Skip to main content

Full text of "Ny svensk tidskrift för kultur- och sämhallsfrågor, populär vetenskap ..."

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



TScoLv. SS^,L^ 




|l?arbavö eoUcgc ILifararg 

FHOM Tlitt rUKD OF 

OHARLEÖ MINOT 

(OInu of ISSS). 



ReceSved^if étUt.j IH^Jl. 



r" 



NY SVENSK TIDSKRIFT 

1889 



o 



M SVENSK TIDSKRIFT 

FÖR KULTUR- OCH SAMHÄLLSFRÅGOR, POPULÄR 
VETENSKAP, KRITIK OCH SKÖNLITTERATUR 



UTGIFVEN AF 



REINHOLD GEIJER 



TIONDE ÅRGÅNGEN 

1889 




STOCKHOLM 

P. A. NORSTEDT & SÖNERS FÖRLAG 










\ '.' 






STOCKHOLM 1889 

KONCL. BOKTKVCKBRIET, P. A. NORSTBOT tt SÖHEI 



INNEHÅLL. 



Skönlitteratur. 

Sid. 
Romeos Julia. Dramatisk interiör i en akt af Ernst Ahlgren i 

I Toledo. Af Åke W:son Munthe 45 

Sonetter. (Utom skären. — Då och sedan. — Evoö! — 

Jämtländskt motiv. — Vid Storbofallet.) AS Karl Wåhlin 77 
Mellan Neapel och Rom. Ett reseminne af Helena Nyblom 81 

Sommarnatt. \y^X. 2X Carl Joh, Engströtn 140 

Räddning. Af Matilde Serao. Öfversättning från italienskan 

af E, N, 229 

»Vol den»! Dikt af Hjalmar Eägren 236 

Gudinnan Förnuft. Dikt af Ptr Hallström 265 

Solongsduett. Af Matilde Serao, Öfversättning från italien- 
skan af 5 — d. 384 

Miles Standishs frieri. En dikt af Longfellow, På svenska 

tolkad 2X Hjalmar Edgren 401 

En öfverlöpore. Novell af Matilde Serao. Öfversättning från 

italienskan af E. JV. 603 

Ett revoltttionsmlnne. Dikt af JCarl A, Tavaststjema 634 

Sjöfågeln. Dikt af Hjalmar Edgren 636 



Uppsatser i sociala, vetenskapliga och vittra ämnen 

m« m. 

Axel Oxenstjema. (A. Oxenstjernas skrifter och brefväxling 
I: I. Historiska och politiska skrifter. II: 2. Gustaf II 
Adolfs bref och instruktioner.) Af Claes Annerstedt 27 

Förtjänar det forna Egypten namnet »den mänskliga odlingens 

moderland»? Populärt föredrag af Karl PiehL 93 

Dramatisk konst. Af A 121 

Fr&n nordiska festen i I^und den 1 mars I889. Ur minnes- 
talet af Martin WeibuU. 141 

General Boulanger. Af A, Hammarskjöld 154 

Semitiska studier 1 Sverige under flydda tider. Af K U, 

Nyländer, I, II 179, 329 

Alphonse Daudet, hans arbetsmetod, temperament och för- 
hållande till verkligheten. Af NUs Erdman 209 



INNEHÅLL 



Sid. 
Emin Pascha. Af Hans Emil Larsson, Med en karta öfver 

Ek vatorial- Afrika 269 

Dramatisk konst. Våren 1889. Af A 369 

Drottningen och folktribuncn. Af A, Hammarskjöld 433 

Den engelska kooperationen. £n ekonomisk tidsbild af Gustaf 

F, Steffen 463 

Om JMeiningarnes gästspel i Stockholm juni 1889. Af ^. G, 481 
Sveriges Östersjövälde och Europa, Några synpunkter af 

Harald Hjäme 521 

1789. Ett hundraårsminne af Anatole Leroy-Beaulieu. Öfver- 

sättning af G. N. 532 

Dramatisk konst. Hösten 1889. Af A 588 

Scenisk teknik. M Kristian Winterhjelm 617 

LItteraturbref och litterära kritiker. 

I^itteratur. C. Bovallius, Resa i Central-Amerika. — Kapten 
Jacobsens Reiser til Nordamerikas Nordvestkyst. — S. 
Rink, Grönlaendere. — S. Hedin, Genom Persien, Meso- 
potamien och Kaukasien. — P. Möller, G. Pagels, E. 
Gleerup, Tre år i Kongo. — J. Centerwall, Från Hellas 
och Levanten. — C. Lumholtz, Bland menniskoätare. Af 

Edvard Lidforss 60 

K. Fåhraeus, Thomas Thorild. Af Ernst M^er 1. 133 

Y. Nielsen, Grev Herman Wedel Jarlsberg og hans 

Samtid 1779 — 1840. hi Edvard Lidforss 252 

L. Tolstoy, Mörkrets makt; För barnen. Af Hans 

Emil Larsson 258 

W. Vietor, Phonetische studien. Af E, L — n 262 

Brc« till — . Af Dina, I. Dramatiska dikter. II. Ernst 

Ahlgren 114 

III. »Fruen fra havet» och kommentatorerna 237 

Dansk litteratur 1888. Af F, Bauditz, I. (E. Christiansen. 

— H. Drachmann. — K. Gjellerup. — C. Molbech. — 
S. Schandorph. — I. Bondesen. — H. F. Evald. — H. 
Scharling. — Erna Juel-Hansen. — H. Pontoppidan. — 

J. Helms m. fl.) 240 

II. (R. Owen. — B. Elmgaard. — H. Juul. — O. Mad- 
sen. — V. Vedel. — V. Stuckenberg. — J. Jörgensen. 

— M. Wesenberg. — S. Michaélis. — Riis-Knudsen. — 
C. Möller. — P. Bister. — J. Skytte. — H. P. Holst. — 
J. P. Jacobsen. — G. Brändes. — A. P. Jörgensen. — 

F. Lund. — O. Vaupell) 389 

KonstHtterattir. Af K, JV—n. I. (Konstens mästerverk. Mu- 
seum) 399 



INNEHÅLL III 



Sid. 

II. (J. Bottiger, Hedvig Eleonoras Drottningholm.) — 638 
Svensk filosofi. Af och om Wikner. (C. P. Wikner, Platon. 
— I mänsklighetens lifsfrågor. — Vittra skrifter i urval. 
Tidsexistensens apologi. — L. H. Åberg, C. P. Wik- 
ner, hans lefnad och läror.) Af L — st, 489 

JLittcraturbrcf frin Norge. (H. Ibsen. — A. Kielland. — 
A. Garborg. — J. Lie. — A. Schram. — K. Kristofer- 
sen. — J. Paulsen. — A. Prydz. — O. Walseth. — K. 
Hamsun.) Af Kristofer Randers 500 



Romeos Julia. 

Dramatisk interiör i i akt 

af 

Ernst Ahlgren. 



Personer: 

Stella Ramberg, skådespelerska. 
Arthur Zetterschöld^ ung diplomat. 
Frits Almquist^ författare, fil. d:r. 
En piga. 
Barnen. 

(Handlingen föregår hos Rambergs.) 

Elegant möbleradt rum med blommor, bladväxter och lyxföremål; ett 
sybord med arbetskorg och ett påbörjadt broderi; ett skrifbord betäckt af 
häftade pappersblad i blått omslag; brefpressar och konstsaker. Dörrar till 
höger och i fonden. En praktfull bukett ligger på ett bord. 

Scenen är tom, man hör en tamburklocka från entréen i fonden. 

En piga kommer och öppnar för Zetterschöld och Almquist. 

Zetterschöld. 
Är frun hemma .^ 

Pigan. 
Ja, men hon är upptagen. 

AlmquisL 
Var god och anmäl d:r Almquist och baron Zetter- 
schöld. 

Pigan (går). 

Ny Sv, Tidskr. lo.de arg, i 



ERNST AHLGREN. 



Almquist. 
Du kommer att ångra det. 

Zetterschöld, 
Det temat har du varierat länge nog — från Gustaf 
Adolfs torg till Sturegatan. 

Pigmi (från höger). 

Frun bad herrarne taga plats och vänta ett ögonblick. 
(Går.) 

Almquist (sätter sig). 

Du skall bränna dina kol förgäfves. Fru Ramberg är 
(med en axelryckning) en »ärbar kvinna». 

Zetterschöld, 
Så mycket bättre! Jag t>^cker om de stränga; de äro 
de lidelsefullaste. 

Almquist. 
Don Juan! 

Zetterschöld, 
Konsten att vinna en kvinna är att gripa till. Djärfhet 
— voilä tout! 

Almquist, 
Och du har tekniken inner 

Zetterschöld, 
Tekniken.^ Nåja . . . Petersburgs salonger äro en god 
skola. 

Almquist, 
Otvifvelaktigt! Men Stockholm är inte Petersburg. 

Zetterschöld, 
Hm! 

Almquist, 
Nå, jag vill inte såra din unga själfkänsla med ett tvifvel. 
Men jag kunde ha lust att upplysa dig om ännu en sak . . . 
(Hviskar förtroligt.) Stella Ramberg är — ja — hon är dum. 



ROMEOS JUHA. 



Zettcrschöld, 
Det är inte något fel, att en vacker kvinna är . . . lät oss 
säga mindre begåfvad. 

Ahnqiiist, 
Chacun son gout! Du ändrar kanske mening, när du 
lärt känna henne. 

Zetterschdld, 
Man skall inte känna de kvinnor, man älskar; det förtar 
illusionen. Tänk på Romeo och Julia; inte kände de hvar- 
andra! Hela pjesen omfattar några få dagar — och hur 
mycket lidelse rymmer den inte! 

Ahnquist, 
Jaha! Och det lockar dig — därför lockar hon dig, den 
varma, poetiska Julia. 

Zettcrschöld, 
Jag har aldrig sett något mer bedårande. 

Almquist, 
Naturligtvis! Shaksperes Julia är härlig — men — hon 
var ingen grosshandlarfru. 

Zettcrschöld, 
Är Stella Ramberg inte vacker? 

Almquist, 
Det är en smaksak. Jag tycker inte om tulpaner. De 
skina på afstånd, men kommer man närmare och vill se ner 
i en af dem ... är den tom och utan doft. 

Zettcrschöld, 
Du är ond på henne för någonting. 

Almqjiist, 
Visst inte. (Skrattar.) Jag skulle bara vilja betaga dig 
dina illusioner ... I åtta år har tulpanen blommat för kassa- 
skåpet, och tre gånger har hon satt frö. 



ERNST AHLGREN. 



Zetterscköld. 
Åtta år! Och ingen älskare? 

Almquist. 
Nej. 

Zetterschiöld (upprepar långsamt, liksom för 
sig själf). 

Åtta år med en grosshandlare! Hur måste inte den 
kvinnan kunna älska! 

Alniquist, 
Ja, hon kan älska — pä scenen. 

Zetterscköld. 
Der är kraft och innerlighet i hennes framställning — 
ja. Det tyder på en hemlig sträng, som vibrerar genom 
hennes väsen och ger de döda orden lif. 

Alniquist, 
Hvad skulle det vara för en sträng .^^ 

Zetterscköld. 
Längtan! Hon drömmer, det är hemligheten. Hon 
drömmer om Romeo. 

Alniquist, 
Det vill säga om dig! 

Zetterscköld, 
Jag eller någon annan — mon Dieu! — det beror af 
slumpen. 

Almquist, 
Romeo åt en kälkborgarfru ! Åt en inkarnation af dussin- 
ärbarhet! Väl bekomme! 

Zetterscköld, 
Kan du inte förstå, att just dessa kvinnor, som i sin 
ungdom aldrig ha haft någon roman — eller låt oss säga: 
som lefvat :^ärbart» — jag håller annars inte på ordet! — 



ROMEOS JULIA. 5 



— — kan du inte förstå, att de i sitt innersta måste ha en 
hopspard fond af lidelse, som aldrig kommit till användning 
i det s. k. äktenskapet — en institution som . . . 

Almquist (afbryter). 

... en institution som jag tillhör — kom ihåg det! — 
med hull och hår. 

Zetterschold, 

Gud bevars! Jag ämnar inte hacka på äktenskapet. 
Romeo och Julia voro också gifta — »i hemlighet» säger 
den filuren Shakspere — men till saken! Jag ville säga: 
kvinnor af detta slag — de ärbara — kunna under de 
flackaste och mest banala yttre förhållanden gå och gömma 
på ett svärmiskt hopp om — ja om — hur skall jag säga! 
Enfin! Om det som en kvinna alltid drömmer om: det 
stora, vidunderliga, att bli älskad, — Och medan hon dröm- 
mer, känner hon att ungdomen glider undan och att lifvet 
inte har mer än ett att ge. — Med hvilken intensitet måste 
icke en sådan kvinna älska! 

Almquist, 
Men du, alla dårars dåre, förstår du då inte hvad hela 
stan vet: att hon är nöjd med sin grosshandlare, att hon 
utom scenen bara lefver för grosshandlaren och för gross- 
handlarens barn. 

Zetterschöld, 
Hon.?^ Julia? 

Almquist, 

Ja. Det är barockt, men det är så. Alla dina fullkom- 
ligheter skola inte hjälpa dig. Julia har funnit sin Romeo, 
och Romeo är ett kassaskåp. 

(Kort paus.) 

När man vill söka efter smultron, ska' man inte gräfva 
bland potatis! Men lycka till med rotfrukten! Du är så 
illa däran, att du kunde vara i stånd att beundra — till och 
med hennes inskränkthet. 



ERNST AHLGREN. 



Zetterschöld (lägger händerna på hans axlar 
och ser honom in i ansigtet). 

Det ligger agg i tonen. 

Almquist, 
AggJ Därför att jag upplyser dig om hennes dumhet r^ 

Zetterschöld, 
Det klingar bitterhet igenom dina ord. Kan du förneka.^ 
att hon är en verklig konstnärinna? 

Almqidst, 
Än se'n? Rachel var en j^^r konstnärinna — och kunde 
inte skrifva ett bref. Så är det oftast med skådespelerskor: 
deras röst och minspel ljuger fram en intelligens, som de 
alldeles sakna. 

Zetterschöld. 
Inte fru Ramberg. Den allmänna meningen om henne 
är, att hon är ett geni. 

Almquist. 
Jag har aldrig känt mig solidarisk med den allmänna 
meningen. 

(Paus.) 

Zetterschöld. 
Har du varit bekant med henne länge? 

Almquist. 
Hon skapade titelrollen i mitt första skådespel. Kan du 
verkligen vara okunnig om det? 

Zetterschöld. 
Tyvärr! Jag var i Petersburg den tiden. Hur gick det 
till? Berätta. 

Almguist. 
Det fins ingenting att berätta. Hon var ung^ hon var 
vacker och hade den gåfvan att kunna säga vers. Jag såg 
henne hvarje kväll, och naturligtvis ville jag att hon skuUe 



ROMEOS JULIA. 



spela titelrollen i skådespelet, som jag nyss fått antaget. Ja. 
Och så studerade jag in rollen med henne — där har du 
hela historien! Den är tarflig, som du ser. 

Zetterschöld. 
Nå, men hur spelade hon.'' 

Almquist. 
Det blef en stor succés. 

Zetterschöld* 
Hvad begär du mer! 

Almquist, 
Hon var en idiot. 

(Paus.) 

Zetterschöld, 
Hon kommer. (Hastigt.) Du lemnar oss ju ensamma — 
snart ? 

Almqitist, 
Det skall vara mig ett nöje. 

Frji Ramberg (från höger). 
God dag, doktor Almquist. Det var länge sedan man 
hade den äran att se er! 

Almquist, 
En evighet, som det heter på teaterspråket. 

Fru Ramberg, 
Fy, herr doktor! Så säger man inte till en teaters evigt 
unga älskarinna! 

AlmquisL 
Jag medför en chevaleresk upprättelse för mina oche- 
valereska ord: min vän baron Zetterschöld. 

Fru Ramberg, 
Välkommen! Jag känner er. 



ERNST AHLGREN. 



Zetterschöld, 
Ah? 

Fru Ramberg, 
Jag har läst era dikter. 

Alniquist. 
Aj! Där gaf ni honom nådestöten. Ni har verkligen 
utvecklat er. 

Zetterscköld. 
Mina obetydliga dikter . . . 

Fru Ramberg, 
Jag tycker om dem. Det fins ungdom i er lyrik. Det 
är så sällsynt nu för tiden — 

Almquist, 
Tack! Det var till mig! Det är synd, att jag inte skall 
ha tid att försvara mig. Jag måste gå. 

Fru Ramberg, 
Redan? Nå tack för besöket i alla fall, fast det var kort. 

Almquist, 
Jag hoppas min väns blir desto längre. (Bugar sig och går.) 

Zetterscköld, 
Ni tycker kanske det är allt för djärft af mig att inkräkta 
på er hvilotid, men ... Ja, jag såg er första gången i går, 
som Julia! Nå — jag vill inte tala om det. Det skulle taga 
sig ut som smicker, och ni måste vara utledsen på det, ni 
som har hela Stockholm för era fötter. 

Fru Ramberg, 
Ni behöfver ingenting säga. Att ni ansett det mödan 
värdt att söka upp mig är ju i och för sig smickrande nog. 

Zetterscköld, 
Jag drogs hit af något som var starkare än jag, starkare 
än alla förnuftsgrunder; det var ett så våldsamt begär att se 
er, att tala med er. 



ROMEOS JULIA. 9 

Fru Ramberg, 
Vet ni inte, att man aldrig bör se en skådespelerska 
utom scenen; det förtager illusionen, säger man. Nå? 
(Skrattar.) Désillusionné ? 

Zetterschöld, 

Nej. 

Fm Ramberg, 
Det kommer. Vänta bara. 

Zetterschöld, 
Jag skall vänta så länge ni vill! Det är en njutning bara 
att lyssna till er röst — den rösten, som kan säga allting. 

Fru Ramberg, 
En skådespelerskas röst! Den är skolad, det är hela 
hemligheten. 

Zetterschold, 
Den är vacker, det är för mig det afgörande. 

Fru Ramberg, 
En sådan röst skall man aldrig tro. 

Zetterschold, 
Hvad menar nif Det ligger en hemlig skärpa i allt 
hvad ni säger. Är ni ond? 

Fru Ramberg, 
Åh, ni kom ju för att komplimentera mig! Och jag är 
fåfäng — som alla skådespelerskor. 

Zetterschöld, 
Och elak! 

Fru Ramberg, 

Och svag för blommor. (Med en gest åt buketten.) Tack. 
Det var ett godt sätt att afväpna min elakhet. 

Zetterschöld. 
Det ser nästan inte så ut. (Paus). 

Vet ni hvad det är i ert spel, som gripit mig mest? 



10 ERNST AHLGREN. 



Fru Ramberg, 
Nej. Låt höra. 

Zctterschöld, 
Er förmåga att älska. 

Fru Ramberg. 
Julia måste ha den förmågan. 

Zctterschöld, 
Måste! Tror ni det låter befalla sig? 

Fru Ramberg, 
Ja. Ni har rest och haft tillfälle att studera. Älskar 
inte Julia på alla Europas teatrar.^ 

Zettersclidld, 
Jo; men inte så. Er Julia väckte hos mig något jag 
aldrig förr erfarit. 

Fr7i Ramberg, 
Hvad kunde det vara, som ni aldrig erfarit? 

Zetterscköld. 
Det törs jag inte säga er. Ni skulle skratta. 

Fr7i Ramberg, 
Det är inte svårt att gissa. Och jag har hört det samma 
förr. 

Zetterschöld, 
Ni gör narr af mig. 

Fru Ramberg, 
Jag? 

Zetterschöld, 
Era repliker ha alla en dubbelmening. 

Fru Ramberg, 
Då är det bra repliker. 



ROMEOS JULIA. II 

Zetterschöld. 
Det är att håna en värnlös. Det vore vackrare, om ni 
bad mig gå. 

Fru Ramberg, 
Det har jag alldeles ingen lust till. 

Zetterschöld. 
Hur får jag förstå det? 

/>;/ Ramberg. 
Alldeles som ni själf önskar. 

Zetterschöld (betraktar henne forskande; tar 
sakta hennes hand som han kysser). 
Sfinx. 

Fru Ramberg. 
Jag spelar en sfinx — ja. Kan ni gissa min gåta? 

Zetterschöld, 
Ni hör till de kvinnor, man kallar »farliga». 

Fru Ramberg, 
Alltså inte till de menlösa. (Skrattar. De betrakta hvarandra 
en stund under tystnad. Därefter tillägger hon sakta.) Tror ni Också 
att jag förstått, hvarför ni kom? 

Zetterschöld. 
Ja. 

Fm Ramberg. 

Nå? 

Zetterschöld. 
Det är mig nog, att ni inte vredgas. Om jag får se er, 
om ni tillåter mig att återkomma — ofta — blott en minut 
om dagen, då är det mig mer än nog, då har jag allt hvad 
jag begär. 

Fru Ramberg. 
En minut om dagen! Ni är blygsam. 



12 ERNST AHLGREN. 



Zetterschold, 
Kanske skall ni vänja er vid mig — och tillåta mig att 
stanna längre. 

Fru Ramberg, 
Och så småningom skall ni vinna mitt förtroende. 

Zetterschöld. 
Jag vet åtminstone, att jag inte skulle vara det ovärdig. 

Fru Ramberg, 
En god replik ! Jag känner igen den — från kulisserna. 

Zetterschöld, 
Och ni tror mig inte? 

Fru Ramberg, 

Ack jo. Och jag vill gå era önskningar i förväg. Ni 
behöfver inte förbereda någon lång belägring. Jag ger er 
mitt förtroende utan novitiat. Jag skall strax inviga er i allt. 
Ert intresse kan inte vara lifligare än mitt. 

Zetterschöld, 
Ni kan gärna lägga bort den där tonen. Jag skall gå, 
och jag skall aldrig komma tillbaka. 

Fru Ramberg, 
Hvarför.^ För det jag kommer er till mötes på samma 
sätt, som ni går emot mig.^^ Gör jag väl annat? 

Zetterschöld, 
Det förefaller mig annars, som höll ni mig kvar endast 
för nöjet att få såra mig. (Stiger upp.) 

Fru Ramberg, (Stiger också upp.) 
Ni har er frihet. Men hvarför inte fortsätta? Jag ger 
er hela dagen, hela kvällen om ni vill. Jag skall höra på 
allt hvad ni har att säga, jag skall svara på allt hvad ni vill 
fråga. 



ROMEOS JULIA. 1 3 



Zetterschold (i det han drager sig tillbaka). 

Ni är inte sådan, jag hade väntat, inte alls sådan som . . . 

Fru Ramberg, 
Som — man säger. (Ler.) 

Zetterschold, 

Se! Det var Julias leende! Det vill jag ta med mig, 
som ett sista minne. Farväl. 

Fru Ramberg. 

Åh nej, gå inte! Ni tyckte, jag var gammal och elak 
nyss? Och nu är jag ung igen, och det gör er glad. (Skrattar.) 

Zetterschold, 
Ni gör mig alldeles vimmelkantig. 

Fru Ramberg (muntert). 
Och ni kom hit med en så säker tro på ert öfvertag! 
Ung — rik — diplomat — skrifver vers . . . ! 

Zetterschold (sätter sig och betraktar henne). 
Jag är rädd för er. 

Fru Ramberg, 
Ni! Diplomat — poet . . . Och jag? En grosshandlarfru 
med ästetiska sympatier. Hur skulle jag kunna motstå? 

Zetterschold (enkelt och varmt). 

Jag har förnärmat er. Förlåt mig. 

Fru Ramberg (ser på honom en stund. Med 
ett småleende). 
Hur må era systrar? 

Zetterschold, 
Mina systrar? 

Fru Ramberg. 
Ja. Jag är säker på, att ni har systrar. 



14 ERNST AHLGREN. 



Zetterschöld, 
Hur? 

Fru Ramberg, 
En erfaren kvinna märker det så lätt på en mans sätt 
att göra kur. (Skrattande.) Jag är inte så enfaldig, som doktor 
Almquist säger. Ni hör jag vet hur han bedömer mig. 

Zetterschöld (fattar hennes händer). 
Är ni ond på mig? 

Fru Ramberg, 
Nej. Kan ni då inte se, att jag inte är det. (Paus. Där- 
efter sakta.) Mina ögon äro klara och mina läppar röda; min 
röst är mjuk och min hand kan smeka. Hyarför skulle jag 
inte glömma man och barn och vara sexton år? Min varelses 
hjärtblad kunna knyta sig på nytt för att veckla ut sig ett 
efter ett, i sol och vår — och Julia kan älska, utan tvifvel, 
utan frågor, utan fruktan och baktanke. 

Zetterschöld, 
Hvad ni har en underlig makt i er röst. Bara jag sluter 
ögonen och lyssnar, har jag stämningen från i går igen . . . 
en våldsam längtan att komma er närmare — närmare . . . 

Fru Ramberg, 
Och bara därför att jag inte gör motstånd vill ni inte. 

Zetterschöld. 
Nej, det är inte det. (Buller utanför.) Sä! Nu kommer 
visst er man! 

Fru Ramberg, 
Han stör oss inte. Han är ett mönster för äkta män. 
Han känner sin plats. Han är endast kälkborgaren, och jag 
är en konstnärinna, som tar emot beundrare. Det är ju så 

det skall vara? (Paus. De lyssna båda, men ingenting hörs.) 

Ser ni! Det kom inte någon svartsjuk äkta man in 
genom dörren. Om jag så önskar, skall ingen störa oss. 
Jag är inte någon kufvad hustru, jag bevakas inte som en 
mans egendom; jag är en fri människa och kan göra allt 
hvad jag vill. (Går omkring och ordnar i rummet.) Ni kan Stanna 
så länge ni har lust. 



ROMEOS JULIA. I 5 



Zetterschdld, 
Tack för påminnelsen. Jag har uppehållit er för länge. 

Fru Ramberg, 
Nej, så var ej min mening. Jag tycker om er. 

Zettcrschöld 
(bugar stum, hälft ironiskt). 

Fru Ramberg, 

Sätt er ner och låt oss tala. (De sätta sig.) Ni är ung. 
(Ler godmodigt) Jag vet nog, att ni inte tycker om att man 
säger det; men det bryr jag mig inte om. Det ligger hos 
er, under den salongsblaserade masken, något så friskt — 
ja, jag skulle vilja säga rent — fast ni — världsmannen — 
troligen anser det nära nog som en förnärmelse. 

Zetterschöld 
(mulnar). 

Fru Ramberg, 

Förstå mig rätt: jag misstänker er inte för allt för mycken 
dygd. Jag är öfvertygad om, att ni har många galanta 
äfventyr att blicka tillbaka på — kanske en hel rad. 

Zetterschöld, 
Så-å? 

Fru Ramberg, 

Ja, se nu hur belåten ni blef! Ni ville så innerligt gärna 
vara en riktigt dålig och fördärfvad ung man, men naturen 
har i sin fåvitskhet gett er ett godt hjärta och en genom- 
hederlig själ. Hvad det kommer att kosta er möda, innan 
ni lär er att dölja det! 

Zetterschöld (skrattar). 

Och ni själfr Det tycks mig, som om också ni spelade 
en roll som är er främmande. 



1 6 ERNST AHLGREN. 



Fru Ramberg. 
Nåväl, ja. Er tillgjordhet har smittat. Om vi skulle 
demaskera oss? Bli ett par helt vanliga människor utan 
alla demoniska attribut? (Lutar sig tillbaka.) Jag är trött. 

Zetterschold. 
Är det så ansträngande — att spela? 

Fru Ramberg. 
Ja, när rollen inte ligger för en. 

Zetterschold. 
Blir ni också trött af att spela Julia? 

Fru Ramberg. 
Nej, det går mekaniskt, numera. 

Zetterschöld. 
Och verkar ändå så blodfullt och kändt! (Tar hennes hand.) 
Säg mig — har ni aldrig älskat? 

Fru Ramberg. 
En besynnerlig fråga. 

Zetterschöld. 
Ni behöfver ju inte svara, i fall det bjuder er emot. 

Fru Ramberg. 
Jo, jag vill svara: ja. En gång — och just så, som 
Julia. 

Zetterschöld. 
Er man? 

Fru Ramberg, 
Nej. (Paus.) 

Tror ni det fins mycket i mitt lif, som jag vill dölja? 

Zetterschöld. 
Jag vet inte. 



ROMEOS JULIA. 1/ 



Fru Ramberg. 
Man menar, att det måste finnas — hos kvinnor som 
verkligen lefvat. 

Zetterschöld. 
Det är så naturligt. Med våra fördomar. 

Fru Ramberg, 
Det fins människor så bredt anlagda, att de tåla det 
öppna dagsljuset öfver hela sitt lif — människor hvilkas för- 
hållanden ligga så klara, så utan alla smygvägar och skrymslen, 
att de ega intet, absolut intet, som de frukta att se fram- 
draget i ljuset. — Jag hör till dem. Och däri ligger min 
styrka. 



Zetterschöld, 



Jag tror er. 



Fru Ramberg, 
Det kommer också af vanan att ega en annans tillit, att 
veta, att man blir trodd på sitt ord — alltid! — af denne 
ende. (Paus.) 

Zetterschöld, 
Ni tänkte berätta mig något. Och nu ångrar ni er? 

Fru Ramberg. 
Nej, jag ångrar mig inte. Jag vill vara uppriktig. Kanske 
skall det göra er godt, och mig kan det inte skada. (Sätter 

sig bättre till ro i stolen.) 

Ni är diktare konstnär. Ni måste ju känna människo- 
hjärtat, ty det är människor ni skall framställa. Jag är också 
konstnär — ringare tycker ni kanske bara en skåde- 
spelerska — — men ändå! Också för mig är lifvet allt, 
också för mig är konsten att spela på de känsligaste strän- 
garna i människornas sinnen. När vi ega makt öfver andra, 
makt att smälta och böja deras stämningar efter vår egen, 
då är det därför att vi känna starkare och mångsidigare än 
de, därför att lifvet griper djupare tag i oss än i hvardags- 

Ny Sv, Tidskr, lo.de arg, 2 



1 8 ERNST AHLGRBN. 



folket. Blott det, som ligger inom räckvidden af vår egen 

natur, är äkta. Ni såg, att Julias kärlek var det, därför 

sträckte ni ut er hand och sade: gif hit! 

Zetterschöld (sakta). 
Den låg utanför min räckvidd. 

Fru Ramberg, 
Ja, ty ni vet inte hvad det är att älska utan koketteri, 
fåfänga, beräkning. 

Zetterschöld, 
Jag har visst aldrig varit så nära att förstå det som 
just nu. 

Fru Ramberg (vekt). 
Ni är lyriker, och ändå . . . den naiva dårskapen att ge 
alla sina tankar, sina finaste känslor, utan att fråga efter hvad 
man får igen — den känner ni inte! Men jag har varit en 
dåre — när det är dårskap. 

Zetterschöld, 
Och ni ångrar ingenting. 

Fru Ramberg, 
Nej, det är därför jag kan berätta. (Flyttar sig närmare.) 
Det fins ett hemligt frimureri mellan oss. Märker ni det? 

Zetterschöld. 
Ja. 

Fru Ramberg. 
Hvad kan det kallas? 

Zetterschöld, 
Ungdom, tror jag — själsungdom. Något som fins hos 
alla konstnärsnaturer. 

Fru Ramberg, 
Ni har rätt. (Räcker honom sin hand.) Ni är god och ni är 
ung; ni får inte gå bort som en främling, jag vill att ni skall 



ROMEOS JULIA. IQ 



minnas mig och ni skall kunna tänka: sådan var hon och 
inte sådan, som . . . som . . . han kanske sagt er. 

Zetterschöld. 
Hur kan ni tänka på det nu? 

Fru Ramberg. 
Jo. Det har gjort mig ondt, det har gjort mig bitter 
och elak. Ni skall förstå hvarför. Men nu är det förbi. 

Zetterschöld. 
Ni ser så lycklig ut — Julia. 

Fru Ramberg. 
Det är jag också — Romeo. 

Zetterschöld. 
Och glad. 

Fru Ramberg. 
Liksom ni. Och ni, som är ett barn och skrifver vackra 
dikter., ni skall få min vackraste historia. 

Zetterschöld, 

Tack. 

Fru Ramberg, 

Den är kanske dum. Men hvad gör det.^ Den är sann. 

Jag kom till elevskolan mycket ung. Så ung och så 
andligen omyndig, att jag knappt var mer än ett barn. Men 
ett barn med hundra lynnen, med skratt och sång och gråt 
i sin röst — allt som det bar till — och med hundra skift- 
ningar i sitt ansigte. Min minsta lilla tanke och min snab- 
baste stämning syntes strax i det ansigtet; och hvad jag — 
stackars toka! — benämnde själ, det bodde i ett glashus. 
Därför togs det ansigtet i skola; det skulle lära säga andras 
tankar och återge andras stämningar. Det var läraktigt, och 
jag kom snart på scenen. Men hvad jag kallade själ tog inte 
jämna steg med mimiken. Gud, hvad jag var naiv och hvad 
jag var god! Och jag spelade på instinkt — allting! — på 
outvecklade möjligheter: täcka ingenuer, näbbiga fröknar ^ 



20 ERNST AHLGREN. 



brutna Ofelior, allt. Jag var något att göra af. Intrigera 
kunde jag inte, men jag kom fram ändå; jag drogs fram. 
Jag, stackars fattiga unge från gränderna — jag blef nästan 
rädd för applåder och hyllning, jag hade ingen tro på att 
allt detta kunde räcka; jag darrade alltid för att nödgas 
vända tillbaka till kyffena, och ju mer man skämde bort 
favoriten, dess ödmjukare blef hon. 

Zetterschdld. 
Ni? 

Fru Ramberg. 
Åh, ja, ja! Ni kan inte veta, hvad fattigdomen sätter 
för ett märke i en. Hur den jagar skräck genom märg och 
ben och gör en mjuk i rygg och i knän. Det ryser i mig 
ännu, när jag tänker på att frysa och hungra. Det behöfver 
jag inte frukta för längre. Men hörde ni — det kom något 
af ångest i tonfallet, när jag talade om det. 

Zetterscfwld, 
Åh — fortsätt. 

Fru Ramberg, 

Ja. Hur var det? Jo . . . Så var det en ung, men redan 

känd författare, som skref ett historiskt skådespel, och jag 

utsågs att skapa hufvudroUen ... Så rädd jag var! Men 

hur ifrig och läraktig! Han instuderade den själf med mig. 

Zetterscköld, 
Frits! — Frits Almquist! 

Fru Ramberg, 
Han själf. Han var världsman, sedd i de finaste kretsar, 
son af en ansedd man, rikt gift, vacker. Ett snille, mente 
många; blifvande medlem af akademien, sade alla. Han var 
en kvinnoeröfrare, af smak och af fåfänga, en granntyckt och 
fin sådan, en bortskämd Adonis, som knappt vårdade sig 
om att ta upp all den hyllning, som kastades framför honom. 
Hvad visste jag om det! Jag kom aldrig i den fina världen. 
För mig var han mer än världsman, han var en skald — en 
gudarnas älskling: han blef min kejsare och kung. 



ROMEOS JULIA. 21 



Zetterschdld, 
Det är starka ord. 



Fru Ramberg, 

Jag talar, som jag kände det då. Det är länge se'n. 
Länge, länge! 

Zetterschöld, 
Det smärtar er att berätta? Så sluta då hällre. 

Fru Ramberg, 

Åh nej. Det smärtar inte. Inte nu mer. 

Han tog emot min beundran så, som jag gaf den — 
som sin rättmätiga egendom. Hvarför skulle han inte det? 
Jag var så skygg och rädd; han tycktes mig så stor och jag 
så ringa; jag var nästan tacksam öfver att /ä beundra ho- 
nom. Jag vågade knappt svara, då han talade till mig, jag 
hade blifvit som stum, min tanke och handlingskraft för- 
lamades i hans närhet, och det var som om hela min själ 
koncentrerats i två vidöppna ögon, med hvilka jag betraktade 
honom — oafvändt — medan hvarje hans ord ristade sig in 
i mitt minne som skuret med en diamant. 

Zetterschold, 
Och det var Frits Almquist! Och ni! 

Fru Ramberg, 

Ja. Hvad gör föremålet? Känslans innerlighet är allt. 
Åh, jag var så naiv. Hela dagen gick jag omkring och 
tyckte, att jag bar en stor och härlig värld inom mig, en 

värld full af musik, till hvilken jag icke visste ord. 

Orden egde han, inte jag. Jag bara hörde, drack, berusade 
mig i melodien. Men allt detta som jag kände så rikt, det 
kunde jag ge igen — i hans skådespel. 

Zetterschöld, 

Hans första stora succés, som ni skapade — kanske af 
intet. 



22 ERNST AHLGREN. 



Fru Ramberg, 

Så får ni inte säga! Hvad jag var, var jag genom ho- 
nom. Jag gick upp i hans verk. Jag lefde i hans repliker. 
När han var god, då kändes det, som strålade solen ned 
öfver mig. Ännu — när jag tänker därpå — är det som 
om dagen fick en annan glans och blommorna en finare 
doft. — — — Och om allt detta vet han ingenting annat 
att säga, än att jag var dum! 

Zetterschdld, 
Älskade han er? 

Fru Ramberg (höjer på axlarna). 

Jag tror, att somliga män kalla det att älska — därför 
att språket är så fattigt, 

Zetterschöld, 
Han har således älskat er ändå. 

Fru Ramberg, 
Som man älskar en lätt eröfring. — Ja. 

Zetterschöld, 
Och hur gick det.^ 

Fru Ramberg. 

Åh, det blef till ett slags förhållande mellan oss. Inte 
brottsligt, men på gränsen. 

Zetterschöld. 
Och såf 

Fru Ramberg, 

Han skulle göra en längre utrikes resa — bli borta ett 
par år. Jag tyckte det var, som om solen skulle dö och 
gräs och blommor inte skulle kunna växa . . . Och så kom 
han för att säga farväl. (Afbrutet och med ansträngning.) Det 

var en kväll. Vi voro alldeles ensamma — hemma hos 
mig. — Han var inte som vanligt, han var både mera varm 



ROMEOS JULIA. 23 



och mera kall: — — hans värme var fordrande, och kylan 

— som låg inunder — gjorde mig rädd. Ett enda 

ord af verklig känsla, och jag hade fallit; fem minuters tåla- 
mod och mitt lif skulle haft sitt benrangel att dölja . . . 
en mörk vrå, ständigt hotande med upptäckt. Men . . . 
han dröjde inte fem minuter, och det ordet . . . det kom 
inte. (Efter en paus, med ett småleende.) Det var min lycka, att 
han den kvällen icke älskade endast mig. 



Zetterschöld, 



Hvem mer? 



Fru Ramberg. 
Sin hustru . , . och alla de andra! Jag har förstått det 



sedan. 

Zetterschöld. 
Och när han var borta? 

Fru Ramberg. 

Ja, då kom harmen, bitterheten, ärelystnaden, och min 
konstnärsindividualitet slog igenom. Den hade mognat — i 
sol och vind; själen hade hunnit upp mimiken. 

Zetterschöld. 
Så gifte ni er? 

Fru Ramberg. 

Ja; innan han kom igen . . . När man känt, att ens 
bittraste själskval väcka intet medlidande, att man, med allt 
hvad godt och ondt som fins i ens varelse, med allt det 
som kämpar i en för att forma sig till en karaktär — ändå 
inte är mer än ett exemplar i en samling, och att den högsta 
ömhet man fick var blott samlarens stolthet, utan en skymt 
af annat — inte ens af välvilja; då förstår man betydelsen 
af, att en man säger till en kvinna: blif min hustru. 

Zetterschöld. 
Och ni är lycklig nu? 



24 ERNST AHLOREN. 



Fru Ramberg. 
Den frågan vill jag knappt besvara. Den låter så banal, 
och svaret skulle uttrycka så litet. Jag vill endast säga, att 
det fins inte en handling i mitt lif, inte en växling i mitt 
sinne, som jag söker ljuga bort för honom — kälkborgaren, 
som ni kalla honom. Och jag har aldrig ett ögonblick känt 
frestelse att bli några veckors tidsfördrif för en annan. 

Zetterschöld. 
Jag förstår er, Julia. (Reser sig.) Men det är på minnet 
af det andra, ni spelar? 

Fru Ramberg (reser sig också). 
Nej. Sådant gör en människa gammal. Jag spelar på 
det, som håller mig ung. 

Zetterschöld, 
Och det är? 

Fru Ramberg (knappast hörbart). 

Det skulle ni inte kunna förstå. (Under repliken slås dörren 
upp, och tre barn komma instormande, hållande hvarandra i bakskörten.) 

Barnen. 
Mamma! Mamma! P-o-o-o-h, — — tåget kommer, 

(De göra en sväng kring rummet.) 

Den minste. 
Vill du med, mamma? 

Fru Ramberg. 
Tack — inte nu. Kan inte tåget stanna? Här är sta- 
tionen. (Drar fram en näsduk och efterliknar en stationssignal.) 

Den minste. 

P-O-O-O-O-h. (Barnen skocka sig kring modem och betrakta den 
främmande.) 

Fru Ramberg (tar den minste upp i sina 
armar). Till Zetterschöld. 

Ni kan inte tänka er, hur det käns att komma hem från 
teatern — papp grannlåter, utanlexor, småskandaler och kotteri- 



ROMEOS JULIA. 25 



kritik — och så få tvätta af sminket och se in i de här ögonen. 

Det är som en dryck rent friskt källvatten. Torsten, 

se på den farbror*en. (Den lille gör sä.) Nå — tycker ni jag 
kan vara gammal till sinnet? — — Torsten, visa hur man 
gör, när mamma kommer hem från teatern. 

Den lille (tar henne om halsen och kysser 
henne). 

Fru Ramberg (ställer honom ner på golfvcl). 

Så. Nu kan tåget gå igen. (Siitter fingrarna till munnen och 
härmar en stationshvissling.) 

Barnen storma ut på samma sätt som de kommit in. 

Fru Ramberg (ropar efter dem). 

Nästa gång följer mamma med. (Till Zetterschöld.) Jag 
har spelat Frits Almquists kvinnoroller. Jag har gifvit dem 
hvad de saknade: mänsklig värme — hjärta . . . Det har jag 
härifrån, (med en gest) från mitt hem. 

Zetterschöld, 
Åh, ni är rik. 

Fru Ramberg, 
Det har ni inte förstått! Ni har inte förstått, hvarför 
jag kunnat tala om allt detta — och utan bitterhet. 

Zetterschöld. 
Ni äls . . . } 

Fru Ramberg. 
Säg inte ut. Det fins en känsla så sällsynt, att språket 
inte behöft skapa ett ord för den ; den flammar inte upp vid 
första blick, den slocknar inte häller i en blink. Den växer 
upp af ett litet frö, näres af vissheten om en oinskränkt 
tillit — af tusen små värmeutstrålningar, af tusen små efter- 
gifter. — — Den växer som en planta och breder sig ut 
öfver ens lif — stor och skyddande stark. — — Och vid 
hvarje olycka, som hotar, hvarje missräkning, som gnager, 
flyr man in under den: där är värme och trygghet. Och 
emot detta blir allt annat smått. 



26 ERNST AHLGREN. 

Zetterschöld, 
Jag förstår er nu. (Reser sig.) Och nu vill jag gå. 

Fru Ramberg. 
Désillusionné? 

Zetterschöld, 
Nej ! Jag gick att uppsöka en konstnär och fann — en 
människa. Jag ville bli bekant med en framstående skåde- 
spelerska — och jag lärde känna en fint tänkande kvinna . . . 
(Sakta.) Detta är så oändligt mycket mera! 

Fru Ramberg, 
Tack! Ja farväl då! Och glöm inte bort mig. 

Zetterschöld, 
Jag glömmer er aldrig, Julia Capuletti. — (Dröjande.) 
Hör ... ni sade, att ni berättar er man allt? 



Fru Ramberg, 
Zetterschöld, 
Fru Ramberg,- 



Ja. 

Också detta? 

Ja också detta. 

Zetterschöld, 
En förskräcklig palissad! 

Fru Ramberg, 
Jag vet det. Trollmuren kring mitt slott. Den kommer 
ingen öfver. 

Zetterschöld. 
Jag ämnar inte försöka mer. Farväl! 

(Går emot fonden.) 
Ridån faller. 



Axel Oxenstierna. 



Rikskansleren Axel Oxenstjernas skrifter och brefväxling, utgifna af K. Vitter- 
hets-, HisL och Ant.- Akademien, Afd. I. Bd. i. - Historiska och poli- 
tiska skrifter (utg. af C. G. StyfTe). Afd. II. Bd. 2. — K. Gustaf II 
Adolfs bref och instruktioner (utg. af P. Sond én). Stockh. 1888. 9+11 
kronor. 

Med Styrka och ej utan en viss framgång har en histo- 
risk skola i våra dagar sökt häfda den uppfattningen, att de 
stora personligheternas betydelse för händelsernas gång vore 
obetydlig, ja så godt som ingen. Det vore ett alldeles falskt 
föreställningssätt^ att historien skulle i ej ringa grad vara deras 
verk; mänsklighetens utveckling hade i själfva verket gått 
fram oberoende af dem, arbetande liksom under naturnöd- 
vändiga lagar. Och det vore därför ett misstag att tala om 
stora personer såsom ledare af sin tid eller skapare af en ny 
utveckling; på sin höjd hafva de varit mer eller mindre med- 
vetna bärare af de idéer, som tiden haft i sitt sköte. 

Såsom fallet ofta är, finnes äfven på bottnen af denna 
öfverdrift något af sanning. Och detta är protesten däremot, 
att man velat göra mänsklighetens historia till endast ett få- 
tals uteslutande förtjänst och arfvedel, och särskildt däremot, 
att, vid domen öfver händelserna, man för de bländande fram- 
gångarna i vissa personers lif, till hvilka yttre omständig- 
heter vida mer än egen förtjänst varit orsaken, alldeles för- 
gätit de tusenden och åter tusenden, hvilkas arbete i djupet 
bidragit till dessa framgångar. Så har för visso, för att taga 
ett exempel, det svenska folket sin oförgätliga andel i den 
storhet, som kringstrålar Gustaver och Karlar. Det har följt 
sina konungar på deras svindlande stråt, drifvet af den känsla, 



28 CLAES ANNERSTEDT. 



som en gång tog sig följande vackra uttryck i ständernas 
svar till Gustaf Adolf, att de vore villiga att, om fienden 
före fort i sitt onda uppsåt, manligen och ridderligen för- 
svara sin frihet och träda i sina fäders fotspår och, hällre än 
att gifva sig under andras ok och träldom, uppsätta lifvet 
och allt hvad de egde. 

Så långt ligger i protesten en sanning, men ej häller 
längre. Och det är förgäfves man sökt kullslå minnessto- 
derna öfver historiens verkligt stora personligheter. H varje 
människas instinkt talar ett annat språk, och nästan hvarje 
historiens blad upprepar domen. Det behöfves icke häller 
något djupare filosoferande öfver historien för att komma 
till insigt om personlighetens betydelse i henne. Det står 
fast, att mänsklighetens utveckling icke går efter yttre natur- 
lagar, hvilka individen ofritt följer, utan att människan är en 
förnuftig och därför med frihet handlande personlighet. Lik- 
som en hvar känner, att han bär ansvaret för sina handlingar, 
så måste mänskligheten erkänna, att hon bär ansvaret för 
historien, hvilket ej vill säga annat än att denna är hennes 
verk. Men däraf följer gifvet, att den större personligheten 
har ett större inflytande, liksom ock ett större ansvar. Och 
starkare har väl sanningen häraf icke kunnat framträda än i 
vår egen historia, där Gustaf I, Gustaf II Adolf, Axel Oxen- 
stjerna m. fl. afgifva det mest slående bevis på, huru per- 
sonligheten kan gifva riktning åt och trycka sin prägel på ett 
tidehvarf. 

Den store rikskanslerens minne talar på visst sätt star- 
kare än de stora konungarnes, därför att han icke egde att 
förfoga öfver all den kraft, som den tiden vida mer än nu 
låg uti att bära kronan. Den makt, han öfver sin samtid 
egde och som hans minne ännu på eftervärlden utöfvar, 
vittnar så starkt som något därom, att personlig storhet be- 
tyder något i historien. Hvari denna storhet ligger, visar 
en blick på hans lif. 

Egentligen skulle det fordras volymer för att göra full 
rätt åt Axel Oxenstjernas lifsgärning. Och man måste nä- 
stan misströsta om att på några få sidor kunna säga något, 
som ens räcker till att återgifva hufvuddragen af den stora 
gestalten. Men man kan icke undandraga sig att hembära 



AXEL OXENSTJERNA. 29 



honom sin gärd af beundran^ tacksamhet och kärlek i det 
ögonblick, då genom det begynta utgifvandet af hans skrifter 
omsider grundvalen är lagd för den vackraste minnesvård, 
som Sverige kan resa öfver sin störste son nedom tronen. 

En hvar, som läst Fryxells anslående berättelser öfver 
denna tid eller Geijers tankedigra historia, har i det närmaste 
klar för sig bilden af mannen. Allvarlig, storsint, full af skärpa, 
ihärdighet och kraft, modig i ordets ädlaste mening och ge- 
nomträngd af den sedliga styrka, som endast en lefvande 
gudsfruktan förmår skänka, står han i vår historia som före- 
bilden af en svensk statsman. Och gestalten växer förunder- 
ligt, i den mån man träder henne närmare, i motsats till hvad 
som ej sällan är fallet med dem, kring hvilka yttre fram- 
gångar spridt ett starkare skimmer. Det kommer sig däraf, 
att den sanna storheten ytterst hvilar pä karaktärens storhet, 
och denna åter är icke annat än en återspegling af den san- 
ning och rätt, för hvilka personligheten lefvat. Men dessa 
tvänne stjärnor hafva ständigt lyst den store kansleren på 
hans vägar. 

Vi hafva sagt, att hans gestalt förunderligen växer, efter 
som historiens ljus faller starkare däröfver. Och vi tro, att 
ingen kan unga det intrycket. Det är med häpnad man följer 
denna blick, som, utgående från det oansenliga nödstälda 
Sverige af i6ii, till sist omfattade den europeiska politiken 
i hela dess vidd, som genomskådade människorna och deras 
lidelser samt midt i svallet af krigens stormar, grannars ränker, 
egen nöd och landsmäns svaghet klart och säkert satte stats- 
skeppets kurs. Hvilka statsmannainsigter lade han icke i 
dagen vid styrelsen af Sveriges rike! Hvarje gren af statens 
förvaltning, ända ned i dess minsta detaljer, stod så lefvande 
för honom, som hade han just åt den egnat hela sitt lif, och 
han hade, bokstafligen taladt, i sitt hufvud alltid närvarande 
den fullständigaste kännedom om statens tillgångar och be- 
hof. Med djup blick bedömde han ofta samhällets och 
idéemas art och utveckling; stundom känner man sig frestad 
att utropa, att han var århundraden före sin tid. Och med 
denna skarpa blick och dessa vidtomfattande insigter parades 
en arbetsförmåga, som gränsar till det fast otroliga. Redan 
första ögonkast på den öfverväldigande massan af det arbete 



30 CLAES ANNERSTEDT. 



han utfört visar, huru falsk den icke så sällsynta förestält- 
ningen måste vara, att han skulle hafva tänkt och arbetat 
långsamt. Och en närmare bekantskap med personen styrker 
till fullo, att han ingalunda saknade snabbhet i tanken och 
att han arbetat med en långt ifrån vanlig lätthet. Men han 
var en betänksam man i ordets bästa mening, en man, som 
tänkte förr än han talade och, där det var möjligt, tänkte 
djupt och allsidigt, innan han satte sitt beslut i verket. Det 
lugn, som denna besinningsfuUhet och karaktärens jämnvigt 
skänkte hans hela person, har i ytliga betraktares ögon 
kunnat gifva åt honom skenet af långsamhet i tanke och 
handling. Och dock visar allt, att han, som få, var den kraf- 
tiga handlingens man, liksom i rådslagen den visaste. Sinnes- 
storheten sätter honom värdigt vid sidan af de ädlaste män, 
som häfderna veta att omtala. Han har genomgått de mest 
växlande skiften och i alla varit sig lik. Motgången bar han 
utan att böjas, liksom medgången utan förhäfvelse. Och han 
kunde göra det, då hans hopp ej var bygdt på lösan sand. 
Grundtonen i hans och hans ännu större herres och konungs 
lif var den, som Luther anslog i psalmen: »Vår Gud är oss 
en väldig borg». 

Axel Oxenstjerna trädde tidigt in i den verksamhet, som 
skulle föra honom till sådan berömmelse. År 1609, v*d tjugu- 
sex års ålder, blef han riksråd; tre år senare nämnde Gustaf 
Adolf, omedelbart efter sin tronbestigning, honom till rikets 
kansler. Det förefaller nästan, som om han varit född till 
denna verksamhet. Ty i statsväsendet synes han ej haft 
tillfälle att förvärfva stor erfarenhet under de sex år, som 
förflöto från den dag, då han år 1603, en tjuguårig yngling, 
återvände till fosterlandet efter en slutad utrikes studieresa. 
Visserligen tog han någon del i det offentliga lifvet genom 
bevistande af riksdagarna och utförde ett och annat uppdrag, 
men någon statstjänst beklädde han icke. Men stormiga, 
allvarliga tider bringa tänkande och djupa sinnen till hastig 
mognad. Han växte upp i den våldsamma brytningens tid, 
då Karl IX i blod kväfde det medeltidens Sverige, som ho- 
tade att gå igen i form af inländskt magnatvälde och katolsk 
reaktion, samt midt i förödelsen utstakade vägen for den 
nya tid, som först under Gustaf Adolf tog en klar gestalt. 



AXEL OXENSTJERNA. 3 1 



Den starka födslovånda, ur hvilken denna nya tid framgick, 
måste dana starka karaktärer. Man kan endast förvånas 
öfver, att partihatet och blodsregementet icke förhärdat sin- 
nena. Men den djupa fosterlandskärlek och det religiösa 
allvar, som i djupet uppburo denna på ytan så sönderslitna 
tid, bidraga att förklara, hvarför spåren i det inre icke blefvo 
djupare. Så ädla naturer, som Gustaf Adolfs och Axel Oxen- 
stjernas, i spetsen for det hela, förklara kanske det öfriga. 

Den första uppsats af rikskanslerens hand, som finnes i 
behåll, är en teckning af riksdagen 1605, då Karl IX hem- 
sökte flera af sina öfvervunna motståndare med anklagelsen 
för högförräderi. Man ser den segrande skonslöst sätta sin 
järnhäl på de besegrades nacke, och man ryser för hårdheten, 
men lugnet i framställningen erinrar därom, att här gälde 
högre intressen än lifvet. Man bör läsa denna åskådliga 
skildring för att förstå tidehvarfvet. Ej utan förvåning ser 
man riksens ständer, trots allt partisinne, hålla på rättvisans 
helgd och lagens majestät gent emot den af lidelsen öfver- 
väldigade, stränge och fruktade konungen. 

Då Axel Oxenstjerna i egenskap af rikskansler blef 
Gustaf Adolfs förste tjänare, för att snart blifva sin konung 
oumbärlig, var riket i ett tillstånd af ytterlig fara. Den själf- 
beher-skning, som Gustaf Adolf i den danska fejden lade i 
dagen — beundransvärd, då man besinnar frestelsen för ett 
adertonårigt, krigiskt och högtsträfvande sinne att offra på 
själftillitens, egensinnighetens och stridslustens altare, denna 
seger öfver sig själf, som sätter honom så långt öfver Karl 
XII — , fann sin motsvarighet i det lugna modet och klok- 
heten hos hans endast elfva år äldre kansler. Den tunga 
underhandling, som förde till freden i Knäröd, hvilade på 
Axel Oxenstjernas skuldror, och det sätt, hvarpå han och 
hans konung visste att se motgången i ansigtet, länder bägge 
till ovansklig heder. De togo saken som män, lugnt bidande 
att vedergällningen kunde komma. Hos dera skulle åsynen 
af ett folk, som inför världen jämrar sig öfver motgångar, 
allra hälst själflforvållade, och riktar anklagelser mot alla utom 
sig själft, endast väckt undran och afsmak. Hvad de kallade 
^manlige resolutioner» var någonting helt annat. Med ord 
braskade de ej för världen, men de förvånade den i stället 



32 CLAES ANNERSTEDT. 



med handling. Och de förberedde sig på vedergällningens 
dag genom ett arbete, som aldrig hade annat mål än statens 
välfärd, men därför ock slutade med dess storhet. 

Tunga voro de år, under hvilka Elfsborgs lösen som ett 
Damoklessvärd hängde öfver Sveriges hufvud. Endast med 
yttersta svårigheter stodo medlen att skaffa, och redan nu 
skönjer man, att Oxenstjerna äfven är sin konungs finans- 
minister. Men i hvarje gren af förvaltningen infordras hans 
råd och begäres hans öfvervakande vid verkställigheten. Och 
hela den storartade nydaning af Sveriges statsväsen, som 
midt under brinnande yttre krig grundlägges och delvis ge- 
nomföres, är kanslerens förtjänst, ej mindre än konungens. 
Och förunderligast af allt. Denne de fredliga värfvens man, 
på hvars axlar en sådan arbetets börda redan hvilar, får allt 
mera öfvertaga äfven en krigsministers uppgifter och visar 
sig dem vuxen, såväl genom den grundligaste kännedom 
om Sveriges försvarsväsen som genom insigt i krigets egen 
art och fordringar. Och aldrig kände sig Gustaf Adolf så 
säker i fält, som när Oxenstjerna i hans rygg ledde utrust- 
ningen och provianteringen, ty för dennes vilja gåfvos inga 
svårigheter. 

Frukterna af de bägge store männens samarbete trädde 
småningom i dagen. Freden i Stolbova 1617 tryggade 
Sveriges gräns och stängde tyssen från Östersjön, och Rigas 
eröfring fyra år senare gaf världen ett tydligt bevis på den 
krigiska makt, som snille och ihärdighet skapat. Gustaf 
Adolfs namn gick nu långt öfver Nordens gränser, och Sverige 
trädde de stora europeiska förvecklingarna allt närmare. 
Frågan om öfverväldet på Östersjön var väckt till lif; för 
Danmark betydde den allt för mycket, att man icke med dju- 
paste misstro och afund skulle bevaka grannens steg, och 
den måste elda motståndet i Polen. Men den gamla striden 
med Sigismund var i sig själf blott en sida af den förbittrade 
stora striden mellan den katolska reaktionen och de prote- 
stantiska staterna, hvaraf Europa i mer än en mansålder 
upprörts. Ju längre kampen mellan Gustaf Adolf och Polen 
varade och ju mera den flyttades mot söder, dess starkare 
blef dess inre samband med den andra större striden kän- 
bart och synbart, tills slutligen Gustaf Adolf fattar sitt djärfva 



AXEL OXENSTJERNA. 33 



beslut att söka frågans lösning på den stora europeiska val- 
platsen. 

Under dessa år, som förflyta mellan 162 1 och 1630, är 
den stora rikskansleren alltjämt konungens högra hand. Då 
denne lemnat sina preussiska eröfringar, känner han sig ej 
trygg för dem med mindre än att Oxenstjerna stannar därute. 
Från denna tid fins bland kanslerens skrifter en uppsats, som 
visar, huru stor han var äfv^en i förandet af diplomatiens 
kinkiga vapen. Det är redogörelsen för fredsunderhandlingen 
med Polen 1628. Efter dess läsning förstår man, hvarför de 
smidiga fransmännen talade om hans götiska sträfhet, i har- 
men öfver att icke med alla sina konster komma någon väg 
gent emot denna obestickliga, orädda och klarsynta natur. 
Ty på det mest omisskänneliga sätt lägger han dessa egen- 
skaper i dagen, i förening med ett lugn i uppträdandet och 
en smidighet i frågornas behandling, som mången diplomat 
skulle afundas. Han skjuter i höjden öfver motståndare och 
medlare med deras storhet i ord och litenhet i handling, 
småslughet, kortsynthet och ängslighet. Präktigt är i san- 
ning att läsa, huru han, då motparten allt för länge slagit 
ikring med hala ord och nedsättande uttryck om Sverige 
och dess konung, slutligen tager bladet från munnen och 
sjunger ut, att så framt någon fred skall blifva af, måste de 
härmed höra upp och förändra sin stil och sätt att tala om 
Sverige, annars måste man stoppa munnen igen på hvar- 
andra och slå hvarann om öronen intill barn och barnabarn. 
Man kan ej undra öfver, att den stackars preussiske landt- 
hofmästaren »därvid svettades». Och med hvilken ironi gen- 
mälde han ej till samme mans förslag, att polackarne ju 
kunde genom en liten radering ändra sina fullmakter på 
önskadt sätt, att »hvad sådant aktas i Polen vet jag icke, men 
hos oss hålles det för ett skälmstycke». 

Oxenstjernas ställning som konungens legat i Preussen 
med nästan oinskränkt militärt och civilt befäl var den yp- 
persta skola, om en sådan ens behöfts, för att inviga honom 
till det svåra värfvet att efter konungens död hålla detvidt- 
utseende verket uppe. Hans politiska synblick vidgades med 
verkningskretsens utbredning, men den förrycktes aldrig 
<iäraf. Jämnvigten i hans själsförmögenheter motsvarades af 

Ny Sv. Tidskr. ro.de arg. 3 



34 CLAES ANNERSTEDT. 



lugnet 1 uppfattning och omdöme. Och fosterlandet var och 
förblef för honom det första och sista i allt. 

Icke utan oro såg han i förstone Gustaf Adolfs hugstora,^ 
eldiga själ fatta tanken på att träda direkt in i det stora 
europeiska kriget. Det var detta han fruktade, icke själfva 
den nya striden. Ty att denna ej i längden stod att und- 
vika, det har han så tidigt som i november 1627 uttalat, då 
han skref till brodern: »Det är intet tvifvel, att elden skall 
tändas hos oss, så snart hon är utbrunnen i Danmark. Jag 
tror ock, att faran är större än hon någonsin i vår eller våra 
fäders tid varit hafver. Men alldenstund med klagan och 
fruktan saker snarare förvärras än förbättras och sådant hörer 
mera kvinnor till än män, därför bör oss ingalunda förtvifla 
och släppa allt handlöst, som de danska gjort hafva, ej häller 
löpa i sär, gå i hopar och skylla den ene på den andre.» 
Hvad han önskade, det var att se kriget fördt endast de- 
fensivt i Tyskland, men offensivt i Preussen. När en gång 
Gustaf Adolfs beslut var fattadt, stod han sin konung bi 
med all den kraft och trohet, hvaraf han var mäktig. 

Gränslöst var ock Gustaf Adolfs förtroende för sin kansler, 
och historien gifver ej skönare exempel på innerlig samman- 
slutning mellan konung och tjänare. Och den senare har 
aldrig, så högt öfver sig han än satte sin konung, tvekat att 
i sina rådslag säga sanningen. Så kunde han om hösten 
1630 skrifva från Preussen, med anledning af den krigsplan, 
som konungen tillsändt honom: »Därför kan jag icke styrka, 
att K. Maj:t fattar sina consilia confuse, så att i det man söker 
allt ställa i verket, tagandes där det är och läggandes där 
det tarfvar, man hindrar snarare och försätter sina desseiner 
än dem befordrar.» Och den, som skref detta, är dock samme 
man, som ej långt därefter erinrade sina rådsbröder, när deras 
bref förtörnat konungen, att »regiae aures sua natura sunt 
tenerae». Hvad kansleren var för sin konung, det har den 
senare själf i oförgätliga ord uttalat i det välbekanta bref af 
d. 4 dec. 1630, som han sände Oxenstjema, då han beredde 
sig att angripa de kejserliges fasta ställning vid Garz och 
Greiffenhagen och tänkte sig möjligheten af att stupa i striden^ 
ett bref, som vi hvarken kunna eller vilja stympadt återgifva. 
Där lägger hjältekonungen hela sin själs inre öppet för den 



AXEL OXENSTIERNA. 3$ 



trogne tjänaren, såsom väl aldrig någon monark gjort det 
för sin minister, och testamenterar honom Sveriges och 
protestantismens sak samt den faderliga omsorgen om de 
efterlefvande. Kanslerens ädla svar finnes att läsa hos 
Fryxell, ehuru tyvärr i något omskrifven form. De känslor, 
som dikterade svaret, fingo dock ett än starkare uttryck, 
när tvänne år senare det verkligen blef rikskanslerens 
tunga lott att underrätta svenska rådet om den store 
konungens fall. Han säger där, att det nästan kommer 
hans hjärta att brista, att han skall nödgas meddela dem 
denna tidning, och han beklagar sitt lifs längd, att han har 
måst den dagen upplefva. >I världen finnes nu>, utbrister 
han, »dess konungs like intet och är i mång hundrade år 
intet funnen, vet icke häller om han så lätteligen kommer 
härefter.» Men liksom klingade ännu för hans öra dessa ko- 
nungens ord i ofvannämnda bref : »Ty förmanar jag eder och 
beder för Kristi skull, att om icke allt ginge efter vår vilja, 
att dock I icke släppen modet», tillägger han därefter: »Men 
mitt hjärtas ångest och defuncti desiderium transporterar 
mig, att jag icke vet hvad jag skrifver. Dock är härmed 
litet uträttadt. Skedda olyckor äro till att beklaga, men icke 
till att förändra, och det Gud hafver täckts att lägga oss 
puWice och privatim för kors uppå, är tåleligen att draga, 
hans nåd om hjälp att påkalla och med tidigt råd, fast mod 
och manlig resolution all ytterligare olycka söka att undvika 
och föreböja.» 

Efter Gustaf Adolfs bortgång vidtager Axel Oxenstjernas 
största tid. Konungen hade bortryckts från stora, ofullän- 
dade planer, midt i brinnande krig, utan att ännu ur den 
omstörtning hans segrande svärd förorsakat, någon ny sa- 
kernas ordning hunnit gestalta sig. Alla de svårigheter, som 
måste uppväxa ur de tyska staternas stridiga intressen, egen- 
njrttan och ärelystnaden så hos furstar som enskilde samt 
afunden öfver Sveriges maktställning och hvilka Gustaf Adolf 
själf anat och ej skulle haft lätt att beherska äfven i 
sin bjudande ställning som konung och segerrik fältherre, 
dessa svårigheter bröto nu öfverallt fram, sedan protestan- 
tismen mistat sitt hufvud. Rtkskansleren tog troget upp den 
mantel, som fallit från hans konungs skuldror; men så fast 



36 CLAES ANNERSTEDT. 



hans vilja än var, förmådde den ej betvinga de krafter, som 
nu lössläppts. Aldrig har han dock varit större än i dessa 
motgångens dagar, då efter det förkrossande nederlaget vid 
Nördlingen allt syntes vilja gå i stycken, och Tysklands 
protestantiska ständer, hvilka dock utgången närmast rörde, 
modlöst och handlöst släppte saken. Han stod lika upprätt 
och fast, medan kring om honom den ena förhoppningen, 
det ena stödet ramlade efter det andra. Hvilken motsats 
till den allmänna fegheten och själfviskheten erbjuda ej hans 
ord till svenska rådet, att ehuruväl han förut vid åsynen af 
sydtyska förbundets egoism, tröghet och brist på offervillighet 
varit betänkt på att nedlägga sin plats som direktor öfver 
ett förbund, som icke kunde bestå, har han dock efter olyc- 
kan vid Nördlingen icke velat göra det, då det icke kunde 
ske med ära eller utan fäderneslandets och hans egen disre- 
putation. Och han lemnade icke sin post, förr än de syd- 
tyska ständerna alldeles gifvit sin egen sak i sticket. Ingen- 
ting kan bättre åskådliggöra hans fasthet än det sätt, hvarpå 
han, midt i denna egna stora nöd, sökte förhindra den hem- 
mavarande regeringen att, vid den förnyade underhandlingen 
med Polen, af missmod och svaghet eftergifva af Sveriges 
rätt och intressen mera än nödigt var. Vid underrättelsen 
att det ändock skett skref han till sonen, som däri tagit del, 
de bittra orden: »Det grämer och förtretar mig högligen, att 
jag måst upplefva den dag, då mitt folk så hasteligen för- 
gätit deras konungs dygd och höga mod samt det anseende 
han oss i världen förvärfvat.» 

Med samma ståndaktighet och mod såg han krigets väx- 
lingar hota att kasta öfver ända äfven i Nordtyskland allt, 
som återstod af Gustaf Adolfs verk. Endast steg för steg 
och inför oemotståndlig öfvermakt gaf han vika, men aldrig 
längre än som med Sveriges välförd var i hans ögon fören- 
ligt. Att förtvifla om en rättvis sak, lägga händerna i skötet 
och såsom så många gjort låta olyckan utan motstånd gå 
fram öfver sig och fäderneslandet, det var ej efter hans sinne 
och art. Det var denna fasthet, som räddade det verk, Gu- 
staf Adolf gifvit honom i händer. 

Då han om sommaren 1636 återvände till Sverige efter 
en tioårig frånvaro, var det icke därför att han förlorat modet 



AXEL OXENSTIERNA. 37 



eller hoppet om att rädda det tyska verket, utan därför att 
ställningen i Tyskland nu var blifven sådan, att underhand- 
lingamas tid var förbi och utgången måste bero af de svenska 
fåltherrarnes svärd<^ under det hans egen närvaro var ovilkor- 
ligen nödvändig inom fäderneslandet, där svaghet och för- 
virring hotade att taga öfverhand inom styrelsen. Han mot- 
togs som en räddare, och inflytandet af hans mäktiga per- 
sonUghet kändes inom rikskroppens alla delar, från hjärtat 
till de yttersta lemmarna. Ordning trädde i upplösningens, 
mod i nedslagenhetens ställe, enhet i rådslag och handling 
var inom kort återvunnen, och allt böjde sig för den myn- 
dige rikskansleren, nästan som hade han varit en boren herr- 
skare. När så i Johan Baners och Lennart Torstenssons ge- 
stalter Gustaf Adolfs ande gick igen på slagfälten, liksom 
den i svenska regeringen tagit sitt inträde med kansleren, 
kröntes slutligen ståndaktigheten och de oerhörda ansträng- 
ningarna med framgång. Ånyo trängde de svenska vapnen 
segerrikt fram från Östersjöns stränder, hotande fienden i 
hjärtat af hans eget land, och det var ej längre att befara, 
det frukterna af Gustaf Adolfs verk skulle gå förlorade. 

Men ännu behöfde rikskansleren uppbjuda hela sin vak- 
samhet, ihärdighet och mod för att bringa den stora striden 
till lyckligt slut. Den skulle dessförinnan tända af sig en 
annan i vår egen närhet. Den illa dolda fiendtlighet, med 
hvilken Danmark följt först Gustaf Adolfs fäjder och fram- 
gångar mot Ryssland och Polen och sedermera hans land- 
stigning i Tyskland och glänsande segerlopp^ hade icke 
minskats efter konungens bortgång och växte i den mån för- 
myndarregeringen syntes skola, mot all förväntan, lyckas att 
häfda Sveriges nya ställning. Kristian IV:s afund och ovilja, 
lätt förklarliga i hans ställning och oundvikliga från den dag, 
då han vägrat gå med Gustaf Adolf och Sveriges rike, samt 
växande i styrka, allt efter som han måste för sig erkänna, 
att detta innebar, att allt, som han hoppats och åtrått, skulle 
falla Sverige till, om han icke ginge etnot det, drefvo honom 
allt längre in på en väg, som slutligen måste föra till öppet 
krig. Axel Oxenstjerna har i det längsta sökt att undvika 
detta, ty faran af att midt under brinnande fäjd i Tyskland 
utsättas för ett anfall i sidan och ryggen af en ingalunda 



38 CLAES ANNERSTEDT. 



föraktlig fiende var uppenbar. Men då ingen undfallenbet 
syntes vilja hjälpa, utan han kunde förutse, att krigets ut- 
brott blott var en tidsfråga, ryggade han, med sin skarpa 
bhck för valet af tid och medel, icke tillbaka för att vara 
den förste, som slog till. 

Och när det i hans tanke omsider var kommet så långt, 
att kriget var oundvikligt, förberedde han det med all den 
klokhet och lade i dess utförande all den kraft, hvaraf han 
var mäktig. Vedergällningens dag var nu inne för de bittra 
krigsåren 1611 — 1612, den tunga freden i Knäröd och de 
ännu tyngre åren af utbetalningen af Elfsborgs lösen samt för 
all den förtret, obehag, förlust och fiendtlighet, som Sveriges 
krona och folk efter den tiden haft att i långa år utstå al 
»juten». Med hela sin själ »slog han till med långlinan» för 
att betala gammal skuld och en gång för alla kväsa den stat, 
hvari han och hans samtida tyvärr endast sågo Sveriges arf- 
fiende. Och hans politik afgick med segern. 

Det var det sista storverk för fosterlandet han fick ut- 
rätta. Makten låg ej längre i hans händer. Den unga drott- 
ning, hvars förtroende han lyckligtvis ännu i den farliga 
danska krisen egt kvar, vände sig nu allt mera bort ifrån 
den grånade, förtjänte statsman, som dock åt henne be- 
varat faderns krona i all dess glans och räddat rike och folk 
ur de svåraste faror. Bittert måste det känts i djupet af detta 
ädla och stolta sinne att se uppenbara och stora förtjänster 
belönas med otack, än bittrare kanske att åse den underliga 
tid som följde, då lifslångt ihärdigt arbetes frukter nyckfullt 
slösades bort och det nästan såg ut, som ville man .skärpa 
och påskynda den farliga kris, som storhetstidens sociala och 
politiska missförhållanden aflat i samhällets sköte. 

Axel Oxenstjerna bar dock denna motgångens tid så, 
som han burit än större i sitt förflutna lif. Missmodig klagan 
gick aldrig öfver hans läppar, om ock i det enskilda han i 
harmen någon gång ej sparat på bitter sanning. Men foster- 
landet stod honom nu som förr öfver allt annat, och han 
gjorde sin pligt lika fullt i dessa onådens dagar som fordom, 
när Sverige lydde hans vink och han i den europeiska poli- 
tikens vågskål lade tyngden af sitt ord. Samvetets erkän- 



AXEL OXENSTJERNA. 39 

nande och en varm gudsfruktan höjde honom vida öfver 
denna världens fåfänga gunst. 

Och märkligt nog, när farans stund hotade, då såg man 
sig åter om efter den gamle kansleren^^ och han vägrade ej 
att lemna sin hjälp och gaf sitt råd klart och lugnt, som i 
forna tider. De bägge arméförslagen af 1649 och 165 1, som 
bland hans handlingar förvaras, visa, huru litet man i verk- 
ligt kinkiga ögonblick kunde berga sig honom förutan och 
huru han ännu på sin ålders dagar var samme insigtsfuUe 
och kloke man, som fyrtio år tidigare. 

Ett intressant kapitel i Axel Oxenstjernas historia vore 
det, som skildrade hans ekonomiska och finansiela politik 
och gjorde rättvisa åt de riktiga, öfver hans samtids åskåd- 
ning upphöjda idéer på detta område, hvilka af ett långt lifs 
rika erfarenhet utvecklat sig i hans sinne. Men vi ega här 
ej ens rum för att antyda dem. Han såg i detta afseende 
vida djupare och riktigare än sin kunglige herre, och han 
borde göra det, emedan han dels trädde i vida starkare be- 
röring än konungen med frågor af dylik art, dels om dem 
måste skaffa sig och äfven förvärfvade en grundligare insigt. 
De ständiga krigen gjorde det för Gustaf Adolf nödvändigt 
att, efter Oxenstjernas eget uttryck, taga där det fans och 
i^ggä där det tarfvades, och han tyckes för öfrigt hafva delat 
sin samtids åsigt, att staten kunde både bäst bedöma och 
efter sitt behag reglera det ekonomiska lifvets gestaltning. 
Axel Oxenstjerna åter hade lärt, att ekonomiska lagar funnos, 
starkare än all kunglig maktfullkomlighet. Hans uppfattning 
kan ej bättre sammanfattas än i det karakteristiska, korta 
och afgörande omdöme om kopparmyntet, som han öppet 
framlade i ett bref till konungen, nämligen att »det må fuller 
lidas och tigas propter edictum principis, men att detta ej 
förändrar opinionem hominum et communem sensum». Han 
var långt före sin tid i det afseendet, att han kände, att fri- 
heten är all ekonomisk rörelses lifsluft och att den förutan 
blir växtligheten konstlad och osund till sitt väsen. 

Icke mindre riktigt, men kanske ännu svårare vore, att 
vinna ett klart begrepp, om hvilken ställning han intog till 
Sveriges inre politiska utveckling. Genom födseln tillhörde 
han den aristokratiska samhällsklass, som genom Gustaf Adolfs 



40 CLAES ANNERSTEDT. 



och hans egen storslagna verksamhet och det däraf nödvän* 
digggjorda gynnandet af ett stånd, hvilket företrädesvis upp* 
bar den nya statstjänsten och representerade den kt4giska 
storheten, uppstigit till en ställning i staten, som hotade att 
blifva farlig både för regentens makt och de lägre ståndens 
frihet Att rikskansleren aldrig satt sitt stånds intressen 
framför fäderneslandets kraf, där de senare varit honom klara^ 
därpå har han så i handling som ord gifvit talrika bevis. 
Med kraft inskärpte han hos sina rådsbröder, att det allmänna 
bästa vore deras högsta lag och bästa privilegium. Att likaså 
kronans myndighet, som han själf under ett långt lif med 
kraft häfdat, var honom helig, är visst, likasom att han ärligt 
aktat de andra ståndens rätt och frihet, där han funnit dem 
grundade på skäl och lag. Men äfven adeln hade sin histo- 
riska rätt, och den hade med ovedersägliga förtjänster för- 
värfvat den företrädesställning, som den efter de stora krigen 
intog. För så vidt denna icke trädde statens kraf för nära, har 
han utan tvifvel ansett den naturlig och berättigad just ge- 
nom den historiska grundval, hvarpä den hvilade. Han 
kände sig själf som den främste medlemmen af denna mäk- 
tiga, på verkliga förtjänster rika adel, som vuxit med Sveriges 
rike. Om han, som i så mycket annat höjde sig öfver sin tid.^ 
i detta afseende allt för mycket varit barn af densamma, är 
detta ett mänskligt och förlåtligt fel, som väger ringa, jäm- 
fördt med hans oändliga förtjänster i öfrigt Och han var 
alltid en aristokrat i ordets ädlaste mening, som bakom rättig- 
heter såg och fasthöU däremot svarande skyldigheter. 

Men att han icke kunnat skönja klart de faror för poli- 
tisk ofrihet, som genom det nya samhällsskicket hotade de 
lägre stånden, och för en förlorad inre jämvigt, som hotade 
staten i dess helhet, det synes visst och är att beklaga. Men 
lika visst är ock, att detta aldrig ett ögonblick berott därpå^ 
att han svigtat i sin stora grundsats: Salus reipublicae summa 
lex esto. Man behöfver därför ej så strängt förebrå honom^ 
att konflikten vid 1650 års riksdag fann honom på adelns 
sida. Med den uppfattning, han egde af adelns välförvärfda 
rätt, var detta icke underligt, så mycket mindre som striden 
äfven gälde andra vidtutseende frågor och oppositionens 
våldsamma tendenser tämligen ohöljdt trädde 1 dagen, visser- 



AXEL OXENSTIERNA. 4! 



ligen skjutande statens väi framför sig, men lika mycket i 
djupet syftande att befordra enskilda intressen. Men för hot 
har rikskansleren aldrig ryggat^ och på lagens grund ville 
han stå. Hans fel var, att han icke såg, att det stora 
spörsmålet var, huruvida historisk rätt och samhällets rätt 
läto sig längre förena. Döme honom den, som först dömt 
sig själf. 

Man bör dock ej häller i fråga om hans förhållande till 
den inre politiska utvecklingen någonsin förgäta, att ej minst 
genom hans arbete det nya statsskick uppbygdes, som gjorde 
riksdagen till ett fast och lefvande organ i statskroppen. 

I motsats till så många andra statsmän, som likgiltigt 
offrat massornas lif och egendom for stora planer, har Axel 
Oxenstjerna djupt känt de offer, svenska folket år efter år 
bragte i kampen för själfständighet och storhet. Han har 
fordrat dem, ofta nästan med tvång framdrifvit dem, därför 
att de voro nödvändiga, men han har ständigt haft lefvande 
för sig, på hvilket ansvar han bar. Han kunde väl ock al- 
drig förgäta sin herres ord, att svenska folket egde rätt att 
veta, hvart dess svett och blod tagit vägen. Vi kunna ej 
neka oss nöjet att här återgifva de ord, hvari Oxenstjerna 
ger luft åt sin medkänsla för den svenske soldatens genom 
försumliga anordningar vållade lidanden : »Så spilla vi såmången 
ärlig man af vår nation uti våra krig till lands och vatten af 
hunger och köld, att den det hafver sett och måst bivista 
kan icke annat än af ett kristeligt medlidande slå händerna 
däröfver tillhopa, att den, som skrifves emot sin vilja ut och 
blifver för alla andra utkester till att (akta och mista lif och 
lem, icke äfven som en officer af ambition eller till att ever- 
tuera sig och söka sin lycka, utan för det han måste gå 
med, kan, där han fiendens svärd undviker och ofta hafver 
lycka med ära och reputation att vara en öfvervinnare, lik- 
väl kort därefter måste dö af hunger och köld. Vid hvilket 
hvad för ett besvär är således att kommendera och sig lika- 
som helvetet förtjäna, kan hvar ärlig man väl besinna.» 

Det bchöfver icke påpekas, hvilken framstående plats 
inom vår historiska litteratur Axel Oxenstjernas skrifter måste 
intaga. Det säger sig själft, då de utgått från en man, som 
stått i den svenska statens medelpunkt under tidehvarfvet af 



43 CLAES ANNERSTEDT, 



dess äroluUaste^ aoi också ej största kraftansträngning. Men 
äfven som rent litterär produkt betraktadie ega <Je mindre 
vanliga förtjänster, ehuru det rent praktiska ändamålet och 
nödvändigheten af snabb expedition vid de flestas författande 
s^mt ett författarskap^ som sällan njutit hvilans lugn, utan 
arbetat midt upp i tusende pressande bestyr, kunde synas 
vara föga egnade att medgifva den omvårdnad om formen, 
som man gärna hos litterära minnesmärken fordrar. Man 
förvånar sig därför icke öfver, att i de officiela relationerna 
eller afgifna betänkandena finna satsbyggnaden något tung, 
så mycket mindre, som inflytelsen af det tyska kurial- 
språket och tidens vetenskapligt-diplomatiska tungomål, la- 
tinet, äfven annorstädes tryckte på modersmålet och här hade 
ett friare spelrum med det ännu i utbildning varande nyare 
svenska skriftspråket. Kanslerens språk står dock alltid i 
formens klarhet och satsernas kraft vida öfver språket i de 
flesta af samtidens statsskrifter. Och tankarnas fullhet, skärpan 
i uppfattning och omdömets djup förläna dem en egendomlig 
styrka, till hvilken en viss godlynt humor stundom lägger 
en kryddande tillsats ur en rik erfarenhet af världen, I bref- 
växlingen, där han rör sig med större frihet, blifver stilen 
naturligen ledigare. Hans egen personlighet träder starkare 
fram, och tankarna hvälfva sig med en omedelbarhet och 
kraft, som fängsla läsaren. Han öfverträflfades visserligen af 
sin genialiske konung, men i vår tanke också endast af ho- 
nom. Dennes storartade personlighet och tidehvarfvets mäk- 
tiga rörelser hade visserligen fostrat en rad af män, som 
kunde föra både pennan och ordet. Men om ock en Skytte 
kunde som talare göra Oxenstjerna rangen stridig i det ut- 
arbetade talets formfulländning, eller en Adler Salvius i po- 
litiska relationers kvicka teckningar och fina udd, så är det 
dock ingen, hos hvilken de olika egenskaperna så förena sig 
till ett helt, som hos kansleren. Ingen hinner upp till honom 
därför att han besjälas af Gustaf Adolfs anda. 

Med hvilken kraft han klädde sina tankar i ett på samma 
gång enkelt och storslaget språk, därom vittna talrika bref, 
äfvensom några af hans påbegynta, men afbrutna historiska 
skrifter. I det fragmentariska utkastet till Gustaf Adolfs 
lefverne, ser man hvilken häfdatecknare han kunnat blifva. 



AXBL OXENSTJBRMA. 45 



Hvilken har ej med beundran läst den korta teckningen af 
dennes uppfostran och särskildt de kärnfulla inledningsorden: 
»Därefter vardt han satt till täre- och hofmästare, oeb som 
herr fadern var en allvarsam regent och stridbar herre odi 
fru modern af lekamen däjelig och väl uppvuxen, så ock af 
mod och sinne hög och ädel, alltså vardt han ock strängt 
uppfödd och till intet annat än arbete, dygd och mandom 
hållen.» 

Som prof på hans förmåga att med statsmannens blick 
uppfatta och lefvande skildra en politisk situation, önska vi 
anföra följande ord ur hans beskrifning pä sitt besök vid 
Kursachsiska hofvet strax efter Gustaf Adolfs död: >I det 
hofvet är ingen resolution och ej häller någon flit . . . De veta 
sig alls intet att skicka i sådan farlig tid som nu är, ärevid 
goda dagar vane och släppa snarast sagdt både händer och 
fötter och göra sig fåfäng hopp, menandes sig således kunna 
olyckan undgå. Långa orationer och dubitandi rationes fela 
dem intet med många ceremonier, men något reelt hafver jag 
där hvarken sett eller hört, och när man realiter vill tractera, 
hålles en före att handla imperiose.» 

Med ej mindre lätthet rörde han sig i det gamla romar- 
språkets klassiska drägt, såsom vi vilja visa med ett utdrag 
ur hans skildring af tilldragelserna vid Sigismunds kröning. 
Det är follkomligt i Taciti anda och stil han med följande 
ord tecknar den spända situationen vid kröningsriksdagen i 
Upsala 1594: »Aderat legatus pontiAcis Romani, Franciscus 
de Mala Spina, comes itineris, praeses consiliorum et con- 
sultor pravus, stipatus et adjutus Jesuitarum et quorundam 
apostatarum subsidio et caterva. Nihil usquam sinceri et 
antiqui moris; arte et astu cuncta agebantur; necdeforevim 
haud occulebatur; tristis ubique apud bonos etpatriae amantes 
facies; simpliciores non temperabant ejulatibus et aliquando 
stimulante ira in indignationem effervescebant; prudentiores 
futurorum providi venturas calamitates augurabantur et spe 
metuque praecipiebant . . .» 

Utrymmet medgifver oss icke att fortsätta längre. Vi 
hafva endast till sist ett ord att nämna om själfva publika- 
tionen. Ämnad att omfatta Axel Oxenstjernas såväl skrifter 
som brefväxling, blifver den det vigtigaste bidrag till tide- 



44 CLAES ANN£RSTEDT. 



hvarfvets historia, som hittills sett dagen, af utomordentlig 
betydelse för Sveriges historia, af föga mindre vigt för 
Europas. Med allt skäl har arbetet, på grund af materialets 
rikedom, redan från början fördelats i två olika serier, hvaraf 
den ena skall innefatta hans egna skrifter och från honom 
utgångna bref, den andra de skrifvelser han mottagit. Af 
den förra har bibliotekarien C. G. Styffe utgifvit första 
bandet» innehållande rikskanslerens historiska och politiska 
skrifter; af den senare serien har doktor P. Sondén ombe- 
sörjt första bandet, hvari konung Gustaf II Adolfs bref och 
instruktioner inrymts. Arbetet är mönstergilt, och man kan 
ej annat vänta, då såväl arbetets plan uppgjorts af, som led- 
ningen af dess utförande anförtrotts åt den man, som känner 
de svenska häfdernas skatter bättre än någon nu lefvande, 
nämligen bibliotekarien Styffe. Han har omsider fått bringa 
det minne han så djupt vördar och beundrar en hyllning, 
som är sitt stora föremål värdig. Oss återstår endast att 
uttala vår djupa tacksamhet och därtill lägga den varma 
önskan, att det må förunnas honom att föra verket vidare 
framåt. I sin ålders höst har han gifvit sitt fosterland den 
rikaste gåfva i det återupplifvade minnet af en af dess största 
söner. Hans icke minsta belöning torde vara medvetandet 
af att sålunda hafva verkat för det, som den store rikskan- 
sleren själf satte som mål för svensk ungdoms uppfostran, 
att »dess sinne tidigt måtte vinna den lyftning, som det vissa 
hoppet om stora gärningar gifver». 



Claes Annerstcdt, 



I Toledo. 

Ett iafiboksfrafnent. 

Det var i Madrid på vårsidan 1886. Jag stod vid en 
knut nere på Puerta del Sol, i lä för strömmen af promene* 
rande, och höll just på att tillhandla mig en bukett doftande 
violer af ett litet svartögdt pyre, som hade en hel korg full, 
då jag i det stojande träsket på trottoaren bakom mig hörde 
en välkänd röst: 

^Holä^ amigoh *. 

>Nej se, Don Pedro! Det (agnar mig obeskrifligt att se 
er ute igen! Och solitarian?)» 

fBorta, gudskelof, och måtte den aldrig mer komma till- 
baka», svarade min vän med en liten uttrycksfull ed. Han 
hade haft en solitaria i kroppen, stackars karl, och medan 
vi trängde oss fram genom vimlet af caballeros och skri- 
kande tidningskolportörer, trakterade han mig med en minu- 
tiös redogörelse för hela förloppet af odjurets fördrifvande. 

»Men nu reser JÄg till Toledo under påskveckan för att 
rekreera mig, och ni följer med!» 

»Till Toledo? Ni säger verkligen något . . .» 

»Ja visst, hombre! Först om halfannan timme går omni- 
busen härifrån till stationen, och ni har ju ingenting annat 
att göra.» 

Nej, det måste då medgifvas. Och så kommo vi öfverens 
om att träffas halfannan timme efteråt vid omnibuskontoret. 

Under det jag skyndade mig hem för att omgjorda mina 
länder, tänkte jag på, hur kuriöst det kan gå till här i världen 
ibland. Hvem skulle väl ha sagt mig några månader förut^ 
att en binnikemask, som tagit logi hos en spansk professor, 
om hvilkens blotta tillvaro jag då icke ens hade en aning, 
skulle komma mig att resa till Toledo! 



46 ÅKE w:SON MUNTHE. 



Nu var Don Pedro en af mina intimare spanska vänner, 
en lärd professor som sagdt, andalusier till härkomst och 
spansk-spansk till sinnelag, som alltifrån vår första bekant- 
skap visat mig stor välvilja. Jag hade till och med varit 
inbjuden i hans familj, någonting som i allmänhet ganska 
sällan vederfares främlingar i Spanien. Där blef jag emeller- 
tid — han var ungkarl, Don Pedro, och bodde tillsammans 
med sin mor, en liten bigott och välvillig gumma, och en 
syster af obestämd ålder -*- från böljan mottagen på det allra 
vänligaste. Jag glömmer aldrig, när jag var där på min 
första frukost och just skulle hugga in på en väldig portion 
trädgårdssnäckor med ris och tomater, som gumman med 
frikostig hand lagt för mig, huru jag plötsligt fick en häftig 
dunk i ryggen och kände någonting mjukt, som kittlade 
mig i nacken. Jag visste ej rätt hvad jag skulle tänka, då 
en Ijudelig jamning alldeles ini örat gjorde klart för mig, att 
det var den stora hvita katten, som hoppat ned på min rygg 
från skåpet bakom, där jag sett honom ligga, när vi gingo 
till bords. 

»Schas, kisse i Det är en främmande herre, den här, och 
inte Pedro >, sade den gamla seftoran till katten, och vän- 
dande sig till mig: »Ser ni, han brukar alltid sitta på Pedros 
rygg, när vi äta, och ni får inte ta illa upp.> 

:»För all dek, sade jag, »han far så gärna sitta på min 
också. Miss, miss!» 

»Bara bevis på förtroende», skrattade don Pedro. »Han 
betraktar er som en gammal vän, förstår ni, och vill, att ni 
ska känna er riktigt hemmastadd.» 

Och katten satt kvar på mina axlar, tills vi tände ha- 
vannan vid kaffet. 



Vägen från Madrid till La Imperial Toledo är just icke 
synnerligen vacker, åtminstone närmare hufvudstaden. Allting 
är slätt och kalt som åt alla sidor däromkring. Ett par mil 
från Toledo ramlade vi förbi den lilla byn Esquivias, der 
Cervantes för trehundra år se'n knöt hymens band med sin 
Galatea — en klunga hopgyttrade, gråa kåkar i regnduskigt 
halfmörker. 



I TOLEDO. 47 



Alldeles mörkt var det, när vi anlände till vår bestäm- 
melseort, och regnet skvalade. Sådan otur! Jag hade just 
särskildt beredt mig på det första intrycket af den gamla 
kejsarstaden — stationen ligger en bit utanför, på andra sidan 
floden — men nu stufvades vi in i postens vagn tillsammans 
med brefsäckarna och expeditören, som Don Pedro kände, 
allt under en hermetiskt tillsluten vaxdukskur, kolmörk och 
kvaf. Och under det regndropparna smattrade hårdt som 
hagel mot vaxduken, kunde jag blott ana, hur vi foro högt 
öfver brusande Tajo på den gamla Alcåntara-bron och upp 
genom den berömda Puerta del Sol. Men när vi kommo in 
på de trånga, vinkliga gatorna, kände jag, att vi voro i To- 
ledo: så smala voro somliga, att vagnen på en gång skrapade 
mot båda husraderna, och så sneda, att den utan tvifvel skulle 
ha vält, om det icke varit för trångt. 

Ånddigen fingo vi då, tack vare Don Pedros dialektik 
och efter en timmes intensivt gräl med värdshusvärden, som 
helt öppet förklarade, att han ämnade pungslå resande nu 
under påskveckan, för något så när antagligt pris ett litet 
rum med ett glugglikt fönster åt en alnsbred gränd och ett 
fyrkantigt hål nedtill i dörren — för kattens bekvämlighet, 
upplyste Don Pedro, och jag kom ihåg, att jag sett ett lika- 
dant i hans egen tamburdörr i Madrid — och så kunde vi 
omsider i lugn få en kopp te med anisett på kaféet strax 
intill, där luften var hvitgrå af cigarrettrök och full af rass- 
lande slammer från dominobrickorna mot de tätt besatta 
marmorborden rundt omkring. 

Kaféet vette ut åt Zocodover-platsen, som låg där som 
en svart jättebrunn i den regniga natten, och fast det allt- 
jämt öste ned, kunde vi torrskodda taga en promenad under 
arkadema kring det gamla minnesrika torget, där riddare brutit 
lansar och kättare stekts. Men det var fuktigt därute i alla 
fall, och den lilla vinkrogen i hörnet, som genom sin vid- 
öppna dörr kastade en stor knippa gult ljus tvärs öfver pelar- 
gången och långt ut bland skuggorna på torget, såg mer och 
mer inbjudande ut, för hvar gång vi gingo där förbi, tills vi 
omsider befunno oss sittande därinne på hvar sin sida om 
ett blankskuradt träbord med en kruka mustigt rödt vin, 
som smakade läder, emellan oss, och utsigt åt det svarta. 



48 ÅKE W:SON MUNTHE. 



regniga Zoco. Värden, som icke säg synnerligen belåten ut 
med vårt sena besök, tog emellertid sitt parti och snarkade 
snart öfver disken med en halfrökt cigarett i mungipan. 
Men min lärde vän fortfor att berätta historier ur Toledos 
minnesrika häfder, gamla underliga historier från längese'n 
svunna tider, om Hercules och don Rodrigo, om morer och 
kristna, om hjältedåd och underverk . . . 



Det föreföll mig, som om jag icke sofvit mer än en 
kvart på sin höjd, då jag yrvaken for upp vid att en lång, 
mager gestalt i svart skägg och hvit talar ruskade mig i 
armen. Han såg ut som en sannskyldig mor, min vän pro- 
fessorn, i denna lätta morgondrägt, hvarunder de bara, bruna 
benen stucko fram. Jag gnuggade mig i ögonen och för- 
sökte se på klockan. 

»Men — hon är ju bara fem!» 

y^Pués clarol Tror ni, att man får sofva bort tiden, när 
man är i Toledo? Ea — solen går upp i det samma och 
vädret är förträffligt.» 

Jag gjorde ännu ett svagt försök till opposition, men 
han hade ett fruktansvärdt munläder. Don Pedro, och snart 
var jag spritt vaken. Vi klädde oss och gingo ut. Port- 
vakten glodde på oss ur stora, sömniga ögon, och där ute 
på Zoco var det lika ödsligt som natten förut. Men nu var 
det dager! 

Toledo är måhända den allra intressantaste af Spa- 
niens många intressanta städer. Dess historia förlorar sig i 
den gråaste forntid, och redan vid tiden för den romerska 
eröfringen, tvåtusen år tillbaka, var den en vigtig plats: 'urbs 
parva, sed loco munita', det är uttydt, 'en liten stad, men 
strategiskt stark', säger Livius. Allt sedan dess har Toledo 
under långa sekler spelat en hufvudroll i den spanska hi- 
storiens våldsamma drama. Här bildade alltid invasionernas 
floder fruktansvärda hvirflar, och alltid genljödo härskrien 
från striderna mellan raser, religioner och maktlystna rivaler 
med fördubblad styrka mot dessa urgamla murar, som ner- 
brutits, återuppbygts och sköljts med blod af iberer, romare. 



I TOLEDO. 49 



goter, araber och spanjorer. Tre historiska dynastier gjorde 
Toledo till sätet för sitt välde, och efter hvartannat blef det 
så tre mäktiga rikens stolta hufvudstad. 

Men från den stund, då kejsar Karl V i ett anfall af 
lefnadsled spleen drog sig tillbaka till det dittills obetydliga 
Madrid där uppe i den trista ödemarken vid den vattenfattiga 
Manzanares, förlorade kejsarstaden vid Tajo hastigt sin glans. 
Det var en tid, då den räknade invånare i hundratusental; 
nu innesluter den knappast tjugutusen småstadssjälar, hvilka 
torde få en tillräcklig spis i de sextio kyrkor, som återstå 
af de etthundra och élfva, som en gång funnits. 

Det folktomma Toledo ger nu nästan intrycket af en 
enda kolossal ruin. Men hvilken ruin! Det är den hand- 
gripliga historien om hvarje tidsålder af dess mångsekellånga 
tillvaro, om hvarje folk, som lefvat där. Vid sidan af lem- 
ningar af romersk byggnadskonst stå sådana af byzantinskt 
tycke, och bland präktiga men vanskötta minnesmärken af 
arabisk konst från olika skeden resa sig sköna monumenter 
af gotikens skilda arter och den ädlaste renässans, under det 
här och där churriguereskens snirklar titta fram. Men i det 
stora hela är det dock araberna, som gifvit den allmänna 
prägeln åt den gamla underliga staden med dess trånga, 
krokiga, backiga gator, inpressade mellan dystra, gråa hus, 
bakom hvilkas väldiga med stilfulla järnnaglar beslagna portar, 
när de någon gång liksom af misstag öppnas, man kanske 
skymtar en nätt, arkadom gifven, med växter prydd gärd på 
österländskt vis — eller någonting, som en gång varit en 
sådan, ty stundom ser man genom gapande springor på 
murkna portar, som aldrig öppnas, blott trista grushögar och 
förödelsens styggelse. 

Staden är bygd på en höjd, bildad af flera mindre 
sammangyttrade kullar och åt söder i en halfcirkelformig 
båge tätt kringspänd af Tajo, som brusar fram djupt nere i 
en klyfta mellan branta klippstränder. Åt flodsidan behöfdes 
därför inga befästningar; men åt landsidan, mot den gröna, 
fruktbara slätten löper en bruten halfkrets af gamla krene- 
lerade murar med torn och starka portar, som stöder sig 
på ändarna af flodbågen, just där två djärfva stenbroar spänna 
öfver klyftan och förena staden med motsatta stranden af Tajo. 

Ny Sv. Tidskr. io:e arg, 4 



50 ÅKE W.SON MUNTHE. 

På vår tidiga promenad den där morgonen föreslog Don 
Pedro att göra ett orienterande slag rundt kring staden och 
först följa den åt floden vettande sidan från Alcåntara-bron 
till Sankt Martins bro, de båda, jag nyss antydde. Men dess- 
förinnan måste vi se Puerta del Sol, som låg nästan i vägen,, 
en väldig, utomordentligt stilfull arabisk stadsport i granit 
och tegel med dubbla hästskobågar och tinnkrönt krans. 
Don Pedro pekade på en liten marmorplatta, med ett par 
groft uthuggna figurer, som satt infattad strax ofvanför den 
yttre bågen. 

»Det är två människobarn, de där», sade han. »Men 
hvad tror ni det är för en rund liten tingest, som sitter där 
öfver deras hufvuden?» 

»Vore det Adam och Eva, skulle jag gissa på äpplet.» 

^)Ca! Det är ett stycke lokalhistoria — här skall ni fa 
höra. En gång, när kung Ferdinand den tredje uppehöll sig 
i Toledo och, som han hade för sed, mottog sina under- 
såtar i öppen audiens där uppe på Zoco för att i egen 
person skipa lagen dem emellan, hände det sig, att en uHg 
adelsdam, vacker som morgonstjärnan, trängde sig fram bland 
folket och begärde rättvisa af landsfadern. 'J^g är förförd, 
herre — talade hon. — Han lofvade mig äktenskap, han svor 
dyra eder, och jag fordrar, att han tvingas att infria sitt 
löfte!* 'Nämn mig hans namn, seftora — säger kungen — 
och rättvisa skall vid Sankt Jakob vederfaras er!' 'Det är 
han, som står där vid er högra sida, herre!' Don Fernando 
vände sig om — det var hans egen högt betrodde alcalde, 
den mäktige ståthållaren i Toledo. I samma ögonblick arm- 
bågade sig en flicka af folket fram ur den täta, nyfikna 
massan och föll ned för kungens fötter. 'Herre — snyftade 
hon — jag är blott en fattig flicka, men er rättvisa är stor! 
Äfven jag är förförd, äfven mig har man bedragit med falska 
löften, äfven mig är man skyldig upprättelse!' 'Vid den he- 
ligajungfrun, den skall du också få! — ropade Don Fernando. 
— Säg mig hans namn, flicka!' 'Det är han där vid er sida, 
herre!' — Samma dag föll den stolte alcaldens hufvud för 
bilan. Det sattes upp på Puerta del Sol, och på det ställe, 
där det hängt, lät man sedan infatta den lilla marmorplattan^ 
ni såg: de två människofigurerna äro de båda förförda 



I TOLEDO. 51 



flickorna, och 'äpplet' är ståthållarens hufvud. Så berättar 
åtminstone traditionen historien, och den är god. Men i 
Toledos tideböcker finner man annars ingenting nämndt om 
hela händelsen, och där anmärkes blott, att 'i nådens år 
1223 kom Don Fernando till Toledo och hängde många 
människor och kokte många i kittlar'.» 

Jag ville icke göra Don Pedro ursinnig med att fråga, 
om dessa famösa kittlar, som kung Ferdinand ständigt lär 
ha fört med sig på sina resor, på något sätt kunna ha in- 
verkat på hans upptagande i helgonens krets, ty helgon är 
han och går och gäller under namnet San Fernando. 

Emellertid hade vi hunnit fram ett godt stycke på vår 
intressanta promenad längs den ät den romantiskt vilda flod- 
klyftan vettande sidan af Toledo. Men det var icke lätt att 
praktisera sig fram här, ty höjden stupar delvis brant ned 
mot Tajo utan egentlig väg, och min vän professorn, som 
ännu var knäsvag efter sin åkomma, fann det lämpligast att 
mest gå pä alla fyra. Förgäfves föreslog jag, att vi skulle 
lemna flodsidan. Ca! Han hade gått den vägen hundra- 
tusen gånger (en andalusier håller inte så noga på några 
nollor mer eller mindre) och kunde göra det hundratusen 
till, om så vore. Ändtligen, när han på ett ställe förlorat 
fotfästet och helt säkert skulle rullat utför, om jag ej i gref- 
vens tid fått fatt i hans vida spanska kappa, gaf han med 
sig under en sublim förbannelse öfver alla världens solitarier. 

Vi ändrade sålunda kurs och kommo snart in på det 
gamla judekvarterets förfallna gator, där vi stannade vid den 
berömda Santa Maria la Blanca, som en gång i tiden varit 
synagoga. Den är en liten pärla af arabisk konst, uppförd 
i början af iioo-talet till nämnda ändamål, med fem skepp, 
hvilande på åttkantiga, af fint arbetade stuckkapitäler krönta 
pelare och skilda af eleganta hästskobågar, som uppbära de 
af rika arabesker och öfverst med rader af små arabiska 
dubbelkolonner och stalaktitbågar sirade mellanväggarna, 
allting hvitt, hvitt, som vore det mejsladt i krita. 

De spanska judarnes historia är ett af de mörka bladen 
i Spaniens häfder, så mörkt, att Don Pedro i sin finkänsliga 
patriotism icke alls ville röra därvid och därför icke häller 
berättade någonting om den gamla synagogan — en sär- 



52 ÅKE w:SON MUNTHE. 



skild anledning för mig att sedan själf taga något närmare 
reda därpå. Under i30C)-talet hade judeförföljelserna i Spa- 
nien (och icke blott där) urartat till verkligt raseri, och hi- 
storien förtäljer om det ena ursinniga folkupploppet efter 
det andra under slagtande och plundring mot Israels för- 
aktade barn. Det var vid denna tid, som dominikaner- 
munken, sedermera helgonet, Vicente Ferrer, for omkring i 
landet och med glödande vältalighet predikade ve och för- 
bannelse öfver gudamördarnes slägte. En kväll år 1405 upp- 
trädde han i kyrkan Santiago del Arrabal i Toledo med 
den påföljd, att hela skaran af åhörare med munken i spetsen 
som en lössläppt lavin störtade öfver det i andra ändan af 
staden belägna judekvarteret, bröto in med våld i synagogan, 
vräkte ut de värnlösa och planterade där inne symbolen för 
kärlekens religion. Till minne af denna kristna storbragd 
har man sedan i kyrkan Santiago, i samma predikstol, där 
han talade, uppsatt ett måladt träbeläte i kroppsstorlek af 
helgonet. Jag ser honom ännu för mig, San Vicente, där 
han står i oratorisk attityd med högt lyftadt krucifix — 
ora pro nobis peccatoribus! 

Gumman, som släppt in oss i det gamla templet — det 
användes sedan lång tid icke mer till kyrka, utan är för- 
klaradt för nationalmonument, efter att i slutet af förra år- 
hundradet hafva varit kasern och långt in på detta militär- 
magasin — , satt och mjölkade en välfödd get i den gröna 
täppan utanför, och vi passade på tillfället att bryta fastan 
med hvar sin mugg skummande varm getmjölk. 

^Pués, senor», sade Don Pedro och torkade mjölkfradgan 
ur sitt svarta skägg, »nu ha vi San Juan de los Reyes strax 
här intill. Det är någonting alldeles magnifikt — han slog 
undan kappan för att göra den stora gest med båda armarna, 
hvarmed han ofelbart beledsagade detta ord — , magnificoy och 
det fast de fördömda frantjuterna farit fram som vilddjur där. 
Och dessa barbarer, si senor^ barbarer, de anse sig vara 
den mest civiliserade nation i världen! Parece mentira^, ehh 

Och så följde en litania af utvaldt ovett öfver frans- 
männen, som Don Pedro aldrig försummade något tillfälle 



* Det ser ut som en osanning. 



1 TOLEDO. 53 



att nedgöra. Dem hatade han lika mycket, som han för» 
aktade portugiserna. 

San Juan de los Reyes, förr ett präktigt franciskan- 
kloster, är nu blott en stilla församlingskyrka. Byggnaden, 
som uppfördes af Ferdinand och Isabella {ios reyes catolicos^ 
de katolska regenterna — däraf namnet) till evärdeligt minne 
af segern vid Toro, är ett bland de skönaste monument, som 
finnas af den yngre s. k. flamboyanta gotiken, och jag måste 
ge min entusiastiske vän rätt i, att endast den råaste vanda- 
lism kan så handskas med den utsöktaste pärla af konst, 
som Napoleons horder här gjort. Själfva klosterafdelningen 
brändes och nedbröts nästan fullständigt, och blott den här- 
liga högspända kyrkan blef jämförelsevis skonad, emedan 
den användes till stall. Den jämmerligt tilltygade korsgången 
(som vanligt kvadratisk och omslutande en liten lummig, 
igenvuxen trädgård) måste hafva varit och är ännu i sitt 
stympade skick underbart skön med sina fina fogsirade kors- 
hvalf och sina smäckra, af det rikaste löfverk, statyer och tusen 
små ornamentala kapriser betäckta pelare och spetsbågar, 
mellan hvilka trädgårdens otuktade grönska strömmar in 
genom karmamas mejslade nätverk af götiska rosetter och 
småbågar. Ytterväggarna af kyrkan ha fått en egendomlig 
dekoration: tunga järnkedjor hänga där uppe rundt omkring 
i rostiga girlander. De släpades en gång af kristna fångar 
i det moriska Granada, och när befrielsens timme slog vid 
stadens eröfring af 'los reyes\ upphängdes de här till from 
åminnelse. 

San Juan de los Reyes ligger i utkanten af staden strax 
ofvan strandbranten på höjden, som åt vester sjunker ned 
mot slätten i ojämna, backiga afsatser, där ena ändan af den 
gamla stadsmuren, hälft grusad men ännu med bergfast 
kärna, slingrar sig fram till floden. Vi gingo nedåt ett stycke 
mot murarna. 

»Där har ni nu Sankt Martins bro, dit vi egentligen skulle 
ha kommit utefter floden», sade professorn, »och olivdungarna 
uppåt bergen tvärsöfver på andra stranden äro toledanernas 
besjungna Cigarrales. Och där», tillade han. i det han vände 
sig hälft om och pekade åt vester, nedåt den vida gröna 
slätten med blånande höjder vid horisonten, där Tajo, som 



54 ÄKE w:SON MUNTHE. 



brusar så oroligt i klyftan vid staden, flyter fram bred och 
lugn mellan lummiga stränder, — »de där byggnaderna långt 
där borta vid floden är den toledanska vapenfabriken, där ni 
får klingor så elastiska, att ni kan rulla ihop dem som en 
urfjäder och lägga dem i en ask!» 

»Men har ni hört historien om Sankt Martins bro?» fort- 
satte han och vände sig åter mot den gamla bron, som med 
fem väldiga bågar mellan de branta stränderna skarpt af- 
tecknade sig i morgonsolen med en höjd af väl sina sexti 
fot öfver flodens yta. »Det är en historia, som kunde bli 
ett skådespel. När Don Enrique de Trastamara, den där 
orolige bastarden, på 1350-talet belägrade Toledo, lät han 
en vacker dag, för att göra slut på stadsbornas täta utfall, 
hugga ned alla träden i Los Cigarrales och med eld spränga 
den dåvarande Sankt Martins bro. Sedan låg den raserad 
under många år. Icke för att man icke försökte få den åter- 
uppbygd; men det var icke någon lätt sak, och den ene 
arkitekten efter den andre misslyckades i att konstruera den 
väldiga midtelbågen, ty floden, som då var mycket mer 
vattenrik och strid än nu, ryckte ned den gång på gång, 
när stöttor och ställningar skulle tagas bort. Se blott hvilken 
kolossal spännvidd den har, och ni kan lätt föreställa er, att 
det var ett svårt stycke arbete! Så kom det en dag en 
ung, främmande arkitekt till ärkebiskopen af Toledo, den 
berömde Don Pedro Tenorio, och erbjöd sig att utföra bro- 
byggnaden. Ingen kände honom, ingen hade hört talas om 
honom, och det var därför icke underligt, att ärkebiskopen 
vägrade att anförtro det vigtiga arbetet åt en dylik tvetydig 
mästare, utan rykte, utan diplomer, utan garantier. Men 
den främmande arkitekten lät sig icke afskräckas; och då han 
slutligen förklarade sig villig att själf stå öfver slutstenen 
af midtelbågen, när bron skulle afprofvas och stöden tagas 
bort, och sålunda med sitt lif ansvara för arbetet, gick man 
in på hans anbud. 

Ett år förflöt. Bron stod färdigbygd. Smäckrare än 
någonsin spände midtelbågen, ännu understödd af väldigt 
timmerverk, sin djärfva kurva högt öfver floden. Segerviss 
kom byggmästaren till ärkebiskopen med det budskapet, att 
nu intet annat återstod än att aflägsna stöttorna och före- 



I TOLEDO. 55 



taga profvet. Men i sista stunden, dagen innan den, då af- 
profningen högtidligen skulle försiggå, upptäckte arkitekten 
ett ödesdigert fel i sina beräkningar. Midtelbågen skulle 
icke bestå profvet, ofelbart skulle den störta ned i floden 
och han med den. Han var för stolt för att erkänna sitt 
misstag. Skänkte man honom också lifvet, skulle man i alla 
händelser uppdraga ombyggnaden åt en annan. Hällre ville 
han dö än underkasta sig en sådan skam! 

Han hade en hustru, ung och vacker säger traditionen, 
och blott för henne yppade han under strängt tysthetslöfte 
sin hemska upptäckt. Hon besvor honom att omtala allt 
för ärkebiskopen; han var obeveklig. Hon tigde honom 
pä sina knän, att han måtte tillåta henne att bli hans före- 
språkerska; han stötte henne ifrån sig — hällre döden än van- 
äran! Hvad var att göra? Hon visste, att det skulle båta 
till intet, om hon bröte sitt tysthetslöfte: han skulle jäfva 
henne, han skulle förklara henne för vansinnig. Men natten 
kom, och den nya dagens sol, som intet kunde hejda, skulle 
snart lysa öfver hennes älsklings graf! I förtviflad ångest 
kastade hon sig för hundrade gången ned för Mariabilden 
på väggen. Dios te salve, Maria .... Hon bad barmhertig- 
hetens moder om ett underverk: hon kunde stäcka solens 
lopp, hon kunde låta sin ängel nedslå bron! Dios te salve, 
reina y madre de misericordia .... Den lilla oljelampan, 
som brann framför himladrottningens bild, flämtade svagt, 
och med ens for det som en blixt genom den unga kvinnans 
hjärna: med ett glädjeskrik slet hon ned lampan och störtade 
ut i natten .... En timme senare dånade stormklockan slag 
på slag från alla håll i Toledo : det väldiga timmerverket 
kring Sankt Martins bro stod i ljusan låga! Bågarna spräng- 
des af hettan och på morgonen var bron en rykande ruin. 
Somliga trodde, att någon afundsman till den främmande 
byggmästaren anlagt branden — eller kanske hade det varit 
himmelens eld, menade andra. Hvad arkitekten trodde, för- 
mäler icke historien; men den frikostige ärkebiskopen erbjöd 
honom samma dag ett nytt kontrakt, och några månader 
därefter stodo den lagerkransade mästaren och hans unga 
hustru öfver slutstenen på midtelbågen, när den åter färdiga 



56 ÅKE W:SON MUNTHE. 



bron afprofvades och ställningarna togos bort under folkets 
ändlösa jubel.» 



Med katedralen till närmaste mål gåfvo vi oss åter i 
väg uppåt staden, in i labyrinten af trånga, ödsliga gator, 
härs och tvärs, upp och ned, och Gud vet hur Don Pedro 
hittade vägen. Men han gick framåt med stormsteg, och 
fast jag kunnat svära på, att vi då och då, efter en liten 
omväg, helt oförmodadt befunno oss på precis samma ställe, 
där vi varit tio minuter förut, låtsade han om ingenting och 
inte jag häller, ehuru jag uppriktigt sagdt började frukta^ 
att vi omsider skulle komma tillbaka till Sankt Martins bro. 
Ändtligen kommo vi då in på gator med något mera lif, 
där Don Pedro synbarligen var bättre hemmastadd, och så 
saktade han med ens farten: 

»Här ha vi katedralen!» 

»Katedralen ?» 

Jag såg blott en lång grå murvägg utefter den trånga 
gatan, där vi just svängt in. I själfva verket ligger den 
väldiga byggnaden alldeles inklämd mellan smala gator och 
är delvis till och med hopbygd med de omgifvande husen. 
Blott tornfasaden öppnar sig fritt mot ett litet torg; men vi 
hade kommit från en annan sida. 

Vi kommo in i den vackra korsgången med grönska 
och blomsterprakt i solsken mellan götiska pelarbågar inåt 
och freskomålningar på väggarna ikring. Och sä genom en 
gammal portal af sirade spetsbågsknippen, naggade och 
nötta på sidorna, ett par trappsteg ned .... Åh! Från de 
trånga gatorna därutanför var det, som hade jag trädt in 
på ett stort torg, och det häpna ögat tappade bort sig bland 
dagrar och skuggor, bland färger och marmorglans, bland 
väldiga pelare och höga skepp utan slut, där ett dämpadt 
ljus, brutet genom de stora götiska fönstrens färggnistrande 
glas, dallrade i underliga, obeskrifliga nyanser. Atmosfären 
var mättad af stillhet och osynlig rökelsedoft, osynlig som 
bönerna från de nedhukade gestalter, som knäböjde här och 
hvar, vid pelare och kapeller, framför krucifixer och helgon- 



I TOLEDO. 57 



bilder .... Jag började känna, hur mystikens poesi ville 
smyga sig öfver mig, då någon häftigt ryckte mig i armen 
— ah, jag hade ju glömt professorn! 

^Magnifico, kombre, niagnificoh hviskade min vän i extas. 
^Och ni säger ingenting? Men så se då, se!» 

Liksom om jag icke såg! Men jag ville dröja, jag ville 
steg för steg smyga mig fram i denna underbara byggnad, 
jag ville framför allt tiga och höra tigas — och jag önskade 
min entusiastiske ciceron långt bort. Men han drog mig 
med sig fram under skeppen, slet mig än hit och än dit 
och stannade då och då för att med hviskande svada visa 
mig nya öfverraskande perspektiver och ljuseffekter bort 
ibland pelare och högspända hvalf. 

Med sina fem väldiga, af bortåt ett hundratal götiska 
knippelare uppburna skepp, med en krans af kapeller, por- 
taler och salar ikring, är det kolossala templet som en hel 
stad med gator och torg, palatser och gårdar, kolonnader, 
gallerier, balustrader och balkonger i ständigt växlande for- 
mer och färger. Midt i katedralen, mellan det skyhöga 
midtskeppets pelare och intagande hela dess bredd, höjer 
sig, likt en kyrka inuti kyrkan, det rektangulära, en yta af 
öfver tretusen kvadratfot upptagande 'koret' — en för den 
spanska gotiken egendomlig anordning af stor effekt. På 
tre sidor omslutet af underbart skulpterade marmorväggar 
upp till pelarnas halfva höjd, öppnar det sig med den fjärde 
helt mot tvärskeppet, från hvilket det blott skiljes af ett 
flera gånger manshögt, konstfullt hamradt och siradt järn- 
galler i plateresk smak. Midt emot koret, på andra sidan 
om tvärskeppet och skildt från detta af ett lika väldigt men 
ännu konstfullare arbetadt galler, öppnar sig 'storkapellet', 
som likaledes på sidorna mellan midtskeppets pelare är kring- 
bygdt af hvita marmorväggar med den rikaste skulptur, del- 
vis genombrutna likt en spets af alabaster. Från golfvet i 
marmormosaik där inne för en trappa af marmor och jaspis 
i kapellets hela bredd upp till en öfre afsats, där högaltaret 
tronar, och där bakom reser sig ända upp mot det höga 
skeppets hjässa den kolossala, sengotiska altarfonden af 
skulpteradt trä, rikt förgyldt och måladt Man uppger, och 
ingenting är troligare, att tjugusju konstnärer under fyra års 



58 ÅKE W:SON MUNTHE. 



tid arbetade på denna jättetafla, som i en svindlande oäad* 
lighet af statyetter, reliefer och ornamenter framställer scener 
ur den heliga historien med Golgata i midten. 

Men den morgonen — det var palmsöndags och den 
heliga veckan hade sålunda just ingått — hängde från golf 
till tak ett förhänge i långa, gråa veck däröfver; och sådana 
dölja under påskveckan alla Kristusbilder till from åminnelse 
af förnedringens tid för att först på uppståndelsens jubeldag 
åter falla. 

Emellertid hade det småningom samlat sig en stor massa 
folk i sidoskeppen fram emot storkapellet, och hvart man 
såg, var det tätt af spanska kappor och spetsman tilj er öfver 
svarta ögon. Tvärskeppet mellan storkapellet och koret 
hade afstängts med barrierer. Messan började. Fyra, fem 
prester, klädda i präktiga skrudar, styfva af guld och silfver, 
fungerade framför högaltaret under latinsludder, signerier och 
knäfall. 

Dominus vobiscutn .... 

Andra sekunderade tvärs öfver i koret. 

Et cuni spiritu tuo . . . , 

I korta, täta hvirflar slingrade sig den hvita röken fram 
ur de ideligen svängda rökelsekaren, fyllande luften med en 
intensiv doft af ambra och lägrande sig högt upp under 
hvalfven i blåhvita dimband. 

Per ontnia s(Bcula sceculorum .... 

Andäktigt, som den öfriga menigheten, följde Don Pedro 
ceremonierna under omväxlande bönemummel, knäfall och 
korstecken, och jag — jag måste också följa med, så godt 
jag kunde, för att icke väcka anstöt. 

Ite, missa est . . , , 

Nå ändtligen började det bli färdigt! 

Deo gratias .... 

Deo gratias! 

Sedan bars det in i storkapellet väldiga massor af långa, 
torkade palmblad och grågröna olivkvistar. De välsignades 
och bestänktes med vigvatten af presterna, hvarefter de buros 
katedralen rundt i ståtlig procession med krucifixer och 
standarer, af en stor mängd paradklädda prelater, kyrko- 
tjänare och rödkj olade korgossar för att slutligen utdelas 



I TOLEDO. 59 

bland menigheten. Man brukar bevara dem till nästa palm- 
söndag såsom ett slags reliker, och palmbladen flätas van- 
ligen in mellan balkongernas spjälor, där man kan se dem 
öfverallt, söndertrasade och brända af väder och vind. 

Vi följde med strömmen af menigheten, som sakta drog 
bort genom skeppen emot portarna. Några troende knä- 
böjde framför ett litet kapell, som höjde sin smäckra götiska 
pyramid af hvit marmor och brokig jaspis vid en af sido- 
skeppens pelare. Det är upprest på det ställe, där, i den 
äldsta katedralen, den heliga Jungfrun en decembermorgon 
för öfver tolfhundra år sedan steg ned ifrån höjden och 
ikädde San Ildefonso en mässkjorta, sömmad af hennes egen 
himmelska hand. San Ildefonso, Isidoros af Sevilla lärjunge 
och en af den spanska kyrkans heroer, var ärkebiskop af 
Toledo och blef sedan stadens skyddspatron. Det var till 
belöning för sitt fromma nit för Jungfruns dyrkan, som han 
fick mottaga detta utomordentliga bevis på hennes bevågen- 
het. Vid sidan af altaret i det lilla kapellet förvaras, i en 
ram af röd jaspis och under ett förgyldt galler, den marmor- 
sten, där himlarnas drottning vid detta tillfälle satte sin fot. 
Dess yta är full af djupa, glatta gropar, liksom urhålkade af 
vatten. Det är märken efter millioner fromma fingrar, som 
stuckits in mellan gallrets spjälor för att vidröra och kyssa 
den heliga reliken. 



Klockan gick på ett, när vi slogo oss ned vid frukost- 
bordet i vårt värdshus. Där funno vi en Ijushyad engelsk 
yngling, som var arkitekt med stipendium och talade tecken- 
språk med kyparen, men med Don Pedro italienska så Gud 
sig förbarme, samt en flygande merkurieson från Sevilla, som 
ämnade hvila sig öfver påsken i Toledo. Det började redan 
bli kosmopolitiskt — caramba! 

Åke W:son Munthe. 



Litteratur. 

Resa i Centralamerika 1881 — 1883 af Carl Bovallius, Upsala 1887. Två 
delar med tillsammans 208 illustrationer och 6 kartor. Pris: 7 kronor 
50 öre. 

Kapten Jacobsens Reiser til Nordamerikas Nordvestkyst 1881 — 83. 
Efter hans egne Optegnelser udarbeidet af A^ Woldt, Kristiania, for- 
lagt af Alb. Cammermeyer 1887. Pris: 5 kronor. 

Grönkendere. Af Signe Rink. Kristiania, forlagt af Alb. Cammermeyer, 
1886. 

Genom Persien, Mesopotamien och Kankasien. Reseminnen af Sven 
Hedin, Med 128 illustrationer och 2 kartor. Stockholm, Albert Bon- 
niers förlag 1887. Pris: 8 kronor 50 öre. 

Tre år i Kongo. Skildringar af P, Möller^ G, Pageh, E, Gleerup. Två 
delar. Stockholm, P. A. Norstedt & Söners forlag, 1887, 8. Pris: ii 
kronor 50 öre. 

Från Hellas och Levanten af Julius CenterwalL Ströftåg till lands och 
vatten i Grekland och Mindre Asien. Med talrika illustrationer samt 
flera kartor. Stockholm, Albert Bonniers forlag, 1888. Pris: 6 kronor 
80 öre. 

Bland menniskoätare. Fyra års resa i Australien af Carl Lumkolis, 
Svensk upplaga. Stockholm, P. A. Norstedt fc Söners forlag, 1888. 
Haft. 1—8 å I krona. 

Det är en ståtlig rad af reseskildringar, som på de två sista 
åren utgifvits af svenskar och norrmän. Från Centralamerika till 
Levanten och Persien, från Grönland till Kongo, firån den euro- 
peiska kulturens vagga till vildar och kannibaler i Afrika och 
Australien halva deras vandringar sträckt sig, och nu kunna deras 
landsmän sitta väl ombonade i sina trefna hem och i allsköns 
maklighet tillegna sig de mångskiftande resultaten af deras mödor 
och forskningar. 

När personer göra så långa resor som de, h\'ilka berättas i de 
här föreliggande böckerna, är det helt naturligt, att de hafra gjort 
dem ej blott >til Lyst», och den frågan ligger då närmast till hands: 
för hvad ändamål hafva de foretagit sina resor? Svaren blifva i 
detta fall tämligen olika: en har rest som naturforskare, en annan 
som arkeolog, en tredje som turist, o. s. v. och detta ger, oafsedt 
författames individualitet och de olika länder de besökt, vidt skilda 
synpunkter, hvilka i sin ordning återverka på framställningen. 



UTTERATUR. 6l 



Om vi börja med herr Bovallius, så har han rest i främsta 
rummet som zoolog, men därjämte, när tillfälle gifvits, äfven an- 
stalt etnografiska och arkeologiska iakttagelser öfver vissa ameri- 
kanska folkstammar, med hvilka han kommit i beröring; på båda 
dessa studiefält har han gjort värderika, kanske rättare sagdt ovär- 
derliga samlingar, hvilka redan för länge sedan kommit vetenskap- 
liga institutioner i Upsala och Stockholm till godo. Men det for- 
drades för visso ock, att dessa samlingar skulle ega ett sådant 
värde, om de skulle i någon mån motsvara de alldeles otvifvel- 
aktigt högst dyrbara kostnaderna för deras anskaffande. Herr 
Bovallius fick år 1880 det Letterstedtska resestipendiet och säger 
i sitt förord, att han härigenom sattes i stånd att förverkliga sina 
reseplaner. Detta är onekligen älskvärdt sagdt nu efteråt; ty, om 
han, innan resan företogs, möjligen kunde hänge sig åt hoppet, 
att den skulle kunna göras för de Letterstedtska 4,000 och ett par 
hundra kronorna, så lär det väl icke dröjt så synnerligen länge, innan 
erfarenheten öfvertygade honom om det bedrägliga i en sådan för- 
hoppning, och det nämnda beloppet har sannolikt måst mångdub- 
blas icke så få gånger. Ty herr Bovallius har rest så, som egent- 
ligen alla naturforskare — och hvarför icke äfven andra? — borde 
resa: han har rest som en engelsk lord, så till förståendes näm- 
ligen, att brist på penningar aldrig synes hafva hindrat honom från 
uppnåendet af ett önskvärdt mål. I Panama köper han till sina 
exkursioner i Perlas-arkipelagen en ypperlig hvalbåt, som har tre 
mans besättning utom honom själf ; i Nicaragua-sjön har han likaså 
sin egen båt, om än ej så styf som »Bylgia», och hästar och mul- 
åsnor köpas och säljas efter omständigheterna, ungefär som det 
faller sig. Men det är klart, att på sådant vis kan man uppnå 
vackra resultat, och, om ena gången 4 dollars betalas för ett ex- 
emplar af Carpodectes nitidus och en annan gång en gammal mula 
får släppa lifvet till enkom för att komma åt ett par kungsgamar, 
så kan det måhända for den oinvigde tyckas vara ett högt pris, 
men ställer sig kanske så mycket lägre för den sakkunnige. 

Herr Bovallius for öfver Atlanten med kronofartyget Balder 
och besökte i sällskap med dess officerare åtskilliga af Antillerna 
samt det för sin ypperliga cacao berömda Caracas (i parentes 
sagdt, en mycket treflig och mycket lifiigt skildrad utflykt!), innan 
han landade i Colon, som blef utgångspunkten för hans resa på 
egen hand. Denna lilla stad, h vilken har sin enda betydelse som 
östra ändstationen för järnvägen öfver Panamä-näset, tyckes vara 
en riktig håla, osnygg och följaktligen osund samt, ehuru säte för 
en rastlös verksamhet med transito-affarer, dock snarlik ett »Ame- 
rican camp in the far west», och om riktigheten af detta författarens 
omdöme vittnar ensamt den löjliga beskrifningen af hans affärd 
därifrån. »Midt på Front street stannar det från Panama kom- 
mande tåget och aflemnar passagerare och gods; på samma ställe 



02 EDVARD LIDFORSS. 



embarkera passagerarne från Colon till Panama; väntsal och per- 
rong komma ej i fråga; man bryr sig ej ens om att köpa biljett, 
det låter sig göra lika väl under full gång. Midt igenom den lif- 
liga folkmassan, som trafikerar Colons pulsåder, banar tåget sig 
väg. En lågmäld hvissling från ångpipan eller ett tillrop från 
lokomotivföraren kommer den täta kretsen kring ett roulette- eller 
biribi-bord i ett af gathörnen att maka åt sig jämnt så mycket, 
att lokomotivet har rum att passera, och så lemna vi helt gemyt- 
ligt Colon för att öfver en lång bro, som förefaller helt provisorisk, 
beträda isthmen och därmed det amerikanska fastlandet just på 
den punkt, där traditionen vill veta att Columbus för första gång- 
en satte sin fot på den nya kontinenten.» Lika primitivt går det 
till under fortsättningen af resan. »Det finnes inga stationsföre- 
ståndare eller andra bolagets ämbetsmän vid de särskilda statio- 
nerna, utan den som vill följa med trainen får själf gifva tecken 
med semafor (om sådan finnes) eller med viftning, och tåget stan- 
nar genast. Skulle någon passagerare vägra att betala eller ej kunna 
erlägga biljettpriset, stannar tåget och den vederbörande far stiga af 
och till fots söka hinna målet för sin resa.» Äfven en sådan pas- 
sagerare torde dock ej vara allt för mycket att beklaga, ty färden 
är en af de skönaste i världen, och vägens hela längd ej mera än 
7 1 kilometer, således icke fullt 7 svenska mil eller på sin höjd 
tre dagsresor i sakta mak. På järnväg tager resan naturligtvis 
endast 2 — 4 timmar, men den betalas af transito-folk, d. v. s. så- 
dana som på resan till eller från Europa och de Förenade sta- 
terna blott en gång passera isthmen, med den fabulösa summan af 
25 dollars, medan för nejdens inbyggare priset inskränker sig till 
^/j — I dollar för färderna mellan de båda ändpunkterna eller någon 
af mellanstationerna. 

Efter någon tids vistelse i Panama med utflykter i trakten 
företog herr Bo val Hus sin första stora exkursion, som gälde den i 
yttre delen af Panamäbugten belägna Perlas-arkipelagen. Därifrån 
togs kosan längs kusten upp till Costa Rica, som ransakades i alla 
riktnfngar, först på vestsidan, så inne i höglandet, och till sist på 
ostkusten; härunder fogade del sig så lyckligt, att han fick upp- 
maning från Costa Ricas biskop d:r Thiel att medfölja denne på 
en missionsfärd i Talamanca, ett område föga kändt i geografiskt 
och etnografiskt afseende och aldrig förut besökt af någon zoolog 
eller botanist. Man kan tänka sig, hvilket fynd för en intresserad 
naturforskare! Efter återkomsten från Talamanca och någon tids 
därpå följande vistelse vid San Juan-flodens delta och hos Mosquito- 
kustens indianer drog herr Bovallius den nämnda floden uppföre 
till Nicaragua-sjön, som undersöktes på samma noggranna vis som 
förut Perlas-arkipelagen, så att knappt en ö eller holme torde 
finnas, den han lemnat outforskad. Återfärden skedde på kanot 
utför San Juan ned till Atlantiska hafvets kust, och efler ett längre 



LITTERATUR. ÖJ 



uppehåll därstädes med hufvudkvarter i San Juan del Norte, lem- 
nade han denna stad i april 1883 för att öfver England åter- 
vända hem. 

