Skip to main content

Full text of "Minnen"

See other formats 


«r|- 

-1      .^^'^ 

?             »f^ 

£=— «^ 

i^^^O 

(A>l- 

i^^CD 

===C- 

=           -, — 

OB^^iB 

CO 

i  FRITZ  VON  DARDEL 

■minnen 


III. 

1866-1870. 


STOCKHOLM    •   P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG. 


PRIS: 
Haft.  5  kr.;  inb.  6  kr.  75  öre. 


FRITZ  VON  DARDEL 


MINNEN 


TREDJE  DELEN 

1866— 1870 


STOCKHOLM 

P.  A.  NORSTEDT  &  SÖNERS  FÖRLAG 


.^^^-i:- 


CENTRAI.TRYCKERIET,    STOCKHOLM     I9I2 

[122167] 


INNEHALL. 


Sid. 

Dagboksanteckningar   1866    i 

Ett  besök   i   Nationalmuseum    1866 21 

Dagboksanteckningar   1867    27 

Dagboksanteckningar    1S68    74 

Dagboksanteckningar   1S69    85 

Dagboksnnteckningar    1S70    152 


Dagboksanteckningar  1866. 


//  januari. 


Sedan  en  vecka  är  jag  nu  på  Koberg\  där  jag  efter  afslutad 
hoftjänst  uppsökt  min  familj.  Jag  lämnade  kungen  den  3  i 
Finnerödja,  h varifrån  H.  M.  skulle  fortsätta  till  Norge  för 
att  söka  förmå  Stortinget  att  gå  in  på  hans  arméreformförslag.  H. 
Falkenberg,  Lilliehöök,  Cronhielm,  Reuterskiöld,  Lövenskiold,  La- 
gerberg och  Stedingk  åtföljde  honom. 

Jag  har  tillbragt  tiden  här  med  att  läsa  och  rita.  Afven  har 
jag  tillsändt  fröken  Anna  Horn,  som  gifter  sig  med  sin  kusin 
Harmens,  en  ritning  med  tillhörande  verser  öfver  ämnet  »Bättre 
en  fågel  i  handen  än  tio  i  skogen».  På  denna  teckning  får  man 
se  alla  hennes  tillbedjare,  verkliga  eller  endast  förmodade,  sittande 
i  de  henne  omgifvande  trädens  grenar,  medan  hon  raskt  fattar 
sitt  beslut  och  tager  sin   kusin  samt  sålunda  gör  ett  slut  på  leken. 

Jag  hoppas  min  lilla  gåfva  framkommer  ordentligt  och  ej  ut- 
gjort en  del  af  den  post,  som  nyligen  blifvit  bortröfvad.  I  så 
fall  få  röfvarne  njuta  af  densamma. 

Fröken  Horns  giftermål  blir  en  förlust  för  hofvet.  Hon  har  ett 
älskvärdt  och  jämnt  lynne  samt  ett  fint  väsen.  Hvad  man  huf- 
vudsakligen  saknar  hos  de  svenska  damerna  är  ett  mera  odladt 
vett.  Man  påträffar  sällan  någon,  med  h vilken  man  kan  föra  ett 
verkligen  gediget  samtal.  Om  de  få  lära  sig  litet  franska,  litet  engelska 
och  litet  musik,  anse  deras  föräldrar  dem  tillräckligt  bildade. 

^   Gods  i   Vestergötland   tillhörigt  förf;s  svärfar. 


75  febima7'i. 

Sedan  några  dagar  hafva  vi  ändtligen  ett  slags  vinter  jämte 
snö.  Månadens  första  vecka  har  upptagits  af  häftiga  öfverlägg- 
ningar  rörande  den  af  regeringen  med  Frankrike  afslutade  handels- 
traktaten. 

Det  fanns  tre  skilda  meningsgrupper  i  Riksdagen:  de  som  ville 
helt  och  hållet  förkasta  traktaten,  de  som  ville  antaga  den  men 
endast  för  tiden    intill    nästinstundande  riksdag/   samt  slutligen  de 


II.    AF    HARMENS    OCH    ANNA    HORN." 

som  utan  några  förbehåll  biföllo  densamma.  Borgare  och  bönder  till- 
hörde den  tredje  kategorien,  prästerna  ^  den  andra.  Adeln  afgjorde 
frågan  genom  att  äfven  förena  sig  med  dem,  som  utan  vidare  god- 
kände traktaten.  Det  skedde  med  en  majoritet  af  7 1  röster, 
min  egen  inbegripen. 

Regeringens    häftigaste    motståndare   voro  Klinckowström  och 
David    Schulzenheim,   hvilka  förklarade  det  vara  grundlagsstridigt 

^    »Intill  slutet  af  den  riksdag,   då  rikets  ständer  åtagit   sig  ny  bevillning,» 

*  Bland  de  i  trädens  grenar  sittande  märkas   E.   af  Edholm,   prins  August,   C.   E.   Lewen- 
haupt,  H.   G.   Gyllenram  och   C.   v.   Plåten. 

*  Prästeståndet    godkände    äfven   i   själfva    verket    traktaten    utan   några   förbehåll   med   28 
röster  mot  27. 


att  utan  Riksdagens  förut  inhämtade  samtycke  afsluta  en  dylik  trak- 
tat. K.  riktade  också  med  anledning  däraf  ett  synnerligen  hätskt  an- 
grepp mot  grefve  Manderström,  som  kontrasignerat  denna  statshand- 
ling. Jag  gjorde  häröfver  en  skämtteckning  med  mottot  »Rien 
n'est  sacré  pour  un  sapeur»,  hämtadt  från  en  visa,  som  Thérésa^ 
sjunger  i  Paris. 

Jag  misstänker,  att  det  nog  blandar  sig  en  smula  personlig  bitter- 
het   i    de  af  sistnämnde    talare  mot  ministern  gjorda  tillvitelserna. 


:.    MANDERSTRÖM    OCH    K.    KLINCKOWSTROM. 


K.   säges    nämligen   förgäfves   hafva  sökt  utbyta  sitt  chefskap  för 
sapörkompaniet  mot  ministerposten  i  Madrid. 

Kungen  och  drottningen  gåfvo  i  förgår  en  bal  för  900  perso- 
ner. Man  dansade  bland  annat  polka-mazurka  och  försökte  här- 
vid en  ny  tur,  som  dock  gjorde  fiasko.  Tre  af  de  fyra  paren 
föllo  omkull.  Kungen,  som  ville  få  musiken  att  spela  i  lång- 
sammare takt,  skrek  utan  att  lyckas  göra  sig  hörd  af  musikan- 
terna. En  norsk  läkare,  som  härvid  kom  i  hans  väg,  fick  en  våld- 
sam knuff.  Kungen  delade  sin  uppmärksamhet  mellan  frihni  Pa- 
lin    och    fröken    Braunerhielm.      Se   där  hufvudsumman  af  de  kri- 


Bekant  parisisk   vissångerska. 


—  4  — 

tiska  anmärkninirar  ölVer  festen,  som  jag  hörde  i  går  på  en  bjud- 
ning hos  De  Geers. 

Kungen  är  i  aHmänhet  föga  uppburen  af  societetens  damer.  Då 
lian  druckit  några  glas  punsch,  försvinner  hans  fina  belefvenhet; 
hans  sätt  mot  damerna  blir  simpelt,  han  följer  blott  sina  ingifveb 
ser  och  är,  kan  man  säga,  ej  konung  längre.  Emellertid  är  det 
just  detta  obesvärade  och  vårdslösa  uppträdande,  som  förvärfvar 
honom  de  lägre  samhällsklassernas  kärlek.  De  igenkänna  hos  honom 
sina  egna  medfödda  böjelser  och  finna  sig  väl  tillfreds  med  en 
monark,  som  stiger  ned  till  dem  och  helt  godmodigt  antager  de- 
ras vanor.  Hans  vackra  utseende  och  ståtliga  gestalt  rädda  honom 
härvidlag  i  hvarje  fall  från  att  helt  gå  förlustig  sin  kungliga  vär- 
dighet. 

Drottningen  hade  förra  veckan  anordnat  tre  soaréer  med  tablåer 
i  stora  börssalen  till  förmån  för  de  fattiga.  Jag  hjälpte  henne  vid 
utväljandet  af  ämnen  och  personal  men  undvek  att  blanda  mig 
i  detaljerna,  förutseende  hvad  som  också  inträffade  och  som  måste 
inträffa,  då  en  kunglig  person  själf  vill  leda  allt,  fastän  hon  här- 
för saknar  nödig  erfarenhet. 

Soaréerna  inbragte  en  betydande  summa  men  ansågos  mycket 
ledsamma.  Cirkusmusik  under  alltför  långa  mellanakter  samt  i  en  illa 
upplyst  sal,  där  femhundra  personer  sutto,  af  hvilka  tre  fjärde- 
delar hade  svårt  att  se  tablåerna;  dessutom  en  kväfvande  hetta.  En 
af  mina  söner  föreställde  en  liten  page,  som  räckte  en  kopp  choklad 
till  fru  Säck,  sminkad  ända  upp  till  öronen  och  hållande  i  sitt 
knä  en  uppstoppad  hund,  allt  efter  C.  Netschers  tafla.  Frih:n 
Plomgren  återgaf  » Den  lyckliga  modern »  efter  Greuze  och  var  om- 
gifven  af  åtta  barn,  alla  af  samma  ålder,  en  del  svarta,  andra  röda 
eller  blonda.  Familjefadern  (Gravenhorst)  såg  snarare  skamsen 
än  belåten  ut  öfver  denna  brokiga  afkomma.  Fröken  Georgii 
var  en  förtjusande  madonna  i  Holbeins  tafla.  Taube,  fruarna 
Weber  och  Strömberg,  två  lefvande  barn  samt  två  d:o  af  gips 
föreställde  familjen  Meyer.  Det  var  Boklund,  som  ordnade  allt, 
och  jag  är  rätt  nöjd,  att  han  nu  kan  återtaga  sitt  arbete  i  Na- 
tionalmuseum. 


I 


Min  hoftjänst  som  kabinettskammarherre  lägger  ej  några  hin- 
der i  vägen  för  utöfvandet  af  mina  ämbetsåligganden.  För  närva- 
rande är  min  tid  i  hög  grad  upptagen  af  förberedelserna  för  konst- 
samlingarnas öfverflyttning  till  det  nya  Nationalmuseum  samt  ord- 
nandet af  sommarens  skandinaviska  utställning.  Men  som  om  detta 
icke  vore  noo-,   söker  man  äfven   öfvertala   micr  att  ta^a  mot  direk- 


BOKLUND    LEDER    INFLYTTNINGEN    I     N  ATONALMIr-EL  NL 


törsbefattningen  vid  de  kungliga  teatrarna,  som  nu  är  ledig  efter 
Stedingk,  hvilken  blifvit  utnämnd  till  minister  i  Madrid. 

Lars  Hierta  gjorde  mig  ett  besök  i  detta  syfte  och  lofvade 
mig,    i    händelse    jag   antoge  platsen,  Aftonbladets  kraftiga  stöd. 

9,000  rdr  i  lön  och  fri  våning  i  teaterhuset  äro  visserligen  loc- 
kande anbud,  men  jag  är  icke  nog  dåraktig  att  vilja  beträda  en  bana, 
för  hvilken  jag  saknar  tva  \iktiga  förutsättningar,  nämligen  musi- 
kalisk begåfning  samt  tillräcklig  kännedom  om  den  svenska  litte- 
raturen.     Dessutom  står  anstaltens  ekonomi  på  klena  fötter,  debet 


och  kredit  gå  aldrig  ihop,  och  jag  har  att  motse  ett  lit  iippfylldt 
af  penningbekymmer.  Jag  pinas  redan  nu  af  det  stora  ansvar 
jag  har  för  museet;  min  uppgift  där  är  nämligen  att  med  smak, 
sakkännedom  samt  på  ett  praktiskt  sätt  ordna  det  hela;  jag  kän- 
ner mig  knappast  vuxen  detta  uppdrag  och  äger  ej  tillräck- 
liga konststudier  för  att  med  säker  blick  kunna  anvisa  h varje 
föremål  dess  rätta  plats.  Boklund,  som  är  min  medhjälpare,  har 
ännu  mindre  bildning  än  jag  och  kan  ej  användas  till  annat  än 
det  rent  praktiska. 

Flyttningen  från  gamla  museet  och  de  kungl.  slotten  fortgår 
emellertid  med  fart;  det  är  högst  angeläget  att  begagna  sig  af 
det  nu  rådande  slädföret  för  transporten  af  Fogelbergs  kolossala 
statyer  »Carl  XIII»  och  »Gudarne».  Tvenne  af  dessa  väldiga  konst- 
verk skola  på  rullar  föras  en  trappa  upp.  Museikommittén  hade 
bestämt,  att  alla  fyra  skulle  följa  samma  väg,  men  jag  tog  på 
mitt  ansvar  att  lämna  »Oden»  och  »Thor»  såsom  väktare  i  nedre 
förstugan,   där  de   taga  sig  bra  ut. 

Piedestaler  af  marmor  till  statyerna  komma  från  Claéstorp,  snic- 
karne  hålla  på  med  att  förfärdiga  skåp  till  gravyrerna  samt  montrer  till 
porslinet,  målarne  arbeta  på  dekoreringen  af  taken;  med  ett  ord, 
arbetet  går  med  snälltågsfart,  ty  jag  har  föresatt  mig,  att  allt  skall 
vara  klappadt  och  klart  till  utställningens  öppnande,  så  att  mål- 
ningssalarna då  kunna  användas  till  upphängande  af  de  till  densam- 
ma anmälda  taflorna,  och  invigningen  af  det  nya  Nationalmuse- 
um samtidigt  äga  rum. 

Till  följd  af  kungens  mellankomst  hafva  ecklesiastikdeparte- 
mentets betänkligheter  härvidlag  blifvit  häfda,  och  min  mening  är 
nu,  att  inkomsterna  af  denna  konstutställning  skola  gå  till  en 
pensionsfond  för  professorerna  vid  Konstakademien. 

Eget  nog  väckte  detta  mitt  förslag  motstånd  i  själfva  akade- 
mien, och  jag  hade  endast  en  häftig  sammandrabbning  med  gub- 
ben Nyström  att  tacka  för  min  seger. 

21  feö?'nari. 

Jag  uppvaktade  i  söndags  änkedrottningen  för  att  tacka  för  den 
gåfva  Museum  af  henne  erhållit,   bestående  af  ett   6o-tal  marmor- 


bilder,   porfyrvaser  m.   m. ;   bland  de  förra   »Balder»    och  »Apollo» 
afFogelberg,   Göthes    »Bacchant»,    »Hero»^  m.   fl. 

Hennes  Maj:t  mottog  mig  synnerligen  älskvärdt  och  begagnade 
tillfället  att  efterhöra  den  marmorbilds  öde,  som  föreställde  Gus- 
taf IV  xA-dolf  som  barn,  bekransande  Gustaf  II  Adolfs  byst.^  Carl 
Johan,   som   var  ytterligt  skuggrädd,  hade  ej  kunnat  tåla  att  se  denna 


hKiMTMN'-.    JOSEFINAS    KRÖNING/ 

förkropsligade  påminnelse  om  den  afsatta  d}-nastien  och  därför  låtit 
afskilja  gossbilden  från  gruppen.  Som  emellertid  denna  var  gjord 
af  ett  enda  marmorstycke,  hade  man  måst  bortsåga  den  stackars 
prinsen  för  att  få  honom  loss.  Det  lär  hafva  varit  bildhuggaren 
Göthe,  som  lånade  sig  till  denna  barbariska  handling,  och  Museum 
inköpte  sedan  af  änkan  den  illa  medfarna  gossbilden,  som  jag 
hoppas  om  möjligt  kunna  återsätta  på  sin  plats. 

^   Marmorgrupp  af  J.   N.   Byström, 
-  Byst  af  Sergel. 

^   De  båda   serafimerriddarne,   som   omgifva  drottningen,   äro  grefvarne  C.  A.  Löwenhielm 
och   C.  De  Geer. 


Som  prinsessan  Eugenie  jämväl  förärat  Museum  några  porfyr- 
vaser,  ansåg  jag  mig  äfven  böra  besölsia  hennes  hoffröken  för  att 
bedja  henne  till  prinsessan  framföra  mitt  tack.  Sedan  flera  år 
är  denna  furstinna  nästan  lam  och  ser  endast  sin  familj.  Det  var 
därför  för  mig  en  stor  öfverraskning,  då  hon  behagade  taga  emot 
mig.  Jag  fann  henne  iklädd  en  artistblus  och  .sysselsatt  med  att 
modellera  en  liten  soldat  i  lera;  några  uniformspersedlar,  som 
lågo  kringströdda  på  en  stol,  tjänade  henne  till  modell.  Prinsessan 
tycktes  vara  riktigt  belåten  öfver  att  få  se  mig  och  gaf  på  ett  mycket 
älskligt  sätt  uttryck  häråt.  »Så  roligt»,  sade  hon,  »att  helt  och  hållet 
återfinna  edra  drag.  Ni  har  ej  alls  förändrats  på  dessa  tio  år. 
Och  jag,  finner  ni  mig  mycket  förändrad?»  »Ej  så  mycket»,  sva- 
rade jag,  »som  jag  skulle  hafva  trott  efter  de  år  af  lidanden 
E.  K.  H.  nödgats  genomgå.»  »Det  är  sant»,  sade  hon,  »att 
min  kropp  haft  känning  häraf,  men  tack  vare  min  kärlek  för 
konsten  har  mitt  sinne  förbhfvit  ungdomligt  och  lifligt.  Jag  har 
förlorat  bruket  af  mina  ben,  men  mina  armar  har  jag  kvar,  och 
ni  ser,  hvartill  jag  använder  dem.  Jag  modellerar  sedan  flera 
år  tillbaka  små  bilder,  mycket  medelmåttigt  utförda,  det  är  visst, 
men  detta  arbete  förslår  att  bereda  mig  en  angenäm  sysselsätt- 
ning. Mina  dagar  förflyta  som  en  behaglig  dröm  och  räcka  ej 
till  för  den  arbetsifver,  som  besjälar  mig.  Jag  saknar  ej  alls  stora 
världens  nöjen  och  är  fullt  lycklig. » 

Allt  detta  sades  med  en  blick  strålande  af  lif  och  hänförelse 
och  med  ett  uttryck  af  sann  öfvertygelse.  Därefter  öfvergick  hon 
till  att  bedja  mig  om  goda  råd.  Den  lilla  soldaten  var  framställd 
i  norsk  uniform  och  ej  illa  hopkommen  men  stod  på  dåliga  ben, 
h varför  jag  nu  intog  samma  ställning  som  han  och  gjorde  konst- 
närinnan  uppmärksam  på  felen  i  hennes  teckning.  Hon  bad  mig  då 
bibehålla  min  martialiska  hållning,  till  dess  hon  hunnit  göra  nö- 
diga rättelser.  Ankedrottningen,  som  i  detsamma  inkom  i  rum- 
met, såg  högst  förvånad  ut  men  skrattade  godt,  när  hon  fick 
förklaring  på  förhållandet. 

Prinsessan  Eugenie  använder  alla  sina  inkomster  till  välgörande 
ändamål,  ja,  hon  säljer  till  och  med  den  ena  af  sina  dyrbarheter 


—  9  — 

efter  den  andra  för  att  komma  de  nödställda  till  hjälp.  Under 
det  hon  höll  på  med  modelleringen,  frågade  hon  mig  rodnande, 
om  jag  trodde,  att  hennes  lilla  soldat  skulle  kunna  hafva  någon 
utsikt  att  blifva  inköpt  af  Konstföreningen  för  dess  lotteri.  Hon 
ville  i  så  fall  använda  pengarna  till  att  därmed  hjälpa  en  fattig 
familj.  Jag  gaf  prinsessan  det  rådet  att  sända  sitt  arbete  till  Rör- 
strand och  låta  detsamma  återgifvas  i  parianporslin  samt  försäkrade 
henne,  att  50  exemplar  lätt  skulle  kunna  säljas  under  utställ- 
ningen, i  synnerhet  om  konstnärinnans  namn  bekantgjordes.  Hen- 
nes förtorkade  ansikte  fick  genast  ett  lycksaligt  uttryck,  och  hon 
tackade  mig  på  det  varmaste  för  denna  idé,  hvilken  hon  äfven  sedan 
med  framgång  fullföljde.' 

Drottning  Louise  är  för  tillfället  icke  vid  sitt  vanliga  goda 
lynne  och  tycks  hafva  illa  upptagit  ministärens  framgång,"  som  så- 
rat hennes  aristokratiska  känslor. 

Gyllenram,  som  är  stor  favorit  hos  kungen,  har  afrest  till  Frank- 
rike för  att  tillbringa  några  år  i  utländsk  krigstjänst.  Han  är  en 
hygglig  ung  man  och  mycket  afhållen  af  hoffröknarna,  bland  hvilka 
också  han  känner  sig  särdeles  hemmastadd 

Till  kamrater  under  denna  månads  vakt  har  jag  Edholm,  nyligen 
återkommen  från  en  beskickning  till  Belgien  för  att  kondolera  kung 
Leopold,^  samt  Cronhielm,  en  ung,  rask  sjöofficer,  som  jag  tycker  myc- 
ket om.  Fröknarna  Horn  och  Lewenhaupt  äro  båda  glada  och  älsk- 
värda, likaså  fröken  Reuterswärd ;  också  hafva  dessa  dagar  hastigt 
förflutit.  Min  tid  har  härunder  af  dessa  damer  ofta  tagits  i  an- 
språk för  ritningar.  Endast  köket  här  bekommer  mig  icke  väl,  jag  sof- 
ver  illa  och  läncrtar  tillbaka  till  mitt  enkla  hvarda^slaa:  därhemma. 

22  februari. 

I  går  öfvervar  jag  societetsspektaklet  på  Södra  teatern  för 
»Pauvres  honteux».  Det  är  grefin  Hedda  Taube,  som  står  i  spetsen 
för  detsamma.  Hon  uppträder  själf  som  en  ung  änka  och  spelar 
tillsammans  med  fyra  af  sina  barn.  Till  älskare  i  stycket  har  hon 
den  unge,  endast  tjugutreårige  Georges  Rosen. 

^   Sista  meningen   senare   tillagd   af  förf. 

^  I  representationsfrågan. 

^  Han   hade  förlorat  sin  enda  son,   -J-    1S69    "'^  vid   tio  års   ålder. 


—     lO    — 

26  febi^iiari. 

Flyttningen  af  Fogelbergs  » Carl  XIII »  frän  magasinet  i  Artilleri- 
gården har  gjort  oss  ett  förskräckligt  besvär.  Det  tog  8  dagar 
att  få  den  på  sin  rätta  plats  en  trappa  upp  i  Museum,  och  60 
nian  arbetade  härpå  med  Boklund  som  kapten.  Det  blir  nu  »de 
nordiska  gudarnes»  tur.  Dessa  befinna  sig  i  gamla  museet  på 
slottet. 

En  norrman  Jentsen  kom  för  att  begära  mitt  råd  angående 
Carl  Johans  ryttarstaty,  som  skall  resas  i  Kristiania;  den  kom- 
mitté, som  har  härmed  att  skaffa,  ämnade  först  vända  sig  till  en 
fransk  bildhuggare  men  ändrade  sedan  mening  och  vill  nu,  att  en 
skandinav  skall  utföra  arbetet.  Jag  tillrådde  anställandet  af  en 
täflan,  liksom  här  ägt  rum  för   »Carl  XII». 

I  lördags  beslöt  Konstakademien  att  prägla  en  medalj  öfver 
Carl  XV,  först  och  främst  för  att  dymedelst  hedra  kungen-artisten, 
men  härjämte  för  att  med  densamma  i  framtiden  belöna  de  elever 
vid  akademien,  som  däraf  kunde  komma  att  göra  sig  förtjänta.  H. 
M.,  hvilken  jag  delgaf  detta  beslut,  syntes  belåten;  det  blir  Ericsson, 
som  får  uppdraget  att  gravera  medaljen.  Jag  fann  kungen  målande 
ett  stort  »Landskap»  ämnadt  för  utställningen.  H.  M.  talade  utför- 
ligt om  sina  planer  att  låta  uppföra  ett  riksdagshus  på  Helgeands- 
holmen samt  ett  hofstall  i  dess  ställe  i  Humlegården  eller  å  någon 
annan  plats.  Jag  hade  låtit  Stenhammar  uppgöra  ritningar  för  ett 
stall  på  Skeppsholmen,  men  Sandels"  ^  anspråk  äro  så  öfverdrifna, 
att  kostnadsförslaget  går  löst  på  1,700,000  rdr.  Regeringen  vå- 
gar heller  icke  göra  proposition  härom  till  Riksdagen.  Kungen 
gör  sig  mycket  besvär  med  att  söka  nedbringa  summan  till  en 
million  men  lyckas  trots  allt  endast  slopa  8  spiltor  och  några  få 
vagnsskjul.  Om  H.  M:ts  förslag  ginge  i  fullbordan,  vore  det  kun- 
gens önskan  att  härjämte  få  Carl  XII:s  staty  uppställd  framför 
det  nya  riksdagshuset. 

27  feb7'2iari. 
I  afton  bal  på  hotell  Fenix  gifven  af  herrskapet  Huss  för  400  af 
deras   bekanta.      Där   gick  mycket  lifligt  till.      Paret  Huss  lämnar 

^   S.  var  på  en  gång  förste  hofmarskalk   och   förste   hofstallmästare. 


nu  hufvudstaden  och  slår  sig  ned  på  landet  samt  har  dessförinnan 
velat  samla  sina  vänner  till  en  afskedsfest.  Frun  har  granna  ögon 
och  en  fyllig,  välformad  gestalt.  I  sitt  första  gifte  var  hon  för- 
enad med  en  baron  Baner;  den  nuvarande  maken  är  30  år  äldre 
än  sin  fru.  Professor  Huss  har  haft  sin  glansperiod  och  har  vetat 
att  draga  fördel  däraf.  Man  ansåg  honom  som  en  fågel  Fenix 
i  medicin  och  begåfning;  alla  ville  också  hafva  honom  till  sin  lä- 
kare. Nu  är  hans  stjärna  i  nedgående.  Andra,  yngre  förmågor^ 
mera  på  modet,  hafva  uppstått.  Han  läm- 
nar nu  scenen,   däri  gör  han  rätt. 

Grefve  Dannemand  med  fru  och  en 
deras  släkting  fröken  Schulin  voro  äfven 
bland  gästerna.  Den  sistnämnda  är  gan- 
ska söt  och  hygglig.  De  båda  gamla  äro 
sanna  danska  fullblodstyper,  till  hälften 
albinos  till  hälften  sjölejon.  Dannemand 
är  naturlig  son  till  Fredrik  \l  och  en 
skånsk  bondpiga;  han  är  ägare  till  ett 
vackert  slott  på  Seland,  hvilket  han,  enär 
makarne  äro  barnlösa,  ämnar  testamentera 
till  ett  hospital.  Fröken  Schulin  tackade 
mig  för  en  ritning  hon  fått,  visande  huru 
på  Drottninggatan  en  berusad  karl  sökt 
kyssa  henne ;  lyckligtvis  hade  i  detsamma  Fleetwood  kommit  ridande 
samt  befriat  henne  från  den  tilltagsne  beundraren. 

2  vtars. 

Kölden  fortfar  alltjämt,  och  det  har  fallit  en  sådan  myckenhet 
snö,  att  järnvägstågen  äro  inställda. 

»Guden  Oden»  har  gjort  sitt  intåg  på  Museum,  dragen  af  40 
man  med  Boklund  i  spetsen.  I  morgon  blir  det  stort  slädparti 
till  Ulriksdal  med  middag  och  sedan  bal  på  slottet.  Lagerstråle^ 
beklagar  sig  öher  kungens  utgifter,  som  åsamka  monarken  en 
årlig  skuld  af  200,000  rdr.  Under  sista  norska  resan  gick  kost- 
naden   för    en    enda    månad    till    76,000    rdr,    af  hvilken  summa 

^   Chef  för  hoffön-altningen. 


lANXKMANll 


kungen  behöll  hälften   för  eget  bruk.    H.   M.  har  rakt  ingen  hand 
med  pengar  och  känner  ej   deras  värde. 

Det  kungliga  slädpartiet,  bestående  af  50  tvåspända  slädar, 
tog  sig  mycket  bra  ut  och  beskådades  af  ett  tusental  nyfikna. 
Vädret  var  ganska  mildt  och  behagligt;  alla  de  kungliga,  till  och 
med  änkedrottningen,  voro  med.  Den  unga  prinsessan  Louise, 
hvilken  endast  är  femton  år  gammal,  fick  nöja  sig  med  fröken 
Braunerhielm  som  kavaljer. 


FRÖKEN    SCHULIN    OCH    G.    FLEETWOOD. 


Middagen  efteråt  serverades  vid  småbord,  hvarvid  Edholm  fick 
taga  hand  om  prinsessan  och  hennes  unga  väninnor;  för öfrigt  pla- 
cerades man  efter  lottdragning,  men  Deras  Maj: ter  lämnade  i 
hemlighet  ett  nummer  till  de  personer,  som  de  själfva  utsett  till 
bordssällskap.  Sålunda  fingo  Henrik  Falkenberg  och  jag  sitta  vid 
kunorens  bord  tillsammans  med  grefin  Brahe  samt  fröknarna  Schu- 
lin  och  Lewenhaupt.  Man  gick  emellanåt  omkring  med  glaset 
i  hand  och  skålade  med  det  öfriga  sällskapet.  Champagnen  flö- 
dade rikligt,  och  en  särdeles  animerad  bal  följde,  som  räckte  ett 
godt  stycke  in   på  morgonsidan.      Att  roa  sig  under  tolf  timmar  i 


—  13  — 

sträck  är  dock  mer,  än  människan  står  ut  med.  Kropp  och  själ,  i 
synnerhet  den  sistnämnda,  förslappas.  Också  sade  M:me  de  Staél 
en  gång,   att   det  ej   vore  underligt,  om  svensken,   med  ett  sådant 


DET    KUNGLIGA    SLÄDPARTIET. 


lefnadssätt,  saknade  konversationsförmåga.  En  tre  till  fyra  tim- 
mars samvaro  är  mer  än  nog;  för  öfrigt  undrar  jag,  huru  många 
som  äfven  under  så  lång  tid  förmå  vara  intressanta. 

//  mars. 
På    balen    hos    Daschkows    fick  jag  höra,   att  grefve  Gylden- 
stolpe  är  alldeles  ruinerad,    och  att  han  om  måndag  blir  försatt  i 


14 


konkurs.  Dotla  hiiulnulc  ej  hans  orchinna  all  pa  balen  visa  sii;- 
synnerliocn  ^lacl  och  iUskvärd;  älven  iimnar  hon  hcxisla  mänckigens 
militärmaskerad 

jao-  besökte  i  cla^  i)a  morgonen  prins  Oscar  lör  att  bedja  ho- 
nom närvara  vitl  sanU  uUlela  prisnieclaljerna  till  ele\erna  pa  Konst- 
akadtMiiiens  högtidsdag.  Jag  fann  hertigen  sittande  vid  frukost- 
bordet omgifvcn  af  sina  fyra  söner,  af  hvilka  den  yngste,  som 
ännu  är  helt  späd,  lagit  plats  pa  golfvel.  De  biltlade  tillsan-imans  en 
särdeles  vacker  familjetalla.  lifter  en  stund  öppnadi-  deras  lärare 
Rogberg  dörren  till  ett  angänsande  rum,  och  de  smä  prinsarne  gingo 
lektion,     ej     ulan     all    f()rsl     haf\a    gjort    en    liten    grimas. 


sin 


cL^^ 


Prins  Oscar  klagade  öfver  sina  otillräckliga  inkomster.  -Jag  har  , 
sade:  han,  x-ndasl  hälften  af  luatl  min  far  luule  som  kronprins, 
och    jag  äi-   l\  ungen   all   lef\a  hell   larlligt. - 


Kommer  frän  maskeraden,  luarest  jag  under  hela  aftonen  blif- 
vit  i  hög  grad  m\stifierad  af  en  s\art  domino,  mycket  behaglig 
och  s])irituell.  1  lon  tog  min  arm,  genast  jag  kommit  in  i  bal- 
salen, och  släppte  den  si-tlan  icke  ett  ögonblick.  \'i  roade  oss 
med  att  tillsammans  söka  bry  en  hop  andra  masker.  1  lon 
hadt;  en  ganska  skarj)  tunga  men  ett  särdeles  gladt  lynnc\  jag 
har  alltid   haft  svart  all   känna   iiicn   människor  under  masken   och 


—   15  — 

afstod  därför  slutligen  från  att  söka  få  veta  hvem  min  sköna 
okända  var.  Emellertid  öfverenskommo  vi  om,  att  hon  skulle  gifva 
sig  tillkänna  första  gång  vi  härefter  träffades  i  societeten;  dess- 
förinnan måste  jag  dock  lofva  att  skicka  henne  en  ritning  öfver 
maskeraden,  som  skulle  framlämnas  genom  tredje  person.  På 
slaget  tolf  försvann  hon  samt  förbjöd  mig  att  följa  henne  till  vag- 
nen. Det  var  mannen  själf,  som  en  kvart  efteråt  underrättade 
mig  om,  att  den  dam,  med  hvilken  jag  under  trenne  timmars  tid 
flirtat,  icke  var  någon  annan  än  hans  egen  fru.  Det  befanns  så- 
lunda vara  den  unga,  förtjusande  friherinnan  A. 

Drottningen  och  grefvinnan  E.  Piper  sökte  äfven  mystifiera 
mig,  men  fastän  jag  kände  igen  dem  båda,  låtsade  jag  ej  om  det  utan 
föreslog  att  bjuda  dem  på  supé,  hvilket  emellertid  afslogs;  och 
så  godt  var  det,  ty  drottningen  hade  då  fått  se  sin  kunglige  ge- 
mål sitta  och  dricka  champagne  i  sällskap  med  frih:n   P. 

Flera  olika  kadriljer  illustrerade  denna  fest;  Svea  lifgardes, 
Artilleriets  och  prins  Augusts,  som  bestod  af  ett  helt  band  torea- 
dofer.  De  två  förstnämnda  buro  vederbörande  regementens  uniformer 
från  Carl  XII:s  tid  och  damerna  dräkter  från  samma  tidehvarf. 
Balen   var  särdeles  liflig,   då  jag  vid  ett-tiden  lämnade  den. 


22  mars. 

Jag  hade  aftalat  med  min  älskvärda  domino  att  såsom  ett  minne 
från  maskeraden  sända  henne  en  teckning  under  adress  »Damen 
med...!!!  ögonen»,  inlagd  i  ett  kuvert  ställdt  till  grefve 
Corti.  Ritningen  afgick  i  dag  och  föreställde  oss  båda  i 
kostym  samt  som  tredje  person  spanske  ministern  Curtoys,  en 
gammal  viveur,  som  mycket  enträget  brukar  förfölja  alla  vackra 
masker.  Friherrinnan  Å.  bar  vid  tillfället  en  pudrad  lockperuk, 
prydd  med  tre  rosenknoppar,  och  under  den  svarta  dominon  en 
hvit  muslinsklänning  garnerad  med  rosenbuketter.  Det  var  utan 
gensägelse  en  af  de  vackraste  toaletterna  på  balen ;  också  har  jag 
all  orsak  att  vara  stolt  öfver  att  hafva  blifvit  utsedd  till  hennes 
kavaljer  för  hela  aftonen. 


—   i6  — 

Drottningen  skickade  efter  mig  i  dag  på  morgonen  för  att 
förfråga  sig  angående  en  ung  artist,  som  intresserade  henne,  och 
hvilken  jag  nu  lofvade  att  bereda  inträde  i  teckningsskolan.  Hen- 
nes Maj: t  sade  sig  äfven  önska  i  Paris  utställa  sitt  halsband  af 
lapska  pärlor.  Vi  samtalade  sedan  om  flera  ämnen,  men  maske- 
radbalen  vidrördes  icke  med  ett  ord. 


PA    MASKERADBALEN. 


I  går  ägde  i  Konstakademien  prisutdelning  rum  i  närv^aro  at 
prins  Oscar.  Jag  höll  tal  som  vanligt  samt  intog  sedan  middag 
tillsammans  med  herrar  professorer,  hvarvid  gubben  Nyström  i 
mycket  smickrande  ordalag  föreslog  min  skål.  Höckert  var  sär- 
deles glad  och  blixtrande  kvick,  oaktadt  reumatismen  ansatte  ho- 
nom; den  stackars  mannens  lifsnerv  är  i  själ fva  verket  utsliten.  Jag 
slutade  min  afton  på  Blå  porten  i  sällskap  med  Troili  och  Arse- 
nius.      Den    förstnämnde    är  en  ovanligt  sympatisk  person,   intelli- 


—  17  — 

oent  och  hjärtlig-  samt  en  glad  kamrat,  äfven  lika  framstående  musiker 
som  målare,  men  hans  blygsamhet  hindrar  honom  att  göra  lycka 
i  världen,  hvarför  han  eljest  har  alla  betingelser.  Då  mjältsjukan 
fär  makt  med  honom,  blir  han  modlös  och  kan  ej  arbeta;  också 
alstrar  han  endast  helt  litet  och  ägnar  sig  uteslutande  åt  porträtt- 
måleriet samt  musiken. 


TROIM    MALANDE    N.    SILFVERSCHIOLDS    PORTRATT. 


26  juars. 
Den  23  var  det  konsert  på  slottet,  hvarvid  kungens  vanliga 
sångare  läto  höra  sig.  Programmet  var  för  långt.  H.  M.  borde  icke 
mera  sjunga  solo.  Prins  Oscar  sjöng  med  metod  men  utan  vidare 
värme.  Vid  supén  roade  sig  damerna  med  att  tillkännagifva 
hvarandras  förlofningar,  drickande  deras  skål,  hvilka  allt  för  länge 
samtalat  med  samma  kavaljer.  Efteråt  rökning  hos  kungen,  som 
till  slut  insomnade,  lutad  mot  Fleetwoods  axel. 


Dardel  .  Minnen. 


—   i8  — 

Jag  tror  mig-  hafva  förhoppning  om  att  kunna  öfvertala  baron 
Nordenfalk  att  blifva  föreståndare  för  kopparstickssamlingen.  Den 
kommitté,  som  har  att  meddela  bestämmelser  i  fråga  om  allmänhe- 
tens tillträde  till  Nationalmuseums  olika  samlingar  och  i  hvilken 
iae  är  ordförande,  har  ändtlioren  afslutat  sina  arbeten.  Allt  hvad 
jag  förmått  utverka  af  gam.le  Hildebrand  är,  att  samtliga  vakt- 
mästare skola  bära  enahanda  livré,  samt  att,  då  åtgärder  af  all- 
mänt intresse  skola  vidtagas,  eller  då  fråga  uppstår  om  fördelning  af 
konstföremål  mellan  de  olika  samlingarna,  jag  skall  äga  rätt  att 
sammankalla  intendenterna.  Han  vill  däremot  icke  gå  in  på  att 
mer  än  en  gång  i  veckan  gratis  visa  sina  samlingar  samt  härjämte 
en  gång  mot  50  öres  afgift.  Jag  ämnar  hålla  mina  öppna  för  all- 
mänheten en  hvardag  i  veckan  äfvensom  söndagar  kl.  i — 3  utan 
någon  betalning  och  dessutom  fyra  gånger  i  veckan  mot  en  afgift 
af  50  öre. 

10  ap7'il. 

Jag  åt  middag  häromdagen  på  slottet  samt  åtföljde  sedan  De- 
ras Maj:ter  till  Södra  teatern  för  att  åhöra  ett  societetsspektakel, 
eifvet  af  den  höQre  finansen  till  förmån  för  de  fattiga.  Det  var 
mycket  lyckadt.  Fruarna  Bäckström  och  Jacobsson  hafva  båda 
vackra  röster.  Tvenne  läkare  Guilletmot  och  Leman  spelade 
särdeles  lifliort  Offenbachs   »De  båda  blinda». 

o 

Samma  förmiddag  hadejag  i  sällskap  med  hoffröknarna  och  Doug- 
las besökt  den  atelier,  där  nationaldräktsbilderna  förfärdigas.  Det 
blir  24  sådana,  väl  utförda  af  artisten  Söderman.  Hufvud  och 
händer  modelleras  i  gips  efter  naturen  samt  målas  sedan  i  olja. 
Norrmännen  hafva  beställt  4  grupper.  Denna  samling  nationaldräkter 
kommer  säkerligen  att  göra  stor  hcka  på  sommarens  utställning 
samt  än  mera  i  Paris  nästa  år. 

12  april. 

Jag  hörde  i  går  m:lle  Hebbe  som  Valentine  i  Hugenotterna. 
Hon  är  alltför  konstlad,  och  rösten  ehuru  vacker  saknar  känsla. 
Publiken  delade  sitt  bifall  mellan  henne  och  fru  Michaéli,  som  var 


—   19  — 

drottningen  af  Navarra,  och  hvilken  jag  föredrar.  Denna  opera 
är  väl  uppsatt.  Lilla  Hwasser  tjänstgör  nu  som  direktör,  under 
det  Stedingk  befinner  sig  i  Madrid  för  att  öfverlämna  sina  kredi- 
tiv. Jag  besökte  den  förre  i  dag  med  anledning  af  utställnin- 
gen för  att  bedja  honom  upplåta  teaterns  yttre,  torget  angränsande 


G.    DIURKLOr 


iiijiGLAS  oc; 


LEISCHER. 


gård  till  allmänheten  att  användas  som  trafikled  under  sommaren. 
Det  är  nämligen  meningen  att  afstänga  den  del  af  Arsenals- 
gatan, som  är  belägen  mellan  utställningspalatset  och  dess  annex- 
byggnad. 

På  Konstakademien  äger  för  närvarande  en  utställning  rum  af  de 
olika  utkasten  till  Carl  XII:s  staty.  Där  finnas  ända  till  15  staty- 
etter utställda,   bland  hvilka  ingen  enda  tillfredsställer  mig  helt.   Mo- 


—    20    — 

lins  är  den  bäst  lyckade.  Jag  hade  dock  önskat,  att  bildens  kropps- 
ställning och  ansiktsuttryck  skulle  gifva  åskådaren  en  aning  om 
det  okufliga  mod,  som  utmärkte  hjälten.  De  af  medtäflarne,  som 
gjort  försök  i  den  vägen,  hafva  endast  lyckats  åstadkomma  en 
fäktmästare. 

/j»  april. 

Förhållandet  mellan  Österrike  och  Preussen  är  mycket  spändt, 
och  Bismarck  skall  kanske  få  se  sina  förhoppningar  om  ett  tyskt 
protestanstiskt  kejsardöme  uppfyllda.  Ögonblicket  är  väl  valdt, 
ty  Österrike,  hälft  i  delo  med  Ryssland  samt  ansatt  af  Italien, 
som  vill  slutföra  sitt  verk  och  för  vinnande  af  detta  ändamål 
förbinda  sig  med  Preussen,  har  dessutom  svårigheter  med  hänsyn 
till  Ungern.  Frankrike  och  England  tyckas  vilja  förblifva  neutrala 
i  denna  betydelsefulla  fråga. 

14  april. 

Middag  på  Hasselbacken  gifven  af  Douglas,  en  östgöte  af  renaste 
fullblod,  som  genom  ödets  nyck  blifvit  förmäld  med  en  morgana- 
tisk  dotter  till  storhertigen  af  Baden,  i  hvilket  land  han  sedan 
kommit  att  kvarstanna.  Kungen  har  i  egenskap  af  kabinettskammar- 
herre fäst  honom  vid  sin  person,  hvarigenom  D.  blir  tvungen  att 
årligen  under  några  veckor  skilja  sig  från  hemmet  vid  Boden- 
sjön och  vistas  i  sitt  gamla  fosterland.  Samkvämet  blef  det 
gladaste  tack  vare  valet  af  gäster,  hvilka  alla  voro  gamla  bekanta, 
såsom  Klint,  Gyllenram,  Fischerström,  Edholm  och  Rehbinder. 
Man  hade  mig  att  sjunga  vid  desserten;  kupletternas  muntra  inne- 
håll fick  ursäkta  det  mindre  musikaliska  utförandet.  Man  kan 
upplifva  ett  sällskap  utan  att  vara  virtuos,  men  då  måste  man 
först  aflägga  gubbrollen  och  förflytta  sig  för  en  stund  tillbaka  till 
sin  ungdoms  dagar.  Lefve  dess  minnen,  framkallade  i  gamla  vän- 
ners lag!  Man  känner  sig  då  som  föryngrad  och  glömmer,  att 
håret  börjat  gråna.  ^ 


'  För  den  återstående  delen  af  året  finnas  inga  dagboksanteckningar.  Efterföljande  skild- 
ring synes  emellertid  af  förf.  varit  afsedd  att  införas  bland  hans  »Minnen»  och  har  därför 
medtagits. 


Ett  besök  i  Nationalmuseum  1866. 

Ehuru  samtliga  till  Nationalmuseum  hörande  samlingar  redan 
till  största  delen  äro  dit  inflyttade,  befinna  de  sig  likväl  ännu 
i  ett  sannskyldigt  kaos,  som  tiden  först  så  småningom  får 
söka  brinoa  reda  uti,  innan  någon  fullständicr  beskrifninor  kan  göras 
öfver  deras  innehåll  och  närmare  fördelning. 

Vi     hafva    det    oaktadt    tänkt,    att  en  inblick  i  museets  nuva- 
rande utvecklingstillstånd  icke  skulle  sakna  intresse. 

Inredningen  af  detta  efter  Kungl.  slottet  det  största  och  dyr- 
baraste byggnadsmonument,  som  blifvit  uppfördt  i  Sveriges  huf- 
vudstad,  närmar  sig  nu  sin  fullbordan.  De  prydliga  salarna,  äm- 
nade att  inrymma  de  olika  samlingarna,  utmärka  sig  för  sina 
vackra  proportioner  och  en  särdeles  god  smak  i  dekoreringen; 
färgerna  äro  väl  valda  och  angenäma  för  ögat,  ornamenteringen 
på  en  gång  enkel  och  prydlig.  Det  inre  af  byggnaden  bär  i  sin 
helhet  stämpeln  af  den  lugna  värdighet  och  det  imponerande  ma- 
jestät, som  anstår  ett  tempel  ägnadt  åt  de  sköna  konsterna.  At- 
skilliort  vore  väl  att  anmärka  mot  en  del  anordnino^ar,  t.  ex.  mot 
marmorstatyernas  uppställande  en  trappa  upp  samt  på  trägolf, 
men  som  detta  ej  mera  står  att  hjälpa,  och  man  vid  hvalfvens 
konstruktion  ta^it  i  beräknino^,  att  de  skola  kunna  bära  en  sådan 
tyngd,  vilja  vi  ej  uppehålla  oss  vid  denna  egendomliga  åtgärd. 
Med  nedre  förstugan  och  den  hvita  marmortrappan,  som  från 
hufvudingången  leder  upp  till  de  öfre  våningarna,  börjar  faktiskt 
själfva  Konstmuseum.      Förutsatt   nu,   att  sidoväggarnas  stora  fält 


blifva,  som  kommitterade  föreslagit,  prydda  med  frescomålningar 
återgifvande  ämnen  hämtade  från  vår  konsthistoria,  så  kommer 
denna  afdelning  att  framstå  som  en  af  byggnadens  icke  minst 
intressanta. 

De  tre  kolossala  marmorgudarne  af  Fogelberg  få  äfven  här 
sin  plats,  Oden  och  Thor  på  ömse  sidor  om  trappan,  Balder  en 
trappa  upp  under  mellersta  hvalf bågen.  Det  första  intrycket  vid 
inträdet  i  Museum  blir  härigenom  särdeles  storartadt,  och  en  äkta 
nordisk  prägel  gifves  åt  det  hela. 

Nedre  våningen  innehåller  Vitterhets-,  historie-  och  antikvitets- 
akademiens samlingar.  En  stor  pelarsal  upptagande  mellersta  de- 
len af  byggnaden  är  ämnad  att  inrymma  runstenar,  sarkofager, 
altarsniderier,  kyrkoprydnader  m.  m. ;  fyra  större  salar  med  mindre 
närliggande  rum  fyllas  med  föremål  från  skilda  perioder;  här 
återfinna  vi  bland  annat  alla  de  dyrbara  fynd  af  ädla  metaller,  som 
gjorts  i  vårt  land.  I  denna  våning  kommer  äfven  den  med  förra 
Lifrustkammaren  förenade  Klädkammaren  att  få  sin  plats. 

Våningen  en  trappa  upp  är  upptagen  af  plastiska  skulptur- 
arbeten jämte  vapensamlingarna  från  Lifrustkammaren.  På  båda 
sidor  om  trappan,  som  leder  till  öfversta  förstugan  två  trappor 
upp,  skola  inmuras  afbildningar  af  Parthenonsfrisen  samt  andra 
basreliefer  från  grekiska  konstens  blomstringsperiod,  och  i  de 
stora  nischerna  på  ömse  sidor  om  denna  förstuga  komma  kolos- 
sala antika  grupper  att  uppställas. 

Å  de  hvalfbågar,  som  stödja  det  rikt  ornerade  taket,  skola 
i  tjugu  medaljonger  framställas  de  mäns  bilder,  hvilka  gjort  epok 
i  den  allmänna  konsthistorien.  De  båda  portikerna,  som  från 
vestibulen  leda  till  utställningssalarna,  uppbäras  af  ytterst  dyr- 
bara antika  kolonner  af  Cipollinomarmor,  inköpta  af  Gustaf  III 
i  Rom. 

Uti  den  första  af  de  till  taflor  anslagna  salarna  är  det  meningen  att 
utmed  frisen  föreviga  de  svenska  konstnärers  drag,  hvilka  i  högre 
grad  hedrat  sitt  land  eller  framdeles  komma  att  göra  det.  Salen 
är  försedd  med  en  utbyggnad,  hvars  hvälfda  tak  uppbäres  af  lätta 
kolonner,  och  som  bildar  liksom  ett  särskildt  litet  tempel.   Här  vore 


—  23  — 

rätta    platsen    för   Molins   bältespännare,   i  fall  Rikets  ständer  be- 
vilja medel  till  inköp  af  denna  utmärkta  grupp. 

Nästföljande  rum  eller  hela  den  öfriga  våningen  två  trappor 
upp,  med  undantag  af  en  större  sal  ämnad  till  utställande  af 
de  troféer  och  fanor,  som  hittills  förvarats  i  Riddarholmskyrkan, 
äro  äfven  upplåtna  till  tafvelgalleriet.  Detta  får  sin  plats  i  fyra 
stora  salar,    20  kabinett  samt  några  sidorum. 

Då  tafvelsamlingen  till  följd  af  vissa  nödvändiga  förberedande  åt- 
gärder ej  kan  hållas  tillgänglig  för  allmänheten  förrän  nästa  höst, 
så  har  Kungl.  Maj: t  beviljat  Akademien  för  de  fria  konsternas 
anhållan  att  i  Museum  under  instundande  sommar  få  öppna  en 
allmän  skandinavisk  konstutställning  samtidigt  med  industriutställ- 
ningen. Det  blir  sålunda  ganska  lämpligt  att  då  jämväl  inviga 
vårt  nya  Nationalmuseum. 

Det  finns  emellertid  hopp  om,  att  några  af  de  öfriga  samlingarna 
skola  hinna  bliha  fullt  ordnade  till  sommaren.  Större  delen  af  de  till 
skulptur,  bronser  och  gipsafgjutningar  hörande  föremålen  vänta 
endast  på  sina  piedestaler  för  att  kunna  intaga  sina  respektive 
platser  i  galleriet,  som  består  af  tio  större  och  mindre  rum,  hvaraf 
ett  kabinett  är  ämnadt  uteslutande  för  Sergels  och  Fogelbergs 
skisser  och  modeller  samt  ett  dylikt  för  den  sällsynta  samling  af 
s.  k.  majolika,  som  Tessin  medfört  från  Italien,  och  som  utgör  en 
klenod  för  vårt  museum. 

Hvad  staten  äger  af  taflor  och  plastiska  arbeten  har  hittills 
varit  fördeladt  mellan  Kungl.  slottet  i  Stockholm  samt  Drottning- 
holm och  Gripsholm.  Dessa  konstverks  sammanräknade  antal  ut- 
gör ungefär  2,950  taflor,  hvaraf  öfver  hälften  fanns  på  Drottning- 
holm och  Gripsholm,  samt  omkring  1,000  plastiska  arbeten,  till 
största  delen  förut  förvarade  i  Stockholm. 

Då  det  blef  fråga  om  att  bland  detta  stora  antal  konstföremål 
utvälja  dem,  hvilkas  konstvärde  kunde  göra  dem  förtjänta  af  äran 
att  inrymmas  i  Nationalmuseum,  erhöll  lektor  Wennerberg  den  1 5 
april  1864  i  uppdrag  att  i  och  för  detta  ändamål  upprätta  ett 
särskildt  förslag  för  hvarje  samling,  hvilka  förslag  sedan  blefvo 
af    en     härför    tillsatt    kommitté   granskade  samt  af  Kungl.   Maj: t 


—  24  — 

därpå  fastställda.  Att  införlifvas  med  Nationalmuseum  äro  så- 
lunda föreslagna  983^  taflor,  däraf  893  förut  tillhörande 
Kungl.  museum,  70  från  Drottningholm  och  20  från  Gripsholm. 
De  oljemålningar  och  vattenfärgstaflor,  som  i  sin  egenskap  af  kopior 
eller  på  grund  af  sitt  relativt  mindre  konstvärde  blifvit  från  museets 
konstsamlingar  utgallrade,  skola  enligt  kommitténs  förslag  fördelas 
mellan  Drottningholms  och  Gripsholms  samlingar,  allt  efter  arten 
af  de  framställda  ämnena  och  såsom  en  ersättning  för  de  taflor, 
som  i  stället  blifvit  från  dessa  slott  borttagna. 

Saknaden  af  en  lokal  med  tillräckligt  stort  utrymme  för  Kungl. 
museets  taflor,  hvaruti  de  med  all  erforderlig  omsorg  kunnat 
vårdas,  har  vållat  ej  obetydlig  materiell  skada  å  de  spridda  konst- 
verken. Somliga  taflor  t.  ex.,  som  haft  sin  plats  för  nära  kan- 
delabrar, hafva  blifvit  svedda,  andra  åter  ha  lidit  af  fukt  eller  damm ; 
större  delen  behöfver  därför  en  grundlig  rengöring,  nära  hälften 
omförgyllda  ramar  och  slutligen  ett  ej  obetydligt  antal  en  nödig 
restaurering,  innan  de  fullt  värdigt  kunna  intaga  sin  plats  i  det 
nya  Nationalmuseum. 

Såväl  museistyrelsen  som  granskningskommittén  hafva  läst 
Kungl.  Maj:ts  uppmärksamhet  på  denna  omständighet  och  anhållit 
om  medel,  som  kunde  sätta  oss  i  stånd  att  från  en  af  de  bästa 
utländska  restaureringsskolorna  införskrifva  en  härför  fullt  kompe- 
tent  person,  villig  att  verkställa  dessa  särdeles  ömtåliga  arbeten. 

Bland  de  983  taflor,  hvaraf  den  nya  tafvelsamlingen  består,  till- 
hör omkring  hälften  de  italienska  skolorna.  De  härleda  sig  till  största 
delen  från  det  s.  k.  Martellikabinettet,  som  år  1798  inköptes  i 
Rom,  och  äro  för  det  mesta  af  underordnadt  värde.  År  1858 
tillökades  de  med  30  st.  taflor  utgörande  ett  urval  ur  professor 
Byströms  samling.  Af  öfriga  skolor  äro  den  holländska  och  den 
franska  bäst  representerade,  och  torde  dessa  såväl  i  omfång  som 
värde  kunna  mäta  sig  med  de  bästa  gallerier  åtminstone  i  Norden. 

En  af  de  intressantaste  och  dyrbaraste  samlingarna  i  vårt 
museum    utgöres    af  handteckningarna  äfvensom  gravyrerna.      De 


*   Det  nya  galleriet  kom  vid   sin  uppsättning  att   räkna    i,o66  taflor,   hvaraf  iio  tagit;;  fnin 
Drottningholm  och  Gripsholm. 


—    25    — 

förra,  inneslutna  i  13  st.  portföljer  och  flera  andra  konvolut,  uppgå 
till  ett  antal  af  12,885  nummer  och  äro  till  största  delen  samlade 
af  den  i  svenska  konstens  historia  oföraätlio-e  C.  G.  Tessin,  som 
under  sin  vistelse  i  Italien  och  Paris  med  fin  urskillning  och  smak 
inköpte,  troligen  för  jämförelsevis  godt  pris,  dessa  ovärderliga  och 
snart  sagdt  oåtkomliga  konstskatter.  Dylika  från  en  stor  mästa- 
res egen  hand  härflutna  alster,  om  än  ofta  endast  utförda  i  några 
hastiga  drag,  äro  för  konsthistorien  i  många  fall  lika  värdefulla 
som  fulländade  taflor. 

Man  kan  här  följa  snillets  skapelser  i  hela  deras  utveckling  allt 
ifrån  konstnärens  första  ingifvelse;  se  gnistans  uppkomst  och  komposi- 
tionens olika  skeden,  innan  densamma  pä  duken  sagt  sitt  sista  ord. 
Här  uppträder  konstnären  utan  sidoinflytelser,  han  är  endast  sig 
själf  och  visar  sig  utan  koketteri  eller  anspråk,  ty  dessa  förbere- 
dande studier  äro  ej  ämnade  för  allmänheten;  hans  portfölj  är  ett 
sanktuarium,   som  innesluter  hans  innersta  tankar. 

För  att  orifva  en  idé  om  den  Tessinska  samlinorens  rikedom, 
ma  vi  blott  nämna,  att  där  finnas  1 7  st.  handteckningar  af  Ra- 
fael,  23  af  Giotto,  11  af  Corregio,  14  af  Titian,  6  af  Leonardo 
da  Vinci,  3  af  Holbein,  4  af  Albrecht  Dlirer,  20  af  van  Dyck, 
30  af  Ostade,  20  af  Paolo  Veronese,  30  af  Rubens,  9  af  Teniers, 
10  af  Michel  Angelo,  40  af  Guercino,  21  af  Andrea  del  Sarto, 
6  af  Wouwerman  etc.^ 

Hittills  har  dessa  dyrbara  portföljers  innehåll  varit  af  allmänhe- 
ten föga  kändt  och  uppskattadt.  En  rymligare  lokal  skall  tillåta 
att  i  ramar  infatta  ett  visst  antal  åt  gången;  genom  ett  systema- 
tiskt förnyande  af  en  dylik  utställning  skola  de  besökande  få  till- 
fälle att  utan  någon  fara  för  dessa  oersättliga  blad  studera  de 
olika  skolorna  och  deras  förnämsta  mästare. 

Hvad  vi  yttrat  om  handteckningarnas  värde  såsom  känneteck- 
nande för  arten  af  konstnärens  talang  gäller  i  viss  mån  äfven  gra- 
vyrerna, synnerligast  då  det  är  fråga  om  af  mästaren  själf  utförda 
träsnitt    eller    etsningar.      Museum  äger  förvarade  i  tvåhundra  vo- 


*   Så    ansåg  man   vid   denna   lid.      En   mera   kritisk   forskning   har  sedan   betydligt  reduce- 
rat ofvanstående   siffror. 


—    26    — 

lymer,  portföljer  m.  m.  oskattbara  verk  af  dessa  gravyrarter,  hvari- 
bland  i  träsnitt  t.  ex.  Albrecht  Durers  och  Hans  Burgkmairs 
»Maximilians  triumftåg»  i  tvenne  volymer,  af  hvilket  arbete  endast 
fyra  exemplar  äro  kända  i  världen;  dessutom  finnas  öfver  loo 
etsningar  af  Rembrandt,   5  i    af  v.   Ostade  etc. 

En  gravyrsamling  är  att  anse  som  ett  illustreradt  konstlexi- 
kon, nödvändigt  att  rådfråga  vid  hvarje  allvarlig  forskning  i  olika 
grenar  af  skön  konst.  Den  utgör  ett  bihang  till  målnings-  och 
skulpturgallerierna  och  bör  finnas  tillgänglig  i  dessas  grannskap. 
De  bästa  gravörerna  hafva  vanligen  återgifvit  de  förnämsta  målar- 
nes verk;  deras  alster  afspegla  oftast  den  skolas  och  den  tids  ka- 
raktär, uti  h vilken  de  själfva  verkat,  och  ersätta  i  många  fall  de 
original,  som  saknas  i  målningsgalleriet. 

Ett  urval  af  gravyrer  från  hvarje  skolas  glansperiod  torde  fram- 
deles, i  likhet  med  hvad  som  äger  rum  i  flera  utländska  museer, 
komma  att  för  allmänheten  i  gravyr-kabinettet  utställas. 


Dagboksanteckningar  1867. 

Mars. 

På  uppdrag  af  regeringen  afreste  jag  från  Stockholm  den  i 
mars  i  17°  kyla  för  att  öfvervaka  ordnandet  af  våra  konst- 
föremål på  årets  världsutställning  i  Paris  samt  för  att  jäm- 
väl sedan  där  kvarstanna  i  egenskap  af  juryman  i  första  och  an- 
dra klassen  eller  för  målning  och  skulptur. 

Till  Falköping  hade  jag  sällskap  af  järnvägsmännen  Troilius 
och  Sparre;  sedermera  tillkommo  agronomen  Juhlin-Dannfelt  samt 
herr  Anstrin,  stadd  på  resa  till  Hamburg  och  Berlin  för  att  för 
Hypoteksbankens  räkning  underhandla  om  ett  lån.  Jag  fick  äfven 
nöjet  träffa  G.  v.  Braun  med  fru  och  sedermera  jämväl  Dyrssen. 
I  Jönköping,  där  vi  superade,  visade  termometern  19°  kallt,  men 
väderleken  blef  mildare,  då  vi  närmade  oss  Skåne. 

Öfver  Köpenhamn — Kiel  anlände  jag  till  Hamburg,  där  jag  i 
Anstrins  sällskap  tillbragte  några  timmar.  Jag  besökte  Börsen  och 
Museum,  hvilket  senare  innehåller  nästan  endast  underhaltiga  verk. 
Efter  hvad  jag  hörde  berättas,  väntade  man  i  Hamburg,  att  sta- 
den endera  dagen  skulle  blifva  af  Preussen  annekterad,  hvilket  icke 
ansågs  skola  medföra  några  större  olägenheter,  för  såvidt  staden  finge 
behålla  sin  fria  hamn.  Invånarn e  äro  mycket  belåtna  med,  att 
de  redan  från  första  början  förklarat  sig  för  preussarne;  det  var 
nära,  att  senaten  följt  motsatt  väg,  i  hvilket  fall  Preussen  nog 
skulle  gifvit  dem  en  kännbar  åderlåtning,  liksom  den  Frankfurt 
fick  undergå. 

Resan  fortsattes  öfver  Hannover — Arnheim — Amsterdam  till 
Haag,    dit  jag  framkom   den   5   på    aftonen.     Hvilken    sorglig  an- 


—    28    — 


blick  orer  icke  Holland  under  mars  månad.  A  ömse  sidor  om  järn- 
vägen  befinner  sig  så  godt  som  hela  landskapet  under  vatten. 
Boningshusen  se  ut  att  flyta  på  små  holmar,  och  förbindelsen  dem 
emellan  förmedlas  genom  en  smal  stig,  som  höjer  sig  endast  några 
få  tumi  öfver  vattnet.  Folket  är  också  obehagligt  att  skåda,  af  ett 
smutsigt  och  ledsamt  utseende.  Kvinnorna  hafva  pannan  belagd 
med  förgyllda  plåtar  men  sakna  dess  värre  hvarje  annan  prydnad 
för  sitt  kön.      Utom  krogen  ingen  fröjd  här,  aldrig  hör  man  något 

friskt  utbrott  af  skratt ;  hvaråt  skulle 
man  väl  också  skratta? 

Jag  fann  min  vän  Louis  Wrede 
sorgsen  och  nedstämd,  saknande, 
trots  sin  utmärkta  ställning  som  mi- 
nister och  den  vackra  bostaden,  sitt 
forna,  icke  för  så  länge  sedan  förda 
lif,  då  han  sällan  hade  ett  öre  på 
fickan  och  lefde  endast  för  dagen  i 
kretsen  af  släkt  och  vänner.  Den 
stackarn  tillbrincrar  nu  sin  dag  med 
att  promenera  af  och  an  på  sina 
vackra  mattor,  tänkande  på  sina 
forna  flammor  samt  på  vännerna  där 
hemma,  hvilka  han  roade  med  sina 
som  ej  förstår  att  sysselsätta  sig 
och  därtill  saknar  familj,  är  mycket  att  beklaga,  i  synnerhet  om 
han  icke  mer  är  ung.  Min  vän  hade  upplåtit  ett  af  sina  rum 
åt  mig  samt  syntes  glad  öfver  mitt  besök  och  att  vid  mitt  bröst 
kunna  utgjuta  sina  bekymmer;  men  sinnet  var  till  den  grad  angri- 
pet af  den  fixa  idén  om  ohållbarheten  af  hans  nuvarande  existens, 
att  han  under  de  fyra  dagar,  jag  stannade  hos  honom,  omöjligen 
förmådde  underhålla  mig  med  något  annat.  Jag  kände  mig  också 
däraf  förskräckligt  uttråkad. 

Wrede  anhöll  för  mig  om  audiens  hos  prins  Fredrik  och 
prinsessorna,  till  hvilka  jag  medförde  bref  från  drottning  Louise. 
Jag    blef  mottagen  i   förmiddagsdräkt  och  på  det  hjärtligaste  sätt 


^i   iiUi    »Tp^uvvL-^ 


kvicka    infall.     En    diplomat, 


—    29   — 

samt  inbjöds  att  samma  dag  hos  dem  intaga  en  familjemiddag. 
Man  kan  näppeligen  vara  mera  förekommande  och  mera  älskvärd 
än  dessa  vänliga  människor,  som  gjorde  allt  för  att  visa  sin  tack- 
samhet för  det  nöje  förra  höstens  besök  på  Ulriksdal  beredt  dem. 
Vid  bordet  satt  jag  bredvid  prinsessan  Marie,  på  samma  gång  så 
glad,  så  fin  och  så  intel- 
ligent. Hennes  blick  och  i 
småleende  äro  mig  ofant- 
ligt sympatiska. 

Olyckligtvis  hade  jag 
under  resan  ådragit  mig 
en  styfhet  i  nacken,  som 
hindrade  mina  rörelser 
och  tvang  mig  vid  upp- 
tagandet af  en  näsduk, 
som  en  af  damerna  rå- 
kade tappa,  att  göra  en 
ryslig  grimas;  däraf  en 
mängd  skämtsamma  an- 
märkningar öfver  min 
tvungna  värdighet  och  min 
förnäma  stelhet. 

Prinsen  lät  mig  be- 
undra ett  ciseleradt  skrin 
af  massivt  silfver  samt  ett 
dyrbart  album,  som  fri- 
murarelogen förärat  honom  på  hans  5 o-årsdag  som  stormästare. 
Prinsessan,  hans  gemål,  förevisade  i  egen  person  en  särdeles  vacker 
vinterträdgård  belägen  invid  hennes  salong  och  gjorde  detta  med 
mycken  älskvärdhet,  behandlande  mig  snart  sagdt  som  en  vän  i 
familjen. 

Prinsessan  Marie  samt  damerna  van  Lynden,  van  Dooren  och 
van  Suchtelen  buro  alla  solfjädrar,  som  jag  under  deras  vistelse  i 
Sverige  med  ledning  af  svenska  motiv  målat  åt  dem. 

Dagen  därpå  foro  Wrede  och  jag  till  Amsterdam  att  där  till- 


i 

/-^.sh^bmj 

r^. 

'% 

JÉr  ^^' 

i 
i 

"' '  '^  m 

W 

■/ 

—      r 

1 

'  \ 

Jj                 1 

/    % 

LOUIS    WRKDE. 


—  30  — 

bringa  dagen  och  bese  tafvelgallerierna.  \'år  konsul  Egidius  skaf- 
fade oss  tillträde  till  de  enskilda  gallerierna  van  der  Hoop,  van 
Loom,  Six  och  Födor.  Vi  började  med  Trippenhuismuseet,  där 
Rembrandts  och  van  der  Helsts  främsta  mästerverk  förvaras.  Här 
äro  alla  taflor  framstående  och  väl  värda  att  studeras.  Då  de 
flesta  af  dem  aldrig  varit  i  handeln  eller  ombytt  ägare,  äro  du- 
karna fria  från  allt  hvad  restaurering  heter  och  fullkomligt  auten- 


jii^..f  tgfit- 


PRINS    OSCAR    OCH    PRINSESSAN    MARIE. 


tiska,  higen  lyx  i  infattningen  eller  uppställningen ;  konstverk  till 
ovärderligt  pris  finner  man  upphängda  i  ofördelaktig  dager  samt 
i  en  torftig  lokal  af  enklaste  slag,  men  huru  strålande  togo  de 
sig  ändock  icke  ut  i  sina  tarfliga  svarta  ramar. 

Vi  afbröto  våra  artistiska  ströftåg  för  att  intaga  en  utmärkt 
ostronfrukost  i  en  tråkig  källare  tillsammans  med  konsuln,  hvilken 
sedan  förplägade  oss  hemma  hos  sig,  där  han  bjöd  på  en  mycket 
fin  middag.  Egidius  är  en  ung  man,  naturlig  och  full  af  kraft, 
som  gör  heder  åt  den  nation  han  företräder. 


—  31   — 

Den  8  och  9  besöktes  Haags  museum.  Den  9  på  kvällen 
reste  jag  öfver  Rotterdam  till  Briissel,  i  hvilken  stad  det  kung- 
liga äfvensom  Wiertz'  museum  besågos.  Det  sistnämnda  utgöres 
af  fantastiska  drömmerier,  målade  i  Rubens'  maner,  där  mäs- 
taren söker  fängsla  inbillningen  genom  att  behandla  de  mest 
afskräckande  ämnen,  såsom  »En  halshuggens  tankar»,  »Kvarlef- 
vorna  af  ett  hufvud,  som  en  kvinna  medelst  ett  pistolskott  sprängt 
sönder»,  och  andra  dylika  galenskaper.  Efter  att  hafva  gjort  ett 
besök  hos  min  vän  Mansbach,  hvilken  liksom  alla  diplomater  be- 
klagade sig,  tog  jag  tåget  direkt  till  Paris  samt  framkom  dit  samma 
afton. 

