Nordiska hjältesagor, berättade för barn och ungdom af Kata Dalström ...

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverable online.

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover.

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the
publisher to a library and finally to you.

Usage guidelines

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying.

We also ask that you:

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for
personal, non-commercial purposes.

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe.

About Google Book Search

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web

at |http : //books . google . com/

Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet.

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap
som många gånger är svårt att upptäcka.

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig.

Riktlinjer för användning

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor.

Vi ber dig även att:

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för
enskilt, ideellt bruk.

• Avstå från automatiska frågor

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov.

• Bibehålla upphovsmärket

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den.

• Håll dig på rätt sida om lagen

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt.

Om Google boksökning

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben

på följande länk http : //books . google . com/

NORDISKA
HJÄLTESAGOR

BERAlTADe FÖR BAHN OCH UNGDOH

KÅTA DM.STRÖM

ANDRA SAMLINGEN
STOCKHOLM. BEIJERS BOKFÖRLAGSAKTfEBOLAO

t

^^.'^•^rA

P^llagg'^al{lsitr0in

iii

^

(\

^ • I r". '

205

NORDISKA HJÄLTESAGOR

BERÄTTADE FÖR
BARN OCH UNGDOM

AF

KÅTA DALSTRÖM

ANDRA SAMUNGEN

STOCKHOLM
BEIJERS BOKFÖELAGSAKTIEBOLAG

TBYCKT HOS
P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 1906

v

'33

INNEHÅLL

Sid.

Hervara-sagan

I. Amgriras söner 1

n. Holmgången yid Samsö 8

m. Hervar 7

rV. Kung Hedrek 18

y. Gestnmblindes gåtor och Hedreks död 18

Jomsvikinga-sagan

I. Om Toke och hans söner 26

n. Syen och konnng Harald 29

m. Sven och Palnatoke 86

IV. Palnatoke grundl&gger Jomsborg 39

y. Palnatokes död. Sigyalde blir Jomsyikingames höfding ... 47

VI. S trut-Haralds graf öl. Jomsyikingames löften 62

yn. Jomsyikingame i Norge 66

ym. Slaget yid Hjörungayåg 61

Gunlög ormtungas saga

I. Thorsten Egilsons dröm 70

II. Thorsten upptäcker Helga den Fagra 72

m. Inge den S vårte och Gunlög Ormtunga 78

rV. Gunlög i Norge och England 77

y. Gunlög i Syerige 81

yi. Rayns frieri till Helga den Fagra 88

yn. Gunlögs möte med Helga och tyekampen med Rayn pä

öxaråholmen 86

ym. Rayn och Gunlög i Norge 89

IX. Helgas död 92

Gisle Sursons saga

I. Torkel och hans söner 96

n. Torbjörn Sur 96

in. Torbjörn Sur och hans söner segla till Island 99

Sid.

IV. På Torsnäs ting 100

V. Gisle, Torgrim, Torkel och Vestein ingå foslbrödralag ... 102

VI. Snrsönerna segla till Norge och Danmark 103

yn. Återfärd till Island. Andas och Asgerds samtal 105

Vin. Gisle och Torkel skifta bo. Gisles vintergille 108

IX. Vesteins dråp 112

X. Torgrims dråp 116

XI. Torgrim Näfs och Andborgs trolldom 119

XIL Gisle Fredlös 121

Xm. Gisle söker förlikning 124

XIV. Ejolf åtager sig att dräpa Gisle 126

XV. Gisle hos Ingjald på Hergilsö 128

XVI. Gisle hos Räf på Hag 134

XVn. Torkel Snrssons dråp 136

XVIIL Ejolf söker öfvertala Anda att förråda Gisle 140

XIX. Gisles sista strid '. ; 144

XX. Slntord 149

Anmärkningar 161

^»^

FÖRETAL.

De i förra delen af Nordiska Hjältesagor förekommande
berättelserna tillhöra den äldre tiden och ha i allmänhet en
stor lokal utbredning; så t. ex. tilldraga sig händelserna i en
del sagor dels i Skandinavien, dels i Germannien.

För att emellertid äfven lämna några skildringar af
lifvet i Norden under ett senare tidsskede och af de under
denna tid gängse sederna, har jag utarbetat en andra del
af dessa hjältesagor, hvilka härmed öfverlämnas i ung-
domens händer.

Sagorna i denna del skildra så att säga hvardagslifvet
i Norden vid tiden näst före och omkring år 1000, således
just under den så viktiga brytningstiden mellan hedendomen
och kristendomen.

En del af Nordens gamla blotsmän draga också nu bort
från fädernejorden, medtagande både tempel och gudabilder,
och söka sig en fristad på Island. Där bygga de sina tempel,
där blota de åt sina gamla gudar och där upprätthålles ännu
länge den gamla offertjänsten.

Till denna sagornas ö öfverflyttas också den urgamla
hedniska kulturen, där förvaras den som i ett helgadt rum
och där upptecknas sedan i saga och sång våra forntida
minnen.

Troget som i en spegelbild se vi i Jomsvikingasagan
det råa, men kraftiga och djärfva vikingalifvet, detta lif så
fullt af äfventyr och faror, men så lockande för unga, kraf-
tiga sinnen.

Fria såsom fåglarna under himmelens fäste, seglade
dessa sjökonungar hvarthelst deras lust dref dem och byte
lockade dem.

I deras sista fasta borg Jomsborg sökte Palnatoke, deras
kloke höfding, genom stränga lagar och vikinga-regler bibe-
hålla vid makt vikingasläktet. Men tiderna förändrades,
Jomsborg föll, och den siste vikingen fick snart sjunga sin
svanesång.

En ny tid rann upp, där ej vikingalifvet hörde hemma.

I Gisle Surssons saga åter se vi den fredlöse mannens
hårda kamp för lifvet. Dömd fredlös för dråp, ehuru han,
enligt tidens skick och bruk — men ej enligt lag — var
pliktig hämnas sin svågers dråp, irrar Gisle Sursson som
skogsman omkring, döljande sig än här, än där.

Under många års irrfärder kämpar han sin hårda kamp
för lifvet, men dukar slutligen under för sina många för-
följare.

Sin sista strid mot öfvermakten stred han som en verk-
lig hjälte och hans död blef en hjältes död — fast Gisle
Sursson föll som fredlös man.

Det finns så mycken ursprunglig kraft och karaktärs-
styrka hos våra gamla nordmän, och deras kvinnor voro så
själsstarka och modiga, att det i vår tid torde vara skäl att
ånyo draga dem fram i ljuset.

Med tanke på att just låta modet och själsstyrkan tala
sitt eget språk för de unga, är det dessa sagor kommit till,
mod och själsstyrka som vi behöfva i vår tid mer än något
annat.

Och jag hoppas detta språk må vinna genklang.

Stockholm i december 1905.

KÅTA DALSTRÖM.

HERVARA-SAGAN.

I.
Arngrims söner.

T forna tider bodde i norra Finnmarken, hvilken kallades
-*- Jotunhem, en konung vid namn Gudmund. Han var
mäktig och vis och lefde i mänga mansåldrar på gården
Grund i Glasevalls härad. Gudmund var en stor blotman
och eftersom han lefde så länge trodde folket att Odödhg-
hetens åker låg i hans land och efter sin död dyrkades han
som gud. Hans son hette Hövund. Det var en rättrådig,
klok, ädel man. Till honom kom folket i hans eget och
gränslanden för att få dom afkunnad i sina tvistigheter.
Aldrig voro hans domar orättvisa och aldrig vågade någon
jäfva dem. Söder om Jotunhem låg Ymesland och därifrån
brukade resår och halfresar från konung Hövunds land röf va
sig hustrur. En rese vid namn Härgrim röfvade från Ymes-
land Ama, Ymes dotter, som blef hans hustru. De fingo en
son, Härgrim HalftroU, hvilken från Ymesland bortröfvade
Agn Alfaspränge och sedan äktade henne. De fingo en
son, som erhöll namnet Grim. Men Agn var trolofvad med
den åttaarmade Starkad Åkkämpe, som då hon bortröfvades
var på härnadståg norrut kring Elivågor. Då han kom hem
och fick veta om Härgrims rof , rustade Starkad sig till strid
och dräpte i holmgång Härgrim. Men Alf ville icke blifva
Starkads maka utan hon dödade sig och Starkad gifte sig

Dalström, NordUka f^åttesagor. IL 1

sedan med konung Alfs, i Alfhem, dotter Alfhild. Tor dräpte
dock Starkad och Alfhild for tillbaka till sina fränder. Agn
Alfaspränges son Grim bodde hos Alf tills han blef vuxen,
då han for vida omkring på härnadståg. Slutligen bosatte
han sig på ön Bolm vid Hålågaland, där han fick namnet
Ögrim Bolm. Hans maka var Böggered, en dotter till Star-
kad Akkämpe och med henne hade han sonen Amgrim
Bersärk, hvilken ock bosatte sig på Bolm och blef en mäkta
frejdad man.

På sina skepp for han vida omkring tills han en dag
nådde Bjarmaland, där konung Svaferlanes rike låg.

Svaferlane var en mäktig konung, ty det förtäljes att
han härstammade från Oden. Han ägde också ett ypperligt
svärd, smidt af dvärgarna D valen och Dulen. Svaferlane,
som en dag, då han farit vilse i skogen, träffat dvärgarne,
hotade att döda dem, men då dvärgarna sagt sina namn bad
konungen dem, då de voro de konstförfarnaste af alla dvärgar,
att smida honom ett svärd »som skulle bita i järn som vore
det kläde och i strid gifva seger åt enhvar som bär det».

Dvärgarna samtyckte till Svaferlanes begäran och då
konungen på utsatt dag red för att hämta vapnet, öfverläm-
nade dvärgarna svärdet. »Men», sade D valen, »ditt
svärd, Svaferlane, blifver en mans bane hvarje gång det
dragés, tre nidingsdåd skall föröfvas med det, och dig själf
skall det gifva döden.» När konungen hörde dvärgens ord
höjde han svärdet för att dräpa Dvalen, men denne räddade
sig genom bergsdörren.

Konungen kallade svärdet Tirfing, öfverallt bar han det
och alltid skänkte det honom seger. Men dvärgarnas spå-
dom skulle gå i fullbordan. Svaferlane, som dragit ut för
att värja sitt rike mot Amgrim Bersärks vilda framfart, kom
en dag i handgemäng med denne. Då konungen höjde Tir-
fing för att döda Arngrim, höll denne upp sin sköld för att
värja sig. Skölden klyfdes väl, men svärdet borrade sig
ned i jorden. Då Amgrim såg detta, afhögg han Svafer-
lanes hand, grep Tirfing och stötte det i Svaferlane, som föll

3

död till marken för sitt eget vapen. Då Svaferlane dött, tog
Arngrim ett rikt byte och bortförde till sin gård på Bolm
Öfura, konungens dotter. Öfura blef Amgrims maka och
med henne hade han tolf söner. Den äldste var Angantyr.
Han var hufvudet högre än sina bröder och utförde alltid
två mäns arbete.

Alla bröderna voro tappra, men illasinnade och ofta bru-
kade bersärkagången komma öfver dem. De foro vida om-
kring på sin skepp. Angantyr ägde Tirfing och de andra
bröderna hade af Arngrim erhållit präktiga vapen. Seger-
rika gingo Arngrims söner nästan alltid ur striden. Då ber-
särkagången kom öfver dem, gingo de oftast i land och
brottades med skogarnas träd och klippor, ty voro de en-
samma med sina män hände ofta, att de dräpte dem. Mycket
förtaides ock om deras bragder och deras rykte blef stort,
och Amgrims söner blefvo fruktade vida omkring.

II.
Holmgångren vid Samsö.

T^n julafton, då bröderna sutto hemma på Bolm och Brage-
^^ bägaren inbars, reste sig Angantyrs broder och aflade
som skick och bruk var, då bägaren tömdes, det löftet, att
hemföra Ingeborg, kung Yngves fagra dotter i Uppsala, som
sin brud. Någon annan hustru ville han ej äga.

På våren gjorde sig alla bröderna i ordning och seglade
till Uppsala.

Då de landat ^ngo de upp till kungsgården och in i
konunjgens hall, där Angantyr förtaide för drotten det heliga

löfte han aflagt, och bad denne säga hvad utgång deras
ärende skulle få.

Vanskligt syntes det konungen att svara. Men alla hans
män hade hört Angantyrs ord. Då reste sig en bland dem,
Hjalmar den hugstore. Ofta hade han värjt kung Yngves
rike mot fienden och stora voro de tjänster han gjort sin
härskare. »Minns herre», sade han, »den ära jag vunnit åt
eder allt sedan jag kom till ert rike. För alla mina tjänster
ber jag om er dotters hand, mig synes ock jag är värdigare
än denna illasinnade bersärk att få henne till maka.»

Då konungen hörde Hjalmars ord försjönk han i tankar.
Omsider genmälde han: »Min vilja är, att Ingeborg själf
korar den till man, som hon älskar mest.» Då svarade
Ingeborg: »Om er önskan är, att jag skall taga mig en make,
så må det blifva den, om hvilken jag endast hört allsköns
godt och icke någon af dessa illasinnade män, om hvilka
ryktet vet att förtälja endast ondt.»

Då Angantyr hörde Ingeborgs ord, utbrast han förtryt-
samt: »Ej vill jag munhuggas med dig, ty väl ser jag du
älskar Hjalmar; men du Hjalmar må vara hvars mans niding,
om du ej vid midsommartid möter mig i holmgång söderut
på Samsö.»

Hjalmar svarade, att han icke skulle uteblifva från tve-
kampen och Amgrimssönerna foro hem till sin fader och
omtalade hvad som timat.

Bröderna stannade hemma öfver vintern, men då våren
kom rustade de sina skepp och drogo till jarlen Bjartmar
på Adlejborg. Under det gästabud jarlen höll för de fräj-
dade männen, begärde Angantyr jarlens dotter Tova till
maka. Jarlen samtyckte och brölloppet hölls. Strax efter
gjorde bröderna sig redo till affärd. Natten innan upp-
brottet skulle ske, hade Angantyr en dröm som han förtaide
för jarlen.

»Det tycktes mig», sade han, »som vore jag med mina
Vröder på Samsö. Där sågo vi många fåglar som vi alla
dräpte. Så kommo vi till en annan ö, där två örnar flögo

emot oss. Jag gick mot den ene, och vi hade en hård fejd;
omsider satte vi oss alldeles utmattade ned. Den andra
örnen var i strid med mina bröder och fällde dem alla.»

»Ej tarfvar den drömmen tydning», svarade jarlen,
»mäktige mUns fall b&dar den och säkerligen rör den dina
bröder.»

Bröderna seglade nu från Adlejborg och hem till Bolm,
där de gjorde sig redo till Holmgången på Samsö. Då de
voro färdiga gingo de, åtföljda af Arngrim, ned till skeppen.
För första gången var fadern bekymrad för den kamp, som
förestod sönerna, ty väl visste han att Hjalmar den hugstore
sökte sin like i tapperhet och mod och alltid i sitt följe hade
de bästa kämpar. Vid skeppen skildes de, sedan fadern
önskat dem lycka i striden.

Framkomna till Samsö sågo bröderna tvenne skepp ligga
i hamnen Munarvåg. Bröderna antogo, att dessa tillhörde
Hjalmar och Odd, den vidtbereste, som äfven bar namnet
Pil-Udd. Bersärkagången kom öfver Angantyr och hans
bröder. Sex af dem gingo ombord på hvarje skepp, där de
dräpte alla män, och hemskt vrålande, drogo de sig upp på
land. Hjalmar och Odd voro, då bersärkarna öfverföllo deras
skepp, i land för att se om dessa anländt och då de sågo
Angantyr och hans bröder med blodiga vapen stiga ned
från skeppen, sade Hjalmar: »Ser du, att alla våra män
fallit, nu synes mig troligast, att vi i afton skola gästa Oden
i Valhall.

»Ej kommer jag att gästa Oden i afton», svarade Odd,
»men väl skola dessa män vara döda och vi lefva.»

Bersärkarna kommo nu emot dem med dragna svärd
och öfversköljda af blod — de sågo hemska ut. Hjalmar och
Odd sågo, att en af dem var högre än de andra, och att
från hans svärd lyste det som från solen. De förstodo, att
det var Angantyr med svärdet Tirfing, och Hjalmar sporde,
om Odd hellre ville slåss med Angantyr allena än mot hans
elfva bröder.

»Med Angantyr vill jag kämpa», sade Odd, »ty svåra

6

varda huggen han gifver med Tu^fing, och min skjorta tror
jag bättre skyddar mig än din brynja.»

Men Hjalmar ville själf strida mot Angantyr; han drog
sitt svärd och gick mot bersärken. »Ett dåligt val du gör
nu», sade Odd åt Hjalmar, medan han ropade till de andra
bersärkarna :

»En skall mot en
ärligt strida,
om mod ej fattas,
om feg man ej är!»

Hjorvard gick då fram till Odd, och skarpa voro huggen
de skiftade. Odds silkesskjorta skyddade honom dock mot
alla hugg, och länge dröjde det ej, innan Hjorvard segnade
död ned till marken. Lyckligare blef ej Hervard, den tredje
brodern, och snart lågo alla elfva döda på marken.

Hjalmar och Angantyr kämpade under tiden med för-
tviflans mod, och dråpliga voro huggen de gåfvo, och det
förtäljes, att Hjalmar fick sexton sår, och att Angantyr stu-
pade på valplatsen.

Men Hjalmar själf låg ock blödande på stranden. Odd
gick fram till honom, sägande:

»Hur har du det, Hjalmar?
Hy du skiftat,
många sår dig pina.
Din hjälm är klufven,
ej hel din brynja!
Snart skall lifvet
lämna dig. »

Hjalmar genmälde:

»Sår har jag sexton
och sliten brynja.
Det svartnar för ögat.

ej mäktar jag gå.
I hjärtat mig rände
Angantyr svärdet,
härdadt i etter.

Den döende Hjalmar kvad sedan en afskedssång till
Ingeborg, drog en gyllne ring från sin arm, räckte den till
Odd och bad honom lämna den till kungadottern på samma
gång, som han framförde afskedssången. Så dog Hjalmar.
Odd seglade så till Uppsala, där han omtalade utgången af
striden på Samsö och till Ingeborg lämnade Hjalmars ring
och framförde hans sista hälsning. Då Ingeborg mottog
ringen och hälsningen, dignade hon ned död. Odd begrof
så de båda älskande i samma grafhög.

m.

Hervar.

A ngantyrs maka Tova födde någon tid efter sin makes
■^^ död en flicka, som erhöll namnet Hervar.

Hon växte upp till en vacker mö och vande sig att
handtera kast- och skjutvapen, sköld och svärd. Hon blef
stark och stor, men liksom Arngrims söner illasinnad, och
ofta gjorde hon mer ondt än godt. När det hårda lynnet
kom öfver henne, sprang hon till skogs, dräpte män och
gjorde mycken skada. Då Bjartmar fick veta detta, lät han
gripa och föra hem henne, och någon tid var hon då lugn.

En dag gick hon till jarlen och sade:

»Jag vill bort härifrån, ty jag trifs icke här.» En tid
efter försvann hon, klädd som man, från jarlens gård och

8

gaf sig i följe med några vikingar. Hon kallade sig nu
Hervard, och då vikingamas höfding dött, blef hon deras
ledare. En gång då de kommit till Samsö, steg hon i land
och ville, att hennes män skulle följa henne, »ty», sade hon,
»stora skatter kan man vänta att finna i grafhögarna.» Ingen
af hennes män vågade dock följa henne.

Kort före solnedgången steg Hervar i land, medan
skeppen lågo kvar i Munarvåg. En herde, som hon träffade,
sporde hon, hvarest Angantyrs högar lågo. »Ej känner du
denna ö», svarade herden, »följ med mig hem, ty för ingen
är det rådligt att vara ute efter solens nedgång. Försök ej
att på natten utrannsaka hvad ingen midt på dagen vågar,
och vet, att brinnande eld sväfvar öfver platsen, så snart
solen sjunkit.»

Herden försökte på allt sätt förmå Hervar att följa
med honom hem. Men Hervar stod fast vid sitt beslut. Då
solen gått ned, blef det ett väldigt dån, och eldslågor flam-
made upp ur högarna. Herden löpte till skogs, men Hervar
fortsatte vägen fram och gick genom lågorna, som om det
endast vore rök, tills hon stod alldeles vid bersärkarnas hög.
Då kvad hon:

»Vakna Ångan tyr,
dig väcker Hervar,
enda dottern
af dig och Tova.
Räck mig ur högen
hårdeggadt svärd
dvärgar smidde
åt Svaferlane.»

Ångantyr svarade:

»Hervar, dotter,
'dåraktig är du,
blott ondt dig bringar
att du oss nalkas.

Rasande är du,

som ropar på oss,

och vild i vanvett

väcker du döde.

Ej fäder begrof mig,

ej fränder goda

Tirfing togo.

De två, som lefde,

nu är en

dess ägare vorden.»

Hervar kvad då:

»Ej lögn du säge!
Late dig Oden
aldrig finna
fred i högen,
om nu du girigt
gömmer Tirfing
och icke unnar
arfvingen rätt.»

Nu öppnade sig högarna, och öfver hela ön syntes
eld låga.

Angantyr kvad:

Hervar svarade:

»Helsport knackar,
högarna öppnas,
eld öfver ön
på alla sidor,
scener fasansfulla
du skådar;

Skynda mö om du kan
till skeppen åter».

»Ej brinna slika
bål okn natten.

10

att jag fruktar

flammande elden.

Ej bäfvar möns

modiga hjärta,

fast dödsskuggor i dörren

hon stånda ser.

Mäktiga trollrunor

tälja vill jag,

att I bland gastar

i grafven multnen,

om ej du ur högen,

Angantyr, räcker

hjälmarnes

Hjalmars bane.»

Angantyr kvad:

»Människor olik,
mö, du mig tyckes,
då du bland döde
dväljes om natten
med svärd vid sidan
och smyckadt spjut,
med hjälm och brynja
vid hjältars grafdörr.

Under min skuldra
svärdet hvilar
i eldslågor svept
från udd till fäste.
På jorden ej mö
så modig jag känner,
att svärdet i handen
svinga hon djärfs.»

11

Hervar kvad:

Angantyr kvad:

»Väl skall jag vakta
hvassa svärdet
och i händer hålla,
har jag det blott;
föga jag fruktar
flammande elden,
han lyder min blick
och lägger sig strax.»

»Dåraktig Hervar,
fast i högen modig
med öppna ögon
i elden du störtar!
Hellre jag räcker
från högen svärdet
dig, modiga mö,
jag ej mäktar det neka.»

Svärdet blef därpå kastadt ut till Hervar, som kvad:

»Väl du gjorde,
då du mig gaf
ur grafven svärdet.
Bättre mig likar,
bersärk, din gåfva,
än om jag hade
hela Norge.

Sitten nu alla
sälla i högen,
fara jag vill
fort härifrån;

12

döden nära
nyss jag mig tyckte,
då lågor röda
lyste omkring mig.»

Därpå gick Hervar ned till stranden, men då det daga-
des, såg hon, att hennes skepp voro borta. Skrämda af
dånet och elden på ön hade de lyft ankar och seglat där-
ifrån.

Hervar for då bort på ett annat skepp och kom efter
någon tid till kung Gudmund på Glasevallar. Där vistades
hon vintern öfver.

En dag då Gudmund spelade schack och höll på att
bUfva matt, sporde han, om ingen kunde hjälpa honom. Då
trädde Hervar fram och gaf konungen så goda råd, att efter
en kort stund voro utsikterna för honom mycket ljusa.
Hervar hade låtit Tirfing ligga kvar på sin plats, medan
hon var sysselsatt med spelet. En af kämparna tog det i
sin hand. Hervar såg det och ryckte Tirfing till sig och
dödade mannen. Därefter lämnade hon hallen. Männen
ville förfölja henne, men då sade konungen: »Våren lugna;
hämnd på den kämpen är ej af så stor vikt, som I tron, ty
I veten ej, att det är efter en kvinnas lif I trakten, och dyr-
köpt kommer det säkerligen att bli er.»

Men Hervar drog ut på härnad och for nu vida om-
kring, alltid segerrik. När hon ledsnat på det kringirrande
lifvet, stannade hon hos sin morfader, jarl Bjartmar, där
hon skickade sig som andra kvinnor. Hon lärde sig att sy,
väfva och sömma, och vida omkring förspordes att Hervar
skiftat hug.

13

IV.
Kung Hedrek.

TTövund^ kung Gudmunds son, en vis, mäktig och rätt-
-^^ rådig man, fick höra Hervar prisas, och en dag for
han på sina skepp för att begära henne till maka. Hervar
samtyckte, och båda begåfvo sig efter bröllopet hem till
Gudmunds rike. De fingo tvenne söner, Angantyr och Hedrek.
Båda växte upp till starka, väne och begåfvade män. Angan-
tyr var lik sin fader, liksom denne mild, vänsäll och klok,
han vardt mycket älskad af sin fader och af folket. Hedrek
åter var hårdsint och illasinnad, och mest liknade han
Arngrims söner. Hur mycket godt Angantyr än gjorde, så
gjorde dock Hedrek än mera ondt; af sina söner älskade
Hervar mest Hedrek. En gång då Hövund skulle rusta till
«tt stort gille och bjudit alla stormän, hade han icke skickaj;
bud till Hedrek. Detta grämde denne så mycket, att han
lofvade att hämnas både på fadern och gästerna. Under
gillets gång trädde Hedrek in i salen, där Angantyr steg upp
och bad honom vara välkommen. Hedrek tog plats och satt
under hela kvällen mörk och dyster. När Angantyr gått
började han att uppegga de kvarvarande kämparna mot
hvarandra. Flera gånger kom Angantyr in och förUkte dem,
men alltjämt fortsattes kifv^et, tills slutligen i dagbräckningen
kämparna förbittrade rusade på hvarandra, och den ene af
4em dräpte en af sina kamrater.

Hedrek log däråt och tyckte gillet vunnit i anseende,
då den röda saften färgade dukarna.

Angantyr trädde just då in; han blef mäkta förbittrad
Kifver den del Hedrek tagit i trätan. Nät Hövimd fick veta
<let, förvisade han Hedrek ur landet, såvida denne icke hellre
Tille dö.

14

Hedrek lämnade då gillesalen, och brodern följde honom.
Då de kommit ut, mötte de Hervar, som räckte Hedrek
svärdet Tirfing. »Ej vet jag», sade Hedrek, »när jag kom-
mer att skicka mig så ohka mot fader och moder, som de
nu göra emot mig. Min fader jagar mig ur landet, och min
moder skänker mig det bästa svärd, som någon kan äga,
för visso skall jag med det göra, hvad som kan gå min
fader djupt till sinnet.» I samma stund Hedrek slutade att
tala, drog han Tirfing, som enligt dvärgarnas bestämmelse
måste kräfva en mans lif hvarje gång det drogs. Då endast
Angantyr var i hans följe, så gaf Hedrek sin broder bane-
hugget, och så fullbordades det första nidingsdåd, som dvär-
garna sagt att Tirfing skulle blifva upphofvet till. Hövund
blef mäkta sorgsen, då budskapet om hans mest älskade
sons död nådde honom. Allt folket sörjde äfven, och präktigt
var grafölet som dracks. Hedrek flydde till skogeii, bedröfvad
öfver sitt illdåd. Länge vistades han där, tills en dag tanken
vaknade, att äfven han skulle kunna bUfva en stor man,
liksom före honom hans ättemän varit och draga ut på här-
nadståg. Han vände åter till sitt hem, där han träffade sin
moder, som han bad att förmå fadern att på färden gifva
sin son visa råd. Hervar gick till sin make och framförde
sonens önskan. Hövund sade, att föga lönade det mödan
att gifva sonen några råd, då han ändå aldrig skulle följa
dem. Han uppfyllde dock Hervars begäran och gaf Hedrek
många visa råd däribland det att aldrig lägga Tirfing vid
sina fötter. Hervar framförde Hövunds råd, men då Hedrek
fick höra dem, utbrast han förbittrad: »Med argt sinne äro
de gifna och aldrig kommer jag att följa dem.» Så tog han
afsked af sin moder, som gaf honom en mark guld och bad
honom att jämt hafva i tankarna huru hvasst hans svärd
var och huru seger alltjämt följde dess ägare.

Hedrek begaf sig till Redgotaland där en gammal ko-
nung vid. namn Harald . härskade. . Då Hedrek kom till
kungsgården, blef han väl emottagen och stannade länge
vid konungens hof . Harald betalade skatt till tvenne mäktiga

15

jarlar men länge dröjde det icke förrän Hedrek, som vunnit
den gamle drottens vänskap, drog ut på härnadståg. Han
öfverföU de jarlar som gjort Haralds rike till deras lydland
och en häftig strid utkämpades mellan dem.

Hedrek förde Tirfing och intet mäktade motstå hans
hugg; de båda jarlarna föllo. Hedrek underkufvade landet
och den gamle konungen gick den segersälle till mötes, för
att visa honom sin tacksamhet. Han skänkte äfven Hedrek
sin dotter Helga till maka samt halfva riket.

Hedrek skyddade landet, och sämja och endräkt rådde
i riket.

På sin ålderdom fick konung Harald en son. Vid samma
tid fick också Hedrek en son, som erhöll namnet Angantyr.
Då inträffade ett svårt missväxtår i landet. Folket offrade
förgäfves till gudarna och utrönte snart att intet godt år
skulle komma, förrän den förnämsta pilten i landet offrats.

Hedrek sade, att Haralds son var den förnämste, medan
konungen sade att Hedreks son var det.

Ingen annan än Hövund, Hedreks fader, kunde slita
tvisten, då alla hans domar ansågos för rättvisa.

Hedrek for till sin fader och sporde hvilken af piltarna
var den förnämsta.

Hövund sade att det var Hedreks, och då denne sporde
hvad han skulle begära som ersättning, svarade fadern:
»Betinga dig hvarannan man af Haralds här, mer behöfver
jag icke säga, då en man med ditt sinne har en sådan här».
Hedrek vände tillbaka till Redgotaland, där han samlade
folket tUl ting och sade: »Min son var det, min fader dömde
att offras, men i gengäld gaf han mig hvarannan man af
konungens här. Svärjen nu att I viljen gifva mig hvad mig
tillkommer».

Folket gjorde som Hedrek begärde, men så snart hären
delats och männen svurit att i allt lyda honom både utom
och inom landet ropade bönderna att Hedrek måtte utlämna
sin son. Då svarade Hedrek: >Mig synes att Oden finge
ersättning nog för min son, om han i stället fick konung

16

Harald, hans son och hela hans här». Sedan befallde han
•sina män att höja fanan och angripa konungen och hans
följe. Männen gjorde som Hedrek bjöd dem, och Hedrek
stötte själf ned sin svärfader och dennes son. Det var det
andra nidingsdådet, som föröfvades med Tirfing. Haralds
drottning Helga tog lifvet af sig, då hon sporde sin makes
död. Men Hedrek blef konung i landet.

En sommar drog Hedrek ut på härnadståg till Huna-
land. Han slog dess konung Humle och förde med sig till
Redgotaland dennes dotter Sifka, som han dock efter ett år
skickade tillbaka. Sifka blef moder till ett vackert gosse-
barn, som erhöll namnet Lod, hvilket sedan uppfostrades af
morfadern. Hedrek drog på nytt ut i hämad och kom så
till Saxland. Han gästade dess konung och friade efter
någon tid till hans dotter Oluf. Ko^nungen samtyckte och
Hedrek erhöll hans dotter jämte land och myv^ken rike-
dom. Hedrek stannade dock VicM'^ länge i Saxland utan
vände åter till sitt rike, medförande Oluf. Oluf bad dock
Hedrek ofta att få gästa sin fader och slutligen sam-
tyckte konungen, och åtföljd af Angantyr begaf han sig till
Saxland. Efter någon tid gästade Hedrek sin svärfader. Han
fann då att hans drottning var honom otrogen, h varför han
på tinget förklarade sig skild från henne. Därefter drog han
tillsammans med sonen bort och kom efter någon tid till
Finland. Där tog han som byte en skön kvinna, som äfven
bar namnet Sifka. Efter sin hemkomst från Finland sände
Hedrek bud till konung Rollög i Holmgård, att han ville
uppfostra dennes son Herlög. Konungen ville först icke
skicka sonen till Hedrek, men hans drottning rådde honom
till att icke så raskt vägra hvad Hedrek begärt, då kanske
därutaf mycken sorg kimde komma. Konungen sände då
sin son till Hedrek, som uppfostrade honom med mycken
kärlek. En gång då Hedrek gästade kung Rollög och till-
sammans med dennes son var ute på vildsvinsjakt drog
Hedrek Tirfing och som endast Herlög var tillstädes blef
han offer för den egenskap dvärgarna smidt in i hans khnga.

17

Hedrek sötjde mycket öf ver att ban dräpt BoUögs son och
dlutligéa ^8porde honom Sifka hvad som tyngde hans sinne.
Hedrek talade dä om att ..han dödat Herlög. Dä Rollögs
gemål' i sin: tur sporde. Sifka hvad som gjorde Hedrek sä
sorgsen, nekade . hon först att säga nägot men slutligen an-
förtrodde hon drottningen allt. Rollög fick nu veta hvad
som händt hans son. Han bjöd sina män att gripa till va-
pen. Men Hedrek anade att Sifka förrädt honom och bad
äfven sina män att i hemlighet väpna sig. »Gån sedan»^
sade han, »i flockar härifrån och gif noga akt på hvad som
händer».

Kort därefter kom Rollög och bad att ensam få tala med
Hedrek. Hedrek följde konungen men knappast hade de
blifvit ensamma förrän Rollögs män störtade sig öf ver Hedrek
och bundo honom. Därefter befallde konungen att Hedrek
skulle föraJ^till skogen och hängas. Männen lydde konungens
befallning. Hedrek f ängfäaidéti; ^en på vägen blefvo de öfver-
fallna af Hedreks kämpar. Förskräckta flydde nu Rollögs
folk och Hedrek löstes ur sina fjättrar, hvarefter alla begåfvo
sig till dennes skepp. Hedrek medförde konungens son, ty
denne hade han aldrig dräpt. Rollög sporde detta och sam-
lade en mäkta stor här för att öfverfalla Hedrek. För sin
maka klagade han bittert öfver att ha lydt hennes råd, då
de endast dragit ofärd öfver dem. »Säkert skall Hedrek nu,
så ondskefull som han är, dräpa vår son».

»För lättrogna hafva vi varit», genmälde drottningen,
»och vår son är 1 goda händer. Allt har blott varit en list
af Hedrek för att pröfva oss och illa hafven I velat löna
honom för vår sons uppfostran. Sänd därför några män till
honom för att bjuda förlikning och så mycket af riket som
I bägge, komma öf verens om. Bjud honom ock din dotter,
ty så . fager husfru som; hon kan blifva, äger kung Hedrek
icke, och bättre är att vi återfå vår son än skiljas söm
ovänner». \

; .Konungen gjojrde som drottningen bad och förlikning
ingicks. Hedrek fick Rollögs dotter Hergerd och Vendland,

Dalatröm, NordUka hjålteaagor. IL 2

18

8om ligger intill Redgotaland. SiBdan ikiljdefi kcmungårDa
och Hedrek for hem till sitt rike och blef en mäkta vis man»'
Sifka, som var skulden till allt, kastade Ifodrek i'en å, en
kväll dä han skulle följa henne hem. Med Hei^erd hade
Hedrek en dotter^ som fick namnet Hervar. Hon uppfost*
rades i England och blef en fager mö, reslig och stark, bch
väl öfVad i månliga idrotter.