Sådana äro i största korthet de yttre konturerna af denna 
långa resa. Men man bör själf läsa de verkligt tjusande taflor 
författaren undan för undan upprullar af den tropiska naturens 
härlighet och af det enkla idylliska lif, som där föres af människor, 
hvilka ännu till en stor del äro verkliga naturbarn. Öfver ursko- 
gens mångfaldigt skiftande grönska kastar solen varma, spelande 
dagrar, i träd och på mark rör sig det brokigaste djurlif, och, när 
någon gång en människa tittar fram i all denna prakt, är det en 
snäll, oförarglig varelse, som icke gör någon annan något för när. 
Så hvilar öfver bladen i denna resebeskrifning ett solsken, som 
värmer till och med läsaren här uppe i norden, och, äfven om 
någon gång missöden inträffa, som ju nästan alltid äro oskiljaktiga 
från så långa färder, äro de antingen jämförelsevis små eller blan- 
das med något komiskt, som redan vid tillfället kan hafva i någon 
mån blidkat den resande, hvilken var offer därför, och som vid 
läsningen blott verkar muntrande. Så är t. ex. fallet med hvad 
herr Bovallius berättar om något, som hände honom vid en af 
hans många étaper, Cano Seco. »Då jag skulle ompacka min rätt 
betydliga samling af djur i sprit, gjorde jag en högst obehaglig 
upptäckt: mitt spritforråd befans i det närmaste uttömdt. För 
att ej sätta nykterheten hos peonerna [arbetame] på haciendan 
[landtgården] på ett för hårdt prof, hade jag nämligen deponerat 
min spritcistem hos den enda officiela myndighet, som fans i 
trakten, telegraf-föreståndaren på Siquirres' station. Det hade varit 
honom en för stark frestelse, och han hade så småningom groggat 
upp och kanske äfven sålt omkring 12 kannor. I följd häraf 
måste jag kasta bort åtskilliga dyrbara anatomiska preparat och 
reptilier. Det var en svår motgång, men ohjälplig, ty sprit fans 
ej att köpa på närmare håll än i San José, och att resa dit hade 
jag ej tid, enär ångaren väntades dagen därpå till Puerto I.imon. 
Då herr Schäfer [landtgårdens egare] helt allvarligt försäkrade 
mannen i fråga, att i spriten förut förvarats ett hälft dussin mycket 
giftiga ormar, föll han på knä, erkände tillgreppet och fick under 
nattens lopp till följd af förskräckelse en svår feber, sä att jag till 
på köpet fick offra en del af mitt knappa kinin-förråd på honom.» 

Men herr Bovallius har äfven haft öppen blick för andra för- 
hållanden än dem, som närmast rörde honom själf och hans egna 
förehafvanden. Därom vittnar t. ex. hvad han har att säga om 
Panama-kanalen och förslagen att på annat sätt förbinda Stilla 
hafvet och Atlantiska oceanen. Det är bekant, med hvilken af- 
voghet icke blott de stränga anhängarne af Monroe-doktrinen, utan 
i allmänhet allt hvad nordamerikanare heter ända från början be- 
traktat det Lessepska företaget, och det torde väl få anses endast 



64 EDVARD LIDFORSS. 



som en tidsfråga, att och när ännu en förbindelseled skall komina 
till stånd. För denna kommer då sannolikt att användas San 
Juan-floden, som skulle göras segelbar till hela sitt lopp ända upp 
till Nicaragua-sjön, från hvars vestra sida afståndet till hamnen 
Britos vid Stilla Hafvet ej är större än 26,7 kilometer. Enligt 
detta af nordamerikanska ingeniörer åren 1872 — 73 uppgjorda för- 
slag skulle hela längden af denna samfardsväg varda 292 kilometer, 
däraf bygd kanal 100 km.; 26,7 km. med 10 slussar skulle, som 
sagdt, komma på vestra delen, och 79,3 km. med likaledes 10 
slussar på den östra; sjönavigation skulle blifva omkring 100 km. 
och flodväg 92 km. Kostnaderna beräknades för hela denna an- 
läggning till något öfver 52 millioner dollars, och med 2$ % tillägg 
för oförutsedda svårigheter till mellan 65 och 66 millioner. 

Men vi få ej längre dröja vid denna resa, hur angenämt det 

än kunde vara. Herr Bovallius bör, om vi ej misstaga oss, kunna 

se tillbaka på den samma med oblandad tillfresställelse, och hans 

läsare skola säkerligen gärna tillämpa på honom det horatianska: 

Omne tulit punctum, qui miscuit utile dulci. 



Samtidigt med herr Bovallius reste en annan skandinav på 
Nordamerikas vestkust, men högre upp. Det var den norske kap- 
tenen J. Adrian Jacobsen. 

Det intressantaste partiet i hans bok är nästan, synes oss, för- 
fattarens biografi, affattad efter hans egna skrifna anteckningar. 
Hans lif har varit en fullkomlig odyssé, endast med den skilnad, 
att den möderne Odyssevs drifvit världen omkring och af den 
samma sett oändligt mycket mera än den antike. Född i oktober 
1853 uppe på en liten ö i närheten af Tromsö, gick han redan 
på våren 1867 till sjös som kajutvakt och deltog under de närmast 
följande åren i upprepade fiskerifärder till Spetsbergen. När så 
under vintern 1870 många människor utvandrat till Queensland 
och bland dem äfven kaptenen på det fartyg, där unge Jacobsen 
dittills tjänstgjort, stod dennes fader, som var fartygets egare, i 
förlägenhet för att få en annan befalhafvare ; en vacker dag, när 
det åter var tal om denna svårighet, erbjöd sig sonen att öfvcr- 
taga posten, och saken lyktades verkligen så, att den 19 april 
samma år sextonåringen af seglade som kapten på »sitt förande 
fartyg»; på grund af sin ungdom hade han dock haft svårt att 
få hyra manskap, och försäkringssällskapet ville icke assurera far- 
tyget. Men dessa farhågor voro alldeles öfverflödiga; kapten Ja- 
cobsen, som han hädanefter heter, stod sig godt och hade tur pä 
sina resor, hvilka under fem följande somrar oförändradt gälde 
Spetsbergen och de stora fiskrika bankarna mellan Spetsbergen 



LITTERATUR. 65 



och Norge. Med hösten 1874 inträder ett nytt och växlingsrikare 
skede i detta lif : herr Jacobsen besökte då en sin i Hamburg bo- 
satte bror och stannade där öfver vintern. Efter att hafva ingått 
i dennes affär, men snart nog kommit under furid med, att han 
icke passade för handeln, gick han i januari 1876 med en norsk 
kapten till Valparaiso och försökte sig på denna plats med hvarje- 
handa, som dock icke ville rätt lyckas, hvarför han redan i no- 
vember samma år återvände till Hamburg. Här gjorde han en 
bekantskap, som blef afgörande för hans verksamhet under de 
närmast följande åren och kanske, strängt taget, för hela hans 
återstående lif: det var med herr Karl Hagenbeck. Med denne 
öfverenskom han att för hans räkning fara till Grönland för att 
samla etnografiska saker och, om möjligt, värfva en eskimå-familj 
att åtfölja sig till Europa. Företaget lyckades öfver förväntan, och 
på hösten 1877 var Jacobsen tillbaka i Hamburg med sina eski- 
måer, hvilka han sedan förde omkring på en rundresa, som om- 
fattade Paris, Bryssel, Berlin, Dresden, Hamburg och Köpen- 
hamn. Året därpå ny resa för herr Hagenbecks räkning, denna 
gång till Norge för att skaffa renar och lappar, med hvilka han 
likaledes drog omkring till flera af kontinentens större städer, 
hufvudsakligen de samma som förra gången, samt därpå till om- 
växling förevisande af tre patagonier, hvilka han dock icke behöfde 
hämta längre bort än i Havre. Är 1880 företogs en ny Grön- 
landsresa, som utsträcktes till Labrador, och efter återkomsten till 
Europa följde åter en rundresa med förevisning af en hednisk 
eskimå-familj. Herr Jacobsen genomgick härefter en långvarig sjuk- 
dom ; men knappt hade han repat sig efter denna, förr än han er- 
bjöd sig att för »Museum der Völkerkunde» i Berlin företaga en 
resa till insamling af etnografiska föremål. Direktören för nämnda 
museum är den berömde resanden och forskaren prof. Adolf Ba- 
stian, h vilken några år förut genom sin energi hade förmått åt- 
skilliga tyska penningmatadorer och vetenskapsmän att förena sig 
till en »Hilfs-Comité zur Beschaffung e^tnologischer Sammlungen 
fiir das Berliner Königliche Museum». Det var på bekostnad af 
denna komité herr Jacobsen utförde den nu beskrifna resan, som 
varade i något öfver två år; efter att hafva ordnat sina samlingar 
var han i april 1884, således blott ett hälft år efter hemkomsten, 
färdig att åter anträda en ny resa, som denna gång gick öf\'er 
Ryssland till Sibirien, ön Sachalin, A mur-landet och Korea, med 
hemfärd öfver Japan och San Francisco samt en afstickare upj) 
till Britiska Columbia och Vancouver, där nio indianer af Bella 
Cola-stammen öfvertalades att fara med till Europa. Återkomst i 
slutet af augusti 1885 och ännu en rundresa i Tyskland för att 
förevisa indianerna, samt för egen del äktenskap och inträde som 
kompanjon i — en halmhattsfabrik i Dresden, tillhörig svågern! 
Ny Sv. Tidskr. io:e årg. 5 



66 EDVARD LIDFORSS. 



Men, som herr Jacot>9en så uppriktigt säger, »jag märkte snart ^ 
att jag icke dugde att vara hattmakare, då jag icke kunde stå ut 
med att sitta inne från morgon till kväll». I juni månad 1887 in- 
trädde han därför åter i Berlinermuscets tjänst och stod, när bio- 
grafien afslöts, i begrepp att för museets räkning resa till indiska, 
arkipelagen. 

En så rastlös verksamhet, en så okuflig energi och ett si 
fullständigt uppgående i sitt mål måste väcka beundran, och man 
kan ej annat än lyckönska Berlinermuseet att hafva förvärfvat ea 
så nitisk och oförtruten medhjälpare. Resultatet af den resa, som 
här skildras, var icke mindre än 6,000 — 7,000 nummer, och äfvea 
med afseende därpå var således den gratifikation af inalles 4, 5 00 
riksmark väl förtjänt, hvilken lemnades herr Jacobsen som ett ut- 
tryck af hans principalers belåtenhet. Men trots allt detta nödga& 
vi erkänna, att herr Jacobsens resebeskrifning icke precist tilltalat 
oss: därtill är den, om vi skola vara ärliga, alldeles för enformig. 
Han har arbetat i sitt anletes svett som en hel karl, ja väl somi 
tio, och han har spanat och spejat med falkögon efter allt, som 
kunde hafva intresse för hans kära museum; men han synes knap- 
past hafva haft ögon för något annat, och så kommer det sig,, 
att man kan läsa denna volym på sina 326 sidor stor oktav utan 
att rätt veta, om förf. rest i ett tropiskt eller arktiskt klimat, annat 
än för så vidt man kan sluta sig därtill af uppgifterna om väder- 
leken och sättet att färdas: med ett ord, man saknar nästan al- 
deles blicken för den oragifvande naturens beskaffenhet. Det vore 
dock, enligt vårt förmenande, högligen orättvist att lägga kapten 
Jacobsen till last denna brist i den bok, som går under hans namn. 
Man kan vara en utmärkt praktisk man, som han ju visat sig vara,, 
utan att därför ha håg och begåfning för litterära värf, och härtill 
kommer i detta speciela fall, att herr Jacobsen endast lemnat rå- 
materialet, bestående i dagböcker med uppgift om hvad som för 
hvar gång blifvit uträttadt. Detta material har sedan bearbetats 
för den tyska (original-)upplagan af en herr A. Woldt, som otvifvel- 
aktigt gjort sitt bästa; men det han nedskrifvit, har han ju icke 
sett med egna ögon, och därför saknas fullständigt denna person- 
liga omedelbarhet, som ensam kunnat lägga kött och blod till 
skelettet. Så kan det ej hjälpas, att boken förefaller något torr,, 
och det var otvifvelaktigt en mycket välbetänkt åtgärd af den nor- 
ske utgifvaren att delvis förkorta henne. 

Hvad här blifvit anmärkt utesluter naturligtvis icke möjligheten^ 
att den ifrågavarande resebeskrifningen ändock kan hafva sina gan- 
ska stora förtjänster. Det lider intet tvifvel, att för den, som före- 
trädesvis afser det rent etnografiska, där finnas mycket intressanta 
saker, som blifva det dubbelt, när man betänker å ena sidan, »att 
dessa spridda indian- och eskimå- stammar äro lemningarna af den 
folkbrygga, som en gång böljade mellan Asien och Amerika», och 



LITTERATUR. 6/ 



å andra sidan att de flesta af dessa lemningar med all säkerhet 
skola om få årtionden vara alldeles försvunna. Vi kunna för öfrigt 
inskränka oss till att^ i likhet med hvad den norske öfversättaren 
gjort i sitt företal) särskildt påpeka de kolossala med barocka trä- 
sniderier utsirade vapenstolpama, som kunna vara ända till 60 — 70 
fot höga och resa sig som en skog af master öfver själfva husen; 
de stora, flera dagar ihållande eskimå-festerna med traktering af 
rå, frusen fisk och trän; den sex månader långa slädfärden öfver 
Alaskas tundror eller på drifisen i Behrings sund; Haida-indianer- 
nas egendomliga sed, att ingen kan komma upp i den högsta 
samhällsklassen utan att vara människoätare, hvarvid vederbörande 
dock nu för tiden låta sig nöja med lik eller för betalning ackor- 
dera sig till att få bita i en lefvandes friska kött; o. s. v. 

Den typografiska utstyrseln är utmärkt vacker och länder herr 
Cammermeyer till stor heder. 



En bjärt motsats till det nyss omtalade arbetet bildar fru 
Signe Rinks lilla bok om grönländame. Vi säga fru Rink, ty 
enligt hvad den i fråga om vittra damer alltid bättre än andra 
underrättade redakt, af tidskriften Dagny inhämtat, är författarinnan 
gift med den bekante grönlandsforskaren Rink och har däruppe 
tillbragt ej blott sin barndom, utan äfven i sin gifta ålder några 
år, då hennes man var anstäld som landets högste ämbetsman. 
Hon har således haft tillfälle att skåda och lefva sig in i folket 
på ett helt annat sätt, än som förunnas en resande, hvilken sällan 
kommer åt att se mera än tingens och personernas yta, sådan 
den råkar te sig under de flyktiga ögonblick han kan stanna på 
ett ställe. Därför kommer ock det mänskliga till full rätt i fru 
Rinks bok, man har med bestämda individer att göra, kan följa 
dem i deras personliga uppträdande och vinner på detta sätt en 
inblick i deras föreställningar, tänkesätt och seder, som gör, att 
man nästan tycker sig själf ha lefvat ibland dem. Det mest fram- 
trädande draget i deras karaktär tyckes vara en utomordentlig 
naivetet och godmodighet; den framlyser i alla de sex berättel- 
serna eller utkasten eller studierna eller hvad man nu vill kalla 
dem, som innehållas i det lilla häftet. Dessa berättelser äro för 
öfrigt skrifna med en ganska respektabel talang, och den sista 
i synnerhet — Den danske Udligger — gör läsaren helt varm om 
hjärtat: grundtonen är alldeles den samma som i Ernst Ahlgrens 
ungefär samtidigt författade »Herr Tobiasson». Skulle vi för öfrigt 
jämföra fru Rinks bok med någon annan — hvilket ju alltid har 
sin risk, eftersom det är en känd sak, att alla jämförelser halta 
— , så skulle det vara med 0stgaards »En Fjeldbygd», denna den 
unga norska litteraturens pärla, som trängdes i skuggan af Björn- 



68 EDVARD LIDFORSS. 



sons första noveller och därför näppeligen har varit så uppskattad, 
som den verkligen förtjänar. De båda, Grönländame och Fjäll- 
bygden, ha onekligen ett visst tycke, hur vidt skilda de än må 
vara med hänsyn till arten af det skildrade, och detta tycke ligger 
väl däri, att båda hafva prägeln af full upplefvad verklighet, men 
att denna verklighet uppfattats af ett varmt, kärleksfullt hjärta och 
skildrats med ett rent sinnes hela oskuldsfulla älsklighet. Så har 
det åtminstone synts oss, och därför anse vi Signe Rinks lilla bok 
vara värd en mycket varm rekommendation. 



Från Amerikas indianer och eskimåer för oss Tre år i Kongo 
öfver till Ekvatorial-Afrika och dess vildar. Intet land har, som 
bekant, under de sista femton åren varit föremål för så vidsträckta 
undersökningar, och att dessa blifvit satta i system och sålunda 
kunnat lemna ojämförligt mycket fruktbarare resultater än förr, 
därför har man förnämligast att tacka den från början privata in- 
stitution, som, efter att hafva varit känd under benämningarna 
»Comité d'Etudes du Haut Congo» och »Association intemationale 
du Congo», slutligen vid Berlinkonferensen ^*/i,i884 — '^%i885 
förvandlades till något icke mindre än en af de europeiska mak- 
terna erkänd själfständig stat, »L'Etat indépendant du Congo». 
Den personal, som arbetat i denna institutions tjänst, har utgjort 
en särdeles brokig samling, och det hvita befälet har inom sig 
räknat representanter för så godt som alla civiliserade nationer. 
Herr E. W. Dahlgren, hvilken såsom inledning till det föreliggande 
arbetet fogat en mycket redig öfversigt af Kongolandets upptäckts- 
historia och Kongostatens grundläggning, upplyser i detta hänseende, 
att, såsom naturligt, belgierna hafva varit de talrikaste, näst efter 
dem komma engelsmännen, och det tredje rummet innehafves af 
svenskarne. Öfver 30 af våra landsmän hafva i olika befattningar 
från 1880 till början af 1887 deltagit i arbetet inom den nuvarande 
Kongostaten, och af dessa hafva 10, till följd af sjukdom eller 
olycksfall, där förlorat sitt lif. 

Till de svenskar, som efter öfverståndna mödor och äfventyr 
i »de svartes världsdel» lyckligt återkommit till fäderneslandet,. höra 
de tre löjtnanterna P. Möller, G. Pagels och E. Gleerup, de där 
ungefär samtidigt, d. v. s. alla tre under loppet af år 1883, in- 
trädde i Kongoexpeditionens tjänst. Berättelsen om hvad de upp- 
lefvat där nere upptager två delar i ett band om tillsammans 850 
sidor och utgör från början till slut en synnerligen intressant 
lektyr. 

Herr Möller kommer först, och han synes oss förtjäna denna 
hedersplats, ulan någon slump, på grund af sina verkligen fram- 



LITTERATUR. 69 



Stående författare-egenskaper: han berättar ovanligt ledigt och väl, 
och läsaren följer honom med oblandadt nöje från början till slut. 
Och han har åtskilligt att berätta, som icke kommit på andra 
Kongofarares lott. Det fogade sig nämligen så, att herr Möllers 
första uppgift vardt att utforska trakten krmg floden Kuilus öfre 
lopp, där äiinu aldrig en hvit man satt sin fot. Tåget dit upp 
ifrån stationen Manyanga vid Kongo genom fullkomligt obekanta 
och delvis fiendtligt sinnade vilda stammar och den därpå följande 
grundläggningen af stationen Philippeville äro bedrifter, som visser- 
ligen icke låtit mycket tala om sig i europeiska tidningar, men 
som dock erfordrat framstående chefs-egenskaper: man kommer 
ovilkorligen att tänka på Xenofons berättelse om de tiotusendes 
hemtåg genom Mindre Asien. Det är sant, att herr Möller någon 
kort tid hade till förman den belgiske kaptenen Hanssens; men 
denne återvände, såsom redan från början var ämnadt. strax efter 
stationens grundläggning till Manyanga, och sedan var herr Möller 
fullkomligt lemnad åt sig själf, ensam hvit i spetsen för en obetydlig 
styrka af 1 6, säger sexton, värfvade zanzibariter. Här begynner nu 
ett slags robinsonad, som räcker i fyra månader och därunder herr 
Möller rödjer mark, bygger hus och ordnar den nya stationen med 
icke stort större hjälpmedel än den förste Robinson hade. »Ord- 
språket att nöden är uppfinningarnas moder fick jag här tillfälle 
att dagligen besanna. Att med de få och ofullständiga verktyg 
och den för europeiska behof olämpliga materiel jag hade till mitt 
förfogande kunna utföra ett solidt och ändamålsenligt arbete, var 
ofta kinkigt nog. Af spik hade jag t. ex. ett högst obetydligt 
förråd; i stället sammanfogades trävirket med starka lianer; i stället 
för bräder till dörrar och fönsterluckor m. m. använde jag palm- 
grenar o. s. v. Då verktygen så småningom sletos ut eller för- 
därfvades, fick den praktiska uppfinningsförmågan tagas till hjälp 
för att ersätta förlusterna, och man blef ofta nog själf förvånad 
öfver, hur man kunde reda sig utan en hel del saker, som man 
förut ansett alldeles oumbärliga.» Och förf. försäkrar, att hvad som 
i byggnadsväg Istadkoms med dylika primitiva medel ändock inga- 
lunda fick ett fult eller klumpigt utseende. 

Från Philippeville beordrades herr Möller till Lukungu nära 
södra stranden af Kongo, för att äfven der grunda en ny station, 
därifrån till Banza Manteka, vidare som divisionschef ned till M'poso, 
och sludigen till Matadi, där på herr Möllers särdeles praktiska 
förslag en ny station anlades för att inbespara det dubbla besväret 
med varors lossning i Vivi och omlastning i M*poso. Af alla dessa 
ställen tyckes Banza Manteka hafva varit det, som mest behagat 
förf., och det är ej att undra på, ty han är ifrig jägare, och vid 
den nämnda stationen hade man nästan ända in på sig icke blott 
leoparder, bufflar, antiloper, utan äfven hela hjordar af elefanter. 
Som dessa sistnämnda ofta anstälde stor skada på infödingarnes 



^0 EDVARD LIDFORSS. 



planteringar och jagten dessutom är i och för sig ytterst lönande 
genom värdet af de dyrbara betarna, egnade sig herr Möller däråt 
med stor lust och hade äfven en däremot svarande lycka med sig: 
det torde nämligen vara nästan exempellöst, att en enda man på 
en dag kan lyckas fälla ej mindre än fyra elefanter, men detta 
vederfors honom verkligen. Också har han åt sina jagtäfventyr i 
denna nejd egnat ett särskildt kapitel: »Banza Mantekas sälla jagt- 
marker», som är utmärkt underhållande äfven för den, som icke 
själf är jägare. Till och med sedan herr Möller förflyttats därifrån, 
stannade han en gång på genomresa några dagar i Banza Manteka 
och gaf där till sina gamla vänners förtjusning några gästroller i 
elefantjagt, som äfven kröntes med mycken framgång. 

Hvad som måste väcka förvåning vid läsningen af de här 
skildrade förhållandena, är möjligheten för en hvit man, hvilken 
som oftast är omgifven blott af zanzibariter eller haussas och andra 
mer eller mindre vilda personer, att upprätthålla tukt och ordning 
bland dessa samt skaffa sig tillbörlig lydnad af alla vederbörande. 
Herr Möller säger härom, att, »först sedan vilden lärt sig att re- 
spektera den hvite mannen såsom en honom framför allt fysiskt 
öfverlägsen varelse, som i striden är hans öfverman, och sedan 
han därefter så småningom lärt sig inse, att den hvite mannens 
vistelse i hans land är förenligt med hans egen fördel, först då 
kan ett fredligt och förtroligt förhållande uppstå mellan de båda 
raserna. Undfallenhet och vänlighet uppfattas af negrerna endast 
såsom bevis på svaghet, så vida de ej förut lärt sig att respektera 
och frukta.» Som man ser, är det personligheten som här allt 
kommer an pä, föga eller intet beror af slump, och framgången är 
därför redan för sig ett bevis för tillvaron af solida egenskaper, 
som bjuda aktning. 

Herr Möller har äfven egnat några kapitel åt Kongo-statens 
svarta personal, infödingarne, samt handeln och klimatet i nedre 
Kongo. De upplysningar han har att meddela om dessa ämnen 
äro både underhållande och lärorika. 

Herr Möllers kamrat löjtnant Pagels fick sin verksamhet för- 
lagd till öfre Kongo och beordrades först att anlägga en ny sta- 
tion Kwa-mouth, där han sedermera var chef i sexton månader, 
hvarefter han i samma egenskap förflyttades till Equateurville, en 
station som fått namn efter sitt läge under ekvatorn och som ned- 
lades samtidigt med herr Pagels' återresa till Europa efter uttjänad 
kapitulationstid. Hans berättelse erbjuder således icke så mycken 
omväxling, men den har i alla fall sitt stora värde dels såsom 
kompletterande och bestyrkande löjtnant Möllers iakttagelser, dels 
emedan den lär oss att äfven i denne författare akta en man, som 
under vanskliga förhållanden skött de honom anförtrodda uppdrag 
på ett sätt, som länder honom till all heder. 



LITTERATUR. ^ I 



Löjtnant Gleerup är den af de tre kamraterna, som låtit mest 
tala om sig. Han for »tvärs genom Afrika», kom hem, dekorera- 
des och anstäldes vid H. K. H. kronprinsens uppvaktning. Detta 
är nu altsamman godt och väl, och hans framgångar vare honom 
gärna unnade, ehuruväl det vill synas oss, som skulle herrar Möl- 
ler och Pagels väl varit värda ett lika mått däraf; ty resan från 
Stanley Falls till Zanzibar var icke i och för sig något storverk, 
^om ej på samma vis kunnat utföras af någon af de båda andra: 
herr Gleerup hade det lika väl förspändt nere i Afrika som sedan 
vid sin hemkomst, och allt gick, som man plägar säga, som om 
"det varit smordt. Också är det ej den del, som beskrifver denna 
resa, hvilken ger åt löjtnant Gleerups berättelse något synnerligt 
intresse, ty denna besknfning är i själfva verket lika enformig som 
resan själf; intresset fäster sig långt lifligare vid hvad författaren 
har att förtälja om sin föregående vistelse vid Stanley Falls. Detta 
har nämligen en historisk betydelse af icke ringa vigt, emedan 
man redan där blott allt för tydligt ser »början till slutet» af sta- 
tionens öde, äfvensom de orsaker, som voro vållande därtill. Det 
éx bekant och väckte ju på sin tid ett oerhördt uppseende öfver 
hela världen, att stationen vid Stanley Falls togs med våld af ara- 
berna i september 1886, således knappa nio månader efter herr 
^Gleerups afresa därifrån. Chef hade förut varit svenske löjtnanten 
Wester med Gleerup som andre man, och dessa herrar hade gemen- 
samt under en längre tid uthärdat ett lif fullt af försakelser och 
umbäranden, beroende därpå att deras öfverordnade infriade sina 
löften och förpligtelser enligt det spanska ordspråket: tärde, mal 
y nunca, sent, illa eller aldrig. Så kommo araberna. Det var en 
absolut orimlighet att i förhållande till dessa hysa den aflägsnaste 
förhoppning om att någonsin kunna möta våld med våld, och man 
kan ej nog beundra löjtnant Wester, som under så kinkiga om- 
ständigheter ändock lyckades bevara en hederlig fred: han har 
•därvid skött sig på ett sätt, som är höjdt öfver allt beröm. Men 
mellanlöpare hade uträttat sitt verk. Löjtnant Westers politik var 
otvifvelaktigt den enda rätta, redan af det skäl att det var den 
-enda möjliga, men administrationen hade emellertid fått för sig, att 
stationen borde befastas; hur den sedan skulle kunna hållas emot 
påträngande och krigsvana fiender med en garnison af möjligen 
hundra man, när till på köpet en förstärkning från Stanley Pool, 
om en sådan kunnat erhållas, skulle behöft 2 Vs månader för resan 
uppför floden — därom hade den sannolikt mindre bekymrat sig. 
Allt nog, en vacker dag kommer en engelsman herr Deane, f. d. 
indisk officer, men fullkomligt saknande all erfarenhet om förhål- 
landena vid Kongo, och företer styrelsens order att öfvertaga chef- 
skapet. Till detta synes han, af herr Gleerups skildring att döma, 
äfven på grund af sitt häftiga och brutala lynne hafva varit så 
olämplig som möjligt, och utgången var i och med öfvergifvandet 



72 EDVARD LIDFORSS. 



af 3Vesters politik och nämnandet af en sådan chef redan på för- 
hand gifven. Dessa förhållanden hafva varit obekanta i Europa^ 
men förtjäna visserligen att varda allmänt kända, och skall Kongo- 
styrelsens historia en gång skrifvas, torde den bland åtskilliga, min- 
dre vackra blad knappt komma att uppvisa något så fult som det^ 
h varpå denna episod är upptecknad. 

Det samlade intrycket af Tre år i Kongo är särdeles gyn- 
samt för våra svenska deltagare däri : de hafva gjort sitt namn och 
sitt fädernesland ära, och man kan blott önska, att vår armé måtte 
räkna rätt många så framstående män som de fyra löjtnanterna 
Möller, Pagels, Wester och Gleerup. 

Vi kunna ej sluta denna anmälan utan en komplimang till för- 
läggarne. Titelbladet nämner ingenting om illustrationer, men så- 
dana förekomma till ett antal af icke mindre än 53 i första och 
92 i senare delen, alla skurna på Vilh. Meyers xylografiska anstalt 
och på ett sätt, som visar, att träsnittet, så utfördt som här, säker- 
ligen icke lätt öfverträffas. Fyra kartor och ett register underlätta 
bokens begagnande, och i synnerhet det sista är en tillgift, som 
aldrig borde saknas i dylika arbeten. 



Om någon skulle spörja, hvarför herr Hedin företagit sin resa 
i Persien, så blefve det icke så alldeles lätt att besvara denna fråga, 
ty i boken själf finnes intet, som tyder på en bestämd plan eller 
ett bestämdt ändamål. Man skulle nästan kunna tro, att herr 
Hedin helt enkelt vaknat en vacker morgon med den tanken : »Om 
jag skulle ge mig ut på långtur i dagU och, som omständig- 
heterna varit gynsamma, har han då icke töfvat att sätta sitt be- 
slut i verket. 

Till Persien kom emellertid herr Hedin icke genast, och man 
kan till och med varda tveksam, huruvida det någonsin från början 
varit hans afsigt att resa dit. I augusti 1885 inträffar han i Baku 
och bryter upp därifrån först den 8 april följande år, efter att sålunda 
i denna stad hafva tillbragt drygt ett hälft år; den 18 april anländer 
han till Teheran, den 9 juli samma år afreser han därifrån, stadd på 
återväg till Baku, och resan i Persien och Mesopotamien har så- 
ledes icke upptagit mera än knappt tre månader, så att, när man 
betänker att största delen däraf skett på hästryggen, enär inga 
järnvägar finnas i landet, kan det verkligen sägas hafva varit ett 
slags kurirresa. Icke häller hade herr Hedin, enligt hvad han 
själf omtalar (sid. 176), haft tillfälle att lära sig mera än de för 
resan nödvändigaste orden och fraserna, såsom: »Är hästen färdig? 
Fins det te? Gör i ordning teet! Är rummet bra? Hur många farsach 
är det härifrån till stationen?» o. s. v. 



LITTERATUR. 73 



Nog kunde således herr Hedin hafva varit bättre förberedd 
till sin resa i det märkvärdiga landet, hvilken nu har rätt mycket 
tycke af hvad man kallar en fransk visit; men man må därför 
icke tro» att den äfven varit parad med fransk ytlighet. Han har 
gjort sitt bästa, i>ch han har haft ögonen med sig, som man säger, 
och, när egen erfarenhet ej räckt till, har han begagnat sig af 
andras och sålunda åstadkommit en både ganska rolig och ganska 
lärorik bok. Härtill kommer, att man gärna egnar en liilig sym- 
pati åt en så hurtig ungdom, som herr Hedin visat sig vara. Han 
är ingen stugugris, det ser man tydligt, och han har strapatserat 
dugtigt hela tiden, ja emellanåt hardt nära otroligt. Det värsta var 
dock på återresan från Kirmanschah till Teheran. Han hade då 
fått tillåtelse att följa med posten, och detta sätt att färdas var 
visserligen mycket tryggare än att rida ensam med en tjapar, men 
däremot var det vida mera ansträngande, ty postkarlen måste vid 
förlust af sin syssla och vid hårdt straff på bestämd, mycket kort 
tid tillryggalägga sträckan mellan Kirmanschah och Hamadan, hvil- 
ken uppgår till tjugu svenska mil. I denna sistnämnda stad får han 
hvila en dag, men den återstående sträckan måste han tillrygga- 
lägga oaf brutet. Innan postiljonen ger sig i väg ifrån Kirmanschah, 
får han sofva en hel vecka, om han vill; men, när han väl kommit 
i gäi^g» måste han taga farväl af alla bekvämligheter, och det 
samma är fallet med den resande, som vill följa med honom. De 
första 17 milen (svenska) redos på 13 timmar netto, oberäknadt 
tre till hvila, och fortsättningen togs icke mycket långsammare. 
Herr Hedin ger själf en beskrifning på sitt intåg i den stora kejsar- 
staden Teheran, och denna beskrifning är allt för dråplig, att vi 
icke skulle låta författaren ha ordet. »Jag var så sönderrifven, 
trasig och smutsig, att den uslaste dervisch på någon af stadens 
bakgator skulle hafva varit stolt öfver att räkna mig som vän och 
bror. Sadeln var så illa tilltygad att bitarna nätt och jämt hängde 
ihop, af benklädema fans ej stort mer än hälften kvar, den fordom 
hvita hatten hade antagit en dunkel, högtidlig färgton, stöflarna, 
som ej blifvit borstade sedan de lemnade Bagdad, voro utslitna på 
insidan och öfverhöljda af smuts och dam — och hvilken er- 
barmlig frengi var icke ryttaren själf! Till och med perserna skrat- 
tade åt honom. Jag hade ej haft tillfälle att tvätta mig, sedan vi 
lemnade Hamadan, händerna voro blodiga och benen nedanför 
knäna eldröda och bokstafligen flådda samt svedo, som om tusen 
knappnålar varit instuckna i dem. Efter 55 timmars hardt när 
oafbruten ridt på 9 olika hästar, utan sömn och utan annan föda 
än ett par glas te och fyra ägg, var jag så utmattad och stelbent, 
att jag blott med svårighet kunde vandra till det europeiska badet, 
där jag undergick en grundlig skurning. Det var Ijufligt att där- 
efter få rena kläder på sig och att i sin mjuka säng få sofva oaf- 
brutet i tolf timmar.» 



74 EDVARD LIDFORSS. 



Herr Hedin har för visso skäl att kunna instämma med en 
annan bekant resande, som dock ej for längre än från Hadersle\ 
till Kiel, att »den Reise forglemmer jeg aldrig». 

För öfrigt gick färden från Teheran till Isfahan, därifrån öfver 
Persepolis till Schiraz, vidare genom Farsistans berg ned till Buschir 
vid Persiska viken, på ångbåt öfver viken till Basra och uppför 
Tigris till Bagdad, samt åter från Bagdad till Kirmanschah, delvis 
med karavan, och slutligen tillbaka till Teheran på nyss här ofvan 
beskrifha vis. På de nu uppräknade hufvudstationerna har för- 
fattaren naturligtvis haft litet mera tid att se sig om, och han vet 
också att därifrån berätta ganska intressanta saker; priset tager 
dock skildringen af vistelsen i Kirmanschah, som visar, att talet 
om österländsk prakt och österländsk gästfrihet kan hafva sitt fulla 
berättigande än i dag och icke blott för sagoperioden. Exkursema 
om perserna, deras språk, bildning, religion och lagar, samt om 
landets konst, handel och industri synas vara omsorgsfullt gjorda 
och vinna dubbelt intresse, om 'man har tillfälle att jämföra herr 
Hedins uppgifter med hvad den berömde Chardin hade att säga 
om de iakttagelser han i samma stycken gjorde för 200 år sedan. 

Om vi icke misstaga oss, hafva vi någonstädes sett en uppgift 
om, att herr Hedin vore betänkt på en ny resa till Persien. Det 
förundrar oss icke, om så är, ty den nu skildrade resan var dock, 
så att säga, blott en smakbit, och landet har onekligen mycket 
lockande för en intelligent man. Kommer herr Hedin dit en gång 
till — och vi önska honom lycka därtill — , har den svenska all- 
mänheten stor utsigt till att i sinom tid få af hans hand emottaga 
ett gediget och klassiskt arbete om det gamla sagolandet. 



Herr Centervall har rest i klassisk arkeologi, och nu för tiden 
torde många anse detta som en klen rekommendation för hans 
bok, ty det förhåller sig tyvärr så, att klassisk lärdom och klas- 
siska studier kommit i vanrykte hos oss. Här är icke platsen att 
utreda, hvilka orsakerna kunna vara till detta beklagliga faktum; 
endast må här framhållas, att en af dem säkerligen är att söka 
däruti, att af ju flera ett ämne skall läsas, dess sämre blir det 
vanligtvis läst, och här i landet, där det snart nog börjar se ut, 
som om man ej skulle kunna bli gatsopare utan att hafva tagit 
studentexamen, blir ock lärdomen därefter. Kort sagdt och för 
att upprepa något som vi redan för femton år sedan yttrat, det är 
dessa stora skaror af unga män, hvilka alla år dimitteras från våra 
skolor med den ytliga fernissa af klassicitet, som kan vinnas genom 
ett skralt approbatur i latin och möjligen äfven i grekiska, det är 
dessa, säga vi, snarare karrikatyrer är representanter af klassici- 



LITTERATUR. 75 



teten, som skaffat henne så dåligt anseende. I sammanhang här- 
med och efter vi nu redan hafva anledning att l)edja om samma 
ursäkt, som herr Centervall begärt på sid. 373 i sin bok, må det 
tillåtas oss att fästa hans uppmärksamhet därpå, att det nog icke, 
som han där menar, är »vårt öfvervägande landtbrukarintresse», som 
skulle vilja upprycka hela den klassiska odlingen, emedan hon n 
direkt ekonomiskt hänseende slår så litet i spann»; faran kommer 
från annat håll, och det är icke i riksdagens kamrar som man ut- 
talat det högljudda anatemat öfver latin-herraväldet eller prokla- 
merat utilitets-phncipen såsom den enda giltiga inom uppfostrings- 
väsendet. 

Efter denna afvikelse från ämnet skynda vi att till det bästa 
anbefalla herr Centervalls bok. Författaren är bekant som en af 
våra grundligaste kännare af antiken, och han har således gått väl 
förberedd till sin resa; han är dessutom en ovanligt fängslande 
berättare, elegant i formen samt spirituel, stundom nästan sprit- 
tande liflig i framställningen. >Herz, was verlangst du mehrl» — 
Nog kan det hända, förstås, att all denna sydländska härligheten 
i Hellas och Levanten stigit honom något litet till hufvudet och 
att han ännu vandrar liksom i ett slags berusning; men hvem kan 
förtänka honom det, när verkan däraf yttrar sig som ett älskvärdt 
svärmeri, som lägger glöd i orden och nästan gör läsaren svärmisk 
med! Eller hvad säges om t. ex. följande skildring? »Gå ut i 
bygderna. Besök en söndag den själfegande bonden. Hans hus 
är utan glasfönster och med en afdelning, utan skiljevägg, för 
kreaturen. Men där är rent och godt. Vinden sörjer för luft- 
växling, och solen, söderns sol, för värme. På golfvet ligga kud- 
dar, svällande, väl stoppade. På dem sitter husbondfolket, män 
och kvinnor; för gästen läggas sköna mattor på en bänk eller stol, 
alldeles som på Homeros' tid. Husfadern i sin nytvättade fustanella 
och i sina rikt broderade jackor frågar dig: Den kollasisotne ^ skola 
vi ej äta? Om du svarar nekande, skall han ur det stora vinfatet, 
som hör till möblemanget, tappa ett glas skummade vin, räcka dig 
det och säga: Hell dig, hell dina barn! Om du då, såsom till- 
börligt, svarar med en välönskan för värden och hans kära, skall 
du se hans af intelligens och skönhet strålande ansigte höja sig 
mot ditt och låta sin lugna blick hvila i din. Och husets kvinnor 
småle så godt, när man berömmer deras dugtiga afkomraa och 
deras granna guld- och silfversmycken. Och därutanför skall du 
se den manliga ungdomen vid flöjtens och trummans toner röra 
fötterna till smidig dans, skön som den som skildras på forntidens 
reliefer.» 

— Det där är allt bra vackert ; men nog var det i alla fall tur 
för herr Centervall, att han såg det på en söndag! 

— Nå, än se'n ! Det har ändå varit sant, lika sant som någon- 
sin hvardagamas slarf och otrefnad, och det är en härlig sak, om 



76 EDVARD LIDFOSSS. 



man någon gång kan & en söndagsstämning, som räcker litet längre 
än för dagen. En hvar af oss kan ha godt af att emellanåt knnna 
framkalla en sådan stämning, som med olika skiftning ändock ger 
resonans åt samma tema, det tema som i herr Centervalls bok 
klingar som ett jubelrop: Ack, i Arkadien ähen jag har varit! 



Förläggame säga i sin subskriptions-inbjudning till herr Lum- 
holtz' arbete bland annat: ^Författaren har ej blott tillbragt en lång 
tid i den civiliserade delen af Australien, hvars mest utmärkande 
drag han skarpsynt iakttagit och på ett intagande sätt aftecknat. 
Han har äfven, därutinnan utan föregångare, vistats ensam bland 
Australiens vildar, i viss mening lefvat deras lif och sålunda kunnat 
grundligt studera deras seder. Ett sådant lif, \ittnande om ovan- 
lig energi och okufligt mod, måste naturligtvis ha varit rikt på de 
äfrentyrligaste tilldragelser, och en spännande skildring af sådana 
upptager största delen af författarens arbete. Men detta har ock 
en rent vetenskaplig betydelse. Det var med understöd af univer- 
sitetet i Kristiania, som förf. åren 1880 — 84 uppehöll sig i Austra- 
lien för zoologiska forskningar, och dessa ledde till flere vigtiga 
vetenskapliga upptäckter. Lägga vi härtill, att författarens stil är 
särdeles enkel, åskådlig och angenäm, så torde ur hvad vi anfört 
framgå, att hans arbete är ett bland de anmärkningsvärdaste inom 
våra dagars etnografiska litteratur.» 

Det är oss ett nöje att intyga, att allt detta eger sin fullkom- 
liga riktighet, och, om härtill lägges, att den aktade förlagsfirman 
på sitt vanliga solida vis sörjt för arbetets typografiska utstyrsel, 
så torde därmed vara nog sagdt till dess rekommendation i vid- 
sträckta kretsar. 

Lund, december 1888. 

Edvard Lidforss, 



Sonetter 

af 

Karl Wähiin. 

Utom skären. 

Till hafs, till hafs! I seglet vinden drar, 
och skummet ryker på den askgrå fjärden, 
och lika nöjd om hela vida världen 
jag steget öfver bogens reling tar. 



Som unga örnen senfuU, stark och snar, 
min snäcka spänner vingarna för färden, 
och på sin köl så lyckligt byte bär den 
som pilten, Jofurs örn från Ida bar. 



Flyg, fogel, flyg! Mig lifvet nänts beskära 
en stackot stund af frihet ifrån band, 
vägd upp af år, då jag fått länkar bära. 



Det svunna skönjes som en mattblå rand, 
och allt som skymt min syn, då det var nära, 
nu blir till guld i solnedgångens brand. 



78 KARL WÅHLIN. 



Då och sedan. 

I sommarkvällar vägen är mig gen 
till pergolan, där mångudinnans pilar 
med strofer i förunderliga stilar 
beskrifva väggens kalk och golfvets sten 



I dessa kärlekssångers fosforsken 
en marmor-amorin förstulet smilar 
åt svärmaren, som öfverlycklig hvilar 
sitt hufvud mot en skuldras elfenben. 



Nu är den visan all. Jag mig bemannat 
och eftertänksam vid det stället stannat, 
där lyckans korta stunder ha förgått. 



Det är det samma och ändock ett annat. 
På vägg och golf, där fordom dikter stått, 
nu gamla månen skrifver prosa blott. 



Evoé! 

Den ädla drufvati göt sin röda tår 

att mänsklig smärtas snyftningar betvinga, 

och sinnesruset svedan kan förringa 

af månget friskt och öppet hjärtesår. 



Därför till festers prakt min åtrå står, 
där facklor flamma och cymbaler klinga 
och högtuppskörtade bakkanter svinga 
i yppig hvirfveldans med upplöst hår. 



SONETTER. 79 



Så med begär jag bägge händer sträcker 
emot pokalen, som mig lifvet räcker, 
och frågar icke, om den gömmer gift. 



Jag dignar murgrönskransad. Dagen bräcker. 
I morgonrodnaden i flammig skrift 
står ristad ljusets maning till bedrift 



Jämtländskt motiv. 

Det råder frid och söndagsstillhet vida. 
Kring tinnarna af bergakungens slott, 
som fjärran blänka blåare än blått, 
för kvällens brisar molnens flottor glida. 



En väderbiten gran på Qällets sida 
i taggig rustning har på utpost stått 
från tider, hvilka längese'n förgått, 
och lyster ännu nya tider bida. 



Mitt öga brantens svallvåg häpet följer 
dit uppåt, där sin fägring fjället höljer 
i hälften genomskinligt solröksflor. 



Inunder blommor bergets fot sig döljer, 
och utför sluttningen förväget snor 
en bäck, som diar fjällets hvita kor. 



80 KARL wAhLIN. 



Vid Storbofallet. 

Du lilla rönn, som klängt dig fast så käckt 
vid klippan, öfver forsens bråddjup skjuten, 
och barnsligt yfves, kärligt daggbegjuten 
af vattenfallets däfna andedrägt! 



Hur lekfullt skalkas du med vestans fläkt, 
af regnbågsglitter fagert strålomsluten, 
och fröjdas åt den flyende minuten, 
en telning än i lifvets morgonväkt. 



Af aldrig tydda sägners makt betagen, 
som återljuda doft ur forsens svall, 
du har ej tanke kvar för vinterdagen. 



Glöm länge bort hvad en gång komma skall, 
och med din håg mot vattnets gåta dragen 
i skummets bubbla spegla din korall! 



Mellan Neapel och Rom. 

Ett reseminne. 

Vi kommo från Neapel. Det hade varit den allra prakt- 
fullaste oktoberdag, och ännu rullade solen som en stor, 
rund eldkula ned öfver den djupblå himlen mot horisonten. 

Samma dag hade vi kommit tillbaka från Sorrento, och 
på vägen in till Neapel hade vi passerat en af de små byarna 
vid golfen, där just en madonna firade sin festa. 

Så vidt jag mins, kallades hon i^Madonna della neve^^ i 
alla händelser erinrar jag mig, att man berättade för oss, att 
hennes kyrka hade blifvit uppbygd på en fläck, där det en 
gång plötsligt hade fallit snö, och midt i denna snö hade en 
prest funnit en Maria-bild. 

Man firade henne utomordentligt ståtligt, och det var 
icke blott processionen, hvilken förde hennes bild till kyrkan, 
som vi mötte på vägen, utan också den långa skaran af 
människor, som kommo från Neapel för att göra henne sin 
uppvaktning. 

På den breda, hårda landsvägen låg kalkdammet tätt 
som snö, och så snart en vagn rullade fram, drefs det upp 
som tjocka, hvita dammoln. Det hvirflade i en oafbruten 
massa under två timmars tid på vägen till Neapel, ty ett 
oöfverskådligt tåg af vagnar störtade fram med gäster till 
madonnan. 

Två, ibland tre vagnar körde bredvid hvarandra. De 
flesta voro stora öppna wienervagnar, där det oftast sutto 
tre damer i rad på framsätet, två till tre på baksätet och så 
en eller annan liten herre eller ett par barn instuckna emel- 
lan dem. Hos kusken hade också ett par stycken, troligen 
tjänstflickorna, tagit plats. 

Ny Sv. Tidskr. io:äe årg. 6 



82 HELENA NYBLOM. 



Att döma af de damers drägter, som sutto i vagnarna, 
tillhörde de flesta af dem icke den högre societeten, utan 
voro tydligen borgarfruar med sina döttrar. De hade nästan 
alla bart hår, hvari blommor eller nålar voro instuckna, 
buro tunga halsband af guld, koraller eller pärlor och voro 
klädda i sidenklädningar af regnbågens alla färger, som de 
med öfverlägsen vårdslöshet läto falla öfver vagnskanten och 
de dammiga hjulen. I de bekväma vagnarna sutto de till- 
bakalutade med händerna i kors och fingrarna besatta med 
ringar. Jag mins bland andra en dam, om hvilken vår kusk 
sade oss, att hon var hustru till en rik bagare. Hon såg ut- 
märkt bra ut, stor och fyllig, och var klädd från topp till 
tå i hvitt siden med guldsmycken. 

Men icke blott människorna voro i stor ståt, också de 
tre hästar, som i rad voro spända för hvarje vagn, buro blom- 
mor och fjädrar på hufvudet, och seltyget var besatt med 
fransar af svinborst. Under höga rop och pisksmällar frän 
kusken rusade de framåt landsvägen som kapplöpningshästar. 

Mellan dessa vagnar, som tillhörde det rika borgerskapet, 
kommo de fattigas fordon, de så kallade carri^ som bestå 
af en botten med räckverk omkring, ungefär som en bur. 
som står på två hjul och dragés af en häst. 

I en sådan bur kunde en hel massa människor vara 
sammanpackad, alla stående. Där funnos unga flickor, sol- 
dater och pojkar, feta prester och gamla käringar, och det 
var i sanning gåtfullt för oss nordbor att begripa, hur en 
stackars häst kunde draga ett sådant lass. Också dessa 
fordon foro i väg med blixtsnabb fart, och det var en stän- 
dig täflan om att komma först eller tränga sig in bland de 
andra vagnarna, så att det riktigt ryste i en vid tanken på., 
hur det skulle gå. Men som flskar kilade de förbi hvar- 
andra, skreko och ropade, smälde och knallade med piskorna. 
Man satt i en ständig spänning för att kunna sluka allt med 
ögonen, medan man stormade förbi. 

Det var tydligt, att det var en madonna af första 
rang, hvars fest man firade så. Tyvärr kunde vi hvarken 
stanna eller vända om. Vår väg gick till Neapel, och fram 
emot kvällen satte vi oss till ro i en andra klassens vagn, 
på tåget, som gick till Rom. 



MELLAN NEAPEL OCH ROM. 83 

Inne i den kupé, där vi sutto, befunno sig jämte oss 
en löjtnant vid bersagliererna, en ung prest och en äldre 
man, som såg ut som en landtman, från Romagna. Han bar 
en af det slags bredbrättiga hattar, som användas af folket där, 
och hade en kappa, kantad med fårskinn, öfver axlarna. 

Han satt för sig själf vid ett fönster, och det såg ut, 
som om han halfsof. Det var en vacker karl, med ett all- 
varligt, mildt ansigte; han hade kraftiga händer och armar 
och bar sin kappa öfver axeln med ett så nobelt behag, att 
den lika gärna kunde ha varit en sammetskappa. 

Bersaglieren var en ung man på några och tjugu år. 
Han såg ofantligt elegant ut i sin blanka hatt med den 
stora fjäderbusken på ena sidan, smal om lifvet, bred öfver 
axlarna, elegant i drägt och hållning såsom nästan alla ita- 
lienska militärer. 

Han hade alldeles kortklippt, kolsvart hår, som gick ned 
i en spets midt i pannan, stora, simmande, svarta ögon och 
ett par käcka mustascher, som tydligen utgjorde hans stolt- 
het. Han smekte dem hela tiden med faderlig ömhet. För 
öfrigt hade han i hela sitt minspel och uttryck denna öfver- 
lägsna världserfarenhet, som endast mycket unga människor 
besitta. 

Presten var en blek, mager man. Hans ansigtsfärg var 
nästan citrongul, och också han hade ett par stora, fuktiga 
svarta ögon. Men de hade ett helt annat uttryck än den 
unge officerens. Medan bersaglieren sände ljungande blickar 
omkring sig, som tycktes säga: »Jag kommer, jag ser, jag 
segrar!» såg presten drömmande framför sig. Han tycktes 
se en värld, som vi andra icke märkte och som alldeles 
upptog hans tankar. Han hade stor, krokig näsa och 
bred mun, som visade ett beständigt litet leende omkring 
munvinklarna. Från näsvingarna gingo ett par djupa veck 
ned på hvar sida, hvilka tydde på, att han hade lidit och 
tänkt mycket. Han satt litet framåtböjd, med handflatorna 
mot hvarandra mellan knäna på sin svarta prestrock, och 
vaggade sakta fram och tillbaka som för att ackompanjera 
sina tysta tankar. 

Det ljöd som ett krigsrop: »Partenza!» Vi rörde oss 
icke. Man sprang fram och tillbaka, ringde och pep. Nej! 



84 HELENA NYBLOM. 



Tåget tycktes icke ha lust att lyda order. Men plötsligt 
gjorde det ett väldigt ryck, ännu ett par hotande signaler, 
och ångan började gå upp med små, bestämda puffar, som 
Ijödo tätare och tätare, och vi rullade i full fart bort från 
Neapel. 

En stund sutto alla tysta i vagnen, men då vi hade 
kommit riktigt i gång och foro fram öfver >de lyckliga 
fälten», började officeren vrida sina mustascher på ett sär- 
skildt utmanande sätt, vände på hufvudet, så att alla tupp- 
fjädrarna vajade, och sade till presten: 

»Nå, det var ju en präktig karneval i Neapel!» 

Prestens ansigte, som hade varit försjunket i djup ro, 
samlades plötsligt som uppskrämdt ur sömnen. 

»Karneval?» upprepade han förvånad, men med en höflig 
och ödmjuk röst. »Hvad menar ni, min herre? Jag har inte 
sett någon karneval.» 

»Hvad vill ni då kalla det?» fortfor bersaglieren och 
kastade sig bekvämt tillbaka med sin tända cigarett. »Alla 
de granna damerna och de utklädda hästarna, som foro i 
väg utefter ChiajanU 

»Min herre vet kanske inte, att man firade en fest för 
vår allra heligaste jungfru. Madonna della neve. Hon är 
en af de mest undergörande madonnor, som finnas i hela 
trakten.» 

Prestens stämma lät på en gång förskräckt och be- 
vekande. 

»Jo, jag hörde något därom», svarade officeren och sög 
med mycket behag på sin cigarett, i det han höll lillfingret 
på sin lilla välformade hand i luften. »Men det är ju barnslig- 
heter, fullkomliga barnsligheter! Jag tycker, att gamla män- 
niskor borde skämmas att göra sig så där till narrar.» 

»Anser ni», började presten med sin djupa melodiska 
stämma, som nu darrade af rörelse, »anser ni, att man gör 
sig till narr därför, att man tjänar Gud?» 

»Tjänar Gud!» återtog bersaglieren och utstötte en lång 
fin rökpelare ur sin vackra mun. »Tjäna damerna Gud med 
att göra stor toalett?» 

»Man skall inte förstå det så, inte så, min herre», sade 
presten ifrigt. »Men vill man hedra en person, om han 



MELLAN NEAPEL OCH ROM. 8$ 

också blott är en mänsklig storhet, då klär man sig i sina bästa 
kläder, när man går och gör honom sin uppvaktning. Det 
skulle vara ett tecken på vanvördnad, om man kom till en 
af sina förmän i en simpel hvardagsdrägt, — och hur mycket 
mer skola icke då de människor, som gå för att besöka den 
heliga jungfrun, Guds egen moder», — han såg med en 
flyktig, tillbedjande blick uppåt — »hur mycket mer skola 
icke de komma i den vackraste drägt de ega, för att icke 
misshaga henne.» 

»Jaså, det är kläderna, som madonnan ser på», svarade 
bersaglieren. »Då måtte hon sannerligen vara en mycket 
världslig dam.» 

»Jag ber er, jag ber er, min herre, för er själs salighet., 
säg icke sådana hädiska ord.» Presten sträckte fram hän- 
derna, som om han ville afvärja något ondt. 

»Jag vill inte säga något illa om madonnan!» sade offi- 
ceren. »Kan hon vara till uppbyggelse för stackars ovetande 
människor, så vill jag inte alls störa deras tro. Jag vill bara 
säga min mening här till gamla erfarna personer, och den 
är, att religionen har spelat ut sin roll. Den är nu bara ett 
skal — ett tomt skal, som man försöker fiffa upp med alla 
eggelsemedel, för att den skall behålla sin dragningskraft, 
liksom man måste ge gamla svaga personer särskild föda 
för att hålla lifvet i dem. Det fins ju ännu åtskilliga oupp- 
lysta människor, som böja sig för kyrkan, men jag påstår, 
att bland de upplysta, både lekmän och prester, fins det 
inte en på tusen, som tror på de där gamla amsagornal 
De säga kanske, att de göra det, men om de vore ärliga, 
skulle de erkänna, att det är dem alldeles likgiltigt.» 

»Ni kan tro mig, om ni vill», sade presten sakta, »men 
om jag skall vara ärlig, måste jag också göra den bekän- 
nelsen, att jag af hela mitt hjärta tror på kyrkans heliga 
sanningar och hoppas att i denna tro lefva och dö.» Han 
gjorde ett hastigt korstecken och böjde hufvudet. Officeren 
gjorde en rörelse med handen, som om han ville säga: »Efter 
behag! Hvar och en har sin smak!» 

Det blef en stunds tystnad. Presten satt stilla och 
mumlade sakta mellan läpparna. Det var tydligt, att han 
bad. Bersaglieren hade all sin uppmärksamhet fästad på 



86 HELENA NYBLOM. 



den ljusblå röken från sin cigarrett, som han blåste ut i 
runda ringar, och romagnaren vid fönstret tycktes alldeles 
ha vaknat; han satt med hakan djupt ner i sin kappa, men 
kastade då och då en uppmärksam blick, än på den ene och 
än på den andre af de talande, under sin bredskyggiga hatt. 

»Nå», sade bersaglieren plötsligt, »jag kan väl förstå, att 
man så där i allmänhet kan tro, att det fins en Gud någon- 
städes, en Gud, som man ju egentligen inte alls känner, och 
som naturligtvis inte intresserar sig mer för oss, än vi in- 
tressera oss för en mygga.» Han slog med ett raskt slag 
till en, som hade satt sig på hans ärm. »Men alla dessa 
mässor och böner, fanor och helgonben, underverk och be- 
drägerier — hur skall en intelligent man, som ni tydligen 
är, verkligen kunna tillfredsställas af sådant?» 

»Ni dömer som en, som står utanför, jag dömer som 
en, som vet hvad han talar om», sade presten mildt, mycket 
mildt. Han hade tydligen bedt sig till lugn. >Min mor 
var en from kvinna», fortfor han, »en af dem, som inte 
ha många steg genom skärselden till paradiset. Hennes 
enda synd var kanske den, att hon älskade sina barn 
alltför starkt. Hon önskade ingenting högre än att jag, 
som var hennes förstfödde, skulle egna mig åt kyrkan, 
och mycket tidigt uppstod hos mig en verklig kallelse där- 
till. Ingen har tvungit mig, ingen, min herre, utom den 
makt, som är starkare än ens eget hjärta och som leder 
människornas öden, hvart den vill. Af egen, fri vilja har jag 
.inträdt i kyrkan, och jag böjer mig alldeles för hennes mo- 
derliga makt.» 

»Och det uppstår inom er aldrig det minsta lilla tvifvel 
på alla dessa konster och ceremonier, som presterna ha för 
sig och som kyrkan beskyddar.^» frågade bersaglieren och 
blinkade skälmaktigt med sina svarta ögon. 

»Hos hvem uppstå inte tvifvel?» svarade presten. »Satan 
och hans änglar äro alltid tillstädes för att förvirra och 
fånga fattiga människosjälar, men den, som står under kyr- 
kans beskydd, har en mäktig arm öfver sig, och den ondes 
arga list skall inte få någon makt med honom.» 

»Hur gammal är ni?» frågade officeren. Han ansåg sig 
tydligen vara åtskilliga år äldre. 



MELIJIN NEAPEL OCH ROM. 87 

»Jag blir tjugutre år på den heliga EUsabets dag^ i 
fall hon låter mig lefva så länge.» 

»Tjugutre år!» återtog bersaglieren. »Och frivilligt afstå 
från denna världens fröjder? Att aldrig få tänka på kärlek, 
det bästa, som detta lif har att bjuda på! Är det. möjligt, 
att ni verkligen aldrig grämer er öfver, att en prest aldrig 
får gifta sig?» 

Presten blef blodröd i hela ansigtet. Hans breda ögon- 
bryn sammandrogo sig krampaktigt, och det darrade i mun- 
nen på honom. 

»Det är ens pligt att ödmjuka sig och erkänna sina 
svagheter», sade han, »och ni vet nog själf, hvar de största 
frestelserna finnas. Men till och med i de svåraste pröfnin- 
gar är mitt skyddshelgon mig nära, och madonnan ser min 
vilja, och den är att kunna bevara mig ren.» 

»Och fick jag min vilja fram», sade bersaglieren, »så 
ville jag kyssa alla de vackraste flickorna i Italien.» Det 
hördes tydligt på hans tonfall, att det var riktigt ärligt 
menadt. »Ja, Gud ske lof», tillade han, »att man är inskrifven 
under Italiens fana. Ingenting i världen kan ändå jämföras 
med att vara soldat. Det är ett lif.» Han kastade hufvudet 
tillbaka, så att alla tuppfjädrarna sakta vajade. 

»Och om det skulle bli krig?» frågade presten. 

»Jag önskar ingenting högre I Ens sabel är väl inte gjord 
till att rosta i baljan.» 

»Nej, den är väl gjord för att döda sin nästa med», sade 
presten. 

»Till att döda \%x?l fiender va^å^ Italiens fiender», svarade 
bersaglieren raskt. 

»Det står i Skriften, att vi skola älska våra fiender», sade 
presten mildt. 

»Inte Italiens fiender!» 

^Alla våra fiender», undervisade presten. »Och det står 
också, att den, som griper till svärd, skall förgås för svärd.» 

»Det är ju sakernas gång», svarade officeren. »Går man 
i krig, så utsätter man sig för att falla, och ingen död kan 
väl vara härligare än att falla för sitt fädernesland. Men 
för resten kunna edra heliga skrifter inte bedöma sådant. 
De kunna ge befallningar om edra andliga angelägenheter. 



HELENA NYBLOM. 



De militära affärerna förstå de sig inte på. Det kunna de 
öfverlemna till kung Umberto och våra tappra officerare. 
Det är min öfverheti — Eller hvad säger ni.?» frågade han 
romagnaren, hvars uppmärksamma blick han hade observerat. 
»Skall inte en hvar lyda sin egen öfverhet?» 

»Det fins en öfverhet, som är högre än både kyrkan 
och kungen», svarade romagnaren. Han sade det tyst, lik- 
som för sig själf. 

»Jaså», sade bersaglieren förvånad, »och hvad heter den?» 

»Ens samvete», svarade den andre. 

»Skulle ni mena, att kyrkan icke har någon betydelse?» 
frågade presten och såg uppmärksamt på honom. 

»Det kommer en tid, dä vi kunna undvara den.» Han 
såg ut genom fönstret. 

»Men soldaterna! Landets försvar 1» ropade bersaglieren. 

»Det kommer också en tid, då ni, små soldater, äro]^öfver- 
flödiga.» Han viftade afvärjande med handen. 

»När skall den dagen inträffa?» frågade bersaglieren och 
såg mycket krigisk ut. 

»När vi inte längre behöfva ha några krig», svarade 
romagnaren. 

»Ja, då få vi allt vänta till världens slut», utbrast offi- 
ceren. 

»Det tror Jag inte», sade den andre lugnt. »Kanske 
kommer det att dröja några tusen år, mea det är i alla fall 
meningen, att människorna skola hjälpa hvarandra och inte 
slåss som stygga barn.» 

»Ni har rätt, min herre!» utbrast presten. »Jag är 
alldeles af er åsigt. Kriget skall upphöra, när mänskligheten 
blir mognare, men kyrkan skall aldrig upphöra. Hennes 
grundvalar äro bygda på den eviga klippan.» 

»Däri tar ni miste, prest», svarade romagnaren. »Kyr- 
kan är också en mänsklig institution. Den skall lika litet 
kunna motstå seklerna som edra största kyrkors murar. — 
Det faller, faller alltsammans!» 

»Ja, inte sant», inföll bersaglieren, »religionen är en öfver- 
vunnen ståndpunkt. Hvilken upplyst människa bryr sig nu 
om kristendomen ? Åh nej ! Vår moderna värld bär helt 
andra stora idéer i sitt sköte. Det är tankarna på mänsk- 



MELLAN NEAPEL OCH ROM. 89 

lighetens förbrödring, på egendomens lika fördelning och 
personlighetens själfständighet, som nu sysselsätta vårt år- 
hundrade. Det är frågor, som ha dykt upp liksom ur jorden 
och bränna människorna under fötterna.)^ 

ijaså, de ha plötsligt uppstigit ur jorden», sade mannen 
från Romagna. »Jag trodde annars, att de voro gamla som 
kristendomen. Det är den, som först har lärt människorna, 
att en kung och en tiggare äro lika inför Gud, och det är 
den, som har befalt oss, att den, som har två kjortlar, skall 
dela med åt den, som ingen har.» 

Presten nickade ifrigt med hufvudet, men officeren in- 
vände : 

»Det kan ju hända, att det redan fans frön till sådana 
saker i den kristna religionen, men humanismen, humanis- 
men, min herre, det är något helt annat. Den lär oss att 
ha aktning också för människor af olika tänkesätt och att 
själfva stå ensamma som den, som skall ansvara för sina 
handlingar utan hänsyn till påfve eller prester.» 

Oaktadt sitt mindre humana uppförande mot den stackars 
unge presten, uttalade dock löjtnanten dessa satser med 
eftertryck genom sina sammanbitna tänder, mellan hvilka 
han höll en ny cigarett, medan han energiskt drog eld på 
en tändsticka. 

Romagnaren hade krupit längre upp i sitt hörn och 
dragit kappan tätare omkring sig. Det hade blifvit mörkt, 
och en plötslig kyla sänkte sig öfver jorden. 

»Ni minnes kanske», sade han från sitt hörn, »att kristen- 
domen befaller oss att förlåta vår nästa, icke sju, men sjuttio 
gånger sju — det vill säga i det oändliga, och hvad det 
personliga ansvaret angår, så har Kristus hvarken visat oss 
till någon påfve eller kyrka, utan till Gud och vårt eget 
samvete.» 

»Jag hör, att ni är en filosof», sade löjtnanten, som nu 
hade fått eld på cigaretten och också omsorgsfullt drog 
upp sin kappa kring halsen. »Jag har inte sett så djupt i 
sakerna. Jag ser massor af prester med broderade mäss- 
skjortor, fanor och ljus, och hör en rad vagnar med bal- 
klädda damer komma dundrande, tam! tam! tam!, och så 
säger man mig, att detta är den heliga religionen, som man 



gO HELENA NYBLOM. 



skall älska oeh ära. -r- Jag behöfver den inte b — och han 
blåste föraktligt ut röken. 

>Ja, visst är detta också religionen», sade presten ifrigt 
»Ingenting kan visa sig här på jorden utan en form. Hvarje 
själ måste ha en kropp, och religionens kropp är kyrkan, 
kyrkan med sina sakrament och fester.» . 

Landtmannen morrade där borta i sitt hörn; Det lät 
som ett sakta knorrande af en stor fårhund. 

»Nej, nej», sade han. »Allt det där är just något, som 
ni skrämmer folk med, så att de af barj^ förskräckelse 
springa raka vägen till helvetet. Man kan inte säga om re- 
ligionen: 'se här eller se där är den,' — den enda sanna 
religionen sitter här!» Han slog sig med en smäll för bröstet. 

»Men allt, som har lif i sig, visar sig», inföll presten. 
»Ingenting, som verkligen fins, kan endast existera i det 
dolda, det måste få en form, ett uttryck.» 

»Alldeles riktigt», sade landtmannen- »Man skall kanna 
trädet af frukterna. Jag är till exempel säker på, att ni är 
en god man. När ni tröstar de sjuka och döende, lär de 
små barnen och ger de fattiga mat, så visar ni bäst, hvilken 
herre ni tjänar.» 

»Nå jag dåf» frågade löjtnanten. »Hvarmed visar jag 
min religion?» 

»Ni måste väl först ha någon, för att kunna visa den», 
svarade romagnaren. — »Men jag är alldeles säker på, 
att en kristen officer alltid skall tjäna sin kung och sitt 
land bäst.» 

»Och ni själf, herr filosof?» sade löjtnanten. »Hur prak- 
tiserar ni er religion? Det kunde vara lärorikt för oss andra 
att veta.» 

»Jag sköter mitt, — det är alltsammans», svarade han 
buttert. »Jag har en liten gård, några åkrar och en del 
kreatur, och jag antar, att om denna lilla fläck af Italien, 
som är min, blir ordentligt odlad och ger det bästa den 
kan, är det bättre, än om den blir försummad. Om bara 
hvar och en ville plöja sin egen åker, skulle Italien bli ett 
härligt land.» 

»Och ni önskar aldrig något annat?» frågade bersaglieren. 

»Nej, jag är nöjd», svarade den andre. 



MELLAN NEAPEL OCH ROM. 91 

»Och hela ert Itf har gått så der^ den ena dagen som 
den andra?» 

»Jag har varit ung som alla andra och haft många önsk- 
ningar», svarade romagnaren^ »men jag har lärt mig, att 
det är bäst att hålla sig till hvad man har. 'Ingen fångar 
månen*, som ni vet. — Se, där är den!» 

Han vände hufvudet mot rutan, hvarifrån man såg full- 
månen sväfva stor och glänsande högt öfver det vida landet. 

»Det måtte vara outhärdligt att lefva ett lif af sådana 
där enformiga dagar», sade löjtnanten och slog kappan 
hårdare omkring sig. 

»Ja, för er, det tror jag nog. — Människorna äro lika 
olika som dagarna i året, men för resten är lifvet aldrig en- 
formigt. Ibland är det åska, och så blir det lugnt igen. 
Vintern lägger snö på bergen, och sommaren gör dem 
gröna. Och på åkern och i stallet är det likaså. Alltid är 
det något att se efter, något att förbättra. Ett djur, som är 
sjukt, en ko som kalfvar. Åh, det sker tusen saker omkring 
en, det gäller bara att vara vaken och passa på.» 

»Är ni gift?» frågade bersaglierofficeren. Kärleksange- 
lägenheter tycktes intressera honom i alla former. 

»Nej», svarade romagnaren endast och drog sig alldeles 
tillbaka i sitt hörn. 

En stund därefter teg han alldeles?. Han hade troligen 
fallit i sömn. 

Presten satt med händerna knäppta öfver sin rosenkrans 
och såg ut i natten. Han vände icke ögonen från himlen, där 
månen såg ut, som om den seglade fram öfver campagnan. 

Löjtnanten hade upphört att röka. Han satt tillbaka- 
lutad mot väggen, insvept i sin kappa, och såg upp mot 
ljuset, som blifvit tändt i kupélampan, medan han sakta 
gnolade med en hög, mjuk tenor: ^Una furtiva lagrima.T> — 

Vi voro nu inne på det romerska området. Campag- 
nans långa akvedukter aftecknade sig svarta i månskenet. 
Det kom öfver en denna hemliga känsla som alltid, när man 
närmar sig Rom. 

Neapel var ju härligt, men det var dock som att komma 
från något bullersamt till något tyst, från något oroligt till 
något stort. 



92 HELENA NYBLOM. 



Hastigt, klapprande flög tåget framåt Jag hörde som 
i en dröm tenoren gnola och såg prestens svarta skepnad 
som en skugga. Också jag föll i sömn. 

Då jag vaknade, körde tåget in på perrongen i Rom. 
Mina reskamrater voro borta. 

Helena Nyblom, 



Förtjänar det forna Egypten nannnet »den 
mänskliga odlingens moderland»?' 



Populärt föredrag 

af 

Karl Piehl. 



Bland vår barndoms minnen hägrar med kraftiga och 
skimrande färger, ehuru måhända med något osäkra kon- 
turer, bilden af det gamla Egypten. Moses och Faraos 
dotter, Josef som drömtydare och vis rådgifvare, Potifars 
pligtförgätna hustru, gräshopporna och de andra lands- 
plågorna, de sju feta och de sju magra nöten, israeliternas 
slafarbete i Faraos förrådsstäder samt deras slutliga utvan- 
dring, jungfru Marias och Jesus-barnets flykt — se där några 
af de taflor, som blotta namnet Egypten med den trollska 
klang, som ligger i det samma, frammanar för vårt inre öga. 
Den grundläggande betydelse såsom bildningsmedel, bibeln 
(eller åtminstone vissa delar af den samma) egt och eger för 
det moderna samhället i det hela, har gjort, att vi lärt oss 
se det gamla Nillandet till en viss grad i samma bländande 
ljus, hvari det sågs af de vördnadsvärda israeliter, som ned- 
skrifvit de delar af den Heliga skrift, hvilka behandla eller i 
förbigående omtala Egypten. 

' Anledningen till detta föredrag gaf en diskussion i Stockholm. Denna 
omständighet förklarar och rättfärdigar den något pointerade formen. Ämnets 
beskaffenhet kräfde för öfrigl minst lika mänga tryckark, som här äro sidor, 
om man ville i någon mån fullständigt behandla det samma. Uttömmande 
kan det aldrig granskas. 



94 KARL PIEHL. 



Icke alla bland oss ha dock uteslutande bibeln att tacka 
för det intresse, vi skänka faraonernas land. Den antika 
odlingen och särsktldt dess yppigaste blomma, hellenismen, 
äro vi tvifvelsutan, litet hvar, förtrogna med, och för greken 
fans intet underbarare, intet märkvärdigare land än Aiyvntogf 
Egypten. Dess inflytande på hans materiela utveckling hade 
greken under sitt fosterlands blomstringsperiod tidt och ofta 
tillfälle att iakttaga. Men ringa vägde för honom detta in- 
flytande i jämförelse med de andliga gåfvor, han, med eller 
utan verkliga skäl, påstod sig hafva mottagit från det gamla 
urtidslandet i söder. Så meddelar oss historiens fader \ att 
alla grekernas namn på deras gudomligheter kommit från 
Egypten, hvilket i nyare tider gifvit anledning till ganska 
djärfva etymologiska kombinationer, såsom då man velat här- 
leda namnet på den grekiska vishetsgudinnan, Athene, ur 
det egyptiska gudinnenamnet Neitk'^. — Geografen Straban^ 
berättar om sitt besök i det egyptiska On — en stad som 
af grekerna benämndes Heliopolis och låg strax n. o. om det 
nuvarande Kairo — följande: »Här visade man oss såväl de 
egyptiska presternas hus, som äfven Platons och Eudoxos' 
boningar; med Platon kom nämligen äfven Eudoxos hit, och 
båda lefde härstädes 13 år bland presterna, enligt vissa per- 
soners utsago. Ty de kunde blott genom tålamod och 
ihärdighet förmå dessa i de himmelska tingen synnerligen 
kunniga, men hemlighetsfulla och föga öppenhjärtiga män 
[de egyptiska presterna] att meddela dem något litet af 
sina läror. Men:^ — tillägger den gamle författaren — »det 
mesta däraf höllo de hemligt.» Vi böra ihågkomma, att 
Strabon, som skrifvit dessa ord, dog i första århundradet 
e. Kr. Platons dödsår är 348 f. Kr. Mellan bägge ligger 
sålunda en tidrymd af åtminstone 350 år, under hvilkeh den 
muntliga traditionen skulle bevarats — något, som äfven då 
det gäller en så ryktbar man som Platon måste synas för- 
vånande. — Den romerske historieskrifvaren Diodoros* från 
Sicilien, som under Caesars och Augusti tidehvarf på grekiska 



* Herodoios, II, 50. 

* Jfr Beulé^ Lacropole ctAtheneSy I, sid. II. 
» Sirabon, XVII, 29. 

* Bibliothtca hisiorica^ I, 96. 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLAND». 95 

författat en allmän världshistoria, påstår sig hafva hört af de 
egyptiska prestema, att enligt deras heliga bdcker Egypten 
sedan länge varit föremål för framstående helleners besök. 
Bland dessa hellener, som egypternas heliga böcker före- 
gif^ras omnämna, träffa vi jämte historiska personer, såsom 
den spartanske lagstiftaren Lykurgos, atenaren Solon, filo- 
soferna Platon, Pytagoras, Demokritos, äfven rent sagolika 
företeelser, t. ex. Orfeus, Musäos, Homeros, om hvilkas rea- 
litet vittnesbörd saknas. Nog kan man alltså hafva anled- 
ning att förmoda, att i detta fall egyptiskt skryt och grekisk 
lättrogenhet i kamratligt förbund lekt med den historiska 
sanningen. Samme Diodoros, som skänkt oss nyss anförda 
profstycke på torftigheten af sin kritiska förmåga, påstår lika- 
ledes i sitt ofvannämnda arbete \ att »de gamla egyptiska bild- 
stodernas mått och förhållanden voro alldeles de samma som 
de hvilka träffas hos de grekiska statyer, hvilka betecknas 
såsom dädaliska»^ — ett yttrande, som i nyare tider gifvit 
upphof åt talrika kontroverser mellan konsthistorici af olika 
skolor, men som numera torde kunna anses utdömdt af 
fackmännen. 3 

Den entusiasm för Egypten, hvarom dessa och otaliga 
andra grekiska försök att spåra ett sammanhang mellan Egyp- 
ten och Hellas bära vittne, är till sitt skaplynne allt för okritisk, 
allt för lyrisk — om jag så får säga — för att man skulle 
kunna undgå att betrakta den såsom ett moment i grekens 
uppfostran och bildning. Nåväl I Hellenen hade, han som vi, 
sin älsklingsbok par préférence. Låt vara, att de homeriska 
sångerna ej i allmänhet tåla en jämförelse med bibeln, ja rent 
ut sagdt, ej böra jämföras med »böckernas bok»; i ett afse- 
ende är man dock frestad och berättigad att uppdraga en 
parallelism mellan båda: bibeln kan ej i egentligare mening 
sägas vara en folkläsning hos oss, än de homeriska dikterna, 
Odyssén och Iliaden, voro det hos grekerna. 

När den homeriske sångaren vill skildra det underbara, 
när han riktigt vill lägga beslag på åhörarens uppmärksam- 
het och komma hans inbillning att flyga högre än eljest — 

^ Anf. st. 

^ D. v. s. *i Dädalos' stil». 

' Overbeckj Geschichie der griechischen Plastik^ sid. i8. 



g6 KARL PIEHL. 



ja, då tager han gärna fram temat Egypten, och på detta 
tema kan han sjunga tusende variationer, den ena mer 
fängslande än den andra, men alla gripande fantasien så. 
som endast det utomordentliga, måladt af den utomordenttige. 
förmår. Egypten är hos Homeros det rika, mäktiga landet 
i fjärran, hvars högt utvecklade civilisation förefaller den 
råe eller halfbildade hellenen som ett underverk, hvilket hans 
barnsliga fantasi ställer i förbindelse med trolleri och öfver- 
naturliga väsens ingripande. Egyptern själf är för honom 
ett sådant öfvernaturligt väsen, en trollkarl, som kufvar na- 
turen och mäktar omstörta dess lagar. — Hvem känner ej 
till namnet den på egyptisk botten uppfunna, underbara, 
glömskebringande drycken nepenthes^ som efter Homeros en 
oss alla förtrogen nordisk skald har firat i sång: 

»Förr åt Telemak, som sökte, spanande, sin far i sorg, 
Helena den fagra hälde, i Atridens kungaborg, 
några droppar af din saft i purpurskummig vinpokal, 
och den ädle sörjam glömde för en stund sitt tunga kval.» 



Som vi nu sett, ha två af världslitteraturens hufvudverk, 
hvart och ett för sin tid dominerande alla andra, bibeln och 
Homeros, så att säga apologiserat för det forna Egyptens 
rätt att kräfva vår beundran och vördnad. Särskildt ha den 
homeriske sångaren och hans landsmän åt den egyptiska 
odlingen skänkt en betydelse af moderskap i förhållande 
till öfriga odlingar — närmast den grekiska — , som gjort 
sig gällande äfven i vår moderna tid. Ty det kan ej vara 
tvifvel underkastadt, att det allmänna föreställningssätt om 
den egyptiska odlingen som moder till världscivilisationen, 
hvilket man öfverallt hos oss möter i tal och skrift, alstrats 
genom det utomordentliga inflytande, den klassiska bildningen 
utöfvat på de moderna samhällenas andliga utveckling. 

Vi öfvergå nu till att pröfva, i hvad mån föreställnings- 
sättet om Egypten som den mänskliga odlingens moderland 
har skäl för sig. I detta syfte skola vi, utan anlitande af 
allt för lärd apparat, söka betrakta ämnet på mångsidigaste 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLAND». 97 

sätt. Vi iå sålunda icke förbigå något af den mänskliga 
odlingens hufvudområden, om vi vilja skänka frågan den 
uppmärksamhet^ hon så väl förtjänar. Då jag i det följande 
oftast begränsar jämförelserna till de klassiska folken och 
Egypten^ sker detta^ emedan den moderna odlingens subor- 
dinationsförhållande till Grektand och Rom är en så pass väl 
känd sak^ att det är onödigt att utsträcka jämförelsen längre. 
Hvad som i förevarande fall gäller om de klassiska folken, 
har i högre eller lägre grad äfven sin tillämpning på de mo- 
derna samhällena. 

Begreppet odling är, som alla mänskliga företeelser^ 
relativt. Men om vi fatta det som synonymt med civilisation 
— och den ståndpunkten intaga vi för ögonblicket —7 in^ 
lägga vi nödvändigtvis i det samma föreställningen om någpt 
i historisk tid försiggående. Hvad som i fränisla rummet 
betingar historisk tid, är tillvaro af i skrift affattade urkunder, 
ty utan skriften finnes ingen historia. Om nu egypterna 
med något skäl skola gälla som vår civilisations upphofs- 
män, så böra de ovilkorligen hafva skänkt oss skriften eller 
åtminstone i väsentlig mån underlättat våra bemödanden att 
uppfinna den samma. Den åsigten är också ganska allmänt 
spridd, att vår moderna skrift genom fenicierna såsom för- 
medlare hämtats från Egypten. Det är emellertid ej så all- 
deles afgjordt, att förloppet varit det sagda. Att fenicierna 
tjänstgjort som mellanhand lider intet tvifvel, och vi behöfva 
endast jämföra de semitiska dialekternas t. ex. hebräiskans 
bokstafsnamn och -följd: ^/i^, ^^/i^, ^é'!»^/ etc. med grekiskans 
alfa^ beta, gamma^ för att vara öfvertygade, att den grekiska 
bokstafsraden omedelbart utgått ur den semitiska. Men 
hvarifrån semiterna och särskildt den nation, som gått i 
spetsen för deras odling^ fenicierna, fått sin skrift, veta vi för 
ögonblicket icke. Vi kunna visserligen uppställa förmodan- 
den i detta afseende, men dessa förmodanden skola måhända 
i morgon dag befinnas orimliga. 

Vore det så väl, att egypterna verkligen, såsom man 
ofta hör försäkras, äro världens äldsta kulturfolk, så kunde 
man måhända åberopa denna omständighet som ett mycket 
starkt sannolikhetsskäl för påståendet, att vår skrift ursprung- 
ligen kommit från Nildalen. Men egypterna synas ej längre 

Ny Sv, Tidskr. Jo:de årg, 7 



98 KARL PIEHL. 



kunna häfda sin rätt att kallas det äldsta bland kulturfolken^ 
ty dagligen och stundligen göras upptäckter, den ena mer 
storartad än den andra, i de gamla kulturlanden vid Eufrat 
och Tigris, särskildt i den del däraf, som vi kalla Kaldeen; 
och dessa upptäckter hafva redan ådagalagt, att Kaldeens 
civilisation är minst lika gammal som Egyptens, ja, att den 
möjligen är äldre. 

Egyptens och Kaldeens skriftsystem äro för visso obe* 
roende af hvarandra, och skulle tilläfventyrs någon, på grund 
af de förmodningsvis exceptionela svårigheter, som upp- 
täckten af skriften innebär, betvifla möjligheten, att bägge 
folken oberoende af hvarandra kunnat dana en skrift, så be- 
höfver jag blott erinra om, att vi känna ett tredje, själf- 
ständigt skrifsystem, nämligen kinesernas. Hittills har det 
ej fallit någon in att på fullt allvar påstå, att Kinas skrift 
och den kaldeiska kilskriften skulle stå i något historiskt 
sammanhang med hvarandra; mellan Kinas och Egyptens 
är ett dylikt förhållande på grund af afståndet ännu omöj- 
ligare. 

Nu är det visserligen obestridligt, att traditionen, be- 
varad hos de klassiska författarne, talar för, att fenicierna 
fått sin skrift från Egypten. Thoth-Hermes, den egyptiska 
vetenskapens representant, kallas ju fönikernas förste läro- 
mästare i konsten att måla människoröstens artikulationer. 
Och Tacitus säger uttryckligen, att bokstäfverna från början 
förts från Egypten till Fenicien. Men vi ha redan i det 
föregående sett, hvilken betydelse kan tillmätas de klassiska 
författarnes utlåtanden, då det gäller Egyptens inflytande på 
Europas samhällen. 

Det försök till en deduktion af den feniciska skriften ur 
egypternas kursivskrift, den s. k. hieratiska skriften, som den 
utmärkte franske egyptologen Vicomte de Rougé för snart ett 
trettiotal af är tillbaka framlade för franska institutet — detta 
försök lider enligt vår tanke af en viss ensidighet, som ovil- 
korligen måste väcka betänkligheter hos en vaken granskare. 
Som bekant består den egyptiska skriften af ett mycket 
stort antal tecken. Dessa hafva antingen ideografiskt värde, 
såsom t. ex. är fallet med vår moderna sifferskrift, med våra 
interpunktionstecken, o. s. v.; eller också hafva de fonetisk 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLAND). 99 



betydelse. De fonetiska hieroglyferna beteckna dels fler- 
stafvekeljud, dels ensiafvelseljud, dels slutligen bokstafsljud. 
De två förstnämnda grupperna äro mycket talrikt represente- 
rade, omfatta 6^^ hundra, ja tidtals ända till öfver i,ocx) tecken, 
medan de hierogl3^ska bokstäfverna blott äro några och tjugu. 
Nu antager de Rougé, att just dessa några och tjugu bokstafs- 
hieroglyfer — naturligtvis i kursivform — upptagits af feni- 
cierna, som skulle bortsett frän alla de öfriga, till flere tusen 
uppgående hieroglyferna. Detta antagande synes mig hos 
dem, som lånat de egyptiska bokstafstecknen. förutsätta en 
lärdom och ett skarpsinne, som äro långt mer betydande än 
t. ex. förtjänsten af den direkta^ omedelbara upptäckten af 
bokstafsskriften bort vara. Upphofsmannen till lånet måste 
nämligen hafva varit utomordentligt hemmastadd både i 
egyptiskans och feniciskans ljudsystem, han måste hafva egt 
ett öra och en urskilning som ingen af våra moderna fonetici., 
trots vetenskapens dagliga framåtskridande. Men äfven med 
en dylik talang bör han ändock hafva lupit fara att hugga i 
sten, enär det egyptiska ljudsystemet ej sammanfaller med det 
semitiskt-feniciska, utan tvärt om foreter rätt betydande olik- 
heter med detta, — Härtill kommer, som en särdeles allvarlig 
omständighet, att de egyptiska kursivtecken, hvilka de Rougé 
uppställer såsom urbilder för respektive feniciska bokstafs- 
tecken, icke likna de senare så pass mycket, att man pä 
grund däraf kan tvingas att sluta till en frändskap mellan 
båda, af så intim natur som mellan moder och dotter. 

Om sålunda ett frändskapsförhållande mellan den egyp- 
tisk-hieratiska skriften och feniciernas alfabet förefaller — 
jag vill ej säga absolut omöjligt, ty det material, vi ega, tillåter 
ej så pass positiv utsago, men — oantagligt, sä kunna där- 
emot vissa, ej ovigtiga, skäl anföras till stöd för en slägtskap 
mellan den babylonisk-assyriska kilskriften och det feniciska 
alfabetet. Bland dessa skäl synes mig ett af de vigtigaste 
vara, att bägge dessa skriftsystem beteckna blott ett gutturalt 
ch-ljud, medan t. ex. det egyptiska har tvä dylika. En 
annan beaktansvärd omständighet ligger däri, att åtskilliga 
af de semitiska bokstafstecknen ega mycken yttre likhet 
med babylonisk-assyriska ideogram med liknande namn, t. ex. 
den semitisk-feniciska bokstafven b, som kallas beth »hus:». 



lOO KARL PIEHL. 



påminner till formen mycket om det assyrisk-babyloniska 
skrifttecken, som har det ideografiska värdet »hus». 

I denna del af vår betraktelse hade det varit särdeles 
lyckligt att kunna pröfva frågan, huruvida den feniciska 
skriften möjligen lånats från den hamatheniska bildskriften, 
det skriftsystem, hvaraf faraonernas af iptde dynastien oför- 
skräckte fiende, Cheta-folket, betjänade sig. Dess värre har 
man ännu ej lyckats tolka de hieroglyfer, som utgjorde detta 
i Norra Syrien boende folks skrift, och materialets knapp- 
händighet ingifi^er farhågor, att det kan dröja länge, innan 
detta problem varder löst. 



Om skriften är ett oeftergifligt vilkor för uppkomsten af en 
litteratur eller med andra ord för danandet af det grundlag, 
hvarpå vårt historiska vetande hvilar, så är den dock ej det enda 
vilkoret härför. Utan något att skrifva med och på, d. v. s. 
skrifmaterial, blir skriften af lika tvifvelaktigt gagn, som t. ex. 
bildningen blefve för människan, om hon totalt saknade mat 
och dryck. Då företrädesvis materialet, hvarpå man skrifver 
(d. v. s. med ett modernt uttryck »papperet») härvidlag är 
af vigt, skola vi undersöka, hvad inflytande egypterna haft 
på dettas uppträdande och utbredning i världen. 

När skriften först användes i Europa, ristades den väl 
till att börja med hufvudsakligen på sten, på skifvor af ben 
eller metall, på trädbark, o. s. v. — olika efter de olika 
bygder, där skriften nyttjades. Alla dessa slag af skrif- 
material äro emellertid icke i allmänhet af natur att befrämja 
uppkomsten af en verklig litteratur. Ty hvilken ofantlig 
massa stenblock skulle ej exempelvis erfordras för att be- 
vara innehållet af hvad vi mena med en bok! Och hvilka 
oerhörda ansträngningar skulle ej ristningen af skriften å 
sidorna i en dylik stenvolym kosta! Å andra sidan kan ej 
trädens bark, i allmänhet åtminstone, sägas vara ett lämp- 
ligare skrifmaterial, ty dels spricker den lätt, dels förstöres 
den gärna af mask och frätande ämnen. — Egypten skaffade 
sig mycket tidigt hvad Europa väl ännu i 7:de årh. f. Kr. 
knappast hade^ ett billigt och tillika i alla afseenden bekvämt 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLAND>. lOI 



skfifmdterial, lämpligt att motsvara behofven hos en mycket 
litterat nation — och egypterna voro en sådan, om vi få 
tro monumentens och andra vittnesbörd. Detta skrifraateriäl, 
i våra dagar kändt under namnet papyrus, finnes afbildadt 
på de allra äldsta monumenten och var förfardigadt af papyrus- 
växtens märg, som skars i tunna skifvor, hvilka sedermera 
ordnade i bredd och i lag sammanfogades medelst ett fuktigt 
bindeämne. Otaliga äro de fornegyptiska urkunder på pa- 
pyrus, som kommit till vår tid, och många af dessa tre- eller 
fyratusenåriga dokument haiva en fraicheur, en skönhet, som 
väcker förundran, då man betänker, huru fint och ömtåligt 
materialet egentligen är. Länge har Egypten ensamt skördat 
frukten af den storartade uppfinning, som papyren inne- 
bär. Och det är först mot början af 6:te århundradet f. Kr., 
som vi finna antydningar, att denna uppfinning i nämnvärd 
grad kommit andra folk till godo. De homeriska dikternas 
nedskrifvande, hvilket skedde på tyrannen Peisistratos' för- 
anstaltande (omkr. 560 f. Kr.), är det första tydliga vittnes- 
bördet om, att greken i vidsträcktare mån förfogar öfver 
papyrus såsom sknfmaterial. Hvilken oerhörd inre omstört- 
ning det nya skrifmaterialet framkallat, synes bäst af den 
omständigheten, att först nu uppkommer en verklig grekisk 
prosastil, på samma gång som på poesiens område de högre 
diktformerna först nu göra sig gällande. Och därjämte be- 
varas åt kommande slägten den heroiska tidens storslagna 
diktning, som hittills endast lefvat genom traditionen, en 
farlig vårdare, då han gärna godtyckligt handskas med hvad 
honom anförtrotts. 

Liksom den grekiska, så har äfven den romerska littera- 
turen för sin uppkomst, utbildning och blomstring i väsent- 
. ligaste mån att tacka det egyptiska papperet. Man kan för 
öfrigt säga, att hela det antika statslifvet med dess inveck- 
lade maskineri i ofantlig grad till sin utveckling påverkats 
af papyrens införande, och om sanningen af detta påstående 
talar månget egendomligt drag, som de gamla auktorerna 
bevarat. Plinius den äldre, som yttrar, att af »papyrens bruk 
beror hela historien och hela den mänskliga odlingen», med- 
delar, huru på Tiberii tid Rom vid ett tillfälle hotades af 
inre oroligheter, enär papyrusförrädet höll på att taga slut. 



IQ2 KARL PIEHL. 



En annan författare berättar, att på kejsar Aureliani tid 
(3:dje årh. e. Kr.) upphäfde sig såsom motkejsare borgaren 
Firtmis i Alexandria, som om sina papyrusfabriker helt obe- 
sväradt yttrade, att de gåfvo honom tillräckliga inkomster 
för att därmed på krigsfot underhålla en hel armé^. Det 
Alexandrinska bibliotekets 400,000 rullar gifva for öfrigt en an- 
tydan om, i hvilken oerhörd skala papyrusfabrikationen drefs. 

De yngre skrifmaterialen, pergament samt linne- och 
bomullspapper, ha visserligen så småningom trädt i papyrens 
ställe, i synnerhet efter arabernas eröfring af Egypten, då 
papyrusexporten kan anses afslutad. Men det egyptiska 
fabriksalstrets betydelse blir dock icke dess mindre af allra 
största vidd. Vi kunna i viss mån säga, att den moderna 
litteraturen skulle haft en helt annan prägel, företett en långt 
större torftighet, om ej de klassiska folken från Egypten fått 
sitt skrifpapper, som tillät dem att skapa en litteratur och 
tillika bevara den samma; ty att den klassiska litteraturen i 
många fall utgör förutsättning och grundlag för den mo- 
derna, är en sak, som är allt för väl känd, för att den skulle 
behöfva ledas i bevis. I det gängse namnet papper, som ju 
har sitt ursprung i ordet papyrus, ega vi en daglig påmin- 
nelse om den tacksamhetsskuld, hvari den moderna odlingen 
står till det gamla Nilfolket. 

Bland kulturens mera framträdande företeelser intager 
religionen eller, såsom den med tillämpning på hedniska folk 
äfven kallas, mytologien en vigtig plats. Man har länge menat 
— och Herodotos har bland andra berömda författare gjort 
sig till språkrör för den åsigten — , att Greklands forngudar 
skulle härstamma från Egypten. Den jämförande språkforsk- 
ningen i förening med sin yngre syster den jämförande my- 
tologien har emellertid ådagalagt, att större delen af de gre- 
kiska gudanamnen och gudasagorna äro ett arf från den tid, 
då den indoeuropeiska folkfamiljens medlemmar, bland hvilka 
grekerna räknas, ännu icke skilts åt. Andra myter ha gre- 
kerna nog själfva skapat och utbildat. Det kan dock icke 
förnekas, att äfven utländska gudomligheter ganska tidigt 
insmugit sig i grekernas pantheon. Men dessa gudomlig- 

* Ebets, Cicerone durch das alte und neue Aegypten /, sid. io6. Jäm- 
för dock Mommserty Römische GesckichU Vj sid. 575, not. i. 



EGYPTEN »DEN MÄNSKUGA ODLINGENS MODERLAND». IO3 



heter ha i aUmäahet asiatisk fysionomi, hänvisa på Mindre 
Asien, Syrien, Eufrat- och Tigrisdalen såsom sina hemland. 
Sådana äro t ex. den frygiska Kybele, den efesiska Artemis 
och, framför alla andra, »människors och gudars förtjusning» 
Afrodite, Det är ett besynnerligt, men icke dess mindre 
vetenskapligt bestyrkt faktum^ att den grekiska skönhets- 
gudinnan, för mången liksom en personifikation af den helle- 
niska odlingen, är af främmande börd. Man kan följa henne 
på hennes vandringar ända tillbaka till det gamla Kaldeen, 
vaggan för så många af dessa kärlekens och fruktsamhetens 
gudamakter, hvilka den semitiska folkstammens fantasi skapat. 

Spår af att egyptiska gudar i äldre tider importerats i 
Grekland ega vi inga säkra. I yngre tider företer en dylik 
import väl ingenting ovanligt. Men under den sinnenas jäs- 
ning, den otro och det gäckeri med den positiva religions- 
läran, som dessa yngre tider bevittnade, kunde de främmande 
gudarne sällan vinna någon större betydelse, hvilket icke 
minst framgår däraf, att de förblefvo främlingar öch beteck- 
nades såsom sådana. Kejsartidens Rom bevittnar i synner- 
het ett starkt tillopp af främmande gudomligheter, och vid 
sidan af den persiske Mithra se vi den egyptiske Sarapis 
med sina paredrer Isis^ Harpokrates och Anubis täfla om äran 
att lägga beslag på de blaserade romarnes nyfikenhet. 

Om Egyptens inflytande på de antika samhällenas reli- 
gion måste betecknas som ganska begränsadt, i hvarje fall 
som ringare än t. ex. Eufrat- och Tigris-landets, så har det 
däremot för den världsreligion, som aflöste forntidens heden- 
dom, spelat en så mycket mer ingripande roll. Egypten 
var ett bland de land, där kristendomen först fick hemorts- 
rätt, och de ytterst svåra förföljelser, de egyptiska kristne 
hade att uthärda, förmådde ej kufva kärleken till den nya 
religionen, som för sin framgång visserligen äfven hade att 
tacka åtskilliga andra omständigheter, särskildt vissa yttre 
likheter med den gamla eg>'ptiska religionen. Vid Nilen 
möta vi de första anakoreterna, efter hvilkas föredöme större 
sammanslutningar af i ensUghet lefvande troende bildades i 
och genom de s. k. klostren. Klosterinstitutionen är egent- 
ligen uppsprungen ur de egyptiska Sarapistjänarnes cell-lif. 
Och så härstammar då en af den kristna världens märk- 



I04 KARL PIEHL. 



ligaste inrättningar, klosterväsendet, från det forna Egypten. 
Man må ogilla och nedsätta klosterinstitutionen, huru mycket 
man vill, i ett afseende har den dock ländt mänskligheten 
till allra största välsignelse. Huru mycket kände vi om den 
klassiska forntidens bildning utan klostrens idoga verksamhet 
att genom afskrifter rädda denna forntids fika litterära skatter.^ 



På intet område af mänsklig verksamhet har man tänkt 
sig egypterna mer framstående, mer epokgörande än på 
vetenskapens. Det heter ju, att Platon och andra den gre- 
kiska bildningens heroer gått i skola hos egypterna, hvilkas 
visdom utmålas som en aldrig sinande Mimersbrunn. Sällan 
har väl humbugen åtnjutit en större och långvarigare prestige 
än här är fallet. Den egyptiska vetenskapen inskränker sig 
till en summa — må vai*a en ganska vacker summa! — af 
praktiska rön. Till någon verklig vetenskaplighet har egyp- 
tern aldrig hunnit, och detta af lätt förklarlig anledning — 
han var till hela sin naturel en praktiskt anlagd varelse. En 
i^ådan fråga, som t. ex. den om tingens yttersta grund^ filo^o- 
fiéns hufvudproblem, ha egypterna knappast brytt sin hjärna 
med att vetenskapligt söka lösa, medan däremot kaldeerna 
åt samma fråga egnat undersökningar, som synas hafva på- 
verkat de äldsta grekiska försöken pä detta område'. 

Den medicinska vetenskapen synes icke häller hafva 
varit synnerligen utvecklad hos egypterna. Visserligen möta 
vi redan under det gamla riket bland Faraos förtroendemän 
läkare, och dessa böra väl hafva egt ett visst mått af prak- 
tiska insigter, om de än tillika hade rang, heder och värdig- 
het af trollkarlar, ungefär som »medicinmännen» hos Norra 
Amerikas indianer. De medicinska papyrer, som kommit 
till vår tid — och de äro flere stycken — föreskrifva sjuk- 
domarnas behandling ^ dels med magiska hjälpmedel, dels 
med till recept sammanstälda materiae medicae, såsom växt- 
ämnen, djurinälftror, mineraliska extrakt o. s. v. Magien 
väger sålunda här minst lika mycket som behandlingen med 
hvad vi kalla för läkemedel — Naturligtvis var det klent be- 
stäldt med egypternas fysiologiska insigter. Men icke ens 

* Perrot et Chipiez^ Vart dans rantiquité^ II, sid. 799. 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODUNGENS MODERLAND:». IO5 

inom anatomien &ynas de hafva varit några mästare, om man 
får sluta af den omständigheten, att mumier med illa läkta 
benbrott flere gånger anträffats i egyptiska grafvar. Det 
synes taig sålunda föga troligt, att egypternas medicin ut- 
öfvat något nämnvärdt gagnande inflytande på den grekiska. 
Man har visseriigen i ett enstaka fall velat häfda, att Hippo- 
krates, den grekiska medicinens fader, lånat föreskrifter ^ från 
Egypten; men öfverensstämmelsen i denna punkt kan mycket 
viU vara tillfällig och beror då därpå, att källan wdsxt folk- 
medicinen^ som ofta nog, på vidt skilda trakter, nyttjar samma 
botemedel för samma onda. — Såsom ett vittnesbörd om 
den uppskattning, egypternas medicinska vetenskap åtnjuter 
hos fackmän, skall jag anföra ett muntligt meddelande af en 
i det nya Egypten sedan många år praktiserande tysk läkare, 
hvilken med stor omsorg studerat den förnämsta af de me- 
dicinska papyrerna. Papyrus Ebers, och som slutresultatet af 
sina iakttagelser uttalat: »Icke en enda ordentligt analyserad 
sjukdom träffas i denna urkunds. 

Egypternas matematiska och astronomiska kunskaper 
voro äfven skäligen modesta. Den matematiska papyrus, 
de lemnat oss i arf, innehåller en serie räkneexempel, när- 
mast jämförliga med våra s. k. lathundar. I astronomien 
voro de väsentligt underlägsna kaldeerna, som ju gjort Occi- 
dentens folk till arfvingar af åtskilliga bland sina upptäckter 
och iakttagelser på detta område. Ekliptikans delning i tolf 
lika delar, som tillsammans bilda zodiaken; fördelningen af 
jordens omkrets i 360 grader, hvaije grad i 60 minuter och 
hvarje minut i 60 sekunder; veckans sammansättning af 7 
dagar, helgade ät de y förnämsta planeterna; dygnets för- 
delning i 24 timmar, timmarna i 60 minuter och minuterna 
i lika många sekunder* — alla dessa för oss mer eller mindre 
hvardagliga företeelser ha lånats frän Kaldeen, som också 
skänkt forntidens bildade nationer så godt som alla de olika 
slag af mått, mål och vigt, som hos dem användes. 

Dock, äfven egypterna ha varaktigt gjort sig förtjänta 
om den matematisk-astronomiska vetenskapen, på sitt sätt^ 

' Fallet, hvari denna öfverensstämmelse träffats, gäller det kinkiga spörs- 
målet att afgöra om en kvinna skall varda välsignad med barn eller icke. 
^ Lenormant, Manuel (tkistoire ancienne de tOrient, II, sid. 176 (1869). 



I06 KARL PIEHL. 



d. V. s. från praktisk synpunkt. Det kalenderår^ som vi ännu 
i dag nyttja, är af egyptiskt ursprungs om också såsom så- 
dant något modifieradt; och gå vi t. ex. till våra grannar 
öster om Finska viken, så träffa vi där det oförändrade egyp- 
tiska kalenderåret. Redan under det gamla väldets tid (3C00 
år f. Kr.), finna vi egypterna räkna årets månader till 12, 
hvar och en bestående af 30 dagar. Till dessa 360 dagar 
hade man ytterligare fogat 5 skottdagar, hvadan hela året 
utgjorde 365 dagar. Enär nu solåret är något längre [noga 
taget 365 dagar, 5 timmar, 48 minuter och 48 sekunder], så 
yppades så småningom en allt större divergens mellan det 
kalendariska och det naturliga året. Länge hafva egypterna 
laborerat med dessa svårigheter, som först under Ptolemäerna 
officielt häfdes, då den tredje af dessa herskare, med till- 
namnet Euergetes, genom ett dekret af år 238 f. Kr. fast- 
stälde, att hvart fjärde år skulle ökas med en skottdag. I 
Rom infördes år 45 f. Kr. af Julius Caesar detta kalenderår, 
som efter honom kallats det julianska och ännu användes, 
utom som nyss nämndt i Ryssland, äfven i Grekland samt 
hos en del muhammedanska stammar i inre Afrika. — Det 
är icke så länge sedan vi svenskar utbytte det julianska 
kalenderåret mot vårt nuvarande, det s. k. gregorianska. 
Detta skedde nämligen år 1753, sålunda för icke mer än 135 
år sedan. 

Frågan om egypternas historiska sinne och dettas uppen- 
barande i en vetenskaplig historisk litteratur behöfva vi här 
knappast beröra. Det är bekant, att egypterna lemnat oss 
i arf jämförelsevis få dokument, som förtjäna namnet histo- 
riska aktstycken. Och långt ifrån att uppställa sanning och 
opartiskhet som ledstjärnor för sina berättelser, hafva de egyp- 
tiska skrifvarne vid behandlingen af historiska frågor allt för 
ofta låtit leda sig af partisinne och begär att måla i för 
starka färger. Att förutsätta, att en nation, som sålunda 
saknar de nödvändigaste förutsättningarna för historiskt sinne, 
på andra nationers historieskrifning utöfvat något inflytande, 
skulle vittna om mycken, allt för mycken naiveté. 

Om sålunda en hastig blick på hvad egypterna till världs- 
civilisationens gagn uträttat inom vetenskapen just icke skän- 
ker någon oblandad hugnad åt dem, som i detta folk se den 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLAND». lOJ 

mänskliga odlingens skapare och upphofsmän^ så blir till- 
fredsställelsen så mycket större af att betrakta samma folks 
konstnärliga verksamhet Ty äfven om det skulle visa sig, 
att icke ens här den egyptiska anden oinskränkt lagstiftat 
för andra folk, sä står dock ett faktum fast: hos ingen af 
den forna Orientens nationer har konsten hunnit idealet så 
nära som hos egypterna. De intaga därför i konstens hi- 
storia platsen omedelbart före grekerna, utan att man likväl 
får påstå, att dessa direkt taga vid, där egypterna sluta. 

Det har visserligen funnits och finnes än i dag personer, 
kunskapsrika personer, som lugnt och bestämdt försäkra, att 
den grekiska konsten, den helleniska odlingens skönaste 
blomma, är ett lån från Egypten eller åtminstone att den står 
i starkt beroende af den egyptiska konsten. På arkitekturens 
område plägar man i främsta rummet häfda denna sats med 
påståendet, att liksom Egypten har sina pyramider, så har 
äfven Grekland sina minnesmärken af samma ordning, och 
enär de egyptiska pyramiderna äro äldre i tiden, sä ha gre 
kerna vid uppförandet af sina pyramider »naturligtvis» på- 
verkats af de egyptiska förebilderna. Nu kan emellertid in- 
vändas, att vi träffa minnesmärken af denna art icke blott i 
Egypten och Grekland, men äfven i Kaldeen, och de kal- 
deiska pyramiderna äro så gamla, att de i denna egenskap 
måhända kunna rivalisera med de äldsta egyptiska, de be- 
römda pyramiderna vid Gise. Det är sålunda lika antagligt, 
att grekerna i detta fall haft sin förebild vid Eufrat och Tigris 
som vid Nilen. För öfrigt ha de tre olika landens fornlem- 
ningar af nu nämnda slag ingalunda samma konstruktion. 
Ånnu mindre hafv^a de samma bestämmelse, ty medan de 
egyptiska pyramiderna äro konungagrifter och de kaldeiska 
tempel, kunna de grekiska kanske riktigast betecknas som 
segermonument. 

En annan grekisk arkitektonisk företeelse, som man velat 
härleda från Egypten, är den doriska pelaren — exempel på 
denna ordning möta vi bl. a. i Atens berömda tempel, Par- 
thenon. I grafvarna vid det i mellersta Egypten belägna 
Beni-Hassan har man trott sig återfinna originalet till den 
doriska ordningen, hvilket man därför betecknat med namnet 
protodor (»fördorisk pelare»). Nu finnas mellan båda pelar- 



108 KARL PIEHL. 



slagen onekligen vissa likheter, som i synnerhet vid ytligt be- 
traktande förefalla sliende. Hos bägge se vi skaftet försedt 
med i6 kanelurer, och skiinaden mellan deras proportioner 
synes vara jämförelsevis ringa. Men olikheterna äro dock 
för stora för att kunna utplånas: den egyptiska pelaren har 
i motsats mot den grekiska basis, men intet kapital, hvar- 
jämte vid mätning skiinaden i proportioner befinnes vara 
större än för blotta ögat. Dessutom ligger mellan bägge 
formemas användning ett tusental af år, en omständighet, 
som också gör ett historiskt sammanhang mellan båda mindre 
antagligt. 

Lika litet som på arkitekturens område kan man på 
plastikens tala om ett den grekiska konstens subordinations* 
förhållande till den egyptiska. De senaste 20 årens gräf- 
ningar vid Memfis, Egyptens äldsta graffält, ha bragt i dagen 
en ofantlig mängd gamla statyer, hvilka klart och tydligt 
ådagalägga, att egyptern i det 4:de årtusendet f. Kr. nått en 
förvånande skicklighet i konsten att med mejselns hjälp 
framställa människokroppen och särskildt människoansigtet 

— ty de flesta af de nu omtalade statyerna äro porträtt. 
En anekdot, som ofta citeras, kan bättre än långa beskrif- 
ningar gifva en föreställning om den eminenta förtjänsten 
hos denna gamla tids bildhuggarkonst. Vid öppnandet af 
en graf i Memfis' nekropol hittades för ett tjugutal år sedan 
en gammal staty, hvars verkan på de arbetande araberna 
var sådan, att de, som eljest gärna beledsaga sitt arbete med 
sång, plötsligt tystnade och stodo som förstenade. Omsider 
ljuder från allas läppar det bevingade ordet »Scheik-el-beled» ! 

— Scheik-el-beled eller, som vi skulle säga, byfogden är i 
Egypten en mycket väl känd, om också ej just populär per- 
sonlighet. Det är åt honom, regeringen öfverlemnar att i 
sitt förvaltningsområde upptaga skatterna, ett uppdrag, som 
han oftast fullgör på ett mycket hänsynslöst sätt. Det för- 
tjänar ihågkommas, att de skattdragandes motspänstighet och 
senfärdighet väsentligen bidraga till denna byfogdens sträng- 
het. Statyen, som nu bragtes i dagen, liknade till den grad 
arbetarnes byfogde, att de intogos af den föreställningen, att 
den vore något slags dubbelgångare af deras fruktade plågo- 
ande. Monumentet finnes i Bulaks museum och betecknas fort- 



EGYFfEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLAND'». 109 

farande med det namn^ arbetarne vid dess framdragande i 
ljuset gåfvo det samma. 

En konst, som kan frambringa dylika verk, måste i bästa 
mening kallas realistisk. Vill man nu ställa yttringarna, alstren 
af en så beskaffad konst i omedelbar förbindelse med den 
grekiska konstens äldsta skulpturer, dessa ur heliga trästam- 
mar, bjälkar eller bräden uthuggna statyer, hvilkas ben äro 
liksom sammansvetsade, hvilkas armar hänga utmed kroppen 
som andra klappträd, och hvilkas ögon framställas såsom 
oöppnade — ja då är man helt enkelt blind och kan i denna 
egenskap hvarken om förg eller form uttala ett giltigt om- 
döme. Numera, då det gamla rikets i Egypten skulptur- 
arbeten så småningom blifva allt mer kända — genom foto- 
grafier och afbildningar i gips — böra vi dock hoppas, att 
dessa konsthistoriens utopier snart skola blåsas bort. Vi få 
emellertid vänta, att dessförinnan en gammal och mycket 
omtuggad fras måtte utplånas ur de konsthistoriska läro- 
böckerna. Jag syftar på den ofta återkommande satsen, att 
den egyptiska skulpturen står i den egyptiska arkitekturens 
tjänst och såsom sådan saknar en egen, själfständig tippgift. 
Ihåligheten af detta påstående framgår för öfrigt klart och 
tydligt af en betraktelse af »gamla väldets» statyer, sådana 
som den nyss omtalade Scheik^el-beled och andra. 

Hvad som i väsentlig grad försvårat ett allmängiltigt be- 
dömande af den egyptiska skulpturen, har vant, att denna 
skulptur företrädesvis — länge åtminstone — representerats 
af reliefarbeten. Dessa reliefer, som vanligen beledsagas af 
kortare eller längre hieroglyfiska legender såsom förklarande 
tillägg, hafva alltid påverkats af dessa. Det vore ju också 
emot all sund ordning, att stilen i relieferna vore en annan 
än de förklarande hieroglyfernas, när bägge två, såväl reliefer 
som hieroglyfer, ofta nog framställa samma föremål, om än 
i något olika dimensioner. Att hieroglyferna behöUo den 
prägel, de en gång fått, låg i skrifvarekorporationens in- 
tresse, som naturligtvis måste vara motståndare till reformer 
inom skriften. Häraf blir äfven en gifven följd, att vi i hiero- 
glyfernas användning som monumentalskrift fa söka förkla- 
ringsgrunden till de egyptiska bas-reliefernas stela konserva- 
tism, som icke behöfver förklaras ur tillvaron af ett kanon, 



no KARL PIEHL. 



i den mening Platon och mången efter honom tagit detta 
ord. Det lif, den växling och framför allt den sunda, kraf- 
tiga utveckling, som karakteriserar den grekiska reliefskulp- 
turen, förbjuder oss att gå till Egypten för att söka dess 
förebild bland därvarande stela, typiska företeelser; och då 
vi tillika sett, att hvarken de äldre grekiska statyerna, ej 
häller den grekiska arkitekturens verk synas stå i något di- 
rekt förhållande till den egyptiska konsten, så måste vi betona 
som resultat af vår framställning, att ett den äldre grekiska 
konstens beroende af den egyptiska kunna vi icke erkänna. 
Att däremot i yngre tid åtskilliga lån af enstaka former 
kunnat göras, är icke blott möjligt, utan till och med säkert, 
och sammanhänger bl. a. med den utbredning, flere egyptiska 
gudomligheter slutligen fingo i den klassiska världen. Ett 
särdeles intressant exempel på, att en egyptisk gudomlighet 
med den grekiska konsten såsom medium gjort sig gällande 
i Europas (kyrkliga) medeltidskonst, hafva vi i S:t Göran 
och draken^ som enligt Clemiant-Ganneaus skarpsinniga under- 
sökningar uppkommit ur en i den egyptiska kulturen mycket 
vanlig framställning, hvilken af fackmännen betecknas med 
namnet »Horus på krokodilerna». 

Har sålunda den egyptiska konsten i yngre tid haft be- 
tydelse för landen norr om Medelhafvet, så gäller detta ännu 
mer om den egyptiska konstindustrien. Vi beröra härmed 
ett område, där egypterna mer än annorstädes ådagalagt en 
förvånande drift och skicklighet. Otaliga äro de uppfinningar 
egypterna gjort på de olika verksamhetsfält, konstindustrien 
omfattar, och för somliga af dessa uppfinningar ha andra 
med orätt skördat äran, t. ex. glas fabrikation en, som man ju 
länge lillskrifvit feniciskt ursprung, ehuru glaset, långt före 
feniciernas uppträdande på historiens tiljor, var kändt och 
arbetadt i Egypten. Ett besök i ett bland de större euro- 
peiska museerna, eller ännu bättre i det egyptiska Bulaks 
fornsaksamling, tillåter oss, om också ofullständigt, öfver- 
skåda den egyptiska konstindustriens vidsträckta område och 
beundra den oerhörda rikedom i former, som inom de olika 
grenarna af konstflit äro representerade. Mest slår oss kera- 
miken, men det är mindre underligt, om mästerstycken i 
tillverkning af hushålls- och prydnadskärl kunnat åstadkommas 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLANDS. III 



af ett folk, som har en så ypperlig lera som den egyptiska. 
Synnerligen vackra prof på glasfabrikation möta oss vid 
sidan af lerkärlen. Leran har eljest ej allena bearbetats för 
att i form af kärl och vaser sändas ut i marknaden. Massor 
af smärre prydnadsföremål och leksaker, samt först och sist 
hufvudmängden af de heliga amuletterna och gudastatyetterna 
se vi här i lera — dock så fint glaserad, att man gärna som 
beteckning därför begagnade ordet porslin eller fajans, om 
detta uttryck ej skulle säga litet för mycket. Juvelerarens 
yrke är äfven väl tillgodosedt. Jämte till kulten hörande 
dyrbarheter af guld och (merendels förgyldt) silfvcr träffas 
en myckenhet smärre lyxsakcr af de mest varierande slag, 
utförda i metaller och ädla stenar, elfenben o. s. v. Mosaiken 
uppträder mycket ofta och skänker rikt tillfälle till den lek 
med färger, som är egyptiska konsten så egen. De ädla 
metallerna inläggas ofta i föremål af brons. Af sistnämnda 
metall äro särskildt de egyptiska helgonbilderna förfärdigade 
och uppträda stundom i en myckenhet, som gör det ganska 
svårt att vinna en säker öfverblick af denna intressanta forn- 
saksgrupp. Att arbeta i trä synes äfven hafv^a varit en om> 
huldad slöjd, och talrika äro de prof på skicklighet i denna 
industrigren, vi uppdaga i de europeiska museerna, t ex. de 
där eleganta skedarna med sina utsökt fint snidade skaft, 
hvilka framställa en skön jungfru, som vadar i vassen för 
att plocka lotusblommor. Egypterns skicklighet i att mo- 
dellera den nakna människokroppen har tillåtit honom att 
skänka månget af dessa i trä snidade föremål fullt konstnär- 
lig fulländning. 

Dessa små, lätt transportabla prydnads- och lyxföremåls 
af hvilka vi nu sett några prof, ha nog ganska tidigt^ i 
sammanhang med Egyptens böljande samfärdsel med landen 
i nordost, Syrien och Fenicien, blifvit utsläppta på den äldsta 
världsmarknaden och därigenom gjort den egyptiska konst» 
industrien känd och dess alster eftersökta. Fenicierna ha 
särskildt gjort sig förtjänta om denna export, som på grund 
af egypterns obenägenhet för handelsresor måst anförtros åt 
främlingar. Från den i8:de egyptiska dynastiens tid (omkr. 
1,500 år f Kr.) ända till de s. k. säitema (medlet af 7:de 
årh.) ha forntidens holländare, som de icke utan skäl kallats, 



112 KARL PIEHL. 



på sina färder kring Medelhafvet »rest i egyptiska industri- 
alster», och spår af »geschäftets» framgångar ha upptäckts 
öfverallt, där det idoga handelsfolket haft sina faktorier eller 
saluplatser. I Fenicien och Syrien, i Babylonien och Assy- 
rien, på Mindre Asiens kuster, på Cypern och öarna i Egei- 
ska hafvet, i Grekland, Etrurien och Latium, på Korsika och 
Sardinien, i Karthagos omnejd — kort sagdt i Främre Asien 
och hela Medelhafvets bassin ha den egyptiska konstindustri- 
ens alster återfunnits i våra dagar^ då man med spade och 
hacka genomgräftrer forntidens ruiner och graikuUar. På 
det aflägsna Sardinien har man funnit massor af egyptiska 
skarabäer, hvilka för öfrigt hafva tjänstgjort som mönster för 
inhemska imitationer — påminnande t. ex. om våra förfaders 
efte rapningar af de romerska guldmynten i och genom de 
s. k. brakteatema. Att denna väldiga export utöfvat ett 
ofantligt inflytande på de i odling mindre utvecklade främ- 
lingarne är säkert^ och icke minst har den grekiska konst- 
industrien däraf påverkats. Till och med till den aflägsna 
Norden ha i forntiden förirrat sig föremål, som tydligen hän- 
visa på ett egyptiskt inflytande. I statens historiska museum 
förvaras en bronsålderssköld, hvars ornering troligen upp- 
kommit genom imitation af ett original, pä hvilket det mycket 
vanliga hieroglyfiska uttrycket »solens son» (en gås -♦- ett klot) 
varit tecknadt. Sköldens rand är nämligen prydd med en 
serie gäss, hvar och en upptill skild från den följande genom 
ett klot. 

Dock, icke ens inom konstindustrien har Egypten haft 
monopol på att beherska de nordHgare boende folken. Det 
är för visso ingalunda ovanligt att finna t. ex. forngrekiska 
vaser, försedda med ornament i form af dessa rosetter och 
blomsterguirlander^ hvilka äro så karakteristiska för den konst 
som frodats i det forna Mesopotamien. Öfver hufvud taget, 
synes den assyriskä stilen' i icke ringa mån hafva påverkat 
den äldsta grekiska konstens ornamentik. 



' Overbtck, Geschichte der griechischen Plastik^ sid. 28, 51 o. flersL 



EGYPTEN »DEN MÄNSKLIGA ODLINGENS MODERLAND». II3 

Och härmed ha vi afslutat vår knapphändiga och långt 
ifrån uttömmande öfversigt. Vi hafva funnit^ att i beteck- 
ningen »civilisationens moder», som man så gärna utan pröf- 
ning skänker Egypten, ligger en öfverdrift, eftersom eg^^pterna 
ingalunda äro ensamma om äran att hafva gjort de uppfin- 
ningar, som förutsätta uppkomsten af hvad vi mena med 
civilisation. Enär ingen nation befunnit sig i detta läge, så 
är det väl lämpligt — om man nu skall nyttja en bild — att 
säga, att den mänskliga odlingens moder är död. Med full- 
följande af samma bild kan man däremot påstå, att denna 
moder lemnat efter sig tvänne rika systrar, som med kärlek 
och omsorg vårdat den moderlösa, för hvilken de gemensamt 
haft en moders försyn. Systrarnas anleten bära den egyp- 
tiska och den kaldeisk-assyriska bildningens karakteristiska 
drag; och en trogen, driftig och oförtruten budbärare sakna 
de icke. Att han har den feniciske köpmannens örnnäea 
och långa kindskägg, faller af sig själft. 

Söker man till sist efter skälet, hvarför Egypten ej för 
den mänskliga odlingen kunnat blifva hvad legenden gjort 
det till, så ligger detta skäl ganska nära till hands. Egyptens 
afstängda läge jämte de stora kraf, dess berömda pulsåder 
Nilen stält på landets befolkning, har gjort denna obenägen 
att utan nödtvång lemna hemmets härd och hemmets gudar. 
Också ha egypterna aldrig egentligen idkat någon annan' 
sjöfart än på Nilen, ty de expeditioner på Röda hafvet, som 
i gamla tider omtalas, hafva sällan bestått af mer än ett eller 
några fartyg, utsända för att hämta den för kulten oumbär- 
liga rökelsen. Egypterna ha så mycket hällre kunnat stanna 
hemma, som deras jord i rikaste mått försåg dem med 
hvad de behöfde. Var det eljest några råämnen, de kräfde 
för sin industri och sin komfort, gingo de hällre åt söder, 
och Nubien, det egyptiska »guldlandeb, motsvarade i så fall 
till fullo deras förväntningar. 

Det Egypten, som i dag lefver, är i många afseenden 
en trogen kopia af det gamla. Dess invånare dröja hälst 
vid stranden af den gamla flod, som sett dem födas, och 
lemna i allmänhet åt främlingar, nutidens fenicier, omsorgen 
att till andra kuster frakta Egyptens produkter. 



Ny Sv. Tidskr, jo:de årg. 



Bref till -. 



Stockholm i december 1888. 

Käre vän I Det är tämligen länge sedan du hörde något 
ifrån mig! Skälen därtill ha varit åtskilliga, men det som 
närmast angår dig är, att ingenting af intresse har tvingat 
pennan i hand på mig, och jag har oupphörligt trott, att så 
skulle bli. De små rörelser, som förnummits inom den 
litterära världen, ha lemnat mig tämligen oberörd, och de 
sceniska framställningar af våra stora andars verk, som jag 
kommit i tillfälle att bevittna, ha väl för stunden bemäktigat 
sig tankar och föreställningar, men endast i förbigående. 
Dock, så endast i förbigående ser man väl icke ett sådant 
stycke som »Galeotto», trots den förtyskade skepnad, som 
blifvit det tilldeladt i den öfversättning, som begagnats vid 
vår första dramatiska scen. Den enkla, härliga byggnaden 
tilltalar mäktigt, fastän man icke kan freda sig för en miss- 
tanke om en eller annan liten påbyggnad i främmande stil. 

Själfva planen är dock den samma: denna ädelt stor- 
sinnade äkta man, som blir ett offer, icke för förtalet eller 
skvallersjukan, utan för en beskäftig välmening, för dumma och 
trångtänkta människors af världslifvet förmörkade uppfattning 
af rätt och orätt. Den oskyldiga, glada och varmhjärtade 
kvinnan, hans hustru, hvilken icke ens genom en oförsigtig- 
het gör sig skyldig till allt det lidande, som pratsjukan och 
intresset för andras enskilda lif i stora vågslag kastar öfver 
henne. Och den renhjärtade, idealt anlagde unge mannen — 
vännen, hvilkens upphöjda tänkesätt ej ha en plats i denna 



BREF TILL — . II5 



förryckta värld. Huru allt detta skall ta sig ut i sin ur- 
sprungliga gestalt på rimmad vers, kan man tänka sig, då 
dess fbrtyskade afbildning på prosa dock bibeH&Uer så mycket 
af enkelhet och höghet 

En fri bearbetning och lokalisering, gjord direkte efter 
det spanska originalet af fru Helena Nyblom, låter mig, oak- 
tadt långt större olikheter i innehållet, dock känna att i 
själfva utvecklingen idéen frångåtts af den tyska öfversätta- 
ren. Hon har följt den trognare, så långt förutsättningarna 
tillåtit, hvarigenom hennes »Hela världen» bibehåller den 
plastiska skönhet, den liniernas renhet, som saknas i själfva 
slutscenerna af »Galeotto» på vår scen. Den brottsliga kärlek, 
som »världen» misstänkt hos hustrun, finnes icke medvetet 
hos henne, förr än mannen befaller, att hon med blicken 
vänd mot vännen skall säga sig fri; då först vändas hennes 
ögon inåt, och ridån går ned öfver en olycklig kvinna, som 
aldrig mer vågar kalla sig oskyldig; men ej öfver en brotts- 
lig lidelse som, därigenom att hustrun från mannens dödsbädd 
följer älskaren, sårar min känsla och förtager min sympati 
för henne. 

Däremot har den tyska bearbetningen bättre betonat, 
huruledes de goda råd och det prat, som vålla dessa trenne 
ädla människors undergång, äro menade till deras bästa, 
och ej dikteras af förtal eller smak för skandal; äfvenså att 
den äkta mannens ädelhet och högsinne — också nödvändiga 
vilkor — äro oomtvisteliga. 

Emellertid är det egendomligt att se, hvilket insteg 
de mest ideala föreställningar ha hos oss, trots vår rea- 
listiska riktning och dess lärdomar. Gif oss ett vackert 
idé-drama, klädt i nutidsdrägt, och vår hjärta klappar ännu 
lika varmt för den lidande oskulden och den ädelt kännande 
mannen, som innan »verklighetsdiktningen» med sina mörka 
fantasifoster — jag kallar dem med afsigt så — hållit sin 
spegel för våra ögon. Ja, Gudi tack och lof, våra ideala kraf 
äro icke så lätt kväfda! Tvärtom, vi likna den torra jorden, 
som blott så mycket begärligare suger in det vatten som 
faller på den, hvilket visar huru vårt känslolif genom alla 
tider är det samma, naturligtvis individuelt olika, men ändå 
evigt det samma! 



Xl6 DINA. 

Och godt att så är! Ty det är den mötvigt, som be- 
höfves för att alla dessa halfsanningar, som äro ute och gå 
under namn äf sanningen^ ej skola beherska vår intelligens 
och vårt omdöme. Denna okufliga sympati för det ädla oCh 
goda är vårt bästa naturliga rättesnöre. Kalla det sedermera 
i dess utvecklade skeden religion, pligtkänsla, sedlig kraCt, 
eller hvad du vill! 

Och dessa reflexioner föra mig in på Henrik Ibsens 
nyaste drama »Fruen fra havet», som du ju naturligtvis har 
läst?! Den handlar om ett sjukt fantasi- och känslolif, som 
genom frihets- och ansvarskänslan får hälsan åter. Och 
däremot kan — i detta enskilda fallet — ingen människa ha 
något att invända. Men, såsom inlägg i af hans tidigare 
alster framkastade och delvis obesvarade frågor, skulle jag 
nästan — om det icke vore hädiskt — vilja kalla detta sista 
arbete mindre betydande. 

Mindre betydande, men också oförargligt! Jag skulle 
dock vilja anmärka, att jag tycker att Ibsen, likaså väl som 
fru EUida, väl sent kommit till insigt om, att valet bör göras 
>i frihed og under ansvar». Äfvensom jag icke förstår för- 
fattarens mening med att låta BoUette göra samma tvungna 
val, som han låter EUida så lida för, att hon gjorde.» när hon 
gifte sig med Wangel; ty något annat tvång fans, enligt 
hennes egen uppgift, ej för henne än det som här går igen 
i BoUettes historia. Och skulle det tidigare löftet till den 
»fremmede» vara menadt såsom det, som straffar sig i hennes 
med Wangel sammanvigda lif, ha vi ju såsom motsvarighet 
i BoUettes Uf hennes löfte tiU Lyngstrand. 

Men som sagdt lättast, och kanske äfven rättast, är väl 
att läsa berättelsen som den står där, utan all tUlämpning. 

Åtminstone utan annan tillämpning än den, att »fra havet» 
äro vi aUasammans. »Kravet på det graenselase og endelese 
— på det uopnåelige» finnes ju hos oss alla. Men ve oss, 
om det drager »vört sind helt ind i nattemarket til slut!» 
Till ljuset skall det draga oss, — ty det krafvet är vårt omut- 
Ugaste vittne på, att vi lefvat och skola lefva. 



BREF TILL — . 117 

IL 

I januari 1889. 

Godt nytt år, och tack fbr i fjor! Ett underligt ir har 
gått till ända. Många äro de mörka fläckar, som vanprydt 
dess fysionomi, och bland de mörkaste är det sorgliga slut, 
ett rikt och starkt författarlif själft sökt! 

Också har denna hennes sista handling, likasom hela 
hennes utveckling och verksamhet, blifvit uttydd och för- 
klarad af åtskilliga af våra unga författare, hvilka alla tillhört 
hennes nära vänkrets. Men har den bild, de frammanat, varit 
ojämn och vacklande i konturen, så har hennes senaste 
arbete >Moderm icke hjälpt att göra den fastare och jämnare, 
utan kommer det mig att åter och åter undra, hvem hon 
varit och hvad hon velat. 

I viss mån motsäga denna bok och hennes uttydare 
hvad hon själf i tidigare arbeten gifvit oss. Har det månne 
varit denna motsägelse mellan hvad hon teoretiskt kallade 
högt och stort, och praktiskt såg vara lågt och själfsvåldigt, 
som vållade den stora splittringen i hennes sinne? Var hon 
väl en af dessa, hvilkas uppfattning genom själfva sin ideali- 
tet misstar sig på och tillegnar sig naturalismens och materia- 
lismens åsigter; dessa, som på sin plats i yttersta högern 
tangera yttersta vänstern .M »Naturen är ren», säger hon, »allt 
det lastbara är onatur.» En idealistisk sats, men som också 
kan läggas i naturalismens mun. 

Att Ernst Ahlgren såsom författare var en karaktär, 
därom ha vi alla varit ense. Men hon var det endast i den 
mån jag får antaga, att hon blifvit missförstådd och miss- 
tydd af sina partivänner. Allt hvad hon satt sitt namn 
under, allt hvad hon själf visat mig vara hennes lifs mål 
motsäger icke, att hennes sträfvan varit full af sedlig kraft 
och hög vilja. Men jag kan icke säga det samma om hennes 
uttydares bemödanden. Med julkalendern »Svea» och »Mo- 
dern» i handen stannar jag åter häpen inför detta smärtans 
lif och denna förtviflans död. 

»Reaktionär blir jag aldrig i själ och hjärta», skrifver hon 
till G. af G., »och fru Marianne är icke reaktionär. Om 



Il8 DINA. 

Marianne varit gift med Pål och småningom lärt sig älska 
Börje, så hade hon i mina ögon varit lika mycket i sin 
goda rätt att stöta undan Pål och vinna Börje, som hon nu 
är.» Och i samma ämne till G. N.: »Boken är för ingen 
del någon »pligtens apoteos», som somliga tro. Den är blott 
ett angrepp på half heten. Att ge Börje hälften och Pål den 
andra hälften, det är för mig det osedliga. Om hon väljer 
den hon är gift med eller den andre, det gör mig det samma, 
blott hon väljer och väljer helt.» 

Svåra satser att försvara med bibehållen ära! Men jag 
tror ej, att de afse att förorda den fria kärleken. Ty — du 
måste komma ihåg det — hon skrifver icke för någon ten- 
dens, hon bara målar. »Man kan icke hindra sin personlig- 
het att sätta en bestämd prägel på arbetet, men då mena 
de genast, att jag kommit med ett inlägg»,, säger hon själf i 
ett bref Men hon vill åt sina personer bibehålla rätten att 4 
kunna älskas äfven under olyckan och fallet. Därför säger 
hon: Hällre brytning med samhälls- och sede-lag för min 
fru Marianne än halfheten, än delandet mellan tvänne, ty det 
är lägre, fulare och föraktligare! 

Att det icke är vigseln, som ger helgd åt äktenskapet, 
utan arten af den böjelse, som förenar man och kvinna, så 
fritänkta äro vi litet hvar, att vi erkänna det; men det är 
ju icke det samma som att säga, att hvarje böjelse ger helgd 
åt hvarje förbindelse, ty det är förvillelse! Kanske har Ernst 
Ahlgren lagt för litet vigt vid att, om den sedliga kraften 
består i att bryta ett osedligt äktenskap, den också sträcker 
sin fordran därhän, att en sådan på sedlig grund gjord bryt- 
ning bör förhindra en ärbar kvinna att söka eller fly till en 
ny förbindelse. Hon uttalar det åtminstone icke i fru 
Marianne, det måste jag medge. Men hennes otålighet vid 
att se, huru hennes stackars fru Marianne blir kallad en 
»pligtens apoteos» och att hon af akademien belönas för 
»sedligheten» i sina skrifter (något som G. af G. anser bör 
ha sårat henne djupt) förleder henne att för skarpt betona 
det revolutionära i sina åsigter. Kanske också var hon i 
sin utveckling ännu icke kommen öfver det stadiet, där 
oppositionen mot reaktionens och konventionalismens tyranni 
lätt förleder till öfverdrifter, i synnerhet som hon närmast 



BREF TILL — . I IQ 



sökte och fann sympati — denna för en författare oumbär- 
liga sporre — i oppositionens läger. Men trots allt detta 
har hennes diktning ända till iModem» varit naturligt (ej 
kristligt) sund och stark och burit löfte om en rik framtid. 
Med allvar och kärlek har hon upptagit mänskliga svagheter 
och lidanden och sträfvat till en så objektiv rättvisa, som 
på det hela kan öfvas i blindo, där vid lag icke obetydligt 
påminnande om George Eliot. Revolutionär kan hon nog 
ha förefallit ibland, men ej af odygd eller på grund af egna 
oförrätter, utan på grund af hela sin själs tendens till sanning 
och rätt. Onödigt djärf i sin stil ibland, var hon aldrig fri- 
vol eller cynisk; åtminstone aldrig frivolt cynisk, och det 
är just härutinnan, som hennes senaste arbete »Modern» 
skiljer sig från hennes föregående arbeten. 

Jag vill säga dig, att det intresserat mig mycket, men 
ej tillfredsstält mig. De inledande kapitlen fängsla och lofva 
mycket. Uppslaget att låta modern och sonen, först sedan 
denne redan är man. göra bekantskap, hvarigenom hon 
mera blir en kamrat och vän till honom än en mor med 
anspråk på vördnad och förtroende, intresserar. Men alla 
figurerna förefalla mer eller mindre tillhöra Bohéme-världen, 
och det tror jag icke vara meningen, utan ger detta åt 
teckningen en frivol karaktär, som gör att den oaktadt sitt 
förfarliga allvar icke går hem. Och förhållandet mellan de 
unga är på en gång så slappt och så cyniskt, att det gör 
ett vidrigt intryck och ovilkorligen röjer, att det är en man- 
lig hand, som fört pennan. Och det är icke det enda fallet, 
där detta röjer sig. 

G. af G. förklarar visserligen, att Ernst Ahlgren var »den 
kvinna, som mer än någon annan sett fördomsfritt på för- 
hållandet mellan könen». Men jag undrar dock, om någon 
mor i världen kan med sådant öfverseende, för att icke 
säga lättsinne, bemöta sin sons förtroenden om dennes s. k. 
kärleksförbindelser, som denna »Modern» gör. En sådan 
fördomsfrihet är icke ett mål att sträfva efter, tycker jag. 
Och ingenstädes har jag förut i E. A:s arbeten funnit någon 
tendens att gilla eller »fördomsfritt» bedöma en »kärleks- 
förbindelse» utan kärlek. 

Ännu mindre i mångtal. 



'I20 . DWAi 

Fiende till ätit våld föraktar E. A. också ^^ASsvåtdei. 
Och kanske står dock kvar, att det akademiska berömmet 
för sedlighet i hennes diktning ej varit så oförtjänt, eller 
bort så fbrsmädas; ty själfsvåldets motsats är just väldet 
öfver sig själf, och- dess vackraste uttryck — sedlighet. 

Återstår då att förklara hennes våld mot sig själf? 

Din vän 
Dina. 



Dramatisk konst. 

Allmänna omdömet om följderna af den förändring, som 
förra våren inträdde i Stockholms teaterförhållanden, torde 
nu kunna anses ha hunnit stadga sig. För den dramatiska 
konstens vidmakthållande var det främst af vigt, att k. Dra- 
matiska teatern vid dess skilsmässa från samstyrelsen med 
k. operan hamnade i goda händer. Hr Fredrikson har som 
bekant för några år tillbaka varit den dramatiska scenens 
styresman såsom souschef under k. teaterdirektören; enbart 
rosande utföll icke domen öfver denna hans verksamhet, 
ehuru ingen kunde förneka den intelligens och pligttrohet, 
hvarmed detta värf sköttes. Också nu äro meningarna icke 
fullt eniga; dock torde optimisternas skara denna gång vara 
icke så litet större än under hr F:s förra régime. 

Ur litterär synpunkt intager »Galeotto» oemotsägligt främsta 
platsen bland de nya stycken, som under hr F:s nya ledning 
koihmit till uppförande å Dramatiska teatern. Under det 
Eugéne Scribe i sin komedi »La Calomnie» mer objektivt 
uttalar sin förkastelsedom öfver förtalets skamliga last, möter 
oss på hvart blad i den spanska dikten den eldige författaren 
själf, som med det heta spanska blodets frustande glöd drager 
i härnad mot samma sak. För oss lugnare nordbor förefaller 
denna häftighet stundom något egen. Man har svårt att 
följa med förtalrepresentanternas hastiga öfvergångar, särskildt 
i sista akten donna Mercedes' plötsliga omkastningar från tillit 
till tvifvel, från tvifvel till af hennes visshet föranledda för- 
olämpningar. Det tyckes här, som om den eldige författaren 
blott för att riktigt bjärt kunna fa framställa den svarta ne- 
drighet, mot hvars dunkla bakgrund Julias hvita gestalt 
så skönt aftecknas, beröfvat denna nedrighets representanter 
allt för mycket af mänskliga tankar och känslor, i följd hvaraf 



122 A. 

de väl mycket arta sig till förtals-språkrör utan spår — jag 
vill icke säga af hjärta — men af logik och reson. 

Dessa mina anmärkningar gälla, som man torde kunna 
se, uteslutande det spanska originalet. Önskligt hade ock 
varit, att en metrisk öfversättning direkt från spanskan lemnat 
stycket i svenska allmänhetens händer. Jag kan därvid ej 
underlåta att tänka på hvilken vacker öfversättning helt 
säkert skulle lemnats af en för denna tidskrift välbekant 
skriftställare, Hugo von Feilitzen, som redan 1882 med fram- 
gång på denna teater debuterat som spansk öfversättare 
(»Hata mig, herre!»), men hvars lefnadstråd allt för tidigt af- 
klipptes och i hvars graf med honom många rika förhopp- 
ningar blefvo jordade. 

Hr Wijkanders öfversättning af Paul Lindaus tyska para- 
fras är visserligen något värdefullare än detta tyska machverk, 
för att icke tala om en af Erik Bögh gjord befängd dansk 
omplantering, men gifver blott i spridda drag åskådaren en 
aning om den glödande tonen i originalet, hvars ädla och 
fint ciselerade formskönhet naturligtvis ej kan återfinnas i en 
svensk prosa-öfversättning af en tysk prosa-bearbetning, allra 
minst så dussinmässigt prosaiskt som denne hr Paul Lindaus, 
hvilken också mycket riktigt för egen del ej lär begripa ett 
ord — spanska. 

Denna tragedi ställer stora fordringar på de utförande. 
Om jag säger, att hr Hillberg var den ende som estetiskt 
sedt bestod profvet, är därmed ingen orättvisa skedd mot 
fru Rundberg och hr Palme, tvänne unga, behagliga konst- 
närer, som med rätt mycken intelligens och dramatisk takt 
egnat sig åt sina svåra roller, men för hvilka tragediens for- 
dringar på lefvande patos, genomlefvade känslostämningar 
och bred stil blefvo oöfverstigliga Alper, så mycket mer 
som styckets oförståndigt forcerade gifvande dag efter dag 
förslöade deras krafter och lade en dämmare öfver detaljer, 
som vid det första uppförandet lyckats dem förvånande godt 
Detta forcerande har till och med ej undgått att öfva en viss 
mattande verkan på hr Hillberg, hvars don Manuelo dock alltid 
skall räknas till samtidens bästa prof på äkta dramatisk konst. 
Den inträngande intensitet, som präglar denna präktiga 
framställning, släcker ramplågorna, aflägsnar kulisseri^a och 



DRAMATISK KONST. 123 



tvingar åskådarne att röras och rysa såsom inför ram verk- 
lighet. 

Förtalets klöfverblad spelas af fru Fahlman, hr Theger- 
ström och hr Personne, af hvilka den förstnämada också 
förtjänar att nämnas först. 

Den tacksamhet, som denna värdefulla tragedis upp- 
förande och utförande väckte, stillade något oviljan öfvrer 
det attentat mot William Shakespeare, som denna teater 
begick genom ett i ordets hela vidd eländigt framträdande 
med den store brittens kvickhetsgnistrande komedi »Mycket 
väsen för ingenting». Detta nederlag belystes af en så mycket 
skarpare dager, som man med välbehag erinrar sig förra 
decenniets lyckade repris af detta stycke. Nu är väl sant, 
att teatern icke längre har att tillgå fru Ulff, f. Åberg, hvars 
glänsande Beatrice det ej ens lyckades fru Fahlmans skönhet 
och talang att fördunkla, men äfven de aktade konstnärer, 
som då vid hennes sida lyste i den ypperliga pjesen, pre- 
senterade sig nu tyvärr »i ett dunkelt tal», till och med hr 
Fredrikson, hvars Benedikt dock fordom hörde till den upp- 
burne konstnärens med mer eller mindre rätt som ypperst 
ansedda konstprof. 

Revanche för denna olycka kan teatern onekligen sägas 
ha tagit i upptagandet af »Så tuktas en argbigga», det andra 
af Shakespeares tvänne populäraste lustspel. Äfven här 
saknas onekligen fru Ulff, hvars utmärkta argbigga vi i en 
föregående årgång af denna tidskrift hade nöjet att loforda. Fru 
Hartman, som nu spelade rollen, hade mindre stält sig själfve 
skaldens intentioner till efterrättelse än den något flackt och 
magert moderniserade typ, som den ryktbare, men såsom 
redan Karl August Hagberg visat, ej i allt fullt tillförlitlige 
Shakespeare-kommentatornGervinus ur rollen framkonstruerat 
Erkännas måste likväl, att detta var tvingande nödvändigt 
för fru Hartmans både inre och yttre människa, svårt som 
hon har att gå utom råmärkena för ett visst icke särdeles 
vidsträckt område, där hon dock, som kändt är, utvecklar 
betydande konstnärlig förtjänst. 

Om hr Hillbergs fulländade Fetruchio är intet att tillägga 
till hvad jag därom hade tillfredsställelsen att förmäla från 
den lysande reprisen för ett par år sedan å f. d. Nya teatern. 



1 24 A. 

Birollernas utförande torde med ett undantag — Lucentios 
komiske betjent, som ej var komisk alls — kunna stämplas 
med ett godt märke. 

Detta anser jag mig icke kunna göra med »Final», fru 
Benedictssons och hr Lundegårds dram. Svenska original 
pryda nog Dramatiska teaterns spellista., men de måste väljas. 
I förevaratide dram gör det ett sorgligt intryck att se, hur 
ett tidsenligt och berättigadt, ja äfven sceniskt praktiskt 
motiv ödslas bort, dels genom bristande dramatisk ekonomi, 
dels genom dramats uppgående i lutter novellistik, samt sist 
och sämst genom den pligt- och äreförgätna moraliska luft, som 
förpestar styckets etik. Fru Benedictssons andel synes bestå 
i teckningen af styckets första kvinnokaraktär, och hennes 
möda därmed skulle onekligen trots vissa reservationer 
krönts med framgång — i en novell. För ett drama brister 
den i klarhet och fasthet. Ej ens fru Bosin, som har stor 
rutin i svenska teaterförfattarinnors specifikt moderna hjäl- 
tinnor, förmådde skänka lefvande lif åt denna i mycket gåt- 
fulla företeelse. Med minnet häraf må man ej förundra sig 
öfver den unga fru Rundberg, som ej förmådde något i en 
ytterst egendomlig, öfverraskande tudelad karaktär. Felande 
tid torde ha vållat, att hr Fredrikson ej skänkt styckets hjälte 
mer af sin dramatiska koost, hvars uteblifvande beredde 
åskådaren det mindre angenäma skådespelet af halfifardigt 
arbete, ej riktigt tillfredsställande öfverskyldt af gammaldags 
teaterspel i landsortsstil. 

Ännu ett svenskt original, hvars förkastande varit lämp- 
ligare före än efter dess uppförande, har yppat sig i »En 
hofsven», ett hjärtans välmenande patriotiskt stycke med en 
makalös scenteknik, närmast anlagd på söndagspublikens 
välvilja. Fru Rundbergs friska fägring och käcka liifullhet 
försonade något litet med de barnsligheter, att ej säga rena 
befängdheter, som vimla i detta stycke, hvars största förtjänst 
är att det består af en akt, utan pro- eller epilog, hvilket 
annars är vanligt med patriotpjeser, dess värre. 

»En hofsven» eskorterades af en hel svärm småkomedier, 
alla af skäligen efemärt slag. Brådast gick det väl utför med 
»Ringarna», en dansk obetydlighet, där man onödigtvis an- 
strängde hr Hillberg, men långlifvad blef ej häller den 



DRAMATISK KONST. 125 



lilla »Rose», en bluette af Paul Heyse, måhända närmast upp- 
tagen att fira hr Baeckströms och fröken Sandells bröllop, 
hvilket försiggick mellan premieren och andra uppförandet 
af detta stycke, där man får till bästa, hurusom fröken Sandell 
trots många krumbugter af fru Fahlman och hr Törnquist 
förmås att tillstå sin kärlek för den hygglige, som vanligt 
litet komi$ke hr Baeckström. Denna odramatiska tillfällighet 
roade åskådarne vida bättre än Heyses trots några psyko- 
logiskt träffande observationer långsamma och tidsödande 
diskussioner. Sist men bäst kom »Hjärterdam», som ännu 
lefver med lifsandarna skickligt underblåsta af fru Hartman, 
hrr Fredrikson och Norrby. 

Man kunde ju förutse, att en teaterverksamhet, ledd af 
Gustaf Fredrikson, ej skulle komma att förglömma odlandet 
af fransk dramatik, som under hr F:s förra guvernörskap 
intog en så betydande plats på repertoaren, hvilken likväl 
numera icke med fog torde kunna kallas så uppslukande 
gallisk som då, ett tecken till välbetänkt moderation och 
mångsidigare valförmåga. Någon egentlig nyhet inom denna 
afdelning har, så vidt jag erinrar mig, icke hittills kommit 
till uppförande, hvilket däremot varit fallet med åtskilliga 
förr spelade stycken, såsom Edouard Paillerons »Sällskap, 
där man har tråkigt)» och Louis Lockroys »En teaterpjes». 
Vid åskådandet af bägge dessa kvicka och underhållande, 
om än mindre djupgående teaterpjeser kan man icke dölja 
för sig, att ett tillbakagående egt rum i konsten att spela 
fransk komedi, teatervännen må nu glädjas eller harmas öfver 
detta obestridliga faktum, som förklaras däraf, att åtskilliga 
af denna teaters i denna väg mest öfvade och glänsande 
krafter icke längre stå dem till buds, såsom till dömes herr 
och fru Knut Almlöf, fruarna Hedvig och Anna Kinmansson, 
fröknarna Nerman och Lindquist, herrarna Lagerqvist, Ny- 
fors, Hedin och Hartman, de bägge sistnämnda visserligen 
ännu verkande vid teatern, men icke på samma sätt som förr, 
den senare åtminstone. 

I samklang med hvad jag i denna revy nämnt om ut- 
förandet af Alexandre Dumas' »Francillon», måste man be- 
klaga den totala frånvaro af all aristokratisk savoir vivre och 
savoir faire, som vidlådde de i Paillerons komedi uppträdande 



126 A. 

representanterna för fransk högadel, en olycka så mycket 
större, som i detta stycke intrigen och händelserna spela en 
biroll, konversationen och ett elegant skick däremot hufvud- 
roUen. Till och med fru Bosins hertiginna de Réville sak- 
nade denna naturligt imponerande förnämhet, som känne- 
tecknar aristokraten från kungadömet i Frankrike, hvarförutom 
hennes spel i öfrigt trots enskilda mästerliga drag ej egde 
den fraJcheur, som förf:s teckning behöfver att ej bli fadd 
eller grof. Fru Baeckström förmådde icke gifva den lilla 
yrhättan Suzanne de Villiers med samma naturlif, som fru 
Hartman fordom excellerat uti, men å andra sidan fick ej 
häller fru Hartman fram den unga prefektfruns karakteristik 
med samma lycka som fru Ulff. Hr Personne förfelade lika- 
ledes sin man, då han framstälde den af Pailleron efter Caro 
modellerade, fint estetiske, drömmande, hyper-sentimentale 
Bellac som en skroderande marknadsförevisare, knappt möjlig 
ens i en uppkomlings salong, mycket mindre i den andryga 
och fint bildade grefvinnan de Cérans. Mindre bjärt stötande 
var hr Palmes älskartyp, ehuru äfven där fans föga af indi- 
vidualiseringskonst. Kvar från fordom stodo hrr Thegerström 
och Fredrikson, hvilka nu som förr inlägga stor förtjänst i 
sina prestationer, trots det att den senare äfven i Paul Ray- 
monds ledsamt nog ger vika för ett som det tyckes med 
åren tilltagande okonstnärligt publikvädjande och applåd- 
kniperi, som det förefaller alldeles obehöfligt för den sedan 
många Herrans år här i staden så allmänt firade och upp- 
burne aktören och under alla omständigheter fullständigt 
ovärdigt landets förnämsta dramatiska scen och dess direktör. 
Ännu mer märktes den regress, som här ofvan betonats, 
i återgifvandet af Lockroys komedi, som äfven i litterärt 
hänseende torde draga det kortare strået med dess numera 
något mögliga kvickheter från 6o-talets parisiska skämttid- 
ningar, försatta med en och annan uppsvensk liten vits ur 
den svenske öfversättarens juvenaliska fatabur. Af de bägge, 
som skulle ersätta herrskapet Almlöf, applåderades hr Fred- 
rikson mest och misslyckades fröken Ålander minst. Om 
man ser saken från hr Fredriksons, ej från rollens ståndpunkt, 
voro applåderna dock välförtjänta åt ett modigt inslående på 
en främmande bana, som bland andra vedervärdigheter också 



DRAMATISK KONST. 12/ 



tvingar hr Fredrikson att visa sig i särdeles sluskiga kläder 

— hr Fredrikson! — och ödmjukt tigga om en liten slant 

— denna gång icke ens hertig Job I — , åt ett icke förkast- 
ligt försök att här och där imitera Almlöf, åt de som alltid 
mycket insinuant framhållna replikerna o. d. — men från 
rollens ståndpunkt var rollens remplacering ej att berömma; 
Lardiéres, den skurken^ fick ej den komiska räfaktighet och 
den räfaktiga komik^ som behöfs att klargöra rollen så, som 
hr Almlöf visat att det går för sig. Hr Personne hade något 
polerat hr Hedins Champagnac till ytan och imiterade sin 
berömda förebild med all den bepröfvade rutin, han nu eger 
i den konsten, men det var ju i alla fall ej mer hr Hedin 
själf. Hr Hartman själf gaf däremot sin gamla roll, målar 
Leo, men hr Hartman är ej mer sig själf — nog sagdt! — 
som skådespelare, välförståendes. 

Ett bevis, huru mycket publiken i våra dagar tänker på 
de utförande och hur litet på det utförda, lemnades i denna 
pjes, där publikens skrattsalvor ständigt följde den lilla in- 
tima scenen mellan far och dotter, eller rättare herr och fru. 
Det var det nygifta paret Baeckström, som än en gång bestod 
skrattfiolema: »Tänker du gifta om dig? Nej, si det förbjuder 
jag. Ingen älskar jag som dig>. — »Åhå, det kommer nog 
en annan» o. s. v. Den, »som kom», spelades af hr Skånberg, 
en ung man med behaglig röst och godt, snällt utseende, 
lofvande att ersätta och kanske öfverträffa hr Törnquist i 
flera roller än denna inom salongskomediens eleganta sfer. 
Birollerna gåfvos föga oklanderligt, och det lefvande staffaget 
i teaterakten bjöd på egendomliga Paristyper och ännu 
egendomligare — Paristoaletter. Samspelet var ganska godt, 
ehuru orsaken att man fann många repliker mer bekanta än 
pikanta rättvisligen ej bör skyllas på styckets författare utan 
på dess sufflör. 

Vid premieren af Pepa, komedi af Meilhac, hade sist- 
nämnde artist ett ansträngande parti, särdeles som ingen 
mer än hr Fredrikson fullt ogeneradt besitter konsten att 
4a sufflör». Ända upp i fonden hördes hvad som komma 
skulle, riktiga vociferationer emellanåt. Pepa är en fars, d. v. s. 
det är meningen att åskådarne skola skratta, men därtill böra 
brukas alla löjliga medel. Faktum är, att det bör repeteras 



128 A. 

litet mer på denna teater än fallet är^ och som en fars be- 
höfver flera repetitioner än en komedi, så tyckes mig Dra- 
matiska teatern redan af det skälet ej böra så ifrigt egna 
sig åt detta slags dramatik, som den gjort de senaste åren. 
Såsom uppförd å Comédie-Frangaise är denna fars något 
komedimässigare än t. ex. »Duvals skilsmässa», hvars plump- 
heter den saknar, men den är också tråkigare, särdeles första 
akten^ hvaremot den tredje och än mer den andra bättre 
låta se sig. Ingen af de spelande åstadkom något märkligt. 
Fru Hartman hade för litet individualiserat sin roll som van- 
ligt, och recensent-artigheterna att hon var »söt, frisk, för- 
tjusande, enkel» säga ej mycket åt konstnärinnan. Hr Fred- 
rikson har nu i så många år visat sin kända salongsplastik 
med dess två tempon, att något nytt med fördel kunde på- 
tänkas. Hans grefve talade för öfrigt med vanlig finess och 
bjöd på flera goda nyanser i tredje akten, där dock nedslåendet 
på puffen och gestikulationen därunder gjorde ett uteslutande 
Fredriksonskt intryck. Hr Hedin hade ej mycket roligt att 
säga, men sade äfven det tråkiga på ett roligt sätt a la 
gammal Stockholmare. Han spelade brasiliansk Parisupp- 
komling, men det är ej så noga i en fars och blott hr Hedin 
är med. Fru Bosin och hr Palme visste ej alltid hvad de 
skulle säga, och det vemod, som därför smög sig in öfver 
deras gestalter, kan väl därför antas lätta på sig, när pjesen 
gått en tid. Ty den föll icke, oaktadt applåderna ej voro 
enhälliga eller mycket starka. Men som man vet är ridå- 
maskineriet vid denna teater särdeles eflfektivt. Mellanakter- 
nas längd kanske minskas efter premieren. Vid denna kunde 
de gärna ha varit ändå längre, så att öfverläsningstiden ej 
blifvit så knappt tilltagen som nu. Scenanordningen var hr 
Fredriksons, som förmodligen också inöfvat stycket. För- 
fattaren till stycket är som sagdt Henri Meilhac med biträde 
af E. Ganderau, sufflören till stycket heter — ja, det skall 
jag säga nästa gång. 



DRAMATISK KONST. 129 



Svenska och Vasa-teatrarna, hvilka scener en revy öfver 
dramatisk konst i allmänhet ej eger skäl att befatta sig med, 
hafva emellertid såsom hotell för hr August Lindberg med 
sällskap kraft uppmärksamhet från teatervännens sida. Hr 
Lindberg har som skådespelare reproducerat några af sina 
för Stockholm välbekanta glansroller, Hamlet och Gringoire, 
hvilka karaktärer som vanligt tecknades med stor talang efter 
hr L:s kända uppfattning, hvilka icke många ha nöjet att dela. 
Som ett närmare ingående härpå skulle bli allt för vidlyftigt 
och icke häller längre ega aktualitetsintresse, öfvergår jag 
till de nya roller, som den ryktbare skådespelaren visade 
härvarande publik. Riis i »En handske» röjde en svärm de 
finaste detalj observationer, flera af slående psykologisk san- 
ning, hvaremot totalbilden lemnade åtskilligt öfrigt att önska 
af kraft, yttre värdighet och äkta världsmannaton. Som den 
äkta mannen i »Ett besök» hade hr L. flera framstående 
moment, ehuru äfven här totalbildens konturer blefvo tämli- 
gen sammanflytande; i allmänhet skulle något af den logik, 
som hr L. utvecklar t. ex. i sin bestridde, men konsekvent 
hållne Pierre Gringoire, ej skada hans nyare roller, och ej 
minst fabrikören i fru Nybloms parafras af »Galeotto», en 
prestation som med hjälp af författarinnan blef ganska vack- 
lande och själfemotsägande, för ingen del att räkna till den 
framstående konstnärens bättre sceniska bedrifter. 

Såsom instruktör lyste hr Lindberg måhända med ett 
klarare ljus. Hans sällskap spelade i allmänhet med en en- 
semble, som börjar bli sällsynt till och med vid Östra Träd- 
gårdsgatan, där den annars ansetts bofast och blifvit högt 
uppskattad. Äfven pr individ kom hr Lindbergs stora lärare- 
förmåga lysande till heders. Så t. ex. fröken Rustan, som 
tack vare denna instruktion firade verkliga triumfer i teck- 
ningen af ett par fashionabla men tämligen fördomsfria 
världsdamer, ganska mycket underhjälpt också af de resp. 
författarne, Bjömstjerne Björnson och Helena Nyblom. I 
den sistnämndas pjes hade hr Lindberg också instruerat dess 
hjälte, »herr Carl», men som materialet uppenbarligen är för- 
delaktigare utrustadt i fysiskt än intellektuelt hänseende, hade 
hr L. ännu icke hunnit långt med hans representant, hr 
Svennberg. Större glädje hade hr L. af hr Eliasson, en 

Ny Sv, Tidskr. io:e arg, 9 



I30 A^ 

operettsångare, som med framgång beträdt det Hartman- 
Gripska området för toujoura ungkarlar utan fruktan — . 

Sällskapets primadonna var väl att finna i fru Håkansson, 
förut i denna tidskrift omnämnd vid sin debut som Nora 
Helmer. I »Hela världen» lärde man känna, att fru H:s ut- 
veckling icke fortskridit åt det tragiska området, utan gått 
for sig inom salongskomediens sfär, där hennes yttre före- 
träden, goda konversationsförmåga och ej förkastliga karak- 
tärsteckningskonst skulle behöfvas på landets första scen, 
hvars nuvarande förmåga för dessa roller icke tillfredsställer 
billiga fordringar. 

Fru Nybloms debut som författarinna för scenen utföll, 
som man kunnat vänta af en person med hennes rika och 
mångsidiga intelligens, ganska lyckligt och skall troligen, då 
den som vi hoppas en gång sker med ett själfständigt arbete, 
utfalla ännu bättre. Ty nekas kan icke, att en lokalisering 
af »Galeotto» hör till de svåra företag, där äfven en utmärkt 
förmåga kan skatta sig lycklig, om hon ej misslyckas. För 
vår del skulle vi nästan tro, att fru Nyblom bättre tjänat vårt 
lands vitterhet, om hon metriskt öfversatt stycket från 
det spanska originalet, ett högst vanskligt företag visser- 
ligen, men enligt min tanke icke öfverstigande den frejdade 
författarinnans och skaldinnans förmåga, särdeles som hon 
haft nytta af Hugo v. Feilitzens ledning och äfven efter hans 
död i Upsala kunnat finna utmärkta råd af fackmän som 
t. ex. prof. J. T. Hagberg m. fl., eller kanske på ännu närmare 
håll. Hur som hälst, skulle en sådan öfv ersättning, trogen 
och vacker, som jag är säker på den skulle ha blifvit (eller 
blifva?) och därtill tolkad af Dramatiska teatern, gifvit den 
svenska allmänheten en långt klarare kännedom om den 
spanske skalden och hans mästerverk. 

Nya teatern har annars, som kändt, hela hösten lefvat 
»Lifvet på landet», ett stycke som man kunde vänta skulle 
slå an, särdeles med den på förhand gifne utmärkte Braesig- 
tolken hr Holmquist och teaterns personal, som mest lämpar 
sig för den enkla, småborgerliga genren. Johannes Brun 
spelade visserligen med mer finhet vissa ställen, och hr Holm- 
quists Braesigexteriör kunde med fördel ha presenterat sig 
något annorlunda, men i öfrigt äro denna onkel och hr H. 



DRAMATISK KONST. I3I 



som skapade enkom för hvarandra^ hvadan prestationen ju 
ej har svårt att bli harmonisk. Alla de spelande sekunderadc 
denna centralpunkt ypperligt^ med undantag af fru Lundberg, 
som var för sipp, tillkonstlad och — modem som den enkla 
lilla Lova Hawermann. Från dessa feta fält och detta okonst- 
lade landtlif var hoppet stort till »Henrik den tredjes hof>. 
Flertalet hade också hoppat i galen tunna, och landtvistelsen 
hade lemnat spår öfverallt Det var i bästa fallet medel- 
måtta, som utvecklades. Hr Ranft, hr Olson, fru Littmarck, 
fröken Lundqvist innehade större partier. Föga bättre konst- 
närligt resultat gaf det uppkok på Moliéres »Fruntimmers- 
skola», som teatern en tid därefter hade smaklösheten att bjuda 
på. Hvarken fru Lundberg (Agnes) eller hr Ranft (Arnolph) 
funno sig till rätta i sina roller, triumfer, som man minnes, för 
Hedvig Kinmanson och Edouard Stjernström. I »Högmod 
går för fall» har teatern omplanterat sin »Adlade köpman» i 
svensk jord, och det är hr Holmqvist som äfven här sörjer 
för växtligheten. 

Södra teatern eger en liten förträfflig trupp för folk- 
lustspel, och vägen dit lönar sig ibland mycket väl. Kärnreper- 
toaren utgöres af de tyska lustspelen, och uppföres stundom 
något »original», så tar det sig i alla fall ut som tysk öfver- 
sättning. Här flödar burlesk komik, här målas i grofva drag, 
här petas ej med psykologiska spetsfundigheter (om icke 
ibland i någon liten ungsvensk enaktare) — men här skrattas, 
skrattas betydligt. Blanche är hemma på dessa höjder. 
Senast har han där varit företrädd med »Döden fadder», där 
faderns och fadderns roller med stor framgång uppburos af 
hrr Wagner och Franck. En smula utom råmärkena för sin 
verksamhet gick teatern, då den Hans Majestät och dess 
födelsedag till ära tog sig för att uppföra en — tragedi, 
med konung Karl Johans gamle trätobroder Bonaparte till 
hjälte. Trots flitiga hyllningar åt den gammaldags storordiga 
smaken är detta stycke ej omöjligt för en nutidsscen; i syn- 
nerhet dess andra akt erbjuder ställen af rikt intresse och 
verklig konst. Det sätt, hvarpå teatern kom ifrån detta våg- 
stycke, var långt lyckligare än Dramatiska teaterns olyckliga 
kurtis med Goethe för en tid sedan. Med öfverraskning 
fann man i en fru Jensen en möjlighet till tragisk karaktärs- 



132 A. 

skådespelerska af framstående rang, och i hr Svedberg hade 
Napoleon en spegelbild. Trots ett icke i -seriösa partier 
lämpligt yttre och målföre, lyckades hr Wagners son, Erland, 
icke illa i den tredje hufvudroUen, som utfördes med rätt 
mycken ungdomlig hänförelse. Hr Wagner själf uppträdde 
som gammal grenadier ur den stora armén och eldade lifligt 
de mer krigiska elementen i salongens höjd med sina bravur- 
historier från den korta hjältesagan, som fann ett så blod- 
drypande plötsligt slut. 

A, 



Litteratur. 

Klas PikraBHS: Thomas Tkorild, en lefnadsteckning. Sthm, 1888. Albert 
Bonniers förlag. 

Fi äro de svenska författare som af litteraturhistorien blifvit 
sä uppmärksammade som Thorild. Den mängd af handskrifter 
han efterlemnat och däribland det stora antal bref, i hvilka han 
öppnar sitt hjärta för sina vänner och på det mest omedelbara 
sätt berättar dem sina personliga intryck och meddelar dem sitt 
åskådningssätt, samt de många tryckta småskrifter, som i spridda 
drag innehålla hans uppfattning af de flesta estetiska, filosofiska 
och sociala frågor, göra ett ingående studium af hans personlighet 
och författarindividualitet jämförelsevis lätt. Med allt detta hafva 
dock omdömena om hans värde som människa och författare ut- 
fallit märkligt olika hos hans biografer, en sak, som väl närmast 
torde bero på hvars och ens sympati för eller antipati mot hans 
egendomliga och enastående individualitet, äfven om de respektive 
biografemas egen ställning till litteraturen i sin helhet understundom 
haft inflytande på deras uppfattning af sitt ämne. Sålunda är det 
helt naturligt, att Atterbom^ chefen för den skola, som gjorde ge- 
mensam sak med Thorild mot pseudoklassiciteten och i mer än 
ett afseende tog arf efter honom, skulle höja denne författare till 
skyarna, under det Ljunggren^ för hvilken svenska akademien är 
det svenska snillets helgedom, och hvars idoler äro Leopold och 
Tegnér, om Thorild måste hysa en väsentligen motsatt uppfattning. 
Oberoende af omdömena — och dem må ju hvar och en bilda 
sig efter sin smak — - hafva såväl Atterbom som Ljunggren, hvar 
och en från sin ståndpunkt, genom grundliga forskningar spridt 
ljus öfver Thorilds historia, och tillägga vi de större eller mindre 
bidrag, som i detta ämne lemnats af Palmblad, Geijer, Malmström 
och andra, så torde vi med skäl kunna upprepa vårt påstående, 
att Thorild är en bland våra mest kända och allsidigast belysta 
litterära personligheter. 

Till dessa arbeten öfver Thorild har nu herr Fåhrseus lagt 
ännu ett, och en blick på hans bok visar, att han ej allenast an- 



134 ERNST MEYER. 



sluter sig till Atterboms uppfattning af Thorild, utan går ännu ett 
steg längre i beundran för denne författare. 

Då vi nämna Atterbom och Ljunggren såsom förfis föregångare, 
så sker det, emedan han — såsom helt naturligt är — begagnat 
deras arbeten såsom material, men alldeles icke för att järaiföra 
hans arbete med deras. Detta vore helt enkelt den största orätt- 
visa mot honom. »Allt måste», för att begagna Thorilds ord, 
»dömas efter sin grad och sin art», och herr Fåhraei bok gör icke 
anspråk på att vara ett vetenskapligt arbete, som efter långt och 
mödosamt arbete i bibliotek och arkiver framkommit för att med 
nya och okända fakta öka vårt vetande om Thorild. Dess afsigt 
är endast, för så vidt vi kunna se, att i en populär form framlägga 
hvad som är kändt om Thorild, att i ett kortfattadt sammandrag 
gifva hans karakteristik och framför allt att sympatiskt framställa hans 
bild såsom en ädel och snillrik människa och en författare, genom- 
trängd af de framåtskridandets idéer, hvilka han skrifvit på sin fana. 

Frågan blir således: har förf. lyckats att genom den belys- 
ning han gifvit sitt ämne framställa Thorilds lif så, att vi känna 
oss öfvertygade om riktigheten af hans uppfattning? Eller med 
andra ord: har han gifvit en helgjuten, historiskt trogen bild af 
den personlighet, hvars lefnad han beskrifver och hvars sak han 
förfäktar? 

Hvaije historiker, han må nu företaga en själfständig veten- 
skaplig undersökning eller popularisera andras arbeten, måste fram- 
för allt bemöda sig att intränga i den tids egendomligheter, hvilken 
han beskrifver, han måste söka att uppfatta de företeelser, med 
hvilka han har att göra, i deras sammanhang, han måäte se den 
person, han tecknar, i tidskostym. Det är lika oriktigt att fram- 
ställa en 1700-talets man, såsom om han ginge och stode ibland 
oss, kämpande för de idéer, som i detta ögonblick stå på dag- 
ordningen, som att behandla honom och hans sträfvanden utan att 
taga kännedom om eller taga i betraktande vare sig de män, på 
hvilkas verksamhet hans egen stöder sig, eller de personer, mot 
hvilka hela hans lefriad var en fortsatt kamp. Det är lika brist- 
fälligt att förbise en skriftställares mönster och förebilder som att 
utan en granskande kritik entusiastiskt höja honom till skyarna, 
därför att eller — rättare sagdt — som om han vore representant 
för alla de omogna idéer, som röra sig i skildrarens eget hufvud. 

Och just så synes oss förf. hafva behandlat Thorild. Detta 
ohistoriska betraktelsesätt visar sig i första rummet däri, att förf. 
oupphörligt underlägger Thorilds handlingssätt idéer, som för 
honom voro fullkomligt främmande. Den gamle Rousseauanske 
filosofen blir under förf:s händer en äkta och veritabel modem 
Verdandist. I stället för att gifva oss en bild t. ex. af skol- och 
gymnasieväsendet på den unge Thorilds tid, låter han oss få till 
lifs en liten polemisk bit mot de klassiska språken och teologien 



LITTKRATUR. 1 35 



i skolan, en lärdom »duglig på sin höjd för en komminister». 
Några sidor längre fram är det universiteten, som få sitta emellan, 
»då aldrig, som man vet, våra akademier tett sig behagliga för 
en friboren själ». Thorilds ställning till religionen och specielt 
kristendomen affärdas på samma sätt med några ytliga och full* 
komligt moderna fraser: »I denne gosse-ynglingen, märk! finnes eld 
att bränna upp många dogmer, kristliga och okristliga». Visser- 
ligen antydes, att den under sin barndom och tidigare ynglingaålder 
exalteradt religiöse Thorild under loppet af sjuttiotalet undergick en 
kris, ur hvilken han utgick såsom fritänkare, men om denna kris, 
som dock borde varit något väsentligt för hans inre lif, få vi 
icke veta annat, än »att hans kristne kläder äro vordne urvuxne och 
måste läggas af», jämte några dunkla ord om att han ur kampen 
med kristendomen utgick såsom segrare. 

Ett annat grundligen ohistoriskt drag i förf:s bok är den en- 
sidighet, hvarmed Thorild behandlas i förhållande till sina mot- 
ståndare. Då Ljunggren utgjuter sin vredes skålar öfver Thorild, 
så låter han oss åtminstone se, huru kämpame drabba i hop och 
huru denne blödande och sårad måste gifva sig; men herr Fåhraeus 
abstraherar ifrån striden, han ser endast segern; för honom finnes 
icke ordspråket: audiatur et altera pars. Och dock förefaller det, 
som en samvetsgrann karakteristik af de personer, med hvilka han 
kora i beröring, borde vara ett nödvändigt vilkor för kännedomen 
af en så polemiskt anlagd natur som Thorild, äfven om man i 
likhet med förf. skulle anse, att allt för stort utrymme tillmätts de 
små litterära striderna och de ofta småsinnade stridsskrifter, som 
växlades i kampens hetta. Men långt ifrån att gifva personligheter 
såsom Kellgren och Leopold någon plats i Thorilds historia, a^rdar 
förf. dem med några — om vi våga uttrycket — glåpord: »Kell- 
gren var en man till sin inspiration trög och fattig med föga för- 
måga af beundran och allt för mycket af hån och bittert skratt — 
skicklig som ordkonstnär och med ett musikaliskt öra för versen. 
En skribent, som kunde rimma bekväm nyttighets-filosofi för öfver- 
klassen, och sundt förnuft mot öfvertron, som kunde artigt chika- 
nera, kunde versifiera kungens dramatiska utkast samt öfversätta 
och förbättra Baggesen, som, kort sagdt, om han haft originalitet^ 
fantasi och känsla, skulle varit en stor skald». »Leopold var en 
man efter regler, en högst artigt civiliserad och korrekt person, inlin- 
dad i fraser» etc. Hvilken ståndpunkt man nu må intaga till 17 oo- 
talets litterära strider, kunna väl dylika skefva karakteristiker icke be- 
nämnas annat än i hög grad ensidiga och orättfärdiga. 

Äfven andra betydande svenska män, med hvilka Thorild kom 
i beröring, hade man önskat att se omtalade. Hans förhållande till 
Rosenstein visar honom i viss mån såsom en annan än den han 
är i sina bref till Heurlin och Hylander, ett ganska karakteristiskt 
bref till Armfelt är äfven bekant, och med Giörwell, hvilken han 



136 ERNST MEYER. 



så varmt tog i försvar mot Kellgren, stod han äfven i korrespon- 
dens. Allt obegagnade bidrag till kännedomen om Thorild. 

Men sakna vi i förf:s bok en teckning af Thorilds vänner och 
motståndare, så få vi i stället en förteckning på åtskilliga utmärkta 
män, med hvilka han af lätt begripliga skäl aldrig fick något att 
göra. Så få vi om hans vistande i England följande märkliga 
upplysningar: »De mera utvalde i landet, de litterära, som Thorild 
tänkbarligen kunde ha närmat sig, funnos ej. Johnson och hans 
garde voro borta, de nya ännu icke anlända. Byron i lindekläder 
höjer just nu sina klagorop öfver världen. Shelley, om han varit 
född och till åren, kunde Thorild sympatiserat med i mycket; de 
kunde ha mötts som bröder; men det var annorlunda bestäldt.» 

Genom sin ringa beläsenhet har förf. äfven i andra stycken 
råkat på afvägar. För att framhäfva Thorilds originalitet ger han 
här och där en öfverblick af det litterära tillståndet i Europa och 
vårt land vid dennes uppträdande — och därom är naturligtvis 
intet 'annat än godt att säga. Men hvad han där målar är endast 
den Voltaireska riktningen och den franska pseudoklassiciteten, mot 
hvilka Thorild drog i härnad. Hans föregångare och mönster 
omtalas däremot ej. Förf. glömmer, att Thorild lefde i en tid, 
då de äsigter, han i Sverige förfäktar, och den diktning, som ge- 
nom honom vann insteg i vårt land, redan haft sina målsmän i 
de flesta andra europeiska länder: Rousseau i Frankrike, »Sturm und 
Dräng», Göthe, Gessner och Klopstock i Tyskland, Young, Thomson 
och Macphersons Ossian i England m. fl., hvarigenom Thorilds 
litterära förtjänst hufvudsakligen blir att till vårt land hafva öfver- 
fört dessa litterära strömningar, hvarför han äfven i bref till Herder 
karakteriserar sig såsom »in seinem Vaterland der erste Anstimmer 
des Youngisch-Klopstockischen Tones». — I alla händelser borde det 
hafva varit en hufvudsak för förf. att taga dessa föregångare med 
i räkningen vid teckningen och bedömandet af Thorild såsom 
»litteratör». 

Förf:s hufvudkällor äro Atterbom och Ljunggren, hvarjämte 
han känner både Geijers och Hansellis upplagor af Thorilds skrifter. 
Så mycket mera bör det då förvåna oss, att han gör sig skyldig 
till misstag, som genom ett mera uppmärksamt genomläsande af 
dessa fyra arbeten lätt hade kunnat undvikas: 

Sid 44: Sällskapet Utile Duld utsatte ej 1781 »Passionerna» så- 
som prisämne utan en dikt öfver sjelfvaldt ämne. Ljunggren har i detta 
afseende rättat Atterboms misstag, hvilket ej hindrat förf. att ånyo upp- 
repa det. Sid. 82, där resan till England beskrifves, göras tvänne bref 
af ett. Sid. 118: hvad Liljensparre (då underståthållare, ej polismästare) 
föredrog hos hertigen var ej »ovisst», utan kan ses i hans egen re- 
lation 5^08 Atterbom V, 71). Sid. 120 betonar förf. särskildt, att 
hertigen »skyndar» att underskrifva aktionsfullmakten mot Thorild 
och anstränger sig äfven att ironiskt förklara detta »skyndar», under 



LITTERATUR. 1 3/ 



det originalet säger, att »han hade den hurtigheten att på stället» 
göra det. Sid. 149 säges, att Thorild i Greifswald undervisade i 
litteraturhistoria, inledning till studier etc, hvilket senare bör vara 
filosofisk propedevtik. Sid. 156 öfversättas stycken ur Herders 
recension (med undantag af svåröfversättligare ställen). Öfversätt- 
ningen är dock föga lycklig: »Die Glocke hållet und schlägt dies- 
und jenseit kiihn, prächtig, oft gewaltig» återgifves med: »klockan 
skallar och slår, fram och åter* (i st. f. på jorden och i himlen) 
etc. — I förteckningen på Thorilds märkligaste arbeten dateras »En 
kritik öfver kritiker» 1791 — 92 i st. f. 1791. (Vi utgå nämligen ifrån, 
att arbeten skola dateras efter det årtal, som åsatts dem i orginalupp- 
lagan.) »Inbildningens nöjen», hittills ansedt såsom ett af skaldens 
vigtigaste arbeten, emedan det på grund af sin form och sin dedika- 
tion väckte stor uppmärksamhet, omnämnes egendomligt nog ingenstä- 
des i boken. Sid. 126 citeras en af Thorilds »Sånger i Götiskt lynne». 
Förf. förklarar i »Anmärkningarna», att han citerar efter Hanselli 
och ej efter Atterbom, »då Atterboms version bär prägeln af hans 
vanliga ändringsiCver». Då förf. »ej haft lägenhet» att uppsöka 
manuskriptet, hade det varit vida lämpligare att följa Atterbom 
än Hanselli, dels emedan Atterbom med all sin »ändringsifver» är 
långt mindre vårdslös än Hanselli, och då han ändrar åtminstone 
ändrar med förstånd, dels emedan Hansellis version stundom icke 
ger någon mening, t. ex. 

Tro, tro, tro vrålade lögnen, 
Ur molnen allt, darrande, föll. 

Huru förf. tänkt sig att »allt faller darrande ur molnen^» är icke 
godt att förstå. Upplysningsvis kan tilläggas, att Upsalahandskriflen 
naturligtvis har den Atterbomska versionen. 

De >Anmärkningar*t som förf. låter åtfölja sitt arbete, skilja 
sig från noter och anmärkningar till andra arbeten af mer eller 
mindre vetenskapligt innehåll därigenom, att de endast undantagsvis 
belysa texten och att de citera August Strindbergs kulturhistoria. 
Den 9:de af dessa »anmärkningar» är så kostlig, att vi ej kunna 
neka oss nöjet att anföra den i sin helhet: 

Gustaf III kan frän denna synpunkt definieras som en slags oratorisk 
trumma. Pinname sköttes af vexlande situationer och on ur frasen ^«V/i 
dira^t^on} Trumman hvirflade sä vackert, att rojalistema trodde pä en ängel 
innanför; oppositionen tillade en bängel; men opartiska historien, som ob- 
ducerat trumman, fann mest bara väder. 

Den ii:te »anmärkningen» är mindre kvick men lika obegriplig. 
Förf. klandrar här Ljunggren, emedan han »blott efter Heurlins 
hågkomster» redogör för Thorilds memorial 1790, och påpekar, 
»att han förbisett att urkunden ännu finnes i behåll». Med ur- 
kunden menar förf. här naturligtvis det i Geijers upplaga tryckta 
fragmentet, alldenstund han tillägger: »Vid jämförelse med memo- 

I^y Sv, Tidskr. lo.de årg, 10 



138 ERNST MEYER. 



rialet, som det är tryckt i skrifterna, företer nämligen Ljunggrens 
berättelse åtskilliga felaktigheter». Nu säger Ljunggren (I, 388): 
:»Några tankar, som ingått i detta memorial, återfinner man i ett 
fragment, tryckt i 'Samlade skrifter' II, sid. 160 — 163», hvadan 
Ljunggren således alldeles ej »förbisett urkunden». Med mera skäl 
kan man fråga förf., hur vet han att »fragment 1790» hos Geijer 
öfverensstämmer med det memorial, som Thorild detta år öfver- 
lemnade till Heurlin? Men ännu obegripligare blir förf., då han 
tillägger: »Båda dessa misstag (äfven Atterbom hade misstagit sig) 
äro för öfrigt lätt förklarliga genom den dåliga utgifning, som 
kommit Thorilds verk till del; hvarutinnan den Geijerska skulle 
vara exempellös i litteraturen, om ej den Hanselliska (n. b. den 
som förf. citerar efter) vore ändå sämre.» — Huru Ljunggrens miss- 
tag, att ej hafva sett ett stycke i Geijers upplaga, kan för- 
klaras af denna upplagas dålighet, förefaller nästan ändå svårare 
att fatta än Thorilds »Archimetri» eller den moderna metafysiken. — 

I sin stil eftersträfvar förf. mera originalitet än klarhet. Också 
afviker hans språk mera från den f. n. talade och skrifna svenskan, 
än vi sett någon annan samtida svensk författares språk göra. 
Några exempel må belysa hans språkbruk: 

Redan på andra sidan sätter oss följande tvärsäkra påstående 
i den största förskräckelse : ^£n månad gammal dog modem från 
honoms. Det enkla sakförhållande, att Thorild blef informator 
för superkargören af Dittmers barn, uttryckes på följande sätt: 
^Det framgår att superkargören af Dittmers barn tarfvat kun- 
skaper, och att detta på något sätt bragts i beröring med Thorén, 
fattig lofvande student». Att han på grund af långt vistande i 
Kongelf noga kände Bohus fästning, framställer förf. sålunda: ^Man 
kan gissay om han hade de mångbeskjutna murame på sina fem, 
smutsiga fingrar.^ Hans lyckliga ungdomstid gestaltar sig för förf:s 
fantasi på följande sätt: ^Trefaldt sälla tid: af svärmiskt kring- 
strykande, poetiskt kyss-stjälande, soluppgång, och^ till att fylla 
dagen med^ sysslolös spott i den förbiforsande elfven^. Att Thorild 
börjar sitt tal, kallar förf. att -»han börjar sin oratoriska Augias- 
ström*, hvilket, då man besinnar innehållet i de strömmar, som 
forsade genom Augias- stal let, ingalunda är särdeles smickrande for 
Thorild. Hvad förf. åter menar med att Bellman hade ^rocken i 
sliten singularisT>j vilja vi ej åtaga oss att förklara. Både till form 
och betydelse märkligt är fbrf:s påstående: ^På ingen tid för- 
färdigade han alltså och insände d. 12 Apr. till KongL Cancellie 
Collegium — en hänförd skrifts. Att Thorild gick upp till kate- 
dern uttryckes: *Th:s smärta figur skar luften upp till katedern,* 
Skriften »Om efterhärmning» är enligt förf. *ett pittoreskt anfall 
på litterära härmare*. »/ lindens krona hvisslar det sakta öfver 
Thorilds grafsterr». — ^Kungen var försvunnen som genom en teaUr- 
lucka från den värld han i så mycket lefvat på tiljan», ^Samman- 



LITTERATUR. 1 39 



i^addningar — hvilka Armfelt hade att orera och skingrar, inskriftens 
sidor äro mängda med djupsinnighet er ^ , t» Hv ar tolfåringen hamnade 
är ej ens syllogistiskt bekanti». 

Förfis ordförråd är ganska stort, men ej särdeles valdt: T^ffvit- 
handade, fransk/rasande borgare». Ordet ^dejinierad* har hos 
förf. en sällsam betydelse: »Som Th:s fel skall man ej kunna defi- 
niera någon bestämd enskild brist», »Kellgren var en noga definierad 
motsats mot Th». — Väl lärd synes förf. oss, då han talar om de 
HxoteriskaT> och ^esoteriskas skälen till Th:s namnförändring. Mindre 
lärd än vårdslös är däremot pluralformen ^dri/tkuckari^ . 

Likasom i allmänhet den yngsta författargenerationen öfver- 
hopar förf vårt språk med utländska, mest danska, ord och kon- 
straktioner: ^Att vara fri kristendomem är bra långt från svenska; 
likaså orden ^sidna damer» (t. = klädda i siden) ^förtumlars (d. = 
förvirrar), nlank^ (d. = smärt), -»efterårstid^) (d. = höst), »den 
medförde af sin kyla» (fr. part.) o. s. v. — Till dessa egendom- 
ligheter kommer äfven den, att förf vanligen utesluter bestämda 
artikeln, hvilket ger hans språk ett originelt, om också ej särdeles 
vackert utseende. 

Ernst Meyer, 



Sommarnatt. 

Vidt ute på slätten så enslig är natten, 

När skuggorna sänkt sig på skymmande led. 

Och stilla det susar af älfvarnas vatten 

Långt fjärran, långt fjärran, långt bort öfver hed. 

Och skogen sitt dunkel vid dagranden höjer, 
Så tyst är där inne på gren och i bo. 
Och aftonens ljus öfver tegarna dröjer 
Och skördar, som blomma i högsommarro. 

Och ängarna drömma i natten den sena 
Den Ijufvaste dröm, medan skymningen flyr. 
Högt uppe på himlen står stjärnan allena 
Med bleknande glans emot dagen, som gryr. 

Carl Joh, Engström, 



Från Nordiska festen i Lund 

deo 1 mars 1889. 
Ur minnestalet 

af 

Martin Weibull. 

Åter fira vi nordisk fest. 

Midt i det oroliga vimmel, som omgifver oss, midt i det 
böljande lif, som, ständigt framåtilande, utan rast, utan ro, 
rycker oss med på sina vågor, stanna vi för en stund och 
mana fram det förflutnas gestalter ur deras lugna ro. — Det 
är det närvarande, som bjuder det förgångna till gäst. Stilla 
och allvarligt skrider minnet fram i salen. Det intager hög- 
sätet. Det fyller ögonblicket, som flyr, med sin ande. Det 
skänker det sin stämning. 

Och då är det en i anda och sanning nordisk fest. 

En äl9ta tanke, gripen ur det nordiska lifvets djup, ligger 
nedlagd i en fest som denna: festen till de dödes minne. 
När i midvintems tid våra förfäder höUo offret för den 
återvändande solen, som pä sin bana skulle väcka naturen 
åter upp ur dess död och äter knyta lifvets sammanhang i 
världen, då plägade också dryckeshornet höjas till de fallnes, 
de bragdrikes ära. Ty i människans värld råder förgängel- 
sen och döden liksom i naturens. Döden bryter också där 
sammanhanget, afskär också där banden, men minnet förenar, 
minnet skapar åter ett sammanhang. Det lyfter öfver för- 
gängelsen och döden. Det skänker åt de döde liksom ett 
nytt, ett högre lif. 

I denna våra förfäders djupa känsla för ett minnets, lif, 
för ryktet och för äran, som de skattade såsom bragdernas 
mål, högre än bragderna själfva, i den ligger ett af de drag, 

Ny Sv. Tiäskr, to:di år g. II 



142 MARTIN WEIBULL. 



hvilka kasta en högre dager öfver ett lif, som i mycket var 
så kargt och så dystert. Det röjer midt i deras odlings 
armod en sinnets höghet, hvilken var vår stam medfödd. 
Det är däri liksom ett återskimmer af evighetstanken, hvilken, 
så tro vi, hade en djupare rot hos de nordiska folken, än 
hos de flesta andra. Ty hvad är väl det jordiska minnet,, 
hvad är ryktet och äran, som våra förfäder satte högre än 
lifvet, hvad är minnets odödlighet, om hvilken vi tala, hvad 
är detta annat än evighetstankens återsken i förgänglighetens 
värld: en på tidens ström fångad stråle från odödlighetens 
sol, fast den sakta glider bort, äfven den, uti det stora världs- 
sammanhanget. 

Men den tanken om ett minnets lif, huru djupt var den 
icke rotad hos våra förfäder! Den var den ideala kärnan i 
denna fornvärlds lifsåskådning, som satte förgängelsens märke 
på själfva gudarnes värld, intill dess det okända eviga skulle 
komma och gifva åt allt dess nya daning. Grafhögen och 
bautastenen restes för att inför samtid och eftervärld förtälja 
om de ädles, de bragdstores minne. Kvädet och sagan för- 
täljde därom. 

»Ett icke dör: 

det är ryktet efter död, 

om ett godt är förvärfvadt.» 

Så talar den Höges sång, vår forntids vishetsbok. 



Det var i året 1845. Det nordiska ungdomslifvets vågor 
gingo då höga. Den skandinaviska enhetstankens pionierer. 
Lund och Köpenhamn, hade två år förut gjort färden till 
Upsala. Kristiania hade omsider ryckts med i den stora 
samtida rörelsen. Ungdomshänförelsens flamma var tänd för 
nya tankar och lyste öfver Norden. Alla dess högskolor 
rustade sig till att mötas i Lund och Köpenhamn under de 
alltid minnesvärda sommardagarna 1845, hvilka skulle blifva 
af en så djup betydelse för Skandinaviens nya nationela lif. 

Då sände Kristiania bud och hälsning till de andra, att 
på vintern detta år, den 13 januari, tömma forntidens brage- 



TAL VID NORDISKA FESTBN I LUND. 143 

■ .. — ■» 

bägare för Nordens minnen och dess hopp. Det var tecknet, 
att vår stam återfunnit sig själf, att den ej längre skulle vara, 
som Ploug i de dagarna sjöng: 

*splitted i trende sygnende Skud». 

Från vår strand af Sundet klingade till svar Talis Qvalis' 
jublande, aldrig glömda ord vid den nordiska festen i Lund: 

ȁter har morgon grytt, 
solen, som gramse flytt, 
lyfter sig nu på nytt 
öfver vår strand.» 

Nordens ungdom hade alltså gått tillbaka till Nordens 
forntid för att finna uttryck för hvad som rörde sig i sam- 
tidens bröst, och det var då som den grep denna äkta tanke 
ur det nordiska lifvets djup. Andra fester har vårt univer- 
sitet sedan dess sett försvinna — fester, vördnadsvärda genom 
ålder och häfd; men denna har förblifvit. Hvarför? Jo, där- 
för att den berört en sträng, som alltid dallrar i nordiska 
bröst, därför att den gifvit uttryck åt hvad som fordrat ut- 
tryck med samtidslifvets makt. År efter år mötas vi sedan 
vid bairtastenen, för att hedra de dödes minne. Vi samla 
där namnen från alla Nordens land och rista dem med tack- 
samma händer. 

Från de nordiska högskolorna, frän deras ungdom, ut- 
gick alltså festens tanke. Den har alltsedan stått under de 
unga ledens vård. Däri ligger ett godt drag och ett be- 
tydelsefullt. Måtte det aldrig utplånas! 

Ty det stora budet om fader och moder, »att dem skall 
du hedra, på det dig må väl gå och du må länge lefva på 
jorden» — det gäller icke blott den enskilde och familjen. 
Det är ett bud äfven för folken. Däri ligger en af de djupaste 
grundvalarna för deras lif; däri ligger enheten, sammanhanget 
i deras historia. Och hvad är historien, om icke fädernes- 
landet, väl icke i rummet men i tiden .^ De skeden i folkens 
historia, som glömma detta stora föräldrabud, som utan akt- 
ning, utan vördnad för hvad som gått före dem själfva, blott 
lefva ett lif för sig, ett själfviskt, sammanhangslöst lif, de 
förbryta sig mot fäderneslandet: de visa oss folk, som, sön- 



144 MARTIN WEIBULL. 



drade inom sig, sönderrifva sin historia för att sedan sönder- 
rifva sig själfva — fallna länkar ur en kedja, hvilken, en gång 
bruten, ej så lätt sedan knytes ihop. Forntid och äf^ren 
samtid visar oss detta: den inre upplösningen, äfven hos de 
mäktigaste, begynner därmed. Men sammanhanget i släg- 
tena, sammanhanget i tiderna är samhällets mäktigaste lifs- 
kraft. Det är tecknet till deras hälsa: det är naturens lag, 
förhärligad af anden. 



Den store liemannen har åter gått öfver sina fält. Han 
har åter gjort sin skörd. Under sorgefanor hafva folken 
böjt sina hufvud vid förlusterna. Åter räkna vi öfver dem; 
åter samla vi på bautastenen namnen från alla Nordens land. 

Men vi hålla här ingen dom öfver de döde. Vi nalkas 
dem med den vördnad, som dödens majestät kräfver af alla 
lefvande. T^Ave Ccesar^ morituri te salutanth Vi äro blott 
kvarglömda fäktare på den arena, öfver hvilken döden nyss 
skridit fram. Hvem hans hand blindvis föll uppå, han miste 
plötsligt lifvets färg, men med lifvets färg miste han också 
dess skröplighet. Vi, som blefvo kvar efter de fallne, det 
är vi, som med lifvets färger ännu bära skröpligheten. 
Vi falla en dag som de, men med en ringare lifsgärning än 
deras. Oss höfves det att med ödmjukt sinne hembära en 
samtidens gärd af medkänsla och tacksamhet åt dem, som 
föUo före oss på vädjobanan. 

Skulle väl i dag vid en nordisk fest i Lund och i den 
Akademiska Föreningens sal en annans namn nämnas före 
hans, hvars stämma här så ofta ljudit, hans, som just åt 
dessa fester en gång skänkt en glans, hvilken de sedan icke 
mera haft såsom då: Vilhelm Erik Svedelius. 

Alltså numera äfven han blott ett namn på bautastenen, 
den liffuUe, som med ordets makt så ofta göt lif i de lyss- 
nande skarorna! ^ 

Vi äldre, som hört honom här, är det ej för oss, som 
om det var i går hans stämma ljöd här sista gången? 



TAL VID NORDISKA FESTEN I LUND. 14$ 

Vi se OSS omkring och tro, att alla liksom vi hafva känt honom 
och hört honom här. Och dock är det redan inemot en 
mansålder, sedan denna stämma upphörde att här ljuda. — 
Så mäktigt var det intryck, hans gåfva, hans personlighet 
gjorde, så outplånligt. 

Det var den tid, då talaren af naturens begåfning såsom 
ingen, Johan Henrik Thomander, improvisatören med den 
oändliga rikedomen, vid hvars läppar, då han talade, tankarna, 
ögonbUckets vingade genier, liksom trängdes för att jublande 
alla fa vara med och lyftas på den böjliga röstens klangvåg, 

— det var den tid, då han möttes här vid våra fester med 
talaren af ädel konst, Carl August Hagberg, han, hvars oför- 
gätliga stämma ännu ljuder liksom ur fjärran. Emellan dem 
stod Vilhelm Erik Svedelius. Emellan deras stämmor ljöd 
hans med den djupa klangen och de djupa allvarliga orden 

— en malmfyld klockton, som klingar öfver nejden någon 
vinterdag. Hvem af oss har väl ännu glömt de stora talen, 
han höll här på våra nordiska fester, talet för minnet och 
löftet 1857, för Gustaf Vasas, Karl X:s och Magnus Stenbocks 
minne 1860, vid konung Oskars död, eller det lilla, pärlan, 
talet för kvinnan 1859. 

Den nordiska festen var Svedelii stora dag i Lund; han 
var dess medelpunkt. Herskare i talarestolen med sitt ords 
sympatiska makt, drog han blickarna sedan med sig, hvar- 
hälst han kom, antingen han stod i åhörareskaran, vänligt 
lyssnande till talarstolens unga debutanter, eller han rörde 
sig med breda låter utmed borden. Då gaf han sig i all 
den egendomlighet och originalitet, som tillhörde honom, 
följande de växlande stämningarna i sitt sinne. Plötsligt flög 
ett solsken öfver anletet: det betydde, att han mött ett godt 
intryck från talarestolen eller ett gladt ifrån borden. Och 
molnen foro väl också öfver denna panna, allt efter som 
tankar och stämningar därinom gingo sin gång. Då log han 
också för sig själf eller med andra dessa stora, goda löjen, 
som kommo återklingande från ett hjärtas guldgrund, och 
stundom liksom försvann han i denna frånvaro från sig själf, 
hvilken af dem, som ej kände honom, så ofta blef missupp- 
fattad. Ty frånvarande var han visserligen för sig själf, men 
han syntes blott frånvarande från andra. Allt omkring honom 



146 MARTIN WEIBULL. 



hade han med sitt intelligenta väsen snabbt och säkert upp- 
fångat, och han glömde det icke häller sedan. Man trodde, 
att han ingenting bemärkt, att han låtit sina tankar föras 
bort i andra rymder, men han hade följt med allting om- 
kring sig, och om någon antog annat, så kunde väl hända, 
att plötsligt liksom en blixt ur molnen slog ned, och slog 
den ned, så träffade den. Ingenting hade undgått honom, 
ingenting utom ett enda — han själf. Det var en af hans 
egenheter, hans största egenhet och en genomgående: han 
tänkte aldrig på sig själf, han lefde ej för sig själf, men väl 
för andra. Däri låg människan. 

När vi nämnde namnet Vilhelm Erik Svedelius, trädde 
talaren strax i förgrunden. Det var naturligt: han var en 
af sin tids störste. Eftervärlden skall ej jäfva samtidens om- 
döme, då den läser talet på Upsala högar 1856, talet vid 
Utmelandsmonumentet eller till Wallins minne. Ännu 1886 
glänste han som talare vid Schéelestodens aftäckning i Kö- 
ping, hans födelsestad. Och likväl saknas för läsaren, såsom 
alltid vid den store talarens verk, mer än hälften — det är 
han själf, som saknas. 

Men Svedelius var icke blott talaren : han var också den 
utmärkte universitetsläraren, den förtjänstfulle författaren, ej 
blott på sitt egentliga vetenskapsfält, historien, utan också 
inom andra: statskunskapen, statsrätten. 

Två universitet borga för omdömet om Svedelius såsom 
universitetsman. I Lund var han historiker: den dag han 
höll sin profföreläsning där, »Om de tre stora revolutionerna, 
den engelska, amerikanska och franska», den dagen återföd- 
des historiska studier vid Sven Lagerbrings lärostol. I Upsala 
fördes han från historien såsom läroämne: statskunskapen i 
Johan Skyttes stiftelse blef här hans uppgift. Och han ar- 
betade ärligt äfven med siffrorna på detta fält: egentligen 
voro de för hans natur främmande. 

Men föreläsningen, undervisningen, kunskapen rymde 
för honom blott en del af universitetsmannens pligt. Han 
bar inom sig ett ideal af akademisk lärare, som han ville hafva 
utfördt i lifvet: universitetets uppfostrande makt var för 
honom det väsentligaste. Därför lefde han med ungdomen: 
utan familj själf, hade han i den, framför allt i sin nation i 



TAL VID NORDISKA FESTEN I LUND. I4J 

Upsala, sin familj. Det var detta samlif, som så länge bibe- 
höll hos honom en ungdomsfriskhet ännu under gråa hår. 
Med hvarje ny ungdomsskara, som nalkades, förnyades hos 
honom de gamla idealen; och därför blef också hans makt 
öfver ungdomen alltid den samma. Han var alltid student, 
ung student i sin ungdom, gammal student i ålderdomen. 

Den som vill känna ungdomsvännen Svedelius, han skall 
läsa talen iTill studenterna», såsom han kallar dem, talet af 
1862 vid hans återflyttning från Lund till Upsala eller talet, 
som han höll tjugu år derefter, 1882 vid afskedet från sin 
lärostol. Ett hälft århundrades lefnadserfarenhet från de 
svenska universiteten ligger däri förvarad. Det är ungdo- 
mens »allvarligaste vän», som här talar; han gifver sig själf 
denna signatur. Han talar om ungdomens art och lynne, 
om dess glädje och sorger, om dess framtidshopp, men också 
om dess hotande faror och om dess fel. Tro ej, att det är 
smicker, som den allvarlige vännen har att säga! Han skil- 
drar lättjan — »det djuriska tillstånd, som så kallas» — lätt- 
sinnet i alla dess former och »skurkeriet», som vidtager när 
slarfven passerat lättsinnets gräns. Det är ej ett vanligt tal, 
en skrift om 74 sidor. Däri ligger ett testamente, arfvet 
efter den gamle ungdomsvännen. Måtte det läsas! Det är 
sagdt till Upsala, men det är menadt också till Lund. Han 
hade hört dem bägge till; och han tillhörde dem alltid bägge. 
Han höll dem och deras ungdom bägge kära: — Sveriges 
ungdom. 

Vetenskapsmannen Svedelius var en redlig arbetare på 
det fält, som utgjorde hans domän. Mången annan med 
mindre gåfvor skulle hafva förlorat sig på så vidsträckta fält. 
Men han blef ej allt hvad han kunde blifvit såsom författare, 
därför att hans krafter för mycket spriddes. Han saknade 
kanske också en annan gåfva: den historiske kritikerns. De 
små undersökningarna tilltalade honom icke: de lågo ej i 
hans begåfning. Hans gåfva var att se de stora dragen. 
För honom lefde allt osöndradt; i hans ord fick det åter hel- 
het, lif och färg. Han var historieskrifvare under den fana, 
som Michelet planterat i de sköna ord, hvilka ristats på den 
franske historieskrifvarens graf: 

»L'histoire, c*est la résurrection.» 



148 MARTIN WEIBULL. 



»Där brast ett ädelt hjärta», blef det sagdt i går, när budet 
kom till Lund, att Vilhelm Erik Svedelius icke mera hörde 
till de lefvandes tal. Hvarför skulle vi ej säga det om igen 
i dag och alla dagar: ett ädel hjärta, ett fosterländskt, — 
en man och en ärans man! 



Carl Johan Schlyter och Christian Naumann: huru olika 
voro ej dessa båda i allt, till själfva grundlynnet, till böjelser 
och lefnadsriktning! Och likväl hade ödet stält dem bägge 
en gång här tillsamman att verka i samma lefnadskall, vid 
samma universitet, i samma fakultet. Olikheten försvann 
aldrig, utjämnades knappt med åren. Men det universitet, de 
tillhört, gläder sig åt att hafva egt dem bägge: de hafva 
gagnat det, hedrat det, en hvar med sina gåfvor. 

Större var Schlyters lefnadsdagars tal än andra dödliges: 
först nittiofyraårig gick han till hvila. Flitigare hade han 
användt sina många dagar., än andra använda det ringare 
talet. Också lemnade han efter sig ett minnesmärke, cere 
perennius. Ingen annan skulle ensam hafva kunnat rest ett 
sådant än den, hvars flit, som Shakespeare säger på ett 
ställe, »gjorde natten till dagens arbetsbröder». Där fans 
arbetslust och där fans arbetskraft: han var af samma gamla 
stam, som en gång grundade den svenska rättsvetenskapen 
i vårt universitets juridiska fakultet. Själf blef han efter David 
Nehrman-Ehrenstråle den fakultetens största namn. 

Men Schlyters lefnadsverk, de tretton stora kvartvoly- 
merna, som intet nationalbibliotek i världen kan sakna, är 
icke en bok i vanlig mening; det är ett arbete — om något 
— men en utgifvares, icke en författares arbete. Han har 
låtit sig själf försvinna i sitt verk. Hans minne lefver därför 
icke själfständigt, men till gengäld är det införlifvadt med 
hela tidehvarf af vårt folks historiska lif. Han liknar en man, 
som användt sin hela lefnad för att göra trogen vakt, och 
när denna är slutad och fosterlandet tackar för god vakt, så 
känner det, att den nationalskatt, som det satte honom att 
vårda och för alla tider betrygga, att denna och han själf 
för alltid och oupplösligen höra tillsamman. 



TAL VID NORDISKA FESTEN I LUND. 149 

Lefnadsverket är Sveriges landskapslagar och dess me- 
deltidslag. I 50 år, 1822— 1872, tog det hans järnflit. Den 
forskande, tänkande utgifvaren blef därunder en af tide- 
hvarfvets förnämsta och insigtfullaste kännare af vår medel- 
tids språk och historia; han blef banbrytaren för en svensk 
historisk språkvetenskap. 

Det finnes tidehvarf i folkens historia, under hvilka 
människorna, deras handUngar och öden, träda tillbaka; inga 
urkunder förtälja om dessa annat än de torftigaste data. 
Men samhället i dess grundbyggnad .står tydligt och klart 
för oss. Det reser sig upp för våra blickar ur lagarna. I 
dessa ligger de tidernas historia. Det var ej en tilirällighet, 
som dref Schlyter att egna sin lefnad just åt detta skede af 
våra häfder, ty sådan vi kände honom, låg det i hela hans 
andliga läggning något, som måste draga honom just till 
dessa tider. Det reala, det faktiska, det opersonliga var det, 
som intresserade honom; människan som sådan trädde i 
bakgrunden. Sådan, som vi kände honom, kunna vi också 
tänka oss männen af det samfund, i hvilket han fördjupade 
sig, dessa den oblidkeliga rättens tolkare, dessa, det skarpa 
förståndets, den hänsynslösa viljans, de fasta samhällsformer- 
nas män, hvilka förde ordet bland menigheter, som sam- 
lades med dem på tingen. Deras samhällsåskådning var 
hans: det beståendes rätt, därför att det bestod, samhällsfor- 
memas orubblighet såsom följd af deras orubbade bestånd. 
Själfva rättegångslystnaden på tinget var här ej utan sin 
motsvarighet: den fans i stridbarheten ända ut på vetenska- 
pens världsting. Men vid sidan häraf stod hos honom också 
den trogna pligten, ty den stränga rättens man var tillika 
mannen af omutlig pligtkänsla. Och rätt och pligt hvilade 
på religionens fasta grund hos Henrik Schartaus samvets- 
granne lärjunge. Sveriges lagar och bibeln: det var hans 
urkunder. Han utgaf bägge, bibeln i Karl XII:s kyrkobibel; 
det tredje han utgaf var Henrik Schartaus skrifter — utlägg- 
ningen till rätten och pligten. Häri ligger Schlyter tecknad. 

Han synes nu ej mera ibland oss, nittiofyraåringen, främ- 
lingen från andra tider, det allra sista vittnet af Lund sådant det 
var i det i8:de seklets slut, det 19:3 ingång. Äfven de skarpt 
tecknade profiler, i hvilkas drag vi läsa den tidens, vår stor- 



150 MARTIN WETBULL. 



tids karaktär, liknade han icke. Han var af sin egen art, en 
man af ett enda block, brist och förtjänst gjutna samman i ett. 



Huru olik honom till hela sin andliga läggning och lef- 
nadsriktning var ej Christian Naumann — sin samtids man, 
en världens man, en världsman. Ett århundrade syntes skilja 
dem åt, och i själfva verket var det dock, när man ser när- 
mare till, blott en ynglingaålder. 

Om Schlyter hade valt sin post vid de gamla lagarna, 
så valde Naumann sin, i öfverensstämmelse med sin naturs 
böjelser, vid 1809 års författningsverk med hvad på den 
grunden sedan bygts i det svenska samhället. Men studiet 
häraf måste föra honom tillbaka till äldre tider, och så 
blef han den svenska statsförfattningens historieskrifvare. 
Han grundade dess studium vid vårt universitet. Hans 
böcker trängde in äfven vid det andra svenska universitetet. 
Så har han under den kortare tid, han egnat sig åt universi- 
tetslärarens kall, förvärfvat en icke ringa betydelse för mer 
än en fakultet. Men det var ej vid ett universitet, i det 
yttre lifvets stillastående, som hans lust och böjelse bjödo 
honom stanna. Honom drogo de till ämbetsvärlden, till 
hufvudstaden, och så lemnade han sin professur för att träda 
in i konungens högsta domstol. 

Huru det emellertid var, Christian Naumann öfvergaf 
dock ej därför hvad han en gång tillhört, hvarken sin veten- 
skap, sin skriftställare verksamhet eller sitt universitet. Han 
bearbetade och utgaf sina böcker i förbättrade upplagor. 
Han grundade Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och för- 
valtning. Och öfvergaf han väl det universitet han tillhört 
både som lärjunge och lärare? Nej, han förblef det trogen 
i sin kärlek. Han hade varit en af de våra, och han förblef 
det, tills hans öga slöts. 



Till de våra hörde också Carl Anton Wetterbergh. Ej 
häller han glömde någonsin sin »alma mäter» och de intryck 
han af henne i sin ungdom mottagit. Han var hela Sveriges 
Onkel Adam, men Lund och han hade ett särskildt band 



TAL VID NORDISKA FESTEN I LUND. 15 1 

mellan sig. Det var här han lärt sitt läkareyrke och där- 
under hade han emottagit intryck, som bleivo outplånliga. 
Den geniale E. Z. Munck af Rosenschöld gaf dem, och fram- 
för andra verkade på ett sinne som Onkel Adams den milde 
Arvid Florman. Riktningen mot det humanitära, läkarekon- 
stens förbund med den upphöjda människokärleken, skönjes 
hos så många af de läkare, hvilka utgingo från Lund i hans 
samtid, men hos ingen kanske mera utprägladt än hos Carl 
Anton Wetterbergh eller hos hans något äldre samtida, Johan 
Olof Lagberg. Det var från Flormans hörsal och klinik som 
den riktningen kom. 

Och ännu andra goda intryck förde Onkel Adam med 
sig från Lund. Alla hafva vi nyss läst den rörande berät- 
telsen om hans ungdoms betryck, då han hungrande kom 
och satte sig i lärosalen, och ingen som läst därom har väl 
häller glömt hedersmannen i katedern, som räckte den hjäl- 
pande handen för hela hans studiebana. Wetterbergh själf 
glömde det aldrig. I sin medelålder, och så länge hans väl- 
görare lefde, kom han ofta till Lund för att tacka och för 
att erinra sig sin ungdom, dess strider och människornas 
godhet. Och då träffade han intill det sista besöket gamla 
vänner här, som ej häller glömt bort honom, vänner inom 
stadens alla kretsar och icke minst inom borgerskapet, ty 
under de elfva år han lefde här, hade han, oberömd ännu, om- 
fattats med den välvilja, för hvilken berömmelsen gör hvarken 
från eller till, om ock det gläder att se, hur det går dem 
väl, som draga bort från universitetet. 

Och det var också här, som Onkel Adam fick sin första 
väckelse på den bana, som skulle föra hans namn till rykt- 
barhet. I Smålands nation, som ung student redan, röjde 
han den ursprungliga berättaregåfva, som är kärnan i Onkel- 
Adams författarskap. Per Wieselgren, hans äldre landsman, 
då redan förordnad att förestå den estetiska lärostolen, var 
den, som först bragte honom till medvetenhet om de anlag, 
som skulle göra honom till Sveriges populäraste skriftställare 
under inemot en mansålder. 

Om detta författarskap har ingen yttrat något sannare 
än han själf, då han 1869, för tjugu år sedan^ utgaf sina sam- 
lade skrifter. Han säger: 



152 MARTIN WEIBULL. 



:sjag har från ungdomen och ända in i ålderdomen bibe- 
hållit samma lynne, samma förtjänster och samma fel. Min 
lycka har varit, att mina landsmän ungefär hafva de samma 
både förtjänster och fel som jag — att det således icke varit 
något annat än en svensk, som skrifvit för svenskarne. Och 
om man vill fråga mig, hvarför jag skrifvit så och ej annor- 
lunda, har jag ej annat svar, än att man lika gärna kunde 
fråga en hämpling, hvarför han ej sjunger som en talltrast. 
Jag vet ej mera, än att jag kände mig tvingad att göra folkets 
massa till min förtrogne i allt det goda, glada eller smärt- 
samma, mitt hjärta kände. 

Bland litteraturens praktväxter kunna mina skrifter icke 
komma, icke häller gärna bland ogräsen och allra minst 
bland de giftiga. De ha rangen af vildblommor, vuxna på 
den svenska jorden.» 

Däri ligger det. Han var en fosterlandets hängifne son, 
en patriot. Det är fullkomligt följdriktigt, att de som i littera- 
turen följt efter honom och planterat »ogräs» eller »giftiga» 
växter, också förnekat fäderneslandet. 

Mätt af år, inslumrade för alltid den ädle fosterlands- 
vännen i detta års början. Vännerna hade alla gått före 
honom; en stannade till det sista vid hans sida, den bästa: 
hon, som jämnat hans stig i ett hälft århundrade. 



Bautastenen bär också en kvinnas namn. 

Hon föddes i ett stilla hem, men som ej därför var 
lyckligt. Hon växte upp under trons symboler, men i tvång. 
Att hon egde en särskild, en sällsynt naturens gåfva, som 
skulle göra hennes namn en gång nämndt ute i den stora 
världen, det visste hon icke. Hon hade blott en underlig 
längtan att komma ur sin trånga krets, att se denna värld, 
som skimrade därutanför. Så lemnade hon sin barndoms 
hem och knöt sorglös nya band med nya pligter. Då vak- 
nade lifvets strid, och i denna strid begynte hon att blifva 
medveten om sig själf, att känna hvem hon var af naturens 
gåfva. Då begynte också för henne kampen om personlig- 



TAL VID NORDISKA FESTEN I LUND. 153 

betens högsta, det hvarför den är stäld i världen: dess ut- 
veckling, utvecklingen af de gåfvor naturen själf hos henne 
nedlagt. 

Det finnes i människans värld, på jordens hela ring, 
ingen strid, intet skådespel, som kan jämföras med person- 
lighetens strid för sin utveckling: den är, djupare sedt, lifvets 
innersta innehåll. Lefver icke den ena hälften af mänsklig- 
heten för omsorgen om den andra? Hvarför resa kyrkorna 
sina spiror mot skynf Hvarför bygga vi uppfostringspalat- 
sen, skolornas och högskolornas? Allt är det gjordt blott 
för att understödja detta det högsta af alla sträfvanden. Så 
mycket djupare följer då vår medkänsla de rikt begåfvade, 
som kämpa i spridda led och ensamma, hvilkas kamp dock 
är så mycket svårare just för de större gåfvornas skull. 
Victoria Benedictsson — ty det är namnet — stred en ärlig 
strid om sig själf i små och trånga yttre förhållanden för 
att vinna fri luft och fri horisont, för att nå utvecklingen af 
den naturens gåfva, som var hennes. Och hon vann segrar 
i striden, som skulle tillfredsstält mången, nöjd med det 
yttre. Men den stora segern inom sig själf, den inre harmo- 
nien, konstnärssjälens lugna inre jämvigt, den nådde hon icke. 

Sofokles* ord gäller: »Af mycket underbart på jorden är 
människan dock underbarast». Hon mäter oceanens djup. 
Hennes spanande blick i rymden förlorar sig i stjärnevärl- 
dar. Men hvem har blickat till djupet af människans själ? 

Där bo dunkla makter, urkrafterna i världen. Där leka 
lifvets tanke och dödens som' bröder. Och lifvets tanke 
lyfter ibland dödens upp på sin arm, trycker honom till sitt 
hjärta och smeker honom, till dess en dag dödens tanke 
har blifvit den starke, starkare än lifvets. 

Då slår han sin arm kring sin broder och kväfver honom. 



General Boulanger. 



»När jag ser hans oändligt sorgfälligt krusade lockar 
och iakttager, huru han stryker dem med ett finger, före- 
faller det mig omöjligt, att den människan kan rufva på 
en s^ stor olycka — romerska fristatens undertryckande.» 

Cicero (Om Caesar). 

Quo usque tandem abutere, Catilina, patientianostra? 

Quem ad finem sese effrenata jactabit audacia? 

Cicero. 

Je ne crois pas qu'on triomphe si aisément de Bou- 
langer quand on Taura fait. En France quand on a la 
force et quand on n'a pas de scrupules, on a toujours 
quelques années devant soi. 

Jules Simon. 

Das Bewusstsein der Völker anerkennt nurdieGrösse 
des Willens. Der feinste Geist, die umfassendste Ver- 
nunft, die lauterste Weisheii mogen Grosses leisten auf 
geistigem und auf persönlichem Gebiet: die Mässen 
werden sie nicht bewegen. Die Masse bewegt und in 
ihrem Gedächtnisse häftet nur der Wille, der sie zwingt, 
nicht die Vernunft, die sie leitet. 

Ernst Freiherr von der Bruggen* 



I. 

En egendomlig företeelse, som möter oss i Frankrikes 
äldre historia, men ännu oftare efter 17.89, är den framstående 
roll, som män af utländsk eller till hälften utländsk börd där 
ha spelat. Napoleon I var ju som bekant helt och hållet 
korsikan, Napoleon III åter till hälften korsikan och frans- 
man. Kléber var elsassare, således egentligen tysk. Ney, 
som var från Saarlouis, hade äfven tyskt blod i ådrorna. I 
det italienska Nizza såg Masséna, »krigets son», dagen i ' 
samma rum som Garibaldi några årtionden efter honom. 
Macdonalds liksom Mac-Mahons förfäder voro irländare. L. 
A. Thiers var liksom sin frände på kvinnosidan, André 



GENERAL BOULAMGER. 155 



t> 



Chénier, af grekisk härkomst. Gambetta var enligt somligas 
utsago af italiensk, enligt andras af judisk börd. Jules Si- 
mons härkomst uppgifves vara judisk. William Henry Wad- 
dington är född engelsman, om han än vid unga år vardt 
naturaliserad fransman. De båda Dumas' mulattska börd är 
allbekant. Marskalkens af Sachsen ättling, George Sand, 
hade i sina ådror tyskt kungablod, svenskt adelsblod och 
därjämte zigenarblod. Emile Zola åter är ju son af en till 
Frankrike inflyttad venetiansk ingeniör. 

Liksom alla dessa är icke häller George Ernest Jean 
Marie Boulanger till sin börd helt och hållet fransman. Hans 
moder var nämligen engelska. Boulanger föddes i Rennes 
i Bretagne den 29 april 1837. Hans fader var jurist och 
tyckes åtminstone en tid varit bosatt i Paris, ehuru sonen 
fick sin skolbildning vid lyceet i Nantes. 1855 — 56 genom- 
gick Boulanger krigsskolan i St. Cyr, hvarifrån han utgick 
som underlöjtnant vid l:sta turcosregementet. Vid detta 
tappra regemente fick han elddopet i kriget med kabylerna. 

Boulanger deltog med stor utmärkelse i det italienska 
fälttåget 1859. Här vardt han sårad, men fick ock som be- 
löning för sitt ådagalagda mod mottaga hederslegionens 
kors. Kort efter sitt tillfrisknande eller på våren 1860 vardt 
han befordrad till löjtnant. Ännu mera utmärkte han sig i 
kriget i Cochin-Kina 1862 — 64. Äfven i detta vardt han 
sårad, men blef ock vid nyss fylda 25 år kapten. 

Sistnämnda svåra och hemska fälttåg tyckas i väsent- 
lig mån ha inverkat på Boulangers utveckling. Det farliga 
kriget i den aflägsna Östern riktade nämligen hans erfaren- 
het, på samma gång det väckte och skärpte hans reflexions- 
förmåga och gaf hans karaktär en välbehöflig stadga. Kan- 
ske voro den erfarenhet, han vunnit under sistnämnda krig, 
och det växande allvaret orsakerna till, att Boulanger vid 
sin återkomst till Algeriet med lifligt intresse och stor energi 
kastade sig på krigsvetenskapliga studier. 

Enligt en af hans franska biografer skulle de krigs- 
vetenskapliga insigter, han vid olika tillfällen lade i dagen, 
ha väckt hans förmans uppmärksamhet och i väsentlig mån 
bidragit till, att Boulanger 1867 vardt anstäld som instruk- 
tions-officer vid Saint-Cyr. 



156 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

Vid ankomsten till krigshögskolan blef han snart före- 
mål för den största uppmärksamhet för att icke säga be- 
undran från elevernas sida. Den unge, vackre, elegante 
kapten Boulanger, som med ära och utmärkelse kämpat i 
tre världsdelar och hvars bröst redan var prydt med så 
många ordnar och medaljer, var också synnerligen egnad 
att slå an på en ungdomsskara, som drömde om krig, ära 
och utmärkelse. I tjänsten var han dock ytterst sträng och 
noga; disciplinen upprätthöll han med verklig järnhand. Men 
iika sträng som han var i tjänsten, lika älskvärd och för- 
bindlig var han utom den samma. Hans afdelning ansågs 
snart vara den bäst exercerade och högst utbildade. Den 
fick ock namn om sig att vara den främsta bland de fyra 
divisioner, i hvilka krigsskolans elever voro fördelade. 

Men på samma gång Boulanger gälde för att vara en 
öfvermåttan sträng förman, fick han äfven namn om sig så- 
som en ytterst duglig och rättvis lärare, som väl förstod att 
bedöma sina elevers kunskaper. — Allt detta gjorde, att 
han vardt mer och mer omtyckt af krigsskolans elever. 
Och om man får tro en fransk sagesman, så kvarlefver 
Boulanger i sina lärjungars hjärtan icke allenast i ett godt 
utan till och med i ett outplånligt minne. 



Den 15 juli 1870, samma dag som Frankrike förklarade 
Preussen krig, utnämndes Boulanger till bataljonschef vid 
det 28:de linieregementet, som då ännu låg i Nantes. Det var 
med en viss grämelse, icke alldeles fri från afund, som Bou- 
langer kort efter sin ankomst till Nantes såg sitt regementes 
andra bataljoner afgå till Rhen-arméen. Hans egen bataljon 
fick nämligen stanna kvar i Nantes, dock endast för att kort 
därefter få order att afgå till Paris. Lyckan visade sig äf- 
ven vid detta tillfälle vara Boulanger mycket bevågen. Det 
som han ansåg för ett missöde, nämiig^en att ej få följa med 
till Rhen-arméen, visade sig snart vara en förmånlig händelse. 

Ty striderna utanför Paris skulle gifva Boulanger tillfälle 
både att visa sig vafa en tapper, insigtsfuU och framstående 



GENERAL BOULANGER. 157 

ofificer och att lägga i dagen sin stora organisatoriska talang. 
Sistnämnda egenskap kom han nämligen att få visa vid upp- 
sättandet, inöfvandet och rekr3^eringen af Ii4:de linierege- 
mentet, hvars befalhafvare han blef den 9 november 1870, 
ehuru han endast var öfverstelöjtnant. Som befalhafvare 
för nämnda regemente deltog han med största utmärkelse 
i slaget vid Champigny den 30 november och 2 decem- 
ber. Till den grad hade han vunnit sina soldaters tillgifven- 
het, att de, ehuru knappast mer än rekryter, med största 
tillit och hängifvenhet följde sin regementsbefälhafvare i den 
mördande elden. I nyssnämnda strider förlorade ock Bou- 
langers regemente omkring 600 man i dödade och sårade. 
Själf var han bland de sistnämndes antal redan under första 
dagens strid, hvilket dock icke hindrade honom att fort- 
farande föra befälet öfver regementet och deltaga i striderna 
den 2 december. För sitt tappra förhållande under dessa 
båda blodiga dagar vardt han officer af hederslegionen, och 
i januari följande år öfverste, således innan han fylt 34 är. 

Under striden med kommunen vardt öfverste Boulanger 
två gånger nämnd på dagorderna för det lysande mod han 
visade vid eröfringen af tvänne barrikader. 

Vid Versailles-arméens intåg i Paris den 25 maj 1871 
blef Boulanger åter sårad, men samma dag blef han ock 
kommendör af hederslegionen. — Storofficer blef han femton 
år senare som krigsminister. 



Vi se sålunda, att det för Frankrike så ödesdigra kriget 
med Tyskland liksom den förfärliga striden med kommunen 
varit lyckobringande för Boulanger. Han hade härunder 
fatt flera tillfallen att utmärka sig och rikta uppmärksam- 
heten på sig^ än han skulle haft, om han tillhört den här, 
som blef slagen och fången vid Sedan, eller Rhen-arméen, 
som efter flera blodiga slag blef innesluten i Metz, hvarest 
hungern tvang den att sträcka gevär åt fienden. Vid den 
till större delen nybildade Paris-arméen rådde brist på dug- 
liga och erfarna officerare, men denna brist var det, som 
i förening med Boulangers tapperhet och duglighet var or- 
saken till hans hastiga befordran. Sin öfverste-grad fick han 

Ny Sv. Tidskr. io:de arg, 12 



158 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

dock icke länge behålla. Ty den kommission, som efter 
krigets slut tillsattes för att döma öfver de under kriget 
gjorda utnämningarna, lät Boulanger återgå till öfverstelöjt- 
nantsgraden. Denna degradering var dock i det hela taget 
mera skenbar än verklig. Ty redan 1872 fick han i upp- 
drag att organisera det I33:de linieregementet. Det sätt, hvar- 
på han utförde detta värf, gjorde, att han 1874 vardt befor- 
drad till öfverste för det 7o:de linieregementet, hvarifrån han- 
efter några veckor åter förflyttades till det I33:de linierege- 
mentet, sin egen skapelse, men nu ej som öfverstelöjtnant 
och regementsbefälhafvare, utan som öfverste och chef för 
det samma. Detta regemente låg i Belley och hörde till 7:de 
armékåren, öfver bvilken hertigen af Aumale förde befälet 
från r873 till 1879. 

Härigenom måste naturligtvis Boulanger komma i be- 
röring med hertigen. Hurudant förhållandet var mellan öf- 
verste Boulanger och H, K, H. generalen, Henrik af Orleans, 
hertig af Aumale är svårt att med visshet afgöra. Efter åt- 
skilligt att döma, tyckes Boulanger icke ha försummat att 
göra Ludvig Filips son sin uppvaktning och detta på ett 
sätt, som mera passat för en hofman än för öfversten i en 
republiks armé. Dock måste man äfven på samma gång er- 
känna, att det hör till den militära hierarkiens traditioner^ 
att de underordnade söka vinna sina förmäns bevågenhet. 
Vid alla befordringar är det ju af största vigt att ha sina 
förmän på sin sida. Det var därför icke häller underligt, 
att Boulanger sökte skaffa sig en gynnare i sin general, allra- 
hälst. som hertigen af Aumale ännu på denna tidpunkt var 
en mycket inflytelserik och mäktig man. Detta hade nog^ 
också Boulanger i rattan tid varsnat. Ty efter åtskilligt att 
döma tyckes han ega stort skarpsinne och stor skicklighet^ 
då det gäller att vädra, hvar makten ligger, och hvem den 
mäktige är. Så gjorde han med hertigen af Aumale, och 
längre fram skulle han göra på samma sätt med vänstern 
och yttersta vänstern; den vänskap som en gång existerade 
mellan Boulanger och dessa grupper, ha dock de senare 
händelserna gjort ända på. 

Boulangers beteende mot hertigen, sedan deras roller 
blifvit ombytta, eller när Boulanger såsom krigsminister och. 



GENERAL BOULANGER. 159 

arméens aktuele chef var hertigens af Aumale förman, har 
blifvit mycket skarpt klandradt, från en synpunkt dock 
kanske allt för strängt, i synnerhet om man tager i betraktande 
de pligter, som älågo Boulanger som republikens krigsmini- 
ster. Ty efter det vanvördiga bref, som hertigen af Aumale 
efter pretendentemas utvisning och sitt eget afskedande ur 
franska arméen, sommaren 1886, tillskref republikens presi- 
dent, var det Boulangers pligt att göra hvad han gjorde. I 
ingen enda monarki skulle ett sådant bref till statens öfver- 
hufvud fitt passera onäpst. Hvad man möjligen med fog 
kan förebrå Boulanger vid detta tillfälle är, att han med 
glädje begagnade sig af första bästa tillfälle att betala sin 
forne chef för gammal ost. 

Det är visserligen ännu ej möjligt att få full klarhet om 
hvad som passerat mellan hertigen af Aumale och öfverste 
Boulanger, men efter tyska källor vilja vi anföra följande. 

Såsom chef för 7:de armékåren hade hertigen af Au- 
male sitt högkvarter i Besangon. Efter så många års från- 
varo var hertigen, som under sin faders regering utmärkt 
sig i kriget mot kabylerna, glad att åter se sig i spetsen 
för franska trupper. I tjänsten var han mycket sträng och 
nitisk, men i det enskilda umgänget visade han sina under- 
ordnade stor välvilja, som dock kanske icke härrörde endast 
af oegennytta. Huset Orleans' medlemmar kunna knappast 
sägas vara kungliga ända ut i fingerspetsarna. Ludvig Filip 
hade icke ens en vanlig adelsmans nobless, än mindre en 
konungs. Det samma kan man ock säga om hans söner och 
sonsöner. De egenskaper, som utmärka Orléanserna, äro 
stor duglighet, stor förslagenhet, men framför allt stor skick- 
lighet att iakttaga sina egna fördelar och intressen i synner- 
het de pekuniära. De äro framfor allt praktiskt folk. Her- 
tigen af Aumale är onekligen den mest framstående af denna 
familj, åtminstone hvad begåfningen angår. Stora förhopp- 
ningar hade ock rojalistema en tid på honom. De trodde 
sig nämligen i honom ha funnit den man, som skulle be- 
reda väg för konungadömets återupprättande. Hertigen af Au- 
male har icke häller afhållit sig från vissa intriger i denna 
riktning, detta redan på den tid, då Thiers ännu var vid mak- 
ten. Hertigen sökte ock vinna så mänga anhängare som 



l60 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

möjligt åt sitt hus. Att han försökte göra detta äfven som 
chef för j:de armékåren är högst sannolikt. Hans mer än 
furstliga förmögenhet beredde honom ock många tillfallen 
därtill. Flere officerare, som voro hänvisade endast till sin 
sold, fingo frikostig hjälp ur hertigens kassa. Detta var vis- 
serligen icke fallet med öfverste Boulanger, ty han hade 
redan 1865 gjort ett gifte, hvarigenom han tyckes ha blifvit 
försatt i en ekonomiskt oberoende ställning. Men hertigen 
kunde vara en ärelysten officer till nytta på annat sätt, 
nämligen genom det inflytande han hade ännu vid början 
af i88o-talet. Och som protektionsväsendet kanske aldrig 
förut under något föregående statsskick varit i ett sådant 
flor eller haft en så stor utsträckning som under tredje re- 
publiken, så beslöt Boulanger, hvilken såsom en mängd an- 
dra fransmän lider af en orolig och häftig ärelystnad, att 
söka skaffa sig gynnare, där han kunde. 

I januari 1880, således kort efter det att hertigen lemnat 
befälet öfver 7:de armékåren åt general Wolff, skref öfverste 
Boulanger till sin forne chef ett bref. I detta säger han sig 
icke ha några andra gynnare än de generaler, under hvilka 
han tjänat. Han anhåller därför om hertigens forord vid 
den brigadgeneralsutnämning, som snart skulle ega rum. 
*Jag vill icke tala för er*, skrifver han, »om mina tjänster. 
Ni vet hvem jag är.» 

Hvilken tanke hade nu hertigen af Aumale om öfverste 
Boulanger? Får man tro en tysk källa, skall hertigen icke 
hafva satt Boulanger synnerligen högt. Medan hertigen 
ännu var chef för 7:de armékåren, lär han i en rapport till 
krigsministern hafva fält följande omdöme om Boulanger: 
»En dugtig, men i det hela taget ordinär officer.» 

Vare härmed hur som hälst, allt nog hertigen gaf sitt 
förord till Boulangers befordran. Ty den 4 maj 1880 vardt 
den sistnämnde utnämnd till brigadgeneral. Några dagar 
därefter tackade Boulanger i ett bref //. K. //, för den 
tjänst han gjort honom. På fyra ställen i brefvet förekom- 
mer uttrycket E. K. H., men hvad värre var för Boulanger 
äfven följande: »Jag skall alltid vara stolt öfver att hafva 
tjänat under en sådan chef som ni, och välsignad vare den 
dag, då jag åter kommer under edra order.» 



GENERAL BOULANOER. l6l 

^Tempora mutantur et nos mutamur in ilHs.^ General 
Boulangers och hertigens af Aumale vägar skulle nu snart 
skiljas. Hertigens inflytande var i sjunkande^ och Boulanger 
skulle skaffa sig andra gynnare och befordrare. Sådana 
skulle han finna dels i sin egen duglighet^ själfständighet 
och tvärsäkerhet, men ock bland vänstern och yttersta vän- 
stern, som sex år därefter skulle hjälpa Boulanger till en ännu 
högre och mera lysande befordran än den hertigen af Aumale 
1880 skaffat honom. — Kort efter sin utnämning till general 
begärde och fick Boulanger, som under hela sin föregående 
bana som officer tjänat vid infanteriet, befälet öfver en ka- 
valleribrigad. Officerarne vid denna sågo med en viss för- 
våning ned på denne infanteri-officer, som kom att taga be- 
fälet öfver dem. Men denna ringaktning räckte endast några 
få dagar. Den forne infanteri-officern visade sig nämligen 
vara en fulländad ryttare, som i skicklighet och elegans icke 
öfverträfTades af någon kavalleri-officer. — Kanske var det 
under sin vistelse i Algeriet bland araberna, som B. vunnit 
denna färdighet. 

Såsom redan nämndt, var Boulangers moder engelska. 
Han hade därigenom fått lära sig att tala engelska flytande. 
Denna färdighet hade väl Boulanger förnämligast att tacka 
för, att han 1881 fick af gå till Amerika för att som Frank- 
rikes representant deltaga i den loo-års fest som därstädes 
firades till minne af Yorktowns eröfring och Amerikas er- 
kännande af England som själfständig makt. Som be- 
kant hade en fransk armé bistått amerikanarne i deras fri- 
hetskrig, och vid Yorktowns eröfring hade äfven franska 
trupper deltagit. Boulangers stora förmåga att slå an på 
och vinna människor, som är en af orsakerna till hans fram- 
gång i lifvet, ehuru visst icke den enda, visade sig här i 
Amerika i sin fulla glans. Militärer och civile beundrade 
hans vidsträckta kunskaper och hans fina sätt, kvinnorna 
åter hans martialiska och eleganta hållning, hans älskvärdhet 
och behag i umgänget. 

Icke långt efter sin återkomst från Amerika vardt Bou- 
langer 1882 af dåvarande krigsministern general Billot kallad 
till direktör för infanteriet. I denna befattning har han äf- 
ven enligrt tyskarnes utsago ådagalagt framstående duglighet. 



1 62 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

Dels som direktör, dels längre fram som krigsminister har 
han i hög grad fördelaktigt inverkat på franska infanteriets 
utveckling, beväpning och manöver-färdighet i stora massor. 
Redan som direktör för infanteriet utmärkte han sig för en 
förvånansvärd själfständighet i åsigter och för den största 
energi vid genomdrifvandet af sina reformförslag. Dessutom 
visade han en häpnadsväckande arbetsförmåga. De under 
honom lydande byråarna fingo ock af honom lära sig hvad 
arbete vill säga. Att närmare ingå på den mångfald af re- 
former, han genomförde eller gaf uppslag till, förbjuder oss 
utrymmet. 

Det är märkligt att se, med hvilken själfrådighet för att 
icke säga egenmäktighet brigad-generalen Boulanger såsom 
direktör för infanteriet vågade uppträda mot sina öfverord- 
nade, t. o. m. mot sin högste militäre förman, krigsministern. 

En af Boulangers strängaste, men långt ifrån orättvisaste 
vedersakare, senatorn och f. d. konselj-presidenten Jules Si- 
mon säger om Boulanger i sin i år mot honom utgifna 
skrift, att han i de mera underordnade graderna varit ett 
mönster af disciplin och noggrannhet i uppfyllandet af sina 
militära pligter; men ock att han som krigsminister och 
sedermera som chef för I3:de armékåren varit lika uppstudsig 
emot och besvärlig för sina förmän, som han förut varit 
lojal och pligttrogen. 

Man måste medge, att det är ett stort fel af en militär 
att förgå sig mot disciplinen, men månne det icke är ett 
ännu större af militära förmän, framför allt krigsministrar, 
att icke förstå att göra sig åtlydda af en underordnad.?^ Och 
hvarför, kan man fråga, tvingade de icke en sådan upp- 
studsig herre att iakttaga disciplinens bud? — Orsaken här- 
till är mycket enkel: de högsta myndigheterna i den tredje 
franska republiken ha nämligen mer och mer låtit myndig- 
heten gå sig ur händerna. Representation, tjänstemän, mili- 
tärer, alla bryta de mot disciplinens bud. Den organiserade 
oordning, som Prosper Mérimée redan i augusti 1870 före- 
spådde skulle åtfölja den tredje republiken, har mer och mer 
under dess tillvaro blifvit en verklighet. Alla vilja befalla, 
men högst få vilja lyda. Boulanger är den förnämsta typen 
för de förstnämnda, enär hans ärelystnad är djärfvare och in- 



GENERAL BOULANGER. 1 63 



tensivare än flertalets. Man kan till och med säga om Bou- 
langer, hvad Bismarck en gång sade om Lasalle, den store 
socialistchefen: att hans ärelystnad är en ärelystnad i stor sHL 

Men änskönt Boulanger var icke blott själfständig utan, 
såsom vi redan förut nämnt, själfrådig och egenmäktig i 
förhållande till sin chef, krigsministern, så vardt detta dock 
icke ett hinder för hans vidare befordran. Kanske hafva 
dessa nyssnämnda egenskaper till och med främjat hans befor- 
dran. Man har nämligen svårt att värja sig för denna tanke, 
då man vet, att han redan i februari år 1884 vardt befordrad 
till divisions-general, således innan han ännu fylt 47 år. Tre 
dagar därefter fick han befälet öfver den franska ockupa- 
tions-kåren i Tunis. 

På denna post fick han ett nytt verksamhetsfält för sin 
duglighet och energi. Hans förnämsta uppgift var att i detta 
under Frankrikes öfverhöghet stående land skaffa franska 
republiken vederbörlig auktoritet och därjämte på samma 
gång befästa dess makt och inflytande bland den infödda 
befolkningen. Att han lyckats i detta värf kan icke för- 
nekas. Snart skulle dock hans nyssnämnda själfrådighet 
komma missnöje åstad, visserligen icke bland den infödda 
befolkningen i Tunis, utan bland franska myndigheterna. 
Boulangers hersklystnad, äregirighet eller ovillighet att vid 
sidan af sig tåla någon jämnbördig makt ledde till konflikter 
mellan honom och den franske ministerresidenten Cambon. 
Denna spänning ledde till slut till uppenbar osämja, som 
nådde sin höjdpunkt, när franska regeringen gjorde Cambon 
till general-resident och därigenom till Boulangers förman. 
Förbittrad häröfver, skyndade nu generalen till Paris och 
begärde sitt afsked. Krigsministern, general Campenon, 
tyckes dock icke haft synnerligen svårt att få honom att 
taga tillbaka sin afskedsansökan. Boulanger behöll följakt- 
ligen befälet öfver de franska trupperna i Tunis, men, märk- 
värdigt nog, utan att behöfva återvända till Tunis. Från 
Louvren i Paris förde han befälet öfver trupperna i Tunis, 
och detta i sex månader. Det är hardt när obegripligt, att 
en krigsminister kunnat tillåta något slikt, men ännu obe- 
gripligare, att franska regeringen kunde se genom fingrarna 
med ett sådant själf svald. Det är ej underligt, att Boulanger 



164 AGATON HAMMARSKJÖLD. 



vardt allt uppstudsigare och uppstudsigare, allt djärfvare och 
djärfvare, och att han tog sig allt större och större friheter, 
när hans egenmäktighet gång på gång icke allenast lem- 
nades ostraffad utan till och med belönades. Ty äfven 
denna gång skulle han trots sin uppstudsighet få en lysande 
befordran. 

I december 1885 wiåste Brissons ministär afgå, emedan 
kammaren vägrat att bevilja de 75,000,000 francs, som rege^ 
ringen begärt för att bringa kriget i Tonkin till slut. Frey- 
cinet fick af Grévy uppdraget att bilda en ny ministär. I 
denna ingick Sadi Carnot, franska republikens nuvarande 
president, som finans-minister och Boulanger som krigs-^ 
minister. Édouard Lockroy åter vardt minister för han- 
deln och industrien. De bägge sistnämnda hade för sin 
upphöjelse att tacka yttersta vänsterns chef, Clémenceau,. 
hvilken lär ha varit Boulangers kamrat vid lyceet i Nantes. 
Bägges motståndare hafva ock påstått, att det var för detta 
kamratskaps skull, som Clémenceau hjälpte Boulanger in i 
ministären. Detta kan ock vara mycket möjligt. Och om 
det vore så, bör man dock icke allt för strängt bedöma 
Clémenceau; ty i så fall har han endast gjort, hvad de 
flesta af tredje republikens statsmän gjort. Under den nu- 
varande regimen har Frankrike nämligen mer och mer blif- 
vit de politiska kotteriernas förlofvade land, och detta till den 
grad, att våra dagars franska republikaner vid ämbetens till- 
sättande täfla med 1700-talets franska adel i sjelfv^iskhet,. 
egennytta och nepotism. 



Boulanger såg sig sålunda, innan han ännu fylt 49 år,, 
vara franska arméens verklige chef. Hans politiska motstån- 
dare i Frankrike säga, att han illa fylt sitt värf som krigs- 
minister; hans vänner åter höja honom till skyarna. »Det är 
svårt att yttra sig om de förändringar han infört i franska 
arméen», säger en tysk författare, »de kunna ju ej rätt be- 
dömas förr än de bestått profveb. Men samme författare 
tillägger också, att det vore »en fördärflig villfarelse» att 



GENERAL BOULANGER. 1 65 

frånkänna general Boulanger organisationstalang. Han har 
denna egenskap liksom mod och energi. Och alla tre dessa 
egenskaper äro af största vigt för den^ som vill leda ett stort 
lands öden och framför allt Frankrikes. 

Såsom vi förut omnämnt, skall hertigen af Aumale ha 
falt det omdömet om öfverste Boulanger, att han var en 
»dugtig, men något ordinär officer.» Det påstås äfvenledes^ 
att Boulanger sedermera» kanske redan på den tid, då han 
var direktör för infanteriet, fått reda på detta hertigens om- 
döme, och att det till den grad skall ha sårat honom, att 
han från den stunden vardt hertigens fiende. Det är visser- 
ligen svårt att yttra sig med någon säkerhet om denna sak. 
Kanske är hela historien uppdiktad. Men är den sann, så är 
det icke första gången ett förhastadt omdöme eller en sårad 
fåfänga vållat fiendskap mellan mäktiga män. Det är ännu 
svårt att ens något så när rätt bedöma Boulangers duglig* 
het eller intelligens, men nog torde den kunna mäta sig 
med hertigens af Aumale. Som militär har denne också 
visat sig vara en »dugtig officer, men i det hela taget or- 
dinär». Hertigens börd, ställning och rikedomar hade undan- 
röjt för honom många hinder, som Boulangers duglighet 
måst öfvervinna. Redan 1885, kort efter Boulangers utnäm- 
ning till divisionsgeneral, yttrar sig Roger de Beauvoir i sin 
bok Nos Généraux i de mest smickrande ordalag om general 
Boulanger. Vidare må man komma i håg den uppfattning 
Gambetta haft om Boulanger. Sir Charles Dilke berättar, 
att hans vän Gambetta sagt, att general Boulanger vore en 
af Frankrikes fyra bästa generaler, den tredje i ordningen, om 
han mindes rätt. Det vissa är, att hertigen af Aumale icke 
var en af de två första. Boulanger borde alltså med jämn- 
mod ha kunnat bära hertigens af Aumale dom om sig. 

Vare nu huru som hälst med denna dom och det in- 
tryck den gjort på Boulanger, nog af, på sommaren 1886 
blefvo Boulanger och hertigen hvarandras uppenbara fiender. 
Förtörnad öfver den andel, Boulanger haft i hans utvisande 
ur Frankrike, och kanske framför allt öfver att Boulanger i 
senaten kallat hertigens bref till republikens president för 
oförskämdt — hvilket det också var — offentliggjorde her- 
tigen både det bref, i hvilket Boulanger bad om hans förord 



l66 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

vid den förestående generals-utnämningen, och det, i hvilket 
Boulanger i hofmannamässiga ordalag tackar hertigen för 
den befordran han skaffat Boulanger. Hertigen lät först 
offentliggöra det senare. Boulanger hade då den oförsynt- 
heten att förneka äktheten af tacksägeUebrefvet samt dess- 
utom att i kammaren säga, att han icke kunde inse, huru 
han hade hertigen af Aumale att tacka för sin befordran till 
brigadgeneral, enär det var general Wolff och icke hertigen, 
som var chef för 7:de armékåren, då Boulanger vardt bri- 
gadgeneral. Boulanger skulle dock själf vederlägga detta 
yttrande, då han lät trycka såsom äkta ett tacksägelsebref 
till hertigen för nämnda utnämning. Detta bref skiljer sig 
från det äkta eller det, som hertigen tryckt, därigenom att 
uttrycket E. K. H. icke förekommer en enda gång, under det 
denna titel i det äkta förekommer på fyra ställen. Likaledes 
hade Boulanger låtit utesluta de ofvanför citerade orden: 
»Välsignad vare den dag då jag åter får komma under E. K. 
H. order.» 

Boulangers förnekande af tacksägelsebrefvet och de osan- 
ningar samt den tvetalan, han under denna strid gjorde sig 
skyldig till, skadade honom mycket hos många, men märk- 
värdigt nog ökade det också hans popularitet på andra häll. 

Orsaken till att Boulanger förnekade tacksägelsebrefvet 
var, att han, som genom den yttersta vänsterns stöd blifvit 
lerigsminister, icke ville offentligen erkänna sig stå i skuld 
hos en kunglig prins för sin befordran. Det var ock för att 
ställa sig in hos yttersta vänstern, han i det tacksägelsebref 
han själf lät trycka utelemnade uttrycken »E. K. H.» och 
»välsignad vare den dag» etc. Boulangers uppförande vid 
detta tillfälle skulle vara oursäktligt, om icke den politiska 
moralen i Frankrike stode så lågt. När det gäller politiska 
frågor och politiska motståndare tillåta sig fransmännen allt. 

En ung dam lär en gång ha bedt fältmarskalken Moltke 
-och furst Bismarck att skrifva några ord i hennes album. 
Fältmarskalken tog då först pennan och skref: 

»Lögnen förgår, men sanningen förblifver. 

v, Moltke^ fältmarskalk». 

Bismarck tog nu pennan, och sedan han läst Moltkes 
sentens, skref han i sin tur följande: 



GENERAL BOULANGER. I67 

»Jag vet väl^ att sanningen skall segra i en annan värld^ 
men i förbidan på denna, är till och med en fältmarskalk 
vanmäktig mot denna världens lögner. 

v. Bismarck^ Tyska rikets kansler». 

Den politiska moralen står icke högt i Europa i allmän- 
het; lögn föder lögn, och lögn framtvingar lögn. För att säga 
meningen rent ut, finnes det intet skäl att tro, det de öfriga 
franska politikernas sanningskärlek eller moral är större eller 
högre än Boulangers. Sir Charles Dilke frågade en gång en 
af sina franska vänner, om Boulanger var en man, en soldat, 
en skojare eller en åsna. »Han är allt detta på en gång», 
svarade vännen. Detta omdöme gäller nog äfven om flera 
af hans motståndare». 



Men som sagdt, Boulangers tvist med hertigen af Aumale 
ökade endast hans popularitet bland den stora allmänheten. 
Detta gjorde, att han äfven kom att inträda i Goblets mini- 
stär. Och till och med sedan denna ministär i maj 1887 
måst afgå, var Boulanger nära att äfven komma in i en 
tredje konselj. Freycinet fick först af Grévy i uppdrag att 
bilda en ny ministär, men vägrade att göra detta, om ej 
Boulanger äfven inträdde i den samma. Men som Freycinet 
misslyckades i sitt företag, skulle opportunisten Rouvier för- 
söka sin lycka. Äfven han misslyckades, men detta endast 
därför, att nästan hela vänstern vägrade att stödja ministären.. 
om Boulanger uteslöts ur den samma. Grévy tillkallade då 
Floquet, deputeradekammarens president. Denne begärde 
24 timmars betänketid, hvarunder han i sitt kabinett hade 
en öfverläggning med Rouvier^ Boulanger och Lockroy m. 
fl. Härvid förklarade Rouvier, att han icke ville taga på sig 
det ansvaret att genom sin blotta vägran hindra, att en kom- 
bination komme till stånd, hvarigenom den ministerkris, som 
redan så länge varat och i så hög grad satte landets vigti- 
gaste intressen i fara, skulle få en ända. Men från synpunk- 
ten af den civila maktens öfverhöghet öfver den militära 
utgjorde general Boulanger som krigsminister en verklig fara 
för republiken. Rouvier tillade till dessa skäl äfven andra, 
hvarigenom han ville visa, att Boulanger arbetade för cxsa- 



l68 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

rismen. Hans yttrande hade ock på Boulanger den verkan, 
att denne reste sig upp och bad Floquet om att få ailägsna 
sig. Floquet svarade, att han ej ville bilda någon ministär 
utan Boulanger, men om han finge en ministär till stånd, 
skulle Boulanger vara beredd på att från Floquets mun få 
höra lika så skarpa saker som nyss från Rouviers. 

Emellertid lyckades ej Floquet bilda någon ministär, 
utan det blef Rouvier. Och i denna ministär kunde natur- 
ligtvis icke Boulanger fa en plats. Han blef i stället utnämnd 
till befålhafvare för I3:de armékåren. Huru han under inne- 
hafvandet af detta befäl upprepade gånger bröt mot disci- 
plinen, torde ännu vara i friskt minne. Dessa hans felsteg 
hade ock i mars 1888 hans afskedande till följd. Han har 
sedan dess hållit Frankrike i oro och spänning genom att i 
den ena valkretsen efter den andra uppträda som kandidat 
till deputeradekammaren. Han vill nämligen på detta vis, 
genom ett slags plebiscit, af det suveräna folket få åt sig 
öfverlemnad en sådan makt, att han i och med det samma 
blefve Frankrikes diktator. — 

Orsakerna till Boulangers framgångar äro af politisk, 
ekonomisk och social natur. Genom Frankrike går nu en 
stark strömning, som vill sätta en general i spetsen för sty- 
relsen. Många anse Boulanger vara den rätte mannen. Men 
äfven de, som betvifla hans kapacitet, tro dock, att han bättre 
skall upprätthålla lugn och ordning, säkerhet till lif och egen- 
dom än den nuvarande parlamentariska regimen. Ty denna 
har genom kotteriernas intriger och egennytta råkat i miss- 
kredit. Alla sansade personer känna, att Frankrike står in- 
för en fruktansvärd kris, som kan draga mycket politiskt och 
socialt elände öfver landet. För att skydda sig mot dessa 
hotande olyckor tror man sig behöfva en herre. Sedan 
Gambettas död lider Frankrike brist på verkligt framstående 
personligheter. General Boulanger anses nu af många vara 
Chanzy och Garobetta i en person. — Sir Charles Dilke, som 
var Gambettas intime vän, har för ett par år sedan sagt, att 
sedan Napoleon I:s dagar har ingen varit så populär inom 
arméen som Boulanger. Han har ock sörjt för soldaternas 
och det lägre befälets materiella välbefinnande mera än någon 
annan krigsminister. 



GENERAL BOULANGER. I69 



II. 

»Fransmannen är framför allt svartsjuk om friheten att 
välja sig en herre*. Att detta fina och kvicka omdöme af 
Ludvig XIV:s samtida^ Saint-Evremond, ännu den dag i dag 
eger sin giltighet, tyckes framgå ur det moderna Frankrikes 
historia. Både Napoleon I och Napoleon III vordo hvar och 
en för sig genom ett plebescit och flera millioner fransmäns 
röster erkända för Frankrikes herskare. Den förstnämnde 
vardt det hufvudsakligen genom sitt italienska fälttåg, detta 
krigskonstens mästerstycke, och freden i Campo Fomiio. 
Sig själf hade han härigenom gjort till den berömdaste man 
på sin tid och Frankrike till den första makt i världen. Hans 
ära fick ytterligare en ny och underbar glans, då han »seg- 
rande gick fram i solens länder, och tempel fick vid gamla 
Nilens stränder och hette Kebir eller eldens far.» I honom 
gjorde franska folket en stor man till herskare öfver den 
helige Ludvigs och Ludvig XIV:s rike. Som kejsare fylde 
han än mera världen med dånet af sitt namn. Detta namn, 
i förening med den glans och den ära han spridt öfver 
Frankrikes vapen, var den trollkraft, som dref franska folket 
att gifva brorsonen kejsarkronan. 

Men när Napoleon III fallit på sina gärningars lön, och ' 
Frankrike åter blifvit republik, hoppades mången, att friheten 
skulle få slå fast rot i Frankrike. Ingen man var nu genom 
sin storhet eller sin ära, eller ens genom sitt namn, farlig 
för friheten och republiken. »Ty», sade Frankrikes störste 
statsman, Adolphe Thiers, »det fins blott en tron, men tre 
pretendenter, och vi må därför göra ett ärligt försök med 
republiken.» Men samme man sade också: »republiken måste 
vara konservativ, eller också skall den icke vara». I våra 
dagar tyckes dock ingen vilja detta, och därför ser det också 
illa ut för republiken. Men ännu ödesdigrare för den samma 
vore det, om den nu skulle komma att dö en naturlig död. 
Någon större fara skulle knappast kunna hota denna stats- 
form, än om den på ett lagligt sätt svunne hän. Under Eu- 
ropas nuvarande politiska ställning skulle detta kunna blifva 



170 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

af oberäknelig betydelse. Intet skulle kanske häller mera 
gagna reaktionen än just en sådan förändring af Frankrikes 
statsskick. 

Det mest förunderliga i den kris, som Frankrike nu 
genomgår, är dock, att den man, som efter åtskilligt att 
döma kan komma att en gång varda Frankrikes herre, i det 
stora hela är en så godt som obskyr man. I jämförelse med 
Bonaparte, då denne blef förste konsul, är Boulanger ju 
mindre än en obetydlighet. Icke har han häller, som Na- 
poleon III, ett stort namn att stödja sig på. Och likväl är 
det ett obestridligt faktum, att det just är från Boulanger,. 
som en fruktansvärd fara nu hotar de nuvarande maktinne- 
hafvarne i Frankrike och det republikanska statsskicket, om 
också icke dess namn, så åtminstone dess väsen. Men att 
denna fara kommer från honom, är för en stor mängd män* 
niskor hardt när obegripligt eller åtminstone i högsta grad 
svårfattligt. 

Den förnämsta orsaken härtill torde vara, att Boulanger 
ännu endast är en stor möjlighet. Man vet ju i själfva verket 
ej mycket om honom. Hans verkliga eller låtsade beundrare 
prisa honom visserligen både som militär och organisatör^ 
men hans motståndare bestrida detta, eller vilja åtminstone 
göra gällande, att det beröm han för dessa egenskaper vunnit 
är i hög grad öfverdrifvet. 

Men äfven många af dem, som i förstone voro böjda 
att sätta tro till hans vänners påståenden, hafva blifvit 
skeptiska, ju mer vissa egenskaper hos Boulanger började 
låta märka sig. Man tyckte det nämligen vara svårt att taga 
honom på allvar. Ju mer uppseende han sökte väcka, ju 
mer han lät tala om sig, desto mindre ville man tro, att han 
var den man, som Frankrike behöfde. Det teatraliska i hans 
uppträdande, effektsökeriet i hans görande och låtande bör- 
jade förefalla en smula löjligt. Äfven de, som visste, att det 
löjligas begrepp är relativt, eller att det, som ^för den ena 
människan ter sig löjligt, ofta framstår i en motsatt dager 
för den andra, hade dock haft svårt att låta bli att finna 
Boulanger löjlig. Man trodde därför också, att fransmännen^ 
som mer än något annat folk ha namn om sig att hafva 
skarpt öga för det komiska, aldrig skulle förlåta generalen 



GENKRAL BOUL ANGER. I7I 



hans misslyckade förklädnader eller hans olyckliga duell 
med Floquet. Men denna förmodan har ej besannats. Vare 
sig att fransmännen hafva en annan uppfattning af det loj- 
liga än vi^ eller att deras blick därför nu mer är mindre 
skarp än förut^ alltnog Boulanger har vunnit den ena fram- 
gången efter den andra. Och detta till en stor del med 
monarkisternas och nu sist med parisarnes hjälp, således 
just genom de klasser, som mera än de andra skoningslöst 
bruka blotta och frukta det löjliga. 

Med framgången har ock , den löjliga dagern omkring 
Boulanger till större delen försvunnit. Man börjar ju nu på 
att tro, att hans handlingssätt härleder sig ur en stor klokhet 
eller djärf förslagenhet. »Han känner sitt folk», säger man, 
^han vet, huru fransmännen skola tagas». Det teatraliska, 
som vi germaner funnit i hans uppträdande, och som före- 
fallit oss i så hög grad komiskt, är dock en vigtig faktor i 
de romaniska och framför allt i fransmännens både enskilda 
och offentliga lif. Han använder det teatraliska i allt, kanske 
emedan han älskar det samma, men till äfventyrs äfven därför, 
att han i det funnit ett nyttigt medel för att uppnå sina af- 
sigter. Det är icke utan att man börjat tycka, att det ko- 
miska skimret sväfvar öfver fransmännen och Frankrike, icke 
blott emedan de kunde tagas pä ett sådant sätt, utan därför 
att de endast på det sättet ville tagas. 

Men kan man då icke finna en förklaringsgrund till att 
Boulanger verkligen börjar blifva en makt? Någon grund 
måste väl ändå finnas för denna makt, huru ofattlig den än 
ter sig för åtskilliga, och i synnerhet för doktrinära franska 
republikaner och dessas meningsfränder i andra land. Men 
för andra, som icke äro fångna i denna eller annan politisk 
dogmatism, är kanske Boulangers betydelse icke så svår- 
fattlig eller obegriplig. ^Nous avons tnaintenant quelqiitm»^ 
säga hans franska beundrare. Och det ser ut, som om nä- 
stan hela franska folket är böjdt att tänka det samma. Det 
har kanske tröttnat vid republiken och de ideliga ministär- 
ombytena, åt hvilka man gifvit det hedervärda namnet parla- 
mentarism. Kotterierna ha länge, under skydd af denna s. k, 
parlamentarism, bedrifvit sitt ofog. Att detta styrelsesätt 
råkat i misskredit är icke underligt; ty icke ens i förening 



172 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

med den republikanska statsformen har det kunnat återgifva 
Frankrike dess prestige i Europa, eller göra det lyckligare 
och bättre. Skatterna hafva ökats i oroväckande grad, och 
de blifva icke lättare att bära, då det hviskas, att de icke 
rätt och väl användas. Välmågans aftagande inom landet 
och Frankrikes sjunkande anseende i Europa tyckas, i före- 
ning med franska folkets kända förkärlek för det lysande, 
för maktens yttre pomp och ståt, hafva framkallat behofvet 
och önskan af en herre. Herbert Spencer sade en gång 
under sitt besök i Förenta staterna, att den stora ameri- 
kanska republiken, liksom de demokratiska republikerna i 
Italien i slutet af medeltiden, hade frihetens former, men icke 
dess väsen. Den demokratiska franska republiken tyckes 
dock stå nyssnämnda italienska samhällen ännu närmare än 
Förenta staterna. Italiens demokratiska republiker öfver- 
gingo ju också snart nog till de mest autokratiskt styrda 
stater, som någonsin funnits. Måhända skall franska demo- 
Icratien föra republiken till samma hamn, men kanske därvid 
lyckas åt franska folket bevara »frihetefi att välja sig en 
herren. 

y^Nous avons maintenant quelquun^ behöfver icke betyda, 
att Boulanger är den, som skall återgifva Frankrike dess 
forna makt i nationernas råd. Men fransmännen ha behof 
^f att tro på en sådan man. Medvetet eller omedvetet tänker 
franska folket: »om en sådan man ej existerar, så måste han 
uppfinnas». Folket har gjort Boulanger till denne man och har 
kanske därvid allt för mycket efter bokstafven följt vår mest 
klassiska författarinnas, den berömda mamsell Kajsa Vargs 
råd: y>Man tager, där man så hafva kan>. 

För att få en föreställning om general Boulanger, bör 
man ej försumma att göra klart för sig tyskarnes uppfatt- 
ning af honom. Naturligtvis finnas många i Tyskland och 
iifven i andra land, som i Boulanger endast se äfventyraren, 
eller den af ärelystnad och fåfänga uppblåste, hvilken har 
betett sig som en narr och gjort sig till föremål för åtlöjet. 
Eller ock vilja de i honom endast se en ny typ af 1800- 
talets politiska humbug. Tyskarne ha i allmänhet på detta 
^ätt uttalat sig om Boulanger, men man skall äfven finna., 
att dessa uttalanden understundom äro blandade med oro. 



OBNBRAL BOULANOBR. 173 

Att säga, att tyskarne frukta Boulanger, torde vara för 
mycket sagdt, men att han inger dem farhågor är säkert. 
Åtskilliga af deras mera sansade politiker och skriftställare 
söka icke häller förneka, att Boulanger, jämte nyssnämnda 
egenskaper, äfven besitter några andra och mera gedigna, 
nämligen mod, energi och organisatorisk talang. Dessa egen- 
skaper ha ensamma mången gång varit tillräckliga att göra 
en person till en af denna jordens mäktige. Men dessutom 
eger Boulanger en orubblig tro på, att han har en stor mis- 
sion. Denna tro, redan i och för sig själf en makt, bUr en 
stormakt, som kan varda afgörande för världens öde, såvida 
äfven franska folket omfattar en sådan tro. 

Trots allt detta torde dock många finnas, som i Bou- 
langer fortfarande icke kunna se något annat och mera än 
den löjeväckande narren och den ärelystne äfventyraren. 
Dessa göra dock bäst i att erinra sig två andra män, hvilkas 
första framträdande på den politiska skådebanan väckte icke 
så litet åtlöje, på samma gång det äfven icke saknade vissa 
drag af det äfventyrliga. Louis Napoleon väckte ju genom 
sina misslyckade försök i Strassburg och Boulogne allmänt 
åtlöje i Europa. Man ansåg ju honom nu för omöjlig i po- 
litiskt afseende. Men några år därefter gjorde fyra af de 
stora politiska partierna i Frankrike honom till republikens 
president, hvarvid tvänne läto leda sig af den tron, att han 
skulle visa sig oduglig. Men efter statsku^ppen ansågs han 
hvarken längre för löjlig eller oduglig. Med strömmar af 
blod, både i Paris och departementen, hade han vetat aftvå 
sig åtlöjets märke. 

Men ett ännu mera lysande exempel på, huru grundligt 
man kan misstaga sig på en uppåtsträfvande man, erbjuder 
Bismarck. Hvem har icke hört talas om itder tolU Bismarch 
och >rf<r Stadtvertilgefy — han hade nämligen en gång sagt, 
att alla stora städer, såsom härdar för revolutionen, borde 
förstöras — , ^der burschikose Junken, hvilken de liberale i 
Tyskland i slutet af 1840- och 1850-talet älskade att öfverösa 
med hela skurar af skämtets och hånets pilar, hvilket åter- 
upprepades, då han 1862 vardt Preussens ledande minister. 
Äfven inom konservativa kretsar fans mången, som icke 
hyste synnerligen hög tanke om hans politiska begåfning. 

Ny Sv. Tidskr. lo.e årg. 13 



174 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

Dit hörde t. ex. bland andra äfven den furste, hvars änne 
Bismarck tjugu år därefter skulle smycka med Hohenstaufemas 
kejserliga diadem. Ty 185 1 i Frankfurt uttalade dåvarande 
prins Vilhelm af Preussen till Bismarcks företrädare, general 
von Rochow, sina betänkligheter mot »den där landtvärns- 
löjtnantens utnämnande» till Preussens gesandt på förbunds- 
dagen i Frankfurt. Hvarken diplomatema i allmänhet eller 
de ledande statsmännen i synnerhet — ^ utom Benjamin Dis- 
raeli — kunde förmå sig att sätta tro till Bismarcks ord eller 
på hans statsmannaegenskaper. Man tog honom för en lustig- 
kurre, den där ej kunde hafva allvar med de politiska planer, 
han då och då älskade att komma fram med. Med järn och 
blod har han dock lärt både den ene och andre af dessa att 
skifta tankar. Det hade dock mera gagnat än skadat ho- 
nom, att man ej velat tro på hans planer eller statsmanna- 
storhet förr, än han började blifva fruktansvärd. — Det är 
visserligen högst osannolikt, att Frankrike i Boulanger har 
att vänta sin Bismarck, men genom att allt för mycket under- 
skatta honom kan man i hög grad bidraga till att äf\ren 
göra honom fruktansvärd. Efter åtskilligt att döma under- 
skattar icke häller Tysklands »järnkansler» Boulanger. 



Boulanger är en ovanlig man, säger sir Charles Dilke 
1887. Hans popularitet är större än den Gambetta någonsin 
åtnjöt. Efter åtskilligt att döma var det dock först vid Gam- 
bettas död, som Boulanger började umgås med de djärfva 
planer, som nu sätta Frankrike i rörelse. Som direktör för 
infanteriet såg han, att han kunde taga sig stora friheter. 
Han fann denna iakttagelse bekräftad, då han var i Tunis, 
och ännu mera då han på sommaren 1885 från Louvern 
fick föra befälet öfver de i Tunis förlagda trupperna. Hans 
ärelystnad steg och hans djärfhet växte, sedan han blifvit 
krigsminister. På den stora revy, som den 14 juli 1886 egde 
rum med Parisarméen, var Boulanger föremål för den största 
uppmärksamheten från allmänhetens sida. Republikens pre- 
sident, Grévy, likasom senatens och deputeradekammarens 



GENBRAL BOULANGER. 175 

presidenter fördunklades så godt som fullständigt af T>den 
famöse generalen.i^ Truppernas lefverop gälde mera honom 
än någon annan. Att märka är ock, att general Boulanger 
alltid tager sig väl ut, när han visar sig offentligen. Han 
är en fulländad ryttare, och vid denna revy tumlade han sin 
svarta arabiska springare med en sådan ledighet och elegans, 
att det väckte allmän beundran både bland trupperna och 
allmänheten. Efter revyens slut åkte presidenterna i samma 
vagn tillbaka till Paris, hvarvid Boulanger red till höger om 
vagnen. Allmänheten gjorde jämförelser mellan den ståtlige 
generalen och de åkande storvärdighetsmännen. Dessa jäm- 
förelser voro allt utom smickrande för ^advokatemok. >Vi 
vilja regeras af en, som kan stiga till häst», sade fransmännen 
på Ludvig XVIILs tid; så tänker och s^er flertalet ännu i 
dag. — I Boulangers anslående yttre apparition och hans 
utomordentligt vinnande sätt har man att söka ett par af 
orsakerna till hans popularitet, om än icke de allra för- 
nämsta. 

Ty hufvudorsaken är det allmänna missnöjet med den »par- 
lamentariska diktaturen». En egennyttig subjektivism börjar 
blifva allt mera rådande i Frankrike. Det är denna subjekti- 
vism och den däraf vållade bristen på verklig allmänanda, som 
äro orsakerna till de ideliga ministärförändringarna och den 
hållningslöshet, som genomgår den franska politiken. Bland 
alla partier har också redan upplösning börjat visa sig. Alla 
partier äro missnöjda, och alla utom oppdrtunisterna hoppas 
att vinna på en förändring. De mera tänkande frukta dock, 
att Frankrike står framför en kris, som skall varda farligare, 
våldsammare och fruktansvärdare än den, det genomgick 
1789. Vid sistnämnda tidsskede hade Frankrike en sparad 
skatt af intelligenta krafter. Men en sådan står ej nu det 
samma till buds. Det demokratiska nivelleringssystemet har 
mer och mer försvagat individualiteten och därmed äfven in- 
telligensen hos det franska folket. Men åtskilligt tyder på, att 
den bildning och intelligens, som ännu finnes kvar, liksom rike- 
domen äro hotade af — socialisterna. Mot dessas våldsmakt 
tror man sig ej ha annat skydd än i den väpnade styrkan. 
Det är därför häller icke underligt, om den demokratiska re- 
publiken snart nog varder förvandlad till en militärdiktatur. 



1/6 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

Naturligtvis finnes det ett republikanskt parti i Frank- 
rike. Det finnes till och med uppriktiga republikaner, men 
hela det republikanska partiet är besjäladt af en sådan po- 
litisk dogmatism, att det ej kan föra en sund politik och 
ännu mindre uppbygga ett varaktigt, nytt samhällsskick. Re- 
publikanernas intolerans mot katolska kyrkan och mot all 
religion öfver hufvud har gjort, att en afgrund skiljer dem 
från den öfriga delen af franska folket. 

Den största politiska dårskap, republikanerna ha begått, 
var deras anfall på den katolska kyrkan, hvarigenom denna 
fruktansvärda makt blifvit republikens fiende. Det tyska 
kejsardömet under Bismarcks ledning hade blifvit slaget öfver 
hela linien i en strid mot nämnda kyrka, änskönt katoli- 
kerna i Tyskland endast utgöra en tredjedel af befolkningen. 
Det, som ej hade lyckats detta mäktiga rike under ledning 
af nutidens störste statsman, det trodde sig de franska re- 
publikanerna kunna utföra, fastän det öfverväldigande flertalet 
af franska folket utgöres af katoliker. 

De franska bönderna låta ännu i mycket leda sig af 
presterskapet Men om också dettas inflytande på senare 
tider minskats, ha dock bönderna själfva börjat komma på den 
tanken, att det republikanska statsskicket är allt utom lycko- 
bringande. Under kejsardömet hade bönderna mindre skatter, 
men större inkomster. De kunde då spara ihop penningar, 
hvilket nu svårligen låter sig göra. Ty skatterna äro stora, 
och konkurrensen* med Amerika och Indien har nedtryckt 
priserna på den franska spanmålen. — Vi vilja ha en herre 
och icke så många, säga de franska bönderna under tredje 
republiken, liksom de svenska bönderna under frihetstiden. 

Frankrikes statsskuld är nu, säger grefve Chaudordy, 
34,000 millioner francs. Från 1877 till 1888, således under den 
republikanska regimen, har en tredjedel af denna oerhörda 
statsskuld tillkommit. Den årliga budgeten är 3,300 millioner 
i rundt tal, men en sväfvande skuld af omkring 600 millioner 
finnes vid sidan af den ordinarie budgeten. Försvarsväsendet 
har kostat mycket, men det ar dock icke detta, som slukat de 
största summorna, utan det är den allmänna misshushållningen, 
partiegen3rttan och lokalintressena i förening med en häp- 
nadsväckande nepotism. 



GENERAL BOULANGBR. 177 

Skall Boulanger vara rätte mannen att bota detta onda? 
Döljer sig en politisk eller social reformator under denne 
generals kappa? Detta är svårt att säga, men föga troligt 
Som en meteor har han stigit upp på den europeiska poli- 
tikens himmel, och det är sannolikt, att han äfven skall 
försvinna som en meteor. Däremot är det högst troligt, att 
han kommer att efterföljas af andra genersder, som vilja 
rycka åt sig makten, så vida ej nationen frivilligt i sin nöd 
anförtror sitt öde åt en general. — Mycket i Frankrike före- 
bådar nämligen militärdiktaturen. Boulanger är en represen- 
tant för detta styrelsesätt. — Men han är ock, skulle vi tro, 
något annat och mera: han är den förkroppsligade skepti- 
cismen gentemot 1789 års politiska idéer. Han har visat, att 
dessa idéer kunna leda till frihetsfiendtliga konsekvenser. Han 
har visat, att den allmänna rösträtten lik ett tveeggadt svärd 
kan riktas mot republiken, mot friheten. Han har mera tyd- 
ligt ådagalagt detta än Napoleon I och III, ty dessa använde 
först den allmänna rösträtten som ett vapen mot republiken, 
sedan de förut användt våldet. Boulanger tyckes stå på 
fullt laglig grund, såvida ej motsatsen kommer att framgå 
ur den nu pågående processen. Han vädjar till den en- 
ligt 1789 års idéer ende suveränen, folket. Till detta töras 
ej republikanerna vädja. De frukta nämligen, och det med 
skäl, att blifva slagna. De w\\]2l sdX^åts påtruga folkets flertal 
det republikanska statsskicket. Boulanger åter vill låta det 
suveräna folket frivilligt öfverlemna högsta makten åt honom. 
Boulanger står alltså på 1789 års politiska grundval, men 
republikanerna icke. Det, som härvid utgör Boulangers styrka, 
är republikanernas svaghet. — Den första franska revolutio- 
nens politiska dogmatism tyckes således sväfva i stor fara.. 
Och det är detta, som gör den närvarande krisen i Frank- 
rike så intressant. Ty efter allt att döma kommer den kris, 
Frankrike nu genomgår, att rikta vårt århundrades politiska 
erfarenhet med de vigtigaste rön. Hvilka af revolutionens 
idéer äro sanna eller falska torde efter hand varda mer och 
mer klart och tydligt för franska folket. Vår tid karakteri- 
seras ju af ett begär att kritisera, som i sin hänsynslöshet 
icke ryggar tillbaka för undersökningar af det heligaste eller 
vederstyggligaste. Mot kristendomen liksom öfver hufvud 



1/8 AGATON HAMMARSKJÖLD. 

mot allt hvad som mänskligheten ansett heligt och vörd- 
nadsvärdt är denna kritik i grunden fiendtlig. Det enda, 
som för denna kritik varit vördnadsvärdt och heligt, är re- 
volutionen och dess idéer. Men nu tyckas äfven de komma 
att råka ut för denna allt upplösande kritik. Den blinda tro 
på revolutionens idéer, som en tid var så allmän, bär skulden 
för en stor del af vår tids politiska, sociala, ekonomiska, 
religiösa och moraliska lidanden. Men dessa lidanden ha 
framkallat och väpnat kritiken mot revolutionens dogmer. 
Det afguderi, tancien régime bedref med kungligheten, gjorde 
revolutionen slut på. Den nuvarande krisen i Frankrike 
skall kanske göra en ända på dyrkandet af en annan afgud, 
som man gifvit namn af folket. Aristofanes skulle dock, om 
han stode upp ur sin graf, åter kunna visa, huru folket, änskönt 
det dyrkas, skamligen bedrages, förrådes och plundras. 



Många politiska luftslott ha under detta århundrade ramlat i 
Frankrike, många illusioner ha krossats. Skola tredje republikens 
och revolutionens idéer äfven visa sig tillhöra nyssnämnda kategorier? 
Mycket häntyder därpå. Franska folket tyckes nu vara nära att 
löpa linan ut. Korruptionen vid valen är oerhörd. Republikanen 
Jules Simon erkänner, att för några tiotal år tillbaka kostade ett 
val i Paris 10,000 francs, men nu kostar det 100,000 francs. 

Den franska republikanismen, den franska parlamentarismen 
— denna ättling af 1791 års konstitution och således äfven på 
sätt och vis af vår frihetstids författning — och framför allt frans- 
männens öfvervärdering af folkrepresentationens gagn och nytta 
samt den allmänna rösträttens konsekvenser tyckas ha framkallat 
början till en reaktion mot 1789 års revolution och dess idéer. 
En egendomlig ödets skickelse är, att denna reaktion i88g visat 
sig vara så stark. Ty Boulangismen är afsigtligt eller oafsigtligt 
en reaktion mot ofelbarheten af revolutionens politiska läror. Bou- 
langer har förstått »att sätta problemer under debatt». 

Skola Boulanger och hans parti segra? Sannolikt ej. De 
torde på sin höjd förebåda en ny sakernas ordning, men ej själfva 
vara i stånd att åstadkomma en sådan. Men, ce qui paraft souvent 
en politique le plus vraisemblable, Pest le moins, sade en gång Fredrik 
den store. 

A. Hammarskjöld, 



Semitiska studier i Sverige under 
flydda tider. 

I. 

Bland de ämnen, som för närvarande studeras vid våra 
universitet, finnes det näppeligen något, åtminstone af de pro- 
fana, hvars studium har bakom sig en så lång och tillika så 
ärofull forntid som studiet af de semitiska orientalspråken, Å 
ena sidan går det nämligen långt tillbaka: ända till den tid, då 
efter reformationens införande intresset för vetenskaplig forsk- 
ning i allmänhet gjorde sig gällande långt mer än tillförne; 
å andra sidan blefvro dessa språk genom sitt sammanhang 
med teologien, i synnerhet exegetiken, redan från början an- 
sedda som ett af våra förnämsta läroämnen, och hebräiska 
språket betraktades såsom »lingua sancta», som det tillhörde 
alla bildade, hvilka då nästan uteslutande voro teologer, att 
väl känna till. Detta gjorde, att nämnda språk icke blott haft 
ett stort antal idkare, utan många af dessa män hafva bland 
sina samtida varit de mest begåfvade och framstående. Också 
kan man bland dem, som egnat sig åt dessa tungomål, finna 
många lärde, hvilka ej blott inom fosterlandets bygder varit 
högt uppburna, utan äfven långt utom dess gränser, ja, i 
hela Europa, såsom i synnerhet under Sveriges storhetstid 
var förhållandet, beredt både sig själfva och fäderneslandet 
anseende och ära. 

Då ingen under de senaste 130 åren fäst uppmärksam- 
heten vid denna sida af de semitiska språkens studium, så 
torde det kunna erbjuda ett ej ringa intresse att om ock flyktigt 
skåda tillbaka på gångna tider och se, huru detta studium under 
de särskilda seklen gestaltat sig, hvad som därunder blifvitgjordt 
och icke, samt att lära känna några af dessa stormän, hvilka 
före oss, vanligen under stora ansträngningar och försakelser, 
arbetat sig fram till de resultat, af hvilka vår tid, ofta utan 



l80 K. U. NYLÄNDER. 



att ens egna dem en tanke af tacksamhet, skördar de rika 
frukterna. 

Härmed är med afseende på planen för denna uppsats 
antydt, att den mindre blir en kritisk framställning af det semi- 
tiska studiet in abstracto under de flydda seklen än en sam- 
ling biografier af xle förnämsta målsmännen för dessa språk, 
företrädesvis af de professorer, som innehaft lärostolen i ori- 
entaliska språk i Upsala, och är detta förfarande så mycket 
lämpligare, som Geijers bekanta ord, att »svenska folkets 
historia är dess konungars», mutatis mutandis gälla äfven på 
detta område, så att man med hänsyn till en professors be- 
tydelse för sitt ämnes studium med full rätt i detta fall må 
säga, att historien om semit-språkens studium är historien 
om professorerna i dessa språk, och vi kunna tillägga: isyn- 
nerhet uti Upsala.^ 

För lättare öfversigt torde det vara lämpligt att efter de 
fyra sekler, som snart förflutit, sedan reformationen infördes, 
indela framställningen i fyra perioder, hvardera omfattande 
ungefar ett århundrade, och detta så mycket mer som vid 
öfvergången mellan de särskilda seklen förändringar inträdde 
i studiet; hvilka mellan dessa perioder bilda lämpliga gräns- 
punkter. 

Första perioden. 
1500-talet. 

Liksom förhållandet var i hela Vesterlandet öfver hufvud, 
så blefvo äfven i Sverige de semitiska språken föga eller 
intet studerade ända till reformationen, och knappast någon 
omtalas före denna tidpunkt såsom kunnig i de samma. 
Visserligen förmäles det, att den heliga Birgittas bikt- 
fader, magister Mattias, kanik i Linköping i midten af 
1300-talet och berömd äfven för skicklighet i språk, skall 
för hennes räkning hafva öfversatt delar af bibeln på 



^ Såsom hufvudkällor för denna framställning må nämnas dels en af- 
handling: De faiis litteratur a orientalis in Svecia, utgifven af L. Hydrén 
1755, dels den i Upsala bibliotek förvarade samlingen af originalarbeien^ 
disputationer och outgifna manuskript^ dels med afseende på de biografiska 
notiserna Ho f bergs biografiska lexikon, dels C Annerstedts Upsala Universi' 
tets historia och A, Hollanders Svenska undervisningsväsendets historia. 
Ofriga källor anföras under framställningens fortgång. 



I 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. l8t 

svenska, men intet finnes, som talar för, att han vid öfver- 
sättningen utgått frän hebräiska originalet, utan han har efter 
all sannolikhet begagnat Vulgata eller någon annan version. 
Med reformationen följde såväl i Tyskland som i Sverige 
ett nytt dittills okändt intresse för grundtextens språk, och 
man började studera såväl grekiska som hebräiska för att 
därigenom vinna bättre och säkrare insigt i bibelns böcker. * 
Studierna skedde dels privat på egen hand dels vid akade- 
mien, men i vårt land fans icke ordnad undervisning i hebräiskan 
på annat sätt, än att någon af de två teologie professorerna 
däri gaf några korta antydningar i sammanhang med de teolo- 
giska föreläsningarna, och af de sparsamma underrättelserna 
från denna tid har man svårt att därom bilda sig någon 
egentlig föreställning. Men visst är, att äfven andra än 
blifvande prester studerade hebräiska, alldenstund hon ansågs 
såsom ett ytterst vigtigt och äfven bildande läroämne. Dock 
ingick hon icke bland katedralskolornas vanliga undervisnings- 
ämnen, och 1 57 1 års skolordning stadgade uttryckligen, att 
den, som ville lära sig hebräiska eller grekiska, skulle göra 
det »privatim». Därför måste det ha varit ett enstaka undan- 
tag, att den lärde rektor Olaus Martini i trivialskolan 
i Nyköping undervisade * i båda dessa språk. * Bristen 
på undervisning i hebräiska, liksom äfven i andra ämnen, 
gjorde, därför, att de bildningssökande ynglingarne såsom 
bekant utomlands vid universitet, i synnerhet i Tyskland, sökte 
den handledning, som de inom fäderneslandet icke kunde 
erhålla, och för hebräiska språkets studium begåfvo de sig 
företrädesvis till Wittenberg ända till Luthers död; sedan gick 
strömmen till Rostock, som besöktes af våra landsmän så 
flitigt, att under tiden 1515 — 1593 ej mindre än 175 svenskar 
där vistades för studier, och ett ej ringa antal böcker tryck- 
tes på svenska därstädes, ja, man kan nästan säga, att det 
fick åt Sverige tjänstgöra såsom universitet i stället för eget. 
Af andra högskolor må i detta afseende nämnas de i Jena 
och Greifswald såsom de, hvilka därnäst blefvo mest besökta. 

* yoh. Reuchlin^ f 1522, som utgaf den första hebräiska grammatiken i 
Vesterlandet, räknas såsom hebräiska studiets fader i Europa. 

* Också var det ingalunda rådligt att införa nya ämnen. Rektor 
Erik Herkepeus i Åbo hade utom de vanliga ämnena läst äfven grekiska i 
skolan, men det kostade honom 1568 ämbetets förlust (!). 



1 82 K. U. NYLÄNDER. 



Några få män från denna tid omtalas såsom kunniga i 
hebräiska: i första rummet reformatorn Laurentius Petri, 
hvilken anses från den hebräiska texten ha öfversatt Vetus 
och t. o. m. användt Targumim (parafraseringarna till ara- 
mäiskan), hvari han således var hemmastadd, ehuru man snart 
nog insåg brister i hans arbete, så att man önskade en 
öfversättning närmare efter grundtexten. Vidare nämnas de 
kongl. sekreterarne Martinus Olai Helsingus och Petrus 
Michaelis Fecht^ af hvilka den förre erhöll beröm till och med 
af Melanchton såsom skickUg i hebräiska språket. 

De första offentliga föreläsningarna i hebräiska höllos i 
Upsala på 1590-talet af magister Nikolaus Bottniensis, den 
bekante ordföranden vid Upsala möte 1 593, sedan professor 
i exegetik och död såsom utnämnd ärkebiskop 1600. Han 
berömmes för sin lärdom äfven af den beryktade Messenius, 
och han utgaf bland annat den första hebräiska grammatik 
i Sverige, af hvars titel: Clavis Linguarutn orientalium int- 
primis Hebrace, Chaldace^, Arabicce et Syriacce, det fram- 
går, att redan han känt till de fyra vanligaste semitiska dia- 
lekterna. 

Men Nikolaus Bottniensis stod ej ensam i Sverige vid 
denna tid såsom semitisk språklärd. Samtidigt med honom 
omtalas nämligen en Erik Tilaceus^ som efter att ha studerat 
både inom- och utomlands omkring 1590 vardt kaplan och 
slutade såsom kyrkoherde i Tösse på Dalsland; han prisades 
såsom särdeles skickHg, eftersom han kiinde skrifva hebräisk 
vers, en förmåga, som ej blott då utan äfven under det föl- 
jande århundradet ansågs utgöra höjdpunkten af hebräisk 
lärdom. Något opus af honom har emellertid ej kunnat 
anträffas. 

Dessutom må från slutet af detta århundrade anföras en 
man, hvars lefnadshistoria kan gifva en liten kulturbild från 
denna tid, Jonas Rothovius från Småland. 

Född tvillingbroder (med Isak) skulle han enligt kyrko- 
ordningen »offras Gudi», hvarför han vid 9 års ålder begaf 
sig från föräldrahemmet i Angelstad till Kalmar 1581 och 
intogs i skolan därstädes, men behandlades så illa, att 



* Med kaldäiska menas naturligen här liksom ända in på i8oo-talet: 
aramäiska. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 1 83 

han efter två års tid^ då han ej fått lära något^ beslöt sig 
för att helt enkelt rymma från skolan och staden, och efter 
åtskilliga äfventyr fick han anställning hos en prest ^Bjöm 
i Arbyi såsom getapojke; men här handterades han ännu 
omänskligare; han fick t. ex. ligga tillsamman med getterna 
i ett kyffe på kyrkogården, och hans kost var därefter. 

Föräldrarne, som på länge ej hörde något af honom, 
sörjde honom redan såsom död och sände så den andre sonen 
hak till Växjö, för att hålla förordningen ; där fick denne af 
en tillfällighet veta, att brodern ännu fans i lifvet, fastän i 
ett slags slafveri i Arby, och i sällskap med en äldre hand- 
fast kamrat begaf han sig dit och tillkämpade sig nästan 
med våld sin broders frihet, sedan denne tillbragt 2 år där- 
städes, hvarpå de båda gossarne vandrade till Växjö och 
studerade där i 6 år, därefter i Linköping (i 4 år), hvarefter 
Jonas begaf sig utomlands och i Rostock studerade hebräiska 
under Tamovius och Chytraeus m. fl. och i Jena syriska under 
Piscator. Då han 1603 återkom såsom magister, efter att ha 
utgifvit ett arbete: -»Quastiones miscellanece Hebraicce, Chal- 
daiccB, SyriaccB, Gr(Bca & Latince ex sacris Bibliis V, & N, 
Testamenti desumpta^^ ansågs han såsom en mäkta lärd man, 
vardt därför det följande året kyrkoherde i sin fädernesocken 
och 1 61 8 superintendent (biskop) i Kalmar, där han med 
lifligt minne af sina olyckliga första studiiår kraftigt arbetade 
för att återupprätta den förfallna skolan och till och med in- 
rättade ett högre läroverk. Han dog 1625, och hans lefnad 
faller sålunda delvis inom det följande seklet. 

Af de båda arbeten i semitiska språk, som svenskar 
från denna tid utgifvit, synes, att enskilda personer däri egt 
ej obetydliga kunskaper och att kännedomen ej allenast om- 
fattat hebräiskan, utan sträckt sig äfven till de tre närstående 
dialekterna: aramäiska, syriska och arabiska; dock torde 
kännedomen af de båda sistnämnda ha varit af ganska primitiv 
beskaffenhet. Men då man å andra sidan besinnar det stora 
förfall, hvari särskildt universitetet under Karl IX:s strider 
med Sigismund råkat, och i hvilket lägervall allt hvad stu- 
dier hette då befann sig', är man nästan färdig att undra öfver, 



* Erinras må, att akademien i 12 års tid (till 1593) var i upplösning. 



184 K. U. NYLÄNDER. 



att någon i dessa språk kunde förvärfva någon skicklighet. 
Också är det först under sista årtiondet af reformations- 
seklet, som en väsentlig höjning i de nämnda språkens stu- 
dium visar sig inträda, och då sker detta genom män, som 
i utlandet inhämtat kunskaper, hvilka de, sedan mera ord- 
ning inträdt i undervisningsförhållandena här hemma, i ro 
kunde göra fruktbärande för den ungdom, som vid början 
af följande sekel med beundransvärd ifver och allvar hängaf 
sig såväl åt studiet af semitiska språken som åt förvärfvandet 
af vetenskaplig bildning i allmänhet. 



Andra perioden. 
1600-talet. 

Redan vid början af 1600-talet rycker hebräiskan fram 
till en af de främsta platserna bland alla; en ordnad 
undervisning i detta språk kommer till stånd såväl vid hög- 
skolan som i de nyinrättade gymnasierna. Redan 1605 er- 
höll nämligen hebräiskan egen professur inom filosofiska 
fakulteten, och hon betraktas därmed såsom ett mera själf- 
ständigt läroämne. Visserligen var denna professur till en 
början gemensam äfven för grekiskan, men det förra ämnet 
tyckes ha fått brorslotten, och det aktas så högt, att profes- 
sorn i dessa båda språk är den ende i filosofiska fakulteten^ 
som, jämte »historicus», erhåller 400 daler i lön, under det 
de öfriga få nöja sig med 300 ä 350 daler årligen. I sam- 
manhang med inrättandet af professuren bestämmes också 
innehafvarens åliggande. Så innehåller Johan Skyttes för- 
slag till förordning (från 1621), att han skall »expHcera gram- 
maticam hebraicam och andre böker. Rabbinos etc, och han 
skall utan all försummelse lära sina auditores componera 
såväl hebraiske versar som eliest solute.» 

Häraf synes, dels att man redan då har anspråk på, att 
professorn skall känna till rabbinska litteraturen, dels att 
han såsom mål för undervisningen särskildt bör sätta fär- 
dighet att skrifva hebräisk vers. Också anser man sig i 
samma förordning kunna fordra, att »theologiae professores» 
skola icke binda sig till någon version »hvarken i Gamla 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 1 85 

eller Nya Testamentet, utan hafva allenast grundtexten för 
ögonen.» * 

Några år därefter (1625) intagas äfven kaldäiskan och 
syriskan bland de språk, i hvilka professorn i hebräiska 
skulle undervisa, och i de följande året 1626 utfärdade kon* 
stitutionema namnes för första gången arabiskan bland de 
officiela läroämnena, så att redan på 1620-talet de fyra se- 
mitiska dialekter, som allt sedan ansetts bland de vigtigaste, 
voro anbefalda vid den offentliga undervisningen. De sist- 
nämnda konstitutionerna gifva äfven ganska speciela före- 
skrifter om innehållet af föreläsningarna, såsom att professorn 
skall i grammatik läsa öfver Buxtorf, alldenstund denne »in ea 
re excellat», och i hebräiskan i synnerhet behandla Genesis, 
Job, Psaltaren och Profeterna. 

Angående det sätt, hvarpå den enskilde studerade he- 
bräiskan, må nämnas, att i Joh. Rudbecks förslag till kon- 
stitutioner af 1611 föreskrifves, att hvarje student skulle dag- 
ligen bevista 7 lektioner, af hvilka en omfattade hebräiskan 
och grekiskan tillsamman. 

Men icke blott vid universitetet blef studiet af hebräiskan 
ordnadt, äfven vid skolorna vardt samma språk upptaget. 
Redan i presterskapets anhållan af 1611 begärdes, att såväl 
hebräiskan som grekiskan skulle läsas i skolorna, och det förra 
anbefaldes i samma års skolordning, ehuru blott vilkorligt, 
d. v. s. »om tiden så medgaf» ; men uti de i början af 1620- 
talet inrättade gymnasierna får hebräiskan ett framstående 
rum sig tillerkändt. Den kurs, som i skolorna i allmänhet 
lästes, synes ha varit 4 kapitel i Genesis jämte åtskilliga psal- 
mer, således ungefär samma kurs, som den nuvarande skol- 
lagen föreskrifver; men med olikheten mellan de särskilda 
gymnasierna följde, att på vissa ställen lästes betydligt större 
pensum. I stadgarna för Strängnäs gymnasium anslås af vec- 
kans 36 timmar ej mindre än 12 åt teologi jämte grekiska 
och hebräiska, så att sannolikt rätt stor kurs i det sistnämnda 
genomgicks, och i det af Joh. Rudbeck 1623 grundlagda 



^ Betecknande för hebräiske professorns ställning tiU de teologiska är, 
att i samma förslag säges, att om de tvä teologerna ej skulle räcka till, så 
skulle professor bebraeus eller graecus för att bjälpa till taga »en extra ordi- 
nariam lectionem». 



1 86 K. U. NYLÄNDER. 



Vesterås gymnasium skulle »Hebraeus» undervisa i hebräisk 
grammatik, någon af profeterna, till och med beslägtade orien- 
taliska språk och i hebräisk stilöfning (»för dem, som voro 
därtill kapabla») samt disputera i hebräisk filologi och antikvi- 
teter. Att så stor kurs i Vesterås kunde medhinnas, om 
eljes den faktiskt medhans, var emellertid ett enstaka fall och 
berodde mest på biskop Rudbecks personliga undervisnings- 
förmåga, hvilken var synnerligen stor. 

Emellertid arbetade hebräiskan sig fram mer och mer; 
enligt den utmärkta skolordningen af 1649 är hon valfritt 
ämne äfven för andra än blifvande teologer, och höjdpunkten 
uppnår hon vid slutet af detta århundrade, då hon enligt 
1693 års förordning rent af är tvångsämne för alla. Detta 
berodde på den vetenskapliga anda och den teologiska rikt- 
ning, som i allmänhet den tiden gjorde sig gällande, då uni- 
versitetet hufvudsakligen var en prestbildningsanstalt, och 
hebräiskan blef till följd däraf flitigt och omfattande odlad 
både såsom akademiskt och enskildt studieämne. I Upsala 
förelästes 1630 — 1640-talet alla de fyra föreskrifna språken 
(hebräiska, kaldäiska, syriska och arabiska) af den för sin tid 
duglige professorn Sveno Jatue Vestro-Gothus, och kursen, 
hvilken ej var liten, skulle genomgås inom årets lopp, hvilket 
ej var möjligt, utan att ganska mycken tid däråt egnades. 

Redan 1616 kunde Sverige gifva universitetet i Paris 
dess professor i orientalspråk uti legationspredikanten ma- 
gister yonas Hambraus, som skref vers på flere semitiska 
dialekter, en skicklighet, som flera andra lärde också egde, lik- 
som det någon gång förekom, att disputationer öfver hebräiska 
ämnen både författades och försvarades på detta språk. 

Såsom de vigtigaste läroböckerna må i hebräiska nämnas, 
dels ett kompendium i hebräisk grammatik, utgifvet diHam- 
brceus 1618, dels en större grammatik af Sveno JoncB 1637, 
afsedd mera för universitetets behof. På gymnasierna an- 
vändes en af den svenska skollitteraturens Herkules J. Ge- 
zelius i Dorpat 1647 utgifven, fritt bearbetad upplaga af 
Trostii grammatik, och 1693 anbefalles J, Buxtorfs gram- 
matiska arbete. Sista året på 1600-talet utgick från Upsala 
ett berömdt kompendium efter förenklad metod af prof. 
Palmroot, hvilket betydligt underlättade studiet och länge 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. I87 

bibehöll sig i bruk. I syriskan utgaf Sveno JotKE 1627 en 
liten elementarbok, innehållande Luthers lilla katekes jämte 
latinsk öfversättning och syriskt alfabet, och i arabiskan ut- 
kom 1608 en grammatik, författad af den lärde P. Kirstenius, 

Vända vi oss nu till några af de enskilda män, hvilka 
under 1600-talet berömmas för skicklighet i semitiska språk, 
så möta vi först Claudius Johannis Opsopceus Roslag. ', hvilken 
efter studier i Wittenberg, där han höll ett tal »om nyttan 
och förträffligheten af hebräiska språket», och efter att vid 
den första promotionen 1 Sverige (år 1600) hafva varit ultimus, 
1605 fick förordnande att sköta den då nyinrättade profes- 
suren i hebräiska i Upsala. Men som han redan efter tre års 
förlopp öfvergick till en teologisk lärostol, har han ej lemnat 
många spår af sin verksamhet på hebräiska området. ^ 

Var den förste, som skötte hebräiska professuren, mindre 
framstående, så har i stället hans efterträdare Johannes 
Rudbeckius genom sin storslagna personlighet och mång- 
sidiga verksamhet gjort sig desto mera bemärkt. Han var 
född 1581, genomgick Örebro och Strängnäs skolor, kom 
så till Upsala, därifrån till Wittenberg, där han, efter ledning 
af sådana lärare som Hunnius, Gesnerus och Ringius m. fl., 
med sin glänsande begåfning redan vid 22 års ålder promo- 
verades till magister, studerade därpå orientalia ijenaunder 
den namnkunnige El. Hutterus och blef så skicklig, att han 
läste och skref hebräiskan opunkterad, en färdighet, som 
den tiden ansågs synnerligen märkvärdig och hvarpå han 
själf satte ej ringa värde. • Också erhöll Rudbeck anbud på 
professur både i Numberg och Wiirzburg, men var nog foster- 
ländsk att afslå de samma; i stället blef han vid hemkomsten 
professor i matematik i Upsala och, efter en ny studieresa 
utomlands, 1610 professor i hebräiska, vid hvilket tillfälle han 



* Roslagen hade dä egen nation i Upsala. 

^ Då Opsopaeus omtalas såsom konsistoriimedlem vid de stormiga upp- 
trädena i striden mellan J. Rudbeck och J. Messenius med hans frispråkiga 
fru, hade Opsopaeus redan blifvit befordrad till teologisk profession. 

' Jfr anekdoten från den i Stockholm inför riksråden och biskoparne 
161 3 företagna undersökningen af striden mellan Rudbeck och Messenius, 
dä Rudbeck, när han fick höra alla de skällsord, som Messenius om honom 
b^agnat, lade fram på bordet en hebräisk bibel utan vokaltecken och till- 
ropade Messenius: *Om du är karl, så läs; kan du inte, så må du själf vara 
en åsna.* 



1 88 K. U. NYLÄNDER. 



höll en installationsföreläsning »De linguse hebraeae praestantia 
et dignitate». 

Visserligen innehade Rudbeck denna lärostol endast ett 
års tid, i det han redan i6ii befordrades till en teologisk 
professur, men han utvecklade därunder, liksom under hela 
sin professorstid, en oerhörd lärareverksamhet. Utom sina 
ordinarie föreläsningar, hvarunder han i hebräiskan genom- 
gick både dess grammatik och vigtigare ställen i Pentateuken, 
och utom de i lag anbefalda årliga disputationerna och tal- 
öfningarna, inrättade han sitt »coUegium privatum», hvari han, 
jämte de stora lästa explikationskurserna i latin och grekiska, 
ensam under ett års tid rättade omkring 8,000 (!) skripta 
i samma språk, för att ej tala om alla de disputattoner, tal- 
öfningar och examina, som han samtidigt hade äfven en- 
skildt. Få lärare hafva såsom han ingripit i universitetets 
inre historia och bidragit till dess utveckling, men under allt 
bibehöll han sitt intresse för semitiska filologien, och då Gustaf 
Adolf omkring 161 5 uppdrog åt Rudbeck jämte tre andra* att 
utarbeta en ny öfversättning af bibeln, var det Rudbeck, som 
nästan ensam utförde arbetet; likväl gjorde han det med så 
$tor skyndsamhet, att den nya upplagan redan efter tre års 
förlopp kunde tryckas, och dock var den verkstäld med så 
stor noggrannhet, att den enligt Hofberg blifvit lagd till grund 
för de flesta senare bibelöfversättningar. 

Också kunde Rudbecks många och stora förtjänster ej 
annat än förskaffa honom befordran, och från professuren i 
Upsala kallades han först till hofpredikant hos Gustaf Adolf, 
hvarunder han 161 8 vid konungens kröning blef teologie 
doktor, en för den tiden ytterst sällsynt utmärkelse, och ej 
långt därefter utnämndes han vid 38 års ålder till biskop i 
Vesterås, där han inlade de största förtjänster om både kyrkans 
och skolväsendets bästa. I förra afseendet uträttade han med 
sin rastlösa verksamhet, att detta förfallna stift snart blef ett 
mönster för de öfriga. Och i senare afseendet inrättade han 
såsom bekant i Vesterås Sveriges första gymnasium, hvilket 
blef så berömdt, att till och med studenter(!) lemnade Upsala 
och begåfvo sig dit för den goda undervisningens skull. 



Dessa voro Leneus, Terserus och Johannes Botvidi. 



SEMITISKA STUDIER I SVBRIGE UNDER FLYDDA TIDER. I89 

Ett drag, betecknande för Rudbecks varma intresse, är, 
att då han ej kunde erhålla någon lärare i hebräiska i gym- 
nasiet, så trädde han själf upp i katedern och undervisade 
med glödande ifver och kraft. Vid början af denna under- 
visning höll han ånyo det tal han haft vid professorsin- 
stallationen, och då det är synnerligen belysande för hans 
och den tidens uppfattning af hebräiskan, må det här i sam- 
mandrag anföras. 

Sedan han urskuldat sig själf därmed, att man ej hade 
rätt att afslå gymnasisternas »sanctum desiderium» att få lära 
hebräiska, förklarar han om detta språk, att det är »det 
äldsta, förträffligaste, värdigaste och nyttigaste af alla språk». 

Hebräiskan är äldst, ty hebreerna bibehöUo det gamla 
tungomålet, då de öfriga folken flyttade bort från stamorten, 
och Guds folk straffades icke såsom andra folkslag af den 
babyloniska förbistringen. Bevis härför vore dels de gamla 
hebräiska namnen, såsom Adam af verbet adäm ss vara röd 
och Chawa (Eva) t= moder etc, dels att hedningarna kal- 
lade sina afgudar med hebräiska namn, såsom grekiska Kronos 
af hebräiska qarån: utstråla, Satumus r{ satar: dölja, Jupiter, 
Jovis af Jehova, luna af levana (månen) = den hvita m. m., 
och tydligt vore, att grekerna hafva lånat namnen på sina 
bokstäfver, alfa, bäta, gamma o. s. v., från hebräiska aläf, 
bet, gimmel o. s. v. 

Vidare är hebräiskan det förträffligaste språket, ty Gud 
talte det tungomålet till Adam och Eva, innan de föUo 
i synd, liksom ock sedermera; så äfven änglarne vid 
samtal med de heliga patriarker och profeter o. s. v., och 
Jesus Kristus talte hebräiska. ^ Hebräiskan har ej lånat från 
andra språk, men alla andra från detta; intet språk är 
så förfallet, att ej något spår af dess hebräiska ursprung 
finnes kvar, ex. latinska camelus, som fins i svenskan och 
tyskan, är hebräiska gamäl, asina: åsna af hebräiska atån 
o. s. v. All visdom har från början varit anförtrodd åt he- 
bräiska språket, egypterna lärde den af hebreerna, sedan 
öfvertogo Thales Milesius och Pythagoras »genom en viss 
fifHg stölds* den samma. 

' Anmärkas ml, att säsom bekant Kristus icke talte hebräiska, utan 
aramäiska, som pä hans tid var det vanliga talspråket i Palestina. 

Ny Sv. Tidskr. lo.de arg, 14 



190 K. U. NYLÄNDER. 



Vidare är hebräiska språket 3rtterst behagligt med träf- 
fande uttyck, såsom »Adam a terra nibra», och välklingandey 
hvarom omfl3rttningen af s med / i Hitpael vittnar, »så att talet 
fl3rter liksom honung», och det eger elegans i fraser, sirlighet i 
uttryck, rikedom på bilder m. m. Hebräiskan är därför det 
enda språk, som förtjänar detta namn; alla andra tungomål 
äro blott »linguarum confusiones aut anomalis et defectus 
originalis lingux». 

Hebräiskan är slutligen högst nyttig: dels för att i all- 
mänhet ur källspråket kunna förstå de andra språken, dels 
för alla löftens och hotelsers skull i bibeln, dels ock för att 
kunna bedöma öfversättningarnas värde, hvilket har så stor 
betydelse med afseende på kyrkomöten, dogmer och kät- 
tare m. m. 

Hebräiskan är därjämte lättast af alla, ty »definitus est 
numerus radicum». 

Om man läte nyfödda barn ej höra något annat språk, 
så skulle de, menar Rudbeck, af sig själfva tala hebräiska, 
ej frygisTca, ehuru en konung Psammetich, som gjort ett 
experiment med ett frygiskt barn, för att fa reda på ur- 
språket, fann, att det talte frygiska. 

Summa: vi kunna hällre sakna kunskap i hvilken annan 
sak som hälst än i hebräiskan (!). 

Så långt Rudbecks tal. Med den hänförelse, som han 
däri visar för hebräiskan, är det icke underligt, att han rycker 
sina unga åhörare med sig, och snart nog samlades om- 
kring honom en skara ynglingar, som med stor ifver egnade 
sig åt detta språk, liksom äfven åt öfriga studieämnen, och 
hvilka i sinom tid icke blott såsom semitiska språkens måb- 
män intogo ett vigtigt rum, utan ock på andra områden 
blefvo dugande män. Mot midten af seklet anträffas näm- 
ligen ovanligt många f d. lärjungar från Vesterås gymnasium 
dels på lärostolarna i orientalspråken vid universiteten i Up- 
sala, Åbo, Dorpat m. fl., dels ock såsom framstående teo- 
loger och t. o. m. biskopar. Män, sådana som Joh. Ter- 
serus, biskop i Åbo, sedan i Linköping, E, HolsteniuSy pro- 
fessor i Dorpat, Joh, Buskagrius, professor i orientalia i Up- 
sala, och i synnerhet biskop Joh. Gezelius, som i sin ordning 
blef för Finland hvad Rudbeck varit för Vesterås stift, m. fl. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. I9I 

andra, äro lysande frukter af hans arbete i Vesterås, där han 
fortfor att verka till sin död 1646. 

Betraktar man Rudbecks ovanliga begåfning, mångsidiga 
lärdom, väldiga personliga kraft och storslagna verksamhet, 
så må man väl instämma i det omdöme en författare i våra 
dagar om honom uttalat: »att han ensam ville och kunde före- 
ställa en hel akademi». Tilläggas må blott: sådan var den 
förste ordinarie professorn i hebräiska i Upsala. 

En annan minnesvärd personlighet från denna tid, ehuru 
ej framträdande i lika storslagenhet och kraft som Rudbeck, 
var Joh, Knutson Lemus, som synes ha blifvit Rudbecks 
efterträdare på professorsstolen, men ej innehade den mer 
än 3 års tid, till 1613, hvarefter han i enlighet med den tidens 
vanliga befordringsväg, blef teol. professor och såsom sådan 
lång tid (40 år) verkade vid universitetet, till dess han vid 
74 års ålder blef Svea rikes ärkebiskop och dog, 96 år 
gammal, 1669. 

Också han var en man af ovanligt stor lärdom och därtill 
en lycklig föreläsare, så att »åhörarne trängdes på hans före- 
läsningar och fylde ej blott sittplatserna, utan stodo på gån- 
garna i långa rader ända fram till katedern»^; men hans in- 
tresse låg mera åt det filosofiska och teologiska hållet än åt 
filologien, och af hans 24 afhandlingar hafva de flesta teo- 
logiskt innehåll: dock bör nämnas, att hans filosofiska ar- 
bete: Logica peripatetica var så framstående, att det i hög 
grad bidrog till^ att den aristoteliska filosofien fick öfver- 
handen vid universitetet öfver den ramiska, som förut varit 
förherskande och omhuldats af de styrande, såsom Johan 
Skytte m. fl. 

För öfrigt gäller om Lenei afhandlingar, liksom om en 
stor del af disputationerna i hebräiska, att det ofta är ganska 
svårt att afgöra, om de böra anses såsom teologiskt-excge- 
tiska eller verkligt filologiska arbeten: oftast hafva de nämligen 
en språklig inledning liksom våra dagars exegetiska afhand- 
lingar och därpå en mera teologisk behandling och utförande. 
Men så har man icke häller rätt att fordra en specielt filo- 
logisk uppfattning af vetenskapen vid denna tid. Emellertid 



^ Annerstedts Hist., sid. 119. 



192 K. U. NYLÄNDER. 



ådagalägga flera af Lenei afhandlingar, huru man än må 
rubricera dem, en rätt stor förtrogenhet med de då käiida 
semitiska språken. 

Då Leneus 1613 blef teolog, tyckes han hafva tagit hela 
hebräiska professuren med, ty någon sådan omnämnes ej vidare, 
utan hebräiskan blef förenad med teologiska platserna ända 
till 1620, dä en professur i hebräiska och grekiska inrättades, 
hvilken dock efter några månader ändrades, så att grekiska 
utbröts ur den samma och fick en särskild lärostol, under det 
den förutvarande förvandlades till en professur i orientaliska 
språk. 

Den förste egentlige professorn i orientalspråken i Up- 
sala var därför Sveno Jonce Vestrogothus, som 1621 intog 
lärostolen i dessa språk och sedan innehade denna befatt- 
ning i 21 års tid, till 1642. Han var den förste orientalisten 
äfven i den meningen, att han först bland alla föreläste öfver 
flera af de till orientalspråkens område hörande dialekterna, 
och han förblef, i motsats till sina föregångare och de flesta 
bland efterträdarne, sin lärostol trogen ända till sin död. — 
Sveno Jonae åtnjöt stort anseende både såsom enskild person 
och såsom orientalist. I förra afseendet förmäles t. ex., att 
han blef dekanus före sin ordentliga tur, hvarvid en så fram- 
stående man som domprosten Vallius blef förbigången, och 
såsom lärare och vetenskapsman upparbetade han under sin 
långa ämbetstid studiet af orientalia i hög grad. I sina före- 
läsningar behandlade han alla fyra då kända semitiska språken, 
och därunder genomgick han på i ä 1V2 ^^s tid den sed- 
vanUga kursen, som var så fördelad, att han första terminen 
föreläste elementerna i hebräiskan, 2:dra terminen fortsatte och 
för öfnings skull behandlade Psaltaren på de 4 språken, tredje 
terminen framstälde syriska och arabiska språkens grunder, 
hvarefter han 4:de terminen började igen med hebräiskan. 
Därjämte utgaf han flera arbeten till underlättnad af studiet, 
såsom dels den ganska vidlyftiga, Aeåräiska grammatiken, och 
dels den lilla syriska elementarboken (Catechesis minor syriace 
ac latine cum alphabeto syriaco), hvilka redan i det före- 
gående blifvit omnämnda. Vidare må anföras åtskilliga dis- 
sertationer, såsom De constitutione s. codicis och Disquisitio 
institutionum Hebrdicarum^ båda från 1630-talet. — Också 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. I93 

höjde sig studiet så mycket, att redan i början på sistnämnda 
årtionde det bland annat berättas^ att en af hans lärjungar, 
N. Rubenius, utan svårighet kunde skrifva vers på syriska. 

Dock må man ej göra sig för höga föreställningar om 
den språkvetenskapliga ståndpunkten på hans tid. Såsom 
några betecknande drag må anföras, att Sveno Jorue, i en- 
lighet med den tidens åskådningssätt i allmänhet, anser t. ex., 
att hebräiska språket är »non humano placito excogitata, sed 
prorsus divina auctoritate instituta» (han hade varit lär- 
junge till J. Rudbeck!), och det var Adams och Evas språk, 
därom kunde man ej hysa något tvifvel. I en offentlig exa- 
men 1639 försäkra han och hans lärjungar med mycken 
iiver, att den af några framstälda förmodan, att hebräiska 
bokstäfvernas form skulle härröra från Esra, vore alldeles 
oriktig, ty man kan ej antaga, att någon skulle vågat för- 
kasta eller ändra den form, som Gud själf användt, då han 
med sitt finger inskref lagen på de två stentaflorna, och så- 
väl vokaler som konsonanter hade sitt ursprung från Gud, 
eljest skulle han lemnat något, som vore ofullkomligt m. m. 
Att vi, som fått skriftecknen från hebräiskan, ändrat rikt- 
ningen så, att vi skrifva från vänster till höger, under det 
att hebräiskan gör tvärtom, förklarar S. J. sålunda, att vi 
gjort det därför, att »vi ville se hvad vi skrifvit». 

Af den tidens föreställning om hebräiskan såsom ur- 
språket för alla, följer, att man ock är fördig att härleda och 
förklara alla möjliga ord ur hebräiskan eller närbeslägtade språk, 
blott där finnes någon liten ljudlikhet i det yttre. Så t. ex. 
härleder S. J. jord af hebräiska y^m// = n^di%\\^^ dum, dumbe 
af hebräiska dum = vara tyst; barn af syriska bar = son ; Berta, 
Britta af syriska birta = dotter m. fl. ^ — allt deduktioner, 
som man numera blott kan le åt, på grund af deras befängdhet 
i språkvetenskapligt afseende. Men så har man ej häller 
rätt att bedöma dessa i6oo-talets lärde efter vår måttstock. 
En del af semitiska språkens Htteratur studerades dessa 
tider långt mera än i våra dagar, och det var den talmudiska. 



* Andra dylika härledningar äro svenska den^ denna af kaldäiska den^ 
denä = den där, kona (som ännu ej hade någon dålig betydelse, jfr danska 
kone) af hebräiska qöna === förvärfvad; ajla, alster af arabiska aala eller avala^ 
svenska vaka af arabiska vaqä = vaka o. s. v. 



194 K* U. NYLÄNDER. 



Sveno Jonx späckar sina uppsatser med tänkespråk, som 
därifrån blifvit hämtade. Dock öfverträfTas han^ liksom saax- 
nolikt alla svenskar, af den till samma tid hörande lärde och 
mångsidige Johannes Tomece Burens, hvilken, ehuru han var 
vida beryktad för sin stora lärdom på flera områden, bland 
annat äfven i runskriften, dock allra mest egnade sig åt stu- 
diet af rabbinemas skrifter och därvid försjönk i allahanda 
mystiska grubblerier, i förening med kabbalistiska spetsfun- 
digheter, så att han med all sin lärdom råkade ut för åtskil- 
liga besynnerligheter. Då dylikt studium af Talmud på hans 
tid var både vanligt och omfattande, må här några ord om 
sättet for det samma nämnas. 

De heliga skrifterna, hvilka den stora samling af anmärk- 
ningar, förklaringar m. m., som man kallar Talmud, i första 
hand vill utforska och förklara, kunde enligt de gamle stu- 
deras på hufvudsakligen fyra sätt. Dessa sätt eller metoder 
betecknades ganska sinnrikt med konsonanterna i ordet pa- 
radis: prds (i hebräiskan skrif^as blott konsonanterna). Den 
första bokstafven P (pesjat) angaf den första metoden, som 
man enligt våra dagars språkbruk skulle kalla den exegetiskay 
ty den hade till uppgift att utforska den egentliga meningen 
af orden och sakförhållandena, enligt den regel, att hvarje 
ord har först och främst en bokstaflig mening, hvilken i 
första hand måste vara känd och förstådd, ehuru man sedan 
därur kan få anknytningspunkter för homiletisk eller praktisk 
o. s. v. tillämpning. Den andra bokstafven R (rämäs) be- 
tecknade den andra metoden, enligt hvilken man sökte att 
förstå den mening, som skenbart öfverflödiga bokstäfver och 
tecken i bibeln innehölle, i det att man ansåg dem syfta på 
sådana föreskrifter, som visserligen ej voro uttryckligen ned- 
skrifna, men som genom traditionen blifvit fortplantade från 
äldsta tider. I anslutning till dessa tecken o. s. v. utbildades 
sedermera Massorån eller den noggranna konserveringen af 
texten. Den tredje bokstafven D (derusj) angaf den homi- 
letiska metoden, då man på det dagliga lifvets förhållanden 
sökte tillämpa de bibliska berättelserna och profetiorna; och 
den fjärde bokstafven 5, som betydde söd eller hemlighet, be- 
tecknade det studiesätt, då man gaf bibelns uttryck symbolisk 
betydelse angående en mängd mysterier, såsom om änglarne, 



SEMITISKA STUDIER I STERIOE UNDER FLYDDA TIDER. 195 

aademaktema och andra öfverjordiska ting, i bibeln antydda 
genom syner och dylikt, med andra ord ett slags metafysik med 
teosofisk anstrykning, men hvari blott få voro invigda. Till 
följd af det hemligas och dunklas lockelse blefvo småningom 
de öfriga studiesätten mera lemnade å sido, och hela ordet 
»paradis» betydde slutligen företrädesvis den sista metoden, 
angående den hemlighetsfulla vetenskapen »kabbala». Bland 
de sätt, som användes för utforskandet af dylika hemligheter, 
må nämnas de 3 vigtigaste: Gematria, Notarikan och Te- 
mura. 

Det första af dessa eller Gematria (af g^ekiska^é^^wf^/na), 
som man skulle kunna kalla den aritmetiska metoden, utgick 
därifrån, att de hebräiska bokstäfverna tillika beteckna siffror, 
så att a är = I, ^ = 2 o. s. v., och hvilade sedan på den 
uppfattningen, att ord, hvilkas siffervärde är lika, också stå i 
något inre sammanhang med hvarandra. På detta sätt finner 
man t. ex., att orden r1^'»tt^' XlS^ javö sjilö i i Mos. 49: 10 

egentligen syfta på Messtas, emedan sammanlagda siffervärdet 
såväl af de förra ordens bokstäfver som af det senare utgör 358.^ 

Notarikon^ af latinska notare = stenografera, var en vi- 
dare utveckling af den förut nämnda »räw^5»-metoden, enligt 
hvilken man lät en konsonant, vanligen begynnelsekonsonan- 
ten, hvar för sig eller tillsamman med andra, beteckna ett helt 
ord, såsom då de förut anförda orden från Mos. 49: 10 javo, 
sjiloy velo, emedan de begynna med j, sj och v fa syfta på 
^Jesjtp> (Jesus), eller då Höga Visan 6: 11, där det omtalas 
att »Salomo gick ned i nötträdgården» (hebreiska ^««^i7 egöz)^ 
egentligen skulle betyda: »han fördjupade sig i kabbalas 
hemlighetsfulla lustgård», txxi^ézxi ginnat innehåller de 3 konso- 
nanterna g, n och /, hvilka just äro begynnelseljuden till 
Gematria^ Notarikon och Temura. 

Den sista metoden, Temura^ gick ut på att genom om- 
flyttning af konsonanterna låta ordet erhålla en djupare be- 
tydelse, såsom då man af malaki = min ängel, Exod. 23: 23, 

' En afart af Gematria är den arkitektoniska metoden, då man låter 
en byggnads proportioner beteckna vissa förborgade ting; så t. ex. kan 
man ur dimensionerna hos Noaks ark: 300, 50 och 30 få fram bokstäfverna 
\ ^ och *1 = »Jesus» m. m. — Samma metod är det, enligt hvilken såsom 
bekant mången i våra dagar af Cheopspyramidens inre byggnad vill sluta till en 
mängd förhållanden, angifna i Daniels bok och i Uppenbarelseboken. 



196 K. U. NYLÄNDER. 



-slöt till, att denne ängel var Mikael, alldenstund detta namn 
genom omflyttning af bokstäfverna i föregående ordet kan 
uppkomma *, o. dyl. 

Att närmare ingå på dessa metoder blefve för vidlyftigt; 
det anförda må vara tillräckligt för att antyda studiesättets 
beskaffenhet. Klart är, att man, då så många utvägar stodo 
till buds, skulle kunna åstadkomma hvad som hälst, i syn- 
nerhet om man därtill egde någon fyndighet. Och den ofvan- 
nämnde Bureus, som i synnerhet sysslade med den förut- 
berörda sod-metoden, kom också, trots sin lärdom i öfrigt, 
till flera egendomliga resultat. Det mest bekanta bland dessa 
var hans beräkning af hebräiska ordet qes (= slut), hvari- 
genom han trodde sig kunna förutsäga, att världens ände 
skulle inträffa på en bestämd dag den följande hösten, och 
var så viss därpå, att han satte upp sin gård såsom pant ^ 
Bureus ansåg sig genom dylika studier hafva erhållit en vidt- 
omfattande, hittills förborgad insigt i bibelns innehåll, och 
han har med hänsyn härtill om sig författat följande vers: 

-bYj coelo doctus divinitus ipse Burens». 

Sin visdom i de förborgade tingen nedlade han i åtskiUiga 
arbeten, hvilkas titlar genast antyda deras egendomliga inne- 
håll, såsom »Discursus sabbathicus Cherubicus» och »Sma- 
ragdina Tabula Chronologiae Cherubinicae hactenus sigillatae 
pro assertione Veritatis Evangelicae ex Unguibus bestiae». 
Mot slutet af sitt lif hängaf han sig allt mer åt kabbala- 
studiet, till dess han 1652 dog vid hög ålder. 

Men vi återvända till Upsalaprofessorerna i orientaliska 
språk. 

Vid Sveno Jonae's död sökte man, ehuru förgäfves, att till 
hans efterträdare erhålla den lärde Hambraeus från Paris; i 

* Inom hvar och en af dessa metoder kunde man gå till väga på flere 
sätt, såsom då man inom Temura kunde sluta enligt alba^ atbasj eller 
atbach, men det blefve för omständligt att närmare härför redogöra. Enligt 
andra fans det 13 metoder för studiet af bibeln; i dessa ingingo då bland 
andra de ofvannämnda. Jfr A. PfeifFers critica sacra, cap. VII. 

^ Bekant är, huru han härigenom råkade i tvist med den i kabbala 
förfarne apotekaren 5. Volimhaus, som försäkrade, att Bureus räknat fel och 
att yttersta domen skulle komma först den påföljande våren. Äfven han slog 
vad om sin gård. Men då de bestämda dagarna lugnt förflöto och båda .så- 
lunda förlorat vadet, beslöto de — till stor munterhet för allmänheten — att 
behålla hvar och en sin gård. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. igj 

Stället miste man nöja sig med Johan LaurbergiuSy värml., 
som innehade professuren i 8 år^ 1643 — 165 1. Under hans 
tid sjönk studiet betydligt, dels inskränktes det till endast 
hebräiskan, dels blef äfven detta språk särdeles torftigt be- 
handladt. Visserligen äro de 5 afhandlingarna från Laur- 
bergs tid, som höra till hebräiska språket, rent af författade 
på hebräiska, men så äro de ock ytterst knapphändiga, 3 a 
4 blad i 8:o-format, och dessutom hafva flera af dem blifvit 
författade ej af Laurberg, utan af respondenterna själfva. 
De hafva det allra enklaste teologiska innehåll, »om Mes- 
sias», »om änglarne» m. m., och därtill kommer, att hans språk 
var så felaktigt, att en gång teologerna framstälde svåra 
anmärkningar mot hans »Logica hebraea» för de skamliga 
bockar han begått både mot hebräiskan och latinet. Hade 
ej några dugtiga lärjungar hållit studiet uppe, så skulle det 
väl alldeles råkat i förfall. Också fann Laurberg det bäst 
att lemna Upsala och draga sig tillbaka till ett pastorat i 
Värmland. 

Då emellertid vid denna tid ingen i Sverige syntes nog 
framstående för professuren, hitkallades af drottning Kristina 
en utländing, Kristian Raviusy som, ehuru bördig från Berlin, 
vistades i Oxford och var berömd för sin stora skicklighet i 
österländska språk, i synnerhet i deras talande. Utom de semi- 
tiska språken kunde han äfven persiska, turkiska och täta- 
riska, så att, då Karl X Gustaf en gång mottog en beskick- 
ning från Persien och Turkiet m. fl. land, användes Ravius 
såsom tolk, och han berättas då hafva talat främlingarnes 
tungomål så väl, att de förundrade sig däröfver och ej tve- 
kade att jämföra honom med sina lands lärdaste män. 

Såsom språkforskare står Ravius naturligen på den gamla 
ståndpunkten, så att han t. ex. ansåg hebräiskan hafva kommit 
ner omedelbart från Gud, hvarför hon ock, fri från allt hvad 
brister hette, var det fullkomligaste språk, som kunde tänkas 
o. s. v. Många skrifter har han ej lemnat efter sig. Han 
står såsom praeses till en af handling om ^Rubens dudaim (14 
sid. liten 12:0), i hvilken dudaim förklaras vara = kärleksäpplen 
(af mandragora-busken), en uppfattning, som numera allmänt 
anses vara den riktiga; dessutom finnas efter honom några 
dissertationer af filosofiskt innehåll. 



198 K. v. NYLÄNDER. 



Tilläggas bör, att Ravius ej kunde mycket egna sig åt sin 
professur, emedan han under längre tid måste uppehålla sig i 
Stockholm, hvarför hans insats i studiet i Upsala ej kunde 
varda af större betydelse. Ravius hängaf sig mot slutet åt 
ett ifrigt studium af kabbala, blef därpå sinnessvag och dog 
utomlands 1677; men redan i slutet af 1660-talet erhöll läro- 
stolen i Upsala ny innehafvare. — Före denne torde emel- 
lertid vid sidan af Ravius böra nämnas en annan af utländsk 
börd, nämligen 

Petrus Kirstenius från Breslau, berömd för sin stora skick- 
lighet i arabiskan, hvars förnämste kännare han på sin tid 
ansågs vara, liksom Reuchlin hade samma anseende för he- 
bräiskan och Vilmanstadius för syriskan. K. var dock ej 
officielt filolog, utan läkare, och hade genom studium af ara- 
biska medicinska författare inhämtat särskilda kunskaper i 
läkekonsten, hvarför han ock eftersöktes både af tyske kej- 
saren och af många andra furstar; men betecknande för 
Sveriges anseende i utlandet under detta tidehvarf är, att 
K. valde att följa med Axel Oxenstjerna till Sverige, och 
här blef han professor i medicin, f 1640. Hans arabiska 
grammatik^ som förut omnämnts, var länge kardinalarbetet 
för studiet af arabiska språket, och hans efterlemnade skrifter 
äro af mera filologiskt än medicinskt innehåll. 

Utom den arabiska grammatiken, som i 3 böcker utkom 
i Breslau 1608, äro de vigtigaste af hans arbeten: dels Tria 
specimina characterum arabicorum, dels Vitte evangelistarum 
(enligt ett särdeles gammalt arabiskt manuskript), dels noter 
till Matthei evangelium, efter kollation af arabisk, syrisk, egyp- 
tisk, grekisk, hebräisk och latinsk text. Alla dessa skrifter 
utkommo i Breslau 1608 — 161 1 och tillhöra således tiden 
innan K. kom till Sverige. För tryckningen af andra hans 
arbeten införskrefvos utifrån arabiska typer, hvilka voro de 
första i landet, och som efter hans död inköptes af Upsala 
akademi. Kirstenius var en af sin samtids störste polylin- 
guister; han uppgifves nämligen hafva känt 26 språk, och 
han är den förste af orientalisterna i Sverige, som i skrift 
behandlat äfven egyptiskan, hvarmed under dessa tider na- 
turligen menas koptiskan. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. IQQ 

Efter Ravius, hvilken lemnade professuren i slutet af 
i66o-talet^ vardt dalkarlen Johan Petri Buskagrius 1669 pro- 
fessor i orientalspråken i Upsala, efter att från 1661 ha inne- 
haft den e. o. professuren. Redan då han^ 22'årig, 165 1 
disputerade på hebräiska — något dittills oerhördt — om 
nilDÖH jno {= om naturen af masorä) väckte han stor upp- 
märksamhet, och under utrikes resor förkofrade han sitt ve- 
tande i hög grad under ledning af sådana män som Bux- 
torf (filius), Capellus, Hottingerus, Trostius, Lightfoot, Po- 
cockius, Jakobus och Isaac Abendana m. fl., bland h vilka 
åtskilliga tillerkände honom ampla vitsord, såsom Huttin- 
gerus, hvilken sade sig dels vid öfversättningen af bibeln, dels 
vid utgifvandet af ett syriskt arbete, hafva haft nytta af Bu- 
skagriiH. Allt detta gjorde, att då han 1669 intog profes- 
suren, fäste man stora förhoppningar vid hans förmåga, men 
olyckligtvis träffades han, liksom företrädaren, snart af sinnes- 
sjukdom, så att han ej kunde sköta sitt ämbete, utan afgick 
därifrån redan efter 3 års förlopp, 1672, ehuru han ej dog 
förrän 1692. Hans arbeten, som tillhöra tiden före profes- 
suren, äro dels den förutnämnda afhandlingen, dels en annan, 
tryckt med titel : De oraculis et linguarum orientalium usu et 
necessitate^ Ups. 1654, samt 2 i manuskript: den ena om 
Theologia Thalmudica och den andra af filologiskt- teologiskt 
innehåll om Matt. 22: 22 (Gifven Gud, hvad Gud tillhör o. s. v.). 

Under sådana förhållanden är det ej underligt, att stu- 
dierna ännu mera förföllo, så att de, enligt Hydréns uttryck, 
voro »graviter coUapsa»; därför hämtades hit från Åbo en 
i hebräiska skicklig man: Uno Johannis Terserus, som 1672 
erhöll professuren. Efter det föregående förfallet var det då 
ej svårt för honom att erhålla det berömmet att hafva återstält 
studiet, men i hvilken riktning detta skett, är ej kändt. Själf 
hade han stort rykte därför, att han kunde hela Psalteriet på 
hebräiska utantill (!), men lät han äfven ungdomens studier gå ut 
på dylikt minnesarbete, så var det väl föga bevändt med lyft- 
ningen i studiet; emellertid dog Terserus helt hastigt efter 
3 års förlopp, blott 33 år gammal, så att äfven hans infly- 
tande på studiet ej hann blifva varaktigt. Hans arbeten: 
Linguce s, brevia & plana elementa grammatica och en afhandling 
om Terafim synas icke hafva varit af större betydenhet. 



200 K. U. NYLÄNDER. 



Terseri efterträdare, Anders Grubb vesterb., som inne- 
hade orientaliska lärostolen endast till 1680, tyckes hafva 
varit mindre framstående såsom filolog och må blott nämnas 
för att fylla raden af de officiela orientalisterna i Upsala. 

Desto mera är det att förtälja om den följande oriental- 
professorn, Gustaf Peringer, adlad Lillieblad, sörml, hvilken, 
då han vid 20 års ålder ankom till Upsala, genom sina kun- 
skaper i orientaliska språk ingaf så stora förhoppningar, att 
akademiens kansler innan kort befordrade honom till en ut- 
rikes resan därunder han i Altdorf utgaf 2 afhandlingar ur 
talmud: ^Avoda sarait och ^Tamid^, Återkommen till Sverige 
blef han professor 1681 och skötte befattningen till 1690, då 
han af Karl XI skickades ut till Polen och Lithauen, för att 
lära känna de judiska karaiternas litteratur och cerftnonier. 
Under denna resa förvärfvade han ganska många (öfver 30) 
hebräiska och arabiska codices, flere af dem t. o. m. rätt 
sällsynta. Några af dessa lemnade han i Breslau tilljudame 
därstädes för tryckning, men då man önskade, att han själf 
skulle fullfölja arbetet, så eftersändes från Holland stilar^ och 
regeringen gaf 1698 därtill 800 thaler, så att 2 orientaliska 
handskrifter med latinsk öfversättning trycktes inom landet. 
Då han återkommit, adlades han för sina förtjänsters skull 
och blef 1695 utnämnd till kongl. sekreterare och bibliote- 
karie. Han dog 17 10. 

Af Lillieblads arbeten, hvilka inalles uppgå till omkring 
40, må, utom de förutnämnda afhandlingarna ur Talmud, an- 
föras dels hans Epistola (till Ludolf) om Lithauens karaiter, 
hvilket ofta citeras af utländska lärde från denna tid, dels 
flera öfversättningar, såsom en till latin af R. Sacabtai's rab- 
binska bibliotek, och en af R. Moses Maimonides afhand- 
ling De primitiis^ samt vidare hans disputation De Tetnplo 
Herculis Gaditano, och Historia rerum Aegypticarum, hvar- 
jämte han öfversatt Luthers katekes från svenska till vir- 
giniska och till latin tolkat Apomasaris drömbok. 

Dessa arbeten visa, att L. hufvudsakligen riktat sina stu- 
dier åt den rabbinska litteraturen, men att han tillika egt en 
viss mångsidighet, då han studerat både koptiska och vir- 
giniska. Honom tillkommer dessutom förtjänsten att först 
ha riktat uppmärksamheten på vigten af manuskriptstudier 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 20I 

och att själf hafva samlat ett ej ringa antal sådana, hvar- 
jämte det real-filologiska intresset redan hos honom börjar 
framträda. 

Efter LiUieblad finna vi på professorsstolen den inne- 
hafvare, som vi måste anse såsom den förnämste orientalisten 
under i6oo-talct: Johannes Palmroot, vestm. 

Vid Upsala universitet, där han vid 26 års ålder promo- 
verades till magister år 1685, hade han redan då vunnit så 
stor ryktbarhet för sin lärdom, att han (enligt Hofberg) blott 
3 dagar efter promotionen föreslogs till filosofie adjunkt och 
erhöll fullmakt på denna befattning. Fyra år senare be- 
kostade Karl XI för honom en utrikes studieresa, som han 
utsträckte ända till Rom och hvarunder han besökte de för- 
nämsta universiteten på fastlandet. Under denna tid lärde 
äfven utländingarne att sätta högt värde på hans stora kun- 
skaper i österländska språk, och, då han hemkommit, blef 
han 1696 befordrad till professuren i nämnda ämne. Men 
till stor förlust för den rent filologiska vetenskapen blef han 
redan efter 7 års förlopp förflyttad till en teologisk pro- 
fession, hvilken han skötte till sin död 1727 med lika stor 
duglighet som förut den orientaliska. 

Af sina samtida erhåller P. det beröm, att han icke blott 
egt stor lärdom, utan ock haft en ovanlig undervisningsför- 
måga, särdeles i österländska litteraturen, där, såsom det 
heter, »månge medelst hans lätta metod och oförlikneliga 
liuflighet så upmuntrades till kärlek, lust och flit, att de voro 
redan gode orientalister, när de det själfve som minst för- 
modade». 

Också finner man bland hans många lärjungar flera fram- 
stående orientalister, såsom D. Lundins, Ol. Haldin, E. Ben- 
zelius, M. Eneman m. fl. 

I Lidéns katalog upptagas ej mindre än 38 afhandlingar 
af P., och de hade stort anseende ej blott inom fädernes- 
landet, utan ansågos äfven af utländingarne vara så utmärkta, 
att man beslöt att särskildt ånyo utgifva dem i Leipzig till> 
samman med Kimchis Praecepta grammatica, under namn af 
Thesaurus philologicus. De äro till större delen af real-filo- 
logiskt innehåll, såsom: »öw skådobrodem, De judiska festerna. 
Nyårsfesten m. fl., men äfven mera rent exegetiska, såsom: 



202 K. U. NYLÄNDER. 



Om inspirationen, synd mot den //. Ande, m. fl. Det vig- 
tigaste arbete, som han utgaf, var dock det förut omtalade 
kompendiet i hebråiska efter förenklad metod, hvilket i hög 
grad underlättade studiet; och därjämte påbörjade P. utgif- 
vandet af en rabbinsk originalskrift med latinsk öfversätt- 
ning: Miklal Jofi {= skönhetens fulländning), en större kom- 
mentar till Genesis, författad af R. Salomon Ben Mäläk, med 
tillägg af Jakob Abendana, men P. medhann ej mera än i:sta 
kapitlet, hvarför öfversättningen fortsattes af efterträdarne, 
och ej mindre än 3 af dem: Lundius, Celsius och Boberg 
hafva däri deltagit. Äfven utgaf Palmroot R, Isak Abarbe- 
nalis kommentar till Jona samt en Historia lingua sanctiB. 

Dock må man äfven vid bedömandet af Palmroots arbeten 
naturligen ej begagna våra dagars måttstock, ty deras värde 
blefve då ej rätt erkändt. ^ Men om man jämför hans skrifter 
med föregångarnes, finner man, att hans professur betecknar 
ett verkligt framsteg i orientalstudiet och bildar en lämplig 
öfvergång till det följande århundradets högre nivå i språk* 
ligt afseende. 

Till slutet af detta sekel hör likaledes den beryktade 
polyhistorn Laurentius Norrman, e. o. professor i hebräiska 
och grekiska, sedermera ordinarie professor i logik och därpå 
i grekiska, f 1703 såsom utnämnd biskop i Göteborg. Redan 
vid afgången från Strängnäs gymnasium skref dess rektor 
med honom: »talem nunc mittit Strengnesia qualem nec vidit 
nec videbit», och den omfattande och djupgående lärdom 
han efter vidsträckta resor utomlands förvärfvade var vida be- 
prisad. Visserligen har han blott efterlemnat ett arbete på 
semitiska området: hebräiska antikvitetema (finnes endast i 
manuskript), ett för öfrigt både digert och gediget verk, 
men hans studier uppgifvas hafva omfattat hela den öster- 
ländska litteraturen med alla dess dialekter, så ock allt, som 
blifvit tryckt på grekiska; därjämte hade han egnat sig åt 

^ Sä t ex. förklaras sjamdjim^ himmel, i den nämnda Miklal Jofi af D. 
Kimchi vara bildadt af sjam = där, och mdjim^ vatten, således ett slags folk- 
etymologi, under det Jakob Abendana vidare förklarar tnajim vara dual, eme- 
dan det skulle ange »duplices aquae, inferiores et superiores» ; båda förklarin- 
garna äro enligt vår tids uppfattning oriktiga. Äfven har Palmroot bland sina 
afhandlingar en med ämnet : Nebukadnezars förvandling, ett val af ämne, som 
förefaller oss något eget och ej litet påminner om den gamla rabbinska stånd- 
punkten. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 203 



historien och åt fäderneslandets antikviteter, så att han före* 
läste däröfver.) och djupet af hans studier var, säges det, 
lika stort som deras omfång. Också berömmes han i de 
starkaste ordalag. En författare (Hydrén) säger, att han var 
jämngod med hvem som hälst af dem, som ryktet förtäljde 
såsom skickliga i orientalia, och en annan kallar honom rent 
af: »Athenarum upsaliensium fulgentissimum sidus». 

Dock delade han naturligen sin samtids åskådningssätt 
i språkligt afseende, och af anteckningar från ett hans pri- 
vata kollegium 1695, som förvaras på Karolina-biblioteket i 
Upsala, framgår, att han haft en rent mekanisk uppfattning 
af språkföreteelsema, så att han t. ex. ofta tillgriper sådana 
föridaringar som bortkastning eller tillsättning eller omflytt- 
ning, där vi nu lätt skönja organiska öfvergångar. ^ 

Emellertid var Norrman en mångsidig, storslagen per- 
sonlighet, som i slutet af seklet utgör en värdig motbild till 
biskop Rudbeck i dess början, om hvilken förut blifvit 
nämndt, och som i viss mening satte sin prägel på seklets 
orientalstudium. 

En annan lärare i orientalspråken i Upsala från slutet af 
1600-talet, Petrus ArensbeckiuSy torde här böra nämnas, ehuru 
han ej kom längre än till e. o. professuren, hvarefter äfven 
han öfvergick till teologisk verksamhet och dog såsom kyrko- 
herde i Katarina församling i Stockholm. Sin lefnadshistoria 
har han själf i korthet berättat i den inskription ^ som in- 
ristades på hans grafsten, och af denna framgår, att han före- 



' T. ex. formen jamtr (som uppkommit 9X jamer genom öfvergång af 
a lill S) förklarar N. ha hetat först jemär^ hvaraf genom omflyttning af vo- 
kalerna hlifviijåmer; och förklaringen af den vanliga formen y^>&/ ftr sä svår- 
fattlig, att antecknaren tillägger helt naivt, att »dessa båda ord äro de svåraste 
att förstå, som jag någonsin haft, hvaraf synes, att det är sant som säges, att 
den, som kan början af i:sta kap. i Genesis, lätteligen kan lära sig hela 
boken». (Dessa båda ord stå i början af i:sta kap. i Genesis.) 

' Denna inskription torde förtjäna att här återgifvas: 
»Nericia me genuit et tenerum finibus expulit, Strengnesia educavit et 
literis omatnm exhibuit, Upsalia informavit et doctum ad ceteros misit, Hol- 
landia linguas docuit, Anglia artes, Gallia mores, Dania suavitatea exliibuit, 
Borussia voluptates. Livonia Poloniaque miserias, Germania fidem probavit, 
confirmavit et salvnm in patriam remisit, Aula Regia honores dedit, Holmia 
fmctus et S. Catharina labores; hic tumulns me mortalem suscepit: hic corpus 
quiescit et spiritum Deus recepit.» 

Grafstenen, som fans i Katarina kyrka, förstördes i branden 1723. 



204 K. U. NYLÄNDER. 



tagit vidsträckta resor utomlands och t hvarje land inhämtat 
något, för det samma karakteristiskt, såsom språk i Holland, 
konst i England, lefnadsvett i Frankrike, m. m. Dock har 
han icke efterlemnat några skrifter, åtminstone ej af betydenhet 
i filologiskt afseende. 

Innan vi gä vidare, böra vi påminna om några män, 
hvilka visserligen ej varit orientalprofessorer i Upsala, men 
dock hvar på sitt håll inlagt förtjänster om österländska 
språken. 

Främsta rummet bland dessa intager otvifvelaktigt den 
redan i början af seklet lefvande Jonas Hambrlus, hels., som, 
född i Hambre by i Bollnäs, tidigt väckte uppmärksamhet 
genom sin ovanliga begåfning och vid 20 års ålder blef stu- 
dent i Upsala 1608. Efter att dels där, dels utomlands hafva 
idkat omfattande studier af orientalia, promoverades han till 
magister i Greifswald, återvände därifrån till Upsala, där han, 
såsom det heter, slog den lärda världen med häpnad, då 
han vid en ny resa utrikes författade ett afskedskväde till 
sina gynnare på hebräisk, syrisk, kaldäisk, grekisk och la- 
tinsk vers. Sedan han besökt åtskilliga nordtyska universitet, 
utsågs han till lärare för två friherrar Rålamb, och emedan 
han hade förhoppning att med dem få företaga en resa ända 
till Frankrike och Italien, afböjde han anbud om professur 
i Upsala och reste utomlands. Äfven i Frankrike gjorde 
han sig snart bekant för sina stora kunskaper i oriental- 
språken, och, då man där skulle utgifva en syrisk-arabisk 
bibelupplaga, fick Hambreus tillfälle att så verksamt deltaga 
i dess utarbetande, att han blef utnämnd till professor i öster- 
ländska språk vid universitetet i Paris och t. o. m. kreerades 
till doctor juris canonici 1656. Af svenska regeringen för- 
ordnades han därjämte till legationspredikant hos svenska 
sändebudet därstädes, Hugo Grotius, men blef i hans hus 
bekant med åtskilliga högt lefvande svenska junkrar och, för- 
ledd till borgensförbindelser för dessa, förlorade han ej blott 
hela den förmögenhet han mödosamt förvärfvat, däribland 
den rikhaltiga utmärkta boksamlingen, hvarpå han nedlagt 
ansenliga summor, utan han blef t. o. m. såsom insolvent 
inmanad i häkte 1658, där han fick forsmäkta i hela 13 år, 
och hvarifrån han, bruten till kropp och själ, först kort före 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 20$ 

sin död 1671 vardt genom Karl XLtcs bemedling frigifven. 
Ett i sanning sorgligt slut pi en bana, som börjat så förhopp- 
ningsfullt! 

Utom det arbete, han nedlade på det omnämnda bibel- 
verket, har H. utgifvit åtskilliga skrifter, bland hvilka må 
nämnas det lilla redan antydda kompendiet i hebräiska, och 
en afhandling om dess aksenter, vidare hans Mikesat Besorah 
eller omskrifning af de årliga evangeliiperikopema på he- 
bräisk vers och Passio Jesu Christi syriace et latine samt en 
Libellus alphabeticus quadrUinguiSy hvarjämte han för sina 
disciplars räkning hade öfversatt till svttis\i^ Erasmi Liber de 
crvilitate moruni fuetilium. 

Hambrei arbeten rättfärdiga det stora anseende han åt- 
njöt, särskildt då man besinnar, att han tillhörde början af 
århundradet. Dock öfverträffades han åtminstone i konsten 
att skrifva på många språk af Enevald Svenonius, oriental- 
professor i Åbo, död 1689 såsom utnämnd biskop i Lund. 
Vid en Gyllenhjelms begrafning uppträdde nämligen Sve- 
nonius med en sorgeskrift, hvari han öfversatt >de 8 salig- 
hetema» på ej mindre än 9 språk, nämligen finska^ latin, 
tyska, grekiska, hebräiska, kaldäiska, syriska och arabiska 
samt svenska. Dessutom författade Sv. några filologiska ar- 
beten, såsom Exercitationes de lingua hebrcea et chaldaica^ 
och kommentarer till åtskilliga bibelböcker {till större delen 
otryckta), samt några språkliga af handlingar y hvilka visa, att 
Sv. ej blott lagt an på öfversättningar till mångahanda tungo- 
mål, utan äfven haft grundlig språklärdom. 

Vid sidan af Hambreus och Svenonius må ställas en tredje 
polylinguist: OL Haldin, magister i Lund 1695, teolog, död 
såsom pastor i Riddarholmskyrkan i Stockholm 171 3, hvilken 
af biskop Humble i griftetalet berömmes för skicklighet i 
grekiska^ hebräiska, chaldäiska^ rabbinska, syriska och ara- 
biska samt därtill i ett förut ej omnämdt semitiskt språk: 
åtiopiska och dessutom \ persiska. Också kallas han: »magnus 
hyperboreorum philologus», men han har icke efterlemnat 
några tryckta prof på sin språkkännedom. 

Nämnas bör äfven Joh, Terserus, den bekante Åbo- 
biskopen, som afsattes för irrlärighet, sedan åter togs till 

Ny Sv, Tidskr, 10 :e arg, , 15 



206 K. U. NYLÄNDER. 



nåder och blef biskop i Linköping samt dog 1678. ^ Han 
hade studerat hebräiska i Hamburg under den berömde 
Rabbinen D. Kohen och hade stort anseende såsom fram- 
stående orientalist, hvarom äfven hans skrifter bära vittnes- 
börd. De förnämsta af dessa äro: 

Genesis, Exodus och Leviticus på hebräiska med öfver- 
sättning, ett arbete, som lofordas af en orientalprofessor i 
Upsala från början af 1800-talet, vidare anmärkningar till 
Genesis om textens ursprung och Exodus cum annotationibus^ 
hvarjämte några hans arbeten förblifvit outgifna. ^ 

Vidare må af den berömda slägten Gezelius här med 
rätta nämnas såväl yoh, Gezelius den äldre som hans son 
med lika namn. Om den förre, hvars verksamhet såsom 
biskop i Åbo var lika välsignelsebringande för Finland, som 
hans lärare Rudbeck hade varit för Vesterås, och som afled 
1690 vid 75 års ålder, förmäles det, att han, medan han ännu 
var professor i Dorpat, ansågs öfverträffa alla i grekiska och 
österländska språk, och de många af honom författade läro- 
böckerna voro så utmärkta, att de, enligt Hofberg, genom 
sitt klara innehåll och sin rediga uppställning bilda epok i 
svenska undervisningsväsendets historia. Äfven det gedigna^ 
af honom påbörjade Gezeliska bibelverket vittnar om stora 
kunskaper både i hebräiskan och de närmast henne stående 
dialekterna. 

Hans son, Joh. Gezelius den yngre ^ stod ej sin lärde 
fader efter i språkkännedom, hvilken han inhämtat under 
vidsträckta resor utomlands. Såsom exempel på, huru dylika 
studieresor skedde, må de här anföras. Det heter, att sedan 
han i hemlandet visat prof på ovanlig begåfning och flit, 
reste han först till Tyskland, där han hörde Esra Edsarus i 
rabbinska och hebräiska, sedan Vasmuth och Reyher m. fl. 
framstående filologer; så begaf han sig till England och stu- 
derade arabiska och syriska i London under Polus och i 
Oxford under Pocockius samt i Cambridge under Lightfoot 
och Castellus; for så öfver till Frankrike och egnade sig i 
Paris under ledning af Richard Simonis ifrigt åt studiet af 



* Han var fader till den 1675 aflidne unge Upsalaprofessorn med samma 
namn, som å sid. 199 redan blifvit omnämnd. 

^ Sä t. ex. e^n kommentar till Psaltaren och en hebräisk grammatik. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 20/ 

hebräiska och rabbinska, vände så åter till Tyskland och 
hörde Schmidt, Bebel, Buxtorfarne, Carpsovius och Meisner 
m. fl. berömda lärde. Då han slutligen återkom, befordrades 
han först till orientalprofessor i Åbo och vid faderns död 
till biskop därstädes samt verkade i denna egenskap till sin 
död 1718. 

Hans arbete är i första rummet bibélverket, hvilket han 
först hade tillsamman med sin fader, men efter hans död 
ensam fortsatte, fastän det ej afslutades förr än efter hans 
död af hans måg, biskop D. Lund. Dessutom har han lemnat 
efter sig åtskilliga filologisk-teologiska af handlingar af värde- 
fullt innehåll. 

Äfven af den i svenska kyrko- och lärdomshistorien så 
högt berömda slägten Benzelius, af hvilka ej mindre än fyra 
medlemmar beklädde ärkebiskopsstolen, hör en till ifråga- 
varande sekel, nämligen stamfadern själf, Erik Benzelius den 
äldre, hvilken visserligen i detta sammanhang förtjänar ett 
omnämnande, alldenstund han ansågs vara mycket hemma- 
stadd äfven i de österländska språken, ehuru han aldrig inne- 
hade någon lärostol i detta ämne, utan efter sina utrikes 
resor, hvarunder han inledde förbindelse med utlandets be- 
römdaste lärde, ej långt efter återkomsten blef 1668 befordrad 
till teologisk profession i Upsala, 1687 biskop i Strängnäs 
och därpå lärare för Karl XIP samt 1700 ärkebiskop, f ^709- 

Af hans befordringsbana kan man sålunda ej vänta några 
specialarbeten i semitiska språk; dock finnes han upptagen 
såsom preses till en af handling om Messias enligt rabbinemas 
kommentarer, hvilken, för att vara en dissertation, är ganska 
betydande (öfver 170 sid.), och erinras bör äfven om, att 
Benzelius öfvervakade utgifvandet af Karl Xllites bibel, för 
att ej tala om hans utmärkta förtjänster i öfrigt, hvilka, då 
de icke beröra semitiska språken, ligga utom gränserna för 
denna framställning. 

Kasta vi en hastig öfverblick på studiet af orientaliska 
språk under 1600-talet, så finna vi, att det företer en stor- 
artad utveckling vid slutet af samma århundrade i jämförelse 
med förhållandena vid dess början. Sedan Joh. Rudbeck 

* För dennes räkning författade han sitt utmärkta breviarium Historica 
ecclesiastici^^ som nära ett århundrade användes i svenska skolorna. 



208 K. U. NYLÄNDER. 



med sin entusiasm för hebräiskan väckt till lif intresset för 
detta språk, var det Sveno Jonce, som under sin långa pro- 
fessorstid gaf en ordnad undervisning i flera af de semitiska 
dialekterna, och därmed grundlade studiets karaktär för lång 
tid. Visserligen sjönk det betydligt vid midten af seklet, 
dels under den okunnige Laurberg, dels genom den korta 
tid de följande professorerna innehade sitt ämbete, men så 
lyftes det så mycket mera genom de båda sista innehafvarne 
af orientaliska lärostolen Lillieblad och Palmroot 

I början och midten af århundradet satte man såsom 
mål att kunna skrifva vers på de olika semitiska dialekterna, 
hvarför en Hambreus och Svenonius ansågos såsom oförlikne- 
liga mönster i orientalisk lärdom; i slutet af seklet blef stu- 
diet djupare och grundligare, i det man dels såsom Lillie- 
blad och Palmroot började egna sig äfven åt den orientaliska 
realfilologien, dels begynte bearbeta och utgifva original- 
skrifter, hvartill Lillieblads resor och de handskrifter han för- 
värfvade ej litet bidrogo. 

För öfrigt kan man ej undgå att, då man något stannar 
inför männen af detta århundrade, känna, att en viss fläkt 
af den ande, som under Sveriges storhetstid beherskade 
svenska folket och som gjorde det till en stormakt, röjer 
sig äfven hos dem, som studerade orientalspråken. Jämte 
en allvarlig fromhet och en djup vördnad för allt heliga, 
möter oss hos dessa män ett på utförandet af stora ting 
anlagdt sinne, en hänförelse och kraft, som trotsade alla 
hinder, samt en viss storslagenhet och mångsidighet, som 
lemnade intet medel ofÖrsökt, och med hänsyn såväl till dessa 
orientalister som ock till dem, hvilka lefde i början af följande 
sekel, men blifvit fostrade af samma ande som de förra, torde 
det omdömet ej kunna anses obefogadt, att, om Sverige den 
tiden var en stormakt i politiskt afseende, så visste ock dess 
söner att äfven inom orientalspråkens område häfda en mot- 
svarande ställning. 

K. U. Nyländer. 



Alphonse Daudet, 

hans arbetsmetod, temperament och förhållande till verkligheten. 



Daudet är en kolorist med en den färgrikaste stil. Han 
älskar den sköna prosan, den välljudande frasen, men han 
uppgifver dock själf såsom romandiktarens mål att vara sann, 
teckna verkligheten, typer, gripna ur lifvet, människor, hvilka 
känna, tänka och handla såsom där, »med det namn, med 
de gester, den mimik, diktaren skänkt dem, hatade eller 
älskade, oberoende af diktaren»; och ingenting, säger han, 
gör honom så glad, som då han hör någon af dem, som gå 
förbi ute på gatan, yttra om en person ur det mondaina 
eller artistlifvet: Den där är en Manpavon, en Tartarin, en 
Delobelle! 

Kärleken till verkligheten, önskan att porträttera den 
föder helt naturligt äfven en säregen arbetsmetod. Daudet 
har en sådan, han tecknar efter naturen, han samlar, liksom 
målaren, attityder och siluetter, antecknar i sin skissbok, 
hvad han ser och hvad han uppsnappar — yttranden, tankar, 
uttryck, som frappera honom, gester, intonationer, stundom 
ganska obetydliga, — fäster dem på en rad i den lilla bo- 
kens fina blad och insticker dem sedan i en roman eller ett 
utkast Detta lilla album för han med sig öfverallt, då harf 
reser, promenerar, på landsbygden, i Paris, iakttagande allt, 
gömmande det i boken och utan att ens veta, hur och när 
det kan bli användt ^ 



* Se Trente ans de Paris, af A. Daudet 



2IO NILS ERDMANN. 



Böjelsen för att iakttaga, att på detta sätt göra studier 
är så inrotad hos Daudet, att den nästan kan kallas medfödd. 
Redan då han var tio år hade den utvecklats till mani, 
och under vistelsen i Lyon »studerade» han så ifrigt, att hans 
föräldrar måste ingripa och stäQa observationslusten \ 

Hur bär han sig då åt, när han samlar sitt material, det 
första råa utkastet till den bok, han ämnar skrifva? Hvar 
får han den ram, där han infattar sina albumblad? Själf ger 
han oss svaret i »Historien om mina böcker», om Fromont, 
lille parfveln, Tartarin, Jack,^ en egendomlig historia, som in- 
för oss i hans verkstad. 

Jack, den stackars Jack, var en ung Raoul D., en tjuguårig 
yngling, som författaren lärde känna. 1868 bodde han nära 
Champrosay ^ ensam i ett stort hus, lungsiktig och utmattad. 
Här lefde han en tid för att hvila sig och få krafter; hans 
natur var allt för svag för en maskinarbetares lif. Han blef 
omhuldad af Daudet, blef en daglig gäst i hans hus, fick 
tillfredsställa sin vetgirighet i skaldens bibliotek, låna böcker, 
hvilka han läste under hostanfallen om nätterna, och berätta 
sin historia, stackars Jacks dystra saga. Kärleken till modern 
— romanens läa de Barancy — dref honom understundom 
att gå sex mil för att träffa henne. Ingenting kunde rubba 
denna outsägliga ömhet, hvarken hennes uppgifter om fadern, 
hvilka skiftade — än var han en markis, än en officer — 
eller bristen på karaktär, eller hans lif, som hon ödelagt. 
Alltid var han redo att söka ursäkta hennes fel, och när han 
intogs på lasarettet efter en ny period af arbete, saknade 
han ej skäl för att bemantla hennes hjärtlöshet. Raoul be- 
grep ej eller ville icke begripa, när Daudet häpen frågade, 
hvarför modern icke vårdade honom. Ack, hon varsågod; 
det var han själf, som icke ville; hon besökte honom ofta, 
och dessemellan skref hon; — osanningar, uppfunna af den 
mest rörande ömhet, som icke mer höUo stånd, när han 
nedlades på dödsbädden. 

Fåfängt skref man då, att hon väntades af sin son, skref 
utan resultat om hans längtan, hans förtviflan. Ett ord eller 
en blick af denna mor skulle ha lugnat honom. Ingen mor 



* Mon frere et moi^ af Ernest Daudet. 
^ Där Daudets villa är belägen. 



ALPHONSE DAUDET. 211 



kom, och han dog, i det han hviskade: »Jag kan icke akta 
henne mer, hvarken som mor eller som kvinna; men hela 
mitt hjärta är uppfyldt af henne; jag förlåter henne det onda, 
som hon tillfogat mig!» 

Här ega vi den verklighet, som återfinnes i Jack^ och 
med tillhjälp af sina albumblad, af människor, som han lefvat 
med, typer och karaktärer, som han anträffat i sitt lif, upp- 
bygger nu Daudet en roman i två delar. 

Allt detta är egendomligt för Daudets kompositionssätt. 
Man möter det i de flesta af hans romaner eller noveller, 
och med anledning häraf yttrar han äfven själf: »Efter en 
hel hop af mina böcker har man ropat på skandal och talat 
om romaner med nycklar; man har till och med offentlig- 
gjort nycklarna^ innehållande listor öfver mer kända personlig- 
heter, utan att tänka på, att verkliga människor stått modell 
äfven för mina andra böcker, ehuru dessa varit okända, 
förlorade i den stora hopen, där ingen kunde falla på den 
idén att ens söka dem.» 

Naboben kom i verkligheten från Egypten och hette 
Frangois. Tillnamnet Bravay har blifvit ändradt till Jan- 
soulet. För öfrigt har han genomgått sin romantiske af- 
bilds öden, ehuru han icke erhållit samma slut som i boken. 
»Han har», berättar Zola, »tvärtom fört en grym tillvaro, i 
det han fullständigt ruinerades, miste sin förra glans och 
krossades under tyngden af alla de historier, som sattes i 
omlopp.» Angående hans lif fans det en god källa att ösa 
ur. Denna var Alphonse's broder Ernest, litteratören, hvilken 
tjänstgjorde en tid såsom hjälpreda åt naboben. Troligen 
är det han, som stått modell till Paul de Géry, Jansoulets 
sekreterare och ende verklige vän, och Ernest yttrar i sin 
bok Mon frere et mot om broderns verk: »L'auteur du Nabab 
na rien exagéré.» 

Fromonts och Rislers historia är ett helt af flere utkast. 
Sidonie har Daudet själf känt under en tid, möjligen såsom 
Risler, då han lefde i sitt vindsrum, och alla dessa männi- 
skor, hvilka bo uppe i våningen, Chébes och Delobelles, 
Risler den äldres grannar, måste han äfven då ha egt tillfälle 
att studera. Risler har varit ritare på pappa Daudets fabrik, 
och Planus hette Schérer och var kassör vid rue de Londres 



212 NILS ERDMANN. 



En annan gång är det fadern och hans sydländska roja- 
lism, som han använder till modell för Élysée Mérauts far, 
och minnena från hans barndom gå igen i Élysées lif ^. 

Utan att bry sig om, att hans bok mister sin enhet, 
hopplockar han sålunda en mängd studier och figurer. Han 
gör det öfverallt, inskjuter dem i boken och förenar dem 
med en tråd, som ibland knappast är skönjbar. Så t. ex. 
tager han en person, som gubben Joyeuse, en tjensteman 
vid posten, som afskedas efter kriget, inför oss i hans hem, 
berättar oss hans historia, visar hur han dagligen låtsas gå 
till sitt kontor, hur döttrarna knyta halsduken och gifva honom 
sin afskedskyss, allt utan att ana, hvilka kval gubben känner, 
och troende, att han fortfarande arbetar på byrån. Daudet 
har känt Joyeuse, hjälpt honom genom Villemessant, gjort 
honom till kassör hos firman Hémerlingue i Naboben; och 
hela denna historia är en fristående berättelse, nära nog 
utan sammanhang med romanens öfriga innehåll. 

När Daudet sålunda erhållit sitt motiv, själfva ramen, 
börjar han att studera sina utvaldas milieu. För Jack far 
han till Indret, studerar verkstäderna och lifvet där, arbetet, 
maskinerna, befolkningen och boningshusen, reser upp och 
ned mellan Nantes och Saint-Nazaire, besöker hamnen, de 
stora ångarna, maskinrummen och eldarnes rum; och under 
allt detta är hans familj honom föijaktig, lefver liksom skalden 
med den olycklige Jack, talar endast om honom, tänker ej 
på något annat. Rislers och Planus' middag efter ruinen 
och katastrofen upplefver han själf med sin familj i Palais- 
Royal. Han är där under musiktimmen, tdå de i en cirkel 
ordnade korgstolarna, de trötta ställningarna hos publiken, ja 
till och med droppet från vattenkonsten i den aftagande heta 
eftermiddagens dam uppväckte en alldeles särskild melankoli, 
känslan af tomhet, af provinsen midt i högsommarens Paris». 
Han invaggar sig så helt i den stämning, han vill skildra, 

* Jfr skildringen af gubben Méraut, hans rojalism och besök hos 
»konungen», med teckningen af Daudets far och hans vördnad och tillgifTcn- 
het för Monseigneury hans souvenir från Froksdorf och hans besök hos 
rojalistchefen i Paris (i *\fon frere et moh). Medan D. skref Konungar i 
landsflykt fick han häftiga blodspottningar och var illa sjuk af öfveransträng- 
ning. Under tiden analyserade han sig själf. >J'analysais mes souffrances, 
et j'ai fait servir ä la mört d'Élysée Méraut les sensations de ces instants 
d^angoisse» {Souvenirs d*un homme de letires). 



ALPHONSE DAUDET. 2l3 

att han föreställer sig musiken ackompanjerande samtalet 
ije me la figurais accompagnant en sourdine la triste con- 
versation de mes deux bonnes gens.» 

Huset, i h vilket Planus bor, strax utanför Paris, och där 
Risler^ såsom bekant, tillbragte sin sista natt, uppsöker Dau- 
det för att följa Rislers väg till dödeti. Han begifver sig 
från dess tröskel ned till nedgången vid stenbrotten, genom- 
leivande i inbillningen sin hjältes sista minuten På samma 
sätt tycker han sig en kväll, en vacker majafton, återvän- 
dande från Charpentier, som bor vid quai du Louvre, se 
den lilla Desirée Delobelle hoppa i Seinen. 

Denna rörliga fantasi hjälper honom under arbetet. 
Äfven om han icke ser — han är till ytterlighet närsynt — 
låter hans intuition, hans »regard intérieur» honom ana den 
persons drag eller tankar, som han talar med. Redan ganska 
tidigt studerar han ock sig själf, eger ett slags förmåga »de 
se voir, de se jugcr, de se prendre en flagrant délit du tout», 
likasom om han åtföljdes af en sträng och hård domare. 

Efter att hafva afslutat dessa förberedande studier, inle- 
der Daudet ett slags sydländsk improvisation. Han utvecklar 
sin roman, berättar och diskuterar den, pröfvar hur den slår 
an, uppbygger dess kapitel — och detta öfverallt, på teatern, 
i sin salong, borta eller i hemmet, morgon, middag och 
kväll. Han är ifrig, nästan feberhet; han uttröttar sin publik, 
men han finner under sitt tal nya synpunkter och idéer ^. 

Sedan, då han ordnat sitt material, börjar nedskrifningen. 
Denna sker i Champrosay, nära Jacks bostad, i Paris i det 
hus, i hvilket Jack vistades med modern, eller ock i en gam- 
mal byggnad i Marais, nära en fabrik, där han hör och ser 
arbetame och omges af deras lif. »Kommandet och gåendet 
i verkstäderna och fabriksklockornas klang strömmade förbi 
mina sidor på bestämda timmar», säger han. »Icke den 
ringaste ansträngning för att finna den omgifvande lokalfärgen 
och atmosfären; hela kvarteret hjälpte mig, inspirerade mig, 
arbetade åt mig.» 

Bredvid honom sitter hustrun och retoucherar, hvad han 
skrifver — stänker litet af »sa belle poudre azur et or» på 

' Det är samma för sydländingen till ett behof blifna improvisations- 
g&fva, som vi möta hos Numa Roumestan, Bompard och Élysée Méraut 



214 NILS ERDMANN. 



bladen, — och fram ur denna process, dessa studier, detta 
arbete går sedan hans prosa, »harmonieuse et colorée». 

IL 

Daudet, hvilken föddes i staden Nimes 1840, kom redan 
som yngling till Paris för att bli diktare. Det enda, som 
han skrifvit vid denna tid, var litet vers, obetydliga småsaker 
i Hugos braskande stil, ty han liksom Zola, båda barn af 
söderns sol, började med att svärma för romantiken och dess 
patos. Nu kom han till Paris, ensam och fattig, understödd 
af den bror, som han tecknat i »Petit Chose», men glad, 
entusiastisk, troende på sin uppgift, egande blott ett mål, 
dit han vill, litteraturen. 

Hela det första året tillbringar han på vindsrummet, 
långt borta i Quartier-Latin, svarfvande sina verser. Då och 
då gör han en promenad, blyg och närsynt, vandrar en 
liten stund under Odéons gallerier och inandas med för- 
tjusning samma luft som litteratörerna. Här ser han Gustave 
Planche, Barbey d'Aurevilly och andra, och när han åter- 
vänder till sin kammare och gått uppför sina fem trappor, 
lycklig om han haft råd att köpa ett ljus för nattens arbete, 
glömmer han, medan timmarna fly sin kos, nöd och brist. 
Sedan, då han skrifvit ett litet häfte med poesi, springer 
han till förläggarne, som aldrig äro hemma, och detta är 
uvertyren till en lång, mödosam väg, där han arbetar sig 
fram såsom kåsör och följetonist, upp till ett litterärt namn, 
världsrykte och ära, — lefvande bohémien ens problematiska 
tillvaro. 

Så t. ex. händer det mer än en gång, att Daudet, sedan 
han spelat rollen af en vallackisk prins i frack, återvänder 
från festen i Augustine Brohans salong, ensam, utan öfver- 
rock eller vagn, med uppfäld krage, vadande genom mod den 
i sina tunna och kalla skor, hälft springande till Hallarna 
för att få sig en tallrik soppa. 

Snart blir han äfven gäst i de litterära salongerna. Där, 
hos M:me Chodsko (Murgers M:me Olympe), M:me Ancelot, 
M:me Valdor, Eugéne Loudun och flere andra, träffar han 
litteratörer af alla åldrar och alla grader. Och här ser han i 



ALPHOMSE DAUDET. 215 



hopea, som gömmer sig bakom snillena, mer eller mindre 
skiftande existenser — ett slags bohem e-värld. 

En, Philoxéne Boyer, är ett offer för litteraturen. Sedan 
han slösat bort sina etthundratusen francs, blir han skald, 
litteratör, men en skald, som icke skrifver något. En mor- 
gon vaknar han, lycklig och inspirerad, för att egna hela 
sitt lif åt endast ett studium, Shakspeare. Han läser alla 
hans verk, allt som skrifvits om hans författarskap, uppsatser, 
broschyrer, tidningsartiklar, böcker, ett himmelsstormande 
babelstorn, som icke har någon slutpunkt. Arbetet, som 
skall framgå ur detta studium, ser ej dagen. Det fins endast 
i hans hjärna, i hans uppdrifna fantasi, och det öfvergår till 
en fix idé, ett vanvett, som förtär honom. »Upphetsad af 
sin fixa idé, talande för sig själf, med blicken mot höjden, 
gick han, förlorad i sin dröm, genom Paris såsom en blind.» 

Diktaren ser dem ofta, dessa underliga figurer. Han 
träffar dem i Gérard de Nervals villa, hos Desroches, eller 
ock på ett litet kafé, »la brasserie des Martyrs», tillhållet för 
en stor mängd af bohéme-världens genier. Här sitter Mur- 
ger, denna världs gamle Homerus, Dupont med sin bränvins- 
bas sjungande sina frihetssånger, »Galliska tuppens» skald, 
Gustave Mathieu, »mager och rödhårig», Fernand Desnoyers, 
som författat en pantomim på vers. Vidare Castagnary, 
som deklamerar Les Chatiments^ Mallassis — Mefistofeles- 
typ — , Baudelaire och Courbet, Duchesne, som debuterat 
med Les mélancoliques de brasserie och tillsammans med 
hr Delvau, också en »fattig sate», på kanten af ett litet krog- 
bord anonymt skrifvit yunius-brefven, uppsatser som på sin 
tid gjorde väsen af sig i Figaro. 

Längre bort sitta tänkame för sig själfva vid ett eget 
bord, djupsinniga, ogenomträngliga, tystlåtna som Egyptens 
prester, slukande sina böcker, säga intet och skrifva intet. 
Det är »kala hufvuden, ovårdade skägg, en lukt af dålig 
tobak, kålsoppa och filosofi». Därefter komma målarne och 
skulptörerna vid ett annat bord — »sjömanströjor, yllemössor, 
djuriska läten, karrikatyer, calembourer» — och sluligen 
äfven kvinnorna, en ytterst brokig samling, »Titine de Barancy^ 
Louise Coup-de-Couteau, oregelbundna typer, ytterst raffi- 
nerade, som gått ur hand i hand och från hvar och en af 



2l6 NILS ERDMANN. 



sina förbindelser tagit med sig ett slags fernissa af artist- 
bildning.» 

Och midt uppe i tobaksröken^ skriken och diskussio- 
nerna står Mr Desroches, niuskatdrufvomas skald, orerande, 
gestikulerande, med upplöst fladdrande halsduk, vidt och 
bredt ordande om de verk, han ämnar skrifva, berättande 
sina planer, sina utkast och fantasier, upphetsande sig själf, 
glömmande sin impotens. Allt sedan han helgade sin talang 
åt litteraturen, har han nämligen icke skapat mer än ett verk, 
Muskatdrufvorna^ denna lilla artikel på hundra rader i Le 
Figaro. Fåfängt har han mödat sig för att frambringa något 
mer; hans talang dog med »drufvorna», han är och blir 
steril, och under tjugu år har han stått där i brasseriet och 
fantiserat. Väl fans det äfven här mycken talang, mycket 
allvar — »men», säger Daudet, »mot ett fåtal begåfvade, 
hvilken mängd af Desroches-herrar! Mot några ögonblick 
af verklig inspiration, hur många ledsamma och bortslösade 
timmarl» 

Det är dylika slags kaféer, som Daudet flitigt besöker, 
och i dem träff*ar han ock en gammal student, Mr Thérion, 
filosof, mycket lärd, »åme fiére, type inoubliable», med en 
bok ständigt under armen, diskuterande om allt, och 
lifvande brasseriet med sina granna improvisationer *. Sam- 
tidigt får han lyssna till hr Gambettas vältalighet, nu en ung 
student, hvilken läser sin juridik och fyller hela kvarteret 
med sina högt bullrande föredrag. 

Längre fram anställes han hos Morny som sekreterare. 
Här kommer han i tillfälle att se nya bohémien'er, icke blott, 
såsom förr, litteraturens och artistlifvets, utan äfven finansens, 
de tongifvande salongernas, den främmande koloniens, politi- 
kens, administrationens, kort sagdt den värld, som ger sin 
färg åt tredje kejsardömet. 

Nu kunna vi förstå, hvar Daudet tagit sina människor, 
en stor och brokig hop, i hvilken flertalet är bohéme-typer. 
Börjande med de välkända Mr Chébe och Delobelle, hand- 

* Denne Thérion har statt modell till Elysée Méraut i »Konungar i 
landsflykt*. Frän hans bror erhöll D. följande rader i anledning häraf: »Ni 
måtte ha älskat honom högt, denne käre E., för att kunna gifva honom 
hedersrummet i Konungar i landsflykt. Tack vare Er, skall E. Méraut lefva 
lika länge, som boken.» (Se Souvenirs cTun homme de leiires.) 



ALPHONSE DATJDBT. 21/ 

landen utan handel och aktören utan roller, och med Sidonie, 
parvenyen, kurtisanen inom äktenskapet, fortsätter han med 
Moronvalska gymnasiets »professorert, läkaren utan diplom, 
utan praktik och patienter, sångaren utan anställning, skalden 
utan förläggare, Hirsch, Labassindre, d'Argenton, Moronval, 
mannen, som läst Proudhon, och hvad de allt heta — en 
skara af parasiter, af misskända genier, luggslitna, dum- 
dristiga, lata och sterila, människor, hvilka uppslukas af ett 
% hygdt på en inbillning. Kretsen blir allt större, den ut- 
vidgas i Naboben^ den växer, tills den omfattar hela kejsar- 
dömets bohéme-verld. Först naboben själf, millionär, f. d. 
sjåare, Hémerlinguc, bankiren, finans-baron från Marseilles 
hamn, Schwalbach, konsthandlaren, skurken som gör i taflor, 
Jenkins, doktorn, som sätter lif i herrar rouéer, uppehåller 
deras kraft, gör dem unga med sina piller, för att plötsligt 
låta dem slockna, blodlösa och utbrunna. Så Bois-Landry, 
ett slags modeskylt i salongerna, Monpavon, markisen, nied den 
oklanderliga hållningen, Cardailhac, teaterchefen, Moéssard, 
publicisten, »ett helt parisiskt och mångfärgadt bohéme af 
tvetydiga industririddare, skeppsbrutna, proviantlösa vrak 
eller i mörkret kringirrande fågelsvärmar, äfventyrare af alla 
klasser och stånd». Slutligen hertig Mora, det helas inkarna- 
tion, kejsardömets lysande representant, Mornys afbild. 

Hvad diktaren sedan skrifvit har kompletterat denna 
värld. Det är den ömklige bohémien'en som minister — 
Numa Roumestan; det är kunglighetens bohéme, de afsatta 
monarkerna, och nu har det äfven tillkommit ett »de odödliges» 
bohéme, den franska akademiens parasiter och äfventyrare. 

III. 

Naturalismens definition på ett konstverk lyder sålunda: 
»Konstverket är ett stycke verklighet, sedt genom ett tempera- 
ment». Verkligheten, som förekommer i Daudets diktning, 
känna vi. Det återstår att betrakta, hur hans temperament ser ut. 

Daudet föddes i södern, i trubadurernas fosterland. Yr 
och glad framstormar mistralen öfver slätterna, nedböjer cy- 
presserna, skakar olivens silfverblad, gör då och då en titt 
in i bondgården mellan grönskan och ilar långt i Qärran, 



2l8 NILS ERDMANN. 



till de grå, solbegjutna kullarna. -En pinsamt klar himmel, 
som återstrålar hettan, hvälfver sin stora kupa öfver ett land- 
skap; fint och kokett, genomdallradt af lutans och af fiolens 
mjuka toner. 

Här lefver en ras, som är yster och fantasirik. Den 
känner sig, som Daudet säger, rusig alltifrån födelsen. »Vin- 
den och solen destillera en naturlig, fruktansvärd alkohol, 
hvaraf alla, som äro födda därnere, mer eller mindre på- 
verkas. Somliga ha endast en liten lätt florshufva, som 
sätter tungan och armarna i rörelse, kommer en att se lifvet 
i rosenrödt, gör ögonen strålande och gatorna breda, för- 
dubblar djärfheten. Andra komma genast i ett stadium af 
stammande, skälfvande och blindt vanvett» ^ Hvad som ut- 
märker dessa människor är en yrande fantasi. Den bedrager 
dem till den grad, att de ljuga utan att veta det, narrar dem 
att förstora, att försköna eller nedsvärta, leder dem till en 
hel serie af öfverdrifter och synvillor. 

Allt detta är solens fel, uttrycker sig Daudet. »Det 
linnes inga lögnare söderut. Mannen från södern ljuger ej, 
han bedrager sig själf. Han talar ej alltid sanning, men han 
tror sig göra det. Hans lögn är ingen lögn, den är ett 
slags optisk villa. Solen förvandlar allt och gör allt större 
än hvad det i verkligheten är. De små provengalska kullarna, 
icke högre än Butte Montmartre, skola förefalla er jättelika; 
Maison carrée i Nimes, en liten atenienne-prydnad, skall 
synas Er lika stor som Notre-Dame. Den ende lögnaren 
söderut, om det finnes någon, ar solen.» ^ 

I Daudets rika galleri fins det två typiska sydbor. Båda 
representera de sina landsmäns lust att öfverdrifva; båda äro 
fantaster, bedragna och bedragare, en, Numa Roumestan^ 
karaktärens farliga sida, en, Tartarin från Tarascon, dess 
mer burleska komik. Numa är egentligen blott en lycksö- 
kare, en skurk, med en fabelaktig smidighet i sitt sätt att 
taga folk. Han lofvar utan att hålla, upphetsas af sin inbill- 



* Se Numa Roumesian, 

* Se Tartarin från Tarascon, Utom dessa båda, säger D. sig en gång 
vilja teckna äfven Napoleon, och förklara hela mannen — hans karaktär, 
hans lif och bragder med ett enda litel ord: Le midu I sina nyligen ut> 
gifna souvenirs har han gjort ett intressant försök i denna riktning (se 
artikeln om Numa Roumesian). Bompards roll skulle öfverlemnas åt Mtérai^ 



ALPHONSE DAUDET. 2lg 

ning, mäktar icke att se en enda sak, sådan den är; och det 
egendomliga är, att han själf tror hvad han säger, att han ljuger 
för sig själf lika mycket som för sin omgifning. Numa blir 
en lekbåll för sin oroliga hjärna och förledes af sin inbill- 
ning till de oerhördaste luftsprång. 

Tartarin är begåfvad med samma underbara fantasi. 
Om han uppdrager en konturteckning af Shanghai, har han 
varit där, tror det fullt och fast och fråssar i sina minnen. 
Tartarin från Tarascon gör en åsna till ett lejon, en blind 
och tam lejoninna till ett af Atlas' rytande odjur, en morot 
till en baobab och en rofåker till Sahara. Det blinda lejo- 
nets hud, hvilken hemskickas till Tarascon, blir för Tartarins 
landsmän icke ett, men tjugu lejonskinn, och den vanskapliga 
kamelen, som förföljt Tartarin på vägen, blir, då den beun- 
dras, icke Don Quixotes ök, men ett djur, hvilket har sett, 
hur han fält de tjugu lejonen. »Man måste vara från södern 
eller känna det mycket väl», säger diktaren, »för att förstå, 
hur talrikt denna typ förekommer hos oss». 

Återvänder man nu till skalden själf från dessa typer, 
finner man, att de utgöra ett slags bild af hans temperament. 
Tartarin i rofakern, väntande på sitt lejon, är enligt Daudet 
icke annat än hans porträtt, och en god del af de stäm- 
ningar, Tartarin genomlefvat, säger han sig ha erfarit under 
vistelsen i Algeriet. Så blir det äfven fallet med Numa Roume- 
stan och tamburinspelaren. Den, som läst romanen, känner 
denna episod, hvilken upprycker på en plats bredvid hufvud- 
handlingen i boken. Han erinrar sig Valmajour, tamburin- 
spelaren i Aps, hvilken Numa genom de öfverdrifnaste och 
mest lysande förespegUngar narrar till Paris och där lemnar 
åt sitt öde. 

En morgon infinner sig en sydländsk tamburinspelare, 
uppvaktande Daudet med ett litet bref från skalden Mistral. 
»Je t'envoie lami Buisson», heter det, »il est tambourinaire 
et vient se montrer ä Paris, pilote-le!> Buisson börjar spela, 
Daudet lyssnar förtjust, och eldad af sin lifliga fantasi, bör- 
jar han drömma. Han är icke mer på vindskammaren i Paris, 
men i Provence; han känner milda dofter, som uppstiga om- 
kring honom, ser, hur farandolen slingrar fram under plata- 
nerna, »i de stora vägarnas hvitglänsande dam, öfver de af 



220 NILS ERDMANN. 



solen brända kullarnas lavendel, uppdykande och försvinnande, 
ständigt lifligare och ystrare, medan tamburinspelaren, all- 
varlig och högtidlig, följer dansen». Diktaren låter narra sig 
och narrar äfven artisten. Han inger honom förhoppningar, 
lika falska som lysande, och tack vare den för sydländingen 
så egna optiska villan lyckas han att förvandla honom till 
ett underverk, ett snille. 

Tamburinspelaren far uppträda hos Daudet, på en soiré; 
auditoriet är nog artigt att låtsa dela hans entusiasm, och 
under åtta hela dagar är hans villa ännu ostörd. Men då 
Buisson debuterar på Ambiguteatern, hos Hostein, upp- 
rifves illusionen, och man skrattar åt hans musik. Nu finner 
Daudet, hvilket misstag han gjort sig skyldig till, nu vågair 
han ej visa sig på teatern under en tid, och när han upp- 
vaktas af Buisson, hvilken erinrar om hans löften, väntande 
på succés och engagement, såsom han lofvat, känner han sig 
generad, blir nervös och rädd att möta honom. 

Buisson gör fiasko på en stor, offentlig konsert, men 
han tror icke desto mindre, att han eröfrat en triumf. Då är 
det äfven slut med skaldens tålamod, han blir ond. Han 
kallar honom för >en löjlig och beklagansvärd stackars syrsa», 
och han gör denne sin poet till »un saltimbanque incompris». 

Sedan har Daudet icke sett honom mer än två gånger. 
Först på ett slags kafé, uppträdande i narrdrägt, uthvisslad 
af publiken och bortmotad af egaren. Slutligen då han 
mötte honom en kväll i Champs-Elysées, spelande för ett 
hälft dussin personer under hällregn. Slagen af denna syn, 
tänker han då med vemod: »Det var i alla fall mitt fel, allt 
det här! Det var min olyckliga inbillnings fel. Stackars 
Buisson, stackars genomblötta syrsa ^!» 

IV. 

För att se, till hvilken grad denna sydländska fantasi, 
detta heta temperament kan förstora eller förändra, vilja vi 
nu betrakta, hur Daudet skildrar verkligheten, sättet hvarpå 
han återger sina intryck och hvad han upplefvat. Hela 



* Se i Trenie ans de Paris den lilla skizzen >Mon Tambourinaire». 



ALPHON8K DAUDBT. 221 

denna historia om den sydländske tamburinspelaren inrycker 
han i boken om Numa Roumestan och hans bragder. Ingen- 
ting glömmes ut^ hvarken soirén eller teatern, hvarken neder- 
laget på kafét eller narrdrägten och finalen — icke ens den 
lilla fras, som han öfverallt upprepar: »Det kom för mig om 
natten, di jag hörde näktergalen sjunga. Jag tänkte för mig 
själf etc». Men Daudet låter så småningom bagatellen bli 
en hufvudsak) Buisson — eller Valmajour — växer under 
arbetet, antager proportioner af en oerhörd vidd, och episo- 
den med tamburinspelaren står slutligen för honom — icke 
som en episod, men som ett brott, han gjort sig skyldig till. 

Numa känner sig brottslig, och han är det i själfva 
verket. Han har uppbjudit all sin makt för att locka Val- 
majour till Paris; han öfverger honom grymt, är brutal mot 
den stackars mannen och skyr icke något medel för att 
befria sig från sitt offer. Detta blir emellertid nästan omöj- 
ligt för Numa. Valmajour är öfverallt, hvart han än går, på 
gatorna, vid bangården, i förmaket under mottagningen. Ja, 
han ändrar väg, byter om tåg — utan resultat. Valmajour 
blir ett spöke, som han ser äfven i drömmen, ett slags fix 
idé, som plågar honom och oroar hans lif, ett appendix 
till hans offentlighet, en fara for hans familj, ett, såsom det 
heter, personifieradt samvetsagg. 

Ännu mer påtaglig är den inbillningens lek, som af 
Valmajours spel, då han uppträder i Aps, gör en storartad 
konsert, något underbart och gigantiskt. »Dess (flöjtens) 
ton», heter det, »bars af tamburinen, slungades ut i rymden 
af dess våldsamhet; man hörde den samtidigt i alla vå- 
ningar (på arenan), den trängde genom galler och lufthål 
och dfverröstade folkmassans larm»T^ Och detta är samma 
flöjt, hvilken uthvisslas på kafét, samma underbara musik, 
h varom skalden sedan yttrar: »Serenaden började, landtlig 
och gnällande, knappast stark nog att tränga öfver rampen, 
svingade sig ut ett ögonblick, kämpade en kort kamp mot 
takets sirater och sjönk slutligen tillsammans i en tråkighetens 
tystnad.» Här vore på sin plats Daudets egna ord om syd- 
ländingen: »Hos denna lätt upprörda och för öfverdrifter 
fallna människoras står verkan aldrig i någon proportion 
till orsaken, som alltid förstoras af fantasiens otyglade lek.» 

Ny Sv, Tidskr, io\e arg. i6 



222 NILS ERDHTANN. 



På samma sätt blir arenan under folkfesten i Aps icke 
längre en ruin, utan det samma, som den har varit. Daudet 
tycker sig se en romersk publik, ett romerskt skådespel. 
Korna ryta som lejon i de underjordiska hvalfven, och han 
tager de stackars åsnorna på arenan för vilda djur. 

I boken Fromont och Risler är det Sidonie, som för- 
storas. När hon står uppe på estraden i ett café chantant 
och sjunger, antager hon för diktaren karaktären af en 
typ — personifikationen af alla äktenskapets kokötten 
»Hennes utseende gjorde henne till en typ för den förlupna 
hustrun.» 

I Naboben blir publiken på en obetydlig förstadsteater 
icke en liten clique af den stora världen i Paris, utan alla^ 
»tout Paris», som granskar den stackars Jansoulet »Den 
olycklige satt i gapstocken på sin egen teater.» Han ut- 
bär dar som en hjälte dessa otaliga blickar, »dessa mot honom 
riktade hånfulla ansigten, detta dygdiga »hela Paris», som 
valde honom till syndabock och jagade bort honom, efter 
att ha påbördat honom alla sina brott.» Och glödande i 
sin harm far skalden ut i en ström af ord, i en hel mängd 
af invektiver mot denna orättfärdiga värld. 

I Konungar i landsflykt är det drottningen, som för- 
storas. Frédérique är icke drottning öfver lUyrien, utan en 
typ, idealet, inkarnationen af en drottnings alla egenskaper, 
drottning öfverallt, liksom Sidonie är kokötten, drottning 
mer än mor, mer än maka, mer än kvinna. Till och med hennes 
son, det sjukliga Ulla barnet, erhåller i den stund, då han 
utnämnes till konung, hela det majestät som detta ord inne- 
bär hos skalden. »Han skulle blifva konung I Blifva konung? 
Han var det ju redan; ett kungHgt majestät trädde ju fram 
i hans ädla hållning, en konungs godhet lyste ju i hans på 
en gång vänHga och stolta blick.» Och Mérauts memorial, 
som läses upp i akademien, blir, enligt Daudet, ett »stort 
reqviem öfver kungamakten». 

Skaldens temperament ger äfven ny färg åt naturen. 
Seinefloden begåfvar han med en människas alla känslor. 
När Desirée vandrar dit för att gömma sig i dess böljor, är 
det, som om vattnet drager sig undan, då hon nalkas. 
Desirée hoppar ned, men vattnet vill icke hafva henne. »Det 



ALPHONSfi DAUDET. 223 



hade medlidande med så mycket saktmod och behag.» När 
morgonen bryter fram för den flyende lille Jack, liknar 
Daudet solen vid ett stort, klart öga — »ett öga, badadt i 
tårar, som med Ijuf rörelse ser barnet komma». Och när 
Jack efter sitt skeppsbrott hvilar i Par-oa Domus, kallar hela 
naturen honom till sig och tröstar honom. »Kom till mig, 
stackars barn», säger den, »kom till mitt hjärta, jag skall 
omfamna dig, jag skall vårda dig, jag har en balsam för alla 
sår; och träden meddelade åt honom af sin save, jorden 
af sin kraft» ^. 

I Konungar i landsflykt går Daudet ännu längre. Icke 
nog därmed, att Seine-floden får lif, att den snyftar såsom 
en människa, forsar liksom en blodström, antaga äfven döda 
ting utseende af lefvande. Tonerna ifrån Guzzlas äro fosters- 
landet, som klagar, »fosterlandets egen röst, fyld af gråt och 
ömma minnen, af outsäglig saknad och längtande hopp». 
Och »de ofantliga stråkarna föras ej öfver vanliga strängar; 
de föras öfver spända senor, färdiga att springa^ öfver 
skälfvande fibrer». Och när drottningen och Méraut vilja 
plundra konungens krona, utbryta några stenar ur det härliga 
diademet, skälfver detta af harm och gör motstånd mot 
attentatet \ 

På detta sätt omskapar den tillfälliga stämningen, syd- 
ländingens rörliga fantasi och skaldens inbillning hela eller 
en del af den verklighet, som behandlas. Ja, det går så 
långt, att hans rörliga fantasi, hvilken först hämtade stoff ur 
den parisiska bohéme-världen, icke mer är i stånd att skilja 
guldstyckena från slaggen. 

Möter han några få ur denna värld, bli alla lika, skurkarne 
och de hederlige, d. v. s. bohéme-typer. Sök efter de hederliga 
elementen i Naboben^ och du finner två eller tre, hvaraf två 
äro bohéme-typer. Upprepa försöket äfven med Konungar 
i landsflykt^ och du möter Mr Méraut, en bohéme-typ ur 
studentkvarteret. Diktaren har förökat sitt galleri med 



' Den kväll, dä Jack återkommer till Paris pä sina kryckor, håller 
vinden en hel föreläsning för hans oroliga moder. 

* Daudet kallar skogvaktaren Arckambauld »en faun», Bclisaire »den 
vandrande juden», papegojan hos Authemans »den sista återstoden af denna 
ras af förkastade (judame)» etc. 



224 NILS ERDMANN. 



hvarje ny bok, och ändå är det i dem alla samma tvifvel* 
åktiga människor. 

Särskildt blir det fallet med hans konstnärer och för- 
fattare. Läs t. ex. Sapfo och dess teckningar af »de store»! 
Se på hr La Gournerie, en erkändt ryktbar skald, hvars 
poem, Kärlekens bok^ är så omtaladt och förgudadt! Sapfo, 
en kurtisan, är den fé, som inspirerat honom; boken är en 
smädedikt, kastad på hennes rygg, och midt uppe i hans 
kärleksbref möter man ofta plumpheter, »de gröfsta oanständig- 
heter, som skulle förvåna och skandalisera de mondaina 
läsarinnorna af hans Kärlekens bok^ där allt andas en raffi- 
nerad spiritualism, lika obefläckad som die Jungfraus silfver- 
horn». Eller se på denne Caoudal, en erkändt stor skulptör, 
hvars mästerverk är en bildstod af samma Sapfo, kurtisanenl 
Caoudal, som med skälfvande hand pekar på sin modell, 
darrande af begär, fastän vanmäktig af ålder, redo att offra 
allt, sina utmärkelser, sin ära, blott för att kunna återvinna 
något litet af sin ungdom, något af denna kraft, som är nöd- 
vändig for hans orgier. Eller se på hr de Potter, den store 
kompositören, hvilken flyr från barn och maka till en osmak- 
lig mätress, tillbringar sitt lif hos denna simpla och råa 
kvinna, förnedrad till slafveri och i sällskap med hennes vänner! 

Liknande är förhållandet med Daudets fyratio odödlige — 
äfventyrare, lycksökare, cyniska gamla män, skalder utan 
geni, medelmåttiga diktare, nollor, parasiter, fåfänga och obe- 
hagliga. Äfven då han visar oss några äktenskap ur artist- 
världen, tecknar han ej genierna, utan en hel här af bohéme- 
typer, skalder, som ingen känner, uthvisslade författare — och 
härmed vill han öfvertyga oss, att konstnären ej bör gifta sig! 

»Allting är inom oss själfva», säger Daudet, »den yttre 
världen ombildas och får färg efter de otaliga skiftningarna 
af våra egna stämningar och passioner.» Medvetet eller 
omedvetet följer han denna sats, och kanhända är äfven den 
ett slags uttryck för temperamentet. 



Om Daudet icke hade gifvit oss mer än två af sina figurer, 
Tartarin och Numa, dessa egendomliga sydbor, skulle vi ej, 



ALPHONSE DAUDET. 22$ 



med tanken på deras sydländska naturel, häpnat öfver 
styrkan af deras outtömliga inbillning. Nu, då vi erhållit 
icke en, utan tio Numor, icke en, som är utrustad med den 
sydländska fantasien, utan ett helt slägte af människor, alla 
lika inbilbiingsrika, — nu kunna vi förstå, att det är dikta- 
rens temperament, som på detta sätt ingriper, väljande och 
omdanande. En af hans personer, bildhuggaren Védrine, 
yttrar karakteristiskt om sitt öfverflöd på idéer: »Jag har för 
mycket idéer, de genera mig, sluka mig. Man gör mig en 
tjänst, om man befriar mig från några. Min hjärna är lik en 
sådan där station, där flere banor korsa hvarandra, och där 
lokomotivet pustar på alla skenor, i alla riktningar.» Det är 
detta slags rikedom, hvaraf diktaren delat med sig, och fler- 
talet af hans människor hafva infunnit sig vid delningen. 

Bompard^ Numas vän, har sett allt och varit allt. Talas 
det om en mera känd person, är det hans vän, och yttrar 
man några ord om en märkvärdigare händelse, infaller han 
strax: »Jag var med, kommer därifrån.» Söker man att 
förena dessa historier, häpnar man. »Bompard anförde, inom 
samma år, ett kompani polska och tscherkessiska desertörer 
vid belägringen af Sebastopol, dirigerade konungens af 
Holland musikkapell, stod på den mest förtroliga fot med 
konungens syster, hvilket hade inbragt honom 6 månaders 
fästning i Haag, men ej hindrade honom att samtidigt göra 
en liten upptäcktsresa midt i Afrikas öknar.» Och allt 
detta berättar han i den uppriktigaste ton, feberaktig och 
varm, troende på sin lögn, — »en fantasimänniska, som 
vaknar ur sin sömn och förtäljer hvad han drömt». 

Delobelle^ aktören, lefver ett fantasilif. Utan engagement, 
inlär han sina roller. Fullt och fast öfvertygad om sin tur, 
går han och väntar, — väntar på direktören, som skall upp- 
söka hans geni, och han tror på denna chimär lika orubb- 
ligt som på snillet. Fastän man kunde taga honom för 
en dagdrifvande flanör, arbetar han dock — med sin out- 
tömliga inbillning. Ser han ett litet värdshus under ut- 
flykten om söndagen, drömmer han sig på tiljan, är parisa- 
ren på sommarnöje. Ser han ett litet landthus i Asniéres, 
blir det hans^. Det är dit han vänder tillbaka från teatern 
med nattåget. Där, ute i naturen, hvilar han efter seg- 



226 NILS ERDMANN. 



rårna. Ja, han lefver sig in i den orubbliga tron, att han 
erhållit kapital för att uppsätta en teater. Han intager sina 
frukostar på kaféet, är en stor man, talar om »min teaten, 
uppgör engagementer, kallar sig direktör^ läser pjeser i 
manuskript, — och allt detta i följd af en lös idé, ett 
flyktigt hopp, utan annan verklighet än kalkylerna i hans 
hjärna. 

Sidonies far, Mr Chébe, är affärsman. Dock icke i 
verkligheten, endast i fantasien. Han hyr en vacker butik 
vid rue du Mail — utan varor. Boden öppnas om morgo- 
nen och stänges åter om kvällen. Där finnas ett par våg- 
skålar, disk, hyllor och kassaskåp, ja, äfven en skylt: 
»kommissions- och exportaffar». Hela dagen vandrar den 
lille mannen inne i boden, eller ock står han i dörren och 
betraktar lifvet på gatan, allt under det han säljer och gör 
affärer i sin inbillning. Lastvagnarna, bokhållarne, varu- 
balarna, som lossas, kärrorna med sina packor, som gå 
förbi eller till grannen, — allt detta är hans, och om kvällen 
är han tillintetgjord. Uttröttad af arbete, nedsjunker han \ 
länstolen, torkande sig i pannan och frampustande till hust- 
run: »Se, detta är det lif, som passar mig, det verksamma 
lifvet.» Och utan att hafva sålt eller ens köpt en enda aln, 
klagar han längre fram öfver stämningen i afTärerna: »Ingen- 
ting gick, hvarken kläden eller väfnader, — ingenting!» 

D'Argenton, poeten, Jacks ypperlige styffar, sitter och 
skall författa, dikterande för Charlotte. »I en undangömd 
dal af Pyrenéerna, i de på folksägner så rika Pyrenéerna», 
är det enda, han fått fram, och bedjande sin Charlotte att 
läsa upp, hvad han skrifvit, häpnar han, då han erfar, att 
resultatet är denna enda fras. »Så går det honom alltid. 
Allt det, som han drömmer, allt det, som finnes embryoniskt 
i hans hjärna, tror han redan ha antagit form och verklighe- 
tens lif; och när han icke gjort mer än några stora gester 
och framhackat några få ord, står han slagen öfver miss- 
förhållandet mellan drömmen och verkligheten.» Inbillningen 
gör dock, att han tror, att han har arbetat. »Jag har arbe- 
tat mycket», säger han, »jag behöfver komma ut en smula». 

Den underligaste figuren är gubben Joyeuse i Naboben- 
»Tankarna yrd e kring hos honom med snabbheten hos tomma 



ALPHONSE DAUDET. 227 



halmstrån i en tröskmaskin» ; och alltid, under färderna till 
kontoret eller till hemmet, upplefver han i inbillningen de 
sällsammaste äfventyr. Så t. ex. anträffar han en tvätterska 
med sin kärra. Seende hennes barn sitta uppkrupet på en 
linnehög, utropar han: »Barnet, tag då vara på barnet!» Och 
härmed är han inne i de befängdaste drömmerier. »Barnet 
hade fallit ned från kärran. Hr J. rusade fram och räddade 
den lilla varelsen, som var nära döden; men vagnstången 
träffade honom själf midt i bröstet, och han föll badande i 
sitt blod. Han bars till fältskäm, man lade honom på en 
bår och bar hem honom; han hör ett förtvifians skri: 
»Pappa, käre pappa!» Han utstöter det själf midt på gatan, 
till allas förvåning och med hes röst — och detta skri 
väcker honom.» 

Här se vi några få ur den rikhaltiga samlingen. Antalet 
är ej stort, men det går lätt nog att öka det. En, Lorie- 
Dufresne \ denne strängt korrekte ämbetsman, kallas »en 
fantasimänniska, som förirrat sig in på ämbetsmannabanan». 
En, Tom Lewis*, denne genompiskade skurk, har en blixtrande 
fantasi, som är drififjädern i hans företag. En, Numas svä- 
gerska, har fått pris för sin fantasi, och en annan, Jacks mor, 
kan ej skilja dikt och sanning. Och alla äro de ansatta af 
en fix idé, en inbillning. Boscovich, hofrådet, lefver i sitt 
herbarium; Risler har sin tryckmaskin, Planus sitt gamla 
kassaskåp; odågorna i ^ack ha sina omöjliga storhetsdrömmar; 
Méraut har sin inbillade mission att dana en konung, Desirée 
sina fåglar, fru Autheman sina »själar». Det är konungar 
och drottningar, som regera i fantasien; det är skalder och 
författare, hvilka dikta i fantasien; det är människor, h vilka 
offra hela sitt lif på en chimär, offra det för en gyckelbild 
af sin upphettade hjärna. 

Betrakta vicomte Freydet (i Llmmortel) som vill bli odöd- 
lig. Märk, hur denna idé blir den herskande i hans lif, 
uttränger hvarje tanke, uppslukar hvarje känsla, griper den 
stackars ynglingen med en kraft, som är så stor, att han 
jämt lefver i feber och aldrig har någon frid! Eller se på 
Astier-Réhu, akademikern, autografsamlaren; se hur han 



^ I Jagten efter själar. 
* I Konungar i landsflykt. 



228 NILS ERDMANN. 



pinas af denna egendomliga mani^ hur den öfvergår till 
passion och förtär hela hans jag; hur han vrider sig under 
gisslet, olycklig och marterad; hur den slutligen blir ett 
vanvett, en fix idé, som dödar! ^ 

Och allt detta är drömmar, skenbilder utan verklighet. 
Freydets akademi är ett oerhördt luftslott, och Astier-Réhus 
autografer äro klumpigt gjorda förfalskningar. Öfverallt ser 
man spår af den sydländska fantasien, af Daudets tempera> 
ment, af Tartarin och Numa, af sydbons optiska villa^ som 
gör moroten till ett jätteträd och herdepipans musik till en 
hel orkesters toner. 

Nils Erdniann. 



^ Om man gör sig besvär, skall man nära nog hos hvar och en af 
Daudets människor finna denna djärfva, ständigt arbetande fantasi, en fix. 
idé, en inbillning, en kapris af den uppeldade och oroliga hjärnan. 



Räddning. 

Af 

Matllde Serao. 

Ofversättning frän italienskan 
af 

Efter passionens eldiga ögonblick, under de lugna sam* 
talstimmarna, då förtroendena komma af sig själfva med en 
otvungen meddelsamhet, dä förtroligheten blir vänskaplig 
och öm, brukade Flavta gärna tala om sin egen barndom, 
om denna lekande tid, då allt var idel solsken och kyssar. 
Dessa minnen värmde henne, och liksom om hon drömde, 
satt hon stilla och blickade långt bort, och medan hennes 
röst darrade af rörelse, berättade hon om all den ömhet, 
som hennes mor i sin kärlek slösat på henne. Men så 
släcktes hennes liflighet af en plötslig melankoli, rösten blef 
svag, och hon mumlade otydligt: »Ack ja, mamma, — •-* 
mamma!» 

Som om hon velat undvika dessa plågsamma minnen, 
tog hon Cesares händer i sina, såg honom in i ögonen och 
sade: 

»Berätta om dig själf, älskade, berätta något om dig I» 

Cesare smålog, medan han rökte sin cigarett med ett 
lugnt och tillfredsstäldt sinnes hela välbehag. 

»Åh, jag var en mycket ostyrig, bråkig och häftig pojke, 
min älskade. Det var alltihop.» 

»Och ingenting annat?» 

»Nej, min vän, ingenting annat.» 

»Då», sade hon och skakade på hufvudet, »berätta mig 
^ågot om din gosse.» ^ 



230 MATILDE SBRAO. 



Cesare blef ett ögonblick allvarsam och betraktade henne 
noga, liksom misstrogen. Men han mötte i Flavias ögon 
en så ödmjuk fråga, ett så varmt intresse, att hans miss- 
tankar skingrades. Och så började Cesare, med en lycklig 
fars stolta småleende, att berätta henne om sin gosse, som 
hette Paolo efter morfadern, och som icke längre ville kallas 
bébé, derför att han var stor nu, hela tio år. 

»Och har han mycket ljust hår som du?» frågade Flavia 
uppmärksamt. 

»Mycket ljust och lockigt, men han blir rasande, när 
någon säger åt honom, att han har en riktig peruk. Han 
är känslig ända till löjlighet, och han tål inte, att man skämtar 
med honom. Då blir han alldeles blek, men han gråter 
inte. Han går bort i ett hörn och funderar, och om man 
talar till honom, svarar han inte. Han sörjer på samma sätt 
som en fullvuxen man.» 

»Kanske är han klen», sade hon deltagande. 

»Nej, han är känslofull, måhända allt för mycket. Jag 
måste få bort den där ytterliga känsligheten ur honom, 
annars kommer han att bli mycket olycklig. Om han vänjer 
sig vid att älska för mycket, att längta för mycket och lida 
för mycket vid förlusten af hvad han älskar och längtar efter, 
så, stackars min gosse!» 

En ängslig tystnad rådde. Samtalet, som å nyo kommit 
in på kärlekens område, hade förlorat sitt lugn och sin mild- 
het. Cesare försökte att återknyta samtalet om gossen, men 
äfven detta blef vanskligt, ty för hvarje ögonblick han talade 
om Paolo, visade sig bredvid honom ett annat ansigte, mo- 
derns, den unga öft^ergifna makans. Och af vördnad för 
den kvinna, han icke längre älskade, och af grannlagenhet 
mot henne, som han älskade, förmådde han icke uttala 
hustruns namn inför sin älskarinna. Han teg. 

Plötsligt reste sig Flavia, gick fram till honom, och med 
denna kvinliga ömhet och denna öfvertalningsförmåga, som 
vinner allt, sade hon till honom: 

»Hvarför för du inte din gosse till mig?» 

Första gången Flavia framstälde denna underliga be- 
gäran, gjorde Cesare en åtbörd af motvilja och svarade 
häftigt: 



RÄDDNING. 231 



»Det är en galenskap.» 

Men Flavia förlorade icke modet. Vid hvarje tillfälle, 
då Cesares ömhet för henne var starkare än vanligt, gjorde 
hon sig så god, så ödmjuk för att förmå honom att låta 
henne se barnet. Förgäfves försökte han tiga eller byta 
om samtalsämne, Flavia återupptog det, envis i sin önskan. 
Slutligen, då Cesare blef ledsen öfver, att hon icke förstod 
det ogrannlaga i denna nyck, svarade han: 

»Modern förfogar öfver barnet, och hon skulle aldrig 
vilja skicka honom till dig; det förstår du väll» 

En förskräcklig scen följde på detta yttrande. Flavia 
anklagade först sig själf och sedan Cesare för deras brottsliga 
kärlek, hon var förtviflad, hon vred sina händer, förbannade 
sin förfelade tillvaro och det förhatliga ögonblick, då hon 
första gängen såg Cesare. 

Han ville trösta henne, men hon lät icke lugna sig. 
Hon gaf luft åt hela den länge kväfda smärta, hon kände 
öfver sin falska ställning, och förnedrade sig så långt, att 
hon bekände sina egna samvetskval, under det hon begrät 
sin förlorade heder och hoppet om familjelycka och huslig 
sällhet, som hon uppoffrat för Cesares skull. 

Han måste kyssa henne och hviska henne några otyd* 
liga, barnsliga och osammanhängande ord till tröst — ty 
allt hvad hon sagt var ju sant — ; han måste smeka hennes 
hår, som om hon varit ett sjukt barn, och vagga denna 
smärta till sömns, och slutligen lofvade han henne att en 
dag, snart, föra sitt barn till henne. 

»Men du lemnar ju honom här, ensam med mig, äl- 
skade.?» 

»Ja, jag skall lemna honom här, för att du inte skall 
gråta.» 

»Låter du honom stanna en hel timme?» 

»Ja, min vän.» 

»Tack, du kära, älskade», utbrast hon glad och hän- 
ryckt. 

»Paolo», sade fadern och sköt gossen framför sig, »se 
här är den vackra damen, som ville se dig.» 



232 MATILDE SERAO. 



Gossen lyfte sina svarta ögon upp emot Flavias ansigte 
och smålog svagt. Hon slog ihop händerna med en rörelse 
af förvåning. 

»Hvad han är vacker! Hvad han är vacker 1> sade hon 
sakta. 

Därpå hviskade hon till fadern: 

»Cesare, fråga honom, om han vill ge mig en kyss.» 

»Paolo, vill du ge den där damen en kyss?» 

»Ja», svarade gossen. Och med en intagande och be- 
haglig rörelse fattade han den vackra, juvelprydda handen 
och kysste den. 

»Alldeles som en liten hofman; bravo Paolo», sade fadern 
stolt, under det Flavia fortfor att betrakta barnet. 

»Min lilla vän, vill du stanna här, medan jag går bort 
en stund?» frågade Cesare. 

»Kommer du snart igen, pappa?» 

*j3^i }^S kommer snart igen, min lilla gosse.» 

Emedan barnet var närvarande, vågade de båda icke 
räcka hvarandra handen, utan växlade endast ett flyktigt 
ögonkast. 

Flavia böjde sig ned, tog Paolo vid handen och ledde 
honom in i seden, nära en öppen ; balkong, liksom för att 
bättre kunna betrakta honom. Han stod rak och tyst i sin 
olivgröna sammetsdrägt och kramade sin sammetsmössa 
mellan händerna. 

»Du har alldeles din pappas ögon», sade Flavia med 
låg röst och tog hans hand, som hon sakta smekte. 

»Ja, men min mun liknar mammas», sade gossen med 
en ton af stolthet. 

»Tycker du inte om att likna din pappa?» Hennes röst 
lät ostadig. 

»Pappa är vacker, men mamma är ännu mycket vackrare. 
Hon har långt, långt hår och så små, små händer. — Känner 

ni inte mamma? — Inte? Hvarför känner ni inte 

henne?» 

»Jag vet inte», svarade hon och böjde hufvudet, medan 
hennes ögon fy Ides af tårar. 

Paolo såg nyfiket på henne och teg. Hon reste sig 
upp och gick och hämtade konfekt åt honom. Han vägrade 



RÄDDNING. 233 



artigt att äta något, men stod och såg på konfektbitarna, 
som en 'väl uppfostrad gosse, som icke vägar taga, hvad 
han egentligen har stor lust till. 

»Hvarför vill du ingenting ha?» frågade Flavia. 

»Tack så mycket, men jag tror inte att jag törs.» 

»Men om du tycker om dem, så tag dem, Paolo. Ha 
de lärt dig det där i skolan?» 

»Nej, mamma har lärt mig det. Jag går inte i skolan.» 

»Och hvem läser lexorna med dig?» 

»Det gör mamma. Hon skulle inte kunna vara ensam 
hemma från morgonen ända till klockan tre på midda- 
gen.» 

»Och om förmiddagen då?» 

»Då äta vi frukost, mamma och jag.» 

»Alldeles ensamma?» 

»Ja, pappa är aldrig hos oss vid frukosten. Han har 
så mycket att göra, så rysligt mycket att göra.» 

En kort tystnad följde. 

»Tag nu konfekten, Paolo.» 

»Det är för mycket», sade Paolo som en sista svag in- 
vändning. 

»Då kan du ju dela den med någon liten vän.» 

»Jag har ingen vän.» 

»Men med hvem leker du då? 

»Med mamma, när hon har lust.» 

»Har hon inte alltid lust?» 

»Nej.» 

»Och hvarför inte det?» 

Gossen såg på henne och teg. 

Ett obeskrifligt, hastigt uttryck af fasa gled öfver Flavias 
ansigte. Men gossen visste ingenting; han hade tydligen 
icke förstått denna fråga. 

»Då roar du dig inte mycket», återtog hon och suckade, 
som om hon ville befria sig ifrån en stor tyngd. 

»Jo, jag roar mig. Mamma broderar och spelar piano, 
och jag ser på bilderböcker och leker med sådana där små 
träbitar, som man bygger hus af, eller också sitter jag och 
tittar på människorna^ som gå förbi på gatan.» 

»Och äro ni alltid ensamma?» 



234 MATILDE SERAO. 



»Ja visst! Pappa skulle nog vara hos oss^ men har så 
rysligt^ rysligt mycket att göra.» 

»Hvem har sagt dig, att han har så mycket att göra?» 

»Det har mamma sagt! — Hon berättar också sagor 
för mig, när jag har tråkigt. Men hennes sagor äro alltid 
så sorgliga, att de få mig att gråta. Kan ni kanske några 
sagor, som man kan skratta åt?» 

»Nej, min lilla vän, det kan jag inte. — Berättar hon 
sagor för dig om kvällarna?» 

»Ja, om kvällarna. Jag skulle så gärna vilja gå på teatern, 
där jag har varit en gång med pappa och mamma. Men 
numera har pappa aldrig tid att följa oss dit, utan vi gå 
tidigt i säng. Pappa kommer hem mycket sent på natten; 
mycket, mycket sent, och går rysligt tyst i rummet bredvid 
för att inte väcka oss. Men mamma ligger alltid vaken och 
lyssnar, och ibland är jag vaken också. 'Det är pappa', säger 
mamma sakta till mig. Och sedan, när pappa kommer in 
för att ge mig en kyss, så sluta vi ögonen och låtsas sofva.» 

»Och sedan kysser pappa dig?» 

»Ja, och sedan går han sin väg på tåspetsarna, som han 
har kommit.» 

»Ger han inte din mamma en kyss också?» 

»Nej», svarade gossen och blef plötsligt tankfull. 

»Sofver du då i din mammas rum ?» 

»Ja, det gör jag, men förut gjorde jag det inte. Men 
så reste pappa bort en hel månad, och mamma var rädd 
att sofva ensam, så att hon lät flytta in min lilla säng i sitt 
rum. Sedan dess bor jag kvar där inne.» 

Flavia föll tillbaka i länstolen, som om hon svimmat. 
Paolo stod och såg på henne med vänliga och förvånade 
ögon. Hon talade icke, hon darrade icke, rörde sig icke, 
och han började blifva förskräckt för denna vackra, bleka 
dam. Han kramade mekaniskt sin sammetsmössa och ön- 
skade, att hans far skulle komma tillbaka, så att han finge 
gå hem igen. 

Efter några ögonblick skakade Flavia på sig och lyfte 
upp hufvudet, och då låg i hennes ansigte ett sådant ut- 
tryck af smärta, att gossen sträckte ut armarna emot henne 
som emot sin mor och ropade: 



RÄDDNING. 235 



»O, hvad är det?» 

Plötsligt brast Flavia ut i häftig gråt, under det hon 
kysste den kärleksfulla gossen, som förvånad betraktade 
detta utbrott Tårarna badade Paolos kinder och hals. 

»Gråt inte, min fru, gråt inte så där. Det är ingenting 
att gråta åt», sade han bedjande. 

»Nej, jag gråter inte, jag gråter inte mer. Gif mig en 
kyss, som du brukar ge din mamma.» 

Paolo slog armarna om hennes hals och kysste henne. 

»Farväl^ min lilla vän, stanna här ett ögonblick. Din 
pappa kommer strax och följer dig hem. Jag är tvungen 
att gå min väg.» 

»Törs jag tala om för mamma, att jag har varit här.?» 
frågade Paolo. 

»Hvarför inte det?» 

»Därför att pappa har förbjudit mig att säga det.» 

Flavia stod en stund tankfull. Därpå, liksom för att 
kasta bort det sista tviflet, sade hon: 

»Säg till din mamma, att du har varit hos Flavia.» 

Under en minut lät hon sin vackra hand hvila på Paolos 
lockiga hufvud, liksom för att välsigna honom. 

Cesare och Flavia återsågo hvarandra aldrig mer. 



"Väl den!" 

Väl den, som griper in med spänstig nerv 
Och blodfull puls i lifvets stränga värf, 
Men midt ibland materiens kraf ej tvingar 
Uti materiens bojor själens vingar. 

Väl den, som under lifvets disciplin 
Har lärt fördragsamhet, — hvars tankars bin 
Ej samlat bitterhet, ej missmod häller. 
Men fridens honung uti hjärtats celler. 

Väl den, som, om besegrad han en dag 
Af ödet står, uti sitt nederlag 
Likväl ännu till tröst den visshet eger, 
Att sanning bättre är och mer än seger. 

Väl den, som, under sorgens börda böjd. 
Den inre maning hör att tåligt nöjd 
Hvart krossadt själf^ hvar död förhoppning viga 
Till trappsteg att mot högre syften stiga. 

Väl den, som under lifvets kamp har lärt, 
Att lifvets mål en ädel kamp är värdt, 
Och hyllat varm den tro, att individen 
Är ett med mänskligheten uti striden. 

Väl den, som anat, fast af töcken skymd 
För ögat än, en högre anderymd. 
Och lärt sig bortom tviflets dimmor hoppas, 
Att falnad blomma skall ånyo knoppas. 

Hjalmar Edgren, 



Bref till -. 

Stockholm i mars 1889. 

Käre vän! Jag .-trodde icke, att jag skulle återkomma 
så snart, och framför allt icke, att jag skulle återkomma till 
»Fruen fra havet». Men då jag — i likhet med åtskilliga 
andra — blifvit anfallen af signaturen Robinson (i marshäftet 
af Dagny) såsom tillhörande de ultraprosaister, hvilka icke 
kunna gå in på att helt och hållet förbise innebörden af det 
val EUida gör, då hon ur sitt hypnotiska känslo^drömlif åter- 
bringas till hälsa och kraft, vill jag våga några ord till eget 
och med mig liktänkandes försvar. Ty att hennes återvunna 
hälsa till stor del bevisar sig genom att hon, när hon väljer 
»under ansvar och i frihet>, återvänder till Wangel, är en 
uppfattning, som jag tror tämligen många dela med mig. 
Att vi för denna uppfattning bemötas såsom estetiska skade- 
djur, som måste tolereras för den praktiska nytta de göra 
(köpa böcker och gå på teatrar), men ur all högre synpunkt 
föraktas, sväljer jag så godt jag kan. Det är ju fullkomligt 
frivilligt, som jag ställer mig i de anfallnes led, ty ingenting, 
icke ens min uppfattning i här föreliggande fall, skulle kunna 
förhindra mig att anse mig intaga den högre ståndpunkten. 

Robinson säger, att hvad skalden i detta sitt drama pro- 
klamerar är: lagen om den oskiljaktiga samhörigheten af 
tvång och ansvarslöshet — frihet och ansvar. 

Ja väl, så står där, och så står också i världshistorien, 
och i hvar enskilds utvecklingshistoria, ja, redan 1 vår barna- 
lära, katekesen. Men jag tycker, att det står bättre och 
klarare där, ty där göres ansvaret beroende af rätt och orätt, 
och friheten gäller valet mellan godt och ondt, eller med 
andra ord en begränsad frihet. Och en relativ frihet — en 

Ny Sv. Tidskr. 10: f arg. 17 



238 DINA. 

frihet under lagen — är den enda frihet, som gagnar, ut- 
vecklar och gör människan kraftig. 

Nu vet jag mycket väl, och känner för mycket till Ro- 
binsons skriftställarskap för att icke förstå, att det är denna 
frihet han menar, men just därför frågar jag: hvarför vänder 
han sig då — nästan med hätskhet — mot vigten af Eliidas 
slutliga val? 

Mig gör det fullkomligt det samma hvem hon väljer, ty 
hon intresserar mig icke; hvarken hon eller hennes männer. 
Men göres frågan till en principfråga, då vill jag påstå, att 
förutsättningen af återvunnen hälsa och sund blick på lifvet 
fordrar, att hon »väljer» — lustigt uttryck! — sin make, sitt 
barns far. 

Men, ännu ett men J 

Robinson skrifver: När Ellida kan och får själf välja 
mellan Friman och Wangel n frihet och under ansvar», då 
är »sagan, barndomen, obestämdheten, morgondimman bort- 
struken». Då är hon »i verkligheten — ej blott i inbillningen 
kvinna». 

Nu kommer prosaisten och begär: tillämpningen? 

Huru ytterst sällsynt är det icke, att den unga kvinnan, 
när hon gör sitt val för lifvet, är en fullt utvecklad kvinna, 
en »i verkligheten, ej blott i inbillningen» kvinna. Ja, natu- 
rens ordning är, att hon i de flesta fall först genom äkten- 
skapet utvecklas till kvinna i verkligheten. Således kan hon 
— i likhet med Ellida — först sedan hon varit gift några 
år träffa sitt val i frihet och under ansvar. Menar Robinson 
detta? 

Jag tror icke, att han menar det, och vill med min fråga 
endast tala om för dig, att han lemnat mig och många med 
mig i ovisshet om hvad han menar; till och med i större 
ovisshet än själfve Ibsen gör. 

Men det kanske just är, hvad jag nu gör med dig, ty 
törhända frågar du nu mig, hvad jag egentligen menar med 
allt detta. 

Jo, jag menar — opposition. Opposition mot sättet att 
behandla principfrågor teoretiskt utan möjlighet till tillämp- 
ning i den värld, där vi äro satta att lefva. Opposition mot 
detta trumpetstötandet för den eller den nya läran, som vi 



BREF TILL — . 239 



ej kunna efterlefva. Ty där en ny lära med sanningens 
sken hos sig uppträder, där vill jag kunna lefva den — icke 
i morgon — nej, redan i dag! 

Ja, men Ibsen är skald, säger du, han är hvarken mo- 
ralist eller predikant. 

Däri har du rätt, men hans kommentatorer göra honom 
till båda delarna, och det är mot dem jag opponerar. Ibsen 
själf är hvad pietisterna hos sig skulle kalla en bra »väckar- 
prest». Han visar på vägen, på samma gång han gör den 
omöjlig att gå. Men för pietisten är den därvid uppstående 
förkrosseisen — ett salighetsvilkor — nästan i sig själf en 
tröst. Men hvar fins tröst mot det förkrossande i Ibsens 
läror tillämpade? 

Dina. 



Dansk litteratur 1888. 

I. 

(E. Christiansen. — H. Drachmann. — K. Gjellerup. — C. Molbech. — S. 
Schandorph. — I. Bondesen. — H. F. Ewald. — H. Scharling. — Erna 
Juel-Hansen. — H. Pontoppidan. — J. Helms m. fl.) 

Den rörelse bort från den nyktra realismen och det blott och 
bart fotografiska återgifvandet af verklighetens trivialiteter, som 
redan för ett par år sedan tog fart för att föra vår litteratur, icke 
tillbaka till den gamla efterromantikens utslitna former, utan fram 
emot en poesi, i hvilken det historiska och reela stoffet var upp- 
taget såsom en nödvändig barlast, har under sistlidna år fortgått 
och kan väl nu sägas i det närmaste hafva segrat öfver hela li- 
nien. Men redan nu visar sig åter en helt annan riktning, i det 
att en del unga skalder och författare, i hvilkas arbeten man 
spårar en märkvärdig öfverensstämmelse, tyckas hafva förgapat sig 
på främmande mönster, i synnerhet den engelske skalden Swinburne, 
och bjuda på ett slags nyromantik, hvars kärna är pessimism och 
hvars form erinrar om rococokonstens värsta snirklar och krum- 
bugter. Jag kommer i det följande att omtala denna riktning och 
dess apostlar, emedan dessa, betraktade ur rent estetisk synpunkt, 
äro af ett visst intresse som ett, såsom man får hoppas, öfvergå- 
ende symptom af att vår under en följd af år så frodigt blom- 
strande litteratur har nått den punkt, vid hvilken det slags sjukliga 
öfverdrifter, som hafva sin rot i behofvet att alstra något nytt och 
ovanligt, begynna att visa sig. 

Att det emellertid ännu finnes sundt och friskt blod i ådrorna, 
visar sig genom framträdandet af ett par skaldeverk, bland hvilka 
i alla händelser särskildt ett har väckt ett ganska ovanligt upp- 
seende. Det är Einar Christiansens i^Broder Rusit, Christiansen är 
en ännu ung man, som helt kort efter det han blifvit student de- 
buterade på kungliga teatern med ett helaftonskådespel, >Lindows 
Böm». Stycket gjorde, förträffligt speladt, mer lycka än det egent- 
ligen förtjänade, ty visserligen var dialogen ganska kvick, meu 
handlingen var icke fri från en tämligen stor dosis sentimentalitet, 
och karaktärsteckningen var lös och osäker. En del andra styckea, 
hvaribland den rätt storslagna tragedien Nero^ följde, men Christiaa- 



DANSK LITTERATUR 1 888. 24I 

sen betraktades dock fortfarande som en stjärna af andra eller 
tredje rangen, af h vilken man visserligen kunde hoppas en del 
goda teaterpjeser, men icke väntade något egentligt skaldeverk. 
Men ett sådant är »Broder Rus» och därtill ett ovanligt friskt och 
dugtigt skaldeverk, som gifver den unge författaren den rang inom 
litteraturen, som han hittills förgäfves sökt uppnå. Stoffet är i och 
för sig förträffligt valdt. En gammal sägen berättar, att fan en 
gång förklädde sig till munk och blef upptagen i Esroms kloster, 
hvars bröder just vid den tiden stodo i högt rykte för sin helighet. 
Men broder Rus, såsom fan kallade sig, förledde snart alla de 
andra munkame till ett högst förargelseväckande lefveme i fråsseri, 
spel och dryckenskap och det som var ändå värre, och i det förr 
så stilla och gudfruktiga klostret Ijödo nu från kväll till morgon 
och från morgon till kväll endast lättfardiga visor och lasteligt tal, 
tills ändtligen en ny abbot körde bort broder Rus från klostret, 
hvarifrån han for öfver hafvet och besatte kungens af England 
dotter. Med ett genialiskt grepp liar Christiansen nu förlagt hand- 
lingen till tiden för reformationens införande. En ung munk i 
klostret, broder Kai, har redan någon tid stått under inflytande 
från Wittenberg och särskildt börjat hysa tvifvel rörande nyttan af 
celibatet. Men då abboten och de andra munkame få nys om 
Kais kätteri, hvilket också har smittat en annan broder, Sören, så 
att denne föredrager att följa sin gamla trofasta käresta Lone ut 
i lifvet framför att blifva munklöftet trogen, så straffas Kai med 
fasta och späkning, och detta gör honom åter för en kort tid till 
en fanatisk anhängare af den gamla läran. Då hans barndoms- 
väninna, bondflickan Grethe, kommer till klostret för att hälsa på 
honom, jagar han henne ifrån sig, ty han tycker sig i henne se 
frestaren, den onde, som vill fä honom till att bryta löftet. Men 
denne har just kommit in i klostret på en annan väg. Då broder 
Sören, hvilken tjänstgjorde som kock, lemnade klostret, kommo 
nämligen bröderna i en svår knipa. Ingen bland dem förstod sig 
på att laga mat, och den som utsågs till att göra det, broder 
Godske, redde sig så illa med sitt värf, att det uppstod ett all- 
mänt missnöje. Då anmäler sig en vandrande gesäll. Rus, en äkta 
landsstrykare, som har flackat omkring i världen och gjort mycket 
ondt, men som nu förebär att han ångrar sin synd och kommer 
för att blifva omvänd. Abboten, en gammal hederlig, men föga 
begåfvad man, har en obegränsad tro på sin förmåga att omvända 
vilsefarande får, och då Rus tillika är utlärd kock, blir han strax 
upptagen i klostret. Där utvecklar han nu alla sina besvärjelse- 
konster, och i andra akten finner man de fromma bröderna hem- 
fallna åt allsköns dålighet, ja, själfve den fromme abboten har 
blifvit en gurmand, och Rus lär honom nu också, att ett godt 
glas vin icke är att förakta. Hela denna akt är skrifven med en 
djärf humor, en glad uppsluppenhet, hvars själfsvåld visserligen då 



242^ F. BAUDITZ. 



och då blir litet för närgånget, men hvari den äkta koloriten från 
de gamla reformationssatirerna försonar en med och rättfärdigar 
de muntra infallen, hvilka därjämte hafva den förtjänsten att vara 
formade i repliker, som äro lika fast uthamrade och säkert till- 
spetsade som i Henrik Ibsens bästa arbeten, i »Brand» och »Peer 
Gynt». Akten slutar därmed, att abboten af sättes och Rus sättes 
i hans ställe; dock har broder Kai först i ett ljungande tal hållit 
räfst med styggelsen och förbittrad skakat stoftet af sina fötter. 
Men just Kai är det, som broder Rus vill fånga, de andra mun- 
karne, ja själfve den fåfänge abboten är han säker om ändå, men 
i denne af reformationens ande redan genomträngde klosterbroder 
fruktar han sin värste motståndare. Han drager då med alla sina 
svirande munkar efter Kai. Det är Sankt Hans' dag, och bönder 
och bondflickor fira den med dans i skogen. Hit komma nu 
äfvcn munkarne, och en vild orgie begynner. Kai vill just för- 
bittrad draga sina färde, då Rus, som har upptäckt den uppspi- 
rande kärleken mellan honom och Grethe, uppträder såsom den 
sistnämndes broder, boktryckarsvennen Just. I denna skepnad 
uppmuntrar han Kai att öppna sitt hjärta för Grethe, och den 
unge munken, som hyser fullt förtroende till den nyss från främ- 
mande land hemkomne barndomsvännen, tager mod till sig. Han 
sammanträffar med Grethe, och det kommer till en förklaring. 
På detta har Rus räknat. En brottslig kärlek mellan Kai och 
Grethe är det nät, hvari han vill fånga Kai. Men Grethe är en 
ren och oskyldig flicka, och hennes och Kais kärlek går ej ut på 
annat än att få blifva man och hustru och lefva i ett godt och 
Gudi behagligt äktenskap med hvarandra. Hon och Kai hafva 
genomskådat Rus' inkognito och sett hvem han är, och just då 
han tror sig hafva dem i sina klor, upptäcker han att han bedragit 
sig. Han har lockat Kai //// det goda. Men därigenom är också 
hans makt bruten, han måste vika för Grethe, som i kraft af sin 
rena och oskyldiga kärlek tvingar den onde ned under kloster- 
kyrkans golf. Kai, Grethe och den verklige Just draga till Witten- 
berg för att där hämta vapen mot det gamla munkväsendets svig- 
tande murar. Kan det nu också invändas ett eller annat mot ut- 
förandet af idén och i synnerhet mot diktens afslutning, som icke 
är fullt klar, så erfar man dock af »broder Rus» ett märkvärdigt 
helhetsintryck. Det är något ungdomligt och frimodigt, något 
gladt och käckt i detta diktverk, som, icke endast när man ser 
det på scenen, utan kanske ännu mera då man läser det, bemäk- 
tigar sig sinnet. »Broder Rus» är afgjordt den egentliga tilldra- 
gelsen inom förra årets danska litteratur. 

Och likväl har detta år för Holger Drachmanns produktiva 
sångmö hört till ett af de lyckligaste. Hans To Dramer förtjäna 
fullt ut att räknas bland skaldens mognaste och helgjutnaste ar- 
beten. I det förra, Tyrkisk Rococco, som försiggår i Konstanti- 



DANSK LITTERATUR 1 888. 243 

nopel i midten af förra århundradet, är hufvudpersonen en ung 
Sc^ta Ali. Denne bar fört ett lättsinnigt och utsväfvande lif med 
den sköna hetären Scheltan, men hans ärelystnad har öfverlefvat 
sinnesruset. Från att hafva varit en libertin blir han nu en trosifrare 
och såsom sådan upphetsar han presterskapet till en vild skönhets- 
förföljelse. Koranens stränga bud om kvinnans rätta drägt, den 
^ymma féredschen, låter han ånyo vinna tillämpning. Men hetä- 
rema, anförda af Scheitan, sätta sig till motvärn , och då janit- 
scharen Petevan Aga, Scheitans forne älskare, skall verkställa 
straffet för hennes olydnad och störta henne i Bosporen, flammar 
Alis lidelse plötsligt upp. Han dödar Petevan Aga med dennes 
egen dolk, slingrar armarna om Scheitan, och Bosporens böljor 
sluta sig öfver dem båda. Att Drachmann, såsom några anmälare 
påstått, med Ali har velat skildra sig själf, sitt eget vacklande 
från den ena ytterligheten till den andra, är knappast sannolikt, 
så mycket mindre som hans sinne nu synes hafva kommit till ro 
efter ungdomstidens gäsning. Hvad han har velat med »Tyrkisk 
Rococco» är just att påpeka den fara, som ligger i en sådan om- 
bydighet, så mycket mera, som detta i och för sig är tecken till 
«tt sjukligt själstillstånd. Ali är redan från ungdomen förtärd af 
den vilda lidelse, som Scheitan har ingifvit honom, hans själ står 
i lågor, och dessa släckas ej af alla hans fastor och späkningar, 
utan hämta blott ny näring af trohetsifverns öfverdrifter. Som mot- 
sats till honom har Drachmann stält hans vän Ibrahim, som re- 
presenterar det sunda och lugna njutandet af lifvet, och som i det 
ständiga, jämna arbetet ser det bästa botemedlet mot sinnets an- 
fäktelser. Men såsom alltid hos Drachmann är det icke så mycket 
diktens tankeinnehåll som dess sköna form, som gifver den dess 
värde, och i detta hänseende står »Tyrkisk Rococco» med sin 
glödande lokalfärg, sin svällande, stämningsmjuka lyrik utomor- 
dentligt högt, likasom handlingen utmärker sig för en begränsning 
och en harmoni i kompositionen, som annars icke är så vanlig 
hos denne författare. I det andra dramat, Esther, upptager Drach- 
mann åter till behandling romantikens gamla idé om de tvänne 
världarna, den synliga och den osynliga, ideella, af hvilken den 
förra blott är en förvrängd spegelbild. Arkitekten Kurt är stadd 
på vandring till en stad, dit han är kallad för att återuppbygga 
den gamla, sjunkna kyrkan. Under vägeii faller han i sömn vid 
en källa. Då visar sig för ionom en underbart skön kvinna, 
Esther, som räcker honom en ring. Så länge han bär den, skall 
han förblifva idealet trogen, och så ofta han vrider på den, skall 
Esther, osynlig för alla andra, komma till honom och skänka 
honom den sanna kärlekens lycka. Förlorar han ringen, så för- 
lorar han också henne, men får han den tillbaka och åter kallar 
på henne, så måste han tillhöra henne och följa henne. Kurt 
vaknar och drager åstad med ringen. Han börjar nu att åter- 



244 P- BAUDITZ. 



uppbygga kyrkan i dess ursprungliga stil, men borgmästarens dotter^ 
den sköna Regina, förälskar sig i honom och narrar ringen ifrån 
honom, och nu gifver Kurt efter för borgmästarens önskningar 
och bygger om kyrkan i öfverlastad barockstil, samtidigt med att 
han gifter sig med Regina. Men på bröllopskvällen begär hon 
att få upplysningar af honom om ringens betydelse. Så snart 
Kurt får se ringen, är han emellertid som förvandlad, han kallar 
på Esther, och hon visar sig åter för honom. Men i samma ögon- 
blick störtar stormflodens böljor in öfver staden och uppslukar 
den. Kurt föres emellertid af Esther ned till den osynliga staden 
på hafvets botten, där den gamla kyrkan står i all sin härlighet 
och från hvilken nu klockorna kalla unga och gamla till Kurts- 
och Esthers rätta brudfärd. Äfven detta drama eger den äkta 
romantiska poesiens fängslande makt, äfven i detta möter man den 
Drachmannska lyriken i flera sköna, stämningsfulla sånger, och om 
»Esther» likväl ej gör ett fullt så starkt intryck på läsaren som 
»Tyrkisk Rococco», beror detta helt säkert derpå, att ämnet blifvit 
användt för ofta, i alla händelser med få afvikelser, af andra för- 
fattare. Ty »Esthers» ring är ju smidd af Aladdins gamla lampa^ 
och såväl Drachmann själf som hans vän, den tyske sagoförfattaren 
Rudolf Baumbach, har — något, hvarpå författaren för öfrigt 
uti förordet uttryckligen fäster uppmärksamheten — förut behandlat 
samma ämne. 

För Karl Gjellerup har året 1888 näppeligen varit så lyck- 
ligt. Hans på våren utkomna skådespel, Bryllupsgaven, var ett 
försök att gifva en handling rococotidens färg genom att förlägga 
den till August den starkes hof i Sachsen. Med den smidighet 
och behändighet, som är egen för Gjellerup, har det också lyc- 
kats honom att teckna en bild, som i alla väsentliga hänseenden 
bär prägeln af att vara ett troget återgifvande af förra århundra* 
dets galanta Sachsen, och särskildt en figur i pjesen, en smidig 
hofman, som förstår att reda sig eller slingra sig fram genom 
hvilken situation som hälst, är förträffligt funnen. Men som helhet 
gör stycket ett matt intryck. Tiden, platsen och de historiska 
förhållandena hafva för liten betydelse för danska läsare för att 
kunna väcka intresse, och själfva handlingen, en kärlekshistoria 
mellan furstens mätress och föreståndaren för tafvelsamlingen, är 
för liten och obetydlig för att kunna ge lif åt stycket. På några 
enstaka scener när — en hofmaskerad — är »Bryllupsgaven» där- 
för i det närmaste hemfallen åt den enda afgjordt otillåtliga gen- 
ren, den tråkiga. Detta kan man däremot ingalunda säga om för- 
fattarens tragedi Hagbard og Signe. Öhlenschläger har, som be- 
kant, skrifnt en tragedi med samma namn och behandlande samma 
ämne, men man måste gifva Gjellerup rätt däri, att detta icke bör 
utgöra något hinder för en yngre författare att återupptaga detta 
nordiska Romeo och Julia-ämne, när behandlingen är så i grunden 



DANSK LITTERATUR 1 888. 245 

olika som här. Man måste äfven medgifva, att Gjellerup både 
har ftäjt den gamla folkvisan med vida större noggrannhet och i 
s}ätfva verket gifvit en mera äkta tragedi än den Öhlenschlägerska^ 
hvilken för öfrigt aldrig räknats till denne mästares yppersta verk. 
Ty medan det i Öhlenschlägers »Hagbarth og Signe» icke finnen 
någon egentlig tragisk skuld, som måste försonas genom de äl- 
skandes död, i det att förhållandet dem emellan från början till 
slut varit oskyldigt och platoniskt, har Gjellerup genom att följa 
folkvisan och framställa Hagbards nattiiga besök i Signelills jung- 
frubur på samma sätt som denna, samt genom att förlägga tiden 
till den första kristna medeltiden, fått fram ett sådant brottsligt 
moment, som kräfver tragisk försoning, genom hvilken åter igen 
hjähen och hjältinnan höja sig öfver sitt öde, och i detta 
hänseende står därför hans »Hagbard och Signe» absolut öfver 
Öhlenschlägers. Men dennes fasta, klara, harmoniska skaplynne 
eger Gjellerup icke, han är ännu i sitt innersta för lyriskt lättrörd 
för att alltid kunna träffa den klara, objektiva, plastiska form, som 
öfverraskade i »Helikon». Det finnes utmärkta scener i »Hagbard 
og Signe», den nordiska tonen är ofta träffad med stor konst, men 
när allt kommer omkring, är kanske för mycken konst nedlagd på 
denna dikt. Läsaren ryckes icke med, han känner sig allt emel- 
lanåt starkt intresserad, men stötes i nästa scen tillbaka; ty saken 
är, att Gjellerup här uppbjudit sin energi endast i vissa punkter^ 
dé erotiska och ett par hälft komiska scener, samt att han, sedan 
han kommit öfver den egentliga dramatiska vändpunkten, då Hag- 
bard fångas i Signes jungfrubur, själf tyckes hafva blifvit litet trött 
och slapp, så att hela de två sista akterna bära spår däraf Öfver 
hufvud erfar man det intrycket, att »Hagbard og Signe» liksom 
»Bryllupsgaven» väl närmast är ett blott och bart estetiskt experi- 
ment, som icke haft den betydelse för författarens egen person- 
lighet som till exempel »Helikon» eller »Brynhild», ja icke en^ 
som »S:t Just». Att Gjellerup har tänkt sig, att »Hagbard og Signe» 
skulle uppföras, vittnar åter om, att han vid sidan af en afgjord 
talang att skrifva effektfulla scener och en ofta ypperlig dialog,, 
saknar den dramatiska bon sens, som borde kunnat säga honom, 
att en tragedi, hvars hjälte i den ena hälften är en skön sköldmö 
och i den andra en väldig bärsärk, icke låter sig spelas af nuti-^ 
dens skådespelare inför nutidens publik. 

Det var säkerligen för många en stor öfverraskning, att då 
den i maj månad föregående år afiidne författaren Chr, K, F, 
Molbechs Efterladte Digte vid jultiden utkommo, erfara, att »Dantes» 
och »Ambrosius»* författare, som under flere år blott då och då 
iåtit höra af sig, hade blifvit bortryckt midt under en lyrisk pro- 
duktionsperiod, rikare och mera flödande än någonsin förr. I 
själfva verket förhöll det sig likväl så. Af de i samlingen intagna 
dikterna voro omkring tjugu skrifna under den korta tidrymden af 



246 F. BAUDITZ. 



^tt par månader^ och talrika anteckningar och utkast bland för- 
fattarens efterlemnade papper vittnade ora, att han hade idéer och 
motiver till ännu flera. Men det märkvärdigaste är, att denna 
^ftersommar hos den redan till åren komne författaren har fram- 
bragt en samling dikter, som obetingadt stå icke blott i jämnhöjd 
med, utan till och med öfver den lyrik, han alstrade under sina 
bästa mannaår, och af hvilken dock icke så få dikter, såsom t. 
■ex. »Naturaanderne», höra till det skönaste och renaste i vår nyare 
litteratur. Molbech var en elegisk natur, böjd för svårmod och 
melankoli, men han var också en manlig och käck försvarare af 
det han ansåg vara det rätta och en oförtruten kämpe mot all 
råhet och vårdslöshet inom skaldekonsten. Som försvarare af ro- 
mantikens härlighet, som dennes hänförde odlare stod han i åra- 
tal främst i striden mot den framträngande realismen, och i hans 
sista dikter lågar ännu det oböjda kämpemod, den fasta tro på 
skönhetens och poesiens rätt, som aldrig öfvergaf honom. Ännu 
kunde han -—det visar den bitande satiriska dikten »På Holbergs 
Jubilaeumsdag» — med kraft svinga svärdet mot motståndame, 
men hufvudinne hållet af samlingen utgöres dock af stämnings- 
dikter, veka och vemodiga och alla präglade af det fina formsinne, 
•den renhet i språket och den musikaliska rytm, som alltid ut- 
märkte Molbechs skaldskap. Därför var också den yngsta diktar- 
skolans böjelse för löjliga, tillskrufvade ordställningar och rim, allt 
•detta »språkjapaneseri», hvilket liksom en farsot inträngt hit från 
•de franska dekadensförfattarnes vanvettiga poesi, honom innerligt 
motbjudande. Han afslutar också en af sina sonnetter med föl- 
jande gyllene ord: 

>Nei Rim skal vaere simple, fulde, klare, 
Som Straengespillet, der en Sang ledsager 
Og ikke selvkjaert Öret til sig drager; 

Eller som Hammerslag, der klangfuldt svare 
Til Tankens Kraft, når Sjaelen stler i Lue -^ 
Men ikke Bjaelder på en Narrehue.» 

Huru djup och själfull Molbechs diktning kunde vara har 
man ett bevis på uti den vackra dikten »Ved Hans Bröchners 
Orav». Bröchner var på sin tid professor i filosofi och af öfver- 
tygelse fritänkare, liksom Molbech var kristen. Men i de ord vid 
männens graf, hvari skalden låter Bröchners ridderliga och öppna 
karaktär vederfaras full rättvisa, höres icke en förebråelse, klingar 
icke en ton, som icke andas aktning för vännens genom andliga 
strider tillkämpade ståndpunkt Det finnes knappt i hela vår lit- 
teratur en ädlare dikt än just denna, och ensamt den skulle vara 
nog att ge diktsamlingen sitt värde. Men denna samling, sonn 



DANSK LITTERATUR 1 888. 24/ 

skalden själf har kallat sitt »sista lass:», och om hvilken han med 
den själfkritik som aldrig öfvergaf honom, helt blygsamt säger: 

*Med Flid har jeg dyrket fra År til År, 
Så godt jeg evned, min Äger, 
Veirets Herre gav blide Kar, 
Men Jordbunden selv var mager>, 

är i sin helhet såväl som hvarje särskild dikt så lyckad, det finnes 
så mycken äkta och fin poesi i den, att man blott kan beklaga, 
att Molbech icke själf fick tid att fullborda den. Den skulle hafva 
flätat in ett af de skönaste bladen i hans skaldekrans, den krans, 
som för honom själf tyvärr hade fiere törnen än rättvist var, men 
hvilken eftervärlden säkerligen aldrig skall söka frånröfva »Dantes>^ 
författare. 

Öfvergången från Molbech till Schandorph är som att från ett 
svalt, litet mörkt löfhvalf träda in i en af tobaksrök, larmande 
röster och punschångor uppfyld krogstuga. Molbech var och blef 
en andlig aristokrat, en förnäm patricier i skaldekonstens värld. 
Hos Schandorph är det bästa, det äkta och medfödda demokra- 
tiskt och plebejiskt till sin innersta rot. Olyckligtvis erkänner 
Schandorph endast till hälften denna sin verkliga natur. Han har 
en gammal romantisk åkomma, en svaghet för slott och herrgår- 
dar, för hvad som är fint och förnämt, och oaktadt han förlöjligar 
och hånar det, kommer dock alltid denna förkärlek tillbaka hos 
honom likt en kronisk sjukdom, som är allt för ingrodd för att 
någonsin kunna botas. I den samling berättelser Fra Isle de 
France og Sorö Amt, som han förliden vår gaf ut, intager novellen 
»Den store Mademoiselle» största platsen. Det är den från ma- 
dame de Sévignés bref bekanta kärlekshistorien mellan mademoi- 
selle de Montpensier, frondens hjältinna och det rikaste partiet i 
Europa, och den gascogniske äfventyraren Lauzun, Schandorph 
här försöker att återgifva. Han har gjort sina studier på själfva 
stället, han har reda på Versailles' topografi, och det hvilar icke 
så litet lokalfärg öfver skildringen. Men den historiska doften 
fattas. Den stora mademoisellen göres i hans framställning blott 
och bart till en löjlig förälskad gammal mö, och Lauzun, samme 
Lauzun, som trots sina oförskämdheter och sitt öfvermod ända 
till sin höga ålderdom framstod som ett mönster för en galant 
och slipad fransk adelsman, han, som af Ludvig XIV fick det 
kinkiga uppdraget att ledsaga Jakob den andres flyende gemål 
och tronarfvinge från England till Versailles och som utförde 
detta uppdrag på ett så ridderligt och hänsynsfullt sätt, att det 
beskärde honom bägge monarkernas högsta tillfredsställelse, han 
göres af Schandorph till en rå och oborstad lansknekt, som 
skulle vara omöjlig vid ett sådant hof som Ludvig XIV:s. Se han- 



248 F. BAUDITZ. 



dorph har begått det stora felet att tro madame de Sévigné om 
för godt och icke göra ett tillbörligt afdrag för den tillsats af 
elak öfverdrift, hvarmed den snillrika damen påtagligen kryddat 
sin pikanta epistel. Och i stället för att taga bort något, lägger 
Schandorph till af sin egen fatabur, hvarför hans tidsbild blir en 
ren karrikatyr. Han har glömt, att fastän kärnan i Ludvig XIV:s 
hof var ihålig och maskstungen, så var likväl skalet poleradt och 
glänsande, och därför gör hans för öfrigt ganska underhållande 
novell ett högst ohistoriskt och osannolikt intryck. Långt mera 
äkta och verkligt roande blir Schandorph, när han får hemmets 
mark under fötterna, och i de små skisserna i slutet af boken, i 
synnerhet i den visserligen platta, men oemotståndligt komiska 
lilla skildringen »I Hönsehuset» visar han sig från sin allra bästa 
sida. Detta är också fallet med hans vid jultiden utkomna roman 
Birgittes Skjcebne, Själfva hufvudfiguren, en bondflicka, som blir 
förförd af en flabbig köpenhamnare, och som sedan efter ett något 
äfventyrligt lif hamnar i ett lyckligt äktenskap med en ung sjöman, 
är tämligen illa tecknad och väcker icke ett intresse, som motsvarar 
den vidlyftighet, hvarmed författaren sökt skildra henne. Ej häller 
kan romanen sägas vara väl komponerad; i synnerhet lider hela 
slutet af en brist på sammanhang och en osannolikhet, som är 
förvånande hos en så rutinerad författare. Men boken har, för- 
utom enskilda, kvickt uppfattade bipersoner, en figur, Birgittes 
broder, Hans Peter Korneliussen, som hör till de bästa Schandorph 
har tecknat. Han är den mest utpräglade typ, man kan tänka sig, 
af hvad vi här i Danmark omväxlande kalla en »kalkunsk Bonde» 
eller en »Knaldproprietaer». Rå och våldsam, förslagen och listig, 
alltid färdig att göra affärer, aUlid redo att lura sin nästa' och dock 
i kraft af hela sin personlighet utöfvande ett visst herravälde öfver 
folk, som både i det ena och andra afseendet stå öfver honom, 
en riktig jätte till det yttre, uppblåst och högmodig, ofta nästan 
djurisk, och ändå med denna lilla glimt af mänsklighet, kärleken 
till systern, sådan träder Hans Peter för danska läsare lifslefvande 
fram från bladen i boken. Man kan visserligen invända, att denna 
gestalt icke har mycket med poesi att skaffia, att den är tagen di- 
rekt ur den banala verkligheten, och att den mer påminner om 
fotografi än om verklig konst. Men detta är ju Schandorphs pro- 
gram, han är »realist» till sin trosbekännelse, och såsom realistisk 
studie hör Hans Peter till det bästa, som på långliga tider blifvit 
presteradt. Olyckan är emellertid den, att Schandorph knappast 
är så sann realist, som han själf tror sig vara, och att Hans Pe- 
ters omgifningar här och där icke så litet äro färgade af romanti- 
kens förskönande skimmer. Detta förlänar åt boken i dess helhet 
något brutet och misslyckadt, och blott dess första del är, trots 
den något platta och råa ton, som Schandorph nu en gång tycker 
om, någorlunda lyckad. 



DANSK LITTERATUR 1 888. 249 

En bok, hvilken, i det afseendet, att den lemnar en förträfflig 
skildring af danskt landtmannalif, är något beslägtad med Schandorph, 
är Ingvor Bondesens Karreten fra Länneskov, Bondesen, hvilkens 
arbeten ursprungligen hafva tillhört den så kallade »skollärarelitte- 
raturens:» Grundtvigiansk-romantiska riktning, har med denna be- 
rättelse gjort ett stort steg framåt, och det finnes både goda ka- 
raktärsskildringar och enskilda raskt och skickligt tecknade scener 
och situationer i boken. Det är blott skada, att han till bokens 
egentliga hufvudperson gjort en högst melodramatisk kvinlig dä- 
mon, som begår likstöld, mord och allsköns gräsligheter, oaktadt 
hon till sin lefnadsställning icke, såsom man skulle tro, är polsk 
grefvinna eller fransk markisinna, utan helt enkelt en köpen- 
hamnsk folkskolelärarinna. Detta smakar ännu väl mycket af skol- 
lärarlitteraturen. 

En förträfflig roman är däremot H. F. Ewalds ^Griffenfeld^. 
Ewald, hvilkens första historiska romaner, »Den skotske Kvinde» 
och »Svenskerne på Kronborg», med rätta gjorde mycken lycka, 
har under en längre tid icke haft vidare framgång. Hans senare 
romaner, »Valdemarstoget» och »Dronningens Jomfruer», hafva alla 
lidit af en oproportionerlig bredd, ett visst själf belåtet utdragande 
af enskildheterna och en allt för naiv efterhärmning af de Inge- 
manska romanemas barnsliga, men visserligen vida mer poetiska 
framställningssätt. Med »Gnffenfeld» har Ewald emellertid åter- 
vunnit sitt gamla rykte, ja denna bok hör kanske till hans allra 
bästa arbeten. Han har här haft fast historisk mark under fötterna, 
och detta har han förstått att begagna sig af på det sätt, att det 
romantiska stoffet utan att tyngas af den historiska lärdomen helt 
och hållet genomtränges af denna, något, hvilket som bekant icke 
ofta är fallet med de historiska romanerna och allraminst med 
tysken Georg Ebers' öfverdrifvet prisade arkeologiska romaner. 
Själfva Griffenfelds karaktär, med dess blandning af gränslös äre- 
girighet och ett, på grund af hans exempellöst snabba uppkomst, 
ursäktligt öfvermod, parad med en verkligt ädel och storslagen 
natur och en glänsande statsmannaförmåga, är säkert och djärft 
tecknad, men ännu ypperligare är den bild författaren gifver oss 
af Griffenfelds herskare, den usle och tarflige Christian V, hvilkens 
vankelmod och svaghet lät Danmarks skickligaste och mest klar- 
synte statsman dö i fattigdom och landsflykt, medan en hord af 
odugliga och samvetslösa hofmän tillintetgjorde frukterna af hans 
statsmannaklokhet. Fint och behagligt är Griffenfelds trofasta 
väninna, den varmhjärtade Magdalene Sibylle Bjelke skildrad, lik- 
som äfven hennes motstycke, den nyckfulla, kalla och beräknande 
prinsessan af Tarent, Charlotte de la Trémouille, hvilkens hand 
Griffenfeld förgäfves eftersträfvade och som blef orsaken till hans 
fall. 



250 F. BAUDITZ. 



Af långt mindre värde är den af professor Henrik Scharling^ 
under hans sedvanliga pseudonym, Nicolai^ utgifoa historiska roman 
Sverre- Prcest, en gammel Kongesaga, f ortalt påny. Kung Sverres 
äfv-entyrliga lefnadsöden ha ofta nog lockat skalderna, men det 
synes som om professor Scharling hade tyckt, att han likafullt än. 
en gång borde blifva tagen upp ur gracen och utstofferad med 
en del icke särdeles äkta romantik, i synnerhet beträffande hans 
»Lehrjahren» på Färöarna. Resultatet af försöket har emellertid ej 
blifvit annat än en tung och utdragen berättelse, hvars få lifliga 
scener drunkna i den mängd oväsentligt stoff, i hvilket författaren 
har insvept dem. Dock må det medgifvas, att boken sådan den 
är utgör en god och sund lektyr för barn eller personer, hvilkas 
bildning och smak icke äro så utvecklade, att de fordra egentliga 
mästerverk att tillfredsställa sina estetiska behof med. I socken- 
biblioteken skall »Sverre Praest» säkerligen bli en mycket läst bok. 
Den är i alla händelser fullkomligt oskadlig. 

Det samma kan icke sägas om fru Erna Juel-Hansens En ung^ 
Ptges Historie, som trots sin feminina titel torde vara en af de 
minst oskyldiga böcker, som kommit ut detta år. Den utgör näm- 
ligen allt igenom en mycket detaljerad skildring af en ung flickas 
erotiska anfaktelser, och dessa äro icke psykologiskt utan fysiolo- 
giskt förklarade, hvilket icke gör den i öfrigt lifiigt skrifna boken 
till det slags lektyr, som man med lugn kan låta komma in i sitt 
hus. Just därför att fru Juel-Hansens bok icke egentligen är obsken 
eller slipprig i vanlig mening måste den betraktas som synnerligen 
farlig, ty det är den materialiska grundåskådningen hos författarin- 
nan, hennes uppenbarligen i god tro gjorda försök att förklara 
det högsta och bästa i människonaturen såsom utgånget af låga 
och oädla drifter och .lidelser, som här under en konstnärligt sedt 
tilltalande form likt ett brännande gift strömmar ut från hvarje 
rad af boken. Då tycker jag mera om de notoriska naturalisterna, 
hvilka såsom Henrik Pontoppidan vanligtvis strax bekänna färg. 
Hans berättelse Spögelser är nu för öfrigt icke så förskräckligt 
naturalistisk, snarare kunde man påstå, att Pontoppidan här blifvit 
ett offer för den romantik, han själf bekämpar. I synnerhet slutet af 
berättelsen torde med hänsyn till osannolikheten täfla med den äldre 
skolans minst lyckade romaner. Men Pontoppidans lätta stil och 
stora framställningskonst gör, att mycket medgifves honom, som 
en mindre fintlig författare icke ostraffadt skulle tillåta sig. 

Obetingadt stort nöje har man zi Johan Helms lilla samling 
FortcelUnger og Digte, Det är inga stora saker, man här bjudes 
på. Helms är, såsom han i sin kvicka inledningsdikt sjelf säger^ 
mest tillfällighetspoet, men hans ådra är, om också icke rik, dock 
af äkta metall, och många af hans visor och sånger hafva ett bestå- 
ende värde genom sin friskhet och sanning. Helms är en varro 
patriot, har själf varit med i första kriget, och de dikter och små- 



DANSK LITTERATUR 1 888. 2$ I 

berättelser, som äro hämtade från detta, bära en sällsynt nobel 
och sannfärdig prägel, något som icke kan sägas om hr Martin 
Koks Schleppegrells Saga, en Runebergiad af högst tvifvelaktigt 
värde. Då föredrager jag vida mer ett par små diktsamlingar, 
EJfba Brahe af John Bentzen och Böjede Grene af SHbolt Båda 
dessa kunna närmast betecknas såsom efterromantiker, men liksom 
det i John Bentzens dikter finnes en mjuk och fin, om än icke 
stark klang, spårar man hos Stibolt en verklig skaldenatur, all- 
varlig och vemodig, men likväl med strängar på sin lyra, som allt 
emellanåt kunna gifva ifrån sig klara och sköna toner. 

(Forts, följer.) 

/^ Bauditz. 



Litteratur. 



Crev Herman Wedel Jarlsberg og hans samtid 1779 — 1840. Af Dr Yng- 
var Nielsen. Heft. i — ^4. Kristiania, Alb. Cammermeyer og J. T. Mal- 
Ungs boghandel, 1886 — 88. Pris 2,50 pr hefte. 

D:r Nielsen har här till behandling företagit ett ämne, som 
knappt kunde vara tacksammare. Det är Norges historia under 
ett skede, hvilket med skäl kan betecknas som det vigtigaste under 
hela den nyare tiden, och det är historien om en man, som under 
större delen af detta skede har sitt namn inskrifvet på nästan 
hvarje blad af landets häfder, en man som i fosterlandskärlek, 
A^iljekraft och rastlös verksamhet har få sina likar. 

I det nu afslutade första bandet behandlas tidskiftet 1779 — 18 14., 
alltså, med hänsyn till grefve Wedel, hans barndom, ungdom och 
tidigare mannaålder. Fadern, grefve Fredrik Anton, hade börjat 
«om militär, men sedermera öfvergått till den diplomatiska banan 
och förestod efter hvarandra de danska beskickningarna i Neapel, 
Haag, London och Wien; det var under utresan till den första af 
•dessa hufvudstäder, som sonen Herman föddes i Montpeilier. För- 
hållandena voro icke särdeles gynsamma för en ordnad uppfostran : 
vistelsen på skilda orter i utlandet med ett besök emellanåt än i 
Danmark, än i Norge, än i Slesvig medförde täta ombyten af lärare 
och var, skulle man tro, icke egnad att hos barnen väcka känslan 
af att tillhöra det ena landet mer än det andra. Om, det oaktadt, 
Herman redan tidigt kände sig som en fullblodig norrman, får 
-detta till stor del sättas i förbindelse med hans tillgifvenhet för 
modern och det långa, omedelbara samlifvet med henne, särskild t 
under besöket hos slägtingar i Slesvig hösten och vintern 1789. 
Denna moder, en född fröken von Storm, skildras af alla som en 
sällsynt älskvärd kvinna, medan däremot fadern, en fullblodsaristo- 
krat till börd och tänkesätt, led af dålig hälsa och ett därmed 
följande svårt lynne, som med åren förvärrades allt mer, så att 
det slutligen urartade till handgripligheter. »Pirrelig og vranten, 
trak han sig stedse mere tilbage i sig seiv, og mod sit hus, sin 



LITTERATUR. 253 



kone og sine bern blev han en tyran i endnu hoiere grad end 
nogensinde for.» Förf. menar därför också, tvifvelsutan med full 
rätt, att hans uppförande »ikke kan forklares på anden made 
end ved at antage sindsforvirring som grunden;'. Följden blef, 
att, medan under första tiden af vistelsen i London hans hus var 
en samlingsplats för många utmärkta män, som där hade sitt dag- 
liga umgänge, han under sista tiden skall hafva varit nästan omöj- 
lig att umgås med, och han synes då hafva lefvat alldeles ensam. 

I detta hem fostrades nu barnen med en stränghet, som till 
och med på den tiden väckte uppseende, och med en enkelhet, 
som kunde hafva varit nyttig, om den icke förts till öfverdrifl. 
Grefve Herman och hans bröder fingo gå i faderns aflagda kläder, 
till och med sedan de blifvit längre än han; när kläderna icke 
passade dem, måste de på egen hand söka att få dem omsydda 
så pass, att de kunde blifva brukbara. Hvarje försök att följa de 
oskyldigaste nya moder straffades strängt som ett vittnesbörd om 
»jakobinska nycker». De båda äldsta sönerna fingo sig af fadern 
pålagda hvarjehanda kroppsarbeten, såsom att ro honom ut på 
Themsen, arbeta i trädgården, måla rummen och mera sådant. 
Men om än fadern var mycket hård mot barnen, så var det dock 
icke därför, att han alldeles skulle saknat kärlek till dem; tvärtom 
höll han mycket af dem på sitt vis och ville gärna göra hvad 
han kunde för deras bästa. Men han hade icke förmåga att göra 
sig älskad af dem, utan blef blott fruktad, och genom sina fel- 
aktiga åsigter om hvad som passade för ynglingar af deras lynne 
och karaktär kom han att på dem öfva ett tryck, som lätt kunde 
hafva haft olycksdigra följder för unga män med mindre själsstyrka 
än dessa. 

År 1797 kom det slutligen genom grefve Wedels häftighet till 
ett våldsamt uppträde, hvarunder hans raseri gick ända därhän, 
att han hotade att bära hand pä sin maka. Unge grefve Herman 
trädde i sista stund i vägen för fadern och hindrade honom att 
utföra sitt uppsåt. Men för grefidnnan var nu måttet fullt, och 
hon beslöt att med sin dotter iemna det hus, där hon måst utstå 
denna sista förödmjukelse. På vägen från London till kusten 
blefvo de båda flyktingarna öfverfallna af röfvare, som fråntogo 
dem en del af deras reda penningar, men det lyckades dem 
dock att komma om bord på ett skepp, som förde dem till Dan- 
mark. 

Man kan förstå, att efter detta förhållandena icke artade sig 
bättre för de båda äldsta bröderna. Det dröjde dock ännu två 
år, eller ända till midsommaren 1799, innan äfven de på grund 
af ett liknande uppträde, där fadern misshandlade den då nära 
20-årige Herman, sågo sig nödsakade att fly fädernehemmet. Efter 
åtskilliga äfventyr anlände de till Danmark och sammanträffade 
där med sin ädla moder. Dennas hälsa var emellertid bruten; 

Ny Sv. Tidskr, 10: e arg, 18 



254 EDVARD LIDFORSS. 



hon dog i april i 802, och först därefter kom en försoning, åt- 
minstone i det yttre, till stånd mellan far och söner, hvarvid det 
likväl synes, som om den för fadern mest bevekande orsaken varit 
dels att stå väl på högre ort för vinnande af en förflyttning från 
London, dels hans önskan att ingå nytt äktenskap och för sådant 
ändamål få affärerna ordnade med sina barn i första giftet. Det 
ser ock ut, som om gtefve Herman därefter aldrig skulle person- 
ligen hafva träffat sin far, hvilken först många år senare afled som 
dansk minister i Wien (181 1). 

I Köpenhamn gestaltade sig förhållandena ganska gynsamt. 
Sympatierna i de högre kretsarna hade, som det tyckes och hvilket 
ju äftren var ganska naturligt, redan från början varit alldeles be* 
stämdt för grefvinnan Wedel och hennes barn emot deras besyn- 
nerlige far. Grefve Hermans egen personlighet, som nu fick till- 
fälle att göra sig gällande, var äfven i hög grad vinnande, på 
samma gång den företedde icke blott älskvärda utan äfven mycket 
solida egenskaper. Strax vid sin ankomst till Danmark hade han 
funnit ett nytt hem hos sin mors vänner, grefven och grefvinnan 
Schimmelman; på försommaren 1801, innan han ännu tagit juri- 
disk ämbetsexamen, — hvilket han gjorde med högsta betyget i 
oktober samma år — , anstäldes han som handsekreterare hos 
grefven, om h vilkens framstående roll i Danmarks historia liksom 
om sällskapslifvet i hans hem och mera dylikt författaren ger en 
särdeles redig och intressant skildring. I juli 1803, således innan 
han ännu fylt 24 år, fick han sin första ordinarie anställning som 
assessor i énanskasse-direktionen, en då för tiden både maktpå- 
liggande och arbetsam syssla, men som därjämte äfven var mycket 
lärorik för den, som ville få en inblick i det Schimmelmanska 
finanssystemets både goda och dåliga sidor. 

»Som finansiel ämbetsman i Köpenhamn afslutade grefve Wedel 
sin förberedelse att öfvertaga en ämbetsställning i Norge. Det var 
den framtid, han själf hade valt sig. Han hade i Danmark kunnat 
uppnå de högsta ställningar han önskat, och, om han föresatt sig 
det målet att varda de förenade rikenas finansminister, skulle han 
kunnat hysa lika så godt hopp om att nå denna ställning som 
någon dansk länsgrefve. I h varje händelse skulle en lysande bana 
hafva legat framför honom, om han stannat i Danmark. Men hans 
en gång fattade beslut om sin framtid stod fast: han ville fara 
till Norge och offra detta land sin framtid.» 



Denna hans önskan förverkligades redan så tidigt som 1806 
på våren, då han sändes upp till Norge för att i förening med 



LITTBRATUR. 255 



»oberbergamtet» utarbeta och till kunglig stadfästelse insända en 
tttföriig plan för ändaAiålsenligt ordnande af fattigväsendet i Kongs- 
berg, där silfververkets nedläggande åstadkommit stort och oför* 
våUadt elände bland arbetarne. Uppdraget var alltså endast till- 
fälligt; men det dröjde ej längre än tre månader, innan den då 
änou icke 27-årige grefve Wedel utnämndes till amtman i Buske- 
ruds amt. Han var en dugande man, det är visst och sant, och 
regeringen gjorde ett godt val, som han i allo honorerade; men 
man kan dock ej undgå att instämma med författaren däruti, att 
det var ej ensamt hans duglighet, huru öfverlägsen den än kunde 
vara, som här gjorde utslaget; också hans börd och hans goda 
förbindelser i regeringskretsarna gjorde otvifvelaktigt sitt till att 
lyfta honom upp. Emellertid hade han på detta vis fått fast fot i 
sitt fädernesland, och i maj 1807 grundade han sitt eget hem, 
då han äktade Karin Kristina Andrea Anker, dotter af kammar- 
herren P. Anker på Baerums bruk. 

Verksam och rask var den unge amtmannen, och det kom 
väl till pass, ty dessa hans egenskaper skulle snart tagas i anspråk 
äfven på områden, som icke närmast tillhörde hans ämbete. De 
politiska förhållandena hade, som bekant, artat sig så, att trots 
en fredsvänlig regerings alla bemödanden Danmark råkat i krig 
med England. Under monarkiens alla föregående krig hade för* 
bindeisen öfver hafvet varit öppen, och Norge hade då i nödens 
stund kunnat från Danmark erhålla både lifsmedel och förstärk- 
ningar till sin här, liksom det å sin sida hade kunnat lemna Dan- 
mark gengäld. Denna gång däremot stälde sig sakerna annor- 
lunda: redan före krigets utbrott hade beslag lagts på alla norska 
och danska skepp i engelska hamnar, en åtgärd, som, om än den 
icke genomfördes i hela sin utsträckning, dock hämmade en af 
landets mest inbringande näringar» och det just under en sommar, 
då Norges utförsel af trävaror hade varit mer storartad och för- 
delaktig än någonsin; samfärdseln mellan de båda tvillinglanden 
var ock så godt som fullständigt afbruten, enär engelska kryssare 
hindrade den till sjös och färden öfver land var förenad med 
många obehag och svårigheter på grund af spänningen mellan 
Sverige och Danmark, hvilken i mars 1808 öfvergick till krig. 
Norge var således alldeles isoleradt, och situationen hade gjort det 
till en tvingande nödvändighet att gifva det samma en styrelse inom 
dess egna gränser med myndighet att afgöra alla saker, som icke 
kunde tåla uppskof. Så inrättades i augusti 1807 en interimistisk 
regerings-kommission för Norge, som bestod i något mera än tre 
år eller till inemot slutet af 1810. Denna kommissions första och 
angelägnaste, men på samma gång också svåraste värf var att 
skaffa landet proviant, då dess eget förråd af spanmål till bröd- 
föda var alldeles otillräckligt; och vid detta tillfälle gjorde grefve 
Wedel sitt land tjänster, som för visso kunna kallas ovärderliga, 



256 EDVARD LIDFORSS. 



äfven om man låter detta uttryck gälla i sin ordagrannasle betydelse. 
Från början tillhörde han icke kommissiofien, men adjungerades 
af denna som ett slags resande medlem, och i denna sin verk- 
samhet ådagalade han en hurtighet, som visserligen kunde hafva 
berättigat honom till namnet »flygande korrespondent», om detta 
då ännu varit uppfunnet. I ur och skur, i mörker och dimma 
gjorde han i matroskläder den ena resan efter den andra öf^er 
Skagerrack på en öppen fiskarbåt, och det är hans personliga 
mod och oförskräckthet man har att tacka för, såväl att en för> 
bindelse med Danmark kunde upprätthållas som att stora lands- 
ändar i Norge icke hemföllo åt hungerns alla fasor och elände. 
I det tysta och föga bemärkt utom den närmaste omgifningen 
visade grefve Wedel således ett mod, en själsstyrka och en foster- 
landskärlek, som väl kunna uthärda jämförelse med de egenskaper, 
som åt de samtida härförame på Europas slagfält förvärfvade 
världsrykte. 

Men denna samma höst och vinter 1807 var i mer än ett 
hänseende ödesdiger. Det måste under dåvarande förhållanden 
förr eller senare bli klart för något hvar, att föreningen med Dan- 
mark knappast längre var hållbar: för tillfallet var den faktiskt 
upphäfd, Norge var lemnadt att reda sig, så godt eller så illa det 
kunde, på egen hand, och detta abnorma läge hotade att bli per- 
manent, så länge krigstillståndet i Europa fortfor och Danmark 
var bundet vid Frankrike och kontinentalsystemet, medan däremot 
Norges alla intressen gjorde det till en lifsfråga för detta land 
att hafva fred och öppen förbindelse med England. »Med hösten 
1807 begyn|ier det skede af grefve Wedels lif, h varunder han, 
först af alla norrmän, skulle upptaga arbetet for att skapa fädernes- 
landets lycka genom att skänka det en fri författning, för hvars 
uppnående och betryggande han snart fäste sig vid en förening 
med Sverige som det säkraste medlet.» 

Dessa två tankar, Norges själfständighet och dess anslutning 
till Sverige, upptogo därefter grefve Wedel på det lifligaste under 
de sju år, som det dröjde, tills de hunno förverkligas. Förbere- 
dande åtgärder för vinnande af det ena af dessa mål, voro in- 
rättandet af Sällskapet för Norges väl och af Kristiorna universi- 
tet. Det förra, bildadt efter mönstret af det kort förut stiftade 
tyska Tugendbund, hade skenbart till uppgift att främja åkerbnik 
och industri, men i verkligheten skulle det efter grefve Wedels 
mening hafva till mål att utgöra kärnan för en framtida folkrepre- 
sentation och förbereda sinnena för den nya sakemas ordning, 
som han ville införa i sitt fädernesland. Betydelsen af att landet 
fick sitt eget universitet är själfklar; och nästan lika klar var äfven 
för samtiden den separatistiska riktning, som låg till grund för 
båda dessa institutioner och som åsyftade att i ekonomiskt, politiskt 
och vetenskapligt hänseende göra Norge oberoende af Danmark. 



LITTERATUR. 257 



Den danska regeringen insåg det nog äfven^ men omständigheterna 
voro nu en gång sådana, att hon måste hålla god min och sank* 
donera hvad hon icke kunde förhindra. När så skilsmässans stund 
kom, hade omständighetemas makt redan hunnit verka så kraftigt, 
att föreningen med Danmark kändes som ett oting, hvilket ej längre 
hade någon raison (T^tre; det hade i själfva verket varit mycket 
fflärkvärdigare, om föreningen fortfarit än att den upplöstes: frukten 
var mogen, den föll från trädet af sig själf, och mänsklig makt 
hade möjligen kunnat för en kort tid fördröja, men säkerligen 
icke förhindra dess fall. 

Om således föreningen med Danmark var ohållbar, så var det 
dock långt ifrån gifvet, att den skulle efterträdas af en annan med 
Sverige. Vårt eget läge var vid denna tid så eländigt, som väl 
gärna kunde tänkas, och en dylik förening kunde, förren ytlig 
betraktare, just icke erbjuda några fördelar. Det vittnar därför 
om en verklig statsmannablick hos grefve Wedel att trots detta 
hafva tidigt insett och sedan allt jämt fasthållit vid unionstanken. 
Hans, liksom prins Kristian Augusts och många andras, ställning 
var dock i detta hänseende ytterst grannlaga: han hade svurit den 
danske konungen trohetsed; huru långt kunde han, denna ed oför- 
kränkt, gå i den riktning, hvilken för honom var den enda, som 
ledde till fäderneslandets bästa? Det var en brydsam fråga, som 
grefve Wedel till sist besvarade genom att begära afsked från sina 
ämbeten, ett afsked som ock beviljades honom genom k. resolution 
af den 30 mars 18 13. Han fick på detta vis fria händer till hand- 
ling på en tid, då monarkiens dagar tycktes vara räknade och 
man hvarje ögonblick kunde vänta tilldragelser, som skulle med- 
föra dess sprängning. Detta var nu visserligen ärligt handladt; 
men det skulle dock ej förefalla oss alldeles oväntadt, om man 
från dansk sida finge höra den anmärkningen, att detta afsked 
borde ha begärts långt förut. Visst är, att grefve Wedel ända 
sedan 1809 års revolution hade förtroliga förbindelser med flera 
af de ledande männen i Sverige samt att bud och brefskickningar 
ofta gtngo mellan dem och honom. Dessa förhandlingar, liksom 
i allmänhet de dolda underströmningama i historiens lopp under 
detta tidskifte få ock i d:r Nielsens arbete en ytterst omsorgsfull 
utredning och belysning, hvilka göra det samma både i högsta grad 
intressant och till en oumbärlig hufv^udkälla för en hvar, som vill 
på närmare håll studera händelsemas utveckling. Särskildt synes 
oss framställningen af Fredrik VI: s i Danmark och af prins Kristian 
Augusts politik innehålla åtskilliga momenter, som dels äro alldeles 
nya, dels framstå i en annan dager än den, hvarifrån man förut 
fått skåda dem. 

Det är naturligt, att ett arbete som d:r Nielsens, hvilket under 
en lång tid snart sagdt dag för dag och steg för steg kontrollerar 
händelsernas gång, skall innehålla många rättelser af andras upp- 



258 HANS EMIL LARSSON. 



gifter. Detta gäller i synnerhet om det för några år sedan hos 
oss utgifna arbetet Utländska diplomaters minnen af Scisvola, åäx 
författaren mer än en gång haft tillfälle att uppvisa det otroliga 
slarf och den vårdslöshet, hvarmed denna samling blifvit redigerad. 
Så t. ex. låter Scaevola en depesch, hvari den franske chargé 
d'affaires i Stockholm beskrifver förhållandena efter kronprinsen 
Karl Augusts död, vara daterad den 12 januari iSiol Ja utan 
närmare undersökning sätter han denna före depescherna från 
maj samma år, i hvilka prinsen omtalas som lefvande! £n annan 
gång angifves Caillard som författare till ett bref, som i själfva 
verket är skrifvet af hertigen af Cadore //// Caillard, som skötte 
legationen i Stockholm, tills Alquier inträffade där; o. s. v. 

Det är att önska, att omständigheterna måtte tillåta d:r Niel- 
sen att . snart bringa till afslutning det arbete, hvaraf första delen 
nu föreligger och som lofvar att i sin helhet varda elt mönster 
för det biografiska författarskapet, inom hvilket, efter allt att döma, 
det torde komma att intaga en värdig plats vid sidan af den bio- 
grafi, som hos oss utgifvits öfver Armfelt och hans tid. 

Edvard Lidforss, 



Mörkrets makt. Skådespel i fem akter af Leo Tolstoy. Öfversättning af 
Valborg Hedberg, Stockholm. Albert Bonniers förlag. 

För barnen. Sagor och berättelser af Leo N. Tolstoy, Stockholm. Albert 
Bonniers förlag. 

Då man med anledning af den märkliga kris i själslifvet» 
som den mäktige ryske författaren genomgått, och hans därpå föl- 
jande genomförda försök att sätta sitt lif i samklang med sina 
idéer utspridt om honom, att han blifvit vansinnig eller att åtmin- 
stone hans andekraft blifvit mattad, har han genom sina följande 
arbeten gifvit den mest lysande vederläggning af dessa påståenden. 
Åtskilliga af dessa arbeten hafva redan behandlats i denna tid- 
skrift. Sedan dess hafva tvänne nya framträdt i svensk drägt, af 
hvilka det ena. Mörkrets makt^ är i hög grad märkligt. Det är i 
så mån ingen nyhet för den svenska allmänheten, som de svenska 
tidningarna innehöUo rätt utförliga redogörelser för det samma, då 
det för ett år sedan uppfördes i Paris å »Théåtre libre» inför en 
publik, hvari ej torde saknats mycket af dess andliga aristokrati. 
Men det torde vara värdt en närmare bekantskap. 

Det är framgånget af författarens nya lifsåskådning. Och så- 
som allt hvad han under denna frambragt, har det till syfte att 
för folkets stora massa åskådliggöra sedliga grundsatser och prak- 
tiska erfarenhetssanningar i fråga om sedlig utveckling eller urart- 



LITTERATUR. 259 



ning. Det är tydligen för att ställa fram hvad han vill säga så 
lefvande och åskådligt som möjligt, som han valt den dramatiska 
formen. Han uppträder själf för första gången i denna diktart — 
och blir här banbrytare. 

Ämnet är taget ur ryske bondens lif, men bär i sin behand- 
ling icke det ringaste spår af idealisering. Tvärt om framträder 
den ryske bonden här i all den andliga och sedliga blindhet, all 
den råhet) grymhet och sinlighet, som han ofta i verkligheten 
torde ktmna förete. Skådespelet har en tydlig tendens, hvilken 
till och med står såsom motto: »Har klon väl fastnat, slipper fogeln* 
inte mera lös». Har det onda först i ett afseende fått makt med 
människan, får det snart äfven i annat väldet, det vecklar in männi- 
skan allt mera i sitt nät, och hon drifves från det ena brottet till 
det andra — det är den lära som skalden i gripande drag vill 
teckna för sitt folk. Men häraf följer, att utvecklingen för från 
det ena brottet till det andra och att brotten stiga i gräslighet, ju 
längre fram det lider i skådespelet. Men likväl fängslas läsaren, 
och detta med ett intresse, vidt skildt från det melodramerna och 
brottmålsromanerna kunna ingifva, han känner denna högtidsstämning 
i själen, som blott stor konst kan gifva. 

Tolstojs uppfattning af kristendomen förlade dess kärna och 
tyngdpunkt till bergspredikans maningar. »Lef i frid med alla 
människor» var det enda sedliga budet. Härtill slöto sig fem ma- 
ningar, hvilka a^go att undvika förhållanden, som kunde framkalla 
ofred mellan människorna, och bland dem var att ej svärja samt 
att iakttaga sedlighet i könsligt afseende. Det är med brottslig- 
het af detta slag som skådespelets personer börja att låta sig 
gripas af mörkrets makt för att så allt mer kufvas under dess 
välde. Sträfvandet efter att lefva i frid med våra medmänniskor 
bör till och med, enligt Tolstojs uppfattning af kristendomen, gå 
så långt, att vi ej ens skola försöka afvärja andras anfall, ej håller 
på annat sätt söka göra vårt lif säkert såsom genom samlande af 
penningar och dylikt, ty just dessa kunna locka det onda fram 
till anfall. Äfven detta — penningens ondt stiftande makt — är ett 
handlingsmoment i skådespelet. 

Nikita tjänar hos den rike och sjuklige bonden Peter och 
står i otillåtet förhållande till hans hustru Anisja. Han har förut 
haft en förbindelse med Marina, en fader- och moderlös flicka, 
och hans far Akim vill nu, att sonen skall gifta sig med Marina 
och »utplåna synden». Akim är en gammal gudfruktig bonde, som 
alltid vill handla rätt, men han har svårt för att uttrycka sig. Han 
representerar i stycket den goda principen. Den onda företrädes 
af hans hustru Matijona, som med sin flödande svada öfverallt 
uppträder som fresterska. Hon är en verklig kvinlig Mefistofeles, 
ehura på samma gång en fullt individualiserad rysk bondkvinna. 
Det är penningens makt som lockar henne. När Peter, som ej 



260 HANS EMIL LARSSON. 



kan ha länge igen att lefva, dött, skall hennes son gifta sig med Anisja 
och blifva rik. Detta förespeglar hon såväl Nikita som den af passion 
för honom gripna Anisja. Och Nikita svärjer att ej något förhål- 
lande egt rum mellan honom och Marina, begår sålunda meiled. 

Men Peter vill ej dö, och än mer, han gömmer väl undan 
sina penningar. Fruktan att dessa skola undgå dem kommer 
Anisja att använda ett gift, som Matrjona gifvit henne, och hon 
förgiftar sålunda sin man. Nu gifter hon sig med Nikita. Men 
det dröjer ej länge, förr än hon ej endast är förbisedd, utan äfven 
illa behandlad af denne, som i stället tagit hennes och sin st)rfdotter 
Akulina till älskarinna och gjort henne till herskarinna i huset. Men 
snart visar sig en frukt af detta förhållande, och skall ej lagens 
arm drabba dem, måste saken döljas, hvilket blott kan ske genom 
att barnet röjes ur vägen. Fresterskan Matrjona är äfven här 
framme och äggar och hjälper till, och så sker äfven detta brott: 
Nikita mördar med egen hand sitt och sin styfdotters barn. 

Men samvetsagg ha äfven infunnit sig och varda allt starkare. 
Nikita håller slutligen på att duka under för dem, men efter en 
hård kamp besluter han ändtligen att bekänna och försona sina 
brott. Hans fader Akim, som redan förut infunnit sig hos sin 
son för att varna honom, men då blifvit tillbakavisad, är nu hans 
stöd och hjälp. 

Egendomlig är den roll, som Tolstoj här låter kvinnan spela. 
Det är från henne det onda kommer. En kvinna är fresterskan, 
Matrjona, och kvinnan faller först för frestelsen och drager man- 
nen med sig. Och likväl är hon ej medfödt ond. Midt i allt 
det sedliga eländet har författaren satt en oskyldig tioårig flicka, 
som ännu blott anar det onda, hvaraf hon omgifves. Men blott 
aningen därom kommer henne att önska att hon får dö. »När 
man är tio år, är man ännu barn, och då kan ens själ kanske 
flyga upp till Gud. Får jag lefva längre, blir jag kanske bara 
dålig» säger hon till den gamle Mitrisch, som svarar — och helt 
visst hör man Tolstoj själf tala genom den gamle soldatens mun 
— : »Jo det är säkert, att man blir dålig I Hur skulle ni kvinfolk 
kunna bli annat? Hvem lär er någonting? Hvad ser och hör 
du väl omkring dig? Ingenting annat än styggelse . . . Det fins 
milliontals sådana kvinfolk och alla äro de som skogens vilda 
djur. Som de födas, dö de också — utan att ha sett något, utan 
att ha lärt något. En karl kan alltid få tillfälle att lära sig något — 
på krogen eller ibland i fängelset eller, som jag, under den tid han 

är soldat. Men ett kvinfolk? Jag vet inte häller hvem 

som skall svara för er. För rekryterna äro soldaterna ansvariga, 
men för ett kvinfolk — hvem är ansvarig för er? Ni äro som 
en hjord utan herde, och så löpa ni vill, förstås?» 

Karaktärsteckningen är, som man kan vänta, gjord med mäster- 
skap. Så främmande än dessa ryska bönder äro oss, blifva vi 



LITTERATUR. 201 



helt snart förtrogna med dem, och hvar och en individualiseras 
så klart, att man ser dem framför sina ögon. De äro ej egent- 
ligen onda, blott utan någon sedlig upplysning, som genast kan 
visa dem en handlings art, och utan nå^ot slags sedlig kraft, som kan 
bilda motvigt mot frestelserna. De förete typen af ett naturfolk: i 
grund och botten välvilliga, men vid ringaste anledning fårdiga att 
slå om i motsatsen, utan något mellanstadium af öfverläggning. 

För öfrigt är arbetet intressant i annat afseende också. I 
sina föregående arbeten har Tolstoj varit starkt benägen att se 
ett ideal i bonden. Bonden har såsom den ofrärdärfvade naturmän- 
niskan ofta i hans verk trädt fram i motsättning tiU den öfverbil- 
dade kulturmänniskan med alla hennes skuggsidor. Han har äfven 
såsom Karatajev i »Krig och fred», andra exempel att förbigå, 
trädt fram såsom innehafvare af den sanna lefhadsvislieten i mot- 
sats till kulturmänniskan med sin onyttiga lärdom. Men här ser 
han saken något annorlunda, och hans skådespel är i själfva verket 
ett hjärtskakande rop på upplysning, framför idlt sedlig och religiös 
upplysning, åt Rysslands millioner och i synnerhet åt dem, som 
taifva det mest, dess kvinnor. 

Trots gräslighetema är stycket genom sin makalösa drama* 
tiska kraft ett verkligt konstverk, men det torde dock fordras mer 
än vanligt starka nerver att se det utföras. Och dess dramatiska 
kraft ligger ej i fängslande tilldragelser, utan endast och allenast 
i personlighetemas etiska utveckling. Man kan ej tänka sig enklare 
medel med så stor verkan. 

For barnen är en samling små sagor och anekdoter, sådana 
som vi hafva läst i våra första läseböcker i främmande språk, be- 
rättade i möjligast enkla stil och egentligen utan annat intresse 
än att denna bok vittnar, också den, om Tolstojs outtröttlighet i 
att söka sprida ljus bland de många millioner af hans folk, som 
lefVa i mörkret, och söka rädda så många han kan undan »mörk- 
rets makt». Då antagligen denna bok gått ut i lika billiga upp- 
lagor som hans öfriga arbeten under senare år, har den sannolikt 
nått ner till dem den varit afsedd for, de ryska bondbarnen, och 
väl varit den första bok de lärt känna. Och ingen kan mäta 
hvad den store ryske folkläraren härmed uträttat. I och för sig 
själf torde den finr oss ha ringare intresse. 

Hans Emil Larsson, 



Ny Sv, Tidskr, lo.e årg. 19 



302 LITTERATUR. 



Phonetische stndien. Zeitschrift fur wissenschaftliche und praktische pho- 
netik mit besonderer rucksicht auf den unterricht in der aussprache. 
Unter mitwirkung von T. H, de Beer^ A, M, Bell . . . herausgegeben von 
Wilhelm Vieior. Bd I— II: heft i. 8:0 Marburg in Hessen 1887— 88. 

Fonetiken är en tämligen ung vetenskap, hvars betydelse- för 
språkforskningen först under de båda senaste årtiondena bliftdt 
mera allmänt insedd och erkänd. Men har den under föregående 
tider haft svårighet att rätt göra sig gällande, så synes dess fram-- 
tid nu så mycket säkrare betryggad, tack vare den alltjämt i 
stark tillväxt stadda skaran af unga och nitiska ljudfysiologer, som 
i våra dagar utveckla en så betydande verksamhet. Deras forsk- 
ningar, i främsta rummet riktade på det nu lefvande, talade språket, 
ha lemnat lösningen till många af dettas gåtor och härigenom 
äfven gifvit nya uppslag åt den historiska språkvetenskapen. Men 
ej nöjda med detta, endast en mindre krets af fackmän berörande 
f^t, ha de sträckt sin verksamhet in på områden, som tillhöra 
den stora allmänheten. Fonetiken har i väsentlig mån varit en 
både drifvande och reglerande kraft i tvänne nu på dagordningen 
stående reformfrågor: beträffande rättskrifhingen och beträfiande 
undervisningen i moderna språk. 

Prof. Vietor i Marburg är en varm vän och energisk för- 
kämpe för reformer på båda nyss anförda områden. För några 
år sedan grundlade han en tidskrift för ortografi, som snart ut- 
vidgades till ett organ äfven för ortoepiska och ljudfysiologiska 
spörsmål. Den har nu blifvit afiöst af föreliggsunde publikation; 
rättstafningsfrågan har trängts undan, och i dess ställe har frågan 
om språkundervisningen ingått i programmet. Tidskriften är lik- 
väl ingalunda ett partioi^an med syfte att göra propaganda för 
utgifvarens och med honom likasinnades språkpedagogiska teorier. 
Tvärtom, visar genast en blick på den långa medarbetarelistan å 
titelbladet, att utgifvaren med prisvärd oväld för sitt företag sökt 
(och äfven lyckats) värfva de kompetentaste personer utan afseende 
på deras från hans egna, mer eller mindre afvikande åsigter. 

Första häftet inledes med en uppsats af docent Lundeli om 
fonetiken som examensämne vid universitetet. Författaren syssel- 
sätter sig särskildt med en Upsalakandidats afslagna ansökan att 
i filosofie licenciat-examen få ha fonetik till tredje ämne. Huma- 
nistiska sektionens protokoll rörande nämnda examensfråga refe> 
reras med en omständlighet , som knappast synes på sin plats i en 
tidskrift, hvars flesta läsare äro främmande för och väl också föga. 
intresserade af dylika detaljer angående vl^ra examensförhållanden. 



LITTERATUR. 263 



Hvad själfva saken vidkommer, så torde nog äfven mången fone- 
tiker ex professo erkänna med den tyske lingvisten, A. Lange ^, att 
han med all aktning för ljudvetenskapen och dess vigt, rätt väl 
kan förstå sektionens afstyrkande utlåtande. Som ren naturveten* 
skåp, menar Lange, skulle ett enskildt organs, språkverktygens, 
fysiologi aldrig kunna ft karaktär af själfständig vetenskap, för 
språkforskaren åter vore fonetiken blott en hjälpvetenskap, den 
där t. ex. den omhandlade kandidaten för sina båda andra ämnen 
(nordiska språk och sanskrit) icke skulle kunna undvara. 

Följer så en af prof. Paul Ibssy gjord framställning af fran- 
skans ljudsystem, hvilken fortsattes och afslutas i de båda föl- 
jande häftena. Det är här för första gången en fonetiskt skolad 
fransman lemnar en vetenskaplig öfversigt af sitt språks ljudsystem, 
och af denna anledning har uppsatsen med rätta tillvunnit sig 
mycken uppmärksamhet. I åtskilliga punkter framträder Passy 
med nya åsigter, som, låt vara att en eller annan af dem icke 
kommer att visa sig hållbar för en slutlig pröfning, för visso äro 
förtjänta af fackmännens beaktande och framför allt äro egnade 
att utgöra väckelser till ytterligare undersökningar. £n synner- 
ligen värdefull afslutning erhåller denna afhandling i några fone- 
tiskt transkriberade profbitar på »vårdslöst», »ledigt» och »vårdadt» 
uttal af förf:s modersmål. Som en kuriositet kan det anmärkas, 
att just dessa citerade svenska ord figurera som termer i den för 
öfrigt på tyska affattade artikeln. Författaren anför dem ur ett 
bref från prof. Wulff i Lund. 

Vidare redogör Max Walter klart och utförligt för sin metod 
vid undervisning i engelska, och utgifvaren själf publicerar en 
serie statistiska bidrag till »skrifttyskans» uttal, samlade på hans 
initiativ af åtskilliga för saken intresserade. 

Slutligen beskrifver amerikanen Sylvester Primer i en mycket läs- 
värd artikel för Charleston karakteristiska egendomligheter i uttalet af 
engelskan. Författaren visar, hurusom i detta konservativa samhälle, 
som foga, liksom Södern i allmänhet, blifvit influeradt af det specifikt 
amerik^ka i politik, litteratur och uppfostran, språket i vissa 
fall bevarat en tämligen ålderdomlig prägel och åtskilliga ord bi- 
behållits i ett uttals-skick, som under lyide resp. i8:de årh. varit 
rådande i England, men där sedermera gått förloradt. — Detta 
utgör första årgångens väsentliga innehåll. 

Andra årgångens första (hittills enda) häfte innehåller en på- 
börjad granskning af det Bellska vokalsystemet, utförd af den 
sedermera aflidne engelske fonetikern W, i?. EvanSy samt en ur 
den så tidigt bortryckte, lofvande språkmannen FeUx Frankes 
kvarlåtenskap meddelad afhandling om umgängesspråket i Nieder- 
Lausitz, en fin studie, vittnande om sin författares alltid vakna, 

* Anmälan af Phonetische Studien i Zeitschrift f. neufranz. Sprache und 
LiUeratuT 1888 Bd X Heft. 4, s. 132. 



264 UTTBRATUR. 



sällsynt skarpa observationsgåfva; utan tvifvel ett af de värdefullaste 
bidragen till tidskriften. 

Utom nu nämnda längre uppsatser innehåller tidskriften i 
hvarje häfte åtskilliga kortare bidrag, recensioner, notiser m. m. 
Från och med andra årgången kommer med hvarje band att följa 
en bibliografi öfver fonetisk litteratur. 

E. L — «. 



Gudinnan Förnuft. 

Det var för ett sekel sedan 
i revolutionens dar, 
när jublande Frankrike redan 
sin frygiska mössa bar, 
såg furstar och herrar blöda, 
såg på med föraktfull min 
och drack sig kinderna röda 
af årets skummande vin. 



Den gudom, som huldhet skänkte 
åt kungar af guds behag, 
som i sin rökelse dränkte 
hvar glimt af en bättre dag, 
som än med mirakler lekte 
och än med kättarebål, 
den guden ej längre bevekte 
ett folk med frihet till mål. 



Nej, nej, förnuftet som lossat 
de snärjande kedjor och band, 
förnuftet som fängelser krossat, 
som stuckit fästen i brand, 
som blixtrat i Voltaires öga, 
som brunnit varmt hos Rousseau, 
förnuftet, det fria, höga, 
till gudom man valde då. 

Ny Sv. Tidskr. lo.de arg. 



266 PER HALLSTRÖM. 



Man samlades så att dyrka 
den nya gudinnan Förnuft. 
Det vida fältet var kyrka, 
och hvalf spände högblå luft. 
Ett altar med växter gröna 
man reste i slättens dam, 
och dit att gudinnan kröna 
en jublande hop bröt fram. 



De förde en vagn med en kvinna, 
ett flarn framför folkets flod. 
Skön var hon, förnuftets gudinna; 
i blommor till knät hon stod. 
Gestalten spänstig sig röjde 
i drägtens fallande veck; 
behagfullt hon halsen höjde, 
och blicken såg framåt käck. 



I folkets slingrande floder, 
hvar linie bruten, förströdd, 
en Afrodite hon stod där, 
ur människohafvet född, 
ryckt med af vindarnas susning 
och vaggad af vågors lek, 
med örat mätt till berusning 
och kinden rodnad af smek. 



På altaret upp hon fördes; 
ett sorl genom hopen gick. 
Ett döfvande jubel hördes, 
men tankfull blef mången blick. 
Ett tvifvel man kände stinga: 
det var ej gudinnan Förnuft. 
Hon syntes så liten och ringa 
mot bakgrund af hvitblå luft. 



GUDINNAN FÖRNUFT. 20/ 



Där, där under högblå himmel 

i hvitnande soligt dis 

med fond utaf mängdens vimmel 

och tinnar och torn i Paris, 

där fordrade man en annan, 

en öfvermänsklig gestalt, 

som högt bar den hvita pannan, 

hvars blick som i lågor smalt. 



Med ögon, där dagens seger, 
som soligt sin glädje bjöd, 
lät ana från natten^ läger 
dess grubbel och sorg och nöd. 
Nej, hjärnan af yrsel brände. 
Ej klart hennes bild man såg, 
men hon som stod där, det kände 
man djupt, var för usel och låg. 



Nyss glömsk af sig själf hon rycktes 

framåt, och af stundens glöd 

som luttrade dragen tycktes, 

och kinden färgades röd. 

Nu kände hon stämningen falla, 

dö bort som en fjärran ton. 

Hon kyldes af tankar kalla, 

hon nästan frös på sin tron. 



Med ögat hon kring sig sände 
en tvekande bön om stöd, 
och tusende ' blickar hon kände, 
som brunno med sällsam glöd, 
beundran, åtrå och tjusning, 
hälft vördnadsfullt, hälften fräckt. 
Hon greps af en Ijuf berusning, 
hon rodnade skyggt och täckt. 



268 PER HALLSTRÖM. 



Där stod hon, ej mer gudinna, 
med blickar, som smögo kokett, 
en svag, en alldaglig kvinna, 
hvars gunst lät sig vinnas lätt. 
Omkring henne folk i skockar, 
som trängde sig fram att se, 
och brokiga krigarerockar 
och fanor med färger tre. 



Men borta i fjärran stilla 
och tyst med spirornas rad, 
så skön som en hägrings villa, 
låg tankarnas hufvudstad. 
Paris, det beständigt unga, 
liksom en framtidens syn, 
och Notre Dame sträckte tunga 
armar i sorg mot skyn. 



Per Hallström. 



Emin pascha. 

Sent har den europeiska kulturen börjat bana sig väg 
till det inre af Afrika. De bägge samfardslcder, som denna 
världsdels två mäktiga floder, Kongo och Nilen, öppna in till 
hjärtat af den samma, har först det nu lefvande slägtledet sett 
utforskas. Men knappt har detta skett, förrän den europeiska 
odlingen sökt följa efter i upptäckarnes spår och de europeiska 
länderna i täflan sökt att göra sig till godo den nya värld, 
som här blifvit tillgänglig. Merkantila, politiska, religiösa, 
kulturela och vetenskapliga syften äro alla samman verkande 
härvid, och äro de två första syftena bestämmande för staternas 
uppträdande på Afrikas mark, så äro de senare dock bestäm- 
mande för många af de enskilda personer, som påtagit sig 
det fordrande och farliga värfvet af banbrytare för europeisk 
odling i dessa nya bygder. Redan täljas martyrer bland 
dessas led. Gordon pascha, Gessi pascha, Lupton bey hafva 
redan fallit på sin post, där de vid öfre Nil-området stodo i 
spetsen för det kulturarbete, som här under islams fana men 
så vidt de förmådde i kristen anda bedrefs. Den fanatiska 
islamitiska reaktionen under mahdins ledning sopade bort hvad 
under årtiondens omsorgsfulla och trägna arbete uppbygts. 
Endast Emin pascha stod upprätt, bevarande vid den ekvato- 
riala Nilen åtminstone en del af det område, hvilket han såsom 
egyptisk guvernör genom trogna omsorger och outtröttlig 
sträfvan under de svåraste förhållanden skyddat för de arabi- 
ska röfvarne och i mångfaldig måtto utvecklat i kulturelt 
afseende. Med spänning har den bildade världen afvaktat 
underrättelser dels från honom, dels från den undsättnings- 
expedition, som med Stanley i spetsen gått att uppsöka honom 
och lemna honom hjälp. Och nu ingå underrättelser från 



HA>S BMIL LA&SSON. 



^..- . ^.L^ -a^» att Hmtn vetat att med egna medel hålla 

^ . . ..:. ir-^rangfi som han varit och är i islamitiska och 

-.A ,..c'c-Äirs rruktansvärda omfamning och genom dem 

..i » :,Aa j^ verksam hjälp af den stat^ i hvars tjänst han 

^.^ ^-* jLe ;mropei^ca myndigheter, inrättningar och per- 
v,.^ ^x;«:i. ?oiö oJf intresse för mannen och hans verk sökt 

^ *cef 5«tt arbete såsom styresman öfver den egyptiska 
-K> v*:. MdA provinsen har Emin alltjämt bevarat sitt vetenskap- 
^A ucr<^$e: Han har under alla sina ansträngande ämbets- 
v>«.« ^QtiikSgt gj<Mrt geografiska, zoografiska och etnografiska 
.AK«katflgaur> och så länge han stod i förbindelse med den 
^winiit världen under åren från 1878 till och med 1883, har 
httic .>d«ntliggjort uppsatser om sina resor och iakttagelser i Geo- 
^oyibiscfae Mittheilungen, Ausland, Mittheilungen des Vereins 
r^ Erdkunde zu Leipzig, Mith. der k. k. Geogr. Gesellschaft, 
Wien, och Scottish Geographical Magazine. Härjämte har dr 
Schweinfurth, den berömde resanden, som varit bland de 
första utforskarne af dessa trakter och med hvilken Emin 
sedan långt tillbaka stått i vänskaplig förbindelse, nyligen 
offentliggjort några honom enskildt meddelade uppsatser och 
brefutdrag. Det är på dessa, som efterföljande teckning är 
bygd. Att den företer åtskilliga luckor kommer däraf, att ma- 
terialet har många sådana. En karta bilägges till orientering. 
Den lär nog i åtskilliga punkter tarfva justering; jag har upp- 
gjort den efter ett utkast af professor P. Treutlein, hvilken 
begagnat sig af en öfversigtskarta, som dr Junker använde, 
då han efter sin återkomst till Europa i Geografiska säll- 
skapet höll ett föredrag öfver sina resor, men den stämmer 
ej fullt med åtskilliga af Emins uppgifter i hans reseberättelse. 
Några bland stationerna och folkstammarnas namn har jag 
efter dessa berättelser utsatt. De med f angifna äro ej möj- 
liga att efter dessa till sitt läge bestämma och äro gissningsvis 
utsatta. 

I. 

Frågan om Nilflodens källor har sedan en aflägsen forntid 
varit ett olöst problem för vetenskapen och ett lockande mål 



EMIN PASCHA. 27 1 



för fantasien. Först midten af vårt eget århundrade har sett 
detta problem lösas. Trenne tyska missionärer^ stationerade 
på Afrikas ostkust, företogo forskningsresor inåt landet och 
hörde där talas om stora sjöar, som skulle befinna sig vesterut. 
Med anledning häraf utrustade det Geografiska sällskapet i 
London en expedition under Burton och Speke för att upp- 
söka dessa sjöar. 

Utgående från Sansibar nådde de först af alla européer, 
den 13 febr. 1858, till Tanganjikasjöns stränder. De seglade 
öfver till sjöns vestra strand och beforo den äfven i dess 
längdriktning, norr och söder, utan att dock kunna uppnå 
dess nordända. På återväg till ostkusten lemnade Speke sin 
kamrat, drog norrut och nådde den 30 juli 1858 sydkusten 
af Afrikas största insjö, Viktoria Ny ansa eller Ukereve. Utan 
att häller kunna uppnå nordänden af denna måste han vända 
om, likväl fullt öfvertygad att här hafva funnit Nilens källsjö. 
Att han stod så nära lösningen af ett i årtusenden olöst 
problem eggade honom att vetenskapligt fullfölja denna lös- 
ning. I sällskap med Grant drog Speke för andra gången 
från Sansibar in i Afrikas inre, och efter ett och ett hälft års 
vandring kommo de i början af 1862 till Ukereves nordkust, 
där de några månader dröjde hos konungen af Uganda, den 
bekante Mtesa. De funno Nilens utflöde ur sjön, följde floden 
och nådde i februari 1863 till Gondokoro. Här träffade Speke 
sin vän Baker, som kommande norrifrån färdats uppför floden 
just i afsigt att uppsöka Speke och bringa honom hjälp. 
Speke drog vidare norrut, men Baker fortsatte sin färd söderut 
och upptäckte samt befor Albert Nyansa eller Mwutan Nzigé. 
Under fleråriga vandringar i trakterna i öfre Nilområdet lärde 
Baker känna slafjagternas och slafhandelns gräsligheter och 
förelade vid sin återkomst vicekonungen af Egypten en plan 
att eröfra och med Egypten införlifva hela öfre Nilområdet, 
undertrycka slafjagt och slaf handel samt införa lagenlig handel 
i dessa trakter och så småningom härigenom bana väg för 
ordnade samhällstillstånd. 

Kediven Ismail pascha antog planen. Han trodde sig möjli- 
gen genom sitt dymedelst visade intresse för kulturen kunna 
göra de europeiska makterna sig bevågna^ så att de ej skulle 
lägga hinder i vägen för förverkligandet af hans planer att 



272 HANS EMIL LARSSON. 



göra sig oafhängig af Porten. Den maktökning hans rike 
kunde vinna, de stora inkomster han ansåg sig kunna påräkna 
från de nya länderna kunde äfven blifva honom medel härtill. 
Alltså utnämndes Baker till pascha, drog 1870 med en liten 
här från Kartum söderut, dröjde en stor del af 187 1 i Gondo- 
koro, tågade mot slutet af året vidare söderut, bygde vid 
Fatiko ett befastadt läger, marscherade ända in till Massindi 
i Unjoro, hvarifrån han anknöt förbindelser både med Mtesa 
af Uganda och Kabrega af Unjoro, ehuru denne senare — 
antagligen i följd af Bakers sätt att uppträda — höll sig mera 
tillbakadragen. Här anlade Baker en tredje militärstation vid 
Fauvera. På de områden, som Baker ansåg såsom sina, under- 
trycktes slafjagterna hänsynslöst, men Bakers stolta och hårda 
uppträdande var ej egnadt att vinna negrerna för det nya väldet. 
Kostnaderna för företaget hade varit jättestora — 26 millioner 
francs — och inga inkomster inflöto. Då fick Baker sitt afsked. 

Hans efterträdare blef Gordon. Han insåg, att innan något 
annat kunde göras måste de nyvunna områdena knytas när- 
mare fast vid kedivens regering och de infödde bringas till 
lugn. Detta skedde genom anläggande af nya stationer. 
Först anlades en station vid Sobat för att stänga vägen för 
de från landet öster om Hvita Nilen kommande slafkarava- 
nerna, en i Gaba Schambé, som skulle spärra slafvägen från 
provinsen Rohl vesterut, samt en mindre i Bor. Nya följde 
inom kort: Ladö, Vandi, Redjaf, Laboré, Duffilé och andra. 

Äfven åt andra håll sökte kediven utsträcka sin makt. 
Hans försök åt' öster, mot Abessinien, misslyckades dock. 
Bättre framgång hade han åt vester, där Darfur och Darfertit 
föUo under hans välde — ett nu verkligen jättestort välde. 
Det sträckte sig nu från ekvatorn, nära nog, till Medelhafvet 
genom 30 breddgrader eller lika långt som från Rom till 
Nordkap, upptagande ett område, som sannolikt ej mycket 
understeg 3 mill. kvkm eller fyra gånger den Skandinaviska 
halföns ytinnehåll. Tydligen var dock herraväldet öfver en 
stor del af de nya länderna mer nominelt än verkligt. Men 
de anlagda stationerna voro med sin lilla besättning af egyp- 
tiska soldater dock stödjepunkter för det samma, genom hvilka 
en tingens nya ordning så småningom skulle bana sig väg, 
och guvernören Gordon var outtröttlig i att genom ständiga 



EMIN PASCHA. 273 



resor i sitt område allt mer arbeta för dess verkliga anslut- 
ning till det nya väldet. 

Gordon behöfde härvid medarbetare med förmåga att 
kunna handla på egen hand, och från olika europeiska nationer 
kommo också sådana: engelsmännen Lupton bey^ Mason och 
andra, italienaren Romolo Gessi pascha, österrikarne Slatin 
bey och Mamo och tysken dr Edvard Schnitzer eller som 
han redan nu kallade sig med ett taget österländskt namn 
Emin (den trogne). 

Edvard Schnitzer föddes den 28 mars 1840 i Oppeln i 
preussiska Schlesien, där hans far var köpman. Föräldrarne 
voro protestanter, ej judar, såsom man sett uppgifvas. Två år 
senare flyttade föräldrarne till Neisse, där ännu modern jämte 
en dotter lefver. Sedan Edvard Schnitzer här genomgått gym- 
nasium, egnade han sig åt medicinska studier först vid univer* 
sitetet i Breslau och sedan i Berlin, där han 1864 promove- 
rades till medicine doktor. Men redan samma år lemnade 
den unge läkaren både Berlin och Tyskland för att i främ- 
mande länder söka sig ett verksamhetsfält. Han begaf sig 
till Turkiet, och i en hög ämbetsmans följe under dennes in- 
spektionsresor befor han Armenien, Syrien och Arabien. Efter 
denne mans död besökte dr Schnitzer åter hemorten som- 
maren 1875, men efter några månaders hvila gaf han sig ånyo 
på färd, denna gång till Egypten, där han såsom Emin effendi 
1876 gick i landets tjänst och stälde sig till generalguver- 
nörens öfver Sudan förfogande. Så kom Emin i beröring 
med Charles Gordon, hvilken två år förut fått förvaltnin- 
gen öfver ekvatorialprovinsen om hand. På dennes uppdrag 
inrättade Emin, som snart erhöll titeln bey och slutligen titeln 
pascha, ett sjukhus i Lado, hufvudstaden i den nyskapade 
provinsen, men blef därjämte använd på mångfaldigt annat 
sätt; bland annat förvaltade han förrådsmagasinen och fick i 
sin chefs sällskap eller ensam företaga vigtiga resor. 

Så bereste Emin under sommaren 1876 delar af landen 
Unjoro och Uganda, där han en månads tid dröjde hos konung 
Mtesa, hvilken Sf>eke 14 år förut och Stanley ett år förut 
besökt. Återkommen till Lado fick han order att ånyo resa 
söderut. Han skulle härvid särskildt söka att vinna Kabrega, 
konung af Unjoro, hvilken allt sedan Bakers uppträdande hade 



274 HANS EMIL LARSSON. 



stält sig fiendtlig emot det egyptiska riket. Emin bryter så- 
lunda åter upp från Ladö och beger sig, »den evige vandra- 
ren», som han kallar sig i början af sin skildring af denna 
resa, åter på väg till söder, passerande Redjaf och Beddén^ 
hvilket är beläget på en ö midt i brusande forsar. Alla 
transporter norrifrån ailastas här för att landvägen föras förbi 
forsen, därpå ånyo lastas i barkar och på dessa föras till 
Kiri. I Beddén inhämtar Emin underrättelser om en dvärg- 
stam som skall bo i bergshålor vesterut och af negrerna är 
fruktad för de starkt förgiftade pilar, med hvilka den skjuter. 
Sannolikt är det dvärgstammen Akkä, som Emin sedan får 
tillfåUe att grundligare undersöka. I Kirri träffar han öfverste 
Mason-bey, som med ångaren Nyansa kringseglat och bestämt 
Lutan (eller Mwutan) Nzigés (Albert Nyansas) stränder. Sträc- 
kan från Kiri till Duffilé kan blott passeras till lands, floden 
far här brusande och skummande mellan höga kullar och berg. 
Så passeras Muggi och Laboré och med trumhvirflar och 
trumpetklang mottagas de i Duffilé. Härifrån göras utflykter 
till de närliggande Madi-byarna och insamlas etnografiska upp- 
lysningar. 

På den lilla propelierångaren segla de vidare uppåt ström- 
men, som här är så full af växtlighet, att man esomoftast får 
stanna och rengöra propellern, och ut i sjön, så åt öster till 
stationen Magungo. Härifrån går resan tre dagar till lands 
genom så högt gräs, att vandrarne fullständigt försvinna däri. 
Här Qch där af brytes enformigheten af bananplanteringar eller 
odlade fält med kajater eller söta batater samt sesam, hvari 
öfvergifna hyddor ligga, nyss lemnade af invånarne såsom 
deras kvarlemnade husgeråd visar. Vältrampade stigar, som 
korsa hvarandra i alla riktningar, visa att en liflig samfärdsel 
bland de infödde råder. Närmare Kiroto utvecklar sig växtlig- 
heten i öfverväldigande rikedom. En mängd odlingar med 
tomater, majs, lubier (ett slags bönor), sesam m. m. omgifva 
orten, och i skogarna hänga tunga drufvor på det vilda vinet. 
Färden går vidare till Massindi, där Anfina, höfding öfver alla 
Magungo- och Schifalu-distrikten samt en del af Lango, bor. 
Han är en af de få gentlemannegrer Emin har träffat. Londu 
passeras, Kissuga station uppnås, och slutligen den östligaste 
stationen Mruli. Lugnt har färden öfverallt gått, och Emin 



EMIN PASCHA. 2/5 



yttrar härom: »Tack vare Gordons eminenta organisatoriska 
talang; tack vare hans nära nog öfvermänskliga treåriga mödor 
och arbeten i ett klimat, som hittills blott få förmått motstå; 
tack vare hans af intet hinder brutna energi har hela det 
ofantliga området från den nionde till första breddgraden 
(Sobat till Mruli) blifvit så väl organiseradt, så fullkomligt 
säkert^ att en enskild resande kan genomvandra det med all 
här möjlig bekvämlighet och här egna sig åt sina studier. 
Gevär och ammunition äro för visso ej nödiga utom till jagt. 
Den som någonsin har trädt i omedelbar beröring med negrer 
och delvis berott af dem (transport af saker, leverans af lifs- 
medel o. s. v.); den som har sett och pröfvat det nämnda om- 
rådets glödande sol och feberandande träsk; den som då vet 
hvad det vill säga att årslångt lefva allena, fjärran från allt 
sällskap, alla bekvämligheter, allt för lifvet nödigt, blott den 
kan mäta hvad Gordon pascha här uträttat. Han måste själf 
skaffa sig material för sitt arbete — och af negrer I» Då Emin 
skref detta, anade han ej huru väl dessa ord en gång skulle 
kunna tillämpas på honom själf. 

Från Mruli går i september 1877 marschen åter in i 
Unjoro till Kissuga station, härifrån till den forna stationen 
Londu. Hudfärgen hos Vanjoro (folket i Unjoro) varierar 
mycket från svart till gult, mest är dock grundtonen röd. 
Odlingar med kaj äter och lubier omväxla, här och hvar ser 
man majsens saftigt gröna stänglar eller tobakens breda blad. 
Snart mötes han af en från Kabrega sänd höfding med en 
gevärbärare och en noggare(trum) bärare samt hans öfriga 
följe. Genom ett välodladt land når man så fram till Mpara- 
Njamoga, Kabregas säte och Unjoros hufvudstad. Rika skän- 
ker äro Emin till mötes, och hans egna stå ej efter. Mötet 
försiggår med stora ceremonier. Baker har utmålat Kabrega 
såsom feg, hycklande, tiggande och försupen. Emin finner 
honom helt annorlunda. »Jag har», säger han i sin skildring 
af sitt månadslånga besök hos honom, »ofta besökt Kabrega 
och kan dock icke påstå att jag hört af honom ett opassande 
ord eller sett en oanständig åtbörd eller någon osed», som 
han beskylts för. Han gör på Emin alltjämt intrycket af en 
alltigenom förståndig och anständig man. Underhandlingarna 
gå äfven efter Emins önskan, och såsom' de bästa vänner 



276 HANS EMIL LARSSON. 



skiljas de, enär bud ingått från Mruli, att konung Mtesa af 
Uganda inbjudit Emin till sig och sändt bärare till Mruli. 

Emin har väl begagnat tiden hos Kabrega och lemnar 
en ypperlig skildring af folket, dess seder och bruk. Unjoro 
bildade en gång samman med Ussoga, Uganda, Uddu m. m. 
ett stort helt, bebodt af svarta, Vitschvesi. Då kommo från 
nordost folk med bvit hud och öfvervunno dem. Herskarne 
hette Vavitu, folket Vahuma. En del blandade sig med den 
förutvarande befolkningen, hvaraf hufvudsumman af den nu- 
varande uppstod. Vitschvesi lefva ännu, där de behållit sig 
rena, såsom ett slags sigenare, rena Vahuma bo i kringspridda 
byar, lefva öfverallt såsom herdar, befatta sig sällan med åker- 
bruk, hafva sitt särskilda språk och blanda sig aldrig frivilligt 
med de folk, bland hvilka de bo. De äro stora, hafva ett 
ovalt vackert ansigte, smala läppar och rak näsa; kvinnorna 
äro särskildt vackra och mycket eftersökta, och höfdingarne 
taga sig gärna hustrur bland dem. Dr Felkin, som länge 
vistats i Uganda och skrifvit ett förträffligt arbete däröfver, 
anser dem vara af Abessiniens urinvånare. I en mycket må- 
lande och liflig uppsats »Om handel och samfärdsel hos Va- 
ganda och Vanjoro» lemnar Emin äfven en framställning af 
många kulturela och etnografiska förhållanden i dessa länder, 
hvilka vi här dock måste förbigå. 

Återkommen till Mruli beger sig_ Emin på färd till Rubaga, 
hufvudstaden i konung Mtesas rike Uganda. Landet är utom- 
ordentligt fruktbart och väl odladt, byarna belägna midt i 
bananplanteringar, kajatodlingar, lubie- och tobaksfalt. Dags- 
marscherna äro små; bärarne vilja hafva tid att förnöja sig 
med muénge, ett slags öl som beredes af bananer, hvaraf 
Vaganda dessutom förstå att bereda ännu en ölsort och två 
vinsorter; en sort af hvardera är berusande. »Det är en ren 
ölfard; från by till by eller rättare från ölkrus till ölkrus 
går färden.» Alltjämt är landet lika bördigt. »Ett välsignad! 
land breder sig ut framför oss, vidsträckta planteringar af 
alla slag bekransa vägen, frukttunga sädesfält vänta på skÖrde> 
männen». Framför husen ligga grön tobak och majskolfvar 
till torkning, men ingen invånare är att se, och en dödstystnad 
ligger öfver landet. Hvadan detta? Jo konung Mtesas folk 
har om natten på hans befallning öfverfallit dessa hans under- 



EMIN PASCHA. 2/7 



satar och fört bort folk, fa och förråd af alla slag för att 
tjäna sin herres lustar. »I sanning ett skådespel att tydligt 
och klart åskådliggöra Mtesas lämplighet för civilisation^^. 
Vid framkomsten till Rubaga blir Emin mycket förvånad att 
här finna en hvit, mr Wilson, som sex månader vistats i 
Uganda, ditsänd af ett engelskt missionssällskap med anled- 
ning af Stanleys uppgifter om Mtesas lämplighet såsom stöd 
för civilisatoriska sträfvanden. 

Hos Mtesa dröjer Emin i fulla tre månader, därunder en 
gång görande en utflykt på Ukereve. Så beger han sig den 
30 mars 1878 på återvägen till Mruli. Hans saker, 50 packor, 
komma redan första dagen bort, så att han vid aftonen af 
första resdagen blott kan samla 20, men han är lugn; ty han 
vet från sina föregående besök att i Uganda kommer intet 
bort och de felande packorna komma också under den fort- 
satta marschen riktigt till rätta. Från Mruli far han nu på 
Nilen till Fauvera station. Han lemnar här för odlingsförsök 
hvita ärter och andra frön, och efter ett besök hos »gentleman- 
negern» Anfina vandrar han öfver Kiroto station till Magungo, 
där ångaren Nyansa återför honom mot norden. 



II. 

På resa mot norden mötes Emin i Faschoda af befallning 
att vända om och tillträda en ny befattning, nämligen såsom 
guvernör öfver förvaltningsområdet Ladö. Hittills har förvalt- 
ningen öfver negerländerna varit skild från de särskildt arabi- 
ska delarna; gränsen mellan dem har varit Sobat och Bar-el- 
Gasal. De senare hafva haft sin särskilda guvernör, reside- 
rande i Kartum; öfver de förra har Gordon varit guvernör. 
Nu, mot slutet af 1876, sammanslås de till en enda provins, 
Sudan, öfver hvilken Gordon blir generalguvernör. Härigenom 
blef det möjligt att med större kraft inskrida mot slafhandeln, 
i det ej blott negerländerna, utan äfven de arabiska kunde 
öfvervakas och många transportvägar, som utmynnade först 
på det arabiska området, kunde hållas under uppsigt. 

Men detta var ett svårt intrång i dessa länders förut- 
varande herrars hufvudnäring. Under det sista halfva århun- 



278 HANS EMIL LARSSON. 



dradet hade nämligen araber från Dongola och Kartum trängt 
allt längre ned mot söder för att förvärfva sig elfenben och 
slafvar. De hade upprättat en mängd s. k. seribor, byar om- 
gifna af pallisader och törneförhuggningar, och härifrån dels 
hållit negrerna i ett slags lifsegenskap, ofta med tillhjälp af 
negerhöfdingar, dels företagit sina allt längre gående plundrings- 
tåg, från hvilka de återvändt med boskap, slafvar och elfenben 
till sina stapelplatser. Dylika s. k. dongolaner eller danagla 
funnos i stort antal på området i fråga, men nu syntes ett 
slut på deras handtering stunda. Det föranledde redan 1877 
ett fruktansvärdt uppror i det ena af ekvatorialprovinsens 
fyra distrikt, Bar-el-Gasal (de öfriga tre voro Ladö, Makrakä 
och Rohl) och spred sig ända bortåt Darfur. Gordon sände 
för att undertrycka det samma italienaren Gessi pascha med 
en liten här, och efter två års hårda strider lyckades det äfven 
— tills vidare. Samtidigt riktade Gordon själf i öster och 
norr ett fruktansvärdt slag mot slafhandlarne, i det han jagade 
öfver 4,000 af dem jämte deras anhang ur landet. 

Det var emellertid nog ett annat element också tillstädes 
i nämnda uppror. Det var ofta med usla organ regeringen 
måste handla, ämbetsmännen själfva voro till stor del danagla 
och gjorde själfva affärer i slafvar; och i allmänhet saknade de 
hvarje medkänsla för negerbefolkningen. Helt visst var dennas 
reaktion mot förtrycket ej fjärran för upproret. Gordon hade 
till guvernörer öfver distriktet Ladö utnämnt tvänne européer, 
öfverstame Prout och Mason, men då dessa af hälsoskäl drogo 
sig tillbaka, följde en rad inhemska guvernörer, under hvilkas 
eländiga förvaltning landet återföll i ett beklagansvärdt till- 
stånd, hvari allt slags betryck, orättfärdighet och öppet rof 
hörde till ordningen för dagen. Sådan var ställningen, då 
Emin 1878 tillträdde sin befattning såsom guvernör öfver 
ekvatorialprovinsens distrikt (mudirieh) Ladö. 

Förhållandena voro särdeles svåra. Befolkningen bestod 
till största delen af negrer, som en gång lärt känna Gordons 
välgörande herravälde och därför lidit dubbelt af den följande 
tidens svåra betryck och nu blifvit fiendtligt eller åtminstone 
misstänksamt stämda mot det egyptiska väldet. Men vidare 
befann sig utströdd öfver hela landet en mängd danagla och 
deras halffria tjänare eller slafvar, f. d. slafhandlare, hvilka 



EMIN PASCHA. 279 



ännu i sina små befästade seribor i smyg drefvo sitt handt- 
verk. Hans ämbetsmän voro i allmänhet ytterst tvetydigt 
folk, till största delen förbrytare, som blifvit förvista från 
Egypten och efter utstånden förvisningstid blifvit upptagna i 
regeringens tjänst. Af de egyptiska soldaterna kunde man 
under sådana förhållanden ej vänta mycket, disciplinen var ringa, 
och deras förtryck mot invånarne gaf anledning till många 
kollisioner mellan förvaltningen och befolkningen. Många 
stationer tarfvade äfven nybyggnader — under dessa himmel- 
streck står en byggnad knappt tre eller fyra är mot den rika 
insektsvärldens anfall. Lägger man härtill det omfattande 
upproret invid gränserna af hans provins, inses lätt hvilka 
kraf som stäldes på den nye guvernören. 

Men det var ändå icke allt. Under nära två år var Emin 
helt och hållet hänvisad till sig själf utan något understöd af 
den egyptiska regeringen. Orsaken var, att floden blifvit 
spärrad genom några for den samma egendomliga dambild- 
ningar. I sitt öfre lopp inom provinsen har den ringa fall och 
bildar vid regntiden redan under vanliga förhållanden stora 
öfversvämningsområden. Utomordentligt rika störtregn hade 
sommaren 1878 kommit Viktoriasjön att stiga i ovanlig grad 
och öfversvämningarna att taga ett mycket större omfång än 
vanligt. Den väldiga vattenmängden förde med sig från detta 
område massor af gräs, vass och vattenväxter af allahanda 
slag, och på sina ställen stannade dessa. Efterföljande växter, 
gytja och slam ökade på hindret, och det packade sig samman 
till en allt tjockare och fastare massa, som slutligen blef all- 
deles ogenomtränglig och fullkomligt spärrade floden. 

Redan då Emin i juli 1878 vände tillbaka från Faschoda 
för att tillträda sin guvernörsbefattning, fann han dambild- 
ningarna hafva börjat; två i augusti till Ladö gående ångare 
kommo med knapp nöd igenom. Men en i september nedåt 
gående ångare måste vända tillbaka till Ladö, och sedan var 
all samfärdsel på floden för lång tid omöjliggjord. Emin 
undersökte dessa floddammar och fann tre sådana med en 
utsträckning af 1,200 meter. Äfven Bar-el-Seraf var förstoppad, 
och Emin sände sin post öfver land från Bor. Det lyckades 
för Marno efter ihärdigt arbete att slutligen genombryta dessa 
dammar. Han undsatte då först Gessi pascha, hvilken, effer 



280 HANS EMIL LARSSON. 



att hafva kufvat det ofvannämnda upproret och på återväg 
från Meschra-el-Rek till Kartum med soldater och fångar på 
en ångare och fyra båtar, blifvit instängd af flodstoppningarna 
i sjön No, där Bar-el-Djebel och Bar-el-Gasal mötas, och lidit 
alla hungersnödens kval. Af 500 man hade, när befrielsens 
timme slog, 400 dött af hunger och sjukdomar, och trots den 
omsorgsfullaste skötsel dog Gessi pascha själf i Kartum till 
följd af sina umbäranden. Den 3 april 1880 kunde Marno 
lägga till i Ladö med en ångare, och de sedan två år här in- 
stängda ångarna kunde återvända till Kartum. Flodfården 
var åter fri och Emin åter i förbindelse med sin regering. 

»Hvad jag under flodspärrningens två år», skrifver Emin 
i augusti 1880, »har lidit, hvad jag haft att kämpa med för 
att utan hvarje understöd föra mitt folk och mina soldater 
igenom, därunder göra framsteg och vinna negrerna, hvad 
allt detta just här betyder, det kan blott här uppskattas. Nu 
är floden öppen, och hvar tredje månad skall en ångare komma. 
Gud vare tack I Då jag nu åter har paipper» 

Man förstår, att de mångfaldiga förvaltningsangelägen- 
heterna taga till fullo tid och krafter i anspråk. Men oaktadt 
allt nedlägger Emin aldrig sitt vetenskapliga intresse, och man 
tager helt visst ej fel, om man tror att det är detta som till 
stor del håller honom uppe under ensamheten fjärran från 
beröring med bildade och under svårigheter af alla slag. De 
ämbetsresor, han jämt måste företaga, begagnar han alltid till 
vetenskapliga forskningar af olika slag, och hans iakttagelser 
och anteckningar äro här •så noggranna, som om han vore 
resande af fack och ej måste egna sin hufvudsakliga tid och 
arbete åt andra saker samt blott under ofrivilliga uppehåll 
under resan eller om natten vid skenet af ofta själfgjorda ljus 
kunde redigera sina anteckningar. Dr Behm framhåller vid 
offentliggörandet af en af Emins reseberättelser >den utom- 
ordentliga noggrannheten och fullständigheten i Schnitzers iti- 
nerarupptagning. Minst hvar kvart antecknar han på blad, af 
hvilka hvart och ett innehåller en dagsresa, det tillryggalagda 
afståndet och riktningen. Vid sidan finnas talrika anmärkningar 
om det från vägen sedda in.skrifna och tecknade. På bladens 
baksida befinna sig de från rastorterna tagna kompasspejlin- 
garna i sådan mängd, att t. ex. från Gondökoro till Fadibék., 



EMIN P ASCH A. 28 1 



d. V. s. på fem veckor, 300 sådana pejlingar äro antecknade». 
Landets fysikaliska och särskildt dess meteorologiska förhål- 
landeO) dess botaniska, zoologiska och etnografiska företeelser 
äro i lika mån föremål för hans iakttagelser, anteckningar och 
samlingar. 

Under flodspärmingen företager han åtskilliga resor. Så 
går han den 27 december 1878 från Duffilé öfver den starkt 
uppsvälda Nilen österut. I Faloro komma höfdingame med 
två elefanttänder till skänks. Sesam, hvit durrah, eleusin, 
hibiskus, söta batater, mungo- och andra bönor samt tobak 
odlas i stor skala. Invånarne äro Madi, ett vackert folkslag 
med chokoladbrun färg, höga lockfrisurer, stundom i flera 
våningar, och halsen inpressad i järnringar samt grant målade 
med röd jämockra. ^»Individer med svart kropp och röda ben, 
sådana med fullkomligt rödt hufvud, andra fullkomligt svarta 
med runda röda fläckar på kinderna och pannan möter man 
vid hvarje steg.» Härifrån går färden till Fabbo, nu ej längre 
beläget på samma ställe som då Linant de Bellefonds några 
år förut besökte byn. Terrassvis uppåt går vägen härifrån till 
Fatiko station, hvilken är sädeskammare för hela landet från 
Duffilé till Mruli. I Fatiko öfverraskas Emin af ett besök af 
sonen till höfdingen öfver alla Schuli, Rotschamma, hvilkens 
inflytande hufvudsakligen man kunde tillskrifva, att hans folk 
så nära och villigt anslutit sig till det egyptiska väldet, men 
som sedan, förolämpad af en senare kommendant i Fatiko, 
dragit sig fullkomligt tillbaka. Sonen kommer nu och inbju- 
der Emin till ett besök hos Rotschamma. Och »då ju orätten 
var på vår sida», antog Emin inbjudningen. 

Alltså går marschen vidare till Pajira, där en hederseskort 
möter af 20 höfdingens tjänare, beklädda med brokiga tyger 
och beväpnade med gamla gevär. Själf väntar höfdingen på 
något afstånd, omgifven af nyrödmålade i hudar klädda negrer. 
Under egendomliga ceremonier försiggår mötet och under- 
handlingarna, hvilka leda till ömsesidig tillfredsställelse. Åter- 
tåget sker öfver Fatiko och därifrån på en ny väg, entonigt 
ledande genom högt gräs, där man måste gå med färdigt 
gevär för de många leopardernas skull, till Duffilé. 

I november 1879 är Emin åter på färd, denna gång mot 
söder. Ångaren »Kediven» föres söndertagen till lands förbi 

Ny Sv. Tidskr. io:e arg, 21 



282 HANS EMIL LARSSON. 



forsarna och fallen till Duffilé, sammanfogas här åter och på 
den samma ångar Emin uppåt strömmen. Höga rökpelare från 
Madibyama vid stranden visa att man bereder salt; man vinner 
•det här ur askan af förbrändt gräs. Man nalkas höfdingen 
Vädelais område, där en ny station skall anläggas, om höf- 
dingen tillåter. Folket är vänligt och tillgängligt, och landet 
gör ett godt intryck genom sina talrika små byar, belägna i 
bananplanteringar och omgifna af odlingar med sesam och 
kajater. Höfdingen Vädelais broder infinner sig med ett följe 
af 300 negrer, skänker växlas, höfdingen har ej själf kunnat 
komma, emedan han är för tjock, men brodern har uppdrag 
att underhandla, och det leder till önskadt resultat. Mot för- 
bindelse att hålla noggrann uppsigt öfver soldaterna får Emin 
rättighet att här grundlägga en station, något som genast 
sättes i verket, och så grundas den sedan så betydelsefulla 
stationen Vädelai. Färden går vidare uppåt floden till statio- 
nen Magungo, där ämbetsgöromålen komma Emin att dröja 
någon tid. Fastän han på grund af flodspärrningen lider brist 
pä ammunition, sprit och papper m. m., lyckas han dock samla 
åtskilligt :»godt och skönt». Sändebud från konung Mtesa 
infinna sig här med bref och skänker från denne och hans 
förste minister samt bref från de franska och engelska missio- 
närerna i Uganda. Sedan far Emin med ångaren tvärs öfver 
sjön till stationen Mahagi, belägen midt ibland yppiga sädes- 
fält med höga berg i fonden. Hvad som ligger bakom dessa 
berg är blott bekant af negrernas berättelser. Folket kallas Luri 
eller A-Lur, och språket finner Emin vara närbeslägtadt med 
Schuli-språket eller Schifalu-språket, som talas vid Somerset- 
Nilen, hvilket åter han anser vara det samma som Schilluk- 
språket, anseende att dessa stammar norrifrån vandrat mot 
söder. Mycket intressant antecknar Emin om detta folks 
kultur, seder och språk. En liflig samfärdsel eger rum med 
Unjoro på andra sidan sjön, och härvarande höfdingar erkänna 
Kabregas öfverhöghet. Här besökas också de varma källorna 
med svafvelhaltigt vatten; deras temperatur är 46° och 53" C, 
under det sjövattnet i närheten visar 29°. Det ger Emin anled- 
ning att äfven omtala de öfriga i provinsen befintliga svafvel- 
haltiga varma källorna. En finnes vester om Ladö, en annan 
ostnordost från Duffilé, intermittent med 69° C, i närheten 



EMIN PASCHA. 283 



här en annan med kokande vatten, en fjärde två dagsmarscher 
sydvest från Fatiko. Ämbetsgöromål kalla Emin bort från 
vidare undersökningar af detta intressanta land. Han hinner 
dock, återkommen till Nilen, att göra en utflykt vesterut för 
att uppsöka en större flod, som han ofta hört omtalas, men 
finner blott en vattentom fåra. Anländ till Duffllé, går han 
österut på en ny väg till Fatiko och finner till sin glädje, att 
man redan härifrån öppnat förbindelse med den nya stationen 
Vädelai ; på 2 V2 dag når honom här bref därifrån. Från 
Fatiko besökes Fauvera, och snart är han åter i Duffilé. 

Innan året 1879 gått till ända timade en betydelsefull 
förändring i Emins förhållanden. Gordon nedlade nämligen 
detta år sitt ämbete och begaf sig åter till England. De 
män, som han dragit i egyptisk tjänst, blefvo dock mot 
förväntan bibehållna i sina befattningar, ehuru visserligen icke 
ledningen blef likartad med Gordons rättvisa och de bästa 
syftemål sökande regemente. Emins provins blef till och 
med förstorad och helt skild från Gessi paschas i vester; 
gränsen mot norr bildade en från Gaba Schambé rakt i Öster 
och vester dragen linie. Han fick vidare rättighet att grund- 
lägga nya stationer, om de själfva kunde bära sina kostnader. 
Han reste genast vesterut till Makrakä för att härifrån skjuta 
nya stationer framåt mot Vädelai, då han fick höra att en 
ångare ändtligen från norr kommit till Lado och flodspärr- 
ningen var slut. 

Emin dröjde ej att begagna sig af tillåtelsen att anlägga 
nya stationer. Gordon hade af sparsamhetsskäl indragit alla 
sydliga stationer, bland dem äfven den i Fadibék, hvars in- 
komster i elfenben dock öfverstego utgifterna. Höfdingen 
öfver nejden hade upprepade gånger anhållit, att man måtte 
återupprätta stationen och åter sända soldater dit. Under 
1880 företog Emin en resa till dessa trakter. Han for längs 
stationerna uppåt Nilen till Laboré och härifrån österut till 
Faradjök och Fadibék. Här inrättades på nytt en station, 
som lofvade att bli en af de bästa i provinsen. Äfven i FadjuUi 
och Fatango lät han anlägga stationer för handeln med 
de öster härom boende folken. Höfdingen öfver alla Schuli- 
stammarna, Rotschamma, en gammal herre, stolt öfver sin 
rena Vavita-härkomst och redan förut bekant med Emin, hade 



284 HANS EMIL LARSSON. 



sändt sin son och inbjudit Emin till sig^ då sjukdom hindrade 
honom själf att uppsöka Emin. I hans hufvudsäte Biajo träflfa- 
des de, och gåfvor och gengåfvor stärkte vänskapen. En 
kort marsch förde till stationen Fatiko, och härifrån fortsattes 
till den äfven nyss återupprättade stationen Fauvera. Härifrån 
besöktes den opålitlige höfdingen Rionga och den höfviske An- 
fina, en verklig »gentlemanneger», såsom Emin åter försäkrar. 
Efter vänskapsfulla möten med åtskilliga andra negerhöfdingar 
återvände han till Fatiko och därifrån till Lado. Under samma 
tid lät han sitt folk genom anläggande af nya stationer sam- 
manbinda Makrakä med Vädelai, och återkommen till Lado 
sände han en afdelning af sitt folk att öppna trakterna vester 
oni Mvutan Nzigé (Albert Ny ansa). 

I mars 1881 drog Emin åter ut för att inspektera de nya 
områden öster om Nilen, med hvilka hans område blifvit ökadt, 
eller provinsen Latiika, dittills förvaltad af Lupton bey, hvilken 
nu såsom Gessi paschas efterträdare öfvertagit förvaltningen 
af mudiriet Bar-el-Gasal. Resan utgick från Gondökoro vid 
Nilen, hvilken station af Gordon öfvergifvits, men nyligen åter 
blifvit besatt med en garnison af tio soldater och nu såsom 
stödjepunkt för vägen till Latuka utvidgats till en grenstation 
af Lado. Befolkningen är talrik och marken väl odlad; den 
består af en meter tjock kaffebrun humus. Färden går vidare 
in i Liriadistriktet, hvars höfding är den store regnmakaren 
Rugang, med någon svårighet af brist på bärare, då folket 
ej vill lemna sitt jordbruksarbete. Liria är för öfrigt en Bari- 
stam. I hufvudorten Rinjak träffas höfdingen omgifven af 
200 af sina män; mötet eger rum under stora brödfruktträd 
och ficus. Området har först för ett år sedan anslutit sig till 
det egyptiska väldet och är ännu nästan oafhängigt, men kan 
redan genomvandras nästan utan betäckning. En fortsatt färd 
för genom träskartade trakter, som i regntiden böra vara helt 
öfversvämmade. Det är ett verkligt elefanteden; trupper på 
hundratals elefanter marschera omkring, icke just till fordel för 
vägen, som är så söndertrampad, att man med knapp nöd kan 
lotsa sig fram mellan alla hål och gropar i den. Genom ljusa 
akasieskogar, som följa och där talrika spår vittna om besök 
af bufiflar och giraffer, vidare genom ett vackert parkland når 
man fram till Okkela eller Wakkala, en station besatt af 20 



EMIN PASCHA. 285 



soldater, upprättad året förut på höfdingen Tschelongs begäran 
för att skydda hans folk från de årligen återkommande 
infallen af Behrfolket. Landet är skogrikt och utomordentligt 
rikt på vilda djur: elefanter, buflflar, giraffer, zebror och anti- 
loper m. fl. Kring stationen ligga för deras fångst 17 fall- 
gropar. Egendomligt nog hafva alla tama djur som man fört 
hit, nötkreatur, hästar, åsnor och mulåsnor, efter kort tid gått 
under, sedan de svullnat på olika kroppsdelar, förlorat aptiten 
och afmagrat. Emin tror sig kunna förklara detta såsom be- 
roende af en massartad invandring af inälfsmaskar, så mycket 
mer som det skjutna villebrådet formligen vimlar af sådana. 
Lejon, leoparder, smärre felisarter, hyenor äro sa alldagliga före- 
teelser, att man snart lär sig förbise dem. Endast leoparderna 
äro fruktade, emedan de ofta nog anfalla människor^ under det 
lejonen aldrig göra det, ehuru de kunna ligga två eller tre 
samman i buskskogen. Negrerna anse att de stå under kom- 
mando af en negerhöfding, en ytterst enfaldig och godmodig 
man, som ständigt håller två tama lejon i sitt hus. Då under 
Emins närvaro ett lejon gått ned sig i en fallgrop, sändes 
bud till denne höfding, som lät inskjuta en fäld trästam i sned 
riktning, på hvilken lejonet spatserade ut, »och sedan det rutit 
sin tacksamhet, aflägsnade det sig». I den närliggande ån be- 
drifves ett rikt fiske med nät, som spännas öfver den; stora 
fiskar, som man fångar, slår man i hjäl med käppar, men kroko- 
diler, som äro utomordentligt talrika, lössläppas. Hustrurna 
samla i nät frukter från en närliggande skog af borussus- 
palmer; männen äro endast jägare men skickliga och synnerligt 
modiga. Endast beväpnade med spjut angripa de elefanter, 
rinoceros och till och med buflflar, »något som visserligen vill 
säga mer». Men marken är tjänlig för odling, och soldatema 
odla sorgumkom, majs, jordnötter och utmärkta vattenmelo- 
ner. För samlare är Okkela ett förlofvadt land, och Emin 
ger af det rika djurlifvet här en den behagfullaste tafla, liflig, 
färgrik och lefvande. Härifrån leder en mycket befaren väg 
till Bor. Emin går dock en annan väg vidare i östlig riktning 
till stationen Löronio, nära höfdingen Latomés by af samma 
namn. Landet är ofantligt fruktbart, byn räknar omkring 1,000 
stridbara män, och Latomé gör anspråk på öfverhöghet öfver 
ännu 13 byar, af hvilka några äro större än Löronio. Lato- 



286 HANS EMIL LARSSON. 



més makt grundar sig på, att han är känd såsom en stor 
regnmakare. Mot Emin är han ytterst förekommande och 
frikostig. I sydlig riktning härifrån kommer man så till huf- 
vudstationen i Lattiikalandet Tarrängole, den äldsta kolonien i 
landet, redan 25 år förut öppnad af danagla i tjänst hos Kar- 
tumköpmän. Sedan dess har det ständigt varit en plats 
för elfenbensbyte; på grund af befolkningens stridbara lynne 
har det ej här kunnat komma till slafhandel. Talrika hjordar 
af nötkreatur, far och getter beta här, då höfdingen förmått 
skydda dem för danaglas plundringslust. Få kulturväxter 
hafva odlats, men med soldaterna hafva nya införts, söta 
batater och bananer. Lattukafolket är en i Schuli inskjuten 
enklav, olikt alla andra härboende folk. De äro lidelsefulla 
jägare, sky icke att angripa buffeln med spjut eller på sin 
sköld mottaga en leopard. Under växlande scenerier och 
delvis genom fullkomligt oberoende land går färden härifrån 
på tre starka dagsmarscher till stationen Agaru, en af guver- 
nementets ytterposter. Tolf timmars sträng marsch för till 
stationen Fadibék, härifrån besökes stationen Fadjiilli, belägen 
i ett fullständigt savannland. Orten är ytterst vigtig såsom 
förmedlare af byteshandeln med Langoländerna i öster och 
sydost. Bytesartiklar äro elfenben och strutsfjädrar, och Emin 
ger sitt folk nödiga order ej blott att samla strutsfjädrar utan 
äfven att vid alla härvarande stationer inrätta hägn för strutsar 
och uppföda sådana; äggen utkläckas helt enkelt på det sätt, 
att man inlägger dem i sädeshögår och låter värmen verka. 
Återvägen går till Fadibék tillbaka, vidare öfver den lilla 
stationen Faradjök till Obbo nyinrättade station och härifrån 
till Laboré. 

På hösten samma år (1881) kan Emin resa vesterut för 
att inspektera de trakter, med hvilka hans område här blifvit 
ökadt, det forna mudiriet Rohl, delar af Njamnjamländema 
och Monbuttu. »Med samma känslor som dem en skolpojke 
erfar, då den första feriedagen börjat», lemnar han Lad6 den 
15 september, tågande ät nordvest med en viss försigtighet 
på grund af de talrika här varande lejonen. Talrika euforbia- 
hägnader visa platsen för forna byar, som ännu för några fa år 
sedan blomstrade, rika på människor och hjordar af notkreatur. 
»Nu hamra hackspetterna på dem, och hyddornas spillror 



EUIN PASCHA. 287 



täckas af ödsligt gräs och solanaceer^ mer medlidsamma än 
mätiniskorna, som bär höllo sina jagter på boskap ocb med- 
människor.» Folket är Njambara, en Baristam. Man kommer 
vidare in pi Kedurästammens område, och rast hålles i höf* 
dingens by Kediba. Härifrån till Morlabba. Folket flyr undan 
i alla byar som passeras. »De måste här vara vana vid omild 
behandling, då det i vår provins helt visst icke skulle falla 
en människa in att fly för annalkande resande.» Befolkningen 
arbetar flitigt med åkerbruk^ sedan kreatursskötseln af danagla 
förstörts: durrah, duchu (Penicillaria), eleusin<» sesam, två arter 
lubier, hyptis och tobak odlas. På en af elefanter illa till- 
tygad väg färdas man vidare. Elefanter äro här så talrika, 
att på en timme mötas fyra hjordar med tillsammans 120 
individer. I byn Biti rastas, och här väntar ett styft arbete. 
Emin har fordrat hit till genomsyn handlingar från den stora 
i närheten belägna stationen Amadi angående befolkningen 
härstädes, och de gifva vid handen åtskilligt kuriöst. Här 
lefva icke mindre än 4$$ man danagla, dragomaner o. s. v., 
af hvilka blott 40 äro anstälda i styrelsens tjänst; de öfriga 
sakna sysselsättning, äro, som dokumentets författare angifver 
om de 8 fakirerna, »hänvisade till Gud, den högste». Med 
deras hustrur, konkubiner och barn uppgår antalet oproduktiv 
befolkning till 2,200 dylika »liljor på marken», hvilka alla lefva 
på en befolkning af icke mer än högst 8 — 10,000 negrer. Det 
är föga underligt, att detta område ej lemnat styrelsen några 
inkomster. Kreatursskötseln är förstörd, de rika tillgångarna 
på säd, honung, vax, olja, fett af butyrospernnim m. m. för- 
täras på platsen, befolkningen utplundras först och säljes sedan 
till slafvar. Plundringståg företagas från stationen till angrän- 
sande trakter, och slafvar sammanföras i sådan mängd, att de 
ej finna afsättning utan fä öka den oprodukttva befolkningens 
antal. Till och med de närmast boende negrerna, på hvilkas 
bekostnad de lefva, gå ej fria. Höfdingar från de närmaste 
byarna infinna sig med klagomål hos Emin, och på två dagar 
öfverlemnas åt dem 240 individer, mest hustrur och flickor, 
som frånröfvats dem. Häri inräknas ej de talrika Monbuttu, 
som genast försättas i frihet och få återvända hem; deras 
antal uppgår på ett par dagar till 201, och härtill komma 
ännu 200, andra stammar tillhöriga slafvar, som försättas i 



288 HANS EMIL LARSSON. 



frihet och fä återvända hem. Sålunda på ett par dagar ej 
mindre än öfver 640 slafvar försatta i frihet. Med parasiterna 
gör Emin rent hus. Alla som ej kunna uppvisa någon syssel- 
sättnings hvaraf de lefva^ få lemna landet genast; de öfriga 
få betala en viss skatt och förpligta ag att ej på något sätt 
tynga på negrerna, vid äfventyr att om klagomål inlöpa mot 
dem genast få rymma landet. En officer och 50 man besätta 
stationerna. Hos alla här vesterut boende negerstammar lik- 
som i Makrakä finnes något passivt, en brist på elasticitet 
och motståndskraft, som ofördelaktigt skiljer dem från deras 
grannar, Dinka- och Baristammarna och har möjliggjort in- 
nästlingen af danagla samt befordrat utbredningen af mord^ 
rof och plundring liksom af slaftreriet. En Monbuttuhöfding^ 
Gambari, som hållits internerad i Bar-el-Gasal under två år> 
befrias af Emin, och den brokiga skaran af negrer af olika 
stammar, som begära att sändas hem, ökas hvarje stund. I 
olikhet med öfriga negrer synas Monbuttu hålla fast samman 
sins emellan och älska sitt fädernesland. Bland skaran finnes 
äfven en bullrande godvän af dvärgfolket Akkä, tämligen stor 
för sin ras, 1,36 m. hög. Det gifver Emin anledning att in- 
hämta underrättelser om detta märkliga folk, så mycket mer 
som ännu en Aldcä tillföres honom, 1,24 meter hög. Akkä är 
ett rent jägarefolk utan fasta bostäder och sönderfallande i 
ett stort antal små stammar^ hvilka draga omkring på andra 
stammars områden i Monbuttu- och Amadilandet. De slå sig^ 
ner någon tid på ett ställe, bygga här små hyddor, drifva jagt 
och byta det nedlagda villebrådet, hudar, fjädrar o. s. v. mot 
den bosatta stammens cerealier. Nekas dem detta, äro de 
3rtterst hämndgiriga och farliga. Hela kroppen är betäckt 
med en styf och tät, nästan filtartad hårväxt, och huden är 
starkt veckad särskildt vid ögonvinklama, hvilket ger dem 
ett gubbaktigt och gråtmildt ansigtsuttryck. 

Vid Bufi äro de i pälbyggnadernas land. Husen äro upp- 
fbrda på plattformar, uppburna af pålar. I undre våningen 
mellan pålarna äro köket och förråden belägna, och här sofva 
äfven tjäname. Marken är ej sumpig, hvarför detta sätt att 
bygga är så mycket egendomligare. Landet är rikt. Hvarje 
gård är omgifven af en liten trädgård, där majs, bamier, lök, 
ett slags hvita bönor m. m. odlas. Bananer, citroner, bittra 



EMIM PASCHA. 289 



oranger och papayaträdet eller melonträdet, hvilket Emin 
infört från Uganda, dit det från Sansibar spridt sig, hafva 
utbredt sig från stationerna och trifvas väl, liksom bomull. 
Mycket skulle här kunna göras för jordens brukande, men 
slafveriets elände trycker allting ner, och ingen människa tänker 
på att begagna sin tillvaro till annat än rof, plundring och slaf- 
handel. Man har ej ens gittat vidmakthålla bambuhägnaderna 
kring byar och gårdar, så att leoparderna midt på ljusa dagen 
gripa folk i deras hus. Vid stationen framkallar Emins an- 
komst en formlig panik, och dagarna äro honom för korta för 
det arbete han har att utföra. På två dagar har han satt 400 
slafvar i frihet och sändt dem hem; de allra fleste äro tagna 
från den närmaste omgifningen, och dagligen komma neger- 
höfdingar från när och fjärran och återfordra från dem röfvadt 
folk. Därvid kan han ej räkna på understöd af härvarande 
ämbetsmän, som ställa ett fiassivt motstånd mot allt hvad han 
företager. En af styrelsens ämbetsmän har själf samlat 84 
negerslafvar. Härtill kommer den misshandlade negerbefolk- 
ningens klagomål öfver våldsamheter och landets fullkomliga 
förödande. På eft par veckor hafva 500 bärarelaster säd hit- 
sätidts af de infödda, men genast blifvit förtärda. Magasinen 
äro tomma, folken klaga öfver hunger och drifva druckna 
omkring i seriban. »Naturligtvis har jag grundligt rymt upp 
bland packet och tänker nu att negrerna skola hafva mera 
ro och känna mer respekt för styrelsen än hittills.» Befolk- 
ningen är Bufistammar, hvilkas språk synes olika de öfriga 
här boende negerstammars, men liknar Madi vid öfre Bar-el- 
Djebel, hvilket föranleder Emin till det antagande, att vid in- 
vandring af andra stammar vesterfrån Madi blifvit sönder- 
sprängda och att därför flere enklaver finnas af dem bland 
de öfriga här boende stammarna. 

Genom Lehssi-, Mittu- och Agahrstammarnas land — den 
senare en Dinkastam — kommer Emin med sitt följe till 
statk>nen Ajak, en af de äldsta danaglakolonierna och medel- 
punkten för slafmarknaden. Stationens föreståndare är Defaal- 
lah^ s>en till och med bland detta pack framstående skurk, som 
plundrar med koranen i hand.» Han har dagen före Emins 
ankomst af fruktan för efterräkningar jagat bort öfver 400 slaf- 
var af hvarje ålder och kön, tagna från de kringboende folken 



igO HANS EMIL LARSSON. 



Agahr, Kietsch, Atot och Mandari. Ungefär 200 utvalda 
flickor har han gömt hos förtrogna höfdingar och dragomaner, 
d. v. s. fria eller halffria i hans tjänst varande personer. Statio- 
nens ämbetsmän och befolkning bestå för öfrigt af utskum 
från Kartum, Berber, Dongola o- s. v. »Den som där ej 
kunnat finna någon utkomst eller varit för lat att arbeta liar 
här bygt sig en hydda och lefver sedan han fylt den med 
hustrur och tjänare på negrernas bekostnad såsom Gud i 
Frankrike.:» Denna befolkning anslår Emin till en 300 man 
med lågt taget 3,000 slafvar — 10 pr man. Alla här anstälda 
tjänstemän hafva dessutom slafvar eller halffria tjänare, hvilka, 
beväpnade med styrelsens vapen och ammunition, slå sig ner 
i negerbyarna och med väpnad hand aftvinga deras befolk- 
ning afgifter af allahanda slag, hvilka de dels själfva förtära^ 
dels insända till sina herrar. »Jussuf pascha Hassan, Has.san 
bey Ibrahim, Mula-effendi (högre egyptiska ämbetsmän i Gasal) 
och hvad de allt heta dessa duodes-satraper ega dussintals 
dylika rofnästen, täckta af deras namns glans och prestige.» 
Andra väpnade slafvar genomströfva landet och jaga slafvar 
för sina herrar. Utom den hvarje år »för styrelsen» indrifna 
säden tages en ännu större mängd, som användes till bränvins- 
bränning — den enda konst som dessa herrar lärt negrerna. 
Och att därförutom massor af sesam, sesamolja, butyrosper- 
mumfett, honung, vax och jordnötter fordras såsom skatta 
faller det ingen in att förneka. För öfrigt stjäles här sedan 
länge i så stor skala, att man blott kan undra öfver att något 
blifvit kvar; och att ännu så många negrer existera, beror för 
visso icke på styrelsens beskydd, utan är att tillskrifva den 
omständigheten, att dessa Dinkastammar veta att skydda ^g 
själfva med sina långa spjut. Hvad skulle ej kunna göras af 
denna rika mark, om den rätt brukades och framför allt rätt 
och säkerhet herskade och parasiterna vore borta! Emin af- 
sätter stationsföreståndaren och jagar honom jämte åtskilliga 
andra personer af samma halt bort samt beordrar 50 soldater 
från Schambé till stationens besättning. »Detta gjorde det 
begripligt för folk, att negrerna här ändtligen skulle njuta 
människorätt.» 

Från allt det äckel han känner öfver härvarande tillstånd 
vänder sig Emin med så mycket större kärlek till naturen 



EMIN PASCHA. 29 1 



och djurvärlden och söker sin vederkvickelse i studier och 
samlande, allt under det marschen går vidare till Rumbek, 
hufvudorten i det forna mudiriet, nu distriktet Rohl. Grundad 
af en sedan som slafhandlare beryktad fransk legationsattaché 
har den till sist tillfallit egyptiska väldet, hvars auktoritet anda 
till Emins ankomst dock varit endast till namnet gällande. 
Ehuru lagd på en plats, där brist på vatten är särdeles känbar 
och sådant endast kan fås genom djupa brunnar, har Rumbek 
dock vunnit betydelse såsom medelpunkt för alla omgifvande 
danaglakolonier, såsom stapelplats för allt från söder och 
vester samladt elfenben, »hvitt och svart», och såsom en 
fristad och tillflyktsort för alla dagdrifvare och oduglingar 
från de af danagla bebodda kolonierna i Sudan. »Stationen 
är en förfarlig ort, så usel som blott bränvin och syfilis, slaf- 
handel och ohyra kunna göra en ort.» Smutsen är öfver- 
väldigande och lukten »prodigiös». Man har haft tid att sända 
bort slafvame, då man fruktade efterräkningar från Emin. 
Före hans ankomst var slafvames antal 3,000; nu funnos 6- 
å 700 kvar. Knappt var han på stationen, förrän 165 Mon- 
buttuslafvar af bägge könen kommo till honom med begäran 
att blifva återsända till sitt land, bland dem en mängd barn 
på 5 ä 6 år; 45 af dessa tillhörde föreståndaren för stationen, 
Mula-effendi. Öfver 400 slafvar sättas i frihet och sändas 
hem. Underhållet af alla dessa dagdrifvare har ej gjort någon 
svårighet; säd lemnade negrerna, och då kött fattades, befans 
någon negerstam upprorisk, en razzia företogs, och boskap 
drefs hem. Så insändes en berättelse till styrelsen, och allt 
var klart. Sedan 1877 har hela förvaltningen här hvarken 
fört räkenskaper eller ingifvit sådana. Föreståndame hafva 
lyftat penningar af styrelsen till löner åt folket men på åratal 
ej utbetalt något. Förfalskade sigill och förfalskade kvitton 
fullständiga systemet. För öfrigt är orten full af böneplatser, 
smyckade med hvita fanor, och med fakirer (lägre muhamme- 
danska andliga). Ett egendomligt faktum är, att islam, efter 
ett mer än tjugoårigt bestånd ej i hela Ekvatorialprovinsen 
gjort tio proselyter — »en tydligare dom öfver den hittills 
förda hushållningen gifves väl knappast». Emins arbete här 
underlättas något af att allt kartumafskummet förlorat lusten 
att stanna, och mer än gärna beviljar han dem fritt aftåg 



292 HANS EMIL LARSSON. 



till Bar-elGasal, där danaglaregementet blomstrar lika väl som 
före Gessis tid. 

Om den här boende negerstammen Agahr, en Dinkastam, 
har Emin många intressanta meddelanden att göra. Egen- 
domligt bland annat är, att man här och hvar har den stora 
jätteormen Python africanus såsom en privilegierad huskamrat 
i hyddorna. Kvinnorna insmörja den med fett och mata den 
stundom därmed. En sålunda invand orm anfaller aldrig sitt 
husfolks getter och far utan drager långt in i skogen att jaga 
och vänder så åter på besök till sitt husbondefolk, där den 
ständigt är välkommen. En säregen ställning bland Dinka- 
folken intaga Derr, ett egendomligt jägarfolk, som lefver af 
jagt eller arbetar såsom smeder för de andra stammarna men 
af dem hålles såsom en pariakast. Ett af Derr's sätt att jaga 
torde förtjäna omnämnande. De inhägna en vattensamling, lem- 
nande blott en smal lucka för villebrådet, som kommer för att 
dricka. I denna binda de med genomborrad stjärt en mycket 
giftig, I m. lång orm, som de förstå att bemäktiga sig, och 
denne biter de djur, som passera på väg till vattnet; 2 å 3 
antiloper om dagen kunna de på detta sätt förskaffa sig. 

Öfver stationen Djoht går färden till den yttersta statio- 
nen i provinsen, Lang, Schweinfurths Scherifi, ett gammalt 
bekant röfvarenäste. Så föga uppbygda af Emins ankomst 
voro danagla, att de höllo gemensamma böner för att påskynda 
hans afresa. Härifrån sker återfärden på en sydligare väg. 
På den lilla stationen Mabongo sitter en enda danagla och 
regerar såsom en sultan. Hans sädesmagasin skulle med hvad 
det innehåller kunna proviantera Ladö för en 4—5 månader, 
och ändå står sädesskörden för dörren. »En förtviilad hus- 
hållning!» Öfver stationerna Lobaledé, Gueri och Sajadin går 
resan till Amadi, där ett kort uppehåll göres för stationens 
reorganisering och fördelningen af de under tiden anlända 
soldatema. »Äro våra soldater också just inga änglar, älska 
de också att hafva hustrur och vid tillfälle låta betjäna sig 
— de äro ju också blott negrer — , så äro de dock vanda vid 
disciplin, och jag kan hvad angår deras behandling af befolk- 
ningen och godt förstånd med denna blott berömma dem. — 
Men skall resultatet af mina mödor ega bestånd?» Öfver 
Kediba går så färden till Lade. 



EMIN PASCHA. 293 



III. 

»Tänk» — så börjar Emin ett bref till Schweinfurth, da- 
teradt Ladö den 25 dec. 1881, således omedelbart efter hans 
återkomst från nyss skildrade resa — »tänk, att vår trädgård 
redan nu i grönsaker och frukter afkastar för styrelsens räk- 
ning nära i^ooo piaster i månaden^ det är dock för visso upp- 
muntrande. Vi hafva nu satt i verksamhet en lokomobil, som 
jag utbedt mig från Kartum för att bevattna — den första i 
hjärtat af Afrika verksamma ångmaskinen I — , och hvar och 
en vill nu anlägga en trädgård.» Han förtror Schweinfurth 
sina bekymmer och svårigheter, och man ser att de ej äro 
ringa, samt förelägger honom sina planer. Han önskar att 
Ekvatorialprovinsen må bli skild fr^ generalguvernementet 
öfver Sudan och sålunda själfständig såsom i Bakers och 
Gordons tid. Skall han såsom hittills vänta 5 a 6 månader 
på godkännandet af de mått och steg han vill taga, kan han 
ej uträtta något vidare. Och numera kan provinsen själf uppe- 
hålla sig — något som Gordon aldrig trodde. Det framgår 
däraf att han för det tilländagående året, det första af verklig 
skötsel, är i stånd att insända till styrelsen 5 — 6,000 pund 
sterling nettobehållning, hvari ändå ej åtskilliga produkter, 
kautschuk, olja o. s. v., äro inräknade. I ett bref, dateradt en 
månad senare, den 31 januari 1882, är han ännu mera förtviflad 
öfver att ej kunna få handla själfständigt och uträtta något. 
Han har fatt bref från dr Junker och Casati från Monbuttu- 
ländema, framläggande allt det elände som slafväsendet där 
vållar. Dagligen gå slafkaravaner från dessa sydliga länder 
mot norden till Bar-el-Gasalprovinsen. Han vet ej ens hvilken 
som är hans gräns mot detta »slafnäste». Han har anhållit 
att Uandos och Kifas områden skulle läggas under honom, så 
att han kunde hindra dessa slafkaravaner, men från styrelsen 
fått afslående svar, han har sändt en militärexpedition mot 
Monbuttu men blifvit tvungen att draga den tillbaka, emedan 
han ej haft fullmakt att afgöra däraf framkallade tvistigheter. 
»Och nu sitter jag här skärande tänder och förslösar tiden 
med skrifverier i stället för att kunna handla.» 



294 HANS EMIL LARSSON. 



Styrelsen har antydt för honom att han gärna får en tids 
permission för att resa till Kartiim. Han for också dit i början 
af 1882 och dröjde där nära ett halfår. Men han fann för- 
hållandena där vara af så föga uppmuntrande art, att han 
trots alla sympatier som från européer och araber kommo 
honom till del var »hjärtligt glBjd» då han åter fick vända 
Kartum ryggen och ånga mot söder igen, och han fann det 
»verkligen angenämt», då han åter befann sig »hemma» midt 
ibland negrerna. Men man märker väl i hans förtrogna bref 
till Schweinfurth, hvilka bekymmer han hyser för sitt verks 
bestånd. Hans vistelse i Kartum har gifvit honom en ännu 
klarare inblick än han förut haft i Sudanguvernementets oduglig- 
het och oförmåga att kunna uträtta något, i all synnerhet nu 
sedan mahdiupproret satt dess förmåga på prof och den visat 
sin svaghet. 

Redan i juli 1881 hade Muhammed Achmed, som bodde 
på ön Aba i Hvita Nilen och länge bland de kringboende 
stammarna njutit stort anseende för sin helighet, förklarat sig 
för mahdi — den siste profeten — , sändt generalguvernören, 
de närmaste underguvernörerna och stamhöfdingame bref med 
uppmaning att de måtte erkänna hans andliga öfverhöghet, 
upphöra med sin dåliga vandel, ej förtrycka folket och lyda 
hans befallningar. Till honom slöto sig en mängd exalterade 
araber, och hans anhängares antal ökades alltmer särskildt 
genom de i stort antal här boende lägre muhammedanska and- 
liga eller fakirerna. I stället för att genast energiskt inskrida 
såsom Emin enträget hade rådt, med styrka framhållande att 
det här var frågan om vida mer än en sektrörelse, sände 
generalguvernören Rauf pascha en herre, som skulle teologiskt 
vederlägga mahdin, och en liten afdelning soldater, som skulle 
gripa honom. De senare blefvo nedgjorda, den förre undkonn 
till Kartum för att där berätta om sin teologiska seger. Med 
ett stort och nu väl beväpnadt följe drog mahdin åt vester, 
predikande öppet uppror mot »turkarne», d. v. s. egypterna. 
Rörelsen framställer sig tydligt såsom en arabisk reaktion mot 
det usla egyptiska regementet. Guvernören af Faschoda erhöll 
nu befallning att tukta rebellerna, och han drog ut med sina 
odisciplinerade trupper af samma art som vi lärt känna från 
Emins resa i distriktet RohL Då dessa ej påträffade mahdin.» 



EMIN PASCHA. 295 



drogo de plundrande fram genom de arabiska byarna vid 
floden och drefvo därigenom den trogna delen af befolkningen 
upproret i armarna. Ändtligen fick guvernören öfver Faschoda 
befallning att draga sig tillbaka till sin stad och strängt hålla 
sig på defensiven. Men denne företog sig att handla på egen 
hand och föranstaltade med sina araber jämte höfdingen öfver 
Schillukstammen med hans folk en stor expedition mot mahdin. 
I ilmarscher och utan att folket fick vare sig hvila, mat eller 
dryck tågade han emot upprorsmännen, men blef fullständigt 
slagen. Mahdin hade emellertid utsändt sändebud, som genom- 
drogo alla trakter och uppeggade befolkningens fanatism. 
Enstaka Schurefa — profetens afkomlingar — hade slutit sig 
till honom och därmed ökat hans auktoritet, och en mängd 
fakirer, som vid Blåa Nilen egde stora byar och länderier, 
hade gjort gemensam sak med honom. 

Rauf pascha, som insett, att sudaneser ej kunde kufvas 
med sudaneser, hade begärt en kår af 4,000 man från Egypten, 
men han blef nu afsatt, och hans efterträdare Giegler pascha 
utrustade en väldig expedition af danagla och irreguliära trupper 
af alla slag och färger, och i spetsen stäldes Jussuf pascha 
Hassan, känd för sina beryktade slafafTärer och omnämnd i 
Emins resa i Rohl. Då Emin är på återresa från Kartum till 
Lado, får han i Faschoda den öfverväldigande underrättelsen, 
att Jussuf paschas armé blifvit i grund tillintetgjord. Af ungefar 
5,000 man hade blott 200 undkommit. Katastrofen var för- 
anledd uteslutande genom anförarens oskicklighet, som ej 
aktat på pröfvade officerares råd och dessutom ledt sitt företag 
med en vansinnig sorglöshet. Så hade lastdjuren i stället för 
att föra vatten, föda och ammunition för folket varit lastade 
med mrissaöl och konkubiner — »en irreguliär reser aldrig 
utan ett mrissakrus, en rosenkrans för böner och fiere konku- 
biner.» Samtidigt hade upproret spridt sig till Sennar och 
Kordofan, och med knapp nöd hade man kunnat hindra att 
Kartum redan nu tagits af upprorsmännen. 

Stationen Sobat, som förut tillhört Ekvatorialprovinsen, 
men sedan blifvit lagd under Faschoda, hade redan vid upp- 
rorets början blifvit uppgifven. Detta var väl orsaken till att 
Emins sedan länge framstälda böner att återfå den nu blifvit 
hörda. Han ville genom den samma dels afskära vägen för 



2g6 HANS EMIL LARSSON. 



slafkaravanema från de östligare delarna af sin provins, dels 
genom att anlägga ett par tre stationer härifrån till Bor för- 
säkra sig om en postväg till Kartum oberoende af ångares 
ankomst till Lado och möjliga förstoppningar i floden. Vid 
Sobat mötte honom ungefar 2,000 Schilluknegrer med sina 
höfdingar^ hvilka allt sedan nederlaget under guvernörens af 
Faschoda ledning hållit sig fjärran från stationen. Att de i 
så stort antal slöto sig till Emin, utgör ett talande bevis för 
deras förtroende för honom, och i bästa sämja arrangerades 
saken. 

Det är ej underligt, att efter allt detta Emin känner sig 
väl till mods först då han är hemma igen. Här erfar han, att 
oroligheter utbrutit äfven vid nordgränsen till provinsen Bar- 
el-Gasal, där upproriska negerstammar och mahdins folk skaffa 
guvernören Lupton bey nog att göra. »Det synes verkligen, 
som om just Egyptens aflägsnaste provins, ekvatorialländerna, 
för ögonblicket är den enda fullkomligt lugna delen af riket.>^ 
Helt visst är det Emins verksamhet som är orsaken härtill, 
och innan vi gå vidare torde en samlad blick på denna vara 
lämplig. 

Först och vigtigast står hans verksamhet såsom chef for 
förvaltningen. Från sitt hufvudsäte Lado ledde han denna, 
då han ej personligen öfvervakade den under sina omfattande 
inspektionsresor. Under sin vistelse i Ladö kunde man se 
honom kl. 6 hvarje morgon göra ronden genom härvarande 
hufvudsjukhus för provinsen, för att sedan sysselsätta sig med 
sina ämbetsgöromål. 

Långsamt men säkert höjde han, understödd af en stor 
organisationsförmåga, sin provins ur det förfall, hvari den be- 
fann sig vid hans tillträdande af sitt ämbete. Och därvid 
stod han nästan fullständigt ensam utan någon vän och hjäl- 
pare vid sin sida och med sådana underordnade ämbetsmän 
som förut skildrats. Inom kort tid var den herskande kor- 
ruptionen undertryckt, och skatterna började regelbundet in- 
flyta. Genom hans uppträdande vunnos för styrelsen många 
negerböfdingar, som förut stält sig motvilliga eller flendtliga, 
och stationerna, anlagda till skydd för negrerna, till stödje- 
punkter för handeln och till medelpunkter för odlingens ut- 
bredande samt försedda med en liten besättning af en officer 



EMIN PASCHA. 29/ 



och några soldater, öfvervakades på det omsorgsfullaste. De 
gamla stationerna nybygdes, de nedlagda återupprättades, 
nya anlades genom vänlig öfverenskommelse med eller på 
begäran af negerfaöfdingarne, och på detta sätt utsträcktes 
alltjämt provinsens område, icke med vapenmakt utan genom 
hans personliga inflytande. Dylikt, hade tydligen ej gått för 
sig, om ej tillståndet i hans provins varit sådant, att negrerna 
kände sig tryggare inom än utom den samma. Han hade med 
framgång företagit det svåra värfvet att rensa sin provins 
från de där sedan gammalt innästlade slafhandlame och slaf- 
jägarne, hvilka bland de statslösa negrerna drefvo sin lika 
ofarliga som gräsliga näring, understödda af regeringens egna 
ämbetsmän. Hvad han 1882 säger om stationen Bor är karak- 
teristiskt för hela hans förvaltning: »Stationen Bor var såsom 
alltid högst snyggt hållen, omgifven af stora trädgårdsanlägg- 
ningar och i bästa förstånd med de tusende kringboende 
negrerna, hvilka, sedan jag utdrifvit danagla ur detta deras 
bålverk och därmed gjort slaiiångst och slafhandel omöjliga, 
hafva lärt känna sig såsom människor. Att för öfrigt styrelsen 
äfven materielt vunnit därpå, framgår däraf att afgifterna i 
säd, de enda vi upptaga, nästan fördubblats. Folken, som 
förut lenmade sina hem för att hällre på de många öama i 
floden föra ett eländigt lif såsom fiskare än uppgifva sina barn, 
hafva allmänt vändt hem igen och odlat stora sträckor af 
förut ödeliggande land. Hela vägen från Bor till Ladö, så 
vidt man håller sig till flodens vestra strand, är sålunda en 
oaf bruten rad af byar och hyddor.» Och att negrerna numera 
ej låta behandla sig hur som hälst visar den omständigheten, 
att några af hans folk i Ladö, som ej kunnat af hålla sig från 
att under hans frånvaro i Kartiim göra ett par smärre boskaps- 
razzior, härunder blif^it dödade. »Det är att hoppas, att folket 
däraf tager lärdom för framtiden.» 

Stationerna voro äfven medelpunkter för handeln med de 
kringboende folken. Här tillbyttes deras olika produkter, säd 
och andra cerealier, kryddor, kaffe, tobak och andra njutnings- 
medel samt kautschuk, sesamolja, butyrospermumfett, arachis- 
olja^ som här ersätter smöret, andra oljor, hvaraf tvål och 
såpa bereddes, honung och vax, strutsfjädrar och elfenben 

Ny Sv. Tidskr, to:e årg, 22 



298 HANS EMIL LARSSON. 



och aimat som det rika landet frambringar. Tyvärr hade 
styrelsen förbjudit enskilda handlande att uppträda här nere; 
den hade själf handeln om hand och lemnade de dåligaste 
varor till tre- eller fyrdubbelt pris mot det vanliga. Att Emin 
led häraf är gifvet, förbudet fann han vara endast ett 3^erst 
odugligt palliativ mot slaf handeln, och det vållade blott att, 
då under långa tider ej ångare anlända från Kartum, man var 
i saknad af det nödvändigaste. Under hela året 1882 kom så- 
lunda blott en ångare, den samma som förde Emin till Kartiim, 
och den hade ändå inga varor med sig, och hans begäran att 
få en stor flodbåt för varor afslogs. Under tiden för flod- 
spärrningen, då handeln var fri, voro de vida bättre försedda 
än under senare tider. Negrerna i det distrikt, som stationen 
omfattade, hade ock att insända en mindre årlig natura-afgift 
såsom skatt. 

De mångfaldiga stammar, i hvilka negrerna äro splittrade, 
hafva hvar sina kulturväxter, som kunna vara mycket olika 
inom korta afstånd. De nyttigaste af dessa sökte Emin sprida 
öfver hela sin provins, liksom att från andra trakter af världen 
införa nya kulturväxter. I bref till Schweinfurth meddelar 
han åtskilligt om sina odlingsförsök. Från Uganda har han 
1876 infört ett jätteträd, MpafTuträdet, hvars frukter lemna 
en välluktande olja och hvars virke ej angripes af träskal- 
baggar. I Lubarilandet har han funnit en växt som fram- 
bringar 40 ä 50 rotknölar, hvilka kokta äro förträffliga. Odling 
af sjömajs utbreder sig redan bland negrerna, ris trifves 
ypperligt och är i farten att utbreda sig. Hvete har han 
nyligen odlat, och skörden lofvar blifva den bästa, om fåglarna 
ej förstöra den. Vinrankan har ändtligen slagit rot, sedan 
den tio gånger misslyckats. Carica papaya, vattenmelonträdet, 
som Emin 1874 fört med från Uganda, har nu spridt sig öfver 
hela hans provins och äfven härifrån öfver Bahr-el>Gasalom- 
rådet. Lök odlas nu öfverallt. En foderväxt — guatemala- 
gräset — har ej kommit sig för så väl som han trott, men 
han har utsått nytt. »Efter långa, långa mödor» har han ändt- 
ligen uppdragit 10— -15 eukalyptusträd till en meters höjd. 
Af frukter trifvas bäst fikon, limoner, citroner, anoner och 
vattenmelonträd. Tre arter af bananer bära riklig frukt. Frukt- 
bärande träd från Indien, bambuarter från Birma och Kina 



EMIN PASCHA. 299 



trifvas och sprida sig. Stationerna äro medelpunkter för dessa 
odlingar och odlingsförsök, och han har lyckats väcka sina 
infödda officerares och soldaters intresse därför, om ock åtskil- 
ligt ännu fattas, innan det sorglösa negersinnet kan lära sig att 
tänka pä morgondagen. »I allmänhet har kärleken till träd- 
gårdsskötsel och odling under de sista åren betydligt ökat 
sig, och dagligen får jag bref med anhållan om frön och 
plantor. Våra soldater och officerare förstå rätt väl, att en 
väl skött trädgård lemnar sin egare ej blott nöje utan också 
påtaglig nytta. Ni känner ju negernaturen .... Har växten 
eller frukten mognat, så ätes den; att behålla frön for nästa 
sådd, därpå tänker visserligen ingen — därtill fins ju Emin 
bey i Lado! Hundrade gånger har jag sändt frön och bedt 
dem bevara sådana, hundrade gånger har man lofvat mig det, 
men kom såningstiden, skref man till mig efter frön. På senare 
tid har det för öfrigt blifvit något bättre, och jag tänker att 
med tålamod skall jag dock till sist bringa det till något.». 

Sammalunda söker han införa och sprida husdjur, något 
som har sig svårare, då negrerna blott känna intresse för djur, 
så vidt de äro ätbara. Därför har han ej kunnat uppfostra 
skötare till de sex indiska elefanter, som kediven Ismael sändt 
från Kairo och hvilka oskadade till fots tillryggalagt den 
3,000 km. långa vägen därifrån till Ladö, hvarunder de sex 
gånger passerat Nilen simmande. Gordon hade dessvärre af 
sparsamhetsskäl återsändt de indiska väktare, som åtföljde 
dem, och därför har Emin ej gagn af dem. Han har fbrsökt 
få unga afrikanska elefanter att tämja, men det har ej lyckats, 
trots alla löften af negerhöfdingar. Men kamelerna befinna 
sig väl och sköta posttjänsten mellan Ladö och Redjaf, och 
Emin väntar sig ännu större nytta af dem. Åsnor hålla sig 
ej länge, till och med sådana som han hämtat från Lango- 
landet (Galla), där man för mjölkens skull håller sådana. Ett 
af hans lifligaste önskemål är att tämja eller acklimatisera 
bufflar, men det har ännu ej lyckats. Kaniner, som han infört, 
trifvas, och utmärkt håller sig och förökar sig en stor and, 
som han infort från Uganda. Den har nu spridt sig öfver 
hela provinsen. Äfven dufvor synas kunna acklimatiseras. 

De vägar, som leda mellan stationerna, blott stigar tram- 
pade af fotgängare och ofta igengrodda af den rika växtlig- 



300 HANS EMIL LARSSON. 



heten, söndertrampade af elefanter eller ofarbara genom öfvcr- 
svämningar i regntiden, förbättras, och varaktigare sådana 
börja anläggas, afsedda för godstransport med oxar. Gods- 
transporten sker annars blott genom bärare, och svårigheterna 
härvid vålla £min mycket bekymmer. Trots allt arbete har det 
ej lyckats att förmå Behrstammarna kring Lado att odla mera 
säd än de själfva förbruka, och stationens behof däraf måste 
med bärare föras från Makrakä. Men de ofta förekommande 
transporterna, stundom i regntiden, då väderlek och vägar 
äro svåra^ stundom vid tid då arbetet på faltet skall företagas, 
kännes tyngande för befolkningen på denna väg, så att Emin 
med allvar tänker på att förlägga hufvudstationen längre 
söderut eller måhända just till Makrakä. Mellan stationerna 
upprättas en regelbunden postförbindelse en å två gånger i 
veckan. 

På stationerna hålles en sträng ordning. De äro befastade 
och försedda med officerare och soldater, flere eller färre allt 
efter stationens storlek, sålunda militärstationer. Efter hand 
har Emin gjort sig fri från en stor del af de egyptiska sol- 
daterna och officerarne och ersatt dem med infödda, som han 
öfvat i vapen och disciplin. Ännu 1883 har han dock en hel 
mängd danagla, men de kunna ej göra vidare ondt. »Jag kan 
ej», skrifver han detta år, »beklaga mig öfver dem. Jag har 
från början hållit dem under järngissel, ungefar så som man 
håller en bataljon baschi-bozuks i tygeln, de älska mig icke, 
men de frukta mig och lyda därför. Kan vara att tämligen 
egendomliga situationer, som jag lyckligtvis var vuxen, för- 
skaffat mig ett slags nimbus.» Det ligger nog åtskilligt bakom 
det senare anspråkslösa yttrandet. Emellertid visade de föl- 
jande allvarliga tilldragelserna, hvilken värdefull och duglig 
här han vetat skapa af negrer. 

Huru Emin i sitt arbete understödjes af styrelsen och 
sina underordnade ämbetsmän, därom nämner han ej mycket, 
men ett och annat undfaller honom dock i hans förtroliga 
bref till Scbweinfurth, hvaraf man kan finna, att styrelsen har 
gjort sig skyldig till stor försumlighet och likgiltighet och att 
ämbetsmännen äro af mycket misstänkt beskaffenhet. Åtskil- 
ligt har framgått af mina föregående skildringar, till annat far 
jag anledning att senare återkomma. Blott ett par notiser 



EMIN PASCHA. 3OI 



må här inrymmas. En stor mängd af de förslag Emin framstält 
för provinsens bättre organisation och hans anhållan om mera 
hjälp afslås ständigt. År 1882 har hans provins lemnat i 
nettobehållning 8,000 pund sterling (144,000 kronor), hvaraf 
han aflemnat det mesta i Kartum, men han har blott och på 
upprepade böner kunnat erhålla smärre summor därifrån» 
hvilka han användt till betalande af innestående löner från 
åren 1879 och 1880. Samtidigt utbetalar man 30,000 pund 
sterling för ett ministerium i Kartum, som skall afgöra frå- 
gorna angående hans länders förvaltning, som ej känner till 
dem och ej intresserar sig för dem. Ångare komma sällan 
och med dåliga varor. Det finnes ämbetsmän, som man ett 
helt år lemnat utan någon som hälst tillförsel, och man kan 
ej undra på, om de motsträfvigt göra sin pligt och vid hvarje 
tillfälle bedja om afsked. 

Men Emins verksamhet såsom högste ledare af förvalt- 
ningen och banbrytare för odlingen under de svåraste för- 
hållanden är ändå ej nog för hans verksamma ande. Han 
lemnar ej ett ögonblick sitt vetenskapliga intresse, och forsk- 
ningar i olika vetenskapliga ämnen äro hans nöje och veder- 
kvickelse. Antydningsvis hafva dessa 1 det föregående berörts 
och särskildt hans kartografiska arbeten under hans många 
resor framhållits. Hvarje ledighet begagnar han för iakttagelser, 
anteckningar och samlingar i etnografi, zoologi, botanik, och 
hans skildringar, publicerade i olika vetenskapliga tidskrifter, 
äro ej endast intressanta för fackmannen utan, lifliga, målande 
och noggranna, äro de ett nöje att läsa för hvarje bildad. 
Så samlar han skallar för att sända till Virchow, företager 
mätningar på negrerna efter Brocas schema och med hans 
apparater, urskiljer med skarp blick de fysiska och kulturela 
egendomligheterna hos de många negerstammarna och fram- 
ställer på sina iakttagelsers grund teorier om deras slägtskap 
och vandringar. Underhjälpt af ett ovanligt språksinne stude- 
rar han deras språk och ställer samman ordböcker däraf. 
Redan före sin hitkomst beherskade han tyska, franska, engel- 
ska och italienska språken samt flere slaviska språk, och han 
talade turkiska och arabiska såsom en infödd. Man ser af 
hans skildringar, att han samtalar med flere negerhöfdingar på 
deras eget språk. 



302 HANS EMIL LARSSON. 



Hvad Emin i zoologiskt afseende uträttat, kallar den kom- 
petente domaren dr Hartlaub i Bremen, »Nestorn i Afrikas 
oraitologi», för »beundransvärdt i högsta grad». »Huru Emin 
pascha förstår att samla, det lära tusende mönstergilt prepare- 
rade och till största delen af honom egenhändigt färdiggjorda 
hudar, som från Lado eller Vädelai nått till Europa eller 
sedan åratal vänta på att öfverföras. Intet exemplar har 
blifvit försändt af Emin pascha, utan att det bär snyggt och 
tydligt påtecknadt dagen för dess nedläggning, noggrann upp- 
gift öfver fyndorten och lika samvetsgrann öfver könet efter 
anatomisk undersökning, måttet på det nyss falda djuret samt 
de mjuka delarnas färg. Därtill hänvisar det hvarje exemplar 
bifogade numret till en hvarje sändning bilagd katalog, hvari 
vigtiga biologiska anmärkningar bifogas .... För det af 
honom zoologiskt och särskildt ornitologiskt genomforskade 
området af det östliga Ekvatorialafrika har Emin paschas 
verksamhet varit banbrytande. För det centrala Monbuttu är 
allt — och det är mycket — hvad Emin pascha vid blott ett 
kort vistande därstädes uträttat i zoologiskt afseende, absolut 
nytt, och efter allt hvad hans bref antyda kan man motse en 
rikedom af sköna upptäckter.» 

Ändå är han ej nöjd. Sina vetenskapliga forskningar får 
han ofta afbryta för sina ämbetsgöromål, och det stundom 
då han står alldeles invid lösningen af vigtiga problem eller 
afgörande af betydelsefulla tvistiga frågor särskildt i geogra- 
fiskt afseende, lätt förklarligt då han blott på lediga stunder 
kan egna sig åt forskningen, och berömvärdt, då det visar med 
hvilken trohet han egnar sig åt sin civilisatoriska hufvudupp- 
gift. Men därför begär han ofta i enträgna ordalag, att 
man måtte öfvertala någon europeisk forskare att begifva sig 
till honom. Också har ingen sådan under den tid han haft 
något att säga här passerat genom hans område utan att 
blifva på bästa sätt af honom omhuldad och understödd. Alla, 
som trädt i personlig beröring med honom, erkänna fullt och 
helt hans ädelmod, oegennytta och själfförsakelse. Schwein- 
furth benämner honom »en genom många år af själfförsakande 
verksamhet pröfvad karaktär». Den engelske missionsläkaren 
dr Felkin, som lärt väl känna honom under sin vistelse i 
Uganda och varit den förste som ledt allmänhetens uppmärk* 



EMIN PASCHA. 3O3 



samhet på honom genom att i sin bok »Uganda and the 
Egyptian Sudan» (1882) på ett högst tilldragande sympatetiskt 
sätt skildra hans förvaltningsverksamhet och dess följder, 
kallar honom »en af de älskvärdaste och oegennyttigaste män 
som någonsin funnits .... hur mycket han uträttat skall väl 
aldrig blifva bekant». Och nyligen har han om honom fält 
följande totalomdöme: »Min personliga bekantskap med Emin 
pascha sätter mig i stånd att förklara, att hans hela verksam- 
het härrörde från ren människokärlek. Han älskar det land, som 
han gjort till sitt hem, han älskar det folk, bland h vilket han 
verkar, han aktar de inföddes väsen och är af den öfver- 
tygelsen, att det är möjligt att lyfta dem till en hög g^ad af 
civilisation och i Centralafrika grunda ett varaktigt rike, där 
rätt och rättvisa herskar, men förtryck och slafhandel skola 
vara okända och där handel och näringar kunna blomstra.» 
Huru han skall kunna påskynda och befasta sitt verk, 
därpå har han alltjämt ständigt tänkt och därpå har han 
arbetat oförtrutet. Stundom synes verket honom gå för lång- 
samt, och han tviflar på möjligheten att kunna civilisera negrerna 
blott med tillhjälp af negrer. En gång till och med upp- 
tager han lifligt Schweinfurths förslag att för landets upp- 
odling, vägars anläggning m. m. införa kineser — »ett par 
hundrade kineser, etablerade någonstädes på en gynsam punkt 
under öfversigt af praktiska européer, skulle utgöra en bättre 
kärna för afrikansk civilisation än alla indiska elefanter och 
bepansrade ångbåtar». Han tror också att detta är det enda 
sätt, hvarpå den odrägliga slaffrågan kan lösas. Något senare 
vänder han sig till Schweinfurth i varma och vältaliga ordalag 
för att få till stånd en expedition af européer till sig. »Hade 
man användt en ringa summa för utrustande af en liten expe- 
dition hit, hälst för mig bestående af tyskar, så skulle jag 
framskjutit den i det ännu oockuperade landet söder om Ma- 
krakå — ett paradis — , folket skulle vara blott några dags- 
resor aflägsna från oss och sålunda i ständig förbindelse med 
världen, i ett sundt högland, ett skydd och en välsignelse för 
de kringboende negrerna, och framskjutandet af små stationer 
till Kongo i den hittills fuUkomUgt obekanta sträckan från 
vestkusten af Albert Nyansa till Njangve eller också en för- 
post till Beatricegolfen och slutHgen till Tanganjika skulle 



304 HANS EMIL LARSSON. 



kunna ske på kort tid. Har konungen af Belgien alls inga 
medel för en sådan station? Och vore det eder alls icke 
niöjligt att anskaffa sådana? . . . Stationen skulle hålla sig 
själf genom jagt, odling, trädgårdsskötsel (elfenben!!) — där- 
efter vore personalen att välja, folk som icke blott kommendera 
och taga stjärnhöjden, utan då det kräfves också kunna ar- 
beta .... Hvilken oändlig nytta äfven vårt land skulle vinna 
af ett sådant företag, huru just närvaron af flere européer 
skulle lemna vårt sträfvande emot slafveriet verksammare 
understöd än lo konsuler i Kartiim eller förökade och för- 
bättrade upplagor af engelsk-egyptiska slafkonventioner, är 
klart.» Om ej annat folk kan fås, kan man ej få missionärer? 
I Kartlim har han användt all möda på att förmå därvarande 
missioner att här anlägga en station, »ej på det dåraktiga sättet 
som i länge sedan förflutna tider, utan etablissement efter 
mönster af det franska i Bagamoyo kanske med något mindre 
religiös barlast och mindre salmsång». Efter hvad han hört 
om msgr. Lavigerie synes denne honom vara rätte mannen, 
och han tänker sätta sig i förbindelse med honom. Men hvad 
som skall göras, skall göras snart. »Det är just hvad jag 
önskar, att jag förrän jag dör gärna skulle vilja veta mitt hit- 
tills uträttade arbete mera säkradt än genom utsigten att se 
träda i mitt ställe en högansenlig bey, som hvarken har för- 
stånd eller kärlek för landet och dess bebyggare Jag 

ber eder — Schweinfurth — vredgas ej på mig att jag be- 
svärar eder, att jag ber eder om råd och hjälp — jag har 
ju ingen människa, som jag kan förtro mig åt och är därtill 
också ämbetsman .... Jag kan väl vid allt detta före- 
komma eder något egoistisk — men söker ej hvarje träd- 
gårdsmästare skydda den blomma, som blomstrat upp under 
hans händer.» 



IV. 

Den 9 oktober 1882 börjar Emin, gående i sydvestlig 
riktning från Beddén, en inspektionsresa genom Bari- och 
Makrakåstammarnas land. Färden går genom vaggande gula 
gräsfält med talrika euforbiahägnader, ett aldrig felande tecken 



EMIN PASCHA. 3O5 



på forna boskapsparker^ som visa att landet en gång varit 
talrikt bebodt. Koppor, missväxt» men framför allt de ständigt 
upprepade razziorna hafva gjort landet hardt när till en öde- 
mark. Den första stationen Gumbiri är nyanlagd, och de kring- 
boende negrerna äro ännu tämligen skygga. Från Fadjelij- 
stammens land kommer man in i den närbeslägtade Kakuäk- 
stammens, där ilere stationer äro belägna. Landet är här 
liksom förut bergigt, och såsom silfverband glänsa talrika stört- 
bäckar, som förena sig till ett större vattendrag, vid hvilket 
den lilla stationen Korobé ligger. Vägen stiger uppåt till 
vattenskilnaden mellan ChorJei och Bar-el-Djebel, där statio- 
nen Djanda ligger. Denna har nu förlorat i vigt, sedan en ny 
station anlagts vid öfre Kibbi, sammanbindande Vädetai med 
Tambira i Loggolandet och Kubbi i Monbuttu genom en rak 
och till stor del segelbar väg. Folken här tillhöra Madi-gruppen, 
hvilken består af flere stammar: de egentliga Madi, Lubari, 
Kallikä, Loggo-stammar, Abukaja m. fl. Gruppen bildar en 
från andra stammar skild, kompakt afdelning liksom Bari- 
gruppen, Dinka-gruppen m. fl. Hela det område denna grupp 
bebor har förut varit enormt rikt på boskap, och ännu i dsLg 
hafva enstaka trakter bevarat stora och talrika hjordar. Men 
i allmänhet har kreatursbesättningen genom razzior från Ma- 
krakä blifvit bragt till noll och intet; från mången expedition 
medförde man 6 — 8,000 nötkreatur. Så mycket mer blom- 
strande har åkerbruket emellertid gestaltat sig. Och markens 
beskaflenhet lika väl som de meteorologiska förhållandena 
äro ytterst gynsamma härför. En mångfaldig mängd kultur- 
växter odlas äfven, däribland en för Emin fullständigt ny 
rotväxt. Äfven för samlaren är trakten ett paradis. 

Vägen går äter öfver Korobé till den lilla stationen Lango- 
meri. Befolkningen — Kakuäk — är talrik och landet väl odladt. 
lei' passeras simmande — »huru bärarne med sina bördor på 
hufvudet kommo öfver, är mig ännu i dag oförklarligt». 
Efter en rast i den dåliga stationen Vätako når man till sta- 
tionen Rimo, hufvudorten i Kakuäk och Fadjelii-landet. Dessa 
stammar höra till Bari-gruppen, dit äfven höra de egentliga 
Bari, Marschia, Njambara, Liggi, Mandari och Schir. Rimo 
är folkgräns, centrum för ett verkligt babel af stammar. Vid 
stationen trifves bomull väl. 



306 HANS EMIL LARSSON. 



Man kommer härefter in i Makrakälandet, som är ytterst 
bördigt och genom sina bostäders anläggning och ialtens odling 
påminner om Uganda. Vidt omkring sträcka sig åkrarna fulla 
af söta batater; maniok, tobak och bananer planteras öfverallt; 
äfven yams odlas. Emin påträffar här åtskilliga tacksamma 
människor, som han året förut i Rohl befriat från slafveri. Vid 
Kabajendi station finner Emin i ämbetsmännens trädgårdar 
citroner, söta limoner, papaya (vattenmelonträd), fikon och 
anoner; alla införda från Ladö, trifvas förträffligt. Likaså lök 
och vattenmeloner. Bomull har detta år för första gången 
här planterats, och resultatet är godt och uppmuntrar till 
vidare försök. Nu skall turen komma till indigo och ris. 
Makrakä tillhöra Njam-njam eller A-Sandéh-gruppen, som bebor 
trakterna vester och söder härom och är ett helt annat folk än 
Monbuttu. Makrakä är egentligen ett hånnamn, med hvilket 
landets ursprungliga invånare betecknade de två från vester 
framträngande A-Sandéhstammarna Iddio och Bongbé (Bombé 
äfven kallade) på grund af deras kannibalism. Af de forna 
människoätarne ha dock nu blifvit flitiga åkerbrukare, härför 
och för sin pålitlighet högt skattade af Emin. Det har dock 
ej lyckats att leda dem till boskapsskötsel. Försök i den rikt- 
ningen hafva blott ledt till att de snarast möjligt uppätit de 
dem gifna koma. Ätbart är för Makrakä öfver hufvud allt, 
som rör sig, från elefanten till steppkatten, från den ståtliga 
py tonormen till de feta insektlarverna i förruttnade träd. De 
älska lidelsefullt musik och äro utmärkta smeder. 

För tillfället äro Njam-njam mycket talrika i Kabajendi. 
Orsaken ligger i förhållandena i den angränsande Bahr-el- 
Gasalprovinsen. Sultan Mbio, en mäktig Sandéh-höfding, hade, 
stödd på sitt anseende och vapen, i det längsta hållit sitt land 
slutet for egypterna. Emin befann sig just på väg till honom 
för att på fredlig väg, såsom han så ofta gjort, förmå honom 
att ansluta sig till guvernementet — vare sig han nu handlade 
på egen hand eller ändtligen fått styrelsens medgifvande efter 
många trägna böner. Men han kommer för sent. Rafai- och 
Hassan-aga från Bahr-el-Gasal hafva sedan sex månader fört 
krig med honom, och sedan allt hans elfenben tagit slut, har 
han måst gifva sig fången. »Skada på den tappre krigaren!» 
utbrister Emin. Mbios broder sultan Uando, en annan Sandéh- 



EMIN PASCHA. %OJ 



höfding har nu undan de båda agarnes förtryck tagit sin 
tillflykt in på Emins område och möter honom här i Kaba- 
jendi. Emin erbjuder honom och hans folk de fria områdena 
söder om Tomajä. 

Öfver den lilla stationen Tomajä genom Abakä-stammen 
och Mundii-stammen (en Monbuttu-stam, hvars närmaste an- 
förvandter bo vid UöUe) går färden till stationen Kudurma, 
där Abakä-höfdingen Ansea bor. Vidare tågar man öfver 
den lilla stationen Känga, högt belägen, hvarför de Uda mycket 
af kölden. Termometern visar kl. 6 om morgonen 15° C, 
>en verkligen rysk temperatur för oss vid värme vana låg- 
landsboar». Färden går genom förödda odlingar och för- 
brända byar till byn Ombamba, där halt göres och bud 
sändes till den närliggande seriban Ssabbi, hvilkens herre 
ÄbduUahi Abd-es-Ssammat skall instämmas att stå till svars 
för guvernören. Det är från honom och hans anhang som 
ödeläggelserna förskrilva sig, och han har ej nöjt sig med 
att röfva, plundra och bränna, utan brukar äfs^en för sitt 
privatnöje låta afhugga händer och fötter på folk. Det är 
upprepade grymheter af denna art som kallat Emin hit, 
sedan upprepade klagomål hos förvaltningen i Bar-el-Gasal 
ej ledt till något, >ty där är allt god vän och bror». Emellertid 
befinnas röfvarne hafva två dagar före Emins ankomst med 
pick och pack flytt undan. En station upprättas emellertid här 
för att hindra upprepandet af dylika skändligheter. Landet 
är bebodt af Babuckur, en Monbuttustam, som har ännu 
sämre rykte såsom kannibaler än till och med de öfriga 
Monbuttu. 

I följd af Mbios tillfångatagande och röfvarepackets flykt 
är vidare framträngande utan gagn. »Med tungt hjärta» före- 
tager Emin återresan, nu på en annan väg, öfver Gosa. 
Under vägen hit föras af negrer till honom tvänne danagla i 
slafoket. De hade vid ryktet om Emins annalkande försökt 
om natten passera gränsen med 5 a 6 slafvar, men blifvit 
gripna af negrerna själfva. »Det är för visso ett godt tecken 
att något sådant är möjligt utan uppror i landet.» Stationen 
Gosa är hufvudstation i Abukajalandet, upprättad blott några 
månader förut för att öfvervaka vägen från Monbuttu till 
distriktet Rohl och Bar-el-Gasal, något som förra årets er- 



308 HANS EMIL LARSSON. 



farenhet i Amadi visat vara väl behöfligt. Bomull trifves här 
förträffligt och har gifvit upphof till en industri, som för 
framtiden väl kan blifva af stor betydelse, till väfveri. Det 
är dock för närvarande endast danagla med deras tjänare, 
som tillverka ett slags lätt bomullstyg, damiir, hvilket just är 
lämpligt för klimatet och här är af bättre beskaffenhet, än 
Emin någonsin sett det i Kartiim. 

I den lilla Abukajastationen Manda finner Emin väl skötta 
trädgårdar, och papaya-(vattenmelon)trädet bär riklig frukt. 
I stationen Aluganja tillåter tiden blott ett kort uppehåll, 
och vägen till stationen Nembe är oangenäm på grund af 
träsken bevuxna med skarpt gräs. Och nu sänker sig vägen 
från berglandet ned i låglandet, där särdeles vidt utsträckta 
sorgumfält utbreda sig. Från Abukajas land kommer man 
åter in bland Makrakä. Odlingarna blifva allt rikare och mång- 
faldigare, ju närmare man kommer till Makrakä — Ssugäire. 
Under tre timmar är vägen egentligen blott en spatsergång 
genom sorgumfält och odlingar af hyptis, tobak, batater och 
kolokasier. »De många gårdarna, omgifna af snyggt hållna 
fält, de nätta hyddorna, träd behängda med bundtar af majs- 
kolfvar och andra frön, de många näten och banden till 
vildtfångst, de många tefrosiaknippena för fiskfångst — allt 
gifver landet ett gästvänligt, hemtrefligt uttryck, hvilket ännu 
mer stegras genom invånarnes höfliga, vänliga uppförande.» 
Efter en på grund af rik nederbörd besvärlig vandring, hvar- 
under man mesta tiden får vada genom gyttja och vatten, 
når man fram till stationen Vandi, den äldsta i provinsen 
Makrakä. 

Sommaren 1883 finna vi Emin på resa i det egentliga 
Monbuttu vid Uélleiloden. Hans afsigt är att inspektera den 
nya vägen från Tingasi längs Uélle eller som den här kallas 
Kibali eller Makua till Vädelai, inrättad för att bespara be- 
folkningen i Makrakä tyngden af sades- och elfenbenstrans- 
port. Hans väg går öfver Vandi och Ndirfi för att härifrån 
gå söderut till Loggo och Tambira, där hufvudkvarter skulle 
tagas. Men anländ till Ndirfi får han bekräftelse på ett rykte, 
att några Sandéh-höfdingar beslutit undandraga sig styrelsens 
öfverhöghet. De hitlända underrättelserna om oron och upp- 
roren i Bar-el-Gasal och de svårigheter, som häraf uppstått 



EMIN P ASCH A. 3O9 



för egyptiska regeringen, hade gifvit dem djärf het nog härtill. 
Dessa höfdingar voro till största delen icke legitima, utan an* 
tingen sådana som af danaglas haldria tjänare eller slafvar (s. k. 
dragomaner och fanich) blifvit gjorda till höfdingar eller också 
sådana som med våld usurperat höfdingskapet. En del hade 
satt sig fast vid Dongu och beherskade vägen till Monbuttu. 
En af dem, som efter hand förskaffat sig 35 gevär, terrori- 
serade befolkningen, idkade systematiskt kvinnorof, hade 
fråntagit resande deras styrelsen tillhöriga vapen och öppet 
förklarat sig fullkomligt oberoende. Emin vände sig därför 
till stationen Mundu och inbjöd de aifalliga höfdingarne att 
möta här inför sig, men ingen kom, och de vägrade sålunda 
öppet lydnad. Inga soldater hade han hos sig, men anseende 
det nödvändigt att energiskt inskrida, gick han om natten 
med stationens 10 man till den närmast boende aflallige höf- 
dingens by, tog honom till fånga, innan man hunnit sätta sig 
till motvärn, konfiskerade några och 20 gevär, försäkrade 
befolkningen att intet ondt skulle ske dem eller deras gods 
och drog tillbaka till stationen, hvarifrån den fångne sändes 
österut, Samma dag blef i en stor församling en ny höfding 
vald, hvarefter Emin i all hast marscherade mot sydvest för 
att öfverraska egaren till de 35 gevären; denne hade dock 
försvunnit, men gevären togos i beslag, och i en församling 
af öfver 40 Sandéh-höfdingar blef flyktingen förklarad afsatt 
och den rättmätige arfvingen till höfdingskapet förklarad 
vald. Ännu mer än detta imponerade på Sandéh, att de 
sammanröfvade kvinnorna återstäldes till sina anhöriga. Så 
var med ett slag vägen frigjord och lugnet återstäldt. Och 
nu gick vägen till Monbuttu, hvarifrån dagligen kommo bref 
med uppfordran, att Emin m*åtte personligen skipa rätt där- 
städes. 

Dongu öfvergås således vid den lilla stationen med samma 
namn^ likaså Sandéhlandet mellan Dongu och Kibali, och 
den 15 juni stod Emin för första gången vid stranden af 
denna mäktiga flod. Öfvergående den kom han in i det 
egentliga Monbuttu, vid hvarje steg allt mer beundrande 
landet och »särskildt fullkomligt hänryckt öfver den verkligen 
öfverdådiga (gloriosen) växtiigheten». Landet har förut öfvcr- 
allt varit odladt, såsom förvildade bananplanteringar och 



3IO HANS EMIL LARSSON. 



trädaktigt uppskjutna maniok visa. Men då en plats upphört att 
odlas, skjuter en otalig mängd växter och träd upp, omgifvande 
och blandande sig med de planterade, nu förvildade, »och så 
har man nu det sällsamma nöjet att marschera på en smal 
stig mellan växtmurar utan ringaste lucka i, där kulturväxter 
i yppighet täila med de egentliga skogsbamen. Midt i dessa 
träd- och växtmassor inskjuta sig små öppningar, besatta 
med hyddor och soltak, där grupper af kvinnor förrätta sina 
husliga göromål, vanligen omgifna af talrika barn .... en 
idyll i människoätarnes land.» I Bellima, Gambaris säte, göres 
halt. Trakten är tätt befolkad, ehuru gårdarna knappt falla i 
ögonen, emedan de äro förlagda i öppningar i skogen eller 
kringslutna af hög vass-skog, genom hvilken blott smala fot- 
gängarestigar föra. Om egentlig odling är knappt tal, så 
vidt man ej dit vill hänföra plantering af bananer, maniok, 
batater och kolokasier. Naturen har så slösande utstrött sina 
gåfvor öfver landet och gjort individens underhåll så lätt 
och utan möda, att ett regelbundet arbete är öfverflödigt. 
Häri ligger väl äfven nyckeln till den samhälleliga utveck- 
lingens stillastående. Dock odlas majs något, men grund- 
laget för näringen är bananen, som förekommer i tre varie- 
teter. Hjordar finnas icke, och kött är en lyxartikel, det må 
vara af ett fett guineasvin, en torr apa eller en död anför- 
vandt Man har emellertid på senare tider börjat bedrifva 
mer hemlighetsmakeri med människoätandet, men det är dock 
en allmänt herskande sed. Vissa höfdingar, som afhålla sig 
därifrån, njuta just för den skull stort anseende. Här gjorda 
iakttagelser kom Emin äfven att tro, att Monbuttustam- 
marna i Makrakä ej ännu gjort sig fria från den faderneärfda 
seden, något som han förut dock hoppats. Ett litet band af 
skogsdvärgarne Akkä håller för tillfället till här, och äfven 
dessa äro människoätare. För öfrigt hafva Monbuttu åtskilliga 
goda drag både i sin karaktär och sin begåfning. De äro 
särskildt mycket händiga, och Emin är öfvertygad att* man 
af dem med ringa möda kan utbilda ytterst skickliga handt- 
verkare. Öfver den lilla stationen Maigok, i hvars närhet riklig 
järnmalm fas, förbi den store höfdingen Jangaras säte Nendja 
når man så fram till landets hufvudort Tingasi. 



EMIN PASCHA. 3II 



Här stannar han några dagar^ flitigt upptagen af ämbets- 
göromål och forskningar. Genom danaglas inblandning i 
Monbuttus inre angelägenheter, afsättande af höfdingar och 
insättande af andra utan börd och till och med af annan 
stam hafva oroligheter föranledts bland dessa strängt på 
legitimiteten hållande stammar och rubbningar i eganderätts- 
förhållandena inträdt. Just här har den store, mäktige och 
praktälskande negersultanen Munsa haft sitt säte, men sedan 
han fallit i strid mot en af de inträngande slaf- och elfen- 
benshandlandena^ hafva hans söner skjutits undan, och till 
höfding öfver landet har upphöjt sig Gambari, son af en 
smed, hvilken slug och trolös spunnit ut sina intrigers trådar 
öfver hela landet. Hans säte är Bellima. Öster om honom 
herskar Kadabö, likaledes illegitim; den rättmätige arfvingen 
är dock här oduglig till höfding. Vester om honom åter 
har Jangara sitt land med säte i Tingasi. Han är legitim; 
likaså de söder härom boende Ssanga den lille och Ssanga 
den store, den förre en brorson, den senare en broder till 
Munsa. Emin gör upp ett fullständigt, sex slägtled omfat- 
tande stamträd öfver höfdingame för att kunna skipa rätt. 

Äfven långt vester ifrån komma åtskilliga höfdingar, 
mest Sandéh, och knyta vänskapsförbindelser med Emin. 
Till den mäktigaste af alla. Kanna, sänder Emin skänker, då 
han är mycket angelägen att stå i vänskaplig förbindelse 
med honom; hittills har han förhållit sig afvisande. »Men 
hvad just denna landsdel hittills sett från danaglas sida, som 
dock uppträdde officielt, var knappt egnadt att ingifva honom 
lust till anslutning eller ens till förtroende. Det är dock 
säkerligen nu af hjälpt; jag har arbetat rättskaffens, och lan- 
dets nya organisation torde bättre motsvara dess önskningar 
och behof, i synnerhet som den uppgjorts efter rådslag med 
de inflytelserikaste höfdingarne.» 

Den mest framstående bland dem alla, Munsas broder 
Ssanga kommer söderifrån för att uppvakta Emin, hvilken 
befriat honom från en lång och oförtjänt fångenskap. :»Det 
är negerfursten, sådan man älskar att föreställa sig honom. 
Han var åtföljd af en mängd folk och förde ungefär 20 ele- 
gant målade damer med sig. Sedan länge hade mitt hjärta 
ej gladt sig åt ett så elegant och därtill täckt sällskap, som 



312 HANS EMIL LARSSON. 



den dag då hela detta sällskap^ förstärkt af Jangara med unge- 
fär 40 af sina hustrur, kom för att göra visit hos mig. Hade 
icke tillstymmelserna till blygdhöljen funnits, hvilka allt för 
mycket erinrade om Afrika, hade man bland alla dessa chig- 

nonger kunnat tro sig vara i ett estetiskt tesällskap 

Det är för folket här såsom öfverallt i landet tämligen obegrip- 
ligt, hur en mänska kan intressera sig mer för djur och växter 
än för slafvinnor, hur man för berg och flod och dal och 
falt kan ådagalägga ett större intresse än för negrernas egen- 
dom i kor och getter. Och det kan man ju ej förtänka 
folket — hvem har hittills oegennyttigt sysselsatt sig med 
detsamma.» 

Naturligtvis har Emin som vanligt med sig från Ladö 
och Makrakå en mängd frösorter, som fördelas bland höf- 
dingarnc till odling. Stationsofficerarne hafva börjat odla 
tobak, hvilken blir utmärkt god, citroner, granater och fikon, 
som lofva det bästa. Vinrankor, gujaver, hvete och ris skall 
man nu söka odla. Större mängder af nötkreatur och getter 
skola från öster införas. Af landets produkter är kautschuken 
alldeles förträfflig, sedan Emin lärt folket ett nytt sätt att 
bereda den; den förekommer i så riklig mängd, att ensamt 
den bör kunna blifva en källa till landets välstånd. Äfven 
palmolja produceras. 

Under det korta uppehållet medhinnes äfven åtskilligt 
vetenskapligt arbete. En förträfflig uppsats öfver Monbuttu* 
folket, dess natur, seder och odling är ett resultat häraf. En 
ordsamling öfver Monbuttuspråket skrider raskt framåt, de 
zoologiska samlingarna öka sig daghgen med nytt och hit- 
tills obekant, de botaniska samlingarna kunna mindre vid- 
göras, då Emins förråd på tidningspapper tagit slut — det är 
öfver ett år sedan någon ångare kommit från Kartum till 
Lade — men han samlar frön o. d. 

Gärna hade han därför följt Ssangas ifriga inbjudningar 
att besöka honom och sålunda tåga söder ut. Eller också 
hade han velat tåga vesterut, där hvarje steg närmade honom 
till dr Junkers vistelseort, den berömde mångårige forsknings- 
resanden vid Uélle och dess flodsystem. Men efter blott 
åtta dagars vistelse i Tingasi måste han åter bryta upp mot 
öster, dit trängande ämbetsgöromål kallade honom. >De 



EMIN PASCHA. 313 



officiela göromålen hade till allsidig tillfredsställelse blifvit 
uträttade och jag torde hoppas, att Monbuttu hädanefter 
skulle glädja sig åt en reglerad och ordnad förvaltning.» 

Men på väg till Bellima får han höra, att Dinkaupproret 
vid Bar-el-Gasal spridt sig ner till hans egen provins. I dju- 
paste fred hade Dinka öfverfallit Rumbek^ nedgjort garni- 
sionen och invånarne och tagit till byte vapen, ammunition 
och förråd. Han beordrar sina soldater från Bellima till 
Loggo att möta honom i Tomajä i Makrakälandet och drager 
själf endast åtföljd af sina tjänare genom Sandéhlandet dit, 
under vägen erfarande prof på ännu en Sandéhhöfdings 
opålitlighet. I Tomajä erfar han, att äfven stationen Lang 
eller Gohk-el-Hassan (förut Seriba Scherifi) blifvit bränd med 
alla sina invånare och Hassan själf dödad. Här har Emin 
på samma gång dock den glädjen att få bref från Lupton 
bey i Gasalprovinsen och från dr Junker från vestliga Mon- 
buttu. Lupton uppbjuder alla krafter att försvara sitt land, 
Junker tänker på hemfärd, och Emin har inbjudit honom till 
sig. Kort härefter (i oktober 1883) finna vi Emin åter i Ladö, 
under det hans folk återställer lugnet i Dinkalandet och han 
kan berätta att resten af hans provins är lugn. Han väntar 
sig för löpande året 12,000 pund sterling i öfverskott, växterna 
och frukterna i hans trädgård trifvras väl; hans enda bekym- 
mer är, att ingen ångare kommer från Kartum, hvilket han 
ej vet om han skall tillskrifva i^yrelsens försumlighet eller 
nya förstoppningar i floden, ocli förråden börja tömmas. 
Den postväg han tänkt öppna från Bor till Sobat öfver land 
har han af brist på understöd ännu ej kunnat sätta i verket, 
och han saknar alla underrättelser om förhållandena norr om 
hans provins. 

V. 

Dinkaupproret var emellertid den första stormvågen, som 
nådde in i Ekvatorialprovinsen, af de stora folkrörelser, hvilka 
som bäst höUo på att skölja bort det egyptiska väldet öfver 
Sudan och angränsande länder och snart skulle fullständigt 
isolera Emin samt i sin vilda fart tillintetgöra en stor del af 
det ädla och omfattande kulturarbete han här uträttat. 

Ny Sv. Tiäskr. io:e årg. 23 



314 HANS EMIL LARSSON. 



I själfva hjärtat af den egyptiska samfundskroppen hade 
en kris timat, som förlamat dess funktioner och gifvit de 
upproriska elementen i andra delar af den samma fritt lopp. 
Det var det bekanta upproret under Arabi pascha, engels- 
männens däraf följande bombardemang af Alexandria samt 
deras besättande af Egypten (augusti — september 1882). Att 
Egyptens auktoritet häraf skulle lida i de vidsträckta länder^ 
som endast genom denna, allt sedan den våldsamma eröfrin- 
gen från och med Mehemed Ali 60 år förut till Ismael pascha 
15 år förut, sammanhöllos under Egyptens välde, alltjämt 
missnöjda med dess dåliga förvaltning, är gifvet, och detta 
förklarar den stora omfattning och framgång, som mahdi- 
upproret kunde taga. Kordofan gick äfven förloradt, sedan, 
mahdin själf tågat dit, och dess hufvudstad Obeid föll i hans 
händer. 

Engelsmännen hade emellertid öfvertagit ansvaret för 
Egypten, och de anordnade också ett härtåg möt mahdin. 
Med 7,500 man fotfolk, 500 ryttare och 24 kanoner drog- 
Hicks pascha, f. d. öfverste i indiska hären, från Suakin öfver 
Berber och Kartiim emot Kordofan. I närheten af Obeid 
blef denna här fullständigt tillintetgjord (4 — 5 november 1883). 
Nu sammandrog mahdin sina stridskrafter mot Kartum, medeU 
punkten för det egyptiska väldet i Sudan. För att möta det 
hotande ovädret lät Gordon förmå sig att ställa sig i breschen 
och än en gång öfvertaga guvernörskapet i Kartum. Men 
utan understöd af den engelska regeringen, som öfvertagit 
den fulla moraliska och politiska ansvarigheten för den upp- 
gift, som skulle lösas, kunde han med all sin energi, erfarenhet 
och klokhet intet uträtta. Han höll sig dock nära ett år^ 
eller från februari 1884 till januari 1885; då föll Kartum och 
Gordon äfvenledes. Det egyptiska väldet från Dongola till 
Sobat hörde till det förflutna. 

Då hade äfven Gasal-provinsen tagits af mahdins folk. 
Här hade Lupton bey nära två år tappert försvarat sig, I 
november 1883 hade upproret här antagit stor utsträckning^ 
och ryckt med sig hela nordliga delen af hans provins. Enligt 
bref från honom till Emin hade han då förlorat sitt bästa 
folk, och danagla, hvaraf hans provins var öfverfuU, ut- 
görande där ämbetsmän och officerare, stodo i liflig förbindelse 



EMIN PASCHA. 315 



med mahdins folk i Kordofan. Slafvar sålde de för ammu- 
nition; tre paket för en pojke, fem för en flicka, två flickor 
för ett remingtongevär. Slatin bey — en österrikare — skulle 
redan befinna sig i mahdins händer. I Emins provins var 
då ännu lugnt, ehuru en negerhöfding var mycket verksam 
för att förmå de kring Ladö boende stammarna till ett anfall 
på stationen. Det gör ett egendomligt intryck att se Emin, 
under det ovädret med full makt går fram öfver och skakar 
det egyptiska väldet, okunnig härom, ännu lika intresserad 
för smärre moment i hans kulturarbete. Jämte sin dagbok, 
som han behållit för egen räkning, skrifver han emellanåt 
bref till Schweinfurth för att befordra dem med första lägen- 
het, och här meddelar han från dessa dagar huru den första 
honliga dadelpalmen nu bär bönstora frukter och huru han 
på sjukhuset prof^rat ett härnere mycket användt maskmedel 
— en vildt växande ört — och befunnit det förträffligt, hvadan 
han anser att det i Europa bör komma till användning. 

Den 23 januari 1884 kommer till honom dr Junker, den 
bekante forskningsresanden i Monbuttu och Njam-Njam-län- 
derna. Dr Vilh. Junker, född i Moskva 1846 och likaledes 
läkare, hade, efter åtskilliga resor under 70-talet vid Blåa 
Nilen, Bar-el-Gasal och Bar-el-Djebel, 1880 begifvit sig till 
Uélles flodsystem, som han under de följande åren genom- 
korsat, under 1882 trängande ända ned till Nepoko, hvilken 
han antog vara Stanleys Aruvimi och äfven identisk med 
hans Nepogiri. Han hade nu ämnat återvända öfver Gåsal, 
dit han i förväg sändt en del af sina samlingar, men då upp- 
roret stängde vägen för honom, beslöt han gå öfver Ladö 
för att äfven här finna vägen norrut otillgänglig. Äfven 
italienaren kapten Casati vistades såsom forskningsresande i 
Monbuttu-ländema af Emins provins. 

Då kom den 27 maj 1884 till Emin öfverväldigande under- 
rättelser. Från emir Keremallah, befälhafvare öfver mahdins 
härar i Gasal, får han denna dag bref med underrättelse att 
mudiriet Gasal så väl som mudiren Lupton bey gifvit sig, 
sedan allt hans folk öfvrergått till fienden, att hela Sudan var 
förloradt och Kartum belägradt samt att Hicks pascha med 
hela sin här gått under, hvarjämte Emin uppfordras att genast 
komma till emiren och underkasta sig. Bref från Lupton 



3l6 HANS EMIL LARSSON. 



bekräfta uppgifterna angående honom. Det första intrycket 
verkar föriamande på Emin. Sedan 14 månader utan under- 
rättelser frän eller förbindelse med Kartåm^ utan tyger, tvål 
och andra nödvändighetsvaror, med hela Makrakä, Rohl och 
en del af Monbuttu fulla af beväpnade danagla, i Lado själft 
ett band af fyllhundar och spelare, till större delen rebeller- 
nas landsmän — skrifvame i hans divan — synes honom 
ställningen förtviflad. Till Schweinfurth skrifver han samma 
dag: »Det vore vansinne att upptaga striden, utan gevär, 
utan ammunition, utan pålitligt folk, med danagla före och 
bakom mig! Om måndag går jag alltså till Gasal. Junker 
har beslutit sig för att försöka vägen öfver Mtesa till San- 
sibar. Lede honom Gud! Med honom sänder jag dessa 
bref. Bevara mig i vänligt minne!» 

Emellertid besluter Emin, sedan det första intrycket gått 
förbi, att afvakta händelsernas utveckling och för att förhala 
tiden afsändes en mission till Keremallah med vilkoren för 
underkastelse. Emin blir själf vald att deltaga i den, men 
inseende att vid hans frånvaro genast anarkien skall bryta 
lös, lyckas han undandraga sig, och missionen, som under 
färden öppet visat sin sympati för upproret, höres aldrig mer 
af — utan vidare saknad för Emin — »det var en så vald sam- 
ling skurkar, som man ej kunde fa för allt guld». Svårigheten 
med Ladös proviantering kommer Emin att besluta att för- 
lägga regeringens säte till Makrakä, men de tilldragelser, som 
där tima, komma i vägen. Befålhafvaren i Makrakä, en dan- 
golan, som hittills visat sig trogen och pålitlig och som Emin 
steg för steg befordrat till hans befattning, hade samlat 
danagla från alla håll, plundrat magasinen i Vandi, till affall 
uppfordrat de sudanesiska officerarne och soldatema, som 
dock visat sig trogna, gått med sin skara, plundrande och 
släpande med sig infödda såsom slafvar, till Kabajendi, 
plundrat magasin och enskild egendom, så gått till Kudurma, 
där danagla från Mundii stött till. Mot senare hälften af 
1884 draga sig rebellerna härifrån in i Gasal till Ssabbi, där 
de sammanträffa med danaglas hufvudstyrka i denna provins. 
Emellertid har härigenom Makrakä blifvtt fritt från dan^^la 
och Casati har. anländt hit, där han med råd och dåd bistår 
Emins folk. Negrerna och särskildt Bombé från Makrakä 



EMIN PASCHA. 317 



hafva hittills visat sig som trogna bundsförvandter, och »så 
lönar sig redan rikligen den bättre behandlingen^ som städse 
varit ett mål för mina sträfvanden». 

Emellertid vidtager Emin åtgärder för att koncentrera 
sina vidt omkring på stationerna kringspridda stridskrafter. 
Rumbek och Ajak utrymmas, och besättningen samlas i 
Amadi, som skall blifva medelpunkten för försvaret af de 
vestliga delarna. )^Med blödande hjärta» måste han äfven ut- 
rymma de sydliga och östra distrikten Fauvera, Fadibek och 
Latuka, och ehuru höfdingarne omedelbart anhålla att återfå 
soldaterna, kan detta tydligen ej beviljas. Schambé har fallit 
i negrernas händer, men en del af besättningen har räddat 
sig till Bor. Däremot vill besättningen i Bor ej utrymma 
denna station, förebärande allahanda förevändningar — dess 
öde är sålunda gifvet. Ladö göres med vallar och grafvar, 
bastioner och fallbroar till en stark fästning. »Om det nu 
en gång skall komma till att dö, så vilja vi åtminstone dö 
en ärlig soldatdöd. Och långt är den icke från oss, tror jag. 
Jag får icke visa det för folket, men mycket hopp har jag 
sannerligen icke mer.» Det är den 22 okt. 1884 han skrifver 
dessa ord, samma dag han från Keremallah mottagit ett af 
de brandbref, hvarmed denne ständigt uppvaktar, i hvilket 
berättas att Kartum är belägradt af mahdin. Om Egypten 
synes hafva uppgifvit dem, äro »danagla från Gasal så mycket 
ifrigare att af kristlig — pardon! — muhammedansk kärlek 
till nästan absolut vilja befria dem ur de otrogna negrernas 
händer och föra dem till sanningens ljus». Keremallahs bref 
äro en förvånansvärd »blandning af fanatism, lögn och dum- 
het, som harmoniskt äro förenade däri». 

Anfallet från Gasal låter ej vänta på sig. De i Ssabbi 
och Djur Qhattas samlade danagla, förstärkta med några 
rebeller från Emins egen provins, draga mot Amadi och 
belägra det samma. De lyckas äfven uppegga Agahrfolket 
att göra gemensam sak med sig. Från Amadi göres den 2 
dec. 1884 ett utfall, h varvid rebellernas läger stormas, men 
på grund af öfvermakten måste man åter draga sig tillbaka 
inom befästningarna. Emin befaller nu att från Makrakä 
nära tusen man, hvaraf dock blott 165 beväpnade med gevär, 
skola draga sig till Amadi. I januari 1885 får Emin bref 



3l8 HANS EMIL LARSSON. 



från en sin förutvarande skrifvare, hvilken underrättar att 
Kartum fallit^ att hela Sudan ända till Suakin tillhör mahdin, 
att han sjelf tågat till Amadi med 400 man och att Kerem- 
allah kommer efter med 2,000. Visserligen har samma dag 
en stormning på Amadi lyckligen slagits tillbaka, men 
Emin besluter i alla fall att draga sig tillbaka mot söder 
för att genom de stora höfdingarne Anfina, Kabrega och 
Mtesa, hans goda vänner, försöka komma i förbindelse med 
Sansibar. 

Dr Junker har vistats hos Emin hela denna tid och delat 
Ijuft och ledt med honom. Dess värre hafva vackra och 
oersättliga naturhistoriska samlingar från Njam-njam-landet, 
hvilka han sändt i förväg till Gasal, gått förlorade. Men de 
han själf haft med sig stå väl inpackade i Emins hus — 
»skola de månne någonsin uppnå Europa?» För öfrigt be- 
rättar Emin om deras lefnadssätt: »Vi taga oss fram så godt 
ske kan. Vi hafva att äta, d. v. s. röd durrah, kött och väl 
också grönsaker och en och annan gång frukter. I stället 
för socker ha vi honung; af vax göra vi famösa facklor. 
I stället för kaffe rostas frön af Hibiscus subdariffa, och jag 
kan försäkra att dekokten icke är dålig — den torde äfven i 

hygieniskt afseende vara mycket sundare och nyttigare 

Skor, och det rätt nätta, göras här; blott på tyg till kläder 
är det brist, då damurväfvarne i Makrakä gått till de heliga, 
d. v. s. rymt sin väg.» Emellertid reser Junker den 26 jan. 
1885 till Anfina (vid Fauvera) för att därifrån öfver Uganda 
söka nå till Sansibar: »Med honom sänder jag dessa bref. 
Hinner jag upp honom, berättar jag vidare. Jag tror på min 
goda stjärna! Gud skydde honom!» Kapten Casati har nu 
från Makrakä kommit till Ladö. 

Emellertid förblef Amadi cerneradt^ och, sedan Kerem- 
allah själf kommit dit, så fullständigt, att äfven tillgången till 
vatten afskars. Underligt föreföll det Emin, att inga utfall 
mera gjordes, ej ens sedan undsättningshären från Makrakä 
anländt och gjorde en mängd anfall mot de belägrande. 
Slutligen drog denna tillbaka till Makrakä, utan att Emin 
befalt det. I mars 1885 föll slutligen Amadi, sedan solda* 
terna, ledda af några officerare, slagit sig igenom med vapen 
och ammunition till Rimo, hvarifrån de — 3 officerare och 



EMIN PASCHA. 319 



260 man — lyckligen ankommit till Beddén, under vägen 
bibringande de förföljande rebellerna ett nederlag. I Amadi 
hade de högre officerarne lefvat i sus och dus^ under det 
soldaterna lidit förskräckligt af törst och hutiger. Under 19 
dagar hade de ej haft annat att äta än hudar, och slutligen 
hade de ätit sina egna sandaler. Beialhafvaren hade ämnat 
gifva sig, men hade mött motstånd af ofiicerarne, som till 
största delen, visat sig trogna, och soldaterna, som hela tiden 
uppfört sig förträffligt och visat prof på den största uthållig- 
het och tapperhet, och till sist hade d^ssa mot de högre 
officerarnes vilja slagit sig igenom. Amadi besattes af rebel- 
lerna, alla 1881 i frihet försatta slafvar infordrades ånyo, och 
slafhandeln kom åter i full blomstring, förposter utsändes 
ända till närheten af Ladö, och negrerna här omkring upp- 
viglades med förespeglingar om rikt byte som de skulle 
vinna i Ladö. 

Äfven Monbuttuländerna voro nu utrymda. Sedan befäl- 
hafvaren under allahanda förevändningar sökt hindra aftäget, 
helt visst i afsigt att gifva sig, hade han nödgats foga sig., 
och de här förlagda trupperna voro lyckligen anlända till 
Makrakä vid samma tid som besättningen i Amadi slog sig 
igenom. Från Makrakä drogos trupperna lyckligen och utan 
att angripas till Redjaf och Beddén. Koncentreringen af 
trupperna till stationerna vid Nilen var sålunda fullbordad. 

Emins plan att vidare koncentrera dem söderut stötte 
emellertid på motstånd af officerarne, som alltjämt hoppades 
på att kunna verkställa återtåget norrut Den i april öfver- 
lemnade de civila och militära myndigheterna till Emin en 
skrift med uppmaning att utrymma de sydliga stationerna, 
detta ehuru de nordliga stationerna ej ens under vanliga för* 
hållanden kunde själfva frambringa tillräcklig^ lifsmedel, utan 
voro beroende af den nu stängda tillförseln från Makrakä, 
och än mindre nu kunde göra det, då alla trupper skulle 
samlas där. Emin måste låtsa sig gifva efter, men snart 
visade sig att han hade rätt; lifsmedlen började tryta, innan 
ännu koncentreringen försiggått. Den 24 april 1885 sam- 
lade han officerarne till ett krigsråd. Sedan han själf dragit 
sig tillbaka, beslöts i Casatis närvaro, att man skulle kon- 
centrera sig söderut, kvarlemnande i Lade 3 kompanier under 



320 ~ HANS EMIL LARSSON. 



majoren Rihan-aga. Några dagar förut (i8 april) hade Emin 
åter haft bref från Keremallah, hvari en kopia af ett bref 
från mahdin till denne bilagts. Skrifvet på Koranens gamla 
arabiska, berättar detta att Kartum den 25 januari stormats, 
af mahdin och att allt blifvit nedhugget utom kvinnor ock 
barn. Gordon, Guds fiende, som ej hade velat gifva sig,, 
hade fallit med sitt folk. 

Sedan Emin strängeligen befalt att behandla Bari väl 
och ehuru han hade skäl att misstänka att officerarne i Lådd 
fortfarande umgiogos med tankar att söka tränga igenom 
norrut, började han emellertid koncentreringen söderut, begaf 
sig själf först till Gondökoro, vidare till Beddén, Kirri, Muggi 
och Laboré, där han vistades till slutet af juni, ständigt sys- 
selsatt med förvaltningstjänsten, med sädestransporter till de 
nordliga stationerna samt med vården af de i och vid Amadt 
sårade. Efter ett dröjsmål i Duffilé och sedan Casäti gått 
förut till Vädelai, följde Emin honom dit och inträffade den 
10 juli i Vädelai, »som nu tills bättre tider komma, skall 
blifva vårt hufvudkvarter». 

Snart inträffade dåliga underrättelser norrifrån. Bor hade 
slutligen blifvit taget af negrerna och besättningen sålunda 
fått bota för officerarnes envishet. Befälhafvaren i Ladö hade 
då sändt 200 man dit, hvilka återtagit en mängd ammunition 
m. m. Men i stället för att genast begifva sig tillbaka hade 
de, förmodligen på befälhafvarens i Ladö befallning, trängt 
vidare norrut, vid Bar-el-Seraf blifvit omringade af en otalig^ 
mängd negrer och upplösta i fullständig panik; blott några 
få hade kommit tillbaka till Ladö. Men negrerna, som nu 
lärt känna styrelsens svaghet och betryck, hade, lystna efter 
det i Ladö väntade bytet och därtill retade af de razzior, 
som för proviantering företagits från Lado efter Emins af- 
resa, rest sig, och Ladö hade blifvit belägradt af de för^ 
bundna Bari, Dinka, Schir och Njambara. 

Emellertid hade Emin efter många svårigheter lyckats 
komma i förbindelse med Kabrega, sedan Junker misslyckats 
att med Anfinas tillhjälp knyta förbindelser med Uganda. 
Emins sändebud till Kabrega hade väl ej nått fram till honom,, 
men han hade dock mottagit underrättelse, att turkarnes 
höfding i Vädelai önskade träda i förbindelse med honom. 



EMIN PASCHA. 32I 



Kabrega hade då sändt Emins forne tolk till Vädelai för att 
tillse, om turkames höfding verkligen var Kabregas gamle 
vän Emin och i detta fall ställa sig till hans tjänst; vore det 
en annan, skulle han genast vända tillbaka, emedan Kabrega 
ej ville hafva något med guvernementet att skaflfa. Sedan 
sändebuden återvändt med tillfredsställande svar samt bud 
till ett par i Unjoro vistande arabiska köpmän från Sansibar, 
kommo bud åter med rika skänker från Kabrega samt han- 
delsvaror från köpmännen. Rörande högt skattades bland 
skänkerna ett helt stycke madapolam, som Emin fördelade 
bland officerame — n dessa dagar skall ingen af oss ställa 
sig framför de andra» — , och om de handelsvaror, som med- 
följde, stred man formligen. Emins i skinn klädda soldater 
fingo dock ännu vänta. Han ger dem de högsta loford. 
»De äro tjänstvilliga och präktiga; det gifs i hela världen 
intet bättre, bildbarare material än våra sudanesiska soldater.» 
Nu får man äfven nyheter från Uganda. Här hade Mtesa 
dött, och hans son Muanga förde ett fullständigt skräckvälde; 
han hade låtit afrätta alla sin faders ämbetsmän och börjat 
krig med Unjoro, men oaktadt kriget egde dock ännu han- 
delsförbindelser rum. Äfven underrättar Kabrega, att han 
hört att engelsmän anländt till Usukuma. Med en ny beskick- 
ning från Kabrega följde nya varor, särskildt tyger, som ut- 
delades åt alla, »och nu se vi åter rätt respektabla ut». De 
anlände just till nyåret 1 886. Nu var det Emins afsigt att 
för elfenben uppköpa tyger till sitt folk. 

Till Junker hade Emin sändt bärare och underrättelser 
om hur ställningen var i Uganda, och Junker hade återvändt 
till Vädelai. Han tänkte nu försöka sin lycka öfver Unjoro 
till Uganda. Och då Kabregas folk återsändes med ångbåt till 
Kibiro, följde med såväl Junker som äfven en agent från 
Emin, hvilka hos Kabrega skulle representera honom, en ung 
man vid namn Vita. Båda anlände lyckligen till Kabrega. 
Den 14 februari 1886 bekom Emin bref från Junker och 
Vita, hvilka bref voro egnade att försätta honom i största 
spänning. En dag hade hos Vita infunnit sig en tjänare hos 
Sansibarköpmännen jämte en af Kabregas folk, och då den 
senare ett ögonblick vändt sig bort, hade den förre i hem- 
lighet kastat en papperslapp på golfvet, hvarpå de gått sin 



322 HANS EMIL LARSSON. 



väg. På denna lapp stod: »A monsieur le Voyageur dans 
cette ville», och den lemnades till Junker. Och innehållet? 
En viss Mohammed Biri, egypter, »ancien interpréte de TAsso- 
ciation Internationale pour Texploration de TAfrique», angifver 
däri att han under förklädnad till handlande från Uganda 
hade ankommit dagen förut och medförde underrättelser för 
alla från kusten och från Egypten. Junker hoppas komma i 
tillfälle att inom ett par dagar träffa denne man. Vidare 
meddelar Junker, att dr Fischer ankommit med en undsätt- 
ningsexpedition till Usukuma, men af Muanga blifvit vägrad 
passage genom Uganda och dragit sig undan till Manuyema. 
Emellertid hade Kabrega afsändt sitt folk med brefven till 
Emin, innan Junker träffat Mohammed Biri. 

Naturligtvis sände Emin ofördröjligen en officer under 
någon förevändning till Kabrega, och den 26 februari var 
denne åter och nedlade en stor paketpost för honom — den 
första på fulla 3 år, som Emin mottagit från yttervärlden. 
Den innehöll ett officielt bref från Kairo, undertecknadt Nub^r 
pascha, hvari kort och torrt meddelas, att det var regeringen 
omöjUgt att bistå honom, att man uppgifvit Sudan och gaf 
Emin fri handlingsrätt i allt. Depeschen gör med sin torrhet 
Emin bitter: »icke ett enda ord af erkännande för tre års 
bekymmer och strider med danagla och negrer, hunger och 
nakenhet, icke ett enda ord till uppmuntran för det mig 
förestående öfvermänskliga arbetet att hemföra soldaterna.» 
Vidare innehöll posten ett bref till Emin från engelske vice 
konsuln i Sansibar samt afskrifter af bref till Junker från de 
amerikanska och engelska missionärerna i Uganda Mackay, 
Ashe och Lourdel samt från dem till Junker sända två packor 
Reuterska telegram omfattande åren 1884 och 1885. Det var 
stora nyheter och ej glada. Hela vidden af sin öfvergifna 
belägenhet fick han nu till fullo veta, alla svårigheterna i 
hans förestående uppgift stodo nu klara för honom. Instängd 
från alla håll, skulle han dock sin pligt likmätigt föra sol- 
daterna till Egypten; de flesta af dem voro i provinsen födda 
negrer, som ej hade lust att lemna sitt land, och de ursprung-» 
ligen från Egypten sända negersoldatema hade under areas 
lopp vuxit fast i härvarande förhållanden. Och officerame 
trodde fortfarande, att allt hvad som berättats om mahdias 



EMIN PASCHA. 323 



segrar var osanning och önskade fortfarande få draga norrut. 
Det sista bref dr Junker medförde till Europa är dateradt 
den 15 maj 1886. Emin är däri ännu bekymrad öfver sitt 
svåra läge. Väl ha negrerna tvungits att upphäfva belägringen 
af stattonerna, och hvarken danagla eller mahdins folk hafva 
hörts af. Men kopporna herska i Vädelai och disciplinens 
band hota att lösa sig i synnerhet genom en växande bitter- 
het mellan de sudanesiska och de egyptiska elementen i 
hären, hvardera utgörande ungefär hälften af dess 2,000 man. 
Emellertid hade man ej sä alldeles i Europa öivergifvit 
Emin, Junker och Casati åt sitt öde, som dessa hade skäl 
att tro. Så uppdrog Geografiska sällskapet i Wien och det 
österrikiska Afrikanska sällskapet åt Afrika-resanden dr Lenz 
att lösa Uéllefrågan och bringa européerna i Ekvatorialpro- 
vinsen utväg. Dr Lenz anlände längs Kongofloden till Stanley- 
fallen den 29 mars 1886, nådde Njangve den 16 maj, men 
måste återvända till Europa utan att hafva kunnat uträtta 
något för de innestängde. 

En annan expedition leddes af dr Fischer. Denne, som 
nedsatt sig såsom läkare i Sansibar och på bekostnad af 
Geografiska sällskapet i Hamburg under 1883 företagit en 
resa i Massai-landet mellan Ukereve och ostkusten, hade dr 
Junkers i Petersburg såsom bankir bosatte broder förmått 
att ställa sig i spetsen för en expedition, som från Sansibar 
skulle begifva sig till Lado, där efter arabers utsago ännu 
Emin i augusti 1884 skulle upprätthålla det egyptiska väldet 
och där äfven Junker och Casati skulle vistas. Dr Fischer 
bröt upp från Sansibar den 3 augusti 1885, uppnådde efter 
3V2 månads vandring Ukereves sydkust och sände härifrån 
bud till Uganda med anhållan om fritt genomtåg. 

Här fick han höra de omhvälfningar, som timat i Uganda, 
Mtesas död och Muangas tronbestigning, huru denne, miss- 
tänksam till vansinne och lefvande i ett ständigt haschischrus, 
förde ett fullkomligt skräckvälde, betraktade hvarje främling 
såsom fiende, låtit mörda alla sina till kristendom omvända 
undersåtar, och huru på Muangas befallning den ny utnämnde 
biskopen för Ostafrika, Hannington, som genom Massai-lan- 
det nått fram till Usoga, här blifvit mördad med sina följe- 
slagare i november 1885. Fischer fick dock här äfven höra 



324 HANS EMIL LARSSON. 



att Emin och Junker ännu voro vid lif och befunno sig ej 
långt från Unjoro. Ehuru hans begäran om genomtåg genom 
Uganda afslogs, drog han dock vidare, ej längs vestkusten, 
som erkänner Ugandas öfverhöghet, utan längs ostkusten, 
och nådde i mars till Ukala vid Ugandas gräns. Här måste 
han dock stanna, och då hans för vestkusten afsedda bytes- 
varor här voro värdelösa, kunde han ej dröja längre. Efter 
att på återvägen hafva hållit på att förgås af hunger, nådde 
han efter nära ett års frånvaro åter Afrikas ostkust. 

Men under tiden utförde Junker ensam den svåra och 
farliga resa, som skulle bringa honom själf till Europa och 
bringa Europa kännedom om Emins öde. Vi lemnade honom 
hos Kabrega, som äfven genom kriget mot Uganda och alla 
omhvälfningarna i kringliggande länder befann sig i miss- 
tänksam och upphetsad sinnesstämning, liksom i ännu högre 
grad de konungen omgifvande matangoli, ett slags högadel, 
som bevakade hvarje hans steg. Då kriget mot Uganda 
gick olyckligt, stälde Kabrega honom alternativet att antingen 
draga sig tillbaka med honom eller gå till Uganda. Junker 
valde det senare, nådde lyckligt Ugandas gräns, men måste 
här länge vänta på tillåtelse att gå in i Uganda. Ändtligen 
fick han en sådan och nådde den ii juni 1886 Muangas 
residens. Med stora svårigheter fick han här för Emin upp- 
köpa tyger för 2,000 thaler, sannolikt i elfenben, hvilka skulle 
sändas öfver Unjoro, men antagligen aldrig kommit Emin 
till hända. Först i augusti lyckades han komma lös från 
Muanga, nådde den engelska missionsstationen Msalala vid 
sydkusten af Ukereve och kom efter 7 års frånvaro till San- 
sibar den 4 dec. 1886, under en del af vägen eskorterad 
mot en ersättning af 1,500 thaler af den öfver 3,000 gevär 
befallande arabhöfdingen Tippu Tip. Sina i 8 stora oktav- 
band med hvardera 300 sidor inskrifna resenotiser förde han 
med sig, men en del af hans samlingar hade gått förlorade 
i Gasal, och resten låg hos Emin i Ladö. I januari 1887 
kom Junker till Suez, där mottagen af sin broder och svåger 
samt af Schweinfurth. 

Junkers allt beherskande tanke var hans vän Emins 
räddning, och Schweinfurth satte genom pressen och alla 
möjliga medel den allmänna meningen i Europa i rörelse 



EMIN PASCHA. 325 



till Etnins förmin. Närmast förmåddes den egyptiska rege- 
ringen, som under fulla tre år ej bekymrat sig om honom^ 
att anslå lO^ooo pund sterling till hans hjälp, hvarjämte den 
nu ändtligen utnämnde honom till pascha. Men äfven i Eng- 
land väcktes ett verksamt intresse för saken, i synnerhet genom 
dr Felkins ansträngningar. Geografiska sällskapet i London 
anslog 1,000 pund, rikliga bidrag från andra håll i England 
inflöto äfven, så att den samlade summan uppgick till 20,000 
pund (3 ^^2 million kr.). Stanley, som befann sig i Amerika, i 
afsigt att företaga en föreläsningsfard genom Förenta staterna, 
förklarade sig beredd att ställa sig i spetsen för expeditionen. 
Den 27 januari 1887 var han i Alexandria och aftalade med 
Schweinfurth åtgärderna och planen för den samma. Det 
syntes dem af flere skäl lämpligt att ej försöka tränga fram 
från ostkusten, utan i stället gå upp för Kongo, där konungen 
af Belgien stält alla Kongostatens medel till förfogande för 
expeditionens snabba befordran och längs dennes biflod Aru- 
vimi, hvilken Stanley 1883 utforskat 180 km., uppåt söka nå 
Vådelai. I Sansibar voro expeditionens 600 man beredda, 
och Tippu Tip, »den okrönte konungen» öfver området från 
Stanleyfallen till Tanganika, hade förmåtts lofva sin medver- 
kan till att bringa det hos Emin samlade elfenbenet, som 
Junker anslog till öfver i mill. kronors värde, till Kongo. 
Den 28 juni 1887 bröt Stanley upp från Jambunga vid Aru- 
vimi för att tåga den 600 ä 700 km. långa vägen till Vädelai. 
Och sedan dess har äfven hans öde varit hölj dt i dunkel, 
tills han nyligen efter 19 månaders frånvaro åter låtit höra 
af sig. Jag behöfver ej erinra om hans bref, som tidnin- 
garna meddelat. Jämnt 10 månader räckte hans färd under 
namnlösa svårigheter och lidanden, och den 28 april 1888 
sammanträffade han med Emin och Casati vid Albert Nyansa- 
sjön, utblottad på allt och hjälpbehöfvande i stället för att 
kunna lemna hjälp. De befunno sig då väl. 

Likvisst har man sedan Junkers ankomst till Europa och 
tills nii ej varit utan alla underrättelser från Emin. Dr Felkin 
har sedan dess mottagit ett bref från honom, dateradt den 
17 april 1887. De svårigheter han hade att kämpa med, 
som bref vet af den 15 maj 1886 angaf, hade han då förstått 
att öfvervinna. Han hade börjat ånyo besätta stationerna i 



326 HANS EMIL LARSSON. 



det rika Makrakä-landet och de öster om Duffilé belägna, 
hvaremot han på våren 1887 uppgifvit det för proviantering 
ogynsamt belägna Ladö samt det fattiga och ständigt oroliga 
Bari-landet. Han hade vid brefvets aflfattande, utom Vädelai, 
följande stationer:- Makrakä, Redjaf, Beddén, Kirri, Muggi, 
Laboré, Chor Aja, Duffilé, Fatiko, Fadibék, »alltså nästan 
alla stationer, som general Gordon anförtrodde mig; dessa 
tänker jag hålla:». Med sina två ångare uppehåller han för- 
bindelsen mellan stationerna vid Nilen och Albert Nyansa. 
Allt är lugnt i hans område : »Hos oss är allt vid det gamla. 
Vi så, skörda, spinna och lefva dag för dag, som om det 
evigt skulle fortgå så. Det är egendomligt, huru en människa 
genom ihållande afstängning från världen utvecklar sina vege- 
tativa krafter.» Och äfven om han tänker på att vid tillfälle 
hemsända sina egyptiska ämbetsmän, ämnar han själf icke 
öfvergifva det land, där han nedlagt så mycket arbete, och 
lemna alla frukterna däraf åt sitt öde. »Jag öfvergifver inga- 
lunda mitt folk. Vi hafva genomlefvat med hvarandra tunga 
och svåra dagar, och jag skulle hålla det för skamligt att nu 
desertera från min post. Mina folk äro, trots många fel^ 
goda och tappra. Vi känna hvarandra sedan långa år, och 
jag tror icke det skulle lyckas för min efterföljare att för- 
värfva sig fullt förtroende. Det är alltså utom fråga. Eng- 
land skall ställa förhållandena i Uganda på en fast grund 
och skaffa oss fri och säker väg till kusten — det är hvad 
vi vilja. Uppgifva våra länder? Visst inte.» 

I vetenskapen har Emin alltjämt sökt sin tröst och veder- 
kvickelse. »En utflykt på Albert Nyansa», som han företog 
1886 och hvaraf han gjort en liffull skildring med denna titel, 
har han sändt dr Felkin, och genom dennes förmedling har 
den nyligen meddelats i Scottish Geographical Magazine. 
Den är som alltid behagligt och målande skrift^en och fyld 
af intressanta och värdefulla iakttagelser, etnografiska, geogno- 
stiska, meteorologiska och andra. Särskildt af intresse är 
skildringen af saltvinningen vid Kibiro. Med samma ifver 
som förr samlar och arbetar han för sina vänner och mu- 
seerna i Europa. Sina tidigare anteckningar bearbetar han. 
Vid brefvets afgång hade han till större delen fullbordat ett 
omfattande arbete om bröllopsseder i arabiska Sudan och 



EMIN PASCHA. 32/ 



likaså ett om den sedan i88i i Uganda och Ekvatorialpro- 
vinsen härjande pesten. Färdig var också en etnografisk 
karta öfver hela det område, som en gång lydt under honom. 
Kanske mest värdefull är bearbetningen af de under många 
år samlade zoologiska notiserna. En uppsats kallad >Zoo- 
geografiska notiser» och innehållande ytterst intressanta iakt- 
tagelser angående djurarternas utbredning och vandringar i 
öfre Nilområdet medföljde och publicerades 1887 i ^Mitthei- 
lungen des Vereins fur Erdkunde zu Leipzig». 



Så utförligt som det inom en trång ram varit möjligt 
har jag genom att följa Emin på hans resor genom de sär- 
skilda delarna af hans område sökt teckna landet och dess 
beskaffenhet, folket och dess odling, liksom ock arten af den 
odling, araberna velat välsigna dessa trakter med, och af 
den, för hvilken Emin så länge med framgång kämpat. Med 
hemlig bäfvan frågar man sig, om några krafter finnas i sam- 
tiden, som skola kunna och vilja ingripa med tillräcklig kraft 
för att upprätthålla den lilla återstoden af hvad årtiondens 
trägna kulturarbete uträttat i Sudan, hvilken Emin och Casati 
upprätthålla i hjärtat af Afrika, eller om den dunkla Islams 
fanatism, förtryck och ogärningar skola triumfera, än djupare 
inhöljande den svarta världsdelen i sitt mörker. Vårt slägtled 
är just icke bortskämdt i sin tro på ideela faktorers makt 
gent emot det omedelbart och handgripligt nyttiga, på män- 
niskokärlekens och humanitetens betydelse inför de själfviska 
räkneuppgifterna. Så må man räkna med dessa, och då synes 
det ej osannolikt, att de på ostkusten rivaliserande makterna 
England och Tyskland, som nu där »kooperera» mot slaf- 
handeln. skola kunna finna någon fördel vid att anknyta sig 
till det redan hälft europeiskt organiserade riket i hjärtat af 
Afrika, som nu Emin, i det närmaste löst från sina pligter 
mot Egypten, styr nära nog såsom själfständig suverän. 
Men till honom står i alla fall det förnämsta hoppet på 
bevarandet af hans skapelse. Van att reda sig med små 
tillgångar och ringa hjälp, skall han utan tvifvel, om han 
åter lyckas anknyta ohindrad förbindelse med Europa, kunna 



328 HANS EMIL LARSSON. 



anvisa sådana utvägar som med ringa uppoffringar kunna 
lemna stora fördelar, hvilka möjligen någon makt skall be- 
finnas villig att vinna. Ty att enskildas uppoffringar här 
vid lag skulle kunna uträtta något torde man knappast kunna 
hoppas. 



Hans Emil Larsson. 



Karta öiver Äkvatorialprovinsen 




uxn. 



Gen. Stab. Lit-Anst. 



Semitiska studier i Sverige under 
flydda tider. 

II. 

Tredje perioden. 
1700-uiet. 

Efter att i förra delen af denna uppsats ha tecknat några 
drag af orientalstudierna i Sverige under 15- och 1600-talen 
samt framstält några af de i detta aiseende mest framträ- 
dande personligheterna och den betydande insats de i dessa 
studier gjorde, öfvergå vi nu till 1700-talets studier och lärde, 
hvilka, såsom det följande kommer att ådagalägga, ingalunda 
stodo de förra efter, utan i sin ordning utförde ett arbete, 
som i ännu högre grad hade inflytande på studiet i dess 
helhet och bidrog att lyfta det samma inom hela vår världsdel. 

Visserligen var studiet af hebräiska vid skolorna jäm- 
förelsevis inskränkt, men vid universiteterna blefvo de hit- 
hörande språken desto mera uppburna och med outtröttlig 
flit och brinnande intresse studerade. 

Hvad först skolorna angår, så hade 1693 års skolordning, 
som i mycket gått tillbaka från den allmänna humanistiska 
prägeln i förordningen af 1649, ej medgifvit valfrihet för he- 
bräiskan, utan gjort henne obligatorisk för alla. Äfven 1724 
års förordning nämner intet om frihet därifrån, men dylik 
synes ej sällan hafva förekommit. Den sistnämnda, som fort- 
for att vara gällande ända till 1 807, innehöll ganska detal- 
jerade föreskrifter angående hebräiskan i skolorna, såsom att 
i de större gymnasierna^ »förste lektorn i teologi skulle öfva 

* Större gymnasier voro de, hvilka hade 7 lektorer; de mindre hade 
endast 5. 

Ny Sv. Tidskr. 10 :e arg, 24 



330 K. U. NYLÄNDER. 



lärjungarne i flexionen och grammatiskt resolvera de första 
kapitlen i Genesis med ledning af Opitii arbete: Atrium 
linguae sanctae och Palmroots grammatikaliska tabeller m. m.»* 
Vid de mindre gymnasierna skulle »Graecus» läsa både gre- 
kiska och hebräiska, men det sistnämnda språket endast i 
den öfre ringen efter den enligt skemat anslagna tiden. Då 
denna var blott i timme af veckans 36 lektioner, framgår 
däraf, att kursen i skalan ej kunde vara synnerligen stor. 
Därjämte egde stora ölikheter vid de särskilda läroverken 
rum, och klagomål förspordes öfver att de anbefalda kur- 
serna icke lästes. 2 

Hvad universitetet angår, voro kurserna då liksom ända 
in i nyaste tider ej offentligt fixerade, utan bestämdes af den 
särskilda professorns fordringar och af hans eget intresse för 
den ena eller andra sidan af ämnet. På grund såväl häraf som 
af tidsandan i sin helhet inträdde i orientalstudiet i allmän- 
het tvänne förändringar, hvilka visserligen under föregående 
sekel blifvit förberedda, men nu gjorde sig allmänt gällande : 
den ena bestod i dess riktning på realfilologien, såsom arkeo- 
logi, antikviteter m. m.; den andra, som i så hög grad fram- 
trädde, att den utgjorde det mest utmärkande draget i seklets 
orientatetudier, var det lifliga intresset för samlande af hand- 
skrifter och längre fram äfven af naturalia. Därför är det 
vid början af detta århundrade, som grunden lägges till den 
rika samlingen af orientalisk litteratur på Karolinabiblioteket 
i Upsala, och vi finna de svenska orientalisterna redan vid 
begynnelsen af seklet icke blott vid de utländska universi- 
teten lyssna till professorernas föreläsningar och genom- 
forska biblioteken, utan vi se dem utsträcka sina resor ända 
in i själfva Orienten, såsom Mindre Asien, Palestina och Per- 
sien m. fl. länder, och med outtröttlig ifver och sällsynt energi 

* Det heter i nämnda förordning sålunda: 

»Sedan de äro öfvade i lecturen och flexione vocum begynnes med resolu- 
tione Gramatica af de förste Capitlen i Genesi efter den anledning Opitins 
gifver i sitt Atrio LingU^ sanctse, til hvilket för minnes hjälp Doctor Johan 
Palmrooths Tabulse GraiAmaticales kunna bifogas: låtandes det sig pä det 
högsta anbefaldt vara att genom flitig öfning och repetition Prsecepta Gram- 
maticalia väl måga fattas och fästas i disciplames minne; och när de något 
större framsteg gjort hafva, vises Emphases vocum sacrarum och dragés utur 
texten Porismata Theologica tam dogmatica quam practica». Jfr Biskop Wall- 
qvists Ecklesiastique samlingar, flock 4, sidd« 507 fl*. 

* Wallqvist, Eckles. saml. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 33 1 

forska efter handskrifter och minnesmärken. Emedan de i 
hög grad understöddes såväl af konungarna (i synnerhet gaf 
Karl XII frikostiga bidrag), som af enskilda mecenater, med- 
förde detta, att icke blott filologer ex professo företogo dy- 
lika resor, utan äfven personer af helt annan lefnadsbana, 
såsom diplomater och teologer, med lust och ifver hängåfvo 
sig åt vidt omfattande forskningar, och storartade samlingar 
kommo därigenom till stånd. 

Under midten af seklet synas studierna af semitiska språk 
ha varit i sjunkande, hvilket framgår dels af de skrifter, pro- 
fessorerna i orientalspråken i Upsala då efterlemnat, dels af 
biskop Sertnius' omdöme, då han af konung Adolf Fredrik 
uppmanades att utarbeta en instruktion för bibelkommis- 
sionen, i det han säger, att »adjungeras bör en svensk philo- 
logus, som tillika är af orientaliska litteraturen undcrbygd. 
De tvänne egenskaper lära dock vara hos en och samma 
person så sällsynta, att, om kanslirådet Ihres lifstid därtill ej 
nyttjas, torde sådan svårligen stå att finna.» ' 

Denna försämring är så mycket anmärkningsvärdare, som 
vid samma tid de orientaliska studierna i Europa i allmänhet 
betydligt höjde sig, och nyssnämnde Serenius yttrar sig äfven 
därom, då han säger, »att den lyckliga period är förhanden, 
att orientaliska filologien kommit till så allmän höjd, som 
den förr icke varit i kristenheten», hvarmed han särskildt 
syftar på det stora, i England då pågående bibelverket af 
B. Kennicott, för hvilket en kollation af mer än 600 codices 
låg till grund. ^ — Också inträder snart nog en lyftning igen 
i studiet, hvilket då äfven här i Sverige riktade sig på en 
kritisk granskning i första rummet af bibeltexten, men sedan 
äfven af andra skrifter, och Carl Aurivillius, den förnämste 
af orientalisterna i Sverige under 1700-talet, höjer sig i detta 
afseende till innevarande sekels ståndpunkt. 



' Wallqvist, Ecklesiast saml. fl. I, sid. 32. 

^ Sedan Benjamin Kennicott^ kanik i Oxford, riktat den allmänna upp- 
märksamheten pä behofvet och vigten af en ny undersökning af texten i G. 
T:s skrifter, insamlades bland för saken intresserade personer ej mindre än 
10,000 f , hvilka medel stäldes till hans förfogande, och med tillhjälp häraf 
lyckades det honom att samla ej mindre än 615 manuskript och 52 tryckta 
bibelupplagor, hvarefter han 1776 — 80 utgaf sitt stora arbete: Veius Testa- 
mentum hebraicum cum variis lectionibus. 



332 K. U. NYLÄNDER. 



Efter denna allmänna öfversigt af 1700-talets oriental- 
studier öfvergå vi nu till de mest framstående orientalisterna. 

Den förste professorn i orientalspråken i Upsala efter 
Palmroot, som lemnade lärostolen 1703, var Daniel Lundins, 
sörml., hvilken innehade den till 171 1, då han avancerade 
upp i teologiska fakulteten, hvarefter han 1729 vardt biskop 
i Strängnäs och dog 81 år gammal 1747. Före oriental- 
professuren hade han beklädt en adjunktsbefattning i teolo- 
giska fakulteten, och då många både före och efter honom 
haft samma befordringsbana, kan man däraf se, huru nära 
orientalprofessuren fortfarande ansågs stå teologien. 

Lundins åtnjöt bland de samtida lärcje stort anseende 
såsom orientalist och det med rätta; hans talrika filologiska 
skrifter (omkring 40 afhandlingar, tillsamman ungefär 120 
ark) aflägga därom godt vittnesbörd. De visa, att Lundius 
i synnerhet egnade sig åt realfilologien; en af hans största 
disputationer har arkeologiskt innehåll: Beskrifning af Je- 
rusalems tempel, andra behandla sådana ämnen som Levi- 
tiska prestadömet, Röda kon, Omskärelsen, Judiska sektertia^ 
Kreti och Pleti, Den gamla hebräiska musiken^ Hebreemas 
skolor och akademier m. fl.; men andra hans arbeten 
äro mera rent språkliga, såsom Om parasjer och haf tärer 
(afdelningar i texten) m. fl.; vidare har han utgifvit R. Aben 
Esras kommentar till flera af de mindre profeterna (tillsam- 
mans 17 ark) och fortsatt utgifvandet af det förut omnämnda 
rabbinska arbetet Miklal Jofi, ^ 

Men vid sidan af dessa förtjänstfulla skrifter har han 
äfven behandlat sådana ämnen som Saltstoden Lots hustru 
och om Lacedemoniernas slägtskap med Abrahamidema^ äm- 
nen, hvilka påminna oss om, att L. ännu tillhör början af 
1700-talet med dess i allmänhet okritiska ståndpunkt. 

Äfven den talmudiska litteraturen hade Lundius studerat 
och till och med i sina yngre år utgifvit en Codex talmudicus 
de jejunio (om fasta), men för öfrigt synes han icke mycket 
hafva egnat sig åt andra orientalspråk, utan i stället för- 
djupat sig i hebräiskan; dock med hänsyn såväl till antalet 



* Af detta arbete utgaf Lundius kap. 2 — 3 af Genesis, Mika 3 kap. samt 
Obadja. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 333 

som innehållet af de skrifter, han i detta språk utgifvit, må 
han väl anses på värdigt sätt ha öppnat raden af 1700-talets 
utmärkta orientalprofessorer i Upsala. 

Då Lundins afgick, vardt Mikael Eneman professor, ehuru 
blott för kort tid. Efter grundliga studier i orientalspråken 
under ledning af O. Rudbeck (sedermera hans svärfar) och 
efter en disputation om Kristi gr af ^ promoverades han 1703, 
lät därpå prestviga sig och reste utomlands, kom så till Karl 
XII i Sachsen, följde honom till Pultava och sedan till Bender, 
hvarifrån han af konungen sändes till Konstantinopel såsom 
legationspredikant Där .egnade han sig mycket åt lutherska 
trosförvandter, hvilka ryssarna under sina härjningar i Öster- 
sjöprovinserna tagit tillfånga och sålt såsom slafvar till Tur- 
kiet Under tiden fick han tillfälle göra sig hemmastadd i 
åtskilliga österländska språk, och på anmaning af konungen 
och på hans bekostnad anträdde han 17 11 en resa iniÖster- 
landen, en färd, hvarigenom han började raden af de många 
filologer, som från Sverige under 1700-talet begåfvo sig in 
uti Orienten för forskningar af flera slag. 

Enemans resa gick öfver Smyrna, Chios och Rhodos till 
Alexandria samt uppför Nilen till Kairo och pyramiderna; han 
besökte äfven Sinaiklostret, så ock Palestina med Jerusalem, 
Döda hafvet m. fl. orter; därifrån reste han till Syrien och så 
tillbaka öfver Cypern och Smyrna till Konstantinopel, dit han 
återkom efter ungefär tvänne års bortovaro. Efter hemkomsten 
fick han for konungen berätta sin resa i timme dagligen i 2 må- 
naders tid, och därpå begaf han sig till hemlandet, emedan 
han under sin frånvaro blifvit utnämnd till professor i orien- 
talspråken i Upsala. Hemkommen installerades han 26 sept. 
1714, men nedlades redan följande dagen på sjuksängen af 
en bröståkomma, som sista delen af resan mycket försvagat 
hans krafter, och han dog efter en veckas förlopp, »till hela 
stadens sorg och hjärteliga rörelse». 

Alla de ställen, som Eneman besökte, beskref han nog- 
grant, därvid inlåtande sig på både arkeologiska, politiska 
och religiösa förhållanden m. m. Härunder visar han stor 
såväl beläsenhet i den klassiska litteraturen genom mängden 
af citat, som förtrogenhet med de länders språk och förhål- 
landen, i hvilka han färdas. Och ehuru han i allmänhet be- 



334 K- U. NYLÄNDER. 



mödar sig att tränga till grunden och utforska sanningen^ 
framstår han efter vår tids åskådning måhända något okritisk, 
i synnerhet i upptagande af det, som hör till de bibliska 
antikviteterna. ^ Alla sina forskningar och intryck samlade 
han i sin resebeskrifning, vid hvilken författaren icke hann 
lägga sista handen, men som är synnerligen intressant och 
hvari en forskare äfven i våra dagar torde finna mycket af 
värde. Den har ej blifvit utgifven*, men finnes i manuskript. 
Eneman inköpte därjämte åtskilliga orientaliska handskrifter, nu 
förvarade på biblioteket i Upsala, och hemförde den dittills 
mest tillförlitliga kartan öfver Mekk^. Såsom enskild person 
berömmes han mycket för sin stora belefvenhet och sitt fina 
umgängesvett, på samma gång som man af hans grundliga 
lärdom synes hafva gjort sig stora förhoppningar, hvilka dock 
gäckades genom hans snara bortgång. 

Efter Enemans korta professorat intogs lärostolen i orien- 
talspråken af den lärde, mångsidige Olof Celsius^ som efter 
att 12 år ha varit professor i grekiska, 17 15 tillträdde orien- 
talprofessuren och innehade den äfvenledes i 12 år, till 1727, 
hvarefter han öfvergick till teologiska fakulteten och länge 
verkade såsom teolog, befordrades så till domprost och slu- 
tade sitt verksamma lif midsommardagen 1756. 

Vid några och tjugo års ålder sammanträffade han en 
dag tillfälligtvis med Karl XI, som blef så intagen af den 
unge fil. magisterns personlighet, att han skänkte honom 
1,000 riksdaler till en utrikes resa, om möjligt ända till Ara- 
bien. Denna tvååriga färd (1696 — 98) utsträcktes väl ej längre 
än till Italien, men C. inhemtade dock så stora kunskaper i 
orientalia, att han öfvergick många, som rest i själfva Öster- 
landen, och han hemförde en rik samling af handskrifter. 
Härunder fingo hans studier en riktning åt den reala sidan 
af språkvetenskapen, hvilken sedan blef det mest utmärkande 
draget i hans ovanligt stora och mångsidiga författarskap. 



* Jfr U. R. F. Sundelin, Svenska Palestinafararne; aftryck ur Teolog. 
Tidskrift för 1878, och C A. Zachrissons afhandling om Eneman i H. Lä- 
rarinneseminariets årsberättelse för 1886 — 1887. 

* Flera gånger har man varit betänkt på dess utgifhing och 2 ark 
trycktes 1740, men därvid stannade det. — För närvarande är dock resebe- 
skrifningen under ulgifning, en frukt af intresset fÖr den i höst i Stockholm 
sammanträdande Orientalistkongressen. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 335 

Han har skrifvit flera afhandlingar än någon af Upscdaorien* 
talistema, och är en bland de mest produktiva akademiska 
lärare, som funnits i Sverige. Disputationerna uppgå näm* 
ligen till ej mindre än 136 (tillhopa upptagande öfver 400 
ark!), hvaraif hälften (65) kunna räknas till den semitiska bio- 
logien, och en mängd såväl af dessa, som af de öffiga dis- 
sertationerna äro så utmärkta, att de hafva ett ännu bestående 
värde. Hans förnämsta arbete : Hurobotanikan eller deplantis 
5. ScripturcB (1745 — 1/47) gjorde inom kort hans namn kändt 
öfver hela Europa och är så gediget, att det ännu i dag af 
den nuvarande bibelkommissionen med nytta rådfrågas. Af 
hans öfriga skrifter må såsom de förnämsta särskildt anföras: 
en öfversättning till 6 kap. af Moses Majmonides, som upp- 
tager öfver 8 ark, en afhandling om Samaritanemas tempel, 
en annan om Synagogorna och deras inrättning samt en 
grundlig behandling af Tttlarne till Davids psalmer. 

Man kan ej annat än förvånas öfver den stora mång- 
sidighet i förening med grundlig lärdom, som hans skrifter 
ådagalägga, ty nästan intet område af den hebräiska filolo- 
gien har han lemnat oberördt, för att ej tala om hans många 
disputationer öfver ämnen, som ligga därutanför. Än be- 
handlar han rent språkliga ämnen, såsom Masora, Miklal 
Jofi (kap. 4 — 6), än hebreernas kult, såsom Cherubim, Moloch, 
än deras författning, såsom Synedrium, dess sammansättning 
och befogenhet, än deras lagar, såsom krigs- och äktenskaps- 
lagarna, än deras ekonomi, såsom deras mynt, än deras pri- 
vata lif, såsom deras begrafningar med dithörande ceremo- 
nier. Än framställer han mera historiska ämnen, såsom om 
Noakidemas slägt, om Makkabeema, jämte flere biografier, 
såsom om Patriarken Josef, om Rabbi Gamaliel, eller utreder 
han geografiska spörsmål, såsom om Paradisets läge, eller 
beskrifver orter, såsom Sinai, Bethlehem, eller skildrar han 
hebreernas beröring med andra folk, såsom om Salomos 
skeppsfart m. fl., eller varnar han för de irrvägar, på hvilka 
man genom studiet af rabbinernas skrifter kommit, såsom i 
afhandlingen De abusu rabbinismi. Än begifver han sig in 
på de med hebräiskan beslägtade dialekternas område och 
förklarar Ställen i Vetusfrån arabiskan eller skildrar Arabemas 
rike i Spanien, eller framställer Samariternas ^pråk m. fl., och 



33^ K« U. NYLÄNDER. 



att dessa skrifter ega stort värde, har redan blifvit antydt. 
Äfven där han väljer ämnen, som karakterisera 1700-taiet^ 
såsom Kainsmärket^ Simsons rä/var, så behandlar han dem 
väl, då han t. ex. om det förstnämnda, efter att ha anfört 
en mängd gamla meningar om, hvari det bestod, till sist 
förklarar, att man därom ej kan veta något med visshet; och 
vid besvarandet af det spörsmålet: huruvida Gog och Magog 
voro Sveogoter eller icke, kommer till det resultat, att de icke 
dit kunde hänföras. 

Besinnar man därjämte, att Celsii flesta arbeten afhandla 
ämnen, som ligga utanför semitiska området, hvaribland ett 
flertal grekiska, såsom Homer, Pytagoras' aurea carmina, Gre- 
kiskans uttal, Aksentemas oden m. fl., och att han vidare 
skrifvit om de mest olikartade föremål, såsom om Likheten 
mellan gotiskan och persiskan^ om Religionsförhållandena i 
Armenien, i Östra Indien, om Konfucius i Kina, om Skytem 
Anacharis, om Minnesmärken af goters segrar öfver romamcy 
om Amerikaresan, Polyglottbiblar, Kardinalvärdigheten, om 
Göteborgs, Värnhems m, fl:s historia, om Helsinglands runor, 
om Egyptens pyramider, om de gamle hyperboreemas magi, 
om Svenska språkets företräden framför andra språk, m. fl. — 
så inser man, att Celsius med rätta gör skäl för namnet: 
»en verklig polyhistor», såsom han i Biografiskt lexikon ka- 
rakteriseras, och lägger man därtill, att han i hög grad ar- 
betade för vetenskapemas utveckling i allmänhet (han aren 
bland stiftarne af vetenskapssocieteten i Upsala), och att det 
i första rummet var han, som räddade Linné åt fädernes- 
landet genom att inbjuda honom till sitt hus, sitt bord och 
sina bokskatter, så inser man, hvilken stor betydelse han 
haft för vetenskaperna, och man måste sätta honom bland 
de allra främste af dem, som i Sverige varit de orientaliska 
språkens målsmän. 

Då Celsius 1727 lemnade orientaliska lärostolen, erhöll 
han en skicklig efterträdare i Anders Boberg, som innehade 
professuren ända till 1756, således i öfver ett fjärdedels sekeP 
och som längst af alla orientalprofessorerna i Upsala beklädt 



* Boberg motsvarar i delta afseende Sveno yona under föregående sekel, 
ty han innehade ungeför vid samma tid professuren i öfver 20 ar. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 337 

detta ämbete. Under denna långa tjänstetid hann Boberg 
utgifva ett betydligt antal afhandlingar (Lidénska katalogen 
upptager honom såsom preses till 75, fyllande inalles om- 
kring 230 ark), men han synes icke kunna i mångsidighet 
uppnå sin store företrädare, ehuru äfven Bobergs arbeten 
ingalunda äro utan värde. 

Af hans skrifter, hvilka i allmänhet inskränka sig till be- 
handlandet af ämnen från hebräiskan, må, utom fortsättningen 
af Miklal Jofi (kap. 7 — 17), såsom de vigtigaste här nämnas: 
En afhandling De nomine divino Jehava Sebaöty i hvilken för- 
fäktas den åsigten, att namnet yéhova, som i hebräiskan al- 
drig är försedt med sina egentliga vokaler^, nödvändigt bör 
hafva uttalet Jehova, emedan Guds väsende och attributa 
fordra det samma, Je anger nämligen futurum, ho presens och 
va perfekt, detta i enlighet med det namn, som Gud gifver 
sig själf i 2 Moseb. och som fullständigare återgifves i Up- 
penb. 4: 8, »Gud som var och som är och som kommer». 
Numera är man såsom bekant tämligen allmänt ense därom, 
att ordet ursprungligen hetat Jahvä. 

Vidare har Boberg sökt utreda åtskilliga enskilda ställen 
i Vetus, såsom ^Morgonens stjärnor och Guds sonen Job 38: 
7, Profetemas lärjungar, Jungfrun Es. 7: 14, Himmelens 
drottning Jer. 7: 44; och han har dels sysselsatt sig med 
litteratur- eller språkhistoriska undersökningar, såsom om 
Författaren till Pentatevken, hvilken enligt B. naturligen är 
Moses, och om Ursprunget till punkteringen, dels framstält 
andra ämnen, såsom om Seniores IsraeliSy Bileam magus och 
den något större (8 ark): Commentum rabbinicum de Messia 
jilio Josephiy om Samaritemas språk och litteratur och om 
Esseema, en sekt, hvilken Boberg anser vara ganska pyta- 
goreiserande, vidare om Sortes hebrceorum, om deras Offer före 
Moses m. fl. 

Men så har B. äfven sådana egendomliga ämnen, som 
9 Kyssandet hos hebreema^, ^Samuel personatus>, i hvilken B. 
förklarar, att den gestalt, som spåkvinnan i Endor frambe- 
svor för Saul, ej var annat än »infemalis morfeus» eller med 

^ Budet att ej missbruka Gnds namn sökte judarne nämligen full- 
göra genom att ej uttala detta Hans namn utan begagna ett annat (vanligen 
»Adonai») i stället. 



338 K. U. NYLÄNDER. 



andra ord den onde själf, och om själfva Amen har han en 
afhandling på 6 ark. ^ 

Af Bobergs skrifter framgår, att om han också ej hade 
samma ovanliga mångsidighet som Celsius, så har han dock 
inom hebräiska området behandlat ämnen af mångahanda 
slag, och där han haft samma ämne som föregångaren, fram- 
stält dem väl så utförligt och fullständigt. 

Bobergs efterträdare, Kristofer Clewberg, innehade orien- 
taliska lärostolen endast i några få år, emedan han redan 
1760 lemnade den samma för en teologisk professur, h vilken 
han skötte till sin död 1776. 

Oaktadt han sålunda helt kort var oriental-professor, har 
han dock efterlemnat ej så få skrifter. Af de 25 afhand- 
lingar, till hvilka han finnes upptagen såsom preses, äro 
halfva antalet filologiska. I flera af dem synes ett visst apo- 
logetiskt intresse göra sig gällande. Så söker en af dem 
uppvisa, att icke någon motsägelse råder mellan Amos 5: 
26 — 27 och Stefani ord i Apostlagärng. 7: 42 — ^43. I en 
annan utredes betydelsen af det omtvistade ordet ^ (bar) 
i Ps. 2: 12, hvilket i enlighet med den vanliga tolkningen 
öfversättes med son. Men han bearbetade äfven realfilolo- 
gien, såsom i en större afhandling (6 ark): Sådesslageni Vetus, 
därvid tillgodogörande sig de resultat, som Celsius och Linné 
vunnit, och i en annan sysselsätter han sig med def träd. 
under hvilket Elias hvilade. I allmänhet betecknade dock 
Clewbergs professorat ett tillbakagående i studiet, i synnerhet 
därför, att man så mycket hängaf sig åt realia, att den rent 
språkliga sidan försummades och studiet inskränktes till en- 
bart hebräiskan. 

Efter Clewberg intogs orientaliska lärostolen af Eric 
Hesselgren, som efter en teologisk adjunktur var professor i 
oHentalia ungefär 11 år, 1760 — 1771, och därpå öfvergick till 
teologien samt dog såsom biskop i Hernösand 1803. 

Redan hans installationsföreläsning: De recentioribus phih- 
loguB ebrcecB incrementis antyder, att en ny fläkt började blåsa 

* I en annan afhandling, om striden meUan Mikael och djäfvulen an- 
gående Mose kropp, Juda v. 9, försäkras, att någon figurlig tolkning ej bör 
omfattas, utan att det verkligen var Mose döda kropp, hvilkens sista hvilo- 
rum djäfvulen ville bekantgöra för Israeliterna, på det de genom vördnad för 
hans graf måtte förledas till afguderi. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 339 

genom studiet af orientalia, och de af honom utgifna hit- 
hörande skrifterna angifva en återgång till mera rent språklig 
karaktär. Så handlar en om Aramäisnter i N, Test. (nära 70 
sidor) och ett annat arbete (68 sid.) framställer Varice lecHanes 
Vet, Test,^ samt några mindre dissertationer, såsom om Eloah, 
om Kefirim i Ps. 34: 11 m. fl. 

Men om både Clewberg och Hesselgren voro mindre 
framstående såsom filologer än såsom teologer, så har den 
senares efterträdare, Carl Aurivillius, gjort sig så mycket mera 
känd såsom en utmärkt orientalist, på samma gång som han 
i de klassiska språken hade ovanliga kunskaper, och såsom 
förut blifvit anmärkt, torde han icke blott vara den förnämste 
af 1700-talets orientalister, utan han kan mäta sig medhvilken 
som hälst af alla Sveriges målsmän för denna vetenskap. 

Född i Stockholm 1717 och vid 12 års ålder inskrifven 
till student i Upsala, egnade han sig redan tidigt med för- 
kärlek åt studiet af orientalia och företog 1740 en utrikes 
resa till Tyskland, Frankrike och Holland, hvarunder han 
med ledning af samtidens utmärktaste orientalister, såsom 
Tympe, Michaelis, Fourmont m. fl., fick tillfälle föröka sina 
redan förut ovanliga språkkunskaper. Hetokommen blefhan 
primus vid promotionen 1746 och följande år docent i öster- 
ländska språk, men var därefter adjunkt i filosofi och pro- 
fessor i poesi, till dess han 1772 fick öfvergå till den läro- 
stol han alltjämt önskat, den i orientaliska språk. 

Med den tidens grundlighet hade han i sina studierom- 
fattat ej blott den österländska litteraturen i hela dess om- 
fång, utan äfven de klassiska språken, så att han i dem egde 
en ovanlig beläsenhet. Också visste hans samtid att upp- 
skatta hans lärdom, då den kallade honom: ^Aurivilliani no- 
minis honorm, ett ärenamn, som innebar mycket, då man 
känner, huru många utmärkta män som burit det slägtnamnet, 
och då de kungliga 1759 besökte Upsala, var det själfskrifvet, 
att de bland annat skulle åhöra en föreläsning af Aurivillius. 
Därjämte egde han en sällspord talang såsom föreläsare, i 
det att han i hög grad kunde konsten att framställa sitt ämne 
på samma gång grundligt och lättfattligt, och outtröttlig som 
han var med både off*entlig och enskild undervisning, åtnjöt 
han i hög grad sina lärjungars tillgifvenhet och kärlek. 



340 K. U. NYLÄNDER. 



Äfven såsom författare var han ganska produktiv. Af 
hans till inemot 60 uppgående afhandlingar beröra 30 den 
österländska litteraturen (inalles omkring 90 ark), och dessa 
ansågos så utmärkta, att de några år efter hans död om- 
trycktes i ny upplaga 1790 och försågos med ett beröm- 
mande företal af J. D. Michaélis i Göttingen, den tidens för- 
nämste orientalist. 

Såsom de vigtigaste bland dessa må nämnas: Ibn el 
Vardis kosmografi, delvis öfversatt; De synagoga vulgo dicta 
magna, i hvilken uttalas åsigter, som först under senare tider 
blifvit allmänt erkända och hvari Aurivillius sålunda är nära 
hundra år före sin tid; vidare hans ansenliga afhandling (öfver 
200 sidor) om Jakobs profetia till sina söner i Genesis 49:de 
kap., där Aurivillius äfvenledes ådagalägger stor skarpsin- 
nighet och klarsynthet; och disputationen om Arafnäiskan, 
i hvilken den nära slägtskapen mellan kaldäiskan (vestara- 
mäiskan) och syriskan uppvisas jämte skilnaden dem emellan. 
Vidare har Aurivillius sökt klargöra arabiskans vigt för för- 
ståendet af hebräiskan, och beskrifvit en sällsynt upplaga af 
arabiska bibelöfversättningen, som från Holland kommit i 
hans ego, samt tolkat åtskilliga bibelställen, såsom kapp. 14, 
15 och 18 af Jesaja, hvarjämte han gjort grundliga filolo- 
giska utredningar af åtskilliga ord, såsom af badal, chul, 
rachaf m. fl.; eller kritiskt granskat olika läsarter, såsom i 
fråga om Hosea, och angående de båda orden ii? lo (= till 
honom) och ^6 lo (= icke) m. fl. 

Aurivillius arbetade länge och med kraft såsom medlem 
i den dåvarande stora bibelkommissionen, där hans stora 
språkliga insigter kommo väl till pass, och fortfor därmed, 
till dess döden af bröt hans arbete vid 69 års ålder 1786, då 
han i 14 år innehaft den orientaliska lärostolen. 

Den spira, som Aurivillius ända till sin död så ärofullt 
fört såsom förste målsmannen för österländska språken, upp- 
togs af hans måg, Joh. Hageman, som varit docent 1 poesi, 
innan han befordrades till professuren, men innehades af 
honom blott i 3 år, till 1789, då han afgick med döden. 

Han sades hafva grundliga kunskaper i sitt ämne, men 
fick ej tid att utgifva många arbeten, emedan han företrädes- 
vis egnade sig åt den muntliga undervisningen, och det mera 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 34I 

än någon annan orientalprofessor, så att han alltid höll minst 
fyra kollegier om dagen, och ofta äfven ^ ä 8(!). Också 
handlade hans tillträdesföreläsning om »konsten att lära sig 
orientaliska språk», och det heter om honom, att Avad säll- 
synt är inträffade med Hageman, att han aldrig tröttnade vid 
den lämpa en akademisk lärare har nödigt all sin tid bruka 
med ungdomen. Också hade han den hugnaden att i lifvet 
tackas och hedras af sina f. d. lärjungar, som alltid komme 
att erkänna hans grundlighet och trohet.» ^ Emellertid finnas 
äfven åtskilliga arbeten af honom, såsom Filologiska anmärk- 
ningar HU Schoettgenianska N, Test,, därtill Valda ord kos 
Jesaja m. fl., hvarjämte han tillsamman med bibliotekarien 
P. F. Aurivillius för det Kennicottska bibelverkets räkning 
kollationerade en i Upsala bibliotek befintlig hebräisk hand- 
skrift till delar af Vetus och sedan ensam »accurate» kolla- 
tionerade ett manuskript till Psaltaren, fastän de^s utgifvande 
hindrades genom hans hastiga död. 

Längre tid innehades lärostolen af hans efterträdare Joh. 
Adam Tingstadius, nämligen (liksom C. Aurivillius) i 14 år, 
till 1803, hvarefter han i 34 år verkade såsom biskop i Sträng- 
näs till sin död 1827. 

Vid II års ålder (!) student i Upsala, väckte han redan 
då uppmärksamhet genom goda insigter i österländska språk, 
och efter promotion i Greifswald 1768 blef han 1773 docent 
i orientalia i Upsala, efter 4 år adjunkt, 1786 e. o. professor 
och 1789 ordinarie professor i samma ämne. 

T. arbetade länge i den »dåvarande Bibelkommissionen 
och fbrvärfvade sig därunder anseende såsom en god öfver- 
sättare. De flesta af hans arbeten bestå också i öfversätt- 
ningar, som han ensam utgaf, till delar af Bibeln, såsom 
Psaltaren, Ordspråksboken, Job, Jesaja, de X2 mindre pro- 
feterna. Höga visan m. fl., men därjämte anknöt han filolo- 
giska anmärkningar till några af dem, såsom till Habakuk, 
Ps, I och II m. fl., och författade ett Supplement till hebräiskt 
lexikon. Hans arbeten, särskildt öfversättningarna, anses 
vittna om ett fint poetiskt sinne och om stort välde öfver 
formen — också invalde3 T. i svenska akademien — , men 



* Vallqvist, Eckles. saml., 4:de flocken, sid. 568. 



34^ K. U. KYLANDER. 



måhända mindre om filologisk grundlighet och noggrannhet; 
de hafva dock ej ringa värde. 

Äfven sedan han blifvit biskop sysselsatte han sig fort- 
farande med sina älsklingsstudier, orientalia, »och han fans 
ända in i sena ålderdomen utan afseende på årstiden från 
tidigt på morgnarna vid skrif bordet bland sina författare» 
(Biogr. lexikon). 

Vi hafva härmed i korthet berört orientalprofessorema 
i Upsala under 1700-talet och sett deras betydande insats i 
studiet af orientalspråken. Innan vi gå vidare, torde vara 
lämpligt att liksom under föregående sekel nämna något om 
andra orientalister, hvilka icke beklädt professuren, men gjort 
sig förtjänta att ihågkommas. 

Bland dessa må nämnas Olof Rudbeck d. yngre, t ^7AP-^ 
son till Atlantica-författaren, och liksom sin fader grundligt 
och mångsidigt lärd, ehuru han ej egde samma snille och 
fyndighet som denne. Han var egentligen professor i medi- 
cin 1 Upsala, men hade stort intresse äfven för språkliga 
ämnen. Såsom bevis härpå omtalas, att då han vid en stu- 
dieresa i Lappland trodde sig märka en viss likhet mellan 
lappskan och hebräiskan, egnade han sig, oaktadt sin fram- 
skridna ålder, åt studiet af sistnämnda språk, hvilket han 
»incredibili labore stupendaque diligentia» inhemtade, hvarpå 
han författade ett digert verk (i 10 band) med titel: The- 
saurus linguarum Asice et Europa harmonicus, i hvilket han 
sökte ådagalägga, att lappskan var beslägtad med hebräiskan, 
finskan med ungerskan och götiskan med kinesiskan, men 
det blef aldrig tryckt, oaktadt det myckna arbete, som på 
det samma nedlagts. Vidare skref Rudbeck en Ictyologia 
biblica (om bibelns fiskar) och en afhandling om det ljus, 
som götiskan kastar öfver några dunkla ställen i den HeL 
skrift 

Inemot midten af detta århundrade (2 år efter Rudbeck 
d. y.) dog 1742 en annan i orientalia grundlärd man, 
som, ehuru han icke var akademisk lärare, väl förtjänar ett 
omnämnande, Nils Olof son Norby, gotl. Efter studier både 
i Lund, Upsala, Rostock och Greifswald, företog han under 
13 års tid oupphörligen resor utomlands, umgicks med den 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 343 

tidens mest bekanta orientalfilologer, med hvilka han under 
höll Stor korrespondens, och författade en mängd afhand 
lingar och skrifter, som förvärfvade honom så högt anseende, 
att orientalisterna till och med ansågo honom för en rabbin (I)< 
>ja, hans tungomåls kunskap var så diger, att han talade latin, 
grekiska, tyska, hebräiska och talmudiska, hvarjämte han var 
väl hemmastadd i arabiska, syriska, kaldäiska och persiska.:» 
(Biogr. lexikon). 

Också erhöll han anbud både på lektorat och en pro- 
fessur (i Åbo), till hvilken han rent af utnämndes 1725, men 
han undanbad sig för sin sjuklighet och framskridna ålder 
denna hedrande befattning och vardt då befordrad till kyrko- 
herde i Närs pastorat på Gotland. Strax före sin död erhöll 
han där besök af Linné, som utlät sig så om honom, att 
:»han var en genomlärd man af oändlig mycken lecture, så- 
dan vi intet förmodat finna här liggande gömd bakom bu- 
skarna». 

En betydande insats i orientaliska språkstudiet gjordes 
äfven af bibliotekarien i Upsala, Andreas NorfeliuSy f ^749^ 
som berömmes för omfattande kunskaper i hebräiska, rab- 
binska, kaldäiska, syriska och arabiska, på samma gång som 
han var en framstående bibliognost och tillika ganska hem- 
mastadd i naturalhistorien, i hvilken han utgaf flera arbeten. 

Af hans språkliga skrifter må anföras en med tXtéiiPhos- 
phorus fidei veterum cabbalistarum, i hvilken han söker bringa 
ljus i de gamla kabbalist-författarnes tro och religiösa åskåd- 
ningssätt; i en annan med titel: Diatyposts academiarufn aptid 
Judaos, karakteriseras de högre skolorna ibland judame; en 
tredje afhandlar tvisten om Lex cibaria i 3 Moseb. iiitekap. 
och slutligen har Norrelius ur Zohar samlat bevis för lik- 
heten mellan judendom och kristendom. 

Bland den utmärkta slägten Benzelius medlemmar har 
stamfadern ärkebiskop Erik Benzelius d, ä. blifvit omnämnd 
redan under det föregående århundradet. Under 1700- 
talet möta vi hans trenne söner, hvilka, alla tre ärkebiskopar, 
den ene omedelbart efter den andre, voro skickliga äfven 
uti orientalspråken. 

Den äldste af dem, Erik Benzelius d. y,, f. 1675, f '743^ 
den utmärktaste af dem — hvilket här vill säga mycket — 



344 K- U. NYLÄNDER. 



»och en af de utmärktaste män fäderneslandet frambragt» 
(Biogr. lexikon), riktade under sina utländska studieresor 
i synnerhet uppmärksamheten på de bokskatter, som gömdes 
i främmande bibliotek och hvilka ofta för egarne själfi^a 
förut voro obekanta, och han skref, förutom många utmärkta 
arbeten i öfriga ämnen, ett arbete: De siclis HebrceorMtn {om 
judarnes mynt, siklarna), som visade, att han ganska grund- 
ligt studerat myntväsendet hos hebreerna. 

Den mellersta brodern, yakob Benzelius, t I747^ utgaf 
redan 1703 en dissertation om Palestina, hvilken äfven upp- 
tager svenskars resor till det heliga landet (»sacrae expedi- 
tiones»), ehuru han sedermera såsom teologie professor i 
Lund, biskop i Göteborg och till sist ärkebiskop, mera ute- 
slutande egnade sig åt teologisk författareverksamhet, i hvilken 
han var så framstående, att hans läroböcker till och med på- 
bjödos af rikets ständer i skolorna och begagnades ett sekel 
igenom. 

Den yngste brodern, Henrik Benzelius, f 1758, var en af 
sin samtids mest vidtberesta och högst ansedda vetenskaps- 
män. Under sina resor kom han äfven till Bender, fick där 
vara med om kalabaliken och vardt fängslad af tartarerna^ 
men blef redan efter några dagar genom konung Karls kraf- 
tiga bemedling frigifven. Samme för Österlandet varmt in- 
tresserade konung utsände honom därefter 17 14 (det var 
samma år som den förre resenären Eneman dog) på en ori- 
entalisk resa, som räckte i 4 år och hvarunder Benzelius 
bokstafligen genomvandrade både Egypten och Palestina 
med angränsande länder, och »öfverallt blef han så uppburen 
för sin lärdom, att svenskar, som 35 år därefter besökte 
Egyptens och Palestinas kloster, skördade verkliga fördelar 
däraf, att de voro hans landsmän, och emottogo särskildt af 
de lärdaste rabbiner försäkran, att de icke känt Benzeliilike 
i de orientaliska språken.» ^ Vid hemkomsten var han bland 
annat några år professor i orientalspråken i Lund och har 
lemnat åtskilliga värdefulla arbeten i dessa språk efter sig, 
såsom om Daniels 70 veckor, om rätta betydelsen af Sjeol 
(dödsriket), om Caussoe litteraturcB hebraece, om Scriptura ante 



Sunde] in, Svenska Palestinafarare. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 345 

Mosen, om de Apokryfiska böckerna i Gamla testamentet och 
om Synedrium m. fl., inalles omkring 20 stycken. Ehuru de i 
allmänhet ej voro synnerligen stora (3 ä 5 ark), väckte de dock 
utomlands så stor uppmärksamhet, att de blefvo utgifna i en 
särskild samling. Dock är det att beklaga, att Benzelius ej 
fick tillfälle genom ännu flera skrifter göra sina ovanliga ori- 
entaliska kunskaper tillgängliga för allmänheten, i det hans 
snara öfvergång till teologisk verksamhet togo hans tid och 
krafter i anspråk på detta område. Emellertid skola utländska 
lärde genom flitig brefväxling med honom ha gjort sig till 
godo hans dråpliga lärdom i orientalia, och vi svenskar 
hafva i andra hand fått lära af dem. 

Under sina resor samlade Benzelius ett tjog orientaliska 
handskrifter, hvilka inköptes för bibliotekets i Upsala räk- 
ning och där ännu flnnas förvarade. ^ 

Bland de utmärkta språkforskare, som innehaft oriental- 
professuren i Lund under detta sekel, böra här ej förbigås 
tvänne män, af hvilka den förnämste var Johan Engeström, 
fil. doktor i Lund 1723, professor i orientalia och grekiska 
därstädes 1732, 10 år därefter teologie professor och 1748 
biskop i Lunds stift, död 1777. . 

Det heter om honom, att bland de orientalister, som 
under ivootalet voro Lunds universitets prydnad, var Enge- 
ström en af de icke minst berömda. Hans språkkunskaper 
hade ett sällsynt omfång, hans flit såsom akademisk lärare 
och hans produktivitet såsom författare var utomordentlig. 
Han upptages såsom preses till ej mindre än 147 af hand- 
lingar, af hvilka 7 (tillsamman 300 sidor) utgöra en hebräisk 
grammatik, och de öfriga, i omfång växlande mellan 2 ä 
18 ark, behandla hvarjehanda ämnen. De flesta af dessa 
äro af filologiskt innehåll, tillhörande semitiska området, så- 
som : Vita Hebrceorum academica (7 ark). Om ekens hebräiska 
namn ^eb va. fl. (14 ark). Om lifsens träd i paradiset (8 ark), 
Om den brinnande busken på Horeb, Exod. 3: 2 (9 ark), Om 
Ja/et i Sems tält, Gen. 9: 27, och en mängd enskilda bibel- 



1 Benzelius hade för egen del samlat ett femtiotal handskrifter af stort 
värde, som långt efter hans död utbjödos till svenska staten, men — sorgligt 
nog — förgäfves. Hvart dessa togo vägen, är okändt; de gingo nägonstädes 
utomlands. Jfr Tombergs katalog öfver orientalia i Upsala bibliotek, sid. 4. 

Ny Sv. Tidskr, io:de arg. 25 



346 K. U. NYLÄNDER. 



ställen m, fl.; dock har Engeström icke samma mångsidighet 
som Celsius, om hvilken förut blifvit nämndt, och flera af 
hans dissertationer ha egendomliga ämnen, såsom T>Om Moses, 
som falskligen fratnställes med hörnia, ^Om hebräiska språket 
var naturligt för människan» m. fl., hvari han är ett barn 
af sitt århundrade, men hvilket ej hindrar, att äfven vår 
tid med vördnad måste se upp till en sådan storman, som 
han var. 

Den andre är Sven Johan Munthe, professor i oriental- 
språken i Lund 1745 — 1764, därpå teolog, ehuru han där- 
jämte skötte orientalprofessuren till 1769, död 1 774. Han 
var mera uteslutande filolog än föregångaren, och af de 57 
afhandlingar (i medeltal ä 4 ark), till hvilka han upptages 
såsom preses, kunna nästan alla betraktas såsom språkliga, 
de flesta med realfilologiskt innehåll. Den förnämsta är väl 
Origines HebrcM^ ex ipsius Heberi angulis revocatce, hvari ordens 
betydelser härledas från de äldsta stamorden. Han var äfven 
skicklig i att tala främmande språk, och då en beskickning 
från Tripolis ankom, blef Munthe använd såsom tolk, men 
att han för öfrigt ej blef mera bemärkt, torde eftligt Biogr. 
lexikon delvis hafva berott på hans stilla, blyga och tillbaka- 
dragna väsen. 

Till orientalisterna böra äfven föras de män, hvilka ge- 
nom samlandet af handskrifter eller andra för orientaliska 
studiet värdefulla föremål hafva medelbart bidragit till ut- 
vecklingen af det samma. 

Först bland dessa bör nämnas ceremonimästaren Jok, 
Gabriel Sparwenfelt, f ^7'2'7^ bekant dels såsom polylingvist, 
enär han med färdighet lär hafva talat och skrifvit 14 språk, 
dels såsom samlare af orientaliska handskrifter. 

Efter att hafva tillbragt 5 år på utrikes resor, erhöll han 
vid hemkomsten för sin skicklighet i språk förordnande att 
medfölja en svensk beskickning till Moskva, där han inom 
kort inhämtade det ryska språket så väl, att han utarbetade 
ett *Lexicon Slavonicum», hvilket var värderikt såsom ett af 
de första i sitt slag, och som ännu förvaras på biblioteket i 
Upsala. ^ 

^ Ett exemplar af delta lexikon gaf han sedermera vid en audiens till 
påfven Innocentius XII. hvilket upptogs så väl, att päfven lät lemna honom 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 34/ 

På uppdrag af Karl XI genomreste Sparwenfelt därefter 
de flesta länder i Europa och besökte äfven Afrika, för att 
i alla land, dit nordbor i förra tider kunde anses hafva fram- 
trängt, uppsöka gamla minnesmärken af dem samt i kloster, 
bibliotek och raritetssamlingar spana efter handskrifter, böcker, 
inskriptioner m. m., och härunder lyckades han dels i Spanien, 
dels i Afrika bland annat samla en mängd (öfver 40) öster- 
ländska manuskript på arabiska, syriska, egyptiska (= kop- 
tiska), turkiska, persiska, puniska m. fl. språk, hvilka 1705 
skänktes till Upsala bibliotek och där utgöra grundstenen 
till den rikhaltiga samling af orientalia, hvilken sedan dess 
under tidernas lopp så småningom kommit till stånd, och 
hvarur åtskilligt blifvit af senare forskare utgifvet. 

Sparwenfelt påbörjade äfven ett Lexicon gennanico-turcico' 
arabico-persicunt, men det hann aldrig afslutas. 

Ett framstående rum bland handskriftssamlarne måste 
äfven tilldelas den utmärkte 

Jak. Johan Bjomståhl. Född 173 1 i ett fattigt hem, 
genomgick han under de största försakelser Strängnäs gym- 
nasium, inhämtade dock så mycket kunskaper, att han, då 
han vid 22 års ålder vardt student i Upsala 1753, kunde 
samma dag uppträda såsom extra opponent vid en disputa- 
tion på Karolinska auditoriet och komplimentera praeses på 
hebräiska, sedan respondens på grekiska, hvarmed han, så- 
som det heter, på sig fastade hela universitetets uppmärk- 
samhet; han blef 1761 magister och därpå docent först i 
götiskan, sedan i arabiskan efter sin af handling ^Decalogus 
Hebraus ex arab, dialecto illustraius*, som högeligen be- 
römdes af Michaelis. I egenskap af guvernör för en ung 
Rudbeck, företog Björnståhl därefter en utrikes resa, från 
hvilken han aldrig återkom, men som dock beredt hans namn 
den ryktbarhet, att, såsom Hofberg uttrycker sig, Björnståhl 
blifvit urtypen för en allt försakande och för ingen möda 
tillbaka vikande lärd forskare. Han genomsökte de flesta 
större bibliotek i Europa, i synnerhet i Paris, Oxford, Hol- 
land och Italien, och erhöll därefter uppdrag af Gustaf III 
att tillsamman med M. Norberg anträda en forskningsresa 

nycklarna till Vatikanbibliotekct, och Sparwenfelt var en af de få, som efter 
eget behag fick genomforska dess rika bokskatter. 



348 K. U. NYLÄNDER. 



till Österlandet. Han begaf sig då till Turkiet och Grekland 
för att under väntan på sin reskamrat forska efter handskrifter 
i klostren omkring Trikala, men öfveransträngde sig därvid 
och dukade under redan 1779, 48 år gammal. ^ Dock hade 
han, i synnerhet i och omkring Konstantinopel, på kort tid hun- 
nit samla ett betydande antal (öfver 90) arabiska, persiska och 
turkiska handskrifter, af hvilka en del visserligen äro af mindre 
värde, men också många synnerligen värdefulla, och dessa 
skänkte han i sitt testamente allesamman till Upsala bibliotek, 
hvarest den s. k. Björnståhlska samlingen utgör ett af de 
största bidragen till den orientaliska manuskriptafdelningen. 
Dessutom har B. fäst sitt minne vid samma universitet ge- 
nom det till Södermanlands nation skänkta Björnståhlska 
stipendiet, som söker uppmuntra studierna af österländska 
språk. 

B. hade redan under vistelsen i Italien blifvit utnämd till 
adjunkt i orientalspråken i Upsala och strax före sin död 
kallad till professor i samma ämne i Lund. 

Redan 4 år efter Björnståhl eller år 1783 stupade äfven- 
ledes i Grekland en ny svensk martyr för den orientaliska 
forskningen: legationspredikanten och tolken vid svenska be- 
skickningen i Konstantinopel, Adolf Fredrik Sturzenbeckér, 
som på kort tid hopbragte ett ovanligt stort antal arabiska, 
persiska och turkiska manuskript, ej mindre än nära 200 
stycken (!), hvilka äfven han genom testamente skänkte till 
Upsala bibliotek och som utgöra den största samling af 
orientalisk litteratur, som bibhoteket på en gång erhållit. 

En annan lärd forskare, som i senare tider blifvit högt 
uppskattad, är Johan David Åkerblad, diplomat i Konstan- 
tinopel. På uppdrag af kommerskollegium att inhämta under- 
rättelser angående den levantiska handeln, genomreste han 
under flere år M. Asien, Syrien, Fenicien, Palestina, Egypten 
och N. Afrika, och blef så förtrogen med därvarande språk 
och förhållanden, att han enligt berättelsen kunde, alltefter 
som det behöfdes, vara så genuin turk, perser eller arab, att 
han ej kunde skiljas från infödingar, och den store Gresenius 
satte honom främst bland sin tids paleografer, i synnerhet pä 

1 Bjömståhls resa tiU Frankrike, lUlien, Schweiz, Tyskland, Holland, 
England, Grekland och Turkiet finnes utgifven af GjÖrwell (1780 — 1784). 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 349 

det svåra fenikiska området Hans utgifna snillrika arbeten, 
skrifna dels på latin, dels på italienska och franska, hafva 
ock beredt honom europeisk ryktbarhet, särskildt såsom 
kännare af fenikiskan, assyriskan och forngrekiskan. 

Bland de förnämsta arbetena må nämnas: Inscriptionis 
Pkcenicica Oxoniensis nova interpretatio (1802), flera lettres h 
M:r Silvestre de Sacy, såsom angående kursiv-koptiskan och 
Rosette-inskriptionen; vidare lettres angående fenikiska in- 
skrifter m. fl. 

Ehuru Åkerblad snart blef bortglömd af ett otacksamt 
fädernesland, har hans minne troget vårdats af utländska 
lärde, och han förtjänar visserligen hågkomst; han var bland 
annat den förste, som riktigt tolkade hieroglyfskriften, och 
det är nu bevisadt, att ChampoUion lånat sin upptäckt från 
honom. 

Efter att af missnöje med svenska utrikesministeriet hafva 
öfvergifvit dess tjänst, lefde Åkerblad länge i Rom och dog 
där 1819. 

I denna kategori af orientalister böra ock upptagas tvänne 
naturforskare ^, hvilka genom samlande af realia, särskildt för 
Palestinavetenskapen, inlagt ovärderliga förtjänster, ehuru det 
ej beskärdes dem att själfva få bearbeta det samlade ma- 
terialet. 

Den ene af dessa var Fredrik Hasselqvist, hvars korta, 
men gripande lefnadshistoria man ej kan läsa utan djup rö- 
relse. En armodets son satt han såsom en ung student 1747 
och åhörde vår store Linnés föreläsningar öfver botanikens 
historia, hvarvid Linnés klagan öfver den stora okunnighet, 
som rådde om det heliga landets naturalhistoria, oaktadt dess 
kännedom vore af så stor betydelse för en rätt uppfattning 
af den H. Skrift, så djupt grep hans sinne, att han beslöt att 
själf resa ut och afhjälpa bristen. Hvarken hans medellöshet 
eller hans sjuklighet (lungsot) eller vänners böner eller Linnés 
varningar kunde afhålla honom från att utföra sin föresats. 
Med sitt beundransvärda mod väckte han allmänt deltagande, 
och både Linné själf och hans landsmän af Östgöta nation 
insamlade understöd åt honom, alla fyra fakulteterna gåfvo 



* Närmare om dessa hos Sundelin, Svenska Palestinafarare. 



350 K. U^ NYLÄNDER. 



honom hvar sitt kongl. stipendium, och många enskilda lem- 
nade frikostiga bidrag. På detta sätt blef det honom möj- 
ligt att efter 2 år, 1749, begifva sig i väg, och, oaktadt hans 
krafter voro nedsatta och han dog redan efter 3 års förlopp 
1752, blott 30 år gammal, kunde han likväl lemna efter sig 
storartade samlingar, hvilka genom drottning Lovisa Ulrikas 
frikostighet efter åtskilliga svårigheter till sist räddades till 
fäderneslandet. De utgjordes af dels 17 arabiska manuskript, 
dels en så stor mängd af naturaliesamlingar af alla slag, att 
>Linné säger sig ha hissnat af fröjd vid beskådandet af så 
många rariteter på en gång». ^ Med ledning af Hasselqvists 
herbarium kunde Linné 4 år därefter utgifva sin berömda 
aihandling ^^Flora PalcestituB^. Vi kunna knappt göra oss en 
rätt föreställning om, hvilken betydelse dessa samlingar hade 
för Palestinavetenskapen, som dittills varit föga bearbetad, så 
att det rådde t. ex. den allra största osäkerhet i fråga om 
en mängd i bibeln förekommande botaniska ord och ut- 
tryck, hvartill man kan sluta däraf, att t. ex. ordet b^ (el) i 
vår ännu gällande kyrkobibel på olika ställen återgifves med 
5 olika ord: ek, lind, bok, lund och träd. Det var genom 
Hasselqvists arbete, som man nu började kunna erhålla klarhet 
i en stor mängd af dessa ting. Den utmärkte forskaren Gjörwell, 
som lefde samtidigt, yttrar, att »hvad för stor upplysning den 
levantiska geografien, den heliga skrifts utläggning, natural- 
historien, botaniken, medicinen och nyare handelshistorien 
genom Hasselqvist undfått, är så påtagligt för hvar och en, 
som har minsta begrepp om lärdom och vetenskaper, att 
dess bevisande vore en särdeles onödighet, ja, alldeles en 
ohöflighet i anseende till mina läsare». Man ser däraf, huru 
allmänheten förstod att uppfatta Hasselqvists betydelse; där- 
för var ock sorgen allmän vid hans, mänskligt sedt, för tidiga 
frånfälle. 

Den andre var Peter Forskål, en likaledes berömd svensk 
naturforskare, men som, äfven han, dog tidigt vid 31 års 
ålder, 1763. Han hade idkat grundliga forskningar i öster- 
ländska språk under Michaélis ledning, och då danska rege- 

* Linné utgaf själf : Fredrik Hasselqvists resa till heliga landet från år 
jy4g till ifS^ ^^^ beskrifningar^ rön^ anmärkningar öfver de märkvärdig-asie 
naturalier. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 35 1 

ringen sände en lärd expedition till Orienten för att genom- 
forska dess länder och samla material till en kritisk öfver- 
sättning af bibeln, erhöll Forskål uppdrag att såsom botanist 
medfölja 1761. , Sedan han i Smyrna lyckats rädda åtskilliga 
af den förutnämnde Hasselqvists tillhörigheter, samlade han 
i Konstantinopel flera orientaliska handskrifter, hvilka öfver- 
sändes till Köpenhamn. I Egypten och Arabien gjorde han 
sedan för fioran och faunan samlingar så utmärkta, att ex- 
peditionens hufvudman, Niebuhr, efter F:s död kunde utgifva 
två verk, hvilka, enligt omdöme af den bekante professor Lagus 
i Helsingfors, ännu i dag äro oöfverträflfade i sin art. Nie- 
buhr skildrar ock i beskrifningen öfver resan Forskåls för- 
tjänster i så starka ordalag, att han till och med utbrister: 
»Skulle ödet unnat honom att komma tillbaka, hade han må- 
hända bland alla tidens vetenskapsmän intagit främsta platsen». 
I Forskåls breiväxling med Michaélis lära ock finnas värde- 
fulla bidrag till exeges öfver några ställen i Moseböckerna. 

Liksom Sverige under 1600-talet hade den glädjen att 
se en af sina söner, Hambreus, intaga en professorsstol i 
orientalia i Paris, så var det äfven under 1700-talet en svensk, 
som en tid beklädde samma professur: Johan Otterixhx Skåne. 

Utrustad med ovanliga anlag för språk kunde han vid 
21 års ålder, då han 1728 lemnade Lunds universitet, med 
lätthet både tala och skrifva de flesta språk i Europa; reste 
därpå utomlands och uppehöll sig länge i Frankrike, där han 
öfvergick till katolicismen, och hvarifrån han af franska rege- 
ringen sändes till Österlanden, dels för att studera oriental- 
språken, dels för att arbeta för franska handelns upplifvande 
i Orienten. Efter längre tids vistelse i Turkiet och sedan i 
Persien hade han så tillegnat sig t. ex. arabiska språket, att 
han ansågs för en infödd arab, och återkommen utnämndes 
han 1746 till professor i Paris i arabiskan samt kallades strax 
därefter till medlem af franska Tacadémie des sciences, men 
dog ej långt därefter, 1749. 

Otter har författat flera lärda arbeten, men blott tvänne 
äro utgifna på tryck: Hans Resa i Turkiet och Persien, som 
i synnerhet är af betydelse för geografiens kännedom ^, samt 



S. Ödmans strödda samlingar ur natarkunaigheten. Första flocken. 



352 K. U. NYLÄNDER. 



hans inträdestal i franska akademien, som handlade om 
Afrikas eröfring af araberna. 



Många andra skulle kunna anföras från det på fram- 
stående orientalister så rika i/oo-talet, men, då framställ- 
ningen af detta sekel redan öfverskridit gränserna för det 
vederbörliga omfånget, må vi nu inskränka oss till en liten 
återblick på nämnda sekels studium i allmänhet af de ifråga- 
varande språken. 

Vi finna därvid, att på samma gång som det vid sko- 
lorna är tämligen inskränkt, ehuru undantagsvis enskilda, så- 
som Bjömståhl, redan från skolan medföra större kunskaper, 
det på samma gång vid högskolorna och äfven annorstädes 
drifves med sällsynt energi i ett ovanligt omfång, och landets 
utmärktaste män deltaga däri på ett sätt, som gör, att de af 
utlandets mest berömda forskare erhålla det största erkän- 
nande. 

I jämförelse med föregående seklets studier af dessa 
språk, företer dock studiet under ifrågavarande sekel några 
redan förut antydda genomgående olikheter. Dels lade man 
i synnerhet i början och midten af seklet en sådan vigt vid 
realsidan af studiet, att den rent språkliga skjutes åt sidan, 
antikviteter af alla slag uppmärksammas och enskilda ställen 
i Vetus tolkas från arkeologisk eller naturalhistorisk syn- 
punkt, såsom t. ex. Lundius', Celsius' och Bobergs skrifter 
ådagalägga; dels koncentrerar sig intresset i högsta grad på 
samlandet af originalhandskrifter, hvarför svenskar af de mest 
oHka vitae genus genomresa Österlanden och åstadkomma ej 
blott storartade samlingar af handskrifter, såsom Eneman, 
Sparwenfelt, H. Benzelius och Björnståhl m. fl., utan, gripna 
af den hänförelse, som Linné hos sina samtida framkallade, 
hängifva de sig äfven åt forskningar på naturalhistoriens om- 
råde, såsom Hasselqvist, Forskål m. fl., hvarvid många af 
dem sluta såsom den vetenskapliga forskningens martyrer, 
så att andra få bearbeta deras samlingar. En stor del af 
dessa, i synnerhet af manuskripter, hopades i Upsala bibliotek 
för framtida bearbetning och utgifning. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 353 

Själfva studiet, som i början af århundradet genom män, 
så utmärkta som Lundius, Celsius och Engeström m. fl., stod 
särdeles högt såväl i grundlighet som mångsidighet, krympte, 
såsom, förut antydt är, vid midten af seklet tillsamman till 
enbart hebräiskan, och sjönk sålunda betydligt, h vartill må- 
hända ej litet bidrog de talrika dödsfallen bland orientali- 
sterna vid den tiden, i synnerhet under I740talet^; men stu- 
diet vidgade och höjde sig åter under Hesselgren och fram- 
för allt genom Carl Aurivillius, hvilken, utom allt annat, till- 
kommer förtjänsten att dels hafva återfört studiet till en mera 
språklig halt efter den förra afvikningen åt realsidan, dels 
ock hafva infört en kritisk behandling af den till dessa språk 
hörande litteraturen, hvarigenom han är en föregångare till 
i8oo-talets orientalister. 

Tilläggas bör, att de sista oriental-professorerna i Upsala 
i någon mån fingo sin verksamhets art bestämd genom det 
ständiga medlemskapet i den stora bibelkommissionen, hvilken 
tog äfven flera af det följande seklets akademiska orientalister 
i anspråk. 



Fjerde perioden. 
1800-talet. 

Utmärkande för orientalspråkens studium under det nu- 
varande seklet är först och främst den kritiskt vetenskapliga 
ande, som redan vid slutet af 1700-talet genom C. Aurivil- 
lius börjat införas, men egentligen först under 1800-talet gjort 
sig gällande. 

Men först några ord om hebräiskans ställning i universi- 
tetens förskolor: gymnasierna och de högre allmänna läro- 
verken. Vid dessa blir hebräiskan ännu mera tillbakaträngd 
än förut, och detta i samma mån som naturvetenskaperna 
arbeta sig fram äfven vid de lägre läroanstalterna. Visser- 

* Af de förutnämnda orientalisterna afledo under 1740-talet: O. Rud- 
beck, Norby, Erik och Jakob Benzelius, Lundius, Norrelius och Joh. Otter 
m. fl., och under följande årtionde afgingo med döden: Celsius, Boberg, H. 
Benzelius, Hasselqvist samt dessutom den skicklige H. Hasselgren, som varit 
orientalprofessor i Greifswald, och sedan vardt kyrkoherde i Leksberg i 
Västergötland. 



354 K. U. NYLÄNDER. 



ligen innehöll ej 1820 års skolordning något uttryckligt med- 
gifvande om valfrihet uti hebräiska i skolorna, men i praxis 
var det vanligt, att man kunde blifva student utan både gre- 
kiska och hebräiska, enligt hvad 1828 års stora undervis- 
ningskomité uppgifver, hvarför ock denna komité, hvars 
betänkande är synnerligen intressant för bedömande af de 
nyare åsigter, som då började kämpa sig fram, föreslår, att 
lagen må uttryckligen stadga hebräiskans valfrihet. Hvad 
skolpensum angår, så bestämde redan 1820 års skolordning 
det samma till de 9 första kapp. i Genesis, och den stora ko- 
mitén förordar dess bibehållande. Men för öfrigt behandlas 
hebräiskan af samma komité med ett visst ringaktande; 
så t. ex., då hon tillråder utarbetandet af läroböcker efter 
en gemensam plan för alla de öfriga ämnena, blir hebräiskan 
ej en gång nämnd, och dess studium, som säges böra upp- 
skjutas till gymnasium, skall ledas af den s. k. gymnasii- 
adjunkten, hvilken i lön bör ha 50 tunnor spanmål, under det 
lektor skall ha 150. ^ 

Karakteristiskt är, att naturvetenskapernas förnämste måls- 
man, professor Agardh, som uppsätter skolämnena efter deras 
inbördes rang, därvid gifver allra sista platsen åt hebräiskan, 
d. v. s. 2i:sta rummet (!); dock är detta mindre att undra på, 
enär latinet får I5:de, filosofien I7:de och grekiskan i8:de 
rummet, men så stannar också Agardh med sitt förslag i 
minoriteten. Hvilken himmelsvid skilnad är det emellertid 
icke mellan Agardhs åsigter och den uppfattning, som Joh. 
Rudbeck 200 år förut yttrat, att man kunde sakna kunskaper 
i hvilket annat ämne som hälst, blott ej i hebräiskan! — He- 
bräiskan fortfor sålunda att såsom valfritt ämne få läsas vid 
skolorna. 

Äfven den nu gällande skolstadgan af 1878 innehåller 
samma föreskrift och bestämmer pensum till grammatik, 4 
kap. i Genesis och 10 psalmer, hvilka dock faktiskt ofta ej 
i skolan medhinnas. Men att döma af tidens tecken torde 
hebräiskan ej länge få vara ens valfritt ämne i skolan. Be- 
kant är, att Themptanderska ministären hade för riksdagen 
framlagt förslaget att helt och hållet borttaga hebräiskan från 



^ I tanna beräknas af samma komité till 6 riksdaler. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 35$ 

läroverken, då dess fall i tullstriden medförde, att detta för- 
slag åtminstone tills vidare sköts åt sidan. 

Vid universitetet hafva de orientaliska studierna under 
innevarande sekel dels sett antalet af sina idkare allt mer 
inskränkas till de officiela målsmännen vid högskolorna, dels, 
såsom redan anmärkt är, företett en mera kritisk karaktär än 
tillförne, hvarvid denna medfört så mycket arbete, att real- 
filologien på orientalias område icke på långt när behandlats 
så ifrigt som förut. Dock visar sig ännu hos de första ori- 
entalprofessorerna i Upsala under detta århundrade en rikt- 
ning äfven åt det reala, hvilken sedermera mindre framträdt. 

Den kritiska ståndpunkten har äfven föranledt den för- 
ändringen, att dessa språk ej längre uppfattas blott såsom 
en tjänarinna för teologien, utan erhållit en vid sidan af den 
samma själfständig ställning, så att de studeras för sin egen 
skull. Betecknande för denna förändring är den omständig- 
heten, att under 1700-talet befordran vanligen gick från ad- 
junkturen i teologi till professuren i orientalia och så åter 
till en teologisk professur, hvilken ansågs högre ; under inne- 
varande sekel hafva däremot de fleste orientalprofessorerna 
icke förut beklädt någon teologisk adjunktur, utan den i 
grekiska och orientalspråken, och under det bland 1700- 
talets orientalprofessorer i Upsala 6 af 9 lemnade språken 
för att egna sig åt teologisk verksamhet, så hafva af nuva- 
rande seklets 8 professorer i samma språk ingen öfvergifvit 
dem för teologien. * 

Liksom under de båda förra seklen sjönk studiet af 
orientalspråken 1 Sverige, åtminstone i Upsala, ungefär vid 
midten af århundradet, i det att studiet en tid omfattade 
föga mer än hebräiskan, och äfven grundligheten var i af- 
tagande; sedermera har det åter höjt sig och synes i Upsala 
rikta sig dels på det grammatikaliska området, dels på be* 
lysande jämförelser mellan semitiska språken inbördes. 

I sammanhang med den utvidgning, som studiet af ori- 
entaliska språken erhållit genom upptagande och grundligt 
bearbetande af allt flera i östern hemmavarande språk, har 
området numera blifvit så stort, att en ej längre kunde vara 

* En som befordrades till ett större pastorat förblef dock hela tiden 
mera filolog än teolog. 



356 K. U. NYLÄNDER. 



högste målsman för dem alla, hvarför namnet på professuren 
såväl i Upsala som Lund vid de nuvarande innehafvarnes 
tillträde inskränktes till professur i semitiska språk. 

Vi vända oss nu till de mest framstående forskarne under 
detta sekel. På öfvergången till det samma lefde och verkade 
några män, hvilka härvid torde böra nämnas i första rummet. 

Den förste af dessa är den gamle vördnadsvärde Lunda- 
professorn Mattias Norberg, som innehade professuren i 
österländska språk nära 20 år under 1700-talet och lika länge 
på 1800-talet; hvarefter han 1820 afträdde från professuren 
och hängaf sig åt ett litterärt otium cum dignitate, till en 
del i Upsala, hvars fosterbarn han egentligen var. Född 1747 
i Ångermanland i ett fattigt hem, fick han tidigt lära sig 
arbetsamhet och enkelhet. Så berättas det, att då han och 
hans bröder började sin skolgång i Hernösand 1759, måste 
de själfva på holmar i skärgården utanför upphugga och till 
staden inforsla den ved, de för vintern kunde behöfva. Stu- 
dent i Upsala 1768, blef han 1773 filosofie magister därstädes 
och följande året docent i grekiska. 1777 anträdde han sina 
resor utomlands, under hvilka han vann europeisk rykt- 
barhet. Särskildt uppehöll han sig längre tid i Konstan- 
tinopel i och för studier af arabiskan och turkiskan. Me- 
ningen var, att han tillsamman med Björnståhl skulle före- 
tagit en forskningsresa längre in åt Österlanden, men detta 
omintetgjordes genom Björnståhls hastiga bortgång. 

På återresan upptäckte Norberg i Paris bland några ori- 
entaliska handskrifter Codex nazaraaus, den namnkunniga 
s. k. Adamsboken, sabiernas religions-urkund, hvilken han ut- 
gaf jämte öfversättning (320 sid. liten 4:0), och under sin 
vistelse i Milano afskref han och utgaf sedermera den rykt- 
bara Codex syriaco-hexaplaris, äfvenledes ett ganska digert 
arbete. 

Vidare har Norberg utarbetat åtskilliga öfversättningar 
af handskrifter rörande Turkiets och Arabiens geografi och 
historia, såsom Gihon Numa, Geografia orientalis (år 18 18), 
Turkiska rikets annaler (1822) m, fl., förutom ett stort antal 
(inalles 155)* afhandlingar, hvilka behandla en mängd olika 



Antalet är så stort, emedan många af dem blott utgöra i ark* 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 35/ 

ämnen och af hvilka omkring 70 kunna räknas till orienta- 
liska filologien. Ett urval af dessa utgaf professor J. Norr- 
man 1 8 17 — 19 under titel: M. Norbergi Selecta opuscula 
academica. 

Såsom de förnämsta må här anföras: Om uttalet af 
arabiskan, ett något större opus Om hebräiskans vokaler 
och Om dess etymologi; vidare: Lefnadssått och bruk i Ori- 
enten enligt uppgifter af kaldeiske biskopen Behenam, Om 
Drusema på Libanon, De regno Chataja (8 ark), Om sa- 
bierna (4 afhandlingar = ungefär 6 ark) m. fl. Men därjämte 
har N. skrifvit öfver en mängd andra ämnen, såsom Om 
Maltas folk och språk. Om Kurderna, Om Apistjuren, Om 
indianernas tankar angående syndafloden. Om barnuppfostran 
hos spartanerna. Om gotiskans ursprung. Om ökenvinden Sa- 
mum m. fl., hvilka visa, att han varit ovanligt mångsidig 1 
sina kunskaper, och att han från denna synpunkt gjort skäl 
för det stora anseende han åtnjöt dels såsom orientalist, 
dels för sitt vackra latin i Taciti stil. 

Men grundligheten i hans vetande synes ej hafva fullt 
motsvarat dess omfång, åtminstone intager han i förklaringen 
af formerna en fullkomligt mekanisk ståndpunkt, i grunden 
den samma, som en Sveno Jonae under 1600-talet eller Boberg 
under föregående seklet innehaft. Norberg förklarar utan be- 
tänkande t. ex. den grekiska deklinationens ändelser vara bil- 
dade ur hebräiskan, såsom genet. sg. på -os af hebr. su, och 
alla pl.-ändelserna i 3:dje dekl.: es, on, si och -as af hebr. 
-m (!) m. fl. 1 

Också riktades mot honom skarpa förebråelser af nästan 
samtida lingvister; så utlåter sig en om honom sålunda: 
»hvad den berömde Norberg skrifvit i hebräisk grammatik 
är nästan att förtiga, ej för det ringa i arkantal, men för 
det obetydliga i innehåll. N. förråder här och hvar så- 
som författare, att de hebräiska formerna i deraS' ursprung- 



* Och bland prepositionema härledas t. ex. ayto af "Jjp, »i det den ene 
labialen utbytes mot den andre»; tiqo af rC^ = kasta, >i det ^ öfvergick till 
n:>; noQa af C^j^, Sio, (obs. aksent) af T = hand, éx af pn m. fl. 



3S8 K. U. NYLÄNDER. 



liga gestalt varit för honom åtminstone i skrifvandets ögon- 
blick snart sagdt alldeles främmande». ^ 

Sitt namn har Norberg emellertid för alltid fäst vid Lunds 
universitet genom att till det samma testamentera sin för- 
mögenhet, hvilken utgör grunden till den Norbergska pro- 
fessuren därstädes. 

Om sålunda en del af den gloria, som omstrålade Nor- 
bergs namn under hans lifstid, försvinner vid en kritisk 
undersökning af hans grammatiska arbeten, så är dock detta 
ingalunda förhållandet med den andre filologen, som lefde 
och verkade på gränsen mellan 17- och iSootalen, den själf- 
ständige och grundlärde C. M. AgrelL 

Äfven han var en Upsalastudent och blef 1789 docent i 
orientaliska språk, sedermera skolkarl i Växjö och 1805 kyrko- 
herde i Skatelöf i Småland, hvilken befattning han bibehöll 
till sin död 1840, oaktadt han fick anbud att efterträda Nor- 
berg på orientaliska lärostolen i Lund. Dock egnade Agrell 
sig alltjämt med förkärlek åt sitt gamla älsklingsstudium sy- 
riskan, och frukterna af sina mångåriga, djupgående forsk- 
ningar har han gjort tillgängliga för allmänheten i åtskilliga 
skrifter, hvilka ännu anses, och det med rätta, såsom klas- 
siska på sitt område. Också är det flera af Tysklands mest 
berömda filologer, hvilka citera Agrell såsom sin läromästare 
och egna honom de amplaste loford. Sådana äro t. ex. Ge- 
senius, Oberleitner, Middeldorph, Jahn m. fl., allt namn, hvilka 
måste sättas i främsta raden af samtida orientalister. Det 
var om Agrell, som Tegnér i ^Kronbrudem sjöng: 

»Kär är församlingens prest, den silfverhårige vise, 
som studerade sig halfblind på himmelens runor; 
sedan Norberg gått hän, stod han som siare närmast 
morgonrodnadens port och tydde dess rosiga inskrift. 
Nu är han gängen han ock, i välsignelse hvile hans aska, 
växe hans minne så högt som syriske Libanons cedrar.» 

Agrells förnämsta skrifter äro: En af handling De varie- 
tåte generis & numeri in IL hebraa, arabica år syrica; vidare 

^ H. C. Tullberg i i:sta upplagan af hans hebräiska grammatik. Och 
äfven det katalogiseringsarbete af orientaliska samlingarna i Karolinabiblio* 
teket, hvarmed N. allra sista tiden sysselsatte sig och som afbröts af döden, 
lider enligt Tornbergs omdöme af betänkliga fel. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 359 

hans Otiola syriaca (1816) och A^ \ixati\jX\2. Supplementa syn- 
taxeos syriac<B (öfver 400 sidor), utom en mängd arbeten, som 
finnas .blott i manuskript på Upsala-biblioteket och uppfylla 14 
digra volymer. En del af dem ha sedermera blifvit tryckta, 
såsom Supplementa ad Lexicon Castelli, hvilket utgafs af H. 
G. Lindgren, men det mesta väntar ännu på sin utgifvare. 

En tredje framstående språklärd från öfvergångstiden var 
den bekante Samuel Ödmann, som länge verkade såsom teo- 
log i Upsala, men äfven här väl försvarar en plats på grund 
af sina stora kunskaper i orientalspråken, hvilka han ådaga- 
lade dels genom öfversättningar af åtskilliga bibelns böcker, 
dels i det utgifna arbetet: Strödda samlingar urnaturkunnig* 
heten till den heliga skrifts upplysning, som omfattar 6 flockar 
uppsatser om olika ämnen, såsom om åtskilliga bibelns djur, 
växter, sjukdomar, topografi m. fl., och hvilka om dessa saker 
innehålla värdefulla upplysningar. 

Såsom af dessa framgår, hade han så egnat sig åt real- 
filologien, att han, ehuru han aldrig varit utom Sveriges 
gränser och de sista 45 åren måste lefva innestängd på sin 
kammare, dock var mera hemmastadd i Palestinas och när- 
gränsande länders förhållanden än många, som i dessa land 
företagit omfattande forskningsresor. 

Bekant torde vara, att då den lärde Michaélis framstälde 
spörsmål till den förut omnämnde Niebuhr, som varit huf- 
vudman för den danska expeditionen till österlanden, an- 
gående vissa ortförhållanden, och denne ej kunde besvara 
frågan, så var det Ödmann, som på ett tillfredsställande sätt 
utredde saken. Ofvan nämnda arbete bevisar också en stor 
beläsenhet i dithörande litteratur. Ödmann var länge medlem 
af bibelkommissionen, och från den tiden härröra hans öfver- 
sättningar. 

Vända vi nu vår uppmärksamhet till Upsalas oriental- 
professorer, så möta vi först på 1800-talet (vid Tingstadii af- 
gång från professuren 1803): Anders Svanborg, östg., som 
innehade lärostolen till sin död 181 2, således i 7 år. Han 
har visserligen icke utgifvit många arbeten: de äro: ^n Ara- 
bisk krestomati, en upplaga af Lokmans fabler med öfver- 
sättning, samt en kortfattad Arabisk grammatiks, utom ett 
antal (omkring 40) mindre akademiska afhandlingar, såsom 



360 K. U. NYLÄNDER. 



om Nahum, Joel, Amos, Mtka, Obadja och om inned hvad 
framgång Muhammed efterliknat Davids Psalmer* m. fl. ; men 
hans efterlemnade papper, som förvaras på Upsala bibliotek, 
vittna om, att Svanborg varit en arbetsam forskare med in- 
tresse äfven för realfilologien. 

Mera framstående var emellertid hans efterträdare, Gustaf 
Knös, vestg., som i 14 år innehade orientaliska lärostolen. 
Han hade idkat både filologiska och teologiska studier, blef 
filosofie magister 1797 och teologie kandidat 1800, företog 
därpå långvariga utrikes resor, hvarunder han hela 3 åren 
uppehöll sig i Göttingen och begagnade sig af Heynes, Hee- 
rens, Eichhorns och Mitscherlichs m. fl:s undervisning; blef 
därpå utnämnd till adjunkt i grekiska och österländska språk 
i Upsala och befordrades därefter 1810 till professor i gre- 
kiska därstädes samt 4 år senare till orientalprofessor, hvilket 
han förblef till sin död 1828. Till följd af hans stora begåf- 
ning och grundliga kunskaper såväl i den klassiska som ori- 
entaliska litteraturen, fäste man både inom- och utomlands 
rika förhoppningar vid honom, då han tillträdde sin orien- 
taliska lärostol, men till en del gäckades denna förväntan 
(enligt Hofberg) genom den nya själsriktning, som efter hem- 
komsten helt och hållet bemäktigade sig honom, och som 
gjorde, att han till en del förlorade intresset för de filo- 
logiska studierna. Denna själsriktning framträdde klar först 
i hans 1824 utgifna arbete: Samtal med mig själf omvärlden^ 
människorna och Gud, och visade sig där vara ganska ut- 
vecklad svedenborgianism. 

Emellertid har Knös efterlemnat skrifter äfven i de öster- 
ländska språken, hvilka sätta honom bland de främste ori- 
entalprofessorerna i Upsala. De vigtigaste äro hans öfver- 
sättningar till latin af åtskilliga arabiska verk, såsom af de 
10 Vezirernas historia (140 sid.), af konungarne Bokacards, 
Solimans och Hån Schahs m. fl:s historia m. m., och på he- 
bräiskan har han dels utgifvit anmärkningar till några ka- 
pitel i Genesis (kap. IV, VI — IX), dels ett större verk (280 
sid.) med titel: Scolia in Jesajam (år 1824). Äfven på 
syriska området har han uppträdt såsom författare, då han 
utgifvit en Syrisk krestomati (på nära 120 sid.), i hvilken flera 
syriska originalskrifter finnas delvis intagna, förutom åtskilligra 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 36 1 

arbeten, som blott stannat Vid manuskript. — Ehuru vår tid 
med den nuvarande utvecklingen af orientalfilologien i ett 
och annat kan finna åtskilligt att anmärka i Knös' arbeten, 
måste man dock, såsom antydt är, på grund af dem gifva 
honom ett särdeles framstående rum biand orientalisterna i 
Upsala, i synnerhet som han är den ende, hvilken författat 
nämnvärda arbeten i alla tre de vanligaste semitiska språken. 

Vid sidan af G. Knös bör, om ock i förbigående, näm- 
nas liågot om hans broder: Karl Johan Knös, som egent- 
ligen varit historiker, men sedan blef teolog och fick pro- 
fessors titel; död 1835 såsom domprost i Skara. Han för- 
fattade nämligen en hebräisk grammatik, som hade den stora 
förtjänsten att vara synnerligen lättläst och därför blef både 
omtyckt och rätt mycket använd i skolorna. 

Efter Knös intogs orientalprofessuren af småländingen 
Pekr Sjöbring, som 1 5 år varit adjunkt i grekiska och öster- 
ländska språk, då han 1830 blef ordinarie professor i ori- 
^ntallitteraturen, och denna lärostol innehade han ända till 
sin död 1842, således i 12 år. 

Äfven han skref en Hebräisk språklära (omkring 100 
sidor), hvilken har värde för sin tid, men nu naturligen är 
föråldrad. Vidare finnas af honom ett tiotal afhandlingar, 
hvaribland Hymnus Jes. XII och profetiorna i Jes. XIII och 
XIV med öfversättning och noter samt Jakobs profetia i 
Genesis 4Q:äe kapitel. Äfven jämförde han Pythagoras' aurea 
carmina med en arabisk öfversättning däraf. Dock fick Sjö- 
bring egna sitt mesta arbete åt bibelkommissionen, där han 
öfversatte flera böcker, såsom Psaltaren, Höga Visan, Ruth, 
Esra, Nehemia, Ester.^ Josua, Doniareboken och flera ^i pro- 
Jeterna, hvarför han ej hade mycken tid öfrig för arbeten på 
andra områden af orientaliska filologien. 0<3kså låg studiet 
häraf jämförelsevis nere under hans tid. * 



* Den stående laudaturskursen i hebräiska för graden: Genesis, Psal- 
taren, Jesaja och de mindre profeterna samt i arabiska: 2:dra auran i Koran 
och Lokmans fabler ansågs vara en bland de lättaste landaturskorserna, hälst 
-som den nästan blott omfattade explikationen, så att vid 1836 åfs promotion 
«i mindre än 50 af 90 hade högsta betyget i nämnda ämne. Däremot, då 
professor Lindgren förordnades att sköta professuren till följande promotion, 
ansågos fordringarna ha blifvit så försvårade, att af 59 kandidater endast 3 
hade laudatur i orientalspr&ken. 

Ny Sv, Tiäskr, io:e ärg. 26 



362 K. U. NYLÄNDER. 



Å andra sidan berömmes Sjöbring mycket såsom ett 
personlig gynnare och vän till studenterna, och hans bety- 
delse såsom sådan \'ar måhända större än såsom vetenskaps- 
man. Den förmögenhet han lyckats hopspara testamenterade 
han till välgörande ändamål, och däribland är äfven det Sjö- 
bringska stipendiet vid Upsala universitet. 

Efter Sjöbring vardt O. F, Tullberg ordinarie professor 
i orientalspråken, men dels under Sjöbrings tjänstledighet 
för bibelkommissionens arbete, dels under Tullbergs vid- 
sträckta resor utomlands sköttes professuren en längre tid af 
orientalisten, adjunkten i österländska språk Henrik Gerhard 
Lindgren, hvarför han här i detta bildergalleri må erhålla 
sin plats. 

1838 blef han titulärprofessor och, ehuru han 1841 be- 
fordrades till kyrkoherde i Tierps pastorat, där han dog^ 
1879, bibehöll han fortfarande sitt intresse för filologien. 
Lindgren ansågs såsom en af sin tids yppersta orientalister 
i Sverige, och uppehpU länge studiet af orientalia, i hvilket 
han såväl genom sin akademiska lärareverksamhet som ge- 
nom utgifna skrifter gjorde en betydande insats. Af dessa 
må såsom de vigtigaste här nämnas: hans af handling om de 
Semitiska dialekterna och den något större dissertationen on> 
Nyarabiskan, genom hvilka dialekters närmare studium han 
redan 1830, sålunda blott få år efter Norbergs bortgång, 
kunde uppvisa, att semitiska språken äro af annat ursprungs 
än grekiskan. Vidare har han såsom långvarig medlem i 
bibelkommissionen utfört öfversättningar till flera af bibelns 
böcker, såsom till Job, Jesaja, de j Moseböckerna, Josua^ 
Domareboken, Samuels och Konungaböc kerna, hvilka i synnerhet 
utmärka sig för ett vackert språk; äfven öfversatte han Kth- 
rånens s6:te sura till svenska och utgaf Agrells Supplementa 
ad lexicon Syriacum Castelli (ett arbete på 138 sidor), för- 
utom åtskilliga disputationer och mera populärt skrifna upp- 
satser i litterära tidskrifter m. m., genom hvilka Lindgren 
tog verksam del i den- offentliga diskussionen öfver frågor 
af allmännare intresse. 

Ordinarie professor i Upsala uti österländska språk var 
emellertid allt sedan 1843 den förut nämnde Otto Fredrik 
Tullberg, smal., hvilken som student i Upsala (1822) länge 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 363 

vacklade i valet mellan teologien och språken, hvarför han 
efter magistergradens erhållande 1830 lät prestviga sig 1835, 
ehuru han redan 3 år förut blifvit kallad till docent i he- 
bräiska och aramäiska språken. Sedan företog han flera ut- 
rikes resor dels 1S35 — 37, dels 1840 — 41, hvarefter han 1843 
utnämndes till orientalprofessor, reste så åter utomlands 1846 
—47 och 1852, och dog följande året, 51 år gammal, efter 
att således hafva innehaft professuren i 10 år. 

Mer än någon annan orientalprofessor intresserade han 
sig för syriskan, och under sin vistelse utomlands nedlade 
han stor möda på att i de större biblioteken kollationera 
originalskrifter på detta språk, bland hvilka han utgaf åt- 
skilliga af betydande omfång. De förnämsta äro: Gregorii 
Bar HebrtBi scolia till Jesaja och (delvis) till Psaltaren, hvilka 
båda arbeten han afskref efter handskrifter i British Mu- 
seum i London och Bodlejanska biblioteket i Oxford; vidare 
Första boken af Dionysii Telmakkarensis krönika (omkring 
100 sidor text) efter manuskript i Vatikanen, samt Liber para- 
disus patrum efter handskrifter både i British Museum och 
i Vatikanen, alla på syriska. 

Äfven har Tullberg skrifvit åtskilligt i hebräiskan, ehuru 
af mindre betydenhet. Dessutom tillkommer honom äran att 
vid Upsala universitet ha varit den förste egentlige sanskrit- 
läraren, och han har utgifvit ganska mycken text äfven i 
detta språk. Tullbergs arbeten vittna om grundliga kun- 
skaper jämte en outtröttlig flit och ihärdighet samt stor nog- 
grannhet, allt egenskaper, hvilka göra arbeten af det slag 
som hans synnerligen värdefulla, och hans insats i studiet är 
i detta afseende ganska betydande. Äfvenledes var han be- 
römd för sin vinnande personlighet och fina umgängessätt, 
hvarför han gjorde sig i hög grad omtyckt både af kam- 
rater och lärjungar. 

I sammanhang med O. F. Tullberg torde det vara lämp- 
ligast att erinra äfven om hans äldre broder: Hampus Chri- 
stofer Tullberg, som 1829 blef adjunkt i österländska språk 
i Lund och såsom vikarierande professor flere gånger 
under 1830-talet hade tillfälle att inverka på orientalstudierna 
vid det sydsvenska universitetet, hvarefter han 1840 erhöll 
Slägarps pastorat i Skåne, f 1876. 



1 



364 K. U. NYLÄNDER, 



Ehuru han gjort sig mest känd såsom ifrare för svensk 
rättstafning och därom utgifvit flera skrifter, äro hans arbeten 
på orientalspråkens område icke att förakta. De förnämsta 
utgöras af hans Initia linguce Syriacce (129 sidor) och hans 
Hebräiska grammatik (något större än föregående), hvilka 
visa, att Hampus Christofer liksom sin bror, utom hebräiskan^ 
mest egnat sig ät syriskan. 

Var O. F. Tullberg en framstående filolog, så kan det 
samma ej med sanning sägas om hans efterträdare på orien- 
taliska lärostolen i Upsala, östgöten Jonas Fredrik Hesse, 
som, efter att ha beklädt adjunkturen i österländska språk, 
vid Tullbergs alltför tidiga bortgång befordrades till ordi- 
narie professuren i detta ämne 1855, och innehade den samma 
i 18 år, till sin död 1873, sålunda längre än någon af orien- 
talisterna i Upsala under 1800-talet. 

Oaktadt den långa ämbetstiden har han ej efterlemnat 
många eller betydande skrifter. De utgöras af några öfver- 
sättningar dels från arabiskan, såsom om Djafars fnord ur 
Bedreddini krönika efter en handskrift i Upsala bibliotek, 
dels Trenne oden af Mutanabbi, äfvenledes ur upsaliensiska 
manuskript, dels från hebräiskan, såsom af Nahum och Ha- 
bakuk jämte förklaringar och dessutom en afhandling om 
egenheterna i Kökelets (Predikarebokens) språk. 

Dessa utmärka sig för ett vackert språk, hvilket utgör 
den största förtjänsten hos hans arbeten. Emellertid sjönk 
orientalstudiet under hans tid, så att laudatur i österländska 
språk var ett af de vanligaste fyllnadsbetygen i den tidens 
magistergrad. Att studiet dock efter hans död åter höjt sig, 
har redan blifvit omnämdt. 

Vi hafva härmed kommit fram till den nuvarande inne- 
hafvaren af lärostolen i semitiska språk i Upsala, och därmed 
har historien om orientalprofessorerna i Upsala nått sin gräns. 

I anslutning till dem torde det dock vara tillbörligt att 
erinra om några upsaliensare, hvilka hvar för sig gjort be- 
tydande insatser i studiet af orientalia. 

Förutom den mångsidige historiografen Jonas Hallen- 
berg, som i början på iSootalet skref flera förtjänstfulla ar- 
beten, hörande till semitiska realfilologien, såsom om Kufiska 
mynt, om Orientaliska mynt, och om Orientaliska geografien. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 365 

jämte en Arabisk ordlista och en uppsats om Ord i persiska 
dfversåttningen af Genesis 4 första kapitel m. fl. arbeten, af 
hvilka en del blott finnas i manuskript på Upsala bibliotek, 
och utom yok, Pettersson, docent 1 Lund, hvilken på 1820 
talet efter omfattande själfständiga forskningar utarbetade en 
Hebräisk grammatik, det största grammatiska arbete i he- 
bräiskan, som någon svensk utgifvit, ehuru dess förklaring af 
de vanliga formerna ur de s. k. pausalformerna ej vunnit 
orientalisternas bifall, — må här något utförligare nämnas 
tvänne forskare. 

Den ene af dessa är Jakob Berggren, som inlagt stora 
förtjänster om Palestinavetenskapen. Magister i Upsala 1815, 
blef han 1818 legationspredikant i Konstantinopel och före- 
tog därifrån vidsträckta resor i Syrien, besteg Libanon, for 
genom Palestina, där han tillbragte julnatten i Betlehem, be- 
sökte äfven Egypten, såsom Kairo och Pyramiderna m. fl. 
ställen, vände så åter till Konstantinopel, men tvangs af gre- 
kiska frihetskriget att begifva sig därifrån och återvände då 
till Sverige. Sedan företog han 1825 — 1827 "V^ utrikes resor, 
men dä till det inre af Ryssland, och uppehöll sig en längre 
tid i Petersburg, där han började bearbeta sina anteckningar 
från de föregående resorna och utgifva sin: Guide Frän- 
cais-arabe vulgaire, hvari under artikeln »itinéraire» lemnas 
de noggrannaste ortbestämningar för hela Syrien och Pale- 
stina och hvilken sedermera omarbetades och utgafs af C. J. 
Tornberg. Ungefär vid samma tid utkom i Sverige ett stort 
arbete i 3 delar med titel: i^ Berggrens resor i Europa ock 
Österländernas, hvilket har ett naturalhistoriskt bihang, inne- 
fattande 750 växter från Syrien och Palestina. Vidare har 
Berggren författat ett naturalhistoriskt lexikon på franska och 
arabiska i 5 volymer, som blifvit väl bedömdt af utländingar, 
samt skrifvit Flavius Josephus der Fiihrer und Irrefiihrer der 
Pilger im alten und neuen Jerusalem (Leipzig 1854), hvilket 
af Constant. Tischendorf erhållit ett hedrande vitsord. Äfven 
Tobler, en tysk forskare, som för närvarande är en af de 
förnämsta auktoriteterna i Palestinas topografi, sätter högt 
värde på Berggrens förtjänster, och undrar öfver, att han en 
tid bortåt blef så litet uppmärksammad. »Om han också, 
yttrar Tobler, ej skrifvit något annat än artikeln itinéraire. 



366 K. U. NYLÄNDER. 



vore han ändock förtjänt af vår lifliga tacksamhet», och han 
berömmer Berggren för en god iakttagelseförmåga, i synnerhet 
beträffande de arabiska nomina propria i geografiska frågor. 

Också erhöll B. anbud på professur i österländska språk 
både i Ryssland (vid Cherson-universitetet) och i Tyskland, 
ja, äfven i Sverige, nämligen i I^und efter M. Norberg 1820, 
men han föredrog Skällsviks pastorat i Linköpings stift och 
dog där 1868. 

Den andre är Carl Johan Tornbergs som bland alla 
svenska orientalister intager främsta rummet i afseende på 
utgifvande och bearbetande af orientaliska manuskript. 

Född 1807, blef han 1833 filosofie doktor, 1835 docent 
i arabiska, tillbragte åren 1835—38 på utrikes resor, förestod 
professuren i österländska språk 1842 — 43 och 1846 — 47, 
sedan han redan 1844 blifvit adjunkt i samma ämne, men 
flyttade 1847 öfver till Lund och blef extra ordinarie samt 
1850 ordinarie professor i orientalspråken, hvarefter han inne- 
hade denna befattning i 26 års tid, ända till sin död 1876. 

Under denna långa tid, egnad åt orientalspråkens be- 
arbetning, utgaf Tornberg (185 1 — 1876) sitt förnämsta arbete: 
den arabiske författaren Ibn el Athirs Chronicon, ett jätteverk 
i 12 digra volymer (hvardera a 500 sidor), hvars text han er- 
höll dels från utländska bibliotek (i Paris och Berlin), dels från 
ett på Upsala bibliotek befintligt manuskript, hitfördt af den 
förut omnämnde Sparfwenfelt. Härigenom fick man fullstän- 
digt detta Ibn el Athirs berömda arbete, hvari Mohammeds 
och kalifernas historia skildras ända till 1230, två år före för- 
fattarens egen död, och genom utgifvandet häraf ryckte 
Tornberg fram i första linien af samtidens orientalister. 

Vidare började han med Ibn el Värdes kosmografi, den 
s. k. Margarita mirabiliura, och utgaf (1835 — 42) några ka- 
pitel \ men upphörde därmed, emedan han fann denne ara- 
biske författare knappast värd att ytterligare bearbetas*;, där- 

* En del af samma arbete hade förut blifvit utgifvet dels af C. Auri- 
villius, se sid. 339, dels af Andreas Hy länder ^ h vilken såsom docent i öster- 
ländska språk skötte orientalprofessuren i Lund efter Björnståhls död 1780 — 
8i, men sedan blef teolog och dog 1830. 

' Tomberg säger själf, att när hans författare berättade^ att man på elt 
ställe påträffat en man, som var 12 alnar lång och som i proportion därtill 
hade V2 alns näsa(!), så tröttnade han på denne författares fabelaktiga upp- 
gifter. 



SEMITISKA STUDIER I SVERIGE UNDER FLYDDA TIDER. 367 



emot utgaf han ett annat större arabiskt originalverk: Anna- 
ies regum Mauretania {280 sidor text) jämte öfversättning till 
latin och noter. Af hans öfriga arbeten må här nämnas: 
Ibn Chalduni berättelse om frankernas expeditioner till de 
islamitiska länderna, som han utgaf efter några manuskript 
i Bodlejanska biblioteket i Oxford, och håna afhandling om 
Muhammedanemas myntväsen och om Kufiska mynt i Stock- 
holms bibliotek, vidare hans båda stora kataloger öfver orien- 
taliska manuskriptsamlingama i Upsala och Lund, genom 
hvilka han räddat dessa bokskatter från glömskan, samt slut- 
ligen den under hans sista lefnadsår utgifna översättningen 
^f Koran. 

Om Tornberg också icke visat prof på framstående kun- 
skaper i de öfriga semitiska dialekterna, så har han desto 
xnera inträngt i en af dess hufvudgrenar: arabiskan, i hvilken 
han, såsom förenämnda arbeten visa, haft ovanligt omfattande 
insigter, och om man också kan anmärka ett och annat mot 
•det, som härflutit från hans sista år, så har han dock i stu- 
diet af arabiska litteraturen gjort en betydande insats, hvilken 
alltid bör med vördnad erkännas och med tacksamhet blifva 
ihågkommen. 

Vi hafva härmed i största korthet påpekat några drag i 
<le semitiska språkens studium under flydda tider och er- 
inrat om de orientalister, hvilka under de olika seklen varit 
i ett eller annat afseende särskildt minnesvärda. 

Ehuru det knappa utrymmet medfört nödvändigheten att 
utesluta eller blott i förbigående omnämna mången, som eljest 
bort fullständigare behandlas ^ sä visar dock den föregående 
framställningen tillräckligt, att det i sanning är ett storartadt 
arbete, som våra förfäder på dessa språk nedlagt, och att en 
högst betydande insats i deras allmänna studium af dem blifvit 
gjord. Huru mycken möda t. ex. ligger ej bakom dessa 
skrifter, hvilka måste räknas i hundratal! Och hvilket brin- 
nande intresse och entusiasm uppenbarar sig ej t. ex. under 
1700-talet, då vi se den ene forskaren efter den andre duka 



' OfuUständigheten i denna uppsats torde så mycket hällre kunna ur- 
säktas, som man har förhoppning om att för den stundande orientalistkongres- 
sen i Stockholm inom kort af förfaren och skicklig hand erhålla en full- 
ständigare framställning af detta ämne. 



368 K. U. NYLÄNDER. 



under för ansträngningarna under resorna därute och stupa> 
men hänförelsen bland de hemmavarande ständigt förmår 
framkalla nya kämpar! 

Men vidare: deras intresse och arbete var ej fåfängt. 
Resultatet däraf är sådant, att det måste fröjda hvarje foster^ 
landsvän att se, huru vårt land, trots sin fattigdom och sina 
i många afseenden ringa förhållanden, haft att under de skilda 
seklen framvisa söner, hvilka genom sin insats i dessa språkens 
studium varit så framstående, att de bland samtida orienta- 
lister kunnat intaga en plats i främsta ledet, såsom en Lillie- 
blad, Palmroot, Celsius, H. Benzelius, Aurivillius, TuUberg^ 
och Tornberg m. fl., hvilka förvärfvat både sig och foster- 
landet ära. 

Vår tid kan ej annat än med vördnad och tacksamhet 
betrakta dessa stormän, af hvilkas arbete vi skörda rika, lätt 
tillgängliga frukter, men tillika: huru böra icke vi, som nu 
sett något af detta deras arbete^ känna oss uppfordrade att 
icke låta det mödosamt vunna arf, hvilket de i sina skrifter 
och manuskriptsamlingar m. m. efterlemnat, ligga obegagnadt 
och begrafvet i glömska, utan genom troget användande af 
dessa skatter söka föra framåt kännedomen af dessa språks 
hvilka inom sig förvara en stor del af mänsklighetens he- 
ligaste minnen! ^ 

K. U. Nyländer, 



' Denna uppsats är en lindrig bearbetning af föredrag, hållna under 
förra höstterminen i Föreningen för semitiska språk i Upsala. 



Dramatisk konst. 

Våren 1889. 

Denna vinter hafva den dramatiska konstens vänner så 
god t som uteslutande varit hänvisade till kapten Anders 
Lindebergs revolutionära scen, som i tidernas längd blef 
kunglig, kaptenen i sin Élysée till stor häpnad. 

Efter »Pepa», som verkligen vid tolfte eller fjortonde 
offentliga föreställningen befans löpa ganska ledigt af stapeln, 
återupptog teatern några franska pjeser af Augier och Sardou. 
Om dessa måste sägas, att reprisen af »Giftbägaren», Émile 
Augiers ungdomsförsök i en genre, som han snart nog öfver- 
gaf, gärna kunnat vara ogjord. Åtminstone borde man ha 
uppträdt bättre rustad mot »minnenas Ijufliga tyngd, som 
trycka till marken en ned». Jag afser härmed fru Hvassers 
och hr Swartz' konstskapelser Hippolyte och Clinias, däraf 
i - synnerhet den senare var att räkna till den oförgätlige 
tragikerns allra finaste, mest illusoriska framställningar. 

Hr Elmlund har aldrig visat sig ega förmåga att utföra 
en själsanalys vidlyftigare än i ett par skiftningar. Älskog 
och bravur hafva naturligt nog varit alfa och omega för denne 
förträfflige primo amoroso eroico. Hos Clinias öfverhoppades 
särskildt de drag, som af hr Swartz inskärpts med största 
natursanning, hvadan åskådaren trots hr Elmlunds ganska 
nobla framställning icke fann sig ha fått allt hvad som ön- 
skats. Ännu mer gäller detta fru Rundberg, hvilkens brister 
började redan i det tekniska, hvars ofullgångna beskaffenhet 
redan i och för sig bort hindra den unga skådespelerskans 
uppträdande uti denna öfvermäktiga roll, där hennes miss- 
lyckande äfven af ett icke allt för skarpt öga på förhand bort 
kunna förutses. Med denna besättning af hufvudroUerna 



370 A^ ^ 

hjälpte det ej upp intrycket särdeles betydligt att birollerna 
gåfvos som de gjorde, ländande sina tolkar, hrr Theger- 
ström och Hillberg, till heder. Det hela var i alla fall för- 
stördt. 

Försöket med Moliére slog bättre ut, ja kan, jämfördt 
med den ringa lycka, som oftast i Sverige åtföljt Moliére- 
föreställningar, sägas vara nästan en succés, om ock af blyg- 
sam art. 

Äfven jämförd med 1 86o-talets repris — fru Tammelin 
(Philaminte), fru Almlöf, senare H. Kinmansson (Bélise), hr 
K. Almlöf (Vadius), hr Hedin (Trissotin), hr Hartman (Cli- 
tander) — håller sig detta årets uppe, om man opartiskt ser 
saken. Dessa farliga föregångare äro alla ganska tillfreds- 
ställande ersatta. Särskildt intager frk. Åhlander ett fram- 
stående rum genom den finhet och douceur hon skänker den 
gamla ideala fjollan Bélise. Herrar Hamriö och Personne 
som de bägge lärda stridstupparne fakta dock med något 
slöa vapen, för mycket rädda för »öfverdrift», som de synas 
ha varit. Af dylik ängslan synes ej den nya pigan ha varit 
bekajad. Fru Hartmans skinande flottiga köksa är en Moliére- 
typ i Moliére-tidens bastanta stil och försvarar sin plats, 
hvilket ej kan sägas om hr Bäckströms löjlige äkta man, 
som är ur gårdagens tyska possé a la hr Gustaf Bergström 
på Södra teatern. De unga flickornas svåra roller gifvas 
ingendera fullt klart.. Bäst lyckas fru Fahlman visa hvad 
Armande går för, men Heiiriette — mademöiselle Mars' 
triumf — blef alldeles icke fru Rundbergs. Det är möjligt, 
att fru HartmaQ har kunnat åstadkomma något antagligare, 
därest icke pigan Martine hade lagt beslag på hennes skönhet, 
gråt- och skrikorganer. Hr Hartman ansågs läsa upp Cli^ 
tanders verser som en »rädd skolgosse», hvadan hr Skån- 
berg väl får anses till och med öfverlägsen sin företrädare, 
enär han var hvarken rädd eller skolgosse. Snarare dragon. 

Samspelet var i allmänhet förtjänstfullt, ehuru den stora 
litteraturscenen kunnat spelas mindre salohgsmässigt stelt. 
Vid första föreställningen hände sig, att alla de uppträdande 
kunde sina roller utantill. 

Som förpjes till Moliéres storartade fruntimmersrisbastu 
gafs Paillerons från andra scener — ej minst societets- 



DRAMATISK KONST. 3/1 



scenerna kända — komedi »Gnistan». Utan våld, vald eller 
tyranni torde det väl få sägas, att samtliga föregångare och 
föregångerskor i denna pjes' tre roller få buga sig, hur celebra 
de än på ett eller annat sätt varit: fröken Friberg, frk. Anna 
Pettersson, fruar Bosin och Baeckström, hrr Hillberg, Olson 
etc. Konstellationen Fahlman-Hartman-Fredrikson befans näm- 
ligen ganska lysande. 

Herr F. kastade replikboll med samma virtuositet som 
alltid, nyanserade klart och tydligt, fann till och med hjärte- 
varma accenter i sitt tal, hvilket med hr F:s egendomliga 
understuckna sätt att tala ej är lätt att få fram fullt friskt 
och omedelbart. Obarmhertiga åskådarinnors litania att den 
27-årige kaptenen var »för gammab, lemnar jag åt dess värde; 
hade en ung skön grön varit att föredraga, som förstört allt- 
sammans ? 

Fru Fahlman lyckades här bättre än på Blasieholmen 
att för åskådame klargöra baron essans ganska stridiga, snabbt 
växlande själsrörelser, hennes eleganta person och sätt var 
här på sin plats. Fru Hartman sekunderade henne utmärkt. 
Mindre väl gick kanske för fru H. scenen med Raoul. Åt- 
minstone ha vi hört en ung dam ur societeten bättre nyan- 
sera öfvergången från icke anande till anande. Första scenen 
var en ny variation på yrhätt-temat, egentligen icke så ny lik- 
väl, men med vänlig effekt på pubhken. Önskligt vore, att 
fru H. finge studera i någon flickpension — jag menar ej 
humaniora, utan pensionsflickor. Ty slikt ungt folk finnes i 
långt fler schatteringar, än fru H. visar sin publik på Drama- 
tiska teatern. Litet omväxling skadar ej äfven den sötaste 
konfekt. 

Till slutscenen i »Gnistan» är fru H. att gratulera. Hon 
ger en liten produkt af sann konst, fin, naturHg, gående från 
hjärta till hjärta. 

Bland småpjeser, som aldrig tryta på denna teater, har 
man med lika mycket nöje sett den svenski farsen »Kapten 
Puff» (excellent genompratad af hr Bäckström), som man för- 
vånat sig öfver den franska farsen »Off*rets» torftighet. Frans- 
männen måtte på senare tider betydligt satt ner sina anspråk 
på kvickhet och esprit. Med häpnad finner man, att denna 
fars i Paris anses som hr Dreyfus' mästerverk och hr D. 



372 A^ 

själf så mästerlig, att han kallas Labiches efterträdare. Stackars 
Labiche ! 

Herrar Hedin och Personhe gjorde sitt bästa, och när 
icke ens detta bästa kom publiken att bli munter och applåd- 
villig — då skall det gå långt. Emellertid tycks »Offret» nu 
vara slagtadt för länge sedan, h varför jag blott uttalar ett 
varningens ord åt dess eventuele efterträdare, som möjligen 
hota vid horisonten. Långt hällre än att besvära hr Hedin 
med nya långrandiga dumheter, kunde man väl låta hans 
geni spela i de gamla roligheterna, sådana som »Punkt för 
punkt», »En bengalisk tiger» m. fl. glada och kvicka farser. 

För öfrigt under väntan på Ibsens nya dram tröttkörde 
man »Galeotto», hvilket mästerverk till slut gafs för en myc- 
ket litet betalande salong. Naturligt nog inverkar slikt på 
återgifvandet. De uppträdande kunna väl ej vara blinda för 
hur »fjärde väggen» är tapetserad, om det är många hål och 
luckor o. s. v. Hrr Hillberg och Palme utförde de stora 
greppen i sina roller och nöjde sig för aftonen därmed. Frk. 
Zetterberg är onekligen mer road än dessa båda att spela 
teater. Skada blott, att naturen icke tycks ha ämnat henne 
till skådespelerska. För »Galeotto» har frk. Z. mycket in- 
tresserat sig, ja det är snart sagdt hon som varit orsaken 
till styckets upptagande härstädes. Då var det väl ej för 
mycket, att hon flck spela med i Julias roll ibland. Intelligens 
och lif präglade denna hennes framställning, man ser hur hon 
försöker få fram hvad hon tänkt, när hon läst pjesen, och när 
någon gång hennes röst och mimik lyda henne, finner man 
att det är ganska klokt och fint uttänkt. Som föreläserska öfver 
dramatiska konstprodukter skulle frk. Z. säkert vara lyckad. 

Om fru Fahlman fått uppträda i Julias roll, skulle nytt 
intresse kanske egnats pjesen. Man har också nämnt fru 
Baeckström, som emellertid tyckes i allsköns tysthet hafva 
afgått från Dramatiska teatern,* h varför denna rpUplacering 
ej varit vederbörande möjlig, lika litet som Bolette i Ibsens 
pjes, som i slutet af mars ändtligen visade sig för offent- 
ligheten. 



DRAMATISK KONST. 373 



Det kan väl näppeligen längre fördöljas, att Henrik Ibsen 
som dramaturg sett sin kulminationspunkt. Arbeten sådana 
som »Rosmersholm» och »Frun från hafvet», jämförda med 
*Ett dockhem» eller »En folkets fiende», gifva otvetydigt vid 
handen, hvar solnedgången tagit sin början. Skulle detta för 
läsaren ej te sig med öfvertygande skärpa, så torde för 
åskådaren intet tyifvel därom lemnas öfrigt. 

Utan att gå så långt som professorskan Nyblom i en 
•uppsats ur en föregående årgång af denna tidskrift, får man 
väl numera dock ej blunda för att Ibsen i betydlig grad 
börjat framföra foster af ensidig kammar-kontemplation. Fru 
Nybloms förevitelse, att Ibsen konstruerar teaterkaraktärer, 
tacksamma för den utförande konstnären, men omöjliga utom 
rampskenets ljuskrets, börjar i Ibsens senare författarskap få 
ett oroande berättigande. Detta synes oss dock ej kunna 
sägas om samma författarinnas förebråelser för bristande 
kärleksfullhet i karaktärsdaning och blick på tingen. Sär- 
skildt i »Frun från hafvet» tycks det ha gjort Ibsens hjärta 
riktigt godt att för en gångs skull anse sig kunna afsluta det 
hela i kärlekens, förtroendets, hoppets rosenskimrande färger. 

Som ett närmare ingående på styckets litterära, hypno* 
tiska och maritima egenskaper icke öfverensstämmer med 
planen för dessa revyer, lemnar jag det å sido och vänder 
mig till de utförande, af hvilka fru Fåhraeus vid styckets 
premiére blef föremål för en hyllnings som, hur berättigad 
som hälst, dock hade den sorgligt oväntade följden att vända 
litet ut och in på skådespelerskans omsorgsfullt planerade 
spel, som denna afton icke kom till sin rätt. Vid de efter- 
följande föreställningarna var fru Fåhraeus mindre nervös 
själf, hvadan hon egde den ro och den beherskning, som ej 
minst tarfvas för att framställa en sådan nervositetsinkamation 
som denna för »den hämnande naturlagen» hälft ihjälskrämda 
Ellida Wangel. 

Fru Fåhraeus synes oss ganska väl ha uppfattat Eliidas 
tragiska skuld: äktenskapslögnen. För att komma ur sin 
rådlösa och otillfredsställande belägenhet brydde hon sig ej 
om ^tt anstränga sig på något som hälst sätt, utan när en 
friare anmälde sig, såg hon i honom en bekväm utväg till 
— vivre och logis. Att mot mannen stor orätt därigenom 



374 A^ 

begåtts, inskärpes föga eller alldeles ej.. Hon har våldfört 
sig på sig själf, syndat mot den ärlighet, hvars högsta ex- 
ponent för henne är det falska hafvet, som för henne är 
idel sanning och storhet i det egendomliga bildspråk, hvari 
hon snärjer sina tankar. Hafvets (= ärlighetens) talrör är fäst- 
mannen från kusten med »fiskögonen» o. s. v. Fru Fåhrseus 
accentuerar ypperligt Ellidas uppfattning, att »nöden tvang 
henne» att bli Wangels hustru, hon ansåg sig bunden af 
denna sin belägenhet, d. v. s. för mer prosaiska ögon var ' 
hon en ganska slö och oföretagsam människa, indolent i hög 
grad. Fru F. låter Ellida gå omkring i sitt äktenskap myc- 
ket obehaglig, kantig och tvär: hon bemödar sig ej det 
minsta om att för sig minska obehagligheterna af ett steg, 
som hon har sig själf att skylla för, trots allt tal om »nöden», 
som nästan har en komisk biklang från den sköna Helenas 
»o öde, öde!v Man och styfbarn stöter hon från sig — ond 
på sig själf, hälft skrämd från vettet genom syner af hafsemblem.^ 
af väntan på styrmannen Hafvet, som anklagar henne för själf- 
spillning, trolöshet, bigami o. s. v. Nervös från topp till tå 
måste en sådan stackars förvirrad människa blifva; så spelar 
henne ock fru Fåhraeus, som har den nervösa tekniken på 
sina fem fingrar, så naturligt och upplefvadt och »kändt», 
att man ryser däråt. 

Åt det hypnotiska i förhållandet mellan Ellida och styr- 
mannen ger fru F. sann relief, hon ser ej på honom, men 
hon ser honom ändå, hon känner hans blick, och omgjuten 
af denna blick känner hon sig bindas med järnkedjor och 
dragas till honom, ofri, hälft medvetslös. 

Detta förskräcker henne, ty hon känner sina pligter som 
hustru. Det skrämmer — men lockar, som den förbjudna 
frukten alltid lockat Evas dotter. Doktor Wangel tänker ej 
på, att mången förbjuden frukt mister all sin charme, då den 
ej längre är förbjuden. Det är i stället frun själf, som midt 
upp i sin ängslan och nöd har sinnesnärvaro nog att komma 
på den tråden. Hon vill in tillbaka i d«t ogifta ståndet, 
dcrur »nöden» dref henne. Nu — när förmodligen ingen 
»nöd» drifver henne — nu — när hon blifvit äldre o^h mer 
eftertänksam — vill hon välja mellan sina friare i »frihet och 
ansvar». Hon ansåg sig förra gången intet ansvar haft, hvil- 



DRAMATISK KONST. 375 



ket mer än nog synes af hennes mindre älskvärda upp- 
förande mot man och barn. Nu däremot, nu anser hon sig 
ej böra anklaga någon annan än sig, om hon väljer galet. 
Den stackars doktor Wangel, som har litet svårt att fatta srn 
frus invecklade känslolif med dess många obehagliga yttrin- 
gar, har mycket svårt att skilja sig från sin ledsamma hustru^ 
som han blindt älskar. Till slut gör han det i ett ögonblick, 
då frun i alla händelser synes ta sitt parti och följa sin vän- 
tande sjöman. 

Nu hade fru F. en svår scen, för hvars kraf till och med 
Elise Hvassers stora konst kanske ej räckt till. »Valet i frihet 
och ansvar U Återigen blifven fröken, ser Ellida plötsligt 
ingenting annat än en sufHsant styrman, som för ett litet 
ungdomssvärmens skull pretenderar, att hon skulle suttit och 
blifvit gammal jungfru och kanske fått därmed uthärda i 
evighet, därest han ej behagat erinra sig hennes existens. 
Denne okände sjöman med sitt kringirrande lif — denne 
hederlige doktor Wangel, som älskar henne, så att han för- 
sakar sin kärlek för att se henne lycklig, en trygg och hedrad 
lefnadsställning o. s. v. — se der alternativen! Fru F. låter 
Ellida arbeta förskräckligt med sig själf, innan hon föredrar 
det senare. Men då hon det gjort — farväl då med hafs- 
sjukan, med hypnotismen och — hypnotisören. 

Den ljusa dager, fru F. med förtrollande färger låter 
falla öfver Ellida, som för andra gången nygift, är särdeles 
välkommen och lofvar ändtligen den stackars doktor Wangel 
och hans flickor en lyckligare framtid. En bitter frukt har 
EUidas oförsvarliga beteende mot styfbamen redan burit, då 
äldsta flickan Bolette omedvetet härmat henne själf, gått och 
bortlofvat sig utan »frihet och ansvar» åt en gammal farbror, 
då »nöden» dref henne från hemmet, nöden d. v. s. styf- 
modern och hennes beteende, som skrämde barnen och — 
alla flickornas friare från huset. Detta är väl nu ohjälpligt, 
och man får trösta sig med att yngsta flickan genom öm 
och just i detta fall sakkunnig modersvård skall i tid få klart 
för sig »val i frihet och ansvar». Därmed förebygges också 
möjligheten af en ny pjes af Ibsen med variation öfver samma 
tema, därest icke den redan »slutbehandlade» stackars Bo* 
lette skall fram i någon ny schattering., Flickans prosaiska 



376 A^ 

ton och mindre sjösjuka skaplynne lägger dock hinder i 
vägen, hvilka vi hoppas ej måtte undanrödjas. 

I sin helhet var fru F. mycket intressant, om ock mera 
kraft behöfts här och där, hvilket ej är så godt att leverera 
för fru F., som är ganska klen till hälsan och riktigt fått 
göra våld på sig för att skänka teatervännema denna EUida 
Wangel, för hvilken dessa äro henne hjärtligt förbundna. 

Hon sekunderades i de stora äktenskapsduetterna myc- 
ket godt af hr Elmlund, som just i dessa repliker hade sina 
bästa moment. I sin helhet blef doktor Wangel icke någon 
fullt individuel och särskild person, hvilket man ej häller af 
hr Elmlund kunde vänta. Mindre allmänt hållen var hr Hill- 
bergs lektor, som dock ej häller blef helt genomtolkad. 
Frk. Zetterberg gjorde hvad hon kunde som Bolette och 
var särskildt i den sorgliga äktenskapshandeln ganska bra, 
hr Palme var i det stora hela lyckad som Lyngstrand, om 
ock något mer kunde ha gjorts af rollen, fru Hartman var 
något olik sina vanliga slynor som Hilde, som skulle varit 
än mer tjusrik, om kärleken till EUida mer accentuerats. 
Hr Baeckströms Ballested var munter, men i högsta grad — 
öfverflödig. Uppsättningen var stämningsfull. Så ock utan- 
läsningen. 



Den brist på ung karaktärsskådespelerska, som vidlåder 
landets främsta scen, och som fru Julia Håkansson vid sin 
första debut lofvade fylla, har under vårsäsongen af teaterns 
uppmärksamma och påpassliga styrelse på ett glänsande 
sätt blifvit afhjälpt genom åvägabringande af ett gästspel 
af vårt södra grannlands första skådespelerska, den in- 
tagande primadonnan vid Köpenhamns k. teater, fru Betty 
Hennings. 

Just på tal om ofvannämnda fru Håkanssons debut i 
»Ett dockhem» hade denna revy tillfälle att i förbigående 
nämna några ord om den förträffliga Nora Helmer, som af 
fru Hennings skapats i Köpenhamn. Stockholms konst- 
vänliga allmänhet har nu haft tillfälle att öfvertyga sig om 
befogenheten af detta omdöme, som den tyckes hafva till 
alla delar underskrifvtt. 



DRAMATISK KONST. 377 



»Nora spelades med denna fina^ intagande konst^ som 
är Betty Hennings' hemlighet och som ingen mer än hon 
förmår att utveckla på danskarnes nationalscen. De två 
första akterna ifrån leken med barnen till tarantelladansen 
voro i synnerhet öfverlägsna prof på smidig, elastisk, genom- 
trängande skarp psykologisk konst.» 

Dessa ord, som stå att läsa i denna tidskrifts november- 
häfte 1886, blefvo i år kött och blod inför vår dramatiskt 
intresserade publik. Med genialisk oförskräckthet kastar sig 
fru H. in i rollen, hvars glada början klingar och skrattar som 
jublande vårfåglars lek ute i nylöfvade skogar. Fru Håkans- 
son hade här af fru Winterhjdm blifvit åtvarnad för öfver- 
drifter, för gärder åt det »nätta», det »trippande», och fram- 
stälde därför en gladlynt treflig ung fru visserligen, men icke 
den kvittrande och drillande »laerkefugl», som Ibsen menat 
och som fru Hennings ställer fram i förtjusande liflig och sann 
dager. Men hon klemar det oaktadt visst icke med den 
xmga frun. Med all lifTuUhet och älskvärdhet visar hon dock 
tydligt, hur egoistisk, lögnaktig, ouppfostrad och opålitlig 
den vackra fågeln i grunden är, man fattar klart, att när 
fjällen en gång falla från hennes ögon, skall hon fattas af 
vämjelse för den Nora, hon hittills varit, och man förstår att 
hon trots eller just i följd af sin moderskärlek ej vågar låta 
sina barn uppfostras af en sådan. Hennes ohöljda egoism 
slår ut i full låga vid Krogstads föreställningar. »De er 
fremmed», med denna osägligt föraktfullt nonchalant naiva 
ton afspisar hon alla förebråelser från detta sitt lefvande 
samvete. Fadern, maken och barnen — hvad däröfver är, 
är — ingenting. Äfven mot vännerna är hon trots yttre 
älskvärdhet kylig, det goda hon gör dem har det egna lilla 
jagets apoteos till orsak. Fru Hennings' Nora var i det moment, 
där hon skaffat väninnan bänkplatsen, värd att afmålas. Aldrig 
har triumfen öfver egen älskvärdhet och skönhet uttryckts 
på en gång mer sant och kraftfullt. Lärkan börjar nu 
emellertid sloka med vingarna, nervositeten stiger in genom 
dörren, som Krogstad lemnat öppen. Klädseln af julgranen, 
städningen af rummet, dialogen med Helmer om »affären» 
visade till fullo, med hvilken träffsäkerhet fru H. sigtat på 
denna fas, som än mer utvecklas och tillspetsas under andra 

Ny Sv. Tidskr, io\de årg, 27 



378 A^ 

akten för att i tarantellascenen brista lös som en orkan^ 
sopande med sig all eftertanke, all förställning, allt hopp. 

Tekniken firade här en triumf för sig. Som dansös 
gjorde fru H. sin första lärospån på de världsföreställande^ 
stundom väridsförstäUande bräderna. Också präglades hennes 
gång, rörelser o. d. af en märkvärdig, smäcker ledighet och 
mjukhet, som naturligtvis tillät henne att dansa tarantellan med 
all nödig vighet oéh färdighet och därjämte med en situations- 
mässig vildhet, somhotade de förtjusta beundrarne i salongen 
nästan till lif och lem, i det tamburinen med neapolitansk 
furia gjorde sina påhälsningar hos än den ene och den andre 
af dem, utan att dock blodvite uppstod, hvilket intygas af 
egen pikant erfarenhet. 

I afseende på tredje akten, där ju Elisse Hvasser i rent 
tragiskt djup står ofördunklad, saknar jag dock ej blick för 
den mer »lärkfågelsaktiga» tolkning däraf, som Betty Hennings 
gifver. All tendens kastar hon öfver bord. Hon visar blott 
ett enstaka fall: en bortskämd oerfaren liten fru med de mest 
kuriösa begrepp om lag och rätt, som, bortskrämd af ett 
brutalt utbrott hos sin man, nu anser sig böra på egen hand 
taga reda på saker och ting, nu när hon ser, hvilken själfvisk^ 
behagsjuk rodocka hon varit för far, man och barn. Fru 
Hvassers docka utvecklades till kvinna under slutaktens lopp. 
Fru Hennings' docka är ännu på tröskeln ett barn, ett upp- 
vaknadt, yrvaket barn, som går att nå den utveckling, för 
hvilken hon fått blick, om hvilken hon fått aning, men utan 
att som föregångerskan kunna göra sig reda för det hela 
genast. Därigenom hänger fru Hennings' tredje akt mer ihop 
med de föregående än fru Hvassers, som var mera isolerad,, 
men inom vissa gränser af sublim verkan. Den ena som dea 
andra konstnärinnan har gjort sitt bästa — och af sådana 
krafter är detta »bästa» godt nog att kunna — rymmas bred- 
vid hvartannat. 

Fru Hennings sekunderades i »Ett dockhem» på ett 
värdigt sätt af fru Bosin och hr Hillberg. Med särskildt nöje 
iakttog konstvännen den förras naturliga fullt affektationsfria 
spel i Kristinas roll, där såväl grundstämning som af denna 
påverkade detaljer fingo en rik relief i denna lefv^ande, kraft- 
fulla framställning. Hr Hillberg tycks för hvar gång upp- 



DRAMATISK KONST. 379 



fatta och återge sin Krogstad med ökad sanning och karak- 
teristisk skärpa, allt ifrån den som vanligt förträffliga maske- 
ringen till svagare tonfall i rösten, hvarje blick ur ögonen. 

Advokaten och doktorn ledo men af hr Fredriksons 
vägran att ikläda sig någon af deras skepnader. Hälst skulle 
väl publiken velat se hr F. i bägge dessa roller, men oaktadt 
för en teaterdirektör intet i världen är omöjligt, kunde 
man dock ej vänta att få se hr F. så fördubbla sig. Men i en- 
dera af dessa hade han otvetydigt bort uppträda, låt vara 
att »En middagsbjudning» väntade på hans krafter, ett stycke 
hvars kulinariska värde torde vara större än dess litterära. 

Hr F. åsåg nu, hur hrr Palme och Elmlund ansträngde 
sig med hans gamla bravurroller. Äfven för åskådaren var 
det ganska ansträngande att åse hr Palmes kamp mot sin 
indisposition och sin allt för veka naturel, hr Elmlunds mot 
sin lyckosamt florerande privata hälsa och däraf härflytande 
förmåner in natura. Hade fru Hennings kunnat eskamotera 
undan från sin teater dess Helmer och Rank, hrr E. Pouben 
och Jerndorf, och fått dem att spela med sig och fru Bosin 
samt hr Hillberg, skulle, språket oaktadt, tvifvelsutan af denna 
kvintett en ensemble uppstått, som så idealt man i denna 
realistiska värld kan fordra framstält Ibsens mästerverk. 

»Nora» och »Vildanden» anser jag vara de bägge hörn- 
stenarna i fru Hennings' gästspel. Dessa gestalter skildes 
dock genom ett litet virtuositets-intermezzo, hvars briljantaste 
nummer var Drachmanns rococoprihsessa, men hvars högsta 
konstnärsbragd öfvades i en liten dramatiserad novelett- 
skiss, »I asylen». 

Här uppträdde fru Hennings som en liten häxa, som 
med allahanda funder flck publiken att så totalt glömma 
henne själf, att man vid tanken på den gamla fru Thorberg 
letar i sitt minne ur lifvet, hvar man dock kan ha sett och 
gjort bekantskap med denna älskliga gamla tant, på hvars 
födelsedag man tycker sig ha varit med, fått lukta på hennes 
gyllenlack, beundra hennes nya sniljeschal och smutta på 
hennes chokolad. Med ett ord — lifvet och ej teatersalongen 
har fru H. trollat samman på ett sätt, så man kände sig nästan 
förlägen att ej ha med sig en liten gåfva åt gumman, och då 
hon ger sig in på förtroliga ämnen i sitt tal med dottern, 



380 ^^^A^^ 

nästan — blyges man att som främling ogrannlaga lyssna 
därtill. 

För detta lilla mästerverk, som ensamt det varit nog för 
sin lyckliga framställarinnas odödlighet, bör man dock ej för- 
glömma den förvånande danska prägel, våra svenska ar- 
tister förmått gifva sig i det lilla styckets biroller, adlra främst 
fru Bosin, hvars allt igenom rörande fina, enkelt sanna och 
tilldragande bild af den hj ärtegoda dottern på sitt sätt fullt 
kan ställas på samma höga konstnivå som fru Hennings 
gamla dam. Men också frk. Bäckström var i sitt slag full- 
ändad som en förnäm, fattig, gammal döf fröken, och frk. 
Åhlander roade som alltid med sina tvärsäkra slagrepliker. 

Fru Hennings' prinsessa i »Det var en gång» led i Stock- 
holm af det felet att — icke ha någon prins. Denne ut- 
plånades nästan fullständigt i svenska återgifvarens händer, 
och den Olav Poulsenska muntrationsrollen gick också om- 
kull för nuvarande innehafvaren. Med bröderna Poulsen till 
sekundanter skall fru Hennings mästerverk en annan gång 
få nödig bakgrund att afteckna sig emot — ske alltså! 

Ingenue-roUen i lEn förmyndare» hörde till de roller, där 
fru Hartman hos oss räcker till och är lämplig. Fru Hart- 
man hade dock godt af att se denna framställning, hvars 
.själfullhet och brist på salongsspel ifrigt manar till benägen 
efterföljd. Lokaliserad svensk, skulle fru Hartman i den 
unga fruns roll i »En middagsbjudning» bli lika bra som fru 
Hennings i den danska, hvars lilla kulturintresse af uppvis- 
ning af dansk »lune», »hyggelighed», middagsfasoner (med 
»tåler», förstås) likväl ej minskade åtrån efter värdigare före- 
mål för fru Hennings talang, som man för öfrigt gärna kan 
kadla geni, eftersom den är det. 

I dessa bluetter fann emellertid hr Fredrikson för godt att 
visa sig bredvid fru H., som nog aldrig spelat mot en sådan 
Paul d'Auvray i den franska komedien. Franska gentlemän 
med stark accent af blaserad roué, utan snobberi men med 
hjärta — i dylika uppgifter är hr Fredriksons virtuositet upp- 
drifven till sådan svindlande höjd, att åtminstone Théåtrc 
Frangais f. n. (Worms oaktadt) ej kan uppvisa maken. 

Han sekunderades af hrr Palme och Törnqvist, bägge 
med erkännansvärd rutin i Paris-genren, men också af hr 



DRAMATISK KONST. 38 1 



Skånberg, som genom arten af sitt uppträdande stälde våra 
ord om honom i en föregående revy i en försmädligt löjlig 
dager. Vi trodde där^ att han skulle kunna »efterträda hr 
Törnquist, och kanske öfverträifa honom, i den finare kome- 
diens eleganta sfär». Den gamle primo amoroson har blifvit 
hämnad — och af rivalen! 

I »En middagsbjudning», som var ett sällskapsspektakel, 
spelade hr Fredrikson dansk poet så godt sig göra lät. Efter 
att vid första föreställningen ha synts något öfverraskad af fru 
Hennings många danska små spratt och Köpenhamnsfasoner, 
repade den excellente parisaren mod vid de följande och 
sökte göra sig så ofredriksonskt bredt gemytlig och »hygg- 
lig» som möjligt, allt med ett inre småleende och ett visst 
minnets vemod efter ungdomstiden med dess glada sällskaps- 
spektakel som glad student eller ung man i verken, som 
gjorde det hela sympatiskt på ett sätt, som den danske 
Fulda-stjälande »författaren» ej kunnat drömma om. 

Sedan jag ytterligare afFärdat en dubbelkompliment åt 
fru H. och hr F. för deras proverbsnille, manifesteradt i 
»Tillfälligheter» med mycken prakt, återstår fru Hennings' och 
hr Fredriksons tolkning af »Vildanden», tvänne prestationer, 
som länge sedan minnet af de små proverbdispyterna för- 
tonat skola stå friska och lefvande i teatervänners sinnen och 
hjärtan. 

Bägge åstadkomma här något ovanligt. Såväl den ene 
som den andra draga icke i betänkande att börja individua- 
liseringen riktigt från huden. Bägge buro fullkomliga studie- 
hufvuden, den barnsliga oskulden i fattigmans hårda vilkor, 
ofin, kantig, redan tryckt af nöden, och den intelligenta 
cynismen, naturalismen i sin prydno, med skarpt forstånd 
och stort hjärta i skrofligt skal, en själfironi med en glimt 
af fallen ängel. Hedvigs rörelser, gång och skratt var en 
obildad fattigmans tös i slynåren, gänglig, snedt gående på 
de stora klumpiga kängorna nedom de pulsigt sittande strum- 
porna, springande med krokiga knän och långa fula steg, 
nyfiket stirrande folk i synen med plirande, hälft förstörda 
ögon, torkande sig om munnen med flata handen, skrattande 
med en lillgammal bitter ironiklang, ej ovanlig i nödens 
barnavärld, men med allt detta en liten solstråle af ömhet 



382 A^ 

och Ijufhet. Relling å sin sida talade visserligen mäkta likt 
en viss berömd aktör vid Trädgårdsgatan, men gick för sig 
själf, och af de två elegant-tempi, som världen känner sedan 
1862 i november fans ej en half antydan. Föreläsningen om 
ideal och lögn gick fortfarande con amore och hade all önsk- 
lig effekt på salongens händer, om ej hjärtan. 

Sedan docenten v. Scheele i denna tidskrift kritiserade 
»Vildandens» återgifvande på Dramatiska teatern, ha otvifvel- 
aktigt såväl hr Örtengren som hr Norrby, till och med hr 
Thegerström vuxit med sina roller. Särdeles förtjänar hr 
Örtengrens arbete all uppmärksamhet, då man betänker hur 
illa denne skådespelares naturel och yttre egnar sig åt fan- 
taster sådana som Gregers Werle. Hr Norrbys gamle Ekdahl 
kunna vi ej tänka oss bättre, hvilket enkla omnämnande 
passar in på Thegerströms Werle både förr och nu. Då 
också fruntimmersrollerna fåttutmärkta framställarinnor i fruarna 
Fahlman och Åhlander, var det ett nöje att se den danska 
gästen i så förträffligt sällskap, dit man denna gång också 
bör räkna hr Palme, som har en glansroll i Hjalmar Ekdahl, 
väl uppfattad, omsorgsfullt utförd. 

Fru Baeckströms lyckliga tillrättakomst efter ett längre 
verkande i det fördolda firades med att utsätta konstnärinnan 
för en dubbel skärseld: den ena från fru Hennings Hedvig i 
»Vildanden», den andra — litet mindre het — från fru Hart- 
mans Hilda i »Frun från hafvet». 

Lilla Hilda kunna vi lemna, enär den ordinarie fram- 
ställarinnan efter ett par dars »högst betänklig» sjukdom lyck- 
ligen kryade till sig och återtog sina »spännande» repliker. 

Men i »Vildanden» gjorde fru Baeckström hvad icke 
mången skulle vågat eller kunnat: hon bröt med fru Hennings 
uppfattning och hade mod att visa sin egen. 

Enligt denna håller Hedvig på att växa ur slynåren. Af 
fädernet har hon ärft ej blott ögonsjukdomen, utan ock en 
viss »bättre folks» hållning, icke egentligen helt graciös, må- 
hända, men vida mjukare än fru Hennings' Hedvig. Tal och 
åtbörder markera också denna finare börd, hvilket ju kan 
antas genom umgänget med den s. k. fadern, också från 
»bättre folk», ha fått motvigt mot moderns simpelhet och 
hemmets fattigdom. I tekniskt hänseende nådde denna unga 



DRAMATISK KONST. 383 



artist fullkomligt sin föregångerska på flera vigtiga ställen. 
Särskildt i gråtscenen hade den svenska konstnärinnan intet 
att lära af den danska. Den späda rösten med sin nervösa 
klang och öfverslag i falsett var här på sin plats. Att fru 
B:s Hedvig ej gjort det uppseende, den förtjänar, kommer sig 
naturligtvis af den domning^ som bland konstvännerna inträdde 
efter öfverretningen i april — ej minst den ekonomiska. 
Återupptagen pä lämpligare tid, skall denna konstskapelse 
utan tvifvel väcka vederbörlig uppmärksamhet, och med denna 
menlösa och hjärtans obehöiliga lilla pufT lemnar jag för 
säsongen Dramatiska teatern, hvars »Vilda jagt», »Kusin Ostoja» 
och »Kapris» icke äro af natur att vare sig kvar- eller under- 
hålla den på flykten stadde. 

A. 



Salongsduett. 

Af 

Matilde Serao. 

Öfversättning från italienskan 
af S—d. 

De två väninnorna hade hjärtligt kysst hvarandra på 
båda kinderna, som bruket är i Neapel. Giovannina, den gifta^ 
sade ingenting och drog litet efter andan, som om hon funnit 
trapporna besvärliga; Maria, den unga flickan, höll hennes ena 
hand mellan sina och upprepade med ett vänligt leende: 

— Hvad det var snällt af dig att komma, hvad det var 
snällt . . . 

— Ja, käraste du — sade Giovannina, i det hon med 
fingerspetsen förde Marias haka uppåt för att kunna se henne 
riktigt in i ögonen — jag är just nyss återkommen från landet- 
Jag stannade där nere instängd som i en fästning allt för 
länge . . . allt för länge . . . jag har blifvit melankolisk . . . 

— Melankolisk? Det tycker jag ej, Giovannina. Duser 
belåten ut: dina kinder ha frisk färg, din blick är klar; du har 
inte ens de där fula, mörka skuggorna under ögonen, som 
alltid bruka följa med grämelse. 

— Det är sant, jag är belåten — svarade Giovannina med 
en lätt dragning på läppen, som kunde tagas för ett småleende 
— men nu är det ej fråga om mig, utan om dig, du glada och 
sorglösa. Jag har kommit hit för att få reda på allt hvad 
du tagit dig för, sedan vi skildes åt i juli, hur du roat dig 
och haft tråkigt, hvad du har sagt och hvad du har tänkt — 
»en sådan där riktigt lång historia», som småttingar bruka be 
om. Jag är idel öra, min vackra Schehezerade. 

— Kära du, från juli till augusti var jag i Castellamare^ 
från augusti till september i Sorrento. 



SALONGSDUETT. 385 



— Och från första oktober tills nu? 

— I Neapel. 

— Neapel? 

— Ja, i Neapel. 

Alla tre gångerna ljöd ordet tydligt och bestämdt såväl 
i frågaQ som i de båda svaren. Det blef tyst en minut. 

— Nå, vidare? — fortfor Giovannina, i det hon med en 
välbehaglig rörelse sträckte ut sig i sin pälskappa. 

— Vidare, hvad menar du? 

— Hvad har du tagit dig för, käraste, på alla dessa ställen? 

— Ah! . . . det skall du få höra. I Castellamare begag- 
nade jag baden, simmade och dansade som oftast; i Sorrento 
gjorde jag promenader, till fots, till häst, i. vagn: jag har läst 
mycket, musicerat mycket, sett många solnedgångar och många 
stjärnklara nätter; så har jag dansat igen . . . 

— Och här? 

— Här? Jag har haft mina vanliga sysselsättningar. 

— Ingenting nytt, älskling? 

— Ingenting nytt, min Giovannina. 

Giovannina undertryckte en liflig rörelse af harm: den 
unga flickan ville ej bekänna sin hemlighet. 

— Säg mig nu, hvad du har haft för dig, Giovannina — 
bad den ^ unga flickan med älskvärd godlynthet. 

— A, alls ingenting märkvärdigt i år häller. Jag badade 
i Livorno. 

— Är Livorno vackert? 

— Hänförande, Maria ..... 

— . . . Nåväl? 

— J^i j^g ville säga, att det är allt för hänförande, alla 
andra platser äro odrägliga, då man kommer därifrån. Det 
poetiskt stormiga hafvet därutanför är så mycket skönare i 
sina lugna ögonblick; hur många gånger har jag icke stått 
och sett ut öfver det! . . . 

— Tillsammans med din man? 

— Luigi? Icke ens i drömmen; han afskyr hafvet. För 
öfrigt ha männen alltid det betänkliga felet att afsky hvad 
deras hustrur älska. Ack, Maria, om du visste, hur många 
gånger jag har varit i tvist med Luigi om Beethovens musik, 
om färgen på vår salong, om den söta markisinnan Fulvia, 



386 IfATILDE SERAO. 



som han icke kan tålal Länga, allvarsanuna tvister; han är 
flegmatisk, jag är nervös . . . 

— Du är inte lycklig? 

— Lycklig, lycklig . . . fråga inte om vissa saker. Vi bli 
allt bra mycket bort^fta, vi flickor 

— Du äbkade Luigi? 

— < Älskade, älskade, han behagade mig, det var allt. 
Hans frack satt oklanderligt, han valsade som ingen annan, 
han anförde en kotiljong som (a. Och så han gjorde mig sin 
kur sedan! Det var på ett rent af vansinnigt sätt: halsbry- 
tande färder, häftiga utbrott af svartsjuka, tårar, snyftningar, 
scener. Du forstår, sådant där gör intryck på ett flickhjärta . . . 

— Nå, sedan? 

— Sedan gifte vi oss; det är allt. 

— Du menar? 

— Jag menar, att nu bryr jag mig inte vidare om, hur 
hans frack sitter, jag ser honom oftast i hvardagsrock; med 
mig dansar han inte mer. Vi äro gifia, och nu gråter han 
inte längre, darrar inte längre, blir inte utom sig; han tror 
på min dygd, på min kärlek, på sin egen allmakt 

— Nå, är det inte nog? Är inte det kärlek? 

— ... Nej, en dag kommer, då det inte är nog. Hustrun 
börjar känna sig retad af sin mans lugna likgiltighet, af hans 
segervissa hållning 

— Äktenskap är fred, Giovannina. 

— Nej. Retligheten tillväxer, då mannen småningom 
börjar försumma allt hvad han kan göra för att vinna sin 
hustrus kärlek, för att behaga henne, för att i hennes ögon 
vara den vackraste, ädlaste, intelligentaste, mest förälskade 
af män . . . 

— Hustrun är ej det samma som älskarinnan, Giovannina. 

— Hvad vet du om det, du lugna, omedvetna barn? 
Jag vet, att Luigi älskade mig före vårt giftermål och var 
utom sig, innan han vann min genkärlek; nu älskar han mig 
ej mer, därför att han är viss om att vara älskad. 

— Du är icke öfverseende mot honom, Giovannina. Kär- 
lekens väsen är öfverseende. 

— Nej, det är rättvisa. Är jag kanske mindre vacker än 
förr? Är jag mindre elegant, mindre behaglig, mindre älskvärd ? 



SALONGSDUETT. 387 



Nej, det är han^ som förändrats. Ända sedan maj har jag 
märkt ett aftagande i hans tillgifvenhet. Nu är han likgiltig. 

— Du kan misstaga dig, Giovannina. Är du säker på, 
att du dömt med lug^? 

— Säker? Ser du, jag dyrkar hafvet. Som det var omöj- 
ligt att stanna i Neapel under sommaren, besluter jag att fara 
till Livomo. Han följer med, motvillig och missnöjd, finner 
hafsbaden odugliga och Pancaldi^ odrägligt. Ardenza* gör 
intet intryck på honom — kan man tänka sig något värre? 

— Men hvarför foro ni ej er väg? 

— Så att han skulle få sin vilja fram? 

— En uppoffring är lätt, då man älskar. 

— Och jag skulle då göra alla uppoffringarna? Vi kvinnor 
skulle aldrig vara annat än mönster af själfförsakelse? Vi 
skulle älska, bära all förtret, öfverse med mannens löjlig- 
heter, inbilla oss att han fortfarande älskade oss, gå honom 
till mötes trots hans likgiltighet 1 Det är för mycket, för myc- 
ket, måttet flödar öfveri 

Giovannina hade småningom hetsat upp sig så, att hon 
tycktes glömma, att någon hörde på henne, och talade lik- 
som till sig själf. I stället lyssnade den unga flickan upp- 
märksamt och betraktade henne med sina stora ögon, som 
strålade af godhet. 

— Det är en mycket, mycket betänklig sak — återtog 
Giovannina — att gifta sig med någon, som man alls inte 
varit i förtroligt umgänge med. Dumas har visst sagt det 
många gånger. Han tänkte det; jag erfar det. Min Gud! 
Äta middag, promenera, supera, vistas, lefva hela sitt lif till- 
sammans med en man, som man endast valsat med I Det är 
både att skratta och gråta åt. Och vet du, hvad vi märka 
en vacker dag? Vet du, h vilken förskräcklig upptäckt vi göra? 
Vi upptäcka, att vi ej älska längre 1 

— O I — var det enda den unga flickan sade, i det hon 
dolde ansigtet i händerna. 

— Vi älska icke längre. Vi ha icke längre något inom 
oss, som kommer hjärtats strängar att dallra. Det har blifvit 
tyst och öde i vårt inre; förgäfves söka vi afskaka vår 

^ Förnämsta badanstalten. Öfv. anm. 

' Bad och villor söder om Livorno. Öfv. anm. 



388 MATILDE SERAO. 



maktlöshet, förgäfves uppresa vi oss mot likgiltigheten. Kär- 
leken är död; och var denna dess uppenbarelse en lögn» 
så har den lögnen förintats. Då framträda för oss alla vår 
makes fel ohöljda, råa, förhatliga; allt hos honom stöter oss 
tillbaka, allt hos oss stöter honom tillbaka. Då gripas vi af 
fbrtviflan, unga som vi äro, med en rikedom af känslor, som 
sorgligt förspillas, och då söka vi kärleken på annat håll . . . 