General  Brincourt,  ^  åtföljd  af  sin  trogne  Maroc,  den  forne  zuaven, 
numera  iförd  ett  ståtligt  livré,  mottog  mig  vid  stationen  samt 
körde  mig  till  »TEcole  militaire»,  där  B.  har  sin  bostad.  Under 
vägen  underrättade  han  mig  om,  att  han  sedan  fyra  månader  vore 
gift;  en  omständighet,  som  jag  alls  icke  känt  till  och  som  med 
skäl  kunnat  göra  mig  tveksam,  om  jag  borde  antaga  hans  gäst- 
frihet. Det  var  nu  emellertid  för  sent  att  ändra  beslut.  Mitt  värd- 
folk är  för  öfrigt  uppfylldt  af  godhet  mot  mig  och  högst  förekom- 
mande. Först  dagen  därpå  blef  jag  bekant  med  generalskan  B., 
hvilken  är  23  år  gammal,  har  ett  mildt  och  angenämt  utseende 
samt  synes  tillbedja  sin  man,  som  å  sin  sida  är  högst  älskvärd 
mot  henne.  Efter  mer  än  tjuguårig  krigstjänst  i  Afrika,  på  Krim 
och  i  Mexiko  finner  sig  Brincourt  nu  på  en  gång  i  spetsen  för 
en  kejserlig  gardesbrigad,  gift  och  bosatt  i  Paris,  njutande  af 
all  den  välmåga  en  årsinkomst  af  omkring  sextio  tusen  francs  kan 
bereda.  Jag  föreställdes  äfven  för  svärmodern,  änka  efter  en  rik 
klädesfabrikör  från  Sedan,  samt  för  svägerskan,  en  ung,  fyllig  och 
glad  flicka;  dessa  damer  reste  efter  åtta  dagar  men  lofvade  att 
återkomma. 

Till  att  börja  med  gjorde  jag  ett  besök  hos  vår  kommissarie 
vid  utställningen,  hvilken  jag  hade  rätt  svårt  att  få  reda  på  i 
Passy,  där  han  hade  hyrt  ett  litet  hus  för  sig  och  sin  fru.    Fahne- 


^   Se  törsta  delen   s.    165.     Maroc    hade   i   egenskap  af  ordonnans   hos  B.   varit  denne  följ- 
aktig  vid   hans   besök   i   Sverige. 


—  3: 


hielni  är  en  energisk  och  intelligent  man,  fast  han  i  viss  mån 
saknar  hållning  och  takt,  h vilket  gör  samarbetet  med  honom  stun- 
dom mindre  behagligt.  Under  det  vi  sutto  och  sprakade  om  ut- 
ställningen, anlände  arkitekten  Jacobsson,  äfven  han  anställd  vid 
kommissariatet.  Han  kommer  just  från  Spanien  och  lofvar  myc- 
ket för  framtiden.  Vi  två  följdes  sedan  åt  till  Paris,  tagande 
vägen  öfver  Trocadéro.      Utställningspalatset  bildar  en  väldig  oval, 

hvars  yttre  påminner  om  Co- 
losseum  i  Rom,  ehuru  det  är 
bra  mycket  mindre  högt  och 
imponerande.  Den  park,  som 
omger  detsamma,  är  till  den 
grad  belamrad  med  byggnader 
af  allehanda  former  och  slag, 
hvilka  jämväl  dölja  själfva  pa- 
latset, att  man  omöjligt  kan 
få  en  allmän  öfverblick  af  ut- 
ställningen. Bland  de  olika  na- 
tionernas härvarande  hus  be- 
finner sig  äfven  Sveriges;  det  är 
uppfördt  af  trä  och  erinrar  i 
vissa  detaljer  om  svenska  och 
norska  kyrkomotiv  Det  hela 
ser  något  tungt  ut  men  saknar  ej  en  viss  stil.  Våra  nationalgrupper 
äro  ämnade  att  uppställas  i  nischer  längs  med  väggarna. 

I  parken  finns  äfven  en  kopia  af  Ornässtugan  med  sitt  torftäckta  tak 
samt  strax  därinvid  en  norsk  säterstuga.  De  äro  afsedda  att  in- 
rymma jordbruksalster.  Den  förra  är  säkerligen  en  af  de  origi- 
nellaste af  alla  byggnaderna  vid  utställningen.  Öfriga  nationer 
hafva,  med  alla  här  gjorda  försök  att  förädla  sina  speciella  bygg- 
nadsstilar,   endast   lyckats   åstadkomma  vackra   teaterdekorationer. 

22  mars. 
Jag    väntar    alltjämt    på    taflorna    från    Sverige   för  att  kunna 
börja    mitt  arbete  med  deras  uppsättande.     Detta  dröjsmål  oroar 
mig,  då  endast   8   dagar  återstå  till   utställningens  öppnande. 


E.    JACOBSSON. 


Under  tiden  betsar  Fahnehielm  en  mängd  råd  angående  deko- 
rering m.   m.,   råd,   som  han  dock  akirig  följer. 

2j  mars. 

Lyckligtvis  äro  nu  mina  taflor  framkomna;  de  befunno  sig 
sedan  14  dagar  i  Paris  men  hade  i  tullen  af  misstag  blifvit  sam- 
manblandade med  danskarnes.  Tack  vare  mina  härvarande  förbin- 
delser har  jag  af  Louvrens  direktör  fått  löfte  om  att  få  anlita  dess 
arbetare  vid  upphängningen  af  taflorna. 

I  går  var  jag  på  Vaudeville  och  såg  »Les  brebis  galeuses», 
en  pjäs,  som  kritiserar  pariserdamerna  af  stora  världen.  De  här 
sålunda  utpekade  framställas  med  alla  demimondens  laster  och  som 
olycksbringande  för  de  unga  flickor,  hvilka  råka  att  fastna  i  deras 
klor.  M:me  Doche  spelade  en  af  dessa  damer,  som  just 
står  i  begrepp  att  utlämna  en  ung  flicka  till  förföraren.  I  det 
kritiska  ögonblicket,  då  hon  genom  sina  intriger  lyckats  besegra 
sitt  offers  motstånd,  upptäcker  hon  till  sin  fasa,  att  denna  är  hen- 
nes ^^Q.\\  dotter,  som  ansetts  för  död ;  hon  hinner  rädda  sitt  barn 
men  dör  förbannad  af  henne  och  sin   man. 

En  annan  kväll  såg  jag  » Pariserlif »  på  Palais-Royal,  där  en 
svensk^  baron  spelar  hufvudrollen.  Det  hela  återgafs  mycket  lif- 
ligt  och  burleskt.  Den  pjäs,  som  roade  mig  mest,  »L'avanturiére» 
af  Augier  på  Théåtre  frangais,  var  öfverdådigt  väl  spelad  af  M: me 
Plessy  samt  herrar  Bressant  och  Regnier.  Det  är  en  verklig 
njutning  att  tillbringa  en  sådan  afton,  en  njutning,  som  Paris  allena 
förmår  skänka.  Jag  besökte  äfven  Les  Variétés  i  sällskap  med 
Heftye  och  fyra  norska  damer,  hvarvid  »Storhertiginnan  af  Gerol- 
stein»  gafs  med  M:lle  Schneider  i  titelrollen,  hvilken  härvid  utveck- 
lade sin  vanliga  tjufpojksesprit. 

Ovarnströms  hastiga  frånfälle  bekymrar  Scholander  lika  mycket 
som  mig.      Hvar  finna  en  annan  direktör  för  vår  akademi? 

»En  direktör!  En  direktör»!  skrifver  S — r.  Jag  svarade  honom, 
att  förlusten  i  många  hänseenden  vore  kännbar  och  platsen  svår 
att    återbesätta.      Boklund   skulle  nog  kunna  passa  att  ad  interim 


'   I  den   svenska   öfversättningcii    liar  han   förvandlats   till   rysk   baron. 

3   —   122167.      Dardel,   Minnen.      III. 


—  34  — 

leda  akademiens  verksamhet;  dock  vore  det  olämpligt  att  göra 
honom  till  ständig  direktör,  om  han  ej  samtidigt  lämnade  sin 
tjänst  som  museiintendent. 

Lundgren  och  Fagerlin  borde  tillfrågas,  men  i  händelse  de  af- 
böjde,  hvarför  då  ej  vända  oss  till  Tidemand  såsom  den  skickli- 
gaste? Säkert  vore,  att  platsen  fordrade  en  konstnär  i  högre  me- 
ning. Jag  tillade  emellertid,  att  min  första  tanke  fallit  på  Scho- 
lander  själf,  som  helt  visst  i  sin  egenskap  af  universalkonstnär  skulle 
bäst  passa  för  tjänsten  i  fråga,  men  hvem  taga  då  till  sekreterare, 
när  den  nuvarande  tröttnat? 

2g  mars. 

Häromdagen  fick  jag  besök  af  fröken  Kjerstin  von  Post,  som 
bad  mig  komma  och  se  de  taflor  hon  ämnar  utställa:  »Moses  ut- 
satt på  Nilen»  och  ett  porträtt.  Meningen  var  att  söka  vinna  min 
medverkan  för  en  god  placering  af  dessa  hennes  alster.  Då  por- 
trättet var  bra  samt  »Moses»  kraftig  i  färgen,  lofvade  jag  hvad  som 
begärdes. 

Fröken  v.  P.  är  en  lång  blondin,  hvilken  från  att  hittills  hafva 
varit  endast  amatör  nu  mot  familjens  önskan  ämnar  ägna  sig  helt 
åt  konsten.  Jag  misstänker  dock,  att  hennes  talang  icke  är  tillräcklig 
för  att  kunna  åstadkomma  en  artist  af  första  ordningen,  och  att 
hon  därför  gjorde  klokare  i  att  gifta  sig  och  frambringa  friska 
barn  i  stället  för  klena  taflor. 

/  april. 

Ceremonien  vid  utställningens  öppnande  var  mycket  enkel. 
Det  kejserliga  paret,  företrädt  samt  efterföljdt  af  en  procession  af 
svarta  frackar,  gjorde  en  ledsam  rund  såväl  inom-  som  utomhus. 
Jag  blef  här  bekant  med  Kristina  Nilsson,  som  var  icke  blott  för- 
tjusande utan  äfven  mycket  okonstlad.  Vi  följdes  åt  ett  stycke  på 
hemvägen.  Den  småländska  brytningen  förlänar  något  oskulds- 
fullt och  naivt  åt  hennes  tal.  Jag  gjorde  '2S\(t\\  bekantskap  med 
hennes  rival  m:lle  Hebbe,  som  i  en  dramatisk  position  stod  och 
betraktade  sitt  eget  porträtt  på  konstutställningen. 


—  35   — 

9   april. 

I  går  konstituerade  sig  juryn  för  skön  konst  med  de  Nieu- 
werkerke  som  ordförande.  Till  ordförande  i  sektionen  för  målning 
valdes  på  N:s  förslag  lord  Hardinge,  en  liten  halt  man  med  vul- 
gärt utseende. 

Vice  ordförande  blef  markis  Maison  och  sekreterare  en  belgier 
M.   de  Laveleye. 

//  april. 

Middag  hos  vår  minister  baron  xVdelswärd  för  de  svenska  och 
norska  delegerade  vid  utställningen.  Man  sysselsätter  sig  mycket 
med  luxemburgska  frågan.  Armén  har  fått  order  att  hålla  sig 
beredd. 

Bland  de  här  utställda  taflorna  har  Belgien  utmärkta  alster  al 
Stevens,  Kindermans  och  Clays.  Holland  visar  däremot  knappast 
något  annat  än  medelmåttiga  efterhärmningar  af  sina  gamla  mästare. 
Schweiz  utmärker  sig  icke  vidare.  Af  de  sydligare  länderna  är 
det  Spanien,   som  intager  främsta  rummet. 

15  apJ'^l- 
Mottog  i  går  prins  Oscar  vid  Xordbangården,  där  äfven  Adel- 
swärd  mötte,  hos  hvilken  prinsen  bor  under  sin  vistelse  här.  Som 
adjutant  följer  O.  Harmens.  Holterman  var  äfven  med,  han  är 
kommissarie  för  Norge.  H.  K.  H.  tillbragte  hela  dagen  på  ut- 
ställningen, ansträngande  sig  ifrigt  att  söka  \-inna  herrar  jurymäns 
röster  i  och  för  belöningar  at  hans  landsmän. 

De,  som  blifvit  prinsen  föreställda,  finna  honom  distingerad, 
artig  och  alls  icke  högdragen. 

24  april. 

Telegrammen  angående  prins  Augusts  hälsotillstånd  oroa  myc- 
ket brodern,  som  till  följd  häraf  icke  kan  visa  sig  i  stora  världen ; 
de  göra  honom  äfven  tveksam,  huruvida  han  skall  stanna  i  Paris 
eller  resa  hem. 


-  36  - 

Det  var  i  går,  som  vår  jury  företog  omröstning  angående  de 
8  stora  prisen  i  målning.  Då  jag  ur  god  källa  visste,  att  Tide- 
mand  icke  hade  någon  utsikt  att  erhålla  denna  högsta  utmärkelse 
och  icke  en  gång  vore  uppsatt  på  förslag  till  ett  första  pris,  och 
sedan  jag  äfven  rådgjort  med  hans  landsman  doktor  Danielsen, 
afgaf  jag  den  förklaringen,  att  Tidemand  icke  ansåge  sig  tillräck- 
ligt väl  representerad  genom  sin  här 
G^^./.-d.^.^  utställda  tafla,  hvarför  han  försatte 
cMMei^s-o^--^  Cu.a^uriLL  sig  utom  täflan.  Samma  förhållande 
pj-ftaM-.<^<^^^  (  w^^tA^yy^.)  ägdc  jämväl  rum  med  engelsmannen 
éi    ^T  Landseer,  som  äfven  han  utställt  en 


^  (   ^^i      *-       ,  medelmåttig  tafla.      Därigenom  räd- 

«r/r^'  '!*^^^^_  ^'^  ■  j\:,_  dades    dessa    två    stora    konstnärer 

■i»^"        A^'t'^^r^  från    smäleken  att  blifva  tillerkända 

y'-       -  endast  ett  tredje  pris. 

Det  stora  priset  tillföll  Meisson- 

nier,  Cabanel,  Gérome,  Leys,  Knaus, 

Rousseau,  Kaulbach   och  Ussi;    den 

siste  dock   först  efter  flera  särskilda 

omröstningar  mellan  honom  och  Pils. 

Häromdagen    voro    de     svenska 

delegerade  inbjudna  till  Fahnehielms 

i  Passy.    Fruarna  Sigrid  Holtermann 

och  Lundström  med   dotter  deltogo 

L  MEissoNiKR.  äfveu  i  deuna  tillställning  till  påskens 

firande. 

Luxemburgfrågan  utgör  alltjämt  samtalsämnet  för  dagen.    Man 

anser,  att  kriget  med  Preussen  icke  kan  undvikas.    Somliga  påstå, 

att  det  är  Bismarck  som  vill  krig,   andra  kejsaren. 

Börsen  fluktuerar  till  stort  men  för  affärerna;  det  oaktadt  är 
man  här  så  uppretad  på  grund  af  preussarnes  öfvermod,  att  detta 
krig  helt  visst  vore  populärt  i   Frankrike. 

General  Forey  försäkrar  mig,  att  fransmännen  skulle  blifva  de 
första  att  anfalla;  de  hade  80  krigsskepp  samt  100,000  man  fär- 
diga   att    landsättas  i  Kiel.      »Vi  äro  mycket  nöjda»,   tillade  han, 


"  .v  ~ 

»med  de  förberedelser  svenska  regeringen  vidtager  tor  att  under- 
stödja oss.)  Jag  tänker  den  tappre  generalen  förblandar  Sverige 
med  Danmark,  som  ensamt  kan  hafva  något  vidare  intresse  af  att 
nu  väpna  sig  mot  Preussen. 


2j  april. 

Jag  hörde  i  går 
Kristina  Nilsson  som 
Martha  på  Théåtre 
lyrique  och  hade  där- 
af  ett  oblandadt  nöje. 
Jag  beundrar  ändock 
mera  hennes  behag- 
fulla, distingerade 
samt  på  samma  gång 
känsliga  och  artis- 
tiska spel  än  själfva 
rösten.  Hon  har  ny- 
ligen tagit  engage- 
ment  vid  Stora  ope- 
ran med  en  aflöning, 
som  det  påstås,  af 
15,000  fr.  i  måna- 
den; men  hon  skall 
likväl  först  på  ena- 
handa villkor  upp- 
träda i  London. 

Ett  bref  från  M. 
stödja  ett  lotteri,    so: 


KRU    S.    HOLTKRMANN. 


\'arenne, 
n  han   vi 


dateradt  Stockholm,  ber  mig  under- 
anordna  i  Sverige  beträffande  ett 
honom  tillhörigt  porträtt  af  Gustaf  II  Adolf,  måladt,  som  han  upp- 
ger, af  Mierevelt.  Genom  lotteriet  skulle  svenska  staten  blifva 
ägare  till  detsamma.  Af  vinsten  utaf  de  försålda  lotterna,  som 
antages  uppgå  till  10,000  rdr,  vill  han  själf  behålla  de  5,000; 
återstoden  skall  fördelas  på  de  vinnande  numren.  Porträttet,  som  jag 
såg  före  min  afresa,   synes  mig  autentiskt,    men  hufvudet  var  illa 

tt 


--  38  - 

restaureradt.  Enligt  ägarens  uppgift  skulle  det  en  gäng  hafva 
tillhört  drottning  Kristina  samt  under  första  kejsardömets  krig  i 
Italien  blifvit  stulet  af  en  krigskommissarie  vid  namn  Lambert.  Det 
hade  sedan  genom  arf  tillfallit  dennes  dotter,  som  blifvit  gift  i  S:t 
Etienne,  och  sålts   för  tjugu  fr.    till  en  antikvitetshandlande. 

2S  april. 

Angående  första  prisen  för  målning  ägde  omröstning  rum  i  går, 
sedan  ordföranden  förklarat,  att  kejserliga  kommissionen  nekat  att  yt- 
terligare öka  antalet  pris.  Inga  skandinaver  voro  bland  de  lycklige. 
Gude  erhöll  endast  4  röster,  och  det  fordrades  14.  Fransmännen 
rösta  i  allmänhet  i  sluten  trupp,  då  det  gäller  att  belöna  sina 
egna.      Efteråt  var  jag  på  bal  hos  ministern  Rouher. 

Prins  Oscar,  som  ätit  middag  hos  prinsessan  Mathilde,  an- 
lände sent.  Präktig  lokal,  vackra  toaletter,  5,000  personer  in- 
bjudna. Det  tycks  nu  luta  åt  freden;  luxemburgska  frågan  blir 
ordnad  åtminstone  för  tillfället.  Prinsen  bad  mig  om  måndag  följa 
med  på  en  tur  med  den  svenska  ångslupen,  som  vi  utställa; 
deltagarne  blifva  prinsessan  Mathilde,  två  prinsessor  Bonaparte 
samt  några  andra  damer,  men  jag  måste  afstå,  emedan  juryn  då 
sammanträder. 

j  maj. 

Den  beramade  utflykten,  som  måst  uppskjutas  till  följd  af 
regn,  ägde  i  stället  rum  i  dag  under  det  härligaste  vårväder. 
Man  skulle  enligt  aftal  mötas  vid  Jenabron  kl.  i.  De  häri  del- 
tagande voro  prinsessorna  Mathilde,  Gabrielli  och  Primoli  med 
sina  män\  en  förtjusande  amerikanska  mrs  Multon^,  som  sjöng 
romanser  för  oss,  samt  prinsessans  svit  och  svenska  legationen. 
Den  lilla  ångaren  var  blomstersmyckad  samt  dekorerad  med  smak, 
champagne  och  andra  förfriskningar  serverades;  där  rådde  upp- 
sluppenhet och  glädje.  Vid  villa  Rothschild  i  Boulognerskogen 
gingo  vi  i  land  och  afslutade  festen  i  utställningens  tunesiska  katé 
samt  i  den  svenska  afdelningen. 


^  Nieuwerkerke    inbegripen.     (Förf:s    anm.)     N.    ansågs    stå    i    ett  intimt  förhållande   till 
prinsessan  Mathilde. 

■-'  Sedan  gift  med   danske  envoyén   i   Stockholm  J.    I  legermann— l.indcncrone. 


—  39  — 

Prinsessan  Mathilde  har  sitt  eoendomliga  sätt,  som  förefaller 
tämligen  obesväradt  och  vulgärt,  men  hon  får  härigenom  män- 
nen att  känna  sig  hemmastadda;  de  bägge  kusinerna  äro  små, 
knubbiga  damer,  särdeles  enkelt  klädda,  samt  uppträda  utan  några 
anspråk  alls. 


EN    PRESENTATION    FOR    NAPOLEON 


På  aftonen  firade  vi  kung  Carls  födelsedag  med  middag  hos 
svenske  ministern,  hvartill  inbjudits  hertigen  af  Leuchtenberg,  hans 
adjutant  general  Rehbinder,  tre  herrar  Clary,  baron  Montbrun,  her- 
tigen af  x^lbufera  och  grefve  Nieuwerkerke.  Hertigen  af  Leuch- 
tenberg föreföll  kall  och  dåsig,  d.  v.  s.  före  middagen,  ty,  under 
det    denna  pågick,   blef  han   allt   lifligare  och  lifligare  och  såg  till 

'  De  öfriga  personerna  å  bilden  äro  fr.  v.  t.  h.  Edv.  IMper,  G.  Adelswärd,  Dardel,  C. 
Lewenhaupt  och  schweiziske  envoyén  Kern. 


~  40  — 

sist  vid  desserten  helt  strålande  ut.  Han  är  storväxt  och  smärt 
med  ett  distingeradt  utseende.  Herrarne  Clary  äro  däremot  vul- 
o-ära,  i  synnerhet  deputeraden  samt  öfversten. 

Tredje  klassens  pris  för  målning  äro  nu  bestämda.  Jag  fruktade 
m)cket  att  ej  kunna  erhålla  något  för  Sverige  men  lyckades  slut- 
ligen få  två  sådana,  ett  för  Fagerlin  och  ett  för  Edv.  Bergh. 
Eo-entligen  känner  jag  mig  därmed  tillfreds,  eftersom  jag  bland 
50  svenska  och  norska  utställare  lyckats  få  tre  prisbelönade.  Det 
gifves  endast  67  pris  för  1,500  utställare.  Ryssland  har  blott 
fått  ett  för  sina  60  artister,   Danmark  intet  och  Schweiz  ett  enda. 

Fröken  von  Post  har  sprungit  omkring  och  arbetat  af  alla 
krafter  för  att  skaffa  sig  ett  pris.  Hon  lär  till  och  med  ha  gått  ända 
därhän  att  söka  inverka  på  juryn  genom  att  begagna  sig  af  prins 
Oscars  namn;  lyckligtvis  märkte  jag  detta  i  tid,  och  prinsen  har 
i  bref  till  vice  ordföranden  Maison  förnekat  det  beskyddarskap 
man  velat  påbörda  honom. 

6  maj. 

Var  och  såg  den  vackra  tafvelsamling,  som  tillhör  markisen 
af  Hertford.  Den  mannen  inköper  årligen  på  auktioner  allt,  som 
är  särskildt  utmärkt,  i  synnerhet  bland  taflor.  Han  äger  en  hel 
samling  sådana  af  Horace  Vernet,  förskrifvande  sig  från  konung 
Ludvig  Filips  galleri ;  dessutom  taflor  af  Paul  Delaroche,  fyra  för- 
tjusande Meissonier,  en  Hobbema  betald  med  100,000  fr.,  arbeten 
af  Paul  Potter,  Teniers,  Greuze,  Boucher  m.  fl.  Det  hela  utgör 
ett  museum,  där  allting  är  dyrbart  och  autentiskt.  När  vid  en 
auktion  något  behagar  honom,  ger  han  sitt  ombud  ordern:  »Jag 
vill  hafva  det  till  hvarje  pris.» 

Kungen  af  Grekland  befinner  sig  i  Paris;  hans  kommissarie 
vid  utställningen  Aportolopoulo  var  mycket  förargad  öfver,  att 
monarken  vid  sitt  besök  därstädes  endast  uppehöll  sig  vid  den 
danska  afdelningen. 

Min  jury  för  nationaldräkter  afslutade  i  dag  sitt  arbete  med 
att  besöka  en  del  af  de  afdelningar,  där  sådana  utställas.  Kina 
visar  bland  annat  en  kvinnoskjorta  flätad  af  bambu. 


~  41    — 

Mina  kolleger  låta  mig  alla  förstå,  att  de  vore  särdeles  glada, 
om  de  kunde  erhålla  en  svensk  orden,  men  jag  slår  döförat  till. 
M.  Dréolles  vill  skrifva  artiklar  om  Sverige  i  La  Patrie,  och  M. 
Dumaresq  säger  sig  ämna  måla  en  tafla  öfver  Carl  XII  vid  Ben- 
der.      De  tyckas  vara  alldeles  förtjusta  i  Sverige. 


KEJSARINNAN    EUGEME.^ 


7  maj. 

Jag  såg  i  går  i  Tuilerierna  hellenernas  konung,  som  har  ett 
vackert  utseende,  men  ansiktsuttrycket  förefaller  vid  första  ögon- 
kastet icke  vidare  intelligent.  H  M.  förde  kejsarinnan,  hvilkens 
kinder  och  hals  blifvit  tylligare  med  åren.  Hon  påminde  nu  om 
grefvinnan  Barck,  född  Aminoff.  Inbjudna  voro  alla  utställningens 
funktionärer  men  inga  andra  damer  än  diplomatiska  kårens.    M:me 


^   De  öfriga  personerna  äro  prinsarne  Jérome   och   Napoleon,   danske  envoyén  baron  Dirc- 
kinck-Holmfeld,  baron   v.   Sternberg  och   danske   kammarjunkaren   Scheel. 


—  42  — 

Plessy  och  Bressant  uppträdde  i  ett  proverb  af  Octave  Feuillet 
»Pour  et  Contre».  Det  säger  sig  själft,  att  damerna  och  de  furst- 
liga personerna  allena  fingo  njuta  af  skådespelet;  det  öfriga  sällska- 
pet cirkulerade  i  angränsande  salonger.    \'id  midnatt  slutade  festen. 

g  maj. 

Kejsaren  och  kejsarinnan  hafva  i  prins  Oscars  sällskap  besökt 

svenska  afdelningen.      Napoleon  såg  trött  ut  och  rörde  sig  endast 

med  svårighet.      Hans  gemål  var  däremot  förtjusande ;  hattens  frans 

dolde  kindernas  fyllighet,  som  tyder  på  mogen  ålder.    Man  ser  här 

och  där  på  utställningen  storväxta  negrer  gå  omkring;  de  tillhöra 

den  egyptiska  bataljonen,    som  kommer  från  Mexiko  och  inväntar 

sin    vice-kung   i    Paris.      De   äro  klädda   helt   i  hvitt   efter   samma 

snitt  som  zuaverna. 

I  o   maj. 

Återkommer  från  en  ny  utflykt  med  de  sriiå  svenska  ångsluparna. 
Denna  gång  fyllde  de  inbjudna  båda  båtarna;  de  voro  alla  landsmän, 
och  bland  dem  befann  sig  äfven  personalen  vid  utställningen  med 
damer.  Man  gick  i  land  vid  S:t  Cloud,  promenerade  i  parken,  och  bå- 
tarna hämtade  oss  sedan  i  Sévres.  Under  den  nu  rådande  värmen  äro 
dessa  båtfärder  särdeles  angenäma.  Prinsen  önskar,  att  ångsluparna 
skola  komma  på  modet,  och  försöker  bilda  ett  aktiebolag,  som 
i  Sverige  skulle  beställa  ett  dussin  sådana,  och  naturligtvis  finna 
de  inbjudna  denna  idé  utmärkt,  men  då  stunden  är  inne  att  teckna 

aktier,   —   så  god   morgon! 

//  maj. 

I  dag  gjorde  vi  en  förtjusande  lustfärd  till  baron  Rothschilds 
slott  Ferriéres.  Den  stormrike  bankiren  hade  för  sina  gästers 
räkning  beställt  ett  extra  tåg.  Prins  Oscar  befann  sig  äfven  bland 
de  inbjudna.  Klockan  lo  skedde  affärden  från  Paris,  och  efter  tre 
kvarts  timme  voro  vi  \id  Ouannes,  där  eleganta  ekipager  väntade 
för  att  sedan  föra  oss  genom  en  engelsk  park  samt  längs  en  liten 
sjö,  hvarifrän  båtar  med  svenska  flaggor  hälsade  prinsen,  då  han 
åkte  förbi. 

Själfva  slottet,  Rothschilds  egen  skapelse,  är  krönt  af  fyra  torn 
samt  byggdt  i  engelsk  stil;  det  gör  ett  mera  leende  än  imponerande 


—  43  — 

intryck    samt    är    omgifvet    af    ständigt    gröna    träd   och  doftande 
blomsterrabatter  i  de  mest  praktfulla  färger. 

Genom  den  ståtliga  peristylen  med  sina  pelare  kommer  man  in  i 
vestibulen,  som  är  prydd  med  statyer  och  dyrbara  vaser;  härifrån 
leder  en  dubbeltrappa  i  en  elegant  båge  direkt  till  hallen.  I  detta 
rum,   en  ofantligt  stor  sal,  hög  som  en  kyrka,  hvilken  får  sitt  ljus 


.Vr\ 


BARON   JAMES    ROTHSCHILD. 


ofvanifrån  genom  ett  kristalltak  och  där  framstående  konstverk  äro 
att  skåda,  samlades  gästerna,  och  hvar  och  en  ägde  nu  frihet  att 
efter  behag  följa  sin  egen  smak.  På  ena  sidan  musik,  pä  den 
andra  biljard;  längre  bort  fanns  det  bord  för  skrifning  eller  ritning, 
bibliotek  etc.  Öfverallt  statyer,  taflor,  historiska  möbler  af  dyr- 
baraste slag. 

Ett  galleri,   uppburet  af  kolossala  i   silfver,   brons   och  marmor 


—  44  — 

skulpterade  karyatider,  kröner  denna  hall,  hvarest  den  goda  sma- 
ken öfverallt  råder.  Det  hela  utgör  ett  i  högsta  grad  intressant 
museum  men  ordnadt  med  sådan  smak  och  konstsinne,  att  man 
icke  märker  detta,  utan  ögat  bara  njuter  af  den  harmoni,  som 
öfverallt  gör  sig  gällande. 

Eugéne  Lami,  hvilken  åstadkommit  detta  mästerverk,  har  blifvit 
inspirerad  af  Venedig,  som  under  sin  glansperiod  frambringat  så 
mycken  rikedom  och  skönhet. 

Flera  salonger  och  en  större  matsal  upptaga  hela  första  vå- 
ningen; i  den  andra  ligga  sofrummen.  Köksdepartementet  är  be- 
läget utanför  i  en  elegant  paviljong,  förenad  med  slottet  genom 
en  underjordisk  gång. 

Sedan  vi  beundrat  all  denna  härlighet,  serverades  en  utmärkt 
lunch,  där  världens  finaste  viner  täflade  med  dess  läckraste  rätter. 
Sällskapet  bestod  af  familjen  Rothschild,  d.  v.  s.  baronessan  Natha- 
naél  (London)  och  baron  Anselm  (Wien)  samt  sönerna  i  huset  Alphonse 
och  Edmond  R.;  furst  Metternich,  hertig  och  hert:an  de  Valom- 
brosa  (Sardinien),  furst  d'Hénin  d'Alsace,  grefve  de  Walsch,  de  la 
Rochefoucauld,  grefvinnorna  Nadaillac  och  Pretzeska,  den  senare  en 
polsk  skönhet,  kokett  ännu  vid  45  år  men  seende  ut  att  vara 
endast  25;  mr  och  mrs  Multon,  amerikanare,  den  sistnämnda 
särskildt  beundrad  för  sitt  vackra  utseende  och  sin  förtjusande 
röst;  till  sist  svenska  legationens  personal  samt  Eugéne  Lami, 
hvilken  var  helt  lycklig  att  för  mig  få  förevisa  det  byggnads- 
verk, hvaröfver  han  själf  känner  lika  mycken  tillfredsställelse 
som  ägaren  till  de  här  nedlagda  millionerna. 

Rothschild  inköpte  Ferriéres  af  familjen  d'Otrante;  egendomen 
värderas  till  6  eller  7  millioner  samt  afkastar  årligen  300,000  fr., 
som  anslås  till  dess  underhåll.  Efter  lunchen  förde  oss  ekipager  till 
utgårdarna  för  att  låta  oss  se  utmärkta  normandiska  kor  och  dito 
hästar  af  percheronras,  växthusen  m.  m.  Ett  häftigt  oväder  tvang 
oss  emellertid  att  återvända  till  slottet,  där  musik  utfördes.  Prins 
Oscar  sjöng  duetter  med  mrs  Multon;  baronessan  Rothchild,  furst 
Metternich  och  Due  satte  sig  turvis  vid  pianot. 

Kl.   5   skedde  uppbrottet  med  återfärd  till  Paris.      Denna  dag 


—  45 


MALMSTRU.M. 


var  utan  jämförelse  den  anL^enämaste  jag  tillbragte  under  min  vis- 
telse  vid   världsutställningen    1867. 

26  maj. 

Afresan  frän  Paris  ägde  rum  den  16  dennes,  och  jag  kände 
mig  mycket  belåten  att  få  komma  ifrån  det  oroliga  lif  jag  under  två 
månader  fört.  Efter  att 
hafva  tillbringat  några  da- 
gar med  mina  anhöriga  i 
S:t  Blaise  i  Schweiz  be- 
gaf  jag  mig  på  hemväg 
öfver  Berlin — Stralsund. 
Ehuru  det  var  var  och  trä- 
den voro  utslagna,  blåste 
likväl  en  isande  vind.  Öf- 
verfarten  på  sjönblefocksä 
ganska  svår,  men  jag  låt- 
sades sofva.  Jag  anlände 
till  Ystad  den  22  maj,  låg 
öfver  natten  ijönköping  och 
var  i  Stockholm   den    24. 

Dagen  därpå  samman- 
träde i  Konstakademien, 
då  vice  preses  grefve  Anc- 
karsvärd  till  mig  höll  ett 
smickrande  tal,  helsandc 
mig  välkommen  åter  efter 
att  så  väl  hafva  fullgjort 
mitt  uppdrag  i  Paris.    Man 

valde  en  ny  direktör.  Rösterna  voro  delade  mellan  Molin  och  Bok- 
lund; den  senare  erhöll  majoritet.  Mina  försök  att  öfvertala 
Tidemand  eller  Fagerlin  hafva  varit  fåfänga.  I  den  dilemma,  hvari 
vi  nu  befinna  oss,  är  Boklund  den  bäste;  om  än  han  saknar  en 
mera  betydande  talang  som  målare,  besitter  han  likväl  de  admini- 
strativa egenskaper,  som  platsen  kräfver.  Malmström  blef  vice 
professor. 


Rä 


^ 


46 


zy  maj. 

Var  jag'  inbjuden   till   middag  hos  Deras  Maj: ter.    Kungen  hade 

blifvit    fetare    och    granat    under  min  bortovaro.      Det  lefnadssätt 

H.   M.   för    kommer    honom  att  i  fördd  åldras.      Hur  gärna  säge 

jag    honom    icke    afhålla  sig  frän  allt  hvad  starka  drycker  heter. 

Prins  August  har  där- 


emot vunnit  efter  sin  sjuk- 
dom.   Jag  gick  efter  mid- 


^ 


dagen  öfver  till  honom  för 
att  röka  en  cigarr.  Huf- 
vudet  och  äfven  h}n  hade 
blifvit  klarare,  hans  kon- 
versation är  rent  af  be- 
haglig. 

H.  K.  H.  underrättade 
sig  med  största  intresse 
om  alla  sina  vänner  i  Neu- 
chåtel,  där  han  sade  sig 
önska  som  simpel  med- 
borgare få  sluta  sina  da- 
gar. Det  vore  kanske  icke 
det  sämsta  han  kunde  o-öra! 


v 


1 6  juni. 

\'åren  uppenbarade  sig 
här  först  under  förra  vec- 
A.  H.  FocK.  kan;    ändtligen   hafva   trä- 

den pa  allvar  bestämt  sig 
för  att  grönska.  I  Norden  är  denna  växtlighetens  senfärdighet  en 
verklig  olycka.  Det  finns  ej  mera  hvarken  säd  för  invånarne 
eller  hö  för  djuren.  Kommunikationerna  hafva  äfven  till  följd  af  ] 
isarna  ända  tills  nu  varit  afbrutna,  och  regeringen  har  härigenom 
satts  ur  stånd  att  sända  lifsmedel  till  hjälp  at  de  olyckliga,  hvilka 
i  förväg  förtärt  årets  sådd. 

Annandag  påsk  uppvaktades  prins   Oscar  af  ett  sextiotal  indu- 


47 


striidkare  och  artister,  hvilka  till  honom  framförde  sitt  tack  för  det 
intresse  H.  K.  H.  ådagalagt  för  Parisutställningen.  Man  hade 
bedt  mig  föra  ordet,  men  jag  öfvertalade  i  stället  lilla  Fock 
att  göra  det,  och  han  lyckades  bra  mycket  bättre,  än  hvad 
jag  skulle  gjort.  Prinsen  kände  sig  tydligen  smickrad  öfver 
denna  uppmärksam- 
het, hvilken  han  för  "f  (  i  .  . 
öfrigt  väl  förtjänat 
genom  det  besvär 
han  gjort  sig  för  att 
skaffa  belöningar  åt 
våra  utställare.  H. 
K.  H.  lämnade  oss 
listan  på  dessa,  hvil- 
ken är  ovanligt  stor 
i  förhållande  till  vår 
utställnings  betyden- 
het. Jag  finner  det 
icke  vara  nyttigt  för 
en  nation,  så  fallen 
för  fåfänga  som  den 
svenska,  att  blifva 
till  den  grad  upp- 
muntrad. En  jury, 
som  ej  läte  sig  på- 
verkas af  furstar  utan 
endast  röstade  efter 

samvete,  skulle,  i  det  den  minskade  antalet  pris,  gifva  mera  värde 
åt  de  rättvist  utdelade. 

Baker,  som  af  en  en  slump  befann  sig  vid  utställningen  som 
representant  för  England  i  klassen  alkohol,  förmådde  sina  kolle- 
ger att  med  icke  mindre  än  tre  medaljer  belöna  olika  tillver- 
kare af  svensk  punsch,  en  likör,  hvilken  hämtar  alla  sina  ingredien- 
ser från  kolonierna  och  hvars  verkningar  på  förbrukarne  utgöra 
en    olycka    för  Sverige.      Hvarför  uppmuntra  en  farlig  dryck  med 


KRIK    BAKER. 


tre  pris?     Saken   är  den,   att  herrar  jurymän  funno  punschen  för- 
träfflig, och  att  prinsen  flitigt  trakterat  dem  med  densamma. 

En  bra  egendomlig  person  denne  Erik  Baker.      Till   sin    natur 


C-  VA.    'A:cUUv,t.AY^, 


c.    G.    RIDDERSTOLVE. 


lättsinnig  och  sorglös  samt  lyckliggjord  med  en  järnhälsa,  har  han 
vetat  sätta  sig  öfver  alla  lyckans  växlingar,  bibehållit  sitt  goda  lynne 
och   äfven  sina  vänner,  hvilka  också  voro  de,  som  förhjälpte  honom 


—  49  — 

åter  upp  på  ytan,  då  hans  ställning  såg  som  mest  förtviflad  ut.  Än 
förvaltande  sin  tants  förmögenhet  som  vore  det  hans  egen  och 
förande  ett  flott  lif,  än  i  fängelse  för  skuld;  än  gift  och  familjefar, 
än  skild  samt  återtagande  sitt  ungkarlslif;  slutligen  ruinerad  med 
förloradt  anseende  och  med  i  ett  slagsmål  af  brutna  ben,  nödgas 
han  lämna  Sverige,  och  man  återfinner  honom  två  år  därefter  i 
Paris  som  ansedd  medlem  af  de  förnämsta  klubbar  samt  mera  pigg 
och  lefnadsfrisk  än  någonsin  förr.  Han  liknar  dessa  små  leksaks- 
djäflar,  hvilka  alltid  komma  på  fötter  igen,  hur  svåra  kullerbyttor 
man  än  låter  dem  göra. 

Enligt  tidningarna  skall  attentatet  mot  kejsar  Alexander  hafva 
gjort  denne  monark  mycket  populär.  Säkert  är,  att  hans  resa 
till  Paris  blir  en  historisk  tilldragelse  och  att  han  förskaffat  Napo- 
leon III  ett  tillfälle  att  visa  sin  kallblodighet.  Dennes  yttrande  ome- 
delbart efter  pistolskottets  aflossande  var  väl  funnet:  »Sire,  nu 
äro  vi  allierade,  vi  hafva  varit  i  elden  tillsammans ! » 

Tsarens  svar  blef  mer  reserveradt:  »Våra  öden  ligga  i  för- 
synens hand. »  Jag  betviflar  dock,  att  han  i  detta  kritiska  ögon- 
blick har  velat  spela  diplomat;  antagligen  fann  han  intet  bättre  svar. 

iS  juni. 
Var  jag  på  Drottningholm  för  att  i  slottet  låta  upphänga  de 
taflor,  hvilka  detsamma  erhållit  i  utbyte  mot  dem,  som  därifrån 
lämnats  till  Nationalmuseum.  Kantzow  öfvertalade  mig  att  stanna 
hos  honom  till  dagen  därpå.  Jag  sammanträffade  här  med  hans 
svåger  Ridderstolpe  med  fru  samt  vaknade  på  morgonen  vid  det 
härligaste  solsken;  återvände  sedan  till  Stockholm  och  har  nu  en 
stund  promenerat  på  Djurgården  i  sällskap  med  kommendanten 
Troil,  hvilkens  prat  underhöll  utan  att  särskildt  roa  mig.  Jag  mötte 
äfven  Stedingk  och  Palmstierna,  båda  tjenstlediga  och  förbannande 
sina  residensstäder  Madrid  och  Konstantinopel.  En  diplomat,  nöjd 
med  sin  ställning,  är  lika  sällsynt  som  en  kamel   utan  puckel. 

20  juni. 
Middag  i  går  hos  Roger  Björnstjerna  tillsammans  med  brodern 
Carl,    Armfelt    och    Edholm;     efteråt    gingo  vi  på  Kungl.   teatern 

4  —    122167,     Dardel,   Minnen.     II[. 


50  — 


för  att  i  direktörslogen  höra  Afrikanskan,  hvilken  opera  är  utmärkt 
väl  uppsatt.  Skeppsbrottet,  då  fartyget  försvinner  i  vågorna, 
åstadkom  mes  genom  ett  maskineri,  uppfunnet  af  en  ung  mekaniker 
från  Småland.  Edholm  förefaller  nöjd  med  sin  befattning,  ehuru 
den  finansiella  sidan  däraf  plågar  honom.  Då  kungen  saknar 
nödiga    medel  att  försträcka   teatern,  måste  Edholm  i  eget  namn 

upplåna    sådana    för    att 


täcka  årets  brist,  hvilket 
under  nuvarande  förhål- 
landen faller  sig  ganska 
svårt,  då  summan  uppgår 
till    30,   40  tusen  rdr. 

Franska  reformerta  pa- 
storn Roerich  med  fru  af- 
reste  i  dag  till  Schweiz. 
Denne  präst  har  lyckats 
bra  i  Stockholm,  där  han 
bildat  en  lappmission  i 
syfte  att  åstadkomma  sko- 
lor för  lappbarnen.  Frun 
å  sin  sida  har  en  dag  i 
h varje  vecka  brukat  samla 
hos  sig  guvernanter  och 
bonner  för  att  sy  skjortor 
och  kalsonger  åt  de  unga 
lapparne;  man  bad  emellertid  damerna  skicka  något  annat,  då 
underkläder  vore  en   okänd  lyx  i  dessa  trakter. 

Nationalmuseum  har  erhållit  ganska  dyrbara  gåfvor,  nämligen 
dels  en  samling  gammalt  Mariebergs-  och  Rörstrandsporslin,  testa- 
menterad af  R.  Cederström,  dels  från  herr  Louden  i  Haag  en  hop 
vapen  och  kuriosa  från  holländska  besittningarna  i  hidien.  Jag  har 
begärt  att  få  föra  det,  som  endast  äger  etnografiskt  intresse,  till 
China  slott.  På  Drottningholm  har  jag  jämte  Boklund  några 
dagar  varit  sysselsatt  med  inventering  af  taflor  och  konstsaker. 
Detta    slott    äger    nu  öfver  400  taflor  inberäknadt  dem,  som  till- 


VON    TROIL. 


—  51  — 

kommit  genom  utbytet  med  Museum.  Jag  har  jämväl  fördelat 
taflorna  efter  deras  olika  betydenhet  mellan  de  särskilda  gemaken 
och  upprättat  en  förklarande  katalog  öfver  de  konstverk,  som 
förvaras  i  slottets  salonger. 

2^  juni. 

Återkommer  nu  från  Ulriksdal,  där  jag  tillbringat  midsommar- 
dagarna. Med  undantag  af  dansen  kring  majstången,  i  hvilken 
kungen  samt  uppvaktningen  deltogo  jämte  lakejer  och  en  del 
nyfikna  från  hufvudstaden,  fann  jag  denna  gång  ej  det  landtliga 
nöje  jag  väntat  mig. 

Tvenne  stora  uniformsmiddagar  för  ett  femtiotal  militärperso- 
ner förekommo  och  två  besök  i  lägret  med  drottningen  samt  för 
öfrigt  mycken  liten  frihet.  Den  unge  ordonnansofficern  Sverdrup,  som 
var  utsedd  att  följa  konungen  till  Paris,  har  vid  ett  fall  från  hästen 
brutit  sin  fot  och  ser  sig  tvungen  att  afstå  från  resan.  Drott- 
ningen bär  armen  i  band.  Efter  att  hafva  råkat  trassla  in  sig  i  sitt 
släp  föll  nämligen  H.  M.  omkull  och  fick  högra  axeln  ur  led.  Lyck- 
lietvis  befann  sig^  Edholm,  då  detta  skedde,  i  närheten  och  kunde 
draga  axeln  rätt  igen. 

Kungen  visade  mig  ett  bref  från  Wachtmeister  i  Köpenhamn, 
som  meddelade  det  pinsamma  intryck,  som  åstadkommits  i  Dan- 
mark af  en  viss  tidningsartikel,  hvilken  talar  om  en  brytning  i 
underhandlingarna  rörande  den  föreslagna  förmälningen  mellan 
danske  kronprinsen  och  prinsessan  Louise  samt  om  möjligheten  af 
en  annan  förbindelse  med  en  preussisk  prins. 

W:r  tyckes  mycket  önska  uppfyllandet  af  det  förstnämnda 
förslaget.  Kung  Carl  säger  sig  vilja  lämna  åt  sin  dotter  fullstän- 
dig frihet  att  följa  sin  egen  böjelse;  hvad  ryktet  om  det  preus- 
siska giftermålet  beträffar,   så  saknar  detta  all  grund. 

Prinsessan  Louise  är  lång  och  välväxt,  man  skulle  dock  vilja 
se  henne  mera  otvungen  i  sitt  sätt;  detta  torde  dock  kunna  rät- 
tas med  åren. 

5  >^2- 

I  går  afslutades  årets  fältmanöver  med  den  traditionella 
bataljen    på  Ladugårdsgärde.     Jag  bevistade  densamma  i  sällskap 


—  52  — 

med  en  fransk  husarlöjtnant  vicomte  du  Pins,  som  Adelswärd 
rekommenderat  mig.  Kungen  inbjöd  oss  båda  till  frukost  å  Bor- 
gen tillsammans  med  sina  officerare.  H.  M.  utdelade  ordnar  åt 
främlingarne,  bland  hvilka  voro  öfverste  v.  Gothberg  och  major 
v.  Loos  från  Preussen,  tre  danskar  samt  en  holländsk  kapten 
Gevaerts.  Vädret  under  manövern  var  icke  fördelaktigt,  och 
soldaterna  måste  om  nätterna  tälta  på  sumpig  mark.  Jag  beled- 
sagade drottningen,  som  ofta  till  fots  följde  truppernas  rörelser,  j 
Med  armen  i  band  samt  klädningen  nedsölad  af  regn  och  smuts 
liknade  Hennes  Maj: t  mera  en  sårad  märke tenters ka  än  en  drott- 
ning, som  visar  sig  för  sina  trupper.  En  smula  koketteri  vore  här 
lika  mycket  på  sin  plats  som  värdigheten,  men  H.  M.  äger  icke 
ett  spår  af  det  förra. 

Konungen  har  ånyo  haft  känning  af  sitt  onda  i  halsen,  och 
man  förmådde  honom  att  afstå  från  bivacken  under  nätterna. 

H.  M.  ådömde  major  Virgin  vid  Dalregementet  arrest,  därför 
att  denne  under  framryckningen  låtit  sin  bataljon  hejdas  af  ett 
vattenfylldt  dike.  W.  Sandels  blef  ganska  illa  sårad  i  nacken  af 
ett  löst  skott,  afskjutet  alldeles  inpå  honom.  Skarpskyttebataljo- 
nerna, som  under  befäl  af  H.  Ankarcrona  infunnit  sig  för  att  del- 
taga i  striden  vid  Drottningholm,  återvände  högst  missnöjda  där- 
ifrån,  emedan  de  icke  fått  lossa  ett  enda  skott. 

Se  där  händelserna  under  detta  års  fältläger. 

Kejsar  Maximilians  tragiska  död  har  besannats.  Juarez  lät 
helt  enkelt  nedskjuta  honom.  Detta  borde  verkligen  de  prinsar 
beakta,  hvilka  af  ärelystnad  drifvas  att  blanda  sig  i  andra  folks 
angelägenheter! 

Dietrichson  har  afrest  till  Köpenhamn,  Berlin  och  Paris  för  att 
studera  dessa  städers  kopparstickssamlingar.  Langlet  reser  på  sitt 
håll  för  att  lära  känna  de  senare  årens  framsteg  i  byggnadskonsten. 
Denne  arkitekt  besitter  en  ganska  originell  talang.  Hans  bygg- 
nader likna  ej  andras.  Boklund  har  nu  afslutat  inventeringen  af 
de  historiska  vapen  och  kläder,  hvilka  hittills  varit  ställda  under 
landtförsvarsdepartementets  och  riksmarskalkens  vård,  men  som 
nu  förenade  skola  höra  under  öfverintendentsämbetet.     Där  finnas 


—  53  — 

riktiga  skatter,  och  jag  betviflar,  att  det  existerar  någonstädes  en 
sådan  mängd  kläder  från  alla  tidehvarf.  En  historiemålare  skall 
här  finna  ett  dyrbart  material  för  studier  efter  ofta  unika  mönster. 

Molin  håller  för  närvarande  på  med  sin  staty  öfver  Carl  XII, 
för  hvilket  ändamål  han  låtit  sin  modell  ikläda  sig  denne  konungs 
egen  dräkt.  Stadsfullmäktige  hafva  afslagit  en  ansökan  att  få 
uppställa  detta  monument  på  Artillerigården. 

Molin  söker  tillstånd  att  få  uppföra  ett  konstgjuteri  invid  sin 
atelier  på  Beridarebansgatan  för  att  där  kunna  gjuta  sin  staty, 
och  jag  tillstyrker  detta.  Vi  äga  nämligen  ej  i  Sverige  något 
sådant  gjuteri  utan  måste  utomlands  låta  gjuta  våra  egna  konst- 
verk. Förutom  det  nedsättande  häri  blifva  gjutningen  och  cisele- 
ringen  aldrig  utförda  med  samma  omsorg,  som  då  det  sker  under 
konstnärens  egna  ögon.  Man  märker  detta  bäst  på  Bältespännar- 
gruppen,  nyss  anländ  och  hvilken  jag  icke  anser  mig  å  kronans 
vägnar  kunna  mottaga,  därför  att  piedestalen  blifvit  mycket  illa 
utförd.  Molin  blir  troligen  tvungen  att  omgjuta  en  af  dess  sidor, 
hvilken  är  full  af  fläckar  och  sprickor.  Själfva  gruppen  är  där- 
emot mycket  vacker.  Jag  har  bestämt  plats  för  densamma  i  träd- 
planteringen väster  om  Museum;  där  kommer  den  att  göra  sig 
mera  gällande  än  inomhus  blandad  med  annan  skulptur. 

6  jjili. 

Kung  Carl  med  familj  afreste  i  dag  från  hufvudstaden.  H.  M 
far  till  Frankrike  m.ed  Vichy  som  mål,  drottningen  och  prinsessan 
till  Holland.  De  ämna  vara  tillbaka  i  Stockholm  i  slutet  af  augu- 
sti. Sven  Lagerberg,  som  blifvit  utnämnd  till  generalmajor  och 
förste  adjutant,  åtföljer  kungen  jämte  Schildt,  Nordlander  och  Vin- 
cent Lundberg.      Bildt  stöter  till  i  Frankfurt. 

Jag  var  tillstädes  vid  tågets  afgång;  en  mängd  hoffunktionärer 
hade  infunnit  sig  för  att  säga  de  höga  resande  farväl. 

Före  sin  afresa  utnämnde  kungen  öfverste  Abelin  till  krigs- 
minister. Hittills  har  denne  officer  endast  innehaft  underordnade  be- 
fattningar, men  han  har  i  utöfvandet  af  dessa  visat  sig  äga  duglig- 
het och  intelligens.  Jag  vet  emellertid  ej,   om  han  är  vuxen  sin  nya 


—  54  — 
uppgift  som   omorganisatör  och  om  han  skall  kunna  lyckas  förmå 
konung  och  riksdag  att  gå  in  på  sina  reformförslag. 

Jacr  har  under  dessa  dagar  i  sällskap  med  vicomte  du  Pins  besökt 
Nacka,  Djurgården,  Rosendal  m.  m.  Som  han  tycks  ämna  dröja  här  en 
14  dagar,  tänker  jag  ej  spilla  bort  hela  min  tid  på  att  föra  om- 
kring en  tämligen  obe- 
tydlig ung  man,  som 
blifvit  mig  anbefalld  af 
någon,  som  ej  känner 
honom.  Det  är  en  liten 
herre  med  enkeltju- 
sare,  bördig  från  Tou- 
louse  och  som  lämnat 
armén  på  grund  af  då- 
liga befordringsutsik- 
ter.  Häromdagen,  då 
vi  besökte  Museum, 
frågade  han  mig,  hvil- 
ken  nationalitet  en  viss 
»Okande»  tillhörde,  af 
hvilken  vi  ägde  så 
mångataflor.  »Denne  kosmopolitiske  konstnär» ,  tillade  han,  »som 
försöker  sig  i  alla  konstarter.»  Jag  förstod  till  en  början  ej,  om 
hvilken  mästare  han  talade,  men  sedan  han  visat  mig  en  tafla, 
försedd  med  påskriften  »okänd-,  blef  saken  mig  klar  och  jag  med- 
delade herr  du  Pins,   hur  härmed  förhölle  sig. 

Innan  jag  nu  gick  att  anträda  min  årliga  inspektionsresa  i  lands- 
orten, hade  jag  under  tvenne  förmiddagar  sammanträden  med  her- 
rar Boklund  och  Sander  för  att  omdöpa  en  stor  mängd  konstverk, 
som  hittills  i  katalogerna  prunkat  med  namnen  Corregio,  Paolo 
Veronese,  Titian  m.  fl.  Vi  förvisade  dem  helt  obarmhärtigt  från 
den  plats  de  usurperat.  Om  den  nya  katalogen  också  härigenom 
i  viss  mån  förlorar,  så  får  tafvelgalleriet  dock  en  mera  allvariig  prä- 
gel i  de  verkligt  bildade  besökarnes  ögon. 


VICOMTE    DU    PINS. 


—  55  — 

10  juli. 
Som  jag  ej  före  min  afresa  medhunnit  att  afsluta  mitt  arbete 
med  rättandet  af  museikatalogens  oriktiga  uppgifter,  har  jag  bedt 
Egron  Lundgren,  som  för  närvarande  befinner  sig  i  Stockholm, 
att  låna  oss  stödet  af  sin  erfarenhet,  och  jag  tviflar  ej  på  värdet 
af  hans  omdöme,  särskildt  hvad  beträffar  de  italienska  och  spanska 
skolorna. 


2g  augtisfi. 

Det  är  nu  6  veckor  sedan  jag  lämnade  hufvudstaden  för  att 
göra  min  inspektionsresa  i  landsorten.  Denna  resa  har  intresserat 
mig  mycket,  och  jag  har  njutit  af  detta  händelserika  lif,  då  hvarje 
dag  medför  nya  intryck  helt  olika  de  förut  mottagna.  Lik  en  ny 
vandrande  jude  har  jag  icke  legat  på  samma  plats  två  nätter  å 
rad.  Järnvägsvagnar,  ångbåtar,  diligenser  och  skjutskärror  hafva 
turvis  varit  mina  befordringsmedel.  Tack  vare  denna  omväxling 
har  jag  aldrig  känt  någon  trötthet  eller  ledsnad.  Jag  skall  nu 
lämna  en  kort  redo- 
görelse  för   min  färd. 

Den  2  2  juli  foro 
jagoch  arkitekten  Sten- 
hammar  med  ångbåt 
till  Västerås.  I  den  vil- 
lervalla, som  brukar 
uppstå  strax  före  en 
båts  afgång,  lyckades 
någon  tillbyta  sig  min 
paraply,  lämnande  kvar 
sin    egen     af    bomull 

i  stället.  Denna  händelse  visade  sig  vara  ett  lyckligt  förebud, 
ty  under  hela  resan  behöfde  jag  aldrig  söka  skydd  mot  regn. 
Utom  kapten  Öhrström,  som  steg  af  i  Strängnäs,  fanns  ingen 
bekant  om  bord.  Tvenne  lärare  från  samma  stad  fördrefvo  tiden 
med  punschdrickande,  allt  under  det  de  beklagade  sig  öfver  sina 
lärjungars  utsväfvande  lefnadssätt.      Deras  fruar  talade  om  hushåll 


TVA  LÄRARE  FRÄN  STRÄNGNÄS. 


-  56  - 

och  toaletter,  och  Stenhammar  ögnade  i  sina  anteckningar  samt  i 
planritningar  öfver  Västerås  slott,  som  vi  dagen  därpå  ämnade 
inspektera. 

Nätt  och  jämnt  framkommen,  gick  jag  omedelbart  till  biskops- 
gården för  att  beskåda  den  tafvel-  och  gravyrsamling,  som  tillhört 
biskop  Fahlcrantz  och  hvilken  dennes  änka  önskar  sälja  till  Mu- 
seum. Målningarna  bestodo  af  medelmåttiga  kopior  efter  italienska 
mästare,  och  kopparsticken,  utan  någon  som  helst  ordning  hop- 
lagda i  portföljer  samt  blandade  med  litografier,  voro  i  mycket 
dåligt  stånd.  Jag  utvalde  emellertid  ett  trettiotal,  hvaribland  några 
gravyrer  af  Raphael  Morghen,  som  möjligen  skulle  kunna  föreslås 
till  inköp. 

Härifrån  begåfvo  vi  oss  till  min  onkel  G.  Lewenhaupts  land- 
ställe strax  utanför  staden  för  att  där  tillbringa  återstoden  af  af- 
tonen. Det  visade  sig  vara  ett  komfortabelt,  af  grönskande 
träd  omgifvet  hem,  i  hvilket  denne  hedervärde  åldring  jämte  sin 
maka  tillbringar  sitt  lif  med  att  göra  godt  och  sjunga  psalmer. 

Vi  mottogos  af  två  tråkiga  och  honungssöta  präster,  väl  hem- 
mastadda i  huset;  snart  anlände  dock  värden  själf,  en  hvitskäggig 
patriark,  och  hans  grefvinna,  en  sentimental  och  litterär  dam, 
båda  mycket  förekommande.  Då  den  gamle  mannen  talade  till 
prästerna  eller  Stenhammar,  som  äfven  han  är  sekterist,  var  det 
alltid  med  mild  och  salfvelsefull  stämma,  men  när  han  vände  sig 
till  mig,  återtog  han  sin  naturliga  ton  samt  lät  helt  glad  och  rätt- 
fram. Flera  vackra  taflor  prydde  salongen;  de  förskrifva  sig  för 
det  mesta  från  den  s.  k.  Sackska  samlingen.  Efter  supén  läste 
en  af  prästerna  ett  kapitel  ur  bibeln  samt  en  bön,  hvarefter  det 
hela  afslutades  med  en  psalm,  som  sjöngs  unisont  efter  piano- 
ackompanjemang. Husets  tjänare  närvoro  vid  denna  gudstjänst. 
Stenhammar  lät  oss  sedan  höra  några  af  sina  egna  kompositioner, 
innan  vi  återvände  till  hotellet. 

Tidigt  morgonen  därpå  inspekterades  det  gamla,  massiva  och 
mycket  rymliga  slottet,  som  är  omgifvet  af  vallgrafvar  och  tjänar 
landshöfdingen  grefve  Cronstedt  till  residens.  Denne  grefve  är 
begåfvad    med    klumpfot,  gammal  ungkarl,  förmögen  och  mycket 


57 


älskvärd.  Han  öppnade  själf  alla  husets  dörrar  för  oss  samt  in- 
bjöd mig  sedan  till  middag  i  sällskap  med  sin  landssekreterare 
Treffenberg,  namnkunnig  genom  sina  eldiga  anföranden  mot  repre- 
sentationsförslaget vid  1865  års  riksdag.  Han  ser  ut  som  en 
kreol  och  blir  lättare  hänförd  än  svensken  i  alln-iänhet.  Jag  hade 
sett  honom  på  tribunen 
lik  ett  ursinnigt  lejon  och 
återfann  honom  nu  from 
och  mild  som  ett  lamm. 
Västerås  domkyrka  är 
mycket  gammal.  Tes  sin 
byggde  dess  tornspira, 
hvilken  ehuru  i  föga  har- 
moni med  stilen  för  öfrigt 
likväl  har  så  behagliga  pro- 
portioner, att  man  glöm- 
mer denna  brist  på  följd- 
riktighet, i  alla  händelser 
mycket  vanlig  på  1700- 
talet.  Här  finnas  många 
historiska  grafmonument ; 
bland  andra  Magnus  Bra- 
hes i  marmor,  framställd 
liggande  mellan  sina  båda 
fruar.  Äfven  ett  öfver 
Bååt  och  hans  fru,  h vilka 
voro    föräldrar    till    Axel 

Oxenstiernas  maka;  slutligen  ett  marmormonument  öfver  Erik  XIV, 
som  Gustaf  III  låtit  uppföra.  Bekant  är,  huru  denne  olycklige 
monark  en  tid  satt  fängslad  i  Västerås  slott,  hvarest  hans  fängelse 
ännu  i  dag  visas;  trappan,  som  leder  dit,  är  inhuggen  i  själfva 
muren,  och  sin  dager  får  cellen  endast  från  den  mörka  korridoren 
där  utanför.  I  sakristian  förvaras  bland  andra  märkvärdigheter  ett 
dyrbart  helgonskrin  af  bergkristall  besatt  med  guld  och  ädla  ste- 
nar, hvilket  innesluter  den  heliga  Birgittas  ben;  dessutom  dyrbara 


c.    TREFFENBEl 


-  5«  — 

kyrkliga  dräkter  från  i2:e  och  13:6  seklet,  mycket  konstnärligt 
broderade  i  guld,  samt  skulpterade  altarskåp  med  bibliska  ämnen, 
t)dligen  af  italienskt  ursprung.  Dessa  märkliga  föremål  af  stort 
värde  för  den  kyrkliga  konstens  historia  synas  mig  vara  illa  under- 
hållna. Jag  tillrådde  därför  landshöfdingen  att  samla  det  hela  i 
ett  rum  i  kyrkans  torn  och  där  bilda  ett  litet  museum. 

Yi  togo  kl.  5  e.  m.  diligensen  och  anlände  med  den  till  Ar- 
boga, passerande  Strömsholm,  där  man  håller  på  att  bygga  stall 
för  ridskolan,  som  skall  öppnas  här  nästa  vår.  Detta  slott  är 
uppfördt  i  ett  leende  landskap  samt  omgifvet  af  åldriga  ekar.  Ett 
uppehåll  på  två  timmar  gjordes  i  Köping,  hvilken  stad  blifvit, 
äfven  den,  begåfvad  med  ett  rococokyrktorn,  fast  af  en  mindre  till- 
talande form  än  det  i  Västerås. 

Till  Arboga  framkommo  vi  först  vid  midnatt  och  fortsatte 
tidigt  morgonen  därpå  med  järnväg  till  Örebro,  dit  vi  anlände  kl. 
^/^  9  f.  m.  Slottet  utgör  en  massiv  byggnad,  flankerad  af  runda 
torn,  och  gör  ett  imponerande  intryck.  Rummen  äro  stora  men 
dystra.  Baron  och  frih:n  Åkerhielm  voro  bortresta.  Staden  före- 
faller att  vara  rik  och  framåtgående  samt  har  flera  nyuppförda  offent- 
Hga  byggnader.  Cellfängelset  och  ridhuset  äro  i  drottning  Elisabeths 
stil;  för  öfrigt  finns  här  en  elementarskola,  ett  hospital,  en  teater 
och  ett  stadshus,  framför  hvilket  Engelbrektsstoden  af  Ovarnström 
är  uppställd.  Statyn  står  på  en  för  trång  piedestal.  Kyrkan 
håller  man  som  bäst  på  att  restaurera  och  samtidigt  att  ändra 
fönstren  till  götiska.  Tornet  är  några  hundra  år  yngre  än  själfva 
kyrkan. 

Vi  intogo  middag  i  sällskap  med  arkitekten  Andersson,  åt 
hvilken  restaureringen  är  anförtrodd,  samt  togo  sedan  en  vagn  och 
foro  till  Hidinge,  där  den  nya  kyrkan,  som  därstädes  är  under  upp- 
förande, skulle  kontrolleras.  Det  var  väl  behöfligt,  ty  arkitekten  Lund- 
mark hade  haft  den  djärfheten  att  uppföra  tornet  med  endast  tre 
sidor  hvilande  på  själfva  grunden,  den  fjärde  hvilar  på  ett  för  svagt 
hvalf.  Vi  gjorde  äfven  herr  Hinderson,  medlem  af  byggnadssty- 
relsen och  som  bor  i  trakten,  ett  besök.  Han  är  en  stor,  grann 
karl,   ett  slags  Herkules  och  mycket  förekommande  samt  bjöd  oss 


—  59  — 

på  punsch.  Kyrkan  är  för  resten  särdeles  vacker.  Lundmark, 
som  jag  sedan  i  Örebro  efterskickade,  förband  sig  att  förstärka 
hvalfvet  enligt  våra  instruktioner. 

Dagen  därpå  voro  vi  på  väg  till  Norrköping,  hvarest  stadens 
arkitekt  Malm  mottog  oss  samt  förevisade  kronomagasinet  med 
dess  uthus.  Änkan  efter  förre  föreståndaren  bebor  nu  mannens 
halfva  lägenhet;  liksom  de  flesta  andra  kronan  tillhöriga  magasin 
står  detta  till  ingen  nytta  och  förtjänar  ej  att  underhållas.  Staden 
har  låtit  resa  en  staty  öfver  Carl  XIV  Johan,  från  hvilkens  rege- 
ring den  räknar  sitt  uppsving.  Schwanthaler  är  mästaren,  och 
finner  jag  densamma  underlägsen  hvad  jag  förut  sett  af  denne 
konstnär.  Som  vädret  var  regnigt,  stannade  jag  endast  2  timmar  och 
besteg  sedan  Linköpingsdiligensen.  Jag  lämnade  kvar  Stenhammar, 
som  skulle  söka  få  reda  på  professor  Huss,  och  stämde  möte  med 
honom  senare  på  aftonen.  Medpassagerare  i  diligensen  voro  en  f.  d. 
r}ttmästare  H.,  gammal  lurifax  och  mycket  pratsam,  samt  sonen, 
en  svartklädd  herre  just  kommen  från  ett  arfskifte  och  som  hade 
fickorna  fulla  med  gamla  guldmedaljer,  hvilka  vi  hjälpte  honom 
att  uttyda.  Vägen  leder  förbi  egendomarna  Tångesta  och  Löfsta, 
den  senare  mycket  ståtlig. 

Jag  ankom  i  god  tid  till  Linköping  och  använde  aftonen  till  att 
flanera  i  staden  och  omkring  domkyrkan,  ett  gammalt  götiskt  tem- 
pel, som  man  sedan  snart  tjugu  år  med  mycken  omsorg  och  in- 
telligens restaurerar.  Spetsbågarna,  portomfattningarna  samt  torn- 
spirorna äro  rikt  skulpterade  i  sten  men  af  tidens  tand  illa  med- 
farna; densamma  har  dock  lämnat  så  mycket  kvar  af  dessa  pryd- 
nader, att  det  varit  möjligt  att  af  dem  tillverka  trogna  afbild- 
ningar,  hvilka  insättas  i  stället  för  de  gamla  skulpturarbetena,  i 
den  mån  dessa  borttagas. 

Nästan  hela  det  inre  af  kyrkan  är  sålunda  restaureradt;  skulp- 
törerna hålla  nu  på  med  midtelportalen,  rikt  prydd  med  statyetter 
och  götiska  arabesker,  mycket  intressanta;  sten  därtill  tages  i  när- 
heten. Arbetet  sker  under  uppsikt  af  två  bröder  Nyström  och 
kostar  staten  årligen    16,000  rdr. 

En    gång    fullbordadt    blir  detta  säkerligen  det  förnämsta  gö- 


—  6o  - 

tiska  monumentet  i  Sverige.  Ett  nödvändigt  villkor  härför  är  lik- 
väl att  utbyta  det  nuvarande  af  Hårleman  i  förra  seklets  smak 
uppförda  tornet  mot  ett,  som  är  mera  öfverensstämmande  med 
kyrkans   stil. 

Man  berättar,  att  Brunius,  som  var  ledamot  af  restaurerings- 
nämnden, frågat  en  borgerlig  kollega  från  Linköping,  som  berömde 
det  nuvarande  tornet,  om  denne  verkligen  talade  allvarsamt?  »Myc- 
ket allvarsamt»,  svarade  östgöten.  »Drag  då  åt  h — e»,  utropade 
B.,    -där  träffar  ni  säkert  Hårleman!» 

Det  gamla  historiska  slottet,  som  är  utan  allt  konstnärligt  intresse 
och  utgör  landshöfdingens  residens,  ligger  i  närheten  af  kyrkan. 
Linköping  är  för  öfrigt  en  mycket  liten  stad,  belägen  vid  en  å, 
som  man  vill  göra  segelbar  och  som  redan  i  förväg  blifvit  försedd 
med  en  ståtlig  kaj  af  granit. 

Dagen  därpå  inspekterades  slottet,  som  har  stora  och  många 
rum,  ja  så  många,  att  till  och  med  ett  rum  på  nedre  botten  be- 
bos af  en  svan  samt  ett  rum  och  kök  disponeras  af  en  tjäderhöna 
med  sina  ungar. 

Trädgården,  stor  och  väl  hållen,  är  upplåten  åt  allmänheten; 
där  träffade  jag  general  Klint,  som  inbjöd  mig  till  middag  till- 
sammans med  sin  adjutant  kapten  Elliot. 