V.
Gestrunblindes gåtor och Hedreks död.

T Redgotaland bodde pä denna tid en mäktig man vid namn
■^ Gestrunblinde. Denne hade fallit i onäd hos Hedrek
och fick: en dag befallning att han skulle komma till honom
eller ock hade han intet godt att vänta. Hälsningen tycktes
Gestrunblinde föga god, ty han visste att konungen aflagt
löftet, att en hvar sont gåfve sig i hans vald skulle, hur svårt
han än förbrutit, dömas af konungens sju vise män. Full
lejd skulle^ han äfven få om han tiU konungen kunde fram-
ställa gåtor sbm denne icke kunde lösa. Gestrunblinde hade
föga hopp om att i ett ordskifte med konungen kunna göra
denne svarslös och af hans sju vise män väntade han sig
ingen nåd då hans förseelser voro många. Gestrunblinde
ofiErade nu åt Oden och lofvade honom stora offer, om han
ville hjälpa honom. En afton kom till gården en man, som
äfven kallade sig Gestrunblinde. De voro så Mka att man
svårligen kunde skilja dem åt, och då de bytt kläder med
hvarandra och Gestrunbhnde själf gömt sig, höUo alla den
nykomna för den riktiga Gestrunblinde.

19

-Déö nykomna^^bégai' sig' emellertid till kung Hedtek och
sade: »Hit har jag komiDit för att förlika mig med eder».

»Vill du höra de vises dom», frågade konungen.

»Kan jag icke på annat sfttt förlika: mig I» sporde Gestrun-
bhnde. n

»Om du säger några gåtor, som jag icke gissar, är du
fri», genmälde koaungea.. , ; -

»Vanskligt är att säga gåtor, men vanskligare att dömas
af dina vise män, och jag vill försöka med gåtorna», svarade
XSéstrunblinde. • ' '

»Rätt väljer du nu Gestrunblinde, men minns att mycket
istär på spel. Béöegrar du mig, får du min dotter till äkta,
men icke syneö du mig vara mycket vis och aldrig har det
ännu händt, att jag icke gissat de gåtor man ställt till mig.»

Därefter f ramsattes en stol till Gestrunblinde och han
framställde därpå till konungen den ena gåtan efter den
andra, och allt efter som tiden skred fram blefvo gåtorna
svårare och svårare för kung Hedrek, som ofta sade till
Gestrunblinde: »Stor är din talfärdiighet och mycket för-
'undrar jag mig öfver din klokhet:» Men sä mattades Gestrun-
blindes vishet och slutligen sade Hedrek : »Dåliga blifva dina
•gåtor; nu är bäst du underkastar dig de vises döm». Men
ännu ville icke Gestrunblinde uppge hoppet att få konungen
svarslös.

. »Hvilka tvenne», sade han,
»ha tio fötter
ögon trepiie
och en enda svån$?
Tänk på gåtan,
den tyd kung Hedrek!»

»Svårt frestar du nu, Gestrunblinde*, sade konungen,

»då du spörjer mig om ting, som i forna tider varit och god

är gåtan; men gissad Gestrunblinde. Oden red Sleipner, han

hade åtta fötter och Oden två, tillsammans hade de tre ögon.

' j^eipner' två och Oden ett.»

20

»Är du mer klok», genmälde Gestruabliade, »än andra
kungar^

Till sist mig Hedrek såg:

Hvad sade Oden

i Balders 6ra,

förr'n till bål han vardt baren!»

Dä konungen hörde Gestrunblindes ord reste han sig
vredgad och sade: »Ilska och illvilja tror jag det varit som
hviskats, men det vet ensam onda och usla troll». Konungen
drog Tirfing och högg till Gestrunblinde, men han förvand-
lade sig till en falk och flög ut genom salsgluggen. Svärdet
tog i stjärtfjädrarna och allt sedan dess har därför falkens
stjärt varit tvärhuggen. Gestrunblinde, som icke var någon
annan än Oden, vardt mäkta vred pä Hedrek, som också
fram på natten blef dräpt. Hedrek hade flera högättade
trälar, som han tagit i västerviking. De fördrogo sin träl*
dom illa och då Hedrek lagt sig till hvila med helt fä män
hos sig, öfverrumplade de honom, bemäktigade sig Tirfing
och dräpte Hedrek. Detta var det tredje nidingsdådet, som
enligt dvärgarnas spådom skulle utföras med det åt Svafer-
lane smidda svärdet. Nu var förtrollningen bruten. Trålarna
togo Tirfing och många kostbarheter, hvarefter de begåfvo
sig bort från kungsgården och ingen visste hvar man skulle
taga hämnd öfver konungens dråp.

Augautyr, Hedreks son, kallade folket samman till ett
ting. Där korades han till konung och aflade det löftet att
icke intaga faderns högsäte förrän han hämnats honom.
En tid efter sedan tinget slutats försvann Angantyr. Han
for vida omkring för att leta efter dråparna och kom
en kväll till en ä, kallad Grafån. I en båt såg han tre
män, hvilka voro sysselsatta med fiske. En utaf dem drog
upp en fisk och . bad om en knif för att afskära dess huf-
vud. I stället för knifven räckte . de mannen . ett svärd,

21

med hvilket han iafskår hnfvndet och Augantyr hörde liönom
kyäda:

»Gäddan i Gratä gälda fick,

att Hedrek dräps under Heryardsfjällen.»

Na förstod Angantyr att svärdet var Tirfing och att hian
ftinnit sin faders banemän. Han gömde sig i skogen invid
ån och stannade där tills mörkret föll. Dä fiskarena rott i
land följde Angantyr dem, och sedan de lagt sig till hvila
i titt tält, öfverföU och dödade Angantyr dem.

Svärdet Tirfing tog han med sig till sitt hem^ som ett
vittnesbörd om, att han hämnats sin fader. Nu lät hantill^
reda ett statligt gästabud pä sin faders gärd och tog sä arf
efter honom.

Lod, Hedreks son med kung Humles dotter Sifka, hade
vuxit upp till en skön yngling; dä han sporde sin faders
död^ och att Angantyr tagit Hedreks rike i arf, kom han
med Humle öfverens om, att han skulle af Angantyr ut-
kräfva hvad som rättmätigt tillkom honom. Med en stor här
begaf sig Lod till sin broder. Dä han nådde kungsgården till*-
sade han en af sina svenner att gä in till Angantyr och
bedja honom komma ut. Svennen gick in och framförde
höfviskt sin herres önskan.

Angantyr reste sig med detsamma, påtog sin brynjaoch
gick med Tirfing i handen och åtföljd af sina män, för att
möta Lod. »Var välkommen», sade han till Lod. »I ära
och glans skola vi dricka rajöd efter vår fader».

»Ej hafva vi kommit för slikt ändamål», genmälde Lod,
»hälften af hvad Hedrek ägt af vapen, rika skatter och
borgar vill jag äga, den härliga skogen Mörkved, den kost-
bara grafven, där konungarna hvila och hyllningsstenen vid
Dampstad bör ock komma på min lott.»

»Förr må spjuten mötas och sköldar brista», svarade
Angantyr, »innan jag ger dig hälften af hvad vår fader ägt
och bryter Tirfing i tvenne delar. Men rika skatter, många
män och en tredjedel af Godtjod skänker jäg dig gärna I»

f Då Gissur . Grytingalide»! Hedreka gamle jfostarCadei:*
hörde hvad Angantyr erbjöd åt Lod, tycktes detta hoM^
för mycket, och han sade förtrytsamt: »Nog skaU trälimians
son taga emot hvad som bjudes.»

Då Lod hörde hvad Gissur sade, vardt han mäkta vred
och vände strax tillbaka med sina män till kung Humle i
Hunaland, där han omtalade att Angantyr ej ville ^ifva hot
nom hälften af arfvet Lod omtalade äfven Gissurs ord ocb
konungen var föga tillf redaställd öfver att hans dotterson
skulle kallas en trälinnas. Han sade: »Öfver vintern stanna
yi dock hemma för att ö^afolk och samla euBtor här, aedan
draga vi i hämad mot .Angantyr och väldig blir säkerligen
kampen, som kommer att stånda. mellan oss.» Det .blef som
konungen beslutat. Under vintern samlades en stor här och
då våren kom drogo konung Humle och Lod till: Angantyr.
Så stor var hären att den räknade trettiotre fylkingar,,)DQied
tusen man i hvarje. Då alla samlat sig redo de genom
Mörkvedskogen, som skiljer Hunaland och Redgotaland. Då
de kommit ut ur. ekogen sågo de en stor praktfull borg. Där
bodde Angantyrs och Lods syster Hervar, som med sin- foster-
fader Ormar satts att värna landet mot hunemas anfall. E}&
morgon, då hon stod uppe i vakttornet, såg hon stora damm:
skyar upphvirflade och hörde hästtramp. Genom dammet
blänkte guldsmyekade hjälmar, sköldi^ och brynjor fram,
Qch hon förstod att det var hunernas här. Hon. skyndade
sig ned och bad sin bursven att kalla samman det myckna
folket, som var samladt i borgen. Därefter bjöd hon dem
alla att göra sig redo till strid och Ormar, sin fosterfader,
att rida mot hunerna oOb bedja dem möta till kamp vid
södra borgporten.

Ormar red ut ur borgen och då han nått fram till. hu^
nemas led ropade han: »Utanför borgporten söderut å slätten,
bjuder jag eder strid, den som först kommer fram bide den
andre.»

Därpå vände han tillbaka till borgen, där Hervar 8|tod
iärdig att med hela sin styrka möta fienden. Med. Ormar i

spelaea red hoa xfii ur' borgen oeh snart drabbade kärama
fsamman. Häftig var istriden och mången kämpe föll på bådk
aid<«^ meit svårast var det för Hervars män. Slutligen föU
hon själf. Då Ormar såg henne falla tog han till flykten
och aUa som kunde följde honom. Himema fortsatte under
ett fruktansTärdt skriande sin väg mot Ångantyrs borg«
Dag och natt red Ormar så fort han förmådde, tills han
uppnådde borgen. Han omtalade de sorgliga tidendema
att Hervar fallit och; att hunema inträngt i landet.

När Angantyr hörde detta, skiftade uttrycken i ansi^^tet;
Han satt länge tyst. Så utbrast han: »Obroderligt for man
med dig, härliga syster. Många voro vi här då mjödbägaren
skulle tömmas, nu ser jag ingen, som vågar rida mot hu-
nema, fast jag ber och ger skänker af guld.»

Då /svarade Gissur: »Ej ber jag om guld för att rida
jrnot hunernaa här och bjuda dem kamp. Säg konung, hvart
skall jag stämma dem till kwip?»

»Vid Dylgia på Dunheden, vid foten af Jösurberget, dftr
förr goter fröjdats åt kamp och seger», svarade Angantyr.

Då Gissur hörde Ångantyrs ord kastade han sig upp på
sin häst och red bort. Han stannade icke förr än han nått
hunemas här och han ropade till dem: »På Dunheden vid
Jösurberget blifven I dödens 1 Oden har jag anropat, nu må
piitt j spjut susa öfver er.»

Då Lod hörde Gissura ord ropade han. tUl^^naiifiä^;
»Gripen Gissur Grytingalide». Men kung Humle tog till
orda och sade: »Icke må vi mörda sändebud som ensamma
komma till oss». Men Gissur ropade spotskt till mannen
under det han gaf sin häst sporrarna och vände om den.
»Icke kunna edra hombågar fälla Gissur GrytingaUde.» Så
red Gissur till Åhem. Då han kom till kungsgården sporde
Angantyr om han träffat hunerna och om deras här var stor.

»På Dunheden stämde jag dem till strid», svarade Gis-
sur, »och mäkta stor var fiendehären.» Angantyr samlade
nu från alla håll stridbara män och drog sedan med allt
sitt folk till Dunheden. Kort efter sedan Angantyr nått fram

24

kommo hunérna, ooh. dagen därpå böljade kairipen. Hela
dagen stredo de och p& kvällen drogo de båda härarna dg
tillbaka till ;sina läger. I åtta dagar fortsattes den väldiga
kampen* .De fallnas tal knude ingen räkna, inén på Angan^
tyrs sida förmärktes ingen manspillan, ty alltjämt nya käm-^
par strömmade till. Striden vardt allt. hetare och hetare.
Hnnema kämpade med förtviflans mod, men deras led gles-
nade och slutligen efter ett häftigt anfall från gotemas sida
veko himemas fylkingar tillbaka. Då Angantyr såg detta
steg han nt nr sköldborgen. Med Tirfing i handen fällde
han mången kämpe och nådde slutligen konungafylkingen.
Lod och Angantyr skiftade hugg och för Tirfings segerrika
klinga föll Angantyrs broder och kung Hnmle. Då flydde
hunema, förföljda af Angantyrs män. Obarmhärtigt blefvo
de nedhuggna, öfverallt syntes endast de fallnas hk. .

Då striden upphört gick Angantyr ut för att bland
kämparna söka sin broder. Då han funnit Lod kvad han
sörjande:

löss ödet förbannat;
din baneman är jag.
Det hålles i minne —
hkiå är nornors dom.»

Angantyr var sedan länge kbnung i Redgotaland och
mången konungaätt härstammar från ibonom.

JOMSVIKINGA-SAGAN.

L
Om Toke och hans söner.

T Danmark, i häradet Fyn, bodde en mäktig och klok man
^ vid namn Toke. Hans husfru hette Torvar, och med
henne hade han sönerna Åke och Paine. Tillsammans med
dessa växte äfven frillosonen Fjolne upp.

Då Toke blifvit gammal, sjuknade han och dog och
länge dröjde det ej innan ock Torvar följde honom. Åke
och Paine togo nu arf efter fadern, och dä Fjolne sporde
om de ämnade gifva honom intet, svarade Åke och Paine
att de voro villiga afstå en tredjedel af lösöret, men jorda-
godsen behöUo de själfva; af dem ville de ej dela med sig^
Fjolne blef mycket missnöjd med den delningen, och dä han
drog bort frän fädernehemmet med sin anpart af arf vet, sade
han, att han väl hoppades att någon gång kunna bli i till-
fälle att utkräfva hämnd för oförrätten.

Fjolne begaf sig till kung Harald Gormsson och vardt
dennes närmaste man och rådgifvare. Fjolne var klok, men
ondskefull till sinnet, och sökte på allt sätt egga upp kung
Harald mot Åke Tokesson, som emellertid blifvit en mycket
mäktig och stor man.

Hvarje sommar låg Åke ute i hämad. Hau var om'
tyckt af sina män, ty han var vänsäll och vis, och mången

26

kämpe lämnade kmig Harald Gormsson, som ofta syntes dem
hård och orättvis, och slöt sig till Åke Tokesson.

Fjolne sade slutligen till Harald att så länge Åke vore i
lif vet, komme Harald ej längre att ensam anses som konung.
Då kungen hörde Fjolnes ord blef han mycket vred.

Åke var för tillfället på gästabud hos jarl Ottar i Göta-
land. Med tvenne skepp och huudra man på hvarje hade
Åke dragit dit. Då nu Harald sporde detta, lät han utrusta
tio skepp, bemannade dem med tillsammans femhundra män
och befallde flottan att invänta Åke, och då denne var på
hemfärd, öfverfalla honom och dräpa både Åke och hans män.

En natt blef Åke och hans män öfverfallna medan de
lågo i sömn. Då de ej väntade någon fiende, voro de ej
beredda till strid och segern blef lättköpt för kung Haralds
män. Nu hoppades Harald Gormsson att ensam få anses
såsom konung.

Fjolne gladdes öfver att något hafva gengäldat orätten
vid arfskiftet.

Då ryktet om Åkes död nådde Paine, tog han det så
hårdt att han sjuknade; att kunna hämnas sin broders död
hyste han föga hopp om, enär i så fall hämnden skulle ut
kräfvas af kung Harald själf.

Paine hade en fosterbroder, en rik och klok man vid
namn Sigurd. I sin sorg vände sig Paine till denne och
sporde om råd. Sigurd, som såg att Paine tog broderns död
nära, ville försöka skingra hans sorg, och sade sig vilja, å
hans vägnar, fria till jarl Ottars dotter Ingeborg.

»Visst tänker jag att min sorg säkrast Undrades om jag
fick den mön, men väl fmktar jag, att jag icke får henne»,
genmälte Paine.

Sigurd for det oaktadt till jarlen. Han framförde sitt
ärende sägande, att guld. icke tröt på Fyn och att det gällde
Palnes lif.

Jarlen lofvade slutligen sin dotter Ingeborg och sade,
att han själf skulle föra henne till Paine på Fyn.

Sigurd vände tillbaka med det glada. budskapet.'

27.

Paine gladdes och yardt strax bättre. Därpå begynte
han tillrusta ett präktigt gille och på utsatt dag anlände jar}
Ottar med sin dotter jämte stort följe, och med mycken
heder vardt så Palnes och Ingeborgs bröllop drucket.

Om natten hade Ingeborg en dröm, som hon vid upp-
vaknandet omtalade för sin make.

»Jag drömde», sade hon, »att jag här på denna gård
uppsatt en lingrå väf . Långt på väfven hade jag icke kom-
mit Ränningen var behängd med vikter och medan jag
väfde tydcte jag att från midten på väfven föll en af vik-
tema ned. Då jag tog upp vikten såg jag att alla liknade
manshufvuden och att <len jag höll i handen liknade Harald
Oormsson.»

Då Ingeborg slutat att berätta, sade Paine: »Detta ä^
bättre drömt än odrömt».

Sedan slöts gillet och gästerna drogo, försedda med präki
tiga gåfvor bort från gården.

Paine och Ingeborg lefde godt samman och länge dröjde
det ej innan de fingo en son, som de kallade Toke.

Han växte upp hos föräldrarna och blef en fager, klok
och vänsäll man, som i allt mycket liknade sin farbroder Åke.
Då han blef äldre kallades han för Palnatoke,

Paine dog innan sonen hunnit blif va vuxen, och till--
sammans med sin moder rådde Palnatoke sedan öfver allt
det gods och alla ägodelar Paine lämnat.

Så snart Palnatoke blef gammal nog drog han ut på
härnadståg. En sommar då han var ute med många skepp
och mycket folk, nådde han Bretlands kust. Där härskade
jarl Stremme. Han hade en fager dotter vid namn Ålof
och då nu fadern sporde att Palnatoke landat på Bretlands
kust och ämnade härja och plundra, sändes, på inrådan ;a|
Björn Bretske, Ålofs fosterfader, bud till Palnatoke, med häls-
ning att jarlen bjöd honom välkommen till gästabud om han
ville med fred draga fram genom landet.

Palnatoke tog väl upp denna inbjudan och drog med
allt sitt folk fram till jarlens gård.

28

Under gillet säg han Ålof och blef genast så intagen af
hennes skönhet att han begärde henne till maka. Jarlen-sam-
tyckte och deras bröllop vårdt drucket vid samtna gfistabud.

I hemgift erhöll han hälften af riket samt jarlsnamn,
och vid Stremmés död skulle den andra hälften af riket
äfven tillfalla honom.

Palnatoke stannade sommaren och den kommande vin-
tern öfver i Bretland, men då våren kom, sade han sig vilja
vända åter till Danmark.

Innan han for, lämnade han sin del af riket i Björn
Bretskes vård.

Därpå seglade han med sin husfru Ålof tillbaka till Fynr.

Numera gällde Palnatoke för att näst konung Harald
Gormsson, vara Danmarks mäktigaste man.

Då kung Harald, som danakonungars sedvänja var, for
genom landet för att gästa rikets stormän, kom han äfven
till Palnatoke, hvilken äfven tillredde ett präktigt gille.

Konungen stannade där länge som gäst.

I Palnatokes gård bodde en kvinna vid namn Åsa. Hon
var fattig, men duktig i allt hvad hon tog sig före, och hon
sattes därför att betjäna konungen.

Harald tyckte väl om henne och då han sent omsider
bröt upp och tiden så led om, fick Åsa en son, som erhöll
namnet Sven. Efter modem kallades han Sven Sone Åsason.

Åsa omtalade att kung Harald vore barnets fader och
Palnatoke lät dem båda stanna på sin gård. Och dUrtill
sörjde denne väl för att gossen erhöll en god uppfostran,
som det passade sig för en kungason.

Då Sven var tre år gammal, drog kung Harald på nytt
kring landet för att gästa sina stormän. Han kom äfven då
till Palnatokes gård.

Palnatoke sade då till Åsa: »Du bör, med svenneii vid
din hand träda inför konungen och säga: Den pilt du ser
bredvid mig, herre, är ingen annans son är din, vi äga honom
samman! Hur kungen än må taga dina ord, så var blott
dristig. Jag skall stödja din sak.»

29

Åsa gick fram för konungen och talade till honom så,,
som Palnatoke bjudit henne.

Harald sporde b vem hon vore, och då Åsa nämnt sitt
namn sade han: »Förunderligt djärf tyckes du mig vara,
men drag dina färde och drista dig icke att tala slikt så vidt
lifvet är dig kärt». .

Palnatoke sade nu: »Herre, vi känna denna kvinna och
.veta väl att hvad bon säger är sanning. För den skuU
hafva vi tagit gossen till oss och därmed har eder ära i alla
händelser vuxit.»

Kungen genmälte: »Detta väntade jag icke af dig Palna-
toke, att du pä detta sätt ville skylla denna sak pä mig».

Palnatoke svarade: »Som din son vill jag ära svennen
och söka höja hans ställning — men nu må detta samtal
vara slut oss emellan».

Kort tid efteråt drog Harald med sitt följe bort från
Palnatoke, men föga stor var vänskapen dem emellan nu.

n.

Sven och konungr Harald.

Öven växte nu upp pä Fyn samman méd Palnatokes och
^ Ålofs son Åke och de båda blefvo fosterbröder.

Många rådde Palnatoke att icke uppfostra ett barn, som
gällde för att vara kung Haralds son, men Palnatoke svarade
dem: »I den saken vill jag själf råda och säkert skall något
stort komma däraf».

Då Sven blifvit femton år, sade Palnatoke till honom:
»Drag nu bort till konung Harald och bed honom erkänna

30

dig som sin son, som du må kalla dig för, antingen det
behagar honoin eller ej.»

' Sven begaf sig ut, åtföljd af tjugu raska män, till konung
•Hiirald och talade inför Harald så som Palnatoke rådt honom;

Då han slutat sade kungen: »Hur förmäten är du icke
som vågar kalla dig för min son. Stor var väl just icke
din moders omtanke, då hon v^de fader åt dig, och af dina
ord tyckes det mig att du liknar en vettlös glop — föga
olik moder din till lynnet.»

»Sanning är det, att jag är din son», genmälte Sven,
»och för visso har du endast heder af att behandla mig väl.
Om du ej vill dela med dig af riket, så gif mig trenne be^
'mannade skepp, för stor är icke den gåfvan, och min foster-
fader Palnatoke gifver mig säkerligen icke färre».

' »Lätt kan jag köpa din affärd med hvad du begär»;
Svarade konungen, »men aldrig mera må du sedan komma
inför min åsyn.»

Harald gaf nu Sven tre skepp med hundra man på
hvarje. Men hvarken folk eller skepp voro af bästa slag.

Sven vände tillbaka till Palnatoke och fick af honom
äfvenledes trenne skepp med hundra man på hvarje.

Då Sven var redo att draga ut i härnad sade hans
fosterfader:

»Pröfva nu en hämadsfärd med detta följe, men drag i
sommar icke längre än att du härjar Danmarks kust och
kung Haralds rike. Icke väntade jag att du skulle blifvit
bättre mottagen, men underligt är att kungen höljer män,
sådana som Fjolne, med ära, hvilken ingen rätt därtill haf-
vet och låter dig vederfaras vanära.»

Sven seglade bort med sina män och följde i allo Palna-
'töKes råd. Han härjade i Haralds rike och då vintern kom
vände han åter till sin fosterfader.

På hemfärden öfverföUs han af en häftig storm och alla de
skepp konung Harald gif vit honom förliste med allt folk ombord.

De äl Palnatoke skänkta skeppen stödo sig bra och
'lastad tried ett rikt byte nådde Sven Fyn.

31

Han stannade där öfver vintern och då våren kom.8ade
Pjalnatoke:

»Än en gäng skall du farq, till konung Harald och bedja
honom visa dig större ära än han hittills gjort. Begär eex
skepp men väl rustade och bemannade med goda män.»

Väl utrustad, lämnade Sven Fyn och då han nådde
kungens gård steg han med sitt följe dristigt inför Harald;
hvilken just då satt vid dryckesbordet...

»God dag, herre konung», sade Sven.

Konungen såg på honom, men sade intet.

»Herre», fortsatte Sven, »än en gång. är jag kommen
för att bedja dig om skepp och folk.»

»Detta var mer djärft än klokt taladt», sade konungen,
»lönar du mig så godt för hvad jag sist.gaf dig? Rätt vor^
att du och alla dina män dödades^ men för det rykte som
går Mt du är min son, skall detta icke ske.»

»Herre», genmälte Sven, »gif mig sex väl bemannade
skepp och jag skall sköfla edra ovänners länder. Men gifven
I ,mig icke det, jag begär, så ^kall jag med mina män öde-
lägga edert rike.»

Kungen gaf honom då sex skepp jämte trehundra man,
bedjande att Sven aldrig mer skulle komma inför hans åsyn.

Sven lofvade värna landet, hvarefter han drog till Palna-
toke. Fosterfadern skänkte honom äfvenledes sex skepp.
Han rådde Sven att äfven i år sköäa kung Haralds länder,
dock ej de samma som förlidet år.

Fostersonen följde rådet och drog vildt härjande fram
genom Haralds rike.

Ryktet härom nådde ända fram till konungen, men han
gjorde dock intet för att värja sitt land.

Rundt om i riket hördes nu det talet att konungen ej
borde få behålla riket, då han intet gjorde för att värja det.

Då höston kom vände Sven åter till Fyn, där Palnatoke
på det hjärtligaste mottog honom.

Vintern gick snart.

Fram på, våren sade Palnatoke: »Stör har din. styrka

32

nu blifvit Sven, och Haralds välde bar du vållat mycket
men, och hända kuude att du nu kunde blifva herre Ofver
hans rike. Gör dina skepp segelklara och drag till kungen.
Begär af honom fyra hundra man och tolf skepp; nekar han
gifva dig det, sä bjud honom till strid.»

Sven gjorde som Palnatoke sade och nådde oväntad
kungsgården.

Med alla sina män fullt väpnade trädde han inför ko-
nungen sägande:

»Ett och detsamma har jag här bedt eder om: Gif mig
en del af riket och låt den ära vederfaras mig, som tillkom-
mer mig, såsom varande eder son. Föga ära hafven I hit-
intills visat migl Om jag än under mina härnadståg synts
eder dristig, bör detta ej öfverraska eder, jag har därmed
blott velat aftvå den skam, jag af eder fått lidal Gif mig
tolf skepp och fyrahundra man, så skall jag lämna edert
rike i ro.»

Vredgad svarade kung Harald:

»All ondska rymmes i ditt sinne och oförvägen är du,
då du vågar visa dig inför mig. Ej liknar du min ätt och
förr skola vi behandla dig och ditt folk som tjufvar och
mordbrännare, än jag ger dig någon del af riket. Hvarför
lämnar du ej mitt rike i ro?»

Då Fjolne hörde konungens ord sade han: »Länge, herre,
har Palnatoke haft sin hand med i allt hvad Sven förehar
och dessa plundringar af riket komma säkerligen från honcnn».

»Två ting kung Harald hafven I att välja emellan. Gif
mig hvad jag begär eller ock må det blifva strid oss emel-
lan», sade Sven.

»Svår är du att komma till rätta med», genmälte kungen,
»och* lättskrämd är du icke, dock denna gång våga vi ej in-
låta oss i strid med dig, därtill äro vi ej rustade.»

Därefter gaf Harald honom tolf skepp och fyrahundra man.

Sven for sina färde och landade snart vid Fyn*

Då Palnatoke såg honom sade han: »God tyckes mig din
färd häfva varit, och länge tör Harald icke vara kung i sitt

33

rike. Med gåfvor vill han köpa sig fri från dig, men väl
vet han, att du äger rätt till del i landet. Härja än en
gång i Danmark och sluta icke upp förrän du eröfrat det.
Jag gifver dig lika många skepp, som dem du redan har
och här på Fyn vet du att du alltid har ditt hemvist och
är trygg. Själf drager jag i sommar till Bretland för att
träffa Stremme jarl, men på hösten kommer jag till din
hjälp, ty jag anar att Harald samlar en stor här för att be-
kämpa dig. Minnes dock, att du aldrig skall fly, om än
fienden är större till antal.»

Sven följde Palnatokes råd. Dag och natt härjade han
ikring Haralds rike, och från rikets alla kanter kommo flyk-
tingar till kungens gård, för att klaga sin nöd.

Då Harald sporde att Sven på nytt härjade i hans rike,
blef han mäkta vred.

Med femtio skepp, som hade en stor krigshär ombord,
drog han bort att uppsöka sonen, ty nu tyckte han sig länge
nog hafva haft tålamod med härjningarna.

Vid Bornholm möttes de båda flottorna. Det var på
aftonen och med knapp nöd kunde man urskilja hvarandras
skepp, hvarför striden uppsköts till dagbräckningen. Då
drabbade skarorna samman och hård vardt kampen.

Kämpar föUo å ömse sidor, och tio af Haralds och tolf
af Svens skepp drefvo om kvällen omkring utan manskap.

Sven sökte då skydd vid en ö, inne i en Uten vik.
Harald lade sig utanför med hela sin flotta och stängde
denna inne. Ty för att komma ut måste Sven bryta sig
igenom hela den fientliga flottan.

Palnatoke hade emellertid med tjugufyra skepp landat
på andra sidan af ön. Han gick ensam uppåt skogen. Sin
båge hade han med och pilkogret hängde öfver axeln. Då
han gått ett stycke fick han se en eld flamma och igen-
kände då vid skenet konung Harald och hans män. Kungen
höll på att värma sig. Nedhukad och stödjande sig på hän-
derna och armbågarna, vände han ryggen åt det håll där
Palnatoke stod.

Dalttröm, Nordiska hjäUeiogor. II. 3

34

Palnatoke lade nu pil på bågsträngen och sköt af. Pilen
träffade kung Harald, som föll död till marken.

Då Fjolne såg att kungen fallit, skyndade han sig att
draga ut pilen, för att utröna hvem som vore kungens bane-
man. Då han såg att den var virad med guld, förstod han
strax hvem som skjutit af den dödande pilen.

Fjolne och männen öfverenskommo om att ej säga det
kung Harald dödats i skogen, utan fallit i strid.

Men Palnatoke återvände till skeppen och gick sedan,
åtföljd af tolf män, att uppsöka Sven.

Han nämnde dock för denne intet om att kung Harald
vore död, utan sade i stället, att så snart det blifvit dager
skulle den fientliga flottan göra ett öfverfall på Sven — så
hade han sport.

»Förakthgt synes mig det dock vara», fortsatte Palnatoke,
»att ligga vanmäktiga här inne i viken. Vi gå alla ombord
på skeppen och ro så häftigt vi förmå mot kung Haralds
flotta och bryta oss igenom. Då morgonen gryr kunna vi
värdigt möta fienden.»

Palnatokes råd följdes och man lyckades bryta sig igenom,
h varefter de båda flottorna förenade sig med hvarandra.

Så fort det blifvit ljust nog, angrepo de konungens här
och först nu under stridslarmet omtalade Palnatoke att kung
Harald vore död.

Från sitt skepp uppmanade han alla kungens män att
kora Sven till härskare öf ver Danmarks rike, eller ock strida.

Kämparna rådslogo en kort stund med hvarann, hvar-
efter alla enades om att välja Sven till konung, Deras be-
slut kungjordes och de svuro så Sven trohet.

Sedan drogo Palnatoke och Sven genom landet och öfver-
allt hyllades Sven Sone-Åsason som konung,

35

III.
Sven och Palnatoke.

Qedan nu Sven en tid varit konung, skulle han enligt gam-
^ mal sed dricka arföl efter sin fader.

Fjolne hade erbjudit sig att träda i Svens tjänst, hksom
han tillförne varit hos dennes fader. Och Sven hade mot-
tagit hans anbud.

Fjolne, som nu var en gammal man, var lika dolsk och
ondsint som förr.

En dag sade han därför till kungen: »Sanningen om
kung Haralds död har man fördolt för eder. Palnatoke
har illslugt fört er bakom ljuset, han har endast understödt
eder, för att han själf skulle genom svek kunna döda er
fader. Palnatoke är kungens baneman, det kan jag med
vittnen intyga och ej kunnen I vara konung, utan att ut-
kräfva hämnd af honom för eder faders nesliga död.»

Då kung Sven sporde detta blef han mäkta vred och
beslöt bjuda Palnatoke till sig pä gästabudet, ty då arföl
skulle drickas efter Harald Gormsson, hans fader, skulle
fosterfadern dräpas.

Sven sände därför bud till Palnatoke och bad denne att
komma och gästa honom. Fosterfadern finge medföra så
många män han för godt funne.

Sändebuden framförde kungens hälsningar, men Palna-
toke kunde ej infinna sig, enär Stumme Jarl i Bretland ny-
ligen dött och Palnatoke just skulle fara dit för att taga riket
i arf efter honom.

Med det beskedet vände sändebuden åter till Sven.

Men Palnatoke drog till Bretland. Innan han lämnade
hemmet, bad han sin son Åke stanna kvar och väl värna
landet.

36

Sven hade under tiden uppskjutit grafölet.

Men vid sommartid sände kungen ånyo bud till Palna-
toke och bad honom konmia och gästa kungens g&rd och
medföra sä mycket folk han önskade.

Men Palnatoke svarade, »att nu tynger mig krankhet
och föga duglig är jag till färden.»

Så fort sändebuden rest, syntes emellertid hos Palnatoke
ej spår af sjukdom.

Då kung Sven mottog hälsningarna sade Fjolne:

»Nu sen I godt att jag talat sanning, då jag förtalt eder
om den död eder fader fick. Icke kan ni längre uppskjuta
att dricka arföl efter en så mäktig man som kung Harald.
Sänd åter bud till Palnatoke. Er vrede må drabba honom
om han icke kommer.»

För tredje gången sände nu Sven bud till sin foster-
fader för att inbjuda honom till arfölet efter fadern.

Sändebuden framförde kungens inbjudan, men sade till-
lika Palnatoke, att kungens vrede skulle drabba honom, om
han ej infunne sig till gästabudet.

»Om så är att kungen hotar mig med sin vrede ifall
jag ej kommer», svarade Palnatoke, »så mån* I säga honom,
att jag reser till gillet när jag för godt finner, men kommer
gör jag.»

Sändebudet återvände och framförde hans svar till
kung Sven.

Ett ståtligt gästabud tillreddes nu, och till arfölet kommo
många och ansenliga män.

Nu var gillesdagen inne, men ännu syntes ej Palnatoke.
Dagen gick till ända utan att han infann sig. Alla gästerna
satte sijg dock till bords.

Sven lät blott högsätet och en oansenligare långbänk
nere vid dörren stå tomma, enär han väntade att Palnatoke
och hans män dock skulle komma. Där fanns plats för
hundrade män.

Palnatoke hade under tiden från Bretland dragit till
gästabudet.

37

Åtföljd af Björn den bretske hade han begifvit sig på
färden.

Dä han tog af sked af sin maka Alof, sade hon: »Mig
anar att vi ej mera skola se hvarann'.»

>Ej kan hyad du nu säger hindra mig fr&n att resa»,
svarade Palnatoke, »ty tid är att Sven får veta sanningen
angående sin faders död, men nog skulle jag önskat, att han
ägde en annan rådgifvare än Fjolne.»

Palnatoke seglade så med tre skepp och tre hundra man
till kung Sven. Mot aftonen steg han i land ej långt från
kungsgården.

