Full text of "Om slägtet Sorex, med några nya arters beskrifning"

See other formats

C 
N 


IV RAA FREE, Ne 
ITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLINS S3IYVYE 


NS 
S3 


S3 


An Å 

NR z < z 

Sö ÅN - Sö 7 

me "ÄV O = XR Ö 

=E IwWw z E 2, 
SA 3 3 

INOSHLIWS S3IUvVIgII LIBRARIES SMITHSONIAN INSTITUTI 

L z Aa 2 

2 GAR 3 S 2 

- = - = 

Xx =E & -= 

m a. am. = 

Så fa O a O 
s- 2 =! ee 

ITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLINS S3!ävd: 

0 = Oo 

D + 

> = = 

- | ad - 

m An Dn 

en z = 


INOSHLINWS S3INUVYSIl LIBRARIES SMITHSONIAN 


44, 
NVYINOSHLINWS S3!13v48g!n 


() Få 

z 2 z 

= = | NAS Zz 

ög 2 SN 2 

z E ) = 

> ; => N = 

2 A Å 175) ; 
ITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLINS S3!4vu 

2 då 2 Å 

2 4 3 -— = fnd 
spf Jg a 3 
ja] a z å : 
Jas SS & 3 & 
kas [e] a S ; 

2 -— zz Ne 
INOSHLIWS -S314V4a11 LIBRARIES. SMITHSONIAN INSTITUT 
E = = o od 
NN Ne = - JE 
Sa IG 3 = SA 

NS S sd 3 Sala = 
NS Oo z 0 


IUTHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3Iyv 


2 24) = a Å 

< z < z 

NT = = — 

eS) NW = JAG =3 

2 JW 3 ie ö 

= IN Zz = = 

SR 3 > 
INOSHLIWS S314VYIT LIBRARI ES SMITHSONIAN INSTITUT 
s FRI nn ST SÖ SARS, 
Å. e PSTN på KS EN ST Möt R SETT 


ARIES 


N 


SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS 


9 


SN 


LILSNI NVINOSHLIWS S313vVY8117 LIBRARIES SMITHSONIAN 


Så 
Ni 


NVINOSHLIWS s3 
SMITHSONIAN 
NVINOSHLIWS 
SMITHSONIAN 


ES 


NOILALILSNI 


LIBRARIES 
NOILALILSNI 


SÅ 


ARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS 


& 
< 
Rö 
(200 
2 
SR zz — 
Oo ww = = 
5 La 5 z- 
EM = FE = 
MA = - An 
ILILSNI NVYINOSHLINS SJ3I4VY8I7 LIBRARIES SMITHSONIA! 
- 2 EA 
zz - Zz SV - 
O 2500 O NN NW N =E 
AP (22) Nn : Dn 
I 02 T W Ö 
= z EE N 
G s > a = Sa KOR 
| 7 2 TA Ner 
ARI ES SMITHSONIAN INSTITUTION "NOILNLILSNI  NVINOSHLIW: 
UJ 2& ul ö 
2 3 < 3! 
oE = = 
= Ä [e] = [6] 
- SÅ - 4 N 
ILILSNI NVINOSHLIWS 293 l4vyg JE LIBRARI ES, SMITHSONIAI 
=S (=) 3 (e) sj 
[ov] | = [00] fer Of 
> SÅNG E SS = ÖL 
- ÅV Z BIE VAR, 
(20) Äg = z 


ARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIW: 


(4) 4 [0g) Zz 
= NR = = 
3 3 ÖVA 3 AD, 3 
AR A ÖN vd LA SÄL 
O es FÅ NN oO kH f I 
NN Zz E |N EN SV 
RN 3 = SÅ > = 
än — 2 Dn 
IILSNINVINOSHLIWS S3 IUVYdII LIBRARIES SMITHSONIAN 
2 > beh : 
STITL7> 7 Lå Lu NSTITUp? Adi [EB] SG 
FAR NAN. 2 SN 3 << t fr 


Y 


3 
å Nå I YRNA 
a "MN Ty 


ALA 
a f ” Ål SIN 


4 FR ”n 


HL MT MIL 
+ BILARNA 
, KE. 


KML PCR Fd 
j (TESLA 
KILA g 


, LF UU | 


7 Nr vå 


ja 


Om slägtet Sorex, med. någrsz 


21. Nya. arters beskrifning, 
i ] Ca a 
fielanas CARL 1. SUNDEVALL. 


Bland de af Prof. HevessorG i Sennaar insamlade 
däggdjuren funnos 3:ne arter Näbbmöss, hvilka 
varit hittills okände, och på hvilka jag härmed 
får lemna beskrifningar. Arterne af detta slägte 
äro i fleraghänseenden märkvärdigare, än man vid 
deras första betraktande skulle förmoda. Del sto- 
ra antalet, som tid efter annan - blifvit bekant 
från alla verldsdelar, utom Australien och Syd- 
amerika, synes utvisa, alt detta slägte är ett af de 
arlrikaste och vidsträcktast utbredde inom hela 
däggdjurs-klassen, liksom att det är ett af de 
genom sin bilduing aldra tydligast - begränsade, 
be att några få olhkhoter emellan NS PLarag på 
det mest hosta sätt, rätta sig efter de kli- 
mat och verldsdelar der arterne förekomma. VWVi- 
dare har de gamla Eoyptiernes märkvärdiga om- 
sorg, alt genom balsamering förvara både menni- 
skor och djur, SAlb LOSS SÅ tillfälle alt lära känna 
beskaffenheten af ett par arter af detta slägte för 
2 å 3000 år tillbaka, och dessas jemförelse med 
de arter, som nu lefva i samma trakter hvarest 
de balsamerade arterna finnas, eller med dem uti 


. andra trakter, kan leda till högst intressanta 


resultater , hvälg äga desto ;större värde ju nog- 
grannare kännedösnern varit om de nu lefvande. 


å 
Va Mk OM Aeac laga II ECE 


164 EA Fä 
SFpP atboknågor mån bidraga tuillvötvidgandet 
af denna kännedom, får jag härjemte meddela en 
kort öfversigt af de hittills bekanta Sorex-arterne. 
Den är egentligen uppgjord för egen rättelse, och 
grundar sig till en stor del på de ypperliga ar- 
beten, som sinter sednare åren blifvit bekantgjorde 
öfver detta slägte, t. ex. af NaATtHustus, SELYsS, 
DuversoY m. fl., hvartill jag kunnat lägga egna 
iakttagelser på ett ej obetydligt antal bj Öf- 
ver flera af dem, som jag ej sjelf haft tillfälle att 
se, har Professor EricHson i Berlin haft godheten 
meddela utförliga upplysningar. De amerikanska 
arterne äro mig samtligen obekanta; men jag har 
dock trott mig böra, för fullständighetens skull, 
upptaga dem öftek andra författare. 

Af artförteckningen : synes, att första afdel- 
ningen (Subg. I, Div. I Sorex GraY), som utmärker 
sig genom ganska tjock svans, ensamt tillhörer 
varma delarne af gamla continenten, och synes 
vara den artrikaste formen. Andra afdelningen 
(Crocidura Wacr.) tyckes endast tillhöra gamla 
continentens mera tempererade delar, men, besyn- 
nerligt nog, både norr och söder om tropikerne. 
De öfrige formerne tillhöra norra delarne af båda 
continenterne. Sydamerika och Australien äro, så- 
som nyss nämndes, de enda verldsdel!ar hvarifrån 
man ej lärt känna arter af detta slägte, och dessa 
verldsdelar tyckas till och med fullkomligt sakna 
hela den djur-ordning, af hvilken Näbbmössen ut- 
göra det artrikaste och mest egna utbildade, eller 
typiska slägtet, nemligen de så kallade JIneckt- 
ätande rofdjuren , hvilka Linsé (i Syst. Nat. X), 
tillsamman med Svinslägtet och Pungdjuren kal- 
lade Bestie. Vi skola. i det följande använda 
detta sednare namn i en diminutif form: Bestiole, 
emedan denna ordning i allmänhet utgöres af gan- 


. 
- 


ob BUN SS NESS NÄ 


165 


ska små djur, och särskilt innefattar de minsta 
af alla däggdjur =). 
De båda Meinasia verldsdelarna, Ev Sp oR och 


NA 


FA och re. >; nästan utan att Re 
das, tillhöra olika verldsdelar, och härigenom fram- 
ställa sig såsom geografiska motsvarigheter, hvilka 
träda i jr: rg ställe på olika sliter af jor- 
den, och denna åsigt rättfärdigas af den högst 
märkbara öfverensstämmelsen i deras yttre former. 
Hos båda finner man nemligen i allmänhet en 
obestämd, mjuk, rått-artad yttre form, små ögon 
och, såsom det tyckes, ganska föga ulv sla yttre 
Sinnen; långt utdragen rör lig nos, med morrhåren 
antingen äktbildade eller på ett eget sält bakåt- 
liggande; fötlerne, liksom hos SIR , ända till 
den fullkomligt plantigrada handen (tarsus, carpus 
med fingrarne) nästan dolde under huden, med tår, 
som vanligen äro smala, alldeles skilde ända till 
melatarsus? ++), och under lederna beklädde af fjäll- 
lika sköldar eller halfringar; svansen är ofta tjock, 
eller, liksom de fleste gnagarnes, fjällig och nästan 
naken. Tänderna äro hos båda nära lika bildade, 
talrika, med de medlersta framtänderna störst, och 
hörntänderna af ganska obestämd form. Man kan 


") Det Linneiska namnet Bestie , som väl synnerligen 
hade afseende på det ej hithörande Svinslägtet, är 
ej rätt väl användbart för de s. k. insekt-ätande rof- 
djuren, då det dels omfattat flera former, dels inne- 
bär begreppet om stora, groft bildade djur. 

”) Några få undantag kunna dock anföras, nemligen af 
de arter, som lefva i de närmast tillgränsande delarne 
af Nordamerika och på Indiska öarna. 

=) Äfven på vattendjuren: Myogalea , Sorex fodiens ; 
simhinnan ersättes hos dem af hår. 


i66C 
härtill lägga att de till en stor del äro all-ätande, 
att de i allmänhet tyckas, bland däggdjuren, stå 
på den lägsta graden af djurisk utbildning, och 


att de alls ulmärka sig genom dsenkibtör uti 
Bäckenets benbyggnad. 


Genom allt Hötta afvika så väl Bestiole som 
Marsupialia + högsta grad från Rofdjuren med 
sina bestämda yttre (örARAR väl utbildade yttre 
sinnen, och tydliga, ända till låret fria extremiteter; 
sina korta, krökta och af en hud sammanbundna 
tår; sin egna tandbyggnåd, hvartill såsom bufvud- 
sak hörer, ”att de vredllepeta framtänderna äro minst, 
o. s. v. Med ett ord: Bestiote kunna lika litet 
som Marsupialia sammanföras med rofdjuren, och 
visa långt mindre likhet med dem än med Glires. 


Nyligen har den förmodan blifvit framställd ) 
att Nälbmössen tillbringa vintern i dvala; men 
att detta ej är förhållandet. kan på det bestämdaste 
försäkras. Hos oss ser man under hela vintern 
de hål genom snön, som vår lilla Sorex vulgaris 
gräfver, och hvarje gång ny snö fallit behöfver 
man ej länge söka på våra fält, för att finna de- 
ras spår, hvilka stå nästan såsom harspår, men 
med alla 4 fötterne inom föga mera än ett tums 
vidd; de äro under denna årstid högst lätta alt 
årig i fällor, och ses ofta i skymningen löpa på 
snöskaren, hvarvid de gemom sin hastiga rörelse 
och lilla tjocka kroppsform tyckas likna en hiten 
rullande kula. Nirnsson har i Skandinavisk Fauna 
särskilt anmärkt om båda våra arter, alt de äro 
rörliga under bela vintern, och PaArraAas säger om 
sin S pyg Smeus: ”vagatur etiam hieme, ut omnes 
congeneres” (Zoogr. lp. 135). Att någon af de 


9 Uti Guerins Magazin 1842. 


167 


sydligare formerne skulle tillbringa vintern i dvala, 
blir till följe häraf alldeles osannolikt. 


Såsom bekant är gräfva våra Näbbmöss-arter 
gångar under jorden och under snön, uti hvilka 
de utgräfva sig ett litet rundt bo. Då de fram- 
körhrä låta de ofta höra sitt högst egna, korta 
skärrande läte, som är svårt att efterhärma, och 
som har någon likhet med det af gräshoppor. Detta 
läte tyckas de hufvudsakligen gifva ifrån sig vid 
fortplantningstiderne. — Deras rörelser äro i hög 
grad besynnerliga: utmärkt hastiga och obestämda; 
de tyckas ömsom ledas af den glupskaste snålhet 
och af hastigt påkommande nycker, dels af en 
fruktan hvartill man ej inser någon ak. så alt 
man får se dem hastigt anfalla sitt rof, äta något 
litet och Fika hastigt dne detsamma, löpa om- 
kring åt flera håll, samt efter en stund på sam- 
ma sätt återkomma. De äro i högsta grad all- 
ätande och föda sig lika väl af insekter och maskar 
som af- kött eller växtfrön. Detta sednare torde 
dock oftast inträffa om vintern. De äro ganska 
närgångne och glupske, hvarigenom de bli besvär- 
lige för jägare och fogelfängare, som utsätta fällor 
eller snaror på arken! ur kärlka de ofta bort- 
taga lockmaten. Det är allmänt kändt, att man 
ej kan hafva flera näbbmöss innestängda tillhopa, 
emedan de döda och uppäta hvarandra, ehuru till- 
gång finnes på annan föda; och detta gäller lika 
väl för den lilla Sorex etruscus, af den sydliga 
slägtformen, som för våra vanliga arter 5). Uti 
sina gångar neddraga de allehanda växtämnen i 
stor mängd då tillgång finnes, hvaraf man nästan 
skulle kunna tro att de samla förråd åt sig. Detta 


 Eboligt Duvernoy och BonasaPARTE. 


168 


torde dock egentligen ske för att deraf bilda en 
bale i boet; men jag har ofta under snön selt 
flera fots långa sträckor af gången oordentligt be- 


lagd med agnskal, fjäll af bordögerar o. d. 


Fobtrildtniise tyckes förnyas flera gånger 
om året, och ungarne framfödas i boet, ud mo- 
drens underjordiska gång. Öfver deras fortplant- 
ning, som ej synes vara noga känd, har Hr F. 
Mevzes, Conservator vid Zoologiska Riksmuseum 
i Stockholm , meddelat följande ganska upplysande 
iakttagelser. Under en botanisk excursion vid Kiel 
i April månad, hörde han ett ovanligt starkt och 
ihållande läte af Sorex fodiens från en vassbänk 
vid ett närbeläget vatten. Då han skyndade dit 
såg han någonting, som under en längre stunds 
ör lopp anda sig på elt ställe under ödla löf 
och torra NER på dyen. Hastigt grep han 
derefter, och fick i handen en Sorex fodiens, med 
hvilken en annan följde, hängande vid det ganska 
långa genitale masculinum. Han lade dem båda 
uti sin växt-porteur, för att forlsätta observationen, 
och efter en stund åtskildes de; men ett par 
timmar efter hemkomsten befanns hanen hafva dö- 
dat och till större delen förtärt sin maka. En 
annan gång hade han tillfälle, att under en fjerde- 
dels timma betrakta en S. fodiens, som ofta fram- 
kom ur silt hål på en liten ö, begaf sig genom 
vatlnet, ej simmande, utan springande efter botl- 
nen, till det blott på några fots afstånd belägna 
fasta landet, hvarpå han sjelf satt, och hvarje 
gång hastigt nappade ett torrt, nedfallet pil-lof, 
h varmed HETA begaf sig samma väg tillbaka, bä- 
rande det i munnen. Den fillinnsde iakttagel- 
sen af boel och ungarne blef ty värr hindrad. 
Jag känner ej all någon annan beskrifvit dem. 


169 


Genitalia äro hos båda de 1 Sverige före- 
kommande arterna ganska långa, och likna mycket 
dem hos Talpa. G. masculinum ligger vid fort- 
plantningstiden flera gånger böjdt under huden. 
Äfven Vagina bildar flera böjningar, och är fästad 
vid elt mesenlerium. <Deremot äro uleri båda 
cornua korta och försedde med ganska korta tubre 
Fallopii. Bäckenet omfattar väl tarm och geni- 
talia, men är framtill öppet, utan symphysis pu- 
bis. Hos honan är det vidare öppet än hos han- 
nen. (S. vulgaris). 

De flesta, kanhända alla arterna af slägtet, 
gifva från sig en mer eller mindre stark, vanligen 
obehaglig lukt. Hos några större arter från Afrika 
och Indien är den starkt moschuslik och förorsakas 
af ett ämne som afsöndras ur en körtel, belägen 
bakom midten af hvardera kroppssidan, och som 
öppnar sig med en stor papill nästan som ett par 
spenar. Hos andra arter säges lukten härröra från 
glandula anales. Vår S. vulgaris gifver under hela 
sommarn en högst vidrig lukt, som ej kännes un- 
der vintern. Lukten af honorna har synts mig 
vara i allmänhet svagare än af hanpnarne. Möjligt- 
vis är det denna lukt, som gör att kattor väl döda 
men ej äta näbbmöss. Utomordentligt stark är 
lukten af de större Indiska arterne, så att den 
länge kännes der ett sådant djur gått fram. Man 
tror allmänt i Indien, att denna lukt smittar vi- 
net i en korkad butelj hvaröfver en Sorex sprungit. 

Namnet mus araneus , som ofta, men utan 
beskrifning nämnes af Plinius, anses vanligen till- 
höra näbbmössen, och har 1 sednare tider blifvit 
lämpadt till 2:ne de allmännaste arterna i medler- 
sta och norra Europa: S. russulus och S. vulgaris. 
(Sorex araneus L.) Af det som Pirists säger 


Lib. 3 Cap. 58 (något efter midteu): ”In Italia 


170 

muribus araneis venenatus est morsus: eosdem 
ulterior  apennino regio non habet”, skulle man 
snarare kunna hänföra detta namn till den lilla 
S. Etruscus, som ej finnes norr om Apenninerne; 
men dess högeligen fruktade gift, och de talrika 
medel deremot som anföras hos Prinsius, hvilka 
nästan alltid tillika uppgifvas såsom medel mot 
Skorpion-giftet, göra det sannolikare, såsom mig 
synes, att Latinarnes Mus Araneus ursprungligen 
var ett spindel-artadt, giftigt djur, som genom sin 
ludenhet och färg hade någon likhet med en mus, 
nemligen Solpuga, som finnes i Italien, men ej 
norr om bergen, och hvars bett så väl som skap- 
nad synes vida mera egnade att injaga fruktan, än 
de alldeles oskyldiga och ingenstädes fruktade So- 
rexarterna. Möjligtvis har förvexlingen af dessa 
båda djurformer sednare gifvit anledning till nam- 
nets uppkomst och lämpande till dem båda. 

Dessa djurs allmänna formförhållanden äro 
så ofta framställde, att jag bär anser mig kunna 
alldeles förbigå dem. 

För korthetens skull har jag efter Duvernoy 
benämnt de små tänder, som sitta mellan de egent- 
liga kindtänderne och de två stora framtänderne, 
med ett gemensamt namn: mellantänder (Dentes 
intermedii). Det tillhörer nämnde författare alt 
först hafva visat deras vigt vid artbestämningen, 
och de äro härtill så mycket mera passande, som 
de ganska väl kunna ses, äfven på uppstoppade 
exemplar, samt både lättare falla i ögonen, och 
lättare kunna beskrifvas, än de små olikheter som 
äfven finnas mellan skilda arters kindtänder. 


De nya arterna äro följande: 


171 

SOREX Hedenborgianus vu. sp. rufescenti-ni- 
gricans unicolor. 

Speciocissima sui generis bestiola, in terra 
Sennaar a Prof. Jou. HeEbEnBorG Suecano, inventa 
et anno 1839 domum missa; inter Sorices magna, 
colore insignis, odore fragrans. 

Longitudo 140 millim. (4; poll. Gall), + cauda 52 
(vel ra in vivo paullo longior); planta (a talo, 
cum ungue) 21; a rostro ad oculum 20, ad aures 
33 millim. Totum animal uno colore tinclum: 
saturale castaneo fuscum vel chocoladinum, vel 
colore seminis coffeze uste. Venter non pallidior; 
cauda et pedes paullulum nigriores. Forma om- 
nis perfecte eadem qua agnoscitur subg. Crocidura 
Wagl., vel potius subdivisio ejus Pachyura Serxs 
(Sunkus Eur), cujus typus est S. indicus: corpus 
elongatum et gracile, aures majusculxe rotundatae 
lobis interioribus non ciliatis; rostrum longum, 
tenue, rhinario bifido, caudaque crassa, elongato- 
conica, pilis longis inspersis ornata. Pili corporis 
quoque ut in S. indico, leves, tenues, molles, basi 
dilute cinerascentes, toti sque nitidi. Ungues 
omnes 2equales, mediocres. Dentes toti albi; inter- 
medi (inter molares et primores medios) omnes 
siumplices; superiores utrinque 3: postremo paullo 
minore, sed vix humiliore quam medio. Nullum 
signum adest dentis intermedii 4:ti. Lobulus an- 
ticus dentis molaris antici superioris parvus, 
transv. rotundatus, duplo humilior qv. d. interm. 
2 et 3. Cranium (paullo lxesum) longit. 31 mil- 
lim. latit. inter oculos 51, rostri 4. 

In medio laterum punctum adest ubi exiisse 
videtur ductus glandulzge odorifere, sed nulla ma- 
cula magis nuda quam reliquum corpus discerni- 
tur. Ciståe, etsi oh praeparationem, in aqua mol- 
lita, et deinde post annum tertium in museo nor 


172 


stro exposila, odorem lamen gravissimum, sed ju- 
cundum, puri moschi conservat. 


SOREX fulvaster mn. sp. pallide griseo-ful- 
vescens, subtus cinereo-albus, dentibus intermediis 
supra 3: secundo tertioque equalibus. Cauda longit. 
+ corporis. 

Unicum specimen, - prope flumen Bahr el 
Abiad ab HebvenBorG inventum; an adultum? sed 
suture cranii faciales, obliterate. Cranium 21 
millim., sat latum; latit. inter oculos 5 millim., 
rostri 22. Dentes toti albi (ut in S. leucodonte 
formati), D. intermedius inferior secundus Cco- 
nicus, altior quam anticus, margine anteriore al- 
titudine = 3 longitudinis baseos. Lobulus anticus 
dentis molaris antici superioris magnus, acutus, 
altitudine exacte equalis dentibus intermediis 2 et 3. 

Magnitudo S. fodientis vel leucodontis; circa 
90 millim. + cauda 44. planta ce. u. 13. (Rostrum 
siccati ad oculos 12, ad aures 19). Rostrum (etiam 
in cranio) ratione corporis evidenter brevius quam 
in priori et seqvente; sat simile S. leucodontis 
fuisse videtur. Vibrisse longer, numerose. Aures 
multo majores qv. in sp. europais, sed, ut in is, 
helice et antitrago dense ciliatis. Cauda crassa, 
sensim attennata, longit. + corporis, setulis elon- 
galis sat numerosis. Vertlebre, in cute 14 relictae, 
evidenter 4-angulares.  Ungues parvi, oequales. 
Pili corporis paullo minus leves, minusque te- 
nues quam in SS. indico, sed ut in eo: sericeo ni- 
tidi, basi dilute cinerei. Color supra indicatus; 
similis S. flavescentis Isin. GEorFr. sed dilutior, ni- 
tidior, naso concolore. Latera corporis pallide ci- 
nerea , colore sensim transeunte. Cauda colore cor- 
poris; pedes colore dorsi, pallidi. Aures dilute 
fuscescentes  Macula laterum nuda evidens, cum 
signo glandule; sed odor non percipiendus. 


173 


SOREX sericeus HeEDpEnsorG (in catal. mscr. 
collectionis) saturate cinereus nitidus, supra rufes- 
cente fuscus; dentibus intermediis Bra Jc se- 
cundo tertioque 2xequalibus. Cauda ultra + corporis. 
Sorex indicus var. e. prov. Schoa Abyssinie, 

Rörpeerr Mus. Senkenb. IIL p. 133 (2) 

Specimen majus, prope Bahr el Abiad anno 
1835 captum, sub nomine allato misit Hedenborg; 
aliudque, juvenile, ex eadem regione ortum, anno 
1839 museo nostro donavit. 

Cranium, suturis faciei concretis, longit. 22 
millim. latit. inter oculos 4t, rostri 21. Anterius 
igitur multo augustius est quam prioris, a quo pre- 
sertim differt rostro longiore; differentia enim lon- 
gitudinis (14 millim.) none adest inter fo- 
ramen infraorbitale et dentes primores utriusque. 
Dentes ut prioris; etiam d. molaris anticus supe- 
rior; sed differt dente intermedio inferiore postico: 
humiliore et longiore; hujus enim margo anticus 
in adulto equal dimidium longitudinis ee sed 
idem margo in pullulo hunc odtividarien Bs ad 
superat, leka ut in S. fulvastro. 

Magnitudo prioris: Longit. circa 90 millim. 
+ cauda 49, planta 14; (rostrum ad oculos 14; 
ad aures 21). Forma S. Hedenborgiani, vel, preter 
rostrum longius et lobos auris non ciliatos, pri- 
oris. Cauda minus Crassa , sensim altenuata, setis 
elongatis sat numerosis; vertlebre(14 relietze in cute) 
longiores sed non crassiores quam in sp. priori; 
kenekåsl; nec 4-angulares. Aures magne. Ungues 
parvi, 2quales. Pili corporis tenuissimi, leves, 
molles, sericei, basi saturale cani, non vero nigri- 
cantes; apice rufescenti-micantes. Colores non limi- 
tatli, prioris, sed obscuriores. Totum corpus supra 
fusco-fulvescens, lateribus cinerascens, subtus paullo 
dilutius, pure cinereum, pilis apice ad lucem albi- 


174 


do-micantibus. Cauda fuscior, pedes grisei, Vi- 
brisse basi fusecae, apice albido nitentes. Macula 
laterum nuda cum apertura glandule evidente (sed 
odor vix ullus in specimine siccato). 

Specimen juvenile, colore exacte simile, sed 
male conservatum, cute longitudine extensa. (Ma- 
cula nuda non apparet). Longit. 3 minor; cauda 
30? millim, planta 10; rostrum ad oc. 10, ad 
aures 17. 

Obs. Heec sp. verisimiliter est eadem quam 
pro varietate S. indici habuit RörrErr, loco supra 
citato; brevis enim descriptio, licet non sufliciens, 
bene quadrat. Specimen vero Ruppellii multo ma- 
jus erat: ”longit. 7 poll. ex qva 3 occupal cauda”; 
1. e. longitudo corporis paullo ultra 120, caudee 
circiter 60 millimelrorum. 


Brevem synopsin adjungo Sovricum, quos de- 
seriptos invent: 
Sorex. Liun. 
SUBGENUS 1. 
(Crocidura WaGri. Sorex proprie DUVERNOY). 
Dentes toti albi; intermedii omnes simplices (preier 
subdiv. ultimam), superiores 3 vel 4, antico ma- 
jusculo: altiore quam cuspide baseos d. incisivi. 
Dens incis. inferior supra (marg. interno) com- 
pressus, integer. 
Aures exserte, intus valvis 2 (helice et antitrago) 
magnis, rotundatis. 
Cauda pilis longis, laxis, inter vellus breve in- 
spersis, ornata. | 
Planta (a talo ad ap. unguis) longit. rostri ad 
oculos, non ciliata. 
Rostrum tenue, rhinario bifido instruclum. 


$73 
Div. 1. (Sunkus Eur. Sorex Gray). 


Cauda basi metatarso crassior, apice attenuata. 
Aures magne. Ungues parvi, antici sub- 
minores.  Pili corporis tenues, basi dilute cinerei. 
Glandula laterum odorifera in sp. majoribus sem- 
per adesse videtur, (sed in S. Hedenborgii et S. 
flavescente non a macula nuda cingitur). 


1:o Dentes intermedii supra4. Pili mollissimi, 
laevissimi, toti xque sericeo-nitentes. Aurium val- 
vule interiores subnudae; inferior setulis ullis or- 
nata (Pachyura SELYs). 


a) Species minim: (mac. laterum nulla nuda). 


S. etruscus SAvi griseus subtus pallidior, eauda 
concolore. 40 —45 millim. + cauda 26. Italia; 
Algier NAtHus. Dentes interm. 2 et 3 zxequales, 
Fd minutissimus. Cuspis anticus d. molaris 
antici altior qv. d. intermedu. — (Duvernoy in 
Guerin Mag. 1842. Bonar. Fn. Ital). 

S. Perrotetti TORSTEN I. ce. obscure fuscus ventre 
grisescente. Magnit. et prop. caudee prioris. India. 
Tlökrtas prioris, (non vidi). 

S. gracilis Brasyv. obscure fuscus ventre sensim 
albidö, dente interm. 2:o minore qv. 3:0. .— 49 
millim. + cauda 26; planta c. u. 9. Rostrum 
ad" oculos 9; ad aures 16. (Dentes preterea 
priorum). Africa merid. Mus. Stockh. ab J. 


WAHLBERG, Svecano, e Portu natal missus. 
b) Species maximae. (Mac. laterum nuda). 


S. giganteus Is. GEoFFr. cinereo-argenteus, superne 
leviter fulvo-tinetus; cauda longit. ultra + cor- 
poris, subnuda, pallida; dentibus intermediis 2:0o 
3:oque 2&qualibus. 150 mill. + cauda 80. — In- 
dia. Synonyma v. FiscHEr Synopsis 2098. + S. 
myosurus Grav et Harow. IL. — S. giganteus 
quem Is. Georfror, in Mem. du Mus. XV, docet 


176 


in eryptis velerum &gyptiorum pollinelum in- 
veniri, et SS. giganteus , sec. DUVERNOY, Guer. 
Mag. 1842, vivus in Egypto superiore inven- 
tus, verisimiliter sunt $. crassicauda ILicHTt., Si 
hic a S. giganteo vere differt. 

S. crassicauda Licir. (Darstell. tab. 40, et Fi- 
scHER Synops. p. 663), parum a priori differe 
videtur; color, magnitudo et proportio caudee 
eadem. Vertebrza caudz tetragone. — In Egypto 
prope Suez ab EHrEnBERG inventus. Idem ”The- 
bis et Memphide in eryptis pollinctus inveniri 
dicitur. — Dentes intermedii sup. 4, ut in pri- 
ori formali, sc. 2:us et 3:us zequales, 4:us mi- 
nimus; cujus rei cognitionem gratus amicissimo 
Prof. EricHson debeo, qui specimina berolinensia 
examinavilb. 