— På annat håU?? 

— ... I ett annat hjärta, som förstår oss. Denne andre 
är alltid eldig, vacker, poetisk, ridderlig, sänd af ödet, ingen 
make kan jämföras med honom. Denne andre bär poesiens 
gloria ofördunklad, han kan älska, kan göra galenskaper, förstår 
icke, vill icke höra talas om annat än passion. Kvinnan älskar 
denne andre med logisk nödvändighet, därför att hon icke 
längre älskar sin man, därför att hon måste älska på nytt, 
därför att denne andre är hennes hjärtas utvalde. Men före- 
ställ dig, barn, med hvilken förtviflans passion en kvinna faster 
sig vid denne andre, med hvilken styrka hon håller fast vid 
honom, som för henne innebär kärlek och brott, smärta och 
sällhet. Fr%a dig, om det vore möjligt, att denna kvinna» 
som på en dag kastat bort hela sitt lif, någonsin skulle afstå 
honom åt en annan . . . 

Orden kväfdes i hennes strupe af vrede, af kärlek, af 
svartsjuka. Så reste hon sig upp i hela sin längd: 

— Skall du gifta dig med Roberto Montefiore, Maria? — 
frågade hon kort. 

— Ja, jag skall gifta mig med honom — svarade denna, 
som också rest sig, allvarsam och lugn. 

— Och h varför? 

— Därför att jag älskar honom. 

De båda blickarna, lika förälskade, lika förtviflade båda, 
korsade hvarandra som två fiendtliga klingor. 



Dansk litteratur 1888. 

II. 

(Richard Owen. — Bertil Elmgaard. — Hans Juul. — Oscar Madsen. — 
V. Vedel. — V. Stuckenberg. — Johannes Jörgensen. — Marcus Wesenberg. — 
Sophus Michaelis. — Riis-Knudsen. — Carl Möller. — Palle Bister. — Jens 
Skytte. — H. P. Holst. — J. P. Jacobsen. — Georg Brändes. — A. P. Jör- 
gensen. — Troels Lund. — O. Vaupell.) 

Kort före jul utkom en större roman, Kunst og Kjcerlighed, af 
en pseudonym författare eller kanske snarare författarinna, som 
kallade sig Richard Owen. Boken väckte strax ett visst uppseende, 
ty den beledsagades af ett rekommenderande förord af Vilhelm 
Bergsöe, hvari denne berättade, huruledes en berömd frenolog i ett 
samkväm borta i England hade undersökt en ung dansk konstnärs 
hufvud och därvid funnit organet för litterär verksamhet så starkt 
utveckladt, att han allvarligt uppmanat den unge mannen att be- 
träda denna bana. Den föreliggande boken presenteras nu såsom 
denna abnorma hufvudskåls första produkt, men det kan icke för- 
nekas, att man vid läsningen af den samma känner sig frestad att 
starkt tviila på frenologien såsom vetenskap. »Kunst og Kjaerlig- 
hed» liknar nämligen på ett hår de vanliga^engelska missromanerna. 
Hjältinnan är en ung dansk flicka med ovanliga musikaliska anlag. 
Hon kommer till London för att utbilda dessa, och detta lyckas 
henne ända därhän, att hon vid slutet af boken framträder såsom 
en stjärna af europeisk ryktbarhet. Men samtidigt har hon fattat 
en olycklig kärlek till ett mönster till prest, så ädel och manlig som 
man någonsin kan finna i en Tauschnitz- volym. Tyvärr är han 
redan upptagen af en lika makalös kvinna, och den danska opera- 
sångerskan får trösta sig med sin konst. Frånräknadt en rätt behag* 
lig stil, innehåller romanen icke något, som förklarar hvarför en så 
ansedd författare som Bergsöe har känt sig manad att blåsa fanfarer 
för den okända författarinnan, hvilkens arbete nätt och jämt kan 
sägas vara underhållande, men som i alla händelser icke har mycket 
att skaffa med den egentliga litteraturen. Obetingadt mera talang- 
full är den lilla samling skisser och noveller, som Bertil Elmgaard 
under titeln Hjemstavnsbilkder utgifvit. Författaren, som redigerar 
en illustrerad tidning och ett par år varit medarbetare i »Morgen- 



390 F. BAUDITZ. 



bladet >, har förut utgifvit några mindre berättelser, hvilka liksom 
den här omnämnda samlingen vittna om en icke obetydlig förmåga 
att skrifva vackra naturskildringar, men därjämte också om en 
olycklig benägenhet för att idealisera allmogen och i synnerhet 
sknifva upp den i vårt land redan till öfverdrift beprisade hem- 
mansegareklassen till att representera landets sanna märg och kärna. 
Samma lust att vilja framhålla en särskild klass på de öfrigas be- 
kostnad finnes i Hans Juuls lilla berättelse Fordasrvede^ men här 
är det arbetame, de fattiga och förtrj'ckta existenserna, som be- 
sjungas, onekligen på en ganska vacker melodi, men tyvärr försatt 
med en god portion tillgjordhet och sentimentalitet. Herr Oscar 
Madsens Noveller bilda öfvergången till den litteratur, som kan 
kallas idet yngsta Danmarks». De äro skrifha icke utan talang, 
men författaren, som tillhör det radikala lägret, synes hysa en ut- 
präglad förkärlek för den köpenhamnska kneipevärldens atmosfär 
och hämtar företrädesvis sina figurer från sådana samhällslager, 
som ej egentligen kunna intressera bildade läsare. 

iDet yngsta Danmark» i litterär mening är en ganska märk- 
värdig företeelse. Skolan — ty det har redan utbildat sig en skola — 
är nog en af komling af den Brandeska riktningen, så till vida att 
den ställer sig i skarp motsats till den äldre romantiska litteraturen, 
men den skiljer sig lika starkt från hela den krets af författare, 
Drachmann, Schandorph, Gjellerup m. fi., som ursprungligen bil- 
dade den litterära vänstern och hvilkas program framför allt bjöd 
på »realism». »Det yngsta Danmark» fick redan i fjor våras sin 
egen tidskrift, Ny jord, och i denna odlas företrädesvis den J. 
P. Jacobsenska eller kanske snarare den Herman Bangska starkt 
färgade stilen med dess många besynnerliga ord och förvrängda 
behandling af satsbyggnaden. Riktningens skalder sträfva framför 
allt efter ordmåleri och tyckas särskildt lägga an på att efterhärma 
den engelske skalden Swinbume i uppskrufvad, högstämd patos 
och bullrande ordprål. Prosaisterna följa efter i samma fotspår och 
hafva dessutom såsom specialitet åtagit sig den psykologiska ana- 
lysen, hvilken onekligen hade behof af att åter komma till heders 
äfven i realistemas »verklighetsbilder», men som säkerligen icke 
har utsigt att göra detta på den här beträdda vägen. Ty skolan 
tyckes på förhand hafva blifvit ense om, att nutidens alla unga 
män och kvinnor förete samma andliga abnormiteter, och det är 
ganska lustigt att se, huru de imga författame i detta hänseende 
komma till precis samma, naturligtvis alldeles bakvända resultat. 
De hafva nämligen den uppfattningen, att vår tids unga män samt- 
och synnerligen utmärka sig för en andlig hållningslöshet och tarf- 
lighet, som icke blott hindra dem från att någorlunda friskt och 
frimodigt betrakta lifvet, utan äfven göra dem fullständigt beroende 
af andras starkare vilja. Denna, för att använda riktningens älsk- 
lingsadjektiv, »sorgtunga» pessimism, som allt ifrån barnaåren för- 



DANSK LITTERATUR 1 888. 391 

lamar deras handlingskraft och till en del omtöcknar deras tanke- 
förmåga, är till den grad typisk för Ny Jords-hjältame, att om 
man väljer antingen V. Vedels Stavnsbaand^ Stuckenbergs I Gjen- 
nembrud eller Johannes Jörgensens Foraarssagn, så är hufvudfiguren 
precis samme riddare af den sorgliga skepnaden. Kvinnotypen är 
lika så schablonmässig. Alla äe unga flickor, som dessa förslöade 
ynglmgair påträffa, förete samma karaktärsdrag. De äro friska och 
hurtiga, dådlystna och handlingskraftiga, och i förhållandet könen 
emellan — i h varje bok blir naturligtvis alltid en förförd, i alla 
händelser göras attentat därtill — är det alltid kvinnan, som upp- 
träder mest aktiv. Att det härunder döljer sig en påverkan af 
Strindberg, med hvilkens utprägladt maskulina stil dessa författare 
för resten icke hafva något gemensamt, är troligt nog. För öfrigt 
äro de tre nämnda berättelserna naturligtvis af olika värde. Den 
bästa är »Stavnsbaand» af V. Vedel, en ung man, hvilken såsom 
litteraturhistoriker och essayist gifvit goda löften om sig och som 
nyligen i en polemik med Schandorph om det realistiska roman- 
författandets förtjänster och brister med skärpa och förstånd fram- 
höll romantikens betydelse. Som novellist har Vedel emellertid 
en viss benägenhet för att ingå på psykologiska detaljer efter Paul 
Bourgets metod, men utan dennes förmåga att likafullt bevara 
karaktären såsom helhet. Därför slutar också hans psykologiska 
skildring i »Stavnsbaand» därmed, att det hos hjälten slutligen 
finnes så många själfmotsägelser, att han springer i luften som om 
han ätit d3mamit och förflyktigas i själsliga atomer. Men iStavns- 
baand» innehåller dock så många fina och verkligen snillrika iakt- 
tagelser, att en läsare med tålamod nog kan hafva något utbyte 
af den samma. Stuckenbergs >I Gjennembrud» är en grå, töcknig, 
olidligt tråkig bok, och Johannes Jörgensens »Foraarssagn» är visser- 
ligen långt ifrån skrifven utan talang, men så genomgående konstlad 
och utförd i en så tillgjordt floskulös stil, att den till och med 
öfvergår arbeten från Herman Bångs mest manierade period. 

Af Ny Jords-^kalderha är herr Marcus Wesenberg rätt och slätt 
en ungdomlig efterpladdrare, om hvilkens möjliga talang man efter 
det band dikter, han i år utgifvit, icke så lätt kan säga något. 
Däremot synes Sophus Michaélis, en debuterande lyriker, råda 
öfver en rätt stor stämningsrikedom. På sätt och vis hör han 
icke egentligen till skolan, ty visserligen bekänner han sig öppet till- 
höra samma Schopenhauerska pessimism som hans kamrater, men 
det rosenröda bandet till hans dikter ljuger icke helt och hållet. 
Det torde kanske förhålla sig så, att herr Michaélis egentligen 
genom ett rent misstag har förirrat sig in bladd det ledsamma 
likbärarskrå, som under patetiska Swinbumska hymner bär all lifs- 
glädje, allt hopp och all tro till grafven i »Ny Jord». Hans dikter 
äro snarare beslägtade med Christian Winthers och kanske ännu mer 
med Aarestrups poesi och äro icke ens skrifna på skolans »ve- 



392 F. BAUDITZ. 



modstunga» rotvälska. Till och med där han spelar gigant och 
himlastormare, sker det med så mycket behaga att man förlåter 
honom de ungdomliga öfverdriflema för att glädja sig åt den 
vackra formen. 

För att bilda en motvigt till »Ny Jord» har en ung litteratör, 
hr Riis-Knudsen, börjat utgifva en vackert utstyrd tidskrift: For 
Literatur og Kritik, Redaktionen har haft mycken lycka med af- 
seende på de estetiska bidragen, i det att både Ernst v. der 
Recke, Magdalene Thoresen, Gjellerup, Rudolf Schmidt m. fl. 
hafva bidragit med förträffliga saker. Olyckligtvis lefver hr Riis- 
Knudsen själf i den glada inbillningen, att han är en stor drama- 
turg, och hans mycket barnsliga och med elakheter åt alla håll, 
men i synnerhet mot samtliga andra anmälare, späckade teater- 
bref skada i hög grad det annars vackra och lyckade företaget. 

Till den lättare, på en för oskyldig humor mottaglig läsekrets 
beräknade litteraturen hör Carl Möllers arbeten. Han har detta 
år, förutom andra bandet af Möruppeme, en rad träffande och 
kvicka skildringar af de händelser, en köpenhamnsk familj af genom- 
snittsmänniskor upplefvat, utgifvit en större komisk roman, Brein- 
holms BadehoteL Carl Möller är så till vida realist, att hans böcker 
äro fulla af iakttagelser och studier efter naturen, ja, nog äfven af 
sådant han själf upplefvat, men hans humor använder dessa studier 
blott såsom en fast grund för hans fantasifoster. Realismen är 
hos honom medel, icke mål. Hans romaner utmärka sig icke 
genom något djup, och blott då och då finner man i dem en 
skymt af verklig psykologi, men att skissera roliga typer och tumla 
om med dem uti barocka och komiska scener, däri ligger hans 
styrka. »Breinholms Badehotel» bör i dessa hänseenden räknas som 
ett af hans bästa arbeten, och då denna bok dessutom — i mot- 
sats till Carl Möllers andra arbeten — i sin helhet kan njutas och 
fullkomligt förstås äfven af andra än författarens egna landsmän, 
skulle det icke förvåna mig, om den genom öfversättningar komme 
utanför vårt lands trånga gränser. När man ser, hvilken koUossal 
lycka den tyske humoristen Julius Stindes arbeten gjort, förefaller 
det märkvärdigt, om Carl Möller, som åtminstone är Stindes jäm- 
like, eller snarare hans öfverman, fortfarande skulle vara känd blott 
här hemma. Möller har för öfrigt redan fått efterapare, och en 
af dem, som skrifver under märket Palle Bister^ har vid jultiden 
gifvit ut en ovanligt utdragen och okonstnärligt skrifven bok. En 
Juleferie, Författaren tyckes vara en halfbildad man och har helt 
ogeneradt tagit hufvudmotivet till sin bok från H. Scharlings »Nödde- 
bo Prestegaard», men hur ofta man än under läsningen förargar 
sig åt det ohyfsade, nästan råa språket och de alltför barocka 
situationerna, har författaren ett så oemotståndligt jovialiskt lynne, 
att han ständigt tvingar läsaren att skratta med, och man skrattar 
så ofta åt den otroliga rikedomen på tokroligheter i c^enna bok, 



DANSK LITTERATUfe 1 888. 393 

att man slutligen glömmer att förarga sig, och när man lägger 
bort den, måste man tillstå, att man i grund och botten haft ett 
ganska stort nöje af den. Saken är den, att författaren — han 
må vara bildad eller icke — helt och hållet går upp i sitt arbete 
och att han härigenom har uppnått det resultat, hvilket till och 
med långt större författare ofta förfela, att Boken »lefver», samt 
att läsaren glömmer, att han läser, ty han får en känsla af att 
han själf upplefver alltiiammans. »En Juleferie» förhåller sig till 
verklig litteratur som ett panorama till en målning. Såsom konst- 
verk står den lågt i rang, såsom ett lifiigt återgifvande af lifvet 
^^åA märkvärdigt högt. En liten samling skisser under den ge* 
mensamma titeln Jcevne Folk af Jens Skytte är starkt beslägtad 
med »En Juleferie». Äfven här finner man en rik och kraftig humor, 
men de till största delen på jutländsk dialekt skriiha små berättel- 
serna äro vida bättre utarbetade och hafva verkligt litterärt värde. 
Ett par förlagsfötetag, som borde kunna påräkna att omfattas 
med intresse, därför att de bägge samlat ett par mycket olika men 
hvsur för sig omtyckta författares spridda arbeten i en upplaga, äro 
H. P. Holsts samlade skrifter, utgifna af bröderna Reitzel, och 
J, P. Jacohsens arbeten, utgifna på Philipsens förlag. Man för- 
vånas verkligen öfver, hvilken jämförelsevis betydlig produktion, 
den ålderstigne, men ännu till kropp och själ friske H. P. Holst 
frambragt. När man bläddrar igenom hans talrika dikter och 
mindre skisser i prosaform, får man ett odeladt harmoniskt och 
vackert intryck af en talang, som hvarken går på djupet eller i 
höjden, men som eger ett märkvärdigt behag och en skälmsk 
gratie, som nästan aldrig sviker honom. H. P. Holst är, lika fullt 
som J. P. Jacobsen, en språkkonstnär, men han arbetar med ett 
annat stoff. H. P. Holst använder de bildades vanliga tal- och 
skriftspråk, han använder detta så rent och så fritt fr^ alla vul- 
gära tillsatser, som man någonsin kan fä se, men detta fina och 
ädla språk förstår han att böja och vända, att beherska och göra 
sig underdånigt, så att det blifver som en väl dresserad slaf, hvilken 
lyder herskarens minsta vink. Renare och vackrare danska än den 
man finner hos H. P. Holst skrifves icke, i alla händelser icke i 
vår tid, men färg, glöd och kolorit eger detta språk ej; författa- 
ren behöfver det icke häller ty just på grund däraf, att det be- 
hagfulla, lätta och lekande är den bästa egendomligheten hos hans 
sångmö, behöfver denna icke pynta ut sig med dialektordens ba- 
rocka smycken för att behaga den publik, till hvilken han särskildt 
vänder sig. Kommer man från en novell med H. P. Holsts klara, 
rena språk till en skiss med J. P. Jacobsens brokiga, färgskimrande 
stil, eifar man samma känsla som om man från ett rum med litet 
gammalmodiga mahognymöbler, med kopparstick på väggarna och 
med stegar och soffor stälda symmetriskt utmed dessa trädde in i 
en modern budoar med japanska solfjädrar, persiska mattor, palm- 
Ny Sv, Tidskr. io:e arg. 28 



394 ^' BAUDITZ. 



blad och vapenprydnader, porslinskoppar och mässingsljusstakar, 
papperslyktor och staftlier, allt huller om buller i den vildaste 
oordning. Jacobsen väljer alltid de besynnerligaste och mest 
odanska ord, och han vrider och vänder satserna i rococofor- 
mer, som aldrig någonsin, logiskt eller språkligt, skola kunna för- 
svaras. HärigenonI har han blifvit modern, blifvit efterapad och 
förgudad, men har i själfva verket tillfogat det danska skriftspråket 
en ohjälplig skada. Hans konstlade stil, hans jutländska dialektord, 
hvilka han med geniets envåldsmakt skuffat in på ställen, från 
hvilka det goda danska språket för länge sedan hade trängt ut 
dem, spåras i hela det yngre slägtets skrifsätt. Men hans stora 
originalitet, hans tankedjup och hans äkta skaldenatur förlänade 
åt detta språkliga krimskrams en gloria af konstnärlighet, lade en 
sådan glöd af lidelsefullhet och stämning öfver de bjärta färgerna, 
att dessa ännu den dag i dag är verka med en alldeles egen be- 
rusande och öfverväldigande kraft. Det torde emellertid vara en 
fråga, om icke J. P. Jacobsen, när väl japanessvärmeriet och 
rococomanien har gifvit vika för en nyktrare och renare smak- 
riktning, skall sjunka mycket hastigt i anseende, så hastigt till och 
med, att man inom en icke allt för långt aflägsen tid skall vara 
lika så benägen att underskatta hans arbeten, som nu att öfver- 
skatta dem. Vid den tiden skall nog också mycket af J. P. Holsts 
författarskap vara bortglömdt, men det finnes åtskilligt i detta, 
som möjligen också kommer att blifva mer uppskattadt än nu är 
fallet, därför att man kommer att upptäcka, att det finnes äkta 
metall i de enkla och smakfulla formerna. 

Doktor Georg Brändes har utgifvit två stora böcker, Indiryk 
fra Pokn och Indtryk fra Rusland, I bägge dessa länder har dr 
Brändes vistats en tid och efter bästa förmåga användt denna till 
att sätta sig in i folklifvet och litteraturen. Att dr Georg Brändes 
är en snillrik man har aldrig förnekats, icke ens af hans värsta mot- 
ståndare, och de båda nämnda arbetena äro ett nytt vittnesbörd 
härom. Brändes är en poetisk, mottaglig natur, hans själ stämmes 
hastigt i samklang med den grundton, som klingar genom det 
samhälle, han önskar skildra, och själf lyssnar han med fint öra 
till hvarje nyans af detta grundtema, som hafi så efteråt varierar 
med en konstnärs färdighet. I Polen är det nationalkänslan, national- 
sorgen, hatet mot ryssame som försätter Brändes egen själ i sam- 
klingande vibrationer, och den europeiske kosmopoliten förvandlas 
här plötsligt till en af nationalitetskänslan besjälad polack. På det 
mest naiva sätt i världen kastar han bort, på samma gång han 
godkänner polackames sträfvan efter nationel återuppståndelse, ja 
till och med kallar deras sak en helig folkets sak, all sin sympati 
för T^Fcedrelanderieh — ett förskräckligt ord från den icke alltid 
lyckliga Brandeska ordfabriken — här hemma och tyckes icke 
hafva den minsta blick för, att danskhetens kamp mot det fram- 



DANSK LITTERATUR 1888. 395 



trängande tyskeriet i Sönderjyiland för en dansk borde synas vara 
en lika så helig sak. Mindre lyrisk, men knappast mindre sub- 
jektiv i sin uppfattning är Brändes med hänseende till ryssame. 
Men han går dock här något försigtigare till väga och söker i sitt 
försvar för den ryska nihilismen, med hvilken han naturligtvis sym- 
patiserar, draga en gräns mellan denna och den lönmördande terro- 
rismen, det egentliga dynamitpartiet, hvilkets handlingssätt enligt 
hans framställning förkastas och ogillas af flertalet bland nihilistema, 
Danskar, hvilka hafva uppehållit sig flere år i Ryssland än Georg 
Brändes månader, påstå emellertid, att en sådan gräns emellan 
terrorister och nihilister icke existerar, samt att hvarje nihilist kan 
betraktas såsom lindrigast moraliskt medbrottslig i attentaten. För 
det stora slavofila partiet hyser Brändes ingen sympati, och han 
förebrår detta, märkvärdigt nog, alldeles samma sak, som han 
fann icke blott förklarlig utan till och med prisvärd hos de polska 
patrioterna, nämligen deras fiendthghet mot de vesteuropeiska ra- 
dikala idéerna. Denna opportunism, som man så ofta möter hos 
Brändes, är på samma gång hans svaghet och hans styrka. Den 
är hans styrka, på den grund att den gifver honom tillfälle att i 
det han grupperar sakförhållandena efter sin subjektiva uppfattning, 
sina sympatier och antipatier, gifva sin stil den stämningsfullhet, 
den starka lyriska intensitet och den lågande vältalighet, hvarmed 
han hänför sina läsare och åhörare, men det är hans svaghet, 
därför att de mera kritiskt anlagda bland dessa lätt upptäcka mot- 
sägelserna, oriktighetema, alla de ytliga, blott för effektens skull 
framkastade resonnemangema, som bilda den ytterst skröpliga kärnan 
under detta lysande skal. Jämt och ständigt hafva hans anhängare 
utstött klagorop däröfver, att vetenskapens tempel i Danmark icke 
hade en lärostol öfrig för denne utmärkte litteraturhistoriker, men 
hvarenda bok, Georg Brändes gifver ut, ja nästan hvarje rad han 
skrifver, lemnar bevis nog för att han icke har någon rättighet att 
taga plats bland vetenskapsmän. Med all sin lärdom, med all sin 
beläsenhet, med all sin både äkta och lånade snillrikhet är nämligen 
Geoi^ Brändes minst af allt vetenskapsman. Han saknar aktning 
för den objektiva sanningen. Han omformar och grupperar hi- 
storiska fakta efter sitt behof. Han tillstår själf, att ett af hans 
förnämsta arbeten, första delen af »Hovedströmninger» är skrifven 
i ett polemiskt och agitatoriskt syfte, och allt detta beklagar han 
icke, försöker icke ursäkta det, han påstår att det är bra gjordt, 
därför att han gjort det. Längre bort från det centrala i allt, som 
har rätt att kalla sig vetenskaplighet, kan man icke så lätt komma. 
Men som agitator, som personlighet, som subjektiv lyriker står 
Oeorg Brändes högt. Och han kan i sina lyckliga ögonblick så- 
som konstnär till och med blifva sublim. Något så fulländadt 
som hans sammanställning och karakteristik af Rysslands tre stora 
romanförfattare, Tolstoj, Dostojevski och Turgenjef, som finnes i 



396 F. BAUDITZ. 



slutet af »Indtryk fra Rusland», får man leta länge efter, och den 
finhet, med hvilken han karakteriserar hvar och en särskildt är 
beundransvärd. På ett sådant område, hvarest Brändes kan låta 
hela sitt polemiska och agitatoriska bagage stanna utanför och blott 
som estetiker skrifva estetik, har han knappast sin like, men tyvärr 
är det mycket sällan, som hans oroliga, tUl ett slags storhetsvanvett 
och förföljelsemani upphetsade sinne, tillåter honom söka sig väg 
till de käUor, till de fredliga ängder, där hans stora och sällsynta 
gåfvor kunna utveckla sig i hela deras ursprungliga styrka, utan 
att harmonien stores af den alltid sårade fåfängans skarpa och 
osköna smärteskrin eller af den blinde fanatikerns vilda stridsrop. 
Från Georg Brändes genialiska, men subjektiva, oroliga och 
ojämna stil är det en vederkvickelse att få taga ihop med en 
verklig historiker, geheimearkivarien A. D, Jörgensens klara och 
lugna undersökningar. Så mycket större njutning 'beredes det läsaren 
som den skrift, A. D. Jörgensen gifvit ut om Johannes Evald icke, 
som så många andra af detta slags monografier, inskränker sig 
till att framställa redan kända fakta i en ny form och tillöka dem 
med en eller annan tämligen oväsentlig ny upplysning, utan i stora 
och hufvudsakliga punkter förändrar och modifierar den litteratur- 
historiska grund, på hvilken man hittills har byggt. Johannes 
Evalds lif har alltid betraktats såsom idealet af en äkta, olycklig 
misskänd romantisk skalds lefnad. Johannes £vald, den store skald, 
som har skrifvit vår intill denna dag skönaste och mest fulländade 
lyriska dikt, ^»Rungsteds L3rksaligheder», han som har diktat vår 
folksång »Kong Christian stod ved höien Mast», och hvilken såsom 
en ömklig, värkbruten och förfallen stackare slutade med att ännu 
på sin dödsbädd skrifva den sköna salmen vUdrust dig. Helt fra 
Golgathal», han som med »Fiskeme» och »Balders död» beträdde 
den väg som Adam Öhlenschläger icke långt därefter på ett så 
härligt sätt skulle fortsätta, denne nästan mytiske Johannes Evald 
hade af folkfantasien, af romantiska beundrares lust att idealisera, 
ja af själfva den benägenhet som är människan medfödd att låta 
skaldens person i vissa afseenden svara emot hans diktning, blifvit 
uppskrufvad till ett slags martyr, en romantisk hjälte, som, oför- 
stådd af sin samtid, misshandlad af sina närmaste, ja af sin egen 
moder, och öfvergifven af sin ungdoms älskade, slutligen hade 
dukat under för all denna orättfärdighet. Hela denna vackra, i 
de officiella litteraturhistorierna sanktionerade, men visserligen sam- 
tidigt af en muntlig tradition med starkt realistiska tendenser an- 
gripna Evaldmyt, har geheimearkivarien A. D. Jörgensens under- 
sökningar gjort slut på. Den prosaiska sanningen är, att Johannes 
Evald, på samma gång han var ett framstående snille, hvilkens 
verk ingen dansk kan låta bli att beundra, också var en olycklig 
människa med ett motsträfvigt och halsstarrigt lynne och en lidelse- 
full natur, som först förde honom ut i hopplösa äfventyr, hvarvid 



DANSK LITTERATUR 1 888. 397 

han som simpel soldat, än i preussisk, än i österrikisk tjänst fick 
lära att lifvets romantik icke var lika så skcki som böckemas, och 
som därefter, då han åter tycktes ha kommit i hamn, då han 
efter att ha kommit hem iiade tagit teologisk ämbetsexamen och 
samtidigt fått Arendses ja, samma Arendse, hvilkens skönhet just 
hade ingifvit den knappt sexton årige studenten lusten att genom 
bedrifter i främmande krigstjänst vinna ära och ryktbarhet nog 
för att våga uppträda som friare, dref honom att genom sitt 
dåliga uppförande själf förspilla allt detta. Ty A. D. Jörgensen 
uppvisar med den högsta grad af sannolikhet, att Johannes Evald 
själf varit den ende skyldige, att hans moder visat honom all 
möjlig fördragsamhet, att Arendse icke såsom han själf sedermera 
utlagt det, blifvit honom »frånsliten», utan att hon, upprörd öfver 
Evalds trolöshet och dåliga uppförande, brutit förbindelsen, och 
att han, visserligen icke då, utan först långt senare, insåg, huru 
fördärfbringande det hade varit för en så svag karaktär som hans 
att mista den skyddsängel, genom hvilkens hjälp han möjligen 
skulle kunnat hålla stånd emot frestelserna. Att dessa lågo i hans 
egen lidelsefulla natur och att han näppeligen blef förförd af sina 
vänner, bevisar Jörgensen genom att påpeka, huru hederliga och 
oegennyttiga dessa vänner voro, med hvilken omsorg de understödde 
skalden på hans sorgliga sjukläger och hur litet han i deras upp- 
förande kunde söka ursäkter för sina egna fel. I själf va verket 
blir den bild, A. D. Jörgensen framställer af Johannes Evalds lif, 
ljusare och vackrare än den traditionela. I stället för en öfver- 
gifven och eländig martyr, som dukar under till följd af misshandel 
och försummelse från sin samtid, ser man denna samtid medlid- 
samt och förlåtande söka att af bästa förmåga lindra och bota 
den skada och förtret, den obändige och oregerlige skaldens li- 
delser beredt honom själf, och man ser, att om han också gifvit 
lufl åt sin smärta i klagan och bittra utbrott, så har det funnits 
andra tider, då han fiillt ut erkände all den omsorg och det 
öfverseende, hvarmed han bemöttes. Och just därför att den hi- 
storiska sanningen, om den än allt emellanåt kommer en vacker 
såpbubbla att brista, dock i längden alltid visar oss människorna 
sådana de verkligen hafva varit och delvis ännu äro, och därför 
att det i denna historiska sanning finnes det bästa motgift mot 
pessimismens förtalande af människonaturen, bör A. D. Jörgensens 
skrift framhållas. Författaren beundrar själf i hög grad skalden 
Evald, sätter honom till och med efter mitt tycke litet för högt 
på andras bekostnad, men hans uttömmande, på ett grundligt 
studium stödda analys af Evalds enskilda lif och hela karaktär är 
värd all uppmärksamhet. 

Att detta också gäller Troels Lunds förtjänstfulla fortsättning 
på det af honom utgifna verket om Danmarks kulturhistoria i 
i6:de århundradet, faller af sig själft. Dock torde den sist ut- 



398 F. BAUDITZ. 



komna delen, som behandlar trolofning, detta urgamla bruk i den 
skandinaviska norden, för andra än fackmän hafva långt mindre 
intressen än Troels Lunds föregående arbeten. Det visserligen rik- 
haltiga stoffet är nämligen tämligen bredt och utdraget bebandladt, 
och om det än i denna del finnes inånga märkvärdiga och in- 
tressanta upplysningar om det sätt, på hvilket våra förfader be- 
traktade äktenskapets stiftande och alla de därtill inledande stegen, 
så har Troels Lunds annars så lediga och därför af historieskrifvare 
af facket med någon misstro betraktade framställningssätt denna 
gång icke varit det säkerligen mycket invecklade stoffet fullt 
mäktigt. Af mera intresse för den stora publiken, således äfven 
för grannrikena, är O, Vaupells omarbetade och betydligt popula- 
riserade skildring af Kampen om Sönderjylland, Vaupell, som 
själf med heder deltagit i båda krigen, är en begåfvad man med 
stor förmåga att skildra krigshändelser så, att äfven den icke 
militäriskt bildade läsaren har lätt att följa med, och hans skil- 
dringar såväl af striderna under 1848 — 50 som af det sorgliga, 
men ärofulla kriget 1864 öfverilöda af det slags smådrag, som ställa 
det hela lefvande för ögat. Det är blott skada, att Vaupell icke 
har det minsta begrepp om, att opartiskhet är en historieskrifvares 
första pligt, och hans ensidiga, ofta skarpa och hänsynslösa om- 
dömen öfver förhållanden och personligheter, mot hvilka han af 
en eller annan anledning är fiendtligt stämd, i förening med hans 
i ögonen fallande brist på takt och sinne för det passande för- 
ringa i väsentlig grad det värde, hans skildringar annars skulle 
ega. Men likafullt skola Vaupells lifliga berättelser möjligen finna 
läsare äfven på andra sidan Öresund, i Kampen om Sönderjylland» 
fördes ju icke ensamt af danskar, vid vår sida stod mången svensk 
eller norsk broder, som här frivilligt stred med oss för nordens 
gamla gräns, och fädernas bedrifter vid Thyras gamla vall och vid 
det Dybböl, som Drachmann en gång kallade Danmarks Thermo- 
pylse, kunna nog i en så lifiig framställning som Vaupells komma 
hjärtat att klappa hos deras söner. Det är blott skada, att Dan- 
mark icke eger en Runeberg, och att de skalder, som hittills för- 
sökt att sjunga hjältames dräpa, icke hafva egt hans underbara 
förmåga att skapa ett verkligt epos. Stoff till ett sådant kan man 
finna tillräckligt i Vaupells bok. 



F. Bauditz, 



Konstlitteratur. 

Konstens mästerverk. Afbildningar af världsberömda konstverk ur äldre 
och nyare skolor. Serien I. Stockholm, Albert Bonniers förlag. 

Mttsenm. Afbildningar efter berömda tailor från konstens blomstringstider. 
Haft. 1—5. Stockholm, Fahlcrantz & C:o. 

Studiet af konsthistorien har hittills varit och skall i viss 
mån alltid blifva bundet vid de orter, där de största samlingarna 
af konstskatter blifvit hopade. Likväl hafva vi nu efter en täm- 
ligen lång väntan kommit därhän, att den dag för dag mer full- 
komnade illustrationskonsten kan erbjuda ur vetenskaplig synpunkt 
nöjaktiga afbildningar af konstens alster, hvarigenom en möjlighet 
yppats att äfven på afstånd från de stora konstortema bilda sig 
en något så när riktig föreställning om utvecklingens gång inom 
denna gren af det mänskliga arbetet. 

Ett samlingsverk, som, om det fortsattes så som det börjat, 
kommer att blifva af stort vetenskapligt värde och på samma 
gång tjäna till välbehöflig vägledning äfven för den i konstens 
tempel mera obevandrade, är »Klassischer Bilderschatz», utgifven 
i Miinchen af F. v. Reber och Ad. Bayersdorfer på F. Bruch- 
manns kända konstförlag. — Af detta arbete, för närvarande utan 
medtäflare inom litteraturen, har en svensk upplaga börjat utgifvas 
under titeln »Konstens mästerverk». Den beräknas utkomma i 
6 serier om hvardera 12 häften ä 50 öre. Då hvarje häfte inne- 
håller 6 planscher, skall följaktligen arbetet vid sin fullbordan 
erbjuda en samling af 432 afbildningar af ur konsthistorisk syn- 
punkt betydelsefulla målningar ända från de medeltida skolorna 
i Italien, Tyskland och Nederländerna intill slutet af förra år- 
hundradet. Tillkomsten af ett sådant verk försätter med ens det 
konsthistoriska elementarstudiet på en helt annan och fastare grund 
än det förut haft. Visserligen redogör det ej för annat än de 
kristna epokemas målarkonst, men redan härmed är mycket vunnet, 
och om det röner förtjänt framgång, kommer det möjligen att 
följas af liknande arbeten öfver arkitekturen, skulpturen och konst- 
handtverket under alla deras olika utvecklingsskeden. 



400 K. W — N. 

Afbildningarna äro framstälda i autotypi af den berömda 
Wiener-firman Angerer & Göschl och äro utan undantag så ut- 
märkta, som på teknikens närvarande ståndpunkt torde var möj- 
ligt. Hvad urvalet beträffar, kan det, såsom gjordt ur vetenskaplig 
synpunkt och med hänsyn till alla mera betydande riktningars rätt 
att varda representerade, icke alltid tillfredsställa den gängse sma- 
ken. Arbetet har tvärtom en vigtig uppgift i att utbilda smaken 
därhän, att äfven de från nutidens idélif och smakriktningar mest 
aflägsna skolor må varda förstådda och uppskattade. 



Ett annat program har det svenska originalverket Museum, 
Ramen är mera begränsad, i det att antalet af planschema är 
bestämdt till 80. Utgifvaren säger sig uteslutande ha hämtat 
bilderna från konstens blomstringstider, hvilket emellertid får för- 
stås så, att egentligen endast de stora förberedande och vägbry- 
tande epokerna blifvit utelemnade, detta i det naturliga och fullt 
lofliga ändamålet att göra arbetet lättfatdigare och följaktligen 
äfven begärligare för allmänheten. Den använda reproduktions- 
metoden är träsnitt, och flertalet af våra xylografer hafva varit 
medarbetare. Det är ett stort nöje att kunna vitsorda, att de af 
dem utförda bilderna öfver hufvud taget äro de bästa i arbetet. 
Särskildt förtjäna att framhållas Rembrandts »S:t Anastasius» och 
Bouchers »Galateas triumf» af Justus Petersson, Chardins »Bords- 
bönen» och Wouwermanns »Hästar i stall» af fru Tekla Lindström, 
Rafaels »Madonna del Granduca» af G. Forssell och van de 
Capelles »Hamnstycke» af W. Meyer. Vackra blad bland de från 
utlandet anskaffade äro Lionardo da Vincis »Kristus bär sitt kors», 
Giorgiones »Madonna», Velasquez' »Själfporträtt» och Lawrences 
»Porträtt af Lady Blessington». Flertalet utifrån införskrifna trä- 
snitt äro emellertid afgjordt underlägsna de här utförda. Då de 
återstående häflena komma att så så godt som uteslutande utgöras 
af här i Sverige graverade planscher, har man all anledning att 
tro, att de skola öfverträffa de redan utkomna, som i alla händel- 
ser äfven de äro en heder för sin driftige förläggare. 

Då jag härmed velat fasta uppmärksamheten på dessa arbeten, 
som båda förtjänade att vinna en vidsträckt spridning, vill jag 
slutligen endast tillägga, att vid urvalet af bilder sammanträffandena 
varit så fa att, så vidt man hittills kan döma, intetdera gör det 
andra öfverflödigt. 

K. W—n. 



Miles Standishs frieri. 

En dikt af Longfellow. 

På svenska tolkad 

af 

Hjalmar Edgren. 

[PuritaBcroa, för sin tro förföljda i England, togo sin tillflykt till Holland 
och afseglade därifrån i den historisk vordna farkosten May-FLower till Ame- 
rika, där de landade vid Plymouth Rock (i Massachusetts) den ii:te decem- 
ber 1620. Det var dessa puritaner (eller, som de vanligen kallas, »pilgrimer»), 
hvilka gäfvo upphof åt den politiskt frisinnade, men nästan asketiskt stränga, 
religiösa anda, som blef rådande i Nya Englands kolonier och som i viss 
mån till den dag som är genomsyrat hela det amerikanska samhället; och 
de betraktas ännu af den fosterlandsstolte amerikanen i det ljus, hvari krö- 
nikan ställer dem', när hon säger, att Herren för sin sådd utvalde det bästa 
hvetet i trenne riken (England, Skottland och Irland). — Longfellow, själf 
en ättling af dessa puritaner, lemnar i sin här tolkade dikt, The Courtship 
of Miles Standish, hvars hufvudpersoner äro historiska, en för sin fina humor, 
lyckliga karaktärsteckning och trogna lokalfärg berömd skildring ur »pil- 
grimernas» lif. — Öf v er sättär ens anmärkning.^ 



Miles Standish. 

På koloniernas tid, i Plymouth, pilgrimernas hemvist, 
skred med en krigares skick puritankapten Miles Standish, 
klädd i hosor, kollett och stöflar af Cordova-läder, 
fram och tillbaks på ett rum i sin enkla och torftiga boning. 
Tankfull var han att se, där han gick med händren på ryggen, 
stannande då och då att betrakta de krigiska vapnen, 
hvilka i glänsande prakt längs kammarväggarna hängde: 
värja och harnesk af stål och Damaskus-klingan den trogna, 
med sin krokiga spets och sin dunkla arabiska inskrift, 
samt i ett hörn en musköt, ett jagtgevär och ett luntlås. 
Kort till växten han var, men kraftigt bygd och atletisk, 

Ny Sv. Tidskr, Jo:e arg, 29 



402 LONGFELLOW. 



bred öfver axlar och bröst, med järn i muskler och senor. 
Nötbrunt ansigtet var, men det röda skägget var redan 
stänkt med flockar af snö, som häckarna fram i november. 
Uti hans närhet satt John Alden, hans vän och hans sam-bo, 
skrifvande ifrigt och väl vid fönsterbordet af furu, 
med sin skära och sachsiska hy, Ijushårig och blåögd, 
än i sin ungdoms dagg och dess skönhet, liksom de fångar, 
Sankt Gregorius säg och sade; »Ej angler, men änglar». 
Han var den yngste af alla de män, som kommit på May- 

Flower. 



Plötsligt tystnaden bröts, och störande skrifvarens ifver, 
talade, stolt i sin håg, Miles Standish, kaptenen i Plymouth: 
»Se på armeringen här, på krigarevapnen, här hänga, 
fejade, blanka och rena som just till parad eller mönstring! 
Här är svärdet, i Flandern jag svang, och detta mitt harnesk 
frälste en gång i en fäktning mitt lif — den da n lär jag minnas. 
Framtill här kan du se^ hvar bucklan gjordes af kulan, 
hvilken en spansk musketör sköt af precis på mitt hjärta. 
Hade ej plåten varit af stål, så skulle nog Standishs 
multnade ben i Flanderns kärr nu ligga förgätna.» 
Svarade Alden så, med blicken fast på sitt papper: 
»Herren det var, med sin andedrägt han hejdade kulan, 
skyddade dig i sin nåd, att blifva vår sköld och vårt vapen.» 
Döf för ynglingens ord, kaptenen talade åter: 
»Och blankfejade se'n, vill du se, som uti ett tyghus, 
därför att själf jag det gör och lemnar ej saken åt andra. 
'Själf är likaste dräng*, så säger med rätta ett ordspråk. 
Vapnen jag sköter så ömt, som du din penna och bläckhorn. 
Och mina krigare se'n, min tappra och väldiga härsmakt: 
tolf fuUrustade män, enhvar med gaffel och luntlås, 
aderton kronor i måna'n och därtill föda och byte: 
och, likt Caesar, jag vet, hvad hvarenda af bussarne heter.» 
Leende talte han så med en glans i sin blick, som när solen 
leker på hafvets våg och slocknar i nästa sekunden. 
Alden log, där han skref, och åter begynte kaptenen: 
»Titta, du härifrån ser min brons-haubitz, som planterats 
uppe på kyrkans tak, en predikare utan allt omsvep, 



MILES STANDISHS FRIERI 4O3 

rättfram, kraftig och fast. Med logik, som är oemotståndlig, 
slungar han öfvertygelsens ord i hedningahjärtan. 
Rustade ä* vi, jag menar, emot indianernas anfall. 
Om de ha lust, må de komma I Ju förr de försöka, dess bättre! 
Om de ha lust^ må de komma! Båd' sagamor, sachem och 

pow-wow, 
Aspinet, Samoset, Corbitant, Spuant och Tokamahamon!» 

Länge vid fönstret han stod och stilla betraktade nejden, 
svept i en kall, grå mist, af östans rykande anda. 
Skog och kulle och äng och hafvets blånande yta 
hvilade stilla och lugnt i aftonskugga och solsken. 
Öfver hans ansigte for en skugga, liknande nejdens, 
dunkel, men blandad med ljus, och hans röst var dämpad af 

vemod, 
ömhet, saknad och sorg, när efter en tystnad han fortfor: 
»Där på kullen vid sjön Rose Standish ligger begrafven — 
Ijufliga kärleksros, som blommat för mig pä min lifsstig! 
Hon var den första att dö bland alla, som kommo på May- 

Flower. 
Grönt öfver henne nu gror det hvetefältet vi sådde 
för att de våras grafvar därmed för vildarne dölja, 
att de ej räkna dem må och se, hur många vi mistat.> 
Dyster han vände sig bort, gick fram och tillbaks och var 

tankfull. 



Borta på motsatt vägg det hängde en hylla med böcker, 
däribland trenne för storlek och band i ögonen föUo: 
Bariffe*s »Artilleriet» och Caesars »Om galliska kriget», 
öfversatt från latin af Arthur Goldinge i London, 
samt, liksom skyddad af dem, en bibel mellan dem båda. 
'tankfull dröjde Miles Standish en stund framför dem, som oviss, 
hvem af de trenne till lisa och tröst' han skulle sig välja, 
antingen judarnes krig eller romarnes ryktbara fälttåg 
eller ock »Artilleriet», som skrifvits för krigande kristna. 
Drog från dess hylla till slut den tunga romareboken, 
satte vid fönstret sig ned och öppnade boken och vände 
tyst dess solkade blad, der hopade tummar i brädden 



404 LONGFELLOW. 



likasom fot-tramp vittnade om hvar striden var hetast. 
Allt i rummet var tyst, blott raspade ynglingens penna, 
träget skrifvande vigtiga bref att skickas med May-Flower, 
redo, vill Gud, att segla i mor'n eller senast om två dar 
åter till England med post för hela den rysliga vintern. 
Men uti Aldens bref kom ständigt namnet PrisciUa, 
ja ditt namn och ditt lof, puritanerflicka Priscilla. 



n. 

Kärlek och vänskap. 

Allt i rummet var tyst, blott raspade ynglingens penna, 
hördes väl också en suck från kaptenens klappande hjärta, 
när han studerade Caesars ord och stolta bedrifter. 
Efter en stund, med ett slag af sin kraftiga näfve på boken, 
jublade han: »Ja, underbar i sanning var Caesar! 
Du kan skrifva, och jag kan slåss, men Caesar han visste 
Både att skrifva och slåss och gjorde det lika förträffligt.» 
Genast svarade då John Alden, den unge och vackre: 
»Ja, som du sagt, med penna och svärd var han lika förtrogen. 
Någonstädes — men hvar? — jag läst, att han kunde diktera 
sju bref, medan han skref på samma gång sina minnen.» 
Utan att märka hans ord kaptenen fortfor: »I sanning, 
ja, en förunderlig man var Cajus Julius Caesar. 
'Hällre den förste', han sad\ 'i en ringa by uti Spanien 
än den andre i Rom', och jag tycker det hade han rätt i. 
Gift två gånger, förr'n tjugu år fyld, och oftare sedan. 
Hundra bataljer han vann, och tusen städer han intog. 
Han har kämpat i Flandern han ock, som själf han berättat. 
Slutligen stöttes han ned af sin vän, af talaren Brutus. 
Säg, har du reda på det, som han gjorde en gång uti Flandern, 
närsom hans eftertrupp gaf vika och fronten desslikes, 
och hans odödliga tolfte brigad hopträngdes så häftigt 
att ej för svärden var rum? Jo, han ryckte en sköld från en 

krigsman, 
stälde sig rentaf främst för sin här och befalde dess chefer, 
nämnande hvars och ens namn, att beordra ståndaren att 

framgå 



MILES STANDISHS FRIERI. 4O5 

samt att lederna vidga, att rum de finge för vapnen. 

Så blef slagtningen hans och segern vid Hvad-det-nu-hette. 

Det är just det, som jag alltid har sagt: vill du ha något väl 

gjordt, 
så skall du göra det själf och ej lemna bestyret åt andra.» 



Allt i rummet var tyst, blott raspade ynglingens penna, 
skrifvande vigtiga bref att skickas i morgon med May-Flower. 
Bref med ditt namn och ditt lof, puritanerflicka Priscilla. 
Hvarje mening begyntes och slöts med namnet Priscilla, 
tills den förrädiska pennan, hans hemligheters förtrogna, 
sökte förråda dem med att sjunga och jubla Priscilla I 
Slående boken igen med en smäll af dess väldiga permar, 
häftigt, som hade »för fot gevär» en krigare verkstält, 
talte till ynglingen så Miles Standish, kaptenen i Plymouth: 
:*När du slutat ditt bref, har jag någonting vigtigt att säga. 
Gör dig likväl ej brådt, jag ger mig till tåls och kan vänta!» 
Men Johan Alden strax vek samman det sista af brefven, 
sköt sitt papper till sides och sade med vördsam förbidan: 
>TalaI Du vet till ditt ord är jag alltid redo att lyssna, 
färdig att höra hvad hälst, som rör Miles Standish, min broder.» 
Åter med tvekande ord, förbryllad, talte kaptenen: 
»Skriften säger: 'Ej godt är för mannen att vara allena'; 
detta har ofta jag sagt och säger det åter och åter, 
tänker och talar därom hvar enda timma på dagen. 
Allt se*n min maka dog, mitt lif är ödsligt och dystert. 
Hjärtat varit för sjukt för att helas ens af din vänskap. 
Ofta i ensliga stunder jag tänkt på flickan Priscilla. 
Ensam i världen hon står, ty moder och fader och broder 
rycktes i vintras bort. Jag ofta såg henne vandra 
än till de dödas graf och än till de döendes läger, 
tålig och modig och stark. Jag sade mig själf, att om nå^nsin 
änglar funnits på jord, som änglar finnas i himlen, 
tvänne jag sett och känt; och den ängeln, hvars namn är 

Priscilla, 
fått i mitt ödsliga lif den plats, som den andra har lemnat. 
Länge den tanken jag hyst, men ej vågat gifva den uttryck, 
feg härutinnan förvisst, fast eljest icke en kruka. 



406 LONGFELLOW. 



Gå till Priscilla, min vän, den skönaste tärnan i Plymouth, 
säg, att den sträfve kapten, en handlingens man, men ej ordets, 
bjuder sitt hjärta och hand, en krigares hjärta och trohet. 
Ej precist, du förstår, med sådana ord, men med andra. 
Jag kan handskas med svärd, men icke med svarfvade fraser. 
Du är en bildad man, välj du de passande orden, 
så som i böcker du läst, att älskare yttra sin kärlek, 
och som du menar att bäst en flickas hjärta kan vinnas.> 



Men vid hans ord blef John, den fagre, förälskade junkem, 
träffad i hjärtat med ens, bestört, förbryllad och slagen. 
Sökande dölja med låtsadt skämt sin förkrossade känsla, 
sökande le, fast han känt sitt hjärta stanna i bröstet, 
såsom ett ur, som stannar, när huset träffas af blixten, 
talte han detta till svar med tveksam, stapplande stämma: 
»Tro mig, ditt budskap skämmer jag bort och förvanskar det 

endast. 
Vill du att väl det blir skött — jag blott upprepar din 

grundsats — , 
så må du sköta det själf och ej lemna bestyret åt andra.» 
Men lik en stålsatt man, hvars mening ingen kan rubba, 
skakade Standish då allvarligt sitt hufvud och fortfor: 
»Visst är min grundsats god, den vill jag visst icke förneka. 
Men den skall brukas med hof, och krutet ej spillas förgäfves. 
Som jag sagt dig förut, jag kan ej förfärdiga fraser, 
rakt mot en skans kan jag gå och befalla densamma att ge sig, 
men att nalkas en mö med denna begäran jag törs ej. 
Kulor fruktar jag ej, kanonens mynning jag trotsat, 
men ett förkrossande nej från kvinnoläppar, jag medger, 
detta fruktar jag dock och det blyges jag ej att bekänna. 
Alltså gör som jag ber, ty du är fin och studerad. 
Du kan tala med smak och välja svarfvade fraser.» 
Därpå tog han sin vän, som ännu var tveksani, vid handen, 
höll den länge i sin och tryckte den häftigt och sade: 
»Enkelt är väl mitt tal, men djup är den känsla jag lyder. 
Ej du mig vägrar förvisst hvad jag ber dig om vid vår vän- 
skap 1» 
Svarade Alden då: »För helig skall vänskapen hållas, 



MILES STANDISHS FRIERI. 40/ 

hvad du begär i dess namn, förtnår jag icke att vägra.» 

Så den starkare vann och böjde den vekares vilja, 

vänskap rådde på kärlek, och Alden gick med sitt uppdrag. 



III. 

Friarärendet. 

Så den starkare vann, och Alden gick med sitt uppdrag 
ut genom gatan ur byn och in på stigen i skogen, 
in i den tysta skog, där trasten och staren i träden 
bygde sig luftiga hem med hängande parker af grönska, 
fredliga, luftiga städer af fröjd, af kärlek och frihet. 
Rundt omkring var lugn, men strid i hans hjärta, där kärlek 
våldsamt med Vänskap slets, och begär med ädlare drifter. 
Fram och tillbaks i hans bröst hans känslor svallande häfdes, 
som i ett strandadt skepp vid hvarje rullning af vraket 
hafvets bittra och skummiga svall förkrossande rasar. 
»Måste jag lemna det allt?» med klagande stämma han utbrast. 
»Måste jag lemna det allt, mitt hopp, min glädje och sällhet? 
Var det för detta jag älskat och tyst har väntat och dyrkat? 
Var det för detta jag följt den flyendes steg, hennes skugga, 
hän öfver vintrigt haf till Plymouth's ödsliga stränder? 
Hjärtat i sanning är falskt, och ur dess fördärfvade inre 
stiga såsom en mist passionens skumma fantomer. 
Änglar de tyckas af ljus, men satans lögner de äro. 
Allt har blifvit mig klart: nu känner, nu ser jag det tydligt, 
detta är Herrans hand; i sin vrede Han lagt den uppå mig, 
ty för mycket jag följt mitt hjärtas trängtan och planer, 
dyrkande Astarat blindt och Baals falska beläte. 
Detta skall blifva mitt kors, min vedergällning för synden.» 



Så genom Plymouth's skog John Alden gick med sitt uppdrag, 
skred öfver ån, där vid vadet den sjöng bland stenar och 

bankar, 
plockade, medan han gick vid vägen, de vårliga blommor, 
h vilka i luften spredo en Ijuf, förunderlig vällukt: 
barn, villfångna i skog och höljda med blad i sin slummer. 



408 LONGFELLOW. 



»Blommor», sade han då, »puritanska tärnor hur lika! 
Enkla och blyga som du, ja, Ijufva som du, o Priscilla! 
Dem skall jag bringa till d^, du Plymouths vårliga blomma, 
enkel, blygsam och Ijuf ... En afskedshälsning de vare, 
doftande tyst sitt farväl, när de blekna, dö och förvissna 
blott för att kastas bort, likt gifvarens tynande hjärta.» 
Så genom Plymouth's skog John Alden gick med sitt uppdrag. 
Hunnen en öppning, han såg Atlantens oändliga yta, 
ödslig och dyster och kall med östans kyliga anda, 
såg ock ett nybygdt hus, och folk i sysslor på ängen, 
hörde utanför dörrn hur Priscillas Ijufliga stämma 
sjöng puritanernas hymn, den härliga hundrade psalmen, 
toner, dem Luther sjöng till psalmistens heliga gudsord, 
full af Herrans ande, till tröst och båtnad för många. 
Stilla han Öppnade dörrn och såg den älskliga flickan, 
som vid sin spinnrock satt med den kardade ull lik en drifva 
hopad på knä't och matade tenen med händer så hvita, 
medan med trampande fot hon styrde det surrande hjulet. 
Öppen på flickans knä låg Ainsworth^s brukade psalmbok, 
tryckt i Amsterdam med ord och noter därjämte, 
grofva och kantiga nog, likt stenarna uti en kyrkvall, 
hälft betäckta jämväl af versernas slingrande rankor. 
Sådan var boken, ur hvilken hon sjöng puritanernas lofsång, 
hon, puritanska mön, som i skogens ensliga stillhet 
gjorde sitt torftiga hem — likt sin klädnad, så enkel och 

hemväfd — 
skönt med sin skönhet och rikt med sitt älskliga väsendes 

rikdom. 
Genom hans hjärta for, som en bitter och kylande stormil, 
tanken på hvad, som kunde ha varit, på ärendets grymhet, 
alla de drömmar, som flytt, och hvarje förhoppning, som 

krossats. 
Hela hans lif var nu en öde boning och dyster, 
fyld med fåfäng sorg och bleka, klagande minnen. 
Dock med förtviflans beslut till sig själf han talade detta: 
»Den som har satt till plogen sin hand ej blicke tillbaka, 
skure än plogen utaf hans lefnads blommor vid roten, 
ginge den ock öfver dödas graf och lefvandes hjärtan. 
Herrens vilja det ärl Evinnerligt varar hans godhet.» 



MILES STANDISHS FRIERI. 4O9 

Sålunda trädde han in; och plötsligt tystnade sången, 
tystnade hjulets surr, ty Priscilla, som hörde hans fotsteg, 
reste sig, när han kom in, och gaf honom handen till välkomst, 
sägande: »Visste jag ej det var du, när jag hörde dig komma. 
Ty jag tänkte på dig, där jag satt och sjöng vid min spinnrock.» 
Brydd och häpen af fröjd, att en tanke på honom sig blandat 
så i den heliga psalm, som flickan sjungit ur hjärtat, 
stod han tigande still och räckte till svar sina blommor. 
Tankarna funno ej ord. Men han mindes den dagen i vintras 
när det snöat så starkt, och han skottade väg ifrån landtbyn, 
vadade stapplande fram bland hopade drifvor vid trappan, 
stampade snön af sin fot, steg in, och den fagra Priscilla 
log åt hans snöiga hår och bjöd honom sitta vid elden, 
tacksam och glad att på henne han tänkt i hvirflande snöstorm. 
Ack, om han talat då I Kanske icke förgäfves han talat. 
Nu var det redan för sentl Den gyllne minuten försvunnit. 
Sålunda stod han där stum och räckte till svar sina blommor. 



Därpå sutto de ner och om fåglarna talte och våren, 
talte om vänner där hemma och May-Flower, redo att segla. 
»Hela natten jag drömt», så talade älskligt Priscilla, 
»hela dagen jag tänkt pä Englands grönskande häckar — , 
nu de blomma som bäst, och landet liknar en trädgård — , 
tänkt på vägar och fält, på lärkans och hämplingens kvitter, 
skådat gatan i byn och grannarnas kända gestalter, 
hvilka där vandra som förr och stanna och spraka förtroligt; 
och där vid gatans slut låg den landtliga kyrkan, med murgrön 
uppåt sitt åldriga torn och fredliga grafvar omkring sig. 
Vänligt är folket här, och dyrbar är mig vår lära, 
dock är hjärtat mig tungt och längtar åter till England. 
Säkert klandrar du mig; jag rår dock ej för det, jag nästan 
längtar till England tillbaks och känner mig arm och allena.» 

Svarade ynglingen då: »Din längtan kan jag ej klandra. 
Starkare hjärtan än ditt väl böjts af den pröfvande vintern. 
Öm och tillitsfull, en starkares stöd du behöfver: 
därför jag kommit i dag att bringa en friares anbud, — 
ifrån en ärans man, Miles Standish, kaptenen i Plymouth.» 



410 LONGFELLOW. 



Så sitt ärende förde han fram, den kunnige skrifvam, 
ej med pyntade ord, med valda och sirliga fraser, 
nej, direkte på sak och oförtäckt som en skolpojk. 
Knappast kaptenen själf väl talat med ringare omsvep. 
Stum af häpnad och sorg puritanerflickan Priscilla 
Alden i ansigtet ^g med stora, förvånade ögon, 
ty som ett slag hans ord bedöfvat och gjort henne mållös. 
Slutligen bröt hon likväl sin tryckande tystnad och talte: 
il fall Plymouths store kapten är så ifrig att fa mig, 
hvarför gör han sig själf ej mödan att komma och fria? 
Är jag den mödan ej värd, då är jag ej värd till att vinnas!» 
Strax begynte då John att saken förklara och hjälpa, 
allt förvärrande blott, och sade: »Kaptenen har brådtom, 
han har ej stunder till slikt.» — Till slikt! . . . Med sårade 

känslor 
hörde Priscilla hans ord, och snabbt kom svaret som blixten: 
»Har han ej stunder nu till slikt — som du kallar det, Alden — 
före sitt äktenskap, hur skulle han finna det sedan? 
Sådana aren I, män! I kunnen icke förstå oss. 
Ha'n I bestämt er för en, se n hit och dit I betänkt er, 
pröfvande, ratande, vägande väl den ena och andra, 
ge*n I tillkänna er håg med tvär och plötslig förklaring, 
samt bli'n stötta därtill och harmens kanhända, om kvinnan 
ej kan besvara med ens en kärlek, som aldrig hon anat, 
om hon ej når med ett språng den höjd, I sträfvat er upp till. 
Det är ej ädelt, ej rätt, ty kvinnans kärlek är mer värd 
än att begäras så där och vinnas med blotta begäran. 
Älskar man rätt, man ej säger det blott, men visar det också. 
Hade han endast bidat en tid och visat sin kärlek, 
äfven din buttre kapten — hvem vet? — mig vunnit kanhända, 
gammal och grof som han är; men nu kan det aldrig mig 

hända!» 



Döf för Priscillas ord, begynte Alden ånyo, 
talade varmt för sin vän, förklarade, yrkade, rådde; 
prisade högt hans mod och alla hans strider i Flandern. 
Han ju valt att med Herrans folk dess pröfningar dela; 
han till lön för sitt nit ju blifvit kapten uti Plymouth. 



MILES STANDISHS FRIEKI. 4I I 

Han var af ädel börd och kunde ju spåra sin härkomst 
ända till Standish af Duxbury Hall i Lancashire, England, 
hvilken var son till Ralph, hvars fader var Thurstonde Standish; 
skulle ha ärft ofantliga gods, om han icke bedragits, 
förde sin ättesköld än med en glänsande hane till hjälmkam, 
samt med stripade fält och hvad eljest hörde till vapnet. 
Han var en ärans man, ett ädelt och hederligt hjärta. 
Var han än grof, så var han dock god. Hur hade han icke 
vårdat de sjuka nyss med en hand så öm som en kvinnas. 
Tämligen häftig och het — det kunde ej nekas — och envis, 
barsk som en äkta soldat, men hjärtlig och alltid försonlig. 
Icke en man att bele och förakta, fast liten till växten, 
ty hans hjärta var stort, var ridderligt, ädelt och modigt. 
Hvilken kvinna som hälst i Plymouth, — ja, uti England, 
kunde känna sig stolt att nämnas hans ärade maka!» 



Dock som han talte sig varm med de enkla och dråpliga orden, 
glömmande rakt sig själf och full af beröm för rivalen, 
flickan log som en skälm, och med ögonen fulla af skrattlust, 
sade med darrande röst: »Hvi talar du ej för dig själf, John?» 



IV. 

John Alden. 

Ut i det fria med hast John Alden, brydd och förvirrad, 
rusade lik en förryckt och vandrade ensam till hafvet, 
gick där fram och tillbaks och blottade hufvu't for blåsten, 
svalkande pannans glöd och elden och febern inom sig. 
Såsom när stilla en gång i uppenbarelsens strålglans 
Herrans stad för Johannes' blick ur himmelen sänktes, 
så med molniga murar af jaspis, beryll och safirer 
purprade solen sjönk, och öfver de lyftade tinnar 
strålade ängelns gyllne ro, som staden uppmätte. 
>Hell dig, du österns vind!» han ropade, jublande, hänryckt. 
»Hell dig, du österns vind, som från hafvets dimmiga öknar 
far öfver fält utaf alg och oändliga slätter af sjögräs, 
far öfver klippiga ref och Atlantens grottor och lunderl 



412 LONGFELLOW. 



Lägg din kalla och fuktiga hand på min brännande panna, 
svep mig in i din dimmiga skrud cx:h dämpa min feber b 



Liksom i samvetskval, oceanens klagande böljor 
vräkte bland strandens skiftande sand och brottades högljudt. 
Uti hans egen själ var en kamp af stridiga känslor: 
kärleken segerkrönt och sårad, blödande vänskap, 
lidelsens skriande kraf och pligtens störande maning! 
»Rår jag väl för», han sad\ »att flickan emellan oss valde? 
Rår jag väl för, att han tappat, att själf jag segrare blifvit?» 
Men då ljöd i hans bröst en stämma, sträng som profetens: 
»Du har förtörnat din Gud I» och han Davids försyndelse 

mindes. 
Skön Batseba och vännen, förrådd, längst framme i striden! 
Känslor af skam och brott, af förödmjukande blygsel 
tryckte i stoftet hans själ, och han ropade full af förtviflan: 
»Jag har förtörnat min Gud, och satans frestelse är det!» 



Därpå han lyfte sin blick och skådade ut emot hafvet, 
skönjde i dimmig bild därute den ankrade May-Flower, 
vaggad på svällande flod och redo att segla i morgon; 
hörde människosorl ur dimman och rasslande linor, 
hörde befälets rop och matrosernas svar ifrån riggen, 
klart och tydligt, fast lågt, ur skymningens drypande dimmor. 
Stilla stod han en stund och lyssnade ut emot skeppet. 
Hastade därpå fram, likt den, som skådar en hägring, 
stannar, skyndar sig fram och följer den vinkande skuggan. 
»Ja, nu ser jag det klart!» han mumlade. »Herren mig leder 
ut ur mörkrets land, ur villornas fjättrande träldom, 
öfver det haf, som skall höja sin mur af vatten omkring mig, 
döljande, skiljande mig från grymma, förföljande tankar. — 
Öfver Atlanten jag flyr från detta bedröfliga landet, 
henne jag älska ej får, och honom mitt hjärta har sårat. 
Hällre då i min graf på kyrkogården i England, 
tätt vid min moders sida, bland multnade frändemas skara, 
hällre död och förglömd än lefva i skam och fömedringl 



MILES STANDISHS FRIERI. 41 3 

Osedd, helig och trygg i den trånga kammarens mörker 
skall min hemlighet ligga med mig: en juvel^ som begrafven 
strålar på multnad hand i mörkrets och tystnadens kamrar, — 
ja, min bröUopsring vid den stora vigseln därofvan!» 



Talade detta och vände sig, stark i det fasta beslutet, 
bort ifrån hafvets strand och ilade skyndsamt i kvällen 
hän genom skogen, dyster och mörk som han själf i sitt 

sinne; 
tills från husen i Plymouth, de sju, han varsnade ljusen, 
likasom stjärnor sju, i aftonskuggorna skina. 
När han kom i sin dörr, han fann den barske kaptenen 
sitta allena försänkt i Caesars krigiska minnen, 
kämpande någon batalj i Hainaut, Brabant eller Flandern. 
»Länge för saken du dröjt, min vän!» så talade Standish 
gladt som en man, som väntar sitt svar med säker förtröstan. 
»Långt är till huset det ej, fast skogen ligger emellan, 
men så länge du dröjt, att, medan du varit på vägen, 
tio bataljer jag kämpat och plundrat en stad och förstört den. 
Kom nu, sitt ned och förtälj i ordning hur saken förlupit.» 



Genast berättade då John Alden hela förloppet, 
allt ifrån början till slut, och utan att dölja det minsta, 
huru Priscilla han sett och redligt sitt ärende framfört, — 
endast slätande ut, förmildrande lätt hennes afslag. 
Men när till slut han kom till Priscillas vädjande fråga, 
^om till det ömma och grymma: »Hvi talar du ej för dig 

själf, John?» 
upp sprang Standish med ens och stampade golfvet, att vapnen 

skrälde på kammarens vägg med olycksbådande varning. 

All hans dämpade harm fick luft och kreverade plötsligt, 

liksom en raordisk granat, som strör fördärfvet omkring sig. 

Högljudt röt han och vildt: »Bedragit har du mig, Alden! 

Mig, Miles Standish, din vän, du utträngt, narrat, bedragit 1 

Vet, en Standish det var, som rände sitt svärd genom Ty ler; 

hvem skall förhindra mig själf att genomborra en trolös? 



414 LONGFELLOW. 



Du är en större förrädare än, ty en vän du besvikit, 
du som delat mitt hem, som jag älskat och mött som en broder, 
du, som ätit mitt bröd och druckit mitt vin, till hvars heder 
jag min heder förtrott, mitt hjärtas innersta tankar, — 
Brutus, ock du! O, ve öfver allt, som kallas för vänskap! 
Brutus var Caesars vän, och du var min; men härefter 
må ett förbittradt hat och strid emellan oss råda!» 



Sade kaptenen och vandrade fram och tillbaka i kammarn, 
nära förkväfd af harm och med ådrorna svalda i pannan. 
Bäst han stormade så, en man blef synlig på tröskeln, 
kommen i yttersta hast att bringa ett trängande budskap, 
rykten om faror och krig, öm vildarnas hotande anfall. 
Standish tystnade strax och utan att vidare fråga 
tog från kammarens vägg sitt svärd med glänsande balja, 
spände kring midjan sitt bälte och gick med åskor på pannan. 
Alden allena blef. Han hörde hur skramlet af baljan 
svagare ljöd alltjämt, tills ändtligt i fjärran det bortdog; 
reste sig dä från sin stol och blickade ut genom mörkret, 
kylande pannan, som het af förolämpningen brände, 
lyfte mot himlen sin blick och knäppande händerna samman, 
bad i tigande natt till Fadern, som ser det fördolda. 



Vred och förgrymmad skred mellertid kaptenen till rådet, 
fann det församladt ren och bidande ifrigt hans ankomst, 
män i sin lefnads höst, allvarliga, sträfva gestalter, 
en blott åldrig af dem, det var Plymouths vördiga herde, 
hög och med snöhvitt här, — en kulle närmast till himlen. 
Trcnne riken siktade Gud att finna sitt hvete, 
siktade hvetet igen till nationens lefvande sade, 
så har krönikan sagt, och så tror folket desslikes. 
Hård och trotsande stod i rådets närhet en vilde 
blottad till midjan ned och grym och förfärlig att skåda, 
medan på bordet låg en ofantlig bibel framför dem, 
bunden i läder med mässingsbeslag och tryckt uti Holland, 
samt vid den slutna boken ett långt och glänsande ormskinn 
fyldt, som ett koger, med pilar — till strid och härjning ett tecken. 



MILES STANDISHS FRIERI. 4I5 

Vilden det bragt, och sitt trots det talte med spetsiga tungor. 

Allt såg Standish med ens och hörde dem tvekande rådslå^ 

huru man skulle nu bäst besvara fiendens budskaps 

tala fram och tillbaks, bedöma, yrka, bekämpa. 

En blott rådde till fred, den vördige herden i Plymouth. 

Hällre menade han — ty så var den kristliga läran — , 

hällre en omvänd man än en syndare dödad i striden I 

Talade då Miles Standish med ens, den tappre kaptenen, 

brummade djup i sin hals, ty hans röst var skroflig af vrede: 

»Hvad! Är det så I fören ert krig med mjölk och med snömos? 

Är det för röda räfvar kanske I planterat haubitsen 

uppe på kyrkans tak och ej för djäfvulska rödskinn.^ 

Vilden orkar minsann ej annan tunga begripa 

än som talar med eld ur kanonens gapande mynning I» 

Härpå svarade strax den vördige herden i Plymouth, 

något bestört och förstämd vid kaptenens hädiska utbrott: 

»Paulus tänkte ej så, och ingen annan apostel. 

Deras tungor af eld ur kanonens mynning ej kommol» 

Döf för hans milda förmaning likväl den bistre kaptenen 

steg med beslutsam min till bordet och talade detta: 

»Lemnen saken åt mig, ty min den är och med rättal 

Krig är förfärligt, och dock, när det gäller en sak, som är rättvis 

luktar krutet mig Ijuft: och så besvarar jag budet!» 



Plötsligt ryckte han ut med förakt ur det glänsande orraskinn 
vildamas pilar och fylde det upp med krut och med kulor 
ända till gapet och. räckte det barsk åt vilden tillbaka. 
»Tag det! Här är ditt svar!» så röt han med dundrande stäonna. 
Ty^t ur kammaren gled med ormens skinn indianen, 
liknande själf en orm, där han glänsande, smidig och hämndfull 
smög på slingrande stig i mörkret hän emot skogen. 



V. 

May-FIowers afsegling. 

Just i gryningens ljus, när dimmorna stego från ängen, 
hördes i Plymouths slumrande by ett brådskande buller 



41 6 LONGFELLOW. 



slammer och vapenklang, den korta befallningen »framåt 1» 
yttrad i dämpad ton, ett tramp af fötter, — så tystnad. 
Skepnader tio ur byn i dimman marscherade långsamt. 
Standish den bålde det var med åtta tappra soldater, 
jämte de hvitas vän, indianske ledarn Hobomok, 
stadda på tåg mot norr, att dämpa vildarnas uppror. 
Jättar like i dimman att se eller Israels krigsmän, 
jättar till sinnet också, som trodde på Gud och på bibeln, 
och på sitt kall att slå filisteer och midianiter. 
Morgonens purpurbanér högt öfver dem strålande glänste, 
nere vid strand framryckte en här af sorlande böljor, 
sköto sin linie-eld och drogo sig långsamt tillbaka. 



Många mil de marscherat, när ändtligen folket i Plymouth 
vaknade upp från sin sömn och gingo hvar till sin syssla. 
Ljuf var luften och mild, och långsamt steg ur hvar skorsten 
rök öfver taken af halm och böjde sig lätt emot öster. 
Mänskorna kommo nu ut och stodo och talte om vädret, 
samt om den ändrade vind, som blåste gynsamt för May-Flower, 
talte om Standishs marsch, om de faror, som hotade staden, 
sedan han tågat åstad, och hvad som vore att göra. 
Fåglarna kvittrade gladt, och kvinnornas älskliga röster 
helgade fromt med en psalm alldagliga hushållsbestyren. 
Solen ur hafvet steg, åt dess ankomst böljorna gladdes. 
Härligt glänste dess sken på bergens purprade toppar, 
härligt mot seglen därute på May-Flower, ankrad på djupet, 
saltstänkt, piskad och nött af vinterns rasande stormar. 
Slappa vid master och rår de slående dukarna hängde, 
rifna af mången orkan, af matroserna lappade samman. 
Knappast solen sig höjt, så sköt från bogen af skeppet 
plötsligt ett moln af rök, som spred sig mot hafvet, och 

därpå 
ljöd öfver skogar och fält kanonens dunder, och ekot 
väcktes och återtog med ens signalen till affard. 
Ack, men högre ännu i folkets hjärtan den genljöd! 
Ödmjukt lästes med dämpad röst ett kapitel ur bibeln, 
ödmjukt höjdes en bön, som slöt i brinnande ifver. 
Därpå kommo i hast ur husen Plymouth s pilgrimer. 



MILES STANDISHS FRIERI. 41/ 

män och kvinnor och barn; och gingo med tårade blickar 
skyndsamt ned att bjuda farväl åt skeppet, som åter 
styrde på vågorna hem och lemnade dem här i öknen. 



Främst bland alla var John. Den långa natten han sömnlös 
kastat sig af och an i feber och ångest på sängen. 
Standish han sett, när han kom tillbaka sent ifrån rådet, 
skrida i kammaren in och hört honom muttra och mumla: 
stundom det tycktes en bön, men stundom det ljöd som en 

svordom. 
En gång kom han till Aldens säng och stod där i tystnad, 
vände sig åter bort och sade: »Jag vill inte väcka'n! 
Nej, må han sofva! Hvad båtar det väl att orda om saken!» 
Släckte så ljuset ut och kastade sig på sin fältsäng, 
klädd som han var och tillreds att marschera i morgonens 

gryning,, 
svepte sig in i den kappa han haft på tågen i Flandern, 
sof, som en krigare sofver på vakt och redo till striden. 
Innan det dagades än, såg Alden, hur han i dunklet 
klädde sig brynjan uppå och hela sin öfriga rustning, 
gjordade om sitt lif med Damaskus-klingan den trogna, 
tog sitt gevär ur hörnet och skred allvarlig ur rummet. 
Ofta väl ynglingen brunnit af lust att famna den stränge, 
ofta hans läppar försökt att tala och bedja om tillgift; 
men hans stolthet bekämpade jämt hans ädlare trängtan, 
stolthet och brännande känslan af skymf och af kränkande orätt., 
Sålunda såg han sin vän försvinna i vrede och teg dock, 
såg hur han gick mot faror och död och sade dock intet; 
steg så upp från sin bädd och lyddes till grannarnes samtal, 
sprakade äfven i dörrn med Stefan, Rikard och Gilbert, 
bad med de andra och läste med dem ett kapitel ur bibeln, 
ilade sedan brådt med hopen ned emot stranden, 
ned emot Plymouth Rock, som varit för alla en tröskel 
in till en okänd värld — en hörnsten lagd för ett rike. 

Där med sin båt var kaptenen, som re'n var ifrig att segla, 
medan den sjunkande ebb och den gynnande vestan de hade. 

Ny Sv, Tidskr, io:de arg. 30 



41 8 LONGFELLOW, 



Undersätsig och hurtig han var, med en fläkt utaf hafsbris, 
talade gladt med en hvar och stufvade bref och paketer 
i sina rymliga fickor, samt uppdrag, blandade hopvis, 
in i sin knappare hjärna, som snart blef full och förbryllad. 
Närmare båten stod Alden med en fot re'n på dess reling, 
en på klippan ännu och talte med roddarne stundom, 
hvilka, en hvar på sin bänk, blott väntade tecknet till affard. 
Han var ifrig jämväl att resa och sluta sin ångest; 
hoppades fly från de kval, som snabbare äro än vinden, 
hoppades dränka i hafvets våg hvar plågande skepnad. 
Plötsligt märkte han då bland hopen på stranden Priscilla. 
Nedtryckt stod hon där nu och omedveten om allting, 
medan på honom hon såg, som hade hon anat hans afsigt, — 
såg med en klandrande bedjande blick, så sorgsen och tålig, 
att hans hjärta med ens från sitt uppsåt ryggade häftigt 
som från ett bråddjups kant, där ännu ett steg vore döden. 
Sällsam är människans själ med dess tysta, snabba instinkter, 
sällsamt är människans lif, och ödesdigra de stunder, 
hvarpå skickeisens port, som på stödjande hakar, sig vänder. 
»Här vill jag stanna», han ropte. Sin blick han lyfte mot himlen, 
tackande Gud, hvars anda förspridt den dimma, det vanvett, 
hvilket betäckte hans stig, när han famlade blindt mot för- 

därfvet. 
»Hvita, glänsande skyn, som simmar där uppe i rymden, 
liknar en vinkande hand, som lockar mig bort öfver hafvet. 
Ack, men en annan hand, som ej är så luftig och spöklik^ 
håller mig, drar mig tillbaks och söker min egen till skyddsvärn. 
Segla, du molnets hand, och lös dig till intet i luften. 
Ej fins så heligt ett land, en luft så ren och välsignad, 
som den luften hon andas, den mark, som bär hennes fotspår. 
Här vill för hennes skull jag stanna och liksom en ande 
sväfva omkring henne jämt och skydda och stödja den veka. 
Ja, som min fot var den första här steg på klippan ur båten, 
skall den med Herrens nåd bli också den sista till affard.» 



Men mellertid kaptenen med värdig hållning och vigtig 
gick där fram och tillbaks och bemärkte med spanande öga 
ebb och väder och vind; och folket trängdes kring honom 



MILES STANDISHS FRIERI. 419 

alla med ännu ett ord och en maning att icke dem glömma. 
Fattande nu hvar hand, som hade han fattat en rorstång, 
sprang han ned i sin båt och styrde hastigt mot skeppet, 
glad i sin själ att befrias till slut från trängsel och uppdrag, 
glad att lemna en kust af sand, med febrar och sorger, 
korta rationer på allt, förutom på psalmer och böner. 
Re'n i vågornas sorl dog bort pilgrimernas afsked. 
Kraftiga hjärtan och trogna! Ej en for tillbaka med May- 

Flower. 
Handen till plogen de lagt: ej såg sig en enda tillbaka. 



Snart förnummos ombord matrosernas hojtning och sånger, 
när vid rasslande spel det tunga ankaret lyftes. 
Rårna brassades se'n, och seglen sattes för brisen. 
Liflig från vester den kom, och May-Flower gled så ur bugten, 
klarade udden Garnet och lemnade Qärran i söder 
öar och tungor af sand och »Field of the first Encounteri, 
fångade vinden från lä och stod mot öppna Atlanten, 
buren på svällande våg och pilgrimernas svällande hjärtan. 



Tysta stodo de kvar och betraktade flyende seglet, 
kärt för dem alla, så kärt som en lefvande varelse nästan. 
Därpå, af andakt rörd och fyld af profetiska syner, 
talte med blottadt hufvud den grånade herden i Plymouth: 
xLåtom oss bedja!» och varmt de bådo och prisade Herren. 
Suckande vågen slog mot klippan, och ofvan på kullen 
hviskade säden på dödens fålt, och de jordade tycktes 
vakna i grafvarnas djup och förena sin bön med de andras. 
Solbelyst och hvitt långt ute i öster på hafvet 
sken, likt en marmorvård på en graf, det flyende seglet: 
hvarje förhoppning om flykt låg nu begrafven därunder. 
Se, när de vände sig om, då stod på kullen en vilde 
lurande på dem försåtligt; men strax, när de nu för hvarandra 
viste med utsträckt hand och sade: »Se där I» — var han borta. 
Alla de vände nu hem. Blott Alden dröjde på stranden 
drömmande, ensam kvar och betraktande böljornas brottning 



420 LONGFELLOW. 



rundt om klippornas fot och hur solen med glittrande strål- 
glans, 
liksom Guds ande själf, öfver vattnen sväfvade synlig. 



VL 

Priscilla. 

Sålunda stod han en stund i drömmar på stranden af 

hafvet, 
tänkte på mången ting, men mest af allt på Priscilla. 
Se, som om tanken haft makt jämväl, likt magneten, att draga 
medelst sin hemliga kraft det föremål den berörde, 
stod, när han vände sig om, Priscilla invid hans sida. 
»Är du så sårad, John», hon sade, »att ej du vill tala? 
Var det så klandervärdt, att i går, när du, yrkande ifrigt, 
bad för en annans skull, mitt hjärta varmt och förhastadt 
talte för dig — ja, talade glömskt af det lofliga kanske.^ 
Hvi ej förlåta mig nu, att jag talat så öppet och sagt dig 
hvad jag ej borde ha sagt, men nu ej mera kan ändra .^ 
Lifvet har ögonbHck, när hjärtat så fullt är af känslor, 
att, om det skakas blott, om blott i dess djup likt ett stenkast 
faller ett tanklöst ord, det öfverflödar, och utspild 
ligger dess hemlighet, likt vatten på marken, för evigt. 
Ja, jag kände mig kränkt, när i går du talte om Standish, 
prisade hvarje hans dygd och gjorde hans brister till dygder, 
lofvade varmt hans styrka och mod — ja, hans dater i 

Flandern, 
— just som om kvinnans själ med dater stode att vinna — , 
glömmande både dig själf och andra att höja din hjälte. 
Därför jag drefs af en plötslig impuls till de orden, jag sade. 
Men du förlåter mig allt — jag hoppas det, John, för vår 

vänskap, 
hvilken är helig och stark och ej kan brytas så hastigt.» 
Svarade då Miles Standishs vän, den kunnige gossen: 
»Icke jag vredgats på dig: på mig själf allena jag vredgats, 
när jag betänkte, hur illa jag skött mitt heliga uppdrag.» 
»Nej!» så svarade strax med ifrig bestämdhet Priscilla, 



MILES STANDISHS FRIERI. 421 

»Nej, du vredgats på mig, som talat så oförbehållsamt. 
Orätt var det, jag vet, ty kvinnans öde det heter 
tiga och bida alltjämt och gömma, tyst som en ande. 
Också är hjärtats lif hos mången lidande kvinna 
sollöst, tyst och fördoldt, likt underjordiska strömmar, 
hvilka i mörka djup, där ingen ser eller hör dem 
gnaga sin steniga bädd med sorgsen klagan, men fruktlös.» 
Svarade Alden igen, den ridderligt sinnade gossen: 
»Himlen förbjude, Priscilla! I sanning, du synes mig ständigt 
mer likt de Ijufliga strömmar, som vattnade blommande Eden, 
mer lik Eufrats flod, som rullar bland Havilas öknar, 
fyllande nejden med fröjd och paradisiska minnen!» 
»Ah, jag förstår det nog», så afbröt flickan ånyo, 
>ringa skattar du mig och bryr dig ej om hvad jag säger, 
när från mitt hjärtas djup med smärta och tvekande känslor 
öppet jag talar till dig och ber dig allenast om miskund, 
strax du förtyder mitt tal, som är enkelt, allvarligt och 

ohöljdt, 
vänder dess mening bort och svarar med smickrande fraser. 
Detta, o John, är ej rätt, ej värdigt din ädlare känsla. 
Ja, ty jag aktar dig djupt och vet, att ditt hjärta är upphöjdt, 
lyftande mitt till en mer ideel, en renare ståndpunkt. 
Därför värderar jag dig och såras dessmera kanhända, 
när du låter förstå, att jag är blott en ibland många, 
eller du slösar på mig de tomma artighetsfraser, 
hvilka så ofta I män tron ega ett värde för kvinnan, 
medan hon hatar dem dock som fadda, om icke som 

skymford.» 



Stum och förvånad var Alden. Han hörde och såg på 

Priscilla. 
Aldrig tillförne hon synts så himmelskt skön i sin skönhet. 
Han, som dagen förut dock ifrat varmt för en annan, 
stod nu förbryllad och tyst och sökte förgäfves att svara. 
Flickan likväl, som föga förstod hans innersta känslor, 
hvilka med ens gjort honom så tyst och tvekande, fortfor: 
»Låt oss vara oss sjelfva och tala uppriktigt och alltid 
trogna mot sanningen bli och vänskapens heliga känsla! 



422 LONGFELLOW. 



Icke är detta en hemlighet, som jag blygs att förtälja: 
ständigt ditt tal, din blick och ditt sällskap gifvit mig glädje. 
Därför jag sårades nog, ja förnärmades kanske, när ifrigt 
du mig rådde att äkta din vän, om det också var Standish; 
ty jag värderar långt mer din vänskap, Alden, än all hans 
kärlek, egde han än två gånger det mod, som du prisar b 
Därpå hon räckte sin hand, och Alden grep den med ifver, 
kände sitt hjärtas sår, som blödt och smärtat så bittert, 
heladt med ens, och han talade så med darrande stämma: 
»Ja, må vi vänner förbli! Och bland alla, som bjuda dig 

vänskap, 
håll, o Priscilla, mig främst alltjämt och närmast och dyrast!» 



Så nred en afskedsblick på May-Flowers glimmande segel 
ännu i sigte vid hafvets bryn, men sjunkande långsamt, 
vände de hemåt igen med en dunkel, besynnerlig känsla, 
som om de andra rest och lemnat dem kvar i en öken. 
Dock, när de följde sin stig bland fälten, belysta af solsken, 
gladare kände de sig, och leende sade Priscilla: 
»Nu, när vår käcke kapten är stadd på tåg emot vildar, 
bättre till freds helt visst, än om han styrde ett hushåll, 
kan du ju visa dig djärf och berätta allt, som det hände, 
när du förtäljde i går, hur litet tacksam jag varit.» 
Därpå svarade John, berättande hela förloppet, 
all den förtviflan han känt och Standish' grufliga vrede. 
Flickan log vid hans ord och sade med skämtande allvar: 
»Just en liten kamin, som hettas röd på minuten!» 
Dock, när han bannade mildt och berättade huru han lidit, 
huru han ämnat också att segla sin färde, men stannat 
endast för hennes skull, vid ryktet om hotande faror, 
blef hon allvarlig med ens och sade med stapplande tonfall; 
»Tack för din vänlighet, John! Du har alltid visat mig 

godhet!» 



Sålunda, lik en pilgrim, som from till Jerusalem vandrar, 
tagande tre steg fram och ett med tvekan tillbaka. 



MILES STANDISHS FRIERI. 423 

driiven af brinnande hopp, men hämniad af kväljande ånger, 
vandrade stadigt framåt — fast vikande äfven tillbaka — 
hän mot sin längtans förlofvade land puritanen den unge, 
drifven af kärlekens glöd, men hämmad af tvekande ånger. 



VII. 

Miles Standishs krigståg. 

Men mellertid vår tappre kapten marscherade norrut, 
in bland skogar och kärr och längs med den bugtande 

stranden, 
dagen igenom med knappast en halt. Hans lågande vrede 
brände och sprakade vildt, och svafvellukten af krutet 
älskade nu han mer än skogens Ijufliga dofter. 
Tyst och vresig han gick och tänkte alltjämt på förtreten. 
Han, som endast var van vid lätta segrar och framgång, 
han — förkastad, beledd och gäckad så af en flicka! 
Han — förrådd utaf den, på hvilken han mest sig förlitat! 
Ah, för mycket det var! Och han jäste och fnös i sin 

rustning. 



»Klandra må jag mig själf», han brummade. »AHt var en 

dårskap. 
Jag, en trumpen soldat, re'n hårdnad och grå i mitt yrke, 
van vid läger och strid, förälska mig så i en ungmö! 
Bah, en dröm blott det var! Likt andra må den försvinna! 
Hvad jag höll för en ros, var endast ett gäckande ogräs. 
Bort skall jag rycka det nu ur hjärtats mark och härefter 
kämpa bataljer blott, och älska och fria till faran!» 
Så betänkte han jämt sin förtret och det kränkande afslag 
både vid dagens tåg och nattens läger i skogen, 
medan bland träden han såg de tindrande stjärnor därofvan. 
Dock efter tre dars marsch fick han se indianernas läger, 
ordnadt midt på en äng emellan hafvet och skogen. 
Kvinnor stökade där, och hiskligt färgade vildar 
sutto kring lägrets eld och rökte och talade samman. 
Men när de sågo på håll de hvitas plötsliga ankomst. 



424 LONGFELLOW. 



varsnade solens glans mot pansar^ sablar och luntlås, 
sprungo de brådskande upp, och tvänne, valda ibland dem, 
kommo att mäkla om fred och förde föräring af pälsverk. 
Vänskap talade blicken, men hat det bodde i hjärtat. 
Stammens kämpar det var, två bröder, vuxna som jättar, 
höga som Goliat i Gath, som Og, den konung i Baschan. 
Pécksuot nämndes en, den andre het Wattawämat. 
Omkring halsen hängde en knif i en skida af wampum, 
dubbeleggad och skarp, med spets så fin som en synål. 
Andra vapen buro de ej, ty sluga de voro. 
>Hälsning», sade de, >engelsmän!> — de ord, som de lärt af 
krämare, hvilka ibland på kusten handlade pälsverk. 
Se'n på sitt eget språk begynte de tala vid Standish, 
genom de hvitas vän och ledare, tolken Hobomuk, 
tiggande filtar och knifv^ar, men mest dock krut och musköter, 
dolda, förklarade de, af den hvite med pesten i källrar, 
redo att lösas igen till hans röde broders förstöring. 
Men när Standish vägrade allt och bjöd dem en bibel, 
bytte de plötsligt ton och började skräfla och larma. 
Ja, Wattawämat gick ett stycke framom sin broder, 
stälde sig trotsig där och talade stolt till kaptenen: 
>Nu Wattawämat ser på kaptenens brinnande ögon, 
vrede bor i hans själ. Wattawämats hjärta dock icke 
darrar vid slik en syn, ty han föddes ej af en kvinna. 
Nej, på berget en natt, af blixten född från ett ekträd, 
störtade plötsligt han fram, fullt rustad med krigiska vapen, 
ropande: Hvem är nu här att kämpa med mig, Wattawämat?» 
Därpå drog han sin knif, och slipande bladet på armen, 
höll han den upp och viste en kvinnas skepnad på skaftet, 
sägande bittert och vildt med en blick af hotande allvar: 
»Hemma en annan jag har med en manlig skepnad på 

skaftet. 
Snart de gifta sig nog, och då blir det skaror af ungar!» 



Se'n stod Pécksuot fram med skryt och begabbade Standish, 
medan med handen han strök sin knif, som hängde på bröstet, 
drog den till hälften och stack den tillbaks i skidan och 

talte: 



MILES STANDISHS FRIERI. 42 J 

»Snart, helt snart skall den se, skall den frossa; ah, ah, men 

i tystnad! 
Du är den tappre kaptenen de hvita sändt till vår tuktan. 
Du är en liten man: gå du och syssla bland kvinnor!» 



Standish bemärkt mellertid indianska skepnader listigt 
krypa och leta sig fram från buske till buske i skogen, 
låtsande söka ett rof med pilen riktad på bågen, 
slutande ständigt försåtets ring allt trängre kring honom. 
Oförfärad han stod och låtsade vänlighet endast: 
detta är krönikans ord, som skrefvos på fädernas dagar. 
Dock, när han hörde det skräflande trots och de skymfliga 

orden, 
sjöd det häftiga blod, som han ärft af Thurston de Standish, 
kokande hett i hans bröst, och ådrorna svalde i pannan. 
Brådstört på skräflarn han sprang och ryckte hans knif ur 

dess skida, 
rände den snabbt i hans bröst, — och vilden, raglande bakåt^ 
föll med ögat mot skyn och satanisk ilska i blicken. 
Genast ur skogen kom indianernas skränande krigsrop, 
samt, likt en hvirfvel af snö med decembers hvisslande 

stormil, 
hastig, hvinande, skarp, en svärm af befjädrade pilar. 
Följde ett moln af rök; ur röken flammade blixten; 
blixten sände ett dån med dödens bevingade ilbud. 
Strax bland buskar och kärr de förfärade vildarne flydde, 
varmt förföljda likväl. Wattawämat, höfdingen, ensam 
flydde dock ej: han var död. En ilande kula hans hjärna 
genomträngt, och han föll med händerna gripande torfvan, — 
liksom i döden ännu försvarande fädernejorden. 

Där på blommande fält de fallna krigarne lågo. 
Tigande stod de hvitas vän, Hobomuk, vid sidan; 
talade slutligen så med ett leende vänd till kaptenen: 
»Pecksuot skräflade högt om sitt mod, sin kraft och sin 

storlek, 
kallade spefullt dig, o kapten, för den lille: jag märker, 
stor tillräckligt du var att tysta skräflarens tunga!» 



426 LONGFELLOW. 



Så var den första striden förbi och vunnen af Standish. 
Budskap sändes därom till byn, till bidande Plymouth; 
och som en segertrofé lät han sätta på fästningens takås, 
— fästet var kyrka jämväl — Wattawämats grinande hufvud. 
Alla gladdes vid tecknet och prisade Herren för räddning. 
Endast Priscilla vände sin blick från den gräsliga synen, 
tackande Gud i sin själ, att icke hon äktat kaptenen, 
darrande, fruktande dock, att han, återkommen från striden, 
skulle till lön för sitt mod begära den hand, som hon vägrat. 



VIII. 

Spinnrocken. 

Månader gingo förbi; pä hösten kommo till Plymouth 
skepp med vänner och slägt och korn därjämte och boskap. 
Allt var fredligt i byn; och männen i flitiga sysslor 
timrade hus, planterade träd och odlade jorden, 
bröto med möda sig mark och mejade gräset på ängen, 
fångade hafvets fisk och jagade skogarnas vildbråd. 
Allt var fredligt i byn; blott stundom ett rykte från kriget 
fylde luften med skräck, med fasa för hotande faror. 
Modigt ströfvade än Miles Standish kring uti landet, 
kämpade drabbningar käckt och kufvade fiendens skaror, 
tills hans mäktiga namn bland stammarna nämndes med fruktan. 
Vredgad var han ännu; men ibland dock ångern, som gärna 
följer hos hvarje ädel natur på lidelsens utbrott, 
steg i hans själ lik ett haf, som upp för strömmen i flodtid 
stiger och hämmar dess lopp och blandar sitt salt i dess 

vågor. 



Alden sig bygt mellertid en vacker boning i Plymouth, 
bygt den säker och stark af furutimmer ur skogen. 
Dörren var stängd med en bom, och taket betäckt utaf 

vassrör. 
Galler för fönsterna var, och rutorna voro af papper, 
oljadt för ljusets skull, och ett stängsel mot regnet och 

blåsten. 



MTLES STANOISHS FRIERI. 42/ 

Äfven en källa han gräft och planterat omkring den en 

trädgård. 
Ännu i dag ses spår af Aldens källa och trädgård. 
Nära hans hus var ett stall, där, trygg och fredad för oro, 
»Lurfven», en snöhvit stut, som kommit på ynglingens andel 
af den boskap de fått, om nätterna kunde fundera 
öfver det foder han åt, som doftade Ijufligt af mynta. 



Ofta, när mödan var slut, det hände att drömmaren skynd- 
samt 
vandrade stigen, som gick till Priscillas boning i skogen, 
ledd af romantiskt hopp och fantastiskt dårande villa, 
sällhet i pligtens gestalt och kärlek i skyddande vänskaps. 
Jämt i hans tankar hon var, när han timrade boningens väggar, 
jämt i hans tankar hon var, när han gräfde i marken på gården, 
jämt i hans tankar hon var, när i bibeln han läste på söndag 
dygdiga kvinnans lof, som i Ordspråksboken det läses: 
hurusom mannens hjärta alltjämt kan lita på henne, 
huru i air sin' dar hon gör honom godt och ej illa, 
huru hon skaffar sig ull och lin och verkar med glädje, 
huru hon lägger sin hand till tenen och håller sin slända, 
huru hon rädes ej snön för sig och ej för sitt hushåll, 
vetande hela sitt hus beklädt med den purpur hon väfde. 
Så, när hon satt vid sin ten en eftermiddag på hösten, 
Aldcn satt där jämväl och såg på den flitiga handen, 
liksom vore den tråden hon spann hans ödes- och lifstråd. 
Ej på en stund de tält, när vid spinnrockssurret han sade: 
»Vet du, Priscilla, när så jag ser dig spinna och spinna, 
utan ro en minut med trägen ömhet för andra, 
syns förändrad du mig, förvandlad med ens för mitt öga, 
är ej Priscilla mer, men den sköna spinnerskan Berta!» 
Snabbare rörde sig nu den lätta foten på trampan, 
rocken hväste som ond, och tråden brast uti handen, 
men frispråkige ynglingen ej det märkte och fortfor: 
»Ja, Helvetiens drottning du är, skön spinnerskan Berta, 
hon, om hvars öde en gång jag läst vid ett stånd i South- 

hampton, 
hon, som red på sin hingst kring berg och dalar och ängar, 



428 LONGFELLOW. 



spinnande jämt sin tråd från en slända fästad vid sadeln. 
Hon var så trägen och god, att nu hennes namn är ett ordspråk. 
Så blir det äfven med dig, när ej mer din flitiga spinnrock 
surrar i odlarens hus och fyller hans kamrar med välljud. 
Mödrarna skola nog då berätta om barndomens tider, 
prisa förgångna dar och den spinnande flickan Priscilla!> 
Raskt från sin spinnrock reste sig då den älskliga flickan, 
glad att berömmas för flit af den, hvars beröm var det Ijufsta, 
drog en härfva, så hvit som blänkande snö, från sin nystfot, 
och gaf detta till svar på Aldens smickrande fraser: 
»Kom då och sitt ej så lat! Om jag är ett mönster för 

husfrur, 
visa nu äfven, att du kan vara ett husbonde-mönster! 
Här, håll härfvan en stund, skall jag vinda den upp till ett 

nystan. 
Kanske så fädren en gång, när skick och seder förändrats, 
prisa för sönerna högt John Aldens välsignade tider.» 
Så med ett skämt och ett skratt på hans händer fäste hon 

härfvan. 
Han förbryllad där satt med armarna sträckta framför sig, 
hon behagfull och rak stod och vindade tråden från härfvan, 
stundom hon bannade smått hans klumpiga sätt att den 

hålla, 
stundom hon kom att hans hand, när knutar och trassel hon 

redde, 
röra, helt oförvarandes visst — hvad kunde hon hjälpa't? — , 
men som elektriska strömmar det gick i alla hans nerver. 



Bäst de sysslade så, ett andlöst bud ifrån staden 
öppnade dörren med hast och förtäljde en fasande nyhet: 
ja, Miles Standish var död! — En vilde berättat dem allting. — 
Död af en giftig pil, ja skjuten främst uti striden, 
lockad uti ett forsat, förrådd med hela sina styrka. 
Nu skulle staden bli bränd och hvarenda människa mördad. 
Sådana olycksbud nedslogo i lyssnande hjärtan. 
Tyst och stel som en byst stod flickan med blicken mot 

budet 
riktad tillbaka ännu och armarna lyfta af fasa. 



MILES STANDISHS FRIERI. 429 

Men John Alden med ens sprang upp^ som om giftiga pilen 

träffat från vännens bröst hans eget hjärta och slitit 

tvärt och för alltid de band, som fjättrat hans själ som en 

fånge. 
Vild af känslornas svall och frihetens saliga glädje, 
blandad med smärta och sorg, och förgätande allt i sin yra, 
tog han rytande fatt om Priscillas böjliga midja, 
drog henne tätt till sitt bröst, som sin egen för evigt, och 

ropte: 
»Hvad som förenats af Gud, det skola ej människor skilja!» 



Likasom strömmar två från milsvidt söndrade källor 
skåda i fjärran hvarann, när de störta från bergen, och fortgå 
hvar i sitt slingrande lopp, men närmas allt mer tiU hvarandra, 
tills de förenas till slut vid mötesplatsen i skogen: 
så de älskandes lif, som flutit i söndrade fåror 
och som varsnat hvarann och hvirflande åter sig fjärmat, 
skilda af hinder och tvång, men närmats allt mer till hvarandra, 
sammanflöto till sist, och den ena gick upp i den andra. 



IX. 

Bröllopsdagen. 

Stolt ur skyarnas dok från sitt tält af skarlakan och purpur, 
framgick solen, den öfverste prest i glänsande skruden. 
»Ära åt Gud!» med tecken af ljus på hans panna var skrifvet, 
klädnadens bård var prydd med granater och gyllne klockor. 
Signande mildt han kom, och dimmornas gyllene galler 
öppnades under hans steg, och hafvet tvådde hans fötter. 



Bröllopsdagen det var, din bröllopsdag, o Priscilla. 
Vännerna samlat sig re'n; och herden och rådet därjämte 
hedrade festens fröjd. Evangelium like och Lagen, 
han att himmelskt välsigna, och de att jordiskt bekräfta. 
Vigseln var enkel och kort, som för Rut och Boas i tiden. 
John och Priscilla bekräftade lågt förmälningens löften. 



430 LONGFELLOW. 



togo hvarandra till hustru och man i vittnenas åsyn 
på puritanernas vis och det lofliga sättet i Holland. 
Därpå den vördige herden i byn med brinnande andakt 
bad för den husliga härd, som grundats den dagen i kärlek, 
talte om Hf och om död och välsignade paret i Herren. 
Se, när akten var slut, då syntes på tröskeln en skepnad, 
klädd i rustning af stål, med dyster och hotande panna. 
Hvadan häpnar väl brudgummen så vid den plötsliga synen? 
Hvadan bleknar hans brud och lutar sin kind mot hans 

skuldra.' 
Är det en skugga allén', en luftig, gäckande vålnad? 
Är det en grafvens gäst, som kommit att jäfva mot vigseln ? 
Länge han osedd stått, af ingen bjuden och hälsad. 
Öfver hans skuggade blick emellanåt skridit ett uttryck, 
dämpande mörkret däri och förrådande varmare känslor, 
såsom på himlens fält en flik af de drifvande molnen, 
spridd och förtunnad ibland, förråder solen där bakom. 
En gång lyftes hans hand och rördes hans mun, men han 

höll sig, 
liksom en vilja af järn förkväft den manande känslan. 
Men när vigseln var slut och bön och välsignelser äfven, 
skred han i rummet in, och med häpnad varsnade folket 
där lifslefvande stå Miles Standish, kaptenen i Plymouth. 
Gripande Aldens hand med rörelse bad han: »Förlåt mig! 
Sårad jag varit och vred. För länge jag närde den känslan. 
Grym jag varit och hård: men. Gud vare lof, det är öfver! 
Hastigt rinner det blod jag ärft af Thurston de Standish ; 
lättrörd är jag och het, men äfven beredd att försonas. 
Aldrig så mycket som nu var Standish vän till John Alden!» 
Därpå svarade John: »Må allt emellan oss glömmas, 
utom vår vänskap, gammal och god; den skall växa be- 
ständigt!» 
Skred så kaptenen fram och hälsade bruden med bugning, 
värdigt och gammaldags, som sed var bland junkrar i England, 
något af läger och hof, af staden och landet tillhopa, 
önskade sällhet och fröjd och prisade varmt hennes make. 
Leende slöt han så: »Jag borde ha tänkt på mitt ordstäf: 
»'Önskar du tjänas väl, så tjäna dig själf; — och på detta: 
'Körsbär plockar man ej så lätt i Kent i december'!» 



MILES STANDISHS FRIERI. 43 1 

Stor var folkets bestörtning, men större dess fröjd, när 

de sågo 
ännu en gång sin tappre kapten, den härdade Standish, 
hvilken de hållit för död; och ifrigt kring honom de trängdes, 
glömmande John och hans brud, att se och lyssna till honom, 
frågande, svarande fort med skratt och ständiga afbrott, 
tills den gode kaptenen helt öfverväldigad sade: 
»Hällre bryter jag in bland vildarnes tält, än jag kommer 
ännu en gång, som nu, en obedd gäst till ett bröllop.» 

Men i dörrn mellertid tog Alden plats med Priscilla, 
andades morgonens luft, som fyldes af sol och af blomdoft. 
Färgadt af höstens glans, men ensligt och stämpladt af 

vemod, 
låg försakelseris land och mödans framför dem i solen: 
där de slumrandes grafvar och strandens ödsliga sträcka; 
där de gulnade fält samt furuskogar och ängar. 
Dock för de lyckligas blick förklaradt låg det, som Eden, 
öfverskyggadt af Gud, hvars röst var brusande hafvet. 

Snart de stördes likväl: man beredde sig ifrigt till uppbrott; 
hvar med sin egen plan för dagens väntande sysslor, 
kommo vännerna ut att häfva allt vidare dröjsmål. 
Ledde då gladt från stallet bredvid under jublande bifall 
Alden, så omtänksam och öm, så stolt af Priscilla, 
fram sin snöhvita stut, som lydde sin herres befallning, 
förd af en töm, som var fäst i nosen medelst en järnring, 
pyntad med högrödt tyg och däröfver en kudde som sadel. 
Ej hon skulle till fots i dammet vandra och hettan. 
Nej, som en drottning stolt hon färdas skulle till hemmet. 
Litet förfärad strax, men lugnad snart af de andra, 
lade Priscilla sin hand på kudden och satte på Aldens 
hand sin fot och steg med ett muntert skratt uti sadeln. 
Leende sade han då: »Nu felas det endast en slända. 
och du blefve för visst min drottning, min härliga Berta!» 

Så gick tåget åstad mot Aldens färdiga boning. 
Lyckliga voro de två, och vännerna pratade muntert. 



432 LONGFELLOW. 



Bäcken sorlade nöjd, när de vadade öfver i skogen, 
gladdes af bilden, som gled, lik en kärleksdröm, i dess hjärta, 
darrande, sväfvande lätt på azurslöjade djupet. 
Solen slösade mildt sin glans genom gulnade bladen, 
glödde på purprade drufvor, som ner från grenarna hängde, 
blandande samman sin doft med granens och furornas vällukt, 
vilda och friska, som drufvorna stå i dalen vid Eschol. 
Liksom en tafla det var ifrån patriarkernas tider, 
frisk, som när världen var ung och Rebecka med Isak för- 

mältes, 
gammal, men evigt ny, och alltid enkel och vacker, 
kärlek odödlig och ung, fast med nya älskande ständigt. 
Så genom Plymouth's skog gick bröllopståget med gamman. 



Drottningen och folktribunen. 

Ehuru det brittiska världsväldet är det största af alla de 
riken, som nu finnas, och ehuru den folkmängd, som lefver 
och verkar inom det samma, i antal endast öfverträffas af 
det folk, hvars herskare bär den stolta titeln »himmelens son», 
torde man dock kunna våga det påståendet, att England 
redan har nått kulmen af sin utveckling i storhet och makt, 
eller kanske till och med att det är stadt på regress. Intet 
folk har dock vidsträcktare eller djupare ingripit i den mo- 
derna civilisationens historia än det engelska, och större 
landmassor har intet annat välde omfattat, om icke möjligen 
det rike, som Dschengis-kans ättlingar i medeltidens fjärran 
grundade af de områden, som ligga mellan Gula hafvet och 
Finska viken. Visserligen främjade deras välde äfven på sitt 
sätt civilisationen. Direkt eller indirekt har det nog haft 
stort inflytande på gamla världens öde, men dess kraft visade 
sig dock mera såsom förstörande än skapande. 

Om det brittiska riket däremot gäller motsatsen, enär 
det har varit mera skapande eller uppbyggande än för- 
störande, och detta på alla områden af andlig eller materiel 
verksamhet. Ännu kan man visserligen säga, att det engelska 
folket är den anglosachsiska rasens hufvudstam, liksom det 
är dess moderstam, men den tid torde icke vara aflägsen, 
då »Onkel Sant» tagit lofven af »John Bull» eller då de 
amerikanska anglosachserna blifva rasens hufvudstam. 

En af hufvudorsakerna till engelska folkets politiska stor- 
het och lycka har varit dess vördnad för det fäderneärfda, 
för traditionen, för sina stora minnen. En annan hufvudorsak 
är den fria utveckling, personligheten har haft och får bland 
detta folk. Man behöfver ju endast läsa Dickens' romaner 
för att se, hvilken rikedom på och olikhet i karaktärer före- 

Ny Sv. Tidskr, io:de arg, 31 



434 A- HAMMARSKJÖLD. 



finnes bland engelsmännen. Det är godt om original i Eng- 
land; dessa kunna understundom vara mycket bisarra^ men 
det är en stor skilnad mellan de bisarra engelska originalen 
och de sjukliga individualisterna i Frankrike eller andra land 
på kontinenten. »Följ din egen genius, ej hopens», gäller i 
allmänhet mera bland engelsmän än hos något annat folk. 
Den äkta engelsmannen påminner mycket om den äkta roma- 
ren. Albions liksom Roms folk ha i hög grad aktat och 
ärat starka karaktärer samt sundt praktiskt förstånd och dug- 
lighet, men engelsmännen ha på samma gång äfven älskat 
vetenskap och konst och idkat dem med största framgång, 
hvilket däremot icke var så synnerligen vanligt bland romame. 
Den engelska anden är också mycket rikare, än den romerska 
någonsin var. 



I vårt århundrade har man talat och skrifvit mycket om 
friheten. Men huru mycket man än dryftat dess principer, 
ha dock blott få folk lyckats fatta kärnan af hennes väsen, 
än mindre förverkliga henne själf. Af de moderna folken 
torde dock intet så praktiskt och förståndigt ha sträfvat efter 
och förverkhgat friheten som det engelska. Politisk och 
social frihet torde också icke finnas hos något annat folk 
i så hög grad. Det enda som däri skulle kunna täfla med 
engelsmännen är vårt eget; ty säge hvad man vill, så är dock 
ännu svenska folket ett af de friaste folk, som någonsin fun- 
nits. Dess frihet är också urgammal, på sätt och vis till och 
med ännu äldre än den engelska. Det har ock funnits tider i 
Sverige, då man aktade, ärade och följde starka karaktärer 
och dugande personer lika mycket som i England. 

Englands politiska och sociala frihet är dock icke ett 
verk af några fä personer eller af en viss klass, utan af hela 
nationen och dess konungar. Tider ha visserligen funnits, 
när en konung velat förgripa sig på folkets fri- och rättig- 
heter, t. ex. Johan utan land och Stuartarne. Vid ett par 
tillfällen ha äfven aristokratien och demokratien velat våld- 
föra sig på samma frihet, men i allmänhet ha både konunga- 
makten, aristokratien och demokratien genom samarbete 
grundlagt, utvecklat och upprätthållit Englands fria samhälls- 



DROTTNINGEN OCH FOLKTRIBUNEN. 435 

skick. Man kan till och med säga^ att den kloka blandningen 
af aristokrati och demokrati, som i så hög grad kännetecknat 
det engelska samhällsskicket intill våra dagar, varit i högsta 
grad gagnande för frihetens bevarande och utveckling, och 
icke minst för folkets själfstyrelse. Den engelska aristokratien 
har häller aldrig sträfvat efter att blifva en från det öfriga 
folket afskild klass. Tvärtom har den tagit upp ibland sig 
nationens bästa män, liksom den återbördat till det öfriga 
folket sina yngre söner. Denna växelverkan mellan de båda 
klasserna har i hög grad bidragit till deras ömsesidiga hö- 
jande i intellektuelt och fysiskt afseende; den har därjämte 
äfven varit för dem bägge uppfostrande. 

Många anse våra dagars England i verkligheten vara en 
republik och endast till skenet en monarki. Premierministern 
är ju faktiskt landets regent; på sätt och vis kan han ju ock 
sägas vara folkvald^ enär väl ingen i våra dagar skulle djärfvas 
att mot underhusets vilja mottaga detta höga ämbete. En 
fransman skrifver följande om denna republikanska monarki : 

»Öfver denna aristokrati, den stoltaste, rikaste och mäk- 
tigaste, som jorden någonsin skådat och måhända den sista 
Europa skall få se, öfver dessa bottenrika plebejer och deras 
hopade millioner, öfver denna dubbla inkarnation af det 
gamla och det nya, som gör Englands politiska krafter och 
faktorer lefvande och verkliga, reser sig en makt, suverän 
till namnet, misstänksamt begränsad i verkligheten och af 
vördnaden endast lamt försvarad mot likgiltigheten. Det är 
en makt att ståta med, hvars tyste representant man ej anser 
sig kunna betala nog frikostigt, ett från sin ursprungliga be- 
stämmelse afledt maskineri, som man högt aflönar, mot vilkor 
att det sällan sätter sig i gång och att det blindt lyder han- 
den som öfvervakar det, en konungamakt blott och bart att 
se på och fyllande en plats, som det skulle vara farligt att 
lemna tom.» 

Den engelske suveränen är imposant, men utan makt. 
»Maktens sken finnes qvar, men dess verklighet är att söka 
på annat håll. För att sålunda förvandla honom från en 
verkligt styrande kraft till en maskin, som lyder det minsta 
tryck af en ny kraft, den allmänna meningen, fordrades en 
förändring af dynasti, ras och traditioner.» 



436 A. HAMMARSKJÖLD. 



Det ligger mycken sanning i dessa ord. Dock tro vi, att 
författaren just därför att han är fransman gör denna nya dynasti 
eller det tyska huset Hannover obetydligare, än som är öfver- 
ensstämmande med verkligheten. De båda första Georgarne 
voro visserligen icke populära, och detta just därför, att de 
icke voro födda engelsmän, men deras inflytande på politiken 
var dock långt ifrån ringa, och detta ehuru whigaristokratien 
beherskade parlamentet. Att engelske konungen ännu hade 
makt, visade sig vid Georg III:s tronbestigning. Folket hälsade 
den unge konungen med en glädje, sådan det ej visat sedan 
Karl II:s tronbestigning. Georg III:s bemödanden gingo ock 
ut på att återställa konungamakten, hvari han äfven till en god 
del lyckades. Kanske skulle han häri ha lyckats än mera, 
om ej hans sjukdom kommit emellan. Ehuru hans båda 
söner, som efterträdde honom, på långt när icke voro så 
populära som den »gode gamle konungen*, så utöfvade dock 
äfven de personligen stort inflytande på landets styrelse. 

Den franske författaren, hvars ord vi nyss citerade, borde 
dessutom äfven af andra skäl afhållit sig från att tala med 
ringaktning om huset Hannover. Detta är ju hufvudstammen 
af det Welfiska huset, och ehuru detta hus' glansdagar ligga 
långt tillbaka i tiden, var det dock en tid, då Welferna voro 
medkämpar i en världshistorisk strid. Det hus, som icke 
utan framgång täflade med Hohenstauf ernås kejserliga ätt, 
bör allra minst af en fransman omtalas med ringaktning, 
eller likställas med de smärre tyska furstehusen. Det har 
visserligen i detta århundrade haft icke så få rötägg ibland 
sig, och dess glans och storhet är kanske snart endast en 
saga, men det torde komma att lemna den historiska skåde- 
banan med mera värdighet och större heder än huset Bourbon. 

Den utmärktaste representanten för Welfiska huset i detta 
århundrade är hvarken Georg IV, som på sin tid kallades 
för »Europas förste gentleman», eller hans broder, Vilhelm 
IV, »den gamle sjömanskonungen», utan den person, som 
på morgonen den 20 juni 1837 genom sin onkels, den 
sistnämnde konungens, död ärfde Vilhelm eröfrarens, Plan- 
tageneternas, Tudorernas och Stuartarnes kronor. 

Klockan 5 på morgonen nyssnämnda dag stannade en 
vagn utanför Kensington Palace; ur vagnen stego två män; 



DROTTNINGEN OCH FOLKTRIBUNEN. 437 

den ene var näst prinsarne af kungliga huset den förnämste 
af Englands pärer eller ärkebiskopen af Canterbury d:r How- 
ley, den andre var öfverstekammarherren markisen Conyng- 
ham. »De knackade, ringde och bultade en lång stund på 
palatsets port», säger Gréville, »innan de lyckades väcka port- 
vakten och kunde komma in på borggården. Här fingo de åter 
vänta en god stund, innan de släpptes in i ett rum på nedra 
botten, där ingen människa tycktes bry sig om dem. De 
ringde och begärde, att prinsessan Victorias kammarjungfru 
skulle skickas att underrätta hennes kunglig höghet, att de 
anhöUo om audiens i ett vigtigt ärende. Efter ett nytt 
dröjsmål och en ny ringning infann sig ändtligen kammar- 
jungfrun, som upplyste, att prinsessan låg i en så djup sömn, 
att hon ej vågade väcka henne. De båda herrame sade då 
till kammarjungfrun, att de kommit till drottningen i ett vig- 
tigt statsärende, för hvilket äfven hennes sömn måste vika. 
Prinsessan väcktes nu, och för att ej låta de båda herrarne 
vänta ett ögonblick längre än nödigt var, kom hon redan 
om ett par minuter in i rummet, klädd i en löst sittande, 
hvit nattdrägt, med en schal öfver skuldrorna, nattmössan 
hängande bak i nacken, håret utslaget öfver axlarna, tofflor 
på fötterna, tårar i ögonen, men med en fullkomligt lugn 
och värdig hållning.» 

Conyngham omtalade nu sitt ärende, och då han första 
gången kallade den adertonåriga furstinnan -»Eders Majestäts, 
räckte hon honom sin hand att kyssa. Öfverstekammarherren 
böjde då genast knä, och sedan hans läppar berört den 
kungliga handen, fortsatte han sin berättelse. Sedan Conyng- 
ham slutat, räckte drottningen sin hand åt ärkebiskopen. 
Denne riktade nu några allvarliga råd och förmaningar till 
drottningen, som på det huldhetsfullaste åhörde hvad som 
sades. Därefter lemnade hon de båda männen och gick till 
sin moder för att meddela henne den stora förändringen i 
sin ställning. 

Hennes första handling därefter var att skrifva till drott- 
ning Adelaide, den aflidne konungens enka. I de hjärtli- 
gaste ordalag betygade den unga drottningen sin tant sitt 
deltagande i den stora förlust hon gjort. Hon bad enke- 
drottningen stanna kvar på Windsors slott så länge hon be- 



438 A. HAMMARSKJÖLD. 



hågade. Hon adresserade brefvet till »Hennes Majestät Drott- 
ningen Windsor Castle». En person af den unga drottningens 
omgifning sade, att hon borde ha skrifvit »till Hennes Maje- 
stät Enkedrottningen». »Jag vet det», svarade drottning Vic- 
toria, »men jag vill icke vara den första, som påminner henne 
om förändringen i hennes ställning.» 

Klockan ii på f. m. samma dag var riksrådet församladt. 
Sedan lord-presidenten underrättat det om konung Vilhelm 
IV:s död, beslöts, att några medlemmar skulle gå till drott- 
ningen och underrätta henne om, att rådet var församladt. 
Till denna deputation utsagos den unga drottningens bägge 
närvarande onklar, hertigen af Cumberland, hvilken blifvit 
konung af Hannover, på samma gång som hans brorsdotter 
vardt drottning af England, samt hertigen af Sussex och de 
båda ärkebiskoparne. Premierministern och lordkanslärn åt- 
följde äfven deputationen, som mottogs af drottningen i ett 
närbeläget rum. Sedan deputationen uträttat sitt ärende och 
återkommit, upplästes riksrådets proklamation, hvilken hög- 
tidligen förklarade den högborna prinsessan Alexandrina Vic- 
toria för drottning af det förenade konungariket Storbritannien 
och Irland och trons försvararinna. 

Premierministern lord Melbourne hade frågat den unga 
drottningen, om hon vid sitt inträde i tronsalen ville vara 
åtföljd af rikets storvärdighetsmän, men hon hade afböjt 
detta, sägande, att hon ville inträda allena. 

Omedelbart efter det att medlemmarne af rådet tecknat 
sina namn under proklamationen, slogos dörrarna upp, hvarpå 
drottningen kort därefter inträdde. Hon hälsade lorderna 
med en böjning på hufvudet. Och sedan hon intagit sin 
plats i tronstolen, uppläste hon med klar och tydlig röst 
samt utan minsta tecken af fruktan eller förvirring det tal, 
hvari hon bland annat lofvade att respektera och iakttaga lan- 
dets konstitution och författning. 

»Sedan hon slutat», skrifver lord Beaconsfield, »närmade 
sig prelaterna och rikets storvärdighetsmän tronen och fram- 
buro knäböjande sin hyllning samt aflade tro- och huld- 
hetsed till henne, som nu var vorden drottning Öfver gamla 
England samt dessutom herskarinna öfver det land, som den 
store macedoniern icke kunde vapenvinna, och öfver en kon- 



DROTTNINGEN OCH FOLKTRIBUNEN. 439 

tinent, om hvilken Kolumbus aldrig drömde — till en drott- 
ning, som herskar öfver hvarje haf och öfver folk i alla 
zoner.» 

Den unga drottningens regering började dock ej under 
synnerligen glada eller angenäma förhållanden. Vintern 
1837 — 38 var ovanligt sträng, hvilket vållade stor nöd bland 
den fattigare befolkningen. Men det missnöje, som uppväxte 
ur denna nöd, fick en ytterligare näring genom ett rykte, 
som allmänt troddes, nämligen att den unga drottningen då 
helt och hållet stod under inflytelsen af en ytlig och själf- 
visk minister, som ständigt införde henne i nöjen och för- 
ströelser, medan så många af hennes fattiga undersåtar voro 
nära att dö af svält. Ehuru detta rykte saknade all grund. 
Ökade det dock de fattigas missnöje, och ur detta missnöje 
och den allmänna nöden framgick en märklig politisk och 
social rörelse, eller den s. k. chartismen, hvilken rörelse så 
till vida hade ett socialistiskt drag, att Englands arbetare 
ville förskaffa sig en bättre ställning samt befria sig från 
kapitalets tryckande makt. Ångmaskinens användande i fa- 
brikerna och stor-industriens uppsving hade ju också för- 
ändrat arbetarnes ställning till sina husbönder och till sina 
yrken. De började därför bilda föreningar, som skulle häfda 
medlemmarnes gemensamma intressen. 1832 års parlaments- 
reform hade visserligen gifvit medelklassen andel i lagstift- 
ningen, men icke arbetsklassen. Detta förbittrade arbetarne 
så mycket mer, som de i icke ringa mån hulpit medelklassen 
till seger. Många af arbetarnes vänner eller dugligaste ledare 
påstodo till och med, att arbetsklassen efter segern af medel- 
klassen vardt med förakt tillbakastött. Liksom medelklassen 
förut klagat öfver aristokratiens och jordegarnes allt för stora 
inflytande i parlamentet och på lagstiftningen, klagade nu 
chartistema i synnerhet öfver medelklassens och kapitalets 
växande makt och inflytande. I tio år oroade chartismen 
England och skulle ha inneburit en mycket allvarsam fara, 
om England under denna tid äfven råkat i yttre förvecklingar. 
Chartismen »understöddes af mycken äkta hänförelse, frihets- 
glöd och begåfning och fann helt naturligt en stark anklang 



440 A. HAMMARSKJÖLD. 



hos det missnöje af alla slag, som låg och grodde hos de 
arbetande klasserna. Dess blossande, ryckvis uppflammande 
låga mattades och dog slutligen bort under inflytelsen af 
den politiska reformens och bildningens klara, starka och 
stadiga sken.> Många slöto sig dock till chartiströrelsen, 
utan att fråga det minsta efter det verkliga värdet af de po- 
litiska reformer, den fordrade. »De voro fattiga, de voro 
öfveransträngda af arbete, de voro uselt aflönade, deras lif 
var i alla afseenden det olyckligaste. De hade fått i sitt 
hufvud någon förvirrad idé, att »folkets charta» skulle ge 
dem bättre föda och aflöning och lättare arbete, om något 
sådant stod att få, och att det just var af denna orsak, som 
aristokraterna och ämbetsmännen vägrade att bevilja den.» 
På ett möte, som hölls mellan några radikala parlamentsleda- 
möter och några af arbetarnes ledare, uppsattes och antogs 
det program, som af den store irländske agitatorn 0'Connell 
fick namnet ^Chartam. 

Denna innehöll sex punkter, nämligen: allmän rösträtt, 
artiga parlament, sluten omröstning, afskaflandet af förmögen- 
hetscensus, arvoden åt underhusledamöterna samt landets in- 
delning i lika stora valkretsar. Förslaget om underhusleda- 
möternas aflöning har ännu ej blifvit antaget och torde kanske 
lika länge låta vänta på sig som årliga parlament, men de 
öfriga fyra fordringarna hafva efter hand blifvit antagna. Ge- 
nom »Redistribution Bill» kan man nämUgen säga, att landets 
indelning i lika stora valkretsar i det närmaste blifvit en verk- 
lighet. Till de män, som mest bidrogo till genomförandet 
af dessa reformer, skola vi snart komma. 



Efter hand aftynade dock chartiströrelsen, eller ock gick 
den upp i en annan rörelse, som dock icke egentligen var 
af politisk eller social, utan hufvudsakligen af ekonomisk art. 
Denna var frihandelsrörelsen, eller städernas och den industri- 
idkande befolkningens protest mot jordbrukarnes gynnande 
på de andra samhällsklassernas bekostnad. Detta ansågs vara 
så mycket orättvisare, som städernas och den industriidkande 
befolkningens antal var lika stort som eller större än den jord- 



DROTTNINGEN OCH FOLKTRIBUNEN. 441 

brukande befolkningens. Frihandlarne fordrade nu upphäf- 
vandet af de s. k. spanmålslagarna, hvilka just kommit till 
år 1 815 för ätt skydda det engelska jordbruket mot konkur- 
rensen med det utländska. I parlamentet hade Charles Vil- 
liers, som tillhörde ett af Englands mest högaristokratiska 
hus, under flera år yrkat på spanmålslagamas upphäfvande, 
men utan framgång. Omsider började dock befolkningen i 
de stora fabriksstäderna i norden, Manchester, Birmingham 
och Leeds, hvilka först genom 1832 års reformbill fatt repre- 
sentationsrätt i parlamentet, att äfven yrka på spanmåls- 
lagamas upphäfvande. Den, som ledde agitationen för denna 
sak, och som förde frihandeln till seger, var Richard Cobden. 
Denne man, som utgått ur de smärre jordbrukarnes klass, 
hade blifvit industriidkare i Manchester. Hans skolbildning 
var torftig, men genom flit, energi, iakttagelser och resor i 
främmande land hade han förvärfvat sig en mängd praktiska 
kunskaper, som i förening med hans ädla karaktär och goda 
hufvud gjorde, att han kom att djupt ingripa i sitt fädernes- 
lands angelägenheter och därigenom äfven i hela Europas. 
Han hörde egentligen icke till någotdera af de båda gamla 
politiska partierna; han lutade dock mera åt toryismen än 
whigismen. Han var en agitator af ny och ovanlig art, han 
vädjade nämligen ej till lidelserna, utan till förståndet. Han, 
liksom de öfriga männen af hans skola, hvilken efter rörel- 
sens hufvudhärd fick namnet Manchester-skolan, upprörde 
sinnena mera med »sifl*ror än med oratoriska bilders. Ingen 
kunde täfla med Cobden i förmåga att öfvertyga. Många, 
som voro afgjorda motståndare till honom och hans åsigter, 
måste dock erkänna, att de skäl, han anförde, ofta voro så 
talande och slående, »att de kommo de fastaste öfvertygelser 
att ramla och dock kostade hans bevisningssätt honom syn- 
barligen icke den minsta ansträngning». Trots jordegarnes 
makt, och fastän handtverkarne snarare voro mot än för fri- 
handeln, vunno dock frihandlarne under Cobdens ledning, 
efter flera års strid, 1846 fullständig seger. 

Richard Cobden var en utmärkt typ på en selfmade 
man; hans vän och medkämpe John Bright var det också. 
Just män af dessas art äro ovärderliga för ett folk, som låtit 
maktens tyngdpunkt komma att ligga inom den folkvalda 



442 A. HAMMARSKJÖLD. 



kammaren. Den egendomliga förening af intellektuela och 
praktiska intressen^ som så ofta finnes hos engelsmannen., 
torde i vårt århundrade knappast ha framträdt klarare och 
tydligare än hos Cobden och Bright. Bägge dessa män 
började sin bana som industriidkare och fortforo under större 
delen af sitt lif att vara det, men de blefvo därunder verk- 
liga statsmän, som vid flera tillfällen utöfvade stort inflytande 
på sitt lands politik. Man kan vara af olika åsigter med dem 
i flera frågor; särskildt torde deras inflytande på Englands 
utrikespolitik icke alltid hafva varit lyckligt. Men det är 
dock ovedersägHgt, att de bägge statsmännen sträfvade att 
förverkliga höga ideela mål, och att de mera leddes af det 
rätta än andra, långt mera lysande och berömda statsmän. 
Intet annat land i Europa har att uppvisa så många selfmade 
men som England, men i intet annat land spela de häller en 
sådan roll som där. I det öfriga Europa fordrar man van- 
ligen först och främst af en statsman, att han skall vara en 
skicklig ämbetsman. I England, i själfstyrelsens stamort, be- 
höfver han ej tillika vara ämbetsman. Och detta har varit 
af icke ringa vigt för Englands fria politiska utveckling. De 
engelska statsmännen lära också mera af Hfvet än af regle- 
menten och förordningar. Det kommunala lifvet är för dem 
en verklig förskola för politiken. Cobden och Bright hade 
dessutom äfven haft en annan förskola, nämligen affarslifvet. 
Deras skarpa blick upptäckte, att man kan studera världs- 
marknaden af andra skäl än för att förtjäna penningar. I 
det praktiska lifvet och i sin beröring med så många olika 
människoklasser fingo de första impulsen till en mängd 
nyttiga idéer och reformer, hvilka aldrig en blott och bar 
ämbetsman eller industriidkare kunnat eller velat taga vara 
på eller kämpa för. Ingendera af dessa män var bok- 
lärd, men de förstodo att lära af lifvet själft och att ständigt 
rikta sin erfarenhet med nya och vigtiga lärdomar. Detta 
var det, som i förening med en ren och obefläckad karaktär 
och en mot det ideela riktad håg samt en fin och skarp 
observationsförmåga gjorde, att de blefvo en ära för England 
och sin egen klass. 

John Bright hade icke Cobdens stora förmåga att öfver- 
tyga, men som talare stod han långt öfver sin vän. »Det 



DROTTNINGEN OCH FOLKTRIBUNEN. 443 

kan till och med>, säger Mc Carthy, tvära fråga, om England 
någonsin haft att uppvisa en man, som egt flere, för en stor 
talare nödvändiga egenskaper än Bright.» Han hade näm- 
ligen en imponerande gestalt, ett stort vackert och väl for- 
madt hufvud, som under de senare åren gaf honom utseende 
af en vördnadsbjudande patriark. »Själfva anletsdragen voro 
ädla och uttrycksfulla, hans stämma var stark, klar och genom- 
trängande samt af underbar klang. Denna klang hade en 
förunderlig verkan, i synnerhet när han var gripen af en stark 
rörelse eller ville gifva uttryck åt sitt förakt. Det, som i syn- 
nerhet väckte åhörarnes förvåning, var hans utomordentliga 
själfbeherskning. Hans tal åtföljdes aldrig af några lifliga, 
än mindre häftiga åtbörder, och icke ens när han var som 
mest upprörd, blef han högröstad eller lidelsefull. Han hade 
till sitt förfogande mycken och äkta qvickhet samt en skarp 
och träffande satir. Han hade icke läst många böcker, men 
de böcker han läst, hade han läst väl. Bibeln och Miltons 
skrifter utgjorde hans älsklingsläsning.» Han hade dock mera 
bildat sitt språk efter bibelns än efter den blinde siarens, 
»ty», säger Mc Carthy, »om än hans sätt att tänka och hans 
enkla, stränga moralitet kan ha varit påverkad af Milton, 
buro hans tal dock endast ringa spår af Miltons klassiska 
vändningar och helleniska eller romerska terminologi. Hans 
tal utmärkte sig för en äkta engelsk prägel och en sann na- 
turlighet.» 

Bright tillhörde medelklassen. Han var född i Green- 
back i8ii