På  aftonen  tog  jag  åter  diligensen,  låg  öfver  natten  i  Ske- 
ninge samt  anlände  kl.  8  på  morgonen  följande  dag  till  Vadstena, 
där  jag  mottogs  af  min  forne  kamrat  Lindersköld,  hvilken  sedan 
ej  lämnade  mig  på  hela  dagen.  Vadstena  slott  är  utomordentligt 
väl  beläget  vid  Vätterns  strand,  dess  proportioner  äro  behagliga 
och  tornen  smyckade  med  eleganta  spiror.  Inkörsporten  äfvensom 
flera  af  borggårdens  portaler  äro  uppförda  i  en  vacker  stil  påmin- 
nande om  italienska  renässansen. 

Man  har  pietetsfullt  restaurerat  slottets  yttre  men  slopat  val- 
larna, som  förenade  tornen,  för  att  i  stället  bygga  en  ny  hamnpir. 
Det  pittoreska  har  måst  vika  för  det  nyttiga.  Hvad  det  inre  af 
slottet  beträffar,  så  har  man  nöjt  sig  med  att  vidmakthålla  taken 
och  golfven.  Af  de  dekorativa  målningar,  som  en  gång  prydt 
Gustaf  Vasas  och  hans  söners  präktiga  boningsrum,   finns  numera 


—  6i  — 

ingenting  kvar;  endast  några  groft  utförda  fresker  framställande 
romerska  historiens  hjältar  samt  en  del  i  trä  skulpterade  dörromfatt- 
ningar påminna  om  forna  lysande  dagar.  De  största  salarna  tjäna  nu 
till  sädesmagasin.  Slottet  är  hufvudsakligen  uppfördt  af  stora  runda 
gråstenar,   som  underhålla  fukten  och  göra  det  obeboeligt. 

Vi  fingo  se  den  cell,  där  Erik  lät  inspärra  den  unge  prinsen \ 
som  han  öfverraskat  nattetid  i  sin  vackra  syster  Cecilias  rum. 

Stenhammar  begärde  nu  tjänstledighet  för  att  besöka  sin  syster, 
som  bor  i  närheten  af  Vadstena.  De  båda  syskonen  lämnade  jag 
nu  att  under  3,  4  dagar  i  ro  ägna  sig  åt  familj elifvets  fröjder  och 
utsatte  Jönköping  till  nästa  mötesplats. 

Själf  stannade  jag  i  Vadstena  hela  dagen  och  tillbragte  den- 
samma i  sällskap  med  Lindersköld,  hos  hvilken  jag  åt  middag. 
L.  har  köpt  ett  litet  hus,  där  han  bor  med  sin  familj.  Frun  är 
glad  och  vänlig.  Vi  besågo  stadens  märkvärdigheter,  sedan  vi 
dock  först  i  Vättern  tagit  oss  ett  uppfriskande  bad. 

Den  forna  klosterkyrkan  innesluter  hertig  Magnus',  Gustaf 
Vasas  näst  yngste  sons,  grafvård;  denne  prins  dog  svagsint.  Äfven 
finns  här  ett  relikskrin  med  den  heliga  Birgittas  ben. 

Det  påstås  emellertid,  att  kännare  förklarat  benen  förskrifva 
sig  från  en  manlig  individ. 

Sludigen  får  man  här  se  kyrkliga  dräkter  från  katolska  tiden 
samt  tvenne  altartaflor,  hvaraf  den  ena  är  prydd  med  skulpterade 
figurgrupper  och  den  andra  behandlar  ämnen  från  Kristi  lidandes 
historia,   framställda  i  olja  af  en  italienare  på    1500-talet. 

Efter  middagen  gjorde  vi,  så  att  säga  för  att  smälta  maten,  ett 
besök  på  dårhuset,  hvilket  är  inredt  delvis  i  gamla  klostret,  delvis 
i  en  ny  byggnad.  Denna  anstalt,  som  så  småningom  mer  och 
mer  utvidgats  under  doktor  Hjertstedts  ledning,  är  ordnad  i  en- 
lighet med  det  system,  som  i  nuvarande  stund  anses  för  det  bästa, 
eller  paviljongssystemet. 

De  forna  klostercellerna  tjäna  nu  till  rum  för  dårarna.  Man 
har  dock  bibehållit  en  dylik  cell  alldeles  sådan,  som  den  var, 
när    den  beboddes  af  nunnorna;   dager  får  densamma  endast  från 

^   Grefve  Johan   af  Ost-Friesland. 


—    62    — 

en  trång  glugg.  Kapellet  står  äfven  orördt  kvar  från  den  tiden 
och  gömmer  några  minnen,  bland  annat  tvenne  järnbeslagna  kistor. 
Kvinnorna  äro  inhysta  i  den  nya  b)ggningen,  hvilken  är  för- 
träffligt inredd.  Det  finns  också  särskilda  byggnader  för  mera  för- 
mögna patienter.  Trädgården  är  stor;  blommor  och  grönt  pryda 
matsalar  och  korridorer;  allt  är  snyggt  samt  väl  hållet.  En  skick- 
lig ledning  och  ett  kärleksfullt  hjärta  vaka  synbarligen  öfver  det 
allmänna  tillståndet;  också  sågo  vi  de  stackars  sjuka  skynda  vän- 
ligt fram  mot  den  präktige  doktorn,  som  själf  förde  oss  omkring 
på  vår  melankoliska  promenad.  Han  hade  ett  godt  ord  till  hvar 
och  en;  hans  myndighet  syntes  obestridd  samt  helt  naturligt  erkänd. 

I  en  salong  blefvo  vi  varse  tvenne  damer,  af  hvilka  en  var 
stor  och  smärt  med  ljust  utslaget  hår;  hon  satt  vid  pianot  och 
dunkade  häftigt  på  detsamma  någon  operamelodi.  Det  var  en 
fröken  S;  hon  befinner  sig  på  hospitalet  sedan  några  månader 
och  har  gjort  sig  känd  för  sitt  m)"cket  våldsamma  lynne  och  ett 
det  gröfsta  språk.  Vi  fingo  strax  ett  prof  härpå  genom  det  ohyf- 
sade sätt,  hvarpå  hon  utfor  mot  Lindersköld,  då  denne  närmade 
sig  och  helt  mildt  gjorde  henne  några  frågor. 

Se  här  hvad  den  olyckligas  broder  berättat  L.  angående  orsa- 
ken till  fröken  S:s  galenskap: 

En  ung  officer  hade  blifvit  kär  i  den  unga  damen  och  af  henne 
blifvit  älskad  tillbaka;  en  hemlig  förlofning  följde  snart  därpå.  Nu 
har  hon  emellertid  en  tvillingsyster,  som  liknar  henne  mycket  men 
har  en  mildare  karaktär.  Hittills  hade  de  båda  systrarna  varit 
förenade  med  hvarandra  genom  vissa  mystiska  band,  så  att  allt 
hvad  som  hände  den  ena  genast  erfors  af  den  andra.  Om  E. 
blef  sjuk,  strax  inträffade  detsamma  med  J;  äfven  deras  syssel- 
sättningar och  känslor  voro  jämväl  desamma.  Vid  den  tidpunkt, 
då  ofvanbemälde  officer  vann  den  förstnämndas  kärlek,  befann  sig  den 
andra  systern  hos  slägtingar  i  Skåne  samt  var  alldeles  okunnig 
om  hvad  som  tilldragit  sig  i  hemmet.  Slumpen  vill  nu,  att  fästman- 
nen kommer  ner  till  Skåne  och  får  se  sin  fästmös  syster,  före- 
drar henne,  eröfrar  hennes  hjärta,  återsänder  ringen  till  den  forna 
fästmön  samt  förlofvar  sig  hemligen  med  den  nya  flamman. 


63 


För  första  gången  i  sitt  lif  få  de  båda  systrarna  vidkännas 
olika  öden;  under  det  en  är  olycklig,  är  den  andra  på  höjden  af 
sällhet.  Men  detta  tillstånd  blir  af  kort  varaktighet;  vid  första 
sammanträffandet  komma  förtroendena  fram,  och  båda  systrarna 
blifva  svagsinta. 

Bland  dårarne  märk- 
tes härjämte  en  åttioårig 
f.  d.  guvernant  för  fru 
Lindersköld,  som  trodde 
sig  alltjämt  vara  endast 
17  år;  hon  slog  blygt  ner 
ögonen,  skrattade  upp- 
sluppet och  välsignade  sitt 
öde.  En  baron  V.  gick 
framför  oss  och  blomster- 
strödde  vår  väg;  däremot 
frågade  oss  i  stolt  ton  en 
löjtnant  F.,  om  vi  kom- 
mit dit  i  afsikt  att  håna 
hans  olycka? 

Jag  lämnade  helt  be- 
tryckt denna  anstalt,  och 
för  att  uppfriska  sinnet 
gjorde  jag  i  sällskap  med 
Linderskölds  en  promenad 
i  Vadstenas  omgifningar. 
Vi  fortsatte  densamma 
ända  fram  till  kronogodset 

Starby,  arrenderadt  af  Letterstedt,   samt  återvände  till  teet,  hvar- 
efter  jag  gick  ombord  på  ångbåten,   som  förde  mig  till  Töreboda. 

Det  fanns  ingen  plats  att  få  på  båten  utom  i  damhytten, 
som  jag  dock  kl.  3  på  morgonen  måste  utrymma,  emedan  kvinn- 
liga passagerare  då  anländt. 

Någon  annan  bekant  på  båten  än  doktor  Charles  Dickson  träf- 
fade jag  ej.    Han  var  på  väg  från  Motala,   dit  han  rest  i  affärer. 


CHARLES    DICKSON. 


-6a- 

Anländ  vid  middagstiden  till  Töreboda  besteg  jag  tvä  timmar  där- 
efter diligensen  till  Mariestad  samt  tog  sedan  skjuts  till  Björsäter, 
där  vagn  mötte  från  Råbäck. 

I  skötet  af  min  familj  tillbragte  jag  nu  trenne  angenäma  dagar 
för  att  sedan  den  i  aug.  åter  gladeligen  fortsätta  min  inspektionsresa. 
Första  uppehället  gjordes  vid  Forshems  kyrka,  hvars  herde  ön- 
skade rådfråga  mig  angående  Forssenius'ka  familjegrafven,  som 
skymmer  för  ett  af  de  fönster,  hvarigenom  koret  får  sin  dager, 
och  som  församlingen  därför  gärna  vill  sänka  i  jämnhöjd  med 
altaret. 

Denna  kyrka  byggdes  under  I2:e  århundradet  och  äger  ännu  i 
behåll  basreliefer  i  sten,  hvilka  äro  mycket  intressanta  genom  sin 
naivitet.  En  af  dem  föreställer  konung  Olof  förande  en  kristen 
missionär  till  kyrkan  och  därmed  omintetgörande  följderna  af 
Thors  förstörande  verksamhet.  En  annan  visar  de  tre  Mariorna 
besökande  Kristi  graf. 

Till  Moholm  ankom  jag  lagom  för  att  stiga  på  tåget  till  Jön- 
köping. I  kupén  träffade  jag  v.  Möller  med  son  samt  Charles 
Lewenhaupt  från  Strassburg.  Där  var  äfven  en  dansk  professor 
Hammerich  och  dennes  mycket  vackra  dotter,  hvilka  v.  M.  kände. 
Vi  blefvo  snart  bekanta,  och  som  aftonen  var  särdeles  vacker, 
öfvertalade  jag  sällskapet  att  stanna  i  Jönköping  i  stället  för  att 
med  samma  tåg  fortsätta  till  Skåne.  De  fingo  ej  heller  anledning 
att  ångra  sig,  ty  vi  gjorde  en  härlig  promenad  på  höjderna,  som 
behärska  staden  och  Vättern.  Dessförinnan  hade  vi  emellertid  vid 
tågets  framkomst  träffat  en  v.  M:s  kollega  i  första  kammaren 
hofrättsrådet  Lemchen  samt  en  stor  fabriksägare  Malmberg,  hvilka 
genast  med  mycken  älskvärdhet  erbjödo  sig  att  visa  oss  Jönkö- 
ping. Först  besågo  vi  den  nya  elementarskolan,  som  är  uppförd 
med  mycken  lyx.  Utanför  denna  väntade  sedan  våra  värdars  vag- 
nar, som  körde  oss  till  Odensberg,  hvarest  600  fot  öfver  sjöns 
yta  en  vattenreservoar  är  belägen,  hvilken  ger  vatten  åt  staden; 
förut  nöjde  sig  invånarne  med  att  dricka  ur  Vättern.  Utsikten 
från  denna  höjd  är  storartad.  Staden  med  omgifningar  påminner 
om  Neapels  golf;  vegetationen  är  rik  och  mäktig.    En  liten  flicka 


-  65  - 

sjöng  för  oss  smålandsmelodier,  under  det  vi,  sittande  på  en 
klippa,  beundrade  solnedgången  och  den  vackra  fröken  Hammerich. 

Våra  artiga  ledsagare  ville  ända  till  slutet  fullgöra  sin  plikt 
som  värdar  och  inbjödo  oss  att  intaga  supé  i  en  vacker  restaurang, 
hvars  trädgård  sträcker  sig  ner  till  sjön  och  som  utgör  samlings- 
platsen för  Jönköpings  societet. 

Till  en  början  begärdes  punsch  och  »aftonblad-.  Vi  väntade  oss 
naturligtvis  att  få  se  tidningen  med  samma  namn,  men  alldeles  icke; 
man  kallar  här  »aftonblad»  en  schal  eller  filt,  som  tjänar  att  ute- 
stänga kylan. 

Vi  sprakade  politik  och  skandinavism.  Hammerich  är  ifrig 
skandinav,  fast  under  villkor  att  Danmark  får  spela  första  fiolen. 
Dottern  är  förlofvad  med  en  svensk  läkare  Nyström'  och  sonen 
kompositör  i  Paris. 

v.  Möller  är  kunnig  i  alla  ämnen  samt  intresserar  sig  för  allt. 
Han  var  nu  på  återväg  från  Stockholm,  där  han  sökt  skaffa  in 
sin  son  på  Karlberg,  ehuru  denne  är  enögd.  Som  helt  liten  gosse 
förföljde  han  nämligen  en  påfågel  och  föll  härvid  omkull;  djuret 
störtade  sig  då  öfver  honom  och  stack  med  sin  näbb  ut  ena  ögat. 

Mitt  sällskap  fortsatte  tidigt  på  morgonen  med  tåget  söderut. 
Stenhammar  anlände  en  timme  senare,  och  vi  gjorde  nu  vår  inspek- 
tionsrund  samt  besågo  statens  byggnader,  såsom  residenset  och 
hofrätten  med  sitt  under  byggnad  varande  nya  arkiv,  som  upp- 
föres på  pålad  grund.  Sjön  är  så  hög  detta  år,  att  stadens  alla 
källare  stå  under  vatten.  Landshöfding  Faxe  visade  oss  det  gamla 
skolhuset,  dit  han  önskade  flytta  sitt  ämbetes  arkiv,  som  nu 
förvaras  i  en  byggnad  belägen  på  en  af  den  förfallna  fästningens 
vallar,  hvilken  byggnad  af  staten  afståtts  till  staden  och  som  denna 
nu   trots  Faxes  protester  vill  rifva  ner. 

Efter  slutad  inspektion  foro  vi  i  vagn  till  Huskvarna,  beläget 
ungefär  en  mil  från  staden,  för  att  bese  gevärsfaktoriet.  Rakt  ned 
från  klippan  störtar  här  en  vattenmassa,  som  bildar  3  till  4  myc- 
ket pittoreska  fall.  Utsikten  från  bergets  spets  är  onekligen  stor- 
artad;   den    vackra    Vättern   framträder   härifrån  i  hela  sin  prakt. 

^   Doktor  Anton   Nyström. 
5  —  122167  Dardel  Minnen.     III. 


—  66  — 

Fallen  sakna  däremot  färg,   det  skummande  vattnet  liknar  en  mjölk- 
kaskad inklämd  mellan  enformiga  grå  klippor. 

Faxe  hade  inbjudit  oss  att  tillbringa  aftonen  på  hans  landställe 
utanför  staden.  Där  voro  samlade  en  syster  till  F.,  dennes  dot- 
ter samt  fyra  damer  från  grannskapet,  alla  mycket  litet  meddel- 
samma. Landshöfdingen  var  den,  som  ensam  förde  ordet,  men  han 
lider  tyvärr  af  en  kronisk  snufva,  som  tvingar  honom  att  i  hvarje  ögon- 
blick snörfla,  och  man  måste  vara  van  härvid  för  att  ej  känna  sig 
obehagligt  berörd;  också  föreföll  oss  aftonen  bra  lång.  Damerna 
följde  oss  ett  stycke  på  hemvägen,  och  fröken  F.,  lämnad  åt  sig 
själf,   var  både  älskvärd  och  sympatisk. 


•ARET    EHRENBORG. 


På  tåget  till  Göteborg  gjorde  slumpen,  att  vi  kommo  i  samma 
kupé  som  operasångerskan  fru  Stenhammar,  svägerska  till  arki- 
tekten. Hon  var  åtföljd  af  baron  C.  R.  Cederström,  en  gammal 
adelsjunker,  känd  för  sitt  konstlade  uttryckssätt  och  som  mot 
sina  motståndare  på  Riddarhuset  brukade  utslunga  förgiftade  pilar, 
hvilka  han  utsirade  med  poesiens  fagraste  blomster.  Nu  berättade 
han  för  mig  med  stor  talförhet  och  i  de  minsta  detaljer  om  sitt 
besök  vid  Parisutställningen,  samt  hur  han  färdats  dit  med  bil- 
lighetståg. Fru  S.  återvände  äfven  hon  frän  utställningen  och 
ämnade  sig  till  en  badort. 

Ehrensvärd  hade  medelst  telegram  inbjudit  mig  till  middag  i 
sitt  residens,  hvilket  jag  emellertid  före  måltiden  hann  inspektera.  Öf- 
riga    gäster  voro  mina  två  gamla  vänner  Emil  Ekman  och  Chap- 


1 


-6t  - 

man.  På  aftonen  gjordes  en  promenad  i  \  agn,  och  vi  intogo  sedan 
te  på  Ekmans  landställe.  Denne  giorde  oss  nästa  dag  sällskap  på 
Halmstadbåten  men  steg  af  i  Varberg,  där  familjen  tillbringar  som- 
maren. Under  uppehållet  i  denna  stad  träffade  jag  flera  bekanta, 
såsom  Ribbings,  Bildts,  Lagerbjelkes  samt  herrar  unionskömmit- 
terade,  hvilka  i  år  samlats  i  Varberg. 

På  ångbåten  voro  äfven  frih:n  Stierncrona  med  barn  samt  rytt- 
mästare  Ehrenborg  med  fru,   hvilka  två  senare  bildade  en  välfödd 


L.\NDSSEKRETERAREN    HANE    OCH    LANDSHOFDINGEN    GREFVE    P.    LEWENHAUPT. 


och  kärleksfull  grupp,  som  dock  sjösjukan  tvang  att  intaga  mera 
sentimentala  än  plastiska  ställningar. 

Till  Halmstad  anlände  vi  kl.  5  e.  m.  Fastän  det  var  söndag, 
hade  jag  dock  telegrafiskt  meddelat  vederbörande  min  önskan  att 
samma  dag  få  inspektera  slottet  för  att  sedan  på  natten  med 
båten  kunna  fortsätta  till  Helsingborg. 

Mycket  riktigt,  på  kajen  väntade  mig  den  frodige  landssekre- 
teraren ;  i  handen  hade  han  planritningarna,  själf  var  han  högtids- 
klädd,  och  på  bröstet  lyste  nordstjärneordens  riddarkors. 


—  68  — 

Jag  påminner  mig  en  lustig  anekdot  angående  just  denna  ordens- 
stjärna. För  några  år  sedan  vid  kungens  sista  besök  i  Halmstad 
hade  landshöfding  Alströmer  lofvat  denne  sin  närmaste  man,  hvil- 
ken  utgör  typen  för  en  ämbetsman  genomträngd  af  medvetandet  om 
sin  egen  betydenhet,  att  vid  kungens  afresa  anmäla  honom  till  er- 
hållande af  riddarkorset,  för  hvilket  ändamål  han  därför  hade  att 
hälla  sig  i  närheten  af  sin  höfding. 

Uppfylld  af  ett  Ijuft  hopp  och  emedan  han  vid  detta  högtidliga 
ögonblick  önskade  framträda  i  all  sin  glans,  går  han  nu  upp  på 
sitt  ämbetsrum  för  att  göra  toalett.  Vaktmästaren  passerar  hän- 
delsevis förbi,  ser  nyckeln  sitta  i  dörren,  och  i  den  tro,  att  någon 
kvarglömt  denna,  låser  han  dörren  och  stoppar  nyckeln  i  sin  ficka. 
När  landssekreteraren  är  färdig,  ämnar  han  skynda  ner  till  sin  chef 
men  märker  då,  o  fasa,  att  han  ej  kan  slippa  ut.  Hvarken  bult- 
ningar  på  dörren  eller  rop  genom  fönstren  hjälpa;  alla  människor 
befinna  sig  på  yttre  borggården  för  att  åse  kungens  affärd,  och 
endast  hurraropen  besvara  den  stackars  fångens  ångestskri,  som 
gäckad  i  sina  förhoppningar  och  rytande  af  ilska  först  några  tim- 
mar senare  befrias  ur  arresten.  När  dörren  ändtligen  öppna- 
des, fann  man  honom  gul  i  ansiktet  som  en  citron;  vreden  hade 
åsamkat  honom  en  häftig  gulsot.  Året  därpå  utnämnde  kungen 
honom  dock  till  riddare.  I  dag  visade  sig  emellertid  mannen  glad 
och  förekommande. 

Halmstads  slott  har  ett  behagligt  läge  vid  flodstranden,  och 
de  forna  vallarna  äro  nu  förvandlade  till  trädgårdar.  I  landshöf- 
dingens  frånvaro  bjöd  oss  hans  landssekreterare  på  förfriskningar 
i  en  paviljong  omgifven  af  blommor  samt  presenterade  oss  för  sin 
fru  och  sina  tre  döttrar,   som  voro  mycket  blyga. 

Min  onkel  Gösta  Lewenhaupt  skickade  oss  sedan  sin  vagn  för 
att  hämta  oss  till  sin  helt  nära  staden  belägna  egendom  Marieberg, 
där  vi  nu  också  tillbragte  aftonen.  I  sällskap  med  min  tant 
och  yngsta  dottern  samt  sonen  Casimir  företogo  vi  en  promenad 
för  att  på  andra  sidan  floden  åse  Halmstadsungdomens  dans  och 
lekar,  h varefter  ofvannämnda  fränder  äfven  följde  oss  till  ång- 
båten. 


-69- 

Jag  var  redan  till  hälften  af  klädd,  då  v.  Möller  trädde  in  i 
min  hytt  och  sökte  öfvertala  mig  att  dagen  därpå  med  honom 
resa  till  Skottorp,  hvarifrån  jag  sedan  kunde  taga  diligensen  till 
Hälsingborg.  Jag  afböjde  dock  förslaget,  åberopande  nödvändig- 
heten för  mig  att  så  fort  som  möjligt  hinna  till  Hälsingborg,  om 
jag  skulle  få  träffa  min  son,  som  befann  sig  ombord  på  korvetten 
af  Chapman  liggande  på  dess  redd.  Vid  min  ankomst  till  nämnda 
stad  kl.   4  på  morgonen  upptäckte  jag  också  fartyget,  som  gjorde 


I     5.h,-tf.> 


PROMENERANDE    I    CARL    XIII:S    TORG.^ 


sig    färdigt  till  afsegling,  hvarför  jag  endast  fick  tillfälle  att  under 
två  timmar  vara  tillsammans  med  min  son  sjökadetten. 

Längre  fram  på  förmiddagen  togo  Stenhammar  och  jag  en 
vagn  och  åkte  till  Kulla  Gunnarstorp  för  att  se  det  nya  slott, 
grefve  v.  Plåten  håller  på  att  bygga  efter  danske  arkitekten  Zving- 
mans  ritningar.  Det  grefliga  paret  tog  mycket  vänligt  emot  oss 
samt    bjöd    oss    att    börja    med  på  frukost,  hvarefter  värden  själf 

^  De  promenerande  äro  Soto  Mayor,  de  Aloral,  E.  af  Klint,  S.  Lagerberg,  G.  v.  Rosen, 
B.  v.   Plåten,    C.   v.   Plåten   och  J.   W.   v.   Knorring. 


visade  oss  det  pågående  byggnadsarbetet.  Belägenheten  är  utom- 
ordentligt vacker.  Man  har  härifrån  en  härlig  utsikt  öfver  Sun- 
det och  de  hundratals  båtar,  som  dagligen  draga  förbi. 

Slottet  uppföres  i  en  fantasistil  med  tre  olika  stora  torn.  Ar- 
kitekturen är  elegant  fast  kanske  något  för  massiv.  Det  är  den 
största  lyxbyggnad,  som  skådat  dagen  i  Sverige  under  detta  sekel,  och 
kommer  att  kosta  omkring  en  half  million  rdr.  Fönsteromfatt- 
ningarna och  murfrisens  ornament  äro  lånade  från  renässansen 
och  formas  på  platsen  i  portlandcement  blandadt  med  Vs  fint  grus ; 
murarna  äro  af  tegel  och  mycket  starka. 

Grefvinnan  P.  påminde  mig  nu  om,  att  hennes  son  vistades 
på  Kristinelund,  beläget  endast  en  fjärdingsväg  från  K.  G.,  hvarför 
vi  äfven  besökte  honom.  Svågern  A.  Wachtmeister  gjorde  oss 
sällskap  dit.  Det  är  en  vacker  egendom,  som  dess  nuvarande 
ägare  restaurerat  efter  sin  egen  smak  samt  omgifvit  med  en 
engelsk  park.  Han  tillbringar  här  större  delen  af  året,  hufvudsak- 
ligen  sysselsatt  med  att  dels  själf  bjuda  dels  af  andra  låta  bjuda 
sig  på  middagar. 

På  återvägen  gjorde  vi  ett  uppehåll  vid  Sofiero,  prins  Oscars 
fantasiskapelse,  uppförd  på  en  höjd  vid  kusten  samt  midt  emot 
Helsingör.  Det  är  ett  litet  slott,  flankeradt  af  4  hörntorn  samt 
ett  dylikt  högre  i  fasadens  midt.  Tornen  sluta  alla  i  en  skarp 
spets  och  göra  från  Sundet  sedt  god  effekt.  På  nära  håll  förefal- 
ler dock  slottet,  som  egentligen  mera  är  en  villa,  måhända  något 
anspråksfullt  med  hänsyn  till  sin  ringa  ytvidd.  Det  är  en  deko- 
ration, ett  kortslott.  Taken  äro  täckta  med  tjärad  papp,  yttre 
hufvudtrappan  är  af  trä.  Utsatt,  som  detta  hus  är  för  temperatu- 
rens växlingar,  skall  dess  svaga  material  ej  förmå  lämna  det  till- 
räckligt skydd;  också  äro  efter  endast  två  år  stora  reparationer 
af  nöden. 

Man  måste  dock  medgifva,  att  belägenheten  är  härlig.  Från 
slottets  fot  ända  ner  till  stranden  sträcker  sig  en  sekelgammal  bok- 
skog, öfver  hvars  toppar  utbreder  sig  för  ögat  det  härliga  Sundet 
med  sina  otaliga  farkoster.  På  landsidan  åter  leder  vägen  till  So- 
fiero genom  en  väl  underhållen  engelsk  park. 


—  71  — 

Återkommen  till  Hälsingborg  mötte  jag  Bror  Cederström,  som 
var   på    väg    till     badet.      Han  gjorde  mig  sällskap  till  Ringtorp, 


friherrinnan  Coyet,  min  frus  faster,  bor  hos  sin  son- 
en   schweizervilla    belägen   på  en  höjd  med  utsikt 

Jag  föredrar  då 


afläesen  från  Sundet. 


hvarest  gamla 
son.     Det    är 
öfver    staden    men  alltför 
vida    Hamiltonhouse   och 
Liatorp,    det   förra  tillhö- 
rigt De  la  Gardie,  det  se- 
nare Cederström,  hos  hvil- 
ken   jag    samma   dag    åt 
middag.    Friherrinnan  C. 
är    mycket   älskvärd   och 
en    af  de  få  svenska  da- 
mer,  som  kunna  konver- 
sera. 

Efter  middagen,  som 
var  mycket  glad,  åkte  vi 
till  Ramlösa  brunn,  där 
jag  råkade  en  hop  be- 
kanta, såsom  Patrik  Le- 
wenhaupts,  tant  Ulla  Ra- 
mel, fru  Due,Peyronsm.fl. 
Parken  är  förtjusande ;  en 
landskapsmålare  skulle  där 
finna  utmärkta  motiv.  Man 
kan  härstädes  få  hyra  tref- 
liga  villor  för  sommaren. 

En  gammal  ungkarl  Berg  von  Linde,  »sockerbiten»  kallad,  äger  en 
sådan,  där  han  tillbringar  hvarje  sommar  samt  ofta  ger  middagar. 
Den  är  röd  och  hvit  och  ej  vidare  smakfull  samt  liknar  rätt  mycket  ett 
kafé,  hvilket  också  gjorde,  att  en  dansk  familj,  som  önskade  förfriska 
sig,  lockades  dit  samt  slog  sig  ner  på  verandan  och  ropade  på 
värden.  Man  gick  att  hämta  Berg  v.  Linde,  som  på  sin  fråga, 
hvad  främlingarne  önskade,  fick  till  svar:  »Servera  oss  kaffe!» 
Mäkta    förgrymmad    öfver   att  blifva  tagen  för  en  kafévärd  och  i 


B.    CEDERSTRÖM. 


—    72    — 

Stället  för  att  se  saken  från  den  skämtsamma  sidan  samt  låta  duka 
fram  det  begärda  och  sedan  njuta  af  danskarnes  bryderi,  blef  gub- 
ben röd  af  ilska,  öfveröste  dem  med  ovett  samt  körde  dem  på 
dörren. 

Hans  verkliga  gäster,  som  åsett  uppträdet,  hade  mycket  ro- 
ligt däråt. 

På  återvägen  stannade  vi  en  stund  hos  Erik  Piper  på  Fältarp 
för  att  efterhöra  hans  hustrus  hälsotillstånd.  P.  underrättade  oss 
om,   att  hon  för  en  timme  sedan  skänkt  honom  en  andra  dotter. 

Vi  mötte  äfven  en  kavalkad  bestående  af  grefve  Barck  med 
fru  samt  hoffröken  Lagerheim.  Under  sommarmånaderna  är  Häl- 
singborg verkligen  mycket  lysande  och  lifligt.  Staden  är  omgifven 
af  villor,  hvars  ägare  i  regeln  äro  bosatta  i  grannskapet.  När  det 
blir  varmt,  komma  de  och  slå  sig  ner  där  med  sina  familjer  för 
att  njuta  af  hafsluften.  De  i  förening  med  societén  i  Ramlösa 
locka  sedan  hit  ungdomen   från  de  närbelägna  egendomarna. 

I  år  har  här  varit  kapplöpningar  samt  nyligen  äfven  ett  skan- 
dinaviskt möte  i  Stehag,  till  hvilket  en  mängd  köpenhamnare  in- 
funnit sig.  På  grund  af  dåliga  anordningar  voro  tågen  alldeles 
öfverfulla,  och  några  hundra  danskar,  som  efter  mötets  slut  ville 
resa  hem  men  ej  kunde  få  plats,  måste  tillbringa  natten  under  bar 
himmel.  Bland  talare,  som  illustrerade  festen,  märktes  Ploug, 
professorn  grefve  Hamilton,  Sohlman  m.  fl.  En  dansk  präst  pro- 
testerade, då  man  föreslog  svenska  kvinnans  skål,  hvilket  väckte 
stor  uppståndelse.  »Jag  vill  förklara  mig»,  fortsatte  han.  »Jag dric- 
ker gärna  för  svenska  kvinnans  välgång,  men  jag  -utesluter  därvid 
den  förnämsta  af  dem  alla,  nämligen  prinsessan  Louise,  som  har 
den  dåliga  smaken  att  föredraga  en  preussisk  prins  framför  vår 
kronprins  Fredrik! »  Man  hyschade  ner  pratmakaren.  Det  behöfs 
ej  mer  än  några  dylika  talare  för  att  kasta  löje  öfver  äfven  den 
bästa  sak. 

Efter  att  hafva  mottagit  en  middagsbjudning  till  den  8  hos 
Tornérhielm  på  Wrams-Gunnarstorp  lämnade  jag  Helsingborg  den 
6  augusti  samt  for  till  Landskrona  och  Malmö.  På  vägen  hade 
jag.   sällskap  af  kapten  Coyet,  disponent  för  flera  gods  i  trakten 


—  73  — 

och  sedan  af  direktör  Munktell  från  Eskilstuna,  hvilken  för  oss  ut- 
vecklade ett  nytt  fästningssystem,  som  han  önskade  få  infördt  till 
kusternas  försvar.  Det  skulle  bestå  af  i  klippan  insprängda  för- 
djupningar med  däri  roterande  pansartorn  bestyckade  med  grofva 
kanoner. 

Vi  anlände  till  Landskrona  i  lagom  tid  för  att  äta  frukost, 
som  vi  intogo  i  en  trädgårdsrestaurang.  De  skulle  få  servera  oss 
hvad  de  ville;  efter  en  stunds  väntan  uppenbarade  sig  en  nätt 
jungfru,  bärande  en  bricka  fullsatt  med  icke  mindre  än  14  st. 
assietter,  däraf  9  med  olika  fisksorter.  Sedan  vi  afslutat  vår  frukost,  be- 
L^åfvo  vi  oss  till  citadellet,  hvilket  tjänar  lifstidsfångarne  till  fängelse; 
bredvid  detta  har  en  industriidkare  inrättat  en  fabrik  för  tillverk- 
ning af  mattor  och  väfnader,  som  ger  fångarne  sysselsättning.  I 
den  mur,  där  ingångsporten  till  citadellet  befinner  sig,  höllo  just 
några  fångar  på  att  hugga  en  öppning;  hade  detta  arbete  icke  skett 
under  bevakning,  skulle  jag  trott  det  vara  en  förberedelse  till  all- 
män rymning.  I  stället  ville  man  öppna  en  förbindelse  med  sta- 
tens magasin,  som  jag  just  kommit  för  att  inspektera.  Då  ifråga- 
varande arbete  företagits  utan  mitt  hörande,  begärde  jag  en  för- 
klaring af  fängelsedirektören,  som  darrande  framvisade  en  ämbets- 
skrifvelse,  däri  tillstånd  gafs  att  öppna  en  ytterdörr  ledande  di- 
rekt till  sädesmagasinet  \ 


^  För  den   återstående   delen   af  året   saknas   anteckningar. 


Dagboksanteckningar  1868. 


JO  nov} 


Till  följd  af  de  under  hela  denna  sommar  och  höst  på  Carl 
XIII:s  torg  pågående  arbetena,  företagna  i  syfte  att  förvandla 
det  till  en  engelsk  park,  befinner  sig  för  närvarande  större 
delen  af  ifrågavarande  område  i  ett  halffärdigt  skick.  Jorden  är 
gödslad  och  plantering  af  träd  och  buskar  verkställd;  det  återstår 
endast  att  beså  gräsplanerna  nästkommande  vår.  Det  var  därför 
icke  utan  farhågor,  som  jag  emotsåg  dagen  för  Carl  XII:s-stodens 
aftäckande,  enär  jag  väntade  att  få  se  allt,  som  genom  dessa 
förberedande  arbeten  åstadkommits,  af  folkmassan  nedtrampas. 

Baron  Sprengtporten,  ordföranden  i  festkommittén,  var  å  sin  sida 
rädd  för,  att  åskådarne  skulle  få  komma  att  stå  i  smutsen,  hvilket  gaf 
honom  idén  att  till  de  två  för  särskildt  inbjudna  redan  uppförda  läktarna 
bifoga  en  tredje  dylik.  Denna  skulle  dessutom  utgöra  en  fördel- 
aktig bakgrund  för  statyn  samt  skydda  sångarne  under  aftäckelse- 
ceremonien  gentemot  folkhopens  påträngande.  S.  talade  med  mig 
om  detta  förslag,  som  jag  ansåg  mig  böra' tillstyrka  dels  för  den 
goda  effektens  skull  dels  med  hänsyn  till  planteringarnas  beva- 
rande. Baron  S.  hade  emellertid  mycket  besvär  med  att  få  tag  i  en 
entreprenör,  som  vore  villig  att  på  egen  bekostnad  och  risk  bygga 
denna  läktare;  slutligen  begärde  dock  hos  mig  en  byggmästare 
Nilsson  med  företeende  af  vederbörliga  ritningar  officiellt  tillstånd 
härtill. 

Öfverintendentsämbetet  hade  omedelbart  ett  sammanträde  för 
att  allvarligt  diskutera  frågan,  hvarvid  det  enhälliga  beslutet  blef, 

^  Från  årets  första  tio  månader  finnas   inga  anteckningar  bevarade. 


75 


att  Nilsson  under  vissa  villkor,  som  afsågo  platsen  för  läktaren, 
h vilken  vi  funno  böra  flyttas  20  fot  tillbaka,  så  att  mera  utrymme 
bereddes  för  folkmassan,  berättigades  att  uppföra  sin  läktare, 
dock  under  förutsättning  att  festkommittén  och  polismyndigheten 
äfven  härtill  lämnade  sitt  samtycke. 

Sedan  Nilsson  lyckats 
erhålla  jämväl  dessas  med- 
gifvande,  började  han 
bygga  samt  sälja  inträ- 
desbiljetter till  sin  läk- 
tare. Stor  förbittring  nu 
i  den  radikala  pressen. 
Tidningen  Fäderneslandet 
såg  i  företaget  en  orätt- 
visa mot  allmänheten, 
hvilken  man  sålunda  hin- 
drade att  se  statyn.  Det 
var  folket,  som  tecknat 
bidrag  till  Carl  XII:s  mo- 
nument; folket  hade  också 
rätt  att  njuta  af  skåde- 
spelet vid  dess  aftäck- 
ning  utan  några  som  helst 
inskränkningar.  Tidnin- 
gen uppmanade  därför 
alla  goda  svenskar  att 
motsätta  sig  arbetets  fort- 
sättande. Skrämda  af  dessa  hotelser  trodde  sig  nu  kommitterade 
kunna  afleda  stormen  genom  att  söka  förmå  entreprenören  att  mot 
ett  utlofvadt  skadestånd  af  i  ,000  rdr  slopa  omkring  en  tredjedel  af 
läktaren  från  dess  båda  ändpunkter  räknadt.  Detta  medgifvande, 
långt  ifrån  att  blidka  Fäderneslandet,  ökade  endast  bitterheten  i 
dess  utfall;  bladet  hetsade  nu  folket  till  att  själft  söka  förskaffa  sig 
rätt  genom  att  rifva  ned  den  förhatliga  läktaren. 

Verkan   af  dessa  revolutionära  artiklar  var  synnerlitjen  snabb. 


iPRE.NGTPORTKN. 


-  7^- 

Pä  aftonen  den  28  samlades  folkhopar  omkring  statyn;  ett  tret- 
tiotal pojkar  lyckades  också  att,  innan  beväpnad  styrka  hunnit 
till  platsen,  förstöra  läktarens  ena  trappa.  En  skvadron  af  Häst- 
o-ardet  skingrade  dock  orostiftarne,  hvilka  spridde  sig  åt  olika  håll, 
tjutande  af  alla  krafter,  samt  höllo  såväl  trupp  som  polis  i  ständig 
rörelse  under  en  del  af  natten. 

Dagen  därpå  enade  sig  tre  privatmän  Hammer,  Blanche  och 
Lindström,  hvaraf  de  två  senare  tillhörde  festkommittén,  om  att 
erbjuda  Nilsson  i  ,000  rdr,  ifall  han  ville  rifva  ner  den  återstående 
delen  af  läktaren.  Denne  begärde  också  öfverståthållarens  till- 
stånd därtill  men  erhöll  det  svar,  att  han  först  måste  hafva  öfver- 
intendentsämbetets  och  festkommitténs  medgifvande,  innan  en  sådan 
tillåtelse  kunde  lämnas.  Hammer  lyckades  nu  få  Sprengtporten, 
Sohlman  och  Ovanten  att  underskrifva  ett  dylikt  medgifvande; 
man  sökte  äfven  mig  i  samma  syfte.  Jag  uppehöll  mig  emellertid 
vid  tillfället  hos  kungen ;  man  begaf  sig  till  slottet,  men  jag  hade 
just  då  lämnat  detta;  slutligen  träffade  mig  dock  hemma  hos  mig 
en  polisman.  Jag  nöjde  mig  med  att  påpeka,  att  då  mitt  tillstånd 
till  läktarens  uppförande  gifvits  under  uttryckligt  villkor  af  kommitténs 
och  polisens  samtycke,  dessa  samma  myndigheter  också  hade  full- 
komlig frihet  att  taga  bort  densamma,  men  förbehöll  mig  likväl, 
att  platsen  blefve  återställd  i  sitt  forna  skick  samt  materie- 
len bortskaffad,  innan  festen  ägde  rum.  Knappt  var  detta  be- 
sked lämnadt,  innan  en  ny  order  kallade  mig  ögonblickligen 
till  H.  M. 

Jag  fann  kungen  i  öfverläggning  med  Bildt,  hvilken  sökte  förmå  Ma- 
jestätet att  skänka  sitt  bifall  till  Nilssons  anhållan.  Kungen  gjorde 
invändningar  men  tycktes  vankelmodig.  Jag  kan  ej»,  sade  han, 
»gifva  vika  för  en  påtryckning,  som  härrör  från  dåliga  lidelser, 
samt  för  dessas  organ  i  pressen;  att  ej  härvidlag  göra  motstånd 
vore  för  dem  en  uppmuntran!  Hvad  skall  jag  besluta?  Min 
värdighet  äfventyras,   om  jag  låter  pressen  regera  mig.» 

Bildt:  »Det  är  alldeles  riktigt;  men  i  detta  fall,  då  kungen  står 
utanför  företaget,  kan  E.  M:s  värdighet  ej  taga  skada,  om  entre- 
prenören,   som    byggt    den    olycksaliga    läktaren,     vill    rifva  den. 


—  n  — 

Kungen    kan    ej     lagligen    förbjuda  en  enskild  person  att  förfoga 
öfver  sin  egendom.     Jag  för  min  del  kan  ej  råda  därtill. » 

Kungen:  »Här  gäller  det  viktigare  intressen,  lämnom  själfva 
saken  å  sido.  Äfven  om  jag  ej  tagit  någon  del  i  anordningarna 
för  festen,  står  dock  läktaren,  sedan  den  en  gång  blifvit  upp- 
förd, under  mitt  beskydd,  så  snart  jag  ej  själf  tagit  initiativet 
till  dess  borttagande.  Den  allmänna  opinionen  skall  i  hvarje 
eftergift  se  en  svaghet;  kunglighetens  anseende  kommer  att  lida 
däraf. » 

'  yag:  »Detta  är  äfven  min  underdåniga  mening.  Alldenstund 
E.  M.  i  går  låtit  sina  trupper  skydda  läktaren  mot  en  förblindad 
folkhops  anfall,  bör  icke  E.  M:s  värdighet  tillåta,  att  den  tages 
bort  redan  följande  dag.  Den  måste  finnas  vid  aftäckningen,  på 
det  trupperna  ej  nödgas  få  den  skammen  att  defilera  förbi  en  pö- 
bel  jublande  öfver  sin  seger.  Genom  att  samtycka  till  rifvandet  af 
en  byggnad,  som  den  själf  finner  nyttig,  ger  kommittén  prof  på 
en  beklaglig  svaghet.» 

Bildt:  Det  blir  också  kommittén  ensam,  som  skammen  träf- 
far. Kungen  och  trupperna  stå  utanför  den  enskilda  uppgörelsen 
mellan  densamma  och  entreprenören.» 

yag:  »Just  emedan  strid  ägt  rum  mellan  ordningsmakten  och 
orostiftarne,  är  det  nödvändigt,  att  segern  afgjordt  stannar  på 
den  förras  sida.  Jag  föreslår^  att  man  söker  finna  en  utväg,  som 
lämnar  kommittén  tillfälle  att  taga  tillbaka  sitt  af  svaghet  fram 
kallade  beslut. » 

(Adjutanten  anmäler  v.    Ovanten,  som  införes.) 

Kungen  (häftigt  uppstigande,  vänder  sig  mot  Qvanten):  »Hur 
är  det  möjligt,  att  jag  finner  ditt  namn  på  detta  papper?  Du  är 
således  nog  feg  att  taga  order^  af  Fäderneslandets  redaktör! 
Alltså,  sedan  ni  herrar  kommitterade  låtit  uppföra  en  läktare, 
sakna  ni  mod  att  försvara  densamma.» 

Qva7iten:  »Jag  har  tecknat  mitt  namn  endast  därför,  att  man 
försäkrat  mig,  att  öfverståthållaren  blott  väntade  på  våra  under- 
skrifter för  att  tillåta  läktarens  rifning.» 

(Förnekande  från   Bildts  sida.) 


Kungen:  Hvem  har  sagt  dig,  att  man  önskade  läktarens  bort- 
tagande?» 

Ovanten:  (darrande)  »Det  var  Hammer,  som  kom  till  general 
Sprengtporten  och  mig  samt  förklarade  att,  om  vi  ej  genast  gåfve 
vårt  bifall,  så  skulle  blodbadet  taga  sin  början,  och  att  allt  utgju- 
tet blod  fölle  på  våra  hufvuden.  (Slår  sig  för  bröstet.)  För  min 
del  har  jag  vid  ett  sådant  alternativ  ej  kunnat  neka  att  skrifva 
under.  Jag  medger  visst  nyttan  af  läktaren,  men  för  priset  af 
utgjutet  blod  vill  jag  ej  hafva  den  kvar.»      (Teatralisk  åtbörd.) 

Kungen:  »Du  är  en  pultron,  Q  vanten!  Det  fordras  således  en- 
dast en  sådan  liten  herres  som  Hammers  försäkringar  för  att 
rubba  din  öfvertygelse. » 

Ovanten:  »Med  ledsnad  märker  jag  nu,  att  jag  blifvit  förd 
bakom  ljuset,  och  jag  är  beredd  att,  om  E.  M.  så  önskar,  taga 
tillbaka  min  underskrift.» 

Bildt:  Papperet  är  en  offentlig  handling.  Ni  kan  ej  stryka 
ert  namn.» 

Kungen  till  Q.:  »Gå  och  skaffa  hit  kommittéledamöterna,  jag 
vill  säga  dem  min  tanke  om  deras  åtgöranden.  Jag  kommer  vis- 
serligen att  tala  i  en  mindre  häftig  ton  än  nyss,  men  de  skola  få 
höra  min  mening  om  saken.  Jag  skall  nog  få  dem  att  stryka 
sina  underskrifter.» 

Q  van  ten:  »Jag  tror  mig  om  ati  kunna  försäkra  E.  M.,  att  de 
ej  gå  in  härpå;   de  äro  öfvertygade  om,  att  läktaren  måste  bort. » 

Kungen:  »Om  läktaren  tages  bort,  går  jag  ej  på  aftäck- 
ningen.» 

Man  anmäler  general  Sprengtporten.  Vi  lämna  honom  ensam 
med  kungen.  Efter  en  kvart  anländer  Sohlman,  sedan  Nordström, 
därpå  Selander.  Dessa  herrar  hafva  en  tre  kvarts  timmes  öfver- 
läggning  med  kungen,  hvarefter  H.  M.  låter  kalla  mig  och  till- 
kännager i  kommitténs  närvaro,  att  alla  ledamöterna  äro  af  den 
meningen,  att  läktaren  bör  bibehållas  på  sin  plats.  »Det  nöd- 
vändigaste är  nu»,  tillägger  H.  M.,  »att  entreprenören  återtager 
sin  ansökan,  och  jag  ber  dig  Dardel  underhandla  med  honom 
härom ! » 


—  79  — 

Jag  var  pä  förhand  ganska  viss  om,  att  Nilsson  ej  skulle  fä 
tid,  äfven  om  han  det  ville,  att  uppfylla  de  villkor,  som  jag  före- 
skrifvit,  hvarför  jag  ocksä  utlofvade  ett  godt  resultat  och  bad 
dessa  herrar  jämte  polismästaren  ätfölja  mig  till  byggnadsplatsen, 
där  vi  funno  vår  man.  Det  var  nu  nära  midnatt.  Tillåtelsen  för 
Nilsson  att  rifva  läktaren  upplästes  först,  men  sedan  han  fått  höra 
de  villkor  jag  fäst  härvid,  förklarade  han  genast,  att  han  ej  kunde 
uppfylla  dem  och  att  han  återtoge  sin  ansökan,  samt  att  läktaren 
följaktligen  komme  att  blifva  kvarstående. 

Jag  skyndade  tillbaka  till  slottet  för  att  lämna  rapport  om  utfö- 
randet af  mitt  uppdrag  samt  insomnade  sedan  helt  nöjd  öfver  att 
hafva  för  min  del  energiskt  kunnat  bidraga  till  ett  beslut,  som 
förskaffade  den  goda  saken  seger. 

Dagen  för  statyns  aftäckande  förflöt  sedan  utan  någon  blodsut- 
gjutelse och,  frånsedt  ett  fruktlöst  försök  af  pöbeln  att  strax  efter 
ceremonien  rifva  ner  den  famösa  läktaren,  aflopp  allt  lyckligt.  På 
natten  bortfördes  läktaren  af  entreprenören. 

Se  där  i  korthet  beskrifningen  öfver  denna  tilldragelse.  Jag 
h<ide  härvid  tillfälle  att  iakttaga  å  ena  sidan  kungens  månhet  om  sin 
värdighet,  fastän  äfven  hur  nära  han  varit  att  gifva  vika  för  det 
inflytande  öfverståthållaren  äger  öfver  honom;  å  andra  sidan  denne 
sistnämndes  och  kommittéledamöternas  rädsla  för  folkopinionen 
samt  deras  försök  att  komma  ifrån  allt  eget  ansvar  genom  att 
söka  förneka  sin  delaktighet  i  tillkomsten  af  den  olyckliga  läkta- 
ren,    som    sålunda  jag  ensam  skulle  komma  att  bära  skulden  för. 

Bland  kommitténs  ledamöter  undantager  jag  likväl  Nordström, 
hvilken  energiskt  talade  emot  alla  eftergifter  för  pressens  ford- 
ringar. 

Som  en  märklig  händelse  är  att  anteckna  August  Blanches 
hastiga  dödsfall  samma  dag,   som  aftäckningen  ägde  rum. 

Han  hade  af  sina  medbröder  i  kommittén  fått  i  uppdrag  att 
presidera  vid  en  frukost,  som  gafs  på  hotell  Fenix  för  Uppsala- 
sångarne. Efter  måltidens  slut,  och  sedan  han  med  anledning  af 
högtidligheten  hållit  tal  för  studenterna,  lämnade  Blanche  lokalen. 
Utkommen  på  gatan  kände  han  sig  plötsligt  illamående;   man  fick 


—  8o  — 

honom    skyndsamt    in    på   ett  närbeläget  apotek,   där  han  en  kort 
stund  efteråt  utandades  sin  sista  suck. 

Det  radikala  och  republikanska  partiet  förlorar  genom  B:s 
död  sin  mest  populäre  chef  och  litteraturen  sin  spirituellaste  penna. 
Blanche    förde    ett    Q-\a.dt   lif,    som  kom  honom  att  i  förtid  åldras. 


I.    HWASSER,    F.    F.    CARLSON    OCH    J.    J.    NORDSTRÖM. 

Han  hade  hög  ansiktsfärg,  håret  var  hvitt  kring  hjässan  och  hans 
gång  en  gubbes;  dock  räknade  han  endast  57   år. 

För  regeringen  är  hans  bortgång  en  fördel.  B.  var  nämligen 
en  mäktig  partiledare,  mindre  dock  i  andra  kammaren  än  som 
populär  talare  på  folkmöten. 

Han    var    en    folkets  vän  af  öfvertygelse  och  ej  af  egennytta. 

j  dec. 

I  går  afton  återsåg  jag  kungen  i  hans  loge  på  teatern.  H.  M. 
visade  mig  mycken  vänlighet,  liksom  ville  han  tacka  för  den  hjälp 


—  8i    - 

han  erhöll  härom  aftonen.  Kung  Carl  har  på  onsdagarna,  då 
det  äfven  är  abonnementsdag,  tagit  en  loge,  till  hvilken  han 
för  hvarje  gång  inbjuder  vissa  personer.  I  gar  voro  min  hustru 
och  jag,  fru  Thulstrup,  hvars  man  nu  är  pa  vakt,  samt  kapten 
och  fru  Palin  de  utvalda.  1'nder  en  af  mellanakterna  är  man  in- 
bjuden till   kungliga  foyern  att  där  intaga  förfriskningar. 

Prins  Oscar  hade  en  del  anmärkningar  att  göra  mot  Carl 
XII:s  staty.  Han  vill  hafva  den  med  hatt  på  hufvudet  och 
mindre  stora  stöflar;  slutligen  gillar  han  ej,  att  den  vänder  fram- 
sidan åt  hamnen  och  slottet.  Jag  tog  mig  friheten  framhålla, 
att  för  det  första  konstnären  för  dagerns  skull  önskat  få  sitt  verk 
belyst  såsom  nu  är  fallet,  och  att  jag  dessutom  för  egen  del 
fann  det  mindre  anstötligt,  om  statyn  vände  ryggen  åt  de  pro- 
menerande i  torget  än  åt  Kungl.  slottet  och  ankommande  fartyg. 
Hvad  åter  beträffar  hatten,  så  påpekade  jag,  att  den  föga  lämpade 
sig  för  bildhuggarkonsten  samt  härjämte  skulle  hafva  dolt  hjältens 
höga  panna,  som  är  det  mest  karaktäristiska  i  hans  ansikte;  där 
emot  erkände  jag,  att  stöflarna  förefölle  väl  klumpiga,  hvilket  äfven 
torde  gälla  händerna  med  sina  väldiga  älgskinnshandskar;  dessa 
detaljer  gifva  dock  en  viss  stil  åt  statyn. 

Med  anledning  af  prinsessan  Louises  trolofning  är  förhållandet 
mellan  kungen  och  hans  broder  något  spändt.  Om  prinsen  a  ena 
sidan  med  rätta  kan  känna  sig  sårad  öfver  att  ej  genom  telegram 
hafva  blifvit  underrättad  om  denna  nyhet,  som  han  i  stället  på 
vägen  till  Beckaskog  fått  höra  af  en  järnvägstjänsteman,  så  visade 
H.  K.  H.  å  den  andra  allt  för  mycken  snarstuckenhet;  han  blef 
sålunda  högeligen  förbittrad  och  framkallade  ett  stormigt  uppträde, 
när  kungen  sedermera  utnämnde  danske  kronprinsen  till  titulär  öf- 
verste  vid  Svea  Lifgarde.  Att  i  detta  kungens  vänskapsbevis  gent- 
emot sin  blifvande  måg  vilja  se  en  åtgärd  riktad  mot  hans  son, 
själf  inskrifven  som  volontär  vid  samma  regemente,  var  ej  vidare 
välbetänkt;  det  var  endast  att  onödigtvis  väcka  tanken  på  en 
kombination,  som  möjligen  kunde  sättas  i  samband  med  denna 
äktenskapliga  förening,  och  hvarpå  ingen  nu  hade  tänkt,  eller 
att  de  tre  rikenas  kronor  en  gång  skulle  kunna  komma  att  förenas 

6  —   .22.67     Dardel.   Minnen.     III. 


—    82    — 

pa  kronprinsens  af  Danmark  hufvud  med  förbigående  af  prins 
Oscar  och  hans  söner. 

Det  tycks  hafva  uppstått  ett  mycket  häftigt  meningsutbyte 
mellan  kungen  och  hans  broder  på  Ulriksdal  angående  nämnda  sak 
och  detta  just  i  det  ögonblick,  då  man  skulle  sätta  sig  till  bords, 
samt  i  närvaro  af  inbjudna  gäster,  hvilka  voro  i  färd  med  att  helt 
lugnt  taga  en  snaps.  Bildt,  som  äfven  var  med  på  middagen, 
berättade  mig  sedan,  att  han  blifvit  utsedd  till  bägge  parternas 
förtroendeman  och  samma  afton  lyckats  åstadkomma  en  ytlig  för- 
soning. 

För  den  ene  skulle  han  hafva  framhållit  det  olämpliga  uti  att  i 
närvaro  af  omgifningen  visa  kungen  vanvördnad.  För  den  andre 
skyldigheten  att  hafva  öfverseende  med  en  broder,  hvilkens  sinne 
vid  tillfället  ej  vore  i  jämnvikt,  och  som  trodde  sig  kränkt  i  sina 
naturliga  rättigheter. 

6  dec. 

I  dag  är  det  August  Blanches  begrafning.  Skarpskyttarne 
och  arbetareföreningarna  skola  i  procession  tåga  efter  likvagnen. 
Kungen  har  mottagit  ett  anonymt  bref,  uppfordrande  honom  att 
närvara  vid  begrafningen.  Nu,  sades  det,  vore  det  för  monarken 
ett  enastående  tillfälle  att  vinna  sitt  folks  kärlek.  Det  faller  af 
sig  själft,  att  kungen  helt  och  hållet  saknar  lust  att  på  detta  sätt 
liksom  bringa  sin  hyllning  åt  de  republikanska  åsikter,  för  hvilka 
den  döde  var  den  främste  kämpen. 

Tidningarna  angripa  i  häftig  ton  det  sätt,  hvarpå  Lifgardet 
till  häst  rensade  trakten  omkring  statyn  aftonen  före  aftäckningen. 
Några  fredliga  åskådare  till  oordningarna  hafva  råkat  ut  för  sabel- 
hugg ämnade  åt  de  verkliga  orostiftarne,  men  om  dessa  herrar 
funno  nöje  i  att  åse  kravallerna  utan  att  söka  afstyra  dem,  togo 
de  i  själfva  verket  en  indirekt  del  i  desamma,  och  de  få  skylla 
.sig  själfva,   ifall  de  drabbades  af  följderna. 

Kungen  visade  mig  i  dag  ett  stort  »Norskt  landskap»  ämnadt 
för  Konstföreningens  lotteri;  det  skulle  vara  en  ganska  förtjänst- 
full tafla,  äfven  om  den  ej   vore  målad  af  en  kung. 


83 


7  i*-- -^ --«-.-.--»' r    /J  L 


-?- 


AUGUST     BLANCHE. 


Konstföreningens  utställning  är,  sedan  den  blifvit  inrymd  i  den 
nya  lokalen,  permanent  samt  öppen  alla  dagar,  gratis  för  för- 
eningsmedlemmar och  mot  en  afgift  af  25  öre  för  den  öfriga 
publiken . 


—  84  — 

Man  hoppas,  att  afoifterna  skola  betäcka  en  ansenlig  del  af 
hyran.  De  lyra  målarcatelierna  i  andra  våningen  disponeras  af  Konst- 
akademien och  uppf)-lla  fullkomligt  sitt  ändamål.  Kaféet  å  nedre 
botten  har  blifvit  på  modet  samt  betalar  ordentligt  hyran.  Ar- 
tister, aktieägare  och  allmänhet  äro  belåtna.  För  knappt  ett  år 
sedan  angrepo  tidningarna  mig  på  det  häftigaste  därför,  att  jag 
haft  den   oförsyntheten  att  låta  uppföra  en  byggnad  på  denna  plats. 

Moral:  Låt  inte  pressen  skrämma  dig,  när  du  själf  är  öfver- 
tygad  om,   att  du  slagit  in  på  rätt  väg. 


Dagboksanteckningar  1869. 

8  ja7mari. 

Detta  nya  år  har  ej  för  mig  börjat  synnerligen  gynnsamt. 
Regeringen  har  nämligen  fråntagit  mig  chefskapet  för  National- 
museum. Oberäknadt  förlustenafen  i  ,000  rdr,  hvarmed  jag 
väntat  mig  att  få  öka  mina  årliga  inkomster,  ser  jag  mig  äfven  beröf- 
vad  en  sysselsättning,  som  var  helt  och  hållet  i  min  smak.  Och 
detta  i  det  ögonblick,  då  jag  efter  två,  tre  års  mödosamma  an- 
strängningar lyckats  få  alla  samlingarna  ordnade  och  uppställda  samt 
reglerat  museitjänstgöringen  på  ett  för  allmänheten  nöjaktigt  sätt. 
Det  är  ecklesiastikministern,  som,  påverkad  af  sina  pedantiska  råd- 
gifvare,  spelat  mig  detta  spratt,  under  förevändning  att  härmed 
fullgöra  Riksdagens  vilja,  som  i  fjol  nekade  att  bevilja  den  aflö- 
ning  af  5,500  rdr,  hvilken  samme  minister  begärt  för  Wenner- 
berg,  den  af  honom  utsedde  museiföreståndaren.  Riksdagen  fann 
ej  utan  skäl  att,  som  allt  redan  vore  ordnadt  och  klart,  den  ifråga- 
satte föreståndaren  skulle  blifva  för  dyrbar  samt  ställde  till  rege- 
ringens förfogande  ett  belopp  af  1,500  rdr  att  enligt  dess  be- 
pröf vande  användas  för  ifrågavarande  ändamål.  Carlson  kunde 
sålunda  mycket  väl  hafva  gifvit  mig  1,000  rdr,  mot  att  jag  fort- 
fore  att  öfvervaka  mitt  verk.  Han  föredrog  att  entlediga  mig  från 
befattningen  härmed  samt  att  åt  Boklund  ensam^  lämna  jämte  förhöjdt 
arfvode  styrelsen  af  det  hela.  Denna  oförutsedda  utgång  har 
varit  mig  mycket  kännbar,  och  jag  har  öppet  beklagat  mig  häröfver 
för  kungen.  Eftersom  man  fann  en  särskild  föreståndare  allt  för 
dyrbar,  var  väl  ingenting  naturligare  än  att  ställa  Museum  under 
preses'  i  Konstakademien  ledning.      Kungen  tillskref  mig  också  ett 

*   B.   var  sedan    1 866   intendent  vid  Museum. 
tt 


86 


egenhändigt  bref,  hvari  han  gjorde  full  rättvisa  åt  det  sätt, 
hvarpå  jag  utfört  mitt  värf  som  organisatör,  samt  lyckönskade 
sig  att  få  se  mig  fortfarande  bibehålla  högsta  ledningen  af  National- 
museum i  min  egenskap  af  ordförande  i  den  nu  för  detsamma 
tillsatta  nämnd.  Detta  kungliga  bref,  ehuru  för  mig  mycket  smick- 
rande, tröstar  mig  dock 
-/-  l^i^iY  endast  delvis;   det  uttryc- 

ker blott  monarkens  per- 
sonliga, gent  emot  mig 
sympatiska  uppfattning. 

Man  har  nyss  begraft 
gamle  Nyström,  sekrete- 
raren i  Fria  konsternas 
akademi.  N.  ägde  en  myc- 
ket god  penna  och  besatt 
en  synnerligen  energisk 
vilja,  men  han  var  mera 
byråkrat  än  artist.  Sedan 
40  år  regerade  han  aka- 
demien despotiskt  och 
gjorde  sig  där  mera  fruk- 
tad än  älskad.  I  sin  egen- 
skap af  arkitekt  lyckades 
han  samla  en  vacker  för- 
mögenhet men  lämnar  in- 
tet märkligt  monument 
efter  sig. 

Scholander,  Nyströms 
måg  och  efterträdare  i  ämbetet,  förenar  med  flera  af  svärfaderns 
egenskaper  en  stor  artistisk  öfverlägsenhet,  fast  han  saknar  N:s 
ihärdighet  och  administrativa  skicklighet.  Scholanders  intryck  äro 
lifliga,  om  de  också  ofta  växla.  Vare  härmed  huru  som  helst, 
så  förskaffade  honom  dock  hans  fina  penna  och  omfattande  kun- 
skaper i  skön  konst  seger  öfver  Edvard  Bergh  och  Langlet,  hans 
medtäflare  till  sekreterarebefattningen. 


F    CARLSON. 


Boklund,  som  sedan  mer  än  ett  år  tillbaka  är  akademiens 
direktör,  visar  nit  för  sin  befattning  men  har  hvarken  den  talang 
eller  den  intelligens,  som  denna  viktiga  plats  kräfver.  Med  undan- 
tag af  Scholander  hvad  arkitekturen  och  Bergh  hvad  landskapsmål- 
ningen beträffar  kan  man  säga  detsamma  om  de  öfriga  professorerna. 

Molin  saknar  intresse 
för  sin  lärareverksamhet 
och  undervisar  endast  mot- 
villigt. Han  har  städse 
brådtom  att  återvända  till 
sina  egna  arbeten.  Emel- 
lertid måste  man  erkänna 
att,  när  det  gäller  att  im- 
provisera, denne  artist  har 
en  högst  märklig  liflighet 
i  uppfattningen  äfvensom 
en  ofantlig  lätthet  att  ar- 
beta. På  tre  månader  fram- 
bragte  han  sålunda  alla 
sin  fontäns  13  figurer  samt 
aflämnade  monumentet 
fullbordadt  vid  skandina- 
viska utställningens  öpp- 
nande 1866.  Detta  är  ett 
verkligt  kraftprof,  som  vi- 
sar Molins  geni. 

2y  januari.  J-  ^'olin. 

Danske  kronprinsen  anlände  i  går  afton  och  bevistade  i  säll- 
skap med  den  kungl.  familjen  öfverståthållarens  bal.  Drottningen, 
som  till  följd  af  en  knäskada  under  14  dagar  ej  lämnat  sina  rum, 
gjorde  då  sitt  återinträde  i  stora  världen.  Man  hade  för  H.  M. 
anordnat  ett  spelparti  med  grefvarne  Manderström,  Plessen  och 
Lagerberg  som  medspelare.  Värmen  och  trängseln  tvang  mig  att 
lämna    balen    kl.    11.      \^i    gingo,  Edholm  och  jag,  att  supera  på 


^^K  '^^-^SlT^'  Ij^B' 

Å 

^s 

S'  '-^ 

'-^åm.  ii 

]E 

IV    11 

—  88  — 

en  restaurano-  samt  prata  om  våra  respektive  ämbetsförvaltningar. 
Edholm  har  af  kungen  fått  befallning  att  ej  mera  gifva  någon 
operaniaskerad.  Man  är  rädd  för  Riksdagen.  Monarken  är  dess- 
utom för  litet  noga  i  sitt  uppträdande  vid  dylika  fester,  hvarför 
försiktigheten  bjuder  att  ej  gifva  honom  ytterligare  tillfälle  att  be- 
söka sådana. 

På  senaste  maskera- 
den hade  H.  M.  två  olika 
supéer.  De  till  den  andra 
inbjudna  voro  m:lle  S. 
samt  några  aktörer,  som 
bruka  vara  med  vid  detta 
slags  samkväm.  Det  hän- 
de sig  emellertid,  att  kun- 
gen lät  sina  gäster  bra 
länge  vänta,  hvaröfver 
m:lle  S.  tog  humör  och 
ställde  till  en  scen.  Svante 
Hedin,  hvilken  var  något 
beskänkt,  gjorde  henne 
då  en  del  grofkorniga  före- 
ställningar, som  till  den 
grad  uppretade  den  skö- 
na, att  hon  häröfver  häf- 
tigt beklagade  sig  för  kun- 
gen, då  han  omsider  an- 
svAME  HEDIN.  l^ude.    Följdeu    blef,    att 

H.  blef  hemkörd. 
Vid  uppvaknandet   morgonen  därpå  kände  sig  skådespelaren  i 
hög  grad  ångerköpt  samt  trodde  sig  för  alltid  fallen  i  onåd. 

Vännen    Hwasser    ombads    nu    att   till   kungen    framföra    H:s 

ursäkter,    hvilka  H.   M.   välvilligt  upptogs  i  det  han  sade:    »Hälsa 

Svante  och  säg  honom,  att  han  ej  var  den  enda,  som  var  full  i  går. » 

Ledsamma  rykten  gå  i  Riksdagen  och  bland  folket  beträffande 

en    orgie,    som    kungen    skulle    låtit    anordna    under    prinsens   af 


-  89  - 

Wales  besök  sistlidne  december  i  Stockholm  för  att  roa  sin  kung- 
lige gäst. 

Det  hviskas  sålunda  om,  att  sju  stycken  unga  flickor  skulle 
varit  bjudna  på  en  liten  dans  å  slottet  samt  därvid  ej  varit  iförda 
något  annat  klädesplagg  än  en  domino.  Prinsen  själf  skulle  här- 
jämte hafva  blifvit  alldeles  drucken. 

Jag  tror  för  min  del  ej  ett  ord  af  denna  dumma  historia,  och 
enligt  de  upplysningar  jag  inhämtat  om  saken  är  den  också  helt 
enkelt  en  uppfinning.  Medlemmarne  af  kungens  intima  krets  för- 
neka äfven  energiskt  dess  sanningsenlighet. 

2g  jamiari. 

Kungabalen  den  28  var  mycket  lysande.  Icke  mindre  än 
1,600  galaklädda  inbjudna  cirkulerade  i  de  nyligen  restaurerade 
och  praktfulla  salongerna.  Den  stora  vestibulen  äfvensom  trapp- 
uppgången i  västra  hvalfvet  voro  uppvärmda  och  prydda  med 
blommor  samt  mattbelagda.  Där  gick  man  också  att  söka  svalka 
efter  att  hafva  fått  nog  af  den  kvafva  luften  i  dans-  och  spel- 
salarna. 

Den  unga  prinsessan  var  mycket  till  sin  fördel.  Kronprins 
Fredrik,  hennes  trolofvade,  är  i  allmänhet  omtyckt,  i  synnerhet 
af  mammorna,  för  sin  mildhets  skull,  sin  röda  och  hvita  hy  och 
därför,  att  han  ser  så  oskyldig  ut. 

Kungen  försummade  ej  en  enda  dans  och  svettades  förfärligt 
i  sin  husardolma;  stora  svettdroppar  föllo  också  som  oftast  från 
majestätets  panna  ner  på  de  med  honom  dansande  damernas  hvita 
axlar.  De,  som  för  stunden  tyckas  tilldraga  sig  monarkens  sär- 
skilda uppmärksamhet,  äro  fruarna  Palin  och  Lilliehöök  samt  fröken 
A.  Koskull;  den  senare  är  en  vacker  blondin  med  eld  i  blicken 
samt  mycket  intagande.  Hon  har  varit  nära  att  äkta  Carl  Plåten, 
men  förlofningen  räckte  endast  tre  dagar;  det  är  nu  tredje  gången, 
som  denne  friare  bryter  en  dylik  förbindelse. 

j  februari. 
I  förgår    gick    balen    på  Börsen  till   förmån   för  de  hungrande 
smålänningarne    af    stapeln    och    inbragte  .  10,000    rdr.       Kungen 


—  90  — 

stannade    endast    till  kl.   1 1 ;   däremot  blef  H.  M.   i  går  kvar  hos 
utrikesministern  till  kl.   2   på  morgonen. 

8  febrtmri. 