S. Sonnerati Is. GEoFFR. cinereo argenteus, superne 
leviter fulvo-tinctus; cauda breviore, rufescenti- 
fusca, dente interm. 2:o minore qvam 3:o. — 130 
mill. + cauda 53 (Mus. Stockh.) India. — S. in- 
dicus GEorFrrR. S:t Hu. et AucTr. secundum speci- 
men parisiense BuFFOonL. (Musar. musque de I'Inde 
Buff. Suppl); Is. GEOFFR. Mem. du Mus. XV. — 
Conf. ' FiscHER p. 258. 

— S. Geoffroyi FiscHer p. 664; ex Ile de France, 
vix a priori differt ”cauda magis ferruginea” Is. 
GeEorrrR. 1. ce. Rostri latera, ut in S. Sonnerati, 
fuscescunt. Est sS. Capensis GEoFFrR. S:T Hu. et 
AucT. secundum specimen ex insula citata, a PÉRon 
et LEsuvEuRrR Parisios allatum: conf. Duvernoy loc. 
cit. qui novum specimen ex Ile de France de- 
seribit. (non vidi) 7). 

EVA 


”) S. capensis Smuts Mamm. Cap. videtur esse haec sp. 
non ex autopsia desripta, et omnino omittenda. 


177 


— S murinus Iass. an var. vel al. sp.? e Java. 
A prioribus differt colore saturate cinereo, supra 
fusco-rufescente.  Dentes et proportiones prioris. 
S. Sonnerati var., Duversor loc. cit. c. tigura. (Non 
vidi). — Huc forsan spectat ”a small variety of the 
S. cerulescens or muskrat of Bengal”, ins. Su- 
matra inhabitans, a Rarfres, in Linn, Trans. 
XIII p. 255 indicatus, non vero descriptus. 


S. religiosus Is. GEoFFrR. murinus, cauda longit. + 
corporis, crassa, quadrangula. — Pulluli, in ery- 
ptis Thebanis alisque locis /Egypti asservati, 
circa 45 mill. + cauda 37 (Is. GeEoFFr.). Adulti 
4 poll. + cauda 23, LicHt. Verh. Naturf. Freunde 
1329.  Dentes ab iis non deseribuntur, sed Pr. 
EricHson in litteris benevolentissime tradidit, den- 
tes intermedios superiores esse 4, similes is S. 
crassicaude TLicht. (Conf. supra sub S. giganteo). 
Non vidi. 

2:o Dentes intermedii supra 3. 
a) pili et aures priorum. 

S. Hedenborgi (n. sp. supra desceriptus) totus rufe- 
senti-niger; magnus. — Sennaar, (Cauda brevior). 

S. sericeus (u. sp. supra descr.) cinereus, supra 
fusco-rufescens, deute interm. 2:do 3:tioque equa- 
libus; medic magnit.s. Sennaar. Cauda dimidio 
corpore longior, teres. 

— (S. sacer Ehr. argenteo-cinereus, supra leviter 
fulvo tinctus. Sunkus sacer EuresB. Symbolae 
Mamm. post descr. Herpestis leucuri; prope Suez 
inventus. (Vertebre dorsi 14, lumbares 5, caude 
18. Vert. 9:a processu spinoso longo, erecto, 
subulato. Dentes interm. sup. 3. Enr. — Verisi- 
militer a sequente non differt. 


K. Vet. Acad. Handl. 1842. 12 


178 


— S. erassicauda DuveERs I c. (nom vero S. cras- 
sic. LicHT., de quo videas antea, post S. giganteum). 
Dentes interm. superiores 3: medio minore quam 
3:tio; cauda longt. + corporis. Color prioris. 
Magnus: 5; poll. + eauda 23. — Ex Egyptlo su- 
periore Duv. (Non vidi). 

by Pili minus lkeves; aurium valvule inte- 
riores villoso-fimbriat:e. 

S. fulvaster (vn. sp. supra descr.) fulvescens subtus 
albidus, cauda longit. + corporis. Medie magn.s. 


FÅ 


— Sennaar. (Rhinarium ut priorum, bifidum). 


S. flavescens Is. Gerorrr. fulvescens subtus albido 

cinereus, cauda longit. + corporis. Medix magni- 
tudinis. — Africa merid. (Caffraria). — Pili multo 
minus tenues magisque crispi quam priorum 
omnium; tantum medio nitidi, ut in sequentibus. 
Auribus quoque paullo minoribus et rhinario 
vix bifido ab illis differt. Specimen nostrum, 
longit. 100 millim. + cauda 35, planta 16, a 
descriptione Is. Geoffroyi differre videretur: linea 
rostri fuscescente tantum ad medium nasum 
inter et oculos ducta, ibique in cristula, e pilis 
erectis formata, evanescente, caudaque colore dorsi. 
Dens interm. 3:us paullo minor quam 2:us. Conf. 


Is. GEoFFr. Guéer. Mag. 1833. Fischer p. 257 et 663. 
Diy. 2. (Crocidura WaGz.) 


Cauda metatarso augustior , sublinearis. 


 Aures paullo minores, basi antice a pilis tecte, 
valvulis interioribus margine dense villosis.  Pili 
corporis minus tenues, sub-rudes et crispati, (nec 
sericeo-adpressi), basi cano-nigricantes (schistacei), 
apice opaco-colorati, parte intermedia brevi, nitida, 
(qvasi puncto) albo micante. Dentes interm. su- 
periores 3. 


179 


i:o Dens interm. posticus inf. simplex. 
Ungues parvi; antici minores, ut precedentium. 


S. cinnamomeus LickT. supra cinnamomeus, sub- 


tus argenteo-cinereus; cauda paullo ultra + cor- 
poris. Aures vellere parum longiores.  Adultus 
3r poll. + cauda 1 poll. 11 lin (AAA + 30 mil- 
lim.); planta 8 lin. (173 mill). — Junior ob- 
scurior, pilis magis laneis. — Caffraria prope litus 
öns lateueren Darstell. neuer Säugeth, 
39. Fiscner p. 663. (Ieon colorem ostendit 
fere uniformem , einerascentem. Similis videtur 
S. flavescenti sed major, cauda tenui). — Hix So- 
rex, monente Prof. Ericuson, hoc loco necesse 
inserendus est, cum omnes characleres suprain- 


, dicatos proebeat. Dentes intermedii superiores 


utringque 3, medio paullo minore quam postico. 
Å sequenlibus tantum paullo differre videtur 
magnitudine et corpore elongato, quibus ad pri- 
ores accedit. (IricHson im litteris). 

russulus Zimmerm. griseus, subtus sensim ci- 
nereo albidus, cauda concolore, paullo longiore 
quam capite. 79 millim. + cauda 35; planta 
13, caput 29. — Europa media, tota; Italia, Princ. 
BonAPARTE3; HON in Suecia. — :S. araneus Bechst. 
et rec., non vero Linngei. Hoc nomen ob ambi- 
guitatem omnino rejiciendum =). S. araneus SE- 
Lys Micromamm. et Narnustus Wiegm. Arch. 
1838, ubi synonyma egregie exponuntur. Du- 
vErRNoY Guéer. Mag. 1842. 3. musaraneus BoNAP. 
Fn. Ital. (variat Nära albo, Selys). 


— (S. thoracius Bosar. Fn. Ital.) var. prioris sec. 


Narnusivws; differt tantum facie, jugulo pecto- 
reque rufescentibus. — Italia. (Non vidi). 


"I Sorex araneus Linn. est S. vulgaris , cam synony- 


mis et deseriptione mixtis De Mure araneo vetter 
rum supra disimns. 


180 


S. Giildenstädti Paixras Zoogr. 1,132. colore, magni- 
tudine, dentibus simillimus S. russulo, sed cau- 
da capite duplo longior; ideo necesse distincta 
species. ”23 poll. + ecauda 13; caput 11 lin.” (i. 
e. 70 mill. + 46; caput 24). ”Rostrum ab ore 3 
lin.” — Caucasus, Georgia. — Tantum a PALras 
visus, sed ab eo, ut solet, adcurate descriptus. 

S. leucodon Herm. obscure fuscus subtus definite 
albus, cauda colore corporis, longitudine capitis. — 
70 mill. + cauda 29; planta 13, caput 29. Eu- 
rope pars centralis. Conf. - Nathusius, Selys, Du- 
vernoy loc. citt. 

S. cyaneus Duversor 1 ec. obscure cerulescenti- 
cinerascens, subtus paullo pallidior; cauda tenui 
longit. fere + corporis. — Preecedente paullo major; 
dentes omnino priorum (Duv.). — Africa merid. 

S. suaveolens PArrAs Zoogr. griseus ventre albido. 
2 poll + cauda 1. — Krim. — (Conf. RATAKE 
Beytr. z. Fauna von Krim, et Wiegm. Arch. 1837, 
2, p. 153. Descriptio PaArrasä hujus sp. offert 
omnes characteres hujus subgeneris et subdivi- 
sionis). Odor suaviter moschatus; catuli jam in 
Februario, Parras. (Non vidi). 

S. pulchellus TicaTt. albus dorso nigricante: macula 
magna, rectangula, alba. 2; poll + cauda 3: 
planta + (igitur sat longa; longit. a naso inter 
aures tantum +; poll). Cauda et pedes quoque 
albi. Cf. Fischer synops. 254. Lichtenst. Darstell. 
neuer Säugeth. tab. 40 fig 2.) — Bucharia. (Ipse 
non vidi, sed suadente amico Pr. Ericson cha- 
racteres hujus sectionis et habitum externum 
simillimum S. leucodontis habet; dentes tamen 
adhuc ignoti). 


2:do Dente interm.inferiore 2do bicuspide. 
Ungues antici majores. Aures fere occultate. Cauda 
tenuis, pilis elongatis vix ullis. (Myosorex Gray). 


181 


S. varius Smuts Mamm, Cap. — Myos. varius GRAY 
Z. Proc. 1837. — S. Herpestes Duversn. 1. c. (S. 
capensoides a BrAisviorE ut synonymon hujus 
enumeratur). — Habitu et colore sat similis S. 
russulo. Supra et lateribus grisescens, pilis longe 
ultra medium cyaneo-nigris, dein brevi albidis, 
apice brevi fuscis, unde color mixtus. Gastreum 
et pedes sordide albidi. Cauda- dimidio corpore 
brevior, obtuse 4 gona, fere tenuior quam in re- 
liquis soricibus, grisescens supra fuscior. Rostrum 
basi (ante oculos) fusco-suberistatum, apice tenue 
(subsimile Rhinomyis), rhinario vix bifido. Den- 
tes toti albi; intermedii superiores 3: medius 
postico minor. — Magnit. S. russuli: 80 mill. + 
cauda 37; planta 15; ungues ant. 3, post. 2; 
rostrum ab oculo 13. — Habitat in Africa merid. 
intra coloniam capensem. (gg Mus. Stockh. Ge- 
nitale 5 millim. exsertum). 


Subg. 2. (Sorex propr. Wagl) 

Dentes apice picei, antici inferiores serrati (mar- 
gine, sup., seu posteriore compresso, preter apicem 
2—3 dentato); superiores cuspide baseos acuto. 
D. parvi superiores 4/f.5;inferiores 2, postico bi- 
cuspide. 

Aures a vellere occultate. 

Cauda tenvis, linearis, caret pilis elongatis. 

Planta mediocris, non ciliata, priorum. 

Rostrum tenue, rhinario inter nares impresso, sed 
non bifido. 


Div. 1. (Brachysorex Duv. — Blarina Gray) 
cauda capite breviore. — Dentes incisivi inferiores 
margine sup. bilobo; superiores cuspide basali hu- 
miliore, fere precedentis subgeneris.  Pedes anlici 


182 


validiores, unguibus majoribus armati. — Omnes ex 

America septemtrionali, et a me non visi. 

S. brevicaudatus Say. — Fischer p. 255. — Duver- 
noy Guer. Mag 1842. — Verisimiliter =$. talpoides 
Gapper Zööob? Journ. V.t. 8; — Isis 1832 p. 663. 
(Dent. interm. sup. 59). 

S. parvus Say. Fischer p. 255. (nec S. parvus 
Richards. fn bor. Amer.). E regione maxime bo- 
reali-occidentali. 

S. Harlani Duvern. I. e.(dent. interm. sup. 4). Indiana. 

S. Dekayi Bacimas Monogr. Soricum AA merice, 


Journal Acad. of Philadelphia P537rglugb. 
Div. 2. (Corsira Gray. Amphisorex Duvern.) 


cauda longiore. — Dentes incisivi inferiores margine 
superiore 3 dentato. Superiores vere bifidi apparent: 
cuspis enim basalis altitudinem 2eqvat apicis et dentis 
sequ:s (preter in S. alpino, et forte in americanis 


qvibusdam). Pedes antici tenues, unguibus parvis. 


a) Sp. americane (omnes mibi ignote). 

S. Richardsoni BACHMAN; S. parvus Rich, fn. bor. 
Am. p. 8, obs. in fine (nec S. parvus Say). Ni- 
gro-fuscus capite lateribusque fusco-grisescens; ven- 
tre cinereo pedibus fuscis. (Videtur sat similis 
S; vulgari). 

S. Forsteri Ricn. Fischer p. 589." Rich: fn. Am. 

bor. p. 6. -— Zool. Journ. V (Isis 1832 p. 663). — 
Griseo-fuscus, subtus flavesc. fuscus. 2+ poll + 
eauda Vil nvtaada tetragona, apice penicillata. 

S. Lesueurii Duversor, Guer. Mag 1842 c. fig., pure 
cinereus subtus Print ahiie striolaque infra 
oculos albidis, cauda supra nigro-cinerea longa. 
(figura eitata 50 millim. + övre ce. pilis 39). 

S. personatus Is Grorfr. — Id. Guer Mag. 1833 c. 
fig. Fusco-rufescens uropygio rostrogve superne 
ösa fuscis. subtus pallide griseus. Cauda 4- 


183 


gona, longit. + corporis, supra fusca, subtus pe- 
dibusque pallidis, fulvescentibus. Magnit. prioris. 
S. longirostris Bacam. I c. 


b. Sp. veteris orbis. 

S. alpintus Scnmisz.; Duvern. Guer. Mag. 1842 c. 
fig.; pure cinereus, fere unicolor, dentibus parvis 
inferioribus ambobus bicuspidibus. Cuspis infra 
basin d. primi abbreviatus. — 70 millim. + cauda 
38. — Alpes Helvetie. 

S. vulgaris Liss. Mus. Ad. Fr.; NAtHustvs. — Supra 
obscure rufescenti-fuscus, subtus albido griseus, 
lateribus late, definite grisescentibus. — Dens 
parvus 2:us equalis primo, evidenter major 
quam - 3:us et 4:us; hi equales; d:us minimus, 
cerassitie et volumine plus duplo minor qv. 4:us 
sed non intra reliquos positus, ut ait Jenyns. 
Sic etiam in pullulis. Cauda plus minusve 
quadrangula, pilis appressis, supra dorso parum 
dilutior, subtus pallida; preter pilos longit. circiter 
1: capilis. Specim. FL medie magn:s 70 millim. 
+ cauda 37 (variat inter 34 et 39): Planta c. 
ungue 13+, caput 24 (adultus rarius paullo major 

" vel minor. Deseripsi specimina nuper occisa 32, e 
variis provinciis Svecie, a Scania ad Lapponix 
fines). Color paullo variabilis, sed latera semper 
a dorso et ventre paullo discoloria, limite fere 
definito. Juniores colore similes, cauda sub- 
erassiore, tereti, parum breviore. (46 millim. 
+ cauda 34, planta 11, caput 21). — S. Araneus 
L. Fn. Sv. et Ninsson Skand. fauna, nee recen- 
tiorum (conf. antea ad S. russwum). S. tetra- 
gonurus Herm. De synonymis mullis v. SELYSs 

micromamm. et Narnusius 1. ce. 

Habitat in Europa tota: Italia Bowar., Britan- 
nia JEnyns, Suecia tota, (se. freqvens usque in 


184 


Jemtland. Specimina lapponica non vidi. Nor- 
. vegica, e maxime boreali regione, que citat 
NiLsson; secundum GUNnnerum, ulterius exami- 
nanda). An quoque extra Europam obveniat adhuc 
incertum est. S. araneus Pall Zoogr. e Sibiria, alius 
esse videtur: VIxX 5. russulus, fora S. rusticus. 
— $. castaneus JENYns, e Britannia, vix differt. 
— '$. labiosus JEN. e. Germania, rostro tumido, ”fere 
ut in S. fodiente”, wvidetur ulteriore examine 
dignus. De ulroque videas Serys Micromamm. 


S. rusticus JENYNS Ann. of Nat. Hist. 1838. SeLrys 
microm. — Fuscescente-griseus subtus pallidus, 
cauda longiore, cylindrica, concolore, dense pilosa. 
— ”Dentes intermedu sensim decrescentes:” 3:tium 
tamen paullo majorem quam 2:um, et zxequalem 
1:mo invenio. 3:us parum angustior quam 4:us. 
Rostrum evidenter tenuius et pedes antici mino- 
res qv. in S. vulgari. Limes colorum, non de- 
finitus, transit media latera corporis; latera autem 
non, ut prioris, discoloria. Pedes grisei. 64 
mill + cauda 39 (Jen.; ipse in spec. sicco in- 
vento: 33 mill + cauda per se 38, c. pilis 422). 
Crederem hunc esse juniorem SN vitskröltn nisi 
multos non majores, vel etiam paullo minores 
vidissem, dentibus et pietura S. vulgaris pre- 
ditos.  Sequenti multo magis JO videtur, 
si revera differt. — Britannia, (forte in Gallia et 
Belgia Serys). Unicum specimen, supra descrip- 
NH: e Jemtland Suecize obtinui, decembri captum. 
— S. hibernicus Jewyss LI c. Selys Microm. 
(paullo minor, cauda subnuda. De cetero si- 
millimus. A sequente vix differre videtur. 52 
mill + cauda 32, Jen. Hibernia. Non vidi). 


S. pygmeus PALLAS Zoogr. G1OoGER. rufescenti-fuscus, 
subtus subgrisescens, jugulo pectoreque albidis; 


185 


Rostro longissimo, tenui. Cauda longa basi con- 
stricta, pilis densis (pro vertebris verticillatim 
prominulis, sec. PArras et Duversor, sed veri- 
similiter tantum in siccatis; qvod in 2 priori- 
bus non observavi).  Dentes sec. Gloger et Duv. 
ut in S. communi; sed figura Duvernoyi eos 
paullo aliter (sc. d. interm. 2, 3, 4 zequales) 
prebet. — 48 millim + cauda 32; planta 11 
(sec. Pallas, qvod sat bene cum figura Duvernoyi 
convenit; hic vero mensuras non affert). Sec. 
GroGER pedes pure albi sunt; postici ratione cor- 
poris paullo longiores, anticri vero minores qv. 
in S. vulgari; aures fere nude; caude pili et 
resertim annuli basin versus tenuissimi; longit. 
44 millim + cauda preter pilos 35, caput 19. 
Rostrum ultra dentes fere 4. — Hab. ad flumen 
Rhenum Duv., in Silesia Gl., ad Ob et Jenisei 
Pall. — (Conf. Gloger Act. Ac. Cees. Leop. X lIIL, 
2 p. 283 tab. 25. Duvernoy Guer. Mag. 1842 
c. fig.; — Selys Microm.; — Nathusius I. c., a 
qvibus synonyma citantur. Ipse non vidi). 


S. Antinorii Bosar. fn. Ital. 1841. ”Flavocarneus, 
oculo retro posito, cauda corpore longiore.” ”14: 
poll. + cauda 2, planta 6 lin. caput 10; a rostro 
pone oc. 5;” (i e. 52 mill + cauda 54; pl. 13: 
caput 32:; rostr. pone oc. 11). Similis igitur 
videtur S. rustico, sed cauda longissima differt. 
Patria incerta. A Prince. BosasrartE descriptus 
ad specimen in museo Turinensi asservatum. 


Subg. 3. Crossopus Wadgl. 
(Hydrosorex Duversoy in scriptis rec. Amphisorex 
illi olim, et Gray). Pedibus posticis magnis, 
margine caudaque subtus dense ciliatis. 


186 


Dentes apice plus minusve picei. Primores 
inferiores margine integro vel levissime sinuato; 
super iorum cuspis basalis brevis. Intermedii: su- 
periores 4; inferior 2:us bicuspis. 

Rostrum dilatatum, formå fere parabolica. 
Rhinarium breve, medio parum impressurp. 

Aiures vellere obtecte. . 

Pedes postici magni: longitudo a talo fere 
eduat distantiam a naso ad aures; lati, digito et 
mar gine externo introrsum plicatili. Ungues an- 
ticl minores. 

Cauda longa tenuis, apice compressa, linea 
media tälforinri margineque apicis dense, longius 
YE quod vero in siccatis parum apparet. 

S. fodiens Pall. Europa tota ab Italia ad Lappo- 
niam; Sibiria et Asia media, usque ad Lenam 
et Mongoliam; Pallas et rec. — Niger subtus albus; 
colore et longitudine caud&e sat variabilis. Spe- 
cimina suecana longitudine plerumque 80—-90 
jo + cauda preter pilos 32—61; planta c. 

1. 203; caput 28; ad oculos 12:. Macula albida 

a oculos, vel in margine auris, in utroque sexu 
vel adest vel deest. Macula juguli, striola ven- 
tris media et signum V-forme ani, nigra, non 
minus variabilia. — Synonyma numerosissima 
exposuit NaArtnustus; nec non SFLrys (S. fodiens 
et S. ciliatus). S. canaliculatus LjusGH et SWARTZ 
Vetensk. Ac. Handl. 1806 est pullus hujus, sed 
pessime delineatus. 

— Obs. Duvernoy describit cal interdum e 
medio tantum ciliatam, qvod apud nos non vidi, 
nisi in sp. junioribus siceatis; carina enim pilosa 
a basi ad medium caude humilior, et semper 
tota, in junioribus, minus evidenter apparet. 

— Var. subtus quoque nigricans, macula auris 
albida, nulla ad oculum. (S. ciliatus Sow. SELYS 


1387 


ex parte). Colore sat dissimilis apparet, sed formis 
intermediis ad communem transit. Hc varietas 
in Suecia non inventa. 

S. palustris Bice. fn. bor Am.;; Fischer p. 580. Ex 
America sept. interiore. Subtus cinereus, supra 
nigro-cinereus. 90 millim + cauda 66 planta 18 
(ideo planta paullo brevior apparet quam in S. 
fodiente). Non vidi. 

S. platycephalus ScareGer in Sieboldi Fn. Jap. Mam. 

23, tab. 5 fig. 1. saturate cinereus, supra 
fusco-nebulosus. Cauda in icone longitudine cor- 
poris cum capite. Magnitudo S. indici. (Mensuree 
omissae; Descriptio non magis quam icon for- 
mam hanc memorabilem illustrat). Japan. 


Sorices incertk 


S. serpentarius Is. Georfr. ubi descriptus? 

S. pusillus S. G. Gmeus. Fischer Synopsis p. 259; 
e Persia boreali. An dist. sp. e subg. 1:mo; forte 
S. suaveolens? (”supra canus, subtus cinereus; 
cauda brevi sub-disticha; pilis albidis. Deätes 
intermedii supra 3: 1:o longiore; primores infra 
4, truncati(!). Aures rotundate. 1 poll 7 lin 
+ cauda 1. 1).” 

S. Araneus Paur. Zoogr. ”in tota Sibiria usque ad 
mare glaciale et orientale, in locis subhumidis.” 
An distinctus a S. russulo, quod patria borealis 
suadere videtur; forte S. rusticus? (Cauda obsolete 
tetragona , nudiuscula; color fuscus; vellus largum, 

ulchre nitidum "). 

S. Gmelini Pair. Zoogr. et Icones NK,3. Fischer 
Syn. 253 -— Ex Hyrcania. — ”S. russulus?” Se- 
lys; sed ”aures prominule nulle,” Pallas. ”Juv. 
major quam S. pygmeus; rostrum minus elon- 


188 


gatum quam in S. araneo Pallasii. Griseo-fer- 
rugineus subtus lutescens; pedes simplices” Pall 
I. c. Vix idem ac S. pusillus supra. 

S. coronatus Muxet. Fischer Synops 580; e Gallia; 
capite superne saturatius colorato; est varietas 
S. vulgaris vel rustici secundum Serys p. 20. 

S. surinamensis Gmeus Syst. Nat. p. 114. Fischer 
Syn. 257. e Surinam! Structurå pedum affinis 
S. fodienti. Hic, nisi patria falso proposita, 
solus est Sorex ex America meridionali indica- 
tus; nam '$. brasiliensis Erxi. sec. MARCGRAV 
et Buffon, ut jam pridem observatum inveni- 
mus, est species Didelphis, (conf. D. tristriatam 
Fischer Syn. p. 269). 

S. carolinensis BAcHman LI. c., ex America septem- 
trionali; est subgeneris S. brevicaudati sec. Gray, 
sed dentes molares supra 3 secundum Bachman. 

S. cinereus BacHman. Ex Amer. sept., dentibus 
interm., åå? 

S. fimbripes BAcHman. Amer. sept. Dentes interm. 3, 
molares $å!? 

S. Kinezumi ScHrueGErL in Sieboldi Fauna Japon. 
Mamm. tab. V fig. 3, et cranium tab. IV fig. cc. 
(Has tabulas sub impressione hujus folii accipio; 
descriptio nondum prodiit). Icones citate, qua- 
les sunt, animal repraesentant sat affine S. leuco- 
donti et russulo : auriculis prominulis, cauda tenui, 
dentibus albis; sed dubius hereo, nam in eodem 
opere pag. 23 expressis verbis dicitur: nullum 
Soricem in Japonia esse inventum e subdivisione 
Crocidura , ”ewi sp. europeer S. leucodon et S. ara- 
neus adnumerantur.” Icon tota, etiam in ventre, 
nigro-fusca, magnitudine S. leucodontis. 


Om Professor J. Hedenborgs in- 
samlingar af Däggdjur i Nordöstra 
Africa och Arabien. 


af 


CARL J. SUNDEVALL. 


Till de verldstrakter utom Europa, hvilkas verte- 
brat-fauna börjat blifva med någorlunda utförlighet 
bekant, hörer nordöstra delen af Afrika, innefat- 
tande Nilflodens område från Abyssinien och Sen- 
naar till Delta, jemte den närmast intill Egypten 
gränsande delen af Asien, hvilken vanligtvis alltid 
blifvit besökt af samma resande som nilländerne. 
Skattbara bidrag till denna kännedom erhöllos ge- 
nom äldre resande: Hasserovisr, Forskår, Bruce, 
Orivier m. fl. och genom den stora FRANSYSKA ex- 
peditionen till Egypten. Ännu betydligare blefvo 
de som lemnades af HempricH och FHRENBERG, 
och som till en del blifvit bekantgjorde af den sed- 
nare, uti dess praktfulla Symbolce physicce, 1828 
till början af 1830-talet; men alla öfverträffades 
vida af Räurppenn, som under 3:ne stora resor ända 
till det nämnda områdets gränser, mellan åren 
1822 och 1834, med utmärkt framgång undersökte 
dessa länders vertebrerade djur. Resultaterne af hans 
forskningar hafva blifvit kungjorde genom 2:ne 


190 


stora plancheverk, nemligen: Atlas zu Ruäppells 
Reise , bearbetad af Crertzscumar och innefattande 
det hufvudsakliga nya från R:s första resa, till 
Kordofan, och den andra kring röda hafvet; samt 
Neue Wirbelthiere zu der Fauna von Abyssinien , 
efter hemkomsten utgifven af Rurperr sjelf och af- 
slutad 13840; rast komma betydliga tillägg af 
R. uti Museum Senkenbergianum vol. 3, 1842. 

Något sednare än Räppe besökte HEDENBORG 
Nilländerne. Han var ej utrustad med så rikliga 
bjelpmedel som sin närmaste föregångare, och ägde 
derföre hvarken utllfälle att förnya det en gång 
gjorda besöket i de aflägsnaste trakterne, eller att 
göra detta så lngvarist som han önskat, och han 
var dessutom inskränkt ull att blott lita på sin 
enskilta personliga förmåga; men de samlingar och 
anteckningar han hemfört från dessa ovänliga och 
osunda trakter äro så betydliga, alt man på det 
högsta måste prisa det nit, hvarigenom han kun- 
nat åstadkomma så mycket, hvilket blir desto 
märkligare då han ej inskränkt sig till undersök- 
ningen af de vertebrerade djuren, utan med lika 
framgång omfattats de lägre djurklasserna. 

En kort underrättelse om HEDENBORGS resor 
finnes intagen uti Vetenskaps Akademiens Zoologi- 
ska årsberättelse år 1836, och då dessutom hans 
dagbok snart kommer att fullständigt utgifvas, be- 
höfver det ej här mycket ordas deröfver, men för 
att lätta öfversigten af de uppgifter, som komma 
att lemnas i det följande, bör dock anföras, att 
HepenzorG år 1833 gjorde en betydlig resa i 
Egypten och Petreiska Arabien, till Sinai, och 
att han följande året, 1834, då Rärrpeurr återvän- 
de från sin sednaste resa, till Abyssinien, i Au- 
gusti månad begaf sig söderut, 1 afsigt att fram- 
tränga så långt som möjligt inåt det okända inre 


191 


Afrika. Han uppehöll sig ej förr än i Dongola 
och Sennaar, hvarest han redan inträffade före 
årets slut, och här var det som han egentligen 
började sina undersökningar; först utmed blå ni- 
len till gränsen af Abyssinien, och derefter utmed 
hvita milen. De sydligaste punkter han uppnådde 
voro Rozeres vid blå nilen och Gebe! Goul! mel- 
lan båda floderne, båda vid 11” nordlig latitud; 
men de vida betydligaste insamlingarne gjordes i 
de rika, men högst osunda, och blott af ett ringa 
antal menniskor af den lägsta bildningsgrad, be- 
bodda trakterne kring hvita nilen, vid gränsen till 
Kordofan, nära samma latitud. - Under sednare 
delen af 18335 återvände han emot Alexandria, 
dit han ankom i början af 1836 med rika sam- 
lingar, men med en af klimatet nära förstörd helsa. 

De samlingar, som blifvit hemsända från dessa 
resor, hafva af många orsaker ej ännu hunnit gran- 
skas med all den uppmärksamhet de  förtjena; 
men sedan denna granskning under de sednare 
2:ne åren börjat med allvar företagas, hoppas jag 
att publicerandet deraf småningom kan fortgå. För 
denna gången får jag lemna en förteckning på de 
hemsända däggdjuren, med beskrifning af de nya 
arter som deribland finnas, dock med förbehåll 
att sedan återkomma till samma ämne, så snart 
en del upplysningar hunnit inhämtas, hvilka ännu 
saknas öfver flera bland arterna. 

