(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Ordbok över de östsvenska dialekterna"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS 

hittills utgrlfna skrifter: 

Tom, Sttik. 

I. H. 6. Porthans bref till M. Calonins. 1, ut.?, af W. Larrus. - 3U +68 

.sill. stor .S:o 8: — 

ir. ^Förhandlingar och Uppsataer. 1. (LUiijLrrc uppsatsiT ai' Kstlandor, J.a^ms 

och SchylxTirson.) — i\'l^\Vl sid. liten 8:o 2:50 

nr. Finlands territoriala församlingara ålder, utbildning och ntgrening 

intill 1885 åra ntgång, af K. G. Loiniici-of. -.. 150 sul. liten 8:0 ... o-.-- 
IV. Borgareatåndeta Protokoll vid Borgå landtdag 1809, utg. af Elis La- 

jTJjrlilad. — 411 sid. stor 8:0 S: - 

V. H. G. Porthana bref tUl IL Calonina. 2, ut- af W. La-us. 203+ KM5 

sid. stor 8:0 8: — 

VI. ^Förhandlingar och Uppaataer. 2. (LunL>n' uppsatM-r af Kstlandur. Fro- 

stcTUs. Laj^nis 111. ti.)- 41 -r-2t»8 sid. lit»Mi S:«> :V 75 

VJI. Ordbok öfver eatländsk-avenska dialekterna, af A. o. hreudenthal 

och H. A. Vcndcll. - \V1< sid. stor S.o 6: — 

VIII. ^Hiatoriakt-politiaka anteckningar af H. F. Adlercreutz. 1743 1796, 

utL^ af Klis L:mcrhl:id. -- iS") sid. litcii Ho -1: -- 

TX. '''Förhandlingar och Uppsatser. 3. 1 Liiyjr»* iipp<;ii-cr af Tli. \Vi?<trin. 

FnMi-.l«Mith:il. .SchylnT«'s(»n in il.» -K)-- \\\^ <id. iitcJi No 4: -— 

X. -Reseanteckningar af P. J. Bladh och G. F. Hornstedt, llt•.^ af .1. O. T. 

i:.ni]x«-n ti-!: Kli< L.ilmt1»1.i-.1. 171» ^id. lit««n f<:o ;>: — 

Xr.l— T). Abo akademis stndentmatrikel, af \V. L.iu'iis. - 1,247 .-id. stor s:«., . . ib: - 
XII. Vöramalet, l]ud- och formlära, ordlista med register, sprakprof, af 

A. o. Kn'ud.-nih:il. 2n(> sid. liten S:.» ;>: .5<; 

XIII. 'Förhandlingar och Uppsatser. 4. :LänL'n; upps-itscr af SchyiMnvson. 

Iliiltin. V»'n«l<'il ni. fl.; ,Jl + i:Ji; sid. liten S;o ' :*.: 

XIV. De finska klostrens historia, af K. (J. L«inlMr.r. — hm >v\. Xxu-w s:o . 1: - 
X\ . Helsingfors stads historia från 1640 till stora ofreden, ;if J^ik i:hi- 

^li.iii!. 171 Hd. lit.-n s:, .",: 50 

X\'i. Abo universitets lärdomshistoria. 1. Medicinen, af L. \V. Fajtrluntl 

n.h Utiln-rf TiLi^TstiMJf. - 2n» siti. liten H:o :*»: 50 

XVJI. Abo universitets lärdomshistoria. 2. Juridiken, af Axel Liljcn^tiand. 

\\\ -id. lit.ii M 2:50 

XVIII. Förhandlingar och Uppsatser. 5. .L:ini:rc upp<;i.t-i'r nf I'!o. t-i!!-. s.!i\- 

l"-!L""»n, Li'ini'»TL' Ntii-lmann m. ilj 4"> I LM*^ «i'l. lii-.". •^•- .... i»: 50 
XIX. Abo universitets lärdomshistoria. 3. Historien, •' M. « > ' lmw.. 

ir.^ si.!. Iif'':i - •» ;'•: - 

XX. Förhandlingar och Uppsatser. 6. (I.im.!. ■ j. • •: i.it !!>.!:. \\ . 

Li'.i.:.. I-:i:vi:i-.' m. {j.i !«•- . ;:>: -i-. ;...•. -.. 2- .jO 

XXI. Katalog öfver den svenska litcraturen i Finland 1 ■..' : i-:.!»- i.tkcjin.i 

.»•/"•r»'." ]'.• Il Ijt.nii::!" >i»j :\ : --i; 1-'.m'. i ii'.-,.;,,-,! af II. lJ«TL'r't?i . • -• 

XXII. Finska prästerskapets besvär och Konyl. majestäts därpå gifna reso* 
lutioner. Iiiv '..:■ ' .u' l'*.:*» * •;• • i-r-.i .••?•:• .'fi- d«'!i: -Isjt. .M':!»:- 

Ml i\. t«. I.. i:. i •••.-. {7! .ii. •'•'! - ■• • ". 

XXI II. Abo universitets lärdomshistoria. 4. Teologin, förra delea. '. II::- 

XX 1\'. FörhaiidlinJjar och li;:ih;»l.ser. 7. •.•..• • .■ ••..!•.*: • • .. 

1:. I! ■ . --i. .'. ■>.■'. . . .' ;. 7J • "... •. . • •. •-. ... . J. .".o 
XXV. Bondestnudets Protckoi: vid Borcia landtdaij 18UÖ. t" i '' ' 

' : !. .*"-•':•• •• . ... . ".; 'm 

XX'.'. Aho univorsitr.ts iirdum.sliistoria. 5. FilulOfp», •: 1. .\. i i' c-. 

••.'.•.= .• -1 .- . :: .-.u 

XV \! i. Johan H«*nrik KellyLcn-^ Erci till Abraham Niclas Ciewbeiy. ' •. 

!;-!.••.. ^ •: :. . ' . »; •• J.i •: s. •• ■. \ \ '•«' 

XX\'i:". ri)riiaj:dlj'!<|ar och Uipjsalsti'. S. i.'.i:-' ••! •;;.:. 

I . \^ i: • • ; . Iv.- ;• .. i:. .: >: •■!. .. • M. ••. •^.• 

X\!\. Ö.st{joiaiac»bii nioil :örkla.riu(jar. ' .\. < *. 1 . '.i : :•:... :\ _•-•» . 



SKRIFTER 



UTGIFNA AF 




II 




I FINLAND. 



LXIV. 




ORDBOK 



ÖVER 



DE ÖSTSVENSKA DIALEKTERNA 



AV 



HERMAN VENDELL 



FÖRSTA HÄFTET. 



HELSINGFORS, 



TIDKIKQS- 4 TftTCKBRI-ARTIEBOLAOETS TBTCKBRI 
1904 

PrMMltii FtDtratf. 



D C^uv^jlc.<A^\>A>vVJ^ 



Av/* 



Arbetets plan och källor. 

I. Föreliggande ordbok, som — jämlikt Svenska Litteratur- 
sällskapets i Finland den 16 april 1903 fattade beslut — skall ut- 
givas i fyra häften, upptager 

1) rena dialektord; 

2) sådana högsvenska ord, enkla eller sammansatta, som inom 
dialekterna hava en för skriftspråket främmande betydelse; 

3) ett mindre antal högsvenska ord, hvilka i landsmålen före- 
komma under en mångfald (ofta mycket märkliga) former; t. ex. 
annafiy dörr, ensam. 

Däremot ingå här icke otvetydiga finska eller estniska lånord. 
Sådana äro sammanförda och utförligt behandlade av fil. doktor, 
lektor Ralf Saxen i arbetet „Finska lånord i östsvenska dialekter" 
(i hh. 54 o. 58 av tidskriften „Nyare bidrag tiU kännedom om de 
svenska landsmålen och svenskt folklif"). Hvad angår lettiska och 
littaviska beståndsdelar inom den baltiska målgruppen, skall under- 
tecknad i en snar framtid därom offentliggöra en kort eskiss. 

Anm. Rörande uppställningen bör måhända till ledning näm- 
nas, att sveticerade uppslagsformer föregås av asterisk *, medan 
högsvenska ord enligt momenten 2 och 3 inneslutas inom klämmer, 
som är dubbel ([ ]) ifall ordet i fråga ersatts av dialektiskt ombildad 
form, men enkel ([ ) därest det ej undergått någon nämnvärd för- 
ändring i målen. I tvetydiga fall — d. v. s. när ovisst synts huru- 
vida ett ord med fog kunnat inordnas under något av de anförda 
momenten 1—3 — har jag utlämnat såväl asterisk som klämmer. 

II. Det till grund för ordboken liggande vidlyftiga materialet 
har utgjorts av 



VI 

1) i tryck utkomna grammatikor och ordlistor m. m. d. av 
L. W. Fagerlund (Korpo och Houtskär) 1878, A. O. Freudenthal 
(Nyland 1870, Bågöarna och Wichterpal 1875, Närpes 1878, Vörå 
1889, Nykarleby s:n 1886 [i Sv. Landsm.], Kronoby 1892 [efter 
Porthan; i Sv. Lssk:s Förh. o. Upps.]), Freudenthal och Vendell 
(Estland) 1887, K. J. Hagfors (Gamlakarleby och Neder-Vetil) 1891, 
A. Karsten (Kökar) 1891 [i Sv. Landsm. 1892], C. Russwurm 
(Eibofolke [= svenskarne i Estland och på Runö] 1855 — numera 
oanvändbart i språkligt avseende, men ovärderligt som historisk- 
juridisk källskrift), J. A. Thurraan (Pargas) 1898 [i Sv. Landsm. 
1900), H. Vendell (Ormsö och Nuckö 1881 [ett föråldradt och otill- 
fredsställande arbete], Nyland 1884, Runö 1884 — 1886 [skrivet 1881], 
Finnby 1890, Pedersöre— Purmo 1892 o. 1895, Östsvenska mono- 
grafier 1890); dessutom delarne II — VI av sammelverket Nyland 
(1887 — 1896) ävensom A. J. Nygrens för kännedom om olika öster- 
bottniska allmogemål betydelsefulla ByyraUor I— III (1889—1892) 
och Österbottniska lifsbilder I—H (1899—1901); 

2) härvarande Svenska Landsmålsförenings handskrivna samlingar, 
rikhaltigast för Nyland (till tiden t. o. m. 1883 inarbetade i Nyland 
I) och Österbotten (delvis anlitade i Freudenthals, Hagfors' och 
Vendells ovannämnda arbeten, men därutöver innehållande en mycket 
stor och värdefull ordskatt, särdeles hänförande sig till de sydliga 
och nordliga socknarna i Vasa län), mindre omfångsrika hvad Egent- 
liga Finland angår och alldeles obetydliga för Ålands härad knappast 
ett hälft tusental ord från Brandö); 

3) i Svenska Litteratursällskapets arkiv befintliga grammatika- 
liska, lexikografiska och folkloristiska samlingar, åvägabragta av 
sällskapets stipendiater eller förvärvade genom inköp. Såsom för 
mitt ändamål viktigast bland dessa böra här anföras sådana behand- 
lande dialekterna i Borgå socken (fil. mag. K. A. Björksten), Sibbo 

o 

(stud. V. E. V. Wessman), Bromarv och delar av Ålands härad 
(folkhögskolf öreståndaren fil. mag. A. T a ko lan der), Nagu (folkskol- 
läraren K. P. Pettersson), Hvittisbofjärd (fil. mag. Isak Eriksson 
Smeds), Malax (folkhögskolf öreståndaren fil. mag. J. Klo c k ars), 
Sjundeå i Nyland och delar av Estland (fil. mag. A. S. Perklén, t); 

4) till mitt enskilda förfogande ställda anteckningar om de 
österbottniska målen av professor A. O. Freudenthal (anlitade 



vu 



isynnerhet i Översikten kk. IV ff., ävensom handskrivna ordupp- 
teckningar o. d. av: fil. d:r A. Allardt (Lappträsk och Öst-Nyland 
f. ö.), affärsbiträdet H. Backlund i Viborg (Nykarleby-trakten; 
genom godhetsfuUt förmedlande av professor Freudenthal), teol. 
stud. i Uppsala Jacob Blees (Nuckö, hans hemort), prästmannen 
(numera i Amerika) K. A. Gröning (Snappertuna, hans födelse- 
bygd, och Karis), folkskolläraren O. Jansson i Vreta (Kimito), 
arkitekt Torsten Montell (fasta Åland, isynnerhet Ge ta), seminarii- 
direktor Z. Schalin (Larsmo), folkhögskoleföreståndaren fil. mag. 
A. Takolander (Bromarv och Tenala), fil. doktor J. A. Thurman 
(Pargas). — Till alla dessa herrar ber jag att härmedels få framföra 
min innerliga tacksägelse. 

5) av mig själv under sommarvistelse eller å forskningsfärder 
g^jorda härförinnan icke publicerade ordsamlingar från Nargö 1881, 
Kyrkslätt 1884 (resp. 1872)— 1890, västra Nyland (speciellt Barö- 
sunds skärgård, hörande till Ingå socken, 1893 — 1901, dessutom Pojo 
och Tenala jämte Bromarv allt sedan min tidigaste barndom, Karis 
och Snappertuna senast 1902), Hitis och Kimito (jämte kapellförsam- 
lingar) i Egentliga Finland 1898 och 1899, hela Ålands härad 1900 
och 1901, till någon del därjämte Esbo (1884—1887, ish. Svinö- 
trakten i skärgården), Sibbo (1891) och Borgå (1903) socknar i min 
hembygd Nyland. 

Gagne detta arbete i sin ringa mån fäderneslandet, kännedomen 
om det svenska folket i östervåg och den svenska språkforskningen! 

Fullständigt företal med detaljerade uppgifter kommer att åt- 
följa fjärde häftet. 

Helsingfors i februari 1904. 
Herman Vendell. 



vni 



AnTftnda förkortningar 



1) vid ortangivning *). 



Hitis s:n i EF 
Hammarland s:n i Ahd . 
Houtskär s:n i EF 
Hvittisbofjärd k:ll i 

Satakunda (norr om 

Kumoälvs mynning). 
Jomala s:n i Åhd. 
Jakobstad i nVa 
Jurmo, ösamhälle i 

Korpo s:ns sydligaste 

skärgård. 
Jäppå k:ll i mVa 
Karis s:n i vNyl 
KxkKakskerta k:ll i EF 
Kimito s:n i EF 3) 
Kökar k:ll i Åhd. 
Korpo s:a i EF 
Korsnäs s:n i sVa 
Kronoby s:n i nVa 
Kyrkslätt s:n i mNyl 
Kumlinge s:n i Åhd. 
Kvevlax sin i mVa 
Ijemland s:n i Åhd. 
Lappfjärd s:n i sVa 
Liljendal k:ll i öNyl 
Larsmo s:n i nVa 
Loj o s:n i mNyl 
Lappträsk s:n i öNyl 
Lumparland k:ll i Åhd. 



*) nämligen på östsvenskt språkområde. För Sverige brukas de av Rietz an- 
vända förkortningarna; några få i hans lexikon tilläventyrs ej återfunna äro av den 
beskaffenhet att de ej erfordra tydning. 

*) Dialekten ej myrket känd, men tyckes närmast sluta sig till Mx. 

•) Kapellförsamlingarna Drfj och Vfj medräknas alltid, såframt de ej sär- 
skildt finnas uppdrivna. 



Bo 


Borgå s:n i öNyl 


Hi 


Brdö 


Brandö 8:n i Åhd. 


Hld 


Brom 


Bromarv s:n i vNyl 


Hsk 


Bsd 


Barösunds skärgård, 
tillhörande Ingå s: 
i vNyl 


Hvbfj 


Bä 


Bärgö*) k:ll i sVa 


Jom 


Da 


Dagö i Estland. 


Jstad 


Drfj 


Dragsfjärd k:ll i EF 


Ju 


Eck 


Eckerö s:n i Åhd. 




EF 


Egentliga Finlands 






svenska bygder. 


Jä 


Ekn 


Ekenäs stad (jte när- 


Ka 




maste omgivning) i 


Kakskl 




vNyld. 


Kim 


Estl 


Estland. 


Kkr 


Fby 


Finnby k:ll (under 


Ko 




Bjämå s:n) i EF 


Korsn 


Fld 


Finland. 


Kr 


Fstr 


Finström s:n i Åhd. 


Ksl 


Fö 


Föglö s:n i Åhd. 


Ku 


Ge 


Geta k:ll i Åhd. 


Kv 


Gkby 


Gamlakarleby stad 


Leml 




och s:n i nVa 


Lfj 


Gsv 


Gammalsvenskb}'' i 


Ljd 




södra Ryssland, guv. 


Lmo 




Cherson. 


Lo 


He 


Helsinge s:n i mNyl 


Lptr 


Hfs 


Helsingfors. 


Lumi) 



IX 



mNyl 



mVa 



Msk 

Muns 

Must 

Mx 

Mxmo 

Na 

Ngö 

Nkby 

Np 
Nu 
nVa 



NVet 
Nyll. 
O 

Odh 



Or 
Ped 

Pg 
Pm 

Po 

Pu 

Px 

Py 

Pä 
Re 



mellei-sta Nyland (o: 
Lo Sj Ksl Esbo He 
Sbo Tu), 
mellersta Vasa län (o: 
Solv Must Va Kv Re 
Mxmo Vö Or Muns 
Nkby Jä). 

Mörskom s:n i öNyl 
Munsala s:n i mVa 
Mustasaari s:n i mVa 
Malax s:n i sVa 
Maxmo s:n i mVa 
Nagu s:n i EF 
Nargö i Estland. 
Nykarleby stad och 
s:n i mVa 
Närpes s:n i sVa 
Nuckö i Estland 
norra Vasa län (o: Ped 
Pu Jstad Esse Lmo 
KrGkbyNVetTerj). 
Neder-Vetil s:n i nVa 
Nyld Nyland. 

Ormsö (1. Wormsö) i 
Estland. 

Odensholm utanför 
NV Estland (hör un- 
der Nuckö). 
Oravais s:n i mVa 
Pedersöre (dial. Pe- 
dersö) s:n i nVa 
Pargas s:n i EF 
Pörtom s:n i sVa 
Pojo ^) s:n i vNyl 
Purmo k:ll i nVa 
Petalax k:ll i sVa 
Pyttis s:n i öNyl 
Pärnå s:n i öNyl 
Replot s:n i mVa 
( Kvarkens skärgård). 



Rg 



Rid 



Ru 

Saltv 
Sbo 

Sby 

Sj 
Sn 

Sött 
Strf 
sVa 



Ten 
Terj 
Tu 

U 



Va 

Vfj 
vNyl 



Wp 

Va 

o 

A 

Åhd 

Öb 

öNyl 



Rågöarna i Estland; 

LRg = LiUa, StRg 

= Stora Rågö. 

Ridasjärvi by i Haus- 

järvi s:n(Tava8tland). 

Närmast till mNyl. 
Runö i Riga- Viken 

(hör till Liffland). 
Saltvik s:n i Ahd. 
Sibbo (1. Sibbå) s:n i 

mNyl 
Sideby s:n i 8 Va 
Sjundeå s:n i mNyl 
Snappertuna k:ll (un- 
der Karis) i vNyl 
Sottunga k:ll i Åhd. 
Strömfors s:n i öNyl 
södra Vasa län (o: Sby 

Lfj Np Pm Px Korsn 

Mx Bä). 

Tenala s:n i vNyl 
Teerijärvi s:n i nVa 
Tusby s:n i mNyl 
Utö (ösamhälle i Korpo 

sockens sydligaste 

skärgård). 
Vasa stad. 

Västanfjärd k:ll i EF 
västra Nyland (o: 

Brom Ten Po Ekn 

Ka Sn Ingå). 
Wichterpal i Estland. 
Vårdö s:n i Ahd. 
„fasta Åland". ^) 
Ålands härad. 
Österbotten, 
östra Nyland (o 



Msk Pä Ljd 
Strf Py). 



Bo 

Lptr 



') Härunder inbegriper jag även £kenäs landsförsamling (= Pojo skärgård) 
som, sent upprättad, i språkligt avseende på intet sätt skiljer sig från Pojo. 

•) Emedan språket i Eck I^eml Lump Vå uti intet väsentligt afsticker från 



Utan förkortning anföras: Esbo (s:n i mNyl), Esse (s:n i nVa), 
Ingå (s:n i vNyl; därunder lydande Degerby kapellförsamling torde, 
såsom ej uppvisande något språkligt särmärke, knappast ha funnit 
omnämnapde i ordboken), Iniö (ytterst klent representerad skärgårds- 
församling i EF, kapell under Töfsala socken), Solv (s:n i mVa), 
Sund (s:n i Åhd). 

A. a. o. = alla anförda orter. 

i ysprbr. = i yngre språkbruk. 



2) vid litteraturhänvisningar. 



Aas. 1. Aasen 



Bib. 



Com.2 



D.V.S.O. eller V.S.O. 



FB 



Hof 



Ihre (stundom + Gloss. Suiog.) 



Ivar Aasen: Norsk Ordbog. Chri- 
stiania 1873. 

Bibelöversättningen av 1526 och 
1540-41. 

Johannes Amos Comenii Vp- 
läste Gyllene Tungomåls Dör 
[latinsk titel: Janua lingvarum 
reserata aurea.]. Andre Vthgån- 
gen. Sthm 1641. i) 

Dansh Ordbog udgiven under Vi- 
denskabernes Selskabs Bestyrel- 
se. Kbhvn 1793 ff. (Ej än full- 
ständig.) 

Finländska Bidrag till svensk språk- 
och folklifsforskning utgifna af 
Svenska Landsmålsföreningen i 
Helsingfors. Hfs 1894. (O. F. 
Hultmans däri ingående av- 
handling „De östsvenska dialek- 
terna" citeras ÖD.) 

S v e n H o f : Dialectus Vestrogothica. 
Sthm 1772. (Författarens namn 
är ej utsatt å titelbladet.) 

Glossarium Suiogothicum 

auctore Jo hanne Ihre. Upps. 
1769. — När hans namn efter- 



det på ^fasta Åland'"* talade, underförstås de fyra anförda orterna i det följande 
alltid vid Å utom för såvidt som någon bland dem särskildt angives. 

') Ut<r. av Ericns Se broderns. Se därom numera E. Grip i Sv. Landsm. 
b. 78, utk. 1903. 



XI 



Ld eller Lind 



LL eller Lex. Linc. 



LM 

N-M. 

R 
Rz 

SAOB 

SAOL' 

Schibb. 

Sdt 

Ser. 

SL 



följes av DL eller utan detta 

tillägg står bland dialektjäm- 
förelser, avses samme författares 

Swenskt Dialekt Lexicon, Upps. 

1766. 
Olof Lind: Ordabok på tyska 

och swänska, så ock på swänska 

och tyska. Sthm 1749. 
Dictionarium Latino-Sveco-Germa- 

nicum — opera & studio 

JonsB Petri Gothi. Lincopiae 

1640. (Det s. k. lexicon linco- 

pense.) 
Levin Möller: En ny frantzösk 

och swensk samt swensk och 

frantzösk lexikon eller orda-bok. 

Sthlm o. Ups. 1745. 
Ad. Noreen och E. Meyer: Valda 

stycken af svenska författare 

1526 - 1732. Ups. 1893. 
Hans Ross: Norsk Ordbog. Chri- 

stiania 1895. 
Johan Ernst Rietz: Ordbok öf- 

ver svenska allmogespråket. Lund 

1867. 
Ordbok öfver svenska språket ut- 

gifven af Svenska Akademien. 

Lund 1893 ff. 
Ordlista öfver svenska språket ut- 

gifven af Svenska Akademien. 

7:de uppl. Sthm 1900. 
Jesper Swedberg: Schibboleth. 

Swenska Språkets Rycht och 

Richtighet. Skara 1716. 
Abraham Sahlstedt: Swensk 

ordbok med latinsk uttolkning. 

Sthm 1773. 
Jacobus S er enius: Dictionarium 

Suethico-Anglo-Latinum. Sthm 

1741. 
Synonimorum Libellus ab 

Elao Petri Helsingio. Sthm 

1587. 



XII 



Sp. elJer S[iegel 

W eUer Weste 
VE 



Wright 



Ha q. Spegel: Glossarium-Sveo- 
gothieum eller Swensk-Ordabook. 
Lund 1712. 

Weste: Svenskt och fransyskt 
lexicon. Sthm 1807. 

Variarum Berum Voeabula ctim 
sueca interpretatione. Sthm 1538. 
Glosor till Terentii Andria. — 
— — utg. av Aksel Anders- 
son. I. Täkst. Cpps. 1890. >) 

Joseph Wright: The English 
Dialect Dietionary. London 1898 
ff. 



Övriga abbreviationer torde lika litet som förekommande sigler 
tarva förklaring. 



*) Jag begagnar mig av tillfället att härmedels framföra min tacksägelse 
till doktor Andersson för det han h.t. 1898 vänligen tillät mig taga del af hans 
niaterialHamling till del II (glossar) av samma arbete. 



ÖVERSIKTLIG FRAMSTÄLLNING 



AV 



DE ÖSTSVENSKA MÅLENS 
UUD- OCH BÖJNINGSFÖRHÅLLÅNDEN. 



Eap. L 
De använda bokstavstecknens Ijudvärde. 

§ 1. Kvantitetsbeteckning. Långt ljud, vare sig vokal eller 
konsonant, utmärkes genom ett under resp. bokstav draget streck, 
t. ex. bak bak, reduceradt (d. v. s. tiU sin uttalsstyrka försvagadt) 
sådant genora en på samma sätt anbragt punkt, t. ex. ätt or^. 

1. Vokaler. 

§ 2: 1) a, kort a-ljud, är 

gemenligen halvöppet 'europeiskt' a (d. v. s. = det av Thurman 
i Pgm. § 2 anm. 3 beskrivna [jfr ock Noreen Vårt Språk I p. 95]) 
inom hela området; dock företrädesvis 

öppet i öNyl samt i ändelser och andra svagtoniga stavelser i 
Hitis och på Äland, i äldre personers tal stundom även i Ekenäs- 
trakten. 

2) a, långt a-ljud, är 

halvöppet i mNyl vNyl Kim Pg Na Ko Hsk Hvbfj och Öster- 
botten; vacklande bruk i Brdö Ku; 

öppet i östra Nyland; 

slutet i Ru Estl i) Hi Drfj Utö (mfl.) Åhd (vacklande bruk i 
Brdö och Ku 2), sporadiskt även i Österbotten. 

§ 3: 1) e, kort slutet e-ljud förekommer blott på Runö och i 
Estland (sällan) ävensom i den s. k. oäkta diftongen eä (se under e), 
F. ö. ersattes det av i (t. ex. i vNyl) eller ä. 

Mångenstädes på Åland har svagtonigt e ljudvärdet a; i samma 
ställning antager det i Kumlinge ett uttal, som mycket närmar sig 
hsv. öppet ö. 

2) e, långt slutet e-ljud, är allmänt förekommande och uttränger 
städse mera diftongen ät. Dock inkräktas dess område av 

^) Härtill medräknas Gsv, så vidt ej denna ort särskildt finnes 
närand. • 

^) AKarsten (Kkr § 2) uppger med orätta öppet q för Kökarsmålet 



XVI 

eä (= ffi ece växlande med *a %(]b) i Py Sj ^) (numera ofta hördt 
också i Degerby kapell och Barösunds skärgård) Hi (Bolagsöarna, Vän- 
oxa, Biskopsö, Rosala m. fl.) Kim (jämte annex) Px Korsn ^), i yngre 
språkbruk dessutom ställvis på fasta Åland och i KumUnge; — eller 

ie (= %^ i Finnby och Hitis (till största delen). I sistnämnda 
sockens dialekt brukas dock i regeln e (och å ö) för äldre kort / 
(resp. o u eller y o)i starktonig öppen stavelse, ehuruväl diftonge- 
ring också då kan förekomma. 

§ 4: 1) ^, kort i-ljud, är allmänneligen öppet; dock förekommer 
det även med slutet uttal ofta i Nyland och delvis inom Ålands 
härad. Jfr Pipping i Nystavaren IV 127. 

2) z, långt i-ljud, är slutet överallt utom i Hitis, där ett äldre(?) 
uttal av vokalen som > än stundom höres. 

§ 5: 1) o, kort slutet o, torde förekomma blott inom Åhd (fram- 
för vissa konsonantgrupper) ävensom, numera sällan, i Hitis, Sibbo 
(enl. stud. Wessman) och Borgå (anteckn. av fil. d:r I. Otmaii [f]). 
Det ger i allmänhet vika för w, men ställvis på fasta Åland för o; 
böjningen ro (= remigare) rod < vQd i Ko Hsk (och bevisligen för 
icke länge sedan Åhd passim) låter sluta till att sistanförda ljud- 
utveckling tidigare varit härskande i större omfång än nu*). 

2) o, långt slutet o-ljud, har undanträngts av ow i Ngö Hi Fby 
(delvis, se VU Finnby-ordl. p. 4) Kim Pg Hvbfj Bärgö och mVa 
(fr. o. m. Mustasaari t. o. m. Munsala och Jäppå). I enahanda ställ- 
ning påträffas denna diftong passim dessutom i Nyland (i alla sock- 
nar, ehuru ingenstädes såsom enda ekvivalent) och på Bunö. 

§ 6: 1) w, kort u-ljud, är 

'europeiskt' (= tyskt 1. finskt) u, enbart rådande i Ngö mNyl 
och vNyl samt EF och öb.(?), råkas jämte andra u-varianter i Ru 
Estl och öNyl. Märkligt är att Brdö i utljud och ändelser har detta 
och ej svenskt eller norskt u-ljud. F. ö. bör nämnas att u och o i 
sist antydda läge enligt vokalbalans växla i Nyl och i EF utom Hi, 
oberoende av sådan i ändelser och avledningar i Hitis, i ändelser i 
Brändö-målet; inom båda de sist anförda dialekterna är u då äldre, 
o yngre och kring sig gripande. 

^) Freudenthal anför ié (d. v. s. le) för dessa orter (Nyl. § 22 ff., 
Np. § 2 /9 anm. 1), Perklén och folklore- uppteckningar däremot eä (se ock 
Hultman ÖD §§ 31, 42, 46, 49). Möjligen återger ié ett äldre uttal — 
även jag tycker mig någon gång hava hört det i Bsd. Hvad Px o. Korsn 
angår, så torde odiftongerad lång vokal där användas lika ofta; dessa 
måls hemulsmän hava på Svenska Landsmålsföreningens möten så godt 
som alltid uppgivit ^, hvilket beteckningssätt därför i föreläggande ord- 
bok följes. Allt, som nu blivit sagdt om ^ cx) eä ie, gäller mutatis mu- 
tandis också om (I cx) uo uä och O cx) yö yö. , 

^) Orden orm ock oxe uttalas med o i A Eck Leml Lump Vå Fö 
och Kkr, men med o överallt annanstädes (oxe även med u eller m). 



xvn 

'norskt' u (= Imf. tu) i öNyl fr. o. m. Sibbo, oftast i slutljud 
och framför h d f g I m n r s t (se VII i Finsk Tskr. XXXU a 329 
n. 2), men f. ö. utan definierbar regel. I några ord finnes tu upp- 
givet också för Hvbfj Pm Px och Mx, men bruket därav synes å 
dessa orter vara sällsynt och dessutom fullkomligt regellöst. 

ett mycket nära slutet y liggande ('franskt'?) uJjud enrådande 
i Korpo sockens sydligaste skärgård (Jurmo, Utö m. fl.), utan lineärt 
bestämbar gräns växlande med 'tyskt' u på Eu och i Estl (utom 
Ngö, se ovan). Jag bibehåller här det i estländska ordboken an- 
vända tecknet ii för denna ljudnyans och beklagar att den oriktigt 
blivit återgiven med u i mitt arbete om Eunö-målet. 

'svenskt' u (= Imf. ti) med dragning åt ^ i Åhd, tydligast på 
fasta Åland och i närmast angränsande socknar. För Kökar uppger 
dock Karsten blott ta — utan giltiga skäl, som mig synes — och 
i Kumlinge ävensom Brandö blir detta uttal vanligare ju längre 
österut man kommer. 

2) u, långt u-ljud, är 

'norskt' u {= Imf. tu) i öNyl mNyl EF (utom Fby, Jurmo, Utö 
mfl.) och öb., inom de två sistnämnda landskapen närmande sig y. 
I Vöråmålet erhåller det ofta ett förslag av reduceradt ^. 

'svenskt' u (Imf. tu) i Ru Estl vNyl Fby Hi U Ju (mfl.) Åhd. 
I Hitis uttalas det alltid med förslag av reduceradt >. 

Slutligen förekommer mångenstädes i Nyland ett egendomligt 
grumligt långt u-ljud, som närmar sig såväl j/ som ö (dels dels q) 
— kanske en förelöpare till svenskt ul 

I EF går en tradition om att än i början av 1800-talet å några 
orter därstädes användts även långt 'tyskt' w (ss. t. ex. i nyisL); ordet 
glid anföres då vanligen som exempel. Det finnes intet skäl att 
betvifla de samstämmande uppgifternas sanningsenlighet och för 
min del tycker jag mig hava hört sådant uttal av enskilda Nagu- 
skeppare. 

§ 7: 1) i/, kort y-ljud, är i allmänhet öppet (= Imf. ip), men 
åtminstone i vNyl ofta nog slutet (jfr Pipping i Nystavaren IV 127). 
Det saknas alldeles och ersattes av kort / (= Imf. ^) inom samtliga 
sydöstsvenska mål, i Borgå och östra Sibbo s:n, på Utö (och Jurmo 
mfl.?) samt i hela Ålands härad (håller dock på att vinna terräng i 
Sund och Föglö); även Hitismålet visar spår av samma således vidt 
spridda egendomlighet. 

2) y, långt y-ljud, är alltid slutet och saknas inom samma om- 
råden som y samt ersattes då av i ^). Även detta kan i Nyland 
passim övergå till det under u (^ 6,2) omtalade grumliga u-ljudet. 

') Även i Barösunds och Snappertuna skärgård delabialiseras ^ ofta 
i märkbar grad utan att dock sammanfalla med ?. 



xvni 

§ 8: 1) o, kort å-ljud, är merendels öppet (=: Imf. o), men i 
Vörå (rafl. i mVa?) slutet (= Imf. a) enligt Freudenthal; i Ped och 
Pu (mfl. i nVa) växlar o med a enligt regler, anförda i min Ped- 
Pu-gramm. §§ 31 o. 32. Från Pargas nämner Thurman (§ 2 anm. 4) 
en variant av detta ljud; uppträdande i ett fåtal ord har den emel- 
lertid i föreliggande arbete lämnats obeaktad. 

2) ä, långt å-ljud, är 

slutet (= Imf. a) i alla ställningar i mVa, framför supraden- 
taler och kakuminaler i Ped Pu mfl. i nVa {(% c<^ o växla enligt 
samma grunder som a od o), enligt Lundell (med ledning av mitt 
uttal bestämdt som) slutet snarare än öppet i (åtminstone västra) 
Nyland och Finnby; 

öppet (= Imf. o) f. ö., utom på fasta Åland och närmaste öar, 
där det ersatts af g *), som någon gång i sådan egenskap användes 
även i Föglö. 

Ett grumligt mellanljud, närmande sig ^, höres — åtm. i den 
yngre generationens uttal — icke sällan i Helsingfors och näst- 
belägna landsbygd. 

Långt å-ljud har diftongerats till 

tio (= Imf. uo) i Py Sj Lo (södra delen) Ingå pass., delar av 
Vfj och Hi, slutligen i Hvbfj Px Korsn. Freudenthal tecknar uä 
(= Imf. m 1. tio); jfr § 3: 2 jämte not. 

tiä (= Imf. ua 1. uo) i Finnby och största delen af Hitis; 

na (= Imf. tia) på Eunö och i Kimito (jämte underlydande 
kapell); 

iiö (= Imf. u8) i Pörtom. Dock äro frekvensen och rätta ut- 
talet av detta egendomliga tveljud osäkra. 

§ 9: 1) «, kort ä-ljud, är 

öppet („bredt", Imf. te) framför r och supraden tåler överallt i 
betonad stavelse; i betonad stavelse dessutom städse inom Ålands 
härad samt i Estland och på Runö, undantagslöst i alla ställningar 
(alltså även i obetonad stavelse) i Lmo Kr Terj Gkby NVetil. Ett 
ännu öppnare 1. bredare uttal har ä framför kakuminaler (Thurman 
använder även där blott ce). 

„öppet e eller slutet ä" (Lundell Lmalf 83) d. v. s. = Imf. a f. ö. 

I obetonad stavelse (vanhgen då i ändelser) framför r är det 
vanskligt att avgöra huruvida ljudet är (e eller a; på de flesta orter 
(dock åtminstone icke i Estl, öNyl eller nVa fr. o. m. Kr) torde den 
sistanförda motsvarigheten snarast föreligga. 

M egentligen väl ett mycket sällan numera hördt mellanljud gran- 
sande till Q och «. Thurman Pgm. p. 11 n. 2 nämner att ä i Nagu när- 
mast motsvaras av o; emellertid skriver Pettersson undantagslöst ä och 
jag har följt honom därutinnan. 



XIX 

2) <?, långt ä-ljud, är öppet eller slutet i full analogi med ä 
f. ö. utom hvad angår östra Nyland fr. o. m. Sibbo: i den lands- 
delen är det alltid öppet och mycket bredt. 

§ 10: 1) ö, kort ö-ljud, är 

öppet ö (= Imf. ^) framför r, supradentaler och kakuminaler 
överallt, i Ahd och passim de baltiska målen t. o. m. 8; för övrigt 
är ^ det vanliga korta ö-ljudet på alla orter med undantag av de 
för slutet kort ö nämnda: 

slutet ö (= Imf. 0) — i alla andra ställningar än framför supra- 
dentaler 1. kakuminaler — uti mVa och nVa (i Ped Pu och Lmo 
likväl jämte ^). 

Kort ö har ofta i Eu Estl, genomgående i Borgå (med undan- 
tag av Pellinge) och östra Sibbo övergått till c a ce; dock kvarstå 
likväl gemenligen diftongerna öu öy. 

2) ö, långt ö-ljud, är 

öppet: det med ett tecken, snarlikt en upptill öppen 8, i Imf.- 
alf. betecknade ljudet, i alla ställningar inom Ålands härad, framför 
kakuminaler passim i de baltiska målen; = Imf.-alf. ^ framför r, 
supradentaler och kakuminaler i Eu Estl Nyl EF Hvbfj och (åtm. 
vanligen) sVa. 

slutet (= Imf. 0) i andra ställningar än framför r, supradentaler 
och kakuminaler sällan i de baltiska målen men genomgående i Nyl 
EF Hvbfj och sVa; — i mVa och nVa, passim även i sVa, dess- 
utom framför r, supradentaler och kakuminaler; framför r och supra- 
dentaler låter det numera stundom höra sig också i Nyland. 

Långt ö saknas flerestädes. 1 de baltiska målen (på få imdantag 
när), i Borgå socken (utom Pellinge) och i östra Sibbo har det 
övergått till e, dessutom diftongerats : till yö {= Imf. fp^ 1. 0^) i Py 
Sj (delvis även Degerby och Bsd) Kim och delar av Hi samt Px 
Korsn Pm; till yö (= Imf. }p0 ip^ resp. 00 0^) i (Py Sj Px Korsn 
enligt Freudenthal — jfr §§ 6: 2 och 8: 2) Fby och största delen 
av Hitis; i Pörtom lär ett uttal }p8 eller n8 förekomma. 

§ 11. S. k. „tonlös vokal" (= Imf. o) tecknas här h, likasom 
också Karsten gjort; den verkar akustiskt mången gång t. o. m. 
som (a)ch-ljud (= Imf. a). Sådan inträder i smst:na hk hp ht < 
äldre k p t; den höres ännu i Hitis, Korpo sockens södra skärgård, 
Kökar, Kumlinge och Eckerö, men är även å dessa orter stadd i 
utdöende; för den yngre generationen är ljudet främmande. Enligt 
å ort och ställe erhållna upplysningar kan jag meddela att o tidigare 
brukats även i Föglö, Sottunga och Finnby. 

§ 12. Nasalerade vokaler ha ej förut omnämnts från östsvenskt 
språkområde. Numera känner jag mig dock fullt övertygad om — 
och har funnit den iakttagelsen gjord också av andra — att långa 



XX 

vokaler (tydligast q och å) i omedelbart grannskap till nasala konso- 
nanter uttalas med svagt nasalt biljud i Jakobstadstrakten; likväl 
har det synts överflödigt att angiva detta uttal med särskild be- 
teckning. 

§ 13. Lika litet betecknas här det fall av svarabhakti, som 
yttrar sig därutinnan att i de baltiska målen mellan I eller r och 
en följande konsonant (ish. g k m p v w) den närmast föregående 
korta vokalen kan upprepas och då ytterst reducerad ^). Härmed 
besläktade företeelser äro kända från urnordiskan och fornsvenskan 
(Noreen GNSpr.2 g 43, An. gr. P § 135, II §§ 159 ff.) samt forn- 
högtyskan (Braune § 65, Dieter § 103 m. 4); denna egenhet är ej 
häller främmande för finska dialekter i Tavastland o. s. v. 

2. Konsonanter. 

§ 14. h f I m n p s t och g (= hsv. -ng-ljud) ge ej anledning 
till några speciella anmärkningar. I detta sammanhang kan dock 
nämnas alt j> t och Jc här aldrig uppvisa aspireradt uttal. 

§ 15. d är väl i allmänhet postdentalt snarare än supraden- 
talt, stående nära gränsen mellan dessa båda konsonantklasser (jfr 
Hagfors Gkbym. § 4 anm. 1; hans antagande ibd. anm. 2 att d 
allmännehgen vore supradentalt i finländsk svenska, har ej skäl för 
sig). I smst. Id ha utan tvivel flere dialektgrupper (bl. a. Åhd åt- 
minstone delvis, nVa) /</; då denna fråga än så länge är oundersökt, 
ha supradentaler ej här utsatts i anförda kombination. 

§ 16. d betecknar interdentalt d (= fspr.) och förekommer 
blott inom de baltiska målen. 

§ 17. (I I Yi § t. åro supradentala (1. apiko-alveolara) dins t\ 
framför dessa kvarstår r (obetydligt reduceradt) i Nyl, reduceras 
starkt i EF och bortfaller annanstädes vanligen alldeles. 

§ 18. d I n 8, Ii äro (apiko-)kakuminala d I n s t. När två 
konsonanter, den ena supradental och den andra dentalt d I n s t 
eller kakuminal, sammanstöta, så blir den senare bland dessa alltid 
supradental efter supradental, men efter kakuminal kan följa konso- 
nant än av den ena än av den andra klassen. Mycken vacklan råder 
häruti, såsom framgår av verkställda undersökningar; därtiU kommer 
att i äldre avhandlingar och ordböcker ingen skillnad gjordes mellan 
dessa båda Ijudsericr: man talade blott om „tjocka" d I o. s. v. 2) 



^) En följd av svarabhaktivokalen är att ingendera bland dess an- 
gränsande konsonanter förlängas. 

^) Skiljaktigheterna ang. Runöordens beteckning i mitt arbete om 
nämnda orts dialekt och i detta verk bero på senare iakttagelser. 



XXI 

§ 19. (j och k äro för det mesta mecliopalatala da de stå framför 
palatala vokaler; sålunda med säkerhet i Pg och Eu, men ej i Est- 
land, i mNyl och Borgå sporadiskt. — Som ett slags aspireradt g 
(nästan som gh) uttalas det ensamt Eunömålet tillkommande y, 

§ 20. h tillägges eller bortlämnas framför udd- och stundom 
även framför (särdeles i sammansättningar) inljudande vokal (= /ta??> 
tal, s. d. o.!) regelbundet i Eckerö, Föglö, Tappo by i Kimito, 
Hangö ävensom Täcktom och Tvärminne byar å Hangöudd (Brom.), 
Karis och Snappertuna samt nästan hela Ingå (icke allenast i Barö- 
sunds skärgård, utan sporadiskt i hela socknen) ^). Bevis föreligga, 
som intyga att denna egenheten för ej länge sedan varit rådande 
inom vida större områden än nu; så hör man mycket ofta fall av 
„halvtal" i Sottunga (t. ex. homhul 'bomull' [= Fö], wånäs, hqgtist) 
och Kumlinge samt Finnby, stundom också i norra Vasa län. När 
h bortkastas, uppträder i västra Nyland en märkbar spiritus i stället. 

§ 21. Något verkligt frikatift j förekommer (undantagande 
passim vid emfatiskt uttal i Fld) på östsvenskt område blott i nVa, 
och även där enbart intervokaliskt efter i och j/, samt ersattes för 
övrigt av sonantiskt (halvvokaliskt) t, hvars valör är något olika på 
olika orter. Mest utprägladt vokaliskt (eller sonantiskt) är det på 
Åland, i Nyland (särdeles postkonsonantiskt) och inom de baltiska 
målen; de sistnämnda ha t. o. m. synnerligen tydhgt ^^ — ett uttal, 
som höres även på fasta Åland. [Av samma åsikt var också pro- 
fessor Lundell då jag på hösten 1898 personligen konfererade med 
honom.] Även ish. uddljudande dj och tj kunna uttalas som df^tji 
t(rji i Nyland, pronunceras i Eu Estl alltid så, och i nVa säges 
vidmi tgtiiu o. s. v. Trots allt detta bibehåller jag likväl j i ut- 
Ijudande eller intervokaliskt aij äij öyj o. d. 

§ 22. Långt /-ljud uttalas, isynnerhet intervokaliskt efter kort 
a, i Kumlinge och Brandö ofta som -dXl-. Jämför övg. 11 > ddl i 
sydvästra Norge (Aasen Gramm. § 130) och i nyisländskan. 

§ 23. I 'tl^ "^ V I XL ^ ^ utmärka sonantiskt (d. v. s. stavelse- 
bildande) I 7)1 n o. s. v. 

§ 24. I och n beteckna tonlösa I och n; A råkas passim i alla 
östsvenska dialektgrupper (inom Nyland blott fr. o. m. Borgå österut), 
n saknas endast i Nyland och de baltiska målen. Tonlöst g har ej 
kunnat erhålla synligt uttryck i detta arbete; ehuru här i stället 
användes blott g, kan dock missförstånd aldrig vållas: tonlöst g, 
där sådant finnes (sparsamt i EF, Ahd och åtm. nVa), står nämligen 

^) Åtminstone i vNyl t. o. m. vid uppsägande av bokstavsnamn. 
Sålunda plägade en än levande allmogeman i Bsd, då han ^visa hänän 
s-in läsa"', konsekvent avsluta alfabetet med hä lue hö. Jfr Tiselius 
Fasternam. p. 10 i n. 1 (brevadressen) Hus pro Ahus. 



XXII 

endast efter k (och g'l) eller uddljudande före w — i sådant grann- 
skap är g följaktligen utan undantag tonlöst. Jämte Xltp Xlå o. s. v. 
= hsv. slipa slå &c förekommer inom Borga och Pärnå även uttalet 
hp 1(1 &c eller snarare 'Itp 'lä o. d. (med ett i sammanhängande tal 
tydligt avbrott gentemot fg. ord). 

§ 25. / och y äro palataliserade („mouillerade") I och n; efter 
dem stående d och t mouilleras även. Området för dessa ljud är 
isynnerhet Kökar, Kumlinge, Brandö, Houtskär, Närpes, Korsnäs, 
Bärgö, Malax, Replot (blott /), måhända dessutom Hvittisbofjärd, 
Mustasaari, Solv (se Hultman ÖD § 21), men jag har hört dem också 
på Nuckö (i några enstaka ord) ävensom i Sottunga, på fasta Åland 
(jte Lemland), Eckerö, Lumparland och Vårdö. Knligt all sanno- 
likhet har deras spridningsområde förr varit större. Då dessa ljud, 
som överallt äro stadda i snabbt försvinnande, i alla fall lära höras 
blott undantagsvis på Åland och i dess närmaste skärgård ^), har 
jag i ordboken ej infört dem i ord från de orterna, nöjande mig 
med att här ha påpekat förhållandet. Lika litet har jag velat be- 
lasta arbetet med typer för mouillerade I och v, det förra råkas 
framför k och stundom p i Hi och Åhd, det senare framför k p m 
på fasta Åland och åtminstone Vårdö ^). — Av ej fullt samma slag 
som de nu nämnda prepalatalerna äro do av Thurman från Pargas 
anförda y (blott framför t och alltså framkalladt därav) och denti- 
palatala ljud, h vilka icke kunnat med egna mynder utmärkas i detta 
arbete. 

§ 26. r är överallt i våra östsvenska dialekter någorlunda 
svagt i jämförelse med riksspråks-uttalet i mellersta Sverige (och 
finskans r). När det i denna ordbok betecknas med r (d. v. s. som 
reduceradt), är dess ljudstyrka följaktligen nog minimal. I Österbotten 
bortfaller det verkhgen ofta spårlöst i tonsvag stavelse, ej blott 
framför supradentaler. Allmänt i Estland (excl. Nargö), ofta på 
Eunö är det vibrerande framför g k m p v w (och utvecklar då en 
i hög grad reducerad svarabhaktivokal, se § 13); då detta är konstant 
regel, har mig synts öfverflödigt att beteckna ifrågavarande r-ljud 
med egen typ (i estl. ordb. r). Speciellt kännetecknande för Runö- 
målet är ett i några ord förekommande skorrande r, som ej häller 
erhålUt särskildt tecken i detta arbete; därom hänvisas till Runö- 
gramm. § 114. 

§ 27. / betecknar bakre sje-ljud i hela Ålands härad, men 
bildas f. ö. med främre artikulation. Det ersattes av eller kan ut- 

*) enl. utsago av olika personer. Själv hörde jag dessa ljud ganska 
ofta, mest i Finström, Hammarland (t. o. m. gyäqd) och Eckerö. 

2) Kumlingeboarne säga sig igenkänna personer från nämnda orter 
på deras palatala r. 



xxm 

bytas mot ,91 resp. sn i balt., Borgå, Sibbo, Nagu, nVa m. fl. öst- 
svenska mål. A andra sidan ersatte / i äldre Kökar-mål s i alla 
ställningar ^), och åtm. Np Ee ha ftj- < stj- & skj-, Px Bä Mx Re 
(m. fl. österb. grannmål?)/r- 1. fw- < sv-, Eeplot också jn- 1- /fl- < sn-. 

§ 28. tj och dj utbytas i nVa mot prepalatala ts och ch. Se 
f. ö. § 21. 

§ 29. v uttalas som 5 framför dift. tia uo åtminstone i Sjundeå 
(enl. Perklén), Kimito och Hitis, där jag hört nära nog t. ex. sbfhjuar 
'svår'. 

§ 30. w är på olika orter mer eller mindre utveckladt. Det 
höres numera jämförelsevis sällan efter k i Finland. Stående efter 
I och r närmar det sig mycket 6 i den sydöstsvenska gruppen. 



Eap. II. Kvantitet 

1. Vokalerna. 

§ 31. Den urgamla positionen kort vokal + ^ort konsonant 
även i starktonig stavelse kvarlever i 

Ru Estl Nyl EF (utom Hitis till största delen och Korpo sok- 
kens sydligaste skärgård) mVa ocli nVa — i såväl öppen som sluten 
stavelse ; 

sVa — i öppen stavelse. 

§ 32. I ursprungligen eller genom slutvokals bortfall enstaviga 
vordna ord förlänges kort stamvokal (återkommer alltså som kort i 
böjda två- och flerstaviga former) 

i Ru stundom (gap Ilat vcev f/po^J, pres. frrl 'följer' vrpn her 
'bär' sker 'skär' <^r 'plöjer') — se Runö-gramm. § 62; 

i Rg och Wp av flertalet starka neutra; 

i Ngö av några starka subst. {blad fat gran lok rad rrev od def. 
hladä fatä granin lokä ravin, pl. radm')\ 

i Hvbfj och sVa av starka neutra och svaga msk. & fmn. t. o. m. 
Malax (passim också i Replot); av verb t. o. m. Kvevlax. 

Utförlig framställning härav ger Hultman ÖD. § 1, 28. 

(?rd, i hvilka sådan förlängning inträdt, utmärkas i ordboken 
med vidfogad asterisk. 

§ 33. Lång vokal + lång konsonant förekommer i Ru Estl 
Nyl EF (excl. Hi Ko o. Hsk, i hvilka dock numera adj. ntr. oftast 

^) Uppgift av A. Karsten, dragen i tvivelsmål av J. V. Lindgren 
(i dennes anmälan av Kkr-m.) men verifierad av mig i Föglö. 



XXIV 

uppvisar lång vok, + t) mVa 0(^h nVa; i sVa t. ex. flat, men nf/t 
(Fthl Np. p. 53 f.). 

§ 34. Lång vokal + konsonantgrupp förekommer inom hela 
området (även i Ahd *); vokallängden är då av ofta relatift sent ur- 
sprung. 

§ 35. Vid böjning förkortas lång vokal eller diftong framför 
-d och -t i Hitis, Nagu (blott sv. vb. 3), Korpo och Houtskär (= Na), 
Ahd och sVa, diftongerna ai au '^ ät öu '\ Nuckö. DessUkes i Ru 
i enkla ord, då ändelse tillkommer {flo mor sol mfl. c\d def. fhä 
muru stilu &c, se Runö-gramm. § 63). — Förkortning inträder över 
hela området även i levissimusstavelse av senare sammansättnings- 
led; sålunda t. o. m. i Hi och Ahd -bälä 1. -bölä (i ortnamn), -boda 
(liksom fg.), -golar o. s. v. 

Inom hela östsv. språkområdet utom Hitis, Korpo södra skär- 
gård och Ahd ha dag och karl stamvokalen kort i plur. {dagar doar 
harar)] i obest. sg. är den alltid lång {dag kar). 

2. Konsonanterna. 

§ 36. h p och t t t äro långa efter /-, n- och r-ljud i alla 
finländska mål (även i Kökar, ehuru A. Karsten påstår motsatsen), 
i de baltiska efter n men icke efter I och r när svarabhaktivokal 
utbildat sig efter dessa (se §§ 13 o. 26). 

k och t äro långa efter g. 

p är långt efter /-, m- och r-ljud över hela området (med de 
nyss nämnda inskränkningarna). 

s är långt efter ?-, m-, n-, g- och r-ljud — då uppstå i de flest-a 
mål supradentaler resp. kakuminaler efter 1 och r — likaledes över 
hela området. 

Även / förlänges väl merendels efter /-, m- och 7*-ljud; är f. ö. 
sällsynt i postkonsonantiskt läge. (Jfr Noreen Vårt språk I p. 95). 

Också i de nordiska fornspråken kunde förlängning inträda i 
analoga fall (Noreen An. gr. P § 272, An. gr. II § 301); företeelsen 
var ganska vanlig än i änsv., åtm. på 1500-talet. 

§ 37. Framför Z-, n- och r-ljud, fakultatift även framför t (t. 
o. m. t i smst. ti. tj) uttalas en (t. o. m. en ursprungligen lång) kon- 
sonant, ish. k p t och ofta s som kort åtminstone i Sj (enl. Pöfklén) 
vNyl'-^) EF (med undantag av Fby Hi U o. Ju) och Österbotten, 
vanligtvis likaledes i Ru o. Estl, f. ö. som halvlång eller lång. A 
flertalet svenska orter i Finland — dock med undantag av Hitis 

^) ish. iför mh 7id och delvis gg\ i Brdö blott i socknens norra del. 
2) Nyland I har en i detta avseende oriktig beteckning. 



XXV 

och Åhd efter kort vokal — torde alla postvokaliska consonantos 
antecedentes — likväl säkerligen ej s framför k j) t — kunna uttalas 
korta. Jag förmodar att detta nu omnämnda förhållande beror på 
inflytande från accentus medius 1. compositus, som ju så ofta hvilar 
på lång eller sekundärt förlängd vokal framför kort konsonant; detta 
dess hällre, som nu omtalade egenhet företrädesvis gör sig gällande 
i målgrupper med båda musikaliska aksentsystemen. 

§ 38. Långt konsonantljud kan förkortas i första kompositions- 
leden av sammansatta ord i västra Nyland (se min avh. „Ordaksenten 
i Raseborgs härads svenska folkmål" i FVS:s Översigt b. XXXIX). 
Runömålets btstuk pl. histuka (o. d.) utvisar förkortning i levissimus- 
stavelse (fortis ligger på i, levior på a); i starka pret. plur. skrunu 
Ru, vunu Ru, smmu Ru Estl förklarar jag vokalförkortningen genom 
att hänvisa till utvecklingen (ex. gr.) *wunnumés > *wunnum > 
*(w)unnum > (w)unum > (w)unu(m); lupu Estl Ru däremot gent- 
emot sg. lop lai) mfl. representerar fspr. hlupu lupu och förutsätter 
en gammal sg. *läp (hvarav sedermera *lapp protoniskt), som verk- 
ligen fanns i änsv. (låp Tegel I 39 o. II 265, jfr lop idm II Sam. 
18 o. PSw. 12 mfl.). 

§ 39. Stundom hava, mest i yngre språkbruk och ingenstädes 
fullt genomfördt, k p t förlängts efter lång vokal, t. ex. lika vik qpo 
hat rita. Ett sådant uttal är likväl främmande för genuina dialekter 
och det bör därför klandras, när Saxen i sitt p. V omnämnda ar- 
bete överallt infört denna beteckning. Märkligt nog synes ändock 
k i allmänhet ha förlängts efter tveljudet öm, ofta också efter £;, i 
mindre utsträckning efter andra långa vokaler; observera i sådant 
avseende med yngre vokalförkortning gök hök lök = hsv. gök hök lök. 



Eap. m. Aksent. 

§ 40. Den exspiratoriska hnvudaksenten hvilar i allmänhet på 
ordets första betonade stavelse utom i vNyl, där dels semifortis 
övergått till fortis dels andra för nsv. riksspråket främmande ton- 
lägen påträffas (se min nyss citerade avh.); därmed överensstämmer 
i viss mån uttalet i Hitis, som bl. a. uppvisar stark levis efter acc. 
medius eller compositus — något, som också är fallet i Ålands hä- 
rads folkmål. Å olika trakter, troligen mest i Österbotten, kvarstår 
allt än tvåspetsig fortis på kvantitatift långa enstaviga ord. Då 
således i avseende å exsp. aks. stor olikhet råder mellan dialekterna, 
har det varit ogörligt att utmärka dess läge i andra fall än sådana, 



XXVJ 

då fortis hvilar på annan stavelse än i nhsv. (som t. ex. när i östb. 
fortis ligger på första stavelsen, ehuru denna är kort men ultima 1. 
penultima långvokalisk, ss. till dömes ntr. sbst. på -t och verb på 
-€r[aj). Fortis' läge angives då med ^. 

§ 41. Den musikaliska aksenten kan av lätt insedda skäl på 
intet sätt erhålla beteckning i ett arbete som föreliggande. Det är 
därför blott för fullständighetens skull som den nu tages till tals. 
Naturligtvis skiftar modulationen ofantligt inom ett så stort område 
som de östsvenska dialekternas, och åt frågan i hela dess vidd har 
någon ingående undersökning hittills ej egnats. Hvad som likväl 
aldrig kunnat förbises är, att flere mål sakna aksent 2. Därmed för- 
håller det sig så, att enbart aksent 1 (akut aksentuering) är rådande 
i alla baltiska mål, i mNyl (fr. o. m. Sjundeå socken) öNyl Pg Gkby 
och NVetil, medan båda aksentsystemen å övriga orter stå jämn- 
sides ^). Då av vetenskapen numera utredt blivit att bägge aksentue- 
ringssätten användts redan i fornnordiskan, måste förekomsten av 
uteslutande enstavelseaksentuation inom vissa områden tillskrivas 
relatift yngre inflytanden, av hvad art dessa nu varit. För Pargas 
och de nordligaste svenska bygderna måste väl inverkan från finskt 
(eller förfinskadt) grannskap antagas. Att särskildt Gkby och NVetil 
för ej synnerligen länge sedan haft även aks. 2, synes framgå därav 
att fortis i sagda mål är jämförelsevis låg och ofta (sjunkande) två- 
spetsig, medan den i de sydliga dialekterna är delvis mycket hög 
och i regeln enspetsig. Då i olika trakter av skandinaviska halvön 
de båda aks. -systemen med hänsyn till tonalitet ligga hvarandra 
vida närmare än i nuvarande svenskt riksspråk, enkannerligen stock- 
holmskan, så har detta nog fordora varit händelsen i än större ut- 
sträckning, och likligt förefaller att det är från ett slikt stadium 
aks. 1 trängt sig fram till envälde hos delar av den urgamla svenska 
befolkningen vid Finska Viken. Därvid är ej den möjlighet ute- 
sluten, att finskt-estniska omgivningar motverkat vidare utveckling 
av tvåstavighetsaksentueringen. 



^) Då A. Karsten i Kkm. § 9 frånkänner detta mål aks. 2, sä gäller 
hans uttalande endast det förmodade äldre språkbruket, ty av noten, p. 12 
framgår att han vill medgiva tillvaran av nämnda aksent i nykökarskan. 
Själv finner jag såväl aks. 2 som circumflex uti ifrågavarande mål. Det 
någon gång av icke-fackmän framkastade påståendet att diall. i EF och 
Åhd skulle uppvisa aks. 1 vid enskilda ords uppsägning, aks. 2 däremot 
i sammanhängande tal, är byggdt på lösan sand och dessutom för absurdt 
att kunna vinna någon tilltro. 



xxvu 



Kap. IV. 
översikt av snbstantivens böjning. 

A. Stark böjning. 

Aa« Maskulina. 

§ 42. Första deklinationen (== stm. 1), pl. i hsv. -ar. 

Pl. indef. lyktas på -ar överallt utom i Kökar (städse) och 
Larsino (vanligen), där ändeisen är -«, samt i Runömålet, hvarest 
indefinit pluralis utträngts av definit sådan. [När för Ru uppgives 
stm. 1, lyktas plur. på -a.] Uppmärksammas bör att msk. på -// i 
EF och Öb aldrig bortkasta i när vokalisk ändelse tillfogas, stundom 
likaledes i Nyland; detsamma gäller vanligen även avledn. på -ö7, 
sällan dem på -äl (Åhd o. sVa), oftast också dem på -ni resp. -m?. 

Sg. def. -^ (resp. -t^ -n med 1. efter fg. suprad. 1. kakum.) Ru 
Estl Nyl (i Brom Ten Lptr regelbundet i alla ställningar utom efter 
g och i, f. ö. jämte -in o. -än) EF (i Fby fakult. även efter g och 
k) Hvbfj Ped Pu Esse Kr Lmo Terj 

'in (ish. efter kort 1. långt g och h) Ru Estl Nyl Fby Kim Hi 
Pg Na Ko Fö Å Sby Lfj Np Pm Px Korsn Kv Re mVa Kr 

'iy Kkr Ku Brdö Hsk 

'i Py Ingå (stdm i Bsd; alltid tjudi o. lönroti = ägaren av 
Tjudas o. Lönnrotfen]) Ku (ofta än, dock är -iy vanligare i ysprbr.) 
Hvbfj Mx Ped Pu Esse Lmo Terj 

'än Ko Kr (jte -m) Nyl (i ysprbr.) 

'ä Terj (jte -i) 

-an Ru pass. (överfördt från svm.). 

Pl. def. -ayä Kkr (endast i ordet orayä) 

-an Py (pass.) Strf Lptr Bsd (ytterst sällsynt, t. ex. f öglan) Fö 
Sött sVa mVa Kr 

-ay Kkr Ku Brdö Hsk 

-a Ru Estl (excl. Ngö) Py (pass.) Lptr Hvbfj Mx Ped Pu Esse 
Terj Lmo 

'ana Ngö Nyl EF A (griper omkring sig också annanstädes) 

-^, -o, 'U passim i Runömålet. 

§ 43. Andra deklinationen (= stm. 2), pl. i hsv. -er. 

Hit höra på de flesta orter folknamn och benämningar på (ish. 
mindre) djur, f. ö. i plur. vokalomljudande subst., särskildt i Åhd 
dessutom en mängd ord, hvilka i hsv. gå efter första starka dekli- 
nationen. 



XXVIII 

Plur. indef. -är Fld allm. och Ngö, -//• Estl f. ö., -ur Nu O (av 
ord med omljud i plur.); Ru = pl. def. 

Sg. def. = stm. 1. 

Pl. def. -än Pä Bo Sibbo pass. Inga (Bsd.) pass. (t. ex. finan, 
(jrisän sikatorän) Ko Fö Sött Np Px Re Kv Kr; bibehållande r 
från obest. pkir. (med omljud): -vän Nyl EF sVa (pass.) Kr Terj 

'äy resp. -räy Hsk Brdö Ku Kkr 

'ä resp. -rä Hvbfj nVa; i Bsd stundom föträ. 

'in resp. -rin mVa 

-/ Ru Estl resp. -ri Estl 

-an stdm (ej av omljudande subst.) i Kv Must Vö Or 

-a Estl (passim) 

•äna resp. -räna Ngö Nyl EF 

'äria mYa 

-o {beto 'båtar', mäno), -u {spenti 'skedar' = fvsk. spabner), resp. 
-ru (bendru, fmlru.fetru, även kwästru 'kvistar; kvastar') Ru 

§ 44. Tredje deklinationen (= stm. 3), pl. i hsv. = sg. 

Hithörande äro msk. på hsv. -are, h vilka i landsmålen förete 
brokig växhng ity att pluralis bildas dels efter alla tre starka de- 
klinationerna, dels svagt (som i våra skandiska fornspråk), hvarför- 
utom kontaminationstyper gjort sig gällande. För att åvägabringa 
översiktlighet och göra framställningen lättfattlig har jag ändock 
bestämt alla hit hänförbara maskulina som stm. 3. 

Sg. indef. -arä Nyl. (i öNyld ish. benämningar på personer, 
således även okvädesord o. d.) Fby (passim) Hi Kim Pg Ähd 

-ar Fld f. ö. (passim också i mNyl o. vNyl) 

-r>*r Rg, ish. StRg 

Sg. def. = stm. 1 (d. v. s. -ar -}- -in o. s. v.; ar -{- n^ arti 1. -ati) 

Pl. indef. -arä Nyl (ish. vNyl; i öNyl av ord, som även i sg. 
ha denna utgång) Fby (pass., troligen ysprbr.) Kim Hi Kkr A Nkby 
(fakult.) Lmo (fakult.) 

-ärar Lfj Mx (fak. i båda) mVa (= fspr.) 

-arär Ngö Nyl (minst i vNyl) Fby Pg Na Ko Hsk Brdö Ku 
Fö Hvbfj Sby Lfj Np Pm Re Ped Pu Esse Kr Lmo (pass.) 

-artr Estl 

-ärir StRg 

-ara Ru (d. v. s. = pldef.) 

•ar (d. v. s. = sg.) Px Korsn Mx Lmo (pass.) Kr (pass.) Terj 

-arän Nyl pass. (ish. vNyl) Fby (Säkerligen nybildning å dessa 
orter.) 

Pl. def. -arä Ngö Mx (fak.) nVa, sällan även i Nyland (pass.) 

-arän Bo Sbo (pass. i båda) vNyl (allm.) Hi Kim Ko (fak.) Sött 
Fö A Hvbfj, sVa t. o. m. Px o. Korsn, Esse (fak.) Kr 



XXIX 

'(iräy Kkr Ku Brdö Hsk 
-arin Re 

-äran Lfj (passim) mVa 
-ari Estl, -äri StRg (stdm LRg) 

-aräna öNyl niNyl Fby Pg Na Ko (fak.) Px samt f. ö. här och 
hvar i ysprbr. 
-aräya Hsk 

Ab. Feminina. 

§ 45. Första deklinationen (= stf. 1), pl. i hsv. -ar. 

Ursprungligen och ännu i sg. hithörande ord ha i Fö Ku Brdö 
samt och synnerhgen, i Vö Or till största delen i pluralis antagit 
lic svaga femininens böjning. I Estland (excl. Runö) hava däremot 
hit överträdt svaga fmn. med lång starastavelse (sg. indef. -a apoko- 
peradt, pl. -ar). I Nargömålet hör till denna deklination endast hrud\ 
övriga hava antingen flyttats till svag böjningsklass eller blivit stm. 
1. stn. 

Sg. def. 'än ursprungligen i Nyld (med denna användning ofta 
än i Brom o. Ten [nästan undantagslöst] Bsd, Lptr mfl. i öNyl), så 
ock i Fby Kim Hi Pg Na Ko Å, sVa t. o. ra. Px Korsn, Kv Re Kr 

-äy Kkr Ku Brdö 

-ä Py Bo Sbo Bsd (allt passim) Hvbfj Mx Ped Pu Lmo Esse Terj 

-in Ngö Nyl EF mVa (troligen från stm.) 

-iy Hsk 

•i Ped Pu (passim efter palatal kons.) Esse (passim) Ru Estl 
(efter långvokalisk stamstavelse eller efter avlednings-stavelse) 

-a Ru Estl 

-o 1. -u Ru (från svaga böjningen) 

Överförts från stm. till stf. har vidare det i ysprbr. använda 
•n i Nyl EF (utom -y Hsk). 

Pl. indef. -ar Estl Fld 

•a Lmo Ru (där = pl. def.) 

Ru = pl. def. (-o) 

Pl. def. -ana Estl Nyl EF (excl. Hsk) Åhd Ped Pu Esse 

-an sVa mVa Kr 

-ay Hsk 

-a Ru Hvbfj Mx (fak.) Lmo Ped Pu Esse Terj 

-ina Rg 

-o Ru 

§ 46. Andra deklinationen (= stf. 2), pl. i hsv. -er. 

Hit höra ej synnerligen många ord förutom de i pluralis om- 
ljudande [märk i sådant avseende pl. hökar rötär i Kim, nätär (= nätter) 



XXX 

i vNyl Fby Kim sVaJ, i Ngö utöver dessa endast pl. älär 'ärter' 
[bl. a. ha alla ord på -het *häit därsammastädes blivit svf. d. v. s. 
lyktas pä -häitu], 

Sg. def. = stf. 1. 

Pl. indef. -är Fld Ngö (se ovan I) 

-ir Da Gsv Eg Wp 

'Ur Nu O 

Ru = pl. def. 

Pl. def. 'än resp. (med r från pl. indef.) mest i omljudande 
ord) -rän Nyl EF Fö Å sYa Kv Re Kr 

'äy resp. -räy Brdö Ku Kkr (Karsten anför ej något hithörande 
'äy)\ 

'ii resp. -rä Hvbfj Mx Ped Pu Lmo Esse Terj. Även från Bsd 
känner jag [)1. def. häiuhä, 

'in resp. -vin mVa 

-i resp. -/•/ Estl 

'äna resp. -räna Ngö, i yngre språkbruk även i Nyland; 

'firria 1. äna i ysj)r. passim i hela Fld ; 

-u resp. 'lu Ru 

J5 47. Ac. Neutra (= stn.) 

Sg. def. -/ Fld (ish. efter g och /•) Estl Ru; i Fld växlande 
med ä, 

-u Ru i orden Jmu 'huvudet', hiia 'boet'; antingen överfördt 
frän plur. eller ock har huu bildats efter huu < huvuj) < *huvul>(i)l) 
[J)J) = öö > dd > d > ö i svagtonig stavelse, slutligen bortfallet] 
< huvul)it; den senare f()rklaringsgrunden är också tillämplig för 
nyl. (mfl.) huru idm. 

Pl. indef. = sg. indef. Nyl Fby Kim Hi Ko Hsk Åhd av såväl 
vokahskt som konsonantiskt utljudande subst.; Hvbfj Öb (pass. i 
nVa) av konsonantiskt utljudande. 

-är Ngö Pg Na Alul (siillan) efter såväl vokaliskt som konso- 
nantiskt slutljud (i förra fallet synkoperas naturligtvis -a- oftast); 
Nyl (passim) Fby efter vokal; Ko Hsk Lmo Ped Pu Esse efter kon- 
sonant: 

-//• Estl 

'Cäjn eftcu- vokal passim i ysprbr., mest genomfördt i mNyl 
vNyl Fby Kim Hi Alid (resp. 'Cä^V ^^^' K^i Brdö) 

-nar i t. ex. hrrmar och frrfnar Nyl EF (i)assim), struanar Kim 

-när i hiinär (av ha liuvud') Na 

-o 1. 'U (= urnord.!) Ruuö, livarost därjämte -a, 

huvu har hurim och huvnr i Nyland. 



XXXI 

Pl. def. '(ä)n ej sällan i hela Nyland, dessutom i Fby Kim Hi 
Ko Å sVa Must Kv Ee Kr 

-(ä)r) Hsk Kkr (efter konsonant enl. Karsten) 

'in Vö Or Mxmo Muns Jä 

-an Re (t. ex. lindan 'lammen') 

-(ä)nän Å Fö Sött 

'äyäy Kkr (efter vokal enl. Karsten) Ku Brdö 

'ä Py Hvbfj Mx (fak.) Lmo Ped Pu Esse Terj 

-ina Estl 

Ru = pl. indef. 

-(äjna passim i ysprbr., ish. i Ngö Nyl Fby Kim Hi Na Pg 

-nana och -näna i de ord, som i pl. indef. ha -nar -när, 

huvu har huvuna i Nyland. 

Fruktnamn på -on ha i pl. def. -ona i Nyl och EF 

§ 48. Åtskilliga till sin böjning oregelbundna starka substantiv 
upptagas i ordboken. 



B. Svag böjning. 

I samband med de egentliga ändelserna upptages här hela 
vokaliska ordslutet. 



Ba. Maskulina (= svm.), i hsv. -e pl. -ar. 

§ 49. Långstaviga ursprungligen svaga msk. (o. fmn.) ha i 
Estland (excl. delvis Nargö ^) i sg. indef. bortkastat slut vokalen och 
te sig alltså som stm. 1. Även i Hvbfj och sVa t. o. m. Mx har 
samma omdaning ägt rum, men där har kort rotvokal i stället för- 
längts (och i äldre tider utan tvivel haft geminerad aksent). Att 
dessa mål likväl böra anses ha svag och ej stark böjning även i ord 
av slik typ, framgår av sg. def., där vok. a eller / kommer till synes. 

Sg. indef. lyktas f. ö. allestädes på -a, men på -t eller -ä i 
några ord, som beteckna levande varelser, i Fld {bisl 'gubbe', hanl 
'tupp', häri, sväidi 'fan' Brom, poyJci 1. -a, häsä 'gumse' mfl.) samt 
på Nargö {dtmbi 'döfstum person', j)oylci). Undantag bildar delvis 
Kökarmålet, där -a antagits av urspr. långstaviga och av alla av- 
ledda, medan urspr. kortstaviga ha -o: en företeelse, som nog tidi- 

*) hvarest -a kvarstår i åtm. följande långstaviga svm.: haka (jte 
hak) galga kalka levra mälfa 'mjälte' naka nqvla påla 'and' (estn.) pila 
'sagitta' prika 'prick' (sjömärke) skada (jte skada) [skilna & -ad] skuga 
värma* Obs. stavar (*stavre) def. -vran^ höli 'blåsbälg' def. -ian, takt 
'täcke' def. -ian. 



XXXII 

gare återfunnits i övriga åländska diall. (i smss.is första led ingå 
fortfarande några -o-former i Fö Sött Ku). 

Sg. def. -an Eu Estl Nyl EF (excl. Hsk) Å Fö, sVa t. o. m. 
Px o. Korsn, mVa Kr 

-atf Kkr (se ovan !) Ku Brdö Hsk 

'Otf Kkr (se ovan) 

-a Py Hvbfj Mx Lrao Ped Pu Esse Terj 

-in 1. -än, resp. -itf -är; av svm. på -i 1. -ä (se ovan!) Ngö Nvl 
EF Åhd sVa mVa 

Fl. indef. -ar Estl Nyl EF Åhd (excl. Kkr) Hvbfj Öb (utom 
strax nedanför uppgivna orter); 

-a Ru Kkr (med -a i sg.) Lmo (passim) Kr Terj 

-o Kkr (med sg. -o). 

-ur fak. i Kr o. Terj 

-ir någon gång i Nyld av svm. med sg. t, åtm. bisir hanir (Ingå). 

Pl. def. -anu Ngö Nyl EF (excl. Hsk) Å Muns 

-an Fö sVa mVa 

-ay Ku Brdö Kkr (till pl. indef. -a) 

-a Ru Estl Hvbfj Mx Lmo Ped Pu Esse 

-o Kkr (till pl. indef. -6) 

-una Kr Terj 

-ina vNyl (åtm. i bisina [pass. även annanstädes i NyldJ hamna 
sranina, båda sistanf. kända från Ingå). 

Bb. Feminina (= svf.), i hsv. -a pl. -or. 

§ 50. Långstaviga ursprungligen svaga fmn. hava i obestämd 
sg. bortkastat slutvokalen i samma omfång som svm. (se § 49), men 
i motsats till de sistnämnda ha så beskaffade svf. i Ru och Estl 
(excl. Ngö) fullständigt överträdt till stark böjning. 

Sg. indef. -a Ru (kortstaviga) Estl (= fg., dessutom skela 'skjorta' 
O), vidare passim i Nyl EF o. Åhd för ord, som beteckna kvinnor 
eller hondjur. 

-o växlande med -u enhgt vokalbalansens lagar (d. v. s. -o efter 
lång, -ti efter kort stamstavelse) i Nyl EF (utom Hi) Kkr, utan sådan 
anledning i Hi o. Brdö (se § 6: 1). 

-o (utan växelform) i Ngö {kafloflo 'potatis' pogo 'padda' rompo 
svälo trampo täno 'tå') A Fö Ku 

-u (utan växelform) i Estl (några kortstaviga, allm. på Ngö) 
Hvbfj (pass.) Pm Px Mx (alla passim) mVa nVa 

Sg. def. -on 1. -un enligt vokalbalans i Nyl Fby Kim Pg Na 
Ko, utan sådan i Hi 

-oy 1. -uy enligt vokalbalans i Hsk och Kkr, utan slik i Brdö. 



XXXIII 

o 

-ow (utan växelform) i Ngö (passim, se sg. indef.) A Fö 

-oy (utan växelform) i Kumlinge 

'Un (utan växelform) Estl sVa (utom Mx) mVa Kr 

-o 1. -il enligt vokalbalans passim i Lptr Strf Py 

-u (utan växelform) Ru Estl (till sg. indef. u) Hvbfj Mx Ped 
Pu Lmo Esse Terj 

-an passim i Nyl EF o. Åhd (se sg. indef.) 

-a Ru (mestadels) Estl (till sg. indef. -a) Ped Pu Esse (i dessa 
österb. s:r, om redan sg. indef. lyktas på -a), 

Pl. indef. -or växlande med -ur enligt vokalbalans i Nyl EF 
(excl. Hi) Kkr, utan sådan grund i Hi o. Brdö 

-or (utan växelform) Ngö A Fö Ku Sby Lfj Np Px Korsn Must 

-ur (utan växelform) Estl Hvbfj Pm Mx mVa nVa 

-ar Estl (passim, till sg. indef. -a) 

'U Ru (= pl. def.) Kr Terj (jte -ur); i Ru f. ö. = pl. def. 

Pl. def. 'Ona 1. -una, resp. -oya 1. -utfå i Estl och Fld (utom 
Sby Lfj Np) hos ord, som i pl. indef. ha -07' 1. -ur, (Karsten upp- 
ger 'Ofia 1. -tiria för Kkr.) 

-ana Estl. (till pl. indef. -ar) 

'Or (d. v. s. = pl. indef.) Sby Lfj Np 

-u 1. -o 1. -a i Runömålet. 

Oregelbundet: urka gl. tirknär 'odåga' Na. 



Be. Neutra (= svn.), i hsv. -a pl. -on. 

§ 51. Hit höra öga, öra och hjärta i de finländska målen, hjärta 
även på Nargö; öga och öra ha blivit svf. i Ru och Estl, hjärta hkaså 
i Estl excl. Ngö; i Runömålet finnas h]ial svf. 'hjärta' och (annat 
ord) 'hjortron' ävensom hnal svn. 'hjärter' och 'rundt underlag för 
spinnrocksdockan'. 

Sg. indef. o. def. -a allmänt utom Runö, hvarest def. -a men 
indef. 0. 

Pl. indef. -ow Nyl EF (excl. Hsk) Å Fö 

'Oy Kkr Ku, men -ay Kkr till hjärta. 

'Oy 1. --uy Brdö 

-un Hvbfj sVa mVa 

-ar Ngö. Liksom -or och -ur egentl. svfpl. 

'Or Nyl EF (i Pg även tärtror) 

-ur Hvbfj Muns nVa 

-a Runö (= pldef.). 

Pl. def. -onän höres i Nyland (mest törhända i vNyl) och ofta 
även på Åland ävensom i Föglö. 



XXXIV 

'Oyän 1. oyäy Kkr Ku Brdö; dessutom i Kkr -anäy 1. ayäy till 
hjärta. 

'Unän Re sVa 

-unin Vö Or 

'Ona Nyl EF Fö Å (yngre form) 

'Oya Ku Brdö (likasom fg.) 

-una Hvbfj Kv Must Muns Nkby Jä Ped Pu Esse Kr Terj 

-w Ped Pu (ögu stdm, och då = 'ansiktet') Lmo 

-ana Ngö 

-a Runö. 

C. Könlösa. 

§ 52. All genusskillnad har gått förlorad i Gkby och NVetil. 
I obestämd form har maskulinum segrat över de andra genera, så- 
som framgår därav att av obestämda artikeln ej användes annan 
form än äin och av adjektiven i attributiv ställning blott -an', i sg. 
def. åter har neutrum avgått med segern. 

Sg. def. har nämligen i allmänhet -ä eller -/, av gamla kort- 
staviga svm. & svn. -a och av svf. -o (i dessa fall = sg. indef.), 
hvarjämte på lång vokal utljudande ord förbli oförändrade. 

Pl. indef. har utträngts av pl. def. och lyktas på 

-a hos alla andra starka substantiv än vokalomljudande till- 
hörande hsv. stmf. 2; 

'Vä av omljudande msk. o. fmn.; 

'una 1. -ona (utan lagbunden växling) av alla ursprungligen 
svagt böjda substantiv samt dessutom åtminstone av stn. hövo 'huvud'. 



D. Kasus. 

§ 53. Av sådana förekommer i medvetet bruk numera blott 
genitiven, som allestädes ändas på -s och oftast användes i bestämd 
form; i Nu O i predikativ ställning eller fristående dessutom -sa^ 
-esa, -asa (med -a < fspr. gen. -ar); av nomina propria i Nyld ^) EF 
Ob -as eller (med dubbla ändelser) -sas (t. ex. matas oros kalusas 
filmas), åtm. i sVa -as också efter pldef. Ett till denna kasus (ish. 
definit eller av nom. propr. bestående gen.) hänfördt substantiv fram- 
träder i bestämd form inom hela området med undantag av Ahd; 
t. ex. ges uandan (= 'Guds ande' I MB. 1) Ru, hä ä miqas pägga 
Estl (jfr VU 0-Nu § 156, hvarest många exempel anföras), papas 
hånu, häkströnis dotron, padvi}s (= ägarens av Padva i Bromarv) 



^) Även i svordomen (^soj futonas! vNyl 



XXXV 

svart hästana, tostfhjolms härgana, hansis (d. v. s. fans) kudona o. s. v. 
Likartadt i Roslagen: se Tiselius Fasternam. p. 134. 

§ 54. Dativus, särdeles dat. sg. ntr. av adjektiviskt böjda ord 
och dat. pl., råkas i gamla adverbiella eller formelartade uttryck: 
t. ex. ftiä äino 'med ens* Nyl, handom Itest 'med fjättrade händer' 
Bo, tjärggom o \fevlom Brom (i ett ordspråk), f<Bnom hkär Sj, åro7n 
'vissa år' Nyl, fara landom o strandom Nagu. 

§ 55. En vokativus av släktskapsord förekommer i enskilda 
bland våra mål, men har aldrig förr blivit omnämnd. Den lyktas 
på 'i uti vNyl (ofta åtm. i Bsd), på -ä i Jakobstads- och Nykarleby- 
trakterna (och troligen även annanstädes i Österbotten):/gn 1. fara, 
mor i 1. moräy pajjä, mamä, hrorä (aks. 2 på penultima, stark le vis 
på ultima). Motsvarighet finnes i norrländska dialekter (där aks. 1 
då kommer till användning enligt Kock Alt- und neuschwed. acc. 
§ 137, p. 167). 



Kap. V. 

översikt av adjektivens böjning. 

A. Positivus. 

Aa. Stark böjning. 

§ 56. I. Attributiv ställning. 

A n m. För bättre redighets skull anföras böjningarna här och 
i Aa 2 ordnade landskapsvis. — Inom parentes utsatta delar av 
böjningsformer kunna i resp. mål i yngre språkbruk bortlämnas. Sg. 
m. 'är (icke föregången av kons. -g-) saknas i liknande fall passim 
i Nyl EF. — När ändelse saknas, utmärkes sådant med 0. 

a. Motsvarande fsv. adj. på -er, -igher, -ogher, -etter. 
Nyland. 

Sg. m. o. f. 'är n. -t, efter lång vokal -t; pl. -a 1. (passim i 
västra och östra delarne av landskapet) 0; 

Sg. m. o. f. 'tgär 1. -i n. -it; pl. -tga; 

Växla enligt vokalbalans. 
Dock användas de nu i 

Sg. m. o. f. 'Ogär 1. -o n. -ot; pl. -ögal ysprbr. ofta promiscue 

Sg. m. o. f. 'ugär 1. -u n. -ut; pl. ^uga) (ish. -o-, och då ofta efter 

-o- i stammen : vokalhar- 
moni, vidare utvidgad). 



XXXVI 

Sg. m. o. f. 'Otär resp. -^tär n. -ot -ut] pl. -ota -uta (vanl. -oga, 
-uga); 

Sg. msk. -an allmänt i hällan^) storan tuggan. 

I msk. o. fmn. sg. förekommer -on 1. -un i Sibbo allmänt blott 
i attributiv ställning, men även (och troligen också där egentligen 
i likadan användning, ehuru formens sällsynthet omöjliggör obser- 
vation) 'On åtm. i Pä Bo He Ksl Sj o. Ingå 

Egentliga Finland. 

-aV, 'igär, -ogär, -ugär resp. -/, -o, -u liksom i Nyland. I Hitis 
enbart -ugär (ej -u 1. -ogär 1. -o, men väl -igär & -i) i äldre sprbr. 
I Kim o. Pg sg. mf . ofta -otär (knappt någonsin -utär). Pluralis upp- 
visar ofta blotta stammen i Ko Hsk (men ock -a, -oga o. s. v.). 

Ålands härad. 

Sg. m. 'är, f. O, n. -t 1. -t åtm. Kkr Sött (sällan) Ku 1. -ht 
(efter lång vokal, som då förkortas, eller efter monoftongerad dif- 
tong) Kkr Sött Ku, pl. -a. A. a. o. 

Sg. (enligt vokalbalans) m. -or 1. -wr, f. -o 1. -w, n. -oht 1. -uht 
Kkr 1. 'Ot 'Ut (utan vokalbalans) Brdö; pl. -oga -uga, i Kkr även 
'Ohta 'uhta; Brdö därjämte -ogär 1. -ugär i nomsgm. 

Sg. m. -o 1. -ogär, f. -o, n. -oht 1. -ot; pl. -o^a Ku; sammastädes 
dessutom -otär i sgm. 

Sg. m. o. f. -är 1. -igär 1. -i 1. -ogä}' 1. -o, n. -t 1. -t 1. -it 1. -ot; 
pl. -a 1. -iga 1. -o^ra Å Eck Leml Lump Vårdö 

Även i Kumlinge och Brandö håller skillnaden mellan msk. 
och fmn. sg. på att utplånas. 



Satakunda. 
Sg. m. O, f. O, n. -t resp. -t Hvbfj. 

Österbotten. 



Sg. m. -an, f. -un, n. -t resp. -t; pl. O Sby Lfj Np Re 
Sg. m. -an, f. -in, n. -i; pl. O Muns Nkby Jä Kr Terj 
Sg. m. -an 1. -a, f. -ä, n. -t; pl. O Lmo 
Sg. m. -a, f. -in, n. -t; pl, O Ped Pu Esse 
Sg. m. o. f. O, n. -t resp. -t; pl. O Pm Px Korsn Bä Mx Solv 
Must Kv Ee Vö Or; Mx även sg. m. -a, f. -i. 



*) är tydlig asgm. i tis. halt är här häilan Bo logå (mfl.) 'den halte 
bär den friske', d. v. s. ungefär: 'den dumme tvingas att mot sitt vetande 
uträtta den förståndiges ärenden'; = fvsk. haltr berr heilan. 



xxxvn 

Sg. m. f. n. -an, pl. O Gkby NVet 

Oftast oböjliga äro adj. på -ot 1. (Pm Mx fakultatift) -uti sVa; 
i Replot äro adj. i allmh. ofta oböjda. 

Estland. 

Sg. m. o. f. -ar, -igärf -ogär 1. -ugär, n. -t resp. (efter lång 
vokal) 't, -it, -oU 'Ut; pl. -a, -iga, -oga, -uga Ngö 

Sg. m. 'är (ofta -andar Gsv), f. O, n. -t resp. -^; pl. -ar p. 3 g. 
Da Gsv 

Sg. m. -är, f. -«, n. 4 resp. -t\ pl. m. -ir, f. -är, n. O Rg 

Sg. m. -an, f. -a, n. -f resp. -t; pl. m. -wr, f. -ar, n. O Nu 

Sg. m. -an, f. O, n. -t resp. -^; pl. m. -^r, f. -ar, n. O Ormsö 

Sg. m. -an, f. -a, n. -^ resp. -^; pl. O Wp 

Anm. I Estl uppträder som vanlig adj.-avledn. -r«^, Rg också 
•ät- (= fspr. -ött-, se Hultman ÖD. § 52 i FB p. 274). 

Runö. 

Sg. m. -an, -in, -un, f. -ii 1. -o, n. -t resp. -t, -ut 1. -ot', i^l. O, 
-u 1. -o p. 3 g. 

^. Motsvarande Jsv. adj. ini -in fvslc. -inn -enn. 
Nyland. 

Sg. m. o. f. -in (i Sbo och vNyl nästan uteslutande attributift) 
1. 'igär 1. -i, n. -it 1. -/; — pl. -na 1. -^V/a. Efter två konsonanter 
ofta -^ i sg. m. o. f. 

Egentliga Finland. 

= Nyland; pl. också -i Ko Hsk 

Satakunda. 

Sg. m. o. f. -/, n. -it', pl. -i Hvbfj 

Ålands härad. 

Sg. m. -in, f. -än 1. = m., n. -it', pl. -na 1. -iga Å Eck Lump 
Va Fö Sött 

Sg. m. -iy, f. -äy, n. -ä 1. -/^ resp. -iht', pl. -/^ri Kkr Sött (pass.) 
Ku Brdö; pl. i Ku Brdö dessutom -na och i Kkr -ihta 1. -ohta. 

Österbotten. 

Sg. m. -inan, f. -inun, n. -it', pl. -in 1. -/ Sby Lfj Np 

Sg. m. -in, f. -än, n. -ä; pl. -m 1. -i Pm Px Korsn 

Sg. m. -^', f. -ä 1. -i 1. -^Y; pl. -/ Mx Bä (och Solv pass.) 

Sg. m. -in, f. -in, n. -/; pl. -i Kv Must (och Solv pass.) 



xxxvm 

Sg. m. -m, f. 'in, n. 4t — eller m. f. n. -/; — pl. -i Vö Or 

Sg. m. 4n L -un, n. -ä; pl. -O Re (oftare dock oböjda). 

Sg. m. -i -}- -an &c (se a!) Muns Nkby Jä Kr Terj Lmo 

Sg. m. -iarii f. 'i(l)in, n. 4(t)i\ pl. -^ Ped Pu Esse 

Sg. m. f. n. 'ian\ pl. -i Gkby NVet. 

Estland. 

[Ngö saknar adj. på -in, ersätter dem med -igär &c, se a!] 
Sg. m. 'in, f. -/, n. 'it — eller -i p. 3 g. — ; pl. -inar 1.- indar 

1. 'indär p. 3 g. Da Gsv. Sistnämnda mål kan därjämte ha -indär 

sg. m. 

Sg. m. 'in, f. -/, n. -it 1. -/; pl. -i p. 3 g. Ormsö 

Sg. m. 'ian, f. 'ia, n. 'it', pl. 'imlar p. 3 g. Nuckö 

Sg. m. 'in 1. 'indär 1. -ea>, f. -ia, n. -/^; pl. m. 'i(i)ir, f. -/i/r, 

n. 'i Eg 

Sg. m. -«>^, f. 'iu, n. -?Y; pl. -/ p. 3 g. Wp 

Runö. 
Sg. m. 'in 1. -inn, f. 'iu, n. -^Y; pl. 'i p. 3 g. 

§ 57. 2. I predikativ ställning. 
F. ö. = Aa 1, utom: 

Nyland: 
företrädesvis 'i(gär), 'O(gär), -u(gär) i Bo Sbo vNyl 

Österbotten. 

Sg. m. f. O, n. 't resp. -t, pl. O Sby Lfj Np Lmo (fak.) 
Oböjligt i hela nVa (fak. även Lmo); i betydelsen av adverb 
har ntr. sg. -t resp. 't ibd. 

Estland. 

a) Sg. m. -wr, f. O, n. -t resp. 't\ pl. m. -ur, f. -ar, n. O Nu 
fl) Sg. m. 'indur, f. -/, n. -it', pl. m. 'indur, f. -mr, n. .i Nu 

Runö. 

a) Sg. m. -r 1. 'är, f. O, n. 4 resp. 't\ pl. 0. 

^/?) Sg. m. -indär 1. -2*;?är 1. -iär, f. -^, n. -it] pl. -/. 

§ 58. Ab. Svag (definit) böjning. 

'U i sg. och pl. är inkommet från hsv. där det användes, isyn- 
nerhet på fasta Åland (jämte närmaste skärgårdssocknar) och i Ny- 
land samt passim i Egentliga Finland. För övrigt är adjektivet i 
sådan position oböjdt överallt, ofta t. o. m. i västra Nyland. 



XXXIX 

Enstaka stående är en sådan böjning som t. ex. (m.) han 1. (f.) 
kun fnsk, n. hä frist, pl. tom frisk Ko Hsk, någon gång även i 
Gkby och NVetil. 

§ 59. Ac. Preteritala participia 

kunna böjas som vanliga adjektiv. Detta gäller ish. pp. av svaga 
konjugationerna II och III, i mindre utsträckning om de starka. De 
sistnämnda användas oböjda företrädesvis i Ru Estl Öb. 

Part. pret. av svaga första konjugationen ha i mNyl vNyl Hi 
Kim Na Brdö Ku Fö Å gemenligen sg. m. (resp. även fmn.) -agär n. 
-at, pl. -aga 1. -a, i Kkr sg. m. o. f. -ar, n. o. pl. -a efter ursprung- 
ligen lång, 'Or resp. -o efter ursprungligen kort rotstavelse. Dock 
brukas därjämte (ish. i Nyl och EF, men fakultatift också i Åhd) 
-a i alla ställningar. I Nyland (ish. mellersta och östra) höres dess- 
utom sgmf. -adäry pl. -adu. 

B. Komparation. 

Ba. Stark. 

§ 60. Komparativus. 

'är Eu Estl EF (excl. Pg Na) Åhd Hvbfj Öb 
'ärä öNyl (passim) Pg Na 
-ra Eu Estl 
-ri Estl 
Städse oböjlig. 

§ 61. Superlativus. 

'St allmänt. Böjes endast såtillvida som -a passim (väl blott i 
Nyl EF Åhd) kan vidfogas då bestämningsord föregår. 

Bb. Svag. 

§ 62. Komparativus. 

-arä Ngö Nyl Fby Hi Kim Pg Na Åhd Hvbfj Sby Muns Nkby 

-ari Da Gsv nVa 

'ärt Eg Wp Kr Terj 

-anä Kkr; i adv. komp. *snarane (qv. v.) vNyl EF (se Hultman 
ÖD § 1 mom. 64). Jfr ock *fleran[e] *meran[e] i ordb. (1. -}- än?). 

-an Ko Kkr sVa mVa. I Bsd har jag hört komp. Iraftigan, 

-atj Hsk 

-a Eu Da Nu O Mx 

Kske -ade (fsv. .at}e: Noreen An. gr. H § 467 anm. 3) i *flerade 
'flere' Kim Ku. 



XL 

Städse oböjlig. Undantagsvis kan svag komparativus bildas av 
pret. part. (i adjektiv betydelse) t. ex. ä tom it hihlagarä som sä? T?o 

§ 63. Superlativus. 

•ast allmänt utom på fasta Åland och passim i Åhd f. ö., där 
den från yfsv. och änsv. kända ändeisen -ist begagnas. I vNyl Kim 
Hi brukas mycket ofta -astu (i sg. o. pl.) efter bestämningsord ^). 
Annars är superlativen oböjlig eller kan passim i ysprbr. tillfoga 
'ä efter definierande ord. I vNyl (måhända även annanstädes) kan 
man få höra superlativus bildad till part. pret., t. ex. dän trodastn, 
dom föraktagasta ^). 



Kap. VI. 
Kort översikt av verbens böjning.^) 

§ 64. Inf. akt. saknar liksom i hsv. ändelse i alla på lång rot- 
vokal utljudande starka och efter tredje svaga konjugationen gående 
verb. F. ö. är ändeisen -a annanstädes än i Kkr Hsk, hvarest -o 
inträder efter fornspråkligt kort rotvokal. Dock har denna ändelse 
bortfallit undantagslöst efter lång rotstavelse i Ru Estl Na (hälst 
även i Ko Hsk) Hvbfj sVa Muns Jä Nkby nVa, efter såväl kort som 
lång i mVa (utom Muns Nkby). I andra mål är bibehållandet eller 
bortkastandet av ändeisen beroende av långsammare eller snabbare 
tempo ävensom av andra tills vidare icke fullt definierbara omstän- 
digheter; jämförelsevis minst underkastadt apokopering är -a i Hi 
och Åhd. — Infinitiven föregås av till (diall. ti tä) i de fall när att 
i liknande ställning användes i högsvenskan. 

§ 65. Skillnad mellan singularis och pluralis förekommer i Eu 
o. Estl (pres. av starka och svaga verb a. a. o., pret. av starka i Ru 
Da Nu O). 

§ 66. Pres. ind. akt. sg. saknar i genuina dialekter ändelse, 
ehuru till olika omfång, inom starka verb samt svaga verb enligt 
konj. 2 och 3 efter I n r s', då förlänges gärna fg. kort vokal. 

^) Så ock i änsv., t. ex. eendista trösten Rom. 13, idhart argasta 
Rom. 12, tesse ringasta Matt. 18, diupesta (fmn.) Schibb. 444, thet gam- 
lasta Schibb. 58, the myndigasta mäns Schibb., till läsaren § 8. 

2) Likaså i änsv., t. ex. then alra förachtadhaste och wanwyrdeste 
Es. 53. 

^) Emedan verbalböjningen företer en synnerligen stor mångfald i 
avseende å struktur och formation, ha endast dess viktigaste särmärken 
kunnat finna omnämnande i denna korta översikt. Angående här icke rela- 
terade förhållanden hänvisas till specialgrammatiker. 



XLI 

§ 67. Pres. konj. akt. har 4 (sporadiskt -ä) i Flcl, ehuru ej 
allestädes i lika vanlig användning. 

§ 68. Pret. konj. akt. har egen ändelse blott i Pg Na, nämligen 
-o eller -u (återfinnes även i yfsv. och änsv., delvis inpå 1700-talet; 
egentligen 3 pl. av pret. ind.). 

§ 69. Imperativus har i: 1 pl. -um Eu Estl; 2 pl. -in Nyl EF 
Öb och 'äy Kkr samt passim Ku Brdö, -/ Runö Estland. För 1 plur. 
begagnas f. ö. omskriven form, bestående av infinitiven föregången 
av vili (eg. 1 pl. konj. = fsv. vilim) Estl Nyl EF Hvbfj Öb, mli 
Hi; väo (eg. 1 pl. imp. = fsv. viliom) nVa; xrila (=fg. med överg. 
-o > -a i obetonad stavelse) Ru Estl Fö Ku Brdö. — Observeras 
bör det imperativiskt böjda interjektionella adjektivet tystin (= 'våren 
tysta!) passim i vNyld, EF och Öb. 

§ 70. Part. pres. ändas i alla konjugationer på -andy passim 
-andi 1. -anda för övrigt, utom -onda efter kort rotvokal i Kkr av 
st. vb. 2 & 3, 'änd 1. -ändi Eg Wp samt ställvis av sv. vb. 3 Nyl 
o. i EF (ysprbr.). Oftast i adverbiell ställning förekommer detta 
tempus med tillagdt s (ang. hvars etymologi se Noreen An. gr. II 
§ 465,2) i EF Åhd nVa eller allm. f. ö. -st (fakultatift också i EF 
nVa). Föregånget av prep. till har pres. part. (vanligen med, ofta 
också utan •s[t]) innebörd av latinskt gerundium eller gerundivum 
(liksom motsvarande form i holländskan, delvis tyskan) i Fld Estl Ru. 

§ 71. Part. pret. sammanfaller såsom oböjdt med supinum ^), 
i de svaga verben (utom Eu i 1 konj.) alltså även (endast i den äldre 
böjningen städse) med pret. ind. En följd härav är den, att -it -ät 
i Eunömålet kan användas om msk. o. fran.; exempeli Runö-gramm. 
§ 142. Se, angående böjningen af part. pret., § 59 i det föregående. 

§ 72. Av de starka verben (= st. vb. el. stvb.) upptagas icke 
få i ordboken, till hvilken därför hänvisas. Pres. sg. har (såvida 
ändelse ej saknas, se § 66) -ur Nu O, men -är överallt f. ö. Supi- 
num lyktas på -it Ru,-ä Åhd (och fakultatift sVa), -i f. ö. 

§ 73. Första svaga konjugationen (= sv. vb. 1) har i pres. -ar 
överallt annanstädes än i Ru Rg Wp, där ändeisen utgöres av -är; 
pret. ind. o. sup. båda -a f. ö., men efter kort rotvokal -o Hsk Kkr, 
och med undantag av Runömålet med -at i supinum. 

§ 74. Andra svaga konjugationen (= sv. vb. 2) har i pres. (sg.) 
'Ur Nu O, 'är f. ö. (jfr ock § 66); pret.: a^ -rf (i ysprbr. -rfä-d/); ti)'t^äj 
efter k p s (tj, i Ped Pu och ofta inom Åhd därjämte efter / r och, 

^) Åtm. i Nyl EF o. Åhd kan supinum användas i st. f. infinitivas, ish. 
efter modala hjälpverb. Detta slag av attraktion, som råkas redan i fsv. 
och änsv., är f. ö. ej okändt i nhsv. talspråk (Bråte Sv. Språkl. § 153 
anm. 2) och' anträffas t. o. m. hos nyare skalder (Ruben G:son Berg 
Om den poetiska stilen p. 165). 



XLn 

ehuru sällan, n. Då sammanfalla naturligtvis ofelbart pret. och sup. 
Men även när -d utgör ändelse i pret., har supinum sammanfallit 
därmed i Ru Estl Nyl (sällan numera vNyl) Fby Hvbfj Öb; sär- 
skilda former för hvartdera bland dessa tempora (-d pret., -t sup.) 
finnas således i Nyl (passim) EF (excl. Fby) och Ahd. I yngre 
språkbruk användes fakultatift också -^ (överfördt från st. vb.) passim 
inom Nyl EF (jte -ä sporadiskt), -ä Ahd. 

§ 75. Tredje svaga konjugationen (= sv. vb. 3) har i pres. 
(sg.) 'ur Nu O, 'är Ru Da Gsv Eg Wp, -r Fld och fakult. Estl.; 
alltid 'd i pret. ind., men fakult. även i supinum i Ru Estl Nyl Fby 
Öb; egna former för supinum ^-tj finnas följaktligen i Nyld (passim, 
ish. vNyl) EF Ahd. Supinum kan dessutom uppvisa -i -ä såsom i 
sv. vb. 2. 

§ 76. Passivum bildas från aktivum med tillägg av -s i inf. 
allmänt, i pret. o. sup. -st Ru Estl Nyl Fby Na (jte -s) Öb eller -.v 
EF (excl. Fby Na) Ahd Öb (fak., synnerligen i pret.). Vidfogningen 
är inom få finländska mål fullt regelbunden, på grund hvarav icke 
ringa osäkerhet och vacklan förmärkes i verbens passivbildning. 
Sålunda — bl. a. — är det mycket vanligt att i inskjutes mellan 
konsonant och pret. & sup. 'S(tJ i Nyl och EF. 

§ 77. Inom hela Österbotten förekomma även passiva och 
deponentiala verb på: inf. -is 1. -äs — även Rg -is ehuru sällan — , 
pret. 4s(t) 1. 'äsCtJ, supinum -ist 1. -äsU i nordligaste delen (åtm. 
Ped Pu Esse Kr Terj Lmo) därjämte svårförklarligt -sta i pret. o. 
sup. av st. vb. likaväl som av sv. vb. 1 & 2. Det är vidare inom 
samma landskap som den substantiverade infinitiven -as^ ofta för- 
sedd med neutral slutartikel, närmast hör hemma. Endast i indefinit 
form uppträder samma bildning dessutom här och hvar inoni Nyl 
och EFld. — Observeras må här slutligen 2 pl. imperat. -ins Nyl 
Fby (troligen m. fl.), -(ajsin EF f. ö. och ställvis Öb, -(ajfiy Kkr 
(såvidt veterligt däremot ej i Ku Brdö eller Åhd f. ö.). 



§ 78. Pronomina och räkneord hava icke berörts i denna över- 
siktliga framställning, emedan nämnda ordklasser äro ganska väl 
representerade i ordboken. Uppmärksamhet förtjäna därutinnan 
speciellt: ändeisen -on resp. -un = -o resp. -u i fmn. sg. av pron. 
(Jfr fsv. -on ibd., Noreen GNSpr.^ o. An. gr. II passim), fortlevandet 
av 2 pers. dual. it i några diall. (se *ett i ordb.), böjningen p. 3 g. 
av num. card. 1 — 4 i alla baltiska mål och dessutom av 5—12 i Nu 
O, hvarmed bör sammanställas att flere num. card. stående absolute 
eller som predikativ tillfoga -ar i sVa, -a i Gsv Ru Nyl o. EFld. 



OEDBOK 



*a I pion. — se hon. 

*a II adv. (= alltid) torde ingå i 

sms. *något-a, qv. v. 
*a III prep. (= å, på) ingår i sms. 

*upp-ä, se uppå. 
*a-a I a! -a! indekl. 1) subst. ntr. 

Exkrement, ish. barns (i bspr.). 

vNyl 2) vb. Cacare (i bspr.). Nyl 

— Enl. Bz 1 a allm. såsom subst., 

vb. Sm. — nlty. a-a ntr. 
*a-a II qa sv. vb. intr. 1 Sjunga 

vaggvisor (onomatop. efter det 

i sådana använda a-a). Sbo 
"^abba \ oh sv. vb. intr. 1 Giva akt, 

akta på; ob upa O. — i Jfr isl. 

abbast 'to molest', abba 'reta' 

Götald (Rz 1 a), 
[abborre] *abbar ahar stm. 3 Eg. 

Wp. — *åb(b)or 1. -ar uahor Ru 

ohor Gsv Nu, obar Da Gsv Nu 

pl. -a Ru, 'ir Estl. m. — NAm. 

abbar, Sörb. Jyll. åbår, No. åborr. 
abborr-*pillick ? ahorpilik stm. 1 

Mindre abborre. Na 
abborr-*pyling ahoiytjfUgg stm. 1 = 

fg. Brom. Ten. 
abborr-*purrel? aborpuril stm. 1 Li- 
ten abborre. Kim 
abborr-randad aboranda oböjl. adj. 

Randad som en abborre. Na 
abborr-rand[ig], -*og aborando(gär) 

n. 'Ot adj. = fg. Na 
abcboks-läsare ahishoksläsar st. m. 3 

Barn, som första gången besöker 

läsförhör. Na 



abc-ord qlmoril stn. Bokstav. Na 

— Jfr ord. 

*abod? ahod n. ab6f> adj. Oduglig. 

Re 
*a-boj? alfdyj interj., använd då man 

vill söva barn. Nu 
*abäkog qh(eJco(gär) n. -ot adj. Åbäk- 

1ig. Pä — Jfr abeke n. 'åbäke' 

Jtl. (Rz 837 a). 
*ackare okar pl. akaru stn. Ankare, 

n. Ru — fsv. akkare fvsk. akkeri 

gda. akkere no. akkjer n. 
'*^ackar-sträng aka^frr?^ pl. -a stm. 

Ankarketting. Ru — fvsk. akkeris- 

strengr m. 
"^ackel ahkäl stm. 1 Hjulaxel. Wp 

— Jfr HU. agel m. 'vagnsstång'. 
"^'ackel-stång aklstogg pl. -stäggär 

1. 'Steggär stf. Vagnsstång. Ngö 

— Hll. aglastång. 

"^ackla aklo svf. Hjulaxel. Kkr 
[ackordera] *ackorda ak6r(f(a) sv. 

vb. intr. 1. Ingå 
[aderton] räkn. *adertan adärla Gsv 

Rg, agärla Da, otä(r)la Ru, okuta 

O, mitu Nu (jfr Hultman ÖD. 

p. 10) — *adreton qräton Sj. — 

*ardeton q(liton Geta. — fsv. aj)er- 

tan, attartan. 
*adjös adiös Nyl, ådiyös Sj interj. 

Adjö. 
*adra-fård[en] qdärfmr^ adv. Andra 

gången. Na 
*[adra]-ledes *ader- 1. *-ar — adurjäis 

Bo EF Vö Ped Pu, qrläw Re, 



[^adra-stculensj — aflon-^röde. 



qr/ijf Sby Lfj Np, ayli<f Ru, aJäis 
Bo Pä KF I.mo (jkby NVet Terj, 
(//é/M- I. (/W^ Ob., (///^ Gsv Nu 
O Nf) Mx, rjJös Np, (/fef^/ Rg 
adv. 1) Annorlunda. Allm. 2) 
Annars. Ru — fsv. at>ralet>is. — 
Bhl. ales. 

[^^adra-stadens] *ar-stans ^/^fans adv. 
Annorstädes. Öb. 

*[adra]-stuga, *ader- 1. *ar- qgä^lugu 1. 
rigä^luvu Hvbfj, qr^tu Nyl, (i(r)^ti 
Ko Hsk Öb., q§lq Da Gsv, a^fw 
Vö Or Mxmo pl. obr., svf. 1) När- 
maste granngård. Nyl Ko Hsk 
Hvbfj öb. 2) Gästrum. Da Gsv 
— Sammansättes med -Jqr Ko 
Hsk öb., -nior Ko Hsk öb., 

-f^^UM ("^''- ^^^•) ^^'^ ^^^' ^^^ ^*^' 

märka resp. husbonden, värdin- 
nan eller inbyggarene i grann- 
gården. 

*[adraj-ställen *ader- qdär§täl Py, 
qH^l Gsv. adv. Annorstädes. 

*[adra]-väg[en], *a[de]r- qrreg ut. pl., 
stm. Andra plöjningen. Ko — qdär 
vägar adv. tis. 1) På andra vä- 
gar. Na 2) Annorlunda. Na 

[*adra-värja?] *a[de]r-hvärja qrhtri 
adv. En och annan — 1. h var- 
annan — gång. Np — Rosl. ar- 
värjo 'sällan' (Ihre, Rz 2 a); enl. 
Rqv. Sv. Spr. L. Hl 288 av 
fsv. adro hvaro = fvsk. at Q&ru 
huQru. 

[advent] *alvent alvnnt ut. pl., g.? 
Na Ped Pu F:sse (m. fl. i nVa). 

[advocera] *alvocera ah'osér(a) sv. 
vb. intr. 1. Pg Na 

[advokat] *alvokat aJrokqt stm. 2 
Pg Na [Annars lyder ordet i diall. 
vanligen arokqt 1. aruhit m.] 

*ae (1. *aa) qa pl. obr., svm. Vagga 
(i bspr.). öbo 



[affär] *afrärd aMrM Nyl KF 

Hvbfj Öb, af^(r)i Py (m. fl. 

i öN) Hi Ahd, pl. -är stm. — 

Ganska allm. i Sverge. 
[*affara] ^affärda (h)afftr(l(a) sv. 

vb. intr. 1 Driva 1. hava affärer. 

Sn Ingå 
[af!ars]-gubbe "^affards- affetj^gohä 

pl. -gohar svm. Affärskarl, affärs- 
man. A 
*aftan aftan pl. aftar stm. Afton. 

Nu O Rg Wp. — Rz 2 b allm.; 

fsv. aptan fvsk. aftan no. altan m. 
"^aftans-råde aftas7'ua pl. obr., svm. 

Aftonrodnad, Da — nyisl. aftan- 

ro&i m. 
"^aftan-stjäma aftanstlipfi pl. obr., 

svf. Aftonstjärna. Gsv — fvsk. 

aptanstiama f. 
*aftans-[vardj, -*vård afiaswo^ stm. 

1 Afton- 1. kvällsvard. Nu — ÖHd 

aftavår Hs. aftvål no. aftavoor m. 
*aftar aftar pl. = sg. Gsv*l.-ar/r 

Da Nu Rg Wp stm. Afton, kväll. 

— Jfr gsv. j affters Y. i affters 

'i går kväir. 
[afton] *afto afto öN Ksl (Pork.) 

Ingå (Bsd), aftu Ped Pu, pl. obr. 

1. aftnar stm. — Gen. i-dftos(t) 

Nyl EF Å, i-dftmt nVa adv. tis. 

I går kväll. — Uppl. (Vätö). 
aftonfågel a^tonfogäl pl. -glar stm. 

Taltrast. A 
aftonmål aftonmål vN mN, aftamål 

öN, aftonmuol Sj, aftomuol Py 

stn. Aftonmåltid, kvällsvard. 
*afton-natt förek.i nttr. po af tonatän 

På kvällskvisten. vNyl Sj 
afton-*råde aftonroda Fby vN mN, 

aftonrmla öN ut. pl., svm. Afton- 
rodnad. 
afton-*röde aftonrfj ut. pl., sm. = fg. 

Ped Pu — da. aftenrode. 



aftoThsida— agn-såda. 



aftonsida — f örek. i uttr. po afton- 
sidon Nyl (ish. v. & m.), po 
af tomlon öN, po a/tosido Py Mot 
aftonen. — Fryksd. *aftasidan f. 
def., no. aftansida f. 

afton-^^skära a/tonskteru ut. pL, svf. 
Aftonrodnad. Ngö 

aft(on)sang a/twgg Nyl Fby Ped, 
aftsagg Ped Pu (m. fl.), a/sagg 
Pm Px ut. pl., stm. 1) = hsv. 
Nyl Fby Öb 2) Sen stund. Px 

[ag] *åg (jg vN, ä Gsv ut. pl., stm. 
vN el. stf. Gsv Cladium mariscus. 

— Öld (Rz 2 b). 

*age aga Nyl EF Öb., aga Åhd 

ut. pl., svm. Aga. — Än i Lex. 

Linc. och hos Lind; fsv. aghi 

fvsk. age m. 
*ager agär n. -(rjl adj. 1) Som har 

lätt att vakna. Hi Kim Brdö 

2) Vaksam, påpasslig. Kim Hi 

3) Varsam, rädd, lätt skrämd. 
Kim 4) Noga om sig. Fö Ku 
Brdö 5) Ivrig. Kim Hi 

[agera lyder al\ér(a) sv. vb. intr. 

1. Bo — Sörb. arjera. 
*agerlig (hjaiérji 1. in 1. -igä7' n. 

-it adj. Bullersam. Ka Sn Ingå 

— a<^V/e adj. Rymlig. Jstads- 
trakten. 

*agg I af/ adj. Avig. sVa nVa — 
Hs. (Rz 3^a) Åm. Fryksd ; Norge. 
[Ljudsämdt av *afg- fför vokal, 
jfr fsv. avogher fvsk. Qfugr.] — 
o-dg tis. Avig, bakvänd. Lmo 
Kr 

*agg II aff utan n., adj. Arg, ilsken 
(ish. i bspr.). Po Ten Brom Fby 
Kim - mi. 

*agga s. I agu Kv Ro Muns, afji 
Mx ut. pl., svf. Vågsvall; från 
stranden återslående havsvåg. — 
Gd (Ihre) Hs. Åm. Jfr *ugga s. 



*agga s. n affu ut. pl., svf. Agg. Ped 
Pu Esse 

*agga v. aff sv. vb. intr. 1 Svalla. 
Px Mx Korsn — Jfr no. aga v. 
'rave, slingre'. Jfr *ugga v. 

"^aggas I affos sv. vb. dep. (intr. 
o. imp.) 1 Gå dödsjö. Ped Pu 
Lmo. — Jfr *uggas v. 

*aggas n a^as sv. vb. dep. 1 Hysa 
agg till ngn. Nyl 

*agg-fard agftci pl. obr., stm. (anv. 
SS. adv.) Andra gången eller 
hvarvet. Pm 

*aggsjö a^/o 1. a(/s0 ut. pl., stm. 
Dödsjö. Ped Pu 

*[agjlösa *age- agalöyso 1. -löiiso 1. 
-löso ut. pl., svf. Självsvåld; mest 
i uttr. i a-on, vN Fby — no. 
agel0ysa f. 

*agna agna (pl. -ar) öN, qgnu 1. 
Qggnu Vö svf. Agn 1. fjun på ax. 
— no. agna f. 

agn-*bläsa agrjhläsu svf. Dryfta, 
vanna. Nkby Muns Jäppå. 

agn-*fläkta agr^Uäkto svf. Av näver 
gjord „fläkt", hvarmed agnarna 
bortviskas från säden. Na 

agngård avf}gå(l stm. 1 Kärra med 
långt brädgolv, anv. till fram- 
forsling af agnar. Gsv 

agnhus agnhus stn. Fotböld, or- 
sakad av agnars inträngande i 
sår. vNyl. 

agnkätta ag^kät pl. -ir svf. För- 
varingsrum för agnar (vid sidan 
av logen). Rg 

agn-*kättare agi}kätar stm. 3 = fg. O 

agns-kätte ag^skäta svm. = agn- 
kätta. Sbo 

agn-*sköl agt^föl stn. Skjul 1. lider 
för agnar. Ljd 

agn-såda ag^sndo svf. Hvasst korn- 
skal, som finnes bland agnarna. Na 



*agonaler — *ala. 



*agonaler agundlär 1. -Idär (öN) plt. 
Små ägodelar 1. redskap, effekter. 
Nyl 

[aj aij interj. 1) = hsv. Allm. 2) 
Ack! Fld 

*aja aij sv. vb. tr. 1 Stryka långs 
ryggen, smeka (hund eller katt). 
Ped Pu nVa 

"^ajas ai)a.s* sv. vb. dep. 1 Jämra 
sig. Sbo Tu Bo 

*ajsa aiii sv. vb. intr. 1 Ropa *ajsch, 
visa sig missnöjd. Sbo 

*ajs(ch) aif 1. ais interj. Asch! ä! 
Nyl 

*ajö aiji) 1. aj6 Nyl Fby Pg Na 
mVa Ped, aijt Bo, atjyö Sj Py 
= haiv} 1. hajf'} Nyl mVa, haijyö 
1. hajijö Sj Py interj. Adjö! -- 
Rosl., Fryksd. 

*ajös aijijs 1. ajna Nyl, haijös 1. 
hajfjs Nyl EF nVa, aijyös 1. haijyös 
(1. -j) Sj Py Fby Hi Kim, hwjts 
Bo interj. Adjö. 

*aktare aktar pl. -ara stm. Väktare; 
herde. Ru — VI. Dl. akta Vakta, 
valla' no. agta v., agtar m. 

*aktel akti stm. 1 Hjulaxel. StRg. 

*akterhand förek. i tlss. po (hjak- 
tär(h)an Ingå Ka Sn På efter- 
kälken, t aktärhqml Np I efter- 
hand. 

akterfart aktärfqrl (ut. pl., m.) säges 
ett fartyg hava, när det går med 
aktern före. Na 

"^akterhala aktärhal blott imperat., 
kommando-ord : Brassa om rårna 
akterut! Även skämtsamt i bet. 
'kom akterut ock tag en sup!' 
Na 

'''akterhåll aktärhqld ut. pl., stn. 
Till vägledning tjänande orörligt 
föremål, efter hvilket roddaren 
har att lämpa kosan sålunda att 



båtaktern bör vara i linje mel- 
lan roddaren och föremålet i 
fråga (= Nyl. stamhåll). Hi 
Kim 

akterläns aktar Jäm stm. 1 Sista 
länsningen med pumparno för 
att tömma dessa. Na 

*aktersatt aktur§at(är) Hi Kim, 
ahtär§at(är) Fby ad j. Tungt lastad 
baktill. 

[-aktig 1. -aktog kan såsom avled- 
ningsändelse fogas till nästan 
hvarje subst., adj. 1. adv. åtm. 
i Nyland (särdeles västra), Fby 
& Kim, Larsmo, Åhd — troligen 
ock annorstädes. 

*aktiv aktiv(är) ntr. obr., adj. 1) 
Aktsam, mån om. öN 2) Påpass- 
1ig. Fö Ku vN mN — Uppl. Sm. 
Sk. Fryksd. i bet. 1. 

[aktning — i tis. le aktnigg pi 1. 
po nogo Ge akt på ngt. vNyl 

*aktog akto(gär 1. tär) Kim, ahto- 
(g är) Fby adj. Aktsam. 

"^aktosam (h)aktmam(här) adj. Akt- 
sam. Ka Sn Ingå 

*aktra aktar sv. vb. intr. 1 Gå mod 
aktern före; backa. Na — mlty. 
sik aktern 'sich zuriickziehen'. 

*aktus aktw"^ oböjl. adj. Aktsam. 
Sj Ksl [Kske närmast subst. msk. 
i likhet med andra på -us.] 

*al I (il pl. -ar stm. Nu, -är stm. 
Fby, -ir stm. Nu 1. stf. Rg Wp 
1. stn. Da O: 1) Alfågel. Estl 2) 
Hanen av fg. Fby 3) Lom, co- 
lymbus. Nu — Weste har åler 
m. 'alfågel'. 

*al n al ut. pl., stn. Krcatursurin. 
Np Mx — Rz 6 a Nb. Åm. Sdm. 
HIl. al, Ög. adel; no. åle m. 

*ala s. qJo svf. Könsdel hos kvinna 
1. ko. Ingå 



"^aia^falj-^knös. 



*ala v. al sv. vb. tr. 1 (q i pret. 
o. sup.) Reda nät till utsättning 
i sjön. Re 

*alas ålas sv. vb. dep. 1 Para sig 
(om mindre djur). Np — Rz 5 b 
Åm. Vb. Nb. idm, ala 'föda' 
Norrl. Sm.; fvsk. fsv. ala v. 'föda'. 

*al-blek ? qlhkk pl. -or stf . Strand- 
skata, höBmatopus ostralaegus. 
Brdö [Kske liksom följ. < hal-, 
jfr fsv. hale m. 'stjärt'.] 

"^al-blick 1. -bläck qlhläk A, alahläk 
Po stm. 1 = fg. 

*[al]-blicka 1. -bläcka, *ale- alahläka 
svf. = fg. Kim 

*[al]-blistra *ale- aliHistru svf. = fg. 
Lmo 

*[al]-blixt *ale. aliblikst stm. 1 Bek- 
kasin. Lmo — al- el. alahlikst Po, 
alahlikst Kim stm. 1 Strandskata. 
Hit kske även al- el. alabliks stm. 
1 HsBmat. ostral. Po 

*[al]-blixta *ale- alihUkstu svf. Becka- 
sin. Lmo 

[al]blomster *ale- aliblomstär Nyl, 
altblomstär EF Lmo stn. Mjöd- 
ört, spirsBa ulmaria. 

[al]-*byske, *ale- qlbysk öN, alabystji 
vN stn. Aldunge, snår af al- 
buskar. 

*al-bärt*? qlbäl pl. -ar O Rg, -ir 
Rg stm. = *alblek. 

[aldrig] *aldre aldär Nyl EF Å Fö 
Öb. (-1(1-) Da Gsv Rg Wp Ngö, 
qldär öNyl. (pass.), aldur Nu O, 
ajdär Kkr Ku Brdö adv. 1) Num- 
qvam. Allm. 2) Icke, nej. Allm. 
Tlss.: aldär als Bestämdt icke. 
Na — aldär mäir Så snai*t som, 
genast (när). Nyl EF Öb. — aldär 
åt Låtsa icke om! Re — aldi' 
häst Just nu, nyss. O — Hit hör 
på något sätt aldu^ti adv. Ofant- 



ligt, t. ex. a. miki. Nu — Hs. Vb. 
Dl., Norge. 

*ale I qli ut. pl. stn. Alvirke. Nu 
— qlä pl. alar Py, qU pl. -har 
Nu sf . Al. — Rz 6 b n. 'aldunge' 
Sk. Kim. Vg.; HU. alle n. 

*ale n qlä böjn. o. gen.? Tamfågel 
(?= isl. alifugl). Kkr (A. Karsten 
p..90). — no. alefugl m. 

*[al]-fläkt *ale. ql- el. alabläkt Po, 
qmäht Fby Hi Wp stm. 1= *al- 
blek. — Hit ock kanske likabet. 
ql- el. alahlikt stm. 1 Po 

al[fågel], -*fogel qlfol stm. 1 
Rödstjärt, luscinia phoenicurus. 
Wp 

*alg alg stm. 1 Sälhanne. Px Bärgö 
Mx Korsn Re 

[al]gräs *ale- el. *ala- aligräs vNyl., 
aligr^s Mx, altgies* Sby Lfj Np 
Pm Px Re, alagräs Kim ut. pl., 
stn. Mjödört, spirsea ulmaria. — 
Rz 6 b, 485 a, 848 b, 853 a Uppl. 
(Upptages av Weste ss. land- 
skapsord.) 

alhom 1. *ale- qlhorfi Sbo (m. fl.), 
alahoj^ vNyl stn. Lur av albark. 

*al-[juver], -*jur qlmr (vanl. def.) 
stn. Könsdel hos ko. Ingå 

[al]-*kiska, *ale- aUtsisku svf. Namn 
på en liten grå fågel, osäkert 
hvilken. Ped Pu (m. fl.) 

[al]-*knoka, *ale- alaknoko svf. Ma- 
surartad utväxt på al. Na 

al-^^knäcke 1. *ale- qlknähtji Hi, 
alaknätji Kim ut. pl., stn. coll. 
Sämre halvruttna alkvistar lämp- 
liga till bränsle. — Jfr hsv. 
knäcka, v. 

[al]-*knös, *ale- alaknöys stm. 1 : 1) 
Utväxt på alträ. Ingå 2) Öknamn 
på en liten skrumpen eller puckel- 
ryggig porson. Ingå 



al-*kummel— ^dUgtäthe. 



al-^^kummel 1. *ale- qlkomhäl Mx, 
alikumbäi Np stn. Fröknopp 1. 
hänge på al. 

[al]-*kummer, *ale- alikumhär stn. 
= fg. nVa 

*all al k Fö Na Pg Kim Hi Fby 
Nyl Ngö Da Vö, aj Ku Brdö 
förstärk, adv. fför superi. Allra. 
— fvsk. all- 'valde'. 

*alla s. I ala 1. alo Nyl EF Å Fö, 
alu nVa, aja Ku Brdö svf. Al- 
fågel, fuligula glacialis. 

*alla s. II ah svf. Våg, bölja. Bo 
Ingå Ten Brom — fvsk. alda no. 
alda 1. alla f. 

*alla? s. III ahin svf. def. coll. 
Alla, hela hopen. Nu Wp [alun 
o. qrun äro besynnerliga former, 
enär ju fmn. def. i Estl. annars 
aldrig lyktas på -un, dock säkra, 
angivna även av Perklén.] 

*alla p. alda adv. 1) Allra. Da 2) 
Ganska. Da [Med d från gpl. 
fsv. aldra.] 

*allall(e)? alald pl. -a stm. 1) Al- 
fågel, fuligula glacialis. Ru 2) 
Vätte, anv. vid skytte. Ru — 
Onomatop.? 1. jfr *all-ludd7 eller 
est. halaldama 'klaga'? 

|all[a]-rum adv. (tis.) al-rum adv. 
(tis.) Allestädes. Wp 

*allas ålas sv. vb. dep. 1 Bli slut. 
niN öN — ajas sv. vb. dep. 1 
Avmattas. Np 

*all-bästen alhästän adv. Just nu, 
nyss. 

[alldeles] *alldelens ahMäns adv. 
Åhd 

*all[e] s. al Å Fö Sött Kim Hi 
Fby, aJ Ku Brdö pl. -ar 1. -är 
stm. Hanne av alfågeln (fuligula 
glacialis). — Rz 7 a alle-gubbe 
m. Gd. 



*alle p. ali öN, ali ösv Nu O Wp 

Nyl Öb, ali Öb förstärk, adv. 

fför superi. Allra. — Rz 7 b alla 

Nk Norge. — cdt-bäst adv. tis. 

Just nu, alldeles nyss. Wp. Jfr 

*allbästen. 
[[alle]hopa "^alla- alahopa oböji. adj. 

Å 
*all-ens aläis oböjl. adj. (blott pred.) 

Allena, ensam. Py 
'^alles — ingår i smst. ""i-alles, qv. v. 
*allesta[de]ns alastans Nyl NgöÅ, 

alistans Nyl, ahtans Nyl Sött mVa 

nVa adv. Allestädes. — Hs Åm. 

allestans, HU. allastans [-stans 

av gpl. *stat)na (jfr vegna) -|- s.] 
*allesta[de]ns-(i)från ali- 1. alstans- 

(i)frän Nyl. 1. -(ijfruon Sj Py 

adv. Från alla håll och kanter, 
'^allestads ala- 1. altstas vN, alstas 

Gkby, ala§tas. Vö [med -r- från 

annar-st.] adv. Allestädes. — DL; 

Norge; fsv. allastads. 
'^allestä[de]ns ala- 1. ali- 1. alstäns 

[& -Is-] Nyl, ajstäffs Brdö adv. 

Allestädes. — Svårförkl. är al- 

stästar idm Rg.; alstästa idm Rg. 

innehåller kanske prep. ä. -stadens 

måhända < stae^na (gpl.) + s, 

jfr fgutn. stet)r.] 
*allestä[de]ns-ifrån alibtänsifrän adv. 

Från alla håll och kanter. vNyl 
*allestädes-ifrån alstäs(i)från mN 

öN 1. -(ijfruon Sj Py [& ah] 

Från alla håll och kanter. 
*allfågel 1. -*fu|el alfugil Ngö, 

alfogäl 1. -äl A stm. 1 Alfågel, 

fuligula glacialis. 
*allgubbe algohä svm. Hanne av 

fg. Fö — aJä§gohä svm. idm. 

Ku utgår kske från en nom. 

*aller = aler hos Weste. — Gd 

(Rz 7 a). 



[aU[hälgon] — di-väg. 



[all[hälgon], -*hälgar alhälgar plt., 
f. (tSV 

[allhälgon[a]daga/Ä«/^orfa(<7> pl. obr., 
stm. Ingå (Bsd). 

[al]-*ljuder, *ale- qluudär stm. 1 
Lur av albark. Np 

*all-ledes afäis adv. På allt 1. alla 
sätt. Py mVa nVa — fsv. alla- 
ledhis. 

*[all]-ludd, *alle.? alalud stm. 1 
Alfågel, fuligula glacialis. Ru 
[Ätm. delvis onomatopoietiskt.] 

"^'all-mans aJnmns Ru Gsv Nu O 
Wp, almansa Nu adj. (tis.) All- 
män. — Jfr fsv. allmanna, oböjl. 
adj. idm. 

"^all-mans-hal aljnamhql ut. pl., stn. 
Alla mans tillhjälp vid halande 
av tåg (sjt.). Na 

allmoge-väg 1. allmun-väg ? abnoveg 
Re, abnoveg Hsk stm. 1 Allmän 
landsväg. [Se, i SAOrdb., all- 
mogeväg (s. allmoge) och all- 
mundeväg !] 

[allmänning — i tis. op qhnänindjän 
I allmänhet. Np — Rz 5 a fmn. 
'allmänhet' Kim. Tis. i Södra 
Möre. 

"^allna ajna sv. vb. intr. 1 Dö (om 
djur). Brdö 

*all-redt al-räit tis. Allt klart 1. fär- 
digt. Na — Av eng. all right. 

[alls-intet a^int 1. cisit 1. asit 1. ast 
adv. (tis.) Öb. — Dl. Vb. Nb. 
(Rz 14 b) Hs. Fryksd. assint. 

*all-skena? ahtjinu svf. Flädermus, 
vespertilio. Yö 

"^allsmäktig 1. -og alwiäkto(gär) öN, 
ahmäkti Ingå Ka Sn Ped Pu 
nVa adj. 1) Vanmäktig, trött. öN 
Ingå nVa 2) Hycklande; sken- 
helig. Ka Sn — Hs. Åm. Sk. i 
bet. 1, Fryksd. Vred, arg'. 



*all.ställen [< alla] al-stäl Pg Na 
Ko Hsk, al-stqtl Gsv Nu O, 
al-stälän Kim Hi Fby vN Lptr, 
alstälär Pg Ingå mN adv. (tis.) 
Allestädes, [all g:l ntr. pl.] 

*allt-av älta adv. 1) Mycket, ganska, 
alltför. Ru Nu Ngö Ksl Esbo 
2) Allra, t. ex. a. häst. Ksl Sj — 
fvsk. af intens. = of. 

"^all-tida altia adv. Alltid. Ru — 
änsv. alltijda Arvidi (se Sv. Akad. 
Ordb. I 1096). 

'^alltideliga altili mVa, ajtili Np, 
altili Py Pg Hvbfj Sby Lfj Pm 
Px Mx Nkby Ped Pu nVa, altila 
Strf adv. Alltid. — msv. altidhe- 
Uka? (se Sdw.). 

"^all-tiden cdtin vN mN Sbo, altn} 
Ksl adv. ÄUtid. — Da. diall. ål- 
ti[de]n (S Jyll.) = alla tider al-tidär 
Nyl. — änsv. alle tijde, altijder 
(SAOrdb.); Jyll. 

*allt-ov alto adv. 1) AUtför. vN 
mN 2) Allra. Ingå Sj Ksl 3) Gan- 
ska, skäligen. Ingå — fsv. allt of 
i bet. 1 (Rqv. V 224). 

[allvar] *allvare aharä ut. pl., stn. 
Py — An i nhsv. sällan enl. Sv. 
Akad. Ordb. — *allvard alvqil 
ut. pl., stn. Nu Wp 

*allvarig ahqri adj. Allvarlig. Gtev 

*allvars alvar§ EF, ajva§ Np 1) 
adv. På allvar, med besked. EF 
Np — 2) oböjl. adj. Duglig, för- 
ståndig. Np — SM. 'alldeles'; 
mlty. allwars adv. 'ganz wahr'. 

[allvarsam] *allversam alvä(r)§am 
adj. vN nVa 

*allvars-djur ahqr^djur stn. Okv. 
för en trögtänkt människa; även: 
fähund. Ko 

all-väg al-r(rg Nyl EF Fö, al-vtg Å, 
aj-v^pg Ku Brdö adv. (tis.) 1) Hela 



'^aU-fätig] — "^äl-viickel. 



tiden (jfr eng. always). 2) Hela 
vägen. — Gd all-vägs 'alltjämt, 
allestädes' (Rz 7 b); no. all-veg 
i bet, 2. 

*all-[ätig], -*etog aUtu((fär) Py, 
alitu(gär) Bo Lptr, qhitin Vö adj. 
Som äter allt. — no. ålaet adj. 

al[ma]nacka nJnako 1. alnako Nyl, 
qlnako Fby Kim Hi (& -hk), 
qnaka 1. -o A Fö Brdö, qnaku 
mVa nVa, qnak sVa, qnahko Kkr 
Ku svf. 1) = hsv. Allm. 2) Blad- 
magen hos idisslare. Fby — 
Sk. i bet. 2 (Rz 304 a); i bet. 1 
alnacka Gd Uppl. Dl. 

*al[ma]nacke qlnaka Py, qlnaka Pg 
svm. 1 Almanacka. 

[al]-*miss ?, *ale- alimis. ut. pl, g.? 
Vattenklöver, menyanthes tri- 
foliata. Ped Pu (m. fl.). 

[[alm]trä *alme- almifr/e pl. -(i}r stn. 
Ulmus. Rg Gsv — Rz 7 b alme 
m. coU. Sk. 

[aln] *alen ali pl. a?//ar sf. Nu O 
Wp — fvsk. fsv. alin änsv. alen 
f. Dylik form ligger ock till 
grund för sms. i Pg. ali\^hräid(är) 
Alnsbred (jfr ock längre ned). 

[alns]-käpp *alens- aliskäp stm. 1 
Alnmått. Nu — Jyll. alenkjaep. 

[alns]-lång *alens- alis]a§(fCärJ Pg, 
alislqgg Nu adj. — fsv. alins- 
langer adj. 

[alns]-märke *alens- alisrtiärki stn. 
Alnmått. Nu 

alnstake nhistaka svm.= fg.He Sbo 

aln-sticka qlnstiko Nyl Gkby NVet, 
q(])n^Uko VjF Å Fö, qn,9fJhko Ku, 
Qf>H^ku Brdö mVa n^^a, qn^lik 
sVa svf. =: fg. — Rz 7 b (aln- 
mått av två alnar) Uppl. 

alntalet qhitalä (& -q) vN, qlnlqlä 
Pg adv. Alntals. 



*alp[a?] alp pl. -o sf. Stenskvätta, 
saxicola oenanthe. Ru — Eng. 
dial. alp 'pyrrhula europaea'. 

*al-pligg qlpliff stm. 1 Strandskata, 
hsBmatopus ostralegus. A Ku 

— Att jämföra med '''alblek o. 
*albUck? 

*[al]-plint *ale- alipUnt stm. 1 

Fringilla linaria. Lmo 
*al-pUtt 1. *ale- qlplit Eck Hld (m. 

fl.), aliplät Lmo stm. 1:1)= fg. 

Lmo 2) Strandskata. Å 
al-*plusiir qlplu^ur pl. -urar stm. 

1 Lur av albark. Vö 
[al]-*rulla *ale- cdarulo svf. Alsnår. 

Ingå 
[al]-*rylla *ale- alarylo svf. = fg. 

Ingå (Bsd). 
[al]-*skjora *ale- alafoura svf. 

Nötskrika, garrulus glandarius. 

Kim 
[alj-*skräck(j)a *ale- alaskr^tja 1. -o 

svf. Alsiska. Kim 
[al]-*snod *ale- alisnod stn. Alsnår. 

Ped Pu Esse 
[al]-sparv *ale- altsparv stm. 1 Grå- 

siska, fringilla linaria. Lmo 
[alstra har i Nagu bet. 'förvalta; 

sköta om'. — Jfr Jyll. alstre bl. a. 

'tumle, holde styr på', 
[altererad antäréra n. -a^ adj. Ängs- 
lig, orolig. Å (& -agär) Brdö — 

Sk. anterera v. 'alterera'. 
[alu[n] alu Na, aht Nu ut. pl., svf. 

— Rosl. 

alv-blom[m]a alwhlom syf. En art 

ranunculus. Nu 
*al-vigg qhi(i stm. 1 Strandskata. 

Ko Hsk Brdö 
*al-vrick qlvrik pl. (yt- 1. -i#r stf. 

= fg. Brdö 
*al-vrickel 1. -vräkel? alavrakä pL 

-ilar stm. 1 =^ fg. Na 



*amaktig — "^andfdllas. 



9 



"^amaktig amafti adj. Vanmäktig. 

Nu — mlty. amechtich nlty. gda. 

amagtig änsv. amäktig (Sv. Akad. 

Ordb.). 
*ambete amhtt Da Gsv Nu Ngö, 

amhäit Rg stn. Ämbete, tjänst. 

— mlty. mht. ambet. 
"^ämbetsman ambitsrnan Da Grsv Nu 

Ngö, amhäitsman Rg pl. mänir 

(& 'är Ngö) stm. Ämbetsman. — 

mht. ambetsmann m. 
*a-men amand Rg, amänd Gsv Wp 

konj. Men. — Jfr Fryksd. *ama 

'emellertid'. 
*am[m]a ama Kim, qma Fö Hi sv. 

vb. intr. 1 I förbigående nämna 

om något. — Jfr fvsk. ama v. 

'bryde, ulejlige, forulempe'; Jyll. 

amle 'tale i vildelse'. 
*ampen aminn n. obr., adj. Haj, 

häpen. Brom Ten Po — Äm. 

Jtl. VI. Dis. Bhl. 'ond; orohg' 

(Rz 8 a, m. fl.). 
*ampra ampär sv. vb. intr. 1 Till- 
taga i styrka (om vind och kyla). 

öN — ampär op sä 1. si sv. vb. 

rflx 1 Uppägga sig, fatta mod. 

Po Ten Ka — fsv. ampras v. 

'förbittras' no. ampra v. 'drive 

på, skynde på' Jyll. ampre sig 

v. 'oppe sig'. 
*amprera amp'ér(a) sv. vb. tr. 1 

Stärka jorden genom gödsling 

och plöjning. He 
*ainpnigera amprugér(a) sv. vb. tr. 

1 Grundligt bearbeta. Bo — 

Kontam. av *amprera och fra. 

employer. 
[amtman] "^amptman amtman 1. 

aynjjman pl. -mänir ^iin. Inspektor. 

Nu 
*an-bralle ant)rali{& -mh) interj. Be- 
sitta! Kv. — Av tyska anprallen? 



*anbåd anhod 1. amhod stn. Anbud. 
Nyl (pass.) Na 

"^anda andii ut. pl., svf. Omtanke, 
bekymmer. Kr 

*andaktig anda/ti adj. Andäktig. 
Nu — mlty. andachtich. 

'-'and-dämpa s. andämpo Ingå Py 
(m. fl.), (hidämj) Nu O ut. pl., 
svf. Andtäppa. 

'^and-dämpa v. qndämp sv. vb. tr. 
2 Kväva. öNyl 

'^'and-dämpning qndämimigg ut. pl., 
stf. Andnöd, andtäppa. öNyl 

'^'and-dämpt qndämpt(är) 1. and- 
öNyl., uandämftan Ru adj. And- 
täppt, andtruten. 

'^'ander andur Ped Pu nVa, andar 
Mx, qndär Ku stm. 1:1) Snö- 
skid. nVa 2) Träskoning under 
slädmed. Ku Ped Pu 3) Flysko 
använd vid vandring på sänka 
ställen. Mx — fvsk. Qndurr no. 
andör m. i bet. 1; likaså. i Gd o. 
Norrl. (Rz 9 a f.) samt Vl-Älvd. 
— Ingår ock i sms. '*'si-ander, 
qv. v. 

'^'ander-stake and urlaka svm. Skid- 
stav. Lmo 

'•'ander-stång andar §fa§(j He öN Pg, 
andä(r)§t(i^g Kim Hvbfj Px Vö, 
andär^tqgg öNyl., andä§tQgg Np 
Mx Re, qndär§lqgg Hi, amlär- 
^togg vN mN, andä^fog Å, qn- 
där^tufjgg Fby pl. -äggär Nyl Fby 
Pg Nargö Vö, -ceggär Fby Kim 
Hi, -ägär Å, -eggar Np Mx Re 
stf. Träskoning under släde eller 
ekstocksbotten. — fsv. andur- 
stang f. — Uppl. Nk. Vm. Hs 
Vb. (Rz 9 a) VI. 

'^anderstånga andä^fagg sv. vb. tr. 
1 Förse med fg. Vö 

'^andfallas anfalas st. vb. (trol. blott 



10 



'^undfallen — ^'andvakse^i. 



i inf., pres. o. sup. [-/.v]) Bli duven, 

om dryck. Nyl 
'''andfallen andfali Na, anfaU vN 

iiiN adj. Duvon, om dryck. — 

Jfr *dåmfaren. 
*andfallna anfaJna sv. vb. intr. 1 

Bli anfallen, om dryck. Sbo 
and[fågelj, .*fu[ge]l amlful stm. 1 

Sjöfågel i allmh. Lmo 
"^'andhäles anäfrlis vN, anhreUs Kim 

adv. Bakvändt, oriktigt. — Ydre 

anhäls fvsk. andhaelis. 

o 

*andra s. I andro (pl. -or) A, andur 
(pl. andrar) Nu O, andar Da Eg 
Wp (pl. andrar) Ru (pl. andru) svf . 
1) Träskoning under slädmede 
eller ekstocksbotten. A Estl 2) 
Sälskinnsfoder under snöskid. Ru 
3) Lösköl. Ru 

*andra ? s. II nrun svf. def. coll. 
De andra. Nu — Jfr *alla s. III. 
[Eg. gammal ntr. pl.?] 

*andra v. andra 1. andar A (Hld 
m. fl.) Fö Na Kim Fby vNyl. 
mNyl., atfdra Ku Brdö, qndär 
Hi Hvbfj Mx (m. fl. i sVa) sv. 
vb. tr. 1 Förse med *anderstång. 
— Sk. Ög. Nk. Sdm. Gstr.Hs. Yb. 
(Rz 9 a) Fryksd.; Jyll. *andre v. 

andra-färd andra-f(pr(l Nyl, -f(Pl vN, 
'fiH (1. -än) Fö adv. tis. För 
andra gången. — Rosl., msv. 
andra faerdh idm (Rqv. Sv. Spr. 
L. m 288). 

"^'andre andra Vö, andra A (Hld) 
svm. 1) Träskoning under släd- 
med. Å 2) Flysko av trä (=r *ander 
3). Vö — fvsk. andre m. 'snöskid'. 

*andren m. def. (= 'den andre') 
förek. i uttr. for 1. i)o andäni 
Nyl, nndärri Hi, andä'rik,andrm 
Fö Å Sött (& aydrhj) För andra 
gången. 



"andron- 1. "^ adron-stuga- 1. stuva 
andron-stuvu Kim , andron-shivu 
Hi, qron-stmm öNyl Kim Ko 
Hsk, qron-stmu Hi, aron-stum Ko 
Hsk, qru-stugu Mx pl. obr., svf. 
(vanl. def.) 1) Närmaste grann- 
gård. öNyl Mx 2) Gästrum. öNyl 
Kim Hi Ko Hsk 3) Sal. Kim Hi 

"^andsatt åndsat adj. Andtruten. O 

'^'andsols ansu.% Np Mx, anso,% Px, 
ansos Esbo Ped Pu Lmo (m. fl. 
i nVa) adv. Motsols. — Lind 
ansoles ansuls,Sahlstedt o.Weste 
ansols; Rz 11 b Bhl. Vg. Vm. 
Mp. 

and-strupe qndstrupa Sbo Tu Bo, 
ondstrup Da ut. pl., svm. Luft- 
strupe. -- Dl. (Rz 687 b). 

*andsvicka andsviko svf. Tapp i 
lufthål på tunna. Ko Na — Sm. 
Ög. Nk. (Rz 9 a, 705 b). 

"^'andsöles amöls Ten Brom, qnsölis 
öNyl, ansdäs Bo, qndsyöli^ Hi, 
ansfjläs Å Fö, aysoläsK.\x, aysölis 
Brdö, ansolis Vö, ansölis Ko, 
ansöläs Hsk, an^wl.% Pg Na, avs- 
ö(l).^ Ko Kv, ansyöl,% Kim, an- 
sals Lmo, ansä<f Kr Gkby NVet 
adv. Motsols. — Götald o. Norrld 
(Rz 11 b, 651a), Rosl, Fryksd., 
VI.; f sv. andsylis Serenius ansyles, 
fvsk. andsélis. 

'''andsöls- vind amöU,mnt adj. „Spi- 
ralformig(t) motsols". Na 

and-trängd anträ^f/d adj. Andtruten 
Nkbytrakten. 

and-trött antröyt adj. Andtruten, 
andfådd. m\^a 

and-tät antq't(är) adj. Lufttät. Na 

'^andvaksen anvakmi adj. 1) Lätt- 
sövd. Vö Or 2) Vaksam. Vö 3) 
Fyndig. Vö Or — fsv. andvakse 
a. 'sömnlös'; Rz 10 b idm Hs. 



^amlvard — [annan. 



11 



"^andvard aniql Mx Ro, anval Px ut. 
pL, stf. Urtid, begynnelse ;//•<? w a. 
Från forna tider. — Jtl. antvohl 
'något som i gamla tiden händt' 
(Ihre); fvsk. af Qndveröu 'från 
begynnelsen'. 

'''andäres amlrerhs' 1. -ös vN Fby, 
qndceräs Hi adv. Motsols; bak- 
vändt, oriktigt. — fvsk. andaeris 
adv.; Sörb. andärres adj. 'mot- 
strävig'. 

*an-[eftan], -*ettan an-ätan adv. o. 
konj. tis. 1) Allt efter som. mN 
Sbo 2) Smått om smått, små- 
ningom. mN 

*an-[efter], -*etter 1. -*ett an-äUir 
1. hun-ätär vN, anat Sbo Bo adv. 

0. konj. tis. = fg. (Sbo Bo blott 
i bet. 1, vN i båda bet.). 

"^anfanga anfagg(a) sv. vb. tr. 1: 
1) Taga fatt i 1. på. Kim 2) An- 
hålla ngn. vN — Rz 9 b 'angripa' 
8m.; gda. anfange 'modtage, an- 
tage'. 

*anfärga anfärga Ksl, anjirga Sj 
ipt. anv. i svord. a.! fan 1. fqn 

1. fänin a.! Fan annammal (eg. 
'fan förgöre', jfr fvsk. fergia v.). 
— Jfr *fargen. 

*angel a^äW. älpl.aglar stm. Skaft- 
hål för hackor o. d. A 

angelika-blom[m]a amUikhJomo svf. 
Kummin, carum carvi. Strf 

[angiva] "^angäva andjäv pret. a*^(jav 
sup. andjävi vb. tr. & intr. öNyl 

[angivare] *angävare andjävar stm. 
3. Py 

[anis] *anes qnäs ut. pl., stm. A — 
I Linds ordbok anes. 

*anka agka sv. vb. intr. 1 Klaga, 
knorra, knota; agka o MngkaVo 
Ten (mfl. i vNyl.) — nht. anken 
v. 'sucka' m. m. 



ankar-[bill], -*bild agkarhdd stm. 1 
Ankarklo. Gsv O 

^ankare aglar pl. =: sg., stm. Lie- 
tånge. Px 

ankar-fot? agkarfoö (& -d) stm. 1 
Ankarklo. Gsv 

ankarhom agkarhori stn. Ankarar m. 
Gsv 

ankar-sko[ve]l agka^kol Nu, agkä;^kol 
Eg stf. 1 Ankarklo. 

ankarsträng agka^fnrgg Nu O, 
agkä^lrmgg Rg pl. -'nar stm. 1 
Ankarkätting. 

ankar-ten agkarfäin stm. 1 Ankar- 
lägg. Fby 

ankar-*tög agkaföu(r) stn. Ankar- 
kätting. Da Gsv 

[ankra] "^'anka [sig] agk-sä sv. vb. 
rflx. 1 Lägga sig för ankar. Gsv 

'^ann an ut. pl., stm. Iver, arbete; 
t. ex. ha hqv-loli an. Mx — fvsk. 
Qnn fsv. and f. 

'''anna aya Np, ana Mx Ped Pu 
Gkby NVet konj. Men, utan. — 
Rz 10 b Nk.; Sörb. äne 'men, 

* utan'; Norge (Aasen sub annat); 
fsax. åna mlty. ane, an 'utan', 
ane 'utom'. 

'"annacka anåka Nyl Kim Fö Å, 
anahka Hi, aydlika Ku, andka 
Py (pass. f. ö. i Nyl) ipt. För- 
banne! (i svord.). — Sdm. (Rz 
10 b). Hs. Ydre öHd Fryksd. 

'•annagga anäf^a mN vN Kim Hi, 
anur/a Sbo Bo, atjd^a Brdö ipt. 

[annan num. ord. och pron. — böjcs 
på mångskiftande sätt som följer: 

1) i Nyland: 

sg. m. anan AUm., an vNyl 
mNyl, anan 1. anan Py (m. fl. 
i öN) 



12 



ammn. 



sg. f. qdron 1. qron AUm., ar o 
P v, an vN mN (i yngre sprbr. 

= 111.) 

sg. n. muit 1. ana Allm., ana 
Py; i ysprbr. anat AUm. 

pl. p. 3 g. andar 1. andras qdär 
1. orZ^-a, a/' (isli. tom 1. ^Zom g/') 
Allm. 
Anm. Även de ålderdomli- 
gare formerna har jag hört 
passim i de olika socknarna 
västerut fr. o. m. Kyrkslätt. 

2) i Egentliga Finland: 

sg. m. anan Kim nHi, ana^i 

Kim, qnun Hi, aniy Hsk 
sg. f. andron Kim Hi, qron 

Kim Hi, anäy Hsk 
sg. n. anatYÅia nHi, anat Kim, 

ana Kim nHi Hsk, ana Kim, 

ana Hi 
pl. p. 3 g. andar Kim nHi, 

qndär Hi, a^Zä/- Hsk 
[Ersattes i Fby Pg. Na. Ko av 
*annar.] 

3) i Ålands härad: 

sg. m. anan A Fö, ayay Sött, 

a'Qiy Kkr Ku Brdö 
sg. f. anan A, anin Fö, ayiy 

Sött, ayrun Kkr, aydron "Km 

Brdö (& -wm) — & uy =^ oy. 
sg. n. aim^ A Fö, a^^^ Sött 

Brdö, ana A Fö, a^a Kkr 

Sött, aydrot 1. -o/ii Ku, aydrut 

Brdö 
pl. p. 3 g. andra A Fö, a^^Zra 

Kkr Sött Ku Brdö, qndra 

Ku Brdö 

4) i Satakunda(Hvittisbofjärd): 
sg. m. ana f. qgär n. ann pl. 



5) i Österbotten: 

sg. m. anan Vö Or Mxmo 
Gkby NVet, anan Kr Muns, 
ana Ped Pu Esse Terj, anaan 
Lmo, anaa Ped Pu (attrib.) 
Esse Lmo, anin Sby Lfj Np 
Pm Px Korsn, anin Kv Must, 
ayin Re, aw/ Mx Solv 

sg. f. qrun Sby Lfj Np Pm 
Px Korsn Kv Re Kr, qru 
Mx Solv Must Ped Pu Esse 
Terj, adr un Muns, qdru Vö 
Or Mxmo, qru'in Ped Pu 
(attrib.), qrin Lmo Kr, qri 
Terj, afia^in Lmo, a?fan Gkby 
NVet 

sg. n. ana Sby Lfj Muns Ped 
Pu Esse Kr Terj, apia Sby 
Lij Pm Px Korsn Mx Solv 
Must Kv Vö Or Mxmo, aya 
Np Re, ana' i Ped Pu (attrib.) 
Esse Lmo, qri Terj, andar 
Px, anan Gkby NVet 

pl. p. 3 g. qdär Sby Lfj Vö Or 
Mxmo Kr Terj Gkby NVet, 
andar Must Kv, qr Np Pm Px 
Korsn Mx Solv Kv Re Muns 
Ped Pu Esse Lmo Kr Terj 

6) i de baltiska målen: 

sg. m. anan Nu O Wp Ru, 
qnnn Ru, qn Rg Wp Ru, 
ana- i smss. Da Gsv 

sg. f. qra Nu O Rg Wp, ayru 
Ru, qn Ru 

sg. n. anat Nu O Wp Ru, ana 
Rg Wp 

pl. m. qrir Wp, qrur Nu O 

pl. f. qrar Nu O Wp 

pl. n. qr Nu O Wp 

pl. p. 3 g. qr Rg, mayr Ru 
(< täim ayr). 
Jfr f. ö. *annar! 



^annan — *annar-får. 



13 



"^'annan p. anan Kv Ped, anan Pin 

Px Mx Kv Muns, anand Mx konj. 

Utan, men. [Av *anna + än?] 
annandags-sjuka anadashuk ut. pL, 

svf. Diarré. Gsv 
"^annandels anadäils . . . äli konj. 

Antingen — eller. Ped Pu Esse 
'*^annandera anadmr pron. Endera. 

Lmo Kr Esse 
"^annan-hockon anahuhi p. 3 g., 

pron. Endera. Nkby 
annan-^^holgen aninholin Np, ayin- 

holtn Re, aninholan Px Mx; f. 

arunholun Np Px Re, qruholu(n) 

Mx; n. anahoU Px, ayahoU & 

a^ahot Np Re, anahoti Mx pron. 

Endera. — Jtl. Nb. (Rz 10 a). 

— anähot . . . älo Px Mx, ayahot 
. . . älo Np Re konj. tis. Antingen 

— eller. 

"^annanledes ananläis Py, analäh 
Na, analäis öN Ko (pass. f. ö. i 
EF) adv. Annorlunda. 

annan? + ^ anamaga-oyj uttryck, 
angivande „något annat svårare 
att tänka på". Na 

annan-mat? anamat = fg. Na 

*ann[an]-sta[de]ns ansfans adv. An- 
norstädes. vN mN Kr Terj 

*ann[an]sta[de]ns-(i)från amtan^- 
(i)frän vN mN el. -(tjfruon Sj 
adv. Annorstädesifrån. 

*'ann[an]-stä[de]ns amtäm adv. An- 
norstädes. vN — SM-e. 

*'annfan]stäfde]ns-ifrånrtWÄ^ri>«.^ //;7?w 
adv. Annorstädesifrån. vNyl 

ann[an]- vägen anrnin stm. dof. 
Andra plöjningen. Å — Sveald 
Ög. annväg (Rz 11 a, 827 b). 

ann[an]vägs-träde anvegstrmlä n. 
def. = fg. Å 

*annar pron. o. (somligstädes även) 
räkn. Annan. Böjning: 



1) i Nyland: 

sg. m. andar vN mN, ndär 
AUm., f. = m., n. andar 1. 
a'nat 1. anu\ pl. andar, adär, 
andra, qdra. 

2) i Egentliga Finland: 

sg. m. ana^ Na Pg, anar Ko, 

andar Fby, adär Ko 
sg. f . andron Pg, aron Ko, qrun 

Na, ana Fby, adär Ko 
sg. n. anat 1. anat 1. ana Fby, 

ana Pg Na Ko 
pl. p. 3 g. andar Fby Pg, qdcir 

Na Ko, andra Fby Pg 

3) i Ålands härad: 

sg. m. ayar f. qruy n. aya pl. 
qdär Brdö 

4) i Österbotten: 

sg. m. andäran Nkby, andära 
Ped Pu, qran Kr, qra Terj; 
f. andärin Nkby Ped Pu, 
anm 1. qrin Kr, qru 1. qri 
Terj ; ntr. andärit Nkby, anaH 
1. ana Ped Pu; a/7 Kr Terj; 
pl. andar Nkby Ped Pu, qr 
1. qdär Kr Terj 

5) i de baltiska målen: 

sg. m. andar Da Gsv Ngö; f. 
andar Ngö, qr Da Gsv; n. 
anat Da Gsv Ngö; pl. qr Da 
Gsv, andar Ngö. 
fvsk. annarrfsv. annarf. andron, 
priBVok. al)r- = fvsk. a&r-. 
LMöller annar. Jfr Ez 1 b, 
10 a. — Ingår även i sms. 
*halv-annar, qv. v. 
*annar-får 1. annat- andärfor mN 
vN Kim, anafor mN vN ut. pl., 
stn. Andra plöjningen (på tvären), 
cg. 'andra fåran'. 



14 



^anunrfärd — ^anregera. ' 



"^annar-färd (uMrJrepf Nyl Pg 1. 
-ffd vNyl, (ir)d(ir-f(i'(l Ku Brdö, 
mjdär-ffel Kkr Ku Brdö adv. tis. 
För andra gången. Jfr '''adra- 
färd[en], "^ andra-fard. 

*annarledes nndärjäis niN Kim Pod 
Pu, nndärjäis Hi, (njdärjäis Kkr, 
analäis öNyl adv. Annorlcdes, 
annorlunda. — Rz 10 b allm. No. 

*annarlundad and/njmjdafyär) n. 
-a(f) adj. Annorlunda beskaffad. 
Ingå Sj Ksl — Härtill en komp. 
fnjdärjnndarä A (Ge, Fstr m. fl.) 
Kim vN Sj Ksl, (indäylundarä 
Hi — fsv. andra lund adv. 'annor- 
lunda'. 

[annars] '^annors atjo(r);^ Nyl Ngö 
KF sVa mVa Å Fö, cnjo^ Kkr 
Ku Brdö Np Ke, anu^ Mx nVa 
adv. — Lox. Linc. 

*annar-sorts andur^orh- 1. e^o/^v adv. 

0. indekl. adj. Av annat slag. 
vN 

*annarstads ana^las adv. Annor- 
städes. Vö Or — Rz 1 b arstass 
Vb.; fsv. annars(s)staz änsv. an- 
norstadz (oxx. i SAOrdb. I 1637). 

"^•'annarstäfdejns andär§läm Fby 
Kim, mmr^täm Bo Pä, (mistä-afa 

1. -ar Rg (-|- prep. ä V) adv. An- 
norstädes. ~ Rz 1 b Svea- o. 
Götald; Sv.Akad. Ordb. I 1637. 

*annar-ställes andär§täläs adv. An- 

nanstädes. Ksl 
*annar-väg andärvceg ut. pl., stm. 

Andra plöjningen. Ten Brom — 

Sahlstedt anwäg m. 'aratio agri 

secundaria'. 
*an-nata anqta lindrig svord. Brom 
annat-slikt 1. -•^'slika(t) anasUM 1. 

ana-zJfÅf öN, mui-sUkn 1. -Uika Bo 

Lptr Strf Py adv. tis. Dubbelt; 

ish. i tis. a. mäir. 



onnot^-tocVoianatoko Strf Ko Nkby, 
ana-tufcu Vö Kr Esse, ana-tnkn 
Vö Gkby NVet Torj adj. o. adv. 
tis. = fg.; a. niäir, l<Bggär o. s. v. 
— Sdm. Mp. Åm, Vb. (Rz 2 a, 
10 a, 11 b), Nk. (Ihre). 

annat-^tolget ann-foU Mx, ana-fold 
Lfj, (nfa-tolä Np adv. tis. =1 fg.; 
a. mäir. 

annor-sta[de]ns anor^tans adv. An- 
norstädes. vN mN — Sv. Akad. 
Ordb. I 1637 (ex. från 1640). 

*[annor-stugaJ, *annar-stuva 1. -stuga 
andä^furo Ge, ajidä^fnga Å Kkr, 
andä^slugo Sött, nndä- 1. aydä^tm^i 
Brdö, anä^luga 1. -o Å, ana^furu 
Ped Pu (m. fl. i nVa ?) pl. obr., 
svf. (vanl. def.) 1) Granngård. 
Ge Sött Ped Pu 2) Gästrum; 
sal. Åhd — Vg. Ög. Nk. Sdm. 
Uppl. Vb. (Rz 2 a). 

*ann[or]stugu-gården anstugålin & 
(ty- stm. def. Granngården. 
Sött 

•^ [annor]stugu - kammare *amiar- 
anä^'fukamtr(in) 1. 'kqmar(in) ut. 
pl., sm. (vanl. def.) Rum innan- 
för salen. A 

''■*annorstäd[en]s anor§täns adv. An- 
norstädes. vN mN 

*annorstäd[enJs-ifrån anor§täm-(i)' 
fnhi vN mN 1. -(i)fruon Sj adv. 
Annorstädesifrån. 

'annor- 1. *annar-ställen a^o§täJä 
Ku, andär§täl Pg, andär§lälän 
Kim, anastäl Na, anastml^xi adv. 
Annorstädes. 

*an-päl ? anpffl n. -t adj. Förskrämd. 
Bärgö — Jfr Rz 11b anpän 1. 
anpén Gd Ög. U. Vb., trol. av 
franska en peine. 

''anregera anriiera ii)t., interj. lind- 
rig svord. Po Ten 



"^amnsta — ^apinja. 



15 



*anrista anristu interj., lindrig svord. 
Ingå 

"^ansa ansu svf. Kavel i en flott- 
bro. Vö — Av fi. ansas ? [< ur- 
nord, ansaz]. 

[ansikte ansikt O Na Öb, ansift Nu, 
ansiht Gsv stn. 1) Panna. Na Mx 
2) Kind. Nu O Gsv Öb. — VI. i 
bet. 2 (Rz 11 a), Hs. likaså. Jfr 
SvAkOrdb. I 1707. 

*anskräckelig anslcrätjäli adj. An- 
skrämlig, förskräcklig. Bärgö 

[anskrämlig] *anskräm[m]elig an- 
sh(tmäli(gär) adj. = fg. Nyl — 
no. andskraemeleg a. Jfr SvAkad 
Ordb. I 1730. 

"^'anslag ayXlqg stn. Bösskolv. Ku 
— Hit? aml pl. amla sf. idm Ru 
(1. estn. hansel 'griff, kurbel', 
som kske är lånadt från sven- 
skan). 

[anställa anstalt sv. vb. intr. 1 Syss- 
la, arbeta. Öb. 

"^anstaltog anstaUo(gär) adj. Ägande 
förmåga att ställa till. Na 

[antikvitet kallas anHkvalitt ut. pl., 
stf. i Sibbo. 

"^antocka 1. -e antoka Nyl EF Fö 
A Öb., aytoka Brdö Kkr, aytohka 
Ku, antoki Kim interj., lindrig 
svordom. — Jfr mlty. antocken, 
antucken v. 'anziehen'. 

? V antomila interj. = fg. 

Na — Väl ej av an- i svord. + 
)>om illa? 

[använda — i svord. ifrrrian an- 
vända! Lptr 

[apa s.] *aba qbo svf. Bo — Kske det 
danska abe(kat). 

*apa v. I ap(a) mN vN mVa Lnio, 
aj!>* sVa (Mx dock pret. & sup. 
apa) sv. vb. tr. 1: 1) Ansätta, 
förfölja (t. ex. löss). Nyl mVa 



Lmo 2) Förolämpa, behandla nå- 
gon med synbar motvilja. sVa 

— Grubb o. Spegel 'håna' o. d., 
Sahlstedt 'odio proseqvi'; isl. no. 
apa da. abe i bet. 2; Hs. i bet. 
1 (Rz 12 a), Vg. i bet. 2 (Hof), 
SM-e apas mä Vetas, driva gy ckeF. 

— Jfr SvAkad Ordb. I 1967 b. 
*apa v. II qp(a) sv. vb. tr. o. intr. 

1 Förespå. Sj — i Jfr Vg. awa 

v. 'tekkna til, betekkna förut' 

(Hof). 
'^apa v. III — ingår i sms. *ut-apa, 

qv. v. 
['''apartemang] *[a]partemangel par- 

luma^gäl stn. Avträde. Na 
*apartog apårto oböjl. adj. Apart, 

särskild, separat; t. ex. häääin 

a, sak. He Sbo Strf (m. fl. i öNyl). 

— Sörb. aparta a. 'utmärkt' no. 
aparto idm. 

[apelj *apal *apul qpal Å Fö Ku, 
apnl(l Ko Hsk stm. 1; ajuild 1. 
apalt pl. -u stfRuiupaldl. ojjald 
stn. Nu Äppelträ. — fvsk. apaldr 
m., fsv. apald apuld f.; i nsv. apal 
'malus' VR 5G a, apel SLib., 
Lind (f.), Serenius, Ihre, Sv. Ak. 
Ordb. I 1973 f.; Rz 12 a. Ingår 
även i sms. *propp-apel qv. v. 

[apel]trä *apal- qpaWrp, 1. qpaljrfe 
pl. -n 1. -nar stn. Apel. A Fö Ku 

*apinja åpinio 1. aphuo Nyl, apiniu 
Ped Pu, qpynio Brom, napgnfo 
Kim svf. Apa, simia; även okv. 
(i Kim. om en skrumpen 1. puokel- 
ryggig person). — fvsk. apinia 
apynia f., fsv. apinia f.; apinia 1. 
-ja upptages som hsv. av VE 52, 
SL, Spegel, Serenius, LMöUer, 
Sahlstedt, Ihre, Dalin („pop."); 
åpina Lex. Linc, apinia WoUim- 
haus. Jfr Sv. Ak. Ordb. I 1983 f. 



16 



*aple — *arghet. 



"aple apla svm. Apel. Geta 

[apropos] *aprapå aprapa Nyl EF 
Öb, aprajmo Py Sj Fby Hi (& 
u(j), aprapna Kim, ap-a Gkby 
adv., vanligen i bet. Ofurmodadt. 

*ar ar stn. Rad, sträcka. Rg 

[arbeta] *arvbeta artvhäit sv. vb. 
intr. 1. StRg [Av följ.J. 

[arbete] *arvbete arwhäit stn. StRg 
— Kontamination av fsv. arwu^)! 
+ ty- arbeit nsv. arbete. 

*arbetsakt[ig], -*og arhisakto(gär) 
adj. Arbetsam. Na 

*arbetsbråcka [sig] arhäifshroka [sälj] 
He, arhitshroJc(a) [si 1. sä] vN sv. 
vb. rflx. 1 överanstränga sig. — 
Ett urspr. bråka har kske i se- 
nare sms.-leden blivit *bråcka(?). 

*arbetsbråckare arhäitsbrohir pl. 
-ara7' stm. Ivrig arbetare. Gsv 
NVet 

arbets-*bråcklare arhäitsholclarä 
Kim, (irhäitshroklar Fby, arhits- 
hroklar(ä) vN stm. 3 Ivrig ar- 
betare. 

arbets-*buckel? arhäitshukul pl. -ular 
stm. 1 : 1) Ivrig arbetare. Nkby 
2) En leksak av konstigt hop- 
fogade träbitar. Nkby 

arbetsfallen arhitsfaUn A, arhits- 
fajiy Brdö adj. Ai*betsam. 

arbetsgirig 1. -*og arhi(t)sgirin (1. 
4gär) Na Pg, arhitsdjirin 1. -^irin 
vN, arhäitsiiru Py, arhääsdziru 
Ped Pu Esse Kr adj. Begiven 
på l.lysten efter arbete. - Schibb. 
200. 

arbetsgod (h)arhi(f)sgo(clär) n. -got 
adj. Arbetsduglig. Ka Sn Ingå 

arbets-*gära arhitsgära ut. pL, stn. 
Arbete. Nu 

arbets-[*idkog], -*iktog arhmktofgär) 
adj. Flitig i arbete. Na 



[arbetsjkarl *arvbets- arwhäitskqr 
pl. -kärar stm. 1. StRg 

"^arbetslösa arhi(t)slöso vN Na, ar- 
häits- 1. arhitslyUso Fby Hi, -lyöso 
Kim ut. pl., svf. Arbetsbrist. 

^arbetsman arbitsman pl.-»i«'«fr stm. 
Arbetskarl, arbetare. Ngö G«v. 
— mlty. arbeidesman m. 

arbets-*möra arhätsmöuro öN, arhits- 
möuro mN vN, arheätsmöuro Sj 
svf. Arbetsmyra, flitig människa. 

*arbets-snåU/r/>aVfe»uoZ adj. Trägen. 

*ard*^ — ingår i sms. *linn-ard, qv. v. 

*arga s. argo ut. pl., svf. Vrede, 
ilska; po argon. Pg Sbo = argona 
Nyl, arguna nVa plt.; i a. — Jfr 
Rz 13 a arge n. 'vrede' Sm — 
Ingår ock i sms. nagel-^^arga, qv.v. 

*arga v. arg(a) sv. vb. tr. 1 För- 
arga, reta. Gsv O Wp Nyl Fby 
Kim Hi — arg [sä) sv. vb. rflx. 
1 Vara ond. Nu — fvsk. arga v. 
'reta' fsv. argha v. 'göra ondt; 
skada'; änsv. i olika betydelser 
(SAOrdb. I 2214). 

•^argas argas sv. vb. dep. 1 : 1) För- 
värras. Nyl EF 2) Vredgas, för- 
arga sig. Ngö 3) [mängn] Reta(s), 
göra förtret. Nyl EF 4) Skämta. 
Brdö — fvsk. argask i bet. 1, fsv. 
arghas ,förargas'. SAOrdb. I 2214. 

arg-*bisse arghisi svm. (pl. -himr) 
Argsint gubbe 1. karl. Ten 

"^argest argist ut. pl., stf. Vrede. 
Gsv — Avledn. i anal. med t. ex. 
lisv. ångest. 

*argfull argfnldär adj. Arg, ond. 
Ngö — SAOrdb. I 2213. 

'•'arghet arghait O, arghäit Gsv ut. 
pl., stf. Ilska, vrede. — Än hos 
Weste (SAOrdb. I 2216 f.); gda. 
arghed. 



*arghetu — arm [styrka] . 



17 



*argheta arghäitu ut. pL, svf. = fg. 
Ngö 

*argog argo(gär) Ksl, argotär^m, 
argii(gär) Hi, argnr 1. -or (1. -ngäVy 
-ogär) Brdö adj. Ond, arg. — Även 
i smss. finger- och hand-*argog. 

*argot I argat' adj. Bitter, skarp 
(om smak). Nu 

*argot II argat- adj. Ärgig. Nu 

*argsibba argdba 1. -o svf. Arg- 
bigga. Nyl EF 

"^argsibbe argsibin sm. def. Okv. 
för en argsint mansperson. Na 

"^argsimpa argsimpo svf. Okv. för 
en argsint person, man 1. kvinna. 
Nyl — Även säges ibd. argär-^om 
äin simpo. 

^argsinnig argsinigär adj. Argsint, 
ilsken. Ngö 

ai^[sint], -*sind argsindär adj. = 
fg. Rg ' 

^ärkebiskop arkthMop stm. 1 Ärke- 
biskop. Pg — gda, msv. och 
änsv.; Lind o. Sahlstedt archi- 
biskop. 

[arla] *årla äl Rg Wp, uul Ru adv. 
Tidigt; bittida. — änsv. arla 
(SAOrdb. I 2263) da. årle. 

[arla]-vaken, *årla- alvahi- Sbo Tu 
Bo, (llvatjir Pä Lptr Py adj. Ti- 
digt vaken. 

[*arlig] *årl[ig] ål- adj. Tidig. Eg 
Wp — Jfr fsv. arlika änsv. ärlig 
adv. 'arla'. 

"^anxiade arniadi ohö']\, adj. def. För- 
bannad, usel 1. d. Ped Pu 

armbukt armbokt ut. gen. o. pl. 
Armveck, ökby 

[armbåge] '''anns-buge a)inshmi svm. 
Qsv Nu 

[armbågs]-knöl, *armbåge- arniboga- 
knöl stm. 1 Armbågens hvassa 
ben utskott. Na 



" arméa anndijo Fö Ku, armaiju^vAö 
(a) Mx nVa (ä-), dnnidju Or Vö 
Mxmo svf. Armé. — Spegel 
armeja (folkligt). 

armgrop arnigrop pl. -ar Nyl O 1. 
-gröi)är Nyl stf. Armhåla. — = 
*armsgrop armsgrop pl. -ir Gsv, 
armsgråp pl. -u Ru stn., at^msgroh 
stf. 1 Dagö. — SAOrdb. I 2316 
(„föga brukl."). 

arm-*lid armlid stn. Översta delen 
av ärmen (kring hålet). Rg 

*armling(e) armJigg Gsv (-^?'-) öN 
mN EF, armlig Å, qrmli^g Ko, 
annlindji 1. -imi vN pl. -i^(g)ar 
sm. Usling, stackare. — Sdm. 
Sm. (Rz 13 a) Fryksd. Hs.; änsv. 
och än Sahlstedt 'misellus qvis', 
jfr SAOrdb. I 2331. 

arm-*moken armokin Ko Na, armo- 
tjin Hsk Fby vN, annoutjin 
Kim adj. Öm, trött 1. svag i ar- 
marne. 

*armoda armodo Fö Ku vN, ar- 
moudo Kim, armoudu Hi Brdö 
svf. 1) ut. pl. Armod, elände. 
vNyl Hi Kim 2) pl. -or 1. -ur 
Fattig stackare. Fö Ku Brdö 
Kim Hi vNyl — I bet. 1 änsv. 
och än hos Lind (SAOrdb. I 
2332), likaledes Dl. Hs. och fsv. 
arm0l)a fvsk. armé&a f. 

*armodas armodas sv. vb. dep. 1 
Bete sig som en *armoda i bet. 
2, klaga, jämra sig. Ingå 

*armodog armod o(gär) adj. Fattig, 
usel. vN Na Ko Hsk 

*armspäl ? armsp(el stm. 1 Ärmens 
övre mynning. Ru — Jfr Rz 
657 a armaspjäll n. 'ärmkil' Vg 
r= Fryksd. armspjäll m. 

arm[styrka] -*styrkja armstörkfout. 
pl., svf. Na 



18 



[armveck] — "^ [ar] vaken. 



[armveck] arnis-*vik amfisnk pl. -ir 
Nu, -tnku 1. -viku Ru stn. 

[*am]*åm åri stm. 1 Örn, aqvila. 
Nu — fsv. am m. (Alex. 3063, 
MD 30). Ävenså åfl§ä^ stn. Örn- 
ägg. Nu 

Arons-[stjäma], -*stjama Aronstjtaria 
svf. def. En stjärnbild, Orions 
bälto. Ru 

*arr ar stn. Ärr. Ngö — An i Spe- 
gels Gloss. — Vg. arr (Hof), SM-e 
ÖHd är fsv. ar(r) fvsk. qn- n. 

*arrig ar ig är adj. Ärrig. Ngö 

[ars] *arts ats stm. 1 Anus, röv 
(ish. i smss.). Estl. — fsv. arz 
n.. da. arts Molb. 

*arsa 1. *artsa ar,s(a) Na Hi Kim 
Ten Brom, ai Pm, ats Gsv sv. 
vb. intr. 1 : 1) Gå baklänges (om 
folk, fä 1. farkoster). Fld 2) Asa 
sig, släpa sig på bakdelen. Gsv 
— Jfr Rz 13 b; VI; Lind arsa 
sig 'åka på gumpen'; eng. diall. 
arse 'to move backwards'. 

*arsbulta ar§lmU(a) sv. vb. tr. 1: 

1) Slå ngn på bakdelen. Bo vN 

2) Vränga. Bo 

[ars]-fluga, *arts- atsfhi pl. ar svf. 
Hästfluga. Nu 

[ars]-*gat, *arts- atskat 1. atskad stn. 
Arsliål. Nu 

*[ars]gats-gat, *arts- at_skatsgqt stn. 
= fg. Nu 

*ars-glugga a^kluff pl. -u svf. Ars- 
hål. Ru 

[arshål 1. *arts- ar^ol Nyl, ar^ol EF, 
a,9ol Ngö, a;sol Öb, alsol Da Gsv 
stn. •— h bortkastas i detta ord 
även i t. ex. Bhl. VI. 

arshåls-*grepan harioUgripan stn. 
Groft okvädesord. Ka Sn 

ars-*höl a(r)^öl stn. Arshål, anus. 
Na Mx — Uppl. 



*arshöls-klint ar§ölMint stm. 1 Ai-s- 
klinka. Na 

'^arshölslundes ar§öls,lundts adv. 
Bakvändt, illa, dåligt. Na 

*arshölslundog ariöls,lundo(gär) adj. 
Dålig, eländig, fäaktig. Na 

*arshöls-skröta ariöl^Jcröyto svf. „Di- 
ket emellan arsklinkorna" (Pet- 
tersson). Na 

*arshöls-skura ariöl,%kuru svf. = 
fg. Na 

*arshöls-sköra ar^ölsjcöro svf. = f g. 
Na 

ars-[jäm], -*jam aiiiQfi pl. -u stn. 
Lävang. Ru 

ars-klint ar§kUnt stm. 1 Arsklinka. 
Na Hi Kim Fby 

*arsländes ar^ländis adv. Baklan- 
ges. Kim — Da. diall. arslaenges 
(Ängel), astlaengs (Jyll.)- 

ars-tarm 1. *arts- ar§tarm Nyl, 
aCDilarm Ru Ngö EF Åhd, ats- 
tarm Da Gsv Nu stm. 1 Ändtarm. 
— gda., Jyll. 

[ars]-*trut, *arts- atstrut stm. 1 Ars- 
hål, anus. Nu 

ars-[tvaga], -*tvage har§tvaga 1. 
-kraga svm. Okv. för en LLsmare 
och hycklare. Ka Sn — Jfr ars- 
viska Hs. Sdm. Nk. Ög. (Rz 14 a). 

*art art stm. 2 Arta, anas quer- 
quedula. Pä 

'^arta ar t o mNyl, ala 1. alo Fby; 
a(r)la 1. -o Hi Fö Ku, 1. -w Brdö 
Pm Lmo; q^lu Vö, al Pm Px 
svf. Arta (fåg.). — isl. arta f. 

'^'arte arta svm. = fg. Strf 

[artilleri] *artolleri artoläri ut. pl. 
stn. Nyl EF (& -r^-) 

* [ar] vaken *år- årvatji- adj. Bittida 
vaken. vN — Gd arvaken (Rz 
12 b) fsv. ärvakin no. årvakjen da. 
årvågen. 



*arvare — *cuffse]kurans. 



19 



*arvare arwar etra. 3 Arvinge. Nu 

[*arvgäst] *arvegä8ter arwigästär 

pl. -gästtr stm. Arvinge. Rg — 

Motsvarar ett fvsk. erfigestr m. 

[Kontam. av arf](r) oi erfi.]. 

*arvling arwUgg stm. 1 Arvinge. 

Nu 
arvsjukdom arr/wMom 1. årr/ukdöm 
ut. pl., stm. Nedärvd sjukdom 
eller benägenhet. vN — Fryksd. 
^arvsjuke m., gda. arvsjuge nda. 
arvsyge. 
arvskrivning arvskrirnigg pl. obr., 
stm. Py 1. stf. Po Ka Sn Ingå 
Sj (m. fl.) Bouppteckning. 
*arvslut arvshit pl. obr., stn. Arv- 
skifte. Ingå 
*arvsot arvsot ut. pl., stf. = arv- 
sjukdom. Ksl — Nke. 
[as (okv.) är msk. i Gsv. 
asbacke qshak svm. 1 Sopbacke. Gsv 
asben qsbäin Nyl EF Gsv Ku Brdö 
Öb, qsbm Å Fö, qsheän Sj stn. 
Fähund, slusk (okv.). — Jtl. (Ihre), 
Ydre, Fryksd. 
asbete qsbäitä stn. = fg. (Okv.). 

Brdö 
asfagel Qsfogäl stm. 1 Rovfågel. 

Esbo 
"^aska asJc(a) sv. vb. intr. & imp. 1 
Gå med fart, gå väl; t. ex. an 
rgr §o ä (h)askar bara. Po Ka Sn 
Ingå 
"^aske [1. *ask(j)a'?] a^iki pl. aHjciiar 
svf . Da G^v Nu O, a^k pl, askjia 
sm. Ru Ask, fraxinus excelsior. 
askfis askfis stm. 1 Askunge, den 
sist födda bland barn eller ungar. 
Nyl EF — Sk. Hll. Vg. Sm. Ög. 
Gd. Sdm. Dl. (Rz 139 a) Bhl. — 
no. oskefis m. — Jfr bofis. 
ask-gruva askgruo svf. Stället i si)i- 
sen, där elden plägar uppgöras. 



Ko Na — gda, askegrue 'arne- 

sted med aske\ 
ask-*[görja], -*gorja askguno ut. pl., 

svf. Aska, hvarpå lut redan ko- 
kats. Na 
ask-^^mölja asknwlt-o ut. pl., svf. Ask- 

mörja, Py — Salilstedt. 
ask-[mörja], -*morja ashnuno ut. 

pl., svf. Na 
ask-[onsdag], -'^odensdager iiskotstai' 

Nu, askohda Nu Odh j)!. obr., 

stm. Dymmclonsdag. 
ask-stad I askstan stm. def. Eldens 

plats i spiseln. Na — Vg. (Rz 

668 a). 
ask-stad II askdad* ut. pl., stf. 

Yttersta kanten av den hopade 

askan i eldstaden. Mx 
ask-tisdag askfisda pl. -dagar stm. 

1 Tisdagen i dymmelveckan. Da 

Gsv 
[ask]-tunder *aske- a^kitundär ut. 

pl., stn. Ett slags askfärgadt 

tunder. Ru 
as-luns Qsluns stm. 1 Slusk, tölp 

(okv.). Nyl 
asmager qsmqgär n. -rt adj. I högsta 

grad mager. vNyl 
as-*mänte qsmäntä stn. Fähund, 

slusk (okv.). vN Hi — Vid ase- 

mente (Ihre). 
as-pamp haspamp stm. 1 Slusk, us- 
ling (okv.). Sn 
*aspe aspi Da Gsv Nu O Ngö Wp, 

aspä Py pl. a^nuir Da Gsv Nu 

O 1. a^^pjiur Ngö 1. aspar Py Wp 

svf. Asp, po[)ulus tremula. 
as-päls qspäht stm. 1 Fähund (okv.). 

Na 
as-*runsare qf^rimmrä pl. obr., stm. 

Groft okv. Pojo 
*[as]sekurans säkuruns 1. sik f o ans 

ut. 1)1., stm. Assurans. Nyl 



20 



* fasjsekurera — *[av]gnavad. 



*[as]sekurera mkurpr(a) 1. dkurér(a) 
vN mN, sikuréär(a) Sj sv. vb. 
tr. I Assurera. 

[as]semblée fra. sämhlé stm. 2 Nöjes- 
tillställning. Nyl 

"^assja ? a fa sv. vb. tr. 1 Bortklema. 

*at p. — ingår i sms. *dit-at, qv. v. 

*attan atan oböjl. 1) subst. m. Djä- 
vel; t. ex. hä va äin atan! ta-mä 
atan! Nyl 2) adj. Förbannad 1. 
d. (i svord.), t. ex. häva minogär 
atan mvlar! Nyl -- Götald (Rz 
15 a). [Eg. num. card. 18 (åttan 
allm. Rz 15 a, ms v. gda. åttan) 
såsom pendant till det även i 
egenskap av svordom använda 
sjutton.] 

[auktion heter i Fld vanligen akfon 
Allm., akjoun Hi Kim Pg Kv Muns 
Vö Nkby Jäppå, åvifon nVa(jte 
akfon) stm. 2. — akfon ganska 
allm. i Sverige. 

? ? auv sv. vb. tr. 1 Kyssa (i 
bspr.). Lptr — i Jfr no. au 'god, 
brav' Pontopp. (1749). 

[av I] *åv äv 1. å 1. o Fld allm., 
(Iw Nu O, aw Rg Wp, wa Ru 
Kim, uov 1. no Py Sj, uå(i^) Fby 
Hi prep. o. adv. — Allm. i Sve- 
rige (redan msv.) o. Norge. 

*av U förstärk, part., ingår i sms. 
allt-av, qv. v. — fsv. af — (se 
Rqv. VI, Sdw); användes ss. för- 
sta sms.-led på Gd (Rz 16 b) och 
i Norge (Aasen 561 b). 

*ava qvo ut. pl., svf . Avigsida, aviga. 
vNyl 

= *åva nava Ru, uavo Kim, uåvu 
Hi ut. pL, svf. — Jfr SAOrdb. 

avance fra. av ans He, avdn^t mN 
öN ut. pl., stm. Vinst, förtjänst. 
— Fryksd aväns m. idm. 



*[avandjsjuk *åvand- åantshuk- Rg 
Gsv, uanstmk' Q«v adj. Avund- 
sjuk. — Obs. avljudet i av-und, 
-end, -and. 

*avbar[dj? — se *åbar. 

[*avbeden] *åvbidig åvhydyCgär) adj. 
Ombedd. Na — Jfr "^åbeden. 

[av]bild *åv- åvhild stm. 2. Na 

[av]brunnen *åv- fjhruni pp. & adj. 
Uppbrunnen. Ped Pu 

avbrytning qrhrf/tnigg pl. obr., stf. 
Brytning (i uttalet) på någon 
viss dialekt eller på något visst 
språk. Kim 

[av]bränd *åv- åhränt pp. & adj. 
Nedbränd, uppbränd. Ped Pa 
(m. fl.).^ 

[avjbön *åv- åvhön stf. 2. Na 

[avj-*denad *åv- (Ivdina(gär) pp. & 
adj. „Så länge töjd att den bru- 
stit" (om en lina). Na 

[av]-*doen 1. -*doig, *åv- ådoi- vN 
Sj Ksl Esbo Gsv, aduH- Nu, atväm- 
Wp, uadoi- Ru adj. & pp. 1) Död, 
avdöd. vN mN Gsv Nu 2) Ut- 
död. Ru 3) Vissnad. Gsv Nu Wp 
— no. avdåen. 

[*ave] *åve åi adv. o. prep. Av. 
Da O — Jfr ymsv. hsere thaere 
o. d. i Rkr. 

*avendas avindas sv. vb. dep. 1 
Avundas. Da — gda. avinde nda. 
avindes (Molb.) v. Jfr da. avind 
no. åvind 1. åven 'avund'. 

*avendsjuk avindsituk' adj. Avund- 
sjuk. Da 

[av]frusen *åv- åfimindär adj. & 
pp. Förfrusen. Gsv 

*[av]fulkad ? *åv. äfulka oböjl. adj. 
(& pp.) Bortklemad. Na 

'^[av]gnavad *åv- ågnava- vNyl, 
nognava- Sj, uoknava- Py pp. & 
adj. Avgnagd. 



[avgud — [arj-^^knatad. 



21 



[avgud] *åvgud å(r)giid stm. 1 Nyl 

(pass.) Na — msv. ågud n. Rkr 
[*avgådd] "^åvgådd å(v)god(är) n. 

å(i)got pp. & adj. Brusten. Na 
[avgång] *åvgång ävgogg ut. pl., 

stm. Åtgång, t. ex. på mat. Ingå 

(Bsd). — Sahlstedt, Ilire. 
*[av]hack*? *åv- åh^k stn. „Lierygg", 

upphöjning på ängen mellan två 

hösträngar. Nu 
*[av]hagsen *åv- åvltaksit) adj. Avogt 

sinnad. Brdö 
*[av]harad *åv- åvhara- pp. & adj. 

Vorden torr och hård på grund av 

inträffad frost (om markon). Na 
*[av]hasad *åv- ävhasa oböjl. adj. 

(pp.) Som hasat eller glidit nod. 

Na 
*[av]him[m]ad 1. -og, *åv- åvhfma 

oböjl. pp., dvhtmu- adj. Avsvim- 
mad; matt, uttröttad. Brdö 
*[av]hungrad *åv- uahu^ra n. -at 

adj. Hungrig, svulten Ru 
^[av]hutad *åv- ävhijta oböjl. adj. 

(pp.) Tillhutad, avsnäst. Na 
*avhag? aiog subst., blott i tis. 

b<^ra qvog fö-fiot) Hysa fruktan 

för någon, rädas. Brdö 
'''[av]hagog *åv- uahogo-(gär 1. -tär) 

adj. Utan håg och sinne för. Kim 
[*avhåll I] *kvhk\\ åvholiYö, (Viohl 

Ingå Sbo Tu Bo, hävohl Ka Sn, 

uohald Sj, åhol mN Sbo, f]rhoJ 

Brdö, åhoJKM stn. Avhålls vapen, 

skyddsvapen. — Jfr fsv. afhald 

n. 'återhåU'. 
[*avhall II] *åvhåll (h^hofjl Ingå, 

qvhol Na ut. pl., stn. 1) Avstånd. 

Ingå 2) „ Säkerhets fastställande", 

sjt. (Pettersson) Na 
[*avhåll IIIJ *åvhall åvhahl ut. pl., 

stn. Omfamning. Na — Jfr Öb. 

hqld åv 'omfamna'. 



*[av]hårad *åv- åvhåra- pp. & adj. 
Som mist håret (om hud). Na 

[*avhälld] *åvhälld århäjd(är) adj. 
Sluttande, om marken. Brdö — 
Vg. Sm. (Rz 17 a); jfr Sahlstedt 
afhällning 'inclinatio'. 

*[av]hällog *åv- (Ihälo(gär) vN mN, 
hiväloigär) Fö Ka Sn, uohälo(gär) 
Sj, uf]ha7o(gär) Fby, uahähigär 
Hi, uavhäh- Kim, ohäHn Å adj. 
Sluttande (om marken). — Uppl. 
Gd (Rz 17 a), Westo afhällig; 
fvsk. afhallr. — Jfr SAOrdb. 

'^[avjhödjad ? åv- drhydja- adj. (& 
pp., men verbet saknas) Avrödd. 
Na 

[avig] *åvog 1. *åvot äro(gär) Ku Na, 
fjru- Brdö m Va, (jror Kkr, t(ovo(gär) 
Sj Py, uaro- Kim, uat>ut(an) Ru, 
uåvogär (1. -iigär) Hi, qvat- Nu 
Wp, åvät- Rg, åat- O, uat- Da 
Gsv adj. — änsv. åffwogh adj. 

[avig]sida *åvog- 1. *åvot- åvosidu 
Brdö, åvosido Na, uatnm (def. 
yu) Ru, åvahld Wp, åvätsiö Rg, 
avah'i Nu, åatat O, uatsi Da Gsv 
pl. obr., svf. 

*ayjö avf-i} 1. an^i} intorj. Adjö. Ped 
Pu — Beror v på smst. med 
avsked ? 

*avjös avlös intcrj. Adjö. Jakob- 
stads-trakten. 

*[av]kekad *åv- åvkäika oböjl. (pp. 
&) adj. Avsvimmad; död. Na 

*[av]klabbad *åv- åvklaha- pp. & 
adj. Avhuggen, om kastved. Na 

*[avjklarad *åv- qrklqra- pp. & adj. 
Bragt att klar(n)a(s); klar. Na 

*[av]klådd *åv. åvklod((ir) n. -t pp. 
& adj. Klådd i hög grad; av- 
skinnad. Na 

[avl-*knatad *åv- u knata- pp. & adj. 
Avhuggen (med bibegrcpp av 



22 



^favjkolad — *av^äst 



långsamliet i utförandet); smått 

avbiten. raNyl 
*[av]kolad *åv- åvkala- pp. & adj. 

Som kolat av: avsvimmad eller 

död. Na 
[avjkolnad *åv- åvMlna- pp. & adj. 

Stelnad ; avkyld till fast form. Na 
*[av]krusad *åv- tuikrusa n. -at adj. 

Krusig; lockig. Ru 
*[av]kuffad *åv- åvlcufa pp. & adj. 

Ned- 1. bortskuffad. Na 
*[av]kyla *åv- (Irkylo ut. pl., svf. 

Avkylning. Na 
*[av]köld *åv- dvkfVd(är) pp. & adj. 

Avkyld. Na 
*avla [sig] aräl (ut) sä sv. vb. rflx. 

1 Fortplanta sig, föröka sig. Mx 

-— Fryksd. 
*[av]landsvind *åv åvlansvin pl. 

-vindur stm. 1 Vind, som blåser 

från landsidan. vNyl — VI. (Rz 

809 a), jfr Gd avlandsväder (Rz 

17 a); da. o. no. avlandsvind. 
avlat avlat stm. 2 Oblat (i natt- 
varden). Bo — Uppl. Fryksd. 