Balerna  fortgå  alltjämt  och  täfla  uti  att  vara  lysande.  Vid 
balen  på  Militärsällskapet,  där  enhvar  betalade  sin  supé,  hade 
kungen  låtit  aflägga  ett  bord,  till  hvilket  han  inbjudit  sin  upp- 
vaktning samt  fyra  damer,  valda  utan  afseende  på  samhällsställning. 
Jämte  grefvinnan  d'Otrante  och  fru  Lilliehöök  såg  man  här  fru 
Bäckström,  hvilken  ej  var  bekant  med  de  två  förstnämnda,  och 
fru  Zetterström,  hustru  till  en  vinhandlare  samt  för  öfrigt  elev  vid 
Konstakademien,  som  ej  kände  någon  af  sällskapet.  Måltiden  blef 
också  ganska  stel.  Alla  dessa  damer  voro  missnöjda  utom  den 
sistnämnda,  hvilken  uppträdde  betydligt  urringad  samt  var  förtjust 
öfver  den  heder,   som  fallit  på  hennes  lott. 

På  Amaranthen  häromdagen  dansade  drottningen  en  frangaise 
med  gamle  grefve  G.  v.  Rosen.  Till  följd  af  den  knäskada,  hon  ådragit 
sig,  måste  man  bära  Hennes  Maj: t  upp  och  ner  för  trapporna. 

I  går  åto  kungen  och  prins  Fredrik  middag  hos  Tornérhielm. 
Otto  Thott  är  anländ,  och  jag  öfverlämnade  till  honom  kabinetts- 
kammarherrebefattningen,  som  jag  under  åtta  dagar  i  hans  ställe 
utöfvat.  Jag  är  ganska  nöjd  med  att  få  återgå  till  min  vanliga 
diet  och  afvältra  det  gyllene  ok,  som  jag  likväl,  ehuru  då  i  min 
egen  tur,  under  juni  månad  måste  återtaga.  Vore  det  ej  för  lönens 
skull,  som  jag  behöfver,  bjöde  jag  utan  saknad  farväl  åt  hofvet 
och  dess  glans. 

Tidningen  »Le  Gaulois»  tror  sig  veta,  att  man  i  Turkiet 
tänker  på  att  söka  afskaffa  alla  harem,  men  att  man  ej  vet,  hur 
man  då  skall  få  eunuckerna  försörjda. 

Fattiga  hofmän,  som  förlorat  sina  illusioner,  äro  i  viss  mån 
att  likna  vid  dessa  olyckliga. 


10  febrtiari. 

Fettisdagen  firades  i  går  på  hofvet  med  en  maskerad,  hvilken 
bevistades  af  250  inbjudna.     Jag  hade  ritat  vinjetter  till  inträdes- 


91 


korten.      Man  dansade  i  gula  salongen  en  trappa  upp,   och  supén 
serverades    efter    demaskeringen    kl.   ^/z  1 2   i  drottningens  våning. 
Skada,    att    deltagarne    voro    så    få;    dubbla  antalet  masker  hade 
gjort    balen    mera    liflig.      Där    fanns    en    del    vackra    kostymer: 
fru  Lilliehöök  som  markisinna,  friherrinnan  Ebba  Åkerhielm  i  him- 
melsblå domino,   ett  dussin  pierretter  och  pierroter.   Herrarne  upp- 
trädde merendels  i  domino. 
Grefvinnan  d'Otrante  lyc- 
kades   mystifiera    mig    en 
god  stund,  innan  jag  kände 
igen  henne;    själf  försökte 
jag    detsamma   med    gref- 
vinnan   Constance  Wacht- 
meister,    begagnande   mig 
härvid  af  engelska  språket. 

12  februari. 

På  Sibberns  bal  i  går 
berättade  mig  Thott,  att 
han  åtföljt  kungen  till  Jo- 
han Liljencrantz,  som  lig- 
ger döende,  och  att  H.  M. 
stannat  ganska  länge  en- 
sam   med    sin  forne  favorit  J.  Liljencrantz. 

samt  tagit  ett  sista  afsked 

af    honom,    äfvensom   att,   då   kungen   gått   därifrån,  han   förefallit 

mycket  upprörd. 

Allt  sedan  brytningen  med  sin  kunglige  vän  har  Liljencrantz 
uppträdt  till  den  grad  fientligt  mot  dynastien  samt  gjort  sig  skyl- 
dig till  så  många  af  personlig  hämndkänsla  dikterade  anfall,  att 
detta  gårdagens  besök  länder  H.  M.  till  all  heder  och  bevisar  kung 
Carls  utomordentligt  goda  hjärta. 

Om  den  döende  kommer  sig,  hvilket  är  mycket  möjligt,  ty 
han  lär  vara  bättre  i  dag,  tviflar  jag  dock  på,  att  han  visar  sig 
tacksam    för  detta  bevis  på  ädelmod.      L.   är  alltför  kall  och  äre- 


—  92  — 

girig    för    att    vilja    offra    det    minsta  af  sin  redan  aftagande  po- 
pularitet. 

Änkedrottningen  hade  enligt  hennes  kammarherre  Ehrenborghs 
utsago  haft  särskildt  roligt  på  fettisdagsmaskeraden  tillsammans 
med    en    ung    pierrot,    som    promenerat   och  dansat  med  Hennes 


G.    EHRENBORGH,    C.    CRONSTllDT    OCH    PH.    VON    SALTZ.\. 


Maj: t  och  hvilken  hon  funnit  m\cket  snäll.  Af  beskrifningen  på 
drottningens  kostym,  svart  domino  med  spetsar  samt  glasögon 
under  masken,  har  jag  slutit  mig  till,  att  denne  kavaljer  ej  kunde 
vara  någon  annan  än  just  min  son  Carl,  hvilken  å  sin  sida  blef 
helt  bestört  öfver  den  heder  slumpen  förskaffat  honom;  han  hade 


—  93  — 
trott    sig    hela    tiden  dansa  och  flirta  med  en  ung  fröken  och  ej 
med  en  krönt  matrona  på   62   år. 

22  febntari. 

På  Innocensen  i  förgår  fick  drottningen  en  häftig  nervattack, 
därför  att  hennes  kunghge  gemål  visade  lust  att  tillsammans  med 
sin  blifvande  måg  stanna  kvar  på  balen,  äfven  sedan  hofvets  damer 
lämnat  densamma.  Det  är  Hennes  Maj:ts  sätt,  fordom  mycket 
ofta  användt,  när  ej  allt  gått  enligt  hennes  önskan;  på  sista  tiden 
har  dock  drottningen  visat  sig  mera  förståndig,  hvarför  jag  också 
trodde  henne  botad.  För  öfrigt  förvånar  det  mig  ej,  om  hon  kän- 
ner sig  en  smula  orolig  öfver  det  kamratlika  umgänge,  som  råder 
mellan  kungen  och  hans  tillkommande  måg.  Härom  kvällen  hade 
dessa  höga  herrar  på  nattsidan  i  all  tysthet  varit  och  superat  hos 
herr  och  fru  Hwasser,  endast  åtföljda  af  prinsens  kavaljer  den 
unge  baron  Gyldenkrone  som  uppvaktande. 

Det  för  Riddarhusgårdens  ifrågasatta  förskönande  valda  utskot- 
tet, hvaraf  jag  är  ledamot,  hade  i  dag  sitt  första  sammanträde.  Vi 
hafva  tagit  del  af  de  olika  byggnadsförslagen  och  till  en  början  be- 
slutit  en  noggrann  undersökning  af  grunden.  Staden  håller  just  på 
att  inleda  underhandlingar  om  inköp  af  mark  här  för  att  kunna  öppna 
en  strandväg  längs  vattnet.  Om  den  nu  vill  betala  tillräckligt, 
vore  detta  nog  bästa  sättet  att  lösa  frågan,  utan  att  man  behöfde 
inlåta  sig  i  byggnadsföretag,  hvilka  afkasta  dåligt  i  förhållande 
till  kostnaden,  i  synnerhet  när  man  vill  bygga  i  Riddarhusets  monu- 
mentala stil. 

2^1-  febmari. 

Det  tycks,  som  om  militärmaskeraden  i  går  varit  särdeles  ly- 
sande. En  kadrilj,  kostymerad  i  enlighet  med  Malmströms  rit- 
ningar samt  bestående  af  nordiska  vikingar  och  sköldmör,  hade 
storartad  framgång.  Krigsministern  Abelins  fru  anförde  falangen, 
i  hvilken  framför  allt  glänste  grefvinnan  C.  af  Peterséns,  född  Sten- 
bock,   äfvensom    hennes  båda  svägerskor  fröknarna  Montgomery. 

O.   Dickson  uppträdde  som  skotte  med  benen  bara  och  engelske 


—  94  — 

legationssekreteraren  Sandford  som  dubbelmänniska  med  samtidigt 
en  gubbes  och  en  ung  mans  profil  samt  olika  dräkter  på  högra  och 
vänstra  sidan  af  kroppen.  Man  fick  äfven  se  en  positivspelare  jämte 
två  andra  herrar  utklädda  till  apor.  Kungen,  drottningen  och  danske 
kronprinsen  deltogo  i  festen  men  ej  prins  Oscar,  hvilkens  gemål 
fått  ett  recidiv  af  mässlingen. 

Min  syster  tillkännager  Elisabeth  Ramels  förlofning  med  baron 
Barnekow.     De  lära  hafva  funnit  hvarandra  på  lilla  Stures  bröllop. 

25  februari. 

Sönerna  hade  i  går  bjudit  sina  vänner  på  en  mycket  lyckad 
danstillställning.  Där  voro  sjutton  unga  flickor  och  ett  tjugutal  ka- 
valjerer. De  förra  bildade  tillsammans  en  särdeles  vacker  bukett 
af  blommor  af  skiftande  slag.  Fröken  Wirsén  är  väl  den  sötaste 
och  behagligaste  lilla  blondin  man  gärna  kan  se.  Systrarna  Mont- 
gomery  hafva  en  viss  »cachet  Louis  XV»,  fröknarna  Leijonhielm 
och  Arbin  violens  doft,  Märta  Bonde  anger  på  långt  håll  markisin- 
nan, och  de  två  systrarna  v.  Axelson  lysa  äfven  de  genom  sin 
kanske  ej  fullt  så  eteriska  skönhet.  De  öfriga  söta  flickorna  voro 
fröknarna  Märta  Leijonhufvud,  L.  v.  Rosen,  Blomstedt  och  Anna 
Lagerberg,  den  sistnämnda  med  två  stora  svarta  ögon  i  ett  hufvud 
ej  mycket  större  än  en  hand.  Dessutom  Vendela  Sandels,  fröknarna 
Malmsten  och  Geete  samt  familjen  Bondes  guvernant,  en  förtju- 
sande fransyska  m:lle  Debus. 

26  februari. 

Efter  middagen  hos  grefve  Plessen  lät  jag  locka  mig  af  Claes 
v.  Mecklenburg  till  Djurgården,  där  han  på  Alhambra  ämnade 
hafva  supé  för  grefve  Danneskjold-Samsö  samt  några  andra  danskar. 
Dessa  herrar  skulle  sammanträffa  med  oss  där  efter  den  musikaliska 
soarén  på  Kungl.   slottet. 

Framkommen  till  Alhambra  beställde  Mecklenburg  genast  supé 
för  12  personer  med  ostron,  champagne  m.  m.  Efter  ett  par 
timmars  fåfäng  väntan  på  danskarne  satte  vi  oss  till  bords  i  säll- 
skap med  Hegermann  och  H.  Ankarcrona.      M.  blef  mer  och  mer 


il 


—  95 


lifvad,  slog  sönder  glas  samt  tömde  flaskorna  med  en  fart,  som 
snart  öfvergick  till  fullständig  yra.  Då  vi  sedermera  skulle  fara  hem, 
kunde  vi  ej  afhålla  honom  från  att  sätta  sig  på  bocken,  fatta 
tömmarna  och  själf  styra  sina  fålar.  Kusken  hade  all  möda  i 
världen  att  kvarhålla  hatten  på  M:s  hufvud  och  måste  gång  på 
gång  springa  ner  för  att 
fiska  upp  den;  det  gick 
undan  i  rasande  fart,  h var- 
vid vagnen  tangerade  lykt- 
stolpar samt  snuddade  vid 
husmurarna;  det  var  ett 
under,  att  ingen  olycka 
inträffade.  Klockan  blef 
tre  på  morgonen,  innan 
jag  ändtligen  befann  mig 
hemma  igen. 

Danskarne  lära  hafva 
infunnit  sig  pä  Alhambra, 
omedelbart  sedan  vi  hade 
rest  därifrån,  samt  hållit 
på  att  supera  till  kl.  5  f.  m. 

Bildt,  som  jag  träffade 
i  går,  meddelade  mig  ett 
samtal,  som  han  haft  rned 
kungen,  hvilken  han  an- 
sett sig  böra  underrätta 
om  den  tilltagande  impo- 
pularitet,  som  hopade  sig 
öfver  H.  M:s  hufvud  till 
på  sistone  fört.  Bildt  hade  tillrådt  honom  mera  allvar  och  mera 
värdighet  i  sitt  offendiga  uppträdande.  »Man  vill>,  hade  han 
sagt,  »under  en  tid  af  nöd  och  kris  i  affärerna  hos  monarken  se 
andra  böjelser  framträda  än  smak  för  alla  slags  nöjen  och  lust- 
barheter.  » 

Kung    Carl    skulle    mycket    godmodigt    hafva    upptagit  denna 


c.    VON    MECKLENBURG. 


följd    af  det  oregelbundna  lif  monarken 


-  96  - 

läxa.      Det    är    ej    så    länge   sedan  jag  själf  sagt  H.    M.    ungefär 
detsamma.      Ledsamt   nog   fruktar  jag,   att  det  blir  till  ringa  nytta. 

^  mars. 

Kungen  reste  i  förgår  till  Kristiania.  Bortovaron,  som  endast 
skall  räcka  åtta  dagar,  föranledes  af  en  partiell  ministerkris;  det 
gäller  att  ombyta  tvenne  statsråd.  Hans  Maj:t  lider  af  ett  bränn- 
sår i  handen,  förorsakadt  af  en  fosforsticka. 

Hedvig  Bråkenhielm  med  man  återkom  i  dag.  Jag  var  och 
hälsade  på  de  nygifta,   de  sågo  mycket  lyckliga  ut. 

Bildhuggaren  Ericsson  besökte  mig  nyss;  man  hoppas  mycket 
af  honom  för  konsten.  Efter  flera  års  vistelse  utomlands  slår  han 
sig  nu  ner  hemma  i  Sverige. 

Kronprins  Fredrik  vände  i  dag  åter  till  Köpenhamn;  det 
sägs,  att  han  är  alldeles  förtjust  i  Stockholm. 

Sedan  14  dagar  hafva  nattetid  uppklistrats  tryckta  plakat  af 
följande  innehåll:  »Ned  med  Carl  XV!  Lefve  republiken!»  — 
»50,000  rdr  till  den  som  befriar  oss  från  Carl  X\'!»  T.  o.  m. 
på  slottsmurarna  hafva  anslagen  förekommit.  Likaledes  hafva  i 
verkstäderna  spridts  maningar  till  upplopp.  Man  tror,  att  de  för- 
skrifva  sig  från  Munck  af  Rosenschöld,  hvars  tidning  »National- 
regeringen»    nyligen  blifvit  för  majestätsbrott  beslagtagen. 


Riksdagens  andra  kammare  har  vägrat  att  bevilja  anslag  till  nästa 
års  vapenöfningar^  och  sålunda  nedsatt  anslagen  till  IV  hufvudtiteln 
med  442,000  rdr,  skyllande  på  nödvändigheten  att  göra  besparingar. 
Detta  beslut  är  af  stor  betydelse  för  framtiden,  emedan  därigenom 
en  grundsats  öfvergifves,  som  hittills  af  representationen  alltid  varit 
respekterad,  nämligen  att  de  ordinarie  anslagen  icke  kunna  blifva 
föremål  för  någon  nedsättning.  De  Geer  och  Abelin  torde  må- 
hända komma  att  häraf  göra  en  kabinettsfråga,  ifall  den  gemen- 
samma voteringen  skulle  fastslå  detta  beslut.   Wachtmeister  lyckades 


'  Andra    kammaren    hade  endast  beslutit  att  nedsätta  anslaget  till   indelta  arméns  vapen- 
öfningar  med  detsammas  halfva  belopp. 


—  97  - 

däremot  klara  utrikesbudgeten ;  hans  anföranden  i  kammaren  hafvä 
mycket  bidragit  till  denna  framgång,  han  tyckes  hafva  vunnit  alla 
sympatier,  och  hans  lojala  försäkringar  mottogos  med  fullt  för- 
troende. 

Det  berättas,  att  hästgardets  officerare  mangrant  hotat  med 
afgång  från  Militärsällskapet,  om  ej  Harmens  blefve  där  åter  in- 
tagen. H.  gick  nämligen  ur  detsamma,  för  att  ej  blifva  formligen 
utesluten  till  följd  af  de  örfilar,  han  på  sällskapets  bal  utdelat, 
hvilket  ett  femtiotal  medlemmar  bestämdt  fordrat.  Prins  Oscar 
borde,  för  att  dymedelst  statuera  ett  exempel,  hafva  uppoffrat  sin 
ordonnansofficer.  Skandalen  i  fråga  kunde  godt  sägas  kräfva 
det;  de  tolf  dagars  arrest,  som  delinkventen  utsått,  aftvå  ingalunda 
den  skymf,  som  tillfogats  den  militära  hederskänslan  genom  det 
pöbelaktiga  slagsmål  mellan  officerare  i  uniform,  hvilket  H.  fram- 
kallat. 

Just  emedan  dueller  ej  förekomma  i  Sverige,  bör  hvarje  grof- 
het  såväl  i  åtbörder  som  tal  strängt  bestraffas. 

//  mars. 

I  går  afton  återkom  kungen  från  Norge.  Professor  Broch  har 
blifvit  utnämnd  till  sjöminister. 

Andra  kammaren  har  nedsatt  anslaget  till  de  kungliga  teat- 
rarna med  10,000  rdr.  Man  får  hoppas,  att  vid  den  gemen- 
samma voteringen  de  vanliga  60,000  rdr  beviljas.  Teatrarnas 
skuld  uppgår  till  200,000  rdr,  och  den  ökas  alla  år.  Enär  kungen 
nu  måste  ikläda  sig  garanti  för  densamma,  vore  det  helt  visst 
önskvärdt,  om  staten  i  stället  öfvertoge  förvaltningen  af  dessa 
konstens  tempel. 

En  kommitté  skall  emellertid  tillsättas  för  att  taga  i  skär- 
skådande den  viktiga  frågan,  af  hvilken  de  kungliga  teatrarnas 
öde  beror. 

2-1-   mars. 

Jag  ingår  i  dag  i  mitt  53:6  år.  Att  veta  sig  åldras  till 
själ  och  kropp  inger  ej  någon  angenäm  känsla;  jag  tror  nästan 
jag    föredroge    att  lämna  min  plats  under  solen  åt  en  annan  och 

7  —   122167.      Dar  del.   Minnen.      III. 


försvinna  ur  denna  världen,  i  hvilken  jag  ej  mer  lär  hafva  mycken 

förnöjelse  att  vänta. 

2  april. 
Regeringen    anförtror    mig    vården   om  Humlegården,  hvilken 

befinner    sig    i   ett  helt  och  hållet  förfallet  skick.      Eftersom  den- 

sammas  framtid  är 
mycket  oviss,  vore 
det  icke  vidare  klokt 
att  nu  här  nedlägga 
några  kostnader  för 
att  söka  skapa  en 
park  efter  publikens 
fordringar.  Jag  kom- 
mer sannolikt  att  här- 
för få  ledsamheter, 
liksom  förut  varit  fal- 
let med  Carl  XIII:s 
torg. 

8  april. 

Min  bror  Alexan- 
der anlände  hit  i  för- 
går från  Petersburg 
och  Moskva  i  sällskap 
med  en  schweizisk 
vän  Bovet.  Jag  följde 
dem  i  dag  till  prins 
August  samt  likale- 
des till  kungen.  Hos 
den  förstnämnde  äro  vi  på  middag  i  dag,  sedan  H.  K.  H.  likväl 
dessförinnan  fört  dessa  herrar  till  Ulriksdal.  Kungen  har  bjudit  oss 
till  om  måndag,  Bildt  till  om  söndag.  Själf  har  jag  middag  i 
morgon,  då  prinsen  äfven  sagt  sig  vilja  komma. 

Kungen  visade  oss  ett  »Norskt landskap»,  som  H.  M.  just  afslutat; 
det  är  en  mycket  behaglig  tafla  och  röjerentalanglångtöfveramatörens. 


4i 


L.    BOVET    OCH    A.    DE    DARDEL. 


4 


—  99 


+  --V 


Då  vi  infunno  oss  hos  H.  M.,  hade  han  stängt  in  sig  tillsammans 
med  grefve  Lagerbjelke.  Kungen  har  äfven  långa  konferenser  med 
Erik  Sparre,  Arvid  Posse  och  Bildt,  och  allt  tyder  på,  att  H.  M. 
umgås  med  tanken  på  att  bilda  en  ny  ministär,  i  hvilken  dessa 
herrar  då  skulle  taga  plats. 

Nuvarande  regeringen 
har  utan  all  fråga  natio- 
nens fulla  förtroende,  men 
man  förebrår  den  brist  på 
initiativ  äfvensom  på  kraft. 
Dessa  hederliga  män  kom- 
ma i  alla  frågor  så  väl 
Öfverens,  att  kungen  städse 
blir  ensam  om  sin  mening, 
när  H.  M.  råkar  vara  af 
olika  åsikt  med  sina  stats- 
råd. Däraf  uppstår  ett 
visst  tryck,  och  han  hål- 
les liksom  i  ett  ständigt  för- 
mynderskap,  hvilket  han 
fortast  möjligt  önskar  af- 
skudda  sig. 

I  går  begrofs  Thure 
af  Wirsén,  hvilkens  från- 
fälle  anses  som  en  stor 
förlust.  Han  var  en  syn- 
nerligen hederlig  och  verk- 
sam liten  man,  som  gjorde 
nytta,  hvarhelst  man  ställde  honom.  Äldste  sonen  är  sjuk,  hvilket 
hindrade  honom  att  från  Uppsala  infinna  sig  vid  faderns  dödsbädd. 
Unge  Wirsén   är  en  framstående  lärd  och  tillika  skald. 


G.    LAGERBJELKE. 


g  april. 

Efter  middagen  hos  prins  August  gingo  vi  på  Hammers  teater, 
där    Levasseur    med    trupp  ger  föreställningar.      Denne  artist  har 


—    lOO    — 


betydligt  åldrats,  och  hans  talang  räcker  ej  till  att  dölja  hans 
skröplighet;  emellertid  roar  han  ännu  sin  publik.  M:me  Teissiére, 
en  redan  bedagad  skönhet,  sjunger  behagligt  och  sekunderar  med 
framgång  L.;  återstoden  af  truppen  var  svag. 

Tidigt  i  dag  på  morgonen  hämtade  vi  prinsen  för  att  begifva 

oss  till  Mosebacke 
och  njuta  af  utsikten 
därifrån,  h varefter  vi 
frukosterade  hos  H. 
K.  H.,  som  därpå  i 
sin  vagn  förde  våra 
resande  till  Drott- 
ningholm. Han  tycks 
vara  glad  öfver  att 
träffa  min  bror  och 
gör  allt  för  att  be- 
reda honom  nöje. 

12  april. 

I  går  middag  hos 
Bildt,  som  mycket  på- 
minde om  min  ^g^n 
i  fredags.    I  dag  har 
jag  fört  dessa  herrar 
till  Marieberg  för  att 
låta  dem  därifrån  be- 
undra utsikten  öfver 
Stockholm.      Trolle- 
Bonde  var  äfvenmed. 
Prins  August,  som  bevistade  min  middag,  hade  jämväl  infunnit  sig  hos 
Bildt  och  ämnar  sig  likaledes  på  R.  Björnstjernas  middag  om  torsdag, 
som  gifves  för  oss,   sedan  vi  återkommit  från  vårt  besök  i  Uppsala. 

i6  april. 
Vår  lilla  resa  till  Uppsala  lyckades  mycket  bra.      Fock,  hvars 
son  är  studentkamrat  med   min  son  Fritz,   gjorde  oss  sällskap  och 


JS    AUGUST    OCH    F, 


lOI 


likaså  unga  I\ linton.  Stor  teologisk  och  filosofisk  diskussion  under 
färden.  Vid  framkomsten  intogs  frukost,  h varefter  biblioteket, 
domkyrkan,  nationssalarna  m.  m.  besöktes.  Bovet  är  förtjust  öfver 
den  goda  hållning  och  den  ordning,  som  utmärker  den  svenska 
ungdomen.  Före  middagen  foro  vi  i  vagn  till  Gamla  Uppsala  för 
att  se  högarna.  Efter  mid- 
dagen, till  hvilken  vi  inbju- 
dit några  studenter  samt 
Philip  v.  Saltza,  bevistade 
vi  en  sångrepetition  un- 
der Arpis  ledning  och  se- 
dan ett  punschkalas  hos 
Minton.  Vi  återvände  föl- 
jande morgon  till  Stock- 
holm och  intogo  samma 
dag  middag  hos  R.  Björn- 
stjerna.  Det  var  en  ly- 
sande festmåltid,  gifven 
af  en  sann  svensk  Lucul- 
lus.  Öfriga  gäster  voro 
Carl  Björnstjerna,  Sten 
och  Axel  Leijonhufvud, 
Armfelt,  Claes  Cronstedt, 
E.  Ribbing,  Hallenborg, 
Axel  Wachtmeister  och 
prins  August. 

Kuneens  middae  här- 


H 


Co/vC 


Jx    (rCo-^^cA   (jriL-ot-wv^h 


c.    OCH    K.    BJÖRNSTJERNA. 


om    dagen    var    däremot 

den  torftigaste  af  dem  alla;    det    är  sant,   att  vi  blifvit  bjudna  på 

en  familjemiddag  i  all  enkelhet. 

På  aftonen  tog  H.  M.  min  bror  med  sig  till  Dramatiska  tea- 
tern. Jag  gick  med  Bovet  på  Operan.  Drottningen  förvånas 
öfver  Bovets  fulhet.  » Det  är  någonting  midt  emellan  Ernst  Löven- 
skiold  och  Lindecreutz»  tycker  Hennes  Maj:t.  Jag  bad  henne  uppmärk- 
samma gnistan  i  mannens  öga  samt  dennes  spirituella  konversation. 


Kungen  körde  oss  följande  dag  själf  i  sin  phaeton  till  Bergs- 
hammar och  S veden  för  att  visa  oss  sitt  jordbruk,  sina  kor  och 
sina  föl.  Det  hela  utmärker  sig  genom  sin  mer  än  landtliga  en- 
kelhet, med  undantag  hvad  kor  och  hästar  beträffar,  hvilka  uppgå 
till  ett  femtontal.  Vi  besägo  äfven  växthusen  vid  Haga,  där  ka- 
meliorna  voro  präktiga. 

På  kvällen  gaf  jag  min  röst  till  August  Söderman,  som  utsågs 
till  innehafvare  af  Jenny  Linds  stipendium.  Det  är  en  komposi- 
tör,  som  utmärker  sig  genom  sin  originalitet. 

ij  april. 

Bovet  och  min  bror  hafva  i  dag  afrest  till  Kristiania.  Den 
förre  var  så  hes,  att  han  knappt  kunde  tala;  en  följd  af  klimatet 
och  de  många  fester,  i  hvilka  han  fått  taga  del  under  sin  vistelse 
i  Stockholm.  I  går  måste  han  skicka  återbud  till  den  sista  mid- 
dagen hos  Trolle-Bonde,  som  hade  samlat  hela  sin  familj  för  att 
fira  min  bror.  Endast  Liljencrantz  saknades.  Han  hade  rest  för  att 
söka  reda  på  sin  syster,  som  sedan  tre  dagar  försvunnit;  en  till- 
dragelse, som  gifvit  upphof  till  allehanda  gissningar  såsom  enle- 
vering,  själfmord,  tokigt  infall,  galenskap  o.  s.  v.  Man  vet  blott, 
att  hon  på  Adolf  Fredriks  torg  tagit  en  droska  och  låtit  köra  sig 
till  Fittja.  Kusken  uppgifver,  att  det  unga  fruntimret  vid  tillfället 
varit  mycket  blekt,  samt  att  han  för  egen  del  ansåge  henne  för- 
ryckt; natten  tillbragte  hon  hos  en  länsman  i  grannskapet  och 
fortsatte  dagen  därpå  söderut. 

Den  unga  damen  har  gjort  sig  känd  för  sin  excentricitet  och 
ett  genom  romanläsning  öfverspändt  sinne.  Dagen  efter  faderns 
död  öfvergick  hon  själfva  långfredagen  till  katolska  läran,  såsom 
det  påstås  af  kärlek  till  Zannini  eller  Magelhaes,  båda  tillhörande 
diplomatiska  kåren  och  h\ilka  i  vinter  gjort  henne  sin  kur. 

Vare  härmed  huru  som  helst,  så  är  händelsen  dramatisk  nog, 
och  man  emotser  med  otålighet  upplösningen. 

2j  ap7'-il. 

Den  unga  fröken  L.  blef  hejdad  i  Malmö,  just  som  hon  skulle 
gå  ombord  på  en  ångbåt  för  att  begifva  sig  till  Paris,  och  har 
nu  fått  tillfälligt  skvdd  hos  sin  släktinof  crrefvinnan   Cederström. 


i 


—  103  — 

Denna  rymning  har  redan  blifvit  efterföljd  af  flera  andra  under 
än  betänkligare  omständigheter.  En  fröken  W.  har  sålunda  gifvit  sig 
af  med  en  kryddkrämare;  en  fru  B.,  en  matrona  på  40  år,  har  rest 
i  väg  med  en  musikant  från  Operan;  man  nämner  också  en  fru  M., 
som  skulle  hafva  följt  de  föregåendes  exempel. 

I  dag  har  jag  för  Gripsholms  räkning  restaurerat  ett  utmärkt 
vackert  pastellporträtt  föreställande  Sofi  Hagman,  som  var  hertig 
Fredrik  Adolfs  älskarinna.  Pannan  äfvensom  större  delen  af  barmen 
saknades,  dessutom  en  hop  små  detaljer;  nu  ser  det  hela  ganska 
hyggligt  ut. 

På  Konstnärsklubben  i  går  fattade  vi  beslut  angående  det  al- 
bum, som  skall  blifva  vår  brölloppsgåfva  till  prinsessan  Louise.  Jag 
fick  äfven  i  uppdrag  att  vid  lämpligt  tillfälle  framlämna  detsamma. 

Wennerberg  lär  vara  högeligen  förbittrad  öfver  att  broderns 
taflor,  hvilka  han  själf  finner  utmärkta  och  som  han  insändt  till 
Konstakademien,  i  förhoppning  att  ifrågavarande  bror  skulle 
blifva  utnämnd  till  agré,  icke  haft  åsyftad  verkan. 

Dessa  taflor  äro  mycket  medelmåttiga  samt  behäftade  med  åt- 
skilliga fel  i  perspektivet,  hvarför  de  också  ej  blefvo  af  akademien 
vederbörligen  uppskattade  ej  heller  af  Konstföreningen  inköpta. 

/  maj. 

Mina  svärföräldrar  jämte  sonen  Carl  Otto  och  min  hustru  reste 
i  går  till  Koberg.  Afresan  beslöts  på  grund  af  ett  telegram,  som 
meddelade,  att  min  svåger  Nils  August  vore  illa  sjuk.  Ett  nytt 
telegram,  afsändt  i  dag  på  morgonen,  framställer  den  sjukes  till- 
stånd som  hopplöst.  Hans  död  skulle  vara  en  svår  förlust  för 
min  svärfar,  hvars  ålderdoms  stöd  han  var  och  hvilken  han  bistod 
vid  skötseln  af  de  vidsträckta  domänerna.  Han  blir  jämväl  sak- 
nad i  Riksdagen,  bland  hvars  dugligaste  medlemmar  han  räkna- 
des, och  i  länet,  där  hans  verksamhetsdrift,  hans  förbindlighet  och 
hans  kunskaper  beredt  honom  ett  ansenligt  inflytande. 

I  förgår  var  jag  närvarande,  då  Blå  portens  värdshus  brann 
ner.  Elden  började  kl.  6  på  aftonen  i  ett  litet  uthus  beläget  vid 
stranden.      Det    blåste    starkt,    och  inom  endast  två  timmar  voro 


104 


samtliga  byggnader  förstörda  af  elden.   Det  var  ett  särdeles  prakt- 
fullt skådespel. 

Blå  portens  utvärdshus  har  under  de  sista  hundra  åren  spelat 
en  framstående  roll  i  Stockholms  bacchanaliska  och  gastronomiska 
annaler  men  var  numera  endast  en  andra  klassens  restaurang,  och 
jag  tviflar  på,  att  den  å  ny  o  kommer  att  uppstå  ur  askan. 

En  f.  d.  akademielev 
Perséus  hemsände  nyligen 
från  Diisseldorf  en  vacker 
historie-  eller  rättare  hi- 
storisk genre-tafla,  före- 
ställande Erik  XIV  i  sitt 
fängelse.  Kompositionen 
är  enkel  och  väl  funnen 
och  uttrycket  hos  Kata- 
rina Månsdotter  mycket 
intagande.  Konstförenin- 
gen inköpte  duken  för  700 
rdr.  Vi  hafva  äfven  till 
samma  pris  förvärfvat  Wal- 
landers  »Smedjeinteriör», 
h  vilken,  oaktad  t  vissa  fel 
i  perspektivet  och  sin  ba- 
nala grupp  med  damer  på 
besök  i  smedjan,  äger 
mycket    väl    utförda    de- 


N.    A.    SILFVERSCHIOLD. 


täljer. 


maj. 


Ett  telegram,  som  vi  mottogo  i  går,  meddelade,  att  min  svå- 
ger Nils  August  den  i  maj  aflidit.  Denna  sorgliga  underrättelse 
har  framkallat  mycken  förstämning  bland  den  aflidnes  medbröder 
i  Första  kammaren.  Man  beklagar  allmänt  förlusten  af  en  så 
framstående  riksdagsman,  hvars  hederliga,  rättrådiga  och  obero- 
ende karaktär  i  förening  med  hans  personliga  älskvärdhet  gifvit 
honom  en  i  hög  grad  aktad  ställning. 


—   105  - 

Jag  \ar  uppe  hos  kungen  och  framförde  till  honom  mina  under- 
dåniga välönskningar  på  födelsedagen,  hvarvid  H.  M.  visade  mig 
en  »Skogsinteriör»,  som  närmar  sig  sin  fullbordan.  Danske  kron- 
prinsen ankom  i  går  afton  för  att  närvara  vid  högtidsdagens 
firande;   han  återvänder  redan  om  två  dagar. 

Ankedrottningen  har  insjuknat  i  den  sjukdom,  hvaraf  hennes 
mor  vid  just  samma  ålder,  som  hon  nu  har,  och  jämväl  vid  samma 
årstid  som  nu  afled.   Hennes  ]\Iaj:t  känner  sig  också  därför  orolig. 

Kungen  själf  lider  af  sin  halssjukdom,  hvilken  allt  emellanåt 
sedan  några  år  tillbaka  ansätter  honom. 

Fröken  Anna  Braunerhielm  har  utnämnts  till  hoffröken  hos 
drottningen.  Kungen  hade  visst  hellre  sett,  att  systern  blifvit  den 
lyckliga,  emedan  H.  M.  tydligen  visat  sin  förkärlek  för  henne, 
men  kanske  var  detta  just  orsaken,  hvarför  drottningen  föredrog 
den  yngre  af  systrarna.  Dessa  unga  fröknar  förlorade  helt  nyli- 
gen sin  mor,  död  lungsiktig  i  Pau,  där  hon  sedan  ett  par  år  var 
bosatt.      De  äro  glada  och   behagliga. 

II  maj. 

Sedan  den  7  äro  vi  nu  pä  Koberg.  Jag  väntade  att  finna  min 
svärfar  mera  nedtryckt  och  förtviflad,  då  jag  visste,  hur  högt  han 
älskade  sin  son  och  hur  svårt  han  hade  att  umbära  hans  hjälp. 
Men  tvifvelsutan  äro  de  gamle  mindre  mottagliga  för  moraliska 
lidanden.  I  samma  mån  håren  hvitna,  försvagas  äfven  känslorna; 
lifvet  blir  helt  stilla  och  lugnt,  och  man  slutar  med  att  lämna  det 
utan  att  erfara  någon  starkare  sinnesrörelse.  Det  är,  som  när  en 
lampa  af  brist  på  olja  omärkligt  tar  af  för  att  slutligen  helt  och 
hållet  slockna. 

Lördagen  den  8  maj  begåfvo  vi  oss  till  Mellby  kyrka  i  och 
för  begrafningen,  som  förrättades  af  kyrkoherden  Warodell.  Han 
skildrade  den  aflidnes  lif  och  förtjänster  enkelt  och  värdigt. 

Efteråt  färdades  man  till  Hede,^  där  en  präktig  middag,  som 
intogs  på  stående  fot,  väntade  de  inbjudna.  Man  kunde  bland 
gästerna  påträffa  karaktäristiska  utseenden,  sanna  typer  för  landtliga 

^   Gård  under  Koberg,  där  den   aflidne  varit  bosait. 


—   io6  — 

dryckesbröder  med  stark  ansiktsfärg  och  hes  stämma.  Särskildt 
utmärkte  sig  en  länsman  C,  en  jägmästare  A.  m.  fl.  Dessa  her- 
rar gjorde  all  heder  åt  festen,  som  fick  en  viss  munter  prägel, 
skarpt  kontrasterande  mot  de  snyftningar  och  suckar,  som  då  och 
då  förnummos  från   damerna  i  rummet  bredvid. 

Baron  Hierta  och  C.  E.  Kuylenstierna  tjänstgjorde  som  värdar 
vid  begrafningen.  Den  senare  visade  mig  en  präst  B.,  som  i  ut- 
öfningen  af  sitt  komministerämbete  lyckats  samla  en  förmögenhet 
af  200,000  rdr.      Han  såg  också  ut  som  en  girigbuk,  hyn  likblek. 


1 


KRAN    N.    A.    SILFVERSCHIOLDS    BE(;RAFNIN(: 


blicken    vaksam  och   misstrogen,  på  det  hela  ett  föga  evangeliskt 
utseende. 

Vi  hafva  mottagit  underrättelse  om  vår  tant  grefvinnan  IMla 
Ramels,  född  Lewenhaupt,  död  vid  82  års  ålder.  Hon  var 
en  temligen  fetlagd,  godmodig  och  gladlynt  gumma,  som  tidigt  blifvit 
änka  efter  en  gammal  man,  hvilken  hon   fått  ärfva. 

77  maj. 

Kobergs  omgifningar  äro  sumpiga  och  föga  leende.  Jag  söker 
fåfängt  pittoreska  utsikter  att  afteckna.  I  dag  på  morgonen  hade 
jag    i  brist    på   bättre  i  mitt  album  ritat  af  några  små  stugor  be- 


i 


1 


—  I07  — 

lägna  mellan  klippor,  vid  hvars  fot  en  af  en  bro  öfverspänd  bäck 
framflyter.  Invånarne,  som  i  början  på  vederbörligt  afstånd  blygt 
iakttagit   mig,   kommo  småningom  närmare. 

En  stor,  knotig  gubbe  med  ett  omåttligt  långt  ansikte,  med 
mörk  hy  och  svart  hår,  var  åtföljd  af  en  yngre  man  likaledes  af 
ett  magert  och  frånstötande  utseende,  synbarligen  hans  son.  Deras 
stora  melankoliska  ögon  stämde  väl  med  det  trista  landskap,  jag 
hade  framför  mig.  De  tilltalade  mig  med  mild  stämma  och  visade 
sig  ingalunda  så  bistra,  som  deras  utseende  angaf.  De  berättade 
mig,  att  stället  kallades  Brona  och  lydde  under  Koberg.  De  sade 
sig  äfven  sakna  sin  unge  husbonde,  som  varit  god  mot  sina  underly- 
dande och  af  dem  älskad.  Som  de  ej  kände  min  släktskap  med 
den  döde,   var  detta  loftal  helt  visst  uppriktigt. 

Jag  har  skrifvit  ett  bref  till  Robert  De  la  Gardie  med  anled- 
ning af  det  götiska  torn,  hvarmed  inbyggarne  i  hans  residens  vilja 
pryda  Linköpings  domkyrka  för  att  därmed  ersätta  det  förskräck- 
liga, tunga,  stillösa  torn,  som  för  en  hundra  år  sedan  uppförts  af 
Hårleman,  en  af  mina  företrädare.  Jag  har  uppdragit  åt  Scholander 
att  härför  göra  en  planritning.  Föga  förtjust  i  gotiken,  tycktes  han 
just  ej  blifva  hänryckt  öfver  uppraget  och  sade  mig  rent  ut,  att  han 
ansåg  Zettervall  mera  i  stånd  att  kunna  åstadkomma  något  här- 
vidlag passande.    Men  det  står  ju  honom  fritt  att  rådfråga  denne. 

75  maj. 

I  går  anlände  tant  Ulla  Silfverschiöld,  min  svärfars  kusin,  som 
då  och  då  kommer  från  Göteborg  för  att  tillbringa  några  veckor 
på  Koberg.  Hon  är  glad  och  språksam.  Åldern  har  gjort  henne 
ganska  döf,  men  tungan  löper  lika  friskt  som  förr. 

Till  middagen  i  dag  infann  sig  min  svägerska^  tillika  med  sin 
vän  och  rådgifvare  baron  Hierta.  Hierta,  att  börja  med  officer 
vid  dragonerna,  har  alltid  ägt  en  ganska  excentrisk  karaktär.  I 
sin  ungdom  brukade  han  tämja  ormar  och  hade  alltid  ett  förråd 
af  dessa  djur  i  sina  fickor.  Nu  har  han  ägnat  sig  åt  det  religiösa 
och    ger  ut  tidningen    »Väktaren».     Det  är  en  synnerligen  redbar 


N.  A.  Silfverschiölds  enka  Margrcthe  S.,   född  Holmberg. 


—   loS    - 

man,  ett  slags  jätte,  till  hälften  knekt  till  hälften  munk,  ständigt 
på  resa  mellan  sin  egendom  Främmestad  i  Västergötland  och  sin 
redaktionsbyrå  i  Stockholm. 

ij  maj. 
Jag    har    tillbragt    en    del   af  dagen  vid  stranden  af  sjön  med 
mitt  ritalbum  och  en  bok  af  Balzac,   njutande  af  vårluften. 


20  maj. 
Den  1 8  reste  jag  kl. 
2.30  f.  m.  från  Koberg 
och  anlände  till  Yårgårda 
station  kl.  6  eller  2  tim- 
mar före  tågets  afgång. 
Flera  vagnar  voro  upp- 
fyllda af  militärer  begif- 
vande  sig  till  sina  möten; 
bland  andra  märktes  Lö- 
wegren  och  P.  Silfver- 
skjöld.  Vid  Katrineholm 
träffade  jag  Edholm,  som 
återvände  från  Sjöholm, 
och  löjtnant  Schwan,  som 
nyss  förlofvat  sig  med  V. 
Cassels  dotter.  Jag  steg 
upp  i  deras  vagn.  Af  dem 
fick  jag  höra,  att  gref- 
vinnan  Mina  Bonde  be- 
^.  ,j,,,^,j^^  gärt  sitt  afsked  som  öfver- 

hofmästarinna.  Deras  Ma- 

jestäter    komma    antagligen   att   ej  allt  för  mycket  sörja  häröfver, 

ty  de  hafva  aldrit 

som  rör  etiketten. 


gillat    hennes  föråldrade  idéer  i  fråga  om  allt, 


I 


g  jwii. 
Den  30  sistlidne  maj  började  åter  min  vakt  hos  kungen,  sedan 
han  återkommit  från  Beckaskog.    Jag  mötte  honom  vid  bangården. 


—   I09  — 

H.  M.  gjorde  först  ett  kort  besök  hos  sin  höga  moder,  hvilken  fort- 
farande är  sjuk,  samt  åkte  därpå  direkt  ut  till  Ulriksdal.  Jag  steg 
upp  i  Bråkenhielms  vagn  och  stannade  en  stund  hos  honom  på 
Sveden  för  att  hälsa  på  hans  hustru,  som  där  tillbringar  somma- 
ren; jag  träffade  äfven  hennes  syster  Marie  Louise  Barnekow. 
Kungen  var  mycket  hes  men  för  öfrigt  vid  gladt  lynne.     Da- 


DEMIRGIAN    UTDELAR    PRESENTER.' 


gen  därpå  anlände  Habib   bey  eller  Demirgian,  som  han  låter  kalla 
sig,   sedan  han  blifvit  upptagen  till  svensk  medborgare. 

Det  ser  ut,  som  om  mannen  nu  stode  mycket  väl  hos  egyp- 
tiske vicekungen,  hvilken  gifvit  honom  i  uppdrag  att  såsom  bröl- 
lopspresent till  prinsessan  öfverlämna  ett  förtjusande  vackert  pärl- 
halsband    med    diamanter,    värderadt  till    125,000  fr.;    utom  detta 


^  Personerna    äro    fr.  v.  t.   h.    Edv.   Edholm,  d'Otrante,  Bråkenhielm,  Carl  XV,   C.  Man- 
derström,  Fischerström,  Demirgian,  drottning  Louise,  A.  Gyllenhaal,  H.  Lewenhaupt  och  Dardel. 


medför  D.  ett  schatull  med  ordensdekorationer  samt  en  kartong, 
innehållande  turkiska  sammetslifstycken  rikt  broderade  i  guld. 

Dessa  senare  utdelades  åt  damerna;  drottningen  erhöll  ett  blått 
lifstycke,   prinsessan  ett  rödt,  hoffröknarnas   voro  svarta. 

Den  manliga  uppvaktningen  hugnades  med  mer  eller  mindre 
stora  kraschaner  och  stjärnor  af  turkiska  Medjidie  orden.  Kungen 
fördelade  själf  dessa  allt  efter  hvars  och  ens  rang.  Den  ende,  som 
vid  stjärnfallet  blef  utan,  var  jag,  men  jag  blef  alls  icke  ledsen 
däröfver,  emedan  jag  städse  sorgfälligt  sökt  undvika  Demirgian, 
hvilken  förefaller  mig  att  vara  en  liten  äfventyrare  full  af  intriger  och 
helt  och  hållet  tillhörande  demimonden. 

Efter  hvad  han  själf  säger,  skulle  vicekungen,  dä  I),  lämnade 
Alexandria,  gifvit  honom   50,000  fr.   i  respengar. 

Drottningen  plågas  sedan  någon  tid  af  en  svår  heshet.  Hen- 
nes dotter  prinsessan  Louise  sitter  nästan  dagligen  för  sitt  por- 
trätt hos  Amalia  Lindegren.  Grefve  Nils  Gyldenstolpe,  prinses- 
sans kammarherre,  är  nu  på  IHriksdal  och  skrider  dagligen  med 
stolt  och  högtidlig  min  jämte  baron  Wrangel  framför  de  kungliga, 
då  Deras  Majestäter  begifva  sig  till  måltiderna.  Detta  utgör  hans 
enda  tjänstgöring. 

Gyldenstolpe  är  en  fetlagd  ung  man  och  därtill  en  mycket  angenäm 
sällskapsmänniska  samt  bär  ett  rödt,  klufvet  helskägg.  Han  visar 
sig  hafva  god  aptit  och  tömmer  sina  glas  i  botten. 

Grefve  d'Otrante,  vakthafvande  adjutanten,  är  för  närvarande 
favoriten;  han  roar  kungen  med  sina  många  infall,  och  sedan 
ett  år  öfverhopas  han  med  ynnestbevis.  Det  är  en  bortskämd 
pojke,  hvilken  säger  allt,  som  faller  honom  in,  och  detta  utan  den 
minsta  hänsyn  h\arken  för  kön  eller  ålder  hos  de  personer,  som 
höra  på  honom. 

Hans  hustru,  född  Bonde,  är  en  liten  blond  dam,  frisk  som  en 
rosenknopp,  och  hvilkens  tunga  äfven  den  kan  vara  ganska  skarp,  när 
det  gäller;  hon  har  slagit  sig  ner  för  sommaren  på  Bergshammar, 
Detta  ställe  utgör  ett  närbeläget,  lämpligt  mål  \id  promenaderna, 
och  kungen  tänker  ofta  besöka  den  vackra  grefvinnan  för  att  på 
hennes    veranda    röka    en  cigarr  och  dricka  ett  glas  punsch.     Vi 


voro  just  där  i  går  afton,  då  H.  M.  var  vid  ypperligt  lynne 
samt  erbjöd  mig  att  för  framtiden  få  disponera  en  vid  stranden 
belägen  schweizervilla  och  där  med  min  familj  tillbringa  sommaren. 

Jag  har  allt  för  ofta  sett  dylika  kungliga  löften,  gifna  i  en 
glad  stund,  gå  upp  i  rök  för  att  lägga  den  minsta  vikt  vid  detta 
monarkens  älskvärda  förslag. 

Jag  gjorde  på  kungens  begäran  en  teckning  af  villan,  som 
H.   M.   sedermera  ämnar  öfverflytta  pä  duken. 

//  juni. 

Prins  Oscar  var  i  går  på  middag  på  Ulriksdal.  H.  K.  H.  kom 
för  att  säga  kungen  farv^äl  och  visade  en  läkareattest,  som  före- 
skref  en  kur  vid  Ems  i  sommar.  Strax  efter  måltidens  slut  läm- 
nade emellertid  H.  M.  sin  bror  samt  åkte  bort  i  Demirgians  säll- 
skap för  att  bese  det  landställe,  denne  hyrt  vid  Bergshammar. 

Egyptiern  lämnar  intet  tillfälle  obegagnadt  att  innästla  sig  hos 
kungen.  Han  har  sålunda  inbillat  H.  M.,  att  kejsar  Napoleon 
uppdragit  åt  honom  att  inköpa  en  hingst  från  Bäckaskogs  stuteri, 
Kvilken  han  också  betalt  med  3,000  rdr,  ehuru  djuret  ej  är  värdt 
halfva  denna  summa. 

Vi  hafva  för  närvarande  ett  förskräckligt  väder,  ständigt  häll- 
regn. Kungen  reser  den  13  till  konstnärsmötet  i  Göteborg,  hvar- 
vid  utom  d'Otrante,  Hallencreutz  och  jag,  som  höra  till  uppvakt- 
ningen, äfven  Carl  Manderström,  E.  af  Edholm  och  professor 
Dietrichson  i  egenskap  af  särskildt  inbjudna  åtfölja  H.   M. 

Genom  anlända  depescher  erfar  man  hvilken  jäsning,  som  un- 
der dessa  dagar  råder  i  Paris  för  valens  skull.  Kungen  förutspår 
kriget  såsom  varande  kejsarens  sista  ord. 

I  går  inspekterade  jag  Bergsskolans  nya  b}ggnad,  hvars  inred- 
ning nu  blifvit  färdig.  Den  föreföll  mig  mycket  väl  utförd;  också 
kunde  herr  Styffe  ej  finna  något  att  anmärka  utan  måste  förklara 
sig  nöjd.  S.  är  väl  den  svåraste  människa  att  göra  i  lag  man 
gärna  kan  träffa  på;  ständiga  fordringar  och  klagomål  hafva  från 
hans  sida  haglat  öfver  mig  sedan  mer  än  ett  år,  under  hvilken  tid 
detta  bygge  pågått. 


—    112    — 

2j  juni. 

Jag  åtföljde  kungen  den  i  3  dennes  till  konstutställningen  i  Gö- 
teborg. H.  M.  önskade  jämväl  åhöra  de  diskussioner  i  konst- 
frågor, som  i  samband  härmed  anordnats,  hvilka  senare  dock  voro 
af  ganska  medelmåttigt  intresse,  då  de  flesta  talarne  utgjordes  af 
.tidningsmän  eller  författare,  som  uppställde  för  konsten  teorier 
föga  utförbara  i  praktiken. 

Scholander  bevisade  dem  också  tydligen,  hurusom  en  inhemsk 
konst  omöjligen  kan  skapas  och  utvecklas  utan  på  grund  af  na- 
tionens egen  smak,  samt  att  det  tjänade  till  ingenting  att  uppställa 
regler  för  att  uppnå  detta  mål. 

En  dansk  arkitekt  K.  tråkade  förskräckligt  ut  oss  med  sina 
långa  och  anspråksfulla  anföranden. 

Kungen  tycktes  mycket  njuta  af  utställningen,  som  innehåller 
ett  rikt  urval  af  skandinaviska  konstalster,  hvaribland  särskildt 
landskapsmålningarna  göra  sig  gällande,  så  t.  ex.  de  af  Gude, 
Edv.  Bergh,  Wahlberg,  M.  Muller  m.  fl.  Tidemand  utställer 
några  af  sina  sista  arbeten,  bland  hvilka  märkes  »En  gammal  gumma 
visande  barnbarnen  sina  bröllopsgåfvor » .  Denna  tafla  är  ämnad  att 
öfverlämnas  som  gåfva  till  prinsessan  vid  hennes  biläger. 

Danskarne  äro,  om  jag  undantager  marinmålarne,  här  represen- 
terade af  Sörensen,  Melbye  och  några  andra  deras  efterhärmare, 
mycket  underlägsna  de  norska  och  svenska  konstnärerna.  Fruje- 
richau  har  en  grupp  »Skeppsbrutna»,  för  hvilken hon  begär  1 7 ,000 
rdr,  en  solid  målning  men  af  en  mindre  lyckad  komposition. 

Kungen  inköpte  en  »Aftonskymning  vid  hafsstranden »  af  Wahl- 
berg för  1,500  rdr;  denna  duk  utmärker  sig  genom  en  särdeles 
fin  stämning. 

Staden  gaf  en  officiell  middag  på  Börsen.  Man  hade  glömt 
att  placera  mig,  hvarför  jag  helt  enkelt  gick  och  satte  mig 
bredvid  min  vän  kommendörkapten  Ekman  och  fann  mig  ej  på 
något  vis  missnöjd  med  min  plats.  Både  kungens  och  Ehrens värds 
tal  voro  lyckade. 

H.  M.  har  på  det  hela  gjort  ett  mycket  fördelaktigt  intryck 
på  göteborgarne.     Skada  bara,  att   han  till  en  del  förstörde  detta 


I 


113 


/#i 


■å 


genom  att  på  landshöfdingens  bal  under  hela  aftonen  uteslutande 
sysselsätta  sig  med  professorskan  Winge,  en  blond,  ganska  pikant 
fru,  som  själf  är  artist  samt  mycket  »comme  il  faut»,  men  alla  Göte- 
borgsdamerna, som  samlats  för  att  få  njuta  af  monarkens  sällskap, 
kände  sig  naturligtvis  sårade  af  att  se  H.  M.  ägna  hela  sin  upp- 
märksamhet åt  en 
stockholmska.  ^  '"    ,  - " 

Bland  de  besvik- 
na var  nog  äfven  den 
vackra  fru  M.,  for- 
dom mycket  i  kun- 
gens smak  och  nu  af 
H.  M.  fullständigt  öf- 
vergifven. 

Balen  hos  lands- 
höfdingen  slutade 
ganska  lustigt.  Eh- 
rensvärd  bjöd  näm- 
ligen upp  sin  ganska 
fylliga  fru  till  en  ga- 
lopp och  dansade  ut 
under  gästernas  lif- 
liga  applåder.  Upp- 
muntrad af  bifallet 
ville  E.  visa  sin  allt- 
jämt ungdomliga  smi- 
dighet samt  svängde 
om  med  sin  dam  med 

sådan  fart,  att  båda  störtade  omkull,  h varvid  han  råkade  trassla 
in  benen  i  sin  äkta  hälfts  kjolar,  så  att  paret  blef  liggande  på 
golfvet  utan  att  kunna  resa  sig  upp  igen.  Det  behöfdes  tre  ma- 
tronors  förenade  krafter  för  att  få  grefvinnan  på  fötter;  två  andra 
skyndade  grefven  till  hjälp. 

Jag  bodde  med  kungen  hos  Ehrensvärd,  i  hvars  hem  jag  äfven 
jämte  Edholm  deltog  i  en  familjemiddag  den  andra  dagen.    H.  M. 

8  —   122167.     Dar  del.  Minnen.     III. 


R.    TORNERHIELM    OCH    A.    EHREXSVARD. 


—  lu- 
var då  på  frimurarefest  i  sällskap  med  d'Otrante  och  C.  Mander- 
ström.      Landshöfdingens  båda  döttrar  äro  mycket  vackra;   en  de- 
ras norska  kusin  fröken  Skjelderup,   stor,  blond,   eldig,  befann  sig 
för  tillfället  hos  dem  på  besök. 

Uppsalasångarne,  stadda  på  genomresa  till  Kristiania,  gåfvo  en 
konsert  i  Göteborg  i  skarpskyttarnes  exercishus.  De  höllo  äfven 
jämte  Lunds  och  Köpenhamns  studentsångare  på  residensets  gård 
en  serenad  för  kung  Carl.  Den  goda  hållningen  och  det  manliga 
uppträdandet  hos  svenskarne  gjorde  sig  fördelaktigt  gällande  vid 
sidan  af  danskarnes  mera  klena  gestalter. 

Vi  återvände  till  Stockholm  den  15,  denna  gång  åtföljda  af 
statsråden  Irgens  och  Broch  samt  artisterna  Gude,  Mörten  Miiller 
och  Jacobsen,  hvilka  kungen  inbjudit  att  under  några  dagar  gästa 
honom  på  Ulriksdal.  Utom  dessa  herrar  voro  äfven  Dietrichson, 
H.  Ankarcrona  och  Wennerberg  i  kungens  följe. 

H.  M.  reste  direkt  ut  till  Ulriksdal,  där  de  norska  gästerna 
nu  installerades.  Under  de  trenne  dagar,  som  de  stannade  hos 
honom,  var  det  kungen  i  egen  person,  som  förde  dem  omkring 
samt   visade  dem  hufvudstaden  och  dess  omgifningar. 

Med  en  af  kronans  ångare  gjordes  en  utfärd  på  Mälaren;  man 
intog  frukost  vid  Kungshatt  på  en  halfö  beskuggad  af  stora  träd. 
Kungen  öfvervakade  själf  tillagandet  i  fältköket  af  buljongen  och 
de  franska  ärterna.  Samtliga  deltagare  i  färden  voro  mycket 
glada.  Vi  besökte  efteråt  Drottningholm,  där  slottet  och  samlin- 
garna togos  i  betraktande. 

På  återvägen  satte  H.  M.  en  del  af  sällskapet  i  land  vid  Djur- 
gården. Vi  hade  nämligen  till  de  norska  artisternas  ära  anordnat 
en  middag  på  Hasselbacken,  dit  jag  nu  förde  dessa  herrar,  och 
där  flera  andra  deltagare  från  staden  mötte. 

Kungen  fortsatte  emellertid  till  Ulriksdal  samt  föreslog  efter 
middagen  drottningen  att  med  båten  göra  en  tur  på  Brunnsviken. 
Det  gick  bra,  ända  tills  man  kom  till  Ålkistan,  rörande  hvars  grund 
kapten  Schyberg,  som  förde  ångaren,  var  okunnig.  Följden  blef,  att 
denna  körde  fast  i  dyn  och  endast  genom  en  bogserbåts  hjälp 
kunde    komma    loss    igen.      Drottning   Louise,  redan  förut  illamå- 


—  115  - 

ende  och  nervös,  fick  nu  en  nervattack,  under  hvilken  hon  med 
parasollen  utdelade  slag  till  höger  och  vänster  samt  därvid  råkade 
träffa  sin  kammarherre  M.  Wrangel  äfvensom  Hedvig  Bråkenhielm. 

Kungen  lyckades  ehuru  med  möda  lugna  sin  gemål,  hvilken 
sedan  ej   visade  sig  på  flera  dagar. 

Wrangel  var  alldeles  utom  sig  och  ville  i  de  slag  han  fått 
se  en  yttring  af  ovilja  mot  honom  personligen.  Det  var  blott 
med  mycket  besvär  vi  kunde  öfvertyga  honom  om,  att  orsaken 
till  den  obehagliga  händelsen  varit  en  nervkris,  och  att  slagen 
utdelats  omedvetet  utan  afsikt  att  träffa  någon  viss  person. 

Jag  trodde  verkligen,  att  denna  drottningens  olyckliga  sjukdom, 
hvars  utbrott  jag  flerfaldiga  gånger  förut  bevittnat,  nu  var  full- 
komligt häfd.  Ofvan  anförda  episod  utgjorde  sedan  under  många 
dagar  allmänna  samtalsämnet  på  Ulriksdal. 

Drottningen  återtog  ej  sin  plats  vid  bordet  förrän  midsommar- 
afton, då  ett  sextiotal  inbjudna  grannar  samlades  vid  dansbanan 
omkring  majstången,  dit  Hennes  Maj: t  för  knäskadans  skull  lät 
köra  sig  i  sin  lilla  korgvagn.  Ett  dussin  kadetter  hade  rekvirerats 
från  Carlberg  såsom  dansörer,  bland  hvilka  min  son  Georges  och 
tre  af  hans  kamrater  blefvo  af  kungen  i;kvarbjudna  att  stanna  öfver 
midsommardagen. 

JO  pmi. 

Ofvannämnda  dansnöje,  hvari  de  kungliga  damerna  togo  del  till- 
sammans med  fruntimmer  af  mera  tvifvelaktigt  rykte  jämte  tjänstfolk 
och  dalkullor,  behagade  till  den  grad  Deras  Majestäter,  att  musiken 
fick  order  att  ånyo  inställa  sig  dagen  därpå  samt  likaledes  jämväl 
på  den  näst  efter  midsommardagen  följande  söndagen.  Prinsen  af 
Anhalt-Dessau,  svåger  till  prins  August,  som  nyss  anländt  till 
Stockholm,  hade  inbjudits  att  åse  dansen  sistnämnda  dag.  Han  är 
en  stor,  grann  karl,  tillika  general  i  preussisk  tjänst  samt  upp- 
träder enkelt  och  värdigt.  Hans  lilla  gemål  är  angenäm  att  tala 
med  och  synes  vara  mycket  bestämd  till  sin  natur.  De  hafva  med- 
tagit sin  femårige  son  Aribert. 

Jag  hade  å  kungens  vägnar  infunnit  mig  på  Haga  för  att  hälsa 


ii6 


de  höga  crästerna  redan  vid  deras  hitkomst,  och  jag  återsåg  sedan 
det  furstliga  paret  på  Rosersberg  vid  den  supé,  som  gafs  den  28 
för  de  officerare,  som  tagit  del  i  en  militärmarsch,  hvilken  kungen 
i  egen  hög  person  kommenderade. 

Det  gällde  nämligen  att  utföra  en  ilmarsch  på  372   n^il  under 
måndagen  och  en  lika  lång  dagen  därpå.      Trupperna  voro  redan, 
innan    de    lämnat   hufvudstaden,  genomvåta  af  hällregnet.      På  af- 
tonen defilerade  samdiga  trupper  vid  Rosersberg  för  de  kungliga. 
Kungen  marscherade  med  gevär  på  axeln  i  spetsen  för  Svea  lifgarde 

från  Rosersberg  till  Rotebro,  en  och 
en  half  mil  på  3  timmar,  och  åter- 
kom till  Ulriksdal  vid  middagstiden, 
väderbiten  samt  röd  som  en  hum- 
mer, h vilket  ej  hindrade  H.  M.  från 
att  trogen  sin  vana  på  aftonen  med 
oss  slå  käglor  i  2,  3  timmar.  Myc- 
ken kroppsrörelse  och  transpiration 
äro  ovillkorligen  nödvändiga  som 
motvikt  till  det  höga  lefnadssätt  mo- 
narken för. 

Det  vore  verkligen  önskligt,  om 
H.  M.  ofta  finge  tillfälle  att  på  lik- 
nande sätt  strapatsera. 
Den  månad  jag  gjort  tjänst  på  Ulriksdal  har  hastigt  förflutit 
tack  vare  angenäma  kamrater.  D'Otrante  är  full  af  lif  samt  be- 
sitter en  bitande  kvickhet,  som  håller  en  i  ständigt  gif  akt;  han 
är  för  Ögonblicket  kungens  favorit.  Nils  Gyldenstolpe  är  intim 
vän  till  den  förstnämnde,  beundrar  honom  samt  tjänstgör  vid  be- 
hof  som  uppvaktande  kavaljer  hos  grefvinnan  d'Otrante. 

Mauritz  Wrangel  är  trots  sin  misstänksamhet  en  präktig  ung 
man,  hvilken,  bemött  med  den  hänsyn  hans  ömtåliga  karaktär 
fordrar,  utgör  ett  ganska  angenämt  sällskap. 

Hallencreutz,  som  nyligen  förlofvat  sig  med  en  dotter  till 
doktor  Dickson,  talar  mycket  litet  och  inskränker  sig  till  att  bjuda 
omkring  cigarrer  efter  middagen. 


OTRANTE. 


I 


—  117  — 

Drottningen  bad  min  son,  då  han  under  midsommaren  var  på 
Ulriksdal,  att  rita  af  hoffröken  Reuterswärd  omgifven  af  kurtise- 
rande kadetter,  af  hvilken  ritning  Hennes  Maj: t  syntes  mycket 
road.  Jag  gjorde  själf  en  ritning,  föreställande  drottningen  i  sin 
korgvagn  med  pappa  d'Otrante  som  groom  och  sonen  d"Otrante 
svängande  omkring  i  dansen  med  en  dalkulla. 

J  juli. 

Efter  slutad  vakt  lämnade  jag  den  i  dennes  Ulriksdal,  mycket 
nöjd  att  hafva  återvunnit  min  frihet  och  slippa  ifrån  alla  bekymmer 
med  placeringen  af  de  personer,  som  hedras  med  en  inbjudning  till 
den  kungliga  taffeln.  Denna  syssla  är  för  kabinettskammarherren 
den  viktigaste,   och  jag  förmår  sällan  härutinnan  göra  alla  till  lags. 

Häromdagen,  då  franske  ministern  och  fru  Fournier  voro  här  till 
middagen,  hade  jag  helt  och  hållet  glömt  bort  den  senare,  hvil- 
ken skulle  hafva  hedersplatsen  till  höger  om  kungen.  Först  när 
vi  gingo  till  bords,  upptäckte  jag  min  oförlåtliga  försumlighet. 
»Hvem  skall  föra  fru  Fournier.?»  frågades  från  alla  håll.  »Det 
skall  jag  själf»,  svarade  utan  att  låta  sig  förbluffas  undertecknad; 
till  all  lycka  hade  jag  denna  gång  icke  tilldelat  mig  någon  dam. 
Helt  djärft  satte  jag  henne  nu  bredvid  kungen,  i  det  jag  hvi- 
skande  bad  statsfrun  grefvinnan  Piper  att  till  henne  afstå  sin  plats 
och  sin  kavaljer  statsrådet  Irgens  samt  själf  sätta  sig  på  andra 
sidan  om  denne,  hvilket  emellertid  skulle  haft  en  allmän  omflytt- 
ning till  följd. 

Emellertid  ville  lyckan,  att  Irgens  var  fullkomligt  okunnig  i 
franskan  och  på  inga  villkor  gick  in  på  att  sitta  bredvid  fru 
Fournier,  hvarför  jag  hastigt  bad  grefvinnan  P.  intaga  sagda  plats, 
och  hedern  var  nu  räddad. 

Man  förvånade  sig  väl  i  början  öfver  att  finna  tvenne  damer 
bredvid  hvarandra,  men  det  blef  Irgens,  som  fick  bära  skulden  för 
denna  oriktiga  anordning. 

Återkommen  till  staden  begaf  jag  mig  till  hotell  Kung  Carl, 
dit  under  gårdagen  ett  franskt  äkta  par  anländt.  Det  var  direk- 
tören för  museet  i  Lille  M.   Reynart  med  sin  fru  samt  en  af  deras 


ii8 


^ 


vänner  M.  joubert  de  Passa.  Jag  var  sedan  med  dem  hela  dagen 
såväl  i  förgår  som  äfven  i  går.  Vi  åto  middag  på  Djurgården, 
besågo  Rosendal  och  Museum,  njöto  af  utsikten  från  Mosebacke 
samt  inmundigade  både  brännvin,   öl  och  punsch. 

M:me  R.  är  en  liten  dam,  begåfvad  med  en  ofantligt  utvecklad 
byst  samt  mycket  korta  ben;  då  hon  stödde  sig  på  min  arm,  var 
jag  nära  att  få  axeln  ur  led.     Jag  nödgades  öfverlämna  henne  åt 

hennes  storväxte  man,  som 
har  breda  axlar  och  bär 
utmärkt  sina  67  år.  Säll- 
skapet tillökades  i  går  med 
två  unga  fransmän,  vicomte 
de  Terbes  och  M.  de  la 
Forestrie,  hvilka  ämna  sig 
till  Lappland  uteslutande 
för  att  kunna  säga  sig  hafva 
sett  lappar,  en  turistfåfänga, 
måhända  rätt  svår  att  un- 
der denna  årstid  tillfreds- 
ställa. 

Alla  dessa  fransmän 
äro  särdeles  förtjusta  i 
Stockholms  belägenhet  och 
Stockholmslifvet,  som  de 
finna  högst  originellt;  de 
äro  nöjda  med  allt  samt  beundra  särskildt  Nationalmuseum,  hvil- 
ket  synes  dem  vara  bättre  ordnadt  än  öfriga  länders  museer. 

6  juli. 

Reynart  med  sällskap  fortfar  att  lofprisa  Sverige.  Jag  inbjöd 
dem  en  dag  att  intaga  middag  på  Ulriksdals  värdshus.  Under 
det  vi  höllo  på  att  dricka  kaffe,  ankom  ett  bud  från  kungen,  som 
meddelade,  att  H.  M.  väntade  oss  i  Oxenstiernska  rummen.  Stor 
och  allmän  öfverraskning!  Majestätet  kom  oss  genast  helt  vänligt 
till  mötes,  bjöd  fru  Reynart  sin  arm,  lät  servera  punsch,  visade  sina 


PARET    REYNART. 


I 


—   119  — 

samlingar  och  slottsrummen  samt  slutade  med  att  åt  hvar  och  en  förära 
fotografier  af  den  kungliga  familjens  medlemmar  och  åt  M.  Rey- 
nart  dessutom  en  präktig  porfyrvas,  monterad  i  förgylld  brons, 
med  anhållan  att  den  måtte  få  en  plats  bland  museisamlingarna  i 
Lille.  Därefter  tog  H.  IVI.  afsked,  lämnande  samtliga  i  hänryck- 
ning öfver  en  sådan  utomordentlig  älskvärdhet  från  monarkens  sida. 

I  förgår  åto  vi  middag  på  Drottningholm,  i  går  på  Nacka. 
Reynart  bär  ständigt  på  sig  ett  litet  målareskrin  af  egen  upp- 
finning, särdeles  praktiskt  och  innehållande  bland  annat  en  hel  del 
små  kartonger,  på  hvilka  han  efter  naturen  kan  i  olja  afbilda  allt, 
som  särskildt  tilltalar   honom. 