Nedanstående namnlista innefattar nära 70 ar- 
ter, eller hälften af hela det antal, som före HEDEN- 
BorG var bekant från de af honom besökta län- 
derna, hvilket uppgick till nära 140 arter; 
men bland dessa 70 finnas 12 alldeles nya och 
dessutom 93 som ej förr varit kände från det om- 
råde vi omtala. Dettas fauna har alltså hittills 
genom HebdEnBorGs undersökningar blifvit ökad med 


192 


17 arter, eller nära 4 af hela antalet; men om 
man ensamt fäster afseende på Sennaars fauna, 
har den vunnit en flerdubbelt större tillökning, 
då H. der träffat flera djurarter som Rärrperr en- 
dast funnit i Abyssinien, och dessutom detta sist- 
nämnda land har mycket eget, som måste afgå 
från det i närliggande länder befintliga antalet. 

Såsom de märk värdigaste däggdjur, hvilka H. upp- 
täckt, kunna nämnas den nedanföre beskrifna nya 
formen af slägtet Orycteropus, hvilket förut en- 
dast var kändt från Afrikas sydspets, samt en 
Manis , som tyckes tillhöra den art, hvilken förr 
var känd från nyssnämnde trakt. Då endast dessa 
2:ne arter af ordn. Bruta blifvit kände från Nilom- 
rådet, tillhör det H., att derstädes hafva upptäckt 
tillvaron af hela denna Ordo. 

Då de af HebpeEsgorG och Rurperr beresta län- 
derna innefatta en vidd, som är någorlunda lika 
med hela Skandinaviens ), skulle en jemförelse af 
bådas fauner vara så mycket mera interessant. 
Men då blott få däggdjursarter ännu kunna åter- 
stå att upptäcka i Skandinavien, är förhållandet 
helt olika med Nil-området, och man måste aldra 
minst öka dess artantal till 2090 innan jemförelsen 
kan anses någorlunda riktig; eller, då denna till- 
ökning ej kan göras med någorlunda säkerhet, vore 
det bättre att anställa jemförelsen med vår fauna 
under en period, då denna var känd i ett förhål- 
lande, som kan anses jemförligt med den nuva- 
rande kännedomen om nordöstra Afrikas, och jag 
tror mig ej fela mycket uti att anse Linnés fauna 

Suecica 


") Den innefattar något öfver 20 latitudsgrader, mellan 
10? och 31”; Skandinavien blott 16, mellan 55? och 
71”, båda i en lång, smal sträckning åt Norr och Söder. 


193 


Suecica framställa vår fauna vid denna utveck- 
lingsgrad. — Vi känna nu 934 däggdjursarter 1 vårt 
land; Lissat fauna upptager 93, men derifrån 
måste afoå 16, såsom ej hithörande, nemligen tam- 
djur, Finska arter och dubbelt sanförda namn; 
alltså återstå knappt 40, att jemföra med de nu 
kända, nära 160, från Nilområdet. Det landet, 
som genomskäres af vändkretsen, synes alltså äga 
en fyrdubbelt rikare däggdjurs fauna, än det som 
tudelas af polcirkeln. Men hvardera af dessa om- 
råden innefattar 2:ne regioner af alldeles olika na- 
turlig beskaffenhet, och som bebos af helt olika 
djurarter. Skandinavien utgöres mnemligen 41:0 af 
det odlingsbara landet, det egentliga Sverige och 
Norrige; samt 2:0 af Lappland, (med inbegrepp 
af Finmarken och fjälltrakterne). — Nilområdet ut- 
göres likaledes: 1:0 af en NVordlig del, omgifven 
och till större delen bestående af nakna sandöknar, 
samt 2:o en sydlig del, hvilken tyckes börja om- 
kring 16? latitud, och som utmärker sig genom en 
ojemförligt rikare natur. Den norra delen har en 
fauna, som nära öfverensstämmer med den 1 det 
öfriga nästan lika beskaffade norra Afrika, samt i 
det bredvid liggande Arabien. Det är märkvär- 
digt att se den öfverensstämmelse, som finnes mel- 
lan djuren i dessa länder och uti de vida nord- 
ligare, temligen kalla steppländerne 1 medlersta 
Asien. Faunan är temligen fattig, och af Mamma- 
lia äro de båda utmärkta slägtena Dipus och Ca- 
melus uteslutande tillhöriga båda dessa trakter, samt 
utgöra deras mest xKarakteristika former, oberäknadt 
Hästslägtet i Asien, som först i södra Afrikas 
steppländer återfinnes.  Antilope Dorcas uti det 
ena området motsvaras fullkomligt af den ganska 
föga skilda AA subgutturosa + det . andra: os s. Vv. 


K. V. Acad. Handl. 1842 i3 


194 


Söder om den nämnda gränsen, 16” lat., vidtager 
deremot en del af Sudan, med rikligare och helt 
andra former, som visa en utmärkt öfverensstäm- 
melse med dem i vestra och södra Afrika. Jemte 
Negerfolken framträda nemligen här, såsom ofta 
blifvit anmärkt, den egentligen egna Afrikanska 
faunan, med Elefanter, Noshörningar , Hippopo- 
tamus , Manis , Örycteropus , Giraffen, talrika ar- 
ter af Åntiloper , Bos caffer, sträfhåriga Ekor- 
rar , twalrika små rofdjur och isynnerhet Aporna 
af subgenera Cercopithecus , Colobus, Papio och 
Otolicnus , hvilka äro nära ensamt tillhöriga Afrika, 
men nästan saknas 1 dess norra del. 

Efter dessa förutsände anmärkningar kunna 
vi sammanfatta jemförelsen i följande tabell: 


Mammalia i ELappl: ( enl. ji Sve- ( enl. ) Norra Södra 


Link.) rige CEimt) Nilbmb Nilomr. 

Quadrumana . . Eat ola Ä 
Glusgoplesasur «stt ; ER (2) NERE I ENN 
Ferze 92:19) 10 (10) — 11 29 
Bestölae "ja 4 (33 — 4 dT 
Glires 8 (5) 12 (8 — 24 - 30 
Bruta ES SES 10 än I 2 
Pecora 1 (1) I (3). RN 
Belluze a skäller 6 
Phocacea 4 (1) 3 (1) — 2? i 
Cete 4 (3) ST = 

27 (19) 43 (28) — 59 116. 


”) Sorex, Talpa etc.: Linnés Bestie. Uti den nästföre- 
gående afhandlingen om slägtet Sorex, har jag an- 
fört skälen för namnförändringen. 


195 


Gemensamme för Sverige och Lappland äro: 

7 Fere, 1 Sorex, 6 Glires, 1 Phoca, 1 Cetace, s:a 16 
alltså hela antalet för Skandinavien = 534. + 
Kände gemensamme arter för JIVorra och Södra 

Nilområdet äro endast: 1 Chiropter, 7 Fere, 
2 Bestiole, 7 Glires, 2 Pecora, = 19 aiter. 
Således hela kända art-antalet i Nilområdet 156 
arter 5). 

För Sverige och Nil-länderne anföras blott 35 
gemensamma arter, nemligen Mus decumanus , 
Rattus och Musculus hvilka finnas 1 husen uti 
Egypten såsom hos oss, men ej i södra Nil-om- 
rådet; samt Vespertilio Pipistrellus och auri- 
tus, af hvilka Ruäreerr funnit varieteter i Abyssini- 
en. Den sednare anföres dessutom från Egyp- 
ten af GFEOFFROY. 


Det ringa antalet af gemensamma arter i de 


båda delarne af Nilområdet utvisar en större grad 
af olikhet dem emellan, än man skulle förmoda 


vid 


en så ringa skillnad i klimaten. Den är jem- 


förelsevis större, än mellan Sverige och Lappland, 
och blir så mycket märkligare då man finner, att 
södra delen har ett vida större antal arter gemen- 


") Här inberäknas endast de, som jag med full öfver- 


Fö) 


tygelse kan anse såsom skilda arter, och som med 
säkerhet är kända såsom ständiga invånare af vår 
halfö. 


Härtill torde komma en eiler annan art, som anföres 
från dessa länder i spridda skrifter, hvilka kunnat 
undgå min efterspaning. Rirperr anförer 132 arter, 
af hvilka han sjelf sett eller hemfört de flesta. Några af 
EurensErRG anförda arter af Canis, Felis och Lepus, 
om hvilkas arträttighet jag ej är fullt förvissad, äro 
utelemnade. Rhinoceros omtalas väl ej af nyare re- 
sande, men jag har dock inberäknat en art af detta 
slägte efter Bruces och Forskårs uppgifter, och detta 
är det enda djur jag på löslig grund upptagit. 


196 


samme med den långt aflägsna sydspetsen af 
Afrika, som är belägen utanför södra vändkretsen, 
och således till klimatet bör närmast likna Egyp- 
ten. Detta gemensamma artantal är nemligen: 4 
Chiroptera, 13 Fere, 4 Glires, 2 Bruta, 4 Pecora 
och 3 Pachydermer; tillhopa 30 arter, utom ett be- 
tydligt antal analoga djur på båda ställena, hvilka 
till en del stå hvarandra så nära, att man stad- 
nar i villrådighet huruvida man kan anse dem 
såsom skilda arter, eller såsom blotta varieteter, t. ex. 
Antilope Oryx Pall och A. Beisa hupp., 4. syl- 
vuatica och ÅA. decula B., Simia prgerrthra Fr. 
Cuv. och SS. subviridis, Felis manicuwata och F. 
caffra 0. S. V. Ej mindre, eller kanhända ännu 
större är öfverensstämmelsen med Senegal! och 
Guinea , hvarifrån vi dock ännu känna alltför li- 
tet af de mindre djuren, för att kunna anställa en 
jemförelse. 

Vid genomseendet af listan på de däggdjurs- 
arter, som tillhöra de ofvan jemförda regionerne, 
blir man strax varse den olikhet, som tillhörer 
båda verldsdelarne i allmänhet. De enda vilda 
Pecora , som förekomma i Skandinavien, äro nemligen 
Hjortarter , och ordningarne Ferze och Glires utgöras 
till en ganska betydlig del af slägtena Mustela 
och Hypudeus , hvilka alla saknas i Afrika (med 
undantag af en enda Mustela i den nordligaste de- 
len af Nillandet, och denna säges dessutom vara 
dit införd). De tre nämnda formerna ersättas i 
det Afrikanska landet af de talrika arterna Anti- 
lope, Viverra Linn. och Meriones m. fl. närslägtade 
Glires, hvilka alla saknas i Europa, eller blott fö- 
rekomma vid dess yttersta gränser, med en enda 
art af hvardera. Hjortarne ersättes dessutom ej 
i Afrika af de egentliga Antiloperna, som tillhöra 
öknen och steppländer, och hvaraf en art, A. Saiga, 


197 


förekommer i Ryska stepperna; utan af de arter, 
som utgöra de nyare slägtena Sylvicapra och Ce- 
phalopus , hvilka lefva ensamme eller parvis, i 
bevuxen mark, och nästan endast tillhöra Afrika 
söder om  tropikerne. Qvadrumaner och Pruta 
tillhöra ej Europa, och Björnslägtet tyckes ej fin- 
nas 1 Afrika — Men alla dessa anförda formerna 
förekomma i södra Asien; ty Antilope chicara tuill- 
hörer den nyssnämnda formen af Auntiloper, som 
annars är den mest egna för Afrika. Europas och 
Afrikas fauner kunna alltså anses såsom ultgrenin- 
gar, med helt olika karakter, af den Asiatiska, sä- 
lunda, att Europas knappt äger någon egenhet, 
hvarigenom den skiljer sig från norra Asiens, men 
att Afrikas, söder om öknarne, framställer sig 
såsom mera eget utbildad. De cosmopolitiska släg- 
tena Felis , Canis, Lepus, Mus och Vespertilio 
förekomma 1 alla verldsdelar utom Australien, utan 
att visa lokala grupp-egenheter. 

Den ofvanstående tabellen är en ytterligare be- 
kräftelse på de till en del förr anmärkta satserna, att: 
Rofdjuren finnas öfverallt i ungefär lika proportion; 
Pecora , Glires och Bestiole finnas öfverallt, och 

bli ganska talrika mot eqvatorn, men aftaga starkt 
mot polerne; 

Chiroptera på samma sätt, men de upphöra all- 
deles i polcirkelns grannskap, hvarest de ej fin- 
na någon natt under sommaren; 

Aporne , Bruta och Pachydermerne tillhöra endast 
varmare klimater; 

Phocacea tyckes deremot tillhöra de kallare. 

Cete hade rätteligen kunnat utelemnas då de till- 
höra oceanen och ej landet, samt derföre synas 
föga i Nordostafrikas fauna. Men de äro lika 
talrika 1 de varma, som 1 de kalla: hafven. 


198 


Vid efterföljande förteckning bör blott an- 
märkas, att den ensamt inskränker sig till de af 
HeEbesBorG hemsände djurarterne, utan att tillika 
innefatta några arter från samma länder, hvilka 
han sett utan att kunna erhålla eller hitskicka dem. 
Af de flesta nedanstående arterna hafva flera exem- 
plar hitkommit. 


Simia subviridis Fr. Cuv. (S. griseo-vi- 
FALIS, TCO, dig rr0ga sn atg sak ngr, ARNE RT 
== PYTLRODDIOS SHR. ve aa ock ilrer NARE 
oekögåg WT KR I ND Br NRP REN VARNA rg a a 
Otolicnus Teng Hepenz. n. sp. (se nedan 


6 CR BE NE RP RAN Seg Bahr el Abiad. 


Pieropus stramineys Iem. & (2) = re.soxv SEADAAT, 
Megaderma frons GroFFr. 2 juv. (3). 

”in arboribus, Bahr el Abiad.” 
Nycteris thebaica GeEorFr. (3) . . . d:o 


Dysöpes Midas. IIeG, 21.. Sp(ödo ia. > d:o 


Felis maniculata Rärr. Tem. (= Booted 
Lynx Bruce, qui ad F. caliga- 
TAR Et BERGE ENG RE d:o 
Chans (TULD:: 6 ige såna > > 4 NPA SMD. 
Ett annat exemplar, äfven från 
öfre Egypten, har Riksmuseum er- 
hållit af Hr Kapten Cronstrand. 
EE BE ae ÄN RED RINNER Nubia. 
Hyczena striata, var. pilis caude rutilis  Sennaar. 
ej förr känd från så sydlig latitud. 
”) Med ”Sennaar” förstås bela landet mellan båda flo- 
derna, och ej trakten kring staden Sennaar, hvarest 
HrbenBorG ej uppehöll sig. 


199 


Canis variegatus Crzm. Rärr. (4) . . -Sennaar. 
- lupaster Eur.,C. Anthus Crzm. Rärp. (4)  d:o 
au NE (C. riparius? Eur.) (4) d:o 
Sai hilotigtisT GBOFFR. (4 I Ii urgeess eiuslvigypten. 
so ufarmelenpaOnant RUPRar van Sinal. 
— pallidus Crzvm. Rärr. (9) «+ « .  Sennaar. 
— Zerda Crzm. Rärr. (5) . +» ». Bahr el Ab. 

Viverra Genetta. var. dongolana Eur. (6) — d:o 
I — var. senegalensis Fr. Cuv. — Sennaar. 

Herpestes Jehneumony 2. sC:bsere sohÉgypten. 


BaleRenna RRGC (vs00 pöserecteni Nell Ah. 
Lipotus mellivorus, Gulo mellivorus et 
capensis auct. (7) FEI MR . — Sennaar. 


Ictonyx frenata n. sp. (Mephitis Åfsic. 
vatplingtn fd) osrr | d:o 
Mustela Boccamela BEcHst. BonaAPr.; (9) Cairo. 


Erinaceus heterodactylus n. sp. Vetensk. 

Acad. Handl. 1841 p. 227. (An 

idem ac E. diadematus Mus. Senck. 

3,p. 159? cujusdeseriptio mihtign.) - Sennaar. 
— platyotis n.: sp. Vet. Ac. Handl. 

tösli pe RI änns) ra i söviläglyplen 
Sorex Hedenborgi n. sp. in hoc Pe 1 

supra descriptus den Dir RR RNA, 
— sericeus Hbg. n. sp ibid. d:o 
— fulvaster n. sp. oc LME dag d:o 


Sciurus leucoumbrinus Härr. (10) . . Sennaar. 
Mus decumanus Pars. (11) (inter Sennari- 
enses enumeratus, sed loco non indicato). 
— alexandrinus Georrr. M. tectorum 
SA VI. I Döende. vig fvdildftk 
— var. niger colore Ralti . 


? 


Cairo et 
Alexandria. 


200 


Cairo et 
Mus Rattus L. bar: 
— albipes Ruärr. (41) . . co. . — Sennaar. 


— - macrolepis n. sp. (11) Rozeres ad) Bahr el Azrak. 
— orientalis Crzm. Rärr. (subtus gri- 

Sescens) «ov vs Vin domibus'Cahirae, 
20: igår. subtus-albus <7 .» Sennaar. 
— (Isomys) variegatus BrAnts (12) Årvi- 

cola ilkiddk Desm. -. In campis Eg ypti. 

— idem var. (12). — Syrkut: Nubia superior. 

— —  testicularis n. sp. (12) Bahr el Abiad. 
Acomys cahirinus; Mus cah. GEOFFR. 

Cuvier BR. An. . in domibus Alexandria. 
— id. var. M. dimidiatus CrEeTtzscnm. 


(13): 0 vä AROUEUPtbrit nd: 
— russatus Wacner (14) . oc cc Sinai. 
Meriones Gerbillus Oriv. (nec M. Gerb. 
Rub). >. Fes ”& DahlvelAbiad: 
— venustus n. sp. fyra FÄÖRLÄTITA  30 
= mvurihaska Sp: (Fi) TNA SN et 
—' "Crassus Sp. (P3) i Sina. 


Psammomys obesus SO Rupp. (16) 
in desertis Alexandrize. 
Dipus hirtipes LicaT. . ”Sennaar et Nubia superior.” 
SA egyplius ERGHT ONE MIKA a ARNES GR 
Lepus sinaiticus Emr. + + «+. (loco non indicato). 
— ethiopicus Eur. (L. isabellinus 
Crzm.? sed aures margine apicis 
CATS: NING TO nere oo. GAA 


Orycteropus eethiopicus n. sp. (1 7) Bahr el Abiad. 
Manis Temmincki SmuTts (18) . shed 
(Hippopotamus amphibius juv. skänkt af 

Hr Gen.-Consul d”Asastasy . - Nilfloden. 


201 


Hyrax syriacus FaR ONfAÅTabia petra ct Sennaar. 
— —- habessinicus? Eur. (19) MI << AN SNRGAT. 


Camelopardalis Giraffa, 3 specimina (20) Sennaar. 


Oryx? leucoryx sEacr:! Ean GQ <A d:o 
Bubalus lunatus Smitt. Ant. lunata HA mir. 
NPR ma I LUST d:o 
Antilope Dama Pars. 529 jun. FIS d:o 
—  Soemmerringi Crzm. Rurr. 59 . d:o 
+ ”Dorcas L. AP dT RR d:o 
— — var? (ÅA. Kavla er 
SmitH nec Fr. Cuv. H Me d:o 
klorna di pv äPa (21) HA z d:o 
=> sikievella! På: Cuvuiga Qirac il d:o 


Capra Beden Forsk. WaAGner. (C. bina 
Fr. Cuv.; sinaitica ork arabica 
Barr sp Pins ot och 05 Sinal. 


— - Hircus var. domest. sennaariensis 9 Sennaar. 


Observationes et Descriptiones. 


1. Otolicnus Terg Hec. n. sp. cinereus subtus al- 
bus cauda cinereo-nigricante; digito postico 4:o 
longiore.  (Dentes incisivi superiores 6 vel 4; 
v. infra). 

Verisimiliter G. Senegalensis Räreerii, non de- 
seriptus. 

Marem et feminam cum pullulo lactante misit 
HeEDEnBoRG, cum adnotatione: ”Habitat in Sennaar 
et Kordofan, circa Bahr el Abiad. Arabis Teng.” 

Mas et femina magnitudine et colore simillimi. 
Longitudo 190 millim. (7 poll. Paris. vel 73 Svec.) 
+ cauda, preter pilos 260 (vertebre in cauda re- 
stant, pili preterea 20); caput 48; auris a ba- 


202 


si ant. 24; digitus 4:us ant. 20; dig. 4:us post. 22; 
planta 64. — Color superne pure cinereus, artubus 
extus leviter flavescenti-tinctis; subtus albus. Vel- 
lus ubique basi nigro-cinereum. Nasus superne 
et frons anterior sordide alba; latera nasi et tempora 
fusco-cinerea, orbita intus late nigricans. Cauda 
basi colore corporis, dein sensim obscurior; major 
pars pilis nigrofuscis, ad lucem cinereo nitenti- 
bus tecta. 

Rhinarium ante labia prominens, autice nu- 
dum et linea impressum; supra pilosum. Nares 
laterales. Oculi magni, distant spatio paullo latiore 
qvam diametro unius. Aures fere nude, elliptic2e, 
margine integro, plicis transversis fere 8 quasi costato. 
Digiti tenues, toti liberi , antici paullo breviores qvam 
postici; in utroque pede 4:us longior; deim 3:us, 
3:us, 2:us; differentia notabili, sc. d:us in anticis 
6, in posticis 5 millim. brevior qvam proximus. 
Pollex anticus indice paullo brevior eique crassitie 
equalis; posticus multo longior et crassior. Ungues 
omnes plani, lamnares, forma ut Hominis, preter 
indicis postici, erecltum, ferinum, validum. Pili 
mollissimi, flexuosi; ventris omnes antrorsum spe- 
etantes, et in lateribus, in limite colorum, ut carina 
prominentes; caud& paullo longiores et rigidiores, 
non adpressi. 

Penis pendulus. Scrotum dense, ut corpus, 
pilosum, sat eminens, sed non pendulum. 

Mamme utrinque 3, ad latera ventris site, sc. 
1:a mox pone pedes anticos, 2:a ad latera thora- 
cis, 3:a ad latera medii ventris. In:mare nullze 
papille observantur. 

Pullulus , 7, simillimus adultis, sed in artu- 


bus paullo saturatius, subfulvo-tincetus. - Longit. 
ad anum 120 mill. 


203 


Dentes: molares utr. = acute cuspidati, pos- 
lremus superior minor, trigonus, angulo interno 
rotundato, parum angustato, multo majore quam 
ang. externo. Laniarius super or in mare multo vali- 
Kris qvam in femina; inferior oblique porrectus, 
intra et fere pone superiorem situs. Primores in- 
feriores 6: quatuor medii compressissimi. 

Dentes primores superiores 4 numerari possunt, 
sed initio sunt 6 et tandem vix nisi 2 persistere vi- 
dentur. In pullulo, cujus d. molaris postremus 
nondum = erupit, quattuor dentes parvi incisivi 
superne apparent, alveolis insiti, sed non fixi. 
Inter hos adest vacuum, ubi dentem minutum, si- 
nistro latere, in cute inveni, cujus alveolus quasi 
punctura acus apparet; dexter jam amissus erat. 
In femina, (que, licet mater pulluli, junior apparet, 
lineis pro musculis temporalibus postice 63; milli- 
metra distantibus) utrinque 2 adsunt dentes inci- 
sivi superiores, quorum: internus paullo major est 
quam externus, utroqve in alveolo fixo. Interstitium 
medium latum, sed ob foramina incisiva, usqve 
ad marginem extensa, tenuissimum. Mas tan- 
dem, (qui senior apparet, lineis pro musculis tem- 
poralibus postice juxta suturam sagitalem positis) 
habet dentem validiorem, 1 utringue, et praeterea 
alium , duplo minorem, interne, in latere sinistro; 
dexter decidit, sed alveolus restat, paullo contra- 
ctus. — Rationem magnitudinis horum dentium, in 
mare et femina inversam, ali explicent: forsan 
irregularis est, vel secundum sexus differt? — Qvo 
autem melius dentium hujus animalis rationem in- 
telligamus, cranium alius speciei, e Senegalia, qvod 
Parisius emi, comparare liceat. 

Hnuic cranio (senegalensi) sunt 6 dentes inci- 
sivi superiores, sc. utrinque 3, interjeclo vacuo. 


204 


Dens externus perparum minor est, arctissime ad 
laniarium appressus; omnes in alveolis fixe inse- 
runtur =) In osse interma xillari, inter radices 
- dentis medi et interni, apparet lineola obsolete 
impressa, quam etiam in cranio sennaariensi invenio. 
Heec lineola, et spatium parvum juxta dentes lani- 
arios vacuum, salis indicant dentem externum, in 
ceraniis sennaariensibus adultis, deesse; nec dubito 
quin olim adfuerit, presertim cum idem dens 
lacteus in pullulo Ads. Differentia igitur speci- 
fica secundum numerum dentium in hoc genere 
maxime est incerta; junioribus enim semper sine 
dubio sunt 6 d. primores; veteribus forsan semper 
tandem 2; sed verisimile est, dentes in variis spe- 
ciebus prius vel serius cadere. 

Cranium senegalense habitum sat alienum pree- 
bet, et evidenter alius est speciei, mihi ignote, 
ejusdem eetatis ac femineg nuper descripte; lincae 
enim pro musculis fere eadem ratione explicatze 
sunt (linee pro musculis temporalibus in hoc di- 
stant 10 millimetris; in 2 Sennaariensi circiter 9, 
in mare vix ultra 3). Multo brevius est, inter- 
stitio oculorum in medio augustiore, rostro paullo 
minore, antice contractiore, unde apertura Nasi 
et latitudo ossitum intermaxillarium minores. Dentes 
omnes (etiam laniarii) paullo minores apparent 
quam in femina sennaariensi, quare femininum 


”) Dextro latere 2 tantum antice apparent, nam ex- 
tremus (ad d. laniarium situs) pone d. medium retro= 
pressus est a medio, paullo deformi, qui directione 
obliqua paullo nutat, locum ejus ex parte implens. 
Hinc, si dentes postice adspiceres, ecrederes dentem 
lacteum cum pari d. permanente vidisse; sed inspe- 
ctio radicum et comparatio cum sinistris, nec non 
statns perfecte explicatus omnium reliquorum, aliud 
snadent. 


205 


esse videtur. Molaris postremus superior adhuc minor 
est, angulo interno subacuto, non latiore quam angulo 
externo. Processus post-orbitalis exit e postrema 
parte ossis frontis et distat ab osse parietali per si- 
num augustum, (latit. 2 millim.). In sennaarien- 
sibus hic sinus est multo latior (3 millim.), qvia 
processus longius ante suturam coronarliam exeat. 
Mensuras sequentes ob comparationem addo: 


Cranium Sennariensia 


Senegal. ÅA 2 pull. 
RO FOU IN om mer FEL SJ VERS JO 


—  suturae sagitalis . 16 LA! od 
skla 221 ifroktalisier Fr 172: 18 46 
SER = ln «LT RAR CMA ar 8 
latit. supra apert. auris 23 i BR 2 RN 
— in sut. coron. pone 
PrOG. POSFOLDIG. ....4 flå oc Kia vo kda: > ROT 
— minima inter oculos 41 d St Kn 
—  ossis intermaxillaris dr 6 6 4 
Hiämetervorbite soc. . 19 45 Ale ÅSE 


Prodit ex his mensuris: 1:o ossa parietalia 
jam in pullo lactante debitam magnitudinem atti- 
gisse; 2:o latitudinem ossis frontis anticam, nec 
non posticam, provectiore 2tate absolute minui, 
qvod de Lutra, aliisque jam pridem observa- 
tum est. 

Otolicnus Teng sat evidentibus notis differt 
ab omnibus antea descriptis, sc.: 

O. Moholi Smite Illuostr., ex Afr. meridionali, 
differt cauda breviore, pallida et presertim digitis 
posticis 3 et 4 2qualibus, paullo brevioribus quam 
anticis, et S:um parum excedentibus. Magnitudo 


206 


eadem videtur. Cranium, secundum figuram Smithii;, 
simillimum est cranio senegalensi, a me supra de- 
seripto: breve, apertura nasi et osse intermaxillari 
parvis et cet.; sed differt, si fides est iconi, in- 
terstitio oculorum multo latiore, denteq. postremo 
majore. 

O. Alleni WaAterH. Zool. Proc. 1837 p. 87; e 
FersAnDo Po; differt digitis adhuc longioribus quam 
in sennaariensi, et colore rufo, saturatiore quam in 
sequente. 

O. senegalensis, secundum descriptionem ÅuDE- 
BERTI el specimen ejus, quod adhuc Parisiis adest, 
differt colore supra subtusque et in cauda fulve- 
scente, et, teste SmitH, pilis gastrei basi concolo- 
ribus. (Magnitudo et digitorum ratio vix a nostra 
specie dilferre videntur. Cranium ad iconem ”Ga- 
lago du Senegal, in Fr. Cuvieri et GEOFFROYI 
Mammiferes vol. 2, delineatum, quoad mensuras 
egregie convenit cum cranio feminino sennaariensi 
a nobis descripto, sed differt naso minus promi- 
nulo, fronte altiore, et latitudine inter orbitas an- 
tice majore. 

O. crassicaudatus major, O. Demidoffi minor, 
uterque vero rufescens describitur, sed nescio an 
revera distincte species hujus generis sint. 

Restat forsan 6:a species ex Africa occidentali, 
cujus mentionem facit SmitH in descriptione O: 
Moholi. Colore et magnitudine similis esse fer- 
tur huic, et digitis brevioribus, ut ejus, ab O. 
senegalensi differre dicitur, quare eum eundem 
ac O. Moholi credit Smitn. Verisimile videtur 
cranium supra a nobis deseriptum hujus esse animalis. 


2: Pteropus Sstramineus , jam antea a Tem- 
MincK (Monogr. de Mammal. 2 p. 84—5) e Sennaar 


207 


cognitus, quare non de identitate specifica dubito: 
nam descriptio egregie quadrat; sed specimen no- 
strum femininum, qvod vetus fuit, dentibus ex 
parte valde tritis, ex parte amissis, habet pilos 
omnes in lateribus colli, et in gula, antrorsum 
directos; in jugulo vero pili introrsum, apicibus 
oppositis, a vortice , ad latera juguli sito, diriguntur; 
qvod minus bene cum expressione Temmincki: ”la 
femelle manque d'appareil onctueux et de poils di- 
vergens aux cotes du couy,” qvadrare videretur. Ob- 
servandum est an forsan omnes femine, quarum 
mares collum habent fasciculatum , hoc vel alio modo 
ornate sint, de quo mihi judicandi occasio deest; 
sed in sp. Pteropi ordinariis (e. gr. in eduli, Ed- 
varsii, vulgari, poliocephalo et. pluribus) mares et 
femin&e pilos habent in toto collo ut in reliquo 
corpore directos. 


& 


3. Desunt specimina cegyptica Megadermatis et 
Nycteris , quare identitatem specificam testari 
nequeo. 

Dysopes Midas Hepben>z. (in adnotatione cum spe- 
ciminibus missa) supra nigrofuscus subtus gri- 
sescens, membrana ad latera dorsi, ventre infimo 
artubusque nudis. (Tab. 2 fig. 7). 