Sörb. Jfr SvAkadOrdb. I 311. 
*[av]leda *åv- ualäido ut. pl., svf. 

Avsky. Kim 
*avlida qvltdu ut. pl., svf. Leda, av- 
sky. Hi 
*avlig I förek. i uttr. qrligär gns 

Avelsgris. Ingå — Nk. Dis. Vg. 

Ög. Sm. (Rz 17a) 'växtlig', Fryksd. 

'avelsam'. 
*avlig II — ingår i sms. *långavlig, 

qv. v. 
*[av]lova *åv- ålova sv. vb. intr. 1. 

tr. 1 Bestämdt lova att icke göra 

en viss sak. Na — fsv. aflova v. 

lova att övergiva, avsäga sig' 

gda. aHove 'försaka' mlty. afloven. 

Sv. Akad. Ordb. I 329 (citat från 

Lucidor). 



*[av]lyktas *åv- åli/tas sv. vb. dep. 
1 Lyktas, sluta(s). Nu 

[avlång] *åvlång ävlogg(är) Na, 
ualagg(är) Kim, Qlog(är) Å adj. 
= *avelång qvälagg(är) 1. avä- 
logg(är) vNy 1 mNyl, avUagg- StEg, 
avilagg- Gsv, avUägg- Da, avä- 
logg(är) Ngö, avulågg- O adj. 

[avlägsen] *åvlägsen åvl($kHn 1. -sn 
Nyl Na, åvl^ksiy Brdö, ualteksfijn 
Kim, uålfcks^} Hi Fby, uol^ksn 
Sj Py adj. — NÅm. Sörb. 

*[av]massad *åv- ävmasa- pp. & 
adj. Avslickad. Na Pg 

[av]mattlad ? *åv- åwmaUa pp. & 
oböjl. adj. Utmattad. Nu 

*[av]minskad *åv- åvniinska- pp. & 
adj. Förminskad. Na 

[av]niinskning *åv- ånUmknigg ut. 
pl., stf. Minskning; hä kom ti 
äminsknigg. Ingå 

*[av]nalkad *åv- åvnalka- pp. & 
adj. Smått avhuggen, avhackad. 
Na 

*avog-[till]-baka qvu-hqka adv. (tis.) 
Baklänges. Sbo 

*[av]nilkad *åv- åvnilka- pp. & adj. 
= *avnalkad. Na 

*[av]rabbad *åv- åvraba- pp. & adj. 
Avskrubbad med hyvel. Na 

*[av]-rajskor *åv- uaraiskor fplt. 
Avskräde, avfall, skräp. Kim — 
Jfr Rz 17 b avraskar plt. idm. Gd. 

[av]rodd *åv- å(^vJrQd/ärJ Nyl, éfvj- 
rud(är) Na pp. & adj. Bragt att 
brista genom användning vid 
rodd (om åra). 

[av]roffad *åv- åvro/a- pp. & adj. 
Borttagen, bortroffad. Na 

*[av]ruttnad *åv- ärokna pp. & adj. 
Förstörd av röta. nVa 

*av-räst awmst- pp. & adj. Av- 
rensad. Wp 



[avjsagd — ^favjsnabbad. 



23 



[avjsagd *åv- ävsaffdf^ärj n. åvsakt 

pp. & adj. Omtalad, omskvallrad. 

vN (pass.) Na — Jfr SAOrdb. I 

afsäga (ex. inpå 1700-t. i bet. 

'omtala'), 
[avjsides] *åvsides åstdäs Brdö Nyl, 

åsulis Na Ko adv. 
"^[avjsides-ländt *åv- åsidwiänt adv. 

Avsides (beläget). Na 
[avsikt] *åvsikt äimkt stm. 1. stf. 2 

Nyl Na 
*[av]skatad *åv- åvsJcata- pp. & adj. 

Avtoppad (om blomster eller trä). 

Na 
[avjskottad *åv- åvskotu- pp. & adj. 

1) Bortskottad. Na 2) Rentvagen. 

Na 3) Förbisedd, övergiven, läm- 
nad. Na 
'^[avjskrabbad *åv- åvshraba- pp. & 

adj. I hast avskrapad. Na 
[avskriden] *åvskredig åvsJcridi- pp. 

& adj. Småningom kommen på 

obestånd. Na 
"^avskräda avshrredo svf. Avskräde. 

Na — fsv. afskraedha f. 
[avsky avshj Hvbfj, afstsy Lmo ut. 

pl., stf. Fruktan, rädsla, respekt. 

*åvsky åsky ut. pl., stm. Avsky. 

Na — gda. avsky 'afskrsBkkelse'. 
*avskya avsky tu svf. Avskyvärd 

person, okv. Hvbfj 
[av]skymd *åv- åvskymdär n. -rtit 

pp. & adj. Undan- 1. bortskymd. 

Na 
*[av]skörd *åv- åvskOr()/ärJ pp. & 

adj. Avhuggen 1. avsågad, om 

ved och trä. Na — Jfr fsv. af- 

skyrdh f. 'avskuret stycke', Lind 

afskjörd 'abschnitt'. 
[avjslaknad *åv- Avslqkna- pp. & 

adj. Slaknad, slak. Na 
[*av8lapp] "^åvslapp åUai) ^*- P^' ^^^• 

Avlevor. Ped Pu — Hs. NÅm. 



avslapp. Dl. avslipp; änsv. aff- 

slapp Bib., Lind åslapp. 
*[av]slocknad *åv- åvslokna- pp. & 

adj. Utslocknad. Na 
*[av]sluddad av- ävsloda- pp. & adj. 

Skurad. Na 
*[av]sluttig *åv- rlsluti- adj. Sluttig 

(om marken). Ingå — Jfr Sv. 

Akad. Ordb. afslutta v. 
*[av]sluttning *åv- åslutni^g stf. 1 

Sluttning, sluttande mark. Ingå 

— Finnes i SAOrdb. (senaste 

cit. 1850), men saknas i SAO''. 
[[avjslå *åv- obs. uttr. ss. (hjan 

(hjåslo mä 1. mi Han avslog min 

anhållan. Ingå Sn Ka 
*[av]slå-kniv *åv- imUuakniv stm. 

1 Kniv, h varmed djur flås. Ru 
*[av]slåtad *åv- åvslota- pp. & adj. 

Stillnad, om vind. Na 
[av]släckt *åv- rj/vj släkt pp. & adj. 

Utsläckt. Na Öb (pass. M-) 
*[av]släppare ^kv-urlslähparä stm. 3 

Spak, hvarmed vävbommen om- 

vrides. Hi 
*[av]smalad *åv- åvsmula- pp. & 

adj. Avhuggen, avslagen. Na 
*[av]smålad *åv- åvsniola- pp. & adj. 

Söndersmulad, kringsmulad. Na 
[*avsnillad?] *åvsnelad*? ävsnila- pp. 

& adj. Undansnillad; bortsnattad. 

Na — fsv. afsnaella v. 'försnilla'. 

SAOrdb. afsnilla (1753). 
'''[av]snocklad *åv- åvsnokla- Na, 

fmiokla- vNyl pp. & adj. På 

snuskigt sätt avbiten och nedsö- 
lad (om födoämne). 
[av]snoning *åv- åvsnQni^g stf. 1 

Bortflående av skinn. Na 
*[av]snubbad *åv- åvsnoha- pp. & 

adj. Avklippt, kort khppt (ss. 

t. ex. hår). Na — SAOrdb. af- 

snubba v. 



24 



^[av]snåJad — ^[avjtövla. 



'^'[avlsnålad *åv- åvs^nfjla- pp. & adj. 
Genom trägna böner tvungen att 
ge ngt. Na 

*[av]spalad *åv- (.n^^jpa^a-pp. &adj. 
Avspjälkt. Na 

*[av]spalning *åv- ävspalni^g stf. I 
Från ett trä bortspjälkt bit eller 
spån. Na 

*[av]spelad *åv- ävspila- pp. &adj. 
Avspjälkt till *spelor. Na 

*[av]stekad *åv- åvstika- pp. &adj. 
Avspetad. Rynkad; gjord kor- 
tare. Na 

*[av]stelnad *åv- åvstrelna- pp. & 
adj. Påstelnad. Na [Kske eg. å-, 
ej av-.] 

*[av]storma *åv- — i uttr. hä ä 
\iast(yt'mat Det har stormat ut. 
Ru 

*[av]stäckning *åv- uostäkni^g stm. 
1 Avkortning. Py 

*[av]stängsel *åv- ävsfäggsl stn. 
Stängsel. Na 

*[av]sumning *åv- ävsumnigg stf. 1 
Dröjsmål. Na 

*[av]suma *åv- uamfj^ sv. vb. intr. 
1 Surna; mhalki ä uasnria Mjöl- 
ken är surnad. Ru 

*[av]svedad *åv- ävsvida- pp. & adj. 
Avsvedjad. Na 

[avsvimmad] *åvsvimnad åfvjsvim- 
na- 1. nfvJsiHmna- Nyl, nosvmina 
Py, nosimna Sj pp. & adj. 

*[av]svoren *åv- årsvori' adj. Av- 
svuren. Na 

*[av]svulten *åv- (jsiillti' adj. Ut- 
svulten. Nu= åvsvälten umvälti 
oböjl. adj. Ru 

*[av]sjm *åv- avsyn stf. 1 Avsyning. 
Na 

*[av]såld *åv- åvsql(l(ärj pp. & adj. 
Som delvis blivit utsåld (t. ex. 
fisk). Na 



*[av]säjsad *åv- ävsäisa- pp. &adj. 

Förkortad medels säjsning (surr- 

ning), om tåg (sjt.). Na 
[*avsätt] *åvsätt åvsätfärj pp. & adj. 

Avsatt. Na — fvsk. afsettr. 
[av]söm[m]ad *åv- åvsOma- pp. & 

adj. Genom tråckling 1. d. gjord 

kortare. Na 
[avtag] *åvtag å(vjtqg Nyl, åtag 

öNyl (jte fg.), uotqg Sj, uotag Py 

stn. Vägskäl, 
[avtagen] *åvtägen åtäiji pp. nVa 
*[av]tamd *åv- åvtqmdfärj pp. & 

adj. Tamd, inkörd (om häst) o. d. 

Na 
*[av]tarkad *åv- uatarha pp. & adj. 

Uttorkad. Ru 
*[av]tassnad *åv- åvtasna- pp. & 

adj. Hållande på att slockna, om 

eld. Na 
*[av]testrad *åv- ävtäistra- pp. & 

adj. Småningom söndersliten a? 

väder och vind (om tåg). Na 
[av]torkad *åv- avtorka- pp. & adj. 

Som åter blivit torr efter regn, 

om marken. Na 
*[av]tröttad *åv- äträitastär adj. 

(eg. pp. i passiv form) Uttröttad. 

Gsv 
[av]tvinnad *åv- åvtvina- pp. & adj. 

Tvinnad så hårdt att den brustit, 

om tråd. Na 
*[av]tyckt *åv- åvtyktär pp. & adj. 

Omtyckt, avhållen. Na 
[[av]tömd *åv- åvtömd(är) pp. & 

adj. Helt och hållet tömd. Na 

— fsv. fvsk. aftéma, än tspr. av- 
tömma v. 
•'[av]törkad*åv- åtörka ÖNyly uotörka 

Py pp. & adj. Avtorkad. 
*[av]tövla *åv- (hjåtövla Ka Sningå, 

ätqlfaj vNyl, uatyölfaj Kim sv. 

vb. tr. 1 Avråda. 



favundj—f^av'välb'igj. 



25 



[avundj *åvund åvuml Na, åvuyd 
Ku Brdö ut. pl., stm. Na 1. stf. 
Ku Brdö — änsv. avund. 

[avundas] *åvundas avundas Na 
Ped Pu (m. fl. i Öb.), qruydas 
Ku Brdö sv. vb. dep. 1. — no. 
åvunda v. Jfr avendas v. 

[avjundsbit *åv- åvunshit stin. 1 
Något, som en annan avundas 
en. Na 

[av]undsjuk *åv- å\mndfuk(är) vNy 1, 
(jviisiulcCärJ Na, åvuyd fukfärj Ku 
Brdö, uavunfitJcfärJ Kim adj. — 
Jfr *avand- och *avend-sjuk. 

[av]undsjiika *åv- nvuydfiiko Ku 
Brdö (& -w), uavunfuko Kim ut. 
pl., svf. 

*[av]undsjukas *åv- åvunsmka^^ sv. 
vb. dep. 1 Avundas, hysa avund- 
sjuka. Na — Verbet användes 
af Runeberg (SAOrdb. I 720). 

*[av]undsjukhet *åv- åvunj^njkhälf 
ut. pl., stf. Avundsjuka. Na 

[av]undsknut *åv- ävuyskmjtKxxBv 
(& -nnnt), (?/m/'w//f Na stm. 1 Av 
sig själv tillkommen knut på 
tråd, garn, nät o. s. v. — Rz 
17 b Sm., 340 a Sdm; Fryksd; No. 

[av]unds-käring *åv- (jvunskärgg stf. 
1 Person, som avundas en och 
därigenom vållar motgång 1. olyk- 
kor, ish. med kreatur. Na 

[av]unds-tal *åv- (jiyumfal 1. -fal ut. 
pL, stn. Skvaller 1. förtal av av- 
undsjuka. Na 

[av]undsverk *åv- fhunsvärk stn. 
Illdåd, förestavadt av avund. Na 

["^avunnas] *åvimnas avnnas Nu, 
(lumis Brom Ljd sv. vb. dep. 1 
Avundas. — Sv. Akad. Ordb. I 
721 (yngsta ex. 1814). 

[*avunnog] *åvimnog åvwiof^gärj 
adj. Avundsam. Na 



*[av]unnothet *åv- uOJunafhait ut. 
pl., stf. Avund, avundsjuka. Nu 

*[av]unnot-sjuk *åv- åvnnaUhuk- 
adj. Avundsjuk. Nu 

*[av]-vackrad *åv- åvaha- pp. & 
adj. Säges om väder, som blivit 
vackert, samt om vind, som lug- 
nat. vNyl 

*[avj-veckad *åv- avika- pp. & adj. 
Veckad, rynkad. Na 

[av]-veta *åv- qvitu ut. pl., svf. 
Vetskap, kunskaj). öNjd 

[[av]vissnad *åv- åvmiasfär n. -asi 
adj. Vissnad. Gsv [p]g. pj). pass.] 

'''[avjvissnas *åv- åvisnas sv. vb. 
dep. 1 Vissna. Gsv 

*av-vräkt qvhräht ut. pl, stf. Av- 
drift (sjt.). Fby — Jfr fsv. af- 
vraeka v. 'bortdriva'. 

'''[av]-välla *åv- uuviUo ut. pl., svf. 
Järnets avsvalande i vatten. Kim 

'••'[av]-välta *åv- (hJfh:uUo Ka Sn 
Ingå, uoväJfo Sj, uavälto Kim ut. 
pl., svf. — förek. i uttr. litj i -on 
d. v. s. överända: säges om häs- 
tar 1. kor, som fallit så att de 
ej förmå resa sig med egna kraf- 
ter. — Jfr Rz 829 b (adj. o. ad v. 
Sm. Vg. VI. Dl. Hs.), åvältes adv. 
Hll. Ydre; no. liggja i åvelto 1. 
-un (Ross). — fvsk. afvelta adj. 
'falden omkuld således at man 
ikkc kan reise sig'. 

'^[av]-vältra *åv- åvälfro Sött mNyl 
öNyl, qväjfro Ku, åväjtru Brdö 
(& -o), uavälfro Kim, uovältro Sj 
Py ut. pl., svf., i uttr. //^ / -on 
1. -im (& -y) = fg. 

['''av-vältrigj *åv-vältrog åvältro((iär) 
adj. Blivande att ligga „i "^'av- 
vältran". Na — åväjtroht Ku, 
åväjlrot 1. -ut Brdö adj. n. o. 
adv. idm: //>/ å., ät å-f krrek. 



26 



fax — haek-höjd. 



[ax aks stn. betytler bl. a.: Den till- 
spetsade delen av stör, becktråd 
o. 8. v. Nyl EF (pass.). — Norge. 

*axa «A>' I sv. vb. tr. 1 [fh] Avslä 
ax från sädeskäi-var. Mx — Rz 18a 
'plocka ax' Vm. Nk. Ög., ÖHd.; 
Norge, aks II sv. vb. intr. 1 Gå i 
ax. Sbo Tu — Jfr Rz 845 a äxa 
sig idm Vg. = äxa Sörb. 

[axel m.] *axul aktftO vNyl niNyl, 
aks-ul Ru Fby Kim Pg Na Ko 
Hsk Öb, akftol Hi stm. 1 (i plur. 
kvarstår vok. före I () Hjul- 
axel. 

= "^axal akml pl. aksalir stm. 
Da Gsv Nu O — fvsk. qxull fsv. 
axul m., på Hofs tid axåll; axul 
hos Lind, Sahlstedt, Weste, axol 
Com.^ 104, Serenius; — axul Dl. 
Hs. Vg., axål Rosl. 

axelböjd haksälhöygdfär) ut. n., adj. 
Krokryggig. Föglö 



[axeljfoder *axal- aksalfor stn. Järn- 
beslag i)å hjulaxeln. G«v 

[axeljhals "^axul- aksulhals, stm. 1 
„Det ställe på hjnlaxeln, som 
nötes då den går omkring". Na 

[axeljkärra "^axul- ahsulJcäro svf. 
Kärra utan resårer och hvars 
korg alltså hvilar på hjulaxeln. 
Sj Ksl Esbo 

*axel-lutog aksälutofgär) adj. Kut- 
^yg^ig» krokryggig. Nyl Hi Kim 

axel-ok aksälok stn. Ok (för tu 
ämbar 1. d.), som bäras över ena 
skuldran. Sött 

*axle aksJa svm. Axel, skuldra. Ksl 
Esbo Sbo Ngö mVa nVa 

ax-stång I akstagg 1. akstqgg pl. 
-steggär stf. Stång under ritaket. 
öNyl — II akstogg pl. -steggär stf. 
Vagntistel. Ngö 

ax-ås akauos stm. 1 = axstång I. 



B. 



"^baba hqha interj. Låt vara! Rör 
icke! (till barn). Nu — Rz 18 a 
babba idm Allm., da. 'gadesprog' 
baba (ibd.), Jyll. bav bav (Feil- 
berg). 

"^babas hqhas sv. vb. dep. 1 Till- 
plattas, stukas. Ho 

*babbel hahil pl. -ilar stm. 1 Stor 
kniv. Bo 

*babbla hahul sv. vb. intr. 1 Slå 
back (om segel). O 

*babordshalsa(dt) hq1mUJials.a adv. 
säges då vinden vid kryss kom- 
mer från babordssidan. Na 

*babörding hqhöligg stm. 1 Person 
hörande till babordsvakten. Na 

*back hak-arif -n, -?//adj. Backig. Ru 



*backa [sig] hak-sä sv. vb. rflx. 1 
Packa sig? åtm. i tis. bak sä ti 
gäandur Ge sig i väg. Nu 

back-brott hakbrot stn. Högsta punk- 
ten av en backe. Ped Pu Esse 
— fvsk. bakkabrot n. 'bakkekant, 
bakkeskrsBnt'. 

*backe I — ingår i sms. "^kas-backe, 
qv. v. [Eg. baka, gpl. av fsv. 
fvsk. bak n. 'rygg'.] 

*backe II — ingår i sms. '^kind- 
backe, qv. v. 

back-*hympel hakhgmpU el. -ål pl. 
l^ar stm. 1 Mindre höjd eller 
kulle. vNyl 

back-höjd hakhyögd stf. 1 Höjd, 
backe. Py 



hackhnyck—fhagage]. 



27 



back-knyck haknyk stm. 1 Liten 
backe. vNyl 

back-^^lid haklid Ingå Sn Ko Hsk 
Mx (mfl. i sVa), hakltd Ped Pu 
stf. 1 Ingå Sn Ped Pu, stm. 1 
Ko Hsk, stn. Mx Backsluttning. 

"^backlundes bakhiudis (1. -lundis) 
adv. Kuperadt, backigt. Na 

"^backländes hakländis adv. Någor- 
lunda backigt, sluttande. Na 

"^backländig hakländi- adj. Backig, 
kuperad. vNyl — Finnes hos 
Dalin och i SAOB, men saknas 
i SAOL''. — Sdm. backländig, 
Hs. backländt. 

back-*syda haksydo svf. Backslutt- 
ning. Lptr Ljd 

[bad — i tlss. ga 1. gå i bad 1. bad 
Nyl EF Fö Ku Brdö (-^- i Åhd) 
nVa, go i bad A Samla sig till 
lek (om fisk); ga i bodi Gå under. 
Pm Px — Ss. första led i smss. 
brukas badu- Nyl EF (pass.), 
badan- Nyl. (eg pres. part. med 
gerund. bet., av vbet bada), bada- 
Ngö, badi- vNyl. 

bada bad(a) Nyl nVa, tad* s Va Eo 
Kv sv. vb. intr. 1: 1) [+i?5] Ar- 
beta ivrigt. Py Ksl (mfl.) Ingå 
Ka Sn Ped Pu 2) [abs. och + äv\ 
Gå fort, springa. Nyl 3) [-|- om] 
Slå, piska. Nyl Lfj Np Pm Mx 
Gkby 4) Leka, stoja. Kv Re — 
Fryksd. bada i bet. 1 ; bädda Rz 
18 a i bet. 4, 18 b AUm. i bet. 
1 — 3. [Att bada o. bädda ofta 
växla, framgår av SAOB.] 

[[bad]bunk[e] *bade- badtbugk stm. 
1 vNyl (sporad.). 

*badd s. — ingår i sms. *kå[ringbadd, 
qv. v. 

[bädda v. I bad(a) sv. vb. tr. 1 
Sammanblanda sönderskuret och 



i vatten uppblött halm eller hö, 
som ges åt boskapen. Na Sj Ksl 
— Rz 18 b 'värma' Sm. mfl. 

*badda v. II bad(a) sv. vb. intr. 1 
[pä] Arbeta ivrigt. Ku Brdö 

*badda sf. bador (f)plt. Ett slags 
sörpa. Sj Ksl — Ingår ock i sms. 
*käring-badda, qv. v. 

■''bädda sn. ~ ingår i sms. *hugga- 
badda, qv. v. 

"^bäddars bad ar ^ oböjl. adj. Rackars 
(dock lindrigare), t. ex. b. un t in. 
Sj vN Hi 

*badd-est'? badäist stm. 1 Oregcrlig 
sällo. Ho Sbo — Jfr fi. äystätä 
'bullra, larma'(?). 

[*badd- (1. *badO] -huggare *bad(d)e- 
badnhuf^ar stm. 3 Vildbasare. Re 
Nkby Ped Pu 

*baddu- 1. *badde-man [1. *badu-, 
resp. *bade- ?J baduman pl. -mänär 
stm. 1) Baneman. Brom Ten Sn 
Ingå Sj 2) Huvud anstiftare av 
ett brott. Ingå — badhnan pl. -män 
stm. 1) Baneman. Mx Hvbfj 2) 
Upphovsman. Mx 3) Gärnings- 
man (i allmh.). Hvbfj 

badfisk badjisk Fby Kim, bqdjisk 
Åhd Hi Kim Nyl, bafisk Nu O 
stm. 1 (även ut. pl., då i kol- 
lektiv bet.) Fisk, som under 
varma dagar stiger upp i grunda 
vikar för att leka. — Likaså talas 
i Nyl. mfl. om bqd-brqksn, -id 
o. s. v. — Jfr. SAOB. II 39. 

badsten badMäin stm. 1 I basturö- 
ret befintlig sten, å hvilken vat- 
ten kastas för att uppvärma bad- 
stugan. Na 

[bagage] *pagage pagdf 1. pagqs ut. 
pl., stn. coll. Nyl PJF öb. ~ 
SAOB. II 64 anför former med 
p- från 16- och 1700-talen. Se, 



28 



^hagg(e) — Vmke. 



angående orsaken till denna ljud- 
övergång, Kock i NA XIX 92. 
*bagg(e) hatj stm. 1 Vallhjon (gosse 

1. flicka). Kv — Ingår ock i smss. 

*horje-, *storje- o. *störjebagg. — 

Ez 19 a vallbagge m. Sdm; no. 

bagge m. 'en tyk og [»lump figur', 

Fter. baggi m. 'broder' (samma 

ord ?). — Se SAOB II 74 o. 75. 
*baj s. haij ut. pl., stn. Barnskit. vNyl 

— Ydre, Fryksd. idm.; Jyll. *ba 

'snavs, bornetale'. — SAOB II 

78, ej SAOIv. 
*baj p. I haij interj. Fy; haij haij 

so tu srrr (= säger)! vNyl — 

SAOL 11 77 f. 
*baj p. Il haij adv. „Godt att leva, 

bra". Na 
*baja haij sv. vb. intr. 1 : 1) Leva 

godt, må bra. Na 2) Leva i sus 

och dus; väsnas. Bo Sbo 
"^baja [ner sig] haij(a) ;?i7\s7'l. -,sy7sv. 

vb. rflx. 1 Smutsa ned sig med 

exkrementer (till och om barn). 

vNyl Pä — Ög. 
*bajadt — ingäi* i sms. *forbajadt, 

i{V. v. \<i%af)ai 'förbdt'?] 
"^bajona (från lyskan?) haijnna sv. 

vb. intr. 1 Bullra, roa sig. A 

(Fstr) 
*bajskade — ingår i sms. *rdrbajs- 

kad, (jv. v. [<baska v. + pejor. 

1. minoriserande j, qvasi 'genom- 

1. inpiskad'.] 
*bajskade (adv.) — ingår i sms. 

''•förbajskade, (jv. v. 
[bak I hal' stf. 1 Ytbrädo av stock. 

Na — l)ls. m. Mp. Åm. (Kz 

19 a— b). 
[bak II (av vb. baka) — ersattes i 

smss. av haku- Nyl Fby Kim Na 

Pg, }tal±n- 1. hahkn- Hi, hakan- 

Nyl Kim. 



"^baka s. I baku Py, baka Å svf. 
Brädbake. 

"^baka s. II haku pl. obr., svf. coU. 
Den vid bakning till användning 
kommande degmassan. Na 

''baka v. haka sv. vb. intr. 1 [ihop] 
Hårdna, styvna, tätna. Na 

"^bakan hakan 1. hakand mN Sbo 
Tu Kim Na Pg Kr Gkby NVet 
{-an i nVa), hakkan 1. -anfl Hi, 
hakan A stn. 1) Bak på äggva- 
pen. mNyl Sbo Tu Na Pg Å 
(Tk])y. 2) Ytterbräde i sågstock. 
mN Kr 3) Handens övro yta. 
Kim Hi NVet — Sörb. bägon in. 
i bet. 2. 

*bakan-[eft(er)], -*ett hakanät adv. 
Bakifrån. Lmo 

*bakare I hakar Ngö Ru, Jmkaräl 
hahkarä Hi, hökar Da Gsv Nu 
O Wp, hokär Rg stm. 3 Bagare. 
— fvsk. fsv. bakare m., länge 
brukligt i nsv. skrift (SAOB II 
()4 har yngsta cit. från 1753); 
Rz 20 a Vg. Kim. — VR 11 o. 
28, Com.'-^ p. 90, LL, Spegel 
Gloss., Ihre. 

*bakare II hökar stm. 3 Bako pa 
kniv. Nu 

bak-*bettan hakhitan stn. Aktcrtoft. 
Re 

bak-*bette hakhita Fby Kim, hqk' 
hita Nyl, hqkhähia Hi svm. Ak- 
tcrtoft. — Rz 34 b Sdm. 

[[bak]-bröd *baku- hakubrf) pl. -w 
stn. BakbuUe. vNyl — Rz 20 a 
Vb. Nb. 

*bake I haka Nyl Kim Ru nVa, 
hqk^ Px, hqka Ku Brdö, baka 1. 
hahka Hi, hoka Da Grsv Nu O 
Rg Wp svm. 1) Bak 1. rygg pä 
hand. Nyl Kim nVa 2) Handen 
(fram- och baktill) ovan loven 



^ake—^akonist-segel. 



29 



eller flätan. Hi Px 3) Rygg på 
äggvapen. Ru Estl Nyl Kim Hi 
Ku Brdö Lmo (mfl.) 4) Ytbräde 
i sågstock. Nyl Kim Hi Ku Brdö 
Lmo (mfl.). — Rz 19 b Vg. Ög. 
Hs. — SAOB n 100 (= bet. 4). 
Lind o. Sdt i bet. 3. 

*bake H haka pl. hakor svm. 1. svf.? 
Mannens testiklar. Hfors 

[bak-[efter], -*etter 1. -*ette 1. -*ett 
hakntär Nyl, hqkätär (1. -a-) Ålid ; 
hakiitä vNyl HiKimPg; håJcätl. 
-ät Da Nu O Wp EF Å Hvbfj Öb.,. 
bdkät Nyl Å Ru, håJcit Nu, hakit 
Mx, hået [närmast *bagh-ett] Da 
Gsv 1) prep. o. adv. = lisv. (se 
SAOB); även 'bakom'. Allm 2) 
adv. Ogörligt, omöjligt. Np — 
Superi, hakätast Nyl, haetast Da 
Gsv 

*[bakefter]-vä[de]r, *bakett- hak- 
ätrrcr Nu, håkäfjcpv O stn. Med- 
vind. 

*fbakefter]åt *baketter- hakntärqt 
adv. Efteråt. Ka Sn Ingå 

''bakes hakas adv. Tillbaks. Ru — 
Jfr ock *tillbakes, *återbakes. 

[bak]-*fjäl *baku- hakuftfpX pl. -or 
stf. Brödspade. Kkr — Dl. Norrl. 
(Rz 20 a) Bill. — Weste bakfjöl 
f. 'pcUe de four'. 

[bakgavel hakgnvM stm. 1 Tvär- 
stammig båtakter. Sött 

^=[bak]gift *baka- (1. -e) hakadjift 1. 
-//// ut. pl., stf. Tillbakagivning; 
t. ex. upv ä nu nogär i}äni so7n 
h. Ingå Sn Ka Po 

[bakhus?] *bax i^fe stn. Bod, hvari 
kläder, matvaror o. d. förvaras 
och där tjänstfolket sover. Nu 
O — Jfr Rz 19 b. 

bak-[kappa s.], -*kappe hqkapa svni. 
(på skodon). Nyl 



"^bakkappa v. hqkap(a) sv. vb. tr. 

1 Sätta bakkappor på skodon. Nyl 
bak-kista hqktjist svf. Bakskott i 

färdbåt. Bärgö 
"^'bak-kraggog hqkra(/u oböjl. adj. o. 

adv. Bakåtlutad ; go, säta (= sitta), 

sto hkr. Å 
[bak-krok hqkrok stm. 1 Träkram- 
por mellan bakgaveln och *sud- 

banden. Sött 
baklastad hqklasfn- adj. För tungt 

lastad baktill eller akterut. Nyl 

— Rz 19 b baklässt a. Svea- o. 

Götald. 
*bakledes hakläLs Pg, hqkläis Na 

adv. 1) Bakfram, avigt. Na 2) 

Baklänges. Pg 
*baklängdes hqkläggdis adv. Bak- 
länges. Hi 
[bakjlänges *bake- hakaländjis adv. 

vNyl 
'^bakländes hqkländls Sj, hqkländis 

Kim Na adv. Baklänges. — da. 

baglaends. 
bakman hqkman Ngö Da Nu O, 

hakman Gsv pl. -mänir (& -är) 

stm. Bakers te delen av noten, 

„ kilen" hvari fiskarne samla sig. 
[bak]mjöl *baku- hakiwiföl ut. pl., 

stn. Finmalet mjöl. Na 
[bakom har i Runömålet superi. 

hakumst. 
"^bakomst-mast hakumstmast pl. -w, 

stn. Aktermast. Ru 
bakom-strax hqko)mträks(f) adv. anv. 

för att beteckna en avlägsen, 

obekant ort. Ka Sn Na 
'^'bakomst-rep hakunisträij) pl- -ti stn. 

Tåg fäst i bakdelen av väven. 

Ru 
"bakomst-segel hakiwist-siyäl pl. -ylu 

stn. Storsegel (på aktermasten). 

Ru 



30 



%akomst-skot — %älga. 



"^bakomst-skot hakunuthkout pl. -o 
stn. Storsegelskot. Ru 

"^bakomst-stake hakum(st)staka svin. 
Tunnkluven träslå fäst över vä- 
ven på bakbommen. Ru 

"^bakomst-stam hakuni(st)iitam stm. 
1 Akterstäv. Ru 

*bakomst-toft hakum.siu/t pl. -u stn. 
Toft vid storsegelmasten. Ru 

bak-*skott(e) hakskot pl. -a(r) stm. 1 
Avrundadt sittbräde i båtens 
bakstam. Lmo 

[bak]-sko[ve]l *bake- hokaskol stf. 1 
Brödspade. Gsv 

bakskruv förek. i tis. ta hqkskrn 
Gå tokigt. Na 

[bak]slag *bake- hakadag pl. obi*., 
stn. vNyl 

[bak]-*spån *baku- hökspän stm. 1 
Bakfjöl, brödspade. Np 

'''bakstadog hqkstadu( gär) sidj. Starkt 
baklutad vid gång 1. d. (om män- 
niska). Na 

'^bakstagad hqkstqga oböjl. adj. =fg. 
Åhd Hi Kim 

"^bakstakad hakstaka Fby, hqkstaka 
vNyl Kim oböjl. adj. =: fg. 

bak[stuga], -*stuva hqkstu pl. -ar 
svf. Dagligstuga, där husfolket 
bor. Gsv 

bak-stuss hqkbtus stm. 1 Stuss, röv, 
anus. Na — Salilstedt, Almqvist. 

*bakstyvning hqkstyvnigg Nyl EF 
(pass.), hqkstivnigg Bo pl. -ar stm. 
Py, stfmn. f. ö. Bakläder på sko- 
don. 

*baks-veder 1. -*ved hqksiidär Na, 
hqksvädär Ko, hqksve Ko prep. 
o. adv. Bakom; bak ryggen, hem- 
lighetsfullt, tala h. Baktala. Ko 

bak-[tand], -*tann hqktan pl. -tämlir 
stf. Ögon tand. Da 

baktur hqktnr stm. 2 Återväg. Na 



bak-*ugga hakiKjo Sbo, bqko^o Fö 
Ku svf. Tillbakaslående svallvåg. 

[bak-uti] *bak-yte (+ ä?) hqkita adv. 
Baki; baktill. LRg 

*bakveder hak- 1. hqhndär Nyl 1. 
-vädär öNyl, hqkver nVa adv. o. 
prep. Bakom. 

bakvåg hqkvog stm. 1 Tillbaka- 
slående svallvåg. Å 

*bak-å? hqko adv. Bakom. Ru 

'^bak-ända håkända adv. Tillbaka. 
Ksl 

bak-*öst hakötAst stm. 1 ösrum bak 
i båten. Öb. 

*bala I hal(a) Bo Pä, hala Nkby 
Lmo sv. vb. tr. 1 Hälla häftigt. 
— Sörb., Norge 'ösregna'. 

*bala n hql(a) sv. vb. 1: 1) tr. [ner] 
Nedtrampa växande gröda, gräs, 
snö m. m. Po — Oordna en upp- 
bäddad säng genom att vräka 
sig på eller i den. Ten Brom 2) 
intr. [om, i] Röra om 1. i ngt. 
Ka Sn — I bet. 1 Götald (Rz 
20 b), Fryksd. — SAOB II 149, 
Weste. 

*balanga hälagg sv. vb. tr. o. intr. 
1 Slå, klappa på. Np 

^baleman hqlwmn pl. obr., stm. 
Talman vid frieri. Bo 

*balg 1 halg stm. I Öppen vik med 
vid mynning. Sn 

*balg II halg ut. pL, stn. Oväder med 
regn och snöyra. O 

*balga s. I halgo svf. Don del af not 
eller nät, som sitter mellan bägge 
telnarne. Ten Po Ka Sn Ingå 

*balga s. II halgo svf. Storätare. Na 

*balga v. I [grundbet. „ösa liksom 
i 1. ur en säck"] halg(a) vNyl He, 
halg(a) Kim Hi Na Ko, haU(a) 
Brom [ungt uttal], hali Pm Px 
Mx sv. vb. 1: 1) [+ * sä 1. si\ 



V)alga —%aluns. 



31 



tr. o. intr. Äta 1. dricka omått- 
ligt. Brom Ten He Na Pm Px 
Mx 2) imp. 1. intr. a) Gloppa, 
yra, slaska. vNyl EF b) Blåsa 
hårdt. Na 3) descr. 1. intr. i uttr. 
halg o andas Andas häftigt, halg 
p4 Gå snabbt o. d. smst. Na — 
Bhl. i bet. 1, Norge i bet. 2 a. 

*balga [1. *balja? jfr *bälja!] v. II 
halfu sv. vb. intr. 1 Skrika, tjuta. 
Å (Fstr.). 

*balge halga svra. 1 = *balga s. I. 
Ingå (Bsd). 

*balgog 1. -ot halgo' Kim Hi Ko Fö, 
halgat- O, halio(gär) Fö Lump 
adj. Rik på *balg II (om väder). 
— Jfr HU. balig adj. 

*balgväder halgvädär Po, halgvädär 
Ko Kim, halgvmlär Hi ut. pl., 
stn. Starkt oväder med storm 
och nederbörd. — HU. balväder 
No. balvedr n. 

*balja s. — ingår i sms. "^ödesbalja, 
qv. v. 

*balja v. hali sv. vb. intr. 1 [td] 
Slå. Mx — änsv. balja & -as 
'slåss' gda. balges ty. (sich) balgen. 
SAOB II 166. 

[balk halk öN, halk Hi Brdö Np 
stm. 1: 1) Avbalkning. öNyl 2) 
Rummet bak ugnen. Np Hi 3) 
Tvär slipning på äggvärktyg. Py 
4) Gärdselstång i led. Brdö 

*balkog hälko' Sbo Tu Bo, halko- 
Kim Hi Fö Ku Brdö adj. 1) Be- 
svärlig, svår, mödosam. Bo Sbo 
Tu Kim Hi 2) Svår att bearbeta, 
om jordmån. Fö Ku Brdö — 
Hs. Fiyksd. i bet. 1; no. balk 
n. 'möda, besvär', balkutt adj. 

[balkong heter halkgogg stm. 1 i 
vNyl. (folketymologi). 

*ball — ingår i sms. *handball, qv. v. 



*balle hala svm. Testikel; penis. 

Nyl .- SAOB II 174. — Ingår i 

smss. har- o. skvatter-*balle, qv. v. 
*baller haldär ut. pl., stn. Buller. 

Wp — Rz 21 a 'pladder' Sk. Ög.; 

da. balder n.; SAOB II 176 'i 

vissa trakter af Sv., hvard.' 
*ballerljud haldärlhnd ut. pl., stn. 

Buller. Da 
ballhäst halhäst stm. 1 Hingst. Wp 
*ballong halöggär 1. halöggä)' plt. 

Mannens testiklar. Nyl (vulg.). 
*ballra haldur sv. vb. intr. 1 Bullra. 

O — Götald (Rz 21 b) Nk. Fryksd. 

i allmh. 'prata' no. baldra 'larma' 

da. baldre. Se SAOB II 179. 
*ballras haldras sv. vb. dep. 1 

Bullra. Wp 
ball-stackog halstako(gär) adj. Som 

har kort penis. Na 
ball-sten hahtain Nu, halstätn^y\, 

hahteän Sj stm. 1 Testikel. 
*bals hals stm. 1 Flamma, låge. 

Ingå — Ingår ock i sms. eld- 

*bals, qv. v. 
'^balsa s. halso Py Pä vNyl, halm 

Hi, hal'^0 Fby svf. Brasa, bål. 
"^balsa v. hah(a) vNyl Hi, halsj[a) 

Fby sv. vb. intr. 1 : 1) Elda på, 

brasa på. Fby Kim Hi 2) Låga, 

fladdra häftigt. vNyl Fby 
*balsare — ingår i sms. *efterbal- 

sare, qv. v. 
*balse halsa svm. Brasa, bål. Kim 
*balsJonera? häl/onrm* sv. vb. tr. 1 

Overstryka med färg, kalk 1. d. 

Vö 
"^baluns I haluns stm. 1 1. 2 Bal, 

dansnöje (skämts.). mNyl 
*baluns H haluns ä?' plt. Könsdelar 

hos folk. Hfors-trakten. — Ög. 

baluns m. 'knöl, kluns t. ex. i 

änden av en käpp' (Rz 22 a). 



32 



^hamla — [harikruttei^a] . 



"^'bamla hqmhäl sv. vb. intr. 1 Slam- 
ra, bullra. Sbo Bo Jfr no. bamla 
'skvulpe og pladske i vandet' I. 
fsv. brambla Väsnas [> *blambla 
> *bambla?]. 

*bamlog hqmUo- adj. Bullersam, 
larmande. Sbo Bo 

*bammel I hamhäl stm. 1 Tåg, rep. 
Kkr 

*bammel II bqmhäl ut. pl., stn. 
Skrammel, slammer. Sbo Bo Jfr 
eng. diall. (Wright) bammel 'to 
knock, beat\ 

*bammulera hamhuler 1. (PI' sv. vb. 
intr. 1 Bullra överdådigt. Kkr Pg 

*bams hams stm. 1 Gosse, pojke; 
bjässe (t. ex. om en stor fisk). 
Bo Pä Lptr — no. da. bamse 
'björnhane', Jyll. barns 'en tyk, 
velnajret person'. 

*ban -- ingår i sms. hammars- 
*ban, qv. v. 

[banda hqnd(a) sv. vb. intr. 1 [om 
nogan] Slå, tukta. Bo 

bandfallen hand- 1. hqndfalin adj. 
säges om förfallna gärdesgårdar. 
Å 

*bandskave hamhhara svm. Band- 
kniv. vNyl 

[[band]sko *banda- (1. -e-) hända- 
skonar plt. Snörskor. Ped Pu 
(mfl. i nVa) 

band-*svep handsräij) Na Öb, hand- 
svep He stm. 1 Öb., stf. 1 Na, 
stn. He öb. (pass.) Skarv på tunn- 
band. 

*banjår.- hantql ut. pl., g.? Namn 
på ett kortspel, liknande mariage 
på fyra man hand. vNyl 

*banjan? hänian ut. pl., g.? = fg. 
Po 

*bank I hagk stm. 1: 1) Tvärslå 
på drog. Å Kim Hi Mx — Tvär- 



trä (vanl. krokigt?) på släde eller 
vagn. Da Nu nVa 2) Kälkstolpe. 
Öb — Ståndare på arbetssläde. 
Np Pm Px Mx Hsk 3) Spinn- 
rocks„bröst". Nu — SAOB II 
240 (cit. från 1756 och nyare tid, 
i senare fallet tydl. folkligt). 

*bank II hagk stm. 1 Hop, mängd. 
Da Ku 

*bank III hagk stn. Kopphorn av 
glas. Gsv 

"^banka hagku svf. Penningeinrätt- 
ning. Mx 

*bankadt — ingår i sms. *förban- 
kadt, qv. v. 

"^'bänkas hagkas sv. vb. dep. 1 Slåss. 
Na 

*banke hagka svm. 1) Urgröpt tvär- 
trä på släde (anv. vid stocksläp- 
ning o. d.) Åhd Hsk Ko Na Kim 
Pg Fby Nyl 2) Två med ett tvär- 
trä förenade Qättrar. Ksl Esbo 
He Py 3) Kalk- 1. slädstolpe Pg 
hagk (def . -an) pl. -a svm. Svängel 
på åkdon. Ru — Uppl. Sdra. Nk. 
Sm. Bl. (Ez 22 b). SAOB II 240 
har två cit. från 1700-talet. — 
Ingår i sms. *vingelbanke, qv. v. 

*bank-hälla hagklield svf. Vidja, som 
sammanhåller två drög-*bankar. 
Mx 

*bank-jäm hagki/erri stn. Järn, som 
med hvarandra förenar bankträet 
och fjättern. mNyl 

*bank-käpp hagkäp stm. 1 Stör i 
arbetssläde. Na 

[bankrutt] *pankrutt pagkrot ut. pl., 
m.; gq 1. gå i p. Nyl — SAOB 
II 262 anför exx. från 15-, 16- 
o. 1700-talen. 

[bankruttera] *pankruttera j)a|firo^- 
r(aj Nyl, pagkrotéär(a) Sj Py sv. 
vb. intr. 1. — änsv. (SAOB II 265). 



Hank-släde— bar-*knoll. 



33 



"^bank-släde bagkdäda 1. -Xläda^khy 
nVa, bagklletP' Np, hagkslred^ Mx 
svm. (pl. -ur Kr Terj) Arbets- 
släde med "^bankar, 
"^bank-trä hagktrte pl. -(ä)r stn. Trä, 
som förenar två iQättrar på en 
släde. mNyl 
[ban]löpare bana- hqnalöypar stm. 3 
Kapplöpningshäst. Kv 
I '''bannande hanandi oböjl. adj. (eg. 
gerund.) Fördömmelsevärd, för- 
i bannad; t. ex. gå tub. svtniH^n 

— Ingår även i sms. *förban- 
l nande, qv. v. 

"^bannas banas Nu, banas nVa ut. 
pl., stn. Svärjande, oväsen. 

"^bannbälg banbäli pl. -har stm. 1 
Okv. för en svärjare. Px Vö — 
Innehålles i ordet något minne 
av fno. bannbQl, n. 'bansaettelse, 
f orbandelse', omdanadt efter bälg 
i t. ex. bälghund — ? 

*bar a. [= fvsk. bardr fsv. bai^er*?] 

— ingår i sms. *regnbar, qv. v. 
(I *ljusbar a. har man väl nhsv. 
bar 'öppen'.) 

*bara s. bqro Fö Ku Kim vNyl, 
bqru Hi Mx, baru öN svf. (pl. 
stdm obruklig) 1) Bar fläck ; snö- 
lös mark. Alla anf . orter. 2) Spec. 
gräs- och vassfritt ställe i en vik. 
Py — Sdm. (Rz 23a) Hs., no. berra 
f . 'snölös mark', gda. bare' en stor 
pläds uden bygning'. — SAOB 
II 292 (Linné). — Ingår i smss. 
Ijus-^^bara o. röt-*bara, qv. v. 

[bara p. bara Ru Ngö Nyl, böra 
Estl, ba Nyl EF Öb konj. 1) Om, 
blott. Nyl EF Öb 2) Men. Ru 
Estl — Utan. Nyl 3) Så snart. 
Nyl — bara als adv. tis. Utan 
invändning. Pg — barasti adv. 
superi. Nyl EF (pass.). 



bara blänken bara blagkin adv. tis. 

Helt naken. Na 
bara kroppen bara h^opin tis. Blott 

och bar, alldeles utfattig. Na 
bara skinnet ba^kini oböjl. adj. (eg. 

tis.) Sprittnaken. Nu 
"^barbena barbéUna Nyl Mx, bqrbeäna 

Sj oböjl. adj. Barbent. 
"^barbrösta bqrbrysta Sbo, bqrbrista 

Bo oböjl. adj. Barbröstad. 
*bard — ingår i sms. *yäderbard, 

qv. v. 
*bare bari 1. bara adv. Bara, blott. 

sVa — Hs. Norge. 
[barfota heter i Nagu barorfgia. 
"^barhanda bar- 1. bqr(h)anda vNyl, 

barhqnda Kim Ingå, bqrhqnda 

Hi oböjl. adj. Barhänd. 
*barhet bqrhait ut. pl., stf. Egen- 
skapen att vara bar. Nu 
*barhuya 1. -*höya bqrhuva Mx, 

bqrhöva Lfj Np oböjl. adj. Bar- 

huvad. 
*barhuyda bar- 1. bqr(h)uda oböjl. 

adj. Barhuvad. vNyl. — Heter 

f . ö. barhuuu Pg, bqrhuvu Hi Py, 

bara-hu Nagu. — no. berrhovda, 

baerrhuvu; LM. o. Sdt barhufdad. 
[barka bark sv. vb. tr. 1 Färga nät 

med avkok på vide- 1. albark. 

Da Gsv Nu O 
*barkare barkar Ru Nu O Wp, 

barkär Rg stm. 3 Garvare. — fsv. 

barkare m.; änsv. (N— M); SAOB 

II 335, ej SAOL''. — Vg. 
*barkas barkas sv. vb. dep. 1 Bliva 

bar, om marken. Nu 
barkiisk barkfisk ut. pl., stm. coll. 

Strömming, torkad i ugn på björk- 
bark. Kkr vNyl 
bar-*knoll barknol stm. 1 Okv. 

för en person, som går barfota. 

Ormsö. 



34 



[harhj-sho — [barnj-^kuna. 



[bark]-sko *barka- 1. *barkna- barka- 
sko(w) 1. -skon stin. 1 Sko med 
botten av oberedd hud. Öb. z=. 
barknaskgw stm. 1 Öb. (Rz 24 a). 

barksläde bark)dea svm. Kyrksläde. 
Nu O - Jfr SAOB U 329 f. 

bark-*spännare barkspänarä stm. 3 
Hackspik, picus martius. He 

bark-strömming barkströmi^g ut. pl., 
stm. coll. = barkfisk. vNyl 

barkstöta barkstäyt Na, barkstöta Fö 
sv. vb. tr. 2 (pret. o. sup. -stöé) 
Täta laggarne i fiskkärl med 
sönderstött tallbark. 

barland barf and sin. Ogödsladt åker- 
fält. Lptr —da. barland n. 'ofrukt- 
bar mark'. 

*barlig - ingår i sms. *obarlig, qv. v. 

*barmhet barmhäit ut. pL, stf. Barm- 
härtighet. Da — mit. barmheit 
fsv. barmhet f. 

[barn] *bå[r]n bän Estl Nyl PgKo 
Hsk Na Öb, bimn Ru Kim, bufjn 
Fby Hi [i Hi dock vanl. = hsv.], 
Jmon Sj Py stn. — Pluralis 
stundom banar Nyl, bflnor Bo 
(Nyl. VI p. 46) (jfr hsv. „någon 
av barnen" o. SAOB), börti Pojo 
& Ekn.-trakten. — Norrl. (Rz 
24 a), Sörb.; Norge, Jylland ; fvsk. 
bqm fsv. bom pl. 

[*bama] *bå[r]na b(jn(aj sv. vb. intr. 
1 Framföda barn. He Np — änsv. 
(SAOB Ils. v. med citat från 1679); 
Svea- o. Götaland (Rz 24 b), Åm. 

bamaben förek. i tis. Jhjn 1. frön 
barriabäinän Från barnsben (se 
SAOB II 398), från spädaste 
barndom. Pä Bo Ksl (mfl. i Nyl.) 

[[bam]aktig *bå[r]n- bånakto- adj. 
Barnslig. Nyl Hsk ; da. bamagtig. 

[bamjdöpande *bå[r]n- bändepamli 
ut. pl., stn. Barndop. Gsv 



[bam]flik *bå[r]n- bånflik stf. 1 YUe- 
filt hvari barn lindas. Pm Px 

*[bam]fås *bå[r]n- Hnfåas ut. pL, 
stn. Barnsbörd. Ped Pu Esse 
(m. fl. i nVa) 

*bamfodingfta/*2iy^d*j(7 Nyll. -ftdi^g 
Bo 1. -fyödigg Sj Py stmf . 1 Per- 
son, född på en viss ort; t. ex. 
no ä la hälsigg-sokiis hf, 

[bam]-*göt *bå[r]n- bäggöut stm. 1 
Barnunge. Mx 

[bam]hus *bå[r]n- buonhus 1. -hijs 
pl. obr., stn. Segerhuva (på ny- 
födda barn). Py — Jfr kalv- 
hus. 

[bam]-*hörding(e) *bå[r]n- bänhöUgg 
1. 'hölindji 1. -hölind vNyl, bån- 
(h)öUgg Sn smf. 1 (i Sn lyder 
plur. även bän(h)ölntar) Barn- 
vårdare, barnskötare 1. -erska. — 
Jyll. bamhyrde idm. 

[bam-hördla] "^båfrjn-hylla bånhylu 
svf . Barnsköterska. Ped Pu (mfl. 
i nVa) 

[*bamig] *bå[rlnig 1. -og 1. -ot håm- 1. 
båno- Nyl Pg Na Ko Hsk, hånu- 
nVa, bånot 1. -ut sVa, buono- Sj 
Py, bfjnat' Gsv Nu adj. 1) Barns- 
lig. Nyl EF Gsv Nu Öb 2) Ha- 
vande (om kvinna). Ingå Pg 3) 
Liggande i barnvärkar. sVa — 
Norrl. i bet. 2 (Rz 24 b), Jyll. 
barnet i bet. 1. 

[bam]-*knäpp *bå[r]n- bågknäp stm. 
1 Puttifnask. Sbo Bo 

bam-*kott bqtikot (& -gk-) stm. 1 
Barnunge. Px Mx Nkby 

[bam]-*kristne ? *båm- bågku§% stn. 
Barndop. Nu 

[bam]-*kuna *båfrln- bägkunu nVa, 
bfjgkuno Gkby NVet svf. Bam- 
sängskvinna. — DL; no. barn- 
kona f. 



*/ barnjkunu-mat — *bart 



35 



" *[bamlkunu-mat *bå[r]n- bägkunu- 
^ mat nVa, stm. 1. bägkunomqt Gkby 
NVet ut. gen. Förning av födo- 
ämnen till en barnsängshustru. 
— Dl. bamkunnemat (Rz 24 b). 
^; [bam]lek *bå[r]n- bänläik stm. 1 
' Barnleksak. Pg 
^ [bam]-*leka *bå[r]n- bq(r)x(leko Qeta, 
hqrifäiku Kv, bånläiko vNyl Sbo 
i^ Bo, bänläiku Ped Pu Kr Esse 
(mfl. i nVa) svf. Barnleksak. — 
RosL; no. bameleika f. 
* [bam]mo[de]r *bå[r]n- bonmor pl. 
bonmedir Ru, bomar pl. boinedir 
Nu stf. Barnmorska. 
'*'[bam]moderska *bå[r]n- bånmo- 
(lär^ka 1. -o (& båmodär^ka) svf. 
Barnmorska. Ingå — änsv. SAOB 
II 415. 
[bam]-*paj *bå[r]n- buanpaij (& -mp) 

stn. Barnleksak. Kim 
[bam]-*p)n-el *båfr]n- bånpynl (& 
-mp-) pl. -ilar stm. Litet barn. 
Inga — Jfr Rz 174 a p3n^el. 
[bamjsjuk *bå[r]n- bänfuk- adj. Lig- 
gande i barnvärkar. mVa nVa 
(även: gravida stdm). — fsv. bam- 
siuker a.; Nk. VI. Sörb. Norge. 
*bar[n]sklig bqr^kli- adj. 1) Barnslig. 
öNyl vNyl Fby Na Pg 2) En- 
faldig. Bo vNyl Fby Na — fvsk. 
bemskligr a. 
[bar[n]slig 1. *bår[n]slig6(?»/^/^Åhd, 
bqflif) Kkr, bqr§li- vNyl (& bqr^fo) 
Kim Hi Pg Fby Hvbfj sVa Ngö, 
bqsU(gär) Bo, bqXUan Ru ; båmli- 
1. bånslo- Nyl, buonsli- Sj adj. 
Barnslig; enfaldig. 
[bam]-slarva *bå[r]n- bnnXlarw pl. 

-ar svf. Blöja. Nu O Wp 
bam-*suge bqrr^^uga svm. Dinapp 

(av kautschuk). Py 
[bar[n]söl bqr§öl Nyl, bar^cä Nyl, 



bär^6l vNyl, bq^öl & bq§öl Åhd, 
bqföl Kkr, bq(r)^öl Na Mx, bar^td 
Bo stn. — Redan i msv. bars0l(l) 
n., även länge i rspr. (SAOB II 
430); Svea- o. Götald (Rz 24 b), 
da. barsel. 

[bamjtid *bå[r]n- bäntt ut. pl., stm. 
Barndom. Gsv 

[bam]-*tåna *bå[r]n- båntåno svf. 
vNyl mNyl, båntäna g.? nVa För- 
ningar till barnsängskvinna, drik 
1. ita (äta) bt Undfägnas hos en 
sådan efter hennes lyckliga ned- 
komst. — Jfr Rz 771 b tån(a) f. 
'barnlinda', tåna v. 'linda', tåne- 
bam n. Götald, Jyll. båntor 1. 
-to: få bt. 'ved besog se det ny- 
fodte barn og blive trakteret'. 
Men jfr även Lind, Ihre, Weste 
bamfot 'barnsöhlsmat' o. d. 

[bam]-*tåne *bå[r]n båntäna svm. 
Kristningskalas. Sbo (Den, som 
är närvarande därvid, säges få 
tdnar ibd.). 

*baro baru adv. Bara, blott. Np 

[barr] *bar bar Py Lmo, bar Nyl 
Ngö EF Å Brdö Hvbfj Np stn. 
— Rosl. Hs. VI. Sörb. bär, Sdm. 
Dl. bår (Rz 71 b). På Hofs tid 
var bär uppsvenska (DV 87); 
upptages ock av Serenius och 
Lind. 

[barr]fall *bar- bqrfal ut. pl., stn. 
Barrtränas barrfällning. Hi 

[barrig] *barog bqro(gär) adj. A 

[barr]-*loss *bar- barjos stn. =: barr- 
fall. Ka Sn Ingå (Man talar om 
tre sådana tillfällen under året.) 

[barr]-*slit 1. -*slet, *bar- bar^jit stn. 
= fg. Brom Ten Po Ka 

*bart s. — ingår i sms. *brus-bart, 
qv. v. 

*bart p. — ingår i sms. *obart, qv. v. 



w 



^barärma — ^boH-ird. 



^i Mtgima hqrärma oböjL adj. Klädd 

i skjortärmarna. Py 
^'bem I 2^0;» stm. 1 Litet avlångt 

rum, hvari fartygsplankor upp- 

vårma» medels ånga. Na 
^tam 11 bo» stm. 1 Lm*, vallliom. 

Xgö Gsv 
^lias III &a9 stm. 1 Fästningsverk. 

A 
*ba8 IV fjqs stm. 1:1) Mes, poltron. 

Nu O 2) Användes även om löss. 

ibd. — Jfr ^l>asot. 
*ba« V bas stn. Gång, vicis. Nyl 

EF Ob. - Ydre. - Weste har 

bas n. 'ryck, napptag, risp'. 
*ba8 VI bas ut. pL, stn. Vid sakta 

eld kokad mat. Sbo 
"^basa I bami svf. Py, basur plt. 

öNyl f. ö. Hackelse, sörpa. 
"^baaa II basu f. Lur, vallhorn (av 

trä). Wp — Dl. (Rz 26 a). 
*haaA [sig] bqssä Brdö, bosa-sä Grsv 

Nu O sv. vb. rflx. 1 Masa sig. 
[bas-badstuga] "^basan-bastu förek. 

i tis. va i basanbastun Få stryk. 

Sbo Bo 
[basj-band *base- basahqml stn. 

Värmd (uppmjukad) grankvist 

anv. till hank i gärdsel. Na 
'^base basa pl. = sg., svm. Flöjt. 

Ru 
'^baselse hoHcilsä ut. pl., stn. Föda, 

som man tillredt åt kreaturen 

gm att värma och bädda den. 

Sbo 
bftS-[hctta] -*hctc bqs^ita ut. pl., svm. 

Stark, kvävande hetta. Ka Sn 
'''bask — ingår i suis. "^slagbåsk, 

qv. v. 
'"baska h. basJco svf. Större korg. 

Na — Jfr eng. basket 'korg'. 
"'baska v. bai^k(a) sv. vb. 1: l)intr. 

Slå, dänga. k Fö Hi Kim Fby 



vNyl nVa 2) imp. Grå för sig, 
passera. He — Bhl. SM— e (obs. 
att £z 21 b ej uppger orterna) 
Norge; gda. baske — allt i bet. 
I — Jfr ock smss. ^fikbaska ocli 
^förbaskad. 

*baskande baskandi adv. Förb-dt. 
O — Jfr Bz 26 a baskadt 'besatt, 
mycket'. Vb. 

^^basker — ingår i sms. "^slagbasker, 
qv. v. 

*bflsnings-blom[m]a beisniggsldomo 
svf. Fackelblomster, lythrum sah- 
caria. Strf. 

*bsiSor ba^ur plt. Bis, aga. Nkby 
nVa = basona {& -ima) plt. Ökby 
NVet 

^^l)asot basat- adj. 1) Feg, rädd. Nu 
O 2) Galen. Nu — Hs. Mp. bas 
(Hs. även basen) adj. 'rädd'. 

^[bas]-ränna ^basu- basuräno svf. 
Av bräder förfärdigad ränna, 
hvari plankor uppmjukas medels 
vattenångor. Strf Py 

"^bassa bas sv. vb. tr. 1 Påkläda 
(barn). Nu 

'4)asséss basfis stm. 1 Hop, mängd. 
Na — Jfr SAOB II 479. 

'1[>assessa basus(a) sv. vb. tr. 1 
Väsnas. Ingå 

[bastå bast sv. vb. tr. 1 Upphänga 
(fisk) på rep att torka. Gsv Ru 

*bastånt bastant ut. pl., stm. Pota- 
tisgröt. Pg 

[bastingering] ^bastogering boituji^' 
rigg stm. 1 Na 

bas-trumma bqstrombo Nyl Gkby, 
hqstrumbu nVa, svf. Låda använd 
vid båtbygge i och för bräders 
uppmjukning och buktning me- 
dels änga. — SAOB II 467. 

*bast-trä hastrn* pl. -r & -där stn. 
Lind, tilia europsBa. Elsbo He 



[bastu]— '^beeke-snöre. 



37 



Tu Sbo Bo Py Strf (mfl. i öN?) 

— eng. diall. bast-tree (Rz 759a), 
jfr fi. niinipuu idm. Se ock 
♦bästa. 

[bastu] *ba8ta basto vNyl Kim Pg 
Na Å, bast Da Nu O Gsv (pl. 
-ar) Rg Wp (pl. -tr) Ru (pl. -u) 
svf. — Ingår ock i sms. jord- 
bastu, qv. v. 

bastu-*knappul bastuknapul Na, 
bastknapul Pg pl. -ular stm. Ri- 
röse. 

bastu-*låna bastulåno svf. Förrum 
i badstuga. vNyl Esbo Ho Sbo 
Bo 

bastu-^^låne bastulåna svin. = fg. 
Bo Sbo (mfl.) 

bas-tunna bqstuno svf. = bastrum- 
ma. Nyl 

"^bas-öra baser svf. Hjärtöra. Gsv 

[battin heter bartjn stm. 2. Sbo Tu 
Bo 

*batting I batigg Sbo Bo vNyl Kim 
Hi Ku Brdö Ped Pu (mfl. i nVa), 
batif A Fö stm. 1 Byting, pojke. 

— Rz 26 b i allmh. 'liten varelse' 
Uppl. Vml. Nk. Sdm. Öld Sm. 
Bl. Sk. HU. DL, 'pojkbyting' 
Fryksd. — Jfr SAOB II 520. 
Ingår ock i sms. *illbatting, qv. v. 

*battmg n batigg stm. 1 Sjutums- 
planka. Lmo — Trol. det eng. 
battens. 

*battna batna sv. vb. imp. 1 Vara 
nog, förslå. Pojo — fvsk. fsv. 
no. batna 'bli bättre' ; Rz 26 b 
'svälla ut' Vg. HU. Sm.; Dl. 'sanari' 
(Ihre). 

*bax baks ut. pl., stn. Bakning, bak. 
G^sv 

"^baxa I baks sv. vb. tr. 1 Bända 
med spak. Na — da. baxe (Molb.) 
no. "^baxa idm. 



'''baxa II baks(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Baxna. Ksl 2) Rygga tillbaka. 

Kim 3) Rygga sitt löfte; åtrå 

sig. Re Kr 4) Svara emot; t. ex. 

hol stadit i lonan, stäin tjäm. baks 

imot räij. Brom — Rz 19 b HU. 

Kim. Gd. Bhl. närmast möts v. 

bet. 2. — SAOB. H 522. 
*baxa [sig] baks-sä sv. vb. rflx. 1 

Atra sig. Re — Rz 19 b Sk. idm, 

'stiga tiUbaka' Bhl. 
*baxas baksas sv. vb. dep. 1: 1) 

Lyda, ge vika. Pg 2) Åtrå sig. 

Pg Kr - SAOB II 522 f . 
"^baxna baksna sv. vb. intr. 1 Lyda, 

draga sig tillbaka (hälst anv. om 

häst). Kim — Rz 19 b 'åtrå sig, 

rygga' Vb. 
*baxt bakst stm. 1 (pl. är sällsynt) 

Bak, bakning; det bakade. vNyl 

Fby Kim Å Öb — fvsk. bakstr 

(gen. -rs) m.; Rz 20a Vb; HU. 

baxter Vg. (Hof, Ihre) bäxter; no. 

*baxt m.; jfr gda. nda. baegt idm. 
*baxta bakst(a) sv. vb. intr. 1 

Baxna, rädas. Fby 
"^baxtas bakstm sv. vb. dep. 1 Rygga 

ett löfte; åtrå sig. Nkby Ped Pu 

Kr Lmo Esse 
^baxtnas bakstnas sv. vb. dep. 1 

Baxna, häpna, rädas. Ten 
*beck bik oböjl. adj.Beckig; han har 

bik händär tis. Han är tjuvsk. Py 
*becka Uka sv. vb. intr. 1 [fc. fast 

vi nogo 1. b. i nogo 1. bika i] Fastna 

vid. Ka Sn Ingå Sj Ksl 
[beckande bikandi användes i Nyl. 

SS. förstärkn.adv. fför svart (= 

SAOB II 558), och i Helsinge 

även fför hvit (6. kritar 'helhvit'). 
*becke-snöre 1. beckadt? bäkasndr 

ut. pl., stn. Lyra långs marken 

(i boUspel). Lmo 



38 



%eck'handa —[hejfallningsman. 



"^beck-handa hilhanda oböjl. adj. 

(blott pred.) Tjuvsk. Py — Ez 

32 a bekhändt idm. Ög., jfr da. 

begfingret a. 
[beckpg], -*og hiko(gär) adj. Tjuvsk. 

öNyl — Jyll. beget 'snål'. 
[beck]-kokare *becke- hikikokarä 

strn. 3 (pl. := sg.) Boll, som löper 

långs marken (term i bollspel). 

Pä Ljd 
*beckla häikäl sv. vb. intr. 1 Utan 

allvar syssla med ngt. Ped 
*becklar hiklar plt. Munlag i betsel. 

beck-*mops Jnkmops stm. 1 Sudd 
av drev eller ulligt fårskinn, anv. 
till beckning av fartygsnåt. Na 

beckog(t)-*arshöl hiku-ar§öl stn. 
Okv. till nerbeckade eller tjäriga 
personer. Na 

[beck]-snärt *becke- (= beckig?) hiki- 
snärt Hfors-trakten öNyl, haka- 
snäfl Jstads-trakten stm. 1 = 
beck-kokare. 

*becksöm[m]a hiks()m(a) sv. vb. intr. 
1 Sy bocksöm. Sbo 

*bedas (i s^^a eg. *bedsa) häidas 
Nyl (pass.) Hi Kim Ko Hsk mVa, 
haija^ Nu O, häija^ Gsv, häi^ 
Nyl (pass.) Na Ko Hsk Pg Hvbfj 
sVa nVa; pres. bäis Nyl (pass.) 
Hi Kim Pg Na Ko Hsk Hvbfj 
Ob Gsv, hais Nu O: — pret. 
häidid Nyl Na, häidist Gsv, häidis 
Kim Pg, h(Wd Nyl Ko Hsk, 
hä(Iäs Hi, häist Na Hvbfj mVa 
nVa, haitst & häjtst Nu, haisfO: 
häim sVa; — sup. häidaM Nyl 
Na, häidas Kim, hem Pg, hädad 
Nyl, hädid Nyl Ko Hsk, häidist 
Nyl, hädis^ Hi, häisf Na Hvbfj 
mVa nVa, häidist Gsv., haist O, 
haitd & häjtst Nu; häisa sYa sv. 



vb. dep. (& akt.) intr. o. tr. Be- 
gära; tigga. — fvsk. beidask fsv. 
be}>as; Lind, LM, Sdt bedas; Rz 
31 b *bes(a) Rosl. Mp. Vb.; Scha- 
gerström (Vätö) '''bed(s)a. 

*be[de]ls-nian helsfnan pl. -mänir 
stm. Talman vid frieri. Nu — no. 
belamann m. Obs. att bed(h)el 
'friare' råkas VE 11, LL.; Ihre 
bela v. 'precari'. 

*bede-stock? häöastUk stm. 1 Tak- 
bjälke. Gsv — i Jfr Jyll. bede 
'tvärstock på port 1. dörr' — 1. 
jfr *bette? 

*bedning henigg stf. 1 Bedjande, 
bjudning; t. ex. it påsar ta po 
hans heniggar. vNyl 

*bedog 1. *bidog? — ingår i sms. 
*ill- och *o-b., qv. v. 

*bedräga^) hidräga ut. pL, sn. Be- 
drägeri. Ru — Jfr verbet (= be- 
draga) fsv. bedraegha Gd bedraga 
Jyll. bedrege (Kok) mlty. bc- 
dregen. 

*bedsare häimr(ä) stm. 3 Tiggare. 
Ingå Fby Kim Hi Öb — Jfr 
mlty. bidder msv. biddare, LL 
beddare m. idm. Cfr gång-gubbe. 

*bedsargubbe häisargobä Ingå Kim 
Hi, häisargub Nkby Muns Ped 
Pu Esse svm. Tiggargubbe. 

*bedsarkäring häisartjärgg stf. 
Tiggarkäring. Ingå Hi Kim 

*bedsarpojk[e] häisarpoyk stm. 
Tiggarpojke, öb. 

*beds[e] hais stm. 2 Tiggare. Ormsö 

[be]fallningsman faJniggmum pl. 
-män(är) stm. Nyl EF Öb (pass.). 



1 



1 



*) 1 de med part. be- sammansatta 
orden uttalas ofta nog rent be-, stundom 
äfven h(i-; här an föres blott den vanligaste 
uttalsformen. 



^befintlig — *bela. 



39 



— Från denna form är finska 
vallesmanni idm lånadt. 

''befintlig bifintU- adj. Händig, kvick, 
skicklig. öNyl 

^befalla Inful sv. vb. tr. ^-Id, -V) 
Anbefalla; h. na' in ot tan ildäi\ 
Mx Px — änsv. 'befalla'. 

*begare higar Nyl Na Fby, higarä 
Kim Pg pl. -arä vNyl Kim, -arär 
mNyl öNyl Fby Na Pg stm. 
Bägare. — Kontaminationsform 
av fsv. bikari (fvsk. bikarr) m. 
och nhsv. bägare. — VR 26, SL, 
LL, Spegel, Ser., Lind, Ihre. 

*begravelse bigravälsä pl. -är stm. 
& stf. Begravning. vNyl — Gd. 
Jfr SAOB II 744 (i smss. under 
äldre tid). 

begrina bigrlna ipt. anv. i svor- 
domar, dels ensamt dels före- 
gånget av benämningar på djä- 
vulen. Ku 

*begrip bi grip stn. Begrepp. Gsv 

[begynna >] *by[gy]nna byn(a) sv, 
vb. intr. 1; b, (på)mänogo. vNyl 
(passim, ofta t. ex. i Ingå). — fsv. 
bygynna Sk. Sörb. Fryksd. bynna. 

[begå [sig] betyder bl. a.: 1) Gå för 
sig, passera. Ingå Hi (higd-sä) 1. 
2) Tillfriskna; komma i bättre 
omständigheter (btgq-sä). Lmo 

— Norge i bet. 2. 

[begåvad bigåva oböjl. adj. [mäj 
Begiven på. Mx 

*behovlig bi(h)Qvli- adj. Behövlig. 
Ka Sn Ingå Bo 

"^behållsam bi(h)olsam(b(ir) adj. 
Hållbar. Ingå 

*behäj bihäij ut. pl., stn. Bråk, be- 
styr. Åhd EF Nyl nVa — nity. 
behei. 

[behändig 1. -*og 1. 'Otbihändi-Ped Pu 
(mfl.), bihåndu Mx Nkby, bihändot 



Np adj. 1) Händig, skicklig. Öb. 
2) Förståndig. Np 3) Fiffig. Ped 
Pu 4) Stolt. Mx Nkby — bihåmltt 
adv. Besynnerligt. A — Sdm. 
(Rz 27 b) Fryksd.; Hs. adv. 'sorg- 
ligt, beklagligt'. 
*behändlig bihnndU- adj. 1) Behän- 
dig, snäll. Nyl 2) Sällsam, under- 
lig. Åhd Ko Pg Kim Hi Fby 
Nyl öb. (pass.) — fsv. behaende- 
liker i båda bot.; Fryksd. 'händig'. 

— Ingår ock i sms. *småbehänd- 
1ig, qv. v. 

*behändlighet bihundlihäit ut. pl., 
stf. 1) Ngt sällsamt. Kim Fby 2) 
Knep. Fby 

*behöv — ingår i sms. *tillbehöv, 
({V. v. 

*bekare behar stm. 3 Bägare. Nu 

— fsv. bikar(e) fvsk. bikarr m.; 
i Ög. 'tvättfat' (Rz 28 a). 

*beke bika svm. Bete, stor tand, 
huggtand. Ngö Gsv Ru 

*beknip biknip ut. pL, stn. Trång- 
mål. Nyl Hi Kim Na Pg Å Fö 

'^bekänning bikanigg stf. 1 Bekän- 
nelse. Na 

*bel I bd stm. 1 Lysningskalas. 
Np ~ Ellipt. för *bel-öl ((iv. v.), 
av fsv. bi{)il fvsk. bi&ill Vg. Hs. 
bel m. (Rz 27 b) 'friare, fästman'. 

*bel H bil Kim Brom Ten, bäl Po 
Ka Sn Ingå ut. pl., stn. (vanl. def. 
och oftast i sms.), bäli Np Re stn. 
def. (liksom fg.) Skifte, tidpunkt; 
t. ex. i sundas-bili Nyl (& -ä) 1. 
'bäli Np, i sondasbäli Re — fvsk. 
bil gda. bsel n., VI. Dl. Jtl. Mp. 
Åm. Vb. (Rz 32 a) Rosl. (Ihre 
bäle) Sörb.; Jyll. 

*bela bdu svf. Inhägnadt mindre 
ängs- 1. åkerstycke. Vö Or — 
Jfr Sörb. *bcla v. 'avbalka'. 



40 



*h€l(d)ba — ben-mage. 



"^belabba bilåh(a) sv. vb. tr. 1 Be- 
lamra. Pojo — Jfr Rz 28 a be- 
labba sej med 'befatta sig med'. 
Sm 

*bele 1. *bälle (^ir Pelle idm) bälä 
pl. obr., svm. Gumse (i bspr.). 
Sbo Tu Bo ~ 

*belete bälät stn. Ansikte. Gsv — 
Jfr hsv. an-lete. 

*beläglig bilcegli' adj. Vackert 1. 
väl belägen. A ~ änsv. belägligh 
ml ty. belegelik a. 'lämplig'. 

*belängas bilämäs pret. o. sup. -tast 
vb. dep. Brottas. Mx — Jfr *ba- 
langa. 

*bel-öl belöl Np Pm, bålöl Px Mx 
stn. Lysningskalas. 

*bena s. — ingår i sms. *kylbena, 
qv. v. 

*bena v. bäin(a) vNyl Bo Sbo EF 
Mx nVa, bain Nu O, beän(a) Sj 
sv. vb. intr. 1 [b. pä, å(v) o. s. v.] 
Gå raskt, skynda i väg. — Sk. 
Bl. Kim. Gd (Rz 19 a, 28 b). 

*bena oböjl. adj. — ingår i smss. 
bar-, bred-, *gre[njsel-, *grenslom-, 
lång- och smal-bena, qv. v. 

benbuk bäinbuk stm. 1 Vad, tjock- 

*bene bäina svm. Bena. Py 
ben. Bo Hi Kim (& -mb) 

*benes-mack benisniak stm. 1 Binni- 
kemask, taenia. Ru 

ben-*flena bäinfläino svf. En växt, 
anv. SS. bot mot reumatism i 
benen. He 

ben-get bälggäif pl. obr., (stm. &) 
stf. Okv. för eo mycket mager 
person. Ksl 

bcn-*härr bäinhär stm. 1 Spigg, 
gasterosteus. Nkby Lmo — Jfr 
hsv. barr. 

benhäst bäinhäst stm. 1 Spigg, 
gasterosteus. vNyl öNyl Ngö 



*bening I bäinigg stf. 1 (pl. sälls.) 
Hårbena. Ingå Na Pm Px Mx 
Kv, Ku Brdö (pl. -or). 

*bening II — ingår i smss. *kjul- 
och *kylbening, qv. v. 

ben-*kalv bäigkalv Ingå Sn, bäig- 
halv Ku stm. 1 Vad, tjockben. 
— fsv. benkalve m.; Rosl. Hs. 
Fryksd. — VR7, Com.« p. 56, 
SL, LL, Lind, Ihre (I 1017); 
däremot been-kafle Spegel» Lind, 
Sahlstedt, Weste. 

ben-kamel bätgkamél stm. 2 Häst- 
krake (hälft skämts.). mNyl öNyl 

ben-Kitta? bäintjätu pl. obr., svf. 
& m. Okv. for en mycket mager 
person. Brom 

ben-*knoka bäigknoko Nyl Pg Na 
Ku, beägknoko Sj, bcUgkngku 
Brdö Ped Pu (mfl.), bcUghmuko 
Fby Kim, bäigknouku Hi, b^g- 
knoko Fö svf. Benknota, ben- 
kota. — Hs. Upptages i LMöl- 
lers ordbok. 

ben-*knos bäigknos stm. 1 Ben- 
knota. Na 

ben-*kunt bcUgkont stm. 1 Spigg, 
gasterosteus. Lmo 

[be[n]ling bäiligg Lptr (hälst plt.) 
Öb., bäligg Px stm. 1 Den del 
av den från ett siaktadt djur 
avdragna huden, som suttit kring 
benen. — isl. bellingr Norrl. 
belUng 1. bäling (Rz 29 a) VI- 
Älvd. billing m. 

be[n]lings-sko bäätsko(w) stm. 1 
Sko av en benling. Kr Lmo 

be[n]lings-trä bäilistr(e stn. Ökstock 
(„som har gestalten av det tara, 
hvarpå benlingar torkas** Z. 
Schalin). Kr Lmo 

ben-mage bäinniaga svm. Vad, tjock- 
ben. Bo 



hen'*moTcen — *hpsmal. 



41 



^ ben-*moken häinmoJcin Bo Pg Na 
Ko, häinmotjin vNyl Fby Hsk, 
häinvioiitjin Kim adj. Om 1. trött 
» i benen. — Jfr Rz 29 a benmogen 
U. Hs., benmod Og. idm.; Ihre 
äi Gloss. benmogen. 
t ben-*rackel hmnrakäl stn. Okv. på 
i en mager person. Na 
I ben-*racklog häinraklo(gär) adj. 
Ostadig på benen. Na 

benrad häinrq pl. -ruar stf. Gsv, 
häinrqya pl. t. Ru Benrangel. — 
gda. nda. benrad idm. 

*benram hainrqm O, hä/ljnrqm Odh 
stn. Benrangel. 

*benrammel häinrqmhäl stn. Ben- 
rangel. nVa 

*benravel häinrqväf^ stn. Benrangel. 
Px Mx — Jfr benragel idm 
LMöller, Lind, Sahlstedt och 
Weste. 

benrev häinriv ut. pl., stn. Slitning 
i benen, reumatism. Na 

ben-*rom? hainrum Nu, häinrom 
Rg Wp stm. 1 Vad, tjockben. 

ben-*skeda? häinstsäiju Ped Pu, 
häinstmyju Kr Lmo svf. 1) Ben- 
skank. Kr 2) Hästkrake. Kr 3) 
Spigg, gasterosteus. Ped Pu Lmo 

ben-*skravel häinskrqväl stn. Ben- 
rangel. Sbo 

ben-skrov häinskrov öNyl, hainskrov 
Nu stn. Benrangel. 

ben-^^stacklog häinstaklofgärj adj. 
Ostadig i benen. Na 

ben-stad[ig], -*og häin^9tadn(gcir) adj. 
Stadig på benen. Na 

ben-*stumpog häm^tomimfgärj adj. 
Kortbent (om person). Na 

benvärksblad häinrärkshlq pl. Mäfv 
stn. Väppling, trifolium. Rg Wp 

benvärksgräs häinvärksgriu< pl. obr., 
stn. = fg. Ormsö 



*beredlig(t) — ingår i sms. *obe- 

redligt, qv. v. 
*beredviljog hiräidHliofgärJ adj . 

Beredvillig. Na 
*beriktighet hiriktihet ut. pl., stf. 

Grund, riktighet; no hqr ä sm 

(1. sm) h, Ksl 
*beräknan hiråknan Fby Kim, hi- 

rähknan Hi ut. pl., stf. Beräk- 
ning. 
*besa s. I heso A Ko Hsk Na Ku, 

hesti Brdö Hi ut. pl., svf. Maträtt: 

a) kokad av bröd och kött. Na 

b) kokadt paltbröd. A Ku Brdö 
Hi c) ölsupa. Ko Hsk 

*besa s. H — ingår i smss. hal- 
och skål-^^besa, qv. v. 

*besa v. hats sv. vb. tr. 1 Dricka 
(vatten eller sprivaror) till över- 
mått. Nu 

*besig bistn 1. -t(gär) adj. Fnurrig, 
vresig. Ekenäs-trakten. — Rz 
30 b Sm. 

*beskederlig hifévU- Pg» ^if^ärli- 
Kim adj. Beskedlig. — fsv. be- 
skedherliker (Sdw. anför exx. från 
1400-talet). 

*beskiva [sig] histjhsä Nkby Muns, 
histsiv-sä nVa sv. vb. rflx. 1 Be- 
skärma sig. 

beskriva [sig] hiskrhsä, pret. hiskräir 
(1. hiskrév)-sä, sup. hiskrivi-sä (1. 
-si) st. vb. rflx. Härstamma; t. ex. 
varifrån h-ur han si riktit (1. som 
riktigast) häldärl Nyl 

beslagen 1. *beslägen Jmlqgi-ABvdöy 
hilläiji- Np adj. 1) Kunnig, skick- 
lig. A Brdö Np 2) Begiven på. 
Np — Rz 30 a 'begiven på' Hs, 
'listig' Hs. Jtl. = Fryksd.; Sere- 
nius 'crafty, subastutus', Ihre 
'astutus, caUidus'. 

*besmal htsnial stn. Drfj, hösnml 



42 



hesman — %efa. 



ut. gen. Gkby NVet Besman. — 
DL Nb. (Rz 33 b) Sörb. VI. — 
LL. 

besman med folketyra. inlägg: his- 
man ])1. hifm^änir Gsv, htsmäno Ru 
stm. [Vulgärt i „bättre landspr." 
o. stadsmål betsman] = *bysman 
hy.wian pl. lyysmän(är) stm. Py 
(= Com.2 p. 194, Weste), hysynan 
nVa, hysmaml Na Pg stn. 

besmans-bult hismanslml^ stm. 1 
Den tjockare änden på ett bes- 
man. vNyl 

besmans- 1. *bysmans-*klubb Ins- 
mans- 1. häwian^^lcloh l^yX^Jyysmans- 
hluh nVa stm. 1 = fg. 

besmans-klubba hismansJcloho svf. 
= fg. mNyl — fans hismanskloho 

■ TroUslända, libellula. Sj 

Samma insekt kallas fans besmar 
Sörb., bismar och helvites näver 
i Norge. 

*besmar hisynar stn. Besman. vNyl 
— fvsk. fsv. bismare gda. bismaer 
m., nda. bismer, Orkn. bismar 
(Johnston); Vg. (Hof) Sk. Gd 
(Rz 33 b) Sörb. — Upptages 
VR48, Spegel, Lind. 

*besmid hismUl ut. pl., stn. Möda, 
bråk. besvär. Ku Px Mx Ped 
Pu — Vg. Nk. Sdm. Uppl. Hs. 
(Rz 30 a- b) Bhl., Jylland. 

*besmit hmnit ut. pl., stn. = fg. 
Kim 

*bespar hispqr ut. pl., stn. Bespa- 
ring; i uttr. ha i hlspdr, vNyl 
Kim Hi nVa 

*bes-rem hesrcuji stm. & stf . 1 Remsa 
begagnad till mellanlägg vid sko- 
makeriarbete. mNyl öNyl 

"^besticka 'pungere' ingår i svord. 
SS. fmi histfka! Nyl, näkin histfka 
Bo — Jfr Allardt Nyl IV 122. 



*beståning InsUmi^g Mx, histåni^g 
Or stf. 1 Handlingen att bestå 
eller bekosta utgifterna för en 
undfägnad. 

[bestämdt histämtAåY. Mycket, duk- 
tigt. Hsk * 

*besundom hisimdom adv. Isynner- 
het. Pä 

*besupen hisiipi- adj. Drucken, full. 
Nyl — Weste 'ivre'. 

[besvär] *besvärd hisvé(r)^ ut. pl., 
stn. Fby Gsv — Rosl. 

besynn[er]lig hisf/nU- adj. Säregen, 
underlig. A Na Pg 

*bes)mn[er]ligt 1. -liga hisynUt Fby 
Hi Kim öNyl, bmnlit Å, hmyltt 
Ku, hisynärlit Fö (& -sin), Insynli 
mN vN Fby Na Hvbfj Öb adv. 
Isynnerhet; särdeles. — Uppl. 
besynnlit (Rz 30 b). — Weste 
idm; änsv. bes3mnerliga (N — M.). 

*beta 8. I hitu svf. Bete, huggtand. 
Ingå 

*beta s. II hitu svf. Bett av ormar 
o. d. Ped Pu — Jfr sms. *iU- 
beta. 

*beta s. lU häito EF, häitu nVa 
ut. pl., svf. Barklag (för färg- 
ning). — Sörb. Fryksd. Dl. idm; 
Rz 30 b 'syrad massa av dränk' 
Hs. — no. beita f., skott. bait. 

*beta s. IV häitu ut. pl., svf. Av- 
slag, korg. Lmo 

*beta v. I häit sv. vb. tr. o. intr. 
1 [på] Sätta agn på fiskekrok. 
Na — fvsk. beita v. 'ge att bita'. 

*beta v. II häit(a) sv. vb. intr. 1 
Kryssa; vi trängd häit mot vin 
alt från hähigg [= Hfors] Af. Ksl 
(Porkk.). - fvsk. beita v. Ej 
som verb kändt från fsv., men 
väl ingående i sms. bet-ås m. 
= fvsk. beiti-9ss m. 



*6cto — "^hette-hräcle. 



43 



*beta v. III häit sv. vb. tr. 2 Lämna 
avslag åt en friare, „go korgen". 
Ijmo 

*beta v. IV het(a) sv. vb. intr. 1 
Bli bet i kortspel. Nyl 

[beta v. V (= hsv. smula o. d.) 
lyder hota sv. vb. tr. 1 Geta; hota 
hr!}. — Uppl. 

[betalning] "^betalning hitäni^g pl. 
obr., stf. Ru 

"^betalskap hitas,lcap Da, httä'%lcap 
Rg, Intqs^kap Nu Wp ut. pl., stm. 
Betalning. 

*betare — ingår i sms. skinnbetare, 
qv. v. 

*bete hita Ru Estl Nyl Fby Kim 
Pg Na, hata Sj mVa iiVa,hähta 
Hi, höto Kkr, hota Ge, hctf^ sVa 
svm. Beta, liten bit, litet stycke 
(bröd, väg o. s. v.). — Vg. Nk. 
(Rz 34 a) Sörb. VI.; fvsk. fsv. 
no. biti m.; Com.*^ p. 130 bettar 
pl., Lind beta m., Sdt bette m. 
— Ingår ock i smss. bröd(s)-, 
*dröpe-, *grut-, ^klänunar-, mask-, 
mat-, muns-, *vänje-b., qv. v. 

*bete-bröllop hitahrylop stn. Enk- 
lare bröllop (med ringa undfäg- 
nad). Pg 

*bete-fylla hitafylo ut. pl., svf. 
Tillräcklig mängd, mor än nog. 
Na 

*bete-gravning hitagrqvmgg stf. 1 
Enklare begravning (med ringa 
undfägnad). Pg 

*betel hattul Nu, hättäl Wp pl. -Ilar 
stm.; haital pL -a^/r Nu stm. Hugg- 
järn. — Gd Bl. (Rz 34 a) idm, 
Fryksd. *bettel no. beitel Jyll. 
*betel. — Ingår ock i sms. *lock- 
betel, qv. v. 
*bete-tals httatql% adv. Styckevis. 
Na — Ög. Kim. (Rz 27 b) 'här 



och där', Fryksd. *bettevis 'styck- 
tals', ÖH. 'stundtals'. 

*betland hetland stn. Betesmark. Å 

"^betnan-sko hätnanskou stm. 1 Sko 
av ogarvad t läder. Vö — Jfr 
Rz 30 b betna 'bereda skinn' Hs. 
Äm. 

*betot hätot adj. 1) Bitande, bitter. 
Np 2) Befallande, pockande. Np 

*betslar 1. -or häiUar Nu, häillur 
Ngö fplt. Betsel. — isl. beizla f. 

[bett I hei^ pl. obr., stn. 1) = hsv. 
sVa 2) Halsbränna. Sby Lfj 3) 
Magrev. Sby Lfj Np -— Jfr 
Rz 34 a onda bettet (sjukd.) ög. 
Bl. mfl. och upptaget i Westes 
ordb. med övers. „ver-cheveu". 

*bett? II förek. i uttr. mit i hiti 
1. -äMidt i ansiktet; t. ex. nukfcen 
ska la mij ä mit i hiti po'n. vNyl 

*betta a. — ingår i sms. *smalbetta, 
qv. v. och jfr *bredbetta-yx. 

*bettan hitan Sn, hätan Mxmo Nkby 
stn. Sittbräde i båt, toft. 

[*bet-tand] *bete-tann hitntnn pl. 
hitatändär stf. Bete, huggtand. 
Ingå 

*bette I hita Ru Estl Nyl Fby 
Kim Pg Na, hata Ko Hsk Hvbfj 
Nkby-trakten, hata A Fö Brdö, 
häto Kkr, hähtu Hi Ku svm. Sitt- 
bräde i båt, toft. — Sdm. Rosl. 
Gd (Rz 34 b); fvsk. biti m. 'för- 
bindningsbjälke i fartyg' no. bite 
m. (ish. sittbrädet vid masten). 
— Ingår jämväl i smss. bak-, 
fram-, käring-, segel-, *sides- och 
sitt-*bette, qv. v. 
*bette II förek. i uttr. mit i bitan 
Midt i ansiktet, uppenbarligen 
(= *bett II.). Pojo 
*bette-bräde hitahrced pl. -är Bo, 
hitahrre pl. -(i)r Ngö stn. Sitt- 



44 



'^bette — *btdevindare. 



bräde i båt (i Bo : tvärsöver bå- 
ten; är flyttbart och användes 
då man *hopar.) 

*bette ni — ingår i smss. kall- o. 
städ-*bette, qv. v. 

*bette-knä *) bitalcnm öNyl Na, hä^a- 
Icnre (def. -hnäidä) Brdö, hätokwe 
Fö Kkr Sött, hahiokruB Ku stn. 
(pl. -Jcfuedär Py Strf, -knfe öNyl 
f. ö., -Icncer Na, -knmi & -y Åhd) 
Krämpa av trä, med *hälar fast- 
naglande sittbrädena vid båtens 
sidobord. 

*bettkrok hitlrolc stm. 1 Fiskekrok 
med bete på, i motsats till mask- 
krok. Ksl Esbo [Ej hsv. betkrok, 
ty då lödo dial-formen het- 1. bätt- 
krolc.] 

bettsak bitmh stf. 2 Fby, stn. Wp 
Aggvapen 1. -värktyg. 

*bettul 1. -el bitul Nyl Gkby NVet, 
bitul Kim Pg Fby Hvbfj Öb., 
bitäl Hsk, bätol Å Fö, bähtol Ku 
stm. 1 : 1) i sg. a) Munlag i betsel. 
Allm. b) Betsel, öb. 2) i pL: dels 
= fg. b) Sbo Tu Bo, dels Betsel. 
Nyl EF Åhd = bähtlar Hi — 
fvsk. bituU & bitill m. 'betsel' 
Götald Uppl. Hs. Dl. (Rz 34 a) 
Fryksd; SL LM betul, Sdt & 
Weste bettul, Ihre betol (sub 
\Val!) Lagar i sms. *tränsel-bett- 
lar och rump-*bettul, qv. v. 

*betyda [sig] bitl-sä sv. vb. rflx. 3 
Betyda, hava betydelse. Nu 

[*betäm[m]a] *betem[m]a bitaim sv. 
vb. intr. 1 Atnöjas med, klara 
sig med. Na — änsv. betäma 
Bib., Serenius, LMöller,Sahlstedt, 



*) Rättmätigheten av •bette — ss. sms- 
led framgår av Tamm 8m8. ord 121 f. 



Ihre, betemma Bib. Rz 31 a 'an- 
stå' Sm. Vb. 
^betänkningstid bttdgkmggsttd ut. 

pl., stm. Betänketid. Nyl — 

Gd. 
*bevår bivur ut. pL, stn. Bevarande, 

besparing; ta 1. ha 1. hääibivqr. 

vNyl Fby Kim Hi 
*bevaming bivdrtiigg ut. pl., stf. 

Förvar; förekommer i tlss. ss. ti 

1. i b. Ligå Ka Sn 
*bevägnar förek. i uttr. pu hans 

(&c) bivégnar Å hans (&c) väg- 
nar. Vö 
*bi s. bl stn. Svärm, mängd (ish. 

av fåglar). Ku Brdö. — Sms. 

fågel-*bi. Jfr *vi. 
*bi p. bi konj. 1) När; om. öNyl 

2) Medan. Fby 
*bibba I bih(a) sv. vb. 1 : 1) tr. Till- 
foga kroppslig smärta. öNyl (i 

bspr.) 2) intr. & imp. Gröra ondt, 

värka. öNyl (i bspr.). 
*bibba II bib sv. vb. intr. o. imp. 

1 Jäsa, sjuda (vanl. i figurlig 

bet.) Np 
*bibbe bibi pl. bihar svm. Gubbe 

(i bspr.). He [Trol. av *bi8sc för- 

dubbladt 1. av *bisse + gubbe.] 
*bibbig bibi- 1. bibi- adj. Sjuk. öNyl 

(i bspr.). — Jfr *pippig. 
*bibel (= 'suparo', lat. bibulus) 

— ingår i sms. snor-*bibel, qv. 

v. 
*bibelsk bthähk- [n. ers. av bif)li8(k)t\ 

adj. Bibhsk. Å EF Nyl Öb. — 

änsv., t. ex. Com.^ p. 181. 
[bibliotek heter publitek stn. Bo 

Sbo; av publikt bibliotek. 
*bick(e) 1. *bits(e)*? bits stm. 1 Hund. 

Ksl — Trol. av eng. bitch. 
*bidevindare bidivbularä stm. 8 

Bidevindsseglare. Nyl 



*1ncUig'Vtnd — *btl8a. 



45 



*bidlig-vind bidlivin Pä Strf , bilivind 
Na, bllivin Hi, bilivin vNyl C-iinJ 
mNyl Sbo Bo Pä pl. (sälls.) -vindar 
stm. 1 Bidevind. Anv. i sing. 
även SS. adverb. 

"^bidlig-vinda bilivindCaJ sv. vb. intr. 
1 Segla för bidevind. Hi Na 

*bidlig-vindare bilivmdurä vNyl 
mNyl, bilivhular Na, bilivindarä 
Hi stm. 3 Farkost, som seglar 
bidevind. 

*bidlig-vinds-uggla bilwindsugla svf . 
Ofrivillig vändning mot vinden. 
Na 

*bie biä sv. m. Bi, apis mellifica. 

bigga — ingår i sms. *haltbigga, 
qv. v. 

*bigravning bigrqtmigg stm. 1 Be- 
gravning. Py — Jfr hsv. bisätta 

(lik). 

*bigärd[e] biiér stn. Bård. Brdö 

*bigärd(n)ing btgferrii^g mNyl, bi- 
g^nlv/gg Bo, bidjtvrtiigg 1. btirer- 
fli^g Hi vNyl öNyl, btjreriigg Ped, 
bidzferiigg nVa, bidzrernigg Gkby 
NVet, btuéfrjfiigg vNyl Hi Kim 
Fö Ku Mx Lmo, bäiétiigg Kkr, 
burértgg Fby stm. 1 Py, ut. gen. 
Gkby NVet, stf. 1 f. ö. (pl. -or 
Fö Kkr Ku) Bård. — Bl. Hll. 
Vg. Gd Nk. Mp. Vb. (Rz 27 b) 
Hs. Fryksd. ÖHd.; mlty. beger. — 
Sdt bigeming, Weste begärdning. 

bi-konung biktmugg stm. 1 Vise. 
Estl (Russw.) — Sörb. Fryksd. 
Jyll. Finnes uti Ihres Gloss. 

[bikta In/t sv. vb. tr. 1 [tvij För- 
mana. Nu 

*bil bil ut. pl. öNyl, bflä sg. def. 
Mx stn. Skifte, tidpunkt; i Mx 
säges ej blott exempelvis / son- 
flasbiläy utan även i tä bila (= 



vid den tiden) o. s. v. — Ihre; 
da. no. bil, n. 

*bila bilo ut. pl., svf. Namn på ett 
kortspel. Py — Jfr yxspelet i 
Pargas. 

"^bilbacke bdbaka svm. Förtjockning 
nära bettet på en bila. Na 

*bild btld Ru Gsv O Ngö öNyl Mx, 
bild Wp Nyl EF Å Fö Hvbfj 
Öb., bijd Ku, bid k (Fstr.) stm. 1 : 
1) Is- 1. plogbill. AUm. 2) Ankar- 
klo. O Gsv — fvsk. bildr fsv. 
bilder da. bild; Lx. Linc, Rz 32 a 
Nb. — allt i bet. 1. — Ingår 
ock i smss. plog- o. *årdträs-bild. 

*bilda bild sv. vb. tr. 1 Med isbill 
upphugga en vak. Lmo 

"^bilka bilk pl. -ar svf. Faster, moster. 
Da Gsv Nu Rg Wp — *bill-ka 

< "^bill-kona, jfr nlisv. anka franka 

< and- o. fränd-kona. 
bil-*kränk(j)a bllkräntjo svf. Slät- 
huggen stock. Strf — bilkrägko 
svf. Okv. på ett magert kreatur. 
Sbo 

*bill bil stm. 1: 1) Farbror, mor- 
bror. Estl. 2) Guffar. Estl. — 
Jfr N-n Dim. *bedle m., skott. 
billy 'broder' (Bugge i fg. 229). 

*billens kaka? bilaskaku Kim, bilaa- 
kaku 1. kahku Hi svf. Bröd 1. 
snask, som homföres från en 



resa. 



*bill-dot(t)er bildotär pl. -dctf stf. 

Kvinnlig kusin. Gsv 
[bilUg] *bilig bili- adj. Kv Ped (mfl.) 
"^'bill-kuna bilkun pl. bilknar svf. 

Faster, moster. Ormsö — Jfr 

N-n Dim. *bedelkona. 
*bill-son bihqn pl. bihinir stm. 

Manlig kusin. Gsv 
*bilsa bilm sv. vb. tr. o. intr. 1 

Hugga, hacka. Hi 



46 



^bilsare — [binntckemask. 



*bilsare — ingår i sms. trä-*bilsare, 
qv. v. 

[bilägga bilä^ sv. vb. tr. o. intr. 1 
o. 2 Besluta. Lfj 

*bim-bam him-ham Nyl, bmm-bå^um 
vNyl onomatop. nyttjas för att 
efterhärma kyrkklockornas ljud. 
— Jfr Rz 32 b *bimma f . 'liten 
klocka' Hs.; ml ty. nht. bimmeln 
v. 'läuten'. — eng. diall. bim- 
boms 'church bells'. 

bi-mo[de]r 1. -*modra 6/mor Da Gsv 
Nu O Eg Wp Ru, bimouru Ngö 
pl. -ar Da Qsv Nu O Rg Wp, 
-muru Ru, stf. f. ö. men svf. Ngö 
Vise. — Upptages i Westes ord- 
bok; da. rspr. 

*bina s. bin Estl (utom Ngö) Ru, 
btnu Ngö pl. -ar Estl, -ur Ngö, 
-u Ru svf. Hårbena. 

*bina v. bin sv. vb. tr. 1 Bena hår. 
Ru Estl (incl. Ngö) 

[binda bindo vNyl mNyl, bindu nVa 
svf. Band, hvarmed lien fästes 
vid skaftet. vNyl mNyl — Vidje- 
band kring kvastar, vispar, gärds- 
gårdsstörpar o. s. v. nVa — Jfr 
sms. nätbinda. 

*bind[ej bind pl. -ar m. Nu, -tr stn. 
Gsv. Stickningsarbete. — Hll. 
SM-e. — Ingår även i sms. not- 
*binde, qv. v. 

bindfrö bindfröyj ut. pl., stn. coll. 
Ett ogräs bland rågen. Ku 

bindgren bimhjräin stmf. 1 Ställ- 
ning, på hvilkcn nätet hänges 
vid bindningen. Öb = *bindan- 
gren bindaggräin stmt 1 Öb.(pass.) 

bindgräs bin- 1. biggräs- Nu Gsv, 
higgrres Ku ut. pl., stn. coll. Råg- 
losta, bromus secalinus. 
= bind-*gras bin- 1. biggraa ut. 
pl., stn. coll. Nu (pass.) 



[bind]-kavle *bindan- bindagkqvla 
svm. Kavle an v. vid nät- 1. not- 
bindning. Hi Kim 

[bindj-*kränk(j)a *bindan- bindan- 
kräntju Mx 1. -kräntsu Lmo (mfl. 
i nVa) svf. = bindgren. [& -gk-] 

[bindning bindning pl. -ar stf. Bok- 
band. Gsv — bindmg pl. -ti f. 
Bokrygg. Ru 

[bind]nål bindan- biydanål Kkr Ku, 
bindanål vNyl, bindamwl Py, bin- 
danwll Hi stm. Py, stf. f. ö. 

bind-speta binspitu svf. Strump- 
sticka. Nu Wp 

bind-*steka bindsUku Lmo, bindstähi 
Kr Lmo svf. = bindgren. 

bindsticka binstik svf. Strumpsticka. 
Da Gsv 

bindsy bindstj sv. vb. tr. 3 Sy ran- 
den fast vid skosulan. Nyl 

*bind-såla bindsola sv. vb. intr. o. 
tr. 1 Fastsy bindsulan. Nyl 

[bind-tjuga 1. bindan-^tjuva 1. -tjuga 
1. bindar- bintjugo A, bintsuvu 
Ped Pu Esse Kr Lmo, bitftjugu 
Brdö, bindantjugu Hi, bindantjngo 
k Fö Kim, bt^dantjugo Å Fö Ku, 
bindantJHvo öNyl, btydartjugu 
Brdö svf. Vid en fot fäst gren, 
hvaröver nätet vid bindningen 
hänges. 

*binga b^gga 1. biggo svf. Hop, 
mängd. Nyl — Hs. 

*bingla biggla sv. vb. intr. 1 Pingla. 
Po Bo (mfl.) — Rz 33 a BL; Hs. 
'svänga', intr.; Westes ordb. 

*binka higko He, bigku Hi svf. Hop, 
mängd. 

*binke bigk pl. -ar svm. Hop, mängd. 
Nu O Wp 

[binnickemask heter binikmask Nyl 
EF (i allmh.) öb. bit^ikmask Kv 
Brdö, benikämmk A Fö, beämks- 



binnicke-^}m^t—*lnss€-tor[nJ. 



47 



mcu^k Kim, binit- 1. bilit' 1. biiif- 
mmk Pg, benismak Rii stm. 1 

binnicke-mört binikimärt stm. 2 Li- 
ten och dålig mört. Bo 

*birk(j)a birkio Bo, birko Pg, birjko 
öNyl ut. pl., svf. Björklake. — 
fvsk. birkia no. birkja f. 

*birra I bir(aj sv. vb. intr. 1 Vara 
sur och tvär. Kim Lptr — Jfr 
Rz 33 a birra f. 'fruntimmer' ish. 
i okv.: 'argbigga'. 

*birra II bir sv. vb. intr. 1 Löpa, 
springa. Ormsö — Jfr skott, birr 
'to make a shirring noise', 'to 
move rapidly'. 

*birrog biro- adj. Surmulen, vresig, 
knaiTig. Ku Ko Kim Lptr — - 
Uppl. (Rz 33 b). 

*bis biS' adj. Bister. öNyl Np 

'''bisa s. btsa 1. bt.so ut. pl., svf. Hop, 
mängd. He vNyl Kim Hi — Rz 
33 b Uppl. Gd. 

*bisa v. bis^aj Kim, bisa Bo Pä 
(mfl. i öNyl) sv. vb. intr. 1 Stirra, 
se stint. 

*bise btsa ut. pl., svm. Hop, mängd. 
vNyl Hi 

*bisk bisk stm. 1 Munsbit. Fö Ku 
Brdö — no. bisk m. 

*biskog. bisko' adj. 1) Mulen, ruskig 
(om väderlek). Kkr. 2) Surmulen. 
Kkr 

*bissa'? bisa sv. vb. imp. 1 Blixtra, 
Ijunga. Nu 

'''bisse bisi Nyl Fby Kim Nu Gsv, 
bm Hi, bim Da Nu O Rg Wp 
svm. (pl. stdm blnr Nyl, stdm 
bishar Nu) 1) Gubbe. Nyl Fby 
Kim Hi 2) Kaxe, storman. Nyl 
Fby Kim Hi 3) Blixt. Estl Gsv 
[Ellipt. för *bisse-eld 'gubbens, 
d. v. s. Tors eld']. 
bisi ut. pl., n. Åska. Ru [Ellipt. 



för *bisse-buller]. — Nke Fryksd. 
bise m. 'bjässe' o. d. — Ingår i 
smss. arg-, bol(a)-, bond-, bål-, 
fars-, grå-, "^gällar-, hemmans-, 
hummel-, knorr-, "^käcko-, ladu-, 
met-, *råt-, skak-, *snak-, stak-, 
*star-, *tabb-, tiggar-, *tigge-, ras-, 
vall-, väder-*bisse, qv. v. 

*bisse-bord bisaborcl pl. obr., stn. 
Bord framställdt vid bröllop i 
hvardagsstugan, vid hvilket gub- 
barne sätta sig för att dricka. 
öNyl 

*bisse-borg bisaborg stf. 1 Ask- 
moln. Wp = bisabork stf. 1 Nu 
(etymon?). 

*bisse-buller bisabuldur Nu O Wp 
1. -buldär Da Rg 1. -boldär Gsv. 
ut. pl., stn. Tordön, åska. 

*bisse-eld bisa-Ud Gsv, bisi-äil Ru* 
stm. 1 Ljungeld, blixt. 

*bisse-kula bisikul pl. -u svf. I jor- 
den funnet stenredskap. Ru 

*bissel bisil pl. bisilar stm. 1 Liten 
gubbe (skämts.; användes t. ex. 
till och om barn). Fby Kim 

*bisse-moln bisamon stn. Tordöns- 
sky. Nu 

= *bisse-möln bisamön stn. Rg 
= *bisse-mule[n] bisamuU ut. pl., 
m. Da Gsv Nu O; bisimuli ut. 
pl., n. Ru 

*bissa-Peder bisapear ut. pl., stm. 
En hälg- och märkelsedag. Nu 

"^bisse-själ bisafäl stm. 1 Sälhanne. 
Py — Syn. *rant, *ståt. 

*bisse-sove bisasua ut. pl., svm. 
Kvalm, som föregår åskväder. 
Gsv 

*bisse-tor[n] bisatoti Gisv, bisitor Ru 
stm. 1 Hvit molntapp på åsksky. 
[Kske Tor dock är äldre än tom 
i denna sms., ty jfr *torgubbe; 



48 



Hhse-tngg — *P^om]-ragg. 



*'tom möjl. att smställa med 
tor(e)n- < tor- i smss.] 

*bisse-vigg bisamg pl. -ar Da Nu, 
-kar Rg Wp stm. 1 Forntida i 
marken funnet stenredskap, *tor- 
vigg. 

*bisse-väder hisiväyx ut. pl., stn. 
Askväder. Ru 

*bist hisi(är) n. hist adj. Bister. 
Lptr Ljd Py — Dl. bistug (Rz 
34 a). 

*bista htst sv. vb. intr. 1 Se stint, 
stirra. Np 

*bis-öga bisöga pl. -(rr svn. Okv. 
för en person, som jämt stirrar 
med ögonen. Lptr 

*bis-ögd btsöyj 1. -öygdär n. -öyt adj. 
Stirrande (om person). Lptr 

bitare bttarar mplt. Magknip. Vö 
•*bitog bttogär 1. -ugär adj. Bitande. 
Hi — Ingår (?) ock i sms. *ill- 
bitog, qv. v. 

*bittig bäi- vNyl Na Mx (somlig- 
städes blott komp. & superi., se 
strax nedan) adj. Tidig. Komp. 
o. superi, (adv.) bitjgarä Å vNyl 
Mx, -ast ihå.\ bif_naräbitnast\^y\ 
(även med bet. 'bättre bäst') Tu 
Sbo Bo Ku (klohhon går b. 'går 
förut'), bifnari -aM Ped Pu, bilnari 
ast Ijmo Ksse, bäknan -ast Vö Or, 
bitna ast Mx. [< *bittid, utveck- 
ladt från adv. bittida < mlty. 
bitiden.] 

*bitt|ida|, -*iga bitiga Fby, biti Nyl 
Phy adv. — Rosl. Nk. Dl. 

*bittig-kyrka fiirek. i uttr. ga (1. ga, 
än stundom lu)rdt, åtm. i skärg.) 
ti bitikörka Ksl 1. -tjörka Ingå 
(iå till nattvard. 

*bittlig bitti- adj. Tidig. Da Gsv Wp 

*bittna 1 bitmi 1. bätva sv. vb. intr. 
1 GA f(ir fort, om ur. Åhd 



*bittna n bitnraj Ru Rg Bo Nyl 
Mx, bät^ Np Px Re sv. vb. intr. 
1 : 1) Nå botten. Ru Rg Nyl Öb 
2) Förslå, hinna till. Nyl Öb. 

— Gd Hs. i bet. 2. 

*bittna [sig] bitna-sä Brdö, hik^-sä 
Lmo, bät^-sä Px sv. vb. rflx. 1 
Draga sig f örut,gå för fort (om ur). 

*bittrande förek. i uttr. bitranäi 
sur Bittert sur. Sbo 

*bjam buqfi stm. 1 Björn. Ru — 
Jfr fvsk. fsv. Biame nom. pr. 

*bjena bienu svf . Orrhöna. Lmo — 
Då ordet även har formerna 
*vena och *jena, torde b här 
rentut vara fnord. 6 till ursprim- 
get, om ock ej till uttalet. 

*bjo? bjiQ bttå interj. använd då 
man vyssar barn. Nu 

*bjom, *bjum btj^ofi Da Gsv Nu O 
Iig> f^HUV, Wp, bj^on Lptr stm. 1 
Björn. Dessutom i ortnamn i 
nVa SS. bioniboga Ped, b^^oru^ Kr, 
bj^omosa (== björnmossa) KrGkby. 

— Gd bjånn (Rz 37 a). — fvsk. 
fsv. biom m. 

*bjo[r]na biona sv. v. intr. 1 I ord 
ge uttryck åt sin förargelse, 
brumma. Ka Kr — Härifrån är 
med finsk avledningsändelse de- 
riveradt bionista sv. vb. intr. 1 
Brumma, svärja. Bo 

*[bjom]bär *bjum- btj^ufihofr* stn. 
Björnbär. Wp 

[*bjom-gam] *bjo[r]na-gå[r]n b^ona- 
gon stn. Björnnät. Lptr Ljd 

*bjo[r]n-[mossa], -mosse, även *tijo[r]- 
na- bwmosa Lmo, b\onamosa Pä 
Ljd, bj^onamusa Py ut. pl., svm. 
Björnmossa, polytrichum com- 
mune. 

*[bjom]-ragg *bjo[r]na- b^onarag ut. 
pl., stf. Ett slags gräs. Lptr 



*hjorfisblad — "^bjällra. 



49 



^bjomsblad bjiofi^blq stn. Grodblad, 
plantago. Gsv 

*[bjom]-spö 1. .*spöd, *bjo[r]na biona- 
spöi/jL 'Spöffd stn. Björnspjut. Lptr 

*bjuffog bmfoCgärJ adj. Dum, tafatt. 
Fby Ko ' 

[bjugg buuQ pl. n stn. Osyradt bröd. 
Ru 

*bjunk btogk' adj. Matt, glanslös 
(om ögon, glas, metall m. m.) 
Nyl Rg — Jfr *djunk (den äldre 
formen). 

*bjur bmr stm. 1 Nedre delen av 
båts eller fartygs framstäv. Na 
Ka — Buktig skarv mellan bå- 
tens köl och stam. Brdö Hsk — 
Gd *bjure m. 'båtstäv' no. bjore 
m. 'kilformigt stycke'. — isl. biörr 
m. 'översta väggen i husgaveln'. 

*bjurstycke bmr^fylc Rid, biv^t^kä 
(& -y-) Fö, biu^titp Brdö, bm^lihtjä 
Ku stn. 1) Groft, krokigt trä- 
stycke, hvarav *bjuren är gjord. 
Na — Buktig skarv mellan bå- 
tens köl och stam. Fö Ku Brdö 
2) Övre dörrkarmen. Rid — Jfr 
Rz 35 a bjurås m. 'taklist' SM. 

*bjäbba biäba 1. -o svf. Munvig 
kvinna. Pojo Nagu — Jfr Rz 
35 b Ög. m. fl. 

*bjäbber biäbär ut. pl., stm. En, 
som gärna vill munhuggas. Po 

"^bjäbbla btäbla vNyl, häbla A Brdö 
Ku sv. vb. intr. 1 Munhuggas, 
käbbla. — Rz 35 b Vb.; Spegel. 

*bjäbblog biäblo(gär) adj. Gnatig, 
grälsjuk. Å Fby 

*bjäbbog biäbo(gär) adj. Munvig, 
uppkäftig. Po Ten Brom 

*bjäfs biäfs ut. pl., stn. 1) Gläfs. 
2) Gnabb. Po Ten — Rz 35 b 
ög. m. fl. — Ingår i sms. hund- 
*bjäf8, qv. v. 



"bjäfsa v. biäfs(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Småskälla, gläfsa (om en hund). 
Po Ten Brom Fby Kim Hi 2) 
Munhuggas, gnabbas; kälta, gna- 
ta. Po Ten Brom Fby Kim Hi 
Brdö Fö Å — Nk. Ög. Bl. (Rz 
35 b) SM-e; mht. beftzen 'gläfsa'. 

*bjäfsa s. b\äfsa 1. -o svf. Gnatig 
kvinnsperson. Fby 

"^bjäfsog biäfso- adj. Munvig o. d. 
Po Ten Brom Fby Kim Hi (& 
-^igär) 

*bjäla s. birvlo svf. Ett slags skor. 
Fö 

*bjäla v. bi(el(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Bräka. Brdö 2) Skrika, skrala. 
Åhd Kim ~ Mp. Hs. i bet. 1, 
Sk. HU. Dis. Bhl. Ög. Nk. VI. 
Sdm. Dl. Hs. Am. i bet. snarlika 
2 (Rz 32 a, Nilen); Jyll. bjaele 
'böla'. 

*bjälka biälk(a) Ka Sn, biälka Å 
Fö, b\ölka öNyl sv. vb. intr, 1 
Blänga, kasta vreda blickar. — 
gda. beige v. 'stirre, skele'. 

*b(j)älla I bäl pl. -ar svf. Bjällra. 
Da Nu O — fvsk. bialla fsv. 
biaella f., LL biella; allm. i sv. 
diall. enl. Rz 36 a. 

*bjälla II biMo svf. örlapp. Bo — 
Rz 36 a 'utväxt på djurhals' Dl. 
Jtl. 

''bjällerprat btäldärprqt ut. pl., stn. 
Skvaller, skrävel. Bo Sbo 

[bjällra s.] *bällra bählär pl. bählrir 
svf. Rg 

*bjällra v. biäldär Bo Sbo Tu Na 
nVa, biäjdra Ku sv. vb. intr. 1 
1) Skälla, gläfsa. Ku 2) Skvallra, 
pladdra. Bo Sbo Tu Na nVa — 
Uppl. Vml. Jtl. (Rz 36 a) Fryksd.; 
no. bjaldra, bjeldra v.; Lex. Linc. 
bielra (s. knarra). 



50 



*bjära — bjih^kskog. 



*bjära In/h^a öNyl nVa, btäro Hsk, 
htnr Hvbfj Muns, Iner sVa, pret. 
har 1. har, sup. buri st. vb. Bära. 

— fsv. biaera ÖgL, biera GL; Dl. 
*bjäre ht rera Pg Kim mVa nVa, 

hi^a Brom Hi, hiei-* Px (mfl. i 
sVa?) svm. Ett troll, som medför 
godt och lycka till gården. — 
LPaul. Gothus P]thic8B pars I 
248 bärur fpl.; Rz 36 a *bjäre m. 
Gd Ög., *bare DL, baran (sg. def.) 
Åm. Vb., bjära f. Åm.; Bornh. 
bara m. & f. 

*[bjär]-smör *bjäre- hi^ärasmör ut. 
pl., stn. Trollsraör. nVa — Rz 
36 b bjärsmyr Gd. 

*bjärg hiärg Nyl (ish. östra, minst 
mellersta; i vNyl:s skärg. har 
jag än dessa år hört ordet) Rg 
Wp Kim Hi Öb., himr Ru stn. 
Bärg; pl. stdm hiärgar (Bsd m. 
fl.) — fvsk. biarg fsv. biaergh, 
Rz 36 b Götald Dl. 

*bjärga hiärg(a) sv. vb. tr. 1: 1) 
Bärga. öNyl 2) Hantera. öNyl 

— fvsk. biarga fsv. biaergha v. 
"^bjärga [sig] hiärg-ffi öNyl I. -sä sVa 

sv. vb. rflx. 1: 1) Slå sig ut, 
hava nog. öNyl 2) Duga, gå för 
sig. öNyl 3) Bete sig. öNyl sVa 
4) Göra sig till. öNyl — Jfr Rz 
36 a bjära sej i bet. 1. Sk 

*bjärgog hiärgo- öNyl, hf/irgu- nVa 
adj. Bärgig. 

*bjärk hiärk öNyl Kim Hi Na Kkr 
Sött ku Brdö Hvbfj öb Rg, 
hnrk Ingå Pg pl. -ar Nyl EF Öb, 
-jiar Rg, -or Åhd stf . (stm. 1 stdm 
Py) Björk. — Hs. Vb. Nb. Åm. 
Dl. Sörb. Fryksd. *bjärk, Sk. Hll. 
ÖHd. Gd bark, no. bjaerk — fsv. 
blott i ortn. Biaerke. — Jfr smss. 
runnen-*björk qv. v. 



*[bjärk]-ho "^bjärke- ht^ärkiho stm. 1 
Ihugget hål för björklake. Wp 

*bjärk(j)a b^eerki pl. -t^r Wp, uu 
Ru svf. Björk = *bärk(j)a b&kt 
Da Gsv Ru, l}erki Nu O, bärkuu 
Ngö pl. -nar Da Q«v Nu O, -tvu 
Ru, 't\ur Ngö f. 

*[bjärk]-söt[e] *bärk. barkset ut. pl., 
sm. Björklake. Ngö 

^bjärktofs biärktofs stm. 1 Mark väst. 
Ku 

*bjärkvatten 1. '''bärke- bUärkivat^ 
i^g Wp, bei*kivaU} Nu O, btj^ébk- 
vat^i Rg, bärkivatg' Da ut. pl., 
stn. Björklake. 

*bjäron-trä biärutr(B pl. -där stn. 
nVa, bji^m-unb^q: pl. -da ut. gen. 
Gkby NVet Ok, hvarmed ämbar 
m. m. d. (ett i hvardera anden) 
bäras över skuldrorna. — Di. 
bjäru-tri. (Men fsv. bacrutr^ n. 
'fruktbärande trä'). 

"^bjöden biiöändär pp. & adj. Bjuden. 
Gsv — Hs. boen. 

*bjöla bj^öl(a) sv. vb. intr. 1 Böla. 
Sn — Jyll. bj0l 'kalvebröl'; bjöla 
v. 'prata orimligheter' DL 

"^bjölkas biölkas sv. vb. dep. 1 V&m- 
jas. Lptr — < '1i>Mlgia8k? 

*björk(j)a 1. *börka bj^örk^oVÅ, bjaSrtjo 
Py Kim Hi (& -ti), b^tjo Py 
Kim, bj^tju Lfj Sby Vö, 6|äHbo 
Ingå, biirko Pg, byrku Or svf. 
Björklake. — Rz 29 b Dl. Åm.; 
Fryksd. *börkja no. bjArkja & 
byrkja f. 

björk-olja b\örkolia 1. -ol^o ut. pl., 
svf. Stryk, „påkolja". He 

björk-ost b0p'kost ut. pl., stm. Stryk. 
Py _ Sörb. 

björkskog 1. *bjärk- i tis. vts bjfirk- 
skogin He Sbo 1. bj^ärkskgginBo 
1. biärkskodjin öNyl Visa tto- 



*björk9Öta—'*bladdrerska, 



51 



derna (om glada människor och 
arga hundar). 

^björksöta b0rks0to ut. pl., svf. 
Björklake. vNyl 

[björn hnri stm. 1 Ett vid repslag- 
ning användt instrument (en 
kloss med flere hål, genom hvilka 
repsträngarne dragas). Sött (mfl.) 

[bjckii]-bult *bjöme- b\öriiibult pl. 
obr., stm. Skämtsam benämning 
på björnen. Ingå (Nyl. II n:r 186). 

bjöm-*harva bj^!)(r)iiharvo Na, biyöni 
harvo Fby (-!}-) Kim svf. Tre- 
kantig harv med krokiga tinnar 
(s. k. tassar), klösharv. 

[b]öm]-mat *bjöma- biyöniamqt 
förek. som lindrig svord. i Sj. 
(Nyl. II n:r 171). — Ksko eg. 
*mate (= kamrat) eller förvrid- 
ning av något ryskt uttryck? 

bjdmskälla b0(r)ri§tjälo svf. Cam- 
panula persicifolia. Fby 

björ[n][släde], .*släda? btör^lädo pl. 
'Or svf.(?) Släde för forsling av 
granris o. d. Ko 

[bjäm]-*tossa *bjöma- biötiatoso svf. 
Björnfot, björnram. Sött 

*black I blak stm. 1 Stapel. Ormsö 

'''black II blak stm. 1 Träsandal 
anv. då man går i kärr 1. d. 
Kim 

^lack III blak ut. pL, stn. Skriv- 
bläck. Ru Gsv — nlty. black idm. 

*blacka? s. blaku svi. 1) Till ut- 
seendet lugnt ställe på vattnet. 
Na 2) Mellan stormkasten inträ- 
dande stiltje. Na — Samma ord 
är väl urspr. Rz 37 b blakka f. 
'flat sten på sjöbottnen'. Ög. 

^bläcka? v. biaka sv. vb. intr. o. imp. 
1 Skymta fram; hä blakar på 
säges om undervattensgrund. Na 

Itilacke blaka svm. Black häst. Sbo 



*blackna blah} sv. vb. intr. o. imp. 
1 Slå back (om segel). Eg 

^blacknas blagnas sv. vb. dep. 1 
= fg. Da 

*blackog-amiss'? blåkuårtiis ut. pl., 
stm. Finare koltjära. Na 

*blada I blad(a) Ngö Nyl, blada 
Fby Pg Na Ko Nkby Or, blada 
A sv. vb. intr. 1 Bläddra. — da. 
no.; nyisl. blada v. 

"^blada II blada sv. vb. intr. 1 
Flacka omkring. Na — gda. blade 
v. 'vifte'. 

"^bladas bladas sv. vb. dep. 1 Lövas, 
få blad. Bo 

bladblom[m]a hladblomo svf. Näckros 
(såväl nymphaea som nuphar). Py 

bladbuk blqdbujc Nkby Ped Pu 
(mfl.), blabuk Grsv O ut. pl., stm. 
Bladmage hos idisslare. 

"^bladderpåse bladärposa ut. pl., svm. 
= fg. Pu Esse 

[blad]-boken *blade- bladaboUi stf. 
dof. =: fg. Lmo 

"^bläddra v. I bladra Kim, bladar 
Ru sv. vb. intr. 1 Bläddra. Upp- 
tages i Westes ordb. 

"^bläddra v. II bladra 1. bladar Py 
Ksl Esbo Sj vNyl, bladra (resp. 
-d- o. bladar) Fby Hi Kim Pg 
Ku Fö Å nVa sv. vb. intr. 1 
Skrävla, pladdra. — Sk. Ög. (Rz 
37 a) Dl. Hs.; fvsk. blaöra gda. 
bladre no. bladra v, — Lx. Linc, 
Com.'-^ p. 215, Spegel, Serenius, 
LMöller, Lind, Sdt, Ihre. 

"^bläddra s. bladra 1. -o vNyl, bladra 
1. -o Kim Pg, bladru Pcd Pu Kr 
(mfl. i nVa), bladra 'Å. Fö Ku 
svf. Skrävla, sladdra (okv.). — 
Ög. (Rz 37 a). 

*bladdrerska bladrä(r);ika svf. Skräv- 
la, sladdra. A 



52 



%laMrog—Hlandig. 



*bladdrog bladro- Å Ku Fby Kim 
(-d-)i bladru- Brdö Hi adj. 1) 
Skrävlig. Å Ku Brdö Kim Fby 
2) Fjäskig. Kim Hi 

*bladdrus 6ZrwZrw6* vNyl, bladrm Kim 
Pg stm. 1 Storskrävlare. 

blad[ig], -*ot blaot- 1. blaat- adj. 
Lummig. Nu 

[blad]-*jucka *blade- bladmuku svf, 
Handharmonika. Ho 

[blad]-kaka *blade- bladakaku svf. 
Gröt av vispadt fint kornmjöl 
och surmjölk, som sedan upp- 
lägges på livitkålsblad och läg- 
gos i ugnen. Py 

blad-ring blqdrigg stm. 1 Ett slags 
öronringar (nu föråldr.) Ingå 

*blaff blaf stm. 1 Hvarje enskild 
utblåsning av rök ur pipa, pa- 
pyross eller cigarr. Sbo Tu Bo 
(m. fl). 

*blaffa blaf(a) sv. vb. intr. 1 Röka 
starkt, blossa på pipa 1. d. Nyl 
— Jfr no. blaffa v. 'slä i luften ; 
vifte'. 

*blaffog blafugär adj. Överdrivet 
pratsara; uppkäftig; tölpaktig. 
Hi — Jfr Rz 37 b blaffer m. 
'pratmakare' Nko, blaffa f. 'sladd- 
ra' Nke. — gda. blaffe v. 'bjaeffe'. 

blaggams-gam blakamgqYi stn. Grof t 
blångarn. Na 

"^blaka s. blaku ut. pl., svf. Obehag, 
skada. Nu — Jfr ksko "^blåka 
v. I. 

"^blaka v. blal-a Ksl, blal-a Na Ko, 
blako Hsk, blqka Fö Brdö Sött, 
blqho Kkr, blahka Hi Utö Kkr 
Ku sv. "vb. intr. o. imp. 1: 1) 
Vädra; fläkta. Hsk Kkr 2) Slå av 
och till SS. segel vid uppkommen 
vindstilla. Fö Ku Sött Kkr Ku 
Brdö Na Ko Utö Hi Ksl - fvsk. 



no. blaka v. 'vifte, slå frem cg 
tilbage'. LM blaga i bet. 2. 

*blakta blaht sv. vb. intr. o. tr. 1 
Fläkta. Ru — gda. blafte 'fladdra 
(som ett ljus)'. 

*bland bland ut. pl., stn. De vid 
brännvinsbränning använda in- 
gredienserna. Na — Förek. f. ö. i 
uttr. 0'blånd HuUer om buller, 
t. ex. hä ä alt o-blånd. Py — I 
Ög. 'mäskning till brännvins- 
bränning' fvsk. fsv. no. bland n. 
'blandning'. — Ingår ock i smss, 
käm- och vattu-^^bland, qv. v. 
Se ock *å bland. 

"^blanda s. blando 1. blqndo (t. ex. 
Bsd) vN mN Sbo, blando Na 
Fby Ko, blqndo Kim Hi (& -w), 
blandu Nkby, blqndu Mx ut. pl., 
svf. 1) Blandning i allmh. Sbo 
mNyl vNyl Fby Ko Mx Nkby; 
spec. blandning av mjölk och 
vatten. Kim Hi Na Nyl. (pass.) 
2) Den i jäsning försatta malt- 
blandningen vid brännvinsbrän- 
ning. Ko — fvsk. no. blanda f. 
'any mixture of two floids', jfr 
Shetl. bland 'beverage made of 
buttermilk'. — Hs. Åm. Fryksd. 
— Ingår även i smss. mjölk- o. 
vattu-*blanda. 

*blanda p. bhvida prep. o. adv. 
Bland (-[- niä 1. mfB)\ ibland. Ka 
Sn Ingå — Jfr ock sms. ^iblanda» 
qv. v. 

"^biand-drick blandnk pl. obr., stn. 
Dryck av surmjölk och vatten. 
Ko — Uppl. (Rz 38 a). 

"^biand-dricka blandnka ut. pl., stn. 
= fg. A — Rosl. 

*blandig 1. -og hlandi- 1. blando- vNyl 
mNyl, blnndi- 1. blqndo- öNyl, 
blando(gär) Na, blqndo- Fby Kim, 



Hlandra — *blasktg. 



53 



blandat- Eg adj. 1) Hopblandad, 
oordnad, oredig. Nyl Fby Kim 
Na Rg 2) Grumlig. Nyl Eg 3) 
Virrig. Rg Ten Brom Fby Na 

*blandra blandar Ngö, blandar Da 
Gsv sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) 
Blanda. Ngö 2) Bläddra. Da Gsv 
— skott, blander v. 'to diffuse'. 

^blandrog blandro(gär) adj. Blan- 
dad, varande i oordning; bort- 
blandad, oredig. Ngö — Ingår 
ock i sms. *bortblandrog, qv. v. 

biand-ved bland- 1. biand-ved Nyl 
(allm.), -ml öNyl, -veäd Sj ut. pl., 
stm. coU. Vedupplag av björk 
och furu samtidigt. 

^blank blagk ut. pl., stm. (vanl. def.) 
Stuss. Nyl 

*blanka s. I blagku svf. Stjärtpänna 
hos orre eller tjäder. Vö 

*blanka s. n — se planka s., jto 
smss. fot- och väv-p. 

"^blanka v. hä blagkar (prot. blagka) 
sv. vb. imp. 1 Det är (1. var) 
norrsken. Nu Rg — Jyll. blanka 
v. 'klarna'. Jfr *lysor 'norrskeu'. 

blank-al blagkql stf. 1 Ett slags al. 
Lmo 

"^blanke blagka pl.?, svm. Den kon- 
vexa sidan av en fönsterruta. 
Hfors 

blanksida blagksulo svf. Långsida 
på fartyg eller byggning. Na 

blank-skalle blagkskala svm. Flint- 
skalligt huvud; flintskalle (okv.). 
Na 

blank-stillt blagkstilt adv. Alldeles 
lugnt (om väder, ish. på sjön). Hi 

bla[r]nar blånar plt. Blår. Lmo 

*blarot blarat- adj. Obändig, yster. 
Nu 

*blasa s. blabv, Ksl, bla^u Kv, blqn^ 
Px Mx svf. 1) Lage, flamma; 



anv. även om morgon- eller af- 
tonrodnaden. Ksl Px Mx 2) Brasa. 
Kv 

*blasa v. I bias sv. vb. tr. 1 Ned- 
söla med tobaksspott. Py 

*blasa v. 11 blas(a) Ksl öNyl, blas"^ 
Mx sv. vb. intr. 1 Låga, brinna 
med fladdrande eller ostadigt 
sken, blossa. 

"^blasa v. III blqff(a) sv. vb. intr. 
o. imp. 2 Blåsa (om vinden); hä 
blqsär o hviar-^o i naL Ten Brom 
— fvsk. blåsa fsv. bläsa v.; Gd 
(Rz 42 b). 

Blasii-mässa kallas blqfm Nyl (d. 
v, s. Blasius), bläsmäs ^yl^blesnus 
Nu O Rg Wp gen. oklart, men 
åtm. i Estl. fmn. — fno. bläses- 
messodagr m. 3 febr., no. blås- 
mess(a) f. 

"^blask I bla^nk stm. 1 Slag, smäll. 
Fby 

*blask II bla^sJc stm. 1: 1) Person, 
som ofta skämmer ut sig. 2) Hand- 
ling, hvarigenom man gör det. 
Hfors-näjden. 

*blaska blask/aj Nyl, blask(aj Fby 
Kim sv. vb. tr. & intr. 1: 1) 
fti] Slå. Fby Kim 2) Blanda kort. 
Nyl — Mp. Hs. i bet. 2 (Rz 39 a); 
samma ord, närmare bet. 1, är 
Rz 37 b blaska 'ösa ned, om snö- 
regn'. Bl 

"^blaska [sigj blask-b-i 1. -sä 1. -säij^ 
även bl. mr-§., sv. vb. rflx. 1 
Skämma ut sig genom ovärdigt 
uppträdande. mNyl 

"^blasker blaskär pl. blaskar stm. 
Slarv, suddare, tölp. Hfors-trak- 
ten. 

*blaskig bla-ikiCgärJ n. -it adj. Oor- 
dentlig, sluskig, drumlig. Hfors- 
trakten. 



54 



*blass — *bleka. 



"^blass bias stn. Furubloss. He Sbo 
Tu 

"^blassa blasta) sv. vb. intr. 1 Blossa; 
bias po inpo, Sbo 

*blassja I blafa sv. vb. intr. 1 Ödsla, 
vara slösande. Å (Fstr. mfl.) 

"^blassja II blafa sv. vb. intr. 1 Slå 
dank, sluska omkring. vNyl 

^blassjog I blafo(gär) adj. ödslande, 
slösaktig. A 

"^blassjog 1. -ig II blafo(gär) & blafi- 
adj. Oordentligt klädd, sluskig. 
Po Ten Brom 

*blassjus blafxis ut. pl., stm. Okv. 
för en som går och "^blassjar. 
Ten Brom Po (m. fl.) 

*blats blqis stm. 1 Stöt, smäll. Nu 

*blatsa blqts sv. vb. intr. o. imp. 1 
Braka, smälla. Nu — Jfr *platsa 
I. 

*blattra? hlatär pl. blatrar svf. Bjäfs, 
grannlåt. Gsv 

"^blaxa blaks sv. vb. intr. 1: 1) 
Kratscha. Wp 2) Spraka. Wp 3) 
Brista med brak. Wp 4) Skvätta. 
Wp — Ksko < *brak-sa. 

*blek s. I blek stm. 1 eller stn. 
Blixt. Å Fö Ku — Sm. Bl. (Rz 
40 a) Ög. VI. — Jfr *blick. — 
Com.'^ p. 12 halmbleck 'kornblixt'; 
LL åskiebleck. 

*blek s. II blik Pä, bUk Kim, bläk 
Lfj Sby, bläk Fö Sött stn. Slip- 
yta; i Pärnå spce. hvart och ett 
av do plan, i livilka sidan på ett 
illa slipadt äggvärktyg sönder- 
splittras. — Fryksd. 

*blek s. III — ingår i sms. *alblek, 
qv. v. 

[blek adj. betyder bl. a. Lugn, spe- 
gelblänk (om havsytan). Hvbfj 
nVa, i Brdö blfpM adj. n. & adv. 
— Rz 40 a Bhl. HU. Bl. 



'^'bleka s. I bltku öNyl, bUku Kim 
Pg Na Kr Lmo, ifet* Np svf. 
1) Fiskunge. Na 2) Braxenpanka. 
öNjl Kim Pg Öb. — gda. blcge 
'vimba'. Ingår ock i sms. brazen- 
*bleka, qv. v. 

"^bleka s. II bliUko Kim Ku, bUUku 
Hi Hvbfj mVa nVa, bläik Px 
Korsn Bärgö, bleko A Fö, bl^Bku 
Brdö ut. pl., svf. Havslugn, stiltje. 
— Rz 40 a Bl. Bhl; fvsk. bleikia 
f. 'hvitfärg' no. bleikja f. 'hvid 
. plet på klippe, bleg lysning på 
himmelen', blika (i') f. Vindstilla'. 

"^bleka s. III bläiku svf. Bleknings- 
plats. Hvbfj 

*bleka s. IV bliku svf. Glimt. Ped 
Pu [1. *bUcka?] 

*bleka s. V [1. *blecka?] bliku nYn, 
bläku Pm, blekf*' Px Mx svf. TiU 
vägledning i trä inhugget ('blek- 
kadt') märke. — Bz 40 a blikka 
f. Nk 

*bleka s. VI bläiku Brdö, blikuKo 
Na svf. 1) Klippa i vattenbrynet. 
Na Ko Brdö 2) Undervattens- 
grund. Na — no. bldlga f. 'et 
skjser i seen'. 

*bleka v. I blika öNyl Ingå Sn, 
blika Ru Nu O Wp Fby Kim 
Na Öb., blihka o. blieka Hi, bkka 
Å Fö Ku, bl^ka Brdö sv. vb. 
intr. o. imp. 1 : 1) Lysa fram 1. 
till; blänka, glänsa. öNyl Ingå 
Sn Brdö Fby Hi 2) Ljunga, 
blixtra. Ingå Fby Kim Hi Åhd 
Öb Nu O Wp 3) Blinka. Bu Na 
nVa — fvsk. no. blika» Gdtald 
VI. (Rz 39 b) Nk. Dl. Hs. i bet 
1 o. 2 (no. även i bet. 8). — Sdt 
Ihre blicka 'coruscare', Lx. Linc. 
o. Ihre bleka 'fulgurare', Lind 
blika 'synas'. 



*bleJca — *blida. 



55 



*bleka v. II blik^aj sv. vb. tr. I 
Slipa äggvärktyg så att *blek 
8. n uppstå. Pä 

*blekas blaikivas sv. vb. dep. 1 
Blekna. Nu Ormsö 

'^[blek]blom[m]a *bleke- bUkablom 
pl. ar svf. Prästkrage, chrysan- 
themum leucanthemum. Nu O 

*bleke (1. *blicke?) bUka svm. Kors- 
formigt stöd under segelbom- 
mens smalände, då skutan ligger 
förankrad. Itu 

♦blekfis bläikfts' Nyl, bläikfts Fby 
Kim Pg Hi Na, bleäkfts Sj stm. 
1 Okv. för en blek och avfallen 
person. — Rz 39 b täml. allm.; 
no. bleikiis m. 

blekna bläikän Hvbfj, blekna (+ ur) 
Fö Ku sv. vb. intr. o. imp. 1 
Lugna, stillna (på sjön). 

^bleknas bliäknas sv. vb. dep. 1 
Blekna. Gsv 

♦blekt bläkt pl. obr., stf. Stiltje. 
Kkr 

'''blem[m]a s. bläimo svf. Flamma, 
ish. i norrskenet. Na 

'^blem[m]a v. bläim sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Flamma, ish. ss. norr- 
skenet. Na 

"^blesa s. I blisu svf. Undervattens- 
grund. Na 

*blesa s. II blisu svf. Bläs, stjärn 
(på häst). Lmo 

^lesa v. bles sv. vb. intr. o. imp. 
2: 1) Blåsa (om vinden). NpDa 
Gsv O Eg Wp Ru 2) Hväsa. 
Estl (anf . orter) Ru — Rz 42 b Sk. 

[blesscra] ''1>las8era blasér(a) Nyl 
Gkby NVet, blåser Öb. (f. ö.), 
Uaséärfa) Sj Py, blctséär^aj Kim 
(1. -iä'), blcmérCaJ Fby Hi sv. vb. 
tr. 1. — Jfr VI. ^plassera idm 
(Kallstenius). 



[blessyr] *blassyr blasijr stm. 2. Fby 

*bUck I blik Ingå Pojo Ten, blik 
Nu O Wp Fby stm. 1 allm. 1. 
(därjämte) stn. Nu Ljungeld, 
blixt. — fvsk. fsv. blik n. 'sken, 
glans', (g)da. blik 'glimt, lyn'; 
Rz 40 a Nke Uppl. — Ingår även 
i smss. kom- o. torr-*bUck, qv. v. 

*blick II — ingår i sms. *alblick, 
qv. v. 

*bUcka I bliko k Fö, bUku Brdö 
svf. Braxenpanka. — Westes 
ordb.; no. blika f. 'et slags or- 
red'; Rz 41 a *blecka Uppl. 

*blicka? II bliku svf. Människa eller 
djur, som rör sig hastigt. Kr 
(Jfr fg.!) 

*blicka III — ingår i sms. '^alblicka, 
qv. v. 

^blicken blitji Py, blitji- Mx adj. 
Blek. — bliki- adj. Vissen. Gsv 

*bUckna hliknCaJ Py Po Ka Sn, 
blik^ Ru Rg Wp Gsv sv. vb. 
intr. o. imp. 1: 1) Blekna. Py 
Rg Gsv Ru 2) Glimma, glänsa. 
Wp 3) Ljunga, blixtra. Wp 4) 
Vissna. Gsv Rg 5) [+ åv 1. nt\ 
Stilla sig (om blåst 1. regn). Po 
Ka Sn — blikna pp. Blek. Ru 

— fvsk. fsv. no. blikna v. 'blekna'; 
Dl. 'vissna'. 

*blickne blikna ut. pl., svm. Stiltje; 
uppehåll mellan vindstötarne. Po 
Sn [1. hsv. *bUcknad?] 

"^blickning bUkni^g stf. 1 Blinkning. 
Na — Ingår även i sms. ögon- 
"^blickning, qv. v. 

*bUda s. bhdo Nyl, bltdo A Fö Ku 
Ko Hsk Na Pg Kim Fby, blidu 
Py, blidu Hi Brdö mVa nVa, 
blign Hvbfj, hlul Mx (mfl. i sVa), 
bil Ru ut. pl., svf. Tö, blidväder. 

— Rz 40 b Mp. VI. Nb, gda. 



56 



^'blida — ^blister-pipa. 



blide. — Spegel 'benevolentia'. 

— Ingår ock i sms. *kvinder- 
mäss-, mag-, näs- och röv-*blida, 
qv. V. 

"^blida v. bltd sv. vb. imp. 1 Töa. 

Mx. — Vg. (Ihre 20 a) Ög. Hs. 

Mp. Vb. (Rz 40 b); fvsk. bli»a v. 

'gjore mild og blid'. 
*blidna hlidna Nyl, bltdna Fby Kim 

Hi Å sv. vb. intr. o, imp. 1 Slå 

sig, bli mildare (om väderlek). 

— no. blidna da. blidne v. 
*bligg bUy stf. 1 Teg. Nu — Jfr 

mlty . blek blik 'eine f lecke ländes, 
raum' gda. blik 'plet'. 
*blikt bläkt stn. Ljungeld, blixt. 
Nu O — Jfr fsv. biikta v. 'blinka'. 

— Ingår även i sms. kom-*blikt, 
qv. v. 

*blindickV blimik stm. 1 Liten natt- 
lampa. Ped 

blindgubbe bUndgoh ut. pl., stm. 
Blindbock (lek). sVa 

*blinding blind igg Nu Gsv Wp Kim 
Sött Nkby Muns Lmo, hhndig 
o. bUni^ Ru stm. 1 (pl. -jiar Nu) 
1) Omatad ärtskida. Kim 2) 
Hjortronkart. Nkby Muns Lmo 
3) Blindbröms. Sött Brdö Nkby 
Lmo 4) TroUslända. Ru fblini^J 
Nu Gsv Wp 5) Ett slags bisegel. 
Ru {bh.ndigj — fvsk, blindingr 
m. i bet. 8, no. blinding m. 'blind- 
bröms' och 'omoget bär'; Vg. Ög. 
Gd (Rz 41 a) Sm. Sörb. Jfr med 
bet. 5 Lind blinda f. 'sprötsegel'. 

blind-pysa blindpyso svf . Röksvamp, 
lycoperdon. Msk 

blindrem blin(djr(ihn stf. 1 Rem, 
hvarmed bogträna nedtill hop- 
bindas. Ped Pu 

blind -f- fi. sokko blindsoko pl. obr., 
svf. Blindbock. Py 



blind-sticka blindstiko vNyl, bUnd- 
stika 1. 'O Fby Kim, blindstihku 
Hi, blindstik Np ut. pl., svf. 1) 
TroUslända, libellula. vNyl Fby 
Hi 2) ökn. på en person, som 
ej ser för sig. vNyl Kim 3) Blind- 
bock; ta bUndstik Leka blind- 
bock. Np 4) Växten levisticum 
officinale. Kim 

blind-Stina blindsttna ut. pl., svf. 
Okv. för en kvinna, som ser då- 
ligt eller som ej ser för sig. Na 

blind-S3n^k bUnsyrak ut. pl., stm. 
Okv. för en närsynt person. mVa 
nVa 

*blinstra blinstur sv. vb. tr. 1 [+ bul] 
Förvilla. Nu — Jfr no. blingra 
v. 'forstyrre, forvilde', 

*blis bits stm. 1 Bläs, stjäm. Ped 
Pu — Rz 40 b bliss Sk., da. blis. 

*bUs(a) s. I bits pl. ar Da Nu O, 
-ir Rg Wp, -fY Ru svf. Andhål 
uti isen för säl. — Jfr nlty. blfise 
f. 'hauch'. Ingår i smss. näs- o. 
själ-*blisa, qv. v. 

*blisa s. II bhso Fö Ku Ko Kim, 
bhm Brdö Hi svf. Vindkåre. 

*blisa a. bltsa oböjl. adj. Gles, otät 
(om kärl). Nu 

*blis-and blisqnd Py, bitsand nVa 
pl. -ändcir nVa, -eändär Py stf. 2 
Bläsand, stjärtand. 

*bliska blisk sv. vb. intr. o. imp. 1 
Fläkta. nVa — Jfr no. bliskra 
v. 'luf te, blaese svagt' Hs. bliskja 
v. 'klippa med ögonen'. 

*bHsog (1. blesog?) blisu- adj. Blå- 
sig, stjärnig. Ped Pu Lmo — da. 
blisset. 

' blister blistär n. blisträr stn. Hviss- 
ling. Na 

*blister-pipa bJfsiärpfjw svf. Hvissel- 
pipa. Py — VI. 



^hlister-sheta — *bloeka. 



57 



*blister-sketa (1. -skita?) bltstär^hitu 
mNyl, hlistästsitu nVa ut. pl., svf . 
Svår diarré. 

*blister-svarta hltstär§i.a(rJlo svf. 
Ett slags svärta (fåg.). Fby 

*blistra v. blistra 1. blistär Nyl Ngö 
Gkby NVet, bltstra 1. bkstär Åhd 
EF Öb Da Gsv Eg Wp Ru, 
hltstur Nu, bhjti'a Kkr sv. vb. 
intr. o. tr. 1 Hvissla. — fvsk. 
blistra v. idm, fsv. blistra v. 
'hväsa', no. blistra o. bl)rstra v.; 
Norrl. (Rz 41 a) VI. 
= *blystra bh/stär Sbo (jte -?-), 
hly^tra A (pass., nytt). — Hs. 
Sörb. 

*blistra s. blistro Nyl Gkby NVet, 
Histro Fby Fö, blistru nVa Brdö, 
blistru Ngö, blistur Nu O, blistär 
Gsv Wp svf. (i Estl. excl. Ngö 
pl. -trav) 1) Hvisselpipa; flöjt. 
Estl Nyl Fby Brdö Öb 2) Blind- 
nässla, galeopsis 1. lamium. Nyl 

3) Pudendum mulieris. Nyl nVa 

4) Okv. på flickor. Fö 5) Namn 
på en fågel. Lmo — nyisl. blistra 
f. 'puster'. 

= *blystra blt/s&o svf. i bet. 1 
Sbo — Ingår i smss. al- o. hund- 
*blistra, qv. v. 

*blis-tög bhstuög (^) stn. Med *lekan 
och järnkrok försedt rop, hvar- 
med skjutna salar dragas till 
båten. Px 

*blixa I bliks(a) Ka Sn Ingå, blik:s(a) 
Gsv Ru Fö, hläks(a) Wp Ku sv. 
vb. intr. 1: 1) Glimma; tindra. Fö 
Wp 2) Blicka, kisa, titta. Fö Ku 
Ru Ingå Ka Sn 3) Blinka. Ingå 
(bl. 2)0 ögonän) Gsv. Ru (stdm 
träns. bl. oua) Wp. — fsv. blixa 
v. 'blinka', Nke id.. Sk. SM-e 
'blixtra'. 



*blixa II bliks sv. vb. intr. o. imp. 

1 Fläkta. Ped Pu Esse — Dis. 
Fryksd. *bläxa. 

*blixt — ingår i sms. *alblixt qv. v. 

*blixta s. ~ ingår i sms. *alblixta, 
qv. v. 

*blixta v. I blikst(a) Nyl Ngö, 
bUkst(a) Da Gsv Nu O Fby Kim 
Hi Na Fö k Mx Ped Pu (m. fl.), 
bläkst Np Mx Ku Brdö Da Gsv. 
sv. vb. intr. o. imp. 1 Allm. 1. 

2 Da O (jte 1) 1) Ljunga, blixt- 
ra. Allm. 2) Glimma, glänsa. Åhd 
Estl 3) Blinka med ögonen. Sbo 
mNyl vNyl Fby Hi Np Mx 4) 
bläkst tel Uppbrusa av vrede. Np. 
= *blyxta blykst(a) Fby Kim 
Hi, blykst(a) Brom Ten sv. vb. 
intr. & imp. 1 : 1) Ljunga, blixtra. 
Hi Kim 2) Blinka med ögonen. 
Ten Brom Fby Kim — Uppl. 
*bUxta o. *blyxta 'blinka'; Com^ 
p. 9 blixta 'skimra'. Lind 'ljunga'. 

*bUxta v. II blikst(a) Fö Kim nVa, 
blikst NVet sv. vb. intr. 1 Väs- 
nas, larma, stoja. 

*blixtande bläkstand stn. Ljungeld, 
blixt. Da — Jfr Sörb. bleggane 
n. idm. 

blixtdunder blikst-dundär ut. pl., 
stn. Åskdunder. Na 

*blixtigt 1. -iga bliksti adv. Hastigt 
som blixten. Nu 

*blixtning blikstnigg pl. obr., stf. 
Själva blixtrandet. Nu 

*blixtra bliksti a 1. -är (mä iigonän) 
Ka Sn, blikstär Vö sv. vb. intr. 
1 Blinka med ögonen. — Rz 
41 a Mp. 

*blocka 1. *blåka? bloka Nyl, bloka 
Fby adv., i Nj-l. blott ss. för- 
stärkningsord fför adj. o. adv.: 
Särdeles mycket; i Nyl. t. ex. 

8 



58 



^hlock-arhete — *hloYnstrfig]. 



hl. stor(är), Iqgg(är) o. s. v., i 

hloka slogin 1. shodjin, — I Sverge 

block-, blåka- i smss. 
*block-arbete hloJcarhit stn. Tungt 

arbete. Py - Rz 41 b Ög.; SL., 

Weste. 
*blockflå hlokfltio sv. vb. tr. 3 Flå 

en hel hud af ett djur. Sj 
*tblock].rärd *blocka. (1. -e) hloka- 

ffPnl pl. obr., stf. Duktig, på- 
kostande resa eller färd. Ingå 
*block-hyda hlokhy(l(a) sv. vb. tr. 

1 Flå en hel hud av ett djur; 

t. ex. hlh. oksn. Ksl Ksbo Ho 
block + estn. konn (= 'groda') 

hlokon stf. 1 Sköldpadda, testudo. 

Gsv 
"^block-om-bland hlokomhlqnd 1. hJok- 

omt)lqn(l adv. (tis.) Huller om 

buller, om hvartannat. öNyl 
'''block-å-bland hlokohlqml adv. (tis.) 

= fg. Lptr Strf Py 
blodbröd hlohrö pl. -yi stn. Palt- 

bröd. Å — Rz 41 b blodbuUe Dl. 
blod-*egla hlodeiflo svf. Blodigel. 

Py 

blodlaka hlodlaka sv. vb. tr. 1 In- 
lägga fisk i blodlake. vNyl 

blodlake hlodlaka vNyl, hlodlaka 
Kim Na ut. pl., svm. Blodig lake 
på fisk. — Upptages i Westes 
ordbok. 

blodlöpare hlulöupar stm. 3 Blod- 
igel. Da 

blod-ord hU(0(/ir sin.,^lt. „Läsning" 
använd vid stämmande av blod- 
flöde. Wp 

*blod-råsa hlodrosa oböjl. adj. Blod- 
sprängd till följd av stöt eller 
slag. Pm Px Mx — fsv. blodhrosa 
a. 'blödande, blodsprängd', fvsk. 
blö&risa no. blodrosutt idm, jfr 
gda. blodryssel 'blodig matorie, 



som er i bylder'; Sörb. blodras 
n. 'blodblandad materie'. — Sp., 
Ihre blodrås (uti köttet Sp) 'caro 
sangvine suggillata'; Lind blod- 
råsig 'blutriinstig, blutig'. 

blod-sena hlosinu svf. Åder. Da 
Gsv Nu O Rg Wp 

blodsida hlodsido svf. Inre sidan av 
ett skinn. Ingå 

blod-^^skälla hloudskälo svf. Blod- 
fylld blåsa 1. blemma. Pg 

blodstinn hlQdstin(där) adj. Blod- 
full. Py 

blod-åder 1. -ådra hluådcb' Gisv» hluåt 
Nu O Wp stf. 1 1. svf .Stor åder, 
pulsåder. — Rz 842 a Götald. 

*blofra hlof(a) sv. vb. intr. 1 Röka 
bolmande ur pipa o. d. He Po 
Ten (m. fl.) 

*blombär hlomhte?' stn. Plommon. 
Nu [< *plom-bär.] 

*blom[m]as hlomas sv. vb. dep. 1 
Blomma, blomstra. Ru Ped Pa 
— fsv. blömas v., Gom.* p. 20 
bloomas (pres.), Lind blommas. 

blompotta hlom- 1. blumpaio svf. 
Blomkruka. vNyl — Gd; Sere- 
nius. Lind, Sdt, Weste. 

"^blomskas hlotnskas sv. vb. dep. 1 
Blomma, blomstra. Nu Ru — Av 
hsv. bloms-tra -|- den i fvsk. Uiéin- 
gask synliga avledningen. 

"^blomsknas hVumsknas sv. vb. dep. 
1 = fg. Gsv Wp 

blomster-^^noppa hlomstäriiopo svf. 
Från blommor avplockade fjun 
m. m. d. Ingå 

"^blomstras hlonisb-as Nu O, blomst- 
ras Ngö sv. vb. dep. 1 Blomma, 
blomstra. — SL, LL, Lind^ Sdfc, 
Weste. — gda. blomstres. 

*blomstr[ig], -ot blomstrat- adj. För- 
sedd med blom 1. blommor. Nu 



* [blondins-hårig— *blygog. 



59 



* "^[blondins-hårig] *blondings-hårot 
blondiggshårat- adj. Ljushårig.Gsv 
' *blosse? p. *blase?] blusa svm. Eld- 
brasa. Nu 

'''blossja v. blo/a sv. vb. intr. 1 
Blossa. Fö Kkr Sött Ku Brdö 

'''blossja s. blo/o svf. Brasa, brand. 
Fö Sött 

*blottna 1. *blåtna blotn(a) Nyl Ngö, 
hlotn(a) [resp. -t] Da Fby Kim 
Na Ko Hsk Fö Brdö Hvbfj sVa 
mVa, blohtna Ku, blohn nVa, blohn 
Esse, bloh} Gkby NVet, Uutn Ru, 
hluätna Hi sv. vb. 1: 1) intr. 
Bliva blöt 1. mjuk. AUm. 2) tr. 
[np] Uppblöta. Ngö — fvsk. fsv. 
blotna, Hs. Sm. (Rz 39 b) — allt 
i bet. 1. 

*blox bloks stm. 1 Smäll; örfil. Nu 

*bloxa I bloks sv. vb. tr. 1 Fånga. Nu 
— bloks-klod ropar „änkan" eller 
^änklingen" i „änkleken". Nu 

*bloxa II bloks sv. vb. tr. & intr. 1 : 
1) Smälla. Nu 2) Klappa i hän- 
derna. Nu 

*bloxta bhikst sv. vb. intr. 1 Blinka. 
Nu — Jfr *blåka II. 

"^bludda blud sv. vb. intr. 1 Kväka 
(om grodor). Wp 

'^bludder-blom[m]a blodärblomo svf. 
Gul näckros, nuphar luteum. 
Lptr 

"^bludder-bock blodärbuk stm. 1 
Frukten av fg. Lptr 

*bluddog 1. -ot adj. blodo(gär) adj. 
Bortblandad, virrig. Fby — blodot- 
adj. Oredig, trasslig. Gsv 

*bluddra s. blodro (pl. -or) Lptr, 
bluöär Wp, bliiöär Rg (pl. -örir 
Rg Wp) svf. Bubbla (ish. vatten-), 
bläddra, blåsa. 

"^bluddra v. I blodar sv. vb. intr. 1 
Bilda bläddror (om vatten). Lptr 



^bluddra v. II bludär sv. vb. intr. 
1 Bubbla, klunka. Wp — Jfr 
skott, bludder v. 'to make a noise 
with the mouth or throat in 
taking any liquid'. 

*bluddra v. III bludra Fby Ku, 
blodra Kim, bliiöär Rg, bludär 
Ksl sv. vb. intr. (o. delvis tr.) 1 
Puttra, prata, skrävla. — no. 
bludra v. 'pludre'. 

*bluddrog bludro- Fby, blodro- Kim 
adj. 1) Otydlig (om 1. i målföret). 
Kim 2) Munvig. Fby 

*blufFa blofa 1. -o svf. Tölp, våp. 
Å Fby 

*bluffog blofo- adj. Tölpaktig, dum. 
Fby 

*blukta?'? blukit pl. -ar sf. Cunnus 
eqvarum. Nu 

*blunda blundu svf. Liten, svagt 
lysande nattlampa. Ped 

*blundas blundas sv. vb. dep. 1: 
1) Svimma. Ru 2) Gömma sig. Nu 

*blundra blundar pl. -drir svf. Ett 
slags labyrintlik stensättning. Wp 
= jungfrudans. 

*blungsa blogs sv. vb. intr. 1 Rusa 
blindvis. Ru 

*blunt Www^ ut. pl., stm. Cunnus. Sbo 

*blusa blm(a) Nyl, blns(a) t^F sv. 
vb. tr. 1 Bestå (ngn på ngt). 

*bluxt(a?) blnkst pl. -ar sf. Fågel- 
snara. Nu O 

[blyerts] *blyharts bh/harts & -r^ 
Nyl, bliharts 1. -r^ Bo, blyar^ 
Kim Hi, bh/har^ EF f. ö., bhha^ 
Åhd, bliha/Kkr, blial§ Da, bliät^ 
Rg ut. pl., stm. (sällan fristående, 
vanligen blott i sms. med -penna 
svf.). — Lind blyarts. 

[blyerts] *blyharts -f- estn. pulk 
bliat^piilk stm. 1 Blyertspenna. Da 

*blygog blygo(gär) adj. Blyg. Na 



60 



mp-hag(e?)'-*blåne. 



*bly-hag(e?) hlf/hqg* pl. -hagar sm. 

Fint nät, h varmed vikar stängas 

för badfisk. Px Korsn 
*blyhvita hlöykväito ut. pl., svf. Bly- 

hvitt. Ingå (Rz 43 b — själv har 

jag hört ordet på Kalvö i samma 

sockens yttersta skärgård). 
*blyhår hlyhuor stn. Ögonbryn. Py 

[Kske < *blyn. < bryn-]. 
bly-[penna], -*pinna hlipin pl. -ar 

svf. Blyertspenna. Gsv Nu 
bly + östn. pulk hlipnlk pl. -ar 

stm. = fg. Wp 
*blystra v. — se *blistra v. — Linds 

ordb. 
*blystra s. — se ''blistra s. 
*blyxta v. — se *blixta v. I. 
blåblom[m]a Uuablom pl. -o svf. 

Blåsippa. Ru 
*blåen hläin stm. def. Den blå. Nu 

— Ez 38 b VDl. 
blåfattig hhlfati- adj. Utfattig. Bo 
blåfena hhjfinu svf. 1) Löja. Öb. 

2) Ökn. för en mager och blek 

flicka. Ped Pu 
blåfläck Uuojläk stm. 1 Blånad. Py 
blåhane hlahana svm. Toppklocka, 

campanula glomerata. Bo 
blå-*hen hlåhen Fö, Uohm A pl. 

-ar Å, -or Fö stf. Brynsten. 
*blåhet hWiait ut. pl. stf. Kgen- 

skapen att vara blå. Nu 
*blåhvättja hlårätjo svf. Brynsten. 

Na 
*blåka I bloka Fby Kim Na Ko 

Nu mVa Lmo, hloko Hsk, hlfUYaJ 

Fö Nu, im'- Px Mx Korsn Kv, 

o 

Hoka A, hloka Brdö, hlohka Hi 
Utö Kkr Ku sv. vb. intr. 1:1) 
Arbeta tungt och hårdt. Åhd 
EF Öb 2) Slå. Nu Fö Ko Hsk 
Mx Kv Lmo; vinden biokar på 
en strand då vågorna obehind- 



radt slå mot denna. Na 8) Svärja. 
Å Fö Ku mVa (bl. o. banas). 
4) [+ åv] Störta; rusa åstad. Nu 

— Sm. ög. Nke Sdm. Uppl. Hs. 
Vb. (Rz 41 a— b) Åm. — Weste 
blocka i bet. 1. 

*blåka II blok(a) Fby Kim PgNa 
Ko, bloko Hsk, blohka Hi Ku, 
blåk* Kv sv. vb. intr. 1 Titta; 
stirra, glo. 

*blåka? III bloka Da sv. vb. intr. 
1 Braka Da [Kske *blaka <hsv. 
braka?] 

*blåkare biokar Fby, blokaräKim, 
blåkar ä Fö, blokarä Å, blokarä 
Brdö, blohkarä Ku Hi stm. 3 
God, trägen arbetare ; i Kumlinge 
även användbart om en häst. 

"^blåkas — ingår i sms. '^(^onblåkas, 
qv. v. 

*blåkog 1. -ot I blokO' öNyl, hloko- 
Fby Kim, bloku- nVa, blokot Np 
Px, bloko(gär) A, blokut- Nu adj. 
1) Omåttligt stor, otymplig. Å 
Öb 2) Dum, tölpaktig. Fby Kim 
Å Öb 3) Obetänksam Nu — blotat 
adv. Ofantligt. Sbo öNyl = bloko 
Tu 

*blåkot U blokut adj. Som ansträn- 
ger sig 1. som medför ansträng- 
ning. Mx 

blåman blfjman pl. blåmän stm. 
Timmerman (insekten Cerambyx) 
1. tordyvel. Öb. 

"^blåmesare blqmcmar stm. 3 In- 
sekten Cerambyx. Nkby Lmo 

*blåna s. bldno svf.(?) Blånad. Ko 

— Ez 40 a Hll. 

[blåna v. blanfaj sv. vb. intr. o. 

imp. 1 Mulna. Gsv Brdö 
*blåne bhhia Sbo Tu Bo, blåna Na 

svm. Blånad. — fsv. bläne gda. 

*blåne m. Enl. Rqv. H 192 är 



*bldn-fgam] — *bläddra. 



61 



ordet vanligt i diall.; dock anges 
det blott från Fryksd. (Noreen) 
— Ingår i sms. hack-*blåne, qv. 
v. — Com.2 p. 70. 

blån-[gam], -*gå[r]n bloggon Pä Msk, 
blogon Lptr, bluogguon Py ut. pl., 
stn. — Rz 37 b blåggån Bhl. 

*blånna blon(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Göra 1. bliva blå. vNyl 

*blånnig bloni adj. Blåaktig. Py 

*blånning blonigg ut. pl.,stf.Blåelse. 
vNyl 

*blånnings-kort bloniggskort stn. 
Kort påstruket med blåelse, som 
lossnar då det blötes i vatten 
(anv. vid tvätt). vNyl 

[blånor] *blånar blånar Nyl Ngö, 
blånar Na Öb Nu O Gsv Wp, 
bluonar Sj Py, bhmnar Kim, blun- 
nar Fby Hi, bluana Ru plt. (i 
Ru msk.) 

"^blåsa blås pl. blåsur svf. Hvissel- 
pipa. Mx 

'''blåsande blrlsand adv. Skyndsamt. 
Lmo 

^blåsbälga bluasbälip svf. Blåsbälg. 
Kim 

*blåsbälge blfhbälna svm.=fg. nVa 

blåsgräs blåsgräs ut. pl., stn. Farald, 
silene infläta. Strf 

blå-skälla blåskälo svf. Blåklocka, 
campanula rotundifolia. Pg 

*blåster bhtästär stm. 1 Bläddra 
på vattnet efter en sals and- 
hämtning. Hi — fvsk. blåstr m. 
'haevelse, opsvulmelse; blaesen' 
m. m. — Ingår ock i sms. själ- 
*blåster, qv. v. — VR 4 a blåster 
'uentiis'. 

blå-sur }Msur(är) vNyl mNyl, Wmo- 
8nr(är) Sj adj. Syrlig, halvsur 
(om mjölk). — Sk!! HIL BL rRz 
88 b) BhL SM-e Gd: da. 



^blåta blota Fby Na mVa nVa, 
bliiia Nu O Wp, ftW^ sVa Ro, 
bhiåta Hi sv. vb. 1 : 1) tr. Upp- 
blöta. Fby Na Nu O Wp 2) imp. 
Gloppa, töa. Hi Öb — Dl. Hs.; 
no. blota v. 'blivo blod* (om mar- 
ken). 

*blåte blota svm. Sumpmark. Nu 

— SM— e blöte m. 'djup dy, 
vattonpöF; no. blöte m. = Nuckö. 

*blåt-[garn], -gåfrjn blfltgän ut. pL, 
stn. Blaggarn (väv). Gsv 

*blåt.väder blutvrfr ut. pl., stn. Tö- 
väder. Da Nu O -- Gd Dl Hs 
(Rz 39 a, 730 b). 

blåved bläve ut. pl., stm. coll. Yt- 
ved i trä. Nu O 

blk-winterb\om\m]abl(Pmntärblouma 
1. -o svf. Blåsippa, anemono ho- 
patica. Pg 

*blåögog hluoijögo adj. Blåögd. Py 

*bläck(j)a — ingår i sms. mur-*b., 
q v. v. [Trol. det hsv. bräcka.) 

bläck[penna], -*pinna bläkpin pl. -u 
svf. Skrivpenna. Ru 

*bläd blöd ut. pl., stn. Infall, nyck; 
t. ex. han fik tä blMä up sä. Sbo 

'^bläda s. bhidu svf. Propellblad. Sbo 

*bläda v. 1 blädCa) Ingå Ksl Ho 
(mfl.), blöda Ko, blääo Hsk, blr/ftu 
Hi Ku Brdö sv. vb. intr. 1 Nyl 
KF Ku 1. 2 Hi Brdö Bläddra. 

- Hll. Vg. Sm. Ög. Nk. Hs. 
(Rz 42 b) BhL Fryksd., da. btede 
v. ~ Com.2 p. 09 blädia, LMöUcr 
o. Lind blada. 

*b\äåa v. JI hlMi sv. vb. intr. 1 
Flacka omkring. Na — /. Jfr Kz 
41 a 'kila' Sm. Bl. rx;h li«v. uttr. 
'kila i väg\ 

"^bläddra s. 1 hhulro Xvl, blä/lro 
Kim Fby ( ^ ), blivlra A, hlädär 
Ru svf. i\A, hHaroMu) l^Blad** 



62 



bläddra — *blära. 



i bladmagon hos idisslaro. inNyl 
2) Hjulskovel. Bo 3) Nattlapp, 
vespertilio. öNyl 4) Fjäskigt 
fruntimmer; våp. vNyl Fby Kim 
5) Namn på en liten grå fisk. 
Ru — Rz 43 a 'tvärbräde i vat- 
tenhjul'. Hs. 

bläddra s. II {=2 hsv.) — ingår i 
smss. piss-, ränt-, torrväders-bl., 
qv. v. 

"^bläddra v. hlädralngk, hlädär Gkby 
NVet, Uädra 1. blädär Fby (dra) 
Hi (-dra-) Kim nVa sv. vb. intr. 
1: 1) Fladdra, fläkta. Ingå Fby 
nVa; t. ex. bl. mä näsadutjin 
'fläkta 1. vifta med näsduken' 
(Ingå). 2) Fladdra, flaxa. Gkby 
NVet 3) Ge sig i väg med hast 
(vanl. + d(r)). Fby Kim Hi Pcd 
Pu Kr (mfl. i nVa) 4) Fjäska. Hi 
— Hs. 'svänga, röra av och an'; 
no. bledra v. 'fjasc, fare med gjask'. 

*bläddrog blädro(gär) adj. Fjäskig. 
Fby 

*blägd blä(jd Fö Brdö Hvbfj Lmo, 
bläigd Mx Bärgö stm. 1 Kil, an- 
vänd ish. till att kila ett verktyg 
så att det hålles vid skaftet. — 
fvsk. bleg&e m.; bligd UppL, 
*blägde Sm. Vg. Hll. (Ez 41 a) 
8örb.; gda. blaej. 

"^blägda s. bläidu svf. = fg. Terj 

*blägda v. blär/d(a) Brdö Pm Lmo, 
bläigd Mx Bärgö sv. vb. tr. 1 
Brdö Mx Pm Lmo 1. 2 Bärgö 
Fastkila medels *blägd. — Ög. 
SM. Sörb.; LL blägda 'cuneare'. 

"^bläka blfrk"^ sv. vb. intr. 1 Darra 
(om asplöv). Kv — no. blekk(j)a 
v. 'vifte, flagre' fvsk. blekkia v. 
'slå'. 

*blända blända Ko Hsk, blända 
Nkby nVa, bländo Gkby NVet, 



svf. (i Gkby NVet ut. gen.) 1) 

Blandning av mjölk och vatten. 

Ko Hsk Nkby nVa 2) Färgbland- 

ning. Ko — Rz 38 a Nb. i bet. I. 
'^'bländing blänigg stmf. 1 Avkom- 

ling av blandad ras. Nyl — fvsk. 

blendingr m. 'halvtrolF, da. blaen- 

ding. 
"^bländings-språk bläniggspråk stn. 

Blandspråk. Bo 
*bländning bläyigg pl. -or 1. -ur stf. 

Blandning (i allmh.). Brdö — 

Rz 38 a 'blandsäd' Sk.; nyisl. 

blendingur m. — Gom. n:r 23. 
[blänga v. heter plagg sv. vb. intr. 

2 i Pyttis. 
*bläng(j)a s. bländjo Ingå, bländjo 

Hsk ut. pL, svf. Dryck av vat- 

tenblandad mjölk. — no. bleng 

n.; eng. diall. blange v. 'to mix', 

s. 'a mixture' (Wright). 
*blänka I blägk(a) sv. vb. tr. 2 Hväs- 

sa; t. ex. bl. lian 1. bl, op Itan. 

Fö Ku Kv Must 
*blänka II blägk(a) sv. vb. intr. 1 

Kv 1. tr. 2 Kim (i uttr. bl, yögon) 

Titta, glo, blänga, bliga. 
*blänk(j)a I bläntjo Kim, bläntju Hi, 

svf. Grund i vattenbrynet. 
*blänk(j)a II blägkto Na, bläntjo 

Ingå pl. obr., svf. Blandning av 

vatten och mjölk (Ingå) eller av 

spisöl och sötmjölk (Na). — no. 

blenk m. 'melkelaget nsermest 

floden', 
'^blänna I bläno svf. Grund i 8Jön.*Na 
"^blänna II bläno svf. Blemma efter 

brännskada. Na 
*blära s. blrrr pl. -ar Nu O Eg, 

pl. -u Ru svf. Bläddra, blåsa (ish. 

urin-). - Hll. Vg. Sk. BL Sm. 

(Rz 42 b); no. blaera f ., da. blacre 

fk. 



*blära—*ho. 



63 



*blära v. hlfpv sv. vb. intr. 1: 1) 
Blänga, blicka vildt omkring sig. 
Nu 2) Gnabbas, träta. O — Jfr 
Bz 43 a blära f. 'sticken männi- 
ska' Sk.; skott, blair v. 'skria; 
bräka'. 

*blära a. bliera oböjl. adj. Ursinnig, 
vild. O — Jfr gda. blaer 'st0J, 
kamp'. 

*blärot hl ärat- adj. Dum, enfaldig. 
Nu O 

[bläs hläs stn. = hsv. Pg — Mäs 
stmf. 1 Panna. Nu O 

"^bläsa s. I hläsa (pl. -u) Ru, bläsii 
Nu O Wp Kv, ft?^5* Mx svf. 1) 
Bläs, stjärn. Ru Nu O Wp Mx 
2) Ansikte. Mx Kv — Vg. i 
bet. 1 (Hof), Åm. blesa d:o (Ihre); 
no. blesa f. även 'panna'. Sdt o. 
Weste bläsa f. 

'^bläsa s. U — ingår i smss. agn- 
o. dam-^^bläsa, qv. v. 

"^bläsa v, I hläsa sv. vb. intr. 1 
Fjäska. Fby Kim - i Jfr no. 
blessen a. 'slepphendt og slepp- 
mynnt'. 

"^'bläsa v. II hlws(a) Po Ten Brom 
Ngö, hl^s(a) Å Nu Wp Mx sv. 
vb. tr. (blott vNyl), intr. o. imp. 
1 vNyl Ngö, 2 AUm. 1) Blåsa 
(om vädret). A. a. o. 2) Hväsa. Nu 
Wp — Sk. HU. Sm. Vm. (Rz 
42 b); da. blaese. 

*bläse bläsa Sbo Tu Bo (m. fl.), 
bläsa Fby svm. Bläs, stjärn. 

*bläser bläsur pl. bläsurar stm. I 
Skymmel. Nu 

[bläs[ig] -*ot blästiat- adj. Skallig. 
Gsv 

'^bläsog bläso(gär) Fby, bläsu- Kim 
adj. Fjäskig, ostadig. — Rz 42 b 
'ivrig' Kim. 



"^blässa s. bläw Ingå, bläw Fby 
Kim, bläsu Hi svf. Listicka, stryk- 
spån. 

*blässa v. blä^(a) Ingå, bläs(a) Fby 
Kim Hi sv. vb. tr. 1 Bryna lie 
med fg. 

*blöa?? bläij sv. vb. tr. 1 Blöta. 
Gsv 

[blöta blMo 1. blöyto Nyl Gkby, blyöto 
Sj, blöyto Fby Kim Na, blöytu 
Nkby nVa, blqtu Ped Pu Kr (jte 
fg), blöto Fö, blait (pl. ar) Nu 
(i allmh.) ut. pl., svf. (ut. genus 
i Gkby) 1) Uppblötning, blöt. 
Lptr (tis. sät i blqton) Na nVa 
(pass.) 2) Töväder och därmed 
i sammanhang stående blött vä- 
galag. Nyl Kim Hi Fö Nkby nVa 
3) Träck, gyttja. Nyl Fby Kim 
Hi Fö 4) Dypöl. Nu 5) Hästsörpa 
fuktad med kallt vatten. He 6) 
Stryk (skämts. 1. iron.) Fby 7) 
Overmoget bär, ish. hjortron. nVa 
fvsk. bioyta f.; Rz 37 b Sk. HU. 
Bhl. Bl. Nk. i bet. 1-3. 

*blöte hlöyt Np, bläit Lfj ut. pl., 
stn. Sås. — Jfr nyisl. leggja i 
bleyti 'lägga i blöt'. 

blöt-gumma blötgum svf. Moget 
hjortron. Np Korsn 

blöt-käring blöt-tjärgg stf. 1 = fg. 
Mx — Jfr skarpgubbe! 

*blötnas blöutnas sv. vb. dep. 1 
Mogna. Gsv 

[blöt]vatten *blötan- blqtanvatn ut. 
pl., stn. Vatten, hvari något skall 
uppblötas. Nyl (ish. vNyl) 

blötväder blijtv^där A, blautvcer 1. 
blöutvm- Nu ut. pl., stn. Töväder. 
— Dl. Nke. 

*bo I bo sv. vb. tr. 3 Lappa, re- 
parera (t. ex. nät 1. not). Bo Strf 
Lmo — fsv. boa (med likadan 



64 



*fto — *hoförtec1cning. 



bet. i smss.) gda. bo 'bereda'; 
Rz 43 b Götald Norrld. 

*bo II ho sv. vb. tr. o. intr. 3 Värpa. 
Estl Ru — Rz 44 a Kim. Öld. 

*bo [sig] ho (op) sä sv. vb. rflx. 3 
Komma i bättre omständigheter, 
förbättra sin ställning. Lmo 

*boare hoar(ä) Nyl, houarä Kim 
stm. 3 Åbo, inbyggare. 

*boar-[stuga], -*stuva honar^fuvu svf . 
Hvardagsrum. Kim 

bock hok stm. 1 Bobin. A 

*bocka adv. s. förek. i sms. *kas- 
bocka , qv. v. 

*bocka v. I hoka sv. vb. tr. 1 Bo- 
bina. Å 

"^bocka v. II — ingår i sms. *knä- 
bocka, qv. v. 

'''bockas hukas sv. vb. dep. 1 Para 
sig (om getter). Nu 

*bockel hokäl pl. hoklar stm. Miss- 
tag. Pg 

bockfläsk hokfläsk ut. pl., stn. Fet- 
knopp, sedum telephium. mNyl 

bockhorn hokhorfi stn. Vallhorn. Ko 
Hsk 

*bockla hokla sv. vb. intr. 1 Falla, 
ramla. Brdö — no. bokla (o') v. 

[bock]-lördag *bocka- hokalawda pl. 
obr., stm. Påsklördag. O 

*bockpors hokpor^^ ut. pl., stm. Get- 
pors (skvattram), ledum palustrc. 
vNyl 

= *bockfors [folketym.?] hokfori 
ut. pl., stm. Kim 

bocksvärd huksvfrrc/ pl. obr., stn. 
1) Svärdslilja, iris pseudacorus. 
Lptr 2) Kungsljus, vorbascum 
thapsus. Pä Py — Rz 710 b i 
bet. 1 Gd. 

*bod ho pl. obr., stn. Bud, budskap. 
Nu — fvsk. boft isv. boj) n., Ihre 
Gloss. 



*boda s. I hodo Nyl, hotulo Fby Eam 
Pg, houdu Hi Ngö svf. 1) Han- 
delsbod. Alla anf. orter. 2) Mat- 
1. klädkammare. Nyl — Ingår i 
smss. handels-, kringel-, sjö-^boda, 
qv. v. 

*boda s. II hod pl. bodur svf. För- 
säljerska i en bod. Np 

*boda v. huya sv. vb. tr. 1 Bjuda. 
Ru 

*bodde — ingår i sms. "^'kardbodde, 
qv. v. 

*bode hnda pl. = sg., svra. Han- 
delsbod. Ru 

bodgods hogos pl. -o stn. Handels- 
vara. Ru 

bodman homan pl. hommir stm. 
Handelsman. O 

[bod]-skulla, *bod(e)s- hodiskulo svf. 
Loftsvale. Strf 

*bod-skur hodskur stn. Loftsvale, Bo 

bod-^^spånge hodspa^ga svm. Loft- 
svale. Pä 

*bodäja? btidmj sv. vb. intr. 1 Stöka, 
ställa och styra. Ped Pu 

*bofallen bofalh adj. Bofällig. Na 

boiis hqfis stm. Den sist födde av 
valpar, kattungar m. fl. husdjur; 
skämts, även om barn. Nyl — 
Jfr askfis. 

*bordra houför sv. vb. tr. 2 Flytta. 
Nkby-trakten. — Rz 63 b Norrl. 
Uppl. Sm.; fsv. bofora no. bufora 
v.; — isl. har ej vb., men subst. 
biiférsla f . 'flytning med sin hus- 
holdning'. — boföra 'migrare' SL, 
Lind, Sdt, Weste. 

^boforteckna hofortékfi sv. vb. intr. 
o. tr. 1 Anställa bouppteckning. 
Ingå Sn Ka — Gd. 

*boforteckning bufortéknigg stf. 1 
Bouppteckning. Ka Sn Ingå — 
Gd, Sörb. 



*boga— hokékalm. 



65 



*boga hog(a) Na Fby, hougCa) Fby 
Kim Hi sv. vb. intr. 1: 1) Styra 
en viss kurs. Na 2) Kasta sig 
från många olika håll (om vin- 
den); t. ex. hä hougar hräit i da. 
Fby Kim Hi 
*boge höga vNyl mNyl Na, hoa 
öNyl, howa Ped Pu (mfl. i nVa) 
svm. Bog. 
*boger hogär ut. pL, stn. Svårt 
I arbete, släp, slit. Strf Py 

*bog[fallen], -*fullen hggfoli- adj. 
1 säges om boskap, som fått bogen 

fördärvad. Mx 
( *bogig 1. *bogen hogi- adj. Redo- 
bogen, villig. Na 
I *bogog hogo(gär) adj. Ostadig (om 

vinden). Na 
I *bogra hogär 1. högra sv. vb. intr. 
1 \mä nogo &c] Arbeta strängt, 
E bråka. Py Strf vNyl Fby Kim 
j — Se *bugra v. 

*bogser förek. i uttr. ta 1. va(ra) 

\ 1. fölga &c po hoksér 1. huksér 

^ mNyl vNyl, hukséär Sj Kim, huk- 

I serér Hi, huksiér Fby Taga, vara, 

^ följa (o. s. v.) på släptåg. 

j *bogsera buksér(a) vNyl nVa, hok- 

séra Fö sv. vb. intr. 1: 1) Bråka, 

arbeta tungt och mödosamt. Fö 

vNyl Ped Pu Esse Kr (m. fl.) 

2) Bråka, väsnas. Lmo — Rz 

64 b Vb. i bet. 1. 

bog-sko[ve]l hoskol stra. 1 Främre 

bogbenet hos hornboskap. Bo 
[bogspröte (bl. a.:) hosprötä vNyl 
mNyl (spor.), hokshröytä Ingå stn. 
bogtorkad hogt&rka- adj. säges om 
boskap, hvars bogar blivit lik- 
som förtorkade. Mx 
bogvissen 1. -*vi8SOg hoginjrn 1. hog- 
viso(gär) adj. = fg. Na 



bohvete-*lalla hovitUala ut. pl., svmf . 
Bohvetegröt. Po Ten Brom (mest 
i bspr.). 

*boja v. I hoyjCa) sv. vb. tr. 1 Be- 
lägga med bojor. mNyl Sbo 

*boja v. n hoyjCaJ Nu O, buijfaj 
Nu sv. vb. tr. 1 Vyssja. — Jfr 
no. baia v. idm. 

*boja v. ni huijCaJ sv. vb. intr. 1 
[mä nogo] Syssla med något. 
Brom 

*boja v. IV hoijCaJ Bo Fby, huijf^aj 
Bo sv. vb. intr. 1 : 1) Leva i sus 
och dus. Bo 2) Bullra, larma. 
Fby — Jfr Jyll. *bojle v. 'leve 
i gilde'. 

*boja s. hoyj pl. -ar svf. Vagga. Nu 

*bojs s. hoys stm. 1 Duktig karl 1. 
pojke. Na — Kske det eng. boys 
(pl.), så vanligt i sjömansspråk. 

*bojs a. hoys- adj. Stolt, högfärdig. 
Bo Nkby Jäppå nVa 

*bojsa hoys sv. vb. intr. 1:1) Väs- 
nas, föra oljud. Ped Pu Kr Esse 
2) Yvas. Ped Pu 

*bojsas hoysas sv. vb. dep. 1 = fg. 
nVa 

bok hok, def. hoki, ut. pl., stf. (vanl. 
def.) Bladmagen hos idisslare. 
Ru — Rz 445 b mosebok idm 
Gd. 

bokbindning hokhindni^ pl. -u stf. 
Bokrygg. Ru 

bokbräda hokhrce pl. -hrceyu svf. Bok- 
pärm. Ru — Rz 45 a bokabräe 
n. Sdm; Sörb. Jyll. bräde idm. 

bok-kunn[ig], -*og hokuno(gärj- adj. 
Boksyn t, läskunnig. Na 

bokiock hoklok stn. Bokpärm. Da 
Nu O Rg Wp 

bokskalm hokskalm Ton Po Ka Sn 
Ingå Strf. (ra. fl. i Nyl), bukskalm 
Nu stm. 1 Bokpärm. 



66 



bok-*skalme — Honda. 



bok-^^skalme hokshalma svm. Bok- 
pärm. Py 

bok-stad bokstad"^ stf.(?) Bokpärm. 
Ee 

bokstavelse houkstqvälsä pl. -är sf. 
Stavelse. Pg 

*bol hol' adj. Ohvass, slö. Da Nu 
Ru — Jyll. bol. 

*bola s. I holo svf. Bula. Ksl. — 
fvsk. no. böla f .; Rz 44 b Vatten- 
bubbla' Dl. 

*bola ? s. II htdu pl. -ur svf. & sn. 
Spöke. Sbo 

*bola v. bol(a) sv. vb. intr. 1 In- 
sätta nya delar i hjulkransen. 
Ingå Sj Ksl 

*bolas bolas sv. vb. dep. 1 Bedriva 
o tukt, para sig. Pojo 

*[bol.?]bisse *bole ?- bolabm vNyl 
mNyl Pä, bulabisi Py pl. -bisar 
och stundom -bisir svm. Tomte, 
buse. 

*bold böld stm. 1. Böld. nVa 

*bole? bola svm. Tomte; spöke. 
Lptr 

*bolda boldo Sbo Bo Pä Nkby, 
bålilo Ko Hsk {-ld-1) svf. Bolde, 
böld. 

*bolde — ingår i sms. *kardbolde 
qv. v., och (i hsv. bet.) i smss. 
etter-, *kvärk- och spikbolde. — 

bold-*kvesa boldJcvisu svf. Böld, ut- 
slag. Sbo 

*bolma I bolni(a) sv. vb. intr. 1 
Glo, se stinnt. Hi Np — Rz 71a 
'se arg ut' Sm.; jfr no. bylmen 
a. 'bister, truende'. 

*bolma II bolmCaJ Po, bolm Mx 
Nkby sv. vb. intr. 1: 1) Ryka 
starkt. Mx Nkby 2) Uppstiga, 
om rök och dimma. Pojo — Rz 
71a 'starkt ryka' täml. allm. 

*bolmog bolmoCgärJ adj. 1) Kraftig 



(om rök ock eld). Na 2) Rask 

i vändningarna. Na 
*bolna bon sv. vb. intr. 1 Bulna. 

Nu — fsv. bolna; Rz 22 a & 64 b 

'sväUa ut av fukt', Nk Hs.; SL, 

Sp., LM, Lind, Sdt, Weste. da. 

bolne; Ser. boldna. Jfr sms. *ut- 

bolnad, qv. v. 
*bolnas bonas sv. vb. dep. 1 Bulna. 

Ru — Jfr *bålnas. 
bols-plats bolisplas pl. obr., stm. 

Boningsplats. Å (Hld) 
[bolster har bet. 'huvudkudde' åtm. 

i mVa o. nVa 
bolster-*vard boUtärvql vNyl Bo, 

bols^lärvql Fby, billstärvq^ Grsv 

stn. Bolstervar. 
*bol.trä (1. bord-?) boltrce stn. Hjul- 

löt; de olika delar, som bilda 

hjulkransen. Ingå Sj Ksl 
[bom bon stm. 1 i Py ; jfr kske no. 

bong bång f. 'skottbom'. 

*båm buam stm. 1 Svängbart 

järn, på hvilket grytan hänges 

över elden. Ru 
bo-man båman (1. -n) pl. båmäno 

stm. Buse, tomte. Ru — no. bo 

mlty. bumann skott, buman idm. 
"^bomfälling bomfäjtgg stm. 1 8äj- 

singarna, som fasthålla storseglet 

vid bommen. Ku 
bom-*kränk(j)a bomkrägki pl. -tiar 

svf. Nu O Da = ""bleke, qv. v. 
"^bomba bomba förstärkn.-ord, t. ex. 

b-kalqs o. d. Sbo 
bomkäpp bomtsäp stm. 1 Spak, 

hvarmed vävbommen kringvri- 

des. nVa 
*bomla bumbäl sv. vb. intr. 1 Slamra; 

onödigtvis rusta och stöka. Na 

— skott, bommle 'to work con- 

f usedly'. Jfr ty. bummeln v. leva 

om'. 



*bomma —bordkista. 



67 



*bomma s. bombo svf . Kyrkoklocka. 
Nyl — da. bonune s. — Ingår 
ock i sms. stor-*bomma, qv. v. 

^^m[m]a v. I bom sv. vb. tr. 1 
[up na 1. d.] Med hävstång upp- 
lyfta något. Ped Pu Kr Nyl 
(passim.) — boum(a) sv. vb, intr. 1 
Föra segelbommen över från den 
ena sidan av farkosten till den 
andra. Hi Kim 

'^bomma v. II bomb(a) mNylöNyl, 
humb Na sv. vb. intr. 1 Ge ifrån 
sig ett doft och darrande ljud 
ss. t. ex. en kyrkoklocka eller 
ett kanonskott. — Med finsk av- 
ledn.-änd. bomist(a) sv. vb. intr. 
1: 1) Bullra. 2) Skrävla. öNyl 
— Rz 40 a 'ringa en klocka', no. 
bununa v. 'surra', nlty. bummen 
'summen, dröhnen'. 

*bommasäng ■? ? bumasägg ut. pl., 
stm. Gulmåra, galium verum. Strf 

*bommel bomhil pl. -ilar stm. 1 Okv. 
för en fet och klunsig gosse. Na 

*bommelera bomiliér(a) Fby, bomä- 
lera Fö Kkr sv. vb. intr. o. tr. 
1 Bombardera, skjuta med ka- 
noner. 

boin[oljal, -*ölja bomäli ut. pl., svf. 
Nu 

bom-^^spjälk bmnspiälk stf. 1 Spjale, 
som för redighets skull sättes 
mellan ränningsslagen på en väv- 
bom. Na 

bom-stake bo^mtaka svm. Den väv- 
stolsbom, kring hvilken väven 
lindas. Sn Ka 

*bomste bumsii Ijudhärm. Bom; 
(ljud av ett skott). Nu 

bomstock bumstnk stm. 1 Vävbult. 
Gsv O 

bomulls-herrskap bormUshäriJcap ut. 
pl., stn, coll. Halvherrskap. Na 



[bomärke n. bet. 'pudendum mulie- 

bre' i Py nVa 
bon fra.(?) boni- Bo Pä Lptr, bono 

Py Gkby, boningar) Na adj. Bra, 

duktig, prydlig, ståtlig. — hä va 

bon tis. Det var bra. Geta 
bond-*bisse bondbm svm. Bond- 
gubbe. Nyl 
bonde-allmoge bonda-almodjin (o. 

-gin) svm. def. Menigheten. Sött 
bonde + f^- tiisti bon- 1. bunttsti 

pl. -tr svmf. Bondracka (mest på 

skämt). Nyl 
"^bondföding bunfodi^g stm. 1 Person 

utgången ur bondeståndet. nVa 
*bondlundes bonlundis oböjl. adj. 

(blott pred.) o. adv. Bondsk, bond- 

aktig; på bondemanér. Na 
[bond]-mor, *bond(e)s- bondasmor 

stf. 2 Matmoder. Gsv Nu 
*bondog bondo(gär) Py Ko, boundu- 

gär Hi adj. Bondsk. 
bond-*plurrel bon(d)pluril A, bon(d)' 

pluril Ka Sn pl. -ila7* stm. 1 Okv. 

på bonde. 
bond-*plurring bonplun^ stm. 1 

Bondlurk. Å 
[bondpraktikan bon(d)' 1. bondaprati' 

kan Nyl, bondpladikan Kv svf. 

def. — På Gotld som i Nyld. 
^bondskog bgnsku- adj. Bondsk, 

bondaktig. Ped Pu 
bond-^^slurk bonslurk stm. 1 Bond- 

rackare, okv. Na 
bond-tok[ig], -cg adj. bontoko(gär) 

adj. Dum, „korkad". Na 
*boning bonigg stf. 1 Klädesplagg, 

klädnad. Hvbfj 
*bor bor stf. 1 Bår. Da — Jfr sms. 

dödbår. 
bordkista boclklst pl. -ar svf. Ett 

slags i bord infattad kista. Gsv 

Nu O 



68 



bordlag — [borra yJ, 



bordlag bocJlq stn. Omgång vid natt- 
varden. Wp — bor(llags- i smss.: 
hörande till bordläggningen å 
farkoster. Na 

bordlägga bor(fläg(a) pret. -/a sup. 
'läkt vNyl Na, bgliui pret. bolq(g) 
sup. bolakt Fö Ku sv. vb. tr. 2 
Förse en farkost med sidobord. 
— no. bordlagd 'belagt med plan- 
ker' Aasen. 

bord-*rev bolrev stn. Spricka på 
en båts bordläggning. A 

bords-blad bo^blq stn. Bordskiva. 
Gsv 

bords-*junge bo^io^ga svm. Bords- 
kniv. Sött Kkr 

bord-skrin bo^knn stn. Bordslåda. 
Wp 

bord-slarva baur^larvo svf. Disk- 
trasa. Pg 

bordsprucken bohprutji- adj. Som 
har spruckna sidobord (om far- 
kost). Po Sn Ingå 

bords- 1. bord-*skrå bu^kraw pl. 
bu^kragnir stn. = bordkista. St 

bord-*struka bour^lruku Pg, boul- 
§t^'uku Vö svf., bolstroko (pl. -nna) 
ut. gen. Gkby Dam- 1. disk- 
trasa. 

bordved bolved ut. pl., stm. Allt 
som hör till en farkosts plank- 
beklädnad. Å 

*borg borg pl. -ar 1. obr., stm. vNyl 
He Py" (mfl. i Nyl) 1. stf. Brdö 
Borgen — ga (&c) i borg Gå i 
borgen. Nyl Brdö nVa 

*borga borg sv. vb. tr. 1 [i sä] 
Äta glupskt. Kv 

borgarehäst borgarhcM stm. 1 God, 
ädel häst. Sött 

*bork — ingår i smss. *mulen- och 
regn-*bork, qv. v. 