På  Nacka  hade  jag  i  en  karikatyr  framställt  R.  stående  med 
paletten  i  hand,  hvilken  teckning  han  sedan  bad  mig  att  fä  behålla, 
då  i  detsamma  en  vindpust  förde  den  rakt  in  i  maskinens  eldstad 
till  stor  munterhet  för  alla  båtens  passagerare. 

Sedan  fem  dagar  lefver  jag  endast  med  fransmän,  och  det  roar 
mig  mycket. 

Så  godhjärtad  och  välvillig  kung  Carl  än  är  till  sin  karaktär, 
kan  det  likväl  emellanåt  inträffa,  att  han  visar  helt  motsatta  egen- 
skaper, låtande  härvidlag  leda  sig  af  sina  politiska  sympatier. 

Vid  senaste  fältmanövern  uppträdde  kungen  sålunda  mer  än 
ohöfligt  mot  sin  broders  gäst  prinsen  af  Anhalt,  hvilken  under 
första  dagen  i  preussisk  generalsuniform  samt  till  häst  åtföljde  trup- 
perna. H.  M.  tog  ingen  annan  notis  om  honom,  än  att  han  fram- 
för soldaterna  sökte  göra  narr  af  prinsen,  tillropande  sålunda  dessa: 
»Spänn  ögonen  i  den  där  preussaren,  gossar,  så  han  bHr  rädd! 
Ni  skall  få  se,  att  den  stackars  fan  tröttnar  under  dagens  marsch, 
så  att  han  ej  orkar  följa  med  i  morgon.» 

Drottning  Louise,  sin  gemåls  trogna  eko,  har  å  sin  sida  åda- 
galagt sin  motvilja  för  prinsessan  af  Anhalt.  Hennes  Maj:t  del- 
tog icke  en  gång  i  den  middag,  som  på  Ulriksdal  gafs  till  dessa 
gästers  ära.  Det  är  att  märka,  hurusom  detta  unga  furstepar 
ständigt  uppträdt  mycket  »comme  il  faut>  och  utan  alla  anspråk, 
särskildt  prinsen,  hvilken  emellertid,  sedan  han  under  manövern 
blifvit   af  regnet  genomvåt,  helt  naturligt  föredrog  att  på  kvällen 


—     I20    — 


återvända  till  Haga  i  stället  tor  att   vid  Rosersberg  bivackera  på 
den  fuktiga  marken. 

7  M^' 
I  sällskap    med    Reynart    har    jag  i  dag  varit  och  sett  ryska 
legationssekreteraren  Schevitchs  särdeles  vackra  samlingar  af  porslin 
samt    antikviteter.     Mitt  resgods  är  nu  packadt,  jag  reser  i  afton 
kl.   6  på  inspektionsfärd  till  Visby. 

2  oktobej^. 

Öfverfarten  till  Gotdand  blef  ganska  obehaglig,  emedan  det 
blåste  en  skarp  vind  under  hela  natten,  som  satte  båten  i  ständig 
gungning  och  hindrade  mig  från  att  sofva.  Vi  anlände  emellertid 
tidigt  den  8  juli  till  Visby  samt  lämnade  våra  effekter  om  bord, 
hvarefter  Stenhammar  och  jag  begåfvo  oss  till  residenset  att  in- 
spektera en  nybyggnad,  som  uppförts  för  att  bereda  mera  ut- 
rymme åt  landskansliet.  Generalmajor  Gyllenram  förde  oss  själf 
omkring  i  gemaken,  och  jag  lofvade  att  gå  i  författning  om,  att 
taket  i  stora  salongen    på  vindens  bekostnad  höjdes  några  fot. 

Änkling  sedan  i  fjol,  lefver  G.  här  tillsammans  med  sin  dotter; 
de  voro  nog  vänliga  att  bjuda  mig  på  middag,  men  jag  måste 
afstå  från  nöjet,  emedan  prinsessan  Eugenie,  som  erhållit  kunskap 
om  min  ankomst  till  ön,  genast  sändt  sitt  ekipage  samt  gifvit 
order  till  kusken  att  föra  oss  till  Fridhem.  Före  min  afresa  dit 
hann  jag  dock  göra  vännen  Chapman  ett  besök. 

Chapman  befinner  sig  sedan  ett  år  i  Visby,  förvisad  hit  i  egenskap 
af  artilleribefälhafvare ;  en  ordonnans  förde  mig  till  hans  högt  be- 
lägna bostad.  Vi  gingo  genom  flera  krokiga  gränder,  kantade  med 
åldriga  gafvelprydda  hus,  samt  förbi  åtskilliga  kyrkoruiner,  och 
efter  en  tio  minuters  färd,  under  hvilken  jag  endast  mötte  en 
gammal  gumma  samt  en  katt,  anlände  vi  till  ett  synnerligen  komfor- 
tabelt hus,  Chapmans  residens.  Jag  fann  honom  sittande  vid  fru- 
kostbordet i  en  rymlig  salong  samt  mycket  nedstämd  till  lynnet. 
Sedan  några  dagar  led  han  nämligen  af  en  bröstkatarr  och  läng- 
tade   nu    endast  efter  den  stund,   då  doktorn  behagade  tillåta  ho- 


121     — 

nom  att  fara  öfver  till  kontinenten  tor  att  där  tillbringa  sin  se- 
mester. Den  målning,  den  stackars  Chapman  gjorde  för  mig  af 
det  lif  han  förde  på  ön,  var  långt  ifrån  tilltalande.  Inga  vänner 
hade  han  här,  inga  resurser  för  ett  sällskapslif.  Han  måste  till- 
bringa alla  sina  aftnar  ensam,  ensam  intaga  sina  måltider  och  en- 
sam promenera;  läsning  var  hans  enda,   ständiga  tidsfördrif. 

Efter  att  hafva  tagit  ett  härligt  hafsbad  och  sedan  på  båten 
gjort  en  smula  toalett  steg  jag  jämte  Stenhammar  upp  i  prinses- 
sans vagn,  som  förde  oss  till  Fridhem,  hennes  landställe  och 
skapelse.  För  en  tio,  femton  år  tillbaka  var  det  endast  en  öds- 
lig klippa,  sköljd  af  hafvets  vågor  men  med  en  hänförande  be- 
lägenhet i  närheten  af  en  liten  ravin,  utför  hvilken  rinner  en  ka- 
skad. Tvenne  villor,  uppförda  i  schweizerstil,  hvaraf  den  ena 
innehåller  prinsessans  egna  rum  och  gästrummen  samt  den  andra 
kök  och  tjänarnes  rum,  ligga  nu  på  höjden  och  omgifvas  af  en 
park,  som  sträcker  sig  ända  ner  till  hafvet.  Träden  äro  visser- 
ligen något  förkrympta  men  luften  härlig  och  utsikten  öfver  hafvet 
med  Högklintens  klippor  på  andra  sidan  storartad. 

Vi  fingo  ett  mycket  älskvärdt  mottagande,  och  prinsessan, 
stödd  på  sin  käpp,  visade  oss  själf  omkring  öfverallt.  Oaktadt 
den  långa  sjukdom,  som  hållit  henne  under  många  år  fjättrad  vid 
sin  stol  och  som  kommit  henne  att  i  förtid  åldras,  känner  sig 
H.  K.  H.  nöjd  med  sin  lott  samt  tycks  njuta  af  lifvet,  ifrigt  sys- 
selsättande sig  med  skulptur  tillsammans  med  sin  hoffröken  Ruden- 
schöld  och  omgifvande  sig  med  personer  efter  sin  smak.  Det  mesta 
af  sina  inkomster  ger  prinsessan  ut  till  välgörande  ändamål;  så- 
lunda har  hon  nyligen  på  Gottland  låtit  uppföra  ett  sjukhus  samt 
en  flickskola. 

»Jag  välsignar  min  faders  minne»,  sade  hon  mig,  »som,  då 
jag  ännu  var  ung  och  frisk,  ej  tvingade  mig  att  ingå  äktenskap  med 
någon  despotisk  furste,  hvilken  skulle  hafva  förstört  mitt  sköna, 
oberoende  lif. - 

Prinsessan  Eugenie  intager  sin  middag  allena;  det  var  hennes 
hoffröken,  som  presiderade  vid  bordet  jämte  hofmarskalken  Silf- 
verskjöld.      Frih:an  Hermelin  f.   Cronhielm  med  döttrar  samt  Sten- 


i^^ 


hammars     svärfar    grefve    Rudenschöld    utgjorde    de    öfriga    gäs- 
terna. 

Samma   afton  lämnade  vi  Visby  och  landade  morgonen  därpå 
i  Kalmar    samt  inspekterade  dess  ståtliga  slott,  som  nyligen  blif- 

vit  till  det  yttre  restau- 
reradt.  Med  skjuts  fort- 
satte vi  sedan  kl.  1 1  f. 
^  m.   vår  färd  till  Karls- 

^^  krona,    en    vägsträcka 

^  på  9  mil,    som   skjuts- 

karlen påstod  sig  kunna 
.  J  tillryggalägga  före  nat- 

^\         tens  inbrott,  ehuru  hans 
^^X^  hästar  gjort  samma  tur 

',\  dagen  förut.  Allt  gick 

J   ( f       också  enligt  beräkning. 
rYs       ^^  ^°^°  längs  med  kus- 
\Y  ■  i        ten  genom  mycket  rika 
N^  ^        trakter,  som  befunno  sig 

_  ^  xj        i  särdeles   hög   kultur. 

%  . -■    J^^^^^H^^^H|.  ^    ">  l^€n  9  juli  omkring 

[f       ^^^HHIHHiH^^B  ^     j         midnatt    ankommo 

vj  J^  till  Karlskrona  i  det  här- 
V  ^  ligaste  månsken.  På 
"C  morgonen  följande  dag 

'S"^  erhöll  jag  en  biljett  från 
landshöfdingen  Hans 
Wachtmeister,  hvilken 
inbjöd  mig  till  middag  på  Skärfva,  hans  landställe.  Jag  gick 
dock  först  att  bese  Wachtmeisters  hus  i  Karlskrona,  där  han 
bor  om  vintrarna.  Residenset  hyr  han  nämligen  ut  till  sin  svåger 
Améen.  En  gammal  trotjänare,  pa  samma  gäng  hofmästare  och 
portvakt,  visade  mig  med  en  viss  stolthet  de  ståtliga  rummen  i 
detta  hus,  uppfördt  af  Karlskronas  grundläggare  amiral  Wachtmei- 
ster.    Jag  upptäckte    i  en  af  salongerna  ett  porträtt  af  nuvarande 


H.    WACHTMEISTI 


—   123   — 

ägarens  farfar,  hängande  mellan  bilderna  af  hans  båda  fruar,  af 
hvilka  den  ena  blef  min  mor.  Förevisaren,  talträngd  af  naturen, 
berättade,  hurusom  denna  dam,  vorden  ung  änka,  gift  om  sig 
med  en  sjökapten,  som  var  tysk  till  börden  och  hette  Dardel. 
Mannen  blef  ej  litet  förvånad,  när  jag  upplyste  honom  om,  att 
det  just  var  hennes  son,   hvilken  nu  stod  framför  honom. 

Strax  därefter  inträffade  Hans  Wachtmeister  själf  i  staden, 
och  sedan  vi  tillsammans  inspekterat  residenset,  skyndade  jag 
mig  att  lämna  Karlskronas  ofantligt  breda  men  ödsliga  gator  för 


lo  ^.   f.'      'Ii^r, 


att  i  stället  följa  min  vän  till  hans  landtgård,  dit  en  liten  ångslup 
nu  förde  oss. 

Skärfva  är  beläget  vid  en  hafsvik  en  half  mil  från  och  midt 
emot  staden  samt  på  en  med  stora  ekar  bevuxen  höjd.  Bonings- 
huset, uppfördt  af  Chapman,  består  af  en  egendomlig  samling  små 
hus,  hvartdera  utgörande  ett  rum  och  alla  stående  i  förbindelse 
med  hvarandra.  Matsalen  får  sitt  ljus  från  en  glasrotunda,  som 
bildar  dess  tak. 

Alla  dessa  byggnader  äro  af  trä  samt  i  blekingsk  allmogestil 
med    undantag    af    entrén,    som  påminner  om  ett  grekiskt  tempel 


—    124   — 

samt  är  prydd  med  toskanska  kolonner.  Hvad  det  inre  beträffar, 
iitgöres  våningen  af  en  rad  bekväma,  luftiga  rum. 

Efter  att  hafva  förfriskat  oss  med  ett  skönt  bad  uppsökte  vi 
min  värds  familj,  bestående  förutom  husmodern  af  en  stor  sam- 
ling mycket  tystlåtna  gossar  och  flickor  i  alla  åldrar.  Medan  vi 
rökte  en  cigarr  ofvanpå  den  utmärkta  middagen,  promenerade  vi, 
Hans  och  jag,  till  det  ställe,  där  hans  mor  residerar  omkring  en 
fjärdingsväg  från  Skärfva. 

Jag  fann  denna  min  svägerska"  ehuru  numera  h vithårig  lika 
pigg  som  alltid  och  full  af  medryckande  lif. 

Återkomna  till  Skärfva  träffade  vi  justitierådet  Lagerstråle  med 
syster.  Jag  kvarstannade  öfver  natten  och  återvände  till  Karls- 
krona morgonen  därpå.  Stenhammar  hade  under  gårdagen  med 
ångbåt  rest  till  Åhus,  jag  tog  nu  i  stället  diligensen  dit. 

Claes  Cronstedt  följde  mig  till  postkontoret,  där  jag  råkade 
gamle  baron  Bennet  äfvensom  romanförfattaren  Pehr  Sparre. 

Den  svenska  diligensen  bjuder  på  ett  mycket  obekvämt  fort- 
skaffningsmedel ;  man  sitter  där  inklämd  som  i  en  för  trång  låda. 
Så  länge  jag  var  ensam,  gick  det  väl  an,  emedan  jag  då  kunde 
lägga  upp  benen  på  motsatta  sätet.  Yi  stannade  ett  par  timmar 
i  Karlshamn.  Enär  det  var  söndag,  myllrade  det  bokstafligen  af 
folk  från  omkringliggande  trakt,  som  företedde  en  liflig  anblick. 
Jag  lade  märke  till,  hur  fint  byggda  och  smärta  flickorna  i  denna 
del  af  provinsen  voro;  middag  intog  jag  midt  ibland  bönder  i 
jackor  och  deras  jäntor.  Flera  af  dem  bestodo  sig  med  cham- 
pagne. 

När  jag  efter  att  hafva  tecknat  en  vy  af  staden  återvände 
till  diligensen,  varseblef  jag  en  dam,  som  just  tog  afsked  af  sina 
vänner  och  som  sedan  satte  sig  på  den  hittills  tomma  platsen  i 
vagnen.  Se  så,  tänkte  jag,  jag  får  således  ett  sällskap,  som 
skall  sofva  vid  min  sida  i  natt,  mån  tro  hon  är  ung  och  vacker 
samt  behaglig.? 

Då  damen  envisades  att  vända  ryggen  till,  stannade  jag  i 
ovisshet  härom,  tills  vi  kommo  utom  staden;   en  hop  unga  flickor 

^  Se  första  delen  sid.  6  och    i8. 


I 


stod  här  och  kantade  vägen,  hälsande  den  resande  damen,  hvil- 
ken  nu  visade  sitt  ansikte.  Hon  var  afgjordt  ful  och  närmade 
sig  fyrtiotalet.  Samspråket  gick  trögt;  jag  fick  höra,  att  hon 
var  en  adlig  fröken  och  syster  till  en  läkare  i  Karlshamn.  Natten 
blef  kall,  jag  svepte  min  pläd  om  hennes  axlar,  och  kl.  5  på 
morgonen  den    12  juli  anlände  vi  till  Kristianstad;    mina  ben  voro 


A.    WACHTMEISTER,    H.    BLOCH,    A.    WRAXGEL    OCH    C.    PIPER. 

då  nästan  domnade  af  trötthet.  Vid  tiotiden  sökte  jag  upp  lands- 
höfdingen  xVxel  Wachtmeister;  vi  genomgingo  tillsammans  hans  ståt- 
liga residens,  och  han  inbjöd  oss,  ehuru  själf  bjuden  till  presiden- 
ten kl.  4,  att  äta  middag  hos  sig  kl.  2.  Jag  hälsade  äfven  på 
min  forne  kamrat  vid  artilleriet  Queckfeldt. 

Kristianstad  har  helt  och  hållet  förändrat  utseende  sedan  tret- 
tio   år    tillbaka,    då    äfven  jag  räknades  till  dess  invånare.     Från 


—     126    — 

att  hafva  varit  en  ganska  snuskig  liten  stad,  inklämd  mellan  sina 
befästningar,  framträder  den  nu  vacker  och  blomstrande  samt  om- 
gifven  af  en  ståtlig  park,  som  sträcker  sig  öfver  de  forna  fäst- 
ningsvallarna. 

Efter  middagen  fortsatte  vi  med  tåget,  beledsagade  af  lands- 
kamrer Lychou,  som  på  grund  af  den  starka  värmen  öfvertalade 
oss  att  resa  i  3:e  klass,  enligt  hans  utsago  ett  gängse  bruk  här 
i  Skåne;  hvilket  dock  ej  hindrade,  att  Helge  Rehbinder,  som 
äfven  var  på  tåget,  häröfver  kände  sig  i  högsta  grad  skandali- 
serad. 

På  aftonen  anlände  vi  till  Lund,  där  jag  tillbringade  morgon- 
dagen med  att  i  detalj  inspektera  arbetena  i  och  för  domkyrkans 
restaurering,  som  påbörjades  förra  året  under  Zettervalls  öfverin- 
seende  samt  efter  denne  arkitekts  ritningar,  hvilka  förut  under  9 
års  tid  varit  föremål  för  pröfning,  innan  de  slutligen  erhöllo  Kungl. 
Maj:ts  stadfästelse. 

Ursprungligen  uppförd  i  romansk  stil,  har  kyrkan  till  följd  af 
eldsvådor  och  tidens  härjningar  gång  efter  annan  varit  utsatt 
för  restaureringsarbeten,  hvilka,  öfverlämnade  åt  mindre  skick- 
liga händer,  så  småninorom  hafva  förvandlat  detta  monument  till 
ett  komplex  af  olika  stilarter. 

Senast  hade  professor  Brunius  sedan  ett  trettiotal  är  tillbaka 
haft  sig  restaureringen  anförtrodd.  Med  undantag  af  kr}ptan, 
hvilken  han  med  heder  lyckats  återställa,  har  denne  amatörarki- 
tekt emellertid  icke  litet  bidragit  till  kyrkans  förfuskande. 

Konsistorium  vände  sig  nu  först  till  den  berömde  danske  arki- 
tekten Meldahl,  som  lofvade  att  gifva  sitt  utlåtande  öfver  Zetter- 
valls   förslaof,    men    dessa    herrar   kunde    aldrior  komma  öfverens. 

fc>  5  O 

Den  förstnämnde  ville  rifva  ner  hvalfven  och  göra  en  basilika,  ■ 
den  andre  i  stället  helt  återställa  hvalfven.  Efter  en  mycket  i^,; 
häftig  polemik,  hvari  äfven  Brunius  deltog  mot  Zettervall,  vann  | 
dock  dennes  förslag  Öfverintendentsämbetets  godkännande  och  blef  . 
af  regeringen  faststäldt.  Det  håller  nu  på  att  sättas  i  verket  och  j; 
sysselsätter  160  arbetare.  De  ekonomiska  tillgångarna  äro  be- 
tydliga;   förutom  en  reservfond  på  några  tusen  rdr  förfogar  kyr- 


127 


kan  öfver  en  årlig  inkomst  af  70  till  90,000  rdr.  Jag  fann  den 
inre  restaureringen  nu  nästan  färdiga. 

Om  Zettervall  lyckas  utföra  sitt  djärfva  förslag,  hvilket  allt 
synes  göra  troligt,  skall  han  också  härmed  hafva  räddat  denna  in- 
tressanta byggnad  från  hotande  förstörelse. 

Z.  ser  vaken  och  in- 
telligent ut,  han  har  trium- 
ferat öfver  sina  bakdantare 
samt  har  nyligen  i  Malmö 
fått  bygga  frimurarehuset. 
Ledsamt  nog  lyckades  han 
mindre  bra  med  Lunds 
hospital.  Ett  år,  sedan  detta 
var  färdigt,  upptäckte  man, 
att  alla  därvid  använda 
bjälkar  multnade  sönder; 
man  håller  dock  nu  på  att 
insätta  nya  sådana.  Vi 
bésågo  detta  hospital  föl- 
jande dag  i  sällskap  med 
Johan  Toll,  en  af  dess  di- 
rektörer. Jag  begaf  mig 
sedan  med  Toll  till  Trolle- 
berg, där  min  syster  äfven 
vistades.  Jag  förblef  där 
två  dagar  och  fick  göra 
bekantskap  med  Elisabeth 
Ramels     fästman     Fredrik 

Barnekow,  en  ung,  kraftigt  byggd  man,  som  ser  ut  att  vara  myc- 
ket kär.  Trolleberg  tillhör  excellensen  Trolle-Wachtmeister  och 
värderas  till  2  millioner.  Toll  arrenderar  det  och  har  nyligen  på 
egen  bekostnad  där  uppfört  en  ladugård  för  150  kor,  hvilken 
kostat  70,000  rdr.  Det  lär  aldrig  blifva  missväxt  i  detta  härliga 
land.     Ebba   Toll   är   en  god  husmoder  och  en  förträfflig  kvinna. 

Med    Toll    som  ledsagare  foro  Stenhammar  och  jag  att  bese 


H.  ZETTERVALL. 


—    128    — 

Alnarps  landtbruksinstitut;  direktör  Nathorst  visade  oss  omkring. 
Slottet  är  byggdt  af  tegel  i  en  storslagen  stil  men  är  enkelt  till  sin  ut- 
smyckning. Det  inre  tycktes  mig  illa  underhållet;  däremot  lämnade 
samtliga  till  jordbruket  hörande  byggnader,  såsom  logar,  ladugård 
m.  m.,  intet  öfrigt  att  önska.  Vi  återvände  sedan  till  Trolleberg 
för  att  äta  middag. 

Professor  Ask  från  Lund,  som  äfven  var  med  på  middagen, 
beskref  för  oss  kungsjakten  hos  grefve  Beck-Friis,  i  hvilken  han 
deltagit.  Kungen  hade  fått  skjuta  14  änder  samt  haft  den  till- 
fredsställelsen att  se  sin  häst  Blagueur  eröfra  ett  pris  på  kapplöp- 
ningarna i  Hälsingborg. 

Resan  fortsattes  följande  dag  till  Malmö,  där  vi  inspekterade 
residenset  och  besågo  nya  frimurarehuset  med  dess  stora  festsal 
och  ståtliga  trappuppgång.  Landshöfding  Troil  åtföljde  oss 
härvid. 

Anländ  till  Jönköping  på  kvällen,  promenerade  jag  ut  i  mån- 
skenet längs  med  Vätterns  strand.  Musiken  hade  lockat  en  hop 
folk  till  hotellets  trädgård.  Förälskade  par  samt  grupper  af  unga 
flickor,  pratande  och  skrattande  under  trädens  löfverk,  gåfvo  lik- 
som en  illusion  af  södern. 

Under  morgondagens  lopp  skildes  jag  från  Stenhammar,  som 
expedierades  till  Skara.  Själf  for  jag  till  Göteborg,  lät  där  öfver- 
föra  mina  reseeffekter  på  Säröbåten  samt  begaf  mig  till  tafvelut- 
ställningen,  där  jag  fick  se  flera  nya  dukar  af  Fagerlin,  Jernberg, 
Hertzberg  med  flera.  På  kvällen  öfverraskade  jag  de  mina  i  Villa 
Billqvist  på  Särö  samt  stannade  nu  och  hvilade  mig  vid  detta  hafs- 
bad  under  fyra  dagar.  Särö  utgör  en  grönskande  oas,  omgifven 
af  ett  ödsligt  landskap  af  kala  klippor.  Jag  fick  en  inblick  i 
denna  natur,  då  jag  på  söndagen  for  till  min  svåger  C.  O.  Silf- 
verschiöld  på  Gåsevadholm. 

Denna  egendom  är  väl  underhållen  och  rummen  bekvämt  inredda; 
en  liten  fors  framrinner  invid  slottets  fot  och  bildar  ej  långt  häri- 
från ett  fall,  som  verkar  uppfriskande  i  sommarvärmen.  På  af- 
stånd  ser  man  klipporna  afteckna  sig  mot  horisonten  och  gifva 
landskapet  en  säregen  anblick. 


—    129  — 

Bland  bekanta  badgäster  på  Särö  märktes  landshöfding  Stråle 
Wattrang  med  sin  måg  Kleen,  baron  Oxenstierna  från  Harg  med 
paret  H.  J.  Hamilton  samt  L.  af  Ugglas,  hvilken  med  sin  lust- 
jakt seglar  kusten  rundt. 

Den    19    juli    for  jag  tillbaka   till  Göteborg,   där  Stenhammar 
var    beordrad    att    möta.      Från    mitt  fönster  i  Bloms  hotell  upp- 


C.    o.    SILFVERSCHIOLD. 


täckte  jag  sittande  på  en  bänk  midt  emot  hotellet  mina  fransmän 
från  Stockholm  M.  och  M:me  Reynart  med  sällskap.  De  blefvo 
ej  litet  förvånade,  då  jag  plötsligt  slog  en  af  dem  på  axeln.  De 
kommo  från  Dalarne  och  voro  nu  på  väg  till  Norge.  Vi  till- 
bragte  dagen  tillsammans,  besökte  utställningen,  åto  middag  på 
Lorensberg  och  åhörde  på  aftonen  musiken  i  Trädgårdsföreningen. 
Orkesteranföraren  B:s  fru,  en  framstående  skönhet,  promenerade  under 
tiden  fram  och  tillbaka  i  vår  omedelbara  närhet,  detta  ti 


de  unga 


9  —  122167.     Dar  del,  Minnen.     III. 


—   I30  — 

fransmännens  stora  förtjusning.  Det  var  samma  dam,  som  gamle 
Schwan  för  två  år  sedan  mot  en  summa  af  5 ,000  rdr  för  sommaren 
förhyrde  af  hennes  man.  S.  tyckte  sig  hafva  erhållit  riklig  valuta 
genom  det  uppseende  och  den  afund  han  öfverallt  väckte,  när  han 
i  Baden-Baden,  Homburg  m.  fl.  ställen  uppträdde  med  sin  vackra 
följeslagerska  under  armen. 

Vid  ett  närstående  bord  satt  kapten  Funck  vid  Andra  gardet 
med  sin  nygifta  fru,  änka  efter  en  doktor  Nilson.  De  befunne 
sig  på  bröllopsresa  med  Paris  som  mål.  F.  hade  färgat  sitt  hvita 
hår  svart  samt  piffat  upp  sig  från  topp  till  tå. 

Man  kan  göra  sig  en  föreställning  om  Göteborgs  resurser 
vid  denna  tid,  då  jag  nämner,  att  vi  trots  två  timmars  letande 
omöjligt  kunde  finna  en  hattask,  som  M:me  Reynart  önskade 
köpa. 

Jag  reste  den  20  till  Vänersborg  samt  träffade  på  vägen  G. 
Fleetwood,  hvilken  hade  order  att  möta  kungen  af  Danmark  i 
Malmö  och  i  egenskap  af  uppvaktande  stanna  hos  H.  M.,  sa 
länge  bröllopsfestligheterna  varade. 

Residensets  yttre  befann  sig  under  reparation;  man  höll  på 
med  att  ny  putsa  murarna,  ena  sidan  var  just  färdig  och  bländade 
ögat  genom  sin  hvithet.  Jag  gaf  order  om  att  blanda  ockra  och 
kimrök  i  färgen  för  att  mildra  den  skarpa  tonen,  detta  till  stor  förtret 
för  en  vakmästare,  en  rödnäst  fyllbullt,  som  envist  yrkade  på,  att 
huset  skulle  vara  hvitt,  eftersom  kyrkan  midt  emot  hade  den 
färgen.  Vi  inspekterade  också  den  nya  elementarskolan.  I  sta- 
den uppföres  äfven  nu  en  teater  i  förening  med  ett  nytt  hotell 
alldeles  i  närheten  af  det,  i  hvilket  vi  intogo  vår  middag;  en 
högst  snuskig  sylta,  flitigt  besökt  af  stadens  spannmålshandlande, 
tjocka,  vulgära  karlar  stinkande  af  brännvin.  Vänersborg  före- 
faller mig  att  vara  ett  ganska  ledsamt  samhälle.  Jag  hade  också 
brådtom  att  lämna  staden,  och  samma  afton,  sedan  jag  likväl  först 
fått  skaka  i  en  skjutskärra  under  några  timmar,  anlände  jag  vid 
midnattstid  till  Lidköping  med  två  hål  i  min  kappsäck. 

Efter  att  följande  dag  hafva  inspekterat  kronans  spannmåls- 
magasin, bestående  af  tvenne  stora  rödfärgade  byggnader,  hvilka 


—  131  — 

endast  tjäna  till  att  om  vintern  gifva  fristad  åt  en  räf,  stego  vi 
ånyo  i  vår  vagn  och  fortsatte  till  Läckö. 

Den  första  delen  af  vägen,  som  följer  Lidan,  är  ganska  pitto- 
resk; man  far  förbi  Sunnersbergs  kyrka,  prydd  med  en  altartafla, 
som  tillskrifves  van  Dyck  och  skänkts  af  en  grefve  Ekeblad.  Den 
föreställer  Kristi  nedtagande  från  korset  men  är  mycket  illa  åt- 
gången, dels  af  tiden,  dels  genom  dålig  restaurering.  Jag  har 
fåfängt  sökt  förvärfva  taflan  åt  Nationalmuseum.  Grefvinnan  Hamil- 
ton,   en  ättling  till  gifvaren,   sätter  sig  däremot. 

Leckö  slott  har  en  härlig  belägenhet.  Från  dess  fönster  ut- 
breder sig  för  ögat  på  ena  sidan  den  omädiga  Vänern,  på  den 
andra  ett  vackert,  med  grönskande  kullar  kuperadt  landskap.  Utsik- 
ten är  förtjusande.  Af  själfva  slottet  samt  dess  forna  glans  och 
rikedom  återstå  numera  endast  de  tomma  rummen,  om  jag  undan- 
tager ett  dussin  skulpterade  och  målade  änglar,  ännu  sväfvande 
uppe  i  höjden  i  festsalens  tak.  För  en  del  år  sedan  lät  jag  för 
kungens  räkning  bortföra  ett  särdeles  vackert  orgelornament,  som 
höll  på  att  alldeles  sönderfalla  och  som  nu  pryder  Ulriksdals  slotts- 
kapell. 

Jag  fann  Wennerberg  jämte  hans  söner  inkvarterade  hos  slot- 
tets vaktmästare.  Svågern  Rudenschöld,  som  bor  i  närheten,  hade 
nämligen  endast  plats  för  hans  damer. 

Vi  återreste  senare  på  aftonen  till  Lidköping,  gingo  där  om- 
bord på  ångbåten  och  vaknade  följande  morgon  i  Mariestad  samt 
togo  nu  en  vagn  till  Töreboda,  hvarest  vi  best  ego  tåget  för  att 
fara  vidare  till  Laxå  och  Karlstad. 

Kungen,  som  kom  från  Beckaskog,  befann  sig  jämte  svit  på 
samma  tåg.  H.  M.  bad  mig  sdga  upp  i  sin  vagn,  där  ett  whistparti 
var  i  full  gång.  Tornérhielm,  Schildt,  N.  Gyldenstolpe  och  De- 
mirgian  samt  favoriterna  d'Otrante  och  Gyllenram  utgjorde  kungens 
sällskap. 

I  Laxå  steg  jag  ur  den  kungliga  vagnen  och  fortsatte  till 
Kristinehamn,  gick  där  ombord  på  en  liten  ångare  »Oldevig»,  fru- 
kosterade samt  använde  tiden  till  att  rita.  af  båtens  täcka  stä- 
derska, en  Värmlandsflicka. 


132 


Kvinnotypen  är  i  denna  provins  ganska  karakteristisk;  den  ut- 
märker sig  för  sina  fina  drag,  en  något  lång  näsa,  mörkt  hår  och 
ett  lifligare  väsen,  än  hvad  fallet  är  med  kvinnorna  i  angränsande 
län.  Karlstad  ligger  vid  en  vik  af  Vänern.  Efter  senaste  elds- 
vådan har  staden  blifvit  återuppbyggd  enligt  en  ny  plan,  afsedd 
att    för    framtiden    bereda  trygghet  mot  dylika  olyckor.      Torgen 

äro  stora,  gatorna  mycket 
breda  och  försedda  med 
trädplanteringar;  slutligen 
stå  husen  på  ett  visst  af- 
stånd  från  hvarandra.  Det 
nya  residenset,  hvars  bygge 
jag  kommit  för  att  se,  be- 
finner sig  ännu  endast  på 
crrundläororninQTsstadiet;  orra- 
nitsockeln  har  knappast  be- 
gynt resa  sig  öfver  mar- 
ken. Läget  är  centralt  och 
midt  emot  banken.  Vi  be- 
sågo  äfven  det  vackra  råd- 
huset, prydt  med  Värm- 
lands örn,  samt  elementar- 
läroverket, uppfördt  efter 
danske  arkitekten  Wester- 
gaards  ritningar. 
Jag  hade  sällskap  af  en  preussare  från  Bielefeld,  en  stad  på 
150,000^  invånare,  och  han  försäkrade  mig,  att  hans  födelse- 
stad icke  hade  någon  skola,  som  kunde  jämföras  med  denna, 
uppförd  för  ett  samhälle  på  endast  4  eller  5,000,  men  han  sväf- 
var  i  okunnighet  om,  att  här  är  det  hela  länet,  som  drar  fördel 
af  skolan. 

Undervisningsfrågan  har  sedan  i  o  år  trängt  alla  andra  allmänna 
frågor    i    bakgrunden.      Hvarje     residensstad    täflar    nu    med  sina 


SUNDBERG. 


^   Säkert    för    högt    tilltagen   folkmängdssiffra.      B.   hade    1900  endast   63,000    inv.   och  blott 
35,000  år   1885. 


—   133  — 

grannar  i  dyrbara  skolbyggnader,  och  elevantalet  växer  årligen. 
Örebro  ensamt  har  mer  än   500  sådana. 

När  man  förr  nalkades  en  af  Sveriges  städer,  var  den  första 
byggnad,  som  på  långt  håll  lyste  en  till  mötes,  cellfängelset. 
Konung  Oscar  I  lät  under  sin  regeringstid  öfverallt  uppresa  pa- 
latsliknande byggnader  till  brottslingars  förvarande.  Nu  gäller 
förkärleken  skolan,  hvilket  jag  föredrar;  upplysning  motverkar 
lasten  och  minskar  antalet  brott. 

Jag  slog  mig  för  en  stund  ned  i  stadsparken,  som  har  en 
restaurang,   där  jag  tillsammans  med  min  preussare  intog  supé. 


RYTTMASTARE    B.    MED    DOTTER. 


Den  23  juli  förde  ångbåten  »Oldevig»  mig  till  Kristinehamn; 
ombord  var  biskop  vSundberg  samt  ryttmästare  B.  med  dotter. 
Jag  tog  fram  min  skissbok  och  ritade  af  de  senare,  under  det  de 
lågo  utsträckta  i  salongen.  Fröken  B.  bär  sin  binockel  på  ett  ut- 
manande sätt;  hon  är  betydligt  sötare,  när  hon  sofver.  Fadern, 
en  f.  d.  husarofficer,  gifte  sig  till  förmögenhet  samt  köpte  sig 
en  stor  egendom,  på  hvilken  han  uppfört  ett  ståtligt  slott.  Det 
lär  vara  en  skicklig  jordbrukare.  Jag  brydde  mig  emellertid  ej 
om  att  förnya  bekantskapen  med  honom;  i  stället  talade  jag  så 
mycket  mer  med  biskopen,  en  vacker  luthersk  prästtyp,  sympatisk 
ehuru  af  en  stundom  nästan  brutal  frispråkighet.  Han  är  ovanligt 
högt  uppburen  såsom  talman  i  Andra  kammaren. 


—   134  — 

Samma  dags  afton  anlände  jag  till  Stockholm,  mycket  nöjd 
med  denna  resa  och  med  min  arkitekt  Stenhammar,  en  samvetsgrann 
och  duglig  ämbetsman,  allvarlig  och  något  sluten,  ej  vidare  med- 
delsam men  välvillig  och  grannlaga. 

6  oktober. 

Min  svåger  C.  O.  Silfverschiöld  har  under  några  dagar  varit 
på  besök  i  Stockholm  i  och  för  grefvinnan  De  Geers  begrafning. 
Hon  lämnar  efter  sig  åt  sin  dotter  och  sina  barnbarn  omkring 
tre  millioner. 

En  kinesisk  ambassad,  som  nyligen  anländt,  sysselsätter  mycket 
den  allmänna  nyfikenheten.  Kungen  mottog  mandarinerna  i  audiens 
samt  lät  hämta  dem  i  tre  antika,  förgyllda  karosser.  Drottningen 
är  nyligen  återkommen  från  sin  resa  till  Köpenhamn  och  Muskau\ 

Änkedrottningen,  som  tillbringat  sommaren  i  Bayern,  är  äfven 
hemkommen.  Prins  August  färdas  däremot  omkring  på  Medel - 
hafvet. 

Musei  inköpsnämnd,  hvilken  har  att  bestämma  om  konstinköp 
för  året  och  härför  disponerar  en  summa  af  6,000  rdr,  sammanträdde 
den  2  5  sept.  Bland  flera  erbjudna  alster  utvaldes  en  afrikansk  tafla  at 
Ankarcrona  samt  ett  landskap  af  Holm,  dessutom  två  statyer  i  gips, 
»Faun  lekande  med  sin  lille  bror»  af  Kjellberg  och  »Ung  moder 
med  sitt  barn»  af  Ericsson.  Nämnden  har  äfven  beslutit  anhålla 
hos  regeringen  att  få  beställa  den  förstnämnda  af  dessa  tvenne 
grupper  i  marmor  för  ett  pris  af  4,000  rdr,  hvilken  summa  finns  tillgäng- 
lig. Detta  är  i  vårt  land  i  själfva  verket  det  enda  sättet  att  kunna 
uppmuntra  bildhuggarekonsten.  Staten  och  städerna  äro  allena 
i  stånd  att  kunna  kosta  på  sig  statyer  och  monument  i  varaktigt 
material.  Ifrågavarande  »faun»  utmärker  sig  för  sin  naivitet  och 
äger  liksom  en  doft  af  antiken.  Artisten  har  användt  sju  år  på 
detta  skenbart  så  enkla  arbete,  beständigt  rättande  och  sökande, 
utplånande  ena  dagen  hvad  han  den  föregående  skapat.  Ericssons 
grupp,  ehuru  mycket  behagligt  utförd,  är  mindre  originell;  den 
påminner  om  förra  seklets  skulptur  i  Frankrike. 

'  Ett  gods   tillhörigt  prins   Fredrik   af  Nederländerna. 


—  135  — 

Professor  Dietrichson,  som  är  bröstsjuk  och  spottar  blod,  har 
jämte  sin  fru  afrest  till  Grekland  och  Italien,  där  de  ämna  stanna 
öfver  vintern.  Jag  har  gifvit  honom  introduktionsbref  till  alla 
konstnärliga  auktoriteter. 

Det  blir  Scholander,  som  i  år  får  föreläsa  i  D:s  ställe;  jag 
tviflar  dock  på,  att  han  lyckas  göra  föreläsningarna  lika  eleganta 
och  populära  som  denne. 

På  Konstnärsklubben  i  torsdags  togo  vi  med  glaset  i  hand  ett 
varmt  afsked  af  resenären  samt  tillönskade  honom  ett  välkommen  åter. 

En  dag  i  förra  veckan  var  jag  på  middag  hos  Bildts  på  deras 
landställe  Lina.  Vi  foro  dit,  Edholm  och  jag,  med  ångbåt  och  träf- 
fade där  två  fransmän,  hitsändai  särskildt  uppdrag  af  undervisningsmi- 
nistern. Den  ene  M.  Henry  Carcenac  är  pariserborgare  och  den 
sanna  typen  för  en  major  vid  Nationalgardet  samt  lär  vara  mycket  rik; 
han  lofvade  mig,  om  jag  besökte  honom  i  Paris,  att  till  National- 
museum skänka  en  tafla  af  David  van  Heem,  för  stor,  som  han 
sade,  att  hängas  upp  i  hans  bostad  vid  rue  des  Capucines.  Den 
andre  af  dessa  herrar  M.  Camille  Parsonnat,  yngre  än  den  först- 
nämnde, liknar  pa  ett  hår  när  Johan  Liljencrantz;  han  tycks  vara 
öfverdirektör  för  Frankrikes  sidenfabriker  och  säger  sig  hafva  till 
Europa  infört  den  japanska  silkesmasken,  h vilken  när  sig  med 
ekblad. 

Oaktadt  regnet  blef  söndagens  vistelse  på  landet  mycket  an- 
genäm, och  vi  återvände  på  kvällen  i  sällskap  med  sonen  Knut 
Bildt  och  dennes  f.   d.   informator  Bergman. 

På  Konstföreningen  utställer  för  närvarande  envoyén^  Bergman 
sin  i  Italien  och  Spanien  inköpta  tafvelsamling,  som  i  allmänhet 
är  ganska  medelmåttig;  han  hoppas,  att  Museum  skall  söka  för- 
värfva  den,  men  prisen  äro  allt  för  höga.  Jag  hade  dock  gärna 
önskat  köpa  en  särdeles  vacker  miniatyr  af  Goya, 

Edvard  Bergh  utställde  på  Idun  förra  lördagen  sina  två 
taflor  »Minnen  från  Beckaskog  ,  som  han  på  beställning  af  en 
del  subskriberande  damer  målat  för  att  skänkas  som  bröllopsgåfva  åt 
Danmarks  unga  kronprinsessa.   Den  ena  utgör  en  vy  af  själfva  slottet 

^   Var  endast  minister-resident. 
tt 


-  136  - 

med  omgifningar  i  solnedgång,  den  andra  af  trädgården  och  den  berså, 
som    var    vittne  till  det  furstliga  parets  första  kärleksförklaringar. 

Jag  finner  hos  den  första  taflan  fel  i  perspektivet,  hos  den 
andra  en  viss  kyla;  porträttlandskap  blifva  sällan  intressanta  utom 
för  ägarne  själfva. 

Molin  arbetar  äfven  på  den  i  silfver  ciselerade  bordsprydnad, 
som  är  ämnad  att  jämväl  ingå  i  de  svenska  damernas  gåfva.  M:s 
hälsa    är    angripen,    man  har  för  honom  ordinerat  Italiens  klimat. 

Egron  Lundgren,  hvilken  för  närvarande  befinner  sig  i  Sverige, 
är  också  klen.  Han  fick  under  julbesöket  i  London  i  fjol  ett 
epileptiskt  anfall,  som  man  omsorgsfullt  döljer  för  honom,  hvar- 
igenom  läkarne  hoppas  kunna  undvika  ett  recidiv,  men  som  tro- 
ligtvis för  alltid  brutit  Lundgrens  konstnärsbana;  sedan  dess  har 
han  icke  tagit  i  en  pensel.  Lyckligtvis  har  han  dragit  fördel  af 
de  o^oda  åren  och  samlat  tillräckligt  för  att  kunna  lefva  ett  obe- 
roende  lif. 

8  oktober. 

I  går  var  jag  på  middag  på  Ulriksdal  tillsammans  med  kinesiska 
ambassaden.  Denna  är  åtföljd  af  tvenne  tolkar,  hvaraf  den  ene 
är  en  amerikan  general  Burlingame\  som  för  med  sig  sin  fru,  en 
storväxt  brunett  af  blandadt  blod ;  den  andra  är  en  liten  fransman 
M.   Des  Champs. 

De  båda  mandarinerna  af  korallknappen  Chih-Kung  och  Sun- 
Chia-Ku  föreföllo  att  vara  en  femtio-års  män;  de  äro  cheferna, 
som  för  öfrigt  åtföljas  af  tre  unga  kineser,  20-  till  25-åriga,  prydda 
med  hvita  knappar,  den  ena  af  kristall,  de  andra  ogenomskinliga. 
Mandarinerna  tala  endast  sitt  eget  lands  språk;  af  de  unga  däremot 
en  engelska,  en  franska  och  en  ryska.  De  genomresa  Europa 
för  att  studera  allt,  som  rör  handeln  samt  diplomatiska  seder  och 
bruk;  och  meningen  är,  att  de  senare  i  Europa  skola  representera 
sitt  land  såsom  ministrar  eller  agenter.  Alla  hafva  de  en  äkta 
kinesisk  typ  och  asiatens  oljiga  hy.  Deras  små  sneda  ögon  äro  in- 
telligenta, fysionomierna  förefalla  glada  samt  uttrycka  jämväl  mycken 
slughet. 

*  Synes   hafva  varit  beskickningens  egentlige  ledare. 


—   137   - 

C.  Manderström,  som  för  att  fä  dem  fulla  ständigt  drack  dem 
till,  lyckades  ej  bättre,  än  att  han  själf  blef  pirum;  de  voro  nog 
försiktiga  att  blanda  vatten  i  vinet. 

Hoffröken  B,  sände  under  hela  måltiden  uppmuntrande  ögon- 
kast till  de  unga  kineserna,  hvilka  från  andra  ändan  af  bordet 
med  sina  mest  älskvärda  småleenden  samt  små  blinkningar  med 
de  sneda  ögonen  besvarade  hennes  inviter.  Efter  middagen  gafs 
för  ambassadörerna  en  liten  uppvisning  i  dans. 


■)H.x,>.l<x.... 


•? ^&.^J^^ died  ^ OctU^^. /^é ' 


B.    SCHILDT,    A.    LEWENHAIPT    UCH    DE    KINESISKA    MANDARINERNA. 


I  Kina  bestå  sig  nämligen  de  förnäma  med  dan  serskor;  de  hålla 
sig  för  goda  att  själfva  skutta  omkring  på  golfvet  som  marionetter. 

Prinsessan  Therése  fann  ingenting  annat  att  säga  dem  än  att 
fråga  hur  gamla  de  voro?     Den  äldste  tillstod  44  år. 

Drottningen  hade  mycket  roligt  åt  deras  utseenden  samt  bad 

mig  om  en  ritning  till  minne  af  dem. 

p  oktober. 

Jag  kommer  från  en  soaré  hos  utrikesministern,   äfven  den  till 

kinesernas    ära.      Det    var  årets  första  tillställning  därstädes,   och 


-   138  - 

begäret  att  få  se  dessa  exotiska  diplomater  på  nära  håll  hade 
ditlockat  en  mängd  damer.  Denna  gång  buro  de  ett  slags  fantasi- 
dräkt och  kalott  i  stället  för  mössan  med  knappen.  En  af  manda- 
rinerna lyfte  på  kjolen  och  gjorde  mig  tecken,  i  det  han  pekade 
på  sitt  skärp,  att  han  glömt  däri  insticka  snusdosan.  Jag  bad  en  af 
de  närstående  bjuda  honom  en  pris.  De  unga  kineserna  slogo 
sig  ner  hos  damerna  och  sprakade   ganska  obesväradt  med  dem. 

12  oktobc7\ 

Prins  Oscar  med  familj  är  återkommen  till  hufvudstaden.  De 
tre  äldsta  prinsarne  hafva  börjat  gå  i  den  af  pastor  Beskow  grun- 
dade skolan.  B.  har  nedlagt  hela  sin  förmögenhet,  omkring 
100,000  rdr,  på  Blasieholmskyrkan,  och  han  hade  hoppats  erhålla 
ränta  på  penningarna  genom  uthyrning  af  bänkplatser,  men  kost- 
naderna för  underhållet  och  öfriga  utgifter  lära  uppsluka  det 
mesta  af  inkomsterna.  Han  har  därför  blifvit  tvungen  att  genom 
sin  skola  söka  skaffa  sig  nya  tillgångar.  Beskow  har  härjämte 
genom  grefvinnan  De  Geers  nyligen  timade  död  förlorat  en  fri- 
kostig beskyddarinna  för  sin  kyrka;  hon  hade  sålunda  med  20,000 
rdr  bidragit  till  kyrkobygget. 

14  oktober. 

Kungen  och  drottningen  äro  sedan  i  går  inflyttade  från  Ulriks- 
dal. De  bevistade  jämte  änkedrottningen  gårdagens  operaföre- 
ställning, då  vid  deras  inträde  i  kungl.  logen  folksången  upp- 
stämdes. 

Man  har  häktat  en  individ,  som  utanför  Kungl.  slottet  våld- 
samt ryckt  en   af  de  kinesiska  ambassadörerna  i  hårpiskan. 

16  oktober. 

I  Edholms  sällskap  gick  jag  i  går  till  Söder  att  bese  arbe- 
tena för  sammanbindningsbanan,  hvilken  snart  är  färdig.  Utsikten, 
då  man  träder  ut  ur  tunneln  under  Södra  bergen,  är  hänförande; 
på  ena  sidan  hamnen  och  saltsjön,  på  den  andra  Mälaren  med 
sina  klippiga  stränder,   Riddarholmen  m.  m.      Dagen  var  strålande 


—   139  — 

vacker,  vi  begagnade  oss  också  däraf  för  att  gå  och  äta  middag 
på  Djurgården.  Chapman,  som  vi  träffade  på  Hasselbacken, 
inbjöd  oss  att  dricka  kaffe  tillsammans  med  honom  och  en  af  hans 
Göteborgsvänner  grosshandlaren  Brusewitz,  hvilken  föreföll  mycket 
hygglig.  Edholm  föreslog,  att  vi  skulle  afsluta  dagen  i  hans  loge 
på   operan,    där  man  gaf  »En  midsommarnattsdröm»;  vi  stannade 


DEN    KINESISKA    AMUASSADEN     PA    NATIONALMrSELM. 


öfver  en  akt  och  gingo  sedan  på  Dramaten  samt  såg  Deland 
i  »Hittebarnet».  Kungen,  som  befann'  sig  där  jämte  Beck-Friis 
och  d'Otrante,  bjöd  oss  på  punsch  under  en  mellanakt.  H.  M. 
förlorar  mer  och  mer  sitt  eleganta  utseende,  blicken  förefaller  om 
aftnarna  slocknad  och  dragen  vissnade. 

Efter   spektaklets  slut  for  kungen  att  hämta  drottningen,   som 


—    I40  — 

var  på  Liimbyes  konsert.      L.   är  en  dansk  orkesteranförare,  som 
för  närvarande   konserterar  i  Stockholm. 

Brusewitz  berättade  oss  flera  historier  rörande  hans  fartyg; 
bland  andra,  hurusom  vid  en  sammanstötning  under  storm  med 
en  fransk  tremastare  en  af  hans  båtar  fått  sitt  bogspröt  helt  och  hållet 
söndersplittradt,  hvarvid  kaptenen  och  förste  styrmannen  alldeles 
förlorat   hufvudet   och,  troende  att  fartyget  skulle  sjunka,  oförmärkt 


GÄSTER    VIU    PRINSESSAN    LOriS],S    roKMlIMNG.^ 

hoppat  öfver  till  fransmännen;  strax  därpå  hade  båtarna  blifvit 
åtskilda  af  stormen.  Andre  styrmannen,  en  ung  grefve  Kalling, 
som  ej  mer  såg  till  sina  förmän  och  förgäfves  användt  natten  till 
att  söka  efter  dem,  tog  för  afgjordt,  att  de  gått  öfver  bord,  hvarför 
han  nu  tillträdde  befälet  öfver  skeppet  samt  styrde  kurs  på  Europa. 
De  bägge  flyktingarne  blefvo  emellertid  af  franska  båtens  befäl- 
hafvare   landsatta  på  Azoriska  öarna;  man  återsåg  dem  först  sex 

^   Storfurst  Wladimir,  lord   Vane,   general   Peroffsky,  grefve  v.  Tauffkirchen  och  grefve  Frijs. 


—  141   — 

månader  därefter,  och  stor  var  deras  förvåning-,  när  de  erforo, 
att  fartyget  lyckligt  återkommit  till  Sverige.  Det  behöfver  ej 
nämnas,   att  de  sedan  blefvo  utan  plats. 

Jag  mottog  i  dag  ett  älskvärdt  bref  från  min  vän  grefve 
Frijs,  danske  konseljpresidenten,  som  tackar  mig  för  en  ritning 
jag  skickat  honom  öfver  Strömsborg  såsom  ett  minne  från  våra 
frukostar  där  under  förliden   sommar.^ 

i8  oktober. 

I  lördags  var  jag  på  middag  hos  Edv.  Bergh,  hvilken  hos  sig 
samlat  en  del  konstnärer,  såsom  Egron  Lundgren,  Molin,  Malm- 
ström, Winge,  Rydberg,  Holm,  Törnqvist  och  Ericsson.  Måltiden 
var  riklig,  vinerna  utmärkta,  och  vi  tillbragte  sedan  aftonen  rökande 
under  gladt  samspråk.  Bergh  bebor  en  präktig  våning  i  Molins 
hus  alldeles  ofvanpå  dennes  bostad.  Dessa  två  artister  äro  de  enda  i 
Stockholm,  som  samlat  förmögenhet  på  sina  arbeten.  B:s  tafla 
öfver  Beckaskog,  beställd  af  damkommittén  för  insamlande  af 
bidrag  till  en  gåfva  åt  prinsessan  Louise,  betalas  med  4,000  rdr. 
Molin  håller  på  att  fullborda  sin  af  samma  kommitté  beställda 
borduppsats  af  silfver.  Han  ämnar,  innan  den  öfverlämnas,  ut- 
ställa densamma  till  förmån  för  sin  fontän,  emedan  de  40,000  rdr, 
som  redan  insamlats  härför,  endast  räcka  till  gjutningen  af  själfva 
figurerna.  Han  är  äfven  sysselsatt  med  att  på  beställning  af  herr  Lund- 
gren i  Göteborg  i  marmor  utföra  Fogelbergs    »Amor  och  Psyke». 

2^  oktober. 

Änkedrottningen  lät  i  förgår  kalla  mig  för  att  höra  mitt  om- 
döme öfver  ett  »Landskap»,  måladt  af  Kallenberg,  hvilket  H.  AL 
önskade  köpa  samt  förära  kungen. 

Jag  fann  den  höga  damen  fullkomligt  återställd  till  hälsan  samt 
förtjust  öfver  sin  nyligen  gjorda  resa  i  Bayern  och  Tyrolen. 
När  Hennes  Maj: t  vill  vara  älskvärd  och  behaglig,  lyckas  hon 
också  däri. 

Kungen  och  drottningen  befinna  sig  för  närvarande  hos  sin 
dotter  i  Danmark.      Det  är  prins  Oscar,  som  under  tiden  regerar, 

^   Grefve  Frijs   hade  bevistat  förmälningshögtidligheterna   i   Stockholm   samma  sommar. 


142    — 

och  han   visar  sig  härvid   mycket  verksam;  än  besöker  han  sålunda 
Norrköpings  fabriker  än  åter  Stockholms  arkiv. 

Reformerte  prästen  Puaux  har  återkommit  till  Sverige.  Det 
är  en  ung  man  med  ett  godt  utseende  samt  en  vacker  organ  och 
som  ej  saknar  talang.  Han  umgås  flitigt  hos  friherinnan  Palin 
och  diplomatiska  kåren.  Fadern,  präst  i  Rochefort,  har  öfvergått 
från  katolicismen. 

2g   oktober. 

En  artist  B.,  gift  och  familjefar,  hade  till  älskarinna  skänk- 
mamsellen på  kafé  Kung  Carl.  Under  en  promenad  på  Kastell- 
holmen,  som  de  älskande  företogo  i  förgår  middag,  kom  det  på 
grund  af  svartsjuka  till  ett  uppträde  mellan  de  tu,  hvarvid  B.  bör- 
jade bearbeta  flickans  ansikte  med  sin  pennknif.  Den  arma  kvin- 
nan lyckades  dock  rädda  sig  ur  sin  Othellos  klor  genom  att  ropa  på 
hjälp,  och  B.  blef  af  tillskyndande  kanonierer  fasttagen  samt  förd 
till  vakten.  Vid  anställdt  förhör  sökte  han  göra  troligt,  att  flickan 
velat  taga  lifvet  af  sig,  och  att  han  endast  förhindrat  detta.  Lyck- 
ligtvis fanns  det  vittnen,   som  hört  nödropen. 

På  klubben  i  går  berättade  flera  artister,  h vilka  känt  B. 
i  Diisseldorf,  hurusom  denne  under  sin  vistelse  där  förfört  och 
sedan  öfvergifvit  en  ung  flicka.  En  tid  därefter  lät  han  henne 
dock  komma  till  sig  i  Paris.  Några  år  senare,  då  de  jämte  sina 
fyra  barn  befunno  sig  i  elände,  hade  jesuiterna  lofvat  dem  sin 
hjälp,  under  villkor  att  förhållandet  blefve  legitimeradt  samt  bar- 
nen katoliker,  hvilket  också  hade  skett.  Familjen  befinner  sig  nu 
i  Stockholm  fullkomligt  utblottad  på  allt. 

B.  har  såsom  dansk  officer  gjort  kriget  i  Schleswig  mot 
preussarne. 

JO  oktober. 

I  går  var  jag  på  Scholanders  föreläsning  i  Fria  konsternas  aka- 
demi. Den  rörde  sig  om  konsten  i  Indien,  och  samtidigt  gjorde 
S.  en  intressant  beskrifning  öfver  detta  lands  religion  samt  sociala 
inrättningar,  där  ännu  kastandan  i  all  sin  stränghet  råder.  S. 
hade  på  kolossala  pappersark  uppritat  och  färglagt  en  mängd  olika 


•       _   143   - 

monument,  hvilka  han  nu  beskref.  Vi  lärde  sålunda  känna  de  gamla 
Brahminklostren,  inhuggna  i  själfva  klippan,  äfvensom  grafvårdar 
och  minneskolonner,  underjordiska  tempel  m.  m.  Hans  föredrag 
är  koncist  och  väl  förberedt,   följaktligen  mycket  lärorikt. 

Jag  kommer  just  från  ett  besök  på  konstutställningen,  där  jag 
återsåg  v.  Rosens  vackra  akvarell  »En  blomstermarknad  i  Brabant 
under  15:6  århundradet»;  den  är  präktig  såväl  i  färg  som  ut- 
tryck, grupperna  äro  väl  fördelade  och  kostymstudierna  mycket 
samvetsgranna.  I  synnerhet  är  en  ung  kvinna,  som  befinner  sig 
i  förgrunden  och  som  synes  tveka  i  valet  mellan  en  bukett  med 
röda  och  en  med  hvita  rosor,  alldeles  förtjusande.  Jag  återsåg 
äfven  med  nöje  Wahlbergs  poetiska  »Aftonstämning  vid  hafsstran- 
den»,  af  kungen  inköpt  under  utställningen  i  Göteborg,  samt 
prinsessan  Louises  porträtt  af  Amalia  Lindegren,  hvilket  är  likt 
men  har  fel  i  teckningen;  dessutom  hafva  hals  och  axlar  en  lik- 
blek färg. 

Jag  besökte  också  Winges  och  Rydbergs  atelierer;  denne 
senare  visade  mig  en  serie  vackra  studier,  målade  i  Norge  under 
sista  sommaren.  Hittills  har  R.  endast  framställt  idyller  och  herde- 
stycken med  ämnen  tagna  från  hans  hembygd,  skånska  slätten,  och 
han  har  vetat  att  i  sina  taflor  inlägga  både  friskhet  och  känsla ;  säkert 
skola  dessa  egenskaper  icke  fattas  honom  vid  behandlingen  af 
Norges  mera  storslagna  natur.  Rydberg  har  ett  vackert  konst- 
närsutseende, påminnande  om  porträtten  af  van  Dyck  i  hans  yngre 
dagar,  därtill  är  han  en  anspråkslös  och  angenäm  människa. 

2  nov. 

I  går  gjorde  jag  i  sällskap  med  Edholm  och  Magnus  Hallen- 
borg en  lång  promenad  först  till  Myntet  för  att  se  Molins  grupp, 
som  där  gjutes  i  silfver,  sedan  med  ångslup  till  Liljeholmen,  där  vi 
tänkt  äta  middag,  men  restaurangen  var  så  litet  tilltalande,  att 
vi  återvände  till  fots  till  staden  och  intogo  vår  måltid  på  Svenssons 
källare.  På  kvällen  följde  jag  H.  till  Södra  teatern  och  såg  »The- 
blomma»,  en  komisk  operett,  hvars  handling  försiggår  i  Peking. 
I  densamma  uppträder  en  herr  Brundin,   som  äger  en  högst  märk- 


fr 


—  144  — 

lig  sopranröst.  Bland  åskådarne  märktes  preussiske  ministern 
Richthofen  med  familj  äfvensom  en  ung  von  Braun  från  Pommern 
och  hans  nygifta  vackra  fru,  född  Nieroth,  som  knappt  fyllt  17  år. 
Edholm  hade  lämnat  oss  för  att  bevista  sin  systerdotters  bröl- 
lop med  baron  Skogman. 

I  förgår  tillbragte  jag  aftonen  med  Egron  Lundgren  och  Scho- 
lander  på  Rydberg.     L.   skildrade  för  oss  mycket  intressanta  upp- 

lefvelser,  som  han  haft  under 
sista  indiska  kriget,  i  hvilket 
C  han    såsom   tecknare  på  drott- 

ningens af  England  bekostnad 
deltagit.  Bland  annat  blef  han 
vid  en  religiös  fest  vittne  till, 
huru  en  fanatiker  rände  svärdet 
tvärs  igenom  kroppen,  hvilket 
dock  icke  hindrade  honom  från 
att  sedan  sjungande  åtfölja  en 
procession.  Förnäma  hinduer 
betalade  honom,  för  att  han  på 
detta  sätt  genom  sina  egna 
lidanden  skulle  försona  deras 
synder.  Sedan  flera  år  tillbaka  utöfvade  han  detta  yrke,  och  han 
förrättade  operationen  med  sådan  skicklighet,  att  han  alltid  en  tid 
efter  densammas  utförande  fullständigt  tillfrisknade. 

Lundgren  berättar  på  en  gång  kvickt  och  med  smak;  det  är 
en  fin  och  välvillig  natur,  som  älskar  att  lik  fjärilen  flyga  dit  hän, 
där  solen  lyser  och  blommorna  dofta.  Han  undviker  noga  alla 
vulgära  eller  stötande  ämnen.  L:s  brefstil  målar  fullkomligt  denne 
älskvärde  artist.  Olyckligtvis  är  hans  hälsa  vacklande,  blicken 
har  blifvit  matt  och  ansiktsuttrycket  lidande.  Han  har  dock  bör- 
jat arbeta  igen  de  sista  dagarna  och  visade  mig  fyra  akvareller, 
som  han  ämnar  skicka  till  akvarellutställningen  i  London. 

12  nov. 
Deras  Maj: ter  äro  nu  återkomna  till  hufvudstaden.  Jag  åt  middag 
hos  kungen  förra  söndagen.   På  aftonen  spelade  vi  whist.   Fleetwood 


EGRON    LUNDGREN. 
(Ungdomsbild.) 


—    145  — 

och  Vincent  Lundberg  voro  de  öfriga  medspelarne.  Den  sistnämnde 
hade  rådt  kungen  att  för  vårdandet  af  sin  under  resan  erhållna  hals- 
åkomma hålla  sig  inne  under  fjorton  dagar.  Drottningen  å  sin  sida 
ligger  till  sängs  på  grund  af  ett  knälidande.  Jag  har  genom  en 
kammarfru  låtit  till  henne  framlämna  ett  af  James  de  Chambrier  öfver 
drottning  Marie  Antoinette  författadt  arbete  i  tvenne  band,  som 
denne  önskar  förära  Hennes  Maj: t.  Gåfvan  blef  mottagen,  men  jag 
betviflar,  att  han  får  någon  orden,  som  han  t\cks  hoppas.  Han 
skrifver  till  mig,  att  ej  mindre  än  fem  suveräner  redan  gifvit 
honom  ordnar  på  grund  af  hans  bok. 

75  nov. 
Besökte  kungen  i  går  och  fann  H.  M.  profvande  ett  salongsge- 
vär. Instängd  af  hälsoskäl  under  trenne  veckor  samt  dömd  till  sträng 
diet,  är  kungen  likväl  vid  ypperligt  lynne  samt  tillbringar  tiden  med 
att  måla  en  vy  från  Bergshammar  efter  en  af  mig  i  fjol  tagen 
studie.      Denna  tafla  är  ämnad  för  Konstföreningens  lotteri. 

16  nov. 

Due  var  hos  mig  i  går;  hans  befordran  till  minister  i  Berlin 
hindrar  honom  ej  från  att  med  en  viss  saknad  lämna  Paris.  Jag  gaf 
honom  en  akvarell,    »Kor,   som  på  släde  föras  till  marknaden.  > 

Jag  åt  middag  hos  kungen;  whist  efteråt  tillsammans  med 
Fleetwood  och  C.  Manderström.  Den  sistnämnde  har  af  kungen 
för  sin  son  lyckats  utverka  en  pagesyssla,  hvilket  är  detsamma 
som  en  friplats  på  Carlberg.  Jag  visste  platsen  vara  vakant,  och 
min  son  hade  bedt  mig  anhålla  därom  för  hans  räkning,  men  det 
bär  mig  emot  att  söka  förskaffa  mig  fördelar  på  grund  af  den 
vänskap  kungen  hyser  för  mig  samt  till  förfång  för  dem,  som  äro 
mera  i  behof  än  jag. 

Brunius,  Lunds  domkyrkas  forne  arkitekt,   är  död. 

7/  nov. 
I    går    middag  hos  prins  Oscar  för  ett  tjugutal  gäster;   bland 
de    inbjudna  voro  G.   v.   Rosen,   öfverste  H.  Mörner,  Edholm,  H. 
Falkenberg,   Ekman  från  Finspong,   C.   Bennet,  doktor  Abelin  m.  fl. 

10  —  122167.   Dardel.  Minnen.  111. 


—  146 


Maten  var  som  alltid  förträfflig,  vinerna  utsökta.  Efter  kaffet 
gingo  vi  upp  till  prinsen  för  att  röka.  Samtalet  rörde  sig  om 
gamla  regementsminnen;  hvar  och  en  bidrog  med  sin  berättelse, 
och  aftonen  förflöt  mycket  angenämt. 

Häromdagen  såg  jag  på  Dramaten  ett  nytt  förtjusande  st\cke  af 

Bäckström  » Evas  systrar » .  Det 
är  en  af  fru  Almlöfs  bästa  roller, 
och  hon  var  väl  sekunderad  af 
fru   Kin  mansson. 

i8  nou. 

Kommer  från  Museum,  där 
jag  restaurerat  ett  aktrisporträtt 
af  L.  Pasch  tillhörande  operans 
foyer.  Taflan  var  alldeles  spruc- 
ken och  måste  af  Nyholm  först 
öfverföras  på  ny  duk.  Jag  såg 
samtidigt  den  kopia  af  Höckerts 
»Lappkåta^,  som  på  kungens 
beställning  målas  af  fru  Mimmi 
Zetterström.  Denna  lilla  dam 
är   verkligen  mycket   behaglig. 

ig  nov. 
Stor  middag   hos  Bildt  för 
statsråd,   diplomater,   affärsmän 
^  ^,,^^1  och  oroda  vänner.    lao^  fick  plats 

mellan  Due  och  den  store  finans- 
mannen Wallenberg.  I  sällskap  med  grefve  Plessen  lämnade  jag 
på  kvällen  öfverståthållarehuset,  och  vi  promenerade  sedan  en 
stund  tillsammans.  P.  är  nästan  blind,  men  detta  hindrar  honom 
icke  att  fortsätta  med  det  sybaritiska  lefnadssätt  han  är  van  vid. 
Vi  sprakade  om  hans  barn,  och  P.  anförtrodde  mig  sin  farhåga 
att  nödgas  dö,  innan  dessa  hunnit  afsluta  sin  uppfostran.  Förmögenhe- 

'  Närmast  B.   synes  J.   Bolinder. 


—   147  — 

ten  består  uteslutande  af  fideikommissegendomar,  hvilka  öfvergä  till 
äldste  sonen  ;  de  öfriga  barnen  få  ingenting.  Jag  tillrådde  honom  att 
göra  besparingar  på  årsinkomsterna  och  därigenom  försäkra  barnens 
framtid,  men  han  påstod  detta  vara  rent  omöjligt;  hans  lefnads- 
sätt  uppslukade  allt. 

Det  sägs,  att  kungen  lofvat  Bildt  Berlin,  men  att  Wachtmeister, 
som  ville  hafva  Due  på  denna  plats,  bestämdt  satt  sig  häremot. 
Det  är  ej  första  gången,  som  monarken  nödgas  gifva  \ika  för 
sina  statsråd. 

2j  nov. 

Kungen,  som  jag  i  går  besökte,  sade  mig,  att  den  halsåkomma, 
hvaraf  han  led,  härrörde  från  den  kanal,  som  förenade  näsan  med 
Ögat,  samt  ville  göra  troligt,  att  denna  åkomma  förorsakats  af  de 
gaser  och  det  myckna  damm,  H.  M.  för  några  år  sedan  inandats 
vid  eldsvådan,  då  katolska  kyrkans  torn  instörtade.  »Sie  non  é 
vero,  é  ben  trovato!» 

Konstföreningens  styrelse  har  i  dag  haft  sammanträde  för  att 
underskrifva  hyreskontraktet  rörande  föreningens  nya  lokal.  TroUe- 
Bonde  har  där  utställt  sin  Tidemand,  hvilken  är  en  variant  af  samma 
tafla,  som  denne  målat  för  prinsessan  Louise,  »En  mormor  visande 
barnbarnen  sina  bröllopsprydnader».  Rydberg  hade  äfven  ditsändt 
sin  sista  tafla,  ett  utmärkt  »Skånskt  landskap»  med  ett  par  oxar  vid 
plogen  i  förgrunden. 

Vi  beslöto  att  genast  sammankalla  inköpsnämnden  för  att  omedel- 
bart för  lotteriets  räkning  söka  förvärfva  detta  konstalster.  De  taflor, 
som  hittills  för  sagda  ändamål  hafva  inköpts,  äro  mycket  medel- 
måttiga. 

S  dec. 

Förra  söndagen  var  jag  på  middag  hos  kungen  tillsammans 
med  italienske  ministern  Gianotti,  Edholm,  d'Otrante  och  Vincent 
Lundberg.  H.  M.  förefaller  nu  helt  och  hållet  återställd  från  sin 
sjukdom.  Jag  fick  ett  ögonblick  se  drottningen,  som  låg  på  sin 
chaiselongue  och  skref.  M:lle  Rogberg,  f.  d.  kammarfru  hos  prin- 
sessan, har  blifvit  anställd  i  egenskap  af  lektris  hos  Hennes  Maj: t, 
som  var  vid   o^odt  humör  och  visade  mior  m^•cken   vänlicrhet. 