Multa specimina varii sexus et 2etatis misit 
HEbDEnBorG, cum adnotatione: ”habitat in acaciis 
insularum fluminis Bahr el Abiad.” 

3 et 2 similes. Longitudo preter caudam 
90—100 mill. Antibrachium 60; dig. longiss. 120. 
Pili mollissimi, non leves, in toto corpore superiore 
breves, saturate fusci, basi pallescentes, apice bre- 
vissime cinerascente-tincti, unde color quasi pru- 
inosus appareat; in gastreeo fulvo-fuscescentes, apice 
longius cinerei; sed in jugulo toto duplo longiores, 


208 


unicolores, absque colore cinereo apicum. Regio 
genitalium, ani et femorum nuda, pube tantum 
brevissima inspersa. Membrana alaris tota fusca, 
subtus, ad latera corporis, spatio augusto, pilis 
colore gastrei tecta; superne vero usque ad corpus 
nuda est, et ipsa pars corporis postrema, supra 
caudam, subnuda apparet. Frons cum naso tegi- 
tur pilis sparsis, fuscis, tenuibus, nasum non su- 
perantibus (nec nigris, crassis, elongatis, ut in 
D. Cestoni). Aures paullo augustiores apparent 
quam in sp. affinibus; fusce, lobis 2 internis ma- 
joribus, crassissimis, flavescenti-pallidis, trago vero 
proprio minimo, vix latit. 2 millimetrorum =). — 
Rostrum obtusum et crassum, labio superiore ad 
latera transversim plicato; sed margo ejus pendu- 
lus (saltem in siccatis) levis integer. Dentes ut in 
affinibus formati, sed majores: laniarii superiores, 
in adultis 72, longit. 5 millimetrorum; in mare 
crassiores quam in femina. +D. incisivi superiores 
tantum 2, paullo canaliculati, perpendiculares, lon- 
git. exacte + laniariorum. Inferiores parvi, bilobi, 
in senioribus AQ 2, in junioribus 4. Craniaum 
mullto crassius quam in affinibus, latit. in arcubus 
zygom. 16 millim. (longitudinem, ob occiput, in 
omnibus lzesum, dare nequeo; conf. figuram). — 
auda, 


”) Lobi auris interiores sunt: 1:o Helicis pars anterior, 
oculum supertegens, in hac sp. latit. 11 millim., ab 
apertura auris ad marginem ejus frontalem extensa, 
crassissima, retrorsum paullo involuta; 2:0 Åntitragus, 
infra, in genis situs, versus angulos oris directus, in 
nostra sp. fere semicircularis, latit. 7 vel 8 millim.; 
3:o Tragus, loco solito, ante aperturam auris situs, 
sed in Dysopibus parvus. Helicis pars posterior quoque 
lobum intra-marginalem format. Conf. figuram, quam 
tab. 2 fig. 7 a, magnitudine naturali damus. Omnes 
icones mihi cognite has partes minus bene representant, 


209 


Cauda , in omnibus nostris, vertebris orbata et corru- 
gata, omnino ut in D. Cestoni formata vide- 
tur, pollicem circiter ultra membranam libera. 
Preterea alarum et pedum forma omnino ut in 
D. Cestoni, europeo, quem eundem ac D. Rip- 
pelli Tem. necesse habeamus. Pollex parvus, to- 
tus liber, ungue debili, paullo minore quam ungu. 
poslicis, armatus, tubere baseos sat magno instru- 
ctus. Pedes postici vix ad talum usque membrana 
obvoluti, calcare osseo nullo; digitis lateralibus 
paullulum brevioribus, extus dense griseo-pilosis; 
omnibus apice setosis. Membrana interfemoralis 
caret tendinibus. 

Obs. Hoc igitur animal simillimum est Dys- 
opi Cestoni Savi (D. Räppelli Tem.) et D. AEsYyp- 
tiaco Georfroyr (D. Geoffroyi Tem.), sed ab utro- 

ue differt colore non rufescente, dentibus yvalidi- 

oribus, abdomine subnudo et alis superne, usque 
ad corpus, nudis, auriculis paullo minoribus, lobis 
2 internis majoribus et fiavescentibus, trago Vero 
minore. | 

Preterea a posteriore differt magnitudine multo 
majore, pilis nuchae non elongatis, dentibus inci- 
soribus superis rectis, non contiguis et longe aliter 
constructis qvam in icone Temmincki (Monogr. 1 
på. 23 fig. 9); vitta nulla albida ventris, et pilis 
nullis albidis in membrana, ad corpus. 

A D. Cestoni preter notas allatas differt cranio 
multo crassiore, si eandem 2tatem compares; pilis 
faciei tenuibus, haud nigris, pilisque juguli elongatis. 
Huic tamen maxime aflinis est, et forsan tantum- 
modo ut varietas ejus olim considerandus est. 
Magnitudo et proportio artuum utriusqve ita con- 
veniunt, ut nihil differre videatur ") sc.: 


") In his et in omnibus Chiropteris antibrachium juve- 
num cito attingit magnitudinem debitam; dein pha- 


K. V. Acad. Handl. 184932. 


210 


D. Cestoni. D. Midas 
QP jun. Italia. 2 jun. AQ adulti. 
Antibrachium . . 60 mill. 60 60 


Phal. 1:a dig. 3:tii 60 — 60 60 
reliqua pars ejusd. 51 — ER 60 
dig. Jus oo. . . dJ4 — Ja 61 


A reliquis cognitis sp. veteris orbis magis 
differt, sc. D. pumilus ex eadem regione est multo 
minor; D. plicatus ex india (et D. murinus Gray 
et Hardv. Illustr. an dist. sp.?) habet membranam 
caudalem tendinosam; in DN. dilatato et tenui , e 
Java, aures sunt antice connate. 


4. Canis variegatus Crzm. Rue. minime 
cum vulpibus comparandus, verus est canis e fa- 
milia Lupinorum et parum a C. aureo vero dif- 
fert; proxime vero accedit ad C. mesomelanem 
quocum a RuUPrELL conjungitur. 

C. Lupaster Enar tantum videtur levis varie- 
tas C. anthi Fr. Cuv.; uterque autem vix a C. aureo 
differt. 

Tertia forma supra, p. 199 citata etiam proxime 
ad C. aureum accedit; differt vero pilis dorsi longis, 
apice albis. Horum omnium descriptionem hodie 
omitto, cum alio loco plura de canibus numerosis, 
parum cognitis, nomine communi Schakal com- 
prehensis, loqui in mente sit. 


d. Canis Zerda e pallidus inter se simil- 
limi, magnitudine parum, colore non differunt; 


Sm 


lanx digitorum prima, et multo serius phalanges api- 
cales perfecte evadunt; qvod observare necesse est, si 
mensuras specierum corparare velis. 


211 


sed auriculis in priori longioribus et multo tenui- 
oribus mox distinguuntur. Male in diversis ge- 
neribus, vel subdivisionibus generis distribuuntur, 
necessario enim semper ut proxime affines habendi 
sunt. Dentes maxillares juniorum, utriusque spe- 
ciei, habent tubercula sat alta et acuta, speciem 
quandam, similem dentibus Viverre, prabentia, 
sed in senioribus triti et obtusi fiuut. Hzeec vero 
tubercula nulla alia sunt, quam que in dentibus 
Vulpis vulgaris adsunt: ne punctum quidem accedit 
vel deest; nec differunt nisi altitudine in juniori- 
bus. Alie species vulpium minorum , ratione den- 
tium , coloris, auriumque, eximie intermedizxe vi- 
dentur, e. gr. C. famelicus. Quod, cum occasio 
fuerit plura erania varii sexus et cetatis comparan- 
di, observasse volui. 


— 


6. Viverra Genetta var. Dongolana. — Fe- 
minam cum duobus catulis misit HEbEnBorG. Ca- 
tuli 6-pollicares, multo obscurius cinerei quam ma- 
ter, maculis iisdem, sed pure nigris, nec ut in 
matre rufo-velatis, ornati. 

V. Genetta var. altera, quasi media est inter 
eas, quas senegalensem et Afram vocat Fr. CuVIER. 
Colore paullo obscuriore et pictura corporis cum 
hac, caudå vero elongata 9-annulata, apice alba, 
cum illa convenit. 


17. Lipotus mellivorus (Gulo capensis et mel- 
livorus Auct). 3 specimina masculina e Sennaar. 
Non vidi nomen genericum pro hoc animali ac- 
ceptum, preter barbarum illud Ratelum, quod 
secundum regulas acceptas conservari nequit. Aliud 
igitur propono, a defectu auricularum petitum 


212 


(åew, amitto, careo, et ae; auris). Character ge- 
nericus erit: 

Lipotus : animal Mustelinum, perfecte plan- 
tigradum, dente tuberculoso inferiore deciduo '"); 
auriculis externis nullis; unguibus anticis validis- 
simis, fossoriis. — Preterea dentes simillimi sunt 
Gulonis et Martis , qui hac ratione vix dilferunt. 
D. tuberculosus superior valde transversus;ferinus 
superior gradu postico parvo, elevato, acute margi- 
nato, non tuberculoso; spurii 3 (vel in junioribus 
3). — A Gulone differt auriculis, plantis, ratione 
unguium et pråesertim habitu et vite ratione, 
qvibus ad Melem propius accedit. 

Lipotus maxime affinis videtur Galictidi BEir, 
cujus sp. typica est. G. vittata , colore et habitu 
illi simillima; cui vero necesse accedat Gulo bar- 
barus seu barbatus Auctorum, qvi nulla re gene- 
rice differt. Hoc genus, Galictis, ab affinibus 
presertim distinguitur tuberculo parvo, acuto, in 
latere interno dentis ferini inferioris3; quo tuber- 
culo genera Viverrina et Canina a Felinis et 
Mustelinis differunt. Genus igitur Galictis prope 
ad Viverras et proxime ad Mephitem et Ictony- 
chem accedit. 


8. Ictonyx frenata mn. sp. lineis dorsi nigris 
antice confusis, fascia frontali, caput ambiente, 
labiisque albis; cauda breviore. Tab. 4 fig. 1. 
(Mephitis Africana var., LicHt. — Mustela Zo- 
rilla var., Rörr?). 

Femina cum juvene e regione Sennaariensi 
misse sunt, quas ut speciem, a capensi distinctam, 


”) In speciminibus Sennaariensibns nullum vestigium 
restat, quod indicaret dentem tuberculosum inferiorem 
umquam adfuisse. 


213 


certus proponere audeo, eodem jure quo species 
hodie distingui solent "). De formis aflinibus in- 
fra lögtiökbut 

Descr. Femine: Longitudo 83 poll. paris (233 
millim.) + cauda 33 (104 mill.) preter pilos 3 (80 
millim.) caput ad aures 38 millim. planta c. u. 
30; ungvis med. ant. 7; post. 4. Color subtus 
pedumque niger; dorsi sl occipite, albus striis 3 
nigris, 3—39J mill. latis, in collo superiore conti- 
guis vel fere confluentibus, antice abbreviatis, nec 
cum nigredine verticis conjunctis. He line&e in 
dorso posteriore late divergunt; media ibi 3-partita; 
ad radicem caude iterum conjuncte sunt. Striola 
ad latera ventris alba. Cauda alba, pilis longis, 
medio late nigricantibus. Caput nigrum, fascia 
frontis integra, in medio augustiore, in gulam 
descendente, ibique antrorsum directa, labiisque 
albis. Aures nigropilose. Jugulum imicolor; nigrum. 
(Macula nigra pone scapulas in dextro latere adest, 
in sinistro deest). Ungues pallidi, compressi, cur- 
vati, antici majores. Digit: sat breves, ultra art. 
1:um cute conjuncti, fere ut in Mie Planta 
subtus usque in calcaneum raripilosa, sed nullibi 
nuda aut callosa, nisi in tuberculis digitorum. 

Cranium  suturis omnibus perfecte concretis, 
lineis pro musc. temporalibus 6 millimetra di- 
stantibus: longit. 44 mill, latit. inter oculos 11, 
in arcub. zygom. 23. Bulla ossea convexior, pos- 
tice longius extensa quam in sp. capensi. 

Pullulus pieturå simillimus matri (macula 
pone scapulas perparva utrinque adest, cum linea 
externa nigra connata). Differt pilis cauda bre- 


”) Alia erit quzestio an forme, que nunc nominibus 
distinguuntur, tales evolutione sensim facta exstiterint. 
Responsum a scientia olim exspectamus. 


214 


vioribus, tantum ex parte basi nigricantibus (quia 
basis albida nondum sit explicata). Longit 150 mill. 
+ cauda 60, c. pilis 66. Cranium 34, latit. inter 
oculos 101. Suture omnes evidentes. Dentes la- 
ctei: primores et laniarii omnes evoluti, sed mola- 
rium superiorum tantum tubereculosus et ferinus, 
inferiorum ferinus et conicus primus. 

Genus JIctonyx Kavur (Rhabdogale Wirecm) 
differt a Mustelis: ratione unguium, tuberculo in- 
terno in dente ferino inferiore, colore (nigro, 
dorso albo, nigro-lineato) aliisque notis; a Mephite 
vix nisi dente tuberculoso valde transverso, angu- 
stato. Haud igitur male ut sectio hujus generis 
geographica, Africam inhabitans, haberi potest, ut 
voluit LicHTENSTEIN, hec dubito quin multae species 
africane, eodem modo ac americane, Inter se 
differant; quarum sequentia habemus indicia. 

Ictonyx capensis: Viverra et Mephitis Zo- 
rilla Auct. (nec Zorilla ”Buffoni), M. africana 
LicHT. Berl. Abh. 1836, lineis dorsi 3 antice 
disceretis, media posterius dilatata; maculis frontis 
3, media oblonga; cauda longit. + corporis. Peda- 
lis + cauda 91 poll. Ex Afr. Meridionali. 

Meph. Lybica EuresB, Symb. Phys. ”macula 
gulari oreque albis; mac. caudali ferruginea; pri- 
ori minor.” (Mensure omisse). Egyptus (EHR.). 
Pietura frontis non describitur, ideo verisimiliter 
a prioris non differt. 

Aliam? formam /AEgypticam, longit. 350 + cauda 
240 mill., fascia frontis alba, gulam non cingente, 
lineisque dorsi 3 discretis, augustis, simplicibus or- 
natam, in museo Leydensi adesse, tradidit amiciss. 
J. v. d. HoeEVvEen. 

I. frenata supra descripta e Sennaar. 

Ab hac paullo differre videtur ”specimen 8 pol- 
licare musei Leydensis” cujus mentionem facit 


215 


LiCHTENSTEN |. cit. — Cr. v. d. HoEven me, in 
litteris, certiorem fecit, hoc specimen, e Tunis 
ortum, a nostro discedere femoribus extus griseis, 
stalturaque paullo alia: 260 mill. + ceauda 150. 
Linee dorsi et piectura capitis ut in nostra. 
Forma senegalensis, a relatione BowpicHi cog- 
nita, non minus propria esse videtur. RuUPPELL 
formas, quas in Afriea vidit, non descripsit (conf. 


ejus INeue IVirbelth. Mamm. pag. 30). 


9. Mustela Boccamela Bcust. Bosar. Mustela 
subpalmata Enxr. symb. Mamm. fol. 2 pag. 2:da. 
M. vulgaris Burr. — Specimina ”ex urbe Cairo” 
missa sunt, quae egregie cum icone et descriptione, a 
Prince. BonAraArTte in Fauna Italica datis, conveniunt. 
Magnitudine et pictura non ab Erminea e Suecia, 
differunt, preter caudam breviorem, totam colo- 
re dorsi. Ne apice quidem pili nigri adsunt. Di- 
gili eodem modo cute juncti ac in omnibus Muste- 
lis. (Longit. 10 poll. Paris + cauda 3:;, cum pilis 4). 

Varietas  accidentalis: unum speeimen, de 
cetero nulla re distinctum, ventre spatio angusto 
album, ibi vero maculis magnis, irregularibus 
colore dorsi, variegatum. — Ejusmodi aberratio pi- 
clure non raro in mustelis observatur. Quedam 
specimina M. Martis e Lapponia et Suecia vidi, 
jugulo maculis magnis, irregularibus, colore dorsi 
variegato, et unum, hoc modo pictum, ejusdem 
speciei, ex insula Rhodos misit HEDENBORG. 

Cranium M. Boccamele a cranio affinium mox 
distingui potest latitudine frontis, pone processus 
postorbitales, in adultis multo minore quam 
ante eosdem, et bullis osseis minoribus, parunr 
con vexis, latius distantibus; nam interstitium earunm, 


216 


a parte basilari ossis occipitis formalum, vix angu- 
stius est quam ipsa bulla ossea. — In Erminea 
adulta frons postice parum augustior est; bulla 
ossea sat convexa, etiam in juniore duplo latior 
uam interstitium ambarum. M. minor frontem 
habet postice paullo latiorem, bullam vero osseam 
ut in Erminea formatam. Longit. craniu M. Bocca- 


mele& 46 mill., Erminee 46—48; M. minoris 33. 


10. Sciurus leucoumbrinus Börr. griseo ful- 
vescens, gastraeo lineaque tenui laterali (e media sca- 
ula fere ad femora ducta) albis; auriculis parvis, 
rotundatis (altit. 5 millim). & adultus seroto maxi- 
mo, infra anum valde prominulo. Dentes antice 
fulvi. Long. corp:s 300 milliun. + cauda 200, c. 
pilis 280. planta c. u. 67. Ungu. med. ant. et post. 
10. caput 60. ad oculos 26. — Pili crassi, rigidi, 
breves, apice pallescentes, setula apicali brevi, 
fusca terminati; juguli a vortice medio divergentes; 
caudales ad medium fulvi, dein late nigri, apice albi. 
Maxime memorabilis est similitudo externa et dissi- 
militudo craniorum hujus et Sc. setosi, qui, secundum ex- 
terna, varietates unius speciei, secundum crania diversi 
generis haberi possent. Cranium sc. leucoumbrini, & adult., 
longit. 58 mill., lat in arc. zyg. 31; sat angustum, arcu 
zyg. in hoc genere singulari, angusto, parum curvato; 
rostro conico, subacuto. 

Sc. setosus, 9 ex Afr. merid. Cranium long. 59 mill., 
lat. in are. zyg. 38 (fere 11 prac.s); latum, arcu zyg. 
lato, curvato-patente, rostro brevi, obtuso, lineari; forma 
ossium nasi et cet. longe a prioris diversa. Partes externe 
a prioris in his differunt. Aures multo minores, vix promi- 
nule. Pili longiores, tenuiores, apiculo tenuissimo pre- 
sertim elongato. Vortex juguli pone aures ascendit et 
frons vorticillata. Color paullo fuscior. Pili caude basi 
nigro-fusci, dein albi, tandem nigri et albi ut prioris. Den- 
tes antice albi. Habitus, pictura et mensura partium , 
etiam unguium, exacte prioris. 


217 


11. Mus decumanus (forsan ex Egypto?) certe 
non a nostrate specifice distinctus, sed major, quod 
presertim in cranio apparet. Longitudo craniu 31 
millim, (apud nos raro ultra 46—47). Ossa pa- 
rietalia in muribus ut in plerisque mammalis 
longe ante reliquas corporis partes attingunt lon- 
gitudinem debitam, quare longitudo suturae eorum 
optimam mensuram prebet. Heec vero sutura in 
specimine orientali 2equat 9 millimetra, in no- 
stratibus- adultis, que ad manum habeo, 7. 

Mus albipes? BRörrp. Mus. Senk. 3 ce. fig. Uni- 
cum nostrum specimen a descriptione Ruärrermn dis- 
cedit pede postico breviore: planta c. u. 25 mil- 
lim. (sec. Rärperr 1 poll. 1; lin. = 29 mill, vel 
paullo ultra 30 mill. si mensura gallica usus est, 
que differentia nimia est pro eadem specie); cum 
vero reliqua omnia bene conveniant, non andeo 
hunc ut novum proponere. Verisimiliter idem est 
animal quod Ruärrperr ut varietatem 1 c. describit, 
cujus vero mensuras non tradit. 

Hic mus ut sequens, maxime aflinis est M. syl- 
vatico, sed major: 3 pollicaris (130 mill. vel ultra) 
+ cauda 145, planta c. u. 25, ad oculos 16. Color 
fere ommino M. sylvatici, sed color flavus obsole- 
tus. Rostri summus apex albopilosus; dein crista 
obsoleta , longitudinalis, subfusca. Cauda subtus pal- 
lescens, supra dilute fuscescens, sed non nigri- 
cans; tota pilis brevissimis, tenuibus, superne fu- 
scescentibus, subtus pallidis, sparse tecta; squameae 
caude parve: 5 squame equant 3 millimetra. 
Aures magne, fuscescentes, simillime M. sylvatici. 
Rostrum longius extensum quam illius. 

Cranium forma et magnitudine simile sequentis; 
differt tamen sutura sagittali longiore (7 millim.) et 
presertim carinis supra-ocularibus non elevato-mar- 
ginatis, sed superne planis, ut in M. sylvatico. 


218 


Össa nasi postice impressa. Foramina ineisiva inter 
radices anticas dentium molarium desinunt. For. 
palatina parva, paullo ante dentes medios producta. 
Dentes omnino sequentis. 

Mus macrolepis n. sp. murinus subtus albus, 
cauda longitudine fere corporis, squamis magnis, 
undique ras vestita. 

Tria specimina e Sennaar missa adsunt. 

3 adultus, circiter 130 millim. + cauda 126, plan- 
ta c. u. 27, ad oculos 14, altit. aurvis 13. Pili mol- 
lissimi, colore fere M. sylvatici, sed apice brevius 
fllesonied. nec nigri. Supra fulvescente-murinus 
lateribus magis flavescens, subtus albus, limite de- 
finito; orbita antice paullo obscurior; apex nasi non 
eristatus, pilis albido micantibus tectus. Aures mag- 
ne, fuscescentes, subnude, simillime M. sylvatici. 
Vibrisse longe fusce. Dentes primores antice dilu- 
tius flavi. förkan capitis et rostri omnino ut in 
M. sylvatico. Cauda, supra subtusque fusca, squa- 
mis majoribus tecta quam in sp. aflinibus: 5 squamee 
exacte equant 3 millimetra. Pili caude parvi, 
tenues, sparsi, superne fuscescentes, subtus pallidi. 
Digiti 3 medi postici in hac sp. equales dici 
possunt (in omnibus sp. affinibus longitudine pa- 
rum differunt). Antici 4 perfecti cum ungue pollicis. 

Cranium (335 millim.? -sed occiput lesum) ad 
suturam posticam ossis transversi 32 mill., sutura 
sagittalis I millim.; sat simile M. sylvatici, sed ma- 
gis elongatum, carinis supra-ocularibus tenuibus, 
elevatis , ut in m. decumano. OÖOssa nasi sat con- 
vexa, basi planata, non impressa. Lamina an- 
tezygomatica brevis, vix ad rostri extensa. Tuber 
ante foramen infra orbitale parum prominet. Fora- 
mina incisiva longissima, intra dentes molares, 
usque ad plicam eorum anticam extensa. Fora- 
mina palatina parva, ad partem postieam dentis 


219 


medii sita. Dentes molares simillimi M. sylvatici: 
superiorum tubera transversa J-partita; sed tu- 
bercula interna in d. primo et 2:do tantum 2; 
postremus enim deest, ut in M. testiculari (tab. 2 
fig. 5), cujus dentes parum ab hujus differunt. 

Varietas, 2, paullo minor: eauda 110 mill; 
planta 26; cranium fere 3. mill. brevius. Superne 
magis cinerea, vix ulla flavedine immixta. De cetero 
simillima, et verisimiliter non specifice distincta. 

Obs. Mus natalensis (an M. colonum LicHTt.?) 
huice simillimus, differt naso paullo eristato, squa- 
mis caud&e mediocribus (3 sqvame = 3; millim.), 
et ossibus nasi poslice sat impressis; sed dentes, 
linee supra-oculares, foramina palatina et incisiva, 
ut in nuper descripto. 


12. Mus variegatus , Brasts, et sp. affines 
propriam subdivisionem naturalem formant generis 
Muris, cui, ut nune mos est, nomen proprium: 
Isomys ") tribui potest. Agnoscitur digitis latera- 
libus posticis aequalibus; nam externus, preter un- 
guem, omnino ut internus, 2equat apicem meta- 
tarsi sequentis; sed reliqui mures externum multo 
longiorem habent. Preterea due sp., hoc loco 
memorande, a muribus differunt: defectu tuber- 
culi imperfecti postremi in dentibus molaribus 
sup. 1:o et 2:o. — Tubera dentium, ut in M. syl- 
vatico, profunde lobata s. in tuberculis divisa; sed 
dentes mol. sup. 1 et 2 tubercula tantum 2 in- 
terna habent. D. primores vix compressi. Aures 
mediocres, rotundat2e, dense brevi-pilose. Nasussupra 
cristatus. Vellus sat crassum, sed molle, basi ni- 
gricans, parte media pilorum flavescente varie- 


”) 2000, equalis, ob digitorum rationem; et uvs, mus. 


220 


gatum. Cauda macrolepidota, ut in Mure pilosa, 

(supra, in his 2, nigra). Pedes omnino Muris, pre- 

ter rationem indicatam digitorum. Statura crassa 

fere Muris decumani; rostro crasso, superciliis sat 
elevatis. 

Isomys wvariegatus nigrofuscus, flavo-variegatus, 
postice concolor, pedibus fuscis, rostro fulvescen- 
te, superne fusco; unguibus pallidis. (Pili ven- 
tris basi nigri)l. Mus varieg. BrRAnts. 

a) varietas major , obscurior, pilis nigrofuscis, 
annulo lato ante apicem flavo. Venter sordide gri- 
sescens; aures fuscescenti-pilose; orbita parum ful- 
vescens; crista nasi fere nigra. Cauda brevior, et 
ut in sequentibus supra nigra, nigropilosa, subtus 
pallida, pilis griseis. Squame magne: I eorum 
equant 3 millimetra. Adultus longit. 8 pollicaris 
(circa 200 mill.) + cauda 130 mill. vel brevior. 
Planta eu: 37 

Cranium sat simile Muris decumani, sed rost- 
rum brevius et crassius et carine supra-oculares 
adhuc fortiores, cum lobo sat magno rotundato ante 
suturam coronariam. Longit. 40 millim.; sutura 
sagittalis 8. Lamina antezygomatica vix ultra + 
rostri, nec supra tuber, circa suturam ossis inter- 
maxillaris situm, extensa. Foramina incisiva usque 
ad basin dentis molaris 1:mi extensa; for. palatina 
parva, ad anteriorem partem d. medii sita. Dens 
mol. inferior 2:us postice non augustior quam 
dens 3:us. 

Plura specimina varie eetatis et sexus, ”ex 
agris Egypti inferioris” habemus. Hic Mus sine 
dubio est Lemmus niloticus GEorFror (Arvicola nilot. 
Desm.), cujus icon, in Descr. de PEgypte, Mamm. 
tab. 5 fig. 2, que nostrum animal sat bene re- 
presentat, confusione quadam appellata est ”Echi- 


mys d'Egypte.” 


221 


b) var. minor, dilutior, parte pilorum flava 
longiore, ventre fere albido, auriculis intus ful- 
vescenti-pilosis. Pedes grisei; supercilia et latera 
rostri magis fulva. Linea dorsi nigra, sed indi- 
stincta, in plerisque apparet. Adultus 6-pollicaris: 
circa 150 mill. + cauda 120; planta c. u. 35. Cra- 
nium 393, sutura sagittalis Br cetero nulla re 
differt, nec ut sp. distincta haberi potest. Ejus- 
modi varietates magnitudinis et coloris inter omnes 
mures videmus. — Specimina Hedenborgiana in 
Nubia superiore, prope Syrkut capta sunt. (Hanc 
speciem in Abyssinia invenit Rurrerr, sed speci- 
mina inde allata non describit). 


Isomys testicularis n. sp. (Mus testic. HEDENB.) griseo- 
flavescens subtus labiisque albidus; rostri apice 
pallide fulvo. 

Magnam speciminum copiam omnis etatis et 
sexus, prope Bahr el Abiad captam, misit HEDENBORG. 
Similia sunt varietati pallidiori prioris, sed adhuc 
dilutiora.  Pili dorsi flavescentes, tantum basi bre- 
viter et fere occulte nigro-fusci; ventris albi, basi 
breviter grisei. Linea dorsi indistincta, nigra Stepe, 
non vero semper apparet. Aures pallide, intus 
dilute fulvo-pilose. Nasus superne et lateribus 
late fulvus, pilis criste parve apice fuscis. Orbita 
et regio prope caudam eodem colore, pallide fulvo, 
tinguntur.  Labium superius late et fere pure 
album. Pedes fulvo-grisei. Cauda omnino ut sp. 
prioris. Adultus circa 150 millim. + cauda circiter 
120; planta c. u. 34. 

Mas adultus insignis seroto maximo, nigro, 
sparse piloso, pone anum valde prominulo, unde 
nomen petitum; qvod non in Sp: priori apparet 
(forte ob tempus anni, quo occisa sunt specimina?) 

Femina similis mari, sed minus fusca supra api- 
cem rostri. (Mamme in sp. missis parum expli- 
cate: tantom video 4 inguinales et 2 pectorales). 


; AM 


Pullulus veris. neonatus, colore, omnino adul- 
torum, nec obscurior. 66 millim + cauda 55, planta 
c. u 20. (Cranium 22 millim. Sutura sagitalis 93). 

Cranium adulti (tab. 2 fig. 9). supra con- 
vexius quam prioris. Longit. 34 millim., sutura 
verticis" 6; lamina antezyg ORDER paullo major, 
ad 4iresteyret usque Supra medium tuberis rostri 
label extensa. Foramina incisiva paullo intra 
dentes molares anticos extensa. For. palatina 
prioris. Dens molaris inf. 2:us postice multo angu- 
stior quam antica pars sequentis; tubercula supe- 
riorum paullo minus oblique posita quam in priori. 

Preter Mures duos supra descriptos ad idem 
subgenus referendus videtur Mus Abyssinicus Bur- 
PELL M. Senkenb 23., quem tamen non vidi. 


Tas Acomys cahirinus ") et dimidiatus inter se 
vix differunt nisi colore: il!ius isabellino, subtus 
circumscripte albo, aculeis dorsi plerisque apice 
cinerascentibus; — luyus vero supra subtusque Cl- 
nereo. Formas et proportiones partium omnino 
easdem, nec aures augustiores, neque caudam 
breviorem, ut traditum est, inveni, qvare potius 


”) RärrpenrL in Mus. Senk. 3 p. 102 bene observat ico- 
nem in opere magno Descript. de VEgypte, mammif. 
pl. 5 fig. 2, que a plerisque, duce DEsmarest, secun- 
dum nomen falsum inseriptam, ad M. calhirinum 
citatur, non 'hunc sed M. variegatum vepraesentare; 
qua de re, mox antea, sub hujus deseriptione, no- 
stram observationem addidimus; sed male CRETZSCH- 
MARO imputat, quod ille primus GEOFFROYUM ut in- 
ventorem nominis Muris cahirini citaverit; nam in 
CuvtiErr Regne Animal, ed. 1817, 1 pag. 198 legimus 
”M. Cahirinus Geoff. Deser. de Eg. mammif., a des 
piquans au lieu de poils sur le dos.” Hunc vero mox 
antea propius determinavit verbis: ”taille de la souris,” 
quare nulla quzaestio esse potestide specie, quam pre 
oculis habuit. 