*borkel borkcU Ingå Ka Sn, borkäl 
Fby Hi (& -äl) Kim, burkäl Ingå, 
bt^rkäl Kim ut. pl., stn. coll. Eis, 
nedfallna kvistar, lågor m. m. d. 
i skogen. — [**f*-Z-, jfr *brakel.] 

*borla 1. *bolla s. borlo Fby, boh 
k Fö Hi (& -u) Kim Pg, boju 
Brdö svf. Skumbubbla på vatt- 
net. — no. burla 1. bulla f . — Ingår 
även i sms. vatten-*borla, qv. v. 

*borla 1. *bolla v. burla Kim, bok 
Hi sv. vb. intr. 1 Porla; bilda 
vattenbubblor. — no. burla 1. 
bulla nlty. burreln v. 

*borr I (1. -e 1. -a) bur stm. 1 Nu, 
bor stm. 1 Nu 1. stf. (pl. -t#)Eu, 
borar f plt. Gsv, bur stf. I O Kard- 
borre, lappa. — fsv. borre m., 
Sörb. båre m., Gd burrar plt. 
(Ez 6G a), Fryksd. borrar plt. idm; 
Vg. borre 'tall- och grankotte' 
(Ihre 22 a). 

*borr II — ingår i sms. näa-'^lx)rrT 
qv. v. 

[borr III] *bår bår vNyl mNyl (pass.) 
Ngö Na Brdö Ku Fö mVa nVa, 
bor A, bår* sVa, btun- Sj, buar 
Kim Eu, buår Fby Hi, bor Wp, 
bur Sbo Bo (o. bor) stm. Tere- 
bra. — Sk. Hll. Nk. (Ez 46 b) 
Uppl. Sm. Sörb. VI. Hs. bor 1. 
bår, Gd bur, da. no. bor (o') m.; 
Spegel, LM., Lind bår, Ihre 
bor. — Ingår i smss. nävar-, näv- 
ocli *spi-b., (IV. v. 

[borra v.] *båra böra mNyl vNyl 
Fby Kim Pg Na mVa nVa, bura 
Eu Kstl (')Nyl mNyl (pass.), b^ra 
Fö Ku Brdö, böra A, buära Hi, 
bår* sVa sv. vb. tr. (delvis intr.) 
1: 1) = hsv. Allm. 2) Sporra 
(häst). Estl 8) Syssla med något. 
Nyl. — Hit ock pora sv. vb. tr. 1 



^borra-^^bortkloUad. 



69 



[l »i 1. sä] Äta 1. dricka glupskt. 

Ten Brom (= no. böra i seg E). 

— fvsk. fsv. böra, Sk. Sm. Sörb. 

Fryksd. Hs. *båra, Nk. *bora, 

Grd. *bura; da. bore v.; LL, Sp., 

Lind, Ibre böra. 
*borra s. I — ingår i sms. näs-^^borra, 

qv. v. 
♦borra s. II — ingår i smss. kard- 

och svin-*borra, qv. v. 
[*borrare] *bårare borar Mx, burar 

Gsv Nu Wp stm. 3 Borr 
*borrel 1. *bårel? borU pl. borilar 

stm. 1 Mindre borr. Po — skott. 

borrel. 
*borrela borila sv. vb. tr. o. intr. 

1 Borra. Pojo 
(borr]-navare *båre- buranuar stm. 

3 Navare, borr. Grsv 
borrskaft 1. *bår- bor§kaft Kim, 

hå§kaft Fö, bo§kaft (pass. även 

bo§kaft) A stn. Navare, borr. 
[borr]-tugga *bår- bärlugo svf . Spån, 

som hopar sig vid borrning. Na 
♦borska burilc(a) sv. vb. intr. 1 

Morska sig. Ingå (Bsd) 
♦borska [sig] bur^h-sä 1. bush [sic!] 

til sä sv. vb. rflx. 1 Morska sig. Ksl 
*borskas baskassy. vb. rflx. 1 Morska 

sig. Ksl 
[borst bo^t stf. 1 Skrofulöst utslag 

hos nyfödda barn. Nu 
*borsta v. borit(a) sv. vb. imp. 1 

säges om vattnet, då detta under 

starka väderilar mörknar och på 

ytan bildar små dropplika bubb- 
lor. Pojo 
*borsta s. borito svf. Borste. Nyl 
''borsta [sig] bor^t-sä 1. -si (1. -säij 

i ysprbr.) vNyl mNyl, bor^t'?ä 

Kim sv. vb. rflx. 1: 1) Resa 

håret eller borsten på ände. mNyl 

vNyl Kim 2) Yvas. vNyl Ksl 



He (mfl.) — Rz 47 a Göta- o. 
Sveald, Hs.; Serenius 'to bristle', 
LMöUer borstas idm., Lind bor- 
stas 'yvas'. 

*borstor bofilur plt. Borst. Ngö 

*bortan bortan Ingå mNyl (pass.) 
Sbo Bo, bolån Fö adv. 1) Bort. 
Nyl Fö 2) Borta. Nyl — no. 
burtan eg. 'bortifrån'. 

*bort-arbete bm^arbit 1. -arh^t ut. 
pl., stn. Arbete utom hemmet 
(t. ex. på herrgården, på en ång- 
såg, i stad o. s. v.). mNyl 

*borta-[vid], -*ved borta-v^ adv. 
Borta. Po Ten Brom 

*bortblandrog bolblandrogär adj. 
Bortblandad, virrig. Ngö 

*bortbrillad bortbrila- vNyl Ped Pu, 
boflbnla Kim Hi, bolbrila(gär) Å 
Fö adj. Förbryllad. 

*[bortbyt.bam] *bortbät-bå[r]n bol- 
bethän* stn. Bortbytt barn, by- 
ting. Wp 

bort-*doen borl(loi' (pp. &) adj. 1) 
Död; utdöd. Na 2) Bortglömd. Na 

[bortdragen bolclrqi- pp. & adj. Som 
har buktat sig t. ex. i följd av 
väta (om ett bräde o. d.). Wp 

*bortduven bortduvi- adj. Alldeles 
duven. Ingå 

*bortfiltot bolfiltat' adj. Borttra^s- 
lad. Gsv 

*bort[flarna], -*flå[r]na bolflån sv. 
vb. tr. I Avbarka. Gsv 

*bortgistnad bolghna oböjl. adj. (eg. 
pp.) Alldeles gisten. Eg 

*bort-joskad borhoska(gär) (pp. &) 
adj. Bortklemad, bortskämd. Po 

*bortklottad bortklota- vNyl, bort- 
kluta- mNyl (adj. & pp.) Ned- 
sudlad, förstörd genom nedsmut- 
sande 1. d.; i överförd bet. även 
'bortkrånglad'. 



70 



*hormädd-*[ho8't(mU]. 



*bortklädd borthläd(är) ut. n., adj. 

Klädd för att gå bort. vNyl — 

Sk. (Ihre 22) Ög. Nk. (Rz 47 b). 
*bortkollad bolkolagär (pp. &) adj. 

Bortkollrad, bortblandad. Å 
*bortkråcklad bortJcrohla(gär) (pp. 

&) adj. Bortkrånglad. vNyl mNyl 
*bortmistad borlmista- (pp. &) adj. 

Förlorad, tappad. Na 
*bortskyldig bolfildi- A, horlstsyldu 

nVa adj. Skyldig „över ögon och 

öron". — Sm. Sörb. Fryksd.; 

danska. 
*bortsträckt bo7'tst>'äkt(är) pp. o. adj. 

Bortjagad, bortdriven. Nyl 
[borttagen bortaiji- adj. Lam. vNyl 

— änsv. (Bib.) 

*borttärd bort^r(l(är) adj. Avtärd 

(om en människa eller hennes 

utseende). Ka Sn Ingå 
*bortvillad bolmlagär pp. & adj. 

Vilsegången; förvillad. A 
*bosa s. busu svf. Spöke; tomte. 

Ka Sn Ingå — Jfr *bose. 
*bosa v. I bos(a) sv. vb. tr. 1 Vräka, 

fösa. vNyl — no. bosa (o') v. 

'fösa i en hop'. 
*bosa v. II bosCaJ sv. vb. intr. 1 [in 

1. om nogofi] Bona; bylta. vNyl 

— Hs. bössa v. idm. — Jfr sms. 
*tillbosad, qv. v. 

*bosa v. Ill boHS sv. vb. intr. 1 
Rusa. Ngö — no. bausa v. idm. 
[Kske *bösa7] 

*bose busa svm. Tomte; spöke. Ko 
Hsk Nkby Jäppå (mfl. i nVa) 

— Rz 47 b, 66 a Götald Nk. 
idm. 

[boskap bu^^ka ut. pl , sm. Gsv (ti) 
Wp — och f. ö. i smss. boslcas- 
1. bushaS' i Estl. 

*bosk[ap]ot bnshat- adj. Hörande 
till boskap. Nu 



boska[p]s-hus bosjkas- 1. busTcashus 
stn. Fähus. Nu O 

bo-skit bosktt stm. 1 = askfis, bofis. 
Ksl 

bo-skog boskoin stm. def . Skogen in- 
vid gården eller hemmet. Ormsö 

*bosor bosor plt Klädesbylte, paltor. 
vNyl — Jfr *bossL v. II. 

*bos8a s. I bosa 1. boso svf. Pasman. 
Geta 

*bossa s. II — ingår i sms. snör- 
"^bossa, qv. v. 

"^bossa 1. *båsa v. bosa Hi Kim, 
bosa Nyl Fby Lmo, bås^ Mx sv. 
vb. tr. 1. intr. 1 : 1) Hantera eller 
spilla boss. Mx 2) Skilja bosset 
från säd och sådor efter trösk- 
ning. mNyl 3) Genom trampning 
bereda boss av halm. Nyl 4) Strö 
boss under kräken. Fby Kim Hi 
Lmo — Rz 71 b 'spilla 1. tappa 
halm' Sk., 'beströ med boss' Nk. 
Hs. = Fryksd.; no. bosa (o') idm. 
Weste basa i bet. 4. 

*bossad? — ingår i sms. *ovan- 
bossad (1. *å-?), q v. v. 

boss-*bämmel bosbämbU pL -dlar 
stm. 1 Hopvriden kärve av boss- 
halm. Na 

bosshalm boshalrn&yljboshalm PgNa 
Ko (mfl.?) ut. pl., stm. coU. Halm, 
som lagt sig trasslig pä åkern. 

boss-*hövud boshövu ut. pl., stn. 
Dumbom, okv. Ped Pu 

"^bossja bosi pret. o. sup. ho8(iJm 
sv. vb. tr. o. intr. 1 Bo. = ^'lx)8sa 
v. i bet. 1. 

boss-pojke bospoyhi svm. Tre- eller 
fyrkvistig trägren, med hvilken 
„bosshalm^ uppsändes till ritaket. 
Na — Jfr spjällpojke. 

"^[bos-tomte] *\xiBoAontbiimUmt9im. 
1 Spöke; tomte. Ka Sn Ingå 



*bot — hotten-tyg. 



71 



*bot bot pl. obr., stn. Lappning, 
lagning. Nu — Förek. dessutom 
i tis. int (i vNyl it) ti bot Nyl, 
int ti bout Kim Pg, int ti lifsäns 
bot Sbo Bo Icke ett grand; i 
öNyl säges också i samma be- 
tydelse hä va igga ti bots, [Jfr 
Freudenthal i Finl. Bidrag p. 54.] 
— fvsk. fsv. no. bot f. 'lapp'; 
Götald Nk. Norrb. (Ez 48 a) 
Eryksd. 'lapp', klut'. 

*bota bot(a) sv. vb. intr. 1 Orka, 
förmå. He 

botare botar stm. 3 Läkare. Nu 

bot-*kryd[d]er bothtir plt. Medicin. 
Gsv 

*botlig botli' adj. Som man kan 
råda bot på; t. ex. nOj hä ä bot- 
ligär-^qk, hä. Ingå — Sdt:s Ordb.; 
no. boteleg. 

*botna boti^ sv. vb. tr. 1 Bota. Gsv 

*botning botnigg stf. 1 Lappning, 
lagning. Nu 

*bottenflen botärijläirf ut. pl., stm. 
Bottenfrusen is. Brdö 

*bottenflena botäyfläiya Brdö, boh- 
täyfläiya Ku, boht^fläina Hi sv. 
vb. intr. 1 Bottenfrysa. — boUy 
ftäina(gär) (pp. &) adj. Botten- 
frusen. vNyl 

bottengräs boti}gräs ut. pl., stn. Lie- 
stubb. Fby Kim 

bottenkarl botänkqr Å, botnkqr Mx 
Ped Pu Lmo, bolc\ikqr Kr Terj., 
bohnkqr Esse ut. pl., stm. Blind- 
tarm. 

bottenkarls-broder[n] 1. bottenkar- 
lens- botiilq^brodäfi A Lmo, bot^i- 
kq§-brodrän Nkby, hotf}kq§'brori 
Mx, botf^karis-brodäri Ped Pu, 
bokt^Icq^brodärL Kr, b ot{ikqr is-bror 
A ut. pl., stm. (vanl. def.) Blind- 
tarmsbihanget. 



bottenkorg bohtäykordji stm. def. 
Blindtarmen hos idisslare. Ku 

bottenkärra boti^tjäro svf. Kärra 
med lång brädbotten, som hvilar 
på hjulaxeln, utan sits 1. d. (för 
transport). Ka Sn 

bottenläder botT^lädär^yl allm.Kim, 
bubjlädär öNyl (-o- Bo Sbo) mNyl 
(pass.) ut. pl., stn. Sulläder. 

bottenmjölk bott^miölk Nyl Gkby, 
bot^- 1. butlimiälk Bo, buti}m\ölk 
mNyl (pass.) öNyl, botf}m%ölk Fby 
Kim Pg Na mVa Ped Pu, bok^- 
miölk Lmo Kr Terj, bohf}miölk 
Esse, boh}miölk NVet, bohti^miölk 
Hi, botänmiölk Pm Px, botim\ölk 
Mx ut. pl., stf. Liten kvantitet 
surmjölk, som sättes på bottnen 
av ett kärl för att bereda filmjölk. 

*bottens-bror boht^brour pl. obr., 
stm. Blindtarmsbihanget hos krea- 
turen. Hi — Ez 48 a Sdm. Nk. 
Ydre. 

"^bottensvalla boti}sval(a) sv. vb. intr. 
1 Bottenfrysa. Fby Kim — boti}- 
svalagär pp. & adj. Bottenfrusen. 
vNyl 

botten-*såre bot^sura ut. pl., svm. 
Tjock issörja. Rg 

bottentarm boti^tarm Bo Pä Na Ped 
Pu, bilt^tarm Wp stm. 1 : 1) Änd- 
tarm (hos kreatur). Wp Pä Bo 
Ped Pu 2) Blindtarm. Na — da. 
bundtarm i bet. 1. VR 8 a botna- 
term 'intestinum cecus'. 

botten-tjäle bot\itj^la ut. pl., svm. 
Bottenfrusen is. A 

botten-tyg bot^tyg Nyl Ped Pu 
Nkby-trakten, boti^^ty vNyl (pass.) 
Mx, bot^tig Bo, boh^tyg Lmo Kr 
Terj Gkby NVet, bohntyg Esse 
stn. (i Gkby NVet ut. gen.) 1) 
Tyg med särskildt utmärkt räta 



72 



[bottiner — *brak. 



och aviga. Nyl Öb 2) Treskäf- 
tadt tyg. Öb.' 

[bottiner kallas hortinär Bo, iHitfnär 
Pg Ka plt. — Jfr patin fra.I 

*bottnare ho[}ui(r)ii mX yl vXyl Fb^', 
hohmrin Fö stm. dof. Blindtar- 
men hos idisslare. Ög. bottning: 
no. botning m. 

*bottnare-bror 1. *bottnarens-6o'w^//- 
hror Fby, botnani^^-bror niNyl 
vNyl, bofjMii(nh bror Fö stm., 
ut. pl. Blindtarmsbihangot hos 
idisslare. 

*bottning 1. -e bofniiiff Nyl, botniivi 
vXyl Kim Fby, boinitni 1. boht- 
nifjii Hi pl. -igffar stm. 1 Öster- 
bot t ning. 

*bovja hona sv. vb. tr. 1 // tiäj 
Vräka i sig mat eller (h\vek. Fö 
— Jfr no. bova (o') 'g.iore sig 
bred; sia stort pir. 

*box buks stf. 1 Järnbeslag pa hjul- 
axeln. Gsv 

*boxa hoksOO sv. vb. intr. o. tr. 1 : 

1) Sia /h. tif] Hi (& hohhsa), 2) 
Knuffa, st()ta. A Fby Brom Ten 
3) Stänga (om bagge), liu (Jfr 
hsv. bock m. eaperi) 

*bra-aktig brqakti- adj. Tämligen 

bra. Lmo 
*brack s. 1 brak stm. 1 Lmo, stn. 

vXyl i; Stuga för arbetsfolk. Lmo 

2) koja, kyffe. vXyl — GiUaKl 
*bracka f. koja' (Kz 49 b): Jyll. 
brakk *smahy tter' da, brakke. Tro- 
ligen av franska baraque. 

*brack s. Il ingår i smss. har-, *pjas-. 

skitig- och störje-*brack, «|V. v. 
*brack a. brak adj. Si>röd, skör. Bo 

Pä Strf Vy — Jfr *brak, *braken. 
'^'bräcka brak sv. vb. intr. 1 Hög- 

modas, stoltsera. Na ~* Jfr hsv. 

bräcka f. okv. 



"^rackelrede Irakälräidä L -» 
(1. t) stn. Fjäsker. vNyl 

^'Inrackla brakla vNyl, braklak 
Kim (-t-), brakui O sv. vb.i 
1 : 1) Prassla. vNy 1 Kim 2) Bn 
O 3) Bullra. Em 4) [6r. é 
u(ir] Springa bullrande och i 
fart. vNyl Kim 5) Fjäska. Å 
Kim vNyl — ^ Jfr no. braU 
'kludre' nlty. brakeln 'vackli 

"^bracklc^ 1. -ot braJclo- Kim, k 
Wgär) Fby, brahJclugär Hi, h 
lat- Nu O adj. 1) Bullersam. 1 
Hi 2) Fjäskig, orolig. Fbyl 
Hi 3) Brådstört^d. Nu Ö 

'^l>racklus braJdus pl. obr., t 
Fjäsker. Ingå 

*brad brqö stm. 1 O, stn. Nu S 
— fav. bri^) fvsk. brq» f. 'j 
byte' da. bråd nlty. bräde f. 

"^brada brqd Nu, brqd Ngö sv. 
tr. 1 Steka. — gda. bräde i 
fsv. brät>a v. 'bränna, smälta 

"^bragd bragd stn. Ämne; t 
karahragd 'ämne till en karV 
en gosse). Pm Px — Ingå 
sms. ^skobnigd, qv. v. 

'^l>ragda br{»gd sv. vb. tr. 1 B< 
rera, lappa. Pm Px 

*bragga I brag sv. vb. tr. 1 Biy| 
ilx — Jfr Rz 58 a bragd 'brj 
(Ihro). 

*bragga II brag sv. vb. inti 
Caiare. Py 

"^brak s. I brak 1. brqk stn. Busk 
snar. Po Ksl He Sbo Bo (n 
i Nyl) — Ingår ock i sms. hal 
*brak, qv. v. 

*brak s. II (1. *vrak?) brqk ut 
stn. coU. Strandvräkt vass, 
täng o. s. v. Hi Pg Hvbfj 

*brak s. Jll brqk ut, pl., stn. 
fall; försök; t. ex. i fölt ^' 



Hrak — "^bräkna. 



73 



'vid första anloppet 1. försöket'. 
Ped Pu Esse Kr 

*brak s. IV ingår i sms. rump-*brak, 
qv. v. 

*brak a. brak- adj. 1) Skör, spröd. 
Å Brdö vNyl Esti Ru 2) Skygg 
(om häst). Å Brdö 3) Ondsint. 
Wp — fsv. braker a. 'bräcklig' 
da. brak 'infallen, insjunken'. 

[braka v. bi^aJc(a) Ngö Ru Nyl EF 
mVa nVa, braka Åhd, brak* sVa, 
broka Estl sv. vb. 1 : 1) intr. = 
hsv. Allm. 2) intr. [åv 1. d.] Brista. 
Allm. 3) intr. Fjärta. Allm. 4) 
intr. [omkul 1. okiil\ Ramla. Allm. 
5) tr. Avbryta, bräcka. Np Pm 

— Hit hör väl blaka sv. vb. intr. 
1 Brista med brak Ru, bloka sv. 
vb. intr. 1:1) Braka. Da 2) [bl. a] 
Störta. Nu 

*braka s. I braku ut. pl., svf. Bry- 
deri. Nkby Muns. Förek. ock i 
tis. ga i braku Gå sönder. Lmo, 
ga i brakun Lida förlust, tappa. 
Px Vö = ga i braku Mx. 

*braka s. II braku svf. Brakved, 
rhamnus frangula. O 

*braka s. III — ingår i sms. res- 
*braka, v. qv. 

brakande brokand stn. Fjärt. Da 

brakbark brqkhark pl. obr., stm. 
Brakved, rhamnus frangula. Ku 

brakbärs-trä brakbä^lrci stn.=fg. Da 

[brak]-Dani[e]l, *brake- braka-danil 
ut. pl., stm. Okv. för en person, 
som fjärtar mycket. vNyl Fby 

[brak]-*dunt, *brake- brakadunt stm. 
1 Fjärt. Po Ten Brom — Rz 
49 a Vb. 

*brake braka svm. Buske växande 
på stenbunden mark. Ten Brom 

— brakar plt. 1) Buskage, snår. 
vNyl Fby Kim 2) Samling av 



i land vräkt havstång, vass m. 
m. d. Po (och vNyl. pass. f. ö.). 
— Jfr Rz 49 a 'vass' Sdm. — 
Ingår i sms. hallon-^^brake, qv. v. 

*brakel (1. *brackel) I brakäl ut. 
pl., stn. coll. Snår, ris, kullfallna 
trästammar m. m. d. vNyl Kim (& 
'äl)\ brakäl o mur^i 1. mor^i Ten. 

*brakel (1. *brackel) II brakäl 1. -äl 
ut. pl., stn. Buller, dån. Kim — 
brakäl ut. pl., stn. 1) Olycka, 
hvarigenom något sönderslås. Na 
2) Krakél. Na 3) Xlå brakäl tis. 
Misslyckas. Np Pm 

*braken brqtjin adj. Murken, skör. 
Ten — Nk. 'bräckt, bruten'. 

[brak]-*fips *brake- brakafips stm. 1 
Okv. för en vildhjärna ävensom 
för en mycket livlig person. Na 

*brakhet brqkhait ut. pl., stf. Skör- 
het, sprödhet. Nu 

*[brak]-karl *brake- braka-kqr pl. 
-kärar stm. 1 Karlakarl. Sbo 

*brak-livad brqklwaCgärJ adj. Kort- 
livad; t. ex. hä bflnä blir ful bara 
brqklrvaty hä. Ingå — Jfr *frön- 
livad. 

*braklog (1. *bracklog?) I braklo(gär) 
adj. Ojämn, stenig. vNyl 

*braklog II braklo(gär) adj. Söndrig, 
svag (om redskap). Na 

*braklot brqklat- adj. Ondsint. Nu 

*brakna v. I brqkna sv. vb. intr. I 
Murkna. vNyl — Weste 'se fen- 
diller'. 

*brakna v. II brakun sv. vb. intr. 
1 Brista. Nu Wp — fsv. brakna 
v. 'brytas, varda bruten' ; Rz 49 a 
'spricka sönder' Vb. 

*brakna s. I brakun pl. -knar svf. 
Brakved, rhamnus frangula. Nu 

*brakna s. II brakun pl. -knar svf. 
Is(v)råk. Nu Wp 

10 



hrak-fikit — *Wantfitfk. 



brak-skit 1. brake- hrakmkftmis Bo 
ilsk, bmkafit 1. -stjit vNyl. hrakfft 
Hi stm. 1 Mycket illaluktande 
fjärt, ofta dessutom: vida hörbar. 

brakträ 1. *brako- hmktrrp Å Fö Ku 
Py Mx, brakotrrr (pl. -yu) Ru stn. 
Brakved, rhamnus frangula. 

*brakus brukus ut. pL, stm. Okv. 
för en person, som lätt faller. 
Ped Pu 

brak-vide brakrt stn. Brakved, rliam- 
nus frangula. Nu 

*bramera blamrra sv. vb. intr. 1 
Jlögfärdas. Å (Rz 49 b) 

*bram(m) bräm ut. gen. o. pl. Be- 
röm; skryt, (ikby — fsv. gda. 
bräm n. 'stiit, skryt'; änsv., t. ex. 
Tegel il 200. 

*bram[m]a bräma Nu O Lptr Ksl 
Kim Ko nVa, bramo Hsk, bräm* 
Mx sv. vb. intr. I Skrävla och 
skryta. — Uppl. (Rz 49 b); no. 
bramma da. bramme. 

■'■'bram[m|a [sig] brcfm-säsv. vb. rllx. 
1 Förhäva sig, skryta. Nu 

*bram[mlot bramat- adj. Skrytsam. 
Nu 

''brana(d)7 brami- adj. Brant. Ped 
Pu 

brancard fra. blanka ni stm. 2 Fim- 
merstang. vNyl -- Weste blan- 

' kård m. 

•^brand I brand Pä Bo mVa nVa, 
b ram I Py St rf Sbo sVa, bran 
Ijptr stm. 1 (liller l'(")r fågel, hare 
m. m. — Uppl. lis. Am. (Rz 
49 b); fsv. bränder m. 'stock'. 

*brand II brand stm. 1 Batstäv. 
Ksl (Porkk.). — fvsk. brandr m. 

[brand 111 (= eldbrand) har i Nyhl 
vanligen pl. brändär, — Jfr oik 
smss. guld- o. silverbrand. 

brandjäm bramhafrji} Na, brqnnni 



Kg, brtmndiaqfi (pl. -o) Bu 
1) Järnklyka, b vari lysvedsti< 
fästes. B^ Ru 2) Trefot. Ni 

brand-*käx hrantjaks Nkb3% bran\ 
nVa stm. 1 Brandkrok. 

brand-stake brandstaka Ngö n 
vNyl Na nVa, brqndstaka i 
vNyl (pass., t. ex. Bsd) Fby 
Pg mVa nVa (pass.), bran 
brqndstqk* sVa, brqndstahka 
brondstoka Da, bruamUdaka 
svm. Eldgaffel. 

|brandstaks]-klövfett ''Israndst 
brandstaka-klöuftOfäit ut. pl., 
Stryk (skämts.). Kv 

*brandstol branstgl Bo, bransto^ 
ut. pl., stm. Brandstod. 

"^'brandsyna brqnds^n{^aj sv. vb.: 
1 Värkställa brandsyn Kim 

"^brandsäkra brqndstrkiir sv. vb 
1 Brandförsäkra. Py 

*branftsk braniUtk(är) adj. He 

ivrig. Kim — Jfr Jyll. bn 

herskesyg', brannik 'person 

gör sig viktig', nlty. branm 

v. 'larma' (Frischbier). 

[ 'brännvin > ''lirannv^n > *bfj 
men >] *bram[m]en brqnuin 
pl., stn. Brännvin. Ru — i 
brammwin. 

[brant branttcr adj. Hetsig, ondi 
1 ngä — brant ad v. Snabbt, bas 
Wp 

*branta brant(a) sv. vb. intr. 1 [\ 
4- *}v 1. uov &c] Slutta (stai 
mNyl vNyl (pass.) Fby Hi 1 
Pg Ko Hsk Ped Pu Esse 

*branta [sig] brant up sä sv. 
rflx. 1 Komma sig före; äi 
tillfriskna. Np Lmo 

•brantfisk brantfi^k stm. 1 (Jalll 
öNyl; sammalunda t. ex. br 
strämigg stm. 1. Bo 



^brantog — braocen-*flicka. 



75 



t *brantog branto(gär) adj. Tämligen 
K brant, ganska sluttande. Py Pä 
I Bo Sbo mNyl Ingå Sn Ka Kim 
^ Hi (& -ugär), 

i *brantröst brantröst(är) adj. För- 
l sedd med brant takröste (om 
I hus). Ingå — Jfr Rz 50 b bratt- 
i röstar Nke idm. 

*brasa brasa nVa, ftra^* Np Lfj 
, Pm (m. fl. i sVa), briisa Å sv. 
j vb. intr. 1 Låga, flamma. — no. 

brasa v. idm. 
j *brase brasa svm. Brasa. Na — 
Ingår i sms. sprak-*brase, qv. v. 
*brask I brask stn. 1) Busksnår. 
Nu O 2) [ut. pl., colL] Vindfälle. 
Ksl öNyl (passim). 3) Samling 
av sjögräs o. d. Wp — Jfr no. 
brask n. 'let og spragende bråen- 
de: kviste o. d.'. 
*brask II brask ut. pl., stn. Själv- 
hävelse, skryt. Nu — fsv. brask n.; 
Ez 50 a Gd. Hs. Sk.; i gda. Uarm'. 
traska I brask(a) sv. vb. tr. 1 Samla 
ris, kvistar o. d. vid vindfällen. 
Pä Lptr Ljd 
*braska II braskfaj sv. vb. intr. 1 
[vanl. + åv\ Löpa, springa (eg. 
så att det prasslar i gräs och 
kvistar). vNyl Fby Hi — Fryksd. 
'knastra' no. braska 'steie, buldre' 
mlty. bråsken „braka". 
"^braskad braskaö- adj. Brådstörtad. 

Da 
"^braskog 1. -ot braskugär Hi, braskat- 
Nu adj. Skrytsam, storskrävlan- 
de. — Ingår även i sms. *stor- 
braskog, qv. v. 
"^brask-skram braskskrqm stn. Busk- 
snår. Da 
*brasog brqso- adj. Rödbrusig. Pg 
*bra8S I bros stm. 1 : 1) Träklubba, 
som användes i st. f. kräkla. Sn 



2) Grötkräkla (vanlig). Fö Brdö 

EF — Ingår ock i sms. gröt- 

"^brass, qv. v. — Rosl. i bet. 2. 
*brass H bros ut. pl., stm. Hop, 

mängd. Nyl EF Åhd — no. brase 

m., nlty. brasz. 
*brass IH bros ut. pl., stn. Bråk, 

bestyr. Ped 
"^brassa I bras(a) sv. vb. intr. 1 

Röra om i något. Pg Kim Hi Na 
"^brassa II brasfaj sv. vb. intr. 1: 

1) Leva överdådigt. vNyl Na öb. 

2) Väsnas, larma. mNyl vNyl 
Fby Kim Hi Öb 3) Skryta. mNyl 
vNyl Kim Hi Na Brdö Fö Öb 
4) Brottas. Fö Brdö — Sdm. Öl. 
i bot. 1 (Rz 50 a), no. brasa i 
bet. 2, mlty. brassen 'lärmen, 
prassen'. 

*brasse brasa ut. pl., stm. Hop, 
mängd. öNyl 

*brassel 1. "^brassle bral pl. braXlir 
stn. 1) Busksnår. Rg 2) Av sjön 
uppkastad havstång, säv m. m. d. 
Nu 

"^brassla brasla 1. braXla sv. vb. intr. 
o. imp. 1 Fräsa ss. när något 
stekes. Kim [< *bratla 1. *brå&la?] 

*brast — förek. i uttr. *dasten-brast, 
qv. v. 

[braxen] *brax braks Sbo Nu Ru 
Vö Or Ped Pu Esse Kr Lmo 
(mfl. i nVa), braks Ku Sött Na 
Nkby-trakten stm. 1 Braxen. — 
Sk. 

[braxen]-*bleka *brax- brqksb liku 
svf. Braxenpanka. Na Lmo Kr 
— Jfr Rz 41 a braxenbläck f. 
idm Rosl. 

braxen-^^bricka brqksr^bnko svf. Bra- 
xenpanka. vNyl Sj Ksl 

[braxen]-*flicka?, *brax- brqksfUku 
svf. =1 fg. Nkby 



70 



^hraxen-ihja — bre(l'*8äf.'e. 



braxen-flya 1. *-flia hrqhsntiyo 1. -flfo 
(ej blott Bo) svf. Braxcnpanka. 
(•)Nyl 

braxenpinne hrqksupina svui. 1) 
Mindre braxen. vNyl niNyl 2) 
Släiula, libellula. Py 

*breda s. hräido Broiii Ten Kim P^ 
Na, brtdo Fö, bvaiö (pl. -ar) Nu 
svf. 1) Samling av nägot utbredt 
(ish. hö). Fö Kim Na 2) Mängd, 
liop, massa. .Nu Kim P^ Na 3) 
Överkast (t. ex. sämre ylletäcke 
o. d.) Ten Brom — Ingar i klipp- 
namnet harnhräidon 1. -bm/on 
In^ä (yttersta skärg. i SW).Uppl. 
Hs. (^d. Bl. Sk. (Itz 51 a) ÖJl. 
Hll. Fryksd., no. breida f. — allt 
i bet. 1. Ingår ock i smss. hö-, 
ladu- och "^släk-breda, qv. v. 

[breda v. betyder bl. a.: duka Estl; 
bädda Kstl. Dem förstanförda 
bet. även i fvsk. breida fsv. bret)a 
da. brede o. Rz 51 a Sk. Hll. 
(Id.; bet. 'bädda' hos Westo. 

"^bredbena 1. -benad bröidbäina oböjl- 
Ped Pu (m. fl. i n Va), bräibäinat- 
Wp, byähainat- Nu adj. 

*bredbetta-(?)-yx bräidbita-jfhs stf. 
1 Yxa med bredt bett. Na 

[bredd 1 = hsv. — förek. bl. a. i 
uttr. / bräda A Kim, / hrädi Ui, 
// bräh. Kim I bredd. 

*bredd IL bräid Vö, bräd Px stf. 
1 Sanding av till torkning ut- 
i)redt hö. — Jngar även i sms. 
hö-''bredd, qv. v. 

"^breddo ingår i smst. å*breddo, q v. 
v. 

bredfisk bräijisk pl. -a (och coll. 
[sg. def.?] -/) stm. Ett slags f hind- 
ra. Ru — Jyll. 

bredgräs bräiffriis ut. i)l., stn. Ti- 
motej. (isv 



"^bredhatt bräihat stm. 1 Bredsk 
gig hatt. Ku 

*bredhet braihait ut. pl., stf. Bre 
Nu O — da. bredhed. 

bredkäft[ig],-*og bräidJcäfto(gär)\ 
Uppkäftig, stursk. Ksl 

*bredlek bräidlmk ut. pl., s 
Bredd. Bo Sbo Tu He Ped 
(m. fl.). — fvsk. brei&leikr 
brel>leker no. breidleike m. 

"^bredmack brahnak stm. 1 Binn; 
mask. Ormsö 

*bred-med (i. bredd-?) bräid-m 
brp-rn^ i. bremä Inga (m. 
vNyl), bräi-m^ 1. -mä Ru pi 
o. adv. Bredvid; t. ex. (h)m 
br.-m. bolä (= bordet) siL — 
(Rz 51 b); no. breid-med. 

''bredna bräitlnfaj sv. vb. int 
Bli bred, breda ut sig. Sbo 
— no. breidna v. 

*bred-ner brhiér prep. Bred 
Brdö 

bred[rynka], -*rynkja bräidnf 
svf. Veck. Py — Jfr smaliy 

*bredse(*0 — ingår i sms. *ö 
bredse, qv. v. 

*bredsel — ingår i smss. *å- 
*över-bredscl, qv. v. 

'-'bredslan bräUan stn. Slädtä 
sVa — fvsk. brei&sla no. brd 
f. 'täcke', Fryksd. bredal 
'rya'. 

bredsten — förek. i uttr. stq bt 
titäin Stå fadder (eg. i kyrl 
P« — Uppl. sta på breda 
'samman vigas' (Rz 51 a). 

bred-stång bräid- 1. bred- 1. b 
f^tqgg pl. -st^ggär stf. Långa c 
ger, över hvilka skötarna ut 
das till torkning. Ku 

bred-*säve bräidsäva ut. pL, t 
coll. Kaveldun, typha. Py 



"^bredveder—^brik. 



77 



•"bredveder 1. *bredvider bräividär 
öNyi Esbo Fby Kim Pg Na Ko 
Hsk, bräividär Kim, bräiväör Da 
Gsv Rg Wp, bräivädär Bo Sbo 
vNyl Kv Or, bräiviedär Hi, brä- 
vidär Esbo, brevädär 1. brever 
Ten Po Ka Sn Ingå, bräiver öb 
Ngö, bräivär 1. -vc^ Da GsvRg 
Wp Ingå Ka Sn öb., bräiveär 
Py, bräivtr Py, braiver Nu O, 
brevär Sn (m. fl.), bräver Ka, 
bläivär Rg prep. o. adv. 1) Bred- 
vid. 2) Utom. [Yngre former äro: 
bräire vNyl EF, bräivi 1. bräivä 
vNyl mNyl, Än?;^ 1. irå?i i. brävi. 1. 
bräm 1. ferr/?;^ Nyl., brädävid Hsk] 
— fsv. bredhwidher (m. fl. former). 

*bredveders bräiviédä(r)§ oböjl. sm. 
1. sf. Konkubin; han 1. Aown «ä 
(1. ä) äin bräiviedä(r)§. Hi 
bräiindä(r)§ oböjl. subst., genus? 
1) Inhysesfolk. Na 2) Löst, kring- 
strövande folk. Na 

*bredveders-bam 1. -*bå[r]n bräiii- 
där§bän Brom Ten Esbo, bräi- 
mdär^biian Kim, bräiviedär §bqrYi 
Hi, bräivär§- 1. brever^-bän Sn, 
bräividär§bqrii Na, bräivä§bqviK\x 
Brdö stn. Oäkta barn. 

*bredveders-folk bräividär §folk ut. 
pl,, stn. colL 1) Inhysesfolk. Ko 
Na 2) Löst, kringströvande folk. 
Ko Na 

*bredveders-fågel bräivädär §- 1. bräi- 
vär§- 1. bi'evädär§- 1. brevär§-fogäl 
stmf. 1 Konkubin; lättsinnig 
mans- 1. kvinnsperson. Sn 

*bredveders-gära bräividär §gär a ut. 
pl., sn. Bisysslor. Na 

*bredveders-pojke bräividär §poyTci 
Pg, bräividär^poytji Kim, bräi- 
vädnr^poptji Ingå, bräiviedär^' 
poytji Hi, bräivär §- 1. brever^pmjtji 



Ka Sn pl. 'poykar svm. Oäkta 
son. 

*bredveders-sjå bräividär§få ut. pl., 
stn. Biarbete, bisyssla. Na 

bredvid-folk 1. *bredevid- brädävid- 
folk ut. pl., stn. coll. Löst, kring- 
strövande folk. Hsk — brevifolk 
ut. pl., stn. coll. Torpare, inhysin- 
gar m. fl. d. Fö Sött Brdö 

*bredvid-löpare bläiväläupär stm. 3 
Löshäst, vanligen tillspänd till 
vänster; även en s. k. „sned- 
springare". Rg 

*bred-yx bräij-iks pl. -u stf. Bila. Ru 

*bregaler brigdlär 1. brägålär plt. 
H varjehanda verktyg (ish. på 
resor). Ingå Sj Ksl = prigqlär 
Po Ten, priiélär Ka Sn Ingå plt. 
— Rz 51 a bregål 'hög, hop' Uppl. 
Hs. Förefaller att vara samma 
ord som nyisl. biargålnir fpl. 'en 
formue, hvarmed man kan slå 
sig igennem' (Thorkelsson IH). 

*bresk bräisk stm. 1 Bröstnål, bröst- 
spänne; brosch. Ljd Mx 

*breska bräisko svf. Brödspade Pg 

*bresk(j)a breski pl. -nar Nu O Wp 
1. itu Ru svf. = *bresk. 

[bricka I briko svf. Bred hattspets. 
Hs 

*bricka II briko svf. Braxenpanka. 
vNyl — Com.2 p. 39. 

*bricka(d)-benot? brikabäinat- adj. 
Bredbent. Gsv 

*bricke brika svm. Tebricka. Py 

*brickog? (1. *brekog'0 briku- adj. 
Bredbent. Ru 

*brigd — ingår i sms. *illbrigd, 
qv. v. 

*brik 1. -a bnk pl. -ar stm. & svf. 
Oxe 1. ko med brokigt huvud. 
Nu O Rg Wp — Jfr no. brikja 
v. 'glimre, prange'. 



78 



Hnk(j)a — *brMtm. 



*brik(j)a brdi pl. bnktfar svf. Brokig 
fläck — även sotfläck — i ännct. 
Nu 

*brikot brfiat- Da Nu Kg Wp, brt- 
kftat- O adj. Brokig; han brfkat 
bonämning pa vargen i Nu Itg. 

— no. brikjen aclj. 'pra^gtig, glim- 
roncle'. 

*brilla 1 bri!(a) Nyl Hi Kim PgNa 
Fö Å Mx, brija Ku Jirdö sv. 
vb. tr. 1 [vanl. + *^''^ t)orl bol\ 
Fiirbrylla, narra. — Sdm. Dl. 
(Kz 50 a) Hs.; gda. brille v.'narre\ 

— Jfr suis. *bortbrillad. 
*brilla II briljtt) Ksl Sj Inga Kim 

01), hrija Ku sv. vb. imp. 1 
Skymla för (igoncn; bli oredig 
(om förstånd). — no. brylla v. 
'spela i skiftande ljus och färger', 
brigla v. \skynda för ögonen'. 

*brillog bnlo((fär) adj. Bortblandad, 
kollrig. Na 

*brillor I bri/or Na, bri/ur lli (pU. 
Smådelar i lås. — Jfr kske nyisl. 
brella f. list, knep, puts\ 

[brillor II = hsv.| "brillar bri/a 
mplt. Glasr>gon. Itu 

bringrem brigfiräim stf. 1 Bröstrem 
i hästrede. Fby 

brink-'hålt bri^kholt stni. 1 Inrätt- 
ning, som i utfiirsbackar fälles 
ned bakom en lastvngn f(*»r att 
hindra dess fart. Kim 

"^'brinkog bri*)kH adj. Backig, slutt. 
.Mx 

*brinning 1 brini^fi ut. j)l., stm. 
Den del av en äng, som h varje 
arbetare far i)å sin anpart att 
avmäja. Nu 

*brinning II förek. i uttr. säti ii 
brini^tq Tända pa (t. ex. ett ljus). 
Kg "' ■ 

brinnkär förek. i uitv.Jorbnnkrcnf. 



(mNyi Bo Msk) 1. bHntj^a ( 
öNyl) ltvä\ t. ex. hnn spra^ 
b. Urä d. v. s. som om det 
livet. 

*brisa? (i. *hresa?) bri^a) st 
imp. 1 /om/ Vända sig (oin ^ 
Ingå — Jfr hsv. bris. 

*brisk brisi stm. 1 : 1) Spi 
brosch. öNyl Hi Kim P| 
Spänntorn. öNyl — Möjl. 
brisinga-mein > brsg.-md 
*bris*ga-m. > '''briska-in. > *1 

*brisken 1. -cg briskin mNy! 
Sbo Ko, bri^tji^ vN öN, I 
Kim Hi, bnsjco(gär) Msk a< 
Syrlig, skäll (om mjölk). 
Kim Hi Ko 2) Förargad, le 
uiNyl Msk 3) Kulen, om v 
lok. Ksl Sj — Kanske eg. ^ 
sken, ty jfr SM-e vrisken : 
1 ; doek finnes även ott no. 
ken a. 'bitter, barsk'. 

*briskna brisjcn(a) Nyl Ko, I 
s Va, hris^i Ped Pu Esse Kr 
sv. vb. intr. 1 Bli syrlig 
mjölk). — Ez 54 a Vb. 

*brista v. 1 briH(ti) sv. vb. 
Uppsprätta. Kim Na Ku 
— Jfr *hrästa v. 

[brista v. II bi-äst pre t. braxt 
bro^ti Pm Px 1. pret. o. sup. 
Pm vb. intr. Surna utan til 
av bottenmjölk (om mjölk). 

*brista s. I bri^to svf. Bräcka, 
aktigt ställe i ngt. Na Bo 

*brista? s. n brmtu ut. pL, 
Knipa, trångmål. Kv 

*brista s. III — ingår i sms. t 
*brista qv. v. 

*bristen bri^tin adj. Syrlig (ieb 
mjölk). Gkby NVet — Jft 
bresten adj. 'skör', bresta f. 'y 
mjölk'. 



"^ [brist] -kniv — "^brom. 



79 



*[brist]-kniv *bristar- bristarTcntv^tm. 

1 Sprättkniv. Na 
*bristna bräsn sv. vb. intr. 1 Börja 

surna (om mjölk). Mx 
*bro bro sv. vb. tr. 3 Genom på- 
gjutning av hett vatten bereda 
hö och halm till foder åt krea- 
turen. O — i Jfr eng. diall. broo 
'juice, liquor'. 
*broa I bro sv. vb. tr. 1 : 1) Krossa. 
Nu 2) Gnugga (händerna). Estl 
— Gd (Rz 55 a); Hs. brögga. 
[broa II bro 1. broa sv. vb. intr. 1 
{undi 1. undär] Eg. flagga bro 
eller underlag": äta grundhgt 
av enklare maträtt för att föl- 
jande maträtt eller dryck bättre 
I må förslå eller i ringare grad 
j må tynga en. Nyl — Rz 55 a 
, Blek. — fvsk. bnia fsv. fda. bröa 
v. 'lägga bro'. 
*brocka — ingår i sms. *ödesbrocka, . 
i qv. v. 

• *brodda s. brodo svf. Brodd under 
. skodon. Kim 
*brodda v. brod/aj sv. vb. intr. 1 
Gå i brodd (om sädesväxter). Ingå 
I brodd-järp[e] Irrodiärp Wp, brudiärp 
1. brudiari) Nu, hndiälp O stm. 
1 Rapphöna. 
brodd- 1. brodds-pigg brodpifj Ku 
Brdö, Jrrodbpig Py stm. 1 Sädes- 
, brodd. 

_ brodd-spik brodspilc stm. 1 = fg. 
\ Kim 
bro-*gista brouiisto Kim 1. -a Hi 

svf. Hörnstock i brohuvud. 
*brok s. I broh stm. 1 öNyl Rg 
Wp, stf. 1 Da Gsv O Ru, stmf. 
1 Nu 1) Mörk fläck. öNyl 2) 
Brokig fläck på ett kreaturs hud. 
Nu 8) Ruta i vävnad. Ru Estl 
4) Brokig oxe 1. ko. Nu — bruha 



fdef. om en brokig ko. Wp — 
brukana fdefpl. Utsydda uddar 
bakpå överdelen. Rg Wp — Rz 
55 a 'brokig häst; brokigt tyg' 
Vb, Fryksd. 'fläck (hälst större); 
SM-e brokka f. 'större hvit fläck 
på ett .kreaturs hud; även ko- 
namn'; no. broke m., broka f. 
(kreatur) skott, broake 'ko med 
hvitt och svart änne'. 

*brok 8. II brolc stm. 1 Stark kät- 
tingsstropp. Na 

*brok s. III hoJc ut. pl., stn. Bråck. 
Nu O [Ej samma ord som brok 
A (se under *bråk, utan avlju- 
dande).] 

*brok s. IV (eg. = byxa) — ingår 
i sms. vinter-*broken, qv. v. 

*brok a. brokan adj. Brokig. Ru 

*broke förek. i tis. hä va nu 1. ha 
tu sit makan ti brohan anv. om 
två hvarandra liknande företeel- 
ser o. s. v.; jfr hsv. „kaka söker 
maka". vNyl 

[brokig heter broko- Sbo Bo Kim 
Pg Na Ko, brokot Sby Lfj Np 
Px Pm Korsn, brukuftär) Pg, 
broku- Mx, brukat- Estl. — Den 
korta stamvokalen beror på ut- 
vecklingen *brökött(e)r > *bro- 
kötter > *brok6tter ; fsv. brokoter a. 

[brokig]-luva *brokot- brukatlu pl. 
-ar svf. Nätmage, reticulum. Wp 

*brokna broku sv. vb. imp. 1 Bli 
blankt på vattenytan (av fiskstim) 
eller skimrande för ögonen (av 
svindel 1. d.). Wp 

*bro-kuv brokuv stm. 1 Fallucka 
framtill på byxor. Kkr 

*brom brom Fö Sött Ku, brnm Ku 
Brdö stm. 1 Den vid orvct fäste 
delen av lien. — Ingår även i 
sms. lie-*brom, qv. v. 



80 



*bromerad — HroUna, 



*bromerad brom(h'a(gä7 )adj. Brode- 
rad. Ksl (ish. i folkvisor). — Kske 
eg. „smyckad", med br- < bl-, 
jfr Tamras ordb. till Stiemhielm. 

*bromman bromand Pg Kim Na, 
broman Hi stn. Handtag på bytt- 
lock, i Pg o. Nagu äveji på gryta. 

*bromme broma Ko Nu Wp, huma 
Nu, bluma Ru svm. 1) Handtag 
på a) byttlock. Ko b) „lielår". 
Nu Wp 2) Knivtånge. Ru 

bromshuvud bromshuvu stn. Pen- 
ninggräs, rhinanthus major. vNyl 

bro-*räck(j)a broräko vNyl mNyl, 
brorätjo Sn Ka Ingå Strf Py 
(m. fl.) svf . Ledstång på en bro. 

[brosk broiisk Kim Hi, broysh Pg 
Na (o. -ogär adj. Na) stn. utan 
pl. Troligen sammanfallande med 
*brösk. 

brosk-strupe broskstrup (def. -an) 
pl. -ar svm. Luftstrupe. Rg Wp 

*brost — ingår i sms. *tvarbrost, qv. v. 

bro-stock brostok stm. 1 Stockun- 
derlaget framför kvarndörren. Fö 

[brott I b7'ot stn. 1) Bukt, vinkel 
t. ex. mellan taksparrar. mNyl 
(jfr Dalin!). 2) Högsta punkten 
av en backe. Ped Pu Esse. Jfr 
sms. backbrott. 3) Glest ställe på 
en väv, uppkommet genom fel- 
aktig trampning (= sl(l bröt). 
Muns Gkby NVet (ut. gen.) 4) 
Epilepsi; i uttr. fal i bröt. nVa 
— fvsk. falla i bröt i bet. 4, no. 
bröt (o') n. i bet. 2, Hjd. Hs. 
(Rz 55 b) Ög. i bet. 4; Ihre Gloss. 
falla i brott 'morbo regio corripi'. 

*brott II bröt Nyl Fby Kim Pg 
Ko Hsk Na mVa nVa, bröt A 
Fö, hroht Ku Hi stn. 1) Stöd 
under hävstång. Nyl EF (utom 
Nagu) mVa nVa 2) Hävstång. 



A Fö Ku Na — fvsk. no. bröt 
n., Rz 54 a Blek. i bet. 1. 

*brott m bröt vNyl Fby Kim Pg 
Na mVa o. nVa (pass.), bråt^ Rg 
Wp Lfj Np, broht Hi stn. (pl. 
sällsynt) Vågsvall vid eller över 
grund; bränning. — no. bröt (o) 
n.; da. bråd 'brottsjö'. 

*brott IV (= rödja, s.) — ingår i 
sms. *nybrott, qv. v. 

*brott V — ingår i sms. väder- 
*brott, qv. v. 

*brotta brot(aJ sv. vb. tr. 1 [kul 
ngn] Vid brottning kullkasta sin 
motståndare. vNyl Pg Na — 
SM-e brota kull. 

*brottfall brotfalut pl., stn. Epilepsi, 
fallandesot. Fby Hvbfj Öb. (i Mx 
brotfal enl. Klockars). — fvsk. 
brotfall fsv. brutfall n., Bz 55 b 
Hs. Hjd. Sm.; Lind bråt- 1. brott- 
fall, Weste brottfall. 

*brotträlling broifäligg Fö, braht- 
fäjigg Ku, brotfäligg BromTen 
öNyl, brotfäligg Ped Pu (m. fl. 
i nVa) stm. 1) Elak, brottslig, 
förhärdad människa. öNyl Ten 
Brom Ped Pu 2) Usling, stackare. 
Fö Ku öNyl 3) Upptågsmakare. 
Bo Ljd Strf — Vg. Sm. (Rz 56 a) 
Sörb. i bet. 1 o. 2. — [Com.> p. 
68 'epileptiker', Lind o. Sdt o. 
Weste idm.] 

*brotthacka brothako svf. Utsliten 
hacka (redsk.). He 

*brottig 1. -og broti 1. broh^går) 
adj. Besvärad av rev eller grund 
(om vatten). vNyl 

*brottkubba brotkuhu svf. Lönn- 
grund. Ped Lmo 

*brottna brotnfaj vNyl Mx, hr&tän 
Px sv. vb. intr. 1 Bryta sig, 
brista. — fvsk. brotna v. idm. 



^brotts-man — *brudlöps-far. 



81 



•larotts-man hrotsnian (1. -man) pl. 
-^nän stm. Brottsling. Ingå Sbo 
Bo 

*brott-stock hrotstuk stm. 1 Mora- 
liskt dålig person, usling, stak- 
kare. öNyl 

*brott-vide hrotvtdä svm. Ett slags 
vide (med stora blad). Lptr 

*brott-yx hrotyks stf. & stm. 1 Yxa, 
hvarmed torv uppbackas. He — 
Hs. idm, Sm. 'köksyxa' (Rz 54 a); 
no. brot0ks f. 

broväg hrovceg 1. hruvreg stm. 1 
Allmän landsväg. Nu 

*brubsa hruhs sv. vb. intr. 1 Slå, 
klappa, hnafji hruhsär. JRu 

*bruda hru sv. vb. intr. 1 Söka 
sig man; ptko hru. Ru 

*hruda [sig] brud-sä sv. vb. rflx. 1 
Ställa sig i ordning till att stå 
brud. Ped 

*brudas brndas sv. vb. dep. 1 Vara 
1. leva som brudfolk. Na 

brudbastu brudbastu ut. pl., svf. 
Bastubad, i hvilket bruden går 
före bröllopet. Nyl 

brudbord brud- 1. bruborij stn. Bord, 
placeradt framför brudparet och 
avsedt att uppbära frivilliga bi- 
drag. öNyl 

bruddräng brud ragg stm. 1 Så kal- 
las de män (till antalet två), som 
åtfölja brudgummen då denne 
uttager lysning. vNyl 

*brudfrainma brudframa 1. -o svf. 
Brudkläderska. Hsk — fsv. bruj)- 
framma f.; Sdm. Uppl. Mp. Vb. 
Nb. (Rz 56 b). 

brudgris brudgns stm. 1 & stf. 1 
Skämtsam benämning på ett 
barn, som blivit avladt före vig- 
seln. Na 

brudföljare brudföliar Py (m. fl. i 



öNyl), brudjoiiarä Pg, brudföliar 
Ko Hsk stm. 3 Person, som åt- 
följer bruden på hennes färd a) 
från hemmet till bröllopsgården. 
Py (m. fl. i öNyl) b) i brudstuga. 
Pg Ko Hsk 

brud[gum], -*gom brugom stm. 1 
Py Lptr Pä Msk Bo Ingå Fby 
Na Np 

*brudgum-man bruguman (1. -n) pl. 
-mänir Nu (brn-) 1. -mäno Ru stm. 
Brudgum. — Rz 57 b brog(g)e- 
man Sk. 

[brudgums]dräng *brudgoms- bru- 
gomsdrägg stm. 1 : 1) Ungersven, 
som uppvaktade bruden (i äldre 
tider). Fby 2) Marskalk vid bröl- 
lop. Fby 

[brudgumsjpiga *brudgoms- brugoms- 
piga 1. -o svf. 1) Ungmö, som 
uppvaktade bruden (i äldre tider). 
Fby 2) Brudtärna. Fby 

brudgums-pilt brugumspilt stm. 1 
Marskalk vid bröllop. Wp 

brudgums-pojke brudgumspogk stm. 

I = fg. Gsv 

brudhuvud 1. -*hyvud brudhuru^yly 
brudhyvu Ingå Sj Py stn. En 2 
å 3 kvarter hög mössa, fordom 
— och stundom än — vid vig- 
seln buren av bruden. 

brud- 1. bruds-jumfru brudiuwfru 
1- -ponifro Nyl, brnsionijär (pl. 
-fru) Ru svf. Brudtärna. 

*brudlöp brnlöp Da Gsv, bnVäp 
Da, brtdäp Da, brul^rp Wp, brxdap 
Nu O Wp, bulup (pl. -o) Ru stn. 
Bröllop. — [-lap < -laup, -läp 
< -läup.] — • fvsk. briiöhlaup fsv. 
brul)l0p n.; Sörb. brullup. VR 

II b brwdlop. 
'^brudlöps-far brulöpsfar ut. pL, stm. 

Brudens fader. Da 

11 



82 



^hrudlöps-folk—^bruna. 



*brudlöps-folk hrulasfolk ut. pl., 

stn. coll. Bröllopsfolk och -gäster. 

Nu \brulas- < bruö(h)laups-; au 

> a fför 2 konss. i svagton. stav.] 

*brudlöps-gära hrulasgära ut. pl., 

sn. BröUopsfirande. Nu 
"^brudlöps-lag hrulaslq (& -Xla) ut. 
pl., stn. 1) Bröllopsgästabud. Nu 
2) Bröllopsgäster. Nu 
brud-*pia hrnpi pl. -ir svf. Brud- 
tärna. Gsv Wp 
brudpiga hrudptga 1. o svf. Brud- 
tärna. Bo Fby 
brud-*pika hriiptk pl. -ar svf. = fg. 
Gsv Nu O — Rz 57 a Gd; no. 
brutpike f. 
brudpojk[e] hrUpoyh stm. 1 Brud- 
riddare. Nu 
brudrad hrurqd!^ stf. 1 Brudfärd. 

Mx 
*brud[seare], -siare hrucUiar(ä) stm. 
3 Folk, som infinner sig utanför 
bröllopshuset för att „se brud" 
och „ropa bruden ut". Nyl 
brud-*skådas brudskodas ut. pl., stn. 
Plägseden att „se brud*^ utanför 
.bröllopshuset. nVa — Kallas i 
Nyl. hrudsiandi 1. -ä stn. 
brud-*stat brudstat ut. pl, stm. 

Brudstass. Kim 
brudstol brudstol stm. 1 Brudpall. 

Fby 
brudstuga 1. -*stuva 1. -*styga 1. 
-'styva förek. i tis. ga (gä, gua, 
guOj guä) i: brustug* JMx (m. fl. 
i sVa), brustuvu Nyl, brudstuvu 
Fby Kim Ko Hsk, bnjdstum Hi, 
brudstu Pg Na sVa mVa, brud- 
stygu nVa, brustyvu Ka Sn Inga 
Sj Py (svf.) säges om medellösa 
brudar, som gå från gård till 
gård för att hos värdinnorna an- 
hålla om bidrag till bosättningen. 



brudstugu-fbljare brudstufohar (& 
'StU') stm. 3 = brudföljare b. Na 

brudstång brudsto^ A Fö Sött, bnid' 
stqgg Ku Brdö pl. -stägär Å Fö 
1. -stäggär Sött 1. -stceggär Ku 
Brdö stf. Långa prydda stänger, 
som uppresas en på hvar sin 
sida om porten till bröllopsgår- 
den. 

brudsäck förek. i tis. gå {go A) mu 
brijdsäkin Å Fö, brudsätjin Brdö, 
hnidsätji Ku (stm. def.) = gå i 
brudstuga. 

brudvisare brudvisarä stm. 3 (pl. 
= sg.) Insekten coccinella. Sbo 

*brugga s. brtip pl. brngi^ar svf. 
Brygga. Wp 

*brugga v. brugi sv. vb. tr. 2 Brygga. 
Rg Wp — fvsk. no. Dl. brugga 
sv. vb., nit. bruggen. 

[bruka bruk sv. vb. tr. 1 Beta hu- 
dar. Lmo 

ba oböjl. hjvb. Pläga, ha för vana. 
Hi Mx Solv 

*brukligtvis bruklitvis adv. Vanligt- 
vis. Nyl 

*brukne hruki^ stn. Bruk, plägsed. 
Dagö 

*brumme briima svm. Betesmark. 
Nu 

*brun brun stf. 1 Estl (utom Ngö), 
stn. Ngö 1) Bryn, kant, rand (i 
allmli.). Da Gsv Nu O Ngö 2) 
ögonbryn. Gsv Nu O Wp — 
fvsk. fsv. no. bnin f., Gd Ög. 
Vg. i bet. 1 (Rz 58 a), Dl. i bet. 
2. — Ingår också i smss. is» och 
ögon-*brun, qv. v. 

*bruna s. I brun pl. -ar svf. Helbrun 
ko. Wp 

*bruna s. II bruno svf. Brynsien. 
Ingå — Dl. brunsticka f. idm. 
(Rz 675 a). 



♦ftruna— *6rMÄcZ. 



83 



*bruna v. I brun sv. vb. 1: 1) tr. 
Brunbränna mat; steka i panna. 
Py 2) intr. Brynas, brunstekas. 
Ngö = brunas sv. vb. dep. (1. 
pass.) 1 Ksl Esbo Py — no. bruna 
da. brune v. 'göra brun'. 

*bruna v. II brun(a) sv. vb. imp. 1 
säges då vattnet krusar sig i följd 
av fiskstim. Pä — Jfr *brynja 
2. 

*bruna v. III — se under *bråna I. 

*brun-brokot brunbrukat- adj. Brun- 
aktig. Gsv 

*brune — se under *bråne. 

*brunen brunin stmdef . Brunte (om 
häst). Kv 

*brunga bru§g (pl. -ar) Gsv O, bVu^ 
(pl. -m) Ru svf. Bringa. 

*brunhet brunhait ut. pl., stf. Egen- 
skapen att vara brun. Nu 

*brunmack brunmak stm. 1 Ormslå, 
anguis fragilis. O 

brunns-*horv brumhorw stn. Brunns- 
kar. Nu 

brunns-*jung brumtugg stm. 1 
Brunnsstång, fastgjord vid svän- 
geln. Nu O Wp — Sk. Gd (Rz 
58 b, 297 b). 

brunns-*skjula bron(s)fulo svf. 
Brunnsämbar. Strf 

brtinns-*stom[m]al brunstomal stn. 
Brunnsholk. Wp 

brunns-*sving brunnngg stn. Brunns- 
svängel (vid vippbrunnar). Da 

brunns-*tinira Irrunstmhro A Kim 
Fby vNyl, brunstimbru Hi nVa 
svf. Brunnskar; även: hela brun- 
nen (väggarne och karet). 

brunn- 1. brunns-*vind bronvind Py, 
bronsvind Rg, brunsvind Nu Wp 
stm. 1 Nu Rg Py 1. stf. 1 Wp 
Brunnssvängel; i Pyttis även 
brunnshink. 



brunns-*vm(la brunsvindu svf. 
Brunnshink. Nkby 

brunns-vipp brunsvip stm. 1 Brunns- 
stång. Å 

*brunröllog brunrylo(gär) vNyl, 
brunrylu nVa adj. Rödbrun. 

*brunska v. briinsk(a) vNyl Sj 
Ksl, brunsk(a) Brom Ten sv. 
vb. 1: 1) tr. Brunsteka, bryna. 
Ka Sn Ingå Sj Ksl 2) intr. 1 
Bli brun. Brom Ten — brunskas 
sv. vb. dep. (pass.) 1 Bliva sol- 
bränd (om hy). vNyl — Bl. i 
bet. 2 (Rz 58 a), Sörb. *brunskad 
'brunbränd'. Hos Weste i bet. 
1. 

*brunska s. brunsko ut. pl., svf. Sol- 
bränna. Po Ten Brom 

*brunsken bron/in adj. Syrlig, skäll 
(om mjölk). Drfj 

*brunskna ?>rww.9Ä:/jIngå(Bsd), bruskn 
Da, bluskn Gsv sv. vb. 1: l)intr. 
Bli brun. Ingå 2) Rodna (om 
himmeln). Da Gsv 

*brunögog brunyögo adj. Brunögd. 

Py 

*brus brus pl. obr., stm. 1) Hjärter- 
kung. Da 2) Namn på ett kort- 
spel. Da Nu O — Gd. i bet. 1 
o. 2, Sk. brusbas i bet. 2 (Rz 
58 b), Jyll. brus i båda bet., nlty. 
brusen 1. bräusen. 

*brusa I brus sv. vb. intr. 1 Rodna 
(om en människa). Na — Jfr 
Fryksd. *brusa v. 'lysa klart'. 

*brusa II brus(a) sv. vb. intr. 1 
[te] Rusa till. He Sbo Bo — no. 
brusa vb. idm. 

*brus-bart bruspal pl. obr., stn. 
Namn på ett kortspel. Nu Odh 
— nlty. bruusbart. 

*brusel brosil pl. brosilar stm. 1 
Rödbrusig fet person. Na 



84 



*brusJca — *bryntng. 



*hruska hruska (passim bruska) sv. 

vb. intr. 1 Uppträda sturskt, y vas. 

Å Fö Brdö — Rz 58 b 'vara 

bullersam, hålla oväsen' Vm. Nk. 

(Ez 58 b) no. brauska 'yvas', 

bruska 'rumstere'; jfr skott, bloust 

'skryta'. 
*bruskare hrusharä A Fö, hruskarä 

Jom (o. pass. Åld f. ö.) stm. 3 

Stursk, „sty v", även duktig karl. 
*bruskas hrusJcas sv. vb. dep. 1 

Yvas, sturskas. Å 
*bruskog hrmko(gär) adj. Stursk, 

övermodig. Å 
*brusog hrusn(gär) Na, hroso(gär) 

Ka Sn Ingå adj. Rödbrusig. — 

Jir Ög. bruse m. 'röd blommig, 

fet karl'. 
*brussla hrusla He Sbo, hruX Ped 

sv. vb. intr. 1 Uppträda sturskt, 

„föra bud". — Jfr no. brutla 

'larme, rasle' nyisl. bru&la 'odsle'. 
*brut hrnt stn. Brott, ställe hvar- 

ifrån man tager sand, sten m. m. 

Wp — Ingår även i smss. '''släk- 

o. våg-*brut, qv. v. 
*bruta s. I hruhi Fby Kim, hnihtu 

Hi svf. Okv. för en näsvis och 

skamlös person. 
*bruta s. II — se under *bråta s. 

Jfr ävenledes sms. sten-*bruta. 
*bruta v. I hriita sv. vb. intr. 1 

Trolla. Nu 
*bruta v. n — se under *bråta v. I. 
*brutare hrntar stm. 8 Trollkarl. 

Nu 
*brute — se under *bråte II. 
*bnixa hruks sv. vb. tr. o. intr. 1 

Stöta, knuffa. Ngö 
[bry sig] *bru [sig] hrfj-m sv. vb. 

rflx. 3. Wp 
*bryddog hrydo((j(ir) adj. Brydd, 

orolig. Na 



[brygga s.] *bryggja Irygto Fby Pg, 
hrigi Da Grsv Rg Ru, hrydjo vNyl 
Kim, hrydju Hi, hrydzu nVa svf. 

— fvsk. fsv. bryggia f.; sålunda 
inpå 1700-t. 

[brygga v.] *bryggja h^iqi pret. Irag 
pl. hnigu Nu O 1. hruqu Ru 1. 
= sg. Gsv, sup. hrugi (resp. -fV) 
st. vb. tr. — LL bryggia och 
sålunda allt inpå 1700-t. 

brygg-*läck(j)a hrygWju svf. Brygg- 
kar; bryggbunke. Or 

brygg-*rost hrygrost stm. 1 Kärl 
för brygd. Mx 

brygg-*sporde hrygspola svm. Brygg- 
huvud, bryggande. Ingå (Bsd) — 
fvsk. bryggiu spordr fsv. bryggio 
sporl>er m. 

[bryggj-trä *brygges- h^igistrce pl. 
yu stn. Liten brädbit med in- 
skärningar (bak) i kanten för att 
stötta upp locket på drickstun- 
nan. Ru 

*brylla hryl sv. vb. tr. 1 Förbrylla. 
Na Pä — Ihre Gloss. Suiog. 
'perturbare' ; Rz 59 a Sdm. Di. 

*bryllog hrylo(gär) adj. Konfys, 
bortblandad. Na 

*bryn — ingår i sms. *solbryn qv. v. 

*bryna s. hnyo svf. Ögonbryn. Kkr 

— Lind bryna f. Vand av ngt'. 
*bryna v. hrtjn(a) Fby Kim Hi, 

hriya Brdö sv. vb. intr. o. imp. 

1 Gry. 
*brynhen hrinhen stf. 1 Brynsten. 

Å — Uppl. Nk. (Rz 252 b); fvsk. 

heinbryni n. 
*brynhår hrynhuor stn. Ögonbryn. 

Py — Jfr *blyhår. 
*bryning brt^nigg Sn Ingå Fby Kim 

Hi, hrinig Fö, hnyigg Brdö pL 

obr., stf. Gryning. — Ingår även 

i sms. dags-*bryning, qv. v. 



*brynja — *hrådrhugg. 



85 



*brynja hryni (1. hryn\a Hi) sv. vb. 
intr. o. imp. 1 : 1) Skjuta lätt fram 
genom vattnet (om båt). Hsk Ko 
Na Hi 2) hä hrymar po vatnä 
Det hvirvlar på vattnet för vind- 
ilen. Ko — Sk. bryna fram 'gå 

! med fart' (Rz 59 a); fvsk. brjniia 
v. 

I *brynt hryn^ stra. 1 Backe. Np 

. *bryntot hryntot adj. Backig, ku- 
perad. Np 
*brysa hr[,s(a) sv. vb. tr. 2 Steka. 
Ten — Jfr Jyll. *brysle v. 'brune 
malt i panden når det brygges'. 

L *bryss hrys ut. pl., stn. Blodpalt. 

, öNyl. 

I *bryt hrt/t ut. pl., stn. Brytande. 
Ingå — Ingår ock i sms. under.- 

I "^bryt, qv. v. 

I [bryta] *bruta (< *brjuta) brnt pret. 

I hraut Nu O 1. hrout Ru 1. hräuf 

i Kg Wp 1. bröut Da Gsv pl. hrutu 
Da Nu O Ru (resp. -n) 1. = sg. 

f (f. ö.) sup. huti (& -n) st. vb. tr. 

• brytning hrytnigg stf. 1 Skarp vä- 

l deril, stormby. Ko Brom Ten 

[ *bryttja v. hrytsi sv. vb. tr. 1 Bråka 
hampa. Kr [Obs. inf., som fast- 

g mer borde heta hryti med pret. 
o. sup. hrytsa.] — fvsk. brytia v. 

- 'dele i stykker'. 

g *bryttja s. hrytsii svf. Hampbråka. 
Kr Lmo 
[bryt]-=^vik, *brut- « *brjut-) hratnk 

stn. Spikstäd. Da 
*brå hrä sv. vb. intr. 1 [4- nha 

d. v. s. uppå] Förebrå. Nu 
*bråbänk? bruobägk stm. 1 Brygga 

för större farkoster. Hvbfj 
*bråcka — ingår i sms. *arbets- 

bråcka [sig], qv. v. 
*bråckare — ingår i sms. *arbets- 
bråckare, qv. v. 



"^bråckla broMa vNyl, brokla Fby 

Kim Brdö, brohkla Hi Ku sv. 

vb. intr. 1 Arbeta flitigt, bråka. 
*bråcklare — ingår i sms. *arbets- 

bråcklare, qv. v. 
*bråd bråö stn. Stek. Rg Wp — 

Jfr *brad. 
*bråda I bråö sv. vb. tr. 1 Steka. 

Rg Wp — Jfr *brada. 
*bråda II bråd sv. vb. intr. 2 [4- op\ 

Syfta på, häntyda på. Np Mx 
*bråd-arg bråarg- adj. Hetsig till 

lynnet. Gsv Ku Ped Pu 
brådbränd bråbränt- adj. Häftigt 1. 

för mycket bränd (t. ex. om kaffe). 

Ped Pu Esse Kr Lmo 
*bråd-dags brådaks ad v. I bi-åd- 

kastet. Bo nVa 
*bråde-tid? brårlattd ut. pl., stm. 

Brådskande arbetstid. Ped 
*brådföra [sig] bråför-§ä sv. vb. 

rflx. 2 (pret. o. sup. r() Anstränga 

sig. Kr — Jfr no. brådfor a. 

'skyndsam, rask'. 
*brådhafs bråhai)s ut. pl., stn. Stor 

brådska. Ped Pu 
"^'brådhafsa bråhapsu ut. pl., svf. 

= fg- Kr 
*brådhafs[ig], -*og bråhapsu- adj. 

Fjäskig. Ped Pu Esse Kr 
"^brådhasta brohast (def. -un) ut. pl., 

svf. Brådska. Np — No. Sörb. Hs. 

*brådhast. Jfr änsv. bråhasta sig 

'förhasta sig' (N— M., ur Schibb'.). 
*brådhet s. bråhait Nu, bruahalt 

Ru ut. pl , stf. Brådska. 
*bråd-hete bråhita Bo Nu, bruådhita 

Fby ut. pl., svm. 1) Stark och 

hastigt påkommen hetta. Bo Fby 

2) Brådska. Nu 3) Överilning. 

Nu — no. brådhite m. i bet. 1. 
*bråd-hugg brcjho^ ut. pl., stn. Ha- 
stigt påkommet ond t, styng. Nu 



86 



*bråd'tlot — *bräna. 



*bråd-ilot hröijat- adj. Skyndsam, 
brådskande. Nu 

*hvkdmogmghråmoni(gä)) adj. Bråd- 
mogen. Na 

*bråd-ord hrdo(lir nplt. „Läsning" 
(signeri) mot *brådskott. Wp 

*brådrask förek. i tis. i hrårastji 
vNyl, i hrårastsi nVa I bråd- 
brasket, i brådkastet. — I Westes 
ordb.; Sdm. (Hz 60 a) Fryksd. 

brådsjukdom hråmuMorn ut. pl., 
stm. Hastigt påkommande ondt, 
styng. Da 

"^brådska [sig] hruoshsi sv. vb. rflx. 
1 Skynda sig. Py 

*brådske hråsJca mNy 1, hruosJca Sj Py 
ut. pl., svm. Brådska. — Vg. (Hof) 

*brådskig 1. -og hråski- 1. broskt- 
Hforstrakten, hr(}sJco(gär) Na, 
hruasko- Kim adj. Brådskande. 

*brådskott hräskot Nu O Wp, bräf- 
.9/v?/* Eg ut. pl., stn. Hastigt på- 
kommande ondt, styng. 

*brådstörta [sig] bråstört-sä 1. -si 
sv. vb. rflx. 1 : 1) [-}- t] Huvud- 
stupa kasta sig i något. Brom 
Ten Po Ka Sn 2) [+ ? i. mre, 
mä\ Obetänksamt taga i tu med 
något. Brom Ten Po Ka Sn 

*brådstörtadt brqstörtat adv. 1) Obe- 
tänksamt. vNyl 2) Oförbered t; 
t. ex. dijdn komhär iblanda sisä- 
mm brdsförUtt vNyl — Sk. brå- 
styrt 'inycket hastigt' (Rz 60 a). 

*brådstörtog hräsförlo(gär) adj . 
Kvick och rask i vändningarna. 
Na 

*brådta bråt ut. pl., svf. Brådska. 
Gsv — Jfr Sörb. brådd n. 'strängt 
arbete', Nk. *brådta v. 'brådska'. 

*brådtomtV biåtnynt adv. Brådt. Ped 
Pu Esse Kr; — superi. bråtumaM 
Terj Kr 



*brådt-åt bråtot adv. Brådt, skynd- 
samt. Ped Pu — Rz 60 a Kim. 

*bråelse bråälsi 1. -ä pl. -är stf. 
Förebråelse. Ten Brom 

*bråk I bråh Fö Ku Brdö, brok Å, 
bruoh Sj Py, bruah Kim, hrnåk 
Fby Hi ut. pl., stn. Bråck, hemia. 
— "Nk. (Rz 60b) Uppl. Jyll.: 
Serenius, Lind. 

*bråk II (= änsv. fdrbråkenhet 'det 
tillstånd då man är liksom sön- 
derbråkad') förek. i smss. lie- och 
ros-*bråk, qv. v. 

*bråk III (= ställe där något bry- 
tes upp, jfr hsv. bräcka) ingår 
i sms. flis-*bråk, qv. v. 

*bråka bråko ut. pl., svf. Mjukhet 

. i läder. Na 

*bråka [sig] bråk-si sv. vb. rflx. 1 
Anstränga sig. Pä 

*bråk-arbete bräkarbcUt Ped Pu Kr, 
bräkarbiti Fö ut. pl., stn. Mödo- 
samt arbete. 

*bråklig 1. -og bruokli Py, bfoklo- 
Kim adj. Bråkig, svår, kinkig. 

"^bråkna brokno svf. Ställe där något 
är avbrutet (på ben, kvistar o. 
s. v.). Sbo Bo 

*bråkning — ingår i sms. fross- 
*bråkning, qv. v. 

bråk-ring bråkrigg stm. 1 Bågfor- 
migt järn, hvaruppå fårsldnn 
göras mjuka. Pg 

''bråla brål(a) sv. vb. intr. 1 Bråka, 
arbeta ivrigt. Ingå — Hs. Norge; 
jfr fvsk. brsela v. 'hasta, skynda 
sig'. 

*bråna 1. *bruna brona Nyl Fby 
Kim Pg Na Ko nVa, bruna Hvbfj, 
bråna Brdö, brona A, hréf(i^ Px 
Mx Kv, bruåna Fby Hi sv. vb. 
intr. 1: 1) Glöda (spec, men ej 
uteslutande, av feber). Nyl EIF 



'^bråna-*lbråtJ/aU. 



87 



A Brdö Hvbfj nVa 2) Rodna. 
Kr Ped Pu 3) Bränna, intr.; t. ex. 
hä svidär o hronar; hä hronar o 
värkar t mä. vNyl 4) imp. Svida i 
halsen. Fby 5) Brinna svagt. 
Px Mx Kv 6) Gry. Fby (hruåna) 

*bråna II hrona sv. vb. intr. 1 
Skjuta fart (om båt). BromKim 
Fby — fvsk. bruna vb. idm. 

*brånas hronas sv. vb. dep. 1: 1) 
Bliva bränd ; t. ex. histon bronast 
(Nyl. II n:r 163). 2) Hava feber. 
Öb. (passim). 

*bråne 1. *brune hrona Bo Sbo 
mNyl vNyl Fby Kim Pg Lmo 
Mx Ped Pu Kr NVet, hruåna 
Hi, hruna öNyl Hvbfj ut. pl., 
svm. 1) Glöd, brand. Nyl EF 
Hvbfj Öb 2) Brånad. Nyl Na 
Hvbfj Mx Lmo 3) Hetta i bloden. 
Nyl EF 4) Sveda i halsen. Nyl 
Fby 5) Hetsighet. Bo 6) Lust, 
åtrå. Mx — fvsk. fsv. bruni m. 
'brand, eld' öo. brone 1. brune 
m., Bhl. Mp. Vb. ish. i betydel- 
sen 1. SL brånne; LL, Lind o. 
Weste bråne. — Ingår även i 
smss. elds-, hals- o. jord-*bråne, 
qv. v. 

*bråne-hosta hronahosto ut. pl., svf. 
Hosta åtföljd av sveda i halsen. 
Fby 

*bråne-kolt hronakoU svm. 1 Bon- 
jour med korta (liksom avsvedda) 
skört. Fby 

*bråne-lukt hronaloft ut. pl., stf. 
Lukt av något svedt eller brändt. 
Bo Kim 

*bråne-rök hronarök ut. pl., stm. 
Brandrök. vNyl 

*bråne-sten hronastäin stm. 1 En- 
hvar blaud de stenar, som pla- 
ceras på murbanden å ugnen. Pg 



*bråt I hrot Sj, hråt Ten Po Sn 
stn. Nyodling. 

*bråt II — ingår i sms. skaft-*bråt, 
qv. v. 

*bråta 1. *bruta s. hrotu Wp mNyl 
vNyl Hvbfj nVa, hruåtu 1- hruohtu 
Hi, hnlt* Px Mx, h7'oto A; brutu 
Estl. (fi) Ngö öNyl Fby Kim Na 
Lmo, hruhtu Hi svf. Hamp- 1. lin- 
bråka. - Götald Nk. Vb. (Rz 
53 b) Jyll., no. brota (o') f. Jfr 
ock sms. löv-*bråta. 

*bråta 1. *bruta v. I hrota mNyl 
vNyl Fby Kim Pg Wp mVa 
nVa, hråf^ sVa, hrota Å, hrohta 
Hi, hruta Estl (il) Ru Ngö öNyl 
sv. vb. tr. 1: 1) Bryta, krossa 
(hrota sundär). Sj 2) Bråka lin 
eller hampa. Alla anf. orter. — 
Vg. i bet. 1, Götald i bet. 2 (Rz 
53 b) Nk. Fryksd. i bet. 2; no. 
brota (o') och da. bråde i bet. 2. 

*bråta v. II hrota sv. vb. tr. 1 [op] 
Upptrava en bråte. Na 

*bråta v. III hrota sv. vb. intr. 1 
Plågas av snuva. mNyl vNyl 

*bråte 1 1. *brotte? hrota svm. Grund 
i sjön. Lmo 

*bråte II 1. *brute hrota Nu O Rg 
Wp Pg Kim Na Ko Hsk Re sVa, 
hråf' s Va, hrohta Hi, hruta Bo Nu 
ut. pl., svm. Katarr; snuva; hu- 
vudvärk; influensa. Jfr mlty. 
breke nit. (Frischbier) brustbruch 
idm. Ingår ock i sms. huvud- 
*bråte qv. v. 

*bråte-sjuk hrotasiuk nVa, hrota/uk- 
Kim Na Ko Hsk adj. Lidande 
av fg. 

*bråte-sjuka hrotasmku ut. pl., svf. 
Katarr, snuva. Lmo 

*[bråt]-fall, *brutu- hrutufal ut. pl., 
stn. coll. Skävor. Vfj 



88 



"^h^åtning — *Wänna. 



*bråtning — ingår i sms. lin-*bråt- 
ning, (jv. v. 

*bräcka hnik Nyl, hräki Gsv Rg 
sv. vb. tr. o. intr. 2 Utspärra; 
utvidga; t. ex. hr. uthäinänJJt' 
spärra benen Nyl., hr. po mun 
Gapa. Eg Gsv — Jfr Ez 61 b 
bräka 'stå bredt med benen' 
Sdm. 

*bräcka [sig] hräk-sä 1. -si sv. vb. 
rflx. 1 o. 2 Vid fall med utbredda 
ben skada ledgången eller ljum- 
sken. vNyl Pg Ko Hsk 

*bräckas 1. *bräkas? hrälas sv. vb. 
dep. 1 Sitta eller gå med vidt 
utbredda ben, skreva. Nkby nVa 

bräckbom hräkhom 1. -hum (1. -horn) 
stm. 1 Lång spak, hvarmed vind- 
spelet å skutor kringvrides. Nyl 

"^bräckog-bena hräkon-hähia (& -mh-) 
oböjl. adj. 1. ad v. Med utbredda 
ben. öNyl [Obs. att -on är en, 
ehuru sällan förekommande ad- 
jektiv- ändelse; se inledn.]. 

*brä(la s. hr^du svf. nVa, hrcedo 
ut. gen. Gkby NVet ut. pl. 1) 
Smält massa. Ped Pu (m. fl.) 
2) Saltad, uppkokt grädde. nVa 
— no. braeda f. 'tyk, blod masse 
til overstrygning'. 

*bräda v. I hroid (blott inf.) vb.tr. 
Brädfodra. Mx 

*bräda v. II hroid Kv Ped Pu (m. fl.), 
hrred Gsv sv. vb. tr. 1 : 1) Steka. 
Gsv 2) Smälta. Öb — fvsk. bräeSa 
fsv. braedha no. braeda gda. braede ; 
Ez 61 a Sk. Hll. Vg. Bl. Sm. VI. 
Dl. Jtl. 

[brädd hräd pl. -nar stf. Hvbfj Mx 
— 2)0 rin hräd tis. Bräddfull. Mx 

*brädda hräd sv. vb. tr. 1 [(]r/ 
Göra kanten jämn. Na 

*bräddande hrädandi förstärkn.-ord 



fför adj. ful(där) = Bräddfull. 
Nyl — Sörb. 

[bräde hräa svm. G«v 

*brädna hrcan sv. vb. tr. 1 Skira 
smör. Kr — no. braedna vb. intr. 
'smälta'. 

*brädska s. hrtBsJco k Fö Ku Na 
Kim Fby vNyl Sbo Bo, hreslo 
Ge (jte fg.), hräisko Ksl (Pork.) 
ut. pl., svf. Brådska. — Ingår 
även i sms. piss-^^brädska, qv. v. 

"^brädska v. br(^sk(a) sv. vb. intr. 
1 Brådska. Fby 

*brädskog hr(B8ko(gär) Fby, hräiifko- 
(gär) Ksl (Pork.) adj. Brådskan- 
de, fjäskig; hetsig; ivrig. 

bräd-^^smacka brresmaku svf. Bark- 
båt (leksak). nVa 

*bräk hrrek ut. pl., stn. Ljud av 
bräkning. Nyl 

*bräka s. brteko svf. Binamn på får 
1. på personer, som tala med 
bräkande röst. Na 

*bräka v. br(pk sv. vb. intr. 1 Fattas, 
felas. Eu — Faer. breka v. 'fattes, 
skade, fejle' mlty.brekcn'brechen, 
mangeln'. — hrtekandi pres. part., 
anv. som oböjl. 1) sn. Brist. Ba 
2) adj. Felande, t. ex. Jcluka \fr 
1. ä tt minut hr. t tolv Gtev Ru 
— I Eu vanligare hräkandi i 
båda bet. 

*bräkna hräkno svf. Braken. Fby 

*bräm I hrtem stn. Hattbrätte, möss- 
skärm. Ålid — Eosl. 

*bräm II hr^m ut. pl., stn. Slem 
på ny ssf ångad fisk. Ksl 

*bräm[m]an — ingår i sms. *upp- 
bräm[m]an, ([v. v. 

*bränn hrän ut. pl., stm. Namn på 
ett kortspel. Nu 

*bränna v. hrän pret. bran sup. 
hruni stvb. Brinna. Na — bråm(a) 



^bränna s. — ^brösta s. L 



89 



-I 

"^ Ksl Esbo, bräga Brdö, bränd Ru, 

brt^ml Nu [+ ner 1. op 1., i Nu, 

äw] sv. vb. intr. 2 Brinna. — 

^ fvsk. brenna st. vb., fsv. braenna 

* sv. vb. 2 idm.; Vg. Hll. Sk. (Ez 
52 b), st. vb. intr. i Sörb. 

* *bränna s. h'äno Pg, ftränw Ped 
^ Pu ut. pl., svf. Sveda. — fvsk. 
^ fsv. braenna f. 'brännande'. Jfr 

Rz 53 a (i Nke 'nässelfeber'). — 
' Ingår ock i sms. "^bröstbränna, 
qv. v. — Com. p. 8 'hetta', Weste 
'ardeur de ventricule'. 

brännare bränarä stm. 3 Vindkast. 
Brom Ten 

brännblom[m]a bränblomo svf. Mjölk- 
gräs, epilobium angustifolium. 
öNyl 

♦brännfall bränfal stn. Sved. A 
(Saltvik) — SM-e. 

bränngräs brängräs Nyl, bräygr^s"^ 
Np ut. pl., stn. = brännblomma. 

*bränning bränigg stf . 1 Skarp vind- 
il. Na 

brännland br anländ stn. Svedjeland. 
Ped Pu 

bränn-[nässla], -"^hässla bränhäX Mx, 
brän-häslu mVa 1. -häUu nVa svf. 
— Eg. *bränn-ässla (med bort- 
fallet uddlj. n) med inskjutet h. 

brännsjuka brän/uko ut. pl., svf. 
Feber. öNyl — fsv. braennesiuka 
f .; Sm. VI. Dl. (B.z 53 a) Ög. Nk. 
Hs. — Lx. Linc. brännesiuka 
'causon'; brännsjuka Lind, Sdt 
och Weste. 

[brännvin > *brännv?n > bränn- 
men] *brämmen brämän Da Gsv 
Nu O, bramän Nu O, bramin 
Ru ut. pl., stn. — I smss. bi-än- 
vis- Na — Jyll. brännmin, -en. 
Jfr *brannvin. 

brännvinsgräs bränvinsgräs ut. pl.. 



stn. Mansblod, hypericum quad- 
rangulum. Ka Sn 

[brännvins]-kök *brämmens- bränt' 
änskek stf. 1 Bränneri. Gsv 

*brännvåg bränvå stf. 1 Störtsjö. 
Da 

*bränn-åg bränåg stf. 1 Störtsjö. 
Ormsö 

*bränsel bränsäl ut. pl., stm. Brand, 
eldsvåda. Sött 

'^bränselblom[m]a bränsälblomo 1. 
'blumo svf. Röd epilobium. Ingå 

"^bränselgräs bränsalgräs ut. pl., stn. 
= fg. Ka Sn 

*bränsla bränslo Ingå Ksl (m. fl. 
i vN o. mN) Fby Kim, bränslu 
Hi svf. 1) Kropp, mjölkgräs, 
epilobium angustifolium. Nyl 2) 
Brännässla, urtica dioica. Kim 
Hi 3) Vägtistel, carduus lanceo- 
latus. Fby 

[bränsle] *bränsel bränsäl ut. pl., 
stn. coll. Nyl — da. braendsel. 

*bräsa I bras(a) sv. vb. tr. 2 Steka; 
t. ex. br(Bs op gröyti} nu! vNyl 
ösv — Sm. Ög. Nk. (Rz 61 b) 
idm, VI. 'smälta' (Ihre 23 b) Norge. 

*bräsa II bras(a) sv. vb. imp. 2 Fräsa; 
t. ex. hä brasär o frasär-viu så 
i panon. Po 

*bräst brest stf. 1 Brist. Ormsö — 
fvsk. brestr no. brest m. [1. *brästa 
f.?] 

*brästa v. bräst(a) sv. vb. tr. 1 1. 2 : 
1) Bryta, t. ex. brast bäinä åv 
sä (1. si). Nyl Fby Öb 2) Upp- 
1. bortsprätta. Nyl Fby Hi Ko 
Ku Fö Hvbfj Öb — Vb. (Rz 
51b) Åm. Hs. i bet. 2; LMöUer 
i bet. 2. 

*brästa s. I b7'ästo svf. Spricka, t. 
ex. i äggjärn eller trä. vNyl Sbo 
Bo - Vb. (Rz 54 b) Sörb. 

12 



90 



^hriusta s. II — fbrödra-barnj. 



*brästa s. 11 hrästo svf. Fet hinna 
1. fett tarnistycke, som användes 
till såpkokning. Nyl Ku — In- 
går även i sms. tarm-*brästa, 
i{V. v. 

*brö(la hroda sv. vb. tr. 1 Med 
bröd mata t. ex. hund eller häst. 
Ku — Ez 50 b Hs. (om säd). 

bröd- 1. bröds-*bete hröhiki Nyl EF, 
hyphita Bo Ngö, hryöbita Kim S j 
Py> hryijhita Fby, hrpfibälita Hi, 
brObätn mVa nVa, bröbet* sVa; 
brö^bäta Px(!) Lmo, bresbita Nu, 
bröftbö[o Kkr, brösböta Geta svm. 
Liten brödbit, brödbeta. 

brödbörjaren lyyöböriarfi öNyl, bre- 
bärj^arfiBo, bnjöbörmrfi Py stm- 
def. Kniven (skämts.). — brÖböriaYi 
stmdef. Brödformen (skämts.). 
Ku (enl. ATakolander). 

bröd-disk bredisl- Eu, bredisJc Gsv 
stm. 1 Brödtallrik Eu; brödkorg. 
Gsv 

bröd-*Qolla brofiohi svf. Brödspade 
med kort skaft. Yö Or — fkolu 
i senare lägre betonad sms.-led 
kske pro */io/w, jfr Vb. brödfjal 
(Ez 142 b), Åm. (Ez 50 b) Sörb. 
brödQäl Fryksd. brödfjöl; fvsk. 
fiql f. 'bräde'. 

*brödfång brOfagg Na, bn/öfag(/ 
Kim ut. pl., stn. coU. Mjöl eller 
säd som användes till bröd. 

bröd-*gruta bröffruto Nyl, bvpgruto 
Bo, brjfögrufo Sj Py pl. obr., svf. 
Einga förråd av bröd; brödbit. 

bröd-*gällare brijgälarä pl. = sg., 
stm. 3 Ställning hvarpä bröd, 
som nyss blivit gräddadt, u[)p- 
sättes att torka (dels stänger 
under stugutaket, dels parallelt 
löpande trästycken med taggar). 
Sbo — Jag tror att *br0l)hiaelle 



fick (h)i- utbytt mot g- på g 

av något slags analogi, \x\ 

en form på -are nybildades 
bröd-*hjälla hröiälo svf. Bröd 

under stugutaket. Å 
bröd-*hjälle brOifila Nyl, hr 

Bo, brpöjtäla Sj Py, hyöf^ala 

Hi svm. = bröd-^^gällare. — 

brau&hiallr m. 'brödhylla'; 

Åm. (Rz 280 b) Fryksd. 
brödhom brnhouri Pg, bryo 

Kim, bi-yöhoufi Fby Hi stn. ] 

(stundom ännu) användt til 

urgröpa brödkakor med (c 

bli då hålbröd), 
brödhäck bröhäk stm. 1 = 1 

*hjälle. Strf — da. bradhsdcl 

lår'. 
bröd-^^knappa brShnapo ut. pL, 

Knapp tillgång på bröd. v] 
bröd-^^knäppa brnhnäpo ut. pL 

= fg. Sbo Tusby 
[brödkorg brökorg stm. 1 Etti 

svamp, cyathus. Lptr — ; 

brökorgar skämts, tis. Avla 1 

He Sbo 
bröd-*korgel hryökorU pl. -Har 

1 Brödkorg. Py 
bröd-*krusa hrQhruso He Tu 

hröh'uso Na svf. Träpinne, 1 

med bröd krusas vid bakni 
bröd.*lösa brfjlöso vNyl, briilSé 

ut. pl., svf. Brödbrist, 
bröd-^^nagga hijnaffo Sbo He 

brönano Na, br^nago Bo svf. I 

nagg. 
bröd-naggare brönagarä stm. 3 1 

nagg. Strf 
brödpigg brDjtiff vNyl mNyl, ftrj 

Sj stm. 1 Brödnagg. 
[brödra-bam] *bröder4>å[r]n br 

bån [)1. -honir stn. Brorsl 

kusin. Wp 



bröd-skofvejl — *bröska IL 



91 



hrc)d-sko[ve]l hröskol vNyl mNyl, 
hryösJcol Sj stf. 1 (pass. även stm.) 
Brödspade med långt skaft. 

bröds-*kott hreskiit stm. 1 Brödbit. 
Nu 

bröd-*skrapa hryöskrapu svf. Det 
som efter bakningen avskrapas 
från bröd ss. skorpa, sot o. d. 
Kim 

bröd-*skuta hröskuto Ku Brdö (&-w), 
brösfcutu Sbo Tu mVa nVa (delvis 
br0')j hröskut* Px Mx Korsn(m. 
fl. i sVa), hreskutu Bo svf. Spade, 
hvarmed bröd inskjutes i ugnen. 
— VH 28 b brödskota 'infurni- 
bulum'. 

bröd-*skyffla hrcskiflu svf. Bröd- 
spade. Ngö 

bröd-*snolp hrösnolj) stm. 1 Av- 
gnagd rund brödbit. Na 

bröd-*snåll brösnäl Fö, brösnåld Na 
stm. 1 = fg. 

bröd-*spela (1. -''-spila?) bröspilu Nkby 
Lmo, brOsjwlu Kr, bröspej* Mx 
svf. Spade, med hvilken ett ny- 
bakadt bröd tages från bordet 
och flyttas till *brödskutan. — 
Jfr Dl. *bakuspilaf. (Orsa) 'bröd- 
spade'. 

bröd-^^spjälk brospiälk Ped Pu, brö- 
spuilk Lmo Kr Esse stm. I .-= fg. 

bröd-[tandj, -*tanna bretanu pl. bre- 
tändär sf. Oxeltand. Ngö 

bröd-ten brötäin stm. 1 Brödspett. 
Lfj Sby Np Mx ~ Hs. Rosl. 

bröd-*tjälle bryötjäla svm. Under 
taket befintligt lager av störar, 
livarå bröd läggas att torka. Py 

*bröka ? bröuk sv. vb. intr. 1 Bruka, 
pläga. Lfj (Dagsmark). 

[bröllop — ordformer, alla stn.: 
brölop AUm. i yngre sprbr., brylop 
Nyl, brylup Nyl Fby, brilop 1. 



brälop Bo, hrilup Ngö, bröjöp 
Kkr. — fsv. bruj)löp 1. bryllop 
da. bryllup n. — VE 64b (Terent.) 
bröllop. — Jfr *brudlöp. 

*bröms I broms stm. 1 Rännsnara 
kring hästens överläpp. He Tu 
Sbo — no. brims Jyll. braemse 
idm. 

[broms II = hsv. (ins. tabanus) 
brömst stm. 1 Brdö 

*brömsa I br(hm(a) sv. vb. tr. 1 
Förse med *bröms I. He Sbo 

*brömsa II bröms(aj sv. vb. tr. 
[nogon o. d.] 1. intr. [til, ti, täl, 
te ngn] 1 Snäsa, „fräsa" till ngn. 
Fö Brdö Ka Sn Ingå Hs — no. 
brimsa v. idm.; jfr Hs. bromsas 
'knota, knorra' gda. bremse 'stolt- 
sera'. 

brömshora bryms- 1. bröms-(h)Qra 
vNyl 1. -houra Kim 1. -o svf. En 
insekt av brömssläktet med fläk- 
kiga vingar; bita svårt. 

*brömsog brömso(gär) Fö Ku Ingå, 
brömsu(gä)r Brdö (& -07') adj. 
Snäsig, hetsig; näsvis. 

*brösk bröysk stm. & stn. Pg, brötisk 
stn. nVa 1. ut. gen. Gkby NVet, 
ut. pl. Brosk. — fvsk. briésk 
< *breuska-. 

*bröska I brömk(a) sv. vb. intr. 1. 
tr. 1 Äta glupskt. Lptr; äta med 
knastrande ljud. Lmo — Norrl. 
'tugga med något ljud t. ex. hårdt 
bröd' (Ihre 26 a), Fryksd. ''bruska 
idm. 

'^bröska II bröuök sv. vb. 1: 1) tr. 
Avbryta, t. ex. en käpp. Kr 2) 
intr. Braka. Kr (jfr fg.!) 3) intr. 
Med höjd och vredgad stämma 
infalla i en annans tal (t. ex. 
vid gräl). Kr — Jfr fvsk. broyskr 
adj. 'skör, skröplig'. 



92 



[bröst— bröstträ. 



[bröst brijst Nyl Fby Kim Hi, br^st 
vNyl. (sporad. men ofta hördt), 
bmt Da Gsv Åhd Bo, brist Bo 
stn. (utom = rspr.) 1) Konfor- 
migt trä, som uppbär spinnrok- 
kens rullställning. vNyl Sj Bo 

2) Det stora sluttande brädet 
på en spinnrock, uppbärande 
hjulet och ruUställningen. Å Hi 
Kim mNyl. = rockbröst, qv. v. 

3) Den böjda delen av meden. 
Sj 4) Framstam på en båt. Sj 
— Fryksd. i bet. 2. — Metathesis 
f örehgger i bi^t ^^y ^ö§t Rg Wp, 
bält Ormsö (i smss.), troUgen 
dessutom inflytande från tyskan 
i bu§t Nu stn. Pectus. 

*brösta a. — ingår i sms. *barbrösta, 
qv. v. 

*brösta v. bryst(a) 1. bryst(a) sv. 
vb. tr. 1: 1) Lyfta någonting 
tungt, t. ex. en stor sten, så att 
man måste stödja föremålet i 
fråga mot bröstet. Sbo 2) Med 
slägga och stamp urgröpa övre 
kvarnstenens undre yta omkring 
ögat. Sj Ksl Esbo 

bröst[bam], -*bå[r]n brt/stb(]n stn. 
Dibarn. Ped Pu — fvsk. briést- 
bam n. 

bröst-*bete brj/stbitu Py, brö-^bätu 
Lmo svm. Bringa. 

bröstbit brystbit stm. 1 Den främre 
krökta delen av *anderstången. 
mNyl 

*bröstbränna bri/stbräno Nyl, bryst- 
bränu Peil Pu Kr, brijstbräm 
vNyl, bristbräno 1. bristbräno Bo, 
bri^tbrär)o Ku, bröshrän (def. -n) 
Mx ut. pl., svf. Halsbränna. 

bröstbrännare brö^tbränarä stm. 3 
Drillborr. Å 



[bröst]fall *brust- 6fi^f/a/ stn. Stamp- 
stag. Nu 

bröst-^^glugga bi§ffclug pl. -ti svf. 
Bröstgrop. Ru 

[bröstjgänges *brust- bu^geggs adv. 
o. prep. Bredvid, tillsammans, i 
sällskap med. Nu 

brösthinna bry§thino pl. obr., svf. 
Mellangärde, diaphragma. Py 

bröstlapp brysUap Hsk Ko Na Sj 
Pä Lptr Strf Py, brist- 1. bristlap 
Bo stm. 1 : 1) Broskartad bit bak 
bröstbenet på kreatur. öNyl 2) 
Den del av träskoningen under 
meden, som täcker bröstet (bet. 
3). Sj 3) Stoppad, brokig tyg- 
lapp som fästes på mäns skjort- 
bröst. Na Ko Hsk — Rz 54 b 
Väst med bakstycke av vadmal' 
Sk.; Sörb. 'bröstvärmare'. 

bröst-[moder], -"'modra bryst- 1. bryst- 
modro svf. Den nedåt förlängda 
delen av bröstet (bet. 2), hvar- 
igenom spinnrocksrollställningen 
löper. vNyl 

*bröstog brysto(gär) Na, bristo(gär) 
Bo adj. 1) Storbröstad. Na 2) 
Högfärdig. Bo — Ingår även i 
sms. "^högbröstog, qv. v. 

bröst-*sim[me] bristsim Gtev, bö^m 
Rg, bä§im O stm. 1 (obs. sgdef. 
-in) Bröstrem hörande till sel- 
tyg. = bi§l§%m (def. -afi) svm. 
Ru 

bröst-sot böiQt ut. pl., stf. Kikhosta. 
Wp 

bröst-stycke bryststyk stn. Stycket 
närmast *geraxet i noten. Py 

[bröst]-talja *brust- bu^t^U pL -f|ar 
svf. Stampstag. Nu 

bröstträ brystrfe pl. -där Py, -r 1. 
-w 1. nar Fby stn. Bröstbom i 
vävstol. 



hröst-'^m'ång — ^Imbblog, 



ii bröst-*vrång brystbro^g ut. pl., stn. 
Skämtsam benämning på bröstet. 
p! Na 

bröst-ås brystås Pg Na Ko, bristas 
h Fö Ku Brdö Sött stm. 1 : 1) Rygg- 
i ås. Ko Na Pg 2) Bröstbom i väv- 
stol. Alla anförda orter. 
*bröta v. I bröyt Px Ped Pu, bröut 
Ka Sn Ingå Ped Pu sv. vb. tr. 
I. intr. 1 : 1) Bråka sönder (isen). 
Px 2) I uttalet bryta på främ- 
mande språk, t. ex. bröut po finsJco 
1. -u. Ka Sn Ingå Ped Pu 3) 
Om senhösten utlägga nät under 
isen i vikar. Px — fvsk. broyta 
v. 'uppbryta; förändra' ; Rz 53 b 
'bryta' Gd o. Kalix. 
*bröta v. II bröyt sv. vb. tr. 1 Ped 
Pu 1. 2 nVa f. ö. Uppkasta ris, 
stenar 1. d. till en bråte. — Rz 
54 a VI. Åm. 
*bröta v. III bröyt sv. vb. intr. 2 
Plöja med årder. Vö — brait 
sv. vb. tr. 1 Uppodla, „uppbryta" 
jord. Nu — Rz 54 a 'köra krok- 
harv' VI. 
*bröta s. (= rödja, s.) — ingår i 

sms. *nybröta, qv. v. 

*bröta [sig] bröyt-sä [fram] sv. vb. 

rflx. 2 Bryta sig fram genom 

snö eller rissnår. Pm Px Korsn 

(pret. o. sup. bröt^ Vö — Jfr 

*bröta v. I. 

*bröte bröyt Mx Ped nVa, brötä 

vNyl stn. 1) Upprödd plats, rödja. 

vNyl 2) Bråte, hög, även stack. 

Öb — no. broyte n. 'brydning'. — 

Ingår även i sms. *nybröte, qv. v. 

*bu I bu pl. buo stn. Bo, hem. Ru 

— fvsk. no. bli n., Sörb. Dl. 
*bu U bu onomatop. uttryck för 
att beteckna kreaturens ramande 
(anv. i bspr.). vNyl Nu (mfl.) 



*bua I bti(a) sv. vb. intr. 1 Rama, 
böla (i bspr.) Ten Brom Nu O — 
Sörb.; skott. bue. 

*bua II bna sv. vb. tr. o. intr. 1 
Di (i bspr.). Fö — Anv. även 
som oböjl. sntr. ibd. 

*bubbar bubar smpl. Märken efter 
vaksinering. Brdö 

*bubbell 6o6iZ pl. boblar stm. 1 Fruk- 
ten — stdm såväl blomman som 
stängeln — av gula näckrosen 
(nuphar luteum). Lptr 

*bubbel II huhäl 1. bobäl ut. pl., 
stn. Bubblande. Nyl 

*bubbelblad bobälblad (1. -q-) stn. 
Näckrosblad. Ksl 

*bubbelblom bobälblom ut. pl., stm. 
Näckros. Py 

*bubbelblom[m]a bobälblomo svf. 
Näckros. Ksl 

*bubbla s. I boblo svf. Näckros 
(växt och blomma), gul eller hvit. 
Py — biihlo svf. DvalkuUa, trol- 
lius europaBus. He — Jyll. båble 
'en slags vandplante'. 

*bubbla s. II boblo svf. Ingå Sj, bubhr 
plt. Pg Grannlåter ish. å klädes- 
plagg (ss. puffar 1. veck m. m. d.). 
— Sk. 'buckla'. 

^bubbla s. III bubäl pl. bublu svf. 
Bula. Ru — öd *bubbel. 

*bubbla Y..bobla (1. toiäZ) vNyl Ksl 
Py (m. fl.), bobla Brdö Hi Fby 
Kim (-b-)y bobäl SbyLfj Mx, bubla 
Fö, bubäl Gsv Kr Lmo sv. vb. 
intr. 1: 1) Gurgla sig. Gsv Lmo 
2) Tala otydligt och fort, pladdi-a; 
mumla. A. a. o. — Rz 63 a om 
kalkonernas läte Nke. 

*bubblog boblo(gär) adj. Utstyrd, 
utpyntad. Sj — Sk. 'bucldig' (se 
*bubbla s. H). 



94 



*öuhblor — "^Imden, 



*bubblor — ingår i sins. *nack- 
bubblor, (iv. v. 

*bubblot bublat- adj. Otydlig i mål- 
föret. Gsv 

*bubbor bohor sfplt. Märken efter 
vaksinering. Å Fö Ku 

"^bubsa bfibs Nu, bohs Gsv sv. vb. 
intr. 1 Klappa, bulta (oftast anv. 
om hjärtats slag). — Jfr fvsk. 
bops onomatop. interj., använd 
om ljud av fall eller stöt; no. 
bupsa v. 'plumpe'. — Jfr *brubsa. 

buchenholtz ty. boJcänholt A, bokan- 
hojt Kkr ut. pl., gen.? Bokträ. 
— Gd 'pockenholtz'. 

*bucka buk(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) [+ til] Knuffa, skuffa; 
stånga (om får 1. getter). nVa 
2) Ramla. Vö nVa — gda. Jyll. 
bukke 'stånga' no. buka(uybanke. 
slå' skott, buck 'to push, to butt'. 

*bucke-bäss[e] bukabäs stm. 1 (1. 
svm.'?)Bock som stångar (skämts.). 
mVa nVa 

*buckel I bukil pl. bxiklar stm. 1 
Knöl uppkommen efter slag eller 
stöt. Sbo Bo 

*buckel II — ingår i sms. arbets- 
*buckel, qv. v. 

*buckla bokäl sv. vb. tr. 1 Hop- 
skrynkla tyg eller papper. Na 

*budas bmlas sv. vb. dep. 1 Upp- 
träda sturskt, „förabud." mNyl 

*budd bod stm. 1 : 1) Yviga änden 
av trä, buske, kvast m. m. d. 
Kim 2) Mindre kärve, livars 
lom är tvärt avskuren. Brdö — 
Rz 69 b bådd 'huvud' Gd. — In- 
går ock i sms. mar-*budd, (iv. v. 

*budda I biula A, bodOO ^^^^ P^ 
Ten Kim Ko Ku sv. vb. 1: 1) 
tr. Vardsl(")st hopklämma 1. hop- 
fr)sa, sanunanröra (t. ex. säng- 



kläder). A. a. o. utom Ku 2) intr. 
Trampa oaktsamt, t. ex. hanin (1. 
tuinn) bodar i landäl. Iqndä, Inga 
3) tr. Tilltufsa [+ op], t ex. 
håret. Ku — Jyll. *budde v. 
'gnida 1. trycka på'. 

"^budda II bod(a) sv. vb. intr. I 
[+ op 1. til\ Tilltaga i yvighet; 
t. ex. gräsä ha boda til nu. Ingå 
(ex.) Pg Na 

*budda [sig] I bod-säij sv. vb. rflx. 1 
Krafsa sig (anv. hälst om fåglar). 
Esbo 

"^budda [sig] II bod (utj sä 1. si sv. 
vb. rflx. 1 = *budda II. Sn Ingå 

*budder budär ut. pl., stn. coll. 
Pack, slödder. Pojo. 

"^budding budigg stm. 1 = *biidd 
2. Pä Msk 

"^buddog I bodö- Ingå Kim Pg Ku, 
bodu' Hi Brdö adj. Yvig, lum- 
mig ; i Ku Brdö även om hårväxt. 

"^buddog n budo' Å Fö Ku, budu- 
Brdö adj. Trumpen. 

*buddra I budra Brdö Kim (-d) Fby 
vNyl (d-), bodra Hi sv. vb. intr. 1 
Skrävla, prata ish. otydligt och 
fort samt ofta med bibetyd. av 
att detta sker på ett främmande 
tungomål. — Jfr eng. diall. bother 
'to confuse'. 

*buddra II budär sv. vb. intr. I 
Krafsa 1. vältra sig, t. ex. i sand 
eller snö (om fåglar). Sj Ksl Esbo 
Pojo (m. fl.). 

"^buddra [sig] 6wrfä/*-^ä«; sv. vb. rflx. 
1 = fg. He 

*buddrog budro(gär) adj. Lummig, 

yvig. Sj 

*buden pp. (& adj., = hsv. bjuden) 
— ingår i sms. mot- och åt- 
*buden, qv. v. Brukades i skrift 
långt inpå 1800-talet. 



'^budtnge—*bujsk. 



95 



*budinge hudigä svm. Övermodig, 
skrytsam person. Fö 

I *budisk budisJc adj. Övermodig, 
skrytsam, stursk. Nyl 

I *budja hidja Brdö, bud]i^a 1. btidi 
Po Ten Brom, bnöi Gsv Nu Rg 
sv. vb. intr. 1 : 1) Tala otydligt, 
mumla i skägget; ish. på främ- 

i mande språk (särdeles : på ryska). 
A. a. o. 2) Ovettas på någon. 

i Nu — Även som subst.: bndi 

I oböjl. ntr. Tillrättavisning. Nu 
Härav med finsk avledn.-änd. 

j budista sv. vb. intr. 1 i bet. 1. 

: Kim He Sbo Bo 

I *budjas bndi^as sv. vb. dep. 1 Ovet- 
tas på ngn. Nu 

; *bufF bu/ stm. 1 Knuff, puff, stöt. 
vNyl Kim Hi — Småld; gda. 

j skott. bufF. Jfr sms. "^bäss-bufT. 

: *bufFa bu/(a) sv. vb. tr. o. intr. 1 : 
1) Knuffa, puffa. Å Fö Brdö Ko 
Na Pg Kim Hi Fby Nyl Mx Vö 
Lmo 2) spec. Stånga (om får 
och getter). Nyl — Sm. Ög. Gd 
Uppl. Nk. Hs. (Rz 63 b) Norge; 
gda. bufFe nlty. buffén skott. bufF. 
[buffel I bu/il 1. -äl Nyl (pl. -ila^^ 
1. buflar) Kim (pl. bu/lar) Fö 
(= fg.), bu/äl A (pl. buflar), 
bofil Na (pl. -ilar), bofäl (pl. boflar) 
Öb stm. 1 Okv. för en grov, dum 
och framfusig [jfr *bufFa v.] karl. 
— Ordet upptages i Dalins ordb. 
såsom hsv. även i denna bet. 
*bufFel II bofäl pl. boflär stn. Miss- 
tag. Pg 
[bufFelox[e] bufäloks Mx, bufäl- 1. 
bofälojcs Na stm. 1 Okv. = buffel I. 
buffel-stre(c)k bqfäistt^^k stn. Skälm- 
stycke. Na 
buffel-stycke bofäls^tih stn. Misstag. 



*buffla v. bufäl sv. vb. intr. 1 
Drumla. Nkby — bofäl sv. vb. 
intr. 1 Begå tokerier eller skälm- 
stycken. Na — eng. diall. bofHe 
'to confuse'. — Ingår ock i sms. 
*fbrbuffla, qv. v. 

*buf]fla s. boflo svf. Dum kvinns- 
person, våp. Na 

*bufflog buflo(gär) adj. Dum, tölp- 
aktig. Fö 

*bufflus buflus stm. 1 tt-ummel, 
tölp. Nkby 

*buffog bufo(gär) adj. Uppstudsig. 
Lptr — nlty.bufiig 'grob, störrich, 
unhöflich'. 

*buft buft ut. pl., stn. Hvilostund 
vid arbetet, fristund, ledig tid. 
Nu O — i Jfr gda. befte v. 'puste 
og gispe efter vejret'. 

*buga burgu öNyl, bug* Np svf. 1) 
Vidja. Lptr 2) Inrättning be- 
stående av två bågar 1. „pärtor", 
mellan hvilka snören äro spända 
i kors och tjänande till att bära 
hö med. Lptr Np 3) Av flätade 
vid j or gjordt nät, h varmed hö- 
häcken stänges fram- och bak- 
till. öNyl — Smal. Ög. Nk. Hs. 
Mp. Vb. Nb. (Ez 64 a), Vl-Älvd.; 
Am *buge m., HU. *båga f. 

*buge buya svm. Stråke. Ru — In- 
går ock i sms. spel-*buge, qv. v. 

*bugen bugin Pg Na, bogän Ko, 
buii' Lmo, buiji- Kr adj. 1) Buktig, 
krokig. Pg Na Ko Kr Lmo 2) 
Något långslutt. Na — fvsk. 
buginn fsv. bughen pp. 'böjd' no. 
bogen bugen, Rz 44 b 'krokig' 
Ög. — Ingår ock i sms. *härd- 
bugen, qv. v. 

"^bujsk buish ut. pl., stn. Oväder. Pg 
— Med palatal utvidgadt från 
*busk, qv. v. 



96 



"^hujshog—^bidja? s. 



*bujskog buisko(gär) adj. Ruskig 
(om väderlek). Pg 

*buka buJca sv. vb. intr. 1 Bukta 
sig av fukt, „slå sig". Brdö — 
Sdt buka ut 'turgidum reddere 
vol fieri'. 

*bukåj buMij ut. pl., stn. Nöd, trång- 
mål; vanl. i bukåij, He 

*buke — ingår i sms. *gårbuke, 
qv. v. 

*biikfallen bujcfali- Ingå Sn, buhfaji- 
Np adj. Utsvulten, tom. 

bukfluss bukflus ut. pl., stm. Utsot. 
Ingå 

buk-*gjordel bttJcgior^il pl. -^lar stm. 
Bukgjord. Na 

buk-ok bitlcok stn. Ett tvärträ under 
plogens tistelstång, vid hvilkets 
ändar — som sträcka sig under 
dragdjurens bukar — små skack- 
lar fästas. Sj 

buk-sorg buksorg pl. obr., stf. Om- 
sorg eller bekymmer för födan. 
Na — - Fryksd. idm.; Ez 64 a 'hun- 
ger' Götald Nk.; gda. bugsorg 
nyisl. buksorg f.; Westes ordb. 
'gastromanie'. 

*bukt buht stn. 1) Håll, skotthåll. 
Wp 2) Håll, trakt; t. ex. upa 
hä buhti hitas it igg vargar. Wp 

*bukta bukta Å, bokt(a) Å Ku Brdö 
EF Nyl sv. vb. intr. 1: 1) [m(r 
1. mä noga &c] Orka, mäkta, få 
bukt med. A. a. o. 2) Anstränga 
sig. Å EF Nyl — Jyll. *bukte 
i bet. 1. 

*buku-trä buhär^ pl. -r stn. Länk- 
trä, hvarvid vidjelänkar äro fästa 
för att stänga hökorgen fram- 
och baktill. mNyl — Jfr no. 
buku f. 'grundstok i et stabbur'. 

*bul(a?) s. bul pl. -f/ svf. Råsegelrep. 
Eu 



*bula v. I biUa sv. vb. tr. 1 Kittla 
med ett finger. O Wp 

*bula v. n bul sv. vb. intr. 1 Bli 
bucklig, buckla sig; b. in Bli 
konkav, b, ut Bli konvex. Na 

*bula v. III bula sv. vb. intr. 1 
Böla, rama. Hi — Eosl. 

*buld(e, -a) bud stm. 1 Eu Da Nu, 
stf. 1 Gsv Bolde, böld. — Vg. 
bulde (Hof). 

*bulen bfdi- Nyl Gkby, buU- Gsv 
(n) Nu O Wp Fby Kim Pg Na 
Kr, bglin Hi adj. 1) Svullen, 
uppsvälld av fukt. A. a. o. 2) 
Utstående (t. ex. ögon). vNyl 
mNyl 3) Stor, grov. Py — fsv. 
bulen bolen no. bolen; B2 64 b 
bulen Sdm. Sm., bullen Sk. 'svul- 
len'. VK 15 a & 17 a buHt adj. 
ntr., Sdt bulig 'tumoribus affec- 
tus'. — Ingår ock i sms. *vattu- 
bulen, qv. v. 

*bulga ? s. buU pl. buh\ar svf. Blås- 
bälg. Eg Wp 

*bulga? v. bolga sv. vb. imp. 1 
Yra, slaska, gloppa. Brdö — Jfr 
*balg II. 

*bulgen 1. -ig bol^i- adj. Vattensjuk, 
ish. om marken men även om 
kärl. Pm Px Vö Lmo — fvsk. 
bolginn fsv. bulghin 'uppsvälld', 
no. bolgjen da. bollen; Sz 64 b 
Vg. Ög. — Ingår även i sms. 
vattu-*bulgen, qv. v. 

*bulgog bolgu(gä)r adj. Medförande 
1. rik på urväder och slask. Brdö 

*bulgväder boigvcedär ut. pL, stn. 
Ur, slaskväder. Brdö 

"^buling buUg pl.? stm. Bäsegelrep. 
Eu 

*bulja ? s. buU pl. buU^r svf. Harv- 
tinne. Bg — Ingår ock i smt. 
harv-*bulja, qv. v. 



*Mja9 v.-*Mt L 



97 



*bulja ? v. bulg sv. vb. intr. 1 Böla 
ilsket. Nu — Jfr *bälja v. 

*bull I bul Gsv Nu O (ii) Ru vNyl 
Fby Kim Hi, bol Ngö stm. 1, i 
Fby dessutom stm. 2 Tjur, ish. 
ung. — fvsk. skott, bole no. bol 
bul gda. bul m. 

*bull n hal stm. 1 Vält. Wp 

*bulla bul sv. vb. intr. 1 Bubbla, 
porla. Nu O — Ljudet av bubb- 
lande vatten återges ibd. med 
bul bul. — Norge. 

^bullas bulas sv. vb. dep. 1 Vara 
brunstig, para sig (om ko). Nu 
O — Jfr "^oxas. 

*[buin].bock *bulle- bulibuk stm. 1 
Näckros. Bo 

*bulle I bula svm. Tumlare, bä- 
gare. Ingå — fvsk. no. da. boUe 
fsv. bulle m.; Rz 45 b (olika slags 
urholkade kärl) Götald Nk. Hs. 
Åm. Vb. JtL, Ihre 21 b Dl. 

♦bulle n bula vNyl Sj Ksl Hi, bula 
Na, puli Bo (av oks-b-), buj Np, 
boll 1. bult vNyl svm. (pl. boUr 
btdir pulir) 1) Tjur, ish. ung. 
Nyl Hi Na 2) Dumhuvud. vNyl 
(bula) Np — buli buli användes 
som lockord till tjurar i Nagu. 
— Jyll. *bolle 'oxe' mlty. nlty. 
bulle. — Ingår ock i smss. bäcks-, 
ox- och tjur-*bulle, qv. v. 

[bulle m = hsv.] *bulla MoNyl, 
bulu mVa nVa, bul Gsv sVa svf . 
Mjuk brödbulle. — Hs. — Ingår 
även i smss. is-, rov- och skav- 
*bulla, qv. v. 

[bullerbas heter buldäribds stm. 1. 
vNyl 

♦bullerbasus buldärbåsus ut. pl., 
stm. Bullerbas. Pojo 

buIIerblom[m]a buldurblom svf. 1) 
Ängsbulle, troUius europsBus. Nu 



2) Prästkrage, chrysanthemum 
leucanthemum. Nu 

bullerkorv buldärlcorv stm. 1 Korv 
av grövre tarm eller av kreaturs- 
mage. Pä Lptr 

buller-*mule[n] biildurmuU pl. obr., 
sm. Åskmoln. Nu O 

bullerväder buldärvädär vNylKim 
Fby nVa, buldärvmdär Hi Fö, 
boldärvädär Sj Ksl Esbo ut. pl., 
stn. Starkt oväder, ish. med storm 
och åska. — nlty. buUerwedder 
1. -weeder 'åskväder'. 

*[bull]-flint *bulle- hulifiint stm. 

1 Dumhuvud, okv. Ka Sn 
*bullick buUk stm. 1 Liten (ish. 

tjur-) kalv. Na 

*bullig 1. -og buli' 1. bulo' Ksl Sj 
vNyl Fby Kim Pg, bulugär Hi 
adj. Rundaktig, kullrig. 

*bull-oxe buluksä (sg. def. Ingå 
vanl. buliiksi}) svm. Tjur; tjur- 
kalv. Ingå Sj — Rz 46 a bolluks 
Dl. Hjd. 

[bullra har i Nyland mycket ofta 
bet. av 'åska': hä boldrar 1. buld- 
rar, 

*bullrare buldrarä stm. 3 Buller- 
sten. Fby 

*bullrog I buldro- adj. Bullersam; 
även spec. åskdiger. vNyl Kim 
Na 

*bullrog II 1. -ot boldro' Lptr, bojdru- 
Brdö, buldrO' Lptr, bujdro- Ku, 
bulrot Pm Px, bujrot Np, buldrut 
Mx adj. 1) Kullrig; oformlig. 
Ku Brdö Lptr 2) Grov, bastant, 
tjock. sVa 

*bulnas bunas sv. vb. dep. 1 Bulna. 
Gsv 

*bult I (= redskap, hvarmed man 
bultar) — ingår i sms. is-*bult, 
qv. v. 

18 



98 



Hult II—ibunk]'bytta, 



*bult II (= en som bultar), — in- 
går i smss. slags- och *slåssbult, 
qv. v. 

*bult III bult stm. 1 Bobin. Lptr 
Py — boU stm. 1 Klocklod. Nu 

— Ez 65 a *bulta f. 'bobin' Sk. 

— Jfr sms. byx-*bult. 

*bult IV (= ägg) — ingår i smss. 

svart- och täm-*bult, qv. v. 
*bulta s. bulto svf. Något hvarmed 

man bultar. Sbo 
*bulta v. bvlt sv. vb. tr. 1 Vinda 

garn på bobin. Lptr Py — Rz 

65 a Sk. idm, Hs. 'veva omkring'. 
[bult]-bad *bulte- buUabqd ut. pl., 

stn. Stryk. He 
*bult-kärra hid^järo svf. Ett slags 

sämre kärra. Lptr (Nyl VI p. 

265). — Jfr Rz 65 a bultvagn 

'gödselvagn' Sm. 
*bulvåsk bulvåsJc stm. 1 Underlag 

att prässa på. öNyl 
"^bumla bumbäl sv. vb. intr. 1 Välta, 

stjälpa. Pm Ped Pu Kr — Eg. med 

bibet. av 'brak, stöt' 1. d., ty jfr 

Ez 65 a 'giva genljud' Gd, Jyll. 

bump 'stöt', *bumplet 'ojämn'; 

gda. bumpe v. 'slå med knyt- 

nävarne'; no. bumla 'tumle, vakle'; 

eng. diall. bumble 'to make a 

humming noise'. 
*bumma bufN_(aJ sv. vb. intr. 1 Eusa 

blindvis. Brom Ten 
*bums I bums stm. 1 Smäll. Gsv 

— Troligen samma ord i ils. fä 
bumsfj. Få avslag; få korgen (vid 
frieri). Brom — Jyll. boms 'stöt, 
t. ex. av en vagn'. 

*bums II bum^^ stm. 1 Eördrom, 
ardea stellaris. Gsv O 

"^bumsa I bums sv. vb. intr. 1 Klap- 
pa, slå (t. ex. om hjärtat). Gsv 

— nlty. bumsen 'anstossen'. 



'^bumsa v. II bumå(a) sv. vb. intr. 
1 Eusa blindvis. Ku Brdö Kim 
vNyl Ped Pu Esse — no. bumsa 
v. 'plumpe (frem, ud)'. 

"^bunda bondo Nyl EF (pass.), bondo 
Sbo Bo, bundo Pg, bnnd Wp, 
hund Wp svf. (pl. -ar Wp) 
Mindre sädeskårve. — no. bunde 
n. 

*bunde bunda svm. Degholk. Ngö 

'l^undkläde bon- 1. bunkl(¥ stn. Liten 
duk som bindes under de andra 
på kvinnornas huvud. Nkby 

*bundon bondon Nyl Bam Pg, bondan 
Sbo, bundon Na stn» Mindre sä- 
deskårve. — fvsk. fsv. bundin 
no. bundan n. 

"^bund-sticka hnndstik pl. -ar svf. 
Strumpsticka. Gsv — nabundings- 
stikka f. idm. 

*bunka v. I bugk sv. vb. tr. 1 Eada 
1. upptrava ved. Na — Bz 65 b 
'lägga i hög' Bl. 

*bunka v. II bugk(a) sv. vb. 1: 1) j 
tr. o. intr. Kasta, slå. Sby Lfj I 
Np 2) tr. o. intr. Slå, stöta, 
bulta. Åld 8) intr. Dunka, slå, 
klappa. O Fby Kim Hi KoHsk 

4) intr. Stampa i vågorna, om 
farkost. Ku Brdö {bogia i båda) 
Hi Kim Fby 5) intr. [b. på] 
Sträva, arbeta mödosamt. Ingå 

5) vb. descr., t. ex. bugk o nm 
Eo långsamt och med svårighet 
Fby Kim Hi — fsv. bunka v. 
'bänka, klappa' eng. diall. buncfa 
'to strike'. 

"^bunka — anv. såsom förstärkande 
(melioriserande) prefix i sådana 
smss. som t. ex. bugka-kaléSf -^tSjt 
lar o. d. He öNyl 

[bunk]-bytta "^bunke- bugiabtt pL 
-«r svf. Bunke. Ghsv. 



*bunke I—^burra v. III. 



99 



•** *biinke I bugka Fby Kim Hi Na, 
i^ bogka Fö Ku Brdö svm. 1) Hop, 
»-i mängd. Fö Ku Brdö 2) Rad, 
i trave, hop. Na 3) Däckslast 1. 
iji annan överlast på farkoster. Fby 
^' Kim Hi Na — fsv. no. da. bunke 
f m. 'hög, hop; last'; ganska allm. 
-/ i Sverige enl. Rz 65 b. Ingår 

ock i sms. ved-*bunke, qv. v. 
i *bunke H bugka svm. 1) „En av- 
! delning i notbåten för bevarande 
av fisk". Lmo (ZSchalin) 2) Andra 
■ båttoften från fören. Pg 
[ bunkfat bugkfqt stn. Fat med höga 
bräddar. Ingå 
^unkhuvud 1. -*hövud bugkhuvu 
mVa, bugkhövu n Va, bugkhuvu Hi 
stn. Dumhuvud. 
^unnung bnniigg stm. 1 Under- 
tröja, rock utan ärmar och foder. 
Nu O — Jfr bunntröja 'bind- 
tröja' 1. d. Hll. Fryksd., no. bun- 
ding m. 'strikketoi'. 
*bunta buntu svf. Bunt. Ngö— SM-e. 
[buntmakare heter bojtmqkorä stm. 

3. Kkr 

♦bur bur stm. 1 Bobin. Ku Brdö 

*bura s. buru svf. Hål (t. ex. i trä). 

Ped — fsv. no. böra f . 'litet hål'. — 

Ingår ock i sms. näs-*bura, qv. v. 

♦bura v. bura sv. vb. tr. 1 Bobina. 

Ku Brdö 
*burack? (ryska?) burah stm. 1 
Med lock försedt dryckeskärl av 
trä. Pg 
buren-^^kudda buri-kudu svf. Ko som 

nyss kalvat. nVa 
[buren (eg. pp. men ungefär bet. 
'bärande', 'som burit') — ingår 
i smss. ny- och oburen, qv. v. 
*burja? (ryska?) biiri pl. bnriiar 
svf. Ett slagt lågvuxen tistel, 
allmän på sydryska steppen. Gsv 



*burk burk stm. 1 Liten skuta. 

Brdö Vfj 
*burka burka sv. vb. intr. 1 Skrävla; 

i. 0. prata. Brdö — Rz 66 a 

'rumla' Uppl. 
*burkel burkil pl. burklar stm. 1 

Burk. Sbo 
*burker burkär pl. obr., stm. Tölp. 

Å Fö vNyl — Rz 66 a 'en tjock 

äldre man' Sdm. 
*burkig 1. -og burki- Å vNyl Sj 

Ksl, burko(gär) Fö, burkugär Hi 

adj. Tölpaktig, trumpen, tvär. 

— Ög. 'tjock, o vig, mycket på- 
klädd'. 

*burkla burkla 1. -o svf. Tölp. Kim 
*burklog burklo- adj. Tölpaktig. Fby 

Kim 
"^burklus burklus stm. 1 Tölp. Fby 

Kim Lmo — Jfr Jyll. borkle v. 

'vsere langsom i arbejde'. 
*burks[e] burks stm. 1 Tölp, drum- 

mel. Fby 
*burr (insektnamn) — ingår i smss. 

*lack- och lort-*burr , qv. v. 
*burmel burmil pl. -ilar stm. 1 Yvig 

buske, hvars grenar äro liksom 

insnodda i hvarandra. Po Ten 
*burra v. I bura sv. vb. tr. 1 Ostäda, 

oordna; ish. bur(a) op t. ex. håra, 

sä'ndjtn(-ff) 1. -än 1. d. Å Fö Brdö 

Hsk Ko Kim Hi Fby vNyl Nkby 

— gda. burre 'indvikle', jfr Am. 
*burras 'göra sig yvig, pösa'. 

*burra v. II bur(a) {& -ii- Estl. 
pass.) sv. vb. intr. 1 Surra (om 
insekter). Ru Da Gsv Nu O Rg 
Ngö Fby — Rz 47 a 'surra' Sk., 
66 a 'prata mycket och bullrande' 
Sm; Rosl. 'bullra, brumma'; nlty. 
burren. 

*burra v. III bur(a) sv. vb. intr. 1 
Deltaga i en lek, som består 



100 



*burra v, Ill—^buaJee I. 



däri att sällskapet en efter annan 
uppnämner kardinaltalen, h var- 
vid h varje jämnt 3- eller 7-tal 
uppmärksammas genom utropet 
burr. Den, som förglömmer sig, 
betalar pant. Pojo 

*burra v. IV bur sv. vb. intr. 1 
Darra av köld. Na [Kske eg. 
'buttra'.] 

*burrare 1. [borrare] *bårare? (in- 
sektnamn) — ingår i sms. skit-*b., 
qv. v. 

*burre? buri pl. obr., svm. Björn. 
Pä — Jfr no. burr m. 'en liden 
storhovedet, blodeagtig klodrian', 
burra m. 'liden, uanseenlig, for- 
knyttet person'. 

[burrig] *burrot burat- Nu O, burät- 
StRg, burat' O, borat- Nu adj. 
Lummig. 

*burr-lek burläik 1. -lek ut. pL, stm. 
Den under *burra III beskrivna 
leken. 

*burr-lort burlol stm. 1 Tordyvel. 
Ormsö 

*burr-mack burmak stm. 1 = fg. 
Ormsö 

"^hyjxTOgl buro(gär) adj. Frusen. Na 

*burrog II buru(gä)r adj. Butter, 
tvär. Brdö 

*burr-vina bnrvtn svf. Kornknarr, 
gallinula crex. Gsv 

*burvel I burvil 1. -äl pl. -ilar stm. 
1 Elritsa. Hi 

*burvel II burvil pl. obr., stm. Elak 
och trumpen person. Sj 

*bus I bus stm. 1 Krälande insek- 
ter och larver m. m. Na — Jfr 
nlty. budde butke 'lus' (Frisch- 
bier) skott, boisert idm. — Ingår 
ock i sms. vattu-*bus, qv. v. 

*bus II bus stn. 1) Anlopp, anfall. 
Pm Px 2) Skov, tillfäUe. Pm 



Px Mx — Jfr mht. bAz nfris. 
bus 'stöt'. 

"^busa s. I busu svf. 1) Huvudlus. 
Nyl 2) Insekt i allmh. mNyl 
öNyl 

*bu8a II busa pl. busona ut. gen. 
Halmbädd. Gkby — Ex 71b 
*busa Ög. Uppl. Dl. Vb. Nb. ÖHd 
(Gadd), *bossL Hs.; no. bosa (o' 
ö) busu, gda. buse 'gammal halm 
på tak'. Jfr hyssja s. 

"^bus-bas p. busbas adv. Hals över 
huvud. Nyl Lmo — Rz 66 b Hs. 
Upp]. Sm. BL 

*busbas s. I busbqs pl. -basar Pm 
Mx 1. -basar Px stm. 1 Bullerbas. 

*busbas s. H bmbqs ut. pl., stn. 1) 
Dryck av uppvärmdt öl -|- bränn- 
vin. Py 2) Stort kalas. Py 3) 
Svårt snöväder. Kim — Hs. i 
bet. 1. 

*buse? I (växtnamn) — ingår i 
sms. röd-^l^use, qv. v. 

*buse n busa ut. pl., svm. Fisk- 
rom (i bspr.). Brdö [I gda. finnes 
ett subst. buse 'siktbröd*.] 

*busk busk ut. pl., stn. Oväder. Å 
— Jfr *bujsk. 

'^buska s. 1. -e buska Px, boska Lmo 
svm., busko ut. gen. Gkby Sam- 
ling av begagnade och sedan 
torkade samt för ytterligare an- 
vändning bevarade humlekoppor. 

*buska v. busk(a) sv. vb. intr. 1: 
1) fomj Ruska om ngn. Ksl 2) 
[^7 1. ti 1. te] Knuffa. Ingå 

busk-*bärr buskbär pl. -u stn. Eln- 
risbarr. Ru 

*buske I buska Py, boska Bjt ut. 
pl., svm. Färsköl. — I skrift än 
på 1700-t.; Rz 66 b Sdm. Nke 
Gd Ög. Bl. Sk., buska f. Vg. Vm. 
Uppl. Hs. 



II—*but 



101 



[buske n hsv. 'lugg' i uttr. skod 
undan hosJcan Se under lugg. Px 
^ Hs. 

♦buskog busko(gär) adj. Euskig (om 
väderlek). Åld. — Jfr ^bujskog. 

busk-Pelle 6o§ipa7äsvm. Röksvamp, 
lycoperdon. Kim 

buskteln boslcUel^ stm. 1 Underteln 
med små granar påsatta. Kr Lmo 

*bu8lig busli- adj. Ryslig, faslig. 
Åhd Hsk Ko Na Pg Lmo -- 
Uppl. VI. 

♦buss I bus O (n) Na Öb, bos Nyl 
Pby Kim Hi Na Öb (pass.) stm, 
1:1) Träkil, som inslås i kvarn- 
stenen vid jämaxeln. A. a. o. 
2) Hålet i undre kvarnstenen. 
Na (bus) — Äm. Ög. (Rz 67 a) 
Sm. Fryksd. i bet. 1 1. likn.; no. 
bussa m. i bet. 1. 

*buss II bus stm. 1 Sjömärke. 
Ormsö Odh 

*bus8 in 1. ""busse (växtnamn) — 
ingår i smss. hvit-, hvitmat-, röd- 
inat-*b., qv. v. 

%ussa v. I busa Nu, bosa Da Gsv 
Nu O sv. vb. tr. 1 Kasta ut; 
kasta huller om buller. — Rz 
66 b 'stöta' Uppl. Ög. Sm., 'kasta 
kronvägg' Ög. 

»l>ussa v. II bus(a) Å Brdö EF Nyl 
Öb., bosa Ku, busa Sbo Bo sv. 
vb. tr. 1 Hetsa (ish. hund). — 
Rz 67 b Sm. Ög. Nk. Hs. Vb., 
Ihre 27 b Åm.; Sdt:s Ordb., 
Weste. 

1>ussa v. ni bm(a) Åhd Ingå Kim 
Or Vö, bos Vö sv. vb. tr. 1: 1) 
Slå, stånga (om gumsar). Ingå 
Kim Vö Or 2) Stöta, knuffa, 
skuffa. Åhd Kim Vö - Uppl. 
Hs., jfr Nke bussas 'knuffas' vb. 
dep. 



''bussa v. IV bus(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1 : 1) Tugga a) tobak. Åhd 
Kim He öNyl Gsv (n) b) mat. 
Å Pä 2) Stoppa a) tobak i pipan. 
Na Nkby nVa b) en tuggbuss i 
munnen. Ped Pu c) stoppa, in- 
lägga i allmh., t. ex. h, i skåpä. 
Ko Na — Sk. 'tugga buss'. 

*bussa Y. Y bus Na, bo8(a) Å Öb 
Kim Hi Nyl sv. vb. tr. 1 Stoppa 
1. kila kvarnstenen med '''buss I. 
— Åm. Ög. Sm. (Rz 67 a) Fryksd. 
[Eg. samma ord som fg.?] 

*bussa [sig] bus-sä sv. vb. rflx. 1 
Sammangadda sig; förena sig 
om något. Kim (Drfj.) 

[bussarong] ''bossaron busarån Nyl 
Na Ko Hsk Mx Nkby, busardun 
Kim, busaröun Hi, bosarån nVa, 
busaron Å stm. 1 Mx 1. 2 f. ö. 
Kort och vid skjorta av blag- 
gamsväv. 

= "'bussare busar stm. 3 (pl. -arär) 
Mx 

♦busse bosa svm. Packning i hjul- 
axel. Åhd 

"bussja bu/a sv. vb. intr. 1 Stöka. 
Ped Pu — Jfr kske no. busa (u') 
v. 'ödsle', Jyll. bussie v. 'tumle 
med en stor byrde'. 

*buss-jäm- bost(?rfi stn. Hvasst järn- 
värktyg, hvarmed hål för kvarn- 
'^buss slås. Nyl Ped Pu (m. fl.) 

*bussning busnigg stf. 1 Vid en 
blockskiva (i tackling) fäst järn- 
ring, hvarigenom blocknageln 
går. Na 

'^bussar busur plt. Byxor. Lptr 

*busvis busvts adv. Stundtals, tid- 
tals. Mx 

*but but stm. 1 : 1) Knöl, upphöj- 
ning. Brdö 2) Kådig tallstubbe. 
Pä — fvsk. butr m. 'klabb' no. 



102 



[butéloJ-hy-^fete. 



butt m. *stump, klods'; Rz67arb 
'i allni. ngt tjockt och klumpigt' 
Nk. Sdm. Vm. Åm. Vb., SM-e 
'tjock träklabb', Fryksd. 'jord- 
koka'. 

[bute^iJ *pot*U l>w^«/i 1. potålj Nyl, 
jmtul öNyl, potål Sbo Bo stm. 2. 
I smss. putéUs- 1. pötäls- Nyl. — 
Yl — Lind putell. Jfr *pottel. 

'^butka (ryska) btUka 1. (sällan) -o 
»vf. Fängelserum. Nyl 

"^butog h^tu(gä)r adj. KuUrig, t. ex. 
um en rygg. Brdö — Sk. Hll. 
Bl. buttig 'rund, trind, fyllig' 
(Kä ti7 b), Åm. 'tjock, klumpig, 
otymplig'. 

"^butn I (f&gelnamn) — ingår i smss. 
rtU (I, röd-?) och vad-*buts, qv. v. 

*bwtli U ifV/Ä stm. 1 Fall, stöt. Nu 

'^butaa I />m\v sv. vb. intr. o. tr. 1 
UiMt» upp marken med hornen. 
\Vp " nlty. buzzen v. 'stöta', 
jlv \'L *butta v. 'skuffa, knuffa'. 

"^bvitmi II /*»V'^ sv. vb. intr. 1 Falla, 
r«luU (mest om barn). Nu — 
JIV ^du budse v. 'slå'. 

*bvitt (knko i^g. *but i svagtonig 
wIäUiuuk) - ingår i sms. åsk- 
•^butt» qv. v. 

*buUtt A^i^» Hvf, Surmulen och tölpig 
porwon. okv. Ingå — Jfr gda. 
buttc 'on luv og tyk genstand', 
bvitttng 'i^t lille ogtyktmenneske'. 

'^bulllit I. -og t'<^*- Ped Pu, bu[i' 
I /mi'o a Fö vNyl mNyl adj. 
Trnujpon. butter, surmulen. — 
LM bult: nlty. buttig 'grob, 
pluinp. Htumpf no. butten 'stum- 
pot. klodsot* da. but 'trubbig; 
iiuttor*. 

♦buttra I (mtra Fö Fby, botra Brdö 
Kim. buhtra Hi, botur O, botar 
(3hv sv. vb. intr. 1 Mumla, — 



Jyll. ''^tre 'tala såsom stam- 
mande'. 

*buttra II bUtur sv. vb. intr. 1 : 1) 
Skramla. Nu 2) Bamla omkull; 
stjälpa. Nu 

*buttrog butrofgärj Na, butru{^gäjr 
Brdö adj. Trumpen, butter. 

"^bux-hosa bukshuio svf . Byxben. Ku 

*biiksor buksor Ku Brdö (& -i#r), buk- 
for Kkr fplt. Byxor — da. bukser. 

[by by Nyl EF Öb., bt Åhd Bo 
Estl Ru stm. 1 har ofta bety- 
delsen 'enstaka gård, hemman'. 
— Gen. sg. def. bifnäs vNyl; 
gammal gen. pl. förekommer i 
uttr. bl/a milan 1. makm Byar(ne) 
1. gårdar(ne) emellan. vNyl — 
Ög. by-emella Hs. bi-milla idm. 

*bya bya Nyl EF, 6|aÅhdBosvf. 
Främmande, ish. kvinnlig(t). 

"^bya-moster 1. -mostra byamQstär 
1. -mostro Nyl, byjarngstru nVa, 
biamostär 1. -mostro Bo stf . 1 1. svf. 
Tant (i bspr.). 

*byas byas sv. vb. dep. 1 Visa sig 
blyg inför främmande. Sbo 

*bye bya Nyl EF Mx mVa nVa, 
by sVa, bta Åhd Bo svm. Främ- 
ling, besökare (ish. manlig), i 
bspr.; ga Jcvät (= tvätta) <iä, Kala, 
bya komhär! 

*byens kaka? byaskaku Eam, bya»- 
kahku Hi svf. = ''Irilleiis kaka, 
qv. v. 

*byes-grannt 1. bys-l (gpL?) byas- 
grant ut. pl., adj. & subst. n. 
Grannlåter härstammande eHer 
införda från andra trakter. Kv 

by-*farse byfa§. svm. Gubbe i byn. 
Kv 

by-*fete byfita ut. pl., svm. Gtödsel- 
vatten från en by eller gård. 
vNyl Ko 



[h99^ v.--*biflta v. 



108 



k [^ySS^ ^' betyder allmänneligen 
även: reparera, ish. nät eller not. 

j, — Rz 67 b f. Dis. Vg. Ög. Sdm. 

^ Uppl. Mp. Vb.; Lx Le. byggia v. 
'lappa'. 

ij [**>yrea s.] *byggja bygio svf. 1) 

1^ Lappning. Na 2 Lappadt ställe. 
Na 
[byggare] *byggjare byffj^r stm. 3 

En, som lappar gammalt. Na 
bygg-kniv bigkniv stm. 1 Liten kniv 
använd vid reparering av nät. Ku 
= *byggan-kniv bygagkniv & 
-nntv EF ÖB (& -Icgiv pass., ish. 
Gkby N Vet), bigagkmvKkr stm. 1. 
= *bygg(j)ar-kniv bygj^^arkmv stm. 
1. Na 
*byggrage byyrd/ vNyl Nkby {"-g-J, 
bygr4/ä Kim, bygrås mNyl öNyl, 
bigrqs Bo, biqlåf(ä) Å ut. pl., 
stn. Byggnadsarbete ; även: bygg- 
nadsställning. — Sdm. Nk. Vg. 
Bl. (Rz 68 a) VI. 
[bygg]stock *bygge- btgistnk stm. 1 

Timmerstock. Wp 
bygg- 1. *bygge-*verke bigivärki Da 

• Gsv, bigvörki Wp ut. pl., stn. 
coU. Byggnadsvirke. 

' *bygla 1. *bögla böglo svf. Bygel, 

* större märla. Ko — böU (pl. -«Vr) 
svf. Stigbygel O — VR '36 a 
böglor 'stapedes'. — no. bygla f . 
'beile'. — Ingår ock i sms. *stig- 
bygla, qv. v. 

[byka vb. böjes i vNyland stundom 

med starkt pret. böyk 1. bök. 
*byke bgki mNyl Msk, b;^tji vNyl 
öNyl, btkt Bo, ut. pl., stn. 1) 
Byk. 2) Pack, slödder. [Även 
i b^k stn. Nyl pass. i båda bety- 
delserna.] — Fryksd. i bet. 2. 
Lind o. Sdt i bet. 1. 
i *byla bylo svf. Bula, svulst. Kim 



by-*lagg bylag vNyl Kim Hi, bilag 
Bo stn. Fri, öppen plats utanför 
en by. 

*bylla 1. *bölla s. bylo Nyl Fby 
Kim Pg Na, bylu Hi mVa nVa, 
byju Brdö, bölo Å Fö Hsk Ksl 
Esbo, böjo Ku, 6o7sVa,|)y/oNyl 
(av sms. getings-*b.), pilo Bo (lik- 
som fg.) svf. 1) Getingsbo. AUm. 
i Fld. 2) Bunt, bylte. Hsk Ko 
Na 3) Mängd, hop i allmh. Kim 
4) Blåsa, ish. fisk-. Nyl Kim — 
*bylla Hs. ÖHd, *billa Khn. Ög. 
Nb. (Rz 32 a) Rosl. Jfr fsv. (eter-) 
billa f. 'blåsa*. — Ingår ock i 
smss. elaks-, etter-, fis-, fisk-, ge- 
tings-, kraft-, käm-, "^lock-, mask-, 
rom-, tjuv-, troll-, och vatten- 
*bylla, qv. v. 

*bylla v. I by I sv. vb. tr. 1: 1) 
[ihop I, po-sä] Hopa 1. bylta ihop 
&c många klädesplagg. Na 2) 
Draga till huset. Na 

*bylla v. n bila sv. vb. tr. 1 Sikta 
fint mjöl. Nu — no. bylla v. Jfr 
VR 42 b ;;bödhlar eller sichtar 
miöl". 

*byll[fluga], -*flyga bylflygu svf. 
Spyfluga. nVa 

*byllog bylo- adj. Surmulen, vresig. 
Kim Ko 

*bylta v. bilta k Fö Sött, UJta 
Kkr Ku sv. vb. intr. 1: 1) Ar- 
beta, ha att göra med. Å 2) Vara 
länge uppe om kvällarne och 
syssla med något. Fö Kkr Sött 
Ku — Ordet användes som hsv. 
av Hof i D V 88 och upptages, när- 
mast motsv. bet. 1, i Sahlstedts 
o. Westes ordböcker (Sahlstedt 
har bylt n. 'labor operosus et 
fastidiosus'); Rz 32 b Vg. Ög. Sm., 
68 a VI. Mp. 



104 



"^bylta 8. — *by88ja 8. 



*bylta 8. bylto svf. Na, byltor fplt. 
Po Bylte, sammanfösta effekter. 
— Com.* byltor. 

*by-inat hymqt Ko Na Pg Kim Hi, 
htmqt Åhd ut. pL, stm. coU. 1) 
Från en resa hemförda gåvor 
bestående av snask eller födo- 
ämnen. Åhd Ko Na Kim Hi 2) 
Förning till gästabud av mat- 
varor, som gästerne hem tade med 
sig. Å 3) Mat hvarmed gästerne 
undfägnas vid kalas. Pg — Av 
*bye m. 

"^by-nanna htnan pl. -ir svf. Moster, 
tant. Eg Wp 

by-näs hynäs stn. Samfälld by tomt. 
Na 

*byog hyo(gärJ adj. Blyg för främ- 
mande (om barn). Na He Sbo 
Bo = hya oböjl. adj. Ko 

*b)n-a [sig] hyr in sä sv. vb. rflx. 
2 Iföra sig många och varma 
kläder. Pojo — Ez 76 b Ög. 

by-*rayja hyravi pl. hyravkor svf. 
ökn. på en som driver omkiing 
från gård till gård. Np 

*byrong hyrogg stm. 1 Byrå (möbel). 
Nyl — Sörb. *byrön. 
= *birong birogg Nyl Fby Kim 
Hi Na Pg mVa Ku Brdö, btrog 
Å Fö, bmigg nYa stm. 1. — VI. 
*birån. 

[hyra] *birå birå 1. hiro stm. 1. Nyl 
~ Eosl. 

by-*räka byräku svf. Skvallerkäring. 
Na — Jfr fsv. bygangol adj. 'som 
är van att gå ut i byn'. 

*b)rsare 1. *byssare hjisarfäj Nyl, 
bysar Kr, bisarä A, bimrä Bo 
stm. 3 Byinvånare. — Jfr Vg. 
byare idm. (Hof DV 98, Ihro 
27 b, Ez 67 b). — Nybildning i)å 
gen. i anslutning till msk. på -are. 



"^byses bysts stm. 1 (vanl. plur.t 
Byinvånare. Hi < byaens | 
sg. def.) folk 1. d. — Ing 
smsB. in- och ut-^bysesar, q 

*byska I & "^yskja In^ski 1. b 
Na, byshCaJ Ingå Ka Sn Ko \ 
byj'a Hi, by fa Eam sv. vb.1 
intr. 1 (pret. o. sup. hysjkui 

1) Borthugga snår och ris, rt 
Hsk Ko Kim Hi Ka Sn ] 

2) Hugga små buskar till g& 
Na 

"^yska II bydk(a) sv. vb. ini 
Böka upp *by88jan, stöka. ] 

*byskc bys^tji vNyl, bp/i Kim, 
Hi, bi/ä Åhd, byak Ingå O 
bisk Bo stn. Småskog, snår 
fsv. b3r8ke no. bjrakje ntr., 
— Ingår ock i smss. *grän-,d 
tall- och töm-^bjrske, qv. v. 

''1>ysk-riska byskrisiko ut. pL, 
coll. Buskar (tall-, gran- och < 
som äro "^byskade. Na 

^by-skuta byskuto Kim, bydk^b 
svf. Spring- och skvallerldLi 
okv. 

*byssja s. by/o Nyl Fby Ko 1 
by/u Hi, byfu 1. -o Kim Pg 
by/u o. bystj^u nVa, hi/o A 
Kkr Ko Bo, bi/u Brdö, & 
Ngö, bisi Estl. f. ö. (pL &i« 
Eu (pl. bisif^u) svf. 1) Sämre I 
str(')dd under kreatur (ish. si 
Nyl Na Pg 2) Bås 1. avdeh 
i svinstia. A. a. o. 3) Hide, 0( 
nad, snuskig bädd; ett såc 
hem. A. a. o. — Uppl. Ög. Sm 
(ttz 72 a) Hs.; Jyll. »bysac '« 
sengeleje, vugge'; Spegel Gl 
606 b, Sahlstedt, Weste. — 
gar i smss. halm-, ratt-, svin- 
varg-*byssja qv. v. 



*bys6Ja v. — *håckel'Ox[e] . 



105 



*b3rssja v. hysy pret. o. sup. hysta 
1. hy fa sv. vb. 1: 1) tr. Sönder- 
smula, vända upp och ned på 
&c, t. ex. svinä hy far hyfon. Na 
2) intr. Strö boss, t. ex. under 
svin. Na 3) intr. [undi] Intaga 
ett lätt mellanmål. Na — hifa 
sv. vb. tr. 1 Ostäda, vända upp- 
ned på, t. ex. h. ne-§äydjäij, Brdö 

— I bet. 2 Sk. (Rz~72a) Sm., 
no. bysja. 

by-*svepa hysripu svf. Spring- och 
skvallerkäring, okv. vNyl mNyl 
Sbo —- Jfr Burtr. (Vb.) bysopare 
m. d:o, men om en karl. 

[byta] *böta het sv. vb. tr. 1 Nu 
Eg AVp 1. 2 Da Gsv O Ngö 
Byta, ömsa. 

bytar-marknad hytarmarkna pl. obr., 
stm. Byteshandel, byte. Na 

[bytbam] *bötbå[r]n hethån pl. -hånir 
Nu O 1. -honir Wp stn. Bortbytt 
barn, byting. — Hs. bytesbam 
n. 

■byt]karl *b)rtan- hi/fngkqr pl. -kavar 
stm. 1 Person som är van att 
byta och prångla. mNyl Sbo 

•t>yt[n]ings[bam], -bå[r]n hy tigshån 
stn. Bortbyting. Ped Pu (mfl.) 

— LMöller bytingsbam. 
•"fbytjringa *böt- hetrigg sv. vb. intr. 

1 Byta ringar inför prästen (lör- 
dagen före första lysningsdagen). 
Nu — Underlig bildning; egentl. 
bet rigga^ där senare ordet är 
mpl. def. 

*bytting hittgg pl. -ar Ngö, -liar 
Nu O stm. Böckling. 

*byttling hytli^g stm. 1 Strömming 
1. nors, torkad på halm i ugn 
(d. v. s. ett slags böckling). Pä 

*byttna s. hytno svf. En bland idiss- 
larenes magar(?). Kim — hytnotis 



hrour (= broder) m. Namn på 

blindtarmen? Kim 
*byttna v. hytna Brom Ten Fby 

(där -t-) Kim Na, hän Na sv. vb. 

intr. 1 Bottna, nå botten. — fvsk. 

bitna v. 'have sin ende i en bund\ 
*byttnes — ingår i sms. *midt- 

byttnes, qv. v. 
by-*tå hytä stn. Bygata. vNyl 
by-*tåd hytäd Ksl, hytuod Sj stn. 

Bygata. 
by-*tåg hytäg Nyl, hytuag Kim, hy- 

tuog Sj (sälls.) Py, hitäg Bo stn. 

(i Py pl. även -ar) Bygata, 
byx-arshal hiksa^ol stn. Byxbak. A 
*byxbult hyksbidt stm. 1 Nedre byx- 

fållen. Ljd 
byx-*böke hykshökä sin, Byxlinning 

(vid midjan). Pg 
*byxel-klocka hyksäl-kloko vNyl 1. 

-kluko Ljd svf. Byxsäcksur, fickur. 
byx-*hosa hykshmu svf. 1) Byxben. 

Kr 2) Nedre byxbenslinningen. 

Na 
*byxmidjeband hyksynidihand stn. 

Byxlinning. Na 
byx-[röv], -*räv hyhräv Nyl, hiksräv 

Bo stf. 1 Byxbak, 
byx-spjäll hyksp\äld stn. Byxlucka. 

mNyl vNyl nVa — Linds ord b. 

'der Hosenlatz'. 
byx-stjärt hyksfjärt 1. hyksjärt_ 1. 

-stiärt stm. 1 Byxbak. vNyl 
byx-*stämning hykstämiigg stm. 1 

Byxlinning. Py 
[byxsäck ligger väl till grund för 

puksik stm. 1 Ficka. Ru 
byxsäcks-klocka hykmkskJoko svf. 

Fickur. vNyl 
byxtaska hykstasko Nyl, hikstasko 

Bo svf. Byxficka. 
*båckel-ox[e] hokäloks stm. 1 Buffel- 
oxe: tölp, okv. Kv 

U 



106 



*håcMa-'*båk^ v. I, 



*båckla hokäl (& holUt Kim) sv. vb. 
tr. o. intr. 1: 1) Knuffa, skuffa, 
stöta. Ped Pu Kr (mfl. i n\i\) 
2) Stappla av vårdslöshet, ramla, 
falla. Kim Na Lfj 

*båd 1 hfhl stm. 1 liand, kant, brädd 
pa t. ox. sa eller tina. Inga 

*båd II hod Nyl Fby Kim Pg Na 
Ko Hsk mVa nVa, hfhl A. Ku Na, 
hfjd'^ sVa, hufjd Hi, hä Estl Po 
stn. 1) Bud, underrättelse, bud- 
skap. Kstl Nyl KF Å Öb 2) 
Gästabud. Fby Hi 3) Förebud. 
Fby 4) Anbud. KF Öb — Hs. 
Vl."^ Ög. ÖH. Sörb. VI.; Sahlstedts 
Ixk. — Ingar oek i smss. gästa-, 
herre- och åter-*båd, q v. v. 

*båd 111 I4d stn. 1) Mellanrum, 
avstånd (def. hodi). Mx 2) Viss av- 
mätt längd av en *simlm]e. Brdi) 

"^båd 1 V — ingar i sms. regn-*båd, 
(|V. v. 

[båda 1 håda Ahd, Iwda EF, huya 
Ku sv. vb. tr. 1 Bjuda, inbjuda. 

*båda II hoda Pä Bo Brom Fby, 
hi(f]da Hi sv. vb. intr. o. imp. 
1 : 1) användes om det slags 
hägring, då föremålet ej synes 
uppnedvändt utan tyckes h()ja 
sig över vattenytan, ss. t. ex. 
vid begynnande mist. Fby Hi 
Brom Bo Pä 2) Skina (om sdlun). 
Fby — //// (d('0 hOjlar ,/o-,s(d,iif^ 
Brdö, liä IjHfjdar J)i sonlim Hi 
säges om Ijusfhimmorna vid so- 
hius upp- och n(.Mlgang. 

^båda HI htlda sv. vb. tr. 1 lur] 
Avmäta en '''sim|m|e. Brdö 

[båda num. pron. heter bud än (+ Irti) 
i Sbo Bo. — Kg. fsv. baj)in änsv. 
baden ntr. \)\, 

"'bådda hoda svm. Böld. (.Je Fstr 

'''bådde — se följ. 



*både 8. 1. *bådde hoda Nyl 
Hvbf j, höga Hvbfj, hwla Eu, 
Fö Ku Brdö, bodu Å, hodo 
huödn Hi: hoda O Wp svi 
Havsklippa räckande upp ei 
till vattenytan. Åhd EF Nyl 
Ku 2) Liten bärgig holme. 
Na Hvbfj — fvsk. boSe m. 
(>9 b Bhl. Ög. Sdni. Vb. i 
1 ; skott, baa, boid. 

[både p. hodi Nyl, hudi Esbo, 
ho Nyl EF Öb, huo Py kon 

*bådom-bättre håAom-hätär tis. i 
goda. Ho Sbo öNyl 

[båg]bössa *båge- 1. "^uge- hm 
W[), buahis Gsv Eu pL ar 
AVp 1. -u Eu 8vf. Pilbago. 

*båga hog(a) sv. vb. 1: 1) tr. ] 
krokig eller i bukt. Na 2) 
1+ ät] Svikta, bukta efter 
Bugna. Vö Or — fvsk. buga 
bugha v. 'böja, kuva'. 

'•''båge h(2ga Fö Ku Brdö, hg^ 
ut. pl., svm. Nöd, klämma. Fi 
(look inom Åhd oftast, på ne 
nämnda orter enbart efter [ 
i: / h. Åhd, t höga EP N; 
hiigan 1. / högan Sbo Bo, ihw. 
Hi 1 svårighet, i vånda, i i 
och kvalet. — Jfr fvsk. bå| 
vansklig, svår', sm. 'mot«ti 
no. båge m. 'vansklighet', 
båg n. 'möda'. 

• båk häk stm. 1 1. 2 Hög (av koj 
ning). Nu — Jfr Ez 70 b bi 
v. 'tyckas vara större än 
verkligen är' Vg. — Ingår i 
i sms. "^skitbåk, qv. v. 

==båka v. 1 hok.(a) EF ni Va j 
huka Brom Ten Ngö Wp K 
Gsv, hohka Hi sv. vb. intr. c 
1 : 1) Böka. Estl EF mVa 
2) Vada i t. ex. snö 1. tr 



*båka v. II-* [bdl'J Hedda. 



107 



Brom Ten 3) fnpä mä na] Stöka, 

syssla. nVa — no. boka (o') 'böka'; 

samma 1. närstående bet. i Uppl. 

Sdm. Sm. Bl. Hs., i bet. 3 Sm. 

(Rz 45 a, 78 a). 
*'l>åka v. II häk sv. vb. tr. 1 Ympa. 

Da Gsv Ngö = påk sv. vb. tr. 1 

Wp. 
*%åka v. III håk sv. vb. intr. 1 

Skita (om kor, hästar m. fl.). Nu 
*båka 1. *buka'? s. hiiku svf. Grop 

i marken, ish. uppkommen genom 

kreaturs bökande. Nu 
^åka [sig] hok(a) sä sv. vb. rflx. 1 

Svänga sig; vara orolig. Ksl 
*båkare hökar ä stm. 3 Slyngel, stor 

pojke. Å — Rz 70 a båker m. 

'dumhuvud' Öld. 
*båken häkn vNyl (skärg.) Na, huähi 

Hi, huahi Kim pl. -nar stf. 1 Båk, 

fyr. — Kske ombildadt efter eng. 

beacon; jfr dock även fvsk. båkn 

n. 'tegn, maerke'. 
*båk-kvist håkmst Da Gsv, håkvi^t 

Ngö stm. 1 Ympkvist. 
♦båklig — ingår i sms. *obåklig, 

qv. v. — no. boklutt a. 'otymplig'. 
*båk-staver hnkstqvär pl. -vrår stm. 

Stödstör. Wp 
*bål s. — förek. i uttr. sprlgg i hålin 

Vara brunstig (om svin). Vö — 

Jfr Rz 70 a bål a, 'brunstig'. Norrl 
*bål a. I hål- adj. Slö, ohvass. Fö 

Da Gsv O — Rz 70 a Sdm. Ög. 

Kim. — Jfr *bol. 
*bål a. Il hål(är) Nyl Gkby NVet, 

hål- EF Öb, huoUär) Sj Py adj. 

Högfärdig. — Rz 70 b Uppl. — 

Jfr hsv. båld? 
*bål a. Ill huol adj. Stor, duktig; 

mycken. Py — Nk. Kim. (Rz 

70 a) Vg. (Hof) HU. Sörb. Hs.; 

Weste 'enorme'. 



*bål p. hol adv. Ganska, högligen, 
mycket. vNyl 

*båla a. I håla oböjl. adj. Slö, 
ohvass. Ku 

*båla? a. II hola- Kr, hola- NVet 
adj. Brunstig (om sugga). 

*båla v. I hol(a) sv. vb. tr. 1 Göra 
(t. ex. en kniv) ohvass. Pä 

*båla v. II. Ett sådant utgör grund 
för det med finsk avledn.-änd. 
försedda holista sv. vb. intr. 1 
Tala högt och vresigt. Sj — Ihre 
Gloss. bala v. 'mugire'. 

*båla p. hoJa Nyl, hola Fby adv. 
Ganska, högligen, mycket. — 
Jfr Rz 70 b båleligen idm Dl. 

*bålas I hålas l^y\, holas{\) Å, huolas 
Sj Py sv. vb. dep. 1 Yvas, sturs- 
kas, högfärdas. 

*bålas II holas sv. vb. dep. 1 Para 
sig. Gkby 

*[bålj-bisse *båle- 1. *bole- holabisi 
Pä, bulahisi Py, huluhm Sbo [se- 
nare n beror på tillj amning] svm. 
1) Stor huggare, bjässe. Sbo Pä 
Py 2) Tomtegubbe. Pä 

"•'bålbränna hålhrän{a) Nyl, hnol- 
hrän(a) Sj Py sv. vb. tr. 2 Bränna 
å 1. i bål. 

"^bålen holi- adj. Bulen, bulnad. Nu 
- Sk. (Rz 64 b); no. bolen (o') 
gda. bålen. 

"^bålende holindä adv. Mycket, hö- 
geligen. Ingå 

*båle-vojs holavoj/s adj. Stor, grov- 
lemmad. Ingå (Rz 70 b). 

'^bålenhet holihait pl. obr., stf. Bul- 
nad. Nu 

*bål-frö holfraij ut. pl., stn. coU. 
Frö av papaver somniferum. Nu 

*[bål.]Hedda *båle. hola-häda svf. 
(pl. sällan) Okv. för en skrytsam 
kvinnsperson. Brora Ten 



108 



*hålhet-'*bånga8. 



*bålhet förek. i ^on. def. huolhäitäi^ 
atlv. SyiHi(nlig(»n. Py 

*båling hiU^q stin. 1 Bal^eting, 
vesi)a rrabro. vNvl 

*bålinge MUuflji 1. inii j)!. -i^ffor 
stm. 1 Stark van*lso, bjässe; t. 
ex. //// va mi (1. mä) äin (1. en) 
h. ti hn\ Po Ka Sn Inga 

*båling(e)s hoWmljis 1. -huts Broin 
Po, holig((i)s Ten Po Ka atlv. Syn- 
nerligen, ganska, i hög grad. 

*båljaV holi sv. vi), intr. 1 Bulna. 
Nu — Jfr Kz 04 b bala f. 'liten 
kula" Dl. 

*bållfluga hotflmr^ svf. 1) Ett slags 
st(jrre fluga. Mx 2) Okv. för 
en stor och pussig i)ers()n. Mx 

— [Trol. < *bål-fluga.] 
*bållog bufuOjär) adj. Eund, ut- 
stående; holof/d ötfnr. Inga 

*[bål-myra] '-'båle-möra holawöuro 
svf. Ktt slags stor myra. (*>Xyl 

*bålna hohi(a) Nyl, bojdna He Sbo, 
bohia Kim, bolmt Fby, bå(l)n(a) 
Ku Na Pg Ob sv. vb. intr. 1 : 
1) Bulna. A. a. o. 2) Framskjuta; 
t. ex. ö(f()}fä}i bolmir fjf pfjii.Y^ yl 

— Hs. Nk. VI. Sörb. i bet. 1, 
no. bolna (o) v. — Weste i bet. 1. 

o 

*bålnas bfht/s l{g, botias A sv. vb. 

dep. 1 Bulna. 
'••bålne bf/fift svm. Bulnatl, böld. 

Ped Pu 
'•'bålning bqni>i(f stm. 1 Böld. Ped 

Pu - liz 05 a VI,. 
"bålogl b(i/(i((f('fr) adj. Ovanligt stor, 

oformlig. (iNyl — bnhidjär) adj. 

Starkt l>3'g<l, grovlemmad. Bo 
*bålog II bnh)((l(ir) adj. Högfärdig, 

övermodig. Na 
'■'bålsk bnlsk lulj. f. Brunstig. Ho 

— Jfr \{a 72 a båssa idm Dl., 
Noroen "'bolsa. 



*bål8(k)en holsjcin Fby, holjin 
hohin Sn adj. Brunstig, [i 
bortfallit i pl. "^^bålskna.] 

*bålt håU vNyl, huoU Py, U_ 
Brdö, hgt A adv. Synner 
ofantligt. — Rz 70 b 'nästan 
— Ingår ock i sms. "^fSrbalt, 

*bålus? hulus oböjl. adj. fira: 
om so. Na Pg — En sådan i 
kallas i Nagu hahtsuga 1. - 

*bål-väl holvtél 1. holviä a<lv. 
nerligen väl eller bra. Pc 
Brom 

*bål-ås holås stm. 1 ParalleUl 
långväggarne löpande läng 
bjälkar. Ingå Ka Sn (m. 
vNyl) mNyl 

"^bålås-tak holästqk stn. Inn 
livilande på fg. mNyl 

*båm — se under bom. 

*bång s. I Ita^g stm. 1 Växtst 
utan kvistar och blad. I 
VR 56 a ba£^ 'truncus'. 

*bång s. U hagg Bo, hag Fö, 
Lptr ut. pL, gen. otydL, 
åtm. i Föglö 1) Brist, avsi 
på ngt. Bo Lptr 2) Vånda: 
la va i toko 6., so. Bo Lpt 
Trångmål. Fö 

*bång s. III bogg stm. 1 Sköt{ 
redskap). Hvbfj 

*bång 1. *bang ? a. hagg- Nvl 
Kim Hi Na Ko Hsk mVa 
bagg- öNyl (pass.) Mx P: 
ntr., adj. Rädd; mesaktig; 
även: modfälld. — Ez 221 
Bl. HU. Vg. VI. Uppl. Mp 
Jtl.; fsv. banger da. ty. bai 

'^bånga [sig] haggsä 1. -si w 
rflx. 1 Kasta sig av och a 
smärta, våndas. Pojo 

•bångas bagga» Ksl Sj vNvl 
Bo Fby Hi Kim Vg^hgggof 



'^bånge - håt'*vinda. 



109 



Brdö sv. vb. dep. 1 Vrida sig 
av ångest, våndas; vara i nöd; 
t. ex. han b-s tysom äin mask, — 
fvsk. banga v. 'banke, hamre' 
skott, bång 'to throw with vio- 
lence'. Upptages som lisv.iLinds, 
Sahlstedts och Westes ordböcker. 

Pbånge ba^ga Ku Brdö, bqgga Brdö 

f. (pass.),/yö|'flj A Fö svm. Avbruten 

I kvist, avbrutet trä; käpp. — Rz 

I 19 a bange 1. bånge Sdm., bagne 

, Sdm. Nk. VI. 

•bångog I boggo(gär) adj. Rädd. 

j Na — Rz 2*2 b Götald VI. Mp. 

^ Jtl., Faer. bangen a. idm. 

i^bångog II baggu- adj. Bångstyrig. 
Kr 

*bånog'? bono(gär) adj. Lat. He — 
Etym.? 

^åre buora svm. Bår. Py 

t^ås IJ *bos hos pl. bosir Nu, bosir 
Wp stn. — o < 9 fför urspr. 
nasal. 

*l>as II bås Ksl, buas Kim, buäs Fby 
Hi stn. Gång, vicis. Jfr *bas V. 

^båsa I bås(a) Nyl, bosa A, buos(a) 
Sj Py sv. vb. tr. 1 Driva (krea- 
turen) i bås. — fvsk. basa da. 
båse idm, Rz 72 a Sk. Hll. 

1>åsa? II bus(a) sv. vb. tr. 1 Me- 
dels „puls^^ driva fisk i nät. Esbo 

n>asa III bos(a) Da Gsv Nu O vNyl 
Fby Kim, bus(a) Sbo O Wp, bosa 
Hi Fö, buåsa Hi sv. vb. intr. 1 
Koka över (om vatten, kaffe m. 
m.). — Com.2 p. 97 bössa idm. 

*båsa IV bos(a) sv. vb. intr. 1 Plaska, 
röra i; bos i vatnä. Ingå 

*båsa? Y bosa sv. vb. tr. 1 [op] 
Medels ifyllning utvidga; så t. ex. 
säges turnyren bos op rävän. Na 

*båsa VI bosa sv. vb. tr. 1 [up na] 
Oordna. Ped Pu 



*båsa VII bås'' Np Mx, Igsa f+|>4] 
Å sv. vb. intr. 1: 1) Fuska, 
vara vårdslös. Np Mx 2) Fjäska. 

*båsare bosai^ stm. 3 Fjäskare. Np 
båsgolv båsgolv pl. obr., stn. Sista 

laget halm vid tröskning. Ko 

Hsk 
*båsog 1. -ot I bosot adj. Slamsig, 

vårdslös. Np — bosu- adj. Orolig, 

brådskande. Mx 
*båsot II bosot adj. Kvalmig. Np 
*båta båt sv. vb. intr. 1 Orka Vö 
båtknä båthnT Nyl, buotknr? Sj Py 

pl. -dä)' Py 1. -r 1. -n stn. Knä- 

formig tvärslå, som fasthåller 

sittbrädena i en båt vid dess 

kant. 
båt-[nä3a], -*näse båtnäsa Nyl Na, 

buotnäsa Sj Py svm. Båtstävens 

främste eller översta del. 
båtsdrag botsdrag pl. obr., stn. Ny 

kölskoning. Wp 
*båtse båsä pl. båsär (sg. def. = 

indef. i detta ord) svm. Båtsman. 

Na 
båts-*räst båtlast stf. 1 Båtfäste, 

båtlina. vNyl — fvsk. båtfestr 

f. 
båts-*ho botsho stf. 1 Trästycket 

hvari årtullarne äro fästa. Nu 
båts.*hå botshå stf. 1 = fg. Nu 
båt-^^^skid botski stf. 1 Båtbord i 

sida och botten. Nu 
båt-släde båtsläda Ksl, buotsläda Sj 

svm. Karmsläde med avrundade 

hörn. 
båt-snyt[e] båtsnf^t stn. Insidan av 

båtfören långs stäven. Na 
båt-*vinda båtvindo svf. Mycket 

vindt bräde, som vid båtbygge 

fästes akter- och förut, närmast 

kölen och stävarne. Na 



110 



*häa — bäcks-björk. 



*bäa hr^(a) sv. vh. intr. 1 Bräka, 
om far (i bspr.). Nyl — 8(")rb.: 
no. baea gda. bae vb. 

"^'babbel hähäl ut pl., stn., Mummel, 
knöt. Xyl 

"^babbla hähht 1. hähäl sv. vb. intr. 

I Tala otydligt; mumla: knota. 
Nyl 

[bäck häi stm. 1 Vattenpuss, liten 
stillastående vattensamling. Na 

''bäckel 1 häkäl stm. 1 Fot, skänk. 
Hvbfj -- häkl(fr Nyl, häkUir Na 
Hvbfj Öb plt. Ben, ish. langa; 
U(/ mä h:na i rädrä. 

*bäckel II häkäiy^ix \l) Ped Pu, 
häkäl 1. (H Fö A, häfjil (\)\. häklar 
resp. -kl-) vNyl Kim, hätsil Kr 
Ksse (Ikby Tt^rj Lmo (pl. -ilar) 
stn. Na Vö, stm. 1 f. ö. 1) Otymj)- 
1ig person, tölj). vNyl Kim Na 
Fö A Ped Pu 2) iäkol, okv. 
Kim Ped Pu 3) Usling. nVa (ej 
Ped Pu) - Rz 7a a Vb. — Ingår 
även i sms. *åbäckel, qv. v. 

*bäckelhuvud häkälhnnt stn. Tölp, 
okv. Kim 

'•'bäckerska häkä;s'k pl. -/V svf. ( Iroda 
(eg. 'bäckbo'). Kg 

'•'bäckersk-kludder ? häkä^^klodär ut. 
1)1., stn. (jrodyngel. Kg 

'•'bäckla s. häkUi 1. -o Po Ka Sn, 
häkla 1. -o F() Fl)y Kim, hähkla 

I I i, häklff nVa svf. 1) Slamsa, 
okv. A. a. o. 2) i allmli. Oliyfsad 
pc^rson. Kim 

'^bäckla v. 1 Ifäkhi 1. häkäl mNyl 
vNyl, häkld (rosj). -/-, likasom 
fiUj.) Å Ko Na Fi)y, hähkla Ku, 
häkäl Mx nVa sv. vb. intr. I: 

1) Ligga oeli sparka med benen 
i vädret. Å KF vNyl mNyl ^\\ 

2) ////•, nCifj 8pringa styft men 
med langa steg. P''by Bege sig 



av, taga till fötteme. Ku 
3) Ihil] Ramla, falla. Fby 
nVa (pass.) 

*bäckla v. II bäkla Fby Kim 
hähkla Hi, häkäl Ob (pass.) 
vb. intr. 1 Uppföra sig ovär 
och tölpigt, fumla. — Rz 
Norrl. 

"^bäckla [sig] häkähsi L -sä sv. 
rflx. 1 Rulla sig, tumla sig (t. 
om häst eller hund). Brom ' 

*bäcklare häklara Fö Kim, Wu 
Mx Ped Pu (mfl. i öb) stn 
Tölp, drummel. 

"^bäcklas I bäklas sv. vb. imp. ( 
1 Snäva; i uttr. ss. t. ex. 
häklast för un, Kv 

*bäcklas II häklas m Va nVa, Id 
NVet sv. vb. dep. 1 Misslycl 

*bäcklas 111 bäklas sv. vb. de| 
= *bäckla I 1. Sbo Bo 

*bäcklog I bnklO' Ko Na, M 
Sby Lfj adj. Ostadig till fö 
och ben. 

*bäcklog II bäklo(gär) Fby I 
(-k-), hähklngm* Hi, häklu- \ 
Pu (m. fl. i nVa) adj. 1) Oty 
lig; tOlpig. Kim Hi Ped Pu 
Slamsig. Fby Kim 

• bäcklor bäklor Po Ten Brom, i 
lor Å Fö Kim Fby, hähkXor 
hähklar Hi svf plt. Ben, ish. lå 
och styva. 

*bäcklus häklus Fby Kim ( 
häliklus 1. -os Hi pl. obr., stm. T 

bäcks-björk häkishiörk stf. 1. \ 
1:1) Brakved, rhamnus frang 
Sj Ksl 2) Olvonbuske. vibun 
opnlus. Sj — Anm. Det dialekt 
''backes- tyckes uppvisa sv 
bhakti-vokal, hvarjämte bör il 
kommas att bäck sedan gami 
är en ja-stam. 



bäcks-blomfmja — *bälg III. 



Ill 



bäcks-blom[m]a häkishlumo svf. Kalv- 
leka, caltha palustris. Sj — hätjis- 
blomo svf. Gul eller hvit näck- 
ros. Py — bätjishloumo svf. Gul 
näckros, nuphar luteuin. Kim — 
Ez 301 a 'kaveldun' Dl. 

bäcks-*bulle bäkispuU 1. -ptili pl. 
obr., sf.(!?) TroUslända. Bo 

bäcks-lätting? bäkislätigg stm. 1 
Stäm. Bo Pä 

3äcks-svin hätjisvin ut. pl., stn. 
coU. Fröhus av gula näckrosen. 
Kim 

l>ädda s. hädu svf. Bädd. Ped Pu 
Esse Kr — Finnes användt (i 
sms.) Com^ p. 133; no. beda(e') 
f. 'bädd 1. lager av sand m. m.' 
— Ingår även i sms. *flötarbädda, 
qv. v. 

^bädda v. häd sv. vb. intr. 1 Sprattla 
kring sig t. ex. såsom en höna 
krafsar i sanden. Wp 

^bädda [sig] bäd-sä sv. vb. rflx. 1 
= fg. Nu 

^bädel bä-p] stm. 1 Fågelrede bygdt 
på marken. Ru — fsv. baedhil 
m. 'bo, näste'; bäl Vg. (Hof DV 
86 sub bala) Sm. (Ez 21 a) Sdm. 
Rosl. (Ihre). 

»bä[d]la I belu svf. = fg. Ped Esse 
Lmo (mfl.) 

^bädla JI (fågelnamn) — ingår i 
sms. is-*bädla, qv. v. 

[bägge] *bägga bä^n pron.-adj. Båda, 
bägge. Sött. — änsv. 

*bägge-båda bäfjibåda Ny 1, biiqibuoda 
Sj Py oböjl. pron. adj. = fg. 

"^bäkla [sig] ingår i sms. *åbäkla 
[sig], qv. v. 

^bäklig — ingår i sms. *obäklig, 
i\v. v. 

*bäkog — ingår i smss. *o- och 
*åbäkog, qv. v. 



*bäla s. b(Blu Pm, b^lu Px, b<Bl Lfj, 
bcel Mx, bel Np svf. Spår 1. av- 
tryck (i gräs, snö o. s. v.) efter 
djur, som legat 1. vältrat sig. 

*bäla v. I brel(a) sv. vb. tr. 1 Skilja, 
åtskilja. Ingå. Även: utbreda, t. ex. 
b(vl ut sandän 1. sqndän. Ingå 
Jfr no. bila v. 'gJ0re forskjel'. 

*bäla v. II b(d(a) vNyl, b(Bl(a) Kim 
sv. vb. intr. 1 : 1) Ligga och 
sparka med benen i vädret. vNyl 
2) Välta sig, rulla sig, tumla sig. 
Kim 

*bäla v. III brel sv. vb. intr. 1 
Böla. Nu — Ez 35 b 'bräka' Mp., 
73 a 'tala ovettigt' Dl. Sk. — 
Jfr *bjäla. 

*bäla [sig] brel-sä 1. -d Ingå, bml-§ä 
Ped Pu sv. vb. rflx. 1:1) = 
*bäla v. II 1. Ingå 2) Oroligt 
kasta sig av och an. Ped Pu 

*bälas I bcelas Mx, brelis Lmo, bmlis 
Ped Pu Lmo (m. fl.) sv. vb. dep. 
1: 1) Vältra sig (an v. ej om 
häst). Mx 2) Vrida sig. nVa 

*bälas II bcelas sv. vb. dep. 1 Streta. 
Mx 

*bäld bäld 1. b^ld 1. beld stm. 1 
Fågelnäste bygdt på marken. Nu 
- Jfr *bädel. 

*bälg I bäli stm. 1 Lädersäck. Re 
bölg pl. böUia stm. 1 Buk. Ru 
fsv. baelgher m.; Rz 73 b 'mage' 
Sk. Sm. Ög. Nk. Uppl. Vm. Dl. 
Vb., Hof Vg.; No. Jyll. 

*bälg II bälg stm. 1 Hylsa, som 
omger korn- 1. rågax. Po Ingå 
Ksl Tu Bo (m. fl.) — gda. baelge. 

*bälg Hl bälg stm. 1 Träbelägg- 
ning ytterst för-ut å segelfar- 
koster, mellan framstäven och 
närmaste tullbord eller vantfäste. 
Ormsö 



112 



%älga s. I'—*bämmeL 



*bälga s. I hä/io Py, bälio Kim, 
häiiH Hi 8vf. Bliisbälg. — Det 
är väl detta ord som ingär i 
sms. väder-*bälga, qv. v. 

*bälga s. Il häliH svf. = *bälg II. 
Lmo 

*bälga v. I hähfOO Ksl Po Ten 
Brom, bälg(a) Hi Nu [/ ,v// &c] 
sv. vb. 2 Nu 1. 1 tr. „Ösa i sig" 
mat och dryck, äta eller dricka 
till överflöd. - Hll. Sk. Ög. Gd 
Nk. Hs. Mp. (Rz 78 b) ÖHd VI. 
U[)pl., no. belga 1. baelje " i seg 
da. baelge, Westes ord b. balja i 
sig. 

*bälga v. II häl(j(a) sv. vb. imp. 1: 
1) Blåsa hardt och länge. Na 2) 
Ösa ned, slaska, yra. Fö Ku 

*bälge I hälla svm. Bläsbälg. nVa 
— Ingår även i sms. blås-, lös- 
och *skväkbälge, qv. v. 

*bälge II hälla svm. == *bälg II, 
*bälga s. II. Lmo 

*bälg-ränker hälirägkär pl. t. Hals- 
valk åt hästar. Vö 

*bäling — ingår i sms. *trebäling, 
qv. v. 

*bälja halm k Fö Kkr Sött Brdö, 
häli Fby Öb, hölgi O sv. vb. 
intr. 1 Ahd Fby Öb 1. 2 O Rama, 
br)la; vråla, skrika; gråta över- 
ljud t. — fvsk. fsv. baelia; Dis. 
Bhl. Hll. Sm. Sk. Jtl. Vb. (Kz 
2Hb) Vg. (Hof). — Spegel. 

''•'balka hälha sv. vb. intr. 1 Blänga. 
Jirdö — Kz 7:5 a bälkjas \h. Nb., 
gda. beige. Jfr *bjälka. 

•MU häl 1)1. -ir stf. Wi), stn. (J 
liaägg pa kniv eller andra ägg- 
värktyg. — Jfr no. bell a. 'af- 
stum[)et, sli»v, om egretlskaber'. 

'^bälla s. I häh) Py Ksl Kim, hähi 
Hi, häju Brdö svf. Mage. — gda. 



baelge. — Ingår ock i sms. 

*bälla, qv. v. 
*bälla s. II hälo Fö, häjo Ki 

svf. Getingbo. — Jfr*byUj 

går även i sms. getings-** 

qv. v. 
*bälla v. häl Gsv, häja [+ 

Brdö sv. vb. tr. o. intr. 

Dricka eller äta glupskt. 

2) Klunka. Gsv — Ez 731 

Hll. 
*bälling I häligg stm. 1 Får 

tor). Fö — Rz 74 a bällinf 

bäling Sk. 'unge'. Jfr *bäla ^ 
*bälling II — ingår i sms. *< 

ling, qv. v. 
"^'bällog — ingår i sms. '''kalkb 

c^v. v. 
*bällot halat- adj. 1) Bukig 

Gsv 2) Havande, gravida. 

- Ez 74 a Sk. BL Vb. 
*bälor htplor plt. Bon (på folk 

ish. långa. Ten 
bälte-om-bak? hiiltonbqk ut. g 

böjn. Namn på en lek. Na 
bältes-band hältisbqnd (& -&h 

Svångrem, livrem o. d. Fö 
*bältot bältat- adj. Randig. Gs 

— Ez 74 b 'brokig' Sm.; 
bältet 'stripig, om tyg\ 

*bämla btrmhla sv. vb. tr. o. 
1 Dricka glupskt 1. ofta, isl 
barn. Kkr Sött — no. b< 
jfr Rz 74 b "^itima idm 
Uppl. Gd. 

*bämmel hämbU stm. 1 Stor 
långt hopbundet bylte av kl 
lialm 1. d. Na — Jfr Ez 
bämma f. 'tjockt fruntimmei 
bämmig adj. 'tjock och 
Uppld. — Serenius bämb 
\lumsy\ — Ingår ock i 
boss-^^^bämmel, qv. v. 



*händ—*hära s. 



118 



1>änd ~ förek. i tis. i hä^d I nöd, 
i klämma. Brdö — Ez 74 b Sm. 

-Ög. 

ht>ända s. I bärido Py, bändu Vö 
ut. pL, svf. Trångmål. 

*t>ända s. II — ingår i sms. *en- 
bända, qv. v. 

►bända v. I bänd(a) Å Vö vNyl 
mNjd, b^nd Mx, b^nd(a) Bo Sbo 
mNyl vNyl Np, bäindfaJHe öNyl, 
beändfa) Kim Sj Py sv. vb. intr. 
1 Åld Nyld 1. 2 A. a. o. (även fg.) 
1) Kesa. Nyl Kim Å 2) Streta 
emot, göra motstånd. Np Mx 3) 
Fela, fattas. Mx Vö — ög. löpa 
i bann 'i. e. i brunst' (Ihre);no. 
benda 'streta emot' skott, bend 
'to spring, bound'. 

^ända v. II bända A, bä^da Ku 
Brdö, bend(a) Fö Hsk sv. vb. intr. 
1 Åhd 1. 2 Ku Brdö Hsk Tvista, 
processa, krångla. Även impers. 
hä bäydär Det krånglar. Brdö 
— fvsk. bendast v. 'tvista'. 

*bända [sig] bänd-sä sv. vb. rflx. 
1:1) Uppföra sig, bära sig åt. 
Pojo 2) Föra sig ovårdsamt. Ped 
Pu (m. fl.). — no. benda seg v. 
'brösta sig'. 

*bändare I bä^daräKu Brdö, btBndar 
Mx, bendar Hsk stm. 3 Process- 
makare, grälmakare. 

*bändare II (= band are, av ett vb 
*bända 'banda') ingår i sms. tunn- 
"^ändare, qv. v. 

^'bändas I bendas sv. vb. dep. 1 
Våndas. Pä 

^bändas H bandis sv. vb. dep. 1: 
1) Yvas, brösta sig. Kr Terj 
Gkby 2) Visa sig surmulen Gkby 
eller arg (ish. om djur). NVet 

*bände — ingår i sms. *urbände, 
qv. v. 



*bänder bändär vNyl Hi, bendär 
Lptr Msk plt. Trångmål; blott 
i uttr. va(ra) 1. koma i b, — 
Fryksd.; nyisl. benda f. 'forvik- 
ling'. 

*bändog bändo(gär) adj. Envis. Na 
— Ingår även i sms. "^enbändog, 
qv. v. 

"^bänd-trä b(Bn(d)tr(B stn. Spännare 
i väv. Pg 

*bänga [sig] bägg-sä sv. vb. rflx. 
1 I plågor oroligt kasta sig av 
och an. Ped Pu — Jfr *bångas. 

*bängel bäggil pl. -ilar stm. 1 Gran- 
kvist, hvarif rån riset blivit avhak- 
kadt. Pä — Jfr *bång I, *bånge. 

*bänk-räck(j)are bägkrähtjarä stm. 
1 Lätting, lathund. Ku — Sörb. 
bänkräckare nlty. bankrekel m. 

[bänk]-räkning '^bänk(e)s- bägkisräk- 
nigg stf. 1 På förhand uppgjord 
beräkning. Na Hvbfj 

"^bänska bänsk Lfj Np (mfl. i sVa), 
bensk Re sv. vb. rflx. 1 Av få- 
fänga söka efterhärma de bilda- 
des språk. — Rz 78 a benska 
Hs., bänskas Hs. Uppl. Gd. 

[bär s. (= hsv.) har i smss. feaW- 
(= fvsk. gpl. beria) i Nyl EF 
Öb. Heter ber i Å (vanl.) Fö 
(sällan) Ku o Brdö (alltid). 

*bär a. I bär adj. Bar, nudus; in- 
går i smss. oböjl. adj. 1. ad v. 
bärfötärs Barfota, bärhövo Bar- 
huvad. Gkby — fvsk. berr adj.; 
Åm. Vb. (Rz 23 a, 76 b) Dl. 

*bär a. H fe^(^aV^ adj. Klar, vacker 
(om färg). Ka Sn Ingå 

*bär a. III — ingår i sms. *nyssbär, 
qv. v. 

*bära s. br^ro ut. pl., svf. förek. i 
uttr. SS. kudon ä po b^ron Kon 
är dräktig. Å vNyl 



15 



114 



^bära v. — bärg-^pynt 



*bära v. hrer(a) sv. vb. tr. 1 [ner] 
Nedsöla med bär. vNyl 

*bära-bröda-disk bärahreadisk stm. 
1 Brödkorg. Da [bära inf.] 

[bär]bytta *bära- bärabit pl. -ar svf. 
Bärskäppa, bärkorg. Rg 

*bärd s. bär(l ut. pl., stn. coU. De 
stänger, hvilka på ett halmtak 
gå från ryggåsen parallellt med 
gavelstockarne ned till takåsen 
och uppbära halmen. öNyl 

*bärd a. — ingår i sms. *gräsbärd, 
qv. v. 

*bärd-ås bäVuas stm. 1 Kroppås. Kim 

bärfis 1. *bäre- bärifis Gsv Nyl, 
bärfts Na stm. 1 Insekten pen- 
tathoma 1. cimex baccarum. — 
Com.2 n:r 223, Sahlstedt. 

[bärg har pl. bärgar i Nyl Fby Na 
PgJ lyder *bärge — i sms. bärgt- 
buor Sj, bäriibår Ingå stm. 1 
Bärgborr. 

[bärga v. bärgt sv. vb. tr. 2 Lasta 
(t. ex. ett skepp). Gsv Nu O 

*bärga s. — ingår i smss. *urbärga, 
qv. v. 

[bärga [sig] betyder bl. a.: Bete 
sig, bära sig åt. Nyl EF (pass.) 
öb Göra sig till. Nyl EF 

*bärgande bärgand oböjl. adj. 1) 
Som kommer till rätta, som ut- 
härdar; t. ex. la val int b. t<Br 
Jag kom ej till rätta 1. uthärdade 
icke där. mVa nVa 2) Stor. Vö 

'''bärgandes bärgandis 1. -ös adv. 
Ganska, tämligen, tillräckligt. Öb 

"^bärganskap bärgan(d)s1cap ut. pl., 
stn. coll. Husgeråd; verktyg, red- 
skap. Mx Vö Lmo 

*bärgbunden bärgbundin adj. Bärgig. 
Å Kim Fby vNyl Sj 

*bärgd a. — ingår i sms. *obärgd, 
qv. v. 



*bärgende bärgändi förstärkn.-adv. 
till adj. hård och stark. Sj 

bärg-*hympel bärg(h)ympil pl. -^hr 
stm. 1 Bärgklint. vNyl 

bärghållare bärg(h)olarä stm. 3 I 
bärg vid stranden inslagen järn- 
märla, avsedd till att förtöja far- 
koster vid. Fö 

bärg-*hälla bärg(h)äldo svf. = fg. 
Fö 

bärg-*klacka bär(g)klako svf. Liten 
bärgklack. Ingå 

bärg-*klitt bär(g)klit stm. 1 Bärg- 
klint. Ksl Esbo (skärg.) 

bärg-*klov bär(g)Uov vNyl, bär(g)- 
hlov Na, bär(g)hlåv Ku stn. Bem- 
na eller klyfta i ett bärg. — 
Sörb. bärgs-*klova f. 

bärg-*klöv bär(g)klöyv stf. 1 Bärg- 
klev. Hi 

bärg-^^klöka bär(g)klöyko svf. Mindre 
*bärgklov. Na 

bärg-kubb bär(g)kob stm. 1 Mindre 
klippspets. Fby Vfj 

*bärglig bärgli' vNyl He Bo (m. fl. 
i Nyl), bärgli' Fby Kim Hi adj. 

1) Fördragsam; lämplig. vNyl 

2) Dräglig, behjälplig. A. a. o. 
[bärgning; gen. sg. i uttr. koma 

Ingå Sn (m. fl. i vNyl) 1. koma 
Fö Ku Brdö U bärgnig(g)s Bli 
räddad. 

*bärgon-söta bärgoysQto ut. pL, svf. 
Stensöta, polypodium vulgäre. 
Ku 

bärg-pall bärgpal Fö vNyl^iaripa/ 
A (och Fö i ysprbr.), bärgpaj 
Ku Brdö stm. 1 Jämn mindre 
bärgklack. — E.Z 29 a Uppl. Jfr 
fvsk. hiallr m., bl. a. 'avsats i 
fjällsida', även 'bänk' o. d. 

bärg-*pynt bärgpgnt stm. 1 Bärg- 
topp. vNyl — Sörb. 



bär gröt — Häshog. 



115 



bärgrot bärgrot pl. obr., stf. Foten 

av ett bärg. Ka 
*bärg-skalle bärgskala svin. Hög 

bärgudde. Pg 
bärg-*skrevla bärgskrivlo svf. Bärg- 

skreva. Ingå Sn Ka Po — Ög. 
bärgskrika bärgshiTcu svf. Lavskri- 
ka, garrulus infaustus. Vö Or 

Jäppå Muns Nkby 
bärg-*skrov bärgshrov stn. Skrovlig, 

ojämn bärgsluttning. Ingå 
bärg-^^skrovla bärgshrovlo Fby Vfj 

(-V-), bärgsTcrovlu Hi svf. Bärg- 

skreva. 
bärg-^^skröta bärgshröyto svf. Bärg- 

skreva. Na 
bärg-söta bärgsöto pl. obr., svf. Sten- 
söta, polypodium vulgäre. A (& 

bäri) ¥'6 vNyl - Ez 29 b Uppl. 

Nk. m. fl.; no. berges0ta f. 
*bärjad — ingår i sms. *rödbärjad, 

qv. v. 
*bärk(j)a (=: björk) — se under 

*bjärk(j)a jte srass. 
[bär]-*kunt *bäre- bärikont stm. 1 

Bärskäppa. vNyl 
*bärla b(Prl(a) sv. vb. intr. 1: 1) 

Bullra, stoja. Fö Ku Brdö Na 

Kim 2) Bråka, avlas. Brdö —i 

Jfr no. baerle v. 'skvulpe'. 
[bärling lyder breltgg stm. 1. Bo 
[bär]-lus *bäre- bänlus pl. -lys Nyl 

1. -lis Bo stf. Insekten pentathoma. 
*bänn (= rand, kant) torde ingå i 

sms.*hattpärm, qv. v. [^ + 6 > -tp-.] 
*bärm barm (def. -in) ut. p]., stm. 

Jäst. Nu — Rz 77 a Götaland; no. 

berm da. baerme nlty. barm idm. 

Ser. benna 'grounds of ale'; Lind 

o. Weste bärma f. 'drägg'. 
[bär]-mognare *bäre- bärimognar(ä) 

stm. 3 Insekten pentathoma. He 

öNyl 



[bär]-mormor? *bäre- bärimumo svf. 

= fg. öNyl 
[bäm]sten *bjärn-i«<^^jföäiwstm. 1. 

Gsv 
*bärog — ingår i sms. *rödbå[rog, 

qv. v. 
*bärr bär (pl. -u) Ru, bär Lmo stn. 

Barr. — Ingår ock i sms. busk- 

*bärr, qv. v. 
*bärra bär sv. vb. tr. 1 Utspärra 

armar eller fingrar. Pm Px 
*bärrskog bär§]co pl. bär^hoyja stm. 

1 Barrskog. Ru 
[bär]skog *bäre- bäriskog Nyl Fby 

Na, bäriskoug mYa stm. 1 Bärrik 

skog; ga (&c) i bäriskog Nyl Fby 

Na 1. ti bäriskougs (1. -ks) mVa Gå 

att plocka bär. — no. berjaskog m. 
bärstock 1. *bäro- bä^t^ik stm. 1 

Vingaxel i väderkvarn. Ormsö — 

bärustiik stm. 1 Golvbjälke. Dagö. 

Jfr Com.2 p. 127 taakbärur pl. 
*bärt — ingår i sms. al-*bärt, qv. v. 
Bärtelmässa bärtilmäs Nyl, bär§mäs 

Sbo Bo, bälmäå 1. -mis Nu ut. 

pl., sf. Bartolomseidagen, 24 aug.; 

kallas hälmä ut. gen. oböjl. Mx, 

bårkmäijus g.? Lmo 
[bär]-tut *bäre- bäritut stm. 1 Strut- 

formig bärskäppa. Po Ten 
[bäsk] *bäx baks- adj. Ru Nu O 

Wp Ngö Nyl EF A Öb. 
*bäske bäska svm. Na, bäsk sm. 1. 

sn. Nu ut. pl. Galle. — Jfr Lind 

beska f. 'bäskhet', Weste bäska 

f. 'amertume'. 
*bäske-trä bäskitr(e stn. Lind, tilia. 

Da 
bäskgräs bäskgräs ut. pl., stn. 

Knäva, polygonum lapathifolium. 

Strf 
''bäskog bä3ko(gär)2iå].W\n^v(i bäsk. 

Na 



116 



*bäskm — [bättring]. 



*bäskus bäskus pl. obr., stm. Sup, 
droppsup, bäsk. Nyl (pass.) Kim 
Pg Na 

*bässa I bäs sv. vb. intr. 1 [på] 
Bita på (om äggvapen). Kv 

*bässa II bäs sv. vb. intr. 1 Para 
sig (om får). Gsv 

'"bässa ni — ingår i sms. *knä- 
bässa, qv. v. 

*bässas bä^as sv. vb. dep. 1 = 
"^bässa II Estl Lmo 

*[bäss]-buff *bässe- bäsibuf ut. pl., 
stm. Skämtsam benämning på 
gumsen. Ingå (Nyl. II n:r 186). 

*bäss(e) bäsä mNyl vNyl Hi Kim 
Pg, bäs Ru Estl (incl. Gsv o. 
Ngö) öNyl Fby Na Ko Hsk 
Hvbfj öb. svm. & stm. 1: 1) 
Gumse. A. a. o. 2) Kotte på gran. 
Mx — Rz 77 b bässe Nb., bäse 
Nk. Vg., bäs Vb., bese Sm; 
Fryksd. *bässe — allt i bet. 1. Ej 
samma ord som fvsk. bersi bessi 
'björn', utan ett annat *bersi m. 
'knuffaren. stångaren' av vb. beria 
'slå'. — Ingår även i smss. *grän-, 
*gäll-, *gällings-, hvit-, *kråckel-, 
*mäcker-, *run-, *rån-, skogs-, 
tjur- och vlnter-*bässe, qv. v. 

*bässhosta bäshost ut. pl., svf . Torr- 
hosta. Mx 

*bässja bäfo Ingå, bäfo Kim svf. 
Eldbrasa". — Trol. < *bäel.sia, 
jfr fvsk. bål n. — Ingår även i 
sms. glöd-*bässja, qv. v. 

*bäss-pungar bäspuggar plt: 1) Bas- 
sons testiklar. Nyl 2) Fårpuppor, 
geum rivale. vNyl — Jfr Rz 
19a & 619a bagg(e)pungar i bet. 
2 Ög. Sm., 619 a fårpungar idm 
Hs. 

*bäst s. bäst ut. pl., g.? Bast. Bo — 
Ingår ock i sms. *tidelbäst, qv. v. 



[bäst a. & adv. lyder stundom bätst 

Ingå. — bäsom, ellipt. bäst 1. bäi 

Nyl, bä^ta (abs. & + ^om) Fby 

Sött Just som, medan. — fvsk. 

bezt(r) fsv. b8Bzt(er). 
*bästa s. I bäåto Strf Po Ten Brom, 

bästt (pl. -f|ar) Rg Wp svf. Lind, 

tiUa. — no. bestå f.; Rz 78 a 

bäste g.? Vg.; i Bhl. är bäst f. 

'ett slags sälj'. 
"^bästa s. n — ingår i sms. *en- 

bästa, qv. v. 
"^bästa v. bä^t sv. vb. tr. 1 Bastå 

och binda. Rg 
"^bästa-mops bästa-mops adv. tis. 

Mycket bra, 'all right'. Na 
''l)ästen — ingår i sms. "'allbästen 

Rg., qv. v. 
'''bäting bätijig stm. 1 : 1) Stör, hvar- 

med en båt framdrives. Korsn 

2) (pl. bätiggi\ar) Ribba, spikad 

på båtens yttersida för att han 

ej må skamfilas vid uppdragning 

å stranden. Dagö [< ^'1)ébtii]g(e)r 

< bät(c)r m. 'båt'.] 
*bätt? — ingår i sms. "Icvärabätt, 

qv. v. 
"^bättens — ingår i sms. ^uppbät- 

tens, qv. v. 
*bätterlek bätärlek ut. pl., stm. 

Bättring. Ingå — Gd;no. beter- 

leike m. 
[bättra bl. a.: bätär Nyl Öb Da Gsv 

Ru, bätur O sv. vb. 1: 1) tr. 

Bota, läka. Ru Estl 2) intr. 

Taga bättre tag. Nyl (pass.) Öb. 
bättras bätras 1. bäöras sv. vb, dep. 

1 Tillfriskna. Nu 
"^bättre-smittad ? bätägmäta oböjL 

adj. Herrskapslik. Kv 
[bättring] *bättming bätä(f}fiigg ut. 

pl., stf. vNyl Fby Mx Ped Pu 

— Gd. 



[bäver] — *höja s. I. 



117 



[bäver] *bävare b(evar stm. 3 Castor 
fiber. Gsv. 

*bö 'by' (= fvsk. bor m.) ingår i 
sms. beman Gsv, béman Nu O Wp 
pl. -mänir stm. Byaman, granne. 

— fvsk. béiarma&r no. byman 
m. 'borgare' (sekundär bet). 

*böckel bäytsil pl. -ilar stm. Kr 1. 
utan gen. Gkby Vindböjtel, vild- 
hjärna. — Rz 73 a 'tölp' Nb. — 
Ingår också i sms. *åböckel, qv. v. 

*böckel-hövud böhälhövu nVa stn., 
hökälhövu ut. gen. Gkby NVet 
pl. obr. Dumbom, tölp. 

*böckel-kräk böhJcälkrceh (& -äl) stn. 
= fg. Ku 

*böckel-skånk böhicälskogk (& -älj) 
stm. 1 Tölp, okv. Ku 

*böckla v. I böhkia Ku, bökäl Öb 
sv. vb. intr. 1 : 1) Bete sig otymp- 
ligt, fumla. Öb 2) Fuska. Ku 

— Rz 45 a 'krångla' Vg. 
*böckla v. n bökla Fö Brdö Fby, 

böhkla Ku, bökäl Lfj Np (m. fl. 
i sVa) sv. vb. intr. 1: 1) Vara 
ovig och styv. Fö Ku Brdö 2) 
[+ kul 1. okul\ Falla, ramla. Fö 
Ku Brdö Fby sVa — Jfr Dl. 
*bjöckla v. 'röra sig oförsiktigt'. 

*böckla s. böhkla 1. -o svf. Slamsa, 
okv. Ku 

*böcklog 1. -ot böklo(gär) Fö, böklw 
(gä)r Brdö, böklot Lfj Np, böklo 
Gkby adj. 1) Ostadig på benen. 
Lfj Np Gkby 2) Ovig och stel; 
klumpig; tölpaktig. A. a. o. — 
Norge (Ross 53 b). — Ingår ock 
i sms. *oböcklig, qv. v. 

*böcklor böklur Brdö, böhklor Ku 
fplt. Långa och oviga ben = 
*bäcklar (se *bäckel I) 1. -or. 

*böffig 1. -og bö/t- Esbo He, bö/o- 
Ksl He Sbo Bo adj. Plump; fram- 



fusig; uppstudsig, olydig. — Jfr 

Jyll. *b0ffel 'et stort, vredt men- 

neske'. 
*bög I böu(v) stm. 1 Ring. Da — 

fvsk. bQugr m., skott, baugie; 

Rz 27 a Gd. 
*bög? 1. *beg? % Bo, bey (pl. -u) 

Ru stn. Trästam på plog Ru 1. 

något slags „sidoinrättning"(!) på 

densamma. Bo (enl. Björksten). — 

Ingår ock i sms. årders-*bög, qv. v. 
*bögla s. böglo Ka Sn Strf, böulu 

nVa svf. Buckla, bula. — nyisl. 

beygla f.; Rz 72 b allm. 
*bögla v. I bögäl sv. vb. intr. 1 

Se stint och argt på någon. Gsv 

— Dl.; no. boyla v. 

*bögla bögla sv. vb. intr. 1 Rama; 
ropa, låta illa. Ku Brdö — i Jfr 
Jyll. bolke 'brele'. 

*böglas böulas sv. vb. dep. 1 Bukta 
sig så att föremålet antager en 
rännlik form (om bräder, näver 
m. m.). Kr — fvsk. boyglast v. 
'bojes'; SM-e böglas v. 'bli buck- 
1ig'; bögla 'göra bucklig 1. buck- 
lor' ög. (Rz 72 b) Åm. 

*böglog böulu- adj. Full av bulor 1. 
bucklor. nVa— SM-e; gda.boglet. 

— Com.2 p 54 böglott 'kuUrig'. 
*böja s. I b0gto öNyl, bögo 1. böygo 

Na, böygu Hvbfj, bögu nVa, svf. 
1) I allmh. något som är böjdt. 
Hvbfj Kr Lmo 2) Buktighet. 
Hvbfj 3) Krokigt växande trä, 
hvars topp är nedböjd till mar- 
ken. nVa 4) Ställning, hvarå 
*lokor, slädmedar m. m. d. böjas. 
öNyl Na 5) Bygel. Hvbfj — Rz 
78 a 'lutande trä' Dl., no. boygja 
f. 'en sammenboiet figur'. — In- 
går även i smss. jord- och med- 
*böja, qv. v. 



118 



*böja s. II — *bölig. 



*böja s. II bög Pm Px, bfjgu Pm 
(pass.) svf. Hävstång. 

*böja v. bOg sv. vb. tr. 2 Med häv- 
stång upplyfta t. ex. en sten. 
Pm Px 

*böjd-axla(d) bögdakXla oböjl. adj. 
Som har krokiga skuldror, kut- 
ryggig. Ku 

*böjel böyjil Fö Sött Na Kim Fby 
Ksl Px, böyjäl Brdö pl. -alar 
Brdö, 'ilar Fö Sött Na Px, böylar 
f. ö. (fakult. även i Nagu) stm. 
Bukt, böjning. — no. boygel m. 
'kloft'. 

*böjog bijgo(gär) adj. Böjlig. Na 

*bök I böuk ut. pl., stn. coll. Modd, 
småmygg. Pä — no. boyk f. 
'masse,flok*(Bugge i Ross' ordb.). 

*bök II bijh ut. pl., stn. Bok, fagus 
(ss. virke). Ka Sn Ingå Lo Na 
Mx — Av äldre *böke idm Sk. 
Bl. HU., da. bog. — böök Com.^, 
Spegel, Serenius, LMöUer, Lind, 
Sahlstedt och Weste. 

*bök III — ingår i sms. is-*bök, 
qv. v. 

*bök IV [< *böke] ingår i sms. ur- 
*bök, qv. v. 

*bök V böyk Vö nVa, boh Ku Np 
Mx mVa nVa ut. pl., stn. 1) Byk, 
tvätt. Ku Mx nVa 2) Pack, slöd- 
der. Öb — Nke bök m. i bet. 1, 
Vb. i bet. 2; jfr no. boyk f. 'masse, 
flok'. 

*böka v. I böyka Fby Kim, böuk 
nVa, böka Brdö sv. vb. intr. 1: 
1) Bullra med doft och hemskt 
ljud t. ex. såsom när det spökar. 
Brdö Kim nVa 2) Väsnas. Fby 
— Rz 78 b Vb. i bet. 1. 

*böka v. II höyk 1. bijk sv. vb. tr. 1 
1. 2 Byka, tvätta. Öb — Hs.; no. 
boykja. 



*bök(j)a s. bmjo svf. Silltunna (eg. 
av bokträ). Kkr 

*böke I bök Hvbfj, beki (pl. har) 
Nu stf. 1 (svf. i Nu.?) Bokträ, 
fagus. — beki ut. pl., stn. Bok- 
virke. Nu O — Sms. bnktahlrik 
Lo Na, byöktaldrik Sj stm. 1 
Tallrik av bokträ (vanliga förr). 
— Rz 45 a Sk. Hll. SM-e. Söder 
wall har från fsv. blott smss 
b0ke-aska f . och boke-skogher m. 
änsv. böök 'bokträ' (t. ex. Es. 41) 

*böke II bek ut. pl., stn. coll. Fin 
stött tallbark, hvarmed laggkärl 
tätas. Nu [Måhända tyder ordet 
på att bokaska fordom användts 
för slikt ändamål?] 

*böke III — ingår i smss. byx- och 
kjol-*böke, qv. v. 

*böketrä bekitrre pl. -trfpyu stn. Bok- 
trä. Ru — VR 56 b, LL, L- 
Möller, Lind. 

*bökog I böuku- adj. Stökig, ostadig. 
Ped Pu — Jfr sms. *urbökog, 
qv. v. 

*bökog II böyku(gä)r adj. Stor, 
oformlig, åbäklig. Brdö 

*böl I böl stm. 1 Utskuren tjur. 
Ingå - Rz 78 b Hll. Sk. Bl. 
Sm. ög.; gda. Jyll. 'tjur'. 

*böl? II baul stm. 1 Utväxt eller 
knöl på växande trä. O [hsv. 
*bögle 1. *bögel?] 

*böla [eg. = *bögla?] böulo svf. 1) 
Ett rundt föremål i allmh. Sbo 
2) Böld, bulnad. Sbo 

*bölda böldo svf. Böld. Po 

*bölde böl(la 1. byölda svm. Boldo, 
böld. Py — Norge. 

*bölgog — ingår i sms. vattu-*böl- 
gog, qv. v. 

*bölig 1. -en Jö^//; adj. Dräktig (om 
so). Hsk 



Hölja— Hör, 



119 



*bölja böU sv. vb. intr. 1 Böla, 
rårna. Ru — fvsk. bylia v.; Dl. 
Fryksd. 

Mt>ölka hölhi pret. o. sup. bölkaQV. 
vb. intr. 1 Bliga, se stint och 
argt på någon. Nu = bölk sv. 
vb. tr. 1 [bölk ögor]. Sbo — Rz 
68 a & 74 a bylkäs o. bölkes 'se 
under lugg, se ond ut'. Gd. 

^bölla böj svf. Buk, mage. Np — 
Jfr *bälla s. I. 

^öllot bölat- adj. 1) Fet, bukig. 
Gsv 2) Havande, gravida. Gsv 

— Jfr *bällot. 

^bölixia bölm sv. vb. tr. 1 Grumla. 

Gsv — no. bylme v. 'mulna'. 
^ölmot bolmat- adj. Grumlig. Gsv 

— Jfr no. bylmen 'bister, truen- 
de'. 

^bölnas bölnas Ngö, bönas Wp sv. 

vb. dep. 1 Bulna. — Jfr bölna 

v. 'svälla ut av fukt' Hll. — 

Linds Ordb. 
^bölsa böl^ sv. vb. intr. 1 Vada 

t. ex. i snö eller ler. Kv — Jfr 

no. bulsa v. 'arbeide tungt og 

klodset'. 
*l>ölsas böljas sv. vb. dep. 1 Vara 

brunstig (om sugga). Hi — Jfr 

no. bol a. 'brunstig'. 
*bölsk bölsJcär Brdö, bös^kär Fö 

adj. Ond, arg; rasande, ursinnig. 

— Rz 78 b Gd. 

'''bölsken böl/in adj. Brunstig (om 
svin). Hi Kim 

*böliis böulws stm. 1 Tölp, okv.Pg 

*böl-ögon (= oxögon) förek. i tis. 
vänd böulögur Blänga, se vildt 
och argt. nVa 

♦böna v. I bön(a) Pä Lptr Strf, 
byön Py, ben(a) Bo sv. vb. tr. 
1; 1) Genom eld 1. ånga upp- 
mjuka. Pä Lptr Strf 2) Tillreda 



föda åt boskapen genom att på 
nässlor, agnar o. dyl. gjuta hett 
vatten, hvari något mjöl strös. 
Pä Lptr StrfPy 3) Bädda ; blott 
i uttr. basar o. byönar. Fby —i 
Jfr Rz 44 a 'rengöra träkärl' Sm. 

ög. 

*böna v. Il bönCaJ mNyl vNyl Öb, 
byönCaJ Sj sv. vb. intr. 1 Fram- 
föra böner, bönfalla; mestadels 
i det allittererande talesättet b. 

0. be {beä Sj). — Uppl. Sdm (Rz 
79 a) Sörb. idm, ÖHd 'fria som 
böneman'; fvsk. no. bena v. 

*böna [sig] byön-si sv. vb. rflx. 1 
Sköta om sig. Py — Omljud av 
bona vb. 

[bönhas] *bönås bönas stm. 1 Okun- 
nig klåpare, okv. Fö Ku — bånås 
stm. 1 Okv. för en envis mska. 
Px — Vg. bön(h)ås 'klåpare' (Rz 
79 b); bönas m. i LMöllers, Spe- 
gels, Serenii, Linds, Sahlstedts 
och Westes ordbb., bönhas Ihre 
Gloss. Suiog. 

*böning I bönigg öNyl, benigg Bo, 
byönigg Py ut. pl., stm. Py 1. stf. 
f. ö. Kreatursfoder tillredt på 
sätt som under *böna v. I 2 be- 
skrives. 

*böning H beniggi Ngö, benigg ^\jl 
Wp, benig Ru pl. -i^ar Nu Wp 

1. 'jiur Ngö 1. -u Ru sf. 1) Hus- 
vind, ofta öppen framtill. A. a. o. 
2) Inre tak i kvarn. Ru — VR 
24 a har 'böön oghan bielkalaghet, 
lofft eeller saall'. — Jfr Rz 74 a 
böjning f. 'inre tak' Nke. 

*bör bör Å Np Ped Pu Lmo, byör 
Fby ut. pl., stf. Lmo 1. stm. f. ö. 

1) Medvind; kvarnvind. A. a. o. 

2) Äring. Lmo — fvsk. byrr f sv. 
byr gda. bor m. i bet. 1 SL, 



120 



[höra — *börja 8. 



Com.2 p. 107, Spegel, Ihre,Weste. 

— Rz 68 b (Id Kim. VI. Hs. Jtl. 
i bet. 1, p. 79 b 'säd, mald' Kim. 

— Ingår ock i sms. *dräktbör, 
qv. v. 

[böra böjes i Närpes, Sby o. Lfj böj- 
pret. o. sup. bo(la. 
= *borda bo^rJ(J/aJ Nyl Fby 
Åhd Mx, bour^(a) Kim Hi, bod 
Na, buda Nyl; pret. o. sup. enl. 
sv. vb. I C-(^J f. ö., men pret. 
bo^ Brdö, bol Å, bod & bodu Na, 
bo(lu (eg. pret. konj.) Mx, sup. 
bort Nyl (ish. mNyl) sv. vb. intr. 
Oportet, debet. — Pret. konj. 
bo(r)^u Nagu. 

= *bo[r]de budi oböjl. 1. med 
sup. btida. Sbo Bo 

[*böras] *bo[r]das budas sv. vb. dep. 
1 Böra. Lptr 

[börd I = 'födsel' förek. i uttr. 
kudon ä po bördan Kon är dräk- 
tig. Ingå Sn (m. fl. i vNyl). 

*börd II böi stf. 1 Vulva vaccaB. 
Wp 

*börd? III ie^stf. 1 Yttersta leden 
på en harv. Gsv Nu O Wp 

*börd IV 1. *börde bönl ut. pl., stn. 
coll. = *bärd, (jv. v. mNyl Pä 

— Ingår även i sms. skid-*börd(e), 
qv. v. 

*börd V bönl ut. pl., stf. Vind 
som kan driva kvarnar. A — 
Ingår ock i smss. kvarn- och 
*kväm-börd, qv. v. — Rz 68 b 
kvambörd Kim. öld.; Weste. 

*börda I b(}r(l sv. vb. tr. 1 [åv] Av- 
börda sig t. ex. en skuld. Na Pg 

*börda II bi}r(l sv. vb. intr. 1 Pracka 
sig på någon annan. Na 

[börd]band *bördo- hölubqnd stn. 
Rep hvarmed t. ex. hö bäres. 
Kim 



*börding I böUgg stm. 1 Slyngel, 
baddare. Vö 

*börding II bör(ligg Po Ten Broin 
Sn, byfjligg Hi stm. 1 Köllörsedd 
klinkbyggd båt. Efter sidobor- 
dens antal kallas en sådan båt 
t>'i- 1- fl/^^b. o. s. v. — fvsk. byr- 
Singr m. 

börd-rep 1. *bördo- bQVr^ A, bolu- 
räip Ka Sn Ingå stn. = börd- 
band. 

*börds-kviga börC^)§kmga 1. -o svf. 
Dräktig kviga. Ingå 

börd-träd böflrced stn.Bär-ok (över 
skuldrorna). Na =*bördo-trä bölu- 
tr(B stn. Mx 
Bz 77 a G-d med annan betydelse. 

börd-vidja 1. *bördo- bötdvi4jo (1. -.*ö) 
He, böVuvidjo Hvbfj svf. Vidja att 
bära (t. ex. hö) med. 

börd-ås bölås Np Re, byö^rJiuås 
Fby, byöluås Fby Hi, byöhm 
Kim stm. 1: 1) Kroppås. Fby 
Kim Hi 2) Ås under stugutaket. 
Np Re 

*börfast börfast- adj. 1) Uppehål- 
len av motvind eller stiltje. A 
nVa 2) (metafor.) Kvarhållen av 
ogynnsamma omständigheter. 
nVa — fsv. byrfaster no. da. bor- 
fast, Rz 68 b Hs. Vb. Spegel, 
Sahlstedt, Weste. — Jfr fvsk. 
veSrfastr a. 

*börga — ingår i sms. ^obörga, 
qv. v. 

[börja v.] *borja bnri sv. vb. tr. o. 
intr. 1. Q^v — msv. böria t. ex. 
Rkr. n 7342; Sörb. buija. 

*börja s. ben\a Gsv, birijfl Da svf., 
böria Fby sn. ut. pl. Begynnel- 
se. Dessutom dat. sg. def. i uttr. 
i böri^onä vNyl Sj Ksl, i bärj^onä 
Bo I förstone. — no. bytja f. 



^börjande — *börsta [sig]. 



121 



*börjande 1. *borjande herhamli Ru, 
bör^and Sbo Ksl vNyl Hi, bärtand 
Bo, börtan Hi mVa, bynan Vö 
nVa, buriand Na ut. pl., stn. 
Början. 

*börjna byrfi sv. vb. intr. 1 Börja. 
Ped Pu Kr Esse 

*börjnan byrrian ut. pl., stn. Början. 
Ped Pu Esse 

*börjning berinig ut. pl., stf. Början. 
Ru 

*börk — ingår i sms. *obörk, qv. 
v. 

*börka 1. *börkja ~ se *björk(j)a. 

*börka v. börk Py, bärk(a) Bo sv. 
vb. tr. 1 Tvätta 1. skrubba värsta 
smutsen bort, spec. avtorka ett 
smutsigt barn. — Ingår ock i 
sms. *obörkad, qv. v. 

*börkling ingår i sms. *obörkling, 
qv. v. 

*börkog ingår i sms. *obörkog, qv. v. 

*börlamente byrlamåntä ut. pl., stn. 
coll. Pack, slödder. Kim [= parla- 
mente?] 

*börr börxL stm. def. Okv. för en 
ruggig, okammad person. Ped 

*börra byrii ut. pl., svf. coll. Huvud- 
hår. Kr 

*börra [sig] bör op ^ä Or Muns Ped 
Pu Esse, byr(a) sä Kim sv. vb. rf Ix. 
1 Göra sig yvig 1. ruggig; resa 
borst, hår o. s. v. — Jfr Rz 79 b 
*börras Vara sticken, bli ond' 
Åm. Vb.; no. byrra 'udspaerre' 
gda. borre 'vinde sammen'. 

*börring börigg ut. gen. Sparv, frin- 
gilla domestica. Gkby NVet 

*börrog böru- mVa nVa, boro- He 
Kim Gkby NVet adj. Burrig; 

[börs heter böfit Sbo Pg, bö(r)il 
Na stm. 1. 



*börst I böit stm. 1 Borste. Lmo 
— Rz 67 a borst Vb, borste Sk. 

*börst II börit Nyl, böif. ORg Wp 
A nVa, bä§t O Wp pl. säUs., stf. 
Nyl Estl nVa 1. stn. Å 1) Borst. 
A. a. o. 2) Den av taggstrålar 
sammansatta ryggfenan hos ab- 
borre och gös. Py 3) Skrof ulöst 
utslag hos nyfödda barn. O Wp 
bä^t^r stfplt. Gsv, bi^lu stnplt. 
Ru Svinborst. — bör^t stm. 1 
Underlaget för häckletinnarne. 
He — Sörb. böst Gd byst, Uppl.; 
VI. *börst 1. *börster n.; fsv. borst 
f.; LL. — Ingår även i sms. 
svin-*börst, qv. v. 

*börsta s. I bör^to Nyl Pg, bär^to 
Bo, bö(r)§to Na svf. 1) Svinborst. 
Nyl Pg Na 2) Fjun på rågax och 
gräs. Bo Pä Py — bö(r)§tor fplt. 
i bet. 1 Fö Ku Hi Kim Fby, i 
bet. 2 Ku Fö — da. borste. 

*börsta s. II börito svf. Borste. Po 
Ksl Pä Lptr^m. fl. i Nyl). — 
Dl. 'häckla'. 

*börsta v. I börit öNyl, bö(r)il Lmo, 
bär^t(a) Bo sv. vb. tr. 1: 1) 
Borsta hår eller kläder. öNyl Lmo 
2) Rykta häst. Py — Dl. 'häckla'; 
da. borste v. 'borsta'. 

*börsta v. II bör^t(a) sv. vb. intr. 
1: 1) /^^^mgf/ Vara motvillig, mot- 
sätta sig något; t. ex. fqdran 
borsta imot än poytjin hansäs shu 
far ti f(js. Ingå 2) Vara ledsen 
eller ond, sura. Ten Brom 

*börsta [sig] bör,st-sä (si, säij) mNyl 
vNyl, bö(r)§t-§ä Åhd EF sv. vb. 
rflx. 1: 1) Resa borsten eller 
håret. A. a. o. 2) Yvas, brösta 
sig. Åhd Fby Kim Hi 3) Morska 
sig, bli arg; han bör ila op säriktit 
nunan. EF Ahd — fvsk. byrstast 

IG 



122 



%örstare — höss-*shfttare. 



v. 'resa liaren i vrede, om Lund'; 
Rz 67 a *bystes Dl. i bet. 1, bystä 
si Gd i bet. 2 o. 3. 

*börstare hör^far stm. 1 Vildbasare. 
Ko 

hör§J^(iriy stindef. Skämtsam be- 
nämning på svin. Hsk 

*börst-bräde hö§fi)rfp pl. -där stn. 
Bräde, hvarpä oliyran faller vid 
renborstning av huvudet. Lmo 
= *börstan-bräde hör^tanhrtr (1. 
'7)ih-) n. Py 

*börste I hiir^fa Ka Sn Ingå Sbo 
Pä Py, här^ta Bo svm. Borste. 

— Rosl. Sk. 

*börste II hör^ta svm. Borst. Py 

— Ingår ock i sms. svin-*börste, 
i{y. v. 

*börst.Qäl U^tjyn stf. 1 = *börst- 
bräde. Re 

*börsting hör^tigg Nyl, hö,sli^g Ku 
stm. 1: 1) Bhir, som sist bortliäek- 
las från en lindocka. vNyl 2) 
ut. pl. Grövre lärft. Inga. 3) ut. 
pl., coll. Hårdvallshö. Ku He 

*börstings-hö hör^figgshö ut. pl., stn. 
coll. = fg. bet. 3. He 

*börstog hör^t(^(g(ir) Na, hö^lu(gä)r 
Brdö adj. 1) Raggig. Ka 2)Trum- 
j)en, tvär. Brdö 

*börs-vind (1. *börds- -O ?>ö.r,jrmrf ut. 
pl., stm. Lämplig vind,ish. kvarn- 
vind. Fby 

*börting hili^ stm. 1 Böckling. Ru 

— Weste liar ordet och övers, 
'truite saumonnée'. 

"•'börvel hörril pl. -ilar stm. 1 Ok v. 
för en elak och gemen j)erson. 
Sj - Jfr *burvel IJ. 

*bös hjlsfarj Å N\d, hi/(is((h') Sj 
Py, hp_s(är) Bo adj. 1) Ond, 
vred. Å Nyl 2) Stolt, luigfär- 
dig; b. po-m 1. -sj. Po Ten Pä 



Ljd Lptr — Av t3^ bös(e) aJj. 
'ond, elak'. 

*bösk h<ii/sl'(är) Ko, höusk(är) Pg 
adj. Dristig, framfusig; ohyfsad; 
grym. — nlty. böisk 'launisch*. 

*böska I höysMa) vNyl Fby Kim 
Ili Brdö, böusk(a) vNyl Na, biish 
Fö sv. vb. intr. 1: 1) Blindvis 
rusa åstad. A. a. o. Dessutom 
"^böska båtar och plogar i Nagu. 
2) Bära sig ohöviskt åt. vNyl Jfr 
no. bausa o. boysa v. 'ruse frem'. 

*böska II bö\fs1c(a) sv. vb. intr. 1 
Böka. Kim 

*böskis bönsJcis adv. Huvudstupa. 
Po Ten 

*böskog bägsJco(gär) 1. höusko(gär) 
vNyl Fby Kim Pg Na, höyskugiir 
Hi, bösl'o(gär) Fö Kkr adj. 1) 
Rasande, vild; grym. Nyl EF Fö 

2) Dålig, om väderlek. Na Kkr 

3) Ostädad. Pg 4) Surmulen. Kkr 
*böskus böushis stm. 1 Okv. för 

en person, som går brådskande 
och oeftertänksamt till väga. Ka 
Sn — Jfr Jyll. ''l>08ken s. 'en 
lojerlig fyr'. 

böss-*hjälle bysiälcf^ Nyl, bist^älaBo 
svm. Förvaringsställe — spikar 
eller knaggar på en väggstock 
i stugan — för bössor. 

böss-klump bi^klomi) stm. 1 Böss- 
kolv. Nu 

böss-potta bgspoto svf. Den inrätt- 
ning i en bössa, hvarigenom 
krutet från cylindern kominer 
till pipan. Po 

böss-rumpa bisromp pl. -w svf. Bös- 
sans yttersta bakdel, bestående 
av ett tjockare skaft, mot h vilket 
kinden vid skjutande livilar. Ru 

böss-*skyttare biskitär stm. 3 Böss- 
skytt. Rg 



höss-stol?— fchöses. 



123 



böss-stol? histol stm. 1 Bösskolv. Da 

böss-tryck hi§irik stm. 1 Tryck- 
pinne å bösslås. Da 

*bösta h(mst(a) sv. vb. intr. 1 sägos 
om ett hornkreatur, då det sän- 
ker huvudet för att stångas. Bo 
höyst(a) sv. vb. intr. 1 Bråka. 
Ten Brom Kim — fvsk. boysta 
fsv. bosta da. boste v. 'slå, bulta'. 
Rz 80 a 'slå, klappa' Götald, 'ar- 
beta starkt' Sm. Svealand. — Lex. 
Ijinc, Sahlstedt, Ihre och Weste. 

*böte hijtä Ahd, höt Vö Or stn. 
Bärg. Ordet ingår även i många 
bärgnamn i Nyl., EF. och Åhd. 

*bötel höytil (pl. -ilar) A Lmo, höytäl 
(pl. -tlur) Hvbfj stm. 1 : 1) Stamp- 
bill 1. -järn. Hvbfj 2) Lång halm- 
hacka med groft skaft. Lmo 3) 
Grov och stor karl, okv. A Lmo 
— Ingår ock i sms. går-*bötel, 
qv. v. 

*bötog (= botbar) ingår i sms. 
*obötog, qv. v. 

*bötra hötär sv. vb. tr. 1 Sticka ny 
fot på gammal strumpa. Pm Px 

*bötsel hötsil Lmo, hötsäl vNyl EF 
(pass.), höy^l Fby Kim Hi, höusU 
Pä, hösU 1. -äl Po Ka Sn Ingå, 
hösl Pg, hnl Mx, höl Pm Korsn 
stm. 1 Stor hackelsekniv; för- 



skärarkniv; hackjärn. — Ingår 
även i sms. kucku-*bötsel, qv. v. 

*bötsla häysla Kim Hi, lösla Ingå, 
hök Mx, hök Pm Korsn sv. vb. 
tr. 1 Sönderhugga med *bötsel. 

*böttna bötna Brdö Hsk Ko, höhtna 
Hi, hätna Bo, hähtna Ku [hvi ä?], 
höh'»} Esse sv. vb. 1 : 1) tr. Förse 
med botten. Esse 2) intr. Bottna, 
nå botten. Bo Hi Ko Hsk Ku 
Brdö — Jfr *byttna v. — Ihre 
23 b 'göra tillfylles' Norrl. 

*böttna-sko hötncwkou Muns Nkby, 
höknaskoH Vö Or Mxmo stm. 1 
(pl. -ar) Sko av ogarvadt läder. 

*böva s. höuvo svf. Lus, insekt. Ko 

*böva*? v. häw pret. o. sup. hägwa 
sv. vb. tr. 1 Söva, vyssa barn. Rg 

*böv[e] höu(iv) pl. obr. (vanl. sg. 
def.) stm. Spöke; buse. nVa 

[bö[ve]l Ul vNyl, höl Kkr stm. 1 
(pl. sälls.) Djävel; ofta i utrop 
SS. väij 1. fij po höl%i! men även 
t. ex. hä va to äin (1. in) höl! 
(vNyl ex.)— hyö(l)n Fby, höylin 
Kv Or stmdef. Hin onde. 

*bö[ve]lt hölt adv. Förbannadt, även 
som ett slags interj., t. ex. nuk 
hölt komhär j^a ihåg ä. Ingå 

*bö[v]la höla adv. Förb-dt, synner- 
ligen. Ka Sn Ingå 



c. 



[capes kallas ka^t-puo Kim, kas.t-puå 
Hi ut. pl., g.? 

[cer[e]moni sårmonl pl. -är stm. & 
stn. Nyl 

[certeparti såflaparll stn. Na 

[chance fr. tjags 1. tjans stm. 1) ut. pl. 
Kurtis. mNyl vNyl Na Å Öb. 2) 
stm. 1 1. 2: a) utväg. Nyl b) skämt- 
sam benämning på flickor. vNyl 



"^chansa tjam(aj sv. vb. intr. 1 Be- 
driva kurtis. vNyl — Uppl. 

[chemisett fimifåt 1. fiynufåt Nyl 
EF Öb, simifåt Na, ^/mo/ViY Ahd 
stm. 2. 

[chikanera fukuner nVa, fukumer 
Np (m. fl.) sv. vb. tr. 1. 

[choses fr. fusär Nyl, fuosär Sj Py 
plt. Skälmstycken. 



124 



Iciqarr—fdag o. ^dager. 



[cigarr siffur Alhn., sifffjl Nyl Na 

stm. 2. 
[cikoria] *cigoria .sv/z/Wv/f ut. pl., stm. 

1. svf. Allin. 
[close en^. Wös: Nyl, /clos KF Ålul 

Öb adv. Nära, tätt; vanl. + vid 

(/7, rcy ridär &c-) 1. till {tiL tL h\ 

tel 1. trl, täJ), — Hll. Bhl.; no. 

klass, 
[connoissement fr. komifiman^ 1. 

kn)jo/itna^ff (1. -äm) stn. Nyl KF 
|comme il faut fr. komilfohjim 1. 



i{um adv., t. ex. fio tir dä m 

riktit hnf. d. v. s. som sig bör. 

Hfors 
I contra lat. honfjh' n. -rt adj. Mot- 

si)iinstig. Inga (Bsd) 
Icourir fr. — i uttr. i ful kurt: 1. 

korfl 1 fyrsprång. nVa 
|curam-gerens knramjprtui obrijLstm. 

& adj. Ho 
|c)rpress] *C)rpers-trä Jcypär^tnr pl. 

obr., stn. Msk (i en folksaga, 

Nyl VI n:r 68). 



*dabber ilabär pl. dfihar stm. T(Wp. 

Fo Ten Biom Ko — Rz SO a Sm. 
*dabblog d(/fj/o((f(h') adj. Tölpaktig. 

Sbo — Jfr no. dabla v. 'solo'. 
*dabbog (f(fL(f- Nyl Fby Kim Na, 

dfdjK- Hi Öb (pass.)' adj. Tulp- 

aktig. — llz 80 b Sk. lil. Kim. 

idm, 'tjock' Ög.; Olld 'tölpig'. 
*dabb-stake dahstaka svm. T(')lp, 

okv. Ksl 
*dackel dakäl stm. 1 Np Pm Px, stn. 

Ped Pil Ksso Kr Lang lat räkel. 

— Jfr skott, datchle v. 'to waddb/. 
"^'dackla dakla Brom, dakäl Kim 

(& -äl) Px Mx sv. vb. intr. 1: 

i) \nkrf»f(i o. d.] Flänga, ränna. 

Jirom Kim; [arj Skynda åstad. 

Px iMx 2)/o/v>//liamla, falla.Px 

JIx — Jfr Vg. (Ilof, Ibro) no. 

Macka v. 'ga sakta 1. orkeslöst', 

Jyll. ='dakle v. 'sia'. 
*dad dqd Kstl. (inel. NgC)) Na Pg 

Nj) Kr, dqö Kstl. (pass.) ut. pl., 

stm. i^apj)a; gannnal man (isli. 

i bspr.). -- (ing. dial. dad idm. 

Ingår ock i smss.ga[mmall-,lapp-, 

*slabb- ocli *älldad, <jv. v. 



*da|daln tan adv. Dädan, därifriin. 

Ka (Nyl. II n:r 59) Kim Hi Xa 

Ko Öb. — Sm. Vb. (Kä 81a, 

dan Vb. 84 a) — fvsk. {>a&an. 

Jfr sms. ''di-dadan. 
' da|da|n-dåu: tqndä adv. Därifrån. Mx 
'Ma|da]n-[däma], -'''dänn(a) tqndiin 

adv. Därifrån. Px 
*da[dan]-ifrån tqnifräu adv. Där- 
ifrån. Ped Pu Kr 
*dadd dad ut. |)1., stm. = *dad. B" 

Ten Brom Po Np Vö Ped P« 

Ksso Kr Ijmo — Nb. (Rz 80 b) 

Fryksd. 
*dadde (= fg., men inom östsv. 

diall. blott i) sms. skorv-^^dadde. 

i [V. v. — VI. Uppl.Åm. (Rz80l)) 

Vg. Vb. (Ihro). 
*daddra dadär sv. vb. intr. 1 Darra, 

vackla. Gsv. — fvsk. da&ra no. 

dadra, Vg. (Hof) Hs.; eng. diall. 

dather 'to shiver'. 
'dafta da/t sv. vb. intr. 1 Pladdra. 

(jsv — i Jfr skott, daft a. 'deli- 

rious, stupid', 
[dag o. *dager daf^är ut. pl., stm. 

förek. i veckodagarncs namn. 



*daga-man — *dag8-åt 



125 



ish. i absolut eller prodikativ 
ställning, allmänt inom vNyld 
samt stdm i Hi o. Kimito (fvsk. 
dagr fsv. dagher m.). Även i 
Kumlinge i ordspr. dagar har 
Ufioy o skogar har öroy = Grubb^ 
725. — ta dqän (1. dafiju) no 
wo(7ow Avdagataga någon. Sj (Nyl. 
II n:r 35). 

"^daga-man dagaman pl. -mänär stm. 
1) Dagakarl. nVa 2) spec. Karl, 
som mot överenskommen ersätt- 
ning åtagit sig att hjälpa till 
vid notdragning. öNyl (skärg.) 
Na Ko Öb (pass.). — Ez 81 a 
Jtl. Sm. i bet. 1. 

*dagande förek. i tis. dagandä sa- 
ni^g Dagsens sanning. Tu 

dagatal dagatal 1. -tal ut. pl., stn. 
Antal dagar; t. ex. hur ganud ä 
han nu ti dagatalä? vNyl — 
dagatqlä sg. def. anv. ss. adv. 
Dagtals. Po Ka Sn Ingå — fvsk. 
dagatal fsv. daghatal n. i bet. 1. 

*Dagerorts-pigg dqgärot^pig pl. -ir 
stm. Dagöbo. Nu Jfr Rospigg! 

*dagert dag ät adv. Dager, dagsljust. 
Wp — dagäfl komp. dagrarä su- 
peri, dqgrast adv. Ljust, klart; 
redo. Na 

[dagg dag ut. pl., stm. Mist. Ngö 

*daggare daqarä stm. 3 Daggmask. 
Po Ten 

*daggog darioigär) adj. Dum, en- 
faldig. Ingå (Bsd). — Jfr *duggog. 

daggpärla dagp^rlo svf. Daggkåpa, 
alchemilla vulgaris. Tu 

dagg[ros], -*rosa da(iro so svf. = fg.Tu 

*daggvåtog dafjfväto(gär) adj. Dagg- 
stänkt. Na 

*[dag]långt *daga- dagalog(g)t adv. 
Dagen i ände. vNyl — fvsk. 
daglangt adv. 



[dag]längdema *daga- dagaläggdrän 
(plt. anv. såsom) adv. Dag ut 
och dag in. Py 

*dagningstid dqniggstlö ut. pL,stm. 
Gryning, morgonväkt. Wp 

[dag och natt dqg o nat användes 
såsom benämning för nattviolen 
(hesperis) på Åland. 

*dagra dqgra 1. dqg är sv. vb, intr. 
o. imp. 1 Dagas. Ka Sn Ingå 

dags — ingår i adv. smss. *kriands-, 
*läggas- och *rumdags. 

dags-*bryning dakshrtjnigg ut. pl., 
stf. Gryning, dagsrand. Ingå Sn 
Fby Kim Hi ~ Jfr fvsk. dags- 
briin f. idm. 

*dagsetalstid daksitqs^U (stm. anv. 
såsom) adv. Dag efter dag, dagli- 
gen. Gsv [dagatals- >*dags-a-tals.] 

[dags-[niidja] 1. *daga-medja daks- 
mäiju Brdö, dagamäijo Nyl ut. 
pl., svf. Middagshetta. — Rz 
81 b Sk. Vg. Bl. Sm. Öld. 

dags-märke daksniärk ut. pl., stn. 
Första dagsgryningen. Sj (Nyl. 
VI n:r 220, p. 252). 

dags-sanning daksanigg & -n- ut. 
pl., svf. Klar, oförtydbar sanning. 
vNyl Fby Kim Hi I samma be- 
tydelse säges hä ä daksäns sanigg 
vNyl Öb (pass.). — Rz 81 b Kim. 
Jfr fvsk. dagsannr adj. 

dags-*skär(a?) dakskcer ut. pl., sf. 
Gryning. Nu — gda. dageskaer 
nda. dagsskjaer idm. 

dags-stjärna dakstheri pl. obr., svf. 
Morgonstjärna. Gsv — Vg. (Hof); 
fvsk. dagstiama fsv. dags stiaema 
f., da. dagstierne fk. 

*dagsverka daksvärk(a) sv. vb. intr. 
1 Göra dagsverke. Ingå 

*dags-åt daksuot adv. Aldrig (iron.). 



126 



[[dag] tals— [damma II. 



[[dagjtals *daga- dagatqh 1. -tals 

adv. Dag ut och dag in. vNyl 
[dag]väktare*daga-rf(?.igfo?Yy^tom stm. 

3. Ku Sött 
"^daja — förek. i smss. *flak- och 

*rako?-*daja, qv. v. 
Majsk — - förek. i sms. (juxtaposi- 

tionen) luden-*dajsk, (jv. v. 
[dal dal stm. 1 Tjärugn. nVa EUip- 

tiskt för tjär[uldal. 
[daler daldär stm. 1 öNyl Na Hvbfj 

— Användes f. ö. i svordomsut- 
tryck SS. kva (&c) dqldci(r)ri! ta mä 
dqldäni! Nyl Fby Kim Hi — 
[*dalder av plur. *dal-d-rar.] Allm. 
i Sverige enh Rz 88 a. 

daler-*dasen m. def . 'hin ondo' förek. 

i svord. ta mä dqld(U\as^! Ped 

Pu 
*dalg diilg ut. pl., stn. Stryk. Fby 

Kim — Hll. Bl. (Ez 88 a) Sörb. 

Fryksd. 
*dalga 1. *dalja da\g(a) 1. daXm Fby 

Fö, dali Sby Lfj Np sv. vb. tr. 

o. intr. 1 Shi, piska. — Sk. Bl. 

(Ez 83 a) Sörb. Fryksd. Nk.; no. 

dalga, dalja nit. daljen. 
[dal]gubbe I *dale- dalaguh stm. 1 

Gubbe, som sitter och bevakar 

tjärugnen. nVa 
[dal]gubbe II Dala- fr)rek. i tis. 

nar ([(dagohar i nogan „ Purra 

palt i någon", ljuga en full. öNyl 
*dalka dallra Hi, dalhi Brdö, dalk(a) 

Sbo Bo sv. vb. intr. 1 Gå 1. små- 

springn, ish. makligt; springa, 

luffa (isli. Brdö); slå dank (Sbo). 

— Norge. Jfr *talka. 
[daljkulla Dala- dnlaknJo svf. 1) 

Kvinna frän Dalarne. vNyl 2) 
Kvinnligt sj)öke. Na 
*dall dal ut. j)l., stn. Vandring; 
kringstrykande liderligt levnads- 



sätt, te si (1. sä) po dal o ral tis. 
Po Ten Brom 

*dalla dal(a) Nyl EF Fö Nkby nVa, 
daja Ku Brdö sv. vb. intr. 1 
Slå dank, gå sysslolös; även: ga 
långsamt. — Jyll. Norge; nit. 
dallen; jfr Rz 83 a dala Sk. idm. 

*dall-hjåke? dal\dka (obs. aks.!) svm. 
Drummel. Pä — Kan detta ord lia 
något sammanhang med det av 
Hjelmqvist Förnamn &c 313 an- 
förda Dålig-Äke? 

"^dallus dahis stm. 1 Okv. för en som 
*dallar. Nyl 

*dalma d/ih7ia sv. vb. intr. 1 Skrala, 
prata högt. Å — Hs. 'skalkas, 
förhålla sig oaktsamt'. 

*dal-sten dqlstäin stm. 1 Mjuk bryn- 
sten. Sbo 

*dam I dam stm. 1 Krubba. Gsv 
Wp — Ingår ock i sms. hö^daia 
qv. v. 

[dam II dam Wp, dåmh Da 6sv 
Nu O, duam Ru ut. pl., stn. I) 
Stoft. A. a. o. 2) Fnas, mjäll. 
Estl (incl. Gsv) 

*damakt[ig], -*og dambakto- adj. 
Dammig. Kim 

dam-*bläsa datnbles svf. Vanna. 
Lfj Np 

damhyvel dqmbhytnl stm. 1 (pl. 
-ilar) 1) Stor hyvel. Ko 2) Okv. 
för en trcig, overksam person. Ko 

*damla damhäl sv. vb. intr. 1 Drum- 
la, falla. Na — Jfr nlty. H^^m^ln 
Mumm thun, tändeln' (Frisch- 
hier). 

[damma I danib sv. vb. intr. 1 
Röka pipa. Ko sVa 

[damma II damh(a) 1. dqmb(a)^f^ 
EF (pass.) Fö (a) Brdö fa^mVa 
nVa, dama Å sv. vb. intr. 1 [om- 
lal 1. ohur\ Falla, ramla. 



[damm[ig] - "^ dans-man. 



127 



[damm[ig], -*og dumho- adj. Fånig. 
Gkby 

*dampa I damp sv. vb. tr. 1 Be- 
römma. Estl (excl. Ngö, men incl. 
Gsv). — i Jfr fvsk. dramba v. idm. 

Mampa II damp(a) sv. vb. 1:1) 
intr. [d. ner 1. o(m)Jcul 1. d.] Falla 
tungt, dimpa. Nyl (pass., allm. 
i^ vNyl Sj Ksl) Fby Kim Hi Na 
Åhd mVa nVa 2) tr. Slå, fälla; 
t. ex. la dampa ikul an so an 
skräik. Ksl 

*dampot dampat- adj. Skrytsam. 
Da Gsv Nu O Eg Wp 

'^damsa damm st. vb. intr. 1 Falla 1. 
ramla tungt, dimpa. Hi [<*damp- 
sa; jfr *tamsa.] 

*dan s. (= hög) — ingår i sms. 
dyng-*dan, qv. v. 

*dan pr. dan f. dän [n. he 1. hä] 
Ku, tan f. tun n. tä Re 1. ti Kv 
Vö |1. hä Pm Px], tan f. tu n. 
tä Ped Pu Esse, ta f. tu [n. hä\ 
Mx pron. Den, det. — Rz 83 b 
Sm. (Östbo), no. tan (Helg.) Ross. 
Eg. ack. sing. m. fvsk. fsv. Jjann 
f. l)å n. Jjat Jjaet (> *l)ae&). 

*dangel daggil stm. 1 Dagdrivare, 
okv. Na — Jyll. *dangel m. 

"^dangel-skida da^gäl^fsldu pl. obr., 
svf. = fg. Ped Pu Esse 

*dangel-struka da^gä^^fruku pl. obr., 
svf. = fg. Ped Lmo 

"^dangla s. da^glu svf. Dagdriver- 
ska. Ped Pu 

*danglog dugglo- Kim Na, dqgglo- 
Fby Ku, dagglu-Hi Ped Pu adj. 
1) Ostadig, vacklande. Fby Kim 
Hi Na Ku 2) Lättjefull. Ped Pu 
— Ingår ock i sms. *långdanglog, 
qv. v. 

*danglus dagghis 1. -os stm. 1 (pl. 
sällan) Dagdrivare, okv. Hi 



'^dank dagk stm. 1 Dagdrivare, okv. 
Fby Ped Pu — Allm. i Sverige 
enl. Rz 84 b. — Ingår även i 
smss. slag- och *slas-dank, qv. v. 

*danka I dagk(a) sv. vb. intr. 1 
Slå dank. [+ äv, i vcrg o. d.] 
vNyl Fby Kim Hi Na Ku Brdö 
Ped Pu Esse (mfl. i nVa) — 
Rz 84 a allm.; upptages som hsv. 
i Spegels, Serenii, Linds och 
Westes ordbb. 

*danka II dagk(a) sv. vb. intr. 1 fom 
ngn] Slå, piska. vNyl Fby Kim Na 
Ku Å — Sdm. Dl. (Ihre, Rz 84 b). 

"^danka IH dagk sv. vb. intr. 1 [åv] 
Försämras, försämra sig. Na 

*dankel dagktl 1. dantjil stm. 1 (pl. 
-ilar) Kärnstav. Ten 

"^danmarksen danmarksifn) stm. def . 
„ Danmarken", dansken. Nu 

dann dan(är) adj. 1) Begiven på, 
lysten [+ ät &c] Po Ten Brom 
Fby Kim Hi Å 2) Försigkom- 
men. Lptr 3) Ängslig, orolig; 
skrämd. Aid 

.90 dant adv. uttr. Till den grad, 
ofantligt; t. ex. ta va nu huggro 
o tor^to so dant. vNyl (ex.) Fby 
Kim Hi 

Rz 83 b Götald Dis. Nk. Uppl. 
Sdm. Mp. i bet. 3; Vätö Nk. Hs. 
Norge i bet. 1. 

[dans]docka *danse- dansidoka 1. -o 
svf. vNyl 

*danska dansk sv. vb. intr. 1 Tala 
herrskapslikt. Mx Vö — no. 
danska v. 'tale dansk; efterligne 
den danske udtale'. 

dans-lave danslava svm. Dansplat- 
form i det fria. He Sbo Bo 

*dans-man [< dansk-m.?] dansman 
pl. -ynänir stm. Dansk. Gsv — 
skott, densman idm. 



128 



dan.'<-sjuk'-*(h.<ik IL 



dans-sjuk iUin^fnk(är) adj. Dans- 
lystcn. Nyl 

dans-stuga 1. -^styga 1. -*stuva 1. 
-*styva (kniHiiffti mNyl, flansh/f/fi 
In^ii, (himtuvu Nyl,//r^w.:?/i/r?/ vNyl 
Sj Py svf. Dansgille; t. ox. hä 
ä iht. VfM Klokar^ i krählär. 
*dansan-stuva 1. -*styva dam^an- 
Miiru 1. -stjivu svf. Stuga upplå- 
ten till dansgille. vNyl 

*dant — ingår i smss. *rako- och 
*räko-dant, q v. v. 

*danta dmit sv. vb. intr. o. tr. 1 
Tala illa om någon. Na — Rz 
84 b Vg. Sm. Dl. Hs. Vb. Jtl.; 
Norge. Upptfiges som lisv. av 
Swedberg, Spegel, Serenius, L- 
M(')ller, Lind, Sahlstedt o. Weste. 

*dapp dai) stm. 1 Pol; bäck. Nu 

— Gd depp f. 'str)rre vattenpöl' 
no. dape m. 'vandpyt'. 

*dara — ingår i sms. slarv-*dara, 
({V. v. — Ett zigenskt ord? 

*darja I (1. *darga?) daria sv. vb. 
intr. 1 Slå dank. Kim 

*darja II (1. ''Marga?) dan a sv. vb. 
tr. o. intr. 1 Sia, piska. Kim Hi 

— Rz 110 a 'gräla, väsnas' Vb. 
*darjus dnriuf^ stm. 1 Landstrykare, 

skojare; slarv. Å Fö Hi Kim 
vNyl (danas) Sj Ksl Lptr Ped 
Pu — Ingår ock i smss. *dimme- 
*dromme-, "'has-, *klott-, lopp-, 
lång-, slarv- ocli *slarven-darjus 
samt uttalas då stundom dqrinis. 

*darr dar ut. j)l., stm. 1) Darrning, 
skälva; t.vx./a fa'f/ dani i krohpa. 
Hi Kim 2) (lélé av kalv. Na 

*darrhandog darhqndo Py, darhan- 
do((i(ir) Na adj. Darrliänd. 

*darrog daro((/är) adj. Darrande, 
skälvande. vNyl — Ingår även 
i suis. *handdarrog, (jv. v. 



•^dan-sjuka dar^nuk ut. pl, svf. 
Skälva, frossa. Da 

*darus dams stm. 1 Skojare, isii. 
i smss. Po 

*darva dariv Gsv Nu Rg, darv Eu 
sv. vb. tr. 1 Fördärva. — Fier 
darva v. 'fortrasdige, sinke\ 

*das 1 dos stm. 1 Okv. för en 
maklig och lättjefull person. Na 
— SM. dase m.; Norge. — Ingår 
även i smss. "^dalerdasen, "^räko- 
och "^skrappeldas, qv. v. 

*das II dqs ut. pl., sfcn. Fall som 
åstadkommer ett svagt ljud, t. ex. 
snöfall. Pm Px 

*dasa d^is(a) Vfj Drfj, dqs(a) Kim 
Na Brdö, rföw* Pm Px sv. vb. 
intr. 1 Masa sig; dröna, vara lat. 
Användes som hsv. av Swedberg, 
Si)egel, LMöUer, Lind, Sahlstedt, 
Ihre och Wcste. Jfr fvsk. dasast 
v. 'bli matt och trött' m. m. 

^dasa [sig] das(a)'8ä 1. -si Brom Ten 
Strf, dqs-sä Ped Pu (mfl.) sv. 
vb. rflx. 1 Ligga och masa sig. 
~ Ydre. 

*dasel daml stm. 1 Maklig och lättje- 
full mansperson, okv. Na —no. 
das(s)ul m. idm. 

' dasen dqsnj adj. Orolig, rädd. Brdö 

"^dasis s. dcisi^ stm. 1 Tanklös och 
vårdslös poi-son, okv. Sby Lfj 
Np 

"^dasis a. dasis oböjl. adj. Tomhänd: 
t. ex. han Jcmn häim dosis, Pm 

*dask I dask stm. 1 Kortspel (i 
allmh.). Nyl 

*dask II daiik ut. pL, stn. Stryk. 
Nyl KF — Vg. Sm, Ög. Sdui. 
Ils., no. da. dask 'slag'. — Upiv 
tages i Linds ordb. — Ingår ock 
i smss. "^disk-om-dask o. snö- 
*dask, qv. v. 



^dasih ni—*fd^vJ-stuJce. 



129 



'^'dask III fhffsk stn. Kärr, moras. Kim 

"^daska s. dmka 1. -o Sbo, (Jashi 
Ped Pu (rafl. i nVa) svf. Okv. 
för en liderlig kvinnsperson. — 
Ktt till betyd, närstående vb 
daska är kändt från Sdm. Sk. 
Hll. (Rz 85 a) och Norge; da. 
daske v. 'lefle' (Molbech). 

'^daska v. I dasifa) sv. vb. intr. 1 
Spela kort, delvis spec. spela 
„pass". Nyl 

"^'daska v. II daskfa) sv. vb. imp. 1 
Gloppa, slaska. Po Ten Brom — 
Jfr Ydre regndask n. 'liten regn- 
skur'. 

"^daska v. III dmk(a) sv. vb. intr. 
1 : 1) Vanka, gå utan mål. Sj 
2) [ohU] Falla, ramla. Mx — I 
bet. 1 Ög. Sm. Vg. Hll. (Rz 85 a) 
Fryksd.; da. daske 'masa sig, 
lättjas'. 

"^daskare daskarä Kim, daskar Mx 
Gkby stm. I (i Gkby ut. gen.) 
Baddare, huggare (Kim); slusk 
(Mx Gkby). — gda. dasker 'slad- 
derhank, bagvasker'. 

*dasker daskar pl. obr., stm. Slarv, 
slusk. vNyl — Sm. 'senfärdig, 
lat person' (Rz 85 a), Jyll. idm. 

"^daskis daskis Nyl, dufis Kim ut. 
pl., stn. Stryk. 

'Maskog dasko(gär) vNyl Na, daskn- 
Hi Nkb}^ adj. Ruskig; sluskig. — 
no. dasken a. 'fuktig; ufrisk, dorsk', 

'^daskus daskus stm. 1 Slarvhank, 
okv. Sj vNyl Fby Kim Hi 

*dasog dasu(gär) 1. duso(gär) Ingå 
Kim, dqso(gär) Na, dq,9u(gä)r 
Brdö adj. Lat, maklig. — Rz 
85 a Kim.; fvsk. dasenn adj. 

"^dassa I das(a) sv. vb. intr. 1 
Tassa, gå tyst. vNyl Sj — no. 
dassa v. 'trippe om, vimse'. 



'^'dassa II das(a) 1. dasi sv. vb. oböjl. 
Dansa (i bspr.). Nyl I Sibbo 
säges: dasi dast dusa, sniåfikor! 

'^'dassja s. da/a 1. daja 1. -o svf. 
Liderlig kvinnsperson. Ten 

Massja v. da/a Ten Brom Kim, 
daj^a Hi A sv. vb. intr. 1 Draga 
sig, masa sig, lättjas. — Jfr no. 
dassa v. 'gjore småt uvaerdigt 
arbejde, pusle'. 

*dassjog 1. *dassjen dajo(gär) Ten 
Kim, da£ugär Hi, da/in A adj. 
1) Ruskig, sluskig. Ten 2) Drum- 
1ig, oföretagsam. Ten Lättjefull, 
maklig. Kim Hi A — no. dassen 
adj. i alla dessa betydelser. 

*dassjus da/m stm. 1 Slarv, slusk 
(okv.). Ten 

*dasten-brast dasten-hrast uttryck 
motsv. hsv. Kratsch. Pm — i 
Jfr Faer. dast 'den bedste kraft 
af noget'. 

*dat dqt pl. obr., stm. Fader, pappa 
(i bspr.). Lptr 

*dava s. davu svf. vNyl nVa, davo (pl. 
-unä) ut. gen. Gkby N Vet Däld (ish. 
sank). — Hs. dåva f . 'vattenpuss'. 

*dava v. dauva 1. dam sv. vb. intr. 
1 Slå dank, gå sysslolös. He — 
no. dava v. idm. 

*dave dava vNyl He Fby Kim, 
dqva A svm. = *dava s. — fvsk. 
dafe no. dave Sörb. dabe m. 
'vattenpuss'. 

'Mave[r]t dqvit stm. 1 Dävert. EF:s 
skärgård. — Ingår även i sms. 
stamp-*davert, qv. v. [Kske före- 
ligger kontamination med nom. 
pr. David? Se Hjelmqvist För- 
namn 22 f.] 

'• [dav]-stake *dave- daurastaka svm. 
Okv. för en trög, obetänksam 
person. He 

17 



180 



*(le—'*(lena IL 



*de pron. sg. tu 1. ti f. tu n. tä 1. 
tu Ped Pil, dä 1. fa 1. // p. 3 g. 
Nyl (ish. östra, men ej okändt 
i skärgården i västra delen av 
landskapet, där jag jämförelsevis 
ofta hört detta pronomen; ut- 
dödt i mNyl) pl. dl 1. to7n 1. dom 
pron. dem. och best. art. Den 
det; exx. från Nyland: tä anan, 
tä ana dan, tä sqtjln, dä unda 
(= 'den onde, fan' Sj), tä Kaliums 
ni/ \. nt bätii. 

[de pron. plur. Följande former 
förtjäna anföras: 
tal(jj, f. t(jr, n. tom Nu O (i m. 
även tä 1. tre Nu); täl(j), f. tår, 
n. tom Rg; täl(j), f. tår 1. tor, 
n. täl(j) Kkr Mx; täl(jj 1. dl, f. 
tor 1. dor, n. ti 1. r// Re; frt/fji^, 
f. o. n. tom Ku Brdö; ti 1. rf/ 1. 
to7», f. får 1. for 1. dor, n. fom 1. 
ti 1. rf/ 1. rfrtVyX' L^^J Np; f.ö. allm. 
fom 1. dom, men fa/??^ Ru; gpl. 
t/^ara 1. f^^^rw 1. tear Ru, spec. 
m. frt//«Ä Nu fmn. töras Re M/a^ 
Nuckö. 

*decker? dlkur pl. obr., stm. Skara, 
flock, hop. Or — Kanske samma 
ord som i fsv. dikur swaerj) VGL 
(förmodan framställd av fil. kand. 
G. A.Hedberg). 

*de-folket talfolkl Nu O, tälfolkl 
Rg, även taljasfolkl Nu stndef. 
coll. Karlfolket, männen. 

*dega dälg(a) 1. dcg(a) sv. vb. intr. 
1 Fastna liksom deg; t. ex. kära- 
måhlrän dcf/ar milan tändrän. 
Inga 

degbär d älghär 1. -h((r Nyl Kim, 
deäghrrr Sj stn. Mabär, frukten 
av ribes alpinum. 

deg-gräddad dälgräda oböjl. adj. 
Otillräckligt gräddad. öNyl 



degholk dälgholk Ingå Ka 8n öNyl 
däigholk Na Ko Hsk, stm. 1 
Degtina. — Rz 82 b Gd. 

deg-*krafsa däiCgJkrafso 1. -kraps^t 
Sbo Bo svf., däi(g)krafmr Py 
fplt. Degavskrap efter bakning. 

deg-rot däigrot ut. pl., stf. Jäst, 
mjöl och vatten såsom ingredien- 
ser till deg. Sn Ingå 

degsko[ve]l dälgskol stm. 1 Liten 
spade, hvarmed degen upptages 
ur tinan. Py 

deg-*spån dälgspån stm. 1 = fg. 

deg-*sur dälgsur Ped Pu Esse Kr. 
daisijr O, dcmjr Nu ut. pl., stm. 
Syra i deg. 

[degtråg] *degtra däitur pl. dährar 
svf. Nu [Formen måste bero 
därpå att utljudande g förstum- 
mades, hvarpå sammanfall med 
svaga fmn. ägde rum.] 

deg-*vick(j)a däi(j)intju svf. Deg- 
tina. Vö 

deg-*älta däigälto Nyl Kim, deägälto 
Sj, dälgäUo Fby Na, dmgäUu 
Hi, däigältu nVa svf. Ältad deg- 
massa. 

'deken (1. *decken) däikij^ 1. d^kn 
stm. 1 Icke sönderstött mjöl- 
eller potatesklimp i gröten. Na 

— I Jfr no, dignet Uidt tyknet'. 
*dela dlla sv. vb. 1: 1) intr. Di. 

Lptr 2) tr. Dägga, Lptr — Jfr 
Ög. Vg. HU. Sörb. del m. 'spene', 
dile m. Nko. 
*deling dlll^g stm. 1 Diföl. Lptr 

— Jfr fvsk. dilkr m. idm. 
*dena I 'töja' ligger till grund för 

Nagu *avdenad, qv. v. 
'dena II dina sv. vb. intr. 1 Sty- 
ra högt upp mot vinden. Ingå 
Fbv 



*dena Ill—^deva II. 



131 



*dena III dina sv. vb. imp. 1 förek. 

i uttr. igga dinar hä Det förslår 

ej, det går icke upp emot. Ksl 
'den-däran dändéran, f. =, n. dä- 

drfjran, pl. di- 1. dotn-dman pron. 

Den där. vNyl Bo [Å den senare 

orten kanske även med t-, men 

liar jag ej hört sådana former.] I 

sg. ntr. o, pl. även -dcera, i ntr. 

sg. dessutom hä-téra ibd. — Rz 

87 a den-däre Nk. Götald. 
'•'den-däringe dän-y f. =, n. dä-, pl. 

di- 1. dom-d4'ri§ga pron. = fg. 

Po Ten - Rz 87 a Bhl. Hll; 

VI. 
'''den-häran dän{&cyhm'an pron. Den 

här. vNyl Bo — Rz 87 a den 

hare Nk. Götald. 
"^'den-häringe dän{&c)-h<trigga pron. 

Den här. Po Ten 
*des (1. *däs'?) des(är) adj. Hes (om 

fiol). Geta — Hs. däs idm. 
[desperat a. dispurqt- adj. Vildsint, 

vred. öb. 
*desp[e]rat s. dispråt stn. Dumbom; 

fån. Kkr 
'*^'dessel-[däxla], -*dässla däsäldälla 

pl. -u svf. Liten krokig yxa. Ru 

— nlty. dessel f., nht. dächsel 
m. 'bandyxa'. 

*dessen I täsn Nyl Fby Kim Hi 
Na Rg Wp, täsän 1. täsin Nyl, 
tä^. Da, tä/iy Kkr; f. täson Nyl 
Drfj, täsun Na, täfun Kkr, täson 
(rätt!) Kim Hi, täso Py, tmo 
Fby, t(Lsa Rg Wp, tm_ Da; n. 
t(i[ Na Da, tähtay Kkr, täta f. ö. 
(även Nagu); pl. täm 1. täs. Nyl 
Kim Hi, täs Da RgWpNa, täson 1. 
tä^o Fby, m. & f. tä/ir n. ^ri/Kkr. 

— tä^^iin Ko, täsyy Hsk p. 3 g. sg. 
& pl. i sms. han-t. (se han-*des- 
sen) jMon. Denne, -a, detta. — 



Anm. Pron. användes ej mera 
i mNyl, men väl f. ö. i såväl 
östra som västra (själv har jag 
hört det i alla socknar i vNyl). 
I Nagu lyder gen, sg. tä»nar^ 
f. täsunar,s n. tätar§ 1. hä-tätar^^ 
gpl. p. 3 g. täsar^ 1. tom-tämr§ 
(liksom av denne tomtånar§ 1. 
tönitänar^). — Rz 87 a VDl.; fvsk. 
l>essi fsv. l>aessi. — Ingår ock i 
sms. han-*dessen, qv. v. 

'''dessen II dämn 1. y adv. Desto. 
Sött 

*dessen-hjär täs^}-irer (böjn. se *des- 
sen I) pron. Denne här. öNyl 

*dessen-hjäran täsri-tf^ran (&c) pron. 
= fg. Pä Lptr (m. fl. i öNyl). 

*dessen-[hjäma], -*hjänna täsn-uin 
Fby Kim Hi Na, täsii-sttana Rg 
Wp, täsun-idn Ko, täs^yy-i/in Hsk 
(böjn. se *dessen I) = fg. — 
Gsg. i Nagu täsi}-, f. täsun- n. 
tät-iänar§, gpl. ibd. täs-%nnar§ 1. 
tås^änar§ [likaså ibd. tornar § och 
tomtäs-iänar§\. 

*dessen-[hjäman], -*hjännan täsn- 
länan (böjn. se *dessen I] pron. 
= fg. Ingå Kim Na 

*deste dä^ti adv. Desto, t. ex. dästi 
mindär§ Dess mindre (adv.). Ingå 
Sn — fsv. mit. deste adv. 

*detta — ingår i sms. *han-detta, 
qv. v. 

*deva I diva Bo Sbo Artsjö Msk 
vNyl Fby Kim, diva Fö sv. vb. 
intr. 1: 1) Dunsta, sprida lukt; 
ish. om säd i rian. vNyl Fby 
Kim 2) Stinka. Fö 3) Ånga, 
imma. öNyl Fby 

*deva II diva Kim, dn'(a) öNyl 
mNyl Na Å sv. vb. intr. o. imp. 1: 
1) vSippra ned 1. igenom. Å mNyl 
öNyl; hä divar o r ägnar Det 



132 



"^'(Icrc I — diiferlanäet. 



regnar och skvalar. Kim 2) Fukta. 

Bo Na 
*deve I diva ut. pl., svin. 1) Ånga 

i rian. Sbo Po Broni Ten 2) R(")k 

frän tobakspipa ell(.'r i badstuga; 

badstuguvärnic. Kim He Py — 

mit i (Uran tis. „Pii röken", druk- 

ken, full. vNyl Fby Kim 
'•'deve II (lira- svm. Mängd, hop. 

Po Ten Brom Fby Kim 
*devel — ingiir i sms. dyng-''devel, 

(|V. v. 
''"'deves-råd tlirasnwd ut. j)!., stn. 

Skämtsam benämning j)ä kaffe. 

Py 

*devick(j)a dcritju 1. drrrifjo Lptr, 
(krik (i)l. -n) Ku svf. 1) Svieka 
pa tunna. Jjptr 2) Tapp i båt- 
bottnen. Kuno 

*di // 1. dt adv. 1) Dit. 2) Där. 
Estl (ej Ngö) Nyl KF Å Öb 
= tra Xu (komparativ? 1. < '''fiaö 
< '-''/nar.). — Jfr Nn Asehw. Gr. 
§ -172 B 2. Ingär ock i sms. han- 
"^di, qv. v. 

''■"dia dia svf. Hynda som ger di. Vö 

[diakonissa heter aiionha svf. Sbo 

'Mibel-sticka dihälstiko svf. Jjibsticka, 
levisticum offieinale. Kim 

*dicka dik(aj sv. vb. intr. 1 Pladdra 
ivrigt, prata; ofta i smst. ,sfq o 
dika. Ho Pä — Eg. 'liipa med 
skvaller' 1. d., ty jfr Kz 87 b 
'springa; gii' Vg. Sm. Ög., fno. 
dik n. '](jben' nyisl. no. dika v. 
'to run', 'lobe, vimse\ 

'^di-da[da]n7 1. *ditan *didan? fi.dan 
adv. Dädan, därifrån. Inga (Bsd) 

=Midd did pl. -u (st. 1. sv.?) sf. .Mo- 
derbröst. Ku — Jfr Kz 737 a 
titt m. idm. 

'^diddar-ände didarcnd svm. Fäng- 
näl. Ku 



*di-där titér 1. tid^r 1. ^/fe? nVa, Mi 
Vö nVa, tiilä Hvbfj adv. Där si 
just där. 

'Mi-däran ti-déran adv. Dit^t. A'ö 

*di-[därna], -*dänn ti-tån Na, iidm 
Kim, ti-ddnFhy adv. Dit så, där Sii. 

*di-[däman(a)], -*dännaii ti-f finan Xa, 
ti-dånan Nkby, tl-ttnanCdJ 1. ii- 
dnianOV nVa adv. = fg. 

'''di-|dämar], -*dännar ti-dånar aJv. 
= fg. Hvbfj Px Mx (m. fl. i 
sVa). 

'•' di-[eftan], -*ettan Uäfftn adv. Ditåt. 
Brom Ten 

' di-[efter], -*ett Uät 1. diät adv. Diuit. 
Å (Eek. mfl.) Nyl 

|dig kan användas såsom nom. sj,'.: 
fc 1. ffi Wj) (aUm.), ti 1. di 1. in 
1. du 1. däij Ka Sn Ingå (blott 
i satsslut och oftast vid omtag- 
ning t. ex. ä tu \^ei%-(läij? hm 
lif nu, di!). 

[diger 1. *deger dcegär adj. Fet: 
tjock. Kkr — dijri-an, -o, rfc/) 
adj. iStor. Ku 1 nyläiidska ort- 
namn förekonnner digär- 1. dägSi- 
ofta. — diger användes i Schib- 
boletli för alla nyanseringar av 
begreppet „stor". 

digerbom durhom stm. 1 Segelbom. 
Ku 

digerbössa durhiå pl. -« svf. Kanon. 
Ku 

digerfjäder durjij^yär pl, -yru stf. 
Benämning på största fjädern i 
bösslaset. Ku 

digerfock dur/ok stm. 1 Stön-ekly- 
varseglet. Ku 

digerhanmiar[ej durlmmar pl. -arti 
stm. Stångjärnshammare. Eu 

digerlandet durluandi stn. def . Fast- 
landet. Ku — Jfr fvsk. megin- 
land n. idm. 



(Uge)tnässling—*dtska. 



133 



digermässling durmäUig ut. pL, 
stin. Smittkoppor. Eu 

diger-*ol durouyl pl. -u stf. Rem 
livarraed *dråpeln är fäst vid 
*slagvalen. Eu 

diger-[slå], -*slåg(a) (lu(r)Xluay pl. -u 
sf. Tvärslå framtill på släde och 
drog. R'i 

digerstuga da§t^ pl- -o svf. Stor- 
stuga, boningsrum. Eu 

digertarm du farm stm. 1 Stortarm. 
Eu 

diger-tjuga dutfiu pl. -u svf. Tu- 
grenad slå sträckt under vagns- 
bottnon från bakre hjulaxeln. Eu 

diger-[tå], -^tån duluan pl. -o stf. 
Stortå. Eu 

'''digrig dif/nYf/ärJ adj. Dräktig, ha- 
vande (om kvinna eller djurhona). 
Ksl 

=Miktål diktql stm. 2 Duc d'Albe, 
fijrtöjningspåle. Nyl EF — An- 
vändes SS. hsv. i Westes ordb. 

"^diläppare ddäparä stm. 3 Diföl. Sj 

*diläpps-fåle diläpsfola mNyl 1. -fida 
r)Nyl svm. Diföl. 

• dimla dliMa sv. v b. tr. 1 Ho])fästa 
med dymlingar (ish. stäverna i 
laggkärl). Ka Sn Ingå Sbo (mfl.). 
— gda. dimle no. dimla v. idm. 

'' diml[ing], -*ning, *dimmelning dim' 
hälni^g stm. 1 Dymling, plugg. 
Ingå - da. no. dimling. 

''dimme dimha svm. Dimma. Py 

'''dimmedarjus dimidarius stm. 1 
Landstrykare, skojare. Lptr Pä 
(V Fby Kim {äj Lfj CIJ- — Kske 
< ''drymme-d., jfr *dryTnmel. 

"^dimpdån dimpdån ut. pl., 8tn.(vanl. 
def.) Dåndimp; /(J dimpdänäSwim- 
ma, falla i vanmakt. Ko Hsk 

'dimpel — ingår i sms. *dåndim- 
pel, 'IV. v. 



[din] *den tän f. tin n. tät pl. ttn 
1. ttna pron. poss. Tuus. Dagö 
Nyl EF Öb (jte t- även d- över- 
allt). — tiy f. tin n. tit jte d- 
Ku Brdö " 

*di-n[al? din adv. Dit. Geta 

*di-na-at? dinat adv. Ditåt. Geta 

*di-na-n[a] 1 tincm Eck, dinan k. Fö, 
diyay Ku, tiyay Kkr Ku Brdö 
adv. Dit. 

*dinan[aj-ifrån dinan-ifron adv. Där- 
ifrån, k. 

*din[a]-åt dinot adv. Ditåt. Å 

•'•dingla digglo svf. P]tt slappt ned- 
hängande föremål. Sbo 

[dinglijdang *dingeli- di^gälida^^f/ 
ut. pl., stn. Bjäfs, onödig grann- 
låt. vNyl 

*dinglog di^glu- adj. Spräcklig. mVa 
Ped Pu kr Esse 

*dink förek. i tis. Xlä digk-om-dagk 
Slå dank. Sby Lfj — Jfr Ez 
90 b *dinka v. 'dingla' Vg. Ög. 
Sm. Bl. 

[dirk] *dyrk dyrk stm. 1 Nyl EF 

[*dirka] *dyrka dgrk/aj Nyl, dirk/aj 
Bo sv. vb. tr. 1 Upphissa segel 
medels dirk. 

=Misa I dtso Ä Ku Na Pg Kim Fby 
Nyl, disu Hi nVa ut. pl., svf. 
^list, disig luft. — Ez 91 a Götald 
Eosl.; da. diis. 

•Misa II dtso ut. pl., svf. Spenvarm 
mjölk. Na — Ingår ock i sms. 
*kudd-disa, qv. v. 

*dise dtsa ut. pl., svm. = fg. Na 

[disk disk stm. 1: 1) Skåp för mat- 
varor eUer kokkärl. Ku 2) Skopa. 
Hl Kim Pg — Ez 91 a 'avlång 
träkopp' Dl. — Ingår ock i sms. 
vattudisk, (iv. v. 

*diska — ingår i sms. '''kudd-diska, 
qv. v. 



134 



^flföhinfn — *d}nkel. 



'''diskanta f/isÅfmt sv. vb. iiitr. 1 
Sladdra. Pin — Ordet användes 
i samma bet. av Bellman i Fred- 
mans K[)i.stel n. 57. 

'Misk-om-dask f/isl-oni-f Ja.il' ut. pl., 
stn. Stryk. mNyl — Kz 1)1 a 
Dl.; gda. disk . . . dask utmark. 
'slag\ 

disk-slarva (Ihkslano svf. Disktrasa. 
vNyl Kim Hi (& -u) Na 

disk-*stoppa di-^kstopo svf.= fg. Ljd 

disk-stuga tlisLsffjf/o svf. Tvättstuga, 
hvari även förvaras åtskilliga 
större träkärl o. d. Fö 

[disk-trasa] *disk[els-träsa (lisÅis- 
trds-u svf. Sbo Tu Bo 

distliljlera flf\sln' sv. vb. tr. 1 Pg 

*di-sån[a] ti-sfjn 1. -son vNyl öNyl, 
ff-siwn Py adv. Dit sä, just dit 
1. där. 

*di-såna-n[al H-i<åttan adv. = fg. 
vNyl 

[dit Ut adv. 1) = lisv. (isv Xu 
Ng() Hvbfj Np Ped Pu (mfl.) 
2) Där. Hvbfj Np Ped Pu (mfl.) 
= *did [< *l)i&l ffjl Kim Hi Na 
Ko Hsk Kkr Ku mVa PihI Pu 
(mfl.) — msv. tidh (pass.). 

•Mit-at ifjat adv. Dität. (isv 

*dit-dit 1. *dit.did llUUi adv. Ditåt. 
Nu 

tiftil adv. Dit bort, där borta. 
Ped Pu [1. tiirMid?! 

dit-däråt ffh'0.t adv. Ditåt. Ped Pu 
(mfl. i nVa) 

[dit-*eftanl 'Mid-ettan inläran adv. 
Ditåt. Sbo 

[dit-efter] ''did-ett 1. -ette tu! ii t Vy 
Na Hvbfj nVa, tHlätä 1. -ahfä Hi 
adv. = ig. — Kz 01 I) Vb. 

*dit-å-at? ifhiat adv. Ditåt. Nu 

[ditj-åt *did- ifdO.t 1. -of mVa nVa, 
tnhud Py adv. 



*div (hr ut. pl., stm. 1) Rök (t. ox. 
frän ugn, tobakspipa o. s. v.). Hi 
2) Rus, fylla; mit i dtrn, Hi 

*diva dirCnJ »v. vb. intr. 1 Eamlit. 
falla. Ingä (Bsd) 

*divel — ingår i sms. pojk-^divel 
qv. v. 

*divels-träck (7/rälstrå'k mNyl, th- 
rälH^-äk KF (& -r/te^) Ålid nVa 
Estl Ru, diväbffrek* Mx ut. pl., 
stn. nVa, stm. f. ö. Dyvelsträck. 

'Mivla dirla Nyl, divla Å Fö Ku 
Hi Kim, diväl öb, divla BnlO 
sv. vb. intr. 1: 1) Svärja oih 
f(')rbanna sig. 2) [iniåt resp. imofif] 
Dis[)utera, käbbla. — Uppl.(lhn*l 
Vg. Sm. Nk. Sdm. Hs. Mp. Vb. 
(Rz 91 b) Am. Sörb.; jfr msv. 
divel m. 'djävel'. — Jfr *fördiv- 
ladt. 

'Mivlas divlm sv. vb. dep. 1 Tvista, 
disputera. Mx — AUm. nog enl. 
Rz 91 b; Norge. 

*di-väg firreg 1. -väg Nyl, hvt^g öNyl 
(pass.) ut. pl., stm. Ditviig; vanl. 
i tis. uj) 1. po t4nj men även t. ex. 
hä sked po män tivttg- 

*di-åt iiit 1. tkot Nyl Ped Pu, Umi 
Sj adv. Ditåt. [Jte ti- även th- 

^;vi.) 

^'djunk djogkär (1. d^-) Nyl, \ogkfär/ 

vNyl mNyl adj. Dunkel, matt, 

glanslös (isli. om ögon 1. glas). 

— f vsk. dokkr (< '^denkwaR) fsv. 

dionker (t. ex. Prosadikter 314,2i) 

Jfr *bjunk. 
*djunkna di^ogkna sv. vb. intr. 1 

Bli *djunk. Sbo Bo 
'Mjupa [sig] djupsäij sv. vb. rflx. 1 

Fr)rdjupa sig (t. ex. i skogen). 

^:\ 

'•djäkel 1. -ul djakul 1. .#<fX'fi/ vXvl. 
djrrkäi 1. i/rkäl mNyl Sbo B^. 



^djäkeh-ftyj—^^dockla r. 



135 



(Ijfrkul Na, iq^knl 1. -M Kim, mkol 
Hi pl. -klar resp. -Ä;ter stm. 1 
Djävel; i^kuUy higrlya! Ku — 
Sen msv. dyaekel m. (1508, Sdw). 
Nk. Mp. Vb. Nk. (Rz 92 a) Hs. Sk. 

*djäkels-[ty], -tyg i<^kälstyg pl. obr., 
stn. Fanstyg, otyg. vNyl 

*djäken djreh^ stm. 1 Klimp i gröt. 
Kkr — Jfr *deken. 

'^'djäkla djcrkla 1. t/ekla oböjl. adj. 
Djävlig, förb-d. vNyl mNyl 

'^'djäklad djq^klagär 1. iceklagär n. -at 
adj.= fg. Ingå — Jfr ock sms. 
"^Tördjäkladt. 

"^'djäklas djcpkJas 1. ueklas sv. vb. 
dep. 1 Svärja, väsnas, leva till. 
vNyl Sj Ksl - Skåne. 

*djäklig 1. -og djcekli' 1. mkli- (1. 
-o[ger]) vNyl mNyl, djceklofgärj 
Na, iq^klugär Hi adj. Djävlig, 
furb-d; dålig. — leklot svord. 
Hsk Ko Na — ]VIp.(Rz 92 a) Sk. 

*djäkute f/pktäl 1. -is svord.; no^ 
so iqkutis! — i<ekutirala svord.; 
kanske att avdelas tq^kufir ala 
d. v. s. ;,alla djävlar"-? Nyl EF 
(pass.) — Ordet torde vara bil- 
dadt från djävel i analogi med 
hel-*kåte: helvete. 

[djärv j *därv däriv- adj. Ormsö 

*djävels-träck djcevälstiäk ut. pl., 

stn. Dyvelsträck. Py 
*djävla djcevla 1. tcevla Nyl, uela 
Bo (jte fg.) oböjl. adj. Djävlig, 
förbannad; men äin (1. en &c) 
dj. kar kan också betyda „en 
duktig karl", tcela användes abso- 
lute som svordom i Borgå-trakten. 

*djävla-båd \(Bla-hod 1. -bäd svord. 
Ingå 

'^djävlad — ingår i sms. *sjudjäv- 
lad, qv. v. Jfr även etter-, för- 
och *odjävladt. 



'^'djä[v]landes latlamlist svord. Ksl 

'^'djävlas djtpvliis 1. ifrrlas N^d, i/pvlas 
EF Öb sv. vb. dep. 1 Svärja 
och väsnas. — Rz 91 b Nk. Sm. 
Hs., 112 b dävlas Sk.; Norge. 

[djävul heter allmänneligen djävel 
{djcpväl 1. -äl, iqn^äl 1. -äl) i Fld. 
= *djavul diiqvul stm. 1 Nu Rg 
Ru — fsv. diavul m. — Hit höra 
ock svordomsformlerna oyj t(eln 
Bo Sbo Tu, oyj urlan Ingå, oyj 
lajXan Fö ; ifertian 1. djmrvian an- 
vända Pä Bo Sbo, imiay ifqdär 
Ku 

djävuls- 1. djävels-[ty], -tyg djcevids- 
1. djävuls- 1. iqvuls-tyg Nyl 1. -ttg 
Bo pl. obr., stn. 1) Otyg, fans- 
tyg. 2) Elak människa. 

'Mo do ad v. o. konj. Dock, likväl. 
Gsv Ru — fvsk. fsv. J)ö gda. 
tho, do. 

*docka s. I doko A Fö mNyl, dohko 
Ku, doku Brdö, duko Py (mfl. i 
Nyl) svf. 1) Kort skackel, som 
går från bukoket till hästbogen. 
mNyl 2) En bj^gelformig slå 
över hjulaxeln. Åhd 3) Trästycke, 
som förenar slädmeden och „ gar- 
neringen". öNyl 

'Mocka 8. n doko vNyl mNyl, duko 
öNyl svJ. Bobin. 

[docka s. III (leksak) heter i smss. 
doko' vNyl mNyl, duko- öNyl, 
doku- nVa 

*docka v. dok fa) sv. vb. tr. 1 Vinda 
garn på bobin. vNyl mNyl 

*dockel (1. *dåkel?) dokil pl. -ilar 
Bo, dokäl ut. pl. Ped Pu Kr Lmo 
Esse stm. 1: 1) Klumpig gosse. 
Bo 2) Lång räkel. nVa 

"^'dockla s. doklo svf. Lunsa. Bo 

'•'dockla v. dokäl sv. vb. intr. 1 Vara 
tafatt, fumla. Kr 



130 



*(lo(:]clog—*dommAei'a. 



'Mocklog floklti- ad j. Tafatt, klumpig. 

Kr 
'^dockstol (Joksitol iitin. 1 Bobin. Fbv 
[dodra] *dudra (hidfir ut. pl., svf. 

Åkersenap, sinapis arvensis. Nu 
*doen 1. *doig doi- p[). & adj. Död. 

liu Ksl Sj vNyl Na — fsv. doen 

fvsk. dåenn pp. Jfr smss. ''''av- 

och själv-*doen. 
*doft (lo/t Wp Nyl Na, (ht/f Ru 

ut. pl., stn. Urand, stoft, smula. 

Blott i nokando satser, t. ox. 

aldrr 1. hit 1. it dofta, int ätt doft 

o. s. v. — Com.*-^ p. 88 'stoft', 

Sdt, Ihre. 
*doga doiigCaJ sv. vb. intr. 2 Duga. 

Ten — 110. dauge idm (Orkd.). 
*doglig doHf/lin Hi, doidi- Ko Vi) 

nVa adj. Duglig. — Us. dovvlug. 
*dojsog doysoyär adj. Ijat o. snuskig. 

Brom — Trol. med pejoriseran- 

d(^ j utvidgad form av dåsig. 
*dojsta doi/st/aj sv. vb. tr. o. intr. 

1 Slå; bulta. Fby Sby — Jfr 

110. d0ysta vb. 'slå'; jfr ock? msv. 

diost f. 'tornering', diostera v. 
*dokta dol't \ö, du/t Nu sv. vb. 

tr. 1 Läka, bota. — Närmast av 

*doktra. 
'••'doktare do/tar Nu Wp, dolitar Ru 

stm. 1 Läkare, doktor. — Rz 

92 b Sm. 
^doktorera d(tlcto)rrfa) sv. vb. intr. 

o. tr. 1 Agera läkare; bota nuj- 

dels medicin. vNyl niNyl — Sk. 

(Rz 92 b) S()rb. Fi-yksd.; nit. dok- 

toreeren. 
*doktra dnktär (pret. & sup. -äy(f) 

Mx, dohtär Wp sv. vb. tr. 1 

Kurera, bota. 
Molkot doUvt- adj. Fånig, dum. 

Ormsr) — Jfr Rz 109 b dålk 'dum' 

Vg. Jtl., no. dolken 'lat'. 



*doll dol stm. 1 Dagö 1. stn. Pu'i 
Fan. — Jfr msv. dol doll nit. doll 
adj. 'galen'. — Ingår ock i sms. 
*fjucke-doll, q v. v. 

*dolla s. dofa 1. -o vNyl Fby Kim 
Hi (blott -a), (loin Ped Pu Ki 
svf. 1) Lättsinnig och fjäski;: 
kvinnsperson. vNyl 2) Toka,vap. 
Fby Kim Hi Ped Pu Kr - ii.\ 
duUa f. 'slamsig kvinna' Jvll. 
duUe 'en foragtelig kvinde*. - 
Ingår även uti sms. ^fjucke-dolla 
qv. v. 

*dolla v. dol sv. vb. intr. 1 Vara 
1. visa sig fånig. Dagö 

'Mollhandsk[e] dolhansJc stm. 1 Fäne. 
okv. Fby 

*dollog 1. -ot doloCgärJ mNyl vNyl 
Fby, dolu- Hi nVa, dolat- Da 
Gsv adj. 1) Tafatt, avsigkommen. 
A. a. o. 2) Tokrolig. Fby— Jfr 
Rz 103 b f. duU a. Sdm. Cppl 
Hs., skott, dolly. 

*doll-rede dolräidi (1. -ä) 1. -jwW 
stn. Tok, halvfån (okv.). Ingii 

'Moll-stake dohtaha svm. (även anv. 
om kvinna) Tafatt eller sjåpig 
person (okv.). Ingå Sn 

Molsken dolstjin adj. Dolsk. Pojo 

Molskog dolsko('g(b'J adj. =fg.ya 

*domdera domäera öNyl mNyl Inga 
Np, domdeära 8j Py, domdärn 
Geta, dtmdéra vNyl Å sv. vb. intr. 
1: 1) Bullra, väsnas. 2) Träta. 

— Dis. Vg. Sm. Nk. Sdm.Uppl 
:s\p. Gd (Rz 93 a) Ydre Frvks.1. 
Hs. 

' dommedarius domidarins stm. 1 
Tölp, okv. Å Fö — Dissim. av 
drommedarius = Rz 99 a VI. Bl. 

— Linds Ordb. drumeldarius. 
Mommelera dömäipr sv. vb. intr. 

1 Bullra, väsnas. Vö 



domna ''*dorga v. IL 



137 



domna domn Öb, dum'^ Gsv Nu O 
Wp sv. vb. intr. 1 Duvna (om 
dryck). 

*domnog domnof^gär) Ingå Na, dom- 
nu(gär) Na adj. 1) Domnad. Na 
2) Duven ; t. ex. vainä ä domnut, 
hä bitr hortdumt Ingå 

*don i uttr. ss. hä \ä äin don Det 
är sak samma. Mx nVa [I Nyld 
säges hä ä alt äin dom idm.] — 
Norge. 

*dona don/aj Nyl Fby Ku Å Ped 
Pu (mfl. i nVa), doun^aj Kim 
Hi sv. vb. intr. 1 Syssla med 
något. — Ög. (Ez 92 a) SM-e 
Hs. Norge. 

*donanient? dumamånt stn. Don, 
tillbehör. Ekenäs. 

[*donikage] *donikasjor donikdfor 
1. donikdfär plt. Saker, effekter. 
Brom 

*doning donigg Njd EF nVa, dou- 
nigg Kim Hi stf. 1 (mångenstä- 
des plt.) Tillhörighet(er), effek- 
ter, redskap. — Nke, Götald.; 
hos Sdt. 

dop[funt], -*funk dopfogk stm. 1 
Kkr — Heter du/ stm. 1. Py 

*doppa dopa ut. pl., sn. Kaffedopp. 
vNyl 

dopo vNyl mNyl Fby Kim Na, 
dohpu Hi, dupo öNyl ut. pl., svf. 
Fläsk- 1. köttspad med h vetemjöl 
och lök, i hvilket brödbitar dop- 
pas (vid frukostätningen eller 
annars). — Ez 91 a 'sås att doppa 
i' Sk. Bl. SM doppa n., HU. doppe 
n.; Norge doppa f. 

[doppsko] '^'toppsko topslco stm. 1 
Na 

dopsnamn dopsnam stn. Dopnamn. 
Ormsö 

*dor s. do7' stm. 1: 1) Eundt spet- 



sigtjärn, hvarå hjulmutterns hål 
och kanter avjämnas. Nyl 2) 
Reffelform (bössmek.). Ru — no. 
'en tynd jernbolt'. 

*dor s. n — ingår i sms. *fjucke- 
dor, qv. v. 

*dor a. do7'- adj. Istadig, om häst. 
Wp 

*dora — ingår i sms. kaffe-*dora, 
qv. v. 

*dorde dor^i ut. pl., sm. He 1. sn. 
Ped Pu Slusk, drummel, tölp. 
Jfr mit. dorde 'thöricht'. 

*dordog dor^ti- adj. Skojaraktig. 
Ped Pu 

*dorg dorg ut. pl., stn. ]) Tät små- 
skog. Pg Vö 2) Avfall, skräp. 
Ahd =: dorgar plt. Åld 3) Oren- 
hghet; smuts (t. ex. dam, sopor 
o. s. v.). Bo Msk Hi Kim Pg 
Na Kkr — Ez 110 a 'granris' 
Åm. Vb., 'skräp' Uppl.; no. dorg 
m. 'masse, dynge', f. 'jord, mos 
og ris'. — Ingår även i sms. 
tobaks-^^dorg, qv. v. 

*dorga s. dorg pl. dorior svf. Eutten 
rishög. Px 
prata dorga tis. Prata skräp. Ä 

*dorga v. I dorg(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Larma. Pä Ksl Fby Kim Hi 
Fö Brdö 2) Skrävla. Åhd Hi 
Kim Fby — Ez 110 a 'väsnas, 
träta' Kim. Öld Ög. Sdm. Dl. 
Åm. = Sm. Hs.; Eosl. i bet. 2. 
— Weste 'jurer et pester (fam.)'. 

*dorga v. II dorg(a) sv. vb. 1: 1) 
intr. [til 1. ti ngn] Slå till ngn. 
Sbo He Sj Fby Kim Hi Na 
Fö Brdö Nkby 2) imp. Slaska, 
gloppa. A Ku Brdö Kim — Vm. 
(Ihre) Uppl. Gd. Vb. (Ez 110 a) 
Hs. i bet. 1. — Jfr sms. *for- 
dorga. 

18 



138 



*tlorga v. III— [dotter/ *dotor. 



*dorga v. ill (lorg(a) sv. vb. intr. 
o. im[). 1 Ge sig i väg. Pg Skrida, 
fortlöpa, gä framåt (om liälsa, 
välstånd o. s. v.). Pä — Gd 
'springa' (Rz 1 10 a). 

*dorga v. IVdorg(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Orena. Na 2) Skräpa. Fö Ku 

*dorge don ut ])1., stn. coll. Busk- 
snår, bråte. Np 

*dorge-dagg? dur idag ut. pL, stm. 
Drönare, drummcl. Ksl (Pork.). 
— Jfr Rz 110 a dorgus m. 'bull- 
rande människa' Dl., nj-isl. durgur 
m. 'tölp'. 

*dorgog dorgo- adj. 1) Full av smolk. 
Lptr Na 2) Skräpig, ostadig. Fö 
Ku Brdö (& 'Ufgdjr) 3) Som ej so- 
vit på lång tid. Lptr 4) Lidan- 
de av bakrus. Lptr 5) Slaskig; 
ruskig. Hi (& dorgugär) Kim Å — 
Jfr *durjog (trol. eg. samma ord). 

*dorgväder dorgvädär Kim, dorg- 
irrdär a. Ku Brdö Hi ut. pl., stn. 
Slaskig och ruskig nederbörd. 

*dorkväders-il'.- dorkvädä^d st n.H vir- 
vel vind. (xsv — Står i samband 
med nht. diall. dorwind m. idm. 

*dornia v. 1 dorm(a) sv. vb. intr. 1 
Slumra. Po Ton Fl)y Brdö — 
fvsk. no. donna v.. Bl. Sm. VI. 
Ils. JIp. (Rz 93 b) Åm.; ytterst 
lat. dormire idm. 

*dorma v. 11 donn('a) sv. vb. intr. 
1: 1) Larma. Fby Kim Hi Fö 
Brdö Np 2) Kälta. Brdö 3) Braka 
onödigtvis. Ku Arbeta motvil- 
ligt. Brdö — ()\r, Ui)pl. (Rz 93 b, 
110 a) Hs. 'väsnas'. 

*dorma s. dorma 1. -o svf. Argbigga. 
Fby Kim Hi Fö Ku Brdö 

*dormog T ^/on>/r//////-; adj. Siimnig. 
Po Ten Brom Fby - Rz 93 b 
Yg. Sm. Hll. Vm. ^ 



*dormog II dormo(gär) adj. Arbt*- 
tande otåligt och ilsket. Fby 

*dorva dorv(a) sv. vb. intr. 1 [til &c, 
orji fign] Slå. Åhd Fby Hi nVa 

— Sm. Bl. Vb. (Ez 746 b), Sörb. 
*durva. 

*dorvare dorvar stm. 1 Okv. för en 
I)erson (ish. gosse) som går ocli 
slänger med armarne. Fby 

*dorvel doriil Sbo Fby Kim (& -äh 
Hi, dorväl 1. -al Ä stm. 1: 1) =:f^. 
Fby 2) Slyngel, pojkbyting. A 
Hi Kim Sbo 

[dosa] *dåsa dåsa k Fö Ku Hsk 
Ko Na Pg Sbo, dåsu Brdö svf. 

— da. dåse s. 

*dosma s. domna 1. -o svf. Okv. för 
en trög och loj kvinnsperson. 
Kim Fby Ka Sn — Jfr dosmer m. 
okv. Sk Gd, dosma f. okv. Sm. 
(Rz 85 a); da. dosmer f k. 'en dum, 
tosset person' no. dosma f. 'lat 
arbetare'; Jyll. dusme v. 'slumra'. 

*dosma v. dosfna sv. vb. intr. 1 
Fjärta. Brom — Jfr *dyssjav. I. 

*dosmog dostno(gär) adj. Lunsig, 
trög; oföretagsam. Fby — no. 
dosmen 'desig, mat; dorsk, slev'. ! 

*dossa s. dom 1. -o Fby Bam, dm i 
Ped Pu, dusu Kr svf. 1) Tossa, 
våp. Kim 2) Lunsa. Fby Ped 
Pu Kr 3) Ett smekord till en 
hund. Fby — no. dessa f. okv. 
till kvinna. 

Mossa v. dom A Fby, dosa Fby 
sv. vb. intr. 1 Slå till ngn. (+ til) 
(+ täl). — no. dessa v. 'klämma 
1. trycka ihop (ss. hö eller sang- 
kläder)'. 

[dotterj *doter dotär Ru Da Gsv 
Eg Wp Nyl Hsk Ko Pg Na sVa, 
dotur Nu O, doutär mVa stf. 
= *dotor dgtor stf. Ksl (pass.) 



[dotter *dotar — *draehla. 



139 



= *dotar dotar stf. Nu 
=:^ *dotra dotra 1. -o Nyl ¥hy,dotru 
nVa, doutra 1. -o Kim Hi, doutru 
Ngö mVa svf. 

I plur.: dötär Nyl nVa, dyötär 
Sj Py, detx Estl, d^^ar Bo, dö^or 
vNyl mNyl Np (mfl. i sVa, jte 
-ur), dötrur mVa, detrur Ngö, 
dötrar mNyl Sbo mVa, dotrar 
Estl, rf^fro 1. dåtro Ru; f. ö. på 
vanligt sätt av svf. — fvsk. döttir 
pl. détr; fsv. dotter o. dotor (sälls.) 
pl. dottaer 1. dotaer; doter i Se- 
renii ordb. och hos Lind samt 
Ihre. 

dot[t]erman dotärman pl. mäao 
stm. Måg. Ru — msv. dottor- 1. 
dotherman da. dattermand m. 

dotterstycke dotär^lyk- stn. Dotter. 
Na 

[dov dov(är) n. doft adj. Kvav, 
kvalmig, A — Rz 110 b *dovug 
idm Uppl. Vm. Nke. 

*dova s. doa ut. pl., svf. Dvala. Wp 

*dova v. I därå sv. vb. tr. 1 Döva, 
t. ex. en smärta. Ku — Jfr gda. 
döves 'blive slev, mat' no. dova 
'dovne'; Spegels o. Ihres ordbb.; 
mit. doven 'betauben die ohren'. 

*dova v. II dova sv. vb. intr. 1 
Dunsta, ånga. Po Ka Sn — Rz 
1 10 a Nke ; no. duva 'blaese svagt, 
lufte' nit. doofen v. 'ånga (t. ex. 
om kol)'. 

*dove dova vNyl Fby Kim nVa, 
duva öNyl, doa Wp, däva Fö Ku 
Brdö, dova Å, dova Hi ut. pl., 
svm. Dvala; li^(a) i d. — fvsk. 
dofe fsv. no. döve m.; Uppl.; 
Sahlstedt o. Ihre dofwa. 

*doven dovin adj. Domnad; dåsig. 
Po Ten Brom — fvsk. dofinn 
fsv. da. doven, Vg. Sörb. VI. 



[*dov]-hugg *dove- dovahu^ stn. 
Banehugg. Kim — Rz 110 b 
Vb. 

*dov(?)-hete doghita ut. pl., svm. 
Stark, utmattande hetta. Lptr — 
Spegel dofheta, Ser. dofhetta, Ld 
dof hete, LMöller dåf heta, Weste 
dåfhetta. 

*dovla? doyl(a) sv. vb. intr. 1: 1) 
Vara lat och overksam. Sj 2) 
Vandra utan syfte, slå dank. Sj 
— i Jfr no. dola v. 'loie af, still- 
nes'. 

*dovlog? doylo(gär) adj. Dåsig, häng- 
sjuk. Sj — Dl. Norrl. 

*dovlus? doylusä svm. Okv. för en 
dåsig karl. Sj 

*dovna dovn(a) sv. vb. intr. 1: 1) Dom- 
na. Bo Sbo Tu Po Ten Brom Fby 
Hi 2) Svimma. Po — fvsk. fsv. 
dofna da. dovne Sk. Vg. ög. Nke 
(Rz 110 b) Sörb. — I bet. 1 Bib., 
Com.^ p. 101, Spegel, Serenius, 
Lind, LMöller, Ihre. 

*dovsynt dåvsynt p. 3 g., adj. Svag- 
synt. Bärgö 

*dovträde dov- 1. dåvtrcedä (1. -i) ut. 
pl., stn. 1) Trade, om åker. Po 
Ten Brom 2) Dvala, dåsighet; 
Uq i d. Po Ten Brom — Vg. 
duveträde i bet. 1 (Hof). 

*dov-värme dövärma ut. pl., svm. 
Stark, tryckande värme. Lptr — 
Ydre dov- varmt adj. ntr. — Lind 
o. Weste ha dåfwarm adj., dof- 
warme m.; Sdt o. Ihre dofwarm 
adj. 

*drabba [sigj drah-sä sv. vb. rflx. 
1 Bete sig tölpaktigt, begå en 
dumhet. Ksl 

*drackla drahäl sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Spilla. Vö 2) Rinna. Pm 
Px 3) Drägla. Pm Px 



140 



*drag—/(lrak/ljwf. 



*drag drag stn. 1) Draghål i en 
stenfot. Ålid 2) Ed, smal land- 
tunga. mNyl — Rz 94 b Klni. 
i bet. 2. — Jfr smss. båts- och 
*drunten-drag. 

*draga dragu Fby Kim, drögu Vo.d 
Pu Esse svf. 1) Dragstropp i 
soltyg. Fby 2) Lass. Kim 3) Släpa. 
Ped Pu Esse — öörb. i bet. 1; 
Rz 94 b 'litet lass' Hll., vinter- 
åkdon' Ög.; no. droga (o') f. 'litet 
lass ved'. — Ingår även i sms. 
*tvåciraga, (jv. v. 

dragblad drqghVuP stn. Groblad, 
plantago major. Px Mx 

*dragge drafjo pl. -o svm. Dragg. 
Kkr 

drag-*harmoni flrnf/liannoni stn. 
Dragharmonika. A. 

*dragilja dratjho Sött, draifh sVa 
svf. Lång osammanhängande be- 
rättelse, ramsa. — Jfr no. gila 
f. 'fabel' (om, sji av drag-*gilja). 

*dragnas dragnas Kr, dragnas Mx 
Px Bärgö sv. vb. dep. 1: 1) Töjas, 
uttänjas. Px Mx Bärgi) 2) För- 
läggas, förkomma. Kr — fvsk. 
dragna v. 'sliebes' (i no. 'töja sig') 
fsv. ut-draghna v. 

*dragom — ingår i sms. *dröjoni(?)- 
dragom, ({v. v. 

*drago-lägg(l. drag och Viggl)dragu- 
läff stm. 1 Okv. för en person, 
som icke sätter hvarje sak pä 
sitt ställe. Na 

*dragroan-väder drqgroawädär ut, 
pl., stn. Väder lämpligt för drag- 
rodd. Inga 

drag-*rom drag- 1. dragrom stm. 1 
Läderrem, som fasthidler skack- 
larne vid bogträna. Ka Sn Inga 

drag-*rom[m]a drag- 1. drqgromo svf. 
= fg. vNyl mNyl 



dragråtta drqgrota 1. -o vNyl Fby 
Kim, drqgrohto Ku svf. Benämn, 
för en på enatteri begiven person 
ävensom för en, som undandöljer 
eller annars kringsprider saker. 

"^dragsa drahtu svf. Dragrem, t. ex. 
pä kälke. Ped Pu Esse Kr 

drag-*sele draksUa svm. Vid not- 
dragning vintertid använd drag- 
rem. Py — drcdcsil pl. -ila ut. gen. 
1) = *dragsa. 2) = drag-^^sde. 
(ikby NVet 

drags-*ol draksul stm. 1 = *dragsa 
oeh drag-*sele. nVa ['''dragsöl f. 
> "^drägsol; då bet. av *ol Vem* 
bortglömts, sammanföll ordet 
med andra subst. på urspr. -ull 
Och vardt förty msk.] — no. dragöl 
f. 'selstropp'. 

drag-*tams drqgtamfi stm. 1 Läder- 
stropp, hvarmed skackeln fastes 
vid selen. mNyl 

*drajsa draiff(a) sv. vb. intr. 1 fd('r) 
mä nogoj Draga, släpa. mNyl — 
no. dragsa v. 'släpa, draga med 
möda'. 

[drak]-bo drake- drakal}Q Nyl Fbv 
Na Ko Hsk, dräkaJttoti Kim Pg, 
drahkabQ Utö Kkr, drahkabou^)^ 
stn. Jordgömd skatt. 

[drake] *drak drqh stm. 1 Ingå (Bsd) 
Ljd Msk 

[drak]-eld drake- drakaääd öXvl 
draka-tld mNyl Nkby, draka-eåld 
Sj, dralca-äld mNyl, drahka-mU 
Hi stm. 1 Eld, som säges natte- 
tid brinna över ett drakbo. 

[drak]-göm[m]a drake- drakagömo 
mNyl, drakagyömo Sj, r;raici.i$mN 
Pm mVa, dräka\öm sVa svf. = 
drakbo. 

[drakjljus drake- draka^us stn. = 
drakeld. vNyl 



[drdkjlya — ^drev I. 



141 



[drakjlya drake- drakalyo svf. = 

drakbo. Ko Hsk 
[drakjorm drake- drakaorm stm. 1 

Drake. Nyl (allm.). 
drak-skott drqJcskåi^ ut. pl., stn. 

Reumatism i ryggen. Ru — Jfr 

trollskott. 
*drakt draht pl. -u stf. Dräkt. Ru 

— Med a från tyska tracht. 
*draktog drahtu- adj. Dräktig, om 

båt. Ru 
*dralla dral sv. vb. tr. 1 Spilla. 

Ped Pu Esse (mfl. i nVa) 
"^dram dram stm. 1 Sup. Nyl Ngö 

— Sdm. ög. Sk. (Rz 96 b) SM. 
Sörb.; no. da. eng. dram, egentl. 
av grek. ÖQaxnf]. 

*dram[m]a dram(a) Fby Kim Ko, 

dramo Hsk, drama A, drqrtia 

Fö Ku Hi, drqm* sVa sv. vb. 

intr. 1 [til &c] Slå till ngn. — 

Jfr kske fsv. dramb n., bl. a. 

'buller, sus och dus'; Sdm. dremma 

'slå hårdt' (Ihre) mit. drammen 

'larma'. 
*dram[m]are drqmarä stm, 3 Stor 

och grov person. Å Fö 
*drammel dramäl pl. dramälar 1. 

dramhlar stm. 1 Lymmel, tölp. 

Hi — Jfr fvsk. drambr m. ökn. 

i fno., men på Isl. 'kvistknude 

i trae' (= fvsk. lurkr: nsv. lurk); 

no. dramla f. 'tung, slusket 

kvinde'. 
drank-arshål 1. -*arshöl dragkar^ol 

vNyl, dragka(r)iol Åhd öb (pass.) 

Hi Kim, dragkar§öl Na pl. obr., 

stn. Groft okv. 
drank-as dragkqs stn. Okv. för en 

övermåttan fet person. Fö 
drank-haka dragkhaku svf. Frossare, 

fyllhund (okv.). Na 
drankmage dragkmaga öNyl Fby 



Kim, dragkmqga Ku svm. Okv. = 
dränkas. 

"^'drass dras ut. pl., stn. Släpande. 
Sbo 

"^drassa dra§(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Släpa. Sbo — Rz 95 a Sdm. 
Sm.; no. drassa v.; Westes ordb. 

*drassel drasU stm. 1 Stor, otymp- 
lig, stundom även: en vårdslös 
mansperson. Fby Kim Kr Lmo 
(jrkby — Jfr no. drasse m. 'en 
vseldig stor og ty k tingest' ; eng. 
diall. drazil 'a dirty slut, a draggle- 
tailed person' (Wright). 

*drassla drasla A Brdö Fby, drasla 
1. drasl 1. dral Kim Vö sv. vb. 
intr. 1 Dröja, söla, vara långsam. 

— Hs. (Rz 95 a) Vg. (Hof, Ihre) 
'släpa, draga mycket'. 

"^drasslog drasl o- adj . Långsam, mak- 
lig, lättjefull. Å Fby Kim (-si-) 

*drasut drasut stm. 1 o. 2 Räkel, 
storväxt person. A Ku vNyl — 
Allm. enl. Rz 96 b; änsv. (Noreen- 
Meyer, 1600-t.). 

'^dratta drat(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Släpa, även: ligga och släpa 
t. ex. efter ett lass. Po Ten Brom 
Kim — Rz 96 b 'gå släpande' 
o. d. Sk. Hll. BL, no. dratta 
'slaebe skjodeslest paa noget'. 

*drav drqv stn. Kärr, sumpmark. 
Estl — Sörb. *dräw n. 'däld, 
dalsänkning', jfr Norrl. dräfja f. 
'sumpigt ställe' (Ihre). 

*dravant dravånt stm. 2 Drabant. 
Nyl (även i ortn. Dravåntas Sj). 

— msv. mlty. dravant m. — VR 
12 b, SL, Com.2, Ihre. 

*drav-torva drqvtortv svf. Torv 1. 

torva anv. till bränsle. Nu 
*drev I driv Kim, drev Ksl vNyl 

Brdö (& drrev), dri^v Fby Hi ut. 



142 



*drev II—*drogen. 



pL, stn. 1) Yrsnö, isbark. Po 
Ingå 2) Regndugg, stänk. A. a. o. 

— fvsk. fsv. drif n. 'urväder, 
snöyra', jfr Jyll. drivregn 'regn, 
der driver for vejret'. 

*drev II dnv ut. pl., stn. Driv- 
garnsfiske. inNyl vNyl Lnio Kr 

— Ez 820 b Gd. 

*drev III driv Kim, driev Hi stn. 

Fästig, gångstig. — Vg. (Hof) 

SM-e (Linder). 
*dreva dreva Ahd Ka Sn, drceva 

Brdö (pass.) sv. vb. imp. 1 Regna 

smått under blåst, dugga. — Rz 

96 a drevja Sm. 
*dreving — ingår i sms. *utdreving, 

qv. v. 
*drevog drivu(gär) 1. drivo(gär) adj. 

Skummande, om havsvågor. Na 
*drickare drikar stm. 1 Drinkare. 

Estl — no. drikkar m. 
*dricke driki ut. pl., stn. Dryck; 

dricka. Ru Estl (ej Ngö) — no. 

drikke n. Ingår ock i sms. vin- 

*dricke, qv. v. 
*drickel 1. *drekelV drikäl ut. pl., 

stn. Drägel. Gsv 
*drickfallen drikfahn adj. Supig. 

Fstr (mfl. på Åld). 
*drickla drikäl sv. vb. intr. 1 Dregla. 

Gsv O 
*dricklot driklat- adj. Dreglig. Gsv 

O 
dricks-bröllop driki^hnflop stn. Stör- 
ro bröllop med kalas. Pg 
dricks-*gravning drikisgrqvni^g stf. 

1 Begravning mod kalas. Pg 
"^drickskånka drikdagk svf. Drick- 

stånka. Mx 
[dricksvatten drikisvatn ut. pl., stn. 

mNyl Bo 
*drigla drnl sv. vb. intr. 1 Dregla. 

Ru 



*driglog drul-an (&c) adj. Dreglig. 

Ru 
*drill dril stm. 1 Kugghjul vid 

kvarnstenen. Ka Sn Ingå 
*drilla drija sv. vb. intr. 1 [om] 

Klappa om ngn 1. ngt. Kkr 
*drimna dnm'^ Lfj Np Be, drätnmi 

Åhd sv. vb. intr. 1 Smälta (om 

salt, socker, snö o. s. v). — Norrl. 

(Rz 97 b, Sidenbladh); no. drimna, 

draemna vb. 
*drinkas drtgkas stn. Drinkare, fyll- 
bult. Rg 
*drippa dripa sv. vb. 1:1) tr. Spilla. 

Wp 2) intr. Drypa. Gsv — Ez 

100 b 'tappa' Hs.; gda. Jyll. drippe 

v. 'droppa'. 
*drippelregn dHpälrtBv^ ut. pl., stn. 

Duggregn. Gsv — Jfr gda. drybe- 

regn 'staerkt regn'. 
*drippla dripul sv. vb. tr. 1 Spilla. Nu 

dripäl sv. vb. intr. o. imp. 1 

Dugga. G«v — Jfr no. dripl n. 

'smät dryp, stsenk' Jyll. dribbel 

'droppe' nit. drippeln v. 'tropfen'. 
*drist drist' adj. Dristig, djärv. OBg 

Wp Strf — msv. drister gda. 

drist mit. drist. 
*dristad(?)- 1. *dristcshet dnstahait 

1. dnstashait ut. pl., stf. Dristig- 
het, djärvhet. Nu 
*dristlig dristli- adj. Dristig, djärv. 

Da Gsv 
*driv dnv ut. pl., stn. Duggregn. 

Ksl Sj Ingå Ka Sn — fvsk. drif 

n. 'livad som drives gjennem 

luften'. 
*drivande(s) drivandi 1. -isi oböjl. 

adj. (eg. pres. part.) Driftig. Nyl 
'Mrivlig drivli adj. Som har snabb 

1. drivande gång. Py 
'Mrogen — ingår i smst. *liogeii- 

drogen, qv. v. 



*dronåt-'*drumma s. II. 



143 



*dronåt dronåt ut. pL, stn. Okv. 

för en oföretagsam person. Ped 

Pu 
*droppa dropo vNyl mNyl, drupo 

mNyl öN}^!, dropu mVa nVa svf . 

1) Droppe. 2) i pl. Medicin, 

naturl. ish. i flytande form. — 

Ingår ock i sms. *täck- och *täk- 

droppa, qv. v. 
[dropp]-*droppar *droppe- 1. *dråpe- 

dropadropor plt. Medicin under 

form av droppar. Ingå 
[droppjvatten *droppe- 1. *dråpe- 

dropavatn ut. pl., stn. Regnvatten. 

Ped Pu 
dropp-*skid dropshig stf. 1 Tak- 
skägg. Hvbfj 
[droppjsup *droppe- 1. *dråpe- 1. 

*drupe dropasup Nyl, drupasup 

öNyl stm. 1 Brännvinssup, ish. 

av brännvin med tillsats av drop- 
par 1. kryddor. 
*droven — ingår i smst. *hoven- 

droven, qv. v. 
*drubbel förek. i tis. hä gar i 

drohilin Det går (1. bär) på tok. 

Vö Or 
*drucken-bär drnkimbfer stn. Odon, 

frukten av vaccinium uliginosum. 

Hvbfj 
*dnickna drukn(a) Gsv Esbo (skärg.) 

nVa, drohn Mx Kr sv. vb. intr. 

1 Drunkna. — fvsk. fsv. drukkna 

gda. druknse; Hs. Vb. (Rz 97 b) 

Vg. Sörb. Dl. 
^'dnila drill (aj vNyl, drula Å sv. 

vb. intr. 1 Söla, dröja. — Allm. 

enl. Rz 99 b. 

o 

•"druler drulär Po Ten, drulär A 
pl. obr., stm. Drunimel. 

*drulla drol sv. vb. intr. 1 Vara 1. 
visa sig fånig. Gsv 

*drullig 1. -ot drtiji- mNyl, drolat- 



Gsv adj. 1) Oredig i huvudet; 
drucken. mNyl 2) Fånig. Gsv 

— Hs. 'trög, långsam, senfärdig'; 
nit. druUig nht. drollig. 

*drulsa s. drulsa A, drols^a 1. -o Fby 
svf. Lunsa. — no. drulsa f. 

*drulsa v. druls(a) sv. vb. intr. 1 
[te nogon] Slå till ngn. Ten Brom 

*drulsig 1. -og drulsi- A, drolf^o(gär) 
Fby adj. Lunsig. 

*drum I droTnh Na, drämb Nu stm. 
1: 1) Pojke, lymmel. Na 2) Drum- 
mel, stolle. Nu — Jfr fsv. nokka 
drumber m. okv.; fvsk. drumbr 
m. 'stump' no. drumb m. 'klodset 
figur?' Vg. drumm 'famulus puer 
scholasticorum' (Hof) Hll. dråm- 
mer 'diabolus'. 

*drum II d7'om stm. 1 Pipan med 
grova tonen i en säckpipa (spel- 
instr.). Rg Wp — Rz 100 a 'säck' 
Sk. Nk.; eller jfr da. drum 'starkt, 
ihåligt ljud'. 

*druni III d7'otn Pg, drämb Nu stm. 
1: 1) Kvarnränna, genom h vilken 
mjölet rinner ned. Nu 2) Luft- 
lucka i stenfot, luftväxlingspipa 
å källare 1. fähus o. s. v. Pg — 
Jfr kske nit. drumm 'endestlick'. 

*drum IV dröm stm. I Mur, som 
på en vind förenar eldstäder. Pg 

— i Jfr fvsk. drumbr m. 'a log'. 
*drumbärg dromhärg stm. 1 Lym- 
mel, okv. Na 

*drumling drumlig stm. 1 Drummel, 
lymmel. A 

*drumma s. I drombo svf. Luftrör 
till källare; i källartak anbragt 
öppning, hvarigenom potäterna 
nedhällas. Na — Jfr no. drumb 
m. 'vrå'. 

*drumma s. II drombo Vy Strf, 
drombu Ngö svf. Trumma (instr.). 



144 



*drumma 8. III—*dff(fta 8, I. 



*drumma s. III dromho Py Strf, 
dromh Nu, driimb Nu O Rg Wp 
(Estl. pl. -ar) svf. Liten bro över 
dike eller rännil å en väg. — 
nit. dromme f. (Frisclibier). 

*drumma s. IV dromho Py, drotnlm 
Ngö svf. 1) Hjuleker. Ngö 2) 
Hjulnav. Py — Jfr no. drumba 
f. 'klods'. 

*drumma v. drum sv. vb. intr. 1 
Brumma. Ru — Rz 100 a 'skälla, 
dåna ihåligt'; gda. drumme v. 
'brumme'. 

*drummel drumbil stm. 1 Liten 
halvrund låda bakpå ryggkarmen 
av schasar eller slädar. He 

*drunuiieloxe drumälohsä (1. -äl-) 
svm. Drummel, okv. Fö 

*drummot drumbat- O, drombat- 1. 
dråmbat- Nu adj. Tokig, stollig. 

*drum-pipa druynpip Da Gsv Nu 
O, drofnptp Rg Wp, dromptp Np 
Lfj svf. (Estl. -ar pl.) Säckpipa. 

— gda. drumpibe 'baspibe i en 
orgel'. 

[drunkna drugki} sv. vb. tr. 1 Drän- 
ka. Ormsö. 

"^drunknas drogknas sv. vb. dep. 1 
Drunkna. Wp — no. druknast, 
Sörb. Fryksd. *drucknas, VI.- 
Bärgsl. *drunknas idm. 

*drunt I driint stm. 1 Kort, knubbig 
karl. Ped Pu Kr Esse — Rz 
98 a 'tjocka änden på en slaga' 
Sm.; nit. dront 'lätting'. — Spegel 
'långsam gloop', Ser. 'truant'. 

*drunt II drunt stm. 1 Fjärt. Ten 

— Rz 98 a Nko, 99 a Sdm. Vm. 
Hs. Mp. Vb.; Ydre Vg. idm, SM. 
'slag'. Upptages som hsv. av 
Swedberg (Schibb.), Lind och 
Weste. — Ingår ock i sms. röv- 
*drunt, (IV. v. 



*drunta s. drufUa 1. -o Å Fö, drontq 
1. -o Po Fby svf. Lunsa. — Ez 
99 a & 100 b Ög.; Jyll. druntel 
'lunsig person'. 

*drunta v. drunt(a) Fö Fby Brom 
Ten Po Ka Sn nVa, druffta Ku 
sv. vb. intr. 1) [til &c ngn] Slå, 
smälla. Ka Sn Fby Ped Pu 2) 
Fjärta. vNyl Ku Fö nVa — Sdm. 
Sm. i bet. 1; no. drunta i bet. 2; 
likaså Linds o. Westes ordbb. 

"^drunten-drag druntän-drqg ut. pl., 
stm. Okv. till en lat och för- 
sumlig person; t. ex. t<er ha tu, 
tän dr. Or — Jfr no. drunta 
da. drunte v. 'vara senfärdig, 
dröna'. 

'''druntmusik druntmustk ut. pl., stm. 
Hornmusik. Kr— Jfr^Hruntmusik. 

*druntog drufftu(gä)r Brdö, drontot 
Lfj adj. 1) Tung, lat, trög. Lfj 
2) Klunsig, tölpaktig. Brdö - 
Rz 100 b 'trög, evig' Ög.; no. 
drunten 'senfärdig'. 

"^drusselajus dmsäåijus stm. 1 Tölp, 
drummel. Po — Jfr nyisl. drysil- 
i smss. 'a term of contempt', 
drussi m. åtpQOv^ drussla f. 'klud, 
pjalt', drusslast v. 'gå skjedes- 
lost'; Sörb. drussla f. 'slarvigt, 
ovårdsamt fruntimmer'. 

druva druva svf. Ihåligt rör. Na 

dryckes-*kappe drikiskapa Ngö, 
drikishap (def . -an) Da Nu O Wp 
Ru Rg (pl. -ir) svm. Dryckes- 
kärl. 

dryckes-lam drötjidqmb stn. Lam, 
som uppf ödes skildt från modem. 
Mx 

*dryfta s. I dryfta Nyl Fby Kim 
Na Pg, dryftu Hi Vö Or Mans 
Nkby, drCfta Bo, driflu Rtiö, 
dröft Np Mx svf. Vanna. 



"^dryfta s. II — *dråma I. 



145 



*dryfta s. II dryfta 1. -o Fby Kim 

Hi Na, dryftuVeå Pu (mfl.) svf. 

Lunsa. — Ingår ock i sms. dyng- 

*dryfta, qv. v. 
*dryfta s. III dryfto svf. Mun, käft; 

hqld dry/ton. Sbo — vtk dryftona 

Lptr 1. dry/tunaYö tis. Lipa, gråta. 
*dryfta v. dry/tfa) Pä Kim, drift(a) 

Brdö sv. vb. intr. 1: 1) Gråta. 

Pä 2) Snyfta. Kim Brdö 
*dryftare dröftar stm. 3 Kastmaskin. 

Mx 
dryg 1. *drug [< *drjug] drug- Wp, 

druv- Nu adj. — fvsk. driiigr a. 

drj/kt Np (mfl. isVa),rfrj(/iNkby 

Ped Pu, dru/1^ Esse Lmo Kr Terj 

adv. Långsamt, ledsamt. 
*dryga dryg Kv Vö Muns (mfl. i 

mVa), dry nVa sv. vb. 2 mVa 

1. 3 nVa 1) tr. Fördröja. Kr 2) 

intr. Dröja, söla. mVa nVa — 

no. drygja v. 'nole'. 
*dryga [sig] dry-sä sv. vb. rflx. 3 

Försumma sig, söla. Lmo 
*drygas drys pret. o. sup. dr y sta 

sv. vb. dep. Dröja, söla. nVa 
*drygog drygo(gär) adj. Dryg; syn- 
nerligen riklig. Na — no. drygjen 

adj. 
[*drygsam] *drugsam (< *drjugsam) 

drursam adj. Ledsam. Lmo — 

Fryksd. långvarig, långsam'; no. 

tala drjugsamt 'tala långsamt'. 

Obs. att i diall. långsam(t) ofta 

även betyder 'ledsam(t)'. 
[*drygsamhet] *drugsamhet druv- 

samhäit ut. pL, stf. Ledsnad, leda. 

Lmo 
*drylta drylt(a) o. (i Öb. även) 

dryXt sv. vb. intr. 1 Dröja, söla. 

Fby Np Ped Pu (mfl. i Öb.). 

— no. drilta drulta v. 'röra sig 

långsamt'. 



*dryltog dryltu- 1. dryXtu- adj. Sen- 
färdig. Ped Pu 

*drymmel drymil (pl. -eZar) Fby 
Kim, drimäl 1. -äl (pl. drimlar) 
Å stm. 1 Storväxt karl, vanl. 
med bibegrepp av drumlighet. 
— i Jfr fvsk. drymbill ökn., Jyll. 
drimmel 'dröler'. 

*drynt drynt stm. 1 Liten backe 
1. kuUe. Sby Lfj 

*drynta v. I drynt(a) sv. vb. intr. 
1 [til 1. ti 1. te nogon 1. nan] Slå, 
smälla till ngn. vNyl Fby Ped 
Pu — Jfr *drunta v. 

*drynta v. II drynt sv. vb. intr. 1 
Grymta smått. Mx — no. drynta 
v. 'tala långsamt'. 

*drynta s. dryntu svf. Lunsa. Ped 
Pu (m. fl.). — Rz 100b*drynta 
v. 'vara långsam' o. d. i Göta- 
land. 

*dryntog dryntu- adj. 1) Fet och 
stor, lunsig. Ped Pu 2) Trög, 
dåsig. Ped Pu — Rz 100 b 'trög 
och dum' Sk. Jfr gda. drynte 
'drsBve, vsere langsom'. 

[drypa] *drupa [< *drjupa] driip ; pret. 
droup Ru, draup Nu O 1. dröup 
Da Gsv pl. drupu Da Nu O Ru 
1. = sg. Gsv; sup. drupit Ru 1. 
drupi Estl st. vb. intr. — fvsk. 
driupa vb. 

*dryssjel — ingår i sms. lat-*dryss- 
jel, qv. v. 

*dryvla dryväl sv. vb. intr. 1 Dregla. 
Na 

*dråka 1. *druka dråka Ku Brdö, 
druk(a) Pä sv. vb. intr. 1 Bråka, 
arbeta, syssla. — Jfr nit. drok 
1. drock adj. 'beschäftigt'. 

*dråma I drama Kkr Ku Brdö, 
druam(a) Kim, drom(a) Ksl sv. 
vb. intr. 1: 1) Tala långsamt. 

19 



146 



^ drama 11^^ dr ägas s. 



Kim Kkr Ku Brdö 2) Skrala. 
Ksl — no. droma v. 'nele; tale 
langsomt'. Jfr isl. drsemt 'lång- 
samt'; Sahlstodt droma v. 'röra 
sig långsamt'. 

*dråma U droina Na, drama Fö Ku 
Brdö sv. vb. intr. 1 [til &c] Slå 
hårdt. — Rz 98 a drumma idm 
Nk. Vm. 

*dråmare dråmarä Ku, dromar Px 
Vö stm. 3: 1) Stor varelse 1. stort 
ting. Ku Px 2) Gåpåare. Vö 

*[dråm]börda *dråme- drom^hölu 
svf. Stor börda. Vö 

*dråmel 1 dromil Fby Kim Na, 
dromäl Px, dromil Hi pl. -ilar 1. 
-alar stm. 1: 1) Stor varelse eller 
stort ting. Fby Kim Hi Px 2) 
Kort och tjock karl 1. dylikt trä. 
Na — Jfr fvsk. drumbr m. 'a 
log'. 

*dråmel II dro?7ul stm. 1 Fjärt. Fby 

— Jfr *dråma v. II och *drunt 
II: *drunta v. 

*[dråm]-hugg *dråme- dromahug Pg 
Na Ko Hsk, drämahoq Fö Ku 
Brdö stn. Hårdt slag; dråphugg. 

— Rz 98 a drumhagg n. 'örfil' 
Gd. 

*[dråm]-lass *dråme- dromalafi. stn. 

Stort, tungt lass. Mx Kv Must 

\ö 
*dråmog dromo(<jär) adj. Kort ocli 

tjock; undersätsig. Na 
*dråna dröna Po, dnhid O sv. vb. 

intr. 1 Svimma, bli maktlös. 
*[drån]hugg '^'dråne- dronahufj stn. 

Dråphugg. Pg 
*dråp dr 01) v Ny I Kim, dräp (yngre 

form) 1. drolq) (äldre d:o) Hi ut. 

pl., stn. FörmiJgan att idisshi; 

t. ex. kr f and in ha mist dropä. — 

Rz 100 b Vg. Sm. Bl. 



*dråpog dropo(gär) adj. DråpUg: 
ovanligt stor, god och duktig. Na 

*dråpul dråpul pl. ula stm. 1 Slag- 
klumpen, själva slagträet. Ru -ul 
troligen i svagtonig ställning 
< VQlr, hvadan jfr fsv. drapval 
m. idm; Nk. drapel. 

*dråsa dros(a) sv. vb. tr. 1 Rensa 
säd från agnar. He 

[dråse] *druse dmsa svm. Hög, hop. 
Ru Estl 

*dråva drova Fby, dråva Fö sv. vb. 
intr. 1 [til, tal] Slå, dränga. 

*dräck-ring dräkrtgg stm. 1 Hvar 
och en av de i en färdbåt fästa 
ringar, i hvilka tåg bindas i och 
för båtens framsläpande eller 
tjälls (tälts) uppslående. Korsn 
Px Bärgö 

*dräga draga StRg Ksl nVa, dråya 
Ru, dräa Da Gsv Nu O, drcego 
Kkr, dr(S Da LRg Wp; pret. 
dro 1. drog allm.; sup. dräyit fiu, 
drägi Ksl, drffi Da LRg Wp, 
drm Nu O, dräijä Kkr (och Ku 
Brdö, dräiji 1. drä^i öb.), drugi 
StRg Ksl, drö'i Da Gsv st. vb.; 
även SS. intr. böjdt efter sv. 
konj. 1 i Ksl nVa 1) tr. Draga. 
Ru Estl Kkr 2) intr. Driva för 
vind och våg. Ksl nVa — fvsk. 
drega no. draega dréga fsv. drapgfaa 
(pp. dreginn fvsk. allm., drscgfain 
fsv. sällan); Rz 94 a 'draga' VI. 
Dl. Gd. 

*dräga [sig] dr(pg-sä sv. vb. rflx. 2 
„Draga sig", fördröja sig, dröja. 
Eg 

*drägare drcpgorä stm. 3 Dragare. 
Kkr — Ingår ock i sms. lin-^drä- 
gare, qv. v. 

'Mrägas s. — ingår i smss. 
o. kavel-^^drägas, qv. v. 



*drägg — *dräU. 



147 



^drägg drag stm. 1 Dragg. Ru 

*(irägla? dräil sv. vb. tr. 1 Medels 
tåg hala en farkost uppför ström- 
men (medan de dragande gå på 
stranden). Hvbfj — gda. drejle 
„trcekke skibe frem fra land af". 

*drägning drceniggpl. obr., stf. Drag- 
ning, drag. Wp 

*drägog drägu- Kr Terj,rf/'ö^o- Gkby 
NVet adj. Rymlig, vid, stor. 

*[drägl-ox[e] *dräge- dräa-uks stm. 
1 Dragoxe. Gsv 

'''[dräg]-syssla *dräge- 1. *drägo- 
drägasfjslo (pl. -mui) ut. gen. Gkby 
NVet; drägiwjslu Re, drägusysl 
Mx svf. Arbete, som uppskjutes 
dag från dag och icke fulländas. 

*drägvigg dråvifj stm. 1 Okv. för 
en lat och vårdslös person. Vö 
nVa 

*dräj dräij stm. 1 Redskap, vid rep- 
slagning användt för att jämna 
tåtarne. Pä 

*dräja I — förek. i tis. tämnan 
dräijar Trägen vinner. Pra = Hs. 
jämnan drar. 

*dräja II dräij(a) sv. vb. intr. 1 
Draga sig undan; t. ex. dison 
dräijar. Ksl 

*dräja III dräija sv. vb. intr. 2 
Hålla; t. ex. dräijär-§pitjin? Geta 

*dräja IV draij Nu O, dräij Rg 
Wp Ru sv. vb. tr. 1 Svarva. — 
Rz 97 a Sk. Hll., da. dreie nit. 
dreien. 

*dräjare I dräijar stm. 3 Stor och 
lång karl, huggare. Mx 

*dräjare II dräijar Nu, dräijar Ru 
Wp, dräijar Rg stm. 3 Svar- 
vare. — Rz 97 a Sk. Hll. Bl , da. 
dreier. 

*dräjkammare drai(j)komar stm. 3 
Arbetsrum, verkkammare. Nu 



[dräkt dräkt stm. 1: 1) Dragning. 
Na 2) (ut. pl.) Småströmming, 
som fångas om hösten. Py — 
fsv. draekt f. 'dragning'. 

dräkt-*bör i uttr. ga i dräkthör Vid 
sälskytte segla på isen. [Båten 
balanseras då med en lång stång, 
kallad ås.] Re 

*dräll dräl stm. 1 Kugghjul fäst 
vid kvarnstensaxeln. mNyl vNyl 
Fby Kim Hi 

*drälla I dräl(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Spilla. Brdö 2) Släpa. 
Brdö — Rz 101 a vida spridt i 
bet. 1. 

"^"drälla II dräl(a) sv. vb. intr. 1 
Dregla. Ingå (Bsd) 

*drällhjul drälhmil pl. -o stn. = 
*dräll. Ru 

*dräng drägg stm. 1 Långt okluvet 
trästycke. Pg — fvsk. drengr 
m. 'tyk stok'. 

dr(B§ pl. drregua stm. 1 Tåg från 
råsegelrån. Ru 

dräng-guffar drä^gufar pl. obr., stm. 
Fadder vid barnsöl. Fö Ku Brdö 

[dränka böjes starkt på Nargö: 
drägh dragk drugki. Någon gång 
sammalunda i vNyl. 

*drätt drät Å Fö Brdö Na, dräkt 
Ku, drcet Ru Gsv Nu O Wp Nyl 
Fby Kim Hi Lmo Kr, dräitYij 
Kim, drieht Fby stm. 2 Nyl EF 
(pass., t. ex. Na, Kim & Hi stdm), 
stf. 2 Fld f. ö. och Ru (pl. -ti), 
stn. Kstl; i allm. 'dragning': 1) 
Dragare (häst 1. oxe). Sj vNyl 
Na 2) Anspann. Fby Kim Hi A 
Fö Ku 3) Tistelstång. Ru Estl 
Så kallas i Estld även de tre 
stjärnor, som bilda karlavagnens 
tistel stång. 4) Ögla, som förenar 
bukoket med tistelstången. Sj 



148 



*drätt-not—*dröner. 



5) Rem mellan slagans båda de- 
lar. Kim (jte kapell). 6) Not- 
dräkt. mNyl vNyl Kim Hi Brdö 
7) Dragning av notarmen från en 
vak till en annan. Kr Lmo — Rz 
95 b i olika betydelser Götald, 
Sveald o. Vb.; fsv. draet f. 'drag- 
ning'. — Ingår ock i smss. not-, 
sen-, *tvi- o. upp-*drätt, qv. v. 

*drätt-not drcetnot pl. -nötär stf. 
Stor not använd vid notdräkt 
om dagen. Esbo 

*dräv — ingår i sms. jord-*dräv,qv. v. 

*drävling drävUg (& vi) Å, drävligg 
Px Sbo, dr(evlig(g) Fö Ku Brdö 
stm. 1 Sölkorv, ok v. 

*drög(j)a drögio svf. Drog, arbets- 
släde. He—Dl. *dröja f. 

drög-klack dryöghlak stm. 1 Tvär- 
slå över en drog. Kim 

*dröja s. — ingår i sms. tid-*dröja, 
qv. v. 

*dröja [sig] draij-sä Nu, dräij-sä Gsv 
sv. vb. rflx. 1 Gsv 1. 3 Nu För- 
dröja sig, söla, dröja. 

*dröjas dröyjas sv. vb. dep. 2 = fg. 
Sj — fsv. droghas vb. 

*dröjom(?)-dragom dryögom-drqgom 
ut. pl., stn. Söl, dröjsmål. Kim 

*dröjsam dröysam 1. dryögsam adj. 
1) Sölande, långsam. Py 2) Lång- 
varig. Py — Nk. 'senfärdig', 
Fryksd. 'långsam, dröjande'. 

*dröjus dryögos stm. 1 Sölkorv, okv. 
Hi — Jfr Ez 102 a droger m. Nke. 

*dröl I dröul stm. 1 Lat och maklig 
karl eller häst. Na — Ez 99 b 
ganska allm. (om mska); nyisl. 
drjöli m. 'slubbert, drennert'. 

*dröl II drill ut. pl., stn. Dröjsmål, 
söl. vNyl — Rz 100 a Ög. 

*dröla s. dröido svf. Lat och oföre- 
tagsam kvinna. Na 



*dröla v. dröl(a) vNyl, dröl(a) k 
Öb. (pass.), dröul Na, dryöl(a) Kim 
sv. vb. intr. 1 Söla, dröja. — 
Rz 99 b allm., no. draula o. drola. 

*dröler drölär Ten Brom, drölär 
Å, dryölär Kim ut. pl., stm. Sen- 
färdig person, sölkorv. 

*drölig 1. -og dröli' vNyl, dröli- mVa 
nVa A, dröulo(gär) Na, dryölo- 
Kim, drynlo(gär) Fby adj. Lång- 
sam, senfärdig. — Rz 99 b Ög. 
Vb. Jtl., no. dr0len adj. 

*dröm dröm stn. Drummel. Ku — 
no. dr0ym 'en seenfserdig per- 
son'. 

*drömhuvud drönihuvfi stn. Tölp, 
oföretagsam person. Ku 

*dröm[m]og drömo(gär) adj. Tölpig, 
oföretagsam. Ku — no. dreymen 
a. idm. 

'^dröm-skånk drömsJcogk stm. 1 = 
*dröm. Ku 

*drön drön stm. 1 Lat och maklig 
karl eUer häst. Na 

*dröna s. dröna 1. -o svf. Lat och 
oföretagsam kvinna. Na 

*dröna v. I dryn(a) öNyl, drin(a) 
Bo, dröna Ingå (Bsd), drön(a) 
Åhd Pg Nyl sVa Kv, dryön(a) 
Kim, dryöna Fby Hi, dr^nd Bo, 
sv. vb. intr. 1 Rårna med däm- • 
padt, utdraget ljud (om boska- 
pen, då den längtar ef ter foder). 
— fsv. drenia nyisl. drynia no. 
drynja gda. drynne nda. dmne; 
Rz 100 a HU. Sk. Vg. Ög. Nk. 
Sdm. Dl. Hs. Mp. Åm. Vb., Fryksd. 
Anföres som hsv. av SpegeL 

*dröna v. II drön(a) sv. vb. intr. 1 
Avsvimma, bU maktlös. Pojo 

*dröner drönar ut. pL, stm. Söl- 
korv, okv. Pojo — Rz 100 b Sdm. 
Nk. Ög. Sm. 



*drönja I—*dubbels. 



149 



i *drönja I dröma He, rfrom SbyLfj, 
» drini Gsv, dräni Gsv O, dreni 
Eu sv. vb. intr. 2 Ru 1. 1 f. ö. 
i = *dröna v. I. 
I *drönja II dräni sv. vb. intr. 1 (4ia) 
j Svimma. O. Jfr *dröna v. II. 

*dröpa dryöpdi) sv. vb. intr. 2 Läcka 
\ smått. Py — Jfr fvsk. dr03rpa 
I fsv. drepa v. låta droppa'; dröpes 
^ 'dryper' Com.^ p. 59. 

• *dröpja v. drifpi 1. drypia Nyl Fby 
I Kim Pg ko Hsk Öb (pass.), 
I driipy Na, dripiRu Estl Bo, dröjy^a 
^ ri), dripia Å (sälls.) Brdö, drihpia 

Ku, dn/hpm Hi sv. vb. tr. o. intr. 
g 1 Idissla. — fsv. drypia; Götald 
allm. — Lx. Linc. dröpia. 

• *dröpja s. drypio svf. 1) Foderboll 
^ som idisslas. mNyl Na Ko 2) 

Den som idisslar. Na 3) ut. pl. 

Idissling. Pg — Rz 100 b i 

bot. 1. 
*dröpje dripi ut. pl., stn. Det som 

idisslas. Wp — Ög. *dröppje Sk. 

Hll. *dröp da. drov (tygge dr0v 

'idissla'). 
*dröpje-bete drijpihita svm. Den 

föda, som boskapen stöter upp 

utan att omtugga. Py 
*dröpje-kräk drypiJcrreh Nyl, dripi- 

krcrh Bo stn. Idisslare. 
*dröppla dröpäl Np, dripäl Ngö sv. 

vb. intr. 1 Idissla. — Jfr Ez 

100 b dröpel m. 'det som idiss- 
las'. — Lx. Linc. dröpel 'ruraa'. 
*drösa dryösfaj sv. vb. intr. 1 Dröja, 

söla. Fby — Jtl. (Ez 102 b) Bl. 

Am. (Ihre) drösa, Sdm. Bl. Sk. 

drössa no. drösa; gda. drysse 

'vente'. 
*drösog dri}so(gär) Strf, dry'6so(gär) 

Fby adj. Långsam, sävlig. — Sk. 

drössed idm. 



""drössla drösäl sv. vb. tr. 1 Sålla 
eller rensa säden fri från ax och 
agnar. Ingå — Ez 103 a Vg. Sm., 
med överförd bet. i Sk. Bl. 

*drövel drövil Fby (pl. -vlar\ dröväl 
Sby Lfj stm. 1: 1) Envis karl. 
Fby 2) Sölkorv, okv. Sby Lfj 

'^'•drövla I drövla sv. vb. tr. 1 [in] 
Inslå, t. ex. en spik. Sj 

*drövla II dröväl sv. vb. intr. 1 
Söla, vara senfärdig. Lfj Np 

*drövling I drövligg stm. 1 Stor 
järnspik. mNyl — Jfr Jtl. drev- 
ling, drävling idm (Ihre DL 32 b). 

*drövling II drövligg stm. 1 Söl- 
korv, okv. Kim Np — Jfr no. 
dr0vla v. 'sole med nogot'. 

*drövlog drövlofgär) adj. Envis. Fby 

[du tu Allm. (mest säUsynt på Aid, 
där kske blott några åldringar 
i Eckerö säga så, likaså i Fö, 
men höres ofta nog i Ku o. Brdö), 
tii Kkr, ty 1. dy 1. tö 1. dö (med 
0) Kv nVa, tög Mx, tug mVa; 
dat. ack. tä 1. dä Allra., tre Pg, 
te Eu Estl, ti 1. di vNyl öNyl; 
teg Na Pm Mx Px Ee, täg sVa 
mVa, teäg Kim, tieg Hi, t^g Pg 
Kkr pron. pers. [Obs. d- kan 
överallt växla med t-.] — Dl. *dug; 

*dubb dié Po, doh k stm. 1 El- 
ritsa. — Jfr *tubb. 

*dubbe doha svm. Kort, tjock och 
dum karl 1. pojke. Na — Jfr 
eng. diall. dob 'a lump, dollop'. 

dubbel-himmel duhäl-himil pl. -hini' 
hlar stm. 1 Ett slags brudhim- 
mel (1. -päU), hvarom se Nyl. IV 
p. 21. öNyl 

dubbel-lakan duhälakand stn. Över- 
lakan. Nyl 

*dubbels — ingår i sras. *hundra- 
dubbels, qv. v. 



150 



fluhhd-dåkting'-'*[dukjniarsch ^duke-. 



dubbel-släkting duhälsUiktiyig stm. 1 
Ordet användes om män, hvilka 
äro besläktade därigenom att de 
gift sig med hvarandras systrar. 

Py 

*dubbelt 1. *dubbot duhäi; (oböjl.) 
Ru, di(hut{-an &c) Gsv adj. Dul)- 
bel. — gda. dobbelt dubbelt nit. 
dubbeld. — Ingår ock i sms. två- 
*dubbelt, (jv. v. 

*dubber dohär stm. 1 Stort sköt- 
flöde. F() Ku Brdö Hsk vNyl 

— Jfr Rz 90 b dubb m. Norrl., 
dåbba f. Crd idm; nit. dobber 
m. 'ankarboj'; da. dobbe 'flöte 
ä metrev'. 

*dubbla dohid O, dohäl Da sv. vb. 
intr. 1 Mumla, tala pa ett främ- 
mande språk. [Månne ufTa}}. till 
*buddra7] 

*dubbog doho((iär) adj. Dum och 
klunsig. Na 

*duck 1 — ingår i sms. mun-*duck, 
i\Y. v. 

*duck II 1. *duk? (fagelnamn) — 
ingår i sms. grå-*d., qv. v. 

*duck[a?] s. diik pl. -ar sf. Ta[)phal 
i kärl. O — duk pl. -ir sf. Kran. 
Bg. — Jyll. dok 'i)r()pp' — In- 
gjir även i sms. tratt-*duck[a], 
qv. v. 

*ducka v. dnka sv. vb. intr. 1 Dyka. 
Su — no. dukka da. dukke idm. 

— Jfr *duka H. 

""'dudda dodo svf. Lunsa, våp. Kim 
— I Jfr no.dudda v. Mysse i sovn*. 

'Mudder dndär ut. pl., stn. Buller, 
stoj. ()Nvl 

*duddra dndur ( ), diidra J^rdö Kim 
Ksl Kslio (mfl. i mNvl) sv. vb. 
intr. 1: 1) Tala otydligt, mumla. 
Nyl Brdö 2) Skrala, skrävla pa 
något obekant tungomål (spec 



på finska 1. ryska). mNyl 3) 
Dundra, braka. Kim O — Vg. 
duddra 'darra', jfr ock nit. dod- 
deln 'stamma'; eng. diall. duther 
'to confound with noise', dother 
'to shake, tremble, to totter, 
stagger' (Wright). 

*diig dH(-an, -o, -t) adj. Duglig. Bu 

*dugga doff sv. vb. intr. 1 [til nan] 
Sia till ngn. Ped Pu 

*duggog I dogo(gär) adj. Duggan- 
de. Ingå 

*diiggog II do({o(gär) adj. Dum, lat, 
trög. Pä Fby — Jfr f vsk. dugga 
f. 'oduglig människa' fsv. dugge 
m. 'usling' gda. doggeragtig 'diirn' 
Jyll. doggeret 'tåbelig, sanselos'. 

[duglig] *duvlig du(v)li' adj. 1) Du- 
gande. Sj Bo 2) Snäll. Sj Bo 

*duja s. — ingår i sms. ^skale-duja, 
qv. v. 

*duja v. duija Brom Ten Po Inga, 
dof/ja Ka Sn Ingå sv. vb. intr. 
1 [7nä nogoj Syssla, stöka, arbeta. 

*dujska doi/sk(a) sv. vb. intr. 1 fpt)] 
Arbeta groft och träget. Brom 

*duka I duk sv. vb. tr. 1 Hälla. Vö 

*duka 1 1 duk(a) sv. vb. intr. 1 Dyka. 
öNyl Ingå Ka Sn Po Hi Kiin 
Ku Ped Pu Kr; d, ugdär Stupa 
i sjögång, om båt. Ku — fsv. 
duka, Fryksd.; Ihre Gloss. *emer- 
gere'. 

*duka [sig] duk-sä sv. vb. rflx. 1: 
1) Dyka. Pm Px Mx Terj 2) 
Lägga sig. Mx 

*dukare — ingår i sms. *sjödukaret 

([V. v. 

duk-lag dukiq stn. Omgång vid 

nattvardsbordet. Nu 
•^[duk]marsch *duke- diJcamafi stm. 

1 Langsam gäng, åkning eller 

färd. Sbo 



*dukog? "*dummd IL 



151 



*dukog? duko' adj. Dimmig. Sbo 
Jfr *dåke. 

*dula? dula (1. -o) Bo, doi!a He sv. 
vb. 1: 1) tr. Dägga. He Bo 2) 
intr. Di. Bo 

*dulja dulio svf. 1) Trasa. öNyl 
2) Två till bolstervar hopsydda 
mattstumpar. Py 3) Lakan. öNyl 
4) Okv. för en lösaktig kvinna. 
Strf — Jfr isl. dula f. 'pialt\ 
Uppl. dul m. 'oordentligt hop- 
viket linne eller trasor i allmh.' 
(Rz 103 b). 

*dulla I dul(a) Po Ten Pg, dol(a) 
Ka Sn Ingå niNyl sv. vb. intr. 
1 Gå långsamt, vanka. — no. 
duUa 'lebe, trave', jfr Jyll. dulre 
'trippa'. 
\ *dulla II dul(a) st. vb. intr. 1 Sj unga, 
traUa. Po Pg 

'''duUe diili ut. pl. o. gen. Spader- 
åtta. Odh — Ez 104 a duU idm 
Gd. 

*dulsig 1. -og dtdsi- Po Ten, dol%o- 
(q är) Fby adj. Dåsig, trög. — 
no. dolseleg 'tung og uformeleg' 
skott, dulse 'heavy', jfr Hs. dull 
'liknöjd'. 

*duni dmnh stn. Dun. Nu 

*dumfallen durnhfalin adj. Dum, 
enfaldig. Vö 

*diimhögfärdig 1. -og dumhhögf(pr(fi- 
mNyl, dunfhögf(^li' vNyl, dumh- 
höugfrercli' Lptr, dumhhegf(r.r(li 
Bo, dumhhjiögfceli- Sj, dumhhyög- 
f(rV<lo Py 1- 'O(gär) adj. Högfär- 
dig på dumt sätt 1. dum och 
högfärdig samtidigt. [Jto -^/-även 
-Ä/- och höif.] 

"^dumhöna dumhhönu svf. Okv. för 
en dum och enfaldig person, 
„gås". Ped Pu (mfl. i nVa) 

*dumla I dunthäl sv. vb. tr. 1 Ytter- 



ligare tröska ax eller agnar av 
kom eller hvote sedan halmen 
borttagits. Lptr 

*dumla II dombäl sv. vb. intr. 1 
Drumla. Na — domhäl-ri^r-^ä 
Smutsa ner sig. Na — no. dumla 
v. 's0le, tumle'. 

*duxnla III dumbäl Lmo, domäl Gsv 
sv. vb. intr. 1 Tumla. — Ez 90 b 
dumplä Gd; Jyll. *dumle v. — 
Jfr *tummas. 

*dum-lam dumhlamh stn. Dumbom, 
okv. nVa — Jfr Grubb^ 386, 1 
Ingen gieer dumbe Lamb (Jfr 
VII P-P. Gr. p. 223 n. 268). 

*dumlas domhlas Ka Sn Sbo Bo, 
domblas Estl (excl. Ngö) sv. vb. 
intr. 1 Tumla sig, om häst. 

*dumling I dum(b)ligg Lptr, dumb' 
ligg Ko Mx (mfl.) stm. 1 Dym- 
Hng, träplugg. — Vg. 

*dumling II dumhligg vNyl öNyl, 
dumhligg Hvbfj Brdö Mx (mfl. 
i sVa), dntnhliggi Fby, dumblinii 
Kim Hi pl. -iggar stm. 1 Dum- 
huvud, dumbom. 

*dumlning dumbälnigg stm. 1 = 
fg. Sbo Bo 

*dumlog durnblo(gär) adj. Drumlig; 
hängsjuk. Na 

*dumma s. dombu Vö Or, dumb Px 
svf. Spår eller avtryck (i gräs, 
sand, snö o. s. v.) efter människor 
eller djur, som tumlat sig. 

*dumma v. domb(a) sv. vb. intr. 1 
Tumla sig, om häst. Fby 

*dummas dombas Must Vö Or, dum- 
bas 1. -is Ped Esse Kr Lmo, 
dåmbas Mx sv. vb. dep. 1 = fg. 

*dunimel I domhil stm. 1 Vält( jord- 
bruksredskap). Lptr 

*dummel II — ingår i smst. *hum- 
mel-om-dummel, qv. v. 



152 



^dummdvecka — *dunJdog. 



*dummelvecka donihälmku svf. 

Kvinnors menstruation. Na — 

Jfr *ruckog-vecka. 
dum-oxe dnmh(h)oksä svm. Dum- 

snut, okv. Ka Sn 
*dumpa dump(a) öNyl vNyl Fby 

Ped Pu (infl. i nVa), domp(a) 

Kim Na mVa sv. vb. intr. 1 

Dimpa, falla. — isl. no. dumpa 

da. dumpe; Mp. Vb. (Rz 90 a) 

Fryksd. Åm. 
*dump-ord do^npoul stn. Stickord. 

Vö — Jfr skott, dumph a. 'dum, 

oklok'. 
*dumsa s. domm 1. -o svf. Okv. för 

en lat och trög kvinna. Ksl Fby 

— Jfr Jyll. *dumse v. 'småsove'. 
"^diimsa v. dumps Da, dam^s. Ru, 

doms Na sv. vb. intr. 1 Dimpa, 

dunsa, falla handlöst. 
*dumsog 1. -ot domso(gär) Fby, 

domsaf- Nu, dumsat- Nu Wp adj. 

Lat och dum, tafatt. — Jfr no. 

diimsa v. 'betänka sig'. 
*duna s. — ingår i sms. *fllleduna, 

(jv. v. 
*duna v. dun sv. vb. intr. 1 Slumra. 

O 
dunblom[m]a dunhlom (& -wi&-)svf. 

Ängsull, eriophorum. Wp 
dunderhuvud dundärhu pl. obr., stn. 

Orolig sälle, vildhjärna. Na 
*dundrera d^udrér(a) vNyl mNyl, 

dnndrrär(a) Kim, diojdärérci Fö, 

duydärOii Ku sv. vb. intr. 1: 1) 

Dana. He Ingå Kim 2) Stöka. 

vNyl mNyl 3) Bullra, väsnas, 

föra oljud. Fci Ku 4) Skryta och 

yvas. Kim 
*dungen (?) 1. -og donin- Sbo, dotni- 

F.sbo Pm Px Mx adj. Dåsig. — 

— Kosl. 'fuktig och kall, om 
luft\ 



*dunger — ingår i sms. *trogcn- 
dunger m. (penis), qv. v. — Jfr 
isl. hor-digull m. och dindill m. 
idm. 

dun-gräs duggräs ut. pl., stn. Ängs- 
ull, eriophorum. Wp 

*dunja? don^ 1. -o svf. Okv. för 
en dåsig och lättjefull kvinna. 
He — Trol. < *dung-j[a ; jfr fvsk. 
dunga f. 'dådlös person'. 

*dunjor don^^or plt. Trasor, paltor. 
Bo 

*dunk dogk stm. 1 Större mjölk- 
kärl. Fö — Sk. Vg. BM. (Bz 
105 a) VI.; no. da. 'kagge;knis\ 

'^dunka dugko Na, dogko Ku svf. 
Kanna 1. cistern. 

'Munkare dugkarä pl. obr., stm. 
„ Kopparslagare**, bakrus. vNyl 

*dun-kavel dugkqväl stm. 1 Hi, 
dugkqvlar plt. Å Kim Kaveldun, 
typha latifolia. — Jfr dunkävle 
idm Vg. Sm. (Ez 316 a). 

*dunke dugka svm. = "^dunk o. 
*dunka. Å — Ez 105 a VI. 

"^dunkel dugkäl adj. Ula luktande; 
hä loftar-§o dugkält Ingå — 
Egentl. väl 'unken', jfr JylL*dun- 
kelig 'mat, slev'. 

*dunken dugki- Estl mNyl Pg Na Å 
Fö, (& -o) dogkin Na, duntjir öNyl 
vNyl Fby Hi Kim Mx Vö, dufftjif) 
Ku Brdö, duntsi- nVa adj. 1) 
Unken. Å Brdö EP Öb Nyl 
Estl 2) Kvav. Fö Ku 8) Dov. 
Po Ten 4) Murken. Estl — Sm. 
Vg. Nk. Dl. Vb. (Bz 105 a) Hs. 
Fryksd. Sörb. i bet. 1; gda. 
dunken a. 'muggen'. Com.* p. 
72, Spegel, Lind, Ihre. < *daiiib- 
ken enl. Noreens Ordb. över 
Fryksd. 

"^dunklog dugklu- adj. DunkeL Mx 



*dunkna — *durjog. 



153 



*dunkna (lugkn(a) sv. vb. intr. 1 
Unkna. Å Kim Py Pm Px Vö 
— Nk. Dl. (Rz 105 a) Hs. 

*dunksa do^ks sv. vb. intr. 1 Dunsa. 
Nu O 

*dunnel dunil pl. -ilar^tm. 1 Smör- 
kärna. Lptr 

*duns — ingår i sms. *kavelduns, 
qv. v. 

*dunsa döma 1. -o svf. Lunsa, okv. 
Å Fö — no. dunsa f. 'en stor 
og fyldig kröp'. — Ingår ock i 
sms. *trubbedunsa, qv. v. 

*dunsig 1. -og dumi- Ksl Kim Fö, 
duysiy Brdö, domi- Lfj, dunsu- 
Ped Pu (rafl. i nVa), duyso- Ku 
adj. 1) Kvalmig. Ksl Kim Brdö 
Ku Fö Ped Pu 2) Tung i hu- 
vudet. Kim Ped Pu 3) Dåsig, 
trött. Lfj — Olustig. Kim Ped 
Pu 4) Disig. Ksl — no. dunsen 
adj. i bet. 1 o. 2. 

*dun-sten dnmitäin stm. 1 Under- 
lag för axeltappen på ett stort 
hjul (ss. vattenhjul 1. d.). Tu — 
Vg. dunstock idm (Hof). 

*dunt I dunt k Hi Kim Fby Nyl 
Öb, duyt Ku Brdö stm. 1 Allm., 
Ingå också stn. 1) Stöt 1. smäll 
(ish. i ryggen). A. a. o, 2) Dån 
(ss. t. ex. av en ångmaskin); t. ex. 
nuk hor ta duntä-r]v'?i. Ingå 3) 
Kärnstav. Tu 4) Backe, liten 
kulle (jfr hsv. fjällstöt). öNyl 
Ped Pu 5) Upphöjning på eller 
grop i kälkbackar. Nkby 6) tis. 
m lama po dunta Jag blev efter. 
Lmo. ~ Vg. Sm. Ög. Gd Hs. 
(Rz 105 b) o. Norge i bet. 1, 
Spegel. — Ingår även i smss. 
brak- och skogs-*dunt, qv. v. 

*dunt II dont ut. gen. o. pl., förek. 
i kofit dont Benämn, på en lek 



1. ett spel (liknande *filpa). Mx 
Px Korsn 

*dunta v. dunt(a) Nyl Wp Fby Hi 
Kim Å Öb, duyta Ku Brdö sv. 
vb. 1: 1) tr. Stöta, slå (ish. i 
ryggen). Fld (a. a. o.) 2) intr. 
Dåna, bullra; dunka; t. ex. ti 
komhär äin a^gbät duntandtst Nyl 
Wp 3) intr. Falla med brak. nVa 
4) intr. Guppa, skaka (om åkdon 
på ojämn väg). nVa — Vg. Ög. 
Sm. (Rz 105 b) Hs., Norge — 
allt i betydd. 1 o. 4. 

*dunta s. I dunfu svf. Kr, dunto 
ut. gen. Gkby Ojämnhet på väg. 

*dunta s. II dunto Ka Sn, duntu 
Kr svf. Lunsa. -— Jfr gda. dunte 
v. 'vara lat', no. dynta f. 'maklig 
person'. 

*duntel duntil pl. -ilay^ stm. 1 Kärn- 
stav. Lptr — Norge (Ross 121 a). 

*dur s. I dur ut. pl., stn. Dugg- 
regn. Fö — Rz 105 b 'dimma' 
Vb. — Ingår ock i sms. regn- 
*dur, qv. v. 

*diir s. II dur ut. pl., stn. Vackert 
väder. Kkr (enl. ATakolander). 

*diir p. dur adv. Där. Nu 

*dura s. — ingår i sms. *kånkedura, 
qv. v. 

*dura v. I dur(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Vänta, dröja väntande. Na 

2) Vara uthållig; räcka, vara, 
liålla ut. Ko Hsk Np Kr 3) Vara, 
räcka, dröja. Sött — VI. Hs. 
(Rz 106 a, Ihre, Wbg); Spegel, 
Serenius, Ihre o. Weste. Ytterst 
av lat. durare. 

*dura v. II dur(a) sv. vb. imp. 1 
Dugga. A Fö nVa — Uppl. Sdm. 
Nke (Rz 105 b). 

*durjog dur 10- adj. 1) Mörk, oklar 
(t. ex. om luft 1. väderlek). vNyl 

20 



154 



'^durk^^^dusa 8, 



Py Pg Ku 2) Ruggig, ostädad. 
öNyl 3) Olustig, ruskig. öNyl 
Kim 4) Yrvaken, sömndrucken. 
Nyl Pg — Jfr *dorgog. 

*durk durk stm. 1 Dyrk. öbo 

*durka durk(a) sv. vb. tr. 1 Dyrka 
(med dyrk). Sbo 

*durkt durkt öNyl, durt Sbo He 
Gkby, du(r)l k Kr Lmo, du^t 
Vö adv. 1) Alldeles. Nyl Öb 
2) Strax, på fläcken, genast. Ä 
Kr — Ez 106 b Gd Vb. 

*durr I dur ut. pl., stn. Brak, doft 
muller. Ru Ngö mNyl vNyl Vhy 
Kim Hi — spec. åska. Fö vNyl 
mNyl Ru 

mit i durn tis. Drucken, full. 
mNyl vNyl Fby Kim Hi Lmo 

— Ingår även i sms. åsk-*durr, 
qv. v. 

*durr II dur ut. pl., stn. Darrning, 
rysning i kroppen. Na 

*durr III dur ut. pl., stn. Duggregn. 
Na — Jfr *dur s. I. — Ingår 
även i sms. regn-*durr, qv. v. 

*durra I dur (a) Pg, dur a Sbo Bo 
Na sv. vb. intr. 1: 1) Slumra, 
halvsova, blunda. A. a. o. (i Pg 
spec: om dagen). 2) Gömma ögo- 
nen i lek. Pg — Jfr dura 'slumra' 
Götald Vb. (Rz 106 a) Norge. 

*durra 11 dur(a) sv. vb. intr. 1: 1) 
Mullra, ljuda doft (spec, om 
åskan); t. ex. tornhuldrä durar o 
Jjfuar so hä skred ar i härgaua {ex. 
friin Ten). Ngö Bo mNyl vNyl 
Fby Kim Hi 2) Dundra, fara 
åstad med buller och bång. Kstl 
Ingå — Dana, bullra i allmli. 
Ru Ngö nVa :i) Gnola. Fby 
Kim Hi 4) Supa en längre tid. 
vNyl mNyl 5) Syssla, stöka. Kim 

— Rz 93 b 'svira' Mp., 106 a-b 



'dundra' Gd Vb. Nb. = Am., 

no. durra v. 'dundra ; luUa, tralla' 

m. m. (Ross 118 b). 
*durra III dur sv. vb. intr. 1 Hnttra 

av köld. Na —^ Jfr no. *du(ira 

'ryste 1. skjaelve staBrkt\ 
*durra IV dura sv. vb. intr. o. imp. 

1 Dugga. Ku Brdö — Jfr *dura 

v. II. 
*durra-göm[m]a duragOm sv. vb. 

intr. 1 Leka gömlek. Na 
*durran-göm[m]a duraggfjma ut. pL 

gen.? Gömlek. Pg 
*durrbo durho pl. obr., stn. Ostä- 

dadt rum 1. hem. Ten — Jfr no. 

durra f. 'uordnet hob'. 
*durrdevel duriläiväl stm. 1 Tor- 

dyvel, geotrupes stercorarius.Wp 
*diir-regn duräin ut. pL, stn. Dugg- 
regn. nVa 
*durren — ingår i sms. *hurren- 

durren, qv. v. 
*durrog I duro(gär) adj. 1) B^^sanile, 

darrande av köld. Na 2) Ruskig, 

ruggig SS. efter nattvak. vNyl 

mNyl — Hs. i bet. 2. 
*durrog II dur o- adj. Smått regnig. 

Ku Na — Hs. 'töcknig, tung 

(om väderlek)'. 
*durrväder durvädär ut. pl., stn. 

Dugg, småregn; slask. Ku — 

Enl. Rz 105 b *duraväder n. i 

Öb (ort?). 
*dursam dur^amhär vNyl, ngn gg 

döur^amhär ön o. Ingå (yttre 

skärg.) adj. Durabel, varaktig. 
*durväder durriklär Ped Pu, dur- 

rrrdär Å ut. pl., stn. Regnväder, 

'^dus — ingår i smss. *flak« och 

skräll-dus, qv. v. 
*dusa s. — ingår i sms. flak-*du8a* 

(jV. v. 



"^dusa v.-'*[duven. 



155 



*dusa v. dus(a) sv. vb. intr. 1 
Slumra. Ku Ingå Sbo Bo — Sk. 
Bl. Sm. Vg. Nk. (Rz 106 b) Fry ksd, 
Sörb.; fvsk. no. diisa v. 

*dusig 1 1. *dusen dust- adj. 1) Lugn, 
stilla. mNyl 2) Dåsig. Å Kim 
Ten Po Bo 3) Kvalmig. Fö — 
Nb (Rz 106 b) 'modfälld, ned- 
slagen' Hs. dus idm, no. dusen 
'dosig, stille'. 

*dusig II dmi adj. Daggvåt, fuktig. 
Tu 

*duska diisk(a) sv. vb. intr. 1 Dröja, 
söla. Fby. -- Rz 107 a Sm., ny- 
isl. doska v. Vsere dovon'. 

duskja': I dufa sv. vb. intr. o. imp. 
1 Tjockna, mulna. Fö 

*duskja? II do fa sv. vb. intr. 1 
Dröja, söla. Fby 

*duskjog dofo(gär) adj. Trög. Fby 
— no. doskjen 'dosig; mat og 
dorsk'; nit. duschig 'dum'. 

*duskjus? dofu^ stm. 1 Sölkorv, lät- 
ting. Fby Kim — Jfr Rz 85 a 
dusse m. 'lathund' Sm. 

o 

*duskog 1. -ot dosko(gär) A, dmJcot 
Px, duskat' Nu adj. 1) Trög, 
lättjefull. Å Nu 2) Modstulen. 
Px — Rz 107 a duskig 'dåsig' 
o. d. Sk. Bl. 

*dusog duso(gär) adj. Gäll, klin- 
gande, genomträngande (om röst). 
Å Kkr 

*dussa s. dmo svf. Blomkolv på 
kaveldun (typha latifolia). Ingå 

*dussa v. dus(a) sv. vb. intr. 1 Slum- 
ra. Nu O (ii) vNy 1— Rz 106 b 
Sm. Bl. m. fl. 'söva' (= Ihres 
o. Westes ordbb.) nit. dussen 
'slumra'. 

*dusse dusa svm. = *dussa s. I. 
Ingå (Bsd) — Ingår ock i sms. 
"^kaveldussar, qv. v. 



*dussel dosil pl. dosilar stm. 1 
Dussen. Rg 

[dussin har i de sydöstsv. målen 
följande former: 
dodn pl. dosinar stm. Nu O; diison 
pl. dilsnar stf. Dagö — dosi pl. 
dosjiar stm. Nu O — duts stm. 
1 Gsv Ru (ty. dutzend). Som 
härav synes, har -in i det svenska 
ordet ställvis uppfattats som be- 
stämd slutartikel och därför bort- 
kastats. 

"^dussog (1. *dossog) do^o(gär) adj. 
Lunsig, kort och tjock. Fby — 
no. dussen idm. 

*dust dust adv. Lugnt, stilla. Tu 

— Jfr *dusig. 

*duva s. dii ut. pl., def. dtui svf. 
Smör 1. grädde, hvari man dop- 
par gröt, potates o. s. v. Wp 

— Rz 91 a dua f. 'doppa, sås'. 
Kim 

*duva v. I duv(a) 1. du(a) sv. vb. 

tr. 1 Suga, di. Bo Pm Px 
*duva v. II duv sv. vb. tr. Göra 

duven, döva. Na 
*duva v. III duv sv. vb. tr. 1 Ge 

en duvning; uppkrya. Na 
*duva v. IV dtiv(a) sv. vb. 1: 1) 

tr. Doppa (bröd i flott o. s. v.). 

Da Gsv O Ru Pm Px 2) intr. 

Stampa i sjögång (om båt). Ksl 

— fvsk. diifa v. 'nedtrycka' fsv. 
duva 'doppa' no. duva 'boie (sig) 
ned ; dyppe' gda. duve v. 'doppa'. 
Hs. 'kasta sig i vattnet som få- 
geln efter fisk' (Ihre, Wbg), Rz 
107 b Vb. i bet. 1; nda. duve i 
bet. 2. 

[duven duvi- Pg Hvbfj Ped Pu, 
dui O, duvi Nu Wp adj. 1) Ruskig, 
kulen (om väderlek). Pg Hvbfj 
Ped Pu 2) Däven. Nu O Wp — 



156 



(luven-lcråka — *dymmel. 



Rz 117 a Nk. Sdm. Uppl. Mp. 
Vb. Jtl. 

duven-kråka duvikråku pl. obr., svf. 
Okv. för en oföretagsam person. 
Ped 

*du ven-lustig duvilmti- adj. Bort- 
blandad, tokig. Sn 

*duvicka dwjik svf. Svicka. Lfj Np 

*dval dvql(är) adj. Sval. Bo 

*dvala dvql sv. vb. intr. 1 Prata. 
Ru — i Kske /if ra^. av nit. dal- 
wen idm (Frischbier). 

*dvale dvqla Py, dola Nu O, dula 
Gsv, vqlo Kkr ut. pL, svm. Dvala. 
— Ydre; fsv. änsv. dvale m.; 
Spegel, Lind, LMöllcr. 

*dvel drail Nu, dräil Da Gsv (pl. 
-ar Estl.) dväyl (\A. -u) Ru sf. 1) 
Huvudduk. Da Gsv Nu 2) Stor 
munduk för manfolk. Ru — lett. 
dweelis ; nit. dwel, dwele 'hand- 
duk'; Lind o. Ihre ha dwelk m. 
& n. 'steif Kanifas', Sdt o. Weste 
dwälk. 

*dveld dväylcl pl. -u sf. = fg. i 
bet. 2. Ru — Ingår även i sms. 
stryk-*dveld, qv. v. 

[d]värg rärg stm. 1 Spindel (in- 
sekten). Ngö Sbo mNyl — Gd 
Sdm. Dl. Hs. (Rz 108 a) Nke 
idm; Bhl. värj 'nanus'. Finnes 
med denna bet. i LMöllers o. 
Sahlstcdts ordbb. 

*[d]värgels-nät rärgilsnät stn. Spin- 
delnät. Ksl (Nyi. IV p. 101). 

[d]värgs-gubbe vä§gohä svm. Stor 
spindel. A (Ge ta m. fl.) 

*[d]värgs-nitisk vur^tiithk adj. I hög 
grad girig eller snål. Pg 

[d]värg(s)-nät vargnät Sj Ksl Esbo 
Ngö, väritiät He Sbo Bo Pä, 
v(i^firrt Getd^ f,(rr^}iät På Ljd [när- 
mast *djärgs-nät, jfr Dl. *djörg 



'spindel'] stn. Spindelnät. — Ög. 
Gd Nk. Dl. Hs. (Rz 108 a) Uppl. 

— Ordet finnes i Spegels, L- 
MöUers, Linds, Ihres, Sahlstedts 
och Westes ordböcker, råkas 
även i Bib. (t. ex. Job 8), Com.^ 
p. 50. 

*dy dt stm. 1 Hop, mängd. O Ku 

— Ingår ock i sms. *släk-dy, 
qv. v. 

*dyft dg/t ut. pl., stn. Grand, stoft; 
i negerande satser ss. int (Ht 
dg/t o. d. Nyl Öb (pass.). — 
Fryksd.; no. dyft 'stev'. 

[dygd] *diigd dud ut. pl. o. gen. 
Virtus. Gkby 

*dygga dö(jf(a) sv. vb. intr. 1 Sippra, 
droppa. Sj — Jfr fvsk. daggua 
fsv. dyggwa da. dygge 'bestänka', 
Rz 113 a Sk. Vg. Sm. idm. 

[dygn] *dugn dun stn. Pg Kim 
Hvbfj Öb. 

[*dygnig?] *dugnig? förek. i uttr. 
var-^nni da Hvarenda dag. Kim 

Pg 

*dyl dyl stm. 1 Svullnad. Kim — 
Hs.,'^jfr mit. dulle f. 'beule'. - 
Com.^ p. 91 dylar 'knöpplar'. 

[dylik dyliJct ad v. Sammalunda; Uka; 
t. ex. rf. trod %a mce; rf. vakar. 
Nyl 

*dymla dgmhla He Sbo öNyl, dinMa 
Bo, dgmhäl Na, dimul Nu sv. 
vb. tr. 1 Med spikar 1. tränaglar 
hopfoga ngt (ish. timmerstockar). 

— Rz 108 b Sm. Ög. Nk. Vm. 
*dymlning dgmhälnigg stf. 1 Dym- 

ling, plugg. Na 
*dynunel dgmhä Nyl, dimbil Bo 
stm. 1 Stäng, hvarmed under 
dymmelveckan fordom slogs på 
ett bräde i st. f. att ringa i kyrk- 
klockorna. 



*dyn? — *dynsta. 



157 



r *dynV dm stf. 1 Hög, hop, mängd. 
Da — Jfr no. dun 1. duna m. 

* 'flock, hop'. — Ingår ock i sms. 
*släk-dyn, qv. v. 

i Dyna s. dina 1. dm ut. pl., svf. 
Ström, flod, ä (Ru pl. -u); ish. i 
smss. sådana som Ji///.sd/w Diina, 
Nariv-dm Narova, Pctärborgdm 
Neva. Da Nu Ru — Ihågkom- 
mas bör att det var långs Duna 
väringarno drogo in i Gårdarike 
pa sina tåg till Miklagård, och 
haller jag för troligt att ifråga- 
varande flodnamn har denna sin 
^amla historiska roll att tacka 
för betydelsen som appellati- 
vum. 
*dyna v. dm sv. vb. intr. 1 Dyka. 

[Måhända i-omlj. till ett *duna 
< *duvna idm, jfr *duva v.] 

*dyng(j)a di^gi Grsv Wp, digt Ru 

sv. vb. tr. 1 (-fia) Gödsla. — 

Rz 108 b Sm. 
dyngbredare dy^ghräidar stm. 3 

Klaffare, en som talar illa om 

andra. Na 
[dyng]-*dan *dynge- dy^gklqn stm. 

1 Dynghög. Sbo 
dyng-*dryfta dy^gdry/tu svf. Lunsa, 

okv. Vö 
[dyng]-*devel *dynge- di^gidäiväl 

stm. 1 Tordyvel, geotrupes ster- 

corarius. Wp 
dyng-*dövel dy^gdövil stm. 1 Kr, 

ut. gen. Gkby NVet = fg. 
*dyngfatt dyggfat adj. Orenhg, 

osnygg. Mx 
dyng-*flo dig(gJflo stm. 1 Urinränna 

i fähus. Fö — Jfr dyngflor Nk. 

Vm. Jtl. (Rz 108 b). 
dyng[fluga], -*flyga dy^gfhjgu svf. 

Tordy vlar m. fl. liknande insek- 
ter. nVa 



dynghare dygghari Lptr, dygghara 
Ped Pu (m. fl.) svm. Ökv. för 
en snuskig person. 

dynghöjd dygghyögd stf. 1 Dyng- 
hög. Py. 

[dyng]jord *dynge- diggi\0(l ut. pl., 
stf. Trädesåker. Da 

dyngkråka dtgJcräku svf. 1) Nöt- 
skrika. Lmo 2) Okv. till en osnygg 
kvinna. Lmo 

dyngorm dyggorni stm. 1 Snok, 
coluber natrix. Lptr — Nke. 

dyngoxe dyggoks pl. -ar sm. Snusker, 
okv.; nhiitolsia paljo!^ (finska, 
= 'stor tack!) Svar: dyggoksn o 
stsithaiiu 1. -hahiu! (ramsa). nVa 

dyngrum digrum stn. Ställe vid 
fälius där kreatursdyngan sam- 
las. Å 

dyngränsel dyggrämil pl. -ilar stm. 
1 Okv. för en osnygg varelse 
(barn eller litet djur). Vö 

dyng-*sto dyggstow Vö Or, dyggsto 

• Px Mx, dyggstou(v) Hvbfj Muns 
stm. 1 Px Vö Or Muns, stf. 1 
Hvbfj Mx (pl. -nar Mx Vö) 1) 
Plats för kreaturens gödsel bred- 
vid fähus eller stall. Hvbfj 2) 
Dynghög. sVa mVa 

dyng-*värpel dyggväri)il stm. 1 := 
dyngränsel. Vö — Jfr fsv. muld- 
vaerpil m. 'mullvad'. 

dynkläde digkle stn. Örngått. Nu 

*dynst dynst Pä Lptr Strf Py, dinst 
Bo stm. 1 Stöt, slag; doft ljud, 
smäll, knall. — Jfr hsv. duns 
och fvsk. dyntr m. 'stoj, larm'. 
Ligår även i sms. tor-*dyTist, 
qv. v. 

*dynsta dynst(a) sv. vb. 1: 1) tr. 
o. intr. Slå (till) ngn. Py Strf 
Lptr Pä Fby 2) intr. Skaka. Py 
Strf Lptr Pä 



158 



*(h/mtock — "^dyvicJcshål. 



*dynstock (h/nsfu/c strn. 1 Den på 

framaxeln hvilande stocken i en 

kärrlavett. Py — Var uppsv. på 

1750-t. enligt Hof, Vg. dunstock; 

Sdni. Sm. (Rz 108 b) Fryksd. 

golvbjälke' = Sdts Ordb. 
*dynt I dt/nt ut pl., stm. Ondt gry; 

t. ex. han hqr-(ljfntli l m. Fby Kim 
*dyTit II difntär plt. KniUar, bul- 

nader, bölder. Brom 
*d)nita I dijnto svf. Skräp, smuts. 

Na 
'^'dynta II duntu svf. Lunsa, fet 

kvinna. Ped Pu Ksse Ijmo — 

Jfr no. dynta(d) adj. 'ty k, for, 

fyldig'. — Ingår även i sms. fet- 

'^dynta, qv. v. 
dyTi-'*vard dtnrn(!')(/ Gsv Bo, df/n- 

rql vNyl niNyl (pass.), dynval 

Fby, dinrql Nu, dinrql Bo stn. 

Dynvar. 
*dyr s. förek. i uttr. mit i df/ytl 

Full, drucken. Ko 
*dyraktig djjrakti- adj. Tämligen 

dyr. vNyl 
'^éyxing dyri^g stmf. 1: 1) Person, 

som tager dyrt betaldt. Po 2) 

D^-r vara. Po — Nke i båda bet. 

(Hofberg); gda. dyring 'd^^rtid'. 
'Myrk dörk adv. Alldeles, kav-; t. ex. 

dörh OHiöf/ht Na 
"^•"dyrkt dn(r)l adv. = fg. Aid. 
^=dyrkel df/rfjä (pl. d/pk/ar) Py, 

df/rf,sH (pl.' -ilar) Pod, dirkid (pl. 

-Kl(f) Ru stm. 1 Dyrk. 
*dyrlek df/r/H' 1. -/////• ut. pl., stm. 

Dyrhct^ vNyl Py — SM-e; no. 

dyrleike m. 
*dys r/y.y stm. 1 Hödr)S. Lptr — 

Spegcjl dys 'stack, hoop\ 
*dyssja s. I r//.v/ pl. d is j i( f r ^vLRud 

av partals ställda sädoskärvar. 

Wp — Rz 118 b 'Jiop 1. samling 



av hö' Åm. Vb. Nb.; fvsk. dys 
(gen. o. pl. dysiar) f., da. dysse fk. 

*d)rssja s. II dtfs.io Na, df//u 1. rf//W«< 
Ped Pu (mfl. i nVa) svf. Ökv.: 
1) snusker. Na 2) lat och oföre- 
tagsam kvinnsperson. Ped Pu 
— no. dys (y') n. 'tosset og 
uta3kkelig kvinde', men d}rsja f. 
'stor og statelig kvinde'. 

'''d)rssja v. I dtffri Pg, di/st/ Xa sv. 
vb. intr. 1 (pret. o. sup. dtfm) 
Avge elak lukt, tyst släppa vä- 
der; leva i smuts. — Jfr Rz 93 b 
dosta 'sprida lukt, dofta'. Sm 

*dyssja v. II dffsy sv. vb. intr. 1 
Söla, dröja. Na 

*dyssjog dysj.o(gär) adj. Smutsig, 
snuskig; illaluktande. Na 

*dysto tysto vNyl mNyl Fby, fy^h 
1. tistu He, tid.to Bo, tyst He, hj^ 
Py adv. Dess, desto. 

*dyv förek. i tis. mit i dyv^f} 1. dyvin 
Drucken, full. Po Ten Brom 

*dyvel I dyvil (kort y O pl. obr,, stm. 
Djävel (i svord.); skurk (okv.). 
Kim — msv. d)rvel 1. -il m. 'djä- 
vel'; Linds ordb. dyvel. 

'^dyvel II — iugår i smss. jord-, 
snor- och tor(en)-*dyvel, qv. v. 

[dyvels]-träck *dj)rvels- djyviUsträk 
ut. pl., stm. Py [Kontam. av djävul 
+ *dyvel.] 

*dyvick(j)a divihtjo svf. Tapp i båt 
eller balja. Kkr — Ez 114 a-b 
Sm. Uppl. Hs. (ngt skiftande 
bet.), Ihre (DL) Jtl. 

^dyvicke 1. *dyveke dy vika svm. 
Tapp i bat- 1. ekstocksbotten. 
öNyl — Sörb. dyvek m. 'dym- 
ling, tränagel'. 

*dyvickshål dyvilshol stn. Tapphäl 
i båtbottnen. Strf — Ez 114 b 
dövikehål Sk. 



*dyvla — *dåle'funik. 



159 



*dyvla ih/ila sv. vb. intr. 1 Svärja, 
föra oväsen. Nyl — Rz 91 b 
täml. spridt. 

[då heter to eller (sällan) t(j AUm. 
(nästan ur bruk på A o. Fö), tåg 
Mx, tua Ru ad v. o. konj. — då åter 
sammandrages till totar i Np. Mx. 

*då-då todo Na, toto Nu Wp Kim 
adv. o. konj. Då. 

*dåga dog(a) Nyl EF mVa nVa, 
dogo Hsk, dägci Fö Ku Brdö Hi, 
doga A, däg'^' sVa, dova Gkby 
NVet (pret. o. sup. doiid i hela 
nVa, dågd Hsk) sv. vb. intr. 1 
sVa mVa (och pass. f. ö.) 1. 2 
f. ö. Duga. — 

Stundom råkas stark böjning; 
sålunda pret. dög vNyl mNyl, 
döug 1. dögg vNyl (pass.); sup. 
dugl 1. duil Po Ten, dgdji Hsk.; 
— kontaminationsform är pret. 
o. sup. dögd Ped. — fsv. doga 
SJyll. *doga; Uppl. VI. ÖHd. - 
änsv. doga (Bib., VR 33 o. 35, 
mfl.), allm. inpå 1700-t. 

*dåglig dogli- Nyl Ngö, dogli- Pg 
Na Kim sVa, do^^li- Kkr, dagli 
Py, dfjgU- Fö Ku Brdö adj. Dug- 
lig. — Fryksd. 

"^dåka v. I doka Ka Sn Fby mVa 
nVa, (Wi* sVa, drlka Fö Ku sv. 
vb. tr. o. intr. 1: 1) Kasta. Ka 
Sn Fö Ku sVa Ped Pu Esse Kr 
2) [vanl. + til &c] Shi. Fby Fö 
Ku Öb 3) [-|- ål'] Grö sig i väg. 
Ped Pu 3) Användes om fiskars 
„korta, ljudliga" plaskande på 
vattenytan. Lmo — Rz 92 b 
Uppl. Hs. Mp 'slå'; jfr Dl. *duka 
'stoj a, bullra'. 

*dåka 11 doka vNyl Fby Kim, duk(a) 
Sbo, dohka Hi sv. vb. intr. 1 
Stinka. — Jfr nlty. (nfris.) dokje 



v. 'nebeln' (Saterland enl. Berg- 

haus) mit. däk s. 'nebeF, skott. 

dauky a. 'moist, damp' — och 

östs v. fukta i bet. 'stinka'. 
"^'dåka v. III doka sv. vb. intr. 1 

Sladdra, pladdra. Å 
*dåka v. IV d(jka Ku, doka A sv. 

vb. intr. 1 Syssla, arbeta. A — 

Hs. Norge. 
*dåka s. duka ut. pL, svf. Ånga; 

imma. He 
*dåkare dåkarä Fö Ku, dåkar Na 

stm. 3: 1) Oaktsam och vårdslös 

person. 2) Kanalje. Ku 3) God 

arbetare. Fö 

Som lindrig svordom användes 

dåkarin Fö, dåkarri Na; däkar§ 

SS. utrop o. adv. i Sottunga. 
*dåke 1. *duke doka vNyl Sbo Bo 

Fby Kim, dohka Hi, duka Sbo 

Bo ut. pl., svm. 1) Ånga; imma. 

Sbo Bo vNyl Fby 2) Stank. 

A. a. o. — Jfr nit. dauk 'nebel'. 

i dokan tis. I fyllan. Sbo Bo 
*dåke-stank dökastågk ut. pl., stm. 

Elak stank. Ka 
*dåkog I doku(gär) adj. Stinkande, 

illa luktande. Ingå (m. fJ. i vNyl.). 
*dåkog II 1. -ot doku' Ped Pu, dokot 

Np adj. O vig, klumpig; tölpaktig. 
*dål dal- adj. Lat, trög (om häst). 

Wp — Rz 109 b Sdm. Kim. 
*dåla[c]k dol ak stm. 1 Klunsig hund 

eller människa. Sbo 
''•dåla(d)? rfo?«- adj. Enfaldig, saktUg. 

Lmo 
*dålare I dolar stm. 3 Drummel, 

dum karl. Fby — Av *dvalare? 
'Målare II dolar stm. 3 Smäll, slag. 

Fby 
"^'dåle-funk dol af o gk Pä, dolafogk 

Fby stm. 1 Okv. för en saktlig 

och obestvrsam karl. 



160 



*dål'Måns-'*dåra [sig]. 



"^dål-Måns (hUmåns vNyl, duohnuon.s 
Sj, dåhnåns Fö Ku Brdö, dol- 
möns Å, duälmuåns Fby stm. 1 
Drummel, tölp. — Rz 109 b Uppl. 
Mp. Vb. Jtl. — Jfr Hjelmqvist 
Förnamn och familjenamn 173 f. 

*dålog dolo(gär) adj. Dåsig, trög. 
Lptr 

*dålog-Måns dolomåns stm. 1 Dum- 
merjöns, drummel. He — Jfr 
Hjelmqvist cit. arb. 174. 

*dål-skit dålfit 1. d(l%it^tm, 1 Hög- 
ljudd fjärt. Fö 

*dåm s. däm Ksl Pg Na Ku Brdö 
Px Vö (mfl.) nVa, di^uim Kim 
ut. pl., stm. 1) Ånga. Ku Brdö 
Px Vö Kr Lmo Terj Gkby NVet 
(ut. gen.) 2) Stank, lukt. Kim 
Pg Na Px Vö nVa 3) Styrka 
1. halt i dryck. Ksl nVa — fvsk. 
dåmr m. 'smak' no. dåm m. 'smak; 
lukt'. 

*dåm a. dfhn(är) adj. Dov; duven; 
svag och otydlig (om ljud). Po 
Ten öNyl — Vg. (Hof); Fryksd. 
*domt adj. n.; no. dåm adj. 'dun- 
kel'. — Jfr VR 22 a dompt liwd 
'grauis sonus'. 

*dåma I ddm(a) He Pg Na Brdö 
Ku nVa, duam(a) Kim, döma Ko, 
domo Hsk sv. vb. intr. 1 Angå; 
lukta, avgiva lukt. — NAm. damä 
no. dåma vb. idm. 

*dåma II dom(a) sv. vb. intr. [tij, 
ow] o. tr. 1 Slå. Fby Ped Pu 

*dåm[faren], -''faren (Ifj)Hf{ri- adj. 
Duven (om dryck). nVa 

*dåmog (hhnon adj. Däsig, matt. 
Pä — Jfr no. dåma v. 'domna 
av\ dåmeleg adj. Tcirstämd, ned- 
slagen'. 

*dåm-släppt dam/Jä/t adj. Duven 
(om dryck). nVa 



*dån I — ingår i sms. höns-^dåa 
qv. v. 

*dån n dån ut. pl., stm. Knävel, 
fähund (okv.). Brdö — Sk. dåen 
m. def. 'fan' (Ihre). 

[*dånare] *dunare dunarä stm. 3 
Hörbar fjärt. Esbo He 

[dån]dimp Måne- donadimp ut.pl., 
stm. Bo Sbo Tu Na 

*dåndimpel dåndimpä stm. 1 An- 
fall av svimning. Pä Bo Ped Pu 

[dån].*fjutta *dåne- donafyUo Pg. 
dona- 1. dunafyoto Sbo Bo Lptr 
svf. Smörkärna. 

[dån]-*fjänta Måne- donafyänto svf. 
Smörkärna. Esbo 

[dån]-*fåka 1. .*focka?, *dåne-rfo»fl- 
foko svf. Smörkärna. Po Ten 
Brom [1. -*fuka? jfr fvsk. fiiika 
v.; = den med dån gående.] 

[dånjhugg *dåne- donahuq stn. Dråp- 
slag. Pg 

*dånéra dimiS'(a) sv. vb. intr. 1 
Larma, väsnas. Fby 

*dångla doggla och, med finsk av- 
ledning, doggluta sv. vb. intr. 1 
Vara dåsig. Sj — Hs. 'dingla' 
är kanske ej samma ord. — Spe- 
gels Gloss. 

*dopa? dopa (vanl. def. dopan) ut. 
pl., svf. Sötunge (om flicka). Fby 

*dår s. dfh' stm. 1 Bund järaten, 
som begagnas då man ntsmider 
ny(!kelpipor, muttrar o. d. Pm 
Px Korsn — Jfr Mor s. L 

*dår a. dår- adj. Dåraktig. Wp — 
nit. door adj. idm. 

*dår p. dfjr förstärk, adv. fför adj. 
1. adv. Fö Ku Brdö nVa 

'''dåra dfjra oböjl. adj. Förb-d; ofant- 
lig. Fö 

*dåra [sig] dfh a sä 1. dA-^ä sv. vb. 
rflx. 1 Lova som en galning, 



[dåren - *dämma. 



161 



väsnas. Fö Sött Ku — Jfr mit. 
doren v. 'thöricht sein'. 

[dåren dårin svmdef . Djävulen. Sött 
(mycket ofta använd omskriv- 
ning). — Jfr Jyll. *drollen sdef. 
idra. 

*dårfolket tårfolki stn. def. Kvinn- 
folket. Nu O Rg — Även täras- 
folki Nu idm. (gpl. av pron. fpl. 
tar = fsv. jjär (pass.) fvsk. jjaer). 
Jfr *defolket och de pron. pl. 

*dårhet äårhet 1. dårhäit ut. pl., stf. 
Dårskap. Pojo — fsv. därhét f., 
Rz 110 a Sm. 

*dårhugg dårhoq stn. Starkt hugg; 
dråpslag. Ku 

^dårligt dårlit adv. Fåfängt, för- 
gäves. Po Ten — Rz 110 a 'dår- 
aktigt' Sm.; fsv. därliker a. 'dår- 
aktig'. 

*dårlundog därlundu- adj. Ofantlig. 
Kr 

*dårog d(ho- adj. Tokig; dum. Fö 
Kkr Sött Na — fsv. därotter a. 
dfjrot adv. Synnerligen, latinska 
valde. Fö Kkr 

*dås dfd.s* ut. pl., stn. Fall som 
åstadkommer ett lätt dån, t. ex. 
snöfall. Np Pm Px — Jfr *das II. 

*dåsa s. däso Na, dosa A, doso Fby 
svf. Ok v. till en dåsig och lättje- 
full kvinnsperson. — Rz 85 a 
dås(e) m. 'lathund' Vg. Sm. ög. 
VI. Jtl.; Sörb.; fvsk. dåse m. 

*dåsa v. d(2s* sv. vb. intr. 1 Falla, 
dimpa. Np Pm Px 

*då-tid toti 1. /o^Nu, ^L«Ingå(Bsd) 
adv. Då. 

*då-tids tätts Bo, tätyst Py adv. 
Då och då, stundom, emellanåt. 

*dä tä konj. Då. Nu O Ped Pu 
p:sse — fsv. l)ae (VGL I). 

*däck däk Sj Pä, dök He stm. 1: 



1) övre bladet på ett dubbelt 
hyveljärn. Sj 2) Yttersta trä- 
fyllningen på lästen. He Pä (mfl.) 

[däckel däkil pl. däklar stm. 1 = 
fg. i bet. 1. Ksl 

[dädan har många former: tädan 
Nyl Fby, tägan Hvbfj, tädoy Kkr, 
täan Vö Or, tidan öNyl, tian Vy, 
tida Py, tjqn Pg, t^n Fby Å 
(pass.) Ku Brdö, d(§n Nyl. (ish. 
vNyl) Fby Fö, ten Hsk, tän Sött 
adv. Därifrån. — Jfr *dadan. 

*dägga [sig] däq-sä 1. -si sv. vb. 
rflx. 2 Bli otät, så att vattnet 
sipprar igenom; t. ex. hotnä ha 
dägd sä 1. si. Ingå 

*däggas dävnas Ru, dädjäs (pret. 
o. sup. -öst) Pm, däks (pret. o. 
sup. d(evdist) Gsv sv. vb. dep. 1 
Ru Pm 1. 2 Gsv: 1) Sippra fram. 
Pm — Rinna, lacka (om svett). 
Gsv 2) Torka in 1. bort (om vat- 
ten). Ru — Jfr Rz 113 a dögga 
'fukta' Sk. Vg., 'småregna' Vg. 
Jfr *dygga. 

dägg-[bam], -*båm däghuon stn. Di- 
barn. Py — Rz Illa Sm.; da. 
daeggebam. 

*däggerska däqnä^lc Gsv, dmjiiufc 
Nu svf. Amma. 

*däklog dmklo(gär) adj. Djävlig. Na 

*däkne d(Bki} stm. 1 Djäkne. Na — 
msv. daekn m. 

"^däkul 1. -el d(ekul Na Vö, dcelcäl 
Na pl. dceklar stm. 1 Djävul. — 
Jfr Jjdl. daegeren, daeken m. def. 
idm 

'^^däl d(iX stf. 1 Däld. Fby Kim — 
Jfr Nk. Hs. dälja Jyll. daeleidm, 
da. dael 'grop i haka eller kind'. 

*dälk? dälh pl. -ar sf. Puta. Dagö 

*dänima — ingår i sms. *flakdäm- 
ma, qv. v. 

21 



162 



*dämp — [*därna-avj . 



*dämp dämjj- adj. Kvav, kvalmig. O 

*dämpa — ingår i sms, *anddämpa, 
qv. v. 

dämpa [sig] dämp-m 1. -si sv. vb. 
rflx. 1 Mx 1. 2 Ingå 1) Eg. 'kväva 
sig': dränka sig, drunkna; t. ox. 
Jcudon dämft si i flyii. Ingå 2) 
Häjda sig. Mx 

dämpning — ingår i sms. *and- 
dämpning, qv. v. 

*dämpt därnpt- adj. Kvav, kvalmig. 
Nu Wp — Ingår ock i sms. *and- 
dämpt, qv. v. 

*däng dägff stm. 1 Släng, smäll. 
vNyl 
dcgg ut. pl., stn. Smörj, stryk. Gsv 

*dänga — ingår i sms. flug-*dänga, 
(^v. v. 

*dängel dändjil stm. 1 Lång karl, 
räkel. Vö 

*dänn dån pl. -w, stn. Halvdäck för- 
ut och (det öppna) runmiot där- 
under. Ru — nnl. denne litt. dénis 
lott. dennis m. 'däck', men också 
Jyll. daend 'det rum i fartojet, 
livori fiskene kastes' (1. är detta 
= mit. denne mf. 'vertiefung'?). 

*dänska dänsl'(ci) sv. vb. intr. 1: 
1) Söka att tala herrskapsspråk. 
Ru öNyl Kim Pg Na Ko Hsk 
sVa mVa 2) Stoltsera, brösta sig; 
högfärdas. Strf Py 

*dänskas dän^ikas sv. vb. dep. 1 
= fg. i bet. 1. Hi 

[där 1 trpr 1. fcvr Allm. (stdm än 
på Åld). — Inljudande vokal 
har synkoperats i: traim Nu O 
träim (tsv Därhemma; tniSi Där- 
uti. Nu; trur Därur Nu. 

*där II d(Pr 1. där prep. Hos; vid. 
Sby Lfj Pm Px Korsn 

*däran — ingår i smss. den- och 
*di-däran, (jv. v. 



*där-[a]t? tärt vNyl mNylSboPg, 
dm Brom, tä(r)t EF Estl Hvbfj 
Mx Kv Re Must Muns nVa, täi{ 
Vö Or, tät He Sbo öNyl konj. 

0. adv. 1) Tills. A. a. o. 2) Efter- 
som, emedan. Pg 

*där-[a]t-som täftsom konj. Efter- 
som, emedan. Pg 

*där-[a]t-[till], -*tel täftd adv. Där- 
till; tills. Na 

där-bakefter 1. -*bakett 1. -*baketter 
tcerhäköftär He, teerbakätärla^, 
t^rbaJcät 1. -ät Nyl. allm. adv. 
Därefter. 

[därefter 1. -*ett t(Brö/tär He, ttBrät 

1. tärät 1. -ät Nyl O adv. 1) 
= hsv. A. a. o. 2) Därför. Nyl 
(pass.) Ormsö 

*där-[e]s tär^ He Sbo, tär^t vNyl, 
täs Sj, tast vNyl mNyl Ngö adv. 
o. konj. Tills. 

[därfbr(e) kan bortkasta inljudande 
r: täjor 1. däför Nyl, täfär Bo, 
täjiri Bo O adv. 

därrdr-*es täfä^t adv. Därför (att). 
Wp 

*däringe — ingår i smst. den- 
*däringe, qv. v. 

[därmed Untnä adv. Därför. Strf 
Pä Bo Ingå Ka Sn Na Mx - 
Sdm. Kim. Öld (Rz 87 a) Sk. 
Sörb. Dl. 

[*däma] *dänn(a) dana Å Sött, foM 
EF Np Re, dän Ru Ingå (Bsd), 
täy Kkr, adv. 1) Där. 2) Dit. - 
Ingår ock i smss. *dadaxi-, *di-, 
han-, töcken- och "^troligen-däma. 
— Rz 87 a denne 'där' VDl, 87 a 
& 112 a däma 'där' HU. BL ög. 
Vb.; Hs.; fvsk. {)ama; änsv. danna 
(N-M., 1645). 

[*däma-av] *dänn[aj-åv tän-év adv. 
Därav, av det där. Na 



[*därna-eftj'-'*döars-lhandklädej. 



163 



Ii [*däma-eft] *dänn[a]-ett tänät adv. 
•f Därifrån. Na 

]h *[därna]-genom *dänn[a]- tän-ginum 
^l adv. Därigenom (lokalt, ej kau- 
^, salt). Na 

*[däma]-i *dänn[a]- täm adv. Däri. Na 
r *[däma]-ifrån *dänn[a]- tänifrån Na, 

dänifrån Fö adv. Därifrån. 
*[däma]-in-ur *dänn[a]- täntnur adv. 

Därutur. Na 
*[däman(a)] *dännan tänan EckHsk 

Ko Na Kim Hi Ingå sVa, täyay 

Ku Brdö, dänan Å Fö adv. Där. 

— Sm. (Rz 112 a) Hs. Åm. — 

Ingår ock i smss. *di-, *så-es- och 

tocken-*därnan[a], qv. v. 
[*däman[a]-av] *dännan-åv tänanåv 

adv. Därav. Na 
*[däman[a]]-ifrå(n) *dännan- tänan- 

ifrän Na, täyayifråy Brdö, tänan- 

ifruan Kim, tänanifruån Fby Hi, 

iänanifrå Ten Brom adv. Där- 
ifrån, dädan. 
[*däman[a]-till] *därtnan-tel tänantel 

adv. Därtill. Na 
[*därnar] *dännar danar adv. Där. 

A Fö Sött — Ingår även i smss. 

*di- och han-*dämar, qv. v. 
[*däma-tills] *dänn-tel[l]s tänteU 

adv. Ända dit. Na 
*[däma]-veder *dänn- tänvidär adv. 

Därvid, därinvid (lokalt). Na 
*[däma]-åt *dänn- tämlt adv. Däråt, 

ditåt. Na 
*därta v. tärt(a) sv. vb. intr. 1 Vänta 

(tills ngt sker), ha tålamod. Ksl 

Esbo He 
*därta s. tärto Sbo, tärlo Na ut. 

pl., svf. Tålamod. 
*därtas tärtas vb. sv. dep. 1 Ha 

tålamod. Sbo — Jfr där-*at. 
[därtill tärlil Kv Vö Kr Terj, tälil 

Eg Wp adv. o. konj. Tills. 



där-undan teer- 1. dterundan adv. 
Där underifrån. Tu 

[där-[uppå], -*uppä 1. -*upp 1. -*pä 
tärupa Nu O Eg Wp, täruha Da 
Nu O, tärup Da, tärpa Nu O 
adv. Dock, likväl. — msv. (Suso 
45) ther oppa *därför'. 

därut[om], -*um tärntnm adv. Dess- 
utom. Nu 

där-*veder t<^rvidär adv. Därvid. 
öNyl 

"^dässja däsi pl. däsjiar svf. Fritt 
stående hödös. Nu O Wp — no. 
desja f. 'liten hög av löst stoff. 

*dävel 1. -ul dcBvul 1. dävul (pl. 
-vlar) Nu, dcevil (pl. -ila7') Na (ish. 
i svord.) stm. 1 Djävul. — Ez 
112 b Sk. Vb.; gda. daevel no. 
devel m. 

[däven] *deven devi- Na sVamVa, 
deävin Kim adj. 

[dävna] *devna deävna sv. vb. intr. 
1 Bli däven 1. fuktig. Kim 

[*däxla] "^'dässla — ingår i sms. 
"^desseldäxla, qv. v. Weste har 
däxel 'aisceau, aissette'. 

[dö har i inf. fe' Wp *döja = f vsk. 
doyia fsv. doia; i sup. doit Eu, 
doi Estl Fby Nyl Å Ku Brdö 
Fö, doä Kkr Brdö, dom Kkr, 
dou(v)i Hi Kim Pg; följer 3 sv. 
konj. stdm i Nyl och nästan all- 
tid i Ahd (utan undantag i pret.). 
— fsv. doet ppn. (Suso). Vbet 
böjes överhuvud svagt under 
1700-talet. 

*döare döyjarä Kim, dear Nu stm. 
(anv. även om kvinnor) 3: 1) 
Person som ligger i själtåget. 
Kim 2) Död person. Nu 

*döars-[handkläde], -*hankle döyjar§- 
hagkäi stn. Duk, hvarmed lik 
bäres, Kim 



164 



*d()ars-kluffha — dödmöss. 



"^döars-klubba dötjjariikloho svf . Ätte- 
kliibba. [Några exemplar finnas — 
eller funnos åtm. år 1898 — ännu 
i socknen; anledningen till nam- 
net är bortglömd på orten.] Kim 

*döars-särk döj/jar^ärk stm. 1 Lik- 
svepning. Kim 

"^döda v. 1 döjfd, sv. vb. tr. 2 Koka 
l)otäter eller rovor oskalade. 
öNyl 

*döda v. II d(ii/(i(a) Pg Na Hi Brdö 
Pm Mx nVa, döf/g Hvbfj, dfjd 
Pg sVa sv. vb. tr. 1 Pg Öb 
(passim) 1. 2 allm. Kg. „fukta": 
1) Koka sörpa a t kreaturen. A. 
a. o. 2) Urlaka kreatursfoder. 
Mx 3) Slii varmt vatten på ny- 
spunnet garn för att det snarare 
må torka. BrdC) sVa 3) i uttr. 
hflnä döydär xindi 6Y/' Barnet väter 
under sig. Ped Pu Esse Kr — 
Jfr Rz 114 a döja i bet 1 Vb., 
no. doye v. 

Möda v. III döyd(a) sv. vb. intr. 
2: 1) Spraka (om eld). Fby 2) 
Stinka. Fby Kim 3) Fjärta. Fby 
Kim Hi 

*döda v. IV döifd sv. vb. intr. 3 
Ligga och masa sig; ligga i djup 
och långvarig sömn. Vö Or Muns 
Ped Pu 

*döda s. I döydo Kim Na, döydu Hi 
mVa nVa, dildo Pg, dyodu Hi, 
döyd Pm Mx (m. fl. i sVa) ut. 
pl., svf. S()rpa at kreaturen. 

*döda s. II diklo Pä, d.e:do Bo svf. 
I)()d porson, gengångare; t. ex. 
so sfj an trä d{}dor ti shjab-. (Nyl. 
VI p. 159). 

*döda s. Ill döydo svf. Oföretagsam 
kvinnsperson. Na 

*döda s. IV döyd K pl. obr., svf. 
Stank; fisande; fjärt. Hi 



dödbår 1. -*bor dehär Gsv, déhik 
Nu, dähor Da stm. 1 Nu, stf. 1 
Da Gsv Likbår. 

[dödbärbuske] *dödbäre-buska dr4' 
härihusjco svf. Brakved, rhamnus 
frangula. He 

"^dödel döydil stm. 1 Lätting, maklig 
mansperson. Kim Vö 

"^döderdag dodärdqg pl. obr., stm. 
Dödsdag. Mx — fsv. dodhra- 
dagher m. (livarom se Söderwalls 
ordb. s. v.). 

"^dödfolk defolk ut. pl., stn. coll. De 
döda. Ru Da 

*dödfång döydfagg ut. pl., stn. coll. 
Ingredienser till en Möda s. I. 
Na 

dödgrop dcgrop pl. -ir stf. Grav. Eg 

"^dödgärs-hus döyjär^hns stn. Hus 
1. familj, hvari någon person lig- 
ger lik. Lptr 

dödhus d/ihm stn. Dödsbo, storb- 
hus. Nu 

*döding(e) I dJjigg Po Ten Brom, 
dyöygg 1. -imi Kim st. L sv. sm. 
1: 1) Person som är nära döden. 
Po Ten Brom Kim 2) Vålnad, 
gengångare. Kim — isl. dauftingr 
m. 'död pei-son' (Bib. 1550) no. 
dauding gda. doding 'gengånga- 
re'; Sk. (Rz 111 a)Sörb. Fryksd. 

— Ingår ock i sms. *självdöding, 
(IV. v. 

*döding(e) II döydigg Vö, döf^nn 
Kim st. 1. sv. sm. I Lätting, 
maklig j)erson. 

dödkista dakisf svf. Likkista. Nu 

— gda. dodekiste. 

= döds-kista dötstjisto svf. Ingå 
död + fi. lisko döydiisko svf. (vanl. 

pl.) Släpärt(er). Li)tr 
dödmöss förek. i uttr. dömäsäplokar 

mäj som användes om ryckoin- 



(lödsjuka — [dörr] '^dörrfejn. 



165 



gar i ögonnerven. Ped Pu Esse 
(m. fl.) — Jfr no. livmus idin. 

dödsjuka död/uJco ut. pl., svf. Epi- 
lepsi, fallandesot. Sn 

dödskit dö/it vNyl nVa, dyö/tt Kim, 
difijfit Fby stm. Träck, som krea- 
tur avlåter då det slaktas. — 
Jyll. helskid idm. 

döds-knäck döds- 1. dötsknäk vNyl, 
(ledsknäk Bo ut. pl., stm. Livs- 
bane, dödsorsak; hä gav an döds- 
knät jin. 

*dödsla doklu Kv Kr, dök Pm Px 
ut. pl, svf. 1) Dödlik dvala. A. 
a. o. 2) Sömnsyra. Pm Px — 
döddor 1. dötslor (1. -ö-) Nyl, dyötslor 
Sj, dcfslor Bo, döUor Kkr, döyllur 
Vö fplt. (vanl. def.) Dödsvån; 
dödskamp; han går, talar, lif/är 
o. s. v. i d-na. — fsv. dozlor fpl. 
'dödskamp'. Jfr änsv. dödzel 'död' 
(N-M., 1688). 

*död-ställ destcnl pl. obr., stn. Sot- 
säng, dödsäng. Runö 

*död-träde dyötr^dä ut. pl., stn. 
Ödesmål. Kim 

*dögn dögän 1. dögn stn. Dygn. 
Ingå (Bsd) — fvsk. fsv. d0g(h)n n. 

*döld dold stf. 2 Däld. Pg — no. 
dold f. 

*dölik dölik(är) adj. pron. Dylik. Na 

*dölp diilp stn. Tölp. Vö 

*dölsk dö(l)sJc- adj. 1) Opålitlig. 
Na ^) Of öretagsam. Fö 3) Dyster, 
modfälld. Pm Px 4) Full av 
skälmstycken. Na — fvsk. délskr 
adj. 'tosset, tåbelig' fsv. dylsker 
'trög, liknöjd'; Hs. 'lömsk'. 

*dölska döfUco ut. pl., svf. Vårds- 
löshet. Kkr — Jfr fsv. dylska 
f. 'döljande'. 

'''dölskog döfUco- adj. Lat, vårdslös. 
Ku 



*dön 1 dön ut. pl., stm. Fan; hä 
va äin dön ti kar, Ljd — Kske 
< döden, hkt ord även använ- 
des i svordomar. 

*dön II doun Eu, döim Ten öNyl 
Da Vö, daun Nu ut. pl., stn. Da, 
stm. f. ö. 1) Stark lukt. Ru Da 
Nu Nyl Vö 2) Aning, nys. Da 
Nu Ru — fvsk. daunn fsv. gda. 
don m. i bet. 1, Gd (Rz 86 a) 
Jyll. — Ihre Gloss. 'odör'. 

*döna döunCaJ Brom Ten Fby öNyl, 
döyn(a) Bo, daun Nu sv. vb. intr. 

0. imp. 1 Lukta. — fvsk. doyna 
fsv. dona gda. d0n(n)e; Gd (Rz 
86 a) Jyll. 

*dönken dögkän ut. pl., stm. Fan; 
hä va nu d! Py — *dönken: *dön 
I = *fanken: fan. 

*dör dör(är) adj. Någorlunda styv. 
Na 

*dörg dörg ut. pl., stn. Smolk, skräp. 
Pg — Åm. (Ihre) Jfr *dorg. 

*dörge dyri ut. pl., stn. coll. Busk- 
snår, bråte. Lfj — Rz 110 a 'ris, 
coir. Åm. 

*dörgot dy not adj. Full av ris och 
snår. Lfj 

[dörr] *dörr[e]n dör^i (& -r-) Ksl Sj 
vNylFby Kim, där'g Da Gsv stf. 1. 
= *dönn dän stf. 1 Gsv 
= *dom dor^ stf. 1 Wp 
= *donn don stf. 2 Rg (pl. -ir) 

1. 1 Nu O 

= *dorm dorm (pl. -o) stf. Ru 
[Eg. dat. pl. durum?] 
Övriga former: dör pl. dörriar 1. 
dörtiar Nyl Nkby Ped, där pl. 
därriar Bo, dör pl. dörriar Hi stf. 
— n från pl. def.; jfr msv. en 
l0nd0m Did. kap. 32,io; no. dym, 
dynn, dor; fvsk. dyrr gen. dura 
fpl. & npl. 



Hir> 



[(lörrjhänk — *dörva8. 



|döiT|bänk *dörre- dörahägk ut. pl., 
Htm. (vanl. dcf.) Den mot dör- 
i-cn vottando änden av bänken. 
Na 

|döiT|-fläng *dörre- döraflä^g ut. 
|)1., stn. Svår diarré. Pä 

|dörrl-*fläng(j)a *dörre- döm fl äggoVo 
Ten Broin Ksl Sj Pä Lptr (mfl. i 
Nyl), dijrajläggo Kim, dörafläggio 
vNyl (i)ass.), dörafländjoQ.. -flänio) 
Ingå öNyl, därå fl ägg. lo Bo, döra- 
fiäggw Kim Pg, dfjraflänio A 
ut. pl., svf. Diarré. 

[dörr]fodring *dörre- dörqfodrigg 
stm. 1 Py, stf. 1 Pä Dörrpostens 
brädbeklädnad. 

[dörrj-*grepan 1. *dörre- döragrvpand 
Py, döragräpan Mx, dörgräpan 
Np stn. Dörrliandtag. 

dörr-*grepe dörgräpa svm. Dörr- 
lumdtag. Ko — SM. dörgrep Hs. 
dårgrep m. 

|dörr]-*gåt *dörre- döragqt öNyl 
vNyl Na Nkby Ped Pu Esse Kr, 
däragnt Bo, döraguat Kim, döra- 
guot Py, döragwlt Fby stm. 1 
öNyl Fby Kr, stf. 1 Py Kim 
Na, stn. vNyl Nkby Fby Ped Pu 
Ksse 1) Dörrpost 1. -karm. A. a. o. 
2) Springan (? 1. falsen?) mellan 
dörren och dörrposten. Na 3) 
Dörrtniskel. Fby — Hs. Mp. Vb. 
(Hz 'i^ftb) Åm. 'svärd i dörren', 
Hll. \lr)rrkarm';no. duragått 'dörr- 
karm: dörrtröskel'. — Sahlstedt 
o. Weste dörgåt 'dörrpost', llire 
dörgått. 

|dörrl-'gåta '''dörre- döragåto He Pii, 
diiragudto Kim, döragwlt h Hi svf. 
Diirrpost. — (.■om.*'^ p. 126 döre- 
gåtan '(ifrr tniskelen'. 

dörr-"'gåtan 1. *dörre- döragntan Mx 
N\'»'r, diirguntan Hvbfj, döragua- 



tan Kim stn. f. ö., men ut. gen. 

i NVet Dörrpost. 
[dörrj-*gåte *dörre- döragåtu svm. 

Dörrpostens brädbeklädnad. He 
[dörr-*gät] *dörre-get dörateät stf. 

I Dörrpost. Hi (Vänoxå m. fl.) 

Vfj — fsv. dorogseti npl. (Ez 

226 b); jfr fvsk. gäeti n. 
[dörr]-*huiTack-stock? *duiT- diirah 

stuk stm. 1 Övre dörrkarmen. 

Nu 
[dörr]kista *dörre- döratjiiito svf. 1 

väggen ej ännu inlagd dörrkarm. 

Py 

dörrknopp dnrhnohp stm. 1 Trä- 
handtag (i form av en knapp) 
pä dörr. Ku 

dörr-ovantröskel 1. *donne[n]s- dff/ft- 
uatriskäl stm. 1 Da, doms m- 
trishun stmdef. O Övre dörrkar- 
men. 

[dörr]-*rinka *dörre- dörarigku ut. 
pl., svf. Diarré. Nkby 

[dörr]-*släng *donne- donaXhgg pl. 
-ifar sf. Dörrkarm. Nu 

[dörr]stock *durre- durasUik stm. 1 
övre dörrkarm. O 

[dörr]-säng *dörre- dörasägg Kim 
Na nVa, dnrasägg Hi stf. 1: 1) 
Säng just invid dörren. Kim Hi 
nVa 2) Den imdre bland två 
över hvarandra belägna vägg- 
fasta sängar. Na 

[dörr]trä *dörre- döratrte pt? obr., 
stn. Dörrkarm. Ped Pu (mfl. i 
n Va) — däratrte pl. -d-är stn. Dörr- 
post. Ngö 

[dörr] vrå *dörre- döravQw Yöy döran] 
^Ix ])1. obr., stf. Vrån närmast 
dörren. 

*dörvas dör/s pret. o. sup. dör/w 
sv. vb. dep. 1: 1) Djärvas. Vö 2) 
Täckas, t. ex. ta döf'/s int gråt 



*dösa—*€d(e). 



167 



Vö — fsv. dirvas, dyrvas, dor- 
vas vb. 

*dösa döm svf. 1) Höstack upp- 
kastad mot yttre väggen av en 
lada. Np 2) Hop, hög i allmh. 
Np 

'''döska döusk sv. vb. intr. 1 Vara 
hängsjuk och dåsig. Mx 

"^döskla döuskäl sv. vb. intr. 1 Söla, 
dröna. Gsv — Jfr da. dose v. 
'vara dåsig'. [Avljud och avled- 
ning (*deus-k-la) till *dusa v., 
qv. v.] 

*dösklare döuMar stm. 1 Sölkorv, 
långsam person. Gsv 

*dösklot döusklat- adj. Solig, lång- 
sam. Gsv 

"^döskog 1. -ot dämko(gär) Bo Lptr, 
döusku- Mx, döuskot Np, dösko(gär) 
Å (Saltvik mfl.) adj. Dåsig, matt, 
olustig. 

*dövhöid döv- 1. döyvhörif/ärj vNyl 
mNyl, döuhe^- Da, däuhecl- Eg, 



dauhe^- Nu, dyötjhyör(l(ärj Sj adj. 
Lomhörd. — Rz 86 a Sk. Gd; 
fvsk. daufh03rrdr 'ovillig att höra 
på ngt' no. dauvhoyrd 'lom- 
hörd'. 

*dövi(c)k(j)a dötdfjo Ingå, döviko Fö 
svf. Tapp i tunna (Ingå) eller i 
båtbotten (Ingå, Fö). — Jfr 
*dyvick(j)a. — Com.^ döwika p. 
101. 

döv-kucku d(m(w)kuku ut. pl., smf. 
Okv. för en döv person. nVa 

*dövla s. dyvlo Brom, dövlu Brdö 
svf. Däld, kjusa (ish. sumpig). 
— no. dyvle n. 'liten djup sump'. 

*dövla v. döväl sv. vb. intr. 1 Söla, 
vara senfärdig. Px 

*döv-skott döu(wJskot stn. Dura- 
bom, okv. Kr 

*döv-skytt dövfyt stm. 1 AUm. okv. 
för en trög och tölpig person. 
Ka Sn — Jfr no. dauv adj. 'slov, 
dorsk'. 



*e äij adv. o. konj. Tills. Ru — Trol. 

egentl. 'alltid' = fvsk. oy fsv. 

e (jfr sms. *fast-e); jfr Ez 115 b 

eiU till 'ständigt till'. Gd 
[eau de Cologne kallas bl. a. ådär- 

kologg Pg, oUkoUgg Sbo ut. pl., 

stm. 
[ebenholtz] *evenholt cevänhojt ut. 

pl., gen.? Kkr 
*ecka? äk Px, ik Pm sv. vb. intr. 

1 [ät] 1) Söka efter. Pm Px 2) 

Jaga. Px 
*ed ml ut. pl., stn. Vågsvall. Bärgö 
*eda s. idu Bo nVa, ido NVet Gkby 

stf. (ut. gen. Gkby NVet) Till- 

bakaströmmande vatten i bukten 



av en å eller älv; vattenh virvel 
i dylik. — fvsk. iöa no. ida f.; 
Hll. (Möller) Vg. VI. Dl. Hs. Vb. 
(Rz 289 a) Åm. 

*eda v. ida Py Ped Pu Kr Esse 
Terj, öda (jte ed* i sVa?) Pm Px 
Korsn Lmo, ml (utan vokalför- 
kortn.) Bärgö sv. vb. intr. o. imp. 
1 : 1) Strömma tillbaka, om vatt- 
net i en *eda. öb 2) Säges om 
fisk, som simmar så nära vatten- 
ytan att en strömfåra uppstår. 
Py Kr 

*ed(e) äldä 1. edä mNyl vNyl Hi 
Kim Pg Na, eädä Sj, äid Ku 
stn. 1) Isthmus. Ku 2) Smal 



168 



*edeltg—*[efter]låtog. 



landtunga, hvaröver farkoster 

fordom släpats. Nyl EF — fvsk. 

eiö o. eiöi fsv. ép no. eid Hs. ed 

n., liuvudsakl. i bet. 2. 
*edelig — ingår i smst. hvar-*ede- 

Hg, qv. v. 
*edla elu Vö Or, telo Fby, q^lo vNyl 

svf. Ödla. — fvsk. eöla, no. edla, 

ela, sela f. 
*e(d)mälesblom[m]a? ? emälishlomu 

svf. Mjölke, epilobium angusti- 

folium. Nkby — Alla till denna 

form närstående namn på växten 

i fråga äro etymologiskt dunkla. 

I Norge elmjolk, einmjelk m. fl. 
*e(d)märksblom[m]a [1. *imälks-?] 

emärksblomu svf. = fg. Lmo 
*edog äido(gär) adj. Rik på *eden 

2. Na 
ed[s vuren] , -*s voren äidsvoriigär) 

adj. Na — Linds Ordb. 
[effekter] *affekter af äktar plt. Ingå 

(Bsd). 
*effnast äfnust adv. Endast. Gsv 

— gda. effen adv. Uige, noie'. 
[*eft] *ett äft Ru, ät 1. ät Ru Estl 

Nyl Fby Kim Hi Pg Na Hvbfj 
Öb 1) prep. o. adv. Efter. 2) konj. 
Kftersom. sVa — fvsk. ept, eft. 

— Ingår ock i smss. *di-, dit-, 
fram-, framman-, *hi-, hit-, länge-, 
nedan-, ner-, nordan-, norr-, *ställ-, 
*såder-, upp-, ut-, vänster-, väst-, 
*västersåder-, *västnordan-, *väst- 
sunnan-, åter-, öster-, *östnordan- 
*östsunnan-eft, qv. v. Utgörande 
första sms.-led inom diall. anföres 
det under efter. 

[*eftan] *ettan post[). (= fg.) — 
ingår i smss. *di-, hem-, *hi-, hur-, 
hvad-, hvar-, in-, ner-, söder-, 
upp- o. ut-*eftan, qv. v. 

[*eftast] — se under efterst. 



[*efte] *ette ätä Ingå Sn Ka Hi 
Kim Pg Ng, äti Wp prep., postp. 
och adv. Efter. Ingår ock i smss. 
upp- ock ut-*efte, qv. v. Upp- 
tages, SS. stående i främre kom- 
l^ositionsled, under efter. — No. 
ette. 

[*eften] *etten ingår i tis. an äfän 
Allt efter som ; efter hand (som). 
Bo 

[efter] *öfter ö/tär prep. o. adv. 
mNyl — fsv. fno. eptir. 
= *etter äéär, Nyl EP Åhd - 
Trol. allm. i Sverige; förek. även 
i Norge ; fsv. aettir(Noreen Aschw. 
Gr § 446). 

*efterbalsare äftärhaharä stm. 3 
Man som gifter sig med en änka, 
hvilken har barn från föregående 
gifte. Ksl — Rz 115a Bhl. 

[efterdel *ette- bl. a. i uttr. pu 1. 
po ätädääi} På senare delen (t. ex. 
av sommaren). Kim 

*[efter]«ärd *ett- ätf<Bl pl. -ar Pm 
Px, -ur Brdö stf. I) Kvarleva. 
Brdö Pm Px 2) Efterlänmadt 
spår 1. märke. Pm Px 3) Efter- 
hörd. Brdö 

= *etter- ätärf^i Ku, ätårfékw 
(pl.) Fö stf. Efterhörd. 

*[efterjrdlje *ett- Ä/ci^' ut. pl., stn. 
Efterhörd hos ko. Nu 

*[efter]hängare *ett- äthäggar stm. 
3 Efterhängsen person. Na 

*[efter]leva *ett- ätläivo svf. Kvar- 
leva (af kalasmat). Na — fvsk. 
eptirleifar fpl., no. etterleiva f. 

*[efter]liggen *etter- ätäfligin Fö, 
ätäflidjii) Ku Brdö adj. Flitig; 
uthållig. 

*[efter]låtog *ett- ämo(gär) adj. 
Efterlåten. Na — no. ette(r)- 
låtug. 



^ [efter] ränning — *ék(j)a. 



169 



*(efter]ränning *etter- ätäräntg pl. 
'07' stf . Skötlina. Fö — Ingår ock 
i sms. sköt-*efteiTänning, qv. v. 

[*'efters] *ettas ätas o. äts postp. 
Efter; förek. i smss. fram-, hem-, 
in-, nedan-, ner-, norr-, så-, upp-, 
ut- och åter-*éfters, qv. v. 

*[efter]sena *eft- ä/tsinu svf. Häl- 
sena. Ngö 

*[efter]skrapor *ett- ätskrapur plt. 
Kvarlevor, avskrap. Bo 

[efter]-*skrate *ett- ätjskrata ut. pl., 
svra. Efterdrivande, påskyndan- 
de; t. ex. gäva ä. Ge fart åt 
gungan. Bo 

[efterst] *eftrast äftrast Mx, äfstas 
1. äfstast Gsv adv. Efterst; sist. 
[< '*eftstas?] 

*ettrast 1. *etterst 1. *ettarst ätrast 
1. ätast 1. ätu§t 1- ätä§t Estl, ätar§t 
Nyl EF (-^t), ähtar§t Hi, äta^t 1- 
ätast nVa adv. sup. Sist, senast; 
ytterst; slutligen. — no. ettarst sup. 

[efterjätare *ett- ätätar stm. 3 En 
som äter kvarlevor. Na 

[*eftran 1. hällre *eftan, qv. v. [sam- 
ma ord?] (jfr eft) >] *ettan ätand 
adv. Åt ett visst håll; t. ex. so 
räist rävi} ätand ot stan. Lptr 
(Nyl. n n. 168). 

*efge]lkott (Bglknt O (westw.), älkiit 
Nu stm. 1 Igelkott, erinaceus. — 
Lx. Linc. egelkott idm. 

[egen. Analogisk asgm. i uttr. ySr 
egan del För egen del. Ingå 
aijindur adj. Befryndad (blott 
pred.). Nu 

eget fattadt ss. subst.? aijit stn. 
Att, släkt; vi era 1. ä aijit Vi 
äro släkt (med hvarandra) Nu 

[egendom] "^ägendom (eg(ä)ndom Bo 
Ingå Fby Na Ped Pu, (Bgi}doum 
Hi, äg^ioum Kim stm. 1. 



egen(?)-man aijiman pl. aijimänir 
stm. Släkting. Nu 

*egla I eglo Bo Lptr, iglo 1. iglu 
Py svf. Ödla. 

*egla II (= igel) ingår i sms. blod- 
*egla, qv. v. 

[*egna]-del *ägna- ägr^dail stm. 1 
Ägodel. Nu — no. eignadeild f., 
gda. egendel nda. eiendeel idm. 

éhwäer säer fsv. (= 'hvar för sig') 
torde inneligga i tis. en två &c 
ivåsä En &c åt gången, en &c 
i sänder. Sött Ku Ka Sn 

*ek I äik stm. 1 Hjuleker. Ru 

*ek II ek ut. pl., stn. 1) Orenlighet 
i fårull. Nu 2) Lugg på kläde. 
Nu — Jfr Ez 116 a eka f. i bet. 
1 Vb; eng. diall. eik i bet. 1. 

*eka I äiko Kim, eko Å svf. Hjul- 
eker. — no. eika f. 

*eka II äiko Kim Ku, äiku Hi Brdö, 
ekto Bo, eko Å Ingå, eku Brdö, 
ek sVa ut. pl., svf. 1) = *ek II 
1. A. a. o. 2) Egenskapen att 
vara oren 1. flottig, om ull. Å sVa 

*eka ni iku svf. Ekorre, sciurus. 
Dagö 

*ekel äkäl stm. 1 Hjuleker. Np 

*eken äitji- adj. 1) Ivrig; full av 
hv och kraft. Lptr Np 2) Mån 
om sig, noga. Lfj — Kske två 
ord, så att 1) är = fvsk. eikinn 
'rasande', 2) < fsv. il)kin 'flitig' 
o. d. 

*ekig 1. *ekog 1. *ekot eki(gär) mNyl 
öNyl, eko(gär) Å Fö, äiko- Ku 
Kim, äikti- Hi Brdö, ekat- Nu, 
(eku- Kr NVet adj. 1) Oren, flottig 
(om ull). A. a. o. 2) Loshten. Nu 

[ekipage] *åkepage äkipqj 1. -ä stn. 
Sbo Bo (m. fl.) 

*'ek(j)a äiki pl. äikjiar svf. Ek, 
quercus. Da Gsv Wp — Är fvsk. 

22 



170 



[ek] -knopp —felakj-äfide. 



eiki fsv. eke n. 'ekskog' och har 
bhvit fmn. sedan -a bortfallit 
ur långstaviga svaga fmn., då 
nom. sg. blev lika. 

[ek]-knopp *eke- äikiknup stm. 1 
Ekållon. Na 

*ekUg äiBi' adj. Flitig. Na Pg — 
Avljud tiU ett *idklig >*icklig? 

*eklighet äikWiäit ut. pl., stf. Flit, 
idoghet. Pg 

*[ek]-ljud *ekan- ckaniud ut. pl., stn. 
Eko. Sbo 

[ek]-*not *eke- äikinot pl. -nptur 
stf. Ekållon. Nu — no. eikenot 
(o') f. idm. 

[ek]-*nota *eke- äikinuta pl. -nitär 
svf. EkåUon. Wp 

*ekon ekon stn. Eker. Fö 

*ekor I ekor pl. ekrar stm. 1 Eker. 
Å 

*ekor II ikur Fby Kim Pg Na, 
äkur 1. ähkur Hi, pl. -urar stm. 
1: 1) Ekorre, sciurus. A. a. o. 
2) Liten flaska brännvin. Pg 
= *ikor ikul pl. ikula stm. Ru 

*ekom ekom Töii» ikorn vNy 1, ikdum 
Kim, iekourxi Hi, ekhouti Ngö, 
ikofi Pm, åkofi Np stm. 1 vNyl 
Hi Np, stn. f. ö. Ekorre, sciurus. 
= *ikom lko(r)ii stn. Nyl Hvbfj 
— Ingår ock i sms. flåg-*"ikom, 
qv. v. — Rz 115 b *ikorn(e) VI. 
Dis. Bhl. Vg.Gd.Dl. UppL, *ikarn 
Sk.; *ickom Sm. VI. — Älvd., 
ekorn SM-e ; Lind o. Weste ikom, 
Ihre o. Weste ickom, no. ikom 
m. & n. 

*eko[r]ne? — ingår i sms. trä- 
*ekorne, qv. v. — Lx. liuc. ekorne 
'sciurus'. 

[ekorrej *ikorre (kora 1. ikor pl. 
fkorar 1. ikorar stm. := fg. Inga 
(mfl.) 



*[ekorre]-kott *ikorre- tkorikot stm. 
1 Skämtsam benämn, pä ekorren. 
Ingå 

[ek]trä *eke- äikttr^B pl. -där stn. Ek. 
quercus. Ngö 

[ek]-*ålla? *eke. aikioX pl. -ar sf. 
KkåUon. Nu 
= "^ålla koja svf. Ku 

[ekållon har genom aphaeresis blivit 
kolon stn. Å Drfj 

[elak] *ilak tlak- Nyl Ru EF Ähd 
Hvbfj Öb, tjak Kkr, ilak- Estl 
Ngö Hvbfj, yj4ik- Np adj. — fä 
tlak Py, tn il^Jca Bo, tii(n) ihi 
öb Den lede, djävulen. — tlak 
rtimi 1. rijmi Helvetet. mVa — 
{lakas hqnd (pl. h ändar 1. h^mlw) 
stf. Yxne, orchis maculata. öNyl 
~ Uppl. SM. *ilak, Sk. *ilåck, 
ÖHd *illak; Ser. Weste illak, 
LM. Lind o. Sdt ilak; no. ilak. 

[^elakad] *ilaka[d] tlaka oböjl. adj. 
Elak. Lmo — no. ilaka(d) 'för- 
därvad, utskämd'. 

[*elak s.] *ilak tlak ut. pl., stm. (vanl. 
sgdef.) p]lak person; g tu tlakin 
t(er! Ksl 

[elakhet] *ilakhet tlakhätt 1. -h^t k 
Nyl Öb, tlakheät Sj ut. pl., stf. 

"^[elakjheta "^ilak- ilaJchäitu ut. pl, 
svf. Ilska; elakhet. Ngö 

[*elaking] *ilaking(e) tlakigg vNyl 
mNyl, flakig Å, tUdcin^ Kim stm. 
1 1. svm. Elak person. — Nke 
SM-e. 

[^elakot] *ilakot Halat- adj. Elak. 
Nu 

[elaksj-^^bylla *ilaks- tlaksbylo svf. 
Okv. för en elak kvinnsperson. Sj 

[elakjsjuka "^ilak- tlak/uio ut. pl., 
svf. Venerisk åkomma. Nyl 

[elak]-ände ''ilak- (h)ilak'(h)ända 
svm. Leding 1. d., okv. Ka Sn 



[eJlasUkum— eldstäke. 



171 



[ejlastikum lastikum Nyl. allm., lasti- 
gum Bo ut. pl., stn. 

[elda äM(a) 1. eld(a) mNyl vNyl 
Kim Hi, elda 1. älda k Fö Ku, 
el(l(a) Hsk sv. vb. irap. 1 Ljunga, 
blixtra. — fvsk. elda 'lyse, oplyse', 
i No. 'lyse, blinke', i Nke 'gnistra'. 

*elda-mat äildamqt pl. obr., stm. 
Skojare, dansmästare (okv.). Lptr 

eldande(s) äldandis Kv Must (m. fl. 
i mVa), ilandi Po Ten Brom för- 
stärk, ad v. fför adj. röd. 

eld-*bals äilhals stm. 1 Klart flam- 
mande eldslåge. Py 

eld[bastu], -*basta äilbast pl. obr., 
svf. Starkt upphettad badstuga. 
Gsv 

eldflake äildflaka svm. Spishäll. Ru 

eldfåste äldfästä ut. pl., stn. Ämne, 
hvari eld uppgöres. Ku 

*eldförs-kott elfä§lcot stm. 1 Väska 
hvari elddon förvaras. Mx 

*eld-gära eU(?r pret. elioul 1. elf^our 
sup. eliou§t sv. vb. intr. 2 Uppgöra 
eld. Vö 

eldpinn[e] elpin stm. 1 Tändsticka. 
vNyl 

eldsaker äilsqkär stfplt. Gsv, äilsahi 
stnplt. Eu Elddon. 

elds-*bråne älshrona ut. pl., svm. 
Eldsvåda. Ped Pu — fvsk. fsv, 
eldbruni m. idm. 

elds-båk äilshåJc stm. 1 Fyrbåk. Dagö 

elds-^^doning älidounigg pl. -ur stf. 
Elddon. Or 

eldsfot ätlsfot pl. -feth' stm. Järn- 
klyka för lysvedsblosset. Wp — 
Rz 116 b eldfot m. 'trefot av 
järn'. Sk. 

eld(s)-*fasta äilsfästo Kim, äilsfästu 
Hl, äild- 1. eldfä^tu Brdö, ählfäMo 
A, elsfästo vNyl svf. Glödskyffel. 
- Hs. 



*elds-före äHsfer ut. pl., stn. Eld- 
don. Rg — fvsk. eldsfére n.; Rz 
116 b eldfdre Sm. Dl. Hs. Vb. 
Nb., Norge. - VR 25 a eeldz- 
före; Lx. Linc., Spegel, Lind, 
Sahlstedt, Weste (e)eldrdre. 

elds-^^håll äUshéld stn. = eldsfot. 
Da 

eldsjäm äilstieti stn. = eldsfot. Da 
äilstj^qii stn. Eldstål. Nu — fvsk. 
eldiam n. 'eldstål'. 

eld-^^skade äilskaöi (pl. -if^r) Rg, 
ääskada Da Nu Wp, äilskada Py 
Ngö, äilskada Gsv, äilskq Ru 
stm. 1 Eldsvåda; brandskada. — 
no. eldskade m. 

eldskepp ailskäp Nu O, ääskip Ngö, 
äilskmp* Rg Wp, äUskep* Ru stn. 
Ångfartyg. 

elds-krok äilskrok stm. 1 Brand- 
krok. Gsv 

eld(s)-*lumme äildluma Ru, äils^ 
luma 1. äillwna Da Gsv Rg Wp 
svm. 1) Eldslåge. A. a. o. 2) 
Brasa. Da Gsv Rg Wp 

elds-maskin äilsmasin stm. 1 Ång- 
fartyg. Da 

elds-*mölja äilsrtiölio ut. pl., svf. 
Eldmörja. Py 

elds-pung äilspugg stm. 1 = *eld- 
förskott. Nu 

eldsrum ää^wn stn. Brandställe. 
Wp 

*eldsröd äiUrö(där) adj. Eldröd. Na 

eld-*stacke äilstaka svm. Spisel. 
Kim — 1 Kumlinge var, enligt 
uppgift, i äldre språkbruk eld- 
stahka svm. benämn, på spisens 
innersta vrå (mellan ugnen och 
väggen), där bränslet upplades 
för att torka. 

eldstäke äihtaka svm. Eldgaffel. 
Ngö 



172 



eldsten — *emfmja. 



éidBten aihfaipi Htm. 1 Flinta.Ormsö 

eldsticka äUstiko öN\'l, äihtik Da 
Osv, dOljstiko vNyl mXyl, eäld- 
fffiko Sj, ähf/ku Xkby Ped Pu 
(irifl. i n Va) svf. (pl. -ar Da Crsv) 
l'änrlsticka. — Xorge. 

eld(8>-tunder äilfufulär Eu, äUstiui' 
dur Nu ut. [)1., stil. Fnöske. 

elds-'^tände äils- 1. dfftändä vNyl, 
äilntpwl Py ut. pl., stn. Ämne, 
Il vari old u|>[)gr)res. — Rz IIG b 
♦eldtände n. Hs. Mj». 

elds-tändning äildniigq stm. 1 = 

*elds verks-pulg (^Urärkspu Ig pl . 
■pulf/jar stiu. 1 F^lddon. Hsk 

clds.*ål ^i/M^ stn. F:id8tal. Da 

'''eldsåls-saker äilsf]H,qkar stfplt. F]ld- 
don. Da 

'''elemen[t|skad i/mf'mJfka/(/är) vNy 1, 
äläm(imka((f((r) KF J3r(lö adj. 
Fchbaniiad (i svord.); ish. i sg. 
ntr. HJisom adverb. — Sdm. (Rz 
7 a) Ög. V^l.; nit. elementsch adj. 
(Berghaus), 

[elfenjben *elfel- I. *effel- älfalheän 
»^j» (yaihäin Bo (rkby ut. pl., 
stn. (ut. genus i (Ikby). 

*eljestare älisfannxdv. Annorlunda. 
J^mI Pu 

*ellas älas ad v. 1) Filjes. 2) Annor- 
lunda. Da Nu Rg Wp — Jfr 
Sdni. Sm. *ellest 'eljes' no. elles. 

*elle (Vi Vö ( )r n^'a, /// Ku, /// sVa 
mVa konj. Kl ler. ~ fvsk. ella 
No. Sövh. *elle; härav fi. eli idm. 

lelleri "'■häller hä/thir Da (^sv Uis; 
\\> Ngr» Xyl KF, iNf/fhn- Nu 
O konj. ■=:;: Ig. — änsv., södra 
Norgi\ 

'ello t'il(' sVa mVa, ö/h mVa nVa. 
(Hö (slutet ö) M\ konj. KUer. — 
ut^ ello annars*. 



*elva? äjvo svf. Prästkrage (till 
prästdräkt). Na Pg 

^elvade älvadi svord., efterföljdt 
av benämning på hin onde. Py 

elva-förbannadt älva-förhånat adv. 
o. adj. n. Förbannadt, svord. Syl 

C^elvand] *elvant älvant ut. pl., stn. 
Antal av elva. Nu O 

*elvast furek. i svordomen so ä- 
rast Py 

*elvende ältcmd num. ord. Elfte. 
Ru 

*em s. äim Fby sfcm., aim Nu stn. 
ut. pl. 1) Ånga. Fby 2) Norr- 
sken. Nu — fvsk. eiixir no. ém 
fsv. ember m. 'imma, ånga', da. 
eem. — Spegel och Ihre (c)em 
'fumus tenuis'. 

*em a. äim adj. Frän, fadd till 
smaken. Py — Bz 120 a em 6d, 
äm Sdm.;Fryk8d. eixun;no.eim. 
em, aemen. 

[embarras fra. åmbarét ut. pl., stm. 
Möda, besvär. Lmo 

eme[da]n äman 1. äniand Pm Px 
Mx, öniand 1. öman Kv konj. Me- 
dan, under det att. — fsv. acDuen 
idm. 

imédan adv. Under tiden, t. ex. 
farin ni bara, nuk ä vi hter (L 
hhq*r) snäJt tm^dan. Ingå (Bsd) 

emellertid imälärtid 1. mälärtid 
vNyl, imUärtid Sött, imaJärtH 
Ku Brdö konj. Medan; t. ex. k* 
va it ti Fi/ar§ imälärtid bror 
min lärd (ex. från vNyl). 

*em[m]a äim(a) Ru Da Gsv Eg Wp 
Ngo Fby Kim Hi Pg Ku Brdö 
Ni>, aim Nu O, erna Fö sv. vb 
intr. o. imp. 1: 1) Ånga. Ru Ngö 
Fby Hi 2) Hetta. Ru Da Gsv 
Rg Wj) 3) Flamma. Fö Ku Brdö 
Kim Pg Np 4) Ljunga. Hi Pg 



*em[m]e—*enbcilling(e). 



173 



5) Det är norrsken. Estl — ny- 
isl. eima 'lade fordampe* no. eima 
o. erna da. eme (Mohlbecli). 

*em[m]e äim (def.aVm«M)svni.Ånga. 
Ru — Ingår även i sms. *åt- 
em[m]e, qv. v. 

[employ fra. amployj Ingå Ka Sn 
(mfl.), amplöyjä Esbo, amployj 
Hvbfj Öb, amploijjo Esbo, hand- 
plöyj Must Kv Muns Nkby (mfl.) 
ut. pL, stn. Arbete, göromål; an- 
ställning. — Jyll. hamploi 'be- 
skaeftigelse'. 

[employer? fra. håmplotéra) Ka, Sn, 
ampuler nVa, amhtder(a) Ko Na, 
äynpufér(a) Brom sv. vb. intr. 1: 
1) Stöka, stoj a, bråka. Brom Ko 
Na nVa 2) Bullra ss. magen vid 
kolik. Ka Sn ~ Trol. i alla fall 
med nordisk anknytning, jfr Jyll. 
*ampel s. 'besvär', *ample 'trasUe, 
arbojde med besvasr'. 

*en s. (= orenlighet, spec. i ull) 
ingår i sms. ull-*en, qv. v. 

*en a. äin 1. eän adj. Frän, fadd (om 
smak). Py - Rz 120 a Gd Ög. Sk. 

[en a) I num. har olika former för 
msk. o. fmn. i 

Estl. Ru: än\ f. ain Nu O, äin 
Gsv Rn; n. äit G^v Ru, ait 
O, äit Nu 

o ' 

Ahd.: äy 1. än\ f. äin\ n. äht 
Kkr Ku, äit & ät Brdö (i 
Ku o. Brdö i det närmaste 
utträngda av dels än 1. äy 
dels äin m. o. f.) 

Ob.: fin f. äin n. äU Np (se 
Fthl Np. Gr. p. 143 andra n.] 

Gammal dat. sg. ntr. kvarstår 
i tis. mä äino I en fortsätt- 
ning, med ens. Nyl Kim 
Gammal nom. pl. m. är äinär 
Några. Vö 



/?) Obest. art. är i Estl. Ru. 

Åhd = num. Då i Hsk. in 

och än kunna användas för 

både mask. o. fmn., är detta 

en förskjutning av äldre böjn. 

in m., än f., ä ntr. (i bruk) i 

Öb.: in, f . än, n. ä i Hvbfj sVa; 

Mx har därjämte i m. & f. 

Däremot m. o. f. in, n. i mVa 

(fr. o. m. Must) o. nVa, än 

p. 3 g. Gkby NVet. 

*ena s. I äino ut. pl., svf. Enighet. 

Na — Ingår ock i sms. *oena, 

qv. v. 

*ena s. II äna svf. Etta. Ru 

*ena v. äin sv. vb. tr. 1 Reta. Öb 

*ena p. äina ad v. Endast (eg. plur. 

av num. en'?); t. ex. i^ga va tr 

bara trt äina Där f unnos endast 

tre. Ksl 

[*enardig] *inardig tnqli- adj. Envis, 

okynnig (om barn). Po Ten — 

Rz 118 a *enardig Sk. BliL; fvsk. 

ein(h)serör adj. 'fast, bestämd'; 

Spegel enhärdig 'obstinatus'. 

*enas äinas sv. vb. dep. 1 Retas 

med ngn. Lmo 
*enast äinast ad v. Nästan. nVa 
*enbottning äinhotnigg (& -nib-) stm. 
1 Benämning på ett slags stövlar. 
Strf 
enbusk-[barr], -*bar äinbuskhqr stn. 

Enrisbarr. Nu 
enbuskbär äinhisklfPr stn. Enbär. Na 
enbuskträ äinbusktrce stn. Stor, som 

ett trä vuxen juniperus. Na 
*enbälling(e) äin- 1. enbäligg mNyl 
vNyl Fby, äinhälinn Kjm Hi, 
äininäigg Kim, äinhääigg Py (hvi 
-rtV-'?), ainhäligg Nu (& -?/?i-) stm. 1 
Hanne (även mansperson) med 
blott en testikol eller som blivit 
illa kastrcrad. — Rz 21 b Gd. 



174 



*enbända—*enkarls-bror. 



"^enbända äiiftbändo 1. äin()endo svf. 
Bindnål. öNyl — Kske äldre *em- 
bända, sedermera folketym. om- 
danadt *en-b., jfr no. eima f. 
'stoppnål eller annan stor nål'. 

'''enbändog 1. -ot äinhändo- Na, aVn- 
l(?ndu- Hvbfj, äinhendot Np adj. 
Envis. — fsv. enbaendogher adj. 
Sdt enbändig 'pervicax', föråld- 
radt på Westes tid (1807). 

enbärfis ainhärfis stm. 1 Enbuske. 
Ormsö 

*cnbärsbär äinhä^hrer pl. -häru stn. 
Enbär. Ru 

"^enbästa (1. -*besta?) äinhäi^to svf. 
Bindnål. Pä Strf 

*endel äindäil gen. -as pron. En- 
dera. Ped Pu 

[endera äindäira öNyl, endera vNyl, 
ändar Np konj. Antingen. 

*endubbel 1. *endubbot äinduhl-an 
Wp -är Rg, ainduhiit- Nu O, en- 
duhut- Nu adj. Enkel. 

*endäge? indä adv. Alltid. Ru — 
Jfr ei > i sub elak och *enardigl 

*endäges-f efter], -*ett ändidjimt 
ändidzisät Ped Pu, ändiiisät Ped, 
ändimt m Va nVa adv. I en fort- 
sättning, alltid. — Trol. av fsv. 
endaeghe m. 'terminsdag'; här: 
'från den ena tidsperioden till 
den andra'. Hit måhända även 
änmt adv. Efter h vartannat. Kr 

*ene I ina svm. Siknot. Ro Mxmo 
Vö — Rz 118 a ena f. Hs. Vb. Nb. 

*ene II äinä pl. äinar sf. En, juni- 
perus. Py — SM. ene n. 'enträ 
1. -virke'. 

enebusk(e) äinihii>{k (sgdef. -in oc-h 
alltså) stm. 1 Enbuske. Ngt) 

*ene-knock ainihnokHhw. 1 (^ammal 
torr enstubbe, -stam eller -gren. 
Nu 



"^enerbuske ifidärbikik pl. -a sm. 
Enbuske. Ru — Sörb. enerbuske. 
Jfr Rz 120 b encr m. 'enris' sSv.; 
fvsk. einir m. 'enbuske' no. einer 
da. ener. 

*eneträ ainitrre stn. = ^enbuskträ. 
Nu 

[enfaldig äinfaldt- adj. Allvarsam. 
Esse 

äinjaldur adj. Beskedlig, anspråks- 
lös. Lmo 

"^engelsfolket ägä(j)»,folki stndef. 
Engelsmännen. Ru 

"^enhandogä/ifAandfoadj. Enhänd. Py 

*en-hel äinhää- adj. Hel, fullstän- 
dig. Rg 

*enhela 1. '''enhelo äinhääa 1. äin- 
häilo adv. Esomoftast. Bo 

"^enhällig 1. -og 1. -ot äinhaldo(gär)'Ro 
Na, äinhqldot Px, äinhuldu' Ped 
Pu Esse Kl', enholi- vNyl adj. 
1) P]nhällig; ense, sams. vNyl 
Na Px nVa — gda. enholdelig 
'enig'. 2) Ensam, övergiven. Bo 

*enig 1 1. *enog äim Py, äino(gär) 
Pä Lptr adj. 1) Frän, kärv. Pä 
Py 2) Äcklig, söt. Lptr 

*enig II em- Ä Fö, A^m- Eck Ge 
adj. Stålbakad (om bröd). 

*ening äinigg pl. -ar(?) pron.-8ub8t. 
Någon enda. Np — fvsk. eintng 
f. 'enhet'; närmare skulle ett *ei- 
ningr m. motsvara. 

*eninges äiniggas 1. -ost oböjl. pron.- 
adj. Ende, enda. nVa 

*enka ägka Kim, ägi Vö oböjl. adj. 
Enda. — Rz 118 b tämL spridt; 
fvsk. einga fsv. enka da. eakt. 

*en-karl? äimkqr 1. ömkQrTSMy ägiqr 
Brdf) ut. pl., stm. Namn på en 
tarm eller mage hos idisslare. 

*enkarls-bror ämkq§hrQr Ku, äjfisof- 
hror Brdö ut. pl., stm. Blind- 



*enkast — *efmnnog. 



175 



tarmsbihanget (processus vermi- 
formis) hos idisslare. [Måhända 
återgå dessa två ord på äldre 
ändkarl? jfr bottenkarl !J 

*enkast ägkast ad v. Knkom. Py 

[enkel heter ägkl-är Gsv, -an Ru.; 
betyder i Fld ofta 'enfaldig'. 

[enkom ägkum a) adv. Utmärkt, 
särdeles. sVa I allmh. förstär- 
kande. A 

b) oböjl. adj. 1) Enskild, särskildt 
bestämd o. s. v.; t. ex. na ägkum 
da. Ped Pu 2) Omedgörlig, otill- 
gänglig (blott pred.). Or — Ez 
119 a Mp. Vb. Jtl. 

*enkoms ägkoms 1. -st adv. Endast, 
blott. Å Fö Ko - Rz 119 a Ög. 
Nk. VI. 

^enkälva äigkälvo svf. Kviga som 
kalvar innan hon är tre år gam- 
mal. Sj — Rz 304 b o. 761 b 
Sm. 

*enledes äinläis adv. På enahanda 
sätt, sammalunda. Gkby-trakten. 

— no. einleides adv. 'nogenledes'. 
*enlett PvHäUär) adj. Enfärgad. Ingå 

— fvsk. einlitr no. einlitt Rz 
406 b Kim. Ög. Nk. VI, Åm. Vb.; 
Uppl. Bhl. 

*enniasta äinniasta pl. -ti svf. En- 
mastad farkost. Ru 

*en-nununer äinumär pl. äintm(b)ror 
sf. Etta. Py 

en [nml. gång] och då äin o tå adv. 
tis. Nu och då, understundom. 
Vö 

*enog äinu- adj. Retsam. nVa 

*en-oka ainoka 1. enuka 1. äinuka 
oböjl. adj. Enspänd (eg. blott 
om oxar). Nu — Nk. enuks-oxe 
m. 

enris-*lagg äinnslaq ut. pl., stn. 
Enelag. Py 



enris-pigg äinrtspig stm. 1 Enbarr. 

*enrodd äinrod 1. -^*ud adj. säges 
om en båt, som vid rodd vill 
vika åt ena sidan. Na — Rz 
119 a Sdm. 

*enroddog äinrodo(g(ir) adj. = fg. 
Na 

*enrådd'? äinradidr) adj. = *enrodd. 
Na 

*enröka äinröyk(a) sv. vb. tr. 2 In- 
röka med enris. Kim 

[ensam har många ordformer: 
eg. = hsv.: äisamhär Ljd, en- 
samdf Lo (Fthl) 
*ensan uinsand- Nu, äisandi 
(oböjl.) Gsv Ru, äsand- Nu Wp 
Rg, äsandi (oböjl.) Da O Wp 
*ensammen ensamin mNyl, äis- 
mänd mVa nVa, äismä (oböjl.) 
Np Lmo 

^emsammen mnsamin Ge Fö, 
ämsamif) Ku 

*emsam äimsamhär Bo, arman 
Ge Hld Fö Ku Sbo Bo Py, öm- 
samhär Sbo 

*emsan äimsan Bo, äimsand(är) 
He Sbo öNyl, ämsand- Å Ge 
öNyl Na Hvbfj Mx, ämsandis 
(oböjl.) Na, (h)enisandär Ka Sn 
Ingå, önisand- Sbo Hvbfj sVa 
K v, eämsand Sj, yötnsand Hvbfj 
*emsen änisänd Vö, ömsänd vNyl, 
(hmönd Pg, äimmndär Hi Kim 
*ensen äinsän(där) Fby, äsänd- 
Rg äin äisandi ua täim Endera 
bland dem. Ru Jfr DL ésum. 

[ense] *ens äim 1. ens Nyl EF, eäns 
Sj oböjl. adj. 

*ensinna äinsina oböjl. adj. Egen- 
sinnig, envis. Na 

*ensinnog 1. -ot äinsino(gär) Na, 
äinsinu (oböjl.) Ru, äirmnat- Gsv 



176 



*en^fkörog^^es. 



a<lj. K^ensinnig, envis. -- Kz 1 19 b 
(o. oOSa) ensinnt Sm. Hs., Bhl. 
^enskörog äinskörhfffär) a«li. säi^es 
om stoik 1. kla)))>, som skall 
^sköras av Mött pa ett stallo. Na 
[enslig kan i vNyl o. niNyl anta;^a 
betydelsen enda", t. ex. inthtw 
hä håra noffhu tnsljfiär ji.<k' i wo- 
tän i (ta. 
"^enstakog äins<hilcu((jfr) B«» Lj«l.//Vw- 
nUika Py a«lj. 1) Knvis, egen- 
sinnig. Bo Py 2) KnfaMig. LjM 

*ensten äimianj (1. -n) Ku, nisttn Fö 
Sött stm. 1 Knstaka stor sten i 
vattnr-t. — Onlet förekommer 
även som namn pa flere grund 
i Finska Viken. 

*enstrångt äimfragt a<lv. Envist, 
ihärdigt. Kv 

*ensträngd äifhsträ»(ftl- adj. Ihallan- 
<le. Brdr» Px — fsv. enstraengdher 
adj. %*nvis, egensinnig' no. ein- 
strengtadv.'stadig,uafbrudt*, Nk. 
Fryksd. *enstränges adv. 'oai)p- 
hörligt, oavl)rutet*. 

*enstyrd aiusftjl adj. F]nvis. O — 
Fryksd. 

[entreprenad uttalas i Nyland nntfir- 
jfränM 1. iintoprfhtqfl stm. 2. 

*enträda fiintrfrdo svf. liindnäl. Pii 
— Jfr *enbästa o. *enbända. 

*enträde fhPifrrrfia svm. =-• fg. Py 

"^enträdog äintrff'do((jf"ir) adj. Knvis. 
Fl)y — Hz 120 a entrå \'g., enträ 
Mp. 

*enträdt I. *enträtt'.- (iintrrpt adv. 
Knträget, envist. Kim 

*enträtig 1. -ot ainfrffii- Nu, ain- 
ttfftdi- lig adj. Knvis. — fsv. 
enthraettogher Rz 120 a enträten 
Sdm. Nk. Og. Vb.; Hs. — Lex. 
Linc. eenträten 'refraetarius\ 
Spegel 8. v. citerar bibeln; men 



ordet råkas igen hos Serenius. 

Lind o. Sahlstedt. 
*envetog fiinvitH(gar) adj. Envis. 

Fby - Bz 120 b *enveten GötalJ 

VI. Nk.; da. enveden. 
*envillig tnvilin adj. Som har blott 

en testikel. Geta 
"^envisog *linviso(gar)'^å]. Envis. Xa 
"^envåldog ^linvahJoigar) adj. Enra- 

dig, envis. Na — fvsk. einv^ldagr 

'enrådande' no. einvaldig. 
"^enväle i tlss. såsom ha komhnr fi 

ennflfi (ntr. def.) Det kommer 

till avgörande. Mx 
*enöga s. — se under näjonciga: 

närmast < nainöga. 
"^enögald) flinOga oböjl. adj. Enögd. 

TOVS, 

*erbud (Prbud stn. Erbjudande. Xa 
*erde? (= mark) ingår i sms. *vid- 

erde, qv. v. 
' ergna v. ftirgt^ sv. vb. intr. 1 Argas. 

Ku 
*ergna s. ffhgp ut. pL, svf. Arg. Bu 
*ergna(d) nirgna oböjl. adj. Ärgig. 

Ku 
[erinra uttalas erhiudra 1. -är Brom 
Ten Na, terhindra 1. -ar Nvl Xa 
Alid Ob, ärhindra Nyl (pass., 
ish. vNyl) EF — Uppl. VI. Bhl. 

— erhindra träffas hos LMöller 
o. Lind. 

[erinring] "^erinneming <?r- 1. r7r- 
lumhirv^g stf. 1 vNyl 
= rnlundrigg stf. 1 EP (pass.) 
Nyl (pass.) 

— Lind erhindring. 
Ersmässblonuna g^- 1. äS;mäs.blQma 

svf. Maj vi va, primula farinosa. A 
[erövra] *eröva reräv sv. vb. tr. 1 

Na 
"^es !>. (= som) torde ingå i smss. 

där-, mindre-, '''sa-, aedao-, ai-^es 



'68 V. — *[etier]gaM, 



\11 



ävensom i '^mun-es-f]äck(j)an svf . 
def., qv. v. 

*es v. (fvsk. es, er sv. är) ingår väl 
i sms. väl-*es, qv. v. 

*esa (iis sv. vb. tr. 1: 1) Smeka. 
Np 2) Uppmuntra. Np 

*esning esnigg pl. -n^ar stf. 1 Båt- 
reling. Nu O 

[esplanad heter spindd stm. 2. Sbo 

[est äist 1. est stm. 2 Lönligt vind- 
kast från vikar eller genom sund. 
Ksl Esbo — Jfr finne. 

estfinska äistfinslco ut. pL, svf. Est- 
niska (språket). He öNyl 

[estimer fra. ä§tumera Nyl Pg Kr, 
(fstum(Br Must Kv (mfl.), äkstu- 
rner(a) 1. äkstomer(a)^y\Vg^Q,, 
ästumeär(a) Sj Py, äkstumeära 
Sj, äkstomeär(a) Kim, äkstomecera 
Hi, äksmera 1. äksm(Bra Åhd sv. 
vb. tr. 1: 1) Värdera, akta. 2) Hör- 
samma, lyda. ks-former före- 
komma även i Uppl. öd. VI. Bhl. 

*estimerlig ingår i sms. *oestimerlig, 
qv. v. 

*estimersam ästumer^am{här) adj. 
Hörsam, lydig. Sbo — Ingår ock 
i sms. "^oestimersam, qv. v. 

est-*plänta äistplänto svf. Till ny- 
ländska skärgården (ish. Helsinge, 
Sibbo och öNyld f. ö.) överflyt- 
tad est eller avkomling av en 
sådan. He Sbo öNyl 

[estrad ligger troligen till grund 
för astrdd stm. 2 Trottoar. Sbo 

*eta v. ita Ru Nu Eg Wp Nyl 
Nkby, eta k (Hld); pret. åt Nyl 
Rg Wp Nkby, ot Nu A, tuit Ru, 
uot Ru Py Sj; pl. Qtu Nu, uatu 
Ru, = sg. f. ö.; sup. eti Å, itit 
Ru, iti f. ö.; st. vb. tr. Äta. — 
fvsk. eta no. ita (passim); Vb. Nb. 
(Rz 121 a) VI. Bhl. — Jfr *jäta v. 



*eta s. I ito ut. gen. Krubba. Gkby 
— Rz 121 a Dl. Vb., fvsk. eta f. 

*eta 8. II (= mat) ingår i sms. 
middags-*eta, qv. v. 

*etande itandi ut. pl., stn. Matmål, 
mat ; itandi er golkit Måltiden är 
färdig. Ru 

*etare itur ut. pl., stm. Värk, plåga. 
Wp 

*etickla? ätikäl sv. vb. tr. 1 Lyck- 
önska. Pm Mx — i Jfr hsv. eti- 
kett. 

*etla? itfisla sv. vb. tr. o. intr. 1 
Omtugga, gnata. Kim 

*[et]-mål *ete- itawM stn. Måltid. 
Nu Wp 

= "^etanmål itan- 1. dtanmäl stn. 
Po 

*etog — - ingår i sms. all-*etog, qv. 
v. (sub *allätig). 

*ett pron. ät Ni. Nu He Esbo 
Sby Lfj Np — fvsk. it 2 pers. 
dualis. 

*ett p. ät 1. ät konj. Att. nVa — 
fsv. aet (GL mfl.) 

[etter] *eter äit('fr Da Gsv Rg Wp 
Nyl (jte etär) EF öb, aitr 1. aitur 
Nu O, eätär Sj ut. pl., stn. — 
fvsk. eitr fsv. eter. Spegel. 

[etterj-boldé *eter- äiUirhold 1. -holda 
m. Kvarkböld hos hästar. Ped 
Pu — Spegel Gloss. eterböld. 

[etterj-*bylla, *eter- äiUlrbylo svf. 
Argbigga. Lptr — fsv. eterbilla 
f.; Rz 122 a etterbilla Ög., etter- 
bila Sdm. Gstr. 

[etter]-*djävladt, *eter- eUirtmlat 
adv. Alldeles förb-dt. mNyl Sbo 
Tu (m. fl.) 

*[etter]gadd *eter- äitärgad stm. 1 
Ettermyra, formica rubra. mNyl 
(& etär-) Sbo Bo Hi Hvbfj Mx 

^ Ped Pu Lmo (mfl. i nVa). — 

23 



178 



"^'[etterjgadda — *€xta. 



lUToid^. äiturdaij ut. gen. Gkby 
— Vb. (Rz 122 a och 181 a). 
*[etter]gadda *eter- äiUir- (1. eUb'-) 
gado vNyl Fby Kim, äifärgadu 
Py Pcd Pu Kr, eätärgado Sj svf . 

= fg. 

*[etter]gadde *eter- äitärgada svm. 
= *ettergadd. Py 

*[etter]göta *eter- äitärgöiifo Pä, <>V- 
Uirgöyta Pg svf. Ettermyra. — 
Jfr hsv. gjuta vb. 

*[etterjnål *eter- httärriål stm. 1 
Kantnål, syngnathus acus. Sn 

[etter]påse *eter- äitärposa Fby Kim, 
^fchyosa Ten Brom, etärpäsa Fö, 
etärposa A svm. Okv. för en arg- 
sint person, isli. kvinna eller barn. 

[etter]-*skadda *eter- äitär^kada 1. 
1. -o Kim, etär§k(ido Ksl Esbo 
He svf. Ettermyra, f ormiea rubra. 

[etter]-slå *eter- ääär^lua Kim, efär- 
1. äitär^lå vNyl mNyl, etär^luo 
S j stm. 1 Ormslå, anguis fragilis. 

*[etter]slåare *eter- äif/ir' 1. eUlr- 
§låttr((i) vNyl He {m.i\.),cnUir^luoar 
Py> e.tär§loar(i Å stm. 3 Ormslå. 

*[etterjslåerska *eter- cufi'Xh2u§]c svf. 
= fg. Nu O 

*[et]-tid *ete- itati pl. -ar stm. 1 
Maltidstimme. Wp 
= *eto- ituti stm. 1 Ru 
= *etan- 1. *ätan- itantid Nyl, 
ifantuUr Po Ten, ätantid Nyl Fby 
ut. pl., stm. 

ett-*sinn älsän 1. uiv^ Sbo öNyl, 
aisdn O, äi^. Py, ^>Vä^ Hvbfj 



a) adv. 1) En gång. Sbo öXyl 
2) Hälst. Hvbfj 

b) konj. Så snart som. OrmsO 
~ fvsk. eitt siAn 'en gång'; DL 
i bet. a 1. 

*ett-stads äistas adv. Stilla. Eu — 
fsv. enastads adv. 'på samma 
ställe'; hos Serenius, Sdt o.Weste 
enstädes 'någonstades'. 

*evelig ingåi' i pron. uttr. tnir eiMi 
nin n. äit Hvarenda en. Kim 

— Bz 123 a ganska allm.; Ihre 
Gloss. 

[evig förek. bl. a. i pron. uttr. var 
äUk^ä 1. äviiga (stdm -|" ^*") 
Hvarenda en. sVa 

exam[en] äksqm stm. 1. Bo Öb — 
Vätö. 

ex[er]cera äkser(a) Nyl EF Åhd 
Öb, (iks€är(a) Py Sj Kim, åk- 
s(P7'(aJ Fby Hi Ahd sv. vb. intr. 
1: 1) = hsv. Allm. 2) Väsnas, 
bråka, stöka (jfr hsv. excess). 
Nyl EF Åhd — AUm. i Sverge. 

ex[er]cis äksis ut. pl., stm. Allm. 

*exlig akslit adj. ntr. (pred.) Ut- 
märkt, prydligt, ståtligt; ha ra 
na äksltty håni. Be — Jfr Vg. 
Kim. exinge m. »braf'' (Ibre). 
Kske att jämföra med extra. 

[ex]sekutiv sikviUv(är) 1. siktiv(är) 
ut. ntr., adj. (t. ex. akf^). Nyl 

*exta äksta k Ku Brdö, häksta Eck 
Fö sv. vb. tr. 1 Beta (hund). 

— Jfr no. egsa v. 'ägga, upp- 
hetsa'. 



*fdbbdprat—'*fala v. 



179 



*fabbelprat fabilprqt ut. pl., stn. 
Osannolik berättelse, „goja". Na 
— Fryksd. fabbel n. 'lappris- 
prat'. 

*fabbla fahla Ten, fabla Kim Fby 
Hi (h) sv. vb. intr. 1 Famla — 
Hs. 'snäva'. 

*fabla (1. *fabbla TI) fahla Ksl vNyl, 
fahla Fby Hi Kim (-h-) Brdö Ku 
Fö sv. vb. intr. o. tr. 1: 1) Upp- 
dikta, ljuga. vNyl Ksl 2) Prata, 
pladdra. EF Åhd — Rz 123 a 
fabbelera 'tala fabler' Sm.; yt- 
terst av lat. fabulari msv. fabu- 
lera. 

*fabrikare fäbrikar stm. 3 Fabriks- 
arbetare. nVa 

*fackla fakla sv. vb. intr. 1 Blossa ; 
t. ex. h/i fakla op from-pipon. Ka 
Sn Ingå — Jfr nht. anfachen 
'tända'. 

*faddersman faöä§man pl. -mänir 
stm. Fadder, guffar. Gsv 

[fader] *fadre fqdra pl. fmler sm. 
Nyl (passim). I Estl. \fqr, pl.] 
far ar m. Utgångspunkten är i 
hvartdera fallet msv. (sällsynt) 
fadhrar pl. (Noreen Aschw. Gr. 
§ 438 anm. 10). 

"^fadiralla fadiråla svf. Okv. på en 
lunsig eller liderlig kvinna. Sj 
Ingå 

[fager *fagrer > *fagler 1.] *fagel 
fqglan Nu, /a?- Da Gsv adj. [1. jfr 
fsv. fagherligher fvsk. fagrligr a.] 

*fagerhet fqgärhet ut. pl., stf. Fäg- 
ring. Nyl — fsv. fagherhet f. 

*fagermätt fagärmät' adj. Mätt av 
litet. Ped Pu — Göta- o. Sveald, 
Hs. (Rz 123 b). — Finnes hos 
Spegel, Ihre och Weste. 



[*fagemas] *fag[e]lnas fqnas sv. vb. 

dep. 1 Lugna sig (om väder och 

sjö). Dagö 
*^'agg(e) fadjin smdef. Fan. Po — 

Rz 127 b uppger samma form 

från Replot men med bet. 'far'; 

jfr då kanske Kumlinge-svordo- 

men tfPViay i fqdär! 
*faggor fafjfor plt. 1) Gömmor. Hi 

(& -iir) Drfj 2) Tillhörigheter Na 

— Tlss.: t fatjfor Efter. Ko Hsk; 

i faQona I tankarne. Na — Rz 

123 b Vb. i bet. 1; jfr med bet. 
2 no. fagg m. 'bylte'. Spegel 
har faggor 'rimsor af kläderna', 
Sdt i sina faggor 'recondito intus 
aliquo urgeri'. 

*fagrsifqgra sv. vb. intr. 1 Bli vak- 
kert (om vädret). Kkr 

*faje faijä svm. 1) Fader; husbon- 
de. Fby Kim Hi 2) Skämtsam 
(eufemistisk) benämning på var- 
gen (Po Ten öNyl) eller haren 
(Sbo). — Rz 124 a i bet. 1 ög. 
Sm. Öld; Norge. 

*fakt I fakt stf. 2 Upptåg. Ingå 
Ka Sn '- Sk. Bl. Ög. VI. (Rz 

124 a) Vg. (Hof); da. fagter no. 
faktir pl. 

*fakt n fakt ut. pl., stf. Hetsig 
sjukdom, farsot. Ingå 

*fakur fqkufi stm. def. Hin onde, 
djävulen. Kr — no. faker (Aasen 
107 b). 

*fala s. falii svf. Skal på havre- 
korn. vNyl — no. fal m. 'hinna'; 
jfr Rz 125 a fala f. 'smalt täck- 
bräde'. Gd 

*fala v. fql* sv. vb. intr. 1 För- 
summa arbetet för lek och skämt. 
Np 



180 



*falka8'-*falske. 



'^falkas falkas sv. vb. dep. 1 Frukta. 
Pg [< *farkas, jfr *fjärkas.] 

fall fal stn. Plats hvarå skog är 
fälld till svedjande. vNyl Fby 
Kim l£i — Rz 125 a Svea- o. 
Norrld; Norge. 

[falla I lyder i int facIXla Ku Brdö 
(passim) — och i pret. (sg.) ful 
Nyl Fby Na Å Fö Öb, fol Éstl 
Ru TA^,fald NgöJb/l./w/Kkr 
Ku Brdö; sup./M//Nu,/M/i mVa 
nVa, foU Mx. 

*falla II fal sv. vb. tr. 2 Fälla, 
släppa. Dagö 

fallen förek. i smss. arbets-, drick-, 
dum-, sjö-, skär-, svang-, tal-, trä- 
o. *ödfallen, qv. v. 

ffalle[n]het falihlit stf . 2. Py 

*fallera fahr(a) Nyl Na Ko Hsk 
nVa (pass.), fahtra Hi, faltr Öb, 
faUar(a) Py Sj Kim, faliér(a) 
Fby sv. vb. imp. 1: 1) Fattas, 
brista. A. a. o. 2) Slå fel. Nyl 
EF — Bä 126 a allm.; Norge. 
— fvsk. fallerask 'tago 1. slaa 
feir. — Com.2 p. 80. 

fallgirig /a/^/n- adj. sägcs om far- 
*'yg» som gärna vill falla undan 
för vinden. Na 

[fallit s. förek. i tis. / fällt I brist- 
fälligt tillstånd. Pm Px Korsn 
Mx Vö Kr 

*famt 1. *fallyt a. falit Mx, fahjt 
Px adj. Bräcklig, vanför. — Jfr 
Jespersen i Dania III 90 n. 1. 

*fallnas falnas (ej -/-!) sv. vb. dep. 
1 Bortfalla. Pm Px 

*fall om fal-ovi (1. -oyn) ^ylyfaj-om 
Ku Brdö konj. I fall, därest. 
= fal Sbo (mfl. i öNyl). 

*fallsikt /öM^ 0,/a/.sv/^ Nu ut.pl., 
stf. Fallandesot. 

fallsjuka ya/Ad-o Nyl Fby Kim Sött 



Fö Å, fajfuko Kkr Ku^faJ/tih 

Brdö, falf(t)uku Hi ut. pL, svf. 

= fg. — Nk. (Bz 125 b) DL M). 

(Bz 653 a) Fryksd.; no. fallesylga 

f . — Upptages i Linds och Sahl- 

stedts ordbb. 
fallsjukdom falsttukdoni ut. pL, stm. 

Fallandesot. Gsv 
*fallsot falsot ut. pL, stf. == fg. Pr 

(mfl. i öNyl.) Wp Ä — no. fei 

sott f. Fixmes i Linds ordb. 
*{allytfaU^t stn. Fel, lyte. Px Bärgö 

(eg. faliit + lyte?). 
[falna] "^fallna faln(a) sv. vb. intr. 

1 Vissna. vNyl Sbo Tu Bo - 

Hll. Norge. 
*falnas fq}ms sv. vb. dep. 1 Falna, 

vissna. Px Fö Brdö 
*fals I/ofe Nyl Ped Pu (mfl.), 

fals. Na stm. 1 Falshyvel. 
*fals II fas. ut. pL, stm. Mx 1. stn. 

Px Falaska. 
"^falsa falso ut. pL, svf. Falskhet. 

Ksl — Jfr fvsk. gda. fals n. idm. 

& adj., falsa v. 
*falska s. falsJco Nyl, faisJco Fby, 

fa.%Jco Fö Ku, falsjcu Ped Pu, 

fasjcu Brdö ut. pL, svf. Falaska. 

— Hs. 
*falska v.fahXa) Ka Sn Gsv,/i*i 

Na, fqsjc Ru Gsv sv. vb. 1: 1) 

tr. Förfalska. A. a. o. 2) intr. 

Vara falsk, hyckla. Gtev — da. 

falske no. falska i båda betydd., 

Sp. falskas 'wara falsk*, Ihre 

falskas 'dolose agere', Weste idm. 
*falskare fqsjcar stm. 3 Hycklare, 

skrymtare. Gsv — gda. fiaUker fl^- 
*falske fakha Py,/a(^j^jfea HiKim 

Na Pg Brdö Å svm.;/a(^jf>ftiPx 

mVa nVa stn. Falaska. — fvsk. 

fQlske no. falske m.; UppL Up. 

Vb. Nb. (Rz 124 a) Åm. Fryksd. 



*falskera-*far IV, 



181 



— VR 25 a falske 'fauilla', SL., 
Sp., Schibb. 425 a, Ihre. 
I *falskera fahMr(a) sv. vb. tr. 1 
\ Förfalska. Sbo 
1* "^falskeri falskärl ut. pl., stn. Falsk- 
het, skrymtan. Gtsv — da. (V. S. O.) 
i *fam fQm(är) adj. Falsk, listig. Na 

[familj] "^familja famil%a 1. -o svf. 
Esbo Ksl (mfl.), stm. 2 Sbo Py 
(mfl.) 

*famlog famhlo(gär) adj. Famlande 
i tankar eller i gående. Na 

*famma farna sv. vb. tr. 1 [po] 
Palta på sig. A — i Jfr da. 
famme 'beqveme, feie, sldkke 
sig' (V. S. O.). Ingår ock i sins. 
*påfaminad, qv. v. 

*fam[m]og fQmo(gär) adj. Falsk, 
listig. Na 

*famna I famn(a) Msk (mfl.) A 
Brdö, fam(a) Sn Ingå (mfl.) sv. 
vb. tr. o. intr. 1: 1) Hugga famn- 
ved. Nyl 2) Hopsamla (t. ex. 
hö) med armarne. A Brdö 
I bet. 'omfamna' brukas famp 
sv. vb. tr. 1 Kv Nkby nVa 
(< äsv. fampna). — Hit hör väl 
ock fqm sv. vb. intr. 1 Treva 
med armarne. Na — LM. up- 
famna wed 'mouler du bois'. 

[*famna II] *famma farna sv. vb. 
intr. 1 Khva, klättra. Kim 

faxnnkast famnkast stn. Brottning, 
kast i sådan. Sbo — Jfr fvsk. 
taka fång 'brottas'. 

'*{amssi fam8(a) sv. vb. tr. 1 Upp- 
samla i famnen (t. ex. hö 1. klä- 
desplagg o. s. v.). Ingå — Hs. 

[fan I: fans öra (pl. öror, svn.) 
Hjärtöra. Pä — Se ock under 
besmansklubba. 

*fan II — ingår i sms. ren-*fan, 
qv. v. 



*fan in — ingår i smss. grep- och 
älve-*fan, qv. v. 

fana I fana 1. fanu svf. Det våg- 
räta streck, som dragés över fyra 
lodräta ( | | | | ) för att ange 
det talet fem är fullt (vanligt 
beräkningssätt angående de hö- 
lass, som körts i ladan). Nyl — 
Sk. Hll. (Rz 126 b) Sm.; Norge. 

"^fana II fanu svf. Fan på fjädrar. 
Dagö 

*fana III fanu svf. Hylsa på havre- 
korn. Sj — Jfr Hs. fanor fpl. 
'orenlighet i säd' (Rz 127 a). 

*fanas — ingår i sms. *illfanas, qv. v. 

*fandem fandärfi stm. def. Hin 
onde, i svord. vNyl — nlty . fander 
(Berghaus). 

HQnå^TS-ty{g) f andar §ttjg vNyl,ya«- 
där§töyj Ten ut. pl., stn. Fans- 
tyg» otyg- 

[fanera] ^fsnelsi fanél sv. vb. tr. 1 Na 

*fank[em], -um fagkuHn stmdef. 
Fanken, hin onde. Vö — no. 
fanker (Aasen 107 b). 

*fannelig — ingår i sms. *ofanne- 
ligt, qv. v. 

*fansare? f ansar i interj. Svord. 
vNyl Hi [Troligen elhptiskt, för 
hvad?] 

*far I far Nyl Fby Kim Pg mVa 
nVa, far Åhd Na Hi, /a;-* sVa 
stn. Farled, väg. ~- Ingår ock i 
sms. vattu-*far, qv. v. — fvsk. no. 
Fser. far n. 

*far II far pl. obr., stn. Farsot. 
Fby nVa — Vb. Nb. (Rz 128 b) 
Hs. 

*far in far stn. Skarven mellan 
två bord i en klinkbyggd båt. Na 

*far IV far ut. pl., stn. Plötslig 
iver; t. ex. ha(n) fik (&c) äfari 
pO'Sä nu. He vNyl sVa 



182 



[fara — ofarliga. 



[fara st. vb. har i sup./(5eräl./äm 
Åhd, furi 1. fyri 1. firi Öb. — 
Uppl. farit o. furrit, Norge även 
fere 1. fire. 

*fara s. faru vNyl Fby Kim, fqni 
Hi ut. pl., svf. Smittosam gång- 
bar sjukdom. — Jfr no. farang 
da. omgangssyge idm. 

farande farandi pl. farandär sm. 
Resande. Sj — Norge, jfr skott. 
farand-man 'a travoUer'. 

farare fararä stm. 3 Person som 
reser och flänger. Ingå — skott, 
fårar. 

*faras ingår i sms. *illfaras, qv. v. 

farbar fqrhqr 1. fqhqr adj. Skälig, 
försvarlig. Sbo 

fqrhqrt adv. Skäligon, ganska. 
He Sbo 

farbord farhorcl (& -q-) öNyl Na Pg, 
fqrhol (sällan -a) Po Ten Brom 
stn. 1) Över vattenytan nående 
del av båtsida. Po Ten Brom 
Na Pg 2) Farkost, ish. ekstock. 
öNyl — fvsk. farborSe m. i bet. 
1 (Clby-Vigf.), jfr no. farbord n. 
Ross. 

[farbro[de]r heter (ish. i barnspråk) 
farho Ku, fqh^u öNyl Lmo (mfl. 
i nVa), fqho Sbo,/(7frw ö^yl.fabu 
Fby Kim Hi, /«&w T^yVJaräVo 
Sött; i nVa säges vanligen ya^- 
hror stm. — no. fabro m. Ross. 

*fare 1 fara svm. Fara. Nyl — fsv. 
fare m. 

*fare II fara ut. pl., svm. Farsot. 
Ru 

fareld farälld 1. -dd Nyl, fareäld 
Sj stm. 1: 1) Skogseld. 2) Eld 
anlagd för att utrota urskog. 
(Nyl. IV p. 2.) 

faren fari- adj . Medtagen, trött. 
mNyl öNyl — fvsk. farenn no. 



faren; Rz 128 b Vg. Sm. ög. 
Uppl. Hs. — Jfr ock smss. ^• 
o. *mäjas-faren, qv. v. 

*fares I — ingår i sms. *grann- 
fares, qv. v. 

*fares ? II faris interj., lindrig svor- 
dom. Sbo 

[farfa[de]r heter (ish. i bspr.) farfa 
Ku Brdö, fqfar Fö Sött, fåfqr 
Pg, fqfa öNyl, fafa Hi, /a/Öb, 
fafa Nyl Fby Kim, fafu Lmo 
ut. pl., stm. 

*far-gama fargwm(a) sv. vb. fcr. 1 
Binda nät med dubbla maskor 
närmast telname. Vfj (skgd.). 

*fargen fargin mNyl Sbo Gsv (r), 
fanljin 1. far\in vNyl smdef. Hin 
onde; fy f! f fari! — fargis i 
svord. He Sbo — Jfr fvsk. fuga 
v. 'förstöra, behandla illa'. — 
Jfr *anfärga. 

*fargång fqrgogg stm. 1: 1) Farsot. 
Ingå 2) Åtgång (på fisk och andra 
varor). Ingå 

*far-il fårtl stn. Brunst. Mx 

? farigiaha ut. pl., sn. Kannöl. 
Lfj [Senare leden är finska kalja 
'svagdricka'.] 

*farjum? ? i uttr. {han for o. s. v.) 
i ful farj^um I full fart. Ingå 
Kske en latinisering ^farium, bil- 
dad till fara vb. 1. fart? Till led- 
ning har kunnat tjäna exempel- 
vis ramsan pirum nostrum pa- 
rium, h värj te här kan föreligga 
ett förbleknadt minne av fisv. 1 
pl. pres. konj. farim o. 1 pL pres. 
ind. farom.) 

[farUg falt- adj. Förfärlig. Eu 

*farliga 1. farligt fqfli mNyl öNyl 
nVa, fqli vNyl He Msk Py Ngö 
sVa, fqlit Ru, fqii(t) Fby, f^ 
Nu O Wp, fqli Ku Brdö fSr- 



*farm—*fasa IL 



183 



stärkn.-ord fför adj. och adverb 
= valde; jfr nhsv. värst i samma 
betydelse. — Sk. Öld. Kim. VI. 
Mp. Vb. (Hz 128 a) Hs. Nk. Ög. 
Sm.; Norge; i Ängel falle. 

*fann farm stm. 1: 1) Last, ish. 
båtlast (av ved, hö, halm, löv 
o. s. v.). Ku Ingå Sn Sbo 2) Mängd 
i allmh. Ku — Skock, flock, 
skara. Pm Px Mx — fvsk. farmr 
fsv. farmber gda. no. farm m. (i 
båda betydd.); Rz 177 a Sdm. 
Ög. Sm. Vg. (i något skiftande 
betydelser). 

^farma farm(a) sv. vb. tr. 1 [ihop] 
Hopsamla, t. ex. ved. Ingå — 
no. farma 'lade, fylde' fvsk. ferma 
lasta fartyg'. 

[fanno[de]r heter (ish. i bspr.)/armo 
Fö Sött, fqmor Ku Brdö, fqynu 
öNyl, famu Hi, famu Nyl Kim 
Fby Py Na; men /g^- \. Jqsmor 
nVa ut. pl., stf. 

*famas fatias sv. vb. dep. 1 Bli 
rädd 1. förskräckt. Nu Wp 
fqYia oböjl. adj. (eg. pp.) Rädd, 
förskräckt. Wp 

*faiT(e) fara Å Fö, far Hsk Kr 
Gkby stm. 1 (ut. gen. Gkby) 
Osnöpt galt, fargalt. — Sdm. 
Uppl. (Rz 131 a); fvsk. färre mit. 
värre m. 'tjur'. — Serenius, Lind. 

*farrvild farmlär adj. Brunstig, om 
so. A 

*fars — ingår i sms. *förefars, qv. v. 

*farsa fa^u 1. fam Ped Pu Kr Esse, 
fa&u Lmo (mfl. i nVa), fa^ Np, 
fas sVa (även Np.) svf . (pl. ovan- 
lig) Farmor. 

fars-*bisse /gr^fei^/ svm. Farsgubbe. 
Nyl (passim) 

*farse fa^a mVa nVa, fa^a Ped Pu, 
fa^ sVa Kv, fas Pm Mx Kv svm. 



(pl. obr.) Farfar. — Rz 127 b 
farsin mdef. 'lille far' Nke. — 
Ingår även i sms. by-*farse, qv. v. 

*farsjuka fqrfuko svf. Smittosam 
sjukdom. Å Fö 

*far-skid fq§ki stf. 1 Lösreling å 
båt. Nu 

*farslig fq§kU' adj. Fashg. Wp 

[far]-*slung *fare- farislugg oböjl. 
adj. Besläktad på fädernet. Hsk 

'^iBiXsifqrt(a) sv. vb. intr. 1 [mä nogoj 
Arbeta med fart och iver. Ingå 

[farty[g] heter fartij vNyl, faft^ 
Fby Kim Hi, farfö^j Vfj stn. — 
no. farty n. 

*farved farved Na sVa (där pl. -v& 
dar), farvcBd Lmo, fqrtwd Hsk 
stm. 1 (stdm ut. pl. och coU.) 
1) Störar 1. kluvna trän, som 
sättas under nävern 1. halmen 
på ett tak (vid taktäckning). Na 
Hsk 2) Lös brädbotten i båt. 
sVa Lmo — no. farvid m. 'tvaer- 
fjele til underlag i et tag eller 
en bro'. 

*farverke fqtxärki ut. pl., stndef. 
coU. Brostockarne, över hvilka 
man kör. mNyl 

*farväg farvmg (def. -veji) stm. 1 
= fg. bet. 2. Lmo 

far[väl], '*väll farväl Estl Fby Kim 
Hi vNyl. (passim), fariväl Estl 
part. — Sörb. Fryksd. 

*fas fas ut. pl., stn. 1) Nötfnas. 
Gsv Nu O Wp 2) Torr märg i 
vass. Gsv Nu O Wp — Spegels 
Gloss.; Jfr Ydre Qas n. 'smått 
ludd'. — Ingår även i sms. nöt- 
*fas, qv. v. 

*fasa I fasa sv. vb. tr. 1 Förskräcka, 
skrämma. Da Muns Ped Pu 

*fasa II fasa Ru, fösa Gsv 0,fusa 
Wp sv. vb. intr. 1. imp. 1: 1) 



184 



^fase I—fcL8t'*swgdd. 



Prassla; susa. Gsv ORu 2) Hväsa. 
Wp 3) Ramla, falla. Gsv O 

*fase I fasa ut. pl., svm. Fasa, 
rädsla, avsky. Fby Ru — msv. 
Sörb. fase m. 

*fase II fasin smdef. Busen, fan. 
Pä Bo Np 

fqsinas (eg. gsgdef . an v. ss.) adv. 
Vidunderligt, fasligt. Np — Vg. 
fassen Ög. Sm. fasen 'fan', jfr 
Dl. fasur m. 'jätte, buse' (Rz 
126 b o. 132 a, Linder). 

*fase-kus(e) fasdkusä Kim, fasdkus 
Fby Kim nVa, fäsaTcus Fby st. 
(1) 1. svm. Buse; i sg. def. Fan. 

*faser fqsär plt. Åthävor. Po — 
fvsk. fas n. 'åtbörd'. 

*fasog fam- adj. Faslig, bister, 
grym; ful. Ru 

"^fasonlig fasonli- adj. Välformad. 
Mx 

"^fassam fqsam adj. Faslig. Bo 

[fast i tis. forSt fnt Änskönt, om 
ock, ehuru. Trol. allm. i Fld (Å 
ofta fast fr., Hi fast fnht)y Ngö 
o. Estl. 

fast no t. fast nm idm. Estl 
fast hur (abs. 1. + stQ^j gamal, 
ila o. s. v.) Huru som hälst;ew^ 
fast hur Inte på några villkor. Nyl 
int fast vä 1. vq Under inga vill- 
kor. Nyl 

*fasta fast sv. vb. intr. 1 [i] Fastna. 
Ngö 

*fastbindband fasthindhuand pl. u 
stn. Band hvarmed något fast- 
bindes. Ru 

*{astbottaadfasthot}M(gär) adj. För- 
sedd med fast botten; t. ex. 
kadjin ä fasthotnagär i hädji än- 
dar. Ingå 

*fast-e fasti konj. Eliuru, fastän. 
Ru — fsv. é 'alltid'. 



[faster] *fastra fostra 1. -o Nyl EF 

(pass.), fastru nVa, fasfär sVa 

svf. 
fasters-gubbe /os^^pl. obr., sm. 

Fasters man, ^farbror**. Lmo — 

Rz 127 b fastereman Vm. Nk. 

Kim. Öld, fa^^stman Jtl. idm. 
*fastgrim[m]ad fa8tgr%ma(gär) (pp. 

&) adj. Fastbunden med grimma. 

vNyl 
"^fastgång (= fasta) se fostlags. 
"^fastgångsdag fa^tg€ig(g)8da pl. -da- 

gar stm. 1 Fettisdag Py — fsv. 

fastogangei m. 'fastan'. 
'''fastgångstisdagCer) fasgag(g)^ietar 

1. tisda pl. obr., stm. = fg. Nu 
"^fast-hacklad fa^thakla(gär) (pp. å) 

adj. Intrasslad, hopfiltad L d. 
(t. ex. om en *tög d. v. s. met- 
rev). Ingå 
[fastighet] *fBStoghetfa8tohää8tm.(.) 

2. Na 

[fastlags har i sms. /oj^jba^- Pg, må- 
hända det fsv. fastogangs- 

[fastlagsj-^^^skedne, *fiB8tgång»-?/ax- 
kasJcäina ut. pl., svm. Fasdags- 
åkning. Pg 

fastmark fastmartjän o. -martjä stf. 
def. (ut. pl.) Fastlandet. Ingå 
(Bsd). 

"^fastna fasna oböjl. stn. Hnd- eller 
annan sjukdom, som tros liftrrOra 
utifrån oeh tillskyndas av onda 
makter. Sby Lfj Np 

"^fastnad 1. *fastne? fastma nt. pL, 
sm. = fg. Pm Px Koran Hx 
(ish. om en skabbartad ajakdmii). 

fastnachts ty. -f- tisdag fasnoksb»- 
du pl. obr., stm. Fastlagatiidag. 
Gsv 

fast.*snydd fastsnyd(är) Nyl, /«^ 
smd(är) Bo pp. & adj. Igenanöad 
(t. ex. om en väg). 



*fa8t-ua—*fegd L 



185 



*fast-ull fastul ut. pL, stf. Ull som 
erhålles då fåren klippas fast- 
lags tiden. Py 

*fa8-underligt? fasunälit adv. Fas- 
ligt, förfärligt. Mx 

fatt förek., nästan motsvarande hsv. 
-aktig, i smss. gris-, karla-, o-, 
skit-, skoj-, snusk-, tag- och trä- 
fatt (ish. i Öb.). ~ Rz 132 a fatter 
'beskaffad' ög. mfl. 

*fattan fatan Py Ljd Ksl Fby Ko 
Hvbfj Öb,/atowdKim,/ato2?Hsk, 
fahtan Hi, fatan Å Fö Sött, 
fatay Kkr Ku Brdö stn. Hand- 
tag, hank (huvuds, på gryta, men 
passim även annars). — Rz 132 a 
Dl. Uppl. Norrl. — Gom.* n:r 
435 p. 98. Upptages i Sahlstedts 
och Westes ordbb. Ingår ock i 
sms. *hällfattan, qv. v. 

*fattande fatandi ut. pl., stn. Fatt- 
ningsgåva. Sbo 

^fattan-hälla fatanhälu svf. Gryt- 
handtag. Lmo 

*fatte fata Bo, fota Gsv Rg Wp 
svm. =: *fattan. — no. fäte m., 
nit. fat. 

[fattig] *fåtig foti- adj. 1) = hsv. 
Estl 2) DåUg. Estl 3) Ful. Estl 
[Utgår från fsv. fätogher, medan 
hsv. fattig stöder sig på fsv. 
fät0gher.] — Jyll. fåteg. 

fattigbevis/ö^iém^ stn. Fattigdoms- 
intyg. Nyl 

fattig-*bjärk fatibjfirk stm. 1 Dvärg- 
björk, betula nana. Py 

[fattig]dom *fattigs- fatisdoum ut. 
pl., stm. Kv Mxmo Vö Or 
= *fåtig- fotidQm ut. pl., stm. 
Nu — VR 67 b flfattigdom. 

*fattigen fatin smdef. Stackarn, 
stackars; mest i smställn. såsom 
t. ex. kqrdiJfatin, Nyynan fatin 



o. s. v. vNyl mNyl — no. fatikje 
m. 'stakkeP. 

[fattig]man *fåtig- fotiman pl. obr., 
stm. Nu 

fattigpeiin(i)ngar/a^epä^^ar plt. Fat- 
tigavgift 1. -skatt. Nyl 

fattigpåse fatiposa vNyl mNyl,yafe'- 
ptAsa öNyl svm. Tiggarpåse. — 
höra fatiposa tis. Bära en annan 
person på sin rygg. Ksl Sj (mfl.) 

fattig-ris fatins stn. 1. ut. gen. 
Dvärgbjörk, betula nana. Gkby 
NVet Terj 

fattig-år fatiår Nyl EF Öhjatii4ar 
Kim, fatiuor Sj Py, fatiuår Fby 
stn. Missväxt, oår. — läg(g)t 1. 
log(g)t som fä tis. anv. om något, 
som synes aldrig vilja taga slut. 
Nyl 

*faux? fauks adv. Slut, stopp. Ingå 

*fax (fvsk. fax n. 'man', faxi m. 
'med man försedd häst', — ingår 
i sms. luden-*fax, qv. v. 

*faxer faksär plt. Åthävor; fuffens. 
vNyl mNyl Sbo — da. faxer nit. 
fakksen pl. 

*febra fehra sv. vb. intr. 1 Ha 1. 
lida av feber. Ingå 

*feg I fäig(är) Ingå Ten Brom 
(även fäijär) Kim Ku Brdö Np, 
fegär Fö adj. Som är nära döden. 

— hä ä fäikt 1. fekt i husa säger 
man när degen ej vill jäsa. Brom 

— fvsk. feigr fsv. fegher da. no. 
feg. Tämligen spridt i Sverige 
(Rz 134 a, Sidenbladh, Noreen 
Fryksd.). — Com.^ p. 65, Schibb. 
323 a, LMöUer, Sdt, Weste. 

*feg II fäig(är) Ee,f^g(är) Fö adj. 
Ursinnig; självsvåldig, överdå- 
dig. — Jfr äda. feg adj. 'okysk'. 

— Sdts ordb. 

*fegd I fäigd stf. 1 o. 2 Upptåg. 

24 



186 



^egd II—*f€8irog, 



Bo — Jfr no. feikt m. 'urolig 
hast, tumraer. 

*fegd II fäigd ut. pl., stf. Dödsvån, 
egenskapen att vara nära döden. 
Kim — fvsk. feigS no. feigd f.; 
Sveald, Bhl., Vb. 

*fcgg fiS 1- fös stm. 1 Gift man. 
Nu O — Rz 133 a fegg m. 'pojke' 
Hjd.; no. fegge m. 'mand, person', 
feggje m. 'gubbe'; är det fvsk. 
fe&g-in & -ar. 

*fegljus fäigms stn. Ljus eller låge, 
som tros förebåda dödsfall. Vö 
Mxmo Or — no. feigdarljos n. 
Jfr *pukskamslort. 

*fela s. fäilo svf. Fiol] fila po fäUon 
Spela på fiol (= mht. violen 
auf der fiedlen). vNyl — Rz 137 a 
Sm. Bhl. HU. Sk. Bl. VI. DL; 
fvsk. fiSla fsv. £i{>la no. fela f., 
da. feile. — VR 47 b fedhelaLL 
fedela Com.^ p. 196 fedla f.; Ser., 
Lmd, Weste fela f. 

*fela v. fla sv. vb. intr. 1: 1) 
Dingla. Nu O Wp 2) Vifta. ibd. 

*felin/e/m pl.felinar stf. Fiol, fiohn. 
Nu 

*felot fållat- adj. Felaktig, sjuk. Nu 

*felt fällt Nyl, feält Sj adv. Miste, 
fel; t. ex. nu to tu fäilt — Bhl. 
I Sahlstedt ordb. 

^fcTnhördhordshktfäriihölbosMtstm, 
1 Stor båt med fem sidobord. 
Fö Sött Ku 

*fembörding — se under *börding. 

H&ociåeX fäimlail stm. 1: 1) Femte- 
del. Nu 2) Ett mått, hvarmed 
fisk, salt m. m. mätes. Nu 

femlyckoband fämlykuhqnd stn. (pl. 
obr.) Ett band, som fästes kring 
den avlidnes ben för att hindra 
honom från att gå igen. Lptr 
mfl. i öNyl. (Nyl. IV p. 39). 



*fem[m]are faimar Nu O, fämar 
Da Gsv Wp, fäimär Rg stm. 3 
Fimmerstång. 

'^fem[m]erstång/äirma^^a^^ pl- '§t^g- 
gär stf. Fimmerstång. Hvbfj 

"^fempinna-räfsa fämpinarä/so Fö 1. 
"räfsu Hi svf. (pl. sälls.) Skämt- 
sam benämning på handen. 

*femskaft fämskaft ut. pL, g.? Fem- 
skäftadt tyg. Na 

"^femskaftog färnskafto(gär) adj. 
Femskäftad (om tyg 1. väv). Ka 

*femten[de]-del fämtindätl ut. gen. 
Femtedel. Gkby NVet 

'^'femtinna-gaffel fämtinagafil I. -ål 
stm. 1 Skämtsam benämning på 
handen. Nyl Na Lmo (mfl.) 

"^femtinna-räfsa fämtinaräfso 1. 
-räpso Nyl EF 1. -fä/su Lmo 
(mfl. i nYa), fämti^ä/so Ku svf. 

= fg. 

femtio-elva fämti-älva räkn. anv. 

för att angiva ett obegransadt 

antal. Nyl — VI. Bhl. 
[femtionde], ^femtiande fämfyatidi 

Gsv, fämti(%)and Da Nu O num. 

ord. 

= "^femtiende fämti(Oänd LBg 

Wpyfämttgi\änd StBg nam« ord. 
[femton] "^femtan fämta num. card. 

Bu Estl — fsv. faemptan; BhL 

Vg. 
[femtonde] "^femtande fämtfmd num. 

ord. B.U Estl — fsv. fam^rtande. 
*ferald iiralå stn. Fjäril, papilio. 

Ngö 
*festra B.fäistro svf. Fjäskig kvinns- 
person. Kim Fby Lptr 
*festra v. fäistär sv. vb. intr. 1: 

1) Fjäska. Kim Fby öNyl 2) 

BuUra. öNyl 
*festrog fäistro(gär) adj. Fjftakig. 

Fby 



yeta s.—*fibbtd. 



187 



*feta s. — ingår i sms. klöv-*feta, 
qv. v. — Lind feta f. Teite\ 

*feta v. fäita 1. feta vNyl Fby Kim 
Hi Brdö Fö, fähta Ku sv. vb. 1: 

1) Smörja (t. ex. ett hjul). A. a. o. 

2) Göda. Fö Ku Brdö — fvsk. 
no. feita da. fede v., Vg. Sm. Hs. 

fet-al fäital stf. 1 Ett slags al. Lmo 
(m. fl.) 

*fetas fetas sv. vb. dep. 1 Fetna. 
Dagö — da. fedes v. 

*fetben fäifbäin stn. Luns, okv. 
Ped Pu 

fet-*dynt€i fäitdyn^u svf . Lunsa, okv. 
Ped Pu 

*fete fta Ru Ngö Nyl Fby Kim Pg 
Na,^ fäta Ko Px Mx(!) Kr, feja 
Fö, fähta Ku svm. Fett, fetma 
(även såsom gödselvatten m. m. 
d.). — VI. Bhl. SM., no. fite m.; 
däremot fvsk. fsv. fita f. — In- 
går ock i smss. fägårds-, höst- 
o. sommar-*fete, qv. v. 

fet-galt fältgalt (1. -gaXt) stm. 1 Okv. 
för en mycket fet person. Ped 
Pu (mfl.) 

*fethinna fäithino svf. Hinna kring 
djurs inälvor. Na 

fet-*hubbel fäithobil stm. 1 Okv. 
för en fet och pussig person. 
Vö 

■^ fetna fäitnfa) Nyl EF öhWp Jaky. 
nVa (passim), Jitn{a)Sho Strf Py 
sv. vb. intr. 1 Bliva fet; tilltaga 
i fetma. — fvsk. fsv. fitna no. 
feitna, Sk. SM. 

fet-pamp fäitpamp stm. 1 Okv. för 
en mycket fet mansperson, ish. 
gosse. Vö Muns nVa 

fet-*plussjog fäitplo/o(gär) adj. Fet 
och pussig. Brom 

fet-skate fäifsJcata svm. Mycket kå- 
digt vedträ. Py 



fet-tarm fäitarm stm. 1 Stortarm. 

Fby Kim Hi — da. fed-tarm; 

VR 8 a fete term Lind fettarm. 
[fet-tisdag fäitisda pl. -dagar stm. 

1 utmärker i Pyttis dymmel- 

veckotisdagen. 
fetvedfättvid ut. pl., stm. coU. Torr- 
ved. Py 
fet-*vint fäitvint Wp, fäitvint Nu 

stm. 1 Talgoxe, parus major. 
*fetvägg (1. -vegg) fetväd ^*^- P^-' 

gen.? Ris på skämt givet med 

„palm" (= sälj)-kvistar under 

påskveckan. Nkby — Rz 134 b 

'hetvägg' Ög. 
*fibb Jibf} stmdef. Okv. av okänd 

betydelse; Mörbyfibi} Pojo (1830 

—1850). — Jfr Rz 133 b febb 

m. 'den som bär sig futtigt åt'. 

Sk. 
*fibba I fib(a) 1. fiba sv. vb. tr. 1 

Hvässa, bryna. Sbo — Jfr no. 

fibba seg v. 'rappe sig' (cfr fvsk. 

huatr adj. 'hvass > snabb'.). 
*fibba n fib(a) sv. vb. tr. o. intr. 

1 Coire. Ekn Ped — ^ Jfr no. fivla 

'parre sig (om fugle)'. 
*fibba [sig] fiba-säij sv. vb. rflx. 1 

Skynda sig. Hfs-trakten — no. 

fibbe seg idm. 
*fibbel — ingår i sms. snor-*fibbel, 

qv. v. 
*fibbla [sig] fihäl [ut] sä 1. si sv. 

vb. rflx. 1 Styra ut sig. Pojo 
*fibblig fiUi' adj. Utstyrd, grann. 

Pojo — Jfr Rz 137 a vara på 

fiblistuss 'vara vackert klädd' VI. 

Vg. 
■"fibblor fiblor plt. Grannlåter. Pojo 
*fibbul 1. -el fhul (pl. -ular) stm. 1 

Stubbsvans. He Ingå — fibäl Fö 

Ku, jibul Fby stm. 1: 1) Tugg- 

muskel, ish. hos hästar. Fby Ku 



188 



*Jiblar-*Jilke. 



Fö 2) Penis. Fby — Ser. Lind 
fibbeln 'en siukdom i halsen på 
hestar', Weste fibel idm. 

*fiblar fiblar plt. 1) Gälar. He 2) 
Mustascher. Py — Ingår ock i 
sms. fitt-*fiblar, qv. v. 

*fibul 1. -el fihui Fby Kim, fibäl 
Hvbfj stm. 1 Tuggmuskel. 

*fickel — ingår i sms. strand-*fickel, 
qv. v. 

*£ickla I fkäl sv. vb. tr. o. intr. 1 
Fingra. Px — no. fikla v. 'pusle, 
plukke, pludre'. 

*fickla n Jikul sv. vb. intr. 1: 1) 
Fjäska. Nu 2) Göra sig till, hyck- 
la. Nu ~ Rz 134 a 'låtsa' Uppl., 
124 a 'fuska' VI.; no. figla nästan 
i bet. 1, fikla i bet. 2; da. fikle 
(i båda bet.); nit. ficheln 'ställa 
sig in'. 

*fickle? fkur phjikrtr stn. Skvaller- 
bytta. Nu 

^ficklot Jiklat- adj. Fjäskig, tillgjord. 
Nu — no. fiklen a. idm. 

*fider Jidär stn. Fjäder. Lptr Py 

— Jfr fvsk. fiSri n. coll. idm. — 
Ingår ock i sms. lås-*fider, qv. v. 

*fidril 1. *fidrel tidärin?y,firilKHl, 
firål Sj stm.^ 1 Sj Ksl 1. 2 Py 
Fjäril, papilio. 

[fiende] *fiande fiand pl. -ar Ngö, 
-ir O sm. 

= *fionde fijund pl. -ar sm Lmo 
Kr Terj, pl. -a ut. gen. Gkby 
NVet 

— fsv. fiande, fiende fvsk. fiande 
1. fiande m. 

*fiends-man 1. '^^QXiå&- f länsman ])\, 

-nmn(är) Vy, f landsman pl. -mänir 

Da stm. Fiende. 
*figg Jig stm. 1 Trätopp, hvarme- 

dels tappen i en vattenkvarns 

hjulaxel fastkilas. Rid 



'''fikonmack fikonmak stm. 1 Bin- 
nikemask. O — Jfr mit. vik m. 
idm. 

*fil I f%l ut. pl., stm. Nyl 1. stn. 
Nyl EF Hvbfj Öb Filmjölk; fil- 
mjölksgrädde; grädde och sur- 
mjölk. — Rz 136 b DL Norrl.: 
no. filé m. — Upptages som hsv. 
av Serenius; Ihre 'flos lactis'. 

*fil II // stn. Bräda i båtbottnen. 
Pg — no. fil f. 'en fjsdle under 
takskjsBgget', fil« n. 'plankgolv 
i ett bås' m. m. — Ingår ock i 
sms. 8itt-*fil, qv. v. 

*fila I ftl(a) sv. vb. intr. 1 Spela 
(på fiol). vNyl — Jfr »fela. 

*fila n fil(a) sv. vb. intr. 1 [år] 
Springa, löpa. Nyl nVa 

filare-fågel filaräfogäl stm. 1 Talg- 
oxe, parus major. Pä Py 

*filas filas sv. vb. dep. 1 Bliva 
*fil, löpna (om mjölk). Py — no. 
filast v. 

*file fila pl. filir svm. Fotspjäm i 
båt. Rg — no. fila f. 'fjflBl, bord'. 

*fil-glöta filglöyta svf. Namn på en 
fjäril (Helga högben?). Kim (ft 
-6) Hi 

*filglötare filglöytarä stm. 8 = fg. 
Hi 

*filje fil\ä stn. Lösbotten i båt. Hi 
Kim Pg Kaksk 

*filka filko ut. pL, svf. 1) Mögel- 
hinna på surmjölk, svagdricka 
o. d. vNyl mNyl 2) Slem på 
broddåker efter snösmältningen. 
He <- Jfr Rz 135a *6Ukn 1 i 
bet. 1 Gd. 

'^filke filka ut. pl., svm. 1) Kant av 
stelnad grädde, som fastnat vid 
mjölkbunkens sidor. Kal Sj (mfl.) 
2) Överdrag av mögel påittika 
o. d. Ksl — Rz 135 a Sm Og.; 



*filk(j)ä —finger [dr agcLs], 



189 



Sörb. felk m. — Ser. filk n. 'finew' 

&c, Lind. 
*£ilk(j)a filki sv. vb. intr. 1 (4i^a) 

sv. vb. intr. 1: 1) Dingla. O 2) 

Fjäska. O — ^ Jfr da. filke v. 

'gnida, skrapa'. 
*filk(j)are iilki^ar stm. 3 Hycklare. 

O 
*fill fil adv. Väl, quidem. Nu — 

Dl. *m no. mi. 
*filla fil pl. -ar svf. Dräkt. O ~- 

Bhl. Hll. Fryksd. 'trasa', fvsk. 

filla f. 'skind' no. filla f. 'taeppe, 

feld, lap, pjalter'. 
*fillar 1. -er filar 1. filar adv. Väl, 

quidem. Nu 
*filledera filidéra sv. vb. intr. 1 

Eegera, väsnas. Ksl 
"^filleduna filiduno Po Ten Brom 

Fby Kim, filiduno A Hi (& u) svf. 

Cunnus, vulva. 
*£iloker filoJcär plt. Saker, effekter. 

vNyl mNyl — Uppl. Sdm. Hs. 

Dl. (Rz 137 a) Ydre Nke; no. 

fil6tur fpl. 
[filou fra.] *filur filur ^tm, 2 Skälm. 

Fld — AUm. i Sverige; Jylland. 
*filp filp stn. Ett spel, hvarvid för- 

fares på något olika sätt å olika 

orter men huvudsaken är att 

medels käpp genom ett slags 

balanserande kasta en pinne 1. 

en brädbit. Sbo Bo 
*filpa filpo svf. 1) = fg. Nyl 2) 

Träbiten, som användes därvid. 

Sbo Bo 
Eilskinn fllstjin ut. pl., stn. Fil- 
mjölksgrädde. Py 
^'filt filt stn. Hoptovadt hår. Nu 
^mtBiS filtas Gsv Nu ORg Wp, fiXtas 

Ru sv. vb. dep. 1 Hoptova sig. 
*filtot — ingår i sms. *bortfiltot, 

qv. v. 



*&Luc\Ler filukär plt. Saker, effekter. 

Brom — Ydre, Fryksd. 
*filunk filugk stm. 1 Skähn. Vö — 

Kontam av filou + "^'halunk. 
*fimlig — ingår i sms. *ofimlig, qv. v. 
[fimmerstång fim^stagg pl. -steggär 

stf. Mx, [[ierd&.J frtn^^tog pl. 

'Stägär stf. A, [fg. + folketym.] 

främastog Fö, främastqgg Ku, 

firämbä^tQgg 1. främa§tagg [qvs. 

främre stångj Mx, pl. stäggär 

Fö Ku, -§t^ggär Mx stf. 
*fims fims stm. 1 Fjärt. vNyl Fby 

— JyU. fims 'en muggen, styg 

lugt', jfr Norrl. fim 'fin, subtil 

ånga' (Ihre). 
*fimsa finis(a) sv. vb. intr. 1 Fjärta. 

vNyl Fby — Jyll. *fimse. 
*fimsog firmoigär) adj. Stinkande; 

snuskig. vNyl — da. fimset 'som 

luktar skämdt'. 
*fimsvatten fimsvati} ut. pl., stn. 

Förskämdt, orent eller grundt 

vatten. Po Ten Brom 
*fina s. fino svf. Fena. Fö 
*fina v. fin(a) sv. vb. tr. 1, vanl. 

rflx. fin op sä 1. si Fiffa upp 

(sig). Ka Sn Ingå 
*fing — ingår i sms. lill-*fing, qv. v. 
finger-*argog figgärargu(gä)r adj. 

Klåfingrig. Brdö 
finger[borg], -*bår figgärbor Nyl 

Fby, figgärhår Sbo Bo Pg Ku 

Brdö nYa,figgärbtuir Kim, figgär- 

buär Hi stn. Py, stm. 1 f. ö. — 

Dppl. Fryksd- Norge. — Sli Sp. 

Lind fingerbor. 
*fingerbärg(e) figgurbärg stn. Finger- 
borg. Nu — Jfr fvsk. byrge n. 

'värn' o. d. 
finger[dragas], -*drägas figgu^räas, 

pret. -(Irosf, sup. -^rtfist st. vb. 

dep. Draga fingerkrok. Nu O 



190 



Jingef'lhandklädeJ—[/in$k 



finger-[handkläde], -*hankle fi^gär- 
hagkäl stn. Fingervante, ös v Rg 

fingerhatt Jiggurhat 0,jiggärhat Da, 
figgälhat Wp stm. 1 Fingerborg. 
— Rz 138 a Gd. Av tyska finger- 
hut idm. (eg. 'fingerskydd'). 

*fingerklåda(d) jiggät^Jcléda oböjl. 
adj. Klåfingrig. Kv 

fingerkniv Jiggärkmv stm. 1 Kniv, 
som medels en ögla fästes vid 
fingret och användes till avskä- 
rande av tråd då man „ bygger" 
nät 1. not. Ngö Na 

finger-*vanta JiggätTantu svf. Fin- 
gervante. Ngö 

*finka figku svf. Finger (i bspr.). 
Nyl nVa 

*fingrera fggrér(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1 Fingra. vNyl mNyl — Sm. 
Sk. mfl.; mit. vingeréren. 

fin-*hvadug ftnvädu- adj. Begåvad 
med fint luktsinne (t. ex. om 
hund). Ped Lmo 

*finkel fghäl adj. Enkel, simpel. 
Å Fö Py (mfl.); i Pyttis talas 
om figkält hränvm, på Åland t. 
o. m. om figkla sigdrär. 

*finklig figklin adj. Fintlig. Pg 

finlemm[adj, -*og finlämu- adj. 
Spenslig. Ped Pu Kr 

*finnan finon Nyl, finun öNyl svf. 
def. Do av finnar bebodda trak- 
terna. 

finnblandad 1. -*og finhlqnda Pm 
Px Or, finhlqndot Pm Px adj. 
Enfaldig, dum. 

[finne äin fin i nkin 1. vitjin anv. 
om oväntade och lömska vind- 
kast frän land. Nyl — Jfr est. 
Folknamnet (= tjud) böjes efter 
stm. 2 i Nyl EF Åhd d. v. s. 
med plur. fiiun' (likaså svensk 
och ryss). 



finne + fi. kuule(8) (== hör, impe- 

rat.) finkgli 1. -ä Nyl, -kgU 1. -a 

(jte fg.) EF Öb, finkoläs 1. lo- 

läks Nyl [& iigk-\ svm. 1. stm. 1 

Okv. för finnar. kgläks <fi. 

kuuletkos 'hör du'. 
finn-Jutte fimutä svm. = fg. Nyl 

(spec. Po Ten Ka Sbo Bo). 

Anm. Jutte = Johan, men med 

inlägg av finska juttua 'prata, 

berätta'. 
finn-*koUa finkolo svf. Okv. på 

finska kvinnor. Sbo Bo 
finn-*konfek ? ? figkomfäik stm. 1 

Baddare, okv. Brdö 
Tirm.'*\ib\vmgfini^ölvigg stmf. I Okv. 

för en person, som i sitt tal 

bryter på finska. Py — Jfr *kölva 

vb. 
finnkött finkyt mNyl Msk, finkit 

Bo, fintjyt vNyl öNyl ut. pl., stn. 

Så kaJladt „palvadt« kött. 
*finnlundog finlundu- adj. Till sätt 

och låter liknande en finne. Öb. 
finnntiarken ^nmarim mNyl Bo Msk 

1. -martjin vNyl öNyl 1. -an Nyl 

stf. def. Finnbygden. 
finn-*räsel finräsii stm. 1 Okv. på 

finne. nVa — Jfr kske *rä8. 
finn-*tamp finfamp stm. 1 = fg. 

Nyl EF Öb 
finn-tarm fintafjn shn. 1 = fg. vNyl 

EF öb' 
finn-*tolla fintola 1. -o svf. Okv. fftr 

en finngumma. He Sbo Bo 
finn-*trottel fintrotil stm. 1 Okv. 

för finne. Ten 
finn-*tåpel fintopU stm. 1 = fg. 

Kim 
rmn-*valen finvqli} stm. def. (ut 

pl.) Finnbygden. NylCish.västim). 
[finsk a. har allmänt i Eld bibety- 
delsen 'dum, enfaldig'. 



"^finska 8. — *Jitra v. II. 



191 



"^finska s. finsko svf. Finnbygd. Bo 

Sbo He Ten Kim 
*finska finsk(a) sv. vb. intr. 1 Tala 

finska Ksl 
i *finskare finskar(ä) stm. 3 Person 

med finska till modersmål; även 

fennoman. Ksl 
! fin^tila(d) 1. -*styla(d) finsUla Bo 
j Sbo He Öb, finstyla Py oböjl. 
I adj. Skriven eller tryckt med 

fin stil. 
i *fint fint stm. 1 Bofink, fringilla 
j coelebs. Nu (Rickholtz) — Kske 
5 < *tvint. 

[fiol fnol Nyl, fiiol Ru, ftål Sbo 
g öNyl, fä%Ql Ingå stm. 1 allm., 

2 Ingå {fä\bl^ men fl\bl stm. 1) 
j 1) = hsv. Nyl 2) Från kött be- 
friad fårbog (skämts.). Nyl 3) 
I Nystpinne. Ru — Jfr *fedla o. 
j *feUn. 

^ *fiolist fä\olist stm. 2 Fiolspelare, 
f Ingå — I Serenii ordb. 
j *fips — ingår i sms. brak-*fips, qv. v. 
; *£ippla fipla sv. vb. intr. 1 Hastigt 

röra fingren; /. om noga Fingra. 

Po Ten Brom — Sdt fepla, Weste 

feppla. 
*£ipsa s. fipsa 1. -o svf. (kske blott 

sg.) Ökn. på en rörlig och fjäskig 

person. Po 
*£ipsa v. fips sv. vb. intr. 1 (eg. 

väl 'vara kvick i vändningarna?) 

Taga hem alla stick i ,,yx"-spe- 

let. Na 
*£ipsa [sig] fips-op-sä 1. -si sv. vb. 

rflx. 1 Putsa sig. Ingå Sj 
*fira s. ftro Ku, firu Brdö svf. 

Ojämnhet (ss. en sticka 1. d.) i 

virke eller bearbetadt trä. 
[fira v. i uttr. lefira Ge vika. Ahd 

Hi — fsv. Faer. fira v. idm, Sörb. 

ji fir. 



*firåbel firåhäl ut. pl., stm. „Fyr- 
abend" (se Dalin!), ledighet från 
arbetet (urspr. blott på aftonen, 
men sedermera i allmh.); även: 
festhg tillställning. Nyl — Rz 
188 b Kim. Bl. 

*firabel-arbete firqhälurhit 1. -arhet 
1. ärhäit Nyl 1. -arheät Sj stn. 
Arbete, som av gesäller utföres 
under fritimmarne. 

*firabla firqbäl sv. vb. intr. 1 Göra 
"^firabelarbete; stdm skämtsamt 
även: festa. Nyl 

*firgens/nawÄ interj. Adjö (skämts.). 
Sbo — Bildadt efter morgens, 
som ju även användes vid av- 
skedstagande ; *fir- är väl någon 
travestering av farväl. 

*firra s. I firu svf. Sticka, som 
fastnat i huden. Brdö — Ingår 
ock i sms. nagel-*firra, qv. v. 

*rirra s. H fira vNyl Gkby NVet, 
firu nVa svf. (i Gkby o. NVet 
ut. genus) 1) Snurra. Nyl nVa 
2) Slängkälke. Kr NVet 3)Ut80t. 
Brom 4) Kalas, tillställning. Kr 
Gkby — Ingår även i sms. mag- 
*firra, qv. v. 

*firra v. I fir(a) sv. vb. intr. o. tr. 
1: 1) Svinga, snurra omkring med 
hvinande ljud ; t. ex./, mäptskon; 
stäin fira; hä vik so ä fira håra, 
vNylKo Hsk Åhd Or nVa 2) 
[+ äv\ Springa med fart. vNyl 
Fby 3) Plötsligt flamma till. Sbo 
4) Plötshgt tända eld; fir äild, 
Sbo 5) Sätta förut spunnen tråd 
på rulle. Na — ferra Hs. i bet. 
1, Nk. Sm. (Rz 136 a) VI. 'fjäska'; 
no. firra v. 'löpa omkring'; äda. 
firre v. 'om gräshopporhas ljud'. 

*firra v. H fir sv. vb. intr. 1 Rispa 
upp sig, om tyg. Na 



192 



*firrig—fi8k'*hjäUe. 



*firrig jiri(g(ir) adj. Jovialisk, glad- 
lynt. Hfs-trakten. 

*firr-sticka fir§tiko svf. Tändsticka. 
Sbo Jfr *firra v. I 3 & 4. 

fisbränd ftshränd(ar) adj. 1) Illa 
medfaren (om benkläder och kjo- 
lar). Pcd Pu 2) Blek till följd 
av sjukdom. He Bo Pä 

fis-*bylla fishylo svf. Okv. för en 
snuskig person. Po — Äv. fisi- 
hy lo svf. ibd. 

fis-b3rtta fishyto vNyl (o. Nyld pass. 
f. ö.), fishytu nVa svf. = fg. 

fis-^^^flade fisf ladan svmdef. Skämt- 
sam benämning på spiselvrån, 
där kvinnfolket har sin plats i 
stugan. Na 

*fisig fibi- adj. 1) Illaluktande, ish. 
av fjärtar. vNyl Öb 2) Mesaktig, 
omanlig. vNyl 3) Lumpen. Öb 
— da. fiset a. — Ingår även i 
sms. *räddfisig, qv. v. 

*ri8i(c)k — ingår i sms.. *rädd- 
fi8i(c)k, (IV. v. 

[flak har betyd, kotte i smss. tal- 
o. yräpijidk stm. 1. Pm 

[flakal *fiskja Jiskm Bo Sbo Pg, 
(isti liu Kstl Na sv. vb. tr. o. 
iiit v, 1 . Hl» ty der i Da även 'fånga' 
i allmh.(?), t. ex. lata Jisknar 
utfar. - fvsk. fsv. fiskia v.; SL., 
Sihibh. 425 b. 

ItiHkttrel ^fiskjare/.^X^arrt T?g,fM'nar 
Kil MhII, li/kjiar Rn, Jisfja?' Re, 
n/itr \iUUi Kr stm. 3 Piscator. 
fhtjaé l*y, Ji/ar X.Jimr Lmo stm. 
;l |''iHU<iru 1. -trut [Kanske av 
llHk(3-"ttrt jif fvsk. are m. 'örn'.] 
All ilt^llii uttal förekommit även 
i \NnI»I, fniinK»»' av namnet i*Vy'- 
at^ KihKaiH. l*«»jo — fsv. fiskiare 
IM. SL 

lllukmilmHtu •"fittkjar- Ji/atmfn svf. 



Fiskarhärbärge på havsklippor. 
Kr Lmo 

[fi8kar]nät ^fiskjar- fiåtiarfijcef stn. 
Ett slags glesare nät. Re 

fisk.*bylla fiskbylo vNyl Fby Kim 
Hi (& -w), fishpylo He Tu Sbo, 
fiskptlo Bo svf. Fiskblåsa. 

*fiske8-fitta fiskisfito svf. Okv. för 
en fiskare utan tur. Ksl 

"^fiskes-gubbe fis^isgoh pl. -ar svm. 
Fiskare. Re 

"^fiskes-land fiikäsland stn. Land 1. 
holme, hvarinvid man har sina 
fiskeplatser. Sött 

^risk-fittfiskfit oböjl. adj. Som fiskat 
utan att få något. Brom Ten 

fiskfitta fiåkfito Å Fö Nyl, fiikfitu 
Brdö, fiskfihto Ku svf. Okv. = 
"^fiskesfitta. 

fiskflundra fiskflundra I. -o svf. 
Flundra. Sj (Nyl. II n:r 56). 

"^flskfång fiåkfågg stn. Fiskafänge. 
Ngö 

fisk-"^gjud/sA:t||^stm. 1 Labb,le8tris 
parasiticus.Nu O — na fiékegjodm. 

risk-*gju[de]r fiiktur stm. 1 Fisk- 
gjuse. Hi 

fisk-*gjusa fi8k\u8o Å (Fstr. Qe mfL) 
Nyl, fiskj^usu 1. -dg^su nVa svf. 
= fg. [Förblandas gemenligen 
med fiskmåsen.] 

risk[gjuse], -*djus fiik^w stm. 1 
= fg. Eek Hld 

risk-[glada], -*gläda fiåkgl^tP svf. 
1 Fiskgjuse. Mx 

fisk-gorr 1. -går fiåhgor ut. pL, stn. 
Innanmäte i fisk. Da 

fisk-^^hjälle fiåkjtäla svm. A ytter- 
vägg av visthuset anbragt in- 
rättning för torkande av fisk. A 
— no. fiskehjell m.; Fsar* fiaka- 
hjallur m. 'tremmehus» hvori fisk 
vindtorres'. 



'^ fiskhåll — *fiUja v. 



198 



k *riskhåU Jiskhqia Hi Hsk, tkk(h)old 
Åhd Sn Ingå stn. Fisksump i 
!|i båtaktern. 

il ^fiskig fi.%Td(gär) adj. Fiskrik. Fby 
\ — da. fisket 'som smager eller 
I lugter efter fisk', 
i fisk-^^^kod fishod ut^ pl., stn. coU. 
Fiskyngel. Ped Kr Lmo 

fisk-*kärs fiskar^ Ksl, fisktjär^ Py 
stm. 1 Fiskkasse. 

Bsk-^lsärssijisktjärio svf. = fg. vNyl 

fisk-^^Mrse fisktjär^a svm. = fg. 
Py Strf 

^fisklig Jiskli- Po Ka Sn Ingk,JiskU- 
Na adj. Fiskrik. — fvsk. fiskilegr; 
Vb. (Rz 139 b) Uppl. 

fisk-^maja fiskmaija svf. Fiskare- 
koja å notstrand. Py 

fisk-*mesa iiskmäis svf. Fiskkasse. 
Mx 

fisk-^måsa fiikmuoso svf. Fiskmås, 
larus canus. Py 

fisk + fi. pyytää Ji^kpi/tar stm. 3: 
1) Fiskare. öNyl 2) Fiskedon. 
Py — fiskjpytor 1. -ur svf. pl. 
Fiskbragder. öNyl (passim) Ob 

fisk-*rem[m]a fiskremo ut. pl, svf. 
Fiskslem. Ko 

fisk-*råpe ^§iropa ut. pl., svm. Fisk- 
spad. Gsv 

fisk-*räs 1. -*res fiskrms Nyl Fby 
Hi Na Rg, fiskres Na Mx (def. 
-räsä) ut. pl., stn. coU. Fiskråk, 
fiskavskräde. — fvsk. fiskihreistr 
n.; Rz 139 b fiskres Vb., 552 a 
fiskräs Hs. Nb. 

fisk-*räsor fiskrtesor Py, fiskrtesur 
nVa plt. = fg. 

fls-os fisos ut. pl., stn. Lukt av 
fjärt. Na 

fis-pung fispugg stm. 1: 1) Under- 
kjol (skämts.). nVa 2) Mes, okv. 
vNyl Fby Kim Hi 



'''fissla s. fiUu svf. Bärrem. Kr 

*fissla v. I fwla Kim, fil Ped Pu 
Esse, fisl Kv Muns Nkby Gkby, 
ftl Lmo Qsv sv. vb. intr. 1: 1) 
Streta, sträva ; arbeta ivrigt. Kv 
Muns Nkby Ped Pu Esse Gkby 
2) „Sätta i väg", ila, springa. 
A. a. o. (ej Qi3v) 3) Nedstörta. 
Gsv — no. fitla 'kludre' m. m. 

"^fissla v. n fäX sv. vb. intr. 1 
Sladdra; tala otydligt. O — Rz 
136 a Bhl. HU. Sk. Bl,; Fryksd.; 
(ä)da. fisle no. fisla. 

"^fissla v. ni fiX sv. vb. intr. 1 
Vifta, SS. en hund med rimipan. 
Gsv — no. fisla. 

"^fissle-hake fiXhaka svm. Bakre de- 
len av en hästhov. Lmo 

*fi8tja? fifa sv. vb. intr. 1 Vifta; 
t. ex. hnn jifa uti rompa. Ru 
— Jfr da. dial. (Vendsyssel) fiste 
idm. 

"^fisus fism stm. 1 Peditor, okv. 
Sbo 

*fitt a. — ingår i sms. fi8k-*fitt, 
qv. v. 

fitt-*fiblar fitfiblar plt. Mustascher 
(föraktl.). Py 

fitt-finger förek. i tis. hq fiifiggri 
Vara släpphänd. nVa — Jfr Jyll. 
fedselfinger okv. för en släpp- 
händ person. 

*fittja s. fituu nVa, fitjo Å Fö, 
fihijo Ku, fiti Ru (pl. 4\a) Nu 
O Wp (pl. -i\ar) svf. Liten lin- 
eller garnhärva. — no. fitja f. 
(men fsv. fiti m.); Dl. Hs. Bl. 
(Rz 140 a) SM. Uppl.; Bornh. 
fiddja. 

*fittja v. fitJa k Fö, fihtja Brdö, 
fiti nVa sv. vb. tr. 1 Avveckla 
t. ex. lyckor från stickor ; säges 
även om lin och annat. — Hs. 

25 



194 



*fiUjan'-'*Jjom[m]a. 



Sk.(Rz 140 a) da. (fedde D.V.S.O.) 
Jyll. (fedde) Norge; Ihre 'colli- 
gare'. 

*fittjan fititan stn. Hopvriden garn- 
härva. Kr 

*rittje fiioa vNyl mNyl, fitja Sött, 
fitsa Kr (pl. -ur) Lmo svm. 1) 
Kärve av a) säd (= nyl. *bundan). 
Sött b) nyupptaget och repadt 
lin. vNyl mNyl 2) Det nedtagna, 
hopflätade garnet. Kr Lmo — 
fsv. fiti m.; Rz 140 a Sdm. Gd. 
Sk. HU.; no. fit m. 'änden av en 
väv'. — Ingår ock i sms. lin- 
*fittje, qv. v. 

*fittjeband fitibånd Nu O, fiöihqnd 
Wp, fitibuand Ru stn. Pasme- 
band 1. -tråd. - Sk. HU. Bl. Dl. 
(Rz 140a) Gd. SM-e, Norge; 
Bornh. Jyll. 

*fittla fil sv. vb. intr. 1 Sakta röra 
vid något. Nu — fvsk. no. fitla 
v., Uppl. idm; Rz 126 a 'kittla' 
Nk. Vm. = Bhl.; VI. 'fingra'. 

*fittskocka fitskoko svf. Stackare, 
okv. Na 

[fix är i Estl. o. på Runö ett ofta 
användt ord och betyder: snabb, 
flink; ypperlig, god (ej Ru); nätt, 
fin; flitig. 

*fixa [sig] fiks-sä sv. vb. refl. 1 
Putsa sig. Wp — Jyll. *fikse 
'pynte en op'. 

*fixhet fikshäit ut. pl., stf. Snabb- 
het. Gsv 

*Qabba 1 fiaha sv. vb. intr. 1 [ovan 
«/ Lägga sig i andras angelägen- 
heter. Hi 

*Qabba II fkciba sv. vb. intr. 1 
Pladdra, sladdra. Brdö — Norge. 

*gabbla fyabla Fö Ku Brdö Fby 
Kim ('h-) sv. vb. intr. 1 Skrävla, 
sladdra. 



^fjabblog 1. -ot fkablu(gä}r Brdö, 

fyablotär Kim adj. Skrävlande! 

uppkäftig. 
*fjanta f%af4(a) sv. vb. intr. 1 

Gå med korta och snabba steg, 

trippa. Po Kim — Nk. Sm. 

Norge. 
*fjantig 1. -^igfyqnti' Po TenBrom, 

fiantu^ Ped Pu adj. 1) Obetydlig 

(om person). Po 2) Småfånig. 

A. a. o. — Rz 127 a HU.' Sm. 

Ög. Nk.; da. Qanted. 
*fjasa f\as(a) sv. vb, intar. 1 Para 

sig (om ko). Ksl — Nk. Qäna 

idm (om folk); Sörb. 'vara hetsig'; 

no. fjasa v. 'buse til', 
^fjaskig fya^M' adj. Oföretagsam, 

omanlig. vNyl-* Rz 140 b Mp.; 

no. fjasken adj. 
*fjasog f\a8u- Lmo, f\qso(gär) Å 

adj. Fånig. — Fryksd. 'ruggig, 

ohyfsad'. 
*Qatta fyjJta 1. -o Fby, fyahia Hi 

svf. Limsa, okv. — Jfr Vg. BL 

(Rz. 161 b) SM. ÖHd v. 'trippa'. 

No. v. 'sele bort, Undre bort'. 
*fjattog fyato(gär) Fby, fyakUigår 

Hi adj. Undersätsig, lunsig. 
*fjolla s. I fyolo Ekn-tr. Py, ^/o 

Ku, fyol Mx svf. Smörkärna. 
*fjolla s. II ('litet br&de' eg.) - 

ingår i sms. bröd-*Qolla, qv. v. 
*fjolla v. I f\ol(a) sv. vb. tr. I 

Kärna smör. Elm-trakten. 
*fjolla v. II fyoKa) sv. vb. intr. 1 

Fjollas, visa sig fjollig. vNyl — 

Rz 158 b Norrld; Norge. 
Hiom\m\^ fym(a) Pä Fhj.ff^a) 

öNyl, fkum(a) Kim,^i#aiJ Nasv. 

vb. intr. o. imp. 1: 1) Hvina. 

Nyl Na 2) Fyka. Fby Kim— no. 

fjöma v. 'fare om forvirret eller 

sandselest famlende'. 



*Jyord — *fuckare. 



195 



"•l *f]ord J\Qr(l, 1. i'Mr<l Na, i-fmri 
^ Pg, fnM K-u adv. I fjor. — 

fvsk. i fiorft fsv. i fiordh. 
* *fiordc.man[ncn] fkQlifnan ut. pL, 
I stm. def. Eg. 'fjärde mannen', 

skämtsam benämning på fingret 

närmast lillfingret. Py — fvsk. 

fiör&e fsv. fior|>e Sörb. Qä?c num. 

ord., Dl. *Qorden 'den fjärde'. 
*Qordga[mma]l-året^|u<2$^9?Jre adv. 

I fjor. Nu 
♦fjordig fygli- adj. Fjorgammal;/|9- 

liga årä I fjor. vNyl 
*fJord-åres fiolårcist vNyl mNyl, 

(ij ff^oluårast Fby, fyoluorast Sj, 

(ij fyouluaras Kim adv. I fjor. 
^fjordår-gammal fkodärgan^äl n. 

-gamhält 1. -gamcUt adj. Fjorgam- 

mal. Sbo 
*flordårs 1. *fjorders? fkQT<Lär§t Bo 

Py (mfl. i öNyl), fyorclast Po 

Ksl, fiiQilast ]S\JiyfikQ(iä§t Da Gsv, 

f}\Q^mt Nu, i-fjiQl(ist^hjyfkQdär§t 

Py adv. I fjor. — fsv. i fiordh- 

ärs. 
^^Qordårsganunal J\Qlår§gamal vNyl 

mNyl, f\oluor§gamal Sj adj. Fjor- 

gammal. vNyl mNyl 
*fjortar fjlQlar 1. f^ular plt. Hjort- 
ron. Wp 
[fjorton] *fjortan 1. *Qurtan Jt{Qla 

Eu Estl, fnåla Gsv, ftj^ula Wp 

num. card. — fsv. Hortan, Sörb. 

— LL fiortan. 
[fjortonde] *fjortande 1. "^fjurtande 

fihQiand Eu Estl, fiiåland Gsv, 

ffioutand Eu, fuuland Wp num. 

ord. — fsv. fiortande. 
*fjor-åres f%orérast vNyl mNyl, 

fwruorast Sj adv. I fjor. 
"^fjorårsgammal fw^år^ganial vNyl 

mSyXj fwruor§ganuil Sj adj. Fjor- 

gammal. 



""fjosk fko^k stn. Halvtokig person, 
våp. Nyl Fby Kim Hi Öb — 
Ez 140 b Ög. Vb. 

*fjoska s. I fkoika 1. -o svf. Våp. 
Fby Hi Å ' 

"^fjoska s. II fiosJco svf. Kärnstav; 
t. ex. %a'S]cu horn ti idär o lin 
f^oåkoUf vi-^ku f}Mk i fiolon i dq. 

Py 

"^fjoska v. I ftosk sv. vb. tr. o. 

intr. 1 Kärna smör. Py 
*fj08ka v. n f\o^(a) sv. vb. intr. 

1 Uppträda fånigt, bete sig vå- 

pigt. vNyl Fby — Jfr Ez 140 b 

fjäska v. Sk. Vb. 
*fj08ker /^o«iaV ut. pl., stm. Pjollrig 

1. halvtokig person. Po — Ez 

140 b Sdm. 
'''fjoskrede f%o^hräidi 1. -reda (1. -i) 

stn. FjoU, halvtokig person. Po 

Ten Brom 
*fjossog f\o^o(gär) adj. Fjollig. Py 

— Jfr no. fjosse m. 'en halv- 

fjantet vimser'. 
*fjo(v)a fwa sv. vb. intr. o. imp. 

1: 1) Hvina. Bo He Fby 2) Fyka. 

Fby 
*fjubba s. fioha 1. -o svf. ökn. på 

en dum och högfärdig kvinna. 

Na 
*fjubba v. fiob(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Bära sig opassande åt. Ko 

2) Eusa å stad, ila, springa. Fby 
Kim Hi Ko 

HyMoog ftobo(gär) adj. Framfusig. 
Ko 

*Qucka fvuk(a) sv. vb. intr. 1: 1) 
Fläkta av och till, röra sig sakta. 
He 2) Susa sakta. Sbo 3) Pusta 
(t. ex. SS. ett dragspel). Sbo — 
Jfr fvsk. fiiika v. 'fyka'. 

''Quckare ingår i sms. väder-*fjuk- 
kare, qv. v. 



19(> 



yjiwke-iloU—^Jjutt IL 



"^fjucke-doU fiukculol stn. Tok, narr 

(okv.). Ped Pu 
*fjucke-dolla./<7/XY//W/?^ svf. Okv. för 

en småfånig kvinnsperson. Ped 

Pu 
*f]ucke-dor fy\ka(lQr ut. pl., stf. 

Cunnus. Py 
*f]ucke-[dosa], '*dkssiffjda(Mso svf. 

1) Dragspel. Sbo 2) Cunnus. Sbo 
*fjudd/<ML/ ut. 1)1., stn. Fjun. Ped Pu 
*fjuk(e.?) fnuk sm. (pl. -a) Hare. Ru 
*{}}3khkrfinjkluiar ut. pl., stn. Ängs- 
ull, eriophorum. Ku 
""fjumsa fimn.^M sv. vi), intr. 1 

Slamsa, vara tafatt, skicka si^ 

ohöviskt. Po Brdö — Rz 127 a 

o. 141a Sk. [<*fjumi>-sa,jfrRz 

141a fjompa; no. fjamsa idm, 

fjuma *pusle\J 
*5iimsog/<owj^Mf////>- ad j. Tölpaktig. 

Brdö — Rz 127 a Sk. Vg.; no. 

fjomsutt 'fjäskig, lätt förvirrad'. 
[Qun] *Qon/)<o;i stn. Nu O — Norge, 
[fjunig] *fjonot f t tonat- adj. Nu O 
*fjunka I fyigkOO sv. vb. intr. 1 

Springa. Fby Hi 
*f]unka II fiugk^aj sv. vb. intr. 1 

Snyfta, gråta smått (om barn). Sbo 
'''fjunkog 1. -ot fiugkoOjäv) Fby Hi 

(&^-ttg(ir)Jliugkat- O adj. Knfaldig. 
*fjunsa fimh^(a) sv. vb. intr. 1 

Trippa. Po Ton Kim 
*fjunta s. fionUt 1. -o svf. 1) Fjolla. 

Kim 2) Lunsa; tr(*>g kvinna. Fby 
*fjunta v. I J\nnt sv. vb. tr. o. intr. 

1 Feminam subigere, coire. Py 

— - Jfr no. fjunka v. gjore kur*. 
*fjunta v. II fnmtjaj sv. vb. intr. 

1 Småsi)ringa, lunka; trii)pa. Fby 

Kim Hi — no. fjunta Sm. fjutta 

idm. 
*fjuntel 1 ftonfiJ stm. 1 Narr;töli>; 

halvfåne. Fby Kim Ku 



*f]untel II fpotUä Mx, J\offiU Ku, 
fion^jil Mx stm. 1 Kämstav. 

*fjuntog 1. -ot fkontufgåjr BnlO, 
fkonto- Fby Kim adj. 1) Fjollig, 
virrig. A. a. o. 2) Lunsig. Fbv 

*Qur fiiur- (böjligt) Da Gsv Nu Ö 
Ru, fiwr- (böjl.) Nu (pass.) num. 
card. Fyra. — fvsk. fidrer fsv. 
fiurir Dl. *Qörer. 

*fjurati[oJ fituriti Nu (passim; meiJ 
2:a stav.s i från -ti[o] 1. frän fsv. 
T\}inr)yfufirati Ot^v^Jtj^uli Runum. 
(jard. Fyratio. 

'^Qiirati[onde], -*ande 1. -*endc/w«/w- 
ti(i)(ind Gsv, fi(%)nritf(Oänd So. 
f/WUOJänd Eu num. ord. Fyra- 
tionde. 

"^fjurkant fiwhant- adj. Fyrkantig. 
Ctsv — änsv. fyrekant. 

*fjurpara^.?f^rparw ut. pl.^svf. Kamn 
pa ett slags kadrilj. Bu 

*fjuska8 ftuskas sv. vb. dep. 1: 11 
Öva samlag. Pä 2) Säges i Sibbo 
t. ox. om en person, som lider 
av predikosjuka. 

"^fjuts fm^s stm. 1: 1) Snabbt in- 
mundigad sup. Sbo 2) Fylla. 
Sbo 

*fjut8a ftut^faj sv. vb. intr. 1: M 
Flanmia upp, spraka till. mNyl 
öNyl 2) Slå till ngn. Pä HeFby 
Pud Pu Kr 3) Böra sig fjäskigt 
Sbo 

*fjutt I J\ot stm. 1 Tasker, fjä8ker. 
Fö — MWhot^ar) är i Kökar 
öknamn på Föglöbo(r). — Sk. 
Qött m. 'futtig människa*, no. 
fjått 1. fjott m. idm. 

*fjutt II förek. i tis. hä far (L d: 
&c) som fkutv oni snabb fart LA 
Inga Ka Sn Kim — Jfr JylL i 
en fut 'i en fart', no. fa Qitt 
'blivo bortjaged\ 



''fjutta s. I-UJädei^ W 



197 



*fjutta s. I f^^uto svf. Fåne (man 1. 

kvinna). Fby — no. fjåtta f. 

okv. om en karaktärssvag och 

inskränkt kvinna. 

i *flutta s. U — ingår i sms. dån- 

i *5utta , qv. v. 

f *fjutta v. fmt(a) sv. vb. intr. 1: 1) 

I Uppge ett pustande ljud ss. t. ex. 

en blåsbälg. Po 2) Spraka till 

I ss. krut. Na 3) Ge sig i väg 

med fart. Kim — Bet. 1 ytterst 

; även i Rz 142 a fjutta v. Sdm. 

*fjuttresa fiuträiso svf. Kort och 

snabb resa, 'skuttresa'. Na 
*fjuv — ingår i sms. älv-*f]uv, 

qv. v. 
*fjuva fiuv(a) 1. fku(a) sv. vb. intr. 
o. imp. 1 vNyl Fby Hi Kim Pg 
Na 1. 2 StRg 1) Hvina. Nyl EF 
2) Surra. StEg — Jfr skott, few 
'the sound made in the air by 
swift motion'. 
*fjuvad (av ett annat vb. *fjuva) 

— förek. i sms. *utQuvad, qv. v. 
*fjuxa fmks(a) Kim, fimks Nu sv. 

vb. intr. 1 Susa, hvina. 
*fiåk/^oi ut. pl., stn. Stök. Kim 

— no. fjak o. fjok (o') n. 
*fjåka fiok(a) sv. vb. intr. 1 Stöka. 

Kim — Jfr no. fjaka 'vimse, 

tumle', fjoka 1. Qåka 'vimse, drive 

stserkt på', 
"^fjåma fioma svf. Våp, tossa. Å — 

no. fjåm n. 
*fjåme fioma svm. Okv. för en 

lat och dåsig kvinna. Fby — 

Norge. 
^Tlkoiog fiomo(gär) adj. Dåsig, trög. 

Fby — no. fjåmen a. 
*fjång fio^g ut. pl., stm. Hast; i 

tis. mä {qo, toJcon o. s. v.) fi^ogg 

Med fart! Nyl EF — Jfr *flång. 
'^fjånga s. fioggo svf. Slunga. öNyl 



'^^knga v. fyogg(a) sv. vb. tr. 1 
Slunga, kasta med fart. Po Ten 
(m. fl.) Pä — Jfr no. Qongsa v. 
'gå og svinge og svaie kroppen'. 

*gås I f^tås ut. pl., stn. Fjäskande. 
Po — Rz 140 b Vg. fjås, Nb. fjas; 
no. fjås n. 'sladder' m. m. 

*fjås n flås Fö Ku, fm k stn. 
Narr, gäck; fjäsker. — Jfr Rz 
142 a msk. 'pigfästman' Uppl. 
Sdm. HU. Sk.; no. fjås m. 'slad- 
derhane'. 

*fjåsa fioso svf. Våp (om kvinna). 
Fby — fiäso svf. Cunnus. Sbo 
Bo Pä — Rz 142 a 'kurtisan' 
1. d. Uppl., HU. fjåsa v. 'kurti- 
sera', no. fjåsa v. 'sladdra'. 

*fjåsekull /eo^io/ ut. pl., stm. Kärn- 
stav. Lptr 

*fjås-ler ftosläir ut. pl, stn. Lös, 
mjuk lera. Mx 

*£jåsog I l.^-ot ftoso(gäv) Fby,/^g- 
so(gär) Å, ftosu- Kr, fyomt Mx 
adj. Tafatt, fjolhg. — Vb. (Rz 
140 b) Hs., no. Qåscn 'sladder- 
aktig'. 

*fjåsog YL fiosu- adj. Lös (om jord- 
mån o. d.). Mx 

*fjäcka fyäka sv. vb. intr. 1 Trippa 
Pä He Sn Ka Kim — Uppl 
Sdm. Sm. Vg. (Rz 142 a) VI. 
no. fjakka,Qeka. — Serenii, Linds 
Sahlstedts, Ihres o. Westes ordb 

*[fjäck]-byxa *Qäcke-/iäia6yA50 svf, 
Okv. för en person som *f]äckar. 
Ka Sn He 

*Qädel fikäöäil Wp, fuml Rg, fätal 
(pl. fäUar) Wp stm. 1 Fjäril, — 
fsv. fi8e|>al m., LL. fiedel. 

*fjäder I fiädär stm. 1 Gavel av 
ett tak. Sj 

[fjäder H] *fåder fäbv G^BvJfer Da 
Nu O stf. 1 Pluma. 



198 



"^Jjäderhräde — *Jjålle, 



"^fjäderbräde fiädärbrced stn. Gavel- 
bräde på tak. Sj 
*fjädereU? fkädärål stn. Fjäril. Fby 
fjädeiiiolme fkädärhohnan msgdef. 

1. -holmana pldef. Drömmarnes 

land (ish. i bspr.). Nyl 
"^fjäderhåll fiädärhqld stm. 1 Drfj, 

fk(Bdch'liQXd stn. Hi Fjäril (folk- 

etym.). - Ez 143 b Dl. Qd öld. 
"^fjäderhålla fyädärhqlda svf. Fjäril. 

Ko Hsk 
[f]äder]pinne *far- f^rpin pl. -ar 

sm. Fjäderstjälk utan fan. Nu 
[fjäder].ribba ^fär-f^rih ut. pl., svf. 

Fan på fågelfjäder. Nu 
"^fjädervall ff^cBdärval Å Fö, f^/edä)' 

vaj Ku Brdö stm. 1 Fjäril, pa- 

pilio. 
[*fjädla > *fjälda >] *fjalda fij^ald 

pl. -ii svf. Fjäril Ru Jfr*Qädel. 

— Ingår även i sms. "^truUfjädla, 

qv. v. 
*fjädra s. fp^ädro Inga Ka Sn Na 

Pg» f{ä(Iru Brdö, fiä/b'^^ ^^^ P^» 

fädru Ngö svf. Fjäder (fågel-, 

stål-, även på åkdon). 
"^fjädra v. I ficedra sv. vb. tr. 1 Av- 
dela en teg i "^fjädringar för sådd. 
^Qädra v. llfyädär mNyl vNyl Fby 

Kim, fädi' Ngö sv. vb. intr. 1 

Slå av och till ss. t. ex. fjädern 

i en maskin. — no. fjadra o. 

fidra v. 
*Qädrel fnädril stm. 1 Fjäril, pa- 

pilio. Wp 
*£jädr[ing], -*ning fl^/rdärYii^g pl. 

-HT stf. Smal för sådd utmärkt 

avdelning av teg. Brdö 
*Qägga s. 1 fläc/a svf. Faggor. Ko 
*fjägga s. Il /j^^ir^o svf. Klädesplagg 

(i allmh.). Na — no. Qagg m. 

'bylte', fjugga f. 'forslidt klaid- 

ningsstykkc'. 



*Sägga 8. III yia^o svf. Spring- och 
skvallerkäring. Pg 

*fjägga v. fkäg(a) sv. vb. intr. 1 
Springa; gå hastigt med korta 
steg; trippa, Å Fö Brdö Ko Pg 
Kim -- Kim (Bz 142 a) Bomh. 

— Weste. 
*6äggcyia^'pl.,^ar svm. Tasker. 

Ingå — no. Qaegg m. 'pusler'. 

*fjäl fyäl Ka Sn Ingå Lptr Msk, 
fyäi Ee Kr Lmo,^<p? Å Kv,/«l 
Nu stf. 1 Lptr Msk Be Kr Lmo 
Nu, stm. 1 Å Ku, stn. Nyl 1) 
Bräde i allmh. Kr Lmo — Bråd- 
lapp. Ku 2) Spec. Bräde bundet 
vid hornen för ögonen på plö- 
jande boskap. Ka Sn Ingå 3) 
Utmed sidan av en arbetsslide 
löpande bräde. Be 4) Den del 
av räfsan, hvari tinnarne sitta. 
Å (Jom.? ej kändt av mig) 5) 
Ugnslucka. Lptr Msk — fsv. da. 
fisel f. 'bräde'; Bz 142 b Götald 
M. Sdm. Mp. Åm. Vb. — Bre 
Qäl 'asser, tabula'. Ingår även 
i smss. '^örst- och "^öst-fjäl, qv. v. 

*[£jäl]båt*Qäle-/|atefcJ«stm. 1 Flat- 
bottnig båt 1. eka. Nkby nVa 

— Bz 142 b Gd. 

[Qäll] *räll fäl stn. Fiskfjäll. G«v 

Nu O 
*fjäle — ingår i sms. fbt-*Qäle, qv. v. 
H]^^fkäl(a) Ingå Ka Sn Po Ten 

Fby Kim Hi Na Ped Pu Kx Esse, 

fkäja Ku Brdö [év &c] sv. vb. 

intr. 1 Springa, sätta i väg. — 

no. fjälla v. 'vanka'. 
"^Qällas ftM(^ sv. vb. dep. 1 säges 

om vattnet när det tillfiryser sä 

att isen blir ojämn och liksom 

fjällig. Pä Py 
HyiVii^fyUa svm. Hylla ovan dörren. 

Yö — Jyll. Qeele 'hylla'. 



JjäU^s—fJjéh-aj yjärel 



199 



Qäll-is ffiälts pl. obr., stm. Ojämn 

is. Py 
Qällmönster fyälmönstär pl. obr., 
stn. Tyg med rutor som påminna 
i om fiskfjäll. Sj Ksl 
I "^fjälsa v. ftäls(a) Ka Sn Pg,/^aÄa 
Ku Brdö sv. vb. intr. 1 Skynda, 
I gå raskt. 

i ^fjälsa s. ftälso svf. Kännenamn 

|( för en kvinna, som *f]älsar. Sn 

I *^ältaifyäU(a) sv. vb. intr. 1 Springa, 

skynda. Pg — Ög, (Rz 143 a) 

Fryksd.; jfr no. filta 'trave med 

korte tsette skridt', fjaltra 'tumle, 

spase'. 

♦fjänta I fyäyta svf. Flicka, tös, 

fänta. Kkr 
^fjänta II — ingår i sms. dån- 

'''fjänta, qv. v. 
*f(j)är I f(er stn. 1) Husgavel. Nu 
2) Trekantigt hål högst uppe å 
gaveln för att släppa ut röken. 
Nu — Rz 143 a fjär f. i bet. 1 
Ög. 
[fjär II] *fjar ft^qr adv. Fjärran. 

Ru 
*fjära 8. f\(Bro svf. För sådd av- 
mätt del av en teg. Å — Rz 
143 a fjära Mp, fjäija Kim.; Uppl. 
fara. 
*Qära v. fy(Bra Fö Ku, fy^r* Np 
Lfj sv. vb. tr. 1 Utmäta en 
*fjära. — Rz 143 a fjära Mp, fjärja 
Götald, fara Sdm. Nke. 
[flärde] *f]arde/«^a<^ num. ord. Quar- 
tus. Nu 

= *rärde /(^i Nu O 
fsv. fiar|>e. — Jfr *gordc-man- 
[nen]. 
*f)ärdes? J}\ä(lä^t 1. fäiä^t Wp, 
flädär§t Sbo adv. i fjol. — Dun- 
kelt ord. Stammen tyckes åter- 
spegla fht. vert adv. idm, men kan 



ock stå för *gard-, jfr u-brytn. 
fior|>; i senare stavelsen kunde 
man finna ett *äres, hvarmed jfr 
fvsk. -ébre n. i smss. av -Ar n. 

*f]ärd-ga[mma]l-år? f}\ä^arår ut. 
pl., stn. Fjorår. Wp 

[fjärding] *Qäring ftcergg stf. 1. Na 
— SM. fjäring msv. iiaering m. 
= *fiärdung fitBfiu^g Bo Py, 
fkälugg Öb stm. 1. — Rz 141 a 
Gd.; fsv. fiaer|>unger m. 

*fjärc fkära Nyl Kim Pg Na, f%^a 
Ku, fi(Br* Mx svm. 1) Så stor 
utmätt sträcka av åkerteg som 
på en gång skall besås. A. a. o. 
2) I alhnh. en för tillfället be- 
stämd del av en yta, som skall 
bearbetas. Na 3) Avskuren del 
av rövass eller äng. Kim 4) Den 
del av ett nät, som vid repare- 
ring befinner sig mellan tjug- 
skalmarne. Kim — Rz 143 a fjär- 
j(e) m. Vg. Sm. Bl., farje m. 
Uppl., färe n. Sdm. 

*fjärg fkärg stm. 1 Po Fby Hi, /är^r 
stf. 1 Da 1) Avdelning av t. ex. 
åker, obesådt fält, skog. Fby Hi 
2) = *fjäre 1. Po Da 

*fjärga s. fyärgo vNyl, ftfirgu Hi 
svf. 1) = *fjäre bet. 1, 3 o. 4. 
Hi 2) Bar fläck i rågbrodden. 
vNyl 3) Råk eller öppen ränna 
i isen. Brom Ten — Spegel fierja 
'it stycke på åkeren, som består 
aff wissa föror'. 

*Qärga v. f\ärg(aj sv. vb. tr. 1 Av- 
mäta en *fjäre 1. Kim Hi — Rz 
143 a Götald. 

*Qärge fkärga svm. = *fjärc 1, 3 
o. 4. Kim Hi 

[Qäril] *fjärel /i^raTd Nyl (pass., ish. 
mNyl) Hvbfj sVa, fiäräl Po Ka 
Sn, fyäräldär Hvbfj Gkby NVet, 



200 



[*f:järing] — '^Jjäta, 



färald Da Gsv Nu O strn. 1 Nyl, 
stn. f. ö. (i Gkby NVet ut. ge- 
nus). 

fŀTd&. o. folketym. Jorif/l stm. 1 
Sn o. Bsds skgdar, frmrål stm. 
1 o. 2 Po (i N o. NE)'. 
Se f. ö. *fjädel, *fjäderell, *5ädcr. 
håll, *fjäderhålla, ^fjädervall, 
*fjädla och *fjädrel. 

[*Qäring] *5aring? fuarig 1. fi^qU^ 
stm. 1 = *drällhjul. Ru 

*(järka fyärkar o. fiälkar (blott) 
pres. (sv. vb. intr. 1) Har försyn 
för, blyges. Py — Rz 128 a Uppl. 
Hs. Vg.; fsv. fiaerka v. 'fjärma'. 

"^fjärkan f\ärkan ut. pL, stf. Fruk- 
tan, rädsla. Vö Nkby nVa 

*gärkande/i[ar^rtwf/ n. -ni adj. Rädd, 
blyg. Lptr — eg. part. pres., 
sedermera böj dt som adj.; detta 
kunde ej ske förrän slutande -e 
bortfallit, alltså i relatift ny 
tid. 

*fjärkas fkärkas Py nVa, fylkas Py 
sv. vb. dep. 1: 1) Frukta. nVa 
2) Känna leda för ngt. Py 3) 
Skämmas, blygas. Py — Rz 128 a 
Sm. Hs. Åm. Vb. Nb. 

*[Qär]-klubba *fjäre- fyUraklobo svf . 
Klubba, livarmed en *f]äre 1 ut- 
märkes. Sj Ksl 

[fjärmare]-man *Qarmare- ftialmar- 
man* pl. -fnanu stn. Frånhäst. 
Ru — Jfr Rz 477 a fjärmen mdef. 
idm Sm. 

*fjämdel M&Jlliäil 1. id Fld, 
fk^mif^^fl Sj, fnäfiiäil Rg.fiifPfi' 
<läX (pl. (Ila) Ru, fnändäl (pl. 
(Ilar) W\),fändal (pl. -ahr) O stm. 
1 1. O 2 Fjärdedel; fjärding. — 
Ofta användt i nsv., av mit. 
vérendél m. 

[*fjärr] *fjarr fnar adv. Fjärran, 



längt. Ru; komp. fij^hnar adj., 
fi\arma adv. ibd. 

*[fjär]-8ticka *Qäre- fkärastiko svf. 
Sticka, hvarmed en *f\äre 1 ut- 
märkes. He (mfl.). 

*[fjär]-8å Hjäro-fyärasé Ksl^fiärasuo 
Sj sv. vb. tr. 3 Vid såendet ut- 
kasta säden ojämnt, så att midten 
av *fjären (bet. 1) blir utan brodd. 

*fjäs I /»^Ä* stn. Enfaldig stackare, 
fåne. Px — no. Qea (e') m. 'tass- 
lare' m. m. 

*fjä8 II — ingår i sms. fiSre-*Qä8, 
qv. v. 

*fjäsa I fmf^aj Sbo Bo Fby Kim 
nVa, fk^fqj k Ku Hi, }i^ 1. 
/^Ä* Mx sv. vb. intr. 1: 1) Fjäska. 
A. a. o. 2) Fana. Mx — no. Qaaa 
'förhasta sig', fjesa (e') 'tissla 
och t€issla'. 

'''fjäsa n f^äsa Kim, Ji^sa Hi sv. 
vb. imp. 1 Prassla. — Jfr äda. 
Qsese 'larma', no. Qasa 'futte, 
blusse op'. 

^fjäsare fkäsar stm. 3 Fjäsker. Ped 

"^fjäsel f^äsil stm. 1 Fjäsker. Na 

*fjäsig 1. -og 1. -at fiiäsi(gär) IfyS- 
so(gär) Fby, f%tS8o(gär) Å, fin- 
ger Hi, fyäsu' nVa, fyäsot Px, 
f\äsut Mx adj. 1) Fjäskig. Å Hi 
Fby nVa 2) Svag till förståndet 
Fby Px Mx — no. Qaaaen a. 
'sladdrande' o. s. v. 

Qäskrede fyikkräidi (L -a) L -ftiå 
stn. Okv. för en fjtekig person. 
vNyl 

*Qäskus f kärlens stm. 1 Fjidier. Nyl 
(pass.) 

*fjäta f%äta öNyl mNyl Ped Pu, 
f\äta Brdö, fj^ta Ku sv. vb. 
intr. 1 Gå med små steg» trippa, 
traska. — HU. NorrL; nyisL no. 
feta v. idm; JylL *Qette 'spaito'. 



*fjåta(d)—*fjölkog. 



201 



*f}äta(d) — ingår i sms. ^trög^fjä- 

ta(d), qv. v. 

r *[flät]dryg *fjäte- fiätadryg- adj. 1) 

I Som går med stora steg. Pg 2) 

Som räknar på sina steg, trög, 

i lat. Vö Or 

I *Qätog — ingår i sms. *småfjätog, 
r qv. v. 

i *Qätt I flöt stm. 1 Karl. Kkr — 
1 Rz 143 b Qätte m. 'bondbasse' 

■- Vg. 

*Qätt 11 fyätän stmdef.Fan(i svord.). 

i Bo 
[fjätter 1. *Qättur ftäkir Nyl Fby 

I Kim Na Ko Hsk mVa nVa,y^aHr 

I Hvbfj Wp, flätar k Fö Brdö, 

[ ftähtär Ku, flätor 1. ftähtor Hi, 
yiiYwr Np Re, /aYwr Nu O stf . 1 

, Nu O, stm. 1 f. ö. 1) I allmh. 
stolpar och tvärträn, som fästa 

I släden vid medarne. Fld 2) Upp- 
ståndare på slädmeden. Nu O 

I Wp — fädär pl.fäöru sf. Corapes. 
Ru — Rz 162 a Vg. ög. VI. 
Nk. Sdm. Uppl. Hs. Jtl.; Am.; 
f vsk. fioturr m. — VR 48 b fietur, 
Bib. (cit. i Sp. Gloss), Schibb. 
425 b. 

[H varför fiätu- i smss. från Borgå 
s:n? Måhända deriveradt från 
fiätur när denna form uppfatta- 
des som plur.?] 
[fjätter]-*bank*fjättur-/eåYt4ftag^ stm. 
1 Tvärslå, som förenar släd-^^gar- 
neringarna". Bo 
[fjätterjblad *fjättiir- fyäturhlad stn. 
Del av en släde mellan fjättern 
och meden. Na 
[fjätter]-*flöta *fjättur- fyätuflöuto 

svf. = *fjätterbank. Bo 
[fjätter] *fjättiir + fi. pulkka/e«7?/- 
pulka svm. Stötta i släden mel- 
lan meden och „ garneringen". Bo 



*fjättja fiäija sv. vb. intr. 1 Gå 
trippande; /ea^ar o gar. Fby 

*fjättra s. fyätro svf. Ung, fjäskig 
kvinna. Po — no. fjotra (o') f., 
jfr da. fiadre v. 'fjäska, slarva' 
(D.V.S.O.). 

*fjättra v. I flätar sv. vb. intr. 1 
Slå tillbaks liksom en fjäder. 
Sbo Na 

*fjättra v. II fiätra sv. vb. intr. 1 
Gå trippande. Kim — no. fjatra v. 

*fjättre fyätra svm. = *fjätter 1. 
Po Sbo Py (mfl. i Nyl.) - ÖHd. 

*fjättul fiätul Pg, fyitul 1. fitul Mx 
stm. 1 = fjätter. 

*fjöa fiöa sv. vb. intr. 1 Hvina. 
Ko ~ Trol.<*fjöva,jfr*fjo(v)a. 

*rjöl fköl (pl. -or) Brdö, fiöl* (pl. 
fkölar) Pm Px, yj;?* (pl. föUr) 
Gsv stf. Brdö Pm Px, stn. Gsv 1) 
Bräde. Gsv — Spec: utmed sidan 
på en arbetssläde stående bräde. 
Pm Px 2) Brödskovel. Px B) 
Trampa å vävstol. Pm Px — Rz 
142 b täml. allm.; fvsk. fsv. fiol 
f. — Com.2 n:r 570, Weste. 
Ingår också i smss. fot-, *tildes-, 
vagns- och *öst-*fjöl, qv. v. 

*f(j)öla s. föla pl. föUr svf. Bräde. 
Wp — Ingår även i sms. foder- 
*f(j)öla, qv. v. 

*fjöla v. ftöV^- sv. vb, intr. 1 Gå 
vårdslöst. Pm 

*f(j)öle föla svm. Bräde. Wp — 
Ingår även i sms. *väftf(j)öle, 
qv. v. 

*fjölk fiölk stn. Slem på insidan 
av mjölkkärl. Na < *felkö-, jfr 
*filka. 

H]o[kogftölko(gär) adj. Orenad med 
*QöIk. Na ~ Bornh. QoUku 'slib- 
rig, glat', Ög. Sk. HU. *filkig 
'smutsig'. 

26 



202 



yjönt ~ *fladdoff. 



*fjönt J\önt still. 1 Narr. Fby — 

Rz 127 a Sk. 
*fjönta s. fiihita 1. -o svf. Narr, sjåp 

(om kvinna). Fby 
*fjönta v. fiönt(a) sv. vb. intr. 1 

Sjåpa. Fby - Rz 127 a Dl. 
*fjönter fiimiär ut. pL, stm. Narr, 

våp. Fby 
*fjöntog fiönto(gäv) adj. Narraktig, 

våpip.Fby ^ Rz 127aHll.Sk. 

BL; Bornh. fjonntu 'ubehaBndig'. 
*fjörde fitii}(l num. ord. Fjärde. Ngö 

— Jfr *fjorde-man[nen]. 
*fjösk(e) fköiisk ut. pl., stn. Rutten 

eller förmultnad massa av något. 
Px Vö — Jfr *rdsk(e). 
'''fjöskog 1. -ot ft-öuslco(gär) Fby, 
fiöiAshu- Vö, ff^öuskot Pm Px adj. 

1) Rutten, multnad, lös. Px Vö 

2) Tafatt, virrig. Fby Pm Px 
*Qötta fköt sv. vb. intr. 1 = *fjutta 

vb. 2 o. 3. Na 
*fjöttresa fiöträiso svf. Kort och 

snabb resa, tripp. Na 
"^flabba s. I flaho svf. Mun, käft, 

trut. Fby Na 
"^flabba s. II flaha 1. -o svf. Skrävla, 

sladdrande kvinnsperson (okv.). 

Fby Kim Na 
*flabba v. I flah(a) vNyl, flah(a) 

Fby Kim ' Hi Na Brdö Ku Fö 

sv. vb. intr. 1 Skrävla, tala i otid. 

I Hitis säges flaha ovan |. Kan 

vara vb. tr. i vNyl fl, nogo ur-^ä 

1. -^i, — Rz 144 a Sk.; nit. flabben 

'ausplaudern'. 
*flabba v. II flah sv. vb. intr. 1 

Slå till ngn. Mx 
*flabber flahär ut. pl., stm. En som 

talar i otid eller förtalar sig. Po 

— Sdm. Nk. Sm. (Rz 144 a-b) Hs. 
*flabbus flahis Fby, flahos Hi pl. 

obr., stm. Skrävlare (okv.). 



*flack flak stn. Stor yta (även om 
t. ex. ett tygstycke). Na 

"^flacka s. flako svf. Slätt, flack och 
skoglös trakt. vNyl mNyl 

[flacka v. heter fläka Ksl Po Ten 
{m{\,\ fläka Kim Na sv. vb. intr. 1. 

*flacke fläka Sj Ksl, fläka Pg svin. 
Slätt; även f. ö. jämn yta. — 
Ingår ock i sms. åker-*flacke, 
(|v. v. 

^flackna flakna I. flakkna sv. vb. 
intr. 1 [ut] Lugna (om sjö). Ku 
— f lakan sv. vb. intr. 1 Digna. 
Wp 

'^flackog flako(gär) adj. Flack; kal. 
Na 

*flackra/?aÄeir sv. vb. intr. 1 Fläkta, 
vifta. O — Rz 150 a 'flaxa' Gd, 
no. flakra v. 'fläkta (om vinden)'. 

*flad flad stn. Ksl, flq pl. fladw 
stm. 1 Lmo 1) Vid och öppen 
trakt, slätt. Ksl 2) Grund fjärd. 
Ksl Lmo 

*flada fiada (pl. -or) Ksl Sj, flado 
Hsk, flqdu Å svf. 1) Stor slätt. 
Ksl Sj 2) Inro fjärd. Hsk Å — 
Rz 147 a 'åkerfält' Bhl. 

*fladar flqdur plt. Fnas, mjäll i 
håret. Utö Jurmo 

*fladda s. fladu Pm, flod Px svf. 
Platt föremål (t. ex. en pann- 
kaka). — Jfr "^pladda. 

*fladda v. flad(a) Åhd Lfj Pm Px 
Pcd Pu Kr Esse, flad Gkby sv. 
vb. 1: 1) tr. Slå med flata han- 
den 1. med mjukt tillhygge. Åhd 
sVa Ped Pu Kr 2) intr. Till- 
plattas. Pm Px Gkby — Rz 147 a 
'tillplatta' Bl. 

*fladdog 1. -ot fla4u- Mx Kr Terj 
Esse, ftada Gkby NVet, f lodat 
Pm Px adj. Flat, platt; oform- 
lig- 



*fladdra I-'*flak IL 



203 



fladdra I Haclro svf. Fläck i veden 
på trä. Ka Sn 

^fladdra llfladro ^a.,fladru Mx svf. 
1) Fladdrande flik. Na 2) Eänn- 
käring. Na — Flyktig kvinna. 
Mx — Ingår ock i sms. natt- 
*fladdra, qv. v. 

^^flade fada Nyl, flada Fby Kim 
Pg Na Ko Hsk Mx (pass.),/?öfda 
Åhd svm. Liten grund fjärd. — 
Rz 144 b Sdm. — Ingår ock i 
sms. fis-*flade, qv. v. 

^[flad]väg *flade- fladaväg stm. 1 
Vinterväg över en *flade. Py 

"llag flqg ut. pl., stn. coU. Fnas, 
mjäll i huvudet. F() — Rz 144 b 
'tunn flisa' ög. Mp. Åm.; ÖHd 
*flager plt. 'fnassel'. 

^Ilaga 1 1. *fläga {yi-omXy) flagu vNyl, 
flagu Fby Kim Na, flqgo Å Fö, 
fl^go Ku, flregu Brdö svf. Vind- 
kast. — fsv. flagha f. idm, fvsk. 
flaga f. 'plötsligt överfall'; Rz 
150 a Gd. Gästr.; Norge; Jyll. 
*flage. — Sp. Gl. flage, Lind 
flaga f. 

[flaga II hsv. flagu Wp,/?a;7wRu, 
fla'u Gsv O, flqgo k Fö svf.; 
flaur fplt. Nu Fnas, mjäll. — 
Rz 144 b 'fnugg' o. d. Gd. 

*[flag]bräde *flage-/?rtflra6r<?stn. (pl. 
-hrrpdär) Invid rockbladet befint- 
ligt (ofta grannt utsiradt) trä- 
stycke, hvaruppå linet placeras. 
Kv Vö Nkby Muns nVa 

*flage I flaga nVa svm., flaga ut. 
gen. Gkby NVet Lin- 1. hamp- 
tott. — Hs. flage m. 'så mycket 
lin, som på en gång sättes på 
rockhuvudet', Åm. flaga 'blån 
som äro hopvevade' (Ihre). — 
Com.2 p. 115 flaghan sgdef., Lind 
flage m. 



*flage II fiaga Po Ten Bvom, flaga 
Hvbfj Lmo Kr svm. Liten grund 
fjärd. — Rz 144 b flaga f. VI. 
Kim., no. flag n. 

[flagg är ntr. i Ingå Sn. Fby lik- 
som i Norge. 

*flagga I flaQ(a) Ten Po, flaqCa) 
Fö Na [o(m)krigg 1. äv] Löpa om- 
kring; fjäska. — Rz 150 a Gd. 

*f lägga II flaqCa) sv. vb. intr. 1 
\til 1. om\ Slå. Fby Kim Hi Brdö 

*flBggog flaffo(^gärJ TenBrom,/?a^o- 
fyärj Fö Na, fla^u- Brdö Hi 
adj. Fjäskig, ostadig. — Gd (Rz 
150 a) Bhl. 

*flagna flagf} sv. vb. intr. o. imp. 
1 Stilla sig, lugna (om väder 
och vind). Rg Wp 

*flagog I flagugär Po Ten,flagufgär) 
Na adj. Byig (om väderlek). 

*flagog II 1. "Ot flqgoCgärJ Fö,fWut- 
Nu O adj. 1) Mjällig (i huvud- 
håret). Fö Nu 2) Snuskig. Nu O 

*flagra fiagra sv. vb. intr. 1: 1) 
Fladdra. Po Ten 2) Fläkta. Po 
Ten — HU. Sk.; fvsk. fl^gra da. 
flagre. 

*{la}rmg faimt{'gärj adj. Lustig. Hfs 
(slangspråk). 

*flajska I flaish Vö nVa, fiaisJc 
Gkby NVet sv. vb. intr. 1: 1) 
Dänga, slå. Vö nVa 2) [oMl] 
Halka. Ped Pu Kr 

*flajska II flaish sv. vb. intr. 1: 
1) Plaska. Na Ped Pu Lmo Kr 
Esse 2) Skvalpa. Na 3) Klatscha. 
Lmo 

*flak I flah mNyl öNyl,/^g/fc Na stn. 
1) Större ytvidd. Na 2) Sträcka 
av en gärdesgård. mNyl öNyl 

*flak U flqh stf. 1 Flaga (t. ex. 
järn-). O — fvsk. no. flak n. i 
flere betydelser. 



204 



^fiaka 8,—* Håna v. IL 



"^flaka s. flqko Na Sött, flqku Hi 
8vf. 1) Sträcka. Hi 2) Flaga (t. 
ex. is-). Na 3) öppen sträcka av 
gärdesgård. Sött — Ydre 'större, 
jämt stycke. — Ingår ock i sms. 
is-^^flaka, qv. v. 

"^flaka v. fiaka sv. vb. tr. 1 Ut- 
platta, t. ex. flah ut ädji. Po — 
Rz 145 a 'spärra ut' m. m. Kim.; 
fvsk. fläka v. 'gabe, danne en 
åbning; lesnes fra'. 

*[flak]-daja *flake- fiahadaija 1. -o 
svf. Tjunsa, okv. Sn 

*[flak]^us *flake- flahulus stm. 1: 
1) Stor fläck av smörja, träck 
m. m. d. Ten 2) Okv. för en 
stor otymplig karl. Ten Brom 

*[flak]-dusa *flake- ilahuhiso Ten 
Brom, flakaduso Kim svf. Flunsig 
kvinna, lunsa (okv.). 

"^[flakl-dämma *flake- flakadämbu 
svf. = fg. Kv 

*flake I fläka svm. Slätt, plan yta. 
Ksl Po Ten (mfl.) 

[flake II = hsv., betyder bl. a.: 

a) fläka svm. 1) Av bräder hop- 
fogad botten, anv. till eller på 
åkdon. Nyl 2) Signal på ång- 
båtsbrygga. Sbo — Hs. Åm 
i bet. 1. 

b) fläka Kim Na Nkby Ki^floka 
O svm. 1) Brädlåda kring stc- 
narno i kvarn. Kim Na 2) Lös 
lapp pil väderkvarnsvinge. O 
3) FågcHalla av unga trästam- 
mar. Nkby Kr 

*[flak]gård *flake. ilakagåri Strf 
1. (fuortl Py stm. 1 (tIcs gärds- 
gård, livari störarne ligga våg- 
rätt över livarandra. 

*tflak]hatt *flake- flakahat- stm. 1 
Bredsky ggig hatt. i le Sbo öNyl 

*[flak]-kärra *flake- flakakäro svf. 



Kärra (utan resårer) med flake 
II a 1. mNyl Sbo. Jfr botte^cärra. 

*fiBkx^flaknraJ Po Ten Brom Gkby 
NVet, J}.äkft Fby nVa sv. vb. 
intr. 1 Utvidgas genom att skilja 
sig åt, gå i sär. — fvsk. no. 
flakna v. 

"^flammerja? flamiri 1. flamiriu svf. 
Prålande klädesplagg eller tyg. 
Pm — Jfr Jyll. flammeret adj. 
'flammet, spettet'. 

*flamsa s. Jlafnåo Po Ten, flamm 
1. -o Åhd Kim Fby svf. 1) Fram- 
fusig kvinna. A. a. o. 2) Slamsa, 
okv. Fö Ku Brdö — Nk. Vm. 
(Kz 146 b) Ydre; no. flamsa f. 
'en flane'. 

"^flamsa v. flanis.(aj sv. vb. intr. 1 
[i v^g] Hasta, slarva. Ku — Bz 
146 b ÖL Ög. Nk. Vm. Dis.; no. 
flamsa Vimse, flagre'. 

*flamsog I flanmo^gär) Po Ten, 
flaynsoCgärJ Fö Ku Kam Fby, 
flams.uCgä)r Brdö adj. 1) Fram- 
fus. A. a. o. 2) Slamsig, fjäskig. 
Fö Ku Brdö — Rz 146 b ÖL Ög. 
Dis. Nk. Vm. Hs.; no. fkip ffn 
a. 'forvirret, vimsen'. 

"^flamsog II flatmo(gär) adj. Bred 
och oformlig (om strumpor). Py 

*flana s. flanu svf. 1) Spån, som 
oförvarandes spjälkes ur ett trä. 
Na 2) Tillfällig tanke, infall, hug- 
skott. Na [Tu olika ord?] 

*flana v. I flana sv. vb. intr. 1 
Skratta till, flina. Brom Sn — 
Dl. ÖHd.; Jyll. *flaniiie. 

*flana v. II flatia Ka Su.flama Na 
Pg sv. vb. intr. 1: 1) Löpa kring, 
slå dank. Ka Sn Pg 2) Stoja, 
rasa, leka. Na — fvsk. no. flana 
da. *flane v. i liknande bety- 
delser; Hs. Uppl. 



*Jtana v, III— ^ flåsa s. 



205 



'^flana v. III flqn st. vb. intr. o. tr. 
1 Slå (till ngn). Vö Nkby Ped 
Pil (mfl. i nVa). 

''flank flagk mNyl, flagk Hi Na 
Np Mx nVa stm. 1 mNyl nVa 
I. stn. Hi Na Np Mx 1) Sträcka. 
Hi 2) Avskuret stycke 1. del 
(även av åker och äng). He Öb 

3) Det, som är ^flankadt från en 
stock. Na — Stort spån. mNyl 

4) Takplanka på lador. Kr — 
Dl. 'flik' (Ihre), Vg. 'stycke, av- 
skuren del' (Hof). Spegel flanck 
'stort stycke', Ihre Gloss. 'portio 
grandier, segmentum'. 

^flanka s. flagko svf. Stor åkerteg. 
Ljd — Jfr Rz 155 b 'tunn skiva'. 
Sra. 

""flanka v. I flagkfaj mNyl öNyl, 
flagk(aj Fby Kim Hi Na Å 
Hvbfj Mx Kr sv. vb. tr. 1 Av- 
hugga breda och tunna spåner 
från en stock. mNyl öNyl — 
Grovbila stock. Na Mx Kr — 
Avskala en stock förrän den slät- 

o 

hugges. Ksl Lptr A — Slät- 

hugga en timmerstock på två 

motsatta sidor. Åhd Na Fby 

Hvbfj — Sdm. Jtl. 'sönderdela, 

klyva i stora stycken' (Ihre). 
*flanka v. II flagk/aj Lptr, flagk 

Ped Pu Lmo Kr sv. vb. intr. 1 

Flyta på vattnet. 
^'•flanka v. Ill flagk(a) vlS yl, flagkfa) 

Fby Kim Ku A nVa sv. vb. 

intr. 1 Flacka omkring; flänga. 

~ Ez 146 b Bl. Sm. Ög. Sdm. 

Nk. Vm. Yl. 
* flanker fl agkär pl. obr., stm.Fjäsker. 

Ka Sn — Rz 146 b Sm. 
*flankulera flagkuUra sv. vb. intr. 

1 Spatsera, ^spankulera. Brom 

Ten 



*[flank]-yx ^flsxikar' flagkaryks stf. 
1 Bila, hvarmed stockar *flankas. 
Na 

[flarn] *nå[r]n flän Nyl, flän Estl, 
flon Å, fitmn Ru, fluon Sj Py 
stn. Fld, stm. 1 Ru, stf. 1 Estl 
1) = hsv. A. a. o. 2) Flöte. A. 
a. o. — I bet. 2 Rz 144 a Nk. 
Ög. Kim. Bl., Norge. 

[*flama] *flå[r]na flän sv. vb. tr. 1 
Avbarka. Gsv — Ingår även i 
sms. *bortflarna, qv. v. 

flarnhugg flarxihu^ Fby Kim Hi, 
flqr\hoq Fö Sött Ku Brdö stn. 
Den del av notens övre sida, som 
gränsar till „kilen". 

flam-*kåla? flQgkola{l) oböjl. adj. 
Som har flötena ovan vatten- 
ytan (om nät). Or 

[flam]stöta *flå[r]n-/<^M6^V^ sv. vb. 
tr. 2 Avbarka. Rg 

[flam]-tamp *flåm- fluontamp stm. 
1 Anden av flamtelnen. Py 

flam-telne 1. -*teln, *flå[r]n-/igr2i- 
t<¥']^ia Fby Kim Hi, fiQrfil^ln 
^a, flflntäln mNyl,^^nfa7waöNyl, 
fläntöln vliy\,fluont(elna 'Py,fluon- 
täln Sj stm. 1 1. svm. Övre tel- 
nen på not 1. nät. — Rz 727 b 
flårteln Vb.; no. flåtinel 1. -taelne. 

*flarra flara sv. vb. intr. 1 Flaxa. 
Fö — Jfr Rz 144 b flarra f. 'yster 
och sladderaktig flicka'. Ög. 

*flas flås mVa nVa, flqs"^ sVa, 
flås Gkby NVet ut. pl., stn. (utan 
genus i Gkby o. NVet) Fnas, mjäll 
i huvudhåret. — fsv. flås n.; Gd. 
Vg. Dl. Norrl. (Rz 152 b) Bhl. 
Fryksd.; no. 'tunnt skal'. — L. 
Möller 'fnas'. Lind 'skal'. 

'''flåsa s. flqso Nyl, flqso Fby Kim, 
flqsu Hi, fkiso Hsk, fla/o Drfj. 
svf. 1) Skal, skorpa; bark. Hsk 



200 



'^Jlasa v. I—*flat8tamnaMt 



2) Flisa. Hsk 3) Utbredd yta. 
Hsk 4) Fläck. Nyl EF 5) Hud- 
utslag. Nyl — Ingår även i sms. 
spott-*flasa, qv. v.; no. flåsa 1. 
tlosa (o') f. 'skiva', äda. flase 
'sår, skråma'. 

*flasa v. Iflasa^yl,fiQsaFö,flq$* 
Mx sv. vb. intr. 1 Flamma, brinna 
med klar låge. — Hs.; eng. diall. 
flaze. 

*flasa v. II fhsa sv. vi), intr. 1 
Brusa. Gsv — Jfr no. flosa (o') 
f. 'opbrusning\ 

"^flåsas flåsat' sv. vb. dep. 1 Fjälla 
sig (om huden). Ped Pu 

*flase fia^a Ten, fla.sa Ko svm. 1) 
Skal, skorpa; bark. Ko 2) Flisa. 
Ko 3) Utbredd yta. Ko 4) Stor 
fläck av något vått eller orent. 
Ten — Rz 152 b 'stort sty(;ke' 
Sdm. 

*flasig 1. -og flfm- vNy 1, flasu- Mx 
adj. Fu.l av a) finnar eller andra 
smärre hudutslag. vNyl b) mjäll 
1. fnas. Mx — Rz 152 b Vg. 

*flask — ingåi- i sms. *kvedflask, 
qv. v. 

*flaska I flask(a) sv. vb. tr. 1 [i 
sä] Förtära något i)å ett simpelt 
eller snålt sätt. Fby Kim Hi 

*flaska II fladk(a) sv. vb. intr. o. 
tr. 1: 1) [ti/J Smälla såsom t. ex. 
patändt vått krut. Fö 2) Dänga, 
slå [+ /// 1. nm 1. ined direkt obj.]. 
Fby Fö Å Pm Mx Kv Vi) 

*flaska 111 fläsk sv. vb. intr. 1: 1) 
Plaska. Na 2) Skvali)a (t. ex. 
SS. vatten hvilket inträngt i stöv- 
larnt'). Na 

*flasma fia^^mo Nvl, fUi.wio Fby 
svf. 1) Fläck på t. ex. (hik eller 
golv. (iNyl (pass., alhn. i Lptr) 
2) Hudutslag. Nyl Fby — Rz 



152 b 'flisa, avfl&dt stycke' BL, 
no. flasma f. 'tynd sldve' m. m. 

*flasmog fiasnxoCgär) Po Ten Brom, 
Jlasmo' Fby Kim = "^flasig a. 

*tlassja? fla/a sv. vb. intr. 1 Flam- 
ma, låga. Brdö — Jfr ^tlossja. 

*flat flat stf. 1 Kim Kkr, Hat stn. 
Ka Sn Ingå Plan, jämn yta. A. a. 
o. — ävM poflqtän Plöja utefter 
kortare sidan av en teg (möts. 
ärj^a laggsot och snida Kim). Kim 
Kkr — fvsk. flqt fsv. flat f. 

[flata flqtu svf. Ett större stycke 
åker eller äng. Vö 
flutu svf. Flat häll i sjön. Na 
b Wp [Obl. till *flata och när- 
mast för *fl9tu? — 1. jfr fvsk. 
fliia?] — Rz 147 a 'åkerfält'. Bhl. 

*tla-telne flaUeln stm. 1 = tlam- 
telne. Kr Lmo — Jfr *flå s. 

*flat-fat flqtfqt stn. Mindre djupt 
stenfat. Na 

"^flatgumpog flqtgumpoCgärJ adj. 
säges om en fet häst. Na 

*flathandsk[e] flqfamh Ka Sn,/(fl/- 
hamk Fby Kim, flqthaffsjk Ku 
stm. 1 Undfallande person; mes. 

flathuggare flqthogar pl. -ara stm. 
Ijillhammare i smedja. Bu 

*flatmack flqtmak stm. 1 Binnike- 
mask. Rg 

*flatmage Hqtmaga svm. Spigg, 
gasterosteus. Sbo 

'^flatnäsa(d?)-tang flqtnäsatagg pl. 
-färgar stf. Kniptång med platta 
käftar. Na 

'flatog flqtofyärj adj. Flat, flack, 
jämn. Na 

"^flatssi flatsf^aj vNyl,/?ate Fby Ped 
Pu sv. vb. intr. 1 Slå till ngn. 

'^flatstanmabåt flqtatamnahét stm. 
1 Bat med spetsig och rak stam. 
Px 



^flaU-'*JlemfmJas IL 



207 



*natt flat Fby, flaht Hi stm. 1 

Stöt, slag, smäll. 
*flatta s. flato svf. Flatlus. Nyl 
*flatta v. I flat sv. vb. tr. 1 Av- 
bila stock. Nu 
*natta v. II flatja) vNy 1, flatfa) Fby 
Kim Na Ped Pu, flahta Hi sv. 
vb. intr. 1: 1) [om 1. til] Slå, 
smälla till ngn. A. a. o. 2) [okid] 
Ramla, falla. Kim Ped Pu 
*flatter I flatur ut. pl, stn. Tunn 

och seg gröt; gelé. Na 
*flatter n flatär ut. pl., stn. Prat 

och flin. Na — Fryksd. 
*flatterstock flatär§lok stm. 1 Sitt- 
bräde i avträdeshus. Fby [1. = hsv. 
flat(er)-stock?] 
I *flatthandsk[e] flathansk stm. 1 
^ = *flathandsk[e]. Fby 
t *i\sLX^sflatis ad v. Något, som faller, 
g. slås sönder och därvid sprider 
sig omkring, säges (få flaHs 

m ^^ 

^'*flattra s. flatro svf. Någonting 

flackt eller utbredt. Kim — Ez 



i 



147 b 'åkerfält' Kim. 



^*flattra v. I flatär Gkby, flatär 
"" Na Kim Pm Px Mx, flatra Å 

Fö Brdö, flahtra Ku Hi sv. vb. 

intr. 1: 1) Prata och flina. Na 

2) Gapskratta. A. a. o. — Vb. 

(Rz 149 b) Fryksd. 
"" *flattra v. II flatär sv. vb. intr. 1 

Åstadkomma en skvalpande rö- 
^ relse; t. ex, hag-kom flatrand 7nä 
^ drikstopä. Mx 

♦flattra v. III flahtra sv. vb. intr. 
^ 1 Slå med flata handen till ngn. 

Ku 
^ flotur sv. vb. intr. 1 [omj Ramla. 
-. O 

^*£lattrogflahtrugär adj. Skrattmil d. 

ö Hi 



*flax flaks Po Ka Sn, flaks Å stm. 
1 Fjäskig person. — Rz 145 b 
Sm.; Jyll. flavs Vårdslös arbe- 
tare'. 

*flaxa flaksu svf. Yr, överdriven 
kvinnsperson. Ped Pu Esse Kr 

*flaxdjur flaksiur stn. Okv. för en 
fjäskig och ostadig person. Brdö 

*flaxer flaksär vNyl, flaksär Ahd 
ut. pl., stm. Fjäskig 1. ostadig 
person. — Rz 145 b Sm. 

'^i\BxogflaksoC(färJ adj. Otillbörligt 
bred. Na — Något hknande även 
i Kumlinge, där man säger t. ex. 
täi(jj ä so lägga o flaksoga, 

*flaxta flakst(a) Kim, flahksta Hi 
sv. vb. intr. 1 Flaxa. 

*fleka flek* sv. vb. tr. 1 Lyfta 
upp; t. ex. fl. up tjoXUn. Px — 
Rz 145 b 'utspärra' m. m. Ög. 
Sm.; no. fleikja v. 'gabe, beie 
sig ud (om klseder)'. 

*flem I fläim ut. pl., stm. Utslag 
på kroppen. Lptr 

*flem II fläim stn. Ett slags strö- 
moln. Na — no. fleima f. 'tynd 
sky'. 

*tlem III fläim ut. pl., stn. Slem. 
Np 

'■flem[m]a I fläimo Lptr, fläimo 
Fby Kim, flämo Na svf. Hud- 
utslag; blemma. 

*flem[m]a H fläimo 1. flemo svf. 
Tåga i bast-rya 1. -matta He — 
Ingår ock i smss. bast- och röt- 
*flem[m]a, qv. v. — Rz 147 b (utan 
ortangivning). 

*flem[m]as I fläimas He, fläimas 
Np sv. vb. dep. 1 Bli lurvig i 
följd av slitning eller (ang. trä) 
av röta. 

''flem[m]as II fläimas sv. vb. dep. 
1 Få hudutslag. Lptr 



208 



\ftem[m]og I—^fleraäe. 



*flem[m]og I JViimo((fär) Fby, 
flämo((f(ir) Na adj. Behäftad med 
finnar eller blemmor. 

*flem[m]og II fl(iimo(gär) adj. Upp- 
visande det slag av strömoln, 
som kallas *flem (II). Na — no. 
fleimått adj. 

*flem[m]og III, -ot fläimot adj. 
Slemmig. Np 

*flem[m]og IV — ingår i sms. torr- 
*flemmog, qv. v. 

*flen I fiäin Nyl Ngö, fläin Da 
Gsv Wp Fby Kim Ko Hsk,/W>V; 
Ku Brdö, flain Nu OJlen k Fö 
stm. 1 (i bet. 2 o. 3 ut. pl.) 1) 
Oöm utväxt på kroppen. Nyld 
(passim) Ngö — Böld (t. ex. å hu- 
vudet. Ahd 2) Gikt, reumatism. 
Estl Fby Kim Hvbfj 3) Car- 
dialgi. Ko Hsk — fsv. flen m. 
i bot. 1 o. 2, no. flein n. 'knude, 
skurv, sår'; Rz 148 a olika åkom- 
mor, sjukd. Sm. Gd. Ög. Sdm. 
Nk. Mp. Vb.; Nb.; VI. — LL 
fleenen 'gravedo corporis', Gom.* 
p. 62 'struma'; Serenius, Spegel 
(o: kolik), LM. (idm). Lind (idm), 
Weste 'cardialgie; phalaris'. 

*flen II fläin Hi Na Ko K^VJläiy 
Ku Brdö, flen k Fö Sött stm. 
1 (1. ut. pl.) Isskorpa på marken 
eller mindre pussar, svallis. — 
Rz 148 a Norrld. Ingårock i smss. 
botten-, is- o. svall-*flen, qv. v. 

*tlena s. — ingår i sms. ben-*flena, 
qv. v. 

*flena v. I flina sv. vb. intr. 1 
Skratta, flina. Na — Hs. flena. 

*flena v. II fuin(a) N}^, fläina Hi, 
flena A Fö, fläiya Ku Brdö sv. 
vb. intr. o. imp. 1 Bilda sig is 
på åker, äng o. s. v. — Ingår 
även i sms. botten-*flena, qv. v. 



*flenbär ftenb(P}' (& -nilh) stn. Fruk- 
ten av tibast. He 

*flenhus 1. *flens- fläinshöus Inga 
(Bsds yttre skgd), fläinhus Kim 
Na stn. Oöm knölig utväxt pa 
kroppen. — Rz 148 a Nke. — 
Sdt 'ganglion', Weste 'loupe\ 

*nen-is fläints Pä, fläinis Kim, 
fläiffis Ku Brdö stm. 1 Svallis. 

*flen-knuggel fläigknogäl ut. pl., 
stn. coll. Ispiggar. Kkr 

*flenknut flätgknut stm. 1 Knut i 
ledgången (uppstår efter gående). 
Vö 

*nen-kott fläigJcot stm. 1 Senknut. 
He 

*flenog fiäino(gär) Po, fläino(gär) 
Na, fläiyO' Ku adj. 1) Botten- 
frusen. Po 2) Rik på små hala 
isklackar. Na 3) Stålbakad. Ku 

*flen-ord fläino^ir nplt. „ Läsning** 
d. v. s. formel använd som be- 
svärjelse mot gikt. Wp 

*flenpigg fl^ypis stm. 1 Ispigg. Ku 

"^flenskallog 1. -ot flätnshalo(gär) 
N}^ (passim, ish. vNyl o. öNyl), 
flcfimkafo- Kim l?g,flätnskaliigär 
Hi, fUnskaMgär) Fö adj. Flint- 
skallig. - Gd. Hs. Mp. Vb. (Bä 
148 a) Bhl.; no. fleinskaUad 1. 
-skallutt da. flenskalded. LMöller 
flenskallot. 

*flensvall fläinsval ut. pl., stm.(!) 
Svallis. Hi 

*flepas fläipas sv. vb. dep. 1: 1) 
Ställa sig in hos någon. Nyl 
2) Skämta och jollra. Bo ~ fvsk. 
fleipast; flepa Rz 148 a Sm. Ög. 
Bhl. Dis. VI. Nk. Vm. Uppl. 

*flerade flniradi oböjl. adj. Flere 
(ss. attribut). Kim Ku — Inne- 
håller komparativänd. fsv. -a|>e 
(Nn Asch. Gr. § 467 anm. 3). 



*fi€ran[e] — *fiik-låda. 



209 



*fleran[e] /ä/ra» Nyl (pass.),/?aVrrtw 

EF (pass.), fläiraff Ku, f leran k 

Fö oböjl. adj. Flere. — Gammal 

komp., jfr Nn Asch. Gr. § 467 

anm. 2. 

*flesa s. flis^u svf. Flisa. Na — 

Ingår ock i sms. sten-*flesa, qv. v. 

*flesa v. flisa Kim Na Nu, fläsa 

Nu, fleg^ Mx sv. vb. intr. 1: 1) 

Framskymta otydligt, lysa fram; 

t. ex. solan 1. grynon flisar. Na 

2) Fnissa, le. Nu Mx Bam — - 

LM. flisa 'flina'. 

*flessmild fläsmild- adj. Gladlynt, 

skrattlysten. Mx 
*fleta flitu mNyl öNyl, fUti (pl. 
-^ar) Odh. svf. 1) Flisa. mNyl 
öNyl 2) ilindre klippa i skären. 
Odh Pä 
*flia I fil sv. vb. tr. 1 Ledsaga, 

följa, föra. Px Korsn 
*flia II flt sv. vb. tr. 3 Laga, för- 
skaffa, ombesörja, sätta fram (mat); 
fil ti v(Bgs Laga sig i ordning 
att gå. Estl — fsv. flya no. fli; 
Gd Bl. Mp. Jtl. (Rz 154 a) SM. 
Bhl. Vl-Älvd.; änsv. fly (cit. i 
* Spegels gloss.). 
■• *flibb flib stm. 1 Käraste 1. käresta 
(ish. i otuktig bemärkelse). Lptr 
■ *flibba fliba sv. vb. intr. 1 [t] Bli 
misslynt. Ku — Jyll. flibbe 'små- 
gråta'. 
^ *tlibba [sig] fliha-sä sv. vb. rflx. 1: 

1) Bli stött, taga humör. Kim 

2) Misstaga sig. Kim 

P flick-*dolla flikdo/a 1. -o svf. Våpig 
flicka. vNyl 
flick-*garp flikgarp stm. 1 Flicke- 
barn. Na 
^ nick-*göt flikgöut stm. 1 = fg. Na 
flick-'^hassa flikhaso svf. Okv. och 
hälft skämts, benämning på flicka. 



Ksl (Nyl VI p. 266). — i fi. hassu 
'tokig'. 

flick-*skvätta flikskväta 1. -o vNyl, 
flikskvätu nVa svf. Benämning 
på en livlig och yr flicka. 

flick-*slingra fliksliggro svf. Flick- 
slyna. Ingå 

flick-*slyng(j)ay likXlyndzu svf. Flick- 
snärta. Ped Pu (mfl. i nVa) — 
Rz 623 b Uppl. 

flick-släng o. *flicko- flikslä^g o. 
flikuslägg stm. 1 Dans (skämts.). 
Sj Ksl ' 

*flidder flidär ut. pl., stn. Tunt, 
lösvävdt tyg. Lptr — no. flidra 
f . 'tunn skiva' m. m. Jfr Rz 144 b 
fladder 'något ovaraktigt' m. m. 
Sm. Uppl. Vb. 

*flik flik stn. Barnlinda (av ylle). 
Gsv Rg Wp — ^ Jfr Dl. tlika 
'kjortel, som är i dagligt bruk' 
(Ihre). — Ingår ock i sms. bam- 
*flik, qv. v. 

*flika I fltk öNyl, fltk(a) Gsv Rg 
Wp Kim Na Mx Ped Pu (mfl.) 
sv. vb. tr. o. intr. 2 Rg Wp 1. 
1 f. ö,\ flik pret.fläik sup.flitji 
Vö vb. tr. 1) Vika, veckla; t. ex. 
Jltk nädär byksuna. Vö 2) Linda 
(barn). Rg Wp 3) Hastigt av- 
kläda; t. ex. fitk klf^drän åv sä. 
öNyl Mx 4) Upplyfta kläderna 
vid gående. Mx 5) I allmh.: fort 
1. med hast göra något; så: snabbt 
avkläda sig Na; arbeta flitigt 
Na Ped Pu; springa snabbt. Na 
[Bet. 5 kske ett särskildt ord, 
jfr Dl. flika 'proruere' (Ilire) — 
eller av *flitka?] 

*flika II ftik(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Göra eller bli till flikar. Sbo 

*flik-låda fiiklädu svf. Låda, hvari 
fönsterglas bäres. Hfors. 

27 



210 



*flimma — *Jltste^^8nö. 



*flimma fUitjh sv. vb. intr. 1 Åstad- 
komma ett liväsande och kling- 
ande ljud. Na 

*flina flina sv. vb. intr. 1 [puå] 
Lindrigt tillftysa. Hi 

*fling(a) s. fU^g pl. -ir sf. Fält. Rg 

*flinga v. fli^g sv. vb. 1: 1) tr. Flä; 
fli^g-Vjst Px 2) intr. Flänga. Px 
- Ydre. — Spegel flinga 'klyf wa'. 

*flingra fli^ffro Ka Sn Inga Bo, 
fli^gro Fby Kim Fö Ku, fU^gru 
Brdö svf. 1) Snöflinga. A. a. o. 
2) Flaga. Inga — Hs. i bot. 1; 
no. 'splint, skivo'. Jfr Fryksd. 
*flingra v. 'smäsnöa'. — Ingår 
ock i sms. snö-'^flingra, qv. v. 

flinhamniar[e]/??wAr/wrtr (pl. -mhrar) 
Fby, fhnhomar (pl. -(mr) O stni. 
Grinvarg, grinolle. 

*flinka [sig] fligk-sä 1. -si sv. vb. 
rflx. 1 Skynda sig. vNyl — Ög. 
Bhl. 

*flinsa s. flimo svf. DiUig yxa. Na 

*flinsa v. I fUm sv. vb. intr. 1 
Hugga dåligt med yxa. Na — 
Jfr no. flinsa 'fhenge, rive eller 
ska3re noget op' Jyll. *flmse 
'sköere med store snit i noget' 
da. flense 'skära 1. hugga si)ecket 
av en fångad livaF. 

*flinsa v. Il flins sv. vb. intr. 1 
Luffa; ish. fl ar 1. hahit. Or 
Nkby nVa 

"^flinskallog flinsk(ilo(gnr) Na Ä, 
fUmla/u- Hi ()b, fliydajo- Kkr 
Ku Jlfyskrijufgäjr Brdö, floishih- 
(rkby NVet adj. Flintskallig. — 
fsv. flinskallotter adj. — VKOa 
flijnskallot, SL., LL., Com.'-^ [). 63. 

*flins-yx y7/>^^?///^v stf. 1 l)åligyxa. 
Na 

*flinta tlinf((i) Nyl, flhtfja) Åhd 
KF Hvbfj Ob sv. vb. 1: 1) Me- 



dels användande av flinta och 
stål framkalla eld;/ o^ äildSyl 
EF 2) intr. [Hl &c] Slå till någon. 
AUm. i Fld. 3) intr. [i vt^glqr] 
Springa, sätta i väg. Ka Sn — 
Rz 149 b i bet. 1 o. 2 Vb. 
flinthammar[e] fUnthomar stm. 3 

Gevärshane. Nu O 
flint-*läppe ^mrtapa svm. Så kallas 
de järnbitar i bösshanen, h vilka 
fasthålla fhntan. He 
*flintog/l/n/tt adj. Flinthård. Hvbfj 
flintstål fUntstål stn. Eldstål. O 
[flisa fltso Nyl, fltso EF (-n Hi) 
svf. betyder bl. a. 1) Spishäll. 
vNyl mNyl Fby Kim Hi Xa 
2) Yttre kanten av spiseln. He 

Pg 

*flis-bråk fkshråh* stn. Stenbrott. 
Rg 

*flis-lat flislatär Fby, fli8lqt(är) Ka 
Sn (ut. ntr.) adj. Genomlat. 

*flissa y*?;>o svf. Braxenpanka, ey- 
prinus ballerius. Strf 

*[fliss]gröt *flis80- förek. i tis. ha 
(hl i{iti [-= ätit] flisugröyt^ (stm. 
def.) anv. till en, som flissar 
mycket. Ped Pu Kr (mfl. i nVa) 
— Ög. Nke fli8(s)gröt Bornh. 
flizzegr0d, da. fnisegrod (D.V.S.O.) 
I. knistregred (ibd.) idm. 

*flister fkstär Kim Hi Å Ku Brdu 
Px, Jlistär Gkby NVet ut. pl., 
stn. (ut. gen. i Gkby NVet) 1) 
Mjäll, fnas. Kim Hi Ku Brdö 
2) Tunt lager av nyfallen snö. 
Å Ku Px Gkby NVet - Ez 
152 b i bet. 1 Norrl. Jfr skott, 
flist 'a flying shower of snow'. 
Ingar ock i smss. snö- och vinter- 
'•''flister, qv. v. 

*flistersnö fhMä§i0 ut. pL, stm. 
Tunn, nyfallen snö. Ped Pu 



*flistra 8, I—^fioka v. 



211 



*flistra s. I Jlistro y^yl,fh$tro Pg 

Ku, fhstär (pl. -strur) Mx svf. 

1) Tunn söndersmulad isbark. 

Brom Ten Po 2) Snöflinga, ish. 

tunn och blid. Pg Ku Mx 3) 

Gnista. Pg [Jfr *snögnista i bet. 

2.] — Ingår även i sms. snö- 

*flistra, qv. v. 
*flistra s. II fhstro svf. Okv. för 

en fjäskig och slarvig person 

(man eller kvinna). Fby 
*flistra v. flistta resp. fltstär sv. 

vb. imp. 1 Småsnöa vid blidt 

väder. Ku Hi Px Mx Vö Ped 

Pu (mfl. i nVa) 
*flistrog fhstro(gär) adj. Fjäskig, 

slarvig. Fby 
*flita Jiito svf. Bett uti snäppare. 

Ingå — Rz 153 a Sdm. 
*flitsbåge flitshoga svm. Pilbåge. 

Ngö — da. flitsbue idm; mit. 

flitz 'pir. 
*flitter flitär Pä Py, fUtär Na ut. 

pl., stn. 1) Slem; seg träck; blid 

snö. Na 2) Tunt, löst tyg. Pä Py 
*flittra flitra Ka Sn, fUira k Fö 

Fby, flitär Na Wp sv. vb. intr. 

1 Flina. — Rz 149 b Vb. Nb., 

156 b Sm. 
"ilittrog I flitro(gär) adj. Flin ig, 

skrattlysten. Fby Na (-t-) 
*ihttrog II fUtro(gär) adj. Slemmig, 

slaskig. Na 
*flixta fUkst sv. vb. intr. 1 Flaxa. 

Kv — Jfr SM. fläxta idm. 
♦'flo I flo Åhd Fby, flou Hi Kim 

stm. 1 Åhd, stn. Fby Kim Hi 

Avloppsränna i fähus. — Götald 

Uppl. flo 1. floe, Sdm. Rosl. flod 

idm. Ihre flo 'pavimentum'. — 

Ingår även i sms. dyng-*flo, qv. v. 
*flo U flo stf. 1 Gsv (pl. fhmr) 

Nu O Wp Sby (pl. -nar), stn. 



Kkr Ru (pl./^'w) 1) Lager, hvarv. 
A. a. o. 2) Vedtrave. Ru Estl 
— fvsk. fsv. flö f. i bet. 1; Rz 
153 a Götald VI. Sdm. — Sdt 
'stratum', Weste 'coucbe, lit, 
banc'. Ingår ock i sms. ved-*flo, 
qv. v. 

*tlo III, troligen i bet. 'sank mark', 
ingår i ängsnamnet mpflon Salt- 
vik (Aid). — Rz 151 a täml. allm. 
i Sverige; fvsk. flöe m. 'fjord' 
m. m. 

*flo(a) floa sv. vb. intr. 1 Flöda. 
A — fvsk. flöa v. idm, no. flo 
'flyde över bredderne'. 

*flod flod stm. 1 Ksl 1. 2 Sj He 
Sbo 1) Den sträcka, som skörde- 
mannen tager för sig att avmäja. 
Ksl 2) Del av tak, golv m. m. 
Sj He Sbo 

*floe floa svm. Hvarv, lager. Kim 
Hi 

*floga flougu svf. Fluga. Ngö — 
no. floga (o') f. VR 53 a flogha. 

*flojmig — ingår i sms. *treflojmig, 
qv. v. Jfr *flajmig. 

*flojskog Jioysko(gär) adj. Tafatt, 
klumpigt fjäskig, utan beräk- 
nande. Brom 

*flo-golv flogolv ut. pl.,stn. Gången 
mellan båsen i fähus 1. stall. Pä 
Lptr 

*flok I flok (vanl. blott def.) ut. 
pl., stm. Enfaldig eller lättsinnig 
person, narr. A Fö Ko — SM. 
(ntr.), no. floke m. 

*flok II — ingår i sms. hund-*nok, 
qv. v. 

*floka s. floho Nyl, floko Fby Na, 
flouko Kim, flouku Hi svf. Loka 
(umbellatväxt). 

*floka v. flok sv. vb. intr. 1 Stirra, 
glo ilsket. Na 



212 



""flokog—^flottra. 



*flokog flQko(giir) adj. Narraktig, 
onfaldig. Fö — Hs., no. floken 
'forviklet'. 

*flo[m]ma s. florn 1. (i Nu ävon) 
from svf. Ister(stycko). Nu O Wp 
— Sk. (Rz 153 a), da. flomme 
'ister'. 

*flom[m]a v. florn sv. vb. iutr. 1 
Begynna tillfrysa. Lmo 

*flom[mlas flom<if> sv. vb. dep. 1 
= fg. Lmo 

*flom[m]ot f lomat- adj. Överdrivet 
fet. Wp -^ Rz 153 b Sm. 

*flor I flor Na Mx, flour Hi Pg 
Hvbfj stm. 1 Urinränna i fähus. 
~ fvsk. flörr m.; Sk. Hll. Dis. 
Nk. Vm. Sdm. (Rz 153 a) VI. 
Uppl. Serenius, llire flor 'pavi- 
mentum stabuli'. Ingär ock i 
sms. ko-*flor, (jv. v. 

[flor II = hsv.) "^floder f lodar Rg, 
fläyär Ru stn. — Nke. 

*nore flora nVa, floura Kv svm., 
floici Gkby NVet ut. gen. Urin- 
ränna i fähus. — Bill. 

*norr flor stm. 1 Envis ocli rätt- 
fram person. Fö Ku Brdö Lfj 

*florra v. I flor(a) Gsv Nu Rg 
Fby Fö Ku Lfj, flor \ö sv. vb. 
intr. 1. imp. 1: 1) Puttra (om 
kokande gryta). Fby 2) Fnysa 
(om häst). Grsv Rg 3) Prata och 
skratta. Fö Ku 4) Lipa; stor- 
grata (om barn). Nu 5) Fjärta. 
Vi") — Uttrmnna cxkrementen 
ljudlöst (om kattor). Lfj 

*florra v. II floni sv. vb. intr. 1 
Fjäska till vägs; rusa. Fö 

*florr(a) s. flor svf. Pipa 1. flöjt 
av rö. Gsv 

*florrog flon/qär) adj. ^''ramfusig. 
Fö " 

*flosa/^0WÄ// svf. Fläck pa huden. Vö 



"^flo-skog floskog pl. obr., stm. Å 
sank mark växande skog. Ksl 
— Rz 151 b Sdm. 

"^flossa flosa sv. vb. intr. 1 Blossa; 
säges även om hudutslag. Bärgö 
Ped Pu — Rz 153 b Uppl. Bl. 

"^flossja flofi pret. o. sup. flofa 
sv. vb. intr. 1 Uppflamma. Bärgn 

"^flossje-sticka flofwtik svf. Tänd- 
sticka. Bärgö 

*tlots flotjs stm. 1 Stor spottkluns. 
Nu O 

*notsa flöts sv. vb. intr. 1: 1) [/// 
1. om] Slå till ngn. Na 2) Smälla 
SS. en kyss. Na 3) Falla i vatten 
eller träck. Na 4) Spotta myrket 
pä en gäng. Nu O 

*flot80t flotmt' adj. Enfaldig. Nu 
O — Jfr nit. flätsig adj. 'un- 
fläthig, grob, plump'. 

[flott] *flåt i uttr. liga 1. laga po 
flöt k 1. po flat Fö Ku Brdö 
Utsätta drivgarn i sjön på fiske. 

*flotta s. floto svf. 1) Lunsa, okv. 
Drfj 2) Ovanligt stor lus. Na 

*flotta v. flot((^) Nyl» fWa) Fby 
Kim Na Brdö nVa, fiohta Hi 
sv. vb. intr. 1: 1) \til &c, om[ Slå 
till ngn. A. a. o. 2) [abs. 1. -|- o(m)' 
kdJ] Ramla, stupa. Kim -- Falla 
SS. t. ex. ett bräde i vatten. Sbo 

*flotti(c)ka flotiko svf. Qammal och 
dålig mössa. He 

[flott].*kös *flotte- flotaköus svf. 1 
Okv. för en flottig och osnygg 
person. Ped Pu Ksse (mfl. i nVa) 

flott-*molla flohtmo/a svf. Lunsa, 
okv. Hi 

*flottmosse flotmd^ svm. Kärr. 
Np — Jfr no. flotmyr (o') f. 
'hsengemosse'. 

=^flottra flotär sv. vb. tr. 1 Ned- 
smutsa; grumla. Bu 



*flottrig — *fluddrog. 



213 



*flottrig 1. -og 1. -ot flotrin I flöt- 
rnöär D^jflotrot- GsvRu,/^o^rm 
1. -un Ru adj. 1) Smutsig, ned- 
sölad. Da Grsv Eu (jlotrun). 2) 
Grumlig. Ru (flotrot). 

*flottring flotrigg (def. -rindzi) pl. 
-Hndza ut. gen. Rund järnplåt 
med fyrkantigt hål, trädd på 
änden av hjulaxeln ytterom hju- 
let. Gkby 

*flott(sjö), -*sjo flotmo ut. pl., stm. 
Vatten som översvämmat. Rg 

flott-sko flöt sko stm. 1 Påse (av 
trä och smärting), hvari fett för- 
varas ombord. Na Ko 

tlottstock/o^^^oi^ vNyl,/?o^Ä^oÄ^Brdö 
stm. 1 Okv. för en mycket fet 
person. 

[flott]ställe *flotte- flutustäl stn. 
Färjställe. Py 

nott-*vasse flotvasa svm. Vass, som 
växer i djupare vatten. vNyl 

*flubba s. floha svf. Lunsa. Na — 
no. tlubba f. 

*flubba v. I flob(a) sv. vb. tr. 1 
[iir-§ä] Låta oöverlagda ord utgå 
ur sin mun. Kim 

*flubba v. II floh(a) sv. vb. iutr. 
1 [till Slå till ngn. Kim 

*flubba v. III floha sv. vb. intr. 
1 [åvj Skynda i väg, springa. 
Brdö 

*flubbog floho(gär) adj. Fet och 
pussig. Na — Rz 153 b Bl. 

*fluck fluk stm. 1 Hvarje enskild 
sugning på tobakspipan; dra äin 
fluk, Py — Jfr *sluck. 

*flucka Jluk sv. vb. intr. 1 Svälja 
tobaksrök. Py — Jfr *slucka. 

*fludd flod stm. 1 Fet och pussig 
mansperson. Na 

*fludda flodu svf. Lunsa, okv. Ped 
Pn (mn. i nVa) 



*fludder Jlodär ut. pl., stn. Något 

som fladdrar. Sbo 
*fludder-läder flodärlädär ut. pl., 

stn. Läderrem, som förenar *klub- 

ben och *fluddran på en slaga. 

Na 
*fludder-[moder], -*modra flodär- 

modro svf. Ihåligheten, hvari 

*valen till en slag-^^fluddra sättes. 

Na 
*fluddog /^o(/o(^(5faV^ Na, y^orfw- Ped 

Pu Esse adj. Lunsig. 

Jfr eng. diall. floddy 'plomp, 

stout'. 

o 

'^fladdra s. I Jlodro Nyl, flodro A 
Fö Ku Kim Fby, flodru Brdö 
svf. 1) Skumbubbla.' Nyl 2) Ökn. 
för en fjäskig (delvis lättsinnig) 
kvinnsperson. Ahd Kim Fby Sn 
— f lodar- i smss. anger fjäskig- 
het 1. lunsighet, t. ex. flodch^-Hany 
-Lts o. s. v. Mx — i Jfr eng. 
diall. flother 'incoherent talk'. 

*fluddra s. II Jlodro Ksl, flodru 
Hi svf. 1) Urholkning på växande 
trä. Ksl 2) Cunnus. Hi 

*fluddra s. III flodro mNyl öNyl, 
flodro Kim ^ bl, flodroFhyy flodru 
Hi svf. 1) Skafthylsa på hacka mfl. 
redskap. A. a. o. 2) Del av slagan 
mellan *klubben och *valen. Na 

*fluddra v. f lodar Da Kim, flodär 
Sbo, flodra Fby Hi Bvilöjludra 
A sv. vb. intr. 1: 1) Fladdra. 
Sbo Da 2) Fjäska; ändamålslöst 
löpa omkring. A Brdö Hi Kim 
Fby ~ Dl. i bet. 1, nit. fluddem 
idm. 

*fluddrog 1. -ot fludro(gär) Å, 
flodru(gä)rBrd'ö./lodro(gär) Fby, 
flodrotär Kim adj. Fjäskig, ham- 
sig; ostadig, lättsinnig. — Dl. 
'sladdrande'. 



214 



[ fluga ""^flurr. 



[fluga fl^iif svf. Grand, smula, t. 

ex. i flug .wiör, Mx 

*flyga fhjgu svf. =: Musca. nVa 

— Jfr sms. dyng-*f. 
[flug]-*däng(j)a *flugo- flugudäggo 1. 

-däggio 1. -dändjo svf. Flugsmälla. 

vNyl 
[flug]-fläkta *flugo- flugvhläkto 1. 

'blikto Lptr, fhigtibläkto Kim svf. 

Flugsmälla. 
*flugg s. I flug ut. 1)1., stn. Kvick 

och livlig porson. Fby 
*flugg s. II floff ut. pl., stn. Stryk. 

vNyl mNyl 
*flugg a. flu(f(är) ut. ntr., adj. 

Kvick, snabb. Fby Kim Hi 
*flugga I floQ sv. vb. intr. 1 

Slå tiU. Ku [om 1. täj] Lfj [telj^ 
*flugga II flog(a) sv. vb. intr. 1 

Löpa omkring. Bo 
[flug]-*mjärde? *flugo- flttgunn/äa 

svm. Okv. för en person, som 

jämnt håller munnen öppen. Sn 

[Obs. att mjärde f. ö. l^^der m^ala 

(svm.) i målet.] 
[flug]-smälla *flugO' flug u^mälo Nyl, 

flugusmälo EF svf. 
flugsmällare flugsmäjarä stm. 3 

Flugsmälla. Ku 
[flug]-*smätta *flugo- flugusmätu 

svf. Flugsmälla. nVa 
*flunga s./hi^gswt Stor jordtorva. 

Np Pm Px 
*flunga v. I /lu^g sv. vb. tr. 1 Vräka 

1. kasta at sidan. Va — Jfr skott. 

fung 'to thrnst' om < *fjung < 

fno. '''flunga. 
*flunga v. 1 1 fiffig sv. vb. intr. 1 

Lossna. Px 
*flunk förek. i uttr. i /iHgkllwnky 

tungt, långsamt. Ko 
*flunka I fliigk(a) sv. vb. tr. 1 Fla 



en stock innan den släthugge«. 
Lptr Jfr "^flanka v. I. 

*flunka II flugk(a) Lptr, /lugk(a) 
Kim Hi Na Ko Hsk, flogka Fö 
Ku Brdö sv. vb. intr. 1: 1) Springa 
stampande. Fö Ku Brdö Kim Hi 
2) Flyta på vattnet med rörelse 
uppåt och nedåt (ss. t. ex. en gam- 
mal stockände). Lptr 3) Glappa 
(om vida skoplagg). Hi Na Ko 
Hsk Brdö — fsv. flunka v. 'vanka, 
röra sig ostadigt' äda. flunke idm: 
Rz 151 b i bet. 2 Kosl. Sdm. 

*nuns I fluns ut. pl., stn. En sas 
bestående av rågmjöl, salt, vatten 
och något flott; att doppa bröd 
i. öNyl 

*fluns II flum stn. Snubbor, ovett, 
stryk. Na 

"^flunsa s. flumo svf. 1) = ^fluns 
I. He 2) Maträtt bestående av 
bröd doppadt i kokande fläsk- 
spad. Pä 

*flunsa v. Ifluns(a) Bo, /iiin/Must 
sv. vb. intr. 1 Doppa bröd i 
*fluns I eller liknande. — Vg. 
Åm. 'doppa' (Ihre, Hot). — Sere- 
nius flunsa 'to flounse, immer- 
gore', Ihre 'immergere'. 

*flunsa v. Ilflum(a) Po Teny/lum(a) 
1. flom(a) Fby sv. vb. intr. 1: 
1) Springa lunsigt. Fby 2) Bete 
sig ohöviskt eller tölpigt. Po 
Ten -- Rz 153 b 'vara lunsig' Ög. 

*fluns i flänga flum-i-flägga ut pL, 
stn. Mycket fett spad med något 
fläsk och salt, hvari man doppar 
bröd för att äta. Nyl (Ort? Bz 
184 a). 

*flurr flur stn. Veckad upprått* 
stående tygremsa framtill på 
kvinnomössa. Np — Jfr LMoUer 
o. Lind flurig 'lurvig*. 



*flurra-[*flyg] *flug. 



215 



*fliiiTa flur sv. vb. intr. 1 Frusta 
ut. Pm Px 

*[flurr]-luva *flurra- /hiraluv* svf. 
Fruntimmersmössa med *flurr. 

*flusa? fhisa sv. vb. intr. 1 Pärla. 
Wp 

*fluska s. flosko ut. pL, svf. Snö- 
sörja. Ko 

*fluska v. I flu8lc(a) sv. vb. tr. 1 
[t sä] Dricka 1. sluka hastigt. 
Ksl — Jfr *fluxa I. 
ip "^fluska v. II flo§k sv. vb. intr. o. 
imp. 1 säges om det ljud som 
höres när någon går i snösörja. 

; Ko 

{fluss flus ut. pl., stm. Utslag, 

skorv. Na 
I f^f ^^- pl-> stm. Bråck, hernia. 

Eu 
*flussjog f lo fog är adj. Pussig samt 

därjämte tafatt och klumpig. 

Brom — no. flussen a., Hz 154 a 

flussig 'uppsvälld'. Ög 
*fluta Jlutu svf. Flat häll i sjön. 

- Nu O Wp — Jfr fvsk. flu» f. 

- idm. Se under *flata. 

^ *flutsa 1. *flotsa? s. flotso svf. Lunsa, 

"^ okv. Ka Sn Ingå 

"! *flutsa v. I fluts sv. vb. intr. o. 

^ imp. 1 Spraka (till). Ped Pu 

^ *flutsa v. II fluts sv. vb. intr. 1 

^' Gå och trampa i något blött ss. 
i lera 1. träck 1. snö. Ped (mfl.) 

r* *fluttertaska flotälask Gsv, flotär- 
laska 1. 'O A, flotärtasku Ngö svf. 

■ Skvallerbytta. 

^ *fluttra v. flotra k ¥hy, flotär Da 
Gsv Bu, flotur O, flotär Ngö sv. 
vb. intr. 1: 1) Puttra ss. en gryta 
med kokande vatten. Å Ngö Ru 
Da Gsv 2) Skvallra, sladdra. Å 
Fby Ngö Gsv 3) Bära sig dumt 
och tafatt åt. O 



*fluttra s. flotra 1. -o svf. 1) Slad- 

derkäring. A Fby 1) Fjolla, okv. 

Kim 
*fluttrog 1. -ot flotro(gär) k Fby, 

flotrot(är) Kim, flotrat- O adj. 

Sladdrande, skvalleraktig. 
*flux s. förek. i uttr. i fliiksi} adv. 

Genast, på ögonblicket. vNyl Sj 

Ksl 
*fluxa I fluks(a) sv. vb. tr. 1 [i sä] 

Dricka eller sluka hastigt. Ksl 

— Jfr eng. diall. flox v. 'skvalpa', 
tr. 

*fluxa 11 fluksa sv. vb. intr. 1: 1) 
Fjäska. A 2) Ila i väg. Å — no. 
flugsa Faer. flogsa v. 'feite' 

'^fhjxer fluksär pl. obr., stm. Fjäskig 
mansperson. A 

*fluxog 1. "en flukso(gär) k^flokso- 
(gär) Ingå, flokmn Fö adj. 1) 
Fjäskig. A Ingå 2) Påflugen, 
framfus. Fö — Ez 145 b flåxug 
'rå, plump; storgapig' Gd Kim. 

— Ingår ock i sms. *framfluxen, 
qv. v. 

*fluxt s. förek. i uttr. i fltikstn Ingå 
Sj Ksl, t fltikstn Kim Genast, 
på ögonbUcket. 

*fluxt p. fhikst adv. Flux, hastigt. 
Na — - no. flugst. 

*fluxta flukst(a) sv. vb. intr. 1: 1) 
Springa, skynda. Fby Kim 2) 
Fjäska. Å Ko — Jfr nit. flugs- 
tem 'springa snabbt'. 

*flya 1. *flia s. fli/o öNyl, flto Bo 
Py svf. Braxenpanka. — Jfr no. 
flira f. idm. 

*fly(a) v. flt/ sv. vb. tr. 1 & 3 
Hissa ankaret. Hi 

*fly(e) flt pl. fltar sm. Braxen- 
panka. Nu O 

[*fiyg] *tlug fla ut. pl., stm. Gikt. 
StRg 



216 



* flyga s, — *ftå a. 



*flyga s. fligu svf. Ankarfly. Ngc) 

[flyga v.] *fluga (< *fljuga) fliig 

Ngö, fluiv Gkby Nvet,y*^w?<? nVa 

f. ö., fin Da Gsv Nu O Eg Wp; 

— pret. flöug Ngö, flöuw nVa, 
/öwM^ Gkby NVet, flöu Da Gsv, 
/fo« Nu O, fläu Eg Wp.; pl. 
fluu Da Nu 1. = sg. f. ö.; 
sup. jiugi Ngö, fhigi Rg, /^yV 
nVa, fluiji Gkby NVet, /^mv* Da, 
flui Nu O Wp, y%V Da st. vb. 
intr. — fvsk. tliiiga. 

flyg-gods fhgoU ut. pl., stn. Gikt, 
reumatism. Brdö — Jfr ilgods. 

*flygkräk H(/(g)kr(elc stn. Flygfä. 
Sbo 

[tlyg]-*möra, *flug- flumaur Nu O, 
flumäur (pl. -ir) Rg svf. Bevingad 
myra. 

*flygog flygii-^A]' Ostadig, fjäskig. 
Ped Pu — Jfr fvsk. flogall adj. 
'l8Btbev8Bglig'. 

[flyg] vatten *flug- flydvab} ut. pl., 
stn. Översvämmande vatten. Dagö 

*flykt flykt Nyl, flikt Bo, flykt 
Kim Na Öb, flyht Fby WiJUht 
Wp, fliht Ngö, fUft Nu, fUt O 
stm. i Ngö Py Fby Vö 1. 2 Nyl, 
stf. 1 Kim Hi, stn. O Nu Wp 
Sbo öb Ro(*kblad. — skott, flichts 
pl. idm. 

*flykta flykt(a) Py Ingå Sn Ka, 
flykt nVa, flikta A sv. vb. intr. 
1 Flytta (mest väl brukl. om tjä- 
nare). — Uppl. Dl. Sörb. (hvar- 
est vb. tr.); fvsk. fluctu pret. pl. 
(Nn i Dim.) 

*flyktig flykti- adj. Verksam. Ingå 

— I Jfr fvsk. fliötr a. 'snabb'. 
"^Ryl^-jäm flykt f/rni stn. Rockblads- 

ten på spinnrock. Pv 
"^ilyktningsgods flyktni*^(g)s'gQti< ut. 
pl., stn. coU. Flyttsaker. Ingå 



*flyntig flönii(gär) adj. Halvfånig. 
Ksl [Måhända < *flyntigär < 
*flymtigär < *flimtigär (jfr Nn 
Aschw. Gr. § 108), cfr fvsk. flimta 
v. 'spotte en'.j 

*flyssja flysi pret. o. sup. flyfa 
sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Över- 
skölja. Pm 2) Mingere. Pm — 
Jfr no. il0sa v. 'stremme f ossende 
över' skott, flusch 'a run of water\ 

[flytaj *fluta (< *fljuta)/«w^Ru Wp 
nVa; pret. flout Ru, flöyt nVa, 
fläut Wp; pL flutu Ru, = sg. 
f. ö.; sup. fluU a. a. o. — fvsk. 
fliöta. 

*flytteri flytäri ut. pL, stn. Flyt- 
tande. Ingå (mfl.). 

*flyttja s. flytjo ut. pL, svf. Smör. 
Kim — Avledning och i-omljud 
till fsv. flöt nsv. flott n. Jfr ock 
da. flöde 'grädde'. 

*flyttja v. flyti^ He Sbo, flytiVg. 
flyty (pret. o. sup. -(/a) Na sv. 
vb.tr. 1: 1) Bringa att flyta. Pg 
2) Flotta timmer. Sbo He Pg 
Na — Åm.; fvsk. fl]ftia v. 'fere 
över vandet'. 

*flyttjare flytiarä Sbo He, fhftjarä 
Na stm. 3 Arbetare anställd vid 
timmerflottning, flottkarl. 

flyttningsmask flytniggsmaék stm. 1 
Timmerbagge, cerambyx. Sbo 

*flyxt förek. i uttr. iflyhst^ Ome- 
delbart, genast, strax. Drfj — 
Jfr no. fly^ adv. 'pludselig; 
LM. Lind i flygsten. 

*tlyxta ftykst(a) sv. vb. intr. 1 Bli 
skrämd. Lptr 

*flå s. flå stn. Flöte. öNyl ^ fvsk. 
Aq no. da. flå f. Jfr *flaptelne. 

*flå a. flå(är) Lptr, fluo Py, fU}- 
Nj) adj. Grund, flat. — Götald 
Jtl. (Bz 154b)Fryksd.;no.tlåadj. 



*[ftå v.—*flågog. 



217 



flå v. i uttr, flå (sv. vb. 3) o Jäkta 
Vara ivrig, jfr hsv. flänga. Ku 

•"flådda 1. *fludda? flod sv. vb. 
intr. 1 [til 1. om] Slå till ngn. 
Ped Pu 

^nk-fsit flofqtf^' Korsn Px VmJU- 
fqtf' Np Lfj Sby stn. Grundt fat. 
ÖHd flåfat. 

^nkg I flög Nyl,/?or/ EF mVa nVa, 
yiåg Hi Ku Brdö^jUg-' sVa, flög 
A stn. 1) ut. pl. a) Handlingen 
att hoppa upp över vattenytan 
(om fisk). Pä b) Flängande. vNyl 
c) Flygande (av fåglar o. s. v.). 
Ku 2) ut. pl. Fjäsk. Nyl Öb 
Brdö 3) ut. pl. Olika sjukd. 1. 
åkommor: a) Hastigt sjukdoms- 
fall. Na b) Gikt, reumatism. Nyl 
EF Å c) Styng. vNyl d) Mjält- 
brand. Ko 4) Svärm av flygande 
fåglar. Ku Brdö Hi 5) Flygfä. 
Öb 6) Okv. om fjäskig (Fby 
Kim Hi Å Öb) 1. ostadig 1. lider- 
1ig (vNyl) person, ish. kvinnfolk. 
fsv. flugh n. 'flygande kolik'; Rz 
150 a olika slags sjukd. Bhl. Ög. 
Kim. Dis. Nk. Hs.; SM-e VI. d:o; 
i Uppl. 'insekter'; fvsk. flög n. 
'fly ven'. — Ingår ock i smss. gikt-, 
gödnings- och vattu-*flåg, qv. v. 

*flåg II flä pl. flänu stn. Flöj, 
vindflöjel. Ru 

*flåga s. I fU svf. Fluga. Gsv — 
Sörb. Yl. 

*flåga s. 11 floga svf. Okv. för en 
lättsinnig kvinns- 1. mansperson. 
Å — fvsk. fluga f. 'flygtende 
kvindsperson'. — Ingår ock i 
sms. natt-*tlåga, q v. v. 

*flåga v. floga Nyl, floga nVa sv. 
vb. intr. 1 Hoppa över högt och 
lagt, ränna, ila, löpa, flänga. — 
no. floga v. 



*flågdjur flogiMv stn. Okv. för en 
lättsinnig person, ish. kvinna. Kv 

*flåge floga Nyl, floga Å svm, Okv. 
för en lättsinnig 1. Hderhg mans- 
person. — Jfr fvsk. floge m. i 
smss. 

flåg-[*ekom], -*ikom flogikgrxi stn. 
Flygande ekorre, sciurus volans. 
He Sbo 

*flågest floyjist ut. pl., stn. Farsot. 
Vö 

*flåg-gikt flogiikt ut. pl., stf. Fly- 
gande värk, reumatism. A 

"^flåg-gråskinn flbqrbfin stn. Fly- 
gande ekorre. Px 

*flåghoppa /^o^Äopa 1. -o svf. Okv. 
för en fjäskig kvinna. Fby 

*flåghus/^o^AM5 stn. Okv. för livliga 
och fjäskiga personer. Kim 

*flåghäst floghäst stm. 1 Plöjande 
häst; ordet användes även ss. 
okv. för en löpsk kvinna. Ingå 

*flågmyra flogmijro svf. Bevingad 
myra. vNyl mNyl — Jfr VR 53 b 
flogmaal. 

*flågmärr flogmär stf. 1 Okv. för 
en löpsk kvinna. Kim nVa — 
no. flogmerr f. 'geil hoppe'. 

*flågmör flogmäur stm. 1 Flj^gande 
myra. Mx Ped Pu (mfl. i nVa) 

— no. flogmäur m. 
'^aigmöraflogmöuro vNyl mNyl Sbo 

Bo, f logmora Å svf. = fg. — 
SM-e. 
■•flågna fla^gn Px Mx,flo§n{a) Fö 
Ku Brdö Pm Px Mx sv. vb. 
intr. 1 Falla i sär; spricka; lossna. 

— Rz 145 a flagnaNorrl. Sk. HU. 
•flågog 1. -ot flogo(gär)l^y\, flågogär 

Brom, flågu(gä)r Brdö, flogot 
Np, flogut Mx adj. Flyktig, osta- 
dig; fjäskig; lysten efter att 
flänga omkring. — no. flogutt adj. 



218 



\ilå9'0rm—*flånga v, L 



*flåg-orm flogorm strn. 1 Bevingad 
orm, drake. He (t. ex. Nyl. VI 
n:r 71). — fvsk. flugormr m. 

*flågrede flogräidi 1. -redi (1. -ä) stn. 
Liderlig 1. fjäskig och flyktig 
person. vNyl 

*[flåg]-fälla *flåge- flogarälo svf. 
Okv. för en liderlig kvinnsperson. 
Bo 

*flågrönn flogräim pl. -ur stf . Rönn 
som växer på murar, gamla stub- 
bar o. s. v. Or Vö — Ez 150 a 
Gd Ög. 

*flågsalt flogsält ut. pl., stn. Salt 
som, sedan signerier blivit lästa 
däröver, användes till läkemedel. 
niNyl 

*[flåg]sjuk *flåge- flogasiuh(är) adj. 
Lysten efter att flänga omkring. 
Sbo Bo 

*[flåg]sjuka *^SLge' flogasiuko ut. pl., 
svf. Begär efter att flänga om- 
kring. Sbo 

*flågträ fiogtt^m pl. -r 1. -w stn. På 
tak växande trä, som användes 
till bot mot reumatism. Ka Sn 

*flågvärk flogvärk ut. pl, stm. Gikt, 
reumatism. Nyl — fvsk. flogverkr 
no. flogverk m., Nk. Sdm. (Rz 
150 a) ÖHd. 

*flågöm fogOrfi stm. 1 användes 
såsom binamn om en person, den 
där „tlyger över högt och lågt". 
vNyl Ksl 

*flåk fm stn. Narr, okv. Fö — 
Rz 145 b okv. Ög. Kl. Bl. -- 
änsv. flak Sp., Scliibb. 324 a (citat 
ur bibeln). Lind, Ihre (ur bib.). 
Ingår också i sms. ganimal-*flå- 
ket, qv. v. 

*flåkog 1. -ot fmo(gär) Yö.flohitär 
Gsv adj. Narraktig, enfaldig, dum. 
-- Rz 145 b Dl. VI. ög.; Vg. - 



flåkot var allmänt i hsv. än pa 
1700-talet; det förekommer ofta 
i Bib. och upptages i SL, Com.' 
p. 206, Spegel, Serenius, Schibb. 
425 b. Lind, Ihre. 

*flå-lus fmus Kr, flolus Px Mx, 
flälus Gkby pl. 4ö^ stf. (utan 
genus i Gkby) Flatlus. 

*flå.löss florn stn. = fg. Terj ^ 

*flåm flåm stn. Narr, fjäsk (okv.). 
Fö — Jfr fvsk. fleymi n. 'hån, 
gäckeri' 1. eng. diall. flarn *non- 
sense, humbug'. 

*flåma I flåma sv. vb. intr. 1: 1) 
Fjäska, göra sig till en narr. 
Fö 2) Prata i tid och otid. Fö 
Ku 

'''flåma II flåma sv. vb. intr. 1 
[ohpå] Arbeta ivrigt. Ku 

*flåmer flåmhär pl. obr., stm. Per- 
son som använder ^flåmord. Sött 

"^fikmog flåmo(gär) Fö Ku,flim^ 
(gä)r Brdö adj. 1) Fjäskig. Fö 
Ku 2) Framfusig. Brdö 3) Som 
använder fula I. opassande ord 
och uttryck; uppkäftig. Fö Ku 

*flåm-ord/WtwO(^ stn. Qroft 1. opas- 
sande ord. Fö Ku 

*flåna fluon(a) sv. vb. intr. 1 Andas 
häftigt, flåsa. Sj 

"^flång flogg ut. pl , gen.? Brådska, 
hast; blott i uttr. mä flogg. vNyl 
mNyl — Jfr *gång. 

^flänga s. 1 flago svf. Snöflinga. 
Å — Sm. (Rz 145 b) Uppl.; Ydre 
'ett mindre och tunt stycke'. 

*flånga s. II floggo mNyl, floggu 
Ped Pu (mfl. i nVa) svf. Lätt- 
färdig kvinnsperson. — fvsk. 
flange m. — Ingår åven i sms. 
gatu-^^flånga, qv. v. 

*flånga v. I floggfa) sv. vb. tr. 1 
Flå. öNyl ' 



\flånga v. II— [fläkta v. 



219 



"^flänga v. II flagg sv. vb. tr. 1 

Bryta 1. spjälka sönder; t. ex. 

stora äflagga stäinar. Na 
*flånga v. III flogg(a) Nyl, flogg 

Ped Pu Kr sv. vb, intr. 1 Flänga, 

löpa omkring. — no. flänga v. 

'dingle; f lägre; flaenge'. 
*flångare floggar(ä) stm. 3 Karl som 

flår hästar eller hundar. öNyl — 

Ingår ock i sms. häst-*flångare, 

qv. v. 
•flangfitta floggjito svf . Okv. för en 

liderlig kvinnsperson. Nyl 
"^flåsa s. I flflso Na Ko Hskyfluoöo 

Kim, fluåm Hi svf. 1) Blåsa 

(ish. bränn- 1. vatten-). A. a. o. 

(i Na även en luftfylld upphöj- 
ning på bröd). 2) Svagt ställe 

på is, t. ex. mellan tvänne vakar. 

Kim — Rz 155 a i bet. 1 Vg. 

— Ingår även i sms. vattu-^^flåsa, 

qv. v. 
""flåsa s. II fläso svf. Andtruten, 

ivrig kvinna. Ko Hsk Na 
*flåsa v. flås(a) sv. vb. intr. 2 

Varda uppblåst, svälla; t. ex. 

rydjin flåst op po'n. Ingå — Jfr 

ock sms. *uppflåst. 
*flsL80gfläso(gär) adj. Behäftad med 

(ish. bränn-) blåsor. Na 
*flå-stack f låstak stm. 1 Överrock. 

Np 
*flåt — ingår i sms. *åtflåt, qv. v. 
*flåte — ingår i sms. nät-*flåte, 

qv. v. 
*fläbb I fläb Nyl, fläh Fby Hi Fö 

stm. 1 Flabb, trut, ge (1. te &c) 

1. fä po fin 1. '(ä)n. — Dl. HU. 
*£läbb II fläb stm. 1 Uppslag på 

väst. Py — Rz 154 b 'flik' Sk. 
*fläbba s. fläho svf. Flabb, trut. Sbo 
*fläbba v.fläh(a) Po Ksl Py (m. fl.), 

fläh(a) Fby Kim Hi Fö sv. vb. 



intr. 1: 1) Skrävla, pladdra. Nyl 
Fby Kim Fö 2) Slå en på käften, 
smälla till någon. Kim Hi — 
Jyll. flaebe v. 'gråta'. 

*fläbber ftäbär ut. pl., stm. Prat- 
makare, skrävlare. Po 

*fläck(j)an — förek. i sms. *mun- 
es-fläckjan, qv. v. 

fläck-^^flasa fläkflqso svf. Stor fläck 
(av orenlighet). Po Ten Brom 

"^fläckomvis fläkomvts adv. Fläck- 
vis, ställvis. Ngö — Rz 401 a 
fläckom Vb. 

"^fVÅååev flädär ut. pl., stn. =: *tlurr. 
Re 

'^i]äååevvnäLSsmgflädärmäsigg 1. -mä- 
sigg ut. pl., stm. Flitterguld o. d. 
öNyl 

*fläddra s. I flädro svf. Öppning 
uti isen. Ka Sn Ingå 

*fläddra s. H — ingår i sms. natt- 
*fläddra, qv. v. 

*fläddra v. flödar öNyl, flödar Na 
Mx Ped Pu sv. vb. intr. 1 Fladdra, 
flaxa. — Jfr no. fledra v. 'feite 
om'. 

*flägen (eg. 'flådd') — ingår i sms. 
halv-*flägen, qv. v. 

*flägg(j)a flöqi pl. '}\ar svf. Flaga 
i järn, växande trä m. m. Wp 

*flägg(j)ot flöquat Nu O Wp, 
flöffuöt' Rg adj. Flagig. 

*fläkt — ingår i sms. al-*fläkt, qv. v. 

*tläkta s. hläkto mNyl öNyl, hläkto 
Kim Na, hläktu Hi svf. 1) Fläkt 
av näver, anv. vid sädens ren- 
göring i rian. Esbo He öNyl 
Viska, fläkt. Kim Hi Na 2) Skovel 
i kastmaskinshjulet. Py — Ingår 
ock i smss. flug-, lie- och smedje- 
*fläkta, qv. v. 

[fläkta v. hläkt(a) Nyl, blökt(a) EF, 
blähta Fby Hi sv, vb, intr. o. 



220 



\n(ikte —*ftäte. 



tr. 1: 1) = hsv. A. a. o. 2) Me- 
dels *fläkta s. rengöra säd i rian. 
öNyl 3) Flänga ut och in genom 
en dörr. Nyl EF — Rz 155 b 
'flänga' VI). 

*fläkte — ingår i smss. kråk- och 
*räs-fläkte, qv. v. 

*fläktog hJäkto- adj. Flyktig, benä- 
gen för att fara och flänga. Sbo 

*fläm fl^tn stm. 1 Varm vind- 
fläkt. Brdö 

*fläm[m]a 1 flfPmu sv. vb. intr. 1 
Arbeta, sträva. Ku 

*fläm[mja II flcpna sv. vb. imi). 1 
Fläkta, ånga. Brdö 

*flämming Jlämigfl stm. 1 II, ilning. 
Ingå (Bsd) 

[flämta] "^fläntsi fl änfOO ^yKf^('f'M(^) 
Ru Estl EFHvbfj öb (passim.) 

[flämtjsjuka "^flänU fl cinfsmhj ut. pl., 
svf. Andtrutenhet efter snabb 
gång. Sbo 

*flämt-stakar flthntstqkar mj)lt. 
Namn på en växt (verbascum 
thapsus?). Fö 

*fläna flmi(ci) sv. vb. intr. 1 Flyta. 
Kim Pg 

*fläng — ingår i sms. dörr-*fläng, 
qv. v. 

[flänga v. har i Nagu starkt pret. 

*flänge -— ingår i sms. herr-*flänge, 

qv. v. 
*fläng(j)a s. — ingår i sms. dörr- 

*flängG)a, qv. v. 
*flängare flä^ffar stm. 3 En som 

obetänksamt rusar åstad. Py — 

Ingår även i sms. herr-*flängare, 

qv. v. 
*flängus flävgn^^ vNyl, flff^ffm Ili 

(& -os) Fby Kim Ped Pu stm. 

1 Okv. för en livlig och orolig 

mansperson. 



^flänksL flägk sv. vb. tr. 1 Avbila 
en stock. Np Pm Px Vö — Rz 
155 b Rosl. — Ihre Gloss. flenka 
Upl. 

*flänna fläno svf. Övorsvämma«l 
fläck på isen; vanligt är tis. ha 
ä int lagt milan jlänof^ o glämm 
= lat. inter Scyllam et Gha- 
rybdim, „i valet och kvalet**. 
Kim — Rz 152 a Vattenpuss' Gd. 

*flännas Jlänäs sv. vb. dep. 2 (-ä4j 
Spetsa öron och bereda sig att 
bita (om hästar); va stqr-(lu o 
Jläniui! Mx — fvsk. flenna v. 
'vrainge noget op'. 

*flänt — ingår i sms. ^öp]>enflänt, 

((V. v. 

*flärra flfir sv. vb. intr. 1 Fladdra. 
Pm Px 

*fläska flä^HdJ Nyl, flÖRhCa) EF 
Öb sv. vb. intr. o. imp. 1: 1) För- 
fela lyra vid bollspel. Nyl EF 
Öb 2) M fläcka, ha tis. Det var 
rätt och lagom 1. det tog, det. 
Po Ten Brom — I bet. 1 Hs. 
Fryksd.; jfr nyisl. flaska 'feile'. 

fläsk-*nave fiusknava svm. Okv. 
för en som "^fläskar i bollspel. 
Ped Pu (m. fl.) 

fläskskinn Häskstjin stn. Fläsksvål. 

Py 

[fläta s.] *fleta fltt Bu (pl. -ii) Gsv 

Nu O Rg Wp (pl. -arifleätoVy 

svf. 
*fläta v. I fl(pt('a) sv. vb. tr. o. intr. 

1: 1) Kasta, t. ex. ftt^ mifiim i 

hakan. Ingå 2) [om noganj Slå. 

Ingå 3) [fjvj Skynda, ila. Ingå 
[fläta v. II] *fleta/ca5fPy,/?€«Bn 

Gsv Nu O Rg Wp sv. vb. tr. 1 

= hsv. — LM. Lind. 
"^fläte fiäfä stn. Flatbottnig ekstock 

av tvä urholkade träatamnuur. Sj 



^ftätsa — '* flaska s. 



221 



— Jyll. flete fk. 'en bad spids til 
begge ender'. 

*flätsa flätsraj Nyl, fläts EF Öb 
sv. vb. intr. 1 [til 1. om ngn] Slå 
1. smälla till någon. 

*flätta s. I fläto svf. Plan yta i 
allinh.; spec. slätt. Ksl 

*flätta s. II flätu svf. Skuret 1. 
hugget sår. Brdö — no. fletta 
f. 'skåra'. 

*flätta v. I fläf/aj "i^ylJiatfaJVg 
Kim Fby Fö Brdö sVa, flähUi 
Hi sv. vb. intr. 1 [til 1. om ngn\ 
= *flätsa. — fiät si nfsr Slå sig 
ned. Pm Px Mx 

*flätta v. II Jlät sv. vb. tr. 1 Fiat- 
hugga stock. Nu Wp Ru — fvsk. 
fletta 'aftage bark' äda. flaette 
nda. flaede. 

*flätta [sig] flät-sä sv. vb. rflx. 1 
Sära sig i hand eller fot o. s. v. 
Brdö 

*flättja fläti pl. -uir svf. Fält. Rg 

*flättjog flätju' adj. Yr, överdådig 
(om flickor). Vö 

[*fläxt] *flixt/??:fa'f stm. 1 Fläkt. Vö 

*fläxta fläkst sv. vb. intr. 1 Fläkta. 
Mx 

*flöd fl(}d vNyl niNyl (passim), /^rf 
Bo, fUd Åhd, flyöd Kim, flyöd 
Fby Hi pl. obr., stf. Översväm- 
ning, högt vattenstånd. — fvsk- 
flé&r fsv. fl0{) f., äda. flo. Upp- 
tages i Spegels, Serenii o. Sdts 
ordbb. — Ingår ock i sms. vattu- 
*flöd, qv. v. 

*flöd-is flfidts pl. obr., stm. Glansk- 
is, isgata. Bo 

*nöd-rak flöurak ut. pl., stn. På 
stranden uppvräkta sjöväxter, 
kvistar, bärnsten m. m. Gsv 

*flöd-stöp flöstöyp Na, fhjödstäyp 
Kim, JlyodMöyp Hi ut. pl., stn. 



1) Vattensamling på isen långs 
stränderna. Na 2) Svall-is. Hi 
Kim 

*flödvatten findvatt^ Nyl, flödvatn 
A, flödvatän Yö.flödvatäy Brdö, 
flödvahtäffKn,flödvatil} sVa,/?öw- 
vatf} Da, fUvat'^ Nu, flyödvatij} Sj 
Py> ^fl^dvatf} Bo ut. pl., stn. Vat- 
ten, som stigit över sina bräddar 
på lågt liggande mark eller is. 

*flög flöufivj stn. Flöjel. Da — 
fvsk. flaug f., Rz 150 b Norrl. 
ög. — SL, Serenius. 

*flöga fläig sv. vb. intr. 2 Flöda, 
stiga (om havet). Wp 

*flögmöra fläugmäur pl. -ar svf. 
Flygmyra. Wp 

*flögsblad fläk/blad stn. Flagg- 
stångsflöjel. Kkr 

"^flögstang flögstägg pl. -stceggär stf. 
Flaggstång. Kkr — Rz 150 b Dl. 
~ Sdt. 

[flöja] *flöga fl0g{"aj Nyl, fleg{'aj 
Bo, flyögraj Sj Vy, fly ög^aj Fby 
sv. vb. intr. 1) = hsv. A. a. o. 

2) Hoppa upp öfver vattenytan, 
om fisk. Pä 

[flöjare] *flögare flögarä stm. 3 Häst 

som gärna flöjer. Pä Strf Py (sic!) 
*flöjarhäst fläyjarhäst stm. 1 = fg. 

Sj Ksl 
*flöjog fläijo(gärJ adj. Benägen att 

flöja, om häst. Bo — Uppl. (Rz 

150 b) Hs. 
"^HöiXSiJlöytfaJ sv. vb. intr. 1 Narras, 

ljuga smått eller likasom på skämt. 

Nyl 
*flöjtare fl öy tara stm. 1 Ljugare 

(hälft skämts.). Ingå (mfl.) 
*flöska s. flömk 1. -u svf. 1) Okv. 

för en kvinna, som inträder i 

rum med våta skodon. Px Mx 

2) Slamsa, okv. Px Mx 



'^flösha v. — *fnuiTa s. 



"^flöska v. flöusk Px Uyi.flöysk Mx 
sv. vb. intr. 1: 1) Gå och plaska 
(t. ex. i dy 1. slask). Px Mx 2) 
Sluska. Mx — Jfr no. fluskra v. 
'sluske'. 

*flöskare flöuskar stm. 3: 1) Okv. 
för en mansperson, som med våta 
skodon inträder i ett rum. Px 
Mx 2) Slamsig karl. Px Mx 

*flöskot flÖH^hot adj. Sluskig. Mx 

*flösk-öra flöushjra pl. obr., svn. 
Slamsa, okv. Ped Pu (mfl.) 

*flöta s. Jlöuto Sbo Bo, flnto Esbo 
Ksl, Jiyöto Sj, flöijtu Mx Vö svf. 
Tvärträ, som uppbär släd- eller 
kälkbottnen. — Åm. 'fjättra på 
en släde' (Ihre). Ingår även i 
sms. fjätter-^flöta, (^v. v. 

*flöta v. I iiöttaj 1. fiöy^(aj Nyl, 
flyöt(aj Sj Vy,fletCajBo,flöiitCa) 
Sbo Bo, flöyt/aj EF Öb, flöythptr 
sv. vb. tr. 2 Lptr Py 1. 1 f. ö. 
Flotta timmer. — fvsk. flauta äda. 
flöde 'bringa att flyta', Fryksd. 
Dl. = östsv. 

*tlöta v. II flöyf SY. vb. tr. 1 Skum- 
ma filmjölk. Vö — no. floyta 
Jyll. flöde v. idm. 

*flötan I flöytan stn. Trä, som 
frän livardera sidan samman- 
håller fjättrame på en släde. Np 
— no. flaut n., flauta f. 'tva3r- 
bjielke i en slaide'. 

*flötan II flöytan stn. Flöte. Mx 

Hlötarbäddaf löyt(f(r)hädH svf. Hvilo- 
plats pa golvet; även: syskon- 
säng (pa golvet). nVa 

*flötare Jlöntarä Sbo Bo, flöytarOV 
EF Oh,flöf(ir((i) Nyl, fly'6tar(ii) Sj 
Py, iktarOV Bo stm. 3 Flottkarl. 

*[flöt]karl *flötan- flöntaglar Sbo 
Bo, Jlöfdfjkqr vNyl, pl. -kärar, stm. 
Flottkarl. 



*flötning flöytnigg Lptr, flöytnigg 
EF Öb, flötmgg Nyl, Jtäutnigg 
Sbo Bo, flyötnigg Sj 'Py.fletni^ 
Bo stf. 1, i Pyttis stm. 1 Timmer- 
flottning. 

*flöton flöyton stn. Tvärträ på eD 
släde. Strf Py 

*flötonträ flöytontrce pl. -där stn. 
= fg. Strf Py 

*flötor flöytur plt. Grädde avsknm- 
mad från filmjölk. Vö — fvsk. 
flautir fsv. flotir fpl.; Rz 150 a 
flöt 1. (plt.) flöter täml. aUm. ish. 
i Götald o. Norrld.; da. fl0de 
'grädde'. — SL, Gom.* p. 92 
o. Sdt flötor, LL, Ser. o. Ihre 
flöt. 

*fnas //*«/ starkt pret. Knyste; t. 
ex. han fnqf tfU Q^ä, Ku — Jfr 
Hs. fnasa v. 'ljuda sakta'. 

*fnasig fnqsiCgärJ adj. Tarvlig. Nyl 

HmsV^fnask('aJ sv. vb. tr. 1 Snatta. 
Kim — Rz 157 a Sm. Hs. Vb. 
Norrl. 

^inoXXSi fvuitCaJ sv. vb. intr. 1 Äta 
smått. Po -^ Ez 156 b Kim. 

*fnatter fnatär ut. pL, stn. Små- 
skratt, fnitter. Sbo Na 

*fnattra fnatär sv. vb. intr. 1 Små- 
skratta, fnittra. Na 

*fnister fnistär ut. pl., stn. Mjäll, 
nyfallen snö. firdö 

*fnistra fnittra sv. vb. intr. 1 Små- 
snöa. Brdö 

*fnistrog fn\struCgäJr adj. Anv. om 
väder eller mark med ^fiuster. 
Brdö 

*fnurr fnur ut. pl., stm., förek. i 
tis. va(ra) pofnurn Vara vid då- 
ligt humör ; hä ä po fmit Det 
är pa tok. vNyl 

*fnurra s. fnuro svf. Argsibba, okv. 
Na 



*fnurra v. — *folkad. 



223 



*fnurra v. fnur(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Fnurra sig (om tråd). Na 2) 
\åv &c] I vredesmod hastigt av- 
lägsna sig. vNyl Fby Ku Np — 
Rz 157 b Sm. Bl. 

*fnusk fnush ut. pl., stn. Fnöske. 
Fö Ku — Rz 157 b Vb. 

^fhuska fntisic sv. vb. intr. 1 Snoka, 
söka noga. Na — Jfr "^snuska v. 

*fhuttig fnutifgärj adj. Tarvlig, 
futtig. mNyl 

*fhyk fnyTc ut. pl., stn. Stoft, grand; 
hälst i tis. it ätt (1. et)fny1c Icke 
ens det allra minsta. Po Ten — 
Rz 157 b Nk. Ög. Sm. Bl.; VI. Hs. 

*fhyka fnyTc(a) sv. vb. intr. 2, stdm 
även pret. fnök sup. fnytji st. 
vb. intr. [+ åv] Ila, bege sig i 
väg med skyndsamhet. Ten — 
Rz 157 b Ög. Sm. Bl. Bhl. 

*fnyska fnysk(ä) sv. vb. intr. 1 
Fnysa. Po 

[fnösk]dängare *fnösk(e)s- fnöstjis- 
clflggar stm. 3 Gammal ogift man 
1. mö. Vö 

^fnöskog fnöusJco(gär) Hsk, fnöys- 
ku(gä)r Brdö adj. Tafatt, bort- 
blandad, mindre vetande. 

*foa foa sv. vb. tr. 1: 1) Samla. 
Bo 2) Forsla. Bo 

*focka s. foko k Fö Pg Kim Na, 

. fohko Ku, foku Brdö, fohku Hi 
svf. Fock. — no. fokka f.; likaså 
LMöller, Sdt, Weste. 

*focka? v. foka sv. vb. tr. 1 Små- 
ningom fösa medels redskap. Na 

*focke foka svm. Fock. Nyl Ngö 
Nu 6 

fo[de]r Jor stn. Kreatursfoder. Gsv 
Nu O 
= *ford foul ut. pl., stn. Drfj 

foderbräde fodärhr^däYhy.foudär- 
hrmlä (pl. -än) Kim Hi, fodär- 



hrced Na stn. Kj fastspikadt be- 
klädnadsbräde på dörrpost, fön- 
sterkarm o. s. v. 

foder*[fjöla], -*r6\sL fodär/öla pl. -ar 
svf. LösreUng. Wp 

*toderlösa? fodirlöys sv. vb. intr. 
1 Sladdra, prata. Or — Jfr no. 
foddlaus adj. 'lidet sandsende'. 

[fodral lyder futrdl stn. i Nyl EF 
Öb — Gd. Sk. 

*fodran-kräk fodragkrcsk stn. In- 
lagsfä. Ingå — Jfr Sörb. foder- 
kräk 1. -ku idm. 

*fodran-kudda /gdragiw^o svf. = fg. 
(om ko). Ingå Sj Ksl 

*fodr[ing], -*ning fodärriigg pl. -or 
stf. Ej fastspikadt beklädnings- 
bräde på dörrpost, fönsterkarm 
o. s. v. Ku — Ingår ock i sms. 
dörr-*f., qv. v. 

ioånngshriiå^fodHg(g)shr(B 1. -hrcedä 
stn. = fg. Nyl 

"^fodringsman fodrig(g)sman pl. 
-män(är) stm. Fodringsägare. Ka 
(Nyl. n n:r 26). 

[fogde heter fod Nyl EF öb, fond 
Ru Kim Hi, fodä A stm. 1 1. 
svm. [I Estld användes i stället 
det estniska lånordet kvibi\as stm. 

1] 
*to[ge]l/o? stm. 1 Fågel (ish. ätbar). 

Rg Wp Px — Bhl. 

*fole fula svm. Spö, piska. Ksl 

*folk folk ut. pl., stn. Surmjölk som 

blivit kvarsittande på insida av 

mjölkkärl. Ru — Jfr *fulk och 

*röik. 

"^folka I folku ut. pl., svf. = fg. 

Kr 

*folka II fålko svf. Ljusskarn. Ko 

'^Tolkad folka n. -at adj. Hyfsad, 

som har folkvett. Hi — Rz 158 b 

Ög. Ingår även i sms. "^ofolkad, 



224 



* folkarg — *forga 8. II 



qv. v. Jfr Ser. upfolka 'to civi- 
lize, to Immaniso'. 

*folkarg f ölkar g( är) Ny l,/o Ikarg(är) 
EF Öb, fåkarg(är) ' öNyf adj. 
Folkilsken. 

folkdräpare folkdräpar stm. 3 J.M. 
Nyckelpiga, coccinella. Nu 

HoliiaXX folk fat-^y\Jolkfat- Hvbfj 
Mx Kr adj. Folklik; hyfsad, um- 
gängssam. — Rz 159 a Ög. Vb. 
Förek. även ss. adv. i bet. 1) 
Beskaffadt; hä ä so folk fat. vNyl 
2) Säreget. vNyl 

[folk]folor *folks- folksfolor Na Ee, 
folksfohir Lmo, /o?A5/ot(?or Kim, 
folksfonlur Ki,fos,folor Pm,/o.^- 
foulur Kv fplt. 

=. *folka- folkafolor vNyl mNyl 
och delvis öNyl, folkafolor Fby 
Ko Hsk, folkafolor öNyl fpl. 
Folkseder, „skick och fason". 

folk-*mänge folkmämj stn. Folk- 
mängd, folkhop. Ingå (Bsd). 

*folkog folku- adj. Slemmig (om 
mjölkkärl). Ru Kr 

folkslag folkslag vNyl, folkslag (& 
-Xlqg) Drfj Mx Ped, folkslag (I 
-Mag) Vö pl. obr., stn. Folksort; 
släkt, ätt. - 8k. Hll. Bl. Ög. 
(Rz 158 b) SM.; no. Jyll. folke- 
slag. 

*folktam folktqm(har) adj. Folkkär 
(om djur). Nyl 

folkvan folkrqn- adj. Tam. Gsv Nu 

Wp 

folk-^älsken folk(ils,tjln adj. Folk- 
kär (om djur). \6 
*folsing fo-^^.iifg Mx, fofi»fg Px stm. 

1 Föl fnm f()rsta till fjärde aret. 
'^'foppla fopla Fby Kim, fopul U 

sv. vl>. iutr. 1 Falla, rauila. 
*for p. biform till för j)., <jv. v.; 
so ork inför. 



m. m. 



l*forda >] *fola fQl(a) Nyl, fol{ai 
k Fö Ku Hsk Ko Na Fby sVa 
nVa, foul(a) Kim Hi Muns Nkbv 
(mfl. i mVa) sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Bringa, föra eller hämta. 
A. a. o. 2) Skjutsa. Hsk ^ fql 
åv Springa sin väg. Na — fvsk. ' 
förda fsv. fort>a v. 'fortskaffa'. 
Ez 129 a Gd. Ög. Sm. Nk. UppL 
Hs. Mp. Vb. Jtl.; Ihre fdrda 
'nutrire'. — Linds ordb. tohla 
sig, Sdt fola sig 'se nutrire, 
Weste fola 'köra bort, föra pa' 



*fordad — ingår i sms. ^tun^^fordad 
qv. v. 

"^fordanskap fglanskap nVa, fglm- 
skåp Gkby NVet, fglanskqp Mx 
Ee, faulamkap Vö Or yftHilanskqp 
Kv Must, fulanskap Px KorsD. 
fulanskqp Sby Lfj Np Pm ut. 
pl., stm. Px Korsn Mx Kv, stf. 
sVa Ee, stn. Mx mVa nVa, ut. 
gen. Gkby NVet Eörelseförmåga. 
makt att röra sig. — fsv. fordhan- 
skap(er) m. o. n. 'fort8kaffiiing(s- 
medel)' Vg. fordenskap 'commea- 
tus auxilium' (Hof). — Com.*p. 
111 fordenskap 't&hrepenningar'. 

*fordig — ingår i sms. *rådfordig. 
qv. v. 

[fordra heter fQl(a) Hsk, fw O sv. 
vb. tr. o. intr. 1. = Ser., Lind, 
Sdt 'eommeatus', Ihre 'nutri- 
mentum'. 

*forga s. I forgo Fö Ka HskBrom 
Ten Ksl,ybr<7f#Brdösvf. l)Bemiia, 
rispa. Fö Ku Brdö Ksl 2) Fåra 
pä teg. Hsk Brom Ten — i Jfr 
no. furka f. 'liden sprsekke'. 

*forga s. II forga 1. -o Fby Kim 
Hi Åhd, forgti nVa, foiy Px svf. 
Skvallertaska, pratmakerska. 



*forga v. I—* fota. 



225 



''forga v. 1 forg(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Eispa. Sj Ksl 2) Plöja 
glest och slarvigt. Na 3) Skrapa, 
t. ex. med fötterna. Vö 4) Skära 
i (vid dåligt slädföre). sVa 5) 
Hugga ränna långs ytan av en 
stock för att sedan lättare kunna 
klyva den. Na 

•fcMrga v. II forg(a) sv. vb. 1: 1) 
tr. [ot sä 1. si\ Samla per fas et 
nefas. Ingå Sn Bo 2) intr. Äta 
glupskt. Mx 

*forga v. III forg(a) sv. vb. intr. 1 
Sladdra, skrävla. Ka Sn Ingå 
Sj Ksl Fby Hi Kim Pg Åhd Öb 

*forga v. IV forg(a) sv. vb. intr. 1: 
1) [åv] Ila, skynda, hasta. Ku 
Brdö Px 2) Ivrigt hålla på med 
något. Kv 

*forgare for gar stm. 3 Skrävlare, 
storpratare. Px Vö 

*forgla I forglo svf. Fåra på teg. 
Brom — i Jfr no. furkla f . 'spraekke 
i trae'. 

*forgla II forglo svf. Karlaktig 
kvinna, okv. Brom 

*forgog I forgo(gär) adj. Grroft och 
illa upplöjd, om mark. Na 

^forgog Jlforgo(gär) AjforgugärHi 
adj. Pladdrande, skvalleraktig. 

^fork fork stm. 1: 1) Stång, h var- 
med båtar framstakas i grundt 
vatten. EF Å ÖB 2) Puls (fiske- 
redskap). Nyl Åhd Öb 3) Skid- 
stav. Ksl 4) Dynggrepe. Nu Wp 
Ngö 5) Träribba inhuggen på 
tvären mot stockändarne i dörr- 
och fönsteröppningar. Na — f vsk. 
forkr m., no. da. fork m. i allmh. 
'stång' o. d.; Sk. Vg. HU. Gd. 
Uppl. Sdm. Nk. Vb. (Rz 160 a) 
Bhl. Åm. — VR 26 b, Serenius, 
Ihre 'contus longurius'. 



*forka s. farko svf. Puls (fiskered- 
skap). He 

*forka v. fork(a) sv. vb. intr. o. tr. 
1: 1) Staka båt fram. He Kim 
Hi 2) Stöta efter fisk. öNyl 
niNyl Na Ku Brdö — fvsk. forka 
i bet. 1, Rz 160 a Uppl. Vb. lika- 
ledes. — Serenius. 

*forke I forka svm. Bärling o. d. 
Kkr Hvbfj 

*forke II forka ut. pl., svm. An- 
hopning av slem m. m. d. i en 
hästs hals. Hvbfj [ < *folke]. 

*forkel fortjil pl. -ilar stm. 1 Puls- 
stång. Lptr — Ingår ock i sms. 
not-*forkel, qv. v. 

*forma I formo Py (m. fl. i öNyl), 
forniu nVa svf. Form (ish. gjut- 
1. d.). 

*forma II formo svf. Lunsa, okv. 
Kim 

[forman] *foderman fodäiytian pl. 
'män(är) stm. 2. Ped 

*foror föror Np, förur Mx, fourur 
Vö fplt. 1) Folor, skick, beteende. 
Np Mx Vö 2) Försynthet, känsla 
av skam. Vö — Rz 129 a allm. 
i bet. 1. 

forsråd for ^r tid stn. Sjöråd, näok. 
Nyl 

[fort adv. kompareras for(larä, -ast 
i Nyl o. Åhd (& -ht); four(larä, 
-ost i Pg Kim Hi 

*fosen föst- Fby Np, /oti^ l.fousin 
Kim Hi adj. Lysten. — fsv. no. 
fos adj.; Rz 122 b fos Hs., foss 
Vg., föss HU. — Spegel Gloss., 
LM, Sdt, Weste (föråldr.) foss. 
Jfr sms. *framfosig. 

[fosfor uttalas fortfor Nyl Pg, 
forfor Nyl Fby Kim Hi msk. 1. ntr. 

*tota futu svf. Fot (i bspr.). Nyl 
(i Sbo fotu) Nkby. 

21) 



226 



*fot(a)Iag—*frada r. 



*fot(a)lag fofahif/ 1. -% Xyl Gkby, 
fotlqg Mx ut. pL, stn. Sätt att 
föra fötterna (om mskor o. djur). 
— SM. Frvksd., no. fotalag 1. 
fotlag n. 
[fotbjälle futuhäl stn. Fotblad. Da 
[fotdag fotdq pl. -fluar stm. Dags- 
verke till fots. Nu 

*fotéra fufér(a) sv. vb. intr. 1 Gå till 
fots. vNyl Ksl Ksbo. — nit. fo- 
teeren (Berghaus); jfr Jyll. feddre 
'gå raskt'. 

fot-*fjäle fotfiäla ut. gen. Trampa 
i vävstol. Gkb\' 

fot-*fjöl fotfiöl pl. -or stf. Trampa 
i vävstol. Ku — fvsk. fötafiQl f. 
'bräde till stöd för fötterna'. 

[{otrérdxg fotffenli- adj. Så pass fär- 
dig att man blott behöver sätta 
sig i rörelse (för vandring eller 
resa). Py 

fot-*kalv futkalv stm. 1 Vrist. Ngc") 

fot-*knyla fothnlo Å Fö, Jotkmjo 
Kkr svf. Ankel, fotknöl. — Se- 
renius Ord b. 

[fot-kvarn fothqrn stf. 1 Skvalt- 
kvarn. He 

fot-*kväm foutkrafr)ii stf. 1 =: fg. 
Hvbfj. — fsv. fotkvaem f. 

*fotografist fotograjht stm. 2 Foto- 
graf. Åld 

[fotpanna fofpano svf. Liten gryta 
med skaft och ben. öNyl 

fot[planka], -"^blanka fofhJa^ko svf. 
Syll. Ingå 

fot-*rom flitrom stm. 1 Den bre- 
daste delen i)a foten. Ngö 

[ioXspoikfots-jKirk Nyl Fby NaÅhd, 
foutfipark Xgö Kim Hi stn. Na 
1. stm. 1 f. ö. Stöd f(*)r foten i 
bat (vid rodd), säng o. s. v. 

fot-*[spam], -*spå[rjn fotsjKhi stn. 
Stöd för foten i båt. Ko 



fot-[*spjäm], -"^spjan futspuqn stn. 

= fg. Nu 
[fotstam futstam stm. 1 Sänggaveln 

vid fötterna. O 
fot[stigel], -*stivel/efeft/ stm. 1 Fot- 

stig. Ru 
[fotstock fotstok Fby, fautstok Kim 

stm. 1 Den långa stock, som är 

anbragt närmast under kvarn- 
golvet. 
[fot]sula '''fota- /f#/a^^ svf. Gsv 
*fotta fotu svf. Sko av hemgarvadt 

läder. Hvbfj 
*fott-kus? fotkus Wp, fotkwft Xii 

stm. 1 Stenbit, cyclopterus. 
*fottra fotar sv. vb. intr. 1 Kamla, 

ragla. O 
[fot-trampa /ff^ramp svf. Trampa pa 

spinnrock 1. i vävstol. Nu O 
[fot-trä 1. *fota. fotrtp Py, foutrtp 

(def. -(Ii, pl. -där) Ngö, fututrtr 

Da stn. = fotspark. 
fot-*vasse fgiva^a svm. Vass som 

växer i så grund t vatten att man 

ej behöver använda båt då han 

skall slås. vNjd 
[iotväg 1. -*veg fgtväij Ru, fohtfl 

Da Gsv stm. 1 Fotstig. 
*frack frak stm. 1 Sump (farkost). 

Brom 
*frackare frakarä stm. 3 Resande. 

Py 

*frad// grf ut. pl., stn. Fradga, skum, 

Nyl EF — Mp (Rz 163 b) SM. 

ÖHd Y. Nk. Jfr Vl-Bärgsl. *fradc 

m. idm. 
*frada s. fradu Bo Na Pg, fradu 

«g, frqdu Hi Wp svf. = fg. 

— (^ötald (Rz 163 b) Nk. Uppl.; 

fsv. fradha f. — Com.« n:r 432, 

Bib., Sp., Schibb. 425 a. LM. 

fradda. 
' frada v. frad(a) Bo, frqd(a) Po sv. 



* frodas-- [framföre. 



227 



vb. intr. 1 Skumma, fradga. — 
Sk. (Rz 163 b) SM. 
"^fradas frodas ^ a, frödis 'Rg, frodas 
vNyl Kim sv. vb. dep. 1 = fg. 

— fsv. fradhas vb., Sk. Hll. Bl. 

— Com.2 n:r 432. 

*fradhatt frqdhat stm. 1 Skum- 
biibbla å våg eller flytande in- 
vid strand. Fby Ksl — Ög. Sm. 
Bl. Hll. (Rz 163 b) Fryksd.; no. 
traudhatt m. 

*fradog fradu(gär) adj. Fradgig, 
skummig. Na — fsv. fradhogher 
adj. 

*frad-sjöyrarf/yi> ut. pl., stm. Skum- 
mande sjö; bränning. Hi 

"^frad-stoppa 1. *frado- fradstohpu Hi, 
frodustopo Na svf. Flytande bubb- 
la av havsskum. 

*frad-tapp frq(d)tap stm. 1 Skum- 
bubbla å våg. Kim 

*fraggas frodas Na Brdö, frågas Po 
Ten Brom Na Mx sv. vb. dep. 
1 Fradga, skumma; löddra. 

*fragg-[borla], -*bolla fraqhojo svf. 
Skumbubbla. Ku 

o 

*fragge fraqa Ahd Kim Nyl, frqga 
Po ut. pL, svm. Fradga, skum; 
lödder. 

*fraggog 1. -ot frago(gär) Nyl Fby 
Na, fragotär Kim, fr agu- Hi Brdö 
adj. Fradgig, skummig; löddrig. 

*frak frqk* Np Lfj Pm Px Korsn 
Bä, frako (oböjl.) Mx mVa nVa 
adj. God; ansenlig, stor; mycken. 

— Rz 162 a Vg. Bhl. VI. Hjd. 
Jtl. Hs.; no. äda. frak Jyll. frag. 
(äv. i D.V.S.O.). 

*fraka I adj. — se fg. 

*fraka H p. froJca adv. Ganska. Vö 

*frake (1. *fracke <*frad.ke 1. *fragg- 

ke?) froka ut. pL, svm. Skum 

(på öl o. s. v.). Nu O 



*frakliga 1. *frakligt frqkU Mx, 
frqklit Np adv. Ansenligt. 

[fram lyder i smss. frq- och fra- i 
Nu O, naturligtvis närmast av 
nasaleradt *fra. 

fram-*bette framUta Nyl Fby Klim 
Pg, framhäto Ko Hsk,/ramfc«Ato 
Hi Ku Kkr (o) svm. Främre sitt- 
bräde i båt. — Rz 34 b frammbita 
m. Sdm. 

frambom fråbom stm. 1 Bröstbom 
i vävstol. Nu 

fram-[*eft], -*ett framåt Da Nu O 
Wp nVa,/ram/^Mx 1) adv. Fram- 
åt. Mx nVa Framtill. Estl 2) prep. 
Långs. nVa — Dl. 'framåt', no. 
frametter idm. 

fram-*efters 1. -*ettas framäftär§ 
Bo, framäta^ Py adv. Framåt. 

— Ingår ock i smst. till *fram- 
efters, qv. v. 

*frainfluxen 1. -og framfluksin Å, 
framjluksu' Mx adj. Framfusig. 

— Rz 145 b Gd. 

*framfosen 1. Agframfosi(gär) Fby, 

framfousin 1. -fousT} Kim Hi adj. 

Framfusig. — Rz 172 b Vb.; änsv. 

framfos LL, Com.^ p. 246, Spegel 

(citat ur bibeln). Lind, Ihre; Sdt 

framfoss. 
"^Tramfosinge framfotmnii pl. -iggar 

stm. 1 Framfus 1. näsvis person. 

Hi Kim 
*framfusing(e) framfusigg 1. -indji 

vNyl, framfusigg Ku Brdö,/ram- 

fusig Fö stm. 1 = fg. — Rz 

172 b Vb; no. framfusing m. 
*framfuxen framfuksin 1. -sn Kv 

nVa, framfoksin Gkby adj. Fram- 

fusen. — Uppl. 
*framfuxing framfuksigg stm. 1 

Framfusig person. Ped 
[framföre frqfiri konj. Förrän. O 



228 



[fram-gavd — [fram-mast 



[ivQxn-gSiwéiframgqväl stm. 1 Fram- 
del i släde och ekstock. Na 

[framgräddad framgräda oböjl. adj. 
Gräddad framme i ugnen. Lmo 

*framgrädde/mw^r«yasvm. Fram- 
me i ugnen eller i askan fram- 
för ugnen gräddadt bröd. Py 

fram[gången], -*gådd framgäd(är) 
pp. & adj. Framliden, förgången. 
vNyl mNyl 

[framkast framkaM ut. pl., stn. Slö- 
säd. Na 

*framkrokog fr(imkroko((fär) adj. 
Framåtlutande. Na 

"^framkäxog framtsnksu- adj. Rätt- 
fram; framfus. Lmo 

*framlag frafnlaff stn. Till torkning 
på en gång framlagd säd. Px — Rz 
162 b Norrl.; Norge ; äda. framlaeg. 

framlastad framlasfa- adj. Försedd 
med alltför tung last framtill 
(om farkost, kärra o. s. v.). Nyl 
Mx — Rz 163 a framläst Vb.; 
no. framlasta. 

*franilutog framhito(gär) Nyl Fby, 
framluiu- Hi nVa adj. Framåt- 
lutad; kutryggig. — fvsk. fram- 
lutr no. framluten adj. 

'''framländes fmmländi^ adv. Fram- 
länges, fram över, huvudstupa. 
Kim 

"^framlängdes framläggdis(t) adv. 
= fg. vNyl Fby Hi 

"^framläsan-år frantläsanår stn. 
Skriftskole-år. vNyl 

"^framläsen 1. -läst framlämi Kim 
Pg, framlcest(är) Nyl adj. Som 
blivit admitterad till HH natt- 
vard. — SM. framläsen. 

*framma — ingår i sms. *lång- 
framma, qv. v. 

*framman s. /ramffn(d) stn. Sköt- 
flöte (framtill vid sköten). vNyl Hi 



^framman p. framan Px, f raman 
Ålid adv. Framtill. — no. framan 
adv. 

"^framman^eft], .*ett framanät adv. 
Framifrån. Po Px — Ez 162 b 
Vb. 

"^frammanfran 1. -"^fira franianfrån 
Px, framanfrä Ten Brom adv. 
Framifrån. 

*franimangrädda framaggrädo svf. 
1) Mindre bröd, som barnen fa 
baka och grädda åt sig {örrän 
ugnen sopas. Bo 2) Tunt surt 
bröd, som ätes med smör strax 
sedan det blivit gräddadt. Lptr 

— Ordet tyckes i sin förra del 
innehålla kontamination av fnord. 
fram- och Irum-. 

"^frammangrädde Jraniaggp-äfja svm. 

= *framgrädde. Py 
"^framman-ifrån framanifrån NyL 

framanifriMn Sj Py adv. o. prep. 

Framifrån. 
"^frammanmast framamast stn. För- 
mast. Ru (pl. -tt) Wp 
"^frammansegel framasf^yl pl. n 

stn. Försegel. Ru 
"^frammanskot /ramaskaut pl. -o stn. 

Skot till fg. Ru 
"^framman-skrävel/rawo^iEräraf stm. 

1 Framfot på säl. Da Nu O Bg 

Wp 
'^'frammanstam /ramastam stm. 1 

Framstam. Qsv 
"^frammanstuga/raiikiffflf^ svf. Qist- 

rum, Sby Lfj 
"^frammanftand], -HBumJramatam pL 

-tendär stf. Framtand. Gsv 
*framman[till], -*te[l] framamta o. 

framante adv. Framtill. Po Ten 

— Sk. Bhl. frammante. 
[fram-mast frama^t stn. Förmast. 

Nu O 



[fram-mot — *frasmog I. 



229 



{frBTOrmot frqmot konj. I jämförelse 

med. Np 
frani[planka], -"^blanka franMagko 

svf. Sittbräde i vävstol. Strf 
*iramräta /ram r<c^w svf. Chémisette. 

Nkby 
^framsatt fram8at(är) (pp. &) adj. 

För mycket lastad framtill. Fby 

— Ez 163 a. 

fraxnsegel frqsegul 1. -s^igul stn. För- 
segel. Nu 

*lramskaftnar framshiftnar plt. 
Mannens könsdelar. Nyl (ish. 
östra). 

'*fraxtis]LOXt framsköt stm. 1: l)Av- 
rundadt sittbräde i båtens för. 
Lmo 2) Utbyggnad på bod. Sbo 

fram[slagen], -^slagen framXläiji- 
adj. Rättfram, framfus. Lmo 

*framsläppan-stake/ra/w5Za^aw^toÄ« 
(& -XI-) svm. Spak 1. käpp, hvar- 
med vävbommen omvrides. Strf 

"^fraxnsläppare framsläpar(ä) stm. 
3 = fg. Lptr vNyl Kim Hi Na 

[fram-stuga 1. -*stuva 1. -*styga/ram- 
stugu Vö Or Muns Nkby Ped 
(mfl.), frmnstygu 1. stögu (slutet 
ö) nVa, Jramstmm Nyl Kim Pg, 
framstunu Hi A, framstöuvo Ingå 
(skärg.) svf. Främmanderum; sal. 

— Rz 163 a & 691 a 'förstuga' Öld. 
"^framstupog frwmtupo adj. Fram- 

stupa. Py 

[fraxnställare framstälar(ä) stm. 3 
Kaffebricka. Nyl 

[framsäd framsmd ut. pl., stf. Slö- 
säd. Hi 

*framsätt f ramsat pp. o. adj. För 
mycket lastad framtill. Mx 

fram-*tanna jramtanu svf. Fram- 
tand. Ngö 

fram-^^tossa framtoso svf. Framtass. 
Na Sött 



*framtung framtugg adj . För mycket 

lastad framtill (om kärra). Mx 

— Vm. Hs. Vb. (Rz 163 a & 

20 a) VI.; Norge. 
*framut framut adv. Framåt, fram- 

stupa; t. ex. flikon stalp framut. 

Ingå 
fram-* vik /mwrei stn. Träskonings- 

stycke på medens krökning. Na 
*fram-yte-å [*yte< uti]/ramto adv. 

Frami, framtill. Rg 
*framåt-lutog framotluto(gär) adj. 

Framåtlutad. Kim 
*frant s./raw^stm. 1 Pojke, vasker. 

Kv — Ingår även i sms. *illfrant, 

qv. v. 
*frant a. frant(ar) adj. Frän, besk, 

amper. Hi Kim Na 
[fras fras vNyl, fras Estl Åhd ut. 

pl., stn. 1) Sorl, vattenbrus. vNyl 

Sorl; prassel. A 2) Fradga, skum. 

Å Fö Ku Estl — Ingår ock i 

sms. våg-fras, qv. v. 
[fräsa fras(a) Ru Nyl EF mVa nVa, 

frqs(a) Hi Åhd Nu 0,frqs*ng 

Wp sVa, frosa Wp, flosa G^v 

sv. vb. intr. 1: 1) Sorla (om 

vatten). vNyl EF Å Fö Brdö 

2) Brusa. Gsv Å Ku Brdö Öb 

3) Prassla. Ru vNyl Fö Brdö 
Öb 4) Knastra. Nyl 5) Fradga, 
skumma. Å Ku Brdö Nu O Rg 
Wp — no. fräsa 'sprudle, sprage'. 

*frasas frosas sv. vb. dep. 1 Fradga, 
skumma. Da Gsv 

*frasma frasmo svf. Hudutslag. 
vNyl He Sbo — Jfr *frisma s., 
*fräsma s. I. 

*frasma v. frasm sv. vb. tr. 1 Upp- 
rispa ett tyg tråd för tråd. Na 

*frasmog I frasnio(gär) adj. Be- 
häftad med *frasmor. vNyl He 
Sbo 



230 



*frasmog II—*fri8hu8. 



*frasmog 11 frasynoOjär) adj. säges 

om tyg, som rispas upp av sig 

själft. Na 
*frass(e) frimi Ålid Kim Hi, fras 

Ko Hsk Öb svm. 1. stm. 1 Han- 
katt. — Uppl. Jfr Rz 164 b fress(e) 

1. fräse m. idm Norrl.; fvsk. fress 

no. frass m.; Lind liar kattfrås 

'kattbonde'. 
"^frassgubbe frimjohä svm. = fg. 

Fö 
"^Trassla fnisl sv. vb. imp. o. intr. 

1 Ljuda frasande. Na 
'''frasslig ft'adi((fär) adj. Behäftad 

med hudutslag. Ten 
"^frassmånad fvasmäna ([)1. obr. 1. 

-monar) sm. Mars månad. Mx 
*[fras]-snö *frase- framsni) ut. pL, 

stm. Snö, som faller i stora flingor. 

Sbo 
*frata frat(a) V(), frai:^ Mx sv. vb. 

intr. 1 Fjärta. — Åm. (Rz 168 b) 

Dl.; fvsk. freta v. 
fräter lat. /ra,^« svm. Förtrolig kam- 
rat, bror. Brom 
*fratta fratxi, svf. öku. pii en i 

Sverige född kvinna. Kv 
*fratte fraUi svm. Ökn. på en i 

Sverige född mansperson. Kv 
[fred] *freder fredar 1. frdidur ut. 

pl., stm. vNyl 
[fredag] ^fridag frida pl. fridagar 

stm. 1 Fld Ru Estl (obs. plui-. 

användes blott i Fld). 
*[fre)dager *fri- fridagar ut. pl., 

stm. = fg. vNyl 
*fren fräiyor adj. Skör. K kr — Rz 

169 a frän Dl. 
*fresa fräis pret. frest sup. fräisi 

Ko Hsk, fre^s sv. vb. 2 Na vb. 

tr. Snyta. 
*fresta fräisto svf. 1) Försök, prov. 

vNyl (pass.) Kim 2) Verktyg — 



hvilket som hälst — hvarmed 
svag is prövas. Na — Jfr fvsk. 
freisti f . 'fristeise'. — Ingår ock 
i sms. list-^^fresta, qv. v. 

"^trian-tag fnantqg stn. Beteende 
vid frieri; det att vara helt upp- 
tagen av frieritankar; hun äriktif 
i fnantqgän ni*. vNyl 

*friantid fnanttd ut. pl., stm. Frieri- 
tid. Nyl 

*frianväg i tis. vii(ra) po frkanvfhj 
Vara på friarotankar. Nyl 

*tribyte fnhyt Nyl Na, fnhit fiu 
Bo pl. obr., stn. 1) Herrelöst, isli. 
strandvräkt gods. Nyl Eu 2) 
Värdesaker som man hittat eller 
erhållit till skänks. Na — LL 
frijbyte 'exuvise'. 

[frihäst fnhäst stm. 1 Frånmans- 
häst. Ru 

"^'fripasshäst? pripashäst stm. 1 = 
*bredvidlöpare. Nu O Da 

*fripass-ök/iij>asäVi stm. 1 = fg.Wp 

[fripräss frtpräs. stm. 1 liimstång. Pä 

*fripratare fnprqtarä stm. 3 Fri- 
språkig mansperson. Hi 

'^{xiprQXogfnprqto(gär) adj. Fritalig. 
Fö 

[frisk /?i.9A- 1. frisk- adj. Icke salt. Fld 

*friska 8. I fn^ko 1. Jrisko ut. pl., 
svf. Hälsa. Esbo 

^^friska s. II fnsko Å Fö Ku, fndn 
Brdö Hvbfj Vö, fnsk NpPxut. 
pl., svf. Sött vatten, spec. i siar, 
insjöar, tjärn och kärr m. m. 

[friska v. frtsk(a) sv. vb. tr. 1 [op] 
Uppfriska ngn. Nyl 

*friskalare fnskalar(ä) l./nskQlar(å) 
stm. 3 Bask travare (om häst). 
vNyl mNyl ~ Ez 577 b Sm.; 
Serenii Ordb. 

"^friskus friskus Fby Kim JSSa^fmkos 
Hi stm. 1 Frisk bris, vindkåre. 



[frossJUad— frostsveda. 



231 



*frisma s. fnsnio vNyl, frismo Kim 

svf. Blemma. — fsv. frisma f. 

'varblåsa', HU. Norge. — Spegels 

Gloss., Ihre 'anthrax'. 
*frisma v. frism sv. vb. tr. 1 Upp- 
rispa ett tyg tråd för tråd. Na 
*frismog I 1. -ot frismo(gär) vNyl, 

frismutär Kim adj. Blemmig. 
*frismog IIf7ismo(gär) adj. = *fras- 

mog II. Na 
*frispringare frispriggar(ä) stm. 3 

= *fnskalare. öNyl 
*fnsta fmt sv. vb. tr. 1 Fresta, 

förföra; locka, tubba. nVa — i 

< ei framför två konsonanter. 
*fritravare fntravar(ä) stm. 1 := *fri- 

skalare. Nyl 
*trits frits pl. -ir stf. Vette å nät. 

Wp - Jfr fvsk. frétt f., frétta 

vb. 
[frodas] *flodas flödas vNyl, flödas 

Å, floöas Da Nu O sv. vb. dep. 1. 
[frodig] *flodig 1. -og ftodi- 1. flodo- 

Nyl, flodin A, flodo(gär) Ku Fö, 

flQdn(gä)r Brdö adj. — Rz 133 a 

Ög. Sm. Bl. Bhl. 
*frolla frol sv. vb. intr. 1 Sladdra. 

nVa — Hs. 
*frollbytta frolbytu svf. Sladder- 

kärring, okv. Ped Pu (mfl. i nVa) 
^ivoWstak^ frolstaka svm. (pl. mindre 

bruklig) Pratmakare, sladder- 

hane. Ped Pu (mfl. i nVa) 
*frolsa? fras, sv. vb. intr. 1: 1) 

Rossla. Mx 2) Brusa. Mx 
[frontispis] *front front pl. obr., 

stm. Öb — Ser. Ordb.; da. 
[frossjblad *frosse- frosablqd stn. 

Blåsippa, anemone hepatica. Bo 
[fross]bot *frosse- f rosahot stn. Fet- 
ört, sedum acre. EF 
[fross]-*bråkning Hrosse- frosabråk- 

nigg stf. 1 Frossbrytning. Ingå 



*frosse frosa vNyl mNyl Wp EF 
mVa nVa, fru^^a O Rg Wp Ngö 
Nyl, fräsa Hi ut. pl., stm. 1) 
Frossa. A. a. o. 2) Frost. Nu — 
Uppl. Dl.; no. frose (o') m. 'frost'. 
LM. fråsse Lind trosse. — Ingår 
ock i smss. mjält- o. tigg-*frosse, 
qv. v. 

[fross]-gräs *frosse- frosagräs vNyl 
mNyl, frusagräs öNyl ut. pl., 
stn. Fetört, sedum acre. 

[fross]-ilning Hross^- frosailnigg stf. 
1 Frossbrytning. vNyl — Rz 
290 b frossiling m. Götald. 

[fross]-sjuka [*fryse-] *fruse- /rtW- 
simk ut. pl., svf. Frossa. Da Nu 

[frost är ntr. i Å Sött Ku He öNyl 
Estl Ru — Y. Sörb.; fvsk. no. 
fsv. äda. frost n. 

*frosta frost(a) sv. vb. imp. 1 Vara 
frost. Sött Ku Brdö Ka Sn Ingå 
— Rz 165 b Gd Bl. Sk. HIL; 
fvsk frosta äda. froste v. 

*frostas frostas sv. vb. dep. 1 Vara 
1. bli frost. Å 

*frost-i(l)ska frosttsJcuna plt. Be- 
svärjelse, h varigenom frost åväga- 
bragts. Gkby 

frost-*nim frostnivi(är) adj. Utsatt 
1. mottaglig för frost. Po Ka — 
Rz 165 b Sm. 

irost^TiMrcanenfrostnumin adj. Frost- 
bi ten. Po Ten — fvsk. numenn 
pp. 'tagen'. 

frost-*näm frostnmn- adj. Frostöm. 
Korsn — Rz 163 b Sm.; Norge; 
fvsk. n^mr a. 

frost-*nämd frostnämd- adj. Frost- 
öm. Pm Px nVa 

*frostrim frostrim ut. pl., stn. Rim- 
frost. Dagö 

"^frostsveda frostsväid sv. vb. tr. 2 
Skada genom frost. Na 



282 



[fruTcosf] *frngo8t—[fi'ån8kära. 



[frukost] *frugost frngust IsÅxn.frO' 

ijtist Hi stm. 1. 
*frumma frnmh sv. vb. intr. o. imp. 

1 Susa, hvina. Px Mx Kv 
*frunt front stm. 1 Frans. Sn Ingå 

Pä Lptr Strf Py — Jfr no. fruns 

n. idm, frunten a. 'rynkad' da. 

fryndse s. 
"^frunt-docka frontduko svf. Dopp- 
ing, podiceps. Pä 
[frunjtimmer "^ fru- frufimhär stn. Bo 

Py Pg Vö — Com.2 p. 121 frw- 

timbret, sgdef. 
*fruntimra frufifimhru svf. Frun- 
timmer. Ngö 
^frunt-nsicka frontnako svf Dopping, 

podiceps. öNyl 
*frusa frma sv. vb. intr. 1 Frysa. 

Rg Wp 
"^frusas frusnas sv. vb. dep. 1 Frusta. 

O — Jfr no. sJyll. frusa v. 

'fnysa'. 
*truse? fnm O, fnisi Nu ut. pL, 

stn. Frost. — Jfr fsv. fryse m. 

'köld'. [Trol. < *fr"se i smss.] 
frusen-*kucku frusikukn svf. (& sm.) 

Okv. fr)r on person som snart 

fryser. vNyl — Jfr Rz 165 b 

frössguck idm Hs. 
*fruska fnisk(a) sv. vb. intr. 1 

Frusta (om häst). Ka Snlngii Lo jo 
*fry8a 1 fris Kstl, flts Ru sv. vb. 

intr. 2: 1) Fnysa, frusta (om häst). 

Kstl Ru 2) Sorla. Estl - fvsk. 

frysa no. frosa v. 'prustc, fnyse 

(om hest)'. 
[frysa II (= hsv.) *frusa (< '^frjusa) 
//•7/.V Ru Kstl Py nYa; — pret. 

froHs Ru, /;y>?/,v Da Gsv nVa, 
fröffs Ngi) Py, fräus Rg Wp, 
frans Nu O; pl. fnisu Ru Da 

Nu O (.?>•- Kstl) 1. = sg.; — sup. 
frusit Ru, frNsi Kstl. ('fij nVa Py 



st. vb. intr. o. tr. — I K v förek. 
fnj.9 pret. o. sup. fröust vb. tr. 
Förfrysa. — fvsk. Masa st. vb. 

*fryssna? frisän sv. vb. intr. 1 
Frusta. Wp 

*frå frå prep. o. adv. (hälst postp.) 
Från. Po (säUs.) Ten Gsv — fvsk. 
fsv. frä ^iS\av. no. fti. Sk. Sm. 
Ög. frå Hll. fra. — Jfr VE 11 b 
fråskild; frå SL, Sdt, Ihre. 

*frådas/r^flw sv. vb. dep. 1 Fradga, 
skumma. Wp — Jfr fvsk. froSa | 
f. 'fradga'; verbet da. fråde no. 
froda (o') Ez 163 b froda Vb.Dl. 

"^frådda frudo ut. pl., svf. Skam vid 
havsstranden efter storm. öNy) 

[frågare fråar stm. 3 Tabnan vid 
frieri. O 

[frågbok frå^h pl. fråb^kur stf . Ka- 
tekes. Nu — SM. 

*frågen fråkin adj. Pigg, kry. Ku 
Brdö — Ez 167 a Åm. Vb., fra 
Hs., frår Dl. 

*fråm fram 1. from He Nu, fruam 
Eu prep. Från. (Se Nyl. II nir 
354). — Ingår även i smss. hem- 
ma- o. ^hjäma-fram, qv. v. 

*fråm-[skilja], -^skelja/rom^ibfttprct. 
o. sup. fromshwA sv. vb. imp. 2 
Vara motbjudande; med direkt 
obj., t. ex. hä fromskoil må. Na 

[frånfallen frånfali- adj. 1) Död. 
Nyl 2) Avsigkommen. Lptr 3) 
Bortkommen, t. ex. Jrf från 
arbeta. Ingå 

*frånmans f renmans oböjl. adj. Före- 
spänd till höger (om häst eller 
oxe). vNyl - Sk. HU. Uppl. (Hz 
167 a-b, 143 b, 726 b). 

[frånskära frånskäi-a pret. siqr pl 
-shiru sup. -skfiri vb. imp. = 
"^fråmskilja. O [Omdaning av den 
i Nu befintliga formen.] 



*fråsa --[fränistjfot 



233 



*fråsa frås"^ sv. vb. intr. o. imp. 1 

Brusa. Korsn — Jfr no. fråse v. 

'pruste'. 
*fräga s. fr(ego Sbo Ksl Sj vNyl 

Kim Å Fö Ku, fr(?gu Brdö Ped 

Pu svf. Fråga; frcegon ä fri tis. 

— Rz 164 a Sdm. Nk. Vb.; VI. 
*fräga v. fr(Bg(a) Nyl Ngö Fby 

Kim Ko Hsk Åhd öb, freäga 

Sj sv. vb. tr. o. intr. 1 Fråga, 

spörja. — Sk. Hll. Vg. Sm. Nk. 

Uppl. Vb. (Rz 164 a) VI.; no. 

*frega (e') v. 
*frägning frcegnigg stf. 1 Förfråg- 
ning; fråga. Bo 
[fräjd uttalas frögd i Borgå socken. 
[fräjde]bevis ^fröjde- frögdibivfs stn. 

Nyl 
*fräka fräka sv. vb. tr. 1 „ Vräka" 

tjära. nVa 
*fräkare fräkar stm. 3 Tjärvräkare. 

nVa 
*fräken fviflcin adj. Ivrig, lyst en; 

fr. ti ita glupsk (om husdjur). 

Bo Pä — Uppl.; fvsk. frekr a. 

'grådig'. 
*fräkna fräkno svf. Fräkne. Kim 

Pg — Ingår även i sms. sommar- 

*fräkna, qv. v. — Spegels Grloss.; 

enkelt hos Sdt och Ihre. 
*frälska frälsk sv. vb. intr. 1 

Vrenskas. Ngö [Jfr Föglö-uttalet 

frä Vrå', fräla Vråla'.] 
*främja framta sv. vb. intr. 1 Visa 

sig blyg 1. rädd inför främmande 

(om barn). vNyl 
*främmad främadär Ngö, främadär 

Da adj. Främmande. — fsv. frae- 

madher änsv. främmad Spegels 

Gloss. (ft. p. 29 o. s. v.), Hll. 

Sm. Nk. (Rz 162 b) Nk. VI. Bhl. 
'^'främman-bom främabom stm. 1 

Bröstbom i vävstol. Da [fränm. 



-ast äro komp. o. superi. =?h8v. 
främre främst.] 

*främmandaLfräniand(a) sv. vb. intr. 
1 = *främja. Sn Ingå Sj 

"^främmandas främandas sv. vb. dep. 
1 = fg. Bo 

[främmande: främand (pl. obrukl.) 
sm. & sn. Kim; fri7nand(är) öNyl, 
främandär Kim n. -nt adj. 

[främmande-kammare främandka- 
mar vNyl mNyl Sbo, frimand- 
kantar öNyl stm. 1 Gästrum. 

[främmande-lands/mmaw/^m?^ oböjl. 
adj. Utländsk. Dagö 

[främmande-man främandman pl. 
-mänir stm. 2 Främmande; främ- 
ling. Nu 

[främmanderum främandrum vNyl 
TDL^y\,f rimandrum öNyl stn. Gäst- 
rum. 

*främmanfrån främafrån ad v. Fram- 
ifrån. Da 

*främmanstam främastam stm. 1 
Framstam. Da Ru 

*främman[tand], -^'^taxmfrämatan pl. 
-tändär stf. 2 Framtand. Da 

*främmelsäd främälsced ut. pl., stf. 
Sämre säd, som vid tröskningen 
faller rakt ned. Ingå 

[främre ben främärhen stn. Fram- 
ben. A — äda. fremmerben n. 

[främstjben *främmast- främashäin 
stn. Fraraben. Da 

'^främstfinger 1. -fingret f rams tji ggär 
Da Gsv Rg Py EF Mx Ped Pu 
(mfl.), främsjiggär Ku, f rams fgär 
A, fimnstfiggur Nu O, främst- 
fggäl Wp (i allmh. sg. def.), 
främstfigri Ru sgdef. stn. Pek- 
finger. — VR 6 a fremsta finger 
index, LL fremste finger. 

[främstjfot *främmast-/ramr^.v/b^ pl. 
fetär stm. 2 Framfot. Da 

30 



234 



[fränist] -* skr avel— *frödväxt 



[främst]-*skrävel *främmast-//Yi>w«- 
shräväl stm. 1 Frainfot på säl. 
Da 

*främst-tand främstånd pl. -temlur 
stf. 2 Framtand. O 

*främst-[tåj, -*tån främstan stf. 1 
Tån närmast stortån. Gsv 

*fräning frrenigg stm. 1 Skumvåg ; 
störtsjö. Bo Pä [Kske < *fraél)- 
ninger, jfr *frada v.] 

[franka] 'HväiVi]L]Sifräytjo svf. Ku Kkr 

*fräs fr(Ps ut. pl., stn. Fräsning 
(t. ex. ormens); brus (t. ex. ha- 
vets). Nyl Fby Kim — fvsk. 
fräes n. 'bla3sen, li vislen'; Rz 168 b 
fres n. Vb. 

*fräsa fm^faj sv. vb. tr. 1 Ku A 
1. 2: 1) Putsa eller snyta a) näsa. 
Ru Estl Ngö Xyl Fby Kim Hi 
Na Å Ku Ped Pu b)'^ljus. Fby 
Kim Hi Na 2) Hastigt kläda, 
t. ex. Jhes sköra podä. Mx — 
Ez 168 a i bet. 1 a Bl. 

*fräsing fr(ri>'i^g ut. pl., stf. Välling 
av sötmadt rågmjöl, vatten och 
sälspäck. Ingå (Ez 168 b). 

*fräsma s. Ifräsmo (1. -s-) Sbo vNyl 
Kim Pg Fby Å, fräsmu Vö, 
frcesmo Fö Ku, fnesmu Hi Brdö 
svf. Hudutslag. — Ez 168 b fres- 
ma Vg. Sm. — Com.^ p. 69 fress- 
mar pl. 

*fräsma s. H frikmo svf. I sick- 
sack löpande rispa. Na 

*fräsma v. fräsm sv. vb. tr. 1 Upp- 
rispa ett tyg träd för tråd. Na 

*fräsmog 1 1. -ot frusmofgär) (1. 
-^-) Sbo vNyl Fby Na A, Jhrs- 
mofgärj Fö Ku, frq-snm- Hi Brdö, 
Jrä.snwt Ee adj. Behäftad med 
blcmnior, fräknar o. d. 
*fräsmog 11 frlswufyärj adj. Som 
har mänga rispor. Na 



*[fräs]-mumma *fräsc-/rfl»/wiMmflut. 
pl., svf. Lätt bornerande öl. Sbo 

*fräsning IJrt^snigg stf. 1 Snytning 
av näsan. vNyl 

"^fräsning II frt^&nlgg stm. 1 Skum- 
våg. Fby 

[fräta] *freta fräit sv. vb. tr. 2. Xa 
— i Jfr got. frcutan idm. 

*frätog frmtoCgär) adj. Anfrätt. Sbo 

*frö? I (1. *fröd?)/räK/ stn. Mindre 
vattenbubbla. Fö — fvsk. frauJ 
n. 'skum'. 

[frö II •= hsv. lyder fröyj mNvl 
vNyl Kim Na Åhd Hvbfj Öb, 
fräij Da Gsv Eg Wp Ngö Eiu 
fraij Nu O stn. — fryö pl. obr., 
stn. Dynt. Py 

*fröa? frou st. vb. tr. 1 Äga. Dagö 

*fröd fröyd stm. 2 Mindre groda. 
Kkr — Rz 169 a Gd Bl. Sk.: 
ÖHd VI.; fvsk. frauör m. fsv. 
frodh f. — VE 53 a, LL fröde, 
Spegel och Ihro frö. 

* frodas fröudas sv. vb. dep. 1 Frodas 
(om växt 1. människa). Mx Ped 
Pu (mfl. i nVa) 

*fröd-grän Jröudgr<^* stf. 1 Snabb- 
växt gran med lös ved. Mx — 
Ez 168 b Vb.; no. fraud- 1. frpyde- 
1. fr0ygran f. 

*frödig 1. -og fröydi' mNyl vNyl, 
fröydo- öNyl Fö Ku, fröiådo öNyl 
fröyduCgäJr Brdö, fröudu- mVa 
nVa, fröygdu- Kv, fröudot Np Px 
adj. Frodig (om växt). — Ez 
108 b Vb.; no. fröydig o. frandig. 
Ser. frodig 'seady, quick\ 
*frödkvist fräydkm&t stm. 1 Nyss 
uppskjuten kvist, t. ex. på barr- 
trän. Ksl 
"^fTödvuxenfröudvuJcs^Vn aåj . Frodig 

(om växt). Kim 
*frödväxt fröydväk8t(Qr) adj. Saskt 



*fröga - ^fuggor. 



235 



* uppskjutande (om växter). Ksl 
^ — Jfr Rz 168 b frodväxt Dl. (om 
^' mskor). 

*fröga fröti(w) sv. vb. tr. o. intr. 1 

■ Fråga. Dagö 

*fröjdlig fraidli' Oyfräidli- Gsv adj. 

• ^ Fröjdefull, glad ; gladlynt. 

■ *fröken /r#n He Ped Pu {niY . frökit 
^ He, men böjes frökna &c Ped 
^ Pu), freki- Bo adj. Girig; glupsk, 

snål; lysten (även t. ex. fr. ti 
läsa). — Ihre DL 51 a Norrl. 
*frön frön- Nyl Na Ko Hsk Åhd 
Np, fröyn- mVa nVa, fröun-Mx, 
fren- Rg Bo, fryön- Py Sj Kim, 
fryijn- Fby Hi adj. Skör, spröd. 

— Rz 169 a allra.; no. freyden 
& froyn. — Com.^ p. 19 frönheet 
s.; LM., Ihre frön adj. (tydl. för- 
åldr.) 

*frön-livog 1. -livad fröynbru- adj. 

()mtålig om livet. Kv — fri)n- 

livagär adj. Som lätt mister livet. 

Sn Ingå 
*'fv'6nogfr()no(gärj adj. Skör, spröd. 

Na — da. fronnet a. 
*frönvuxen 1. -växt fryönruksYlJ n 1. 

-räkstOirJ adj. Snabbt uppvuxen. 

Kim 
■^ f rosa fröys(a) Py Ten FxYö^frösfa) 

Ingå Sbo, fryös(a) Sj sv. vb. tr. 

1 Ingå Sbo 1. 2 f. ö. Förfrysa; 

bringa att frysa eller förfrysas. 

— no. fr0ysa fsv. frosa v. Jfr 
Bl. Bhl. frösen. Sk. Hs. Åm. 
frössen a. 'som lätt fryser', SM. 
frösa f. 'frossa' (Rz 165 b, Nilen, 
Linder). 

*frösas fresas sv. vb. dep. 2 För- 
frysa (intr.). Bo 

[fröstock fröystok stm. 1 Till frö- 
skörd omplanterad rotväxt. Kim 

*fubbel fuhäl 1. -äl stm. 1 Okv. för 



en fubblig mansperson. Å — Rz 

169 a Vb. 
*fubblor fohlor plt. Grannlåter på 

klädedräkt. Lptr 
*fucka I fuka sv. vb. intr. 1 Flaxa. 

He 
*fucka II fnka sv. vb. intr. 1 Bola, 

hora. Nu — Norge Bhl.; äda. 

fukke v. < *fu&ka. 
*fuckare ingår i smss. möss-, rost- 

och väder-*fuckare, qv. v. 
*fuckel fnkäl vNyl, fukäl Kim Na, 

fuhkäl & -äl Hi ut. pl., stn. Knep, 

konstgrepp; skälmstycke. — Rz 

169 b Sdm. 
*fuckla fukäl Bo, fnkla Kim, fukäl 

^a.fuhkla Hi sv. vb. intr. 1: l)Ha 

konstgrepp för sig, göra skälm- 
stycken. Bo Na 2) Smussla, hem- 

ligen syssla med något. Kim Hi 
*fudda fod/aj sv. vb. intr. 1 [om 

nogoj Handskas med ngt. Kim 

Drfj Vfj 
''•fudder? fudär ut. pL, stn. coll. 

Samling av gamla trasor. Sbo 
*fuddikor' fudikor Pm Px, fudikur 

Kv, fplt. Saker, effekter. — Jfr 

nit. fuddik 'ficka'. 
*fuff >/ interj. Uff! fy! Sbo 
''Tuffel fufäl ut. pl., stn. Knep, 

fuffens. He 
*fugel fugil Ngö, ful Da Gsv Nu 

O Ru Vö Kr Lmo, ful Gkby 

NVet stm. 1 (i Gkby NVet utan 

genus) Fågel. — fvsk. fugl fsv. 

fugel m. — Götald VI. Dl. Hs. 

Vb.Nb.(Rz 169a mfl.);SL fughel. 

Ingår även i smss. and-, natt-, 

*upp- och vinter-*fugel, qv. v. 
*fuggor foQor plt. 1) Gömmor. He 

2) Famn, sköte. Sj Ksl — no. 

fugg(e) m. 'packe, bylte' nyisl. 
föggur fpl. 'bagage, töj, säger'. 



236 



'^fu(ile-sl-rihn[m]el'— ^fuU-f famlad], -*tannad. 



"^fugle-skrämimjel fuf^krremäl stn. 
Fågelskrämma. Dag(> 

*fugle-[stigel], -^stivel ftu^tll ut. pl. 
(def. -n) stm. Yintergataii. Ra 
— Ar övers, av lett. putnu zelsch 
litt. paukszcziu kélias idm. 

*fukt fukt Ten Brom Kim, fuht 
Fby Hi ut. pl., stf. Stank, elak 
lukt. — Uppl.; fsv. fukt f.? (rök, 
ånga), jfr fvsk. fiike m. 

"^ixxkXaLfuhtfa) Ten Brom K\m, fukta 
Hi Fby sv. vb. intr. o. imp. 1 
Stinka. 

[fuktig liar i Nuckömalet den be- 
synnerliga formen fnsthj-. 

*ful fnl- adj. Rutten. Ru — fvsk. 
fiill fsv. ful adj. idm. 

*fuldjur fuhur stn. Fähund, drum- 
mel (okv.). Ku 

*fule fula svm. Bräde. Dagf) — 
Ingår även i sms. väv-'Tule, ({v. v. 

*fulja fuU pl. falnar svf. Årsgam- 
malt stof()l. \V[) — Ilire Gloss. 
följa 'ecpui'. 

*fulk fuU Nu O, fil/k Rg ut. i)l., 
stm. 1) Surmjölk. Nu O Ru 2) 
Slem av surmjölk [)å kärlets 
kanter och bräddar. Nu — Jfr 
*folk. 

*fulkad ingår i sms. *avfulkad, ([V. v. 

*fulkas ful k is sv. vb. dej). 1 C-a.'<tJ 
Klibba, fastna vid (om surmjölk). 

Kg 
"^fulkmack fulkmak stm. 1 Snigel. 

Nu O \Vp 
^'Tulkot fulkat- Nu, fulkät- Rg adj. 

Slemmig (om mjölkkärl). 
*full ful ^ ful Nyl Fby Ko Na 

Fö A Ngö Nu U Ru Kr, ful Å, 

fuj Ku Brdö, ful EF Öb, fjij 

Ilsk, fol Nu Fby, fu Kr adv. 

1) Väl, ([iiidem. 2) Likväl. — 

Com.*-^ p. 230 fulle. 



*f ullan fulan SJ, fujay Ku adv. 
Väl, «iuidem. — LMöller, Liml, 
Sdt. 

*fullar(e) fular Ru, ftdar O Ru, 
fularä Vfj (Tappo by; kske/ii^ar 
-|- ä 'det') adv. Väl, quidem. 

^fuUer/w/aV adv. Visserligen, säker- 
ligen. Nyl — fsv. fuller; Rz 170 b 
Vg. Sm. Användes som hsv. 
Schibb. 169 och upptages i S- 
renii, LMöllers, Linds, Ihres, 
Salilstedts och Westes ordböcker. 

*full.rälle fulfålä adv. Väl, tro- 
ligen. Ka Å 

[{\x\\r6\]dLfulföikak^ulföU Pm pret. 
fölgd k 1. föd Pm, sup. fölktk 
1. = pret. Pm sv. vb. tr. 2 För- 
följa. — fsv. fulfylghia vb. idm.: 
Spegels Gloss. (citat ur bibeln). 

*fullgubbe fulguh svm. 1 Drinkare. 
Nkby 

*fullhund fulhund stm. 1 Fyllhund. 
Lojo 

"^fuU-^^kladdad fulklada pp. o. oböjl. 
adj. Fullproppad. Mx 

*fullnär fuln^r adv. Nästan. Pojo 
— Schibb. 426 a, Serenius, Liml. 

*fullrant/t«//an^ stm. 1 Fyllesvin. Lo 

full-*soven (1. -'''suven) /w/wr/adj. 
Fullsövd. Py 

*fullstor fulstQr(är) adj. 1) Till- 
räckligt stor. Nyl 2) Fullvuxen. 
Nyl 

*fullt//<7' adv. Väl, visserligen. Py 

*fulltagande fultagandi oböjl. adj. 
Fullkomlig (om person), t. ex. 
//. drtvagkqr, ft man. vNyl — 
fsv. fuUtaker änsv. fuUtaga no. 
fuUtaka äda. fultagen; Sm. full- 
taga (Rz 170 b o. 721 b). 

*full-|tandad), -"^tannad fultana Fö, 
fujtaya Ku oböjl. adj. Som har 
alla sina tänder i beh&ll. 



full-Hungel -*funta. 



237 



full-*tungcl fultuggäi ut. pL, stn. 
Fullmåne. ' Hsk — Ez 764 a DL 

full-*växen fulväks^ 1. -väksin adj. 
Fullvuxen. mVa nVa — fsv. ful- 
vaexen. 

*fulna fun sv. vb. intr. 1 Ruttna. 
Ru — fvsk. fsv. fulna da. fuulne 
v. idm. 

*fulnas fijnas sv. vb. dep. 1 Ruttna, 
multna. Gsv 

*fulsken fusjci- adj. Murken. Nu 

ful-*ång(e) fulagg stm. 1 Ond ande; 
elak person. Re Nkb}^ 

*fumlament fumlamant stn. Fun- 
dering. Pg 

*fummel fumbil stm. 1 Sädeskärve. 
Kr — Jfr no. fump m. 'tyk, stiv 
og tung figur'. 

*fumpla fompla Fby Hi, fompuX O 
sv. vb. intr. 1 Ramla, falla. — 
Jfr no. fumpa v. 'göra långsara- 
ma rörelser' Jyll. fumpe v. 'ge 
elastiskt efter för stöt eller slag'. 

*fumsa s. fumsa A, fomsu Brdö, 
fomso Fby svf. Fjäskig 1. slarvig 
person, ish. kvinna. — Jfr no. 
fums m. 'klodrian'. 

*fumsa v. fumm sv. vb. intr. 1 
Slarva, fjäska. Ge Fby — Jfr 
nyisl. fuma v. 'forhaste sig'. 

*fumsog fuymo(gär) A, fomio(gä)') 
Ge Fby adj. Slarvig, hamsig. 

*fund fund stf. 2 Känsel, Lf j 

*fundament fundamänt stn. Funde- 
ring. Pm Px Nkby Gkby (i Gkby 
ut. gen.). 

^fundamärke/wnrfrt/na/i stn. 1) Sten- 
fot. Gsv 2) Byggnadstomt. Gsv 

"^fundass fundås. pl. är stm.? Be- 
styr, fundering. Ten [< *fundage 
l.*^< *fundatio?J 

*fundassa fundås(a) sv. vb. intr. 1 
Fundera, syssla. Ten Po (mfl.) 



"^fundation fundatjoun stm. 2 Fun- 
dering. Kv 

*fundér ffindär stn. Påhitt, påfund. 
Na — Rz 171a Nk. Sdm. 

[fundera 'begrunda' har allmänne- 
ligen f ortis på u. Dessxxtomf undra 
A Fö Nyl, fundär Lmo sv. vb. 
intr. 1. 

funderpng], -*ning funde(r)ffigg A 
Nyl nVa, fundeärtiigg Py Kim, 
fundiérriigg Fby Hi, funderYiugg 
Bo stf. 1 . — koma i f. Bli efter- 
tänksam 1. tveksam. Nyl 

*funderlig funderli(gur) adj. Som 
ger att tänka på, sällsam, under- 
lig. Po — Rz 171a 'djupt tän- 
kande' Sm. 

*fundemingssam funderfiiggmmhär 
adj. Tankfull, grubblande. Ingå 
(Bsd). 

*funk fo^k stm. 1 Funt Kkr — 
Kske av funt-kar? Ingår ock i 
sms. dop-*funk, qv. v. (sub dop- 
funt). 

*funka ^'fuytjo Ku, fogku Brdö svf. 
Veck. 

*funka v. fugk sv. vb. intr. 1 Slå 
hastigt. Lfj — skott, funk 'to 
strike'. 

*funkandes fugkandlM adv. blott i 
smst. /. nyfärj Splitterny. mNyl 
Öb (pass.) 

Hunk^Xny fugkfVni/färJ adj.^^fg. He 

*funken-ny fugkänijfärj adj Splitt- 
ny. He 

''•funkerny fugkiirri!, (ärj adj. Splitt- 
ny. He Lmo 

*funkog fuytjoCgär) adj. Veckad, 
veckig. Ku — no. funken adj. 
'byltagtig'. 

''funta fnntfa) sv. vb. intr. 1 [opå 
nogoj Fundera eller tänka på. 
Brom 



238 



*f/unfJbröd—*/utta. 



*[funt]bröd *funte- funfahrö Nyl, 
funtaJnyö S j Py, funtahre Bo stn. 
Benämning på en brödsort, till- 
lagad av mjölk, mjöl, vatten och 

ägg. 
*[funt]bulle *funte- funtahi^a svm. 

= fg. Nyl 
*funtfadder/wn#/i7rWystm. 1 Hjärte- 
vän, god kamrat, „busenfreund" 
(eg. dopfadder). Nyl — Ydre. 

*funtus fun^jus stm. 1 : 1) Den främ- 
ste i hopen, kaxe. Nyl EF Öb 
2) Odygdigt barn. Muns Gkby 
— Vg. Ög (Rz 171b) Hs. Åm. 

*fura s. I furo Fö Pg Kim He öNyl, 
furu Hi Vö, /y/y Px svf. 1) Fnurra 
1. trassel på träd. A. a. o. 2) 
Liten rest av en härva. öNyl 
Kring fingren spunnen liten garn- 
härva. öNyl Jngå Px 8) Nystan. 
Bo — Rz 172 a 8m. Bl. Sk. — 
Avljud till *föra < *feurö.n. 

*fura s. II furn svf. S[)ikflisa som 
uppstår då spikhuvudet sönder- 
splittras vid nådning. Kv 

*fura s. Ml fimt svf. Fåra på teg. 
Nu O — Ingår ock i smss. stor-, 
så- o. vattu-*iura, qv. v. 

*fura v. fur sv. vb. tr. 1 Trassla. 
Pm Px Vö 

*fura [sig] fura-sä sv. vb. rflx. 1 
Trassla sig (om tråd). Hi — Kz 
172 a Sk. 

*furog 1. -ot finn- Py Fi), furotär 
Kim, ftru- Hi Vö adj. Trasslig 
1. fnurrig (om tråd). — Rz 172 a 
Sk. 

*iurutalleträ furutuUtrrr stn. Fura. 
Wp 

*furra s. futut svf. Fnurra, trassel 
pa garn (»llcr tråd. Kim A Xa 

*furra v. I fur sv. vb. tr. 1 Sätta 
färdigspunnen träd pa rulle. Na 



*furra v. II fur(a) sv. vb. intr. 1 
Snurra omkring. Kim Hi — Bz 
172 a 'visa sig ond' Sm. 

*furra [sig] fura-aä sv. vb. rflx. 1 
Trassla sig (om tråd). A 

*furrog furo(gär) adj. Fnurrig 1. 
trasslig (om tråd). Na Å 

'''furu-bläddra fumhlädru svf. Kr, 
furuhlädro ut. gen. Gkbj' N\>t 
Lappskata, garrulus infaustus. 

*fus Iftis stm. Kaxe? Ordet funnet 
blott i uttr. eän Jcuggli fwt. Sj 
(Nyl. II n:r 332). — no. fus m. 
'forstemand i leg\ 

*fus II — ingår i sms. ragg-^^fus. 
qv. v. 

*iusa I fm(a) sv. vb. 1: 1) tr. 
Skuffa till, „hjälpa efter". Xa 
2) intr. Slinta ned, åka utför. 
Åhd Hsk Ko — no. fusa 'baste, 
skynde sig' da. fuse 'rusa, störta 
(fram, ned o. s. v.)' nit. fusen 
'rasch gehen, laufen'. 

*fusa II fii^a sv. vb. tr. 1 Gnida. 
Ru 

*fusa 111/fi.va sv. vb. intr. 1 Hväsa. 
Wp 

*fuska fusk sv. vb. intr. 1 [åt] 
Måtta efter med hornen, söka 
att få stånga (om kor och oxar). 
Nu 

*futsa fu^fi(a) sv. vb. intr. I (ab- 
solute 1. -f til, k] Häftigt spraka 
till. Ru Ka Sn Po Ten 

*futta fut(a) sv. vb. 1: 1) tr. o. 
intr. Hastigt sticka i brand ;yf«l^ff) 
pr] 1. fut(a) eld på. Po Ten Brom 
Na 2) intr. [abs. 1. + «/ Ac] 
Hastigt uppflamma med sprakan- 
de; t. ex. Wifff htjtä futa tiL vlSjl 
Fby Kim Hi Na Ku Fö — Bk 
172 b Uppl. Vg.; da. fotte (i 
bet. 2). 



*futt€l — "^fyrfota s. 



239 



*futtel futäl ut. pl., stn. Fubbel. 
Po Ten 

*futtikor/M^/A:Mrfplt. Saker, effekter. 
mVa nVa — Jfr *fuddikor. 

*futtla fntlu (1. -ti') sv. vb. intr. 1: 
1) Fubbla. vNyl 2) Smussla, i 
hemlighet syssla med något. vNyl 
Fby Kim Ku - Rz 173 a Ög. 
Sm. Vg.; no. fusla v. 'kluddre' 
nit. fuddeln 'nachlässig arbeiten'. 

*fuxe foksa svm. Fux. Sbo 

*fiixen ingår i sms. *framfuxen, 
qv. v. 

*fuxer fuksär plt. Fuffens, fukter, 
upptåg. Å 

[fy förek. bl. a. i uttr. hä fy (abs. 
1. -j- j;o -}- nomen) Nyl EF, hä 
föyj vNyl. (stdm); fij-våli Nyl 
Np (m. fl.), Jtj-vqU nVa, fl-vdli 
Åhd. 

'''fya fijd sv. vb. intr. 1 Säga fy; 
t. ex. it ä hä nogo ti fya ät. 
vNyl — Jfr no. fyna v. 'skamme, 
skjende på'. 

*fyk-fåll7 fifal Ru, ftjal Gsv ut. 
pl., stm. Namn på en dans. — 
Jfr isl. faldafeykir idm, eller år 
ordet ett lån ur någon tysk mun- 
art? 

fyll-*föka fyljäuku svf. Fylla, rus. 
Vö 

*fyllog fyMgär) adj. Supig. Py 

[fyllsjuk fyljuk(är) ^y\, fylsujl((är) 
Sbo, filfuJc(är) 1. -siuk(är) Bo 
adj. Lidande av bakrus. 

[fylltratt fyltrat ^y\,jiltrat Bo stm. 
1 Fyllesvin. 

*fylsa [sig] fyh-sä 1. -si sv. vb. rflx. 
1 Supa sig full. vNyl mNyl 

''fylsig fyhi(gär) Nyl Hi, Jilsi(yär) 
Bo adj. 1) Supig. 2) Drucken, full. 

*fylsmg fyhigg stm. 1 Drucken 
eller supig mansperson. Po 



*fynda fyndo svf. Slamsa, okv. Fby 

vNyl 
*fyra I fi/r(a) sv. vb. intr. 1 fpåj 

Elda starkt. vNyl — Rz 173 b 

Götald; Norge. 
*fyra II f\ir(a) sv. vb. intr. 1 ['på] 

1) Leva vildt eller oförsynt. vNyl 

2) Ivrigt syssla med ngt. nVa 
— Jfr Rz 174 a fyras v. 'driva 
gäckeri med ngn' Sm. 

^••fyra lU fyria) Sj Lo Ksl Sbo, 
fir(a) Bo sv. vb. intr. 1 Fnurra 
sig (om tråd). 

*fyra IV fira pret. o. sup. fe(l sv. 
vb. tr. 2 Föra. Ru — fgutn. fyra 
v. (vokalen förkortades i smst. 
SS. f. in, f. lit o. s. v.). 

[fyratio] *furtie (< *fjur-, jfr fsv. 
fiurir) Mi(0) Fö Kkr Ku 1. *fyre- 
tio fyriti Gkby , jiriti 1. feriti Estl 
(2 stav. i från fsv. fyrir 1. från 
tio) num. card. — Sörb. furti. 

[fyrationde] '^{yretiandeferiti(i)and 1. 
Jiriti(Omid Da Nu O, fili(\)a}id 
Ngö, JiritiCOand Gsv num. ord. 
= Hyretiende friti(OändB,gWp 
= '^furtionde fuli(i)ondi Fö Kkr 
Ku 

*fyrbording fyrhoUgg stm. 1 Båt 
med fyra bord. Re 

'^iyvhövåmg fyrhör (ligg 1. -höligg stm. 
1 = fg. vNyl — no. firbyrding 
m. 

*fyrfot förek. i uttr. ga fyr fot Gå 
på fyra fötter. Py 

*fyrfota s. f^rfota 1. -o Nyl Fby, 
fyrfouta 1. -o Kim Hi, firfoto Bo 
Ku kjirfotu Brdö svf. Fyrfotadt 
djur, ish. svin men även (t. ex. 
Å Hi Khn) ödla. — Rz 141 a 
Svea- o. Götald ; no. firfot 'ödla' 
= da. fiirbeen. Com.^ p. 48 'ödla\ 
Sdt idm. 



240 



yftrfota p.-*få1ca. 



*fyrfota p-ff/rfofa ad v. (Gå) på fyra 
fötter. vNyl mXyl 

[fyrfoting firfoti^ stm. 1 Ormödla. 
Fö — Rz 141 a *svin' Ög. 

*fyrhjula fiiriula pl. obr., svf. Fyr- 
hjuladt åkdon. Po 

*fyrhjula-kärra fyriiilahlro inNyl, 
fi/riulafjäro ö}^ yl, Jhiulakär o Bo, 
ff/rhndafjäro Py svf. Kärra med 
4 hjul. ' 

*fyrhorn[ig], -ot firhotiat- adj. Fyr- 
hörnig. Wj) 

*fyrka furhOO sv. vb. intr. 1 Syssla, 
P3'ssla. Ingå 

*fyrmös ffjniöijs stm. 1 Stor ocli 
grov människa. Vö 

*f)rrmösare ft/mOsar stm. 3 ^= fg. 
Np — t Samma ord som da. 
fyrmorser 'mörsare'. 

*fyrom-fot[om] 1. -*fota i tis. (/q 
(&(.•) f f/ronfot Py Mx Gkhy,ff,ro' 
fot Py, fyrowfota Px,fyrumfoHfn 
Vö, fyronfoida K v, fyronfoUi Na 
Gå i)å fyra fötter. — no. fjorom 
fotom, fira-fotom Fryksd. firomfot. 

*fyrpinn[e]y<>77>/« stm. 1 Tändsticka. 
Po Ten Brom 

*f3rrskaft s. fi/0')^'l'a/i ut. pl., stn. 
Fyrskäft. mXvl vNyl nVa — 
Uppl. 

*fyrskaft a. fi/ifl-a/t oböjl. adj. Fyr- 
skäftad. Mx 

*fyrskafta(d) f!/r}<k(ijta(<iär) vNyl, 
ft;<k(ij'ta (oböjl.) Ku adj. Fyr- 
skaft ad. 

*fyrskift.////,s/7:/y ut. pl., stn. Fyr- 
skäft tyg. Sbo 

*fyrspring förek. i uttr. t fi^in'i»iq 
I fvrsi)rang. Ngö — liz 178 a Sm. 

*fyrsprånga fi^itrnifd sv. vb. intr. 1 
Löpa i fyrspiang. Å 

*fyrsticka fyfl^ffko vXyl, ^/>,/',sf//a 
Fby Kim ^i\sftr:ftfJso Vg,f*rd1Jko 



Kim, firgtihlu Hi svf. TänJ- 
sticka. — Bhl. Norge. 

*f)rrvind ft^r vindar adj. Yrvaken. 
vNyl 

*f5rsk fysh ut. pl., stn. Bråk, ar- 
bete. Kv 

*f5rska fydc sv. vb. intr. 1 [på] Ar- 
beta ivrigt, bråka. Kv 

*f5rska8 fysUfis sv. vb. dep. 1 (-i^ti 
sv. vb. dep. 1 Oroligt kasta sig 
av och an. NVet 

[få vb. har pret. fäk Åhd, f^ A, 
ftg Hi, fig Vö (mfl. i mVa), fitg 
Hi, feäg Kim, feg sVa Re, /c 
sVa Kv, fä Kr Terj, fi Kim Pg 
nVa; — sup. ftä Ped Pu Esse, 
fmji Vö (mfl. i mVa), fqi sVa, 
fa Px Mx, få mVa, fåii Kv 

[fåfäng fä färgar adj. Förehavande 
on\'ttiga 1. överflödiga hand- 
lingar. Nyl (I vNy^l talar man 
t. o. m. om en fåfäng hund d. 
v. 8. gagnlös.) — fåfägär adj. 
Lat, overksam. Å — Sörb. 'sysslo- 
lös', ikla. fåfaeng 'onyttig'. 

*fkfängdfofä^gdär adj. Fåfäng. Kgu 
— no. fåfengd 'onyttig, fruktlus*. 

fågel-*bi fågälbi (& äl) stm. 1 Ku, 
stn. Brdö Fågelsvärm. 

[fågelblund fogcUblund vNyl, fojål- 
hlnnd nVa ut. pl., stm. Kortvarig 
blund. — no. fugleblund m. 

[fågelolja fogälolio svf. Trän kokftrl 
av sjöfagelspeck. Ingå 

fågel-'^rädda fogälrädo Na, fogäi- 
r&Ju Ped Pu Esse Kr svf. Fågel- 
skrämma. 

*fågeltramp fogältramp Ingkjfogff- 
Irami) Na pl. obr., stn. Skämte- 
och gatoril för trä. 

fågel-*vi fogCiln stn. Fågelsvärm. 
vNyl 

"^fåka — ingår i sms.*dånttka, qv. v. 



ycdas-^^^UårJhräde. 



241 



*fålas 1. *fulas folas sVa, fulas Nu 
sv. vb. dep. 1: 1) Föla. sVa 2) 
Para sig (om sto). Nu 

[fål]-*gönor? *fåle- fola^ounur plt. 
Upptåg, skälmstycken. nVa 

[fål]fot HkX^^f olafot He Qho, fula- 
fot öNyl, f olafot Px ut. pl., stm. 
1) Benämning på Pyrola-arter. 
Sbo 2) [vanl. def.] Från näsan 
nedhängande snor. A. a. o. 

[fåljhus *fåle- fulahus 1. -hys stn. 
Den hinna, som omsluter föl då 
de födas. Py — Rz 159 a Am. 

*fåll I fol stm. 1 Hög av hopmåkad 
dynga. Py 

♦fåll II fqU Py, fald Kim Fby, 
fald He Na Ko Hsk Vö stm. 
(pl. obr.) He Kim Na Ko Hsk 
Vö, stn. Py Fby 1) För tunn 
slipning på äggverktyg. Py 2) 
Råägg. A. a. o. 3) Slipgorr. Fby 
Kim — Ingår även i sms. knivs- 
*fåll, qv. v. 

*fåll III fäd stm. 1 Igenvuxet sår 
på trä. Da Gsv Nu O 

fåll IV (= hsv.?) ingår i sms. *fyk- 
fåll? qv. v. Jfr dessutom *mång- 
fåll. 

*fålla fola sv. vb. tr. 1 Inhägna (i 
aUmh.). Å (Fstr.) — Sdt, Weste 
'föra boskapen i fålla'. 

*fånas fänas Nyl EF Öb, fuoims 
Sj Py, fuanas Kim, fuånas Fby 
Hi sv. vb. dep. 1 Fana. 

*fång I fa^g stm. 1 Kim Pg Ko, 
stn. Na Ämne, råmaterial. — 
sta ti fo^gs tis. Stå att få. Mx 
— f vsk. fqng npl. 'fornedenheder, 
midler, udveie' fsv. fång n., E.z 
175 a Nk. Vg. Sm. — Ingår ock 
i smss. bröd-, mäsk-, sko-, sopp-, 
såp- och trä-*fång, qv. v. 

*fång n fan\än sbst. def. (fsg. 1. 



npl.?) Magrev hos hästar; få 1. 
ha famän, Np. — no. fång n. 

*fång ni förek. i uttr. {siti 1. sätt) 
i fa^g Wp 1. i fågg Nu O I 
fängelse. — Förek., bet. 'fångst, 
fänge' i sms. fisk-*fång, qv. v. 

*fånga faggu svf. Ögla. Re 

*fångelse fua^äls pl. obr., stn. Fän- 
gelse. Ru — fvsk. fangelsi n# — 
VR. 37 a. 

*fånghus fägghtis Estl, fua^hus (pl. 
-6) Ru stn. Fängelse. — änsv. 
fångahus (än på 1700-talet) no. 
da. fangehus n. 

*fångig — ingår i smss. ström- 
och väder-*fångig, qv. v. 

*fångtagen foggtaiji- adj. Tillfånga- 
tagen. Ingå 

*fsimng Jänigg stmf . 1 Fånig person. 
vNyl 

fån-*jåpe fdn^öpa pl. obr., svm. 
Vedernamn för en inbilsk per- 
son. Po 

*får fo7' Gsv Ngö Nyl EF Öh.får 
Hi Ku Brdö Kkr Fö, får* sVa, 
for Å stf. 1 Pg Åhd (pl. -ar Å 
Fö, or ur f. ö.), stn. f. ö. 1) Fåra 
på teg. A. a. o. 2) Dikeskup- 
ning vid plöjning. Na — fvsk. 
fsv. for f., Sk. Hll. Bl. Uppl. 
(Rz 175 b) Vg. (Hof) SM. ÖHd 
(överallt fmn.) — fo(h)r 1. få(h)r 
SL, LL, Com.2 p. 86, Ser., Lind, 
Ihre, Weste; Spegel har for pl. 
föror. — Ingår även i smss. ström- 
och vattu-*får, qv. v. 

*fåra fora sv. vb. tr. 1 Röra upp 
säden på logbottnen. Na 

fkr-^boge färboga svm. Fiol, skämts. 
Lptr 

*[får]bräde *fåre- /oraimd stn. Tra- 
pezformig brädlapp, som sättes 
på årderträet för att erhålla 

31 



242 



[foa'fähu8—*lfägård. 



bredare fåror i ett potatesland. 

Na 
[fårfahus fårföiis ö^yl, får/äus Sbo, 

fuorfäm Py stn. Fårahus. 
får-*jäta foniitu svf. Foderhäck för 

får. Kv — fon- < fspr. *fama, 

gpl. av fär n. 'får'; Sörb. fånna- 

i smss. 
[får-kart fårlcqrt stm. 1 Magert får. 

Sbo 
får-*Tnäage färmeggi ut. pl., stn. Eg. 

„fårhop(en)", namn på en lek. Nu 
får-*möra fuarmöyro svf. Namn på 

en varietet myror. Kim 
[fårpärla fårpfelo Fö Ku, forpcelo 

Å, fårpcelu Brdö, forp<Bl (pl. -ar) 

Wp, fuärpfcrlu Hi, fuarpc^rlo 

Kim svf. Fårlort. — Weste får- 

perlor 'crotte de brebis'. 
*[fårskams]pärla *fårskå[r]ns- /o^- 

konspeel pl. -ar svf. = fg. Gsv 
får-*späla 1. -*spela får§P^^o vNyl 

mNyl, fåvdpdo öNyl, /uor§p(elo 

Sj, fuor^pälu 1. -§pmhi Py svf. 

Fårlort. 
[fårtalg fårtalg ut. pl., stm. coll. 

Strömoln. Ksl Esbo Ho 
[får-tropp /^/'frof 1- -irn]^ ^y\fåTi*^o^ 

Ob, fuortrop S], fnortrup 'Py stm. 

1 Fårskock. 
[fårvallare fdrvalar(ä) stm. 3 Namn 

på en stor luden larv. He Sbo 

öNyl 
[fås st. vb. dep. betyder „ta's med 

någon" i vNyld. — Com.^ p. 41, 

Spegel (med cit. från Bib., JSyr. 

VIII 14), Sdt. 
*fåsa 1 fasa sv. vb. intr. o. imp. 

1 Prassla. Fby — Jfr *fäsa. 
*iåsa? 11 fof>fi sv. vb. intr. 1 [oui ] 

Ramla. Gsv O 
"^'fåsas Jflsaö' 1. fosius'1 sv. vb. dep. 

1 \'ara sysselsatt med något, av- 



las. Nyl (ort? Ez 176 a). — Sdm. 
Ög. Vg. Sm. (Ez 1. c.) Dl. Hs. 
(Ihre) 'vidröra'. 

*fåtalog 1. ^tfåtalo(gär) ^yXfåtah- 
Öb, fåtqlu(gä)r Brdö, fåtqJ,o(gär) 
Fö Ku, fQtqlo(gär) k,fåtalot^^ 
fuatahitär Kim, fuåtqlugär Hi, 
fåtälU' Ped Lmo, fåtölu- Ped 
Esse adj. Tystlåten. — fsv. fi- 
talugher adj.; Ihres Gloss., Weste. 

*fått fåt Nyl EF Öb, fot Nyl Å Ku 
Öb (passim), Juat 1. ftiat Kim, 
fuåt Fby Hi [+ i 1. i\ adv. Fe- 
lande i ett visst klockslag eller 
i en viss summa; t. ex. ^i mi- 
nutär f. i fäm; sähs päni /. i 
/i/7'a mark, 

*fåtta fot(a) sv. vb. intr. 1 Fela i 
ett visst klockslag; t. ex. Jclukon 
fotar Uä minutär i tvA- Pojo 

[faben fabäin stn. Fähund, okv. 
Nyl ~ Ez 132 b Vb. 

[fa-bängel ftebän^il pl. Jtébägghr 
stm. 1 = fg. Ka 8n 

fä-*drev fudr^v ut. pL, stn. Betes- 
trakt, plats där koma beta. Pm 
Px 

*fagen fägin Bo, fäiji- Pä Lptr 
vNyl Fby Kim Hi Ku Å Mx 
mVa nVa, fäkin Np, fädjin Pä 
adj. 1) Glad, belåten. A. a. o. 
2) [+ ät] Begiven på,lysten efter. 
Nyl 3) [-f i] Förtjust i. Nyl 
— fvsk. feginn fsv. teghin adj.: 
Rz 133 b täml. spridt. — Upp- 
tages som hsv. av Spegel, Schibk, 
Serenius, LMöller, Lind, Ihre 
ocli Weste; N-M. har ordet från 
1624. 

*[rägård frrgåri l. fägåri Nyl (ish. 
mellersta och östra), fitgäi 1* fö- 
g4l vNyl, fé^åH mNyl, f^l 
Vö, f rf gäl* Mx, fög4r4 Na. /r 



[fågård4i'*fete—*fmta. 



243 



guofi Py, f(Bguol o. fäguol Sj, 
f<Bguål Fby, fägual K.\myfäguål 
Hi stm. 1 Inhägnad utanför fä- 
huset (1. -en), ladugård; även 
själva fähuset. — fsv. fa^arl>er 
m.; Vg. ÖHd Fryksd. Hs.; Westes 
ordb. 

[fSgårds-*feteyo^^r^/to ut. pL, svm. 
Vatten och urin, som rinner från 
ladugårdar. Na 

[fähund förek. i uttr. släp äin fre- 
hun Fjärta, „ släppa en hund". 
Msk (Nyl. VI 26). 

[«hus] *rds m. fl.föus NylHiKim 
Pg Na Ko Hsk Hvbfj Px Mx Vö 
Lmo, föys Py Strf Ingå Ka Sn, 
/äks Å Öb (passim), föks Jom 
Sund Fö Sött Kkr Ku, föks Fö 
Ku, fägus Eck Mx (åtm. i smss.), 
/ögä Fö stn. — Ez 133 anför 
en mängd former: fbjs Hll. Åm. 
Nb. Vm., fäus Jtl. Nb., fyks VI. 
Hll., fags Hs., fäghus Sdm. Nk., 
fåggus Sdm., fakks Mp. Jfr N-n 
An. gr. P § 74,4. 

[fä].*hörding *fe. fehöUgg stm. 1 
Vallhjon. Vö — no. fehyrding 
m. 

*fäja fäij(a) sv. vb. intr. 1: 1) Eusta, 
stöka; arbeta brådskande. Bo 
He Hi Åhd Vö Px 2) Springa 
fjäskigt 1. d., t. ex. kalvän fäijar 
krig kudon. Ingå — Ez 133 b 
fejer adj. 'livlig, ivrig' Sm. BI.; 
Bornh. faejjas 'skynda sig', faejgg- 
jas 'kjaele'; da. faege 'kisele for' 
(V.S.O.). 

*fäjog fäijo(gär) adj. Ivrig (ss. t. ex. 
en hund på jakt). Bo — Jfr 
no. fei m. 'hast, skynding' och 
se fg. 

"^fakriande freknan 1. f(ekrtand(i) 
stn. Nöt, okv. Sn — JfrEz 133 a 



*fäkräk Sm., 133 a & 856 b £ä- 

kritter Nk. 
*fäkt fäkt ut. pl., stn. Fäktande, 

buller, bråk. vNyl (äv. stf. i Ingå), 
[fakta fakta Fö Ku, fäht Wp sv. 

vb. imp. 1 Vara norrsken; ha 

fäktar po luftan. 
*fäktas fähtas 1. vähtas sv. vb. imp. 

1 = fg. Wp 
*fäkter fäktär plt. Fukter, upptåg. 

Fö 
[fäktning fäktning ut. pl., stf. Norr- 
sken. Wp 
*fakul f^kuln stmdef. Fan. Ped 

[< *fan-kel; jfr *djäkel, *knäkel 

o. *fakur.] 
*fåll p. fäl adv. Väl, troligen. vNyl 

— Hs. Åm.; no. fell. 

[fåll s. feäld stm. 1. Kim Py — 

fsv. faelder fvsk. feldr m. 
*fålla fäju Ee, fäj Np svf. Gång, 

vicis; fläiradi fäjor. 
[fåUdt — ingår i smss. *med- och 

*motfålldt, qv. v. 
*fålla [sig] fäl-sä 1. -si 1. -säi(j) sv. 

vb. imp. rflx. 2 Passa sig, lärapa 

sig. Nyl 
*fålle fälä vNyl Å, fäli Nu Hi adv. 

Väl, visserligen. — Ez 170 b Ög. 

Sm. Vg. Dis. VI. Nk. Sdm. Vb. 

— Ingår även i sms. *fullfålle, 
qv. v. 

*fållskaftkniv fälskaftkniv Nyl Mx 
nYa^fälskaftgmv Pm Px Or Nkby, 
fälskaftgmv Np stra. 1 Fällkniv. 

— Jfr *stjälphäftakniv idm. Estl 
föllskiva fälsktvo mNyl Bo Msk, 

fälstjtvo 1. 'ftvo vNyl öNyl svf. 

NedfäUbar skiva på matbord. 
*fält fält stm. 1 Vändplog. Tu — 

Kske ellipt. för fältplog? 
*fölta falt(a) sv. vb. intr. 1 Eödja 

och odla mark. Fby 



244 



[fältoäbd — *färda v. 



[föltväbel heter Jältvm:äl Ny 1, fäjt- 
v^väl Kkr, fältvfPvar(ä) öNyl, 
fidtväivar Gkby, fälU(?väl Nyl, 
fältd(Pvil mVa stm. 1 & {-ar(äj) 
3. — Vg. faltvävare (Hof); Schibb. 
196 feltwefware. 

*rän /ten Ru Nyl Fby Kim Hi Ped 
Pu (mfl.), /(Pn* (def. föni) Mx, 
/än mVa Kv Np Wp Gsv (vanl. 
def. i alla dessa); fänin stmdef. 
Nyl Å(!) ut. pl., stm. Djävul, fan. 
— no. faen'n. 

*fandem fändä{r)fi stmdef. Hin 
onde. vNyl Å — äda. faenden 
no. fenden. 

*fånders-ty(g) fändär^töyj ut. pl., 
stn. Fanstyg. Po 

[fandert] *fandare fchidarä vNyl 
Kim, fändar Na stm. 3. 

*fanel fänil stm. 1 Djävul. Kim 
Kv 

*ränga/(fiiff(a) sv. vb. intr. 2 Smitta. 
Ingå Pg Na — no. fengja da. 
faenge vb. idm. 

*fanga [sig] fä^g-sä 1. -U sv. vb. 
rflx. 2: 1) Skaffa sig tillträde ]. 
d.; t. ex. möuronn fägf/d m til^ 
80 dom va it gga ti fi hört. Ingå 
2) Liks. tränga sig fram, pocka 
på 1. d.; t. ex. tom höna fä^<f i>'i 
ti fä dayis. Jngå (Bsd). 

*fang(d)t fägkt adj. n. 1. ad v. Nyt- 
tigt. Sn 

fång-*gluggayV/^Ä??<^ pl. -u sf. Fäng- 
hiJ. Ru 

*fangsel///g/7v/ stn. Lang, stor hake. 
Na 

*fanken frrntjiy} smdef. Fan. Ingå 

*fankum ffcginrin stmdef. Fan, hin 
onde. \'6 Jfr ""fankem. 

*fann fän stn. Fiskfjäll. Nu 

*fanna fäm A, fäjjo Ku svf. Borst 
1. fjun pä ax. — llz 135 b fena 



idm Sdm., fönä Mp. fönne DL 
n. 'starr, sjögräs'. — Serenius 
fön 'siliquisB*. 

*{ännick — ingår i sms. rädd-^^fän- 
nick, qv. v. 

"^fännika — ingår i sms. ränn-*fiin- 
nika, qv. v. 

*fånog — ingår i sms. *illfäiiog. 
qv. v. 

'^fånom-lik f(enom'lik(€h') adj. Lik- 
nande fan, djävlig. Sj 

*fän(s)8kap fanskap stm. Or, //- 
näskap stn. Vö ut. pl. Fanstyg. 

"^fänsle fänsla svm. Vid notdräkt 
vintertid använd dragrem. Py 

'''fäns-sticka famtiko svf. Okv. för 
argsint man eller kvinna. Bo 

*fära /<rr sv. vb. intr. 2 Göra ver- 
kan, bita på. Gkby NVet -• 
Jfr fvsk. fÄra v. 'skade, fortrae- 
dige'. 

*rärd I f^i stm. 1 Följe, skara. O 
— Bz 130 a fär f. 'sällskap, skara 
Bl. Även fsv. feex^ f. kan ha 
denna betydelse. 

*rärd II ftei Fö Pg, f^l k Hi 
Hvbfj Mx Nkby nVa stm. 1; 
f^ri^ir Sbo Bo, fisHar Fby Kim 
plt. Spår, fjät. — Bz 129 a Elm. 
VI. Dl. Vb., 130 a Gd Hs.; M. 
färder pl. — Ingår ock i sms. 
katt-^färd, qv. v. 

*förda 8. fcBr^o Ko Na, f^lo Hsk 
ffdo vNyl, f(§i Bg Wp (pL -*>) 
Da Gsv O svf.; f^^u Ilu,/^irr 
Ngö, ftelor Fö Ku, ftelur Brdö 
fplt. Spår, fjät. — Linds ordb. 

^färda a. — ingår i sms. "^ttfirda. 
qv. v. 

*rärda v. f(B(r)i(a) sv. vb. 1: l)tr. 
Göra färdig; bringa till mognad: 
fullbringa. Msk Sj vNyl Å Mx 
Ped Pu Kr 2) intr. Mogna. öNyl 



*färdanväder — *fäsa . 



245 



— fsv. fserdha v. 'utrusta'; Sk. 
HU. Fryksd. No. JyU; Linds 
Ordb. — Ingår även i sms. *för- 
farda, qv. v. 

^fäcdanwäder fiBlanvädär ut. pL, stn. 
Resväder. vNyl 

*fardare f(Br^ar stm. 1 Färdman, 
resenär. Fby 

[fårdbröd f(Blhrö stn. Av sötsur deg 
bakadt bröd (ända till fem kvarter 
i diameter) som begagnas på säl- 
skyttsfärder. Pm Re (mfl.) 

[TéiåhktftBmt stm. 1 Till sälskytte 
utrustad båt. Öb 

*farde I Jrnr^a svm. öNyl Sbo; 
fcelar plt. mNyl Spår, fjät. 

*fårde? II — ingår i sms. ♦vads- 
förde, qv. v. 

♦färdera fä(r)iér(a) Ksl vNyl Pg 
Na Ko, fäiéra^KiiTKn, fädér(a) 
Brdö Hsk, fär^éära Kim, fär^ié- 
r(a) Fby, fm^éra Hi sv. vb. 1: 

1) tr. = *fårda v. 1. Åhd EF 

2) intr. Mogna. Ksl [*fårda + 
roman, avledn. ändeisen -era.] -— 
Jfr "^ofärderad. 

[färdig. Obs. gen. i tis. ti fé(rMis 
(Göra ngt) färdigt. Fby Kim Hi 
nVa — /(B^is oböjl. adj. Färdig. 
Gsv Ru 

*Téråm,f(Br^fia sv. vb. intr. 1 Mogna. 
Ingå mNyl Sbo 

*fardot — ingår i sms. *makfärdot, 
qv. v. 

[fard-skiva félfivu Hi, f(Blftvo Vfj 
Drfj svf. Bröd m. m. ätbart, som 
av den från en resa hemkomne 
bestås åt barn och vänner. 

[färdväg f(?r^v(Bg 1. frelvceg stm. 1 
Farväg, t. ex. la sä fcelvmin ät 
ålf} i grad (1. gräsa). vNyl 

*farel I /(mU pl. -Har stm. 1: 1) 
Farled till sjöss. Ku Brdö 2) Uti 



is uppbruten ränna, där en far- 
kost gått fram. Fö Kkr — fvsk. 
ferill no. ferel m. 'gång, stig'. 

*fårel II färäl ut. pl., stf. Besvär- 
lighet, svårighet. Np — Jfr hsv. 
fara f . 

*färga s. färgo Nyl EF Fö, färgu 
Ngö Hi mVa nVa svf. Färg. — 
fsv. faergha änsv. färga f. (allt 
inpå 1800-talet): jfr EHellqvist 
NA. IV 311. — Ingår även i sms. 
röd-*farga, qv. v. 

*fårga v. — ingår i sms. "^anfarga, 
qv. v. 

[fårgblom[m]a färiblomo svf. Åker- 
kulla, anthemis arvensis. Lptr 
= '''farganblom[m]a färganhlomo 
(& -mhl-) svf. Lptr 

färg[lag], -*lagg färglag ut. pl., stn. 

farg-*löta färglöyto vNyl, färglöytu 
(& -gl') Hi svf. En av naturen 
urholkad trästam, över hvilken 
fiskebragderna ligga då de un- 
dergå färgning. 

*fargog — ingår i sms. *rödfårgog, 
qv. v. 

[fårgmärke färgmärtji pl. obr., stn. 
Trumf i kortspel. Ingå 

*fårja — ingår i sms. *genfarja, 
qv. v. 

*farje fäna svm. Färja. Py 

*farra färo svf. Renma. A (Saltvik). 
— Jfr *forga s. I. 

*farskniat fä§kmqt ut. pl., stm. 1) 
All mat som ej är saltig. O 2) 
Bröllopssoppa med kött. Nu 

*farsk vatten fä§kvati} ut. pl., stn. 
Fiskspad. Ru 

fårskt vatten fä(r)§(k)t vat^ o. 
s. v. Sött vatten. AUm. 

*fåsa fasa sv. vb. intr. o. imp. 1: 
1) Prassla, susa. Nu 2) Ge ett 



246 



[fä]-*spöd-[föl] *fyl 



ljud såsom nyss antändt krut. 
Ingå (Rz 448 b). 

[rä]-*spöd *fe- fespnä stn. Spö att 
pådriva kreatur med. Vö 

*fässel fäX stn. Bärrem. Korsn — 
Ihre Gloss. faetil. 

^fSssjas fä/as sv. vb. dep. 1 Hög- 
färdas. Kim — Jfr no. fesja 'fare 
med sladder'. 

♦fässla fäslo Sn He Bo, fäUu Pm 
Vö Ped Pu (mfl.), fäX Da Nu 
Rg Wp svf. Bärrem. 

""fässle frpUa 1. fpUa svm. Bärrem. 
Strf. ~ fvsk. fetill fsv. faetil Dl. 
*fättel m.; Ez 177 a fässlar plt. 
Hs. Dl. Hjd., Åm. VI. 

*fäst fäst stf . 1 vNyl Fby Kim Hi 
Brdö (pl. -ur\ stn. Py Na Ped 
Lmo Fånglina. — fvsk. festr no. 
fest f., Uppl.; Linds ordb. — 
Ingår ock i sms. båts-^^fast, qv. v. 

*fästa fästo ut. pl., svf. 1) Sjuk- 
dom, som man ådragit sig genom 
smitta. Bo 2) Smitta. Sbo — 
Ingår (i annan bet.) i smss. elds- 
och stad-*fästa, (jv. v. 

*faste fäM ut. pl., stn. Smitta. Py 

*fästlig /^/>rt/- adj. Som a) ger fot- 
fäste; t. ex. hnrdji ä fäMlit. 
S) fastnar vid, klibbar vid; t. ex. 
t\ät'Hn 1. hf2ti} ä fästUgär, fthtlin 
ifnl}. Ka Sn Ingå (båda betydel- 
serna). 

*fastog fädfo- adj. Smittosam. Sbo 
Bo 

*räte ffTtd Hi, fäfa Vfj, frrt* Wp 
(pl. -ar) avm. Liten bunt skrul)% 
bad ull. — I liknande bet. Sk. 
HU. Vg. ög. Kim. Dis. (h\ (Rz 
178 a) Nk. Bhl.; fsv. (ulla-) fäet 
111., äda. fäet. 

*rdgel fO(f('f^ Bnl Hi, föid Pg Na Ko 
Hsk stm. 1 Större matnyttig (isli. 



sjö-) fågel. — Rz 169 b BL; fsv. 
fyghle n. coll. 'fjäderfä'. 

*f8gel8kytt föuls^kyt stm. 1 Fågel- 
skytt. Na 

*fögel-skåre fÖgål^Jcåra svm. Sten- 
vall uppförd i och för skytte 
med vettar. Brdö 

*fögo fögo adv. Föga, ringa. Sa 

— fsv. fogho änsv. fBg(h)a idm, 
än hos Serenius, Schibb. 426 b, 
LMöller, Lind. 

*fök föuk stn. Okv. till man 1. 
kvinna. Px — no. fauk m. 'en 
läng, tung figur*. Ingår även i 
sms. gorr-*fök, qv. v. 

*fc5ka s. I föuku Pm, föuk Px svf. 
Okv. till man 1. kvinna. — no. 
f0ykja f . 'livhg og lidt uforsigtig 
kvinde'. Ingår även i snis. gor- 
*föka, qv. v. 

"^föka s. II föuko 1. fäuko svf. Bråd- 
ska. Bo — no. f0yk m., feykje 
n. idm. 

*r6ka s. m föuku Kv Vö, fåuku 
Kv svf. 1) Gång, vicis. Kv Vö 
2) Tillfällighet, omständighet. Vö 

— no. fauka f. 'stund, tid', jfr 
Ez 178 b '(liten) stund' Öl. VI. 
Vb. Jtl- Jfr 8ms.fyU-*föka,qv.v. 

*föka s. IV föuhu svf. Bylte, knyte. 
Pm 

*ro'ka v. föulc(a) Bo Na Pm Px Vö, 
fäiik(a) Bo sv. vb. intr. o. tr. 1: 
1) Hava brådt om, skynda. Bo 
Pm Px Vö — / åv Hasta i väg. 
Pm Px Vö 2) Bana sig fram 
genom vatten, snö eller andra 
hinder. Na 3) [% sä na] Olapa, 
sluka. Pm Px — fvsk. no. fiiykia 
i bet. 1. 

[föl] *fyl fil stn. Nu — Ordet heter 
o(.kså fi{öl n. Nu O — fvsk. no. 
fyl n. 



"^fölmg 1—lför p.] *for. 



247 



*röling I föUgg stm. 1 Föl. Kr — 
Ez 159 a Kim. 

*£oling II JoHgg stm. 1 Bolster. 
Wp — i Jfr fvsk. fela v. 'dölja'. 

*£olja s. fäU pl. fähiior svf. Års- 
gammalt stoföl. Nu — fvsk. fylia 
no. fylja f.; Uppl. Götald (Rz 
159 a) Dl. (Ihre) Bornholm. 

[följa v. I] *folja fulgi pret. o. sup. 
fulgd Nu, foU pret. o. sup. fååt 
Mx sv. vb. tr. o. intr. 2. — fölg(a) 
pret. folgd Å (pass.) Ku Brdö, 
fåd Ku Brdö Kv; sup. /ä^ Ku 
Brdö - Sörb. fulja Fryksd. *folga 
no. diall. fulgje (Vald.). — Ut- 
jämning av fsv. böjn. fylghia 
fulghl)e. Jfr *åtfolgd. 
= *falja fälg(a) sv. vb. 2. Ingå 

*följa v. II följda sv. vb. intr. 1 
Föla. A — no. fylja v. 

*rölje I föU 1. fäli 1. feli stn. Föl, 
fåle. Nu 

[följe II = hsv.] *folje/o?istn. Mx 
= *falje fälgä stn. Ingå (skgd). 

*följeskamrat föl%is1camhrqt stm. 2 
Följeslage. Py 

följes-*pia felgispt pl. -ar 1. ir svf. 
Brudtärna. Eg Wp 

följes-pojke felgispoyJc pl. -ar sm. 
Brudmarskalk. Eg Wp 

följe-sven 1. följes- vän ?yb'fei?äw stm. 
2 Följeslage. Ljd 

*röljig — ingår i sms. *medföljig, 
qv. v. 

*fölk folk ut. pl., stn. Mögel, t. ex. 
på nät. Fö — Jfr *folk, *fulk o. 
följ. 

*rölka fölko Kim Kkr Ku, fälko 
Bo, folk Da Gsv O ut. pl., svf. 

1) Slem på vatten, stenar, mat- 
varor o. s. v. Bo Kim Kkr Ku 

2) Surmjölk. Da Gsv O — Jfr 
fsv. fylskia f. 'orenhet'. 



"^iéVkSi!^ fölkas sv. vb. dep. I Tjockna 
(om surmjölk). G«v 

*fölkog 1. -ot fölko- Fö Kkr Ku 
Kim, fölku- Vö Or, fölkat- Gsv 
O adj. 1) Slemmig, möglig. Fld 
2) Nedsölad av surmjölk. Gsv O 

*föll/ö< adv. Quidem. Mx — Götald 
VI. (Ez 170 b) Hs. 

*fölle fölä adv. = fg. Å 

*fölsing föhi^g Gkby, fösd^g Wp 
Mx Kr Lmo, föfi^g Pm Px, 
fösigg (gen. föm) Kr stm. 1 (i 
Gkby ut. gen.) Ungt föl. — ög. 
HU. Sk. Bl. Sm. (Ez 159 a mfl.); 
Uppl. folsing. 

*fönda föndo svf. Hop, mängd. Sn 

fönsterbord fönstärhor^ Strf vNyl 
1. -hol vNyl stn. Nedersta stycket 
av fönsterkarmen. 

fönster-*gar(d)ning ? fin§.tärgqiiigg 
stm. 1 Fönsterskärm. Da Gsv 

fönster-*gåt fönstärgåt stn. Ekn, 
fönstärguot stmf. 1 Py Fönster- 
post. 

[fönster]-*hark? i^nsttv- fänstärhark 
stm. 1 Träribba, inhuggen genom 
stockändarne mot fönsteröpp- 
ningen (s. k. svärd?). Na 

fönsterhål 1. fenster- fönstärhol Ingå 
(mfl. i vNyl), fänstärhol Na stn. 
Fönsterglugg 1. -öppning. 

fönsterkista fönstärtjlsto svf. I väg- 
gen ej inlagd fönsterkarm. Py 

fönster-*släng (& -a?) fimturXlegg 
(pl. -tkar) stf. 1 Nu, fänstä^lägg 
stm. 1 Ngö 1) Fönsterkarm. Nu 
2) Fönsterbräde. Ngö 

fönsterspjäll f)nstär§piäld stn. Fön- 
sterinfattning. Ksl 

[för p.] *for for prep. o. adv., sär- 
deles i smss., höres än mycket 
ofta i vNyl och stundom på 
Åland. (Sådana biformer anföras 



248 



*Jöra 8. I^*fördärvade, 



här dock blott till få ord.) — 
fsv. for allm. i änsv., Sörb. får 
Fryksd. fqr. — Med bortkastadt 
r brukas det under formerna /</ 
1. fö i Hi o. Öb. 

*föra s. I föu7'0 svf. Nystan. Po 
mNyl 

*fdra s. II fhro svf. 1) I allmh. 
något som man för. Sbo 2) Mat 
som föres a) från bröllopshögtid- 
ligheter till de hemmavarande. 
öNyl b) till en barnsängshustru. 
Lptr 

*föra s. ni föyro ut. pl., svf. Bråd- 
ska, skyndsamhet. Bo 

*förad — ingår i sms. *högförad, 
qv. v. 

*föran — ingår i smss. *oföran och 
*tungfbran, qv. v. 

*fbrast förek. i uttr. hun %i soni 
förast 1. férast Han är som bäst 
och gör det. Pm 

^förbajadt förhnijat ad v. Förban- 
nadt. A Ku 

*färbajskad förhåisJca(gär) vNyl Hi 
(oböjl.) Gkby (oböjL), yo- 1. fr 
håi^Tca Öb (mest oböjl.) adj. För- 
bannad; användes oböjdt även 
SS. adv. 

förhåiskat adv. Förb-dt. vNyl 
Åhd — Ingår ock i sms. *iniförb., 
qv. v. 

""förbajskade förhåislcadi adv. För- 
bannadt. Kim 

"^förbajske s. ~ ingår i sms. ini-*för- 
bajske, qv. v. 

*forbanka(d) förhågka oböjl. adj. 
Förbannad. Sbo 

*fdrbankadt förhågkat Nyl, fär- 
bägkat Bo adv. Förbannadt. Ss. 
svord. användes förhågka 1. -i 
Nyl EF Åhd, fyhågka Vö, fär- 
bägka Bo. — Sörb. fårbanka 1. -e. 



[förbannad-mat fårbanamåt stm. 1 
Galgfågel. Py 

*förbaniiande förbånandi oböjl. adj. 
Förbannad (i svord.). Gtev 

*9kbannéhgtforbånälit Fö.forbåyä' 
Ut Ku adv. Förbannadt. 

*förbannigt? förbåndU adv. = fg. 
Fö 

^förbaska förbå^Tca 1. -^ svord. För- 
banna; no 80 f! Na 

^förbaskad förbååka(gär) adj. För- 
bannad. vNyl — Bz 26 a fdr- 
baskadt adv. Sk. Bhl. Vb. 

*förblistradt förblktrat adv. För- 
bannadt; även (so) ini f. Sbo 

'''förbufHa förböfäl sv. vb. intr. 1 
Begå en dumhet. Na — Jfr kske 
äda. forbuffe bl. a. 'narre'. 

*förbålt förbit adv. Ofantligt, syn- 
nerligen. Po — Ez 70 b Sm. Bl. 
mfl. 

*rörda föl sv. vb.tr. 1 Föra, bringa. 
Ped Pu — Jfr iförda. 

^fördel 1. före- (f»rre?-)del i uttr. 
po för^élp Ka Ingå Sn, po 1. pu 
föriäil^ 1. föridåilff Kim Hi På 
främre delen, t. ex. é samafi 
1. 'in, 

*fdrdivladt /örtlivlat adv. Förban- 
nadt. Po 

*rdrdjäklad fördjéJdagär (1. -n) adj. 
Förbannad; användes hSlst i ntr. 
sj. adverb. vNyl 

*fördjävladt fördjévlat 1. JSr^iat 
vNyl, förkévlat Fby Kim Hi adv. 
Förb-dt. 

*fordorga för^brg(a) sv. vb. tr. 1 
Fördärva; t. ex. hUa rotjin ä/or- 
(forgagär. Brom 

*fordubbel för^ifhäl pl. obr., stm. 
(vanl. i definit form, 4n) Djävel, 
fan. Brom 

*rdrdärvade föriåruaéU adv. För- 



*före I--*förgiftigt 



249 



skräckligt, särdeles, förbannadt. 
Sbo öNyl — I samma bet. även 
fördärvat Nyl = SM. 

*före I ffirä ut. pl., stn. Fart, rö- 
relse; skjuts; t. ex. bihtäpoförä 
Tidigt i rörelse. Ku; ta gq^n ätt 
tokot fora, He 

*fbre II — ingår i sms. elds-*före, 

(|V. v. 

*fbre-bättre fyrihätär oböjl. adj. 
Klok på förhand. Hvbfj 

*före-fars fyrifa^ 1. fyrifas Ped Pu 
Lmo, fyrifq§ Lmo Esse Kr Terj, 
ti förifa^ Mx adv. (tis.) 1) I vä- 
gen, till hinder 1. skada. Ped Pu 
2) Till överlopps; på lager. Mx 
nVa — Jfr no. fyrefarast 'blive 
til hinder, komme i veien'. 

*förefart — förek. i uttr. iförifqrt 
I förväg. Sbo 

fore-*Qäs fyrifieg^ stn. Jalousi, fön- 
stergardin. Pm 

*fore-föråras fé>^iferåräst Gsv, feri- 
forast Nu, föriforast Wp adv. 
För tre år sedan. 

^ToT^-roTäXdroxferiferäldrar 1. -/rplt., 
gen. comm. Förfäder. Gsv. 

*föregåare Jirigåar stm. 3 (1. feri-) 
Dubbelgångare, alter ego. Gsv 

*foregångare Jortgaggar stm. 3 Le- 
dare, en som går förut. Na 

*förekant förek. i uttr. klukon ä 
po fynkånt Uret går för fort. 
Ingå 

*forerska feru^k svf. Hustru, som 
bär barnet till dopet. Nu 

^föreslog fyrislug Hvbfj, fyrilluw- 
Ped Pu adj. Förutseende, vetande 
något på förhand. 

[förespråkare /rz^r^ar stm. 3 Tolk. 
Ngö 

^företalare fräolar stm. 3 Tolk. 
Gsv 



*förevis fyrms(är) adj. Förveten. 
Kim -~ Rz 180 b Sm. Mp. Vb. 

*fbre-ände firiend pl. -ar svm. Fram- 
ände. Rg. 

*forfall ffjrfäl ut. pl., stn. Menföre- 
Ped Pu Esse Kr (mfl.). — Ez 
125 b Vb. 

*forfallen f6rfäli- adj. Lidande av 
dåligt vägalag. nVa 

*förfalna Jhrfål^ sv. vb. intr. 1 
Vissna. Ingå 

*rörfalnas föfdnas sv. vb. dep. 1 
Vissna. Mx 

*förfanteligt — ingår i sms. *oför- 
fanteligt, qv. v. 

*forfara förfåra Lmo, färfåra Bo 
pret. -for sup. -fari Bo 1. -firi 
Lmo st. vb.: 1) intr. Fortskrida. 
Bo Lmo 2) tr. Framskjuta. Bo 
Lmo 

*rörfarlig ferfqli- adj. Förskräcklig, 
förfärlig. Ru 

•^T6Tf^s{^)\igförfås(ä)li-^y\farfd^^^ 
Bo, fyfäsäli- mVa adj. Faslig, 
grym; ntr. användes i vNyl så- 
som förstärkn.-adverb. — Nk. Hs.; 
Rz 179 a förfaseli adv. Sk. 

*forfot 1. Hov- för fot Vy, fm fot Lptr 
Ko, fårfot Lptr pl. -fötär Lptr 
Ko 1. 'fyötär Py stm. Strumpa, 
hvarifrån skaftet blivit bortsku- 
ret. — fsv. forfote n.; motsvarig- 
heter i Sdm. Hs. Mp. Dl. Fryksd. 
Bhl. Sm.; da. forfod 'framfot'. 

[förfäradt förférat förstärkn.-adv. 
Synnerligen, ofantligt. Fby 

*f(5rfärda förfchila sv. vb. tr. 1 För- 
färdiga. Å 

*rdrfärsam forfér^amhär adj. För- 
färlig. Lptr 

[förgiftigt anv. såsom förstärlai.-adv. 
i Ten o. Brom., t. ex. in föriiftit 
ilakär poytji. 

32 



250 



ffdrgjardt— [förlora. 



[förgjordt i tis. Iiä ä \ysom 1. rcet 
förfört Det är (som 1. alldeles) 
förliäxadt. vNyl 

Jorgiårelat Sho,färi6r(latBo adv. 
Förbannadt. 

[fdrgät-mig-ej = ty.] vergiss-mein- 
nicht förirptiyiuäniko svf. Myosotis 
paliistris. Ingå — Rydqvist Sv. 
Spr. L. V 120 upptager en dia- 
lektform förgässmenikt idm. 

*forhabba [sig] Jörhäh-sä 1. -si sv. 
vb. rflx. 1 Förtala sig. Po — Rz 
243 a Sk. HU. Bl. Vb.; SM. 

"^förhafsa [svg] fyMps-sä sv. vb. rflx. 
1 Misstaga sig. Ped Pu 

"^forhappa [sig] /örMp-säl. -cv/ 1. (He) 
'Så'i(j) sv. vb. rflx. 1: 1) Förtala 
sig. vNyl Fby Brdö 2) Begä 
ett misstag. He Brdö 3) För- 
hasta sig. Mx — Rz 243 a Vb. 

forhinder Jor(h)mdär stn. Kalas ss. 
läsförhör, bröllop, barnsöl m. m. 
Å Fö 

*forhisk(e)lig förhhl:(ä)U- Nyl, fur- 
luskäJi- Bo adj. Hisklig, faslig, 
förskräcklig; användes i ntr. så- 
som adv. = lat. valde. Jfr *ofor- 
hiskeligt. 

*forhopplig för(h)oj)lin 1. -igär adj. 
Hoppingivande; t. ex. hä w for- 
(h)oi)Jit ut. Inga — da. forhåbelig 
adj. 

*förhulla? förlufj 1. ■/ sv. vb. tr. 1 
Rubba ur sin ordning. Pm Px 

*fbrhundslig förlifniMi adj. Näsvis. 
Vö 

*forhållen förhol\i ntr. obr., adj. 
Förbehallsam, tystliiton. L[)tr 

[förhärdad föhrrn/afgär 1. -(hirj adj. 
även: synnerlig, egendomlig, ut- 
omordentlig. Nyl. — I ntr. ss. 
adv. = lat. valde. Nyl EF Öb — 
SM. adv. 



"^förhärdade förhér^adi n. -af adj. 
1) Förhärdad. Lptr 2) = fdi1iär- 
dad. Lptr — fphé^tuli törstÅrloi.- 
adv. i nVa. 

'''förjunnadt förlänat adv. Förban- 
nadt. Sbo 

förklar[ing], -^^mag förklar iiigg vNyl 
mNyl, färUårfiigg Bo, fg- 1. fi- 
^^^V.^8ff ^Va stf- 1: 1) Utlägg- 
ning &c = hsv. A. a. o. 2) Klar- 
ning till kaffe. Ka Sn Ingå — 
LL. 

[förkläde] *fdrkel /ärArdZ Nyl, yS/M 
Bo, fölbär QeJ^iul Nu OJelkw 
Nu stn. 

= *forklä 1. *forkcl farklä Ka, 
folklä Vfj stn.; forhäl ut. gen. 
Gkby 

"^förknäppning förhnåjpnigg ut. pl., 
stf. Förknappning. Sbo 

*rörkrok fitrkrgk Ksl, fyörhrgk Sj 
stm. 1 Järnkrok hvarmed bränder 
kringföras å svedjeland. 

*rdrkust fökést adj. Förskräckt, eg. 
förtrollad. Or 

*rdrlåg förUg Ingå Ka Sn, fäfhig 
Bo ut. pl., stn. Besparing; hq i 
f. på lager o. s. v. fvsk. foriag 
n. 'livad en skal have at leve av\ 

[förlagdy&.r/ci^d adj. Oförmögen; va- 
rande på obestånd. Np 

*rdrlek förlek Ksl Ingå Sn, förlek 
Ingå Sn stm. 1 Båt, farkost. — 
fvsk. férleikr m. Veselägenhet'. 

*rdrlig I fQrli' adj. Som kan eller 
liar lätt att röra sig. Ingå Ka 
Sn Pojo 

*rdrlig II fÖrli(gär) adj. Belägen åt 
fören till (pä en farkost). Å 

[förlora förlou9*a sv, vb. tr. 1 För- 
därva, förstöra; t. ex. sngSn ha 
förloura rögnana (d. v. 8. rönnar- 
na). Hi 



*förlumpa [sig] — *Jorr-for. 



251 



*forlumpa [sig] förlump(a)'Sä 1. -si 
sv. vb. rflx. 1: 1) Förgå sig, för- 
tala sig. A Fö Kim Brom Gkby 
2) Framföda oäkta barn och så- 
medels skämma ut sig. Ku — I 
bet. 1 Uppl. Hs.; förjumpa sej 
Ög. Vg. Dis. VI. (Rz 179 a). 

*förlumpra [Ag]föUimpär-§ä ^y. vb. 
rflx. 1 Förgå sig. Pm Px Mx Kv 

[rdr]låt *for- folåt ut. gen. Säng- 
förhänge. Gkby — Dl. (Rz 160 a) 
Nk. Fryksd. ÖHd. 

*fdrlåtan 1. *for- Mlptan Np, för- 
låtan Vö, fölotan Pm Px Vö Or 
Muns Nkby Jäppo, föhitan nVa, 
fölåtun NVet, folotan Kv, stn. 
(i NVet. ut. g.) Sängförhänge. 

*[for]låtans-säng *for- folutansä^g 
stm. 1 Säng med förhängen. nVa 
— ÖHd foUotasäng f. 

[rdr]låtelse *röre- firilåtäls ut. pL, 
stf. Dagö 

[förläggare 1. före- foTl^(jar(ä) Nyl, 
färlåfiar(ä) Bo, fyrilägav nVa 
stm. 3 Förläggarslev. 

*förlän förlén ut. pl., stn. 1) Ut- 
rymme. Ingå Sn 2) Område. Brdö 

[formak] *formåg f(rmåg stn. För- 
stuga. Dagö 

*för-mat format ut. pl., stm. Mat, 
som gästerna medföra till läs- 
förhör m. fl. kalas. A 

[formera fyynåir sv. vb. tr. 1 För- 
bättra. Vö 

[{ÖTmååagshvölXopförmidasbrölop 1. 
förmidas- stn. Inställelse till råd- 
stuvurättssammanträde (skämts.). 
Hfors-trakten. 

[förmyndare heter férmildar stm. 
3. Nu 

o 

*forna foYio A Fö Ku, föriti Brdö, 
föiiYio Fby, fyöfio Kim,/?/ö)^M Hi, 
feri^ Rg, fjno Nyl, fyöno Sj Py, 



feno Bo, fönu nVa ut. pl., svf. 
Överårig liestubb, och i allmh. 
överåriga växter. — Uppl. Sdm. 
Nk. Vm. Ög. Gd. Vb. Jtl. (Rz 
160 b) Hs. Bhl.; — Ingår ock i 
sms. gammal-*föma, qv. v. 

*föme fen ut. pl., stn. Fjorgam- 
malt gräs. Wp — no. iytne n. 

"^Tomévsi fynåiv l.fotiåiv K v, för naiv 
Gkby NVet sv. vb. tr. 1: 1) För- 
bjuda. K v 2) Förneka. K v Gkby 

— fsv. fomeva v. 'förhindra'. 
*fömska föfl^ko Sött, fo^^jsko Kkr, 

feri^k Gsv, fen.sk Nu, fcensk O 
ut. pl., svf. Fjorgammalt gräs. 

— Sm. Ög. (Rz 160 b) Nk.; fvsk. 
fymska f. eg. 'ålder'. — Ingår 
även i sms. gammal-^^fömska, 
q v. v. 

*fömske firi^k ut. pl., svm. = fg. 

Nu 
*forog föru- adj. Trasslig (om tråd, 

garn o. d.). Ped Pu 
*foror — ingår i sms. *oföror, qv. v. 
*fbrpiskad förpiska- adj. Inpiskad. 

Mx — förplskat (& -/'-) adv. I hög 

grad. Pg Ko Hsk Mx 
[förr] *forr for adv. Ru Gsv Nu O 

Fby — fsv. for, VI. (Kallstenius). 
*förra fyro svf. Fnurra 1. trassel 

på tråd. Kim 
*förra [sig] fyr(a)-sä 1. -si sv. vb. 

rflx. 1 Fnurra sig (om tråd). Kim 
*förrappa [sig] föräp-sä sv. vb. rflx. 

1 Förhasta sig. Np Mx Vö — 

Jfr dock *förhappa sig; ef r rapp 

adj. 
*förre föra adv. Förr. Ingå Sn — 

fvsk. fsv. fyrri 1. -e ; LM. förra än. 
*förr-rdr 1. Horr-f or för för Nyl Fby, 

farfar Bo, ferfer Da Gsv Rg Wp, 

forfor Nu O Ru konj. Förrän; 

innan. — no. fyrrfor idm. 



252 



'^ [fön]ga[mma]l — ^ffirfikM. 



*fföiT]ga[mma]l *forr- forqql- adj. 
Gammal; forgql ri^a adv. tis. På 
gammalt sätt. Nu 

[fbrr]går *forr- förgår adv. I förr- 
går. Nu 

[*förrgårs] *rörrgkrc3-förg(2ra.sf vNy 1 
(-é-) mNyl Wp, förguärast Fby, 
förguorast Sj Py, fergärasf Nu O, 
färgårast Bo adv. I f iirrgår ; före- 
gås vanligen av prep. (/y?/r- jte 
för-Y 

*förrgårsdag förgår ^(Iqn 1. för g or §- 
stmdef. Den dag som inföll i 
förrgår. Po Ten Brom 

*fÖrrig 1. *forrig föriga vNyl mNyl 
Nkby Fö Ku, föriga Py vNyl 
Fby Kim Ped Pu (mfl. 'i nVa), 
föriga mNyl adj. def. 1) Förre 
1. -a, forne 1. -a; t. ex. //. tulär] 
i f. årä = i fjoi-. Nyl 2) En 
viss, (luidem; t. ex. /. larn o. d. 
A. a. o. — Sk. forrige, Nk.; äda. 
forrig nda. forrig adj.; även hos 
Serenius. 

Gammal plural är kanske /or/7«r 
adv. Fordom. Ru (av t. ex. *forgar 
tider?). — Lind i förriga tider, 
Sdt forrige 'pristinus'. 

*r6rrot fgrot/ir adj. Fnurrig 1. trass- 
lig (om tråd). Kim 

*[rdrr]-tiden *forr- fofjn adv. Fiirr i 
tiden, fordom. Ru Wp — fsv. 
fortidh f. 'förgången tid'; LL i 
förtijden 'oliur. 

*forrumpla förnmpäl sv. vb. intr. 
1 Begå en dumhet. Na 

"^rörryseligt förfasa/ i f adv. Förskräck- 
ligt. vNyl -- Ingår även i snis. 
*sjuforryseligt, ([v. v. 

*forråden förédi- adj. Villrådig. Px 
Mx Kv — Ingår även i sms. 
*villförråden, q v. v. 

församl[ing], -*ning för^awäJnl^g 



Po Ten ^Tomyfiir^åmhalni^g Kim 
stf. 1. 

* försatt fi/ör^ai(är) adj. För mycket 
lastad i föran (om båt). Kim 

[*förseen] *försienyo>/«- adj. 1) För- 
siktig, som ser för sig. Mx 2) 
Försynt. Mx Re — Ez 179 b 
Vg. Kim.; fvsk. forsynn adj. 

*forseiy&r^a7 stn. mNyl öNyUfyör^rd 
ut. pl., stf. Hi 1) Last, börda. 
Ksl Hi 2) Farkost. Ksl 3) Håll- 
ning, sätt att uppföra sig. He 
(•)Nyl 4) Gkng\hårif^r?äl Snabb 
gång. Esbo — da. forsel 'trans- 
port, fora'. 

*förselbåt fn^älbåt Fö Ku Bi-dö, 
fyör§älbuåt Hi stm. 1 Stor last- 
båt. — Jfr da. forselsldb 'trans- 
portskepp' no. foringsbåt m. 

*rdrsele, *försUe? (1. *£«rscl.hälla?) 
fö^iU Nu O, fikdd Nu (Perklén) 
stf. 1; fa§i(i)älar Gsv, få^äldar 
Nu fplt. Svansrem i hästrede. 

"^förselkarl fS^älkqr stm. 1 Skjuts- 
bonde (ish. till sjöss). Fö Ku 
Brdö 

[rdr]sko 1. *[för]skonc, *for- fof^kQ 
(pl. -nar) 1. fbfgkqna stm. 1 1. 
svm. Gammal stövel, hvarifrån 
skaftet borttagits. Lptr 

*fdrskräckan[de]8 fä(f)^råhans adv. 
Förskräckligt, ofantligt. Å Po 
Ka Sn Ingå 

[förskräckelsens för^hråkalsäns an- 
vändes såsom förstärkn.*adv. i 
vNyl o. mNyld. 

forskräck[lig], -*elig fyskråtsäU- adj. 
nYa 

^förskal fiir§kkl Sj KsU/dr^MKsl, 
fär^hrl Bo, förfel Ka Sn Ingå ut. 
pl, stn. Åtskillnad. —Gd. Kim. Bl. 
Sk. Hll. (Rz 585 a) Sörb.; äda. for- 
skael nda. forskiel; Lind fttrskcl 



*försla 8. —(forf/i^äfjUiq, 



253 



*försla s. ft^^lo Fö Ku, fn^lu Brdö 
svf. Skjuts (till sjöss). — fvsk. 
fsv. férsla f. 'transport'. 

*försla v. f^^la sv. vb. tr. 1 Forsla; 
skjutsa (även: till sjöss). Fö Ku 
Brdö 

*förslag förlig ut. pl., stn. Försla- 
genhet. Mx 

fbrsmäd[lig], '*e]igför^mrtdäU-^y\ 
(passim), fyfnncedäU- nVa, fysnié' 
däli- mVa adj. 

*förspela fé§p(el sv. vb. tr. 1 För- 
spilla. Gsv — Ser. 'aleis perdere'. 

[först, -e num.] '^ först, -eforg Fby, 
fog Gsv Nu O Ngö Ru adv. & 
num. — Gammal dativ sg. kvar- 
står i uttr. frän fögom stånd 
Från första stunden. Pm Px — 
Sörb. furst(e) 1. först; VR. 6,34 
rafl. 

*fbrstan förutan adv. Till först. Sbo 
(Nyl. VI n:r 165, p. 218). — no. 
*fyrstan (fysstan) adv. 'ferst, en- 
delig'. 

forst(a)-*tungel fo(rMtu^gäl ut. pl., 
stn. Månens första kvarter. Hsk 

[första-års-rdljarey5>^^(|/'^y?>7iam st m. 
3: 1) Kalv, som första året följer 
med sin moder. Ingå 2) Ungt 
föl. Ingå 

'^'förstföljareyo^;yo'^»rtm stm. 3 Ungt 
föl, som därjämte är sin moders 
första. A — Bornh. foljar 'föl 
över ett år\ 

*förstning förek. blott i uttr. if>!\^f' 
nindjin 1. -iniin I förstone, i be- 
gynnelsen. Po Ten Brom — Rz 
179 b Sk. Hll. Sm. Nk. VI.; Sörb.; 
no. fyrstning f.; da. i forstningen. 

[först och främst heter för^tafråmf 
i Helsinge. 

*förstockning Jor^fokni^g ut.pl., stf. 
Förstoppning. Ingå 



[*förstonde] *forstonde/o^jrowd/ num. 
ord. Den första. Ngö 
[*rdrstande] *forstande fogand 1. 
/ /. adv. I förstone. Wp 

[förstone fögoni adv. Alls (med 
negation). Vö 

[förstuga] *forstu[va] for§tu Nyl, 
fo(r)gu Fby Kim Hi Kkr Ngö 
Öb, fostu nVa (passim) svf. 
= [*rörsta] *forsta/orr?^o Strf Sbo 
mNyl Ingå, forsto Gkby NVet, 
forgu Na, for,stu Pg, fogo Fö 
Ku Brdö, fogu Brdö, fog Ru 
(pl. -14) Estl. (pl. -ar) sVa svf. — 
fvsk. forstofa fsv. forstova f .; Vg. 
första. — Ser. förstufwa. 

*först-ugns-bröd fögunshrö stn. Bröd 
från första gi'äddningen. Mx 

[förstugu]-rätter *forstu[vu]- foga- 
ratar plt. comm. Objudna bröl- 
lopsgäster. Kr 

[först åstad? ffirgiista adv. Från 
första början. Kim [1. *förstom-s.? 
d. v. s. datsgm.] 

*rörstörlig fdrgOrJf- Ingå Ka Sn 
(mfl. i vNyl), förgyörlin Kim 
adj. 1) Förstörande, ödeläggande 
(t. ex om eld). Ingå Ka Sn 2) 
Ödslande. Kim 3) Ödslig; t. ex. 
(h)i(Pr-^ir-§o förgörlit ut Ingå 

*för syss för-§t^s adv. tis. Om intet, 
förgäves. Kim — änsv. om syss, 
om suss idm < ty. umsonst. 

^förtjust förtjmt(är) Ingå (Bsd),/?/- 
tjiist' K v Mxmo Vö adj. 1) För- 
skräckt. Kv Vö 2) Ursinnig, vild. 
Ingå. I bet. 1 Sk. Bhl. (Rz 179 b) 
Uppl. Hs., no. förtjust. 

*rörtjäning förtyrni^g ut. pl., stf. 
Förtjänst, vinst. Ingå 

[förträfflig betecknar ofta i allmh. 
'utomordentlig' vare sig i god 
eller i ond mening; så kan man 



254 



förtär [ing], -*nifig—*/ösa L 



både i vNyl och i Åhd säga att 
man har „en förträfflig huvud- 
värk"; t. o. m. sades i Ingå (när 
ångbåten Onni brann vid Sven- 
viks brygga) hä ra nu förtråflit 
än ogghfjfu shi hrin op. — Gd. 
Öl. Blil. Hll. Vb. (Rz 180 a). 

förtär[ing], ^mvig fmMTnMff ^^^' P^' 
stf. vNyl — Lex. Line. 

"^févunå^v förnndär nt. pl., stn. Und- 
ran; t. ex. so slo dom op eäf stort 
förändär. Sj (Nyl. II n:r 77) 

*förvara fdrvmia) vNyl niNyl,/Ä- 
rqr(a) Bo, förvar'^ lUpfJorrar Mx 
sv. vb. tr. 1 Varna, förmana. — 
fsv. forvara; Sdm. Nk. (Rz 793 a) 
Hs. 

o 

*förvama 1. *for- /örrqrt^(a) Nyl A 
Fö Ku, forvärtia Po (mfl.), ft/rdfl 
Ped Pu Esse Kr sv. vb. tr. 1 = fg. 

*forvaming 1. *for- förrfi(r)iiigg 
vNyl Ku, fömUiio Å Fö, for- 
fdrvjgg Po (mfl.), ft/vfhiigg Ped 
Pu stf. 1 (|)1. -or Fö ku) Var- 
ning, förmaning. — fsv. forvar- 
ning f. 'påminnelse'. Citat ur 
bibeln i Sjjegels (llossar. 

[för]veten 1. * f or- förr itiy Kkr, for- 
rit 171 Kim Pg, fdrrnhtin Hi adj. 
Näsvis. — fvsk. forvitin 'nyfiken', 
Ög. ()Hd forrveten. 

[förvilla anv. såsom en lindrig svor- 
dom i Ingå, t. ex. no so Jörn la! 
Jörrtli to! — Ez 807 b 'förhäxa' 
G(")tald, Åm. förvilladt adv. för- 
ville svord. 

*förvisto-lös 1. *forvisto- förrislöfts- 
(är) Ho Sbo, forrislÖHi^(är) Sbo 
Bo Ljd Strf, forrishfös Py, 7>or- 
risjf)s(är) He adj. 1) Fader- och 
moderhis. 2) Övergiven af andra, 
ensam. — fvsk. forystulauss adj., 
jfr forvista f. 'omsorg iih- ngt'. 



*[för]vittra *for- fåruitär sv. vb. ti. 

1 Ana. Eg. — Jfr isl. fonritili) 
adj. 'very wise, deep*. 

[förvållare/öri"d/dar l./örf^/arstm. 

3 Gärningsman. Sby Lfj Np 
*förväglig — ingår i sms. *of8rväg- 

1ig, qv. v. 
*fc5rväl förvftl adv. 1) Gtodt ooli 

väl. vNyl 2) Visserligen, väl. 

vNyl — Rz 178 b 'ganska väl 

Sm*! 
[[fdrjvälla v. *for. /Qn^ål sv. vb. tr. 

2 Od, -t). Na 

[f<5r]välla s. *for- forvålo svf. Det 
som förvälles. Na 

*rörårs 1. *for-, 1. -*årc8 föräran 
Nkby nVa, förårast Nyl (-^- vNyl) 
Mx, förårast Bo, föréraft ^P- 
föruaras Kim, föräras Brdö,yoro^ 
A, förärat Nyl, föruorast Sj Py. 
férårast 1. férå^l Gsv, f orast Nu 
O Wp, foi*ä§t Rg» foras Ru adv. 
För tu år sedan. — Även ett 
subst. n. finnes: föror nt. pl. 
stn. utmärkande sådan tidpunkt. 
Aid. Alla de anförda genitiverna 
kunna föregås av prep. i, som 
dock ofta (i Ru o. Estld van- 
ligen) bortlämnas. — Sdm. Nt 
Vb. (Rz 180 b) Uppl. VI.; no. fyrr 
året n. def. 

"^förårsgammal förér^gamal vNyl 
(o-gå-) mNyl,/ör(f r^^^wjftfl? öNyl, 
f(ir<h'§gqmbäl Bo, forastgql- N« 
adj. Till åldern inpå tredje året. 

förändrfing], -*ning förundäpii^ 
(även -/gg) stf. 1. vNyl 

"^fös föffs stm. 1 MuUskopa. Kim 
Na — Ingår även i sms. mull- 
*fos, qv. v. 

*rösa I Jögsa sv. vb. intr. 1 Fby 1. 
2 Fby Ku Brdö Arbeta ivrigt 
och under ilsken sinnesstämning. 



yiisa tt— [galen] *galig. 



255 



— no. feysa v. 'drive voldsomt 
på med noget', jfr Rz 172 b fös 
n. 'brådska' VI. 

*fö8a llföys(a) sv. vb. intr. 1 Sticka 
efter någon (användes även om 
boskap som vill stånga). Kim — 
Jfr Rz 176 a fössa 'vidröra' Sdm. 

^föska föiisko ut. gen. o. pl. Ruttet 
trä, rutten ved. Gkby — Rz 
160 b fdsk m., föska f. Mp. Vb. 



Nb., Dl. *rösk m.; fvsk. fauskr 
no. fausk m. Jfr fvsk. fiiinn adj. 
'rutten'. 
*fötter-ände fötärända Ingå Ka Sn, 
fötärända Ped Pu Esse Kr (mfl. 
i nVa) pl. obr,, svm. Fotände 
t. ex. av säng. Jyll. sengefedder- 
ende, f. ö. fedder- också i andra 
smss. 



*gabberi gahäri ut. pl., stn. Gäckeri, 
narrspel. Ru — Ydre. 

*gadd gad stm. 1: 1) Udde. Nyl 
Sött Fö Ku 2) Klippspets. Nyl 
Förek. i många lokalnamn i Ny- 
land. — Rz 180 a Vb. Nb. 

"^gadda s. — ingår i sms. *etter- 
gadda, qv. v. 

"^gadda v. gad sv. vb. tr. 1 Upp- 
reta [g. op]. Na 

*gadde -- ingår i sms. *ettergadde, 
qv. v. 

*gaddna7 gad^} stf. 1 Gadd. Dagö 

*gaffel — ingår i sms. pojk-*gaffel, 
qv. v. 

*gaffelrede gafähäidi (1. a) 1. -reda 
(1. -i) stn. Okv. för en storskräv- 
lande person. Po Ten Brom 

*ga£Ha v. gafla vNyl mNyl, gafla 
Åhd Kim (kort f-ljud), gafäl Np 
sv. vb. intr. 1 Skrävla. — Rz 
181a Hs. Svea- o. Götald; nit. 
gaffeln; Ihre gafHa sig 'cachin- 
nari'. 

*gafHa s. gafla Å, gafla 1. -o Kim 
svf. Pratmakerska, sladderkär- 
ring. 

*gafflare ga/larä stm. 3 Skvallrare, 
piatmakarc. Ku 



*gafflog gaflo(gär) Ten, gaflotär 
Kim, gaflo(gär) Å Fö Ku adj. 
Skrävlande, skvalleraktig. 

*gafs — ingår i sms. pojk-^^gafs, 
qv. v. 

"^'gafsa gafs(a) sv. vb. intr. 1 Sladd- 
ra, prata, skrävla. Hi Kim — 
no. gafsa v. 'sluka'. Eg. väl %apsa. 

*gafsog ga/so(gär) Å Kim Hi Fby 
vNyl mNyl, gapso(gär) Fby adj. 

1) Gapig, stående med vidöppen 
mun; dum. A Fby vNyl mNyl 

2) Munvig, uppkäftig. Kim Hi 
— Rz 182 a Hs-BL; SM. gapsen. 

*gaga gaga ut, pl., svm. & svf. Smek- 
namn för små barn. Kim 

*gagel gagäl Nyl, gagäl öNyl (pass.), 
gagul Nu, gagäl Wp stn. Nyl, 
stf. 1 Nu Vi^p Vildgås, anser; 
ntr. def. gaglä användes i Lptr. 
(öNyl.) om en flock skvattrande 
flickor. — fvsk. gagl n. 'liden 
gås', äda. gagl fk. 'trapp' (fåg.). 
Ingår ock i sms. vild-*gagel, q v. v. 

•'•gal — ingår i sms. väder-*gal, 
qv. v. 

*gale — ingår i sms. *nättergale, 
qv. v. 

[galen] *galig gali(gär) adj. Nyl 



256 



'^(falen-gih^a—gall-^htådda. 



%alen-gära (/Q^L^/ff^' pret. -iou(/ sup. 
-lou^t sv. vb. intr. 2 Skämta. Vö 

[galen-hals f/alin- 1. f/aJ^hals ut. 
pl., stni. Vrångstrupe. vNyl 

[galen-strupe <jaUn-i<iriipa 1. (jqhy ut. 
pl., svm. Luft strupe, vrångstru- 
pe. vNyl — - Frj-ksd. 

[gal]f]äder *galan- galanfiädär stf. 
1 Stor stjärtfjäder på tuppar. Ka 
Sn Jngä Tu Sbo 

"^galga galga sv. tr. tr. 1 Hänga. Fö 

galgmat (lalgmqt pl. obr., stm. Okv. 
för en okynnig pojke. Brdö. Hos 
Lind. 

*galig[a]? gali adv. Pä tok. Hsk 

*galja? (1. *galga?) gaini svf. Häv- 
stång. Hvbtj 

*gall s. 1 gal stni. 1 vNyl Hi Da 
Gsv Nu O Wp, stn. Nu O En 
i olika färger skiftande molntapp 
(1. bisol) framför eller bakom 
eller samtidigt pä olika sidor om 
solen; bådar oväder. — Ingi^i* 
även i sms. väder-*gall, <iv. v.. 

*gall s. n gal stm. 1 Hinna över 
hovskägget (på hästar). Fö Ku 
— no. gäll m., galdr n. 

*gall s. Ul förek. i uttr. m^> / gal 
Ped Pu Kr, 01) i gakl Kv Med 
allt våld, med all makt. — Jfr 
msv. (t. e\. skria ok skraena) op 
i gäll — av gäll n. 'rop, skrik'? 

[gäll a. I "'gal gqht 1. gqMa fmn. Kg 
^Vp, gålila fmn. Nu, gtVfl- J)a 
(isv O, g0.l/'- Ko Hsk, ///mW- liu 
adj. Ufruktsain. — Ingar även i 
sms. =^bmäst(?)-gall, qv. v. 

''galla gal (a) Fi) Kim Hvbtj Öb, 
g^KjUO Ku Brdr» Hsk sv. vi), 
imp. 1 ]{(i gar Dvi visar sig bi- 
solar pa himmrhi. 

"^gällande gifhuidi förstiukn.-adv. 
fför adj. bäsk. (is v 



[gallax galake stn. Tomt (ish. rag-) 
ax utan kom och kärne. Pg 
Vö 

^gallblixt galblikst stm. 1 Kornblixt. 
Hi 

[gallblomster galhltnn^tär stn. Mau- 
nablod, hyporicum quadrangu- 
lum. Bo 

*galle I gala öNyl mNyl Fbv Hi 
Kim PgNa Ko Å Hvbfj Mx Ped 
Pu Kr Lmo, gaja Ku Brdö Hsk, 
gal (def. -an) Ru svm. = *gall 
s. I. — Jyll. nit. galle. — Ingar 
ock i sms. väder-*galle, qv. v. 

%alle II gala svm. Gallsjuk, elak 
person. Fby 

'''galle III gala svm. Urholkniiig 
under hästens hovled. Pä — fsv. 
galle m. 'svulst på häst\ 

*gall(e) IV gal pl. -ar sm. Samling 
af upptornad is. Nu — Ingar 
även i likbetyd. sms. i8-*gaU(e) 
m., qv. v. 

*galle V — ingår i sms. xnat-^galle, 
qv. v. 

*galler gäldar plt. Förtorkade hamp- 
eller linstrån. Vö — da. gaUer 
no. galde. 

[gallgrund galgrund stn. Ofrukt- 
bart stengrund, utan havstång 
eller sjögräs. Po Sn Ingå 

gall-*grän galgrän stf. 1 Gran med 
ljus bark och härd ved. Py (mfl 
i öNyl). 

[gallgräs galgräs ut. pl., stn. Jo- 
hanneört, hypericum perforatum. 
öXyl 

|gallgräsblom[m]a galgräMgrno svf. 
1) En art av släktet hieracimn. 
Strf 2) Blodrotsörty potentilla 
tornientilla. Py 

gall-'kudda galkudo Nyl, ga4M^ 
nVa svf. Ciallko. 



*gattog — [gammal. 



257 



*g2l\og galo(gär) adj. Hård (om 
krokigt vuxet trä). H« Sbo Bo 

*gallra^«Wru VöjjfaWäV Px Mx svf., 
gqldru NVet ut. gen. = *galler. 
~ Rz 182 b gallre m. Sdm, galler 
fpl. Vg. 'hanstånd av hampa', 
äda. galdring 'hamp'. 

*gallrog galro(gär) adj. Gles. Bo 

*gall-år galär stn. Missväxtår. Ka 
Sn 

^galma galm(a) vNyl mNyl ökby 
NVet, galm(a) Fby Kim Hi Åhd 
öb sv. vb. intr. 1 Skrika, väsnas, 
föra oljud; gråta högljudt. — Vg. 
Ög. Vb. (Rz 228 b) Hs. Fryksd.; 

Jyll. 

*galna ganu ut. pl., svf. Galenskap. 

Kv 
"^galnot gqnut' adj. Galen. Mx 
[galosch] *kalösch iaZo/Nyl EF öb, 

icUös Allm. i Fld stm. 2; kalötjor 

fpl. Sby Lfj - Uppl. DL; allm. 

i Götaland. Upptages i Sahl- 

stedts och Westes ordbb. 
[*galoschera] '''kaloschera kålo/eär 

sv. vb. tr. 1 Försko stövlar. Py 

— Med k- ävenledes i Sk.Bhl. VI. 
*galp galp Ka Sn, galp Fby Fö 

stm. 1: 1) Pojkbyting. A. a. o. 

2) Ok v. för en ironisk och „ giftig" 

person. Sn 
*galpa galp(a) vNyl, galp(a) Fby 

Kim Hi Å Fö Brdö sv. vb. intr. 

1 Skrävla, tala i onödan; tala 

oförsiktigt. — Vb. Sk. (Rz 228 b) 

HIl.; äda. galpe 'kraxa; ropa'. 
*galpog galpo(gär) adj. Uppkäftig; 

rå i sitt tal. Ka Sn Ten Brom 
'''galpus galpus stm. 1 Okv. för en 

tölpig och ohyfsad slyngel. Brom 

(mfl.) 
*gal(?)-stämna gQM^hn^ ^t- pl-» svf. 

Leda. Px 



[galt galt resp. gaXt stm. 1 betyder 
bl. a. 1) Vid "^hötning halvstekt 
potatis. öNyl 2) HvetebuUe. Nu 
O 3) Mellerste leden i en harv. 
Nu — Öld. 'limpa' (Bodorff 45). 

galt-*råne galt- 1. gaXträna svm. 
Fargalt. Hi 

*gamla gambio vNyl mNyl, gqmblo 
öNyl, gqm(h)la 1. -o Na Å, gqmbhi 
1. gamblu mVa nVa svf. Gammal 
person ish. gumma, i öb. även 
smeknanm på ko. ganUan Fö, 
gambloff Ku, gambluy Brdö svf. 
def. Gammelmor, värdinnan o. d. 
— Rz 183 a Sm.; Norge. 

"^gamle — ingår i sms. åker-*gamle, 
qv. v. 

%amma gam svf. Krubba. Ru (pl. 
-w) Nu O — Rz 183 a Sk.; äda. 
gamme 'fold, sti' nit. gamm f. 
'sovplats under stugu- 1. stalltak' 
(Frischbier). 

[gammal har i fmn. gamul Kim 
Pg Na, gqmul Hi Utö Kkr Å, 
^«mo/ Hsk. Tilljänmade vokalen 
är överförd till msk. i gamid Py, 
gamul Na Nu, gamul Fö Sött, 
gamol Ku — a har förlängts i 
gqnial A Fö Hi, hördt även i 
Kimito (Drfj mfl. orter). — fvsk. 
gamall f. gqmul fsv. gamal f. 
gamul och likaså i änsv., än i 
Schibb. där dock gammul också 
användes som msk. 
= '''gammel gamäl Ngö (oböjl.) 
vNyl (ish. i smss.), gambäl vNyl 
mNyl, gqmbäl öNyl, gambäl- o. 
gqmbäl- EF Öb, gql- Da Gsv 
Nu O Rg Wp Ru [< *gal- < 
gaml-]. 

Gradfogningen försiggår ej säl- 
lan svagt (gambl-are, -ast) liksom 
i Gd. 



33 



258 



gammal'*dad — *gafnsa. 



gammal-^^dad gad stm. 1 Svärfar. Ru 

*gammaldagsens 1. *gammel- gamal- 
1. gamäMaksäns oböjl. adj. Gam- 
maldags. vNyl 

*[gammal]dom *gammel- gamäUlom 
Py, gambäXifoiim Pg ut. pL, stm. 
Ålder. — Weste gammeldom m.; 
no. gamaldom m. 

gammal-*drum gqdränibin (ut. pl.), 
stmdef. Gamle narren, okv. Nu 

[gammal]-£rik *gammel- gambäl- 1. 
gqmhäl-äirik 1. -äiro 1. -lärk ut. pl., 
stm. Hin onde. Öb —Dl. Hs. (Rz 
183 a) Uppl. Fryksd.; No. Jyll. 

— Eg. Froyr? Jfr Hjqv. Föm. 38 f. 
gammal-^flåk gåflhhi nsgdef . Gamla 

fånet, okv. Nu 
gammal-^^^föma 1. *ganxmel- gamal- 
föfio Å, gambälfönu Vö ut. pl., 
svf. Fjorgammalt, vissnadt gräs. 

— Uppl. Hs.;no. gamalfynne n, 
[gammal]-*fömska "^gammel- gam- 

hälföYi§ko (& -äl) ut. pl., svf. 
= fg. Sött. — Rz 160 b Uppl. 
Sdm. Nk. Hs. Vb. 
"^[gammalhet] *gammelhet gamul- 
hmt ut. pl., stf. Ålder. Ormsö 

— da. ganxmelhed. 
gammal-Jakob gaHak Eufem. be- 
nämning på fan. O 

gammal-[kona], -*kuna gqlkuna pl. 
-u svf. Kärring, gumma. Ru 

gammal-man gqlman pl. -yndno stm. 
Gubbe. Ru — gambäl man Eu- 
fem. för hin onde. Kr Ped (mfl. 
i nVa); egentl. säkert = Oden. 

[gammal]manshus *gammel- gamäl- 
ma}is(h)m stn. Byggnad uppförd 
för undantagsfolk (*sytningshjon). 
Ka Sn Ingii 

[gammaljmor *gammel- gamhähnor 
pl. -morio' sf. Benämn, på potatis 
som blivit använd såsom frö. Mx 



"^gammalmåne 1. "^gammel- gamäl- 
mån Da Gsv Wp, gqlmdn Nu O, 
gqhnuan Ru, gåmén Nu ut. pL, 
sm. 1) Fullmåne. Estl 2) Månen 
i nedan. Ru 

gammal-^^^nanna gQnan 1. gqn pL-v 
svf. Svärmor. Bu 

''''gammalpiga 1. *gaininel- gamal-l 
gamål' 1. gambäljngo vNyl mNyl, 
gqmhälptgo öNyl, gamulpiga Na, 
gqmbälptga Kim, gan^^äl- logarn- 
hälpigu mVa nVa, gqmbälpig sVa, 
gqmalptga ÅHi svf. Gammal ogift 
kvinna (fortfarande ungmö). 

[gammal-J^^^snubb ^gammel- gqmbff- 
§floh oböjl. stm. Hin onde. Ped 
Pu Lmo 

gammal-*8uta gqs,Utun s vf def . 'Gam- 
la skökan' 1. d., groft okv. till 
kvinnor. Nu 

[gammal]-*tidsen8 *gaimnel- gamSi- 
1. gambäl' 1. (i öNyl) gqmbältid- 
säns oböjl. adj. Gamla tidens, 
gammaltids, forntida. Nyl 

*gammul 1. *gammel gamui ut. pl., 
stm. Gamling, gubbe. Fby Nu 
Gsv 

gamidt} Nyl, gamnAn L gqmbätft 
Kim, gambiän Nyl (pass.), gqm- 
bäln 1. gqmcUn Hi, ganAäln Na. 
gamun Fby, gandin Fö, gqmbliy 
Brdö, gambit Ku Mx, gambUn 
sVa stm. def. Den gamle, gubben, 
far i huset; i NyL även om kvinna: 
mor i huset, gumman; i Fby och 
sVa dessutom i bet. av 'hin onde, 
fan' (egentl. väl = Oden). — Vg. 
Sm. Ög. Uppl. Fryksd. 'gabben', 
Vb. 'hin onde' (Bz 188 a, Noreen). 

"^gamsa gam^(a) sv. vb. intr. 1 
Skämta, glamma; prata. Nyl Fby 
Kim Fö Å — Sk. 'mumsa* (ite 
183 b), Ydre 'sladdra', Hs. 'rasa'; 



fgan—fgam] *gå[rjn. 



259 



da. gamse 'snappa med munnen'; 
no. gamsa 'spege, skjemte'; Lind 
gams n. 'skämt, kurtis', gamsa 
v. 'muthwillentreiben', Sdt gamsa 
'per lasciviam ludere'. 

[gsn gan Nyl mVa nVa, gqn Nyl 
Fby Kim Hi Na Å Ku Brdö 
sVa Estl (incl. Ngö) Gsv stm. Fby 
Hi, stf. 1 Py Kr, stn. f. ö. (gqn"" 
sVa Estl), gano nplt. Eu 1) Gäl. 
Nyl Fby Kim Hi Na Ku Brdö 
Å Öb 2) Gap, mun, trut. Nyl 
EF (a. a. o.) Öb; stor (&c) i g. 
Kim Hi Öb, högar i gqn Nyl tis. 
Stortalig. 8) Gom. Nyl Estl Ru 
Å 4) Svalg. Estl — da. gane 
'gom'. — Ingår även i sms, muns- 
*gan, qv. v. 

^gana s. gano (sic!) svf. Okv. för 
en kvinna, som går och gapar 
upp i luften. Na 

"'gana v. I gana sv. vb. intr. 1 Rusa 
fram. Ksl — fvsk. gana 'ruere'. 

'''gana v. H gana Na Ko, gona Nu 
O Gapa (upp i luften 1. kring 
sig). — fvsk. fsv. gana v., TJppl. 
VI. Götald (Rz 184 a) Jyll. 

"^gand gand stm. 1 Torr fura. Na 

— fvsk. gandr m. 'stav' 1. d., no. 
gand m. 'pinne', Rz 185 b gånder 
m. 'gren på ett trä' öld. — In- 
går även i sms. *törves-gand, 
qv. v. 

*ganéling? ganéligg stm. 1 Tåt i 
trespunnet rep. Pä 

*ganog gano(gär) adj. Som gapar 
omkring sig. Na 

""gan-spene ganspina svm. Tung- 
spene. Gsv Nu O 

*ganteri gäntri ut. pl., stn. Skämt, 
glam. Np — da. ganteri 'tokeri'. 

— äsnv. (LPetri, se Schibb. 331 a; 
än Ihre 'facetiae, ludus'). 



%antra^an^'rsv. vb.intr. 1 Skämta. 
Pm Px Mx Solv. — Jfr fvsk. 
ganta fsv. gantas v. idm, Spegel 
Ser. LM. Ld Sdt Ihre gantas 
v. (jfr Schibb. 331 a). 

[gap]gubbe *gape- gapagohä svm. 
Gaper : okv. för en som står och 
gapar. vNyl 

feapfe]» -*og gapo' adj. 1) Stursk. 
Gkby 2) Egenskap hos lien att 
vara ställd i för stor vinkel till 
skaftet. Gkby — Hs. i bet. 1. 

*gaping gqpigg stm. 1 Gaper, okv. 
Brdö 

"^gapla gapäl sv. vb. intr. 1 Gap- 
skratta. Na 

*gap-lapp gqplap 1. gqplap stm. 1 
Gaper, tölp (okv.). A 

"^gapsa gqps sv. vb. intr. 1 Gapa. 
Gsv — Jfr *gafsa. 

[gap]trast *gape- gapatrast Fby Kim 
PgÖh, gahpatra^t Hi stm. 1 Gaper, 
tölp (okv.). — no. gaptrast, gapa- 
trost m. 

[gap]trä *gape- gapatrte pl. obr., stn. 

= fg. 

*gapus — ingår i sms. stor-*gapus, 

qv. v. — Skott, gapus 'a fool, 

simpleton'. 
*gar gar- a. Barkad. Lmo — Jfr 

mit. gar a. 'färdig'. — Ingår ock 

i sms. *ogar, qv. v. 
*gara gara sv. vb. tr. 1 Garva. 

Kim — Jfr da. gare v. i DVSO. 
Gard[a]rike gq^rthi ortn. Ryssland. 

Gsv — fvsk. gar&ariki n. 
*garma garm sv. vb. intr. 1 Prata 

ivrigt, pladdra. Kv — no. garma 

v. 'brele', Uppl. 'skrika', 
[gam] *gå[r]n gqn Estl Nyl Np, 

gånd Wp, gimn Ru, guon Sj, giiån, 

Fby Hi stn. — VI. Bhl. Norge 

(Telem. 0stl.) Jyll. 



260 



'*garna — *gatna IL 



"ägarna — ingår i sms. *fargarna, qv. v. 
*ga[r]nér gantr stn. Golv eller panel 

i fartyg. Na 
[ga[r]nera ganér sv. v b. tr. 1 Panela 

fartyg, förse ett sådant med *gar- 

neming. Na 
*ga[r]nermng gantni^g Å, gan^fiigg 

O stf. 1 Panelning i farkoster. 

— Jfr äda. garnering 'daekning 
på lasten i et skib'. 

*gaming (1. -rdn-?) — ingår i sms. 
fonster-*gaming, qv. v. 

*gamiss garrili stm. 1 Hy vel h var- 
med man åstadkommer krusor på 
dörrar, fönsterposter o. s. v. He 

*garot garut- adj. Flitig. Nu — Jfr 
fsv. g^rva v. 'göra'. 

*garp garj) stm. 1:1) Gosse, pojke. 
Å Fö Kkr Kim Hi 2) Äldre flicke- 
barn. Na 3) Barnunge. Ko Hsk 

— msv. garper m. 'tysk som 
vistas i norden' [Rz 187 b garper 
m. 'pratmakare' Uppl. Sm.] fvsk. 
garpr m. 'uforfierdet menneske'; 
Ihre 'homo audax; thraso.' — 
Ingår även i smss. flick- och pojk- 
*garp, qv. v. 

%arpa gar^(a) sv. vb. intr. 1 Ovet- 
tas, skälla. Brdö — no. garpa 
Hll. garpas v., äda. garpe 'skrige' 
(i nda. 'kraxa'). 

*garv garv- adj. Djärv, tilltagsen, 
rask. Np Mx Nkby — Ez 187 b 
Mp. Åm. Vb. 

*garva garv(a) sv. vb. intr. 1 [på] 
Skälla, ovettas. Ku Öb — Jfr 
kske det allmänna tis. 'bära sig 
åt som en garvarhund\ 

garvarhynda garrarln/ndu pl. obr., 
svf. Okv. för en ovettig person. 
Ped 

"^gasa gas(a) Nyl (pass.) Fby Kim 
nVa, gofia Hi sv. vb. 1: 1) intr. 



Stirra, glo. Ksl Sj Fby nVa 2) 
imp. om en lafthägring, därvid 
föremålen icke synas omvända 
utan höjda över] vattnet. Inga 
Sn Kim Hi — no. gasa v. 'glo'. 

^gasblomma gqshloma svf. Blacken, 
menyanthes trifoliata. Å (Geta 
mfl.) 

gasconnade fra.(?) kåakunål stmf.2 
Skälmstycke. öNyl 

^gassa? I gasa sv. vb. intr. 1 Väs- 
nas, stoja. Sj — no. gasa v. 
'tumle sig; fuse fram'; jfr ock 
fvsk. gasse m. 'et fremfusende 
menneske'; Spegel Ser. Sdtgasa 
v. 'intemperanter & effuse laetari'. 

"^gassa II goå st. vb. intr. 1 Stirra, 
glo. Nkby 

"^gastonera gmtonér 1. gå^tmi^ s\\ 
vb. intr. 1 Väsnas, föra oljud. 
mVa nVa — Kske eg. ga^t o ton^r. 

"^gat I gqt stn. 1) Hål, öppning (i 
allmh.). Estl (def. gati Eg Wp) 
Hi 2) Upprödd väg i skogen. 
Ingå (Bsd) Ped Pu — fvsk. no. 
da. gat n. 'h&l, öppning'. — In- 
går även i smss. '''arsgats-y last- 
lu(c)k-, navel-, not-, näs^ *omns-, 
skorstens-, *vrångs väg-, ärm-, 
ör- och ö8-*gat, qv. v. 

*gat II i uttr. gat o guom Fram 
och tillbak». Hvbfj — Kske <gqt^ 
d. v. s. ;;gått och ga[ng]om^? 

[gata med u-omljud:^ä/ttKkr,9a/M 
och götu nVa. 

"^gatna I gatg^ pl. gatnar svf. Gata, 
byväg. Da Nu O, gainu avf . Stads- 
gata. Ngö — Ingår i smss. *8kcl- 
gatna och vinter-^^gatnan, qv. v. 

"^gatna II 1. ^gattna gat^ ut. pL 
svf. Båtnad, nytta. Nu — Jfr 
Bz 188 b gattne n. 'smak, tycke' 
ilda. gading 'glsede, gavn\ 



gatU'*Jlånga'-*g€ie II. 



261 



gatu-^^flånga gatu/loggu svf. Grat- 
strykerska. Ped 

gatu- 1. *gate-gård gatugå^ Nu O, 
gatagåi Gtev stm. 1: 1) Biväg 
från allmänna byvägen upp till 
gården. Nu O 2) Gärdsgård på 
ömse sidor om bygatan. Gsv — 
fvsk. gQtugar&r m. 'a road fence' 
fsv. gatugardher m. 'väg mellan 
två gärdesgårdar'; Nk. Fryksd. 

gaudium lat. (eller kske snarare av 
lat. gaudeamur) gaud}^ ut. pL, 
sn. Buller, oväsen. Ped 

[gavel lyder gqvul pl. gqvlar stm. 
1 Pojo. — gqväl op 1. gavcUn op 
Ingå (Bsd), vtd i gqväl Ku tis. 
På vidan gavel. 

*gavelskratt gaväl^krat ut. pl., stn. 
Gapskratt, flatskratt. Na 

gavel-spegel gqväl^pää stm. 1 Brä- 
det innanför ramen på en släd- 
gavel. Na 

"^gavelöppen gqvähfpin adj. Vid- 
öppen. Kim 

*gavla s. gqvla A, gavlo Na svf. 
Pratsjuk och skrattlysten kvinna. 

*gavla v. gqväl Sbo Bo, gaväl Na, 
gqvla Åhd Fby Kim, gqväl Mx 
sv. vb. 1: a) tr. Kasta (dörren) 
upp på vid gavel. Sbo Bo b) intr. 
1) Vara vidöppen. Mx 2) Gapa. 
Fby 3) Skrävla, prata och flina. 
Åhd Na Kim Fby — Hs. i bet. a. 

*gavlare gqvlar stm. 3 Okv. för en 
person, som skådar omkring sig 
med gapande mun. Fby 

*gavlog gqvlO' Å Fby Kim, gqvlu- 
(gä)r Brdö, gavlo(gär) Na adj. 
Fallen för att prata och flina. 

*gega? — ingår i sms. skal-^^gega, 
qv. v. 

*gegel[tand], -*tann legältan pl. -tän- 
där stf. Dubbeltand (som växer 



ovanpå en annan). Fö — JfrBz 
290 a igeltänd adj. Uppl. 

"^gegelftandad], -*tannad jsgältana 
oböjl. adj. Som har*gegeltändcr. 
Fö — Uppl. änsv. gigeltänd(t) 
Swedberg, LM, Lind, Hof, Ihre, 
Sdt, Weste. — no. geivltent idm. 
Hör till fvsk. geiga v. 'tage en 
skJ8BV retning'. 

*gegle 1. *gegen gäigäl stm. 1 Gäl. 
Gsv — mit. gegel 'gom'. 

*gehör I iMr vNyl, %ihijör Kim, 
lihyör Hi stn. Tillbehör, husgeråd; 
redskap. A. a. o. 

[gehör II = hsv. torde återfinnas 
i uttr. po %ih6r På måfå. Å 

*gel gää Da Eg Wp Ngö, gaU Nu 
O, läU Py stm. 1 Gäl. 

*gela s. gäyl pl. gäylu svf. Gäl. Eu 

*gela v. I gäil Eg Wp Na Hvbfj, 
läil(a) Kim Hi Ku Brdö Np Bärgö 
nVa, dzäil Kr Lmo, tela A sv. 
vb. tr. 1 Eensa fisk, ish. ström- 
ming. — Com.2 p, 99 (ii, 436)^ gdt. 

*gela v. II gäU sv. vb. intr. 1 Skrika; 
sjunga, ropa. Na — Ez 189 b 
'skrävla' Gd Sdm. 

*gel-ax gUaks Na, gälaks Ko, \ääaks 
Ku Brdö Py, lelaks Sött, jtelaks 
Hi, lälaks Hsk, ilaks He, tlaks 
Fö stm. 1 Mellan båda armarne 
av en strandnot utspänd käpp 
(1. annat tvärträ), hvarvid not- 
linan fästes. — Första sms.-leden 
är det fvsk. geil f., gil n. 'kleft' 
(här om öppningen mellan not- 
armarne); no. geil f. 'hjernetoug 
på et vod'. — Ez 653 b geläx 
Bl. 

*gele I gääa svm. Gäl. Na Pg 

*gele II %äil Np Bärgö, dzäil Kr 
Lmo ut. pl., stn. coll. Fiskav- 
skräde, ish. av strömming. 



262 



*géle Ill—fgenom, 



*gele 111 gälla svm. Flik, som upp- 
står när en kvist 1. d. sönder- 
sliter ett klädesplagg. Pg 

*gé\xdtig gätlnigg stf. 1 Konkav 
rundning på ett segellik; vanl. 
i sms. s^igäVg. Na 

*gelor ^elor Å Fö Ku, dzäilur Kr 
fplt. Fiskråk, fiskavskräde. =jäVZfi 
svf. Brdö 

[geniak gämqh stn. Avträde (hus). 
Ko 

[gemål är ntr. i vNyld och mNyld. 

[gen a.] *gin gtn- mNyl Bo Msk Rg 
Wp Pg Hvbfj, \in- 1. djm- öNyl 
vNyl EF Å sVa mVa, dzm nVa 
adj. — Tlss.: ^iw^ «*/* Tvärs över. 
Eg Wp; gina vtegin 1. djina (1. 
ima) v(rdjin (1. v^in) Genast, på 
ögonblicket. Nyl EF — Ög. Sm. 
(Rz 190 b) Uppl.; Sdt gin. 

*gen 8. i^äin stm. 1 Lmo, stf. 1 
sVa Tvärträ vid hvardera av 
notens ändar (Lmo) eller mellan 
dess båda ändar (sVa). — Lind 
gen 1. gena f. 'notarm'; no. gein 
& geina f . 

[*gena s.] *gina förek. i tis. äv \inun 
Oresonligt, oskäligt. Pm Px — 
Jfr sms. [*ogena] *ogina s. 

*gena v. 1 uiin(a) sv. vb. intr. o. 
tr. 1 Rista 1. skära skåror i ngt. 
Kim — Jfr fvsk. gfna gein v. 
'gapa, hiare'. 

[gena v. 11 = hsv.] *gina gin(a) 
mNyl Bo .Msk Pg Na Hvbfj, 
diin(a) 1. nn(a) öNvl vNyl EF 
(f. (*).) A Ku sVu ni Va, dzin nVa 
sv. vb. intr. o. iuip. 1:1) = hsv. 
A. a. o. 2) Lrma si^, gagna. Ku 
Pm Px — Rz 189 b gena Gd 
Sk.; gina 'hjälpa' (^d Ög. (Ihro); 
Bib. o. Coni.''^ p. 280 (n. SS9) gina 
'gagna'; Ihre i bet. 1. 



[genast] "^ginast gtnast mNyl Bo 
Msk Pg Hvbfj, djinast 1. \inmi 
öNyl vNyl EF (f . ö.) Å sVa mVa. 
dzinast nVa, gtnast Sj, j^ifMst Ingå 
Pä Ljd adv.; änsv. (än Ihre). — 
Även former med -ar^ höras i Nyl. 

*generlig sinéfli- adj. Generad. Sbo 

'''genfärja ginfäri pl. -t^qr Gsv^ gin- 
/(fr Nu stf. 1 Bradfrämma. — Bz 
190 b BL; fsv. genfaeria f. 

[gen]gåva *gin- giggåvo mNyl Bo 
Msk, gigguovo Sj, djtg- 1. uggåvo 
vNyl öNyl, djigguovo Py svf. 

'^[genjgärd '''gin- dzindz^l ut. gen. 
Läsförhör jämte kalas. Gkby 
KYet — fsv. gen- & giiigaer|> f. 
'sammanskott för undfägnande 
av biskop o. s. v.' 

*[gen]hugga *gin. fl^nkug pret. -*0|^ 
sup. 'hudji vb. tr. Genskjuta. 
Nkby 

'^[gen]höga '*gin- ginhög(a) Ksl,^!!!- 
hyög(a) Sj, djfw- 1. !^tn(h)ifg(a) vNyl 
sv. vb. tr. 2 Genskjuta. — < *gen- 
hövga, jfr fvsk. héfia v. 'måtta, 
sikta'. 

[genom prep. o. adv. gimnn mNyl 
Bo Msk, djinum 1. ftiNiffi öNyl 
vNyl EF sVa mVa, djstnum nVa, 
gönum Hvbfj, föfiom Np (mfl.), 
ignum Po Ka Sn Ingå, i^fom Hi 
Sött, \ifyum 1. \ufium Kkr, fjfnifm 
Hsk 

= '^genon ginun mNyl Sbo Bo 
Msk, djinun 1. tinun öNyl vNyl 
Fby, djinu Py 

= '^gemon 1. ^gemen gimon EjbI, 
djimun Kr, lypnäff Kkr 
= "'gemom tgnium Kv. 
[Motath., labialisering aYei>7 
ö] - Sk. Bhl. SM. *gtfiumi, Dl. 
'^gemun; fsv. gemen äda. gjcm- 
mel Faer. gjegnun. 



*getwma8te-' *gerse. 



263 



^genomaste dsinamasti adv. Allt- 
igenom, högeligen. Kr Gkby 
NVet 

"^genomde ginumdi Ksl, vinumdä 
Fby adv. = fg. 

^genomdes 1. *genondes gtnumdtst 
mNyl, ffinundist Bo adv. = fg. 

[genom-skott ginumskot ut. pl., stn. 
Den åkomma hos en ko att hon 
ej kan stiga upp. Sbo 

*ge[n]sta[n] gista Da Nu O Eg Wp 
Eu, gist Gsv Ru adv. Genast. 
— gist upa 1. gista mte tis. Strax 
på stunden. Estl — fsv. genstan, 
Bib. idm (Schibb. 332 a). 

*fgenJtalog *gin- iintalu adv. Snar- 
sticken. Vö 

*genträ %äintr(B pl. -där stn. Trä- 
stång, som håller notarmen ut- 
spärrad. Ped Kr Lmo — Åm. 
Jfr Hs. gena f. 'hälften av en 
fisknot'. 

[gen]väg *gin- gtnvag mNyl, ginväg 
Bo Msk, d/m- 1. j^invöjr öNyl, d/m- 
1. %inv(Bg vNyl stm. 1. 

genvörd[ig], -*og 1. -*ot, 1. *gin- |m- 
völot Pm, \envölut Mx, %invölu Mx 
adj. Gensträvig, vårdslös, lat. — 
Ez 190 b Sdm. 

[geografi kallas ^jordgrafi \Q(r)^rafl 
ut. pl. sm. 1. sf. Nyl EF Åhd 

*gep 1. *gip gip He, djip Pä stn., 
lähp Hi stm. 1 Mungipa. — no. 
gip n. 'gab, kjeft'. — Ingår ock 
i sms. mun-*gep, qv. v. 

*gepa %äip(a) sv. vb. intr. 1 Skrävla, 
prata strunt. Kim — fvsk. no. 
geipa v.; Ez 190 b Sdm. Mp. Hjd. 
Jtl. Vg. 

*gepe gipa svm. Mungipa. Na — 
Jfr no. geip m. 'nedtrukken un- 
derlaebe'. 

*gepla läipla sv. vb. intr. 1 Pladdra, 



skrävla, skvallra. Kim — no. 
geipla v. idm ; jfr fvsk. geipla f . 
'l0S snak'. 

*gepog I läipo- adj. Pladdrande, 
skvalleraktig. Kim — Ez 191 a 
Sdm. 

*gepog II djcUpo adj. Mager, fårad. 
Lptr 

*ger gair Nu O, gäir Da stm. 1 
Kil („spjutformig" d. v. s. tre- 
kantig) i rock 1. skjorta. — Ez 
191 a Götald; fsv. gere m. 'kil- 
f ormigt stycke av tyg' fvsk. geiri 
m. 'vinkel' no. geire m. 'strimmel, 
kile'; skott. gair. 

*gera %äir(a) sv. vb. intr. 2 1. 1 
Gira, styra skeft. Kim — no 
geira v. idm. 

gerade ty. girad- Eu Gsv, grad 
Ngö O, girad- Q^v adj. Eak; gen. 
— gärådä Sbo Bo, %irdd vNyl 
grad Po Ngö Gsv adv. 1) AU 
deles rakt. Po Gsv 2) Eakt fram 
vNyl Sbo Bo 3) Just. Ngö — 
Sk. grad 'raka vägen'. 

*gerakt %ird1ct adv. Eakt fram. Ingå 
Pä — Kontam. av gerade + rakt. 

Germund-dagen %ärmundqn 1. -dq%in 
stmdef. Sjusovaredagen. Ingå Ka 

*gerom girum Gsv Nu, girm Da 
Gsv Nu, gärum 1. gärm Nu prep. 

0. adv. Genom. — Väl < *gelom, 
jfr gda. gjemmel idm. 

*gerot gärut- adj. Girig. Nu — Ez 
193 b Sm. Dl. Vb.; VI.; Norge. 

[gers] *girs gi(r)l mNyl Bo Msk 
Pg Na Hvbfj Nu Eg Wp, dji(r)i 

1. ^(r)i vNyl öNyl EF (f. ö.) 
sVa mVa, tis Vö Or stm. 1 1. 
(åtm. ofta i Nyl) 2. — Uppsv. 
enligt Hof; Spegel, Ser., Lind. 

*gerse dzäia, iä^a 1. tä^^ stm. 1 
Gers. nVa 



264 



*ger-8tyck€ — *gev. 



*ger-stycke uiir^tyh stn. Del av no- 
ten närmast linorna. Strf 

*ger[ vuxen], -*växen dzirväksf} adj. 
Snabbvuxen, frodig. Kr = *ger- 
växt tärväkst adj. Mx — Rz 193 b 
Hll. i)ls. Vg. Ög., gir- Hs. Nk.; 
Gd girvaxen, Fryksd. girväxt, VI. 
Bärgsl. gervoxen. 

*geråd ^irådär plt. Husgeråd; för- 
nödenheter. vNyl (t. ex. Nyl. II 
n:r 60, Brom), — Ihre geråd 'su- 
pellex'. 

geschwind ty. gisvindär mNyl Sbo 
Bo, djisiindär 1. lismndär vNyl 
öNyladj. Hastig, liurtig. — j^äsvint 
adv. Snabbt. Vö — Sk. Sörb. 
Fryksd.; jfr ock fvsk. svinnr adj. 
'snabb'. 

"^geska — ingår i sms. orm-%eska, 
qv. v. 

*geske läiska svm. Ormbunke, filix. 
Bärgö Lmo — Vb. (Ez 300 b) 
Fryksd. *gesk; jfr no. geiske m. 
'mjölke' (vxt) mfl. örter. 

*gesvit \isvlt stm. 1 Svit, följe, 
samling. Mx 

*geta v. gita Gsv, gata O Wp sv. 
vb. tr. o. intr. 1 Gissa. — fvsk. 
geta no. gjeta, Vg. 'gissa, spå' Hof, 
Rz 232 a 'omnämna' Dl. Vb. Nb. 

*geta s. lätu svf. Gåta; saga. Ko 
— fvsk. geta f. 'omtale', Rz 232 a 
gätta f. 'gåta' Sk. 

get-[apel], -*apal gaiUqml 1. -upald 
Nu, guitupal 1. gétupdld 1. -opäld 
Nu stn., enligt Perklén även 
giutupitl pl. -upalfiar svf. Nu (före- 
faller fast otroligt) (iralläpple. 

[getapeljträ *getapal- g('tupal(d)trfr 
X.gäftupatrrr stn. Rliamnus cathar- 
ticus. Nu 

*geter {(itiu' plt. Tankar, sinnelag; 
t. ex. an qr it alfin hka {ctär, it. 



Ingå — fvsk. get n. 'f ormodning, 
mistanke' no. gjed 1. gjete n. 
'sinne': Ez 192 a get Nk. Vm., 
gät Sm. Öld.; Jyll. gjed 'sinne, 
tankar'. 

get[hona]. -*håna gäithén svf. Qet. 
Gsv 

geting(8)-*bylla gättiggébylo mNyl 
Na Pg, gäiUggsbölo Ksl, gäitiggs' 
pylo Sbo Tu Msk, gäitiggspilo 
Bo, .{ättiggsbylo 1. -pfflo vNyl, 
]iäitiggånflu Hi, täitiggbglu Hi 
mVa nVa (&^dz-\ tmUggsholH 
mVa, \etig8bilo A, jkäitiggsböjo Ko. 
läitiggsbgju Brdö, %äiti8bylu Lmo 
svf. Getingbo. — Ez 192 a Sdm. 
Dl. Vg. Nb.; Hs. (Wbg) 

geting(8)-*bälla gäitiggsbäl Da 6st, 
^äitiggsbäjo Kkr, ^itiggbål Mx 
svf. Getingbo. 

get-*killa gäithil svf. Killing. Gsv 

*get-näve gäitnäva svm. Gi^pen. 
Rg — Folketymologisk bildning; 
< *gäitp.näva < *gäik9.ii. < 
*göykn-n. < ^göukfi-n. < ^gtfupf- 
n. 

%etor I gätur plt. Fiskben, colL 
Ko 

*getor n gätur plt. eg. 'fabler' 1. d., 
i tis. prat gätur Fladdra. Ko — 
Jfr *geta s., hvarav ordet i sä 
fall vore regelrätt pluralis. 

get-*späla gäitspélo svf. G^tlort. Bo 

'*'[get]-stycke *gete- gitastiki Bin. 
Gåta. Gsv 

*gev gäv Na Pg, %äv Ka Sn Kim, 
,i(pv Ko (pl. tävar) Hsk (pL ifivar^ 
j^ev* sVa Re stm. 1 Ko Mx, stf. 
1 f. ö. Så stort mått bö eller 
halm, som på en gång ges åt en 
ko. ~ Jfr *gäv. — Ez 194 b Sm. 
Öl. Uppl. Hs. Åm. Vb. — Ingår 
ock i sms. svep-^gev» qv. v. 



*get^a v. I—*gevmtld. 



265 



*geva v. I gäv(a) mNyl (passim) 
Bo Msk Da Gsv O Rg Wp Ngö, 
djäv(a) 1. läv(a) öNyl Fby Kim 
nVa, dzäva nVa, teif^ sVa Re, 
ma Å (Fstr Saltvik mfl. passim), 
tävo Hsk, läva Hi, tävo Kkr — 
pret. gav 1. gav 1. gq\ pl. ^ow« 

0, gnvu Da O, = sg. f. ö.; — 
sup. gävi 1. djävi 1. tätY 1. dzävi 
i Estl Nyl EF, men tävi Hi, M«?ä 
Kkr och ofta gät get tet 1. tät 
f. ö., st. vb. tr. Giva. — fvsk. gefa 
fsv. geva. Dl. Hll. Vb. Nb. (Rz 
194 b) Uppl. — Ingår även i sms. 
över-*geva, jfr dessutom *över- 
geven. — VR. (Ter.) 66 b. 

*geva v. II gäv(a) sv. vb. tr. 1. intr. 

I Avmäta en *gev åt kreaturen. 

mNyl Bo Sbo — Rz 194 b Sm. 

Bl. 
*geva s. gävo He Sbo, gäini Nu O 

Wp, gi\äva Ru, läim vNyl Vö, 

dzätyii Kr svf., d^äva ut. gen. 

Gkby NVet 1) Gåva (i allmh.). 

Ingå (Bsd). 2) = *gev. A. a. o. 

— no. giva f. 'portion', Sm. (Rz 
194 b) Uppl. i bet. 2. 

gewalt ty. — förek. i tis. mä (1. + 
alt) givålt mNyl Bo Msk, djivålt 

1. tivålt vNyl öNyl Med våld, 
med (all) makt. 

*gevare gear Na, levarä A stm. 3 
Givare. — Ingår ock i sms. gäst- 
*gevare, qv. v. 

*geve gäva Ksl, djäva Py, täva Fby, 
tceva Hi, dzäva Kr svm. Foder- 
portion åt kreatur. 

*gevel täiväl ut. pl. stn. Prat, 
skrävel. Ko 

*geven — ingår i sms. gäst-*geven, 
qv. v. 

*gevinder djåvindär stn. Gänga. Py 

— ty. gewinde Jyll. ge vind; 



Weste har gevinder pl. 'skruv- 
gängor'. 
*gevla v. gäiväl Pg Na, gäivla^e 
Sbo Bo, gevla He, tevla Fö, gävla 
Bo, geävla Sj, djäivla 1. läivla Py 
Strf Lptr Ljd Pä Brom Ten, %ivla 
Po, tcävla 1. -äl Fby Kim Hi Ko 
Hsk Brdö Ku, tävla Hi, djätväl 
1. djäväl Np, täiväl Vö, dzäiväl 
Kr Terj, dzäiväl^ Gkby NVet sv. 
vb. intr. o. tr. 1: 1) Röra munnen 
orkeslöst såsom gammalt folk. 
A. a. o. 2) Tugga långsamt och 
med svårighet. A. a. o. 3) Gnaga 
på något. Hi Pg 4) På rått sätt 
sönderslita. Gkby Kr Terj NVet 

5) Pladdra, skrävla. Hi Brdö Öb 

6) Svärja. Hsk Fö Ku Brdö 7) 
Bruka munnen, ovettas, kälta. 
Fö Ku Brdö 8) Härma. Vö 9) 
Arbeta vårdslöst och matt. Kr 
NVet — fvsk. geifla v. 'småtyg- 
ge, mumie' no. geivla v. 'gumle'; 
Vg. Nk. (Rz 192 a) Fryksd. Ydre 
i bet. 2. 

*gevla s. gäivlo svf. Okv. om en 
kvinnsperson, som har svårt att 
tugga födan. Na 

*gevlas gäwlas sv. vb. dep. 1 =r *gev- 
la v. 1 o. 2 ; hidim gäivlast Sbo 
Tu Bo 

*gevlog täiiio(gär) adj. 1) Talträngd, 
sladderaktig. Ten Brom 2) Lind- 
rigt berusad. Brom 

'^'gevlus tälvhis stm. 1 Pratmakare, 
okv. Brom Ten 

o 

*gevmild 1. *gävmild \evYnildär A 
Fö, temijdär Brdö, t(evniijd(är) 
(1. -1(1-) Ku, djäimtild Py, gimild(är) 
Hvbfj, gämild- Rg, gämalt- O, 
gämidt- Nu, gämäldi (oböjl.) Da, 
gäinlan (n. gämä^) Wp,gi^ämlun 
Ru adj. Givmild. — Obs. av- 

34 



260 



*gefmildig^*gtn. 



ljudet i andra stavelsen, upp- 
kommet sedan ordets egenskap 
av sammansatt blivit bortglömd, 
då även samma stavelses vokal 
i Wp och Ru behandlades så- 
som svarabhakti. — Rz 195 a 
Dl.; fsv. gisefmilder äda. gsevmild. 

*gevmildig gevmildi' adj. Givmild, 
ösv 

[gevär] *gevärd gävéri He Sbo, 
givé4, ösv, djivrér^ Py> ^ivéi ^^Y 
stn. 

*gibbare? gibarä stm. 3 = följ. Sbo 
Bo 

*gibbe? giha svm. Individ, person 
(skämts.). Esbo — Kske av gubbe? 
— Ingår ock i sms. snål-*gibbe, 
qv. v. 

*gickla lilikla sv. vb. tr. 1 Vårds- 
löst uppresa. Hi — Ez 192 b Vb.; 
no. gigla upp idm. 

*gift (= gåva) ingår i sms. *bak- 
gift, qv. v. — fvsk. fsv. gipt f. 
da. gift. 

*giftasfardig dziffasf^Ali' adj. Giftas- 
vuxen. nVa 

'''giftasgammal giftasgambäl adj. 
= fg. Na 

*giftväxt giftväkd(är) Ksl (mfl. i 
mNyl), cijljt' 1. nftväkst(är) Po 
Py (mfl.) adj. Giftasvuxen. 

*gigse? giks pl. giksu stn. Gigtåg. 
Ru 

gikt-*flåg ijktfläg ut. pl., stn. Reu- 
matism. Hi 

*gilja — ingår i sms. *drag-gilja, 
so *dragilja. 

gill gildär adj. Snäll, beskedlig. Pg 
[Härav fi. kiltti idm.] 
äjil 1. djUdär adj. Ond, arg. Ijptr 
dzild- adj. Laggrann i matväg. Kr 

*gillra giljldr sv. vb. intr. 1 [u])] 
Uppföra en enklare, ovaraktig 



gärdsgård. Hvbfj — no. gildn 
'löst uppsätta ngt'; B^ 192 b Sdm. 
Vm. Vb. 

gill[8ttiga], •*styva ulshfvu pl. obr. 
svf . Gäldstuga. Ingå — Ihre Gloss. 
gildstuwa. 

'''gim[m]al j^ifnal pl. obr., stn. Kransen 
framför ugnsmynningen. Vö 

*gim[m]an gtman Pg Hvbfj, ^man 
Vö, %\mand Kim stn. 1) Ugns- 
mynning. Kim Hvbfj 2) Hvalv 
närmast mynningen av ri- eller 
badstugu-ugn. Hvbfj 3) = *gim- 
mal. Pg Vö — fvsk. giman n. 
'öppning'; i ngt skiftande bet. 
Bl. (Rz 192 b) Sk. Åm. — In- 
går även i smss. ^omns- och 
ugns-^^gimman, qv. v. 

'^gim[m]e %%ma svm. Ugnsmynning. 
Kim Hi — SM. Hs. Ingfir även 
i sms. ugns-^gimme, qv. v. 

'^gimmer %imär (pl. -n^trar & -or) Å, 
}(im(b)är Fö Ku Brdö» %ämhär 
Kkr pl. -6»w stf. Tacka, honfår 
ish. om det lammat blott en gång. 
-^ Uppl. Gd. Öl. Sm. Vg. Hll. 
Bhl. Dis. Nk. Sdm. (Bz 193 a, 
mfl.); no. gimber f ., da. gimmer; 
Spegel, Ser., Ihre idm. 

*gimmerlam |{m('&^är/£im& 8tn.=fg.; 
oftast anv. som okv. för en en- 
faldig kvinnsperson. Brom Ten 
— Rz 193 a Uppl. Sdm. Dis. Bhl. 
Hll. Sk. Bl.; fvsk. gymbnurlamb 
no. gimberlambi Weste. 

*gimra gimbra 1. -o Sj Pg, djinMo 
Lptr, itfnhru Brdö svf. = ♦gim- 
mer. — fvsk. g3rmbr f.; Bz 193 a 
Nk. Hll. Vg. ög. 

*gin 'gap' förek. i uttr. up gin 
På vid gavel; mest hqldmuHHp 
gin. He Bo Sbo — fvsk. no. gin 
n. 'gap'. 



*gipe—*gt8t-häl. 



267 



*gipc 1. *gepe? gipa Na, djipa Fby, 
%tpa Kim svm. Mungipa. 

"^gippla v. ppla PoTen Brom, |ip?a 
Fby Kim (-p-) sv. vb. intr. 1: 

1) Sladdra, sluddra. Po Ten Brom 

2) Bruka munnen, käxa. Fby Kim 

— Troligen utveckladt ur geipla. 
Jfr mit. gibbeln 'schwatzen'. 

"^gippla 8. djyplo svf. Mun, trut; 
hqld djyplon din! Lptr 

*girbräde girhrmdä stn. Brädfodring 
kring fönster eller dörr. Tu 

[girig har i Nyland även betydel- 
sen 'trägen'. — Götald Dl. Vg. 
(Ez 193 b) Fryksd. Hs, 

*girka? virk(a) sv. vb. intr. 1 Titta, 
„glutta". Brom — Kske < "^gilka, 
jfr no. gilja 'stirre speidende'. 

*gis gk gts k Fö Ku, gis gis 
Sött, gis gis mNyl vNyl Nu O 
EF, lockord till svin och grisar. 

— Rz 194 a Nk. Vg. Sk. BL; no. 
giss. 

*gisa gisu svf. Gris (ish. i bspr. 
och som lockord). Nyl Kim Pg 
Na Ko 

"^gissa s. gu3.o Sj Ksl, djiso Lptr 
svf. Gåta. — Jfr Rz 194 a gissan 
n. idm Hs., no. gisse n. 'gissning'. 

"^gissa v. gis. sv. vb. tr. o. intr. 2 
Rikta, taga sikte. O 

*gissing ? gitsigg pl. -tiar stf , Mön- 
ster. Nu 

*gissle 1. *gytle? giX ut. pl., stn. 
Slem på fiskar. Nu 

"^gissningom ii§niggom adv. På måfå. 
Sött Ku 

[gissnings]blom[m]a *gissan- gisan- 
hlomo (1. -mb') svf. Prästkrage, 
chrysanthemum leucanthemum. 
mNyl 

*gissnom*? ^isnon adv. På måfå. 
Å 



*gist mt stf. 2 Stolpe med en klyka 
eller knaggar överst att upp- 
hänga nät på. Sött — fsv. gist f . 

"^gista s. gisto mNyl Bo Msk Pg 
Na, gist Gsv Nu O Wp, djiato 
öNyl, mto vNyl Fby Kim Ko 
Hsk Ku Fö Å, gistu Hvbfj Ngö, 
tistu Hi Brdö Vö Mxmo Or,mt 
sVa svf. = fg. ~ Rz 194 a Gd, 
Svea- och Norrland. LL., Com.'^ 
p. 95 (n. 425), LM., Lind, Weste; 
hos Sahlstedt i sms. notgista f. 
— Ingår ock i smss. nät- och sten- 
*gista, qv. v. 

*gista v. I gist(a) Ko, ^ist(a) Åhd 
Hsk sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Upp- 
hänga not på eller borttaga så- 
dan från *gistoma. Å Fö Ku (på) 
Ko Hsk (från). 2) Uppsätta nät 
vid skallgång. Brdö 3) Lägga 
ut snaror för fåglar. Ko — Rz 
194 a Uppl. Hs. Mp. 'torka, om 
nät'; även i Linds, Sahlstedts 
och Westes ordbb. (hos W. om 
malt); Ihre 'siccare, arefacere'. 

*gista v. II gist(a) sv. vb. intr.(?) 
1 Glest 1. på fusk hopfoga eller 
förfärdiga något. Ko — no. gista 
v. 'bli åben, bli spredt'. 

*gist-hag tjsthqg stn. Invid sjö- 
bodarna uppförd inhägnad, inom 
hvilken *gistoma äro nedslagna 
och där vanligen även ett skjul 
för fiskebragders bevarande fin- 
nes. Å Fö Sött 

"^gistkrok j^ktkroh stm. 1 Å *gist- 
kälet anbragt träkrok — de äro 
många, ofta 10 och flere — av- 
sedd att hänga nät 1. not 1. sköt 
på. Sött — Rz 194 a Åm. 

"^'gist-käl tistj^l stn. Tvärträ (van- 
ligen en lång stång) tvärs över 
övre änden av *gisten. Sött 



268 



*gi^st'Ståndare-'*gladleU. 



*gist-ståndare fiststondarä stm. 3 
= *gist. Fö (passim) Sött — Ez 
194 a giststabb idm. Am. 

*gistvall listval stm. 1 Plats där 
*gistor äro nedslagna. Kim Hi 
sVa ~ Ez 194 a Åm. Vb. 

"^gjolpa }olj)(a) Po Ka Sn, tolpOO 
Kim Ped, tolp Ped Pu Esse sv. 
vb. intr. 1: 1) Spy. Po Ka Sn 
nVa (a. o.) 2) Vämjas, vilja kasta 
upp. Kim nVa — fsv. gylpa 
gulpa fda. gulpe idm; Spegel 
giulpa. 

*gjorda (jf-oimlo Pg, gioulu Hvbfj, 
wlo Å, wlu Brdö Must Or Ped 
Pu, d^ohi nVa svf. 1) Bukgjord. 
Pg Hvbfj nVa 2) „Band" i ryssja 
(båge). A Brdö 3) Bago till en 
„pilbössa". Must Or Ped Pu — 
Ingår även i smss. mag- och 
rump-*gjorda, qv. v. 

*gjordel g^orclil i^l. (4)lar stm. 1 Buk- 
gjord. Na — fvsk. gyrftill fsv. 
giurdhil m. 'gördel'. — Ingår ock 
i sms. buk-*gjordel, qv. v. 

*gjordligt gtor<UJi adv. Grundligt, 
väl. Bo 

*gjud t^tid stm. 1 Fiskmåse 1. labb. 
Nu O — Ingår ock i sms. fisk- 
'^gjud, qv. v. — fvsk. giöör m., 
no. gjod m. 'fiskörn'. 

*gjuder — - ingår i sms. fisk-*gju[dejr, 
qv. v. 

*gjummerlam/./</>//yr>7/a>«& stn. Tacka 
som lainmar innan hon uppnått 
ett års iilder. Ee 

*gjumra nimhru svf. =i fg. Ee — 
Brytning av '''gymra, (iv. v. Jfr 
*gimra. 

*gjupa? ijipo svf. Göpen. Bo [1. < 
*njupa?] 

"^gjusa gjiu^^i Nu O Gsv Eu, lUi^o 
Nvl Fö Ku, msH Brdö, d^ijsii 



nVa, dtfus Estl (excl. Ngö) svf. 
Fiskgjuse, stundom även fiskmas. 

— Ez 195 a 'Gd. — Ingår jäm- 
väl i sms. fisk-^gjusa» qv. v. 

"^gjuta dzutu Ped Pu Lmo Kr Esse, 
i,ut Px Mx svf. 1) Sank däl4 
nVa 2) Sank flik av en äng. Px 
Mx 3) Tjärn, liten skogssjö. Essi^ 

— no. gjota f. närmast i bet. 1. 
*gjånor 1. *gönor? kå^or Kv, ummr 

nVa plt. öpptåg; sätt, seder. — 
no. gj0nor fpl. 'spog, fjas, gjsek- 
keri'. — Härav det finska juoni 
'ränker'. Jfr ock no. jöna v. 'fare 
vildt omkring'. — Se sms. fal- 
*gönor. 

"^'glad s. glqd Ka Sn Ingå, glqd Hi 
stn. Öppen fläck i vass, skog o. d. 

[glad adj. har även betydd, blank 
Lptr Öb, klar (om himmeln m. m.) 
Fby Kim Hi, öppen (om vass- 
1. isfritt vatten) Fby Np Mx 
Vörä. — fvsk. gla&r eg. 'lys. 
blank; skinnende, klar' (Sdw. har 
ej denna betyd, från äsv.) Bz 
196 a 'Jjus' Hs., 'glänsande' DL, 
'öppen' Hs. Vg. 

t*glada I = lisv.] ^gläda (u-omlj., 
i-omlj. 1. avljud?) -— ingår i smss. 
fisk- o. gröt-*glada, qv. v. 

'""glada II gladu öNyl, glwlu mVa, 
(T/^QK^ sYa, glqdo Ku; glädu Be 
Vö Ped Lmo Kr, gl^u Brdö 
Mx svf., glädo ut. gen. NVet 
1) Vassfritt ställe i sjö. öNyl 
Ku Brdö nVa 2) Öppning i is. 
Ku Brdö Öb 3) YattenpöL Np 
4) Skogssjö. £e Obs. iHom^udet 
(om här sådant) i Brdö och Öb.! 

— Jfr Vg. glada f . lugnt ställe 
pa sjön'. 

*gladlett gliilät- adj. Glädtig, glad- 
lynt. Nu — Sm. (Rz 196 b) Hs. 



'glaff-^-^glaipig. 



269 



*glaff gla^ stm. 1 Pojkvask. Kim 
Hi — Ingår även i sms. pojk- 
*glaff, qv. v. 

*glaffog glaftigär adj. Stor i truten, 
skrävlande, pratsam. Hi — Jfr 
Jyll. *glaffe v. 'g0 iltert'. 

*glaffra glafra Ksl, glafra Fby Hi 
Fö KuBrdösv. vb. intr. 1 Skrävla, 
pläd dra. 

*glaffrog glafro(gär) Fby, glafrugär 
Hi adj. Pratsjuk. 

*glafs gläfs Po Ten, gläfs Na ut. 
pl., stn."^ 1) Gläfs. Na 2) Skrävel, 
skvaller. Po Ton — Nk. (Ez 
203 a) Vg. (Hof); Lind, Sdt,Weste; 
no. gläfs n. 

"^gläfsa s. glafso Ka Sn, gläfsa 1. 
-o Fby Fö Å, glafsu Brdö svf. 
Skrävla, okv. — no. gläfsa f. 

*glafsa v. glafs(a) vNyl, glafs(a) 
Fby Kim Hi Na Åhd sv. vb. 
intr. 1: 1) Gläfsa. Na 2) Skrävla, 
skvallra. vNyl Fby Kim Hi Åhd 
— fsv. gläfsa v. 'gläfsa' no. gläfsa 
v. 'skrävla'; Rz 197 a i bet. 1 
Hs. Sm., 'sluka' Sk. Hll. Sm. 
Sdm. Åm. Vb., likaså Fryksd.; 
Vg. 'gläfsa' (Hof); Spegel i bet. 
1, likaså Lind, Ihre och Weste. 

*glafsog glafso(gär) Ten Brou), 
glafso- Fby Kim Na Ku Fö Å, 
glafsu- Hi Brdö adj. 1) Fallen 
för att gläfsa. Na 2) Skrävlande, 
skvaUeraktig. Nyl EF Åhd — 
Rz 197 a Hs. Mp. Vb. 

"^'gläfst — ingår i sms. sten-*glafst, 
qv. v. 

[glam glam ut. pl., stn. Samtal. 
Ru 

[glamma glam sv. vb. intr. 1 Prata, 
samtala. Ru — Dl. 

*glamsa glanis(a) Ksl, glanis(a) 
Kim Ko Hsk Brdö Ku Å sv. 



vb. intr. 1 Skrävla. — Mp. 'man- 
ducare tumultuose' (Ihre); Jyll. 
glamse v. 'bide,8nerre (om hund)' 
no. glamsa 'skramla' m. m. 

"^'glamsog glamso' Å Ku Kim, glaimr 
u(gä)r Brdö adj. Pratsam, slad- 
deraktig. — no. glamsen glam- 
sutt adj. 

"^glänsa glan8(a) Nyl, glan8(a) Ru 
Nu O Rg Wp Kim Hi Öb, glänts 
Da sv. vb. intr. 1 Glänsa. — no. 
glänsa äda. Jyll. glanse v. 

glansmask glammask stm. 1 Guld- 
bagge, cetonia aurata. Py 

*glap s. glap He, glqp Brom Ten 
Ka Sn, glqp Kim Å Fö Brdö 
Pm Px stn. 1) Springa, öppning. 
Å Brdö Pm Px 2) Öppning i 
skog, vass 1. d. Ka Sn Kim Fö 
B) Gap. He 4) Okv. för en ohyf- 
sad person, tölp. Brom Ten — 
Rz 197 b 'öppning, hål' Mp. Vb. 
Jtl., Norge. 

*glap a. glqp' adj. 1) Gles, otät. 
Px 2) Stortalig, skrävlande. Px 

"^glapa v. glap(a) Nyl GkbyNVet, 
glap(a) Fby Kim mVa nVa, glqpa 
Fby Hi Fö Brdö. glqp"^ Px, glopa 
Wpsv.vb.intr. 1. tr. 1:1) Gapa. Wp 
2) Utvidga sig genom att spricka 
sönder. Ped 3) Skrävla, pladdra. 
Nyl Fby Kim Hi Fö Brdö Öb 
4) vb. tr. Glupskt sluka i sig. 
Ka Sn Esbo — Rz 197 a-b 
'vara öppen' Vb., 'vara talträngd' 
Ög.; no. glapa v. 'ha mellanrum'. 
— Ser. glappa 'to blab, garrire'. 

''glapa s. glapu svf. Okv. för en 
skrävlande, pratsjuk kvinnsper- 
son. Ped Pu (mfl. i nVa) 

*glapig (jlqpi- adj. Försumlig. Po 
Ka ■— Jfr fvsk. glap n. 'utilbor- 
lighed'. 



270 



[*glap]mål — *gle8a v. 



t*glap]mål *glape- glapamäl stn. 
Eiklig måltid. Pä Msk — Ög. 
Sm. Hs. glåpmål idm. 

"^glapog 1. -ot glapu/gär) He Bo Pä 
Py> glapo Lptr Py, glaputär Kim, 
glapu' Fby Ped, glaput- StRg, 
glapot- Px, glqpu' Hi Brdö Terj 
adj. 1) Gles. StKg He Py Brdö 
Px 2) Öppen. Kim 3) Glappan- 
de (om skoplagg). Ho Py 4) Mun- 
vig, pratsam, skrävlande. Fby 
Hi Kim Öb 5) Oanständig i tal. 
Px Ped — Ez 197 b Dl. Vb.; 
no. glapen a. 'på glänt', Jyll. 
glapmundet 'talträngd'. — Ingår 
ock i sms. *uppglapog, qv. v. 

%lappra glapra Ingå, glapra Fö 
sv. vb. intr. 1 Skrävla. — Jfr 
fsv. glapran f. 'prat, skvaller' 
Jyll. glabber 'munrap kvinde'. 

[*glap-röva] *glape-räva glaparära 
pl. obr., svf. Sladderkärring, okv. 
Brom 

[glas betyder „fönsterruta, fönster** 
i Estl. och Öb. — Rz 197 b Bhl. 
Norrl., Dl. (Ihre) Vl-Älvd.; Norge. 
Obs. däremot brännvinsfönster 
'brännvinsglas' Dl. 

[glasbärgsdragare glqshärgsdrqgarä 
stm. 3 (xammal ogift (ocli aldrig 
fc)rut gift) man eller kvinna. Fö 

'^'glas-is glåsh ut. pl., stm. Glansk- 
is. O 

glasmask glqsmcu^lc stm. 1 Lysmask. 
Ingel (Bari*)) 

[g\QSTCiktt(ilits})ifU stn. Supglas. Nu O 

glas-tall (fl (f sta I Py, glqsfal Sj stm. 
1 Tall' med fin ved (Py), li^rd 
bärgtall (Sj). 

*glasögot (ilamuat- Xu O, glai<ihuif- 
Wp, glq.söf(at- ("tsv adj. 1) Starr- 
blind. A. a. o. 2) Säges om 
hästar, som ha hvita ögon. Nu — 



no. glaseygd da. glasmet i bet. 

2; Lind glasQgd (om hästar). 
*glattra giatär sv. vb. intr. 1 Skratta, 

flina. Mx 
*glena glina Ten, glina Bu Da Gsv 

Kim sv. vb. intr. 1 Glimma, 
skimra till 1. fram. — Sm. Vg. 
Dl. VI. idm (Rz 197 b), Fryksd. 
'titta', Sdm. Bhl. 'flina'; JylL 
"^glene 'klarna'; no. glina st. vb. 
'glindse'; Ser. glina 'to grin, gan- 
nire', 

*glep gUp Kim Pg Na, glep* Pm 
Px, gläp Kr stn. 1) Öppning i 
skog eller vass. A. a. o. 2) Sund. 
Kim Pm Px 3) Ljusning mellan 
skyar. Na — Ingår även i sms. 
tum-^^glep, qv. v. 

"^glepa s. glipu svf. Trång öppning; 
spricka. He öNyl 

*glepa v. I gltpa sv. vb. intr. 1 
Skimra fram såsom solen mellan 
skyar. Na 

*glepa v. II glep* sv. vb. intr. I 
Stå på glänt; vara öppen. Pm 
Px Mx — Rx 197 a Hs. Mp. Vb., 
no. glipa (i') vb. 

*glepot gläpot' adj. Gles, otät. Pm 
Px — no. glipen (i') 'Udt gabende, 
lidt åben'. 

*gles s. glis ut. pl., stn. 1) Öppet 
ljust ställe t. ex. mellan skyar 
eller i skog. Na 2) öppning, 
dörr-ö.; även säges^{M»|a i dEmii 
Dörren står på glänt. Vö 

1 samma bemärkelse (2) användes 
np glis Msk Lptr Strf Py, po 
gles A Brdö, o ghs Mx. 

[gles a.] *gläs gl^(är) adj- Na 
'^glesa s. glisu Sbo Bo, gheu Kim 

svf. Glänt. - Bz 201b Khn. 
"^ glesa v. glisa Nyl, gli8(a) Nu O Wp 

Fby Kim Pg Na Vö nVa, glm 



*gl€sog — *gltpp. 



271 



I Hi sv. vb. intr. 1: 1) Glimma. 

il Bo Sbo vNyl Kim nVa 2) Skimra 

1 fram, stråla genom en springa. 

öNyl Na — Skymta fram. Kr 3) 

il Glänta: glis up dör än. Py -r- Stå 

på glänt. Pg Vö 4) Kisa, titta. 

Py Pä Ksl Po Fby Hi Kim Pg 

I Öb 5) Le. Estl Fby — Rz 199 b 

Ög.; Uppl. 'flina'. 

""glesog glisu(gär) Sbo, gliso Py 
adj. Gles, otät. 

*gli(a) s. gh pl. ghu sf. Hål, öpp- 
ning. Ku 

*gU(a) v. gh Ngö Nyl Gkby, glt(a) 
Gsv Nu Wp Fby Kim Hi Hsk 
Å Kkr Kv mVa nVa, glidja Ko 
sv. vb. intr. 1 Nyl Ngö EF Å 
Kkr Öb 1. 3 Estl Nyl (passim) 
Fby Hi Gnistra, lysa till, glänsa 
(anv. om t. ex. snö 1. ögon). — 
fvsk. gliå v.; Norrl. (Ihre) Hs. 
Uppl. Sm. (Rz 198 a); Lind, Sdt. 

*[gli]band *glie- ghabqnd stn. Guld- 
1. silvergalon. Hsk 

[glim]bälte *glimme- glnnabält stn. 
Beprydt kvinnobälte anv. vid 
bröllop. Gsv 

*[glim]klack*glimme- flrZmaÄ:/aÄ: stm. 
1 Glimmande nipper, ringar, ör- 
liängen m. m. Nyl (Rz 198 b). 
gUmahlak Fby Kim, gUmaklahh 
Hi stm. 1 Sprätt, snobb. 

"^glimma gUmu svf. Ljusglimt. Ped 
Pu Esse — no. gllma f. 

*glitn[m]un-vett förek. i uttr. i gli- 
moyvätä I fåvitskon. Brdö 

*glimmot glimat- Gsv, gltmät- StRg 
adj. Glimmande, blank. — no. 
glimen (i') adj. 

*gliiiis s. gUnis ut. pl., stn. Grand ; 
int ät gUms Icke ens det allra- 
ringaste. Brdö 

"^glims p. glirn^ adv. Miste; hä to 1. 



va gli}M' vNyl mNyl — Hs. Sdm. 
Sm. (Rz 198 b) Ydre; Ihre Gl. 
taga glims 'errare in capiendo'. 

*glimsa gliim(a) sv. vb. intr. o. imp. 
1 Skymta, glimta (t. ex. för ögo- 
nen). Ka Sn Ingå — Fryksd. 
Sörb. 'lysa, glimma', <*glimp-sa, 
jfr Faer. glampa 'glimte, skinne'. 

*[glim]vett *glimme- gUmavit Na, 
glämavit Ko ut. pL, stn. Barns- 
ligt vett, oförstånd. Dessutom i 
tis. i gUmavitä Kim Na, i gUma- 
vähtä Hi, i gltmvätä Fö, iglima- 
väta Å, i glimuvätä Brdö Obe- 
tänksamt. 

*glint glint Ten, gUnt Kim Vö stm. 
1 Dörrspringa. — u glint Kim, 
po glint Ped På glänt. — Uppl. 
på glint (Ihre); i Ihres Gloss. 
stå på glint idm; Weste har 
„glint se glänt". 

*glinta glint(a) sv. vb. intr. 1: 1) 
Glimta, titta fram (om solen). 
Fby Hi 2) Skimra, glänsa. Kim 
Hi Fö — äda. glinte v. 'skina' 
skott, glint 'to glance'. 

*glip I gltp stm. 1: 1) Strandskata, 
hsömatopus ostralegus. Åhd Utö 
Hi Kjm 2) Sprätt, snobb (okv.). 
Hi - Ss. okv. Hll. Vg. VI. (Rz 
199 a-b) Bhl., Norge. äda. glib 
'strandskade'. 

*glip II gltp stn. öppning i skog, 
vass o. d. Hi Pg Na — Rz 199 a 
Hs. Vb. Ög. Vg. Hll., no. gKp 
n. 'spricka'. 

*glipa gltp sv. vb. intr. 1 Stirra, 
glo. Na — Hs. Mp. Vb. (Rz 199 a) 
Åm., Norge. 

*gliping gllpigg stm. 1 Pojkbyting. 
Brdö ^ 

*glipp glip stn. Remna, öppning. 
Ingå 



272 



"^glira — *glom[fn]a. 



*glira ghi'((t) sv. vb. intr. 1 Tindra. 

Kim — no. glira v. idm, Sdt 

glira 'plira'. 
*glis glis((tr) Ingå, ghfi- Ku Ped 

Pu Kr Lmo adj. Gles. — Rz 

200 a & 212 a Bl. Sm. Vg. Uppl. 

Vb.; hos Ihre (I 687). 
*glisa s. gltso Py, ghso Fö Ku svf . 

Klar fläck på mulen himmel. — 

Hs. Norge. 
*glisa v. glis(a) Bo Lptr, ghs(a) 

Ru Gsv Fby Hi Åhd Np Pm 

Vö sv. vb. 1 Fld 1. 2 Ru Gsv 

1) Glimma, blänka. Hi Åhd Np 
Pm Vö — Skina (om det ljus, som 
ruttet trä sprider i mörker). Bo 

2) Kisa. Lptr Np Pm Vö 3) Le 
så att tänderna synas. Ru Gsv 
Fby Å — Norrl. Götal. Uppl. 
Dl. VI. (Rz 199 b) i bet. 1 o. 3; 
no. glisa Visu exoipere' (vox pleb.); 
da. glise 'glänsa'. I bet. 1 hos 
Spegel; Ser. 'gannire', Sdt. 

"^glisma glisnio svf. Lösaktig kvinna, 
okv. Brom — Trol. eg. 'cunnus', 
jfr Sdm. Sm. glispa f. 'remna' 
(Rz 199 b) no. glusma f. 'bitte 
liden aabning' R. 

*glisot gltsat- adj. Glimmande. Nu 

"^glis-sticka glistiko svf. Lysande 
rutten trästicka. Bo — Jfr Fry ksd. 
*glysved m. lysved'. 

*glist glM- adj. Gles. Fö Ku Gsv 
Wp' 

*glis[tandad], -*tannad glistana Ped 
Pu (mfl. i nVa), glistaya Ku adj. 
(Jlcstandad. — Rz 200 a gliständ 
1. -nt Kim. Vm. 

*glistig 1. -Gg 1. -en gli-^ti- Bo, gliMi- 
Ru Nu O Wp Å, glhtH(gä)r Brdö 
adj. Gles. 

"^glistra glisfär sv. vb. intr. 1 Gles- 
na; gistna. Rg 



'^gliting glitigg stm. 1 Gli, f iskyngel. 
Pä 

'^glitta 1. *glcta? gitta sv. vb. intr. 
1 Skimra, glänsa. Kr — fvsk. 
glita äda. Jyll. glitte skott, gldt 
1. glctc v. 

*glittrig glitri- adj. Glittrande, t. ex. 
om ögon. Ingå 

*glo glo Nyl, gio StRg (pl. ghigtrir) 
Gsv Fby Na, glou Kim Hi Pg stn. 
1) Sumpigt ställe; större stilla- 
stående vattensamling ; grund vik. 
Nyl Fby Kim Hi Pg 2) Sank 
ängsmark. Na 3) Pöl. Gsv StRg 

— Kim. Ög. (Rz 200 a) Hs. (Ihre) 

— Ingår ock i sms. *vatt£^ 
qv. v. 

*gloa glQO Po Ten, glga 1. glgo 

Fby svf. Glosögd kvinnsperson. 

*glod glä pl. gl^ro stf. Glöd. Bu 

— fvsk. gl6& pl. glåbr U Sm. 
Vg. (Rz 200 b) Sörb. (msk.!) \\, 

"^glod-fkara], -*kära Uohkiero svf. 

Glödraka. Ku 
"^glod-raka med lurd^. grnlaka Gsv 

Rg, g^iilagii Da, grfäfiia Nu, 

grfiläk*Wpy grolakaBiasvt.Ugns- 

sopa; glödraka. I Wp även 'fiol- 

stair (kan knappast vara samma 

ord). — Gd *grolaka (Klintberg) 

Sörb. No. glödraka f. 
*glofs glops stn. Stenbär, mbus 

saxatilis. Rg 
*glofst glopst pl. -ar 1. -ir stf. = fg. 

Wp 
"^glofsta-bär glopstabtpf stn. = fg. 

Wp 
"^glofstakom giopstakQti stn. = fg. 

Wp 
*glofster glopsUir stn. Stenbär. Nu 
"^glomfmja glQm(a) Ksl PäLjd(mfL), 

glQm(a) Fby sv. vb. intr. 1 Stirra; 

se stelt framför sig, glo, titta. 



*glomfm]og — *glufa s. IL 



273 



— Rz 200 b Sdin. Nk. VI., no. 
gloma. 
*glom[m]og glomo(gih') adj. Smuts- 
tecknad. Å (Hld). — Jfr skott. 
gloom v. 'mörkna'. 
*glona gloria) Po Ka Sn Ingå, 
glona Å Fö Sött, gloyaKnKkv 
Brdö, glouna Fby Kim Hi sv. vb. 
intr. 1 Glo, stirra; blänga. — 
Sdm. VI. Hs. Vb. (Rz 200 b) 
Uppl. 

: *glo-not glunot ut. pl., stf. Not 
som dragés å grundt vatten. Na 

f *glop glop stm. 1 Ettårig tjäder- 

i hane. Mx 

•i *glopen glopin adj. Glåmig, av- 
magrad. Ko 

I *gloping glopigg stm. 1 Snålvarg. 

, Ped 

} [gloppa] "^glåpa glopa sv. vb. imp. 
o. intr. 1. Å 
*gloppväder 1. '^glkp-glopvädär Ngö, 
glopvcedär A ut. pl., stn. Slask- 
väder. — Sörb. 
*glosa glQs(a) Nyl, glos(a) Fby Na 
Ku Brdö kVmV^åVM, gl(ms(a) 
Kim Hi sv. vb. intr. 1 Titta; glo, 
stirra. — Fryksd.; i Hs. 'lysa'; 
no. glosa. 
*glossa I glosa mNyl Bo, glosa vNy 1, 
glusa He öNyl sv. vb. intr. 1 
Glöda, ish. om utbrunna kol. — 
Rz 201 a Hs. Kim. glåsa 'lysa'; 
SM. glosa. Jfr skott, gloss 'a 
low eleare fire, free from smoke 
or flame' fvsk. glosse m. 'flamme'. 
*glossa II glosa sv. vb. intr. 1 Hån- 
skratta. O 
*glotter glotär Brom, glotär Kim 
Na Wp, glotur Nu, ghitär Ru 
ut. pl., stn. 1) Halvflytande massa, 
sörja. Brom (även om grodrom) 
Kim 2) Slem. Na 3) Snöglopp, 



slaskväder. Nu Wp Ru — Jfr 
Dl. *glutter n. 'tunn sur mjölk'. 

— Ingår även i sms. *isglotter, 
qv. v. 

*glotterväder glotärväSär ut. pl., 
stn. Slaskväder. Gsv 

*glottot? gloHiat adj. 1) Slaskig, 
våt (om väderlek). Wp 2) Slipp- 
rig (om marken). Wp 

*glottra glotär G^v Wp Kim Öb, 
glotur Nu, ghitär Ru sv. vb. intr. 
o. imp. 1 Slaska, gloppa. — Jfr 
skott, gluther 'to do any dirty 
work'. 

*glottrog 1. -Dt glotro(gär) Brom, 
glotrotär Pg Kim, glohtrugär Hi, 
glotru' Px Mx, glotrat- Gsv Nu 
Wp LRg, gloträt- StRg, glutrat- 
Ru adj. 1) Halvflytande, stadd 
i upplösningstillstånd (t. ex. om 
grodrom). Brom 2) Blöt och 
upplöst, klibbig. Pg Kim Hi Px 
Mx 3) Slaskig (om väderlek). 
Estl Ru 4) Slipprig (om marken). 
Estl 

*glottron glotron Nyl, glutron Ka 
Sn, glotron Kim, glotron Fby 
stn. Övermoget hjortron. 

*glubb glob ut. pl., stn. Kall och 
blåsig väderlek med frost. Ingå 

*gluff gluf stm. 1 Pojklymmel. Na 

— Hs. 'stor och grov person'. 
*gluffa v. gluf(a) He Pä, gluf(a) 

Fby sv. vb. intr. o. tr. 1 [t si 

&c] Äta glupskt, sluka. — Uppl. 

(Rz 199 a) Hs. 
*gluffa s. I glufa 1. -o svf. Okv. 

för en snål kvinna. Fby — da. 

gluffe fk. okv. 
*gluffa s. II (1. *gloffa?) glofo svf. 

Padda. Ko Hsk — Jfr kske no. 

gluffa f. 'en stor grovtbygget 

og grim kvinde'. 

35 



274 



*flluffe —*glup€n. 



*glu£fe glu/ä Ho Inga, ///w/V Ingå, 
glu/i Kim, glu/ä Fö ut. pl., stn. 
Ingå 1. stra. f. ö. Storätare, snål- 
varg. — Sdm. (Ihro DL.); Weste 
gluffi m. 'glouton'. 

*gluffer glufär vNyl, glufär Fby 
Kim Å ut. pl., stm. 1) = fg. 
A. a. o. 2) Tölp. A. a. o. — Hs. 

*gluffen 1. -og ghiji- vNyl, ghifin 
Å, glufo(gär) Fbv adj. 1) Glupsk, 
snål. vNyl Fby A 2) Framfusig. 
Po Å — Hs. gluffen 'glupsk'. 

*glufs ghij^s adj. Snål, glupsk. Py 
— Rz 1 99 a glups 1. glusp idm 
Dl. 

*glufsa glufs(a) Nyl, glufs(a) Fby 
Kim Hi A Brdö Ped Pu, glo/s(a) 
Kim Hi, ghps Nu Gsv sv. vb. 
1: 1) tr. Glupa, sluka. mNyl vNyl 
Fby Kim Hi (glo/sa) Å Ped Pu 

2) intr. Tala i otid, pladdra o. d. 
mNyl vNyl Fby Kim Hi (glufsa) 
Å Brdö — Vg. ög. Uppl." Dl. 
Hs. Mp. Vb. (Rz 199 a) Fryksd. 
i bet. 1, Sörb. 'gläfsa'; no. glufsa 
v. i bet. 1 o. 2. 

*glufser glufsar vNyl, glufsar Kim 
Å ut. pl., stm. 1) Snålvarg, glupsk 
människa. vNyl Kim 2) Person, 
som talar obetänksamt. vNyl Å 

3) Tölp. vNyl Kim Å 
*glufsig 1. -en 1. -og 1. -ot glufsi- 

Po Ten Brom, glufsin Å, gluf- 
8o(gär) Fby, gluf sotar Kim, gluf- 
sugar Hi, gloijsat- Gsv Nu adj. 
1) Glupsk, snål. Gsv Nu Po Ten 
Brom Fby A 2) Näsvis, fram- 
fus. Po Ten Å 3) Oförbehållsam 
i tal. Kim Hi 

*glufsus glufsus 1. -os ut. pl., stm. 
Pratmakare (okv.). Hi 

*gluft(a) gluft svf. 1) Liten öpp- 
ning, remna. Px 2) Bukt, vik. 



Px — Rz 202 a JtL; jfr no. gluffa 
f. 'bärgklyfta'. 

[*glugga s.] ^klugga hlug Ngö, Wwy 
Ru Nu O Rg Wp, Jchig Gsv pL 
-ar Estl, -n Ru svf. Hål, fördjup- 
ning i allmh. (således även t. ex. 
i mark eller is). — fsv. Sk. glugga 
f. — Ingår även i smss. ars-,hr68t-. 
lik-, lin-, näs-, sand- och är- 
*glugga 1. -*klugga, qv. v. 

*glugga v. I glug(a) Bo, glug Xa 
sv. vb. tr. 1 Glödga; i Naga även 
spec. göra jämtråd mjuk medels 
uppvärmning. — Uppl. Sdm. idm: 
Hs. 'glödgas, småningom taga 
eld'. < *glö»ga. 

"^glugga v. II ghig(a) sv. vb. intr. 
1 Se, titta; lura, späja. Nu (ii) 
Fby Kim Pg Ped Pu Esse Kr 
Lmo -- Norge. LL »glugga eller 
see in", Lind, Sdt. 

"^glunk ghigk stm. 1 E^lunk. Wp 
— Bz 45 b glunka v. 'klunka*. 

"^glunks glnns stm. 1 Klunk. Gsv 

"^glunksa gliinsi sv. vb. tr. 1 Klunka. 
Gsv 

"^glunt I (= vasker) ingår i sms. 
pojk-*glunt, qv. v, 

"^glunt U glufU ut. pl., stm. Dunkel 
kunskap, „hum^ 1. „iiyB^ om ni- 
got. Hi 

*glup glup stm. 1 Snälvarg, fros- 
sare (okv.). Na 

*glupe glupi ut. pl., stn. Snålvarg. 
Sbo [Kske eg. ett gliq>'i!] 

"^glupen 1. -ig 1. -ot glupin 1. -igär 
Nyl Ngö, glupir Da Gsv (H)i\(J 
Kim Pg Na Ko Hsk Hvbfj, jWi- 
pln Hi, glupin Fö, gtupat- Wp 
adj. Glupsk, snål. — Vg. Sdm. 
Dl. Hs. (Rz 199 a) Fryksd. Sörb. 
-- Ingår också i sms. "iitgliqien. 

(j[V. v. 



*gluping^*glåpog I. 



275 



*gluping glupigg vNyl, glupigg Na 

Ko Hsk Brdö Ku stm. 1 Glupsk 

person. 
*glupska glupsk sv. vb. intr. 1 Glupa ; 

visa sig snål. Ped 
"^glupsken glupskt- {-t(0an &c) adj. 

Glupsk, snål. Ru 
'^glutsa glnts sv. vb. tr. 1 Glupa, 

sluka. O 
'''gluxa gluks(a) sv. vb. imp. o. intr. 

1 säges om det ljud som höres 

då grodan mumsar innan hon 

utspyr vattnet. Pojo — Ez 201 b 

Gd; no. glyksa v. 'gylpe op'. 
*gly gly ut. pl., stn. coU. Gli; fisk- 

yngei. Fö — Vb. (Rz 198 a) Åm. 
! *glyddra ghjdro svf. Öppning uti 

isen. Pä 
f *glygg — se under *glögg. 

*glyssjot gly f ut adj. Gles, otät (om 

tyg). Mx — Eg. 'genomskinlig'? 

jfr då Vg. glysBi 'glänsa' no. 

glysja 'klarna'. 
*gl3^ta glyt sv. vb. intr. 1 Uppgiva 

rop*> 9ly^ w^^ Ropa till. Mx 
*glyting(e) glytigg öNyl, glytind 

Kim stm. 1 1. svm. Byting. — 

Rz 202 a glytting m. Vb. 
*glyxta glyhst sv. vb. intr. 1 Plågas 

av torrhosta. Vö 
*glåder 1. *glodder glodär ut. pl., 

stn. coU. Geléartad massa. Pm 

Px Mx — Uppl. glöder n. 'snö- 

modd', jfr Rz 202 b glåddrig 

'rörig' Sdm. 
*glådrog (1. *gloddrog) 1. -ot glodru- 

Mx, glodrot Pm Px adj. Lös, 

blöt. 
*glåma I glåm(a) Po Ten Brom, 

gluam(a) Kim sv. vb. intr. 1 Stelt 

stirra på något. — Rz 200 b Hs. 

Mp. JtL; Norge. — LM. 'gapa', 

Lind idm. 



*glåma II gloma Fby, glåma Hi 
sv. vb. tr. 1 Snålt rycka åt sig. 

"^glåma III glam sv. vb. tr. 1 Grum- 
la. Nu — Jfr skott, it gloams 
'det skymmer mot kväll'. 

%låmog glåmo(gär) adj. Veklig. 
Na — Rz 201 b 'sorgsen' Dl. 

*glåmot glåmat- adj. Grumlig. Nu 

— Rz 201 b 'fläckig i ansiktet' Sm. 
*glåp I glåp stn. Tölp, narr, dum 

person. Na — Rz 203 b glåper 
Sm., no. glåp m. 
*glåp II glop Kim Na Lmo, gl^p 
Hi, gläp* Px stn., glop ut. gen. 
Gkby 1) Gap, öppning. Kim 

2) öppning i skog. Px Gkby 

3) Smalt sund. Hi Px Gkby 4) 
„Öppna havet sedt från strand". 
Lmo 5) För vind och våg fritt 
utsatt ställe. Na — Rz 199 a 
Sdm. Kim.; no. glop (o') n. 'hul, 
gab'. 

*glåpa I glop Py, gläp(a) vNyl, 
glop(a) Kim Na, glåpa Hi Fö 
Brdö, glopa Å sv. vb. tr. [+wr-^flfl 
1. intr. 1 Sladdra, vara pratsjuk; 
„ vräka ur sig", tala i otid; ovettas. 

— Norrl. Nk. Ög. Sm. Vg. (Rz 
203 b, mfl.); no. glopa (o') 'gapa'. 

"^glåpa n glupa sv. vb. intr. 1 Ata 
hastigt och snålt. Ko — Nk. 
Kim. (Rz 199 a) - Tyckes i alla 
fall vara påverkadt av hsv. glupa. 

*glåpa in glopa sv. vb. intr. 1: 
man säger att våg och vind 
glopar pä där de ha fritt till- 
träde. Na 

"^glåpog I 1. -ot gläpo(gär) Na, glo- 
putär Kim adj. 1) Pratsam, slad- 
deraktig. Kim 2) Tölpaktig, dum. 
Na — Sm. 'tafatt' (Rz 203 b) Hs. 
'ovettig'. — Ingår även i sms. 
"^åtglapog, qv. v. 



276 



*(/låpog II—*gläfUa v. L 



*g\kpog II glopo(gär) adj. Fritt 
utsatt för väder och vind (om 
strand). Na 

*glåpot gluaput' adj. Gles (t. ex. 
om en vagnsbotten). Eu 

*glåt ght stn. Vått, geléartadt 
ämne. Na 

*glåta ghta sv. vb. imp. 1 Gloppa, 
slaska. Ped Pu 

*gläck(j)a gWju svf. Hål, öpi)ning. 
Or — Jfr no. glikka f. 'skar i 
fjcldet'. 

*glädighet glfedilwäf iit.pl., stf. Glad- 
lynthet, glädtighet. Sj 

*gläfs — ingår i sms. pann-*gläfs, 
qv. v. 

*gläfsa gläfsa 1. -o Kim Hi Na Ä, 
gläjJöd 1. -o Fby svf. Sladder- 
kärring. 

*gläfsog 1. -ot giä/sotär Kim, gläi)- 
so(gär) Fby adj. Munvig. 

*gläfst(a) gläfst sf. Stenbär, rubus 
saxatilis. Nu — Ingår ock i sms. 
sten-*gläfst(a), qv. v. 

* gläf ta glä/t( a) sv. vb. intr. 1 Gläfsa. 
Ksl ' 

*g:lägg — se under *glögg. 

*glända gländ Np, glcend Mx sv. 
vb. intr. 1: 1) Upplivas. Np Mx 
2) Ånyo antändas eller råka i 
brand. Np Mx 

"^glänna s. I gläno Nyl, gläno Fby 
Kim Na Ko Å, glänu Hi mVa 
nVa, glän Mx (mfl. i sVa) svf. 
Öppen fläck a) mellan skyar. 
A. a. o. b) i vass 1. mellan havs- 
tång. Nyl KF Å c) i skog. Nyl 
EF Å — Rz 198 a Uppl. Kim.; 
no. glenna f. Ingår ock i sms. 
is-*glänna, qv. v. 

*glänna s. J [ gJäno Po Ton Brom, 
gläno Na svf. Grundt ställe i 
sjö. — Jfr Rz 203 b glänn m. 



'mad' m. m. Og. Ingår även i 
sms. sand-^^glänna, qv. v. 

"^glänna s. III glän(u) svf. Skrapa, 
förebråelse. Px 

"^glänna v. glän sv. vb. intr. o. 
imp. 1: 1) Stå 1. vara öppen. Mx 
2) Klarna (om mulen himmel). 
Pg Vö — Kz 197 b 'lysa, skina' 
Sm.; no. glenna v. (tämligen i 
båda betydd.) nit. glennen v. 
'glänsa'. 

"^glännas glänäs sv. vb. dep. I (-(ht) 
Visa sig ilsken, om häst. Pm Px 
[Kske eg. 'grina med tänderna 
så att de lysa fram'.] 

%läns gläns ut. pl., stm. Glans. 
Kim 

*glänt s. glänt vNyl, ffléhU Fby 
Kim Hi Ped Pu stm. 1 Öppning 
mellan skyar; solglimt. — Bz 
203 b 'skymt' Sk. Bl. Ingåräven 
i sms. Ijus-^glänt, qv. v. 

*glänt p. glänt Nu O, gltnt L grtni 
O, grant Nu Wp adv. På glänt 

*glänta s. glänto Ingå, glänio Kim, 
gläfUu Hi, glänt O, gläffto Ku 
svf. 1) Ljus strimma eller rand 
mellan molnen. A. a. o. i Fld. 2) 
Ljusglimt. O — Rz 203 a Sdm.; 
nit. glente 'das gliihende' (Betg- 
haus). 

*glänta v. I glänt(a) vNyl mNvL 
glänt(a) Nu Wp Kim (+ i) Hi 
'(+ 1) Fby Na Fö A Ped Pu 
Esse (mfl. i nVa), gläjfia Ku 
Brdö sv. vb. intr. o. imp. 1: 
1) Lysa fram (om solen mellan 
skyar); hastigt klarna. A. a. o. 
i Fld. 2) Ljusna (vb. imp.). Su 
Wp 3) Skymta fram 1. förbi. 
Fby 4) Tända sig ånyo (om 
slocknad eld). Ingå — Bz 203 a 
Mp. 



*glänta v. II—*gIx)tig. 



277 



*glänta v. II glänt sv. vb. intr. 1 
Lura, t. ex. ko [=hvad] glärUär-tä 
[= du] oa Wp 

^glappa gläp(a) sv. vb. intr. o. tr. 
fnr-^ä] 1 „Vräka ur sig", tala 
obehörigt eller i otid. Fby — 
Sdm. VI. Dis. Sm. (Ez 203 b) Vg. 
Ög. — änsv. glappa Bib. Spegel 

0. Ld; Westegläpa (pop.) 'jäser'. 
*gläs förek. i uttr. po gles På 

glänt. Ku Brdö 
*glätta s. gläta 1. -o svf. Sladder- 

kärring. Fby Kim 
*glätta v. glät(a) sv. vb. intr. 1: 1) 

Sladdra, skrävla. Fby 2) Skämta, 

tala muntert. Kim — no. gletta 

v. 'ymte; sige tirrende ord', glet- 

tast 'drilles med en'. 
*glättog I gläto(gär) adj. Sladd- 

rande, skvalleraktig. Fby 
*glättog II gläto(gär) Fby KimÅ, 

glätugär Hi adj. Lös (om potatis). 
flödas gleds Rg, gleyas Eu, gles 

Da Gsv Nu O Wp sv. vb. dep. 

1 Eu, 2 Estl. Glöda. 
glöd-^^bässja glödbä/o svf. Glödhög 

i spiseln. Pg 
[glödga] *glögga glög(a) sv. vb. tr. 

1. Kkr Ku Brdö 
"^glödhoppa glohop svf. Glödbakad 

kaka. Pm Px — Nk. Kim. (Ez 
201 b) Hs. Y. Öld; Fryksd. Norge 
glodhoppa f . 

glöd-*räst? glercBst pl. -u sf. Kol- 
korg i smedja. Eu 

glödstack glyödstak stm. 1 Glöd- 
hög. Fby 

*glöfster glöpstär stn. Stenbär, ru- 
bus saxatilis. Nu 

[*glögg >] *glägg gläg- adj. Skarp, 
livlig: gläff ogur. Kr — Eask, 
kvick. Wp 

*gly&g ff^^S' ^^J- ^^^ ^^^* ^^^ 



hörsel. Nu — fvsk. gloggr fsv. 
glaegger adj. 'skarpsynt'. 

*felögg]hörd *glygg- glighe^- adj. 
Som har fin hörsel. Nu — no. 
gl0ggh0yTd a. 

*[glöggsedd] *g\yggsiåågligstd- adj. 
Grannsynt, skarpsynt. Nu — 
fvsk. gl0ggsynn adj. 

*glöm[m]og glöumo(gär)' Sidj, Glå- 
mig. Ko Hsk 

*'glömsken 1. "^glömskog glyöm- 
sko(gär) Sj, glemski- Gsv Eg, 
glätmski- Nu adj. Glömsk. 

*glösk glöusk stm. 1 Okv. för en 
lösmunt och fräck person. Brom 
— Jfr no. gl0ys m. 'plötsligt 
framstörtande vattenmassa'. 

*glösker glöuskär ut. pl., stm. = fg. 
Brom 

*glöta Y.glöyt(a) y'Ny\y glOt(a) mNyl, 
glyöt(a) Sj, glöyt(a) EF Öb, glöta 
Å Fö Ku sv. vb. intr. 1 1. 2: 1) 
Eöra 1. plaska i vatten. A. a. o. 
2) Vada. Np Mx Nkby 3) Söka, 
snoka. vNyl Pg Ko Hsk. — I 
bet. 1 Sdm. Nk. Uppl. Hs. Vb. 
(Ez 204 a) Dl., skott, gloit. Likaså 
hos Spegel och Sahlstedt. 

*glöta s. I glöyto 1. glöto Nyl, glyöto 
Sj, glöyto Fby Kim Na, glöytu 
Hi Vö Or, glöto k Fö Ku ut. pl., 
svf. Träck, sörja. — glöytur fplt. 
Våta kläder, rått hö o. d. Vö 

'^■glöta s. II — ingår i sms. *filglöta, 
qv. v. 

*glötare glötarä stm. 3 I aUmh. en 
som snokar i ngt. Nyl (trol. även 
åtm. i EF, ehuru under andra 
och skiftande former). — Ingår 
ock i sms. *filglötare, qv. v. 

*glötig 1. -Gg 1. -ot glöyti- Po, glöy- 
to(gär) Lptryglöto- KK\i,glötot(är) 
Pä adj. Blöt, våt, slaskig; träckig. 



278 



*gnabha — *gneta v. I. 



"^gnabba nnah sv. vb. intr. 1 Vän- 
ligt småbita(s) (ish. om hästar). 
Px 

[gnabbas gnahas 1. miahas sv. vb. 
dep. 1 = fg. Pm Px Vö 

[gnag]-*bete *gnago- Jcnagnläta svm. 
Omgnagd kvarläinnad brödbit. 
Pod Pu Kr 

'^gnaglog Jcnaglu' adj. Girig, noga 
om något. Ped — Jfr no. gnagla 
v. 'gnave så småt'. 

*gnall gnul ut. pl., stn. Kall ocli 
blåsig väderlek med frost. Ka 
Sn Ingå Hi — no. gnaldr n. idm, 
gnallfrost n. 'hård frost'. 

*gnallväder gtiahrcdär ut. pl., stn. 
Kall och blåsig väderlek. Hi 

*gnarla gnarl sv. vb. intr. 1 Gläfsa, 
morra (om hund). Ngö — eng. 
diall. gnarl 'to gnaw, bite at, 
nibble' (Wright). 

*gnarra gnara sv. vb. intr. 1 Morra. 
A — msv. gnarra v. 'knarra, 
morra', Åm. gnarras 'grina åt 
ngn', mit. gnarren v. 'knurren'; 
Com.2 p. 42 (n. 187) 'morra' 1. d. 

[gnata gnata Nyl EF, gnahfa Ku, 
knat(a) vNyl mNyl (passim) nVa, 
(k)nata 1. hgata Kim (passim) 
Gkby NVet sv. vb. intr. o. tr. 
1: 1) = hsv. AUm. 2) Smått 
hugga; vanligen i smst. gnahtar 
o ho(jä)\ Ku 3) Mumla. Pg Na 
— Jfr *knata. 

*gnattra 1 gnaUir sv. vb. intr. 1: 1) 
Gnaga på ngt. Pg (även nnatär). 
2) Hugga mc>d slö yxa, tälja med 
slö kniv. VO — eng. diall. gnatter 
'to gnaw'. 

*gnattra II gnaha Fby Brdö, gnatra 
Kim sv. vb. intr. 1: 1) Snattra, 
om änder. Fby 2) Fnittra, flina. 
Kim Brdö — \b. Sk. (Rz 204 b) 



Dl. i bet. 2; gda. gnadre v. 'snatt- 
ra'; fvsk. gnQtra 'klappre' fsv. 
gnatra 'grina, skratta'. 

*gnava gnav(a) Nyl Ngö Eu Fby 
Kim Pg Na, gnauv{a) Bo, gnqva 
Hi Å, hnava Strf Ka Sn (ma 
passim i vNyl), gnava Kim (pass.), 
gnqva Å (pass.), gnovaOB^^f 
sv. vb. 1; gnova pret. gnor pL 
gnuvu sup. gnuvi Nu vb. tr. o. 
intr. 1) Gnaga. A. a. o. 2) Skubba, 
skava. Nyl EF 3) Kälta på någon. 
Nyl 4) Åka skumpande. Sbo — 
no. gnava da. gnave; Sk. Sm. Vg. 
Ög. Nk. Hs. (Rz 204 a) Bhl. Gd. 

*gnavla gnavlu Ka Sn Ingå, gnarla 
Kim, gnavul Nu O, gnaväl Da 
Gsv Wp sv. vb. tr. o. intr. 1 
Gnaga. -— Fryksd., Sörb.knawla; 
no. gnavla nit. gnawwUn. 

*[gnav]sår *gnave- gnavasår stn. 
Gnagdt sår. Na 

"^gned gnid stn. Skomakareverktyg, 
hvarmed sulans kanter gnidas 
glänsande. Na 

*gneda gnida sv. vb. tr. 1 Gnida 
härdt och med snabb rörelse. Na 

*gnegla gnigla sv. vb. intr. 1 Vara 
1. visa sig snål och girig. Kim 

— Jfr no. gnigga v. 'gnie, spare*. 
"^gneglog gniglo- adj. Snål och girig. 

Kim — Jfr nit. gnegel m. 'girig- 
het' (Frischbier). 
*gnesa gnisa sv. vb. intr. 1: 1) 
Hväsa. Nu 2) Andas tungt. Nu 

— Rz 205 a 'fnysa' Gd; Noige 
idm. 

"Agneta s. gnitu (& n$Utu) Yö^imki 
nVa, Imt* Np svf . Smula» grand, 

— Sdm. Nk. Mp. (Bz 205 a) Ha.; 
no. gnita f. 

*gneta v. I gnita sv. vb. intr. 1 
Lägga ägg, om lus. Na 



'Agneta v. II—*gno. 



279 



*gneta v. II gnita sv. vb. tr. 1: 1) 
Tubba, söka övertala. Na 2) In- 
bespara på andras bekostnad. Na 

— I snarlik betyd. Vm. (Rz 336 a) 
Hs. 

*gnetas gnätas sv. vb. dep. 1 Sön- 
dersmulas 1. falla i smulor. Gsv 

— Rz 205 a gneta sig idm Sdm.; 
Hs. gnetta 'beta sönder'. 

[gnet]flåare *gnetter-l.*gneta-(7wäto- 
flåarä Po Ka Sn, gnitärftåarä 
Brom Ten Bo Pä, hnitärftuoar 
Py stm. 3 Smulgråt. — Jfr no. 
knitakloyvar m. idm. 

*gnetter gnitär 1. gnätär Nyl, hnitär 
Ped Pu ut. pl., stn. Gnet. 

*gnettra hnitär sv. vb. tr. 1 [sondär] 
Söndersmula. Ped Pu — no. 
gnitra v. idm. Jfr Rz 205 a gnett- 
rande 'obetydlig' Nk. 

*gnettrog I gnitro adj. Full med 
gnetter. Py 

*gnettrog II knitro adj. 1) Gnetig. 
Py 2) Snål. Py 

*gnidig 1. -ot gnuli(gär) Fby, gnidu- 
Kv, Jcnidu- mVa nVa, gntdot Px 
adj. Girig. — Uppl. Norge; jfr 
da. gnidsk idm. 

*gniding(e) gntdig(g) Fö Brdö, gmdtg 
A, kntdigg nVa stm. 1, gnidinii 
Kim svm. Girigbuk, smulgråt. 

— Rz 205 b Bl. 

*gnissa I gnis(a) Ingå O Wp, hnii 
Ped Pu Kr sv. vb. tr. 1: 1) Ide- 
ligen gnida och skubba (sig O). 
A. a. o. 2) Sudda. Wp — Hs. 
gnessa i bet. 1; no. gnidse gnisse. 

*gnissa II gnim sv. vb. intr. 1 
Kvida och visa sig orolig. Brdö 

— Hos Lind 'knarra'. 
*gnissa IH gnis sv. vb. imp. 1 

Blåsa starkt, hvina. Ngö 
*gnissa IV gniaa sv. vb. intr. 1 



Fnissa, flina. Brdö — äda. gnisse 

Sk. (Rz 205 a) Uppl.; nit. gni- 

sen. 
[gnissla gmX sv. vb. intr. 1 Tjuta. 

Gsv Nu O Wp 
[gnista s. gnisto Ksl, gntst (pl. -ar) 

Wp svf. Snöflinga. 
"^gnista v. I gmst(a) Nyl Ngö Qisv 

Nu O Wp Fby Kim Hi Na öb 

(pass.), kmst(a) Py Strf nVa sv. 

vb. intr. 1 Gnistra. — Sörb. Jyll. 

— Jfr sms. *snögnista v. (snöa), 
qv. v. 

*gnista v. H gnist(a) Ingå (Bsd), 

kmst Ped sv. vb. intr. 1 Ped, 1 

1. 2 Ingå Gnissla (mä tändrän), 
*gnistas gnistas Da, gnistis Rg sv. 

vb. dep. 1 (-ast) Gnistra. — LL 
*gniste gnista svm. Gnista. Ku — 

fvsk. gneisti fsv. gniste m. 
*gnistla gmX sv. vb. intr. 1 Gnistra. 

Ko 
*gnistot gnistat- adj. Gnistrande. 

Nu O 
*gnistra s. knistär pl. kntstro svf. 

Ru, kmst^'o ut. gen. Gkby Gnista. 

— Rz 205 b Sdm. 

*gnistra v. kmstär sv. vb. imp. 1 

Snöa. Ped Pu 
*gnitter gnitär ut. pl., stn. Skratt, 

flin. Å 
*gnittra gnitra Po Ten Fby (-t) 

Kim Pg Ko Å (-t-), gnihtra Hi, 

gnitär 1. nnitär Vö, knitär Px 

Mx nVa sv. vb. intr. 1 Skratta, 

flina, fnisa. — Rz 204 b Åm. Vb. 

Nb., nlty. gniddem 'hånle'. 
*gnittrog gnitro(gär) adj. Fallen för 

att flina. Fby Å 
*gno gno sv. vb. intr. o. tr. 3: 1) 

Gnola. Ko 2) Mumla. Fö (pret. 

o. sup. glt gnod) Ko 3) Knota, 

visa missnöje. Na 



280 



^'(fnoka — ^f/närr-fthire. 



'•"'gnoka ffnohi 1. ynioka sv. vb. intr. 

1 Knota, mumla. Brdö 
*gnota (fiwt sv. vb. tr. o. intr. 1 

Försiktigt draga till sig, t. ex. 

söka efter godbitar i matfatet. Na 
*gnubba [sig] gnuh-sä sv. vb. rflx. 

1 Skubba sig. Ngö Gsv — Bl. 

(Ez 206 a) Sörb. Hs. gnubba 

'gnida, gnugga' Jyll. gnubbe, nit. 

gnobbem 'stöta ngn t. ox. i sidan'. 
*gnuda hnud sv. vb. intr. 1: 1) 

Mullra smått (om åskan). Np Pm 

Mx Eo 2) Gnola. Np Ee — Jfr 

isl. gnudda v. 'murmurarc', Ez 

206 a gnodda 'gnägga' Sk., LM. 

gnuda 'murmurer'. Lind 'susa; 

kuttra'. 
[gnugga gnug(a) Nyl EF, hiug Py 

nVa sv. vb. intr. 1 [är, i vreg 1. d.] 

Gno i väg, springa. — vb. descr. 

Gno och arbeta. Öb 
*gnuggla hnugäl sv. vb. intr. 1 

Skubba sig, stöta emot. Ped Pu 

Kr 
*gnula gnula sv. vb. intr. 1 Gnola. 

Fö — Uppl. 
*gnura gnur(a) sv. vb. tr. 1 Gnida, 

gnugga. vNyl Fl)y — no. gnura 

v. idm. 
[gny] *gnya gnna, i ysprbr. gnifia, 

sv. vb. intr. o. imp. 1; t. ex Jiä 

gnyiar i hmtan (mpldcf.). Fö 
*gnyda hiyä 1. nnyd sv. vb. intr. 

1 1. 2: f) Mullra, bullra, åska. 

Px 2) Kurra i magen. Px — fvsk. 

gnyftia (pret. gnudda) 'murre, 

grynte', Uppl. gnyda v. 'jämra'. 
*gnåd gnod Kim, gnml Hi ut. pL, 

stn. coll. Sinamygg, modd. 
*gnåga? g}W(fa sv. vb. tr. 1 Gnugga. 

Wp 
*gnår gnår ut. def. o. pl., stn. Av- 
fall, skräp. Eg 



*gnåt I gnot stn. Modd, smäuiyg*^. 

Na — Weste har Qäll-gnot le- 

pisma'. 
*gnatn gnot pl.gnätcb' stf . Gnet. Gsv 
*gnägg — ingår i sms. häst-*gnägg. 

qv. v. 
"^gnäggare — ingår i sms. häst- 

*gnäggare, qv. v. 
"^'gnälla s. gnälo svf. Okv. för en 

person, som jämt gnäller. Na 
[gnälla v. förek. i Tenala och vNyl. 

passim f. ö. med stark böjning: 

gnal gnuH. 
gnäll-lås gnäluas stn. Kinkblåsa. 

okv. Kim 
gnällspel gnälspel A, gnäfsprel Sn. 

gnälspäl Pg, gnäjapél Kkr Ku 

stn. Kinkblåsa (ish. om barn), 
gnällspik gfiäUpik vNyl Hi, knälspii 

Pm Ped Pu stm. 1 =fg. — no. 

gnellspik f. 
"^gnäpas Jcnäpa^ sv. vb. dep. 1 

Gnabbas. Np Pm — Ez 204 a-b 

Dl. Hs. Åm. Vb.; Com.» 239 (n. 

916) gnäpias idm. 
'^gnäp(p)las knäplas sv. vb. dep. 1 

Gnabbas. Wp 
"^gnärka gmrka sv. vb. intr. 1 Kinka, 

jämt och samt gråta och skrika 

(om barn). Brdö — Fryksd. 

'knarka'. 
*gnärra v. gmr sv. vb. intr. 1 

Knarra, knota, kälta. Nkby Muns 
*gnärra s. gnäm svf. KnaiTig kvinns- 
person. Nkby 
*gnärras gwlras sv. vb. dep. 1 

Knarra, knota, kält-a. Nkby — 

Ez 205 b 'försmädligt grina åt 

ngn' Vb. 
'^gnärring gmirigg stm. 1 Knarrig 

mansperson. Nkby 
'''gnärr-skave gnägkava svm. Kinkig 

1. kinkande mansperson. Lmo 



SKRIFTER 



UTGIFNA AF 





I 



II 




I FINLAND. 



LXXI. 




282 



*ffoI-hlomfmJa — gom-spene. 



sras.), (fula- (tsv (i on sms.), gulär 
n. gulat Ngii adj. (xul. — fvsk. 
golr fsv. goler; Uppl. Gotl. SM.; 
VE goll 21a, (golasoot s. 15b); 
go(o)l SL, LL, Spegel, Schibb., 
LM (föriildr.) Lind, Ihre, Weste. 

*gol-blom[m]a golhlom pl. -o svf. 
Solöga, ranunculus. Ru 

*golfs gul/s stm. 1 Bukt, vik. Ngö 

*gol-gule (jolqula svm. Aggegula. 
Nu O Wp Ru 

*golknopp golknuit stm. 1 Ranun- 
kol. Nu b 

*[gol]-kväm *gole- gulaktvrryi pl. -n 
stf. Kaja, corvus moncdula. Ru 

*goll gol ut. pl., stn. S[)ott, upp- 
hostadt slem. Pin Px Mx — 
Troligen < *gorl liksom *bolla 
< *borla, jfr *gorla. 

*golla s. gol o Brom Kim Pg Na, 
gohi mVa nVa, gojo Ku, goju 
Brdö svf. 1) Bubbla på vattnet. 
Kim Pg Na 2) Större dropi)e 
eller kl uns av någon seg vätska 
såsom spott eller snor. A. a. o. 
— Ingår jiven i smss. *rockel-, 
snor-, spott- och tobaks-*golla, 

qv. V. 

*golla V. gol(a) Na mVa n Va, goja 
Ku Brdö SV. vb. intr. 1: 1) Av- 
giva luftblasor. Na 2) Spotta 
oc-h hosta. Ku Brdö mVa nVa 

*gollog golofgär) adj. Rik på 1. av- 
givande vatt(Mil)ubl)lor. Na 

'••golva goh(a) Nyl, ///>// fW^ Pä Lptr 
Strf Py, golr(a) Å Hvbfj sv. 
vb. intr. o. tr. 1 Lägga golv i 



ett hus. — Ils. Norge. 



golvkläde 1. '^gölv- golrklfr. Ru, 
golfrlclf Nu, gölirhlf Wp stn. 
(lolvmatta. 

golvlakan gohrJoliawl stn. (lolv- 
matta. O 



golv-*rävel golfn-q^iiil Nu O, golv- 
rrevul Ru, gohvrtevdl DaRgstm. 
1 Golvbjälke. 

golvståndare 1. *gölv- I. gohstoH- 
(lar(ä) Nyl, gölv8tomlar(ä) 1. ftfaih 
(lar(ä) Py Lptr, galrstondartdl 
Bo, golvstamlar mVay golrstondanl 
A, golvstondw sVa (pass.) nVa, 
golvstamlar sVa (pass.) stm. 3 
Objuden bröllopsgäst. 
II. golvstondarä stm. 3 (pl. = sg.) 
Stöd under golv. Sbo 

[golv]-*telna *gölv- göhtölno svf. 
Golvtilja. Strf — Vl-Älvdal. 

golv-*täck(j)a 1. *gölv- <70?ir^«jfr/ Da 
Nu O, golvtäki (pl. -iiur) Ngn, 
gölivtiiki Wp svf. Gk>lvmatta. 

*golv-vagel golvcigäl stm. 1 Golv- 
bjälke. Ped Pu Esse Kr (mfl. i 
nVa) 

*golv-vase 1. *gölv- golvasa Nyl, 
gölmm Lptr Strf Pj', gälrani 
Bo svm. Golvbjälke, 

[gom gomir nplt. Rg 

*gom[m]an goman Mx Kr, gomatnl 
Å Fö Ku Brdö (& -j^T). ffQ^^f^V 
Kkr, gouman mVa stn. Gt>m. 

*gom[m]e goma Py Na, gounm Hi 
Kim Pg (& gonia med det i 
Övers. § 8 nämnda ljudet) 1) 
Gom. KF 2) Tungspene. Py- 
fvsk. fsv. göme m., Gotld. 

*gomne V gugg pl. obr., stm. Gom. Py 

*gomn[e]-spene? guggspifta svm. 
Tungspene. Py 

*goms(?)-herr[c] gomshär stm. 1 
Sj)rätthök. Kkr — Av följ. 

*gomsotV gomsotär adj. Sprftttåktig. 
snol)big. Kkr [1. ^gumaot d. ▼. s. 
'mod högburet huvud som en 
gumsc'?] 

gom-spene ggmspina svm. Tung- 
s[)ene. Py — Jfr *g 



*gorja - *[gorr]burk. 



283 



*gorja — ingår i smss. ask- och 
slip-*gorja, qv. v. (s. a.-*görja). 

*gork gork stin. 1 Pojke om 12 å 
15 år. NVet Esse. — Rz 225 b 
gårker m. Sdm.; skott, gurk 'fet 
och kort person'. 

*gorla gorl(a) sv. vb. intr. 1: 1) 
Porla. Na 2) Gurgla. Na 3)Harkla. 
Sbo — no. gurla v. närmast bet. 
2; IjM Ld gorla sig i halsen. 

[gorm gorm ut. pl., stn. betyder i 
Nagu bl. a. storm, åska och svårt 
oväder. 

[gorma v. (allm. i Fld, sv. vb. 1) 
betyder bl. a. Brusa, storma. 
vNyl Fby Pg Na Ku Brdö; smst. 
hä gormar o stonnar är vanlig. 

*gorma s. gorma 1. -o svf. Okv. för 
en bullersam och trätgirig kvinns- 
person. Fö 

*gorma [sig] gorm-sä 1. -säi(j) sv. 
vb. rflx. 1 Gräla, beskärma sig, 
föra oljud. mNyl 

*gormel gormil Na Vö Ku, gormäl 
1. -äl (pl. älar.^ -alar) Å Fö stm. 
1: 1) Bråkmakare, bullersam per- 
son. Na Fö Ku A 2) Bjässe, 
ovanligt stor karl 1. oxe o. s. v. 
Ku Fö Vö 

"^gotmer gormar ut. pl., stm. = *gor- 
mel 1. Po (mfl. i vNyl). — Rz 
209 a Nk. Sm. 

*gonning gormi^g stmf. 1 Trätgirig 
och bullersam person. Brdö 

*gormog gormo(gär) adj. l)Grälig; 
bullersam. Nyl EF Å Ku 2) Åsk- 
diger; hä ä so gormot nii al da- 
gar. Nyl EF Å — Rz 209 a 'trät- 
girig' Vb. 

*gormt gormt adv. Ofantligt, syn- 
nerligen. vNyl 

'•'gormväder gormvädär vNyl Fby 
Kim Pg, gormv^.d/ir Hi Brdö Ku 



Ä ut. pl., stn. Oväder med storm 
och åska. 

[gorr] *går går Gsv, går"^ sVa ut. 
pl., stn. 1) Smuts, träck i allmh. 
sVa 2) Fiskavskräde. Gsv [Såsom 
av jämförelserna till de med *gorr- 
och *går- sammansatta orden 
framgår, kan stor och berättigad 
osäkerhet göra sig gällande be- 
träffande resp. kompositas 1. av- 
ledningars hänhörighet till den 
ena eller den andra uppslags- 
formen. Utan tvivel, synes mig, 
föreligga här i allmh. samma 
stamord, ehuru förhållandet bli- 
vit grumladt genom kontami- 
nation med IjudUgt närstående 
rotavlägg. — går förekommer i 
Dalins och Lyttkens-Wulffs' 
ordbb.]. 

*gorra I gor(a) Ksl Sj Na Ko Kr 
NVet, g or o Hsk, </<>* Px Mx, 
gåva Ku sv. vb. intr. o. tr. 1: 
1) Upphosta slem. Sj Ksl Na Ko 
Hsk 2) [i sä] Äta glupskt, glupa, 
sluka. Ko Hsk Öb 3) [tir-§ä] eg. 
'avlåta orenlighet': a) skita. Ko 
Hsk Mx b) fjärta. Na c) tala 
dumma eller oanständiga ord. 
Ku Na — I bet. 'äta glupskt' 
Sdm. (Rz 225 b) och Norge, i 
bet. 'smutsa' Sörb. 

*gorra II gor sv. vb. intr. 1 Knarra; 
t. ex. doyyno gor är Dörren knar- 
rar. Ru — Jfr skott, gurr 'to 
growl'. 

*gorrblöt gorhlot- adj. Genomblöt, 
genomvåt. Px 

*gorrbuke gorbuJca ut. pl., svm. Olrv. 
för en mycket fet mansperson. 
He (cfr *gorrmage). — Jfr eng. 
diall. gorbelly idm. 

*[gorr]burk *går- gärhurk stm. 1 



284 



(forr-*h()tel — *go)r-oxe. 



Okv. för en mycket fot person 

(man 1. kvinna). Ku 
goiT-*bötel (/orböfftä stm. 1 Okv. 

för en klumpig och korpulent 

mansperson. Kr 
[goiT]djur *går- gårmr Fö Ku,/7o;7//r 

A stn. Okv., närmast: snuskor. 
*goiTel goril Kv, (joräl Px stm. 1 

= fg. 

[gorr-flått] *gårflåt gårjW Fö Kkr 
Ku, gorflot Å stn. Okv. för on 
snuskig eller lunsig person. 

|goiT-]*foka *går- gorjouku Pm, gar- 
fönk Px svf. Okv., eg. om snuski- 
ga personer. 

goiT-[*fösaVl, -*fojsa gorfoijso svf. 
Okv. f()r en manluiftig, groft 
byggd och ()tym[)lig kvinnsi)or- 
son. Brom 

fgorrlgran *går- gorgran stf. 1 Gran 
med grov ocli lös ved. Ä 

goiT-*grän 1. *går- g or gr än öNyl 
Bsd Sn Kim, gorgrrrn* Px, gor- 
gren* Pm, girgrrpn 1. -grfry Ku 
(pl. -or) Brdö (pl. nr) stf. 1 = fg. 

*gorr[ig I], -"^'og goro(gär) adj. Liis 
och grov i veden (om hastigt 
uppväxt trä). Na — gårig i Lun- 
dells ordlista (Tm.'). 

[gorrig II J *gorrog 1. "^'gårog 1. -ot 
goro(gär) Kyl Ka, gom- mVa, 
gorot Kp, gornt ilx, gQro(gär) A 
adj. 1) Full av g(n*r, snuskig, 
oren. A. a. o. 2) [till fg.?J Kådig. 
Kv Must 

*[goiT]kall "^går- gfjrl:qlfJ(ä'r) Fö Ku 
Brdö, gQrkql(i,(är) Å adj. Bitanih». 
kall. — gorr- förstärk, i smss., 
jfr gorrfull och gorrsupa i Wen- 
ström-Jeurlings ordhsta. 

*goiTkök gorlnh stn. Okv. för i)er- 
soner, som lukta av släppt väder. 
Na — Det hsv. gårkök (= ty. 



garkiiche) Dalin & W-J., orntyJt ! 
och ombildadt ofter gorr. 

*[gorr-]lat *går- gårlQt(är) Fö Brdu, 
gårlahi(är) Ku, gQrlqt(är) k atlj. 
Genomlat. — Rz 225 a Jtl. Yb. ' 
Nb.; no. gorlat (o') adj. 

*gorrljuga goflitjg pret. -Ifjg sup. 
-Jugi st. vb. intr. Ljuga fräckt. 
Na 

^gorrlunsa 1. *går- gorluma 1. -^^ 
Po Ten Brom Fby, gårl^W 
J3rdö, gorluma Ä svf. Obehag- 
ligt fet kvinnsperson. — Jfr *gar- 
luns (hvilketdera ursprungligare. 
gorr- eller går-?). 

*[gorrJlögn *går- gåvjög^ stf. 1 Fräck 
lögn. Na 

*gorrlöpa goflögp sv. vb. tr. t 

1) a) Såra i bukon så att inäl- 
vorna komma ut. Kim b) Om- 
skaka ett dödt djur så att in- 
älvor eller orenligliet framkom- 
mer. Np Vö 2) Dräpa. Np Vö - 
no. gorloypa i bet. 1. 

*gorrlöpe gorjögpä Kim, goflö^p Xa 
Np Pm Px stn. 1) Smutsigt 
slem; fuktig smuts; snor. Na 

2) Snuskor, okv. Np Pm Px 

3) Tölp, okv. Kim — Jfr no. 
gorloypa (o') f. 'en 3-derst moJ- 
bydelig tingest'. 

gorr-*löta goflöyto svf. Övervuxen, 
blott som ett ärr märkbar in- 
skärning eller skada å ett trä. Na 

'""gorrmage gomiaga svm. =: *goff- 
buke. Py 

*gorrmösel gomiöysU stm. 1 Okv. 
för en klumpig och korpulent 
mansperson. Kv 

*gorr-oxe 1. *går- gorojcsä vNyl Kim. 
goroks Mx, géroksä Fö, gArok^ia 
Ku Hi svm. Okv. för en snuskig 
och fet person. 



*gorrpalt — *grala. 



285 



*gorrpalt gorpalt 1. -palt stin. 1 
Karl eller trä av kort och tjock 
växt. Na 

*[gorr]pamp *går- gärpamp stm. 1: 
1) Okv. för en mycket fet per- 
son. Hi 2) Elritsa. Hi 

gorr-*pula görpul(a) sv. vb. intr. 1 
Slå trissan sedan hon fallit till 
marken och ligger stilla (i lek). 
Pä (mfl.). 

*[gorr-]rutten *går- gärutin adj. Ge- 
no mriitten. Sött 

*gorr-skvätt gor^kvät (pp. o.) adj. 
Illa krossad invärtes. Hvbfj 

*gorr'Snor gor^flQr ut. pl., stn. Tjock 
och seg snor. Na 

gorr-Staffan 1. *går- gor^lafan Ko, 
gådt^fan Sött ut. pl., stm. Okv. 
för en person, som *gorrar i och 
ur sig. 

[gorr]-stinn *går- gQ^fJnfär) adj. 
Äckligt fet. Å — Ez 225 a Sdm. 

*[gorr]-stoffel *går- gä§tuföl pl. obr., 
stm. Snusker, slusk (okv.). Ku 

*gorr-stor goilQr adj. Ofantligt stor. 
Px 

*gorr-tall 1. ^gsLr- gortalJngk, gorfal 
Kim, gotal Mx, gårlaj Fö Ku 
Brdö, gorfal Å stm. 1 Brdö Kim 
Ingå, stf. 1 Å (pl. -ar) Fö Ku (pl. 
-or) Mx Tall med grov och lös 
ved. — Sdm. Nk. Vm. Kim. Vb. 
(Ez 226 a), Dl. (Ez 712b)Uppl. 
Hs. VI.; Ihre gorrtall 'abies im- 
matura', Weste gårtall, no. gor- 
toU f. 

[*gorr-tokig] *gårtokog gQrlQko(gär) 
adj. Stormgalen, alldeles tokig. 
Å 

*[gorr]varg *går- garvar g stm. 1 
Snusker, okv. Kkr — fsv. gor- 
vargher m. (betydelsen i dial. 
ung). 



*gorr-våm 1. ^gkr-gorvamh vNyl Fby 
Kim Na nVa, gärvqmb Hi stm. 
1: 1) En av idisslarenas magar. 
Fby Kim nVa 2) Okv. för en 
mycket fet person. vNyl Hi Na 

— Fryksd.; no. gorvomb f. i 
bet. 1. 

*gorsog (/o^M- adj. Frodig (om växt). 
Kr 

*gosna gousn(a) sv. vb. intr. 1 Glo, 
titta. Kim 

goss-*gum[me] gosguni stm. 1 Ett 
slags faddrar. Vö 

"^grabbassa grahm(a) sv. vb. intr. 
1 Väsnas, regera; t. ex. {Jc)va ä 
hä för grabäsas nu åtar! Ka Sn 

*grabbla grahäl Px, gräbäl Gkby 
sv. vb. intr. 1 Svamla. — Ez 209 b 
Sm. 

grabb-*nave grahnava Na Ko, grah- 
nqv"^ Hvbfj Np Mx sv. m. Grabb- 
näve. 

*grabbog grabo(gär) adj. Krabb (om 
sjögång). Na 

*grabb-sjö grahsif} ut. pl., stm. Krabb 
sjögång. Na 

[graderare graderar ä stm. 3 Termo- 
meter. Sbo (och Nyld passim 
f. ö.; jag har t. ex. hört ordet 

— jämte följande — i Karis). 
gradstock gradstok Å Fö Na Kim 

vNyl, grqdsiohk Hi Utö Ku stm. 1 
Termometer. — Uppl. Gotl. VI.- 
Älvd., Bhl; Jyll. gradestok. Men 
gradstock i Serenii ordb. är 'quar- 
terstaff d. v. s. 'påk'. 

*gral grql ut. pl., stn. Skrävel. 
Brdö Wp — mit. grål 'larm, 
skair äda. msv. gräl m. 'munter 
fest, jubel'. 

*grala grql(a) Ksl, grql(a) Brdö 
Wp sv. vb. intr. 1 Skrävla lik- 
som i fylla. 



286 



* gr all—* grant. 



*grall graf ad v. Alldeles; ofta mod 
negation, t. ez. gräl änf 'inga- 
lunda'. Gsv Nu O — Trol. av 
lisv. grann[e]l[igla, jfr Dlni. grala 
(Orsa, Noreons Ordb.). — Ingår 
även i sms. *ograll, ([V. v. 

'*graxnsk gramsl- adj. Vild, ursinnig. 
Pni 

*gramsog graymoigär) adj. Smuts- 
strimmig. Fby 

[gran grqn^ pl. gränir 1. -är stf. 
Ngö — Se f. ö. *grän. Nke gran 
pl. granar, SM. gran pl. gräner; 
jfr N-n Fåröin. § 102. 

granjärpe graw/iri) [)1. -ar sm. 
Snäppa, totanus. Nu 

[grann 1 gran- Nyl (pass.) Ngö Itu 
KF, grag- Np Nu (Perklén, som 
dork skrifver grainan), grand- 
{-an & -är) Da Gsv Nu O Rg 
Nyl EF adj. Smal, spenslig, fin. 
— fvsk. grannr no. grann da. 
grand, Kz 209 b tiiml. allm.; Linds 
ordb. 

*grann II grqndär adj. Noggrann. 
Sbo — fsv. gränder no. grann, 
Rz 209 b Ög. Sm. Sk. 

*grannare granarä stm, ii Granne. 
Ka Sn Inga. — I Sbo åtm. i tis. 
ga ti granar^ 'ga till grannas' 
ocli i följande sms. 

*grannars-folk granar^fnllr ut. pl., 
stn. eoU. (rrannlolk, grannar. Sl)o 

'''grannas granås sv. vb. de[). 1 (la 
grant klädd. vNyl ~ Hll. VI. 
Sm. 

'^grannblår granhlnar Kim, gran- 
hlwjr Fby Hi ut. pl., stm. eoll. 
Blar, som erlialles vid linets an- 
dra liäc-kling. — liz 89 a Nke. 

*grannbröd granhrn Nyl Pm, gran- 
hrgö Sj Py, granhr** Bo, graghrö 
Kkr stn. Mästbröd' av siktadt 



mjöl. — Ez 210 a grannt bröd 
Sk. Hll. Ög. 

[granne] '''gradne gradni svm. <.tsv 
— Kske under påverkan av något 
ryskt ropo^H- 

*grannfare8 granfaris ad v. Nog- 
grant. Kim 

^gczni^kaksigrankaku svf. = ^graim- 
bröd. Sbo Lptr Pä Strf Py - 
Rz 210 a VI. 

grannkanunare grankamar HeöNvl, 
granhiniarä 1. -kamarä Hi stm. 
1 1. 3 Förmak; gästrum. 

"^grannklädd granklt^där 1. -Håd'ir 
vNyl, grankUdib' Bo Pä Ljd ailj. 
Grant klädd, utstyrd. 

[grannlaga granl^a oböjl. NyL n. 
-af Py adj. bl. a. KräsmagaJ. 
"^grannlagog 1. -"^lägog granlagu- 
Sbo Bo Na nVa, granlägu- Mx 
adj. Nogräknad pä mat och fo- 
der. 

[grannlåt granlåt stn.» bl. a. Fäste- 
gåva. Sn Ka 

"^grannlärft gratMrfi ut. pl., stn. 
Finaro linnelärft. Na 

"^'grannman granman pl. -mänir stm. 
Granne. Gsv Nu — da. grande- 
mand. 

"^grannsjuka gransmio Bo, granf^-o 
Pil (mfl.) ut. pL, svf. Venerisk 
sjukdom. 

'^granntarm grantarniar stmplt. Små- 
tarmar. Wp 

"^granntycke ffraBtytji ufc. pl., stn. 
(Tranntyckthet. vNyl 

"^grannväder granvääär ut. pl., stn. 
Vackert väder. mVa nVa — Xk. 
Fryksd. 

gran-^^ruUa grqnrulo svf. Gransnår. 
Inga 

*grant grant Ru Gsv mNyl vNyl, 
grqnt öNyl adv. 1) Noga, nog- 



*gi'anta— *gr€[n]sla. 



287 



grant. Ru Nyl 2) Alldeles. Gsv 

— Rz 210 a allm. i Sverige, 
''granta grantu svf. Grannlåt; lek- 
sak. mVa nVa 

*grantig granH- adj. Grann (i bspr.). 

Ped Pu Esse (mfl.) 
gran-*tjuder grantjudär 1. gran- ut. 

pl., stn. Hård ved från den yttre 

krökningen av en krokig gran. 

vNyl mNyl 
gran-*tolk grantolk stm. 1 Taltrast, 

turdus musicus. Nu 
*granto-bok grantuhok pl. -hökar 

stf. Bilderbok (i bspr.). nVa 
*gras gräs ut. pl., stn. Gräs. Nu 

— fvsk. gräs n., Dl. (Rz 210 b). 
Ingår ock i sms. bind-*gras, qv. v. 
(sub bindgräs). 

*grasj*: — förek. i tis. i grqfämfe 
1. niä I umgänge med. Bo 

[grav grav stf. 1 Liten potateskäl- 
lare. Na 

[grava (sv. vb. tr. 1) har betydel- 
sen 'begrava, jorda' passim i 
Nyld och EF. — fsv. grava vb. 
idm. 

[gravbacke grqvhaka svm. Kyrko- 
gård. Bo Sbo Tu — Rz 20 b 
Åm., 219 b Vb. VI.; no. gravbakke 
m.; 8L., Com.^ p. 250 (n. 960). 

*grave-bataj ? [< batalj?] gravahatäij 
ut. pl., stn. Larm, buller och 
bång. Brom Ten 

*gravelse grqvälsä pl. är sf. Be- 
gravning. Ä 

[gravera grävmr sv. vb. tr. 1 Klandra. 
Kv 

fgravgård grqvgånl Nyl, grqrgml 
Gsv, grqrgql vNyl, grqvgälnYa, 
grqvguorcl Py, grqvgiwl Sj stm. 
1 Begravningsplats. 

[grawhalsgrqvhal^stm. 1 Överbyggd 
förstuga vid källarens ingång. Na 



[gravhus gravhus stn. Likhus. Sbo 

*gravning grqvnigg stf. 1 Gsv Bo 
Sbo Pg, stm. 1 Py Begrav- 
ning. 

*gravnings-öl grqvniggsi/öl ut. pl, 
stn. 01 som drickes vid begrav- 
ning (ej = hsv. gravöl). Py 

gravtrumma grqvti^ombo svf. Luft- 
hål till källaren. Na 

*gravtut grqvtut stm. 1 Fyrkantig, 
med bräder omgiven öppning i 
potateskällarens tak. Na 

[gre[de]lin gräUn(är) adj. Fby 

*gremi grämi 1. grimi ut. pl., stn. 
Oväsen. vNyl Fby Kim Hi Na 
Åhd 

*gremia grämia 1. grimia sv. vb. 
intr. 1 Väsnas, föra oljud. vNyl 
Fby Kim Hi Na Åhd — i Jfr 
fvsk. remia v. 'ryta'. 

*grem[m]a s. gräim pl. -ir svf. 
Grimma. Wp — no. greima f. 

*grem[m]a v. gräim sv. vb. tr. 1 
[t säj Sluka, glupa. Kr 

*grena I gräin sv. vb. tr. 1 Klyva 
i ene änden. Hvbfj 

*grena II gräin(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Kliva t. ex. över en gärdes- 
gård 1. i ett tätt snår 1. d. öNyl 
Na 2) Gå 1. trampa i träck, 
djup snö m. m. d. Ka Sn 3) [gr. 
nvj Gå med fart. Na — Rz 211 b 
allm. i bet. 'skreva med benen'. 
— Ser. grena ut med benen. 

*grens gräins Py Pg nVa, gräiys 
Ku Brdö, grens A, gnils (1. -s) 
Nyl (ish. öNyl) [-[- t/rv, m, övar 
Åhd] adv. Grensle. — Uppl. 
grens över, LM o. Ld idm. 

*gre[n]sla gräiml Bo, gräl Pm Px 
sv. vb. 1: 1) intr. Kliva, t. ex. 
över en gärdesgård. Bo 2) tr. 
Tudela lin eller hampa och upp- 



288 



fgrensle]—*ffrtbba. 



hänga cl. s. till torkning. Pm 
Px - Ez 211b Klra. i bet. 1. 

fgrensle] *gresle 1. *gresel gräisäl 
Sbo, f/räiX Bo, gresäl mNyl adv. 

*gre[n]sle-bena gräisälhäina oböjl. 
adj. o. adv. Sittande grensle. Bo 

*grenslo gräinsln adv. Grensle. Or 

*gre[n]slog gräi^lo- adj. Sittande 
grensle. Sbo 

*grenslog-bena? gräiUomhäina adv. 
Grensle. Lptr Strf 

gren-[tullj, *tulle gräintula svm. 
Grenig tull i båtaktern. Py 

*grep ~ ingår i sms. *handagrep, 
qv. v. — Linds ordb. 

*grepan gri})an(d) Py Bo Sbo Ingå 
Ka Sn Fby Kim Pg Na Vö, 
grihpan Hi, gräpan Hvbfj Lfj 
Np Pm Px Mx Jäppo Kr Gkby 
NVet, gräpayd Brdö, grähpayd 
Ku, grepand Ä Fö stn. (i Gkby 
NVet ut. gen.) Handtag å kärl. 
— DL; Ser., LM., Lind, Sdt. — 
Ingår i sms. dörr-*grepan, qv. v. 

*grepe gripa svm. Sbo, gräpii stn. 
He Dörrhandtag. — Rz 213 b 
Sk. Vb-.; SM. Öl. Nk. Åm. (allt: 
handtag i allmh.); no. gripe m. 
(på lock). — Ingår ock i smss. 
dörr- och *halsskid-*grepe, qv.v.; 



LL. 



ansa . 



grep-*fan gräipfqn pl. -fano stn. En 

mindre pigg bakpå grepskaftet, 

högre upp än tinnarne. Ru 
[grephorn gräiphofi Ru (pl. -huriu) 

Da, gratphofi Nu O stn. Grep- 

tinne 1. -klo. 
[grep-knopp gytiiitknop stm. 1 Grep- 

handtag. He 
[grep-sko gräipsko pl. nar stm. 1 

Järnbeslag på grepens ben. Bo 
grep-*tumling graiptumli^^g Nu O, 

gräiptumli^g Da stm. 1 Pigg, fäst 



baktill å gi-epskaf tet något högre 
än tinnarne. 

[greptå greptg pl. -nar stf . 1 = fg. 
Å 

*gres gräis (1. -s) stm. 2 Gris, vXyl 
(pass., f öråldradt : Bsd Sn Tenmfl.) 

"^gresa s. grisu svf. 1) Spricka; liten 
rand. Ingå 2) Glänt; dörjigtuår 
i gt^é, Fby — no. grisa (i') f. 
'glest ställe' 1. d. 

*gresa v. I grt8(a) sv. vb. intr. i 
Plira. Po Ten Brom 

*gresa v. II gris(a) sv. vb. intr. I 
Grina med tänderna. Fby — Ez 
213 a le' DL, 'låta illa om sig' 
Hs.; no. grisa v. 

*gresa v. III gris(a) sv. vb. intr. 1 
Glänta. Fby 

*gresa v. IV (1. *gräj8a?) gräks^- 
vb. intr. 1 Grassera, bullra, slam- 
ra o. s. v. Na 

*gressla griislo svf. Grissla, bröd- 
spade. Sj Ingå Ka Sn 

*grev I gräiv Ru Np Re nVa, ^a/r 
Nu O stm. 1 Ru, stf. 1 f. ö.; 
gräivir nplt. Rg, gräivar mplt. 
ku Brdö, gravar mplt. Fö l)Talg- 
klump å ljus. Åhd Ob — Ellump 
av smält talg eller sälspeck. Ba 
2) De till sist återstående hop- 
skrumpna hinnorna vid smältning 
av talg eller ister. Estl — TiU- 
hör rspr. enligt Rz 212 a; da. 
grevar plt. 

*grev II graiv stf. 1 Cell i bikupa. 
Nu — 1. *gröv, d. v. 8. < V^^ 

*grevel griväl pl. -alar stm. 1 Pojk- 
byting. Px — Jfr no. grivle m. 
'karl med länge arme og ben*. 

"^gribb — ingår i sms. aot-*gribb. 

({V. v. 

"^gribba griho svf. Argsint kvinns- 
person. Fby — no. gribba f. 



*gribbog — "^grinas. 



289 



^gribbog griboCgm) adj. Stygg, elak, 
argsint. vNyl Fby — no. gribben 
a. 'grim, grovladen'. 

*gridsk grishär adj. (ntr. obr.) Snål. 
i Po Ten Brom — Ez 214 a Sk. 
Hll. Bl. Vb.; da. gridsk skott. 
grisk. 

*grift — ingår i sms. *handagrift, 
([V. v. 

*grilla s. I grilo Ka Sn, grihi Ngö, 
gril (pl. -ar) Da Nu Ö Eg Wp 
svf. Snäppa, totanus. 

*grilla s. II grilo svf. Allehanda 
smärre effekter (*gräjor) Na; så- 
som plt.: Smådelar i lås. Kim Na — 
Ingår ock i sms. lås-*grilla, qv. v. 

*grilla v. griUa) Ten Fö Å Ped, 
gr i Ja Ku Brdö sv. vb. imp. 1: hä 
gr-ar för ögonån (&c) Det skym- 
mer 1. skymtar (snabbt och för- 
bigående) för ögonen. 

*g^llra grihlär sv. vb. intr. o. imp. 
1 Skymma för ögonen. Px 

*grim s. gnm ut. pl., stn. Sot. Nu 
Wp — Gd (Ez 219 a); da. grim 
fk. — Ingår även i smss. os- och 
'*'års-*grim, qv. v. 

*grim a. grimhär adj. Grym. Kkr 
— fvsk. grimmr fsv. grimber adj. 

*g^mla grim (b) la K Fö, grimbäl 
Pm Px mVa sv. vb. intr. o. imp. 
1 = *grilla v. — no. grimla v. 
idm, nit. grimmeln 'schmutzig 
werden'. 

*grimlig 1. -og 1. -ot grimbli- Sbo, 
grim(b)logär A, grimblot Pm Px 
Or adj. 1) Grumlig. Sbo 2) Otyd- 
lig, oklar (för synen), skymlande 
för ögonen. A Pm Px Or — 
Uppl. 'glåmig; strimmig i ansik- 
tet'; no. grimlen a. 'glimtende, 
nu og da lysende'. 

*grim[m]a s. I gnmo svf. Smuts- 



rand i ansiktet. Py — fsv. grinia 
f. 'strimma, fläck'; Sk. (Ez 212 b) 
Sörb. Fryksd. Hs., no. grima f., 
da grime fk. 

[grimma s. II gnmo svf. = hsv., 
utmärker bl. a.: ett lager av 
större maskor över de mindre i 
flundrenät. vNyl EF — Öld. 

*grim[m]a v. grim(a) sv. vb. tr. 1 
Fästa „grimmorna" vid telnarne 
å flundrenät. Esbo — Jfr sms. 
"^fastgrunmad. 

*grimmel grimbäl ut. pl., stn. Skim- 
mer 1. dunkel för ögonen. Pm 
Px Or 

*grim[m]og 1. -ot gnmo- adj. Py 
EF {-otär Kim Pg) A Ku, gnmu- 
Brdö Hvbfj adj. 1) Smuts teck- 
nad, strimmig av smuts. Py Fby 
Hvbfj 2) Brokig, spräcklig, strim- 
mig (ish. om kräk). Kim Hi Na 
A 3) Bläsig, om oxe. Fby Ku 
Brdö — Ez 212 b allm.; no. 
grimutt da. grimet. 

[grimnät gnmnät Nyl Fby Kim Pg 
Na, gnmnäht Hi stn. Ett slags 
ish. vid flunderfiske använda nät 
med två lager maskor, de övre 
mycket vida, de undre av van- 
ligt omfång. 

*grimsa grimsfi svf. 1) Stjärnig ko. 
Fby 2) Smutsig människa. Fby 
— Jyll. grims i bet. 1. 

*grimsig 1. -og gnms.i(gär) 1. -oCgär) 
adj. 1) Srautsstrimmig. Fby Å 
2) Bläsig (om oxe). vNyl 3) Ore- 
dig i huvudet. vNyl — Ez 212 a 
'brokig i huvudet' Kim., Jyll. 
grimset idm. 

[grimskaftsknut gnmshaftsTcnut stm. 
1 Ett slags repknut. Nyl 

*grinas gnnas sv. vb. dep. 1 Grina. 
Gsv 

37 



290 



*gri'ndog—*gristna. 



*grindog (frindoCfjär) adj. Pipig, 
porös (om is). Pä — Hs. 'gles'. 

[grind-spol(eV) grindspol pl. -flrrsm. 
(irindspjiilke. Wp — no. grind- 
spol (o') m. 

fgrindverk grindvCtrk stn. Kvarn- 
stomme. Nu — no. grind f. 'un- 
derbygning, skelet'. 

grind-*överträd griudgvffrlrrrd stn. 
Slä, som förenar grindstolparnes 
övre ändar. Na 

[grin-Lisa gnnhsa pl. obr., svf . Okv. 
för en tårmild flicka. Hi 

*grinog grinoCgär) Nyl EF, gnnu- 
Hi Öb adj. Fallen för att gråta, 
i Nyl EF även: för att skratta. 

[grin-Pelle gnnpäld Fö Hi, gnypäjä 
Ku, ghnpillä A ut. pl., svm. Grin- 
olle, okv. 

*grinpäls grinpäls stm. 1 Grinolle, 
okv. Hi 

*grip (.jfr fvsk. gripr fsv. griper m. 
'dyrbarhet, kreatur') — ingår i 
smss. kolig- och träsks-*grip, qv. v. 

*gripan gripan stn. Handtag. Sbo 

*gripig 1. -og 1. -ot grtpi(g(h) He, 
gripo- Py Bo Sbo Tu He Fby 
Kim Hi (& -ugär) Pg Hvbfj (& -u) 
adj. Fläckig, svart- eller hvit- 
randig; sniutsstrimmig. Nyl EF 
Hvbfj — Bläsig o. d. (om kiäk). 
Fby Kim Hi 

[griptand] *gripetann (1. *grepe-) 
gripafan pl. tändär 1. -tcfulelr stf. 
2 Tand, som växer ovanpå en 
annan. öXyl 

[gris heter i i)lui'. grisar vNyl öNyl 

*grisa [sig] grts ncr-^i 1. -cSy/ 1. -^äi(j) 
sv. vb. rflx. 1 Smutsa ned sig. 
Nyl (isli. i bspr.). — Rz 214 a 
Sihn. 

*grisfatt grisfat- adj. Som en gris, 
snuskig o. s. v. Kv Or Vö 



[grisfull grisful adj. fmn. Dräktig, 
om so. Py 

*grisig 1. -og grm(gär) Esbo He 
(mfl.), griso(gär) Ksl SJ adj. Dräk- 
tig (om so). 

[grisUxnpa grislimpo svf. Limpa, som 
gives i betalning för en gris. Py 

"^grissa gris sv. vb. imp. 1 Hvina, 
blåsa starkt. Ngö 

"^grissla I grislo He, grislu 1. grikh 
mVa nVa svf. 1) Körtelsvak 
(ish. i nacken 1. ljumsken). He 
mVa nVa 2) Svart maskfylU 
knut eUer knöl i kött. Vö 

"^grissla II grislo mNyl, griklo Ku 
svf. Okv. för en kvinnsperson, 
som är a) lättfärdig. mNyl — 
eller b) liten och rörlig. Ku 

*grissle grilla Esbo He, grikla Py 
svm. Körtelsvulst i nacken eller 
ljumsken. — Jfr mit. gristel 
'knoipel'. 

"^grisslog grislO' adj. Gles, t. ex. 
om tyg. Sbo — Jfr no. grisla 
'udsprede tyndt', grislast v. 'tvn- 
des'. 

[gris-sngga grisoga 1. -o svf. Dräktig 
so. Sött — Uppl. 

*grist grktär Nyl, gli8t(€lr) Fö Ku 
adj. Gles. — Rz 211b f. Dppl. 
Dl. Norrl.; Com.» p. 108 (n. 469), 
Lind. 

*grista grist(a) sv. vb. tr. Göra 
gles; t. ex. grist utskgdjin.hipi 
— Jfr sms. *utgristad. 

'''gristen 1. -ig 1. -ot gris.ti' Kim Ko 
Ku Np Mx Must Vö Kr Lmo 
Gkby Ngö, griitot Px, griitu- 
Lmo, grä$tiff Ku adj. Gles» otät. 

"^gristna gris^i 1. grisna Ingå, gråslän 
Korsn sv. vb. intr. 1: 1) Glesna; 
avtaga i täthet (t. ex. om mist). 
Ingå 2) Gistna; remna. Koran 



*grobiansk — [grov. 



291 



— Norrl. (Rz 212, Wbg), no. 
grisna v. 

*grobiansk grubidnsk(är) adj. Ovan- 
ligt stor, oformlig. vNyl Na 

*grod[d]as groöas sv. vb. dep. 1 Gro. 
Wp 

*groddblad grodblad 1. -blad Nyl, 
grodhlad Fby Öb, grodblad Å, 
grodblq 1. grotblq Nu, groadblad 
Kim Hi stn. Groblad, plantago 
major. — fsv. groddabladh n. 

[s^odhök grädhouk stm. 1 Ett slags 
hök. Ru 

*grodigt grodit adv. Rikligt. Fby 

[grodsimpa grndsimi) pl. -u svf. 
Grodunge. Ru 

*grom I gruni stn. Molnvägg. Ksl 
Kim 

*grom II grom Åhd, groum Kim 
Hi ut. pl., stn. 1) Grummel. Å 
(Va Lump &c) Kkr Sött Ku 
Brdö 2) Kaffesump. Fö Ku Kim 
Hi — fvsk. grömr m. & gröm 
n. 'noget som er uren t, uklart?' 
Gotl. Vb. (Rz 225 b) Äm. Uppl. 
Vg., Com.2 p. 5 (n. 27) groom, 
Spegel o. Ihre grum. — Ingår 
även i sms. slip-*grom, qv. v. 

*grom[m]a I groma sv. vb. tr. o. 
intr. 1 Grumla. Å Fö Ku 

*gromina II grum(a) sv. vb. intr. 
1. imp. 1 Mulna starkt. Ksl 
Kim (Drfj) — Sk. (Rz 215 b) 
Bornh. 

*gromma UI gr urna sv. v b. intr. 1. 
imp. 1: 1) Brusa, susa. Gsv Nu 
O 2) Mumla. Gsv Nu O — Rz 
215 b grumä 'braka, knastra' Gd; 
mit. grummen 'brummen, mur- 
ren' nit. gromen v. 'åska'. 

*grom[m]as gromas sv. vb. dep. 1 
Grumla (sig). Å 

*gromme-luft grumalu/t ut. pl., stm. 



Kvalmig luft såsom före annal- 
kande åskväder. Nu O 

*grom[m]og 1. -ot gromo- Å Kkr 
Fö Ku, groumotär Kim adj. Grum- 
lig. — Vg. gråmeterr (Hof) no. 
grumen adj. 

[grop har i pl. gröpär 1. gröpär 
vNyl Fö Sött Brdö, grepir Wp 
(ordet har där blivit ntr.). — 
Gotl. SM.; LL. —grob stf. 1 Da 

*groppel gropäl ut. pl., stn. coU. 
Grus, stenblandad sand. Ka Sn 
Ingå Pä 

*gropplog groploCgär) Ka Sn Pä, 
groplo' Kim, grokphigär Hi adj. 
Gropig, ojämn, stenig. — Jfr 
Fryksd. gröppUg 'gropig'. 

*groppsand gropsqnd ut. pl., stm. 
coll. Grus. Bo 

*grossa gros (a) sv. vb. intr. 1: 
1) Leva stort och överflödigt. 
Ingå Sj Ksl Esbo (mfl.) Vö Muns 
Ped (mfl.) 2) Köpa och sälja, 
handla, mångla. Mx Muns Nkby 
Ped Pu — Weste i bet. 2. 

*grossja(c)k? gro/ak stm. 1 Okv. 
för en stor, otymplig och butter 
person. Brom 

*grossla s. groslo svf. = fg. Brom 
— Jfr kske *grusse. 

*grossla v. I grosla Fby, groU(a) 
Kim sv. vb. intr. 1 Grymta. — 
Jfr Rz 215 a grulta idm. Hll. 
Bhl. Vg. Sm.; Bornh. grossa. 

*grossla v. II groU(a) sv. vb. intr. 
1 Syssla med något. Kim 

"^grosslas groUas sv. vb. dep. 1 
Skära sig (om mjölk). Lptr 

*grott grot(är) adj. Grovlemmad. 
Nyl — Rz. 215 a Sm. Sdm. Hs. 
Vb.; jfr nit. gröt adj. 'stor'. 

[grov grouv- adj. Varande i grossess. 
Vö 



202 



*grovaktig— [grundsyra. 



qroft adv. Mycket. Kr NVct 
Terj 

*grovaktig 1. -og grovakti' Nyl, grov- 
ahto(gär) Fby adj. Tämligen grov 
eller bastant. — da. grovagtig, a. 

fgrovlemm[ad], -*og grovlämu- adj. 
Ped Pu Esse 

*grovlundog grovhm<ln- adj. Grovt 
byggd, stark. Ped Pu (mfl.). 

*grovnarvog grornarvo- adj. Grov- 
valkig. Sbo 

*grovskepp förek. i uttr. [ga 1. gtj. 
&c] H grov.^lcips mNyl Sbo Bo, ti 
grQi\stjii)s 1. -fips (1. -ps) vNyl 
öNyl Fby, ti groH(v)/(ip^' Kim, 
ti grou(v)f(ilq)s Hi, ti gror/äjjs 
Brdö, ti gror/ähps Ku Taga hyra 
å större utrikesf ärande skepp. 

*grovstilad grgrstila oböjl. adj. 
Tryckt eller skriven med grov 
stil. Ped Pu (mfl. i nVa) 

[grovände gr o vanda vNyl mNyl, 
grovenda öNyl, groveändaVy svm. 
Tjockände, storände. 

*grubb förek. i pika gruh benämn, 
pa ett bollsi)el. Ped Pu (mfl.). 

*grubba s. gruhu svf. Grop 1. ha- 
lighet i mark, trä, sten m. m. 
Ped Kr Lmo — Hs. Norge. 

'^grubba v. I grnh(a) Ingå, groh(a) 
Pä Li)tr sv. vb. intr. 1 Vara sys- 
selsatt; i Ingå säger man gruha 
o avbita, i Lptr begagnas ordet 
spec!. i bem. av „hidla pä att äta". 

*grubba v. W gruh sv. vb. intr. 1 
Skubba sig. \Vp 
gruh-m sv. vb. rflx. 1 idm. Gsv 
— Jfr kskc ispr. skubba och 
rubba. 

*grubbl[ingl, -*ning gruhälni^g stf . 1 
Grubbleri; grubb(>l. Sbo 

*grubblog I gruhlo(gär) adj. Grubb- 
lande, smått „vriden". Na 



*grubblog II grobhi(gä)r adj. Grov 
(om mjöl, vävnad m. m.); ojämn, 
skrovlig. Brdö 

*gruff gruf stm. 1: 1) Grop. Bo 
Sbo 2) Däld. Bo — no. gni& 
fvsk. gryfia f. 'grop'. 

*gruls I groh stm. 1: 1) Smuts- 
fläck. vNyl 2) Okv. för en gräl- 
sjuk, även för on oredig och ta- 
fatt person. vNyl 

'^gruls II ffrvis ut. pL, stn. Grum- 
sande, knöt. A 

'^grulsa I gndm sv. vb. intr. 1 
Grumsa, knota. A — Jfr Vg. 
grulta v. 'grymta'. 

*grulsa II groUCa) sv. vb. intr. 1 
Visa sig oredig och tafatt. Po 
Ten Brom 

*grulsog grul^o(gär) adj. Grumsan- 
de, knotande. k. 

*grulsot grolsat- adj. Oren, smutsig. 
Nu O 

*grumma? (med pejor, i ?) grum(a) 
sv. vb. intr. 1 Tala otydligt eller 
likasom i fylla. Ksl 

"^grums gfwm ut.pl., stn. Missnöje, 
knöt. vNyl 

*grunda gnmdCa) 1. grun(a) Gsv 
(n) mNyl vNyl Kim Hi, grond(å) 
öNyl [op &c] sv. vb. intr. 1 Un- 
der tidernas längd bli grundare 
(om vatten). 

*grundog grundu- adj. Grund. Ped 
— Ingår även i sms. *lang- 
grundog, qv. v. 

"^grundskorv grunskorv stm. 1 Märla, 
gammarus. nVa 

= grijnskorv stm. 1. Ped Pu — 
Uppl. grundskorv. 

grund-^^slange grunddägga sym. 
Långt utskjutande klipprev. Po 
Ten Brom 

[grundsyra grundsyro Ksl Sj Fby 



*grundvala —^gruUös. 



293 



Kim, grund^yru Hi ut, pl., svf. 
Marken inneboende fuktighet. 
*gprundvala grundvql(a) sv. vb. intr. 
1 Lägga grundval. Fby Ku Brdö 

(vä) 

[grundval(s)sten grunävQ^äin stm. 
1 Hörnsten. Ru — fsv. grund- 
valsten m. 'grundsten'. 

*grundveta(d) 1. -og g7'undvätu- nVa, 
grundväto Gkby, grunväta Or 
Muns, gronvitu Pm Px Vö (ofta 
oböjl.) adj. Enfaldig. 

*grunna s. gruno Ka Sn, gruyo Sött, 
grono Sbo Bo svf. Grund i havet. 

— Uppl.; no. grunne m. 
*grun(n)a v. I grun(a) Sbo Bo, 

gruna Po Ka Sn Fby, gröna Ingå 
8n sv. vb. intr. 1 Misstänka. — 
fvsk. no. gruna; Rz 215 b gruna 
Hll., gruna Og.; Spegel grunna. 

— Ingår ock i sms. *miss-gr., 
qv. v. 

*grunna v. II grun(a) sv. vb. intr. I 
Rossla (vid hosta). mNyl Fby. 

— Jfr lat. grunnire v. 'grymta'. 
*grun(n)e — ingår i smss. ill- o. 

*niissgrun(n)e, q v. v. — fvsk. 

grunr no. grune m., Rz 216 a 

grunn Uppl. Hs., gran Hs. 
*grun(ne)-hosta grunahosto svf. (ut. 

pl.) Torrhosta. Fby Ten Ksl He 

(infl.). 
*grunt grunt stm. 1 Avlångt ny- 

gräddadt bröd för barnen. Lptr 
*grunta grunt (a) sv. vb. intr. 1: 

1) Grymta. Sbo Bo Msk Lptr 

2) Rossla (vid hosta). Pä Lptr 
*grunthosta grunthosto ut. pl, svf. 

Torrhosta. Lptr 
*grupe gru2)a ut. pl., svm. Hirs. 

Ru — i Jfr Dl. *grupe m. 'gröpe'. 
*grusmot grmmat- adj. Skrovlig, 

ojämn. Nu — no. grusm n.' grovt 



grums', grusmen a. 'grov'; Sk. 
grysmig 'kornig (om smör m. m.)'. 

"^grusslas groUas sv. vb. dep. 1 
Ysta sig. Lptr — Jfr Dl. grysslas 
'skära sig (om grädde vid kär- 
nandet)'. 

*grusse grusa ut. pl. o. def., svm. 
öknamn på en stor ocli grov 
mansperson. vNyl — no. grusse 
m. appellat. (en dylik). 

*gruta s. gruto Nyl Fby Kim Pg 
Na Ko Hsk Ku Sött Fö, grutu Hi 
Brdö mVa nVa, grtjt sVa Dagö 
ut. pL, svf. 1) Liten portion föda, 
intagen före måltiden. Nyl Fby 
Hi Kim Na Ko Hsk Åhd Öb 
2) Föda, näring i allmh. Nyl Fby 
Hi Na Pg 3) Brödbit. Nyl - Mat- 
bit i albnh. Da Åhd Öb 4) Must, 
t. ex. i spannmålen. Nyl Fby 
Na 5) Fiskben m. m. som ges 
åt svinen. Py — Rz 216 b *grute 
n. Åm. Vb.; jfr kske da. gnid 
'grus' 1. no. grut n. 'sammen- 
sparet eiendom'. — Ingår i smss. 
bröd- och guds-'''gruta, qv. v. 

*gruta v. grnt(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Äta litet före eller mellan 
måltiderna. Pg Na 2) Äta, nära 
sig 1. kreaturen; hä ä hmift mä 
grutasi i ur. Ingå — Jfr sms. 
*ogrutad. 

*gruta [sig] grut-sä{&d) sv. vb. rflx. 
1 Förfriska sig med ett lätt mål. 
Kstl Nyl Fby Kim Pg Hi Na 
Ku Sött Fö — Skall förekomma 
i Juslenii finsksvenska ordbok 
enligt Ihre DL 63 b. 

*grutbete gruthita svm. 1 Matbit. 
Rg 

*grutlös grutlöus(är) Sbo Bo (mfl), 
grutlösCär) vNyl Pg Na A adj. 
Fastande, utan föda. 



294 



*grutmål — [grymta] . 



*grutmål (/rutnifjl stn. Tidig frukost 
intagen före det egentliga mor- 
gonmålet. Wp 

*grutot (jnjtot adj. Helt liten; i 
smst. kfin (n. -it) c/njtot. Pm 
Px 

*grutvard (jnitvqV^' Pm Px, (jrutwofl 
Nu O stm. 1: 1) Första målet 
om dagen (före egentliga fru- 
koston). A. a. o. 2) Första hö- 
tappen (sammanstulen ur tre hö- 
lador), som för kreaturslycka ges 
åt kon då hon insattes i fähuset 
för vintern. Px 

*gruv förek. i uttr. o-(p'tj(r) Fram- 
stupa. Mx Kr Lmo Gkby NVet 

— fsv. å griifu no. å gruva fsv. 
a gruvu da. på gru skott, on 
groufe Hs. å gruv, jfr Rz '216 b 
gruva 1. -e 'framstupa' Bhl. Am. 
Nb. — Ingår ock i sms. *näs- 
gruv, (IV. v. 

*gruva s. (/rijco öNyl Pg Kim Ko 
Hsk, f/rno Na, (/rffru Hi mVa 
nVa, (/njv sVa, c/yn Da Nu O 
TjRg (pl. -ar) StRg (pl. (pilc/wir) 
Itu (i)l. -o) svf. 1) Framför ugnen 
eller spisen befintlig grop, hvari 
kolen samlas. A. a. o. (trol. dock 
ej Ko Hsk). 2) Den del av spi- 
seln där elden flammar. Ko Hsk 

— Rz 219 b Åm. Götald; Dl. 
VI.; no. gruva Fan*, gnigva da. 
grue. — Ingår även i smss. skor- 
stens-, spis- och ugns-*gruva, 
([V. v. 

*gruva (1. ••grua?) v. I (/nj sv. vb. 
intr. o. imp. 1: 1) Dana. Nu 
2) Darra, bäva. Ru (i allmh.) 
Ngö (om markon o. s, v.). 

'^gruva v. II (/njr sv. vb. intr. 1 
( I ruva sig: (/rur fÖ!'->lO(/a. i')Nyl 

— msv. gruva mit. gruwen vb. 



*gryckla yrökäl svf. Redskap, hvar- 
med kol skrapas in i ässjan. Pi 
[Måhända < *grödkla < *grod. 
kala < glöd-kara.] 

*gryfta grö/ta sv. vb. intr. 1: 1) 
Grymta. Kkr Sött Ku Brdö 
2) Hosta. Ku — Kske av fsv. 
gr3nnpta med bortfall af m (Kar- 
sten Kkr. § 22 anm.); eller jfr 
Rz 215 a groffa gröffa 'smågrjin- 
ta' Sk. Hll., 217 a giyfflä 'grymta* 
Gd. 

[grym a.] *gröm gröm[(h)är] Xyl 
Fby Ob, grämhär Bo adj. — 
msv. gromber adj. 

*grym s. grym ut. pl., stn. Över 
havet lägrad sky vägg. Ksl — 
Ingår ock i sms. moln-^grynit 
qv. v. 

*grymla s. grymhlo ut. pl., svf. 
Grummel, grums. Na 

*grymla v. grymhla Hi Kim, </i*é'w((ii 
Pg, grymhäl Na sv. vb. 1: l)tr. 
Grimila. Hi Pg 2) intr. o. imp. 
Skymta för ögonen. Kim Hi 
Na 

*gr3nnlig gntäU- adj. Grym. StRg 
— Rz 215 b Sm. Ög. 

*grymlog 1. -ot grynMo- Kim Na, 
grömblo- Pg Fö Ku, grymhlugSr 
}ii, gröt}iblu(gä)r Briiö adj. Grum- 
lig; oklar; skymlig. 

*grynmia grymCo) sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Mulna starkt. Ksl 

^grymmandesi/röwamfo ad v. Ofant- 
ligt. Ped Pu 

*grynmiot yrimat- adj. Giym. Eu 

[grymta] *gr3nita grynt(a) Nyl EF 
öb, grifU(a) Bo Ä sv. vb. intr. 1: 
1) = hsv. A. a. o. 2) Boesk. 
Vö 3) Hosta hest. öb — da. 
grynte. Upptages av Ihre i Gloss.; 
Spegel grynta. 



[g^^yn - *grågylta. 



295 



Hl [gryn (jnn ut. pl., stn. Dynt. O — 
// I hsv. bemärkelse yrun stn. Py 
I = fvsk. griön n. 

*gryna (jryn(a) sv. vb. intr. o. imp. 
1 Gry. Kim — Hs. gryna Gotl. 
grynas; änsv. grynna (Spegel G. 
W. o. Hw. p. 30). 

*grynna gryiio Nyl Fby Kim Pg 
Na Ko, gninu Hi Pm Vö Gkby, 
grino Bo Fö A, griyo Ku, gny^i 
Brdö svf. Grund i havet. — Rz 
217 b Sdm. Uppl. Hs.; no. Fser. 
grynna f., Lind g^rynda f. 

*grynorm grynorm Kim Brom Ten, 
grinorm A stm. 1 (pl. sällan 
brukad) Ett bandformigt tåg 1. 
följe av oräkneligt många små 
maskar. 

*gryppjaV (1. *gröp(p)ja?) v^//2>«o svf. 
Liten grop. Sbo 

[gryt gryt ut. pl., stn. Grus, stenig 
mark. Hvbfj Lmo 

[gryta heter gruto Py, grutu Or 
svf. 

[grytbänk grijthugk Na, grithugk Ku 
stm. 1 Bänk eller avsats på spi- 
selmuren bak ugnen, 

[grytjäm grtti^fi stn. Svängbar järn- 
arm, hvaruppå grytan hänger 
över elden. Fö 

[grytkrake gritkrahka svm. = fg., 
men av järn eller trä. Hi 

gryt-*kält grijtkält stm. 1 Halm- 
krans, på hvilken grytan ställes. 

- Pg 

*grytog gry tu adj. Stenbunden. 

Hvbfj 
*grytskrapor grytskrapur plt. Sko- 

vor i en gryta. Na 
[grytvind grytvind Nyl, gritvind Bo 

stm. 1 1. (Py) stf. 1 = grytkrake. 

— Fryksd. 
[grå haggrä Hin onde. Na 



grå-*bisse gråhisi öNyl, gruohm Py 
svm. Bärgsråd 1. -tomte. 

*gråbonde gråbond pl. hondär stm. 
Öb, gruohom ut. pl., stm. Py 
Gråbo, artemisia vulgaris. 
= gråböndär Nyl, gruohi/öndär 
Sj, gruahöndär Kim, gruähöndär 
Fby Hi, gröhondir (ntr.!) Nu O 
plt. — no. gråbonde m., äda. Jyll. 
gråbone. Jfr i hsv. landbo = 
landbonde. 

*gråbot gråhot ut. pl., stn. [genus 
kan knappast bestämmas] Grå- 
bo, artemisia. Ped — Troligen 
egentligen definit form av gråbo. 

[gråbusen gruahusn ut. pl., stmdef. 
Benämning på vargen. Kim 

'•'gråbärg gruähärg stn. Gråstens- 
bärg. Fby Hi — äda. gråbjaerg 
no.gråbergn.; VE;40b Sdt Weste 
gråberg. 

*gråduk (1. -duck?) grödnk stm. 1 
Gråsiska, fringilla linaria. Wp 

*gråduskog gr(jdmko(gär) adj. Grå- 
kall, ruskig (om väderlek). Po 
Ten 

*gråduvig gruduvi- adj. Glåmig. 
Ped Pu kr Lmo 

*gråen grqin Nyl, gruöin Sj Py, 
grtian Kim, grwm Fby Hi stm. 
def. Benämning på vargen. — 
I Nke eufem. för hin onde. 

*gråer gniådr ut. pl., stm. Benäm- 
ning på vargen. Fby 

[gråfot gräfot Nyl, gruofot Sj Py 
ut. pl., stm. = fg. 

[grågubben grägohin 1. -iy 1. -än 1. 
-n stm.def. Tomten. Ahd Na Ka 
Sn Ingå; i Nagu även eufem. 
för djävulen. 

^grågylta grogiliu Ngö, grogilt Gsv 
O, grogil^ (pl. -^i) Ru svf. Grå- 
sugga, oniscus asellus. 



296 



^qrågäss — ^gråskinn. 



*grågäss (jyäffn.^ Ksl Esbo (mfl. i 

mNyl), gnwdjih Py stn. Gragjis, 

vildgås (anser). 
"^gråhassjog grihafoCgär) vNyl 

inNyl, gruaha/o- Kim, gruåhafu- 

(gär) Fby adj. Smutsgrå, grii- 

daskig, griiaktig. — Jfr fvsk. 

hQSS adj. 'gra'. 
*gråhyssjig 1. -og 1. -ot gråhyfi- 

mNyl, gn](h)g/o(gcir) FO Ka Sn, 

grfj(Ioi/otur Ku, gtfjhg/ot Px, 

gtfjhgju- ilx, gruohy/o Py, gruq- 

hy/ngnr Hi adj. = fg. — Uppl. 

(Rz 218 a & 276 a) Kim. Hs. Yb. 

(Rz 836 a) Fryksd. Bhl.; no. grå- 

hysjutt äda. gråysset. 
*gråhåra[d] grohora (oböjl. 1. ntr. 

at) adj. Graluirig. Ä 
*gråhårare gnVimar stm. 1 Grå- 

hårsman. Kv 
*gråhärog gtfVi rrrogfirVo] o, grihrfru- 

Lmo adj. Graliarig. — fsv. grä- 

harotter, Uppl. Bornh.; äda. graa- 

haeret no. gråhaerutt; Schibb., Ser. 
*gråhässjig 1. -og g)'fj(h)('f/i- vNyl, 

grf]hä/)((gä)r Brdö adj. = *grå- 

hassjog. 
grå-*isilla gråisihl 1. gro- stf. 1 Sä- 

desärla. Nu 
grå[karl|, -*kå[r]l grucdual stm. 1 

Grasäl. Ru 
grå-''kunt grolont stm. 1 (yräsparv, 

fringilla domestiea. Pm 
*gråkyla gräkyJo mNyl, gråtjylo 

vNyl, gruolylo Sj ut. pl., svf. 

Gråkall väderlek. 
*gråköld gnwfjyöld ut. pl., stf. = fg. 

Py — no. gråkj0ld f. 
*grållig 1. -oggroUCgfir) vNyl mNyl, 

groh- Sbo He (mfl.) Na adj. Grä- 

daskig, gråaktig. 
[grålöja grnlöip svf. Elritsa, leueis- 

cus. Pä 



^gråxnsigruamo \. gruonio \i']^grmmH 

Hi svf. Namn på en fjärilsort. 
[gråmannen gråman stmdef. Hin 

onde; eg. 'tomten'. Bo — Ett 

bärg med namnet grånmnshärg 

finnes ä Torso i Snappertuna 

skgd. 
[gråmåndagen grumåfidan stmdef. 

Mandagen i dymmelveokan. Fö 
*gråna I grån(a) Nyl Na Brdö nVa, 

grnou((0 Sj sv. vb. intr. o. imp. 

1 Gry, dagas. — Vg. (Rz218a) 

Norge. 
*gråna II gran (a) Po Na, gröna 

Na sv. vb. intr. 1 Hysa agg; bli 

arg. — fvsk. gråna v.; Rz209b 

'väcka förargelse' Sm. 
*gråna III gråna 1. gröna sv. vb. 

intr. o. imp. 1 Genljuda, ge eko. 

Po Ten Brom — Rz 218 b Uppl. 

Sdm. Nke. 
*gråndra gråndär I. glåndär sv. vb. 

intr. o. imp. 1 = fg. Wp 
*gråning grånigg vNj^l Pg Na Brdu 

Ku Fö, gntonigg Sj, grtmni^g 

Kim pl. obr., stf. Gryning, dag- 

ning. — no. gråning skott, the 

gray idm. — Ingår även i sms. 

morgon-'*'gråning, qv. v. 
*grånna 1. *grånda grond sv. vb. 

intr. o. imp. 1 Genljuda. Rg 
'^gråpa I grop(a) Kim Pg, gråpa 

Hi sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Sätta 

en näve lin under käften (se 

d. o.). Hi Kim 2) Hugga vikit 

utan beräkning. Pg — Jfr no. 

gråpa v. 'gramse, skrabe, rive 

noget til sig\ 
*gråpa II grop(a) sv. vb. intr. 1 

Framkalla ett knastrande ljud, 

t. ex. då man äter. Pg 
^gråskinn (7/*av/yVyj 1. gro/in sVa mVa, 

grdsf;^in nVa stn. Ekorre, sciurus. 



*grå8ot — *grä?-gå8. 



297 



— Ingår ock i sms. *flåg-grå- 
sldnn, qv. v. 
I *gråsot gråsot Ksl Fö, gruosot Sj 
i ut. pl., stf. Agg, groll. 
I *grå-spel gråspel stn. Stor-„spelet", 
I ankarspel(et) på fartyg. Na — 
Syn. stor§pel stn. ibd. och därför 
il säkert ett Ity. grötspél. 
I [gråstare gréstara Na Ko, gråstora 
i Nu svni. 1) Stare, sturnus vul- 
garis. Na 2) Björktrast, turdus 
pilaris. Ko Nu — no. gråstare 
m. = *gråtrast. 
[gråsyn gruasin ut. pl., stf. Det blåa 

i ögat. Ku 
[gråsådor gråsådor He öNyl, gruo- 
suodor Sj plt. Agg, groll; Aa^rÄ. 
ti nogan, 
grå[säl], -*skäl gråsk(el stm. 1. Ngö 
^gråtheta gråthäitu ut. pl., svf. Öm- 
kan, elände. Ngö 
*gråtmildog gråtmildo(gär) adj. 

Gråtmild. Na 
*gråtog 1. -ot gråto(gär) Nyl Na, 
gråtu- nVa, gruoto(gär) Sj Py, 
gråtat' Da Gsv Wp adj. Gråt- 
mild. — Dl. (Rz 218 b); no. grå- 
ten; Ihre o. Sdt gråtig. 
[grå-trast gruotrasi stm. 1 Starhona. 

Py 

grå-*träst groträst stm. 1 Björk- 
trast, turdus pilaris. Wp 
[gråverk grovärh stn. Ekorre, sciu- 
rus. O 
^ [grå-ögon förek. i tis. hast grtui- 
yögon Kim, vänd(a) gruåyögon 
Hi (pu 1. mot nogon) Ilsket blänga 
på ngn. 
*gräbba gräba 1. -o svf. 1) Flicka. 
■ Fby 2) Argbigga. Fö Ku — Rz 
' 211a Sk. Hll. Bl. Sm. Öl. Nb. 
i bet. 1, äda. grebbe 'en pige', 
no. grebba f. i bet. 2. 



^grädda v. I gräd(a) sv. vb. tr. 1 
Medels röta förstöra. Ksl Pm Px 

'^'grädda v. II grad sv. vb. tr. 1 
Avskumma (ish. grädde, men 
även annat). Gsv Nu O Wp 

^grädda v. III gräd(a) sv. vb. intr. 
1 Steka, värma (om solen). Kim 

"^grädda s. — ingår i sms. '''franiman- 
grädda, qv. v. 

^gräddas gradas sv. vb. dep. 1 Taga 
skada. Ksl 

[grädde I] "^grädda grädu ut. pl., 
svf. Ped (mfl.). 

*grädde II — ingår i smss. *fram- 
o. *frammangrädde, qv. v. 

grädd[snäckaj, -'''snicka grädsniko 
Nyl (minst mNyl) Fö, grädsrdku 
Brdö, grädsnihko Ku, grädsnik 
Mx svf. 

*gräft gräft stn. Gravöl; drik gräft 
Nu 

*gräfta s. gräfto Nyl EF Å Fö Ku, 
gräftu Hi Brdö Hvbf j mVa nVa, 
gräft sVa svf. 1) Jordhacka. A. 
a. o. 2) Hackhosta (hälft skämts.). 
Na 

*gräfta v. gräft(a) sv. vb. 1: 1) tr. 
Hacka, gräva upp land. Fld allm. 
2) intr. Hacka och hosta. Sbo 
öNyl Na Öb. 3) Skälla smått 
(om hund). Sbo Bo — I bet. 1 
Åm. Vb. (Rz 219 b). 

*gräftargubbe gräfta(r)guh stm. 1 
Arbetare sysselsatt med att*gräf- 
ta upp land. nVa 

*gräfte gräft stn. Häckland, ny- 
odling. Pm 

*gräftland gräftland 1. -Iqnd stn. 
= fg. Fld aUm. 

*grä?-gås grågås pl. grégres stf. Grå- 
gås, anser cinereus. O — i Jfr 
eng. grey 'grå'; no. graelen'grå, 
gråkall'. 

38 



298 



*grä-tsäla—*gränna8. 



*grä-isilla gnhsild svf. Steglitsa, 
fringilla cardualis. Nu 

*gräja gräij(a) sv. vb. intr. 1: 1) 
Färdas 1. resa vida omkring, 
flacka. Nyl Å 2) Kryssa. Ksl 
3) Syssla, rusta. EF — Jfr fvsk. 
grei»a; 'syssla' Hll. Bhl. Fryksd. 
— Kske ett annat ord i bet. 1, 
jfr *räja. 

*gräja [sig] gräij-si sv. vb. rflx. 2 
Rusta sig i ordning. Brom 

"^gräjning gräinigg stf . 1 Saker, till- 
behör; t. ex. masunar [= mas- 
ugnar] o andar gräini^gar. Ingå 

*gräjor 1. -er gräijor Nyl EF Å, 
gräijär Ingå Ka Sn Na Åhd sf plt. 
Saker, effekter ; verktyg. — Hll. 
Bhl. Dis. VI. Mp. (Rz 211a) 
Uppl. Sk. Åm.; no. greida f. Ved- 
skaper' Jyll. grejer; jfr skott. 
graith 'apparatus of whatever 
kind'. (Fullt etymologisk upp- 
slagsform är *gred-er 1. -or.) Cfr 
Falk-Torp Etym. Ordb. I 246 b. 

'^grälas gr(plas sv. vb. dep. 1 Gräla, 
tvista. inNyl Py Strf (mfl.) 

[gräldjur grf^hjjr stn. Grälmakare, 
okv. Ku 

*grälor gmlor Nyl, gr(elor EF Fö 
Ku A sVa (pass.), groilur Hi 
Brdö ni Va nVa fplt. Bannor. 

*grälsam grfrlsnmhär adj. Grälig, 
trätgirig. Ksl Esbo He 

*grän gran Nyl (('»Nyl o. pass. vNyl 
[t. ex. Bsd|, knappast nu mera 
mNyl) Kim Pg Na Ko Hsk 
Hvbfj Vö Or nVa Da Wp, ///Yjfw* 
Mx Px, gr^in Å Ru (pl. grrrnu), 
grrry Kkr Ku Brdi), ///v>«* Sby 
Lfj Np Pm K v, grirn Hi stf. 1 
(pl. -o Kkr, -or Ku, -ftr Bn\ö \ö 
Ur) (Trän, abi('s. — Isv. graen f. 
äusv. grään (t. ex. Ks. 41); Uppl. 



Vb. Nb. (Rz 214 a) Vg. GotL: 

nit. gran (Berghaus), Com.* p. 

24 (n:o 122). — Ingår även i 

smss. *fröd-, gorr*, *här-, *pniiq>- 

och *tipp-*grän, qv. v. 
*gräna gränu svf. Gran. Sbo — no. 

grsena f . 
*gränbyske gränbyik stn. Gransnår. 

samling av granbuskar. Py 
*gränbässe gränbcb stm. 1 Gran- 
kotte. Vö 
"^gränd gränd ut. pl., stf. Grannlag. 

A — Vl.-Älvd.; fvsk. no. grend 

fsv. graend f. 
"^gränfräken grånfräkän ut. pl., stn. 

Fräken, equisetum. Nkby 
'^grän[fågel], -*fogel gränfol stm. 1 

Namn på en liten grå fågel (hvil- 

ken?). Wp 
*[grän]kork *gräne- grämkork stm. 

1 Grankotte. Ngö 
*gränkort gränkort Nyl, gräkkofl 

EF, gränkol Wp, gri^nkoft ^^ 

grändkorl Na [& resp. -yi-] stm. 

1 Grankotte. 

"^gränkorta grägkarto svf. = fg. Py 
"^gränlubba gränlobu Kv, gränlöb 

Px Mx svf. 1) Mindre, dock t&t 

gran. 2) Tät topp av en gran- 
*gränlöv gräfdyöv stn. 1) Fjäll på 

granbark. Py 2) Dels skägg-, 

dels tagellav. Py 
"^gränmosse gränrmisa ut. pL, svql 

= fg. bet. 2. öNyl 
"^granna s. gräno Ingå Sn, grm Na 

Odh svf. Blindskär. — Jfr fvsk. 

grande m. 'sandbank i eller nn- 

d(jr vattnet'. 
*gränna v. gräy sv. vb. tr. o. intr. 

2 liata, vara matgrann. Np Be 
"^grannas granlin sv. vb. dep. 1 

(pret. o. sup. -ilst) = tgr^gräml* 
ot mufi. Mx 



*grän-ox[e] — *gröbba. 



299 



*grän-ox[e] gränoks stm. 1 Ekorre, 
sciurus. Esbo — Rz 778 a gran- 
oxe idm. Sm. 

*gränris granns 1. -m Nyl EF, 
grändris (i smss. grändris-) Na 
ut. pl., stn. coU. Granris. — 
Uppl. 

*gränris-barr gränrisbar ut. pl., stn. 
coU. Torrt, avfallet granbarr. Pg 

*gränris-pigg grännspig 1. gränrispig 
stm. ] Granbarr. Py 

'''gränsegel gränsigäl öNy 1, gränsägäl 
Ko Hsk stn. Åra, skämts. 

^grän-skrika gränshriku svf. Nöt- 
skrika, garrulus glandarius. Mx 
nVa 

^gränskägg gränstjäg stn. Skägglav. 

Py 

*grän-torska gräntoiko ut. gen. Kärr- 
groda. Gkby 

*grän-*tuck(a)? gr^ntuk pl. -o sf. 
Grankotte. Ru 

*gräsas gräsas sv. vb. dep. ] Gräsa 
sig. Na 

*gräsburen grtsshuriy adj. Gräsbä- 
rande (om marken). Kkr 

gräs-*bärd grmshce^^ adj. = fg. Kkr 

*gräsdam gräsdam stm. 1 Naturlig 
vattensamling på en äng. Ped 
Pu 

[gräsjord gräsnoil def. -nmlu ut. 
pL, stf. Ang vall. Ru 

gräs-^^klack gräsklak stm. 1 Gräs- 
tofs. Wp 

[gräs-linda gräslindo svf. Gräsplan 
invid (helst ovanför) en åker 
inom gärdet. Nyl 

gräs-*skård? gräskarfj ut. pl., stm. 
Grässvål. Na — Jfr *skörd i bet. 
'bryn, kant'; fsv. skardher m. 
'skara, flisa'. 

gräs-*sprintare gräsprintar stm. 3 
Gräshoppa, locusta. Gsv 



gräs-^^sprinterska gräsprinta^k svf. 
= fg.^Dagö 

gräs-*svård gräsvåv^, Py, gräåvåd 
öNyl, gråsvgi Pm Px ut. pl., 
stm. Grässvål. — Nk. grässvard 
m. 

gräs-*svärd grä^w(B(l ut. pl., stm. 
= fg. Gsv ~ Rz 710 a Ög. Jfr 
fvsk. svQt&r m. 

[gräs-syrsa gräsi§ pl. -ir svf. Gräs- 
hoppa, locusta. Rg Wp 

[gräs-tärna ^roÄ^^^i^ svf. Tärna, stema 
hirundo. Nu 

[gräsvarg gräsvarg stm. 1 Kärrfrier, 
pedicularis palustris. Kim — Dl. 
(Rz 797 a). 

*gräv gräv Nyl Kim nVa, grcev Ru 
Hi Nu, gr^v^ Wp Mx, grev* Mx 
Re stm. 1 Py, stf. 1 Nyl Kim 
Re Mx {gr<^v*)y stmf. nVa, stn. 
Ru Nu Wp Mx (grev*) 1) Grop. 
Nyl Öb 2) Avskildt byggd källare 
under eget tak, ingrävd i jorden 
och använd till förvarande av 
potatisar m. m. d. Nyl 3) = *gruva 
(för askan). Mx Re 4) Grav. nVa 
Ru — Ingår ock i smss. gyttje-, 
ler-, näck-, *potets-, päron-, rov-, 
räv-, sand-, vattu- och *ödes- 
*gräv, qv. v. 

*gräva grävu Sn, grev'^ (pl. grävu7) 
Mx svf. Grop. 

*[gräv]gård *gräve- grävagåil 1. 
grävtigäil stm. 1 Begravnings- 
plats, kyrkogård. Nu Wp 

*grävla grävla sv. vb. intr. 1 Prata, 
skrävla. Ku Brdö 

*grävog 1. -ot adj. gräm- Pä Lptr 
Pm Mx mVa nVa, grävut- Nu O, 
grävot Pm adj. Gropig, ojämn 
(om mark eller is). 

*gräv-öl gravöl stn. Gravöl. nVa 

*gröbba gröh svf. Flicka. Np — 



300 



*grödan-huU — *gröpa. 



Bornholm. — Ingår ock i sms. 
hemmans-^^gröbba, qv. v. 

*grödan-hull grödanhul ut. pl., stn. 
Hull, som lätt lakes (t. ex. efter 
sår). Nkby-trakten. 

*gröls I gr öls stm. 1 Ok v. för en 
dels grälsjuk, dels oredig eller 
„suddig" mansperson. Nyl 

*gröls II gräls ut. pl., stn. Kiv, 
träta. Nyl 

*gröls III — ingår i sms. spott- 
*gröls, qv. v. 

*grölsa grÖls(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Bete sig tafatt 1. bortkommet. 
Nyl 2) Tillställa oreda, gi-äla. 
Nyl 

*grölsog grolso(gär) adj. 1) Gräl- 
sjuk. Nyl 2) Oredig, suddig, 
svamlig. Nyl 

*grölva grölva sv. vb. intr. 1 An- 
stränga sig, bemöda sig. Å 

*gröm I gröum 1. gröm Ingå, gj-öm 
Ka Sn Sj, gräum Rg ut. pl., stm. 
coll. Ljung, erica 1. calluna. 

*gröm II gröum Hvbfj Vö, gröym 
Kim Hi Brdö Ob ut. pl., stn. 
Grums, orenli gliet. 

*gröm[m]a s. gröumo svf. De första 
smörkornen i kärnan. Bo — Jfr 
Hs. gromma v. 'börja förvandlas 
till smör'. 

*gröm[m]a v. I gröum Hvbfj Np 
Pm Mx Re, gröym(a) Kim Hi 
Ku Brdö sv. vb. 1: 1) tr. o. intr. 
Grumla. Kim Hi Brdö Hvbfj Np 
Pm Mx Re 2) intr. Tala med 
grov och otydlig röst. Kim Hi 
Brdö Mx 3) imp. Mulna, hägröy- 
mar i fijj. Ku 4) Riva upp gam- 
malt groll. Np Pm Re 

*gröm[mja v. H gröum sv. vb. intr. 
1 Fara häftigt och vårdslöst 
fram. Ro 



'^gröm[m]a [sig] gröym-si 1. -sä sv. 
vb. rflx. 1 Bilda sig smör i kär- 
nan. Bo 

*gröm[m]og 1. -ot gröwno(gär) Ko 
Hsk, gröymotär Kim, grikmu- 
Hvbfj, gröymth Hi Brdö mYa 
nVa, gröumot- Np Pm, gröumut- 
Mx adj. 1) Grumlig, oklar, oren- 
(1ig). Kim Hi Ko Hsk Brdö Öb 
2) Dunkel, skum. Brdö 3) Otyd- 
lig, dov 1. skrovlig (ang. L i 
rösten). Hi Kim Brdö 4) Prat- 
sjuk. Brdö 5) Otålig, kinkig. Hi 

*gröms grgms. nt. pl., stn. Grrums. 
Ingå 

*gröna groun pl. -u svf. Växtreva. 
Ru — Ej att smställa med hsv. 
[mur]gröna (jfr fvsk. grémi). — 
Ingår ock i sms. hasselbär-^gröoa, 
qv. v. 

'^grönbacke gréhbak (def. -an) ut. 
pl., svm. Ängsmark. O 

*grön(e) ^ötin Sn Ingå Dagö, jrrotM 
Wp, graun Nu O ut. pl., stm. 
Nu 1. stn. Da O Wp Sn Ingi 
Ljung, calluna vulgaris. — GotL 
Ög. Hs. (Rz 214 b) DL Fryksd. 
— Ingår även i smss. ^Ifftea-^ 
*oda- och 8må-*grtfn(e), qv. v. 

*grönsa gröm(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Grumsa, muttra. Na 2) Gräla 
på ngn; tvista. He 

*grönska8 gryönskaa Fby, grendtas 
Nu sv. vb. dep. 1 GMnska. — 
fsv. grönskas vb.; Bhl.; LL. 

^grönskna gi-fjnskna sv. vb. intr. 1 
Grönska. Ingå 

*grönsog grönåo(gär) adj. Enotande, 
muttrande. Na 

grön-*8värd gränswtB^ ut. pL, stm. 
Grönsvål, grässvål. Nu O 

*gröpa gröyp(a) Fby Na, gr&up Pm 
Px Mx sv. vb. tr. o. intr. 2: 



[gröjyjäm—*grövla v, IIL 



301 



\ 



1) Sätta en näve lin under käften. 
Fby 2) Med fingren gräva eller 
söka efter; snoka uti ngt. Na 
Pm Px 3) Glupa, sluka. Pm 
Px Mx 

[gröpjäm gröp%(Brxi stn. Verktyg 
hvarmed skedar, slevar m. m. d. 
urgröpas. Ko Hsk 

[gröpkniv gröpkmv Nyl, gryöpkmv 
Sj Py, grepkmv Bo stm. 1 Kniv 
använd liksom fg. 

*grös gröys ut. pL, stn. coll. Grus. 
Fby — Ingår ock i sms. sand- 
*grös, qv. v. 

*grössten gröustäin Bo Pä Ljd 
Msk Lptr Py, gröystäin Strf Py 
stm. 1 Självf rätsten. 

gröt-*brass gröytbras stm. 1 Kräkla, 
hvarmed gröten klappas. Pg 

gröt[bössa], -*b3rssa gröthyso svf. 
Eröv (skämts.). Na 

gröt-*gjusa gröyt^um svf. Storätare, 
okv. Ped 

grötgubben grötgobin stmdef. Be- 
nämning på lillfingret (i bspr.). 
Å 

*gröthalsa(d) gröthal%a oböjl. adj. 
Skorrande i talet. Na 

gröt[huvud], -*hövud gröythövu pl. 
sälls., stn. Dumbom, okv. Ped 
Pu Kr Esse — da. grodhoved, 
n. (V. S. O.) 

gröt-*litsa g)'öytltsu svf. Skarv 1. 
band i byxor 1. kjol, som kan 
„ släppas ut" vid kroppens till- 
tagande tjocklek. Ped Pu (mfl. 
i nVa) 

grötpäron grötpärun stn. Stor po- 
tates tjänlig till gröt. Na 

gröt-*skrapor grötsJcrapur plt. Vid- 
bränd gröt. Na 

[grötstöt grötstöt stm. 1: 1) Klubba 
1. d., hvarmed potatisarna kros- 



sas då gröt skall kokas på dem. 
vNyl (mfl.?) 2) Okv. för en kort 
och tjock person. vNyl 

grötsädesby förek. i uttr. ga i gry öt- 
stBsbyana Gå kring för att hop- 
tigga bosättningsmedel före bröl- 
lop. Kim 

gröt-väta gröytvtetu nVa, grötveto 
Sbo Pä, gretveto Bo ut. pl., svf. 
Mjölk till gröten. — Ez 824 b 
Mp. Vb. Nb.; no. grautvaeta f. 

gröt-ås grötas stm. 1 Kroppås. Na 

Pg 

gröt-öga gröut' 1. gröytöga öNyl, 
gröutega Bo, grötöga mNyl vNyl, 
gröytyöga Py, gryötyöga Sj pl. 
-or svn. Smör, instoppadt i en 
med skeden i den på fatet satta 
gröten åstadkommen fördjup- 
ning. 

*grövel gröväl Np Pm Px, hröväl 
Ped Pu stn. Sölkorv, okv. — 
no. gryvil m. okv. 

*grövla s. grötdo svf. Stenrös, sten- 
hop. Sj — no gryvla f. 'en dyb 
vild og stenig bjergkloft', gryvle 
n. 'et stenigt ujevnt sted'. 

*grövla v. I gröväl sVa Vö, hröväl 
nVa sv. vb. intr. 1: 1) Krypa, 
kräla. Pm Px Vö 2) Söla, dröja. 
A. a. o. — Sdm. 'ligga och spar- 
ka' (Rz 220 a) Dl. 'krypa på 
knäna'; jfr fvsk. grufla v. 'krypa, 
kräla'. 

*grövla v. II gröväl sv. vb. intr. 
1: 1) Skryta. Kv 2) Glunka 
om något. Kv — no. groyvla 
v. 'slaenge uhumskt snak af 
sig'. 

*grövla v. III grövla sv. vb. intr. 
1 „Snoka och gräva", rota. Brdö. 
— Spegel gröfla no. gryvla v. 
idm. 



302 



*gröiiwe — *gudung. 



*grövlare grövlarä Brdö, grövlar 1. 

gröular sVa, hövlar Ped Pu (mfl. 

i nVa) stm. 3: 1) Sölkorv, okv. 

Öb 2) Snusker, okv. Brdö 
*grövlig grmiH(gär) adj. Stenbun- 

den. Sj — no. gryvlen adj. 

idm. 
*grövna grövna sv. vb. intr. 1 Bli 

grövre. Ka Sn Ingå 
*grövre-akt[igj, -*og grövämkto(gär) 

adj. Någorlunda 1. tämligen grov. 

Na 
*gubba guh pl. -ar svf. Gumma. 

Estl. (oxel. Ngö) 
gubb-*bas(e)*.' gnhds 1. guhas^} 1. 

(vNyl även) gnhds}} vNyl mNyl 

Fby, göhiis A Hi Kim vNyl (pass.), 

gohas Ku, gohasä Kim ut. pL, 

stm. 1. svm. (vanl. def.) Gubbe(n); 

ish. far8gubbc(n). — Uppl.gubbas 

(Tiselius). 
*gubb-bisse 1. *gubbis? gubis vNyl 

Fby, guhis Fby Kim stm. 1 

Gubbe; vanl. i sgdef.: far; hus- 

bond(m; kusen. — Rz220a 8dm. 

Nk. Vg. Sk. 
[gubbe gohä svm. kallas 1) hanne 

bland fåglar. Ku 2) fullmoget 

bär. Ku — goljar [)lt. kallas ett 

slags korvar, lie 
[gubb]-jul *gubba- (mbtujjl ut. pl., 

stm.(!) Tredje dag jul. nVa 
'^'gubbog gohogär adj. Gubbaktig. 

Ten Brom ' 
gubb-''skrake gobskraka svm. Gam- 
mal skröi>lig gul)be. vNyl 
gubb-*stuv gubxtijjv stm. 1 Gubb- 

stut. Ped Pu 
'^guck giik stm. 1 Gök. Nu — Hs. 

— Avljud till fvsk. gQukr m. 
*gucka giik sv. vb. intr. 1 Gala 

(om göken). Nu Wp — liz 188 b 

Vb, 363 a Dl. Hs. 



"^gucknäve giiknäva svm. Göpen.Xu 

[gud heter stundom gifd (stm. l)i 
Pyttis. — Tlss.: gudi lov! Nvl 
gtiS. (1. guts) freåcb'! vNyl gu vä- 
slni! Nyl ^tij^Ze Guds nåd varde I 
Nyl I Estland hälsar man gm- 
nm-ga, -dg, -miday -å/tar (&c). 
-nåti o. s. v. — gii-^^ctls Gud väl- 
signe! Dagö 

'''guda [sig] gud-sä sv. vb. rflx. 1 
Skrymta, ställa sig from. Ped 
Pu — Rz 220 b Dl. Vg. Sm; 
LM. 'adorer le dieu', Weste 'étre 
dans la dévotion'. 

guddot[t]er 1. -*dotra gudgtär öNvL 
gtulg&o Nyl (även öNyl) Fby sf. 
(böjn. se dotter). 

"^gudkläde-lag? gfikla svm. Omgång 
vid nattvard. Nu 

'^gudlösing(e) gtidlSsigg 1. -indji pL 
-iggar smf. Gudlös person. Pojo 

[gudmor heter gomor 1. gomur pL 
gomorar 1. -urar stf. Hi 

"^gudsgruta gutsgruto ut. pl., svf. 
Matbit; litet matförråd (kske of- 
tast i negerad sats). Nyl 

[gudsgåva gtdsgävo Nyl, giUfiguwh 
Sj Py svf. Gudslån; anv. isb. 
om bröd. 

[guds knös gtifknöf interj. Kkr — 
d. v. 8. Guds son? 

[guds]nådlig *gud- gawjdlh adj. 
Ingå Sn Ka 

[Guds ords bok gtiSQla^hQk (vanl. i 
def. -hotsi) ut. pl., stf. Andakts- 
bok. nVa — Uppl. 

*gudung 1. -ing gudugg Å, //ii//fi^ 
Nyl KF (vanl. ii^g båda), t^/wjj? 
1- m^^B9 ^^^\ ffOdig Fö, guiligg 
Ku Brdö, gudigg Hi, giidigg (pl 
ar) Wp stm. 1 Hane av åd- 
fagehi. — Ög. Sdm. (Rz 220 bl 
Uppl. 



*guffa—*gullor. 



303 



*guffa gu/a 1. -o Fby Kim Pg, go/a 
1. 'O Pg Kim Hi Na svf. Padda; 
groda. — Jfr no. guffa f . 'kvinde, 
som tager stor pläds'; skott, goff 
s. 'fooF; eller, om uppkallad efter 
sitt läte, da. gufTe v. 'småskälla, 
om hund'. 

*gugga goga svmf. Okv. med dunkel 
betydelse. Bo — Jfr fvsk. gyggja 
v. 'förskräcka' eller no. gugga 
v. 'stamme, famle efter ordene', 
gugg m. 'en som stämmer'. 

*guggla gtigäl sv. vb. intr. 1 Gurgla. 
Qsv — Rz 223 b gyggla idm 
6d; no. gogla v. 'stamma' Dl. 
gogra 'korla' (Ihre); Spegel guggla 
'klunka'. 

*gul gul stm. 1 Gula. Ngö 

*gula(d)? gula- adj. Gulnad, vissen. 
Gsv Da 

^lblom[m]a gulhlomo svf. Solöga, 
ranunculus acris. Nyl 

"^guld gnld(-an, -a, -U) adj. För- 
gylld. Ru — giilt adj. ntr. idm. 
O 

"^guldbrand gulhrand vNyl mNyl, 
gulbran Wp Nyl, gulhrand öNyl 
Kr, gulibran Py ut. pl., stm. Be- 
nämning på ringfingret (d. v. s. 
fjärde fingret) i bspr., i Py även 
på pekfingret. [I denna och föl- 
jande smss. ha dialekterna for- 
men gull-]. — Rz 221 b Nke, 
137 b Sdm.; Sörb.; da. guldbrand 
no. guUbrand m. 

[guldfinger guljigär Å, gujjiggär 
Ku ut. pl., stm. = fg. — Rz 
221 b Nk. Vb. — äda. guldfinger 
idm., Com.2 p. 58 (n. 262) gull- 
fingret d. s. 

g^ldhöna gulhönu nVa, gtVhen Nu 
O svf. Insekten coccinella. — 
Rz 221 b allm. 



guld-*lortburr giilo^ur stm. 1 Guld- 
bagge, cetonia aurata. Nu 

guld-*mack gnlmak stm. 1 Lys- 
mask, lampyris noctiluca. O 

guld-^^^mes giilmes stf. 1 Insekten 
coccinella. Nu 

guld-*mis gnlmis stf. 1: 1) = fg. 
Nu 2) Tofsmes, parus cristatus. 
Ru (pl. -o) 

guld-^^pajs gnlpais stn. Leksak. O 

[guld-ring gujriydjiy Brdö, gujriydji 
Ku stmdef. Ringfingret. 

[guldsmed gulsmid öNyl, gulsmed 
vNyl mNyl, gulsme Ru (pl. ij^ä) 
Wp stm. 1 Ru Wp 1. 2 Nyl bl. 
a. JM nyckelpiga, coccinella. — 
Uppl. (Rz 221b) Fryksd.; no. 
guUsmid. 

[guldtand] *gulltann gultan pl. obr., 
svf. — se Nyl. IV p. 65 — Nyl. 

*gule gula svm. Gula. Nu O Wp 
— no. gule (u') m. Ingår ock 
i smss. *gol-, hvit-, röd- och 
ägge-*gule, qv. v. 

[gul]gröt *gula-? gnlagräit ut. pl., 
stm. Maträtt av gryn och stekt 
fläsk, Gsv 

gul-*kveson gulkväison stn. Videört, 
lysimachia vulgaris. öNyl 

*gulle gula stn. Smeknamn till 
barn. Na 

*gulle-tippe? gulitipi ut. pl., stm. 
Skämtsam benämning på fingret 
närmast lillfingret (i bspr.) Py 

[gullgubbe gulgohä Fö, gujgobä Ku 
svm. Insekten coccinella. 

gull-*kudda gulkudo 1. -u svf. = fg. 
Kr Terj. (ut. genus i) NVet Gkby 

*gullog 1. -ot gnlat- adj. Gyllene, 
förgylld. Da Gsv 
gulo(gär) adj. Söt, snäll (i bspr.). 
Na — fvsk. gulligr adj. 'gylden'. 

*gullor gulur plt. Leksaker. Vö 



304 



*gidl-*tippa — *gyUa. 



gull-*tippa gultipu svf. Insekten 
coccinella. nVa 

gull-*tjena guljjenu svf. = fg. Pm 

[gulmylla gulmylo ut. pL, svf. 8toft- 
formig giilfärg. Py 

*gulrankog guhagko(gär) adj. Gul- 
strimmig. Inga 

gul-*vial gulvial ut. pl., stm. Pen- 
ninggräs, rhinanthus major. Strf 

gul-*vie gijhw ut. pl., svm. = fg. 
Strf 

*gum-dot[t]er gumdotär pl. -detär 
stf. Guddotter. Wp 

'''gumma gumu mVa, guyno Gkby 
NVet, gomo Lptr, gum Eu Estl 
(excl. Ngö) Ped Pu Kr (mfl. i 
nVa) svf. 1. stf. 1 Gummor, kvinn- 
Ug fadder. — Rz 222 b Dl. Gd, 
no. gumma idm. 

*gummar gumar pl. -ara stm. 1 
Gumse. Ru — fvsk. gumarr m. 
Svbj. Eg., fsv. gumar(-lamb); — 
VR 51 a, Schibb., LM, Ld gum- 
mar 'aries', Com.^ p. 41 (n. 183) o. 
Speg. gummer. — Ingår även i 
sms. *run-gummar, qv. v. 

*gum[me] gum stm. 1 Guffar, man- 
lig fadder. Ru La Gsv Nu O 
Wp Vö nVa - Dl. Gd *gumme 
m. — Ingår ock i smss. goss- 
och stor-*gumme, (jv. v. 

*gumne gomn pl. gomimr sm. = fg. 
Lptr Lmo 

[gummi elasticum heter gumihUti- 
him Nyl, gnmilå^tigum Na stn. 

*gumpa gHmp(a) liy\ Fby Na, gomp 
Nyl (pass.) sVa sv. vb. intr. 1 
Springa orh därunder vricka 
med bakdelen. — Rz 222 b allm. 

[gumprem gionimiim stf. 1 Rygg- 
stycke pa en sadel. Py 

*gumsa giiymia) Ksl, gomft/aj Fby 
sv. vb. intr. 1 Pladdra. — fvsk. 



gumsa 'have en til narr' no. 
gumsa 'lee undertrykt\ SM. BleL 
Jyll. 'mumsa'. 

'''gum-son gumson Wp, giimsån tisv 
pl. -sinir stm. 2 Gudson. 

[gungbacke 1. *gungan- gugghaka 
vNyl mNyl, gugganbaka (1. -inW 
öNyl svm. Gungplats. 

'''gungla. Ett så lydande verb 
(= Jyll. *guiigle v. 'gunga') lig- 
ger till grund för uttrycket 
guggcUi-guggj som användes nir 
man gungar, vaggai* eller vyssar 
ett barn. vNyl — Jfr da. guogre 
v. 'gunga' (D. V. S. O.). 

"^gungog guggo(gär) adj. Stadd eller 
lätt att försätta i gungande rö- 
relse. Na 

*gurra gur(a) Ksl Esbo, gur(a) He 
Sbo Bo sv. vb. intr. 1 Leka 
gömlek. 

'^gurra-göm[m]a guragöma ut. pl. o. 
gen. Gömlek. Ksl Sbo (mfL i 
mNyl). 

"^gus gu8 stm. 1 Avlångt' bröd, ba- 
kadt som »varmbröd'* till bar- 
nen. Lptr 

"^gusa gVfSO svf. Gris. Ka Som 
loekord till svin användes g^s 
gus eller gm gui ibd. — skott, 
goossy 'a young sow'. 

[guvernör] *gubemdr gHbå(r)^Ör 
Nyl Öb, gubärfigör Sj Py Kim, 
gulmrtigör Fby, gubäftiér Bo^gu- 
hinör Sbo, gubinir Bo, gMmféf 
Hi stm. 2 1. (sällan) 1. 

*gyla %ifl sv. vb. intr. 1 Tjuta. Kv 

*gyll — ingår i sms. myr-^gjdL 
qv. v. — i 3h da. jyling soolo- 
pax (D. V. S. O.). 

"^gylla iy/ sv. vb. intr. 1 Tjuta^ om 
hund eller varg. Pm Px Vö — i 
Jfr oek sms. *myrgyUa (vb.). 



*gyllad — [gå] *ga. 



305 



*gyllad gil(la oböjl. adj. (eg. pp.) 
Förgylld, gyllene. Nu — Jfr da. 
gylde sv. (for)gylla. 

*gylld gild- pp. & adj. Förgylld, 
gyllene. Eg 

*gylta /7?//^o mNyl Msk, gilfo Bo, 
^/?/w Ngö, djyUo 1. eyi^o öNyl 
vNyl, (hi/ltu 1. dzijltu nVa, w?^o 
1. .//A/o Å Fö Ku, nXtu Brdö, ^/Z^ 
Estl, giXt Eu, ,?.y/^ Px svf. 1) So, 
sugga. A. a. o. 2) Okv. för en 
mycket fet människa, ish. kvinna. 
Nyl — fvsk. no. fsv. gylta f.; 
äda. gylte; da. gylt 'griskulting'; 
Rz 128 b Göta- och Svealand, 
Jtl.; Linds och Ihres ordbb. — 
Ingår även i smss. *grå-, kall-, 
kärr-, lat-, *prek-, skam-, skäll-, 
slem-, stim-, surmjölks-, svart- 
och vattu-*gylta, qv. v. 

*gyltig gyUi(gär) adj. Fet, pussig. 
He 

*gylt-sybel 1. -S)rpel giltsihäl Da, 
giltsipiH Gsv stn. Nypon. [< *hju- 
pel jfr *hjupon]. 

*gy Itsy blers-buske gäfstb lä^husk 
(def. -an) svm. Nyponbuske, rosa 
canina. Dagö 

*gymmer-unge gymhäru^g pl. -a(7') 
sm. Det först födda lammet. Lmo 
— Eosl. Ög.; änsv. gymmer (bib., 
Schibb.) 

[gymnasium heter tumnåsium 1. 
tumnrj/um pl. obr., stn. Nyl 

fgymnasticera heter ginmastikstra 
Bo, tumnasttsera Nyl. allm. (& 
-eär(a) Sj Vy) sv. vb. intr. 1. 

gymnastik kallas lumnastik ut. pl., 
stm. Nyl EF Öb 

"gymra gymhra 1. -o Ko Na, gitnhra 
Pg, gM>V ^^ Grsv Eg Wp, gimur 
Nu O, gimär Eu Wp, lymhra 
Kim, tytnhro 1. -u Must Kv Lmo 



(-u), lömhra Hi, tymbär Np Mx 
svf. Årsgammal tacka, som ant. 
alls ej lammat eller ock gjort 
det första gången. — Sdm. Gstr. 
(Ihre) Bhl.; Linds ordb. 

*gynklare ^ygklarä stm. 3 Skojare. 
Fö — Jfr Ez 109 a gynkelgod 
'inbilsk' Sk. 

*gys gys stn. Svin. Na Ko — gys 
gys mNyl öNyl Na = gt/s gysa 
Py (mfl.) Lockord till svin. — 
Jyll.gys *gris'; gyssSörb. Fryksd., 
gysa Uppl. lockord. 

*gysa s. gyso öNyl, gysu Na Ko 
Öb svf. Gris (i bspr. och ss. lock- 
rop). — Eosl. som lockord. 

*gysa v. gisi sv. vb. intr. 1 (ij^aftj) 
Eysa, skaka av köld. Eu Nu O 
— fsv. gysa da. gyse, Ez 224 a 
Gd. 

*gyse gysa anv. som lockord till 
svin. Sbo 

*gyslig? gMi- adj. Kylig, blåsig, 
väderkall. Wp 

*gyttja tyd 1. tytji sv. vb. tr. 1 
[nädär] Nedsöla med gyttja. Kv 

gyttje-*gräv dzytigräv stf. 1 Gyttje- 
grop. Ped Esse Kr 

gyttje-*putt dzytipot stm. 1 Gyttjig 
vattenpuss. Ped Pu 

[gyttje-spigg lytispig stm. 1 Spigg, 
gasterosteus. Nkby 

[gyttje-spov dzytispotv stm. 1 Snäp- 
pa, totanus. nVa 

gyttje-*tyl dzytityl stm. 1 Namn 
på en liten vadarefågel. Lmo 

*g3rttrog lytro(gär) adj. Hopgytt- 
rad. Na 

*gyttra gytro svf. Eöra, hopgytt- 
ring. Sbo 

*ga ga st. vb. öNyl (pass. även 
vNyl, ej mNyl) EF Öb Åhd 
(passim); i Estl. blott Eg o. Wp ; 

39 



306 



*gaare — ^ganga 8. 



— pret. gäk 1. gi Hvbfj, teg k. 
Np Mx (mfl. i sVa), vig Hi, %ig 
Vö, läk Åhd, lök A Fö, giQ 1. gig 
Nu, leäg Kim, lieg Hi, gi Da Pg, 
/(? Mx, %i Vö, f(/i Py Lptr Strf, 
dzi Ped Pu (mfl. i nVa), d*Eu; 

— sup. gqi mVa nVa Estl (pass.), 
gtU 1. //ay 1. /7w'/ Estl, guäft Ru, 
(ya^ Pg, ga^gi Bo, gandji öNyl, ,^a 
Sby Lf/ Np (mfl.' i sVa). — fsv. 
gä, Norge passim, Rz 184 a GdVb. 

*gåare gåar ut. [)1., stm. Flygvärk, 
reumatism. Nu 

*gål qnl- adj. Gul. Pg Na Ko Hsk 
Ku Kkr Mx Vö — Hs. Dl. SM.; 
110. gol (o') adj. 

*gåla a. gola Öb (pass.), j7o/« Gkby 
NVet oböjl. adj. Gul. 

*gåla v. I gol(a) sv. vb. intr. o. imp. 
1 Draga, fläkta (om luften). mVa 
nVa — Ez 223 a Vb., 228 b Mp. 
Åm. Vb. Np.; fvsk. gola f. 'luft- 
drag'. 

*gåla v. II gola sv. vb. intr. 1 Lysa, 
so grannt ut. Ped Pu 

*gåla-benet golahäini stndef. sägas 
gossarne taga och flickorna mista 
då de första natten livila till- 
sammans. nVa 

*gåla-tjetare golatse-tar stm. 3 Gul- 
sparv, emberiza nivalis. Lmo 

"^gåla-tjälespjäma gola-Uälaspienu 
svf. Gulärla. Lmo 

*gålben gfjUxfin stn. Ok v. för den, 
som icke bestar något på (enl. 
uppg. även i allmli. benämning 
pil (lon som liar) sin namns- eller 
fötlolsedag. Na Ko Jlsk 

*gålbent (j(2lhäiui(är) adj. säges om 
den, livars namnsdag det är. Ko 
Hsk 

*gålblom[m]a gCdhlnm svf. lianun- 
culus. Mx 



*gåle 8. gala svm. Gula (ägg-). Xa 

"^gåle p. gåli 1. goli adv. Redan. 
Nu 

*gålen 1. *gålig gåU- Vö Muns nVa, 
gåli- Krby, goU- Nu O Rg Bu. 
goli' Nu adj. 1 Färdig. A. a. o. 
2) Mogen. Estl. — Bz 185 a Hs, 
Vb. Jtl. — Ingår även i smss. 
gång-*gålen o. res-*gålig, qv. v. 

"^gåles gåUs Ped Pu Esse, gålis 
Kr oböjl. adj. Färdig. 

"^gålke? golki adv. Bedan. Bu 

*gålken golki- adj. Färdig, Ru 

*gålle goli adv. Bedan. Da Nu O 
Rg Wp — Bz 185 a 'i ordning* 
Hs. < *gQrliga eg. 'gjordt, får- 
digt'. 

'^gålle-fliad goliflta (pp. &) adj. 
Färdiggjord. Nu 

*gållen goli- adj. Färdig; mogen. 
Nu Wp — Hs.; jfr fvsk. gQrla 
fsv. g0rla adv. 'fullkomligt, noga\ 

"^gållnas golnas sv. vb. dep. 1 Mog- 
na. Nu 

'''galna I gåln Pg Na, gån Kkr sv. 
vb. intr. 1 Gulna. 

*gålna II gåln(a) sv. vb. intr. 1 
Mogna. Lptr 

"^gålpräst gålprckt stm. 1 Smör- 
blomma, taraxaeum officinale. 
Mx 

"^gål-siska gå^iåi svf. Öulspanr, 
emberiza citronella. Mx 

'''gål-sjuka grJlSfj^uio ut. pl.^ svf. Gol- 
sot. Na 

[gång gagg stm. 1 Gktmskäl i väv. 
Wp* 

"^gånga s. gaggo öNyl Hi Kim Pg 
Na, gqggo öNyl, gaggu inVa nVa, 
gqggu Hvbfj, gqggko Sbo, gagg 
Rg Wp Sby Lfj Np, gqgg Sby 
Lfj Mx, goggo vNyl mNyl Fby 
Kim Ku, gogo Å Fö, goggu Hi 



[gångbar— [gårdstig. 



307 



Brdö, gogg Da Gsv Nu O, gtuig 
(pl. -o) Éu svf. 1) Gång, vicis. 
A. a. o. 2) Klinkbrädlag i båt. 
E.U — fvsk. fsv. gänga änsv. 
gånga f. i bet. 1 (i Bib. under 
hela 1500- och allt inpå 1700- 
talet, t. ex. Schibb., Ser., Sdt; 
ogillas av Hof ES 339); Rz 185 a 
Gd Dl. 

feångbar gogghqr(är) adj. Brukbar, 
användbar; säges även om 'man- 
bara' flickor. Ingå Sn 

*gångdagame gagg- 1. goggdagana 
mpldef. Måndagen, tisdagen och 
onsdagen (gångveckan) före Kri- 
sti Himmelsfärdsdag. mNyl — 
fsv. gangdagher m. 

gångfönster gaggfönstär Kim Hi, 
g^SO- 1- goggfonstär öb, gogg- 
fonstär vNyl EF stn. Fönster, 
hvars ena hälft kan öppnas. — 
Gd SM. Bhl. 

*gångför goggför(är) adj. Som mäk- 
tar gå, rörlig. Ingå 

*gång-gubbe goggohä svm. Om- 
flackande man, tiggare. Po Ka 
— fvsk. gQngomaSr m. idm. 

gång-^^gålen gaggålin Px, goggäU- 
Vö adj. eg. 'färdig att gå': 1) 
Konkursmässig. Vö 2) Villrådig. 
Px 3) Led vid; t. ex.^aii [=jag 
är] gaggåUn mä tun sqtjän. Px 

[gångjärns-öga gagg^cerii^öga, pl. -or 
svn. Gångjämsöglan, som fästes 
i dörren. Na 

*gångspår gaggspor Kim, gaggspunr 
Hi, gu4ggspor Fby stn. Gång- 
stig. 

[gångstol goggstol stm. 1 Gungstol. 
Sbo [Eätt!] 

*går går Estl (excl. Ngö), gtiar Ru 
adv. I går. 

*gåra gär* sv. vb. intr. 1 [tel] Växa 



till, frodas, tilltaga. Mx — Jfr 
no. gaura vb. idm. 

'''går-afto[n]8 gorå/tos adv. I går 
aftse. vNyl 
= i går å afton i g or o a/to. Py 

*gårare gorar stm. 3 Allt som är 
ovanligt stort och tjockt, om 
levande varelse eUer dödt ting. 
Pm Px 

%ård-(e)mellan gäl-tmila Po, gål- 
mila Mx adv. Gårdar emellan; 
från gård till gård. — Sdm. (Rz 
186 b) Sörb.; no. gardeniillom. 

*gårdfallen gålfali- adj. anv. om 
ett ställe, där gärdesgårdarne 
äro i olag. vNy] — fsv. gardhfal 
n. 'försummelse i gärdesgårds 
underhåll'. 

[gård(s)band gålsband vNyl, guor§' 
hand Py, gå^hqnd Wp, gålbqyd 
Ku, gimlhqnd Kim stn. Gärds- 
gårdshank. — Fryksd. 

[gårdsgubben gål&,gubt(n) stmdef. 
Hustomten. nVa 

[gårdskarv guolskarv stm. 1 Sprin- 
ga(*?) i gärdesgård. Sj 

[gårds-käringen g(tls,lsäiidzä stfdef. 
En kvinnlig hustomte. Ped Pu 
(mfl. i nVa) 

gård-*sköt(e) gä^§käit stn. Ifyllning 
i en gärdsgård. Wp — Jfr no. 
skoyte n. 'tillägg'. 

*gårdslöst gålslöst adv. Utan gär- 
desgårdar. Ingå 

gård-*stava gär^^lavu Ko, går§tavu 
Sbo svf. Gärdesgårdsstör. 

gårds-*stavul gå^^tqmil pl. -vlar 
stm. 1 = fg. Nu 

gårds-*stavur 1. -er gär§lavur Na, 
går§tqvur Strf, gö^t^v^ Gsv stm. 
1 Gärdesgårdsstör. — fsv. gardh- 
staver m., äda. gårdstaver. 

[gårdstig gä^^tW stm. 1 Märke i 



1 



308 



gård^bto—^^gåtu v. 



marken efter en upptagen gär- 
desgard. Nu 

gård-*sto go^tQ stn. = fg. Nu — 
Samma ord ingår i ortnamnet 
go^slohqgan i Asgårda by av Salt- 
vik s:n på Åland. — Rz 187 a 
gärsgårs-sto f. Nko. 

gårds-^^troda går^Ovdo svf. Gärd- 
selstör. Na 

*gårgammal gfjrgamal Nyl, g or gal- 
Nu adj. Härrörande från går- 
dagen. 

*gårig gåriga adj. def. Hänförande 
sig till gårdagen; t. ox. g. dqn, 
g. vädräj g. prädikan o. s. v. 
mNyl vNyl öb. 

*gårjord gorionl ut. pl., stf. Sand- 
blandad jordmån. Ka Sn — Ez 
225 b 'jäsjord' Nke; no. gorjord 
(o') f. Jfr *görja. 

*går-lunip gorfomj) stm. 1 Karl eller 
trä av kort och tjock växt. Na 
— Jfr Ez 412 b gårlubba f. Okv. 
Vm. Nke. 

*går-luns gorluns stm. 1 Kort och 
tjockt, kvistrikt trä. Na 

*gårog goru- adj. Frodig. Kr 

"^gåromsdag gårumsdag pl. obr., stm. 
Gårdag. Hvbfj 

*gås gås ut. pl., g.? Smör; gas po 
hrö, hulci 1. kahu. Ingå (allm. vid 
Bsd). — Ingår ock i smss. kniva-, 
smör a-, tumme- och tundergås, 
qv. v. 

*gåsa s. I gaso Nyl, guoso Sj Py, 
gåsu Ngö Vö svf. Gåshona. 

"^gåsa s. II ingår i smss. svin- och 
tunder-*gåsa, qv. v. 

*gåsa v. I gos(a) Kim Pg mVa nVa, 
gisa Hi Brdö sv. vb. intr. o. imp. 
1 Dunsta, ånga: t. ex. hä gåsar 
op nr \oulän. — Vg. (Rz 226 b) 
Hs. 



*gåsa v. II gosa Kim Pg Na Ko 
Hsk, gåsa Brdö sv. vb. intr. 1: 

1) Pösa, jäsa. Pg Na Ko Hsk 

2) Koka över. A. a. o. — isl. 
gusa v. 'sprudc, sproyte; udspy 
(Thork. U). 

gåsblo[m]ma gåshlomo 1. -hluino svf. 
Smörblomster, taraxacum offici- 
nale. Ka Sn 

o 

*gåse gosa svm. Angå. nYa — no. 
gose m. (o'). 

'''gås-kaka 1. *gåsa- gäskaku Po Ka 
Sn Ingå, gåsakaku Pä Lptr, guos- 
kaku Py, giMS- 1. guasak^ku Kim, 
guåsakahku Hi svf. Smörgås. — 
Fryksd. 

[gåsmor gåfnnor pl.? stf. Gåshona 
med ungar. Lptr 

*gå8 och kaka 1. *gås å kaka? goso- 
kaku svf. Smörgås. Bo — Hs. 
gås och (1. å?) käke idm. 

*gåsog goso(gär) adj. Pösig; upp- 
svullen. Na — Jfr "^gåsa v. H. 

*gåt gdt öNyl vNyl Pg Na Öb, 
guot Py, gii(lt Fby stm. 1 öNyl 
Pg Fby, stf. 1 Py Na, stn. vNyl 
öb Dörr- 1. fönsterpost. I Nagii 
egentl. dörrspringan invid väg- 
gen(?). — fvsk. gqXt f. 'dörröpp- 
ning' no. gått f. m. 'dörrkarm*; 
Dl. Norrl (Rz 226 b) Fryksd.; 
Tj]M., Ld, Ihro got vel gott (men 
dörgått). — Ingår ock i smss. 
dörr- och rönster-*gåt, qv. v. 

[gåta s. I (= hsv.) betyder i Nyl. 
EF. Öb. även 'saga, skrock, be- 
rättelse'. — Mp. (Ez 232 a) Blil. 
Norge. 

*gåta s. II gufo He Pä, guäfo Hi 
svf. Dörr- 1. fönsterpost. 

*gåta v. gata 1. gufu nVa, gät* 
Np Korsn sv. vb. intr. 1 (pret. 
även got Ped Pu enl. folkskol- 



*gåtan—*gällare I. 



309 



läraren E. Finne) Gitta, nödgas, 
måste. 

*gåtan gtltan stn. Dörrkarm. Mx 
Vö — Ingår även i smss. dörr- 
och öm-*gåtan, qv. v. 

*gåte gftta svm. Brädbeklädnad på 
dörr- 1. fönsterpost. He — Ingår 
också i sms. dörr-*gåte, qv. v. 

*gått — ingår i sms. sten-*gått, 
qv. v. 

*gåtta g(jta svf. Groda. Pg 

*gåva gova Kim Ped Pu, gäv* Np 
Px Korsn Mx sv. vb. imp. 1 
Dunsta, dofta, ånga, imma (från 
marken). — Hs. Vb. Nb. (Rz 
223 a) Uppl., no. gova (o') v. 

*gåve gova Vö, gäv* Np Mx stm. 
Ånga, varm fläkt. — no. gove 
(o') m., fvsk. gufa Norrl. gåva 
(Ez 223 a) f. idm. — Ingår även 
i sms. *lickergåve, qv. v. 

*gåvlig guavligär Kim, guåvUgär 
Hi adj. Givmild. — Jfr fvsk. 
giqfuU idm. 

*gkv'éjg gävmg stm. 1 Gångstig, 
Gsv 

*gåvsen? — ingår i sms. *uppgåv- 
sen(?), qv. v. 

*gåv-öl gåvöl ut. pl., stn. Trolov- 
ning. Nyl (Ort? Rz 195 a; trol. 
Ingå). 

[gå-åstad-[sig] gost-sä sv. vb. rflx. 
1 Begiva sig. O 

[gäddgräs gädgräs ut. pl., stn. Ört- 
släktet Potamogeton. Gsv 

[gäddmage \ädmaga svm. Okv. för 
en storbukig person. Brom 

gädd-^^mingla tädmig(g)lo Fö 1. -ti 
Brdö svf. Liten gädda. 

[gäddnål lädnål stf. 1 Fö Ku, stm. 
1 Ko Liten gädda. 

gädd-^^pingla \ädpi^glu svf. = fg. 
Hi 



gädd-*sneva gädsnivu Bo Sbo mNyl 
Na, tädsnivu öNyl vNyl Fby, 
gädsnivu Hi, dzädsnivu nVa svf. 
Liten gädda. 

gädd-*spela lädspel^ Px Mx, tädspilu 
Vö Or svf. Liten gädda. 

gädd-^^spila lädspilo svf. Liten gädda. 
Å Fö 

gädd-^^spingla tädspiglo svf. = fg. Å 

gädd-*sprälla lädspräl 1. -ti (pl. -or) 
svf. Gäddsnipa. Pm 

*gäle gala Ksl, dz^la Ped Pu svm. 
Gäl. 

*gälen gäU- Mx Lmo Kr Esse Terj, 
gäUn- Np Mx Korsn Re Nkby 
Jäppå Ped Pu, g(elin Vö Or 
Muns, gälin Gkby NVet adj. 
Galen. — Uppl. 

*gälenskap g(B(l)nsJcap ut. pl., stm. 
Tokeri, galenskap. Vö Or Lmo 
(mfl.) 

*gälla gäl Ngö, gäld Nu, iMM ^ 
Vö, täja Brdö, sv. vb. intr. 1. 
imp. 1 Å 1. 2 f. ö. 1) Skälla, 
ljuda (i allmh., spec. gällt). Å 
Nu 2) Skrika gällt. Brdö 3) Gen- 
ljuda. Vö Ngö Nu 4) Ila 1. rista 
i tänderna. Brdö Vö — fvsk. 
gialla; Rz 228 b allm. i bet. 1, 
ödm. i bet. 3 ; äda. gaelde 'skrige, 
give lyd'; Spegel gälla i bet. 1, 
Ihre o. Sdt idm. 

gällad (eg. pp. 'snöpt') lälagär adj. 
säges i Ingå om mager ost av 
skummad mjölk. — Uppl. gällen 
idm. 

"^gällarbisse teäldarhisi svm. Kast- 
r orare. Py 

*gällare I geldarä Ksl Esbo He, 
gddar Da Nu O Wp Ngö Ru 
Bo, geldär Rgö, teldarä öNyl, 
leäldarä Py, täldcir öb stm. 3 
Kastrerare. 



310 



*gå'llare II'—*(fära v. 



*gällare II giilarä stm. 8 Stänger 
under stugutaket, avsedda till 
att förvara bröd 1. lysvedstiekor 
m. m. d. på. Sbo — Ingår ock 
i sins. bröd-*gällare, (jv. v. 

*gällbäss(e) ^äldbfim s\in. Gällgiim- 
se. Ingå Ka Sn 
= iddhäs stm. 1 Re (mfl. i mVa). 

*gälling(e) geäldi^g Sj, liMindji 1. 
hut Ingå pl. -i gg ar sm. Snöpt 
kreatur Ingå, spec. oxe (Sj) — 
fvsk. geldingr m.; Rz 228 a Öl. 
Sdm. Nk. Åm. Jtl. Hjd.; Spegel 
giälding 'eqvus castratus', Sdt 
gälling 'castratus', da. gielding 
'gildet hest'. — Ingår även i 
sms. katt-*gällinge, qv. v. 

"^gällingsbässe g^^igg^^hcis pl. -ar 
sm. Snöpt gumse. Na 

*gälIings-oxe tecildigg^uks Py, ipJ- 
diggsuksä Pä stm. 1 1. svm. Kast- 
rorad oxe. — Rz 228 a Dl. 

*gällra 0ldra sv. vb. intr. o. imp. 
1 Genljuda. Kim — Jyll. *gjaldre. 

'''gälma tälma Kim, töhna Leml 
Lump Fö sv. vb. intr. 1: 1) Skrala, 
skrika; gråta högljudt. A. a. o. 
2) Jama. Kim — Åm. (Rz 228 b); 
Old 'böla, rama'; no. jaelma v. 

*gälna förek. i uttr. po grrnun På 
tok. Pm 

^galnas gceltia.<i Ped Pu Tjmo Esse, 
gcflrias Muns Vö Or Kr (-In) 
sv. vb. dep. 1 Galnas, väsnas; 
skämta. — fsv. gaelnas vb. 

*gälning g<?]nigg stm. 1 Galning. 
Kr — fsv. gaelninger m., KO 72 
p. 50, Spegel galning 'skalck, 
bowe', Ihre 'homo lascivus, pe- 
tulans'. 

"^gälsken grrsijin adj. Galen. Re — 
Jfr da. gaelske 'galenskap' (D. V. 
S. O.). 



*gämla s. I g(enil)io Bo, gämul (def. 
gamla) Nu ut. pl., svf. Ålder- 
dom. — Jfr Hs. gamla f. idm. 

*gämla s. II dj(?mhlo 1. djcmblo svf. 
Tacka, honfår. Lptr — fvsk. 
gemla f. 

*gämla v. gäimla Ksl Esbo He, 
gdimhla Sbo, gäimäl Wp, tämla 
Brdö, uhnla Å, \eYnla Ka Sn sv. 
vb. intr. 1: 1) Tugga illa liksom 
gammalt folk. Ksl Esbo He Sbo 
Å Brdö 2) Prata i yrsel eller 
fylla. Wp.; Pladdra. Ka Sn — Ez 
222 b Jtl. i bet. 1. 

*gämlas \ämhlas Muns, dzämblas 
Kr Terj, dzämhlas Gkby NVet 
sv. vb. dep. 1 Åldras. 

*gänge — ingår i sms. mun-^^^gänge, 
qv. v. 

"^gängla gägglo svf. Stylta. Pg — 
fsv. gaengla f.; Sm. Ög. Vb. (Rz 
185 b) Nk. Åm. 

*gänglig gäggh'(gär) adj. Gängse; 
gångbar. Na 

*gängne (1. *gägne, jfr gagn?) in- 
går i sms. mun-*gängne, qv. v. 

[gängse tägsä oböjl. adj. Tillgäng- 
lig för ngt; t. ex. åkärfi äv.Jör 
frost Brom 

*gäp(p)la läpla sv. vb. intr. 1 Pladd- 
ra, skrävla. Kim 

*gäp(p)log 1. -ot täplogär 1. -otär 
adj. Sladdrande, skvalleraktig. 
Kim — Dl. *gäplog. 

*gär a. — ingår i sms. *illgär, qv. v. 

*gära v. gära Sj (Nyl. II p. 232) 
Bo Msiv (Nyl. II n:r 31) NaNgö 
Estl, gjiära Wp, gira Ru, }er 
Korsn, tär Kv Vö, tära Hsk, 
tqra Hi Utö Ku Brdö, dzära 
nVa sv. vb. tr. o. intr. 2 (vokal- 
förvandlande på samma sätt som 
i hsv.). Tlss.: ha ä g (Bra (1. göra 



"^gära s. — *gärnast. 



311 



&c) m(B Det går med njuggan 
nöd, det är mödosamt. Nyl; g. 
vist ma ngn 1) Ingå avtal med 
ngn. Nyl 2) Förlova sig. Nyl 

— fvsk. gera no. gjera fsv. gaera; 
Vg. Dis. Gotl. Hs. Vb. (Rz 229 a) 
Åm. Fryksd. Sörb. — Ingår även 
i smss. harm-, hö- och sko-gära, 
qv. v. 

*gära s. dzära ut. pL, sn. Göra, 
göromål. Ped — no. gjera f. In- 
går även i smss. *bredveders- 
och bröllops-*gära, qv. v. 

*gärare ingår i smss. stol- och *är- 
vad[e]s-*gärare, qv. v. 

*gärar-oxe gäraroks pl. -ar sm. Tjur. 
Na 

*gärad ingår i sms. *illgärad, qv. v. 

*gäras gäras Wp, gäris Rg, gi^äras 
Da, g(B^ Nu, ^(eras Hi, ^<^^ Fö 
pret. gikQiist Rg Wp, gjiQ^t Nu, 
lou(lis(t) Hi, g(e^ist Da, %(B(list Fö ; 

— sup. \ou^äs(t) Hi, %(B§t Fö, 
= pret. Estl sv. vb. dep. 2 Jäsa. 

— Bl. (Rz 230 b) Fryksd., fsv. 
gaeras no. gjerast da. giaeres. 

*gärd I g}l^^, stn. Wp, dz^l ut. 
gen. Gkby Arbete, gärning. — 
fvsk. gerö no. gjerd fsv. gaert> f., 
da. gisrd fk. — Ingår ock i sms. 
*illgärd, qv. v. 
*gärd n d2(Bl ut. pl., stf. Avel, av- 
föda. Kr 

' *gärd ni gjkQi ut. pl. stf. Fradga, 
skum (t. ex. på öl). Ru — Kändt 

^ i bet. 'jäst' m. m. från Gd Ög. 
Sm. (Rz 230 b) Sörb. {jql Nilen) 
Fryksd. 
*gärda v. — ingår i sms. *illgärda, 

• qv. v. 

' *gärda s. I g(Br^o mNyl Bo Msk 
Pg Ko Na, g(Bi Da Gsv O Rg 
Wp, g(Blu Hvbfj, guQ^ Nu Ru, 



dj(Br^o 1. %(Br^o öNyl, djmlo 1. 
icelo vNyl, \(elo Fby Kim Hsk 
Föglö Ku Å, i^lu Hi Brdö mVa, 
dzcelu nVa svf. Omgärdadt fält, 
täppa; i Estl. t. o. m. 'åker'. — 
no. gjerda f.; Am. 

*gärda s. II dzcelu svf. Bestyr, göro- 
mål. nVa — Ingår ock i smss. 
hö-, *högärs- och träd-*gärda, 
qv. v. 

*gärda s. III ingår i sms. *hovud- 
gärda, qv. v. 

*gärda-led grer^alid stn. Gärdes- 
gårdsled. Na 

*gärdas? toilas sv. vb. dep. 1 Para 
sig (om hundar). Pm Px Mx Kv 
Vö 

*gärde — ingår i smss. hö- och 
*illgärde, qv. v. 

*gärd[e]gård g}\a^gå^ stm. 1 Gär- 
desgård. Nu 

*gärd[e]ren gjia^rain stf. 1 Åker- 
ren. Nu 

gärd[e]sgårds-*troda iär§golsirodo 
svf. Gärdselstör. vNyl 

gärdes-*troda tcelistrodo svf. == fg. 
Hsk 

gärd[e]s-*tröda i(er§b'ödo svf. Gärd- 
selstör. vNyl öNyl 

*gärdhund i^lhund stm. 1 Löpsk 
hund. Mx 

*gärd-kar gäckar stn. Jäskar (för 
öl). Nu 

*gärdman gamman ut. pl., stm. Jäst. 
Wp 

*gärdog ingår i sms. *illgärdog, qv. v. 

*gärdselgård g}\a^gå^ Nu, g}k<3lgä^ 
Wp stm. 1 Gärdesgård. 

*gärds-trä läil^tB stn. Sälg, salix. 
Mx — Folketym. ombildning av 
jolster. 

*gämast gnari^t N"> g(?V.^st Da Gsv 
adv. Helst. 



312 



"^gärnt — "^gäv. 



*gämt gnnyit Nu, gl^cetit Ru adv. 
Gärna. — fsv. giaemt. 

*gäsel täsil stm. 1 Rask, starkt 
byggd karl. Kv Kr — Jfr Rz 
230 b gäsa v., gas n. ('stoj' o. d.) 
Norrld. 

*[gäsp] *gesp dmisp stm. 1 Gäsp- 
ning. Ped Pu — fvsk. geispi 
m. 

[gäspa v.) *gespa gcmp O, gäUtpia) 
Da Gsv Rg Wp Ngö Ru Bo 
Sbo Na Pg Hvbfj, gäisp Nu, 
cljäi^t Py, tiimp(a) Fby Hi Öb, 
dzäibp nVa sv. vb. intr. I — Gd; 
i Fryksd. gispa < *geispa fvsk. 
no. geispa fsv. géspa v. 

[*gäspa s.] *gespa g(iii>po svf. Gäsp- 
sjuka; gäspning, gäspande. Na 

[*gäspla] *gespla gäu$pal sv. vb. 
intr. 1 Gäspa. Rg 

[gäss hoter gös stn. Sj 

[gäst] *gäster gästar pl. = sg. Rg 
Wp, gi{(i8t(ir pl. -tru Ru stm. 

gästa[bud], -*båd gästcihod mNyl Bo 
Msk, gästahäd Ru Ngö, gdshod 
Na Ko, g(ishf}d Nu, gäsho Ko, 
djästahod 1. lästahod vNyl öNyl, 
täshod mVa, lishåd^ Np Lfj Pm, 
tcLsJM^ Px Korsn Mx, dzushod 
1. dzM)0 nVa, dzädhii Kr stn. 
1) = hsv. A. a. o. 2) Bröllop. 
Py Na Öb — mta-had 1. -huåd 
Fby Hi, lästa min himd Kim in- 
tcrj. Herre JessI (= Vid vår 
herres sakrament'). — fvsk. gesta- 
boÄ n.; Dl. VI.; änsv. och allt 
till 1800. — Jfr sms. kryck-gästa- 
bud. 

[gästabuds]folk *gäst[a)båds- gäshos- 
folk ut. pl., stn. coU. Bröllops- 
folk 1. -gäster. Na — Åm. 

^gästan djästan ut. pl., stn. Gästa- 
bud. Py 



*gä8te djäst 1. \(lst stn. 1. (ngn gg) 
stm. (pl. ej känd i senare fallet) 
Gästabud. Py 

gäst-*geven iäs(t)\im7) adj. Gästfri; 
frikostig. Brdö 

[gästgivare 1. -*gevare gästgivar Bo 
mNyl Msk, gäskivar He Msk, 
gästgävar Bo, djiisUljivar öNyl, 
djästdjävar Py, ui/ivar vNyl, läst- 
djävärä Kim, täsUävarä Ka Sn 
Ingå, \äfevarä A, ul8\äi'ar mVa, 
dzäsdzävar nVa, \i£mvarä Fö. 
%lffävar(ä) Pojo Ten stm. 3. — 
Uppl. *gästgävare m. 

[gästgivaregård sammansättes av 
fg. och gård ((färd Nyl EF, gå(l 
Estl Öb, gäl vNyl, gål EF Ahd 
Öb. passim, (go^ &) gol Ä, gtwr^ 
Py, gxiol Sj, giui(l def. guafi Eu, 
gual Kim, guäl Fby Hi stm. 
1) regelbundet f . ö., men i Föglö 
ufyvargnl stm. 1. — \ä/ivargM 
imUan Mellan gästgivaregårdar- 
ne, från en gggård till en annan. 
Pojo (Nyl. VI pp. 132 o. 134). 

gästgubbe djäst- 1. i^ästgohu 1. -guhä 
svm. Gä5t av manligt kön, ish. 
objuden. Ingå 

gäst-*resen lästrisin adj. Gästfri. 
Kim — fvsk. gestrisinn a. idm. 

*gät — ingår i sms. dörr-*gät, 
qv. v. 

*gätel 1. *gätle gäl pl. gäUar sm. 
Vallhjon. Nu — no. *gjaete m., 
jfr Vl-Älvd. *gätter m. Se sms. 
vall +estn. kari + *gätel. 

*gätna gätfi ut. pl., svf. Båtnad, 
nytta. Nu — Av "^gätnad (stm.) 
fsv. gaetnajjer fvsk. getnadr no. 
gjetnad m. 'behag, tillfredsstäl- 
lelse'. 

*gäv //^^' Hvbfj, irf'v Fö Ku (pl. -or) 
Brciö (pl. -ur) Hi stf. 1 Foder- 



*gävast — *göla I, 



313 



portion till en ko. Jfr *gev. — 
Ihre 'gåva', äda. gaev 'en gift 
foder'. 

*gävast itBvast A Ku Brdö öb (or- 
ter där? Rz 195 a), \ev(ist Fö adv. 
Oftast; även i uttr. som icevast 
I. som levast Esomoftast. — Vb. 
(Ihre, Rz 195 a). 

*gävling g^itgg stm. 1 Större lada, 
uppförd av gärdsel. Na — Rz 
189 a Hs. Ingår även i sms. löv- 
*gävling, qv. v. 

*gö gaij Nu O, gäij Da Gsv Ru; 

— pret. go Da Gsv (pl. = sg.), 
gatd O, gäid Ru, gäid Nu; — 
sup. got Da Gsv, = pret. f. ö., 
st. 1. sv. vb. intr. Skälla (om 
hund). — fvsk. g0ya fsv. g0ia 
da. gi0e, Götald (Rz 232 b) Dl. 
(Ihre), 

*göda godo ut. pl., svf. Gödsel. Na 

— da. gi0de fk. Ingår ock i 
sms. åker-*göda, qv. v. 

gödnings-*flåg jfiniggsftog stn. In- 
sekt, som håUer till i gödsel- 
högar. Ingå 

[gödningshop tömggs(h)op stm. 1 
Gödselhög. Ingå 

[gödningshög gmiggshög mNyl, gö- 
niggshyög Sj stm. 1 = fg. 

[gödningsjkätte *gödes- gödiskäta 
mNyl Msk, djödis- 1. Ujdistjäta 
vNyl öNyl, gyödisJcäta Sj, djyödis- 
tjäta Py, gedisJcäta Bo svm. Katte, 
hvari gödboskap instänges. 

gödnings-*sto lönigsto pl. -nar stm. 
^ Dynghög. Px — Trol. < .*stod, 
jfr fvsk. stqS f. 

gödnings-[stuga], -^styga {ynigstggu 
svf. Latrin. Ped Pu 

[gödoxe \ödoksä svm. kallas ett 
visst vid maskbindning begånget 
fel. Fö 



*göjas? gägi^is pret. o. sup. gägst 
sv. vb. dep. 2 Hava kväljningar, 
vämjas. StRg — Kske < *g-el- 
gias(k) med assim. 

[gök heter gök stm. 1 Nu Na Hvbfj 
Np Pm Px Mx; jfr hök 'hök' 
Nu Wp vNyl sVa och lök 'lök' 
Nyl Öb. 

]gökdräng gäukdrägg pl. 4\ar stm. 
Göktita, iynx torquilla. Wp 

*gök-näve gauknäva O, göuknäva Da 
Gsv, göuknäva Ru, göuk- 1. gök- 
näva Nu svm. Göpen. < *göuk^-n. 
< *göupi}-n. — no. gaukn f., jfr 
Rz 229 a *gö(c)ken 'göpen' Nb. 
Vb. Åm. Gd. 

*gökog göuku- adj. Tokig, galen, 
orätt. Ped Pu Lmo — Jfr no. 
gauka v. 'vase, tale tåbeligt' 
skott, gauk v. 'to play the 
fool'. 

[gökpiga gökpig svf. Göktita, iynx 
torquilla. Px — Rz 189 a Gd. 

[göksmed göksme stm. 1 Taltrast, 
tur dus musicus. Nu 

gök-*spärring göukspärigg stm. 1 
Falk. Lmo 

[göksäd göuksH stm. Vö, göksed 
stf. Pm Px ut. pl. Frukt av 
björnmossa. 

[göl s. I = hsv. heter gök stm. 1 
i Nagu. 

*göl s. II 1. *göle? ^ofi? ut. pl., stn. 
„Våtaktigt hvitt mögel i mjölk- 
kärl" d. v. s. = *filke n. Na 

*göl a. göl- adj. Gul. Sby Lfj — 
Jfr no. gaul idm (Trondhj.). 

*göla I goul Ru, göul(a) Sbo, göul 
Px sv. vb. intr. 1: 1) Tjuta. 
Ru 2) Skrala, föra oljud. Sbo 
3) Gnola. Px — fvsk. no. gaula 
Fser. geyla 'brele'; Jtl. Åm. SM. 
Hll. 

40 



314 



*göla? Il—^gölpa v. II. 



*göla? II göul nVa, göid(a) Sbo sv. 
vb. intr. 1: 1) Galnas, fana. Sbo 
nVa 2) Föra oljud. Sbo — Jfr 
no. goylsL v. 'snakke usammen- 
haengende' msv. g0le7 f. 'spratt?' 
(Sdw) Obs. dock även den av 
mig i Ped-Pu. Gr. § 48,2 (p. 53) 
gjorda utläggningen till förmån 
för *gövla. 

*gölare t^ölar stm. 3 Pyssling, liten 
stackare. Pm 

^gölas gäulas Kr Terj, göidas Gkby 
NVet sv. vb. dep. 1 Galnas, fana. 

*göle göul Np Re nVa stn., göul 
Gkby NVet ut. gen. Galning, 
tok (okv.). — Ingår ock i sms. 
halv-*göle, qv. v. 

*gölen göU- adj. Galen. Eu — Ar 
ej alldeles samma ord som "^gölog 
(med diftong). 

*göleri göulri nVa stn., göulrl Gkby 
NVet ut. gen. Tokeri, galenskap; 
po g. „På skoj", på skämt. 

♦gölja s. gölto Sj, gt\öU (pl. -iiar) 
Wp svf. 1) Fördjupning i en å 
under forsar. Sj 2) Göl. Wp — 
Jfr Hz 232 b gölg 'träsk som ej 
har utlopp' Sdm. 

*gölja v. gäha Bo, tölga Fö Ku 
(pret. o. sup. ijjd), \öl{a Kkr sv. 
vb. intr. 1 1. 2 Värn jas, känna 
äckel; spy. — fsv. golia v. 'kittla 
svalget för att framkalla kräk- 
ning?' Sdw. 

*göljas gölgas mNyl, gölias Sbo 
mNyl, gölias Bo, göhas (pres. 
gös) Pg Na Ko, gfiölga^s Ru, 
gnölnas Gsv, galnas Nu, gälgs 
O, geluas Nu, gfvs, Da, gfiöSt Rg 
Wp, kölgos vNyl Lptr, lölj^as Kim, 
lölias Ku Brdö, löls, Re, lös^ A; 
— pret. göldist mNyl Sbo, gäldist 
Bo, gölgdist 1. -?|- Pg, göldist Na 



Ko, gt^ölgst Eu, giiMist Gsv Eg 
Wp, gäsJi 1. gedist Nu, gälgstO, 
grrdist Da, löldist vNyl, uMk 1. 
■äs Kim Brdö Ku Ä, ,w^/ Ee, 
gäldist Lptr; — sup. göldast 1. 
^öldast 1. (pass., även i Nyl)^J/- 
dast 1. = pret. Nyl, gäldast 1. 
-ist Bo, gols. Pg, göUist Na Ko, 
jlö^OÄ Kim Brdö Ku Å, överallt 
f. ö. = pret.; sv. vb. dep. 2 
= %ölja v. — fsv. gölias v., Ez 
232 b Gd. 

'''gölje-blomfmja gi^liblgni svf. Vat- 
tenklöver, menyanthes trifoliata. 
Wp 

'''gölkas djölkas pret. o. sup. djölkst 
sv. vb. dep. 2 Vämjfitö. Lptr — 
Kim. gölka 'spy* (Rz 232 b) Sörb. 
No. gulka idm. 

*gölog 1. -ot göulO' Sbo, gäulo(gär) 
Na, göulot Lfj Np, göulut Mx, 
göulu' n Va, götdu- Gkby NVet adj. 
1) Tokig; vettlös; dum. Sbo Na 
Öb 2) Som för oljud. Sbo 3) Elak. 
Na — Rz 182 a Vb. Nb. — In- 
går även i sms. halv-*gölog, qv. v. 

*gölpa s. gij^ölp pl. -ar svf. Vatten- 
pöl. Wp 

l^öliw svf. Avdelning i sädeslår. 
Kim - Rz 232 b (nära Wp-ordet) 
Kim. Nk. Hs.; jfr no. gylve n. 
'avdelning i skåp, kistor o. s. v. 

*gölpa v. I göl£ Na, kölp(a) Kkr 
Brdö Px Vö, dzölp Kr, dzöl]^ 
Gkby NVet sv. vb. intr. 1 Na 
Brdö Kkr 1. 2 Kkr Brdö Öb 
1) Spy, kräkas. A. a. o. 2) Slå 
mot stranden, om havsvågor. Na 
— Gd (Rz 223 b) UppL; fsv. 
gylpa da. gylpe vb.; Spegel 
gölpa, allt i bet. 1. Jfr ^gjolpa. 

*gölpa v. II gölp sv. vb. intr. 1 
Ovettas, gräla, skälla. Na 



*gÖlpas — *görma. 



315 



^gölpas tölpas sv. vb. dep. 1 1. 2 

Spy. Kkr Brdö 
*göl (1. *göle?) + fi. piVLu göulpilu 
ut. pl., stn. Vildhjärna, okv. Ped 
Pu 
*gölpog gölpo(gär) adj. Fritt utsatt 
för väder och vind (om fjärd 
eller strand). Na 
"^göl-siska göl§is1cu svf. Gulsparv, 

emberiza citronella. Vö 
*göl-sniirra göul^uru svf. Yrhätta, 

okv. Ped Pu Esse 
*gölta? gölät sv. vb. intr. 1 [-a- 
kvarstår under böjningen] Väs- 
nas, galnas, rasa. Ru 
*göm[m]a s. dzömuna pl. t. Göpen. 

Gkby 
*gömfla tOnflu Vö, dzymflu Ped 
Pu, cbömflu Kr svf. Göpen. 
<C *göm-pna- med dissim. 
*gömnias grämts pret. o. sup. gm^nfist 
sv. vb. dep. 2 Gömma sig, hålla 
sig dold. Eg 
*göm-nave dzömnava ut. gen. Göpen. 
Gkby NVet — < *gömpn-n.? 
I ^gömsla gömslo svf. Undangömdt 
föremål. Pg 
*göpa vb. ligger till grund för 
ii tög/tär adj. (eg. pp.) Halvkokt 
\ 1. -stekt. Kim 

M göp[en]-*nave gäpnava svm. Göpen. 
I Wp 

jjf *göp[en]-näve göupnäva svm. Göpen. 
J Pä — Fryksd. 

t *göple 1. *göpel tofl stm. 1 Göpen. 
f Vö — Det Ijudlagsenligt mot- 
svarande no. dial. gaupla 'hvid- 
klokke' hör etymologiskt hit, se 
Falk-Torp Etym. Ordb. sub gjaevn. 
^göra [sig] ger-^ä sv. vb. rflx. 2 
Jäsa. Ru - Rz 230 b Vg. Sm. 
Ög. Sdm.; Sk. Nke. — Jfr Ihre 
göra 'efferuescere'. 



*görande görand He, gärand Bo, 

djörand Lptr adv. Svårligen, med 

möda; även säges i samma bet. 

hä va g. mte, [Eg. gerund.] 
*görandes gärandist adv. = fg. Bo 
*görandt giörant adv. Mödosamt, 

svårt. Sbo 
'''göran-saker löransqhär plt. Jäst 

m. m. d. i deg. Kim 
*göras göras mNyl, %öras (pres. tör§) 

Kim ut. pret. o. sup., sv. vb. 

dep. Jäsa. — Hll. Sk. Bl. Sm. 

Ög. (Rz 230 b) Öld; da. diall. 

*gj0res. 
*görda s. dzölu svf. 1) Syssla, som 

av kvinnor förrättas inom hus. 

Kr 2) Handling begången av 

dumhet eller oförstånd. Kr 
*görda v. ge(j sv. vb. tr. 1 Banda 

kärl. Nu — fvsk. gyrSa äda. 

gjorde v. 'gjorda'. 
*görde dzöl stn. Kr, dzöl ut. gen. 

Gkby NVet ut. pl. Spratt ; tokeri, 

dumhet. 
*göre göra ut. pl., stn. Jäst. mNyl 

(? Rz 230 b). 
*görje-jord gyriior^ Sj Ksl Esbo, 

giri- 1. gäriio^ Bo ut. pl., svf. 

Sandblandad jordmån. — no. 

gyrja f. 'mudder' Hs. Uppl. SM. 

Vb. *görja f. 'dy, gyttja' (Rz 

230 b, Linder mfl). 
*gör(j)el tyril stm. 1: 1) En vadare- 
fågel, „som plägar sitta i gyttjan". 

Vö 2) Stojande gosse. Vö — 

Troligen två stamskilda ord. 
*görling görligg stm. 1 Klent men 

långt reservtåg ombord. Na 
*görma törm svf. Hopgyttrad massa 

i växande trä. Mx — no. gj0rme 

'grums, baerme', gyrma f. 'en stor 

masse, rere, blanding', Sörb. 

gurma 1. jurma f. 'dy', jfr Rz 



316 



[gÖ8 8,—*habhla v. 



225 b *gorm 'orenlighet' Norrl. 
Sdm. 

[gös s. (fisken) heter gys mNy 1 Sbo, 
iy,y öNyl, gis Bo stm. 1. — äda. 
gys. 

*gös p. gOs gös lockord till svin. Ku 

*gösa I läus sv. vb. tr. o. intr. 1 Slösa. 
Ko Hsk — no. goysa v. idm. 

*gösa II göus sv. vb. intr. 2 Åstad- 
komma uppstigning eller rap- 
ning (om mat, brännvin o. s. v.); 
t. ex. hränvtnä göm ur an. Pm 
Px Mx — fvsk. no. goysa v. 
'sprudle, flyde över bredderne'. 

[gös]-spole, *göse- lysaspola svm. 
Liten gös. Py 

*göt I göut Ksl Pg Kim Hi U Ko 
Hsk Na Np Mx, gw/t Kkr stm. 
1, i Ksl. jämväl stm. 2: 1) Gosse. 
Ksl EF Kkr 2) Slyngel. Pg Np 
Mx 3) Barn i allmh. Na; stdm 
t. o. m. flicka. Na Hsk 4) Envis 
person. Np — no. gaut m. 'en 



uforsiktig snakker'. — Ingår även 
i smss. barn-, flick-, stads- och 
stak-*göt, qv. v. 

'''göt II göut stm. 1 Dank, smalt 
ljus. Pm Px Mx — Rz 192 a 
geud m. 'talgljus' Vb. Nb. Jfr 
ock vb. gjuta. 

*göta I göuto svf. 1) Myra, i sms. 
etter-*göta, qv. v. Dessutom ss. 
osammansatt med bet. av f ormica 
rubra i Pärnå. 2) Lus. Lptr — 
Förek. med bet. 1 i sms. röd- 
göta Uppl. (Rz 527 a). 

*göta II göuto oböjl. n. Lättfärdigt 
stycke, okv. Lptr — Ordets 
neutrala genus är tydligen av 
ungt datum. Såsom ändelsen 
nogsamt antyder, var det äldst 
fmn. i likhet med no. goyta f. 
'ordgyder ; kvinde som altid kla- 
ger' o. s. v. 

*göt-arbete göutarbit stn. Barnar- 
bete. Na 



H. 

Se Översikten § 20! 



*ha hq 1. ha oböjl. frågepron. Hvad? 
(absolute). Fld allm. Nu — fvsk. 
ha. 

*habb hah stm. 1 Slarver, okv. Na 

*habba s. habo svf. Slamsa, okv. 
Na 

"^habba v. I hah sv. vb. intr. 1 
Slarva, slamsa, harasa. Na — 
Ingär ock i sms. ^förhabba [sig], 
qv. v. 

*habbel ha häl vNyl mNyl Sbo, 
hahäl Kim, hahäl A stn. 1) Skrä- 
vel, sladdar. mNyl vNyl Kim 2) 
Pratmakare, sladdertaska (okv.). 
Sbo mNyl vNyl Å 



*habbeldjur hahälmr stn. Pratma- 
kare 1. -erska, okv. Ku 

*habbel-kälta habälkUta svf. Slad- 
deraktig kvinnsperson, okv. Sj 

*habbelrede hdhälräidi (1. -ä) 1. -reda 
stn. Okv. för en sladderaktig 
person. Po Ten Brom 

*habbla s. (h)ablo vNyl, hahla 1. -o 
Fby Hi Kim (-h-)Ko Hsk Fö Å, 
hahlu Ped Pu (mfl. i nVa) svf. 
1) Trut, käft. Ko Hsk 2) Siad- 
doraktig kvinnsperson. A. a. o. 
— liz 233 a Sdm. 

*habbla v. (h)aUa vNyl, hahla Fby 
Hi Brdö Å, liahäl Kim Ped Pu 



*habblog — *hack8ptt 



317 



(infl. i nVa) Fladdra, tala obe- 
tänksamt, skrävla. — Rz 233 a 
Sm.; skott, habble 'stamma' nit. 
habbeln 'sladdra'. 

"^habblog 1. -ot (h)ahlogär vNyl, 
hablo- Fby Kim (-h-) Ku Fö Å, 
hablu- Ped Pu (mfl. i nVa), hablu- 
Hi Brdö adj. 1) Sladderaktig. 
A. a. o. 2) Obetänksam, fjäskig. 
vNyl 

^habblus hablus stm. 1 Pratmakare, 
sladdrare. Kim 

*habbog habo(gär) adj. Slarvig, 
slamsig, hafsig. Na 

"^habick hqbik stm. 1 & stn. Pg, 
(h)abilc pl. (h)ahitjar Ingå stm. 
1: 1) Baddare, en i något av- 
seende utmärkt person. Pg 2) Fan, 
lindrig svordom; t. ex. äit hqbik 
ti ilvädär! — tom hqbiks hä$.tana! 
Pg 3) Okv. på en självsvåldig 
gosse. Ingå — Kske mit. havik 
'hök'. 

"^habikt hqbiht (rätt så!) stn. Lind- 
rig svordom. Pg — nht. habicht 
'hök'. 

[hack s. (h)ak stn. Napp (t. ex. 
på gädd-drag). Ingå — Ingår 
ock i smss. *avhack och kyrk- 
*hack, qv. v. 

*hack p. hak adv. Hvar;hvart. Ru 
— < *ÄaÄ;, Ijudsämdt av *hank, 
qv. v. 

'''hacka hako svf . De sämsta blånarne. 
Sbo — Jfr smss. kråk-, skaft-, 
skat- och smäll-.*hackor, qv. v. 

''Iiackblåne hakUåna svm. De 
sämste blånarne. Sbo 

hackbult hakhdt stm. 1 Järnbult 
med 'tänder' på sidan. Py 

*hackel hakäl ut. pl., stn. 1) Olän- 
dig mark. Vö 2) Stubbar på 
kyttland. Vö 



*hackelgård hakulgå^ stm. 1 Sämre 
gärdesgård. Nu 

[hackelse] *hackslor haksälar pl. t. 
Wp 

*hack-fråm hakfruam adv. Hvar- 
ifrån. Ru 

""hackföre hakfiri adv. Hvarför. Eu 

"^häckla I hakul sv. vb. tr. 1 Gärda 
en "^hackelgård. Nu 

*hackla II hakla öNyl Esbo Ksl 
Sj Ingå Ka Sn Po, hakäl Na Mx 
Kv Vö Muns nVa sv. vb. intr. 
1: 1) Fastna; skrapa i. mNyl Ingå 
Po Mx Muns nVa 2) Gripa fast 
utan att kunna hålla, försöka få 
grepp i något. öNyl Na Kv (där 
även riW. h. fast si i na). 3) Köra 
på ojämn väg. Vö 4) Slå gräs 
på ojämn mark. Mx 5) Mödo- 
samt, liksom stötvis flämta efter 
andan ; t. ex. hagkon 'akla o 'akla 
o vild bara storkna. Ka Sn Ingå 
6) Hacka och hosta: hakäl o 
houst Vö — Sm. 'hosta, harkla' 
(Rz 235 b) Sörb. 'stamma' Ydre 
'tala oredigt' Uppl. Vg. 'happla, 
stappla' (Hof); no. hakla v. 'hakke, 
banke, give en knitrende lyd'. 

— Jfr ock smss. *fast- och över- 
*hacklad, qv. v. 

*hacklog haklo(gär) Na, hakhi- Ped 
Pu Kr adj. 1) Fastnande i eller 
hakande sig vid. Na 2) Skrov- 
lig, om tillfrusen snölös väg. Ped 
Pu Kr 3) Sjuklig, krasslig. Na 

— Sörb. 'ojämn'. 
*hackrensa hakräns(a) sv. vb. intr. 

o. tr. 1 Rensa bort ogräs med 

tillhjälp av hacka. Sbo 
"^hack-snedog förek. i uttr. si hak- 

snäidot po nogan Se snedt på 

ngn. Sbo 
^hackspit hakspit stm. 1 Hackspett, 



318 



*ha(ld — [haka. 



picus major. Nu O Wp — Vb. 
(Rz 2351)) Uppl.; Com.» p. 36 
(n. 135). 

*hadd had stm. 1: 1) Handtag på 
t. ex. kista. Ä Fö 2) Grytkrok. 
Np 3) Grytöra. Kim Hi Np 
4) Brädd 1. kant på kärl. Px Mx 
Kv — Ez 233 a i bot. 2 Åm. 
Vb. Nb.; fvsk. no. hadda f. 'hand- 
tag, hank'. Falk-Torp Etym. 
Ordb. I 266 a < germ. *hal)i^6n, 
jfr lat. caténa. 

"^hadda had svf . Järnbeslag på gryt- 
kantens inre sida. Ru (pl. -u) Da 
— Rz 233 a 'grytkrok' Vg. Dis. 
Bhl. Hll. BL; i Dl. 'grytöra'. 

"^haddan hadayd stn. Handtag i 
allmh. Brdö 

'''hadde häda svm. Grytöra. Hvbfj 

'^hafsa s. (= brådska, fjäskigliet) 
ingår i sms. *brådhafsa, qv. v. 

'^hafse-tafse hapsi-taim ut. pl., stn. 
Sladderkärring. Bo — Jfr no. 
hafs m. 'jusker, slusk' och tafs m. 
'uanseenlig og senfiT3rdig i)erson'. 

*hag hng öNyl Ingå Hi Kim Hvbfj 
Å Ku Pm Px Mx Kv Vö, ha 
Nu stn. 1) Inhägnad. A Ku 
2) Sämre, tillfällig gärdsgård. 
A. a. o. — fsv. hagh no. äda. 
hag n.; Sm. Vg. Ög. Sdm. Uppl. 
Gstr. Hs. Vb. (Rz 233 b) Åm.; 
Lind. — Ingiir även i smss. bly- 
och ris-*hag, qv. v. 

'^haga hqga sv. vb. tr. 1 Inhägna 
en hage eller *kya. Hi — Rz 
233 b Sm.; no. haga äda. hage v. 

*hage Äa(7* svm. 1 sVa (pass.), haga 
ut. gen. Gkby Sämre gärdesgård 
av ris o. d. — Rz 233 b Norrl.; 
Norge. 

[hagelbotten hagiUhotn stm. 1 Ha- 
gehnoln. Na 



*hagga (h)ag(a) sv. vb. intr. o. imp. 
1 Skrapa 1. fastna i ss. t. ex. en 
rev i sjögräs 1. en båtköl mot 
stranden. Ingå Ka Sn Po — 
Gd hagga skott, hsg v. 'hugga'. 

*[hag]-gård *hage- hagagår^ stm. 1 
Sämre gärdesgård. Ksl — fvsk. 
hagagar&r fsv. haghagardher no. 
hagegard m.; Bhl. Hll. 

*hagja? hqi pl. haffar svf. = fg. 
Nu 

'^hag(j)e haij stn. Hägnad av raskor. 
Vö 

'''haglog I hqglo' Kim» hqglug&rYli\ 
adj. Mödosam, svår. 

"^haglog II haglo(gärJ Na, hgglo- 
Kim Pg Ko H8k,A^?fi-HiBrdö 
Vö Ped Pu Esse, haghi- Lmo 
adj. 1) Prickig. Ko Hsk 2) Strim- 
mig, brokig. A. a. o. — äda. 
Jyll. haglet 'spsBttet'. 

"^hagsen — ingår i sms. "^avhagsen, 

(j[V. v. 

*hajig haijt(gcb') adj. Förskräckt, 
häpen. mNyl öNyl — Hs. hqen. 

*hajmog (= skymlig) ingår i sms. 
Ijus-^^^hajmog, qv. v. 

*hajska haisk(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Öda, slösa. Nyl 

[haka s. I med u-omljud: AäiiwNa 
Rg Wp Ngö Nyl Hvbfj mVa 
nVa, häku Kkr, ht^ko Ku, hSh 
Gkby NVet, hek* sVa, AoAiinVa, 
hfik* Lfj Np svf. — haku bet 
även 'avsats' i Nagu. — Vb. 
häku, höku. 

"^haka s. TL haku svf. Skåra i tii 
Pg - Jfr hsv. hak. 

[haka v. bl. a. haka Nyl, kola Estl 
sv. vb. intr. 1: 1) Fastna, ss. t es. 
snö under fötteme. Nyl Gsv Ku 
O Wp 2) Stranda. Gsv Xu O 
Wp 



*[hak]Jonster— halm*läng(j)a. 



319 



5 



*[hak]fönster *hake- hakqfonstär 

vNyl Mx, hahafämtär Kim stn. 

Fönster, som är försedt med ha- 
kar och alltså kan öppnas. — 

Jfr *gångfönster. 
[hak]-lask *hake- hakcdask stm. 1 

Stockskarv med inhuggne hakar 

(vid timmerarbete). nVa 
[hak]-rede *hake- hakar äid stn. Släd- 

rede med fimmerstänger. Sbo 

Bo Tu He 
[hakj-^^smält *hake- hokasmält pl. 

-ar stm. 1 Hyska. Wp 
[hak]-*spjälk *hako- haJcmpi^älk stf. 

1 Med huvud (!) försedd träspjäle, 

som sättes mellan trådame på 

bommen i väv. Na 
[hal] *hala hala oböjl. adj. Ped Pu 

Lmo Kr 
*hala s. — ingår i sms. *långhala, 

qv. v. 
'''hala v. hala sv. vb. intr. 1 Halka 

på is. Sbo - Sk. Bl. Sm. (Rz 

236 a) Uppl. 
'''halfotad 1. -ot (h)qlfotagär Ingå 

Sn, hqlfotat- Gsv adj. Som lätt 

halkar, snubbelfotad. 
*halft hälft stf. 2 Hälft. Bo — 

msv. hälft, f. (Noreen An. gr. H 

p. 386). 
*halg halg- adj. Hal. Hvbfj Sby 

Lfj Np Mx 
*halg-is halgis pl. obr., stm. Glansk- 

is. Hvbfj 
*halkrot halkrat- adj. Knagglig, 

dålig (om väg). Nu 
*hall 1. *halle hal Ru Nu O Rg 

Wp Ksl Kim Fö Å Re, hala 

Nyl A, haja 1. hadUa KuBrdö; 

halar plt. vNyl Mx stm. 1 1. svm. 

Nätsänke (sten inom flarn). — 

fvsk. hallr fsv. hal no. hall ni. 

'sten' ; Sdm. Gotl. (Rz 236 b) Öl. 



Uppl. — Ingår även i smss. 
nät- och sten-*hall samt nät- 
*halle, qv. v. 

*halla s. I halo öNyl Ingå Sn, halu 
nVa svf . Hallon, frukten av rubus 
idaBus. - Ingår även i sms. jord- 
"^halla, qv. v. 

*halla s. n halo svf. Sänksten på 
nät. Å 

*halla v. hal sv. vb. tr. 1 Binda 
*hallar på strömmingsnät. Nu O 

*hallar-bär halarhtBr stn. Hallon. 
Nu 

"^hållbar 1. *halle- halhm- Ngö, hala- 
b(¥r Da Gsv Nu Ö Wp stn. Hal- 
lon. — Nk. hallbär n. 

*haUe — se *hall. 

^hallick halik Ksl Esbo He Jäppå, 
halik nVa stm. 1 Vildbasare; 
pojkbyting; skojare. — I Stock- 
holmsspråk. Månne av [hjarlekin? 

hallon-*brak halonbrak [1. -ombr-] 
stn. Hallonbuske eller snår av 
sådana. Sbo 

hallon-*brake (h)alonbraka stm. 
vNyl; halonhrakar Fby Kim, 
halonhrahkar Hi (1. -mhr) plt. = fg. 

*hallsten halstäin Gsv Hvbfj, hal- 
stain O stm. 1 Sänksten å fiske- 
bragd. 

"^hallsträngd (1. halv-?) halsträggd- 
adj. Ojämnt snodd, om not 1. nät. 
Mx Bärgö 

*hallunk halugk stm. 1 Skojare, 
slusk. Nyl — Spridt i Sverige; 
da. diall. 

[hallå] *hållå holA interj. Na 

halm-*byssja halmby/o svf. Sämre 
halm. Pg 

halm-*läng(j)a halmländzu svf. Över 
taket, parallellt med åsen, lagda 
långa störar avsedda att kvar- 
hålla halmen. nVa 



320 



/ hcdm-oxe — [hcilx'. 



[halm-oxe halmuks stm. 1 God, väl- 
född oxe. Sbo Bo 

[halmsmör hahmsmör nt. pl., stn. 
Blekt sm()r. Sbo 

*halne hqln stm. 1 Kran. Ormsö 

*halpa halp sv. vb. tr. o. intr. 2 
Hjälpa. Nu — fsv. halpa sällsynt, 
men t. ex. i Cod. Bur. (Odal 
Ottelin Cod. Bur. I p. 144). Ett 
annat perfektpresons är *holpa, 
qv. v. 

[hals halH, Hi, ha,% Ku, hah, vNyl 
Kim Ko Hsk bl. a. 1) Lång ste- 
nig bärgudde. vNyl Kim Hi Ko 
Hsk 2) Eem, som förenar *hand- 
valen och slagklubben. Ku — I 
bspr. has m. Collis. Nyl; fvsk. 
håls no. hals m. i bet. 1. 

*halsa hals(a) Nyl Kim, hn(l)fi,(a) 
Fby Hi Öb, ha,m(\ bspr.) Nyl sv. 
vb. tr. 1 Omfamna. — Samma be- 
tydelse reciprokt i verbets pas- 
siva form åtm. i Nyland. — fvsk. 
halsa v. 'falde en om halsen'; 
Gotl. ög. Sm. (Rz 238 a), depo- 
nens i VI. Hs.; LM. halsa äda. 
halse v. 

"lialsad I (h)almgär adj. Rik på 
halsar i bet. 1. Ka Sn 

*halsa(d) II ingår i sms. gröt-*hal- 
sa(d), qv. v. Jfr ock *stinnhal- 
sot. 

hals-*bråne hal^hrona ut. pl., svm. 
Halsbränna. Po Ten Broni — 
Rz 2.^8 a halsbråna f. Mp.; fsv. 
no. halsbrune, m. 

*halse hdj^a svm. Hals- eller huvud- 
duk (i bspr.). Pä 

*halshugg hahhnfj Nyl Kim Ko 
Hsk Ped VxChaWiwj Vhy Hi 
Pg Na, luiH.lwf/ Ku Brdö i)l. obr., 
stn. Hudspricka på tåns inre eller 
undre sida. 



[halshuggen 1. -*huggd hnls^hugi^Å, 
ha^hoffätf (fmn.!) Ku Brdö, Wx- 
huffd Py (mfl. i öNyl) adj. (eg. 
ppf.) Lidande av ''lialshuggi om 
tå. 

[halsknut halaknut stm. 1 Strup- 
huvud. Py 

hals-^^kokor (jfr fi. koukku *krok') 
hälsjcoukur plfc. Ok för bärning 
av ämbar. Ngö 

*halsskid-grepe hqsjcigripa svm. 
Krokig träslå, som omfattar brin- 
gan på plöjande hästar. Bu - 
fvsk. skfS fsv. 8ki)> n. 'avkluvet 
stykke av stock eller trä'. 

[hals-spene has^pina svm. Köttldäpp 
under halsen på får och svin. No 

[halsstrupe hMtrup svm. Strape. 
Nu 

"lialta haltu ut. pL, svf. Halthet. 
Lmo - Hs. Bl. Sk. Hll. (Ez 
238 a) SM. Sdm.; Weste. 

^haltare hcdtar stm. 3 Haltande 
person. Ngö 

*haltbigga (hjaltbiga 1. -o svf. Okv. 
för en ofärdig (ish. halt) och 
argsint kvinnsperson. Ingå Ka 
Sn Å 

[halt(e)man hdktär mag stm. Benäm- 
ning på fjärde fingret (i bspr.). 
Brdö 

*haltkrank hdihragk stm. 1 Har- 
kränk, tipula gigantea. Sbo Bo 

*haltron haltron 1. haktron stn. Hal- 
lon. Saltvik (Åld). — Bildadt i 
analogi med hjortron och smult- 
ron. 

[halv — obs. tlss. fe" Aa/ra Till hälf- 
ten. Py — hal/t om hal/il)Täi 
lika delar. Nyl 2) Si och si 
Nyl — A/i/t; v^i» På halva vägen. 
Py — halvis 1) Nästan. Vö 2) TiU 
liälften. Ped Pa 



*halv-annar — [halvylleherrskap. 



321 



*halv-annar halv-anar adv. Någor- 
lunda besvärligt. Na 

"""halvdages halvduast adv. Vid halv- 
dager, i dagningen. Nu — dtuist 
tyckes med adverbiellt -st vara 
bildadt på gen. pl. dtias {da pl. 
dtmr 1. doar stm. 1 'dag'. Nu). 

*halv-.ens halv-efis mNyl Sbo, halv- 
eäns Sj adv. Nästan. 

*halvfaren halvfari 1. -in 1. -tgär 
adj. i allmh. „ varande till hälf- 
ten", t. ex. ta ha läsi hä bara 
halvfarit Po Ten Brom — Rz 
238 b halvfuri adv. 'halvvägs' Vb. 

halv-*flägen halvf^ä\in adj. eg. 
'halvflådd' (fvsk. fleginn pp. av 
vb. flå): Halygjord, bortfuskad. 
Np 

halv-*göle halvgöul stn. Halvtok. 
Ped Pu 

halv-*gölog halvgöulu adj. Halv- 
galen. nVa 

halvhelg halvhälg stf. 2 Mindre 
helg. N}^ 

halv-*köling halvtjöUgg Ku, haiv- 
tsöli^g Ped Kr Terj stm. 1, 
halvfsöligg Gkby NVet ut. gen. 
1) Halvgånget foster. nVa 2) 
Halvvuxen pojke. Ku — Rz 364 a 
Vg. Bl. Sm. Vb. 

*halvledes halvläw adv. I det när- 
maste, nästan. Bo 

*halvmoge halvmogin svmdef. Bön- 
der och halvherrskap. Sbo Bo 
, *halvpartende? halpandi adv. Till 
halvs. Nu O 

*halvporta halvporla oböjl. adj. Med 
halva „portar" (på kvarnvingar- 
ne). Na 

[halvpräntadt halvptänta nVa, halv- 
jwänta Gkby NVet adv. Till hälf- 
ten som en präntad bok; ha talar 
hpr. 



halv-.*ruckog halvruku- adj. Till 
hälften sjuk, ej kännande sig 
frisk. mVa 

halv-*runtare(?) halvrontar stm. 3 
Halvsnöpt f argalt eller vädur. Re 

halv-.*rånare halironar stm. 3 = fg. 
Np 

[halvslag halvslag 1. -slag Nyl, halv- 
slag Öb stn. 1) Ett slags rep- 
knut. Nyl 2) Ojämnt slagen del 
av rep. Pä Öb 

[halvslagsknut halvslakshnut stm. 1 
Ett slags repknut. Nyl 

*halvsmått halvsniät ut. pl., stn. 
(eg. adj. ntr.) Groft lärft. Nyl 
(Ort? Rz 238a). 

*halvsomnad halvsumna oböjl. adj. 
Halvsovande. Rg 

halv-*soven halvsui- adj. Halvso- 
vande. Rg 

*halvsträngd (hjalvsträggdar adj. 
Illa eller „halft" hopsnodd, om 
tråd och garn. Ka Sn Ingå 

*halvtal (h)alvtal 1. -tal vNyl, halvtal 
Fby Ped Pu ut. pl., stn. Egen- 
heten att uddljudande bortlämna 
eller tillfoga h framför vokal. — 
Jfr Gotl. halvördä adv. (Rz 238 b) 
no. halvemål n. idm. 

halv-^^tassig halvtasi- adj. Halv- 
tokig. Nyl 

*halvträdesbytare }ialvtr^shytar(ä) 
stm. 3 En som delar avkastnin- 
gen från trädesland med en an- 
nan. Ingå 

*halvtungel halvtugglä^tnåei. Halv- 
månen. Hsk — Rz 764 a VI. Dl. 
Hjd. — nyisl. hålftungl n. 

[halvylleherrskap halvylähär§kap 
Nyl, hahilähär^hip Bo, 'alvhyli- 
^ärihip Ka Sn, halnjUhäilcap Ped 
Pu (mfl. i nVa) ut. pl., stn. Halv- 
herrskap. 

41 



322 



*halvålder—*hamfmjelvantfej. 



*halvålder halvoklär ut. pl., stm. 
Medelålder. Gsv 

*ham ("ÄMw Ka Ön Ingå, /mmPed 
Pu, hqm Na Ko Hsk Ku Brdö 
Px Kv stm. 1 Ka Sn Ingå Na 
Ko Hsk Ped Pu, stn. Ku Brdö 
Px Kv; hamn stm. def. Pg Skug- 
ga, vålnad, hamn; spöke. — fvsk. 
hamr no. ham m., Upi)l. Där- 
emot är htm pl. hqmur sf. idm 
Strf. kanske lånadt från det 
finska haahmo. 

*hamla s. hqmbla 1. -o Fby Kim 
Ku Å, hqmhhi Hi Brdö svf. Okv. 
för en fjäskig kvinnsperson. 

*hamla v. hamhäl (1. -hla) vNyl mN\'l 
Gkby, hqmhäl Sbo öNyl, hqmbla 
Fby Kim Hi Ku Brdö, hmnla 
Å Kkr Fö, hamhfil Na nVa sv. 
vb. intr. 1: 1) Famla, känna efter; 
isli. treva i mörker. Nyl Fby 
Kim Na Brdö Fö Kkr Ku Å 
nVa 2) Fjäska. Fby Kim Hi 
— h. uqv Kusa i väg. Fby; h. 
fjr Ga fjäskigt. Ped Pu Kr 
Lmo (mfl. i n Va); h. okul Ramla, 
falla. Brdö Ped Pu 3) Vanka; 
gå långsamt. Ku 4) Sladdra, 
prata. Hi — Ez 239 a i bet. 1 
o. 2 Sm. Hs. Mp. Vb., Åm.; Sdt 
'manibus prajtentare'; no. hamla 
v. 'famla'. 

*hamlas hamhlaa sv. vb. dep. imp. 
1 Spöka. Muns Nkby 

*hamlog h(/wh/o(ffär) vNyl mNyl, 
hqmhlu((fär) öNyl, hamhlo- Fby 
Kim Pg A Fö Ku, hqmhlu- Hi 
Brdö nVa, hcnjMoCgär) A. Na, 
hqmloOjär) Geta adj. 1) Trevan- 
de, famlande. Na 2) Stapplande. 
vNyl mNyl 3) Fjäskig. Fby Kim 
Hi Ålid 4) Fumlig, fubblig, ovig. 
Nyl nVa 5) Tafatt; bortblandad, 



småfånig. Nyl Kim Pg ÅKr — 
Uppl. 'tafatt, fumUg'. 

*ham[m]a I hama Kr, hQm Na, hm* 
Np Mx Kv sv. vb. intr. 1 [åi] 
Efterapa, härma efter. 

*ham[m]a II hqm sv. vb. intr. 1 
Spöka. Ko Hsk — Jf r no. hamist 
'forvandle sig' fvsk. hatwaair 'rasa' 
(eg. = fg.); no. hama seg til 
'spöka ut sig*. 

[hammarjban hammars- hatna^hn 
stn. Nu 

hanmiarband hamarhand Lmo, 
hamarbqnd A Fö stn. 1) Ett trä- 
beslag („band**) ytterom båtre- 
lingen midt emot sudbandet. Lmo 
2) En del av arbetsvagnens un- 
derrede, två krökta trän utgående 
från hjulaxlarne och båda fästi 
vid en lång stång. A Fö 

hammarbotten homarbot^ stn. Uam- 
marban. Wp 

[hammarpik hamarptk stm. 1 Ham- | 
marpen. Ku 

[hammarslag /{ai7iar^/CI^ Fbj, Anmar- 
Uqg Ä stn. Hammarban. 

[hanmiars-pinn[e] homa^pin stm. 1 
Hammarpen. Na 

"^hanmiel I hqmbäl öNyl Gkby, 
hqmbäl nVa, hambäl Vö Ped Pu, 
hambär Vö pl. obr. 1. sälls., stm. 
nVa, stn. öNyl Vö Våhiad» hamn, 
spöke. 

*hammel II hqmbäl stn. 1) (blott 
sg. def. hqniblä) om en pencm, 
som går stapplande och trevande. 
Na 2) Fjäsk. Fby 3) Tanklte 
person. Kim — Bz 239 a Åm. 
Vb. 

'^ham[m]elsko hqmälsJkQ stm. 1 Ökn. 
för en barnslig person. Jom 

*ham[m]elvant[e] hqmälvani stnu i 
= fg. Jom 



*hamme'Slätt'-^ [hanjhalk. 



323 



^hamme-slätt hamasltst 1. -Uat oböjl. 
adj. och adv. Blott och bar, kant 
och klart, fullständigt; di to äv 
an hsl. Ped Pq Esse 

*ham[m]og hqmo(gär) adj. Som här- 
mar efter. Na 

^hamna I hamna sv. vb. intr. 1 
[vanligen + åv] Avtaga, minskas. 
Ksl Ingå Po Ten - Ez 240 b 
Uppl. Jfr fvsk. hafna v. 'for- 
kaste', no. hamna 'standse, slå 
sig til ro'. 

*hamna II hamna sv. vb. imp. 1 
förek. i uttr. hä hamnar mi so 
Jag är f ullmätt, orkar ej äta. öNyl 

''liampa hamp[a] sv. vb. intr. 1 
[mot nogonj Vara någon vuxen, 
gå upp mot någon. Sj 

hamp-^^klösna hamphlösnu svf. Med 
taggar försedt bräde, hvarmed 
knoppar borttagas från lin. Vö 

*hampkrank hamphagk stm. 1 Har- 
krank, tipula gigantea. Ingå(Bsd) 

"^hamplog hamplo' adj. Fumlig. Sbo 
[Kske egentl. samma ord som 
hamlog?] 

hamp-*röta hampröyto Nyl EF, 
hampröytu Hi mVa nVa svf. I 
vattnet anbragt stängsel, innan- 
för hvilket hampan rötes. 

[hampsparv hampsparv stm. 1 Hämp- 
ling. Hvbfj 

hamp-*tjetare hamptjefar stm. 3 
Kärrmes, parus palustris. Nkby 
Muns — no. hampetit m. 

^hamra hambär sv. vb. intr. I Lämpa 
sig efter; härma, imitera. Lmo 

[hams hams stn. Okv. för en ham- 
sig person. Py (mfl.) 

*hanisa s. hamsa 1. -o vNyl Fby 
Kim Hi Na Pg, ham^u mVa nVa 
svf. Fjäskig kvinnsperson. — Ez 
241 a Nk. Götald, no. hamsa f. 



[hamsa v. I. bl. a. hams t si sv. 

vb. tr. Glupskt förtära. Py 
*hamsa v. II hams(a) sv. vb. tr. 1 

Hopsamla t. ex. hö 1. ull. Fby Hi 
*hamsa v. III hams(a) sv. vb. intr. 

1 Famla, treva. Fby Px Mx Kv 

— Ez 240 b Vg. Gd. 
*hamsrede hamsräidi 1. -redi (1. -ö) 

stn. Slarv, fjäskig person (okv.). 

Po Ten Brom 
*hamt s. hqmti} stmdef. Busen, hin 

onde, spöket. Kim Hi 
*hamt a. hqmt adj. n. Hemsökt av 

spöken. Kim 
"^hamta I hqmt(a) sv. vb. intr. 1 

[ätär] Härma, göra efter. Brom 
"^hamta II hqmt(a) sv. vb. intr. o. 

imp. 1 Spöka. Kim Hi 
*hamta [sig] hqmt(a)-sä sv. vb. rflx. 

1 Uppföra sig, bära sig åt; gå 

för sig. Brdö 
[han bl. a. an 1. än 1. (suff.) 'w 1. 

'9 Nyl EF, in (postp.) Fö, ha 

Hvbfj Mx Nkby Ped Pu Esse; 

— gen. hans Fld Estl Eu, hansis 
1. 'äs allm. i Fld, hansas Nu, 
hansasa Nu O, hansa Nu O, hunsar 
Nu; — dat. o. ack. =: nom. 1. 
honon 1. onon Nyl Fby, ono Py, 
onor Lptr Py Strf, in Nyl (ish. 
vNyl) Å Fö, ip Ku Fö, an EF 
användes även ss. pron. indef. 
=: hsv. „man"; dessutom eufem. 
(eg. ellipt. för „han onde" 1. d.) 
för hin onde, t. ex. han o! Nyl 
Kim Hi; han ti! Fby; kva han! 
Nyl; hans 1. hansis (t. ex. kudona!) 
Nyl; i^a ä so han ti huggrogär. 
Nyl; hansäns! Pm 

[hanjbalk hane- honahalk stm. 1 
Översta tvärträet, som samman- 
håller sparrarne i en takresning. 
Gsv — Ez 242 b Gd; Sm. Hll. 



324 



/ han] hand — handlare. 



hanebjälke da. hanebielke mit. 

hanenbalke m., Weste hanbjelke 

m. 'faitage'. 
[han]band hane- hanaband stn. = fg. 

Na — Ingår även i sms. tak- 

stols-^^hanband, qv. v. 
[han]bast hane- förek. i namnet på 

en lek dra hanabast Na 
[hand haml Gsv, hönd Da pl. händär 

stf.; -t^-omljudna former! F. ö. 

hund Da Gsv Nu O, huaml Ru stf. 
"^handa (oböjl. adj.) ingår i smss. bar-, 

beck- och rapp-''^handa, (jv. v. 
*handarg handarg- Kv Vö, hqndarg- 

Mx adj. Klåfingrig. — Rz241b 

Hs. 
*handargog hqndargo- Kim Ku, 

hqndargu- Hi Brdö adj. Klåfing- 
rig, tjuvsk. — Mp. handargen 

(Ihre). 
hand-*bake handhaka mNyl vNyl 

mVa nVa, hqndhaka öNyl Fby 

svm. Handens yttersida — hqnd- 
haka Kim, hqndhahka Hi svm. 

Handen vid handledens (lovens) 

ovansida. 
"^handhåll handhal stm. 1 Spring- 

gosse. Na 
*hand-darrog hqndaro(gär) adj. An v. 

om barn, som vilja fingra om 

allt. Å 
handels[bod], •*boda handälshodo Ny 1, 

handälsbodu nVa svf. 
'''handelskarl handälskqr pl. -kärar 

stm. 1 Handelsman. Py 
han-*dessen han-tåsun Ko, han-tusyy 

Hsk, f. hon-t., n. hä-t. pron. Den 

här. 
*han-detta han-tåt, f . hon-tåt, n. hätåt, 

pl. tom-tåt pron. Den här. Ko Hsk 
handflata hqndflqto Fby, hnndflqtu 

Hi svf. Handens inre sida, „lo- 

ven" i gammal bemärkelse. 



[hand]-*grep, hända- hondagrep stn. 
Ploghandtag. Nu — Ser. hand- 
grep 'handtag'. 

[hand]-*grift, hända- homlagri/t stn. 
Ledstång. Nu 

[hand]håll hända- huafulahtudd pl 
-ti stn. Handtag. Ru — fvsk. 
handarhald da. handehold n., Ez 

241 b Hs. Vb. Jtl.; Lind hand- 
håll 'handgriff. 

han-*di han-di pron. (böjn., se han) 

Den här. Bo 
*handka hngku Nyl nVa, hagko k 

svf. Liten hand (i bspr.). — Ez 

242 a Gd. 

"^handklave hiuindklava svm. Hand- 
klove. Ru 

[handkläde hand- 1. hqndkltedä A 
Fö Ku, hankim Pm Px nVa, 
hankle Vö stn. 1) Förhänge. Å 
Fö Ku 2) Ett tygstycke som 
hänger vid huvudgärden; an- 
vändes vid bärandet af likkistan 
och dess nedsänkande i graven, 
öb 

"^handkle hagkul Nu O, hagkäl 
Da Gsv Rg Wp Ru Kim Hi 
stn. 1) Handske, vante. Ru Estl 
2) Rem 1. Ust, hvarmed likkistan 
bäres. Kim Hi 

Rz 242 a 'vante' Gd, 282 b 'lång 
handduk' m. m. Uppl. Vg. Ög. 
Sk. och (andra förff.) öl. BE 
VI. Hs. Åm.; Jyll. hankel 'hand- 
kläde' fvsk. handklficSe n. 'hand- 
duk' ; Sp. Ihre 'mappula'. — Ingår 
ock i sms. fingerhandkläde, qv. v. 

hand-*käl hqntjfPl stn. Handens 
övre yta. Fö 

[handjlag hända- handalag 1. -ion 
vNyl mNyl, hqnddlag öNyl ut. 
pl., stn. 

handlare liandlar{åy Pyttis -i) stm. 3 



[handjled ~ hand* val. 



325 



I Handelsman. Py Strf Ingå (mfl.). 
'■ - Uppl. 

[hand]led hända- hqndale stn. Eg, 
I händale stm. 1 Nu Handens övre 

yta. 
I "^händes- (gpl. + s) htuindasle pl. 
i 'lej\a stm. 1 = hsv. Eu 
i handl[ingj, -*ning handälnigg stf. 1 
i Actio, actum. vNyl — handlingar 

fplt. Handelsvaror. Esse 
% ^handlings-boda handlig(g)shodo svf . 

Handelsbod. Sbo Bo 
ti ^handlingsman handltg(g)s7nan pl. 
-niänfär) stm. Handelsman. Sbo 
Bo 
[handlinning hanlinigg stm. 1 Arm- 

linning. Ped Pu Esse Kr 
*handloss hanlos adv. Handlöst, 

oaktsamt. Ped Pu 
[handman handman pl. -män(ir) 
stm. Vittnesman vid förlovning. 
Wp 
[handnäve htmndnäva svm. Hand- 
love. Eu 
"^handog 1. -ig hqndo- öNyl, handi- 
(gar) Sj adj. Händig. — Sdm. 
Vg. (Ez 241 b) Ydre Bhl.; no. 
händig, hondug äda. händig. — 
Ingår ock i sms. darr-, en- och 
skarp-^^handog, qv. v. 
"^handom-mellan handomilan adv. 

I 1. mellan händerna. Brom 
[handrygg hqndrig stm. 1 Handens 

övre sida. Eg Wp 
"^handsa aysa sv. vb. intr. 1 [m(^ 
nägäj Syssla. Ku — Jfr hsv, 
handskas, 
"^handska hansJc sv. vb. intr. 1 [omj 
„Taga i med hårdhandskarne", 
fara hårdhändt fram. Np — Ez 
241 b 'taga fatt' Åm., handskas 
'brottas, tävla' Vb.; no. handska 
'gribe, fånge'. 



[handslag händUq stn. Förlovning. 
Da Gsv Nu O 

''handslig ansli(gär) Fö, ayiliy Ku 
Brdö adj. Hanterlig, bekväm. — 
Ingår även i sms. "^ohandslig, 
qv. v. 

hand-*slög hanslög- (& -XI-) adj. 
Händig. Vö — Am. Sdm. Vg.; 
ordet upptages av Sereniu8,Lind, 
Sdt o. Weste som rspr. 

[handsmörja handsmör\o ut. pl., svf. 
Örfilar, stryk. Na 

[handspel hqndspäl stn. Draghar- 
monika. Py 

[handsten hqndstäin Wp Na Pg, 
håndstäin Gsv stm. 1 Handkvarn 
(av en urgröpt sten). 

hand-*struka hqndstriiJcti svf. Hand- 
duk. Wp 

[hand-syssla hansyXlu svf. Hand- 
arbete. Ped Pu Esse 

[handsöl hqndsyöl ut. pl., stn. Möda, 
besvär. Hi 

*handta hantu svf. Liten hand (i 
bspr.). Nyl — Ingår även i smst. 
*lillog-handta, qv. v. 

[handtagskrok hantagshrok Strf, hqnr 
tagskrok Py stn. 1) En del av 
ämbarhandtaget. Strf 2) Krok 
anv. då man binder råg. Py 

[handtlangare] "^handtslangare hänt- 
slaggar stm. 3 Py 

*handtlang[e] hantlagg stm. 1 Handt- 
langare. Ped Pu 

[handträ hqntrcB Wp, håntrce O, 
huantrrB (pl. -yu) Eu stn. Trä- 
handtag, i Eu. spec. på årder. 

*handtus hantus stm. 1 Hand (i 
bspr.). Sbo 

hand-*val hqndvql Ku, hanvql Fö, 
huundvql* Eu stn. 1) Slagskaft. 
Fö Ku 2) Båtstötta. Eu — I 
bet. 1 spridt inom Svea- o. Göta- 



826 



han-(lär—[han]'*krufuiy hane-. 



land; Ihre Gloss., no. handvol 
(o') m. — Ingår ock i sms. slag- 
*handval, qv. v. 

han-där han-frh- Njd, han-dér A 
Brdö, han-dé 1. hån-di Vö, han- 
dér Sött, håndä Fö Ku Brdö, 
ha-té 1. hå-tä 1. hå-dä Ped Pu 
pron. Den där. — Uppl. (Tiso- 
lius). 

han-[*däma], -*dänn[a] han-tån Ko 
Hsk, han-tåfj Kkr Ku Brdö, hn- 
téna 1. ha-dém Ped Pu (mfl.) f. 
hofi(&c)-f., n. häf. pron. Den där. 
— Ez 241 a Vb. 

han-*däman ha-ténan 1. hu-dénan 
pron. Den där. Ped Pu Lmo 

han-*[dämar], -*dännar håndänar 
pron. Denne, den här. Np Lfj 

[hane I hani svm., men pl. stdm 
ock hanir Nyl (so övers. § 49) 
Tupp. — I Hitis håna svm. 

*hane II håna Ho (mfl.), hqna Brdö 
svm. Stor tapp i tunna. Com.^ 
p. 101 (n. 445) håna. 

*hane III förek. svord. kva hanan! 
Sbo 

*hanek 1. *hanick hanäk stm. 1 
Tunntapp, kran. Nu — Rz 242 b 
hanikk(e) m. Gd, Jyll. hannik, 
mit. haneken. 

[han]-Qät hane- hanafiät stn. (pl. 
obr.) „Tupi)fjät": kort stund, 
ögonblick. Na — Rz 242 b 'tupp- 
fjät' Sk., da. hanefied. 

"^'hangelpipa ha^gälpipo svf. En växt, 
av barn använd såsom S[)ruta. 

pg 

[han)-gräs *hane- hanagriis ut. pl., 
stn. Fågelvicker, vicia cracca. Bo 

han-*hjär hun-ié Vö, ha-t/tr 1. ha-ké 
Ped Pu Esse pron. Den här. 

han-^^hjäma ha-inia pron. Den här. 
Ped Pu 



han-^^hjämanfa] ha-iénan(d) pron 

Den här. Ped Pu 
han-här hnn-hér Sött, hafhhér A 

pron. Den här. 
'''han-innerligt han-inärli(t) adv. 

Ofantligt, synnerligen. Nyl 
*hank ha^k adv. Hvart; hvar. Nu 

Ru < fsv. h[w]an waegh. 
'''hanka I hagk(a) sv. vb. tr. 1 Förse 

med rem. Bo — Eä 282 a Sk. 

8m. Nk.; no. hanka da. hanke. 
*hanka II hagk(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Släpa efter. vNylmNyl 2) Gå 

knaggligt. Å — Sm. (Rz 282 a) 

Nke; no. hanka, 
[hanj-^^kamme, hane- hanakqmba 

svm. Tuppkam. Py 
""hankas hagkas sv. vb. dep. 1: 

1) Hångla. Pm 2) Syssla med 
ngt. Pm [Två ord? 1) jfr hank, 

2) *handkas?] 

*hank-[avj, -*åv hngkua adv. Hvar- 

av. Ku 
*hanken förek. i svord. kva hagktn. 

Sbo (hanken: han = fanken: fan). 
[han]-*kep?, hane- hanakep* stn. 

Bösshanjärn. Ru 
*hankfråm hngkfrém Nu, hagkfruam 

Ku adv. Hvarifrån. 
*hankföre hagkfiri adv. Hvarför. 

Nu Ku 
"^hankmed haghntr, adv. Hvarmed. 

Ku 
[hank-mån hagkmuon ut. pl., stn. 

Hankrommens bredd. Py 
*han-krank hagkragk stm. 1 Har- 

krank; mygga. öNyl vNyl Fby 

Hvbfj — Ingår även i sms. häst- 

*hankrank, qv. v. 
[han]-*kruna, hane- hotiakrun svf. 

1) Tuppkam. Da Nu O Rg Wp 

(pl. -ir) 2) Videört, lysimachia. 

Nu 



*hank-fttllj, '*tel—*happrog. 



327 



*hank-[till], -*tel hagkkl adv. Hvar- 
tiU. Nu 

[han-kyckling] *hane-kycklung hani- 
1. hanatjyklugg stm. 1 Tuppkyck- 
ling. Py 

'''hank-åt hagkot adv. Hvartåt. Eu 

*hanna 'an(a) sv. vb. tr. 1 Hantera. 
Sn — Sk. Sm. (Ez 242 a) Ög.; 
fsv. hanna v., jfr got. hint)an 
(OtteUn God. Bur. I 106). 

"^hanna [sig] han-sä Px 1. -si Pm 
8V. vb. rflx. 1 Bete sig. 

^^hannes-katt hanaskat stm. 1 Katt- 
hanne. Nu 

Hansbär hansb^r* stn. Hallon. Eu 

I ''lian-s vadad förek. i uttr. din han- 

sviidadi kröp Din inpiskade ka- 

nalje! Kv [Eg. best. adj. = \len 

} förb-de', sedan anv. som vanl. 

adj.] 

*[han]-tapp *hane- hanatai) stm. 1 
Tunntapp. Eu Nyl Fby Kim Vö 

hanter[ing], -*ning hantérrii^g stf. 
1. vNyl 
^ *[han]trampadt ägg hane- håna- 
j. trampa-äg stn. Tuppägg. Sbo 

*hantus [1. *han-tuss?] liantus stm. 
1 Katthanne. Eu 

*happa s. — ingår i sms. *ohappa, 
qv. v. 

*happa v. ingår i sms. *förhappa 
[sig], qv. v. — i Jfr da, happe 
v. 'stamma i tal; fallera'. 

*happare haparin stmdef. (ut. pl.) 
Buk-aorta. Nkby Muns Jä (enl. 
med. dr E. Knape). 
^ *happas — ingår i sms. *ohappas, 
qv. v. — Ez 243 a happas 'lyckas' 
Sm., uhappas 'misslyckas' HU. 

*happel liapäl mNyl, hapäl A Fö 
stn. 1) Okv. för en skrävlande 
person. mNyl Fö A 2) Skrävel. 
Å 



*happelkar hahpälkar pl. obr., stn. 

Pratmakare, okv. Hi 
*happelrede hapcäräidi (1. -ä) 1. -reda 

stn. Okv. för en sladderaktig 

person. Po Ten Brom 
*happer hapär ut. pl., stn. = fg. 

Na Kr 
*happertaska hapärlaska 1. -o svf. 

Sladdertaska. Kim Na 
*happla s. I haplo vNyl, hapla 1. -o 

Fby Eam Å, haplu nVa, hahpla 

I. -u Hi svf. Skrävla. 
*happla s. n haplo svf. Fläck efter 

något som blivit utspilldt. Na 
*happla v. I hapäl sv. vb. tr. o. 

intr. 1 Spilla, slarva. Na 
*happla v. II hapla vNyl, hapla 

Fby Kim Å Fö Brdö, liahpla Hi 

Ku, hapäl nVa sv. vb. intr. 1 

Sladdra, skrävla. — Ez 243 b 

'härma, stamma' &c. Sm. VI. Jtl. 

Mp. Vb.; Lind Ihre Sdt 'hapern, 

happeln, haesitare' o. s. v., Weste 

'anonner'. 
*happlig — ingår i sms. ohapplig, 

qv. v. 
"^happlog 1. -ot haplo(gär) Nyl, haplo- 

Fby Kim Fö Å, hahpliigär Hi, 

hahplotär Ku, haplu(gä)r Brdö, 

haplu' nVa, haplot- Np Px, haplui 

Mx adj. 1) Pratsam, sladderaktig. 

mNyl vNyl Fby Kim Hi Åhd nVa 

2) Vårdslös, fjäskig. öNyl Np Px 

3) Fjollig, avsigkommen. Mx 
*happ-lucka hapluku ut. pl., svf. 

Lycklig slump. Brdö 
*happra s. hapro svf. Fjäsk, slarv. 

Na 
*happra v. hapär sv. vb. intr. 1 

Fjäska, slarva. Na — Jfr *happla, 

v. I. 
*happrog hapro(gär) adj. Fjäskig, 

slarvig. Na 



3-28 



*har—*harMa s, L 



*har har pl. -or Fö Ku, -tir Brdö 
stf. Grund i havet. — Ingår ock 
i sms. sten-*har, qv. v. — Rz 
244 a (ntr.) Uppl. Hs. Åm. Vb. 

*hara s. I karu Nyl Fby Kim Pg 
Na Ko Hsk, haru Hi, hqro Sött 
Kkr, häru Kkr svf. Grund i vat- 
tenbrynet. 

*hara s. Il — ingår i sms. nordan- 
*hara, qv. v. 

*hara s. III — ingår i sms. *träll- 
haran, qv. v. 

*hara v. håra Na Ko Hsk nVa, hqra 
Fö Ku Brdö sv. vb. intr. 1. imp. 1: 
1) Torka på grund av köld eller 
kall vind (isli. om marken). A. 
a. o. (i Ko även vb. tr.) 2) Blåsa 
en torr vind. Brdö — Jfr Jyll. 
hare 'liårdt, svidende voir' skott. 
haar 'a chili, f oggy, easterly wind'. 
Ingår ock i sms. *avharad, qv. v. 

*haras håras Kim Lfj Np Px Pm 
Mx, hqras Hi sv. vb. dep. 1: 
1) Torka av blåst eller hetta. 
Kim Hi Pm Px Mx 2) Stelna, 
styvna. Lfj Np 

]har]-balle hare- harahalä förek. så- 
som rimord till Kaläy i ramsan: 
Kala Kala harahalä, / pula kati^ 
hakom sfalu: / katn ha för-lir o 
frrl, I Kala pula hhivqh vNyl 

*[har]-brack hare- harahrak pl. obr., 
stm. Poltron, mes (okv.). Nkby 
— Rz 551) & 244 a harabrakka 
m. (1. finn.?) idm Vb. 

[har]-^buss hare- harahws. stm. 1 
Hvit väi)i)]ing, irifolium ropens. 
Must 

[hare 1 hart pl. harar svni. Lopus. 
Rg i>Nvl — fq fftfif haran vNyl 
(sälls.) niNyl Fl»}- Kim, fa faat 
härin öXyl, JO. Ja dt haran Fö tis. 
Avsluta slattorn eller skördandet 



av ett fält. — håra stm. 1) Avslut- 
ning av ett arbete. Na 2) Kalas 
efter fg. Kim — I Jylland säge> 
efter avslutadt arbete: noskari 
ha (C hår grei^en. 

*hare II håra Ksl, hqra Brdö svm. 
Grund i vattenbrynet. 

[har]fläsk hare- haraflädh Sbo Tn 
Bo, harafläsh Kim Fby ut. pl.. 
stn. 1) Sedum telephium. Kim 
2) Namn på en svamp. Sbo Tu Bo 

"^hargla s. harglo svf. Långsträckt 
stengrund. vNyl — Jfr fvsk. 
hqrgr fsv. hargher Gd harg 'sten- 
hög', Dl. Uppl. Sm. stenhaig(e) 
'stenig plats' (Rz 244 b, Grip). 

*hargla v. hargla Po Ten Brom. 
hargäl Na sv. vb. intr. o. imp. 1 
Skrapa i (såsom t. ex. båtkölen 
mot stenar), skära i (ss. vid då- 
ligt slädföre). 

[har]-ister hare- haraistär ut. pl., 
stn. coU. Strömoln på himmeln. 
Ksl Pä 

[har]-*jopp hare- hara\op pl. obr., 
stm. Skämtsam benämning \\i 
haren. vNyl mNyl — Jfr eng. 
to jump 'skutta'. 

*hark hark stm. 1: 1) Klyka, h var- 
på nät bindas. Ngö 2) Trä, som 
inhugges tvärs genom stockän- 
da rne i dörr- eller fönsteröpp- 
ning. Na — Ingår ock i snus. 
fönster- och sikt-*hark, qv. v. 

*harka s. harko ut. pl., svf. coll. 
Massor av lätta skyar, strömoln. 
Ingå 

*harka v. hark(a) sv. vb. tr. 1 Bftfsa: 
t. ex. (h)ark i(h)Qp (h)asjéL Ingå 
(Bsd) — fvsk. no. härin, Vb. (Bä 
24G a) Dl. Hs. 

"^harkla s. 1 harklo Ingå Py, harih 
Xi) svf. 1) Dålig (primitiv) räfsa 



*harJcla s. II—*harmsinnighet. 



329 



1. kratta. A. a. o. 2) Dålig rnärr, 

^kratta**. Vö — Rz 246 a Gd 

Qstr, i bet. 1. Ingår även i sms. 

märr-^^harkla, qv. v. 
^^liarkla s. II harklo svf. Kluns av 

upphostadt slem. Na 
[harkla v. I = hsv. harkål sv. vb. 

intr. 1 Krassla, vara sjuklig. Nyl 

— Ez 245 a Sm. 
: niarkla v. II harkål Py, harkål Vö 

sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Ned- 
^ mylla lin- och rovfrö med *harkla 
- 8. I. Py 2) Räfsa hö på ojämnt 
j eller stenigt ställe. Vö 
. niarkla v. m harkla vNyl Sj Ksl 

Lptr Py, harkål Na, halkla Fö 
p sv. vb, intr. 1: 1) [-|- t] Skrapa i 

(om dåligt vägalag, stengrund 

m. m.). Lptr Ksl Sj vNyl Na Fö 
_ 2) [A. yti 1. m(B noga] Blanda sig 

i en sak. Py — Uppl. i bet. 1. 
*harklare harklar stm, 3 Sjukling. 
■ Vö 

"^harklog harklo- Nyl, harklo(gär) 

Na adj. 1) Benägen att '''harkla i 
\ (UI 1). mNyl Pä Lptr (mfl. i 
^ öNyl) 2) Sträv i bröstet. vNyl 

3) Krasslig. Na Sbo — Rz 245 a 
^ 'ojämnt, om vägalag' Gd Sk. 
'''\ [harjkrank hare- haroklagk stm. 1. 
[ Kkr 
I ''liarkranka hqrkragko svf. 1) Har- 

krank. Na 2) Stackare. Na 
^ [har]kål hare- harahll mNyl, hara- 

kuol Sj ut. pl., stm. Fetört, sedum 

telephium. 
*harl hafl {-an &c) adj. Ojämn, 

stenig (om mark). Ru 
"^harla s. I Aar/o svf. Långsträckt 

stengrund. Ksl Esbo — Ingår 

även i sms. sten-^^harla, qv. v. 
^harla s. II ingår i sms. svedje- 

"^harla, qv. v. Jfr '''harkla s. I. 



*harla v. (h)arla sv. vb. intr. 1 
[t] = *hargla v. Po Ka Sn — 
Utmärker i Norge knarrande 
ljud o. d.; skott, harle 'to trail'. 

'''harlog (h)arlogår vNyl, harlun Ru 
adj. 1) Benägen för att *harla i. 
Ten Po Ka Sn 2) Ojämn, stenig. 
Ka Sn Ru 3) Sträv i allmh. (t. 
ex. om juver). Ingå 

*[har]läppa(d) hare- haralåpa oböjl. 
adj. Harmynt. Nyl 

[har-^^^läppe hare- haraläpa svm. 
Okv. för en harmynt person. Pä 
(mfl. i öNyl). 

[harm betyder även sorg i Nyland. 

[harmas harmas sv. vb. dep. 1 Göra 
harm åt; göra narr av ngn. Nyl 

*harma(d) härma oböjl. adj. Rädd 
(användes blott pred.). Pm Px 
Or — f vsk. harmadr 'bedrövad'. 

'''harmgirig 1. -cg harmgiri- mNyl 
Sbo, harmgtrugär Bo, harmdjtru 
Py, harni%irin Kim, haryndziru 
nVa, harmdjirirf Ku Brdö, harm- 
ttro(gär) Fö, harmtirin Bromadj. 
1) Hämndgirig. A. a. o. 2) Ilsken. 
Nyl — Sdm. Nk. Vm. (Rz 245 b) 
VI. Bhl. 

"^harmgära harmt^ pret. -i^cm?sup. 
-%ou^t sv. vb. intr. 2 Vara för- 
argad. Vö 

[harmoni[ka] folketym. bildningar: 
harmoni 1. hårmuni stn. Nyl Fby 
A Ku Brdö, harmoni stn. Fö, 
hårmmi stn. Kim Hi A, harmuon 
stm. 1 Py Dragspel. — Ingår 
ock i sms. drag-*harmoni, qv. v. 

*harmsinna(d) 1. -ig harmsinadär 
Da, harmsinandär Gsv, harm- 
sinigär Ngö adj. Harmsen. — 
Bhl. *harmsint. 

"^harmsinnighet harmsinihäit ut. pl., 
stf. Vrede. Da 

42 



330 



*lim'nwk(ut — *hnrva ff. II. 



"^harmskas harnufias Nu, harmA^is 
Eg sv. vb. dep. 1 Harmas. 

*harmsken hmnsJci- Sbo Bo Gsv 
Rg Wp, hanmtjiVy adj. Harmsen. 

*[har]munna(d) hare- haranmna 
oböjl. adj. Harmynt. öNyl 

"^hamas hqrias sv. vb. dep. 1 Torka 
(om hö och våta kläder). Px Kv 

*hamiss? — ingårisms. *blackog- 
*hami88, qv. v. 

*harog 1. -ot haru(gär) Na, hqro(gär) 
Fö, hqru(gä)r Brdö, hqrotär Ku 
adj. 1) Torr och frusen (om 
mark). A. a. o. 2) Kall, bister 
(om väderlek). Fö Ku Brdö — 
harot adj. ntr. i båda betydd. Ko 

[harpa s. I = hsv. harpo svf. bl. a. 
Såll (hvari lägges en fårsax och 
nio sorter, alltid silver, ull och 
psalmbok) användt vid utfor- 
skande av förborgade ting. Nyl 

*harpa s. H harpo svf. (även om 
män) Slask, okv. Kim — no. 
horpa f. 'en rask person; en river'. 

*harpa v. I harpfa) sv. vb. intr. 1: 
1) Slå harpa, spela på harpa. 
vNyl Ngö O Gsv (i Estl.: på 
strängaspel i alhnh.). 2) Utforska 
förborgade ting medelst '''harpa 
s. I. Nyl (ish. östra). — fvsk. 
fsv. harpa äda. harpe i bet. 1. 

"^harpa v. II harp((i) sv. vb. intr. 1 
Fjäska. Kim — no. horpa v. 'ar- 
beide skjodeslost, sluske'. 

*harpare harpar stm. 3 Spelman. 
Gsv — Ingår även i bynamnet 
Harparskog på Hangö-udd. — 
fvsk. harpare m. 

*harpel harpiH stm. I Haspel. Wp 
— Jfr liz 245 b harpla v. 'liaspla' 
Vb. 

[har]-*poppla hare- harupoplo svf. 
En uggleart. [Gamle ungkarlar 



sägas bli förvandlade till sädana.| 
Ksl; harapuplu svf. Väppling.Kr 

[harpstege harpstea svm. Sidostycke 
på harpvagn. Osv 

[harpuns-jäm harpunsiterfi stn. Har- 
pun. Py 

[har]-*pusa hare- harapusu svf. eg. 
'cunnus leporis' : Missträdning 
vid nät- eller notbindning. Na 

[harp]vagn harpe- harpavqn^ stm. I 
Pinnvagn hvarmed hö köres. 
Gsv 

*harr har ut. pL, stn. Starr, carex. 
Kim 

*harra har sv. vb. intr. o. imp. 1 
Skrapa i (vid dåligt före). Jäppå 

*harrog Äanigrar adj. Stripig, oredig 
(om hår). Hi 

[har]-'^8krata hare- häraskratu svf. 
Harskramla. Po 

[har]-*skräta hare- (hjaraderätHSvl. 
= ig. vNyl 

[har]-8källa hare- haraskälo svf. Blå- 
klocka, campanula. He Sbo 

[har]-*8pärla hare- harasp^lo svf. 
Harträck. Pg 

*harta*? har I sv. vb. tr. 1 Avbarb 
ett trä första gången (nedtill). 
nVa 

[har]talg hare- haratalg ut.pl., stm 
Strömolo på himmeln. öNyl — 
Jfr harister. 

*harva s. I Jiarvo Nyl EF Å Fö 
Ku, hartm Ngö Hi Brdö Hvbfj 
mVa nVa, harv Np Pm PxJk, 
harw Estl svf. Harv. — Bz246å 
'räfsa' Hs. Jtl.; fsv. harva f. 'harv*. 
— Ingår ock i smss. bjttmr^ 119U- 
och ris-*harva, qv. v. 

*harva s. II harvo svf. Okv. 1) för 
en flicka, som går vårdslöst. Pg 
2) för en karlaktig kvinnsper- 
son. Brom Ten 



*harva v, — heisseibär-^grönfaj. 



B81 



*harva v. harv sv. vb. intr. 1: 
1) Slarva. Na 2) Gå vårdslöst. 
Pg. — no. harva v. 'arbeide raskt 
og skjedeslost, gå bust på, tumle 
frem'. 

harv-*bulja harwbuU svf. 1 Harv- 
pinne. Rg 2) Tvärstycke 1. trä- 
virke (utom pinnarne) i harv. 
Wp — Jfr i bet. 2 Ez 71 a harv- 
bala f. Hll., 246 b harvböle n. 
Sdm.; Jyll. harvebul idm. 

*har-väder 1. *hare- haravädär He 
Ped Pu (mfl.), hqrv^där Fö Ku 
Brdö ut. pl., stn. Torr blåst, ish. 
om våren. — Ez 244 a Öld; jfr 
mit. håren v. 'torka'. 

♦has I — ingår i sms. *långhas, 
qv. v. 

*has II hos stn. Halkning; skred. Na 

*[has]darjus *hase- hasadar^us stm. 
1 Lätting; slusk. Hi 

hase I ty. hq^ 1. hos pl. -ar 1. -ir 
stm. Hare. Nu. — Ingår ock i 
smss. hon- och piss-*hase, qv. v. 

'^hase II hast ut. pl., stn. Traktering, 
som efter slutad skörd bestås 
arbetsfolket. öNyl — Ez 246 b 
has, hass n. 'slut' Sk.; da. o. no. 
diall. få has a (Falk-Torp E. O. 
I 274 b). 

hase ty. -|- hår hazMr ut. pl., stn. 
Ängsull, eriophorum. Nu 

hase ty. -|- hök hqzhäuk 1. -höuk 
stm. 1 Duvhök, astur palumba- 
rius. Wp 

hase ty. -|- mun hazmnn ut. pl., 
stm. Harmun, harmynthet. Nu 

hase ty. -|- syra håzir stf. 1 Har- 
syra, oxalis acetosella. O 

hase ty. + tunder haztnndur stn. 
Fnösksvamp. Nu 

hase ty. -f" uggla hazugul svf. 
Uggla, strix bubo. Nu O 



hase ty. + öra hazair svf. Lilje- 
konvalje, con vallaria majalis. Nu 

"^haska v. I ha8k(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1 öda, slösa. Nyl EF (pass.) 
— Ez 247 a Sdm. Vb. 

*haska v. II ha8k(a) sv. vb. intr. 1 
[lÅåv] Skynda, ila. Fby — Hos Ihre 
'insectari', Weste 'slå efter, jaga 
efter'. Ser. 'propellere'. 

""haska s. hqsho ut. pl., svf. Miss- 
hushållning, slöseri. Na 

*[has]-klack *hase- (h)asaklak vNyl, 
hasaklahk Hi stm. 1 Eg. en som 
går med släpande gång; även 
slusk, skojare (okv.). 

*hasklig 1. *haskelig hasJcU- Nyl, 
haskU' Sött, hasJcäli- Po adj. Hisk- 
lig, farlig. -— fvsk. håskalegr adj. 
Ez 247 a ohasklig idm Uppl.; Hs. 
(Wbg); Ihre o. Weste haskelig. 

*ha8kog hqsko(gär) adj. Slösaktig. 
Na 

'^[ha8]-lägg *hase- husaläg stm. 1 
Slusk, skojare (okv.). Kim 

*[has]-Maja *ha8e- hasamaij pl. -or 
svf. Skämtsam benämning på en 
ostadig kvinnsperson. Na 

*hasog ha$u(gär) adj. Hal, glatt. Na 

[hasp] *asp asp stm. 1 Bo 

*haspe haspa Nyl, aspa Pg vNyl 
(pass.) stm. 1 Hasp. — Lx. Linc. 

"^hassa has sv. vb. tr. 1 Hetsa hund. 
Eu Da Nu O Eg Wp Ngö. I 
Nu även hasa sv. vb. 1. — has.! 
1. has bis! utrop vid hetsning. 
Da Nu O Eg Wp — no. hassa 
v. 'jaga 1. driva kreaturen'. 

*hassare hasar stm. 3 Backstugu- 
hjon. Kr 

[hasselbär haXb(^r* stn. Hasselnöt. 
Eu 

hasselbär-*grön[a] halbärgroun svf. 
Hasselbuske. Eu 



332 



*hassria'f^ I— lhavr€j-*klövje. 



"^hassjaV 1 hasl 1. ha/ sv. vb. intr. 
1 Fjäska, fuska. Vö 

*hassja II hn.si sv. vb. intr. 1 (-na) 
Hasa. Bo 

*hassjare? hasiar stm. 3 Fuskare, 
klåpare. Vö 

"^hassjig 1. -og (h)afi- 1. (h)a/o- adj. 
Black. vNyl — fvsk. hqss adj. 
'gra'. — Ingår ock i sms. grå- 
*hassjig, qv. v. 

*hast hast (an &c) adj. Hastig, 
nink. Nu O 

"^hasta s. ingår i sms. "^brådhasta, 
qv. v. 

*hat hat ut. pl., stn. Klining, klåda. 
Nu Ö Wp - Ez 247 b Gd. 

*hata hata Ru Nyl Fby Kim Pg, 
Äato Hi Å Utö Brdö, ahta Ku, 
qta Fö sv. vb. intr. 1 Klia. — 
Gd (Rz 247 b) Hs.; no. hatra v. 

*hatas hatas Ru, hotas Da Gsv Nu 
Rg Wp Ngö sv. vb. dep. 1 Klia. 

*hate hatn ut. pL, svm. Kliande, 
sveda. Bo — Gd. 

"^hatisk hqtisJc(är) adj. HatfuU, hätsk. 
vNyl Fby Kim Hi Utö Å Fö — 
Jfr äda. hadskhed 'hätskhet'. 

"^hatog hatnOjär) adj. Hätsk, ovän- 
lig. Na 

[hattbrädd hathnid stm. 1 Hatt- 
brätte. Sj Py 

[hattbräm hathnem stm. 1 Ped Pu 
(mfl.), stn. Ngö fö Ku = fg. 

[hattkarm hatkann stm. 1 Hatt- 
brätte. Ru Py Kim 

hatt[krage], -*krave hat k röva svm. 
Hattskygge. (:}sv 

[hattkrans Aa//v77;«Ä stm. I =:i'g.Wp 

hatt-*pärm hatpärm stm. 1 Hatt- 
brätte. Bo — Trol. pr sandhi 
av hatt-*bärm, jfr fvsk. barmr 
m. 'rand, kant\ 

[hatt-skjul hafjiJc^nl stn. = fg. Na 



[hatt-skorpa hatskorpo svf . Gammal 
hatt (skämts.). Na — Sz 247 b fil. 

hatt-^^^skruUa hatshrolo 1. shrulo NjL 
hatskrolu nVa svf. Gammal till- 
skrynklad hatt. 

hatt-*8kyl hat /yl stm. 1 Hattbrätte. 
Ingå 

[hattstock hcUstoi stm. 1 Stock som, 
slagen genom kvarnaxeln, upp- 
bär den avdelning hvari stenar- 
ne m.m. befinna sig. Fby EimPg 

hatt-*väk hatv^k stn. Hattbrätte. 
Rg — i Jfr hsv. veck (o: vikning). 

[hautoa fi.] *höttra höytra sv. vb. 
tr. 1 Steka rotfrukter eller äpplen 
mellan heta stenar. Kim 

"^hauva? s. hauva svm. He Sba 
hauvo svf. Po Ten Bo (mfl.) Hund 
(i bspr.). — Jfr Jyll. *liaveAtf(r 
s. 'en stadig hundegjeen*. 
hauva svm. Po, hauv stn. Po Ten 
Brom Penis (i bspr.). 

*hauva'? v. hauv(a) sv. vb. intr. 1 
Gläfsa till, säga hauv. Sbo Bo 

[hava v. = hsv.; pret. h^ L hqg 
Sby Lfj 

Tlss. ha åt Hälla efter någon 
Lmo; ha po-sfi Betyda. Fö Ku 
Brdö Ingå (mfl.) 

*havas — ingår i sma *athava8. qv. v. 

[ha(va) [sig] hq-aä 1. -si sv. vb. rflx. 
2, bl. a. 1) Förhälla sig. Nyl EF 
2) Vara sjuk. Pg 3) Beklaga dg. 
Pg 4) Jäsa (om deg). Pg 

"^haver-slag? hqwir^lqg ut. pl., stn. 
Slag (sjukd.), skämts.; t. ex./^ 
//. /' UltAnan. Sbo 

[havre]-*klyv (1. .*klöv), *liaver-*fl- 
rärkhjv stm. 1 Två sammanbund- 
na havrekärvar. Pä Lptr 

[havre]-*klöyjc, *hBVtx^ hqvårldfr\a 
svm. Samling av havrekirm. 
Pä Ljd Lptr 



[ havre] '*i)ju(€)ke — *hd8mges. 



388 



[havre]-*pju(c)ke, -*haver- hqvär- 
pwka svm. Havreskyl. Bo Lptr 

[havre]-*pjåtte, *haver- havärpiota 

svm. Havreskyl. Lptr 
[havre]-*snes, *haver- hqvär^äts 

stm. 1 Havreskyl. Pojo 
[havrej-^^^tudd, *haver- hqvärtod stm. 

1 Havreskyl. Ten Brom 
hava-%avel hqvsgqväl stm. 1 Havs- 
vik. Gsv 
; [havsgumman hqvsguman 1. -on svf . 

def. Havsfrun. Ksl 
[hav8-göl hqvs^öl pl. -ar o. -riar stm. 

1 Grund, långt inskjutande havs- 
, vik. Ped 
[ *havslig (h)avslt' ad j. Belägen ute i 

havet. vNyl 
, ^havs-lägen hqvslc^gin adj . = f g. Ksl 
, ^^avslägsen hqvsléksin (& -gs-) adj. 

= fg. Ksl 
[havs-man hqvsman pl. -mämr stm. 

Sjöman. Gsv — no. havmann 

m. 'kystboer'. 
I [havs-mygga hqvsmigo svf. Myggor, 

som flyga ut över havet. Fö 
havs-*mynne 1. -*minne hqvsmin 

stn. Flodmynning, „lima". Gsv 
havs-själ havstjfil stm. 1 Stor grå- 

säl, phoca. Wp 
*hax — ingår i sms. stor-*hax, 
( qv. v. 

*haxa? haks sv. vb. tr. 1 Schasa, 

bortjaga. Na — Jfr ock sms. 

"^åthaxad. 
*he? (1. *e?) Ä^ interj. uttryckande 

försmädelse. vNyl — änsv. ee. 
^heckla häikäl sv. vb. intr. 1 [t] 

1) Försöka gripa fatt i något 

utan att lyckas. Na 2) Med möda 

draga sig fram i världen. Na 
*hed[e] häid stn. Gömma, skyle. 

Kkr — Jfr Bz 254 b hide. 



'^heding[e] häidig stm. 1 Hedning. 
Ru — fvsk. heidingi fsv. he- 
dhinge no. heiding m., Hll. 

[hedningshud häidniggshöud ut. pl., 
stf. Hud å nyfödt barn. Ingå 
(Rz 248 b). 

*hek? hek stm. 1 Märke vid nät- 
bindning. Nu — Ingår också i 
sms. nät.*hek, qv. v. 

[hektoliter häktål stm. 2. Sbo 

[hel ingår i smss. *en-hela och *en- 
helo, qv. v. 

*hele hela Esbo He, hela Brdö 
svm. Träplugg 1. dymling. Jfr 
*häle I. 

*hel-kona hälkona (gen. -as) Nyl, 
hälkuna (gen. -a^s) Sbo Pm Px 
Mx Or ut. pl., stn. Helvete, eg. 
„kvinnan i Hel". Dels i denna 
betyd, dels som svord. (även 
attributivt) användas de urspr. 
genitiverna hälkunas Kim, hälkw 
nas 1. häXkunas nVa. — Hvart 
hör hälkäri g.? Helvete. Sbo 
Bo 

*hel-kåte hälkota 1. hälkuta i allmh. 
oböjl.; dock har jag i Bsds yttre 
skgd hört plur. hälkutar stm. 1 
Nyl; hälkuti svm. Hi, hälkottn 
svmdef. Gsv „Hel-inbyggaren", 
f a|i. I svordd. (även ss. attribut) : 
hälkoUs 1. hälkotas Nyl, hälkutis 
Kv, hälkutvi Hi, hälkutas Kim, 
hälskotas mNyl. Har betyd, 'hel- 
vete' och är förmodligen neut- 
rum i svordomarne i hälkota A, 
so hälkota Fö Ku 

"^helmoge helmogin stmdef. Herr- 
skap. Sbo Bo 

*helom häilom 1. häilom adv. 1) Gär- 
na. Vö 2) Helt och hållet, med 
hull och hår. Pm 

"^helsinges hälsit^\is 1. hälfun^is svor- 



384 



^hel&niitt'- [hemmanskarl. 



dom och förstärkn.-adj. & -ad v. 

Förb-dt. Kim Hi 
'^helsmitt (1. -smidd O häilstnit oböjl. 

adj. Helskinnad, oskadd, utan 

vank. Hvbfj Px Mx 
[helvetes-bock hälvitU-buk pl. obr., 

stm. Buse, kuse. O 
[helvetes-häst hälvitwhätt stm. 1 

Skurk, skojare (okv.). Nyl 
'^heniakt[ig], -og häimakto(gär) adj. 

Som gärna vill vistas hemma; 

som har hemseder. Na 
hem-[*eftan], -*ettan himätan adv. 

Hemåt. mNyl 
*hem-[efter], -*ett 1. -*ette luiimät 

öNyl Wp Brdö Vö, haimät Nu, 

häimätä Ingå Kim adv. Hemåt. 

— Rz 251 b Vb. 
*hem[efters], -*ett[a]s haimäts adv. 

Hemåt. Nu 

"^hemföding häimjhdigg Ku Brdö, 
hänifödig Fö stm. 1 1. stf. (pl. 
-ar -ur) Person född å en viss 
ort. — Sk. Sm. (Rz 251 b) VI. 
Uppl.; da. hiemfoding. — Speg. 
heemföding Sdt hemföding. 

*hemgift hämdji/t adj. sägas kvin- 
nan vara om mannen flyttar till 
hennes hem. Py 

*hemhus häimhtis stn. Avträde. Ku 

— fvsk. heimilishus äda. hemmel- 
hus n., hvarjämte bör ihågkom- 
mas att fvsk. heimili n. är = sv. 
hem. 

"^hemhållog häimhahloOiär) adj . 
Trogen, tillgiven (om tjänare). 
Na 

"^hemkommes-kalas // äimkomiif-hihis 
stn. lleinkoinstiil. Na — Kske 
< heimkomins- d. v. s. 'den hem- 
konmes\ 

hem-*kvä[rln haimluin stf. 1 Hand- 
kvarn. Nu 



*hem[m]a? hima sv. vb. intr. 1 

Utdunsta. Sbo 
*hemlig häimli- Np, hämli- Or adj. 

Hemmastadd, husvarm. — fvsk. 

heimiligr adj.; Uppl. Vg. Sm. 

(Rz 252 a) Hs. 
*hem[m]a-fråm häimqfruam adr. 

Hemifrån. Rn — SM. *hetmiu- 

frå. 
[henmian s. haimand stn. Hem. O 

— Samma bet. även i fsv. he- 

man n. 
"^hemman p. häiman adv. 1) Hem- 
ifrån. Bo Hvbfj sVa Vö 2) Hem. 

Pä Bo Sbo — fvsk. heiman fsv. 

héman, Mp. (Bz 251 b) Dl. M 

i bet. 1. 
^henmianes i uttr. sådana som han 

vkt int kvart hmmandis va Han 

visste ej hvartåt hemmet var. 

Py (Nyl. n n:r 282). — Med 

adv. -is avledt från hemman s. 

eller p. 
"^hemmanfrån 1. -*fira häiman/rån 

Hvbfj Kv, häimafrån Mx^hämaih 

ifrån 1. -ifré' nVa, hiSmaj^fråy 

Ku Brdö, kimanjrå Ten adv. 

Hemifrån, 
"^hemmangjord himaggi^gr^fär) adj. 

Hemgjord. Sbo Bo 
hemmans-^bisse häimansbisi svm. 

Husbonde. Py 
[hemmansflicka häinuin^iku svf. 

Flicka, hvars blivande man får 

stanna i hennes hem. Nkby 
hemmans- ^gräbba hämansgröi svf. 

= fg- Np 
"^hemmanshua hmnandUhis stn. Av- 
träde. Hi — Jfr ^hemhoB. 
[hemmanshustru häimanskoitro 9vf. 

Matmoder. Py 
[hemmanskarl hmnanskqr pL -korar 

stm. 1 Husbonde. Py 



[hemmans-ställe — *herre-jcmmei^lig(a). 



835 



[heixunans-ställe häinuinstäl(ä) stn. 

Hemmanslägenhet. Msk 
^emmantill hävmantU adv. Hemåt. 

Qsv 
*hemma-ve[de]r (h)imaver adv. 
Hemma. Ka Sn Ingå 
I *hemma-[vid], -*ved häiniave Fby, 
^ himave vNyl mNyl Sbo adv. 

Hemma. — Nk. Bhl. 
I ^emxnaväxt hätmaväkst(är) adj. 
I Hemma uppfödd. Kim 

*hemmel hämäld ut. pl., stn. Tölp, 
otymplig människa. Px Vö — 
i . isl. himaldi m. 'a laggard'. 
I *hem-mot häimout adv. Hemåt, 
t Hvbfj 

[hemmåg häimåg öNyl, himåg vNyl 
ji mNyl, häimuog Py, himuog Sj 
I stm. 1 Måg som bor hos hustruns 
g . föräldrar. 

|. [hemsk hämsk- adj. Tafatt; förlägen. 

^ Kr Terj NVet Gkby — fvsk. 

heimskr fsv. hemsker adj. idm. 

^ - Sörb. Fryksd. Ydre Hs. 

j ^ems(k)lig him^li(gär) Ten Brom, 

^ himskli- vNyl Sj Ksl adj. Lätt 

hemmastadd; hemvarm; huslig. 

— fvsk. heimskligr a. däremot 

'som rober mangel på forstand'. 

hemfstuga], -*styga häimstygu svf. 

Hem. Ped Pu 
"^hemsök häimsök stn. 1) Rannsak- 
ning hemma efter försvunnet 
gods. Na 2) Hemsökelse, olycka. 
Na 
[hemvid] '''hemveder 1. -ved hcnm- 
indär Py Kim, häimvädär Mx Vö 
Re, häimvär Hvbfj, häimvör Sby 
Lf j Np, häimvtsr Hi, häimve öNyl 
Ku Brdö, himve mNyl vNyl Fby 
adv. Hemma, i eller nära hem- 
met. — Ez 251 b Vb. 
*hen häin Da Gsv Rg Ru, hain Nu 



O, hen Å Ku Brdö stf . 1 Rg (pl. 
-ir) Gsv Nu O Ru (pl. -u) Ku 
(pl. -or) Brdö (pl. -ur) Å, stn. 
Da Brynsten. — fvsk. no. hein 
f.; Uppl. Sdm. Nk. Kim. (Rz 
252 b) Vg. Bhl. Dis. Jtl. — Speg., 
Ser., Lind, Ihre, Weste. — In- 
går även i smss. blå- och bryn- 
*hen, qv. v. 
*hena s. häinu svf. Brynsten. Ngö 

— Lind o. Sdt. 

*hena v. häin sv. vb. tr. I Hvässa, 
bryna. Da Ru — Uppl. Nk. Kim. 
(Rz 252 b) Öld; no. heina v. 

*henig ^nin 1. -igär Å Fö, hmigär 
Eck Ge adj. Stålbakad (om bröd). 

— Rz 252 b Sdm. Nk. Gd Kim.; 
Weste idm. 

*herda he^ sv. vb. tr. 1 Valla. Or 

— fvsk. hirda fsv. hirdha v. 
Herkules? härkulas Na, härklos 1. 

-US Pm, härklös Mx, härkhmn 
Kv, härkas nVa, hälktdi 1. -is 
Ingå Sj Ksl, hälkulas Ingå svor- 
dom och utrop (i Öb. uttryk- 
kande häpnad eller överrask- 
ning). 
= härkandis Ped Pu (mfl. i nVa) 

— lat. me Hercule var en skol- 
lärdom och ett djäkneuttryck, 
som väl alltid slog an. 

[herre här stm. 1 Kung i kortspel. 
Ru 

herre-*båd (hjäräbå ut. pl., stn. Bud- 
skap från herregården, uppbåd 
av underhavande; även i över- 
förd bemärkelse. vNyl 

herre-*Jemine (h)äri-j>åmini 1. -timini 
interj. Kors bevars! vNyl 

[Herre Jesus häri-}ä§. 1. -\ästa interj. 
Nyl 

*herre-jämmerlig(a) hän-^ämärliint. 
Kors bevars! Nyl 



336 



hefT€-kor8^*hefyM. 



herre-kors hårakos interj. Hi 

[herreman] *herrainan hdranum pl. 
-män (sälls.) stm. Ingå (Bsd) Kim 
— fvsk. herramadr fsv. haerraman 
m. 

*herrfatt här fat- adj. Herrskapslik. 
mVa 

herr-*flänga härfkggu svf . Okv. för 
allmogemän, som söker umgänge 
med ståndspersoner och vill ef- 
terapa deras sätt. Pm 

*herrflängare härjlägarä stm. 3 
= fg. Fö 

*herrgårclare härgualarä stm. 3 En 
herrgårds underhavande. Kim 

[herrgårds-ställe härguohtälä stn. 
Herregård. Sj 

*herrog häro(gär) adj. Herraktig. Na 

herr-*runtare härontar stm. 1 = 
*herrflänga. Mx 

"^herrskapslundog hiqkapslundu' 1. 
liäshapslumhi- adj. Herrskapslik. 
nVa 

herr-*slank här^lagk stm. 1 Halv- 
herre, slusk. Korsn 

*herrslekare härUäikar Np Pm Ped 
Pu Kr (mfl.), härUäikarä Ku 
stm. 3 Ögontjänare; d. v. s. *herr- 
flänga. — Jfr no. herrasleikja f. 
'spytslikker'. 

herr-*slunk hnr^/jigk stm. 1 Okv. 
till herre. Ro — Hs. slunk m. 
'dagdrivare'. 

herr-*slunkare här^lugkar stm. 3 
= *herrflänga. Mx 

herr-*slunt här^t/unf & -/J- stm. 1 
Okv. till herre. Ka Po Kv Ro 
Vö Or Kr — Rz 025 a 8vea- 
orli Götald; finnes i öerenii och 
Linds Ordbb. 

*herr-smittad 1. -smetad? här^mifa 
Vö, häi^mäta Mx oböjl. adj. Herr- 
aktig, herrskapslik. 



^erska hä^k sv. vb. intr. 1 Efter- 
apa herremannaspråk. Lmo Kr 
Esse Terj 

hertig] *herting häritgg stm. 1 Xvl 
(i folkvisor och sagor). 

"^hes häis stm. 1 Hässja. Hi Yfj — 
Rz 284 b Sk. Bl. 

*hesa s. (hjäiso 1. Chjeso ut. pL, 
svf. Heshet. Po IQi Sn — Ög. 
(Rz 278 b) ÖHd SM.; VE 15, 
Com.2 p. 61 (n. 275), Speg. 

*hesa v. hcUsfa) sv. vb. tr. 1 Upp- 
hänga på hässja. Hi Yfj 

""heta 8. 1 häito ut. pL, svf. Brådska. 
Na 

*heta s. n häito ut. pL, svf. Stund, 
tid. Na — Gd. 

[heta v. I = hsv. har i pret. tä 
(= isl. hét) i Fö Sött Sby L^ 

*heta v. II hita sv. vb. tr. 1 Hetta. 
Gsv Kim Na — fsv. no. Utav.; 
Sk. Bhl.; da. hede. 

*hete hita Ru Gsv Nu O Wp Nyl 
EF, hata Öb ut. pL, svm. I) Hetta. 
A. a. o. 2) Feber. Bu — fvsk. 
fsv. hiti no. bite (i') m.; än i Karl 
Xll:s bibel. Dl. Gd. (Bz 253 a) 
SM. Sk. Bhl. VI.; VE 4 LL 
Schibb. Lind heete, SL heette, 
Ihre heta (g.?). — Ingår även i 
smss. bas- och faråd-*hete, qv. 
v. 

"^hete-darming hitadaniigg ut. pL, 
stf. Feber. Gsv 

"^hete-moln (h)itamoln vNyl, Atftnnofii 
Kim stn. Moln (hvita, vanligen 
stående i norr) bådande värme 
och torka. 

*heten hitin adj. Häpen. Pm Px Vö 

*hete-sjuk hitast\ukär adj. Feber- 
sjuk. Gsv 

"^hetna hitn(a) sv. vb. intr. 1: 1) Bli 
upphettad. Sbo vNyl 2) 



*het'nässla 1. '*ncUla—*hi'hjär. 



337 



Wp — fvsk. fsv. no. hitna, Bhl. 

SM. — allt i bet. 1. 
^et-nässla 1. -*nälla häitnäXlo Lptr 

Py, häitnäldo 1. -neldo Py svf. 

Nässla,* urtica dioica. — Jfr Rz 

252 b *hetnäta f. Mp., äda. hede- 

naelde. — Ingår ock i sms. *jäm- 

hetnälla, qv. v. 
*hetog häito(gär) 1. hitufgär) adj. 

Het; hetsig, häftig; hastig. Na 
*hets hits ut. pl., stm. 1) Hastig 

och stark hetta. Na 2) Svets; 

få hits po i^rrii. Msk 
*hetsa hits(a) sv. vb. tr. 1: 1) Ha- 
stigt och starkt uppvärma. Na 

2) Svetsa järn. Py Msk Bo Po 

(mfl. i Nyl) Kim 
I hets[ig], -*en hitsin adj. Häpen, 

uppskakad. Pm Px Vö 
*het-sot häitsot Ru Da Gsv Rg 

Wp, hattsot Nu O ut. pL, stf. 

Feber; tyfus. — nyisl. hitasöt f. 
[hetvälling hättväUgg ut. pl., stm. 

Stryk (skämts.). Na 
I *hev hev(är) Nyl Na Ko Hsk, Ä^a- 

v(är) Sj Py adj. 1) Duglig, brav, 
i förträfflig. A. a. o. 2) Rask, stolt, 

ståtlig. Nyl — Am. 
*hi hl ad v. Hit; här. EstlNyl Fby 

Kim nVa — no. hi 'här' (Selbu) 

Ross 
*hia I ht(a) sv. vb. intr. 1 [på] Ar- 
beta träget, sträva. Ingå — Hs. 

'flåsa'. 
*hia II hl Nu O, hia Ku sv. vb. 

tr. 1 Locka, narra, bedraga. — 

Sdm. Gd Sk. HU. Vg. (Rz 254 b) 

Uppl. Hs.; msv. higha mit. higen. 

— Tegel n 7, Com.^ p. 209 (n. 

817), Speg. (dial.: Sm. Gotl. 

Uppl.); brukades på JSwedbergs 

tid också i Dalarne (Schibb. 339 a), 

LM, Lind, Ihre, Sdt. 



*hia lU ht(a) sv. vb. intr. 1 Upp- 
höra (om oväder). Fby Å (Hld) 
— fsv. hia v. 'dröja, bida'; Rz 
254 b 'hindra, uppehålla' Sm. Gd. 

*hiare I htar Fby, hiarä Hi stm. 3 
Vindkast. 

*hiare H htar stm. 3 Bedragare. 

— äda. higer, nit. hier m. 
(Frischbier). 

*hibbick? i uttr. spring 1. va hihik 

1 oro springa av och an, ängslas. 
Pm Px 

*hicker hikär ut. pl., stn. Flin. He 

Bo Pä Vö 
*hicklog hiklo- adj. Krasslig. Sbo 
*hickra hikra Brdö, hihh^a Ku.,htkär 

Pä Vö Muns Nkby nVa sv. vb. 

intr. 1 Flina, skratta. — no. higra 

'le', SM. hekra 'stamma på målet'; 

äda. hygre v. 'klynke, klage'. 
"^hidan htdan 1. htan adv. Hädan. 

Py 

*hide htdä stn. Hyde, pack, slödder. 

Nyl Fby Fö Ku Brdö 
*hi-där hi-té Ped Pu Esse (mfl.), 

hi-dé Vö Muns Nkby nVa adv. 

1) Hit, hitåt 1. dit, ditåt. A. a. o. 

2) Där, just där. nVa 
*hi-där-hjär hidäté adv. 1) Hit, hitåt. 

Vö 2) Just här 1. där. Ped Pu 
*hi-e? hiä adv. Här. Sbo — Jfr, 

med avseende å bildningen, kske 

fsv. haere thaere (Noreen Ano. 

gr. II p. 368). 
*hi-]eft], .*ett hiät adv. Hitåt. Å 

nVa 
*hi-[eftan], -*ettan htätan adv. = fg. 

Vö 
*hi-hjär hiify, häiér, hä^é, hér, iié 

Ped Pu Esse Lmo Kr (mfl.), 

hiié Px Vö Muns Nkby nVa adv. 

1) Hit, hitåt. Px Vö 2) Här, 

just här. nVa 

43 



338 



*hi'hjärna — *himfmJog IL 



*hi-hjäma utna, häitnu adv. Här, 
just här. Ped Pu (infl.) 

*hi-hjäman hiiénan((l), haitnan(d), 
iténan(d) adv. Här, just här. Ped 
Pu (mfl.) 

*hika hik sv. vb. intr. 1 Flåsa. Vö 

— Hs Åni. hikja. 

*hiller liildär stn. Svansrem pä 
häst. Hvbfj 

*hillerjäm hildäri/ni stn. Metall- 
bygel, skyddande „tryeket^ på 
bössa. Or 

*hillertyg hildärltj stn. *hiller. Hvbfj 
Pm Px Vö Or Mxmo 

*hilster ~ se *hölster Hl. 

"^himla himhäl sv. vb. intr. 1 [np] 
Klarna (om väderlek). Ped Pu 

— Ez 256 a Sdm (vb. rflx.); no. 
himla vb. 

"^himla-befångdt (hynnlcdnfågkt adv. 
Alldeles besynnerligt. v!Nyl — 
Ez 250 a Svea- och GiUald adj. 

"^himlafallen himlafalin adj. Tafatt, 
„som fallen ur skyarne". Brom 
Ten 

"^himlandes hfmh)ndis(f) adv. För- 
skräckligt, ofantligt. Ingå 

*him[m]a I hm((i) sv. vb. intr. 1 
Krassla, vara sjuklig. Bo Pä Åhd 

— ;. Jfr äda. hime v. 'rådne'. 
*him[m]a H hfm(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Söla, vara langsam. Bo Ka 
Sn Kim Na Ku 2) Hvihi sig; 
Na 3) ItelJ Uthärda, hälla ut. 
Pm Px Mx — fvsk. hima 'viere 
liensunken i sine tanker' nyisl. 
hy ma v. 'vara villrådig'. 
*him[m]a III hu)i((() Kim Hi PgKo 
Hsk ^Ix, liiwa Sbo Na sv. vb. intr. 
o. imp. 1: 1) \'ärma starkt, fläkta 
varmt 1. d.; hä har om örona. 
Hi Na 2) Utdunsta. Sbo 3) Svim- 
ma, svindla. Kim Pg Ko Hsk 



Mx 4) Draga djupt efter andan, 
andas tungt. Ko. — Rz 255 a 
'svimma' Gd. Jfr fsv. himan f 
'svindel'. Ingår ock i sms. *av- 
himmad, qv. v. 

"^himma IV hima sv. vb. intr. 1 
Darra av förskräckelse, rj-cka 
till. Na 

*him[mja V him sv. vb. imp. 1 
Mulna med strömoln. Mx — Jyll. 
hime 'mulne Isett' no. hima v. 
'fordunkle ved en tynd bedsek- 
ning', hima f. 'disighed'. 

*him[m]are I himarä stm. 3 Friskt 
vindkast. Hi Kim 

"^himfmjare II himarä stm. 3 Krass- 
1ig stackare. Ku Brdö 

[himimel himäläns anv. såsom fur- 
stärk, adv., t. ex. so h. argär. 
Nyl — (h)tmla (eg. gen. pl.) vNvL 
himlanas (gpldef) Å, sammalunda: 
himlavädäry himlastgrärj himla- 
förhånat, so himlanas starkär o. 
s. v. 

himmel-*rist himUristar plt. Lång- 
sträckta tunna moln pä himmeln. 
Ksl 

"^himmelsfall (h)imälstfal ut. pL.stn. 
1) Stor skada. Py 2) Under. 
Ingå Sn 

(himmelsget himUsgäit mNyl Bo 
Msk, himilsgeät Sj, himéäs^äit Ko, 
himilsdjäit 1. -jfiit 1- -^t vNyl 
öNyl, pl. -gdtär 1. -djäitär L -fiSitär 
1. -uiUi^' stf. Scolopax gallinago. 
[Enl. skrock, upptecknadt på 
Brdö i Ksl, förvandlas *g an uinl- 
pigor till sådana. Jfr *h ai popp- 
la!] 

*himfm]og I htmo- adj. Yr, vimmel- 
kantig. Pg 

'^him[m]og II h\mu(gä)r adj. Knss- 
1ig, sjuk(lig). Brdö 



*htm[mJot—*hinna p. 



339 



» *hun[m]ot htmut adj. Höljd av strö- 
-; moln (om himmeln). Mx — no. 
il himutt Jyll. himet adj. 
i ^himna (h)imna sv. vb. intr. 1 [åv 

1. h(yrt] Svimma. Po Ka Sn Ingå 
'''himning (hjtmnigg pl. obr., stf. 

Dröjsmål. Ingå (Bsd) Ka Sn 
*himpa htmp sv. vb. tr. 1 Bringa 

upp, taga fram. Mx — Jfr no. 

himpra vb. 'kalde tilbage i hu- 

kommelsen'. 
*himpla himpla sv. vb. intr. 1 Vara 

hängsjuk. He 
[hin htn f. hän n. kä (pl. se de) 

pron. Den det. Sby Lfj Np; hin 

f. hän n. ä i smst. h. täy Kkr; 

häij 1. hän m. o. f. sg., ntr. (h)ä 

Ku idm. 

hit pron. ntr. Detta. nVa utom 

Gkby NVet, där hit användes 

för alla tre genera. — Rz 256 a 

Sk. Hil. Bl. Sm. 

o 

'''hina hino A (Eck Hld mfl.), hinu 
Brdö svf. Ovett, skällor. — Jfr 
no. heina v. 'have til nar'. 

*hinder(s)tyg hindärtyg 1. -ty Nyl Pg, 
hindärlyg Fby Kim Mx, hindärly 
Na Ko Hsk, (h)indär§töyj Po Ka 
Sn lugå stn. 1) Svansrem på 
häst. A. a. o. 2) Hinder i allmh. 
vNyl — Rz 256 b Vb. i bet. 1 ; 
VR 36 a hindertygh 'postilena', 
Com.2 p. 103 (n. 452). 

^hin-dessen hin-täfiri, f. häntäfuy, 

n. hä-tähtap; pl. m. o. f. däi-täjir, 

n. dom-tä/ pron. Den här 1. den 

där. Kkr (I sg. m. & f. även 

I än-t.) 

*hin-[däma], -*dänn hin-täy, f. hän- 
täy, 13. ä-täht, pl. däi-tä^är, f. o. n. 
tofn-tci^ pron. Den där. Kkr 

*hingla I 'iggla Ka Sn, higgla Fby 
Kim Hi, higgäl Ped Pu Lmo 



(mfl. i nVa) sv. vb. intr. 1: 1) 

Dröja, söla. Ka Sn 2) Slå dank, 

vara sysslolös. EF nVa 
*hingla II higgäl sv. vb. intr. 1 

Dingla; higgäl o hägg. Pm 
*hingsna higsi} sv. vb. intr. I Hisna. 

Hvbfj 
'''hingsta (h)igst(a) sv. vb. intr. 1 

Vrenska, skria som en hingst, 

skrala. Ingå 
"^hingstas higgstas sv. vb. dep. 1 

Hoppa, sparka. Ko Hsk 
*hingstvill (1. -vild) higstvil adj. 

Brunstig (om sto). Å 
"^hinka 1 higk sv. vb. tr. 1 Vinda 

upp vatten ur en brunn. Hvbfj 

— ög. inka (Rz 256 b). 
*hinka H higk(a) sv. vb. intr. 1 

Vara hängsjuk. Po He (mfl. i 

Nyl). 
*hinka III (h)igk(a) sv. vb. intr. 1 

Dröja, söla. vNyl Å — Vm Götald 

(Rz 256 b) Nk.; Fryksd. 'hindra'. 

Jfr fvsk. hinkr n. 'nolen' nyisl. 

hinkla v. Vente, nele' skott, hink 

'hesitation'. 
•'hinkla I higkla sv. vb. intr. 1 Vara 

hängsjuk. He — Jfr Jyll. hinkel 

s. 'en svag person'. 
*hinkla II higkla sv. vb. intr. 1 

Dingla. Hi Kim 
*hinklog higklo- adj. Krasslig, sjuk- 
lig. Ge Sbo Bo Pä Msk 
[hinna s. hin ut. pl., svf. Imma 

(ish. på fönstret). Wp 
[hinna v.] *hinda hind Hvbfj sVa 

nVa, händ(a) A Fö Öb, härj/da 

Ku Brdö sv. vb. intr. 1 a. a. o. 

1. 2 Å Hinna; hava tid; råka 

komma; nå, träffa; även vb. tr. 

i Hvbfj Kr mfl. 
*hinna p. hiya adv. Hit. Kkr [Av 

*hi-na 1. *hid-na.] 



340 



*himuilsigJ—Viisch. 



*hinna[sig] häyda-sä sv. vb. rflx. 1 
Skynda sig. Ku 

*hinnan hinan Å Fö, hiyay Kkr 
Sött Brdö adv. Hit. 

*hinnan-ifrån hinanifrån adv. Här- 
ifrån. A 

*hinna-åt hinot adv. Hitåt. Å 

*hinnsam himam- adj. användes 
om en person, som medhinner 
mycket. Lmo 

"^hin-stuga ingår i smss. hinstufoltjiy 
-favy -nior o. s. v. Granngårds- 
Å - Ez 256 a Hll. Sk. Sm. Öld. 

*hi-om hiom adv. Hitom. Nyl 

*hipa hipa sv. vb. intr. 1 Draga sig, 
lättjas. Va — no. hipa v. „stå 
orkeslös stimdende efter noget'. 
R 

*hippe-glas hipiglqs stn. Supglas, 
skämts. Ingå (Nyl. H n:r 135). 

*hippen 1. *hepen kipin Å, hipi- 
Pm Px Mx Vö Or Muns Nkby 
nVa adj. Häpen. — Sk. Hs.Vb. 
(Rz 257 a) DL; no. hipen, hippen 
adj. 'nysgjerrig'. 

*hippra s. hipro svf. Livlig kvinna 
eller märr. Na 

*hippra v. hipär sv. vb. intr. 1: 
1) Prata och skratta. Na 2) Oro- 
ligt röra på sig (om en livlig 
häst). Na — Jfr Rz 257 a hipa. 

*hipprog hipro(gär) adj. 1) Livlig. 
Na 2) Fallen för att prata och 
skratta. Na 

*hipprus liiprus stm. 1 Livlig karl 
eller hingst. Na 

*hir Inr(är) 1. tr(är) adj. Yr. Fby 

*hira s. htro ut. pl., svf. Skymt, 
glimt; t. ex. %a so än Inro ov 
Svärit. Å (Geta) — no. hir 1. hyr 
idm. 

*hira v. I hir(a) Py Sj Ksl Hi, tr(a) 
Fby sv. vb. intr. 1 Svindla, yra. 



— Rz 257 a VI. Mp, Am. Vb.; 
VI. Ydre ÖHd SM. hera Vackla, 
ragla'; Ser. 'to be giddy', Lind 
'svindla', Ihre 'vertigine agi'. 

*hira v. U htr(a) sv. vb. imp. 1 

Skymta, glimta för ögonen. Fby 

*hirar 1. -or htrar plt. Koller. (Jsv 

— fsv. hira SL LL Sp. LM 
Ld Sdt f. 'svindel, yrsel', Gd 
*hira f. 'förvirring' (Ihre). 

*hirj hiri 1. hirj ut. pl., stn. Skrik, 

skrål. Po Ten Brom Fby 
*hirja I hiria sv. vb. intr. 1 Skrika, 

skrala. vNyl Fby Kim Fö Å 

(Lump. Leml. mfl.) 
*hirja II hirf^a sv. vb. intr. 1 [ät 

nogo] Efterfika, söka ernå. Sj 

Ksl Esbo He 
*hirjog htrj^o(gär) adj. 1) Skrikig 

(mest om barn). Po Ten Brom 

2) Oregerlig, tumultuarisk. Fby 
'''hirka hirk(a) sv. vb. intr. 1 Skria; 

vanl. i uttr. hirka o sknka, Brdö 

— Jfr no. herkja v. 'overskjaende, 
overskjaelde'. 

*hirog hiro- Nyl Fby Kim, tro- Ku, 
tru(gäjr Brdö adj. Yr; berusad. 

— Fryksd. 'raglande'. 

*hirr förek. blott i uttr. j^^f/' hir 

Eätt åt dig! Sj 
*hirra hir sv. vb. tr. 1 Narra, be- 
draga. Rg 
[hirs]gryn *härs- här^gryn Nyl, häri- 

gnn Bo ut. pl., stn. (vanligen 

colL). 
*hirta hirt(a) sv. vb. intr. 1 Stanna, 

häjda sig. Nyl — Ihre Gloss. 

hirta 'so reprimere'. 
*hisa his(a) sv. vb. imp. lihähtsar 

t mä Jag liisnar. Fby — Jyll. 

hise v. 'fole en gysen i kroppen'. 
*hisch hi/ utrop av översvallande 

glädje och munterhet. Sby Lfj Np 



*hisna? — *hixna. 



341 



i "'liisna'? his^ sv. vb. intr. 1 Hosta 
I häftigt. Wp 
• ''liissa s. hisu svf. Gunga. Vö 
\ "^ssa v. his sv. vb. tr. o. intr. 1 
r Gunga. Vö 

I ^hissen htsin Sby Lfj Np, hisan 

t Kr Gkby Terj, hisa Ped Pu Esse 

L Lmo, hisi} Nu O, häsin Sbo; f. 

T htsun Sbo Lfj Np Kr Terj Gkby, 

j hisu Ped Pu Esse Lmo, hisa Nu 

I O, häson Sbo; n. Äi^^ Lmo Kr 

J Esse Terj Gkby Nu O, hitjä Sby 

i Lfj Np, his Ped Pu[, täta Sbo]; 

pl. Äis Nu O (f. ö. = de, qv. v.) 

pron. Denne, den här. — Rz 294 a 

Kim., *issen Dl. Gd; Fser. hesin. 

^'liissenar hisinar, f . hisunar, n. hitjä- 

nar (pl. täi/änar, f. tor/änar, n. 

= m.) pron. Denne, den här. 

Lfj Np 

^^ssen-hjär hisa-^é (böjn. se *hissen) 

pron. Den 1. det här. Ped Pu 

Esse (mfl.) 

*hissen-[häma], -*hänn his^-hän (&c) 

pron. Denne, den här. O — Rz 

294 a hissen.hjem(a) Kim. Bhl. 

^hissen-sa his^-sq (&c) pron. = fg. 

Nu 
*hiss[en]-sida[n] hisia ad v. „På hin- 

sidon om", hitom. Nu 
*hiss-hjär hi^-%ér 1. his-%é adv. Där, 

just här 1. där. Ped Pu 
*hiss-hjäma his-^éna adv. Just här. 

Ped Pu 
*hiss-hjäman his-%énand adv. Just 

här. Ped Pu 
'^'hista htst(a) sv. vb. intr. 1 Skria, 
ropa (av vrede, fruktan 1. smärta). 
He Lptr Ljd — Jfr Fser. hista 
v. 'hicka'. 
*hi-sån(an) (hh-sänan Ka Sn Ingå, 
ht-sån He Sbo Tu Bo adv. „Hit 
1. här så": just hit 1. här. 



[hitj *hid hid adv. Pg Kim Hi Na 
Ko Hsk Ku Å Hvbfj Öb. - 
komp. htta Hitre. Nu O — msv. 
hudh. 

*hitanfbr hitanför adv. Hitom. Ingå 

— Rz 257 b Uppl. Nk. Vg.; no. 
hitanfyre. 

*[hitan]-om "^hidan- htdan-om & hi- 
dan-om adv. o. prep. Hitom. Sbo 

*[hitarej *hidare ingår i hidär-om 
prep. På denna sidan om. Bo 

— Nk. Vb. (Rz 257 b) No. hitare 
komp. 

]hit.*eftj, *hid.ett hiMt adv. Hitåt. 
Ped Pu 

[hit-efter] *hid-ette[r] htdätä adv. 
Hitåt. Hi Kim — no. hit-etter. 

[hit-*eftan] *hid-ettan htdätan adv. 
Hitåt. Sbo 

*hitta hito svf. Fynd. Brom — Rz 
257 b Sm., änsv. (Hellquist Stu- 
dier i 1600-talets svenska p. 223). 

[hitte]lön *hittan- hitardön Nyl Mx, 
hitarden Bo, httanlyön Py Sj Kim, 
hitanlyön Fby Hi pl. obr., stf. 
= *hittar- hitarlön pl. obr., stf. 
Hfs-trakten Na Hvbfj — Jfr no. 
finnarlon idm. 

*hitten — ingår i sms. *påhitten, 
qv. v. 

[hittills] *hid-tels hidtels adv. Na 

*hittlig — ingår i sms. *påhittlig, 
qv. v. 

[hit-åt] *hid.åt htdot adv. Na Hvbfj 

*hit-å-åt? httuat adv. Hitåt. Gsv 

*hivare hivar ä stm. 3: 1) Kraftig 
örfil. Nyl 2) Stor sup. Nyl 3) Rus, 
fylla. Nyl — Jfr Jyll. hivert 
'slag; rus'. 

*hixna hiksi} sv. vb. intr. o. imp. 1: 
1) Hisna, svindla. Sbo Hvbfj Mx 
Ped Pu (mfl.); hä hiksna mä fy 
ögu, (Ped) 2) Spritta till av 



:U> 



*luxfa s.'-hJid-*lM 1. *lott. 



skrämsel. Kv Mx — Ez 255 a i 
bet. 1 Sdm. Nk.; Vg. 'fasna\ 
Uppl. 'hisna'; VI. i bet. 1; Coin.* 
p. 12 (n. 61) „hixnar eller rädes"; 
jfr Lind hiskna 'hisna'. 

*hixta s. hikst ut. pl., svf. Hicka. 
Gsv Nu — fvsk. hixti m. 

*hixta v. I hikst(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Eapa. vNyl 2) Hicka. Gsv 
Nu — fvsk. hixta v. 'hikke, hulke'; 
Gd Sörb. i närstående betyd. 

*hixta v. n hikst(a) Fby Kim Hi 
Na öb, htlst Vö, higst(a) Ko sv. 
vb. intr. 1 [tilj Skrika, ropa. 
A. a. o. Skria (om häst). Fby 
Jubla, skrika av övermod. Np 
Mx — Snäsa. Kim Hi Na Ko Öb. 

*hi-å7 [1. '^hi-a&?l him adv. Hit. Nu 

*hja[da]n iqn adv. Bort; hädan, 
liärifrån. Kim Na Ko Mx Re 
Nkby nVa — Rz 259 b Vb. Nb. 

— Jfr *hjädan. 
*hja[daln-[hjämar], -*hjännar lan- 

länar adv. Härifrån. Re 
*hjala hnql Ru, taJa Ksl sv. vb. 
intr. 1 Fladdra, prata. — fvsk. 
hiala idm, Rz 258 a hjala 1. hjäla 
Sk. Bl. Sm. Dis. Dl. 
*hjoka luk sv. vb. intr. 1 Skämta. 
Lptr — Jfr gda. hjog 'snak, slad- 
der' fsv. hiok n. 'gjukel, narr- 
verk', 
"''hjolka loll' sv. vb. intr. 1 Prata, 
[)laddra. Rg — Jfr *hjala, *hjåla. 

— 1. *gjolka (v. *hjåla)? 
*hjolkot lolkät- adj. Pratsam, sladd- 

randc. Rg 
'^hjonpar fonpitr 1. -par (1. -mp-) stn. 

Hjonclag, man och liustru. Nyl 
*hjorta ujI svf. Nu O, ;o;-/or plt. 

Py Strf (mtl. i (AM) Hjortron, 

ru])us chamaMiiorus. — VI. *hjor- 

tor pl. 



*hjortla iQrtlo Sbo Lptr, %gslo Lptr 
svf. Hjortron. — Dissim. av 
*hjortra, qv. v.; /irra^. ^fajoltia 
lollru 1. loXtiin svf. idm. Ped Pu 

*[hjortle]-blöta *hjoltre- |9?(rii6t§/ii 
svf. Moget hjortron. Ped Pu 

"^hjortlon portion stn. Hjortron. Sbo 

*hjorton %Qrton vNyl öNyl, lojfoii 
Å Sött stn. Hjortron. — Sk. 

*hjorton-gubbe \Qloggohäsym, Härdt, 
omoget hjortron. A 

^hjorten-käring HQlontjärg stf. 1 
Övermoget hjortron. A 

*hjortra torlru Ped Pu Esse Lmo, 
toutru Ngö svf. Hjortron. — Uppl. 

[hjortrongubbe j^otroggohäsYin. Omo- 
get hjortron. A — Uppl. 

[hjortrongumma ^troggoma svf. 
Övermoget hjortron. Å — Uppl. 
(omoget hj.) 

[hjortronkäring IQtfoytjärgg pl. -or 
stf. övermoget hjortron. Ku 

[hjortron- 1. '''hjorton- 1. ^jortkm- 
[mossa], -*mos8e HQriranmo^a vXyl 
mNyl, j^grtonmosa vNyl, j^orton- 
musa öNyl, ^slonmusa Lptr svm. 
Mosse, hvari hjortron växa. 

[hjulband iulbqnd stn. Hjulring. 
Kim 

hjul[bent], -^'1>enog hkulbäino- Py, 
inlhäino(går) Na adj. 

[hjulhjärta %ul%ärla pl. -or svn. Hjul- 
nav. Na 

[hjulhållare hj\Hlhudldar stm. 3 Hjul- 
mutter. Ru 

hjul-^^kappe lulkapa svm. Hjulnav. 
Kim 

*hjullra \uldär sv. vb. intr. 1 Gå 
sakta och vaggande. Kr — Bz 
258 b 'hvälva, vackla liksom ett 
klot' Ög. 

hjul-*låt 1. -*lott fMJmt Kim Vfj, 
mlot Drfj stm. 1 Hjullöt. 



*hjid-nave— *hjälla. 



B43 



hjul-*nave ^ulnava svm. Hjulnav. 
Ksl (mfl.). 

[bjulring lulrigg stm. 1 Hjulskena. 
mNyl 

iyul-*spol(e) %Uilspola mNyl vNyl, 
tul^pola Fby Na, %ul§poul Kim, 
lU^pol nVa svm. 1. stm. 1 Hjul- 
eker. 

[hjulstock }u§tok stm. 1 Den axel 
i väderkvarn, hvari vingarne äro 
fäste. Ped Pu Esse (mfl. i nVa) 

*hjulvård nuMi Da Nu O Rg Wp, 
nulvo(l Nu, snulv(l(l Wp stm. 1 
Hjulsprint. — Nk. ög. (Rz 258 b) 
SM.; Lx. Linc. julewål, LM hiuhl- 
ivåhl. 

Iijupa s^fiup pl. ar svf. Hjupon, 
nypon. Wp 

"hjupal hnupal Nu O, si\iipal Rg 
Wp, hivipal Nu stn. = fg. 

''[hjupjbär *hjupa- stmpab^r* stn. 
Hjupon, nypon. Rg Wp 

*[hjupon]tom *hjypon- ^tpoytofi stn. 
Hjuponbuske. Ku — fsv.hiupona- 
thom da. hybentorn, Rz 275 b 
Sk. Bl. 

^hjåka s. I \oko svf. Sladderkärring. 

pg 

''hjåka s. n t^oiaut. pl., sn. Skrävel, 

sladder. Nu O 
lijåka v. toka Ksl Ru Fby Kim 

Pg Na ko, toko Hsk, ^äka Fö 

Ku Brdö, ^oka A sv. vb. intr. 1 

Skrävla, pladdra. — Vl-Älvd.; 

no. jåka v. Jfr *hjoka. 
*hjåkare ingår i sms. *sannsago- 

hjåkare, qv. v. 
*[hjåk]-bytta *hjåke- tokdbyto svf. 

Sladderkärring. Pg 
*hjåke — ingår i sms. *dallhjåke, 

qv. v. — Vl-Älvd. 'sladdrare'. 
"^[hjåkj-kass *hjåke- %okaka§. stm. 1 

Pratmakare. Pg 



*[hjåk]-körsa *hjåke- \okakyrio svf. 
Sladderkärring. Pg 

*hjåkus \okiu9 stm. I Pratmakare. Pg 

*hjål 1. *gjån (se följ.) }ål ut. pl., 
stn. Prat, pladder. Fö — Sörb. 
Fryksd. 

*hjåla 1. gjåla? (se Falk-Torp Etym. 
Ordb. I 334 b) %ål(a) Fö Ku Brdö 
Vö Or, wla Å, %ola Ksl He Sbo 
Bo, tola Gsv Rg Wp Fby Ped 
Pu sv. vb. intr. 1: 1) Prata. 
A. a. o. 2) Skrika med grov 
röst. Fö mNyl Bo 3) Jama groft. 
Sbo 4) Susa. Vö Or — Jfr *hjala. 
No. jåle 'fjase, sludi-e' nit. jolen 
'schreien' skott. yowl. 

*hjålvant[e] \ålvant Fö, lålvayt Ku 
Brdö, wlvant Ge stm. 1 Sladder- 
hane. 

*hjädan fädan Sby Lfj, \ädanKim 
Kv Vö Muns Nkby Ped Pu (mfl.), 
icBday Kkr, läan Vö, mn Fby, 
xfyn Hsk adv. Hädan, härifrån. 
— Vb. (Rz 259 b) Dl. 

*hjädan-[av], -^kv fädanåv Sby Lfj, 
täanäv Vö adv. Hädanefter. 

*hjädan-[eft], -*ett lädanät adv. = 
fg. Kv 

*hjäl s. — ingår i sms. sköt-*hjäl, 
qv. v. 

*hjäl p. hirel Py, htj^el Da, hivul 1. 
hjlöl Gsv adv. Ihjäl. — Jfr Rz 
253 a häl idm Bl. Mp. 

*hjäla? tal sv. vb. intr. 1 Genljuda. 
Vö - Jfr Jyll. hjaldre 'klaga'. 

*hjäll \äj stm. 2 Torkstång under 
taket. Ku — VI. (Kallst.) — In- 
går ock i sms. pärt-*hjäll, qv. v. 

*hjälla tälo svf. Torkställning för 
olika ändamål. Å (ute, för pota- 
tisskaft o. d.) Sj Ksl (inne, un- 
der taket). — Ingår ock i sms. 
bröd-*hjälla, qv. v. 



344 



*hjälle—*hjälvare. 



*hjälle tala Nyl Fby Kim Hi Na 
Fö Vö nVnyi^äJa Ku svm. 1) Tork- 
ställning (stänger) a) under stugu- 
taket. Nyl Kim Na Vö b) under 
bar himmel (för sköt och not). 
vNyl Hi Na Nkhy nVa 2) Hylla. 
Fby Kim Pg Na (vägg-) Fö 
(mindre, ovan dörren). 3) Hyll- 
liknande avsats bak ugnen (för 
kimmar). Ku — fvsk. hiallr m. 
'forheining, stillads i alm.', fsv. 
hiaelle m. 'logeloft' no. hjell, hell, 
kjell m.; Götald Dl. Äm. (Rz 
280 b) VI. Uppl. = *hälle hälar 
mplt. Torkstänger (ovan ugnen). 
Wp — Speg. — Ingår även i smss. 
bröd-, boss-, fisk-, nät-, part- och 
stick-*hjälle, qv. v. 

*hjäll-stång lälsta^g Hi, lähtogg 
vNyl 1)1. 'Sfä^gär stf. = *hjälle 
1 b. — Bl. Ög. Hll. (Ez 280 b) 
SM. (under taket). 

*hjälm I snölm stin. 1 Rem, an- 
vänd även såsom rodertäg. Wp 
— äda. hjaelmer 'rorpind' Bornh. 
hjelm 'roder' eng. helm. — Ingär 
även i sms. styr-*hjälm, qv. v. 
Jfr dessutom *holm och *hälm. 

*hjälm n 1. -a hähn Nu Gsv, huhn 
Nu 1)1. -ar sm. & sf. Brokig (ish. 
röd 1. svart) oxe resp. ko med 
hvitt huvud. 

sjiöhnhi stmdof. Da Rg Wp; 
sf{nlma Da Rg Wp, lähna Ped 
Pu Esse Kr sfdef. Benämning 
l>a rn Sidunda tecknad oxe eller 
ko. — ä(hi. hjaelme Jyll. hjaelm 
(ko); Rz 280 b Sk. nifl. i Götald. 

*hjälmog 1. -ot hälmafär Gavjiölmaf- 
(»sv O, snölmat- Da Rg Wp, 
luthnaf- Nu, f/ihuofffär) Ingå Sn 
adj. Som liar brokigt huvud (om 
oxe eller ko). — Sk. Hll. Bl. Sm. 



ög. Dis. (Rz 280 b) Öld; JylL 
hjaelmet no. hjelmutt. 

'^hjälmun-val htfunmual stn.Borpin- 
ne. Ru [< '%ialn(u)m-v. < *hial- 
munval =J fvsk. hialmunvQlrnu 
jfr Jyll. hjelmvol idm. Jfr LL 
jelmult 'manubrium' (d. v. s. 
*hjälm.hult?). 

[hjälp] *hjalp ht^lp ut. pL, stf. Eu 
*hälp hälp Nu O, hölp Gsv ut. 
pl., stf. — äda. haelp. 

[hjälpa] ''lijalpa hi^lp sv. vb. tr. o. 
intr. 2. Ru 

*hälpa häip Nu O, hölp Gsv st. 
vb. tr. o. intr. — äda. haelpe. 

[hjälpdag 0lp(lag 1. -^ pl. -dagar 
stm. 1 Dagsverke utöver det be- 
stämda antalet dagar. Nyl 

[hjälphäst lölphä^t stm. 1 Övre styk- 
ket på vävskaften. Hi 

[hjälpkärring 1. -*WrKng h^fUptjSr 
ligg Py, xfilphäligg Sbo Bo Msk, 
tälptjäligg öNyl, %älptjår(i)jgi 
vNyl, %älphär(i)gg mNyl stf. 1 
(pl. -or Py) Hjälphustru. 

"^hjälpog %ölpo(gär) adj. Hjälpsam: 
behjälplig. Na 

"^hjälpsammen ffilpsami stmdef. 
Ringfingret (i bspr.). Ku 

*hjälslagen trpWatji(gär) adj. Ihjäl- 
slagen. Py 

"^hjälslåare hfiuiXlåar stm. 3 Dni- 
pare. Gsv 

'''hjälvare (1. ^hjUvare) tfilvar Ko 
Hsk, tölvarä Hi U Fö Kkr Ku 
Brd(') stm. 3: 1) Borpinne. Ko Hsk 
Fö Ku Brdö Kkr Utö 2) Stake, 
livarmed vävbommen kringvri- 
des. Brdö 3) Penis, skämts. Hi 
— < '^jälm-val, jfr fvsk. faudm- 
vQlr m. Vorpind'. — Ingär ock 
i smss. rols- och 8tyr-*lijälvaie. 

([V. v. 



[*hjän?] *hjan — [*