-   148  - 

Det  sägs  emellertid,  att  drottningen  har  ganska  tråkigt,  samt 
att  det  sjuka  benet  kommer  att  hålla  henne  liggande  ännu  några 
veckor. 

Vi  hafva  ett  fuktigt  och  grått  väder,  som  gör,  att  allting  före- 
faller ledsamt.  Jag  håller  mig  också  hemma  lik  en  björn  i  sitt  ide 
samt  tillbringar  veckor  utan  att  se  andra  ansikten  än  min  fam.iljs 
och  mina  ämbetsmäns. 

Härom  aftonen  hade  likväl  kungen  sändt  mig  och  min  hustru 
biljetter  till  »Lucrezia  Borgia>:>;  vi  begåfvo  oss  följaktligen  till 
teatern  och  funno  i  samma  loge  baron  Knut  Åkerhielm  med  frih:a. 
Oaktadt  kungens  närvaro  hade  programmet  endast  ditlockat  ett 
knappt  fjärdedels  hus,  och  ändock  uppträdde  de  bästa  förmågorna, 
såsom  fru  Michaéli,   Behrens  samt  lille  Ambrosi. 

lo  dec. 

Efter  akademisammanträdet  i  förgår  utfor  Törnqvist  mot  Scho- 
lander  på  det  häftigaste,  beskyllande  honom  för  att  vilja  dominera 
sina  kamrater,  äfvensom  att  gent  emot  dessa  begagna  en  öfvermo- 
dig  ton,  som  vore  allt  utom  på  sin  plats.  »Glöm  icke»,  utropade 
T.,  i  det  han  slog  näfven  i  bordet,  »att  ni  endast  är  vår  sekrete- 
rare, en  tjänare,  som  uppskrifver  vår  vilja  och  som  är  skyldig  oss 
lydnad.»  Det  tycks,  som  om  Scholander  i  den  kommitté,  hvilken 
tillsatts  för  förvaltningen  af  akademikonstnärernas  pensionskassa, 
något  för  brutalt  skulle  hafva  drifvit  igenom  sin  mening  gent  emot 
dem  bland  hans  kollegor,  som  önskade  se  rättigheten  till  pension 
utsträckt  till  samdiga  akademiledamöter ;  men  då  dessa  herrar  icke 
vilja  gå  in  på  att  betala  en  särskild  årlig  afgift  till  kassan,  räcka 
medlen  endast  till  pensioner  åt  ämbetsmän  och  professorer. 

Jag  gjorde  i  går  en  lång  promenad  med  Edholm  och  major 
Pontin.  Vi  besökte  Diakonissanstalten,  och  från  Tegelviken  foro 
vi  i  båt  till  Djurgården,  där  vi  åto  middag.  På  aftonen  var  jag 
på  Konstnärsklubben. 

14  dec. 

Härom  dagen  afled  fröken  Charlotte  Lewenhaupt,  innehafva- 
rinna  af  Säbylunds  fideikommiss,  en  välgörande  och  högt  aktad  dam. 


49 


Jag  bevistade  i  förgår  första  uppförandet  af  Ibsens  nya  pjäs 
»De  ungas  förbund».  Den  utgör  en  bitande  kritik  öfver  det  so- 
ciala lifvet  i  Norge;  alla  samhällsklasser  framställas  här  med  sina 
fel  och  lyten.  Det  är  ett  i  högsta  grad  realistiskt  verk  samt  ett 
st)-cke  för  dagen ;  författaren  träffar  på  pricken  och  delar  ut  hugg 
till  höger  och  vänster  utan 
någon  hänsyn  för  sina 
landsmän. 

Dagen  därpå,  under 
det  jag  var  ute  och  prome- 
nerade i  sällskap  medEgron 
Lundgren,  mötte  \i  prins 
Oscar  och  underhöllo  oss 
länge  med  honom  om  detta 
Ibsens  verk,  som  H.  K.  H. 
fann  mycket  pikant  genom 
sin  originalitet  men  sak- 
nande all  poesi. 

Lundgren  har  beslutat 
att  stanna  öfver  vintern  i 
Stockholm  och  hyrt  Troilis 
atelier;  denne  är  fortfa- 
rande ur  stånd  till  något 
arbete. 

//  dec. 

Dietrichson  skrifver  från  .    ;,,^ ,  .^^^^^..^ 

Aten,    att    han    i   Smyrna 

gjort  bekantskap  med  konsul  Spiegelthal,  h vilken  till  vårt  museum 
skänkt  en  präktig  antik  staty,  »Ung  gosse  hållande  i  handen  ett 
romerskt  kärl»,  som  nyligen  vid  gräfningarna  i  det  gamla  Aphro- 
disias  blifvit  funnen  i  närheten  af  \>nustemplet.  Denna  staty  är 
i  naturlig  storlek  och  kommer  enligt  D.  att  utgöra  det  dyrba- 
raste antika  konstverket  i  Nationalmuseum  näst  efter  Endymion 
och    Polyhymnia.      Spiegelthal    ämnar    sända    den    hit    med  Vana- 


—  150  - 

dis    samt    ökar    sin    vackra   gåfva  med  en  basrelief  och  ett  Zeiis- 
hufvud. 

Jag  skrifver  i  dag  till  ecklesiastikdepartementet,  i  förhopp- 
ning att  denna  goda  nyhet  skall  förmå  statsrådet  att  bevilja 
Dietrichson  det  af  honom  begärda  resestipendiet. 

2j  dec. 

Man  dryftar  mycket  en  händelse,  som  inträffat  under  festen 
vid  Suezkanalens  öppnande.  Kapten  O.  von  Knorring,  en  af  de 
inbjudne  och  korrespondent  till  Stockholms  Dagblad,  har  i  nämnda 
tidning  lämnat  en  redogörelse  för  Demirgians  högtidliga  motta- 
gande af  vice-konungen.  D.,  som  var  åtföljd  af  vår  konsul, 
svenska  och  norska  fartygschefer  samt  öfverste  Leijonancker,  skall 
hafva  färdats  till  palatset  med  ovanlig  pomp  och  ståt  i  trenne 
galavagnar  och  eskorterad  af  50  beridna  gendarmer.  En  batal- 
jon infanteri  jämte  musik  paraderade  härjämte  utanför  slottet. 

Vice-kungen  var  omgifven  af  hela  sin  hofstat,  och  Demirgian 
höll  på  franska  ett  tal,  i  hvilket  den  själfgjorde  ambassadören 
försäkrade  khediven  om  Carl  XV:s  sympatier  för  Egyptens  under 
de  senare  åren  förda  politik  samt  utlofvade,  om  så  skulle  påfor- 
dras, sin  monarks  bistånd  till  dess  upprätthållande,  hvarefter  till 
yttermera  visso  utdelades  storkors  till  vice-konungen  och  minist- 
rarne  samt  Vasaordens  kommendörskors  till  khedivens  mamma. 
Se  där  i  korthet  hvad  som  skall  hafva  tilldragit  sig  vid  denna  ly- 
sande audiens,  hvars  skildring  framkallat  häpnad  i  svenska  regerings- 
kretsar, helst  denne  Demirgian,  enligt  hvad  Posttidningen  skyndat 
sig  att  kungöra,  icke  haft  något  officiellt  uppdrag  eller  ens  några 
ordnar  att  utdela. 

Allmän  harm  råder  i  staden.  Kungen  försäkrar,  att  han  genom 
D.  blott  sändt  de  till  tidigare  förlänade  ordnar  hörande  dekorationerna. 
Leijonancker,  som  i  förgår  återkom  från  Egypten,  dementerar 
emellertid  i  tidningarna  O.  v.  K:s  berättelse  såsom  oriktig.  Demir- 
gian hade  inskränkt  sig  till  att  komplimentera  khediven  och  hade 
ingalunda  vidrört  politiken  samt  icke  heller   gifvit  khedivens  mam- 


—  151  — 

ma  någon  dekoration.  Man  vet  ej,  hvad  man  bör  tro?  Sakenär 
misstänkt. 

Drottningen  skickade  efter  mig  i  dag,  för  att  jag  skulle  rita 
på  en  af  hennes  julklappar.  Jag  fann  Hennes  Maj: t  sittande  i  en 
rullstol  i  sin  salong  samt  omgifven  af  en  massa  paket,  hvilka  frö- 
ken Braunerhielm  ordnade  i  särskilda  högar.  Kungen,  som  äfven 
var  närvarande  vid  denna  allvarliga  sysselsättning,  föreföll  lidande; 
också  lämnade  han  oss  snart  för  att  sköta  om  sin  hals.  I  korri- 
doren mötte  jag  en  hop  bärare,  som  kommo  med  den  väldiga 
kopian  af  Höckerts  »Lappkåta»,  en  tillämnad  gåfva  från  kungen 
till  hans  gemål,  målad  af  fru  Mimmi  Zetterström. 

I  går  åt  jag  middag  hos  ryske  ministern  Daschkow. 


M 


Dagboksanteckningar  1870. 

4  Jan. 

ellan  jul  och  nyår  gjorde  jag  en  liten  resa  till  landet,  som 
varade  tvenne  dagar.  Jag  skulle  nämligen  afgifva  mitt  utlå- 
. tände  öfver  en  del  frescomålningar  från  i4:e  århundradet, 
påträffade  under  kalkrappningen  i  en  liten  kyrka  Väster-Åker  i  Upp- 
land, belägen  två  mil  från  Uppsala  samt  helt  nära  Viks  slott.  Jag 
hade  stämt  möte  vid  bangården  med  Blackstadius,  hvilken  skulle 
vara  mig  följaktig  såsom  sakkunnig  och  uppgöra  ett  kostnadsför- 
slag för  de  restaureringsarbeten,  som  kunde  blifva  erforderliga. 
Denne  konstnär  har  nämligen  för  kort  tid  sedan  lyckligen  utfört 
ett  liknande  företag.  Emellertid  passade  ej  B.  på  tåget,  och  jag 
måste  resa  ensam.  I  samma  kupé  som  jag  satt  baron  L.,  hvil- 
ken har  rykte  om  sig  både  att  vara  mindre  fin  och  rätt  obehaglig, 
men  som  föreföll  mig  ganska  höflig  samt   äfven  språksam. 

Gustaf  von  Essen  hade  till  hälften  lofvat  att  hämta  mig  i  Uppsala 
med  sin  vagn ;  antagligen  måtte  han  emellertid  funnit  vädret  för  svårt, 
hvarför  jag  allena  fick  begifva  mig  till  platsen,  d.  v.  s.  icke  fullkom- 
ligt allena,  ty  Reinh.  Rudbeck  bad  mig  vid  affärden  medtaga  till 
fröken  v.  Essen  en  ung  Newfoundlandshund  instängd  i  en  lår,  som 
fastsurrades  bakom  släden,  hvilket  djur  fördystrade  resan  genom 
sitt  ihållande  klagotjut.  Luften  var  kall,  och  ett  fint  snöglopp  slog 
mig  i  ansiktet;  snön  täckte  marken  öfverallt,  så  att  jag  oupphör- 
ligen blef  tvungen  att  stanna  och  fråga  efter  vägen,  enär  körsven- 
nen var  obekant  på  orten.  Slutligen  anländer  jag  till  min  lilla 
kyrka;  klockarens  piga  lämnar  mig  en  ofantligt  stor  dörrnyckel, 
och  inkommen  blir  jag  å  kyrkans  murar  varse  en  serie  bibliska 
bilder  infattade  i  ramaraf  löfverk,  allt  af  en  särdeles  behaglig  verkan 


—  153  — 

såsom  helhet  betraktadt  samt  äfven  m}cket  intressant  såsom  prof 
på  i4:e  århundradets  konst.  Flera  af  dessa  målningar  äro 
ganska  väl  bibehållna;  de  äro  visserligen  groft  utförda  men  halva 
en  viss  naivitet  och  förtjäna  säkerligen  att  bevaras. 

När  jag  lämnade  kyrkan  för  att  begifva  mig  till  Vik,  beläget 
en  half  mil  därifrån,  stötte  jag  ihop  med  den  yngste  af  sönerna 
v.   Essen,  hvilken  kommit  för  att  hämta  mig. 

Det  gamla  slottet  Vik  utgöres  af  ett  stort  fyrkantigt  torn, 
flankeradt  af  mindre  hörntorn  samt  krönt  af  ett  mycket  högt  tak, 
försedt  med  flera  tornspiror.  Scholander  är  den,  som  uppgjort 
ritningen  till  takets  restaurering.  Då  man  på  afstånd  ser  denna  märk- 
värdiga byggnad  resa  sig  öfver  trädens  toppar  och  afteckna  sig 
mot  Mälarens  vatten,  skulle  man  mycket  väl  kunna  taga  den  för 
en  kinesisk  pagod. 

Grefven  och  grefvinnan  v.  Essen  bebo  själf\-a  ett  modernt  hus 
uppfördt  vid  slottets  fot;  det  sistnämnda  innehåller  endast  en  större 
vapensal  med  historiska  samlingar,  rum  för  sönerna  i  huset  samt 
gästrummen.  Vi  började  med  att  bese  vapensamlingen;  åldriga 
rustningar  och  alla  möjliga  slags  vapen  pryda  väggarna  i  den  rymliga 
salen,  hvarest  dessutom  i  antika  skåp  finnas  uppställda  diverse 
samlingar  af  föremål  från  och  med  stenåldersfynd  ända  till  alster 
af  Sévres-  och  sachsiskt  porslin.  Det  hela  är  ordnadt  med  smak 
samt  bildar  ett  dyrbart  litet  museum.  I  hörntornen  förvaras  de 
österländska  vapnen.  Det  eldas  aldrig  här,  och  de  4,  5  fot  tjocka 
murarna  utgöra  det  enda  skyddet  mot  fukten  för  alla  dessa 
vackra  saker. 

Vid  middagen  blef  jag  föreställd  för  värdinnan  och  hennes  dotter, 
håda  mycket  reserverade  damer.  Jag  hade  också  förut  hört  den  först- 
nämnda beskrifvas  som  en  sannskyldig  engelsk  puritanska  men  som 
för  öfrigt  fin  och  distingerad;  att  döma  af  ett  porträtt  af  Södermark, 
som  fanns  i  grefvens  rum,  måtte  hon  hafva  varit  ovanligt  vacker. 
Yngsta  dottern,  den  enda  ogifta,  är  en  starkt  byggd  flicka  med 
regelbundna  drag  samt  en  särdeles  frisk  hy,  men  jag  fick  aldrig 
höra  hennes  röst.  Bägge  damerna  reste  för  öfrigt  mycket  tidigt 
morgonen  därpå  till  Ed.sberg. 


—   154  — 

Grefve  von  Essen  ärsjälf  en  utmärkt  förekommande  värd,  typen 
för  en  hn  världsman,  som  äfven  lyckats  göra  sig  älskad  och  aktad 
pa    alla   de    framstående  poster,  hvilka  blifvit  honom  anförtrodda. 

\'i  tillbringade  aftonen  med  att  tillsammans  gå  igenom  en  del 
ritningar  och  miniatyrer.  Nästa  morgon  anlände  Blackstadius,  helt 
förlägen  öfver  att  hafva  föisummat  tåget;  efter  frukosten  gick  han 
att  bese  korkan  och  mötte  mig  senare  i  Uppsala,  dit  grefve  Es- 
sen lät  köra  mig  i  sin  vagn. 

Innan  jag  afslutar  beskrifningen  på  Vik,  vill  jag  nämna  några 
ord  om  dess  tafvelsamling,  som  härleder  sig  från  baron  Rehausen, 
fader  till  nuvarande  slottsfrun.  Han  hade  varit  svensk  minister  i 
London.  En  del  af  taflorna  utgör  dock  fädernearf  på  Essenska 
sidan.  De  förnämsta  dukarna  äro:  en  stor  tafla  föreställande 
»Den  heliga  familjen»  af  Annibale  Caracci,  hvilken  tillhört  Lucien 
Bonaparte;  en  förtjusande  »Ung  flicka»  af  Greuze  med  barm  och 
axlar  nakna  samt  med  leende  mun  och  ögon,  ett  vildt  »Landskap 
med  vattenfall»  af  Everdingen,  en  förträftlig  Jordaens,  en  Wouver- 
man  samt  en  Watteau,  inalles  200  dukar,  hvaribland  endast  ett  få- 
tal underhaltiga.  Dessa  taflor  voro  dock  oförmånligt  upphängda 
i   de  låga  och  djupa  rummen. 

Nyårsafton  kom  jag  hem  vid  sextiden  samt  alldeles  lagomför 
att  vara  med  om  granplundringen  och  afsluta  året  i  skötet  af  min 
familj. 

Nyårsuppvaktningen  hos  Deras  Maj: ter  ägde  rum  kl.  ^/2  2.  Jag 
fick  då  framföra  min  ursäkt  för  att  icke  hafva  kunnat  deltaga  i 
den  middag  H.  M.  gifvit  dagen  förut.  En  skål  hade  därvid  före- 
slagits för  Sandels,  som  lämnar  hofvet  samt  efterträdes  af  Ed- 
holm; en  pension  af  2,000  rdr  har  tilldelats  honom  liksom  äf- 
ven Boy,  hvilken  entledigats  från  tjänsten  som  hofstallmästare,  den 
han  för  resten  endast  innehade  till  namnet.  Man  sväfvar  också  i 
okunnighet  om  orsaken,  hvarför  han  fått  denna  pension;  det  är 
en  hemlighet. 

Prins  Oscar,  som  jag  träffade  nyårsdagen  på  slottet,  underhöll 
sig  mycket  lifligt  med  mig  angående  Musikaliska  akademiens  n\ - 
byggnad,    hvilken,    enligt  den  plan  jag  föreslagit,   skulle  uppföras 


3^ 


bakom  utrikesministerhotellet.  Jag  har  låtit  Stenhammar  under- 
söka grunden,  och  han  försäkrar,  att  byggnaden  i  fråga  skall 
kunna  resas  på  klippan,  om  den  dragés  tillbaka  omkring  30  fot 
från  tomtområdets  gränslinje  åt  sjösidan  till.  Det  blir  en  lugn 
och  behaglig  plats  för  akademien,  och  man  vinner  härjämte  den 
fördelen  att  blifva  af  med  kronans  anskrämliga  ruckel  härstädes, 
hvilka  i  alla  fall  omöjligen  i  längden  kunna  få  stå  kvar  i  detta 
vackra  kvarter.  Jag  har  talat  med  statsrådet  Carlson  angående 
saken  liksom  äfven  ånyo  i  går  med  prinsen.  Stenhammar  fick,  som 
jag  ville,  sig  anförtrodt  att  uppgöra  ritningarna.  Regeringen  äm- 
nar af  Riksdagen  be- 
gära medel  till  denna 
byggnad  äfvensom 
till  ett  nytt  bibliotek 
samt  ett  posthus ; 
detta  senare  skall 
uppföras  på  den 
plats,  där  Clara  fat- 
tighus nu  är  beläget. 
Man  har  bedt  mig  om 
en  plan  för  det  se- 
nare bygget,  som  jag 
hade  önskat  anför- 
tro åt  Dahl,  men  då  han  redan  uppgjort  byggnadsförslaget  för 
Biblioteket,  tycker  jag  det  är  bäst,  att  han  äfven  får  uppföra  detsam- 
ma, om  nämligen  medel  härtill  beviljas,  samt  lämnar  i  stället  post- 
huset åt  Törnqvist. 

Bråkenhielms  lilla  flicka  döptes  i  går  och  erhöll  namnet  » Louise » . 
Kungen  och  drottningen  hade  låtit  representera  sig  vid  denna 
ceremoni. 

Regnet  börjar  falla  igen ;   vi  hafva  i  år  ett  sorgligt  vinterväder. 

9  J^^^- 
Var  med  om  två  ungdomsbaler;   den  ena  hos  excellensen  De 
Geer,    den    andra    hos  general  Leijonhufvud.      Båda  utmärkte  sig 


>:  ;^o 


1    r^.^^K. 


)Y     OCH    C.    F.    PAI.MSTIERNA. 


1^6 


7-5^ 


genom  sina  mänga  vackra  unga  damer.  Där  voro  sålunda  två  flickor 
Wachtmeister  från  \'anås,  Louise  Wrangel,  Märta  Bonde,  Märta 
Leijonhufvud,  fröknarna  v.  Åken,  Blomstedt  m.   fl. 

På  nyårsdagen  gaf  Bildt  en  stor  middag,  hvar\id  han  höll  ett 
officiellt  tal,  hvilket  utgör  dagens  stora  händelse.  I  det  han  be- 
klagade   Stockholms    tillbakagång    som   handelsstad  betraktad,  en 

olycka,  som  han  ville 
tillskrifva  järnvägar- 
nas sträckning,  hvil- 
ken  kommit  att  draga 
affärerna  åt  annat  håll, 
dundrade  han  välde- 
ligen  mot  planerna 
att  fortsätta  med  att 
leda  järnvägslinjerna 
i  en  för  hufvudsta- 
dens  intressen  menlig 
riktning  samt  uppma- 
nade nu  alla  goda 
medborgare  att  ener- 
giskt motarbeta  en 
dylik  lösning. 

Talet  mottogs  med 
starka  applåder,  men 
tidningarna  slunga  öf- 
verståthållaren    i   an- 
siktet   beskyllningen,    att  just    han    själf   varit   én    af  de   ifrigaste 
befrämjarne    af   dessa   järnvägslinjer,  hvilka  han  i  dag  så  strängt 
fördömer. 

I  o  Jan. 

I  går  åt  jag  middag  hos  kungen  med  Bildt,  Sven  Lagerberg 
och  några  andra.  På  aftonen  begåfvo  vi  oss  ner  till  drottningen,  som 
ännu  ej  är  i  stånd  att  gå.  Man  spelade  whist,  jag  tillsammans  med 
kungen,  Alfred  Piper  och  Vegesack;  den  sistnämnde  saknar  ej  en 
viss  kvickhet. 


■\  OX     VEGESAC 


—  157  — 
Edholm  har  börjat  sin  tjänstgöring  som  hofmarskalk  och  före- 
faller mycket  lugn.  Jag  kan  dock  ej  annat  än  beklaga  honom  öfver 
att  vara  fastkedjad  vid  detta  slafgöra,  hvilket,  hur  lysande  det  än 
kan  förefalla,  i  själfva  verket  är  en  mycket  tung  börda  att  bära 
på.  Samtidigt  skall  E.  tills  vidare  äfven  bibehålla  chefskapet  för  de 
kungl.   teatrarna.    Edholms  redbara  karaktär  och  ordningssinne  göra 


EXC.    WACHT.MEISTER    TAGER    EMOT    DROTTNING    I.OLISE, 


honom  emellertid  värdig  det  förtroende  man  visar  honom;  däremot 
saknar  han  den  fina,  traditionella,  aristokratiska  förbindlighet,  som 
är  ovärderlig  vid  ett  hof,  i  synnerhet  med  vår  nuvarande  konung, 
hvilken  uteslutande  äger  hjärtats  höflighet  och  denna  endast  till  deras 
tjänst,  som  behaga  honom  personligen.  Sandels  har  dessutom 
gjort  platsen  mycket  svår  för  efterträdaren  genom  att  blindt  lyda 
alla  det  kungl.   parets  nycker  utan  att  någonsin  härvidlag  göra  före- 


-   158  - 

ställningar:  ocksä  hafva  utgifterna  ständigt  stigit  i  höjden.  Nu,  när 
det  blir  fråga  om  att  draga  in  på  staten,  komma  alla  att  finna 
det  nya  systemet  futtigt. 

//  jan. 

Kommer  från  en  familjemiddag  hos  excellensen  Wachtmeister, 
vid  hvilken  voro  närvarande  Axel  W^r  med  grefvinna  samt  deras 
båda  unga,  vackra  döttrar;  vidare  fröken  Henriette  W  r,  dotter  till 
Claes  W:r  och  för  öfrigt  värdens  gamla  flamma.  Vi  beundrade 
julklapparna,  som  husets  enda  barn  erhållit,  en  gosse  på  4,  5  år, 
mycket  snäll  men  ofantligt  bortskämd.  Värdinnan  själf  är  en  be- 
haglig blondin,  född  i  England  och  tillhörande  en  frän  Frankrike 
emigrerad  familj  vid  namn  de  Bourbel. 

Excellensen  Carl  \V:r  har  just  icke  de  yttre  betingelserna  för 
den  plats  han  bekläder.  Han  är  närsynt  med  en  liten  intryckt 
näsa  i  ett  stort  Sokrateshufvud,  ryggen  är  böjd,  äfven  förefaller 
han  besvärad  i  sitt  sätt  att  vara.  Vid  några  och  fyrtio  år  ser  han 
ut  som  en  gubbe,  men  så  fort  han  börjar  tala,  återfår  ansiktet 
sitt  ungdomliga  uttryck,  och  hans  blick  lyser  af  intelligens  samt 
på  samma  gång  af  godmodighet.  Man  anser  honom  \-ara  en  fram- 
stående person,  både  kunnig  och  duglig;  hans  vänner  äro  honom 
äfven  mycket  tillgifna. 

12  jan. 

Erhöll  i  dag  bref  från  fru  G.  Baker,  dateradt  Genua;  hon  bru- 
kar en  gång  om  året  skrifva  mig  till  och  begära  n)'hcter  från 
Sverige,  där  hon  tillbringat  den  korta  tid  hon  var  gift,  och  som 
blef  vittne  till  hennes  galanta  äfventyr,  hvilka  slutade  med  skils- 
mässa. Familjen  Piper  betalar  henne  en  liten  pension.  Fru  B. 
är  en  engelsk-italienska,  som  ej  saknar  intelligens,  men  på  mig 
har  hon  aldrig  utöfvat  någon  dragningskraft. 


I 


16  jan.  j 

Träffade    kungen    ett  ögonblick  i  går,   då  jag  fick  öfverlämna 
en    militärbroschyr,    författad    af  schweiziske    öfverstelöjtnanten   de      :, 


—   159  — 

Perrot  frän  Neuchåtel.  Det  är  tredje  gången  mina  f.  d.  landsmän 
bedja  mig  till  H.  M.  framlämna  sina  tryckalster,  antagligen  i  för- 
hoppning om  att  erhålla  ordnar  i  utbyte;  de  komma  emellertid 
härvidlag  att  blifva  besvikna. 

Jag  gjorde  äfven  Edholm  ett  besök;  han  är  nu  installerad  i 
sin  nya  bostad  på  slottet.  Ett  rykte  går,  att  drottningen  skulle 
vara  i  intressanta  omständigheter,  men  detta  är  föga  troligt  efter 
sjutton  års    uppehåll. 


GREFVINNAN    ELISABETH    PIPER    OCH    FRU    GEORGIXA    BAKER. 


Stenhammars  kostnadsförslag  för  Musikaliska  akademiens  ny- 
byggnad går  löst  på  140,000  rdr.  Prins  Oscar  intresserar  sig 
ofandigt  för  saken;  man  kan  säga  att,  sedan  prinsen  ställts  i 
spetsen  för  denna  konstanstalt,  han  utvecklat  ett  sådant  nit  och  en 
sådan  verksamhetsdrift,  att  han  nära  nog  skapat  densamma  på  nytt. 

Museinämnden  beslöt  att  begära  ett  extra  anslag  till  inköp  af 
några  taflor  från  general  Silfverstolpes  samling,  hvilkas  pris 
öfverstiger  den  årligen  till  konstinköp  anslagna  summan. 

iS  jaii . 

På  statsminister  Sibberns  bal  i  gar  fick  man  se  en  del  riks- 
dagsmän, h vilka  nyligen  anländt  till  staden  i  och  för  det  nu  öppnade 


—   i6o  — 

riksmötet,  begagna  sig  af  tillfället  och  uppgöra  sina  planer  för 
vinterkampanjen.  Henning  Hamilton  höll  sig  afsides  i  en  budoar 
på  tu  man  hand  med  sina  förtrogna,  hvilka  en  efter  annan  aflöste 
hvarandra    därinne.       Något    längre    bort    såg    man    Gripenstedt, 


I 


n^HAMlLT/JH 


HENNING    HAMILTON. 


vidare    Posse,    Erik    Sparre,    Wallenberg    etc.      Alla   sprakade  de 
om  riksdagen  och  smidde  vapen  för  kommande  strider. 

Ehrensvärd,  som  var  hos  mig  i  dag,  säger,  att  regeringen  i 
sin  budget  befinner  sig  på  en  balans  af  en  hel  million,  som 
den    hittills    lyckats    dölja    men  nu  ämnar  tillstå,  på  samma  gång 


i6i 


den  föreslår  bristens  täckande  genom  en  höjnino-  af  brännvins- 
skatten. 

Hamilton    väntas  komma  med  ett  förslag  i  samma  syfte,  ehuru 
grundadt  på  nedsättningar  i  statsutgifterna. 

Gamle  riksdagsveteranen  Schartau  är  döende;  hans  plats  i  för- 
sta kammaren  för  Stock- 
holms stad  blir  svår  att 
besätta.  Det  gäller  att 
bland  borgerskapet  söka 
hnna  en  god  talare.  Kun- 
gen, som  ej  lyckats  upp- 
täcka en  enda  sådan,  har 
fäst  uppmärksamheten  på 
en  högre  ämbetsman,  ju- 
stitiekanslern  Leijonhuf- 
vud,  en  broder  till  sjömi- 
nistern. 

20  Jan. 

Var  i  går  på  middag 
hos  Deras  Maj: ter.  Nu, 
sedan  drottningen  återtagit 
sin  plats  vid  bordet,  är 
klädseln  åter  uniform. 
Hennes  Maj:t  går  stödd 
på  en  käpp;  jag  liknade 
henne  vid  »la  fée  char- 
mante^   en  artighet,   som  c.  g.  LEuoNHUFvn.. 

ej    illa    upptogs.     Hennes 

Maj:t  var  för  öfrigt  under  hela  aftonen  vid  utmärkt  godt  lynne, 
äfven  då  hon  till  mig  vid  whistpartiet  förlorade  4  rdr.  Kungen 
var  äfven  helt  till  sin  fördel,  enkel,  älskvärd  och  lugn.  Han  är 
för  närvarande  sysselsatt  med  att  måla  ett  »Landskap  i  dimma», 
hvilket  är  ganska  magert  till  sin   komposition. 

Jag    skref    och    tackade    å    kungens   vägnar  M.   de  Perrot  för 

II    —    122167.      Daräel,    Minnen.      III. 


1 62 


hans    bok    samt    skickade    honom  i  utb}te    de  miHtära  broschyrer 
H.   M.   utgifvit,  öfversatta  på  franska. 

Bland  taflor,  som  Museum  önskar  inköpa  från  Silfverstolpes 
samling,  är  en  Pepijn  och  en  Molenaer,  och  jag  har  lyckats  härtill 
foga  en  stor  duk  af  Larsson  och  Zoll  » Bondfolk,  begifvande  sig  till 
kyrkan  julafton >>,  hvilken  erbjudes  Museum  för  3,000  rdr.  Bok- 
lund är  af  samma  mening  som  jag,  men  Bielke  påstår,  att  Zolls 
figurer  här  äro  alltför  öfverlägsna  dem  han  eljest  brukar  måla,  för 
att  taflan  skall  kunna  anses  verkligen  representera  denne  konstnär; 

ett  besynnerligt  sätt  att 
bedöma  en  mästares 
verk. 

Riksdagen  öppna- 
des i  går  af  konungen. 
Jag  skolkade  från  cere- 
monien. Man  syssel- 
sätter sig  mycket  med 
ryktena  från  Paris ;  mor- 
det på  Victor  Noir, 
föröfvadt  af  Pierre  Bona- 
parte,  samt  Rocheforts 
förehafvanden  borttaga 
intresset  från  vår  riks- 
dag. 
I  egenskap  af  fadder  bevistade  jag  i  afton  ett  barndop  hos 
Carl  Bonde;  mot  mig  stod  som  kvinnlig  fadder  grefvinnan  d'Otrante. 
Gossen  döptes  till  »Christer»  och  var  insvept  i  ett  slags  linda  af 
röd  sammet  med  guldbrokad,  en  gammal  familjerelik,  som  ej  illa 
harmonierade  med  den  pergamentslika  färgen  på  barnets  lilla  huf- 
vud,  h vilket  pryddes  af  en  aristokratisk  näsa  och  ett  par  för  hans 
ålder  väl  uttrycksfulla  ögon.  Mamma  Eva  såg  långt  fraichare  ut 
än  sin  baby.  Man  var  ängslig  för  makarne  Liljencrantz,  hvilka 
båda  äro  mycket  sjuka. 

Det  tycktes  mig,  som  om  excellenserna  Manderström  och  Sparre 
betydligt  åldrats,  sedan  jag  sist  såg  dem. 


MANDERSTRÖM    OCH    C.    A.    SPARRE. 


-   i63  - 

21  jau. 

Efter  akademisammanträdets  slut  i  afton  gingo  vi  några  styc- 
ken att  fortsätta  diskussionen  vid  ett  glas  punsch  på  Kung  Carl. 
Det  var  Scholander,  Edv.  Bergh,  Törnqvist  och  jag.  Frågan 
gällde  ett  reformförslag  rörande  de  årliga  belöningarna  till  ele- 
verna vid   Fria  konsternas  akademi. 

Hittills    har    det    nämligen    slösats   med  medaljer,  och  samma 


E.    BERGH,    A.    TÖRNQVIST    OCh'^F.    SCHOLANDER. 


elev  har  kunnat  förvärfva  en  tio  stycken  sådana  i  de  många  olika 
undervisningsafdelningarna.  Vi  hafva  sålunda  Tessinska  medaljen, 
Meijerska  medaljen,  Gustaf  III:s  medalj  och  sludigen  Carl  XY:s.  Enligt 
förslaget  skulle  bara  den  sistnämnda  hädanefter  utdelas  samt  en 
enda  för  h varje  täflan.  Öfriga  belöningar  blefve  hedersomnäm- 
nanden och  penningunderstöd;  dessutom  vore  det  meningen,  att 
den  högsta  belöningen  eller  rättigheten  att  söka  stipendiet  för 
utrikes  studier  fortfarande  skulle  reserveras  åt  den  mest  förtjänte 
bland  eleverna. 


—    i64    - 

Det  hnns  fyra  sådana  stipendier,  och  de,  som  för  närvarande 
åtnjuta  dessa,   äro  v.  Rosen,   Salmson,   Perséiis  och  Arborelius. 

22  Jan. 

Konstföreningens  styrelse  sammanträdde  i  dag  för  att  taga  del 
af  redogörelsen  för  föregående  års  verksamhet  och  tillse,  hvilka 
förbättringar  som  kunde  vara  att  införa.  Inträdesafgifterna  hafva 
inbringat  omkring  i,8oo  rdr.  30  st.  taflor  hafva  försålts  till  en- 
skilda personer  och  58  st.  till  föreningens  lotteri;  dessutom  har 
hvarje  medlem  erhållit  ett  exemplar  af  v.  Rosens  vackra  etsning. 
Vi  beslöto  att  sätta  oss  i  förbindelse  med  konstföreningarna  i  Kristi- 
ania och  Köpenhamn  samt  föreslå  dem  ömsesidiga  inköp  eller 
rättare  sagdt  ett  utbyte  af  taflor  till  ett  värde  af  enahanda  be- 
lopp i  och  för  de  särskilda  ländernas  lotterier.  Härigenom  skulle 
artisterna  komma  att  blifva  mera  kända  i  de  skandinaviska  grann- 
länderna och  samtidigt  föreningarnas  utställningar  erhålla  större 
dragningskraft  för  publiken. 

Efteråt  gick  jag  att  höra  professor  Nyblom  föreläsa  om  me- 
deltidens konst.  N.  utmärker  sig  för  klarhet  i  tanken  och  fram- 
sägningssättet.  I  dag  talade  han  om  arkitekturen,  hvarvid  han 
gjorde  jämförelser  mellan  den  grekiska  och  den  kristna  konsten 
samt  redogjorde  för  de  karakteristiska  tecken,  hvilka  utmärka  den 
romanska  och  den  götiska  stilen,  äfvensom  för  dessas  utveck- 
ling och  växlande  former  i  Europas  olika  delar. 

Nyblom  är  professor  i  estetik  vid  Uppsala  universitet  men  har 
bibehållit  sitt  ungdomliga  sätt  som  glad  student. 

24  Jan. 

I  går  hade  vi  von  Möller  och  Ch.  E.  Lewenhaupt  till  middag. 
Det  politiserades  efteråt,  v.  M.  är  kunnig  och  mycket  begåfvad; 
han  uttrycker  sig  ledigt  och  sätter  Hf  i  diskussionen.  Man  före- 
brår honom  en  viss  fåfänga  och  snarstuckenhet ;  emellertid  är  han 
utom  all  fråga  en  öfverlägsen  person.  Jämförd  med  Lewenhaupt 
är  v.  M.  den  nyadlade,  njutande  af  den  ställning  han  genom  sina 
talanger  och  sin  energi  förvärfvat,  ställd  bredvid  den  ärftliga  hög- 
adeln  med  alla  dess   fördomar. 


165 


28  Jan. 

Till  följd  af  en   förkylning  är  jag  dömd  att  hälla  mig  inomhus 
ett    par    dagar    och    måste    därför   afstä   från    slottsbalen  i  afton. 
Kronprins  Fredrik  och  hans  unga  gemål  hafva  anländt  till  kungens 
namnsdag ;   de   åter- 
vända    till     Köpen- 
hamn redan  om  tors- 
dag.    Det   sägs,  att 
prinsessan    vunnit    i 
fråga    om   utseende. 

Jag  har  börjat 
på  franska  öfversätta 
en  ny  katalog  öfver 
Gripsholms  samlin- 
gar, hvilken  Eken- 
stierna  håller  på  att 
upprätta.  Han  skic- 
kar mig  ett  ark  i 
sänder,  så  snart  han 
fått  detsamma  fär- 
digt. Detta  för  mig 
föga  roande  arbete 
hoppas  jag  dock  skall 
medföra  nytta  för 
de  främlingar,  som 
besöka  Gripsholms 
gamla  slott. 

(1.    I)'OTRANTK    OCH    G.   BKÅKENHIELM. 

2g  jan. 

Det  tycks,  som  om  kronprinsessan  Louise  gjort  ett  godt  intryck 
i  går  på  balen;  hon  lär  hafva  blifvit  fetare  och  äfven  vackrare. 
Drottningen,  hennes  moder,  kunde  nu  röra  sig  utan  tillhjälp  af 
käpp.  Efter  supéns  slut  fick  man  se  Harald  W.,  iklädd  ytter- 
rock samt  med  cigarr  i  mun  och  hatten  på  hufvudet,  prome- 
nera  genom    slottsrummen.      Carl   Plåten,  hvilken  fäste  hans  upp- 


—   i66  — 

märksamhet  pä  olämpligheten  af  ett  dylikt  uppträdande,  fick  till 
svar  en  uppmaning  att  ej  blanda  sig  uti  hvad  som  icke  anginge 
honom.  Prins  Oscar,  vid  tillfället  närvarande,  hade  blifvit  mäkta 
förargad.  En  verklig  världsman  skulle  aldrig  gjort  sig  skyldig  till 
ett  sådant  uppförande,  äfven  om  han  varit  drucken.  Det  är  att 
märka,  att  fadern  \V.  är  den  mest  nitiske  aposteln  för  nykterhets- 
rörelsen. 

Bråkenhielm  blef  i  går  på  kungens  namnsdag  upphöjd  till  icke 
mindre  än  fyra  nya  värdigheter:  ryttmästare,  adjutant  hos  H.  M., 
hofstallmästare  samt  chef  för  det  kungl.  hofstallet.  B.  är  för 
öfrigt  värd  den  ynnest  han  åtnjuter,  och  som  för  öfrigt  ej  kan 
skada  någon,  för  sävidt  han  ej  själf  skulle  börja  att  yfvas  här- 
öfver,  ty  högfärd  och  öfvermod  äro  de  fel,  som  andra  hafva  svå- 
rast att  förlåta. 

30  Jan. 

Grefve  Plessen  ger  i  dag  middag  för  det  danska  kronprins- 
paret, till  h vilken  fyrtio  personer  inbjudits.  Det  sägs,  att  detta 
Stockholmsbesök  icke  setts  med  blida  ögon  i  Köpenhamn,  efter 
som  det  äger  rum  midt  under  dess  danssäsong  och  till  på  köpet 
nu,  då  många  danska  familjer  anländt  till  hufvudstaden  enkom  för  att 
få  se  sin  nya  prinsessa. 

På  tisdagen  har  utrikesministern  sin  bal,  och  om  torsdag  reser 
danska  kronprinsparet  hem  igen. 

2  feÖ7'2iari. 

Regementskamratmiddag  i  går  hos  Roger  Björnstjerna.  Efter 
middagen  inbars  i  salongen  en  estrad,  som  bestegs  af  två  sån- 
gerskor och  en  pianist,  h vilken  hade  håret  kammadt  som  Liszt.  Vi 
fingo  nu  höra  åtskilliga  glada  visor,  medan  vi  vid  småbord  rökte 
och  drucko  punsch;  allt  var  nämligen  ordnadt  som  på  ett  café 
chantant.  Pianisten  befanns  sedan  vara  löjtnant  von  Heland,  de 
båda  damerna  voro  löjtnanterna  Tham  och  Aminoff. 

På  balen  hos  Wachtmeister  tillbragte  jag  aftonen  under 
samspråk    med    frih:n    E.   Akerhielm,  fru  Thérése  Grey  och  gref- 


I 


1 6; 


vinnan  d'Otrante,  alla  tre  särdeles  glada  och  vackra  damer.  Kun- 
gen dansade  lika  lifligt  som  sin  måg.  H.  M.  bjöd  mig  till  middag 
om  torsdag. 

^  febr. 

Min    son  Carl,  nyligen  utnämnd  till  underlöjtnant  vid  Flottan, 
åt   jämte    mig    i    går   middag    på    slottet.      Deras    Maj: ter    visade 
den    unge    officern    mycken    vänlighet.     Kungen    förärade    honom 
dessutom   en    utmärkt   vacker 
norsk  dolk,   rikt  arbetad  i  stål 
samt    prydd    med    det    kungl. 
namnchiffret.       Utom     vi     två 
voro    äfven    Wennerberg   och 
Hwasser  inbjudna. 

Baron  Braunerhielm  har  i 
förgår  aflidit. 

I  går  öfverlämnade  kom- 
mittén till  kronprinsessan  de 
för  subskriberade  medel  in- 
köpta presenterna:  en  bord- 
uppsats af  silfver  komponerad 
af  Molin,  4  kandelabrar  af 
Ericsson,  utförda  i  samma  me- 
tall, samt  Edv.  Berghs  tvenne 
taflor. 

8  febr. 

Danska  fursteparet,  som  skulle  hafva  farit  i  torsdags,  har  upp- 
skjutit sin  resa  till  följd  af  prinsessans  snufva;  hon  lär  äfven  vara  i 
intressanta  omständigheter.  Jag  såg  kronprins  Fredrik  i  går  på 
Kungl.  skridskoklubben  men  utan  skridskor.  H.  K.  H.  förefaller 
ej  att  vara  fallen  för  sport,  däremot  glänste  kungen  som  van- 
ligt, iförd  kort  lifpäls  och  pälsmössa,  än  skjutande  grefv:n  Con- 
stance Wachtmeister  framför  sig  på  släde,  än  förande  någon  ung 
dam  vid  handen. 

En  skandal,  som  mycket  låter  tala  om  sig,  rör  portugisen 
Magelhaes,   en  liten,  ganska  oförskämd  och  sprättig  attaché,  hvilken 


KRU    THERESE    GREY. 


„   1 68  ^~- 

äfven  varit  en  särdeles  efterhängsen  beundrare  af  grefvinnann  C. 
Wachtmeister  och  som  nyligen  rymt  fältet,  lämnande  efter  sig  en 
mängd  skulder,  däribland  några  mindre  hederliga.  Sålunda  hade 
han,  under  förevändning  att  komma  grefvin  Chapska  till  hjälp, 
af  sin  kollega  Mr  Sandford  lånat  en  summa  penningar,  som  denna 
dam  hvarken  begärt  eller  sedermera  erhållit.  Dagen  innan  han  gaf 
sig  i  väg  lyckades  M.  af  sin  husvärd  kapten  Palin  mot  lämnad  sä- 
kerhet af  en  med  portugisiska  legationens  sigill  förseglad  koffert, 
innehållande  som  han  påstod  värdepapper,  låna  ett  tusen  francs. 
Då.  kofferten  sedan  öppnades,  befanns  dess  innehåll  endast 
bestå  af  en  gammal  livrérock  samt  några  billets  doux. 

10  febr. 

Kommer  från  invigningen  af  sammanbindningsbanan  mellan 
södra  och  norra  järnvägsstationerna.  Jag  åtföljde  H.  M.  och  dan- 
ske kronprinsen  till  Liljeholmen,  där  de  inbjudna  samlades.  Kl.  i 
satte  sig  tåget  i  gång,  och  vi  foro  i  sakta  fart  genom  tunnlarna 
samt  förbi  de  många  skridskoåkare,  som  på  Riddarholmsfjärden 
omgåfvo  viadukten.  Någon  ceremoni  förekom  för  öfrigt  ej.  Kun- 
gen samt  hans  svenska  och  norska  statsråd  åtföljde  tåget  som  pas- 
sagerare,  och  det  var  allt. 

Till  följd  af  den  myckenhet  is,  som  hindrar  trafiken  på  Öre- 
sund, har  danska  kronprinsparet  nödgats  förlänga  sin  vistelse  här. 
Vi  hafva  för  närvarande    12°  kallt  och  en  strålande  sol. 

Det  förberedes  en  maskeradbal  på  Militärsällskapet,  hvartill  kun- 
gen bedt  mig  åt  sig  rita  en  pierrotkostym  och  frih:n  A.  en  dräkt 
i  öfverensstämmelse  med  flottans  uniform  på  Gustaf  III:s  tid.  Prins 
August  och  bemälda  friherrinna  äro  nämligen  i  spetsen  för  en  kadrilj. 

ig  febr. 

Vintern  fortfar  med  vackert  solsken  och  10  grader  kallt.  Det 
lär  vara  samma  förhållande  i  Skåne;  Sundet  liknar  ett  isfält  och 
kan  snart  befaras  med  släde. 

Danska    fursteparet    är  sedan  några  dagar  åter  i  Köpenhamn. 

I  måndags    deltog    jag  i  en    middag  hos  baron   Gustaf  Åker- 


—  169  — 

hielm  tillsammans  med  Pipers,  Plessens,  grefv:n  Brahe,  Adam  Le- 
wenhaupt  och  några  andra.  Det  dracks  tappert,  så  att  en  och 
annan  lär  haft  rätt  svårt  att  hålla  sig  på  sina  ben  efteråt  på  ut- 
rikesministerns bal,  dit  jag  fann  lämpligast  att  ej  gå.  Dagen 
därpå  åt  jag  hos  ministern  Fournier,  där  jag  träffade  fruarna 
Daschkow,  Rochussen,  Brahe  och  Mecklenburg,  alla  utan  sina  män, 
samt  general  Silfverstolpe,  Jerningham,  Jules  Schwerin,  d"Otrante 
och  några  andra  utan  sina  fruar.  Jag  gjorde  här  bekantskap  med 
attachén  Roger  de  la  Lande,  en  sprätt,  som  ser  bra  ut  och  sam- 
lar konstsaker. 

Vi  hafva  i  dag  begraft  Johan  Liljencrantz;  en  mängd  af  hans 
kamrater  från  Riksdagen  liksom  äfven  af  hans  vänner  och  bekanta 
hade  samlats  till  ceremonien,  som  var  mycket  enkel.  Tidningar 
af  alla  färger  framhålla  den  aflidnes  stora  förmåga  och  de  för- 
hoppningar, som  gått  om  intet  genom  hans  frånfälle.  Han  läm- 
nar icke  desto  mindre  föga  saknad  efter  sig;  den  personliga  äre- 
lystnaden spelade  en  alltför  stor  roll  i  hans  lif  och  dödade  snart 
sagdt  hvarje  annan  känsla. 

2j  febr. 
Ändtligen  hafva  vi  fått  riktig  vinter;  termometern  visar  i  dag 
22°,  samtidigt  med  att  solen  härligt  lyser  från  en  blå  himmel.  Till- 
sammans med  R.  Björnstjerna  och  N.  Gyldenstolpe  åt  jag  mid- 
dag på  Hasselbacken,  dit  det  vackra  vädret  hade  lockat  fullt  hus. 
En  utvald  stråkorkester  underhöll  det  goda  humöret  hos  gästerna, 
•och  champagnen  cirkulerade  flitigt. 

Soirée  dansante  i  går  på  slottet.  Deras  Maj: ter  hade  inbjudit  sex 
unga  damer  samt  sex  gardeslöjtnanter  för  att  låta  dem  öfva  sig 
i  mazurka,  hvilken  dans  man  önskar  åter  skall  komma  på  modet. 
Kungen  uppträdde  själf  som  danslärare,  ehuru  N.  Gyldenstolpe 
påstår,  att  H.  M.  blott  ofullständigt  känner  till  turerna.  Bland  de 
inbjudna  voro  gref:n  Constance  Wachtmeister,  för  närvarande  myc- 
ket i  gunst,  och  frih:n  Ebba  Akerhielm,  hvilka  båda,  liksom  för 
öfrigt  de  flesta  af  dessa  mazurkadansare,  samma  afton  voro  bjudna 
till  Ehrenheims  på  bal.   Drottningen  skall  med  flit  från  nämnda  fest 


170 


hafva  röfvat  dess  fagraste  blommor  till  straff,  för  det  Ehrenheims 
underlåtit  bjuda  hennes  hoffröknar  på  sin  tillställning. 


Kölden    har   minskat   dessa  senaste  dagar,  och  snön  håller  nu 
_  på  att  smälta  bort. 

"  "  ^  I    förgår   på   fettisda- 

oren  var  det  maskeradbal 

o 

hos  drottningen.  Liksom 
förra  året  såg  det  bra 
tomt  ut  med  endast  220 
inbjudna,  h vilka  ej  räckte 
till  att  fylla  de  rymliga 
gemaken;  man  rörde  sig 
för  fritt  för  att  kunna 
njuta  af  nöjet  att  för 
svinna  i  folkvimlet  och 
hade  svårt  att  komma 
i  rätt  stämning.  Kungen 
hade  anordnat  flera  pier- 
rotkadriljer  i  växlande 
dräkter.  Drottningen  å 
sin  sida  hade  utvalt  da- 
merna till  dessa ;  hon  hade 
sökt  få  sådana  af  unge- 
fär samma  storlek  i  h varje 
särskild  grupp.  Hennes 
Maj: t  hade  också  bland 
dem  instuckit  två  till  damer  förklädda  kadetter,  Piper  och  Oelreich. 
Jag  promenerade  med  den  sistnämnde  under  en  half  timme,  troende 
att  det  verkligen  var  ett  fruntimmer.  Jag  var  äfven  en  stund  ka- 
valjer åt  grefvinnan  d'0.,  som  jag  tog  för  en  annan  dam.  Då  jag 
under  samtalet  händelsevis  lät  undfalla  mig  en  anmärkning  om 
d'0.,  frågade  hon:  »Hvad  tror  ni  han  gör»-  »Han  är  kär», 
svarade  jag.      »Huru!     Hvad  menar  ni?  Hvad  har  ni  för  orsak  att 


NILS    GYLUENSTOLPE. 


t 


—  I/I  — 

säga  sä?»  »Men,  min  nädiga,  jag  finner  ingenting  märkvärdigt 
däri,  d"0.  liar  en  ung  och  vacker  fru*;  och  detta  svar  tycktes 
blidka  henne. 

Senare  på  aftonen  kände  jag,  rätt  som  jag  stod,  hur  någon 
stack  sin  arm  under  min.  Det  befanns  vara  en  förtjusande  domino, 
som  omöjligt  kunde  förmås  att  tala  annat  än  norska;  likväl  kände 
jag  snart  igen  den  vackra  frih:n  A.,  med  hvilken  jag  hade  nöjet 
sällskapa  en  del  af  aftonen. 

Min  enda  förklädnad  bestod  i  en  lösnäsa  med  glasögon  och 
ett  par  uppvridna  mustascher,  som  i  förening  med  mina  egna  lära 
gjort  en  komisk  verkan. 

Bland  de  vackraste  maskerna  märktes  fröken  Meldahl  som  norsk 
säterjänta  och  Martina  Ankarcrona  som  spanska;  båda  voro  verk- 
ligen förtjusande.  Prins  August  uppträdde  iförd  sjömansdräkt,  han 
var  mycket  högljudd  och  upprymd. 

Demaskering  ägde  rum  vid  supén,  men  dansen  fortsatte  sedan 
till  kl.    3   på  morgonen. 

Jag  hade  ätit  middag  samma  dag  med  medlemmarne  af  refor- 
merta kyrkans  konsistorium  hrr  Schiissler,  tre  bröder  Giron,  Kramer 
och  pastor  Puaux.  Det  rådde  en  mycket  glad  stämning.  Puaux 
har  i  vinter  hållit  af  allmänheten  högt  uppskattade  föreläsningar 
öfver  Laboulaye  och  hans  arbeten.  Det  är  en  begåfvad  ung  man, 
hvars  vackra  organ  och  behagliga  utseende  jämväl  bidraga  till  hans 
framgångar. 

j"  mars. 

I  går  åt  jag  middag  hos  Scholander  tillsammans  med  Nyblom, 
som  nu  afslutat  sina  föreläsningar  vid  Konstakademien,  de  öfriga 
professorerna  därstädes  samt  tre  bröder  Nyström. 

Vi  hafva  fått  underrättelse  om  Sophie  v.  Möllers,  född  Silf- 
verschiöld,  frånfälle.  Mannen  anlände  till  Skottorp  tolf  timmar 
innan  hon  afled. 

ij  mars. 

Det  angenäma  vädret  lockade  mig  till  Djurgården,  där  jag  i 
Edholms  sällskap  intog  middag.      Min  vän  hade  blifvit  ledig  i  dag 


—     172    — 

till    följd  af  kungens  Strömsholmsbesök,   som  gällde  stuteriet  och 
ridskolan. 

H.  M.  behöfver  då  och  då  röra  på  sig;  denna  vinter  har  han 
varit  ovanligt  stilla.  Större  delen  af  dagen  tillbringar  han  med 
sin  gemål,  färgläggande  bibelspråk  utförda  i  gammal  götisk  bokstafs- 
skrift;  som  bokstäfverna  äro  tryckta,  består  konsten  endast  uti 
att  omsorgsfullt  täcka  dem  med  färg  eller  silfver  och  guld.  Det 
kungliga  paret  lär  vara  till  den  grad  intresseradt  af  detta  arbete, 
att  de  ofta  nog  glömma  bort  middagstimmen. 

I  går  hade  jag  en  ganska  ömtålig  sak  att  afhandla  med  ge- 
neraldirektör Almquist,  hvilken  af  sin  bror,  en  nyligen  afliden  hatt- 
stofferare,  ärft  en  del  taflor  och  inbjudit  Nationalmusei  inköpsnämnd 
att  komma  och  se,  om  bland  dem  några  kunde  anses  värdiga 
att  införlifvas  med  museets  samlingar,  hiköpsnämnden  utvalde  nu 
tio  taflor  samt  anhöll  tillika  att  få  hämta  dem  till  Museum  för  att 
bättre  kunna  taga  dem  i  betraktande;  samtidigt  bad  jag  Almquist 
utsätta  pris  på  hvarje  tafla,  hvilket  allt  han  lofvade. 

Nämnden  beslöt  sedan  att  inköpa  4  stycken  dukar  till  det  pris, 
ägaren  själf  bestämt,  eller  11 00  rdr.  En  vecka  efteråt  kommer 
emellertid  Boklund  med  den  underrättelsen,  att  A.  visserligen  vore 
villig  att  till  Museum  sälja  några  taflor,  men  förbehöll  sig  att  själf 
få  bestämma,  hvilka  han  ämnade  afstå,  sedan  dock  nämnden  dessför- 
innan   gjort    sitt  val,  hvarför  han  nu  anhöll  att  återfå  sina  taflor. 

Stor  uppståndelse;  Bielke  dundrar  och  protesterar.  Boklund  dar- 
rar och  svär,  att  han  trott  nämnden  liksom  han  själf  på  förhand 
hafva  fått  kännedom  om  de  af  Almquist  stadgade  villkoren.  Samt- 
liga nämndens  ledamöter  besluta,  att  köpet  skall  anses  giltigt,  och 
Boklund  förbjudes  att  återsända  taflorna,  som  lagligen  äro  af  Mu- 
seum inköpta. 

Då  jag  åtagit  mig  att  meddela  Almquist  nämndens  beslut,  sökte 
jag  honom  genast,  men  han  var  utgången,  hvarför  jag  i  stället 
lämnade  mitt  kort.  Dagen  därpå  infann  han  sig  hos  mig  poc- 
kande på  sin  rätt  samt  återfordrade  taflorna.  Efter  en  half  tim- 
mes samtal  lyckades  jag  dock  lugna  honom  och  fick  hans  löfte  att 
gå  in  på  köpet. 


I 


—   173  — 

A.  är  emellertid  mycket  förargad  pa  Boklund,  h vilken  verkligen 
ej  visat  sig  som  skicklig  underhandlare,  då  han  erbjudit  nämn- 
den taflor,  som  han  visste  icke  obetingadt  vara  till  salu.  Den 
arme  intendenten,  bestört  och  förlägen  ehuru  något  väl  sent,  såg  sig 
i  andanom  redan  instämd  för  domstol  och  kunde  icke  sofva  om 
nätterna  af  bara  ängslan;  också  blef  han  själaglad,  när  jag  under- 
rättade honom  om  resultatet  af  min   mission. 

iS  mars. 

Affären  med  taflorna  är  ånyo  på  tapeten.  Almquist  tycks  ångra 
sig  och  återfordrar  nu  sina  taflor.  Han  antastade  mig  och  ställde 
till  ett  uppträde  för  den  sakens  skull  på  en  soaré  hos  prins  Oscar, 
gifven  med  anledning  af  änkedrottningens  födelsedag.  Denne  herre, 
som  är  generaldirektör  för  rikets  fängelser,  är  så  ofta  i  beröring 
med  bofvar,  att  han  visst  misstänker  alla  människor  för  oärlighet. 
Han  lät  mig  i  häftig  ton  förstå,  hurusom  inköpsnämnden  mot  honom 
burit  sig  mindre  hederligt  åt.  Jag  talade  i  går  med  grefve  Bielke  om 
saken,  och  vi  öfverenskommo  om  att,  ifall  A.  skriftligen  vände  sig 
till  nämnden  i  ofvannämnda  syfte,  skulle  han  få  sina  taflor  tillbaka. 

Riksdagsdebatterna  angående  de  nya  järnvägsanläggningarna 
slutade  med,  att  Salalinjen  segrade  öfver  Sevallalinjen.  Arvid 
Posses  och  hans  partis  försök  att  genom  anslagsvägran  till  arméns 
sommaröfningar  störta  ministären   misslyckades. 

22  mars. 

Akademiens  för  de  fria  konsterna  högtidsdag  firades  i  går.  Prins 
Oscar  utdelade  belöningarna,  medaljer  åt  Kronberg  och  Nilson  i 
historiemålning  samt  åt  Törnå  i  landskapsmålning.  Kronberg  och 
Törnå  äro  båda  mycket  lofvande.  Sedan  åt  jag  middag  med  pro- 
fessorerna på  Rydberg;  vi  voro  en  tjugu  stycken,  och  stämningen 
blef  mycket  glad,  tack  vare  de  humoristiska  tal  Scholander  höll. 
Sander    var    äfven   med   och  uppläste  af  honom  författade  verser. 

Förra  veckan  gick  militärmaskeraden  af  stapeln  med  tvenne  kadril- 
jer,  den  ena  bestående  af  sjömän  från  Gustaf  III:s,  den  andra  af 
kriorare    från    Gustaf   II   x^dolfs  tidehvarf.      Den  förstnämnda,   som 


—   174  — 

anfördes  af  prins  August  och  frih:n  Ebba  Åkerhielm,  var  mycket 
elegant;  hvad  den  andra  beträffar,  hvilken  utgjordes  af  artilleriof- 
ficerare med  damer,  så  föreföllo  mig  särskildt  de  senares  dräkter 
väl  tunga.  Kungen  hade  till  supé  inbjudit  ett  tjugutal  masker  af 
båda  könen. 

I  går  åt  jag  middag  hos  engelske  ministern  Jerningham,  som 
bjuder  pä  ett  förträffligt  kök  och  utmärkta  viner.  Den  gamle 
Munthe  åt  och  drack  som  en  ung  man  trots  sina  84   år.      Biskop 


,-S6/ 


DIPLOMATISKA    KARKN   I   STOCKHt 


Sundberg  förkrossade  med  sitt  ståtliga  yttre  alldeles  sin  bords- 
granne den  lille  ministern  Fournier;  sällskapet  var  för  öfrigt  ganska 
blandadt. 

Almquist  har  omsider  gått  in  på  köpet,  så  nu  är  den  tråkiga 
saken  ändtligen  ordnad. 

JO  mars. 

Då  jag  i  dag  lämnade  mitt  ämbetsverk,  mötte  jag  kungen, 
som  bjöd  mig  till  middag  samma  dag.  Först  måste  jag  dock  se 
de  arbeten,  H.   M.   håller  på  med,  ett  vackert  »Norskt  landskap»  äf- 

'  Diplomaterna  äro  fr.  v.  t.  h.  Rochussen,  Truchsess.  Curtoys,  Soto  Mayor,  Plessen,  Jer- 
ningham,  Richthofen,  Daschkow,  Fournier  och  Miilinen. 


i7i 


vensom  bibliska  sentenser,  som  han  målar  med  akvarellfärger.  Han 
har  dessutom  påbörjat  ett  större  »Vinterstycke»  med  två  stora  ekar 
i  midten,  något  tungt  i  färgen  men  ganska  harmoniskt. 

Drottningen  uppträdde  med  håret  upplagdt  i  lockar,  hvilket 
föga  klädde  henne;  humöret  var  emellertid  det  bästa.  Jag  erhöll 
plats  vid  Hennes  Maj:ts 
sida  och  lyckades  under 
måltiden  underhålla  det 
goda  lynnet.  De  andra 
gästerna  voro  Edman  och 
Ch.   E.   Lewenhaupt. 

ji  mars. 

Gustaf  Trolle-Bonde 
hade  i  går  till  middag 
inbjudit  en  20  stycken 
artister  jämte  Snoilsk)-, 
Malmsten  och  excellensen 
Sparre.  Värdens  enkla, 
rättframma  sätt  och  fina 
middagar  förskaffa  honom 
popularitet  bland  mälarne. 
Han  är  också,  kan  man 
säga,  den  ende  verklige 
grand-seigneur,  som  be- 
skyddar konsten;  också 
tänker  jag   man  kommer 

att  erbjuda  honom,  så  snart  det  yppar  sig  tillfälle  därtill,  en  plats 
som  hedersledamot  i  Konstakademien.  Det  finns  ingenting,  som 
så  förmår  vinna  hjärtan,  som  goda  middagar. 

j  apri/. 

Man  berättar,  att  krigsministern  skall  hafva  utfärdat  ett  cirku- 
lär till  alla  öfverstar,  hvilka  fyllt  60  år  och  således  uppnått  pen- 
sionsåldern, med  uppmaning  till  dem  att  inlämna  sina  afskedsan- 
sökninear.      Eketrä  och    Skvtte    skulle  då  blifva  de  första  offren. 


//I 


^.^^. 


y/.^ 


_/^ 


^y— 


CARL    XV    VID    SITT    STAFFLI. 


—    1/6  — 

5  april. 

Prins  Oscar  har  i  dag  skickat  mig  artisten  Gothard  Werners 
betyg;  denne  befinner  sig  för  närvarande  i  Rom.  Änkedrottningen 
intresserar  sig  för  mannen,  hvilken  nu  söker  ett  stipendium  till 
studiernas  fortsättande.  Själf  skrifver  han  äfven  till  mig  i  samma 
ärende,   men  olyckan  är,   att  intet  stipendium  för  tillfället  är  ledigt. 

Vid  Museinämndens  sammanträde  i  går  i  och  för  inköp  af  taf- 
lor  för  året  erbjöd  Wennerberg  oss  en  medelmåttig  tafla  tillhörande 
hans  enskilda  samling  för  250  rdr.  Han  har  redan  en  gång  förut 
fått  oss  att  öfvertaga  en  underhaltig  målning  för  800  rdr.  Jag  fin- 
ner det  olämpligt  af  en  ledamot  i  nämnden  att  föreslå  sina  egna 
taflor  till  inköp ;  därigenom  försätter  han  sina  ämbetsbröder  i  en  obe- 
haglig ställning.      Denna  gång  blef  emellertid  anbudet  afslaget. 

10   april. 

Engelske  legationssekreteraren  Sandford  har  på  begäran  af  ut- 
rikesministern Wachtmeister  blifvit  återkallad.  S.  skall  hafva  för- 
olämpat W:s  fru,  jag  känner  ej  på  hvad  sätt,  men  fallet  måtte 
hafva  varit  svårt.  Damen  i  fråga  är  en  ganska  tilldragande  blon- 
din, hon  t)cks  dock  ej  äga  förmågan  att  hålla  sina  beundrare  på 
vederbörligt  afstånd;  redan  förut  hade  den  lille  portugisen  Magel- 
haes  lyckats  inblanda  hennes  namn  i  sina  älskogshistorier  tillika  med 
damerna  Chapskas,  hvilka  här  hafva  en  tämligen  falsk  ställning. 

Modern  är  nämligen  österrikiske  ministerns  uppenbara  mätress 
och  blef  presenterad  vid  hofvet  af  Daschkow  på  order  af  Gortscha- 
kow,  som  tidigare  lär  hafva  varit  hennes  älskare.  På  detta  sätt 
intvingad  i  Stockholms  societet  har  denna  dam  förklarligt  nog  ej 
allestädes  funnit  något  vidare  sympatiskt  mottagande.  Man  be- 
klagar hennes  två  unga  och  vackra  döttrar,  på  hvilka  deras  mors 
dåliga  rykte  måste  återverka. 

22  april. 

Kungen  har  rest  till  Kristiania  och  stannar  där  tre  veckor. 
Prins  Oscar  är  under  tiden  regent.  H.  K.  H.  skickade  efter  mig 
i    går    för    att  rådfråga  mig  angående  ett  utb\te  af  konstföremål 


mellan  värt  museum  och  South  Kensington-museet,  som  föresla- 
gits af  detta  senare. 

Prins  August  har  fått  ett  recidiv  af  samma  svåra  sjukdom,  han 
led  af  för  tre  år  sedan. 

En  af  Gripenstedt  författad  artikel,  utgörande  svar  på  Henning 
Hamiltons  interpellation^  till  ministären,  och  som  gendrifver  dennes 
yrkanden  på  en  förstärkning  af  konungamakten,  har  väckt  en  viss 
oro.  Exministern  framhåller  nämligen  här  med  skärpa  den  skefva 
ställning,  hvari  de  nuvarande  statsråden  befinna  sig,  då  deras  infly- 
tande, enligt  hvad  han  låter  förstå,  skulle  af  monarken  själf  mot- 
verkas. Han  påpekar  faran  af  att  gifva  mera  makt  åt  en  kung, 
hvilken  han  anser  vara  i  stort  behof  af  förmyndare,  som  kunna 
hindra  honom  att  begå  dårskaper.  Se  där  hvad  man  läser  mellan 
raderna  i  denna  uppsats. 


24  april. 

Edholm,  som  förlorat  ett  vad  till  hoffröken  Reuterswärd,  bjöd 
i  går  på  middag  på  Hasselbacken.  Öfriga  damer  voro  statsfrun 
grefvinnan  Piper,  Hedvig  Bråkenhielm,  Aurore  Gyllenhaal  samt 
båda  Braunerhielmarna ;  den  äldre  af  systrarna  tyckl  es  mycket  intres- 
serad af  N.  Gyldenstolpe.  Vädret  var  så  mildt,  att  vi  åto  vid  öppet 
fönster.  Jag  anmodades  vid  desserten  att  hålla  tal  för  värden.  I 
samma  stund  champagnen  serverades,  erhöll  hvarje  dam  en  soltjä- 
der; det  lär  så  brukas  i  Paris.  Vi  återvände  tillstaden  med  ång- 
slup,   och  herrarne  gingo  sedan  upp  till  Edholm  för  att  röka. 

Drottningen  besökte  förra  veckan  Uppsala  för  att  i  dess  bibliotek 
ur  gamla  manuskript  afteckna  forngötiska  bokstäfver,  ämnade  att 
återgifvas  i  färger  i  hennes  album ;  Thulstrup  och  Djurklou  voro  henne 
härvid  behjälpliga.  Arkebiskopen  hade  anordnat  frukost  äfvensom 
middag  för  den  kungliga  gästen,  som  samma  afton  återvände  till 
Stockholm. 

'  Gripensteds  artikel  vände  sig  mot  Hamiltons  yttrande  under  dechargedebatten  i  Första 
kammaren  äfvensom  mot  hans  genmäie  pä  en  af  J.  A.  Hazelius  med  anledning  af  sagda 
yttrande  författad  tidningsuppsats. 

12   —    122167.      Dar  del,    Minnen.     III. 


■  7S 


y. 


'"/r 


2  maj. 
Gårdagen    \ar    kall    och   reonio-,   h\-artor  den  sedvanliga  folk- 
vandringen till  Djurgården  uteblef.    ]\Ian  höll  sig  beskedligt  hemma. 
För    några   dagar   sedan  hade  jag  den  nåden  att  vara  bjuden 
till    drottningen    på  middag  och  tick  då  se  de  forngötiska  texter, 

Hennes  Maj: t  så  ifrigt  sysslar 
/  med.  Xästan  hela  dagarna  upp- 
tagas af  att  färglägga  dem,  och 
de  enda  damer,  som  få  till- 
träde till  Hennes  Maj: t.  äro 
några  unga  flickor,  väninnor  till 
kronprinsessan  Louise.  En  del 
af  de  förnäma  matronorna  för- 
arga sig  häröfver.  enär  de  så- 
lunda ej  få  tillfälle  att  träffa 
sin   drottning. 

Jag  har  af  drottningen  blifvit 
ombedd  att  till  i  morgon  afton 
söka  få  låna  Egron  Lundgrens 
akvarellportfölj,  för  att  härige- 
nom bereda  ett  angenämt  tids- 
fördrif  vid  festen  till  firandet 
af  hennes  gemåls  födelsedag. 
Kung  Carl  själf  är  ännu  kvar  i 
Xorge. 

Tidningarna  sysselsätta  sig 
för  närvarande  med  folkom- 
röstningen i  Frankrike  samt 
med  ett  mord,  föröfvadt  af 
grekiska  banditer  utanför  Atens  portar  på  mr  Herbert  Lloyd  och 
grefve  Ruol. 