223 


ut mere varietates coloris habendi sunt, quales 
inter mures frequentes invenimus. :LIiCHTENSTEIN 
memorat hc animalcula semper, per totum Egyp- 
tum simul habitare. Rurrerr formam flavescentem 
in Nubia et Sinai vidit, sed nescio an prius rela- 
tum sit hanc etiam in domibus Alexandrie, simul 
cum M. cahirino vero habitare, quod expressis ver- 
bis tradit HeEbenBorG in schedula, cum numerosis 
utriusque speciminibus, ibi captis missa, ubi for- 
mam flavescentem varietatem M. cahirini vocat. 
Inter hec specimina unicus adest pultiwus. 
Hic vero colore intermedio tingitur, nam pictu- 
ram omnem albam et colorem caude habet AM. 
dimidiati , sed partes superiores sunt cinerezr, fere 
ut in cahirino , tantum nucha et dorso postremo 
leviter flavescentibus. Pili caud&e superne fusci 
sunt ut in hoc. Longitudo ejus 70 millim. cauda 
36; planta ce. u. 19; caput 29; ad oculos 11. Adul- 
torum, utriusque varietatis, 110 mill. + cauda 100; 
planta c. u. 19, ut pulluli; caput 33, ad oc. 151). 
Pili horum animalium, ut novimus, in dorso 
medio et posteriore incrassati et rigidi sunt, for- 
mantque aculeos pungentes, planatos, superne late 
canaliculatos. Sed etiam in reliquis corporis par- 
tibus eandem formam habent, etsi triplo vel qua- 
druplo tenuiores, indeque flexiles sunt. ”Tamen 
rigiditas qusgedam manet, et apex eorum brevis, 
acutus est, nec ut in pilis murium elongatus, tenu- 
issimus. Inter hos pilos rigidiores, et inter aculeos, 
adsunt pili lanei, tenuissimi, sed minore copia. 
Cauda, ut in omnibus gliribus squamicaudatis, 
sparse tegitur setulis, quarum circiter 3 sub apice 
cujusque squame inseruntur. In Acomye cahirino 
et dimidiato ha setule canaliculate sunt, et bre- 
vissime, quare pauce apparent: in initio caudze 
squamas parum superant; in apice duplo longiores 


224 


sunt. Seta media preterea semper brevior et tenuissi- 
ma. In aliis muribus, ob longitudinem majorem 
et ob mediam quamque setam non minorem, nu- 
merosiores apparent. 


14. Acomys russatus A. Wacser, Munchen. Ab- 
handl. 1840 c. fig; fulvo rufescens subtus cine- 
reus, planta brevi, crassissima subtus nigra. 

E regione Sinaitico plura specimina cum sce- 
leto integro misit HedEssorG. Habitu quodam erasso 
a M. cahirino differre videtur, qui a pilis crassis, 
non apprimendis augetur; nam non solum dorsum 
totum et latera corporis aculeis latioribus quam 
illius teguntur, sed etiam reliqui pili, seu aculei 
piliformes, crassiores et rigidiores sunt; quam ob 
causam densiores apparent. Caudeée setule seu 
aculei ut in ÅA. cahirino formate, sed crassiores. 
Dispositionem eorum non huic peculiarem esse 
mox supra diximus. 

ÅA. russatus pråesertim a congeneribus differt 
structura crassa et latissima pedum posticorum; 
planta enim latitudinem habet ultra 3 longitudinis; 
sed ratio digitorum et tuberculorum eadem est ac 
in plerisque muribus. (In AA cahirino latitudo 
plante vix &quat + longit:s; sc. in siccatis). 

Caput et rostrum, ob pilos, crassiora appa- 
rent quam in ÅA. cahirino, sed re vera eandem 
formam habent. Rhinarium, ut in illo, preter in- 
terstitium narium, pilosum. Aures dense pilosi, 
minores, fere ut M. Musculi. Cauda brevior, ni- 
gra, setulis albidis sparse tecta. Squamsae majus- 
cule, omnino ut M. cahirini: 35 squame xXquant 
4 millimetra. — Longit. adulti 110 mill. + cauda 
70 vel paullo brevior; planta c. u. 18; caput 33; 
ad oculos 135. Cranium, 


225 


Cranium, tab. 2 fig. 6, secundum specimen 
unius magniludine naturali delineatum. In adulto, 
ut in A. cahirino adulto, superne, ah apice nasi 
ad medium verticis, fere recta linea exit. Cra- 
nium adulti 30 millim. ÖOssa nasi 12 = os frontis 
++ suture verticis. Simillimum est cranio AA. 
cahirini et dimidiati , a quibus vix alia re differre 
videtur nisi osse lransverso paullo breviore quam 
sutura verticis, cum in ilis paullo longius sit quam 
eadem, et parte posteriore paullo convexiore, 
magisque declhivi. In utroque animali sequentia 
omnia simillima sunt: rostrum elongatum, com- 
pressum, lamina antezygomatica brevi, ad + rostri 
extensa; carinee supra-oculares sat valide, elevato- 
marginatze; foramina incisiva longissima, fere pone 
medium dentis primi extensa; for. palatina parva, 
ad postremam partem dentis medii sita. Dentes 
utriusque a dentibus Muris Musculi vix differunt 
nisi defectu tuberculi im perfecti posterioris in d. 
molaribus inf. 1:o et 2:o. Icon (fig. 6) praebet 
dentes junioris (c, d), et senivris profunde tri- 
tos (e, 

Vertebre 7+13+7+9+24. V. colli, preter 
2:am, superne omnino mulice. V. dorsi 1:a mu- 
tica; proc. spinosus in 2:a altus, obtusus; in 3—"7 
parvus, in sequentibus et lumbaribus humilis, 
longus et compressus, laminzeformis, vix obliquus, 
nisi in 2 ultimis dorsalibus, ubi paullo antror- 
sum nutat; 11:us dorsi erectus; anteriores paullo 
retro-speclantes. Pr. transversi lumbarium sat bre- 
ves. V. sacrales 5, sat longe, usque pone aceta- 
bula extense, processibus transversis concretis, 
spinosis distinctis et, preter primum, sat magnis. 
Vertebre caudales 2 antice processibus spinosis 
sat magnis, relique nullis predite; v. ultima (24) 

K. V. Acad. Handl. 1842. 


226 


minuta, rudimentaria. — Coste 7 vere et 6 spurie. 
Sternum omnino muris. Pelvis ut in Mure for- 
mata, angulo ischii fere adbuc acutiore.  Artus, 
ratione habita magnitudinis, a Muris decumani 
vix differunt nisi cristis adhuc altioribus, qvod 
presertim de linea aspera femoris valet. Planta 
preterea brevior quam tibia, ossibus sat validis 
composita. Scapula ut Muris, crista vero latius 
adherente. 


15. Meriones. — Quatuor hujus generis spe- 
cies misit HEDENBORG, quse ommnes ita ab ante de- 
scriptis differunt, ut dubius heream an omnes 
inter novitias Zoologicas habendee sint, tresque 
invitus ut tales proponere cogar. Si vero attenta 
comparatio aliter suaderet, spero tamen aliquid 
ad cognitionem generis, his descriptionibus addi- 
disse.  Prolixus necesse ero, sed ut ea, que om- 
nibus communia sint, brevitatis ergo omitti pos- 
sint, ab initio dicere fas est, omnes hoc loco de- 
seriptos, ubi non expressis verbis aliter statuitur, 
similes esse in his, que preterea toto generi 
sunt communia, sc: 

Dentes primores superiores, superficie antica ob- 
liqua, sulco unico profundo, extra medium 
exaralli. 

Rhinarium prominens, totum brevi-pilosum; 

Labium superius ad medium fissum; 


Pedes antici debiles, digito medio parum longiore; 
externo paullo breviore; pollice minuto, sed 
ungue obtuso armato; 

Digiti posteriores 3 medii fere zquales; unguis 
medii reliquis paullo minor; PA 


227 


Ungues antici tenuiores, sed non breviores quam 
postici; 

Vellus molle: dorsi basi cinereum; laterum basi 
album, apice coloratum; gastrei cum regione 
ani totum album; ubique sat simile Dipodum. 


a) Meriones Gerbillus Oviv. nec. Rurppeni. ”Ma- 
gnitudine muris musculi,” ”macula ante et pone 
aures alba,” ”cauda corpore longiore, supra 
fusca, postice longius nigro-pilosa.” 

Gerbillus cegyptius Desmw. Fr. Cuvier, Zool. 
Trans. 2 p. 141. 

Sex specimina varize eetalis et sexus, prope 
Nilum album, ad Valed Schey capta, pre ocu- 
lis habeo. 

Hoc animal, etsi nomine cognito propositum, 
describendum esse credo, cum non minus patria 
quam icon cranii paullulum aliena, a Fr. Cuvier 
data, dubia qugedam moveant. Sed = egregie 
convenit cum desceriptione ÖLiviERtI e specimini- 
bus /Egyptiacis, quam plerique receutiores tan- 
tummodo transscripserunt. -LicHTENSTEIN, in Ca- 
talogo laudato, 1823, pag. 2, idem nomen (CM. 
Gerbillus Oviv.”) proposuit, sine alia descriptio- 
ne quam mensuris quibusdam debito majoribus, 
quare aliud verisimiliter animal ad manum habu- 
erit. Deinde vero CRETZSCHMAR, in RuPrrpers Atlas 
1826, his mensuris in errorem ductus, idem no- 
men dedit alii animali, multo majori quam mure 
musculo. — Qui error a Fr. Cuvier 1. c. 1838, 
claris verbis correctus est, ubi nomen M. pygargi 
dedit animali a CRETZSCHMAR descripto, et nomen 
ab OrivieR datum recte interpretavit. — RärrPErr 
vero (in Mus. Senk. 3, 1842 p. 93—94) non so- 
lum rediit ad vitiosam determinationem, sed 
preterea in descriptione OrivieRi ”mixtum quod- 
dam compositum” invenire credidit, quod certe 


228 


non continet '). — His ommnibus nostram descrip- 
tionem addere liceat. 

Specimina adulta: longit. 90 millim. (33 poll. 
paris.) + cauda 115, cum pilis 120; planta e talo, 
cum ungue 23; caput ad aures 24, ad oculos 13. 
Color superne pulchre, dilute fulvescens, in dorso, 
ob brevitatem apicis colorati cujusque pili, cinereo- 
mixltus; subtus cum pedibus pure albus, limite 
definito.  Macule albide pone oculos et pone 
aures minus definite. Aures oblonge, apice ro- 
tundatae, mediocres (longit + capitis), antice, pre- 
sertim in junioribus, fusce&. Nasus magis pro- 
minulus quam in Mure sylvatico, supra fusce- 
scens, pilis laterum albidis, erecto-adpressis, non 
in cristam conniventibus. Cauda flavo-grisea, 
'supra fusca, pilis tamen basi pallidis; postice, 
circiter +, pilis longioribus, totis nigrofuscis, su- 
perne tantum vestita. Digitus posticus internus 
toto ungue superat metatarsum sequentis; externus 
solo apice unguis superat phalangem 1:am digiti 
proximi. 

Juniores tantum differunt mensuris (70 millim. 
+ cauda cum pilis totidem; planta c u. 21) et 
cauda superne minus infuscata, apice ut in adul- 
tis formata et colorata. 

Cranium adulti (tab. 2 fig. 1) longit 28 millim. 
Rostrum compressum, modice elongalum: ossi- 
bus nasi, poslice acutis, longitudine ossis fronlis 


”) In loco citato RurprErLL memorat ”den von EBRENBERG 
bekannt gemachten Meriones quadrimaculatus.”” Doleo 
vero me non invenire descriptionem, vel mentionera 
ab EnrREnBERG factam hujus nominis, quod non editum 
vidi nisi a FR. Cuvier, in monographia citata, ubi, 
p. 140 dicit: ”LicatEnstEIN specimen unum misisse 
hujus animalis, sub nomine M. 4 maculati EpBrR.” 
Neque hoc nomen inter species descriptas enumerat 
nisi ut synonymon Gerbilli "OutviERI. 


229 


eum dimidia sutura vertiets. Lamina ante-zygo- 
matica ") ad 3 röstri extensa, (st e summo fora- 
minis sinu ad apieem ossis nasi computes). Bulla 
ossea postice non prominet. Foramina palatina 
e margine antico coron&e dentis molaris 1:mi ad 
medium dentis 2:di extensa; for. incisiva, ut in 
plerisque, omnino ante dentes sita. — Dens mo- 
laris. 2:us, superior et inuferior, antice non augu- 
stior quam dens f:us. Superior anticus tubere 
medio bipartito et p/licis inter tubera obliguis. pre- 
ditus; quare, antequam tubera detrita sunt, tuber 
medium externum cum anteriore, internum cum 
Hösterrdre : conflutl (codl7, fö. T,-C:). "In dente 
maxime trito tubera 2 media inter se quoque 
confluunt, sed plice oblique bene apparent. 

Cranium pulluli convenit cum descriptione 
nuper data preter hoc: longitudo 24 mill.; ossa 
nasi longitudinem ossis frontis non superant, sed 
ratio eorum ad laminam antezygomaticam eadem 
est ac in adultis; dentes, qui lactei esse videntur, 
ab adultorum non differunt, nisi postremo supe- 
riore simplici, transverso. Prelerea cranium ju- 
venile postice rotundatum est, osse transverso 
sat declivi. 

Cranium a Fr. Cuvter LI c. (tab. 25 fig. 1—5) 
delineatum, evidenter est juvenile, ejusdem 2&tatis 
ac nostrum, quocum in plerisque econvenit. Sed 
foramina palatina longius retrorsum posita sunt, 
sc. e medio dentis primi ad finem 2:di, quod bis 
repetitum invenio (fig. 3 et 4); preterea dens su- 
perior 2:us antice multo augustior equam f:us, 


. 


") Hoc nomine designo partem lamin2e-formem ossis 
zygomatici, mature cum osse maxillari concretam, 
que, in gliribus plerisque, externe claudit foramer 
infra-orbitale. 


230 


et postremus lateribus plicalus, ut in adults 
depingitur. Quas differentias observare volui, ut 
eluceat an vitio quodam iconis orle sint. 


b) Meriones venustus n. sp. luteo-fulvus, gastr&o 
maculisque pone oculos et aures, niveis. Cauda 
corpore longior, griseo-flavescens, supra apicem 
elongato- nigropilosa. | 

Habitat prope Bahr el Abiad, unde 2 spe- 
cimina adulta adsunt. 

Longitudo circiter 110 millim. (4 poll. paris.) 
+ cauda preter pilos 130; planta ec. u. 30; ad 
aures 27; ad oculos 14. Forma rostri, auris, 
digitorumque ut in priori, cui eliam pictura Si- 
millimus est; sed color, sane puleherrimus, purior: 
superne medius inter luteum et ferrugineum, non 
obscure immixtus, sed in dorso supremo paullu- 
lum pruinosus apparet, ob apices brevissimos, 
fuscos pilorum. Macula pone oculum et altera 
pone aurem majores, circumseriptae et pure alba. 
Nasus superne colore dorsi, vel paullo pallidior, 
carinula pilorum obsoleta ornatus. Aures apice 
tantum subfusce apparent. Cauda colore fere 
dorsi; subtus pallidior; pili supra apicem elon- 
gati, toti nigro-fusci, a + caud& incipiunt. Vellus 
ut prioris, sat molle. 

Cranium (fig. 2) longit. a naso ad finem ossis 
transversi 32 millim. (totum verisimiliter 33, sed 
occiput lesum. Bulle ossee quoque desunt). 
Rostrum valde compressum. OÖssa nasi postice 
obtusa et incisa, longitudinem 2quant ossis fron- 
tis cum 3 oss. parietalium (vel + sutur2). Os trans- 
versum antice inter ossa parietalia procedit lobo 
magno acuto. Lamina antezygomatica brevis, tan- 
tum ad i ossium nasi extensa. Foramina pala- 
tina, ut in priori, ex anteriore parte dentis primi 


231 


ad medium 2:di extensa. Dentes a prioris nulla 
re differre videntur nisi postremo, supra et subtus, 
fere tereti. Plice antici superioris eodem modo 
obliquee. 

Hic Meriones simillimus videtur M. pygargo, 
Fr. Cuv. (M. Gerbillo Crzm. Rurp.) cum quo etiam 
singulis mensuris convenit; sed differt flocco caudee 
nigricante, nec albo (cf. Mus Senk. 3 p. 94, et Fr. 
Cuv. Monogr. in Zool. Trans. 2), et forma rostri 
cranilique. Nam icon, in Atlas zu Rurrperis Reise 
tab 30, qve a Fr. Cuvier ut satis bona laudatur, 
ostendit rostrum obtusum et crassum, quale arti- 
fex, vel pessimus non delineare potuisset si ani- 
mal nostrum pre oculis habuisset. Icon cranii 
ejusdem, a Fr. Cuvier LI. c. fig. 10—14 edita, 
magnopere differt a cranio nostri animalis: osten- 
dit enim rostrum crassum, nec compressum, ossa 
nasi postlice elongato-acuminata, et os transver- 
sum lobo acuto carens, que omnia non a differentia 
etalis oriri possunt. Preterea vero obliquitas pli- 
carum dentis primi piclorem non fugere potuisset. 

A M. melanuro Bärr. Mus Senk. 3 (qui idem 
ac M. libycus , LicHt. Verzeichn. 1823 p. 5 vi- 
detur) differt proportione et mensura partium 
aliis, colore non fusco-mixto et prasertim auri- 
culis oblongis; nam icon a Rärrperr data eas bre- 
ves, late rotundatus prebet, et LicHTENSTEIN in 
diagnosi memorat auriculas breves. Cum reliquis 
cognitis confundi nequit. 


c) Meriones murinus n. sp. supra fulvescens, fusco- 
mixtus, naso cristato, productissimo; auriculis 
rotundato-oblongis; cauda corpore longiore, pos- 
tice undique nigricante-pilosa. — 2 et juv. prope 
Bahr el Abiad inventi. 

&Z adultus. longit. circa 145 mill. (54; poll 

Gall.) + cauda preter pilos 160; planta c. u. 38; 


232 


ad aures 36; ad oc. 21. Forma et proportio 
auris et digitorum ut in M. Gerbillo supra de- 
seripto, sed nasus adhuc productior, carinula 
fusca, postice sat elevata, e pilis rigidis formata 
eristatus. "Color sat similis Muris deeumani, sed 
magis fulvescens. Pili erassiores quam in 2 pri- 
oribus, ultra medium saturate cinerei, dem fulvi, 
apice fusci. Tibize postice nigro-fusco-pilose.: Partes 
inferiores et pedes minus nitide albi quam in 
rioribus. Margo superciliaris postice late, sed 
sordide albidus; nulla macula alba pone aures. 
Aures fuscescentes, limbo fusciores, summo mar- 
gine ärgenteo-— vel albido-pubescentes. Cauda sub- 
tus pallescens, superne basi colore dorsi, sensim 
vero magis fusca; pili elongati, toti nigro-fusci, 
superne e medio caud&ée incipiunt, eamque, in 
ultima +, undique vestiunt. 

Junior colore similis adultis, tantum differt 
pedibus et cauda brevius pilosis; sed floccus caud&e 
bene explicatus, ut in. senioribus Long. 115 
millim. + cauda 120; planta c. u. 36; ad aures 
35; ad oculos 20. 

Cranium & adulti (fig. 3) 41 millim. Ro- 
strum lateribus paullo convexum, longum: ossa 
nasi, postice breviter angustata, longitudine equant 
os frontis cum 3 sutur&e parietalium; basi super- 
ne perfecte plana sunt, nec ut in reliquis 3, hoc 
loco deseriptis, ibi impressa. Laminae antezygo- 
matice fere ad + rostri procedunt (exacte ad + 
ossium nasi, si ab eorum basi computes). Fora- 
mina palatina retro posita, e medio dentis 1:mi 
ad finem 2:di extensa; for. incisiva usque inter 
bases d. anticorum producta, quod huic proprium 
videtur. Dens molaris anticus superior plicis trans- 
versis, non obliquis dividitur; tuber ejus postre- 
mum multe angustius quam anticum sequenlis. 


233 
Animal descyiptum presertim affine videtur 
M. pyramidum Georrfr. et Fr. Cuv., sed cranium 
nimis differt ab icone, a Fr. Cuv. LI ce. edita, ubi 
lamine antezygomatice breves, tantum + rostri 
equantes, et ossa nasi multo breviora sunt, etsi 
cranium delineatum evidenter animalis adulti est. 
Dentes quoque longe diseeduut: presertim in eo, 
quod dens anticus superior tuberculum postre- 
mum  multo lavius habeat quam dentem medium. 
A M. robusto Rurr. differt auriculis non 
acutis et rostro multo productiore, sed mensurae 
fere eedem videntur. Tandem a M. Iybico (me- 
lanuro Ruärr.) differt statura majore, cauda et pede 

postico longioribus, auriculisque aliter formatis. 


d) Meriones crassus n. sp. pallide fulvescens, 
vellere quoque ”laterum basi cinereo; cauda 
breviore; planta brevi. 

”Habitat in deserto Sinaitico, ad vias circa 
fontes Mosis, ubi cuniculos multifores fodit. Noctur- 
nus, pråedatur ante lucem.” (Hec. in schedula, 
cum specimine unico missa). 


Mas vetus. Longitudo ultra 9 pollicaris (circa 
140 mill.) + cauda preter pilos 88; planta c. u. 
32: ad aures 38: ad oculos 18. — Statura crassa 
et caput breve, crassum fere M. indici et sp. 
reliquarum ex Asia; sed preterea form&, usque 
in minimis conveniunt cun: formis priorum. Den- 
tes primores simillimi eorum, antice fla vi. Rhina- 
rium, breviter pallide pilosum, non minus pro- 
minulum quam ina Mure sylvatico. Aures latius 
oblonge, apice rotundate, longit. parum ultra + 
tolius capitis, margine antico pilis longis, densis, 
albidis ciliato (quod in prioribus non observatur). 
Digit postici laterales paullo longiores quam in 
sp. prioribus: externus preter unguem xquat pha- 


234 


langem 1:am d. proximi; internus parum brevior, 
apice unguis superat phal. 1:am sequentis. Planta 
posterior, subtus sparse, breviter, adpresse albido- 
pubescens, brevior quam in reliquis sp. hujus 
generis. 

Vellus corporis longum, densissimum , mollis- 
simum, sat simile Dipodum. In eo a precedentium 
differt, quod omne vellus coloratum, etiam late- 
rum, basi cinereum sit; sed vellus gastrei totum 
album. Corpus superne pallide griseo-flavescens, 
ex apicibus brevibus, fuscis, paullo nebulosum. 
Macula obsoletior pone oculos, et parva pone 
aures sordide albide. Pedes albi. Aures pallidee. 
Cauda crassa, pilis densis, non brevibus, sat 
crassis et rigidis, colore corporis, tecta; pili ejus 
supra apicem elongati, mnigri; ipse vero apex 
habet 'penicillum brevem, album, a pilis nigris 
obtectum. 

Cranium (fig. 4) a reliquorum differt tym- 
panis maximis, pone occiput prominulis, ut in 
Dipode; osse zygomatico margine postico reflexo, 
et, ad frontem, pro laminula ossis lacrymalis, non 
inciso. Foramina palatina parva, e medio dentis 
1:mi ad medium 2:di extensa. Reliqua vides in 
icone. 

Inter species cognitas hec proxime affinis 
videtur M. meridiano Pair., qui in Pallasii Nov. 
sp. Glirium Mus longipes dicitur. Hoe vero no- 
men differentiam indicat, nam pedes postici ratione 
corporis longiores sunt, et subtus dense villosi. 
A M. indico facilius distinguitur colore et cet., et 
a M. Burtoni Fr. Cuv. abunde differt colore alio, 
pilis caude et cet. 


2305 
16. Psammomys obesus OÖrzm. Rärr. Atlas tab. 


22; 23; et:-MussvSenk. 3'p>92: 


Animal hoc, ut observavit TEMmmIincK, perpa- 
rum differt a Merione veteris orbis, et presertim 
simillimum est M. crasso nuper descripto, meri- 
diano , indico et reliquis statura brevi, obesa et 
cauda breviore agnoscendis. Sed tamen differt 
dentibus incisivis superioribus antice planatis, in- 
tus marginalis, nec, ut in Merione, antice obli- 
quis et sulceatis. Dentes molares mere apparenter 
differunt: nam in Merione juniore plice trans- 
verse tubera dentium separant; sed ubi dentes 
paullo magis triti sunt tubera confluunt; in Psam- 
momye, etiam juniore, plicée dentis tantum late- 
rales apparent, quia pars media plice tam alta 
sit, ut mox teratur; sed tamen in pullulo dentem 
posticam, non tritum, invenio, ubi tubera trans- 
versim distincta sunt. Digitorum ratio omnino 
eadem est ac in M. crasso nuper descripto, et in 
speciminibus adultis unguem posticum medium 
debiliorem, ut in Merione, invenio; sed in juni- 
oribus paullulum longior est. — AZures parvee, sed 
ut in M. crasso, antice ciliate. Labium superius, 
ut in Merione, ad medium fissum, in omnibus 
video; quod in descriptione supra citata minus 
recte exprimitur. Mamme utringue 3, sc: 1 mox 
pone pedes anticos, 1 ad latera abdominis et tertia 
inler femora. — Vellus ubique, etiam in gastreo, 
basi cinereum,. — Inter multa specimina ab He- 
DENRORG missa, adest femina vetus, cui tolum 
gastreum, et basis apexque caude colore subfer- 
rugineo, obscuriore quam dorsi, tinguntur. 


236 


17. Orycteropus cethiopicus un. sp. fronte ante 
oculos decliviz rostro breviore, tenui; digito an- 
tico primo reliquis longiore. (Tab. 3 fig. 1—5). 

E Sennaaria redux HEpDEnBorc, cum reliqua 
collectione, domum misit pelles maris et feminee 
hujus animalis, prope Bahr el Abiad captas; deinde 
vero, a:o 1839, tertium specimen, ex eadem regione 
acquisilum, addidit, ideoque primus boc genus 
memorabile in Africa septemtrionali invenit. Sed 
comparatio horum speciminum satis ostendit, Ory- 
ctleropodem ibi viventem non parum a capensi 
differre, quare, secundum hodiernum morem, 
nomine specifico distinguendus est; an vero forma 
hujus generis, capensis et eethiopica, tales ”ab 
inilio create” sint, hoc tempore in medio re- 
linquam. 

Specimina nuper memorata evidenter sunt 
animalia seniora, cristis cranii sat prominentibus 
et dentibus profunde tritis. Cutis crassa et dura, 
ut cutis suilla, epidermide, pro setulis squamulosa, 
fere ut cauda murium, tecta. 

Mensuras infra in tabula damus. Color to- 
tius cutis griseo-flavescens, pallidus. Ungues pal- 
lidi. Pili corporis pauci, sat distantes, rigidi, 
setacei, brevissimi (anlice 2—3, posticee 5 millim.); 
pallide flavescentes, sed in dorso maris fusci. 
Postice et in basi caudeée sele pauce longiores, 
nigre immiscunlur. Pedes densius vestiti sunt 
pilis longioribus, nigris, ad externum digitorum 
latus ut fimbrie recurvis; in apice tibie et in 
tolo lalere antico antipedum transversim extror- 
sum vergunt; vortex adest supra olecranum, a 
quo exit linea longitudinalis pilorum deorsum 
speclanUium. Capul superne dense teclum pilis 
brevissimnis, pallidis, a linea media non difinita, 


237 


retrorsum divergentibus, immixtis nonnullis fuscis. 
Rostri apex sat tumidus, pilis tenuibus, floccoso- 
erectis, curvatis, submollibus, adspectu laneis, 
dense  vestitus.  Rhinarinm nulla parte nudum. 
Vibrisse pauce et brevissime; sete ulle longio- 
res, nigre, sub oculo adsunt. Aures ut in O. 
capensi formate et tenues, sed apice minus acute; 
pilis omnium brevissimis, sparsis tecte. Cauda sat 
dense, sed breviter, pailide pilosa. 'Digitorum pro- 
portio ut in Ö. capensi, preter dig. anticam 1:um, 
paullalum longiorem quam 2:um. Ungues maximi: 
anticus 2:us paullulum brevior quam JI:us, et 
parum major quam 1 et4. Ungues postici 2 et 3 
omnino &equales; 1 et 4 paullo minores; externus 
adhuc paullo minor (23 millim.). 

Regio analis pone pedes longius prominet. 
Penis in hac parte, pone pedes, exseritur; scro- 
tum nullum. 

Femina paullulum minor, pilis omnibus pal- 
lidis, preter eos in antico latere antipedum et 
pauciores ad marg. externum posteriorum, fuscos, 
nec ' nigros. - Digitorum pili albidi. De cetero 
similis mari. — Mamme&e 4 inguinales, sat elon- 
gate (circiter 5 millim. Jäger in O. capensi nu- 
merat 2 ventrales et 2 inguinales). 

Crania tria speciminum commemoratorum, 
inter se similia, magnopere a cranio O. capensis 
differunt forma brevi et fortius augustata rostri, 
unde frons convexa eminet; nec non differt 
forma  maxille inferioris, postice latioris. De 
cetero videas in comparatione infra instituta et 
in tab. 3:tia ubi fig. 2 et 3 cranium, ad magnitu- 
dinem + a naturali redactum, representant. 


Comparationis causa breviter commemoran- 
dus est: 


238 


Orycteropus capensis GEorFr. linea faciali subrecta, 
trostro longiore, crasso sensim parum attenuato. 

Myrmecophaga afra Parias Misc. Zool. p. 64 
(brevis descr. foetus sine icone). — CAmPeErR Act. 
Petrop. 1777, 2 pag. 233. tab. IX, B. (solum 
cranium). 

Cochon de terre ÅLLAMAND Buffon Hist. Nat. ed. 
8:o Deux Ponts 1787. quadr. XI p. 7, pl. 1,f.3 
(Cutis farcta). 

Oryct. capensis Smuts Enum. Mamm. Capens. p. 
32. — Cuvier Oss. foss. ed. 3, V, p. 139 tab. XII. — 
JÄGER: Anat. Untersuchnng des Orycteropus, Stutt- 
gart 1837, Dissert. inaug. cum icone secundum 
specimen in spiritu vini conservatum. Descriptio 
externa brevis, sceleti nulla. 