Skeppen förtöjdes så, att stammarna vändes utåt och
årorna fingo ligga kvar vid årtullarna.

Därpå gingo männen till kungsgården.

Med hela sitt följe steg nu Palnatoke in i salen och
hälsade kungen.

Sven tog emot hälsningen, hvarefter han anvisade dem
plats å långbänken nere vid dörren.

Kort efter det att Palnatoke och hans män intagit sina
platser, steg Fjolne fram irill kungen och samtalade hvis-
kande med honom.

Kungen vardt röd som blod och skiftade färg.

Framför kungen stod hans fackelsven, Arnold. I gos-
sens hand lade nu Fjolne en pil och befallde att han skulle
gå från man till man i salen och spörja ifall någon kändes
vid densamma. Arnold gjorde som Fjolne bjudit honom.
Då han slutligen kom fram till Palnatoke, tog denne pilen
och sade:

»Väl känner jag den pilen, den är min.»

Det vardt dödstyst i hallen.

»Du Palnatoke, hvar var det du sist lade den pilen på
bågen», frågade konung Sven.

»Ofta», genmälde Palnatoke, »har jag fogat mig efter
din vilja. Om du nu är mera hågad att inför många män
erhålla mitt svar, än inför få, skall jag äfven nu göra dig

38

till viljes. Så vet då, att när jag sist lade den pilen på
bågen, var då jag dödade din fader, Harald Gormsson.»

Palnatoke hade knappt slutat tala innan Sven ropade:
»Stan upp och gripen Palnatoke och hans män och döden
dem alla, ty nu är det ute med vår vänskap.»

Nu hördes vapenbrak och stort gny inne i salen. Käm-
parna rusade på hvarann. Fjolne och Palnatoke drabbade
samman och med ett kraftigt hugg af svärdet, klöf Palna-
toke Fjolnes hufvud.

»Icke skall du längre illslugt tala om mig inför konung
Sven», sade Palnatoke.

Därpå vände han sig till Sven, sägande : »Icke skall det
förunnas dig att kräfva hämnd på mig, länge nog talte jag
din fader, och dig har jag alltid låtit godt vederfaras.»

Därpå lämnade han själf och hela hans skara salen.
Ingen af gästerna hade lyft sin hand emot dem, ty alla voro
vänligt stämda mot Palnatoke, och då de hunnit ned till
skeppen, saknades blott en af Björn Bretskes kämpar.

»Mindre förlust var väl ej att vänta», genmälde Palna-
toke. »Men låtom oss nu skynda oss åstad.»

Förgrymmad svarade Björn Bretske: »Ej skulle du så
löpa iväg, om det varit någon af dina män.» Med de orden
ilade han upp till kungsgården och in i hallen, ryckte till
sig den döde bretten, kastade honom upp på ryggen och
återvände skyndsamt till stranden. Därpå gingo de ombord
och rodde hastigt bort i nattens mörker.

Ingen sökte hindra deras affärd.

Men uppe i kungsgården fortgick gillet och ett präktigt
arföl vardt af Sven drucket efter hans fader. Därpå åter-
vände gästerna hvar och en till sig med rikliga skänker,
som de erhållit af konung Sven.

39

IV.
Palnatoke grundlägger Jomsborg.

T^.å nu Palnatoke kom åter till Bretland, fann han att Ålof
^^ under tiden dött och han sörjde henne djupt. Vintern
öfver stannade han dock kvar i Bretland, men efter sin
makas död, fann han ingen trefnad därstädes, utan beslöt
att ånyo draga ut i härnad. Då våren kom, rustade han
sina skepp och drog ut på vikingatåg, härjande och plund-
rande hvart han kom.

Björn Bretske styrde under tiden riket.
I tre somrar hade Palnatoke nu legat ute och hvart han
kom så vann han segrar.

En sommar ämade han härja i Venden, där kung Bu-
rislef härskade. När kungen nu fick spörja detta, vardthan
nedstämd, ty han hade hört mycket förtäljas om Palnatokes
bragder.

Burislef sände emellertid några män till Palnatoke med
den hälsningen, »att han i trenne dagar skulle vara gäst
hos Vendemas konung, som ej önskade annat än att få lefva
i fred med honom. Dessutom ville kungen skänka Palna-
toke fylket Jom, på det att han skulle kunna slå sig ner där.
På så sätt skulle de båda tillsammans kunna värja riket
mot fiender.

Palnatoke tog väl upp kungens hälsning och gick in på
förslaget.

Härefter blefvo Burislef och Palnatoke de bästa vänner.
Palnatoke lät sedermera på Jom uppföra en borg, kallad
Jomsborg, som blef vida berömd.

En del af borgen var byggd ute i sjön. Inne i borgen
låg en hamn, som var så stor, att tre hundra långskepp
kunde rymmas därinne.

40

Öfver själfva inloppet reste sig ett väldigt stenhvalf och
genom stora järnportar kom man ur hamnen, ut på hafvet.

Dessa järnportar voro försedda med järntaggar. På
stenhivalfvet reste sig ett kastell, hvarest funnos slungor, och
hela borgens inre var byggdt med stor omsorg.

Tillsammans med sina bästa män stiftade så Palnatoke
lagar, som skulle gälla för kungens folk.

Ej skulle någon, hvars ålder var öfver femtio eller under
aderton år kunna upptagas i Jomsborg.

Och i borgen finge ingen man vistas, som veke för m
kämpe lika rustad som han själf. Ej heller den som ryg-
gade tillbaka för kampen mot tvenne män.

Om någon af vikingarna föll, voro de andra skyldiga
att hämnas den döde, såsom om denne varit far eller bror.

Tvedräkt finge ingen kämpe väcka inom borgen och
ej heller fick man fara med ondt och osant rykte. Man
skulle lefva i sämja såsom bröder.

Inom Jomsborgs murar fick ingen kvinna komma.

Och ej heller ägde någon viking rätt att utan Palna-
tokes lof vistas längre än en natt utanför borgen.

Bröt någon mot dessa lagar, skulle den skyldige förgöras,
det månde nu vara en aldrig så förnämhg kämpe.

I god sämja vistades nu kämparna samman inom bor-
gens murar och hvarje sommar drogo de ut på härnadståg.

Ingenstädes kunde man finna deras vederlikar, och ryktet
om dem gick vida omkring i världen.

Under tiden hade Åke, Palnatokes son, kvarstannat på
Fyn, medan fadern dragit omkring på vikingatåg. Trots
ovänskapen mellan konung Sven och Palnatoke, voro dock
Åke och kungen de bästa vänner, ty Åke var en både vän-
säll och klok man.

Öfver Bomholms fylke härskade en rik och mäktig man
som hette Vesete. Han hade en dotter kallad Torgunna och
till henne friade nu konung Sven för Åkes räkning.

Förutom Torgunna hade han tvenne söner, Bue och Si-
gurd hvite eller kåpa, som han ock kallades.

41

Vesete samtyckte till sin dotters giftermål med Åke, och
ett präktigt bröllop vardt drucket.

Åke och Torgunna fingo en son, som kallades Vagn.
Han växte upp hos fadern, men tycktes föga likna honom,
ty han var st3rfsint och svår att komma tillrätta med.

Sin morbroder Bue höll han dock af. Bue var en ord-
karg, gifmild och storsinnad man, och därtill var han så
stark, att hans Uke ej på den tiden fanns i hela Danmark.

Han höll äfven mycket af Vagn. Då gossen vuxit upp
var han reslig och fager, samt väl förfaren i alla idrotter.

Öfver Seland härskade vid den tiden en jårl vid namn
Harald, med tillnamnet »Strut-Harald». Det namnet hade
han fått, emedan han hade en hätta med en stor guld-
topp på.

Med sin maka Ingegärd hade han sönerna Sigvalde och
Torkel, samt dottern Tova.

Sigvalde var ful, men hade underbart vackra ögon, hans
broder Torkel åter var högrest, senfull, stark och mycket
vettig.

Stora härmän voro båda bröderna och städse följde se-
gern dem.

De hade nu utrustat tvenne skepp, med dem äninade
de fara till Jomsborg för att söka inträde där. Då sönerna
af fadern begärde penningar till resan, svarade han dem,
att dessa kunde de ajälfva skaffa sig eller ock slå hela resan
ur hågen.

Bröderna begåfvo sig åstad, och då de så kommo till
Bomholm, stego de i land där och plundrade den bästa af
Vesetes gårdar.

Sedan styrde de ut till hafs och nådde inom kort
Jomsborg.

De lade skeppen utanför hamnportarna och när Palna-
toke såg huru präktigt utrustade de voro, förstod han att
det måste vara mäktiga män, som sökte inträde. Han sporde
så hvilka höfdingama voro.

Sigvalde omtalade då att de båda voro söner till Strut-

42

Harald, jarl på Seland. Och att de båda tillika med sina
män önskade att blifva upptagna i borgen.

Palnatoke svarade: »Godt är det rykte som om eder
nått oss. Det stämmer väl med eder ätts.»

Därefter öfverlade han med de öfriga vikingarna. Dessa
röstade för att hamnportarna skulle öppnas för Sigvalde och
Torkel. Dock skulle dessa på förhand känna Jomsborgs
lagar innan de kunde slippa in.

Hälften af deras män upptogos ock därjämte.

Vesete hade emellertid dragit till konung Sven och för-
talt honom, huru vildt Strut-Haralds söner farit fram. Till-
lika hade han omtalat huru svårt det varit för honom att
förmå sina söner afstå från att genast utkräfva en blodig
hämnd.

Kung Sven bad Vesete vara lugn.

»Jag skall», sade han, »sända bud till Strut-Harald och
bedja honom gifva dig böter för den skada hans söner till-
fogat dig. Därmed hoppas jag du låter dig nöja», sade
kungen.

Vesete återvände så hem.

Men kung Sven sände bud efter jarl Harald, såsom
han lofvat.

När jarlen fick höra hvarom fråga var svarade han:
»Ännu har jag icke i min ägo de penningar, jag som böter
skall gällda, för det att mina män skaffat sig får och oxar
till föda.»

Uppbragt svarade då kungen: »Far då hem. Jag har
sagt dig min önskan, må du nu vakta dig själf för Vesetes
söner.»

»För dem rädes jag icke», svarade Harald. Därpå for
han hem.

Ryktet om jarlens och kungens samtal nådde äfven Ve-
sete och hans söner. De läto utrusta två skepp och med
två hundra man seglade de till Seland. Där plundrade de
tvenne af Haralds bästa gårdar och förstörde allt som kom
i deras väg.

43

Då Harald fick spörja detta, vände han sig till konung
Sven och bad honom söka åstadkomma en förlikning, gärna
ville han nu gå in på allt hvad kungen fordrade.

Men Sven bjöd nu jarlen att handla efter som han själf
funne för godt, då han tillförene ej velat lyssna till hvad
kungen rådt honom göra.

Då Harald hörde Svens svar, utbrast han: »Om blott
kungen förblir i ro skola vi nog veta att handla efter egna
råd.»

Med tio skepp seglade så Harald till Bornholm och öde-
lade tre af Vesetes bästa gårdar. Därpå återvände han hem.

Då Vesete sporde dessa onda tidender for han åter till
kung Sven. Han blef väl mottagen och framhöll så för
kungen, att det lätt nog kunde utbryta krig, om ej förlik-
ning kunde åvägabringas.

»Jag skall snart fara till Isöreting», sade kung Sven,
»dit skall jag bjuda jarl Harald att komma, och där skola
vi förlikas.»

Då tiden var inne att draga till tings, for kungen dit
med stort följe. Han hade femtio skepp.

Jarl Harald kom med tjugo, men Vesete med blott fem.
Hans söner syntes ej till.

Vesete slog upp sina tält på stranden. Harald tältade
längre upp och emellan dem slog kung Sven läger.

Mot aftonen kommo tio skepp seglande från det håll
där Harald bodde.

Då höfdingarna och manskapet stego i land, såg man
att det var Vesetes söner.

Bue var präktigt klädd, och då han kom närmare igen-
kände allt folket att han var iförd Haralds högtidskläder och
på hufvudet bar han jarlens dyrbara hätta med guldtoppen.

Då Bue stod framför Harald sade han: »Om du, jarl
Harald, känner igen några af de kostbarheter du här ser
oss bära, så råder jag dig att, om du äger något manna-
mod kvar, nu, utan feghet taga dem tillbaka.»

Konung Sven gjorde allt för att få till stånd en förUk-

44

ning. Slutligen lyckades detta på de villkor, att Bue åter-
lämnade jarlens kläder och för de tvenne gårdar, som de ut-
plundrat, skulle lämnas ersättning.

I gengäld skulle Stnit-Harald gifva sin dotter Tora till
maka åt Sigurd Kåpa, och de tvenne gårdarna skulle med-
följa som hemgift.

Då tinget var slut, rustades det till bröllop hos Strut-
Harald. Gäster samlades och bröllopet firades med mycken
ståt och prakt.

Därefter drogo Vesete och hans söner hem till Bomholm.

Länge hade dock ej Bue Digre varit hemma, förrän han
ville fara till Jomsborg, och dit ville ock Sigurd Kåpa fara,
trots det han så nyss gift sig.

Tvenne skepp med hundrade man på hvarje utrustades
nu, och inom kort afseglade de båda bröderna från Bornholm.

Då de kommit till Jomsborg, kastades ankar utanför
hafsportamä och Palnatoke jämte de förnämsta männen inom
borgen gingo ut för att se hvilka de voro och spörja om
deras ärende.

Sigvalde, den ena af Strut-Haralds söner, igenkände då
härförarna.

Han sporde då Bue och Sigurd på hvad vis tvisten
blifvit bilagd mellan dem och Vesete.

»Hvad som timat oss emellan», svarade Bue, »är långt
att berätta, men vare det nog sagdt, att vi nu äro förlikta.»

Palnatoke vände sig då till sina män, sägande: »Viljen
I innan dessa män vinna inträde i borgen, utröna om de
talat sanning eller ej? Själf har jag god lust att genast
taga emot dem, ty få finnas som äro deras likar i mod och
tapperhet.»

»Äfven vi önska, att de genast måtte upptagas», sva-
rade männen.

Hamnportarna öppnades och Bue och Sigurd lade sina
skepp i hamnen. Af deras folk blefvo åttio man Jomsvikingar.

Vagn, Åkes son, hade nu blifvit tolf år. Växelvis hade
han än vistats hemma och än hos morfadern Vesete, men

45

så våldsam var han till lynnet, att hans fränder knappt
visste huru de skulle handskas med honom.

Till slut beslöt Åke att gifva Vagn ett långskepp, jämte
femtio man, och morfadern, Vesete, gaf honom lika mycket.
Ingen af männen var öfver tjugu eller under aderton år,
blott Vagn själf var tolf år.

Lifsmedel och vapen skulle han själf skaffa sig.

Seglande utefter Danmarks kuster, röfvade och plundrade
nu Vagn, och skaffade sig på så sätt både rustningar och
vapen. Därpå seglade han till Jomsborg.

Strax vid soluppgången kom han dit och stannade utan-
för portarna.

Palnatoke, Sigvalde, Bue och ännu många flera bland
Jomsvikingarna trädde ut på borgmuren för att spörja hvem
han vore.

Men Vagn frågade i stället om Palnatoke funnes i borgen.

»Palnatoke är jag själf», svarade denne, »men säg mig,
hvem är du, som skickar dig så ståtligt?»

»Mitt namn är Vagn, Åkes-son, och ej döljer jag för
dig, att min fader är Åke på Fyn. Hit har jag kommit för
att inträda i eder skara. Lätt var just ej att handskas med
mig i hemmet, och föga lära f ränderna sakna mig.»

»Fogligare lär du väl icke bUfva här», genmälde Palnatoke.

»Ej har ryktet talat sanning om dig», genmälde Vagn,
»om du ej så kan tämja mitt sinne, att jag kan som god
kamrat trifvas samman med dina kämpar, och nog visar du
oss väl någon ära då vi kommit till dig.»

Palnatoke vände sig till sina män och sporde dem om
det syntes dem rådligt att intaga Vagn i borgen.

»Trots det att Vagn håller mest af mig bland sina frän-
der», sade Bue, »tycks det mig rådligast, att han aldrig
kommer inom Jomsborgs portar.»

Då Vagn hörde Bues ord, sade han: »Icke väntade jag
detta af dig, men hvad säger Sigvalde, Strut-Haralds son?»

»Sanningen måste jag säga dig», svarade Sigvalde, »ej
önskar jag, att du någonsin blir en af de våra».

46

Palnatoke frågade nu huru gammal Vagn var.

»Tolf år», svarade Vagn.

»Då bar du ej våra lagar på din sida», genmälde Palna-
toke, »du är för ung och det är omöjligt att intaga dig i
vår borg.»

»Icke vill jag, att du bryter dina lagar för min skull»,
svarade Vagn, »men icke brytas de, om jag ställer mig jämn-
god med dem, som fyllt aderton år.»

»Begär ej detta af mig, frände», svarade Pahiatoke. »I
Bretland ger jag dig mitt halfva rike, och helst af allt sän-
der jag dig till Björn Bretske.»

»Hvad du där bjuder, synes mig godt», sade Vagn,
»men jag vill ej taga emot det.»

»Hvad har du då i sinnet?» sporde Palnatoke.

»Det skall du få höra», sade Vagn, »jag bjuder Sigvalde,
att med två skepp och hundra man, komma ut ur borgen
för att strida mot mig. Om jag blir den segrande, upptager
ni mig i eder kämpaskara, men förlorar jag, drager jag mina
färde. Min utmaning bUr ej lätt att neka, ty så ställer jag
mina ord: »Jarlason! Sigvalde! om du är en tapper man
och har mera mod än kvinnfolk pläga ha, må du slåss
med oss.»

»Hör du hvad Vagn säger, Sigvalde? Han väljer ej
väl sina ord och säkerligen komma ni att sättas på fullgodt
prof, Jag af råder er icke från att upptaga den striden»,
sade Palnatoke.

Sigvalde och hans män gjorde sig så redo till strid och
med två skepp rodde de mot Vagn. Kampen vardt hård.
Männen å Vagns skepp läto ett tätt stenregn falla ned öf ver
Sigvaldes skepp, och då stenarna tagit slut, drog man sina
svärd. SlutUgen måste Sigvalde draga sig upp mot land för
att skaffa sten.

Vagn följde efter och striden fortsattes på land.

Då Palnatoke, som från muren åsett striden, tyckte sig
märka, att segern lutade öfver åt Vagns sida, ropade han
åt Sigvalde: »Sluta slaget! Denna strid skolen I ej härda

47

ut i. Mitt råd är att ni mottaga Vagn, i trots af att han
ej har den åldern inne, som våra lagar bjuder. Men godt
hopp torde det vara, att han med åren blifver en fullgod
kämpe.»

Man slöt upp att strida. Trettio af Sigvaldes män
voro då fallna, men få af Vagns.

Portama öppnades och Vagn blef insläppt. Det för-
mäles att Vagn i Jomsborg vardt saktmodig och godsint, så
att bättre kamrat ej kunde uppletas. Han vardt 'ock mycket
afhållen.

Liksom de öfriga Jomsvikingarna, låg han alltid om som-
rarna ute i härnad och inom kort vardt Vagn satt till höf-
ding öfver en stor kämpaskara.

Jomsvikingamas rykte växte öfver hela världens norra
del, hvart de kommo gaf sig folket på nåd och onåd, ty
ingen vågade stå dem emot.

Palnatokes död. Sigvalde blir Joms-
vikingamas höfding.

T fyra somrar hade nu Vagn samman med Jomsvikingarna
•*• dragit ut på härnadståg och vunnit rykte och guld.

Då sjuknade Palnatoke. Jomsvikingarna inbjödo då ko-
nung Burislef till sin borg.

Palnatoke talade med kungen och sade till honom : »Herre,
jag anar att jag ej skall få flera sjukdomar än denna, det
synes mig så, då jag betänker min ålder. Det tyckes mig
för den skull godt om man korade en höfding, som efter
mig tog ledningen och kunde styra på samma sätt som jag.»

48

Kungen frågade: »Hy em finner du lämpligast härtill?»

»Många tappra kämpar finnas här», genmälde Palnatoke.
»Bue och Vagn äro i idrotter och kraft h varandras like,
m^n båda äro de fåordiga och till följd däraf föga lämpade
till höfdingeskapet. Ingen synes mig klokare och dugligare
härför än Sigvalde.»

»Goda hafva dina råd varit», genmälde Burislef, »och
äfven nu skola vi följa det.»

Palnafoke gaf därpå Bretland åt Vagn och på samma
gång bad han Jomsvikingarna att på allt sätt vårda sig om
Vagn, »ty ingen är mig kärare», sade den gamle höfdingen.

Kort efteråt dog Palnaioke och Sigvalde blef korad till
höfding för Jomsborg.

Vagn Åkesson, Bue Digre, Sigurd Kåpa och Torkel
Höge voro näst efter Sigvalde borgens förnämsta män.

Ej lång tid efter Palnatokes död kunde man märka, att
de stränga lagarna började att ej efterlefvas så noggrant.

Så stannade kvinnorna kvar inom borgen nätterna öfver,
männen stannade borta längre än de enhgt lagen hade rätt
till, och både slagsmål och ett och annat dråp kunde ske
inom borgen.

En dag lämnade Sigvalde borgen och begaf sig till kung
Burislef. Af honom begärde han att till maka få den äldsta
af kungens döttrar, Astrid, en både klok och fager ungmö.

»Två ting må du välja emellan: antingen skänker du
mig din dotter Astrid till maka, eller ock lämnar jag Joms-
borg och höfdingeskapet.»

Burislef svarade : »Väl hade jag tänkt att bortgifta min
dotter med en ansenligare man, men dig kan jag ej und-
vara i borgen. Bäst därför att vi alla tre öfverlägga om
saken.»

Kungen uppsökte nu Astrid och tillfrågade henne hvad
hon syntes om ett gifte med Sigvalde. Burislef tillade : »Du
vet att jag behöfver honom såsom värn för mitt rike.»

Aötrid svarade: »Icke hafver jag stor lust till gifte med
Sigvalde. Men att tvärt afvisa honom vore föga klokt. Låt

49

oss af honom fordra några stordåd, ifall han som maka vill
hemföra mig. Vi skola af honom kräfva att han gör Venden
fritt, så att det ej behöfver betala någon skatt till Danmark.
Och vi skola fordra att han bringar konung Sven hit, med
så ringa följe, att du helt har kungen i ditt våld.»

Kungen framförde Astrids svar.

Sigvalde sade: »Svåra hårdt är det du nu vill att jag
skall utföra och icke vet jag huru det skall kunna fullgöras.»

»Ej känner jag rätt ditt vett och ditt sinnelag, om du
ej skulle kunna finna på någon utväg», genmälte kungen.

Sigvalde höll dock alltför mycket af Astrid, för att af-
stå ifrån henne.

Han kom därför öfverens med Burislef om, att innan
den tredje julen gått till ända skulle han ha fullgjort de
prof Astrid fordrat af honom.

Samma vår drog Sigvalde med tre skepp och tre hundra
man till Seland. Då han landat, träffade han några män,
som upplyste honom om, att konuug Sven med sexhundra
man gästade en gård ej långt därifrån.

Sigvalde lät vända skeppen med framstammama utåt.
Därpå tillsade han tjugu af sina män att begifva sig till
Sven och säga honom att hela hans rike och lifvet med stode
på spel, om han icke besökte Sigvalde, som låg mycket
illa sjuk.

Så snart kung Sven fått denna hälsning, bröt han upp
från gästabudet och begaf sig, åtföljd af trettio man, ned till
stranden. Sigvalde hade lagt sig och låtsades vara mycket
illa sjuk; han låg ombord på det längst ut liggande skeppet.

Då kungen närmade sig skeppen, sade Sigvalde till sina
män: »Då kung Sven med sina trettio man kommit ombord
på första skeppet, så skola ni draga upp landgången, då han
kommit ombord på det andra med tjugu af sina män, så
dragen I upp äfven denna brygga och när han väl med tio
män hunnit ombord på det tredje skeppet, där jag är, så
dragen upp äfven denna sista landgång. Sedan får jag väl
hitta på någon råd.»

Dalitröm, Norditka hjälUttagor. IL 4

50

När Sven steg ombord, gjorde mannen så, som deras
höfding hade befallt dem. Och följaktligen hade kungen
endast tio män med då han kom ombord pä höfdingeskeppet

Konmig Sven sporde huru det stod till med Sigvalde*,
och alla svarade, att hans krafter voro nära slut.

Sven gick då fram till bädden, där Sigvalde låg, och
lutade sig ned öfver honom.

Då fattade Sigvalde ett kraftigt tag om kungens midja
och därpå ropade han till sitt folk: ^Drag upp ankarna, fatta
årorna och ro så snabbt I förmån bort från land.»

På strand stod nu konungens folk och kunde intet göra
för att rädda honom, och de sågo huru skeppen allt mer
och mer aflägsnade sig. Ovisst syntes dem nu deras furstes öde.

Sven frågade Sigvalde hvad denne hade i sinnet mot
honom.

»Herre», sade Sigvalde, »ej vill jag svika eder. Följ
mig endast till Jomsborg, där skall ni vara välkommen till
det gille som vi till eder ära vilja tillreda. Där skall ni
ock få veta hvarför detta timat.»

För kungen återstod ej annat, i den belägenhet han var,
än att taga Sigvaldes förklaring för god.

När de anländt till Jomsborg, tillredde Jomsvikingama
ett ståtligt gästabud och Sigvalde omtalade vid detta tillfälle
hvarför han bortfört kung Sven från Danmarks land.

»Endast af vänskap har jag fört eder hit, herre», sade
Sigvalde. »Jag har nämligen för eder räkning friat till kung
Burislefs dotter Gunhild, en mäkta fager och klok ungmö*
Själf har jag giljat till Astrid, hans äldsta dotter. Nu drager
jag till kung Burislef och ordnar allt, medan I i ro sitten
här på Jomborg.»

Sigvalde drog så till Burislef. Här sade han, att han
kommit för att äkta Astrid, »ty nu», sade han, »har jag till-
fyllest fullgjort din dotters villkor, enär konung Sven som
fånge vistas på Jomsborg.»

Då kung Burislef fick veta detta, blef han mycket glad.
Han fröjdade sig öfver, att nu hafva Dana-kungen i sitt

51

y^ildj och ville genast resa till Jomsbörg för att af tvinga
Sven löfte, att Venden nu skulle blifva fritt ifrån skatten till
Danmark:

Sigvalde blef förtörnad öfver det sätt, på hvilket kung
Burislef ville behandla en så mäktig man, som Dana-kungen
och han sade: »Tillfogas konung Sven någon nesa, kan detta
draga mycket ondt efter sig. Bäst är att stor vördnad visas
konungen. Gif honom din dotter Gunhild till äkta och gör
hans färd ärofull. Till gengäld efterskänker han då edra
utskylder och skatter. Och allt skall då bringas till ett
lyckosamt slut.»

Burislef samtyckte till Sigvaldes förslag och med sina
män återvände han därpå till Jomsbörg.

Konung Sven sporde ifrigt efter huru färden aflupit.

»Allt beror nu blott på eder, herre», svarade Sigvalde.
»Om I befrien Vendens konung från skatterna, gif ver han
«dér sin dotter Gunhild till maka. Störst blir därvid eder
egen heder om I det görön, ty ringa aktad de konungar, som
äro skattskyldiga under andra. Viljen I icke göra detta, så
hafven I att göra ett annat val. Jag lämnar eder då i Bu-
rislef s händer.»

SVen besinnade sig en stund, men fann det vara bäst,
att foga sig efter Sigvaldes önskan.

Bud sändes till Burislef och då han anlände till Joms-
börg, bestämdes det, att Sven skulle få Gunhild mot det att
Venden blef fri från skatt till Danmark.

Burislef skulle erhålla Svens syster Tyra till gemål.

Harald Gormsson hade skänkt Tyra stora jordagods i
Jutland, dem skulle nu Gunhild få i bröUopsgåfva. Den
egendom åter, som Burislef skänkt Gunhild i Venden, skulle
blifva Tyras.

Sedan allt nu blifvit ordnadt mellan konungarna och
Sigvalde, rustades det till bröllop hemma hos kung Burislef,
och då allt var redo, seglade Jomsvikingarna med kung Sven
ombord till bröllopet.

Och sällan har ett ståtligare bröllop firats.

52

När gästabudet var slut, seglade konung Sven med sin
drottning hem tiU Danmark.

Han hade ej färre än trettio skepp, som voro lastade
med gods och dyrbarheter, så stor var den hemgift han fått
i Venden.

VL
Strut-Haralds graföl. Jomsvlkingarnas löften.

T>å bröllopet hade Sven intet sagt, trots det att han väl
-*- såg, att Sigvaldes beröm öfver Gunhild icke varit be-
rättigadt.

Sedan Jomsvikingama vändt åter till sin borg, lefde de
där en lång tid, utan att något märkligt timade.

Konung Sven gick emellertid och rufvade öfver, på hvad
sätt han skulle kunna hämnas Sigvaldes förräderi.

Då dog Strut-Harald, Sigvaldes och Torkel Höges fader

Enär Haralds yngste son Hemsving ännu var för ung
att rusta till graföl efter jarlen, så ansåg sig konung Sven
skyldig därtill, för. så vidt ej de båda äldre bröderna hem-
kommo.

Sedan kung Sven hållit råd med sina män om sättet,
hvarpå han bäst på Jomsvikingama skulle kunna hämnas
den lidna skymfen, öfverenskom man om att bud skulle sän-
das till Sigvalde för att säga bröderna, att de skulle komma
hem och samman med Sven rusta till arlolet.

Då vikingarna fingo detta bud, ansåg mången, att Svens
vänskap för Sigvalde ej kunde vara stor efter hvad som dem
emellan timat, och de tyckte det vara föga rådligt att hör-

53

samma kallelsen. ' Och skulle man fara till gillet, sä borde
följet vara stort.

Bröderna läto emellertid hälsa att de skulle komma och
att kungen af deras gods skulle taga hvad som behöfdes i
och för gillet.

Sven lät nu tillrusta ett präktigt gästabud och bland de
drycker Sven låtit tillreda, fanns en, som var starkt rusande,
och afsedd för Jomsvikingama.

Till gillet lät han inbjuda en hel skara mäktiga män.

När tiden var inne för gästabudets hällande, seglade
Jomsvikingama till Seland med en iOiotta om sextio skepp
och med utvaldt manskap ombord.

Sven inbjöd höfdingama till den hall, i hvilken han
själf hade sin plats. Sigvalde satt närmast högsätet. Under
gillets gång fylldes Jomsvikarnas bägare med den starkt ru-
sande drycken, som Sven låtit tillreda, och när han märkte,
att de började bli rusiga, sade konungen:

iStor är gästemas mängd här inne och mänga äro frej-
dade män. Jag beder eder nu företaga eder något som
ktmde vara oss alla till gamman.»

»Godt är ditt tal, konung», sade Sigvalde, »men oss
synes bäst, att I börjen.»

Sven svarade: »Ofta hafva män afgifvit löften om något
stordåds utförande. Detta skola äfven vi fresta, ty jag tror,
att I Jomsvikingar, de största kämpar å världens norra hälft,
skola därvid komma fram med månget märkligt löfte. Själf
gör jag det löftet, att innan tvenne vintrar gått, hafva fört
min här till England och äfven därifrån. Då skall konung
Adalråd vara fälld, eller ock jagad från riket.

Sedan vände sig Sven till Sigvalde och bad honom
fortsätta.

Sigvalde stod upp, fattade det stora dryckeshornet, som
man bjöd honom och sade: »Att innan tredje vintern gått
ha ödelagt Norge och dräpt Jarl Håkan eller jagat honom
ur landet, blir mitt löfte. Annars må jag själf falla», tillade
Sigvalde. Därpå tömde han hornet.

64

iDet löJEtet ^ar godt, Sigväldé», äade konu&g S^ea, M>clt
för mycken fiendskap har du att löna norrmSimea.».

Därpå uppmanade iian Torkel att afgifva ett löfte.

»Jag lofvar») sade Torkel, »att följa min broder Sigralde.
Hvarken på sjön eller på land skall jag fly för jarl Håkatii»

»Stolta äro dina ord, TorkeU^ sade konung Sven, »men
icke väntade jag mig andra utaf dig.»

Så var det Bue Digres och Sigurd Kåpas tur.

Båda lofvade de att följa Sigvalde. Vagn Åkesson lof-
vad^ äfven detsamma, men tillade: »Innan tredje julen skall
jag ha^ dräpt Torkel Sera i Viken och sofvit hoa hans dottei:
Ingeborg.»

Björn Bretske, som äfven var med, lofvade att följa de
öfriga på härfärden till Norge.

Den rusande drycken hade aJlt mer och mer stigit kämt
pama åt hufvudet, och däraf kommö sig alla dessa> storor^
digr löften.

Det var nu långt lidet på natten och alla gingo till hvila.

Då Sigvalde sofvit en stund, väcktes han af . sin makä^
€om frågade honom om han mindes hvad han den föregår
ende aftonen af gif vit för löften vid det fyllda dryckeshornet.

Sigvalde förklarade, att han ej kunde erinra sig ha af-
gifvit något löfte alls,

»Ej torde du komma så lätt ifrån att ha lofvat jaga jarl
Håkan från Norge eller ock att dräpa honom »^ sade Astrid.

Då Sigvalde hörde hvad han lofvat, aade hän: »Nu miå
du bistå mig med råd, ty jag vet icke huru allt detta månde
aflöpa.»

Astrid sade: »Då I i morgon sitten vid dryckeshomehv
kommer konung Sven att spörja om I minnens de löften I
gifvit. Då skall du svara honom, »att drucken man är annan
man».. Sedan bör du fråga konungen, om han lämnar dig något
bistånd på färden, samt låtsas som om däri all din räddning
låge, ty jdå inbillar han sig ha hämnats den oförrätt du till--
fogat honom. Du bör dock icke säga, att du har för afsikt
att resa, förrän konungen lofvat dig sitt bistånd.» .

55

Dagen därpå, sedan alla samlats i hallen, sporde Sven
Jomsvikingama, om de mindes sina löften.

Sigvalde följde det råd Astrid gifvit honom och frågade
konungen, huru många skepp han kunde påräkna från honom.

Och kungen lofvade slutligen tjugu fullt rustade.

»Godt är hvad du bjuder, men föga kungligt», sade
Sigvalde.

»Hvad begär du då?» frågade Sven förtretad.

»Sextio skepp; alla präktigt utrustade», genmäite Sig-
valde.

»Du skall få det du önskar, så snart du vill begifva dig
af på färden», sade Sven.

»Nu lofvar du så, som man har rätt att vänta af dig»,
sade Sigvalde. »Men fullgör nu äfven ditt löfte, ty så fort
gillet är öfver, draga vi ut på den färden.»

Då konungen hörde, att Sigvalde verkUgen ämade &ra
till Norge, satt han en stund tveksam. Därefter sade han:
»Jag skall hålla hvad jag lofvat. Dock handlar du raskare,
än hvad jag tänkt mig.»

»Större utsikt att segra ha vi, ju förr vi komma på väg,
fy annars spörjes lätt något om våra afsikter i Norge», sade
Sigvalde.

Så vardt det beslutadt, att Jomsvikingama skulle draga
till Norge.

Tova, StrutrHarisdds dotter och Sigurd Kåpas maka,
vände sig till Bue och sade: »Här äro två män, Håvard,
som kallas »den huggande» och Åslak Holmskalle. Jag
skänker dig dem, enär jag håller utaf dig och de äro präk^
tiga, kampduktiga män.»

Bue gaf Åslak till Vagn, och Jomsvikingama stannade
på gästabudet den tid de från början bestämt. Därefter
bröto jle upp för att göra sig redo till tåget mot Norge.