Författarinnan  Octavia  C.  har  skrifvit  mig  till  och  begärt  att 
få  låna  500  rdr.  lag  svarade,  att  jag  olyckligtvis  ej  vore  någon 
kapitalist,  samt  att  jag  mycket  beklagade  att  ej  kunna  komma  en 
så    r)-ktbar    dam    till     hjälp.      Pa    detta   bref  ingick  följande  svar: 


E.    AF    EDHOLM    OCH    A.    REITKRSWAKI 


1/9 


»Det    ni    pä  ett  sa  förträfflig-t  sätt  uttalat  om   mi;:^.   c^^ör  mi_L(  långt 
lyckligare,  än   om   ni  försträckt   mig   500  rdr.  * 


20  maj. 

Riksdagen  afslutades  med  sedvanliga  ceremonier;  endast  pagerna 
saknades.   r3e  höllo  helt  lugnt  på  med  att  frukostera  uppe  på  slottet; 

man  hade  glömt  att  underrätta  dem,   när   processionen  satte  sig  i 
gäng. 

Om  man  bortser  från  förordningen  om  religionsfrihet,  som  un- 
danröjer de  skrankor,  hvilka  hittills  förhindrat  icke  lutherska  tros- 
bekännare  att  bekläda  statens  ämbeten,  samt  beslutet  om  upp- 
förandet af  ett  nytt  bibliotek,  kommer  icke  1870  års  riksdag  att 
lämna  några  mera  märkliga  spår  i  vår  historia. 

En  uppseendeväckande  händelse  får  man  kalla  finansministern 
Gustaf  af  Ugglas'  plötsliga  afskedstagande  endast  några  dagar  före 
Riksdagens  slut.  Kungen  lär  icke  kunnat  med  honom.  Man  kommer 
emellertid  att  blifva  saknad  af  sina  underlydande  pä  grund  af  sitt  vän- 
ga  sätt.  Ugglas  har  godt  hjärta  och  är  uppfylld  af  den  bästa  \ilja. 
men  han  synes  sakna  fasthet  och  beslutsamhet.  Till  dess  man 
finner  en  lämplig  efterträdare,  skall  Ehrenheim  fungera  ad  interim. 
Man  hade  väntat  en  mera  omfattande  ministerkris,  samt  att  Carl- 
son skulle  ersättas  af  Sundberg,  men  denne  lär  haf\-a  gjort  som 
villkor  för  sitt  inträde  i  konseljen,  att  Lagerbjelke  äfven  ginge  in,  och 
denne  senare  kunde  icke  besluta  sig  härför. 

Kungens  intresse  är  lör  när\"arande  mycket  upptaget  utåt  ord- 
nandet af  hans  konst-  och  antikvitetssamlingar,  h\ilket  arbete  an- 
förtrotts  åt  en  herr  Falke,  direktör  för  Lichtensteinmuseet  i  Wien, 
som  just  nu  hit  anländt.  Det  är  en  anspråkslös  och  väluppfost- 
rad  man,  som  tyckes  första  sin  sak.  Till  biträde  får  han  kapten 
O.  v.  Knorring,  densamme,  som  frän  Egypten  tillsände  Stock- 
holms Dagblad  den  märkliga  artikeln.  Danske  målaren  Gertner  är 
också  hitkommen  för  att  måla  kungens  porträtt. 

Resultatet  af  folkomröstningen  i  Frankrike  \-äcker  här  ingen 
förvåning,  och   man    tycker,   att  kejsaren  handlat  välbetänkt,  dä  han 


—  i8o  — 

sålunda  tydligen  kunnat  visa  de  republikanska  deputerade,  att  de  ej 
representera  landet. 

Vid  sin  återkomst  från  Norge  medförde  H.  M.  till  mig  några 
vackra  minnesgåfvor,  som  han  några  dagar  senare  efter  middagen 
pa  ett  mycket  hjärtligt  sätt  öfverlämnade. 

Drottningen  var  den  dagen  vid  dåligt  lynne.  Hon  lär  känna 
sig  svartsjuk  öfver,  att  Falke  tar  alla  kungens  lediga  timmar  i  an- 
språk och  därigenom  hindrar  honom  från  att  i  hennes  sällskap 
färglägga  sentenser,   såsom  förut  under  hela  vintern  skett. 


J.    KÄLKE. 
De  öfriga  äro  E.  Braunerhielm,  Edholm  och  W.  Wrangel. 

Jag  besöker  emellanåt  Egron  Lundgren  för  att  få  goda  råd  för 
min  ak\  arellmålning.  Han  berättade  mig  i  förgår,  att  en  förläg- 
gare uppmanat  honom  att  låta  utgifva  en  skildring  af  hans  resa  i 
Indien.  Om  han  bestämmer  sig  härför,  tviflar  jag  ej  på,  att  han 
får  all  möjlig  heder  äfvensom  vinst  af  företaget. 

Lundgren  har  arbetat  strängt  denna  vinter  och  afsändt  till  Lon- 
don en  hel  mängd  akvareller.  Hans  arbeten  äro  m)cket  skickligt 
utförda;  de  utmärka  sig  genom  sin  elegans  och  sin  färg,  men  de 
kunna  samtidigt  ei  frånkännas  en  konventionell  prägel  samt  ett 
visst  salongskoketteri.      Han   utväljer  i  naturen  blott  det,  som  kan 


—   i8i  — 

tilltala  en  finkänslig  publik.  Man  kan  likna  Lundgrens  akvareller 
vid  buketter,  sammansatta  af  med  konstnärlig  smak  utvalda  blom- 
mor,  tagna  från  ett  drifhus. 

Ett    telegram    från  Pirre  Horn  i  Paris  förmäler,   att  Wahlberg 
har   stor  framgång  på  salongen  och  att  han  erhållit  guldmedaljen. 


25  maj. 

Deltog  i  går  på  Nacka  i  Konstakademiens  professorers  middag 
till  danske  målaren  Gertners  ära.  Denne  porträttmålare  saknar  visst 
ej  talang,  men  den  är  af  en  förskräckligt  realistisk  art;  dessutom 
tycks  han  vara  mycket  nöjd  med  sin  egen  person.  Ed\'.  Bergh, 
som  lyckats  till  Köpenhamns  museum  sälja  sin  » Björkskogsinteriör > 
för  3,000  rdr,  hade  ställt  sig  i  spetsen  för  denna  fest. 

Jag  har  i  dag  tillbragt  dagen  på  Gripsholm,  dit  jag  oaktadt 
ett  förskräckligt  väder  begaf  mig  jämte  Puaux.  Ombord  träffade 
vi  gamle  Aug.  Anckarsvärd  med  döttrar  och  barnbarn,  ett  tio- 
tal medlemmar  af  släkterna  Gripenstedt  och  Mannerskantz,  med 
hvilka  vi  gjorde  bekantskap  och  hvllka  hjälpte  oss  att  fördrifva 
tiden.  Särskildt  lyckades  fröken  Gripenstedt,  som  är  mycket  vac- 
ker och  begåfvad,  att  tjusa  Puaux  med  sin  konversation.  Eken- 
stiernas,  som  voro  beredda  på  vår  ankomst,  visade  oss  Gripsholm 
och  utöfvade  värdskapet  här  på  ett  mycket  älskvärdt  sätt. 

Man  väntar  en  ministerkris.  Det  sägs,  att  konseljens  med- 
lemmar anhållit  om  afsked,  och  att  kungen  gifvit  Adlercreutz  i 
uppdrag  att  bilda  ny   ministär. 

26  maj. 

På  aftonen  gjorde  jag  en  promenad  till  Haga,  hvars  park  nu 
är  i  sanning  förtjusande.  Också  var  där  godt  om  folk.  Jag  träf- 
fade på  Falke  och  O.  v.  Knorring,  och  vi  följdes  åt  till  staden,  ta- 
lande om  konst  samt  om  Wien,  hvilken  stad  enliot  Falke  ta^it 
ett  ofantligt  uppsving  sedan  sista  kriget,  som  varit  sä  olyckligt 
för  Österrike,  men  som  näringarnas  kort  därpå  följande  rika  upp- 
blomstring  snart  lyckats  bringa  i  glömska. 

t 


l82 


p 


På  Dramaten  såg  jag  ett  par  nya  stycken  uppföras,  »Plato» 
med  Deland  som  en  landtlig  markis  samt  »Postskriptum»,  en  ro- 
lig satir  riktad  mot  ryktbarheter.  »Froufrou»,  hvilken  pjäs  haft 
stor  framgång  i  Paris  och  Wien,  finner  man  här  allt  för  vågad 
och  skildrande  seder,   som  vi   icke  böra  taga  efter. 


.■c^^ 


HOFFROKNARNA. 

Kmma  och  Anna  Braunerliielm  samt  Louise  Sparre. 


Edholm  förefaller  nöjd  med  årets  dramatiska  säsong  och  be- 
rättade mig  i  dag,  hur  glad  han  känner  sig  öfver  att  hafva  ett 
öfverskott  i  kassan,  h vilket  ej   händt  på  många  år. 

7  P^^^- 
Jag  har  nu  afslutat  min  vaktgöring  hos  kungen,  som  fortgått 
på  Ulriksdal  i  all  stillhet.  När  jag  begagnar  ordet  stillhet,  sker 
det  dock  i  relativ  bemärkelse,  emedan  dagarna  tillbragts  dels  i 
staden  dels  på  lustslottet  samt  för  öfrigt  under  ständiga  utflykter 
än  i  vagn  än  i  båt.  Alla  aftnar  njöto  vi  i  fria  luften;  förfrisk- 
ningar    hade    vi    med     oss,    och    klippan    tjänstgjorde   som  bord. 


183 


Detta     är    ett    utmärkt    sätt    att    draga    fördel   af   Nordens  korta 
sommar. 

Förutom    af   den    mycket    hyggliga    gref:n    A.    M.    Piper   var 
drottningen  omgifven  af  tre  unga,  alltid  glada  och  vänliga  flickor.^ 
Kungens    uppvaktning    åter    bestod    af  d'Otrante,  Malmborg  och 
undertecknad;  härjämtefär 
ej  förgätas  kammarherren         j 
hos  drottningen  W.  \Wan- 
gel    samt    doktor    Falke, 
en  mycket  godmodig  lärd, 
som  var  med  om  allting. 

Dä  jag  under  förmid- 
dagens lopp  hade  någon 
ledig  stund,  var  jag  Falke 
behjälplig  vid  upprättan- 
det af  katalogen  öfver 
kungens  samlingar,  hvil- 
-ken  jag  äfven  börjat  öf- 
versätta  på  franska.  Där 
finnas  vid  pass  2,300  num- 
mer, bland  h vilka  mänga 
innehålla  en  hel  grupp  af 
konstföremål.  Falke  har 
anslagit  2  månader  till 
detta  arbete;  ersättning 
härför  beräknas  efter  i 
pund  sterling  om  dagen.     - 

Kungen  har  härjämte  för-  ..  a.  ;.i,,... 

länat    honom  Vasaorden. 

Den  märkligaste  händelsen  under  denna  tid  var  de  nya  stats- 
rådens tillträdande  af  sina  ämbeten.  De  åto  en  dag  middag  på 
Ulriksdal.  Hvad  det  yttre  beträffar,  kan  man  svårligen  påträffa 
en  samling  af  mera  olika  typer.  Bergström  ser  ut  som  en  jätte 
och    påminner    om    ett  väldigt  marmorblock,   ur  hvilket  man   skis- 

'  Fröknarna  Louise  Sparre  samt  Emma  och  Anna  Braunerhielm. 


-   i84  - 

serat  en  staty.  Wsern  är  i  motsats  härtill  en  liten,  bräcklig,  när- 
synt varelse,  hvilken  bär  sitt  hår  och  sin  halsduk,  som  vore  han 
ännu  en  vngling.   Bredvid  Wennerberg  med  de  fina  och  distingerade 


CARL    XV 
Bland  de  närvarande  märkas  grefvarne  G.  A.   Sparre,  L.  v.  Stedingk  j 
v.  Plåten,  R.  von  Rosen,  ' 


anletsdragen    samt  den  imponerande  hållningen    ser   man  den  lille 

Oscar    Alströmer  med  sin  krökta  rygg  och  sin  tankspridda  blick. 

För    öfrigt    gillar    man    allmänt  kungens  val.     Samdiga  dessa 

herrar    äro    hederliga   och  dugande  män.      Bergström,   son  till  en 


-  185  - 

hotellägare  i  Hälsingborg,  har  öfverallt  gjort  sig  bemärkt  genom 
sin  obestridda  öfverlägsenhet  och  blir  troligen  själen  i  den  nya 
reeerineen.     I  sitt  sätt  att  vara  förefaller  han  dock  tämlieen  osli- 


U. 


"!•*«  *'•» 


^^M 

"^-H 


^^-j€%   0 


i    SKRUD. 

enhaupt,  H.   Falkenberg,  fru  W.  Sandels,  E.  af  Edholm,  grefviunan 

:erberg  och  C.  J.   Bonde. 


pad,  talar  gärna  om  sig  själf  och  sina  framgångar  i  kamma- 
ren samt  anfaller  utan  miskund  sina  politiska  motståndare.  Kung 
Carl  synes  numera  ej  vidare  bekymra  sig  om  denna  af  honom 
förut  så  efterlänotade  ministärförändrinor;  antaorlioren  har  han  af  sina 


1 86 


nya    rådgifvare    lika  liten  medgörlighet  att  vänta  som  af  de  före- 
gående. 

Det  kan  också  ej  gärna  vara  annorlunda.  Enär  H.  M.  aldrig 
i  förväg  sätter  sig  in  i  de  frågor,  hvilka  skola  underställas  honom 
i  konseljen,   kan  han  ej  heller  finna  några  argument  för  sina  åsikter, 

då  dessa  samma  frågor 
Iff"  diskuteras,  och  ser  sis:  där- 

V'  för  nödgad  att  gå  in   på 

sina  statsråds  mening, 
hvarom  dessa  redan  förut 
i  regeln  enat  sig. 

Under  hela  denna  må- 
nad såg  jag  ej  kungen 
utom  konseljen  ögna  i  nå- 
gon allvarlig  bok  eller  i 
någon  handling  rörande 
hans  båda  rikens  ange- 
lägenheter. Dagen  bör- 
jade med  fiske.  Kl.  6 
eller  7  f.  m.  gick  H.  M. 
med  d'Otrante  och  Malm- 
borg att  vittja  långrefven, 
som  de  två  matroser, 
hvilka  ro  våra  båtar,  kväl- 
len förut  lagt  ut.  Efter 
att  sedan  hafva  gjort  en 
c  1-.  WERN  promenad   i   drottningens 

sällskap  stängde  han  in 
sig  jämte  sin  gemål  samt  flickorna  Braunerhielm  och  Sparre  i  en 
salong  i  prinsessan  Louises  f.  d.  våning,  nu  förvandlad  till  atelier, 
för  att  färglägga  forngötiska  bokstäfver,  och  denna  sysselsättning 
fortgick  ända  till  middagen. 

Om  aftnarna  spelades  i  regeln  käglor  under  två  till  tre  timmar, 
hvarefter  turen  kom  till  utflykterna  i  vagn  eller  båt,  då  supé 
intogs  i  det  gröna. 


-   187  - 

De  sista  dagarna  blefvo  d'Otrante  och  Malmborg  antagna  till 
elever  vid  färgläggningsarbetet.  Hvad  mig  beträffar,  så  förstod 
jag  att  afhålla  rnig  från  detta  naiva  tidsfördrif  liksom  äfven  från 
kägelslagningen,   i  hvilken  jag  mera  sällan   deltog. 

En  enda  gång  intogo  vi  supé  hos  änkedrottningen  på  Drott- 
ningholm   samt    dagen    efter    midsommardagen   middag  hos  prins 


ro-lV^-SB^^-iJ^i^^***^- 


y^^  //;-€ 


DE    GEERSKA    MINISTAREN    AFGAR. 
Fr.  v.  t.  h.  H.   Falkenberg,   De  Geer,  Carlson,  Ehrenhei 


August  på  Haga,  då  det  äfven  blef  dans  och  mycket  gladt.  Jag 
blef  här  bekant  med  fröken  Antoinette  Lagerbjelke,  en  särdeles 
älskvärd  dam. 

Midsommarafton  gaf  kungen  en  fest  för  alla  sina  grannar  på 
landet;  man  samlades  kl.  72  7,  dansade  omkring  majstången  till 
kl.  9  och  superade  utanför  slottets  veranda.  Två  franska  turister, 
grefvarne  Louis  de  Bouillé  och  d'Estampes,  h vilka  blifvit  mig  re- 


—   i88  — 

kommenderade  af  öfverste  Staaff,  bevistade  äfven  festen .  Den  först- 
nämnde är  en  ättling  till  den  grefve  de  Bouillé/  som  var  Gustaf  III:s 
skyddsling  och  äfven  tillhörde  drottning  Marie  Antoinettes  intima 
krets.  H.  M.  tog  mycket  vänligt  emot  de  unga  herrarne  liksom 
också  en  herr  Mouton,  f.  d.  kejserlig  prokurator,  hvilken  med  fru 
och  son  jämväl  var  närvarande  vid  dansen.  Tolf  kadetter,  där- 
ibland min  son,  hade  rekvirerats  från  Carlberg  såsom  dansörer; 
halfva  antalet  kvarbjöds  att  stanna  öfver  midsommardagen  och 
deltog  i  middagen,  hvarefter  prins  August  på  kvällen  förde  yng- 
lingarne i  sin  båt  till  Haga,  där  en  ny  landtlig  bal  väntade  dem. 


r  -T 


A.    CRONHIEI.M. 

Något  tidigare  gafs  en  annan  stor  middag,  i  hvilken  deltogo 
baron  Truchsess,  bayersk  envoyé  i  Petersburg,  jämte  hans  älsk- 
värda fru,  född  spanska,  samt  grefve  Carl  Wachtmeister  och  baron 
Louis  De  Geer  med  fruar. 

Den  sistnämnde  föreföll  ingalunda  ledsen  öfver  att  hafva  fått 
stiga  ner  från  sin  piedestal  som  politisk  reformator  för  att  i  stället 
presidera  i  Svea  hofrätt.  Däremot  påstår  man,  att  Carlson  tagit 
saken  mycket  tragiskt,  samt  att  han  nära  nog  fällt  tårar,  då  han 
måste  lämna  ifrån  sig  sin  kära  portfölj.  Hvad  beträffar  Ehren- 
heim,   så  tror  jag  han  gärna  återgår  till  privatlifvet. 


^  Såväl    generalen    markis    de    B.  som  hans  son  grefve  Louis  de  B.  blefvo  efter  Ludvig 
XVI:s    misslyckade    fljkt    lill    Varennes,    hvilken    de    sökt    befordra,    af  Gustaf  III  anställda  i 

svensk  tjänst. 


—   i89  — 

Egron  Lundgren  tillbragte  ett  par  dagar  pä  Ulriksdal  som 
kungens  gäst  och  behagade  mycket  Deras  Maj: ter.  Vi  gingo  en 
afton  att  dricka  te  hos  herrskapet  Fåhraeus  på  Västervik,  där 
deras  släkting  Lundgren  nu  vistas  denna  sommar.  Han  arbetar 
för  närvarande  på  sin  skildring  af  engelsmännens  senaste  fälttåg  i 
hidien,  i  hvilket  L.   i  egenskap  af  tecknare  tagit  del. 

Drottningen  med  svit  begaf  sig  en  dag,  den  1 8  juni,  till  Ersta- 
vik  för  att  träffa  kungen,  som  under  fälttjänstöfningarna  där  bi- 
vackerade  med  garnisonens  trupper.  Först  gjordes  en  lång  visit 
hos  godsets  ägare  Peterséns  och  hans  fru,  h varefter  middag  intogs 
bland  trupperna.  Supé  åt  kungen  på  Erstavik,  hvarvid  H.  M.  var 
åtföljd  af  ett  fyrtiotal  officerare.  Jag  for  emellertid  i  drottningens 
sällskap  tillbaka  till  Ulriksdal.  Vägen  från  Erstavik  leder  förbi 
Nacka  och  går   genom  en  särdeles  vacker  trakt. 

Den  26  juni  vid  niotiden  på  morgonen  gingo  vi  allesam- 
mans, jämväl  åtföljda  af  en  dubbelkvartett  sångare,  ombord  på  ånga- 
ren Sköldmön,  förd  af  kapten  Cronhielm,  för  att  under  fyra  dagar 
göra  en  tur  på  Mälaren.  Första  dagen  besöktes  Gripsholm,  där 
doktor  Falke  aflämnades.  Måltiderna  intogos  i  land;  frukost  på 
Hamnskär  och  middag  på  Ekholmen.  Vi  besågo  äfven  Mälsåkers 
gamla  slott,  fordom  grefvarne  Fersens  och  Wachtmeisters  residens 
och  nu  tillhörande  en  tysk  jordbrukare,  hvilken  föreföll  att  vara  mera 
besvärad  än  förtjust  öfver  sitt  ståtliga  slott,  hvarför  han  också  åt 
sig  anordnat  en  rätt  anspråkslös  bostad  bestående  af  några  rum  i 
bottenvåningen.  Hela  första  våningen  står  däremot  oförändrad 
kvar  som  i  gamla  tider.  Den  är  dekorerad  och  möblerad  i  Louis 
XIV:s  stil  med  gyllenläder  på  väggarna  samt  dyrbara  möbler  och 
historiska  porträtt.  Kung  Carl  betraktade  med  en  viss  afund  en 
del  små  inlagda  bord  och  jämväl  de  armstolar  och  mindre  stolar 
af  yppersta  smak  samt  tillika  synnerligen  väl  bevarade,  som  här 
funnos  i  riklig  män^d. 

Detta  slott  är  flankeradt  af  4  torn  af  fyrkantig  form;  stora 
hufvudtrappan  svänger  i  en  dubbel  spiral  och  leder  genom  en  terrass 
försedd  med  en  präktig  balustrad  af  sten.  Belägenheten  är  också 
synnerligen  vacker,  en  park  af  sekelgamla  träd  omgifver  slottet.    På 


IQO 


aftonen  anlände  vi  till  Kolsundet,  där  supén  uppdukades  i  kungens 
bivack,  hvarefter  sången  vidtog  kring  en  större  uppgjord  eld.  Jag 
delade  tält  med  H.  M.    Drottningen  jämte  damer  bodde  ombord  på 

båten.  Jag  började  min 
toalett  morgonen  därpå 
med  att  direkt  kasta 
mig  på  hufvudet  i  sjön ; 
resan  fortsattes,  och  vi 
landade  vid  Tynnelsö, 
ett  fem  våningar  högt, 
till  hälften  förfallet  slott, 
hvilket  på  afstånd  ser 
ut  som  ett  torn.  Detta 
fideikommiss  tillföll  vid 
herr  Hebbes  död  en 
ung  löjtnant  Boström 
samt  förvaltas  för  när- 
varande af  en  Skjölde- 
brand. 

Att  sätta  slottet  i 
godt  stånd  skulle  kosta 
mer,  än  hvad  ett  n)tt, 
bekvämt  inredt  hus  be- 
tingar i  uppförande, 
hvarför  jag  förmodar 
man  afstår  från  före- 
taget. 

Hebbe  nöjde  sig  un- 
der sin  lifstid  med  att 

o.    THOTT. 

väl  underhålla  de  vid- 
sträckta köks-  och  fruktträdgårdarna,  hvilket  satte  honom  i  stånd 
att  med  dessas  produkter  bispringa  Stockholms  fattiga. 

Biskop  Annerstedt  bjöd  oss  på  en  andra  frukost  i  Strängnäs, 
hvars  domkyrka  med  sina  grafvårdar  nu  togs  i  betraktande;  särskildt 
Carl  IX:s,  hvilkens  förgyllda  rustning  dock  blifvit  flyttad  till  Museum. 


v/%.<riz:r 


—   191    - 

Här  förvaras  många  dxrbara  föremål,  såsom  tvenne  rikt  skulpterade 
altarskåp  samt  åtskilliga  kyrkliga  beklädnadsföremal,  däribland 
biskop  Rogges  märkliga  tofflor  från  1300-talet,  som  väckte 
mycken  uppmärksamhet  vid  utställningen  i  Paris    1867. 

Här  träffade  jag  äfven  en  gammal  bekant  från  1848,  baron  Thott. 
Sedan  han  lämnat  sin  tjänst  vid  Skånska  husarerna  och  dä  han 
med  sin  lilla  pension  icke  ansåg  sig  på  ett  sitt  namn  värdigt 
sätt  fortfarande  kunna  lefva  i  Skåne,  beslöt  Thott  att  slå  sig  ner 
i  Strängnäs,     där    han    inköpt    ett    litet   hus   samt  använder  tiden 


\J  A^o  tsÅ    ^yyi.t^,.,^.  £^Af 


G.    D  OTRAXTE. 


till  att  gifva  goda  råd  åt  kringboende  egendomsägare  i  fråga 
om  anläggningen  och  skötseln  af  deras  trädgårdar. 

Kungen  och  sångarne  passade  på  att  uppstämma  några  körer 
i  det  åldriga  templet;  tenoren  Widén  och  barytonen  Björnström, 
båda  två  präster,   torde  här  känt  sig  hemmastadda. 

Strängnäs  är  en  vacker  liten  stad,  mycket  snygg  samt  täckt 
belägen. 

Middagen  intogs  på  en  af  träd  omgifven  klippa  vid  Kvicksund, 
där  vi  tillbragte  några  timmar  under  skämt  och  glam.  Prins 
August  anlände  nu  i  Boys  sällskap  pä  sin  lilla  ångare  »Therése» 
och  sällade  sig  till  oss  för  den  återstående  delen  af  resan.  Drott- 
ningen och  hennes  damer  befunno  sie  under  hela  denna  färd  vid  be- 


—  192  — 

ständigt  godt  lynne,   tack  vare  särskildt  d'Otrante,   som  visste  att 
roa  dem  genom  att  oupphörligt  hitta  på  nya  galenskaper. 

Natdäger  togs  vid  Strömsholm;  slottet  besågs  först,  hvarefter 
supé  serverades  ombord.  Jag  åtföljde  sedan  kungen  jämte  d'Otrante 
och  Edholm  till  Fischerström,  som  åt  oss  anordnat  sängplatser. 
Det  hus  han  bebor  har  ett  behagligt  läge  på  en  höjd  V4  mil  ifrån 

och  midt  emot  slottet. 
Drottningen  hvilade  äfven 
ut  här  en  stund;  landshöf- 
ding  Charpentier  samt  her- 
rar Schenström  och  Tham 
"~;^^  5^%^  uppvaktade,  jämväl  nu  pa- 

H'"^    Vlf=  radklädda. 

Den    28    juni  tillbrag- 
-  tes     med    att    på  en  liten 

smutsig  ångare  » Norberg » 
fara  längs  Strömsholms  ka- 
nal. Utan  att  just  vara 
mycket  pittoreska  äro  dess 
■•.'V"  stränder  likväl  leende  samt 

prydda    med    vackra   träd 
^.*"*        ^  och    frisk   grönska.      Man 

^i?yh|vUv^  färdas    förbi     flera    bruk, 

däraf  vi  besåg^o  två,  näm- 

E.  G.    POPPIUS.  _  ° 

ligen  Ramnäs  och  Sura- 
hammar. Det  förras  ägare  baron  Wilhelm  Tersmeden  infann  sig 
ombord  och  inbjöd  oss  till  en  ståtlig  frukost.  Fru  Eketrä  med 
döttrar  deltog  i  densamma. 

På  Surahammar,  hvilket  bruk  förefaller  än  mer  sjudande  af 
arbetsflit,  residerar  familjen  Zethelius,  som  äfven  förplägade  oss 
på  det  rikligaste.  Hufvudbyggningen,  försedd  med  torn,  är  modern 
och  af  en  något  vågad  smak.  I  salongen  upptäckte  jag  en  mycket 
vacker  målning  af  en  konstnär  ur  Rembrandts  skola.  På  kväl- 
len voro  vi  åter  vid  Strömsholm. 

Den    29  juni    samlades    det  på  många  håll  skingrade  sällska 


—   193  — 

pet  åter  ombord  kl.  9  till  frukosten,  h varefter  förmiddagen  an- 
vändes till  att  bese  stuteriet,  först  detsammas  moderston  med  sina 
föl  nu  ute  på  bete,  därefter  treåringarna  samt  sist  hingstarna  och 
stallen.  Fischerström  satte  sig  upp  på  en  ståtlig  apelkastad  hingst 
af  andalusisk  ras,   som  han  red  för  oss  i  den  högre  skolan. 

Slottsparkens  gamla  härliga  alléer  frestade  till  den  grad  kungen 
och  hans  sångare,  att  de  togo  sig  för  att  marschera  fram  och 
åter  i  desamma  under  oafbrutet  sjungande,  hvilket  så  tröttade 
H.   M:ts  strupe,  att  han  dagen   därpå  knappast  förmådde  tala. 


EN     SIESTA. 

Fr    v.   t.   h.   Drottningen,   Cail  XV,  Ekenstierna,   Tham,  Edv.  Edholm,  d'Otrante,  E.  af  Edholr 

Widc-n,  Björnström,   Prins  August  och  Cronhielm. 


Den  dubbla  sängkvartetten  bestod  förutom  kungen  och  prin- 
sen af  följande  herrar:  Björnström,  Widén,  Ekenstierna,  Tham, 
Poppius  och  Wennerqvist. 

Vi  lämnade  Strömsholm  samma  dag  kl.  i  e.  m.  och  intogo  en 
sista  middag  i  gröngräset  vid  Bockholms  sund,  hvarpå  hela  sällska- 
pet tog  sig  en  i  den  tryckande  värmen  synnerligen  välbehöflig  siesta. 
På  utbredda  hltar  såg  man  dess  medlemmar  nu  ligga  utsträckta  i  de 
mest  växlande  ställningar.  Löjtnant  Thams  hufvud  hvilade  sålunda 
på  kungens  mage  och,  när  H.   M.  skrattade,  ruskade  Thams  stora 

13  —   I22167.     Dar  del.   Minnen.     III. 


—    194  — 

näsa  helt  lustigt  af  och  an.  På  drottningens  begäran  gjorde  jag 
en  ritning,  framställande  samtliga  i  sällskapet  under  denna  hvilo- 
stund.  Hennes  Maj:t  förvarar  den  ännu  såsom  ett  minne  från 
resan. 

Kl.  I  o  på  aftonen  voro  vi  tillbaka  på  Ulriksdal,  ytterst  be- 
låtna med  denna  för  oss  alla  så  roliga  och  angenäma  utfärd. 

Juli  och  augusti. 

Deras  Majiter,  som  fått  höra  att  jag  ämnade  fara  utrikes,  hade 
inbjudit  mig  att  medfölja  dem  ända  till  Danmark.  Jag  inställde 
mig  följaktligen  den  13  juli  på  Ulriksdal,  hvarifrån  de  höga  resan- 
dena jämte  sviten  tidigt  morgonen  därpå  begåfvo  sig  till  Järfva 
station  och  där  bestego  tåget.  Utan  något  längre  uppehåll  gick 
färden  sedan  till  Skåne.  Åtskilliga  personer  slöto  sig  till  oss  under 
vägen,  såsom  V.  Lundberg  och  Joak.  Beck-Friis  i  Stockholm  samt 
Schildt  i  Hallsberg.  Kungens  uppvaktning  bestod  af  d'Otrante, 
Bråkenhielm  och  Gyllenram,  drottningens  af  hoffröken  A.  Brau- 
nerhielm  samt  båda  baronerna  Wrangel.  Dessutom  medföljde 
Edholm,   som  skulle  sörja  för  måltiderna  under  resan. 

Tiden  tillbragtes  med  att  röka,  sofva,  prata  och  spela  whist. 
Drottningen  förblef  för  det  mesta  i  sin  vagn.  Kungen  lämnade 
oss  i  Höör,  där  Beck-Friis  och  några  andra  jägare  väntade  H.  M., 
som  dagen  därpå  ämnade  jaga  på  Bosjökloster  samt  sedan  fara 
till  Bäckaskog  för  att  därifrån  öfver  Hälsingborg  styra  färden  till 
Fredensborg  i  Danmark. 

Drottningen  fortsatte  till  Eslöf,  dit  vi  anlände  kl.  11  på  afto- 
nen. Landshöfding  Troil  hade  här  anordnat  rum  åt  oss.  Edholm  och 
jag  fingo  vår  bostad  hos  en  gammal  fru,  hvilkens  våning  var  bok- 
stafligen  öfverfylld  med  möbler  af  alla  slag.  Själf  skyndade  jag 
mig  genast  i  säng;  så  dock  icke  min  vän  Edholm,  ty  han  måste 
stanna  uppe  till  kl.  2  likasom  äfven  drottningen  och  hennes  damer, 
emedan  den  koffert,  som  innehöll  Hennes  Maj:ts  natteffekter,  hade 
konjmit  på  afvägar.  Man  blef  tvungen  att  sätta  telegrafen  i  rö- 
relse samt  afsända  expressbud,  allt  dock  utan  resultat.  Kofferten, 
försedd  med  oriktie  adress  till   Bäckasko^,    hade  blifvit  aflastad  i 


195 


Höör  och   kom  först  till   rätta  morgonen  därpå  strax  före  uppbrot- 
tet till  Hälsingborg,   där  drottningen  skulle  gå  ombord. 

Enär  den  toalett,  hon  ämnade  begagna  vid  framkomsten 
till  Köpenhamn,  äfven  befann  sig  i  den  olycksaliga  kofferten,  kan 
man  förstå  Hennes 
Maj :ts  oro  liksom  ock 
hofmarskalkens  och 
landshöfdingens  be- 
kymmer, hvilka  båda 
tillbragte  större  de- 
len af  natten  med  att 
söka  utgrunda,  hvart 
den  kunnat  taga  vä- 
gen, samt  hvem  som 
kunde  hafva  gjort  sig 
skyldig  till  detta  be- 
tänkliga misstag. 

Frukost  intogo  vi 
följande  morgon  hos 
drottningen.  Under 
densamma  anlände 
Hedvig  Bråkenhielm 
för  att  hämta  sin  man. 
Edholm  och  Lund- 
berg begåfvo  sig 
därefter  till  Köpen- 
hamn, men  som  jag 
erhållit  telegram  från 
min  syster  med  upp- 
maning att  hälsa  på 
henne,  tog  jag  tåget  ti 
förde    micr  till  Tullesbo. 


S^-,-'-^^-_ 


AUGUSTA    RA.MEL,    F.    DARDEL. 


Bjersjölagård,  hvarifrån  Biilows  ekipage 
Min  vistelse  här  blef  emellertid  af  kort 
varaktighet;  efter  några  dagars  uppehåll  reste  jag  till  Malmö  för 
att  därifrån  sedan  fara  till  Köpenhamn. 

I  Eslöf  sammanträffade  jag  med  kungen  och  hans  jä2:are,  bland 


—   196  — 

hvilka  voro  prins  Oscar  och  Tornérhielm;  dessa  herrar  hade  lyckats 
skjuta  50  st.   änder. 

Här  fick  jag  höra  den  stora  nyheten,  att  Frankrike  förklarat 
Preussen  krig.  Kungen  gned  förnöjd  sina  händer  och  svor  på, 
att  länge  skulle  det  ej  dröja,  innan  Sverige  blandade  sig  i  leken 
och  ginge  löst  på  preussarne.  H.  M.  fortsatte  till  Hälsingborg 
och  Danmark,  under  det  jag,  glad  öfver  att  hafva  återfått  fri- 
heten,  ilade  vidare  på  min  färd. 

I  kupén  råkade  jag  Sten  Lewenhaupt,  två  bröder  Rosencrantz 
och  grefve  ?vIoltke,  en  dansk  släkting  till  preussiske  generalen. 
Samtalet  rörde  sig  naturligtvis  om  kriget,  och  hvar  och  en  förut- 
spådde fransmännen  en  lysande  framgång. 

I  Malmö  tog  jag  båten  till  Liibeck  samt  begagnade  mig  af 
några  timmars  uppehåll  i  Köpenhamn  för  att  enligt  Kung  Carls 
uttryckta  önskan  bese  kronprinsens  palais.  Först  efter  att  hafva 
uppgifvit  min  titel  samt  den  kungl.  svärfaderns  uppdrag  kunde  jag 
emellertid  förmå  portvakten  att  visa  mig  rummen.  Allt  här  är 
nytt  och  ser  elegant  ut,  dock  utan  någon  lyx  eller  öfverdåd.  Sär- 
skildt  beundrade  jag  kronprins  Fredriks  arbetsrum  i  götisk  stil 
och  salongen  med  sitt  möbeltyg,  broderadt  af  svenska  damer, 
hvilket  gör  en  förträfflig  verkan.  Molins  silfvergrupp  hade  ännu 
icke  blifvit  uppställd.  Portvakten  berättade,  att  kungens  döttrar 
jämte  sina  gemåler  prinsen  af  Wales  och  ryske  storfursten  nu  vore 
anlända,  samt  att  de  ämnade  sig  till  kapplöpningarna. 

Med  samma  båt  som  jag  följde  tre  preussiska  officerare,  som 
återvände  från  en  resa  i  Sverige  och  Danmark;  de  föreföllo 
mycket  belåtna  med  krigsförklaringen. 

Följande  dag  på  morgonen  inträffade  jag  i  Braunschweig ; 
denna  lilla  vackra  hufvudstad  befinner  sig  i  ett  förträffligt  skick 
samt  är  för  en  konstnär  synnerligen  tilltalande.  En  mängd 
åldriga  gafvelhus,  som  hafva  sina  fasader  prydda  med  fina  trä- 
skulpturer, finnas  här  att  skåda;  så  ock  märkliga  monument  från 
i2:e  och  i3:e  århundradena  såsom  bronslejonet,  upprest  på  tor- 
get nära  katedralen  till  minne  af  Henrik  Lejonet,  hvilken  från 
Jerusalem  hemfört  modellen  till   detsamma. 


I' 


—   197  — 

Hertigliga  palatset  är  en  modern  byggnad  i  italiensk  renäs- 
sans med  särdeles  vackra  proportioner.  Jag  besåg  också  museet, 
hvilket  genom  sin  framstående  samling  af  gamla  taflor  är  väl 
förtjänt  att  mera  grundligt  studeras,  än  min  tid  nu  ledsamt  nog 
kunde  tillåta  mig. 

Braunschweig  har  sin  egendomliga  prägel  samt  utmärker  sig 
bland  annat  genom  sina  soldaters  uniformer,  som  äro  paspoalerade  i 
svart,  samt  sina  mycket  feta  hundar,  alla  i  chokoladfärg,  äfven- 
som  genom  sina  godmodiga  invånare. 

På  aftonen  besökte  jag  en  trädgård,  där  man  jämväl  spelade 
på  en  friluftsteater;  åskådarne  hörde  på,  drickande  sitt  öl  eller 
sitt  kaffe.  Under  mellanakterna  dryftades  kriget  men  utan  någon 
vidare  hänförelse;  man  tycktes  taga  det  såsom  en  medicin,  före- 
skrifven  af  doktor  Bismarck. 

När  jag  senare  återvände  till  hotellet,  såg  jag  en  folksamling 
kring  en  uppsatt  proklamation,  hvilken  manade  till  hat  mot  frans- 
männen samt  vädjade  till  de  tappra  braunschweigarnes  patrio- 
tiska känslor. 

Detta  tryckta  plakat  var  försedt  med  borgmästarens  under- 
skrift och  slutade  med  orden :  » Nieder  mit  Napoleon !  Nieder  mit 
dem  Tyrannen  Europas!»  Hvar  och  en  gick,  sedan  han  läst 
innehållet,  helt  lugnt  och  stilla  sina  färde. 

Hertigen  af  Braunschweig  är  endast  en  docka  och  saknar  allt 
inflytande;   Preussen  befaller  här  som  herre. 

Dagen  därpå  fortsatte  jag  till  Cassel.  Landskapet  är  här 
mera  kuperadt  än  i  norra  delen  af  Tyskland.  Man  följer  en  bred 
dalgång  mellan  tvenne  bokbevuxna  bergskedjor;  öfverallt  råder 
välmåga  och  öfverflöd.  Vid  h varje  station  strömmade  militärer 
till,  kallade  att  inställa  sig  vid  fanorna.  Missnöjet  är  stort;  frans- 
männen utskällas  som  tjufvar  och  mördare. 

Anländ  till  Cassel  finner  jag  alla  hotell  upptagna;  slutligen 
efter  ifrigt  sökande  lyckas  jag  erhålla  ett  rum  i  femte  våningen 
på  Hotel  de  L'Europe.  Kyparne  se  viktiga  ut,  tjänstemännen  äro 
högdragna.  Staden  är  välbyggd  och  angenämt  belägen  liksom  i 
en    vidsträckt    park.     Museet  utmärker  sig  genom  sina  rika  sam- 


lingar  särskildt  af  tyska  och  holländska  taflor,  däribland  2  7  af  Rem- 
brandt.  Vid  table  d'hoten  hade  jag  midt  emot  mig  en  amerikansk 
familj;  familjefadern,  som  satt  emellan  sin  gamla,  magra,  sorgsna 
fru  och  sin  vackra,  pigga  dotter,  sysselsatte  sig  endast  med  den 
senare  samt  roade  henne  med  sina  anmärkningar,  åt  hvilka  flickan 
skrattade,  visande  sina  hvita  tänder  och  låtande  de  mörka  ögonen 
turvis  hvila  på  enhvar  af  de  tre  herrarne  midtemot,  d.  v.  s.  på 
mig  och  mina  bägge  bordsgrannar. 

Den  ene  af  dessa  bar  militärläkareuniformen,  var  stor  och  blond 
med  basröst  och  helskägg;  hans  ljusa  blå  ögon  tycktes  lifvas  upp 
under  amerikanskans  eldiga  blickar,  och  hans  vän,  en  ung  läkare 
från  staden,  besvarade  också  i  sin  ordning  den  skälmaktiga,  älsk- 
värda missens  koketteri.  Denna  lek  tycktes  synbarligen  mycket 
roa  henne,  på  samma  gång  som  den  gjorde,  att  tiden  angenämt 
förflöt  mellan  middagens  många  rätter.  Vid  desserten  voro  de 
båda  tyskarne  liksom  magnetiserade,  och  den  lilla  amerikanskan 
njöt  af  sina  eröfringar. 

Sedan  hon  emellertid  lämnat  matsalen  och  man  öfvergått  till 
kaffet  och  cigarrerna,  utbytte  vi,  mina  grannar  och  jag,  våra 
anmärkningar  öfver  den  vackra  utländskans  behag,  erkännande, 
att  hon  förstått  rättvist  dela  sin  gunst  mellan  oss  tre.  Snart  var 
bekantskapen    gjord,   och  vi  samspråkade  nu   som  gamla   vänner. 

Regementsläkaren  hade  som  ung  student  besökt  Sverige  och 
återkommit  därifrån  förtjust  öfver  den  gästfrihet  han  rönt  i  Stock- 
holm och  Uppsala.  Vännen  doktorn  uttryckte  äfven  sina  sympa- 
tier för  Sverige,  och  i  sin  egenskap  af  Casselbo  ville  han  nödvändigt 
visa  oss  omkring  i  trakten,  h varför  vi  också  snart  befunno  oss 
alla  tre  sittande  i  en  bekväm  vagn  samt  under  lifligt  samspråk 
beundrande  den  staden  omgifvande  parkens  präktiga  träd.  Vege- 
tationen är  nämligen  här  den  tänkbart  vackraste,  därför  att  den 
till  följd  af  landets  belägenhet  kan  bjuda  på  de  härligaste  trädslag 
frän  norra,  mellersta  och  södra  Europa. 

\''i  tillbragte  en  utmärkt  angenäm  afton  tillsammans,  emellanåt 
stigande  ur  vagnen  för  att  bättre  se  oss  om,  emellanåt  också  för 
att  intaga  förfriskningar. 


—   199  — 

Dessa  herrar  voro  helt  förvånade  öfver  mina  franska  sympatier; 
de  kunde  ej  förstå  att,  då  vi  själfva  voro  af  germanskt  ursprung, 
vi  icke  skulle  lifvas  af  samma  ädla  känslor  som  Tyskland.  Jag 
genmälde,  att  jag  vissserligen  från  deras  ståndpunkt  sedt  gillade 
idén  om  ett  stort,  enigt  Tyskland,  hvilket  vore  en  storslagen  upp- 
gift, som  Bismarck  föresatt  sig,  och  att  jag  väl  kunde  förstå,  att 
han  trots  Frankrikes  motstånd  ville  söka  genomföra  den,  men  på- 
pekade tillika,  att  man  på  svenskt  håll  ej  kunde  undgå  att  erfara 
en  viss  fruktan  för  en  så  företagsam  granne  som  Preussen.  Dess 
brutala  politik  gentemot  Danmark  vore  ej  ägnad  att  väcka  några 
sympatier  i  Skandinavien. 

Det  låge  däremot  i  Frankrikes  intresse  att  söka  bevara  Skan- 
dinaviens oberoende,  hvarför  vi  naturligtvis  ej  kunde  önska  dess 
försvagande.  Skulle  vi  komma  att  befinna  oss  mellan  Ryssland 
och  ett  allsmäktigt  Tyskland,  vore  vi  också  i  och  med  detsamma 
på  nåd  och  onåd  utlämnade  åt  dessa  två  kolosser. 

Dagen  därpå  hade  jag  ånyo  en  dylik  diskussion,  fast  då  mindre 
angenäm.  Det  var  i  kupén  med  en  hop  tyskar,  hvilka  i  början 
togo  mig  för  en  fransman  samt  betraktade  mig  med  mindre  vänliga 
blickar ;  sedermera,  då  de  fått  reda  på  min  nationalitet,  bådo  de  om 
ursäkt  för  misstaget  och  frågade,  på  hvilken  sida  Sverige  ställde 
sig.  »Det  kommer  att  förblifva  neutralt»,  svarade  jag.  »Godt! 
Men  hvar  befinna  sig  dess  sympatier?»  —  »Opinionen  inom  landet 
är  neutral.^)  —  »Men  den  måste  nödvändigt  luta  åt  någondera 
sidan.»  —  >; Sverige  blandar  sig  ej  i  edra  affärer.»  —  Det  var 
allt,  hvad  de  förmådde  mig  att  uttala. 

Längre  fram  på  dagen,  då  jag  befann  mig  ensam  i  min  kupé,  in- 
trädde ett  slags  Herkules,  tillhörande  landtvärnet  samt  tämligen  öfver- 
lastad  af  starka  drycker.  Han  började  med  att  oförskämdt  fixera 
mig  och  frågade,  om  jag  var  fransman.?  —  »Nej?»  —  »Polack?» 
»Nej!»  —  Engelsman?»  —  Åter  nej! —  »Hvart  reser  ni?  I  hvil- 
ket ändamål?»  —  »För  mitt  nöje!»  —  »Det  var  eget,  ni  måste 
ha  något  annat  mål;  man  reser  icke  i  denna  stund  endast  för  sitt 
nöjes  skull!» 

För    att    ändtligen  komma  ifrån  den  efterhängsne  karlen,   som 


lutade  sig  öfver  mig,  som  om  han  ville  sluka  mig,  låtsade  jag 
sofva;  då  han  slutligen  märkte,  att  han  ej  fick  något  vidare  svar, 
insomnade  han  å  sin  sida  och  snarkade  sedan  oafbrutet  under 
fyra  timmar.  Då  han  framkom  till  sitt  mål,  hade  konduktören 
ett  rysligt  besvär,  innan  han  kunde  få  honom  på  fötter  igen  och 
ut  ur  kupén. 

I  Frankfurt  inträdde  i  kupén  en  herre  och  en  dam,  den  senare 
med  rikt,  burrigt  hår,  ung  och  ganska  vacker;  af  språket  för- 
stod jag,  att  de  voro  ryssar.  Sedan  vi  utbytt  tidningar,  var  be- 
kantskapen snart  gjord.  Mannen,  generalstabsofficer,  skulle  till 
Schweiz  för  att  genomgå  en  mjölkkur;  han  hade  nämligen  svagt 
bröst. 

Det  var  första  gången  frun  lämnade  Ryssland;  också  njöt  hon 
ofantligt  af  hvad  hon  såg  under  resan.  Den  unga  damen  for  allt 
emellanåt  med  sina  små  knubbiga  händer  genom  det  yfviga  håret, 
som  hon  hade  uppkammat  på  kinesiskt  vis;  en  väldig  chignon 
af  blonda  lockar  bar  hon  i  nacken.  Hon,  liksom  mannen,  rökte 
oafbrutet  cigarretter.  Den  senare,  Ijushårig,  lång  och  allvarsam 
med  ihåliga  kinder,  talade  endast  obetydligt  franska;  han  berät- 
tade, att  Ryssland  i  den  stora  konflikten  ärnade  förblifva  neutralt, 
men  att  dess  sympatier  i  regeln  voro  för  Preussen,  hvilket  till 
följd  af  sin  starka  militära  makt  vore  bäst  skickadt  att  upprätthålla 
ordningen  inom  Europa. 

Själf  var  han  född  i  Finland,  hette  Elers  samt  hade  som  sex- 
årig gosse  flyttat  öfver  till  Ryssland ;  dock  behöll  han  fortfarande  i 
kärt  minne  sitt  gamla  fädernesland  och  kunde  äfven  tala  en  smula 
svenska.  För  öfrigt  gjorde  han  intryck  af  att  vara  en  upplyst 
man,  som  mycket  beklagade  det  barbariska  tillstånd,  uti  hvilket 
hans  andra  fosterland  ännu  befann  sig.  Ni  kan  ej  föreställa  er » , 
yttrade  han  i  sorgsen  ton,  »hvad  jag  njuter  af  att  i  utlandet  ändt- 
ligen  kunna  fritt  uttala  mina  tankar.  I  Ryssland  nödgar  mig  för- 
siktigheten att  tiga,  att  misstro  min  omgifning;  ett  enda  förfluget 
ord,  upprepadt  inför  vederbörande,  skulle  bryta  min  bana.  Hos 
oss  är  man  obeveklig  mot  dem,  som  blanda  sig  i  politik  eller 
våga  kritisera  de    styrandes  ^handlingar.      En    vacker  dag  blir  ni 


—     201     — 

helt  enkelt  afhämtad  från  er  bostad  och  ni  försvinner,  utan  att 
edra  närmaste  få  veta,  hvad  det  blifvit  af  er.» 

»Kejsaren»,  tillade  han,  »är  besjälad  af  rättvisa  och  högsint- 
het  men  omgifven  af  lastbart  och  egennyttigt  folk,  som  lägger 
hinder  i  vägen  för  alla  hans  ädla  sträfvanden.  Efter  lifegenska- 
pens  upphäfvande  och  attentatet  mot  hans  lif,  som  blef  en  följd 
däraf,  skrämma  de  inflytelserika  höga  herrarne  honom  oupphör- 
ligen med  de  faror,  som  skulle  följa  på  införandet  af  frihet  i 
Ryssland.  Han  ser  ständigt  för  sig  den  dolk  eller  det  gift,  som 
hotar  att  förkorta  hans  dagar;  hvarför  han  ock  från  att  hafva 
varit  god  och  ädel  i  början  af  sin  regering  nu  är  blifven  orolig, 
misstänksam  och  inbunden. 

Väl  märker  han  de  missbruk  utan  tal,  som  begås  omkring 
honom,  den  mängd  rofferier,  som  hela  ämbetsmannavärlden  gör  sig 
skyldig  till,  men  han  saknar  mod  att  djärft  beträda  reformernas 
väg;  en  hel  kordong  af  janitscharer  spionerar  på  honom  och  hotar 
hans  lif,   om  han    skulle   frestas  att  söka  minska  dess  makt. » 

Enligt  Elers' åsikt  kan  detta  sakernas  tillstånd  ej  blifva  af  någon 
lång  varaktighet,  man  förmår  ej  i  längden  hålla  60  millioner  själar  i 
träldom  till  förmån  för  några  tusen  mäktiga  skurkar;  en  dag  skall 
komma,  då  nationen  fordrar  sin  rätt  att  själf  taga  del  i  ledningen 
af  sina  angelägeixheter,  att  få  en  konstitution  samt  tal-  och  tryckfrihet. 

Sedan  öfvergick  ryssen  till  en  skarp  kritik  af  sina  landsmanninnor, 
hvilka  enligt  hans  påstående  endast  undervisas  i  moderna  språk 
samt  pianospelning,  eljest  ingenting.  De  förstå  sig  rakt  icke  på 
att  sköta  ett  hushåll,  se  till  sina  barn  under  en  knapp  halftimme  dag- 
ligen och  tillbringa  sin  tid  med  allehanda  nöjen  eller  i  sysslolöshet ; 
däraf  äfven  tjänarnes  lättja  och  den  oordning,  som  råder  i  hemmen. 
Emedan  frun  i  huset  aldrig  sätter  sin  fot  i  köket,  blir  också  osnygg- 
heten där  permanent.  Om  man  t.  ex.  med  knifven  skrapar  en 
bordskifva  i  ett  kök,  sak  samma  i  palats  eller  koja,  stannar  på  dess 
blad  ett  halftums  tjockt  lager  smuts,  samladt  på  hög  sedan  år 
tillbaka;   aldrig  har  en  svamp  varit  i  beröring  med  detta  bord. 

Fru  Elers,  själf  infödd  ryska  från  Krim,  lyssnade  på  sin  mans 
beskrifning  och  försäkrade  mig,  att  han  ej  öfverdrifvit. 


202 


Vid  hvarje  station  sågo  vi  soldater,  som  väntade  på  tåget; 
somliga  voro  i  uniform,  andra  civilklädda.  Jag  lade  märke  till  en 
karl,  hvilkens  hustru,  iklädd  Schwarzvalderdräkt,  kort  kjol  och 
mössa  med  svarta  band,  hade  följt  sin  man  till  stationen  samt 
grät  bittert.  Plötsligen  började  hennes  unge,  som  hon  bar  på 
armen,  äfven  att  skrika,  hvarför  den  arma  modern  för  att  tysta 
denne  började  att  dansa  fram  och  tillbaka,  allt  under  det  hon 
fortfor   att  gråta.      Kontrasten  mellan  de  bedröfvade  anletsdragen 

och  hennes  graciösa  rö- 
relser under  dansen  var 
af  den  mest  tragikomiska 
verkan. 

Anlända  till  Rastadt 
hörde  vi,  att  här  sedan 
två  dagar  samlats  mas- 
sor af  trupper.  Floden 
berör  så  att  säga  just 
vid  denna  punkt  järn- 
vägslinjen och  bildar 
jämväl  flera  med  pil  och 
poppel  bevuxna  öar, 
hvarför  en  öfvergång  här 
lätt  tyckes  kunna  verk- 
ställas. Elers  förvånade  sig  öfver,  att  fransmännen,  som  för  åtta 
dagar  sedan  förklarat  krig,  icke  redan  befunno  sig  i  Carlsruhe 
eller  Miinchen;  de  skulle  i  denna  del  af  Tyskland  ej  hafva  rönt 
något  allvarligt  motstånd,  då  ännu  endast  få  trupper  hunnit  här 
sammandragas. 

I  Bayern  vore  opinionen  dessutom  delad,  och  det  utskott,  som 
hade  att  uttala  sig  angående  den  politik,  som  borde  följas,  hade 
röstat  för  neutralitet. 

Den  franska  armén  tycktes  emellertid  ej   vilja  röra  på  sig  utan 

lämna  preussarne  all  önskvärd  tid  att  ställa  sin  armé  på  krigsfot, 

I    Basel    sågo    vi     de    första    beväpnade    trupperna;    det    var 

schweizarne,   som  med  40,000  man  vaktade  sin   gräns.    Vi  måste  i 


SCHWAKZWALDSBONDER. 


203 


omnibus  fara  tvärs  igenom  staden  för  att  komma  till  Olten-sta- 
tionen.  Under  vägen  upptäckte  jag  general  J.  M.  Björnstjerna 
med  fru ;  så  snart  han  känt  igen  mig,  sprang  han  trots  sina  sjuttio 
år  fatt  vagnen  för  att  trycka  min  hand. 

Mellan  Basel  och  Olten  blefvo  vi  bekanta  med  en  ung  ba- 
densare,  som  var  mycket  pratsam;  han  ämnade  sig  till  Schweiz 
för  att  undgå  att  nöd- 

l 


gas  kämpa  mot  frans- 
männen, hvilka  ägde 
alla  hans  sympatier. 
Sin  fiol  förde  han 
med  sig  samt  tänkte, 
under  den  tid  kriget 
varade,  vistas  bland 
Alperna.  Ar  1866 
hade  han  kämpat  mot 
Preussen  och  kunde 
därför  ej  inse,  hvar- 
för  han  nu  skulle 
strida  i  dess  led. 
Preussarne  hatade 
han  formligen  och 
beskyllde  dem  för 
att  behandla  öfriga 
tyskar  som  slafvar 
och  ej  som  bröder. 

Denne  unge  man, 
till  yrket  skogstjänsteman,  var  full  af  lif  och  munterhet;  han  roade 
oss  under  hela  vägen  ända  till  Olten,  där  vi  efter  supén  vid  ett 
glas  landtvin  fortsatte  samspråket.  Badensaren  gick  alltjämt  på 
med  att  misshandla  preussarne,  då  på  en  gång  värdshusvärden 
slår  näfven  i  bordet  och  kallar  honom  landsförrädare,  skrikande 
högt,  att  det  ej  vore  Preussen  striden  gällde  utan  hela  Tyskland, 
samt  att  hvarje  tysk,  som  nekade  sitt  understöd  till  grundandet  af 
ett  enigt  Tyskland,   vore  en  förrädare.      Karlen    liknade    med  sina 


G.  VON   ros?:n, 


MANDERSTROM    OCH 


TORNSTTERNA. 


—    204   — 

stora,  svarta,  djupt  liggande  ögon  och  det  lockiga  håret  stående 
rätt  i   vädret  mer  en  siciliansk  bandit  än  en  tysk. 

Jag  invände,  under  det  jag  sökte  stilla  mannens  förbittring, 
att  hvar  och  en  borde  väl  hafva  rätt  att  få  behålla  sin  egen  öfver- 
tygelse,  h varpå  vi  alla  bröto  upp  och  gingo  till  sängs. 

Dagen  därpå  löste  jag  biljett  till  S:t  Blaise.  Paret  Elers  läm- 
nade mig  under  vägen  för  att  hamna  i  Interlaken.  I  samma  kupé 
som  jag  sutto  ett  hälft  dussin  fransmän,  som  hade  brådt  att  lämna 
Tyskland  och  återvända  till  Frankrike;  likaså  badensare,  hvilka 
för  att  undgå  krigstjänsten  flydde  öfver  till  Schweiz.  Äfven  en  del 
österrikare  voro  med  på  tåget.  Alla  dessa  människor  sprakade 
politik  och  diskuterade  den  krigsplan  kejsaren  antagligen  ämnade 
följa.  Bayern,  hvilket  i  början  tycktes  böjdt  för  att  vara  neutralt, 
hade  just  i  dagarna,  liksom  fallet  äfven  var  med  hela  södra  Tysk- 
land, förklarat  sig  för  Preussen.  Österrike,  Sverige,  Danmark 
och  Italien  syntes  däremot  vilja  förblifva  neutrala.  Tyskland  och 
Frankrike  skulle  alltså,  helt  lämnade  åt  sig  själfva,  nu  få  mäta 
sina  krafter. 

I  Schweiz^  fann  jag  sympatierna  i  allmänhet  vara  för  preus- 
sarne,  emedan  Frankrike  där  betraktas  som  en  för  landets  obero- 
ende farlig  granne.  Vi  erforo  snart  fransmännens  lilla  framgång 
vid  Saarbrlicken,  kort  därpå  åtföljd  af  nederlaget  vid  Wissemburg. 

Den  6  augusti  styrde  jag  i  min  äldste  sons  och  unge  Mintons 
sällskap  åter  färden  till  Sverige. 

Vi  lågo  öfver  natten  i  Ziirich.  Här  hörde  vi  omtalas  Mac 
Mahons  nederlag  vid  Wörth  samt  att  belägringstillstånd  blifvit 
proklameradt  i  Paris.  Från  Romanshorn  foro  vi  i  båt  öfver  Boden- 
sjön, landade  I  Lindau,  togo  där  tåget  och  anlände  samma  afton 
till  Miinchen. 

Morgondagen  användes  till  att  bese  staden  och  dess  museer. 
Tyvärr  voro  de  äldre  taflorna  inpackade  af  fruktan  för  kriget  och 
ett  franskt  infall,  h varför  vi  endast  fingo  se  dem,  som  tillhörde 
nya  Pinakoteket  och  årets  utställning. 

Redan  vid  min  ankomst  till  staden  hade  jag  skickat  ett  bud  för 

'  Där  förf.  nu  lillbragte  en  tid  hos  sin  bror  på  Vigner  i  S:t  Blaise, 


205 


att  söka  rätt  på  den  unge  grefve  v.  Rosen  och  Henrik  Ankar- 
crona  men  utan  resultat.  Vi  misströstade  redan  om  utsikten  att 
få  råka  dem,  då  jag  vid  inträdet  i  en  ölstuga  varseblef  artisten 
Ekvall,  som  höll  på  att  intaga  sin  middag,  och  han  upplyste  mig 
nu  om,  att  Rosen  hade  sin  atelier  i  nya  Pinakoteket.  Vi  be- 
gåfvo  oss  dit  och  funno 
vår  man  i  fullt  arbete  med 
sin  stora  tafla  föreställande 
Erik  XIV  vid  Karin  Måns- 
dotters fötter  och  Göran 
Persson,  som  framlämnar 
en  dödsdom  till  kungens 
underskrift.  Figurerna,  nå- 
got större  än  i  verklig- 
heten, äro  lyckligt  åter- 
gifna,  kostymer  och  inte- 
riördetaljer samvetsgrant 
studerade.  Den  allmänna 
tonen  äfvensom  komposi- 
tionen äro  hållna  i  Leys' 
maner  samt  taflan  utförd 
på  samma  sätt,  som  en 
målare  från  ifrågavarande 
tidehvarf  skulle  hafva  be- 
handlat ämnet. 

Taflan  är  verkligen  god ; 
jag  uppmuntrade  efter  bästa 

förmåga  den  unge  konstnären,  h vilken  syntes  nöjd  med  besöket. 
Rosen  är  för  öfrigt  klen  till  hälsan  och  ganska  excentrisk  samt 
lefver  för  sig  själf,  tagande  råd  af  ingen.  Af  honom  erhöll  jag 
Ankarcronas  adress,  men  vi  gingo  först  att  se  Bavaria,  en  kolos- 
sal staty,  som  behärskar  och  rent  af  förkrossar  tvenne  grekiska 
tempel  i  ett  landskap  af  det  mest  prosaiska  slag. 

Konung  Ludvig  har  velat  uppföra  ett  storartadt  monument  men 
har  endast  lyckats  skapa  en  samling  anspråksfulla  och  disharmoniska 


P.  D.  HOI.M  OCH  GEORG  VON  ROSEN. 


2o6 


verk.  Detsamma  är  förhållandet  med  de  burleska  fresker,  som  om- 
gifva  Pinakoteket,  där  Kaulbach  i  mycket  spirituella  rebusar  slösat 
med  sin  talang,  mera  i  öfverensstämmelse  med  nutidens  dåliga  ger- 
manska smak  än  med  den  byggnads  grekiskt  monumentala  stil,  som 
dessa  målningar  pryda.    Denna  blandning  af  grekisk  och  bayersk 

^^^^^^     konst  gör  på  åskådaren  ett 
IVal^H^^BI     pinsamt  intryck. 

I  MiJnchen  sågo  vi  de 
första  transporterna  af  i 
kriget  sårade  äfvensom  en 
hop  fångar.  Folket  träng- 
des kring  stationen  för  att 
betrakta  denna  rörande 
tafla.  Vi  stannade  där  en 
stund  men  fingo  endast  se 
några  sårade  ligga  ut- 
sträckta på  halm  i  gods- 
vagnarna. Jag  hade  icke 
hjärta  att  betrakta  de  olyck- 
liga franska  fångarne.  Miin- 
chenborna  visa  mycket  del- 
tagande för  de  senare,  man 
bjuder  dem  på  cigarrer 
och  bier. 

Efter  ifrigt  letande  träf- 
fade vi  slutligen  Ankarcrona 
och  hans  fru;  de  voro  sedan  fjorton  dagar  gifta  och  föreföllo  särdeles 
belåtna.  De  unga  tu  följde  oss  till  en  trädgård,  där  de  ämnade 
supera;  det  var  ett  tarfligt  värdshus,  där  stadens  olika  klas- 
ser samlades  för  att  intaga  sina  måltider  och  dricka  sitt  bier  vid 
odukade  bord  med  anlitande  af  järngafflar  samt  utan  servietter 
eller  andra  den  moderna  civilisationens  förfiningar.  Denna  enkel- 
het i  seder  och  brist  på  elegans  förvånar  svensken,  för  hvilken 
den  hemma  hos  honom  allmänt  rådande  lyxen  i  fråga  om  renlighet 
och  yttre  anordningar  är  snart  sagdt  i  alla  klasser  ett  verkligt  behof. 


H.    ANKARCRONA. 


—    207    — 

För  kriget  märkte  jag  ingen  hänförelse;  man  liksom  känner  på 
sig,  att  om  Preussen  blir  segrare,  Bayerns  politiska  oberoende  kan 
blifva  hotadt.  Kungen  är  föga  älskad.  Han  lefver  i  tillbakadra- 
genhet i  sina  gemak  samt  drömmer  endast  om  musik  och  forna 
tiders  ridderskap.  Hans  förtjusning  för  Wagner  har  inga  gränser. 
Efter  att  för  en  tid  sedan  hafva  råkat  i  en  lindrig  träta  med 
sin  kunglige  vän  hade  musikern  tagit  humör  och  begifvit  sig  till 
Schweiz.  Kung  Ludvig,  som  gjort  fåfänga  försök  att  återföra  Wag- 
ner till  sitt  hof,  kunde  slutligen  ej  hålla  ut  utan  begaf  sig  själf 
åstad  för  att  söka  rätt  på  den  store  mannen.  För  att  åt  resan 
gifva  en  mera  poetisk  prägel  företog  han  densamma  helt  och  hållet 
på  hästryggen.  Ministrarne  få  ofta  under  flera  veckor  vänta  på  att 
blifva  mottagna  af  sin  monark,  som  håller  sig  instängd  tillsam- 
mans med  Wagner  och  några  gunstlingar. 

Den  9  augusti  lämnade  vi  Mlinchen  på  aftonen  och  hade  i 
kupén  sällskap  af  fyra  damer,  hvilkas  anletsdrag  jag  på  kvällen 
icke  kunde  urskilja.  De  talade  ett  språk,  okändt  för  mina  öron 
och  som  något  liknade  italienska;  skrattande  och  skämtande  bytte 
de  oupphörligen  sinsemellan  plats  sträckande  ut  sig  så  mycket, 
som  sofforna  det  tilläto.  Vid  dagbräckningen  öfverraskades  jag 
af  att  finna,  huru  vackra  och  distingerade  dessa  unga  damer  voro. 
Den  äldsta  tycktes  vara  trettio,  de  öfriga  mellan  sjutton  och 
tjugu  år  gamla.  Jag  dristade  mig  att  fråga  en  af  dem,  hvad 
det  var  för  ett  skönt  språk,  som  de  talade,  och  fick  till  svar,  att 
de  voro  från  Rumänien. 

Till  Wien  framkommo  vi  mycket  tidigt  på  morgonen  och  hade 
rätt  svårt  att  finna  en  bostad  men  hamnade  till  sist  på  »Erzherzog 
Karl»    vid  Kärnthnerstrasse,  beläget  i  stadens  centrum. 

Sedan  vi  gjort  toalett  och  frukosterat  samt  sett  oss  litet  om  i 
staden,  togo  vi  en  spårvagn,  som  förde  oss  till  Schönbrunn.  Detta 
ståtliga  residens  utmärker  sig  i  synnerhet  för  sin  vackra  park  och 
sina  dyrbara,  mycket  väl  underhållna  trädgårdar.  Själfva  slottet 
är  ofantligt  stort,  men  dess  arkitektur,  som  stammar  från  Maria 
Theresias  tid,  saknar  dock  verklig  storslagenhet;  de  gröna  fönster- 
luckorna förläna  det  dessutom  en  landtlig  prägel.     Vi  voro  inne  i 


208 


kejsarens  föräldrars  rum,   förut  bebodda  af  hertigen  af  Reichstadt 
samt  därförut  af  kejsar  Napoleon. 

På  aftonen  besökte  vi  Volksgarten,  som  bjöd  på  en  utmärkt 
god  musik;  här  samlas  under  sommaren  Wiens  societet.  Damerna 
äro  i  allmänhet  vackra  och  intagande;  de  hafva  ofta  anlag  för 
fetma  och  utmärka  sig  genom  sina  stora  mandelformiga  ögon  samt 
sina  regelbunda  anletsdrag.  Man  har  en  förnimmelse  af  att  vara 
i  grannskapet  af  Orienten. 

Nästa  dag  begåfvo  vi  oss  till  Lichtensteinska  biblioteket,  där 
jag  träffade  den  präktige  doktor  Falke,  direktör  för  detta  liksom 

ock    för    furst     Lichtensteins     tafvelgalleri 

MBK^v..A:^..^..;^vv^yy^^.;     samt  dessutom  en  af  direktörerna  för  öster- 
l^-        /*i|?5ä?r.s  rikiska  museet. 

Han  tycktes  vara  mycket  glad  öfver  att 
få  återse  mig  samt  följde  oss  till  Museum, 
tagande  härvid  vägen  genom  die  Burg, 
som  utgör  en  väldig  stenmassa,  på  tre  si- 
dor inklämd  mellan  krokiga  gator,  och  är 
kejsarens  residens.  Man  ämnar  emellertid 
restaurera  detta  slott.  Vi  sågo  också  det 
TH.  VON  HANsiN.  palats,  som  tillhör  grefven  af  Chambord,  och 

jämväl  det,  som  prinsen  af  Wasa  bebor. 
Falke  förde  oss  genom  stadens  vackraste  kvarter,  där  man  på 
den  plats,  som  fordom  upptagits  af  de  gamla  fästningsvallarna, 
uppfört  palatslika  byggnader.  Det  är  att  märka,  hurusom  Wiens 
utveckling  och  industriella  uppsving  tagit  fart  omedelbart  efter  de 
senaste  nederlagen  mot  Preussen.  F"rån  första  ögonblick  friare  vin- 
dar började  blåsa  på  kejsardömets  mossbelupna  institutioner,  tyckes 
allt  här  hafva  liksom  vaknat  på  nytt  samt  frodats  och  förkofrats.  En 
mängd  rika  magnater  från  Böhmen,  Ungern  och  Siebenbiirgen  hafva 
äfven  flyttat  till  Wien  och  låtit  åt  sig  bygga  präktiga  palats  samt  1 
lefva  här  upp  sina  inkomster.  Man  håller  för  närvarande  på  att  upp- 
föra flera  offentliga  byggnader,  såsom  universitet,  parlament,  muse- 
um m.  m.  Arkitekturen  är  här  den  mest  omhuldade  af  de  sköna 
konsterna;  dess  framstående  mästare  äro  Hansen  för  den  grekiska, 


209  — 


Schmith  för  den  götiska  och  Ferstel  för  renässansstilen.  Byggna- 
derna uppföras  med  stor  ornamental  lyx  och  i  utmärkt  material. 
Skulpturen,  hvilken  till  stor  del  ingår  i  den  yttre  dekoreringen, 
förefaller    mig    dock  att  vara  Wien-arkitekturens   svagaste  sida. 