Cet. citationes non originarias, vel nibilde diffe- 
rentia specifica illustrantes, vid. FiscHErR Synops 3959. 

Hujus animalis specimen acquirere non potui, 
quare solas adnotationes, sub itinere in museis factas 
et descriptiones figurasque aliorum com parare pos- 
sem, nisi ah amicissimo Prof. Leydensi J. VAN DER 
HozeveEn descriptio animalis farceti, icon cranii et 
responsa de dubiis quibusdam benevolentissime 
communicata essent, quibus nixus tutius procedo. 
Pili hujus multo longiores, cutem tegentes, et 
colore obscuriores sunt; et non tantum in pedi- 
bus, sed etiam in regione femorum et scapulze, 
color sat fuscus vel nigricans apparet; aures quo- 
que semper paullulum acutiores mihi vise sunt. 
Caput presertim a prioris differt rostro multo 
longiore et ecrassiore, non in medio depresso. 
Etiam in hoc, rostrum apice paullo tumet. Digi- 
tus ant. primus paullulum bevior quam 2:us (Cuv. 
Oss. foss., v. p. HoeEveEn in litteris); unguis ant. 
2:us omnium maximus (Smuts). — Mensuras sequen- 
tes pro ulteriore comparatione collegi: 


239 


Longit.millime- sec. ÅLLAM. SMmUTs CUVIER HOEVEN O. ethiop") 
tris expressa. (Buff.) Oss. foss. in litt. oh 2 
Corpus cum capite. 41110 900 10003) 1040 — 1000 990 
Gupdal lost 5068 4 580 504 500 — 500 450 
SENT APR FANER Ae ILO É . — 270 = 260 
— ad oculos, a naso 190 s a 180 — 4151 = 156 
Auris externa ... 163 <:180 3 . — 140 = 136 

Planta c. unguibus et 
BIE: SERA us: å ; : 260 — 23600) . 
» ossa sine cute et 
UOSUibuSs.s eos a ; 258 0 — 
» d:opreter caleaneum 
et astragalum S : 190 FE tesen TR 165 
,, metatarsus medius 
(LOS): ske 6 E 31 sl — 69 
» dig. medius: ossa | 
preter unguem =. - 82 så ske EAS 73 
» — — cum ungue 5 — 83 82 
,» phalanx ult. ejusd. = . å 29 adsl AE 26 
Unguis digiti ejusd. 
(post. medii). K : : 3 — RN 32 
su disati ant e:di.. : 65 3 45 — 37 41 
Pbal ult. d:o do... s 5 SVE . -— d 35 
5 ST ERA RPS SR 


Ka i 
JÄGER 1. c. mensuras longitudinis omisit, sed 
icones du& ab eo date has monstrant: longit. 1150 
+ cauda 370; caput 306; ad oc. 190; auris 196; 
quas adcuratas credo, cum in utraque figura exedem 
sint, cumque longit. auris mensurgeque varie ca- 
pitis, in libro literis scripte, egregie cum figuris 


”") A Specimen farctum; Q cutis siccata, non farcta, 
nec extensa. 

"+) Sceleton, fig. 1, magnit. + magn:s naturalis, ostendit 
longitudinem 984 mill., sed rostri apex mollis hanc 
mensuram saltem 20 millimetris auget. 

+) Calcaneus, qui deerat, secundum iconem CuvIERI 
restitutus; ideo hec mensura incerta. 


240 


conveniant. Descriptio ejus ostendit caudam in 
cutibus detractis semper nimis exlensam esse, 
nam in animali vivo + corporis non excedit. 

E mensuris elucet, caput in O. cwthiopico mul- 
LO; pedesque ejus poslicos, non minore 'ratione, 
breviores esse iisdem partibus O. Capensis. Dif- 
ferentia longitudinis horum presertim in meta- 
tlarso invenitur. Ungues antici et postici eodem 
modo breviores sunt in O: ethiopico; sed corpus 
integrum utriusque omnino &qualis videtur, nam 
cutes, ab HeEbEsBorG e Sennaar miss, paullo 
corrugate, nec nimis extense erant, quod a forma 
earum  faciliter intelligi potuit: Cum mensuris 
alterius speciei, bene tamen conveniunt. 

Craniwm O. capensis non possideo, sed forma 
ejus optime describitur et representatur a CUVIER 
in opere Össemens fossiles, Pars V. pag. 139 et tab. 
NTE GG rg Da crania adsunt in museo 
Leydensi, quorum delineationem bene volentissime 
misit Prof. v. p. Horeven. Convenientia autem 
harum iconum inter se et cum illa, quam dedit 
Camper (I. C.)> veritatem omnium plöbat” Pra 
terea vero icones cuvierian2e oplime congruunt 
cum mensuris in libro datis, excepta sola Jatitutt 
dine rostri, que forsan lapsu calami nimis magna 
facta est? ”Trado igitur iconem et mensuras cranii 
O. capensis , a Cuvier mulualas, ut comparenlur 
cum is O. cthiopici , a me ipso factis ”). 

Orycteropus 


”) Observandum est cranium O. ethiopici alterum, minus, 
fronte humiliore et dentibus minus tritis preditum , 
cujus figuram delineavi, in cute masculina positum 
esse; alterum vero, paullo majus, cui frons conve- 
xior sed rostrum non crasslus erat, in cute feminina 
inveniebatur; quod verisimiliter errore quodam fa- 
ctum est. 


241 


Orycteropus capensis. OQO. zethiopicus. 


Sec. Cuv. Oss. foss. Cranium 
V.p 139; - tab: XIL.  majus; minus. 
a Longit. cranii maxima ... .. 234 (781) 23515) — 208 203. 
b — e marg. ant. foram:s magni 
ad mars; postt.palatri duri.." 70 (25) 23 — 2 74 
c — maxillesup:sabang. postremo . — (49)147 — 127 125. 
ES 3 TINNSS AINA HA eko velat (ÖN SURA 178 
e Latit. pone proc. postorbi- 
TAGS SG. Ser ska YTA öd 47 (15) 45 — 422 44. 
f — in arcub. Zygomaticis ... 86 (29) 87 — 8 81. 
g — rostri ad sut. intermaxill. . 37(?)(11) 33 — 30 ha 
h Altit. occipitis c. condylis. .. 46 (15) 45 — 40 45 
z — ab ang. post. max. sup:s ad 
tubera frontalia;: ss ,« ... 63. (20) 60... — 55: MT 
&k — rostri ad sut. intermaxill . 25 (8:) 25: — 251 Fl 
fist Proes,coron:, a.marg. inf..,..:89130) 90: —;: 92 Jes 
m— » » ab angulo postremo 
maxille infs... 481 (45) 45. = 50 50. 


Ex his comparatis concludi potest, cranii 
partem cerebralem , que mensuris b, e et h fere 
circumsceribitur, vix vel parum in utraque forma 
differre, partem vero facialem et rostrum (c, d,) 
in O. capensi multum superare easdem partes 
O. cethiopici. Rostrum, in utroque, ad apicem ean- 
dem fere habet crassitiem, sed in illo a tuberibus 
frontis, sat altis, recta linea exit; in hoc pone 
medium ossium nasi subito constringitur, quam 
structuram icones melius quam descriptio monstrant. 

Differentie forme non ab etate pendere 
possunt, nam cranium majus O. cethiopici avimal 


”) Icones Cuvier 2, 3 et 4 ad rationem + magn:s natu- 
ralis delineate sunt, quare mensuras ab icone desum- 
tas in parenthesi inclusas trado, easdem vero triplices 
juxta expono. 


K. V. Acad. Handl. 184 2. 16 


242 


vetus indicat, dentibus multo magis tritis quam 
iisdem in icone Cuvieriana: corona excavata, mar- 
ginem alveolarem tantum 1—3 millimetris su- 
perans, angulisque omnibus detritis.  Alterum 
cranium animalis junioris, sed plene explicati 
videtur; linex tamen pro musculis temporalibus 
eundem situm, late distantem, in utroque habent. 

Dentes omnino cum descriptione et figuris 
Cuvieri congruunt, sed insuper a nobis represen- 
tantur: fig. 4, superiores; fig. 5, inferiores. In 
utraque maxilla utrinque adsunt I molares or- 
dinarii, et preterea utringque vestigia alveolorum, 
supra 1, sublus 2 observantur. Posterior horum 
dentium deciduorum restat in max. superiore 
dextra eranii majoris, et in inferiore sinistra 
minoris. 


18. Manis Temmincki. (Tab. 4 fig. 2). Uni- 
cum specimen juvenile hujus animalis ad confi- 
nium terre Kordofan, prope Bahr el Abiad cap- 
tum, misit noster HeEbenrorG. Hoc isitur animal 
totam Africam orientalem inhabitare videtur, a 
Sennaar, latit. 12:o bor. ad Portum Natal, 30? 
merid., unde specimen giganteum, fere 3-pedale, 
a peregrinatore suecano WAHLBERG, accepimus. In- 
certum est, an idem sit animal a quo RärPPELL 
fragmentum caude, e loco indeterminato interioris 
Africge, commemorat (Mus. Senk. 3. 179). 

Cum nulla, quantum novimus, synopsis cri- 
tica hujus generis, post eas que tradiderunt Des- 
MAREST et FiscHER prodierit, appendicis loco con- 
spectum adjungo earum formarum qua mihi cognite 
sunt, ut melius cum reliquis comparari possit 
animal nostrum. 


243 


19. Hyracis forma adhuc omnino sunt obscurze. 
Plures inter se differentes adesse videntur, sed ita 
in se invicem transeunt, ut ad sententiam RuPr- 
PELII approbandam fere cogamur, qui omnes, etiam 
capenses, uno nomine, Hyracis Daman; conjungit. 


20. Camelopardalis. Nulla adhuc causa est cur 
differentiam quandam specificam inter specimina, 
que varias partes Africe inhabitant, suspicaremur. 
Pilis tamen coloreque semper paullulum dissi- 
milia videntur capensia et sennariensia. Illa enim, 
quot vidi, tecta sunt pilis longioribus, colore 
sordide albido, maculis fuscis, obscuris picto; 
hec vero omnia pilis brevissimis, vix ultra 3—9 
millimetra longis, letius albidis, et in maculis 
letius fulvis, tecta, observavi. Que differentia 
tanlum e climate orta videtur; capensia enim 
omnia extra tropicum, ad lat. merid. 25—28', 
sennariensia vero ad lat. 12—14, intra tropicum, 
capta esse solent. Ex utraque regione 7 speci- 
mina vidi; sc. e Sennaar et Kordofan: J speci- 
mina que HeEDEnBorRG nobis misit, quorum vero 
unum, juvenile, hodie Koenigsbergie asservatur; 
2 Francofurti, unum Lugduni Batavorum, femi- 
namque Parisiis vivam; ex Africa meridionali-ea 
que in museis, Lugdunensi, Parisiensi, Goeltin- 
gensi et Elatö ligen exstant. 


21. Observationes queedam de Antilopibus sen- 
naariensibus ad alium locum differo. 

Bubalus lunatus ex Africa septemtrionali maxi- 
mes ane memorabilis est. Cum vero specimen ex 
Africa meridionali, quod comparem, nondum acce- 


2414 


perim, de eo nihil ulterius hoc loco dicam, nisi 
quod sat bene cum descriptione SmitHrn in opere: 
Illustrations of the Zoology of South Africa, et 
cum specimine feminino, quod Lugduni vidi, con- 
veniat, etsi color paullo magis in rufescentem 


vergit. 


Tab. 2. Explicatio Tabularum. 


fig. 1 Meriones Gerbillusy cranium, a superne, b 
— 2 — venustus a latere, magnitudine 
KERN — murinus naturali; c dentes su- 
— 4 — Crassus periores sinistri, d in- 
— 5 Mus testicularis feriores dextri, mag- 
— 6 Acomys russatus I —nitudine aucta. 

— 7 Dysopes Midas. a, caput: 1 lobus Helicis; 


2 Antitragus, 3 Tragus; — b, c, d, cra- 
nium; e, Dentes primores; omnes, magni- 
tudine naturali. 


Tak 


Fig. 1 Orycteropus 2ethiopicus &A, magnit. ir. 

— 2, 3 Cranium ejusdem femina, magn. 1. 

— 4 Dentes superiores sinistri) ejusdem cranii 

— 35 —  inferiores dextri f magnit. i 

— 6 ÖOrycteropus capensis: cranium, magnit. 3, 
ex opere Cuvieri: Össemens fossiles ed. 3, 


vol. V, tab. XII fig. 4. 
Tab. 4. 


(Ae I Mepbitis (Ictonyx) frenata, adulta, magn. + 
— 2 Manis Temmincki, pullulus, magn. + 


SER 


Öfversigt af slägtet Manis; 
af 


CARL J. SUNDEVALL. 


För att vinna en närmare kännedom om arterne 
af det märkvärdiga, till det yttre nästan ödle- 
lika Myrkott-slägtet, som LinsÉ, under namn af 
Manis, först införde på sin rätta plats bland dägg- 
djuren, samt för att kunna till namnet bestämma 
tvenne på Riksmuseum i Stockholm befintliga ar- 
ter, som ej kunde återfinnas uti nyare zoologiska 
skrifter, företog jag att göra anteckningar öfver 
de arter, som anträffades uti de zoologiska sam- 
lingar, hvilka jag bade tillfälle besöka år 1841 
under en resa genom Tyskland, Frankrike och 
Holland. Det blef då snart tydligt, att flera ar- 
ter förekommo, än de fyra, som redan voro upp- 
tlagne i djurförteckningarne, eller hellre, alt flera 
arter voro sammanblandade under ett namn. 
Efter bemkomsten tycktes det af de gjorda an- 
teckningarne blifva tydligt, att de sedda arternes 
antal uppgick wull 7, och en noggrann revision af 
litteraturen öfver slägtet gaf det resultat, att lika 
många redan förut måste hafva blifvit afbildade 
eller omnämnde uti beskrifningar, ehuru detta 
skelt på ett så föga tillfredsställande sätt, alt de 


246 


ej derefter kunde med säkerhet urskiljas. Sedan 
har jag genom bref erhållit fullt upplysande med- 
delanden af Professor EricHson i Berlin, Profes- 
sor VAN DER HoEVEN i Leyden, Candidat J. REin- 
HARDT I Köpenhamn och Doctor Hartraus i Bre- 
men, hos hvilka jag stadnar i största förbindelse, 
för den osparda möda, hvarmed de haft godheten 
att biträda mig vid arternes utredande. 

Efter att sålunda hafva erhållit noggranna 
uppgifter öfver 7 arter af Manis , och efter att 
hafva jemfört dessa med hvad som förut var kändt, 
anser jag mig böra meddela resultatet af hela 
undersökningen. Men ingen må häruti vilja finna 
en fullständig bestämning af alla de arter, som 
förvaras i europeiska samlingarne, ty dels har 
jag ej sett några af de betydligare bland dessa, 
t. ex. de engelska, dels torde jag hafva förbigått 
en eller annan art, utan att derå fästa behörig 
uppmärksamhet, och slutligen har jag haft allt- 
för litet tillfälle att se cranier och skeletter af 
dessa djur. 

Till det, som af flera författare blifvit fram- 
stäldt om dessa djurs yttre form, har jag ej myc- 
ket att tillägga. Den fullkomliga bristen på tän- 
der och de korta, af huden alldeles dolda och 
hopbundna tårna, försedde med ganska stora 
klor , hvilka såsom en bhof eller skida betäcka 
nagelbenet, och enligt flera ögonvittnens intyg, 
vid gåendet äro - böjde ned under fotsålan, äro 
gemensamme formförbållanden för dessa djur och 
slägtet Myrmecophaga, som i Amerika ersätler de- 
ras ställe, och med hvilket de hafva en ganska 
nära likhet i bildning. Hos Manis äro klorna 95 
på alla fötterna. Tungan är, liksom hos Myrme- 
cophaga, utsträckbar till flera gånger hufvudets 
längd, ellery nära lika långt som kroppen utom 


247 


svansen "). Den är plattad och temligen tjock, 
till utseende nästan som en igel. Svansen är 
bredare och tjockare än hos något annat dägg- 
djursslägte, nästan liksom hos ödlorna; den är 
alltid undertill platt. 

Alldeles egen för detta slägte är betäcknin- 
gen, som består af stora hornartade, fristående fjäll, 
i stället för hår, på hela öfre delen och sidor- 
na samt hela svansen. Fjällen ligga, liksom men- 
niskans naglar, fästade vid en temligen stor yta 
af huden, från hvilken de, på samma sätt som 
naglar, utväxa blott åt ett båll. Hos de nyfödda 
ungarne skjuter fjällets bakre kant knappt utöfver 
basalytans kant, men den tillväxer hastigt och tyc- 
kes fortfara dermed så länge djuret lefver. Hos 
äldre exemplar äro de alltid längre i förhållande 
till bredden än hos yngre, och starkt slitna eller 
sönderbrutna i kanten. De ytor, från hvilka fjäl- 
len utväxa, äro transverselt rhombiska; så breda 
som fjällen och omkring 3 gånger kortare än 
bredden, samt ligga, liksom hos fiskarna, nätfor- 
migt, tätt intill hvarandra, sålunda, att fjällen 
bilda alternerande rader längsåt och sneda rader 
tvertöfver. Hufvudets fjäll äro alltid små och 
något irreguliera, så att de endast kunna räknas 
efter de sneda tver-raderne; på kroppen sitta de 
högst regelbundet, och bilda vanligast 11 eller 
17 längsrader, af hvilka de öfre innehålla de 
största fjällen, men i sjelfva midtelraden äro de 
vanligen något smalare. Hos en del exemplar 
tillkomma dessutom 3 å 4 små fjäll, som bilda 
en liten egen rad nederst, vid hvardera sidan af 
buken, hvarigenom radernes antal blir 13 eller 
19; ännu mera sällan saknas yttersta raden hos 


") Jfr. DaLrman, och Burt. 


248 


de arter, som pläga hafva 17, hvarigenom antalet 
biott blir 15. Detta rättar sig seck aldeles icke 
efter åldern, ty ungen äger std fodseln alla de 
fjäll han kommer att få. På svansen bilda fjäl- 
len alltid 3 längsrader ofvan och 3 undertill, 
utan naken hud, samt dessutom en rad på hvar- 
dera sidan, som äro böjde i skarp vinkel och 
utgöra svansens kanter. Fjällens antal i raderne 
tyckes vara temligen constant för hvarje art, men 
enligt de mig bekatita facla står detta ej i något 
tydligt förhållande till vertebrernes antal. Fjällens 
hårdhet har blifvit alltför öfverdrifvet omtalad af 
flera äldre författare, som liknat dem vid sten 
och metaller; mig hafva de synts föga hårdare 
än sköldpaddskal eller vanligt horn. 

Yttre öronen äro åtminstone hos en art, M. 
Palmanni , temligen stora, Ull formen nästan lika 
menniskans; hos de flesta öfriga tyckas de vara 
mindre eller till och med otydliga hvilket dock 
är svårt att med bestämdhet afgöra efter de tor- 
kade exemplar jag sett. 

Ögonen äro försedde med tydliga, kort-håriga 
ögonlock, i hvilkas kant jag aldrig funnit tyd- 
liga cilia. 

Näsan är framskjutande, utan hård eller eget 
bildad hud i spetsen; näsborrarne stora, bite 
en böjd öppning vid sidorna derom. 

Munöppningen är ganska liten. Läpparne 
fullständigt utbildade; den öfre ej klufven; den 
undre smal, betäckt på sidorne af den öfre. 

Köndelarne öppna sig bakom bakfötterne, 
tätt intill tarmöppningen.  Spenarne äro blott en 
på hvardera sidan, tätt bakom framfötterne. Naf- 
veln synes hos ungarne mellan lårens främre sidor. 

Jag förbigår de inre delarnes beskrifning, 
hvaraf jag ej bar någon egen erfarenhet, men 


249 


hvarom anteckningar finnas af DALMAnN, Burt m. 
fl. och i Cuviers arbeten "). Skelettet af en art 
finnes fullständigt afbandladt i Cuviers Ossemens 
fossiles. Uu de härjemte bifogade ”Observationes 
osteologice” har jag samlat några spridda under- 
fätnrelser om dess olikheter KöS de särskilta ar- 
terna. Till de märkligaste egenheterne för släg- 
tet höra deras klufna nagel-leder (se pl. 4 fig. 
7—11), bristen på utåt synligt os lacrymale och 
till och med canalis lacrymalis, den med Myrr- 
mecophaga gemensamma bristen på arcus zy- 
gomaticus, och den raka underkäken samt egen- 
heten i bäckenets bildning; hvilken sednare äfven 
finnes hos Dasypus. 

Dessa djur beskrifvas af alla; som sett dem 
lefvande, såsom ganska milda, hvarföre de ge- 
nast bli tama; troligtvis stå deras sinnes- och 
själs-förmögenheter på en ganska låg ståndpunkt. 
Skrämde rulla de sig tillhopa såsom igelkotten, 
med nosen mellan fysttvfötberten och omlindade 
af svansen, till ett aflångt nystan, då de synas 
föga åtkomliga för rofdjur. De kunna ej springa 
fort, men gräfva med så mycket större färdighet; 
de skola till och med kunna i ögonblicket gräfva 
sig ned i en af solhettan hårdnad jord. Af Va- 
LENTYNS beskrifning (se nedan 1726) skulle man 
kunna sluta, att de lefde såsom mullvaden , i un- 
derjordiska gångar, hvilket dock tyckes motsägas 
af deras yttre utseende och föda; sannolikåst > är 
välj" att de ullbringa dagen hvilande uti hålor 
som de gräft, och ströfva "omkring under natten. 
Deras föda skall endast utgöras af Tore eller 


") En högst märklig, egen afdelning af mager, som 
alltid innehåller en stor mängd Ascarides, beskrifves, 
hos en obestämd art, af WurteFIELD (se nedan 1830), 
och af Gouve (1703). 


250 


enligt äldre författares" uppgifter, af myror, hvilka 
de fånga med sin långa segt slemmiga tunga. 
De lära kunna otroligt länge uthärda att svälta: 


ända till flera väclant tid (DALmMmAn, Burt). Af 
flera författare omtalas, att man i deras mage 
finner små kiselstenar, hvilka möjligtvis torde 
tjena liksom hos foglarne (DArman, Lesuie, BurT, 
WuirTtEFIELD). Dessa stenar lära stå i något vid- 
skepligt anseende hos Hinduerne. Köttet af Myr- 
kottarne skall vara ganska smakligt. Af deras 
hud, med påsittande fjäll har man i China bru- 
kat göra pansar, som utan alt vara tunga äro 
ogenomträngliga för pilar, och som -troligtvis äf- 
ven motstå svagare-gevärsskott. Några författare 
anföra, alt fjällen användas bland rökelse-ämnen; 
men VALESTYN säger uttryckligen, att ”djurets 
bakre delar brukas till rökelse liksom zibet-kattens ,” 
hvaraf man skulle kunna förmoda någon zibet- 
artad afsöndring. 

Manis-arterne förekomma endast i de heta 
delarne af gamla verlden. De från 2&quatorn af- 
lägsnaste ställen, hvarifrån de finnas anförde, äro 
södra Afrika till 26 å 272 S. lat., och Assam om-= 
kring 26” N. lat.; således föga utom vändkretsar- 
ne. Olikheterna i arternes form rätta sig efter 
deras geografiska utbredning: från vestra delen 
af Afrika är endast den långsvansade formen känd; 
den bredsvansade, som är mest eget utbildad, 
tyckes uteslutande tillhöra hela östra sidan af 
Afrika jemte det egentliga Indien, och den tredje 
formen, med mera medelmåttig svans, förekommer 
i östliga delen af södra Asien samt på indiske 
öarne. Denna sednare är artrikast och innehåller 
öfvergångar till de båda öfriga, nemligen, genom 
M. Dalmanni från fasta landet (China), till den 
indiska, och genom M. aspera från Sumatra, 


251 


till den vest-afrikanska formen. I forntiden tyc- 
kes ett närslägtadt, gigantiskt djur hafva lefvat 
1 Europa, uti allas tertiärformation man funnit 
ett nagelben, som liknar det af Manis. Övissare 
är om de, sednare i Europa, af LaArrtert funna tå- 
benen kunna hiträknas. 

Jag öfvergår nu till arternas beskrifning. 


Genus Manis L. (Pbolidotus Brisson). 


- 
Sectio 1, cauda corpore multo longiore, angustata. 
Pedes antici rigide hirti, tantum basi extus 
squamosi. Ungues compressi; primus (internus) 
utriusque pedis minimus, pone externum relrac- 
tus. Squamee corporis angustius oblonge, stris 
fere parallelis ornate. (Manis propr. Linn.) 


1. Manis Zongicauda squamis corporis XI seria- 
tis, cauda longissima. 

Pholidotus longicaudatus Brisson. — Long- 
tailed Manis Penn. — M. longicaudata Geoffr. 

M. tetradactyla Tinn. — M. macroura Ervsxl. 
(conf. infra). — M. africana Desm. (est. var. 8). 

Habitat in Africe occidentalis parte, mibi non 
rite cognita, nam Senegalia, Sierra Leona et Guinea 
ut patria afferuntur ab is, qui sp. sequentem non ut 
distinetam cognoverunt. — Corpus cum capite 14—15 
pollicare (circiter 380 millim.); cauda fere duplo 
longior. Squame& nigricantes, lutescente-limbatze; 
corporis oblonge, parte apparente non transversa; 
tote profundius striate, apice uni-mucronate. Sq. 
caudales latiores, parte apparentle paullo trans- 
versa, superiores obsoletius, inferiores omnes for- 
tius carinate. Sq. laterum pedumque posticorum 
lanceolate, carinate; 2 maxime pone scapulas 
site. Series spinalis continet squamas in capile 
circiter 9, in trunco 14, in cauda 42—44. Frons 


25352 
ad medium oculos inter et nasum squamata. Pedes 
antici dense, rigide nigro-hirti, tantum basi extus 
squamosi. Gastrexum fere ut pedes antici vesli- 
tum, sape vero calvum observatur. 

Rostrum sat attenuatlum. Aures externee (vix 
ulle?). Ungues omnes, etiam medius, subacuti, 
paullo compressi; medius anticus maximus, duplo 
longior qnam 2dus; 4us paullo longior, Jus paullo 
brevior eodem; primus minimus, retractus, a pilis 
fere occultatus. Ungues postici 2—5 parum ine- 

uales; medius non minor quam anticus 2us. 

Obs. In museo Leydensi adest specimen, si- 
millimum supra descriptis, cujus cauda longitu- 
dinem tantum 1; corporis zequat, sed eodem nu- 
mero squamarum tegitur. Preterea specimina in 
Mus. Berolinensi et Bremensi descripsi. 

Var. gp? Cauda longitudine vix 1; corporis, 
squamis seriei medie tantum 34. De cetero om- 
nino convenit cum descriptione nuper data. Mag- 
vitudo corporis eadem. — Unum specimen vidi 
in museo Parisiensi, sine dubio typum descrip- 
tionis M. Africane Desmaresti: ”14 poll. + cauda 
19.” Incertum videtur an sexu vel lesione caud2&e 
sub &tate juniori differat. 


2. Manis tricuspis squamis corporis XXI seriatis, 
M. tricuspis RArisesoQue Ann. Gen. des Sc. 
Phys. de Bruxelles VII p. 214 verisimiliter 


huc referenda. — Phatagin BuFFON. 


Habitat in Guinea. Specimen in museo Regio 
Hafniensi adest, a Gubernatore colonie danice 
in Guinea, reduce, olim donatum, cujus descrip- 
tionem adcuratissimam misit cl. Cand. Med. J. 
REinHARDT. ÅAliud, ex Africa occidentali, in museo 
Leydensi, in epistola nobis descripsit Prof. J. VAN 
DER Hoeven. Tertium, non nihil lesum, exstat in 


203 
museo zool. Stockholmiensi, a Prof. A. ReTtzio 
donatum. 

Priore paullo minor: longit. pedalis, + cauda 
ultra 13 corporis cum capite. Squame tenuiores 
quam prioris, grisescentes vel cinereo flavescentes, 
in medio corpore in series 21 distribute (vel 19 
in sp. Leydensi, v. d. H.); ad mucronem apicis 
utrinque paullo incise, unde pars earum, non 
vero omnes, subtricuspides appareant. Series media 
continet squamas: (in capite?) in trunco 18—20, 
in cauda 38. In hac, ut in priori, series media 
desinit pollicem ante apicem caud&e. De cetero 
squamarum forma situsque, et descriptio pedum 
omnino ut M. longicaudee. 


Sectio 2. Cauda breviore. 


Pedes omnes extus toti squamosi. Unguis 
internus utriusque pedis subaequalis externo, non 
pone eum retractus. 


a) Squamis corporis VI seriatis. 

Cauda corpore multo augustior. Squame&e in- 
terdum 19-vel 195-seriate; oblonge, vix magis 
inequales quam in prioribus; laterum, utrinque 
3—4 series, pedumque posticorum carinate. — 


(Pholidotus Brisson). 


3. Manis aspera unguibus posticis anticisque equa- 
libus, curvatis; squamis laterum pedumque posti- 
corum acute carinatis. 

Forte M. pentadactyla Raffl. (v. postea 1821). 

Habitat in Sumatra. Unicum specimen inde 
ortum vidi in museo parisiensi. Propius ad for- 
mam longicaudatam accedere videtur. Specimen 
unicum quod vidi, cum cauda circiter sesqui- 


254 


pedale; cauda longitudine trunci cum  capite. 
Squame oblonge, tote striate, lobulo apicis ro- 
tundato sub-mucronate. Carine in squamis late- 
rum, utrinque 4 serierum, pedumque posticorum, 
in hac sola mihi cognita specie, alte, acute; (in 
reliquis humiles, rotundate sunt). Series spinalis 
squamas in capite circiler 12, in:trunéo 23, mi 
cauda 32 continet. Caput modice attenuatum, 
superne vix ante angulum oris squamosum. Un- 
gues omnes curvati; medius parum (circiter +) 
longior quam 2us et 4us; apice, utii, altenuatus, 
nec latus, tritura obtusus; laterales parvi. Un- 
gues poslici magnitudine et forma similes iisdem 
anticis; sed laterales majores quam laterales antici. 


4. Manis javanica unguibus curvatis, superne 
teretibus, anticis majoribus. 

Lacertus indicus et Diable de Tajoan, Bontius H. N. 
p. 60. — Panggoeling VALEstys Hist. Amb. — Pangolin 
Buffon et Dauseston H. N. X tab. 34, icon a SCHREBER 
transscripta et M. pentadactyla vocata, hujus sp. var. £ 
representat. 

M. javanica Desmarest Mammal. p. 375 verisimiliter 
ad var. 8 hujus sp. referenda, etsi his verbis longe dif- 
ferre videretur: ”tete couverte d'ecailles jusqu'au bout 
du museau, tant en dessus qu'en dessous,” quae eadem in 
Dict. Sc. Nat. art. Pangolin, repetita invenies. 

Pangolin des Indes Cuvier Oss. foss. (conf. infra: 
Obs. osteol.) 

Habitat in Java, ut videtur, sat vulgaris. 
Verisimiliter alias quoque insulas archipelagi indici 
inhabitat, quod tamen adhuc incertum. — Longi- 
tudo adulte 3; pedalis; sc. corpus cum capite 2, 
cauda 1; ped. Squame tote fulvescentes, leviter 
striate, tantum apice triturå leves; in corpore 
medio rarius 17, sepius 19 series numerantur, 
quod etiam in pullulis observavi. Squame trun- 


ci oblonge, apice, ubi integre sunt, attenuate; 


255 


laterum, pedumque posticorum mucronate, obso- 
letius carinate; caudales latiores, carina obsoleta 
predite, unde cauda J-carinata apparet. Caude 
apex etiam subtus obsoletius 3-carinatus. Squamee 
marginales caudée, ubi integre, acutissime, fere 
unguiformes, apice angulum vix 309 formante. 
Squamee spinales capitis fere 11, tirunci 22, caud&e 
24—27. — Caput attenualum, superne fere ad 
nasum squamosum. Auris externe limbus parvus, 
seu concha, adest, sed multo minor quam in se- 
quente. Corpus subtus sparse pilosum. Pili pauci 
pallidi inter squamas observantur. Ungues pal- 
lidi, antici magni, &que arcuati, superne late ro- 
tundati; medius maximus: longit. ultra + distantie 
oculi a naso; 4:us longit 3—3 hujus; 2us paullo 
minor, 1:us et 5:us sat parvi, longit. circiter + medii. 
Ungues posteriores forma et proportione similes 
anticis, sed minores: medius longit. 2+—3 medii 
antici; laterales vero postici paullo majores quam 
laterales antici. Mamme, 1 utrinque, axillares. 

Heec species qunoad formam unguium singulari 
modo variabilis videtur, qua re duas varietates 
distingui possunt: 

Var. a) ungue medio (non tritura) latius ob- 
tuso, fere ancipite seu subdepresso, reliquos brevius 
superante; 2d0o et 4to fere 2qualibus. Adultos et 
juniores utriusque sexus, plures descripsi. Pullu- 
lum neonatum in museo Leydensi vidi: longit. 
6 poll. + cauda 3+, squamis vix ultra areolas ba- 
sales prominulis. Proportio et forma unguium, 
numerus, ordo et carin& squamarum omnino simi- 
les iisdem in adultis. 

Var. 8) ungue medio longiore, acuto: apice 
tereti, tenui, parum trito; longitudine usque ad 
45 millim. (vel secundum curvaturam 90). Un- 
guis 4us non parum major quam 2us, et equalis 


256 
postico medio. . Ungues igitur magni anltici multo 
longius superant posticos quam in var. priori. 
Digiti quoque erassiores apparent (Conf. infra in 
livs osteologicis). — Specimina quedam magna, 
seniora, e Java orta, in Museis vidi (Holmie &, 


Havni2e 9, Lugduni), et unum, juvenile, praeter 
caudam circiter 19 pollicare, in M. Havniensi. 


Obs. Hec differentia vix a tritura unguium 
explicari potest, nam in wvar. a ungues neonati 
omnino similes sunt iis adultorum, et triti appa- 
rent; specimina vero seniora wvarietatis 8 ungues 
habent acutos. Duas igitur formas distinctas hac 
re indicatas credidi: prior appellata est M.; Pan- 
golinus Boppaert, posterior M. anisonyx. Nihil 
vero, nisi forma unguium el forsan digitorum, 
in iis dissimile, neque semper he partes de- 
finite hoc vel altero modo formate videntur; de 
quo litteras benevolentissime misit Pr. J. VAN DER 
HozEVEN, qui specimina numerosa ditissimi musei 
Leydensis adcurate examinavit. In museo Havni- 
ensi quoque adest specimen forma intermedium, 
cujus descriptionem Clar. J. ReinHARDT filio, gra- 
tus debeo. ”Tamen ratio unguium ulteriore examine 
digna est. Crania et sceleta bhujus speciei non vidi. 


3. Manis Dalmanni, brevis, crassa, unguibus 
subrectis, subtrigonis, anticis duplo longiovi i- 
bus, fätivulis majusculis. 

Manis : DALMAN senior, Act. Stockh. 1749 p.: 265. 
Habitat in China prope Canton, ubi Tchin- 

Kian-Kiäpp.vocatur; (Dalman I. c.) — Statura bre- 

ViS Crassa, depressa sequentium, quibuscum sum ma 

affinitate jungi videtur.: ”trunci latitudo = 3 longi- 

tudinis; altitudo = latitudinis” (Dalman); sed 
cauda, ut in prioribus, angustata, longitudine fere 
corporis 


257 


corporis preter caput. Adultorum longitudo tota, 
cum cauda, 2:-pedalis. Squamee latiores quam 
priorum: parte libera, etiam in adultis, paullo trans- 
versa, triangulariter das striate, apice latius 
ara fusce, in trunco fascia arcuata, pallescente 
notate; sjalen absque signo carine. Sqv. mar- 
ginales caude, supra hticsolare: divergium late- 
rum circiter 50”. Sqv. laterales corporis et pedum 
posticorum angustiores, fere lanceolate, definite ca- 
rinate, sed antice femorum et supra-digitales om- 
nino leves. Sqv. spinales capitis 10, trunci 20, 
caude 18—20. — Caput conicum, longit. + trunci, 
rostro sat acuto, fere ad nares squamoso. Aures 
externe (in omnibus quas vidi) forma fere auris 
human&e, etiam superne extra cutem libere, lati- 
tudine limbi 7, totius auricule 23 millim. Corpus 
subtus setulis crebris, adpressis vestitum. <Setze 
quoque longiores inter squamas prominent. Ungues 
antici maximi, perparum curvati; in senior äns, 
apice detriti, fere recti; magis quam in reliquis 
3-quetri apparent. Medius anticus omnium maxi- 
mus, obtusus, longit. fere rostri ab oculo; 4:us 
longit. hujus; 2:us adhuc multo minor; laterales 
parvi, rd nus minor. Ungues postici omnino recti, 
evidentius 3-goni; medius plus duplo brevior quam 
medius anticus; 1:us et 5:us 2equales iisdem anticis, 
sed, in hac sp. ut in toto genere, 2 interiores in 
pede postico paullo majores quam 2 exteriores; in 
pede antico vice versa. Mamma 1 utrinque, pone 
pedes anticos (DALMAN; ipse non plures invenio). — 
Specimina descripta: in Mus. Stockholmiensi, 2 e 
china, adulta, mammis magnis, verisimiliter typus 
descriptionis Dalmanni; in Hafniensi, patria inc., 
sqvamis tantum 15 seriatis, et in Tanislahe.: Spe- 
cimen junius, 20-pollicare, paucos post annos e 


China allatum. — (Conf. Obs. Osteol. infra, d). 
K. V. Acad. Handl. 1842. 17 


b) Squamis corporis A1 (s 13) seriatis. 
Cauda basi latitudine fere corporis crassissimi. 
Squamee corporis caudeeque latissimee, transverse, 
capitis artuumque parve; vix ulle definite cari- 
nate. (Phatages MEliani”). 

6. Manis /laticauda squamis basi striatis, serie me- 

dia caudali integra, 16 squamosa. 

M. pentadactyla Linn. Mus. Ad. Fridr, 2 'vix autem 
Syst. Nat, de quo videas postea). 

Broadtailed Manis Penn. indeque M. laticauda II. — 
M. maceroura Desmw. 

Habitat in India propria: Pondichery, Madras, 
Bengalia, Bahar (forte etiam in Assam). — Adulta 
cum cauda 4 pedalis; cauda longit. corporis cum 
dimidio capitis, basi corpore parum angustior, la- 
titudine 3 longitudinis (in pullulis angustior). Squa- 
mee corporis non minus late quam caudales, parte 
libera longitudine duplo latiore, triangulari-rotun- 
data, apice, ultra medium, levi; per series 11 dis- 
posite; additis interdum, etiam in pullulis, 2 vel 3 

arvis ad latera ventris, unde series 13; spinales 
11+16+16. Squame nulle carinate, nisi pauce, 
anteriores, in seriebus laterum 2 infimis, et quaedam 
ad ungues latusque posticum pedis posterioris, ca- 
rinula obsoleta. notate. Caput conicum, parvum, 
parum acutum, linea faciali recta, superne fere ad 
nares squamosum. "Aures externe parve, tantum 
infra et pone aperturas prominule. Ungues an- 
tici leviter arcuati; medius longitudine rostri ab 
oculo, apice latus, obtusus sub-depressus; 4:us longit. 
> hujus; 2us paullo minor; laterales parvi subequales, 
long. circiter + medii. Posteriores curvati, teretes 


-— 


") De hoc nomine videas infra, in. conspectu litterature: 
1703. Nescio an hodie revera in usu sit in India, 
sed boc animal in Malabar Zlungu , in Bahar Vadjra- 
cita appellari, a Lesure et Dame didicimus. 


G 259 


apice triti, medius longit. ultra + medii antici. (Mus. 
Bremen, Leyden, Paris, F rankfurt). 

Obs. Duas varietates forme deseripsi. Cum 
vero eas hodie inter se comparare nequeam , incer- 
tum est mihi qua ratione differant, an mere acci- 
dentales habende swt. AÅAiltera: cauda, ut vide- 
tur, pauilo latiore, unguibus posticis deflexis, mi- 
nus curvatis: Imo et 4lto equalibus, paullo lon- 
gioribus quam lateralibus anticis; externo minimo, 
squamisque corporis 11-seriatis. (Mus. Leyden). 

Altera: cauda paullo angustiore (an semper?), 
ungnuibus  posticis magis curvatis, 1mo dItoque 
equalibus, multo minoribus quam iisdem anticis; 
squamis 13 seriatis (M. Paris.). — Utraque forma ex 
India, similes magnitudine, squamis, forma unguium 
et tota deseriptione supra data. In reliquis speci- 
minibus deseriptis has differentias non adnoltavi. 

Pullulus , Mus. Stockh. ") in spiritu vini asser- 
vatus. Foetus vel neonatus, umbilicus enim nondum 
sanatus restal inter partes anteriores femorum , polli- 
cem ante aperturam genitalium. Longit. 180 millina. 
+ cauda 110; ldöivudo baseos caude 33; caput 37, 
ad oculos 26, ad aures 39; unguis medius anticus 
21. Squame omnino ut in descriptione adult, 
etsi breviores, margine per parum (1 millim.) ultra 
aream cutis rhombeam, cui affiguntur, NRA. 
Series transverse 13, extima e squamulis 4, etiam 
transversis, quia non accreverint. Spinales 11+ 
174316: Palpebre molles, distincte, tote sparse 
setulose, sed non ciliate. Puncta pro vibrissis, ad 
latera rostri, in 4 ordinibus disposita, setula e 


") E colleet. vetere Drottningholmiensi, ideoque verisi- 
militer typus .descriptionis Linna in Mus. Ad. Fri- 
derici 2, pag. 73 quod -vero magis a presentia speci- 
minis, quam ab ipsa descriptione colligi potest. 


260 


quibusdam erumpente. Setule pauce inter squa- 
mas prominent. De cetero rostri apex, latera ca- 
pitis, gastreum totum, artusque intus et apex fe- 
morum - nuda, glabra. Lingua depressa, anceps, 
latit. 5 millimetrorum; (nunc 335 mill. extra apicem 
rostri extensa). Mamme 2 axillares, (intra pedes 
anticos) evidentes. Apertura genitalium non parva, 
tantum septo, ab ano transverso, amplo, distincta, 
clitoride sat prominula. Ungues omnino ut in 
descriptione adulte, medio eodem modo obtuso, 
etsi non trito; postici ut in forma posteriore, nuper 
memorata, fortius curvati; 2 et 4 inter se, 1 et 
3 inter se equales; hi multo breviores quam iidem 
anteriores. 


7. Manis LTemmincki squamis longius striatis, 
serie media caudali abbreviata, 5—96 squamosa. 
Smuts Mamm. Capens. p. 54. — HonGson Zool. Proc. 1834. 
SmrituH Ilustr. Mamm. pl. 7, forma squamarum falsa. 

Habitat in Africa orientali: Caffraria, Sennaar. 

Adulta: cum cauda 3-pedalis. Cauda corpore cum 

capite parum brevior, basi latitudine + longitudinis. 

Parum a priori differt. Squame late prioris, sed 

fere usque ad apicem striate (plereque fractae); 

in corpore et cauda fere omnes longitudine 3-pol- 
licares, uno pollice areole cutis aflfixe, fuscescen- 
tes, marginibus irregulariter, vittaque obliqua cau- 
dalium, flavescentibus. Squame trunci 13 seriate 
(sec. HonGcsos 11 seriate); laterales, in seriebus 2 
infimis, obsoletissime carinate; pedum nulle cari- 
nate. Squame spinales 9 +13+6 caudales; mar- 
ginales caude 13, oblonge, apice trito-obtuse. Caput 
parvum, ut prioris, sed vix ante medium rostri, 
supra angulum oris, squamosum. Auricule..? — 

Ungues antici omnino ut prioris, postici deflexi, 

inter se subxequales, apice obtuso-triti, magnitu- 


261 


dine lateralium anticorum; 2 externi pone 3 reli- 
quos paullo retracti. (Specimen e Caffraria prope 
Portum Natal ab amico J. WaHrBErG missum. In 
specimine ejusdem magnitudinis, eodemeue squama- 
rum numero tecto, in museo Leydensi, ungues po- 
stici fere ad basin detriti sunt). 

Pullulus Sennaarie a Pr. HeEdEsgorG inven- 
tus. (Tab. 4 fig. 2, magnit. +, fig. 3—6 magn. nat.) 
Longitudo. tota 350 millim. (14 poll. Svec.); un- 
guis medius anticus 24; cranium 95; os occipitis 
suturis divisum, (v. fig.). Squame circiter 10 mil- 
limetra superant areolam baseos; flavescentes; apice 
latius leves, lobo promiscue rotundato vel sub- 
acuto, paullo inflexo, terminate; caud&e marginales 
pone apicem pungentem incise; anteriores angulum 
80" formantes, posteriores acutiores. Squamee trunei 
tantum 11 seriate. Squame spinales caude tan- 
tum 95. Ungues parum triti: posticus 2us et 3us 
equales, paullo crassiores et longiores quam reliqui 
et laterales antici. Ungues antici, et relique partes 
omnino ut in adulto. — Cf. Obs. Osteol., infra e. 


Species incertm. 


Species qgucedam aftines M. javanice in Asia 
meridionali, Ceylon et insulis orientalibus habitare 
videntur, ad quas referend&e sunt icones infra ci- 
tale Sesz (1734) et Jacozei (1696), unguibus an- 
ticis et posticis 2xqualibus, pluresque. Speciem 
quandam Manis circa Negumbo Ceylone frequen- 
tem memorat THusgErG (Resa, Upsala 17953, IV, 
180), eam vero non magis describit quam WuHrTE- 
FIELD, de quo v. infra, 1830. Incertum adhuc 
videtur quenam forma insulam Tajwan inhabitet, 
etsi nomen inde petitum, Diabolus tajoanicus, ab 
omnibus, duce Boxtio, usitatum sit. Conferas tan- 
dem VALENTYN 1726. 


2602 


Alia forma Indica quam nostra M. laticauda ,; 
forte indicata est a Forster: cauda angustiore, 
squamis pluribus tecta, prsdita (conf. infra 1789). 
Nec ea que Assam inhabitat satis cognita est (conf. 


infra 1839). 


Expositio Literature de Genere Manis. 


Nomenclatura hujus generis sat intricata est 
eam presertim ab causam, quod plerique sub no- 
mine Manis pentadactyle vel brachyure, formas 
maxime dispares confuderint. Quo autem stabilita 
habeamus nomina suumque cuique tribuatur, juvat 
tabulam  chronologicam literature hujus generis 
exponere.  Hoc igitur loco desceriptores originarios 
litteris Intriarisus, reliquos separatis scribimus. 

Aranus solus inter veteres hoc genus memo- 
rasse videtur. In opere De animalium natura 
Lib. XVI cap. 6 dicit: adesse in India animal 
simile erocodilo, magnitudine canis minoris (”me- 
litensis”), squamis adeo duris obsitum, ut cutis de- 
tracta pro lima adhiberetur, et ut metalla corrodant; 
quod Indi fattas vocarent. Nihbil amplius affert. 

Primus vero qui deinde, quoad novimus, 
Manis speciem discripsit, erat: 

1605, Crusius, in Exot. p. 374 c. fig. bona. 
”Lacertus peregrinus squamosus ,” ibi allatus, est 
M. longicauda (M. 4-dactyla Lis.) quam ”apud 
Pharmacopoeum Leydensem” viderat. Patria ei 
ignota. Pedes antici tantum basi squamosi; cauda 
corpore duplo longior etc. 

1645, ArprovAndDus, Quadrup. digit. p. 667, 
nomine ”Lacerta indica Juanne congener” depin- 
git aliud specimen, sine capite, ejusdem speciei 
(M. longicaudce). Patriam ignorat. Nomen Erin 


263 


Phatagen non ad hane, sed ad Lacertam: Cor- 
dylum, p- 659 e et 6635 e, affert. 

1658, Boxtivs, Hist. Nat. p. 60. Lacertus in- 
- dicus squamosus c. fig. bona; ex insula Tajoan. 
(Tajwan s. Formosa), unde nomen Diable de Tajo- 
an, quod affert. Figura sat bene refert M. java- 
nicam var. 8. Proportio et forma unguium , rostri, 
squamarumque marginalium caude, hujus sunt, 
nec potest esse tila e nobis cognitis; sed cauda 
brevior. ”Magnit. vulpis,” bipedalis + cauda pedalis. 

1669, Bia se Memoires etc. in Hist. de F'Acad. 
3» partie, 3. (impe. 71734), ps -8d,., tab. 17,48: 
Grand Lezard ecaillgé. Deseriptio, ut omnes illius, 
bona, bene convenit cum M. laticauda. Ungues, 
squame convex& et magnitudo hujus sunt; sed 
cauda in figura angustior apparet, et brevior de- 
seribitur: sc. longitudo tota 3 ped. 10 poll., unde 
cauda 16 poll. — Ex India allata fertur. Male 
interpretatur nomina a prioribus data. /EtiANUM 
non citat.  Phalanges ungnuiculares fisse et cogni- 
te sunt. 

1674, Orearius; Gottorff. Kunstkammer. Pag. 7 
tab. 7 reprasentat M. longicaudam vel tricuspidem. 
Descriptio insulliciens. 

1686, Grew Mus. Reg. Soc. 46, Scaly Lezard. 
Descriptio adcurata M. longicaude; patria ignota. 

1693, Raius, Synops. Elander p. 274, GrREWi 
descriptionem inter Harnlse transseribit et citat. 
Mensuree, errore quodam, false, sc. ”longitudo ulna 
et dimidi,” i. e. 12; ”pedum.” 

1693 PETIVER, Gazophylacium tab. 20 int. 
”Lacertus squamosus minor, setulis adspersus” ke 
certe est jnuior M. Dalmanni. Non deseriptus; 
patria ignota. 

1696 JacosBzus. Mus. Reg. Hafn. p. 9 tab. 9. 


Lacerta squamosa ingens, allinis videtur M. ja- 


261 


vanice, sed unguibus anticis et posticis equalibus 
differt. Figura nimis Perraultianam redolet, quam 
tamen non citat. De patria silet. 

1703, Goäre, im Hist. de I'Acad. des Sc. p- 
39: ”un Lezard des ”Indes Or.” appelle par les 
gens du pays Phatagen.” Longit. 2; pedum, for- 
ma crocodili, squamis maximis. Lingua fere peda- 
lis, qua formicas capit. Ventriculus ”formicis” ple- 
nus, cum bursa vermiculis millenis vivis repleta. 
Nec ulterius descripta neque determinari potest. 
Tantum Aldrovandum citat; /Elianum non 
memorat. Incertum tamen mihi videtur an nomen 
Phatagen in India audierit, an e memoria, post 
studium /Elhiani vel Aldrovandi, tradiderit. 

1716, Museum Besrerasum (a Lochnero) p. 36 
c. fig. sp. longicaudate , que Brasiliam et insulam 
Formosa wmhabitare dieitur. 

1726, VALESTYN, Hist. Amboine 3 p. 278, am- 
plius de hoc genere loquitur, quod in Java, Su- 
matra, Malacca, Ceylon, Tajwan, Madura, Ma- 
cassar et ”Brasilia” (ibi nomine Tatu et Armodillo) 
habitare dicit. ”In Java longitudinem usque ad 
orgyalem '") attingunt, ibique Pang-goeling, quia 
sese conglomerant, dicuntur; in montibus prope 
Macassar magnitudinem felis zequant; strenue fo- 
diunt et precipue sub terra vivunt; sed estate 
pluviosa, ob aquam, prodire coguntur; vescuntur 
formicis; a Chinensibus. ad loricas, ab omnibus ad 
cibum petuntur.” ”Pars eorum posterior” (non ul- 
terius definita), ”ut animalis zibethici, ad fumiga- 
tiones fragrantes adhibetur.” — A descriptione spe- 
cies determinari nequeunt. 

1731, DesmarcHars Voyage en Guinee I p. 200 
et 211: Quogelo /Ethiopis. A patria colligitur 


”) ”Vadem”, quod falsum, sed tamen, per SEBAm, a 
BurFon acceptum invenimus. 


263 


eum de M. longicauda loqui; sed dicit: longi- 
tudo usque ad 8 pedes, e quibus cauda 4; qua 
expressione DBuFFon poslea in errorem de patria 
horum animalium inductus est. 

1734, Sesa Thesaurus 1, tab 53 fig. 5; ”Armo- 
dillus squamatus major s. Diabolus Tajowanicus 
Siamensium, ex insula Formosa,” est pullulus pe- 
dalis lingua crassa exserta. Auribus, squamis to- 
taque statura simillimus est pullulo AZ. laticaude, 
supra descripto; sed rostrum multo brevius et cras- 
sius, et ungues postici non minores quam antici 
representantur. Certe igitur alius speciei (an ja van). 

Ibidem Tab. 54 fig. 1, eodem nomine, deline- 
atum invenimus specimen adultum, quod ”ex in- 
sula Ceylon, liquore arrac immersum”, acceperat. 
Auribus et rostro acuto sat simile est M. Dal- 
manni , sed squamis angustioribus et unguibus pa- 
rum ingequalibus potius refert M. javanicam. ”Ta- 
men, ob patriam , incertum habendum est. Figura sat 
adcurate facta videtur. Nomen javanum Pangoe- 
ling, et Brasiliam inter alia loca, quod inhabita- 
ret hoc animal, secundum VALENTYN (v. supra) 
affert, dicitque se possidere specimina 6-pedalia, 
quod vero evidenter ex opere Valentyni mutuatum 
est. Hoc animal cam Myrmecophagis confert. 

1748, LinsÉ, Syst. Nat. Ed. VI p. 8. Nomen 
Manis generi imponit, quod primus inter mammalia, 
Myrmecophagis affine, enumerat. Nomen specifi- 
cum: M. pentadactyla , primum exstat in Ed. X 
1758, et duas species: M. 5-dactylum et M. 4- 
dactylam , in Ed. XII, 1766, secandum BrIsSoN, 
sed mutato nomine posterioris, distinguit. 

1749, DaArman senior, Stockh. Vetenskaps Acad. 
Handl. p. 265 tab. VI. ”Manis”, sinensibus T'schin- 
chian-kjäpp , est. sp. nostra n:o 5, optime descripta 
cum variis de partibus internis et vite ratione, 


206 


secundum specimen, quod ipse in China vivum 
habuit. Hec prima est indicatio speciei brachyurze, 
quam sine dubiis determinare possum. Figura 
minus bona. (Videas antea sp. 9). 

1751, Klein quadrup. disp. p. 47. Tatu mu- 
stelinus, verbotim secundum SeEsA. Nomine WVatu 
porcini etiam secundum SeEsA describit Dusypodes. 
M. longicaudam ibi non deseribit nec citat. 

(1752, Hill. Hist. Anim. non vidi). 

1756, Brisson Reégne Animal 4:o p. 29. Nomen 
generi Pholidotum, pro veteriore Linneano, substi- 
tuit. Species due: 1:o Pholidotus proprie dictus, 
cauda breviore; precipue secundum SesA: 1pse non 
vidisse apparet. — 2:o Pholid. longicaudatus , cauda 
corpore duplo longiore, bene descriptus; sed erro- 
rem inducit, cum pedes anticos et posticos tetra- 
dactylos dicit; patriam secundum Mus. Beslerianum 
false indicat. 

(1763, WaGsER in Mus. Baruth. quod non vidi. 
Sec. Schreber , Eroleben , Fischer ; species longicau- 
data corpore pedali, cauda 3 ped. tab. 15 f. 33 et 
sp. brevicaudata, Armodillo, p. 4 t. 2, deseribuntur). 

1763. BurrFon Histoire Naturelle, vol. X p- 
180 tab. 34. Nomine: Pangolin, a javano apud 
SEBAM Corrupto, ibi designatur forma brevicaudata, 
cut nimiam magnitudinem, et patriam Africam Indi- 
amque tribuit, errore a DesnwarcHais (1731) orto, 
sed patriam Americam pro toto genere definite negat. 
Icon citata, unguibus valde incurvis, anticis maxi- 
mis, rostroque acuto, non male refert M. javani- 
cam var. 8, nec aliam. Figura crani, ante frontem 
valde depressi, neque est M. Dalmanni, neque M. 
javanice , nec ad M. longicaudam referri potest. 
Crassitiem insolitam caudite non memorat BuFFfon, 
quod certe non oblitus esset si sp. indicam (n:o 6) 
vidisset.  Deseriptio nihil docet. 


267 


Ibd. tab. 35 alia species, cauda corpore fere 
duplo longiore predita, representatur, nomine 
alieno Phatagin a Gouäre (1703) mutuato, quod 
necesse animal indicum denotet. Hanc vero, Sse- 
cundum auctores, Indiam inhabitare credit. Cor- 
rigit effatum ABrissoni, hanc esse 4-dactylam. Squa- 
mas 3-cuspides dicit.  Igitur M. tricuspis hoc 
loco describitur, sed a figura minus bona nil ju- 
dicari potest. 

1761, Houttuyn, Linn. Nat. Hist. I. 494 et 

1763, Gronovius, Zoophylacium I, p. 2, nil 
novi vel proprii afferunt. 

1704, Linné, Mus. Ad. Er. 2 pc. 7, Manis 
pentadactyla. Hzec veristmiliter est pullulus supra 
descriptus M. laticaude, qui adhuc in Museo hol- 
miensi asservatur. Patria ”India” dicitur. Tantum 
citat SEBA tab. 53, ubi pullulus similis, sed alius 
speciei, reprasentatus est. 


1770, Dame. — Philos. Trans. vol. 60, p. 36, 
tab. 2, continet iconem et versionem relationis ejus 
de animali hujus generis, secundum collectionem, 
Hale Saxonum a.o 17635 editam, relationum mi- 
nistrorum Danicorum pro Christianismo in india. 
Icon male delineata et descriptio incompleta repree- 
sentant M. laticaudam , var. cauda crassiore. Ani- 
mal dicitur ulnam german. 1 cum 3 longum, + latum; 
cauda semiulnam longa et palmam (”Spann”) lata. 
Ungues postici tantum 4 dicuntur (verisimiliter 
ob parvitatem externi). Hoc animal, a Malabaris 
AZlungu dictum, rarius ad Tranquebar occurrit. 
Elephantem occidere posse creditur. 

1771, Pennant, Synopsis p. 328 et 9, nil 
addit. Nomina: ”longtailed et short-tailed Manis.” 
His a:o 1793 (Quadrup. 2,153), addit: broad-tailed 


M., secundum relationem nuper citatam DAmel. 


268 
1775, Schreber, Säugeth. 1 p. 208, tab. 69, 


70: icones Buffoni, nomina Linnei. 

1777, Erxleben, Syst. p. 98, omnem littera- 
turam  colligit. Nil novi addit, sed nova nomi- 
na pro Linneana substituit; dicuntur enim M. 
brachyura (M. 5-dactyla L.) et M. macroura (M. 
4-dactyla L.). 

1777, Zimmermann, Specimen Zoologiz geo- 
graphice. Patriam et formas secundum  priores 
affert. Non vidi editionen Germanicam ejusdem 
operis 1778. 

1785, Boddaert, in Elencho, formas duas ab 
omnibus acceptas proponit, nominibus denuo mu- 
tatis. Nam sec. Burrosn dicuntur: M. Pangolinus 
et M. Phatagus. 

1788, Lesue, Asiat. Res. 1 p. 376, sub no- 
mine Vadjra-cita describit M. laticaudam (var. 
cauda crassiore), e prov. Bahar Indie, ubi vul- 
garis fertur. Icon hoc animal non male refert. 
Longit. 34 poll. (sc. caput 5, trancus 20, cauda 
14); ambitus corporis 20, caud&e 12 poll. — Obs. 
H>ec secundum editionem alteram, Londini 1801 
impressam, affero. 

Dissectio ejusdem animalis, a Burt facta, in 
As. Res. vol. 2 describitur. Burt externas partes 
non describit, neque locum in India, unde animal 
dissectum venerit, memorat. Relationem ejus in 
Oxeni Allg. Naturg. IV, 2 p. 860 (1838) perfecte 
transseriptam invenies. . 

1789, Forster, in Act. Berol. (impr. 1793) pag. 
90, tab. V et VI, icones dat cutis farcte, quam 
sacerdos quidam danicus Tranquebarize, ad amicum, 
Strasburgi habitantem, miserat. Forma et ratio 
unguium , squame corporis late, pedumque posti- 
corum non carinate, bene conveniunt cum M. 
aticauda. Etiam numerus squamarum in trunco 


269 
non abludit; sed cauda, quam postea, e memoria 
delineatam crederem, multo angustior, squamis 
multo minoribus, numero in serie spinali 23, re- 
presentata. Hoc igitur animal adhuc inter dubia 
numerandum. Naulla descriptio adest preter men- 
suras: longit. 2 ped. 10 poll., e quibus caput 4: 
poll.; circumferentia corporis 20 poll. Caudze men- 
sure non allate sunt. 

(1791. Shaw, !Vat. Miscellany, non vidi. Ibi 
2 species describi dicuntur: tab. 11 Fivetoed M., 
tab. 36 Fourtoed M.;) Idem a:o 1800, in opere 
General Zoology species 3 PensaAnti affert. 

(1793. Meyer Zool. Ann. I, 301; non vidi. 
Ibi eandem ac Lesur, 1788, describere dicitur). 

(1804. Herrmann Obs. Zool. non vidi. M. 3- 
dactyla Linne ibi describi fertur). 

1808. Tiedemann, Zool. duas formas secun- 
dum BurFon breviter enumerat, nominibus M. lon- 
gicaudate et brevicaudate. 

1811. Illiger, Uberblick der Säägeth. in Act. 
Berol. (impr. 1815), sine deseriptione 4 species 
enumerat; quarum, p. 90, 3 ex Asia: ”M. lati- 
caudam, brachyuram et macrouram.” Hzec ultima est 
M. longicauda, quam adhuc ex Asia credit. Quar- 
tam e Guinea, M. giganteam, p. 84 aftert, quam 
”a M. brachyura” auct., ob patriam et ob longitu- 
dinem -”4 pedalem ,” distinguit, non ex autopsia, sed 
studio auctorum deceptus. Re igitur vera tantum 
3 formas novit. 

1817. Cuvier, Regne Animal, 1 p. 224, duas 
tantum formas agnoscit, sed studio peregrinatorum, 
et presertim ÅDANsonNt ductus, primus docet, pa- 
triam forme Jlongicaudate esse Africam occiden- 
talem, brevicaudate vero tantummodo Indiam 
orientalem. /Elianum , ut descriptorem forme in- 
dice, primus citat. Magnopere igitur hoc loco, 


270 


pro more, cognitionem rei promovit, etsi species 
non satis distinxit. 

1820. Desnmarest, Mammalogie p. 3795, tres 
Manis species commemorat, e quibus unam, quam 
novam credit, nomine M. javanicce, male deseriptam 
proponit, de qua videas supra; sed icones hujus, a 
Bonstio et BurFon datas, sub ”M. macroura” enu- 
merat. Hec vero non est M. macroura ERx1. et 
IrriGERt, sed M. laticauda nostra. Nomen M. 4- 
dactylg IL. (macroure et longicaudatee auct.) in 
novum ”M. africanam” mutat. Egregie igitur con- 
fusionem nominum promovet. Idem eadem ver- 
botim  refert in Dict. Sc. Nat. vol. 37, art. Pan- 
golin (1825). 

1320. RaArinesQue, Ann. Gen. des Sc. Phys. de 
Bruxelles, VII, 214, male, ut solet, describit et 
confundit. Genera 2 construit: 1:0”Pangolinum y,” 
in quo solam ”M. 3 dactylam” Liss. enumerat, 
cui insuper: ”cinq ongles longs, égaux” dono dat. 
2:0o ”Phataginum:” ”pieds a 4 doigts; 5 ongles 
inegaux” e s p. ' Huic adnumerantur: sp. 1 M. 
tricuspis,”squamis tricuspidibus”,etsp. 2 M. ceonyx 
”unguibus  fissis”, agnoscende. Hec vero ultima 
evidenter erat animal, quod ungues ita perdiderat, 
ut ossa unguicularia fissa, ab inscio et negligente, 
pro ipsis unguibus haberentur. Alterum horum ani- 
malium, secundum auctores, Asiam inhabitare, al- 
terum e Guinea allatum esse docet; sed qugzeenam 
sit hoc vel alterum non patet. 

1821. Rarreres, Linn. Tr. XIII p. 249, sine 
omni descriptione dicit, ”M. pentadactylam” in 
Sumatra inveniri. 

1825. Cuvier, Ossemens fossiles, Ed. 3, V p- 
98, tantum 2 Manis species, ut in opere: Réegne 
Animal, agnoscit, quas nominibus Burroni:; Pha- 
tagin et Pangolin , vocat. Sceleta ibi describit 


. 271 


enm icone alterius, de quibus infra, in obser- 
vationibus osteologicis, plura loquemur. = Priores 
editiones egregii operis, ut etiam 4tam, posthumam , 
ignorare dolentes fatemur. 

1830. Fischer, Synopsis Mammalium p. 398, 
diligenter literaturam  colligit, sed male Desma- 
RESTIUM Sequilur. 

1830. WuitEFIELD, Jamesons Edinb. Journal 
VIII, 58, describit ventriculum ”M. pentadactylwe 
e Ceylon ;” cum memorabili illa bursa, vel locu- 
lamento, ascaridibus repleta, de qua alii antea 
locuti sunt. Animal non deseribitur, ideoque 
omnino est incertum. (Tractatum ejus in Iside 
1832 p. 324 invenies). 

18531. SYKes, Zool. Proc. 1831 p. 104: ”M. 5- 
dactyla L, frequens in Decan, vescitur Termiti- 
bus;” nulla descriptio. 5 


1832. Swurts, Mamm. Capens. p. 34, ad for- 
mas prius cognitas addit novam: M.: Temmincki, 
cum descripltione sceleti et figura cranii. 

1834. THomesosn, Zool. Proc. p. 28, refert de 
”M. 4-dactyla” IL. pullulo 10 pollicari, squamis 
ut in adultis formatis predito, e Sierra Leona. 
Incertum, an sit M. 3-cuspis vel longicauda. 

Hopcson, ibd. p. 81, amplius describit M. 
Temminckii; et ibidem p. 98, dicit, novam Manis 
speciem , quam non describit, aftinem M. javanicte, 
javam inhabitare. 

1839. M. CretrrAnpD, Zool. Proc. p. 183 (et Catal. 
of ... Assam, inde extractus, p. 9): ”M. brachyu- 
ram ,” squamis 15 seriatis, Assam inhabitare docet. 
Hoc animal, quod non amplius describit, verisi- 
militer est M. laticauda. 

1842. Rureerr, Mus. Senkenb. 3 p. 179. Ibi 


”M. macroura?” ab eo citatur ut incola ”africe inte- 


Fp 


rioris,” sed tantum novit ”fragmentum caude sp. 
incerte ,” quod non describit. 


Ex hac expositione corollaria sequentia pro- 
deunt: 

1:o Animalia, de quibus loquimur, usque ad 
Linne tempora, inter Lacertas enumerata sunt. 

2:0 Species longicaudate, ex Africa occiden- 
tali, sepe, et longe ante reliquas, descripte sunt, 
sed patria earum usque ad Cuviert tempora (1817) 
falso indicata est, et ambe species hucusque con- 
fuse sunt. ; 

Deinde species quzedam e sectione nostra media 
cognita est per iconem Bostu, 1658; sed eadem, a 
BurFon, forte etiam a SeBA representata, et spe 
cum descriptionibus sequentium confusa, tandem 
ut nova, nomine M. javanice, proposita est a 
DesmaresTt, a:o 1820. — M. Daulmanni, a:o 1749 
descripta, hucusque nomine specifico caruit. 

- Forma tandem indica, M. laticauda , reliquis 
sepius descripta est usque ab a:o 1669: a Per- 
RAULT, GouYE, LInn&£o, LesiiE et pluribus. — M. 
Temminckii ab a:o 1832 cognita est. 

Hodie unam tantum omnino novam, M. aspe- 
ram , addendam habeo, 

3:o Nomen M. pentadactyla ab initio (in Lin- 
Ner Syst. Nat. X: 1758) comprehendit omnes for- 
mas hujus generis tum descriptas. — Deinde vero, 
cum Linseuvs, in ed. XII:ma, 1766, post Brisson 
duas formas distinctas proposuit, hoc nomine 
omnes species brachyuras designavit, sc. eas 3, vel 
forsan 4, que a Bontio, SEBA, DALMAN et se ipso 
(1764) deseripte sunt. 

Hoc 


73 


Hoc igitur nomen, usque ab initio vagum et 
notam toti generi communem ekprimens, omnino 
omittendum est, ne confusionem denuo moveat. 
Idem de nomine, ab ErRxucEten substituto: M. bra- 
chyura, adbhuc majore gradu valet. Minime vero 
species qu&edam brachyura, ut voluit DEsmAREST, 
macroura appellari potest (M. macroura Erxl. = 
M. longicauda). 

Alterum nomen Linngeanum: M. tetradactyla , 
notitiam falsam continens, eo potius omittendum est, 
quo aliud, prius adhibitum substitui possit, ut 
supra fecimus. 

De nomine M. ceonyche Bar. videas supra: 1820. 


4:o Genus Manis , quod ante Linnyzum nomen 
zoologicum non habuit, maxime, ut dici solet, 
naturale, divisionis non eget. Cum tamen mos 
nunc sit genera quam plurima condere, ut nova 
nomina prefigantur, observandum est, sectiones tres 
a nobis propositas ut genera diversa, si placeat, 
haberi, posse. Ne vero nomina ut voluit RAFINES- 
Que (v. antea 1820) adhibeas. Nomen enim Manis 
L. optime restat pro forma longicaudata, LInnzo, 
a:o 1748, cum genus condidit, fere sola cognita; 
nam, e 4 synonymis tum ab eo allatis, tria sunt hujus 
forme. Sectio nostra media, si generice distin- 
guitur, necesse retineat nomen Brissonianum , Pho- 
lidotum ; ultima denique, cujus typus est sp in- 
dica, /aticauda , forsan appellanda est nomine /ZErint, 
Phatages vel Phatagenus , quod nomen neque more 
Buffoniano, Phatagin vel Phataginus scribendum 
est, nec speciel african&e tribui potest. 


Ser. vad + Handié 1843. 18 


274 


Observationes Osteologice in genus Manis. 


Partes sceleti in hoc genere, secundum varias 
animalium species fere magis differre videntur, quam 
Parles ex tennae ,, eu prelerea tritura, vel prepa- / 
ratione vitiosa, in musels plerumque deformes 
sunt. Collegi igitur ea que potui ad eas formas, 
que proposui, Mlastrtadast sed vix aliud habui, 
nisi fragmenta ossium, in culibus asservatis relicta, 
que. cum descriptionibus et iconibus, a Cuvier et 
Smuts datis, comparare polui. 


a) Manis /Iongicauda? ") Secundum Cuvier 
Ossemens fossiles, ed. 3, Tom. V, p. 99 et seq. 
hec affero: FER langit. 76 millimetrorum, sat 
simile cranio sp. sequentis (b): omnibus fere mensuris 
equat 3 ejusdem; rostrum tamen acutius (altitudo in 
apice pr nasi 8 mill.), et foramen occipitale ma- 
jus. Precipue. vero a reliquis formis hujus ge- 
neris differt presentia lamine, non perforate, a 
loco externo ossis lacrymalis, que in reliquis deest, 
que vero a Cuvier pro parte ossis ethmoidei habe 
tur... Kertebre 717+134+5+3+ caudales 47. Pros 
portio et processus vertebrarum a Cuvier nullo 
verbo ab is in sp. sequente distinguuntur, unde 
magnam convenientiam inter sceleta horum anima- 
lium concludi licet; tamen e mensuris quas affert 
videtur, vertebras alalesd in sp. longicaudata ratio- 
ne corporis multo longiores et latiores esse, quam 
in altera. 


TöngiEndoreranitgs.. gj. les. a 76 vert. lumb. 61 
= vent. ucollaswamlt SR 36 — sacr. 36 
re tll sg MOR STepens ös Tie se Les SS 97 — caudze 623 


vert. lumb. ultimze 30 ; 
= caud. 1:me 40 
— o— medie 24 


Latit. inter apices processnum 
transversalium sl cssce 


—— 


”) Incertum, an M. longicauda vel tricuspis hoc loco 
 descriptum sit, 


Er 


b) Manis javanica. Cuvier in opere nuper 
eitato.,.p...99;, tab. VIII, dedit iconem et descrip- 
tionem Manis cujusdam ”a queue courte ; quam, se- 
cundum Burros, Pangolin et Pang. des indes vocat, 
eredens nihil interesse, quin specimina javam et in- 
diam inhabitantia ejusdem essent forma. Quod 
solummodo probat, eminentem virum nondum has 
formas comparasse. Ipse sceleta utriusque horum 
animalium non vidi, sed e latitudine caude facil- 
lime conceludi potest, animal indicum (M, laticaudam) 
processus transversos caud&e multo longiores habere, 
gquam sceleton a Cuvier representatum, et alia est ratio 
digitorum. Preterea a summa convementia form2 
externe&e Manis laticaude et M. Temmincki , que 
inter se tantum in minutiis differunt, concludi licet, 
sceleton illius simillimum esse hujus, quod vero 
toto coelo a figura Cuvieriana differt. Heec igitur 
icon certe representat sceleton animalis e sectione 
nostra media. Sed non est M. Dalmanni nostra, 
cui digiti aliter sunt formati; nec rara AM. aspera, 
que sola ungues posticos non minores quam anli- 
cos habet. — Restal igitur, e formis mnobis cogni- 
tis, tantum M. javanica, que magnitudine, pro- 
portione partium et ratione digitorum sat bene cum 
icone CuviEri convenire videtur. Hec vero Manis 
species, in Java vulgaris, reliquis frequentius nostris 
temporibus in Europam allata est, et ea que SMmuTs, 
in descriptione M Temmincki , de sceleto M. java- 
nice affert, bene cum icone citata quadrant. Non 
igitur dubito quin hujas sit speciei, sed evidenter 
est illius varietatis, que ungues minores habet. Ex 
opere et icone Cuvieri hec pro comparatione cum 
reliquis transscribo: 

Longitudo cranii . « . . 96 mill. vert. lumb. 86 
ck BBR Stäket Re er TO 


— js dör te RO INET Ntand: 463 


276 

Cranium fere conicum, sensim attenuatum exit, 
Iinea faciali fere recta, ab occipite ad nasum zeque, 
levissime curvata. Summa latitudo, ad partem po- 
sticam ossium parietalium, 36 mill; minima, inter 
oculos, 233; in sutura ossis intermaxillaris 14. Al- 
titudo in apice osstum nast 15; in basi eorum 
(postrema, 36 millim. ab apice) 24. Sutura sa- 
gittalis 123; milliun. — Nulla pars ossis lacrimalis 
extus apparet, nec foramen lacrimale adest. Ossa 
nasi mox pone apicem sat angustata; dein retror- 
sum, usque inier ossa frontis, sublinearia; tandem 
acute terminata. — In maxilla inferiore adest spi- 
na compressa, oblique retrorsum versa, longitudine 
2 millimetrorum, que e margine postico foraminis 
antici, mox pone apicem maxille siti, exit. Margo 
pone hane spinam convexo-arcuatus. 

Vertebre 7+15+6+3+ caudales 26. (Smuts 
enumerat I lumbales et 4 sacrales, cum ultimam 
lumbalem , inter ossa ilium inclusam , pro sacrali 
habuit). Vert. colli non parvae; simul enim spa- 
tum non brevius implent, quam totidem (7) Vv. 
dorsi; omnes munite sunt processibus spinosis va- 
lidis, non brevioribus quam dorsalibus, (sed 3—6 
apice attenualis). Proc. spinosi dorsales et lum- 
bales omnes erecli, nec obliqui; omnes lati, parum 
spatii inter se reliquentes et apice late truncati, 
nec attenuati; omnes altitudine subequali: antici 
dorsales et postici lumbales 18 millimetra longi, in- 
termedii 12. Processus obliqui sacrales elongati. 
Latitudo inter apices processuum tranversalium: 


vertebre lumbalis ultime 41 mil! 
EX caudalis prime 61 — 
2 = medie, 2 oo 

Coste late; vere 9, spurie 6, et preterea rudi- 
mentum in vert. prima lumbali. 


L 


277 


Pelvis robusta utin plerisque mammalibus "). 

Digiti utriusque pedis: medius maximus, cras- 
sus, diametro horizontali minimo (in phal 2:da) 
5 mill; 2us et 4us fere duplo angustiores, inter 
se fere equales, latitudine maxima (ad juncturas) 
5 millim.; 1us et 4us iterum fere duplo angustiores. 
— Phalanx 1ma omnium digitorum ut reliquee 
phalanges formata: medio angustior.  Phal. 2da 
omniumn apice paullo compressa , processu artliculari 
postico apice acuto. Maxima longitudo phalangum 
in pede anticv: 


dig. medu: 1a 9, 2a 14, Ja 28; — simul 41 mill. 


sr FSB far SKER ARR INGE COMES TITANS 
TRE FANG SVETLANA 


c) Manis javanica var. 8 (Anisonyx). Spe- 
cimen masculinum, quod pre oculis habeo, male 
farelum, Ccranio carens, parum majus fuisse vide- 
tur quam sceleton nuper deseriptum; cauda vero, 
etsi solito numero squamarum lecta, parum brevior 
est reliquo corpore: forsan vi extensa. OÖssa tamen 
digitorum anticorum, que in cute restabant, men- 
suras nuper datas multo majore ratione superant, 
sc. phalanges: ; 


dig. medii: 1a 13, 2a 18, 3a 32; simul 47 

SES RS SR RSA ms ER 

2000; ARA EET fö RESET för KOSTER 
Articuli igitur s. phalanges apicales, in hoc animali, 
mullo minus quam basales superant easdem in 
priori (6); quod probare videretur, differentiam non 


5 Hoc loco, ubi tantum differevtias specificas querimus, 
preterconda est insolita structora pelvis aliarumque 
partinim, que loti generi vel ordivi communis est; 
de qua videas Cuvier Oss. foss. I, ec. 


278 


solum ex zetate ortam; nam phalanges basales prius 
quam apicales debitam magnitudinem consequi so- 
lent. Digiti hujus quoque sunt multo crassiores: 
latitudo minima ph. secunde digiti medii, 73 millim.; 
maxima digiti quarti, 6; mill; dig. 2us paullo 
angustior. Phalanx prima ut in priori (6) for- 
mata. Ph. secunda omnium digitorum  differt 
apice non compresso et processu postico latö; "obs 
tuso.  Hic processus in dig. medio latissimus, trun- 
catus. (Vide tab. 4 fig. 11: dig. anticum medium 
sinistrum , magnitudine naturali). 


d) Manis Dalmanni. Ossa quedam fracta 
cranii in cute supra descripta restabant, e quibus 
partem rostri, longit. 25 millim, integram resti- 
tuere potui; quo in fragmento hec observavi: 

Rostrum conicum , subito attenuatum: altitudo 
in apice ossium nasi 12 millim.; sed 20 millim. 
pone apicem eorum rostrum = altitudinem habet 
21; millimetrorum. Latitudo ibidem (postice) 20 
mill., sed in sutura intermaxillari tantum 195. — 
Ossa nasi, per spatium longitudinis 20 mill. ab 
apice, sublinearia, posterius sensim, parum angustata 
(nec subito angustata ut in M. javanica). Maxilla 
inferior , crassitie omnino similis illi in fig. cuvie- 
riana, spina ad apicem armata ut in illa; sed 
margo maxille pone spinam omnino recta, (quod 
indicat os intermaxillare a palato porrectum, nec 
 deflexum , processisse). 

Digiti antici precipue a forma priorum disce- 
dunt structura singulari phalangis prime in digitis 
2 crassis: 3tio 4toque (Vid. Tab. 4 fig. 10 b). 
Heec enim phalanx ita est abbreviata et incrassata, 
ut formam lunatam habeat, similem epiphysi arti- 
culari, metatarso imposite; nec, ut solent phalan- 
ges, in medio angustata sit. Perparum quoque 


219 


mobilis videtur. Longitudo ejus, in dig. 3tio 61; 

altitudo 9; latitudo 7 millim. — In  reliquis 3 
digitis hec phalanx formam habet vulgarem. — 
Digitus medius crassissimus: latit. maxima, ad jun- 
cturas, 7+ millim.;' in medio' phal:s' 2dae 5;; apex 
hujus compressior. — Dig. 4tus parum minor: latit. 
minima 4, maxima 6 millim. — Dig. Jus muko 
angustior: latit. 31—41; internus et externus te- 
nues: latit. 2—3: millimetrorum. 


e) Manis Temmincki. Sceleton hujus, magno- 
pere a prioribus discedentis, a Smuts desceribitur, 
cum icone craniu adulti; ipsi eranium juvenis sen- 
naariensis (Tab. 4 fig. 3, 4) et phalanges quasdam 
digitorum e specimine adulto capensi, fig. 7—9, 
addimus. Cranium conice exit: postice latissimum, 
occipite tamen (in adulto e regione auris, pone 
medium ossium parietalium; in juvene usque ab 
antica parte eorundum) angustato, et lateribus ante 
oculos tumidum. Össa nasi data antice linearia, po- 
stice valde dilatata, inter ossa frontis longe et acute 
intrantia. : Nulla lamina lacrimalis, nec foramen 
lacrimale apparet. Processus Zygomatici multo 
minores, quam in M. javanica. Os intermaxillare 
ut in ea, et maxilla inferior, quoad externas par- 
tes, ut ejus formata, sed canalis maxillaris aperla, 
tantum antice lamina ossea parva tecta. Spina ad 
ejus foramen anticum in juvene deest , in figura 
senioris non apparet. Cranium adulti (sec. iconem) 
37 mill; latitudo postica 42, antica in sutura ossis 
intermaxillaris 13. Sutura sagittalis 13. — Cranium 
juverile 35, latit. postica 30, antica 9I+, satura 
sagittalis 11. Hoc differt brevitate rostri ossitumque 
nasi, forma commemorata postica, parte suprema 
ossis occipitis distineta (os transversum glirium) 
et : celt. 


280 


Vertebre , secundum Smuts: 7+12+5+3+ 
caudales 21. Vertebre trunci simil sumte 407 
millim.; caude 395. Z. colli debiles, breves: 
”eollum tertia parte brevius, quam in M. javanica”; 
processus spinosi breves. — Vertebre dorsi corpore 
angustato memorabiles. Proc. spinosi anteriorum 
valde retrorsum tendunt. — Vert. lumbales etiam 
corpora angustiora habent, quam in sp. javanica, 
sed processus transversi sunt robustiores, minus 
flexi.. Vert. sacrales , ut tota pelvis, latiores qv. 
in M. javaniea, processibus obliquis non ut in illa, 
elongatis, sed brevissimis (?) ”quasi ponticulos supra 
foramina sacralia” formantibus. — Vert. caudales 
valide, presertim ob processus transversos longos 
et robustos notabiles; summa latitudo prima 85 
mill. Numerum costarum spuriarum S. non memorat. 

Pelvis structura (auctore Smurs) sat singularis: 
osse ilium robusto, sed osse pubis tenerrimo et fora- 
mine obturatorio parvo. Artus maxime robusti; 
ulna et tibia multo breviores quam humerus et 
femur, quod vice versa sese habet in reliquis hu- 
jus generis formis sc. in: 


Humer. Ulna. Femur. Tibia. 


M. Temmincki sec. Smuts 70 — 60 . 100 — 80. 
M. javanica 2 (ÖvVIRRI 170 — 80:1 08-439) 
M. longicauda — Cuvier 46 — 49. 51 — 53. 


Digitorum ratio a deseriptione speciali, prius 
data, apparet. Ipse in cute M. Temmincki tan- 
tum inveni ultimas phalanges digitorum et pha- 
langem mediam digiti 2:di antici (tab. 4 fig. 9 c.). 
Hec vero phalanx excellit sua crassitie et ostendit 
digitos in hac specie multo erassiores esse, quam 
in reliquis formis; nam crassior est, ratione longi- 
tudinis, quam eadem phalanx in digito medio re- 


281 


liquarum specierum. Digitus igitur medius adhuc 
majore ratione incrassatus esse debet.  Phalanges 
unguiculares hujus speciel praesertim agnoscuntur 
skitpiluve et convexitate tuberis inferioris, pro ten- 
dine flexorio, quod nulla impressione laterali cir- 
cumscribitur. (Videas tab. 4, fig. 7 et 8, phbal 
3:a dig. ant. medii sinistri; fig. 9, phal. 2 et 3 
dig. ant. 2:di sinistri; omnes magnitudine naturali, 
ex animali adulto, 3 pedali, ex Africa meridionali). 

Sceleton Manis laticaude vrihi omnino igno- 
tum est, sed vix ulla re essentiali a prioris differre 
posse videtur. 


Explicatio iconum, in Tab. 4:a: 


Fig. 2 Manis Temmincki, by bulus supra descri- 
ptus e Sennaar, magnit. +. 

— 26 cauda superne visa. N:o 1—95 ostendunt 
squamas seriei medie abbreviate, qua- 
rum ultima in fig. 2 asterisco signata est. 

— 3, 4 cranium ejusdem , magnit. naturali. 

— 9 pes sinister posterior ejusd. d:io = d:o 

— 6 squama e medio corpore d:o = d:o 

— — 7,8,9 Phal. digitorum Manis Temm. adultee, 

— 10 0 DA kr a ER magnit. 

— 11 — —  —javanice v. 8.) natur. 

Fig. 9"e disito 2:do; 

— relique e dig. medio; 

omnes pedis sinistri antici. 

a, metacarpus; hb, phal. 1ma; c, 2da; d, 3tia; 
e ossa sesamoidea. 


Obser vatio. Casu factum est, ut monographiam 
generis Soricis, ab A. WaAGNneERr in egregia conti- 
nuatione operis Schreberiani "editam, plane igno- 


282 


rarem, usque dum, impressa jam pagina 272 hujus 
voluminis, mentionem ejusdem inveni in epistola 
amici Prof. Ericuson, nec non in relatione anni- 
versaria "Wacweri (in: Archiv fär Naturg. 1843 
fasc. 2), tum fere simul acceptis. Quod fatendum 
est ut intelligatur causa, cur opus talis viri silen- 
tio preterierim, et ut excuser quod opusculum for- 
san superfluum ediderim. Sed neque hodie fasci- 
culos ultimos operis dicti retardatos accipere potui, 
quare adhuc mihi ignota est non solum monogra- 
phia Soricis, sed etiam Erinacei, quam WAGNER 
edidisse in relatione citata dicit. 


VAC / 


LG. PP Me ronos venustas. ” 


Lig. I Mervonaes Gerbillus Oäc 


4 Jet: Åc. Handl. 1542. 


Mer. SOLS WLUTIIUS. 


ae LP 

Vv Fa 
LR AV 
Mn 


Ne 
SC Å 
é 


SARUN 
- SMITTA VN 


PES 


+ 
ngr 
EV oe 
A 
ä 


4 
V 


a 


v 
ERE Ae 


EN 


RENEE Sa säPryas 


SA 


> 
Xx 
- 


P Iö0 Ae Hornmdt. £898 


SJ nr 
SE 


(Eg 0 Ogoerusté. Om Ao. fåra Fjol. XJ 4) 


yt 


JE 
Vv 
tv 
if 


KIA Mandl (552 


PA Manas Pbetrneenokr. 


Era 


10 Manis Dalnann. 


LE LF 


Mary von Wirght 


p Vi 02n 
217 vi PW 


EE (dn 
Cd 


ve 
M Å M dt ; 


'& i 


OM 


p | ' EG 0 
SNRA 


JRR 


= Eu 5 UN oc AV AOS 
< SET ESR ; & 

sa Sa o NUnoswv & & ö NOS 

od 2 - 2 
MITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS SZ! Y3Vv 

— Ö ör 2 

je 2 NR 

=D and j Va Fr 

> pe. MD) 

= = = 

- 3 3 

Z = Z 


IVINOSHLINS S3I!3vY8I71 LIBRARIES 


ve 


KS 


N NS > 
(| 


NOILALILSNI NVINOSHLIWS S313yv 


SMITHSONIAN ” INSTIT 


NR 


NVINOSHLIWS S3lävygal 


NVINOSHLIWS 
SMITHSONIAN 
SMITHSONIAN 


MITHSONIAN INSTITUTION 


[0] ] 
+ oz ASS 

AX ff 

< o 

& ” 
: 90  Qrr 

40 SS 
VINOSHLINWS S3!yävygl!7 LIBRARIES INSTIT 
NW 


SMITHSONIAN 


INSTITUTION NOILALILSNI 
INSTITUTION  NOILALILSNI 
S3IUVYUgIT LIBRARIES 


S3luvägn 


MITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S31yv 


R 
S ÅG 
NIDAA 


IVINOSHLIWS S3IUvyghn LIBRARIES SMITHSONIAN INSTIT 


LA 


4 
ee 


Z 


"- 


SMITHSONIAN 
NVINOSHLIWS 
SMITHSONIAN 
NVINOSHLIWS 


NOILALILSNI 


NOILALILSNI 


INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLIWS S3!3v 


SJIYVYIT LIBRARIES 


INSTITUTION 
INSTITUTION 


, 


SMITHSONIAN INSTIT 


5 AMSVM - 


SS 


NVINOSHLINS S31y3vVvyglIl LIBRARIES 


z q 
ve N 
2få fp EE SNS 


HLUWS S3Iyvyan LIBRARIES 


[ 
5 


ONIAN 
77 


M AN 

på 
5 
HLIWS 


(5 
(6) 
WASH 


N 


kö 


NOLLA 
fy 
Z 


(Oe 
AN 
: 
Lå 
3 
ON. 
NOILA. 
INST 
WAS 


BRARIES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLI 


INSTITUTION 


INSTITUTION 


ILALILSNI! NVINOSHLIWS S3!UVY8I!l LIBRARIES SMITHSONI 


NVINOSHLIWS S3I1YVYgIT LIBR/ 
NVINOSHLIWS S31YVYIT LIBRA 


- 72 
ch .< 
= ” of gy z 
? Jkl 
E Vv 
BRARI ES SMITHSONIAN INSTITUTION "NOILNLILSNI NVINOSHLI 
z 2 
[CE] DN IMSON/ UJ ag 
= "3 (MM & 2 
& =E SI &Ä = SIN 
mm NG JV = 
2 (VAR Bo NÖTTER ö 
-— 2 od z ; 
ILALILSNI NVINOSHLINWS S3!ävygIl7 LIBRARIES SMITHSON 
EST z = 20 
ja SUGET Ul = fö 
pa) SNS NS =S CS 
3 ER NE - Få 
od F a & 3 = > sg ; G 
m BAS = I Wwasns m - 
An - (80) - 
IRARI ES SMITHSONIAN INSTITUTION NOILALILSNI NVINOSHLI 
bk z NA 2 : z 
4 3 |q 3 8 
N AP z SF 3 s 02 
NM [0] NAN NÅÄWV O a 
N > 5 | => = 
M ÅN > SN | > SS s 
4 -—4 LS > 75) 


S31Iy 


< 


LALILSNI NVINOSHLIWS d17 LIBRARIES SMITHSONI 


INSTITUTION NOILALILSNI 


NOILALILSNI 


NOILALILSNI 


BJRARIES SMITHSONIAN 


NVINOSHLI 


S3IYVITIT LIBRARIES SMITHSONIAN 


INSTITUTION 
INSTITUTION 


OSHLINWS S3I1YVYGIT LIBRARIES SMITHSONI 


MSVM 


Sa 
LE 
SUS 
co! 


ISHLUWS S3taävgaln LIBRARIES 


SHLINS 
N 
SONIAN 
Elg 


MITHSONIAN INSTITUTION LIBRARIES 


LOL 


3 95088 DO02941L7 | 
Om RA org arte
Internet Archive Audio

Featured

Top

Images

Featured

Top

Software

Featured

Top

Books

Featured

Top

Video

Featured

Top

Mobile Apps

Browser Extensions

Archive-It Subscription

Save Page Now

Full text of "Om slägtet Sorex, med några nya arters beskrifning"

See other formats