Ö6

vn.

Jomsvikingrarna i Norge.

T\å Jomsvikingama voro färdiga, drogo de med sina skepp,
^^ (Jfver hundra till antalet, mot Norge. Sent på aftonen
kommo de till Viken och styrde upp till köpstaden Tuns-
berg. Där landade de vid midnattstid och öfverföllo med
eld och svärd de intet ondt anande invånarna.

All egendom de hade, bemäktigade sig vikingarna, och
som staden var byggd endast af trä, låg den snart i aska.
Ingen enda människa undkom. Därpå vände vikingarna
åter till skeppen och seglade norrut längs kusten.

Om julnatten nådde de fram till den folkrika trakt, som
kallas Jädem. Där var en ung man vid namn Germund,
jarl Håkans styresman. Han var mycket afhållen af jarlen.
Germund liksom alla andra i huset, vaknade vid att huset
stod i ljusan låga och att beväpnade män sökte hugga ned
alla dem, som ville fly.

Germund räddade sig upp på ett loft, men så snart vi-
kingarna märkte hans flykt, satte de efter honom. Germund
hoppade då ned på gatan, men blef öfverf allén af Vagn
Åkesson.

Vagn lyckades dock endast afhugga Germunds ena hand,
hvarefter denne flydde. Med handen hade följt en stor guld*
ring; den tog Vagn upp och gömde.

Germund, som dock ville veta hvad höfdingarna hette,
som fallit öfver Jädem, gömde sig på ett ställe i skogen,
hvarifrån han kunde höra ord och tillrop. Och af dessa
förstod han, att det var Jomsvikingama, som kommit tiU
Norge.

Genom ödemarker och på skogsstigar och obanade vägar,
lyckades Germund att leta sig fram till bebodda trakter.

57

Där sporde han genast ifall någon visste hvar jarl Håkan
och hans son Erik voro.

Håkan och Erik gästade en gård som benämndes Skugge.
Germnnd begaf sig dit och trädde in i dryckeshallen och
fram till jarlen och hälsade honom; därpå sade han:

»Stora tidender har jag att förtälja, onda äro de och
därtill sanna. En stor här af daner har trängt in i landet.
Med ofrid och eld &r den fram i ditt rike, och säkert stan-
nar den ej förrän den träffat eder.»

Då jarlen hörde Germunds ord utbrast han vred: »En
nedrig lögn är ditt budskap. För länge sedan skulle Norge
legat öde, om man satt ht till alla osanna rykten om krig
och ofrid, och ej lär det hjälpa innan någon blir hängd för
dessa ryktens utspridande. Det må nu ske».

Erik sökte lugna sin far och sade: »Jag håller före att
denne man ingen lögnare är. Det är Germimd från Jädem,
och mången gång har han mottagit oss vänligare än hvad
vi nu mottaga honom».

Då jarlen igenkände Germund talade han vänUgare tiU
honom och sporde om han visste hvilka de vore som an-
förde hären.

»Helt visst heter den ene höfdingen Sigvalde, Vagn
Åkesson är ock en af dem. Då jag fick min hand afhuggen
och min armring föll af, ropade männen: 'rikare vardt du nu
Vagn Åkesson*. SäkerUgen äro härmännen Jomsvikingama. »

»Goda äro icke de tidender du nu bringar oss», sade
Håkan jarl, »och goda råd äro nu dyra. Helt visst äro
Jomsvikingama de sista jag vill ha till motståndare».

Håkan bröt genast upp från dryckesbordet och gick tiU
hvila.

Då morgonen kom sände Håkan bud till sin son Sven
i Lade. Han bad honom att samla folk från hela Trondhjem
och utrusta så många skepp som möjligt. Själf bröt jarlen
upp från gästabudet med så mycket folk han kunde samla*

Bud sändes äfven till alla jarlens män att de skulle sam-
las omkring honom. Till och med de, som han tillförene

58

legat i fejd med, lät han nu hälsa och bedja dem komma,
ty nu ville han förlikas med dem.

. Dä han kommit till ett sund benämndt Hammarsundet,
mötte han sex skepp. Höfdingen kallades Torkel Midlfiug.
Det var en stor viking, som länge föröfvat månget illdåd,
och ofta hade Håkan traktat efter hans lif.

Erik ropade honom an: »Vill du Torkel med ditt folk
draga till jarl Håkans hjälp. Gärna torde han då förlika
sig med dig I»

»Om jag därmed kan förlikas med din fader, lämnar
jag honom viUigt min hjälp, blott du äfven lofvar att det
så blir när vi råkas», svarade Torkel.

Erik lofvade detta och Torkel följde nu med honom.

Därefter seglade de till ön Had i Södermöre, som jarl
Håkan bestämt till mötesplats för sitt folk. Där träffade de
tillsammans med Håkan och Sven. De hade trehundra skepp,
hvilka de alla lade i en vik kallad Hjörungavåg.

Emellertid hade Jomsvikingama fortsatt sin färd norrut
längs kusten. Öfverallt plundrade de och härjade och brände.
Motståndet var ringa, ty så snart det spordes att Jomsvi-
kingama voro i antågande, flydde folket till ödemarkerna
eller ut bland skären, medan alla unga och stridbara män
drogo till Håkan jarl. Allt låg öde ända från Jädem till
Stad och ännu hade Jomsvikingama ej sett Håkan.

Då de nådde Häröama, hvilka icke voro belägna långt
från ön Had, for Vagn Åkesson dit för att skaffa sig li&medel.

Ingen visste att jarl Håkans flotta låg i Hjömngavåg.
Vagn lade till vid Ön och steg i land för att göra strand-
hugg. Strax påträffades en man, som dref sex kor och tolf
getter framför sig. Vagn tillsade sitt folk att taga djuren.

Bonden frågade männen, hvilka befallde öfver dem.
Vagn Åkesson, svarade de.

»Det tycks mig», sade bonden, »som om ni icke långt
härifrån kunde finna ett bättre byte.

Oöfvervinneliga kunnen I väl vara, men icke skicken
I eder på riktigt kämpavis, då I tagen andras kalfvar, get-

Ö9

ter och nötkreatur och låter björnen, som icke längt härifrån
sitter fast,; Vara i fred.»

»Om rhvilken björn talar du»^ frågade Vagn.

»Om den, som säkerligen skall sluka er, om I icke snart
fån honom fatt», sade bonden.

Vagn bad bonden säga hvad han menade.

»I går», sade bonden, »låg Håkan jarl med ett enda
skepp i Hjörungavåg och lätt vore det för eder att få honom
dräpt, ty han väntar ännu på sina män.»

»All din boskap och dig själf har du friköpt om du nu talat
sanning. Men du må följa oss och visa oss vägen», sade Vagn.

Bonden var tvungen att följa dem till skeppen, hvar-
efter de genast seglade till Häröama, där de omtalade för
Sigvalde och de öfriga kämparna de märkliga tidender de
fått höra.

Nu gjordes alla skepp stridsfärdiga och man rustade sig
som till den hårdaste kamp, ty bondens ord syntes dem allt
utom tillförUtliga.

Då flottan var färdig lyftes ankar, och för en svag östan-
vind seglade den ned mot Had.

Främst seglade Bue Digre, därnäst Vagn. Sigvalde kom
sist med sitt folk.

Då de nådde Hjörungavåg, misstänkte bonden att skep-
pen skulle synas vikingarna väl många, hvarför han sprang
öfver bord för att imdgå vikingarnas hämnd.

Vagn såg det och slungade sitt spjut efter honom. Det
träffade och gaf bonden banesåret.

Jomsvikingama märkte nu att i Hjörungavåg låg skepp
vid skepp. Då ordnade äfven de sin flotta i slagordning.

I fylkingens midt lade sig Sigvalde, närmast honom, på
slagbordssida, låg Torkel Höge. Bue Digre och Sigurd Kåpa
lågo på den andra sidan, medan Björn Bretskes och Vagn
Åkessons skepp lågo söder om Sigvaldes.

Jarlen och håna söner gjorde nu äfven sin flotta färdig
till strid. Det berättas, att så manstark var Håkan, att fem
norrmän stredo mot en dansk.

60

Ombord på jarl Håkans skepp fannos fyra isländingar,
den ena af dem var Sköldmö-Einar, Håkans skald.

Fordom hade han stått i stor gunst hos jarlen, numera
gjorde han det ej; Och Sköldmö-Einar hade redan talat om
att han skulle öfvergå till Sigyalde.

Han sprang upp på bryggan och låtsade som om han
ville fortsätta.

Uppe på bryggan kvad han:

»Finnom jarl, som gärna
Gifver ulfvar föda;
Sköldens sken från Sigvalds
Skepp låt mäktigt flamma!
Skall den skatteödarn
Skald ej från sig kasta
När jag fursten finner —
Fort till skeppen hastom.»

När Håkan varsnade att skalden ville lämna honom,
kallade han honom tillbaka och skänkte honom tvenne vikt-
skålar af silfver. Till skålarna hörde äfven tvenne vikter.
Den ena var af guld, den andra af silfver, på båda fanns
en mansbild utskuren.

PyUka vikter kallades lotter, och i dem ansågs en hem-
hg kraft innebo. Därför brukade ock jarlen vid alla viktiga
tillfällen rådfråga dessa bilder.

Efter sedan skalden fått dessa klenoder kallades han
Einar Skålglam.

De andra isländiugama voro Vigfus Viga-Glumsson, Tord
Vänsterhand och Torlef Skumma.

Om Torlef berättas det, att han gick till skogs och högg
sig en väldig klubba. Då han vandrade ned till skeppen
mötte han Erik, jarlens son; denne sporde hvad Torlef skulle
göra med den digra knölpåken.

61

Torlef svarade;

»I handen jag har
För hufvu*n gjord
Store benbrytarn
Sigvaldes ofärd
Vikingars ve
Värnet för Håkan.»

VIII.
Slaget vid Hjörungaväg.

Oolen hade ännu icke gått upp öfver Hjörungaväg, då de
^ båda flottorna började striden.

Till en början slungades stenar, men sedan kämpades
med spjut och pilar.

Jarl Håkan och Sven drabbade samman med Sigvalde,
och ingenderas skepp gaf vika.

Erik Håkansson och Vagn stredo mot hvarann, och voro
jämnstarka.

Men det berättas att Bue och Sigui*d stormade fram sä
vildt, att de snart genombröto jarl Håkans Sottkedja.

När detta skett Ijödo stridslurarna och gnyet blef väl-
digt. Erik och Sven skyndade till hjälp och styrde upp mot
Bues skep^.

Där blef striden hård och skarp, och det sägs i sagan
»för modlös man var det ledt att vara där inombords på
skeppen».

Under den tid Erik sökt hjälpa sin far, hade Vagn brutit
igenom Eriks skeppskedja och jubelropen från hans folk

skållade. Då Erik hörde dessa, förstod han att det gått hans
folk illa. Han styrde sitjt skepp, Jämbarden, dit och så bör-
jade striden på nytt mellan honom och Vagn.

Med ett språng stodo Vagn och Åslak Holmskalle på
Jämbardens däck, följande skeppets sidor höggo de så ned
hvarenda man, som kom i deras väg.

Aslak hade ingen hjälm på hufvudet, och hans hjässa
var hård och skallig och intet tycktes bita på den. Då tog
Vigfas Viga-Glumsson upp ett stort städ som stod å däcket
och slungade det mot Åslaks skalle, så att städets spets
genomborrade den och Aslak föll död ned.

Torlef Skumma och Vagn möttes. Vagn erhöll af Tor-
lefs ekklubba ett slag i hufvudet, så att hjälmen remnade
och han själf vacklade, men i detsamma rände Vagn sitt
svärd i Torlef, tog så ett språng och snart stod han åter
kämpande på eget skepp.

Under tiden hade Håkan lagt i land och det vardt hvila
1 kampen. Då jarlen träffade samman med sina söner, sade
han: 2> Alltid har jag tänkt mig en kamp med dessa män
mödosam. Det torde nog icke gå oss väl, om vi ej fatta ett
godt beslut. Nu stiger jag i land, men I mån' under tiden
vakta skeppen mot anfall.»

Jarlen steg därefter i land på ön Primsignd och gick
upp i skogen. Här föll han på knä och anropade på det
enträgnaste sin skyddsgudinna, Torgerd Hördabrud, om
hjälp.

Slutligen, sedan han förgäfves bjudit henne rika offer,
lofvade han henne sin yngste son Erling, blott han ginge
med seger ur denna strid.

Det offret syntes gudinnan godt.

Därpå eftersändes gossen och sedan han Öfverlämnat
honom åt trälen Skafte, återvände jarlen till sina skepp. Nu
uppmanade' han sina män att på nytt börja striden, »ty nu
har jag anropat Torgerd Hördabrud om seger, och jag är
viss om hjälp».

Ånyo började kampen ochblef lika vild som förut.

Då täcktes plötsligt himlen af mörka moln, och ett starkt
hagelregn begynte falla. Åska och blixtar gjorde vädret ännu
hårdare och för Jomsvikingama, som hade vinden emot sig,
blef kampen allt hårdare och hårdare. De stenar och vapen
de kastade drefvos tillbaka af vinden, nnder det att de själfva
träffades hårdt af fiendens.

Håvard Huggande, å Bues skepp, var den förste som
varseblef Torgerd Hördabrud ombord på Håkans skepp.
Då vädret något saktat utaf, kunde mången se hur från
hvarje finger på trollet en pil flög ut, och hvarje pil blef en
mans bane.

Så snart hagelbyn tycktes vilja aftaga, anropade Håkan
ånyo Torgerd, och påminde henne om de stora offer han
bragt henne. Och då vidtog ovädret på nytt.

Nu såg Håvard huru tvenne kvinnor stodo på Håkåhi^
skepp och från deras händer flögo dödande pilar ut.

Då Sigvalde sporde, att det var trolldom med i striden,
ropade han: »Ej tyckes mig att vi i dag enbart slåss mot
människor, dock hoppas jag att hvarje man gör sitt yttersta
i striden s>.

Men då de leda trollen fortsatte striden från Haralds
skepp, ropade Sigvalde: »Fly må vi göra och följen mig alle
män. Icke gjorde ni löfte att slåss mot troll och hvad värre
är, vi ha två trollkvinnor emot oss!»

Han gjorde loss sina skepp och ropade till Bue Digre
och Vagn att de skulle följa honom. Men Vagn ropade
hånfullt: »Ensam, som den uslaste niding, må du draga dina
färde.»

Torkel Midlång hade emellertid rusat upp på Bues skepp
och huggit till Bue, så att underläppen och hakan skiljts från
ansiktet.

Bue sade: »Värre skall det nu tyckas den danska mön
vara, att kyssa oss».

Slutligen fick dock Torkel banehugget af Bue Digre.

Därpå sprang han själf och alla hans män öfverbord.

Sigvalde hade under tiden dragit sig ur striden. Han

64

satt själf vid ärorna och lät en annan sköta styret, ty han
hade under ovädret blifvit kall och ville söka ro sig varm.
Dä Vagn säg honom draga bort kvad han:

»Sigvalde har under huggen
Hållit i dag oss alle,
Nu med fart den fege
Flyktar hem till Danmark.
Fort till fagra husfruns
Famn han längtar.
Ned i sjön från skeppsbord
Sjönk den tappre Bue.»

Hvarpä Vagn vred slungade sitt spjut mot rorsmannen.
Spjutet träffade dock ej den, som det var ämnadt.

Torkel Höge och Sigurd Kapa lämnade ock striden.
Båda ansägo de sig ha uppfyllt de löften de gifvit vid Strut-
Haralds arföl. Och med sina tjugofyra skepp vände de hem
till Danmark.

Vagn och hans kämpar fortsatte dock striden till def
yttersta.

Fiendeskeppen voro nu sä talrika, att det ej fanns nägon
utsikt att kuima hälla ständ. Slutligen äterstodo af Vagns
kämpar endast ättio stycken, dock värjde de sig alla med
hjältemod.

Då föll natten pä och det blef sä mörkt, att man ej
längre kunde se att strida.

Håkan med sina män tältade uppe på land, och jarlen
själf, jämte hans frände Gudbrand den Hvite af Dalarna,
höllo vakt om natten. Då Gudbrand och Håkan sutto sam-
man hörde jarlens män huru en pil kom susande frän ett
af de skepp Bue ägt. Pilen träffade Gudbraud Hvite, som
föll ned död.

Erik gick under natten ut ur sitt tält. Han säg då en
man stå vid dörren och sado: »Hveni är du, och hvi är du
så blek som en död man?»

65

Torlef Skumma svarade: »Säkert rörde mig Vagn med
sitt svärd i g&r, då jag gaf honom klubbslaget.»

»Ute på Island har din fader varit en dålig skyddsande
för dig och synd är att så modig man skall dö», sade Erik.

Knappt hade han talat slut, förrän Torlef segnade till
marken.

Under natten höUo emellertid Vagn och Björn Bretske
råd om huru de klokast skulle handla.

Vagn ville de skulle kvarstanna på skeppet, tills det
dagades och sedan värja sig så länge de förmådde, eller
ock skulle de gå i land och tillfoga Håkan all den skada
de kimde.

SlutUgen rodde alla i land. I nattens mörker hade de,
i stället för att landa på kusten, stigit upp på ett litet skär.

Tio af männen hade under natten dött af sina sår. Och
då morgonen grydde, kunde de kvarlefvande ej göra något
för att öfverfalla Håkan.

Så snart jarlen och hans män blefvo varse Jomsviking-
arna, befallde han sitt folk att fara öfver till skäret för att
hämta dem.

Själf ville han dock råda öfver deras lif.

Män rodde ut till skäret, och så medtagna af köld och
mattighet voro kämparna, att ingen sökte värja sig. Och
utan motstånd läto de föra sig ombord på skeppen.

Då de kommit i land blefvo de bundna samman vid ett
rep och fingo händerna bakbundna.

Jarlen och hans följe gingo bort för att äta och några
trälar sattes till att vakta fångarna,

Jomsvikingamas skepp blefvo ett rikt byte för jarlen och
hans kämpar och många voro de som funno att Håkan vun-
nit en stor seger.

Efter sedan måltiden afslutats, gingo jarlen, hans båda
söner och ännu många flera förnämliga män bort till den
plåts där Vagn och hans kämpar höllos fångna.

Torkel Lera hade blifvit utsedd att gifva vikingarna
banehugget.

Dalttröm, NordUka hJålUsagor, II, 5

66

Några af de svårast sårade löstes från repet, håret snod-
des upp kring en käpp, på det ej hugget skulle hejdas, och
på så sätt hade redan trenne kämpar fått dödshugget.

Då den fjärde kämpen framfördes sporde Torkel honom
hvad han tyckte om döden.

»Den synes mig god», svarade mannen, »det går med
mig, såsom det gått min fader, äfven jag skall dö.»

Jarlen had nu Torkel spörja alla de återstående käm-
parna om huru döden syntes dem.

Torkel gjorde så. Och hvarje viking gaf stolta och
modiga svar.

Erik, som var med sin fader, fann att mången svarade
så manhaftigt att han gaf dem fria och upptog dem bland
sina egna kämpar.

Så framfördes en ung och fager kämpe, med långa ljusa
lockar.

Och då Torkel till honom riktade den sedvanhga frågan
om huru han fann döden, svarade ynglingen:

»Den bästa tid har jag lefvat och icke aktar jag lifvet
stort, då sådana kämpar gått före mig. Dock ber jag dig
göra mig den tjänsten att icke låta föra mig till döden af
trälar, utan af en man af lika frejdad ätt som jag. Må han
ock se till att ej mitt hår varder blodigt vid hugget, jag har
länge själf aktat det väl. Hugg äfven raskt af mig hufvudet
om du det förmår», tillade han.

Man gjorde som den unge kämpen önskade.

Men då Torkel svingade sitt svärd och ynglingen hörde
hugget hvina, kastade han sig åt sidan och drog mannen,
som höll fast håret, med sig, så att hugget i stället träffade
honom och afskar båda armarna.

Den unge kämpen sprang upp sägande: »Länge hållen
I på då I huggen».

»Gripen genast mannen», befallde jarl Håkan, »skada
har han vållat oss nog och må alla som ännu äro i lifvet
genast dödas, ty svåra och hårdsinta att handskas med äro
de sannerligen.»

67

Då Erik hörde sin faders ord sade han: »Först vill jag
veta h vilka männen äro innan de dräpas». Därefter vände
han sig till ynglingen och sporde honom om hans namn
och ätt.

»Sven är mitt namn och Bue Digre min fader», blef
svaret.

Erik frågade då om han ville hafva nåd, samt huru
gammal han var.

»Aderton år ifall jag öfverlefver detta», sade Sven.

»Det skall du helt visst om jag får råda», genmälte Erik.

Sven blef därpå upptagen bland Eriks egna män.

Nu var turen kommen till Vagn, som löstes från repet.

»Hvad tycker du om döden?» frågade honom Torkel Lera.

»Godt», svarade Vagn, »blott jag fullgjort mitt löfte.»

Erik sporde om hans namn och om hvilket löfte han
afgifvit.

»Vagn är mitt namn», svarade vikingen, »och jag lof-
vade, att om jag kom till Norge, skulle jag dräpaTorkel Lera
och sofva hos hans dotter Ingeborg. Sorgligt synes det mig
att jag skall dö utan att ha uppfyllt mitt löfte.»

Då Torkel hörde Vagns svar, rusade han ursinnig fram
för att gifva honom banehugget.

Vagn vek undan, men snafvade emedan marken var
våt och slipprig af det myckna blodet. Hugget träffade
repet i stället, och Vagn vardt fri.

Torkel snafvade och svärdet föll ur hans hand.

Vagn var ej sen att resa sig upp, och med Torkels eget
svärd gaf han honom banehugget.

»Nu är mitt ena löfte uppfylldt», ropade Vagn, »och
lättare synes mig nu genast döden.»

»Tagen mannen och dräpen honom, olycka nog har han
vållat oss», sade Håkan vred.

Men Erik sade: »Icke skall så härlig höfding dräpas in-
för mina ögon. Näppeligen torde hans like finnas och Tor-
kel kunde ej ha väntat annat än hvad som här skett honom»,

Erik upptog Vagn i sitt följe.

68

Vagn sade då: »Icke vill jag lefva, om du icke gifver
alla som ännu äro i lifvet nåd».

»Först må jag tala med dem», svarade Erik, »dock af-
slår jag ej din begäran.»

Han vände sig därpå till Björn Bretske och sporde ho-
nom om han ville lefva.

»Om min fosterson får behålla lifvet, vill jag ock lefva»,
genmälte Björn.

»Det får han», sade Erik.

Därpå gick han bort till Håkan och sade att han ville,
att alla de Jomsvikingar, som ännu vore i lifvet, skulle få
behålla det.

Håkan biföll sonens begäran. Fred slöts och Vagn drog
med Erik till Viken. Samma kväll de landade, sof han hos
Ingeborg, Torkel Leras fagra dotter.

Vagn stannade hela vintern öfver i Viken, men då våren
kom, gjorde han sina skepp segelklara och gick till hafs.

Ingeborg följde honom.

Vagn seglade öfver till Fyn och härskade sedan där allt
intill sin död. Han var högsinnad och frejdad såsom ingen
annan i Danmarks rike och hans Uke har ej någonsin se-
dan funnits.

Sigvalde hade efter sin flykt seglat till Danmark, och då
Astrid sporde, att han var kommen hem, tillredde hon ett stort
gästabud, där hvar och en förtalte om striderna vid Hjärungavåg.

Sigvalde blef en stor och mäktig höfding och därtill en
mäkta klok man.

Med Astrid hade han sonen Gyrd, som vardt en mäk-
tig kämpe.

Björn Bretske for hem till Bretland och förblef där,
aktad och ärad af alla, allt intill sin död.

Sigurd Kåpa for äfven hem till Danmark. Bornholm
tillföll honom efter faderns död, och länge härskade han där.

Om Håkan Jarl förtäljes att han efter segern öfver Joms-
vikingarna vardt en hård, öfvermodig och sniken man. Han
förtryckte såväl de mäktiga som de ringa.

69

Men blott on vinter efter slaget vid Hjärungavåg satt
han som herre öfver Norge.

Trälen Kark, förbittrad öfver hans hårdhet, skar halsen
af honom.

Einar Skåleglam drog till Island, men drunknade på fär-
den dit i Borgarfjärden.

Hans viktskålar fördes af vågorna till några öar, som
därefter kallades Skålöarna.

Tord Vensterhand fann skålarna och förde dem med sig
till Island.

Vigfus Viga-Glumsson for äfven till Island och han var
den, som förtaide om Jomsvikingarnas härfärder och om
slaget vid Hjärungavåg.

2 jl^i ;

GUNLÖG ORMTUNGAS SAGA,

I.
Thorsten Egilsons dröm.

T)å gården Borg i Borgfjorden bodde den mäktige Egil
■*- Skallagrimssons son Thorsten Egilson. Han var en stor
böfding, klok och vänsäll, älskad och ärad af alla. Han var
gift med Gunnar Hilfsens dotter Jofrid, änka efter Tung
Odds son Thorodd och utom Thorstens och hennes barn upp-
växte Jofrids dotter Hungerd på Borg. En sommar landade
icke långt från Borg ett skepp anf ördt af en viking vid namn
Bard. Thorsten red, som sed var, främlingarna till mötes,
önskade dem välkomna och Bard kom att stanna vintern
öfver på Borg. Bard var en klok, förståndig och tystlåten
man, särdeles kunnig i att tyda drömmar.

En dag på senvintern red Thorsten och Bard tillsam-
mans med sina män till Valfjället för att iståndsätta Thorstens
tingsbod. Fram på dagen tilltog värmen och Thorsten lade
sig trött af det hårda arbetet ner för att hvila. Efter en
stund somnade han, men Bard som satt bredvid märkte att
Thorstens sömn var mycket orolig. Då Thorsten vaknade
sporde han honom hvad han drömt men Thorsten svarade
icke och alla redo en stund därefter tillbaka till Borg. På
aftonen frågade Bard på nytt hvad Thorsten drömt. Thorsten
ville först icke tala om det men slutligen sade han: »Jag

71

skall omtala min dröm endast på det villkoret att du tyder
den». Bard lofvade göra det om han kunde.

Thorsten berättade nu huru han i drömmen tyckt sig
se en fager svan sitta på takåsen, från fjällen kom en stor
örn flygande och satte sig bredvid svanen och började locka
på den. En kort stund därefter kom en annan öm flygande
och satte sig på takåsen och började också att locka på
svanen. Då reste sig den första och de båda fåglarna kommo
i häftig strid med hvarandra. Båda föUo och svanen satt
ensam och sörjande kvar. Då kom en falk flygande och satte
sig bredvid svanen. Och båda två syntes blif va goda vänner.
Slutligen flögo de bort samma väg som falken kommit.

»Drömmen har säkerligen intet att betyda», tillade
Thorsten, »eller ock endast att vindarna komma att mötas
på de olika håll därifrån fåglarna komma.»

Då Bard hört Thorstens dröm och dennes sätt att tyda
den sade han: »Vida större vikt tillägger jag din dröm, än
hvad du tyckes göra. Din husfru kommer att inom kort
föda ett fagert flickebarn som I båda blifven mycket tillgifna.
Mäktiga män komma att fria tiU henne, stor blir deras kärlek,
och de båda örnamas fall visar, att två af dem sätta lifvet
till. Falken är den mans fylgia, som din dotter blifver
gift med.»

Thorsten var föga nöjd med det sätt hvarpå Bard tydt
drömmen och han sade förtretad: »Ovänlig är din tydning
och föga tycks du kunna tyda drömmar».

»Tiden får väl visa dig, om jag haft rätt», genmälde
Bard. Men från den dagen höll icke Thorsten längre utaf
vikingen och på sommaren lämnade denne Island. Kort tid
därefter skulle Thorsten rida till tinget, han ' talade med
Jofrid, som inom kort skulle få ett barn och sade till henne.
»I allt må du rätta dig efter min vilja och blifver bamet en
flicka, skall du sätta ut det». Då Jofrid hörde sin mans
önskan, sade hon: »Föga anstår det en man med din rike-
dom att sätta ut ett bam, och för dig själf kan du aldrig
stå till svars med den handhngen».

72

>Du känner min vilja», svarade Thorsten, »och vet att
intet godt kommer utaf att motsätta sig den.» Därpå red
han till tinget.

En tid efteråt födde Jofrid ett flickebarn. Behålla det
hos sig vågade hon icke, men sätta ut det syntes henne så
förfärligt, att hon beslöt sända barnet till sin släkting. Thor-
gerd Egilsdotter på Hjardarholt. Hon kallade därför till sig
fåraherden Thorvard, anförtrodde barnet åt honom och bad
honom rida till Hjardarholt med det. Thorvard gjorde som
Jofrid bjöd.

Men då Thorsten kom hem, sade Jofrid, att då barnet
blifvit en flicka, hade hon gjort så som Thorsten befallt.

n.

Thorsten upptäcker Helga den Fagra.

O ex år förflöto. Då inbjöds en dag Thorsten till ett gäfita-
^ bud på Hjardarholt.

En af gillesdagarna satt Thorgerd i högsätet och talade
med sin broder. Framför dem på en bänk sntto tre små flic-
kor, och Thorgerd sporde Thorsten hvad han tyckte om
barnen.

»Två af dem äro vackra», svarade Thorsten, »men den
tredje är långt fagrare än de. Det synes att hon liknar
sin faders för sin skönhet berömda ätt. Dock liknar hon
äfven vår släkt.»

»Det du sist sade är rätt, broder», svarade Thorgerd, »men
icke liknar hon Olafs släkt, ty han är icke hennes fader.»

»Hur skall jag tyda ditt tal», sporde Thorsten förundrad,
»hon är ju likväl din dotter.»

73

Nu omtalade Thorgerd att barnet var Jofrids och hon
bad sin broder icke vredgas på sin maka och syster utan
förlåta dem att de icke gjort så som han önskade.

>Ej vredgas jag på eder», svarade Thorsten, »och väl
ser jag, att ödet vill råda. På ett klokt sätt han I afvärjt
en dålig gärning och så mycket behagar mig detta vana
barn, att jag anser det som en stor lycka att äga det.»

Thorsten sporde sedan efter barnets namn. Då Thor-
gerd omtalat att flickans namn var Helga, sade Thorsten:
>Helga den Fagra må hädanefter vara hennes namn.» Då
Thorsten lämnade Hjardarholt följde Helga med honom och
hon uppfostrades med stor omvårdnad och kärlek på sin
fädernegård samt blef mycket afhållen af alla.

m.

Illuge den Svarte och Gunlög Ormtunga.

"Då gården Gilsbakke i Borgfjorden bodde Illuge den Svarte,
-^ näst efter Thorsten den störste höfding i Borgfjorden.
Det var en mäktig men hårdsinnad man. Med sin maka
Ingeborg hade han många barn. Af dessa voro Gunlög och
Hermund de mest lofvande. Gunlög i synnerhet utvecklade
sig tidigt och blef en vacker .yngling, klok och kunnig, men
häftig till lynnet.

Han blef en stor skald, men så bitande voro hans k vaden,
att han kallades Gunlög Ormtunga. Då han var femton år,
bad han sin fader om tillstånd att få begifva sig till främ-
mande länder, för att där lära sig andra seder och bruk,
men Illuge ville icke ännu gifva Gunlög lof att resa, då han
fann, att sonen väl behöfde vara hemma för att först lära

74

att skicka sig väl innan han for till främmande länder. Någon
tid efter det att Illuge nekat sonen att resa, blef han mäkta
förvånad, då han tidigt en morgon såg dörren till förråds-
boden öppen samt säckar och seltyg utburna. Då han vars-
nade Gunlög komma ledande fyra hästar, frågade han, hvad
sonen skulle göra med dem och de öfriga sakerna.

»Jag rustar mig till min resa», svarade Gunlög.

Då Illuge hörde sonens svar, blef han mäkta vred och
kastade in säckarna och seltygen i boden och sade: »Icke
skall du göra något mot min vilja och förr än jag gifvit dig
min tillåtelse blir ingen resa för dig.»

Gunlög lämnade Gilsbakke och red till Borg, där han
omtalade oenigheten med sin fader samt bad att få stanna.

Thorsten bjöd honom vara välkommen och stanna på
Borg så länge han hade lust.

Gunlög trifdes godt på Borg och blef mycket afhållen
af alla och Helga och han fattade snart tycke för hvarandra.

Helga hade vuxit och blif vit så fager att mången ansåg
henne för den vänaste kvinna på Island. Hennes hår var
glänsande som guld och så stort att hon kunde svepa in sig
helt och hållet i det. Bättre giftermål än Helga den Fagra
kunde ingen tänka sig i hela Borgfjorden.

En dag, då Thorsten satt och undervisade Gunlög i lag-
kunskapen, sade Gunlög: »Ett är som jag ännu icke fått lära
och det är hur man enligt lagen fäster en kvinna». Thorsten
omtalade nu huru man därvid skulle göra, och då han slutat
sade Gunlög: »Låt oss nu se om jag förstått hvad du om-
talat. Jag tager din hand och låtsas som om jag trolofvar
mig med din dotter Helga.»

»Detta kan ju icke vara till något gagn», genmälde
Thorsten, »så bäst vore att icke göra det».

Gunlög bad Thorsten att göra honom till viljes samt
fattade hans hand.

Thorsten gaf slutligen med sig men sade: »Alla de som
äro samlade här må veta att intet allvarligt menas med
detta».

75

Gunlög utsåg nu sina vittnen och trolofvade sig med
Helga, alldeles så som lagen föreskref. Hvarpå han sporde
Thorsten om han gjordt rätt. Thorsten medgaf detta och
alla som voro närvarande funno stort nöje i Gunlögs lek.

Under tre års tid uppehöll sig Gunlög omväxlande på
Borg omväxlande på Gilsbakke hos fadern.

Då Gunlög var aderton år och hans svåra och oreger-
Uga lynne något började lägga sig, sporde han på nytt fadern
om lof att draga ut i världen. Illuge hade nu intet däremot
och lofvade att ordna om allt till Gimlögs färd. Han red
därpå till en man vid namn Önund Festargarm, hvilken hade
sitt skepp liggande vid mynningen af Guså, och köpte åt
sonen halfparten af skeppet. Gunlög uppehöll sig under tiden
på Borg där hans största nöje var att samtala med Helga.

En dag, då Gunlög tillsammans med Thorsten ridit upp
till dennes säter för att efterse hästarna, ville Thorsten skänka
Gunlög ett särdeles vackert rödbrunt sto som vängåfva. Gun-
lög sade sig dock icke behöfva någon häst, då han stod i
begrepp att företaga en lång resa och Thorsten och Gunlög
fortsatte därefter ridten. Då varsnade Thorsten en vacker
appelkastad häst, hvilken ansågs vara den bästa i hela Borg-
fjorden. Äfven den ville Thorsten skänka Gunlög, men
Gunlög afböjde gåfvan. »Men», sade han, »hvarför bjuder
du mig icke det som jag mest af allt längtar efter.»

»Hvad är det», sporde Thorsten.

»Din dotter Helga den Fagra», genmälde Gunlög.

»Icke kan jag nu lämna svar på din begäran», svarade
Thorsten och försökte vända samtalet från Helga.

På hemvägen sade Gunlög. »Ett svar på mitt frieri
önskar jag dock, ty det var allvarligt menadt».

»Icke kan jag fästa mig därvid», svarade Thorsten, »då
det blott synes mig vara prat. Nyss var du beslutad att
draga bort, nu friar du till en kvinna och icke passar du för
Helga, då du så litet vet hvad du vill.»

»Till hvem vill du då gifva din dotter», sporde Gunlög,
»då Illuges son ej är god nog.»

76

»Jag jämför dig ej med någon», svarade Thorsten. »Men
ett vill jag säga: vore du en sådan man, som din fader blef
du ej nu tillbakavisad.»

Gunlög stannade natten öfver på Borg men på morgo-
nen red han till sin fader och bad denne följa honom till
Borg och framföra frieriet.

När lUuge hörde Gunlögs önskan, sade han: »Vankel-
modig tycks du vara. Nyss var du bestämd att draga bort
och nu är du ute och giljar, säkert tycker Thorsten föga
därom.»

lUuge följde slutligen med sonen till Borg samt blef väl
mottagen af Thorsten. Han sade genast sitt ärende. »Vår
släkt och våra ägodelar känner du väl», slutade Illuge, »och
intet skall jag spara för att min son måtte blifva värdig din
dotter.»

»Intet skulle jag hafva emot din son», genmälde Thor-
sten, »om han icke vore så ostadig. Vore han så som du
skulle jag genast svara ja.»

»Blir ditt svar icke annorlunda kommer endast ofärd
däraf», genmälde Illuge.

»Ej skall ofrid råda mellan oss», svarade Thorsten, »och
din son skall få löfte om min dotter. Hon skall icke vara
hans fästmö, men i tre år skall hon vänta på honom. Gunlög
må resa och är han icke kommen tillbaka på den tiden är
jag löst från mitt löfte.»

Sedan detta beslutats skildes Illuge och Thorsten. Illuge
red hem, medan Gunlög red till skeppet. Så snart det blef
vind hissades seglen och färden styrdes till Norge. Ombord
på skeppet voro förutom Önund Festargarm och Gunlög Orm-
tunga, Torkel Svarte, en nära frände till Thorsten Egilsson.
Färden var lycklig och snart låg skeppet förtöjt vid Nidaros
brygga, där varorna började lossas.

77

IV.
Gunlög i Norge och England.

T?rik Jarl Håkansson och hans broder Sven regerade på
-■-^ den tiden i Norge. Erik Jarl bodde på fädernegården
Lade och gästades för tillfället af en son till Thorsten Egils-
son Skule. Önund Festargarm och Gunlög gingo upp till
gården för att hälsa Erik Jarl. Gunlög hade en svår böld
på vristen, från hvilken blod och var rann, då han gick.
När de kommo in i salen, hälsades de vänligt af jarlen, som
sporde Önund, hvilken förr gästat hans gård, om tidender
från Island. Önund omtalade, hvad han hade att förtälja,
hvarefter Erik frågade, hvem hans följeslagare var. Önund
sade Gunlögs namn, och då jarlen hörde det, vände han sig
till Skule och frågade, om mannen åtnjöt stort anseende på
Island. »Herre», svarade Skule, »tag väl emot honom, ty
han är son till den mäktige Illuge den Svarte och min foster-
broder».

Då jarlen hade betraktat Gunlög, märkte han, att denne
skadat sin fot, och han sporde, hvad det var.

»En böld», svarade Gunlög.

»Och dock haltar du icke», sade jarlen.

»Skulle jag halta», svarade Gunlög, »så länge mina båda
ben äro lika långa.»

»Den isländingen talar stora ord», sade en af jarlens
hirdmän förbittrad, >vi borde se, om han handlar lika stort. »

Gunlög kvad:

»Där sitter i hirden
Man full af svek,
Den svarte är stygg,
Skydden er för hans lek».

78

Då hirdmännen hörde Gunlögs ord, ville de rusa upp
och strida med honom, men jarlen bjöd männen vara stilla.

»Hur gammal äx du?» sporde jarlen.

»Aderton år», svarade Gunlög.

»Då hoppas jag, att du icke blifver aderton år till»,
genmälte jarlen.

Gunlög mumlade : »Önska icke mig ondt utan tänk hellre
på er själf».

»Hvad pratar du där?» frågade jarlen.

»Att du, innan du önskar mig ondt, önskade dig själf
godt.»

»Hvarför det?» sporde jarlen.

»På det att du icke måtte få samma död som din fader
Håkan Jarl»,* genmälde Gunlög.

Erik Jarl hade knappt hört Gunlögs ord, förrän han
blef blodröd i ansiktet och ropade vredgad: »Gripen den
fräcke mannen, ej må han ostrsdB^ad tala till mig så».

Skule försökte stifta fred och lyckades slutligen förmå
Erik till att låta Gunlög gå. »Men», sade han, »om lifvet
är honom kärt, må han icke stanna länge i mitt rike.»

Skule följde Gunlög ut, och båda gingo ner tiU bryggan.
Där låg en seglare färdig att gå till England. Sedan Gunlög
tillförsäkrat sig och Torkel Svarte plats på skeppet, tog han
farväl af Skule, hvarpå Torkel och Gunlög gingo ombord.
En kort stund därefter lade skeppet ut. Mot hösten landade
de vid bryggorna i London.

I England regerade kimg Ethelred, som just nu uppehöll
sig i London. Gunlög gick strax upp till konungen, där
han blef väl mottagen. Ethelred sporde om Gunlögs ärende,
och från hvilket land han var.

»Jag har kommit till eder, herre», sade Gunlög, »för
att uppläsa det kväde jag skrifvit om eder.» Gunlögs ärende
tillfredsställde konungen, och sedan Gunlög uppläst kvädet,
skänkte Ethelred honom en kostbar kappa af skarlakan, samt

^ Se vidare slutet af Jomsyikingasagan. H&kan blef diäpt af sin
träl och detta ansågs nesligt.

79

upptog honom bland sina hirdmän. Gunlög stannade vid
Ethelreds hof och blef afhållen och ansedd af alla. En mor-
gon, då han var ute på vandring i staden, mötte han tre
män. En utaf dem var en illa beryktad viking, vid namn
Thororm. Han var stor och stark samt med ett af skräckande
yttre. Thororm hejdade Gunlög och begärde att få låna
penningar utaf honom. Gunlög nekade först, men då Thor-
orm lofvade att på bestämd tid återbetala hvad han lånat,
gick Gunlög in på hans önskan.

När Gunlög kom tillbaka till borgen, omtalade han för
konungen morgonens händelse. Då Ethelred hörde, att Gun-
lög mött Thororm, sade han: »Illa har du nu ställt det för
dig, ty Thororm är en svår man, och intet godt kommer
från honom». Konungen lofvade att ersätta Gunlög pen-
ningarna, då han icke ville, att denne skulle ha något mer
att göra med Thororm.

»Dåligt stode det till med dina hirdmän», svarade Gun-
lög, »om de icke bättre visste att taga vara på, hvad som
dem tillhör, och penningarna skall Thororm lämna mig på
bestämd tid.»

Någon tid därefter träffade Gunlög vikingen och kräfde
igen sina penningar. Thororm svarade, att han icke hade
för afsikt att betala. »Illa handlar du, när du icke betalar
igen hvad du lånat», genmälde Gunlög, »och föga lär jag
nöja mig med detta. Betala penningarna godvilligt, eUer
ock skola vi mötas i tvekamp efter tre dagars tid.» Då
Thororm hörde Gunlögs utmaning, skrattade han och sade:
»Aldrig har någon före dig utmanat mig till tvekamp hur
stor skada jag än tillfogat honom, dock antager jag din utma-
ning». Därmed skildes männen. Gunlög omtalade för Ethel-
red att han utmanat Thororm och att striden skulle stå om
tre dagar.

»Följ då mitt råd i striden», sade konungen. »Det svärd,
jag gifver dig, skall du kämpa med, men du må akta dig
väl för att visa det för din motståndare. Han bör endast
se det, du alltid brukar.»

80

Efter tre dagar möttes Gunlög och Thororm. Gunlög
följde konungens råd, och då Thororm bad att få se det
svärd, Gunlög skulle kämpa med, visade han det, som han
alltid bar. Konungens svärd hängde på armen bakom sköl-
den. Då Thororm fick se svärdet, sade han: »Föga rädd är
jag för ditt vapen», samt riktade ett slag mot Gunlögs sköld,
hvilket nästan klöf den. Gunlög höjde nu konungens svärd,
och Thororm, som icke anade något ondt, föll dödUgt sårad
till marken.

Vintern var nu slut, och då våren kom, och vattnen
åter blefvo fria, bad Gunlög konungen om lof att lämna
England. Ethelred sporde, hvart han ämnade sig, och Gun-
lög svarade, att han hade för afsikt att fullfölja det löfte
han gifvit att gästa tre konungar och två jarlar. Konungen
gaf honom sitt samtycke, men bad honom vara välkommen
tillbaka till vintern, då han satte stort värde på hans skalde-
konst. Tillsammans med några köpmän seglade Gunlög till
Dublin, där konung Sigtryg Silkesskägg bodde. Gunlög gick
upp till kungsgården. Han blef väl mottagen af konungen
samt bad om tillåtelse att uppläsa ett kväde som han skrifvit.

Konungen samtyckte, hvarpå Gunlög uppläste en dikt,
hvars omkväde var:

»Konung Sigtryg för krig
Mättar ulfvar med lik.»

Sigtryg tackade för kvädet och gaf Gunlög i diktarlön
dyrbara guldsömmade kläder och en tjock guldring.

Gunlög stannade icke länge på Irland, han seglade till
Jarl Sigurd Lödverson på Orkenyöarna, där han också upp-
läste ett kväde. Därefter styrde han färden till Sverige och
landade mot hösten vid Kungahälla, hvarifrån han begaf sig
till köpstaden Skara.

81

V.
Gunlög i Sverige.

T Skara bodde den gamle Sigurd Jarl. Sedan Gunlög fram-^
•*• sagt ett kväde till hans ära, bjöd jarlen honom att stanna
kvar hos honom. Gunlög mottog anbudet. Vid jultiden-
hölls ett stort gästabud, till hvilket många gäster hade in-
funnit sig. Erik Jarl i Norge hade skickat sändebud med
g&fvor till Sigurd Jarl. Sändebuden fingo sina platser vid
Gunlögs bord, och snart gick det muntert till, medan bägarna
tömdes. Göter och norrmän prisade sin härskare, och det
uppstod en tvist om, hvem som var störst. Gunlög utsågs
slutUgen till att sUta tvisten. Då kvad han:

»Rätt det är, I raske män,
Att I rosen jarlen.
Hafvets höga vågor
Ofta har han plöjt,
Fastän nu af ålder böjd han år.
Dock Erik oftare ändå
Böljans rygg har klufvit
Under stormig färd.»

Båda partema voro tilllfredsstäUda med Gunlögs dom.
Och gästabudet fortsattes under lek och gamman.

Efter jul vände de norska sändebuden tillbaka till Norge,
och då de omtalade för jarlen Gunlögs dom, fann han, att
denne ådagalagt så mycken vänskap; att han lofvade Gunlög
få komma tillbaka till Norge.

Gunlög stannade ännu någon tid hos Sigurd Jarl, hvar-
efter han begaf sig till Svitjod, där Olof Svenske, en son
till Erik SegersäU och Sigrid Storråda, regerade. Olof Svenske
var en ansedd konung. På vårsidan, då Gimlög kom till

Dalitröm, NoréUka l^åttetagar, IL Q

82

Uppsala, höllo svenskarna sitt sedvanliga ting. Hos Olof
uppehöll sig en isländare, Ravn Önundsson, son till en
mäktig man pä sydvästra Island. Ravn var en stor stark
ståtlig man och stor skald. Så snart han blifvit fullvuxen,
hade han företagit resor mellan Island och Norge; nu uppe-
höll han sig, som sagdt, hos Olof Svenske.

Olof tog väl emot Ounlög och sporde om hans namn,
och hvarifrån han var. Då Gunlög omtalat att han var
isländare, vände konungen sig till Ravn och frågade, om
Gunlögs ätt var mycket ansedd på Island. Ravn gick fram
till konungen och sade: »Herre, hans ätt är frejdad och stor,
och själf är han en af de bäste män». — »Må hans plats då
blifva bredvid dig», sade konungen. Gunlög bad nu om lof
att få uppläsa en dikt han skrifvit om konungen, men Olof
sade sig dock icke hafva tid att höra på dikten nu utan bad
endast, att Gunlög skulle taga plats. »

Ravn och Gunlög berättade om sina öden och äfventyr
samt blefvo snart mycket goda vänner. En dag, sedan kri-
get var slut, gingo Ravn och Gunlög fram till konungen,
och Gunlög bad honom om lof att nu uppläsa sin dikt.
Konungen samtyckte, men då begärde äfven Ravn att få
uppläsa sin dikt samt att få göra det först, då han först
kommit till Sverige.

Då Gunlög hörde Ravns begäran, blef han vred och
sade: »När spordes det, då din och min fader voro tillsam-
mans, att din fader gick före min, och icke skall nu heller
min ätt stå tillbaka för din».

»Så mycken heder böra vi väl visa konungen, att vi
icke gifva oss i gräl utan låta konungen råda», sade Ravn.

Konungen afgjorde tvisten så, att Gunlög skulle först
läsa sin dikt. Då han slutat frågade konungen, huru Ravn
fann dikten.

»Kvädet är godt», svarade Ravn, »dock stort till orden
och styft till formen liksom Gunlög själf.» Ravn framsade
nu sitt kväde, och då han slutat sporde Olof, huru Gunlög
fann det. »Godt, herre», svarade Gunlög, »fagert liksom

83

Ravn själf, men tämligen hvardagligt. Och hvarför», fort-
satte han, vändande sig till Ravn, »diktade du blott en flok'^
om konungen? Tyckte du, att han icke var värd mera?»

Ravn svarade: »Låt oss icke tvista längre, men den dag
kommer väl, då vi kunna börja om på nytt». Därmed skildes
de. Ravn stannade icke länge kvar hos Olof; då han var
färdig att resa, sade han till Gunlög: »Nu må det vara slut
med vår vänskap. Du har sökt vanära mig inför konungen
och tillfoga mig ondt, men den tid kommer, då jag kan göra
dig detsamma.»

»Ditt hot skrämmer mig föga», genmälde Gunlög, »och
aldrig kommer jag att stå tillbaka för dig, då vi mötas.»

Ravn drog nu till Trondhjem, där han gjorde^sitt skepp
segelfärdigt, hvarpå han styrde färden till Island, där han
blef väl mottagen af fränder och vänner. Vintern därpå
stannade Ravn hos sin fader.

VI.
Ravns frieri till Helga den Fagra.

"\Tid tinget påföljande sommar var Skafte Thordson, en
släkting till Ravn, lagman. Ravn bad Skafte att bistå
sig, ty han ämnade fria till Helga den Fagra.

»Stor framgång kan du icke vänta dig i det frieriet, ty
Helga är redan bortlofvad till Gunlög Ormtunga», sade
Skafte. — »Den tid Thorsten Egilsson lofvat vänta på Gunlög
är väl för länge sedan tilländalupen, och föga aktar väl Gun-
lög på sitt löfte», genmälde Ravn.

* Mindre kväde.

84

Skafte lät slutligen öfvertala sig, och med stort följe
drogo de till Thorstens bod. De blefvo väl mottagna af
Thorsten, och Skafte framförde genast deras ärende.

Då Thorsten hörde, att Ravn friade till Helga, sade han :
»Min dotter har jag redan lofvat Gunlög Ormtunga, och honom
kan jag icke svika.»

»Äro icke de tre vintrarna, I lofvade att vänta, tillända-
lupna», sporde Skafte.

»Väl äro vintrarna gfingna», genmälde Thorsten, »men
ej somrarna, och än kan Gunlög komma.» — »Hvilket svar
kunna vi vänta, då sommaren är slut», frågade Ravn.
— »Nästa sommar mötas vi nog på tinget, då är tids nog att
tala därom, nu tjänar det till intet», svarade Thorsten.

Därpå red hvar och en hem till sig, men snart blef det
bekant öfver hela Island, att Ravn friade till Helga den Fagra.

Gunlög kom hvarken den sommaren eller till tingstiden
nästföljande sommar till Island, och Ravn och Skafte drefvo
på frieriet så mycket, att slutligen gaf Thorsten med sig,
och det bestämdes, att bröllopet skulle stå på Borg i början
på vintern, om Gunlög dessförinnan icke kommit tillbaka.
Gjorde Gunlög det, var Thorsten löst från sitt löfte till
Ravn. Helga såg med sorg, att Gunlög icke kom tillbaka,
och den tid nalkas, då hon skulle blifva Ravns maka.

Gunlög hade, samma sommar som Ravn drog till Island,
seglat till England, där han blifvit kvarhållen. Ethelred hade
tagit väl emot honom och bedt honom kvarstanna i landet,
då danskarna hotade att göra ett anfall. Danskarnas hot
verkställdes dock icke, och sedan Gunlög väntat sommaren
och vintern ut, fick han den påföljande sommaren konungens
tillstånd att resa. Han seglade till Norge, där Erik Jarl på
Lade tog väl emot honom samt bjöd honom att stanna öfver
vintern hos sig. Gunlög afböjde tillbudet, då han hade
för afsikt att besöka sin fästmö på Island. Ombord på Hal-
fred Vandrådeskalds skepp seglade han till Island.

85

Halfred sporde Gunlög om han hört att Ravn friat till
Helga den Fagra.

»Något har jag hört därom», genmälde Gunlög, »men
något bestämdt känner jag ej.»

Halfred omtalade då hy ad han visste samt tillade: »Många
äro de som tycka, att Ravn är lika god som du».

Då kvad Gunlög:

Om mig östanstormen tränger

Inom klipporna i fjärden,

Och min väg till hafvet stänger

Under hela veckan lång,

Högt skall dock mitt kväde klinga —

Men mot Ravn att anses ringa

Skall mig gräma mest i världen —

Dä mot Valhall går min gång.

Kort före vintern landade Halfred i Ravnhamn och bör-
jade lossa sina varor. Ravnhamn var belägen långt från
Borg, hvarför det ännu måste gå om lång tid innan Gunlög
kunde nå Thorstens gård. Vid Ravnhamn bodde en bondson
vid namn Tord, som hade för sed att brottas med alla köp-
män som landade där. Då nu Tord skulle brottas med Gun-
lög utföll kampen så att Tord föll men drog i fallet Gunlög
med sig och han vrickade foten så svårt att den gick ur led.

Då Tord föll, ropade han: »Kanhända en annan sak inte
går bättre för dig.»

»Hvilken då?» sporde Gunlög.

»Din sak med Ravn och Helga den Fagra», genmälde
Tord.

Gunlög svarade intet.

Hans fot blef ombunden och dragen i led, men den
svullnade starkt och förorsakade honom svåra smärtor.

Sent om hösten lämnade Halfred och Gunlög Melrakka-
slätten och färdades på sex dagar till Gilsbacka. Samma
afton som de kommo dit firades bröllopet på Borg.

86

lUuge blef mycket glad öfver sonens hemkomst, men
Gunlög ville med detsamma rida öfver till Borg. Hans fot
hade dock försämrats så mycket, att ingen fann det rådligt
att han lämnade Gilsbacka. Och en lång tid blef också Gun-
lög förhindrad att företaga någon längre färd.

VII.

Gunlögs möte med Helga och tvekamp med
Ravn på Öxaräholmen.

T> avn hade druckit bröllop på Borg, men Helga hade varit
-■-^ sorgsen och nedslagen. De hade därefter flyttat tiU
Mossfjället, Helgas och Ravns bostad, men deras samlif blef
föga godt.

En morgon vaknade Ravn efter en orolig natt och om-
talade att han i drömmen sett sängen full af blod och sig
själf liggande svårt sårad i Helgas armar, utan att hon kunde
förbinda honom. »Säkerligen betyder drömmen intet godt»,
slutade Ravn.

»Föga bryr jag mig därom», sade Helga, »och svårt
hafven I svikit mig, ty Gunlög är för visso hemkommen».

Kort tid därefter spordes Gunlögs hemkomst. Helga
blef allt mera sorgsen till lynnet och Ravn hade föga glädje
af sitt äktenskap. Slutligen lämnade Ravn Mossfjället och
begaf sig med sin hustru tillbaka till Borg.

Vintern därpå skulle Jofrids dotter Hungerd gifta sig.
Bröllopet skulle stå på Skanö gård och bjudning hade ut-
färdats till alla stormän i trakten. Äfven Dluge den S vårte
på Gilsbacka och hans söner hade blifvit bjudna.

87

niuge hade mottagit bjudningeD, men dä han höll på
att göra sig i ordning till färden, satt Gunlög stilla utan att
göra några förberedelser. lUuge frågade sonen hvarför han
icke ville följa med till bröllopet och sade, att det föga anstod
en man att sörja så mycket för en kvinnas skull, då det
fanns så många andra. Gunlög gjorde då sin fader till viljes
och följde med till bröllopsgården.

Då de kommo fram, fingo de sig platser anvisade i ett
af högsätena. Midt emot dem sutto Thorsten Egilsson, Ravn
och brudgummens följe. Helga den Fagra satt hos bruden.
Gunlög utmärkte sig framför alla de närvarande genom sin
skönhet och sin präktiga klädsel och ofta hvilade Helgas
blickar på den man, som hon höll af.

Bröllopet var tyst och glädjelöst. Då dagen för upp-
brottet kom och alla voro sysselsatta med förberedelser till
affärden, fick Gunlög tillfälle att ostörd få tala med Helga.
Många kärleksfulla ord växlades dem emellan och slutligen
kvad Gunlög en visa, däri han klagade öfver att Helga blifvit
Ravns brud och huru tungt timmarna svunno hän för honom
sedan den dagen. Gunlög skänkte därpå Helga den kost-
bara scharlakanskappa, som Ethelred gifvit honom i diktarlön.

Då Gunlög lämnade Helga, gick han ut på gården, där
en del af gästernas hästar stodo sadlade. Gunlög gick fram
till en af dem, satte sig upp och red i full fart mot den
plats där Ravn stod. Då Ravn sprang ur vägen för honom,
ropade han: »Hvarför springer du ur vägen för mig, då du
vet, att du ingenting har att frukta från mig, fast du väl vet
hvad du förtjänat.»

Ravn svarade med ett kväde, hvari han sade, att han
icke fann det lönt att stiida, då det fanns så många kvinnor
att välja emellan.

Gunlög genmälte: »Så kan det visserligen synas dig, men
detta är nu icke min mening.»

Hluge och Thorsten skyndade nu fram för att hindra en
sammandrabbning mellan dem. Ravn och Gunlög blefvo
skilda åt och den vintern träffades de icke vidare samman.

88

Men Bavn hade efter Helgas möte med Gunlög ännu mindre
glädje af sitt äktenskap.

Nästa sommar medan Skafte var lagman, trädde Gunlög
fram pä tinget och sporde om Bavn Önundsson var när-
varande. Då Rayn svarade ja, sade Gunlög: »Du vet, att du
tagit till maka den kvinna, som blif vit mig lofvad och att
du uppträdt som min fiende. Därför utmanar jag dig här
p& tinget till holmgäng om tre dagar pä Öxaråholmen.»

Ravn svarade: »Utmaningen kunde jag vänta mig utaf
dig och jag är redo att strida».

Dä Ravns och Gunlögs fränder fingo vetskap om utma-
ningen, blefvo de mycket missnöjda, men ännu tillstadde
lagen på Island, att en hvar, som blifvit skymfad, hade rätt
att utmana till tvekamp.

På tredje dagen möttes Bavn och Gunlög. Illuge följde
sonen, medan Skafte ledsagade Bavn. Som den utmanade
hade Bavn första hugget och hans svärd träffade Gunlögs
sköld så kraftigt, att svärdet lossnade vid fästet och spetsen
träffade Gunlögs kind. Gunlög sade nu, att han stod vapen-
lös och därför skulle anses besegrad, men Bavn genmälte,
att Gunlög var besegrad, emedan han var sårad.

Gunlög blef nu mäkta vred och sade, att ännu var
striden icke afgjord, utan att de skulle fortsätta därmed.
Illuge trädde då emellan och sökte stifta fred. — »Jag
önskar», sade Gunlög förbittrad, »att då Bavn och jag nästa
gång mötas, det skall vara så långt borta att du icke skall
kunna skilja oss åt». Bavn och Gunlög upphörde dock med
striden och alla foro tillbaka till tingsplatsen.

Nästa dag bestämdes på tinget, att all tvekamp skulle
afskaffas på Island.

En dag då Gunlög och Hermund skulle gå ned till
stranden för att bada, fick Hermund . syn på Helga tillsam-
mans med några af sina väninnor. Helga och Gunlög stan-
nade och talade 'med hvarandra och då de skildes åt stod
Helga länge och såg efter Gunlög. Han vände sig då om
och kvad:

89

Ifr&n tankens ljusa himmel
Som en v&rnatts stjärnehvimmfel
Strålar hennes blick den rena
Hän mot mig ur ögats blå.
Men de blickars ömma låga
Vålla endast sorg och plåga —
Sorg för mig och för den vana
Som min längtan ej kan nå.

Kort därefter slutade tinget och Gunlög red hem till
Gilsbacka.

Vin.

Ravn och Gunlög i Norge.

"I^n morgon, då Gunlög låg ensam hemma, inträngde tolf
-" väpnade män till honom anförda af Ravn. Gunlög
sprang genast upp och grep sina vapen, men Ravn sade:
»Du har intet att frukta, ty mitt ärende är detta: i somras
utmanade du mig till tvekamp och striden blef då oafgjord.
Nu tillbjuder jag dig att vi båda fara till Norge och där
fortsätta striden; ty där kunna icke våra f ränder hindra oss.»

Gunlög svarade: »Manligt har du nu talat och förvisso
mottager jag anbudet.»

Ravn lämnade nu Gilsbacka och gjorde sitt skepp segel-
färdigt. Åtföljd af Olof och Grim, hans syskonbarn, seglade
han till Trondhjem och uppehöll sig sedan i väntan på Gun-
lög i två vintrar och en sommar i Levanger.

Gunlög seglade, åtföljd af Halfred Vandrådeskald, kort
före vinterns inbrott till Orkneyöarna, där han blef väl mot-

90

tagen af Sigurd jarl. Hos honom stannade han vintern öfver
och följde sedan med honom på ett härnadståg, som Sigurd
företog i början af sommaren.

Gunlög utmärkte sig städse för tapperhet och mod och
vidt omkring blef han väl känd. Då jarlen fram på som-
maren vände om till Orkneyöama begaf sig Gunlög till-
sammans med några köpmän till Norge.

I början af vintern kom Gunlög till Erik jarl på Lade.
Erik hade väl reda på Gunlögs och Ravns fiendskap och
han förbjöd dem därför att hålla någon tvekamp i hans
rike. Gunlög svarade, att jarlen ju hade rätt att befalla i
sitt rike. Han stannade dock vintern öfver på Lade, men
ofta fick han lida spott och spe från hirdmännens sida för
att han var så sen att hålla sin tvekamp med Ravn.

En dag, då Gunlög tillsammans med Torkel Svarte hade
gått ut, sågo de icke långt från gården flera af konungens
män, som bildade en ring rundt om tvenne kämpar, hvilka
på lek fäktade med hvarandra. Den ena af männen före-
ställde Gunlög den andre Ravn. De omkringstående roade
sig med att ropa åt de f äktande att isländingarna gåfvo bra
små hugg och voro sena att minnas sina löften. Gunlög
förstod väl det hån, som låg i männens lek och han läm-
nade tyst platsen.

En tid efteråt sade han till jarlen, att han icke längre
kunde uthärda hirdmännens hån, utan att han hade för af-
sikt att uppsöka Ravn. Han bad ock jarlen att gifva honom
tvenne vägvisare till Levanger.

Jarlen hade hört, att Ravn hade för afsikt att lämna
Levanger och styra färden mot gränsen för att bege sig
till Sverige. Han gaf dock Gunlög tvenne vägvisare,
hvarpå denne tog vägen till Levanger. På aftonen kom
han dit, men som Erik jarl förmodat hade Ravn redan läm-
nat platsen.

Gunlög tog nu vägen till Verdaln, men när han kom
dit hade Ravn samma dag på morgonen gått därifrån. Gim-
lög stannade natten öfver i Verdaln och fortsatte färden på

91

morgonen. På kvällen nådde han den plats som Ravn läm-
nat på morgonen. Så gick det en tid framåt: Gunlög nådde
på aftonen den plats Ravn lämnat på morgonen.

En kväll kom han till Svengården på gränsen mellan
Sverige och Norge. Ravn hade varit där på morgonen och
Gunlög beslöt nu att inte rasta, utan fortsätta färden hela
natten och på morgonen vid soluppgången varsnade han
ändtligen Ravn.

Då de möttes, stod Ravn med sina följeslagare, bland
hvilka voro hans fränder Grim och Olof, på en landtunga
mellan tvenne sjöar. Ut i den ena sjön gick ett Utet näs,
Dingenäs.

Gunlög sade att det var väl, att de ändtligen möttes
och Ravn var också nöjd därmed och sade, att Gunlög fick
bestämma, om de skulle strida aUesammans eller blott de
båda. Gunlög svarade att det gjorde honom detsamma,
men Ravns fränder Grim och Olof, sade, att de ej viUe
stå som blott åskådare till Gunlögs och Ravns strid, och
detta ville ej heller Gunlögs frände Torkel Svarte. Där-
på tillsade Gunlög de vägvisare jarlen lämnat, att de
skulle stanna som vittnen till kampen, utan att lämna nå-
gondera hjälp. Hjälp skulle de bringa endast åt den som
öfverlefde striden.

Så började kampen. Grim och Olof gingo först mot
Gunlög ensam och kampen blef hård men slutade så, att
båda föUo för Gunlögs hugg, utan att Gunlög blifvit sårad.
Ravn och Torkel stredo mot hvarandra och Torkel föll. Så
föUo äfven alla öfriga följeslagare.

Gunlög och Ravn voro nu ensamma och de drabbade
ihop med väldiga hugg. Kampen blef allt hetsigare. Gunlög
förde det ypperUga svärd som kung Ethelred skänkt honom
och slutligen afhögg han Ravns ena fot. Ravn föll dock
icke utan ställde sig så, att han stödde det afhuggna benet
mot en trästubbe.

Då sade Gunlög: »Till kamp är du icke längre duglig,
och jag vill icke strida med en lemlästad man.»

92

»Det är sant att det gått mig illa», svarade Ravn, »men
ännu kan jag hålla ut i striden blott jag hade litet vatten
att dricka.»

»Om du lofvar att icke Öfva något svek, skall jag bringa
dig vatten i min hjälm», sade Gunlög.

Detta lofvade Ravn och Gunlög hämtade vatten ät ho-
nom. Men då Gunlög räckte hjälmen åt Ravn, höjde denne
sitt svärd och tillfogade Gunlög ett djupt sår.

»Illa svek du mig nu då jag litade ^Sl dina ord, och
föga manligt har du handlat», sade Gunlög.

»Jag tillstår det», genmälte Ravn, »men jag kunde inte
tåla att du skulle få Helga den Fagra».

Därefter fortsatte de striden en stund, men slutligen gaf
Gunlög Ravn banehugget.

Jarlens män förbundo nu Gunlögs sår och förde honom
tillbaka till Levanger. Men tre dagar efter sin ditkomst
dog Gunlög och många beklagade utgången af Ravns och
Gunlögs strid.

IX.
Helgas död.

Tnnan Gunlögs och Ravns död spordes på Island hade
-*" Illuge den svarte en dröm, hvari han såg Gunlög komma
blodig och svårt sårad samt kvädande en visa, däri han om-
talade sin kamp med Ravn. Då Illuge vaknade, kom han
så väl ihåg kvädet, att han kunde sjunga det.

Samma natt drömde också Önund, att Ravn kom till
honom, blodig och svårt sårad. Också han k vad en visa,

93

hvari han förtaide om sin strid med Gunlög. Tidenden om
Ravns och Gunlögs död kom således icke oväntad.

På nästa ting sporde lUuge hvilka böter Önund ville
gifva honom, då Ravn svikit hans son. Önund nekade att
gifva några böter alls, ty han sade sig hafva hdit lika stor
förlust som Illuge.

Då Illuge hörde Önunds svar sade han: »Säkerligen få
dina fränder plikta för Gunlögs död.»

På hösten red Illuge till Mossfjället och Öfverföll Önund.
Önund och hans söner undkommo, men två af deras frän-
der blefvo gripna; den ena lät Illuge dräpa, den andra högg
man fötterna af.

Men ännu tycktes icke tvisten mellan Önund och Ravn
vara slut. Hermund kxmde icke glömma sin broders död.
För att hämnas den öfverföll och dräpte han en dag Önunds
broders son, Rafu, en präktig och duktig sjöman, hvilken
just stod i begrepp att på sitt skepp bege sig till främ-
mande land. — Hvarken för detta dråp eller det föregående
kunde Önund få några böter. Men fientligheterna tycktes
emellertid upphöra.

Thorsten Egilsson, Helga den Fagras fader, hade nu
tagit hem sin dotter till sig, men inom kort gifte han bort
henne med Torkel Halkelsson, som bodde i Raundalen.

Torkel var en ståtlig och ädelsinnad man, men trots
den kärlek han hyste till Helga, kunde hon dock aldrig
finna lycka hos honom. Städse gingo hennes tankar till-
baka till Gunlög och hennes största glädje var att taga
fram och betrakta den kappa, som Gunlög hade skänkt
henne.

En gång bröt en svår sjukdom ut på gården. Nästan
allt husfolket sjuknade och Helga, som skötte de sjuka,
angreps slutligen också af sjukdomen. Hon gick dock ännu
uppe, men en afton, då hon satt framför elden, trött
lutande sitt hufvud i sin husbondes knä, lät hon hämta
fram Gunlögs kappa och bredde ut den framför sig.
Hon satte sig upp och stirrade en lång stund på den.

94

så sjönk hennes hufvud tillbaka i Torkels knä. Då
Torkel lutade sig ned öfver henne, såg han, att hon
var död.

Ryktet om Helgas bortgång spred sig hastigt, och många
sörjde hennes död.

GISLE SURSONS SAGA.

I.
Torkel och hans söner.

T^å H&kan Adalstensfostre* härskade öfver Norge, bodde på
-■-^ Svinadal en man vid namn Torkel med tillnamnet
Skjers Anker och med herses värdighet**. Med sin hustru
Jisgerd hade han tre söner, Are, Gisle och Torbjörn, hvilka
alla tre vistades hemma hos föräldrarna.

Vid fjorden Ervibul på Nordmöre bodde en annan man
vid namn Ise. Till hans dotter Ingeborg friade Are, Torkéls
son, och fick henne till maka. Med dem följde en träl som
hette Koll.

En bärsärk vid namn Björn Hyn gick omkring i landet
och utmanade män till holmgång, då de ej ville följa hans
nycker. En vinter kom han till Torkel Skjers Anker, hvars
son Are då styrde på gården. Björn förelade nu Are tvenne
villkor: Antingen skulle han öfverlämna sin hustru till Björn
eller slåss med honom på en holme, Stockholm, liggande i
Svinadal. Are svarade genast att han hellre ville slåss än
begå en sådan skändlighet.

Efter tre nätters frist skulle de mötas. Slutet på holm-
gången blef att Are föll, och Björn menade nu, att han käm-

* Haakon I, son tiU Harald Hårfager och uppfostrad i England.
** Herse kaUades höfdingen för ett härad; han var först själf ständig
men blef sedan kungens man och kalliides då konungens länstagare.

96

pat sig till både egendom och hustru. Men Åres broder
Gisle sade, att han förr skulle gå till holmgång med Björn
än låta honom få råda.

Då sade Ingeborg: »Icke blef jag gift med Are därför
att jag hellre ville ha dig. Min träl KoU har ett svärd, som
heter Gråsida. Detta skall du be honom att få låna ty det
har den egenskapen att alltid förläna den seger, som bär det.»

Gisle bad trälen att få låna svärdet, hvilket han också
ehuru mycket motvilligt fick.

Därifrån möttes Gisle och Björn i holmgång, och Grå-
sida förlänade Gisle seger. Björn föll, och Gisle tyckte sig
ha vunnit en stor seger.

Så friade Gisle till Ingeborg, emedan han ej ville låta
en så duktig kvinna gå ur släkten. Han fick henne också
samt blef en mycket mäktig man.

Strax därefter dog Torkel, Gisles fader.

Trälen fordrade nu att återfå sitt svärd, men Gisle ville
ej lämna det. Då hö^g trälen till Gisle, så att ett stort sår upp-
kom. Gisle högg då Gråsida i trälens hufvud. Svärdet sprang
i stycken men skallen klöfs. Så föllo både Gisle och trälen.

IL
Torbjörn Sur.

IVTu tog Torbjörn i arf såväl faderns som de båda brödemas
•^^ gods. Han bodde med sin hustru Tora på Stokke i
Svinadal och hade dottern Tordiis samt sönerna Torkel, Gisle
och Are. Ståtligare män funnos icke på Island.

Bå en gård i närheten bodde Bard och Kolbjörn, två unga
män, som nyss tagit emot såväl fäderne- som mödemearf.

97

Folk hviskade om att Bard ämnade bedraga Tordiis och
då detta kom för Torbjörns öron sade han, att om Are vore
hemma skulle det gå illa för Bard. Denne menade dock, att
»föga betyder omyndigs ord».

Bard och Torkel voro goda vänner, men Gisle tyckte
illa om honom. En dag gaf sig Gisle i sällskap med Bard
och Torkel och då de kommo till Bards gård gaf han Bard
banehugg. Torkel blef vred och sade att Gisle handlat illa.

Gisle bad sin broder vara tillfreds och sade: »Låt oss
byta svärd och behåll du det som är bäst.» Torkel gaf sig
då tillfreds och satte sig bredvid Bard. Men Gisle gick hem
och förtaide för sin fader hvad som händt. Denne tyckte det
var bra gjordt.

Det blef sedan aldrig godt mellan bröderna och Torkel
var ej heller nöjd med vapenbytet. Han ville icke längre
stanna hemma, utan begaf sig till Holmgångs-Skägge på ön
Saxa. Denne var släkt med Bard.

Torkel uppmanade Skägge att hämnas Bard samt att
gifta sig med Tordiis, Torkels syster.

Nu drogo de 20 man i följe till Stokke och Skägge an-
höll om Torbjörns dotter till maka; men Torbjörn sade nej.
Det talades om att Kolbjörn var i samförstånd med Tordiis
och att han vållat afslaget. Därför begaf sig Skägge till
Kolbjörn och utmanade honom till holmgång på ön Saxa.
Kolbjörn lofvade att komma och tillade att han ej var värd
att få Tordiis om han ej vågade slåss med Skägge.

Skägge jämte elfva man inväntade holmstämman. Gisle
gick nu till Kolbjörn och sporde hur han tänkte sig holm-
gången med Skägge. »Jag fruktar», sade Kolbjörn, »att jag
ej vågar strida med honom.»

»Du talar som en usling», sade Gisle, »och fastän du
blir till spott och spe skall jag gå i ditt ställe.»

Och så drog Gisle och hans följeslagare, tillsammans tolf
man, ned till ön Saxa.

Skägge kom och framsade holmgångslagen, men Kol-
björn syntes icke till och ej heller någon på hans vägnar.

DaUtröm, NordUka hjäUetagor, IL 7

98

Skägge hade en smed, som han bad göra tvenne män-
niskoliknande figurer, den ena lik Kolbjörn, den andra lik
Gisle och ställa dem bakom hvarandra för att stå där till
deras skam.

Detta tal hörde Gisle där han stod i skogen, strax invid
kampplatsen, och han svarade: »Dina huskarlar kunna nog
ha annat att göra — ty här ser du en som ej är rädd för
att slåss med dig».

Nu började striden.

Skägges svärd hette Gunn-Loge Kamplåga, och då han
högg med det klang det högt; Skägge sade:

»Ljud högt Gunn-Loge
lustigt blir det på Saxa.»

Gisle svängde ett huggspjut och högg af foten på Skägge,
sägande:

»Där föll foten
från Skägges ben.»

Skägge löste sig nu från holmgången* och gick sedan
med träben. Torkel drog hem med sin bröder och förhål-
landet blef därefter godt mellan dem båda.

Skägge hade två söner, Einar och Arne. De bodde på
Flydrenäs, norr om Trondhjem. På hösten samlade de hjälp
och drogo på våren till Svinadal. Där förelade de Kolbjörn
två villkor: antingen skulle han följa med dem för att
bränna Torbjörn och hans söner inne eller också genast
mista lifvet.

Kolbjörn valde att följa dem.

De voro då tillsammans 60 man. Vid nattetid kommo
de till Stokke och satte eld på husen. Torbjörn, hans söner

* Efter holmg&ngslagama ansågs den som först blef s&rad fÖr öfver-
vunnen och hade rätt att lösa sig frän holmgängen med vanligen 6 mark
edlfverk '

99

och dotter voro tillsamraans i en stuga, och i densamma
stodo tvenne kar med surmjölk. I denna doppade de ett
par bockskinn och sökte släcka elden därmed. Detta lyckades
också tre gånger. Sedan bröt Gisle ned väggen, så att tio
personer kommo ut och löpte till fjälls. Tolf människor
blefvo innebrända, men Skägges söner trodde att allesam-
mans blifvit lågornas rof.

Gisle, hans fader och öfriga följeslagare drogo sedan till
Fridarö, där de skaffade sig hjälp, så att de blefvo tillsam-
mans 40 man. Dessa öfverraskade Kolbjörn och brände
honom inne jämte elfva personer.

m.

Torbjörn Sur och hans söner segla till Island.

T\ärpå sålde de sina jordegendomar, köpte skepp, gingo
-■^ ombord, tillsammans 60 människor, och seglade med
allt sitt först till några öar ute i hafvet, hvarifrån sedan 40
personer drogo till Flydemäs. Där fingo de höra att Skägges
söner med följe rest för att utkräfva landsskyld. Gisle och
hans sällskap gingo nu för att möta Skäggesönema och deras
följeslagare samt dräpte dem alla. Sedan plundrade de går-
den och Gisle dräpte Holmgångs-Skägge.

Sedan gingo de åter ombord på skeppet, seglade till ha&
och efter 50 dagar kommo de till Dyrafjord. På hvar sin
sida om viken bodde Torkel Eriksson och Torkel den rike;
den senare sades vara en sonson till Harald Hårfager. Han
var den förste bland traktens ansedda män, som gick om-
bord på skeppet och hälsade på Torbjörn Sur — så kallad
efter det han värjde sig med surmjölk. Som allt land var

100

upptaget längs båda stränderna måste Torbjörn köpa sig land
i Hakedal. Här byggde Gisle en gård kallad Sjöbol, där de
sedan bosatte sig.

I Arnarfjord (Ömf jorden) bodde Bjartmar med sin hustru
samt dottern Hilde och sönerna Helge, Sigurd och Vestger.
Hos Bjartmar vistades en nordman Vestein som blef gift med
Hilde. Deras barn voro dottern Auda och sonen Vestein,
som blef en duktig man och bosatte sig vid ett fjäll i
Anundsfjord.

Kort därefter dog Torbjörn Sur och likaså hans hustru.
Sedan de blifvit höglagda togo Gisle och Torkel gården i
besittning.

Torkel gifte sig med Asgerd Torbjörnsdotter från Falkne-
f jord och Gisle Surson äktade Auda, Vestgers dotter, Vesteins
syster. Bägge bröderna bodde tillsammans i Hakedal.

IV.
På Torsnäs ting.

T^n vår skulle Torkel den rike draga söderut till Torsnäs
-*-^ ting och Sursönerna följde med honom. På Torsnäs
bodde då Torsten Torskabit med sina barn Tordiis och Tor-
grim samt Bork den tjocke.

Torsten Torskabit var en mycket mäktig man, son af
Torolf Mostrarskägg från Sörhördeland, där han hade ett stort
hof eller tempel Han var en stor blotsman och offrade till
Tor. När Harald Hårfager vardt honom för mäktig, flyttade
han öfver till Island, tog tempeltimret, gudabilderna samt
något af jorden under Tors bild med sig och byggde upp
templet igen alldeles Hkadant som förut, på ett näs på syd-

101

sidan af Bredfjorden, hvilket han kallade Torsnäs. Templet kom
i högt anseende och där inrättades tingställe för fjärdingen.

Torkel uträttade sina ärenden på tinget och när detta
var gjordt inbjöd Torsten Torskabit honom och Sursönema
till sig. Vid afresan gaf han dem stora gåfvor och de in-
bjödo då Torstensönema till sig vid Alltingstid nästa vår.

Nästa vår drogo Torstensönerna, i allt toK personer, till
Hulsö ting, där de träffade Sursönerna. Efter tinget skulle
Torstensönerna först gästa Torkel den rike och därefter bege
sig till Sursönema, hvilka gjorde ett stort gille för dem.

Torgrim fann Tordiis så vacker, att han friade till henne,
och bröllop blef genast drucket. Tordiis fick i hemgift går-
den Sjöbol dit de flyttade.

Sursönema flyttade sedan till Hool och byggde en präk-
tig gård där, gränsande intill Sjöbol. Så blefvo Torgrim och
Sursönema grannar och mellan dem rådde ett mycket vän-
skapUgt förhållande. Torgrim hade godord, d. v. s. var höf-
ding för häradet, häradshöfding eller lagman samt förestån-
dare för tempeltjänsten.

Till ett af vårtingen drogo Sursönema och Torgrim med
följe, tillsammans 40 man, alla klädda i grant färgade klä-
der. Vestein, Gisles svåger, och alla sördalingarna voro med
i följet.

En man vid namn Gert Oddleifsson, en för visdom och
klokhet mycket ansedd man, var inne hos Torkel den rike.
Sördalingarna sutto just och drucko, medan de öfriga voro
vid domstolen. Då kom en man, en stor hakedahng vid
namn Arnor, in och sade:

»Det är då alltför galet med er hakedalingar, att Licke
bryn eder om annat än att dricka och icke komma till doms,
där edra tingsmän ha saker att afgöra. Detta säger nu jag
men det är allas mening.»

Då sade Gisle: »Låt oss gå till domarne, kanske flera
säga på samma sätt».

De gingo då till domarae och Torgrim sporde om det
var någon som önskade deras hjälp. »Hvad vi kunna göra»,

102

sade han, »skall ej utebli från vår sida och så läuge vi för-
må något lofva vi eder hjälp.»

Torkel den rike svarade: »Hvad som nu förekommer är
af föga betydenhet; men om det skulle inträffa, att vi behöfva
edert bistånd, skola vi nog säga eder till».

Gisle, Torgrim, Torkel och Vestein ingå
f ostbröd ralag.

T^olket hade nu mycket att säga om denna ståtliga flock
-^ och deras dråpliga tal.

Torkel sade till Gest: »Hur länge tänker väl du att
dessa hakedalingar skola hålla ut med sin stolthet?»

»Du kan vara viss på», sade Gest, »att tredje sommaren
härefter skall det icke finnas någon enighet mellan dem, som
nu höra till denna flock.»

Arnor hörde detta tal, smög sig in i hakedalingarnas
stuga och förtaide hvad som sagts.

Gisle sade: >Här har han sagt stora saker, låt oss se
till, att han ej blir sannspådd. Jag vill ge ett godt råd till
att ännu fastare binda vår vänskap: låt oss fyra ingå föst-
brödralag tillsammans.»

Detta syntes alla godt och de gingo genast ut på Öre-
bolsudden, där de flådde upp en torfremsa så, att båda än-
darna sutto fast i jorden, men midt under satte de ett med
besvärjelserunor ristadt spjut, så högt att en man kunde nå
upp till spjutnageln, den nagel hvarmed själfva den ihåliga
järnspetsen var fästad vid träskaftet. Därunder skulle de gå
alla fyra, Torgrim, Gisle, Torkel och Vestein.

103

Nu ristade de sig blodiga och läto blodet flyta tillsam-
mans på den jord, hvarifrän torfremsan blifvit afflädd, föllö
sedan på knä och svuro den ed, att en hvar af dem skall
hämnas den andra som sin broder, och till eden kalla alla
gudar som vittnen.

Men då de sedan skulle räcka hvarandra handen sade
Torgrim: »Jag vågar nog då jag lofvar att hämnas mina
svågrar Torkel och Gisle, men Vestein bryr jag mig icke
om», och därmed drog han handen tillbaka.

»Flera af oss få då göra detsamma», säger Gisle och drar
sin hand tillbaka, »ty jag vill icke binda mig att dela fara
med den man, som ej vill göra det med min svåger Vestein.»

Gisle sade sedan till sin broder: »Det gick som jag
anade, måtte det icke komma något värre däraf».

Så drog folket hem från tinget.

VI.
Sursönerna segla till Norge och Danmark.

T^n sommar kom till Dyrafjord ett skepp tillhörande tvenne
-*-^ norska män. Torgrim red strax ned till skeppet för ätt
köpa sig timmer. En del af betalningen erlade han genast,
den andra delen skulle han betala sedan. De båda köpmän-
nen stannade kvar på platsen. Kort därefter skickade Tor-
grim sin son för att taga emot samt räkna timret, som Tor-
grim strax ville ha hemfördt.

Då Torgrims son hade samlat och räknat timret, tyckte
han, att det var sämre än hvad hans fader sagt, och han
talade därför hårda ord till köpmännen. Detta tålde de icke,
utan dräpte honom och begåfvo sig därefter till sina här-

104

bärgen. Sedan de gått hela dagen och natten med, satte de
sig ned för att äta dagvård, hvarefter de lade sig att sofva.

Emellertid hade Torgrim fatt knnskap om dråpet pä sin
son, och han lät därför genast ro sig öfver viken och satte
efter dråpame, hvilka han anträffade där de lagt sig, och dräpte
dem. Därefter kallades stället DagvardsdaL Så gick Tor-
grim hem och prisade sig själf för dådet, ty dessa öster-
ländingar hade varit mycket illa kända i No^-ge, där de blif-
vit fredlösa till lands.

På våren togo svågrarna Torgrim och Torkel det skepp
som österländingama ägt, gjorde det redo och seglade bort
därmed. Samma sommar drogo också Vestein och Gisle bort
från landet. Torkels och Gisles hus förestodos af Anund i
Meldadal och Sakasten styrde på Sjöbol. På den tiden här-
skade Harald Gråfäll i Norge.

Torgrim och Torkel landade på nordkusten af Norge
och träffade kungen, som tog dem bland sina män. De voro
duktiga att vinna både gods och ära.

Gisle och Vestein voro till sjöss i 50 dagar och seglade
en vinternatt under storm och oväder in på Hördelands kust,
där de ledo skeppsbrott, men räddade folk och gods.

En man vid namn Skägge Bjalve ägde ett godt skepp,
med hvilket han ämnade segla till Danmark. De erbjödo
sig att köpa halfva skeppet, men Bjalve sade, att han hört
att de voro raska, duktiga män och därför ville han förära
dem hälften i skeppet — de lämnade honom dock full be-
talning.

Nu seglade de till Danmark, till köpstaden Viborg, där
de stannade vintern öfver och hade det mycket godt.

Tidigt på våren gjorde Bjalve skeppet segelfärdigt för
att segla till Island. Men Vestein som låg i handelsförbin-
delse med en man vid namn Sigurd, som då var i England,
ville att de skulle segla dit. Då sade Gisle: >Du skall lofva
mig att aldrig utan mitt medgifvande lämna Island, ifall vi
nu komma helbrägda dit tillbaka».

Detta lofvade Vestein.

105

VII.
Återfärd till Island. Aud£is och Asgerds samtal.

T?n morgon gick Gisle ned till sin smedja — han var en
-'^ mycket konstförfaren smed — och där smidde han en
silfverpenning, stor som ett öresstycke.* Penningen förfär-
digade han i tvä Uka stora delar, sammanfogade med 20
tappar, så att de båda delarna kunde skiljas från hvarandra
och åter sammanfogas till ett enda stycke. Den ena delen
lämnade han åt Vestein och bad att han skulle behålla den
som ett järtecken. Den andra behöU han själf. »Denna»,
sade han, »skola vi sända hvarandra, när ditt eller mitt hf
är i fara; ty en aning säger mig att vi nog kimna behöfva
att skicka hvarandra bud, då vi icke träffas själfva.»

Därpå drog Vestein till England, men Gisle och Bjalve
till Norge och om sommaren åter till Island. Gods och an-
seende lyckades dem godt att vinna och de skiftade godset
och skildes som vänner. Bjalve köpte åter den sålda hälften
i skeppet, och Gisle med följe, tillsammans 12 personer, for
på en båt väster ut i Dyrafjord.

Torgrim och Torkel gjorde också sitt skepp segelfärdigt
och seglade till Dyrafjord. Då Gisle redan var ditkommen,
träffades de snart samman, och det blef ett gladt återseende.
Så drog en hvar hem till sitt.

Torkel och Torgrim hade också förvärfvat sig mycket
gods och Torkel var mäkta stormodig däröfver och arbetade
icke på sin jord. Gisle däremot arbetade både natt och dag.

Det var en vacker sommardag. Gisle med alla sina män
arbetade med höbärgningen, men Torkel stannade hemma
vid gården. Han var den enda af manfolket som ej deltog

• N&got större än en specieriksdaler eller fyra kronor.

106

i arbetet. Han hade lagt sig att sofva i dagligstugan efter
dagvården. Dagligstugan var 100 alnar läng och 30 alnar
bred. Under själfva dagligstugan åt söder hade Gisles och
Torkels hustrur, Auda och Asgerd, sin kammare, där de sutto
och sömmade.

Torkel vaknade och tyckte att han hörde några tala
inne i kammaren. Han gick därför bort och lade sig ned
för att lyssna.

Han hörde då Asgerd säga: »Gör mig den tjänsten, Auda,
att skära till en skjorta åt min man Torkel».

»Det kan jag inte bättre än du», genmälte Auda, »och
du skulle visst inte ha bedt mig därom ifall det varit åt min
broder Vestein den skulle skäras till.»

»Det där har sin egen historia», sade Asgerd.

»För länge sedan visste jag hur det står till», inföll
Auda. »Men låt oss inte tala om det vidare.»

»Det är väl inte så farligt heller, om jag tycker bra om
Vestein», svarade Asgerd. »Man har förtalt mig att du och
Torgrim ofta taltes vid innan du blef gift med Gisle.»

»Det var inte något orätt i det», invände Auda, »ty
ingen man har jag föredragit framför Gisle. Men låt oss
nu sluta upp med detta prat.»

Torkel hörde hvartenda ord, och knappt hade de tystnat
förrän han utbrast: »Hvad får jag väl höra! Det är ett snyggt
prat, som torde bli orsak till en, ja, kanske flera mäns död».

Därpå gick han ut.

Då sade Auda: »Kvinnosladder gör ofta skada, och det
kan se mycket galet ut ifall vi nu icke kunna hitta på
något råd.»

»Jag har tänkt mig ett råd, som väl kan hjälpa mig,
men för dig vet jag intet», sade Asgerd.

»Hvad är då ditt råd?» frågade Auda.

»Det är att slå mina armar om Torkels hals», sade As-
gerd, »då blidkas han nog och nämner ingenting om saken.»

»Detta är inte nog», invände Auda, »jag brukar säga min
husbonde allt som plågar mig och som jag ej vet råd för.»

107

På aftonen kom Gisle hem från arbetet. Torkel bru-
kade tacka honom för hans sträfvan; men nu satt han tyst
och yttrade ej ett ord.

Gisle spörjer om han är sjuk. »Nej, värre än så», sade
Torkel.

»Har jag då gjort dig något emot?» frågade Gisle.

»Nej, långt ifrån», säger Torkel, »men du får nog sedan
veta hur allt hänger ihop.»

Därpå gick han sin väg utan att äta något.

Då Asgerd kom in i sofkammaren, där Torkel redan var,
sade han, att han ej tänkte stanna där.

»Hvad har du då tänkt på i en hast, och hvad skall
det betyda», sade Asgerd.

»Både du och jag veta väl hur det är», säger Torkel,
och det skall just inte lända dig till större heder, om jag
talar mera rent ut.»

»Du må göra som du vill, jag ämnar inte tigga dig om
tillgift. Du får två villkor att välja emellan: antingen låter
du allt vara godt och talar inte vidare om detta, eller näm-
ner jag vittnen och förklarar mig skild från dig samt låter
sedan min fader hämta mina brudgåfvor och min hemgift.
Aldrig skall du sedan få mig tillbaka. >

Då Asgerd sagt detta teg Torkel stilla. Om en stund
sade han: »Det är väl bäst du gör som du vill. Jag skall
inte jaga dig härifrån.»

Inom kort voro de fullständigt förlikta och grollet var
som bortblåst.

När Auda och Gisle blefvo ensamma förtaide Auda hela
samtalet med Asgerd och bad honom ej vara vred utan finna
på något godt råd.

»Jag ser just intet råd som duger», säger han, »men dig
ger jag ingen skuld, ty en hvar må säga hväd honom lyster
— och det som är bestämdt får ha sin gång.»

108

VIII,
Gisle och Torkel skifta bo. Gisles vintergille.

lyPu lider året hän och fardag är nära. Då säger Torkel
-*-^ till sin broder: »Det är nu så, min broder, att jag tän-
ker förändra min ställning och flytta tillsamman med min
måg Torgrim. Jag vill därför att vi skola skifta boet».

»Bröders samägo är bäst», säger Gisle, »och jag önskar
sannerligen ingen förändring. Låt oss därför icke skifta.»

»Därom är nu inte frågan», svarar Torkel, »skifta god-
set ' måste vi. Men då det är jag som begär skifte, må du
behålla gården och fädernearfvet så tar jag lösöret om inte
annorlunda blir öfverenskommet. Gör nu som du vill, välj
eller skifta.»

Slutet blef att Gisle skiftade och Torkel fick lösöret,
men Gisle behöll jordegendomen. De delade också foster-
barnen,* en gosse och en flicka, Germund och Godrid. Gos-
sen följde Torkel och flickan stannade hos Gisle.

Så led det hän till vinter. Det var nu många mäns
sedvana att hälsa vintern med vinternatts blöt och gille.
Gisle hade upphört att blota sedan han var i Viborg i
Danmark, men fortfor att hålla gillen och visa sig som en
storman.

Nu reder han till ett stort gille och inbjuder härtill Tor-
kel den rike och Torkel Eriksson, sina svågrar Bjartmans-
sönerna och många andra stormän. Då gästerna började
samlas sade Auda: »En man saknar jag här, det är min
broder Vestein. Jag önskar han vore här; jag skulle så
gärna se att han delade vår glädje».

* På Island var sed att fattiga och hjälplösa äldre eUer yngre för-
delades p& bättre lottade, i första mmmet släktingar. Likaså omyndiga.
Alla kallades med ett gemensamt namn »öfvermagar».

109

»Då tänker jag annorlunda», svarade Gisle, »ty jag skulle
vilja ge ut mycket om han ej kom hit just nu.»

Torgrim Näf bodde på Näfstad utanför Hakedalså. Han
var full af trolldom. Honom bjödo Torgrim Torstensson och
Torkel Sursson till sig. Han var ej allenast den största troll-
karl utan också en mycket förfaren smed. Man berättar nu
att båda Torgrimama och Torkel gingo till smedjan och
stängde dörren till samt togo fram styckena af svärdet Grå-
sida, hvilket Torkel hade fått på sin lott vid boskiftet. Af
dessa stycken gjorde Torgrim Näf ett spjut, som blef färdigt
mot kviQlen. På spjutskaftet inristade han trollrunor. Detta
skedde på Sjöbol.

Anund från Meldadal kom till Gisles gästabud, och tog
Gisle afsides samt berättade, att Vestein hade kommit ut till
Island och ämnade sig till HoL Gisle tog genast mycket
illa vid sig, kallade i hast sina huskarlar Halvar och Hå värd
till sig och bad dem skynda sig norrut till Anundsfjord, för
att söka reda på Vestein samt hälsa honom från Gisle och
be honom stanna hemma till dess Gisle kom till honom,
framför allt att förmå honom att ej fara till gillet. Han
länmade huskarlarna en påse innehållande förut omnämnda
halfva penning, på det Vestein skulle tro deras ord.

Huskarlarna begåfvo sig genast åstad, först till sjöss,
så på land, tills de kommo till en bonde, Besse, som ägde
de två snabbaste hästarna i trakten. Dessa bådo de från
Gisle att få låna, och redo så in under Hästfjället där Ve-
stein bodde. Emellertid hade Vestein redan ridit hemifrån,
men tagit en annan väg, så att de icke träffade honom.

Då Vestein red förbi Hol, höUo tvenne huskarlar, som
blifvit oense om arbetet, på att slåss och höggo hvarandra
med Uama. Vestein stannade och förlikte de stridande samt
fortsatte sedari färden till Dyrefjord.

Då Halvar och Håvard fingo veta hvilken väg Vestein tagit,
skyndade de sig tillbaka så fort de kunde, och efter en stund
fingo de från vägen på höjden se tre män ridande nere midt i
dalen. I Vesteins sällskap voro nämligen två österländingar.

110

Halvar och Håvard påskyndade nu sin ridt för att hinna
upp Vestein, men då de ridit ett stycke, störtade båda häs-
tarna. Nu begynte de ropa, då Vestein och hans följeslagare
hörde dem och stannade.

Så träffade de tillsammans, och huskarlarna framförde
sitt ärende samt lämnade Gisles penninghalfva till Vestein,
som tog upp sin del ur penningbältet, och passade båda
samman.

Vestein rodnade starkt och sade: »Jag ser nog, att I
icke faren med orätt; och haden I träffat mig förr, skulle
jag också Yändt om, men nu löpa alla vatten till Dyrefjord,
och dit måste jag nu rida* dock skola österländingarna vända
om. I kunnen däremot ro hem och mala min ankomst för
Gisle och min syster».

De gjorde så, och då de kommo hem, förtaide de, hur
allt hade gått till, och Gisle sade, att nu fick det väl vara,
som det var.

Vestein drog vidare mot fjorden, där en frände lät sätta
honom öfver till andra stranden. >Var aktsam om dig», sade
han, »det kan väl behöfvas.»

På andra stranden vid Tingsöre lånte han en häst af
Torvald Gneiste, som erbjöd sig att följa honom till Gisle.
>Det kan nog behöfvas», säger han, »ty mycket bar för-
ändrats i Hakedal, sedan du var där sist. Akta dig väl.»

Vestein red, så hästen skummade, ända tills han kom
till Hakedal. Det var klart väder och månsken. Torgrims
tjänstfolk, en dräng och en piga, höll just på att släppa in
korna: drängen dref in dem, och pigan band dem i bås.
Vestein träffade drängen, som sade: »Kom icke hit till Sjö-
bol; skynda dig till Gisle och var varsam om digȎ

Då pigan kom ut från ladugården och fick se på man-
nen, tyckte hon sig känna honom, odi imder det hon och
drängen gingo hem, tvistade de om, hvem det var. Torgrim
och de andra sutto vid elden, då de gingo förbi, och Tor^
grim sporde, hvad de tvistade om. Pigan svarade: »Jag
tyckte mig bestämdt känna igen Vestein i blå kappa och

111

med spjut i handen, ridande så skummet flöt från hösten.
Hvad tyckte du?» sade hon till drängen.

»Jag såg inte så noga efter», sade drängen, »men jag
tror, att det endast var Anunds huskarl med Gisles kappa
på sig och ett metspö i handen.»

»En af er ljuger», sade Torgrim, »men du Ranveig kan
ju gå bort till Hol och se, hur det är där.»

Pigan' gick, och kom fram när de sutto och drucka.
Gisle bad heune stanna, men hon svarade, att hon skulle
hem och blott ville tala vid Hll Godrid. Auda sporde om
hennes ärende, men hon svarade, att det kom ingen vid —
annat besked fick man ej. Gisle bad henne stanna eller gå
hem. Hon gick hem — och vid hemkomsten visste hon
sämre besked, än när hon gick bort.

Morgonen efter lät Vestein Halvar och Håvard bära upp
till sig två lådor med varor. Däraf tog han en bonad 60
alnar lång och en hufvudduk 20 alnar lång med inväfda
guldtrådar, vidare tre bägare invändigt förgyllda. Allt detta
lade han fram och sade, att det var gåfvor till hans syster,
till Gisle och till edsbrodem Torkel, om de ville ta emot dem.

Gisle går öfver till Sjöbol, till sin broder Torkel, och
talar om Vesteins ankomst och de kostliga gåfvor han för-
ärat dem samt visar dessa och ber honom välja.

Torkel svarar: »Det är rimligt, min broder, att du be-
håller alltsammans, jag vill inte ta emot något af det —
nej, jag tar icke emot något».

Gisle går hem igen, och det tycktes honom, att det
ékuHe komma att gå, som han fruktade.

112

IX.
Vesteins dråp.

"VTu händer sig på Hol, att Gisle jämrar sig i sömnen tvi
-^^ nätter å rad, men vill icke tala om sina drömmar. Den
tredje natten kom ett så häftigt vindkast, att taket blåste a£
på ena sidan af huset. Strax därefter kom ett sådant slag-
regn, att man ej hade sett maken, och regnet började strömma
in. Gisle spratt till och kallar på sina män för att hjälpa
sig. De skynda sig då till höet för att se efter det. Men
en träl, Tord den Modlöse, blef hemma, och så äfven Vestein.

Vestein och hans syster Auda vända nu sina sängar
längs efter husväggen. Men strax före dagningen kommer
någon sakta gående in i huset och till den plats, där Vestein
ligger. Han vaknade i detsamma men visste om intet, förr*
än han blir stungen i bröstet med ett spjut, som går tvärs
igenom honom. Med detsamma utropade han: »Det träffade
bra», och föll död ned. Mannen gick obemärkt ut,

Auda vaknar, ropar på Tord den Modlöse och befaller
honom att draga ut spjutet. Det hette på denna tid, att
den, som tog vapnet ur såret på den dräpte, skulle hämnas
dråpet, och man kallade det blott hemligt dråp, icke mord,
när dråparen lät vapnet sitta kvar i såret. Tord var rädd
för Uk och vågade ej komma det nära, men i detsamma
kom Gisle in, såg hvad som händt, bjöd Tord vara stilla
och drog själf ut spjutet samt kastade det så blodigt det
var i en kista och lät ingen se det.

Sedan lät han ställa med Vesteins lik, som skick och
bruk var på den tiden. Vesteins död var de flesta till sorg.
Gisle sade till sin fosterdotter Godrid: »Du skall gå öfver
till Sjöbol och söka få reda på, hvad man tar sig till med
där och sedan säga mig besked därom. Dig tror jag bäst
härvidlag».

113

Då hon kom till Sjöbol voro båda Torgrimama och
Torkel redan uppe och sutto med vapen i händerna. Sedan
hon väntat en stund, sporde Torgrim henne: »Hvad nytt?»
Hon förtaide då om Vesteins dråp eller mord.

»Detta», sade Torkel, »tyckes oss vara en viktig tidende.»

»Det är en man död», inföll Torgrim, »som vi alla äro
skyldiga att visa stor heder och begå hans likfärd på det
ståtligaste. Hans död är till stor skada, och du kan säga
Gisle, att vi alla skola komma till honom i dag.»

Hon gick hem igen och förtaide för Gisle, att Torgrim
satt med hjälm och svärd och full hårklädnad; att Torgrim
Näf hade en bilyxa i sin hand, att Torkel höll ett draget
svärd vid fästet, och att alla män där på gården voro uppe
och under vapen.

Gisle beredde sig nu att höglägga Vestein i en sand-
kulle vid Säftjärn nedanför Sjöbol. Då han var på väg, kom
också Torgrim för att hjälpa till vid uppkastning af högen.
Och då Vesteins lik var nedlagdt, sade Torgrim till Gisle:
»Det är sedvana att binda helskor på män, när de skola gå
till Valhall. Nu skall jag göra det åt Vestein.» Då han gjort
detta, sade han: »Inte förstår jag mig på att binda på hel-
skor, om dessa lossna». Sedan satte de sig vid foten af
högen i olika tankar.

Torkel sporde: »Hur bär Auda sin broders död?»

»Du kan nog förstå», svarade Gisle, »att hon visar sig
lugn, men känner det djupt. — Jag drömde både i går natt
och i natt — dock vill jag inte säga, hvem jag tror dråpa-
ren vara. Första natten drömde jag, att en huggorm rann
ned från en granngård och dödade Vestein; andra natten
att en ulf kom från samma gård och bet ihjäl honom. Men
jag nämnde intet om drömmarna, ty jag ville ej, att de
skulle gå i uppfyllelse.»

Därpå kvad han om, hur mycket bättre det var att sitta
samman i hallen och glädjas vid mjödet än att draga spjutet
ur den dräpta Vesteins bröst, och att han ej önskade sig en
tredje dröm.

Dalitröm, Nordiéka ^åUetagor, II, S

114

Åter sporde Torkel, hur Auda bar broderns död.

»Ifrigt spörjer du härom, min broder», sade Oisle, »är
du dä sä nyfiken att fä veta det?» Och han kvad om, hur
Auda väl fällde tärar, men bar sorgen stilla. Därpä gingo
bröderna hem tillsammans.

Torkel sade: »En stor sorg har nu träffat oss bada, dock
dig mest. Men du fär ej ta det sä, att folk skall komma att
misstänka nägot. Lät oss därför börja med lekar och lät det
vara sä godt emellan oss, som när det var som allra bäst.»

»Det var väl taladt», svarade Gisle, »och vi skola göra,
som du säger, dock pä det villkor att du lofvar mig, att
om nägot inträffar, som gär dig lika nära som detta gätt
mig, sä skall du uppföra dig pä samma sätt, som du nu
önskar, att jag skall göra.»

Detta lofvade Torkel, och sä gingo de för att dricka
arföl efter Vestein. Därefter begynte de med lekar som om
ingenting händt. Svågrarna Gisle och Torgrim lekte oftast
tillsammans, och man kunde ej bli enig om, hvem som var
starkast, dock höll man för, att det var Gisle. Man spelade
boll vid Säftjäm, och det var nästan ständigt fullt med folk.

En dag var det mycket folk med i spelet. Gisle bad
dem att spela skiftesvis. Detta lofvade de, men bädo Gisle
att icke spara sig i spelet med Torgrim; »ty», sade de, »det
säges, att du spar dig, men vi vilja, att du fär mesta anse-
ende, om du är den starkaste.»

»Vi ha inte pröfvat oss riktigt ännu», sade Gisle, »men
kanske det nu kan bli utaf.»

De började spela, och Torgrim blef öfvervunnen. Gisle
fällde honom och ville ta bollen frän honom, men Torgrim
höll fast den. Dä fällde Gisle honom sä hårdt, att skinnet
gick af knogarna, och blod strömmade ur näsa och mun.
Torgrim hade svart att stä upp.

Torkel sade: »Nu ser man, hvem som är den starkaste;
lät oss nu sluta.»

De upphörde nu med spelet, och det blef nägot kyligare
mellan dem.

115

X.
Torgrims dråp.

Oedan höll Torgrim vintergille för att hälsa vinterns an-
^ komst. Han inbjöd därtill sin broder Bork, Ejolf Tords-
son, kallad den Grå *, och många andra stormän. Men Gisle
inbjöd till sitt gille sina svågrar från Anundsjö, de bägge
Torklama m. fl., så att där voro nära femtio man. På bägge
ställena skulle gillet vara lika länge.

Då de hos Torgrim höllo på att hänga upp väggbona-
derna och väntade gästerna på kvällen, sade Torgrim till
Torkel: >Nu skulle de sköna bonader, Vestein ville ge dig,
komma oss väl till pass. Det tyckes mig vara stor skillnad
på, om du äger dem eller icke, och jag skulle gärna se, att
du nu fordrade att få dem.»

Torkel svarade: »Den kan allt, som kan hålla måtta —
och jag vill inte skicka bud efter dem.»

»Då skall jag göra det», inföll Torgrim, och bad foster-
sonen Germund gå, men han ville icke. Torgrim gaf honom
då en väldig örfil och sade: »Gå nu, om du tycker det är
bättre.»

Då gick Germund, och när han kom fram, höllo Gisle
och Auda på att hänga upp väggbonaderna. Germund fram-
för sitt ärende, och förtäljer hur det gått honom.

»Vill du låna dem bonaderna, Auda?» frågade Gisle.

»Kan du fråga så», invände Auda, »du vet ju väl, att
jag hvarken i detta eller annat, som kan skänka dem anse-
ende, vill foga mig efter dem.»

* Ejolf Tar son af Tord Geller, en af de mäktigaste män pä Island,
sonson tUl Torsten Röde, som en tid var konnng i Skottland, hvars läder,
Olof Hvite af Ynglingaätten, hade npprättat ett nordiskt rike pä Irland
vid Dublin. Ejolfs syster Tora var Torgrims moder.

116

Likväl gaf Gisle Germund de begärda bonaderna, följde
honom till vägs och sade: »Nu kan du inte säga annat, än
att jag varit villig mot dig, och då skall du vara lika villig
mot mig i hvad jag önskar, ty gåfvor och geng&fvor böra
följas ät. Jag vill gärna, att du drar reglarna frän dörrarna
i afton och päminner dig, hur man bad dig gä detta ärende.»

Germund frågade: »Kan det icke bli någon fara däraf
för din broder Torkel?»

»Alldeles icke», svarade Gisle.

»Då skall jag se till att göra det», sade Germund. Då
han kom hem med bonaderna, kastade han dem ifrån sig.
Dä sade Torkel: »Olik andra män i tålmodighet är Gisle,
och bättre uppför han sig än vi.»

»Detta kan nog behöfvas», svarade Torgrim, och så
hängde de upp bonaderna. Mot kvällen kom gästabuds-
folket. Det mulnade i luften, blef snöfall med vindstilla, så
att alla stigar snöade igen.

Bork och Ejolf kommo på kvällen med 60 man, och
det var då på Sjöbol samlades nära hundra, men hos Gisle
blott omkring femtio. Man började dricka om kvällen och
gick därpå till sängs.

Gisle sade till Auda: »Jag har glömt att fodra Torkel
den rikes häst. Gå du med mig medan jag fodrar hästen
och håll dig sedan vaken, medan jag är borta, så att du
kan taga regeln från dörren, när jag kommer tillbaka.»

Nu tog han upp spjutet ur kistan; det var gjordt af
Gråsida, och hade legat i kistan sedan Vestein dräptes. Där-
på gick han till den bäck, som rinner mellan bägge går-
darna och vadade sedan utefter denna till den väg, som
därifrån ledde upp till den andra gården. Gisle kände väl
till husen på Sjöbol, emedan han hade byggt gården.

Inifrån själfva huset kunde man komma till ladugården;
dit gick han först. Där stodo 30 kor på hvardera sidan.
Han band ihop svansarna på koma och stängde dörren, så
att den ej kunde öppnas inifrån.

Sedan gick han inåt huset, där Germund hade fyllt sitt

117

värf och tagit bort reglarna från dörren. Han gick in,
stängde dörren och styrde sin väg framåt i sakta mak. Så
stannade han för att lyssna om alla sofvo. Tre ljus brunno
i stugan. Han tar litet säf, som användes till bäddarna,
och kastar på det ena ljuset, då en hand stack fram för att
släcka det. Han såg då, att icke alla sofvo. Så går han
vidare till den afskilda del, där Torgrim och hans hustru,
Gisles syster, lågo. Dörren stod på glänt. Gisle smyger sig
sakta fram mot Torgrims säng. Torgrim rör på sig, och
Gisle stannar, tills det blifvit tyst igen. Då smyger han sig
vidare fram, sticker handen i barmen för att värma den,
kommer fram till Torgrim, rör sakta vid honom så att han
vänder sig utåt, lyfter så täcket med den ena handen och
sticker med den andra Gråsida genom bröstet på Torgrim,
så att spjutet fastnar i sängbotten.

Därvid vaknar Tordiis och ropar: »Vaknen upp alle man,
min husbonde Torgrim är dräpt.»

Gisle skyndar så fort han kan till ladugården, såsom
han på förhand uttänkt, stänger dörren fast efter sig och
går tillbaka samma väg som han kommit, så att han ej kan
spåras. Audä tar regeln från dörren, och Gisle går till sängs,
som om ingenting händt.

Men på Sjöbol voro alla yrvakna och yra af ölet, så
att ingen kunde säga, hvad som skulle göras. Slutligen tog
Bjolf till orda och sade: »Här har skett en gräslig ogärning,
och alla äro som från förståndet. Mig synes bäst att skynda
till dörrarna, sä att dråparen ej må slippa ut.»

Man gör så, och alla äro i den tro^ att dråparen måste
vara någon af dem, som finnas därinne.

Så blir det morgon. Då tar man Torgrims lik, drar ut
spjutet och gör allt i ordning till begi*afningen. Härmed äro
60 man sysselsatta.

De gingo öfver till Hol, till Gisle. Trälen Tord den
modlöse ser skaran, skyndar sig in och förtäljer, att en hel
här kommer till gården. Gisle säger, att han ej är rädd för
skaran, och att man blott skulle hålla sig stilla.

118

I detsamma komma Torkel och Ejolf till gården och gä
in tiU det afskilda nmi, där Gisle ligger. Torkel går fram
till sängen, ser Gisles skor stå framför den, frusna och sneda,
han sparkar dem in under sängen, så att ingen skall få
se dem.

Gisle tar väl emot dem och spörjer om nytt. Torkel
sade, att det var både stora och dåliga pyheter, samt spörjer
hvad de nu skola göra.

»Det är aldrig långt mellan onda och stora gärningar»,
svarade Gisle. »Vi skola nu höglägga Torgrim, och man
kan med rätta vänta, att vi skola göra det med all ståt.»

Tillbudet blef mottaget, och man begaf sig nu till Sjö-
bol för att uppkasta högen. De lägga Torgrim i ett skepp
och ställa honom i högen på sedvanligt sätt. Då högen
skall läggas igen, går Gisle fram, tar upp en sten stor som
ett berg och lägger den i skeppet, så att hvarje spant höll
på att brista samt säger: »Ej kan jag binda ett skepp, om
vind och väder rycker loss detta». Det syntes nu många,
som detta hade likhet med, hvad Torgrim gjorde då han
band helskor på Vestein.

De begåfvo sig nu hem från högen, och Gisle sade till
sin broder Torkel: »Jag tror mig kunna förtjäna det af dig,
min broder, att vår vänskap nu får bli, såsom den var, då
den var som bäst. Låt oss därför börja med lekar.»

Torkel tog vänligt mot tillbudet, och hvar och en gick
hem till sitt. Gisle hade nu inte många gäster hos sig, och
gillet slutade därmed, att Gisle gaf sina gäster goda afskeds-
gåfvor.

119

XI.
Torgrim Näfs och Audborgs trolldom.

lyTu dracks arföl efter Torgrim, och Bork gaf många vän-
-^^ gåfvor. Så betalade han Torgrim Näf för att öfva
trolldom mot den man, som dräpt Torgrim, så att han ej
skulle kmma skyddas, om också folk ville ge honom skydd.
Härför fick Torgrim Näf en nio års gammal oxe. Så ut-
förde han trolldomen på sedvanligt sätt med all sköns arghet
och Ust.

Där hände också något, som man aldrig sett förr: ingen
snö fastnade på Torgrims hög, och ej heller frös den. Man
gissade; att detta kom sig däraf, att Frey höll Torgrim så
kär för blotens skull, att han ej ville, att någon kyla skulle
komma emellan dem.

Så led det fram på vintern. Bröderna höUo spel och
lekar tillsammans. Bork slog sig samman med Tordis och
gifte sig med henne. Men strax efter födde hon en son,
som vattenöstes och kallades Torgrim efter sin fader. Under
uppväxtåren var han tungsint, och man förändrade därför
hans namn till Snorre, sedan Snorre Gode (tempel- och offer-
föreståndare).

Torgrim Näfs syster Audborg bodde nere i dalen på
Anmarkestad; hon hade varit gift med Anmarke, och hennes
son. hette Torsten. Denne var den starkaste i lekarna näst
Gisle, och vanligen spelade Gisle och Torsten tillsammans
mot Bork och Torkel.

En dag kom en mängd folk till för att se på lekarna,
ty många voro nyfikna på att se, hvem som var den star-
kaste och flinkaste i spelen. Det gick då, som det brukar
gå, att ju flera som sågo på, desto ifrigare blefvo de spe-
lande. Bork, som icke kunde rå på Torsten, blef till sist

120

så vred, att han bröt sönder Torstens bollträ. Torsten slog
dä Bork med kraft mot marken. Gisle, som säg detta, bad
dä Torsten att spela som han begynt och erbjöd honom sitt
bollträ.

Gisle satte sig dä ned och säg bort mot Torgrims hög:
den var täckt med snö. Dä sjöng han ett kväde, som han
aldrig bordt kväda; ty han nämnde tydligt däruti, att det
var han, som dräpt Torgrim. Tordis, som hört pä kvädet,
gick nu hem: hon förstod strax, hvad det skulle betyda. Sä
upphörde lekarna, och Torsten gick hem.

Pä hemvägen mötte Torsten en man, vid namn Berg.
De började tala om lekarna, och till sist blefvo de oense,
och Berg skulle slä till Torsten med yxhammaren, men en
annan kom emellan, sä att Torsten blef endast särad. Vid
hemkomsten förband hans moder honom, men hon var myc-
ket orolig öfver säret och harmfylld mot den, som slagit
sonen. Hon kunde icke sofva pä natten för sin oro och
grämelse, utan gick ut och gick nägra hvarf motsols om-
kring husen, hon satte näsan i vädret och vädrade ät alla
kanter. Vädret, som förut varit kallt, slog nu med ens om
till tö, en vattenström brast lös frän fjället, och ett snöskred
kom nedrasande öfver Bergs gärd, hvarvid tolf människor
satte lifvet till. Märken efter jordskredet synas i marken
ännu den dag i dag är.

Torsten begaf sig till Gisle, som gömde honom, sä att
han kunde komma öfver till Borgarfjord och därifrän ut ur
landet. Men sä snart Bork fick höra om dessa illfundiga
trollkonster, drog han genast till Anmarkestad, lät fasttaga
Audborg och släpade henne ut pä Saltnäs, där hon blef
stenad ihjäl.

Strax därefter begaf Gisle sig till Näfstad, tog Torgrim
Näf och förde honom ut pä Saltnäs, där man drog en säck
öfver hufvudet pä honom, stenade honom ihjäl och kastade
en stenhög öfver honom pä äsen mellan Hakedal och Meldadal.

121

XII.
Gisle fredlös.

"Tiet var nu lugnt i trakten, och tiden led fram mot våren.
-'-^ Bork drog söder ut till Tingnäs eller Torsnäs, där han
tänkte slå sig ned. Han tyckte sig icke ha gjort någon
hederlig resa västerut, då han mistat en sådan man som
Torgrim utan att ha kunnat hämnas hans dråp. Han begaf
sig nu för att hämta sina ägodelar och sin hustru. Torkel
ville följa sin svåger och slå sig tillsammans med honom.

Gisles syster Tordis följde sin man ett stycke på väg,
och när de kommo till Torgrims hög, sade Bork: »Hvarför
var du så sorgsen, strax innan vi slutade våra lekar i
vintras? Du lofvade att säga mig det, innan jag drog hem-
ifrån.»

Hon stannade med ens och sade, att hon ej förmådde
gå längre, samt förtaide hvad Gisle kvad, då han såg högen.
»Inte tror jag, att man behöfver gissa på någon annan som
Torgrims baneman, och saken anlägges nog rättast mot
honom.»

Bork blef förskräckligt vred och sade, att han genast
skuUe vända om och dräpa Gisle, men Torkel invände:
»Jag vet inte, hur mycket som är sant i, hvad hon säger:
kvinnoråd äro ofta obegripUga». Så talade han för Gisle,
tills de kommo till Sandhult, där släppte de hästarna på
bete. Torkel sade, att han under tiden ville hälsa på sin
vän Anund.

Han red nu bort så hastigt han kunde, och var snart
ur sikte. Då vek han af nedåt Hol och förtaide för Gisle,
hvad som var på färde, och att Tordis förklarat och tolkat
hans kväde, så att åtal mot honom nu var i görningen.

Gisle sade: »Det synes mig, som jag skulle förtjänat
annat af min syster, ty jag har sannerligen flera gånger

122

satt mitt lif i fara för hennes skull, och nu vill hon bli min
bane. Men nu vill jag veta, hvad jag har att vänta af dig,
min broder.»

»Endast att söka varna dig ifall folk skuUe vilja dräpa
dig», svarade Torkel. »Men rädda dig kan jag icke, ty äfven
jag har gjort en stor förlust genom min svågers och väns dråp.»

Gisle genmälde: »Kunde man väl vänta annat, än att
dråpet på en sådan man som Vestein skulle bli hämnadt.»

Så skildes de åt. Torkel skyndade tillbaka till Bork,
och de drogo till Torsnäs Ting, där Bork ordnar sitt hus
och vänder så tillbaka igen. I följet var, utom Torkel,
Borks systersöner Torodd och Sakasten samt en österländing.
Torgrim. Då de kommo till Sandhult, sade Torkel: »Jag
har en fordran här vid en liten gård; jag rider dit för att
kräfva ut den, men I kunnen rida långsamt efter.» .

Då Torkel kom till gården, bad han husmodern att få
byta häst och låta sin egen stå utanför dörren med vadmal
kastadt öfver sadeln. »Kommer mitt sällskap», sade han,
»så kan du säga, att jag sitter inne i stugan och räknar
pengar.» Husmodem skaffade honom en annan häst, och
han red skyndsamt till Gisle och berättade, hur sakerna
stodo, att Bork kommit tilbaka, och att han förberedt åtalet
vid Torsnäs ting mot Gisle för Torgrims dråp. Gisle hade
emellertid sålt jordegendomen till Torkel Eriksson och be-
hållit lösöret.

Gisle frågade sin broder, om han ville lämna honom
någon hjälp. Han svarade som förut, att han nog ville säga
honom till, ifall något angrepp skulle tillämnas mot honom,
men att han noga vill akta sig för att själf få något åtal
på halsen. Därmed red Torkel bort och passade sig, så att
han kom bakom sitt följe.

Bork förhalade emellertid sin färd, så mycket han kimde.
Gisle tog en häst och åkte till skogen med sina ägodelar.
I sällskap med honom var hans träl, Tord den modlöse.
Gisle sade: »Du har varit mig lydig och gjort hvad jag
velat, därför skall jag också löna dig på det bästa».

123

Gisle brukade bära en blå kappa och gå mycket väl
klädd. Han kastade kappan af sig och sade: »Denna kappa
ger jag dig, och jag vill, att du genast skall ta den på dig.
Sätt dig sedan i släden, så skall jag leda hästen och ta på
mig din jacka. Sedan skall du sitta tyst, och om någon
ropar på dig, skall du inte svara; vill någon göra dig illa,
Bkall du springa till skogs.»

Tords förstånd var lika stort som hans mod, och han
gjorde som Gisle sagt. Han var stor till växten, så att han
syntes högt öfver släden och kråmade sig mycket, emedan
han tyckte sig vara väldigt fint klädd och förnäm.

Nu fick Bork och hans sällskap syn på de åkande och
satte med fart efter dem. Tord fick se detta och löpte skynd-
samt till skogs. Borks sällskap trodde, att det var Gisle,
som flydde, och red efter samt ropade till honom så mycket
de förmådde, men han teg och sprang af alla krafter. Tor-
grim Österländing kastade ett spjut efter honom, som träf-
fade mellan skuldrorna och blef hans bane. Bork sade:
»Lycka till med ditt kast I»

Borks båda systersöner ville nu rida efter trälen för att
se, om det fanns något mod i honom; men Bork och de
öfriga gingo bort till den dräpte maimen i den blå jackan,
togo hatten af honom, och det syntes dem nu, som lyckan
var mindre, än de hade önskat.

Bröderna kommo emellertid till skogen, i hvilken Gisle
redan kommit in, så att de sågo honom, och han såg dem.
Den ena af dem kastade ett spjut mot honom, men han grep
det i flykten och kastade det tillbaka, så att det träffade och
gick midt igenom Torodd. Han vände då tillbaka till sitt
ressällskap och sade, att mannen ej var att leka med. Bork
ville då, att allesammans skulle gå emot honom. De gjorde så.

Då de kommo till skogen, såg Torgrim Österländing,
att buskarna rörde sig på ett ställe och kastade ett spjut
däremot. Det gick igenom Gisles ena ben, men han tog
spjutet och kastade det tillbaka, så att det träffade Torgrim,
som föll död hed. Nu letade de öfriga rundt om i skogen.

124

men funno icke Gisle. De vände då tillbaka till gärden och
anlade åtalet mot Gisle för Torgrims dråp, men de togo
intet gods därifrån.

Gisle gick upp på fjället bakom gården och förband
sitt sår, medan hans förföljare ännu voro kvar på gården.
Då de afiägsnat sig, gick Gisle hem, gjorde sig resfärdig,
skaffade sig ett skepp och förde mycket gods ombord därpå.
Hans hustru Auda och fosterdottern Godrid gingo också
ombord med honom.

De seglade först till Haganäs, där de landade. Gisle
gick upp till gården, där han träffade en man, som sporde,
hvem han var. Gisle sade, hvad som föll honom in, men
icke sanningen. Så tog han upp en sten och kastade öfver
till en holme ett godt stycke från land och sade, att man-
nen skulle be husbondens son, när han kom hem, att göra
det efter, så skulle han nog gissa, hvem som varit där.
Därpå gick han åter i båten, rodde förbi näset öfver Örn-
fjorden och in i Gertjofsf jorden; där gick han i land, gjorde
i ordning vinterbostad och stannade där öfver vintern.

XHL
Gisle söker förlikning.

/^isle skickade nu bud till sina svågrar, Bjartmarssönerna
\^ Helge, Sigurd och Vestgeir, och bad dem fara till tinget
och bjuda förlikning för honom, så att han ej skulle bli
dömd fredlös. De gjorde så, men kommo ingenstädes med
förlikningen, och folk sade, att de burit sig oklokt åt. De
blefvo därför helt missmodiga och vågade icke själfva med-
dela Gisle domen om hans fredlöshet, utan förtäljde den för

125

Torkel den rike. Och Torkel begaf sig strax till Gisle och
talade om för honom, att han blifvit dömd fredlös.

Gisle sporde, hvilken hjälp han kunde vänta af de båda
Torklarna och fick till svar, att de väl ville hjälpa till att
dölja honom, men att de ej ville utsätta sig för någon fara
att själfva förlora något gods därför.

Därpå gick Torkel hem.

Sedan uppehöll Gisle sig tre vintrar vid Gertjofsf jord,
men vistades stundom hos Torkel Eriksson. Tre vintrar
drog han omkring i landet och besökte höfdingama samt
bad om hjälp af dem; men till följe af den trolldom och
förbannelse Torkel Näf lagt i sin seid, kunde han ej förmå
höfdingarna att hjälpa sig, och fastän det ofta såg mycket
lofvande ut för honom, kom det alltid något i vägen. Dock
var han långa tider hos Torkel Eriksson. Och sålunda till-
bragte han de första sex vintrarna af sin fredlöshet.

Därefter uppehöll han sig stundom i Gertjofsfjord på
Audas gård och stundom i ett gömställe, som han hade in-
rättat söder om ån. Ett annat gömställe hade han. i bergen
söder om gården.

XIV.
^jolf åtager sig att dräpa Gisle.

Oå snart Bork fick veta, hvar Gisle brukade uppehålla sig,
^ drog han till Ejolf Grå, som bodde på Otradal vid
Örnfjorden, och bad honom att leta efter Gisle och dräpa
honom som fredlös. Han lofvade att betala tre hundrade*

* Ett hundrade eller Btorhnndrade i silfver utgjorde 20 öre, och ett
öre motsvarade en silfverspecie (nu 4 kronor) och tre hundrade s&ledes
ungefär 60 specier. Tager man i betraktande, att pennlngyärdet var m&nga
g&nger större flu nu» s& hade den erbjudna summan en beiydlig storlek.

126

i silfver, om Ejolf ville göra allt möjligt härför. Ejolf tog
emot pengarna och lofvade att göra, hvad han kunde.

Hos Ejolf var en man vid namn Spejar Helge, som var
både kvick och skarpsynt samt kände noga till trakterna
omkring fjordarna. Honom skickade Ejolf till Gertjofsfjord
för att spana efter Gisle. Helge fick också strax syn på en
man, men visste ej säkert om det var Gisle. Han skyndade
sig genast hem och förtäljde för Ejolf hvad han sett. Ejolf
sade, att han förstod, att det ej kunde vara någon annan
än Gisle och skyndade sig strax hemifrån med sju man.
Men han kunde icke få syn på Gisle och måste med oför-
rättadt ärende draga hem igen.

Gisle var en framsynt man. Han drömde ofta, och allt,
som han drömde, stod sedan klart för honom. En höstnatt,
då han var på Audas gård, jämrade han sig i sömnen. Då
han vaknade, frågade Auda, hvad han hade drömt. Han
svarade, att han hade två drömkvinnor: »Den ena är vänlig
mot mig, men den andra säger mig alltid, hvad jag icke
tycker om och spår mig ondt. Jag drömde i natt, att jag
kom till ett hus eller en stuga. Därinne voro många fränder
och vänner samt många okända; alla sutto vid elden och
drucko. Några bränder voro utbrända, men andra lyste som
klarast. Då kom den goda drömkvinnan in och sade, att
dessa bränder betecknade de år, som jag ännu hade att lefva.
Hon rådde mig att, så länge jag lefde, bortlägga gamla
seder och ej lyssna till trolldom eller hedendom, men vara
god mot de fattiga och menlösa: längre var icke min dröm.»
Sedan kvad han några visor.

Bork pressade nu hårdt på Ejolf, som ej bedrifvit saken
som han velat och sade, att det ej var gjordt mycket för
alla de pengar han gifvit, och att Gisle var i Gertjofsfjord.
Bork skickade folk dit för att leta efter Gisle, och talade
om att själf fara dit. Ejolf skyndade sig och skickade genast
Spejar-Helge till Gertjofsfjord. Han var denua gång borta
en hel vecka och passade oaflåtligt på, om han skulle få
syn på Gisle. En dag fick han verkligen syn på honom, då

127

han gick mellan sina gömställen. Han kände tydligt igen
Gisle och skyndade sig bort för att tala om det för Ejolf.
Denna begaf sig genast med 40 man till Audas gård, men
fann icke Gisle. De letade rundt om i skogarna, men funno
honom ej heller där.

Då vände de tillbaka till Auda, och Ejolf bjöd henne
mycket pengar, om hon ville förråda Gisle, men hon hörde
ej därpå. De hotade henne med misshandel och lemläst-
ning — men hon brydde sig ej heller därom. De måste då
draga med oförrättadt ärende hem igen.

Af denna misslyckade resa led Ejolf mycken skam och
smälek, och han blef nu hemma den hösten. Gisle fann»
dock nu, att om han än icke blef funnen denna gång, så
skulle han dock bli det, då det var så kort afstånd mellan
hans gömställen. Därför begaf han sig hemifrån och gick
till sin broder Torkel, som då bodde på Vam. Han bultade
på sofstugan, där Torkel låg. Torkel steg upp och hälsade
Gisle, som sade, att han nu ville veta, hvilken hjälp han
kunde få af Torkel. Han hade länge sparat sin broder, sade
han, men du väntade han godt bistånd af honom.

Torkel svarade som förut, att han ej kunde lämna ho-
nom något bistånd, hvaraf åtal mot honom själf kunde bli
en följd, men han erbjöd honom silfver, gods och skydd på
resan, om han behöfde.

Gisle sade: »Jag ser väl, att du ej vill skänka mig något
bistånd, men skaffa mig då tre hundraden i vadmal; det
anar mig, att jag inte så ofta skall komma att be dig om
hjälp.»

Torkel gjorde så och skaffade honom något varor samt
silfver.

Gisle sade, att han väl nu måste taga emot det, men
att han ingalunda skulle ha affärdat Torkel så kallt, om han
hade varit i Torkels ställe. Det syntes tydligt, att Gisle var
djupt gripen, när de skildes åt.

128

XV.
Gisle hos Ingjald pä Hergilsö.

TTan drog nti bort till Vadil, till Gest Oddleifssons moder,
-*"■- kom dit på morgonen innan det blif vit dager och bul-
tade på dörren. Husmodem Torgerd var van att ofta taga
emot fredlösa män; hon hade en underjordisk gång, som
gick mellan hallen och ån. Märken efter gången synes ännu
där på platsen.

Torgerd gick ut och tog väl emot Gisle. »Jag skall
gärna göra dig till viljes och låta dig stanna här en liten
tid», sade hon, »men jag är rädd för, att mina småhålor ej
äro annat än kvinnopåfund.»

Giisle menade dock, att mången man var mindre rådig
än en kvinna, och han ville gärna ta emot hennes tillbud.
Han stannade nu där öfver vintern, och ingenstädes hade
han, sedan han blef fredlös, haft det så bra som där.

Så snart som det blef vår, drog Gisle åter till Gertjofs-
fjord; hans längtan att få återse sin maka Auda blef honom
öfvermäktig. Han uppehöll sig i lönlighet där under som-
maren. På hösten började åter hans drömmar, och nu var
det hans onda drömkvinna, som visade sig. Auda sporde,
hvad han drömde, och han kvad en visa, hvari han klagade
öfver, att drömmarna plågade honom, att den elaka dröm-
kvinnan kom öfver honom och ville stänka honom med blod.

Det blef nu åter lugnt. Gisle drog till Torgerd och
blef hos henne den andra vintern. På sommaren vänder
han åter till GertjofsQord och var där till hösten, då gick
han till sin broder Torkel och bultade på dörren. Men Tor-
kel ville ej gå ut Gisle tog då en kafle, ristade runor därpå
och kastade in den till Torkel, som tog upp kaflen, läste
runskriften och gick så ut samt hälsade Gisle och sporde
om nytt.

129

Gisle sade, att han ej hade något nytt att förtälja.
»Nu vill jag för sista gången vända mig till dig, min bro-;
der», sade Gisle, »låt mig nu se, att du hjälper mig på
bästa sätt. Jag skall löna dig med att aldrig vidare komma
till dig.»

Torkel svarade som förut; han erbjöd honom häst eller
båt, men något annat eller mera ville han ej lämna. Gisle
tog emot tillbudet på båt och bad Torkel hjälpa till att draga
fram den i vattnet. Han gjorde så och lämnade Gisle sex
askor med mat samt hundrade i vadmal.

Då Gisle nu kommit i båten, stod Torkel på land och
såg på affärden. Då sade Gisle: »Nu står du, min broder,
där så trygg och lycklig, du är många höfdingars vän och
har ingenting att frukta, då jag däremot irrar fredlös om-
kring och har många mäktiga fiender mot mig, men det kan
jag dock säga dig, att du kommer att bli dräpt, förrän
jag blir det. Vår skilsmässa bUr nu svårare än förr — vi
komma icke att träffas ofta. Aldrig skulle jag ha handlat
så emot dig.»

»Inte bryr jag mig om dina spådomar», sade Torkel,
och därmed skildes de åt. Gisle rodde till Hergilsö i Breda-,
fjorden. Då tog han skott och tofter ur båten, likaså åror
och allt löst, hvälfde om båten och lät den drifva inåt näset.
Folket gissade då, att Gisle hade drunknat, eftersom båten
dref sönderbruten i land.

Gisle gick upp 11 gården på Hergilsö, där Ingjald och
hans hustru Torgerd bodde > Ingjald var Gisles syskonbarn
och hade kommit ut till Island i sällskap med honom. Då
han såg Gisle, bjöd han honom genast all den hjälp och
allt det bistånd, som stod i hans förmåga att lämna.

Ingjald hade en träl och en trälkvinna vid namn Svart
och Botild. Hans son hette Helge och var fullkomligt vaur
sinnig, så att han fick gå med en stor sten bunden om hal-
sen och släpande på marken. Han gick ute och åt gräs som
boskapen. Man kallade honom Ingjaldstosingen. Han var
stor till växten.

Dalttröm, Norditka l^äUetagor. IL 9

130

Gisle stannade där den vintern samt byggde ett skepp
åt Ingjald och smidde m&nga saker åt honom; och allt hyad
han gjorde var lätt att känna igen, ty han var skickligare
än de flesta andra män. Folket undrade också öfver, hur
det kom sig, att allt hvad Ingjald hade var så fint och väl
arbetadt.

Om sommaren uppehöll sig Gisle i Gertjofsfjord, och
så hade tre vintrar lidit hän, sedan den tid han drömde sina
drömmar. Ingjald var hans säkraste stöd. Folket i trakten
tyckte emellertid, att det såg underligt ut, och man började
hviska om, att Gisle var i lifvet och ej drunknat, och att
han uppehöll sig hos Ingjald. Man pratade också om, att
Ingjald hade fått tre stycken mycket väl arbetade båtar.
Detta rykte kom också till Ejolf Grå, och då fick Spejar-
Helge ge sig ut för att spana.

Man kom till Hergilsö. Gisle brukade vara i en jord-
kula, när folk kom dit. Ingjald var en mycket gästfri man,
och han bjöd Helge att stanna kvar på Hergilsö. Han stan-
nade öfver natten. Ingjald var en synnerligt driftig man,
och han rodde alltid tidigt ut på fiske, när sjön tillät det.
Därförinnan sporde han nu Helge, hvarför han låg så länge,
och om det ej brådskade med hans resa. Helge svarade,
att han mådde så illa, han pustade och strök sig på kind-
benen. Ingjald bad honom då att ligga så stilla han kunde
och rodde till sjös, men Helge började stöna högt.

Nu skulle Torgerd gå till jordkulan och ge Gisle dag-
vård. Mellan visthusboden och den stuga Helge låg uti, var
det endast en tunn brädvägg, som ej gick upp till taket.
Helge klef nu upp mot taket och såg, att mat blef utdelad
till en man. I detsamma kom Torgerd in, och Helge for
ner så hastigt, att han föll mot väggen. Torgerd sporde,
hvad det skulle betyda, att han klef upp under taket och
ej låg stilla? Han svarade, att han hade så förskräcklig värk,
att han ej kunde ligga stilla. »Men nu vill jag gärna»,
sade han, »att jag får komma till sängs.» Detta fick han,
och därefter gick Torgerd bort med maten. Helge steg då

131

upp och gick efter henne och fick se hvad hon hade att be-
ställa, gick så tillbaka igen och lade sig i sängen.

Om aftonen kom Ingjald hem och sporde Helge om det
inte var bättre med honom nu? Han svarade jo, och bad att
nästa morgon få hjälp att komma öfver från ön. Han rodde
så öfver till Flatö, drog syd hän till Tingsnäs och förtäljde
att han fått syn på Gisle, som var hos Ingjald.

Bork jämte fjorton man drogo nu bort på ett skepp och
seglade norrut i Bredfjorden. Denna dag hade Ingjald rott
långt ut på djupet och Gisle var med honom; trälen och
trälkvinnan voro i en annan båt. De lågo vid några öar,
Skutalsöama.

Då såg Ingjald ett skepp komma och sade: »Där seglar
helt visst Bork den tjocke.»

»Hvad skola vi nu finna på», sade Gisle, »låt nu se om
du är lika klok och uppfinningsrik, som du är tapper och
modig.»

»Rådet är lätt funnet», sade Ingjald, »fastän jag icke
är någon uppfinningsrik man. Vi lägga i land vid ön, gå
upp på Yalstenberget och försvara oss där så länge vi kunna
hålla oss uppe.»

»Det blef som jag tänkte», sade Gisle, »att du skulle
finna på ett råd, som tydligt skulle visa hvilken modig man
du är; men sämre skulle jag löna dig än jag vill om du
skulle mista lifvet för min skull. Nej, något annat råd skola
vi hitta på. Vi ro till ön och du och trälen gå upp på ber-
get, där ni ställa er försvarsfärdiga, då skola de tro att jag
är den ena af männen. Men jag skall byta kläder med
trälen och gå i den andra båten med Botild.» De följde
hans råd; Gisle var nu som alltid den rådigaste mannen.

Då de skildes frågade Botild: »Hvad skola vi nu göra?»

»Vi skola ro emot dem», svarade Gisle, »och låtsa som
om ingen fara är på färde.» Han gaf henne sedan besked
om, hur hon skulle bära sig åt. »Du skall säga, att du har
tosingen i båten. Jag skall sätta mig i fören och härma ho-
nom, veckla in mig i näten och ibland falla utanför båten

132

samt bära mig åt på det galnaste. Komma vi då väl förbi
dem, så skall jag ro af alla krafter och hastigt lägga en lång
väg mellan dem och oss.»

Nu rodde hon emot dem, dock icke så särdeles nära.
Hon låtsades söka ett fiskegrund. Bork ropade till henne,
och sporde om Gisle var på ön. »Det vet jag inte», sade
hon, »men där är en man, som öfvergår andra både till
växt och klokhet.»

»Är Ingjald hemma?» frågade Bork.

»Nej, han rodde för länge sedan ut till ön och hans
träl var med honom», svarade Botild.

»Det kunde jag tro», sade Bork, >det var nog Gisle.
Låt oss nu ro efter dem allt hvad vi kunna.»

Hans män svarade: »Det är lustigt att se på tosingen
så löjligt som han bär sig åt.» De sade att det gjorde dem
ondt om henne, som skulle följa gahiingen, men hon in-
vände, att de syntes i stället ha mycket roligt och att det
tycktes som de hade föga medlidande med henne.

»Låt oss icke sysselsätta oss med sådant slarf», sade
Bork, »utan skynda vidare.»

De skildes nu åt, och Bork rodde till ön. De sågo
männen på Valstenberget, styrde dit, och de tyckte sig nu ha
gjort sin sak bra. Men snart kände Bork igen männen där-
uppe, att de voro Ingjald och trälen, och sade till Ingjald:
»Jag råder dig nu till att utlämna Gisle eller säga hvar han
finns. Du är en stor skälm som dolt min broders baneman,
och du förtjänade att bli dräpt.»

Ingjald svarade: »Jag har dåUga kläder och skall ej
beklaga mig mycket, om jag ej hinner slita ut dem, men
förr vill jag mista lifvet än handla illa mot Gisle eller låta
bli att skydda honom mot faror.»

Det säges, att Ingjald var den som mest bistod Gisle
och var honom till största gagn och somliga påstodo, att när
Torgrim Näf utförde trolldomen, kom han ej ihåg att in-
begripa de yttre öarna däruti; därför fick Gisle här bistånd
i det längsta, ehuru det ej räckte till slutet.

133

Bork tyckte sig emellertid icke kunna anfalla sin landbo
Ingjald, och han vände därför om och begaf sig till hans
gård. Där letade de efter Gisle, men funno honom ej, som
helt naturligt var. De foro nu rundt om ön och kommo
därvid till en dal, där tosingen gick med en sten om halsen
och åt gräs. Bork sade då: »Väl har man förtalt märkliga
ting om Ingjaldstosingen, men det går nu vida längre än
jag tänkt. Vi ha låtit oss dragas duktigt vid näsan, och jag
är ej säker på, om vi få saken bättre. Det var helt säkert
Gisle som satt i båten bredvid oss och härmade tosingen, ty
han är utlärd i alla slags konster. En skam skulle det vara
för så många män som vi äro, om han skulle slippa oss ur
händerna, låt oss därför skynda oss, så att han ej må und-
komma.»

De sprungo då ombord på fartyget, rodde efter Gisle
och lågo hårdt på årorna. Omsider fingo de syn på honom
och pigan, hvilka nu hade kommit långt in i sundet. Båda
partema rodde nu af alla krafter, men den större båten sköt
starkare fart, emedan där voro långt flera män vid årorna.
Efter en stund kommo de Gisles båt inom skotthåll, men då
hade han ock nått stranden. Nu sade Gisle till pigan: »Här
är en fingerring, som du skall lämna Ingjald, och här är en
annan till hans hustru. Hälsa dem från mig, att de skola
skänka dig friheten och låt dessa gåfvor vara ett järtecken
härpå. Jag vill också, att Svart skall få friheten. Du för-
tjänar i sanning att kallas mitt lifs räddare, och därför vill
jäg, att du skall få det godt.»

Så skildes de åt. Pigan rodde bort, trött och svettig, så
det rökte om henne. Gisle sprang i land och upp i en berg-
klyfta på Hjardarnäs.

Bork och hans män rodde också i land och den
raskaste utaf dem. Sakasten, sprang upp för att leta efter
Gisle. Men just som han kom upp till klyftan, stod Gisle
framför honom med draget svärd. Han högg till Sakasten
och klöf hufvudet ända ned till skuldrorna, så att han föll
död ned.

134

De öfriga gingo nu upp på land, men Gisle kastade sig
i sjön för att simma öfver till andra land. Bork kastade ett
spjut efter honom; det träffade honom på öfre delen af benet
och skar sig ut så att ett stort sår uppstod. Gisle drog ut
spjutet, men tappade svärdet, ty han var så matt, att han ej
förmådde hålla det.

XVI.
Gisle hos Räf på Hag.

T\å han kom i land var det mörkt; natten hade fallit på.
-■-^ Han gick in i skogen — då för tiden växte nämligen
skog öfverallt på Island. — Bork och hans män rodde också
öfver till samma land samt gingo upp för att leta efter Gisle
och kringränna honom i skogen.

Gisle var nu så trött och styf i alla leder, att han knap-
past kunde gå. Han hittade dock på råd; han gick ned till
sjön och smög sig i mörkret, nästan krypande efter stranden,
bort till gården Hag. Bonden på gården hette Räf och var
en öfvermåttan slug man. Han sporde Gisle hvad som var
på färde och denna berättade för Räf allt som tilldragit sig
mellan honom och Bork.

Räfs hustru hette Alfdis. Hon var utomordentligt vac-
ker, men lika utomordentligt häftig och svår till lynnet, dess-
utom var hon mycket trollkunnig. Folket påstod, att hon
och Räf passade synnerUgt väl tillsammans.

Gisle berättade nu om sina faror och äfventyr för Räf
och bad honom om bistånd, tilläggande, att nu skulle de
snart komma och nu gäller det hårdt, men få äro de som
komma r^''" ^'" ^lälp.

135

»Jag skall se hvad jag kan göra», sade Räf, »bara jag
ensam fäx råda och du inte gör något på egen hand.»

»Som du vill», genmälde Gisle, »jag går inte ett steg
längre.»

Då följde bonden Gisle till boningshuset och sade till
Alfdis: »Nu kommer jag för att låta dig byta sängkamrat»,
därmed tog han alla sängkläderna ur sängen och lät Gisle
lägga sig ned i halmen, lade så sängkläderna öf ver igen och
därofvanpå tog sig Alfdis plats.

»Förblif nu kvar här hvad som än må sko, yttrade
Räf till sin hustru, »och låt ingen komma någonstädes med
dig, utan var så arg och rasande som du kan vara och spar
inte på ord. Jag skall gå ut och tala med dem och lägga
mina ord som mig bäst synes.»

Då nu Räf gick ut kommo Borks följeslagare, åtta till
antal; han själf hade stannat kvar på Forsså, och lät där
leta efter Gisle. Räf sporde dem om nytt.

»Intet annat nytt än du väl har hört», svarade männen,
»vet du något om hvar Gisle kan vara? Har han varit här?»

»Han har hvarken varit här eller försökt komma hit;
och det försöket skulle bara bringat honom ofärd», svarade
Räf. »Jag förstår inte, hur I kunnen tro, att jag skulle vara
mindre angelägen än någon af eder att dräpa Gisle. Så
mycket vett har jag, att jag väl förstår, att det är värdt
mycket att stå väl hos en så mäktig man som Bork; hans
vän skulle jag gärna vilja vara.»

»Har du något emot, att vi undersöka ditt hus?» frå-
gade de.

»Nej», svarade Räf, »gärna för mig, så mycket mer
skäl hafven I sedan att söka på andra håll, när I veten, att
han icke är här. Söken därför som I för godt finnen.»

Alfdis, som hörde deras högröstade samtal, sporde nu
hvad det var för helvetes larm de förde och hvad det var
för galningar, som buro sig så åt nattetid.

Räf bad henne icke ta så häftigt vid sig, men hon öfver-
öste dem med ovett till den grad, att de hade varit nöjda

136

med vida mindre. De sökte här som p& andra ställen, men
hade dock rannsakat ännu nogare, om de icke mött ett sådant
mottagande. De sade nu bonden farväl och Tände tillbaka*
till Bork, mycket illa tillfreds med sin färd, på hvilken de
endast skördat skam, utom det att några män satt till Ufvet.
Detta blef snart kändt i trakten, och folket såg just icke
ogärna, att de kommit till korta mot Gisle.

Bork drog nu med harm och förargelse hem och för-
talte för Ejolf hur det gått för honom.

Gisle stannade hos Räf ännu fjorton dagar till, hvar-
efter de skildes i all vänskap. Gisle gaf Räf en knrf och
ett bälte, mer hade han icke att ge. Sedan drog han åter
till sin maka Auda i Gertjofsfjord, och hans rykte hade nu
växt ansenligt. Det kan också med sanning sägas, att duk-
tigare och modigare man än Gisle fanns icke, då han kunde
reda sig mot så många och mäktiga män, som han hade att
värja sig för, och så föga gynnad af lyckan som han var.

XVII.
Torkel Surssons dräp.

T>å våren begaf sig Bork till Torskaf jordsting för att träffa
-^ sina vänner. Torskafjorden, invid hvilken tinget hölls
och efter hvilket det hade sitt namn, var en vik på nord-
sidan af den stora Bredfjorden. Till samma ting for också
Gest Oddleifsson västerifrån och likaså Torkel Sursson. De
seglade hvar och en på sitt skepp.

Då Gest var resfärdig, kommo till honom två unga män,
uselt klädda och med stafvar i händerna. De talade mycket
hemlighetsfullt med Gest, men så mycket förstod man, att

137

de bådo om att få följa med Gest på hans skepp och att de
fingo lof därtill.

De följde med Gest till tinget, men så snart skeppet
landat, gingo de från bord och drogo den vanliga vägen till
tingsplatsen. Där vistades nu en man vid namn Hallbjöm,
som med 10 ä 12 man brukade draga omkring i bygderna
och förrätta hvarjehanda sysslor. Han höll nu på att lägga
tak på en bod.

Till honom gingo de båda unga männen och bådo att
få uppehålla sig i hans bod. Hallbjöm svarade, att han
aldrig brukade vägra detta, när någon bad honom därom.
»Jag känner alla höfdingar och godordsmän», tillade Hallbjöm.

De unga männen sade, att de gärna ville ställa sig under
Hallbjöms ledning, i synnerhet skulle de vilja se de mäktiga
män, om hvilka signema tala så mycket.

Hallbjöm erbjöd sig att gå med dem ned till stranden
och säga dem hvilka som voro ombord på skeppen, hvar-
efter de anlände, ty han kände väl till hvarje skepp. De
tackade honom för hans välvilja och följde med ned till sjön.

Då det nu kom ett skepp, sporde den äldre af männen:
»Hvem äger det där skeppet, som seglar där närmast oss?»

»Bork den tjocke», svarade Hallbjöm, »och därnäst seglar
Gest den milde.»

>Hvem seglar strax därefter och lägger just nu till inne
i viken?» frågade de.

»Det är Torkel Sursson», svarade Hallbjöm.

De sågo nu hvar Torkel gick i land och de satte sig i
närheten däraf, imder det han flyttade sina saker från skep<
pet, emedan sjön vräkte hög mot land.

Torkel hade en präktig hatt på hufvudet, en grå kappa
med guldspänne på ena axeln och svärd i handen.

Hallbjöm med sina bägge följeslagare gingo bort till
den plats, där Torkel satt sig, och så tog den äldsta af yng-
lingarna till orda: »Hvem är den mäktige man som sitter här?
Jag har aldrig sett någon ståtligare och med förnämare
väsen?»

138

Torkel svarade: »Väl lägger du dina ord. Mitt namn
är Torkel.»

Mannen sade: »Det måtte vara ett präktigt stycke svärd
du har i handen. F&r jag lof att se på det?»

Torkel genmälde: »Det är förunderligt, att du tycker så
mycket om svärdet. Men du kan gärna få se närmare på
det», därmed räckte han honom det.

Mannen tog emot svärdet, vände sig Utet åt sidan, ryckte
af fredsbandet* och drog ut klingan.

»Jag gaf dig icke lof att draga ut svärdet», sade Torkel.

»Därtill sporde jag icke heller om lof», genmälde man-
nen, lyfte svärdet och högg till Torkel öfver halsen, så huf-
vudet föll af.

Hallbjöm vandringsman sprang strax upp; mannen
kastade från sig svärdet och tog sin staf, sedan löpte båda
med Hallbjörn. Han och hans folk blefvo nästan vansinniga
af förskräckelse, och alla sprungo upp till den bod, som Hall-
björn höll på att lägga tak på. Folket samlade sig sedan
omkring Torkel och undrade hvem som kunde ha föröfvat
denna ilgärning. Bork sporde hvad detta oväsen skulle be-
tyda och hvad det var för stoj omkring Torkel.

I det nu Hallbjörn, hans folk och de okända männen,
tillsammans 15 personer, rusade upp mot boden, svarade
den yngsta af de båda som hette Helge — den som
föröfvat dråpet hette Berg: — »Inte vet jag hvad de före-
hafva, men jag tror nästan, att de tvista om huruvida Vestein
endast efterlämnat döttrar eller om han också haft någon son.»

Hallbjöm sprang till sin bod, men Helge och Berg löpte
till skogs och blefvo icke funna.

Nu skyndade alla till Hallbjörns bod och sporde hvad
som var på färde. Hallbjöm och hans folk berättade att
två unga män hade kommit till dem, men vidare besked

* För att förhindra att svärd i yredesmod eller öfverilning drogs, då
ållmftn fred sktdle hällas, säsom vid ting, vid oflbing, i kyrka o. s. ▼. var
klingans fäste bandet yid skidan med band, som kallades fredsband.

139

visste de ej, dock beskrefvo de deras utseende och tal sådant
det var.

Af Helges ord trodde sig Bork kunna döma att det
måtte hafva varit Vesteins söner, och han gick därpå till
Gest för att rådslå med honom hur han skulle gå till väga.
»Af alla män är jag närmast till att ställa mig som måls-
man för min dräpta måg Torkel», sade Bork, »och det syns
mig sannolikast, att Vesteins söner begått dråpet, då det, så
vidt jag vet, icke är någon annan som haft något ouppgjordt
med Torkel. Nu ha de kanske varit så lyckliga att komma
undan för denna gång; men råd mig hur jag skall anlägga
åtalet.»

Gest svarade: »Hade jag begått dråpet, skulle jag nog
hitta på råd att göra åtalet ogiltigt; jag skulle begagna det
knepet att ge mig ett annat namn än mitt rätta.»

Gest afrådde bestämdt att anlägga åtal, och man förstod
nu, att han varit i samråd med de unga männen, hvilkas
frände han var.

Det blef ingenting af med åtalet. Torkel höglades på
sedvanligt sätt och folket drog hem från tinget, där ingenting
vidare tilldrog sig. Bork var mycket missbelåten med sin färd,
något som han nu visserligen var van vid, men denna gång
hade han dock mer än vanlig orsak därtill.

Vesteinssönerna Berg och Helge, vandrade oafbrutet tills
de kommo till Gertjofsfjord, utan att få någon föda på hela
tiden och liggande ute i skog och mark. Då de kommo till
Audas gård och bultade på dörren var Gisle där. Auda gick
till dörren, öppnade den och hälsade vandrama, men Gisle
låg kvar i sin säng. Under goKvet där sängen stod var en
källare, dit Gisle kunde ta sin tillflykt, ifall Auda, genom
att höja rösten, gaf det öfverenskomna varningstecknet. Berg
och Helge förtaide för Auda om Torkels dråp och likaså hur
länge de varit utan mat.

»Jag skall ge eder mat», sade Auda, »och sända eder
öfver till Mosdal, till Bjartmarssönema. De skola nog dölja
eder, när de få se det igenkänningstecken, som jag skall

140

lämna eder till dem. Jag handlar på det sättet därför, att
jag ej vill be Gisle att hjälpa eder.>

De gingo därpå ett stycke in i skogen, åto med god
smak och lade sig sedan att sofva.

Emellertid gick Auda in till Gisle och sade: »Nu kom-
mer det an på om du vill visa mig större heder än jag för-
tjänar.» —

»Jag vet hvad du vill säga», afbröt Gisle, »du vill tala
om för mig att min broder Torkel är dräpt.»

»Du gissar rätt», sade Auda, »två unga män ha nu kom-
mit bit för att söka räddning hos dig. De tyckas ej kunna
sätta sin Ut till någon annan.»

»Nej», genmälde Gisle, »jag kan inte uthärda att se min
broders banemän», — därmed springer han upp och drar svärdet.

Auda förtaide nu att de redan voro borta. »Jag var
så klok», sade hon, »att jag ej behöll dem kvar här.»

»Det var också det bästa», inföll Gisle, »att jag ej träf-
fade tillsammans med dem.» — Så blef han lugn igen och
det blef tyst och stilla en tid.

xvm.

Ejolf Söker öfvertala Auda att förråda Gisle.

T^et skulle nu återstå endast två vintrar på den tid, som
•^^ drömkvinnan hade sagt att Gisles lefnad skulle räcka,
och han vistades allt fortfarande på Gertjofsfjord. Hans
drömmar hemsökte honom återigen och nu var det oftast
den onda drömkvinnan som visade sig för honom.

En natt såg han likväl den goda drömkvinnan ridande
på en grå häst, och hon inbjöd honom att följa sig till sitt

141

hem. Han tog emot anbudet och strax kom han till ett hus
eller en stor hall, hvari han infördes. Här stodo bänkar
med hyenden och allt var väl inredt. Drömkvinnan bad
honom göra det godt för sig och sade: »Hit skall du komma
när du dör och här skall du njuta lycksalighet.»

Därvid vaknade han och kvad en visa om sin dröm.

Då det syntes alla sannolikt att Gisle måste vara i Gert-
jofsfjord, skickades Helge dit för att speja. Med honom
följde en man vid namn Håvard, en frände till Gest Odd-
leifsson, som hade kommit till Island sommaren förut. För
syns skull skickades de till skogen för att hugga ämnesträ,
men deras egentliga uppdrag var att spana efter Gisle och
hans gömställen. En dag fram mot kvällen sågo de eld i
bergsklyftorna söderom ån; det var just i skymningen och
redan ganska mörkt.

Håvard sporde då Helge: »Hvad skola vi nu göra? Det
är viktigare för dig att tänka på än för mig.»

»Jag ser ingenting annat», svarade Helge, »än att sätta
upp en vårdkas på den här höjden, där vi nu stå, så kunna
vi se den när det blir ljus dag, och härifrån kan man se bort
till klyftan, det är ju blott ett litet stycke.»

De gjorde som Helge föreslog, och när de hade satt upp
vårdkasen, sade Håvard, att han var sömnig samt lade sig
att sofva, medan Helge vakade och fullbordade hvad som
ännu återstod att göra på vårdkasen.

Då Helge var färdig därmed, vaknade Håvard och bad
Helge att lägga sig, sägande att nu skulle han vaka. Helge
lade sig nu och sof en stund. Under tiden ref Håvard sön-
der vårdkasen och bar bort stenarna. Då det var gjordt, tog
han en stor sten och kastade den utför berget tätt intill
Helges hufvud, så att jorden skakade. Helge for helt för-
skräckt upp och frågade hvad som var på färde.

Håvard svarade: »Det är folk i skogen och många så-
dana stenar ha kastats här i natt. Det är helt säkert Gisle
som varsnat oss; och du kan väl förstå, kära vän, att om en
sådan sten träffade oss skulle den helt och hållet krossa oss.»

142

Helge tog nu till fötter så mycket han kunde springa.
Håvard gick sakta efter och bad Helge att inte springa så
fort, men han hörde ej därpå, utan sprang så mycket han
förmådde. Slutligen kommo de ned till sjön, hoppade i
båten, lade ut årorna och rodde bort af alla krafter.

De kommo hem till Otradal, och Helge berättade nu, att
han visste hvar Gisle fanns. Ejolf bröt då genast upp jämte
elfva man, bland hvilka voro Helge och Håvard. De seglade
in i Gertjofsf jord samt gingo upp i skogen och letade öfver-
allt för att få reda på vårdkasen och Gisles gömställe, men
ingendera delen stod att finna.

Ejolf sporde Håvard hvar de hade satt upp vårdkasen.

»Det vet jag inte», svarade Håvard, »ty det var myc-
ket mörkt och jag var mycket sömnig. Men det synes mig
icke omöjligt att Gisle har blifvit oss varse och sedan burit
bort vårdkasen då det blef ljust.»

Då utbröt Ejolf: »Alltid ha vi då otur vid de här före-
tagen och vi få väl vända om hem igen.»

De gjorde så också, men Ejolf sade, att han likväl först
ville tala vid Auda. De gingo därför bort till gården och
in i stugan, där Ejolf satte sig och talade med Auda.

»Jag vill sluta köp med dig, Auda», sade han. »Om
du säger mig hvar Gisle är, skall jag ge dig trehundrade i
silfver, som jag har fått för Gisles lif. Du skall också vara
närvarande när vi dräpa honom. Men jag skall dessutom
lofva dig att skaffa dig ett långt bättre gifte än du har fått.
Tänk bara på hur ohyggligt för dig att ligga i den här öde-
marken för Gisles olycka och att hvarken se fränder eller
vänner.»

»Hvad jag minst tror vi bli ense om», genmälde Auda,
Ȋr att du skall kunna skaffa mig ett gifte, som jag anser
bättre än mitt nuvarande. Men det är väl som ordspråket
säger, att gods får skänka tröst efter den som hän skall fara.
Låt mig därför se om ditt silfver är så mycket och så godt
som du säger.»

143

Han tömmer då ut silfret i hennes knä och hon hjäl-
per till. Han täljer och räknar för henne; men hennes
fosterdotter Godrid brast ut i gråt.

Godrid gick ut till Gisle och förtaide hvad som skett
sägande: »Min fostermoder har mist förståndet, hon tänker
förråda dig.»

»Var inte rädd för det», sade Gisle, »jag kommer inte
att förlora lifvet genom förräderi af Auda.»

Flickan gick då hem igen, utan att nämna om hvar
hon varit.

Ejolf hade räknat silfret, och Auda medgaf, att det till
alla delar var så mycket och så godt som han hade sagt.

»Har jag således nu rätt att göra med det hvad jag
vill», sporde Auda.

»Ja», svarade Ejolf, »gör du med det hvad du för godt
finner.»

Hon strök då ned silfret i en stor pung, reste sig upp
och slog Ejolf midt i ansiktet med pungen, så att blodet
strömmade om näsa och mun, samt utbrast: »Detta skall du
ha, för du kunde tro så illa om mig, att jag skulle vilja för-
råda min husbonde till dig, du eländiga man. Tag nu detta,
din usling, och spott och spe därtill och kom ihåg hela ditt
skändliga lif igenom, att du blifvit slagen af en kvinna,
utan att ha vunnit hvad du velat vinna.»

Ejolf ropade: »Tagen och dräpen henne; att hon är en
kvinna gör intet till saken I»

Håvard genmälte: »Vår färd är usel nog ändå utan att
vi skola begå ett sådant nidingsdåd. Stå upp godt folk och
låt honom icke få sin vilja fram.»

»Det är sant som ordspråket säger», utbrast Ejolf, »att
dåUgt sällskap är värst när det är hemifrån.»

Men då Håvard var en vänsäll man, voro alla redo att
hjälpa honom att hindra Ejolf ställa till en olycka. Han
måste därför finna sig i sitt öde och vända om hem med
oförrättadt ärende.

144

Innan Håvard gick ut sade Auda till honom: »Det är
icke mer än billigt, att jag godtgör dig för Gisles skuld. Se
här en guldring, som jag ber dig mottaga.»

»Jag har aldrig tänkt att fordra någon lön», invände
Håvard.

»Ja, men jag vill nu, att du skall ta emot den», inföll
Auda och gaf honom ringen.

Håvard fick nu en häst och red söderut efter stranden
till Gest Oddleifsson, men Ejolf drog hem till Otradal och
var mycket illa till mods för sin färd, hvilken alla tyckte
var så föga hedersam som möjligt.

XIX.
Gisles sista strid.

Oå lider det nu fram på sommaren. Gisle höll sig i sina
'^ jordkulor och var mycket varsam om sig. Det syntes
honom som om hans förföljare nu skulle ha stuckit sina
näsor i alla hans gömställen. Dessutom voro alla de vintrar
förlidna, som lofvats honom i drömmen.

En natt på sommaren jämrade Gisle sig mycket illa i
sömnen, hvarför Auda frågade honom, sedan han vaknat,
hvad han hade drömt.

Gisle svarade: »Nu kom den elaka drömkvinnan till
mig och sade, att hon skulle förändra allt som den goda
drömkvinnan lofvat honom och laga så, att detta ej skulle
bli honom till gagn. Så kvad hon en visa, hvari hon för-
taide, att] gudarna voro förtörnade på honom och att Oden
utsändt henne. Vidare drömde jag, att samma drömkvinna
kom till mig och satte på mitt hufvud en hufva, som hon

145

i' först doppat i blod och sedan öste blod öfver mig, så att

& jag blef helt blodig, t

Gisle kvad nu också en visa om hur han själf såg sig
ic drypande af blod.

Hans drömmar blefvo nu så svåra att han icke vågade
vara allena. En annan gång såg han folk komma till sig
och däribland var Ejolf . Då de stötte samman blef det slags-
mål utaf. En af dem som kom i vägen högg Gisle till så
han gick af på midten och det syntes som det var ett ulf-
hufvud på honom. Därpå tyckte Gisle, att alla trängde sig
in på honom, men att han hade en sköld i handen och
värjde sig länge.

Denna sommar var Gisle hemma och allt vai* lugnt
och stilla.

Då den sista sommarnatten kom, kunde hvarken Gisle,
Auda eller Godrid sofva. Det var stilla och lugnt, men
kallt så att det föll mycket rimfrost. Gisle ville nu draga
upp till sitt gömställe i klefven för att se om han kunde
sofva där.

De gingo därför alla tre upp till klefven. De voro
iklädda långa kappor, som släpade på marken och bildade
en bred väg i det starkt rimfrosttäckta gräset. Gisle hade
en staf i handen och ristade runor på den, under det han
gick, hvarvid spånorna föUo på marken.

Så snart han kommit fram till gömstället, lade han sig,
men knappt hade han insomnat, innan en ohygglig dröm
kom öfver honom, så att han strax vaknade och började
kväda om sin dröm. I detsamma hörde de folk tala. Ejolf
jämte fjorton man hade kommit och från boningshuset hade
de följt spåren i rimfrosten.

Då Gisle och hans sällskap märkte, att det kommit folk,
sprungo de genast upp på en klippa, hvarifrån det syntes
dem lättast att försvara sig. De hade hvar sin staf i banden.

Ejolf gick nu fram till foten af klippan och sade till
i Gisle: »Du gör nu bäst uti att icke sticka dig undan längre

j som fega människor bruka göra eller låta dig jagas som ett

Dal ström. Nordiska hjälUsagor. II. 10

146

vildt djur. Det har varit lång tid nog mellan våra möten,
och jag skulle gärna vilja, att detta blefve det sista.»

»6å du bara som en man mot mig, jag skall inte dra
mig undan; det är din skyldighet i första rummet att själf
anfalla mig, ty du har mera orsak därtill än de andra, som
följa dig», svarade Gisle.

»Jag behöfver inte spörja dig om lof att ordna mitt
folk som mig lyster», genmälde Ejolf.

»Det kunde man väl vänta, att du din rädda hund inte
skulle våga att ge dig i strid med mig», utbrast Gisle.

Nu vände sig Ejolf mot spejar Helge sägande: »Du
skulle göra dig förtjänt af stort beröm, Helge, om du ville
gå först upp på klippan och anfalla Gisle; det skulle bli en
ära för dig, som inte skulle glömmas.»

»Ofta har jag märkt», invände Helge, »att du helst vill
ha någon framför dig, då det är någon fara på färde. Men
eftersom du uppmanar mig så enträget, skall jag angripa
honom, men följ då manligt efter och gå med, om du inte
är en rädd stackare.»

Helge gick nu framåt där det syntes honom lämpligast.
Han hade en stor yxa i handen, ett svärd vid sidan och
sköld på armen. Han bar en grå kappa och hade bundit
den om lifvet med ett rep. När han kom fram till klippan,
tog han sats och sprang uppför densamma mot Gisle, men
denne vände sig mot honom och högg till med svärdet mot
länderna, så att Helge blef skuren midt itu och hvardera
hälften rullade ned på hvar sin sida om klippan.

Ejolf arbetade sig upp en annan väg, men Auda gick
emot honom och slog honom öfver armen med sin staf, så
att armen blef maktlös och Ejolf tumlade ned utför klippan.

Då sade Gisle: »Redan för längesedan visste jag, att
jag var godt gift, men så bra trodde jag dock icke att det var.»

Nu gingo två man mot Åuda och Godrid för att hålla
dem och därmed hade de fullt göra.

De öfriga tolf togo nu vägen uppför klippan och kommo
omsider dit samt trängde in på Gisle, men han värjde sig

147

både med vapen och stenar, så att hans angripare kunde
föga uträtta.

En af Ejolfs följeslagare sprang nu mot Gisle och sade:
»Öfverlämna åt mig de vapen du bär samt din hustru Auda
och allt öfrigt.»

»Så tag också emot dem utan fruktan, eljest är du icke
värd hvarken mina vapen eller min hustru.»

Mannen stack nu med spjutet efter Gisle, men denne
högg med yxan tvärs öfver spjutskaftet, hvarvid yxan träf-
fade klipphällen, så att eggen gick utaf. Då kastade Gisle
yxan ifrån sig och grep till svärdet samt fällde mannen
därmed.

De öfriga trängde hårdt in på honom, men han värjde
sig manligt. Kampen blef allt hårdare och Gisle dräpte
ytterligare två män, så att i allt fyra nu lågo fallna.

Ejolf eggade dem oupphörligt att gå på som modiga
män. »Det kan inte hjälpas, om ni slita ondt, bara utgången
blir god.»

Då man minst väntade det sprang Gisle upp på en
enslig smal klippspets, vände sig där mot fienden och för-
svarade sig med kraft. Detta kom helt oförmodadt öfver
dem och det syntes dem vida värre än förut, ty fyra man
voro redan döda och de öfriga sårade och trötta.

Det inträdde därför ett uppehåll i angreppet. Ejolf upp-
manar åter sina män på det ifrigaste och lofvar dem stora
gåfvor, om de kunna besegra Gisle; han hade också utvaldt
folk såväl i afseende på mod som uthållighet och stridbarhet.

En man vid namn Sven sökte först att tränga in på
Gisle, men han blef kluf ven till skuldrorna och slungad ned
från klinten. Det syntes dem nu som detta manfall aldrig
skulle ta slut och Gisle sade till Ejolf: »Jag önskar att de
trehundrade i silfver som du tagit för mitt lif måtte bli det
mest dyrköpta af allt och att du skulle vilja ge desamma
trehundrade och andra trehundrade till, om vi aldrig hade
träffat samman; du inhöstar blott skam och vanära för din
manspillan.»

148

De öfverlade nu om hvad som var att göra, då de icke,
om det så skulle kosta dem lifvet, ville vända om med oför-
rättadt ärende. De angrepo nu från två sidor, och med Ejolf
följde två af hans fränder, Torer och Tord, de största af
allesammans och duktiga karlar. Angreppet blef både hårdt
och häftigt. Det lyckades dem väl att såra Gisle med några
spjutstick, men han värjde sig så oförskräckt och kraftigt,
och gaf dem så fullt upp med stenkast och väldiga hugg,
att ingen af angriparna var osårad; Gisle var icke osäker
hvarken på hand eller öga.

Ejolf och hans fränder angrepo ännu ifrigare och våld-
sammare, emedan de sågo, att deras ära och anseende stodo
på spel. De ville därför hellre offra sina lif än att på samma
sätt som förut vända om. De stucko därför oupphörligt med
spjuten och träffade honom slutligen så hårdt att inälfvoma
föUo ut. Han svepte då skjortan bättre till och band om
alltsammans med repet. Han bad dem därpå att vänta i
stillhet och se det slut de hade önskat.

Gisle sjöng därpå sitt sista kväde om hur han nu skulle
gästa den hall, dit hans goda drömkvinna inbjudit honom.
Men knappt hade han slutat sitt kväde, förrän han sprang
ned från klippspetsen och högg svärdet i huf vudet på Tord,
Ejolfs frände, så att han klöfs ned till bältet, därpå föll han
själf död ned.

Gisle hade så många och så stora sår, att det syntes
rent af vidunderligt, hur han kunnat hålla ut så länge. Men
alla sade om honom, att han aldrig vikit tillbaka och att
hans sista hugg var lika kraftigt och skarpt som det första.
Så ändades Gisles lif och alla tyckte, att han dött som en
hjälte.

Ejolf och hans män drogo nu ned honom, togo svärdet
ifrån honom och öfvertäckte hans lik med stenar. Sedan
gingo de ned till sjön och vid stranden dog den sjätte man-
nen i Ejolfs följe af sina sår.

De ännu lefvande reste tillbaka till Otradal, och Ejolf
tillbjöd Auda att följa med dem, men hon ville det icke.

149

Samma natt som de afreste dog den sjunde mannen; den
åttonde låg i tolf månader till följd af sina sår, men dog
slutligen däraf. De öfriga blefvo visserligen friska igen,
men fingo ingen beder af sin bragd, det sades, att ingen
ensam man hade värjt sig så som Gisle.

XX.
Slutord.

"C^jolf for sedan hemifrån till Bork och förtaide för honom
-'-^ om Gisles slut. Bork blef mycket glad och bad sin
husfru Tordiis, Gisles syster, att ta väl emot de kommande.
Tordiis genmälde, att hon var gripen af sorg öfver sin bro-
ders död och att hon icke kunde ta väl emot dem, som
dräpt honom; hon frågade om det ej var nog att bjuda dem
på bara gröt.

Då Tordiis på kvällen skulle bära in lådan med ske-
darna, lät hon allt falla på golfvet, och då hon böjde sig
ned för att ta upp skedarna, blef hon varse Gisles svärd,
som Ejolf hade liggande mot foten, där han satt vid bordet.
Hon tog sakta svärdet och rände det mot lifvet på Ejolf;
men fästet tog emot bordskanten så att klingan träffade
Ejolfs ben i stället och ett stort gapande sår uppstod.

AUa sprungo nu upp från bordet och Bork ryckte svär-
det från Tordiis samt öfverföU henne med slag, men
Snorre, hennes och Torgrims son, nu fjorton år, gick emel-
lan sägande, att hans moder nu hade sorg nog och ej fick
misshandlas.

Bork bjöd Ejolf själfdom, d. v. s. han fick tilldöma sig
själf böter, och han tilldömde sig full mansbot, men han

150

skulle ej ha nöjt sig därmed, om Bork hade varit i samför-
stånd med Tordiis.

Tordiis nämnde sig vittnen och förklarade sig skild från
Bork samt flyttade till Tordisarstad, under det att Bork stan-
nade på Torsnäs eller Helgafjäll, som gården också kallades
efter ett invid gården varande litet, som mycket heligt an-
sedt, fjäll. Därifrån fördrefs han likväl senare af Snorre, då
Snorre Gode.

Vesteinsönema tillsammans med deras moder Gunhild
jämte Gisles änka Auda samt Godrid och Germund seglade
öfver till Norge. Då de landat gick Berg Vesteinsson, Tor-
kels dråpare, i land för att skaffa dem härbärge. På en
gata i staden mötte han tvenne män. Den ena en ung hög-
växt man, som var klädd i en präktig scharlakansdräkt, sporde
Berg om hans namn. Då Berg icke trodde sig ha något att
frukta för sin faders skuld, nämnde han utan tvekan den-
nes namn. Men knappt hade han gjort detta förrän man-
nen i scharlakansdräkten drog sitt svärd och högg ned Berg
— mannen var Are Sursson, Gisles och Torkels broder.

Då Bergs följeslagare kom ned till skeppet och malde
denna tidende, seglade de öfriga bort ifrån staden. Helge
for öfver till Grönland, där han växte till och blef en myc-
ket duktig man. Folk sändes öfver dit för att dräpa honom,
men detta lyckades ej. Slutligen omkom han på en jaktfärd.

Auda och Gunhild seglade öfver till Hejdaby i Danmark,
Slesvig, där de öfvergingo till kristna läran, hvarefter de
drogo till Rom, men kommo aldrig tillbaka.

Germund och hans syster Godrid stannade i Norge, där
det gick dem väl. Are Sursson seglade till Island, där han
köpte sig jord och stannade kvar. Från honom nedstämma
många mäktiga män.

ANMÄRKNINGAR.

Hervarasagan hör till de äldre mytiska sagorna ehuru
författad i en sen tid, antagligen i trettonde århundradet.
Den är synbarligen sammanförd ifrån flera skilda sagor och
den röda tråd som sammanhåller dem är myten om svärdet
Tirfing, som Hervar med mäktig sång tvang sin högsatte
fader att lämna henne och den förbannelse som dvärgarna,
hvilka smidde svärdet, hade fäst vid detsamma.

De öfriga sagorna hvila på historisk grund. Jomsborg
anlades omkring 950 af Palnatoke, antagUgen på sydöstra
sidan af ön VoUin i Pommern. I slaget vid Hjärungavåg
blef jomsvikingarnas makt bruten, men ännu långt efteråt
fanns Jomsborg kvar som en starkt befäst plats.

Gunlög Ormtungas saga utspelar sina tilldragelser om-
kring år 1000 och hela berättelsen skulle omfatta blott en
tidrymd af omkring tio år.

Gisle Surssons saga utspelar sina tilldragelser ungefär
mellan åren 950 och 980. Torgrims dråp antages till år
963 och Gisles till 978.

Från Torgrim Torstenssons och Tordiis Sursdotters son
Snorre Gode nedstammade Sturlungaätten, tiU hvilken Snorre
Sturleson, kungasagornas författare, hörde. I företalet till
dessa sagor nämner författaren att Snorre Gode hans stam-
fader var 35 år när kristendomen infördes på Island. Detta
skedde under åren 998, 999, 1000.

De i sagan handlande personerna hörde till Islands för-
nämsta ätter.

När det talas om »sista sommarnatt», få vi erinra oss,
att i forntiden indelades året i två årstider: sommar och
vinter. Sommaren räknades börja i sista hälften af april,
då vintern ansågs vara slut, och sluta i sista hälften af
oktober, då vintern började.