Vi  lämnade  Wien  den  i8  augusti,  och  resan  fortsattes  under 
hela  natten  fram  till  Ber- 
lin. Trots  kriget  märkte  "*  -f  /^ 
man  här  ingenting  ovan- 
ligt, staden  visade  sitt 
hvardagliga  utseende.  Ef- 
ter att  hafva  installerat 
oss  på  ett  hotell,  upp- 
sökte jag  vår  legation, 
som,  sedan  Fr.  Due  blif- 
vit  minister,  bytt  bostad, 
och  var  det  förenadt  med 
ganska  mycken  svårighet 
att  få  reda  på  adressen; 
~man  skickade  mig  från 
den  ena  gatan  till  den 
andra,  tills  jag  slutligen 
träffade  den  rätta. 

Due  bebor  en  treflig 
våning,  prydd  med  en  del 
miniatyrer,  kuriosa  m.  m. 
Vi  tillbragte  dagen  flane- 
rande på  Unter  den  Lin- 
den samt  besökte  Museum,  där  jag  träffade  Carl  Benedicks,  hvilken 
förargade  mig  genom  sin  brist  på  omdöme  i  fråga  om  konst.  Den 
gamla  tyska  konsten,  rikt  representerad  i  Berlin,  inger  honom  näm- 
ligen fullkomlig  afsmak;  han  förmår  ej  däri  upptäcka  någonting 
vackert  eller  intressant.  I  stället  förde  han  mig  till  en  tafvelhand- 
lare  för  att  visa  mig,  som  han  sade,  en  charmant  duk  af  Achenbach, 
hvilken  han  ämnade  köpa.  Jag  afrådde  honom  dock  från  affären. 
Det    befanns    nämligen   vara    en   vy  från  S:ta  Lucia,  beUst  af  en 

14    -   122167.   Dardel,   Mhincn.     III. 


CARL    BENEDICKS. 


sol  eller  en  måne;  man  kunde  ej  blifva  klok  på  hvilkendera  som 
afsågs. 

Middag  intog  jag  tillsammans  med  Due  och  grefve  Bylandt^  på 
en  restaurang.  De  båda  diplomaterna  svuro  öfver  preussarnes  öf- 
vermod,  ännu  outhärdligare  efter  deras  framgångar.  Bylandt 
klagade  dessutom  öfver  sin  regering,  som  icke  förstod  att  sätta  nog 
värde  på  de  tjänster  han  gjorde  sitt  land  under  denna  för  för- 
hållandena mellan  Preussen  och  Holland  bekymmersamma  tid.  Vi 
sprakade  sedan  om  forna  gemensamma  minnen,  och  måltiden  blef 
på  det  hela  särdeles   glad. 

Due  är  till  sin  natur  rätt  mycket  gascognare  men,  såsom  jag 
tror,  verksam  och  intelligent;  han  saknar  dock  i  viss  mån  den 
värdighet,  man  gärna  ser  hos  sitt  lands  representanter  i  utlandet. 

Samma  afton  afreste  vi  till  Köpenhamn  via  Hamburg  och  Fre- 
dericia.  På  vägen  blefvo  vi  bekanta  med  fru  v.  Wolffradt  från 
Varberg  och  hennes  tre  döttrar,  hvilka  återvände  hem  efter  några 
månaders  vistelse  i  Schweiz. 

I  Köpenhamn  råkade  jag  Ozeroff,'*  som  var  på  väg  till  ryska 
mässan  för  att  deltaga  i  högtidlighållandet  af  storfurst  Alexanders 
ankomst  samma  dag.  Denne  påstås  hafva  infunnit  sig  här  för 
att  stärka  sin  svärfar  i  hans  beslut  att  förblifva  neutral. 

På  båten  till  Malmö  befann  sig  prins  August  jämte  svit  och 
grefve  v.  Engeström  med  fru;  dessa  senare  kommo  från  Paris, 
prinsen  däremot  från  Homburg.  Engeströms  hade  i  såväl  Frank- 
rike som  Tyskland  varit  nära  att  blifva  tagna  för  spioner;  utan- 
för Travemlinde  hade  de  sett  franska  flottan,  som  experimenterade 
med  strålkastare.  Bland  passagerarne  var  äfven  en  ung  Stiern- 
swärd,  hvilken  meddelade  oss  den  förskräckliga  olyckshändelse, 
Erik  Gyllenstierna  råkat  ut  för.  Denne  hade  efter  en  middag  hos  en 
af  sina  grannar  velat  sätta  ett  kvarnhjul  i  gång  och  därvid  ramlat 
ner  i  fallet  samt  slagit  sig  så  illa,  att  han  två  dagar  därefter  afled. 

Järnvägen  förde  oss  öfver  Jönköping  till  Sköfde,  h  vari  från  vi 
med  skjuts  anlände  till  Råbäck,  där  jag  nu  lycklig  och  glad  åter 
befann  mig  i  skötet  af  min  familj. 

'   Nederländsk  minister  i  Berlin,  därförut  i  Stockholm.  -  Se  del   II  sid.  20. 


i6 '  sept. 

Jag-  lämnade  Råbäck  den  1 3  sept.  och  reste  direkt  till  Stock- 
holm. I  går  begrofs  öfversten  baron  Ericson,  död  till  följd  af  en 
operation  för  sten.  Ärkebiskop  Sundberg  förrättade  jordfästningen, 
och  hans  griftetal  beundrades  allmänt.  På  aftonen  hade  vi  en  fest 
på  Hotel  de  Suéde  för  landskapsmålaren  Alfred  Wahlberg,  för  när- 
varande på  besök  i  Sverige  och  som  ej  kan  återvända  till  Paris, 
så  länge  den  belägring  af 
staden,  som  nu  förbere- 
des,  varar.  Där  voro  ett 
30-tal  konstnärer  och  vän- 
ner samlade.  Jag  höll  till 
festföremålet  ett  välkomst- 
tal, då  han  gjorde  sitt  in- 
träde i  lokalen,  och  under 
aftonens  lopp  uppläste 
Dietrichson  af  honom  för- 
fattade verser  öfver  Konst- 
akademiens nuvarande  ut- 
ställning, däri  han  mycket 
skarpt  kritiserade  densam- 

mas  taflor.  Han  låter  näm-  alfrkd  wamlhkrg. 

ligen  i  sin  dikt  personerna 

på  dukarna  stiga  ner  från  sina  ramar  och  nattetid  samspråka  om 
sina  ömsesidiga  brister.  Man  skrattade  uppsluppet  åt  sarkasmer- 
na,  som  voro  verkligen  kvicka;  de,  som  däraf  träffades,  dock  mera 
sötsurt. 

I  dag  åt  jag  middag  med  Edholm,  h varefter  vi  bevistade  den 
nya  synagogans  invigning.  Detta  tempel,  uppfördt  i  orientalisk 
stil  men  med  upptagande  af  vederbörliga  hebreiska  attributer,  är 
byggdt  af  Scholander;  kolonner  och  ornament  i  kyrkans  inre  äro 
af  trä  samt  målade  i  guld  och  färger,  alltsamman  utfördt  med  ut- 
sökt smak,  enkelt  men  ändock  rikt. 

Ceremonien  var  mycket  imponerande,  musiken  förträfflig.  Rab- 
binen    började    med    att  tända  den  lampa,   som  från  denna  stund 


—    212    — 

skall  hållas  ständigt  brinnande.  Han  talade  sedan  en  timme  och 
uppmanade  sina  bröder  att  älska  nästan,  utöfva  välgörenhet  samt 
fördraga  andras  tro.  Denna  predikan  äfvensom  bönerna  voro  full- 
komligt i  öfverensstämmelse  med  vår  egen  religion,  endast  Kristus 
nämndes  icke.  Man  sade  mig,  att  rabbinen,  som  begagnade  sig 
af  svenska  språket,  ehuru  han  jämväl  späckade  sitt  tal  med  he- 
breiska citat,   endast  två  år  varit  i  landet. 

Kungen  har  under  sommaren  vistats  dels  på  Bäckaskog  dels 
på  jakter,  senast  hos  Celsing,  då  det  fäldes  1 3  älgar,  däraf  H.  M. 
sköt  två.  Nu  kommer  monarken  från  Karlsborg,  hvars  nyinrät- 
tade underofficersskola,  som  har  öfverste  Weidenhielm  till  chef, 
inspekterats. 

Edholm  berättar,  hurusom  Carl  XV  ända  till  katastrofen  vid 
Sedan  efter  hvarje  fältslag  eller  fäktning  försäkrat,  att  fransmän- 
nen varit  segrare.  Kungens  adjutant  och  favorit  d'Otrante,  hvilken 
afrest  till  kriget,  gör,  efter  hvad  som  sägs,  för  närvarande  tjänst 
som  adjutant  hos  general  Trochu.  Han  medförde  ett  rekommen- 
dationsbref  till  kejsarinnan  Eugenie,  som  då  var  regentinna.  Hon 
hade  sedan  besvarat  detta  Kung  Carls  bref  endast  några  få  dagar, 
innan  hennes  flykt  från  Paris  ägde  rum. 

ig  sept. 

Egron  Lundgren  tillbragte  en  del  af  förmiddagen  hos  mig  med 
att  gifva  mig  en  lektion  i  akvarellmålning.  Enligt  hans  åsikt  är 
naturen  utmärkt  att  rådfråga,  men  den  skall  ej  slafviskt  efterbil- 
das; man  skall  anordna  den  på  samma  vis,  som  en  kokett  kvinna 
ordnar  en  bukett  blommor. 

Kl.  2  begaf  jag  mig  till  Ulriksdal,  dit  jag  förut  tillkännagif- 
vit  min  ankomst.  Deras  Maj: ter,  som  jämte  uppvaktningen  höllo 
på  med  krocketspel,   tycktes  vara  glada  åt  mitt  besök. 

Kungen  är  nedslagen  öfver  krigets  gång  och  har  numera  inga 
stora  förhoppningar  om  ett  omslag  till  fransmännens  förmån.  Han 
sade  sig  samma  dag  hafva  tillskrifvit  general  Castelnau,  som  be- 
finner sig  på  Wilhelmshöhe.  Jag  föreställde  honom,  att  brefvet  tro- 
ligen skulle  komma  att  blifva  läst  af  preussiska  polisen;   men   H. 


213 


M.  var  öfvertygad  om,  att  lille  Due  nog  hittade  pä  någon  utväg 
att  få  det  adressaten  tillhanda.  ^D.  är  en  utmärkt  diplomat», 
yttrade  H.   M.,    »han  vet  tio  gånger  så  mycket  som  sin  kollega  H.  j 

Det  råkade  vara  första  lysningsdagen  för  hoffröken  Anna  Brau- 
nerhielm.  På  aftonen  spelades  whist  och  efter  teet  biljard.  Hof- 
predikanten  Björnström  återförde  mig  äfvensom  Gyllenram  i  sin 
vagn   till  Stockholm. 

Drottning  Louise  ser  ej  frisk  ut.  Hennes  Maj: t  afvaktar  sedan 
en  månad  underrättelsen   om  sin  dotters  nedkomst. 

Jag  besökte  i  dag 
för  tredje  gången  vår 
utställning,  där  det 
finnes  några  goda 
taflor.  Salmson  har 
»En  spåkvinna  från 
Dalarne»,  som  befin- 
ner sig  midt  i  en 
grupp  kvinnor  samt 
efter  att  hafva  sett  i 
korten  utpekar  en 
ung  flicka  såsom  haf- 
vande.  Denna  duk  har 
varit  utställd  i  Paris 
innevarande  år  och 
inköptes  då  af  baron 

G.  Åkerhielm.  Den  är  vacker  i  färgen,  men  figurerna  äro  ej  naturtrogna; 
det  är  franska  kvinnor  klädda  i  daladräkter.  Wahlberg  har  goda 
landskap.  Edv.  Bergh  är  däremot  icke  lycklig  i  återgifvandet  af  den 
norska  naturen,  hans  tvenne  stora  taflor  från  detta  land  äro  led- 
samma; då  behagar  mig  Rydbergs  mera,  fast  densamma  saknar 
harmoni  i  tonen.  Gertner  visar  en  samling  porträtt  mycket  lika 
originalen,  men  de  påminna  om  kolorerade  fotografier.  Denne  man 
målar  människor,  som  om  han  målade  meloner;  han  äger  rakt 
ingen  känsla  för  det  sköna  och  sätter  lika  mycket  värde  på  ett 
par    stöflar    som  på  ett  par  ögon.     Man  kan  t.   ex.   räkna  hvarje 


J.    \V.    GERTNER. 


~-  214  — 

skäggstrå    i    herr    Pe)Tons     ansikte     samt    äfven    hvart    enda  har 
på   hans  hufviid. 

Kungens  porträtt  är  också  måladt  i  samma  maner;  man  tycker 
ej  utan  skäl,  att  han  här  liknar  en  mycket  upprymd  knekt.  Danska 
skolan  utmärker  sig  annars  genom  sina  vackra  marinstycken  af 
Sören  sen  samt  två  genretaflor  af  Bloch,  h  vilka  äro  särdeles  väl 
utförda. 

21  sept. 

I  gar  mötte  jag  franske  ministern  Fournier,  som  berättade,  att 
han  före  sin  afresa  från  Paris  haft  en  hel  timmes  samtal  med  kej- 
saren, hvilkens  själförmögenher  varit  mycket  nedsatta.  Xär  Na- 
poleon förklarade  krig,  var  han  uppfylld  af  illusioner;  han  trodde 
sig  sålunda  kunna  räkna  på  hjälp  från  en  tredjedel  af  hela  Tysk- 
land,  väntade  af  vSverige   30,000  man  o.   s.   v. 

22  scpt. 

jag  åt  middag  hos  Oscar  Alströmer  och  hans  unga  fru.  Han  är 
nära  60  år,  hon  endast  23.  De  föreföllo  mycket  nöjda  med  hvar- 
andra.  Där  var  äfven  v.  Möller  med  sin  äldsta  dotter.  Han  kom- 
mer frän  Preussen,  där  han  fatt  in  sin  son  vid  ett  dragonrege- 
mente ;  denne  hade  redan  vid  krigets  utbrott  utan  faderns  vetskap 
ingått  såsom   frivillig  i  preussiska  armen. 

Vi  slutade  aftonen  på  teatern,  där  man  gaf  en  pjäs  af  Gold- 
schmidt,  »Engelsmän  i  Indien  ,  hvars  iscensättning  ledts  af  E. 
Lundgren,  h varför  man  också  här  hnner  en  särdeles  intressant  lo- 
kalfärg. 

jag  träftade  i  dag  Charles  Lewenhaupt,  som  återkommer  frän 
Frankrike;  dagen  innan  belägringen  af  Strassburg  tog  sin  början, 
hade  han  lyckats  smyga  sig  ut  ur  staden.  Hans  egendomar  i 
Elsass  hafva  af  preussarne  blifvit  alldeles  utplundrade;  också  ser  han 
sig  till  följd  af  bristande  inkomster  tvungen  att  draga  in  på  sö- 
nernas underhåll.  Den  yngste  af  dem,  Sixten,  tjänar  som  volontär 
vid   ett  franskt   gardesregemente. 


15 


Lewenhaupt  säger,  att  man  tillskrifver  kejsaren  skulden  för 
Sedans  kapitulation,  samt  att  det  aldrig  kommer  att  tillgifvas  ho- 
nom, att  han  hindrat  general  Wimpffen  att  med  återstoden  af  sin 
armé  följa  3:6  Zuavreg:tets  exempel,  som  bröt  sig  igenom  preus- 
sarnes  linier  och  ankom  till  Paris,  visserligen  försvagadt  men  med 
bibehållen  krigsära. 

2j  sept. 

Var  i  gar  inbjuden  att  bevista  kungens  jakt;  bytet  blef  15 
hjortar.  Middagen  efteråt  serverades 
i  riddarsalen  vid  småbord.  Kungen 
hade  vid  sitt  bord  grefvinnan  Con- 
stance Wachtmeister,  Hedvig  Bråken- 
hielm  samt  Oscar  Dickson;  drott- 
ningen vid  sitt  grefve  Schulin,  excel- 
lensen Wachtmeister  och  C.  Man- 
derström.  Prinsarne  och  hofdamerna 
presiderade  hvar  och  en  vid  sitt  bord. 
Det  var  mycket  gladt,  men  serve- 
ringen sker  alltid  för  fort  vid  hofvet. 
På  aftonen  af  brändes  ett  fyrverkeri, 
h varefter  det  dracks  punsch,  då  H. 
M.  föreslog  en  minnesskål  för  gamle 
grefve  Beck-Friis,  död  sedan  senaste 
jakten. 

Bland   gästerna  befann  sig  äfven 
Demirgian,     nyligen     återkommen     i 

sällskap  med  en  vän,  en  armenier,  som  är  khedivens  sekre- 
terare. Dessa  herrar  tro  på  preussarnes  tillintetgörande  genom 
de  guerillaband,  som  bildats  i  landet.  Sedan  Bismarck  förklarat, 
att  Metz  och  Strassbunj  böra  tillfalla  segraren,  ser  det  ut,  som 
om  kriget  skulle  komma  att  envist  fortsättas.  Richthofen,  preus- 
sisk minister  i  Stockholm,  lär  vara  ursinnig  öfver,  att  sven- 
skarne lägga  sina  franska  sympatier  så  öppet  i  dagen,  samt  hotar 
att  hämnas.  Han  säger  sig  mycket  väl  kunna  med  begagnande  af 
den  honom  i  en  neutral  stat  tillkommande  rätten  gifva  en  fest  till 


'9«r^>^ 


c.    BECK-FRIIi 


—    2l6    — 

firande  af  sin  monarks  segrar,  hvarigenom  han  antagligen  skulle 
bringa  det  därhän,  att  pöbeln  i  hufvudstaden  sloge  in  hans  fönster. 
Det  blefve  då  en  casus  belli.  Polisen  är  emellertid  varskodd  och 
på  sin  vakt,  försäkrar  mig  Wachtmeister. 

Kommittén  för  Molins  fontän,  d.  v.  s.  Fock,  Tempelman  och 
jag,  har  i  dag  konstaterat,  att  figurgrupperna  nu  äro  färdiggjutna 
i  brons.  Vi  voro  och  besågo  dem  på  Myntet,  och  gjutmästaren 
Heroldt  tillkännagaf  samtidigt  sin  förestående  afresa  till  Miinchen, 
där  han  ämnar  stanna  öfver  vintern  för  att  sedan  till  våren  åter- 
vända och  fullborda  ciseleringen. 

Ett  telegram  från  Köpenhamn  meddelar,  att  kronprinsessan 
Louise  lyckligen  nedkommit  med  en  prins ;  sedan  sex  veckor  vän- 
tades denna  tilldragelse. 

28  sept. 

Jag  träffade  d"Otrante,  som  kommer  från  Paris;  han  hade  er- 
bjudit franska  staten  sin  tjänst  i  förhoppning  om  att  få  inträda  i 
armén  såsom  ryttmästare,  men  då  man  endast  ville  taga  emot 
honom  såsom  simpel  soldat  vid  infanteriet,  betackade  han  sig  och 
skyndade  tillbaka  till  Sverige  igen. 

Han  anser,  att  tillståndet  i  Frankrike  är  förtvifladt;  arméns 
moral  är  rubbad.  Den  beskrifning  han  gör  öfver  slagfältet  vid 
Gravelotte,  som  han  dagen  efter  striden  besökt,  är  förfärlig;  högar 
af  lik  utaf  människor  och  hästar  snart  sagt  simmade  i  ett  blodhaf. 
Kejsarinnan  hade  han  sett;  hennes  hår  hade  hvitnat.  Mac  INIahon 
är,  enligt  d'0:s  åsikt,  den  ende,  som  skulle  kunna  vara  i  stånd  att 
upprycka  armén,  men  denne  marskalk  befinner  sig  i  fångenskap 
intill  krigets  slut. 

2g  sept. 

Bildt,  som  kommit  in  från  landet,  har  jag  sammanträffat  med; 
vi  sprakade  politik.  Fournier  hade  läst  upp  för  honom  en  sj 
manfattning  af  det  samtal,  han  haft  med  kejsaren  några  dagar  efter 
det  krigsförklaringen  afgifvits.  ^^  Svenske  kungen  har  udofvat» ,  säger 
Napoleon  häri,    »att  ställa  30,000  man  till  mitt  förfogande,  så  snart 


—    217    — 

han  fått  subsidier.  Kung  Carl  har  rätt  att  förklara  krig.  Riksdagen 
kan  neka  att  lämna  nödiga  medel,  men  när  Frankrike  åtager  sig 
detta,   försvinna  alla  svårigheter. »  — 

Fournier  svarade:  »Kungen,  som  älskar  Ers  Majestät,  kan  nog 
sända  30,000  man,  ehuru  han  svårligen  skall  finna  en  minister 
villig  att  kontrasignera  ordern  därom.  Skulle  nederlag  följa,  riskerar 
kungen  emellertid  afsättning.  Föredrager  nu  Frankrike  att  löpa 
denna  fara  framför  att  låta  Sverige  behålla  sin  neutralitet  och  sin 
kung,  vår  vän»?  —  »Vid  ett  sådant  alternativ  >,  svarade  Napoleon, 
»är  neutraliteten  att  föredraga!» 

./  oktober. 

I  fredags  reste  jag  till  Uppsala  för  att  sedermera  fortsätta  till 
Väster-Åkers  kyrka  och  inspektera  de  af  Blackstadius  därstädes  nyli- 
gen restaurerade  målningarna.  Efter  att  hafva  tillbragt  förmiddagen 
med  min  son  Fritz  for  jag  på  Knorrings  inbjudan  med  honom 
ut  till  hans  egendom  Hammarskog,  belägen  vid  Mälaren  omkring 
I-V2  mil  från  staden.  Det  är  en  stor  byggnad  uppförd  af  en  Posse,  ^ 
svåger  till  den  store  Torstenson.  Utsikten  därifrån  är  leende, 
rummen  rymliga  och  bekväma.  Frih:n  Knorring,  född  De  Geer,  är  en 
mera  allvarlig  dam,  som  synes  vara  en  förträfflig  husmoder.  Hen- 
nes fyra  barn  tyckas  mig  nästan  alltför  väl  uppfostrade.  Knorring 
är  äfven  han  en  allvarlig  man,  mycket  försiktig  och  tillbakadragen. 

Följande  dag  reste  jag  med  honom  till  Vik,  där  vi  tillbragte 
dagen.  Grefve  Essen  följde  med  oss  till  Väster-Akers  kyrka,  hvars 
restaurering  förefaller  mycket  lyckad.  De  gamla  målningarna,  hvilka 
delvis  voro  nästan  utplånade,  hafva  blifvit  fullständigt  återställda  i 
I4:e  århundradets  naiva  stil. 

Vi  besågo  därefter  Viks  samlingar,  som  äro  smakfullt  ordnade 
i  den  af  Scholander  för  några  år  sedan  restaurerade  vapensalen. 
Grefvinnan  Essen  var  mycket  älskvärd.  Vi  återvände  sedan  på 
aftonen  till  Hammarskog. 

Dagen  därpå,  som  var  en  söndag,  åhörde  vi  först  predikan, 
som  lästes  af  husfadern,  hvarvid  samtliga  tjänare  jämväl  \-oro  till- 

'     Riksrådet  friherre  Knut  Göransson  Posse. 


städes.  Sedan  gjorde  vi  med  hela  familjen  en  längre  promenad 
kring  Mälarens  stränder.  En  ung  fröken  Knorring,  brorsdotter  till 
värden,  sjutton  är  och  mycket  vacker,  var  äfven  med.  Efter 
middagen  återvände  jag  till  Uppsala  och  fortsatte  sedan  vidare  till 
Stockholm.  Jag  hade  nu  till  ressällskap  grefve  Plåten  och  bruks- 
patron Björkman;  vi  samtalade  om  kriget  och  politiken  för  dagen. 
I  går  åt  jag  middag  hos  Bildt,  hvarefter  han  och  jag  tillsam- 
mans gingo  på  teatern.      I  kväll  gjorde  jag  med  Bildt  en  prome- 


>l/.v^ 


W.    SANDELS    OCH    O.     M.    VON    KNORRING. 


nad  på  Djurgarden  i  månskenet.  Jag  tillrådde  honom  att  söka 
utverka  af  Stockholms  stad,  att  Molin  hnge  uppställa  modellen  till 
sin  fontän  på  den  plats,  som  artisten  själf  anser  vara  den  för  hans 
verk  fördelaktigaste;  herrar  stadsfullmäktige  kunna  dä,  innan  de 
fatta  sitt  beslut,  bilda  sig  en  öfvertygelse  om  denna  fontäns  för- 
tjänster såsom  monument  betraktad. 


7  okt. 
Dyrssen   är  i  staden  för  att  söka  bilda  ett  aktiebolag;  det  är  fråga 
om  inrättandet  af  en  fabrik  i  Göteborg  för  tillverkning  af  kemiska  göd- 
ningsämnen.     Magnus     Hallenborg,     som  jag  mötte,   föreslog  mie 


219 


att  med  honom  besöka  Södra  teatern,  där  vi  sågo  ganska  skrala 
stycken.  Fahnehielm,  med  hvilken  jag  åt  middag  på  Sällskapet, 
begifver  sig  nu  till  Linde,  hvarest  han  köpt  ett  hus;  han  har 
utsetts  till  direktör  för  den  järnväg,  som  skall  förbinda  denna  ort 
med  Örebro. 

Knut  Bonde  gifte  i  går 
bort  sin  dotter  med  löjt- 
nant v.  Horn  vid  Andra 
gardet.  Man  talar  i  sta- 
den om  skilsmässa  mellan 
Th.  Ankarcrona  och  hans 
fru,  född  Lamberg,  hvil- 
ken ehuru  femtioärig  rå- 
kat blifva  kär  i  sonens 
f.  d.  informator  v.  Bergen 
och  nu  vill  gifta  sig  med 
honom. 

Åt  middag  i  går  med       ^  ^^(jK  \ 
Hallenborg.     Har    i    dag      .-':  ^r-.^ 

träffat  reformerte  prästen  v^ 
Puaux,  som  kommer  från 
Sedan,  där  han  under  flera 
veckor  gjort  tjänst  vid 
schweiziska  ambulansen 
som  fältpräst.  Den  beskrif- 
ning  han  gör  öfver  demoralisationen  i  franska  armén  är  bedröflig. 
Det  finns  icke  mer  någon  disciplin,  ej  heller  någon  tillit  till  de 
styrande,  hwånarne  i  de  af  kriget  hemsökta  trakterna  hafva  för- 
lorat allt;  inga  kreatur  där  mera,  ingen  skörd;  ja,  de  sakna  ofta  tak 
öfver  hufvudet.  P.  ämnar  hålla  ett  föredrag  till  förmån  för  de 
sårade. 

Jag  var  sedan  på  middag  hos  arkitekten  Rothstein  tillsammans 
med  Scholander,   E.   Lundgren,  Boklund  och  Anckarsvärd;   det  ta- 


ALLEMU)R(;. 


lades  politik.  Lundgren  prisade  de  engelska  institutionerna  samt 
sökte  bevisa  nyttan  af  en  stark  aristokrati,  utan  hvilken  han  ej 
anser  någon  stabilitet  möjlig.  Enligt  hans  mening  är  i  Frankrike 
just  bristen  på  denna  faktor  den  förnämsta  orsaken  till  de  olyckor, 
som  nu  öfvergå  detta  land.  Napoleon  skulle  i  en  sådan  aristo- 
krati hafva  funnit  en  kraftig  motvikt  mot  folkets  dåraktiga  krigs- 
lystnad. 

lo  okt. 
I  går  var  Lundgren  hos  mig  och  uppläste  ett  tryckark  af  den 
italienska  resebeskrifning,  som  han  ämnar  utgifva.  Det  handlade 
om  vårt  sammanträffande  i  Italien  1842.  L.  ville  först  underrätta 
mig,  innan  han  offentliggjorde  mitt  namn.  Sedan  gjorde  vi  en 
promenad  i  Karlbergsparken  samt  återvände  hem  öfver  Kungs- 
holmen. Lundgren  förutspår,  att  hertigen  af  Aumale  skall  blifva 
regent  i  Frankrike,  Montpensier  i  Spanien  samt  kardinal  Bona- 
parte  nuvarande  påfvens  efterträdare.  Aftonen  tillbragte  jag  på 
Operan  och  hörde  »Afrikanskan».  Signe  Hebbe  är  utmärkt  i  Se- 
likas  roll.  Stycket,  som  uppsatts  med  stor  lyx,  visar  äfven  ett 
godt  samspel;  skada  bara,  att  Ambrosi  skall  vara  så  liten  till 
växten  trots  sina  två  tum  höga  klackar. 

12  okt. 

Få  nyheter  från  Paris'  belägring,  undantagandes  att  inrikes- 
ministern Gambetta  i  ballong  afrest  till  Tours  för  att  uppelda 
sina  kollegers  energi,  ett  kraftprof,  som  utgör  en  af  de  få  upp- 
friskande händelserna  under  detta  krig.  Ministerns  återfärd  genom 
luften  blir  säkerligen  svårare  att  utföra. 

Preussarne  fortfara  med  sitt  skräcksystem;  så  snart  invånarne 
i  ett  samhälle  begagna  sina  vapen  till  försvar,  strax  sättes  eld 
på  deras  bostäder,  och  själfva  nedskjutas  de  eller  hängas.  Puaux 
berättar,  att  ett  engelskt  bolag  ämnar  inköpa  Bazeilles^  samt  låta 
denna  bys  ruiner  kvarstå  i  syfte  att  till  eftervärlden  bevara  ett 
monument,    som    visar,    hur  tyskarne  förstodo  kriget  1S70.      Om- 

'      Fransk    by,    som  af  invånarne   hårdnackadt  förs\arades   mot  tyskarne  och    af  dessa   biet 
nästan  helt  och  hållet  förstörd. 


rådet  skulle  i  så   fall  inhägnas  och  inträdesbiljetter  till  detta  retro- 
spektiva museum  säljas. 

14  okt. 

Hoffröken  Anna  Braunerhielms  bröllop  med  stallmästaren  Sver- 
drup  ägde  rum  i  går  kl.  4  e.  m.  i  Ulriksdals  vapensal;  därefter 
gåfvo  Deras  Maj:ter  middag  vid  småbord  för  130  personer.  Kam- 
marherrarne fungerade  som  värdar  enhvar  vid  sitt  bord.  En 
oförutsedd  omständighet  föranledde  i  sista  stund  en  allmän  om- 
placering af  damerna.  Fru  Hwasser,  inbjuden  till  ceremonien,  hade 
icke  blifvit  medräknad  bland  gästerna  vid  middagen;  hon  anvisa- 
des i  stället  plats  vid  kammarfruarnas  bord.  Aktrisen  och  hennes 
man,  stötta  häröfver,  hotade  att  begära  sin  vagn.  Förste  hof- 
marskalken  fick  nu  order  att  skaffa  frun  plats  bland  de  öfriga 
damerna. 

De  nygifta  sutto  mellan  kungen  och  drottningen;  deras  skål 
blef  föreslagen.  Middagen  var  mycket  glad;  man  förflyttade  sig 
efteråt  till  riddarsalen  för  att  dricka  kaffe  och  därifrån  till  Oxen- 
stiernska  salen  för  att  röka  och  dricka  punsch. 

Bruden  tog  sig  förtjusande  ut,  hon  påminde  om  »Bybruden» 
af  Greuze.  Brudgummen  ser  äfven  bra  ut  men  har  väl  mycket 
markerade  drag. 

Jag  blef  kvarbjuden  till  te.  Kungen  lät  sedan  spänna  för  sina 
små  hästar  för  att  föra  mig  hem.  Bland  brudtärnorna  strålade 
den  vackra  fröken  Koskull,  storväxt,  blond  med  eldiga  ögon;  hon 
behagar  kungen  mycket.  Drottningen  bad  mig  om  en  ritning  före- 
ställande civilministern  Bergström  i  en  ballong. 

Båda  prinsarne  jämte  gemåler  deltogo  i  festen  äfvensom  hela 
hofvet;  dessutom  voro  grefvinnan  Carl  Wachtmeister  samt  några 
af  grannarne  inbjudna.  De  nygifta  afresa  till  Kristiania  och  ämna 
härifrån  fara  till  Wien  för  att  stanna  där  öfver  vintern.  Deras 
Maj:ter  inflytta  i  morgon  till  hufvudstaden. 

Kommittén  för  Molins  fontän  sam.man trädde  i  afton.  Man  enades 
om,  att  Molin  skulle  afsluta  sin  modells  öfre  partier  och  att  kom- 
mitén  borde  för  staden  framlägga  nytt  kostnadsförslag  förmonumen- 


tets  uppsättande  till  ett  pris  af  25,000  rclr  i  stället  för  de  37,000, 
som  arkitekten  förut  beräknat.  Molin  delgaf  oss  sina  bekymmer 
med  hänsyn  till  sin  sjukdom,  som  kan  bortrycka  honom  endera 
dagen.  Det  blir  därför  nödvändigt,  att  han  utan  uppskof  fullbor- 
dar sitt  verk. 

//  okt. 

Kungen  visade  mig  ett  bref  från  general  Castelnau,  dateradt 
Wilhelmshöhe,  som  utgjorde  svar  på  ett  dylikt  från  H.  M.,  däri 
denne  efterhörde  kejsarens  tillstånd.  Generalen  säger,  att  hans 
monark  aldrig  mått  bättre  än  efter  katastrofen  vid  Sedan. 

Kungen  gaf  mig  i  present  en  tafla,  målad  af  M.  Reynart'  från 
Lille  och  som  denne  skickat  honom;   ramen  är  mycket  vacker. 

Gambettas  och  Bourbakis  ankomst  till  Tours  ger  åt  Frank- 
rikes vänner  en  glimt  af  hopp.  Man  väntar,  att  de  skola  förmå 
meddela  de  styrande  något  af  sin  egen  energi.  Prefekten  Kératr\- 
har  äfven   lämnat   Paris   i  ballong. 

21  okt. 

I  går  var  jag  åter  hos  kungen  för  att  öfverlägga  om  formatet 
på  den  katalog,  F^alke  skall  låta  trycka  i  Wien.  H.  M.  höll  på 
med  att  enligt  Wahlbergs  anvisningar  retouchera  sina  senaste  taflor; 
denne  artist  har  hos  kungen  aflöst  Boklund. 

Änkedrottningen  lär  i  ett  deltagande  bref  hafva  tillbjudit  kej- 
sar  Napoleon  att  taga  till  sig  hans  son,  för  h vilken  hon  stått  fad- 
der, men  kejsaren  hade  afböjt  detta  och  härjämte  förklarat,  att 
han  mindre  sörjde  öfver  sin  förlorade  krona  än  öfver  det  bekla- 
gansvärda tillstånd,   uti  hvilket  han  lämnat  Frankrike. 

Jag  slutade  min  dag  på  Konstnärsklubben,  där  jag  bidrog  till 
munterheten  genom  att  sjunga  några  ateliervisor.  Klubben  sam- 
manträder hvarje  torsdag  kl.  7— 11;  man  sprakar,  röker  och  dric- 
ker. Kl.  9  serveras  supé  till  ett  fastställdt  pris  af  1,25  per  man, 
sedan  återgår  man  till  småborden  och  groggen  eller  punschen. 
Scholander  är  själen  i  klubben,  han  är  äfven  dess  populäraste 
talare.     De    vanliga    sångarne    äro    Nyström    och    Billing.     Dessa 

'      Se   sid.    I  I  7. 


223 


aftnar,  tillbragta  i  intim  samvaro  och  midt  bland  nyiitställda  taflor, 
underlätta  tankeutbyten  om  skön  konst  samt  underhålla  artisternas 
vänskapliga  förbindelser  med  hvarandra. 

Enligt  en  depesch  från  Hochschild  i  London  skulle  det  vara 
fråga  om  fred  mellan  Preussen  och  Bazaine,  under  villkor  att  Na- 
poleon återtager  regeringen,  till  dess  att  en  konstituerande  för- 
samling hinner  sammankallas.  Öfriga  villkor  äro:  Frankrikes  in- 
tegritet orubbad,  fästnin- 
garnas raserande  samt 
2  milliarder  åt  Preussen, 
som  äfven  erhåller  Lu- 
xemburg. Dessa  för- 
slag, mycket  mindre  för- 
ödmjukande för  frans- 
männen ände  förut  fram- 
ställda, tyda  på,  att 
tyskarnes  ställning  bör- 
jar försämras.  Jag  tvif-  {4 
lär  likväl  på,  att  repu- 
blikens regering  går  in 
på  dem. 

Rom  i  italienarnes 
händer,  påfven  beröfvad 
sin       världsliga      makt, 

Mazzini  försonad  med  monarkien,  Garibaldi  fransk  general,  Spa- 
nien kungarike  —  se  där  sannerligen  händelser,  som  man  för 
några  veckor  sedan  ingalunda  kunnat  vänta  sig. 

2j  okt. 
I  dag  konsistoriesammanträde  i  franska  reformerta  kyrkan. 
Det  blef  ganska  stormigt,  emedan  Schlissler  och  pastor  Puaux 
kommo  i  häftig  tvist  angående  församlingens  klockare,  hvilken 
Puaux  påstod  hafva  skrattat  under  gudstjänsten.  Schlissler  tog 
honom  i  försvar  och  förnekade,  att  mannen  vore  skyldig.  Detta 
gräl,    mycket    litet    intressant,   räckte  så  länge,   att  jag  .satt  öfver 


J.    SCHUSSLER    OC  II    V.    TU.VUX. 


—    224    — 

min  middag  och  måste  i  pastorns  sällskap  gå  på  en  restaurant. 
Regnet  öser  ner  sedan  åtta  dagar;  man  kan  blifva  melankolisk 
för  mindre. 

26  okt. 

Kommer  från  ett  judiskt  bröllop  hos  herr  L.  Lamm,  som  gifte 
bort  sin  dotter  med  en  af  mina  arkitekter  Jacobsson.  Ceremonien 
liknar  ungefär  den,  som  äger  rum  i  lutherska  kyrkan;  enda  skill- 
naden består  däri,  att  rabbinen  under  densamma  tvenne  gånger  bju- 
der brudparet  bröd  och  vin  samt  att  han  utsäger  en  del  af  vig- 
selformuläret på  hebreiska.  Prästen  meddelade  mig  efteråt,  att 
nämnda  bruk  vore  äldre  än  kristendomen  och  användes  vid  alla 
familjefester.  I  det  man  välsignar  Guds  timliga  gåfvor,  prisar  man 
hans  godhet. 

Bruden  är  liten  och  klen  med  granna  ögon,  arf  efter  modern, 
som  bör  hafva  varit  mycket  vacker  och  är  en  särdeles  älskvärd 
dam.  Väggarna  i  salongen  prydas  af  oljemålningar,  kopior  ut- 
förda af  henne  själf  efter  sådana  taflor,  som  hon  särskildt  tyc- 
ker om.  Jag  återsåg  här  en  gammal  ungdomsbekant,  fru  Lamm 
f.  Behrens,  som  presenterade  mig  för  en  ovanligt  vacker  och  älsk- 
värd dam,  fru  Rubenson  f.  Salmson,  med  hvilken  jag  länge  un- 
derhöll mig.  Till  supén  förde  jag  värdinnan  och  föreslog  skålen 
för  värdfolket.  Den  store  finansmannen  Wallenberg  såg  mig  ej 
ut  att  finna  detta  i  sin  smak.  Han  tycker  sig  förmodligen  vara 
en  mera  betydande  person  än  jag,  och  däri  har  han  rätt  såtill- 
vida, som  han  i  materiellt  hänseende  äger  mycket  mera  inflytande 
än  jag,  men  det  vore  sorgligt,  om  penningen  toge  försteg  framför 
konsten;  också  ansåg  jag  mig  i  min  egenskap  af  öf rerintendent  icke 
behöfva  vika  för  bankdirektören. 

2g  okt. 

Metz  har  fallit!     Tre  marskalkar,  6,000  officerare  och  170,000 

man  äro  preussarnes  fångar.      Nu  anser  jag  Bismarck  äga  full  rätt 

att  fordra  Metz  och  Strassburg  som  säkerhet  mot  ett  nytt  angrepp 

från    Frankrikes  sida.      Dessa  fästningar  hafva  tagits  med  vapen  i 


hand,  och  enhgt  krigets  obevekhgt  stränga  logik  tilhalla  de  seg- 
raren. Denna  serie  motgångar,  som  träffar  en  nation,  troende 
sig  oöfvervinneiig  och  hvilken  sedan  fyrtio  år  liksom  bestämde 
Europas  öden,  är  en  hård  läxa  för  demokratien;  säkert  har  den- 
samma följt  orätt  väg  och  lider  nu  följderna  häraf. 

^   nov. 

I  går  höll  pastor  Puaux  sitt  föredrag  till  förmån  för  de  i  kri- 
get sårade  samt  beskref  åtskilliga  händelser  under  sin  vistelse  vid 
ambulansen.  Prins  Oscar  med  gemål  var  närvarande  och  hvarje 
plats  upptagen.  Efter  alla  skildringar  af  ifrågavarande  slag,  som 
stått  att  läsa  i  tidningarna,  var  det  svårt  att  komma  fram  med 
något  nytt;  också  fann  jag  talaren  mindre  intressant,  än  jag  vän- 
tat. Han  visade  emellertid  takt  och  undvek  alla  för  tyskarne  så- 
rande antydningar. 

Kungen  och  drottningen  befinna  sig  för  närvarande  i  Köpen- 
hamn, dit  de  rest  för  att  öfvervara  dottersonens  dop;  denne  lär 
enligt  officiella  beskrifningar  under  ceremonien  hafva  skrikit  med 
full  hals,  h vilket  påstås  vara  ett  godt  omen  för  framtiden. 

Edholm,  Douglas,  d'Otrante  och  Vegesack  åtföljde  kungen, 
grefvinnan   Piper  samt  hoffröken  Emma  Braunerhielm  drottningen. 

Skandinaviska  banken  vill  köpa  reformerta  kyrkan  och  tycks 
vara  böjd  att  betala  125,000  rdr,  men  vi  vilja  hafva  150,000. 
Om  affären  blir  af,  skall  i  stället  ett  vackert  tempel  uppföras  i  en 
stillsammare  trakt. 

Konstnärsklubben  beslöt  i  går  att  fira  Thorvaldsens  hundra- 
årsdag med  en  minnesfest  med  lefvande  bilder,  musik  och  ett  af 
Dietrichson  hållet  föredrag  öfver  den  store  mannen. 

7  nov. 
Arkitekten  Törnqvist  var  hos  mig  i  dag  på  uppdrag  af  den 
kommitté,  som  skall  anordna  festen  för  Thorvaldsen,  och  anhöll,  att 
jag  skulle  blifva  dess  ordförande.  Jag  infann  mig  också  i  enlighet 
med  dessa  herrars  framställda  önskan  samma  afton  hos  Molin  för 
att   med    dem  spraka  om  saken.      Det  beslöts,  att  högtidligheten 

15   —   122 167     Dar  del,   Minnen.      III. 


—    226    — 

skulle  äga  rum  i  Börssalen.  Molin  modellerar  en  kolossal  byst  af 
mästaren,  kring  hvilken  afbildningar  af  hans  förnämsta  verk  skola 
uppställas.  Dietrichson  håller  festtalet.  Hedberg  författar  verser, 
som  sjungas  till  Thorvaldsens  ära,  och  slutligen  framställes  i  en 
tablå  dennes  apoteos  med  de  nio  muserna  omgifvande  konst- 
nären, under  det  att  bildhuggarekonstens  genius  bekröner  hans 
hufvud.  De  vackraste  kvinnliga  eleverna  vid  Konstakademien  skola 
föreställa  muserna. 

Deras  Maj: ter  återkommo  i  går  från  Köpenhamn.  Efter  Metz' 
kapitulation  går  det  allt  sämre  och  sämre  för  fransmännen.  Paris, 
Marseille,  Lyon,  Bordeaux  och  Perpignan  befinna  sig  i  full  anarki. 
Regeringen  envisas  med  att  ej  vilja  höra  talas  om  fred,  ifall  en 
enda  tum  jord  skall  afträdas  åt  fienden. 

8  nov. 
Sdig  i  dag  på  morgonen  kungen,  som  berättade  mig  Edholms 
förlofning  med  Emma  Braunerhielm ;  det  är  30  års  skillnad  i  ålder 
mellan  dem.  H.  M.  beskref  äfven  sitt  besök  i  Jerichaus  och  hans 
frus  atelierer  i  Köpenhamn.  Mannen  modellerar  en  staty  öfver 
Örsted  i  nutidsdräkt  omgifven  af  de  tre  nornorna,  om  hvilkas 
namn  och  attribut  han  tycks  vara  alldeles  okunnig.  Frun  å  sin 
sida  hade  visat  H  M.  sina  studier  från  flera  harem  i  Orienten 
med  kvinnor  målade  omkring  ögonen  samt  föga  i  kungens  smak 
äfvensom  ett  porträtt  af  grekiska  drottningen  med  alltför  tjocka 
armar  och  prydd  med  rosor  så  starka  i  färgen,  att  man  fick  ondt 
i  ögonen  af  att  betrakta  dem. 

10  iicv. 
Scholander  och  jag  bjödo  i  går  vännen  Arsenius  på  middag 
på  hotell  Rydberg.  Samma  morgon  hade  Molin  på  Carl  XIIIis 
torg  mellan  de  båda  kungabilderna  uppställt  en  modell  af  papp  utaf 
och  i  samma  storlek  som  hans  fontän;  vattnets  fall  framställdes  me- 
delst ett  tunt  gasfior.  Herrar  stadsfullmäktige  voro  inbjudna  att  när- 
vara vid  detta  prof  och  kunde  själfva  öfvertyga  sig  om  monu- 
mentets fördelaktiga  proportioner;   det  föreföll  på  intet  vis  för  litet 


för  platsen  och  harmonierade  utmärkt  med  omgifningen.  Kungen 
hade  äfven  infunnit  sig  i  Bildts  sällskap.  Allmänna  intrycket  var 
godt,  och  jag  hoppas,  att  de  27,000  rdr,  som  fattas  för  verkets 
fullbordande,   blifva  af  staden  beviljade. 

Adelswärd,  som  begärt  tillstånd  att  fä  lämna  Paris,  kvar- 
hålles  af  preussarne  i  Versailles  jämte  sin  attaché  G.  Lewenhaupt. 
Unge  Bildt  representerar  Sverige  i  Tours;  Åkerman  stannar  kvar 
i  Paris. 

i^  11  ov. 

Var  i  går  inbjuden  till  middag  på  slottet.  Där  voro  äfven  Hedvig 
Bråkenhielm  med  sin  syster  Marie  Louise  och  hennes  man  Barnekow, 
H.  Falkenbere,  Nordlander  samt  Demirman.  Den  sistnämnde  ordade 
vidt  och  bredt  om  de  senaste  nyheterna.  Han  försäkrade,  att 
Ryssland  nu  skulle  förklara  sig  löst  från  alla  bestämmelser  i  trakta- 
ten af  år  1856,  och  tror,  att  tsaren  kommer  att  draga  nytta  af 
den  pågående  konflikten  genom  att  till  sin  fördel  afgöra  den  orien- 
taliska frågan,  samt  att  det  blir  Turkiet,  som  med  sitt  oberoende 
får  betala  Frankrikes  nederlag,  under  det  England,  ur  stånd  att 
motsätta  sig  Rysslands  politik,  får  se  sin  handel  på  Indien  hotad. 

Jag  tillät  mig  framhålla  den  åsikten,  att  Englands  kapital  nog 
skulle  kunna  åstadkomma  en  koalition  med  Österrike  i  spetsen,  som 
satte  stopp  för  Rysslands  och  Preussens  öfvervälde.  Kungen  tog  då 
häftigt  uti  och  påstod,  att  England  genom  att  egoistiskt  afhålla 
sig  från  allt  deltagande  i  den  senaste  konflikten  förlorat  hvarje 
inflytande  på  världspolitikens  gång  och  icke  skulle  finna  någon 
stat  nog  dåraktig  att  vilja  förbinda  sig  med  detta  rike. 

Den,   som  lefver,  får  väl  se. 

Efter  middagen  spelade  vi  whist  med  kungen  och,  sedan  vi 
druckit  te,  förevisade  Demirgian  ett  album  med  vackra  fotogra- 
fier från  Egypten.  Man  påstår,  att  D.  haft  giftastankar  med  hän- 
syn till  fröken  Emma  Braunerhielm.  Jag  observerade  under  mid- 
dagen hans  ögonkurtis;  hans  ömma  blickar  korsade  Edholms,  som 
voro  riktade  åt  samma  håll.  Drottningen  var  denna  dag  ej  alls 
till  sin  fördel. 


—     228    — 

ig  HOV. 

Firandet  af  Thorvaldsens  hundraårsdag  ägde  i  går  rum  på  Bör- 
sen inför  en  fulltalig  publik,  bland  hvilken  den  kungliga  familjen 
tagit  plats  å  en  särskild  tribun.  Hedberg  uppläste  en  dikt;  Die- 
trichson  talade  därefter  en  timme.  Parbrikollkören  lät  höra  sig, 
och  mellan  programmets  olika  nummer  spelade  Andra  gardets  mu- 
sikkår. Det  hela  tycktes  slå  an,  ehuru  jag  för  min  del  fann  aftonen 
bra  lång  och  musiken  för  bullrande.  Drottningen  såg  heller  icke 
ut  att  hafva  roligt.  Efteråt  gafs  supé  för  dem,  som  medverkat 
vid  föreställningen;  jag  höll  då  tal,  tackande  dem  å  kommitténs 
vägnar.  Sedan  blef  det  flera  anföranden,  och  sångarne  gjorde  sitt 
bästa;  deras  röster  läto  nu,  tack  vare  flitigt  tömda  glas,  betydligt 
klarare  än  i  början.  Det  slog  mig,  hurusom  dessa  herrar,  hvilkas 
flertal  hunnit  medelåldern,  voro  behäftade  antingen  med  stora  ma- 
gar eller  ock  ytterlig  magerhet,  en  naturlig  följd  af  många  natt- 
vak med  ty  åtföljande  sång  och  mycket  pokulerande.  —  Väl  att  fes- 
ten är  öfver;  jag  känner  mig  liksom  befriad  från  en  tr\^ckande 
börda,  eftersom  mitt  namn  blifvit  däri  inblandadt  och  jag  ej  varit 
utan  oro  för  utgången.  Artister  äro  i  allmänhet  opraktiskt  folk; 
man  kunde  också  märka  detta  på  en  del  anordningar,  såsom  i 
fråga  om  belysningen  i  trapporna,  inrättandet  af  kapprum  m.  m. 
Allt  detta  var  anförtrodt  åt  arkitekten  Törnqvist  och  lämnade  myc- 
ket öfrigt  att  önska,  hikomsterna  betäcka  emellertid  icke  utgif- 
terna, utan  det  blir  en  150  rdrs  brist,  som  måste  fyllas  genom 
tillskott   från  klubbens  besparingar. 

24  nov. 

W  öfvervoro  i  går,  inbjudna  af  kungen,  föreställningen  af  »Hvita 
frun».  Jag  superade  sedan  i  sällskap  med  d'Otrante,  N.  Gylden- 
stolpe  och  expeditionschefen  Nordenfalk.  Det  talades  om  kriget; 
ett  vanligt  diskussionsämne.  Preussen  bereder  sig  att  inkorporera 
tre  nya  stater  i  Nordtyska  förbundet:  Baden,  Wiirtemberg  och 
Bayern;  detta  är  den  första  verkliga  fördel,  som  det  skördar  af 
sina    segrar.     Loirearmén  kommer  troligen  att  dela  lika  öde  med 


229    — 

den  vid  Sedan;  de  tyska  trupperna  omsluta  den  mer  och  mer 
med  en  järnring,  ur  hvilken  densamma  skall  hafva  svårt  att  fri- 
göra sig. 

Pä  teatern  träffade  jag  vår  generalkonsul  i  Holland  Egidius, 
hvilken  uttryckte  sitt  beklagande  öfver,  att  Louis  Wrede  blifvit 
återkallad  från  ministerposten;  denne  hade  nämligen  lyckats  vinna 
holländarnes  sympatier.  Från  Wrede  har  jag  för  resten  haft  bref, 
däri  han  gör  en  lysande  beskrifning  på  Frijsenborgs  slott,  hvarest 
han  tillbringat  fjorton  dagar  i  sällskap  med  en  hel  del  jägare  och 
vackra  damer.  Den  gamle  kavaljeren  lät  helt  föryngrad  efter 
denna  förtjusande  sejour. 

26  nov. 

Drottningen  afreste  i  går  på  morgonen  med  snälltåget  till  Haag, 
dit  Hennes  Maj: t  genom  telegram  kallats  att  infinnna  sig,  därest  hon 
önskade,  innan  det  vore  för  sent,  ännu  en  gång  se  sin  döende 
moder.  Fröken  Reuterswärd,  Gustaf  v.  Essen  och  Schiissler  följa 
henne  på  resan.  Kungen  ämnar  begagna  sig  af  tiden  som  gräs- 
änkling och  därunder  gifva  små  middagar  för  sina  vänner.  De 
togo  i  går  sin  början,   då  några  intima  sångare  voro  inbjudna. 

Efter  en  stor  familjemiddag  hos  Alströmers  gick  jag  att  se 
Dietrichsons  nya  stycke  »Madonnabilden»  med  motiv,  efter  hvad 
som  påstås,  hämtadt  från  verkligheten.  Det  poetiska  ämnet  är 
spirituellt  behandladt  i  vackra  vers,  men  det  goda  intrycket  stores 
genom  det  groteska  sätt,  hvarpå  nästan  samtliga  personer  fram- 
ställas. Denna  fars  stöter  känslan  för  det  passande  hos  publiken, 
som  förblir  kall  och  illa  till  mods. 

Vid  dagens  akademisammanträde  beslöto  vi  att  af  regeringen 
begära  rättighet  att  öka  antalet  hedersledamöter  från  10  till  15, 
hvilket  skulle  sätta  oss  i  stånd  att  belöna  åt  Akademien  liksom  åt 
de  sköna  konsterna  gjorda  tjänster  af  framstående  enskilda  per- 
soner. Under  tio  år  har  ingen  ledighet  ännu  uppstått;  det  tycks 
verkligen,  som  om  med  värdigheten  skulle  följa  ett  gåfvobref  på  långt 
lif.  Mitt  förslag  antogs  med  alla  röster  utom  en;  vi  voro  sexton 
voterande. 

15   a      ■ 


—    230   — 

JO  nov. 
Genomgick  i  dag  i  detalj   den  bostad,  som  är  upplåten  åt  ju- 
stitiestatsministern  men  sedan  tio  år  tillbaka  uthyrd  till  Skollärarinne- 
seminariet   och    hvilken    blir    ledig    till    våren.      Huset,    inredt   af 

skulptören  Byström, 
är  icke  passande  för 
sitt  nuvarande  ända- 
mål, h  varför  mini- 
stern också  söker 
blifva  af  med  en  bo- 
stad, som  han  ej  kan 
begagna.  Han  ön- 
skar där  i  stället  in- 
liysa  Statistiska  by- 
rån, men  Berg  fin- 
ner lokalen  allt  för 
;»*?  ciflägsen  från  sta- 
dens centrum. 


/  dec. 
Middag  i  dag  hos 
kungen ;     bland    gä- 

nismmhiSK  Sust,  general  Wrede, 
1  )emirgian  samt  en 
\än  till  den  senare 
grefve  de  Maubeuge, 
fånge  på  hedersord 
efter  att  vid  Sedan 
i  spetsen  för  50  man 
och  öfverskridit  bel- 
Zuavregementet   och 


brutit    sig    igenom    preussarnes    linjer 
gränsen.      Han    var    kapten    vid    i:a 


hafva 
giska 

är  trettioårig  med  öppen  blick  samt  godt  sätt.  Denne  fransman 
klandrade  skarpt  Bazaine  för  hans  åtgöranden  före  och  efter  beläg- 
ringen af  Metz.     Kung  Carl  tycktes  vara  alldeles  förtjust  i  bemälde 


I 


231 


y/ 


officer    samt    förärade    honom   efter   middagen  en  sabel  af  svensk 
tillverkning. 

Tvenne  ballonger,  som  gått  upp  i  Paris,  hafva  fallit  ner  i  Norge; 
en  af  dem  med  två  passagerare  landade  efter  i  7  timmars  färd  på 
ett  öde  fjäll  i  Tele- 
marken. De  fram- 
kommo  först  efter  19 
timmars  vandring  till 
Drammen,  där  de  fin- 
go  ett  utmärkt  mot- 
tagande. Man  sväf- 
var  i  okunnighet  om 
deras  namn  och  yrke. 
5  (^ec. 

I  går  firade  A.  G. 
Leijonhufvud  sitt  silf- 
verbröllop.  Rutger 
Wachtmeister  och  jag, 
som  varit  hans  mar- 
skalkar, hade  heders- 
platserna vid  festen; 
den  förre  höll  vid  mid- 
dagen festtalet,  och 
jag  skulle  göra  det  vid 
supén,  men  kungen, 
som  jag  förut  vidtalat, 
öfverraskade  sällska- 
pet med  sin  ankomst 
samt  öfvertog  själf 
detta  värf. 

Stadsfullmäktige  hafva  beslutit  bekosta  fullbordandet  af  Molins 
fontän  äfvensom  densammas  uppsättande ;  åttio  röster  voro  för  samt 
åtta  emot.  Min  idé  att  på  Carl  Xllhs  torg  uppställa  en  modell  af 
konstverket  har  i  synnerhet  bidragit  till  det  lyckliga  resultatet; 
hvar  och    en  har  därigenom  själf  kunnat  öfvertyga  sig  om  fontä- 


\Lhi .-  A,rr..  ,ii/^r. 


RUTGER    WACI 


—    232    — 

nens  goda  proportioner  med  hänsyn  till  den  plats,  för  hvilken  den 
är  ämnad. 

Knut  Bonde,   Fock  och  jag  hafva  varit  kallade  till  prins  Oscar 
för  att  spraka  om  de  förberedande  åtgärder,  som  borde  vidtagas 


CARL    XV    OCH    GREFVE    DE    MAUBEUGE. 
De  öfriga  äro  Demirgian,  d'Ortrante  och  Kdholm. 


för  den  blifvande  Londonutställningen,  samt  utse  sekreterare,  till 
hvilken  plats  jag  förordade  någon  sjöofficer;  det  gäller  nämligen 
först  och  främst  att  välja  en  praktisk  karl,  van  vid  punkdighet  och 
mäktig  engelska  språket.  Dessa  egenskaper  finner  man  ofta  hos 
sjöofficerare. 


-   233  — 

Mitt  förslag  vann  gillande,  och  prinsen  lofvade  att  vidtala 
Oxenstierna,  som  varit  använd  vid  Riksdagens  kansli  och  hvilken 
H.   K.   H.   finner  lämplig  för  platsen. 

6  dec. 
I  dag  hade  prinsen  hos  sig  samlat  medlemmarne  af  juryn  för 
\  ärldsutställningen  i  London.  Det  utsågs  ett  verkställande  utskott 
bestående  af  sju  medlemmar.  Bergh  och  jag  tillhöra  detta  såsom 
representanter  för  sektionen  för  skön  konst;  Fock  blef  föredragande, 
Oxenstierna  sekreterare.  Hvarje  sektion  åligger  att  söka  hopsamla 
de  föremål,  som  skola  utställas  och  tillhöra  ifrågavarande  verksam- 
hetsområde. Endast  för  arbeten  af  prima  slag  kommer  plats  att 
beredas.  De  sköna  konsterna  erhålla  blott  ett  utrymme  af  300 
kv.-fot  för  taflor  och  400  för  skulptur;  allt  skall  vara  uppvisadt 
för  juryn  före  den  15  jan.  samt  expedieradt  till  London  den  i 
mars.  Det  blir  äfven  en  afdelning  för  trädgårdsprodukter.  Hvilken 
ironi  gentemot  Sverige  särskildt  vid  ifrågavarande  årstid,  då  mar- 
ken i  regeln  är  betäckt  med  en  fot  djup  snö! 

10  dec. 

Afskedsfest  för  gravören  Skill,  till  hvilken  jag  med  ett  litet 
tal  öfverlämnade  den  medalj,  han  tillerkänts  såsom  belöning  för 
flerårig  tjänst  vid  Illustrerad  tidning.  Under  supén  höllo  Dietrich- 
son  och  Hedberg  tal  för  hedersgästen.  Wieselgren,  tidningens 
redaktör,   var  frånvarande  till  följd  af  sin  unga  hustrus  död. 

Drottning  Louise  har  förlorat  sin  moder;  man  väntar  H.  M:ts 
återkomst  den  22.  Louis  Wrede  är  beordrad  att  till  prins  Fred- 
rik framföra  kungens  beklagande  af  sorgen.  Femton  dagars  hof- 
sorg  har  anbefallts. 

12  dec. 

Byggnadsförslaget  rörande  Musikaliska  akademien  expedierades 
i  dag  från  öfverintendentsämbetet;  det  hade  omarbetats  af  akade- 
miens kamrerare  Sillen,  som  tror  sig  förstå  arkitektur,  men  hvil- 
kens  fasadritningar  vi  icke  kunnat  godkänna,  ej'  heller  hans  kost- 
nadsberäkningar,   som  måst  höjas  från    155,000  till    170,000  rdr. 


—  234  — 

Få  nu  se,  om  Riksdagen  visar  sig  mera  medgörlig  än  i  fjol 
och  beviljar  nödiga  medel  till  detta  byggnadsföretag,  som  kom- 
mer att  betydligt  inkräkta  på  utrikesministerhotellets  tomt. 

ly  dec. 

På  Konstnärsklubben  i  tordags  uppläste  Scholander  ett  satiriskt 
stycke  på  vers  riktadt  mot  Dietrichsons  »Madonnabilden».  Där 
fanns  för  mycket  bitande  kvickhet  för  att  kunna  framkalla  ett 
godt  skratt  hos  åhörarne ;  bland  dessa  funnos  dock  många,  som  icke 
voro  missnöjda  med  att  se  sig  hämnade  efter  Dietrichsons  giftiga 
kritik  af  deras  arbeten,  hvilken  nyligen  varit  införd  i  Illustrerad 
tidning.      D.   var  närvarande  vid  uppläsningen. 

På  middagen  i  går  hos  Plessen  uppstod  en  häftig  träta  mel- 
lan värden  och  baron  Wahrendorff.  P.  påstod  nämligen,  att  bor- 
deauxvin  måste  bland  andra  egenskaper  äfven  hafva  den  att  vara 
syrligt.  »Jag  anför  som  bevis  härför»,  sade  han,  »att  Wahren- 
dorffs  alla  viner  äro  sura!»  W.  började  genast  protestera  mot 
detta  ohyggliga  påstående,  hvilket  han  tog^  som  en  personlig  för- 
olämpning. Vid  cigarren  fortsattes  dispyten,  tills  slutligen  W.  be- 
dröfvad  gick  sin  väg.  Bland  andra  gäster  var  där  den  nye  italienske 
ministern  Gianotti,  hvilken  ser  ganska  tarflig  ut,  samt  general 
Meijer,  som  medfört  till  värdinnan  en  af  honom  målad  solfjäder. 
Vi  sutto  2  V2  timmar  till  bords.  Efter  intagen  måltid  och  drickandet  af 
åtskilliga  glas  cognac  blef  värden  tämligen  påstruken.  Han  be- 
hagade nu  hedra  mig  med  ett  tal,  prisande  mina  utmärkta  egen- 
skaper. 

Konstföreningen  inköpte  i  dag  26  st.  taflor  för  en  summa  af 
4,000  rdr.  Man  hade  erbjudit  oss  konstverk  till  ett  sammanlagdt 
värde  af  30,000  rdr.      Det  fanns  alltså  flera  besvikna  än  lyckliga. 

zj  dec. 
Till    julklapp    förärade    kungen    mig   en  mycket  vacker  guld- 
klocka med  H.  M:ts  porträtt  i  emalj,   ett  dussin  tallrikar,  illustre- 
rade   af   Martin    och  som  tillhört  Bellman,  samt  några  småsaker; 
allt  bevis  på  monarkens  välvilja  för  min  person. 


—  235  ~ 

Juldagen  åt  jag  middag  hos  H.  M.  tillsammans  med  Mander- 
ström,  d'Otrante,  Demirgian  och  Vegesack ;  efteråt  spelades  whist. 
Jag  följde  sedan  d'Otrante  till  Sällskapet,  där  vi  inmundigade 
whisky  och  äfven  drucko  gubben  K.   pirum. 

2g  dec. 

Middag  hos  prins  Oscar  med  kungen,  Bildt,  Lagerberg,  J.  Beck- 
Friis,  d'Otrante  m.  fl.  Vid  cigarren  pratades  politik  och  krig, 
outtömliga  ämnen  för  diskussion.  I  går  stor  middag  hos  Dasch- 
kow. 

31  dec. 

Drottningen  anlände  i  går  afton  från  Holland.  Kung  Carl 
reste  henne  till  mötes  ända  till  Laxå.  I  dag  var  det  kommitté- 
sammanträde hos  prins  Oscar  i  och  för  Londonutställningen.  Efter 
tre  timmars  tämligen  intresselös  diskussion  upplöste  prinsen  sam- 
manträdet samt  bad  mig  följa  med  sig  på  en  promenad.  H.  K.  H. 
omnämnde  härunder  ett  ganska  häftigt  uppträde  i  Musikaliska  aka- 
mien,  i  h vilken  prinsen  är  preses.  En  af  medlemmarne  F.  hade 
tillåtit  sig  opassande  utlåtelser  gentemot  honom,  h vilket  haft  till 
följd,  att  han  af  preses  fått  en  ordentlig  skrapa,  hman  emellertid 
prinsen  lämnade  sammanträdet,  hade  han  bedt  akademien  ej  vi- 
dare återvälja  honom  till  preses,  emedan  hans  ställning  icke  tilläte 
honom  att  utsätta  sig  för  dylika  förolämpningar. 

Stor  uppståndelse  bland  ledamöterna,  hvilka  först  efter  många 
öfvertalningar  och  ursäkter  lyckades  öfvervinna  prinsens  betänk- 
ligheter. För  att  blidka  honom  antogs  en  dagordning  af  innehåll, 
att  akademien  hoppades,  att  dess  ledamöter  hädanefter  vid  dis- 
kussionerna skulle  begagna  sig  af  ett  mera  passande  språk. 


109306012080 


Fritz  von  DardeTs 


iVilNIVENf 

Del  I.  5  kr.,  inb.  6:  75.     Andra  uppl. 
Del  II.    4  kr.,  inb.  5:  50.     Del  111.    5  kr.,  inb.  6:  75. 


»Han  var  konungens  trogne  följeslagare  på  många  af  dennes  resor  och 
kom  äfven  eljest  genom  sin  ställning  i  tillfälle  att  anteckna  mycket  minnes- 
värdt  om  i  sin  samtids  historia  framträdande  personer,  för  att  nu  ej  tala  om 
det  societetslif,  hvari  han  under  decennier  rörde  sig.  Och  Dardel  var  en  god 
och  träffsäker  iakttagare  .  .  .  Hans  stora  talang  som  porträttör  och  framför 
allt  karrikatyrtecknare  förnekar  sig  ej  heller  i  hans  skildringar  af  de  personer, 
med  hvilka  han  kommit  i  beröring  .  .  .  Arbetets  värde  förhöjes  i  hög  grad 
genom  den  mängd  blyertsporträtt  och  karrikatyrer,  som  illustrerat  memoar- 
anteckningarna och  nu  i  urval  reproduceras.  De  ansluta  sig  på  det  förträff- 
ligaste till  texten  och  bidraga  väsentligt  till  att  förläna  sprittande  lif  åt  för- 
fattarens skildringar  .  .  .  Man  hälsar  med  glad  förväntan  utgifvarens  löfte  att 
i  ytterligare  två  eller  tre  delar  föra  Dardels  framställning  fram  till  Carl  XV:s 
död  och  sedan  kanske  ännu  något  längre.» 

V.  S-g  (Verner  Söderberg)  i  Stockholms  Dagbl.  10  Der.  1911. 

».  .  .  är  en  synnerligen  underhållande  bekantskap  att  göra  .  .  .  han  har 
en  pigg  uppfattning  af  både  personer  och  situationer  och  han  skref  lika  ledigt 
som  han  tecknade.  Hela  boken  vimlar  af  mer  och  mindre  karrikerade  porträtt 
af  samtida,  flera  af  dem  särdeles  lustiga.  .  .  .  Författaren  är  långt  ifrån  ute- 
slutande skämtare,  han  är  kvick  och  uddig,  men  ridderligheten  och  det  goda 
hjärtat  lysa  alltid  fram  under  satiren  ...» 

Dagens  Nyheter  24  Dec.  1911. 

»Den  andra  delen  af  Fritz  von  Dardels  älskvärda  och  i  många  punkter 
intressanta  minnen  har  utkommit  och  bekräftar  det  intrjxk,  som  redan  den 
första  gaf,  att  man  här  hade  att  göra  med  en  gentleman,  som  förstod  alt  veder- 
häftigt, lika  litet  med  smickrande  försköning  som  med  elakartad  satir  berätta 
hvad  som  passerat  i  de  omgifningar  där  han  rörde  sig.  .  .  . 

Liksom  förra  delen  ledsagas  äfven  denna  af  en  rikedom  briljanta  karrika- 
tyrer och  andra  teckningar,  delvis  färglagda.» 

/<;.   W—g  (Karl  Warbnrg)  i  Göteb.  Handelstidn.  29  Maj  1912. 

».  .  .  karrikatyrer,  på  samma  gång  godmodiga,  skaq^t  utförda  och  charmant 
träffsäkra  .  .  .  Men  v.  Dardel  var  icke  blott  en  tecknare  med  ritstiftet,  utan 
äfven  med  pennan,  och  hans  karakteristiker  äro  stundom  mycket  träffande  ..." 

Aftonbladet  18  Juni  1912. 

»Den  andra  delen  af  detta  intressanta  memoarverk  kännetecknas  af  samma 
egenskaper,  som  åt  den  förra  förvärfvat  så  många  vänner.  Vi  finna  här  samma 
konstnärslynne,  friska  humör  och  skarpa  iakttagelseförmåga  ...  De  roliga  och 
talangfullt  utförda  teckningarna,  som  rikt  illustrera  delta  arbete,  förhöja  dess 
värde  och  ge  ökad  relief  åt  författarens  skildringar.» 

Post-  och  Inrikes  Tidn.  28  Juni  1912. 


Centraltryckeriet,    Stockholm   1912. 


512 


J 


OCT  1  5  1986 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
GÄRDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 


UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY