(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Ordbok över de östsvenska dialekterna"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 




Det här är en digital kopia av en bok som har bevarats i generationer på bibhotekens hyhor innan Google omsorgsfullt skannade in 
den. Det är en del av ett projekt för att göra all världens böcker möjliga att upptäcka på nätet. 

Den har överlevt så länge att upphovsrätten har utgått och boken har blivit allmän egendom. En bok i allmän egendom är en bok 
som aldrig har varit belagd med upphovsrätt eller vars skyddstid har löpt ut. Huruvida en bok har blivit allmän egendom eller inte 
varierar från land till land. Sådana böcker är portar till det förflutna och representerar ett överflöd av historia, kultur och kunskap 
som många gånger är svårt att upptäcka. 

Markeringar, noteringar och andra marginalanteckningar i den ursprungliga boken finns med i filen. Det är en påminnelse om bokens 
långa färd från förlaget till ett bibliotek och slutligen till dig. 

Riktlinjer för användning 

Google är stolt över att digitalisera böcker som har blivit allmän egendom i samarbete med bibliotek och göra dem tillgängliga för 
alla. Dessa böcker tillhör mänskligheten, och vi förvaltar bara kulturarvet. Men det här arbetet kostar mycket pengar, så för att vi 
ska kunna fortsätta att tillhandahålla denna resurs, har vi vidtagit åtgärder för att förhindra kommersiella företags missbruk. Vi har 
bland annat infört tekniska inskränkningar för automatiserade frågor. 

Vi ber dig även att: 

• Endast använda filerna utan ekonomisk vinning i åtanke 

Vi har tagit fram Google boksökning för att det ska användas av enskilda personer, och vi vill att du använder dessa filer för 
enskilt, ideellt bruk. 

• Avstå från automatiska frågor 

Skicka inte automatiska frågor av något slag till Googles system. Om du forskar i maskinöversättning, text igenkänning eller andra 
områden där det är intressant att få tillgång till stora mängder text, ta då kontakt med oss. Vi ser gärna att material som är 
allmän egendom används för dessa syften och kan kanske hjälpa till om du har ytterligare behov. 

• Bibehålla upphovsmärket 

Googles "vattenstämpel" som finns i varje fil är nödvändig för att informera allmänheten om det här projektet och att hjälpa 
dem att hitta ytterligare material på Google boksökning. Ta inte bort den. 

• Håll dig på rätt sida om lagen 

Oavsett vad du gör ska du komma ihåg att du bär ansvaret för att se till att det du gör är lagligt. Förutsätt inte att en bok har 
blivit allmän egendom i andra länder bara för att vi tror att den har blivit det för läsare i USA. Huruvida en bok skyddas av 
upphovsrätt skiljer sig åt från land till land, och vi kan inte ge dig några råd om det är tillåtet att använda en viss bok på ett 
särskilt sätt. Förutsätt inte att en bok går att använda på vilket sätt som helst var som helst i världen bara för att den dyker 
upp i Google boksökning. Skadeståndet för upphovsrättsbrott kan vara mycket högt. 

Om Google boksökning 

Googles mål är att ordna världens information och göra den användbar och tillgänglig överallt. Google boksökning hjälper läsare att 
upptäcka världens böcker och författare och förläggare att nå nya målgrupper. Du kan söka igenom all text i den här boken på webben 



på följande länk http : //books . google . com/ 



SKRIFTER UTGIFNA AF 

SVENSKA LinERATURSÄLLSKAPET I FINLAND 



ILXXV. 



ORDBOK 



ÖVER 



DE ÖSTSVENSKA DIALEKTERNA 



AV 



HERMAN VEN DELL 



TREDJE HÄFTET. 



MP^fe»- 



HELSINOFORS 1006. 



SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPETS 

hittills utgrifna skrifter: 

Tom. Jm^: 

I. H. G. Porthus bref tiU M. Calonini. 1, utg. af W. Lagus. -< 341 + 68 

sid. stor 8:0 8: — 

II. *Förlitiidli]igar ocli Uppsatser. 1. (LUii<,'re uppsatser af Kstlander, Lagiis 

Odh Si!hybt»rffson.) — 012 4-112 sid. liton 8:o 2:50 

III. Finlands territoriala församlingars ålder, utbildning ocli utgrening 

intill 1885 års utgång, af K. G. Leinhorg. — 159 sid. liten 8:o ... 3: — 

IV. Borgareståndets Protokoll Tid Borgå landtdag 1809, utg. af Elis La- 

gerblad. — 411 sid. stor 8:o ft: — 

V. H. G. Porthans bref till M. Calonius. 2, utg. af W. Lagus. — 263 + 106 

sid. stor S:o 8: — 

VI. ^Förhandlingar oeb Uppsatser. 2. (LUnsn; uppsat.ser af Estlander, Fru- 

stcnis. Lajrus in. fl.»— 44 + 268 sid. liten 8:o 3: 75 

VII. Ordbok öfrer estlSndsk-svenska dialekterna, af A. (.). Frcudenthal 

och II. A. Vendell. — 328 sid. stor 8:o 6: — 

VIII. *Historiskt-politiska anteckningar af H. F. Adlercreutz. 1743—1796, 

utg. af Elis Lagerblad. — 185 sid. litifn 8:o 3: — 

IX. ^Förhandlingar och Uppsatser. 3. (LUn<;re uppsatser af Th. Westrin, 

Freudenthal, 8»'.hyborgson m i\.) — 40-}- 318 sid. liten 8:o 4: — 

X. ^Reseanteckningar af P. J. Bladh och C. F. Homstedt, utg. af J. O. I. 

Rancken orh Elis Lagerblad. — 176 sid. liten S:o 3: — 

XLI— 6. Åbo akademis studentmatrikel, af W. Lagus. — 1.247 sid. stor 8:o . . 18: — 
XII. Yöråmålet, ljud- och formlära, ordlista med register, språkprof, af 

A. O. Freudenthal. — 2(H) Md. liten 8:o 3:50 

XIII. ^Förhandlingar och Uppsatser. 4. (LUnirre upp<iut.ser af Sehybergson. 

llultin, Ven«lell ni. 11.'. — :U-t-13G sid. liten 8:o 3: — 

XIV. De finska klostrens historia, af K. O. LeinberL'. — 5()9 sid. liten 8:o . 4: — 
XV. ^Helsingfors stads historia från 1640 tiU stora ofreden, af Erik Ehr- 

ström. — 171 sid. liten 8:o 3:50 

XVI. *Abo universitets lärdomshistoria. L Medicinen, af L. W. Fag(>rlund 

och Kiibcrt Tigei-stedt. - 216 sid. liten 8:o 3: 5(i 

XVII. *Åbo universitets lärdomshistoria. 2. Juridiken, af Axi>l Liljenstrand. 

— tl4 sid. liten 8:o 2: 5() 

XVIII. ^Förhandlingar och Upijsatser. 5. (Längre ujipsatsfr af Frost<»rus. S«!hy- 

bfrgson. Leinberir. Nordniann ni. ti.) ~ 45 + 218 sid. liten 8:o .... 3:5f> 
XIX. "^Åbo universitets lärdomshistoria. 3. Historien, af M. (i. Sehyi.>ergson. 

- - K^S sid. litfju S:n 3: — 

XX. "" Förhandlingar och Uppsatser. 6. (Liimrre u])])sat>er af (.ni>tafs>on. W. 

Lairu.s, Elfvin- m. il.) — 108+ 121 <i«i. liten 8:(» 2: 50 

XXI. Katalog öfver den svenska literaturen i Finland samt därstudis utkomna 

arbetiMi p;i frUmmamh* spnik 1^»86- ISlM). l'ppi.'jord af H. h»T<:rorh . 3: — - 
XX ir. Finska prästerskapets besvär och Kongl. majestäts därpå gifna reso- 
lutioner. Frän slutet af irriO-talet intill >t(»ra ofn-dtnis >lut. .Samlade 
af K. ii. Li'inlterir. _ . 474 <'ni, stor 8:0 8: — 

XX III. '^Åbo universitets lärdomshistoria. 4. Teologin, förra delen, af lita- 

nian ll:ilier'jli. - 1S7 si«l. lir«.*Ti 8:0 3: — 

XXIV. ''Förhandlingar och Uppsatser. 7. cLiiipjr'- upiwitstT af .1. ]•:. Strömborg, 

K. IlauM-n. !'. Nonlmanu m. 11.). — 72 y VM ^i-l. lirc:i >:«i 2:50 

XXV. Bondeståndets Protokoll vid Borgå landtdag 1809, m-. af Ivlis Lager- 

blad. - *J.-2 >id. -t(M- -^:o 5: 50 

XXVI. Åbo universitets lärdomshistoria. 5. Filologin, af I. .\. IhiUrl. - 

:!;U -i<l. lifiii ><• :J:50 

XXVI 1. Johan Henrik Kellgrens Bref till Abraham Niclas Glewberg, uri:. af 

lii-nrik S.lni.-k. - :■;:>-;- l;>ij -j- Ii» m.I. <u*y >:•• 4:50 

XXVIII. Förhandlingar och Uppsatser. 8. Län_:v upp :«tM.! af K. Lij.ri.!i.l. 
V.. W. i»"»-ij::iii. C. ii. K-tia^nb-r. IJ. llai:>"!i '.»1: M. ( J. S.:iyl..-rL'--i»n. 

■ .17-l-2>-- M.l. lir.-ii ^•■» :J:75 

XXIX. östgötalagen med förklaringar, af A. < ». iiv-i.b ulial. - IV--2>i> <h\. 

\\U')\ ^ A.öi) 

XXX. Förhandlingar och Uppsatser. 9. LUuliv npn-ir .tr af K. I.aji:^. V. 

>'.bMl\i« liM, <;. CvL'!.:»'!-. A. Iluliiii »".Il I'. Nc»il:iia'.:i.i :'»: 75 

XXXI. Jöns Buddes bok. En handskrift frän Nadeudals Idoster, ur.if\''n 

-iT.iMM O. V. lliilrinaii. - - XXIL + 2.')i*» -id. -ror S:«) o: — 

XXXn. Abo universitets lärdomshistoria. 6. Naturalhistorien, af Otto C. A. 

nj,,lt. -.- |V4-.Uii >i.l. Iit.'U ^:n 4:7."^ 



SKRIFTER 



UTGIFNA AF 





1 



•• 




I FINLAND. 



LXXV. 




ORDBOK 



ÖVER 



DE ÖSTSVENSKA DIALEKTERNA 



AV 



HERMAN VENDELL. 



TREDJE HÄFTET. 



HELSINGFORS, 



TIDNINGS- & TRTCKERI- AKTIEBOLAGETS TRTCKERI, 
1906. 
PHRMta 



^37' '/-^ 



V')-- 






Hotan— löV'*vora, 



589 



*lötan lötand stn. HjuUöt. Ksl 

*lötog löyto(gär) adj. Full med små 
rispor och urholkningar. Na 

♦löton löton stn. Hjullöt. Ka Sn 

*lötot lötUot adj. Våt, slaskig. Np 

[löt-trä laitr(e stn. Hjullöt. Nu 

[löva lyöv(a) Kim, lyöv(a) Hi sv. 
vb. intr. 1 „ Bry ta löv", spec. till 
vinterfoder åt fåren. 

*lövblad lövhlqd stn. Löv 1. blad. 
Ka He (Nyl. H n:r 26 o. 121). 
— fvsk. laufsblad da. levblad n. 

*lövbrott lövbrotl. lövbrut Nyl (t. ex. 
uti Ingå både -bröt och -brut) Na 
Pg, lyövbrot Py Sj Kim, lyövbråt 

: Hi, levbrot Bo stn. 1) Lövfäll- 
•^. ning om hösten. Ingå 2) Bry- 

v: tände av löv för spec. fårens 
^ vinterbehov. Nyl Eäm Hi 3) 
'•• Skåra, hvarmed löv brytes. Ingå 
^ Kim Hi 4) Kullhugget och av- 
lövadt trä. Na Pg — Hs. i bet. 
1; Sm. 'skog, där löv brytes'. 

löv-*bråta lovbrotu svf . Kullhugget, 
avlövadt trä. Vö 

löv-*bryt(e) lövbrut ut. pL, stn. Bry- 
tande av löv för spec. fårens 
vinterbehov. Ingå 

[lövfall lou(v)ifaldR\i, lövfal(d) Nyl 
ut. pL, stn. Lövfällning; i Ru 
även namn på en bemärkelsedag. 

*löviisk lövjisk Nyl (stdm -fisk, t. 
ex. sporad. i Ksl Ingå), lyövfish 
Py Sj Kim, lyövfiik Fby Hi, lev 
fisk Bo ut. pL, stm. coll. Fisk, 



som leker (och fångas) vid löv- 
sprickningstiden. Sammalunda 
ock t. ex. l.-ahorar, -braksnar, 
-gädor (}-, dj-), -tdäVj -mörtar o. 
s. v. (blott i plur., ej i sing.). 
— Jfr *isfisk. 

*lövfålla lövfäju svf. Kullhugget 
och avlövadt trä (i och för löv- 
brytning). Brdö 

löv-*gävling lövg^vUgg stm. 1 För 
uppbevarande av „ brutet" löv 
avsedd enklare lada, som har 
ordentligt tak men till väggar 
endast gärdsel. 

lövhugg l^vht^g stn. Verktyg, hvar- 
med lövbrytning förrättas. Na 

löv-*kappel lövkapul pl. -ular stm. 
1 Lövträs gren, hvarifrån kvis- 
tarne äro borthuggne. Na 

lövkvist lövkvist stm. 1 Mindre löv- 
bärande ruska. Na 

löv-*riska lövrisko svf. Det som 
återstår av lövkärven, sedan lö- 
ven uppätits (av fåren). Na 

löv-*riss lövris stn. Lövfällning un- 
der storm. Ingå 

[lövrivare lOvnvar stm. 3 Höststorm. 
nVa 

löv-*skravel lövskrqval ut. pl., stn. 
coll. Ved, som erhålles vid „löv- 
brytning". Na 

löv-*vora lovoro svf. Färd för att 
avhämta löv, som brutits till få- 
rens vinterbehov. Na 



76 



590 



*macTc — magerant 



M. 



*mack mak stm. 1 Estl Eu 1. 2 
Estl 1) Mask. Estl Ru 2) Orm. 
Estl Ru 3) Allahanda yrfä. Estl 
Ru — Rz 431 b Dl. Gotl. Bl. 
Öld; fvsk. ma&kr fsv. ma)>ker 
makker (J. B.; jfr Nn Aschw. Gr. 
§ 290, 1) m., no. makk m. — 
Ingår ock i smss. *benes-, *burr-, 
♦fik-, flat-, *fulk-, gull-, klubb-, 
koppar-, lång-, mag-, regn-, skal-, 
*sprint-, *tick-, ull- o. äng(e)s- 
*mack, qv. v. 

'''niack-Bengt(?)-dag makläntdq(in) 
ut. pL, stm. (vanl. def.) Vår- 
dagjämningen. O Ru 

'''mackfel vnakfaU ut. pl., stn. Nu 
1. stm. O 1) Åkomma, förorsakad 
av intestinalmask. 2) Skelögd- 
het. 

'"mackfärdig? makf^^i- adj. Uttröt- 
tad av strängt arbete. Gsv [Rät- 
tare *mak-f.?]. 

^mackhus makhus stn. Snigel; snäk- 
ka. Da Nu O Rg Wp Ru — 
Jfr Rz 431 b maskhus n. 'snäcka' 
Uppl.; no. makkehus n. 'hylster 
eller daekke, hvori en larve (puppe) 
ligger skjult'. 

*mack-käst(a) makäst pl* -ar sf. 
Gammalt avkastadt ormskinn 
(ormarne ombyta skinn). Wp 

*mack-lå maklå stn. = fg. O 

*mackmäl mdkmäl ut. pL, stn. Mal, 
tinea. Ru 

'^mack-ord mako^ir stnplt. Läsning 
anv. mot ormbett eller för att 
hindra en orm från att und- 
komma. Nu Wp 

'''mack-skal makshql pl. -skqlir Nu, 
-skaUr Wp stn. Snäckskal ; mussla. 



snäcka. — maskskal idm Hs. Ög. 
(Rz 431 b), markskal Hs. Fryksd. 

'''mack-skål makskiuili pl. -u stf. 
Mussla, snäcka. Ru 

'"maddra madär sv. vb. intr. 1 [åv] 
Färdas 1. gå långsamt. Ped Pu 
— Jfr no. madra 'arbeta smått', 
SM. mådda 'sträva, arbeta'. 

*madra maf^ pron. adj. De andra. 
Ru — gen. mrodras Lptr Py, 
marasa Nu; ish. ti (i Nu även 
näif) m. Till (1. hos) grannas. — 
Av täim 1. tom-adär 1. -ar 'de 
andra'. 

[madrass] ^madréss madrås stm. 1. 
Nyl (passim i alla härad). 

*mafFe mafä svm. 1) Kaxe. Nyl 
Fby Kim Hi Å 2) Grobian. öNyl 
3) (väl mest sgdef.) I allmh. något 
utmärkt. Na Nyl — Rz 424 a 
'groft byggd tjur' Vg. 

'''maffig ma^i(gär) adj. Övermodig, 
stormodig. Hforstr. 

*maga s. maiu Po (i bspr.), mä^o 
Ku Kkr, mSqu Kkr svf. Mage. 

*maga v. maga sv. vb. 1 a) tr. Hysa 
avsmak för ngt. Sj b) intr. [ät 
nogo] Ha lust att äta, känna 
aptit på ngt. Ingå — no. maga 
v. 'skaffe en fuld mave'. 

[magj^^^blida *mage- magabltdo ut. pl., 
svf. Diarré. Nyl 

[mag]-*bälla *mage- magabälo svf. 
Mage (säges till barn). Py 

[mag]-Daniel *mage- magadanil ut. 
pl., stm. Okv. för en storbukig 
person. Fby Brom 

[mag[er] mag n. mqkt adj. Ksl Py 
(mfl.). — NÅm. 

'''magerant (1. mager*rant?) mqgärant 



*mag[erjlih--*[mag]trampa *mage-, 



591 



stm. 1 Okv. för en mycket ma- 
ger person. Na 

'^mag[er]lik mqgli1c(är) adj. Mager, 
avfallen. Ingå 

'''magersida f örek. i uttr. po mqgär- 
^idon Mera mager än fet. mNyl 

[mag]fallen *mage- magafalin 1. igär 
adj. Tom, utsvulten. Ksl Lptr 

[niag]fena ""mage- mogra/nu svf. Buk- 
1. bröstfena. Py 

[mag]-*£irra *mage- magafiro Sbo 
He vNyl Kim, magafiru mVa 
ut. pl., svf. Diarré. — Jfr Rz 
424 a magapirra f. idm Jtl. Vb. 

[magjfiisk ^mage- magafnsk- adj. 
Frisk i allo. Ru 

[niag]fylla "'mage- magafylo Nyl Na, 
magafilo Bo ut. pl., svf. 1) Buk- 
fylla. Nyl Na 2) Grossess. Na 
— Rz 424 a Sm. i bet. 1. 

[mag]-*giorda, ^msge-magadzolu svf. 
Bukgjord. Ped Pu (mfl.). 

[mag]hov *mage- magahov vNyl Na, 
magahouv Kim, magahQw nVa 
ut. pl., stn. Måtta vid förtärandet 
av mat eller dryck. 

*magig 1. -og magi(gär) Ksl, magu 
Py adj. 1) Storbukig. Ksl Py 

2) Havande (om kvinna). Py 

3) Lång och bred (om sjöfar- 
koster). Py — Ingår ock i sms. 
'^kräsmagog, qv. v. 

[mag]-*klippor *mage- magaklipor 
plt. Ull klippt från buksidan av 
ett får. Lptr 

[magj-^^mack *mage- mogamak stm. 

1 1. 2 Binnikemask. Wp 
[mag]märt '''mage- vmgamört stm. 

2 Mört med stor mage (fylld 
med mask). Pä 

[mag]-'''polla? *mage- magapulo svf. 

Väderstinn mage. Sbo Bo 
[mag]-'''polle? ^mage- magapoli pl. 



obr., svm. = fg.; även okv. för 
en mycket fet person. Sbo 

[mag]-piils '"mage- magafidåä{\) stn. 
def. Bukaortas slag. Nkby-tr. 

[mag]pust "'mage- magapust stm. 1 
Okv. för en mycket fet person. 
Hi Brdö 

[mag]rem ""mage- magaräim stm. 1 
Svältrem. Py 

[magjrev "'mage- mtigaHv ut. pl., stn. 
Magplåga, diarré. Ingå — no. 
mageriv (i') n. 

[mag]sjuk "'mage- magafuk(äf^ Nyl, 
magastkuk' Ru Sbo, mogem^uk- 
Rg Wp, moast^^uk' O Rg Wp, 
mtuist^uk' Da Gsv Nu O adj. Li- 
dande av sjuk mage. — Rz 424 a 
Vb.; da. mavesyg no. magesjuk; 
YR 16 a magasiwk LL maghesiuk 
Sp. magesiuker Sdt magsjuk. 

[mag]sjuka "'mage- maga/ttko Nyl 
Fby Kim Pg, magaskuko Sbo Bo 
Qkby NVet, magimiuk Ru, nMga- 
sjiuku Ngö nVa, mogastkuk Rg 
Wp, moast]iuk Gsv, mtuistpuk Da 
Gsv Nu O ut. pl., svf.' (Gkby 
NVet ut. gen.) Magsjukdom. — 
Ganska allm. i Sverige; da.mave- 
syge no. magesykja f. 

""[maglspåinn "'mage- magaspän ut. 
pl., stn. Kolik. Pä 

[magjstinn "'mage- maga8tin(där) 
adj. Stinn 1. styv om magen. 
vNyl mNyl — Vb. (Rz 424 a) 
Bhl. 

[mag]8trupe "'mage- mtuistrup (def. 
-an) ut. pL, svm. Matstrupe. O 

[mag-"'styngare] "'mage-stjungare 
moastnoggar ut. pl., stm. Magknip. 
Gsv ' 

"'[mag]trampa "'mage- magatramp(a) 
sv. vb. tr. 1 Feminam subigere. 
He 



592 



[mctgjvig *mage — *maktman. 



[mag] vig *mage- magavig adj. Vig, 
smidig; lo magavig o armstark 
(Nygren Byyr. H 48). Kv 

[mag]-*vippa *mage- magavipo ut. 
pL, svf. QroBseasihunäpomaga- 
vipon. Eknästr. 

[magjvånda *mage- magavåndu svf. 
Magplåga. Nkby 

[mag]-*vän<la *mage- magavändo 
vNyl mNyl, magav(Bndo vNyl, 
magavendo öNyl, magaveändo Py, 
magavändu Nkby ut.pl., svf. Mag- 
plåga. 

'''magäten förek. i uttryck ss. hä 
ä mågåtit Jag har inte mage att 
äta det. Ingå 

[mahogny heter mahoni stn. Nyl, 
makan stm. Py ut. pl. 

*maja ingår i sms. fisk-*maja, qv. v. 
Jfr Saxen 171. 

majblomma mat(j)blum 1. -u svf. 
Kalvleka, caltha palustris. Pm 
Mx 

'''majda maid sv. vb. intr. 1 Krypa, 
kräla. Px Bärgö — Jfr Rz 423 b 
mådda 'långsamt uträtta något' 
Sm. 

*majla mail sv. vb. intr. 1 Gå 1. 
röra sig långsamt; krypa, kräla. 
nVa — Med glidljud avled t från 
*mala v. II, qv. v. 

[maj-månad heter maijt-män i Nyld. 

*major maijor plt. Lövruskor, som 
vid midsommarstid ställas å ömse 
sidor om dörrarna 1. trappan, i 
fönster och vrår o. s. v. Nyl — 
SAOL'' har maj rm. 'grönt löv'. 

*majsa mats sv. vb. intr. 1 fåvj 
Ge sig i väg. Gkby Med glid- 
ljud bildadt på masa vb. idm 
Vb. Ög. Sm. Bhl. 

"^mak s. mak stn. Ko, mak ut. gen. 
Gkby NVet Avträde. - Sm. Hs. 



(Rz 425 a) Fryksd.; msv. mak n. 
da. mag n. idm. Ingår ock i sms. 
♦sketcmak, qv. v.— VE 37 b Sp. 
'rum i hus i allmh.', LL 'hem- 
ligit hus', LM idm, Ld idm (men 
också rum i allmh.). 
*mak a. mak adj. Sakta, stillsam; 
t. ex. hä \ä makt vädär i dg. Np 

— fvsk. makr no. mak adj. 
*makas makas Ingå Na, makas 1. 

mahkas Hi sv. vb. dep. 1 Maka 
sig; makas dt nu! 

*makfard[igj ? -ot mqfälot adj. Trög 
att färdas. Px 

*[mak]råd *make- makaruod ut. pl., 
stf. 1) Samråd mellan två (eller 
flere) personer för att utföra 
något. Py 2) Förening, överens- 
kommelse. Py — no. makaråd 
f. 'oplagt råd'. 

*makta makt(a) sv. vb.intr. 1 Mäkta, 
förmå. Pä Pg — Rz 424 b Nk. 
Götald; fsv. mäktas da. magte 
Fser. mäkta v. 

'''maktfull m^a/tfnldär adj. Kraft- 
full. Da 

[makt]lös "^maktes- maktislöus(är) 
1. 'löys(är) vNyl öNyl, maktis- 
lös(är) Nyl mVa nVa, maktis- 
lyös(är) Sj Py, maktisles(är) Bo, 
mahtäslös Fby adj. Kraftlös, svag. 
= mahkVjsär adj. Kkr — Rz 
425 a Sk. SM. Vb. Nb.; da. mag- 
tesl0s. 

"^[maktjlösa *maktes- maktislöuso 1. 
-Jöso Nyl, maktishjöso Sj Py, maJc- 
tisleso Bo ut. pl., svf. Vanmakt. 

— fsv. maktlösa no. magtloysa 
f.; Sdt. 

*maktman mahtrtian pl. -mänir stm. 
1) Kraftig karl. Wp 2) Över- 
man; t. ex. han nmr min maht- 
man iti brntas. Wp 



*inaktfnjtng8lös — [malm. 



593 



^^inakt[n]ingslö8 maktigslöus- adj. 
Maktlös. Nkby-tr. 

^maktog 1. -ig makto(gär) Py Na 
Pg, ina/ti- Nu adj. Mättande, 
mäktig (om mat). Py Na Pg 
Mäktig, kraftig i allmh. Nu — 
Nke; no. magtig adj. 

[makt]svag '^maktes- ma/ttsvqgär 
adj. Kraftlös. Da 

*nial I mql ut. pl., stm. 1) Sten- 
bunden och grusfylld mark. Np 
Kv Re Ped Pu 2) Mark, som 
för någon tid sedan stått under 
vatten. Np 3) Älven under mat- 
jorden. Kv — Jfr fvsk. melr m. 
'grusbank' no. mael; Rz 426 b 
Götald Nk. Vb. Åm. — Ingår 
även i smss. sand- o. sten-^^^mal, 
qv. v. 

*inal II ingår i sms. tarm-*mal, 
qv. v. 

[mal III (= hsv., tinea) mqn stm. 
1 Nu, d. v. s. def.-formen anv. 
som obest. 

^mala s. maio svf. Kvarn. Kim 

[mala v. I mala sv. vb. intr. 1 
Spinna (om katt). Bu 

'^mala v. II mal(a) Kim Ko Kv 
Vö, mala Hi Fö Ku, ma?* Pm 
Px Kv, mal NVet sv. vb. intr. 
1: 1) Gå 1. röra sig långsamt; 
krypa, kräla. Hi Ko Fö Ku Öb 
2) Småsyssla, stöka. Kim — Jfr 
fvsk. en möl styri (d. v. s. 'var 
i rörelse') i en visa av Hallar- 
steinn; jfr no. mara. 

*maläk målukär Hvbfj, malqk- Ped 
Pu (mfl. i nVa) adj. Trött, matt. 
— Jfr Uppl. malånk idm. 

*malar-fång mälarfagg ut. pl., stn. 
Benämning på säd. Na 

*malar-tull malartul ut. pl., stm. 
Kvarntull. Na 



*malat maldt(är) adj. Trött, matt. 

Nyl Fby Hi Kim Pg Hvbfj — 

msv. malata 1. malatin a. 'spe- 

tälsk', fr. målade. Jfr sms. ånger- 

*malat. 
*malder maldär nVa, mjq/där Ku 

Mx ut. pl., stm. Mx 1. stn. Ku 

nVa Mjöldryga; slösäd. — Ez 

426 b Dl. 
*mal-eld måleld stm. 1 Stor eld. 

Pm 
*malen malin 1. -tgär adj. Matt, 

svag, hängsjuk. Pä Lptr 
malgräs malgräs ut. pl., stn. Malört, 

artemisia. Da 
[malja maho svf. Bröstspänne. Hsk 

— Jfr ock sms. ringmalja. 
*malka malk sv. vb. intr. 1 Knota, 

visa missnöje. Na 
*malkog malko(gär) adj. Grälsjuk. 

Na 
[mall mal ut. pl., stm. Sätt. Nyl 

— tnt mah} 1. malin Öb, int majin 
Np, it mall} Ingå (mfl. i vNyl) 
tis. Ej det ringaste. — Jfr sms. 
*8kevmall. 

*malla mal(a) Nyl Na Mx Or Kr, 
maj Np sv. vb. 1 a) tr. 1) Göra 
mall 1. modell. Np 2) finj In- 
passa. Na b) intr. o. impers. 1) 
Passa, gå för sig. Mx Or Kr 2) 
Passa väl, likna sin modell. Nyl 
3) Slå in, lyckas. Nyl — Rz 454 b 
Gotl. Vb. — Jfr sms. *tillmallad. 

*malla [sig] mal-sä sv. vb. rflx. 1 
Passa, anstå, „gå ihop". Vö Nkby 
Muns nVa 

^mallog malo(gär) adj. Passlig, av 
god fason. Na 

"'mallspik malsptk stm. 1 Järnpryl 
(ett sjömansverktyg). Na (mfl.) 

[malm malm Nyl, malm Ru Estl 
EF Öb stm. 1: 1) Jämn och 



594 



malmgaleas — * wannu*. 



sandig skogsmark. A. a. o. 2) Hed ; 
stepp. Estl Gsv — fsv. malmber 
m. 

malmgaleas målmgalkds stm. 2 Stor- 
stövlar, skämts. Fby 

*malmor malmor ut. pl., stm. Mar- 
mor. Nyl (ish. i folkvisor). — 
msv. malmor isl. malmarasteinn 
m., da. marmel. 

malms-^^^grilla mäimsgril svf. (pl. 
-ar) Ljungpipare, charadrius apri- 
carius. Wp 

*malog 1. -ot mqlu Kv, malot Px 
adj. Stenbunden, stenig. 

'''malspik mqlspik mNyl, mql^pik 
Hi stm. 1 Ett slags stor spik 
(anv. då man splissar tåg). — 
no. malspikar m. 

malstucken mal^futd- adj. Maläten. 
Ped Pu 

maltlave maltlava svm. Större la- 
ven i en badstuga, använd till 
att mälta på. öNyl Pg 

[malört] *malärt malärt stf. Nyl 
(ofta plt.); m>alä(r)lär Wp Kim 
Na, malälär Ngö, maiälur Nu O, 
mQiä(r)lär Hi Åhd Mx, malälri 
Ru plt.: fmn. Kim Hi Åhd Estl 
Ru, m. Py, ntr. Mx — VI. 

'''mamma I mam sv. vb. tr. 1 In- 
suga; mam åv Avslicka. Na — 
Rz 428 a 'di' Dl. Gd. 

*mamma H mam sv. vb. intr. 1: 

1) Småningom ge sig i väg. Na 

2) Intränga. Na 
mammas-gris mamasgns stm. 1 1. 2 

Morsgris. Nyl 

*mammog mamo(gär) adj. Insugan- 
de. Na 

[man m. Vir; pl. manar vNyl mNyl 
Fby — tn visa män Fö, tn msa 
mä^ Ku Orions bälte. — man i 
man tis. Man vid man, tätt in- 



vid eller efter hvarandra (även 
om böljor, fiskar o. s. v.). Nyl 
— pl. manar uppges från HU. 
(Möller) och Norge (Ross). 

'''måne mana svm. Min (på häst). 
Sbo 

manege manés stm. I & 2 Sädes- 
magasin. Sbo 

mänger fr. man/a mNyl Bo, muns 
Mx sv. vb. intr. o. descr. 1 Äta 
glupskt. 

mangl[ing], .*ning maggälnigg stf. 
1. vNyl 

^maniska maniska svm. l.svf. Skjort- 
bröst. Nyl 

*mank I magk stm. 1 Stockände 
anv. till underlag för stock när 
sådan släpas med släde. Kv 

*mank H magk stn. Fel. Na — 
Jyll. magk n.; jfr Rz 429 a manka 
v. 'fattas, brista' Vb.; Fryksd. 
idm. Av hsv. mankera fra. man- 
quer. 

"^'manka magk sv. vb. tr. 1 Lyfta 
med hävstång. Fö 

'''manke magka svm. = *mank I. 
vNyl mNyl — Vb. (Rz 429 a) 
Åm. 

man-knut mnnknut stm. 1 Riktigt 
gjord „märkknut". Na Nu Wp 

^mank-rida magkrid pret. -raid sup. 
-ridi st. vb. tr. Mankera. Kr 

^mannas manas sv. vb. dep. 1 Söka 
sig man; gifta sig (om kvinn- 
folk). Ksl Esbo He — Rz 428 a-b 
Vg. Sm. ög. Gd; fda. mannaes 
nda. mandes; Ld o. W. mannas 
'taga man; gifta sig'. 

^mannhjon manstiun stn. Manfolk. 
Wp 

*mannus manas stm. I Nyfödt 
gossebarn. Nu — Rz 428 b mann- 
se Vm. VI., mannsing Ög. m. 



man-of-war — *mark I. 



595 



'liten gosse'. Jfr Ser. LM Ld 
Ihre Sdt W. inans(e) idm. 

man-of-war eng. manudr stm. 2 
örlogsfarfcyg. Kim 
= mafhjMsfartjjg stn. Po 

man-^^osog mano8o(gär) adj. Man- 
lysten. Na 

"^mansa [sig] mansi-8ä sv. vb. rflx. 
1 Kläda sig, putsa sig. Kv 

mantal (eg. 'det att räknas bland 
män') förek. i nttr. sta (stå, stuo) 
1. va(ra) i mantal Vara eller räk- 
nas för fuUgiltig, stå i godt an- 
seende hos någon. Nyl — fvsk. 
fsv. manntal n. 'antal av män'. 

*mantus mantus stm. 1 Kaxe, 
manhaftig person. Sj — Jfr Ez 

428 b mannte m. 'liten pojke' 
Sdm. Nke, Jyll. mandser idm. 

manvett månvit ut. pl., stn. Män- 
niskovett, förstånd. Nyl — fvsk. 
fsv. mannvit da. mandevid n. 

"^manvärk manvärk ut. pl., stm. 
Kättja hos kvinnfolk. Ksl (mfl.). 

^manväxt manväkst- adj. Fullvuxen. 
Nu — SL manwoxen, LM man- 
wuxen. 

[manövrera lyder manovéra sv. vb. 
tr. o. intr. 1. Å 

*mar I mqr ut. pl., stm. Stenbun- 
den mark. Np — Ligår även i 
sms. sten-*mar, qv. v. 

*mar II mqr Nyl Kim Hi Na Ko 
Hsk Åhd Hvbfj Öb, mar Hvbfj 
Pä (åtm. pl. marar) stm. 1: 1) 
Grund vik eller fjärd. Nyl EF 
Öb 2) Gungfly, kärr. Å öNyl 
Hvbfj Mx Px 3) Tjärn, träsk. 
Fö Ku Brdö — fvsk. marr m. 
äda. mar 'hav'; Ög. Hs. Vb. (Ez 

429 b) Sk. (Ez 431 a) Eosl.; Lind 
'kärr'. — Ingår ock i sms. vass- 
*mar, qv. v. 



*mar Hl mqr* (def. maréi) ut. pl., 
stn. Mara(n). Mx 

[mara] '^marra maru svf . Mara. Ngö 
— Faer. marra f. 

[mar]bo *maru- mai^ubo stn. Trassel 
i hästsvanstaglet. Py 

'''marbotten mqrbot^ stm. 1 Vik, 
som är stadd i tillgrundning. 
Ped — fvsk. marabotn m. 'bund 
av S0 eller hav'. 

[mar]-*budd *mare- maräbod stm. 
1 Markvast. Kim 

[mar]buske '''mare- marahoska svm. 
Markvast. Kim 

*mard mqr^ stn. Gungfly. Lptr 

*mare mara Pg Na Vö Or, mqr* 
Pm stm. 1 ut. pl. Mara(n). — 
Spegel Gloss., mht. mare m. 
& f. 

marghir (fsv.) mayf pron. Många. 
Eu [Det första r har försvunnit 
på grund av dissimilation.] — 
Ez 431 a märg (pl. -e) Sm. Vb. 

Maria (d. v. s. Jungfru M.) ingår 
i bedyrelsef ormlerna jo [vid] M., 
nej [vid] M., *nock [vid] M. och 
nog [vid] M., qv. v. Likaså i 
Norge jau 1. nei mari (Eoss. s. 
mari, Falk-Torp Etym. Ordb. I 
499 a) 

Mari[a]s-*bärkja marisberhi pl. 't\ar 
svf. Hängbjörk. Nu 

mariebär maWi6<ér stn. Stenbär, fruk- 
ten av rubus saxatilis(?). Ingå 

'''marig ingår i smss. in- och konst- 
*marig (1. -og), qv. v. 

^marisk ingår i sms. *illmarisk, 
qv. v. 

*marja? matku svf. Färja. Ped Pu 
Esse Lmo 

*mark I mark stm. 1 Mask. Hvbfj 
Np — Ez 431 b allm.; msv. mar- 
ker m. (jfr Noreen Aschw. Gr. 



596 



*marh II— [marschera] *mar8era. 



p. 196 anm. 5); LL (korn- o. 
silkes-)mark; no. mark m. 

*mark II mark stn. Märke. Åhd 
Hvbfj Np Re Vö Ped Pu (mfl.) 
— fvsk. fsv. no. mark n., Vg. 
Dl. (Rz 431 b) VI. 

"^marka s. marku svf. Mark, skål- 
pund. Ngö 

'''märka v. mark(a) sv. vb. tr. 1: 

1) Märka, känneteckna. Ksl Pg 
Mx — Utmärka, beteckna. Åhd 

2) Taga mått, märka. Kim Pg 
Kr 3) Utstaka. Fö nVa — fvsk. 
fsv. no. märka v., Sk. VI. 

[mar]katta *mare- marakato Nyl 
EF, marakatu Nkby, mardkat Gsv 
svf. 

[marknad] *markna markan, svf. Gsv 
= *mar[k]tna[d] mulvia svm. Ped 
(Se Ped-Pu Ordb., tillägget) — 
Am. martne no. martna m. 

"^markskal markskal* stn. Snäcka. 
Np 

*markvist mqrkvist stm. 1 Mar- 
kvast. Fö — no. marekvist m. 

[mar]-*lubba *mare- maralubu nVa, 
maralob Px svf.; maralubo ut. 
gen. Gkby NVet Markvast. 

[marodera marodér(a) 1. niarudér(a) 
vNyl, marodér(a) Brom, mar be- 
rett) Ingå, marudéär(a) Sj, maru- 
dcnr(a) öNyl sv. vb. intr. 1: 

1) Vanka omkring, stöka. Nyl 

2) Gå tungt SS. t. ex. en oxe i 
en hölada. vNyl 3) Bråka, krång- 
la. Brom 

*marr I mar ut. pl., stm. Reuma- 
tism. Po Ten Brom — Jfr *knarr 
II. 

*marr II mar ut. pl., stn. Gnat. 
Nyl 

'''marra s. ingår i sms. *kurre-marra, 
qv. v. 



'^'marra v. mar (a) sv. vb. intr. 1: 
1) Knarra. Nkby Ped 2) Morra. 
Rg Na Kv Kr Gkby 3) Fräsa 
argt (om katt). Ngö — Spinna 
(om katt). Rg 4) Kälta, gnata, 
knota. Nyl Hi Kim Pg Na Åhd 
Öb 5) Gräma; gro, förtryta i 
hemlighet: hä mar ar % mä, Np 
Mx Vö (mfl.) 6) Smått värka 
(ofta descr.; stdom imp.); t. ex. 
hä marar i häinän 1. hä marar 
o värkar, Nyl Åhd — fvsk. fsv. 
marra v. 'morra, fräsa; brumma, 
knota'. 

*marrhår fnarhår pl. obr., stn. coll. 
Morrhår. Pg Na Fö Kkr Ku 
Brdö 

*marr-kväm murkvtBii pl. obr., stf. 
Okv. för en gnatig och kältande 
person. nVa 

*marrog maro(gär) vNyl Fby Hi 
Kim Pg Na Ku Fö Å, maru(gu)r 
Brdö adj. Gnatig. 

*marr-skave mar§kava svm. Okv. 
för en kinkig person. nVa 

*marr-spira mar§pir (pl. ar) svf. 
Morrhår. Rg 

*marrus marus stm. 1 Gnatig mans- 
person. Nyl Fby Kim Hi Brdö 

*marrvärk maruärk ut. pl., stm. 
Reumatism. Po Ten 

*mars mq^ stm. 1 Bleck-kanna o. 
a. d. kärl. Å (Geta) 

[marsch] *mars ma(r)i stm. 1 1. 2 
Fld allm.; även: tropp, t. ex. 
ätn rysmari öNyl. — Sk. Bhl. 
No.; Linds ordb. 

[*marscha] *marsa mar^ 1. ma^ sv. 
vb. intr. 1 Vandra, gå. Nyl EF 
öb ^ Sk. 

[marschera] ^marsera maser Na, må- 
ser Lmo, mäscer Vö sv. vb. intr. 
1. — Gd massera, da. marsere. 



*marskinn— ^maskina. 



597 



'^'marskinn mqr§hin ut. pL, stn. 
Yttersta lagret av kroppshuden. 
Bo 

[xnar]-skit *maru- marusht mNyl 
Bo Msk, niarustjit 1. -/it vNyl 
öNyl ut. pL, stm. Slemmigt mö- 
gel på murkna väggar. 

[mars-månad heter niarii-mån (resp. 
-muon) i Nyld. 

[marjtapp *mare- mora- 1. muratap 
stm. 1 Markvast. Nu 

martofs 1. *maru- mq(r)tofs Kkr, 
maruto/s vNyl stm. 1 Markvast. 

[marjtopp *mare- moratup stm. 1 
Markvast. Rg 

[mar]-*toppa *mare- maratop svf. 
Markvast. Px 

[mar]-*tudd *maru- marutod stm. 1 
Markvast. vNyl Bo 

mar-uggla tnaruglo vNyl, niåruglu 
Ped Pu (mfl.) Okv. till en elak, 
illmarig person (ish. kvinna). — 
Rz 432 b 'ett slags uggla' DL; 
Weste okv. 

^manitta mariäa svf. Okv. för kvin- 
nor, som „flänga omkring". Brom 

*mar-vad 1. -*hvad? marvad öNyl, 
ynqrvad vNyl, marvad vNyl Åhd 
ut. pl., stn. Mar vatten. 

"^'mar-vada 1. -*hvadaV mqrvadu svf. 
Po Ten Ka Sn, mqrvada stn. Ingå 
ut. pl. = fg. 

^marvade mar vada Kim Vfj, ^nqr- 
vada Fby Drfj, mqrvqda Hi ut. 
pL, svm. Marvatten. — nyisl. 
marva&i m. 'shoal-water, sea-wa- 
ter'. 

*mar-val marval (pl. -alir) Gsv, 
ynarvul (pl. -vlar) Nu O, marväl 
(pl. -viar) Eg, mariväl (pl. -vlar) 
Wp, marmul (pl. -ula) Ru stm. 
Stavledare på pinnvagn. — Av 
fvsk. mare m. 'påle, ståndare. 



stöd' (hvarav Bz 401 b limäru 

'grindstolpe' Dl.) och vQlr m. eg. 

'stake, stav'. 

Etymologiskt samma ord är mar- 

gäl (pl. -glar) stm. 1 idm Ngö. 

— Jfr Bz 430 a *'marstake m. 

'kälkstake' ra. m. Götald Sdm. 

Nke. 
*mar-var mårvår ut. pl., stn. Mar- 
vatten. Sn 
*mar-vård (I. rättare: fvsk. *mar- 

VQrör) marvu^ Da Nu, malroil 

Nu stm. 1 = *marval. 
[mas mqs stm. 1: 1) Kaxe, bjässe. 

Lptr 2) Lätting. Na — Ez 433 a 

Sm. i bet. 2; Fryksd. i bet. 1. 
'''masa I masu svf. 1) (ut. pl.) Ma- 

sur. Nu Wp 2) Fnösksvamp, 

polyporus foraentarius. Nu Wp 
*masa II ma,su ut. pl., svf. Namn 

på en dans. Bu — Av hsv. ma- 

surka? 
mask-*bete maskbita svm. I ene 

änden kluven trä- eller horn- 
skiva, som vid nät bindning fästes 

i stadmaskorna. Ksl 
[maskbit maskbtt stm. 1 = fg. Py 

Na Ku Brdö 
[maskbitare maskbitar stm. 3 = fg. 

Na 
[maskbo maskbo stn. Mussla. Ko 
[maskbrott 1. -*bråt maskbrot stn. 

Minsta söndriga hål på nät 1. 

not. Na 
mask-*bylla maskbylo svf. Maskbo. 

Na 
"^maskbyllog maskbylo(gär) adj. 

Maskfrätt. Ksl 
[maskhatt maskhat stm. 1 Nätmage. 

Vö Mx 
[maskhus maskhus stn. Snäcka, 

mussla. Ahd nVa 
*maskina mafin(a) Kim, masin Na 

76 



598 



fmaskinist—^mnt I. 



8V. vb. tr. 1 Bonsa säd med 

maskin, 
[maskinist lyder mafuni^t Nyl KF 

(båda /) Öb (d), ma/oniit Å stm. 2. 
maskmört maskmört stm. 2 Mört 

med stor mage, full av mask. Pä 
*mask-ormV maslorm stm. 1 Kn 

svampart. Kim 
[mask-skal maskskql stn. Snäcka. 

Iniö 
*maskstuck[en], -*ig ma§hstuki(gär) 

adj. Maskstungen. Na — Bld. 

marke-stokken. 
mask-*törra masktyro svf . säges om 

maskäten frukt m. m. Ingå 
'''maskulera måskul&(a) sv. vb. tr. 

1 Makulera, kassera. Ekn — 

Kske kontam. av massakrera + 

makulera, 
'''masog 1. -ot I masu- Ingå Py, 

masut- Wp adj. Masuraktig. 
'''masog 11 mqso(gär) adj. Lat, dåsig. 

Na — Rz 433 a Sm.; no. masen 

a. långsam'. 
'''mäss mas pl. -ar stm. 1 Na Ko, 

pl. -or sf. Pg Ko 1) Bröstvårta, 

moderbröst. A. a. o. 2) Dinapp. 

KoPg 
*massa s. maso svf. Moderbröst. Na 
'''massa v. I mas(a) sv. vb. intr. 1 

Dia. Pg Na Ko — Jfr no. mossa 

v. 'suga'. — Förok. även i sms. 

"'avmassad, qv. v. 
*massa v. II mas(a) sv. vb. intr. 1 

Coire. Å — Jfr kske da. masse 

'kullslå, fälla' (D. Y. S. O. efter 

Moth). 
*masse ingår i sms. kisse-^^masse, 

qv. v. — Dl. masse m. 'katt\ 
*massla mal sv. vb. intr. 1 Arbeta 

långsamt. Nu O — Sdm. målla 

idui, da. (Jyll.) måsle v. 'om 

groft arbete' (D. V. S. O.). 



'''mas(s)us — ingåi* i sms. kisse-^^m^ 
qv. v. 

'''masta s. ingår i sms. ^enmasta, 
qv. v. 

'''masta v. I mast sv. vb. tr. 1 Göda. 
Nu Ngö — ty. masten v.; i jfr 
Rz 433 b mastig 'frodig, om 
växande säd' Sk. Kim. 

'"masta v. II mastfa) sv. vb. intr. 
1. tr. 1 Resa mast; ävon mast 
hf]f^ Resa upp mast i båten. 
vNyl — no. mastra v. 

"'mastas mastus sv. vb. dep. 1 Fetna. 
O 

mast-dragrep mastdrqräip stn. Fall- 
rep, gigtåg. Ru 

mastfot mastfot pl. -fötär Nyl Na, 
'fetär Bo, ff^tir Wp, fetur Nu, 
'fyötär Sj Py stm. Mastspår. 

mast-*gjorda mmt(fi\Q(l (pl. -^i) svf. 
Träring, hvarmed seglet fästes 
vid masten. Ru 

mastklave mastkiava Åhd, mastklua 
Nu O svm. = fg. 

mastmoder mastmod är stf. 1 (obs.I) 
Mastspår. Rg 

mastsvin mastsvm stn. Gödsvin. 
Nu O Ngö — nit. mastswiin n. 

[masur] *mäsur (u-omljud) mäsur 
ut. pl., stm. Ngö — Jfr fvsk. 
mQSurr m. 

*masul masul Da Nu O Kim Pg 
Na Pm Px Mx, masol Kim, mqsol 
Hi stm., ut. pl. i bet. 1, men 
stm. 1 i bet. 2: 1) Masur. A. a. o. 
2) Trä mod masur. Na 

[masur-runnen] '^masulrunnen 1. -ig 
mximlrHui(gär) Na, masulroni- Pm 
Px Mx adj. Rik på masur. — 
Vm. masrunnen (Rz 433 b) SM. 
masa-runner a.; Lind masrunnen 
'massiv*. 

*mat I mat stm. 1 '^Sytningshjon. 



*mat II-*mama L 



599 



vNyl (pass.) Sj 2) Skälm; t. ex. 

hä va ätna rosgs niQtar, Sj Lptr 
*inat II betyder 'like' i sms. hunda- 

*inat, qv. v. — Rz 434 b följ. 

AUm. 
^matare matarä stm. 3 Kvarnleka. 

Ten Po Ka Sn Ingå 
inat-*bete 1. *mate- mqt- 1. matabita 

svm. Matbit, matsmula. Nyl — 

VI. 
matdrag mqtdrqg ut. pl., stn. Mat- 
lust, aptit. Brdö 
[material matrii^q ut. pL, stn. Kim 

[Obs.! utan -1.] 
[mat]-%alla *mate- matagalo svf. 

Matknyte. Brom 
[matj-^^^galle *mate- matagala svm. 

= fg. Ten Brom 
matgap mqtgqp stn. Mun, skämts. 

Na 
xnat-*gruta mqtgruto ut. pl., svf. 

Matsmula. vNyl 
[mat]karl *mate- mutaicqr pl. -kärar 

stm. 1 Matfrisk karl. Nyl 
*mat-lagas mqUagas ut. pl., stn. 

Matlagning. nVa 
"^matlös 1. -*mate mqtlös(är) 1. -löu- 

sfär) Nyl, mqtlyös(är) Sj, mata- 

lös(är) (pass. -löasfär)) vNyl adj. 

Utan mat; fastande; hungrande. 

fvsk. matarlauss no. matlaus fsv. 

matlos adj. 
mat[morJ, -'''modra matmodro svf. 

Lptr 
[mat]-osmak *mate- mata-osmakut 

pl., stm. Matleda, brist på aptit. 

Ingå 
"^matreda maträid(a) sv. vb. tr. o. 

intr. 1 Mx (mät-) 1. 2 (åi-) Ka 

Sn Ingå 1) Anrätta mat. A. a. o. 

2) Mata, föda; t. ex. i^a-ska m. 

agkona föfit Ingå — fvsk. mat- 

reida fsv. matredha no. matreida 



Sdm. (Ez 432 b) i bet. 1 ; i Lds 
o. Sdts ordbb. 

*[mat]redning "^mate- mataråtdnigg 
ut. pl., stf. 1) Matlagning. Ka 
Sn Ingå 2) Mat, föda, kost. Ka 
Sn Ingå — fsv. matredhning f. 
i bet. 1. 

matresa 1. *mate- mqträiso Kim, 
mataräiso vNyl svf. Resa, som 
höstetid företages till någon stad 
för att anskaffa vinterbehovet 
av spannmål. 

mat-*rös mqträgs stm. 1 Okv. om 
en glupsk och lat person. Kv 

[matjröta '''mate- matarOto He, mata- 
ryöto Sj pl. obr., svf. Odugling 
(okv. tiU man 1. kvinna). — Rz 
434 b Hs.— Uppl.; no. matroyta 
f. 'dogenigt'. 

[mat]-*röte *mate- m^tarötä stn. 
= fg. vNyl 

[mat-stat mqtstqt ut. pl., stm. Mat- 
hållning; t. ex. %a-s1ca ha go mqt- 
stqt Ingå 

[mat-stol mqtstol vNyl, mqtstol Åhd, 
mqtstoul Kim Hi stm. 1 Ett av 
två med gångjärn förbundna 
halvor bestående rundt (och van- 
ligen mycket lågt) bord, bland 
hvilka halvor endera (baktill för- 
sedd med ryggstöd av enkelt 
bräde) kan slås upp över den 
andra, då det hela tjänstgör som 
stol. — Uppl. Sdm. (Rz 434 b 
& 682 a) SM. Vg. 

[matsup mqtsup stm. 1 Aptitsup. 
Nyl EF 

*mattig mati(gär) Nyl, 'fnati- Sbo 
adj. Matt, dåsig. 

'''mattia I maUa sv. vb. tr. 1 Hop- 
fösa, bylta ihop, oreda, t. ex. 
tu-ska int matäl ihoup matona, 
Kim 



600 



*matäa II—*meJfoljig. 



*mattla II- förek. i sms. partic. adj. 
*avmattlad, qv. v. (om ej samma 
ord som "^massla, qv. v.). 

*mattna mafjia 1. matn sv. vb. intr. 
1 [ut] Bli utmattad. Ingå 

[matj-tratt *mate- matatrat stm. 1 
Storätare (okv.). Brom Ten 

xnatt[släde], -*slede matslida svm. 
Lätt liksläde med tygsidor. Py 

*[mat]vån *mate- matavån ut. pl., 
stf . Tillgång på mat. vNyl (pass.) 
— no. mata(r)vön 1. matvön f. 

*maxis maksis 1) stm. 1, ut. pl. 
Kattens hoppande över en per- 
sons hopknäppta händer. Sbo 
(mfl.?) 2) Utrop till hund, dä 
man vill ha den att hoppa över 
en käpp, sitta eller göra andra 
konster. AUm. i Fld. — maksyss 
(1. -rs) Sdm. Vm. Bl. Sm. (Rz 
426 a) VI. (i allmh. om katt). 

"^maxisa maksis(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Ha katten att göra fg. (i bet. 
1). Sbo 

[med mä 1. mm prep., användes bl. 
a. 1) för att i sammanband med 
tidsord utmärka tiden, under för- 
loppet h varav något sker: mä 
dan, mä ärä, mä hi)st(d)n o. s. v. 
Nyl Estl Ru EF Öb 2) = 'långs'; 
t. ex. fara mä fön, räis mä hn, 
gä mä vcsgin 1. vmljin o. s. v. 
Nyl 3) = 'genom' i sådana fall 
som t. ex. stig in mä fomträ o 
gå ut mä dörän. Nyl 4) = 'bland' 
(partitift), t. ex. han ä mä dom 
starkasta^ liä ä äitt mä dom nyast 
husan o. 8. v. Nyl 5) = 'invid', 
t. ex. han sat mä bor(lä, han ful 
mä tr(p(d)ä o. s. v. Nyl Öb (pass.) 
6) = 'med' i uttryck ss. mä 
elsms o. d. Ru Estl Fld 7) i 
uttr. SS. fara mä hat, åk mä häit 



o. s. v. Ru Estl Fld 9) i ett 
stort antal tlss., bland hvilka 
endast några här anföras: mä 
alo Helt och hållet. Xyl EF; för 
alltid. Na (mfl.) — mä äino Med 
ens. mN3'l vNyl Kim Na — mä 
sama Nyl EF, mä samo Hsk, mä 
samund O Genast, direkte. — 
mäin Med ens, jämt och samt. 
Gsv Rg Wp 

fvsk. isl. meÄ fsv. inae)> förek. 
åtm. i betydd. 1, 2, 4 (t. ex. Jon 
Amason Isl. |)js. II 76 eitt meö 
dupstu fiskimeidum), 5 o. 6. 

[medalj heter mindql stn. Gsv 

[medan mädan adv. Under tiden 
(absolute). Sbo Bo — fvsk.me&an 
fsv. mae))an no. medan idm. 

"^medbacke mrrhak svm. Utförs- 
backe. Estl 

med-*böja mäidhöggo svf. Ställning, 
hvarå medar böjas krokiga. Na 

*med-drag mrrdrag ut. pl., stn. För- 
dragsamhet. Py 

[medej *meda mäidu svf. Ngö 

"^medelmåttlig mpdälmåtli- Ingå Sn 
Ku, meädälmuatlin Kim adj. Me- 
delmåttig. 

*med-enan mäinan Rg, mänand Nu 
adv. (tis.) Med ens, jämt och 
samt. 

'''medfalld mäfält Pm, mäfäXt Pm 
oböjl. adj. (mest pred.) Medgör- 
1ig. — äda. medfaeldig 'givande 
medhåll'. 

*medfälldt ma>fält adv. 1) Lätt. 
vNyl (blott mm) Öb 2) Villigt. 
mVa nVa — Jfr nyisl. meÄ feldi 
'utan svårighet'. 

*medfiöljig mrrfolin 1. -igär adj. Med- 
följande, följaktig; gunstig (om 
vind), t. ex. vi har mrrfölit vädär 
ti Forkal. Ingå 



fynedtcin — mellangard. 



601 



[medicin milisin stin. 2. Pg Na — 

Samma 1 < d som i advent o. 

advokat samt följ. 
[medikament heter milikamåntär 

plt. Pg, mäklamåntär (och mi) 

plt. Po, dcäikamånt stn. Pä 
medsols-vind mffsolH,vind(är) adj. 

säges om ett trä, som är vridet 

(= vindt) 'medsols'. Na 
"^medsöls mesöls, 1. meesölsi ad v. 

Medsols. Na 
^'megare migarä stm. 3 Penis (pras- 

sertim tauri). Sbo — [Kontam. 

mellan *mJgari 'qui mingit' (fvsk. 

fsv. mig(h)a vb, jfr Rz 437 b) 

o. följ.] 
*mege miga Nyl Fby Kim Pg Na 

Wp, mäga Kr Terj, mea Da Gsv 

Nu O, mega Fö Ku Brdö, miga 

o. mäga Å svm. Penis (tauri vel 

equi). — Ez 437 b Sdm. Vm. 

Dl. Nk. VL Götald; Vg. (Hof, 

ej Ez); Jyll. no. mige (i') m., 

äda. mie. — Ingår även i sms. 

häst-*mege, qv. v. 
"^[megjhus *mege- migahus Kim, 

mägahtis nVa, meahus Nu O stn. 

Prasputium equi. — Ez 438 a 

Gd; no. mighus Jyll. migehus. 
*meka v. mäik(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Visa sig blöd och omanlig. 

Fby Kim 2) Vara långsam, dröna. 

Na — Ez 436 a i bet. 1 Vm. Ög.; 

no. meka v. 'arbeide langsorat'. 
"^meka s. mätko svf. Okv. för en 

långsam kvinnsperson. Na 
*niek(j)as mätjas sv. vb. dep. 1 Teka 

(vid boUspel). Sby Lfj 
*inekel mäikil stm. 1 Drönare, 

långsam mansperson. Na 
*meker mäikär ut. pl., stm. Mjä- 

ker. Fby — Ez 436 a (utan ort- 

angivning); Hs. 



*mekla? (1. *meckla) maVM< sv. vb. 
tr. o. intr. 1 Tugga långsamt 
och med svårighet. Wp 

*mekog 1. -ot mäiko(gär) Ho Fby 
Na, mäiku(gär) öNyl, mäikotär 
Kim Pg adj. 1) Vek, spenslig. 
He 2) Mjäkig. Fby Kim 3) Slö, 
slapp. öNyl — Oföretagsam, då- 
sig. Na — Hs. 

*mekus mäikm stm. 1 (1. ut. pl.) 
Okv. för en loj mansperson. öNyl 
Fby Kim Pg Na 

*mela? mila sv. vb. intr. 1 Einna 
sakta, sippra. Na 

[mella[n] mila adv. 1) Emellanåt. 
Nu Wp Eu 2) Emellertid. Nu 
Wp Eu 

mellan-arbete milanarhit stn. Ar- 
bete, som företages skovtals mel- 
lan andra göromål. Na 

mella[n]balk milanhalk Hi, milabalk 
Fby ut. pl., stm. Mellangärde, 
diaphragma. — änsv. medelbalk 
(t. ex. Eph. n 14 och Ser.), Jyll. 
mellembalk idm. 

mellanblår milanbluår [1. -m6-J ut. 
pl., stm. Den bl år, som erhålles 
vid häcklingen. Fby 

mella[n]dräng miiadrägg stm. 1 
Dräng, som förrättar lättare syss- 
lor. nVa 

mella[n]-fåra milafora (pl. -foru) svf. 
Mellersta fåran på teg, Eu 

mellangavel milaggqvän stmdef. 
Mellangärdet, diaphragma. A Fö 
— no. millomgavl da. mellem- 
gavl idm. 

mella[n]golv mila- 1. milgolw stn. 
1) Inre tak. Nu O 2) Mellan- 
gärdet, diaphragma. Nu O — 
da. no. mellemgulv i bet. 2; 
hkaså ÄVGL. VS gtdfcB ma>Mi. 

mellangard miJaggäUfy) Ku Brdö, 



602 



mdlafnflunna —^meran. 



milaguafi Ru stmdef. = fg. bet. 2. 
— UppL 

nieUa(n]hinna mi(a- L milhin (def. 
a) ut. pL, 8vf. = fg. Wp 

*iiiclla(nll^(c?) mifahr^tl ut. jil, 
Ktn. = fg. Da 

^iiiella{n]-skäl milcufk<^l O, malask/?l 
Da Ktn. Skiljemärke. 

"^mellan-skär mi[anfftjrfrr stn. Uppe- 
hålL Vö 

*iiiella(n]-skörd mila>fke(l stn. Skilje- 
märke. Nu 

mellantak milantak 1. -^a* Nyl EF 
Å (o/, milaiak 1. -toA Xgö ("-a-^ 
KHtl Xyl EF Öb stn. Inre tak 
(mellan boningsrummen och vin- 
den eller mellan särskilda vå- 
ningar). 

"^mellalnjttd mifaii 1. milat adv. 1) 
Emellanåt. Nu O Wp 2) Emel- 
lertid. Nu O Wp 

mella[n]trakt mila- 1. mäatra/t pl. 
obr., stm. coll. Medelåldersfolk 
(30-55 år). Nu 

mellanträ mtiantra stn. Trävirket 
mellan vävstolens sidostycken. 

mellanväg milanvmg ut. pl., stm. 
Andra plöjningen. Kim Na 

[mellanåt miljinåt Na, milåt Nu 
adv. Emellanåt. — Rz 438 b Nke; 
Weste. 

mellan-^^^ärja niilanäno ut. pl., svf. 
Andra plöjningen. Na öNyl 

"^mellom tnilom prep. Mellan; förek. 
åtm. i sms. "^väggo-mellom, qv. 
v. (Po, = mellan väggarne, inom 
hus; -o gpl.)- — fvsk. millum fsv. 
äda.mellum no. millum; Rz438 b 
Gotl. Vg. Sk. — Jfr LL (axlar) 
emellom; LPetri Post. LMmel- 
lom åt (se Schibb. 355 a). 

"''mellspik mälspik stm. 1 Ett slags 
större spik(ar). Nyl 



^mcmma mämo Nyl EF Ahd, mäma 
L mämu mVa nVa, mäm sVa ut. 
pl., svf. Vid påsktiden vanlig 
anrättning av vatten, rågmjöl 
och malt, som kokas och stekes 
sams serveras i *riva. — Jfr 
Jyll. maem 'mäsk'. Syn. *prippa. 

^memmriva mämnvo Nyl EF, niårn- 
nvu mVa nVa svf. 1) Näver- 
skäppa, hvari ^menima förvaras. 
A. a. o. 2) Pultron, okv. He — 
nhty. menune i bet. 2 (Kleinpaul 
Menschen- und Völkernamen p. 
49, Falk o. Torp Etym. Ordb. s. 
marna). 

*mcn mäin adj. p]nfaldig; t. ex. 
pigun %ä mäin äv sä. Px — fvsk. 
meinn fsv. men adj. 'skadlig' 
m. m. 

[men konj. heter miij Hsk. 

*mena s. mäino ut. pl., svf. Bak- 
tanke. Na — Jfr msv. mene? 
m.? 'tanke'. (Sdw.) 

'^mena v. mäin(a) 1. m^n(a) sv. vb. 
tr. o. intr. 1 Skada, göra ondt. 
Bo — fvsk. no. meina fsv. mena 
äda. mene v. idm, Sörb. 

*menog mäino(gär) adj. Menande. 
Na 

"^mensk mäinsk(är) adj. Olustig, 
hängsjuk. Na — Faer. meinskur 
a. 'fortraedelig, uvillig, treven'. 

"^menskog mäinsko(gär) adj. = fg. 
Na 

[menuett minut stm. 2. Nyl EF 

*mer (= med, p.) i tis. till och 
*mer (v. sub till) torde vara 
folketym. omstöpning av fsv. 
mae)>er fvsk. meftr prep. 'med' 
(Noreen Aschw. Gr. § 472 anm. 
4). Jfr *ver : *veder p., ner: neder. 

*mcran mäiran Nyl, meäran Sj adv. 
komp. Mera. Av *meirane. 



fmeritera —*meth'äfta. 



603 



[meritera mtlitér(a) Pg Fö, mflttéra 
Fö sv. vb. intr. 1 bet. även 'bära 
sig, löna sig'. 

*meritera [sig] mHitér-^ä 1. -ffi sv. 
vb. rflx. 1: 1) Löna sig, bära 
sig. Ten Brom 2) Synas, ta' sig 
ut. Brom 

[merkurium mårkur^a svm. Py, 
mårkurio svf. Strf ut. pl. Gift i 
allm. — marko\qlsalva ut. pl., 
svf. Merkurial salva. He öNyl 
— Vl-Bärgsl. *markulja (Kall- 
stenius). 

*nierledes miirläis adv. Merendels. 
Np 

*mes — ingår i sms. guld-*mes, 
qv. v. 

*inesa s. mäiso Bo He Kim, mäisu 
Re Vö Kr, viäijo Kkr, meso Fö, 
mäis Ku Px Mx svf. 1) Fisk- 
kasse. Ru Fö Kkr Px Mx Re 
2) Fodersäck. Bo 3) Väska som 
bäres på ryggen. Kim 4) Bär- 
sele. Vö 5) Rem i matsäcken. 
Kr 6) Stor ressläde med sidor 
av repnät. He — Jfr fsv. mese 
m. 'korg' m. m., no. meisa f. — 
Ingår ock i smss. fisk- och res- 
*mesa, qv. v. 

"^mesa v. I mäis sv. vb. tr. 1 [vanl. 
-{- sondär] Plocka 1. hacka sönder. 
Pm Px 

*inesa v. II misa sv. vb. intr. 1 
Mysa, småle. Brom — no. misa 
(i') v. 'sladre; smidske' o. d. 

"^mesa v. III niäis sv. vb. intr. 1 
Söla, dröja. Kr — Jfr no. meisa 
v. 'bevaege sig tungt og klod- 
set'. 

*ineskärs(?)-hom mi/ér^horn stn. 
Tunn hornskiva, som sättes mot 
överlädret då skoklackarne put- 
sas. Esbo 



*mesog misugär 1. Mtiso^aVadj. My- 
sande, småleende. Brom 

*mesor misur fplt. Mesost. Vö — 
Dl. *mesa 'vassle' (Noreen). Jfr 
Åm. messan „thet skum som 
silas af blanna, sedan man gordt(!) 
ost" Ihre. 

*mesta masta adv. Mestadels. Ka 
Sn Ingå 

[mestadels] "^mestendels mästi^däils 
1. 'dels adv. vNyl nVa (åtm.). — 
ty. meistentheils. 

*mest-alldeles? mästaldäils adv. 
Mestadels. Sbo — Trol. assim. 
och folketym., jfr fg. 

^mestans mastans adv. Mestadels. 
Ingå — Faer. mestan adv. 'naes- 
ten'. 

'''mestas mästast adv. För det mesta. 
Gsv 

*mest-åt mastat adv. Nästan. Na 

*metar-spöd mäita^pöd stn. Metspö. 
Ku 

[metj-*bisse, *metan- mäitanbisi [1. 
-am-] svm. Metare. Sbo (mfl.) 

*meteri metäri ut. pl., stn. Fiskeri 
med mete. Ingå Sn 

*metes-krok mäitis- Vmetis-krok stra. 
1 Metkrok. vNyl 

"^metes-mask mäitismash Ka Sn 
Ingå, mäitäsyyiash Ku stm. 1 Met- 
mask. — Gd *metesmack m. 

*metes-spöd mättispöd stf. 1 Met- 
spö. vNyl — Hos LMöUer. 

met[flam], -*flå[r]n mäitfiån Nyl, 
mäitfluon Py, meätfluon Sj stm. 
1 1. stn. Metflöte. 

[met]karl *metan- mäitagkqr Nyl, 
meätagkqr Sj pl. -kärar stm. 1 
Ivrig metare. 

*metkräfta mäitkräft sv. vb. tr. o. 
intr. 1 Fånga kräftor med met- 
spö. Na 



604 



met-*rei'a —hnidt-vades. 



met-*reva mäiträivo svf. Metrev. 

metsnöre mäits^nöurä Fby, rnäit^mfir 
Na, mäitsnyör Py, mäitsnyörä 
Kim, mäitsnyör Hi stn. Metrev. 

metspett mäitspät stn. Metspö. nVa 

met-*spöd mäitspötul öNyl, mättspöd 
mNyl vNyl Na Ku Vö Or (mfl. 
i mVa), ynäihpyöd Kim, meätspyöd 
Sj, mäitspyöd Fby Hi stn. a. a. o., 
även stf. 1 vNyl Metspö. 

met-*spör mäitspör Tu, mäifspyör 
Py stn. = fg. 

[met]-ställe *metan- mäitanstälä stn. 
God eller ofta använd plats för 
mete. vNyl 
= *metar- mäitar§läl stn. Na 

[met]-tid *metan- mäitantid Nyl, 
meätantid Sj stm. 2 För mete 
lämplig tid. 
= metar- mäitarltd stra. 1. Na 

met-vidja mäitviöi pl. viöikar svf. 
Metspö. Eg Wp 

[metvurst mätfori stm. 1. Strf Py 

[met]väder *metan- mäitanvädär ut. 
pl., stn. För mete lämpligt väder. 
vNyl 

= *metar- mäitarvädär ut. pl., 
stn. Na 

*mid miö stm, 2 Larv av mjöl- 
baggen. Wp — Jfr *mit. 

*midd mid ut. pl.,stf. 1) Midt. mNyl 
vNyl Fby Kim Hi Åhd Hvbfj 
Mx 2) Midja. Fö Mx - SM. i 
bet. 1 (msk.). 

"^'middager midar Gsv Nu O Wp, 
midär Rg ut. pl., stm. Middag 
(både tid och måltid). — Nk. 
middar m. 

middags-*stilla midastih ut. pl., svf. 
Kreaturens utfodring middags- 
tid. Py Strf 

middags-^^^tider midastulA' ut. pl., 



stm. Middagstid ; t. ex. vi hqr 1. 
hä ä midasUdär-fiu. vNyl 

middagsvard midasvql stm. 1 Mid- 
dagsmål. Po Ten Brom 

"^middags-fäta], -*eta midasita ut. 
pl., stn. = fg. Gsv Nu 

'^middags-[ätande], -*etande midas- 
itandi ut. pl., stn. Middagsmål. 
Ru 

"^middband midbqnd stn. Byx- 1. 
kjoUinning. Fö Ku 

"^'midjeband midiband Pg, midiband 
Na stn. 1) = fg. Na 2) Livrem. 
Pg — Ingår även i sms. byx- 
"^midjeband, qv. v. 

midnatts-*tider förek. i uttr. vi 1. 
om midnatstidär Vid 1. om mid- 
nattstid. Po 

mid[sommar], -*sommor misomor pl. 
mtsombrar stm. Åhd 

midsommarsblomma mä^oma§blomu 
Lmo, mäsomagblum Mx svf. Sol- 
öga, ranunculus acris. 

midsommars-*kudda misuma§1cnd 
svf. JM nyckelpiga, coccinella. 
Wp 

midsommars-^^riska ? mäsomap^isk 
svf. Solöga, ranunculus acris. Pni 

midsommars-riskast mitsuma^ris- 
kast stn. Midsommarseld. Da 

midsommars-stack miswna^t^k stm. 
1 =: fg. ORg Wp 

*midtan-for mitanfor 1. -fö prep. o. 
adv. Midtför. Kv 

*midt-byttnes mitbytnäs adv. Midt 
på, eg. midt på bottnen av ; t. ex. 
mifbytmuf pu äidci Kim (Hälgc- 
boda). Jfr mebätnä Namn på ett 
sund inom Saltvik socken. — 
fsv. midhbutnis adv. 'midt i vi- 
ken eller sundet*?' (Sdw.) 

"^midt-vades mitvndcis 1. -ist adv. 
Midt i farleden. Ingå Sn 



*mtdt'i'band — *mindre4tsta. 



605 



^midt-i-band mitiband stn. Byx- 1. 
kjollinning. Na 

*iiiidt-i-bette mitihita vNyl Fby 
Kim, mitibäta Fö Brdö, mihti- 
1. mitihähta Hi, mihtähähta Ku, 
mitäbäto Sött, mihtäbcUo Kkr svm. 
Midtersta sittbrädet i båt. — Rz 
34 b Sdm. 

^midt-i-bom mitibQtn stm. 1 Väv- 
bult (på vävstol). Wp 

^midt-i-bred mitibräidär adj. Bred 
1. tjock om midjan. Bo 

^midt-i-bräde mitibrte pl. -hrt^där 
stn. Midtersta sittbrädet i båt. 
Lmo 

'^midt-i-lada mitUädu pl. obr., svf. 
Mellersta ladan. Py 

*imdt-i-niast miHmait (pl. väl säll- 
synt) stn. Ru Wp 1. stf. Ingå 
Sn Storseglets mast. 

*imdt-i-mål mitimål stn. Middags- 
mål. Wp 

"^midt-i-nat mitinåt ut. pl., stn. Nåtet 
t. ex. midt i ekstocksbottnen. 
Ingå Sn Bo 

^midt-i-post mitipoit stm. 2 Den 
post, som åtskiljer båda fönster- 
halvorna. Strf Na 

*inidt-i-tullbord mititulbol stn. Tull- 
bord invid '^midt-i-betten. Ingå 

*midt-i-vecko-dag mitivikudq pl. -da- 
gar stm. Onsdag. Ksl Fby 

^midt^^uppå-toft mitupatu/t pl. -t* 
stf. = *midt-i.bette. Ru 

midt-å? mita adv. Midt; mita-iy-pu 
1. -pua 1. -upa &c prep. Kim Gsv 

^midveckodag midvikadq pl. -dagar 
stm. Onsdag. Ksl — fno. nu&- 
vikudagr fsv. niit>vikudagher m. 

'''migg ndff stmf. 1 Okv. om en loj, 
orklös person; t. ex. hä ä äiff 
fnig ti mäfi/a. Ku 

^migga I mig (def. -a) svf. Gift 



kvinna. Nu O — no. megga f. 
'kvinde', jfr fvsk. médgin npl., 
médgur fpl. 

'''migga U mtgo svf. Ondsint kvinna. 
Esbo — Jfr Rz 438 a miggas v. 
'reta', miggig a. 'f örtretlig, stygg' 
Sm. 

[mil mtl stn. Hi Kim Pg Åhd Ped 
Pu Esse (mfl.). — Likaledes neut- 
rum i Uppl. Hs. Dl. Nk. HU. 
(Rz 438 a). 

*mila? mii sv. vb. tr. 2 Mäta. Gsv 

*mildig mildi- adj. Mild. Qby 

"^mildna mildn(a) sv. vb. intr. 1 
Slå sig, bli mildare (om väder- 
lek). Fby — da. mildne v. 

milgrop mtlgrop stf. 2 Kolmila. 
Rg 

[militär heter milagktér 1. mälagk' 
tér stm. 2. Nyl (passim). 

*miU mil (pl. -w) stn. Dyning. Ru 

'''mille mdla svm. Penis hos barn 
(i bspr.). Hfors — Jfr no. milt 
m. idm. 

[millefoUum (vxt) heter midifuuum 
ut. pl., stn. mNyl 

*mim[m]a mtmo ut. pl., svf. Mamma 
(i bspr.). Lptr — i Måhända av 
mm mor, 

^mindre-aktig 1. -og mindärakti- 1. 
'Ogär 1. (nVa) -aktu- adj. Obetyd- 
lig; liten till växten. vNyl Fby 
Kim Hi nVa 

inindre-*es? mindär§ Nyl Fby Kim 
Hi, mindär§l Ko Hsk, miydä§ 
Ku Brdö konj. Med mindre att, 
så framt icke. — no. minders 
konj. idm — mytjy mindäf tis. 
Desto mindre. Np — äu mindär§ 
tis. Än mindre. öNyl 

*mindre-lista för ek. i uttr. [vara 
lijfsom] po mindäflis^ton d. v. s. 
vara likasom upptagen på för- 

77 



606 



*mingla 8. — *mtS8byta, 



teckningen över de mindre = 
obetydlig, fattig o. s. v. Ingå 

^mångla s. migh Fö, miggio Ku, 
miggW Brdö svf. Liten gädda. 
— no. mingla f . 'skorpe av sodyr 
på klipperne'. — Ingår ock i 
sms. gädd-^^^mingla, qv. v. 

^mingla v. migla Fö, mtggla Ku 
Brdö sv. vb. intr. o. tr. 1 Spinna 
fint. — Rz 439 a 'mäta nidskt' 
Kim.; jfr no. mingla v. 'spare' 
m. m., migra 1. migla 'göra fint 
arbete'. I Uppl. mingla f . 'fnurra'. 

*mink ingår i sms. *kiUemink, qv. v. 

*minka I tntgk sv. vb. 1: 1) tr. 
Minska. Px ökby NVet 2) intr. 
Minskas. Px Mx Kv Vö Or Qkby 
NVet — fvsk. no. minka fda. 
minke; Dl. Hs. Vb. (Rz 439 a) 
Åm. VI. Bhl. ('fattas'). 

*minka II migk 1. mägk sv. vb. 
intr. 1 [vanl. m. pä\ Gå smått, 
med korta steg o. s. v. (om folk, 
men även t. ex. om ur). Ped — 
Rz 439 a 'springa smått' Sm. 

^minne mina Nyl Kim Hi Ko Hsk 
Hvbfj, min Estl Py nVa, mini 
Nyl pl. obr., stn. Mynning av 
rinnande vattendrag. — fvsk. 
minni n., da. minde; Rz 448 a 
Hs. Gd.; Sp. 

minnes[beta], -*bete minisbita svm. 
Na 

*minnog (fvsk. minnugr fsv. min- 
nogher adj. 'minnesgod') ingår 
i sms. *8tackogminnog, qv. v. — 
SL minnigh, Com.^ p, 76 (n. 349), 
LM o. Lind minnug. 

*minskna min^hi} sv. vb. tr. 1 Minska. 
Gsv 

*wix^nBaminskna8 GsvNgö, minsk- 
nis Rg sv. vb. dep. 1 Minskas, 
avtaga. 



[minst — i tlss. ti mimtonä 1. -i 
mNyl Fby Hi Kim Pg Fö, tä 
minstonä 1. tä minsUmdä Å, ti 
miystonä Ku Brdö (i Ku även 
tcU m.), ti minstonäs Ksl, eliipt. 
mimtondä Py Åtminstone. 

*minsting förek. i tis. ti mimtiggin 
Sj Ksl, ti mimtindjin 1. -imin 
vNyl = fg. — minstingen idm 
Bhl. (Rz 439 b) VI. SM. 

'''minstingens minstiggins 1. mins- 
tiggänäs adv. Åtminstone. mNyl 

— Jfr smss. *till- och *åtmins- 
tingen(s), qv. v. 

^minstning förek. i tis. timinstnin- 
djin (1. -tmin) = fg. Po 

"^minusera 1. '''minesera minusér(a) 
Ka Sn Ingå, miniser Lmo, mini- 
Jéria) Pä sv. vb. 1: l)tr. Minska. 
Ka Sn Ingå 2) intr. Spara in 
på; t. ex, iw. mä kafä. Pä Lmo 

— Rz 439 a minnserä 'minska' 
Gd; no. menesera 'spare (mena- 
gere)'. — Av fr. ménager? 

minutsglas minutsglas 1. -glqs stn. 

Logg-glas. Nyl 
*mirra mira sv. vb. intr. 1 Gråta 

onödigtvis, gnälla. Na — no. 

mirra nit. mirren idm. 
*mirre mirä Kim Nyl Å, mir vNyl 

pl. -ar svm. 1. stm. 1 Katt (skämts.). 

— Ingår även i sms. kisse-^^^miire, 
qv. v. 

*mirrog miro(gär)Aåy Gnällig, kin- 
kig. Na 

*mis ingår i sms. guld-*mis, qv. 
v. 

*miss ingår i smss. al-^^^miss och 
'''älvmisskom, qv. v. 

'''missa mis pl. obr., svf. Mässa. 
Estl — fvsk. fsv. missa f. 

'''missbyta misf)i/t(a) sv. vb. tr. 2 
Förfördela. vNyl Hvbfj; vanli- 



*mi8sbyte—*mtsto. 



607 



gast i pp., som förekommer i 

hela Nyland. 
*missb3rte fnisbtftä ut. pL, stn. För- 

fördelning. Po — Rz 440 a 'oför- 
delaktigt byte' Nk., no. misbyte 

n. 'ulige delning'. 
^missgrunna (1. -""gråna?) mhgrona 

sv. vb. tr. o. intr. 1 Misstänka. 

Ka Sn — fvsk. misgruna v. 
^missgrunne (1. -*gråne?) tni§grona 

ut. pl., svm. 1) Misstanke. vNyl 

2) Ovänskap (mellan personer). 

Ka Sn Ingå 
^missgå [sig] misgå-sä 1. -si st. vb. 

rflx. (böjn. som i hsv.) Förgå 

sig, handla orätt. vNyl — Lind 

'sich verirren'. 
"^xnissgås misgås st. vb. dep. (böjn. 

som i hsv.) 1) Förolyckas. vNyl 

(passim). 2) Gå miste, gå vilse. 

Ingå 3) Få missfall. Ingå — 

Bhl.; fsv. misganga äda. misgange 

v. 'gå olyckligt; slå fel'; Ser. 

missgås 'male evenire', Weste 

Sdt missgå idm. 
"^misshöra [sig] tniäChJör-^ä 1. -^t 

sv. vb. rflx. 2 Höra orätt. vNyl 

Lojo — Ez 440 a misshöra Sm., 

no. xnishoyra vb.; LM, Sdt o. 

Weste misshöra sig. 
"^misshörsel tnishOr^cU ut. pl., stf. 

1. stm. Det att höra orätt. Po 

Ten Brom 
[missionär — folketym. män/onér 

Brom, män/ofiécer Fby stm. 2. 
"^missjämd mistämdär adj. Ojämn. 

Po 
"^missjämn mi^ämär adj. = fg. Ka 

Sn Ingå — Bz 440 b Hs.; fvsk. 

misiafn no. misjamn fsv. mis- 

isempn. 
^misskommas miskomas pret. -koms 

sup. -komist st. vb. dep. 1) För- 



olyckas. Ingå 2) Få missfall. Ingå 
(åtm.; Hz 440 b uppger ej ort). 

^misskundelig mtskundcUt' adj. Elän- 
dig, ömklig. Kv Vö — Ez 440 b 
Hs. 

^misslaga mislagu svf. Felet att 
reva ett haHt slag för litet på 
revstaken. Pg — Uppl. 'ett hälft 
lag på en härvel' (Rz 441 a) SM.; 
fvsk. mislaga f. 'laeggen i skjsBv, 
ulige retning'. 

^misslika tnisltk sv. vb. imp. 1 
Vara till obehag, plåga. Nkby 

— Bhl. Vg. Sm. Vm. Hs. (Ez 
403 b), Fryksd. 'äckla'; fvsk. fsv. 
mislfka v. 'misshaga'. 

^missminnas misminas sv. vb. dep. 
2 {-ndist -ndast) Missminna sig. 
vNyl ~ Ez 440 b Hs. Vb.; no. 
misminnast v. 

[missne] ""messne mäsän ut. pl., g.? 
nS(Br tu hanhäldärhun om mäsän?** 
svaret blev: „it väit %a, hä ä 
mäsän bara^. Ingå Sn 

^missrand misrand pl. -rändär stf. 
En rand, som är olik de övriga 
(i tyg). Na 

""misstala mtital(a) sv. vb. tr. 1 För- 
tala. vNyl — fvsk. mistala v. 
'tale feil, fortale sig'. 

'''misstala [sig] mtstalsä 1. -si sv. vb. 
rflx. 1 Försäga sig. vNyl — no. 
mistala seg v. 'forsnakke sig'. 

*misstydog misUjdo(går) adj. Tve- 
tydig. Na 

'''missunnog misuno(gär) adj. Miss- 
unnsam. Na 

'''miss-år misär stn. Missväxtår. Ksl 

— Sm. (Ez 440 b) Fryksd. Norge. 
*misto misto adv. Miste. Sbo — 

Ser., Lind, Sdt, Ihre, Weste 
mistom, 1500-t. misto (se Vendell 
PSw. Kr. p. 304). 



608 



*fnit-*mjåld. 



♦mit mtt 8tm. 1 1. 2 Rg Wp (pl. 
-ir) Da Nu O, stf. Ru Larv av 
mjölbaggen. — no. mit da. mid 
nit. äda. mite eng. mite (beteck- 
na 'acarus' mfl. insekter). 

^mitta ingår i sms. kis8e-*niitta,qv. v. 

*mjaldra meadur svf. Mjärde. Nu 
[< *mjärdra.] 

*mjava m}auv(a) sv. vb. intr. 1 
Jama. mNyl Must — änsv.miawa 
Spegel, da. miaue vb. 

*mjem[m]a fn%äitn sv. vb. intr. 1 
PjoUra, tala oförståndigt. Na 

*mjol fnt%ol O, mtiol Ngö ut. pl., 
stn. Mjöl. — fvsk. miql fsv. miol 
n. 

'''mjölk mj^olk ut. pl., stf. Mjölk. Po 
— fvsk. fsv. miolk no. mjölk f.; 
DL Vb. (Rz 438 a) VI. Bhl. Sm. 
Öld. 

*mjom[m]en I nuomtn adj. Ljum. 
Na [Assim. inträdde medan 1 
ännu hördes framför |.] 

*mjom[m]en II mj^gmt' adj. Mjuk, 
blöt; mogen. Na 

*mjov mtovär Po, mnåv- Ru, mtfiO' 
Da Qsv Nu O Rg, mt|w- Nu Wp 
adj. Spenslig, fin. — fvsk. fsv. 
mi6r no. mjo adj. [Ej fullt å i 
Ru, utan nästan långt öppet 
(dial.) c?]. — N-M. har miö(med 
bet. 'obetydlig') från 1572. 

'''mjov-bladot mtiobladåtär adj . Fin- 
bladig. StRg 

'''mjugga m%ug sv. vb. intr. 1 Syssla 
med något i mjugg. Na 

[mjuk m(t)%uk' adj., äv. Bhd, mild 
(om väderlek). Ksl (mfl.) Estl 

'''mjuka w;|wÄ:- ut. pl., svf. Tö, 
mildt väder. Nu — Ingår även 
i sms. ^kvinnmäss-mjuka, qv. v. 

"^mjukväder mi^ukväöär ut. pL, stn. 
Töväder. Wp 



*mjul mi%ui stm. 1 Boll. Ru — 
Brytning av *myl, qv. v. 

*mjum[m]a miurn sv. vb. intr. 1 
== '''mjugga. Na 

''injuske mfusJca svm. Ljumske. Er 

*mjå[v] m\åv(år) adj. Spenslig, smal ; 

miåär om mun Mör i munnen. 

öNyl — Dl.; fvsk. miår no. mjå 

adj. 
[*mjädra] *mädra mä^öir svf. Mjärde. 

Da — Jfr fsv. mi8aj>re m. idm. 
*mjäge mnäga svm. Penis hos djur. 

Ingå (? Rz 438 a). Jfr *megc. 
'''[mjäg]hus ""mjäge- mtägahus stn. 

Praeputium equi. Ingå (?Rz 438 a). 
[*mjäka I] '''mjeka m^k(a) sv. vb. 

intr. 1: 1) Visa sig slapp eller 

bortklemad. Po Hi 2) PjoUra. 

Ped Pu 3) Tala med gnällande 

röst. Ped Pu 
*mjäka II m%äka sv. vb. intr. 1 Vara 

ostadig i kroppen såsom en druk- 

ken person. Na 
[mjäker] *mjeker m^ekär pl. obr., 

stm. Po 
[mjäkig] '''mjekig 1. -cg m\ehi- 1. 

m\eko(gär) Nyl, m^eku- Hi n Va adj . 
^mjäkog m^äko(gär) adj. Ostadig i 

ben och knän. Na 
["^mjäkus] ^mjekus m/^hus stm. 1 

Okv. för en slapp och slö mans- 
person. vNyl Hi (& -os), 
*[mjäl] *mäl mai Da, m^l O ut. pl., 

stn. Mjöl 
'''mjäla m%(Bl sv. vb. intr. 1: 1) Tala 

långsamt och släpande. Na 2) 

Tala 1. sjunga otydligt och osam- 

manhängande. Na — Vg. Dis. 

Vb. (Rz 441 a) Hll. 'jama', Hs. 

'tala gnällande'. 
'''mjäld m%äld ut. pl., stmf. Mald. 



*mjälder — mjölbock. 



609 



^mjälder m^äldra plt. Mald. Gkby 
— Jfr *iiialder o. fsv. maelder m. 

^mjäldra m%<ddra sv. vb. tr. o. intr. 
1 Mala. Bo 

^mjMle? m|ä7a svm. Långt och smalt 
sund. Ee — Jfr fvsk. miår a. 
'långsmal'. 

["^mjälk] '''mjalk mtj^qlk ut. pl., stn. 
Mjölk. Eu 

*inälk mälk ut. pl., stf. idm. Da 
fsv. äda. miaelk f., no. mjalk 1. 
(Mandal) mjelk f., da. melk; Gotl. 
Bl. Hll. (Ez 438 a) Vg. Dl. mjälk 
Sk. mälk. 

[*mjälka s.] '^njalka mt^lk (def. -a) 
ut. pl., svf. Mjölke. Eu 

["^mjälka v.] "^mälka mälk sv. vb. 
tr. 1 Mjölka. Da — Ez 438 a 
Bhl. mjiaka HU. xnälka; äda. 
madke. 

f mjälke] ^mälke mälk (def. -an) 
ut. pl., svm. Mjölke. Da — Ez 
438 b mjälke Gotl. Bl. Sk. DL; 
melke Sk. (Ez ibd.), no. mjelkje 
m.; Jyll. "^mselke. (fsv. mialke m. 
är växtnamn.) 

^injällande(s) miälandi 1. m^älandist 
förstärkn.-adv. fför adj. hvit (kvt- 
tär). Nyl 

"^mjälma s. m^älmo svf. Okv. för en 
som *m}ä]BT. Na 

'''mjälma v. m\älm(a) sv. vb. intr. 
1 Jama. Py Strf Ljd 

^mjälmog m^ähnofgär) adj. 1) Smak- 
lös, fadd. Na 2) PjoUrig, barns- 
lig, enfaldig. Na 

''"mjälog m^lo(går) adj. = fg. Na 

[mjälte] "^mälte mälta Ngö, mcUt 
(def. 'a(n)) Estl. f. ö., ut. pl., 
svm. Da Gsv Nu O Wp Ngö 1. 
svf. Eg — Eosl. Vg. 

mjält-^^frosse mfåltfrosa ut. pl, svm. 
Älta (sjukd.). Hvbfj 



*injärda m%(Blo Hsk Å, mtf^^ Nu 
Wp svf. Mjärde. — fvsk. merd 
ni£br& f. 
[mjärde] '^mjarde mi%q^ stn. Nu 
*mjärg rmiärg Eg, m%ärg Nyl (passim 
i alla landsändar) Pg Na Nkby- 
tr. Gkby skgd ut. pl., stm. Märg. 

— fsv. miaergher m. [< mergr 
gen. miargar]. 

^mjärge m\(erga ut. pl., svm. Märg. 

Kkr 
"^mjärgog m%ärgo(gär) adj. MärgfuU. 

Na 
['''mjäska] ^mjeska mt^isk sv. vb. 

intr. o. imp. 1 Slaska, gloppa. 

Na 
[mjöd] *möd möd Nyl Pg Na, m 

Eu, mö Nyl (i folkvisor), myöd 

Kim ut. pl., stm. 1. stn. Betyder 

i Na Pg även 'boning'. — UppL; 

änsv. (N-M. med ex. ur EB Visb. 

i 16:o); se N-n Asch. Gr. § 100. 

— Jyll. m0. 

[mjöd]bo *möd- mödbo stn. Humle- 
bo. Na 

mjödgräs m^ödgräs pl. obr., stn. 
Fårkummer, geum rivale. Kim 

[mjöd]humla *möd- 1. "^mö- möd- 
humblo Nyl, myödhumblo Sj Py, 
myödhombla Kim, mö(h)umblo 
vNyl, myöhumblo Sj svf. En art 
humla (bombus). — VI. 

[mjöl] *möl möl* Gsv, ml Nu Eu 
ut. pl., stn. 

[mjöla I (även = hsv.) m^la nVa, 
tn^öl* Pm sv. vb. intr. 1: 1) [om 
nan] Daska om, slå. Pm nVa 
2) [ot nan] Skaffa obehag åt 
någon, taga hämnd på. Ped Pu 

*mjöla II mtfpU Wp, mtiöl Eg 
pret. o. sup. mt%öd sv. vb. tr. 2 
Mäta. — < *mjäla, jfr *mäla. 

mjölbock miiölhuk stm. 1 1. 2 Mjöl- 



610 



mjölhär— [mocka v. 



klimp i soppa eller välling. Bg 
Wp [mjöl uttalas ibd. även myöl.] 

mjölbär mt^ölbär stn. Mjölon, fruk- 
ten av arctostaphylos uva ursi. 
Wp — Hs.; no. mjelbser n. 

*mjöld mz^d stn. Rymdmått. Wp 

mjöl[dryga], -*druva m^öldruvo ut. 
pL, svf. Å (Fstr). 

[mjöl]gräs *möl- mölgräs ut. pl., 
stn. Mjölkört, epilobium. Gsv 

mjöl[ig], -*og 1. -ot m|ö?w- nVa, 
m%ölu- Or, m%ölot 1. -ut sVa, mfplo 
Gkby NVet adj. Småfånig, bort- 
blandad; dum. — Ingår även i 
sms. ""småmjölog, qv. v. 

^mjölka m^-ölka (1. -o 1. -u) svf. 
Kvinna som mjölkar eller som 
beger sig att mjölka. Å Ku Brdö 

^mjölkandags m^ölkandaks adv. Tid 
att mjölka korna. vNyl 

'^mjölkan-kudda mi^ölkagkudo svf. 
Mjölkko. Ingå (mfl. i vNyl). 

mjölk-iblanda miolkhlando vNyl 
mNyl, m%ölkhlqndo öNyl, miolk- 
hlando Fby Kim, m\ölkhlqndu Hi 
ut. pl., svf. Mjölkbland, bland- 
ning av mjölk och vatten. — 
no. mjolkeblanda f. 

'^mjölkfingrog mjfilkfiggro(gär) adj. 
Svag 1. vek i fingren. Na 

mjölkgräs mjölkgräs vNy], mjölkgräs 
nVa ut. pl., stn. Mjölke, epilo- 
bium angustifolium. — Dl. (Fries). 

mjölk-kalv miölkalv stm. 1: 1) Kalv, 
som uppfödes med mjölk. Nyl 
2) Skämts, om en person (ish. 
om ett barn), som gärna dricker 
mjölk. Nyl 

[mjölk]'*kudda,'''mjölkes- miölkiskudo 
svf. Mjölkko. Sbo 

^mjölkog m0lko(gär) Nyl, mtölku- 
nVa adj. Besudlad med mjölk. 

mjölk-ost m\ölkost pl. obr., stm. 



Maträtt, som kokas av halvsur 
mjölk. öNyl 

mjölk-*sibb m^ölk- 1. miöXksib stm. 
1 = mjölkkalv i bet. 2. Fö Ku 
Brdö 

mjölk-^sipp' m%ölksip stm. 1 = fg. 
Å Np Px Mx nVa 

mjölk-^^^tåre m^lhtuora svm. Mjölk- 
skvätt, mjölktår. Py 

mjölkvåm mjfilkvamh stm. 1 Stor 
mage, t. ex. hos får som upp- 
födas med mjölk. Na 

'''mjöll i uttr. sådana som t. ex. 
hä va so lunt o vakärt som in 
m|67. Ingå (Bsd) Jfr hsv. mjäll- 
hvit, fvsk. miqll no. mjoU f. 'let 
og ter snö'. 

mjölstnipe m^öl- 1. m^lstrupa svm. 
Av bräder gjord t fyrkantigt rör, 
h varigenom mjölet från kvarn- 
stenarne glider ned i säcken. Nyl 
(åtm. vNyl o. mNyl). 

mjöltamp miöltamp stm. 1 Mjölsäck. 
Brom 

mjöltratt miöUrat Fby Kim,m0Uraht 
Hi stm. 1 == mjölstrupe. 

mjölökare m^öUmkari Pä Lptr, mtol- 
gökar Py stm. 3 Mjölöka. 

mjöl-^^öke miölöuk Vö, mi^ölök (ut. 
pl.) Np stm. 1 = fg. — no. 
mj0lauke m. 

*mjö[v]ga m^ög sv. vb. tr. 1 Böja. 
Lptr — Jfr *mjov. 

""moa s. moa svf. Ko (i bspr.). Nyl 
Ko 

*moa v. moa sv. vb. intr. 1 Böla, 
om ko 1. kalv (i bspr.). Nyl — 
no. moa skott, moe v. 

[mocka v. 1. maka (= hsv.) bl. a. 
moka Nyl EF, m(lk(a) Hi Hsk 
Brdö Ku Fö, moka Å sv. vb. 1: 
1) tr. m. hop (resp. houp Hi Kim 
Pg) gr(^l resp. gräl Tillställa 



*moeka? s. — *modersprdk. 



611 



gräl. Nyl EF 2) intr. [w. ti, til, 

tä, tal ngn] Slå till ngn. Åhd 

EF Nyl 
"^mocka? 8. mok (def. -a) svf. Mäs- 

singsring på knivskaftet. Nu 
*mockla tnokål sv. vb. tr. 1 [hop] 

Hopskrynkla. Na — Jfr Jyll. 

mukke v. 'stode'. 
[mod s. Mod, sätt. Märk tlss. po 

ha modä Nyl EF Åhd, sq-moö 

Wp På det sättet, sålunda; i 

Wp även: sammalunda. — Jfr 

"^tolig-mod. 
*mod a. moan f. mq n. mot adj. 

Modig. O — Jfr no. modad idm. 
*mod p. mod Ingå, moud Hi van- 
ligen förstärkn.-adv. fför adj. 

allena; någon gång även ensamt 

i samma bet. — no. mc åleine. 

Jfr Noreen Aschw. Gr. § 104 

anm. 3 (fsv. *mörl> < m^rgd). 

Ingår även i sms. *stillmod, qv. v. 
*moda [sig] I mod-så 1. -si sv. vb. 

rflx. 1 Bemöda sig. Po — Jfr 

fsv. modhas v. 'bliva ivrig' &c, 

no. xnoa 'pusle'. 
'''moda [sig] II mod-så 1. -si sv. vb. 

rflx. 1 Morska upp sig. Po Ka 

— Jfr hsv. mod. 
*moda [sig] III moud-sä sv. vb. rflx. 

1 Antaga en viss form eller be- 
skaffenhet. Hi 
^modad wo(2a^dfr adj. Sinnad, hågad. 

Ingå — no. modad äda. modet. 

Jfr sms. ^långmoda. 
*modande modandi förstärkn.-adv. 

fför allena: Mol. Öb (Ort? Sv. 

Lmfis anteckn. uppge ej orten). 

Även i sms. still-^^^modande, qv. v. 
^rnodd mod ut. pL, stm. coU. Mött; 

småmygg. Nyl Fby 
[moder] mor mycket aUm.; med 

böjn. mor pl. morar stf. Estl 



*modor mödor (pl. av '''modra 1. 

mödär, mfjdror) Ksl 

'''modra modra He Sbo, mgdro 

Nyl EF, modru nVa, moudru Hi 

mVa, moudro 1. -a Fby Kim Pg, 

mouru Ngö 

Pl. *möder (= fvsk. méSr fsv. 

m0l>er) mödår Nyl (pass.) Ped 

Pu, myödär Sj Py, m^dår Bo 

— *mödror mödror Ksl (mfl. 
i mNyl) vNyl Np, mödrur Vö 
(mfl. i mVa), mödrur Ngö, meru 
Eu (= mödrar, f. ö. moru) 
Ordet betyder bl. a. 1) Stom- 
bräde på spinnrock. Ru 2) Lägsta 
stocken i vägglag. Fby 3) Hål, 
hvari trädymlingar märkas för 
att bli passande. Na 4) Mjöl- 
ränna i kvarn. Bu 5) Mjälte. He 
Sbo — [moder] '''modra ingår i 
smss. bröst-, *fludder-, *häl., 
*krank-, nagel-, röst-, skogs-, skjrt- 
tel-, *trudu- och äppel-m., qv. v. 

moderfel modårfåil Nyl, modårfeål 
Sj ut. pl. eller ock plt., stn. Ondt 
(plåga) under bröstet. 

moderlän moddfl^n stn. Moderför- 
samling. Ksl vNyl — Jfr kyrk- 
län. 

[modermjölk modårmtfilk ut. pl., 
stm. kallas i Pyttis en hvit fläck 
på nageln. 

modermässa modärmäso Ku, tnådär- 
mä/o Kkr ut. pl., svf. Mariemässa. 

'''moders modär^t förstärkn.-adv. 
fför allena: Mol (allena). Nyl — 
Ez 443 b mors allena Sk. VI. — 

— Jfr ^stenmoders. 
*moder8pråk modä§pråh 1. modä- 

språk nVa, mo^pråk Gsv pl. obr., 
stn. Modersmål. — I Westes 
ordb.; da. modersprog ty. mutter- 
sprache. 



612 



*modes — *moken I, -ig. 



*inode8 ingår i sms. '^själemodes, 

qv. v. 
"^modförlorad 1. -ig modfylora (oböjl.) 

Lmo, modförlori' Sby Lfj adj. 

Modstulen, nedslagen. 
*modo? moudo förstärkn.-adv. fför 

adj. äismänd (== ensam). Kim 
'''modra modru ut. pl., svf. Kolik. 

Kr Eg. pro moderfel 1. d.; jfr 

ock moder, 
'''modra [sig] mgdär-^ä 1. -^' sv. vb. 

rflx. 1 Tilltaga i kraft och yvig- 
het; tom modra op si (t. ex. om 

potatisblast). Ingå 
'''modspilld tnoudspiUär adj. Mod- 
stulen. Pg 
'''moen moi- adj. Mogen. Sbo — 

fsv. möin adj. 
""moga mgga sv. vb. intr. 1 Knoga, 

arbeta ihärdigt men långsamt. 

Fö 
'''mo[g]da mod(a) sv. vb. intr. 1 

Mogna. Ingå (Bsd). 
*mo[g]lig tngli- adj. Lätt, bekväm. 

Pm Px 

moUt Mx Ped Pu Lmo, mouUt 

Vö adv. Lätt, utan svårighet. — 

no. mogleg (o'), moleg 'möjlig, 

rimlig*. 
[mogna heter mouna sv. vb. intr. 1. 

Hi 

mogna sv. vb. tr. 1 Bringa till 

mognad. Fby 
"^mognare ingår i smss. bär-, kom- 

och säd-^^^mognare, qv. v. 
*mognas mgnas Mx, mougnas Pg, 

mounas Kim Hi sv. vb. dep. 1 

Mogna. 
*mogne ingår i smss. kom-J och 

säd-^^^mogne, qv. v. 
^mognig mgniCgär) Na, mouni- Kim 

Vö adj. Mogen. — Ingår ock i 

smss. bråd- och o-^^^mognig, qv. v. 



*moj moyj komp. -narä sup. -nast 
adj. Som mojnat av, sakta (om 
vind och väder). Na Nyl (pass., 
vanl. i vNyl, dock trol. utan 
gradfogning). — Rz 443 a Hll. 

'''moja moyj sv. vb. intr. 1 [åv] 
Mojna, stillna ut (om väder). 
Lmo 

*mojas moyjas sv. vb. dep. 1 Moja 
sig. vNyl 

*mojbris moy(j)hrts stm. 1 Sakta 
bris. Na 

*mojby moy(j)ly stm. 1 Sakta vä- 
deril (på sjön). Na 

'''mojmog moymoCgär) adj. Oföre- 
tagsam. Na 

"^mojsa ingår i sms. torr-^^mojsa, 
qv. v. 

'''mojsk moysJc ut. pL, stn. Snöslask, 
träck. Na — Med glidljud ut- 
bildadt från *mosk < *mo)>k (lik- 
som nhsv. mask < fsv. mal>ker), 
jfr f vsk. moö n. 'rask, skrab, af- 
fald'; Bz 451 a musk 'skräp, av- 
fall' m. m. Hs. Vb., no. mosk 
n. idm, musk n. 'tågeregn'. 

*moj8kog moyskoCgär) adj. Gyttjig, 
slaskig. Na 

""mojsog ingår i sms. torr-^^mojsogt 
qv. v. 

*mojväder moy(j)vädär ut. pl., stn. 
Stilla väder (till sjöss). Nyl - 
Bz 443 a Vm. 

*moken 1. -ig rngldn 1. -igår Bo Msk 
Sbo mNyl Fby Na, motji- öNyl 
vNyl Fby, moutjin Hi Kim adj. 
1) Boken, murken, skämd. Nyl 
EF 2) Trött, t. ex. i armar och 
ben. Nyl — Sdm. Nk. Ög. Sm. 
(Rz 443 a) Åm. i bet. 2; no. 
möken a. 'desig' m. m. — Ingår 
även i smss. arm-, ben- och knä- 
'^moken, qv. v. 



*mohna —molnhAb. 



613 



"^mokna tnoknCa) Nyl Fby, mok^ 
1. mokän Na, tnoukna Kim Hi 
sv. vb. intr. 1 Bli boken, murkna. 

— no. mökna v. 'sleves, udmat- 
tes; modnes'. 

*niola fnol(a) sv. vb. tr. o. intr. 1 
Söka, gräva i, böka upp eller i. 
Ingå - Sdm. Vm. Ög. Bl. Hll. 
(Rz 443 b) Vg. 'syssla' m. m. 

^molk molk Bo, tnoik Gsv Nu O 
Ko Kkr ut. pL, svf. Mjölk. — 
Öld (Rz 438 a) SM. Sk. 

*molka fnolk(a) Bo Gkby NVet, 
fnolk(a) Ru Gsv Nu O Ko Kkr 
Öb sv. vb. tr. o. intr. 1 Mjölka. 

— Vb. Sk. Vg. HU. (Rz 438 a) 
SM. Öld; fvsk. fsv. no. molka 
fda. Jyll. molkse v.; LL Sp. Ser. 
LM Ld Sdt Weste. 

[*molk-bam] *molke-bå[r]n molkibån 
stn. Dibarn. Gsv Nu 

"^molkbytta 1. '^molke- molkhito Bo, 
molkibit Gsv Nu O svf. Mjölk- 
bytta. 

*niolke mcHk ut. pl., stn. Mjölke. 
Nu O — LM Lind. 

"""xnoUdng molktgg stm. 1 Något 
stort och oformligt (t. ex. en 
bullersten). Fby 

"^molk-kappe molkap (def . -an) svm. 
Mjölkbytta. Gsv Nu 

"^molk-skjula 1. '''molke- molksktulo 
Bo, molkstsulu Lmo Ped Kr, 
molkiskiiul Gsv Nu O svf. Mjölk- 
stäva. 

^molla s. I mola svf. Ökn. på en 
mycket fet kvinna, ko eller tacka. 
Na — Rz 452 a 'långsam kvinna' 
Sm.; no. molla f. 'kjaelenavn til 
pigeborn', mulla f. 'tSBtvoksen 
fyldig kvinde'. — Ingår även i 
sms. flott-*molla, qv. v. 

*inolla s. II molo ut. pl., svf. Smörja. 



Brom Jfr fi. mållistan mfl. — ? 

1. äda. mulle v. 'hopblanda'? 
*molla v. I mol sv. vb. intr. 1: 

1) Puttra, om en kokande gryta. 

Vö Mx 2) Mumla. Fö öb 3) 

Knota. Px Mx Or nVa — fvsk. 

muSla fsv. no. mulla 'mumla'. 
'''molla v. II mol(a) sv. vb. intr. 1 

Smått syssla med ngt. Å — Rz 

452 a Sdm. 
^moUog molo(gär) adj. Mjuk, blöt; 

mycket fet. Na 
""mollra moldär sv. vb. intr. 1 Mum- 
la, puttra. Kv Pä Lptr — no. 

mullra v. 'knurre småt'. 
[moln moll} pl. molnar stm. 1 Ingå 

(åtm. Bsds skgd). 

= måln stf. 1 Pg 
*molna v. moln(a) mNyl vNyl Kim, 

måln Kim Pg, måna Fö Kkr 

Ku Brdö, muålna Hi, mgn O sv. 

vb. intr. o. imp. 1 Mulna. — 

fsv. no. molna v.; SL LL Sp. 

LM Sdt Weste; Ser. molnad 

'clouded'. 
"^molna s. 'kvarn' ingår i ortnamn 

SS. Molnby, Molnträsk m. fl. i 

Bo, Ksl, Kaxkerta, Vasatrakten, 
"'molnas månas sv. vb. dep. 1 Mulna. 

Ku -^ no. molnast da. mulnes. 
molnbotten målnhotf} ut. pl., stn. 

Molnbädd. Kim 
moln-*grum moh}grum pl. obr., stn. 

Över havet hvilande mörk sky- 
vägg, bådande oväder. Ksl 
moln-*gr3mi moli}gryin pl. obr., stn. 

= fg. Ksl 
*molnig molnt(gär) adj. Mulen. Po 

(mfl. i vNyl). — Hos Weste. 
molnklimp moli}klimp öNyl, muol^- 

klimp Py stm. 1 Molntapp. 
molnkubb mol^kub Ten Brom, moln- 

1. muålnkoh Hi stm. 1 = fg. 

78 



614 



molnplätt--*morgen-8hära. 



molnplätt moli}iMt st. m. 1 Moln- 
tapp. Sj Ksl 

molnrot moli^rQt pl. obr., stf. Moln- 
bädd vid horisonten. vNyl 

"^molntut mol^tut stm. 1 Molntapp. 
Bo (mfl. i öNyl) 

molnväder månvadär ut. pl., stn. 
Väderlek med flygande skyar. 
Ku 

*molpa molp(a) sv. vb. intr. 1 Sura, 
vara vid dåligt lynne, hänga 
läpp = vara sur o rmdigär, Ksl 

*mone mon (def. -a», alltså) svm. 
Kroppås. Ru Nu O Wp — Kim. 
mone- (i smss.) Öl. moen f . ('lös- 
halm på täckhalmen'), jfr no. 
mån f . 'översta delen av en bärgs- 
rygg'; fvsk. ménir m. 'tagryg 
på hus'. — Ingår ock i sms. 
tak-^^mone, qv. v. 

*moning monigg Kg, monig Ru 
stm. 1 = fg. — HU. möning m. 
— Ingår ock i sms. tak-^^möning, 
qv. v. 

[monument heter moamånt stm. 2 
Kkr 

mo-*pit mopit stm. 1 Ljungpipare, 
charadrius apricarius. Nu — i 
Jfr Rz 430 a myrpytta f. Sm. 

'''moppla mopla 1. mopäl vNyl, mopla 
Fby, mopla Kim, mupäl Ped Pu 
(mfl. i nVa) sv. vb. intr. ]: 1) 
Tugga med svårighet. Ped Pu 
2) Tala otydligt, mumla, sladdra. 
vNyl Fby Kim — Jfr nit. mum- 
peln 'mumla' o. d. 

"^mops ingår i sms. beck-^^mops och 
smst. bästa-^^mops, qv. v. — i 
Jfr äda. mov 'psen, serbar'. 

[morbroder heter (ish. i bspr.) mobru 
öNyl, morbo (!) Ku, niuhu mNyl 
vNyl Hi ut. pl., stm. 

*mordf murtli 1. mour^i ut. pl., stn. 



coU. Skräp, avfall, kvistar och 
ris i skogen ; ofta i smst. brakäl 
o. m. Ten — i Jfr Rz 444 b 
mord m. 'groft grus' Gd. 

[mordisk; ntr. mor^ist användes i 
Lptr som förstärkningsord, t. ex. 
mgr^ist myl^. 

[morfar heter (ish. i bspr.) morfa 
Ku, mqfa Bo Pä Lptr Py, mufa 
Nyl, mufa Hi, mo/m (mdef.) Fö, 
muf Ob, mumpa [= mormors 
pappa?] Sj ut. pl., stm. 

'''morgan morga adv. I morgon. Estl 
(incl. Gsv o. Ngö); morga martst 
I morgon bittida ibd. — Sm. Ög. 
Vm. (Rz 444 b) Nk. VI. Bhl. - 
— Jfr sms. över-*morgan. 

""morgansdag morgasdq pl. obr., stm. 
Morgondag. O 

*morgen mori pl. mortlar Nyl, mort- 
lar Gsv Nu, mort^a Ru, morir 1. 
monf(ir Rg Wp stm. (förefaller 
att vara stf. i Nyl. II n:r 243 
qron morin Ljd) Morgon. — fvsk. 
morginn m., Sk. SM. 

"^morgendag moridq(in) Da Gsv, 
moridq(n) (1. -d^ie») öNyl, mori- 
da(%i) Py ut. pl., stm. (def.) Mor- 
gondag(en). 

'''morgens morts(t) L i mort8(t) adv. 
I morgons, i morse. Nyl Ngö 
Estl Ru EF Sött Fö Öb — In- 
går ock i sms. '^övermorgens, 
qv. v. Uppl. i morgens. 

"'morgens-halva morishaivun svf def. 
= följ. Kr 

'''morgen-sida förek. i uttr. {mot 1. 
po 1. upa) monnsidon Strf, mori- 
stdo 1. -on Py svfdef. Senare 
delen av natten. 

'"morgen-skära moriskm- ut. pl., svf. 
Morgonrodnad. Nu 



*inorgen'8iäma--*fnorhna. 



615 



*morgen«skäma moriskt^ ut. pl., 
8vf. = fg. Wp 

^morgens^mål monsmål Wp, moris- 
mual Ru stn. Morgonvard, fru- 
kost. 

^^morgens-mörfge]]! moris-mön adv. 
I morgon bittida. Lptr 

^morgen-stilla moristilo svf. Nöt- 
kreaturens utfodring om morgo- 
nen. Py 

*morgens-tung moristugg- adj. Söm- 
nig om morgnarne. Lmo 

*morgen8*vard ]. -*vård morisvql 
nVa, moriswQ^ Nu, morisvo(l^ Gsv 
O, moriso^ Nu stm. 1 Gsv nVa, 
stn. Nu O Morgonvard, frukost. 

"^morgenvakog morivaku adj. Tidigt 
vaken om morgnarne. Py 

*inor[g]ne morria Da, mona Da Gsv 
O svm. Morgon. — ÖHd. 

^mor[g]ne-råde 1. -*rude? morypm 
pl. obr., svm. Morgonrodnad. Da 

^mor[g]ne9-låge moncuiltui (1. -XI-) 
ut. pl., svm. = fg. O 

^mQr{g]ne9-råde 1. -rude? mona^rcia 
ut. pl., svm. Morgonrodnad. O 

inorgo[nJ morgo Kim, moro Sbo Bo 
pl. mortlar stm. 1. 

[morgonjdag ^morgons- morusdq pl. 
-dagar stm. 1. Vö 

morgon-^gråning moroggrånigg ut. 
pL, stf. Morgongryning. Pg 

morgon-kucku morogkuku pl. -ur 
sm. Person, som stiger upp ti- 
digt om morgnarne. vNyl Na 

*inorgon-natt förek. i uttr. (po 1. 
mot) moronat(å)n (stfdef) På 1. 
mot senare delen av natten. vNyl 

Sj 

morgon-otta moronoto svf. Morgo- 
nen (ish. vintertid) mellan upp- 
stigningen och dagningen. Na Ko 

niorgon-*råde 1. -"^rude moronroda 



mNyl vNyl Fby, måronrådaVö, 
moruruda Px Mx, moronruda öNyl, 
morjirua Da ut.pl., svm. Morgon- 
rodnad. — Rz 526 a Sdm. ~ Bib. 
SL morghonroodhe, LL morghon- 
röda (fmn.?), Sp. morgonroda, 
Schibb. morgonråde. 

morgon-^^^röde morurö ut. pl., stm. 
= fg. Ped Pu — da. morgen- 
rode idm. 

morgonsida moronstdon svfdef. = 
^morgensida. Nyl — Ej okändt 
i Sverige; no. morgonsida f. 

morgons-^^märfglen moros-mön adv. 
I morgon bittida. Lptr 

morgonsömnfig], -cg moronsöm- 
no(gär) adj. Sömnig om morg- 
narne. Nyl 

morgontung morutugg adj. Sömnig 
om morgnarne. Ped Pu — no. 
morgontung a. 

morgonvaken moronvakin 1. -igär 
adj. Tidigt vaken om morgnarne. 
Na — Uppl. idm ; no. morgonvak 
a. 

morgon- 1. morgonsvard 1. -"^vård 
moros- 1. mortisval pl. -valar Ped 
Pu (mfl.) 1. -valar Pm Px, mwon- 
1. morosvåfr)^ Pg Na Ko, moros- 
väl Hsk stm, 1 Frukost. 

*mork mörk- Nu Ru, murk- Nu 
adj. 1) Mörk. Nu Ru 2) Blind. 
Ru 

'''mörka mörk sv. vb. tr. 1 Klandra, 
lasta. Py — no. murka v. 'måne, 
gnave', jfr Rz 448 b murrka 'ond- 
göras i tysthet' Ög.; Jyll. murkle 
'vaere genstridig'. 

'''mork-kråka murkråk svf. Svart 
mindre kråka, corvus corone. Nu 

"^mörkna morki} 1. mörkna sv. vb. 
intr. o. imp. 1 Mörkna. Ru Nu 
Kkr — änsv. mörkna v. idm. 



616 



*inorhne—*mo88e IL 



*morkne morki} ut. pL, stn. Mörker. 
Nu Eu (i Eu def. -a och således 
troligen eg. plt.). 

*morla mozla (& -r/a) sv. vb. intr. 
1 [imåtj Knota. Ingå — äda. 
murle no. murla v. 'knurre, mum- 
ie'. Jfr hsv. morra. 

[mormor heter (ish. i bspr.) moinu 
Bo, mumu Nyl EF, muniu Sbo 
He (mfl.), mum Öb ut. pl., sf. 

— Hs. momma idm, Fryksd. 
'^momma 'gumma'. 

mormässa mourmäsa 1. -o Kim, m(lr- 
mäsa Pg ut. pl., svf. Mariemässa. 

— Ser. mårmessa. 

*mom mofi stm. 1 Mo, hed. Nu — 
Norrl. mor f. (Rz 444 a). 

*morr mor stm. 1 Tordmule, alca 
torda. Px Bärgö 

[morra v. Katten murar (sv. vb. 1) 
i Na Ko Hsk Brdö d. v. s. spin- 
ner; grodan morar i Bo — Bhl. 
(om katt). 

*morra s. mora svf. Katt (skämts.). 
A — Ingår ock i sms. kisse- 
*morra, qv. v. 

*morre morä svm. Katt (skämts.). 
Å — Ingår ock i sms. kisse- 
*morre, qv. v. 

*morrog 1. *murrog 1. -ot morotär 
Kim, muro(gär) Nyl Kim, murotär 
Pg adj. Surmulen, tvär, trumpen. 

— Weste morrig a. 'knarrig'. — 
Ingår även i sms. sömns-^mor- 
rog, qv. v. 

^morsa mou^u Kv Vö (mfl. i mVa), 
wiM^M 1. mti^u nVa, mu^ sVa, mm 
Mx svf. 1) Mormoder. sVa 2) Hus- 
moder. mVa 3) Lunsa. Np Px 
nVa — Vg. mossa 'mor lilla' 
(Hof), VI. 'lunsa'. 

mors-bror morbror pl. -brödär stm. 
Morbror. Ped Pu 



*morse mu§^ Np Pra Px, must (def.) 
Mx ut. pl., sm. Morfar. 

mors-far morfar pl. obr., stm. Mor- 
far. Estl 

[morsk mmh- adj. Enfaldig. Lmo 

'^morsken 1. -og mufikin 1. mur^tjin 
Ten Po Ka, mu§ku' 1. muskM- 
nVa adj. Morsk. 

[mor]-*slung *Tnore' murtslugg oböjl. 
adj. Besläktad på mödernet. Hsk 

— Jfr far-*slung. 

mors-mor mormor Estl, mu§tnur Hsk 
ut. pl., stf. Mormor. 

mor(s)-syster mor^ystär Nyl, mor lis- 
tar Bo pl. -strör stf. Moster. — 
VE 10 b mors3^ter. 
= mor(s)-*S3^tra mor^ystro Nyl, 
mor§istro Bo, mo§y§tru nVa svf. 

*mort mul stm. 1 1. 2 Mört. Nu 

— fvsk. murtr m., VI. Bhl. Norge; 
da. mört murt. 

*mos mous stm. 1 Fiskmåse. Po 
Ten [Sällsynt ord redan i min 
barndom.] 

'''mossa I moso svf. Kvinnobröst. 
Ka Sn Ingå — Jfr ""massa s. 

'''mossa II mos (def. -iAn) ut. pl., 
svf. Issörja, som uppstår kort 
före isläggningen. Px 

[moss]barkad '''mosse- musabarka 
(n. -at) adj. Missmodig. Lptr 

[moss]bär "'mosse- mosabt^r stn. 
Hjortron, frukten av rubus cha- 
msemorus. Po Ten Brom Fby 

[mosse I mosa Ngö mNyl vNyl 
EF mVa nVa, masa Hi (1. muåsa) 
Brdö Ku Fö, mosa Å, musa Eu 
Estl öNyl mNyl ut. pl., svm. 
Mossa. — fvsk. fsv. no. mosi (1. 
-e) m., Gotl. Bhl. VI. Åm.; Sdt 
måse m. idm. — Ingår även i 
sms. sten-"'mos8e, qv. v. 

"'mosse II mosa 1- musa (1. -t) svm. 



*mo88€ III—*motgärare. 



617 



Katt (skämts.). Ingå — Ingår 
även i sms. kisse-^^mosse, qv. v. 

^mosse III mtisa svm. Gammal man, 
åldring. Fby 

"^mossel (= fg.) ingår i sms. skägg- 
"^mossel, qv. v. 

mossfly 1. *mosse- mosafiy Ingå, 
måsfli Fö stn. Fly, kärr, moras. 

fmoss]lagg ^mosse- mosalag Fby 
Kim vNyl Bo (mfl.), måsalag Hi, 
musalag öNyl ut. pl., stm. Nyl 
Hi 1. stn. Fby Kim Rand 1. kant 
av en mosse. — Rz 388 a Svea- 
o. öötald. 

"^[mossjlundes *mosse- mosalundis 
adv. På samma sätt som med 
användning av mossa. Na 

[moss-j^^mäckra, '''mosse- mosamäkru 
svf . Horsgök, scolopax gallinago. 
Ped Pu Lmo (mfl.) 

[moss]nåt ^mosse- mosanåt stn. Fog- 
ning i timmer. Strf 

"^mossog? -moaofgär) adj. 1) Mjuk, 
blöt. Na 2) Trind, fet. Na Sj 

*mossot musat- adj. Gråsky mlig, om 
häst (eg. 'mossig'?). Wp 

fmoss]-*pite-tjeta, "^mosse- mosapitt- 
isitu Kr svf., mosapititsito Gkby 
ut. gen. Gulärla, motacilla flava. 

[mo8s]pors *mosse- mosapofi ut. pl., 
stn. Skvattram, ledum palustre. 
Bo — På folketymologisk an- 
slutning bero mosafoTi He, mu- 
safoTi ^^^ öNyl ut. pl., stn. 
idm. 

'^[mossjstöta mosse- mosastöt/t(a) 1. 
'Stöt(a) sv. vb. tr. 2 Driva (ett 
hus, en vägg o. d.) med mossa. 
Ka Sn Ingå 

moss-*sat 1. '''mosse- mosasåt Pg 
Na, musasåt Sbo Ljd Lptr, miAsa- 
suot Py, mosastuit Kim, muåsasuåt 
Hi, måsåt Fö Ku Brdö stm. 1 



Sbo, stf. 1 Pg Na, stn. f . ö. Möss- 

fylld fogning i vägg. — B>z 571 a 

Vb. Nb. 
[moss]-*såta, ""mosse- mosasåto mNyl 

vNyl Ko Hsk, mosasuoto Sj, m^sa- 

stmto Kim, mosasuäto Fby, muåsa- 

sudtu Hi svf. = fg. 
[*moss]-*såton, *mosse- mosasåton 

stn. Fogning 1. mossfylld springa 

i vägg. vNyl 
[moss]-tag '''mosse- mosatag stn. 

Ställe där man brukar taga mossa. 

mNyl vNyl Fby Kim 
[moss]-ticka *mosse- musatik svf. 

Horsgök, scolopax gallinago. Nu 

Wp 
[mossj-^^^toppa, *mosse- mosatopu svf. 

Mosstuva. Ped Pu Esse 
[moster] ""mostra mostra 1. rtwstro 

svf. Brukas även i st. f. hsv. 

'tant'. Nyl — I hsv. bet. mu^tär 

svf. sVa 
*motakt[ig], -og moutaktogär Kim, 

moutaktugär Hi adj. Motig. 
*motan motan stn. Form, hvari 

man pressar tegel, ost m. m. Np 

— Jfr fsv. möt n. 'form, gjut- 
form'; Vb. (Rz 441 b) Dl. 'mått'. 
motbacke mgfbaka mNyl, motbak 

Estl svm. Uppförsbacke. — Rz 

446 a Dl; no. motebakke m. 
mot[bjuden], -*buden mofbudi- adj. 

1) Motbjudande. Ped Pu Lmo 

2) Motig, vidrig. Lmo — Hs.; 
no. motboden (o') 'raodbydelig'. 

"^motbjudog mQthtudo(gär) adj. Mot- 
bjudande. Na 

*motfälldt moutfält adv. I) Trögt, 
motvilligt. Vö 2) Med svårighet. 
Vö — Jfr *medfälldt. 

'''motgärande motgärandi pl. obr., 
svm. Motståndare, fiende. Gsv 

"^'motgärare motgärar Da Nu O Rg 



618 



inotkast—*muggog. 



Wp, mQtgirar Rix stm. 3: 1) = fg. 

A. a. o. 2) Förbrytare. O 
motkast motkoit stn. 1) Konträrt 

vindkast (vid segling). vNylmNyl 

2) Motgång. Po Ksl (mfl.). — 

fvsk. mötikast 'motsägelse' no. 

motkast i bet. 1 ntr. 
motkommande motkumandi oböjl. 

adj. Nästkommande t. ex. år, 

sommar o. s. v. Eu Estl 
motringning motri^gnigg pl. obr., 

stf. öNyl 1. stm. Py Ringning 

med kyrkklockorna vid en lik- 
procession. 
motspark motspark Na, moutspark 

Pg stn. Stöd för foten (vid rodd) 

i båt. 
mot-*streke motstrika ut. pl., svm. 

Motig strömgång eller blåst å 

sjö. Ksl Esbo 
*motstrida(d) motstna oböjl. adj. 

Gensträvig. Da — Sdt motstridig, 
motstöt motstöyt stm. 1 Motslag, 

motgång. Ped Pu (mfl. i nVa) 
*motsöl(e)s motsöls, adv. Motsols. 

Na 
*motter motar ut. pl., stn. coU. 

Skräp, smulor. Kim 
*motvelig motvili- adj. Motvillig. O 
*motviljog motml\o(gär) adj. =fg. 

Na — no. motviljug. 
*motvåg motvuog stm. 1 Bölja, som 

slår tillbaka från stranden. Py 
*moverligwiMt;er/iadj. Ståtlig, pryd- 
lig, grannt utstyrd (om person). 

Hsk 
*movla? mowl sv. vb. imp. 1 Vimla. 

O — Jfr *mya, som kske < *miw- 

— *meuw- — *mouw-. 
'''mua mua sv. vb. intr. 1 Böla, 

rama (om ko eller kalv, i bspr.). 

vNyl 
*muck[el], -ul mukul pl. -ular stm. 



1 En, som har svårt att tugga. 
Vö 
'''muckla I mokla sv. vb. intr. 1: 

1) Hemlighetsfullt syssla för att 
dölja något. Nyl 2) Söla, dröja. 
Nyl — VI. 'krångla' 1. d. (Kallste- 
nius). 

*muckla II mukäl sv. vb. intr. 1 
Tugga med svårighet såsom gam- 
malt folk. Ped Pu < *mu»kla? 

"^mucklog moklo(gär) adj. Sölaktig, 
långsam. Lptr 

*mudder mudär ut. pl., stn. över- 
flöd på gods. Py — Jfr no. mudda 
v. 'spare og skrabe sammen'. 

"^mudderkvist 1. *måder-? modär- 
kwist stm. 1 Markvast. Wp 

*muddog I mudu(gä)r 1. modu(gä)r 
adj. Lös, kram (om snö). Brdö 
[Jag har hört muljeradt d i detta 
ord.] 

'''muddog II modo(gär) adj. Fet och 
rund. Na 

*mufna I mufäl Ksl, mofl Gsv 
sv. sv. intr. 1: 1) Mumsa. Gsv 

2) Mumla. Ksl Gsv — Jyll. mufle 
'äta glupskt' nit. muffeln 'lang- 
sam essen'. 

""mufBa II mufla sv. vb. intr. 1 
[til nogonj Stöta, knuffa, slå. Kim 

'''mugga mug(a) mNyl vNyl Fby 
Kim Hi Na nVa, moga Å Fö 
Kkr Sött Ku Brdö sv. vb. intr. 
1 Småtugga, mumsa. — Rz 448 a 
Uppl. Sdm. Vm. Nk. Gd.; Ser. 
o. Sahlstedt. 

*mugg(j)a mudju svf. Däld, kjusa. 
Brdö 

"^muggel 1. *mågel? tnogäl ut. pl., 
stn. Sjå, arbete, möda. Ingå 

^muggla mugäl sv. vb. intr. 1 Tugga 
smått, mumsa. Ped Pu 

""muggog mof/o(gär) adj. Kruserlig, 



fmule—^^muUhvann I *nvuld-. 



619 



pjåkig, kärringaktig. Brom — 
Rz 448 a 'inmarig, inbunden' 
Sdm. 
[mule mula Tu, mula Pg svm. 
1) Käft på smedjetång. Tu 2) Bö- 
ret från smedjebälgen till ässjan. 

Pg 

*mulen 1. -og mvligär Ksl, mologär 
Pg adj. Butter, surmulen; argär 
o mtdigär. — Eller är Pg-ordet 
av *mödlokinn? 

*mule[n] muU Da Gsv Nu O Eu 
nVa (där blott i smss.), mnli Da 
(pl. obr. 1. == sg. i Estl., = sg. 
Ru) stm. Estl., stn. Ru Moln. — - 
fsv. mulin n.; Fryksd. tnql m., 
Sörb. *muln n. Ingår även i 
smss. *bisse- och buller-*mule[n], 
qv. v. 

*mulc[n]-bork? muKbork stm. 1 Lång- 
sträckt moln. Nu 

'^mule[n]-klump muUklomp stm. 1 
Litet enstaka svart moln. Gsv 

mulen-måndag muUmånda nVa, 
muUmuanda Kim, moUmuånda Hi 
pl. obr., stm. Måndagen i dym- 
melveckan. 

*mule[n]-rot muHrgt pl. retur stf. 
Tjockt ovädersmoln vid horison- 
ten. O 

*mule[n]-rånglog muUragglu' adj. 
Betäckt med strömoln. Ped Pu 
Esse Kr Lmo 

'^mule[n]-rångog muUraggu- adj. = 
fg. Ped 

[mull] '''inuld stf. allm. i Fld, muld 
stn. Ru 

"^muUa I 1. *mulda muld(a) sv. vb. 
1: 1) tr. [ner] Besmutsa med 
mull. Ingå Po Elim 2) intr. Vara 
lucker, om jord. Nyl (Ort? Ej 
nämnd Rz 427 a). 
mold Ru, mfil Wp sv. vb. tr. 1 



Nedmylla. — äda. mulde v. 'be- 
strö med muir. 

'''muUa II mul sv. vb. intr. 1 Coire. 
Mx 

^mullare molar stm. 3 Kyss. Px 

mullbräde mulbrt? (pl. ^(^där) Mx, 
mulbre (pl. -bredär) Vö stn. Liten 
brädlapp anbragt frampå gaffel- 
plog för att vända muUen åt 
sidan. 

[mullbänk 1. '''muld- mul- 1. muld" 
bägk stm. 1 MuUfyllning a) på 
yttre sidan om stenfot av hus. 
Nyl EF Öb b) på inre sidan av 
vägg i rum (inom tillslutna qvsi 
långa lådor, hvilka på samma 
gång användas som bänkar). Hi 
Kim [kr 1898 funnos tre sådana 
kojor i Kimito, en bland dem i 
kyrkobyn.] 

mull-dryfta muldrö/t svf. Ett jord- 
bruksredskap, som dragés av häst 
och användes till markens jäm- 
nande före sådd (d. v. s. ett 
slags sladd). Px 

*mulle mull svm. Tjur. Sj Ksl(mfl.). 
— ög. (Rz 447 a); jfr Alex. 7140 
„ganga mullandsB som annar 
thiwr". Det finska mulli 'tjur' är 
lån från skandisk tunga. 

[mull]-*fc)s, *muld- muldféys stm. 1 
MuUskopa. Kim Na — Rz 172 b 
Sk. Bl. 

^mullhvad 1. *muld- mul(d)kvad Bo 
Pm, muJkvQd Np stm. 1 Mull- 
vad, talpa borealis. 

'''mullhvader 1. *muld- muldkvadär 
Np, mulvqdär Mx pl. obr., stm. 
Mullvad. 

'''mullhvadra mulvqdru svf. Mullvad. 
Kr Terj 

^muUhvann 1. "^muld- muldkwqn 
Fby Kim, muldvand Na, mul' 



620 



nmll-^hvard I, *miM — *mungla. 



vand Na, mulvqn Hi, mulkvani}.. 
mtdkvan) Po Ka stm. 1 1. 2 Mull- 
vad. — fsv. muldvander no.mold- 
vond m., Ez 427 a Åm. 

mull-*hvard 1. *muld- muldhval (pl. 
-ar) Py, mulhvql Ingå Ten Brom 
(pl. -är) stm. Mullvad. 

[*mullig] *muldog 1. -ot muldo- adj. 
Smutsig eller nedsölad av mull. 
Eam Sbo Bo 

[mull]-*kludd, *muld- muldUod stm. 
1 MuUklimp. öNyl 

[mull]-*kvam 1. -*kväm 1. muld- 
muldkvqrfi He, muldkvrer^i Strf 
Py, muldktvarfi Kim stf. 1 Mull- 
vad (folketym.). 

[mull]-länk, muld- muldlägk stm. 1 
Stor järnögla på årdergrenen, 
h varvid trossarne jämte vänd- 
järnet äro fästa. Esbo He 

[*mullna] ^muldna muldna sv. vb. 
intr. 1 Bli lucker och lös (lik- 
som mull): hä muldna op vysom 
in muld(h)op. Ingå — da. muldne 
'l0sne sig; giore til muld' (D.V. 
S. O.). 

mullspade mulspqd* svm. = mull- 
bräde. Sby Lfj 

muU-^^^spån 1. *muld- muldspän Bo 
(mfl. i öNyl), mulspån Vö Da 
Wp (-ii-), muldspuon Py, muld- 
spuan Kim stf. 1 Kim, stm. 1 Da 
Wp, stn. Bo Py Vö Vändskiva 
på gaffelplog. [*spån = sked.] 

mulltag multag 1. -tag stn. Ställe, 
hvarifrån man plägar taga mull. 
Nyl 

*muln mun stn. Moln. Wp 

*multa mult(a) st. vb. tr. 1 [ihop] 
Hopfösa. Ksl — nit. multen v. 
idm. 

[multiplicera mutipliséra sv. vb. tr. 
1. Bo 



multum lat. (i hsv. bet. 'penningar') 
mutton pl. obr., stn. Bikedom. 
Sn 

[mumla mumäl Wp, momhäl Fby 
sv. vb. tr. 1. intr. 1: 1) [t sä] 
Glupskt förtära mat eller dryck. 
Fby 2) Mumsa. Wp 

munder[ing], -*ning mundertiigg stf. 
1. vNyl Fby Kim Pg Na 

mun-^^^duck miindiik pl. -ar stf. Mun- 
stycke till säckpipa. Wp 

*mime I mona ut. pl., svm. Håg, 
tanke. Ped Pu — Jfr fvsk. munr 
m. 'sinne'. 

*munc II ingår i sms. "^omune, 
qv. v. 

*mune-lös monalös adj. Håglös. Ped 
Pu 

*munes-fläck(j)an (1. *mån-cs?)tnw- 
nisflätjon svfdef. (1. tis.?) anv. i 
bet. av Sak samma, likgiltigt; 
t. ex. mfl, kva ta itär. Lptr 

mun-gap mungqp stn. Munhåla. Nu 

"^mungen muggin Sj Ksl, muggi 
Ksl He Esbo ut. pl., stn. Öl 1. 
annan stark dryck, även t. ex. to- 
bak. — Jfr "'mun-gängne och dess- 
utom fvsk. mungåt fsv. mimgat 
mungaet (Nn Aschw. Gr. § 389 
anm. 3) 'dryck, öl; gda. bodmun- 
nuget 'gille'. ~ Ingår även i 
sms. stads-*munge[n], qv. v. 

mun-*gep mumähp stm. 1 Mungipa. 
Hi 

""munges-mat muggisrngt ut. pl., 
stm. coU. Mat, som ges åt gäs- 
terna vid kalas. Pg 

mun-*gepe 1. -*gipe? mungipa Pg 
Na, mundjipa Fby Strf Py, mun- 
\ipa Kim svm. Mungipa. 

*mungla muggul Nu O, muggäl Rg 
Ped Pu sv. vb. intr. 1: 1) Mumla. 
2) Mumsa. 



*mun'gång[e] — muiP'*vik. 



621 



'''mun-gång[e] mungagg ut. pl., stn. 
Dryck, ish. öl. Msk 

*mun^äng[e] mun\ägg ut. pL, stn. 
1) = fg. Kim Ka Sn Ingå 2) I 
överförd betydelse: från en stads- 
resa hembragta gåvor till an- 
förvanter och vänner. Kim Brom 
Ten 

*inun-gängne (1. -*gägnc, jfr gagn?) 
fnungäggg> ut. pl., stn. Dryck, 
ish. öl. Ksl 

*munhackas munhakas sv. vb. dep. 
1 Munhuggas. Ingå 

[munk mugk Bu Nyl, mogk Kkr 
stm. 1: 1) Tystlåten tvärvigg. 
Nyl 2) Äss i kortspel. Ru 3)Lott- 
lös person. Kkr — Bhl. i bet. 1. 

*inunka mugk Pm Px, mogka Brdö 
sv. vb. tr. 1 Jämka med häv- 
stång. 

munk-^^^lyckel mngkUkul Nu O, 
mugkUkäl Rg Wp stm. 1 Dyrk, 
eg. 'munknyckel'. 

*mumia[d] ingår i smss. *kep-, kvick-, 
""slog*, sned- och torr-'''inunna[d], 
qv. v. 

"funnas munas sv. vb. dep. 1 
Kyssas. Kv Vö — SM.; Rz 448 a 
munna idm DL, no. munna v. 
'kysse på mund'. 

*munnog 1. -ot ingår i smss. stor-, 
styv- och tät-^^munnog, qv. v. 

^munreda munräidu ut. pl., svf. 
Talegåva. Kr — Rz 448 a & 
528 a Vg. 

inun8-''l>ete munsfnta svm. Munsbit. 
Nyl — VI. 

muns-gan miinsgqn* ut. pl., stn. 
Gom. Wp 

muns-järn mUnstk&l stn. Munlag i 
betsel. Wp 

*munsk mumh adj. Näbbig, näsvis. 
Vö — Weste (pop.). 



*mun-slög munslög adj. Vältalig. Vö 
muns-^^^ovanverk mtins^uavärk ut. pl., 

stn. Gom. Nu 
mun-stinn munstin- adj. Styvmunt 

(om häst). Ped Pu (mfl. i nVa). 
mun-stock? mnnstfik stm. 1 Munlag 

i betsel. Nu O 
munstyv munstyv(är) adj . Styvmunt 

(om häst). Na - HU.Fryksd.;Sp., 

Weste. 
muns-^^vik mumvik stm. 1 Mungipa. 

Ped Pu Kr — fvsk. munnvik n., 

no. munn(s)vik f. — Nk. idm, 

VI. muns-*vek(a) f. 
muns-vrå milnsvrow Da, mnnsvrå 

Ru, mUn^ro O, mUnsrå Nu stf. 

1 Mungipa. — Som samma ord, 

med t inskjutet mellan s och r, 

anser jag miimtraw pl. munstrag- 

wir stn. idm StRg (med folk- 

etymologisk anslutning, hvad kön 

angår, till strå straw stn.). På 

något ehuru svårförklarligt sätt 

(vokalisering av interkons. v?) 

hör hit också mnnsiiru svf. idm 

Gsvby. 
'"munta muntu ut. pl., svf. Mun (i 

bspr.). vNyl 
muntak muntqk vNyl, muff- 1. mop- 

tak Ku Brdö stn. (vanl. sg. def.), 

ut. pl. Gom. 
*muntalet muntqlä ad v. Muntals; 

t. ex. han spotar blod muntqlä. 

Ingå 
*muntervatten muntärvati}' ut. pl., 

stn. Brännvin (skämts.). Sbo 
""[muntratåon] '''muntraktion munt- 

raktjån stmf. 2 Nyl. [Polketym., 

jfr traktera.] 
'''muntrog muntro(gär) adj. Munter. 

Na 
mun-*vik munvik stn. Fö, mopmk 

(pl. -ur) stf. Brdö Mungipa. 

79 



622 



mun'*vikan — *murvlog. 



mun-*vikan (1. -*ve[c]kan?) munvi- 
kan stn. Mungipa. Vö 

mun-*våra munviuiro ut. pl., svf. 
Ens tur att tala. Kim 

[mur mur stm. 1 (har även bet.) 
1) Stenhus. Estl Nyl Pg (fi. muuri 
idm). 2) Spisel. Nyl EF 

[mura mura sv. vb. intr. 1 Coire 
(skämts.)- A — Jfr rappa. 

[murbräcka måste ligga till grund 
för mura- 1. murablätjo Ingå (Rz 
448 b), molabräko Ko svf. Bössa 
(skämts.).^ 

mur-*gat murgqt stn. Ugnsöppning, 
„ugnsmun". Nu 

*murja (1. *morja) s. mur^o ut. pl., 
svf. 1) Mörja. Na 2) Samling 
av dam, mull, gödsel m. m. Na 

^murja (1. *morja) v. muri sv. vb. 
tr. 1 Uppröra stoft, mull o. d. Na 

*murjog (1. morjog) 1. -ot murj^o- 
Sbo vNyl Na Fö, munotär Ku, 
muri^u(gä)r Brdö adj. 1) Grum- 
lig. Na vNyl Sbo 2) Mulen, töck- 
nig, disig. Fö Ku vNyl 3) Skrä- 
pig. Na 4) Trumpen, tvär, butter. 
Fö Brdö Na vNyl 5) Yrvaken. 
Fö Brdö — Sörb. *morjig 'mu- 
len'. 

^murkel I murkäl stm. 1 Murkla 
(svamp). Bo Pä — Spegel Gloss., 
ty. morchel da. morkel. 

*miirkel II murkäl vNyl Sj, morkäl 
vNyl, morkäl Kim ut. pl., stn. 
1) Murket trä. Sj 2) Skräp, smu- 
lor SS. avbrutna kvistar, spåner, 
ris, stickor m. m. d. vNyl Kim 
— no. murkle n. i bet. 2, Fryksd. 
*mork n. 'avfall, smulor, smolk'; 
jfr Bz 444 b morakel 'samling 
av stenar'. 

[murken] *mulken mfåki- adj. Ngö 
Gsv 



^murklor murklot' plt. Skräp, smuts 

0. d. Po 

[murkna] '''mulkna mfUkif Ngö, 
miUkun Nu sv. vb. intr. 1 Multna, 
murkna. — Uppl. (Tiselius). 

["^murknas] '''mulknas miUknas sv. 
vb. dep. 1 = fg. Gsv Wp 

*murkor murkor plt. Skräp, smulor, 
avfall. Ingå 

mur-kåpa murkdpo Nyl, murkuopo 
Sj Py svf. Spiskappa 1. -huva 
(det hvälvda taket över spiseln). 

*murra muru svf. Cunnus. Hi — 
Äv. i sms. *kusse-m., qv. v. 

*murrog muru(gä)r adj. Disig, ku- 
len. Brdö — Uppl. 'smutsig'. 

mur-*sirka mu^irku svf. Syrsa. Ngö 

*mursk förek. i tis. st undi mu^k 

1. mtssk Se under lugg. Ped Pu 
— Jfr Rz 449 a se 1. titta under 
musk idm Sdm. Vm. Vb. Cfr 
*musk! 

mur-*skörd mur/öl stn. Murkrans. 

Ku 
mur-svala muf^välu svf. Kaja, cor- 

vus monedula. Sbo 
*murta 7nurt(a) öNyl, mofl Na sv. 

vb. tr. 1 Krossa. — Jyll. *morte 

nit. murten 'reiben, drucken, 

stossen'. 
"^murtog mQrlo(gär) adj. Söndrig, 

krossad. Na 
*murvax murvaks stm. 1 Slyngel, 

tjurhuvad pojke (okv.). Nyl EF 

Pm 
^murvelunge murvähigg pl. -ar sm. 

Öknamn för en ostyrig barnunge. 

Ko 
*murvla murväi sv. vb. intr. 1 

Sura, vara butter och tvär. Na 
*murvlog murvlo(gär) adj. Surmu- 

len, butter, tvär. Na 



[musa] ^mosa-^^mutta s. 



623 



[musa] *mosa mos sv. vb. tr. 1 
(sjöt.). Na 

inusbacke(n) musbakan svmdef . Ve- 
nusbärget. Bo Pä 

^inusk förek. i tis. si undan mufin 
Kim, shåä'^ undi mufin Px, sJcåd^ 
undan muitjin Kv, skod undan 
mustjtn Kr Se under lugg. — 
Uppl. titta under muskidm; LM 
o. Lind se under musken, Ihre 
o. Sdt se under musk; Weste 
har musk n. 'svarta ögonhår'. 

^muske muska ut.pl., svm. 1) Smuts. 
Gsv 2) Halvdunkel. Gsv — Rz 
449 a musk m. 'mörker, skugga' 
Ög., no. musk n. 'stev' o. d. 

*niuskog 1. -ot musko(gär) adj. Bus- 
kig, t. ex. om ögonbryn. Na 
muskat- adj. 1) Smutsig. Gsv 
2) Dunkel. Gsv — Rz 449 a 
musken 'mulen' m. m. Sdm.; Hs. 
muskog 'mörk, mörkhyad' no. 
musken 'disig; dunkelf arvet'. — 
Com.* p. 54 (n. 245) „muskjot 
ansikte". 

mus-lapp m^slap stm. I Flundra, 
pleuronectes flesus. Pä 

mus-lock muslok stn. = fg. Ka Sn 
Ingå 

mus-Märta musmaria svf . Okv. om 
kvinnor; stackare 1. d. Na 

"^mussa 8. miisu svf. Kyss. Nu Wp 
— Jfr Rz 448 b muss m. idm 
BL mfl. 

*mussa v. I mus, sv. vb. tr. 1 Kyssa. 
Ru — Rz 448 b Bl. mfl.; Faer. 
mussa v. idm. 

*mussa v. II musa sv. vb. tr. 1 I 
hemlighet uppägga någon medels 
skvaller o. d. Na 

"^mussja I must av. vb. tr. 1 = fg. 
Na 

"^mussja II musi sv. vb. intr. 1 Tala 



för sig själv. Na — Jfr no. muss 
m. 'en fåmsBlt fjante'. 

*mussje mu/a svm. Gammal still- 
sam gubbe. Brom — Jfr fg. 

""mussla I musla sv. vb. tr. 1 Smuss- 
la, undandölja. Kim — Rz 449 a 
Sm., i tis. mussla sko allm.; YL- 
Ser. 'to conceal', Weste. 

^mussla II muX sv. vb. intr. 1 Ar- 
beta långsamt. Nu — no. musla 
v. 'arbeide småt', da. musle idm. 

[mustach] *mun(s)tasch munstdf 
Nyl EF öb, munstds Nyl Pg Na 
Mx Gkby, muntd/h montq/ (revyp. 
-yt Ku Brdö) Ähd Kim Hi stm. 
2; ofta plt. — Allmänt i Sverige. 

[*musur] *musul musul ut. pl., stm. 
Masur. Np Pm Px — Tillj am- 
ning av mQSurr? 

mut nit., mudde mit. & nit. (*grus; 
dreck, schlamm' m. m.) ligga till 
grund för muta svm. Sn Ingå 
Sj Ksl Nu, stn. Sbo; mutur Bo, 
mutuna Gkby plt. 1) Avfall, skräp, 
hösmål o. d. Nyl Gkby 2) Gyttja. 
Nu 3) Gödsel av sjötång m. m. 
Nu 

[muta I] *mjuta m%ut(a) sv. vb. tr. 
1 Sj (Nyl. n n:r 322). 

*muta II mut sv. vb. tr. I Tukta. 
Mx 

*mut-regn muträyt} ut. pl., stn. 
Duggregn. Ru — Rz 449 b Sm. 
Ög. Vg. Vm. 

*mut-regna muträyf} sv. vb. imp. I 
Duggregna. Ru — Rz 449 b Sm. 
idm, muta Vg. Ög. Sm., muttä 
Gotl. 

*mutt ingår i sms. *illmutt, qv. v. 

*mutta s. muto vNyl Fby Pg Na, 
milt Nu svf. Cunnus. — Rz 449 b 
Vg. Bhl. Jfr lat. mutto m. 'penis' 
(se Usener Götternamen p. 327). 



624 



'^miäta v. I-^^myla IL 



*mutta v. I muta sv. vb. tr. 1 Kyssa. 
NVet — no. mutta v. idm. 

*inutta v. II mut(a) Py Strf Pä, 
mut Vö sv. vb. intr. 1: 1) Tänka, 
fundera. öNyl 2) Vara surmulen. 
Vö 3) MumlaVö — no.mutlav. 
'grunde, studere på'; äda. mutte 
'knurre, brumme'. 

*inutter mntur Nu O, mutar Wp 
stf. I Bröstspänne på kvinno- 
dräkt. 

*muttla muUa 1. mutla Nyl Fby 
Hi, motla Po Ka Sn Kim sv. vb. 
intr. 1 Mumla; knota. — Rz 
429 b Qötald; jfr no. mutla (u') 
v. 'tygge sagte eller langsomt'. 

'''muttog mutO' Nyl Fö Gkby, mtäu- 
(gäyr Brdö adj. Surmulen, tvär. 
~ Sk. HU. Bl. Qd. Dl. (Rz 449 b) 
Bhl.; da. mut a. 'butter'. Jfr nit. 
mutten plt. 'die lible laune, die 
unmuth'. 

*inuttot mutat- adj. Gyttjig; blöt. Nu 

*muttor muttyr plt. Mött och mal, 
modd. Kim 

[muttra miitär sv. vb. intr. 1: 1) 
Skrälla. Wp 2) Bulta; t. ex. m. 
upa dortia (= på dörren). Wp — 
Fryksd. 'smattra'. 

*m3r(a) mt sv. vb. intr. o. imp. 1 
Vimla. Gsv — Sörb., no. my sv. 
vb. tr. 3 idm. 

*myckel mykäl (n. mytji 1. mytjy) 
adj. Mycken; t. ex. hä mykla 
läsandä ä afdär bra; ta ä rad 
för hä mykla fistjä (1. 4) Po Ka 
Sn Ingå — Rz 449 b Gotl. Sm. 
DL; fvsk. mikill 1. mykill fsv. 
mykil adj.; ordet användes ofta 
i änsv., förekommer än t. ex. i 
Schibb. och hos Lind. Jfr ortn. 
Möckelön [= 'storön'] Jom. (utan- 
för Mariehamn). 



'''myckelhet 1. "^mickel- mykUhäU 1. 
'het (sällan numera mytjä-) Po Ka 
Sn, mykälhäit Py, mihUhäit 1. 
-het Ten ut. pl., stf. Myckenhet, 
mängd. — mykil(h)tt^ användes 
i Ingå (Bsds skgd) som förstärk- 
ningsord ; likaså genitiverna my- 
kilhäitf}s 1. 'heti}8 vNyl, mtkUMtns 
Ten Ingå. — msv. mykelikhet f. 

*myckelvatten mykalvat^ Ljd Lptr 
Msk, mytjävatp Lptr, mihilvati} 
Bo ut. pL, stn. Översvämmande 
vatten. 

'''mycken-aktfiglj-^og mytsidktu-^åy\ 
ish. ntr. ss. ad v. Ganska mycket; 
g. stor. Lmo 

mycket-glammande miktgUifnand 
oböjl. adj. Talträngd. Ru 

^myckla s. möklo ut.pl., svf. Mängd. 
Fö Kkr 

*myckla v. mykäl sv. vb. tr. 1 
Hopskrynkla, slarvigt hopvika. 
Na 

*mycklog myklo(gär) adj. Skrynk- 
lig. Na 

[mygga] *myggja mygtfl Pg Na, 
mydjo vNyl Fby Eam, mydju 
Hi, midi (pl. nddt%u) Ru svf. — 
Schibb. 

mygg-stack mtgstai stm. 1 Mygg- 
svärm. Ku 

*myl I (= boll) ingår i sms. snö- 
*myl, qv. v. — fvsk. mjll fsv. 
myl m. 'klot, kula' o. d., Dl. 
*möl; VR 34 a 'pUa'. 

*myl n m^l stm. 1 Pyssling. Vö 
— Åm. 

*myla I mf/l sv. vb. tr. 1 Samman- 
krama snö till bollar. Np Mx — 
Åm. (Rz 450 a) Hs.; Dl. *möla 
v. 'krama'. 

*myla II mi/l sv. vb. tr. 1 Göra 
trubbig. Pm Gkby Terj 



*myla III—*my8sja v, L 



625 



*myla III ingår i sms. *torvmyla, 

qv. v. 
^mylas mylas sv. vb. dep. 1 Kasta 

snöboD. Np — Jfr ^snömylas. 
*myll myl pl. -ar stf. 1 = mull-. 

bräde. Sby 
*invlla s. milo 1. mölo svf. Kvarn. 

A — Sk. HU. BL (Ez 427 b); 

fvsk. fsv. mylna f., nda. m0lle. 

— Ingår i sms. väder-*inylla, 
qv. v. 

*mylla v. 1. *inylda milda sv. vb. 
intr. 1 Böka i mull 1. d. Fö 
mäa sv. vb. intr. 1 Vara lös och 
lucker (om marken). Fö — I hsv. 
bet. myld(a) sv. vb. tr. 2 Sbo. 

— Jfr sms. "^sndmylla (sbst.). 
myllbräde mylbrtB pl. -bradär stn. 

= muUbrMde. Px Mx 
[myllj-^^harva, *myld- myldharvo svf. 

Mullskopa. Fby 
^myllog I mylo adj. Surmulen, tvär; 

argär o mylo. Py — Jfr *mulen. 
*myllog n ingår i sms. *rundmyl- 

log, qv. v. 
*inyllog III milo(gär) adj. Lucker, 

lös (om jordmån). Fö — Weste 

mullig idm. 
*inylog twyZo- Gkby Terj, mylo- (1. 

myttt-?) Lmo adj. 1) Trubbig, slö, 

ohvass (om bettsaker). Gkby Terj 

2) Oformlig. Lmo Gkby — Ez 

450 b mylen i bet. 1 Jtl. 
*inylta mylt sv. vb. tr. 1 Omkasta, 

utan ordning hopfösa. Ped Pu 

— Ez 450 a Vb. Jfr *multa! 
*in)mda wiyiidsv.vb.tr. 1: l)=*hopa. 

Px Or 2) Med båt driva sjöfågel 
mot land. Px — VI. Dl. Uppl. 
Hs. Vb. Nb. (Ez 450 b) Äm. i 
bet. i; no. minna idm, mynda 
'staka fram båt' 1. d.; Ser. 'to 
puU', Lind, Sahlstedt, Weste. 



'''inynne ingår i smss. havs- och 

å-^^mynne, qv. v. — Spegel Gloss. 
[myr myr stn. Tätt busksnår. Na 

Hi Kim — Ez 444 a myre n. 

idm Sm. 
*mvra s. m%ro svf. Fly, kärr, myr. 

A — Hs. Åm. no. myra f.; Ser. 

LM Lind Ihre Sdt Weste idm. 
*myra v. m%r sv. vb. tr. 2 Mura. 

Estl 
*myrare mirar stm. 3 Murare. Estl 
*myre myra stn. Myr, fly, kärr. 

Ingå 
myr-*gyll I m^^l stn. Åkerhöna, 

rapphöns. Pm — Jfr Ez 430 a 

myrgörel 'strandpipare' Vb. 
*myrgyll? II m^riyl stn. Småsak; 

småtting. Pm — Jfr kske fi. 

munija 'smulor' o. d. 
*myrgyUa m^rj^yl sv. vb. intr. 1 

Pipa som åkerhöns. Pm 
*myrk(j)a myrtjo ut. pl., svf. Kraft, 

styrka. Kim 
myr-katta mirkatu svf. Myrslok. 

Ngö 
myrmosse mtrmQsa 1. -masa svm. 

Myr, kärr, fly. A 
[mjrrten mirti} vNyl, wierfg Fby 

Kim Hi, myrt 1. mirt Pg, märl 

Ko ut. pl., stm. — Sörb. myrt 

m. 
*myss mys Nyl, mis Bo ut. pl., 

stn. Missne, calla palustris. [y 

torde bero på labialen m.] 
*myssig myst(gär) adj. Vredgad. 

Lptr Strf — Jfr no. mysja v. 

'hviske, mumie'. 
'''myssja s. mi/o ut. pl. svf. Me808t(?). 

Eck Hld — Ez 439 b 'ostvassle' 

Uppl. VI. Dl. Norrl. (skiftande 

former); fsv. m3rsa misa f. idm. 
*my88ja v. I mys^a 1. my/a 1. myst 

Nyl (minst i vNyl, jfr "^oss- 



626 



*mys8ja v. II'-*mada8 IL 



stöta), mysil, wjj/VÖb, myfa Kim, 
myf Vö, misi Bo Nu, vtifa Bo, 
w?«/a Ahd, mt^a Nu O, my^ Na 
sv. vb. tr. 1 f. ö., men 2 Px (pret. 
o. sup. muös€) Driva (ett hus, en 
vägg) med mossa. — Sm. Nk. 
Sdm. Uppl. Hs. Vb. (Rz 445 b) 
Vg.; Ser. LM Lind mössja (Ld 
äv. m3rsja); no. mysja v. — Ingår 
i sms. '''om3rssjad, qv. v. 

^myssja v. II mysia 1. mysi sv. vb. 
intr. 1 förek. åtm. i uttr. m, i 
skägt Föra handen genom skäg- 
get. Sbo — Kske urspr. 'mumla 
i skägget' liksom no. mysja v. 

"^myssja v. III mi/a sv. vb. intr. 1 
[söndärj Smulas, gå i smulor, 
gå i kras. Å. Måhända < *inol- 
sia, jfr fvsk. moli m. 'smula'. 

*mys8je mi/a 1. my/a svm. Hål; 
ingår (blott?) i sms. en-m. Ett 
slags hål på sköt. Vå 

^myssje-hus (1. *mys8jadt?) my fähus 
stn. Hus, hvars väggar blivit 
diktade. Strf 

'''m3rssla s. ingår i sms. ox-*m3rssla, 
qv. v. 

*m3rssla v. I mysl sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Smussla, i hemlighet 
syssla med något. Na 2) Snatta. 
Na — Ez 449 a allm. i namn på 
lekar. 

"^myssla v. II mtX sv. vb. intr. 1 
Hvissla. Nu O — Ez 451 b Sm. 
Sdm. Uppl. Nk. Vb.; Hs. — Jfr 
Gom.* p. 102 (n. 451) m)rslande 
s.; Ser. m3rsla v., LM, Lind, Sdt. 

*m3^a I mytu ut. pl., svf. coll. 
Avfall, skräp. Ingå 

*in3rtta II ingår i sms. kisse-**mytta, 
qv. v. 

*m3rttas mytos sv. vb. dep. 1 Sura, 
vara butter och tvär. Ped Pu 



*in3^og iwy^w-adj. Trumpen, butter, 
tvär. nVa — Jfr Bz 451 a m3rten 
'blyg' Hs. Jtl. Hjd., no. idm. 

*myxa? miks sv. vb. tr. 1 Kyssa; 

. t. ex. miks håndi. Qsv — Jfr 
*mussa? 

[må hjvb. förekommer på Dagö 
under formen ma\ t. qtl, ne ma 
änt gå U. 

[måbär] ^mågber mogher stn. A 

*måd I mod Pg nVa, mod Å ut. 
pl., stn. coD. Smolk, avfall. — 
fvsk. moft no. mod (o') n., Rz 
451 a-b Uppl. Dl. Hs. Am.; Linds 
ordb. — [vara] i modn adv. tis. 
Vara på förlust, ge tappt. Kim 
— Ingår även i isms. snö-^^måd, 
qv. v. 

"^måd II mod ut. pl., stn. 1) Viller- 
valla. Kim 2) Folkvimmel. Kim 

"^måda I måd* sv. vb. tr. 1 Sönder- 
krossa. Pm — Hs. Norge. 

*måda II mod(a) vNyl Fby Kim 
nVa, mud(a) mNyl, mdda Fö Ku 
Brdö, möda Å sv. vb. intr. 1: 
1) Traska i djup snö, gyttja o. 
s. v. A. a. o. 2) vb. descr. Ar- 
beta mödosamt. Ku 

"^måda III mod(a) 1. mud(a) sv. vb. 
intr. o. imp. 1 Vimla. He Sbo 

*måda IV mod(a) sv. vb. intr. I 
Krusa sig såsom vattnet på grund 
av fisklek. Bo 

*måda V mod Vö, måd?" Px sv. vb. 
intr. 1 Vara torr och lös (om 
snö). 

'''måda VI möda sv. vb. intr. 1. 
imp. 1 Vara hotande (om oväder); 
t. ex. hä modar häila dan, Sbo 

*mådas I mädäs sv. vb. dep. 1 
{'äst, -äst), vanl. m. bol Små- 
ningom försvinna. Pm Px 

"^mådas II mödas Nyl EF, mådas 



*måden— månad-harl. 



627 



Nyl, muodas Sj Py sv. vb. dep. 
2 Måste. 

'^maderi fnodäri nt. pL, stn. Hö- 
avfall. Mx 

"^mådog modu- adj. Smolkig, grynig. 
Ped Pu — Hs. 'full av fin sand 
1. lös snö (om vägar)'. 

"^madra (= mara, vxt) ingår i sms. 
häst-*mådra, qv. v. 

*måg I ingår i sms. *förmåg, qv. v. 

*måg II ingår i sms. "^vallmåg, 
qv. v. 

måg-lya måglyo svf. Skämtsam be- 
nämning på en liten kammare. 
Na 

måg-*stom[m]an mågstgman stn. 
Flicka som ensam får ärva en 
gård, „gårdsärva". Kr 

måg-*8tuda(l. -"^ståda) mågstudo svf. 
= fg. Kr Terj 

*måka måk(a) Bo, mu6k(a) Sj sv. 
vb. intr. 1 [+ po Sj, upa Bo] 
Måtta, sikta. 

"^måka [sig] måh-sä sv. vb. rflx. 1 
Nå, räckas. Nu 

*måkare måkar(ä) Nyl Na nVa, 
muokarä Sj, muokar Py, muidkarä 
Kim, muåkar Fby, m%iåkarä Hi 
stm. 3 Stor hammare eller slägga. 
— Bz 446 b måkare Bl., mokare 
Uppl. DL; äda. mokkert nda. 
mukker. 

*måkas s. ingår i sms. snö-*måkas, 
qv. v. 

'^måkas v. måhcLs sv. vb. dep. 1 
Nå, räckas. Gsv 

*måkna mohq sv. vb. intr. 1: 1) Mjuk- 
na. öNyl 2) Ge efter för en 
tyngd eller kraft. Lptr 

*mål mål Ngö, mål Gsv Nu O Na 
Mx, muål Hi stf . 1 Gsv Mx (ut. 
pl.), stn. Nu O Ngö Hi 1) Mål- 
ning, tavla. G«v Nu O Ngö Hi 



2) Målarfärg. Mx Na — no. mål 
n. 'maling, farve'. 

*måla molu svf. Smula. öNyl — 
fvsk. mole m., no. mola (o') f. 

'''målarska måla^ku 1. målasku svf. 
Målarehustru. Jstads-tr. 

'^målas molas sv. vb. dep. 1 Sön- 
dersmulas. öNyl — fvsk. no. 
mola (o') vb. 'smuldre'. 

*[mål]frö,*måle- molafrö Hsk, måla- 
fröyj Kir ut. pl., stn. BösshageL 

'^målig moU' adj. Liten, obetydlig. 
Ped Pu 

^måll mold stf. 1 Liten bytta eller 
mindre tråg. Bo — äda. mold 
'tråg'. 

*målla mald Da Gsv Nu Eg Wp, 
mold Gsv Nu Ru svf. 1) Liten 
ho, tråg. Estl Ru 2) Balja. Ru 
— Sm. mulla f. (Rz 447 a) öl. 
muuU m.; äda. molde 'bäcken', 
ty. mulde fht. molhtra. Ingår 
även i sms. pump-^^målla, qv. v. 

'''målnas månas sv. vb. dep. 1 Av- 
taga, minskas. Mx 

"^målstulen mål^t^li- adj. Mållös, 
tyst. Mx Or — no. målstolen (o') 
adj. 

*mål-trast mdltrast stm. 1 Taltrast, 
turdus musicus. mVa nVa — 
no.-da. måltrost. 

[mån i tis. montn t Strunt i, lappri. 
Kv Vö Muns 

*måna I mån sv. vb. imp. 1 Avtaga, 
minskas. Px Re — Rz 452 a Hll. 

""måna H mån(a) sv. vb. intr. 1 
[om nogoj Vara mån om något; 
spara på. Ingå — Jfr Rz 452 b 
månas 'vara begärlig efter något' 
Uppl. Cfr Weste måna v. 'ajou- 
ter, contribuer'. 

månad*karl muonakqr pl. -kärar stm. 
Statkarl. Py 



628 



må/nadsjuka^-^måra v, L 



månadsjuka månasjmko ut. pl., svf. 
Månadsrening. Na 

"^månadtalet månatalä 1. 4alä adv. 
Månadtals. Ka Ingå Sn 

*månas månas 1. månas sv. vb. dep. 
1 (hoD Avtaga, minskas. Mx — 
Rz 452 a Uppl. 

manbränningsdagen månbräntggs- 
dqin stmdef. Dagen d& månen 
börjar minskas. Nu 

xnånbåge månbuga svm. Töcken- 
ring kring månen. Py Strf 

[måndag] *måndager måndagar pl. 
obr., stm. (pred. o. absolute). 
vNyl — Uppl. 

*mån-es monis adv. Sak samma, 
likgiltigt; t. ex. manis nu mä 
ha! Lptr — Jfr '''munes-fläck- 
G)an. 

[mången] '''niång magg öNyl Em 
Hi Na Pg Vö, mqgg Rg Wp Ko 
Hsk Hvbfj sVa, mägg Da Gsv 
Nu O, mogg vNyl mNyl, muag 
Eu adj.; pl. = sg. Nyl (ofta) EF; 
gpl. maggar^ Hi Na [< mangra 
+ -s]; komp. magg -arä -ost Na 
— fsv. mänger 1. mang änsv. 
mong; no. mang. Jfr Vendell 
PSwKr. pp. 52 o. 305. 

[*mångensta[de]ns] ^mångastans 
moggastans vNyl mNyl, muågg- 
stans. Fby, mogastans Å adv. Mån- 
genstädes. — Ez 428 b Kim. 
Heter magg(a)stälän Hi 

["^mångenstads] ^mångastads mog- 
gästas, adv. = fg. vNyl — fsv. 
mangaatadz. 

p*'mången8tM[de]n]s] ^mångastftns 
mqggastäffs. Brdö, moggastans vNy 1 
adv. = fg. 

[mången]städes "^mång- 1. *många- 
tnaggstäs öNyl, moggastäs vNyl 
mNyl adv. 



*mångfaldt-påse maggfaltpås* (def. 
-posä) ut. pl., svm. Bladmagen 
hos nötkreatur, mångfålla. Mx 

'''mångfåll maggfqld ut. pL, stm. 
= fg. Eg Wp — W. idm. 

^mångla moggla sv. vb. tr. 1 Snatta. 
Fby — Jfr zig. mangula (inf.) 
'tigga'. 

*mångledes maggläis öNyl, magg- 
tåts Pg mVa nVa, m^gglätsEvhij 
sVa adv. På många sätt. — fsv. 
mangaledhis no. mangleides man- 
geleis, Fryksd. Sdt mångaledes. 

^mångmåla-sparv mqggmålasparv 
stm. i Taltrast, turdus musicus. 
Pm Mx 

^manlig I månli(gär) adj. 1) För- 
månlig. Ksl 2) Mån om sig. Lptr 

*månlig H månli(gär) 1. mondlt(gärJ 
adj. 1) Duglig. öNyl 2) Vacker. 
öNyl — fvsk. munlegr 'behag- 
lig' no. munleg 'betydelig, dyg- 
tig'; Jyll. *monlig 'stadig, om 
vejret'. 

mån-[sken], -*skin månshn Ngö Bo 
Msk mNyl, monshn Estl, muan- 
skin 1. 'skind Eu, muansktn Sj, 
månstjtn 1. -/fn öNyl vNyl EF 
Brdö Ku Fö, månfijm Lfj Np 
(mfl.), månstsin nVa, mon/tn Å, 
muonstjm Py, muaw/inKim, muän- 
ftn Fby Hi ut. pl., stn, — Ez 
429 b Sk. 

mån-*tungel måntuggäl ut. pL, stn. 
Nytåndning, nymåne. Ped Pu 
(mfl.) 

*mår mor ut. pL, stn. coU. Sönder- 
smulade saker, smolk; höavfall. 
Kim Vö — i Hit tis. tör(a) mor 
i brotan Utföra stordåd. Kim — 
Uppl. Vm. Nk. (Ez 444 b) Sdm. 
Ög.; fvsk. no. mor (o') n. 

'''mara v. I mora Ingå Sn Kim Na 



*måra v. II — ^mäckerhässe. 



629 



mVa nVa, mår^ Px Mx (mfl. i 
sVa) sv. vb. tr. 1: 1) [sundärj 
Krossa, smula. Sn Ingå Na Öb 
2) Klämma, pressa o. d.; t. ex. 
mora ihoup sänj^än. Kim — Rz 
444 b Sdm. Nk. Vm. Jfr sms. 
(partic.-adj.) ^sundermårad. 

*måra v. II mor (a) öNyl Fby Kim 
mVa nVa, mår^ sVa, mara Fö 
Ku, muåra 1. mara Hi sv. vb. 
intr., descr. o. impers. 1 : 1) Smått 
göra ngt (mest som vb. descr.); 
t. ex. mora o ita; hä morar o 
gar, kokar, räinar, värkar o. s. 
v. öNyl Kim Hi Öb — Arbeta 
smått och träget. Ku 2) \aav 
resp. uåv[ Ivrigt sträva framåt. 
Fby Kim 3) Gå sakta. Fö Ku 
mVa — Vg. *mora 'brinna lång- 
samt' (Hof) SM. mora 'syssla 
med, arbeta träget', no. mora (o') 
'arbeide eller virke jsBvnt og 
småt; krille, stikke', mara 'glide 
langsomt frem'. 

"^måra s. muru Nkby Kr svf, muro 
(ofta pl. t.) Gkby ut. gen. Grand, 
småbit, smula. A. a. o.; plt. Snask. 
Nkby ~ Jfr Saxen 174 och fast 
hellre *mår här ovan. 

"^mårage? [med romansk avledn.- 
änd.] mords ut. pl., stn. coll. 
Skräp, avfall i skogen. Pä Hi 
Pg Brdö Pm Px Mx Vö 

"^'noårel mord stm. 1 Stort, tjockt 
och grovt föremål (karl, trä, djur 
eller annat). Na 

"^mårog 1. -ot moro(gär) öNyl mNyl 
Kim, muro(gär) Esbo, moru- nVa, 
morut Mx adj. 1) Smulig, krossad. 
Kim nVa 2) Muddrig, gyttjig. 
Nyl — Lös (om snö). Esbo Mx 

*måsa masa 1. -o Ingå Sn Ka Na 
Ku Fö Brdö (& -u), muoso Py, 



muaso Kim, muåsa 1. -o Fby Hi 
(1. -u) svf. Fiskmås, larus glau- 
cus. — Ingår även i smss. fisk- 
och skrän-*måsa, qv. v. 

mås-pinare måsptnar('ä) stm. 3 
Labb, lestris parasiticus. Strf Pä 
vNyl Ko 

*måsta most(a) sv. vb. intr. I Nyl 
EF Öb, 1. pret. o. sup. mod Nu 
mot O Måste. I Ru finnes blott 
pret. mot, — int ä hä nogo mosta 
tis. Icke är det någon bjudande 
nödvändighet. Nyl — Jfr Vendell 
PSwKr. p. 100. 

'"mastas mostas sv. vb. dep. 2 Böra, 
måste. Nyl Fby = most pret. 
motist sup. motast Py 

*måte mäta Fö Brdö, mohta Ku, 
mota A svm. Liten ohvass kniv. 

— Hs. måt m. idm, no. mutt 1. 
mutel (u') m., FsBr. mudda f. — 
Ingår ock i sms. kniv-*måte, qv. v. 

*maton ingår i sms. karl-*måton, 
qv. v. — Jfr fvsk. m6t n. 'ut- 
seende' m. m. och manlikan stn. 

[mått] *matt mat stn. Rg 

*måtta I mot(a) Pg Na Fö Ä Brdö 
Ko Hsk, mohta Ku sv. vb. intr. 
1 Å. Brdö Ko Hsk Pg Na 1. 2 
Fö Ku Måste, nödgas. — mot 
pres. Måste. Py Strf He Ko Hsk 

— mata oböjl. hjvb. Må. Da — 
Ihre „jag lärer motta göra thet". 

— Jfr Vendell PSwKr. p. 99. 
*måtta n mot/a) sv. vb. intr. I 

Taga mått av ngn 1. ngt. Nyl 

— fvsk. mata no. mata v.; Rz 
448 b 'forma, modellera' Sm. 

"^mäcka mäk blott ipt. Sätt, t. ex. 

mäk fast! Na — Eg.'slå'<*smäcka, 

qv. v. 
"^mäckerbässfe] mäkärbäs 1. mäkälbäs 

pl. -ar stm. 1: 1) Horsgök, scolo- 

80 



630 



mäcJcla* — *mänta s. 



pax gallinago. nVa 2) Okv. för 
en person, som skrattar mycket. 
nVa — Jfr Vl-Älvd. *bräkarbock 
m. 'caprimulgus'; no. mekregeit 
f. idm. 

^mäckla mäkål sv. vb. intr. 1 Coire. 
O 

"^mäckra s. mäkru svf. Horsgök, 
scolopax gallinago. Ped Pu — 
Ingår ock i smss. kärr- och moss- 
'''mäckra, qv. v. 

"^mäckra v. mäkär sv. vb. intr. 1: 
1) Bräka. öNyl Ksl Öb 2) Skratta 
fult. nVa 3) Sladdra. öNyl Ksl 
nVa — Sdm. Jtl. Vb. (Rz 453 b) 
VI. Åm. i bet. 1, no. maekra idm. 

^mädra mäöär svf. Faster, moster, 
tant. £.u 

'''mäja mäij(a) sv. vb. tr. o. intr. 1 
Uppställa *mäjor eller pryda med 
sådana. Nyl 

*mäjan-[tagen], -*tägen mäijantäijiy 
(f. 'äy n. -a, pl. -täigna) adj. Ut- 
mattad av solhetta. Brdö 

*mäjas-faren 1. -ig mäijasfarVgär) 
adj. 1) Medtagen av värme så- 
som efter bastubad. Bo 2) Viss- 
nad. Bo 

*mäjor mäijor plt. = *major. Nyl 

*mäkta mäkt(a) sv. vb. tr. 1. intr. 
I Göra 1. vara mäktig eller stark; 
t. ex. hä ä so mäktandi mat Po 
Ten 

*mäl I mäl ut. pl., stn. coll. Mal, 
tinea. Ru — Jfr fvsk. ixiqIt m. 

*mäl II ingår i sms. tarm-*mäl, 
qv. v. 

^mäla m(Bl Np Mx, mel Ru Da Nu 
O Rg Wp sv. vb. tr. 2 Mäta. — 
fvsk. fsv. mäbla, Rz 454 a Dl. 
Gotl; VR 50 a, SL, LL, Sp., 
Schibb., LM, Lind, Ihre, Sahl- 
stedt. 



"^mälare ingår i sms. spann-^^^mM- 
lare, qv. v. 

"^mäldare mäldär pl. -ärir stm. Mjöl- 
nare. Gsv 

""mälig ingår i sms. "^omäligt, qv. v. 

*mälk — se *mjälk. 

*mälot m^lut adj. Lågmäld. Mx 

*mält malt ut. pl., stn. Malt. Kim 

*mälta malt pret. malt sup. mälta 
sv. vb. tr. Mänta, hvitgarva skinn. 
Nu 

*mälte mall (def. -an) ut. pl., svm. 
Malt. Ru 

*mältlave mcUtlava svm. =. malt- 
lave. Pg 

*mände mändä stn. Hop, skara. 
Sn — Kontam. av hsv. mängd 
och dial. *mänge. 

"^mänge meggi Nu, män\i Ingå ut. 
pl., stn. == fg. — fvsk. mengi f., 
äda. maenge. — Ingår även i 
smss. folk- och får-^^mänge, qv. v. 

'''manna män svf. Faster 1. moster, 
tant. Ru — Jfr isl. m6na f. 
'mamma'. 

[människa heter bl. a. manisk]^ 1. 
-o mNyl Bo Msk Pg Na, mämk^o 
Sbo Bo, mänistjo 1. -a öNyl vNyl 
(pass.), mänikt,{u Ngö, mäniski 
Estl, mämki Ru Estl, mänisko 
Ksl, manisk Np Mx Ped Pu sf. 
— fsv. män(n)iskia no. menneskja 
f. — LL Sp. Schibb. menniskia. 

människo-[bamJ, -^å[r]n mäniski- 
bån Da Gsv Nu O Rg Wpjmän^H- 
iwaw Ru stn. (pl. -honir Rg Wg, 
-buano 1. -bonu Ru) stn. Männi- 
ska, gammal eller ung. 

[mänsklig mämkli- adj. Människo- 
vänlig; folkkär (t. ex. om hund 
eller katt). Ped Pu (mfl. i nVa). 

*mänta s. mänto svf. Hop, mängd. 
Na 



*inänta v.^*märsa. 



631 



mänta v. mänt(a) Nyl Fby Kim 
Fö, mäf/ta Ku sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) sk Nyl Fby Kim Fö 
2) Arbeta; även vb. descr., t. ex. 
mätfta på o gnaga. Ku 

*mänte I mänt (def. -an) ut. pL, 
svm. Mjälte. Da 

*inänte II ingår i sms. as-^^^mänte, 
qv. v. 

^mantel måntil pL -ilar stm. 1 Kärn- 
stav. Lptr — Jfr lat. mentha 
litt. menturé f. idm. 

'''mäntog mänto(gär) adj. Mjuk och 
seg. Na 

^mäntstock mäntstok stm. 1 Kärn- 
stav. Lptr 

^xnära s. I nuhiA svf. Sto, märr. 
Ngö Py Strf Pä Bo - Rz 432 a 
mara f. Sm. Bhl. 

*inära s. II mrero Nyl Na Pg, m<Bi'u 
mVa, nuBr (& -w) Pm ut. pl., svf. 
1) Mått, beting. öNyl Pg Na Pm 
Nkby 2) Taxa. Na 3) Insikt, för- 
stånd. Po öNyl 4) Hov, måtta. 
vNyl mNyl 5) Avsikt. Pg Pm 
mVa 

"^xnära v. m(Br(a) sv. vb. intr. 1. tr. 
1: 1) Bestämma. Nyl 2) Ärna, 
föresätta sig. Na Öb 3) Pröva. 
Na — Beräkna. Lmo 4) Förespå. 
Na 5) Gissa på måfå. Na Jfr 
sms. '''åtniärad. 

*[mär]-arbete,*märo- m(Broarhit stn. 
Betingsarbete. Na 

*märe nuer ut. pl. o. gen. Land- 
gräns. Gkby 

m^rdf ut. pl., stn. Hov, måtta; 
t. ex. hä ä tgga mqrä rrKB^ä, Po 
Ten Brom Fby Kim Hi — fvsk. 
fsv. mébre n. 'gräns'. 

"^märglog märglo(gär) adj. Utmärg- 
lad, mager. Na 



*[mär]-gära, *märo- mterogära ut. pl., 
sn. Betingsarbete. Na 

[*märke I = hsv.] *mjärk[e] m%ärk 
stn. Märke. Sbo — Ung bryt- 
ning i analogi med *mjärg. 

*märke H ingår i sms. *illmärke, 
qv. v. (Omljud till *mark 'mask, 
yrfä'.) 

[märkvärdig har i allmh. fortis på 
första stavelsen. Stundom under- 
går ordet en säregen tmesis, så 
att man t. ex. i Ingå mycket 
ofta får höra no si, hä va nu 
märk o vrer^it 

"^märla mcerlo svf. Ormödla. Na — 
Av orm-cerlay likasom t. ex. i 
Vl-Älvd. mjessk < orrmjesk. 

*märr mär stf. 1 Bår för framskaf- 
fande av halm, hö m. m. Na — 
Rz 455 b mär f. Nke. 

[märr]-fitta *märre- märajito svf. 
Stackare, usling (okv.). Nyl EF 

[märr]kaka (1. -kacka ?) *märre- mära- 
haku svf. Skinnmärr. Na 

[märr]-kolv *märre- märakolv nVa, 
märakolv Gkby NVet, märakorv 
Ped Pu (folketym.?) stm. 1 (i 
Gkby NVet ut. gen.) Trollslända, 
libellula; eg. „märrpil", qv. v. 
Jfr fvsk. kolfr m. 'sagitta'. 

[märr]-*kränk(j)a *märre- mara- 
krän^ju svf. Hästkrake. mVa 

[märr]pil *märre- märaptl stm. 1 
Trollslända, libellula. Nkby 

[märr]-*rat *märre- märarqt stn. 
Skinkmärr. Na 

[märrj-skrake *märre- märaskraka 
svm. Hästkrake, ish. sto. vNyl 

[mars mä(r)i stm. 1 Ngö Nu, stf. 1 
RgWp Av furuspjälor gjord korg, 
som bäres på ryggen; fiskkasse. 

'''märsa mär^o svf. Nätpåse för hö. 



632 



[mäsh] *mesJc-'*möjlöv. 



[mäsk] *mesk vmM' ut. pL, stn. 

Träck, gyttja; slask. Na — Rz 

456 a (m. & n.) 'röra' Sdm. Nk.; 

fvsk. meiskr no. mesk m. 'blan- 

ding, rore'. 
"^mäska mäsk sv. vb. tr. 1 Sönder- 
smula, söndermala. Pm Px — 

— Rz 456 a mäskja 'hopröra likt 

och olikt' Sk., no. meiska v. 
mäsk-*bälla mäskhälo svf. „Mäsk- 

mage", okv. på en mycket fet 

person. Py Kim 
*mäske ingår i sms. *illmäske, qv. v. 
*niäskfång ynäslcfa^g ut. pl., stn. 

coll. Potäter o. a., hvarav mäsk 

beredes. Na 
"^[mäskjgrop *mesk- mäiskgrop pl. 

-grdpär stf. Gyttjepöl. Na 
mäsk-*kärsa mäsktjärio svf. Okv. 

för en kvinna med stor mage. 

Ka Sn 
*mäss ingår i sms. *älv(?)-mäss, 

qv. v. — Rz 456 a & 752 b 

'missne' Uppl. 
'''mässe mäsi ut. pl., stn. Missne, 

calla. Kv — Ingår även i ortn. 

mästjär i Saltvik s:n, Tängsöda 

[< l)egns-au8a 1. -hqf&a?] by. 
mässings-*gele mäslggsgäila svm. 

Skrikhals, okv. Pg 
*[mäss]klubb *mässe- mäsikloh stm. 

1 Missnerot. Kv 
mässling(s)-ärr[ig], -*ot 1. -*og mäs- 

liggsärogär Bo (mfl. i öNyl), mäl- 

Uggärat- Da Gsv Nu O LRg 

Wp, mäXUggärät(är) StRg, mäA- 

Ugäru(n) Ru adj. Koppärrig. 
[mäss]präst *mässan- mäsanpräst 

stm. 2 [1. -mp] vNyl 
*mäst ingår i sms. *omäst, qv. v. 
[mästerjstycke *mästar- nuMar^tj/k 

Ingå (t. ex. Nyl. II n:r 207), 

mästar§tyh ^^ stn. 



*mäta mäta sv. vb. tr. 1 Mata. Wp 
mätstång meMägg pl. -steggur stf. 

Laddstake. O 
*mätta m(Bt sv. vb. intr. 1 Måtta. 

Da 
'''möda möd(a) sv. vb. intr. 1 Böka. 

Sn - Jfr *måda U. 
*mödig ingår i sms. *högmödig, 

(^v. v. 
*mödja midi sv. vb. imp. 1 Vimla. 

O — Jfr *måda III. 
*mödlöst modlöst Fö Kkr, möfffj)- 

löst Na adv. Utan besvär, lätt. 
*mödog mödo(gär) adj. MödofuU, 

besvärlig. Na 
*mögd ingår i sms. *omögd, qv. v. 
[mögel möul Sbo Bo, möul Hi Kim 

Pg Na Ko Hsk Brdö Vö nVa 

ut. pl., stn. 
*mögen mögi Pä Msk, megi Bo adj. 

1) Blid, om väderlek. Pä Msk 

2) Rutten. Bo — Jfr *mö(v)ga! 
*mögla s. möulu Pm, möul Sby Lfj 

Np Pm Px ut. pl., svf. Mögel. 
— fvsk. no. mygla f.; Dl. 

[mögla v. thötd(a) sv. vb. intr. 1. 
Hi Kim Pg Na Ko Hsk 

"^möglas möfjlas Sbo, miglas Bo, 
in ig las Nu Rg Wp, me glas Nu, 
möulas Bo Sbo Gkby NVet, möu- 
las Na Mx nVa sv. vb. dej). 1 
Mögla. — Hos LMöller. 

[mögl[ig], -ot 1. -og möulo- Bo Sbo 
Gkby NVet, möulo(gär) 1. -otär 
Kim Hi Na Pg Ko Hsk, möulot 
sVa, möulu- Brdö mVa nVa adj. 

*möj möj/jnt. pl., stn. coll. = *major. 
Ped Pu (mfl. i nVa) 

*möja mögj sv. vb. tr. o. intr. 1 
- *mäja. Nkby nVa 

*möjlöv möy(j)löv ut. pl., stn. coll. 
Löv anv. till att *möja med. 
nVa 



*möjor — *möra s. 



633 



"^möjor möyjur plt. = '^'mäjor. Hvbfj 
^mök(j)a mäiki Gsv, möyh(a) Kim 

sv. vb. tr. 1 Kim 1. 2 Gsv (pret. 

o. sup. mäift) Böja; uppmjuka. 

— fsv. mokia no. moykia v. 'upp- 
mjuka', än änsv. t. ex. Schibb. 
218 mökia, LM mökia, Ser. Sdt 
Weste möka, Ld mökja 'upp- 
mjuka'. Vb. (Rz 441 a) Dl. 

*mökfen], -ig möki(gär) adj. Rutten, 

skämd. Pä — Jfr *moken. 
*möla I möl(a) sv. vb. tr. 1 Böka; 

t. ex. svinän ha möla op torkan. 

Ingå 
"^möla II möul Gsv, möla Fö sv. 

sv. intr. 1 Mumla. — Jfr fvsk. 

no. maula v. 'tygge, gumle' no. 

mola 'knurre, mukke', Rz 427 a 

'småtugga torrvaror' VI. Jtl. Vb. 

Nb. 
*mölen möU(gär) adj. Mulen. Hsk 
"^mölen-måndag möUmonda pl. obr., 

stm. Måndagen i dymmelveckan. 

Hsk 
*mölig ingår i sms. *omöligt, qv. v. 
*mölja I möho Nyl, mäl\o Bo, möltu 

mVa nVa svf. Mölj, kaj invid 

hvilken skepp lägga till. 
*mölja II möl\o pl. obr., svf. Mängd, 

hop. Å Vå Ku — Rz 445 a 'röra' 

(orter ej angivna), Vg. (Hof); no. 

mylja f.; Sp. 'sammanblandad 

hoop'. 
*mölk mölk vNyl Ngö, mölik Da 

Gsv Rg Wp Lmo ut. pl., stf. 

Rg Wp vNyl Lmo, stn. Da Gsv 

Ngö Mjölk. — Hll. Norge. 
*mölka mölk(a) vNyl Ngö, mölk 

Gsv Rg Wp sv. vb. tr. 1 Mjölka. 

— Rz 438 a Bhl. Hll. — Schibb. 
431 d. 

"^mölkandags m^lkandaks adv. Tid 
att mjölka korna. Po(mfl.i vNyl.). 



'^mölkande mölkandi f örstärkn.-adv. 
fför adj. hvit (kwitär). Gsv 

*mölke mölk Gsv, mölk Ngö ut. 
pl., svm. (def. -an) Mjölke. 

"^mölken mölki- adj. Unken. Wp 
— Jfr markna p. 622 b. 

*mölkvatten mölkvati} ut. pl., stn. 
Mjölkbiand. Gsv 

"^möUig möjä adj. n. Obetydligt; 
t. ex. ät möJä fegg Ett klent 
fiskafänge. Brdö — Jfr Rz 427 b 
mölle Hll, möle Sm. n. 'smolk, 
smulor'. 

*möln mx)ln Pä Lptr Msk Strf Py, 
mön Rg Wp stn. Moln. 

"^mölnardam mölnar^am stm. 1 
Kvarndam. Po Ten Brom 

*mölnare mölnar(ä) Nyl, tnölnar 
Fby, mölnarä Hi Kim stm. 3 
Mjölnare. — fvsk. fsv. mylnare 
no. mylnar m., VI. Hs. — VR 
14 a, SL LL Sp. Ser. LM Ld 
Sdt Ihre Weste. 

"^mölnas mölnas Strf, möltias Ped 
Pu sv. vb. dep. 1 Mulna. 

*mölne mölna svm. Molnbank. Ksl 

^mölnerska mölnär§ka 1. -o vNyl, 
möinär^ka 1. -o Fby Kim Hi (& 
-u) svf. Mjölnerska. 

*mölnsk(j)a mönsM sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Mulna. Wp 

*möm[m]a? mem svf. Mormoder. 
Ru - nlty. memm 1. möme 'mo- 
der, mamma', mlty. mome idm. 

*mör I möur stm. 1 Myra, formica. 
Öb — fvsk. maurr no. maur m.; 
Hjd. Jtl. Vb. Nb. (Rz 435 a), 
trol. även Gd (Rz ibd). 

*mör II mör stm. 1 Mur. Nu 

*möra s. mour Ru, m^uro 1. möyro 
Nyl EF, möuru Hi nVa, möyru 
Hi Brdö, möra 1. -o k Fö Ku 
Pg, möur Da Gsv, maur Nu O, 



634 



*möra v. T—*mör-stack. 



mäur Eg Wp svf . Myra. — Ingår 
ock i smss. arbets-, ^yg-, *flåg-, 
*flög-, häst-, *paller, piss-, röd- 
och ving-*möra, qv. v. 

*möra v. I mör sv. vb. tr. 1 Ur- 
dricka. Pä 

*möra v. II möur(a) Pä Na Px, 
möyra Brdö sv. vb. tr. 1 Belägga 
fogarne i en farkost med myr- 
stack för att täta dem. 

*möra v. III mör(a) Nyl, mer(a) 
Bo, myör(a) Sj Py sv. vb. tr. 1 
[op, upj Göra mör, uppmjuka; 
man säger även mör op sina. — 
Jfr no. maurast v. 'blive skjer 
eller spred'. 

*möra v. IV möur(a) sv. vb. intr. 
1 Arbeta flitigt, 'gå på som en 
myra'. Ingå — no. maura, jfr 
Ez 451 a myra idm Sk.; Jyll. 
*mövre v. 'arbejde voldsomt'. 

*möra v. V möur(a) sv vb. intr. 1 
Krypa, framskrida långsamt. Lptr 
— Jfr Rz 451 a myra idm Vb.; 
no. maura 'mylre, vimle, krybe 
omkring'. 

*mörbo 1. -*bu mourbu Ru, niöurbo 
Gkby NVet (ut. gen.), mörbo Nu 
stn. Myrstack. 

*mörding(e) mör(ltgg 1. -indjt pl. 
'tggar sm. Mördare. Po Ten 

"^mör-droppar möur^ropar mplt. Ett 
slags medicin för kor. Mx 

*mörgen mön öNyl (pass.) Sby Lfj 
Np Mx, möfi Mx, myön Py, myöti 
Korsn stm. 1 Morgon — mön 
Lptr Strf, i mön Å Lptr Strf, 
myön 1. t ynyön Py adv. I mor- 
gon bittida; i Lptr säges också 
morin i mön. — f vsk, myrgenn no. 
morgon pl. monnar m. ; Uppl. i möti 
adv., morgnar pl. — Ingår också 
i sms. *morgens-mörgen, qv. v. 



t*mörgens] *mörgnes mönis Lptr 
Strf, (i) myönis Py adv. I mor- 
gon. 

*mör[g]na mörfi sv. vb. intr. 1 
Morgna (sig). Na — Rz 444 b 
'börja dagas' Vb. 

*mör[g]na [sig] möti-^ä sv. vb. rflx. 
1 Morgna sig. Mx — Vb. (Rz 
444 b) Dl. RosL; no. monne seg; 
Ld o. Sdt möma sig. 

*mör[g]nas möfias sv. vb. dep. 1 
Gry, dagas. Vö 

*mör[g]nog möriio(gär) adj. Morg- 
nad. Na — Ingår ock i sms. 
"'omörgnog, qv. v. 

[mörja myno ut. pl., svf. Var. Sj 

möij-aska miriask 1. mänask ut. pl., 
svf. Askmörja. Nu 

*mörjog 1. -ot myr\ogär Po Ten, 
miniat- Da Gsv O adj. 1) Sotig, 
oren. Po Ten 2) Träckig. Da 
Gsv O ■— no. m3njen a. 'grum- 
set, uklar'. 

[mörk mörk(ar) Nyl, märk(är) Bo 
adj., av. 'blind'. 

[mörker i best. sg. mörkna Nyl 
Fby Kim Hi Nkby, marknä Bo. 

— änsv. mörcknet (PSwart); DL; 
no. myrkn n., Jyll. m0rken. Jfr 
Vendell PSwKr. p. 30. 

*mörkne mörki} Rg Wp, märki} Da 
Gsv O Ngö ut. pl., stn. Mörker. 

- Se fg. 

*mörla mytla sv. vb. intr. o. imp. 

1 Svärma, vimla. Po Ten Brom 

Kim — Sk. HU. Ög. Nk. (Rz 

451 a) SM., da. myrle; jfr fvsk. 

mor n. 'svärm'. 
'''morsa möga sv. vb. intr. I [mre 

1. på] Hoptrassla (garn, nät o. s. 

v.). Brdö 
"^mör-stack möur§tak 1. möyr§tak 

Nyl, möu^fak Da Gsv nVa, möu- 



*mörsa — *mö[vjga. 



635 



^tak 1. mu^t^k Nu, f)iöp?t^k Brdö, 
mau§t<^ O, mäu§t<dc Eg Wp, 
mö§tak Pg, mö^t^k Å Fö, mö^t^hk 
Kkr Ku stm. 1 Myrstack. — 
Bhl. VI. 

*mör-stacke möur§faka svm. Myr- 
stack. Na 

[mört] *märt mäfl Ko, mä^ Ru Estl 
stm. 1 1. 2 Ko Estl, stf. (pl. -u) 
Eu — Jfr *mort. 

mörtmage mörtmaga svm. Okv. för 
ett barn med stor mage. Pä 

mört-*purrel? mörtpw^il pl. -ilar stm. 
1 Liten mört. Pä 

*mörvla myrvla sv. vb. intr. 1 Eöka, 
bolma. Po 

*mös ingår i sms. fyr-*mös, qv. v. 

*mösa I möuso svf. Fiskmåse, larus 
glaucus. Po — Jfr *mos. 

"^mösa II ingår i sms. päron-^^mösa, 
qv. v. 

"^mösare ingår i sms. fyr-*mösare, 
qv. v. 

*mösel ingår i sms. gorr-*mösel, 
qv. v. 

"^möska möusk sv. vb. intr. 1 Eusa 
fram med fart, t. ex. som en båt 
på sjön. Na 

mössfisk mys- 1. mösfisk stm. 1 Fisk 
ej större än att man kan dölja 
den i mössan på huvudet. Ped 
Lmo 

[möss]-*fuckare *myss- mysfukarä 
stm. 3 Sparvhök, astur nisus. 
öNyl 

[mössjhylla *myss- mtshil svf. Möss- 
skärm. O 



[möss]-nock '''inyss- misnok stm. 1 

Möss-skärm. Wp 
[mössj-^^skov *myss- myskov Kim 

Pg Na, myskuäv Hi stn. =: fg. 
[möss]-*snadd *myss- o. ty. mutze- 

misnad Nu O, mitsnad Da stm. 

1 Möss-skärm. 
möss-spjäll möspiäld stn. = fg. Vö 

Or (mfl.). 
möss-*vi 1. *mys&-mysm vNjl, mö8vi 

vNyl Fby ut. pl., stn. Vicker, 

vicia cracca. 
[mössj-*väk? *myss- niisv^k* stn. 

Möss-skärm. Eg 
mössärter 1. *myss- mysårtär vNyl, 

mösärlär nVa plt. Vicker, vicia 

cracca. — Ez 449 a musärter 

Dl. 
[möss]ärtsblom[m]a *myss- mymrts- 

hlomo svf. = fg. Strf 
[möss]öron *myss- mysöror mNyl 

(även -f)ron pass. ibd.), misöror 

Bo, mysyöror Sj Py plt. De unga, 

ännu icke fullt utslagna löven 

på björkar. — no. musoyra n. 

(Dal.) 
*möte möt ut. pl., stn. En sjuk- 
dom (= *kross). Lptr (Nyl. IV 

p. 128). 
'^mötesman mötisjnan pl. -män stm. 

Mötande person; men dom ä mö- 

tismän kan man även säga t. ex. 

om ångbåtar. Ka Sn Ingå — 

fsv. mötsmal>er m. 
*mö[v]ga mög sv. vb. tr. 2 Böja, 

kröka. Na — fvsk. miéfka v. 

'gjere smalere, snsevrere'. 



636 



[ndbh — nagelband. 



N. 



[näbb nab stm. 1: 1) Udde. Nyl 
EF Åhd 2) Hvass spets. Na Pg 
3) Hörn. Na 

*nabba I nab sv. vb. intr. 1 Bilda 
spetsar eller uddar. Na 

'''nabba 11 nab sv. vb. intr. 1 Tagas 
med någon, tvista; t. ex. |a naba 
ihop ma dom. Ingå 

"^nabbas naba^ sv. vb. dep. 1 = fg. 
Hi Na - Ez 459 a Sdm. Gd; 
no. nabbast v. 'rykkes, traekkes 
med hinanden'. 

*nabbe naba svm. Näbb, udde. Ko 
Hsk Kkr nVa 

*nabbog 1. -ot nabo- adj. Uddig. 
Na Pg — äda. näbbet a. 

"^nabb-stock nabstnk Da Nu O Rg 
Wp, napstnk Gsv Nu stm. 1 
Hjulnav. 

*nacka s. I ingår i smss. *frunt- 
och röd-^^nacka, qv. v. 

"^nacka s. H ingår i sms. *nicke- 
nacka, qv. v. 

"^nacka v. I nak sv. vb. tr. 1 Lugga. 
Ped Pu — äda. nakke v. 'banke'. 

*nacka v. H nak(a) sv. vb. tr. 1: 
1) Nedtaga nät från hängslen. 
vNyl mNyl 2) Träda nät på 
^nacksticka. Fö — Samma 1. lik- 
nande betydd. Rz 460 a Sdm. 
Uppl. Gotl.; fsv. nakka v. '(olov- 
ligt) uppdraga (fiskebragder)'. 

nackbalk ? nagbalk stm. 1 På kvarn- 
foten hvilande grov bjälke inne 
i kvarnen. Da Nu O Eg Wp 

nackbubblor nakhohlor plt. En bälte- 
spänningslek: två gossar med 
huvudena trädda inom samma 
rem söka att krypande draga 
hvarandra till sig. Po Ten Brom 



nack-^^gräv nakgräv pl. obr., stf. 
Nackgrop. Ped Pu (mfl.) — äda. 
nakkegrav idm. 

nack[huggen], -*huggd nak(h)ug' 
d(är) adj. säges om en tå, som 
bar halshugg. Ingå 

[nack]pojk[e] '''nacke- nakapoyk pl. 
ar stm. Eekryt. Pm Px Vö 

nackskalle nakskal (def. -an) svm. 
Skalle. O 

*nacksticka nakstiko svf. Tränål, 
på hvilken nätet uppsamlas. Å 
Fö Sött 

nackstock nakstnk stm. 1 == nack- 
balk. Wp 

nackträ naktr(B stn. Understa klab- 
ben i en eldbrasa. He Esbo Kim 
NVet (ut. gen.) 

nack-^^^tröda naktrödo svf. Översta 
vågrätt liggande stören i en 
gärdsgård. Ljd 

*nadd nad stm. 1: 1) Mindre id. 
Nyl Å 2) Finger (skämts, och 
vanl. i plur.) Np Mx Kv Nkby 
3) Hand (skämts.). Px 4) Fram- 
fot hos säl. Px Bärgö — fvsk. 
naddr m. 'stift; pil'; no. nådd 
m. 'en liden spids eller kile; liden 
fisk'. — Ingår ock i sms. id-*nadd, 
qv. v. 

*nafFe naf (def. -an) svm. Hjulnav. 
Ngö 

*nagel ingår i sms. *illnagel, (jv. 
v. 

nagel-*arga nagälargo ut. pl., svf. 
Klåfingrighet. Ko 

nagelband nagälhand vNyl mN3'l, 
nagälhqnd öNyl, nagälband Xa 
mVa nVa, nagälhqnd Fby Kim 
sVa (och passim f. ö.), nqgälhqnd 



nagélf borra] f '*båra'—*nalka. 



637 



Hi stn. Nagelrot, huden vid na- 
gelfästet. 

*nagel[borra], -*båra nagälhora sv. 
vb. intr. 1 Indriva tränaglar i 
fartygssidan vid borrandet. Na 

nagel-*firra nagäl- 1. nagälfiro svf. 
Lös skinnflik vid nagelroten. 
Kim 

nagelhuggare nayälhogar stm. 3 
Spikhammare. Ru 

nagelilska nagähsku ut. pl., svf. Sår- 
nad uppkommen genom skrapan- 
de med naglarne. Ped Pu 

nagelkropp nagälkrop stm. 1 Själva 
trä- 1. järnnageln utan huvud. 
Na 

nagel-^^löpa nagälöpo svf. = nagel- 
*fiiTa. På Strf 

nagel-[inoder], -*modra nagälmodro 
svf. Hål, hvari tränaglar avpas- 
sas för att göra dem lagom stora. 
Na 

nagelskott nagäl§1cot stn. Nagelrot. 
Fby 

nagel-^^^skräcka nagäl^kräko ut. pl., 
svf. Av förkylning uppkommet 
nagelsprång. Ko 

^nagelspricka nqgäs^imko ut. pl., svf. 
= fff. Å 

nagel-*spräck nagäLspräk vNyl 
mNyl, nagäijpräk Fby Kim Na, 
nqgäs,präk Fö Brdö, nqgäs^prähk 
Ku Hi ut. pl., stn. Nyl 1. stm. 
f. ö. = fg. — no. nagle-sprekk 
m. 

nagel-^^^spräcka nagälsprako ut. pl., 
svf. = fg. vNyl 

nagel-^^sprätta nagäls^prät (1. -u) ut. 
pl., svf. = nagel-*firra. Pm Px 
— no. naglesprett m. 

nagel-^^spärra nagälspäro Bo Pä, 
futgåls^päru mVa nVa, nagäl%pär 
Pm svf. = nagel-*firra. 



nagelsvärta förek. i tis. tnt so myki 
som in nagälsvärto Icke ett grand. 
He 

nagel-^^tone nagältona svm. Stål- 
skiva med hål för uthamrande 
av spikhuvud. Bo — Ez 459 b 
nagelto m. Vb. 

nageltom nagältQti stm. 1 Spikstäd. 
Ped Pu (mfl.) — äda. (annan 
betyd.) 

nagel-*vi(a) nalm pl. -ar sf. Nubb. 
Nu 

nagel-ärt nagälärl stf. 2 Ko, stn. 
Na ut. pl. Nagelsprång. 

nagelört nagcUört stf. 2 Nagelband. 
Ingå (Bsd) 

*nagga nago Pg Na, nagu Hvbfj 
mVa nVa svf. 1) Brödnagg. A. 
a. o. 2) Den som naggar i. Na 
— Ingår ock i sms. bröd-^^nagga, 
qv. v. 

*naggas nagas sv. vb. dep. 1 Kivas, 
tvista. Tu — Hs. 

naggträ nagtr^ (pl. -där) stn. Bröd- 
nagg. Py 

'''nagla nagäl Vö nVa, nqgla Fö 
Ku sv. vb. intr. 1 fomj 1) Fingra, 
ofta vidröra. Fö Ku nVa 2) Snat- 
ta. Vö — no. nagla v. i bet. 1. 

*nagle nqgla svm. Spik. Vö — 
fsv. äda. naghle m. idm; Faer. 
nagli m. 'pinne'; LL LM Ld Ihre. 

^nagling — ingår i sms. *ill-n., 
qv. v. 

'''naglog ingår i smss. *ill- och *var- 
naglog, qv. v. 

*naivog naivo adj. Tafatt. Py 

naklen], -*og nakugär Nyl Fby, 
riakun Ru Da Gsv Ngö adj. 
= *nakot nakut- Nu O Wp Rg 
Nyl, nokat- Nu adj. — fsv. na- 
kudher nakotter änsv. nakoter. 

*nalka ingår i sms. av-^^^nalkad, 

81 



638 



*nalsa--*narga. 



qv. v. — Jyll. "^nalke v. 'gnave'. 
Jfr *nilka. 
*nalog ingår i sms. ^illnalog, qv. v. 
[Kske är n överfördt från *ona- 

lig] 
'^nalsa nalso svf. Hacka i kortspel. 

Po Ten 

nam nam ut. p]., stn. 1) Di; mjölk 
(i bspr.). Na 2) Snask (i bspr.). 
Na 

*nammo-godt namugöt ut. pl., stn. 
Snask, nämnarn (i bspr.). vNyl 

'"namndag namifdq O, namun- 1. 
namundq Nu pl. -dwarstm. Namns- 
dag. 

namnfinger namjiggär stf.(!) 1 Py, 
stn. öNyl f. ö. Eingfinger. 

"^namnlingsfinger namltggsfiggU stn. 
def. = fg. Wp 

'''namnlös namlöysf} 1. -lös^ Po Ten, 
namlausi} O stmdef. Ringfingret. 
— VI. 

*namnlösfinger namlöysji^gri 1. nam- 
lims- 1. namlös- Nyl, namlaus- 
figgri O, namlösjiggri Da Gsv 
nVa, natnnlyösfiggrä Fby Hi,nam- 
lyösfiggrä Sj Py, namlast- 1. nam- 
nastfiggri Nu, namaläus figgri Rg 
stndef. = fg. — Med nama- jfr 
got. namo n. 

*namnlös-[tå], -*tån narnlöstån stf. 
Tån näst lilltån. Da Gsv 

*namnsfingcr namsfiggrä Ku Brdö, 
namsfigrä Å, namnisfiggri Mx 
stndef. Ringfingret. 

*nanna nana 1. -o öNyl Hi Pg Gkby, 
nan Ru Da Nu O Rg Wp svf. 
Mamma, moder (i bspr.). — Rosl. 
(Ihre). Jfr gudinnenamnet Nanna. 
I mit. användes nanne för både 
fader och moder. — Ingår även 
i smss. gammal- och '''äll-^^^nanna, 
qv. v. 



*napa? napa sv. vb. intr. o. imp. 
1 Pläga, bruka. Na 

*nape napa svm. 1) Liten röva. 
Kim 2) Den fina, spetsiga delen 
av en röva, som från roten löper 
lodrätt ned i jorden. Ingå — 
Jfr fvsk. nepa no. naepe f., lat. 
napus m. 'röva'. 

"^nappa s. napu svf. Skopa. Must Kv 

[nappa v. nap sv. vb. tr. 1 Plocka, 
samla (t. ex. bär). Ru Estl — 
Plocka upp nät på hängstickor. 
Hvbfj — no. nappa v. 'plukke, 
pille'. 

'''nappra napra sv. vb. intr. 1 Knapp- 
ra, småtugga; napär o åta. Kim 
— Sörb.; Jyll. *nabbre 'pille'. ^ 

nappsticka 1. '''näppe- napstiko A 
Fö, napsttku Brdö, nahpstikko 
Ku, nahpstihku Hi, napastiko Kim 
svf. Tränål, på hvilken nätet 
uppsamlas. — Jfr nätnappare. 

*nar nar öNyl Vö, nar vNyl Pg 
Na Brdö Ku Fö, stm. 1 vNyl 
1. stn. Vö 1. stf. f. ö. (pl. -or Fö 
Ku, -wr Brdö) 1) Tvärslå; även: 
slå över dörr eller grind. Nyl 
Pg Na Brdö Ku Fö 2) List, 
kant. Pg Vö — naruna 1. -ona 
plt. Gångjärn. Gkby NVet — 
Rz 461 b allm. Sdt nar n. 'junc- 
tura, clavo ligneo'. 

*nare nära Nu Wp Nyl Lmo Kr 
Terj, nar a Nyl, nar* Pm Px svm. 
Tvärslå. — Hos LM o. Lind 
nära f. 'plugg'. 

'''narga narg(a) sv. vb. tr. 1: 1) Skära 
eller klippa med ohvass kniv 1. 
sax. Bo Na Px Mx 2) Gnaga; 
gnata. Ku Brdö Pm Px Mx — 
Sdm. Hs. (Rz 461 b) Uppl. — 
Sahlstedt narga v. 'crebris mor- 
sibus rodere'. 



*nargla — *nas8a v. 



639 



"^nargla nargla vNyl mNyl, nargla 
1. nargäl EF Ähd Mx sv. vb. 
intr. 1: 1) Smått avgnaga 1. av- 
bita, karva o. d. A. a. o. 2) Skära 
med ohvass kniv. Na — Uppl. 
i bet. 1. 

"^'narglog narglo- He Sbo Tu Bo, 
narglo(gär) Na adj. Omgnagd 
o. s. v., sliten i *narglor. 

^narglor narglor Po Ten Brom, 
narglor Kim Pg Na (där även 
sg.) fplt. 1) Lämningar efter tand- 
spår i omtuggadt kött, bröd o. 
s. v. vNyl Kim Pg 2) Stycke 
av något sönderrivet. Na 

^'nargog 1. -ot nargogär 1. -o^är adj. 
Avgnagd eller med slö kniv av- 
skuren. Pg 

"^narmsida narmsido svf. Narvsida. 

Py 

*narp narp stm. 1: 1) Ekstock. Ko 

2) Båt, snipa. Fö 
*narr nar ut. pl., stn. 1) Narrande. 

Nyl 2) Narri. Nyl Nu Även 

det hsv. narr m. är stn. i Estl. 

(incl. Ngö). 
'^narr-gära narj^^r sv. vb. tr. 2 Narra. 

Korsn 
^narrgärande nargärandi pl. obr., 

sm. Upptågsmakare. Gsv 
*narring narigg ut. pl., stm. Narri, 

gyckel. Ped Pu 
^narrispel narispel ut. pl. stn. Narri. 

Hfs 
*narrling narligg pl. -tr 1) stm. 

Gäck. Wp 2) stf. Skämt. Wp 
^narrog naro(gär) adj. Narraktig. 

Na — äda. narrisk a. 
^narsa nar^ sv. vb. intr. 1 Knastra. 

Na — Jfr '''knarsa. 
*nars(^ nariQ(gär) adj. Nogräknad 

med mat. Na 



"^nar-såg nar§uog stm. 1 Kort hand- 
såg med tjockt blad. Py 

*nar-såga nqr^ågo svf. Såg, hvar- 
med *narar tillverkas. Na 

*narv narw stm. 1 Åder. Nu 

'''näsa nas(a) Ko mVa nVa, naso 
Hsk, nqs* sVa Kv sv. vb. intr. 1: 

1) Lukta på, nosa. Ko Hsk Öb 

2) Snoka, söka. Öb — nyisl. no. 
näsa v. 

*naska s. naska svf. Gris (smeks.). 
Å — nashu (eg. svf.) Lockord 
till gris. Py (mfl.) — Ez 462 a 
nasska f. Sm., nasske m. Vg. Sm. 

^naska v. I nash(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Snatta. Py Strf Fby 
Kim Hi 2) Snoka, noga leta 
efter. Na — Ez 462 a Sm.; no. 
naska idm; N-M. 'snylta sig till 
att få smaka' från 1572; äda. 
naske 'slikke, rode i'. 

'''naska v. II nas}c(a) sv. vb. intr. 
1 Långsamt syssla med ngt. vNyl 
Kim Ku Brdö — naik sä hört 
Småningom bege sig av. Sbo 
Bo — Ez 462 a Hll. Bhl. Vb. 

*naska v. III nask(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1 Smågnaga; snaska. Pg 

— Äta långsamt (vb. descr.). Ku 

— Ez 462 a Uppl. Vm. Vb.; no. 
naska v. 

'''nasken 1. -og 1. -ot naskin Å, na^ko' 

vNyl Kim, naiku(gär) Brdö adj. 

Långsam, solig, 
"•'nasker naskär pl. obr., stm. Söl- 

korv; äv.: liten och oansenlig 

person. vNyl A 
^nasklig ingår i sms. '''onasklig, qv. v. 
*nassa s. ncisu svf. Nasse, gris; 

även lockord. Nyl 
*nassa v. nas(a) sv. vb. intr. 1 

Coire. Hf s-trakten. — Jfr kske 

da. nisse 'mingere' (i bspr.). 



640 



*nassare — natt-*sköra. 



^nassare nasarä stm. 3 Ökn. på en 
till det yttre obetydlig person. 
Ingå 

*nata s. natu svf. A städ befintligt 
järnstift, hvaröver spikar ham- 
ras och nysmidt järn avbrytes. 
Nu 

*nata v. I nat(a) sv. vb. tr. 1 [ihop] 
Hopsamla, t. ex. folk. Ingå 

*nata v. II ingår i sms. *an.nata, 
qv. v. 

*nate nata ut. pl., svm. 1) En „tag- 
fatt"-lek. Nyl 2) Den, som i denne 
lok skall springa i fatt den andra. 
Nyl 

*natlig nqtli(gär) adj. Måttlig. Njd 
(Ort? Rz 464 a). — Ez 1. c. Uppl. 
Sdm. Vm. VI. Vg. Ög., adv. i 
Hs. Lind 'reinlich; billig'. Jfr 
sms. *onatlig. 

*natt(a?) nat pl. -u sf. Liten säl. 
Eu — Ingår även i smss. själ- 
och *vikal-natt, qv. v. 

*nattare natarä stm. 3 =. fg. Ingå 

'''nättas natcis sv. vb. dep.imp. 1 
Skymma till natt. vNyl — fsv. 
nättas da. nattes v., Rz 462 b 
Sk. BL; LL Sp. Ld W. 

nattbol nathol stn. Läslag. Na — El- 
ler nattbord, ellipt. för nattvards- 
bord? 

natt-*fladdra natfladro svf. Fläder- 
mus, vesper tilio. Lptr 

natt-*flåga natfhigu svf. Okv. för 
en kvinnsperson, som löper ute 
om nätterna. Ped Pu 

natt-[*fläddra], -*bläddra natUädro 
Nyl, natblädro Fby Kim, naht- 
blädru Hi svf. Flädermus. 

natt[-fågel], -*fugel natful ut. gen. 
= fg. ökby 

*nattig 1. -og naUgär Po Ten, natu- 



gär Fby adj. Oföretagsam, loj. 

— Jfr Ity. natteln v. 'söla', 
nattlapp 1. *nåt- natlap Nyl Ngö 

Kim Pg, notlap Nu stm. 1 Flä- 
dermus, vespertilio. — Uppl. 

nattlopp natlop ut. pl., stn. Hand- 
lingen att om nätterna springa 
kring i byarne och göra skälm- 
stycken. Nyl 

*nattlångt natlogkt adv. Hela natten 
i ända; natt efter natt. vNyl 

natt-*läfsa natläpso svf. Flädermus. 

Py 

*nattränn naträn ut. pl., stn. = natt- 
lopp. Ka Na — Rz 463 a Sm. 
*nattrännare natränar stm. 3 Okv. 
för en karl, som är begiven på 
*nattränn. Na 

natt-^^skena natskinu Bo Sbo He 
Esbo Ksl Sj Hvbfj, natstjtnuVy 
Lptr Strf mVa, natjen^ Pm Px 
Mx svf. Flädermus, vespertilio. 

— Jfr Rz 464 a nåtskjåna f . 'katt- 
uggla' Dl. 

*natt-skidare 1. -*skedare? natfidar 
stm. 3 = fg. Ko 

*natt-skide 1. -*skede? natskida svm. 
= fg. Na 

*[natt]skinn *natte- natastjin 1. -fin 
stn. Sälskinn. Ingå 

natt-*skjora natstsoro ut. gen. Flä- 
dermus. Gkby NVet 

natt-*skäddra natfädro svf. 1) Natt- 
skärra, caprimulgus europseus. 
Ingå Ka Sn Fby 2) Flädermus, 
vespertilio. Kim 3) Okv. för en 
kvinna, som löper ute om nät- 
terna. Ten Po Brom — Jfr fsv. 
natskaedha f. i bet. 1. 

natt-^^sköra natsköro mNyl, natstjijro 
Ka Sn Ingå, natshyöro Sj, naht- 
förö Ku svf. = fg. i bet. 3. 



nattstånd fen], -^og — nedantorsdag. 



641 



nattstånd[en], -*og nat8tando(gär) 
adj. (om dryck). Na 

*nattus natus stm. 1 Okv. för en 
oföretagsam och loj, gärna där- 
jämte oansenlig person. Nyl 

natt-vaka natvaku ut. pl., svf. Va- 
kande nattetid i och för sam- 
fälldt arbete. mNyl — fsv. nat- 
vaka f. 'likvaka'. 

nattvardsbröd natvq^§bre pl. obr., 
stn." Oblat. Estl 

*nauva ingår i sms. katt-*nauva, 
qv. v. 

'nava I nav(a) mVa nVa, nqv^ Px 
sv. vb. tr. 1: 1) Fingra. A. a. o. 
2) Med handen fatta om halmen 
vid skörd. Px — Dl. 'ösa 1. klösa 
med bägge händerna'. 

*nava II nav(a) sv. vb. intr. o. tr. 1 
Borra hål med navare. Po — 
Jfr Ez 465 a navra Sk. idm. 

*nava[d] ingår i sms. *normava[d], 
qv. v. 

navar[borr], -*bår navarbår stm. 1 
Navare, borr. Ksl (mfl.) — äda. 
naversbor. 

navarhål navarhol Nyl, navarhol 
Fby stn. Borradt hål. 

navar-*picke navarpik (def. -an) 
svm. Järnredskap, hvarmed böss- 
pipan rengöres efter borrningen. 
Ru 

navarträ navartrte (pl. -nar) stn. 
Vid takåsen anbragt list, hvarå 
borrar, knivar m. fl. verktyg för- 
varas. Pg 

navartugga nävar tuff o svf. Borr- 
spån. Na 

*nave I nava 1. nqva svm. Hjulnav. 
Ksl Sj (mfl.). 

*nave II nava Nyl Pg Na Ko Hsk 
Hvbfj mVa nVa, nqva Fö Kkr, 
nar* sVa svm. Näve, göpen. — 



no. nava m.; Vl-Älvd. — Ingår 

ock i smss. grabb-, göm-, kn3rt-, 

lin-, norr- och ull-*nave, qv. v. 
*navel-gat navulgqt pl. obr., stn. 

Tapphål i båtbottnen. Nu O 
*[nav]-krysta *nave- navakrystu svf. 

Smakbit av ost åt barn. nVa 
*navla navul svf. Tapp i båtbott- 
nen. Nu O 
*[nav]stadog *nave- navastadu(gär) 

adj. Stark i händerna. Na 
*[nav]svag *nave- navasvqgär adj. 

Svag i händerna. Na — Rz 478 b 

nävasvag a. Vb. 
*[nav]tag *nave- navatqg stn. Grepp 

med handen. Na 
[ned har komp. nidarä Na, ncu Da 

Gsv Nu O 
*neda ne sv. vb. tr. 3 Nida, nåta. 

Nu — Sörb. ne idm. 
nedandel nidandäil stm. 1 Särkens 

nedre, av grövre tyg gjorda del. 

Py Na — Hs. (Rz 465 a) Mp. 

(Rz 63 a) Sörb.; no. neeadel m. 

'underdel' (i allmh.). 
*nedan[eft], -*ett nidanät Nyl Na, 

nädanät Nyl adv. Nedåt. — Rz 

465 a 'nedifrån' Vb., idm Hs. 
nedan-f*efters], -*ettas nidanätas 

adv. Nedåt. Py Strf (mfl.) 
*nedanf8re nädanföri prep. o. adv. 

Nedanför, nedom. Kv 
nedanmörker nidan- 1. nädanmörkär 

Nyl, nidanmärkär Bo ut. pl., stn. 

Nattmörkret under den tid då 

månen är i sitt nedan. 
*nedansida niya^ Ru, neast Da Gsv 

Nu O pl. obr., svf. 1) Undersida. 

Ru 2) Avigsida. Estl 
*nedanftills], -*teUs nidantels adv. 

Nedantill. Na 
nedan-torsdag nidan- 1. fiädantor^cla 

pl. '([agar stm. 1 Torsdag, som 



644 



*nimm€l — *ntsta. 



— Ez 467 a i allmh. 'mottaglig' 
Sk. HU. Bl. Sm. 

"^nimmel nimtl ut. pl., stm. Känne- 
dom; fä nimtl om noga, Bo — 
Jfr fsv. nimne n. 'fattningsgåva'. 

"^nimst nymst ut. pl., stf. Nys, hura, 
spaning. Pm Px {y < i ffr m,] 

*[nim]stake,*nimme-wimÄ<?toiö svm. 
Vändspak för vävbom. Eu 

[nio]manskraft nie- mäman^hraft He 
nVa, ntmanshraft Pm Px ut. pl., 
stf. Sensalva. 

[*niond] *niand mänt ut. pl., stn. 
Antal av nio. Gsv Nu O — fvsk. 
niund f . 

[nionde] "^niande niandi Ngö, ntand 
Estl f. ö. num. ord. 

*ni[o]-öga — se under näjonöga. 

*nipp s. nip stm. 1 Spets av t. ex. 
en bärgshöjd. Po ~ äda. nip, 
jfr Ez 469 b nip(a) f. idm Hs. 
Mp. Jtl., no. nipa fvsk. gnipa f. 
'högt fjäll'. 

*nipp a. nipär adj. (ut. ntr.) Tyck- 
mycken. Po Ka Sn — Jfr fvsk. 
hnipenn a. 'sorgsen' Ez 469 b 
nippin DL, nipen Sm. 'rädd, be- 
stört'. 

'''nippa nipo svf. Vårta, hudutslag; 
vagel. Nyl Na ■— Jfr no. nipla 
f. 'litet nystan'. — Ingår även 
i smss. hund- och katt-^^nippa, 
qv. v. 

*nippe nipa svm. (eg. 'spets' > 'spet- 
sig föremål') 1) Dihorn. Ksl 2) 
Penis. Esbo 

'''nippan nipan stn. Nystan. Vö 

*nippla nipla sv. vb. intr. 1 Fingra 
om ngt. Sbo — no. nipla v. 
'nippe, näppe'. 

*nippog nipo(gär) adj. Eikligen be- 
häftad med *nippor. Nyl 

*nippra mjira sv. vb.intr. 1 Knappra 



och tugga; t. ex. haran nipra o 
napra o uat Kim — Ez 461 a 
'smånappa (om fisk)' BL, äda. 
nibre v. 

*nippra [sig] nijmr-^ä sv. vb. rflx. 
1 Plocka sig (om fåglar). O 

*nirgla I nirgla sv. vb. intr. 1 [ma 
nogoj Knussla på ngt. Po 

*nirgla II nirgla Po, nirgla Fby 
Kim sv. vb. int. 1 [pä resp. po 
1. pu el. om nogo] Smått avgnaga 
eller avbita. 

*nirglor nirglor plt. = *narglor. 
vNyl 

"^nirka s. ni7'ko svf. Kinkblåsa. Na 

"^nirka v. nirk sv. vb. intr. 1 Gråta, 
kinka (om barn). Na — Jfr no. 
nikra v. idm. 

*nirkog nirko(gär) adj. Kinkig, otå- 
lig. Na 

*nirvlig nirvli(gär) adj. Lämplig. Pä 

*nisse nisä vNyl Fby Kim Hi Åhd, 
nis Hsk sm. (pl. -ary Hanne av 
sjöfåglar, ish. prackor. — Ingår 
ock i smss. prack* och ådskraks- 
*nisse, (p. v. 

Nisse i näsan (jfr Vendell Bidr. t. 
Svensk Fraseologi p. 27) nmni^s 
adv. Oeftertänksamt, dumdris- 
tigt. Pm 

*nisslenån niXnäl stm. 1 Träll- 
stock. Nu 

*nist nist ut. pL, stn. Vägkost. Py 
Strf Ped Pu (mfl. i nVa) — fvsk. 
no. nest no. niste fsv. naest n., Ez 
465 b (ngt skiftande former) VI. 
Vm. Uppl. Dl. Hjd. Jtl. Åm. 
Vb. 

*nista näst sv. vb. tr. 1 Utrusta 
med vägkost. Vö nVa — fvsk. 
no. nista v., Ez 466 a (med i, e 
1. ä) HIL VL Vm. Uppl. DL Hjd. 
Jtl. 



*ntstmng(s)'ko8t— ^njusa. 



645 



^nistning(s)-kost näsnigskost Ped Pu 
Esse Kr, nä^tnigkost Lmo, näs- 
nigkost Kv ut. pL, stin. Eeskost, 
vägkost. 

*[nist]påse *nistes- nisiispusa svm. 
Matsäck. Py Strf 

"^nit ntt stm. 1 Nådad spik. Mx 

"^nitisk n\tisk(är) adj. Girig, snål. 
vNyl Förekommer ock i sms. 
"^dvärgs-nitisk (där t > i uti svag- 
tonig stavelse), qv. v. — Nke 
(Rz 470 a). 

nitti[onde], -*ande niti(%)and Gsv, 
niti(%)and Da Nu O Wp, niti(i)andi 
Ngö, nttt(ii)andRg Wp num. ord. 
— no. nittiande. 

[nitton] "^nittan nita Estl (excl. Ngö), 
nita Ru num. ord. — fsv. nitan 
no. nittan, Ez 470 a allm. 

[nittonde] *nittande 1. -ende nitand 
Da Gsv Nu O Wp, nitänd Eg 
Wp, nttand Eu num. ord. — fsv. 
nitande no. nittande. 

*nivelhal nivcähol stn. Tapphål i 
båtbottnen. Po 

*nivla nivlo svf. 1) Tapp i a) *nivel- 
hålet. Po b) drickstunna. Lptr 
Strf 2) Den del av tunntappen, 
som är ihålig (? d. v. s. kranen?). 
Strf — Jfr no. nygla nyisl. negla 
f. 'tapp, svicka'. 

*njalma niqlm sv. vb. intr. 1 Jama. 
Kv Vö 

[njugg nt^oga komp., -ost superi, 
till fattig fotin: Sämre; fulare; 
fattigare. O — Jfr *nägg. 

"^njunka mj^ogk sv. vb. intr. 1 Jama. 
O — Se Saxen 178. 

*njup n^up stn. Nyp. öNyl 

*njupa s. ntupo öNyl Sbo Ingå Ka 
Sn Kim, n^upu Hvbfj Vö, n\i/po 
Py> Itfpo Bo svf. 1) Nypa. Nyl 
(pass.) Kim Vö 2) Göpen, även 



hand i allmh. (ish. fingerspet- 
same), t. ex. ta hortämänjupon! 
Nyl Hvbfj — Ez 468 a Nk. Dl. 
Vb.; Ser. LM. 

*njupa v. n(})\up(a) Eu Estl Py Msk 
Pä Ingå Sn Pg Na Vö; — pret. 
nöup Vö, nöyp Ingå, n(})köup Pä 
Msk Da Gsv Vö, ni^oup Eu, ni\aup 
Nu O, nuäup Eg Wp, n\öp 1. nOp 
Pg Na, n\upt Py; pl. nnupu Eu 
Da Nu O, = sg. f . ö.; — sup. nupi 
Ingå Pg Vö, mmpit Eu, n(})mpi 
Estl Pä Msk Pg Na Y'6,' n\uft 
1. ntMpt Py Ingå vb. tr. 1) Nypa, 
knipa. 2) Taga en nypa. — Ez 
468 a Gotl. Dl. Åm. Vb. Nb.; 
Sp., Ser., LM, Ld, Ihre, Sdt, 
W. 

"^njupan nmpan stn. Nypa. Np 

*njupe ntj^up svm. Nypa. Nu Wp 

""njupon niupon stn. Nypon. Bo 
vNyl Kim Na Sött — Spegel 
Gloss., Serenius, LM, Ld, Sdt, 
Weste. 

'''njuponbuske n\uponboska vNyl 
Kim, n\uponbu^ka vNyl [& -m6-] 
svm. Nyponbuske, rosa canina. 

[njure] *mjure mmra svm. Ped 
Pu 

*njusa n(t)m8 Eu Estl Pg Mx Vö 
Gkby NVet — pret. m%(ms Eu, 
n(t)\öus Da Gsv Mx Vö Gkby 
NVet, ntiaus Nu O, n}\äus Eg 
Wp, niös Pg; pl. nt%usu Eu Da 
Nu O, = sg. f. ö.; — sup. nim 
Estl Pg, ntitmt Eu, n(t)j^im Estl 
Pg Mx Vö, musa Gkby NVet 
vb. intr. Nysa. 

= '''mjusa mj^us pret. mjtfius sup. 
mtöiist Pm Px Mx; pret. o. sup. 
mjiust Lmo vb. intr. 
fvsk. hniösa fsv. niusa no. njusa, 
Ez 468 b Gotl. Dl. Åm. Vb. Nb. 

82 



646 



^njuse—nog [vid] Maria, 



— VR 8 b, LL Sp. LM Ld Ihre 
Weste. 

*njuse miusa pl. obr., svm. Nys- 

ning. Nu O Eg 
*njusning nuumigg (pl. ej hörd) 

stf. Nysning. Wp 
*njus-tobak mmstubah ut. pl., stm. 

Snus. Eg 
[njuta v. nti^ut sv. vb. tr. 1 Njuta 

mat eller dryck. Eg Wp 

"^mjuta mj^ut pret. m%öut sup. miuti 

vb. intr. o. tr. i hsv. betyd. Ped 

Pu Esse 
[*njuta s.] *mjuta mmto svf. Foder- 

eller matportion till kreaturen. 

Ingå (Bsd) 
*njutar n\utar plt. Mutor. Ksl 
"^nock s. I nok vNyl mNyl, nuk 

öNyl stm. 1 Spindel, arachnaea. 

— Kske uppkommet av *lock 
(qv. v.) i sms. *locknät > (assim.) 
"^nocknät. 

*nock s. II nok Kim Pg Na Ko 
Hsk, nuk öNyl stm. 1 Ulltråds- 
nopp på en rya. — Uppl. Hs. 

— Jfr sms. '''nutto-nock. 
*nock s. III nokin stmdef. Tomte, 

spöke. Na 

[nock IV ('spets' i allmh., = hsv.) 
nok Da Eg Wp, nuk Gsv Nu O 
Eu stm. 1 Udde. — ha sä i 
nokin 1. notjin tis. Vara drucken. 
Nyl 

*nock p. nok 1. nok vNyl mNyl 
(sällan i mNyl) Ngö Å, nok Å 
Fö Ku Brdö, nuk 1. nuk Da Eg 
vNyl öNyl Fby Hi nVa (pass.), 
nok Bo Ingå Ka Sn (Nyl. U 19, 
20 mfl.) adv. Nog, visserligen; 
i Nyl stdm ock 'nog, tillräckligt'. 

— msv. da. nok no. nokk, Götald 
(Ez 470 a) VI.; av mlty. n6ch 
(Falk-Torp Etym. Ordb. II 14 b). 



'''nocka I noku svf. Övre änden av 

takved. Must — Ingår ock i sms. 

tak-^^nocka, qv. v. 
'''nocka II noko Sj, nok Mx svf. 

Ett å (spinn-)rockbladet varande 

hål, hvarigenom tråden löper på 

rullan. — Ihre 'crena, incisura'; 

no. nokka f., äda. nokke, isl. 

hnokki m. 
*nocka III nuku svf. Noppa på 

täcke eller rya. Hvbfj — öld. 

Ihre Sahlstedt nocka f., Weste 

nockor pl. 
""nocka IV noko svf. Lycka, ögla. 

Sbo — Jfr da. nokke 'tjuder- 

ögla' (D.V.S.O.). 
""nockan nokan stn. = "^nocka II. 

Ka Sn Ksl 
'''nockas — se under *nåkas. 
[nocke I noka Bo, nohka Hi svm. 

(bl. a.) 1) Ände i alhnh. Hi 2) 

Båtför. Bo — Jfr smss. skorstens- 

o. spis-nocke. 
*nocke II noka Brdö Ped Pu (mfl.), 

nohka Ku svm. = *nocka II. 
*nock-nät noknät vNyl mNyl, nuk- 

nät öNyl stn. Spindelnät. 
*nockon I nokon stn. = ^nocka II, 

'''nockan, *nocke II. A 
'''nockon II nokon stn. Hoptvinnad 

lin docka. Ten Brom 
""nockstock nokstok Fö Sött, nohk- 

stohk Ku stm. 1 Den över kvarn- 
foten placerade grova stocken, 

som uppbär själva kvarnhuset. 
[*nock-vante] *nocke-vant nokavant 

stm. 1 Ett slags vantar (med 

*nocka IV). Sbo 
*nock [vid] Maria nuk-mar Bedy- 

relseformel. Brom Ten 
nog [vid] Maria nomqr Nyl, no-mar 

Nyl Fby Na, nou-mar Kim ; t. ex. 

noumar ä hä sant. 



*noJ8ig —^^nordenstjäman. 



647 



"^nojsig noysi(gär) adj. Oregerlig, 
bullersam. vNyl mNyl 

*nojst noyst ut. pl., stn. Nojs, ovä- 
sen. Pm 

'^nojsta noyst sv. vb. intr. 1 Nojsa, 
väsnas. Pm Ped Pu Kr (mfl.) 

*noka nouk(a) sv. vb. intr. 1 Nå, 
räcka. Hi (Biskopsö). 

*noU s. med nedsättande betydelse 
förek. i senare led av sms., t. ex. 
*sketunoll, qv. v. 

^nollog nolu' Ped Pu Esse, nolu- 
Kr, no]o(gär) Ku, nolo- NVet 
adj. Tafatt; oföretagsam. -— Jfr 
Saxen 180. 

*nolp nolp stm. 1 Avgnagd bröd- 
kant. Pg Na 

"^nolpa nolp sv. vb. tr. o. intr, 1 
Gnaga på bröd såsom en råtta. 
Na 

"^nolpog nolpo(gär) adj. Avgnagd 
1. nött. Na 

"^nopa nop sv. vb. tr. 1 Taga för 
sig; snatta. Na 

^noppa s. nopo svf. 1. ut. gen. Horn- 
lös ko. Gkby — Jfr '''snubbog. 

[noppa v. I nop sv. vb. intr. 1 Bilda 
noppor. Na 

"^noppa 1. ^nuppa v. II nup sv. vb. 
intr. 1 Av glupskhet äta ofta 
(eg. 'plocka i sig'). Np — nuppa 
'plocka' Hs. Jtl. Norge. 

^noppa v. III ingår i sms. (part.- 
adj.) ^utnoppad, qv. v. 

"^noppja nopi sv. vb. tr. 1 Taga, 
knipa åt sig. Na — Ez 461 a 
Norrl. 

*noppla nopla 1. nopla Nyl, nopla 
Kim Fby, nopäl Na sv. vb. 1 a) 
intr. 1) Fingra, röra om ngt. Nyl 
2) Plocka sig (om fåglar); w. om 
sä 1. si Fby vNyl 3) Göra fint 
handarbete. Na b) tr. Snatta. 



Kim — Jfr Jyll. nubbre 'plocka 
med näbben'. Cfr *näppla. 

"^noppla [sig] nopcä-sä 1. -si vNyl, 
nopäl-§ä Fby Kim, nopla-sä Brdö, 
nohpla-sä Ku sv. vb. rflx. 1 
Plocka sig (om fåglar). 

*nopplog I noplo(gär) adj. Petig 
att arbeta med. Na 

^nopplog II noplo(gär) adj. Smått 
rund och avnött. Na — Jfr *nolpa 
v., "^nolpog a. 

*noppra noprur plt. Noppor. Ped 
Pu — Sörb. 

'^nopprog nopru' adj. Noppig. Ped 
Pu — Sörb.; Jyll. *nubbret. 

[nordan ^lolan Ingå (Bsd), nQlan 
Å (stdm) stn. (ut. pl.). — Ydre 
nola n. 

no^a oböjl. adj. Nordlig. Estl 
ng^a adv. 1) Norrifrån. Estl 2) I 
norr, norrut. Estl — fvsk. nor&an 
adv. i bet. 1, Vb. idm (Ez 471 a). 

*nordan-[eft], -*ett nglanät adv. 
Norrifrån. Np — Vb. Hs. Nk. 
(Ez 471 a) Dl. VI., no. nordanetter 
idm. 

nordanför nolanför adv. Norrut; 
t. ex. hänar-fiQJianför. A — Sörb. 
nö^före idm, no. nordanfyre 'nor- 
denfor'. 

nordan-^hara nor^anharu ut. pl., svf. 
Nordlig vind med frost eller 
kallt och tort väder. Na 

nordan-på noiaypå adv. På norr- 
sidan. Hsk — no. nordan-å adv. 
o. prep. 'umiddelbar nordenfor'. 

*nordblixt no^hlikst 1. -hläkstvit, pl., 
stm. Norrsken. Fö 

*nordenblixt nQ^xUbläkst ut. pl., stm. 
= fg. Da 

*nordenstjäman not^jn^lt^fsria Da, 
^QitUtH^V,^ Grsv Eg Wp svfdef. 
Nordstjärnan. 



648 



nordkant— *norr-nave. 



nordkant förek. i tis. (po, upy upa, 
från o. s. v.) nQr^kant^ Norden 
(såsom väderstreck och i all syn- 
nerhet om vindar). Nyl — Bhl. 
(och trol. allmänt nog f. ö.);no. 
da. nordkant. 

*nordlyse noUts ut. pl., stn. Norr- 
sken. Nu O — no. nordlyse Gd 
norrlyse n. 

[nordman nor(lman pl. -män(cir) stm. 
Norrman. Ingå Sn (mfl.). — fsv. 
nordhman no. nordmann m. idm. 

*nordosta[n]väder nou^(yustat)ädär 
ut. pl., stn. Nordöstlig vind. Ngö 

*nord[sken], -*skin nor^^§Tcin Na, 
nor^^§htn mNyl Bo Msk, nour^§Tdn 
Pg, nori§t3^_n 1. -fm vNyl öNyl, 
nor^^tjin Py, nou^ftn Kim Hi 
ut. pl., stn. Norrsken. — I Sahl- 
stedts ordb. 

*nordt not *^j- i^^r. o. adv. Nord- 
ligt. Å (Hld) 

Norge användes av gammalt folk 
uti Ka Sn o. Ingå skg. i svor- 
domar, t. ex. vist i noni! drq 
nu ti nor^i! hun må mi fara fast 
ti nor^i! 

[norr har genit. i uttr. ti nö^ Norrut. 
Å Ku Brdö; superi, norast Vö, 
noräst Å Ku, nöräst & nöläst Re 
— fsv. nerdherster adj. superi. 

*norra s. förekommer i det på Sot- 
tunga i flere hemmansnamn rå- 
kade norofia 1. norona motsva- 
rande Norrgård. 

'''norran-ifrån noranifrån adv. Norr- 
ifrån. Kv 

norrblad norblad stn. Trollört, cir- 
C8Ba. öNyl 

[norrbygden norhygdän stfdef. Lan- 
det norrut; finnbygden. Ka Sn 
Ingå (mfl.) Kv 

*norrbygg-gubb[e] norhyguh stm. 1 



Gubbe från nordligare trakter, 
ish. från finnbygden. Kv 

*norre nori adv. I norr, norrut. Da 
Gsv — Sörb. no?e. — Ingår även 
i smss. väst- och öst-*norre, qv. v. 

*norr[eft], -*ett norät adv. Norrut. 
Å Fö Ku Na Öb 

*norr-[eftan], -*ettan norätan adv. 
Norrut. vNyl Fö Sött 

*norr[efte], -*ette norätä adv. Norr- 
ut. Kim Hi 

*norr[efter], -*etter norätär adv. 
Norrut. Fö Sött — Sörb. no^it- 
ter. 

*norr[eftcrs], -*ettas norätan adv. 
Norrut. Py 

*norrfången norfondjin 1. -foniin 
adj. Missvisando, om kompass. 
Po Ka Sn Ingå 

^norrhanden förek. i uttr. åv nor- 
hqndän Från norr. Np 

*norring norigg Estl Nyl EF Sött 
Ku Brdö, norig Å Fö stm. 1 
Mindre kompass, som kan för- 
varas i västfickan eller användas 
såsom berlock på urked. — Rz 
471 b Uppl. Sdm.; i Sahlstedts 
ordbok. 

[Norrland norland 1. norjand an- 
vändes i Ingå o. Sn såsom be- 
nämning för hela finnbygden. 

*norrlidt norlit adj. n. Lutande eller 
vettande mot norr (om åker och 
odlade ägor); hä ä so n. Ingå — 
Jfr no. nordlid f. 'lid, som hel- 
der mod nord'. 

*norrling norligg stm. 1 Liten kom- 
pass. Nu 

^norrländes norländis oböjl. adj. 1. 
adv. Vettande mot norr. Na 

*normava[d] nortiava oböjl. adj. 
Vänsterhänd. Na 

*norr-nave nortiava pl. obr., svm. 



*norrnäva[d] — not'*forkel. 



649 



Oriktig hand: den högra i st. f. 
den vänstra eller tvärtom. Na 

*normäva[d] worijära oböjl. adj. 
Vänsterhänd. vNyl Bo — Hs. 

normäve nortiäva pl. obr., svm. 
Okv. för en vänsterhändt per- 
son. vNyl — Hs. 'vänstra han- 
den'. 

norrst(j)äman 1. -*stjaman nor^t^tia 
O, nor§t}tqiia Ru, nor§li\qna Nu 
svfdef. Nordstjärnan. 

norrvagnen norvqg^ Nu, norvqvn 
Gsv stmdef. Lilla björnen, ursa 
minor. 

"^norsa I no^ 1. nos sv. vb. intr. 1 
Stoja, bullra. Ped Pu (mfl.) 

'^norsa II nor^ sv. vb. intr. 1 Knast- 
ra. Na Kske av *knorsa, qv. v. 

*norsa III no^ sv. vb. intr. 1 [om] 
Skaka om, tukta. Jäppå 

"^norsog nor^o(gär) adj. Knastrande. 
Na 

nors-taga nor^tägo svf. Norsunge. 
Pä 

^noskog no8ku(gär) adj. Smutsig; 
ostädad; snuskig. Brdö — fiz 
475 b Uppl. Sdm. Vm.; Weste 
noskig 'våpig, fånig'. 

*noss nos pl. obr., stm. Lugg. vNyl 
Fby Vö 

*nossa s. noso svf. Drul, tölp (okv.). 
Po 

*nossa v. I nos(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Lugga. vNyl Fby Kv 
Vö 2) Skaka om. Kv Vö 3) 
Tukta. Mx — Cfr *noskas 'luggas' 
Vb. (Rz 472 b) Hs. Jfr da. nusse 
v. 'gnida, skubba' (D.V.S.O.), i 
Jylld 'ryste'. 

"^nossa v. II nos sv. vb. intr. 1 Syssla, 
bestyra, bråka. Px Mx Vö Nkby 
Muns — no. ncDssa v. idm, jfr 
da. nysle 'pusle'. 



'''nossla nosla sv. vb. intr. 1 Söla, 
dröja. Ingå — Jfr no. nossa v. 
idra, nit. nusseln 'säumen', Jyll. 
nussel 'dålig arbetare', *ny«le 
'vara långsam'. 

nosväder nosvädär ut. pl., stn. Vä- 
derkorn. Pm 

*not I not pl. netur Nu O el. neUr 
Da Rg Wp el. nätir Gsv, nut 
pl. nutir Gsv stf. Nöt, nux. — 
fvsk. hnot p.. hnotr 1. hnetr fsv. 
not nut pl. noter f., Nk. (Rz 
474 b) SM. 

[not II (fiskebragd) not pl. nötär 
stf. Ko 

*nota s. nuta pl. nitär sf . Nöt, nux. 
Wp — Ingår ock i sms. ek-^^nota, 
qv. v. 

*nota v. nQt(a) sv. vb. tr. 1 [ut] 
„Draga not efter**, söka ut de 
bästa bitarne ur grytan. Ko Hsk 
Na Brdö — Hs. 'draga not'. 

not-*binde nothindä pl. obr., stn. 
Notbindning. vNyl 

notbrunn notlrun stm. 1 Den vak, 
genom hvilken vinternoten upp- 
tages. Kim Hi 

notbröllop nothrylop 1. -bröhp Nyl 
1. -hrilop Bo stn. Notgörnings- 
dag, hvarom se AUardt Nyl. IV 
p. 85. 

not-*drätt notdrät vNyl, noutdrät 
Kim, noutdräht Hi, noutdrcet Kim 
Hi stf. 2 Notdräkt. — fsv. not- 
drat f . 

*note I nota svm. Musiknot. Nyl 

*note? II nuta svm. Bunt, knippe. 
Rg 

[*notende] *nottande i uttr. ss. 
nofandi falkar adj. (tis.) Kärn- 
frisk 1. färsk (om en nötkärne). 
Fö Kkr 

not-*forkel notforkäl stm. 1 En vid 



650 



not*gat — *nueka. 



stötnot använd stång, vid hvars 
ene ände ett genomborradt bräde 
eller ock flere oxhorn äro fästa. 
Ko 

not-*gat notgqt stn. Vak, genom 
hvilken vinternot nedsänkes un- 
der isen. Nu 

notgolv notgolv stn. Bäddning i 
fiskebåt under noten. Na 

[not]-*hors *note- nutaho^ ut. pl., 
stm. coll. Nötfnas. Nu 

nothyvel nothyväl stm. 1 Hyvel, 
hvarmed smala rännor hyvlas i 
fönster för glasens insättande. Ho 

nothäst nothäst stm. 1 Klykförsedd 
stolpe, hvarpå noten hänger då 
hon bindes. Na 

notkalv notkalv stm. 1 Notkil. Nyl 

not-*kirma noutjirnio svf. Släde 
anv. vid framforsling av vinter- 
not. Kim 

[not]-*klack *note- nutaklak stm. 
1 Nötklase. Wp 

[not-käme] *note-tjame nutati\qn 
svm. Nötkärne. Nu — fsv. nuta- 
kiseme m. 

not-*lom[m]a notlom svf. Övre not- 
teln. Ru 

notlösare notlösarä stm. 3 Extra 
biträde vid fiske — i allmh. skall 
han taga fiskarne ur notmaskorna 
och får strömming i ersättning. 

Å 

not-^^skolva notskolvo Fby Na, nout- 

skolvo Kim, noutskolvu Hi svf. 

Notens glesare del mot telnarne. 
not-'^skräk(j)a *note- nutaskrcfkio 

svf. Nötskrika, garrulus glanda- 

rius. öbo Bo 
[not]-*skräxa *note- nutaskrceks 1. 

-skräks svf. = fg. Nu 
not-*steka notstiku svf. "^Gista (cjv. 

v.) för not. Py Strf Na Ko Hsk 



notsticka noutaiiko svf. = fg. Pg 

not-^^^sätta ngtsätu Na, noutsätu Kim 
svf. = "^notgat. 

*nott not pl. natur O, not pl. nötnr 
k Fö Brdö, noht pl. nöhtär Ku, 
nut pl. nitur Nu 1. netr Gsv stf. 
Nöt, nux Jfr *not I, *nota s., 
*nåt II, *nåta s., *nåte- 

not-tjuva notjuvo svf. 1) Tvågre- 
nigt trä, hvarmed notstången 
under isen föres fram från den 
ena vaken till den andra. Pä 
Strf Py 2) Klykförsedd stör, 
vid hvilken noten hänges medan 
hon bindes. Na Ko Hsk 
not-*tjyva notjivo Ingå, noutjjjvo 
Kim svf. i bet. 2. 

[not]-ämbete *notc- notahämhétä ut. 
pl., stn. Notdråkt. Ka Sn 

*nova s. now (def. a) svf. Tånge 
i pennkniv. Nu 

*nova v. I nov(a) Brom Ten, now 
Kr Lmo, nouv Vö sv. vb. 1: 
1) tr. Skada. Ten Brom Vö 2) 
intr. o.imp. Vara 8kadlig(t). Brom 
Kr 3) imp. Fattas, fela. Kr Lmo 
— Jfr no. n0va 'skada', nauva 
'besvära, plåga'; Ez 458 b noga 
v. 'skada* Upp]. VI.; Com.^p. 133 
(n. 569) noghar pres., LPetri post. 
435 (enl. Ihre) 'laedere'. 

*nova v. II noxv Ped Pu, nov Np 
Mx, nouv(a) Kim Pg Muns Nkby, 
no Ee sv. vb. intr. 1 Räcka till, 
vara nog. — Jfr no. n0va vb. 
impers. 'netop straekke til'. 

"^'nubbog nubo(gär) adj. Som är full 
med små utskott. Na 

nu-bäst nu-bäåt adv. tis. Just nu. Ru 

*nucka nuka sv. vb. intr. 1 (^^o 
huva 1. hurä) Nicka. Å — Jfr 
no. nukka v. 'rykke smaat eller 
sagte'. 



*nucJc€—*nussja, 



651 



*nucke (1. *nåke?) noka svm. Litet 
och dåligt verktjg, vanligen 
kniv. Na — Ingår även i sms. 
kniv-^^nucke, qv. v. 

"^nudda nud sv. vb. tr. 1 Oförmärkt 
knuffa med handen eller arm- 
bågen (för att giva tecken). Wp 

— Svea- och Götald (Rz 472 a) 
Hs.; nyisl. nudda v. 'gnide', Ihre 
nudda v. 'leviter attingere'. 

*nugga nugo svf. Pipsnugga. Pg 

— Jfr fvsk. hnqggr a. 'kort* o. d. 

— Ingår även i sms. pip-^^nugga, 
qv. v. 

^nulka nulk sv. vb. tr. o. intr. 1 
Tälja smått och onödigtvis. Na 

— Jfr no. nolka v. 'arbeide seent 
og småt*. 

"^nummen ingår i sms. frost-*num- 
men, qv. v. — fvsk. numinn 
fsv. numin pp. 'tagen'; Rz 468 a 
'valen' Kim. Ög. 

*nuna s. mjno svf. Ansikte. Nyl 
[Ungt i allmogemål, inkommet 
från lågprosa i finländsk hsv.] 

— Ingår även i sms. '''piskis-n. 
qv. v. 

*nuna v. I nuya Ku, nui^a Brdö, 
niiiina Nu sv. vb. intr. o. tr. 1: 
1) Gnola. A. a. o. 2) Mumla. Nu 

— Rz 472 b Sk. Sm.; Bhl. Hll. 
*nunna Hs. nuna & nunna v. 

*nuna v. II nun(a) sv. vb. intr. I: 
1) Halvslumra. Nyl 2) Fundera. 
Nyl — Rz 472 b i bet. 1 Sm. 

*nunan 1. ""nunnan nunan vNyl 
Fby Kim Hi Na Ko Å, nunay 
Hsk, nuffat) Kkr, nunan A Fö 
Sött, nuyaff Brdö, nunin Ru adv. 
Just nu, alldeles nyss; i Ru även: 
ännu. — Hs. *nunnan; upptages 
i Westes ord b. 

*nunna nuna Å Fö, nuija Kkr adv. 



= fg. — fvsk. nuna Sdm. Sm. 
(Rz 472 b) Dl. Hs. 

*nunnas nunas adv. = fg. Å Sött 
— Uppl. (Grip) Sdm. Vm. Ög. 
Sm. Nk. Vb. (Rz 472 b). 

"^nurka I nurk sv. vb. intr. 1 Grymta. 
O — no. (g)nurka v., nit. nurken 
'stets brummen'. 

*nurka II nurk(a) sv. vb. intr. 1 
Vara oföretagsam eller bortkom- 
men. Ten — Rz 471 b 'småsyssla 
utan framgång'. Sk. BL, da. norke 
(D.V.S.O.) Jyll. *norke idm. 

*nurkig 1. -og nurki(gär) Ten, nurku- 
Ped Pu adj. Tafatt; fjoskig. 

*nurra I nur(a) Ru Estl Ten Brom 
Fby Hi Kim Pg Na Brdö, nora 
Nu sv. vb. intr. 1: 1) Brumma. 
Ru Nu O Rg Wp 2) Morra (om 
hund). Gsv Ru 3) Spinna (om 
katt). Estl Ru 4) Gnola. Nu Ten 
Brom Fby Hi Kim Pg Na Brdö 
5) Gråta, jämra sig (om barn). 
Na Nu — Trol. < *gnurra, jfr 
"^nurka I. 

*nurra H nura sv. vb. intr. 1 Leka 
gömlek. Hi 

'''nurra-gömma nura-iiföma ut. pL, 
g.? Gömlek. Hi 

*nurrot nurat- adj. Gråtig. Nu 

*nurr-spir nur^pir stm. 1 Morrhår. 
O — Jfr *marr-spira. 

*nursa nur§(a) sv. vb. tr. 1 Vårds- 
löst hopsy eller sömma. Pä 

*nusa nus sv. vb. intr. 1 Nosa; 
snoka. Ru — no. nusa v. idm. 

*nuse nu^a ut. pL, svm. Nysning. 
Wp 

*nuska nusk sv. vb. intr. 1 Snoka, 
söka noga. Na — no. nuska nit. 
nusken v. idm. 

*nussja misi sv. vb. intr. 1 Tala 
för sig själv, mumla. Na 



652 



*nutor-8äck? ?'-'*nyppla. 



*nutor-säck? ? nutu^äk stm. 1 Liten 
matsäck 1. -väska. Pm Px — 
Tyckes förutsätta ett *nutor plt. 
'spis, föda' < njuta v. och stå- 
ende i sms. liksom fötter-. 

*nutto-nock? nutunok stm. 1 Va- 
relse med mycket stor mage. Px 

*nuv nu stf. 1 Nubb. O — no. 
nuv m. 

*nuxa noks sv. vb. intr. 1 Nicka, 
*nucka; noks mä hut. Nu 

*nya I n^(a) sv. vb. tr. 1: 1) För- 
nya, förbättra. vNyl Fby Kim 
Hi 2) Begagna något första 
gången. Na — fsv. nyia no. ny- 
isl. nya äda. nye i bet. 1. 

*nya II ni/\a sv. vb. tr. 1 Använda. 
Ingå 

*nyandes 1. *nyans? manst ad v. 
Ånyo. Nu — Jfr no. nyendes 
adv. 'nyss'. 

*nyast nyast adv. På nytt, ånyo. 
Öb (Ez 473 b; ort ej angiven). 

*nybrott nybrot stn. Nyodling. Sj 
— no. nyisl. nybrot n., Ög. (Rz 
473 b) ÖHd. 

*nybröta nyhryöto svf . = fg. Sj — 
Ez 473 b Ög. 

*nybröte nyhrötä stn. Nyodling. 
vNyl 

nyburen nyhurin Kim, nyhuri- öNyl 
Hvbfj, nihuri' Bo adj. Som nyss 
kalvat (om ko). — Uppl. Bhl.; 
hos Sahlstedt; Jyll. *nybåren 
idm. 

[nybörjare] *nyssbörjare nysbörtarä 
stm. 3. Ingå 

nyckelbåge 1. -*buge nytjylhuga svm. 
Nyckelhandtag. Py 

nyckel-^^klösa nytjilklöuso Lptr, ny- 
tjylklöiASO Strf Py svf. Nyckelax. 

*nyckla nykla (pl. okänd) svn. Nys- 
tan. Nu — no. nykla n., jfr isl. 



hnykill m. Clby-Vigf., da. negle 

n.; Ez 465 a Sk. HU. (ntr.). 
[nyfiken kan i Nyld betyda 1) 'väk- 

kande nyfikenhet' t. ex. hä va 

nyfiktt ti kom ht (Ex. från Esbo); 

hä va nyfiktt (i!) fördom ti fd 

tdta (Sj., Nyl. n n:r 223). 2) ny- 

fikin Ivrig. He — I bet. 1 Sm. 

(Ez 473 b) Hs. Norge (Eoss). 
[nygången] *nyssgådd ny8gM(är) 

adj. = nyburen. Ka Sn Ingå 
ny-järp 1. -*hjärp nytärp 1. nyh\ärp 

stm. 1 Eapphöns, perdix cine- 

rea. Pm Px 
[nykter] *nykt nykt Nyl PgKv Vö 

Or, nyht Fby, nikt Å, nift(an) O 

adj. 
nyland nyland 1. nylqnd Nid, ntland 

Bo stn. Nyupptagen åkertäppa. 

— no. da. nyland, Vb. (Ez 391 a 
& 541 a) VI. SM. 

*nylyse nylysi 1. -ä ut. pl., stn. 
Nymåne. vNyl Hi — fvsk. ny- 
lysi n., jfr Sörb. nyl3rst adj. n. 
'månljust (i ny)'. 

*nylända nyländo svf. Nyodling. Å 
(ortnamn) — fvsk. no. nylenda 
f., SM. *nylände n. 

*nypa I mpo svf. Liten tång. Å 

— Jfr sms. Ijus-^njrpa. 

*nypa II nypté svf. Nypon. Ped Pu 

— Bhl. (Ez 468 a) Norge; Gd 
^njupa f. 

nypare nypar stm. 3 Mindre ström- 
ming, som fångas vintertid. Hsk 

nypontom mpontgti stm. & stn. 
Nypon. Fö 

*nyppel nypyl pl. nypylar 1. nyplar 
stm. 1 Karg eller ojämnt vuxen 
naturprodukt, t. ex. en potatis. 
Na — Jfr ^knjrppel 1. 

*n3rppla nypäi Na, nipul O sv. vb. 
intr. 1: 1) Fingra om, peta, vid- 



*ny2)plog—ny-*välla. 



653 



röra. Na O 2) Göra fint arbete 
med fingren. Na — Rz 468 a Ög. 

*nypplog nyplo(gär) adj. 1) Fin, 
besvärlig att syssla med. Na 
2) Liten, utnött. Na 

nypäron nypt^on Nyl, nipctron Bo, 
njipeerun Na stn. (vanl. coll.)Ny 
po tåtes. 

nyryss nyrtjs stm. 1 Benämning 
på värnepliktig (äldre: indelta 
militären tillhörande) soldat. Pm 
Px Kv Re Vö 

nyrågs-skarven nyruoksJcarvän (1. 
-ruog') stmdef. kallas tiden kort 
förrän rågen mognar. Sj 

"^nyränning mjränigg ut. pl., stf. Is, 
som nyss lagt sig. Ingå Sn Ka 

^nysBken nysfitjin adj. Nyfiken. 
Ingå Ka Sn 

nyss-buren nysburi adj. Som nyss 
kalvat (om ko). Sbo 

*nyssbär ny^beer adj. = fg. Ingå 

*nyssdags nysdaks adv. Nyss, här- 
omdagen, nyligen. Ped Pu (mfl.). 

*nyssja I nysi sv. vb. tr. 1 Lugga. 
Ko Hsk — Jfr Vb. noskäs (Rz 
472 a) 'luggas', da. diall. noske 
v. lugga' och '''noss i fg. 

*nyssja II nysy sv. vb. intr. 1: 

1) Göra något smått, stöka. Na 

2) Tissla och tassla. Na — no. 
nysja v. i bet. 1. 

*nyssje-lugga nysäugo svf. Lugg- 

ning; t. ex. %a gav' i} in ni. Ko 

Hsk 
[nysta v. nyst sv. vb. intr. 1 [på] 

Gå snabbt och trippande. vNyl 
*nysta s. nis.tu Ngö, nist Da Gsv 

Nu Ru svf. Nystan. — fsv. no. 

VI. Sm. Öld Dl. nysta n.; även 

i Ihres Gloss. (genus?). 
nystbark nystbark stm. 1 Nystblad, 

nyststjärna. Na nVa 



[nyst]botten *nystan- nyitanbot^ 
Nyl, nistanboti} Bo [1. -mb-] stn. 
Nyl, stm. 1 Py (o. stdm) Bo 

nystdocka nystdoko svf. Nystfot 
(anv. vid vävning). vNyl Brdö 

nystfiol nystfiiél 1. -Aål stm. 2 Nyst- 
stjärna. Py 

nystkors nys.(t)koi 1. -kos stn. Nyst- 
fot. Ped Pu Esse 

nyst-sked nistskäij stf. 1 Slända. 
Da Gsv — Uppl. nystskedar plt. 
'nystfot'. 

n3rstskida ny^tshdo svf. Vinge på 
nystvinda. Ksl Esbo He — Bet. 
'nystfot' i Uppl. (Rz 474 b) Öld. 

nystskiva nyststjivo 1. -u svf. Nyst- 
blad; i pl.: nystbladen och nyst- 
foten tillsammans. Py 

*n3ma nyt(a) Nyl EF Öb, nifja) Bo 
Åhd sv. vb. tr. o. intr. 1 Gagna, 
hjälpa. — fvsk. nyta fsv. nyta 
nyttsi no. nytta da. nytte v.; Vb. 
(Rz 469 a) VI. Hll. 

[n)rttig] *nytt nit(an) adj. Arbets- 
för, vuxen. Nu — i 1. jfr fvsk. 
nj^tr a. 

[nyttja v. nyti 1. nyt^a 1. nyt ja öNyl, 
nitia Bo, niti Da Gsv Nu ORu 
sv. vb. intr. 1: 1) Gagna, båta. 
öNyl 2) Bruka, pläga. Ru Estl 

*nyttja s. nititrU ut. pl., svf. Nytta, 
gagn. Ngö 

ny-*tungel nytuggäl ut. pl., stn. 
Nymåne. Hsk Vö — fvsk. n^- 
tungl n. 

*n3rtände nytändä ut. pl., stn. Ny- 
tändning, måneny. Po Ten Brom 

ny-*vade nyvada svm. Igensnöad 
väg. Lptr 

n3rvall nyval stm. 1 Nyss uppbru- 
tet fält. Ka Sn Ingå 

ny-*välla nyväldo He (mfl.) vNyl, 

83 



654 



*m/välla.s—*n(igonsta[deJns. 



nyvéldo Sbo, nyvälo Kim, nyväldu 
nVa, nyvälu Hvbfj, ni/väl sVa, 
nyväj Np, nivälo A Fö, mväjo 
Ku, ntväju Brdö svf. Efter slåtter 
ånyo uppvuxet gräs; fält med 
sådant. — nyvälle n. Hs. Uppl. 
Sörb. 

*nyvällas nyvälas sv. vb. dep. 1 
Uppväxa ånyo, om gräs efter 
slåttern. Pm Px Mx 

ny-*vända nyvändo svf. 1) Nyss 
uppbrutet fält. vNyl 2) = *ny- 
välla. vNyl (pass.) He 

nyårs-lycka nyär^lyko Nyl, ny- 
uor§lyko Sj Py, mår§liko Bo svf. 
[& -or§-] se lycka s. I. 

nyårs-stöp ny(j)å§töyp stn.=fg.nVa 

*nå nå sv. vb. intr. 3 Hava tid 
eller lägenhet, hinna. Kkr Np 
nVa — Sk. Ög. VI. (Ez 458 a) 
SM. — Sp. 'orka, förmå'. 

*nåd nod stf . 1 Läderlapp på nött 
ställe under skosulan. Na 

^nåda nodu sv. vb. tr. 1 Sätta *nåd 
på skoplagg. Na 

*nådas nådas öNyl Sbo Brdö Ku, 
nodas Na sv. vb. dep. 2 Nå, hinna, 
räcka. 

*nåde noda svm. Nitnagel. mVa nVa 
niAÖa svm. Nåd, nitning. Wp 

[nådig betyder även 1) Lugn, stilla 
(ish. om barn). nVa 2) Stark 
1. d., blott i uttr. mä in nådi 
stsyndil Med stor hast. Kr — 
fvsk. nq&ulegr fsv. nä)>ogher no. 
nådig i bet. 1; Rz 475 a Uppl. 
Vm. Ög. idm. 

*någa någ sv. vb. tr. 1 Vidröra. 
O Eg — Jfr följ. 

*någas någas sv. vb. dep. 1 1. 2: 
1) Nalkas. O Wp 2) Nå, hinna, 
räcka. O Wp — fvsk. nålgask i 
bet. 1. 



[någon lyder bl. a.: nuafi f. nura 
n. mmt Nu, nuin (f. = m.) n. 
niuit Nu, nåfl n. nåt Gsv Da, 
non f. nora n. niuit 1. not O, 
nogän f. nora n. norat LRg Wp 
1. nogät StRg, nagran f. nagru 
n. n{igät Ru, nagan f. någon n. 
naga Pg, nan f. naon n. na Pg, 
nan f. ^la^un n. na Na, naHn f. 
naän n. na Lmo (oaks.), na''m 
f. na'un n. näi 1. na Lfj Np 
Pm Px Korsn Kv Re Must Vö 
Muns Nkby, nai f. na'u n. na 
Mx, na^an f . nain n. nai Kr, wa'a 
f. wa5^" n. wae 1. nan Terj, wg»i 
(f. = m.) n. nq Hsk, «gw (f. = 
ra.) n. wa Ko Kkr Hvbfj Ped 
Pu Esse Lmo (aks.), nan 1. na 
p. 3 g. Gkby NVet, nougan f. 
= m. 1. nougon n. nouga 1. not$go 
Hi, nogin n. ^o^^eY Sbo pron.indef. 
— neutr. na begagnas stundom 
även i Ingå Sn Ksl Lptr mfl. 
socknar i Nyland. 

någon-del nandäil pron. Någondera. 
nVa 

[någondera pron. användes också 
i bet. „någon enda", pl. „några 
få" åtm. i Fö Sött Ku Na vNyl 
Sj; ntr. nagadäir 1. nadätrl Na 

^någonledes nogaläis Bo, nagaläis 
Na, naglis Pm Mx, nqläis nVa 
adv. Någorlunda. — fsv. nokor' 
ledhis no. nokorleides, Fryksd. 

[någonsin nånsin Vö, namn Na Ped 
Pu (mfl.), namtin 1. nunst^ Kim 
Pg Na Kv Vö, nonst9}s Å, nomstn 
1. -än öNyl adv. — Uppl. Fryksd. 
'''nånstin, Sörb. noggenstinn 1. nun- 
stin, VI. '''någonstin. 

*någonsta[de]ns nogonsfans 1. non- 
stans vNyl mNyl, nogostans öNyl, 
nonstans. A, näistans. Or, natfstans 



^någonstads—nal-^^^shira ?. 



655 



Ku, nästans sVa Muns adv. Nå- 
^onstädes. — Fryksd. Nk. Hs. 
Am. 

"^någonstads nqstas adv. Någon- 
städes. Gkby NVet 

*någonstä[de]ns nogonstäns 1. non- 
stäns adv. Någonstädes. vNyl 
mNyl — Rz 475 a Svea- o. Gö- 
tald. 

"^någon-ställen non- 1. nånstälän 
adv. Någonstädes. A 

någon tid än nantin Np Vö, nantt} 
Ped Pu Kr, nanti Mx Ped Pu 
adv. Någonsin. — änsv. nånten, 
nå ntid(h) mfl.; se A. Kock i NA 
XVin 332 f. 

^någonvart nogonvart 1. -vart adv. 
Någonstädes hän. Nyl 

[någorlunda nogarlunda adv. Sbo 
Bo 

"^någors nogor§ adv. Någonstädes 
hän. Py 

*någors-handa nqghand Vö Or, nas- 
hand Kr Terj, nq^and Nkby, 
nqsand 1. na^and Ped Pu Lmo 
Esse oböjl. pron. Något; använ- 
des ish. i utrop. 

*någor-sta[de]ns nagä^t^ns adv. Nå- 
gonstädes. Kv 

^någor-stads nogorgtas Po Ten, 
nqstas Vö adv. Någonstädes. — 
fsv. nokorstadz. 

*någor-stä[de]n8 [1. något?- Py] no- 
gor^täns, Po, nogastäns Py adv. 

*någorstädes + ä (1. + å > o > 
a)? nogä§tästa adv. Någonstädes. 
Eg 

*någor-8tällen nayä§t<?l Eu, nd^t^l 
Da Gsv, noittel Nu adv. Någon- 
städes. 

*något + ä? ndguta adv. Någor- 
lunda. Kr 



"^något-handa nqhandaFed Pu Esse, 
nqhand Kr Terj pron. Något 
som helst; hä va nu nk. Det var 
nu något att tala om! 

något-^^lika naga-liha oböjl. pron. 
Dock något, något litet. Na 

*nåka I nåh sv. vb. intr. 1 Nå, 
räcka. Re — fsv. näka v. 'nal- 
kas'; Rz 458 b Sk. Hll. Bl. VI. 
= *nocka nok sv. vb. intr. 1. Mx 
Ped Pu 

*nåka II noka sv. vb. intr. 1 [på] 
Röra sig eller arbeta i sakta 
mak och ihållande. Na 

*nåkas noMs Nu, nåkas O öNyl 
Na Ped Pu, nåhs Rg Wp Kr 
NVet, nuaJcas Kim, nuokas Py 
sv. vb. dep. 2 Kr NVetRgWp 
1. 1 f. ö. 1) Nalkas. Nu O Wp 
Bo 2) Träffa ihop, vidröra hvar- 
andra. öNyl — Komma vid, be- 
röra. Na 3) Nå, hinna, räcka. 
O Wp Kim Ped Pu 4) Räcka 
sig efter något. Na — fsv. näkas 
v., Rz 459 a Uppl. Vm. Sdm. 
Ög. Sm. Hll. Vb.; Com.» p. 42 
(n. 186), Sp., Ser., LM, Ld, Sdt, 
Ihre, Weste. 

= "^nockas nokas sVa Nkby Jä 
Ped Pu Esse, noks Ped Fn^noukas 
Pg Vö sv. vb. dep. 1 Pg Vö, 1 
1. 2 nVa Nkby Jä Nå, räcka. 

nål nol stf. 1 Kantnål, syngnathus 
acus. A 

*nåla I ndl(a) sv. vb. tr. 1 Sy, 
sömma. Ingå 

*nåla II nåla sv. vb. intr. 1 Leka 
„kurra gömma". Brdö 

nåldyna nåldtno svf. Taskört, cap- 
sella bursa pastoris. Bo 

nål-*skira? nå]§tsiru svf. 1) Troll- 
slända. libellula. Ped Pu 2) Flä- 
dermus, vespertilio. Kr Terj 



656 



nåltunna--* fnåtJ'8h'eJc(j)a. 



nåltunna nältuno svf. Nålhus. Pg 
nålvant[e] nålvant Lptr, nuolvant 

Py stm. 1 Helvante som söm- 
mas med nål. 
*nåmningom nämniggom He, nuom- 

ntggon Sj, nåmniggo Bo ad v. I 

närheten, nära. — Jfr fvsk. nå- 

niunda adv. idm. 
*nånde förek. i uttr. i nåndan I 

närheten. Ingå (Bsd). — fvsk. 

nqnd f. 'närhet'. 
*nå-näst nua-näst adv. o. prep. (tis.) 

Nära intill. Ru — Jfr fvsk. nq 

adv. 'nära'. 
*nåp nåp ut. pl., stn. Smått arbete, 

besvär. Na 
*nåpel nopä stm. 1 Litet nystan; 

i allmh. litet och dåligt (utnött) 

ting. Na 
*nåpog nåpo(gär) adj. Arbetsdryg, 

besvärlig. Na 
*når I når öNyl Na Ko Hsk Ku 

Hvbfj Öb, niuir Kim, nuär Hi 

konj. När. — fsv. äda. när da. 

no. når; Rz 475 b 'mycket allm.'; 

N-M. ex. från Lasse Lucidor 

(1688). 
*når II wwar, komp. nuara^ adv. 

Nära; niuir upa tis. Nära att. Ru 
*nåra nära Ku Brdö, nora Kim 

Pg Ped Pu sv. vb. intr. 1 Arbeta 

långsamt; söla, dröja. — no. nora 

(o') v. 'pusle' m. m. 
*når-då-då när-lodo frågeadv. När 

då. Na 
*nårog noru- adj. Oföretagsam. Ped 

Pu 
*nås nås Sbo Strf (mfl. i öNyl) 

Brdö, nos Na Ko Hsk, nuas Kim, 

nuos Py sv. vb. dep. 2 Räcka, 

nå. 
*nåsa nås sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Nal- 
kas. Nu O 2) Nå, räcka(s). Nu O 



"^nå-skena nåstsinu svf. Flädermus, 

vespertilio. Lmo 
*nåt I nåt Estl (excl. Ngö) Bo, nuat 

Ru; pl. netur Nu O, n^tär Da 

Gsv Bo, nätir Rg Wp, netru Ru 

stf. Natt. — fvsk. nqtt no. nött 

(o') f. 
*nåt II not pl. nytär stf. Nöt, nux. 

Na Pg [I Na även not 1. nöt stn.] 

— fvsk. hnot pl. hnotr fsv. nut 

pl. n5rter (mfl. former) f., no. 

not (o') f. 
"^nåta s. nuta pl. nitär Wp, notji 

pl. nötär Å (pass.) sf. Nöt, nux. 
*nåta v. I nåt sv. vb. tr. 1 Hop- 
foga två trästycken. Na 
"^nåta v. II nota sv. vb. intr. 1 

Dröja, söla. Fby 
'''[nåt]buske '''nåte- notäboska svm. 

Hasselbuske. Pg Drfj 
*nåte nota svm. Nöt, nux. Drfj 
*[nåt]-klifsa *nåte- nohtakU/su svf. ' 

Klase av hasselnötter. Hi 
'''[nåt]kom *nåte- notalcou(r)fi stn. 

Nöt, nux. Drfj 
"^[nåtlkäme *nåte- notakena svm. 

Nötkärne. Pg Na 
*nåtlabb nåtlah stm. 1 Nattskärra, 

caprimulgus europaeus. O 
'''nåtlapp nätlap stm. 1 = fg. O 
"^nåtlig nåtli(gär) adj. MåttUg. Pä 

Jfr *natlig. 
'''nåt-skena nåtfinu svf. Läderlapp, 

vespertiho. Or 
'''nåtskinnslapp notskinslap stm. I 

Flädermus, vespertilio. Gsv 
*[nåt]8kog *nåte- notaskog Na, nota- 

itkoug Drfj, nohtaskoug Hi stm. 1 

Hasselskog. 
*[nåt].skrekö)a *nåte- (1. *nute-) 

nutaskräitjo Pä, nutaskräiko Bo 

svf. Nötskrika, garrulus glanda- 

rius. 



*nåt-sknkfj)a — *[näjomga. 



657 



*nåt-skrik(j)a 1. *nåte- (1. *nute-) 
notashnJca 1. -o Pg Kim Na, nuta- 
sknkto Bo, nutaskriia 1. -o mNyl 
vNyl Ko Hsk, notsknka Fö Brdö, 
notiiknka Å svf. = fg. 

*nåtskräk(j)a 1. *nåte. (*nute?.)woÄ^ 
skrcetjo Ku, nutuskr(Stjo Lptr, nuta- 
skrtpko He svf. Nötskrika. 

"^nåtskära nuatshjära svf. Fläder- 
mus, vespertilio. Ru 

[*nåt]-trä *nåte- (1. *nute«) notatrm 
Drfj Pg, nohtatrm Hi, nutatrce 
Gsv stn. Hassel- L (i Gsv) val- 
nötsträ. 

*näbba s. I näho svf. Okv. för en 
näbbig person. Na — Rz 476 a 
allm. 

*näbb(a) s. II wäÄ sf. Nubb. Ru 
— Jfr sms. tre-^^^näbba. 

*näbba v. näh sv. vb. intr. 1 Käbbla, 
munhuggas, käxa. Na — Jfr hsv. 
näbbig. 

*näcka s. näko svf. 1) Näckros. Å 
2) Flodmussla. Sbo 

*näcka? v. näha sv. vb. intr. 1 
Simma (om sjöfåglar). Kkr 

*näckblad näkhlad 1. -hlqd vNyl, 
näkblqd Å stn. Näckrosblad. — 
Sm. Nk. (Rz 467 a) Ydre; änsv. 
näckeblad (Tillandz). 

*näckel näkil pl. obr., stm. Näck. 
Sbo 

*näckel-skal näktlskal Sbo, nätjil- 
skql Lptr stn. Flodmussla. 

Näckens-*skål nätjisskdl stf . 1 = f g. 
Maxmo 

^näck-gris näkgnsin stmdef. Gul 
näckros, nuphar luteum. Öb (Rz 
467 a, ort ej angiven, men trol. 
Nkby). 

*näck-höna näkhönun stfdef. Hvit 
näckros, nymphaea alba. öb (Rz 
467 a, liksom fg.). 



[näckj^^^koppa "^näcke- näkikopo svf. 
Sandmussla. Sj Ksl 

'''näcklek näkläikin (1. -kl-) stmdef. 
Namn på en springlek. Na 

näckman näkman ut. pl., stm. Näck. 
Da 

^näck-skal 1. *näcke- näkskal Bo 
Pä Strf Py, näkiskal Lptr, näki- 
skal Esbo, näkskal Lfj stn. Snäck- 
skal, mussla. 

'^näck-sko näksko pl. nar stm. Sand- 
mussla. Sj 

näck-*tjä[r]na näkfjfeno 1. nätjins- 
tj(Bno svf. Djup tjärn. Ka Sn Ingå 

*nägelnål näyliiual stf. Stoppnål. 
Ru 

*nägg näff adj. Dålig. Mx Bä — 
I Np blott komp. näffan, superi. 
nägast Sämre sämst. — Samma 
bet. i Hs.; f. ö. 'knapp, kort' 
Uppl., 'hushållsaktig' Gotl (Rz 
460 a); fvsk. hnoggr 1. hnqggr a. 
'knapp'. — LM Ld nägg 'svag'. 

*näggas nägas sv. vb. dep. 1 För- 
sämras. Pm Korsn 

""nägla s. I neglu svf. Finne, blem- 
ma. Vö 

'^nägla s. II näyl (def. -a, pl. -u) 
svf. Spik, järnklo. Ru — Jfr Rz 
459 b negäl m. 'nitnagel' Vb.; 
i-omljudet torde härstamma från 
verbet (fvsk.) negla 'spika'. 

^nägla v. näyl sv. vb. tr. 1 Sömma, 
virka. Ru 

"^nägling näylig stm. I Virkning. Ru 

[näjlika någliko Py, näliko Nyl Kim 
Pg Na, n<BUko A, näliku mVa 
nVa, niliku Ped Pu (mfl.), tiliko 
Pä svf. 

[näjonöga näinöga Nyl, näinyöga Sj 
Py, näinega Bo, ninyöga Kim, 
nmyOga Hi pl. -or 1. -on stn. — 
näinyögo svf. Py 



658 



*näken — *näppla. 



= nio-öga ntöga stn. Kkr, ntögtmr 

fplt. Eg 

= [nioögd] fisk '''ni-ögot mäuatan 

fisk (stm. 1). Wp 

= enöga äinöga pl. -or stn. Hvbfj 

— Uppl. ninögon, no. niauga f. 
'''naken 1. -og nätjin sVa mVa, nätsi- 

nVa, nätjiff Brdö, näkur Kkr 

adj. Naken. — fsv. naekin, Sm. 

(Rz 476 b) Vg. Uppl. 
*näk(j)a [sig] nmki-sä sv. vb. rflx. 

2 Närma sig, nalkas. Ru 
*näk(j)as ntBkiias sv. vb. dep. 1 

= f g. Ru 
[näktergal kallas nahtgäl stm. 1. 

Ngö Jfr ty. nachtigall idm. 
*näla n^l sv. vb. tr. 1: 1) Hopsy 

hål eller revor. Na 2) Sy i allmli. 

Pg 3) Stoppa (strumpor). Nu — 

nyisl. Faer. no. naela v. idm. 
*nälla näldo svf. Nässla, urtica. Py 

— fsv. naella f., da. naelde; Rz 
478 a Sk. HU. BL 

*näm I ingår i smss. frost- och 
vår-*näm, qv. v. — Rz 467 b 
'mottaglig' Sk. HU. Gotl. NorrL; 
fvsk. naemr da. nem a. (eg. d. s., 
men brukas i bet.) 'läraktig'. Jfr 
VR 58 b nemen 'ingeniosus'. 

*näm II noBm adj. Förnäm. Px 
Korsn 

*nämd förek. i smss. frost- och 
lus-*nämd, qv. v. — Rz 467 b 
'mottaglig' Sm. Ög. Hs. Vb. 

[nämdejman "^nämdes- nämdisman 
pl. -mänär stm. Pg Na 

*nämlig Qian, f. hon, n. hä) nämliga 
adj. def. Don 1. det samma. Gsv 
< nit. nänilich idm. 

*näm[m]an^i(a)sv. vb.tr. 2 Kväsa, 
tukta (eg. taga; lära). Ka Sn — 
Jfr fvsk. nenia v. 

*näm[m]a [sig] nmti-sä sv. vb. rflx. 



2 Närma sig. Ru — Jfr när- 
mare! 

*nämmas näin(a)s Nu Nyl Kim Hi 
Na Pg, näms pret. o. sup. nämst 
O 1. nämdist Rg Wp 1. metndi^ 
Gsv, nöm(a)s Nyl sv. vb. dep. 2 
Nännas. — VI. 

^nämnas nämnas sv. vb. dep. 2 
Nännas. vNyl 

*nämnlösfinger mämlus- 1. nämmts- 
figär ut. pl., stn. Ringfinger. Ru 
< nämnlotAS-\ -u- på grund av 
svagtonighet. — fvsk. nefni no. 
nemne fsv. naBm(p)ni, n. 'namn, 
benämning'. 

*nämnlös-[tå], -*tån nämlus- 1. näm- 
nusttuin (def. -a) pl. obr., stf. 
Tån näst lilltån. Ru 

*nänna näno öNyl Gkby, nänu Lmo 
Kr, nän Da Gsv Nu svf. Mor, 
mamma (i bspr.); i Lmo Gkby av. 
gammal gumma. — Jfr ^nanna. 

[nännas nänas sv. vb. dep. 2 (pret. 
o. sup. nänsta) Täckas. Esse Kr 
Lmo — fsv. naennas 'våga, liava 
mod,'Rz 476 b 'vara dristig, djärv 
och oblyg' Hs. Vb. 

*nänsen nånsin adj. Njugg, snål. 
Px — Jfr da. nendig idm (D.V. 
S.O.). 

*näpp näparä adj. komp. 1) Knap- 
pare. Pä Lptr Py 2) Sämre. Pä 
Lptr Py Superi, ss. adj. i uttr. 
näpasti endan Ytterste änden. 
Sbo — näpast adv. Näppeligen, 
knappast. Gkby NVet Terj — 
Dl. (komp.), SM. napp fvsk. neppr 
adj. 'knapp'; LM 'knapphändt\ 
Bib. (se Schibb. 35 b) SL napp 
'parcus'. 

*näppa näpo svf. Högfärdig kvinna. 
Na 

'''näppla näpla 1. näjycU sv. vb. intr. 



*näppog — *nä7'vot 



659 



1 Fingra om något. Sbo — Jfr 
*noppla. Cfr JylL naebbre 'plocka 
med näbben'. 

^näppog näpofgä?') adj. Fin, utspö- 
kad. Na 

*när p. ««/• Da Gsv Nu O Wp 
Nyl Fby Hi Kim Pg Ku Fö A 
Hvbfj Öb, n^r Brdö prep. Hos; 
vid. — fvsk. fsv. änsv. (än Ihre) 
när no. ner; UppL VL 

*när a. nar- adj. Nära. O — fsv. 
näer adj. 'nära berättigad'. 
n(er adv. Nära. Py 

[nära på n(^a på (&c) Nyl EF, 
nera po Å, nar po Ngö, w<er upa 
Estl adv. tis. I det närmaste, 
nästan. Uttr. förek. ej hos Dalin, 
men t. ex. i Turdus Merula s 
övers, av „Tusen och en natt" 
I p. 215. 

*närgårdsväg n(Brgd}s,vag ut. pL, 
stm. Nära 1. kort väg. Ped Pu 
Jfr Sdt o. W. nästgårds adv. 

*närhanda n^(h)anda 1. -(h)qnda 
adv. I närheten, nära (till hands). 
Ka Sn Ingå Lojo Sj — Jfr no. 
naerhondom idm; SJyll. (Ängel) 
naerhånds 'nästan'. 

[näring] ^näming nartiigg ut. pl., 
stf. vNyl Py — fsv. naeming f., 
Fryksd. SM. 

[närma sig] *nämra sig ncenibär-^ä 
sv. vb. rflx. 1. Ped Pu 

[närmare] ^nämmare naniarä öNyl 
Hi Kim Pg Na Åhd, namart 
Da Gsv nVa, ncemar öNyl Ru, 
nfRnihär nVa, nämhär 1. nämarä 
vNyl, nämarä Å Hi, nämari 
Ngö, nämär Fby, nömarä vNyl 
mNyl, nemari 1. -ä Sbo Bo Lptr 
Strf, neämari Py adj. o. adv. 
komp. 



"''närmane nteman Hi, neman Hi 
Ko Kv, nemay Hsk 
*nämrare ntsmblari Ped Pu 
*nå[mrane nämran Np Lfj Pm 
(mfl.), nemran Vö Or, nemra Nu, 
nembla Wp 

Superi, -ost f. ö., men -ist A. 
*nämmare o. d. Sk. HU. Bl. Kim. 
Dl. (Rz 476 b) VI. Uppl. Hs. 
Norge; Sp., Schibb.; äda. nemst, 
superi. 

*näming(a?) (== närhet) förek. i 
tis. po netiigon I närheten. A 

*närp närp 1. tfärp stm. 1 Båt, snipa. 
k (Hld Geta) 

'^närpesblom[m]a närpisblomo svf. 
Maj h vi va, pyrola farinosa. A (Vå) 

*när[sedd], -*sidd na^tdär adj. När- 
synt. Rg 

*närsent ntB^äm/tär adj. Närsynt. 
Da — *sent är en (trol. i ana- 
logi med ^ynt bildad) utvidgad 
form av *sen = fvsk. sénn, eg. 
pp. av verbet siå 'se'. 

*närska nrB§hu ut. pl., svf. Närhet, 
grannskap. Or 

'^närskogs na^kous Vö Or, na§kiis 
Ped Pu (mfl. i nVa), nm§Jcu§ Pm 
adv. och oböjl. adj. Nära; på 
nära håll. 

"^närsko-väg naghuvceg pl. obr., stm. 
Kort väg, genväg. Or 

*närt nrel adv. Nära. Gsv 

*närtyckt nm'tylct(är) adj. Grann- 
tyckt. vNyl mNyl 

*närvlig I närvli(gär) adj. Varande 
nära till hands. Ingå Kske av 
*närvarlig, eller samma som föl- 
jande? 

*närvlig II närvU(gär) adj. Bekväm 
eller lätt att hantera. Bo 

*närvot närwät- adj. Sjuklig, svag 
(i allmh.). Rg Wp 



660 



[näs—^nässla. 



[nas betyder allmänt 'udde' i Fid, 
även så på Ormsö ; i äkta dialekt 
aldrig 'isthmus' (= *ede). 

[näsa] *näse näsa Nyl EF mVa, 
nes* sVa svm. 1) Näsa, nos. A. 
a. o. 2) Ände av t. ex. båt, 
släde m. m. Nyl Fby — d näsu 
adv. tis. På näsa, framstupa. Na 
Ingår ock i smss. båt-, krokig-, 
land-, peppar-, skepps-, släd-, snip- 
och snor-^^näse, qv. v. 

*näsad — ingår i smss. snip- och 
stor-^^näsad, qv. v. 

*[näs]blida *näse- näsabltdo Nyl, 
näsahlidu nVa, näsäbhd Mx ut. 
pl., svf. Snuva. 

[näs]-*blisa *näse- w&a&tj^pl. -ir svf. 
Andningshål i isen för säl. Wp 

[näs]borr *näse- näsabor stn. Py 
Strf 

"^näsborra 1. *-bura, 1. *näse- näsa- 
1. nmsdboru Hi, n(?saburo Fö Ku, 
näsabura Eu, nq^shuro Å, ntes- 
huru Brdö, näsäburu Da Gsv Nu 
O Hi) mNyl vNyl Kim Pg Na 
nVa, näsaspuru Ngö svf. Näs- 
borr. — fsv. naesabora Sörb. näse- 
båra Uppl. näsburra f . VR 7 b 
näsaboror SL näsebohrer LL 
näsebora, Com.^ p. 55 (n. 250) 
näseburome, Ld näsbåror. 

*[nä8]borre (1. -*båre) *nå[se- näsa- 
böra svm. Näsborr. Fby 

[näsjbrillor *näse- näsäbrilor plt. 
Glasögon. Py Strf 

[näs-]*bro8ke *näse- näsäbu^k (def. 
an) ut. pl., svm. Tryne, mule. 
Ru 

[näs]bräde *näse- näsabrfpdä Strf, 
näsabrm Py stn. Slädslå (fram- 
till). 

[näs]bränd *näse- näsäbränd(är) adj. 
Tillhutad. Na 



[näsjdam '''näse- näsadam ut. pl., 
stm. Snuva. Gsv 

[näs]gat *näse- näsagqt stn. Näsborr. 
Nu — mit. nesegat n. 

[näs]glas *näse- näsaglas Pä Strf 
Py, näsaglas Kr, ncesuglas Kkr 
stn., näsaglqsa plt. Gkby Glas- 
ögon, brillor. — SM. Bhl. VI. 

[näs-^^^glugga] "^näse-klugga näsaJcluQ 
svf. =L näs-^^blisa. Ru 

[näs]-*gru(v) *näse- näsaffru adv. 
Framstupa. Rg Wp — Jfr Rz 
462 b näsgnies idm Sk. HU. Ög., 
da. naesegnius. 

[näs]gräs *näse- näsagr^s* ut. pl., 
stn. Sötblomster, matricaria cha- 
momilla. Rg Wp — msv. naesa- 
grses n. AchillaBa; Rz 462 b, 666 a, 
764 b idm Dl. 

[näs]hål *näse- näsahål Nu Rg Wj) 
(pl. 'holir Rg Wp), näsahualRM 
stn. 1) Näsborr. Ru Rg Wp 
2) = näs.*bHsa. Nu — Rz 462 a 
Dl. Gd, da. nasehul n. i bet. 1. 

"^näsig nfesi(gär) adj. Näsvis. Å 

[näsjkom '''näse- näsakorxi ut. pl., 
stn. Väderkorn. Na 

[näs]-*nätla? *näse- näsaneX svf. 
Inre ögonvrån. Ru 

"^näso-stupa 1. "^näs-å-stupa? nasu- 
stupa adv. Framstupa, huvud- 
stupa. Na 

[näs]pigg *näse- näsapig pl. obr.. 
stm. Nässpets. Ped Pu 

[näs]pipa *näse- näsapip svf. Näs- 
borr. Mx 

*nässja? ne fa sv. vb.intr. 1 Sladdra: 
skvallra. Vå — Kske eg. 'stoppa 
näsan i allt'. — Sdt näsja v. 
'snoka'; Rosl. 'vara näsvis'. 

[näs]-skägg *näse- näsaskäg stn. 
Mustasch. Sbo 

*nässla näsl sv. vb. 1: 1) tr. Tubba. 



*nå's-stup(a) 1. *näse — fnät]*halle *näte: 



661 



locka. Na 2) intr. Fjäska, krypa, 

lisma. Na — Ez 477 b Vb. (nästan 

i bet. 2). 
*näs-stup(a) 1. *näse- ntsstupa Ku, 

näsastupa Fby, näsastup Sbo m Va, 

näsastyp nVa adv. Framstupa, 

huvudstupa. 
*[nä8]-8tupo '''näse- näsastupo adv. 

= fg. Hi 
*näst näst Nyl Estl Ru, ntest Gsv 

Eg prep. o. adv. Hos; vid. — fsv. 

äda. naest, Vb. (Ez 477 b) Norge. 
*iiästan-es? näitam A, nästaysBrdö 

adv. Nästan, 
nästan-åt näitan-åt Nyl EF Fö Ku 

Brdö Vö, näitan-uot Sj Vy, nästan- 

uat Kim, nästan-uåt Fby Hi adv. 

(tis.) I det närmaste, nästan. 
*nästas näitas adv. Nästan. Bo [1. 

< nästa + es?] 
"^nästast n(Bstast adj. o. adv. superi. 

Närmast. Gsv 
*näst-kjol? nä/tjul stm. 1 Ylle- 
skjorta. Np 
*nästle-nål? ni^éknål Gsv, neknål 

Da Gsv stm'. 1 Da 1. stf. 1 Gsv 

Stoppnål, 
[näsjtobak "^näse- näsatuhak ut. pl., 

stm. Snus. Eu 
'''näst-ftjänare], -"^tjänare nästttqnar 

stm. 3 Tjänare i huset. Nu 
näst-äldst nä§tälst adj. superi. Den 

andra i ordningen hvad åldern 

beträffar. Nyl 
[näs] vis *näse- näsams- adj. = 1) hsv. 

Nyl EF Öb 2) Nätt, prydande. 

Ped Pu — Folketym. är näsavts 

ut. pl., stn. Vis-ä-vis i dans. Ped 

Pu Esse Kr 
[nä8]-*vreda *näse- näsabridu ut. 

pl, svf. Snuva. Fby 
*näsvridare ntBsbndarä ut. pl., stm. 

Snuva. Hi 



[näsjväder '''näse- näsavädär ut. pl., 
stn. 1) Näsbränna. Ingå Pg 2) Nys, 
hum; få nv. om nogo 1. na. Ingå 
Na — Hs. i bet. 1. 

[näs]-*ända *näse- näsaändu svf. 
Nästipp. Ngö 

[näs]-ände *näse- näsaend ut. pl., 
svm. = fg. Estl 

'''näta n(Bt(a) sv. vb. intr. 1 Likna; 
t. ex. han n^tar-^o far-^än. Bo 

[nät]-*binda, *nätc- nätibindo pl. obr., 
svf. Nätbindning. Na Pg 

[nätbyjggare] *nätcbyggjare näti- 
hygtar stm. 3 Nätlappare. Na 

*[nät]bygg(j)a *näte- näUhyg%o pl. 
obr., svf. Nätlappning. Na 

[nät]båt *näte- nätibåt öNyl Nu, 
nätibuot Py stm. 1 Skötbåt. 

[nätflam] *näte-flår[r]n 1. -flarn näti- 
flqn Fby, nähtiflqrfi Hi, nätiflån 
Nyl, nätifluon Sj Py stm. 1 Nyl, 
stn. Py Fby Hi Nätflöte. 

[nät]-*flåte *näte-wafo[^o<a svm. Nät- 
flöte. Ingå 

[nät]-*gista *näte- nätigisto mNyl 
Bo Msk, nätidjisto 1. 'Visto vNyl 
öNyl, nätigistu Ngö, nätigist Nu 
O Wp svf. Stolpe med en klyka 
överst att hänga nät på. 

[nät]grim[m]a *näte- nätigrim svf. 
Nätmaska. Gsv 

[nät]gård *näte- nätigår(l mNyl öNyl, 
nätigå^ Nu O Wp, nätiguor^, Py 
stm. 1: 1) Ead av upphängda 
nät. mNyl öNyl 2) Nothus, 
strandbod. Nu O Wp — Ez 
477 b i bet. 1 Ög. 

[nät]hage '''näte- nätihaga svm. 
Sträcka av utlagda nät. Kr 

[nät]-*hall *näte- nätihal stm. 1 
Stensänke på nät. Kim 

[nätj-^^^halle "^näte- nätihala svm. 
= fg. Nyl 

84 



662 



[nätphek? *näte — *nåtting I. 



[iiät]-*hek? *näte- nätihek stm. 1 
Märke vid nätbindmng. Nu 

[nätl^äUe *näte- nätiiäla svm. = 
^nätgista. Ingå Ped 

[nätjhus *näte- nätthus sin. Nothus. 
Nyl Estl 

[nät]hä8t *iiäte- nätihäst stm. 1 Upp- 
till klykförsedd stolpe, hvaröver 
nät hängas a) då de bindas. Da 
Gsv Eg b) för att torka. vXyl 
— Osäkert är huru härmed sam- 
manhänger näUist stm. 1 i bet. 
1 Nu O; kske eg. nät-^^hors, 
hvarpå senare leden blivit kon- 
taminerad med nsv. häst. 

^nätja nätja 1. nät\a 1. näti sv. vb. 
imp. 1 Bilda sig spindelväv (lik- 
som nät) mellan jordkokor 1. i 
halmstubb 1. i gräs. Ka Sn Ingå 
Sj Ksl öNyl — näti sv. vb. intr. 
1 Fastna i nät (om fisk). Px Kv 
Re Vö — äda. nette, Ez 477 b 
'fiska med nät' Sdm. Ög. Sm.; 
Lind, Sahlstedt o. Weste idm. 

[nät^kekal? nätik^kal pl. -k^kUr 
stm. 2 Benskiva, som håller nätet 
stramt vid bindningen. Nu (enl. 
Perklén). 

[nät]-*klubb *näte- nätiklob stm. 1 
Vid band fäst flöte, som utvisar 
hvar ett utlagdt nät befinner 
sig. Fby 

[nät]-klubba *näte- nähtiklobu svf. 
Nätvette. Hi 

[nät]koja *näte- nätikoyjo Nyl Fby, 
nätikoyju nVa svf. Mindre nothus. 

[nät]-*kolla *näte- nättkolo Estl Ksl 
Kim Na, nähtikolu Hi svf. Nät- 
flöte av hoprullad näver. 

[nätj-^^^koppa *näte- nätikupo svf. 
Nätvette. Py 

[nät]-*kurra näte- näiikuro svf. Nät- 
flöte. Nyl 



^nätla I nätlo svf. Smal, tvärsöver- 
gående rem nära söljan, hvar- 
under livremmens ände stickes. 
Kim 

^nätla? II nek svf. Ögonvrå. Ru 
— Trol. av äldre *nestla, jfr no. 
nest n. 'oiekrog' Eoss. — Ingår 
ock i smss. ^^kindback-, näs- och 
ögon-*n., qv. v. 

*[nät]nappare *näte- nätinaparä ^tm. 
3 Pinne (liknande en nätnål) med 
band fäst vid nätet och på hvil- 
ken detta, vid upptagandet från 
sjön, trades. vNyl 

[nät] + fi. puu?, *näte- nåtipuoo (!) 
svf. Nåtvette. Pg 1. nät-*påa? 
(som är på nätet?). 

[nät]skjutning ^näte- nätisk\utni§g 
ut. pl., stf. Nätets fästande vid 
telnarne. Na 

[nät]-*skunk ^näte- nätiskugk stm. 
1 Nät utan telnar och sänken. 
Wp 

[tiät]-*sky\,*näte-nätiskyl stn. Skjul, 
hvari nät förvaras. Ksl 

[nät-]*steka, *näte- nätistika Ru, näti- 
stiku Pä Na svf. = *nätgista. — 
Rz 676 b nätastjekå Gd. 

[nät]sten *näte- nätistäin Ru, näti- 
stuin Nu stm. 1 Stensänke på nät. 

[nätjsticka *näte- nätistiko svf. = 
"^nätnappare. Na 

*nätta näto svf. „Förgät-mig-ej", 
myosotis palustris. Py 

[nät]-tamp *näte- nätitamp stm. 1 
Ögla i änden av nottelnen. Nyl 

[nät]-tarm *näte- nätitarm stm. 1 
Blindtarm (?). Fby 

*nättergale nätärgala svm. Näkter- 
gal. Ru — Kan innehålla gamla 
gen. naetr (av nätt nqtt nött f.). 

*nätting I L *näting nätigg pl. nä- 
tiggar Pm Or Nkby 1. nätindjar 



*nätting II—*nöda. 



663 



Np stm. 1: 1) Näjonöga, petro- 
myzon. Np Or Nkby 2) Vig och 
spänstig människa. Pm Np Or 
- I bet. 1 nätting Mp. Vb. Nh. 
(Rz 466 a), näting Hs. (JRz 478 b), 
Åm. nätting. 

*nätting II ntetig ut. pL, stm. Natt- 
gammal is. Ru — Jfr fvsk. ein- 
näettingr m. 'som är nattgammal'. 

[nät]-tjuva *näte- nätitjuvo svf. Vid 
en träfot fäst gren, hvaröver 
nätet hänges under bindandet. 
öNyl mNyl Na 

[nätj-^^tjälle *näte- nätitjäla svm. 
^ *näthjäUe. Fby 

[nät]vall *näte- nätival stm. 1 Plats 
där "^gistoma äro uppställda. Kr 
Lmo 

*nätvar 1. näte- n(Btvqr A, nätivar 
Na adj. 1) Skygg, rädd (om fisk). 
Å 2) Varsam, försiktig, miss- 
tänksam (i allmh.). Na 

*näv I näv Wp Lptr Na Vö nVa, 
nrev Hsk stm. 2 1. stn. Wp, stm. 
1 Vö, stn. f. ö. 1) Näbb. Wp 
Hsk Vö nVa 2) Verktyg, lik- 
nande en hacka, hvarmed potä- 
ter upptagas. Lptr 3) Den ut- 
skjutande kim av bryggkärlen, 
långs hvilken den silade vörten 
rinner i ett annat kärl. Lptr — 
I bet. 1 hsv. intill senare tider. 

*näv II n<Bv stn. Hjulnav. Ku Brdö 

*nävarc n<Bvorä pl. nmvora stm. Na- 
vare, borr. Kkr 

*näv[borr], -bår (1. näbb-?) nähår 
Fö, nähor Å stm. 1 Ett slags 
stor borr. 

näve I näva svm. Krokig järn- 
krampa, som fasthåller resåren 
vid skackeln på en resårkärra. He 

*näve II nävä 1. ncevä stn. Näbb. 
Pg Na 



[näver] *näbcr ruebär ut. pl., stn. 

Ru — Kan framte ett ex. på 

urnordiskt a (liksom i Åsen, DL), 
näver-klove nmvärhlova svm. Näver- 
knippe. Na — Uppl. 
näver-^^^koUa n^värkolo svf. = *nät- 

kolla. Na Å 
näver-*skrank ntBvärskragk ut. gen. 

Ett stycke näver (eg. hoprullad 

sådan). NVet 
näver-*sköra neevärföro svf. Okv. 

för en flärdfull kvinnsperson. 

Brom 
näverstege nevär§tiga svm. Lång 

räkel, okv. Sbo 
näversten n(Bvär§lciin stm. 1 Nät- 

sänke. Na 
näver-*tolla nosvärtolo Ingå Ka Sn, 

ntBvätolu nVa svf. Hoprullad nä- 
verbit, ish. till flöte å nät. 
näver-*tylla»^i;är-l. nävärtylo vNyl, 

nmvärtylo Pg svf. = fg. 
*nävgädda nt^vgäda svf. Näbbgädda 

(även såsom okv. för en näbbig 

person). Na — Uppl. 
*[näv]koja?? *näve- nävdkoyjo svf. 

Bondost. Sj 
*nävle — se *knävle. 
*nävrog nevru(gä)r adj. Näverartad. 

Brdö 
*nävråtta ruBvrota svf. Näbbmus, 

sorex. Na — Jfr VR 52 a nä£F- 

mws idm. 
[näv]stark *näve- nävastark(är) adj. 

Stark i händerna, handfast. vNyl 

— Vb. nävastärk (Rz 478 b) da. 

no. naevestaerk idm. 
*nävstock nfevstok Brdö, nfevstohk 

Ku stm. 1 Hjulaxellager (?). 
[nöd: nödär brukas som sing. i 

vNyl 
"^nöda m sv. vb. tr. 3 Nödga, tvinga. 

Nu — fvsk. noy&a fsv. n0)>a no. 



664 



nödigftt—fnötjbuske *nöUer-. 



noyda da. node, Sk. HU. BL Sm. 
(Rz 464 a) Bhl. Åm. 
nödig(t) nödit Nyl Na Pg Åhd, 
nyödit Py Sj Kim, nyödit Fby 
Hi, nedit Bo Ru, nedtt Nu O adv. 
Motvilligt, nödtvånget, ogärna. 

— Spegel Gloss., Ser., LM, Ld, 
Sdt. 

nyödigär adj. Tvungen, motvillig. 

Hi — fvsk. nau&ugr äda. nedug 

adj. 'motvillig'; Rz 464 a allm.; 

Spegel Gloss., Ld, Sdt. 
*nödvuxen nödvuksin vNyl mNyl, 

nyödvuksin Sj adj. Knapp 1. karg 

i växten. 
*nödväxt nödväkst(ar) adj. = fg. 

Na 
*nöft nouft ut. pl., stn. Njugghet, 

snålhet. Ru [< *nögt < *nögd, 

jfr fvsk. adj. hnoggr hnqggr?] 
*nöga n€g sv. vb. tr. 2 Nödga. Nu 

— no. noge v. idm. [p har bort- 
fallit före gh.] 

*nögel nögäl stf. 1 Nål. Rg Wp 

— Ingår ock i sms. stor-*nögel, 
qv. v. 

*nögelgädda nölgäd svf. Kantnål, 
syngnathus acus. Nu O 

*nögla nögäl sv. vb. tr. 1 Stoppa 
(strumpor). Rg Wp 

*nögor nöu(w)ur plt. Nödvändig- 
hetsartiklar. Vö nVa - Måhända 
< *nödgor, se Hultman i FB. p. 
146. 

*nöja nöyj(a) sv. vb. tr. 1 Förnöja, 
behaga. Nyl - fvsk. négia no. 
nogja v., Rz470b Sm. 
nytj(a) sv. vb. tr. 1 Önska, be- 
haga; t. ex. nytjar han mäir kaja. 

öNyl 
*nöjdsam naiösam- adj. Förnöjsam. 

Nu O 
*nöla nöVa) Ten Brom, nybla Kim 



sv. vb. intr. 1 Söla, dröja. — no. 
nola da. nole; Hs-Sk. (Rz 479a) 
Hll. Uppl. 

*nölog nyölo(gär) adj. Långsam, 
solig. Kim 

*nördast nöläst Np, nöltst Re adj. 
superi. Nordligast(e). — fvsk. 
nyrSri komp., nyrSstr superi. 

*nörding ingår i smss. *utnördings- 
väder, qv. v. 

*nörr nör adv. Norrut. Pm Mx — 
msv. äda. nor änsv. norr, da. n0r 
subst., adj. o. adv. — Ingår även 
i smss. väster- och öster-^^nörr, 
qv. v. 

*nörre förek. i uttr. åv nörä Från 
norr. sVa — fvsk. nyrÄri fsv. 
nyr|)re n0rl)re äda. änsv. nörre 
1. -a adj. 

'''nörr-sida nörstdo ut. pl. o. gen. 
Norrsida. Gkby NVet 

*nörvel nyrvil pl. -Ha ut. gen. Pojk- 
byting. NVet — Jfr no. nyrv 
m. 'en kort . . . figur', norle n. 
'liden vigtig person'; skott, niri 
'pyssling, dvärg', nurgle 'kort- 
växt karl'. 

*nörvlig nyrvli(gär) adj. Binga, obe- 
tydlig; liti^ o nyrvligär. He — 
Jfr no. n3rrven a. idm. 

[nöt 'nux' är ofta plt.: nytär L nötär 
Nyl, nätär Ingå Sj (jfr fvsk. 
hnetr pl.), nitär Bo. Dock någon 
gång redan i sing., t. ex. in nötär 
Ingå (Nyl. VI n:r 16 p. 9), nitär 
pl. nitru Ru 1. notf Rg stf. — 
Men nöt pl. nötär stn. Na 

*nöta nöt(a) Nyl Hvbfj 1, nyöt(a) 
Py Sj Kim, nyöta Hi, n^t(aj Bo 
sv. vb. tr. o. intr. 2 Draga noten 
i land. 

[nötjbuske *nöttcr- nytärhoska Kim, 
nitärbfifik Ru svm. Hasselbuske. 



fnötj-*fas *nötter'-*növot 



665 



— da. noddebusk Sörb. nädde- 

buske m. 
[nöt].*fas *nötter- nitärfqs ut. pl., 

8tn. coU. Nötfnas. £g 
nötgård noutgua^ (def. -guaff) stm. 

1 Ladugård. Bu 
[nöt]hassel *nötter- nitärhaX stn. 

Hassel, corylus avellana. Eg 
[nöt]-*hQrs *nöttcr- näturhog ut. pl., 

stm. coU. Nötfnas. Nu 
nöthus nouthufi Bu, nöuthus Da Gsv, 

nöts Hvbfj sVa stn. Fähus. — 

nyisl. nauthiis da. nodhuus Jyll. 

*n0ds SM. nöthus n. 
*nöt-ko-gård nöukgå(l Da, näkgå^ 

Nu O, nögå^ Gsv Eg, näqå^ Nu 

stm. 1 Fähusgård, ladugård. — 

Jfr Bz 469 a nötkofä Sm. 
^nötkogårdshus nögåi^hus stn. Fä- 
hus. Nu 
[nöt]kom *nötter- nytärhorg Nyl 

Fby, nytärJcoufi Kim, nitärhorjn 

Bo, nitärhoii Wp, nätärhor^ Ingå 

stn. Hasselnöt. 
*nötlöpe nöyUöypä £im, nOUöpä 

Ingå stn. Eännkäring, oky. 
'^nötning nötnigg Nyl, nyötnigg Sj 

Py, netfdgg Bo stf . 1 Nyl 1. stm. 

1 Py 1) Handlingen att plocka 

fisk ur not. 2) Ställe där man 

gör fg. 
[nötjskal '''nötter- nytär§hal 1. -^hql 

Nyl, nitär^kal Bo, nätär§häl 1. 

'§hql Ingå stn. 
[nöt]skog *nötter- 1. *nöte- nytär^hgg 

Nyl, nytär§h(mg Kim, nitär§lcog 

Bo, nätär^hog Ingå, nötaskgg Na 



stm. 1 Hasselskog. — fvsk. hnet- 
1. hnataskögr m. 

[nöt]skrikö)a *nötter- 1. *nöte- ny- 
tår^knho Fby, nätär§Jcriko Ingå, 
nitä^hnh Wp, nyötashnka Hi svf . 
Garrulus glandarius. 

[nöt]-trä *nöttcr- nytärtra Nyl, ny- 
täftra Fby Kim, nätärtrtB Sj 
Ingå, nätätrtB Ngö, nötä(r)tr<B 
Å, nötärti'(B Sbo stn. Hassel-trä 
1. -buske. 

*növ? »OM-, komp. noya adj. Karg, 
njugg, snål. Ru — Jfr no. naua 
vb. mfl. (Ross.), da. nov a.'knapp', 
höll. nauw idm. 

*növel nyvU (pl. -ilar) Lptr, nö^al 
1. 'äl (pl. növlar) Ku stm. 1 Tapp 
a) i båtbotten. Ku 2) i tunna. 
Lptr 

"^növelhål nivlhol Ngö, ntvälhol Da 
Rg Wp, növälhål Ku Brdö, nöul- 
hol Re Lmo stn. Tapphål i båt- 
botten. — no. nyglehol n. 

*növla nyvlo Py, nivlu Ngö, növlu 
1. nöulu Brdö Lmo, nöt^to Å, 
nivul Nu O, mm? Da Rg Wp, 
mul sVa svf. 1) Tapp i a) båt- 
botten. Estl Brdö Öb b) dricks- 
tunna. Py 2) Hål i båtbottnen 
med tapp i. Vå — no. nygla 
Bhl. nuvvla f., Rz 459 b Uppl. 
Åm. Jtl. Vb. 

*növle növla svm. = fg. i bet. 1) a). Re 

*növot nauat- adj. Karg, njugg, 
snål. Nu — no. nauv 'karrig, 
gnieraktig',jfr Hs. nover a. 'njugg, 
snål'. 



666 



o — *obåMig. 



O. 



o — har ofta intensiv (förstärkan- 
de) betydelse i smss. och åter- 
går då på fspr. of-; angives i 
det följande med de inom kläm- 
mer ställda orden: o intens. 

*oa oa 1. ova sv. vb. tr. o. intr 1: 
1) Ana, misstänka. Sbo 2) Förstå. 
Pä — fvsk. öa vb. imp. i bet. 1, 
äda. oe 'se sig om ; give agt på, 
vogte' (Moth, Kalkar). 

""oandaktig iianda/ti- adj. Ogudak- 
tig. Nu 

*oansenlig oansenli- adj. Mycket 
ansenlig. Ko 

(h)Qansenlit ad v. Ansenligt, ofant- 
ligt. vNyl — • Åm. [o intens.] 

*oartad QQt^^r adj. Obeskedlig. Kkr 

*obält ohqlt adv. Ofantligt, för- 
skräckligt. Po Ten Brom 

*obarbarisk oharbqrislc(är) adj. 0- 
fantlig; användes nästan enbart 
i ntr. och då som adverb. Nyl 
— SM. [o intens.] 

*obarlig (hjobarli- adj. Förskräck- 
lig; t. ex. (h)ä va toko hohqrlit 
vädär i nat. Ingå (Bsd). 

*obart ohqrt Nyl, öbqrl Nkby (& ou-) 
nVa, oubqrl Hi Kim, obart Py adv. 
■ Ofantligt, förskräckligt. — Rz 
479 b & 777 a Uppl. Sdm. Vm. 
Nk. Vg. Sm., äv. Dl. enl. Ihre 
Gloss. — Kske < *of.barit 'allt- 
för mycket påslaget', jfr hsv. tis. 
'slå på stort'. 

[obedd] *obeden obidi- adj. Objuden. 
Py Strf (mfl.) - Rz 480 a Hs. 
Vb.; fsv. obi)>in. — Avenså Sahl- 
stedt. 

'^obehjälplig gbitälpli- adj. Ohjälplig. 
Ingå (mfl.) — mit. unbehelpelik. 



*obehörlig oubihyörlin adj. Obehö- 
rig. Kim 

*oberedligt obiräidlit adv. Obilligt; 
användes även som f örstärknings- 
adverb. Py 

'''obidog obidugär adj. Otålig. Ingå 

[oblat heter bl. a. obldd Pg, abäldt 
Kkr, aplut Tu Py, dblad o. avlad 
Py stm. (2?) Kkr, stn. f. ö. 

[observera] *obselveral. *obsalvera 
upsälväir Py, opsalver(a) Nyl Pg 
Å sVa Nkby nVa, opsaimära 
Py Sj Kim, opsalvem-a Fby, {ip- 
salverPmPx nVa, opsalv(Br(a) Pg 
Fö Brdö, ohpsalv(tra Hi Ku sv. 
vb. tr. o. intr. 1. — Trol. allm. (?) 

[*observerlig] "^obsalverlig opsal- 
vérli(gär) Nyl, opsalveärlt(gärJ 
Py Sj adj. 1) Aktsam, uppmärk- 
sam. Nyl 2) Mån om; t. ex. o. 
po häst^ sän, öNyl 

[obstinat lyder upstunat adj. Py 

oburen oburi(gär) adj. Som ej kal- 
vat (om ko). Na — Ez 777 a 
ubören idm Hs. 

"^obåklig 1. -ot obåkli- nVa, obåkli- 
Gkby NVet, oubåkU- Vö (mfl. i 
mVa), obåklot Np adj. Åbäklig; 
otymplig, oformlig. — no. obåk- 
leg adj. 'umedgjerlig, vanskelig, 
ubekvem'. 

'''obåkling ouhäkligg stm. 1 Åbäke, 
åbäklig person. Vö 

'''obäklig 1. -og 1. -ot obiElcU' vNyl 
mNyl, ob^klogär 1. -otär Å Fö, 
oubäklotär Kim adj. Åbäklig. — 
Sm. (Rz 837 b) Ög.Fryksd.ubäkU; 
Com.2 p 195 (n. 771) obäkeligit, 
Ser. Sdt obäklig, LM o. W. obä- 
kelig. 



*obäkling — * Odens-s^;ala, 



667 



^obåikling hobakUg stm. 1 Åbäke, 
åbäklig person. Fö 

*obäkog Qb(eho(gär) adj. Åbäklig. A 

[obändig 1. -*ot ohändu- adj. Svår 
att bruka (om jord). Ped Pu — 
oh^ndot adj. Svårhanterlig, o vig. 
Np 

*obänding obä^tgg stm. 1 Okv. för 
en oregerlig mansperson. Brdö 

"^obäi^d öbärgd' Hvbfj sVa (t. o. m. 
Mx), oubärgd mVa adj. Rådlös, 
stadd i svår (ekonomisk) belä- 
genhet. — Jfr fvsk. örbiarga o. 
libirgr a. 'vanhjulpen' o. d. 

♦oböcklig 1. -og 1. -ot obökli(gär) 
He Pä, ohök1iu(gä)r Brdö, oböhk- 
logar 1. -otär Ku adj. 1) Åbäk- 
Ug, klunsig. He Pä Brdö Ku 
2) Tölpaktig. Ku Brdö 

^oböckling oböykUgg stm. I Åbäke, 
okv. Brdö 

[*oböner] *obönor gbönor fplt. Onda 
böner, förbannelser o. d. Np — 
fvsk. libénir fpl., no. uben f . idm. 

*obörga1 obörgo ut. pL, n. Vidunder. 
Pä [< *öbyrgha < *öbirgha?] 

*obörk oubörk adj. Åbäklig. Vö 

"^obörka obörko Lptr Ku, obärko 
Bo, oubörku Vö svf . Lptr Ku Vö, 
stn. (ut. pl.) Bo 1) Smutsighet, 
snuskighet; anv. även som okv. 
Lptr 2) Åbäke, okv. Vö 3) Okv. 
för en elak och liderlig sälle. 
Bo Ku 

'^obörka[d] Qbörka oböjl. adj. Otva- 
gen; full med löss. Py 

*obörkling obörkligg stm. 1 Stor, 
grov karl. Ku — Jfr Rz 480 a 
obörklig a. 'stor, ovig' &c Sdm. 

ög. 

'''obörkog 1. -ot obörkogär 1. -otär 
adj. Åbäklig, stor och grov. Ku 
— oubörkut adv. Ofantligt. Vö — 



Og. adj. Jfr LL obork „vide 

stoor". 
*obötog Qböto(gär) Sbo, Qbeto(gär) 

Bo adj. Klumpig, otymplig, 
[också] *ocksån okson adv. Nyl 

Fby 
*od s. od stn. Fiskyngel. Ped Pu 

Esse Kr Lmo — I sms. fi^kgd 

sekundärt av *kod uppkommen 

form; se d. o. 
*od a. odär (ut. ntr.) adj. Rasande, 

vild. Ingå (Bsd) — fvsk. öSr no. 

od adj., Dl. 'malus, iratus' (Ihre). 
[*oda] *orda o^ svf. Odon, frukten 

av vaccinium uliginosum. Rg (pl. 

-ir) Nu Wp 
*odagar odagar Pm Px, oudagar 

Or mplt. Onda dagar, nöd; t. ex. 

hä gqr int nq odagar po an, 
*[oda]-gröne *orda- o^agräun ut. 

pl., stn. Odonris. Wp 
'''[oda]-kom *orda- Q4,akofi stn. Odon. 

Wp 
*oden oiidin adj. Brunstig (om sto). 

pg 

*odensdag Qdänsdq(g) 1. -da Esbo, 
onisda Bo (Pell.) Pä Lptr Strf 
Py, otsda Ru, otsta Nu Odh pl. 
-dagar Esbo öNyl, -duar Nu Odh, 
-daya Ru stm. 1 Onsdag. — 
Denna form råkas hos Serenius, 
Lind och Ihre. 

*odensdager otstar pl. obr., stm. 
Onsdag. Nu 

= (hjonsddg är -pl. obr., stm. (pred. 
1. abs.). vNyl — fno. ö&insdagr 
fsv. ol)insdagher m. — Ingår ock 
i sms. ask-^^odensdager, qv. v. 

Odens-svala otsvata Ru, gisväku Da 
Gsv svf. Häger, ciconia nigra. 
— fsv. Odhinsvala, Rz 481 a 
Götald. Sdt o. Weste odenswala 
f. idm. 



668 



*oå)ävladt—*of8-skott? 



"^odjävladt Q%rBvlat Fby, (h)Qdj^vlat 

vNyl adv. Alldeles förb-dt. [o 

intens.] 
[odla] *o[d]rla årl sv. vb. tr. 1. Nagu 

= *ådla ådla\ ådäl sv. vb. tr. 

1. vNyl (pass.) EF (pass. i alla 

s:r) Brdö Ku Fö 
odl[ing], -*ning odcUnigg stf. 1. vNyl 

- Gotl. 

*odvin? odvin sm. (def. 1. indef.?) 
användes eller åtm. har använts 
som benämning på ulven i Borgå 
s:n enligt bland Sibbo s:ns norra 
och östra byar allmän uppgift. 

— Kunde möjligen vara ett ur- 
gammalt ord, <OSins vinr 'Odens 
vän' (obs. Gere och Freke, var- 
gen som valplatsens gäst). 

*odyggjan (h)od^djan ut. pL, stn. 
Odygding. Ingå (Bsd). — Jfr 
fsv. lidyggr adj. 'moraliskt usel'. 

odåga Qdogo ut. pl., svf. Tillstånd 
av oduglighet; t. ex. hä ä in 
tokon odogo mä tomdä nätäna. Ksl 

'''odödog 1. -ot odedot Np, oud^do 
Re adj. Osnygg, otäck. — i Jfr 
*döda v. 'stinka'. [Då of- intens.] 

*oena gäino svf. Oenighet. Na 

*oerinrad Qh(erindra(gär) adj. (& 
pp.) Icke ihågkommen. Ingå (Bsd) 

[*oestimcrlig] *oextimerlig gäkstu- 
mérli- Bo, Qäkstumeärli(gär) Sj 
adj.* 1) Oefterrättlig. Bo 2) Oför- 
synt, oförskämd. Sj 

""oestimersam Qäs.tumér§am(här) adj . 
Olydig. Sbo 

'''ofanneligt ofånälit 1. gfånlit adv. 
Ofantligt. Å — Gom.* p. 4 ofann- 
ligit 

ofaren ofqrin 1. gfarin A Vå Sött, 
oufari- Kim, oufqHn Hi adj. 1) 
Icke avrest (om person); icke 
beträdd (om väg); icke påbörjad 



1. icke slutförd (om färd). Kim 
Hi 2) Oförsökt. Å Vå Sött 
*ofatt oufat oböjl. adj. Oäven. Vö 

— qfai adv. Ofantligt. Po Ten 

— Rz 481 b adj. Vg. Sm. Vb. 
Nb., adv. Nb— Nk. 

*ofimlig Qjämlo(gär) adj. Opasslig, 
opassande, svårhanterlig. Ingå — 

— fvsk. lifimligr adj. 'ubehasndig, 
klodset'. 

"^ofolkad oufolka (n. =: 1. -at) adj. 
nia uppfostrad. Hi 

*oformling(e) Q/ormligg Ku Brdö 
Mx, ouformlinj^t Hi Kim pl. -iggar 
sm. Plumpt och groft föremål 
(levande eller dödt). 

*ofrisk qfrtsk- Nyl (pass.) MxnVa, 
oufrtsk- mVa adj. 1) Sjuk, krass- 
1ig; illamående. A. a. o. 2) Ohäl- 
sosam. Pä Msk — Vb. Nb. (Rz 
481 b) Hs.; Serenius, Weste; no. 
ufrisk. 

*ofs I o/s stm. 1 Strömdrag i ha- 
vet. Re 

*ofs n förek. i uttr. i ojs^ TiU 
spillo. Kim 

'''ofsa s. o/so 1. ho/so Po Ten Ka 
Sn, ofsu Hi Re svf. Mot 1. från 
stranden återslående våg. 

*ofsa v. I o/s(a) sv. vb. tr. 1 För- 
göra, förtrolla. Kim — ^ Jfr 
fvsk. ofsöa. 

*ofsaL v. II o/s(a) sv. vb. intr. 1. imp. 1 : 
1) Slå tillbaks från stranden, om 
böljor. Hi 2) Strömma (om ebb 
och flod, t. ex. i sunden mellan 
tull-landet och fastlandet vid 
Porkala) Ksl - Flöda. Re 

*of8-skott? o§kut 1. ifcut stn. över- 
skjutande tak framför stugan 
och mellan förstugan och bak- 
huset (baksi). Nu — Eller av ett 
Ity. "^overschutt 1. d.? 



^ofstepman? — f*ogenasJ * oginas. 



669 



^ofsterman? åvstäiman stn. Stort 
och grovt föremål, levande eller 
dödt. Np 

[ofta har komp. of tågar ä mNyl; 
förek. även i tis. ofta gäggor 
öNyl, ofta goggor mNyl vNyl 
Fby = fvsk. optsinnis änsv. offta 
reesor. 

*ofardad Qf^r^a(gär) Ingå, ouf(Br^a 
Kim, uftBia (oböjl.) Rg adj. Ej 
än färdiggjord; ej avslutad. 

^ofarderad Q färder a- adj. = fg. 
vNyl Na Ko 

*ofänn Qfärm(är) adj. Långt ifrån 
farm eller flink. Ingå (mfl.). 

*ofor Qjhr adj. Of ärbar, lidande av 
menföre (om väg). Mx — ntr. 
förek. i impers. uttr. ss. hä ä o fört 
vNyl, ofOTl Na idm (om väg, is 
&c). — fvsk. uférr fsv. ofor no. 
uf0r adj., Hs. 

^oföran oföran Pm Px, ouföran Or 
ut. pl., stn. Menföre. 

*ofÖre Q föra Nyl, ofyörä Sj, Qfyör 
Py> ofyrä Bo, o för Na ut. pl., 
stn. Menföre. — Rz 482 a Vm., 
777 a Hs.; Ög.; Weste. 

*oforfanteligt ouforfantälit adv. 0- 
fantligt, synnerligen. Hi [o in- 
tens.] 

"^ofbrfasligt gförfqslit adv. Alldeles 
fasligt. vNyl Fby [o intens.] 

"^oforfärligt Qförf<prlit adv. Alldeles 
förfärligt 1. ofantligt. vNyl — 
Rz 482 a adj. Vb.; Uppl. adv. [o 
intens.] 

"^oförhappligt oförhapUt adv. Oför- 
modadt. Po Ingå (mfl.). 

^oförhiskeligt gforhiskältt adv. All- 
deles förskräckligt. Po Ten [o 
intens.] 

*ofSrkastlig QforJca$tlt(gär) adj. I 
grund förkastlig. He [o intens.] 



"^oförmodlig oförmodli- adj. Oför- 
modad, oväntad. Nyl Mx — qför- 
modlit 1. ofönnodälit adv. Nyl 
Hsk 

*oförmycket oförmihtji 1. -ä adv. 
Alldeles förmycket. Ku [o in- 
tens.] 

*oföror oförur fplt. Dåbgt uppfö- 
rande, oskick. Mx 

""oförskonligt oför§Tconlit adv. Ofant- 
ligt. Na 

♦ofdrskräckligt Qför§hräklit Nyl, 
ofö(r)§kräkUt Fby Å, oufor^kräk- 
Ut Kim Hi adv. Alldeles för- 
skräckbgt. — VI., Rz 604 a Gd. 
[o intens.] 

'''oförståndighet oför^tondihäit 1. 
-het Nyl, oför§tqndohäit Py Strf, 
ofär§tondihäit Bo, oför^tondikeM 
Sj pl. obr., stf. 1) bförstånd, 
oförnuft. 2) Oförståndig 1. barns- 
lig handling. 

*o[för]ståndUg ostondli- adj. Oför- 
ståndig. Gsv 

*oförsumlig ofor^umlifgärj vNyl 
Fby, oufor§umli(gär) Kim Hi adj. 
I ^ög grad försumlig. — Rz 
697 b Sveald, Norrl.; SM. *osum- 
1ig. [o intens.]. 

'''oförsumlighet oför^umlihet ut. pl., 
stf. Mycket stor försumlighet. 
vNyl [o intens.] 

*of8rväglig oförvagUff adj. Oför- 
vägen. Brdö 

*ogar ogqr- adj. Hår dt eller illa 
garvad. Lmo 

*ogemen ogimäinär adj. Synnerli- 
gen gemen, skamlös. Na — [o 
intens.] 

[*ogena] '^ogina i uttr. ovinun 1. åv 
Qiinun Oresonligt. Px 

[*ogenas] '^oginas oginas mNyl Na, 
gjutnas vNyl Ko Hsk, ounnas 

85 



670 



[*ogenog] *ogtnog—*ohätt 



Kim Hi sv. vb. dep. 1: 1) Visa 

sig ögen, krångla. mNyl vNyl EP 

2) Gå på tok. Na 
[*ogenog] *oginog Qgtno(gär) adj. 

Ögen, ogin. Na 
[ogent Q%int Np, oukint Re adv. I 

högsta grad, synnerligen. 
*oggas ogtiis pret. o. sup. ogtiast 

sv. vb. dep. 1 Kvida. Rg — 

Rz 482 b egga 'jämra sig' Rosl. 

(Ihre), 
*ogiven ouj^tmn adj. Uppsluppen, 

överdådig. Kv — Jfr övergiven 

i samma betydelse. 
"^ogna oggi} sv. vb. tr. 1 Hota. Mx 

— fvsk. ögna no. egna vb. idm. 
*ognas gnos Ku sVa nVa, ounas 

mVa sv. vb. dep. 1 Hota. 
*ogod ogo(där) n. ogot adj. Icke 

god, dålig; obeskedlig. Ingå (mfl. 

i vNyl) Åhd — fvsk. ägödr adj. 
*ograll ogral adv. Illa, vårdslöst. 

Nu 
*ogrann ograri' adj. Icke vacker, 

ful. Re 
^ogrannlagog ggranlagu- adj. O- 

grannlaga. Sbo 
[ogrundadt ogrunda adv. Utomor- 
dentligt. Np — Rz 482 b Uppl. 

Nk. 
""ogrundligt ogrunltt adv. Otänk- 
bart, ofantligt. Po 
^ogrutad ogruta- Nu O (& ugrutä) 

Nyl Ko Hsk Np Pm Px Mx, 

ougruta Pg adj. Fastande, som 

ej ätit något. 
"^ogudaktlig ggudaktti- adj. Ogudak- 

tig. Sbo Tu Bo 
*ogållen ugoli- adj. Omogen, ej 

färdig. Nu — Rz 483 a ogåU Vb. 
[*ogången] "^ogådd ggåd(är) 1. g- 

god(är) adj. 1) Som ej gått; t. ex. 

å ni ggåda än? Nyl 2) Som ej 



än (för tillfället) blivit beträdd ; 
t. ex. v(Bgin ä ggodär än. Nyl 

"^ohandslig gatfiltff adj. Ohanterlig. 
Ku Brdö 

*ohappa förek. i uttr. i ghapon 1. 
i ghapon Oförhappandes, av en 
händelse. Bo 

'''ohappas ghapas sv. vb. dep. 1 
Misslyckas. Ka Sn Ingå — Jfr 
p. 327 a. 

'''ohapplig ghapU' adj. Oväntad, oför- 
modad, överraskande. Np Mx 

*ohemsk ouhymskär adj. Förskräck- 
lig; ish. i ntr. ss. adv. Kim [o 
intens.] 

'^oherrans ghärans oböjl. adj. o. adv. 
Förskräcklig(t), synnerlig(t). no, 
so ghärans! toka ghärans vtedär! 
Å — Vb. (Rz 483 a) Åm. 

^ohiskeligt ghiikälit adv. Gruvligt, 
ofantligt. Po Ten — Vm. Ög. Sm. 
(Rz 483 a) Uppl. VI. Hs. [o int.] 

*ohull ghul' adj. Slösaktig. Mx 

*o-hura? ghur (pl. -o) svf. H virvel- 
vind. Ru 

""ohvassa gkvasfa) sv. vb. tr. 1 
Göra ohvass. Sbo 

*ohyran ghyran ut. pl., stn. coll. 
Ohyra. Mx 

[ohågad ghoga adj. Håglös. sVa 

""ohågsen ghoksin Å, g(w)hoksi-nYa, 
ouhoksin mVa adj. 1) Olustig. A 
2) Håglös, glömsk. mVa nVa 

*ohälssam ghälsam adj. Ohälsosam. 
Nyl — Sdt ohelsam 'insalubris'. 

'''ohäppjas ghäp\a8 sv. vb. dep. 1 
Misslyckas. Sbo 

^ohäppjog ghäp%o- adj. Olycklig. 
Sbo — Jfr fvsk. heppinn eng. 
happy 'lycklig'. 

*ohätt ghcet adv. Farligt, förskräck- 
ligt. Ku Sött — Jfr fvsk. hAttr 
adj. 'farlig', [o intens.] 



*ohäv — *olat 



671 



*ohäv ghav' adj. Oduglig. Sött Ku 
— fvsk. lihafr no. uhaev idm. 

*oja8 oyjas sv. vb. dep. 1 Oja sig, 
jämra sig. mNyl öNyl mVa — 
Vb. (Rz 821 b) Åm. 

*ojs 1. *ojsch oys Nyl EF, uk Nyl, 
ay/ Nyl EF interj. Usch. 

*ojsa oyi(a) sv. vb. intr. 1 Ropa 
*ojsch, visa stg missnöjd. Sbo 
Bo (mfl.). 

[ojämn] *ojanm oiam- Nu E»u, le^aw- 
Nu adj. — fvsk. liiafn no. ujamn, 
Hs. (Rz 296 a) Bhl. 

[ok ok stn. Trampa, å hvilken man 
stiger för ringandet i en kyrko- 
klocka. Kl' 

*oka? oka sv. vb. intr. 1 Vara 
dräktig, om ko. Nu O 

*okarsk Qkar^i(är) Po Ten Brom, 
(mkarik(är) Kim adj. Illamående, 
ej riktigt frisk. — Rz 483 b Sm.; 
LM. 

*oke Oka svm. Slå inne i släden, 
över sidor och botten på samma 
sätt som spanter (*vränger) i en 
båt. Nu — fvsk. no. oke m. 
(olika användning av tvärslåar), 
Vm. Vg. (Rz 483 b) VI Bhl. Öl. 
'tvärträ'. 

*okes-kaka?1 ukcLskaku svf. Bröd, 
som barn få till gåva ute och 
hemföra. Nu 

ok-gam okgqri pl. obr., stn. Någon 
del av storryssjan. Lmo 

okhank okhagk 6sv, ukhagk Nu 
stm. 1 0kr em. 

ok-*holm okholfti (rätt ! nästan -holgm) 
Nu, okol(ä)m Rg stm. 1 Okrera. 

ok.*hälm okhiaip. Da O, okhöhf^ Wp 
stm. 1 Okrem. 

^oknyckt gknökt adj. Olämplig, otill- 
börlig, oskicklig. Np — oiiknykt 
adv. I oordning, i oskick. Vö 



*oknåden (h)Qknodin adj. Oknådad. 
Ka Sn Ingå 

^okommen ghomi- vNyl mNyl, gkumi' 
öNyl Ru adj. Som ej kommit. 

*okonst gkonst pl. obr., stm. Svår 
konst, konststycke; oitähänqn 
gkonst Ped Pu [o intens.] 

*oko-pack ukupak stm. 1 Svängel. 
O Wp 

*okort gkgrt stn. Dåligt kort (i 
spel). Nyl 

[okristnad] '''okrestnad oukriesna(n. 
= 1. -at) adj. Odöpt. Hi 

[okunnig bet. äv. 'okänd, obekant' 
i Fld och på O. — oukunw adj. 
Ojävig. Vö 

Hit trol. gkno oböjl. adj. Främ- 
mande. Ru — Rz 484 a okunnig 
Dl. Norrl.; ibd oknog östr. Uppl. 
Vm. Nk., Hs. [Samma i *okes-?] 

^okynnisk gtjinisk adj. Okynnig. A 

*okännare gtjänaräklngkjoutjänarä 
Kim stm. 3 En, som är okunnig 
om eller obekant med ngt (1. 
ngn) 1. på en trakt. 

*ol ouyl 1. ouyäl (pl. ouylu) stf. 
Rem. Ru — fvsk. no. da. (D.V. 
S.O.) 61 f., Rz 484 b Vb. — In- 
går ock i smss. drags-, *litel- 
och sko-^ol, qv. v. 

[olag n. (= obestånd) kan åtm. i 
Ingå skg. användas även utan 
prep., t. ex. nogo (h)glQg va ä 
nu Uer. 

"^olagas glagas sv. vb. dep. 1 Miss- 
lyckas. Bo — fvsk. ulagast.'kom- 
me i norden', jfr Rz 403 a olaga 
v. 'bringa i oordning' Vb. 

olaglig glagli(gär) adj. Onaturlig, 
ovanhg. öNyl — Jfr Rz 403 a 
olagligt adv. 'ur lag' HIL, no. 
ulagleg adj. 'brostfaeldig'. 

*olat glat(är) 1. glqt(är) adj. Inga- 



672 



*oltd8am — *om s. L 



lunda lat. Nyl (pass.). — fvsk. 
ulatr adj. 

*olidsam Qlidsam(här) adj. Som ej 
lider, som går trögt. Bo Pä — I 
Nke 'olidlig, besvärlig' (Ez 484 b). 

[olik (h)Qlik(är) adj. Orättvis. Sn 
Ingå, Qltk(är) adj. Dålig. Na Ko 
Hsk oliht adj. n. och adv. Opas- 
sande. Ru 

oUkt Nyl, oltht Fby, oulikt Kim 
Hi adv. Ofantligt, oerhördt. 
Rz 404 a adj. 'oduglig' Sdm. Hs., 
adv. 'opassande' Vb. 
= *olek Qlek- adj. Olik. PedPu 
Lmo — olekt adv. Ofantligt, oer- 
hördt. nVa 

♦olika olik sv. vb. tr. 1 Plåga. Lmo 

''''oliksam Qliksam(här) adj. 1) Som 
ej förhkes med andra. Py 2) Obe- 
haglig, oangenäm (=fvsk. u))okkr). 
Ingå 

*oliv olw ut. pl., stn. Oväsen. Kkr 
— Jfr SM. oleveme n. 'syndigt 
leverne'. 

olje-jacka oltj^ako öNyl, ol(j)^ko 
mNyl vNyl svf. Oljad 1. fernissad 
regnrock. 

oljepotta olipoto svf. kallas den upp- 
höjda ^reservoaren" på skaftet 
av en tobakspipa. Na 

*olmt olrii(p)t Nu, ultiipt 1. ulumpt 
Nu Wp stf. 1 Nu 1. 2 Wp Svan, 
cygnus. — fvsk. qlpt f. 

*olmta ulmtu svf. — fg. Ngö 

01o[fs]-kroken olokrotjin stmdef. 
Olsmässkroken. Lptr 

*ologt? ? oulo adv. Tomt, utan inne- 
håll; t. ex. hä va oulo i houdän, 

"'olonbär Qlunb(er [1. mh] stn. Odon. 

Ped Pu — Jfr kske [*oda] *orda. 
"^olovas ohlvas Brdö, olovas A sv. 

vb. dep. 1 Hota. 



*olsk 1. *olmsk? (h)os,ti adv. Rys- 
ligt, hemskt. Fö Lu Vå Ku — 
Jfr fvsk. olmr a. 'ryslig' o. d. 

^olsken oftjin Np, o^in Mx adj. 
Matfrisk, glupsk. — Kske <*ulv- 
sken, jfr tis. ^hungrig som on 
varg**. 

'''olustas olustas sv. vb. dep. 1 Vara 
eller visa sig olustig. Ped Pu 

*olva olw svf. Olvon, viburnum 
opulus. Nu 

*olvabär olvah^r pl. -hcerir Nu, 
-härir Wp stn. Olvon (frukten). 

^olvabärsbuske olväb(e§biiék svm. 
Olvonbuske, viburnum opulus. 
Wp 

''''olvabärsträ olvab^^t^re stn. = fg. 
Nu Wp 

*olvarbär olvarbfer pl. -bterir Nu 1. 
-bärir Wp stn. Olvon (frukten). 

*olyda s. oltfdo svf. 1) (ut. pl.) 
Olydnad. Na 2) Olydig kvinns- 
person. Na 

*olyda a. uliöa Rg, tdta Nu O 
oböjl. adj. Olydig. 

*olydd ulldian, -a n. tdtd) adj. Oly- 
dig. Wp 

*olyding oli/digg stm. 1 Olydig 
mansperson. Na 

[*oländ] *olänt olänt adj. n. Olän- 
dig. Mx — no. ulendt, Nk. Hs. 
Jfr hsv. -händ cv> -hänt i sms. 

^olönlig olöfdi- adj. Som ej lönar 
sig. Ingå (mfl.). 

*om s. I om Pä Fby Fö Ku Brdö 
Pm Px Mx, oum Kim Hi Re, horn 
NVet ut. pl., stn. Pä 1. stm. f. ö., 
men ut. gen. i Gkby 1) Susning 
Pä Fö Ku Brdö NVet 2) Vind- 
fläkt. Fby Kim Hi Brdö Pm Px 
Re 3) Nys, hum. Pm Px 4) Stark 
röst. Kim 5) Lukt, dunst. Mx 
— no. öm m. 'en svag lyd', da. 



*om s, II—*o[m]n8'gim[m]an, 



673 



om 'röst, ljud' (Moth, D.V.S.O.) 
Ingår även i sms. vind-*om, qv. v. 

*om 8. II om stm. 1 Farbror, mor- 
bror. Ru — ty. Ohm. 

*om s. III om ut. pl., stn. Genljud. 
Lptr 

[om p. om Estl, um Estl Eu adv. 
Omkull. 

*omakad omaka oböjl. adj. (1. adv.?) 
Ur led. Bä 

*omband omband 1. -band stn. Res- 
bälte. Bo Pä Ljd Strf Py — fvsk. 
umband n. 'bindsel'. 

*ombinda ombindu svf . Bindel. Nkby- 
tr. 

[ombytt-barn] *ombött-bå[r]n um- 
betbån stn. Bortbyting. Nu 

*o-men Qmäin stn. Besvärlighet. 
Na [o intens.] 

"^omfaren om/art' pp. Förbifaren. 
Ingå — no. umfara v. 'gåe förbi'. 

[om fritt om fnt tis. Fastän, låt 
vara att. Nyl — Syn. fast fritt. 
Nyl 

*omhvarv omvärv stn. Hvarv, om- 
gång. Vö Ped Pu 

^om-ikring umtkrigg adv. o. prep. 
Omkring. Ngö 

"^omiste gmiåtä adv. Miste i hög 
grad; ^a to Qmistä. Ingå [o in- 
tens.] 

*om-kap[p] om-Mp adv. tis. I kapp. 
nVa — da. om kap. 

'^omkommas omkomas (-dist -dast) 
sv. v b. dep. 2 Omkomma. Ingå 

"^omkostning omkoåtnigg stf. 1 Nyl, 
stm. 1 Py Omkostnad. — Sdt 
omkostningar pl. 'sumtus'. 

omlagare omlagar stm. 3 Person, 
som botar sjukdomar genom troll- 
dom. mVa 

^omlagas omlagas ut. pl., stn. Hel- 
brägdagörelse medels trolldom. 



sVa mVa En sålunda kurerad 
person säges ha blivit omlaga 
(pp.) ibd. 

"^omlindas umltndas sv. vb. dep. 1 
Linda sig om. Ru 

*om[m]a s. om svf. Tant. Ru — 
Jfr *om 8. II. 

*om[m]a v. I gm(a) öNyl Ksl Sj 
Fby Na Åhd Np Pm Px Mx 
Ped Pu Lmo (mfl.), hom NVet, 
oum(a) Kim Hi Vö Re sv. vb. 
intr. 1: 1) Susa. Pä Bo Åhd Öb 
2) Fläkta, ånga. Fby Hi Kim Åhd 
Np Mx Re Ped Pu Lmo 3) Ut- 
stråla värme. Sj Ksl 4) Dimsta, 
lukta. Np — Stinka. Np Mx Ped 
Pu 5) Sakta värka. öNyl — no. 
öma v. 'lyde svagt'. Jfr *åma 
v. 

*om[m]a v. II om(a) Lptr Ped Pu, 
oum Vö sv. vb. intr. 1 Genljuda. 
— nyisl. no. Fryksd. öma idm, 
da. ome 'runge' (D.V.S.O.). 

*omman? i uttr. omand o-krigg Np 
Pm Px Mx, öman o-krigg Kv 
Rundt omkring. 

*om[m]e I ouma ut. pl., svm. Röst, 
melodi. Kim — fvsk. ömun n. 

*om[m]e II ingår i sms. väder- 
*om[m]e, qv. v. 

*o[m]n on stm. 1 Ugn. Da Rg Wp 
sVa (t. o. m. Px Korsn) — fvsk. 
ofn fno. (äv.) onm m., da. ovn 
skott, oon, une ; Rz 486 a on 
Sk., *omn Hs. Vb. Jtl., omm 
HU. Bhl. Vg. Vb. Ingår ock i 
sms. smedje-*omn, qv. v. 

[omnibus oggibus stm. 1. Sbo [Folk- 
etym.] 

*o[m]ns-gat onsgqt* stn. Ugnsmyn- 
ning. Rg 

*o[m]ns*gim[m]an onsnman stn. = 
fg. Np Pm 



674 



*o[m]nS'3teha — onda rumfmjet 



*o[m]ns-8teka qn^tiku svf. Ugns- 
raka. Rg Wp 

^omodad omoda(gär) adj. Modlös. 
Jngå — BO. umoa idm. 

^omognig Qmont(gär) adj. Omogen 
(om frukt). Na 

*områd umrå ut. pl., stf. Eåd, till- 
gång. O [fvsk. uixiråft n. annat.] 

*om sinn om-sand adv. (tis.) I sän- 
der, Kv — Hs. om sin (Ihre). 

'''omsvang omsvagg ut. pl., stn. Om- 
svängning, omkastning. Na 

*om-syss omsis adv. (tis.) Om intet, 
till spillo. Py — msv. omsyss, 
Goti. Ög. Nk. (Rz 485 b) SM. 
Bhl.; SL, LL, Ser, LM. 

*om sänder om-sandär adv. (tis.) I 
sänder. Lmo 

'*'omträngd omträggd adj. 1) Varande 
i behof av. Np 2) Nödgad. Np 
— Sahlstedt o. Weste omtränga 
vb. 'vara av nöden, fordras'. 

^omtänkt omtägkt' adj. Omtyckt. 
Eu 

'''o-mune gmuna svm. Svärm av 
myggor mfl. insekter. Ru [o int.J 

^omycket Qtnytjy adv. Ofantligt 
mycket. Po Ten — fvsk. fsv. 
ofmikit ofmykyt no. omyket ; änsv. 
(än hos Sdt); Rz 450 a Kim. Dl. 
Norrl., jfr ibd. 785 b. 

*omyssjad qmyfaigär) adj. Odiktad 
(om byggning). mNyl öNyl 

"^om-åkring otnokrigg adv. & prep. 
Omkring. Re 

^omäligt omféli 1. -it Nyl, omeli 1. 
Umeli Bo adv. Outsägligt, otro- 
ligt; användes ish. som förstärk- 
ningsord. — fvsk. umslelegr adj. 

om ände om-ind Np (mfl. i sVa), 
om-enda Re adv. (tis.) Över ände, 
i ruineradt tillstånd. — ta o. på 
Göra ände I. kol pä. Re 



'''om ände tagen om^nda-täiji pp. 
& adj. Avdaga tagen. Re 

*o-mäst um^ékt' adj. 1) Proppfull. 
Wp 2) Snöfylld, obanad (om 
väg). Wp 3) Dräktig och därför 
sinande (om ko). Wp [o intens.] 

*omäst-gall umäsgqlda adj. f. Si- 
nande (om ko). Wp 

*omätling oummtligg stm. 1 Bjässe, 
kaxe. Kv 

'''o-mögd hQmögd(är) adj. O bemö- 
dad. Sn 

[omöjlig allra. äv. i bet. Omedgör- 
1ig. — omöylit 1. -i adv. Ofant- 
ligt. vNyl 

*o-möligt omöli adv. = ^omäligt. Strf 

*omör[g]nog Qmörfio(gär) adj. 0- 
morgnad. Na 

*ona on sv. vb. intr. 1 Uppvakna 
ur svimning. Na — Jfr *oma. 

^onaglog ounqght' adj. Klåfingrig. 
K v [o intens.] 

*onalig I onqligär adj. = fg.; onq- 
liga figgrar, Brom [Trol. eg. fg., 
omdanadt efter följ. allm. ord.] 

"^onalig II 1. -en 1. -cg (hjonali- 
vNyl, gnqlin Å Vå Ku (-itf)y 
onq lo(gär) Na Fö, onalu(gä)r Brdö, 
ounalu Vö adj. 1) Okynnig, ond, 
elak (ish. om barn). A. a. o. 
2) Missnöjd. Vå — < -rd-, jfr Rz 
486 b *onardig Uppl. Sdm. Gotl. 
Sm. Vg., mit. unardich 'bösartig', 

^cnasklig onaskli- adj. Ostädad, 
osnygg, otrevlig. Lfj — Rz 486 b 
Hs. Vm., Ihre Norrl. 

"^onatlig onqtli' adj. Obeskedlig, 
ot^ygdig. Np 

[ond : obs. dän undär Hin onde. Lo 
(Nyl. II n:r 106). Jfr tan ildär 
idm under *ill. 

onda rum[m]et undt^jmi stndcf. Hel- 
vetet. Kv 



ond[e] -mannen — [ordning. 



67£ 



ond[e]-mannen undmanin stmdef. 
Hin onde. Kv 

*ondken ugkin smdef. Hin onde, 
djävulen. Na — *ondken: ond 
= fanken: fan. 

^ondskott unskät* ut. pl. stn. Reuma- 
tism i korsryggen. Ru 

*ondta ingår i sms. huvud-*o., 
qv. v. 

ond-tysk unfysk oböjl. adj. o. subst. 
m. & f. Icke svensk; han, hun, 
hä ä untish; tola (upa) untisk, 
Estl (& Gsv) — änsv. ondtydz- 
ska {., men eg. av ty. undeutsch 
(äldst 'ofolklig'); Ld ondtjrsk m. 
'ein undeutscher öder Eistländer'. 

""onoga gnoga oböjl. adj. Likgiltig 
(om nål). I^ft 

*ontlig ontli- adj. Ordentlig i sitt 
levnadssätt, nykter; duktig. Nyl 
Estl Eu — ty. ontlich (vulg.). 

*onufta 1. -ig uniifta (oböjl.) O, 
unnfKn Da O adj. 1) Oförnuftig. 
2) Oanständig. 3) Ostyrig. — 
msv. onuftogher adj. 

*onytt gnit' Wp, untt- Nu adj. 
Ofärdig, halt, lam. — fvsk. unytr 
'onyttig' fsv. onyter 'ofärdig'. 

[onytta (s.) onyto ut. pl., svf. Gagn- 
löshet. Sbo Tu (mfl.); t onyton 
Nyl, i Qmton Bo adv. tis. Onö- 
digtvis, förgäves. [Ordet upp- 
tages som hsv. av Dalin, W-J. 
och LU, men saknas i SAOL''.] 

"^onådas gnddas sv. vb. dep. 1 Visa 
sig orolig (ish. om barn). Ped 
Pu — no. unåda seg 'vaereuro- 
1ig, ikke kunne sidde stille'; jfr 
Ihre onada v. 'inqvietare'. 

<^d[ig], -*og onådu' adj. Orolig 
(ish. om barn). Mx nVa — fsv. 
önäl>ugher no. unådig idm.; Rz 
475 a Bhl. Gd. 



*onätt Qnät(är) adj. Ful. Nyl 
'''onöda (h)onödo vNyl, önödu nVa 

ut. pl., svf. Onödighet ; i (h)Qnödon 

vNyl, i Qnödu(n) nVa adv. tis. 

1) Onödigtvis. vNyl 2) Förgäves. 

vNyl 3) Opåkalladt, i oträngdt 

mål. vNyl nVa 
*opar Qpar 1. opqr oböjl. adj. Omaka. 

Nyl Na Ped Pu — Jfr Sdt opar- 

om (t. ex. handskar). 
"^opasserlig (h)opa8érlt(gär) vNyl 

Åld, opast^fli Strf Py, opasärlt 

Py adj. Opassande. — Vb. (Rz 

487 a) Hs. 
[opasslig betyder även : Opassande. 

Nyl Opasslig, obelevad. Nyl EF 

öb. — opaUi' Ru, upaXU- O adj. 

1) Opassande. O Ru 2) Icke på- 

passlig, vårdslös. O 
*or (= da. ore 'torr mark; lund' 

1. or 'grus; träck' 1. or 'en af- 

meiet mark' — allt enl. D.V.S.O.) 

kan ingå i önamnet Orslandet 

(med u) i vNyl (Bsd). 
[ord bet> der även 1) Ordspråk. Fld 

allm. 2) Bokstav. Nyl EF Å Öb 

— I bet. 2 UppL; hsv. c:a 1700, 
jfr Schibb. 13 thetta ordet h 
(d. v. s. bokstaven). 

Obs. tis. ka§t or^ (1. ol) om Qr^ 
(1. qI) Ordväxla. Ingå = fvsk: 
verpask ordum å; Rz ordkastas, 
LL Ser. LM Ld Sdt W. idm. 

*ordamening or^amäinigg ut. pl., 
stf. Innebörd av ord, „ ordaför- 
stånd •*. Sbo 

*ordbunden oulbondi- adj. Bragt till 
svarslöshet. Or 

*ordhållen or^holin 1. hor^^olin (1. 
pass. (h)Ql') adj. Ordhållig. vNyl 

- W. 

[ordning förekommer bl. a. i uttr. 
ha 1. hålla 1. veta ordning (på 



676 



ord* städ— 07ftisten, 



ngt) = hsv. 'ha &c reda (på 
ngt)'. Allm. i Fld. 

ord-*städ or^^täd Py, QT?täd Na, 
ols^läd Lmo Mx, olsiled* Pm Px, 
ou(s,t^d Kv, oulMäd Vö Or Muns, 
Qlskd NVet (ut. gen.) stn. Ord- 
språk, ordstäv. — no. ordstoda 
f., ordst0de n. 

*ored(d?) uratö- adj. Oredig, trass- 
lig. Nu O 

*oreda s. gräido ut. pl., svf. Ogräs. 
Ku 

""oreda v. oräid(a) Nyl Na, onda 
Å, uraiö O, Qreäd(a) Sj Py sv. 
vb. tr. 1 [ofta + borå bo(r)t] 
Bringa i oreda eller oordning, 
trassla, rubba. 

*oredlig QräidU- Ru, uräidli- Eg adj. 
Oredig. 

[oregerligt ouriiteflit adv. Synner- 
ligen, ofantligt. mVa 

*orena (hjoräino ut. pl., svf. Ogräs. 
Ka Sn Ingå — Jfr no. ureinska 
f. 'ureenlighed, smuds'. 

*orga orgo svf. Besvär, vedermöda. 
Kim — Jfr Ez 848 a arga v. 
'stoja, bullra'. Gstr. 

*orgo-verk orgovärk stn. Orgelverk. 

Py 

[org]trampare *orgo- orgotrampar 

stm. 3 Orgeltrampare. Py 
♦orka orko Sbo Tu He Po Ten 

(mfl. i Nyl), orku Kv Vö ut. pl., 

svf. Kraft, förmåga (trol. helst 

i nekande satser). — fvsk. no. 

orka f., HU. orke Sörb. o?k n,; 

da. orke 'arbete' (D.V.S.O.) Jyll. 

ork 'kraft', 
[orkan] *norkan norkän stm. 2 Ksl 

(Pork) Ingå — Rz 471 b Sk. Hll.; 

från lågtyskan. 
*orkel orkäl 1. -al Å Fö, ortjä 

Kim, ortjäl Kkr Ku Brdö stm. 



1 Brötsimpa, cottus scorpius. — 
Uppl. 

♦orkeslösa orkislöso 1. -ISuso Nyl, 
(yrkislgöso Sj ut. pl., svf. Orklös- 
het, vanmakt. — Ld Sdt ork- 
lösa f . 

*orkla I orklo Py Po Ten Brom, 
orklu Hi, hurklo Ka Sn svf. Röt- 
simpa, cottus scorpius. 

♦orkla II 07'klu svf. Slagg. Brdö 
— Ingår även i sms. smed-*orkla, 
qv. v. 

♦orkle orkla svm. Bötsimpa. A 

*orla ingår i sms. orm-*orla, qv. v. 

orm-*bylla otmhylo svf. En stor 
mängd ormar. Na 

♦ormfångstträ ormfoggsirm stn. Kly- 
ka för att fånga ormar med. Da 

orm-*geska ormiäisko svf. Orm- 
bunke, filix. Lmo — Fryksd. 

ormhugg ofmhug stn. Ormbett. Estl 

ormlya ormlyo svf. Ormbo. Na 

orm-moder (h)ormödär pl. (h)ormö- 
där stf. Ormhona. Fö 

orm-*orla örmörlo svf. Ormödla. Ingå 

ormsax ormsaks öNyl Hi Ku Brdö, 
ormsaks Å Fö stm. 1 Hi, stf. 
1 f. ö. (men pl. -or Fö Ku, -wr 
Brdö) Ett slags blå troUslända. 

ormskal ormskql stn. Gammalt av- 
kastadt ormskinn. O — Jfr *mack- 
lå. 

orm-skälla ormstjälo svf. Stor blå- 
klocka, campanula persicifolia. 
Ingå 

orms-nål ormsnål stm. 1 Ormgadd. 
Ngö 

orm-spott ormspot ut. pl., stn. Saliv- 
liknande samling på ormbunkar, 
eg. bestående av en stor mängd 
larver af spottstriten. Nyl 

ormsten ormstäin stm. 1 Liten rund 
sten, som bör anskaffas från ett 



ormsUeka^^osas. 



^11 



onnting och tros vara till gagn 
vid signerier. Nyl 

ormsticka ormstiko svf. Ett slags 
grå slända. Py 

orms.tucken ormstuhin mNyl, orm- 
stoki Bo Msk, ormstoiji öNyl, 
ormsttUjin vNyl Fby, ormstutsi- 
nVa adj. Ormstungen. 

ormting 1. orma- ormatigg He Sbo 
Bo, ormtigg Nyl stn. Ting av- 
hållet av ormar, oftast under led- 
ning av en vanligen hvithövdad 
och krona bärande ormkung; se 
Allardt Nyland IV p. 101. 

orm-*ädla otmtBlo Bo Ten Brom, 
orm(?lo Fby Na svf. Ormödla, 
lacerta. — no. ormedla f., TJppl. 
— I LMöUers o. Linds ordbb. 

orm-^^ärla ormaria 1. -o svf. = fg. 
Fby Kim Pg Na Ko 

arm-*ögla ormöglo Ku, ormöglu 
Brdö svf. Ormödla. 

^oma I Qrfi(a) sv. vb. intr. I Multna 
1. bli förskämd. Bo Lptr — Rz 
489 a 'mycket allm.'; Ihre Sdt 
idm. Jfr fvsk. no. oma v. 'bli 
varm'; da. ome 'vissna'; Ser. 
oma 'to grow musty, rancescere', 
Lind oma 'bli örin'. 

*oma II Qfia sv. vb. intr. 1 Kvickna 
till [o. om], k Ku Brdö — Rz 
489 a Svea- och Götald; Ser. 
Weste oma wid 'convalescere'. 

[oro ourou pl. obr., stf. Pendel i 
väggur. Kim — Uppl. VI.; i 
Sdts ordb.; N-M. från 1733; SJyll. 
uro idm. 

[orre] *urre ur stm. 1 Tetrao tetrix. 
Fby Hi Na Ko Hsk 
or stm. 1 Tobaksbuss. öNyl 

omnor ormor pl. ormuru stf. 1) Orr- 
höna. Bu 2) Ada, äjderhona. Ku 

orr-*poppel 1. *urr- orpopäl Bo Sbo, 



urpupäl Na ut. pl., stn. Det knapp- 

rande ljud, som höres vid orr- 

spel. 
orr-tapp ortap stm. 1 Bulvan (vid 

orrskytte). Wp 
orr-*täpp ortäp stm. 1 Fräkne. Wp 
*orrtäppot ortäpat- adj. Fräknig. 

Wp 
[orr]-*vena *urr- urveno svf. Orr- 

höna. Ko 
orr-*vi orvt stn. Orrlek. Po 
*orubba Qrub(a) Nyl Fby, ouruh(a) 

Kim Hi sv. vb. tr. 1 Rubba, 

störa, [o intens.] 
"^orykande ourykand adj. Som råkat 

illa ut för 1. med ngt. Kv [o 

intens.?] 
*oryslig ortslin Fö Ku Brdö (-if)) 

adj. Ryslig, förskräcklig. — orys- 

Ut Nyl, onslit Bo adv. Rysligt, 

förskräckligt, ofantligt, [o intens.] 
'''orådda (hjgroda sv. vb. intr. 1 

Stöka, åstadkomma oordning. Ka 

Sn Ingå [o intens.] 
*orådog orådo(gär) adj. Överdriven. 

Na 
[orätt, adj. måhända i han urit(!) 

Bin onde, fan. Vå 
*oröken ourötjin adj. Osnygg, oren- 
lig. Kv — fvsk. ärékinn no. 

orokin 'vårdslös', Rz 782 b Hs. 
*os I ous stm. 1 Mynning. Hi — 

fvsk. öss no. fsv. ös m.; Rz 490 a 

allm.; Sp., Sdt, Weste. — Ingår 

ock i sms. käll-^^os, qv. v. 
*os II Qs ut. pl., stm. Wp 1. stn. 

Da Gsv Nu O Rg Wp Ru Sot. 
*os III ingår i sms. kalk-*os, qv. 

v. 
*osa QS sv. vb. tr. 1 Fäja skorsten. 

Ru 
^osas Qsas sv. vb. dep. 1 Argas. 

Gsv 

86 



678 



*osen—*ost8tidre(t9). 



'''osen (= 'lysten') ingår i sms. 
♦liggosen, qv. v. — no. ös adj. 
'geil, brunstig'. 

""osgrim Qsgnm Wp, osgnm Nu, 
åsgnm Nu Wp ut. pl., stn. Sot, 
ish. i skorstenen. [Hvarför ^-?] 

*osin[n]as osinas adv. Vidunderligt. 
Np — fsv. osini, osinom 'olyck- 
ligtvis'. 

^oskaplig QsTcqpU adj. Utomordent- 
lig. Ko Hsk — Rz 579 b Uppl. 
Ög. [o intens.] 

*osken? ? osi^in adj. Trög, loj, tyst- 
låten. Kv 

^oskolad Qskolaigär 1. -där) Nyl, 
Qskgla (oböjl.) Estl adj. Olärd, 
som ej gått i skola. 

'''oskonligt Qskonli adv. Utomordent- 
ligt. Strf Np Mx 

*oskr3rft ousTcryft adv. Otrevligt, 
tråkigt. Vö " 

"oskyldig ostsyldi- adj. Oskyld, ej 
befryndad. Kr 

[oskälig] *oskäla ostsäla adj. Utan 
urskillning. Ped Pu 

*oslug Qsl^g adj. Okunnig. Lptr 

[osmund; ellipt. av osmunds-jäm :] 
^osmunds, "^osimends o^mus Nu 
Wp, omtos Wp, ospvis Eg ut. 
pl., genusangi velse obrukl. Tack- 
järn. 

*osog I Q8o(gär) adj. Lysten; bruns- 
stig; uppsluppen. Na — Ingår 
ock i sms. *nianosog, qv. v. -- 
no. ösen a. 'hetsig, lysten'. 

'''osog II 1. *osot Qsun Ku, osat- 
Da Gsv O LRg Wp, osat- StRg 
adj. 1) Sotig. 2) Oren, smutsig. 
3) Ärgig. 

*osog III ousu' adj. Mulen. Vö — 
Jfr *os II o. *sota till 'mulna' 
Åhd. 

*osoven os^uvi Nu, osui- Da Nu O 



Rg Wp oböjl. adj. Som icke 

sovit; sömnlös. 
'^osta Qsta sv. vb. 1: 1) tr. Ysta. Po 

2) intr. Ysta sig. Brdö — no. 

östa v. 'lave ost', Öld.; Jyll. öste 

(i båda bet.). 
*osta [sig] Qstasä sv. vb. rflx. 1 

Ysta sig. Ku Brdö ~ da. öste 

sig. 
[ostadig med u-omljud ostödu- adj. 

Ped Pu Esse — Rz 667 b Vb. 
^ostanväder gstanvädär ut. pl., stn. 

Östanväder. Nyl 
"^ostas Qstas sv. vb. dep. 1 Ysta 

sig. Nyl — ■ fsv. östas da. östes, 

Rz 490 b Sk. 
ost-*hjälle Qst\äla svm. Ställning, 

hvarpå ost torkas. vNyl 
"^ostkant förek. i uttr. {vin ä på, 

hombär ifråuy sväggär ti 1. d.) 

ostkant^ (stmdef.) d. v. s. öst- 
sidan. vNyl 
'''ost-kisse osthisa svm. Ost, som är 

kokad och löpnad men icke än 

pressad 1. packad (*tr3rstad). Na 
*ostnord oustnou(l ut. pl., stm. Nord- 
öst. Ngö — Rz 16 a Åm. 
*ostnorda[n]väder oustnou^avädär 

ut. pl., stn. Nordöstlig vind. Ngö 
*ostre förek. i adv. tis. i oustri 

Österut. Ngö 
^ostsida Qstsidon svfdef. = *ost- 

kant(en). vNyl mNyl (trol. hela 

Nyland). 
ost-*stom[m]al gststgmal Fby, iist- 

stgmal Nu, oststämal Ko Hsk 

stn. Form, hvari ost pressas. 
ost-*stom[m]an gststomand Na, oust- 

stounian(d) Kim Hi stn. = fg. 
*ostsudra[n]väder oustsåravädär ut. 

pl., stn. SE-väder. Ngö 
^^ostsudreCt?) oustsåri ut. pl., stn. 

(def.?) Sydösten. Ngö 



*ostsydlig— *otympog. 



679 



*ostsydlig oustsidli(gär) adj. Syd- 
östlig; i ouststdlt I SE. Ngö 
ost-*trysta ostnstu Brdö, oustrp^to 

Kim svf. Smakbit av ost (till 

barn). Brdö 
ostvatten iistvat^ ut. pl., stn. Vassle. 

Gsv 
ost-*yngla ostygglu 1. -yggäl Pm, 

ostyggäl Px svf. Liten klimp av 

ystad mjölk. 
*o-stå Qstå pret. ostQ(g) sup. oståt 

1. ostaiji st. vb. intr. o. imp. 

Icke stå; hä ostår säges t. ex. 

om ett besman. Ingå 
*ostädning (h)Qst(?dnigg ut. pl., stf. 

Ostädighet, stökighet (i rum). 

Ka Sn Ingå 
^oställning ostälnigg ut. pl. stf. 

Dålig ställning; t. ex. öykstotjin 

Qr it nogon Q. vNyl nVa 
^oständig oständi adj. Nyckfull. Py 
^ostöklig ostöklin adj. Ostädad, 

snuskig. Ku — [o intens.] 
"^ostökog oustöuku adj. = fg. Kv — 

Sdm. Vm. (Ez 694 a) Uppl. Vb. 

Jfr ostöka 'ostäda' (hos Sdt o. 

Weste) [o intens.] 
*ostöra Qstör(a) mNyl, ostyOr(a) 

Fby, oustyöra Hi sv. vb. tr. 1 

Bubba, störa, [o intens.] 
*osynt Qstntär adj. Sällsynt. Da 
*osår Qsår stn. Elakt sår. vNyl — 

Rz 490 b Gd; Bib. (se Schibb. 

366 a), [o intens.] 
^osåras osåras Nyl Pm Px nVa, 

Qsuoras Sj Py, oasåras mVa sv. 

vb. dep. 1 Ilskna, om sår. 
*osäxnlig osmmli- adj. Opassande. 

Ingå Ksl 

osmrdot adv. Olämpligt, opass- 

ligt. Ingå 
*osöinlig ousömhUn adj. =fg. Kim — 

fvsk. usémiligr adj., Rz 715 b Gd. 



*otalig otqli- adj. Outsäglig; t. ex. 
hun ar tokon otqli(gär) värk o 
plågo; hä ä nu rmt otqlit Ingå 

[otid] *otider förek. i uttr. i oiidär. 
Py Bo (mfl. i öNyl) 

*o-till-lags otUqks adv. I olag, i oord- 
ning. Np Pm Px Mx 

"^otingad otigga (n. = 1. -at) adj. 
Icke medtalad eller ombedd. Nyl 
(& -agär) Na — otigga adv. Med 
självtagen rätt. Na 

[otrevlig] *otrivlig Qtnvli(gär) Nyl, 
QtrtvU(gär) Fby adj. 

[otrevnad] *otrimnad oträmna ut. 
pl., stm. Vantrevnad (ish. om 
kreatur, som ej trivas). Ingå Ka 
Sn Åhd Gkby (ut. gen.) 

*otrivsamhet otnvsamhäit ut. pl., 
stf. Vantrevnad. öNyl 

*otro (h)Qtro Ka Sn Ingå, otrow 
Ped Pu Esse (mfl.) sv. vb. tr. 

0. intr. 3 Misstro (oftast i nege- 
rande satser). 

otrolig utroli- adj. Otrogen. Gsv 

Wp 
*otryggas otrygas sv. vb. dep. 1 

Visa sig skygg (om barn). Ped 

Pu Kr Esse 
[otte]8ång *ott- outsogg ut. pl., stm. 

pg 

*ott-stjäma(n) 1. -*stjama(n) Qtstt^(Biia 
Da, otstetia O, otstt^^ana Nu svf. 
def. Morgonstjärnan. 

^otuckog Qtuko(gär) adj. Elak, stygg. 
Lptr — fsv. othokkogher adj. 
'oförsynt, otillbörlig'. 

*oturas (h)Qturas Ka Sn Ingå, ou- 
turas Kim Hi sv. vb. dep. 1 
Misslyckas; ha otur med sig. 

*oturlig (h)Qturli- adj. Utan lycka 

1. tur; följd av otur. Ka Sn Ingå 
*otympog Qtympo(gär) adj. Otymp- 
lig. Na 



680 



*otäckd8e — ovantrösid. 



^otäckelse gtåkälmnt, pl.,8f. Smuts, 

orenlighet. Ingå — Åm. »i^ågot 

otäckt". 
*o-unna Qun Kv, gon Mx sv. vb. 

tr. 1 Missunna. 
*o\xDXfåBxnQun8am- adj. Missunnsam. 

öNyl 
"'ounnsamhet ounsamhäit ut. pl., 

stf. Missunnsamhet. Py 
*ovacker Qvdkär adj. Ful. Bo 
[ovan a. ovm((ir) adj. äv. OvanKg. 

Nyl — Sörb. uvänt 'ovanligt', 
[ovan p. har i superi, uansia Ngö, 

uast Da Nu O Rg Wp 
ovan-arm ina-arm stm. 1 Överarm. 

Estl (excl. Ngö). 
""o van-bogen-neder ? luibuin-niych' 

adv. (tis.) Ned, rakt ned. Ru 
ovanbom uabgm stm. 1 Bröstbom 

på vävstol. Rg 
ovan-*bossad(t)? uabusa 1) pp. & adj. 

Oredig, oordnad. Ru 2) adv. 

Huller om buller. Ru — Jfr 

*by88ja s. & v. 
*ovand uvqnd- Da Gsv Rg Wp 

Ngö, uvQnt' Nu adj. 1) Ovan. 

2) Ovanlig. 
ovan-del uadail Nu O, uadäU Da 

Rg Wp stm. 1 Överdel i särk. 
*ovandes uvandis adv. Rikligen. 

Sbo Jfr fsv. fvsk. of- 'nimis'. 
*ovandörm8*tröskel uadänstriskäl 

pl. obr., stm. Övre dörrkarmen. 

Gsv 
*ovane ovana pl. obr., svm. Ovana. 

Nyl nVa — fvsk. no. uvane no. 

ovane m.; SM.; Linds ordb. 
*o van-gol v uagolw stn. Övre vånin- 
gens 1. husvindens golv, „mellan- 

tak«. O 
"^cvanläpp tudäp pl. obr., stm. Över- 
läpp. Estl (excl. Ngö). 
[ovanpå uapa (superi, uapast) Ru, 



uapo (superi, uapoast) Gsv adv. 

(o. prep.) 
ovanpå-bogen uapa-hmn adv. (tis.) 

Ovantill. Ru 
*ovanpåast-arm impastarm stm. 1 

Överarm. Ru 
""ovanpåast-fot uapastfQt pl. obr., 

stm. Fotvrist. Ru 
*ovanpåast-läpp uapastläp pl. obr., 

stm. Överläpp. Ru 
*ovanpåast-sida aapastsi (def. -styu) 

ut. pl., svf. Översida. Ru 
"^ovanpåast-trä uapastrtB pl. obr., 

stn. Övre ramen i vävkloven. Ru 
"^ovansamt ovqnsamt adv. Förskräck- 
ligt. Å 
*ovan-skal imsJcql pl. uaskalo stn. 

Såda. Ru 
*ovanskapad Qvqnskqpagär adj. 

Mycket vanskaplig. A [o intens.] 
"^ovanskaplig gvanskqpli- vNy 1 mNyl, 

QvqnsJcqpUn Å adj. = fg. — Rz 

791 a Uppl. Sdm. Nk. 

ouvqnshqpUt adv. Alldeles för- 
färligt, ofantligt. Hi — [o intens.] 
*ovan-skjultiöwit|w? stn. Överbyggd 

förstugukvist. Ru 
*ovansligt ovqtfslit 1. -0(1) adv. O- 

fantligt, särdeles. Ku 
'"ovanst-arm uansta-aryn Ngö, uast- 

arm Da stm. 1 Överarm. 
"^ovanst-läder uansta-lädär ut. pl., 

stn. Överläder. Ngö 
^ovanst-läpp uansta-läp pl. obr., 

stm. Överläpp. Ngö 
*ovanst-teln uansta-täln stm. 1 Övre 

telnen. Ngö 
ovanträ (h)omntr(B (pl. -« 1. -nar) 

stn. Handtag på årder. Fö 
ovantröskel ingår i sms. ^dörrovan- 

tröskel, qv. v. — VR 23 a ofFuer- 

tröskel 'superliminare'. 



*ovan-upp — *ovördas 



681 



*ovan-upp ovan-op Hvbfj, ovan-åp 
sVa prep. o. adv. Ovanpå. 

ovan-[uppå], -*uppä ovanupa öNyl, 
uvanupa Py prep. o. adv. Ovanpå. 

"^[ovanuppåj-jäst ^ovanuppä- uvan- 
upatäst ut. pL, stm. Jäst, som 
flyter ovanpå i bryggkaret. Py 

*[ovanuppå]-sten '''ovanuppa- uvan- 
upastäin stm. 1 Övre kvarnstenen. 

Py 

*[ovanuppå]-trä ^ovanuppä- ovan- 
(& uvan-) upairtE (pl. -trmdär) stn. 
Det trä i slagbommen, som hvi- 
lar på vävskeden. Py 

'^ovanvatten uavatf(^ ut. pl., stn. 
Översvämmande vatten på is eller 
fält. Bu 

^ovanverk uavärk stn. Inre tak. Nu 
O Wp — Ingår även i sms. muns- 
*ovanverk qv. v. 

'^ovanvädersida aavädä^id pl. obr., 
svf. Lovartsida. Rg Wp 

*ovan-å ovane prep. o. adv. Ovan- 
på. Vö — no. ovana. 

*oven-på m-pu prep. o. adv. Ovan- 
på. Nu 

*ovetog Qvitugär Po, Qvito(gär) Na 
adj. 1) Ovetande. Na 2) Utan 
förstånd, galen. Po — fvsk. uvi- 
tugr fsv. ovitugher, Rz 815 a Vg. 
— SL owettigh 'inscius'. 

"^ovettas ovalas sv. vb. dep. 1 Vara 
ovettig. Nyl 

^oviglen I ouvtgUn adj. Duglig, god. 
Hi [o intens.] 

*oviglen II oumgUn adj. Drumlig, 
omöjlig till arbete. Pg Jfr Sahl- 
stedt owigligen adv. 'modo non 
agili seu inepto'. [o privativum.] 

*ovilig omli- Ku Na, oviU Ko Hsk, 
oumltn Kim, adj. Orätt, bakvänd. 
Ko Hsk — Opasslig, opassande. 
Kim Na — Oduglig, dålig. Ku 



QViltt Po Ten Brom, ouviUt Kim 
adv. Opassande, orätt. 

*oviligt omlit adv. Alltigenom, sär- 
deles. Fby [o intens.] 

*oviljog Qvå%o(gär) adj. Ovillig. Na 

— fvsk. liviliugr no. uviljug adj. 
Rz 807 b Nk. 

*ovat Qvtlt adv. Ofantligt. Å (Hld) 
[o intens.] 

*o-våld(e) Qvold pl. ar stm. 1) Barn 
(iron.). Kr 2) Hacka, lågt spel- 
kort. Kr — Jfr hsv. Övermage 
< fsv. oformaghe. 

*ovåldsamt ovoldsamt adv. För- 
skräckligt, ofantligt. Å Fö [o 
intens.] 

oväders-känning Qvädär^tjänigg stf. 
1 Förkänning av stundande ovä- 
der. vNyl 

ovädersring ovädär^rigg stm. 1 Ovä- 
der bebådande ring kring sol 
eller måne. vNyl 

"^ovädrad 1. -ot Qväyra Ru, uvt^rat- 
Nu adj. Rik på eller hemsökt 
av oväder. 

^ovädras Uvceras sv. vb. dep. 1 
Vara eller bli oväder. Nu 

[ovän] *oven Qven stm. 1 Ru — 
Jfr änsv. wén m. amicus (se 
Vendell PSwKr. pp. 323 o. 395). 

'''o vänskaplig Qvänshapli- adj. Ovän- 
lig. vNyl 

*ovärdig (hjovar^i- adj. AUtför- 
mycket värdig; för god; t. ex. 
töm byksana ä QV(Br(liga ti gå i 
slagvädrä m^:frun ä nu so Qvt^r^t- 
gär (1. -m), so. vNyl 
ov(Br(lit vNyl Fby, owt;«(j(o^ Kim, 
ouv^^ut Hi adv. 1) För mycket, 
överhövan. 2) Särdeles, ofantligt. 

— Rz 796 b följ. Gotl. Dis. Vg. 
Vb. adv. 

"^ovördas ovötas Brdö, ouvölas Kv 



682 



^oxmdig 1. og 1. -ot L -en—^oocniyssla. 



sv. vb. dep. 1 Lättjas, vara lat 
eller vårdslös. 

*ovördig 1. -og 1. -ot 1. -en (h)ovölin 
Ka Sn Ingå, ovöUn (resp. -tff) Åhd, 
ovöUn Fby, ouvöUn Kim, ouvyOn 
Hi, Qvöh(gär) Fö Na, ovOlu(gä)r 
Brdö, ouvölU' Vö, ouvöh*- Re Kv, 
ovöiot Np Px, Qvölut Mx adj. 
Vårdslös, oaktsam, håglös; lättje- 
full, lat. 

ovölit adv. Ofantligt. Po 
Rz 794 a (utan ortangivning); 
SM. — Com.2 p. 42 (n. 183) „*owö- 
ligh och ilsken". 

*ovörding(e) ovyöUggki 1. -iniiYhy, 
ouvöVinii Kim, (mvyöUn\i Hi, orö- 
^/g^r Ku Brdö, QvöUgg sVa, ovOUg 
Å Fö, ouvöHgg Vö pl. -i§(g)ar 
sm. 1) Slarv, slusk; vårdslös och 
lat människa. A. a. o. 2) Åbäk- 
ligt stort föremål (levande eller 
dödt). Vö 

'^oviirdsam Qvös,am adj. Vårdslös, 
håglös. Å [s,- < -is,' < -ri^-] Ser. 
'irreverent'. 

*ovördsanihet ovös^amhet ut. pl., stf . 
Vårdslöshet, lättja. Å 

*oxa hoks(a) sv. vb. intr. 1 Vara 
brunstig (om ko). Ka Sn 

*oxas oksas sv. vb. dep. 1 = fg. 
vNyl Fby Kim Hi 

oxblom[m]a okshlouma 1. -o Pg Kim 
Hi (-u), uksblom Wp svf. I) Kalv- 
leka, calfcha palustris. Kim Hi 

2) Gulhviva, primula veris. Pg 

3) Väppling, trifolium. Wp 
[ox]-*bulle oxe- (hjoksibulä svm. 

Tjur. Fö 
[oxe oksä Ku Brdö, oks Py pl. oksar 

sm. Ett visst vid nät bindning 

begånget fel (två sammantagna 

maskor). Jfr gödoxe. 
[oxel] *osel Q^iäl Fby, ousäl Kim 



Hi, osi vNyl mNyl Ku, oX Ku 
stm. 1 Oxeltand. 

[oxeltand] *oxtann fikstan (def. -a) 
pl. nkständru stf. Ru 

*oxhyvlad okshyvla oböjl. adj. Hyv- 
lad med oxhyvel. Na 

ox-*hävel okshäväl Ngö, ukshävH 
Rg, tikshävul O, ukshäväi Da 
stm. 1 Oxhyvel. 

*oxig 1. *oxog oksi- Ingå, ok8o(gär) 
Fby, oksu(gär) Hi adj. Brunstig 
(om ko). — Jyll. *oksen (i D.V. 
S.O. oxende) idm, men W. 'dum, 
nötaktig'. 

ox-il förekommer i uttr. ha oksilä 
Vara brunstig (om ko). Mx 

oxkörare ukskerar Wp, okstjyörarä , 
Kim, okstjyörarä Hi, okstjyörar . 
Fby stm. 3: 1) Taltrast. Fby | 
Kim Hi 2) Näktergal. Wp 
Troligen förkortad form härav är 
uksker stm. 1 Näktergal. Nu Wp 

[*oxla] *osla oUu Ped Pu (mfl. i 
nVa), ouslu 1. ou?du Vö (mfl. i 
mVa), oXlo Na, oX Nu O Wp, 
uX Osv svf. Oxeltand. — Ingår 
även i smss. tand- och vett-*oxla, 
qv. v. 

*oxle 1. *osle okXla Py, oksla A, 
uksla He Esbo, osla vNyl Ksl 
He Sbo, oXla öNyl, oJ7a Bo Pä, 
Oiisla Pg, onXla Kim Hi svm. 
Oxeltand. — Schibb. oxle. — In- 
går ock i smss. *hygges- och vett- 
*oxle, qv. v. Jfr LM oxlatand. 

^oxlundes okslundis adv. 1. oböjl. 
adj. Av samma natur 1. på samma 
sätt som en oxe: nötaktig(t), 
dum(t), tölpaktig(t). Na 

*oxlundig okslundi(gär) adj. = fg. 
Na 

^oxmyssla uksmiX svf. Gultrast, ori- 
olus galbula. O 



*oxntng--'*pagla. 



683 



*oxning (h)ohsmfg ut. pL, stf. Brunst 
hos kor. vNyl 

"^oxpurrel 1. -*pårel okspurU Kim, 
oksporil Pg stm. 1 (pl. -äar) Li- 
ten oxe. — Jfr Vätö *oxpyril 
idm. 

*oxrem? oksråim stf. 1 Den rem, 
hvarmed bogträna fastbindas 
upptill. Kim [Ngn folketymo- 
logisk förvanskning.] 

oxstall oki^tal stn. Fähus för oxar. 
nVa 

oxvecka oks- 1. uksvikuna pldef . Tid 
för oavbrutet träget arbete (t. ex. 
vid Knuts-tiden, påsk, pingst, 
midsommar). Nyl 

*oänd-ändeligt gändändäli adv. 0- 
ändligt, ofantligt. Kr 

[oäten 1. *oeten 1. *ojätén aitin 1. 
Qätin Nyl, oäti- O, otti- Nu Rg 
Wp, Qt^äid' Da Gsv av. Som ej 
ätit, fastande. — no. ueten idm 
(Tel., Bugge); Rz 492 b Nb. 

*oävel Q(eväl Fö Pm Px, ouaväl 
Vö Or stn. 1) Våda, fara. Pm 
Px Vö Or 2) Åbäklig person, 
åbäke. A. a. o. — Sk. *ov-ävle 



no. ovevle n. 'obehag' o. d. [o 
intens.] 

*oävla Q^lo 1. oävlo Ingå, ohävlo 
1. ohövlo (1. -öih) Ka Sn (och Ingå 
passim), hgävlo ibd., Q(Svlo Ku, 
ou^io Kim ut. pl., svf. Olycka, 
missöde. — fsv. ofaefle, usefle n., 
äda. oaefie 'övermakt'; VI. *ov- 
ävla f. 'fanders', Rz 492 b Vg. 
(jfr ock 844 a-b). [o intens.] 

'''oävlans ghövlans adv. Ofantligt, 
särdeles. Å 

'^oävlog 1. -ig 1. -ot QcBvlogär 1. -otär 
Fö, owBvVin Kim, Q&)lot Np adj. 
Oduglig; försumlig, lat. [o privat.) 
Hs. oävlin 'oskicklig'. 

'''oävlogt Qävlot 1. Qhötdot Ingå, hg- 
ävlot Sn adv. Förskräckligt, ofant- 
ligt. — va i (h)g. Vara utsatt för 
äventyr ibd. — Rz 492 b Bl. 
Kim.; Norrl. enligt Ihre. Jfr Rz 
844 a å(v)-ävla (mfl. former) f. 
& adv. 'övermåttan' m. m. Sm. 
Vg. Dl. VI. Vm. 

*o-överens gyväräins oböjl. adj. 
(blott pred.) o. adv. Osams. Py 



P. 



*pack jMik stm. 1 Huggkubb. Nu 
Wp — Rz 493 b pakkä m. & f . 
Gd. — Ingår ock i sms. *oko- 
pack, qv. v. 

*packa pako svf. 1) Trä som h vilar 
på stolpar, hvilka utgå från släd- 
medame. He 2) Del av en skruv- 
skiva. Na 

Spädda pad sv. vb. tr. 1 Hoptrycka, 
klämma och sålunda oordna (t. ex. 
en hopbäddad säng); pad neär 
1. nwr. Kim Hi 



'''paffa paj(a) sv. vb. intr. 1 Av- 
lossa täta skott; pifa o pafa» 
Sbo Bo — Onomatopoetisk halv- 
rimmande bildning. 

"^pafsa pafsa 1. -o (resp. -m) vNyl 
Fby Kim Hi Fö KuBrdö,j?ap50 
Sj Ksl svf. Padda; stor groda. 

"^pafsog 1. -ot pafso(gär) vNyl Kim, 
pafsugär Hi, pafsotär Kim adj. 
Otymplig. 

*pagla pagla sv. vb. tr. 1 Sno 1 
slå rep, tåg m. m. He 



684 



*'paja 8, — [palsternacka. 



*paja s. patjo svf. överrock, paletå. 

Ksl — Rz 493 a Gd. 
*paja v. paij(a) sv. vb.intr. 1 Sörja 

för sitt välbefinnande. Kim — 

Jfr ock sms. *utpajad. 
*paje paija svm. överrock, paletå. 

Ksl — Hll. 
[pajrock [Dalin: gammal, sliten rock, 

fam.; W-J. (= fam.); saknas hos 

LU och i SAOL''; Rz 493 a Svea- 

0. Götald] patjrok stm. 1 Mes, 
okv. Mx Kv 

*pajsa pats sv. vb. tr. 1 Hopröra 
(mat). Na 

*pa}Bt8Lpatsto svf. Maträtt bestående 
av kokadt svagdricka med bröd 
uti. Na — Av fi. paistaa vb. 
'steka'. 

''^pajstra v, paistär sv. vb. tr. 1 
= '''pajsa. Na 

"^pajstra s. paistro ut.pl., svf. Eöra, 
blandning (ish. mat-). Na 

*pajt paii stm. 1 Skjorta. Fö Ku 
Ped Pu (mfl. i nVa) — Rz 493 a 
'kolt' Eosl. 

""paj välling payväUgg stm. 1 Barn- 
välling. Na 

[paletå] *pal[e]tån paltuon stm. 1 

[pall pal Å, paj Ku stm. 1 Spilt- 
golv (dessa voro förr ett bräd- 
lag högre midtpå; därav benäm- 
ningen). 

*palla I pal(a) sv. vb. intr. 1 Pladd- 
ra, prata. Kim — Jfr Rz 493 b 
påla idm ög. 

*palla II pal sv. vb. intr. 1 Leka 

1. röra i vatten. Pä Pm Px (mfl.) 
Ped Pu Kr Lmo (där även pal 
o rQvo). Jfr ^parla. 

*pallcr paldär Na, pqldär Fö, palär 

Å ut. pL, stn. Sladder. 
"^pallergåta pqldärgåto svf. Gåta. Fö 



'''pallermöra pqldärmöuro svf. Ett 
slags stor myra. Lptr 

*pallervant[ej paldär vant A. Fö^pqt- 
därvant Kim, pqldärvafft Ku Brdö 
stm. 1 Pratmakare. 

pallgolv palgolv stn. Spiltgolv. Na 

'''pallot palot adj. Blåaktig, vatten- 
haltig (om mjölk). Px 

'''pallra s. paldro svf. Sladdertaska. 
Na — Rz 493 b Sdm. 

'^pallra v. paldra mNyl vNyl Hi 
Fö Å, paldär ISaHbiy paldra Kim 
Ku Brdö, pqlöh-a Fby sv. vb. 
intr. 1 Prata, jollra. — Rz493b 
Uppl. Sdm. Nk. Vb., Hs. 

*pallrog 1. -ot paldro(gär) Po Ten 
Brom Na Fö Å, pqldru(gä)r Brdö, 
pqldnro(gär) Fby, pqldrotär Kim 
Ku adj. Barnsligt pratsam; små- 
fånig. 

[palm paim stm. 1 Rg 1. stf. 1 Nu; 
palmar Sbo (mfl.), palmär Nyl 
Å plt. Med hvita blomknoppar 
försedda kvistar av salix-arter 
(brytas allmänt på palmsöndags- 
morgonen och förvaras). — no. 
palm m., Rz 494 b aUm.; Jyll. 
palme. 

'''palma s. palmo Nyl, palm Mx, 
palmu Kr svf. Honhänge av salix 
caprea. — palmur plt. = palm(er). 
nVa — no. palma f. idm, fvsk. 
palma f. 'palmträ'. 

*palma v. I palm sv. vb. tr. o. intr. 
1 Hala in på ett tåg. Na 

'"palma v. II palm(a) sv. vb. intr. 
1 Torka ihop. He 

[ipaXxD^iyvat palmkvist stm. 1 = palm. 
Nyl 

*pal8a pah sv. vb. intr. 1 Vada. 
Pm Px — Av *palla +*valsa? 

[palstemacka heter paistäpiako svf. 



*paZte — [papper] *pappar. 



685 



"Spalta pcdt sv. vb. tr. 1 [t sä] 
„Vräka" mat i sig till övermått. 
Na 

[palt-ars[h]ål pallar§ol stn. Okv. 
för en person med tjock bakdel. 
Brom Po Ten 

palthiiggare palthogarä stm. 3 = 
korvsnidare, qv. v. Fö Ku Brdö 

palt.*löta paltlötu svf. Urholkadt 
träkärl (med två bottnar), hvari 
paltar förvaras. Brdö 

"^paltog palto(gär) adj. Fet och fyl- 
lig. Nyl Na 

^paltra I paltar 1. paXtär sv. vb. intr. 
1 fdv] Pallra i väg. Ped Pu 
(mfl. i nVa) — Jfr Jyll. *poltre 
idm. 

^paltra II paltar 1. pdktär sv. vb. 
intr. 1 Vara till hinders. Ped 
Pu Kr Esse (mfl.) 

[pamp pamp stm. 1: 1) Lunsig 
mansperson. Nyl Öb 2) Knekt 
i kortspel. Nyl Pg Kim Na 3) 
Elritsa. Hi — Ez 494 b aUm. i 
bet. 2. 

*pampa pamp sv. vb. intr. 1 Dimpa, 
falla. Sby Lfj 

*pamp-löja pamplöyja 1. -o Pä vNyl, 
pamplöyja Hi Fö, pamplöta 1. -o 
Ku Brdö (& -u) svf. Elritsa. [Även 
'pl' jämte -ph] — Jfr ^pumplöja. 

'^pampog pampo(gär) adj. Klumpig, 
klunsig. Ekn Ka Sn He Bo (mfl.) 

— Bhl. Jfr *pimpog o. *pumpog. 
*P8tfnpyssjor påmpifur plt. Skor 

utan *snallar och remmar. nVa 

— Sdm. Vg. Sk. (Rz 494 b) Uppl. 
Hs.; da. pampusse nit. barn- 
buschen pl. Enligt Ez 1. c. ytterst 
av franska babouche f. 'toffel'; 
Weste pampusch m. 'babouche'. 

*pamsig 1. -og pampsi- 1. pamSM- 
adj. Klumpig, lunsig. nVa 



*pang(a?) ingår i sms. *krak-pang(a), 
qv. v. Jfr Jyll. *pjange 'liten 
fisk'. 

'''pank s. förekommer blott i tis. 
gq i pagk Göra bankrutt, göra 
konkurs. Bo Py (mfl. i öNyl). 

pannbröst panhryst stn. Övre av- 
satsen på en kaffepanna. Na 

pann-*gläfs pangläfs stf. 2 Tunn 
pannkaka. Ksl 

pannstek panstäih stm. 1 Blodpalt. 
Bo 

[panorama heter palurdnia svf. Bo 

"^pansa I pans sv. vb. tr. 1 „Stuva** 
något med järnhävstång. Na 

"^pansa II pans sv. vb. tr. 1: 1) Koka 
(rovor). Pm Px Korsn nVa 2) Till- 
reda kaffe. Na 

Spänta I pant(a) sv. vb. tr. 1 Dämma. 
Lptr 

'"panta II pant(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Streta, släpa; t. ex. pant o 
ro. Ksl 2) Släpa (efter). Lptr 
3) Stanna (säges om flytande 
vätskor). Lptr 4) Vara trög, 
stanna, taga emot. Pg Pm — 
Jfr no. penta v. i bet. 1. 

? ? panuku stn. coU. Saker, effek- 
ter. Sbo 

[papegoja heter papikoyjo Nyl, papi- 
hoyju nVa, papukoyjo Bo Sbo, 
papärkoyjo Ka Sn Kim Na, pah- 
pärhoyju Hi, paphaija Kkr svf. 
— msv. papekoia f . Med k även 
i Uppland. — SL papekoyia Ser. 
papkoya LM papekoja. 

[papist papW: stm. 2 Baptist. Mx 

[papp] *paff pa/ ut. pl., stm. 1. stn. 
Fld 

pappas-gris papasgrts stm. 1 Fars- 
gris. Nyl 

[papper] '"pappar papar Gsv Nu, 
papar Hvbfj Sby Lfj Ped Pu 

87 



686 



papper-*kjole 1. -*kjola — *pasme. 



stm. (ut. pl.) Ped Pu 1. stn. f. ö. 

papper-^^kjole 1. -*kjola papärtjola 
ut. pL, svm. 1. svf.? Person med 
kjol av 1. skramlande som pap- 
per. Ka (Nyl. n n:r 18). Kske 
eg. .*kjola[dJ, adj. 

[papper[s]-lapp papärlap stm. 1 Nyl 

"^pappla papla sv. vb. 1 [t si 1. sä] 

Snålt men i små portioner förtära 

ngt. Po 
[papps]-papper *paffs- pafspapär ut. 

pl., stn. Papp. Fö 
*papse pähpst} stmdef. Busen, den 

lede. Hi — Är väl ty. pabst 

'påve' och utgör sålunda ett 

minne från medeltiden, särskildt 

från S:t Gertrudsgillets dagar. 
'^para s. ingår i sms. *f}iirpara, qv. v. 
*para v. pQr(a) sv. vb. tr. 1 Bort- 

klema ett djur genom att taga 

det i famnen. Sj 
[paradera] ^parodera parudéär(a) sv. 

vb. intr. 1 Vara påpasslig, vara 

parat. Sj 
'''parakel förekommer i tis. iparäklä 

I dåligt skick, på obestånd. Brdö 
[paraply heter paraplöyj stn. Ingå 

(Bsd). — Betydelsen har — ku- 
riöst nog! — övertagits av j?ara- 

sit stm. 2 i Sibbo. 
[parasoll heter paradisåld stn. Bo 
*paring pqriggar plt. användes om 

saker som förekomma partals, 

t. ex. åror. Ingå 
"Sparka park svf. Pärta. Ru — Jfr 

'''pärka s. 
*parkhållare parkhualdar stm. 3 

Klyka, hvari pärtan fästes som 

lysved. Ru 
*parkstång parksttuzg pl. -stegru stf. 

Stång, hvarvid '''parkhållaren är 

fäst. Ru 



*parl pari ut. pl., stn. Röra, stim, 
stoj. Ingå Sn 

*parla pari 1. pärla sv. vb. intr. 1 
Leka 1. '*glöta i vatten. öNyl 

^parlament pålamänt ut. pl., stn. 
Pöbel, pack. sVa nVa — äda. 
msv. parlamente n. 'tvist, oenig- 
het', jfr Rz 499 a. 

'''par-land (fi.?) PQTlqnd stn. Ogöds- 
ladt fält. Lptr 

[paroll paröl adv. 1) Bestämdt (fra. 
parol cChonneur), Na 2) Stilla. 
Na 

*parra par sv. vb. intr. 1 Knarra, 
gnissla ; dormo parar Dörren gniss- 
lar. Ru 

"^parsog pario(gär) adj. Olustig för 
mat, utan aptit. Ko 

^partende ingår i sms.^^^halvpartende, 
qv. v. 

*parvla parvla vNyl, parvla Kim 
sv. vb. intr. 1 Stulta. 

*pasa I pa^a Wp Kim Na Ko, jmso 
Hsk, pösa Nu, pqsa Hi Fö Ku 
Brdö sv. vb. intr. o. imp. 1: 
1) Prassla. Wp EF Åhd 2) Porla. 
Nu — Jfr "^passla o. ""pesa v. 

*pa8a II pa^a sv. vb. intr. 1 [i vatnäj 
Gå 1. leka i vatten. Ksl — Jfr 
*paska. 

'''påse pasa svm. Barnkolt. Na (för 
fhckor) Ko — Rz 496 b idm 
Sm. BL, 'trasa, klut' Gd. 

'''[pas]flicka *pase- pasafliko svf. 
Liten flicka. Na 

'''[pas]garp '^pase- pasagarp stm. 1 
= fg. Na 

'''paska påsk sv. vb. intr. 1:1) Plaska 
i vatten. Mx 2) Stänka. Mx — 
Uppl. Vm. Vb. (Rz 495 b) ÖHd 
i bet. 1; LM Ld Sdt W. idm. 

'^pasman pasman stn. Pasma. vNyl 

*pasme pa^ma öNyl mNyl Fö A, 



*pa8me-redd — *pattra v. IL 



687 



pqsma Ku Brdö, pewMW (-ii- kvar- 
står i pl.) Nu Ru svm. Pasma. 

^pasme-redd pastjp-äid stf. 1 Väv- 
sked anv. då man bommar väven 
på. Py 

*pasme-sked pasipstjäid stf. 1 = fg. 
öNyl 

*pass pas stn. Plån på tändsticks- 
ask. Py 

[passa förek. i negerad ipt. + inf. 
i stf. negerad ipt. av huvud- 
verbet, t. ex. pas int (L i^ga) 
tro! pas it sknk! o. s. v. Nyl — 
På fullt analogt sätt användes 
fvsk. (och nyisL) hirö eigi. 

[passage] *passjas 1. -a 1. -e pafqs 
stm. 2 Nyl A, pafåsa svm. 1. 
svf. Nyl 1) Äventyr. 2) Saga, 
berättelse. — Rz 496 a Svea- o. 
Götald. 

[passagerare] *spassagerare spasa- 
férarä stm. 3. mNyl öNyl — 
Eske av sms. ångbåts-p. 

[passagerare]-'''båt *passager[ar]s- 
pasaférMt stm. 1 Fö Sött 
= ^spatsers- spasér§håt 1. splvsär§- 
håt stm. 1. Ingå(Bsd) — Samma- 
lunda talar man i nVa om *spat- 
sertåg spasértåg stn. 

^passare paäar(ä) stm. 3 Marskalk, 
uppassare vid bröllop och andra 
högtidliga tillfällen. Nyl 

*passar-rund paiarund(är) adj. Cir- 
kelrund. Nyl 

passenelliker da. pasniltkor plt. Sa- 
ker, effekter. Pä Py 

*^BSser)ijgpasérli(gär) v^yl^pasérli- 
öNyl, påsar Ii Py adj. Som duger 
1. går för sig. — Hs. Ingår ock 
i sms. '''opasserlig, qv. v. 

*passla pasla sv. vb. imp. 1 Prassla. 
Kim — HU. Sk. Bl. (Rz 496 a) 
SM. ÖHd. 



lur förek. i uttr. lig popåslur 
Ligga på vakt. vNyl 

[pass]lös "^passes- pasis- 1. pasislöu- 
s(är) 1. 4ös(är) (&c) adj. Vårds- 
lös. Nyl 

"^pata pat sv. vb. tr. 1 Ympa. O 

— Jfr *påta. nit. patén. 
*patent patdnt(är) adj. Duktig, dug- 
lig. Nyl EF 

påtänt adv. Bra, väl. Nyl 
*patin patln stn. Träsula med järn- 

broddar, hvilken bindes under 

foten när man skall beträda hal 

is. Hi Na — äda. patine 'traBsko, 

traeteffel' mlty. patine fr. patin 

lat. patinus. 
[patrask uttalas pataråsh Nyl Na, 

patäråsk Kim ut. pl., stn. — Uppl. 

patterask n. 
*patt pat stm. 1 Liten däld. Brdö 
*patta s. pato Fby Na, patu nVa 

svf. Moderbröst. 
*patta v. I pat(a) sv. vb. tr. 1 Ösa 

litet (t. ex. med sked). Pä Lptr 
*patta v. II påta sv. vb. tr. o. intr. 

1: 1) Di. A Fö 2) Dägga, ge di. 

Ku Brdö — Rz 496 b 'mycket 

allm.'; Ser. LM Ld Sdt W. 'di'. 

— da. patte v. 

*pattika påtik(a) 1. påtik(a) sv. vb. 
intr. 1 Gå krokryggig och med 
långa steg. Nyl (pass., ish. öNyl 
och vNyl) Na -- mit. peddeken, 
jfr no. patla 'trippe afsted'. 

patt-nabb patnah stm. 1 Bröstvårta. 
Na 

*pattra s. patro svf. Sladdertaska. 
Na 

*pattra v. I patär sv. vb. tr. 1 
Stoppa vårdslöst (med garn). 
Kim Na 

*pattra v. II patur Nu O, patär 
Na sv. vb. intr. 1: 1) Smattra. 



688 



*paarus—*pena IL 



Nu O 2) Prata strunt, sladdra. 
Na 3) Stamma. Nu O — Sk. 
HU. Hs. (Rz 492 1. följ.) VI. (i 
bet. 1 o. 2 i allmh.); äda. padre 
i bet. 2. 

*pattrus patriis stm. 1 Pratmakare. 
Na 

'''patt-röka patröka sv. vb. intr. 1 
Koka tobak utan att svälja. A 

*pavla pqvla sv. vb. tr. 1 Fläta 
snören på ett visst sätt. Sbo Bo 
Pä — P]g. samma ord som *pagla? 

*paxas paksas sv. vb, dep. 1 Teka 
i bollspel m. m. Pm Px 

'''peckla päikäl Px Ped Pu Kr, 
päikäl NVet sv. vb. intr. 1: 1) Ar- 
beta långsamt eller utan allvar. 
A. a. o. 2) Gå trögt, krångla 
såsom t. ex. ett lås. Ped Pu 

'''pecklas päklas sv. vb. dep. imp. 1 
Gå illa, misslyckas. Kv 

*pek I p^k stn. Pen 1. klo på ham- 
mare. Å (Hld) 

*pek II pek stn. Coitus. Nyl (åtm.) 

[*peka s.] '''pecka 1. "^picka piku f. 
Peksticka; även hokpiku f. idm. 
nVa 

[peka v. I hsv.] ""pecka päk(a) sv. 
vb. intr, 1 Po Ten Brom 
= "^picka pik sv. vb. intr. 1. Na 
mVa nVa 

pika sv. vb. tr. o. intr. 1 Peta 
om, vidröra. Kr Lmo NVet; p. 
hol är benämn, på ett bollspel. 
Kr NVet 

*peka v. II peka sv. vb. tr. o. intr. 
1 Coire. Å 

*peka [sig] pek-sä 1. -st sv. vb. rflx. 
1 Picka sig, göra korstecknet 
(såsom ryssarne). Sbo Bo 

*pela I pel(a) Ten Brom, peäla 1. 
päla Kim, pUa Ped Pu sv. vb. 
intr. 1 Vada eller leka i vatten. 



*pela II p€la Fö Ku, piela Hi, pel* 
sVa, p^l* Kv, päla Ko NVet, 
päa Na Or Nkby nVa sv. vb. 
intr. 1: 1) Hastigt 1. snabbt röra 
på en lem; t. ex. p. mäfiggrän, 
p. mä 1. po rompon o. s. v. A. 
a. o. 2) lävj Långsamt simma 
bort (om fisk). Ko 3) Böra sig 
(t. ex. om finger, fisk m. m.). 
Kr — Utmärker i Lmo i allmh. 
„en smygande men snabb rörel- 
se långs ett känsligt föremål" 
(ZSch.), t. ex. hä pilar mä ät 
rydzi. — Rz 500 b Vb.; jfr Ser. 
pela 'to peddle, leviter tenere', 
Sdt Weste 'peta, påta'. 

*pela III pila sv. vb. intr. 1 Sippra 
genom ett hål (om vatten). Na 

*peladt-bröd?? pilat-hre stn. Sur- 
bröd fylldt med mulbär. Gsv 
[1. Pilati bröd?] 

[pelare pUar Nu, pilar Eg stm. 3 
Penis. 

*pele-hänge pilahändjä 1. -niä stn. 
Berlock i urkeden. Brom 

"^pele-knarkare piliknårkar(ä) stm. 
3 Sup. Nyl — Rz 497 b Sk. 

*pelog pilo(gär) adj. Viftande, lätt 
rörlig (om svans m. m.). Na 

'''pelung pilu^g stm. 1 Grodunge. 
Öb (åtm. allm. i nVa). 

*pen pen- adj. Fin, nätt. Na Re A 
— Rz 497 b allm.; Weste 'qui 
fait la petite bouche'. Av da. 
peen a. 'fin, prydlig, nätt'. 

*pena I päna sv. vb. tr. 1 Bulta 
med pen, nita, hamra. mNyl — 
Hs. Ög. (Rz 498 a) Sörb.; Jyll. 
*penne. 

*pena II päna sv. vb. intr. 1: 1) 
Draga långsamt och tungt. NVet 
2) Arbeta och sträva; även som 



*penda?—*p€sa s. I. 



689 



vb. descr., t. ex. päna o drak, 
NVet 

*pen<ia? p^nda sv. vb. intr. (descr.) 
1 = fg. bet. 2, t. ex. p. o ro 
Eo med ansträngning 1. ivrigt. 
Va Jfr *pena IL 

*pendele? ingår i sms. "^lillpicko- 
pendele, qv. v. 

*pen[n]ål? I pindl stm. 1 Småtting. 
Pm 

*pen[n]al? II pindl ut. pl. stn. Svå- 
righet, svårt arbete. Brdö — Jfr 
hsv. pennalism och pina. 

*penne pina vNyl, päna mNyl öNyl 
svm. Penna. — fvsk. penne fsv. 
paenne m., Ez 498 a allm.; VE 
32 b LL Schibb. penne. 

"^pefnnijnglösa pägglöso ut. pl., svf. 
Penningbrist. vNyl — no. penge- 
l0ysa f . 

penning-ris päniggns Nkby, päggns 
Mx ut. pl., stn. Dvärgbjörk, be- 
tula nana. — Ez 498 a Dl. 

pcnning(s)-eld päniggsäild Py Strf 
(mfl.), päggäHd He Sbo Tu Bo 
(mfl.) stm. „Drakeld" över gömda 
skatter. 

penning-*vil päniggvtl stn. Pen- 
ningeförtjänst. Sj Ksl 

pc[nni]ng-*öde päggöud pl. -ar svm. 
Slösare, ödare. Kv 

'^[penn]-kula *penne-? pänikulo svf. 
Pendel på väggur. Py [< pen- 
ning?] 

*pensa päns(a) sv. vb, tr. 1: 1) Putsa 
(Po) 1. skära med kniv. Po Å 
2) Flå (t. ex. ål). vNyl He 

*pep peäp ut. pl., stn. Pipande 
(läte). Py 

*pcpa I pep sv. vb. tr. o. intr. 1 
Lorta. Pm 

*pepa II peäp(a) sv. vb. intr. 1 Pipa 
(låta). Py 



peppargräs pipargräs ut. pl., stn. 
Bitterblad, polygonum hydropi- 
per. Kim 

[pepparmynta heter fäfarmynt stn. 
Esbo He — Jfr hty. pfeffer 'pep- 
par'. F. ö. päparmynt stn. Nyl 

peppar [näsa], -*näse pipa(r)fiäsa ut. 
pl., svm. Okv. för en lättretlig 
person. Na Ped Pu — Jfr Ez 
498 b peppamos f . (om en flicka) 
Ög. Sm. 

peppar-*sked(a?) pipa§käij pl. ar 
sf . Hylsa kring pepparkorn. Gsv 

*pera pira sv. vb. intr. o. tr. 1 
Stöta med fingret, sticka. Sbo 
öNyl — no. pira (i') v. idm. 

[perfekt pärfukt oböjl. adj. Påpass- 
1ig; ha jfä so p. ti ra/s öt sä. Mx 

perkele fi. pärkla Nyl, pärkl Na 
sv. vb. intr. 1 Svärja, föra oljud. 
— Även i Sverge. 

*permenta pärmånt(a) Nyl Kim Hi 
Pg Å, prämånt(a) Nyl sv. vb. 
intr. 1: 1) Streta. Nyl 2) Tala 
ivrigt eller häftigt. A. a. o. — 
Jfr Ez 499 a med ordformer från 
Uppl. Vm. Ög. 

*permentera pårmänter sv. vb. intr. 
o. tr. 1 Illa behandla, fara illa 
med ngn. Pm 

[perpendikel, delvis *ter- m. m.: 
pterpäntjitil Kim, pärmätikäl 1. 
pårmtikäl Py, påmpädlkäl Ped 
Pu; tärpäntikäl Nyl Å Fö Brdö 
(& 'äl Åhd), tärpäntitjil Brom 
(jte -ikäl) Kim, tärpäntikil Fby, 
tärpi}tihtjil Hi, tärpäntihkäl 1. 
-tihtjäl Ku, tärpitikil Na stm. 1 
Pendel i väggur. 

[persilia] '^petersilia petä^lhj^ar fplt. 
Nu O — msv. mit. petersilia f. 

*pesa s. I pisu svf. 1) Cunnus. Fby 
Na 2) Flickebarn. Pg — Jfr 



690 



*pesa s. Il—pigflicha 1. ^peg-. 



Bz 499 a pes 1. pese m. 'penis' 
ganska allm., 'pojke' Sm. Vg.; 
Ser. pes 'penis'. 
*pesa 8. II pesu svf. Melodi. Re 

— Kske < *pjesa, jfr hsv. pjes. 
*pesa v. päsa 1. pesa sv. vb. intr. 

1 Knarra. Nu Jfr "^pasa I. 

*pesta? pest sv. vb. tr. 1: 1) Lugna 
ett barn. Vö 2) Dämpa eld. Vö 

*petsch[aft]era pitseär sv. vb. tr. 1 
Försegla med sigill. Py 

*pfuj pfuij 1. fuij interj. Fy. Nyl 
öb — äda. fuj. 

*pia pia 1. pto Nyl Na, ptju nVa, 
pt Ru Gsv Wp svf. 1) Liten 
flicka. A. a. o. (Användes även 
som hästnamn i Nyl o. EF) 2) 
Mö. Ru 3) Piga, tjänstflicka. Wp 

— Ingår även i smsss. brud-, föl- 
jes-, kueku-. "^kudd- och tjänst- 
*pia, qv. v.— Vb.(Rz499b)SM. 
ptu svf. Märr, sto. Na 

*pi-[bam], -*ha[r\npibån* stn. Flicke- 
barn. Wp [1. *pi(eH] 

*pick ingår i sms. navar-*pick, qv. v. 

'^'picka s. inko Po Ten Brom Na 
Fö A, piku Brdö Vö Ped Pu 
(mfl), pihho Kkr Ku svf. 1) Brod- 
dad käpp 1. stav. vNyl Åhd Vö 
2) Spetsig jordhacka. Na 3)Bröd- 
nagg. Ped Pu 4) Verktyg att 
hala spärrar med. Na 5) Års- 
skott på tall eller gran. nVa 
6) Enrisbarr. Ped Pu— äda. pikke 
'spidshakke'. — Ingår ock i smss. 
päron- och tran-*picka, qv. v. 

[picka v. I = hsv.; obs. tis. pik 
gns Med tillhjälp av *picka s. 
framgå på hal is. Po Ten Brom 
pik Na Re, j)äk Np sv. vb. tr. 1. 
intr. 1 Hugga med *picka s. Na; 
sticka smått, t. ex. med nål. Np 
Re — pika sv. vb. tr. 1 Kittla. Wp 



*picka v. II pi!c(a) Po, pika Ped Pu 
sv. vb. tr. 1 Feminam subigere. 
— Jfr Rz 503 a pick m. 'penis'. 

*pickel I pikil stm. 1 (pl. -ilar) 
Strandskata, haematopus östra- 
legus. Ko 

'''pickel II pikäl Vö, päkäl Px ut. 
pl., stn. Någonting fint (t. ex. 
garn) eller obetydligt, småsak. 

*picke-lurv pikalorv ut. pL, stm. 
Luv, lugg. Ten Nkby — Jfr Ez 
500 a Sdm. Nk. 

*picke-luv pikahiv ut. pl., stm. = 
fg. Ten Brom 

^pickhål pikhol stn. Stucket hål 
(t. ex, i böld). Ped Pu 

"^'pickla pikla vNyl, pikla Kim, pikäl 
Vö Ped Pu Lmo (mfl.) sv. vb. 
intr. 1: 1) Snabbt föra av och 
an, svänga; t. ex. p. mä häinän 
1. mä rompon. vNyl Kim 2) Peta, 
sticka, lätt vidröra; sy 1. spinna 
fint; krångla med ett lås. Öb 

*pick8take pikstaka Po Ten Brom 
Fby Kim Pg, pihkstahka Hi svm. 
1) Breddad stav. vNyl Fby Kim 
Hi 2) Båtshake. Pg 

*piffa I pi/ sv. vb. tr. 1 Städa, 
putsa. Na 

*pi£Fa llpif(a) sv. vb. intr. I Skjuta, 
avlossa skott (ish. flere i tät 
följd efter hvarandra). Nyl — 
Onomatop. bildn. 

[piga piga 1. pigo svf. 1) Flicka. 
Lptr 2) Dotter. Py 
*pega pegu svf. Tjänsteflicka. 
Ped Pu Esse Kr Lmo 

pig[bam], -*bå[r]n j^e^i^n stn. Flicke- 
barn. Rg (pl. -honir) Da Gsv 
Lptr — äda. pigebam n. 

pigflicka 1. *peg- pigflika 1. -fläka 
Å, p^gfliku Ped Pu svf. Tjänste- 
flicka i växande åldern. 



fpigff—^^pil^^ ^• 



691 



[pigg piff stm. 1 Penis hos gosse- 
barn. Na 

piff pl. -ar sf. Ett slags stor 
flundra. Nu 

*pigga s. ingår i sms. skit-*pigga, 
qv. v. 

*pigga v. pig(a) sv. vb. tr. 1 Med 
brödnagg göra små öppningar i 
bröd. Ingå Ka Sn (mfl. trol.; 
Rz 499 b). 

pigg-gris pigrts stm. 1 Igelkott. O 

*P^SOg I pigt^ adj. Pigg. Sbo 

"^piggog II 1. -ot pigun Eu, pigat- 
Da Gsv Nu O adj. Försedd med 
piggar. — Jyll. pigget a. 

pigg-oxe piguks pl. -ar sm. Spigg, 
gasterosteus. O 

*pig-gubbe pigob pl. -ar sm. Gam- 
mal ogift mö. sVa 

pig-guinxnor ptgumor pl. obr., stf. 
Ogift kvinnlig fadder. Åhd 

pig-jul ptgiul pl. obr., stf. Allhäl- 
gonaveckan. Na 

pigskrämma pigshrämo svf. Löp- 
magen hos idisslare. Sj 

pigtalja ptgtalia 1. -o svf. Pigkur- 
tisör. Fby 

*pika s. pik svf. 1) Flicka, mö. Da 
Gsv Nu O Ru (pl. -0) 2) Tjäna- 
rinna. Da Gsv Nu O — fvsk. 
fsv. pika f. — Ingår ock i smss. 
brud-, knä- och tjänst-^^pika, qv. v. 

*pika v. I pik sv. vb. tr. 1 Spetsa, 
göra spetsig. Vö 

*pika v. II pik sv. vb. intr. 1 Peka. 
Eu 

"^pikfattig pikfati- adj. Utfattig, som 
måste gå „niae]> pik ok skraeppu". 
Kr 

pikku fi. (= liten) + liten pikulttf} 
n. -litit (sälls.) 1. -Uti 1. -Ittä adj. 
Helt liten. Nyl Även säges piku- 



piku-Uti}. ibd. — Obs. Faer. pinku- 
litil idm. 
*pikog ptkih adj. Spetsig. mVa nVa 

— no. pikutt adj. 

pik-ord pikol stn. Stickord. Ped Pu 
pikstav pikstav stm. 1 Broddad 

stav anv. vid isvandring. A — 

fvsk. pikstafr fsv. pikstaver no. 

pikstav m. Jfr '''pickstake. 
[pil I > *pyl > brytn.] *p}ul pt^ul 

stm. 1 Pilträ. Ru 
*pil II P^l stm. 1 Pelare. Wp 
*pila ptl sv. vb. intr. 1 [åj Ge sig i 

väg med fart. Re — Rz 500 a 

Vb. 
*pilare pilar stm. 3 Pelare. O Ru 

— mit. pilere isl. pilärr msv. 
pilare m., Dl. pilar. 

*pile ptla svm. Pil, sagitta. Ngö 
[pilgrim] *pilegrini piltgrim vNyl, 
pälägrim Ped Pu (mfl.) stm. 1. 

— fvsk. pilagrimr fsv. pilagrim- 
ber äda. pelegrim m. 

*pilk pilk stm. 1 Ett fiskeriredskap, 
bestående av en tenn- eller bly- 
fisk med krokar i munnen och 
använd ish. vid torskfångst. Na 

— Rz 500 b Gotl. BL; No. Jyll. 
pilk m. 

'''pilka s. ptlku svf. = *filpa, qv. v. 

Vö Or — i Jfr da. pilke 'en 

lek med nålar' (D.V.S.O.). 
'''pilka v. pilk sv. vb. intr. 1 Fiska 

med *piU^- Na — Rz 500 b Bl. 

Sk.; No. pilka JyU. *piJke v. 
pil-kas pilkqs stm. 1 Sjömärke på 

ett högt beläget ställe. Pg 
*[pilk]-luva *pilke- pilkaluv* Px, 

pilkaluvu Vö svf. Spetsig mössa. 
'*'[pilk]m()ssa *pilke- pilkamösu Vö, 

pilkamös Mx svf. =^ fg. 
♦pilla s. (Rz 500 b Vg.) 1. *pella 

(jfr Pelle som benämn, på baggen) 



692 



*ptlla v. — *pingelsoppa. 



förek. i pcUuna päluna Lockord 
tiU får. Py 
*pilla v. pila sv. vb. tr. o. intr. 1 
Coire. k~i Jfr Rz 497 a 'peta' 

ög. 

*pme pili öNyl (pl. 4r) Na (ut. pl.), 
pili (ut. pl.) Å, pil (pl. -ar) Estl 
svm. Penis. — Rz 500 b (utan 
ortangivning); no. Jyll. pili m. 

"^pille-kucku pilihuku pl. obr., sm. 
= fg. Nyl EF 

*pillog ^7o adj. Gråtmild. Py — i 
Jfr Rz 500 b pillig 'mager, sjuk- 
lig' Hll. 

*pillra pildro svf. Grodunge. Ljd 
— Hs. 'något hopruUadt'. 

"^pillunkare pilvgkarä stm. 3 Kur- 
tisör, halunk. Brom [Av *pille 
+ ^lunkare under inflytande av 
t. ex. halunk.] 

*pilog pilo(gär) adj. Spetsig. Na 

"^pilsk pilsk(är) adj. 1) Brunstig, 
kättjefull. Nyl Na 2) Skämtsam. 
öNyl — Rz 500 b Götald i bet. 
1, Jyll. idm. 

*pilt pUt stm. 1 = *filpa. Mx Must 
Vö 

*piltnicka pilfniku 1. piktniku mVa 
nVa, pitnikku Muns svf. Rund, 
stickad och brokig karlmössa. 

*pimla I pimbäl Ped, pämhäl mVa 
nVa, ptBmbäl & pembäl Np Pm 
sv. vb. tr. 1 Pimpla, dricka häf- 
tigt (vatten, kaffe, öl o. s. v.). — 
Rz 501 a Vb. 

*pimla II pimbäl sv. vb. intr. 1: 

1) Pingla i en liten klocka. Na 

2) Oscillera som pendeln på ett 
väggur. Na 

""pimla III pimbäl sv. vb. intr. 1 

Dimpa ned 1. omkull. sVa Or 
*pimpa s. pimpo svf. Cunnus. Fby 
'''pimpa v. pimp(a) sv. vb. intr. 1 



Coire. Fby — Jfr nit. pipp = 

pimmel 'penis der knaben' (Frisch- 

bier). 
*pimpa-longa? pimpa-logga ut. pl., 

svm. Vedernamn på svagt öl. 

Sbo 
*pimplare pimplar(ä) stm. 3 Suput, 

svirare. Nyl 
"^pixaplog pimplo(gär) adj. Supig. Na 
^pimplus pimplus stm. 1 Skåpsu- 

pare. Na 
"^pimpog pimpo(gär) adj. Klumsig. 

Esbo He Sbo öNyl 

pimpug adj. fmn. Havande (om 

kvinna). Ingå — Rz 501 a Sdm. 

Gd 
"^pimsa I pim8(a) sv. vb. intr. 1 | 

Slå till bollen (i lek). Kim ' 

"^pimsa II pims sv. vb. tr. 1 Bräcka 

eller stuva medels "^pimsben. Na I 
*pimsben pimsbäin stn. Bräckjärn, 

hvarmed last stuvas å fartyg. Na 
'^pims-stake pimstaka svm. Bollträ, 

sältra. Kim 
*pina-fattig pinafati- Nyl, päinafatin 

Ingå (Bsd pass.) adj. Utfattig. | 
'^pinan-ljud pinanmd ut. pl., stn. 

Klagoljud. Bo 
*pingel pimil stm. 1 Liten pigg, 

tapp 1. d. Kv 

pi^äl ut. pl., stm. Rumpa på en 

grodunge. Fö 
*ping€i]L\oc)LS^ piggälkloko svf. Ring- 
klocka. Na — Fryksd. 'klocka 

med gällt ljud'. 
*pingelsilver piggälsilvär ut. pl., 

stn. Kvicksilver. Sbo 
'''pingelskida piggäl^t-stdu svf. Okv. 

för en bullrande och pratsam 

person. Ped Pu 
"^pingelsoppa piggälsopo ut. pl., svf. 

Vatten (i källa, pöl o. s. v.) rikt 

på *pinglor (skämts.). vNyl 



*pingla s.^*pip. 



693 



^pingla s. pigglo vNyl mNyl Sbo, 
piggla 1. -o EF Ku, ptgla 1. -o 
Å svf . Grodunge. — Ingår även 
i sms. gädd-^pingla, qv. v. 

♦pingla v. piggla Ingå Sj, piggäl 
Kr sv. vb. intr. (Ingå Sj) 1. tr. 
(Kr) 1 Hänga; dingla; bära vårds- 
löst (1. d.); hä tjtgglar o pigglar 
(ex. från Ingå); piggäl i hån 
Bära ett barn oaktsamt (Kr). 

^pinglog pigglo(gär) adj. Spinkig, 
klen, svag. Ingå Sj Ksl — Fryksd. 

[pingstjdag '^pingsta- pinstadq pl. 
-do^arstm. Py Strf 

pingstdaga-dag ptnsdadqg pl. -dagar 
Btm. Pingstdag. Na — f sv. pingiz- 
daghadagher m. (med flere for- 
mer). 

pingstdag-heligt ptnsdahUtt adj. n. 
Ledigt från arbete vid pingst. 
Na 

*pink pigk stm. I Bofink, fringilla 
coelebs. O — Rz 501 b 'sparv' 
Gd. 

*pinka pigk svf. Slaga. Nu — Jfr 
äda. pinke v. 'banke'. 

"^pinkeluva pigkaluvo svf. Spetsig 
karlmössa med olikfärgade kilar. 
Ka — Jfr ^pinkmössa! Cfr ags. 
pinca 'spets' (F.-T.. EG. s. Pinke). 

*V^'klappBdtpigklapa adv. I högsta 
grad, genom-, t. ex. so pkl. tlak, 
Ped Pu 

^pink-mössa pigkmgio Sbo, pigk- 
mi^o Bo svf. = *pinkeluva. — 
Uppl. (Ez 501 b). 

^ptnkog pigku' adj. Pjunkig. Ped 
Pu 

'''pinliggande förek. i uttr. kyör i 
pmligandi stråk Köra 1. åka i 
fullt galopp. Sj 

[pinna pin(a) sv. vb. tr. 1: 1) Upp- 
sätta (eg. med 1. mellan pinnar); 



t. ex. pin op håra. Eknästr. 2) 
Upphänga mellan 1. medels pin- 
nar. nVa 3) Subigere feminam. 
Hi 4) fiti sä] Glupskt sluka. Wp 

ptnngran 1. -*grän pingrgn Fö^piff- 
grtBff Ku pl. -ar stf . Gran med 
lös ved. — no. pinegrån f. (med 
hård ved). 

^pinning pinigg stm. 1 Lie- 1. skär- 
bak, ish. liens eller skärans övre 
del. Ka Sn Ingå He Pä Msk 
(mfl.). — Ingår även i smss. li[e]- 
och skär-^^pinning, qv. v. 

pinnkrok pinkrok stm. 1 Ett slags 
klabbkrok till fiske. Ten Brom 

pinnstege pinst^g* svm. = följ. Pm 
Px 

pinnstång 1. '''pinne- pinastagg (pl. 
-stäggär) Vö, pinstqgg Pm (pl. 
-st^ggär) Px (pl. -stteggär) stf. 2 
En i stugtaket anbragt ställning, 
hvarå bröd torkas. 

pinnträd pintrad stn. kallas björk, 
lönn och tall hvarav skopliggar 
göras. Na — ÖHd pinnaträ n. 

""pinnulk pinidk stm. 1 Pinne. Ten 

*pinn''Vi!tigt pinvtlit adv. Rakt omöj- 
ligt. Po 

*pinog ptno(gär) adj. Trång, f ull- 
packad. Na 

[pinsback kallas ofta spin^pak ut. 
pl., stm. Nyl 

*pint(a?) pint pl. -ar sf. Slaga. Nu 

*pinutera pinutiéra Fby, plnutfm- 
Kv sv. vb. 1: 1) tr. Plåga, an- 
sätta. Fby 2) intr. Vinnlägga 
sig. Kv — Bz 501 b pintera *lida 
ondt' Gotl. Sdm. Vm. Hs., 'plåga' 
Sdm. Vm. Av ^penitera, jfr lat. 
poena mfl. 

*pinvilig pinvili(gär) adj. Alldeles 
utmärkt. Å 

*pip pip stn. Samlag. Hfs- trakten. 

88 



694 



*pipa s.—^pirrog L -ot 



*|>qMi 8. pip 8vf. Simbläsa. Nu 
*I>qMi v. pip sv. vb. tr. o. intr. 1 

Coire. Hfs-trakten. 
fripgräs pipgräs ut. pL, sin. Hamp- 

dån, galeopsis versicolor. Kim 
[pipHjud *pipan- pipantud ut. pl., 

stn. Ljud av pipande. Sbo 
ptpmage pipmaga svm. Sälmage 

anv. till säckpipa. Bu 
ptp-^nugga pipnugo svf . Pipsnugga. 

^pipp pip B^^- ^ Penis (i bspr.). 

Py 

*pippa I pip(a) sv. vb. tr. o. intr. 

1 Coire. Sbo (mfl.) 
*pippa II pip(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Ta' ondt (i bspr.). Sbo 2) Pipa 

ömkligt. Sbo 
*pippa8 pipiM sv. vb. dep. 1 Idka 

samlag. Sbo öNyl 
*pippe I pipi ut. pl., svmf. Okv. 

för en pjåkig och tårmild per- 
son. Brom 
*pq)pe II pipi Nyl EF, pihpi Hi, 

pipi Nyl (pass.) ut. pl., stn. 

1) Ondt, sjukt (i bspr.); hqr^u 

p.? A. a. o. 2) Sår, sjukt ställe. 

Na 
*pippig 1. -og pipi- 1. pipi' mNyl 

vNyl EF, pipu- nVa adj. Sjuk 

(i bspr.). — fi. pipi (i bspr.), men 

jfr även sv. pipa v. 
*pippla 1. *pepla piplu svf . Nipper- 

tippa, okv. Re — Rz 498 a pepla 

f. Sdm. Sm. 
*pip8a s. pipso svf. Flickebarn (i 

bspr.). Ten Po Ka Sn 
''^psa v. pips sv. vb. intr. 1 Pipa; 

kvittra. Gsv 
pip-^^sluck ptpsluk stm. 1 Röksug- 
ning ur en tobakspipa. Na 
pip.*8pill pipspild stm. 1 Piplock. 

Nu 



pipsten pfp^täin stm. 1 En gråsten, 
som sattes närmast öppningen 
på riugnen. Kim 

pipi^ck pipsäk stm. 1 Säckpipa. Gsv 

*piricel pirkäl stm. 1 Spristång. Ru 

*pirla pirla sv. vb. intr. 1: 1) Snabbt 
röra på ben, armar o. s. v.; p. 
åv (&c) säges ock om båtens 
snabba framglidande över vatt- 
net. vNyl Fby Kim 2) Porla. 
Fö Brdö — skott, pirl 'to whirr. 

*pirog p^rO' adj. säges om gammal 
sur mjölk. Sbo — Rz 502 b 'fin, 
tunn, späd' Vm. Mp.; no. piren 
'svag'. 

"^pirra I pir(a) Estl Po Ten Brom 
Fby Kim Hi Na Ahd, pir a Na 
sv. vb. intr. 1: 1) Uppgiva klagan- 
de ljud, kvida. A. a. o. 2) KJiarra; 
raspa. Estl 3) Kvittra. Estl Jfr 
Jyll. ^pjscrre 'smågraede'. I 

♦pirra II pir(a) sv. vb. intr. 1 Fram- i 
välla; vatnä pirar fram. Bo 

*pirra III ligger till grund för sms. 
*hopa*pirrad, qv. v. 

*pirre pirä(!) stn. Kinkblåsa, okv. 
Na ' 

*pirrel I piräl Ku Brdö (pl. obr.), 
pirU vNyl Pg stm. 1 Litet före- 
mål i allmh. Pg; pys, stackare, 
liten gosse vNyl Ku Brdö. — 
no. piril m. 'en liden, svag figur', 
pir 1. perr m. 'liten fisk'. (Jyll. 
*pirrcl 'ett smalt ljus' hit?) 

*pirrel II pirä stm. 1 Penis. Na 

*pirrlås pirlås stn. Gråtmildt 1. 
kinkigt barn. Po Ten Brom 

*pirrog 1. 'Otpiro(gär) Po Ten Brom 
Kim (& -otär) Na Ku (& -otär) Fö 
Å, piru- Hi Brdö, piro(gär) Na 
adj. Kinkig, gråtmild (om barn). 
— Jfr JylL *pirr 'ömtålig, som 
bliver let vred'. 



*pirr-8vala^[pi88]märr ^piases'. 



695 



"^'pirr-svala pir§valu svf. Svala, hi- 
rundo. Nu 

piru fi. + ^krufsa pirukrupsu svf. 
Dynggrep. Ped Pu 

piru fi. + kärra pirukäro Rvf . Slåt- 
termaskin. Ksl Bo 

[pirum] ^'ipirog pirugär adj. Drucken, 
full. Ngö 

*pirva pirv(a) sv. vb. 1: 1) intr. 
Med hast slinka in i ett hål. Sbo 
Bo 2) intr. o. tr. Coire. Ksl 

*pirvcl pirvil Sbo Bo vNyl Kim 
(pl. 'vlar i båda) Na (pl. -äarj^ 
pirvcU 1. -äl (pl. -vlar) Å stm. 1: 
1) Plugg. Sbo Bo 2) Stump. 
Sbo 3) Parvel; i allmh. en Uten 
skyddslös varelse. vNyl Kim Na 
Å 4) Penis. Sbo Bo Msk — Hs. 
i bet. 2. 

*pirvla I pirvla sv. vb. intr. 1 Stulta. 
Po Ten Brom 

*pirvla II pirväl sv. vb. intr. 1 
Coire. Na 

[piska 8. I pisko svf. Trassel i nät. 
Po Ka Sn Ingå 

"episka s. II phko 1. -u svf. Smek- 
ord till flickor. Brom — Ez 502 b 
Sm. Ög. Vm. (okv.); Sp. idm. — 
Ingår ock i sms. stygg-^^piska, 
qv. v. 

*piskis?? pifis Ekn Nkby, />d&w 
Pg oböjl. adj. Drucken, full (blott 
pred.); det sistanförda kan vara 
taget från ett finskt uttryck olla 
pgjisissään, men det förra är och 
förblir mig obegripligt, ehuru 
det ju nog starkt påminner om 
lat. piscis 'fisk'; det är icke ett 
bondeord och har nog någon 
(ivasi-lärd djäknekvickhet att 
tacka för sitt bruk. 

"^piskis-nuna pifisnuna svf. 1. svm. 
Okv. för en drucken person. Ekn 



[pissjblåsa ^pissea- pisisbléso vNyl, 

pisisblåso {& -uo-, -ua-j -uå-) EF, 

pisisbläsu Ngö svf. Urinblåsa. 
pissbläddra pisbläöär Da Gsv Wp, 

piåbläyär Ru, piibl^ Nu O fig 

svf. = fg. 
[pissj-^^lirädska, '''pisses- pisisbrtesho 

ut. pl., svf. Pissbrådska. vNyl 
[pissjburk ^pisses- pisisburk stm. 1 

Okv. för en gosse, som väter 

under sig. He 
pissbytta piébytu svf. 1) Nattkärl. 

nVa 2) Mes 1. dyl., okv. Ped 

Pu (mfl.) 
[pissjdank ^pisses- pisisdagk stm. 1 

Litet lyktljus (skämts.). Na 
[piss]fat '''pisses- pisisfqt stn. Natt- 
kärl. Brom Ten 
[piss]f]ärt *pisse- pisifiärå stm. I 

Fjärt avlåten vid urinerandet. 

Po Ten Brom — fsv. piaaefiaerter 

m., äda. pissefiaert. 
piss + ty. hase piihoa 1. pishai 

stm. 1 Mes, pultron. Nu 
"^[pissjhåll *^sat&' pi9is(h)old ut. pl., 

stn. Förmågan att återhålla uri- 
nen. vNyl 
[pissj-^^jolk, "^pissea- pmskolk stm. I 

= pissburk. vNyl 
[piss]kruka "^pisses- pi^iskruko svf. 

Nattkärl. Pg 
[pisa]-Lisa ^piases» pisislis ut. pl., 

svf. Okv. för en kvinna, som 

väter under sig i sängen. Na 
fnsS'*mac\i pi&mak stm. 1 1. 2 Spring- 

mask. Estl 
[pisajmask '''piaaea- pisismasjc stm. 

I = fg. Ksl 
pissmyra pismijru svf. Rödmyra. 

Hvbfj — I Westes ordb. 
[pissjmärr ""pisaes- pisismär stf. 1 

Sto, som lätt och ofta kastar 

urin. Na 



pi88'*mör---*pitog I, -ot 



piss-^mör piämöur stm. 1 Bödmyra. 

Mx Vö Or — Rz 435 a Vb. Nb. 

— Jfr Lind pissmor (sic!) 'eine 

ameise'. 
piss-'''möra 1. ^pisses- prniiöuroVy^ 

pismöuru nVa, pi^möra 1. -o Ähd, 

pisis7nöuro (1. -a) Nyl Kim Na, 

pisismöyro Nyl Kim, pisisniöyra 

Hi, pisismöuro 1. -möyro Py svf. 

Rödmyra, ettermyra. — JfrUppl. 

pinkmyror idm. 
[piss-nödig] "^pisses-nödog pisisnö- 

do(gär) adj. Som har behov av 

att kasta sitt vatten. Na 
*pis8og pis.u- adj. 1) Som vätt un- 
der sig (om barn). nVa 2) Luk- 
tande av urin. nVa 
*pissog-vava pisu-vqva ut. pl., stn. 

Hälft smeksam benämning på 

små barn. He Bo 
[pisslpotta *pvase^ pisispoto svf. Nyl 

EF (pass.). 
[piss]-*rista, ""pisses- pmsriato svf. 

Cunnus. Brom 
[piss]-ru8ka '''pisses- ptstsrusko Po 

Ten Brom Kim, pisisrusku Hi 

svf. Cunnus. — Ez 502 b (okv. 

för kvinna) ög. 
[pis8]-*röta, *pis8e»- pisisröto svf. & 

m. =: pissburk. Sbo 
[piss]-8juk *pis8es- pisi8fuk(är) adj. 

Urinträngd. vNyl 
[pissj-slarva *pis8e»- pisialarvo svf. 

Blöja, torktrasa. Na 
[pis8]-8tråke *pisses-|?ms^oÄ:asvm. 

Strålen vid urinkastning. Pg Na 
[piss]- veckan ^pisses- pisisvikun svf. 

def. „Fruntimmersveckan" 19 — 

26 juli. Ksl 
[pi88]verk ^pisses- pisisvärk ut. pL, 

stn. Könsdelame. Na — Jyll. 

""pissevserk idm. 
[piss]-väska ^pisses- pisist-äsko Nyl 



Fby Kim, pmsvckko Fö, pisis- 
vckku Hi, pisisväisko Po Ten svf. 
Okv. för en halvvuxen flicka. 
— Rz 502 b Svea- o. Götaland. 

[piss-]^^ ^pisses- pisisöga ut. pl., 
stn. Okv. för en surögd person. 
Brom Ten 

"^pistelträ ptstQtrm stn. Pilträ. Lptr 

[pistol heter bl. a. (städse msk.) 
pikstål (pl. -är) Po Ten mfl., 
Mstol (pl. -ar 1. -är) Bo Sbo, 
hUitål (pl. -är) Sbo, fefste^pl. -ar) 
Da, Ustuol (pl. -ar) Py 
pistål stm. 1 är benämning på 
ett slags hök å Bunö. 
*pik8tol = hsv. VI. Sörb. Norge. 

*pit I pit stm. 1 Småtting, barn. 
Pm 

*pit n pit ut. pl., stn. Gråt, jäm- 
mer. Nyl 

*pit HI p^t stn. Simblåsa. Osv 

*pita s. pitu svf. Lus (i bspr.). Brdö 

*pita v. pit(a) pret. päit Fld allm. 
Gsv, pait (pl. pitu) Nu O, peät 
Sj; sup. piti Gsv Nu O Nyl EF 
Öb, piti Ähd, pihti Hi, pihtä Ku 
(även sv. vb. 1 Å Fö nVa, sv. 
vb. 2 Rg Wp) vb. intr. 1) Pipa. 
Allm. 2) Klaga, jämra. Nyl EF 
öb 3) Gnissla. Nyl — Bz 503 a 
Uppl. Gd. 

*pita + fi. laukku (= rensel) j>ito- 
löuku ut. pl. svf. Kinkblåsa, okv. 
Ped Pu [Kske *pitar-?] 

*pitare ingår i sms. regn-*pitare, 
qv. v. 

'''pitas pitas sv. vb. dep. 1 Gråta, 
jämra sig. Ped 

*pitlås 1. *pito- pitlås vNyl Fö Ku 
Brdö, pittos Å, pitliåos Kim, ^nt" 
luäs Hi, pituläs Px Vö Nkby 
nVa stn. Kinkblåsa, okv. 

*pitog 1. -ot ptto(gär) Fby Na A, 



*jntor—*jjjasa. 



697 



jntugär Hi, jntotär Kim, pttu- Na 
Pg (-iäär) mVa nVa, pitot Px 
adj. 1) Kinkig, gnällig, pjåkig. 
A. a. o. utom mVa 2) Snar- 
sticken. mVa 

*pitor jntor plt. Gnäll. Ingå 

*pit-sa(l?) pitsil stmf. 1 Lipsill, okv. 
Po Ten [stl — fvsk. sild f.] 

*[pit]-sock *pito- pitusok ut. pl., stm. 
Kinkblåsa, okv. Ped Pu 

*[pit]-tjeta *pite- pititsitu 1. pttsitsitu 
Kr Terj syUpttitsito Gkby NVet 
ut. gen. Sädesärla, motacilla alba. 
— Ingår även i sms. moss-^pite- 
tjeta, qv. v. 

*pittra 8. pitro svf. Kinkblåsa, okv. 
Na 

*pittra v. I pitra 1. pitär Nyl Fby 
Kim Na Pm Px Mx Kv Re Vö 
Gkby, pihtra Hi sv. vb. intr. 1: 
1) Kvittra sakta. A. a. o. 2) Drilla, 
kvintillera. Pm Px Mx 3) Pipa, 
klaga. Kv 4) Fnittra. Ee — 
Uppl. i bet. 1 ; f sv. pitra v. 'tiss- 
la', da. piddre i bet. 1. 

*pittra v. n pitra 1. pitär Ru Nyl 
Fby Kim nVa, pihtra Hi, pitur 
Nu O sv. vb. intr. 1. imp. 1: 
1) Värka så att det tillika kittlar 
(ss. vid reumatism). A. a. o. 2) 
Kittla. Kr NVet 3) Klia. Nu O 

*pittra v. in pitra sv. vb. intr. 1 
Sippra. Sbo — no. pitra v. idm. 

*pittrog pitro(gär) adj. 1) Kinkig, 
gnällig. Na 2) Småkvittrande. 
Na 

*pix piks stm. 1 Udd, spets. Pm Px 

"^pjalla p^l sv. vb. intr. 1 Prata, 
pladdra, pjollra. Mx Kv — Rz 
503 a Vara fjäskig 1. dum' Sk. 

*pjaller-[Nikla8], -*Nicko ptaldätiiku 
ut. pl., sm. Sladderhane, okv. 
Ped Pu 



^pjaller-stake p}aldä§täka svm. Slad- 
derhane, okv. Re Kv 

^pjallra v. I p\aldra I. -är vNyl Ko 
Hsk Fö Å, pff/alär 1. p^aldär Px 
Vö Kr, piqldra Ku Brdö [dv, i 
vtBg o. d.] sv. vb. intr. 1 Pallra, 
gå långsamt framåt. 

"bjällra v. II pj^aldra 1. -är Ksl 
vNyl Pg Na Ko Fö Kv, p^qldra 
Kim Hi Ku Brdö, p^alär 1. pj^l- 
där Mx Vö nVa sv. vb. intr. 1 
Föra barnsligt och meningslöst 
prat; skvallra. — Jyll. *pjalre. 

*pjallra s. p^aldru svf. Sladderhane; 
pratsjuk kvinna. Kv Must Re 

^pjallrare p^aldrar stm. 3 Sladder- 
hane. Re 

*pjallrog 1. -ot Pkaldro(gär) Po Ten 
Brom Na Fö Å, piqldrotär Kim 
Ku, ptfaldru" Hi Brdö, ^ia/ro< Px, 
Pialdru' 1. p\alru- mVa nVa adj. 
1) Pratsam; pjollrig i sitt tal. 
A. a. o. 2) Småfånig. A. a. o. 

""pjalta I pialt(a) sv. vb. tr. 1 [po-sä 
1. -gi] Palta på sig. Po 

*pjalta II pkali(a) Ten Brom Kim 
Hi, pkai^a Fby sv. vb. intr. 1 
Gå smått, tassa. — Ög. (Rz 494 a) 
VI. Hs.; da. pilte. Jfr hsv. pilt 
(Falk-Torp Etym. Ordb.). 

*p}altog p^togär adj. Paltigt klädd. 
Po — Hs.; da. pialtet. 

*pjaltor pj^tor plt. Paltor. Po — 
Fryksd.; da. pialt. 

^pjaltra pkaltär 1. ptfiXtär sv. vb. 
intr. 1 Pallra av. Ped Pu — da. 
piltre v. 'trippa'. 

*pjas pj^a^ ut. pl., stn. Struntprat. 
Vö 

'''pjasa Pkas(a) Ksl Po (mfl.) Fby 
mVa nVa, pj^a Hi, p\qä^ sVa 
Kv Re sv. vb. intr. 1: 1)1 något 
avseende uppföra sig sjåpigt,dåd- 



698 



*j)ja8are —*pjolla. 



löst, omanligt o. s. v. Po Öb 

2) Prata strunt, aladdra. Ksl Öb 

3) Tassa. Fby Hi — Ez 503 b 
'gå sakta; arbeta långsamt' Vb. 
- Jfr JyU. pjåse 'sludre'. Cfr 
sms. *utpjasad. 

*pjasare pi^asar stm. 3: 1) Mes, stak- 
kare. Öb 2) Okv. för en som 
pratar strunt. Vö (mfl.) 3) En 
värnlös, beklagansvärd varelse. 
Vö (mfl.) ~ Rz 503 b pjasar 
m. 'stackare' Vb., pjäs m. idm 
Sk. 

*|pjas]-brack *pja8e- piasabrak stm. 
1 Stackare. Or 

""[pjasj-bracka *pjase- ptasabrak svf . 
= fg. Pm Px 

*[pjas]-bratt *pjase- pkosabrat stm. 
1 = fg. Re 

[*pja8-byxa] '•'pjas(e)-byx(a) prosa- 
boks Pm Px Mx Ped Pu (mfl.), 
p\qsböks Pm Px; svf. Pm Px 
Mx, stf .? (ut. pl.) Ped Pu Stacka- 
re, slarv (okv. 1. smeksamt). 

*pjaseri piqsn 1. piasn ut. pl., stn. 
Någonting löjligt eller småaktigt ; 
strunt, skräp. K v Re 

'''pjasig 1. -og 1. -ot pkosi' vNyl, 
p\aso(gär) Fby Kim, pt^asu- nVa, 
piasot- Sby Lfj Np Pm Px Korsn, 
PkO'Sut Mx So K v, pnasugär Hi, 
p\Qsu(gä)r Brdö adj. Mesaktig; 
omanlig; våpig; småfånig. — Rz 
503 b Sk. 

'''pjask piask stn. Våp, sjåp. Po Ten 
Brom - Rz 503 b Sk. HU. Sm. 
Vb.; no. pjask m. 'uanseelig per- 
son; stymper'. 

"^pjaska piasJc(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Uppföra sig mesaktigt, våpigt 
o. s. v. Po Ten Brom 2) Tassa, 
trippa. Po Ten Brom Fby Kim 
Fö Ku Brdö Np Mx (mfl.) — 



Rz 503 b Götald i bet. 2; Hs. i 
bet. 1; no. pjaska v. 

*pjasker plaskar pl. obr., stm. Okv. 
för en våpig mansperson, tasker. 
Po — Hs. 

""pjaskog pia$ko(gär) adj. Barnslig, 
mindre vetande; våpig. vNyl — 
Sk. (Rz 503 b) OHd Og. Hs.; no. 
pjasken adj 'skrebelig, ussel'. 

"^pjask-rede pkq^kräidi (1. -ä) 1. -reda 
(1. -i) stn. Våp, sjåp. Po 

^pjaskus piasjkus stm. 1 Sjåp, narr. 
Ten Brom 

""pjen pk&n ut. pl., stn. Hammar- 
pen. Brdö 

'^pjepa 8. pkepo svf. Cunnus. Bo 

*pjepa v. I piep(a) sv. vb. intr. 1 
Pjunka. Fby — Jfr Rz 498 a 
pepla v. idm Sm. Ög.; JyU. pjsebe 
'graede, klynke'. 

*pjepa v. n pj^ep(a) sv. vb. intr. 1 
Småkackla (om kycklingar). Bo 
— Jyll. "^pjaeppe idm. 

*pjepla Pk^pla sv. vb. intr. 1: 1) 
Pjåka, pjunka. Po 5) Tala till- 
gjordt. Po — Jfr Jyll. "^fsjsevl 
'en sygelig, klynkende person'. 

♦pjepog Pkepo(gär) adj. Pjunkig. 
Bo — Jyll. ^pjaeben 'grsBdenem'. 

*pjes I pies stm. 1 Gosse. Ka Sn 
Lptr Ped Pu (mfl. i nVa) — Rz 
504 b 'y^^gre person' (föraktl.) 
allm.; Jyll. 'dum person'. 

*pjes n p\es Hi Brdö, pirps Hi Ku 
Brdö stm. 1 Penis. — Enl. Falk- 
Torp Et. Ordb. n 53 b med j-in- 
skott bildadt på pes (Rz 499 a 
allm., da. pees) idm. 

"^pjojska pioysk(a) sv. vb. intr. 1 Gå 
1. plaska i vatten. Ingå [Medels 
glidljud < "^pjoska, jfr *paska.l 

"^pjolla pkol sv. vb. intr. 1 Pjollra, 
prata barnsligt. Mx 



pjosk — *j)junka L 



699 



pjosk pkosk stn. Pjoskig person. 
vNyl — Nb. Vb. (Rz 503 b) Hs.; 
no. pjusk m., pjosk f. 

"^pjoskrede pj^oikräidi (1. -ä) 1. -reda 
(1. -t) stn. Okv. för en pjoskig 
person. Po Ten Brom 

*pjoskus pi^oskus stm. 1 Pjosker. 
vNyl 

*pjottra piotär sv. vb. intr. 1 Sjuda, 
koka. Vö < *plottra I? 

*pjova pkQv(a) sv. vb. intr. 1 En- 
träget begära, tränga sig fram. 
Bo Pä — Jfr Jyll. *pjave 'grsede, 
klynke'. 

*pjuck p^k 1. p]^ok stm. 1: 1) Fram- 
stående upphöjning, konfonnig 
spets. Pm Mx 2) Kornskyl. Pm 
Px Mx — Rz 504 a Uppl. Sdm. 
Vm. Sm. Vg. HU. Sk. (i något 
skiftande betydelser). 

*pjucka p%ub sv. vb. intr. 1 Ge sig 
i väg. Kv 

*pjucke 1. *pjåke? p%oka svm. 1) 
Havre- 1. kornskyl utan hatt. Bo 
Lptr Strf Py 2) Hösåta. Bo — 
Ingår ock i smss. havre- och kom- 
^jucke, qv. v. 

^pjuckog p%uku- Mx, piuko(gär) Ko 
adj. Spetsig, konformig, oval. 

*pjuk pmk öNyl Sbo vNyl Nu Wp 
Kr Gkby stm. 1 (i Gkby ut.gen.) 

1) Spets, topp. Nu Wp Kr Gkby 

2) Sädesskyl utan hatt. Nyl — 
Jfr Rz 504 a Dl. Vm. Ög. Sm.; 
Uppl. 'stor hövålm'. VR 34 a 
piwck 'trochus'. [Enl. F.-T. (s. 
Pjokk) bildadt med j-inskott på 
sv. diall. puk (Rz 511 b Sm. Bl.) 
'knöl'.] 

*pjuka I pkuk sv. vb. tr. 1 [åt sä] 

Snatta. Vö Ped Pu 
*pjuka II pj^uk sv. vb. intr. 1: 

1) Skjuta fram, vara utstående. 



Ped Pu Kr 2) [-f åv] Skynda 
i väg (eg. framåtlutad). Ped Pu 
Kr 

*fpjukj-luva *pjucke- pkukaluv* svf. 
Spetsig stickad mössa, som nytt- 
jas af gubbar och gossebarn. Mx 

'^pjukna Pkuki} sv. vb. intr. 1 Böja 
sig, ge vika. Kv Re 

*pjukog 1. -ot Pkuko(gär) [jte -k-] 
Pä Msk Kim (& -otär) Na Gkby 
N Vet, piuku- nVa adj. 1) Spetsig. 
A. a. o. 2) Snäv, trång. Na — 
Dl. *pjukog i bet. 1. 

*pjul — se pil. 

*pjula I pml sv. vb. intr. 1 Stor- 
gråta. sVa Kv Re Muns — Bryt- 
ning av *pyla, qv. v. 

*pjula II pkul(aj sv. vb. intr. 1 
Coire. Ksl — Jfr *pula. 

*pjulsk pjMlsk adj. f. Brunstig (om 
ko). Ksl — Jfr *pulsk. 

*pjum piu7nh ut. pl., stn. Det ljud, 
som höres när man t. ex. knäpper 
på en fiolsträng. Na 

'''pjumma piomh 1. piuinh sv. vb. 
intr. 1. imp. 1 Ljuda som fg. Na 
— Jfr "^plumma I. 

*pjunga s. piuggo Na, p\uggu Brdl^ 
svf. Bylte. 

*pjunga v. pkugg sv. vb. intr. 1 
Bära på bylten. Na — Jfr *pyng- 

a)ai. 

*pjunk pj^ugk Kv, piogk Vö stm. 1: 
1) Korn-, råg- 1. havreskyl. Kv 
Vö 2) Kortväxt karl. Vö — 
Pryksd. 'liten hög'. — Ingår ock 
i sms. kom-^^pjunk, qv. v. 

*pjunka I piugk(a) Brom Fby Kim 
Hi Np Ped Pu, pkogka Fö sv. 
vb. intr. 1: 1) Arbeta smått. 
Brom 2) Stulta, tassa, trippa, 
lunka. Fby Kim Hi Fö Np Ped 
Pu 



700 



*jyjuf^a II—*pjäka. 



'''pjunka n pnugk sv. vb. intr. 1 
Bära på något tungt. Na 

*pjunta piunt(a) sv. vb. intr. 1 
Stulta, gå trippande. Brom 

"^pjupog 1. -ot pmpogär 1. -oWradj. 
Spetsig, konformig. Pg 

*pjiiska pmsXa) vNyl Fby, piusJk(a) 
Å Fö Vö sv. vb. intr. 1 Gå (krok- 
bent). — Rz 504 a Vb. Jfr *pjÖ8ka. 

*pjutsa ptiiUts sv. vb. intr. o. imp. 
1 Knarra, gnissla. Ru — Kske 
< *p3rtsa < '^pit-sa, jfr *pita v. 

*pjuva p}uv(a) sv. vb. intr. 1 Gråta, 
ulva. Sbo Jfr *pjula. 

'''pjuxa piuks(a) sv. vb. intr. 1 [åv, 
uavy uåv] Larva i väg. Fby Kim 
Hi Kv — Eg. väl 'gå framåt- 
böjd', jfr *pjukog mfl. 

*pjåk I (1. *pjock?) pj^ok stm. 1 Sä- 
desskyl utan hatt. Pä Lptr 

*pjåk II p%åk ut. pl., stn. Träget 
arbete, stök. Na 

*pjåka s. p\åku Re, piSk Mx svf . 
Pjåkig kvinnsperson. 

"^jåka v. I (1. *pjocka?) pioX<^) 
sv. vb. tr. 1 Uppsätta havre (el- 
ler annan säd) i skylar. Pä Strf 

*pjåka v. II pi6k((^) Po Ten Brom 
Fby Kim Ko Ped Pu (mfl.), 
piåka Brkö sv. vb. intr. 1 [åv, 
uaVy uåv] Stulta, tassa. — Jfr 
Jyll. *pjokke 'gå dårligt'. 

*pjåka v. IIL ptoka 1. p^åk sv. vb. intr. 
1 Arbeta flitigt och smått. Na 

^pjåkare p%åkar stm. 3 Pjåkig mans- 
person, okv. Mx 

*pjåke — se '^pjucke. 

*pjåkel pkokäl ut. pl., stn. 1) Pjunk. 
vNyl 2) Okv. för en pjunkig 
eller pjåkig person. vNyl 

*pjåkel-rede piokälräidi (1. -ä) 1. 
-reda (1. 4) stn. Okv. för en pjå- 
kig person. Po Ten Brom 



'''pjåker p\åkär Po, p\åkur Re ut. 
pL, stm. = fg. 

^pjåkhus p]idi^us stn. = fg. Po 

"^pjåkla (1. *pjåckla) pioMa sv. vb. 
intr. 1 Pjåka, pjunka. Po — Jfr 
Rz 504 a pjåkla f. 'pjåkigt frun- 
timmer' HU. 

^pjåklog (1. *pjåcklog) p\oklogär adj. 
Pjåkig, pjunkig. Po Ten 

*pjåk-lås pkåklås vNyl, p^dklås nVa 
stn. Okv. för en pjåkig person. 

*p}Bkog pkoko(gär) adj. Arbetsdryg. 
Na 

'''pjåkrede p\dkräidi (1. ä) 1. -r^ 
(1. -i) stn. Okv. för en pjåkig 
person. Po Ten Brom 

*fpjåk]-sjå *pjåke- piokafå ut. pl, 
stn. Knåpgöra. Na 

*pjått p\ot stm. 1 Havreskyl. Lptr 

'''pjåtta p\ot(a) sv. vb. intr. 1 Mera 
på lek än på allvar sysselsätta 
sig med något, t. ex, med rodd. 
öNyl Brom — Ha. 'småspringa'. 

*pjåtte? piota svm. 1 Havreskyl. 
Lptr — Ingår även i sms. havre- 
*pjåtte, qv. v. 

*pjäcka piäk(a) Lptr 8j Ingå Fby 
Na Nkby nVa, p%äka Fö, p%ähka 
Hi sv. vb. intr. 1 Gå med hastiga 
och snabba steg, trippa. — Jfr 
*f]äcka. 

'''pjäckare pväkarä Strf }Slvayp\äkar 
mVa nVa stm. 3: 1) Trög arbe- 
tare. Kim mVa nVa 2) Fjäsk, 
okv. mVa nVa 3) Kurtisör. Strf 

'''pjäckas piäkas sv. vb. dep. 1 Idka 
samlag. Pä Strf 

[*pjäck-Matt8] ^pjäcke-Matte paäka- 
mat ut. pl., stm. Fjäsker, tasker 
(okv.). Must Ped Pu (mfl.) 

'''pjäckog p\äku(gär) adj. Stultande. 
Na 

*pjäka piäk(a) sv. vb. tr. o, intr. 1 



*pjäha — *pladda v. 



701 



Släpa och draga. Kim Vö — Jfr 
Faer. pjaka v. 'pusle' o. d. 
'^pjälsa p\äls sv. vb. intr. 1 Gå 
snabbt, småspringa. Na — Jfr 



*pjälta s. ptäito Pg Na, jHälfu Kr, 

piält Mx svf.; piälfor plt. Kim 

Py Trasa; pl. paltor, trasor; pti^ar 

o p\ältor Pick och pack. Py — 

Rz 494 a Bl. Sk.; msv. piaelter 

m. 'trasa'. 
*pjälta v. piält(a) sv. vb. intr. 1 

Coire. mNyl öNyl — Rz 494 a 

Ög. Vm. 
"^pjältog 1. -ot pj^ältof g är) ^Bi,ptäUu- 

Kr, p^äktot Np adj. 1) Påpaltad, 

tjockt klädd. Na 2) Paltig, trasig. 

Np Kr 
*pjältra piältär 1. ptäXtär sv. vb. 

intr. 1 [åv] Pallra i väg. Ped Pu 
^pjäppla p\äpla Po, piäpla 1. -äl 

Kim sv. vb. intr. 1 Käbbla; 

sladdra. — Jfr Jyll. *pj8ebbre 

'sladdra'. 
*PJäpplog pkäplo(gär) adj. Sladd- 

rande, pratsjuk. Po 
*pjärv p\ärv ut. pl., g.? Benämning 

på en lek med stenar. Ku — 

Av fra. (la) pierre va 1. d.? Jfr 

*pys II. 
*pjäsa I ptäs(a) sv. vb. intr. 1 Prata, 

sladdra. Kim — Jfr "^pjasa. 
^pjäsa II Pkäs(a) sv. vb. intr. 1 Göra 

sig till (om hundar). Pg 
*pjäska 8. ingår i sms. *slatterpjäska, 

qv. v. 
*pjäska v. I p%ä8k(a) sv. vb. intr. 

o. tr. 1 Krafsa (om höns). He 
^pjäska v. II piäsJc sv. vb. intr. 1 

Traska, vanka. Kr — Rz 503 b 

'gå tyst' Sm. 
*I>jäsog 1. -ot ptäsu(gär) 1. -utär adj. 

Fladdrande, sladdrande. Kim 



*pjäsor p\äsur plt. Paltor. Bo 

*pjätta I Pkät(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Slå 1. smälla lindrigt; t. ex. 
ta-sJca piM täpo rävän, vNylFby 
Kim Fö Brdö — Rz 504 b Sk. 
HU. Bl. Sm. Vg. VI.; da. piette. 
Jfr *plätta I. 

*pjätta II Pkät(a) sv. vb. intr. 1 
Småtrippa. Po Fby Brdö Å — 
Rz 504 b Sm.; Jyll. *pjatte 'gå 
oordentligt'. 

*pjättig ^.^ä>%är) adj. Tillgjord. Po 

fpjäxa s.] *pjäska piäsko svf. A 

'''pjäxa v. piäks sv. vb. intr. 1 [åv] 
Bege sig i väg. Mx mVa nVa 

pjäx-stövel piekstyvil Py, piäks- 1. 
pimkstöväl nVa stm. 1 Högskaftad 
pjäxa. 

*pjös p\ös ut. gen. Cunnus. Gkby 

*pjöskap*öti5ifa; sv. vb. intr. 1 (vanl. 
-f- åv) Gå krokbent och snabbt. 
Brom Ten Fby — Jfr *pjuska. 

*pyis)LOgp\öm1co(gär) adj. Fånig. Fby 

*pladajsk j??addw*i ut. pl., stn. Stryk. 
Na 

'''pladajska pladåisk sv. vb. intr. 1 
[om 1. til\ Slå, ge stryk. Na 

[pladask] *pladajsk pladåisk vNj^l, 
pladåisk EF interj. o. adv. 
= plodöyskis Bo 

*pladaska pladåsko svf. 1) Stor 
fläck (ish. av ngt blödt). vNyl 
2) Kraschan (skämts.). Nyl — 
Rz 504 b allm. i bet. 1, jfr 37 a 
bladaska Sk. Hll. idm, 21a bal- 
daska 'pannkaka' Dis.; Jyll. *pla- 
das i bet. 1. 

"^pladda s. pladu ut. pl., svf. Jämn 
yta; någonting utbredt eller ut- 
jämnadt. Ped Pu — Ingår ock 
i sms. ägg-*pladda, qv. v. 

*pladda v. pläd sv. vb. tr. 1 Ut- 
breda, tillplatta. Na 

89 



702 



*pladdog — *platta I. 



"^pladdog plado(gär) adj. Flat, ut- 
1. tillplattad. Na 

*pladdra i??arfra svf. Pladdrerska. Hi 

"^pladdrus pladrus 1. -06* Hi, pladriis 
Na stm. 1 Sladderhane. 

"plagga plag(a) vNyl, plag Np sv. 
vb. tr. 1 [ngt på ngn] Belasta 
en med något (i Np även: med 
böter, utskylder o. d.); tvinga 1. 
truga ngt på en. 

*plagga [sig] plag-sä sv. vb. rflx. 
1 Kläda sig till skydd mot köld 
eller blåst. Np — Rz 503 a Sdm. 
Vm. VI. Vg. Sm. Hjd. 

plaggåBnssre plagdansm- stm. 3 Den 
som vid bröllop under dans ut- 
delar strumpor mfl. klädesper- 
sedlar bland gästerna. Nu Wp 

plaggkaka plagJcaku svf. Bröd, som 
bruden vid bröllop ger åt en 
änka bland åskådarene sedan allt 
annat blivit utdeladt. Nu Wp 

*plsiggor plågor plt. Stryk. Nyl 

*plajsk plaish ut. pl., stn. Slask 
och träck. Na 

*plajska I plaish(a) Nyl, plaisJc Na 
Öb sv. vb. 1: 1) intr. Gå och 
plaska (i vatten 1. dyl.). A. a. o. 
2) tr. o. intr. Stänka (om vatten). 
Nyl Öb 

*plajska II plaisk sv. vb. intr. 1 
[ohilj Falla, ramla. Na — Jfr 
*flajska I. 

"^plajskog plaisJco(gär) Ingå Ka Sn, 
plaislco(gär) Na adj. 1) Slaskig, 
träckig. Na 2) Vattnig; t. ex. 
ha^i ä plaisJcot Ingå Ka Sn 

[plakat stn. och adj. lyder j^ta^rf^ i 
Pg Na 

*plang 1. *plång? plagg stm. 1 Trä 
försedt med två hakar, mellan 
hvilka limmade bräder kilas. Sj 
Ksl 



[plank hlagJc stn. Py, hlagk stf. 1 
Eg 1. stn. Gsv Nu O Wp Fby 

[planka s. blagko Nyl (ish. östra), 
blagku Strf, blagko Fby Kim, 
blagku Hi Hvbfj svf. 

*planka v. plagk(a) sv. vb. tr. 1 
Bila stock till plankor. Kim 

*planta plant(a) vNyl, plant(a) Nu 
O Wp Fö sv. vb. tr. 1 Plantera. 
— fvsk. fsv. änsv. no. planta 
mit. planten. 

*planters-land pläntär§låf%d stn. 
Blomsterträgård. Ingå (Bsd) 

plan-tilja plqntäjio svf. Förstärk- 
ningstilja snedt över golvet. Ku 

plantland plantland stn. Liten upp- 
hackad och bränd jordlapp, hvari 
kålrotsfrö sås. Na 

plantväta plantvtBto ut. pL, svf. 
Eegn, som kommer lämpligt för 
plantorna. Na 

*plaska plask(a) sv. vb. intr. 1 
[til, om] Slå, smälla till ngn. 
Fby Hi 

'''platsa I plas(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Slå; vanligen pl. om nogon. 
Ingå Sn 2) Fälla, släppa; t. ex. 
%a pla^a byton i bokan. Ingå 

'''platsa II plats(a) vNyl rni^yl^plat- 
s(a) Fby Kim Brdö nVa sv. vb. 
intr. 1 Gå i vatten, blöt lera, 
snösörja o. d. 

"^platsa [sig] plats sä 1. -si [ner] sv. 
vb. rflx. 1 Med fart slå sig ned 
t. ex. på marken, på en stol 1. 
i en soffa o. s. v. Po Ten Brom 

*platta I plat(a) Ten Brom, plaf(a) 
Fby Kim Na Ähd nVa, plahta 
Hi sv. vb. intr. o. tr. 1: 1) Slå 
till någon. A. a. o. 2) Slå mot 
stranden, om vågor. Fby 3) Sia 
tr., t. ex. plåt thgp händrän. Na 
4) Falla handlöst. Na — JylL 



*platta II—*pleta s. 



703 



*platte 'falde, så at det giver 

*platta llplat(a) sv. vb. intr. descr. 
1 Göra något fjäskigt eller illa, 
t. ex. platcti' o gar, Fby 

*platter platär ut. pl., stn. Något 
som blivit utspilldt. Na 

"^platter-asp platärasp pl. 4r stf. 
Poppel, populus. Rg 

*platter-kar plahtärkqr stn. Okv. 
för en storpratande mansperson. 
Hi 

*platti(c)kap?afe'to Po Bo Vé,jplåtiko 
Fby svf. 1) Med verktyg åstad- 
kommen jämn yta. Fby 2) Flat- 
bottnad, låg ekstock. Po 3) Sko 
med läderöverdrag och träsula. 
Bo Pä 

"^platting piatigg stm. 1: 1) Okv. 
för en plattnäst och uppkäftig 
mansperson. Brom 2) Platthuvad 
spik. Pä 

'''plattis platts adv. Pladask. Na Pg 

*plattra v. I platär sv. vb. tr. 1 
[ihåp 1. i låg] Fösa, vräka. Ped 
Pu — Ingår även i sms. *hop- 
plattrad, qv. v. 

*plattra v. II platra Po Ten Brom, 
platra Fby sv. vb. intr. 1: 1) Smatt- 
ra. Fby 2) Avskjuta flere skott 
tätt efter hvarandra. Po Ten 
Brom — Rz 505 b Uppl.; Weste 
i bet. 2. 

^plattra v. III platur sv. vb. intr. 
1: 1) Sprattla; spritta. Nu .0 
2) Ramla, falla. Nu 

'''plattra v. IV platra Ka ^n^ platra 
Fby Kim (-t')Pg(-t-),plahtra Hi, 
platär Ru Rg Wp Na, platur 
Nu O sv. vb. intr. 1: l)Pladdra, 
sladdra. A. a. o. 2) Småskratta. 
Ru Estl 3) Gnata. Estl — SM. 
i bet. 1; mit. pleteren. 



*plattra v. V platär sv. vb. intr. 1. 
tr. 1: 1) Breda ut sig, t. ex. så- 
som målningsfärg. Na 2) Spilla, 
t. ex. mjölk. Ped Pu 3) Lorta; 
platär o stsit. nVa 4) Falla smått 
och droppvis. Mx 

*plattra v. VI platär Ru Rg Wp, 
platur Nu O sv. vb. intr. 1: 

1) Prassla. Ru Nu O Rg Wp 

2) Ljuda, sorla. Nu O Rg Wp 
'''plattra s. platro svf. Fläck efter 

något utspilldt; hög av sådant. 

Na 
*plattrig platri(gär) adj. Slipprig. 

He 
*plattrog platrun Ru, plahtrugär 

Hi adj. Pratsam, sladdrande. 
plattrundstav? plåtrunstqv stm. 1 

En hyvel an v. vid krusning. nVa 
*plattrus pldhb'us 1. -os stm. 1 Prat- 

makare. Hi 
platt-*säve platsäva ut. pl., svm. 

Kaveldun, typha latifolia. Ksl 
'''plattus platus stm. 1 Okv. för en 

som *plattar och går (se *platta 

v. II). Fby 
*plaus?? plaus stm. 1: 1) Plugg. 

Ksl Esbo 2) Stor, stark karl. 

He 3) Fördelaktig skjuts. Hfors 
'''plaxa plaks sv. vb. intr. 1 Knalla, 

skrälla. Ru 
"^plega s. pliga svf. Slarva, trasa. 

Ru — Jfr Rz 505 b Gotl. pligä 

m. 'stor brödskiva'. 
*plega v. plega sv. vb. tr. o. intr. 

1 1. 2 [på] Sy lappar på ngt. 

Brdö 
*plege plega svm. Liten lapp på 

kläder 1. d. Brdö — Jfr *plega s. 
"^plesa plisu svf. Undervattens- 
grund. Na 
*pleta s. plitu vNyl, plitu Ped Pu 

(mfl.) svf. Smula, skärva. vNyl 



704 



*pleta v.--*plqjska. 



Flaga, flisa (t. ex. av skorv) Ped 

Pu — Även i holmnamn i vNyl. 

— Rz 506 a plita f . 'blemma, 

ruva' Svea- o. Götald; no. plita 

f. 'et gran'. Sdt Weste plita f. 

'ruva, blemma'. — Ingår ock i 

sms. skorv-^^pleta, qv. v. 
*pleta v. plita sv. vb. tr. 1 [mndär] 

Skära sönder i smulor, speta 

sönder. He 
*pligg I pliff Bo, pUg Ee stm. 1 

Gosse. Rz 507 a *plygg idm Gd 

Kim., pligg 'skälm' Hs.; no. plygg 

m. 'liden tsötvoxen figur'. Jfr 

*plugg. 
*pUgg II pUsi stf. 1 Teg. Nu 
*pligg III ingår i sms. al-*pligg, 

qv. v. 
pliktlägga pliktläg pret. -la sup. 

-läkt sv. vb. tr. 2 Pliktfälla. Mx 

Kv 
'''pliktog ingår i smss. ill- och in- 

""pliktog, qv. v. 
'''plinga pUgg sv. vb. intr. i Pingla 

med klocka. Na 
*plint ingår i sms. al-*plint, qv. v. 
*plita plf/t svf. Blemma, utslag. 

Px — Jfr *pleta s. 
"^plitsa I plits sv. vb. tr. 1 Splissa 

(rep). Na — da. plydse idm. 
*plitsa II plits sv. vb. intr. 1 Med 

hastighet brista, falla eller slå. 

Na 
*plitt s. ingår i sms. al-*plitt, qv. 

v. 
*plitt p. plit- Spritt-, förstärknings- 

adv. fför adj. ny (nian) och naken 

(nakutan). Wp 
*plitter plitar ut. pL, stn. Pladder, 

struntprat. Na 
*plittra s. plitro ut. pl., svf. Tunn 

klisterartad gröt. Na — Sörb. 

'liten plåt'. 



*plittra v. I plitar sv. vb. intr. 1 
Fnittra och prata. Na 

*plittra v. II pUtär sv. vb. intr. 1 
Kringstänka fläckar t. ex. av 
färg, bläck eller lort. nVa 

*plittrog plitro(gär) adj. Tunn och 
lös (t. ex. som gröt). Na 

"^plockfink phkjigk Kr stm., plok- 
Jigk Gkby ut. gen., ut. pl. Lung- 
mos. — Rz 506 a 'allahanda 
smått, obetydligt' Vb. 

'''plockrede plokräidi (1. -ä) 1. reda 
(1. -i) ut. pl., stn. coll. Plockgods, 
småsaker. vNyl 

"^plock-sjå plokfå stn. Småarbete. 
Na 

plog-*drätt plogdr<Bt stf. 2 Anspann 
framför plog. Po (mfl.) — Rz 
95 a plogdregt m. Gd, no. plog- 
drsette n. 

plogkniv plo(g)kntv stm. 1 Plogrist. 
Nyl 

ploglag ploglqg stn. Rote, som i 
tur och ordning imderhåller snö- 
plogningen. Nyl 

plogstake plogstaka [1. -ks-] svm. 
Käpp, hvari hemmansägarenes i 
en by bomärken äro inskurna 
och medels hvilken de hålla reda 
på hvem som skall övervaka snö- 
plogningen, Py Strf 

plogtass plogtas. [1. -kt] stm. 1 Ett 
å plogen befintligt redskap, som 
reglerar plogbillens djupgående. 
Po (mfl.) 

plogvinge plogvi^ga svm. Vänd- 
skivan på plog. Nyl 

plog-öra plogyöra pl. -or svn. = fg. 

Py 

*plojska j>Zoy6Zfa^ Ksl He Sbo (mfl.), 
ploysk(a) Fby Na sv. vb. intr. 1: 
1) Gå och trampa i vatten eller 
lera. Sbo He Ksl Fby 2) Ljuda 



[*plommaJ *plum[mja 1. *pluna—*plumpa [sig]. 



705 



så som när man gör fg. Sbo He 

Na 
['^plomma] *plum[m]a 1. *plunap^t#W2 

1. plun svf. Plommon. Nu — 

fvsk. fsv. no. ploma f., Gotl. Vg. 

(Eä 506 b) SM. 
[plommon] '''blommon blomon 1. 

blumon stn. vNyl 
*plorr plor ut. pl., stm. Diarré. Re 
*plorra plor sv. vb. intr. 1 Fjärta, 

pedere. O 
*plots plots ut. pl., stm. Handslag; 

t. ex. ge ätm-plots ot härjifiu, 

kala! Ksl — da. pluds 'slag' 

(D.V.S.O.); jfr Rz 507 a platts 

m. 'ljudet då man plumpar ned 

i vatten' Gd. 
*plotsa plotsfa) Ksl, plots Na, pluts 

Ped Pu Lmo sv. vb. intr. 1: 

1) Plumsa. Na Ped Pu Lmo 

2) Ovarsamt göra något. Ksl — 
Rz 507 a Gd; da. pludse 'ramla 
ned'. 

*plott plot stm. 1 Plätt, fläck, k 

"^plotta s. ploto ut. pl., svf. Smörja. 
Ingå 

*plotta v. plot sv. vb. intr. 1: 1) 
Stampa, trampa. Odh 2) Hastigt 
falla ned. Na 

*plotter plotär Sbo mNyl vNyl, 
plotär Na ut. pl., stn. 1) Smuts, 
orenlighet. Na 2) Oredigt tal. 
A. a. o. 

*plotter-[Niklas], -*Nicke plotäfiiku 
ut. pl., sm. Sladderhane, okv. 
Ped Pu (rafl. i nVa) 

^plottra v. I plotra Nyl, plotra Fby 
A, plohira Hi, plotär 1. plutär 
Öb, plotär Ru Kim Na, plotur 
O, pliitur Nu O sv. vb. intr. o. 
tr. 1: 1) Sjuda, porla. Ru Nu O 
Hi Öb 2) Tala oredigt. Nyl EF 
Å Öb 3) Käxa, käbbla emot. 



Pm Px Mx Nkby 4) Spilla. Na 
5) Smutsa 1. sudla ned ngt. Na 
— SM. Bl. i bet. 2 o. 3; da. 
pludre v. 

*plottra v. II plotur sv. vb. intr. 1 
Falla, ramla. O 

*plottra s. plotro svf. 1) En som 
*plottrar. Na 2) Smutsfläck. Na 

*plottrog 1. -ot plotro(gär) Po Ten 
Brom Gkby NVet, plotro(gär) 
Fby Na (4-) Å, plohtrugär Hi, 
plotrotär Kim, plotrot Pm Px, 
plotru- Vö nVa adj. 1) Som ta- 
lar 1. talas oredigt. Nyl EF Å 
2) Pratsjuk. A. a. o. 3) Ned- 
suddad, smutsig; hopgyttrad. Na 

*plugg pluff Ingå, plog Brdö stm. 
1 Gosse, pojke (ish. okynnig). — 
Sörb. 'kort och tjock mska'; no. 
plugg m. 'liden tsBtvoksen figur'. 

[plugga ploga sv. vb. intr. 1 Slå 
till, daska om ngn. Fö — Rz 
505 a Rosl. 

*plugge phiga svm. Plugg, trätapp. 
Na 

*plumma I plumb(a) sv. vb. intr. 
1: 1) Knäppa på fiol (då man 
stämmer en sådan). Pg 2) Ljuda 
som kyrkklockor. Na — Jfr*pjum- 
ma, *pumma. 

'''plumma II plum(a) 1. plom(a) sv. 
vb. intr. 1: 1) Plumsa in. Vö n Va 
2) Vada i snö. Kr 

*plumpa plump(a) Kim Nkby nVa, 
plomp(a) A Mx Kv Vö Re, j??ompa 
Fö Ku Brdö sv. vb. intr. 1 Plumsa 
in; ramla. — fsv. plompa da. 
plumpe v. Upptages som hsv. 
än i Dalins ordbok. 

*plumpa [sig] plumpsi Py, plumpsä 
Ped Pu (mfl.) sv. vb. rflx. 1: 
1) Förplumpa sig. Ped Pu 2) 
Plumpa vid skrivning. Py 



706 



*plumpnot— [plåstra v.J *plastra. 



*plumpnot plompnot pl. obr., stf. 

Pulsnot. Mx 
"^plumpog 1. -ot plompo(gär) 1. -otär 

adj. Drumlig; icke händig; illa 

gjord. Pg 
*plums plums stm. 1 Inplumsning; 

ljud som uppkommer då någon 

1. något plumsar. Nyl 
*plunder å plander plnnder o plan- 

där adv. tis. HullerombuUer. Nu 

— Jfr nit. plunder 'wertloses gut'. 
*plunksa plugks sv. vb. intr. 1 

Plumsa. Da — *plunsa Gd (Rz 

506 b) SM., da. plundse v. 
*plurra pluru svf. Kopp kaffe med 

ihälldt brännvin 1. d. Pä (mfl. i 

öNyl) 
*plurra(c)k plurak stm. 1 = fg. Ksl 
*plurre I plura svm. Vattenpöl. 

Brdö — *plurr m. Sk. Bl. (Rz 

506 b) SM. ÖHd idm. 
*plurre II plura svm. = *plurra. 

Fö 
*plurrel plural 1. -äl stm. 1 Lurk, 

tölp. Å — Ingår även i sms. 

bond-*plurrel, qv. v. 
*plurring I plurwg Kkr Sött Ku 

Brdö, plurig A Fö stm. 1 = fg. 

(okv.). — Jfr Rz 506 b *pluring 

m. 'liten träkir Kim.; obs. lurk 

i urspr. bet. 'stav' 1. d. — In- 
går ock i sms. bond-*plurring, 

qv. v. 
*plur[r]ing II plurig Å, plurigg Na 

stm. i =. *plurra (dryck). Ingår 

även i sms. kaffe-*plurring, qv. v. 
*plurro-sot pliirusot ut. pl., stf. 

Menstruation. Wp 
*plurrus plurus stm. 1 = *plurra. 

Strf 
*plus(s)el 1. -ul plusul Vö, pius^ul 

Jä pl. 'ular stm. 1: 1) Träplugg. 

Vö Jä 2) Pussig (Vö) 1. liten 



och obetydlig (Jä) karl. — Jfr 

*prussel. 
*plus(s)er 1. -ur phtsur (pl. -urar) 

stm. 1 Lur (instr.). Vö — Ingår 

ock i sms. al-*pl., qv. v. 
"^plussig \. 'Ogplu8i(g är) Kiniy plus i- 

1. 'Ogär y^yl,plusu-nVa,ploso(gär) 

Sj adj. Pussig — Weste idm; 

nit. pliitzig, plussig; Rz 506 b 

Ög; da. pludset. 
'^'plussja s. plu/u svf. Okv. för en 

pussig person. Brom 
*plussja v. ploj^(a) sv. vb. intr. 1 Gå 

och trampa i vatten, snö, träck 

o. s. v. Fby 
*plussjog^?o/b5'flfr adj. Pussig. Brom 

— Ingår även i sms. fet-^^plussjog, 

qv. v. 
*plutta plui sv. vb. intr. 1 Klunka, 

giva ett klunkande ljud. Nu 
*plutting pluttgg stf. 1 Okv. för en 

plattnäst, munter och fjäskig 

kvinnsperson. Brom 
*pluttra plutra sv. vb. intr. 1 fin] 

Plumsa. Ekn — Jyll. '^pluddre 

'mudre op i'. 
plågsticka plågstiku svf. Okv. för 

en besvärlig person. nVa 
plågsäng plåsegg ut. pl., stf. Sot- 
säng. Da 
[plåster] ^plaster plastar Ngö Sbo 

Msk Ten, plc^stär Da Gsv Rg 

Wp Na, plqstur Nu O stn. — 

nht. pflaster. 
plåsterlägga j??Ö6^^aV/a^ pret. -/a sup. 

'läkt sv. vb. tr. 2 Plåstra. Kv 
["^plåstra s.] ^plåstra plqstro svf. 

Suddning. Na 
[plåstra v.] *plastra plåstra Ten 

Sbo (mfl.), plastar Na sv. vb. tr. 

o. intr. 1: 1) = hsv. Ten Sbo 

2) Stryka t. ex. färg eller klister 

över ett fastare föremål. Na 



[*plastro(fJ *plastrog — fpockeMholtsJ "^hokmholL 



707 



(*plastrogJ *plastrQg plasiro(gär) 
adj. Bestruken eller översuddad 
med någonting för tjockt. Na 

^plägad pläga- Sj vNyl, pläga- Öb 
adj. Drucken, halvf ull. — Vb. (Rz 
507 a), Fryksd. ^plagen adj. 

[plägar pres., förkortas till pa Hi 
Kim Pg Na Öb — Hs. pa Uppl. 
pä Fryksd. Sörb. p?a änsv. (Spe- 
gel) plä; no. pa Nordl., pla f. ö.; 
isl. pläga v. Jfr bruka! 

*^Vmgeiplä^g(a) Sj y]iy\,pl<tgg Ngö, 
pWggt Da Gsv, plagg Ped Pu 
Kr sv. vb. tr. o. intr. 1 Nyl 1. 
2 f. ö. 1) [+ ut] Utvidga. Sj 
2) Äta 1. dricka till övermått; 
plagg o dtiic; pL 1. pl, t sä (1. ^0- 
vNyl nVa 3) Krysta. Da Gsv 
Ngö 

^planta plänio 'Nyl, plänto Fby Kim 
Pg A Fö, pläfftoKkrKu,pläfftu 
Brdö svf. Planta. — Dl. (Rz 
507 a) Sörb.; no. plenta f.; Fryksd. 
^plämta f . 

"^pläntlave pläntlava svm. Plant- 
säng, drivbänk. Strf Py — Dl. 
(Rz 507 a) Sörb. 

*plärr plär ut. pL, stn. Oväsen. 
Fby 

'^plBrraplär(a) sv. vb. intr. 1: 1) Väs- 
nas, stoja. Nu Fby Kim 2) Stor- 
gråta. Nu — mht. plerren 'skria'. 

'^plätsa pläts(a) vNyl, pläts(a) Kim 
Na sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Slå 
sakta och lindrigt. vNyl Kim Na 
2) Falla omkull. Na — Rz 507 b 
i bet. 1 Sm. 

[plätt I plät stm. 1 Skiva. Gsv 

*plätt II plät stm. 1 Smäll med 
flata handen, ish. på röven. Kim 
— Rz 507 b & 25 b Svea- och 
Götald. 

*plätta I plät(a) Nyl, plät(a) EF 



Fö Brdö nVa sv. vb. intr. 1 Shi 
eller smälla till någon, eg. med 
flata handen. — Rz 507 a Svea- 
o. Götald, Vb.: Spegel Gloss., 
Ser. Sdt W. 

"^platta II plät sv. vb. intr. 1 Bilda 
fläckar. Na 

"^platta III plät sv. vb. intr. 1 Grädda 
plättar. Na 

*plätta [sig] plät-sä 1. si sv. vb. 
rflx. 1 Dricka sig full. Ten 

^plattad plätagär adj. Drucken, full. 
Ten 

"^plättog I 1. -ot plätU' Mx Ped Pu, 
plätO' Gkby N Vet, 2>?^i^o^ Px adj. 
Fläckig. — da. plettet. 

♦plättog II 1. *pletog? plätu- adj. 
Barnslig, småfånig. Sbo 

*plättra plätär sv. vb. tr. 1 [ner] 
Nedsmutsa på flere ställen sam- 
tidigt. Na 

*plättrog plätro(gär) adj. Fläckigt 
smutsig. Na 

plöj-jäm plöy\eii stn. Plogbill. Ngö 

*plör plör stm. I = *plurra. Pä 

*plörra? plörö pl. -ör sm. 1. sf.? 
= *plurra vNyl mNyl 

*plörrog plöru- adj. Drucken, full. 
Ped Pu 

*plösig plösi(gär) adj. Fet, pussig. 
Hfors-tr. — Jfr Rz 507 b plösa 
v. 'fylla' Vg. — Sp. plösa sig 
'fylla sig'. 

*plöts plöts stm. 1 Tapp, propp. 
Ten — Jfr plutt idm Hs. ÖHd. 

*plöv? plötiv stm. 1 Tölp, lurk, sko- 
jare (okv.). Na 

*pock I pok ut. pL, stm. Veder- 
namn på polisbetjänte. He 

*pock II pok ut. pl., stn. Namn på 
ett kortspel. Pg 

[pockenholts] "^bokenholt bgkänhoU 
A, bokänhojt Kkr, bggänholt Ingå 



708 



pojkfbarnjy '^bäfrjn—^pollog. 



ut. pL, stn. (genusben amning säll- 
synt). 
ppjk[bam], -*båfr]n poykhån Nyl 

Estl, poykbuon Sj Py stn. Gosse- 
barn. 
po]k'*bisséi poykbisil stm. 1 {p\,-ilar) 

Pojke, skämts. Kim 
pojk-*divel (1. -*devel?) poyhdivil 

stm. 1 Pojkvasker. Kv 
[pojke poyh stm. 1 betyder också 

Ungkarl. Estl 
ppjk-^^gafTel poykgafäl Fö, poykgafäl 

(sic!) Pm stm. 1 Okynnig pojke. 
pojk-*gafs poykgafs stm. 1 Pojk- 

byting. Ksl 
pojk-^^^garp poykgarp stm. 1 Pojk- 
vasker. Kim Brdö 
pojk-^^^glaff poykglaf stm. 1 = fg. 

Hi Kim 
pojk-*glunt poyklunt stm. 1 (sic!) 

Pojkbyting. Gkby (trol. i skgd.). 
pqjk-karl poykar pl. poy kårar stm. 

1: 1) Yngling. Ingå 2) Ungkarl 

(ogift). Nu 
ppjk-^^^kläpp poykläp stm. 1 Liten 

gosse. Nyl 
pojk-^^^knubbel poyknubU stm. 1 

[Knubbig] gosse (skämts.) Ped 

Pu 
pojk-*knyffel poyknyfil (pl. -/lar) 

stm. 1 Liten pojkvasker. vNyl 
pojk-*krällare poykrälar stm. 3 Pojk- 

stackare. Kv 
pojk-*pörvel poykpyrvtl stm. 1 Par- 

vel. Ped Pu 
pojk-^^snott poyksnot stm. 1 Liten 

gosse. Sn 
pqjk-*snyffel poyksnyfil (pl. -fJnr) 

stm. 1 Pojkslyngel. Po Ten — 

Rz 493 b Jtl. 
pojk-^^^tempor poyktämpor plt. Pojk- 
streck; pojkaktiga upptåg. Ingå 

(mfl.) 



ipoyV^^wsiBpoykvas stm. 1 Liten gosse. 
Po Ten Brom — Ez 798 a pojk- 
vase Vm. Vg. 

pojk-* vrede poykired* svm. Pojk- 
byting. Kv 

ppjk-^^^vräkling paykvräkUgg stm. 1 
Pojkrackare. K v 

pojk''*v3lpé[poykvälpäl{& -äl) stm.l 
^Pojkvalp", okv. Fö 

pojk-^^vässel poykväsil (pl. -ilar ubi- 
qve) stm. 1 Pojkstackare. Bo 
Sbo Po Ten (mfl. i Nyl.) Fby 
Ee Ped Pu 

*polke?? pulka svm. Längre eller 
större plagg. Na 

*poll(a) ingår i sms. äppel-'^poll(a), 
qv. v. 

^poUa s. polu mVa nVa, pol Sby 
Lfj Pm Px Korsn Mx, poj Np, 
pulo Ingå svf . 1) Bubbla, vatten- 
bläddra öb Ingå (även på bröd) 
2) Liten varböld. Must Ped Kr 
(mfl.) Ingår ock i sms. vattu- 
"'poUa, qv. v. 

'''polla v. pol Öh,poJ'Sp,pulaIngd 
sv. vb. intr. 1 Porla, bubbla. — 
no. puUa v. 

*polla[d] pola oböjl. adj. Trasig. O 

*pol\ar polar plt. Lappar, trasor. Ksl 

[pollare? polar stm. 3 Enhvar av 
de stöttor, som uppbära spinn- 
rockshjulet. Np 

*polle I pola svm. Pollare, förtöj- 
ningspåle. vNyl mNyl 

*polle II ingår i sms. mag-*p., qv. v. 
— I Jfr da. polde 'årsgammal 
gris' (D.V.S.O.). 

'''pollglas l)olglqs* stn. Medicinflaska. 
Mx 

*[poll]kläde *po\le' polakla{pl def. 
'flin) stn. Prickig duk. Kv 

'''pollog polo(gär) adj. Duktig, dug- 
lig. Bo 



*poUot — *porta a. 



709 



*pollot polat' adj. Trasig. O 
"^polma pulrii sv. vb. intr. 1 fpdj 

Draga tungt; arbeta flitigt. Na 
"^polmare polmar stm. 3: 1) Qroft 

rundt vedträ. Vö 2) Knölpåk. 

Mx Kv — Jfr Jyll. polm 'puls' 

(redsk.). 
*polsot polsat- adj. Fet, tjock, lun- 

sig. Nu — Jfr hsv. pölsa. 
*polt (lånord?) polt gen. o. böjn.? 

Två till bolstervar hopsydda 

mattstumpar. Py 
^poltog I polto(gär) adj. Påpaltad. 

Lptr 
*poltog II polt og är 1. ptdtugär adj. 

Pussig, fet. Ingå — i Jfr da. 

pult 'klump, knold' (D.V.S.O,). 
Pommecs-TessLputnär^räisosvt Färd 

med olycklig utgång. Sbo — I 

änsv. användes ordet i bet. av 

'grossess'. 
*pona? pon sv. vb. tr. 1 Hopfoga. 

Gsv 
[ponton] *pontån pontdn stm. 2 

Stockponton. Py 
*poppa? s. pupo svf. Barnsko. Na 
"^poppa v. pop(a) sv. vb. intr. 1 

Bränna (i bspr.). Lptr 
*poppel popäl Nyl, popäl Pm Px, 

pupäl Na ut. pl., stn. Mummel, 

sorl. — Ingår ock i sms. orr- 

*poppel, qv. v. 
^poppeUiare popälhara svm. Smek- 
namn för haren. Kr 
*poppel-orr(e) popalor 1. -orä pl. -ar 

sm. Orre i lektiden. Bo 
*poppla s. I puplo svf. Okv. för 

en som "'popplar. Na 
"^poppla s. II poplo svf. Ett slags 

mindre uggla. Ksl Pä — Ingår 

ock i sms. har-*poppla, qv. v. 
*poppla v. popla Pä Bo Sbo Ten 

Brom, popäl Kim Hvbf j öb, popla 



Brdö, pohpla Hi Ku, pupla Msk, 
pupäl Na Kr sv. vb. intr. 1: 1) 
Mumla, skrävla, sladdra. A. a. o. 
2) Bjäbba. Na 3), Smattra som 
hagel mot fönster eller vägg. Pä 
Bo Sbo — Om harens läte. Msk 

— Om orrens kutter. Sbo Bo Pä 
Na — no. pupla v. 'sladre, pludre, 
ramse'. [Lån från norräna tunga 
är måhända finska puputtaa v. 
(om harens ljud), därest ej ono- 
matopoietisk bildning föreligger.] 

^popplog puplo(gär) adj. Snabb i 

målföret; bjäbbig. Na 
*popplus pupliAS stm. 1 Okv. för 

en mansperson, som *popplar. Na 
*porgla porgla sv. vb. intr. 1 Sy 1. 

stoppa illa och slarvigt. Åhd 
*pork pork ut. pl., stm. coU. Hö 

o. d., som stundom fastnar i 

hästens strupe. Py 
*porla porlo svf. Vattenbubbla. Sbo 

Or-) Po Ten Pg — Rz 508 b 

Sdm.; Hs.; Lind porla f.; no. 

purla f . — Ingår ock i sms. vattu- 

*porla, qv. v. 
*poTmog purmo(gär) adj. Grådaskig. 

Na 
*porr por stm. 1 Brännvinshink av 

bleck; även: flaska. Öb 
*porra por (a) sv. vb. intr. 1:1) Blåsa 

på ngn. Fby 2) Fjärta, pedere. 

Fby 3) Sjuda såsom t. ex. hett 

järn i kallt vatten. Kim 
[porslin heter poslin Allm., postlin 

Nyl, pöstltn Pg stm. 2 1. stn. I 

smss. pöslins- 1. postUns- i vNyl. 

— Ser. Ld Sdt o. W. postUn, 
n. & m., Faer. postalin n. 

[porsris postns ut. pl., stn. Mx Vö 

Or 
*porta a. ingår i sms. *halvporta, 

qv. v. 

90 



710 



*porta v.—prafkjtika. 



*porta v. pofl sv. vb. tr. 1 Sätta lös- 

lapparne (»portarne") på kvarn- 

vingarne. Na 
[portmonnä po/pnané stm. 2 1. stn. 

Sbo 
[porträtt potråt stm. 2 1. stn. Allm. 
[porträttera poträiér(a) Fld allm., 

poträtéär(a) Py Sj Kim, poträHé- 

r(a) Fby, poträtth-a Hi Å sv. vb. 

tr. 1. 
*porvel porvU Pä Bo Ksl Ten Kim, 

porväl A, purvtl Na, j>wrt;ä7 Brdö 

stm. 1: 1) Småväxt tjur, . kalv 

eller gosse. Ten Bo Pä — Parvel. 

Na 2) Lymmel, skojare. Ksl Kim 

Brdö Å 
'''posma posmo ut. pl., svf. Hop, 

mängd. Na — no.pusma f. 'masse, 

rere'. 
postman postman pl. posimänfir) 

stm. Postbud, postiljon. Estl 
post-svärd pos.v(^i stn. Påle, som 

i fönster- och dörröppningar in- 

hugges i timringen för att giva 

styrka åt väggen. Vasatrakten. 
[potat[is]. I smss. brukas i Nyland 

potatS' 1. putats-, 
potat[i]sskaft 1. potäts- putatskåft 

1. putäts^kå/t stn. Potatisstånd. 

vNyl 
potat[i]s-smör pötaismör ut. pl., stn. 

Maträtt av sötmjölk och salt i 

sönderstampad potatis. Py 
potat[iJs-'''trottel pötatströtU pl. ilar 

stm. Stöt, hvarmed potatis sön- 

derstampas. Esbo 
*potcl 1. *puttel 1. *påtel? puta pl. 

putäar stm. Liten gosse. Na 
[potta svf. betyder ofta 1) Kruka. 

Nyl EF Öb 2) Flaska. Nyl (pas- 

sim) Pg Öb — Rz 509 a Sk. Hll. 

Vg. 
pottblå potm- adj. Grönblå. Nu 



*pottel pöUa Msk Lptr Strf Py, 
puiM Lptr, pötU (pl. -ilar) Nu 
stm. 1 f. ö., men stf. 1 Nu (enl. 
Perklén; otroligt) Flaska, butelj. 
— Dppl.^ Fryksd. SM. potell 
Sörb. potäl VI. pottel m. 

pottfot potfot pl. 'J^tär stm. Okv. 
för en småväxt person. Sn Ka 

*potting potigg stm. 1 Vid en fard- 
båts reling befintlig ring, hvari 
vanterna fästas. Px Korsn Bä 

pottlod potlod ut. pl., stn. Ett slags 
svartkrita. Na 

[potät] *potét potét Nyl, potéät Sj 
Py stm. 2. — Jfr päron! Or- 
det saknas i Estl Bu och ersat- 
tes där av tufäl mfl. < ty. kar- 
toffel. 

[potät]sgräv '''potets- pöktsffräv stm. 
(!) 1 Potatiskällare. Lptr 

[potäts]harpa *potets- pötetshårjpo 
svf. Redskap anv. vid rensandet 
av nyupptagen potatis. mNyl 

[potäts]klubba Spötets- putätsJclobo 
svf. Klubba, hvarmed man sön- 
derstöter potatis. Ingå 

[potäts]-*knuda, '"potets* put^tshnmhi 
ut. pl., svf. Potatismos. Esbo 

[potätsl-^^^trotta, *potets- putetstroto 
ut. pl., svf. = fg. mNyl 

"^pracka [sig] prak op si sv. vb. 
rflx. 1 Repa sig efter sjukdom. 
Nkby-tr. 

prack-^^nisse praknhäsrT^yl EF Brdö 
Fö Å, prahkni^ä Hi Utö Kkr 
Kuypraktsnis Na pl. -ar sm. Prack- 
hanne. 

*praja praij(a) sv. vb.intr. 1: 1) Vara 
sysselsatt med ngt. vNyl Na 
(mfl.) 2) Vigilera, präja. vNyl 

pra[k]tika platiku svf. 1) (ut. pl.) 
Bondopraktikan. Ped 2) Bok L 
skrift i allmh. Ped 



[praktisera — *pria. 



711 



[praktisera heter pråks^ sv. vb. 
tr. o. intr. 1 Mx 
pråksul(er-§ä sv. vb. rflx. 1 Prak- 
tisera sig, skaffa sig (fram, in, 
ut o. s. v.). Vö 

"^pralla pral(a) sv. vb. intr. 1 Plfidd- 
ra, skrävla. mNyl vNyl Fby Kim 
Hi Fö Gsv — Ez 509 b Nb. Jfr 
Jyll. *prale 'tale höjt, råbe'. 

^prallgubb[e] pralguh pl. -ar stm. 
Storskrävlare. Gsv 

'^praUus pralus stm. 1 Storpratare. 
Fby Kim Hi 

^prappelrede prapälriUdi (1. -ä) 1. 
-reda (1. -i) stn. Pratmakare, slad- 
dertaska (okv.). Po Ten Brom 

"^prappla prapla Po Ten Brom, 
prapäl Gsv sv. vb. intr. 1 Prata, 
sladdra. 

*prapplot|>rap?a^adj. Pratsjuk. Gsv 

*prata 1. *pratta? pratu svf. 1) Fisk- 
unge. Po Ten Brom 2) Småväxt 
person, ökn. Brom Ten 

"^pratfallen prqtfalin adj. Pratsam. 
Fö 

*pratog 1. -ot prqto(gär) Ingå Ka 
Sn Pg Kim, prqtot Pm Px 
adj. Pratsam. — Rz 509 b praten 
adj. Sk. Hll. Sm. Gd, no. pratug 
idm. Ingår ock i sms. "^storpratog, 
qv. v. 

Sprattla pratla sv. vb. intr. 1 Pladd- 
ra, sladdra. Fby — mit. pratelen 
idm; Jyll. praddel 'snak'. 

predika[n] prädika svm. Py 

*prediksbok prädiJcsbQk pl. -bökar 
1. 'bökar Nyl, -bekär Bo Da Gsv 
Rg Wp Ngö, -bekur Nu O stf. 
Predikobok, postilla. 

predikstol prädikstgl stm. 1 bl. a. 
Pratmakare. Nyl 
= predik-^stole prädikstola svm. 
(okv.) Ped Pu (mfl. i nVa). 



*pregåler 1. *pregéler prigdlär 1. 
privélär vNyl, prigdlär Fby plt. 
Saker, effekter. — Jfr *bregaler. 

*preka I prik sv. vb. tr. 1 Kånka, 
bära med möda. Vö 

"^preka II prika sv. vb. intr. 1: 
1) Sticka smått med korta uppe- 
håll. Sbo 2) Driva en båt fram 
genom att vricka med en åra 
bak dess akter. Pä Kim — Vricka 
på kroppen. Na Sbo Re — Rz 
509 b 'sticka lätt, peka' Vg. Hll. 
Sk.; no. prika da. prege idm. 

*preka IH prika sv. vb. intr. 1: 
1) Röra sig litet. Sbo 2) Trippa. 
Kim 

*preka IV prika sv. vb. intr. 1 
Coire. Fby Na - Ld Sdt W. 
'peta'. 

*preke prika svm. Okv. för en per- 
son, som ej kan stå stadigt. Na 

*[prek]gylta *preko- förek. i uttr. 
dra prikajyltu Namn på en lek. 
Vö 

*[prek]pilt *preke- prikupilt stm. 1 
Springgosse, betjänt. K v Vö 

*[prek]-tyrel *preke- prikatyrU stm. 
1: 1) Sup. Kv 2) Fylla. Kv 

[premium primiun stn. Np 
= *premia prim%u svf. Sj 

*prena prinu ut. pl., svf. Åtrå, 
brådska. vNyl [Välej <*brinna?] 

*prenas prinas sv. vb. dep. 1 Brinna 
av åtrå efter något. Ingå 

*prenog prinu(gär) adj. Lysten, ny- 
fiken. He 

*presa? prisu svf. Cunnus. Fby 

*presenta jTmaw^^a^ sv. vb. tr. 1 Giva 
som present, skänka. Po (mfl.) 

*pria prta svf. Kalv. Nyl Kim — 
pn prt Nyl, priana pnana Fby 
Kim, pryana pryana Kim Lock- 
ord till kalvar. — Ög. prigge. 



712 



[prick] *ptrk—'*procentera. 



[prick] *pirk pirk stm. 1 Sjömärke 
å grund. Estl 

Spricka priko Strf Py, prtku Hvbfj 
svf. Prick, punkt, liten fläck. 

*pricke p7'tka svm. 1) Prick, sjö- 
märke. NylNgö 2) Prick, punkt. 
Na 

^prickla I prikäl sv. vb. intr. 1: 

1) Hastigt röra på något (t. ex. 
såsom hunden sin svans). Pg 

2) ^Vricka" en båt framåt. Pg 

3) Stå ostadig i kroppen. Na — i 
Jfr da. prigle v. 'binde med 
stikkepinde'. 

"^prickla II präkäl sv. vb. intr. 1 

Syssla med ngt, knåpa. Mx K v 

— no. prikla v. 'pusle'. 
*pnckien prukäln nt pl., stn. Hvar- 

jehanda smått handarbete. Mx 
*pricklog priklo(gär) adj. Ostadig, 

vacklande. Na 
*pril pnl stm. 1 Sup. Lmo Kske 

< pryl, jfr hsv. nubb idm. 
*prima-pe[nni]ng pnmapägg stm. 1 

Premium. Na 
^primla prtemhäl sv. vb. intr. & 
tr. 1 Dricka glupskt. Kv Kske 

< '''plimla < ^pimla, qv. v. Eller 
jfr no. prempa v. 'proppe, stop- 
pe'. 

"^primmel prämhil stm. 1 Storätare. 

Kv 
*primpa primp(a) sv. vb. intr, 1 

Cacare. Fby — Jfr *prippa v., 

*pruppa v. 
*[primp]bräde *primpes- primpis- 

braedä stn. Sittbräde i avträde. 

Fby 
*[primp]hus '''primpes- pnmpishus 

stn. Avträde. Fby 
*fprimp]hål *primpes- primpishol 

stn. Sitthål i fff. Fby 
"^prippa s. pripo A Sbo öNyl, pripu 



Sbo ut. pl., svf. = '''memnia (mat- 
rätt). 
*prippa v. prip sv. vb. intr. 1: 

1) Cacare. Nkby 2) Fjärta. Nkby 

nVa 
*prippig pripi(gär) \.pripi(gär) adj. 

Tillgjord, smått löjlig. Ekenäs- 

trakten. — Ez 510 a prippsk 

'snarsticken' Gd ( = Linds ordb.); 

da. prippen Faer. prippin idm. 
*prisog pnso(gär) adj. Prisvärd. Na 
*pritta prit sv. vb. 1: 1) intr. Hoppa, 

flyga hastigt ss. t. ex. en ärt, 

som blivit knäppt. Na 2) tr. 

Knäppa till t. ex. en ärt. Na 
*prittel? pritäl ut. pl., stn. Oredig 

skrift, ^kråkfötter". vNyl — SM. 

pretel n. 
*prittla prifla sv. vb. intr. o. tr. 1 

Skriva med dålig handstil, „rita 

kråkfötter". vNyl 
*prittlig pntli(gär) adj. Oredig (om 

handstil). Ten 
[privét] *prevét prävét 1. präfét stn. 

Avträde. Na — LM Ld Sdt 

= *pravét praviét stn. Hi 

= *provét provet stn. A 
[privilegium] *pvev[i]legigiprävlädju 

svf. Kv 
*pro pfro 1. ptp-Q interj. Rop till 

en häst då man önskar att den 

skall stanna. AUm. i Fld. 
*proa ptp-Q 1. ptrua sv. vb. intr. 

& tr. 1 Hopa *pro till hästen. Kr 
*proe proa 1. pp-oa Nyl, ptrua Sbo 

svm. Häst (i bspr.). 
"^procendera prosändér(a) sv. vb. tr. 

o. intr. 1: 1) Utlåna på procent. 

Ka (Nyl. II n:r 26). 2) Preten- 

dera, fordra ; göra anspråk på. Tu 
*procentera p)'Osäntér(a) Ka Sn 

mNyl, pnisi}dér(a) Lojo sv. vb. 

intr. 1 Protestera. 



*process—*protta IL 



713 



*process prosas 1. prusus stm. 2 

(pluralis användes ytterst sällan) 

Likprocession. AUm. i Fld. — 

DL; äda. ms v. proces f.; ans v. 

process (än hos Weste och då 

msk.). — Ingår även i sms. lik- 

'^process, qv. v. 
[profession |>rq/?^*own stm. 1 Ämbete, 

syssla. Kv — Jfr hsv. profit(era). 
[professor] '^processor prosåsor pl. 

obr., stm. Nyl (psssim). 
[profetera profätér(a) 1. prufätér(a) 

vNyl, pi'ofäter 1. prufäter Öb sv. 

vb. intr. 1 Skrävla, orera, 
[profit] *profét profet ut. pl., stm. 

Vinst. Da Nu Rg 
[profoss] *brofors hrofofl stm. 1: 

1) Idrottsman. He 2) Fråssare. 

He — I hsv. bet. förek. i LL 

brofosz. 
*proi p>'oyj ut. pl., stn. Möda och 

besvär, stök. Na — Förkortn. 

av employ, qv. v. 
^proja proyj sv. vb. intr. 1 Sköta 

väl om ngt, stöka. Na — Av 

fra. employer (qv. v.); jfr ock 

*praja? 
"^prolla prol sv. vb. intr. 1 Stöka, 

smått syssla. Na — Eg. samma 

ord som fg.? 
*prollog prolo(gär) adj. Besvärlig, 

krånglig (att göra). Na 
*[promp]byx ^i^vova^t^prontbyks stm. 

2(!) Okv. för en hetlevrad karl. 

Pm Px 
prompt pront 1) adv. Strax, genast. 

Px Mx Vö 2) oböjl. adj. Het- 
levrad, hetsig. Px Mx 
*propeUa prupal(a) sv. vb. intr. 1 

Snurra omkring såsom en pro- 
peller. vNyl 
[propeller] *propell propål 1. prupål 

Nyl EF öb, propål Å Fö, propå] 



Ku Kkr Brdö, prubål Kim Hi, 

brubål Nyl (passim), brobål Na 

stm. 1 1. 2. — Syn. *snurveL 
*proppa s. prop svf. Ympkvist. Ru 
♦proppa v. prop sv. vb. tr. 1 Ympa. 

Ru — Jfr ty. propfen. 
'^propp-apal(d) propapalt (pl. -ti) stf . 

Ympadt fruktträ. Ru 
*proppel? prupul pl. obr., stm. 

Penis. Fby 
[props] *propp prop öNyl, prup nVa 

stm. 1 Pitprops. 
"^proseluntus? prosäluntus stm. 1 

Okv. för en rusig person. Re 
"^prosma prosmo svf. Mängd, hop. 

Na — Jfr "^posma. 
'''prossa s. prosa 1. -o vNyl mNyl, 

ptru8(a) Sbo svmf. Häst (i bspr.). 
♦prossa v. ptri4S(a) sv. vb. intr. 1 

Ropa *pro till hästen. Sj Ksl 
"^prostog prQsto(gär) adj. Lik en 

prost: fet och vördig. Na 
[protestera prösteär(a) Py, pröster 

Gkby, prostar (pret. -ära) Np Px 

Mx Py sv. vb. tr. o. intr. 1 Be- 
strida, göra invändningar. 

prostér(a) sv. vb. intr. 1 Yvas. 

He (t. ex. Nyl. H n:r 337). 

prötist(a) sv. vb. intr. 1 [imot] 

Gräla, käbbla. vNyl Ped Pu (m. 

fl.). — Rz 510 b prostera allm. 

(hos Lind i bet. 'pocka'). 
"^protokollisera protokoltsér(a) sv. 

vb. intr. 1 Föra protokoll. Ksl 
*prots-gorr protsgor ut. pl., stmfn. 

Okv. för en mycket fet person. 

Sn 
*protta s. ingår i sms. päron-^^protta, 

qv. v. 
*protta v. I prot(a) sv. vb. tr. 1 

Proppa, fylla. Ka Sn Ingå 
*protta? v. II prota sv. vb. intr. 1 

Röra om, t. ex. i vatten. Fby 



714 



*protti(e)ka — *prydog. 



*protti(c)ka prötiko ut. pl., svf. Gytt- 
ja, sank mark. Sj 
*prottla proUa sv. vb. intr. 1 Tala 

eller skriva oredigt. Po Ingå 

(mfl.). 
[prova prov sv. vb. tr. 1 Pryda. Np 
[proviant provant ut. pl., stm. Nyl 

(pass.) Kim Hi Na 
[proviantera pro\ant/r sv. vb. tr. 1. 

Na 
*prumpa prumpfa) sv. vb. intr. 1 

Fjärta. Ingå Fby — isl. prumpa 

no. prompa v. idm. 
*prmnp'gr3n prompgr^n* stf. 1 Gran 

som är *prumpog. Mx 
""prumpog pronipu adj. säges om 

ett trä, som är mycket tjockt 

nodtill. Mx 
*prump-tall promptal stf. 1 Tall 

som är *prumpog . Mx 
*pruns prnns stm. 1 Illaluktande 

fjärt. Nu O Wp 
"^prunsa pr uns sv. vb. intr. 1 Fjärta. 

Nu O Wp (ti) Fby 
*prunta s. ingår i sms. *päronprunta, 

qv. v. 
*prunta v. prunt(a) sv. vb. intr. 1 

Fjärta; skita. Fby 
*prunthus prunthus stn. Avträde. 

Fby ^ 
'''prunthål pi'unthol stn. Sitthål i 

fg. Fby 
*prupp ptiAp stm. 1 Fjärt. Mx Nkby 

Ped Pu (mfl.) — no. prupp m. 
*pruppa s. prupu svf. Röv, anus 

(mest i bspr.). Ped Pu 
*pruppa v. prup(a) sv. vb. intr. 

1 Fjärta. mNyl vNyl Mx nVa 
"^pruska s. p-usko ut. pl., svf. Snuva. 

Sj 
"^pruska v. prusk(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Frusta (om häst). Sj 2) Nysa. 

Sj < *prust.ka? 



*prussel prusul stm. 1: 1) Plugg. 
Lfj Np 2) Benämning för en 
pussig karl. Np — no. prusul i 
bet. 1 (enl. Falk-Torp Etym. 
Ordb. II 72 a i släkt med sv. 
diall. o. da. prås(a) 'dank'). 

[pruta] *pluta plut(a) Kim Hi Na 
Kkr Fö KuBrdö Öh,pil^tQ\ihy 
NVet sv. vb. intr. o. tr. 1. — 
Norge. 

[prut]mån *prutan-, ^plutan- pratan- 
mån vNyl, phitanmån mVa ut. 
pl., stm. 

"^prutsa pruts(a) sv. vb. intr. 1 
Fjärta. O (-ii) Po Ten Brom 
Fby Hi 

*prutt X)rui stm. 1 Fjärt. vNyl Na 
Å — Rz 510 b allm. 

*prutta s. 1. -^ prutaBo Byi,\ ptruta 
svm. Sbo, svm. 1. svf. öNyl Smek- 
namn på kalv (mest i bspr.). Som 
lockord: ptrut ptrutona Py 

*prutta v. prut(a) sv. vb. intr. 1 
Fjärta. mNyl vNyl Fby Kim Hi 
Na Brdö Ku Fö - Rz 510 b 
allm.; Weste; Jyll. *prutte 'göre 
sit behov'. 

*pruttog I 1. -ot prutu(gä)r Brdö, 
pruhttigär Hi, prutotär Kim adj. 
Som ofta fjärtar. 

*pruttog n 1. -ot prutogär Po, pnUot 
Px adj. Surmulen. — no. prutten 
idm. 

*pruttus prutas stm. 1 Kalv (smek- 
namn). Bo 

*pryckel prytjil Pm Vö, pritjäl (pl. 
-alar, & -?-) Brdö, prötjäl (pl. -alar) 
Ko Hsk stm. 1: 1) Liten pryl 1. 
syl. Ko Hsk 2) Gosse. Ko 3) Stak- 
kare. Brdö Pm Vö — Jfr sms. 
strand-^^pryckel. 

*prydog prifdo(gär) adj. Prydlig. 
Na 



*prpl?—*prättla. 



715 



*pryl? pnl stm. 1 Gäddunge. Sött 
*prytsa ptytso ut. pL, svf. Smörja; 

blöt lera, gyttja. Po Jfr *prots-. 
'^pryttas prytas sv. vb. dep. 1 Sura, 

vara butter och tvär. Ten 
*pryttog prytogär Po Ten, prytu 

Ped Pu (mfl.), pöio(gär) k (Fstr) 

adj. Surmulen, tvär. — Jfr *prut- 

tog II. 
^pcyXXskxLtBLprytshutu svf. Tvärvigg, 

okv. Ped Pu 
^prytt-skåp prytskåp pl. obr., stm. 

1. stn. = fg. Ped Pu 
*pråm[m]el promä Vö, pråmäl (pL 

-mlar) Brdö, promäl (pl. -mla)') 

Fö stm. I Luns, tölp (okv.); i 

Vörå även om en grovlemmad 

häst. 
^pråtel protä 1. prutU stm. 1 Liten 

klen stackare. Na 
*pratog? frotu(gär) adj. Fyllig i 

ansiktet, pussig. Sj 
'^pråtta prot(a) sv. vb. intr. 1 Skräv- 
la. Fby 
*[prått]-Kitta *pratte- protatjita ut. 

pl., svf. Okv. för en munvig 

person (man eller kvinna). Fby 
*präbbel präbäl ut. pl., stn. Prat, 

sladder. vNyl Sj Ksl 
"^präbbla präbla vNyl Sj Ksl, pt'äbäl 

Must sv. vb. intr. 1 Skrävla, 

sladdra. 
"^präbblog präblogär adj. Pratsjuk. 

Ingå 
"Spraka? prek* sv. vb. intr. 1 [åv] 

Pallra i väg. sVa Ee Jfr '''preka III. 
*prälla präl(a) Nyl Fby Kim Ped 

Pu Esse, präja Brdö sv. vb. intr. 

1 Prata, pladdra, sladdra. 
*präUu8 prälus stm. 1 Pratmakare. 

Po Ten Brom Fby Kim 
Spränga prägg Mx Must Ped, pregg 

fie sv. vb. tr. 2 Tränga, trycka. 



— Jfr got. (ana-) praggan v. och 
cfr *plänga. 

[pränta] *plänta plant Mx mVa nVa, 
pläyta Ku, plägka Kkr sv. vb. 
tr. 1. — Hs. Åm. Norge. 

*präppel präpäl ut. pl., stn. Prat, 
sladder, skvaller. Nyl 

'^präppel-sticka präpäl§tiku svf. 
Pratmakare 1. -erska. Ped Pu 

*präppeltask i^röpäWos/fc stm. 1 Stor- 
skrävlare, Fby 

'^präppla pi'äpla Nyl, präpäl Fby 
Kim Ped Pu, präp?a Å Fö Brdö, 
prähpla Hi Ku sv. vb. intr. 1 
Prata, sladdra, skvallra. — Hit 
med finsk avledningsändelse : 
präpist(a) sv. vb. intr. 1 Käxa, 
käbbla. Nyl 

*präpplog 1. -ot präplogär vNyl, 
präplo(gär) Fby Å, präplotär 
Kim, prähplugär Hi adj. Sladder- 
aktig, skrävlande. 

*präpplu8 präphis Kinij pr äplmFhy, 
prähplus 1. 'OS Hi stm. 1 Prat- 
makare, sladderhane. 

präst-[gästabudj, -*gästabåd prä^t- 
gä^tbo pl. obr., stn. Läsförhörs- 
kalas. Ko 

*prä8t-håll prästhald Pg, prä^thqld 
Hi Ko Hsk, prästhold Å stn. 
Läsförhör jämte kalas. 

prästklocka präitkloko 1. -kluJco Nyl, 
prästkloko Fby, prästklohku Hi 
svf. 1) Ringning, som kallar 
prästen till kyrkan. Nyl 2) Stor 
blåklocka, campanulå persicifolia. 
Fby Hi 

präst-^^läs prästläs ut. pl., stn. Läs- 
förhör. Py 

*präts(a?) prcBts pl. -tr sf. Korn- 
knarr, gallinula crex. Eg 

''Sprattla prätla (resp. präfla) Po Ten 
Brom Fby Kim Brdö, prähtla 



716 



*p>'önsel — *pfda v. 



Hi sv. vb. intr. 1 Prata, sladdra, 

skvallra. 

Härtill prätist(a) sv. vb. intr. 1 

idm. Po Ten Jfr mit. pleteren 

v. idm. 
*prönsel prynsU stm. 1 Ränsel. Vö 
*prött pröt ut. pl. stm. Pannkaka 

av potatis, mjöl och smör. Sby 
'''psalnia salmu svf . Psalm. Kv (mfl.). 

— no. salma f. 

F. ö. är uttalsformen j>w(i/m resp. 

pisäim (jte pe- 1. pä-) vida spridd 

i östsvenska bygder. 
[psalmbok : sigäl mä salmhok Segla 

i full medvind med stor- och 

fockseglet utbredda åt hvar sin 

sida. Nyl 
*pua pua svf, Nattkäril (i bspr.). Po 
*puckelrygga[d] pukälryga oböjl. 

adj. Puckelryggig. Na 
"^puckla s. puklo svf. Buckla. Na 

— äda. pukkel idm. 

'''puckla v. puTcäl sv. vb. intr. 1 

Bilda bucklor. Na 
"^pucklog pulclo(gär) adj. Bucklig. 

Na — Jyll. *puklet (i smss.). 
[pudding] "^budding hudigg stm. 1. 

Nyl 
[puder pudär ut. pl., stn. Fint stoft. 

Py Strf (mfl.) 
[puderpung pudärpugg stm. 1 Okv. 

för en liten, fjäskig och vig 

person. Brom Ten 
*pudrog pudro(gär) adj. Muddrig, 

lös (om mark eller vägalag). Ksl 

Bo 
*puffa puf(a) sv. vb. intr. 1. imp. 

1: 1) Giva ett sådant ljud som 

t. ex. krut då det antändes eller 

som brinnande fuktig ved. vNyl 

Eg 2) Eöka, blossa. Kv — Ez 

511 a i bet. 1 Vg.; äda. puffe 

'knalde'. 



*pugg pug stm. 1 Gosse, pojke 
(skämts.). Esse 

"^pugga pogo Ngö, pog G^v Nu O 
svf. Padda. — Rz 511 a Sk. Hll.; 
da. pugge. — Ingår även i smss. 
*krak- och spritt-*pugga, qv. v. 

*puja puij(a) sv. vb. tr. 1 Narra, 
purra. Sbo — Trol. egentl. barna- 
uttal av hsv. purra. 

*[puk]djur *puke-jpM*Ä|ur stn. Buse, 
spöke. Ksl Esbo 

*puk[e] puk ut. pl., stm. Ond ande; 
djävul(en). Ru — fvsk. fsv. no. 
puke m.; da. puge; Bz 511b 
Göta- o. Sveald, Jtl.; Spegel, Ihre. 

"^[pukskamsj-ruke '^pukskå[r]ns-^uÄ:- 
skuan^uka pl. obr., svm. En hvit 
fläck, stundom synlig på stugans 
innanvägg och bådande olycka 
(isl. ur&armåne). Ru 

*pul pul stn. 1) Felkast i bollspel. 
Nyl 2) Coitus. Nyl 

*pula s. 1) pulu svf. Cunnus. Nu 
(n) Pä Px 2) jpwZo,f. Lättfärdig 
kvinna. Brom Ten — Uppl. puUa 
f. i bet. 1. 

*pula v. pul(a) Nyl, pul(a) Yhy 
Kim Hi Å Brdö Px Vö nVa sv. 
vb. tr. o. intr. 1: 1) Plåga. Kr 
2) Stöta, slå. Kim Hi 3) Trycka, 
klämma. Nyl nVa 4) Kasta a) i 
alhnh. öNyl mNyl Px Vö b) fel 
i bollspel. vNyl 5) Prygla, slå. 
Sj Py (mfl.) Vö 6) Coire. mNyl 
vNyl Fby Kim Hi Å 7) Hugga 
skråmor i äggjärn. Px 8) Fuska, 
Brdö 9) Arbeta flitigt. Pä Po Ten 
Brom (mfl.; p. o arhita ofta nog 
i Nyl). — änsv. i bet. 'ansätta, 
plåga' (ofta t. ex. Gustav Vasas 
brev) nyisl. pula v. (BHaldorsen); 
Ez 512 a Svea- o. Götald, Vb.; 
äda. pule '(lade) bedaskke'. 



*pulare — *pumpog. 



717 



*pulare p^larä stm. 3 Bolare, hor- 
karl. Ksl — Rz 512 a Sdm-Sm. 

*pulas pulns sv. vb. dep. 1 Hava 
samlag. Ingå (mfl.) 

*pulg ingår i sms. *eldsverks-pulg» 
qv. v. 

? pidRuJ^a sv. vb. tr. o. intr. 1 
=. "^pulas. Brom 

^pulkas pulkas sv. vb. dep. 1 Coire. 
Nu 

'^pulk-släde pulksläda svm. Ensitsig 
släde. Na 

[pulla pulo Nyl, pulu Kim svf. 
Smeknamn på duva. Som lock- 
ord användes pulpid! åtm. i vNyl 
mNyl. Jfr sms. sommarpulla. 

^pulle ptdi puli Lockord till små 
föl. Py 

"^pulot pulot adj. Sönderhuggen 
(om eggjärn). Px 

*pulsi(c)k ptdsik (trol. stm. 1) Smäll, 
slag. Nyl (Rz Ila; jag har ej 
hört ordet). — Jfr Jyll. *pulsk 
'et plask'. 

^pulsk pulsh(är) adj. Brunstig (om 
ko). Ksl 

pulver pnlvär ut. pl., stn. Sköre av 
brändt linne. Nu Wp 

"^pumla 1. *påna[la? s. påmblu Pm Mx, 
påmhäl Px svf. Okv. för en fet 
och dum kvinnsperson. — Jfr 
nit. pammlich adj. 'dicht, dick, 
voll', 

^pumla v. I pumhäl sv. vb. intr. 
1 Nedsjunka i vatten eller dy. 
Ped Pu 

"^pumla v. II pumhäl sv. vb. intr. 
1 Vackla, slingra 1. slänga av 
och till (t. ex. som en kyrk- 
klocka). Na — Jfr no. pumma 
v. 'arbeide famlende'. 

"^pumlare? påmhlar stm. 3 Tölp, 
tafatt person. Pm Px Re 



*punilog? pomhhi Kv, påmblu Re 
adj. Tölpaktig. 

*pumma pumh sv. vb. intr. 1 Ljuda 
som en kyrkklocka. Na 

*pununel? pombil Kv Re Vö, pombäi 
1. påmhäl Pm, pomil Kim Px Mx, 
pomäl Pm Mx, pomäl (pl. -alar) 
Pm stm. 1: 1) Kort och tjock 
stör. Vö 2) Fet och dum per- 
son. Pm Px Mx Kv Re 3) Liten 
knubbig varelse. Kim Pm Px 
Mx Kv — i Jfr Jyll. pommer 
'opsvulmet, ty k'. Ingår ock i 
sms. lin-*pummel, qv. v. 

"^pummel-stake pomhäl^tdka svm. 
Tölp, okv. Kv 

*pump I pomp stm. 1 Större käril, 
liknande en så utan öron. Lptr 

*pump II pump stm. 1 Näckros. 
Kr Terj 

^pumpa s. I pumpo svf. (Ish. bränn- 
vins) Karaffin. Nyl Fby — Rz 
508 a 'glasflaska' Hs. Åm.; Lind 
pompa f. 'butelj e'. 

*pumpa s. ILpumpo Nyl, pumpu nVa 
svf. Näckros (i Nyld blott gul). 

— fris. pompa f. idm; jfr SM. 
pumpa-blömma 'bullerblomster'. 

""pumpa s. Ill pumpo svf. Pump. Na 

— no. pumpa f. 

*pumpa v. pomp sv. vb. intr. 1 
Stupa, falla framåt. Da — no. 
pumpa 'gå stampende i noget 
bledt'. Jyll. pumpe 'stavre om- 
kring'. 

"^'pump-löja pomplöyja (1. -pl) svf. 
Elritsa. Ahd — Jfr '''pamplöja. 

pump-*målla pumpmold svf. Pump- 
ränna. Ru 

pump-^^nicka pumpniko svf. Häv- 
stång i pumpverk. Na 

*pumpog pompo(gär) adj. 1) Klun- 
sig, lunsig. Sbo Bo 2) Havande 

91 



718 



pump-*Tälla—*purrog. 



(om kvinna). Pä — no. pumpen 

'opsvulmet', da. pumpet lasket 

og tyk' (D.V.S.O.). 
pump-^^rälla pumpräl svf. Pump- 
ränna. Da Nu O Rg Wp 
pumpstake pumpstoka svm. Pump- 
stång. Da Rg (n) Nu O Wp 
pump-såt pumpsåt 1. -suåt stn. Ös- 

rum i färdbåt. Px Bä 
*pums I pums ut. pl., stm. Sådan 

söm som uppstår då man *pum- 

sar (I) stövlar. öNyl — Rz 512 b 

allm. 
*pums II förek. i tis. få punm} 

Få avslag. Sbo 
"^pumsa I pum8(a) sv. vb. tr. 1 Fast- 

sy sulan vid stöveln inifrån. Nyl 

Brdö Nkby 
*pumsa II pumsa sv. vb. tr. o. intr. 

1 Stöta efter fisk, pulsa. Hi — 

Jfr Rz 512 b punsa v. idm Hs. 
*pums-stövel pumstyvil stm. 1 *Puna[- 

sad stövel. öNyl — Rz 512 b 

allm. 
*pund pund stm. 1 Ett knippe 

stora färdbröd. Re 
'''pundkar pundkQr stn. Kärl, t. ex. 

en vattenpyts. Hi 
'''pundog pundo(gär) adj. Tung. Na 
*pund-rems{e) pundräms stn. Ett 

omslag av bågar, vidjor och halm 

kring *punden. Re 
*punga pugg sv. vb. tr. 1 [t säj 

Glupskt förtära. O 
'''pungläns puggläns oböjl. adj. Pank, 

utan penningar. vNyl 
'''pungriden puggridin adj. = fg. 

Kim — Rz 513 a Sm. 
*puns pum stm. 1 Bärgklack. 

Brdö 
'^punsel punsil stm. 1 Halvvuxen, 

fet gosse (okv.). Brom [< *pund- 

sel?] 



"^pupp pup stm. 1 Röv, anus (i 

bspr.). Po 
^puppa s. popu svf. Docka. Ngö 

— Rz 513 a Ög. Sm.; ty. puppe. 
*P^PPa v. pup(a) sv. vb. intr. 1 

Cacare (i bspr.). Po — Rz 508 a 
'fjärta' Sk., popa VI.; Jyll. puppe 
'cacare'. 
*pupper? pupur stm. 1 Kanin. Re 

— Jfr hsv. (ej i SAO'') puppe 
kanin. 

*purka purk svf. Pärta till lyse. Nu 

*purk-[jäm], -*jam purki\qn stn. 
Järnklyka, hvari en pärta fästes. 
Nu 

'^purkstake purkstoha svm. Ställning, 
hvarvid '''purkjämet fästes (fri- 
stående stolpe på tre fötter eller 
en böjd träarm i vägg 1. spisel). 
Nu 

"^purkstubbe purkstub (def . -an) svm. 
Trä, som sönderspjälkes till pär- 
tor. Nu 

*purr pur stm. 1 Stump; liten obe- 
tydlig företeelse i allmh. (barn, 
bröd, ljus o. s. v.). Ko Hsk — 
Jfr Jyll. *purres 'småväxt per- 
son'. — Ingår ock i sms. Ijus- 
*purr, qv. v. 

*purra pur(a) sv. vb. intr. 1: 1) Göra 
sitt tarv på opassliga ställen 
(om hundar och kattor). Po Ten 
Brom Brdö 2) Fjärta. Qsv Å 

*purrel I puril stm. 1 Liten stak- 
kare, i Pä Pg spec. liten oxe. 
Kim Pg Pä — Ingår även i smss. 
abbor-, mört- och ox-^^^purrel, qv. 
v. 

*purrel H purcU pl. purälar 1. purlar 
stm. Stor karl. Ku 

*purrog puro(gär) adj. Knottrig. Na 

— Jfr Rz 495 a porrug 'elak' Hs.; 
Ihre 'iracundus' Weste 'fnur- 



*purv€l—*putta. 



719 



rig', no. purren 'vresig' (Hsv. 

knottrig kan även betyda Vresig', 

åtm. i sFld.) 
*purvelpurvil stm. 1 Eund, svarvad 

pinne vid rockhuvudet avsedd 

för blånerna vid finare spanad. 

nVa 
*pus I pus stm. 1 Sänksten vid 

notkilen. Wp 
*pus II ingår i sms. *puttipus, qv. v. 

— Jyll. *pus(s) 'litet barn'. 
*pus III ingår i sms. väder-^^^pus, 

qv. v. 
*pusa s. pttsu Kim Na, pofiu Hi, 
puso Ku, pu^ Mx svf. Cunnus. 

— Rz 514 b Nb.; nit. puse f. 
Jfr fvsk. puss m. *pung' (Falk- 
Torp Etym. Ordb. sub pose). — 
Ingår ock i sms. har-^^pusa, qv. v. 

*pusa v. pus(a) sv. vb. intr. 1 Sjuda 

över, pösa. Py — Vg. Sm. (Rz 

513 b) Hs.; no. pusa da. puse vb. 
*pusa [sig] piAsa-sä sv. vb. rflx. 1 

Noppra sig (om fåglar). Gsv 
*puska s. pusJco svf. Cunnus. Å 
*puska v. pusJc(a) sv. vb. intr. 1 

Gå med ansträngd fart. Sn — 

Jfr ^pjuska. 
*pussa I pusfa) sv. vb. tr. 1 Tussa, 

hetsa (hund). Pg Ru — Ez 514 a 

allm.; no. pussa; Com.^ p. 209 

(n. 817), Weste. 

pusa sv. vb. tr. 1 I hemlighet 

uppegga. Na 
*pussa n pu^a sv. vb. tr. 1 Gunga 

ett barn på knä eller fot. Brdö 

— Rz 514 a Nk. 

[pusstg pu$u(gär) Kim, piiso Py 
Strf (mfl.) adj. 

*pussla I pusla sv, vb. intr. 1 
Smussla. Po — da. pusle v. 'pyss- 
la'. 

"^pussla II pusla 1. pul Kim, pnl 



O sv. vb. intr. 1 Hviska, tissla 
och tassla. — Jfr no. pysja v. 
'hviske'. 
[pust I pusti} stmdef. (ut. pl.) Okv. 
för en mycket fet person. Brom 

— Jyll. 'person som puster sig 
op'. Jfr magpust. 

*pust II pust stm. 1 Vattenpuss. 

Kim Hi Na Ingår även i sms. 

vattu-*pust, qv. v. 
"^pustog pustu- adj. Pussig. Mx 
*put put stm. 1 Svullnad. Px Mx 

— Rz 514 b Uppl. 

*puta put(a) sv. vb. tr. o. intr. 1 
Slå, ge stryk. Brom 

*puts I puts stm. 1 Fjärt, peditus. 
Ru 

[puts II = hsv. n.] *puss pus stn. 
Ten Brom (mfl.). — Rz 514 a 
allm. 

[putsa I puts(a) sv. vb. tr. 1 Snatta. 
Nyl 

*putsa II putsa sv. vb. tr. 1 Hetsa 
(t. ex. hund). Hi 

*putsa Ill|)w^5sv.vb. intr. 1 Fjärta. 
Ru — Trol. < *prutsa, qv. v. 

^putslurlig putsMrlifgär) adj. Puts- 
lustig. Brom —ÄYenpusuvliCgär) 
idm. Brom 

puts-Pelle putspälä ut. pl., stm. 
Upptågsmakare. Sj 

*putt put vNyl Å, pot Nyl Fby 
Kim Pg Na Nkby Muns nVa, 
poht Hi stm. 1 Vattenpuss. — 
hä gar (&c) i p-^ tis. Det barkar 
åt helvete. Allm. — fvsk. pyttr 
änsv. putt no. putt m., Rz 514 b 
Vb. Dl. Vm.; tis. även i Sm. 
Åm. — Ingår i smss. gyttje- och 
vattu-*putt, qv. v. 

*putta puto 1. putu svf. Cunnus. Hi 

— Rz 514 b puta f. idm Jtl., 
*putta f. 'liten håla' Vm. 



720 



*putter—*pyltra. 



*putter potär ut. pl., stn. Porlande 

ljud. öNyl — Rz 515 a Vb. 
*putter-skälla potär§1cälo svf. Slad- 

derhane, pratmakare. Bo 
*pMXX3koT putikur plt. Effekter, hvar- 

jehanda tillhörigheter. Ingå — 

Jfr *futtikor, *fuddikor. 
*puttifnaskus putifnashus pl. obr., 

stm. Puttifnask. Ped Pu 
*puttipus piitipus stm. 1 Puttifnask. 

Ingå 
*puttis putis adv. Bort (i bspr.). 

Na — Av ty. putz weg. 
*puttitus putitus stm. 1 Puttifnask; 

lil putitm. Ingå Sj — Jfr hsv. 

lilleput. 
*puttra jmtro svf. Maträtt av sön- 

derkokta potatisar med kött. Na 

— Jfr sms. päron-^^puttra. 
*puttrog putro(gär) adj. 1) Otålig, 

kinkig, retlig. Na 2) Grötig. Na 

(Båda betydd, smhänga med hsv. 

puttra v.) 
*pyder-potta pydärpoto svf. Gyttje- 

pöl. Ksl — Med *pyder må man 

jämföra *puder, qv. v. 
*pyka pyho ut. gen. Släde. Gkby 

(Rz 515 a). — Jfr Ez 1. c. pykta 

f. idm Kim. öld. 
*pyl pyl Ingå, pil Å stm. 1 Böld, 

varböld ; litet utslag på kroppen. 

— Gd. 

*pyla s. pylo svf. 1) Varböld. Ingå 
2) Bula, knöl, utväxt. Na Ingår 
ock i sms. var-*pyla, qv. v. 

*pyla v. I pyl(a) sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Slå ut (ish. om *pylor); 
hä pylar op. Ingå 

*pyla v. II pyl sv. vb. intr. 1 Gråta, 
skrika (om barn). nVa — Saxen 
202 antager finskt ursprung, men 
jfr Hz 32 a bila 'gråta i arghet' 
Am. eller no. pydla v, 'surmule'. 



*pyling ingår i sms. abborr-^^pyling, 

qv. v. — Jfr msv. pyl m. 'sagitta* 

och se s. *nadd. 
*pylla 8. I pylo Nyl, pilo Bo svf. 

Getingbo (v. *bylla s.). 
*pylla s. II pylo Nyl, pih Bo svf. 

Blåsa, bläddra. 
*pylla v. I pyl(a) sv. vb. intr. 1 

Svälla. Lptr 
*pylla v. II pyl(a) sv. vb. intr. 1 

Gråta. Sbo Lptr 

Med finsk avledn.-änd. pylit sv. 

vb. intr. 1 idm. Lptr 
*pyllas pylas sv. vb. dep. I Svälla. 

Lptr 
*pyllog pylo- adj. Gråtig, kinkig. 

Sbo — Jyll. *pyller 'vranten'. 
*pyllra s. pildro svf. Fiskblåsa. Bo 

— Jfr *bylla. 
*pyllra v. pyldär sv. vb. intr. 1 

Gå stukande, ish. om havande 

kvinnor. Px 
*pylsa [sig] pyls-sä sv. vb. rflx. 1 

Kläda sig tjockt och paltigt. Na 
*pylsog pylsu- adj. Lunsig. Ped Pu 
*pylta s. pylto svf. Bylte. Na — 

pyltur plt. Trasor, paltor. Mx 
*pylta v. I pylt(a) sv. vb. tr. o. 

intr. 1 Insvepa (någon annan 

eller sig själv) i många och varma 

klädesplagg. mNyl vNyl Kim 

Na Px Mx Ped Pu (mfl.). — Hs. 

Am. 
*pylta v. II pylt sv. vb. intr. 1 Söla, 

dröja. Mx 
*pylta v. III pylt sv. vb. intr. I 

[åv] Springa skumpande. Px 
*pylte pyltä vNyl Kim, pyXt Np 

stn. Bylte, bunt. — Hs. Åm. 
*pyltog pylto(gär) adj. Påpaltad. Na 
*pyltra pyW-u svf. Kr, pyltro ut. 

gen. Gkby Trasor, coU. — Jfr 

no. pyltr m. 'bylt'. 



*pyinla—*pysa v. 



721 



*pymla pötnbiu svf . Okv. för en fet 

och dum kvinnsperson. Ped Pu 
*pymlog pömblu- adj. Lunsig och 

dum. Ped Pu Jfr nit. pumszig 

a. 'oformlig, klumpig'. 
*pynda pynd sv. vb. tr. o. intr. 1 

Bära tungt eller med möda. Pm 

Px Jfr pund. 
*pyng(j)a? I pynta 1. pyni sv. vb. 

tr. o. intr. 1 Bära txmgt. Kim 

— Uppl. *pyngja vb. idm. 
*pyngja'? II pynta 1. pyni sv. vb. 

intr. 1 Arbeta långsamt. Ksl Sj 
Ten firom Hi — Jfr pynga v. 
'pyssla' Sdm. (Rz 515 b) no.pyng- 
ja v. 'klodse, pusle'. 
*pyngla pyggäl Vö Nkby Ped Pu, 
pi^gla Ku Brdö sv. vb. tr. 1. intr. 
[på, m(B] 1 Bära msd svårighet. 

— Jfr Sm. 'sysselsätta sig med 
småsaker' (Rz 515 b), SM. 'bylta 
ihop'; skott, pingil 'to strive; to 
labour with'. 

*pynja pynto svf. Liten pjåkig gum- 
ma. Brom Ten — Kske eg. om 
en 'skrumpen' g., jfr Hz 515 b 
pynja v. 'rynka' Hs. VI. 

*pynt pynt vNyl Na Ko Hsk, pint 
k stm. 1: 1) Topp av kulle eller 
bärg. vNyl 2) Spets, udde. Na 
Å — Ez 515 b 'bärgstopp'Götald, 
no. da. pynt (m.). Ingår även i 
sms. bärg-*pynt, qv. v. 

*pyntBL I pynta sv. vb. tr. 1 fohpj 
Hissa ankaret. Hi 

*pynta II (eg. = hsv.?) pynt sv. 
vb. tr. o. intr. 1: 1) Pyssla, ömt 
vårda om något. Na 2) Sy kring 
något. Na 

*pynta [sig] pinta fnerj sä sv. vb.. 
rfk. 1 Smutsa ner sig. A — 
Fryksd. *pynta 'tiUtyga, snuska 
ned'. 



*pyntog pynto(gär) adj. Ombonad. 
Na 

*pyra pyr(a) sv. vb. intr. 1 Gråta, 
lipa. Fby Kim — Jfr Ez 516 a 
'sippra ut' Sk. Bornh. 

*pyrel pyrU stm. 1 Liten, livlig 
gosse. Ka Sn Ingå — Rz 174 a 
Uppl. Nb.; no. pyril m. 'pusling'. 
Ingår ock i sms. bam-*p5rrel, qv. v. 

*pyring pyrigg stm. 1 Liten pojke. 
Na 

*P5rrk pyrk ut. pL, stn. Träget pyss- 
lande. Po Ten 

*P3n'k(j)a pyrk(a) vNyl, pyrt ja Kim 
sv. vb. intr. 1 Arbeta träget, 
syssla. — Jfr Rz 508 a-b *purka 
v. idm VI. Sm., äda. purke nda. 
pirke Jyll. *firkle, och se Saxen 
202. 

*pyrog pyro(gär) adj. Liten, obe- 
tydlig. Na 

*pys I pys Pm Px, pts Å Nu Wp 
stm. 1: 1) Vindpust, vindfläkt. 
Å Pm Px Re 2) Suck. Nu Wp 

— Rz 516 a i bet. 1 Hs. 

*pys n pys ut. pl., g.? Ett spel 
med stenar. Ka — Jfr *pjärv. 

*pysa s. ingår i sms. "^blindpysa, 
qv. v. 

*py8a v. pys(a) vNyl Fby Kim Hi 
Mx, pis(a) Åhd Nu O Wp sv. 
vb. intr. 1 Ku Brdö Mx 1. 2 f. 
ö. 1) Brinna, t. ex. som sur ved. 
vNyl Fby Kim Hi Åhd 2) Fräsa 
(om hett vatten). Fby Kim; även: 
koka med fart. Hi 3) Prassla. 
Kim Hi 4) Blåsa, fläkta. Brom 
Å 5) Pusta, flåsa, vara andtru- 
ten. Mx 6) Sucka. Nu O Wp 

— fsv. pysa v. 'flåsa, pusta' no. 
pysa (nästan d. s.) Hs. i bet. 4, 
Rz 516 a (mångenstädes, med 
ngt skiftande betydd.). 



722 



*py8ing—*påra IL 



*pysing pisigg stm. 1 Pyssling, 
stackare. Ku — Åm. (Rz 513 b) 
Fryksd. 

*p)rsel pysil Kim Ten Brom, pisä 
NVet, ptsäl 1. -äl Å, piaäl Fö 
stm. 1 Stackare, pyssling. — Vm. 
(Ez 513 b) Uppl. 

*pys8elrede pysäWcUdi stn. Person, 
som pysslar med hvarjehanda. 
Fby 

*pyssja pysy sv. vb. tr. 1 I hem- 
lighet uppegga. Na — Jfr "^pussa 
I. 

*pyssjor pyfur plt. 1) Bylte, paltor. 
Ingå 2) Tillbehör, bagage, lös- 
ören. Ped Pu — Jfr påse. 

*pyssla s. pyslo svf. Liten pjåkig 
gumma. Brom 

*pyssla v. pisla sv. vb. intr. 1 Hviska. 
Å — Jfr *pussla II. 

*pyst I ptst stm. 1 Gosse, pojke. 
Brdö — Jfr *pysel hsv. pys. 

*p)rst II ptst stm. 1 Suck. O 

*pytsa pytsu svf. Pyts. Ped Pu 

*pytsare pytsar stm. 3 Backstugu- 
hjon. Kr 

*pytt pyt stm. 1 Ok v. för en envis 
gosse. Kv Must -- Rz 515 a 
'liten gosse' Vb. 

*pyttas pytas sv. vb. dep. 1 En- 
visas. Must 

*pyttja [sig] pyti 1. pytji (sic!) sä 
(t. ex. nädär) sv. vb. rflx. 1 Kasta 
sig vårdslöst, t. ex. på en säng. 
Vö — Jfr Rz 514 b putta Götald. 

(på] *pa pa prep. o. adv. Ru — 
Lyder ss. obetonadt pu Kim Hi 
— msv. pa. 

'''påfammad pqfamagär pp. & adj. 
Påpaltad. Å 

*påg påg stm. 1 Pojke, gosse. Po 
Ten Brom — Rz 517 a Sk. HU. 
BL 



^pågången pogogtn adj. Ivrig. Å 
^påhitten pohitän adj. Påhitt ig, 

fyndig. A 
"^påhittlig påhitlif) adj. = fg. Brdö 

— Uppl. Fryksd. 
^påhugsad påhoksa- pp. & adj. Ihåg- 

kommen. Mx 

'''påhängsen påhäg(g)sin adj. Efter- 
hängsen. Po — ■ Rz 283 a Hll. 
Sm. Bl. 

*påhäxad påhoksa (oböjl.) pp. & 
adj. Påkältad. Ku 

*påk I päk Po Ten Brom Brdö, 
puåk Fby stm. 1 Gosse, pojke. 

- Rz 517 a Sk. Hll. Sm., Nk. 
potje da. pog m. idm. 

*påk II påk stm. 1 Ympkvist. Wp 

*påka påk sv. vb. tr. 1 Ympa. Wp 

*ipBkosl^gpåkosili- adj. Påkostande. 
Sbo Ingå (mfl.) 

'''påkostsam puokostsam adj. Påkos- 
tande. Sj 

'''påkus poktis pl. obr., stm. Liten 
gosse (skämts.). Brom 

'''palla pol Ped, pola Öb (allm.) sv. 
vb. tr. 1 Träffa i bollspel. 

*pålrep pålräip Gsv Wp, pålraip 
Nu O stn. Tåg, hvarmed en båt 
angöres (vid pålen). 

påmjölad påm^öla- adj. Dum; bort- 
kollrad; drucken. nVa 

'^påpaltad påpdlta(gär) vNyl, /><J- 
palla- 1. påpdkta- nVa pp. & adj. 
Påpälsad, överdrivet tjockt på- 
klädd. 

*päpyltad påpyXfa- pp. & adj. = fg. 
Ped Pu (mfl.) 

*påra I pora sv. vb. tr. I Krossa. 
Na 

*påra II pora sv. vb. tr. 1: 1) Kraf- 
tigt sätta in ngt. Na 2) [? ,vflf 
1. I si\ Till övermatt vräka mat 
eller dryck i sig. Nyl 3) {iir-^ä 



*påra III—*p(tt 



728 



1. -^ Cacare. Nyl — Jfr no. 
böra i bet. 2. 

*parsLlJl por(a) sv. vb.intr. 1: 1) Ar- 
beta långsamt och länge. Nyl 
Kim Vö Ped Pu 2) Visa ringa 
livaktighet; fortskrida långsamt 
i något. Ped Pu — Rz 508 a i 
bet. 1 Hs., 517 a Växa smått 
och illa' Sk. 

"^påra lY por(a) sy. vb. intr. 1 Plaska 
1. leka i vatten. Nyl 

*pårel porä stm. 1 Stort 1. grovt 
föremål i allmh. (karl, oxe o. s. 
v.). Ten Brom Kim Pg Na — 
Jfr *purrel I. 

^påsa pos(a) sv. vb. 1: 1) intr. Pösa. 
öNyl Ped Pu 2) tr. Ifylla ett 
föremål (t. ex. en dyna) så att 
det pöser upp. Na — Ingår även 
i sms. "^tillpåsad, qv. v. 

'^påsas pösas sv. vb. dep. 1 Pösa, 
yvas. Mx 

"^[påsjbrud *påse- posabrud stf. 1 
Älskarinna. Ingå (mfl.?) — i 
< *puse-, jfr fvsk. piisa f. *fäst- 
mö' äda. puse 'hustru' Jfr Rz 
517 b. 

[pås]byxa *pase' posahykso svf. Okv. 
för en person, som lider av bråck. 
öNyl 

[pås]-*das *påse- posadqs stm. 1 
Okv. för en liten, obetydlig per- 
son. Brom Ten 

*påsc? pösa svm. Liten obetydlig 
häst. Ingå 

[pås]flaska *påse- posafloiko mNyl, 
pusafla^ko öNyl svf. Träflaska 
hörande till matpåsen. 

[påsk pqsk pl. obr., stf. Gsv 

*påskarjad päskarta(gär) pp. & adj. 
Frusen tiU skare, om snö. Ingå 

"^påskmarknad pdskmarknan Nyl, 
puoskmarknan Sj Py stmdef. 



Häxornas samkväm i Blåkulia 
under påsken. 

^påskrånad påskrona- pp. & adj. 
Lindrigt tillfrusen. nVa 

*på-skälla? pöskäl svf. Koskälla. 
Gsv 

[påsjlakan "^påse- posalakand stn. 
Lakan, som hkt ett örngåtsvar 
dragés över en långdyna i två- 
manssängar. Kim 

*påslåare piuisltmrä stm. 3 Den 
som slår på (i smedjan). Kim 

[pås]mun *påse- ptisamun stm. 1 
Påsmynning. öNyl 

*påsog poso(gär) adj. Pösig. Na 

[pås]rygga*påse-förek. i \xttT,här(a) 
posary^a Bära någon på ryggen. 
vNyl Fby I nVa såges hiär(a) 
\nqn^ d. v. s. nqm-]posarydzi idm. 

[pås]ryss *pk&Q' posary^ stm. 1 Rysk 
gårdfarihandlare. nVa 

[pås]-sten *påse- posastcUn stm. 1 
Testikel. Na 

[påsjtalg *pks^'posatalg ut. pL, stm. 
Fettbildning vid kreaturens köns- 
delar. Fby 

'''på-ströda påströydu ut. pl., svf. 
Mjöl 1. annat, som strös på hal- 
men åt hästarne. Na 

[pås]-*vams, *påse- posavams svf. 
Rock försedd med bröstficka. Ru 

[påsvante] *påsevant ^o^avan^ mNyl 
vNyl Fby Kim Na Nkby nVa, 
påsa- 1. posavant Hi, pmavant 
öNyl Sbo vNyl, posavant Å stm. 
1 Vante med särskildt rum blott 
för tummen. — Rz 514 a Sk. 

[pås]-ägg *påse- pusaäg stn. Ägg 
utan skal. Sbo 

*påt påt stm. 1 Pojke, gosse. Ten 
Brom — Betydelsen utvecklad, 
analogt med dräng, från 'pinne' 
1. d. (Rz 517 b påt Sm., cfr Falk- 



724 



*påta s. — *pämpa. 



Torp EO. sub Pode), jfr khda 

ock pot 'lustig ture' Vb. (Rz 

509 a). 
*påta s. poto Bo Pä, putu Sbo svf. 

Liten skovel anv. vid potatis- 
upptagning. 
"^påta v. I pät sv. vb. tr. 1 Ympa. 

Nu — HU. poda da. pode. Jfr 

'''påta. 
[påta v. II påta sv. vb. intr. 1 [på] 

Peka. Brdö 
*på-tag pätgg stn. Påkostande före- 
tag. Na — TJppl.; no. påtak n. 
*påtal påtal 1. påtql ut. pL, stn. Tal 

om något ; t. ex. (h)ä va nu toho 

påtal om ä. Ka Sn Ingå — Weste 

'åtar. 
*påter 1. *potter? potär ut. pL, stn. 

coll. Småfisk, gli. Pä 
*[påt]-snickare *puto- putumikarä 

stm. 3 Snickare i smått. Sbo 
*på-trasad påtrasa- adj. Drucken, 

berusad. Ped Pu 
*på-tyga pötyg Korsn, påty Vö sv. 

vb. intr. o. tr. 1 Påstå, 
[påtår] *påtårejp5^^ra Strf, ^wofwora 

Py svm. 
*på-täja? påtäij sv. vb. tr. o. intr. 

1 Påyrka; påstå; fordra. Na Av 

*påtöja? 
[påve] *påv påv Nyl, puov Sj Py 

stm. 1 Avträde. 
''"på vinska påvinika pl. obr., svf. 

Påvens gemåll!). Strf (Nyl. II 

n:r 56). — Kontam. av avledn. 

-inna och -ska. 
*i^kviigsApåvåga' adj. Vågad, djärv; 

kske oftast i uttr. now va hä 

påvåga, Ped Pu Esse Kr Lmo 

(åtm.) 
'''påväder påvädär ut. pl., stn. Ef ter- 

vind. Ngö 
4:påväder[s]-strand påvädär §tränd pl. 



-^trändär stf. För vind och våg 
fritt utsatt strand. Po Ka Sn 
Ingå 

^påvärma puåvärmu (1. -o) ut. pL, 
svf. Sörpa till kreaturen. Hi 

*påväxare påväk$ar(ä) stm. 3 Krea- 
tur (ish. oxe, ko eller kalv) som 
man låter uppväxa för att slaktas 
vid någon viss högtid (ish. jul 
eller påsk). Ingå 

*päddra i?a3f sv. vb. intr. 1 Smattra. 
Gsv — Jfr *pattra v. II. 

[päll p<pl 1. pel stn. Brudpäll. Px Kv 
päl stn. Förkläde. Da ösv O Eu 

pällhållare pälhaldar nVa, ptBlha!- 
dar K v (mfl.) stm. 3 TJngersven- 
ner, som vid bröllopet uppbära 
brudpällen under vigseln. — Även 
i Nyland har ordet brukats {päl- 
haldar (ä)\, ~haldaräö}Sy\rholar(ä) 
mNyl vNyl), men förekom väl 
knappast här ensc:a 1850. 

"^pälsa s. péUso svf. Löpmage hos 
nötkreaturen. Kkr 
pälsur fplt. Maträtt av hackade 
testiklar. Brdö 

"^pälsa v. päh(a) sv. vb. tr. 1: 1) Flä 
(häst, varg, katt eller hund). Py 
2) Urtaga djurs inälvor. Mx — 
I bet. 1 Ög. Vm. (Rz 497 b) VI. 

*pälser pälsar ut. pl. stm. = följ. 
i bet. 1. Brom 

pälsfarbror pälsfarhru Brom, päl^- 
farhru Fby ut. pl., stm. 1) Skämt- 
sam benämning på en person 
med på något sätt märklig päls. 
Brom 2) Vargen. Fby 

*pämp pamp stm. 1 Ökn. för en 
tjock och lunsig person. Ten 
Brom 

"^pämpa pämp(a) sv. vb. tr. 1 Ösa 
i sig, dricka mycket. A öNyl 
Vö — no. pempa < ^pampian, 



*pämpog 1. 'Ot—*pärm, 



725 



jfr äda. paxnpe 'drikke, svire' 
(Falk-Torp EO.); cfr Rz 500 b 
pimpa id. Götald. 

"^pämpog 1. -ot jpÄnpofaradj. Stinn. 
Kim 

p(mipo(gär) adj. Havande (om 
kvinna). Ksl 

'^pänsa 8. päijSM pl. obr., svf. Löp- 
magen hos idisslare. Brdö 

*pänsa v. päm sv. vb. intr. 1: 

1) Bråka, avlas. Kv — Göra få- 
fänga ansträngningar. Np Mx 

2) Leka, stoja. Px Bärgö. 
Spänta päntfa) sv. vb. tr. o. intr. 

1: 1) Trycka, spänna på; t. ex. 
plånbQtjin ä so stindär än un 
pantar po \aksidon, Brom 2) „ Hälla 
i någon" mera dryck (spirituösa, 
vatten, mjölk m. m.) eller mat 
än nödigt är. Nyl Ped Pu (mfl.) 

^päppel päpäl 1. 'äl stm. i Lort. 
Pm Px Nkby 

*päppelsticka päpäl^tiku svf. Okv. 
för en skvalleraktig person. Ped 
Pa Kr 

*päppla s. I päplu Sbo, päplo Na, 
päplu mVa nVa, päplo (1. -ph) 
Gkby NVet Sbo öNyl svf. (i 
Gkby NVet ut. gen.) 1) Smula 
(t. ex. smör). Sbo (päplu). 2) Li- 
ten potatis, litet äpple o. s. v. 
Na 3) Fårlort (ofta plt.). öNyl 
Sbo (päplo) mVa nVa — Jfr Rz 
498 a 'knopp på humlerankor' 
Sdm. Sm., 517 b päple n. 'litet 
nystan' Uppl. 

*päppla s. II päplo svf. Sladder- 
käring. Na 

*päppla v. I päpla Nyl, päpla Fö, 
päpält Kim Na Pm Px Muns 
Nkby nVa, päpäl Gkby NVet, 
pipäf> Ped Pu sv. vb. intr. 1: 
1) Sladdra, skrävla. Nyl Kim Na 



Öb (a. o.) 2) Tvista. Nyl Na — 
Jlr Hs. papla v. i båda betydd. 

*päppla v. n päpäl 1. päpiSf sv. 
vb. intr. 1 Lorta. Pm Px Nkby 
nVa 

*päppling päpUgg Del Nu O Rg 
Wp, päpUg Ru stf. Väppling, 
trifolium. 

"^päpplog I päplo(gär) adj. Tämli- 
gen rund („rundaktig"). Na 

*päpplog n päplo(gär) adj. Skvall- 
rande, sladderaktig. Na 

'^päpplus päplus Po Ten Brom, 
päplus Kim Na stm. 1 Pratma- 
kare, sladderhane. 

*pära päru Fby Kim nVa (pass.), 
pmru Py mVa nVa, j?^-* sVa 
svf. Potatis. — Rz 518 a „myk- 
ket brukligt ord"; fsv. paera fvsk. 
pera f. 'päron'. — Ingår ock i 
smss. '''lugga- (om hit?) och *sätt- 
*pära, qv. v. 

*päras ingår i sms. ^illpäras, qv. v. 

*pärk pärk(är) adj. Färsk (om ved). 
Po 

Sparka s. park svf. Pärta, stick- 
bloss. Da Gsv O — Rz 518 a 
park Gd m. Båda 'Sparka och 
pärta kske av lat. pertica. Ingår 
även i sms. ^skels-^^pärka, qv. v. 

"Sparka v. park sv. vb. tr. 1 Riva, 
sönderslita. Ped Pu — Rz 498 b 
'peta' m. m. d. Svea- och Göta- 
land. 

'''pärkhåll pärkhqld, stn. = *purk- 
stake Da Gsv 

^pärkjäm pärk}%eri Da Gsv, pårketi 
O stn. = *purkjäm. 

^pärkstake pärkstoka svm. = *purk- 
stake. O 

*pärla p^'l sv. vb. intr. 1 Cacare. 
Ped Pu 

*pänn pärm stm. 1 1. 2 Hattbrätte. 

92 



726 



*pärog—päroln]-*upptagas. 



Bo — Ingår ock i sms. *hattpärm, 
qv. v. (< *bärm, so p. 332 a). 

♦pärog ingår i sms. *illpärog, qv. 
v. — Jfr fvsk. pqr npl. 'tricks'. 

päron 1. *peron p^on vNyl Hi 
Fö Å Mx (mfl.), p^.roff Kkr Ku 
Brdö, pt^un mVa, pcn-on Ko, 
päroff Hsk, pärun Fby Kim Pg 
Na, perun Np (mfi.), peärun Kim 
stn. Potatis, „jordpäron". — In- 
går ock i sms. *saltvattu-pära, 
qv. v. 

'''päronfingret pärunfiggrä stndef. 
Benämning på pekfingret (eme- 
dan det kommer till användning 
vid skalandet av potatis). Fby 

päron-*får pärunfor stn. Den ku- 
pade marken över „satta" pota- 
tisar. Na 

päron-grav 1. -*gräv päruggrav Na, 
päruggräv vNyl Kim stf. (stdm 
msk.) 1 Potatiskällare. 

pärongrop päruggrop stf. 1 = fg. 
Fby 

pärongröt paroggröut 1. -gröyt 1. 
-gröt pl. obr., stm. Potatisgröt. 
vNyl 

päron-^^^klott pcBromkht ut. pl., stn. 
coll. I mjölk kokad potatis. Mx 

päron-kolera pérugktdéra ut. pl. 
svm.(!) Potatisröta. Na 

päron-^^^kollon paroglcolon stn. Frö- 
hus på potatis. vNyl 

'''päronkur ptBroghur stm. 1 Potatis- 
källare. Å (Jom Fstr) 

päro[n]-*kål pt^ukäl, stm. 1 Pota- 
tisstånd. nVa 

päronland pcBronland 1. -Iqnd vNyl 
Hi Fö A, pmroijlQnd Ku Brdö, 
paromlgndQ) Mx, pcerunlqnd mVa, 
p(Bruland nVa, päronignd Ko, pä- 
rofjlQfid Hsk, pärunland Na, pä- 
rufdqnd Fby Kim Pg stn. Pota- 



tisland. — Bz 518 a pärland n. 
Mp. 

päron-^^^mösa pärotfmöyso svf . Pota- 
tisstöt. Hsk 

päro[n]-näsa ptBrunäsa ut. pL, svf. 
»Potatisnäsa", trubbnäsa. nVa 

päro[n]-'''picka pterupiku svf. I form 
av en bordskniv täljd träpinne, 
hvarmed potatisen upptages ur 
grytan och från tallriken samt 
ätes. nVa 

päronpigg ptBrwnpig stm. 1 Grodd- 
knopp på potatis. Fö 

päron-*prostoj (ry.) péromprostoyj 
ut. pl., stn. coll. = päron-*klott. Mx 

päron-^^prunta p<?romprunto ut. pl., 
svf. Petatisgröt. Eken.-tr. 

päron-^^puttra pärunputro svf. Mat- 
rätt av hopkokta potatisrötter(!). 
Na 

päron-Pålle ptsrompolä ut. pl., svm. 
Knölpåk (skämts.). Brom 

päro[n]-skrika pterusknku svf. Namn 
på en fågel. Ped Pu 

päron-spik pärunspik ut. pL, stn.? 
coll. Potatisgrodd. Kim 

päron-stake ptBronstaJca Ingå (Bsd), 
päronstdka Ko, pärotfstaJca Hsk, 
pteronstqka Fö A, pteroystqka Kkr 
Ku Brdö svm. Potatisstånd. 

pärofnj-^^^stamp ptsrustamp stm. 1 
Potatisstöt. nVa 

päro[n]-^stämpel p<Brustämpäl stm. 
1 = fg. Ped Pu 

pärofnj-^^^stötel partistöytä stm. 1 
Potatisstöt. Ped Pu 

päron-^^^trotta pterontroto ut. pl., svf. 
Potatismos. Po Ten Brom 

päron-^trottel parontrotU (pl. -ilar 
& -ttar) stm. 1 Potatisstöt. vNyl 

pärofnj-^^upptagas péru-uptagas ut. 
pl., stn. Upptagning av nya po- 
tatisar ur jorden. nVa 



pär(m'äppd^*pol'täcke. 



727 



päron^-äppel päruräpäl stn. Päron. 
Bu 

Spärra pär sv. vb. 1: 1) tr. Beta. 
Kv Re Vö 2) intr. Streta emot, 
göra motstånd, spärra emot. Mx 
Ped Pu 

*pänig pärifgär) adj. Motsträvig. 
Po — Uppl. 'ansträngande, på- 
kostande'. 

*pärsa I pärg sv. vb. tr. 1 Glupa 
i sig god mat. Na 

"^psursa II päri(a) vNyl Sj, päi(a) 
Å Öb sv. vb. intr. 1: 1) Streta, 
sträva, bemöda sig. A. a. o. 2) [ät 
na] Åtrå. Kr — Bz 518 a 'slita 
ondt, sträva' Norrl. 

^^pärs-farshål], -*arshöl pär§ariöl 
stn. Läckergom, okv. Na 

"^pärsas s. pägas ut. pl., stn. Ävlan. 
Öb 

^pärsas v. pärgas sv. vb. dep. 1 
Åtrå. Sj Na 

"^pärs-lås pärglås stn. Läckermun, 
gourmand (okv.). Na 

*pärsog 1. -ot pärgo(gär) Na, pärgo- 
tär Kim Ko, pcefio Ko Hsk adj. 
Matsnål. 

*pärta päfl sv. vb. intr. 1 Spjärna. 
Na — Jfr *spärta. 

pärt-*hjäll päliäj stm. 2 = följ. 
Ku 

pärt-*hjäUe partiala Nyl, partiala 
Fby svm. Torkställning för pär- 
tor. 

pärt-käring 1. -*källing pärtjärgg 
Fby, pärthäli^g Bo, pärljäligg 1. 
pärtjöligg Pä Py pl. -or Py 1. 
-ar f. ö., stf. Ställning (ett slags 
järnklam), hvari stickblosset fäs- 
tes. 

pärtsticka pärtstiko svf. Pärta. Nyl 

pg 

pärtträs-*spjälk pärtr(^8p%älk stm. 1 



Spjäle, hvarav pärtor tillverkas. 

Py 

pärt-ås pärtuos stm. 1 Vågrätt lig- 
gande stång i pärt-*hjällen. Py 

*päsk päsk stm. 1 Enhvar bland 
de stolpar, som uppbära spinn- 
rocksrullen. Np 

*pätta? ingår i pätafQti(ff) Benäm- 
ning på lillfingret i bspr. Ku Brdö 

*pök pSk stm. 1 Påk. Sbo — no. 
(Nordmere) pok m. idm. 

''^pöka pök sv. vb. intr. 1 [åvj Bege 
sig i väg. Kv — no. pauka v. 
'gå stampende'. 

*pöl pöyl stn. 1) Täcke med dub- 
belt inslag. Px Korsn 2) Säng- 
förhänge. Px Korsn 

""pöla s.pöylo svf. Bula, utväxt. Kim 

*pöla v. pöl(a) Nyl, pyöl(a) Sj Py, 
pel(a) Bo sv. vb. intr. 1 Plumsa 
in genom svag is eller i vak. [I 
samma betydelse säges '''gå till 
pols ibd.] — Jyll. ""pole 'vade i 
dynd'. 

spoling pöUgg stm. 1 Underlakan. 
Wp 

*pölp pölp stm. 1 Tölp, okv. Brom 

[pölsa s. polso Kim, pylso Na, pöU.u 
Hi, pögo Å Fö Ku pl. obr., svf. 
Löpmagen hos idisslare. — VI. 
idm, Sörb. pulsa f. 'våm'. 
pöh svf. Okv. för en kortväxt 
kvinnsperson. Np 

*pölsa v. I pyh sv. vb. tr. 1 Ned- 
smutsa och väta. Na 

*pölsa? v. II pö»ia sv. vb. tr. o. 
intr. 1 [ih(tp] Begå fel vid bragd- 
bindning. Brdö 

*pölsog I pölsogär adj. På samma 
gång fet och trög eller dum. Po 

*pöl80g II pyl8o(gär) adj. Fuktig, 
slaskig och våt. Na 

*pöl.täcke pöyltäb stn. 1) = *pöl 



728 



*p(ma—'*rachar8. 



1 o. 2. Px Korsn Ee 2) Släd- 

täcke. Np Korsn 
*pöna pön svf. Lunsa, okv. Mx 
*pöra pöur sv. vb. 1: 1) tr. Grumla. 

Fby 2) intr. Skaka om ngt. 

Lptr Py 
*pöijog pyuugär adj. Lös, blöt. Hi 

— ^ Jfr Ez 518 b poren 'trasig, 

slarvig' Nb. 1. fi. poro. 
*pörka pörk pl. -ar & -tr svf. Pärta. 

Eg Wp — Ingår även i smss. 

rev-, skiljnings- och väv-^^pörka, 

qv. v. 
*pörk-håll pörkhald stn. = *purk- 

stake. Eg Wp 
*pörog pöyrugär adj. Ond, ilsken. 

Hi 
*pörra j>yro svf. Kaffepanna (skämts.). 

Po Ka Sn — Jfr Ez 513 b purka 

f. 'glaskupa att koka kaffe i' 

Kim. och *porr. qv. v. Ingår ock 

i sms. kaffe-^pörra, qv. v. 
*pörrig 1. -og pyri- vNyl, pyrugär 

Hi adj. 1) Surmulen, butter, tvär. 



vNyl 2) Otålig. Hi — Jf r Ez 
513 b purrig 'snarsticken' 6d. 

*pörvel I pyrvU Kim Ped Lmo, 
pyrväl (pl. 'äla[rj) Np Gkby N Vet, 
pirväl 1. 'äl Ku, pirvä Fö stm. 
1 Parvel, liten gosse. — Ez 518 a 
Gd Uppl. Dl. Hs. Vb. Nb, — 
Ingår även i sms. pojk-*pörvel, 
qv. v. 

*pörvel II pörväi 1. -al stm. 1 Lym- 
mel, skojare. Fö 

^pösas pöysis Ped Pu, pöusis Px 
AIx Kr NVet sv. vb. dep. 1 (pret. 
o. sup. -ist) Pösa, yvas. 

'''pöska pöush(a) sv. vb. intr. 1 [puå, 
uåvj Gå med långa steg och 
krokig rygg. Fby Jfr '^puska, 
'''pjuska. 

*pöta I pöut sv. vb. intr. 1 Knota, 
puttra. Pm Px — no. pauta v. 
'brole sagte men vredt', pautia 
v. 'småknurre'. 

*p($ta II pöyt sv. vb. intr. 2 Peta, 
påta. Na 



R. 



*rabacke? råhaka ut. pl., svm. Ban- 
nor. Pg — i Jfr nit. rabacken 
'rasseln, klappen'. 

*rabb rab stm. 1 Verktyg användt 

a) vid diktning av fartyg. Na 

b) för uppdragning av räta linjer 
på stockar vid deras sågande. Mx 

*rabba I rab sv. vb. tr. 1 Eafsa 
ihop något med fingren. Na — 
Ez 519 a 'snålt rycka till sig' 
Gd. 

'''rabba II rab sv. vb. tr. o. intr. 1 
Använda *rabb vid diktning av 
fartyg. Na — Ingår även i sms. 
*avrabbad, qv. v. 



'''rabba HI rab sv. vb. intr. 1 Sladd- 

ra. Eu — f vsk. no. rabba v. idm. 
''^rabésk räbåish adj. Djärv, hurtig. 

Vö Kv — Jfr Jyll. raUsker s. 

'arrig og nsBrig karl el. kvinde'. 
rackar-^^^bisse rakarhisi svm. Eacka- 

re. Nyl 
rackarkona rakarhåna Brdö, rahkar- 

kana Ku svf. Fult okv. till kvinna, 
rackaroxe rakaroksä A Fö, rakar- 

(h)oksä Ka Sn, rahkaroksä Ku 

svm. Fähund, okv. 
^rackars rakar^ Nyl EF, rdhkarg 

Hi, raka§ Ob anv. ss. oböjl. adj. 

Förbannad, djävla. 



*racke^*racldog II I, -ot 



729 



"^racke rcMca svm. Klave som fast- 
båller seglet vid masten, räck (på 
råsegel). Ku — VE 49 b, Ihre; 
fvsk. rakki äda. rakke m. 

*rackel I raiyU Vö, ralcä Na stm. 
1: 1) Dåligt redskap. Vö 2) Per- 
son av klen kroppsbyggnad. Vö 
— Fallfärdig(t) person, byggnad, 
trä o. s. v. Na 3) Hästkrake. 
Vö 

*rackel II rahkäi 1. -äl stm. 1 fiäkel, 
lång karl. Ku — Jfr da. rakle 
'blomsterstjälk'. 

^rackel III rakäl Py, rakäl Na 
Hvbfj Px Nkby Ped Pu (mfl.) 
stn. 1) Skräphög, skräp, avfall. 
Py 2) Ruckle, hybble, kyffe. 
Na Hvbfj Öb — Ez 522 b Vm. 
Vb., jfr fvsk hrak n. — Ingår 
ock i sams. ben-*r., qv. v. 

"^rackel IV rc^äl stn. Undervattens- 
grund. Na — Ingår ock i sms. 
sten-*rackel, qv. v. 

^rackel V rakäl vNyl, rakäl Kim 
Nkby Eg Wp, rahul Nu O, rakäl 
Fby, rahkål Hi ut. pl., stn. Upp- 
hostadt slem. — Hs. räkel n.; 
Ez 548 a 'svår hosta' Sm.; Sdt 
'uppharkladt slem', da. ragl. 

*rackelbas rahkälbas 1. rahkUbqs 
stm. 1 Skojare, okv. Ku 

^rackelpack rakälpak ut. pL, stn. 
Följe av kringresande skojare 
SS. zigenare o. s. v. Mx — Fryksd. 

^rackelsjuk rakäl fuk- adj. Häng- 
sjuk, krasslig. Mx 

*rackerska rakär§ko svf. Okv. för 
kvinna. Po Ingå Pä (mfl. i Ny- 
land). 

*rackla s. I räkla ut. pl., svf. Eu; 
raklor Po Ten Brom, raklor Kim, 
roMclur Hi plt. Upphostadt slem. 

*rackla s. H raklu svf. Sjukling 



(om kvinna). Vö — Ez 548 a 
*en som ""racklar' Sm. 

*rackla v. I rakäl sv. vb. tr., intr. 
1. descr. 1: 1) [ui^J Uppföra (bygga) 
något snabbt och vårdslöst. nVa 
2) [upj Växa fort 1. hastigt. Ped 
Pu 3) I allmh. göra något med 
hast, t. ex. raklar o vaksär. Kim 
(även abs.) Ped Pu (mfl.) — Ez 
522 b i bet. 3 Vm.; no. rakla v. 
'kludre, arbeide dårlig'. 

"^rackla v. H rakla Ingå, rakla Sbo 
Bo, rakla k Fö Brdö Fby Kim, 
rakäl Ko Na Hvbfj Np Mx Kv 
Vö nVa (trol. Öb allm.), rahkla 
Hi Ku sv. vb. intr. 1: 1) [äv, 
okriggj Vanka; småningom ge 
sig i väg. A. a. o. 2) [kuly okul, 
utot o. s. v.] Eamla, falla. Fby 
Kim Hi Kv nVa 3) Vackla, stå 
ostadigt; ragla. Ko Na Hvbfj 
Mx Kv 4) Krassla. Vö — Ez 
522 a täml. aUm. i bet. 1, no. 
rakla idm. 

""rackla v. HI rakäl sv. vb. intr. 1 
Lysa med något, stoltsera. Ee 

"^rackla [sig] rakäl-sä sv. vb. rflx. 
1 Härska sig. Po Ten Brom 

""racklare raklarä Fö Brdö, raklar 
Mx Vö Ped Pu stm. 3: 1) Sjuk- 
ling, stackare. Vö Ped Pu 2) Lät- 
ting. Fö Brdö 3) Skojare, skurk. 
Mx 

^racklog I 1. -ot raklogär Po Ten, 
raklo(gär) Fby, rahklugär Hi, 
raklotär Kim adj. Full av slem 
i halsen och därför härskande 
sig. 

^racklog H 1. -ot raklo(gär) Ko Na, 
raJclo(gär) Å, rahklo(gär) 1. -otär 
Ku, raklot Np, raklu- Mx nVa 
adj. 1) Vacklande, ostadig; fall- 
färdig. Ko Na Ku Å Öb 2) Elan- 



730 



*racklus '—*ragata. 



dig, skral; krasslig. Å Mx Ped 
Pu — Rz 533 a (orter ej an- 
givna), Fryksd. Nk.; no. raklen 
i bet. 1. — Ingår ock i sms. 
ben-^^racklog, qv. v. 

'''racklus rakhis Kim, rahklos Hi 
stm. 1 Sjuklig stackare. 

"^rack-man rakman stmdef. Benäm- 
ning på vargen. He Sbo Bo 

[rad s. rqd stf . 1 Byggning. Pg — 
Jfr sms. rirad. 

*rad a. I rqd (ut. n.) adj. Bak; 
blott i förbindelse med namn på 
vindar. Pm Px — änsv. rader 
no. rad a.; Bz 519 b täml. allm.; 
msv. radhe adv. 'rakt'; da. ra adj. 

*rad a. II rad (n. ra^)adj. l)Färm, 
rask. Pm Kv Re Vö 2) (ut. n.) 
Händig, snäll, flink. Vö Or 3) Lätt 
verkställd. Pm Px Vö 
rat adv. Fort, lätt. Lmo 
fvsk. hra&r 'snabb' fsv. radher 
no. rad; Rz 519 a Sk. Sm. Hll. 
Vg. Vb.; Ihre Gloss. har tis. allt 
går i rad för honom 'omnia illius 
concilia festinato successu be- 
antur'. 

*rada a. rada- (ofta oböjdt) adj. 
1) Snabb. nVa 2) Duktig. Kr 
radat adv. Fort, lätt. Lmo - 
Jfr '^rad a. II, fvsk. hra&a adv. 

""rada s. rua svf. Rad. Da Gsv Nu O 

*rada v. I rada vNyl EF nVa, rada 
Drfj Hi Brdö sv. vb. intr. 1 [ävy 
uav, uov, uåvj Vandra av (om 
flere personer i ett följe). — no. 
rade v. 'gå og drive'. 

""rada v. II rad(a) sv. vb. intr. 1 [om 
ngn] Slå, tukta. Ksl Strf ~ i 
Jfr fvsk. rööa f. 'stäng, stok'. 

*radda s. rado svf. Mängd, lång 
rad av folk eller fä. Klim — Rz 
519 b idm Sk. Sm. Ög. Vg. Nk. 



"^radda v. I rad(a) sv. vb. intr. 1 
Vandra, slå dank. Ingå Kim — 
no. rädda v. 'feite, rende'. Jfr 
*rådda v. H. 

*radda v. II rada sv. vb. intr. 1 
Prata, skvallra, skrodera. Å — 
Rz 520 a alkn.; no. rädda v. 

"^[raddl-ramsa '''rådde- radtråmio svf. 
Lång ramsa. Nyl 

[rad]karl *rade- raderar pl. -kärar 
stm. Vedradare. Ped Pu 

""rafars rafar§ förek. i Nyl. II n:r 
140, från Karis, och är en be- 
nämning på hin onde. 

*rafF(a?) raf pl. -m sf. Ljuster. Ru 

*raffel rafU stm. 1 Okv. för en be- 
svärlig, förargelseväckande per- 
son. Vö Ped Pu — Jyll. 

raffelbord rafälbor^ stn. Spelbord. 
Nyl (i folkvisor). 

*raffla rafäl sv. vb. tr. o. intr. 1: 
1) Hyvla något grof t. Na 2) Slar- 
va i arbete. Na — Jyll. *raf(f )le 
'rassla; gå slarvigt klädd'. 

*rafflog raflo(gär) adj. 1) Oslät, 
skrovlig. Na 2) Slarvigt gjord. 
Na 

*rafsa raps sv. vb. tr. 1 Räfsa. 
Rg 

*rafta raf to Pg Na Ko Å, raf tu 
Ngö, raft Estl svf. 1) Raft, täk- 
sparre. A. a. o. 2) Panelning. 
Ko — äda. rafke 'stok, spaer'. 

"^ragassa ragås.(a) allm. i Fld, ro^/d^ 
Vö Or Mxmo sv. vb. intr. 1 Väs- 
nas, regera. — Hs., Rz 520 b 
ragasta v. idm Sdm. Og. 

'''ragassas ragåsas sv. vb. dep. 1 
Väsnas. Kv 

^ragata ragqt(a) sv. vb. intr. 1 Väs- 
nas. Å Fö Brdö Pg — Uppl. 
Gotl. (Rz 520 b) Vg.; Ihre Gloss. 
'turmultuari, grassari'. 



*7'agél—*rak. 



731 



'"^ragel rggcUn stmdef. Fan. Sbo — 
I Hs. (ntr.) 'lång skranglig per- 
son'. 
*ragg rag ut. pl., stn. Duggregn. 
Kim Hi — Jfr Rz 542 a rugg 
n. idm Sk. Hll. Bl; fvsk. hregg 
n. 'storm'. 
*ragga I rag(a) sv. vb. intr. 1 Gå 
med svårighet. Ingå Ka Sn Brdö 
— no. FsBr. ragga v. idm. 

*ragga II rag(a) sv. vb.imp. 1 Dugg- 
regna. Hi Kim — Bornh. raggar 
*der falder riim'; jfr Rz 542 a 
rugga 'dugga' Sk. HU. Bl., da. 
roggc idm. 

"^ragga III råga sv. vb. imp. 1: hä 
rågar säges när vid räfsningen 
grässtrån bli kvarliggande på 
ängen. Å Fö Sött Ku 

^raggas rågas sv. vb. dep. 1 Ragla. 
Gsv 

ragg-^^fus ragfus ut. pl., stn. Grovt 
gam eller tyg av sträv ull eller 
blåner. Ingå (Rz 520 b). 

*raggog 1. -ot ragugär Hi, rago(gär) 
1. 'Otär Kim adj. Bjudande på 
duggregn. 

*raggväder ragvädär Kim, ragvmåär 
Hi ut. pl., stn. Regnig väderlek. 

*ragitta ragit sv. vb. intr. 1 Rasa, 
stoja. Da 

*raglog raglo(gär) adj. Raglandé, 
ostaclig i benen. Na 

*raja s. raijo svf. Rackare, flåbuse. 
Na 

*raja v. I raija sv. vb. tr. 1 Sön- 
derriva. Kkr — Jfr Bornh. raju 
a. 'los (om strikning)'. 

*raja v. H raij sv. vb. intr. 1 Vicka 
(om båt). Na — no. raia v. 'svaie'. 

*rajka raik(a) sv. vb. intr. 1 Slå 
dank. Kim — Jfr '^raka v. I. 

'^rajma raim sv. vb. intr. 1: 1) Jama. 



Pm Px Mx 2) Gråta. Pm Px 

Mx 
*raj8k raisk ut. pl., stn. I land 

drivet sjögräs. Ru — Jfr '''rask s. 
*rajskare raisJcar stm. 3 Spögivare. 

Mx — Jfr *rojska s., *roskas. I. 
*rajsog raiso(gär) Ksl Sj, raisu- Ped 

Pu Kr adj. 1) Ostädad, skräpig. 

Ksl Sj 2) Trött, medtagen. Ped 

Pu Kr - Saxen 216. 
*rajsor raisor plt. Avskräde, sopor 

o. s. v. Ten Brom 
*rajsus(e) raisus 1. raisusä pl. -osar 

sm. Snuskor, slusk (okv.). Sj 
*rajta raä sv. vb. intr. 1: 1) Sysslo- 
lös färdas omkring. Mx 2) Med 

häst följa med vid sälfångst. Bä 

Re — ^ Jfr got. wraton v. 'reisen'. 

Jyll. *rajte 'drive omkring'. 
*rajtare raitar stm. 3 Dagdrivare. 

Mx 
*raj va I raiv(a) sv. vb. intr. 1 Vanka, 

traska omkring. Kim Hi Pm Px 

— i är glidljud; jfr fvsk. råfa 

no. rava idm. 
*rajva II raiv(a) sv. vb. intr. 1 

Skrävla, prata. Lptr Pä — i är 

glidljud; jfr *ravla. 
*rajvog raivo(gär) adj. Pladdrande, 

pratsjuk. Lptr 
*rajvtal raivtal ut. pl., stn. Pladder. 

Lptr 
*rak rak ut. g. Gkby NVet, rqk 

Gsv Brdö Ped Pu Esse Kr stn. 

utan pl. 1) Vågdrivet gods t. ex. 

kvistar och ris, sjötång, stockar 

m. m. nVa; lig för r. tis. Ligga 

och skräpa. Gsv Gkby NVet 

2) Drivgarnsfiske. Brdö — Ingår 

ock i sms. *flödrak, qv. v. — fvsk. 

rak n. 'höavfall vid slätter' no. 

rak n. 'omdrivende ting; skrab, 

vraggods'. 



732 



*raka s.-^^raUa s. I. 



*raka s. rc^ ut. pl., sm. Skurk, 
okv. Ksl — Från bibeln, ett eg. 
kaldeiskt ord. 

"^raka v. I rak(a) Sbo Bo Ingå Ka 
Sn Po (mfl.) Kim Pg Na Vö 
Nkby Ped Pu (mfl.), röka Da 
ösv Nu O Wp, roga Da ösv, 
rqka Åhd, rqik* Hvbfj Mx sv. vb. 
tr. o. intr. 1 f. ö., med st. vb. i Nu 
O med pret. rgk pl. = sg. 1. ruku 
och sup. rahi 1) Driva (tr. o. intr.), 
bortdriva. Da Gsv Nu O Wp 
vNylHvbfjMxmVanVa 2)B)[åvJ 
Rusa i väg. vNyl Kim Pg Ku 
Ped Pu Beså hastigt. Na — r. 
frtt Åka 1. segla utan att fastna. 
Pg b) [okul 1. iJcul\ Falla, ramla. 
Nyl Kim Åhd nVa 3) Simma. 
Da Gsv — Rz 522 a 'ramla' Sk. 
Bl. Hll., Åm. i bet. 1; fsv. vraka; 
Ihre raka (omkring) 'currere', Sdt 
'circum cursitare, v. pleb'. 

*raka v. II raka sv. vb. imp. 1 Slita, 
värka; t. ex. hä listar o rakar i 
kropi. Ped Pu 

*[rak-]daja, *rako(g?)- råkudåija 1. -o 
svf. Dagdriverska. Po Ten Brom 

*[rak-]Daniel, *rako(g?)- råkudånil 
stm. 1 Dagdrivare, okv. Ten 
Brom 

""[rak-Jdant, *rako(g?)- rakudant vNyl 
Fby Pg NpMxKvNkby,raA*M- 
dant Hi stm. 1 Dagdrivare, vräk- 
ling (okv.). 

[rak]-*doning '''räkan- rakandgniggar 
plt. Rakdon. vNyl mNyl 

*rake raka svm. Raka. vNyl — In- 
går ock i sms. ugns-*r., qv. v. 

[rak]-kniv "'rake- rokakmv stm. 1 
Estl. — änsv. rakoknijf LL o. Sp., 
VR 30 a rakaknijff. 
= '''rakan-k. rakagkntv stm. 1 
vNyl 



[räkna rok^ sv. vb. intr. 1 fävj Dö. 

Na 
*rako? raku ut. pl., stn. 1) Vräk- 

ling, odugling. Nyl 2) i tis. po 

raku På tok, på förfall o. s. v. 

vNyl Kim Öb 
""rakog 1. -ot rako(gär) He, rakotär 

Da, räkot- Rg Wp, raJcut- Da 

Nu O, räkur Nyl Ko nVa adj. 

Dålig, eländig. — I Nyldäven: 

elak. 
'''rakoghet rakuhäit ut. pl., stf . Elak- 
het. Bo 
*rako(g?)-kälkc förek. i tis. va(ra) 

po rakutsälka (1. -Aia) Vara på 

efterkälken, vara på obestånd. 

Ped Pu 
'''rakoglinge? rahdinii pl. -iggar stm. 

1 Stackare. Sn 
*rako(g?)-rcde rakuräidi (1. -ö) 1. 

-reda vNyl, rahkuräidi Hi stn. 

1) Dåligt rede. Hi 2) Ngt odug- | 

ligt i allmh. vNyl 
*[rak]-paas "^rako- i uttr. dz^ 1. få 

rakupasi (stn. def.) Ge 1. få res- 

pas8(et). Ped Pu (mfl.) 
[rak]-topp "'rake- förek. i barnvisan 

nda, rida rakatop 

(mä) huvu ner of&rän Q-föträn) op, 

so rtdär vi som äin (1. in) bisko^^ 

Bo Sbo vNyl 
[rak]tvål "'räkan- rakantvål stm. 1 

vNyl 
*rall ral ut. pl., stn. 1) Dagdriveri, 

oordentligt leverne; slå sä (i, si) 

po ral o dal. vNyl 2) Skvaller. 

Da Gsv — Sm. Vg. Dl. Hs. Yb. 

Nb. i bet. 2 (Rz 522 b), Åm. 

idm; Jyll. idm; N-M. ex. fr. 1624 

i bet. 'pladder'. 
*ralla s. I ralu svf. 1) Saga, berät- 
telse. Must Kv (mfl.) 2) Skvaller. 

mVa — rajor Np, ralur Mx plt. 



*ralla s. II — ^ramhåsa. 



738 



Skvaller, förtal. — Jfr no. roUa 
f. i bet. 1. Cfr *roUor, *ryllor. 

*ralla b. II ralu svf. Kr, ralo ut. 
gen. ökby Liten flaska. — Jyll. 
"^ralle 'et slags mndt trsekar'. 

"^ralla v. I ral(a) Da Qsv vNyl 
Fby Kim Hi Fö Ä Öb, raj(a) 
Ku Brdö Np, radUa Ku sv. vb. 
intr. 1: 1) Slå dank. vNyl Kim 
Hi Åhd 2) Springa med skvaller, 
skvaUra. Da Qsv Fbv Kim Hi 
Åhd Öb 3) Skrävla. Åhd Kv — 
Bz 522 b aUm. (i alla bet.); no. 
raila 'flakke, drive; snakke',äda. 
ralde 'larme; sladre'; SL 'blate- 
rare, gannire', Sp. 'jocari', Ser. 
'nugari', LM Ld Sdt. 

^ralla v. H ral(a) sv. vb. intr. 1 
Gnola, småsjunga. Ten 

^^rallare ralar stm. 3: 1) Yräkling. 
nVa 2) Skvallrare. Gsv 

*railhyttBi raffnto Å Fö, rajbihto 
Ku, ralfnt Ghsv svf. Skvallerby tta, 
okv. — Ez 523 a Norrl. 

^rallko raJiou(v) pl. obr., svf. = fg. 
Be 

^rallkäring ral^ärig Å, raltjärgg 
Fby Kim Vö Or, raltsä(r)gg nVa 
stf . 1 Bann- och skvallerkäring. 

— Bz 523 a Hs. Vb.; i Linds 
ordb. 

*iBllog ralo(gär) Å, ralugär Hi adj. 
Begiven pä att löpa med skvaller. 

— Hs. 

*raliu8 ralus stm. 1: 1) Dagdrivare. 
vNyl Kim 2) Pratmakare. Å Fö 

*ralta ralt L ralt sv. vb. intr. 1 
Driva omkring, slä dank. Ped 
Pa — I bet. 'springa med skval- 
ler' Sdm. Nk. (Ez 523 a) Ög. 
SM. Hs.; Jyll. ralte 'drive om- 
kring'. 

[ram s. I ram stn. Bär. Bstl 



[ram s. H, pä djur] *råm ruam stn. 
Eu 

*ram s. HI randn 1. -än stmdef. 
Buse(n), spöke(t); hin onde. Å 
Hsk (^ff) Ko Na — Ez 523 a 
Vg. Hs. Jfr Jyll. '''rsemen idm. 

*ram s. IV ingär i sms. ben-^^^ram, 
qv. v. 

"^ram a. I ram- adj. Hemsk, upp- 
fylld av spöken. Kr 
rqmt Da Qsv Nu O vNyl EF 
Åhd Mx mVa nVa, ramt Vö adj. 
n. & adv. 1) Hemskt, spökande. 
A. a. o. 2) Besynnerligt; no, so 
ramt! vNyl 

[ram a. U rqm(är) adj. Mäktig. 
Nyl — fvsk. ram(m)r fsv. ramber 
no. da. ram a. 'stark', Ez 523 a 
Sm. idm; Ser. rammer 'strong, 
solidus'. 

'''rama s. I rqmo svf. Göpen. Fby 

— Jfr *kram[m]a. 

*rama s. II ramu svf. Eam (infatt- 
ning; även björn-). Sbo 

*rama a. rama oböjl. adj. Duktig, 
förträfflig. mNyl vNyl Na Öb 

— no. rama adj. 

*rama v. ram sv. vb. intr. 1 Göra 

ram 1. infattning. Na 
^ramande I rqmand oböjl. adj. 

Ben, oblandad. Bo — Jfr hsv. 

ram a. 
""ramande H rqmandä adv. i svord., 

t. ex. hä 1. dä va r. Det var nu 

fan! Å — Jfr *ram s. IH. 
'''rambambula 1. -e ramhåmbula Ped 

Pu, rambåtnbidi öNyl, råmbam- 

bula Kim Pg, råmbambMa Hi 

ut. pl., sn. 1) Buller. A. a. o. 

2) Oljud, gräl. öNyl 
*rambäsa rån^ås(a) sv. vb. intr. 

1 Väsnas, stoja, larma. Ka Sn 

Fby 



734 



*ramhi4gg 1. *rama — *ram8tra. 



*ramhugg 1. *raxna- rqmhug Å , ranui- 
hug Na stn. Starkt hugg. —Jfr 
*romhugg. 

*[rani]-karl *rama- ramäkqr pl. -kärar 
stm. 1 Karlakarl. Na 

[ramla I rqmhla Ku Brdö, rqmhäl 
EF Öb sv. vb. tr. o. intr. 1: 
1) Ramsa upp, babbla. Pm Px 
Ped Pu 2) Sladdra, skrävla, 
skvallra. A. a. o. — Weste 'pladd- 
ra' o. d. 

*ramla? II rånibäi sv. vb. intr. 1 
Bullra, föra oljud. Hsk — fsv. 
rambla 'bullra' no. ramla 'skråle' 
da. ramle 'klinge' nit. rammelen 
'larma'. 

*ramla III rqnda sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Spöka. Bo 

*ramlog ramblo(gär) adj. Fallfärdig, 
ovig. Na — Rz 523 b Hs. 

""ramma s. ramba sn. Skröplig va- 
relse. Sbo 

*ramfm]a v. I ram(a) mNyl vNyl 
Fby Kim Na mVa nVa, rQtn* 
Px Mx, rama Åhd sv. vb. intr. 
1: 1) Slå till ngn. mNyl vNyl Kim 
Na Åhd Px Mx 2) [kul, okul, 
ikul] „Slå omkull", ramla. vNyl 
Fby Kim Brdö nVa 3) [åv] 
Hasta i väg. Ped Pu 4) /"fe mä 
nogoj Framkomma med ett ovän- 
tadt ord 1. förslag 1. d. Fby 
5) Fjärta. Fby 6) Dåna, braka. 
Brdö Vö Kr NVet — fsv. rama 
v. 'slå'. 

*ram[m]a v. II ram sv. vb. intr. 
o. imp. 1 Spöka. Na Ko Hsk 

'''rammammel 1. "^rambambel ram- 
hambäi ut. pl., stn. Buller, gny, 
brak. Pm Kr Ped Pu 

*ram[m]as ramas Ped Pu Kr (mfl. 
i nVa), ramas Vö sv. vb. dep. 
imp. 1 Spöka. 



"^rammel I rambäl stn. Kummel, 
röse. Ped Pu —- Ingårockisms. 
sten-^^^rammel, qv. v. 

'''rammel H råmbal stm. 1 Vädur, 
bagge. Da — ty. rammler m. 

"^rammel Hl ingår i sms. ben-^ram- 
mel, qv. v. 

*rammel IV rqmhäl ut. pL, stn. Skäl- 
lor, ondt tal. Pg — Rz 523 b 'bul- 
lersamt prat, sladder' Sdm. Ög. 

'''rammelbytta rqnibälbytu svf . Skval- 
lerbytta, okv. Re 

'''rammeldas råmbäldås stm. 1 Bul- 
lerbas. Ingå 

"^rammog ramu- adj. Stark. Ped Pu 

""rampog rampo(gär) adj. Rampo- 
nerad, förfallen. Na 

"^rams s. ram^ stn. Kärraktigt ställe 
mellan skog och äng. Kr — Jfr 
Rz 523 b ramm n. ^kärr' o. d. 
Sk. HD. Vg. — Cfr *råms. 

"^rams a. rams. adj. Hemsk; spökan- 
de. Ko < *ramsk? 

*ramsa s. rams. svf. Remsa. Estl 

'^ramsa v. I rams. sv. vb. tr. 1 [ihop] 
Slarva, hopsy fjäskigt o. s. v. 
Ped Pu — no. ramsa v. 'arbeide 
raskt og uvornt'. 

'''ramsa v. II rams sv. vb. tr. 1 Hop- 
samla. Na — Rz 524 a 'samman- 
lägga utan ordning' Götald. 

*ramsa v. III rams{a) sv. vb. intr. 
1 Vanka, slå dank. Ingå 

ramsblom[m]a ramsblomu svf. Rams, 
liljekonvalje, convallaria majalis. 
Lmo 

"'ramsog ramso(gär) adj. Oredig, 
hopblandad, förvirrad.' Na 

*[ram]stark *rama- ramastark(är) 
adj. Ofantligt stark. Nyl — Rz 
523 a ramstärk Vb. 

'''ramstra ramstär sv. vb. intr. 1 
Ramla. Mx 



[ram] svart *ramme — *ranka v, IL 



735 



[ramjsvart '''rama- 1. ""ramme- rama- 

svart(är) adj. vNyl 
*ramt ramt Ko Vö, rqmt Kim Ko 

Hi Brdö, stn. Brdö 1. stm. 1 f. ö. 

Spöke. 
^ramta ramt(a) Ten Po Ka, rQint(a) 

Sn Ingå Sj Pg Brdö sv. vb. intr. 

0. imp. 1: 1) Spöka; även: gå en- 
sam („gå och spöka" vulg.). A. 
a. o. 2) Famla, *hamla. Sj 

[rain]tag '''rama- ramatqg stn. Nyl 
*ramts(k)? ramts oböjl. adj. Hemsk; 

spökande. Ka 
ramverk rqmvärk stn. Dörrkarm. 

Mx 
*[ram]-värde *rama- ramavcer^ä^pl. 

obr., stn. Billigt pris. Na 
'''råna råna sv. vb. intr. 1 B^lättra 

på 1. hänga fast vid ngt t. ex. 

såsom barn å grindar. Na — 

Trol. samma ord som no. råna 

v. 'rende efter kvindfolk, feite*. 

Jfr *rena v. 
"^randa rand pl. ar svf. Get. Nu 

(DaneU). 
'^rangel I raggU stm. 1 Bangligt 

föremål (t. ex. person 1. trä). Na 

— Ihre Gloss. (gen.?), no. rangl 
n., da. rangel fk. 

^rangel II raggcU 1. rqggäl Po Ten 
Brom, raggäl Pg Hvbfj stn. Ben- 
rangel; mager varelse (människa 
eller djur). 

^rangelt rqggcX ad v. Huller om 
buller; had ligär alé raggad. Kn 

— 1. '''rångelt (jfr *rånglog)? 
'^rangla s. ragglo svf. Ranglig kvinns- 
person. Na 

*rangla 1. '"rångla? v. I raggäl sv. 

vb. tr. 1 Hopröra, hopblanda. Vö 

*rangla v. II raggla Nyl, raggäl 

1. rqggäl Öb Na (-a-), raggla Fby 
Hi Kim Fö Ku Brdö, ragla A 



sv. vb. intr. 1: 1) Ragla. 2) Slå 
dank. — Nb. Vb. Qstr. Sm. (Ez 
524 b) Dppl. Hs.; no. rangla da. 
rangle. 

"^rangla v. HI rqggla sv. vb. intr. 
1 Skjuta upp i höjden, växa 
lång. Sbo — Rz 524 a Ög.; Jyll. 
— Jfr *rångla (samma ord?). 

*ranglare ragglaräHiKim^raglarä 
Å, ragglar Vö Ped Pu stm. 3: 
1) En som raglar. Vö 2) Dag- 
drivare. Kim Hi Å Öb 3) Ruck- 
lare. Hi Kim 

'^ranglog I rag^?wadj.Klimpig(om 
surmjölk). Vö 

*ranglog H ragglu(gär) adj. Rank, 
ostadig. Sbo — Götald (Rz 524 a) 
VI., Uppl.rånglug; JylL *ranglet. 

*rank ragk stm. 1 Na 1. stn. O 1. 
pl. rägkrä ut. gen. (eg. fmn.) 
Qkby Bogträ(n) kring hästens 
hals. — Jfr Rz 524 b Sm. HIL; 
Ihre Gloss. Suiog. 

*ranka s. I ragko Fby Kim Fö, 
ragku Ngö Hi Hvbfj, ragk Gsv 
Nu Rg Wp Ru, ragki (pl. -iiar) 
Gsv Nu Rg Wp svf. f. ö., men pl. 
rägkär Fö; ragkor fplt. mNyl 
vNyl EF = fg. — Ingår ock i 
smss. lok- och vattu-^^rankor, qv. v. 

"^ranka s. II ragko svf. Skårved ]. 
hop av sådan. Py — Rz 533 a 
'mycket smalt och långt trä' Sm. 

*ranka v. I ragk sv. vb. tr. o. intr. 
1 Sätta *rankor (*r«nka I) på häst. 
Na 

*ranka v. II ragk(a) sv. vb. intr. 1 
Röra sig med svårighet (om gam- 
malt folk). Ingå Ka Sn Fby Kim 
Å Fö Ku — Rz 532 b Svea- och 
Norrld; Ydre 'svikta'; no. ranka 
v. 'flakke; shngre, svaie'. Råkas 
t. ex. hos Stjernhjelm (Hanselli 



786 



*ranka f8tgJ^*rapp-oxe, 



1 32) Ihre, Sdt o. Weste Väck- 
la'. 

*ranka [sig] ragk-si sv. vb. rflx. 1 

Sätta sig i rörelse. Sby Lfj 
^ranka ragka svm. Ea Sn He Pä 

Strf ; ragkar plt. Bo Sbo Kim Å 

=^ ""ranka s. I. 
'''ranke ragka svm. Ea Sn He Pä 

Strf; ragkar plt. Bo Sbo Eim Å 

= *rank. 
*rankog i sms. gul-*rankog, qv. v. 
*rankrede ragkråidi (1. -a") 1. -reda 

(1. 4) stn. Seldon utan selpinnar. 

vNyl 
'''rankstad ragkstqd stm. 1 Ställe på 

hästmanken, där ^ränkerna hvila. 

Na 
""rankstånd ragkstgnd stf. 1 = fg. 

Bo 
*rann ran förstärkningsord fför hel 

(hää) Alldeles (hel). Px — Eske 

av •ragn, jfr fvsk. regin- i smss. 
""ransonera ramomr sv. vb. tr. 1 

Servera, dela ut. Na 
*rant I ränt stm. 1 Sälhanne. vNyl 

(skärg.) 
*rant II ränt Nyl Fby Hi Ä Öb, 

raffi Eu Brdö stm. 1: 1) Liderlig 

säUe. Nyl Fby Å Öb 2) Träs- 

hank. Eu Brdö 8) Lång och 

stor karl. Hi 4) Usel häst. Pm 

Px Mx Vö Or — Rz 524 b i bet. 

2 BL; Nk. rantr m. 'skvallrare'. 
— Ingår ock i smss. häst- och 
lÄt-*rant, qv. v. 

*rantbläddra ranthlädro svf. Bänn- 
käring. Ea Sn 

*rantog 1. -ot ranto(gär) Nyl Fby 
Eim {-otär), rantugär Hi adj. Li- 
derlig. — Ez 526 a 'trasig' Bl. Sk. 

[rappa I rap sv. vb. tr. o. intr. 1 
Coire. Py — Jyll. rappes idm. 
Jfr mura. 



*rappa U rap sv. vb. intr. 1 \åv 
1. i v(Bg\ Skynda, vara rapp. Vö 
Ped Pu — Jyll. rappe sig. 

*rappel rapäl ut. pl., stn. Sladden 
Po Ten Brom 

*rappelhand8k[ej rapäOiansh stm. 1 
Skrävlare, okv. Fby 

^rappelstock rapäf^tok stm. 1 Sitt- 
stock 1. balk i äldre tiders av- 
träden. Na 

*rapphanda(d) raphgnda oböjl. adj. 
Flink i händerna till att slåss. 
Px — Jfr äda. raphåndet nda. 
raphsendet a. 'rapp i händerna'. 

^rappla s. I raplo Na, raphi (vanl. 
plt.) Brdö, rahplo Eu svf. Något 
som blivit utspilldt. 

*rappla s. II raplo svf. Sladder- 
käring. Fby 

^rappla s. DI rqplo svf. Mindre 
skär. Hsk 

'^rappla v. I rapäi Na Eo Hsk, 
rapla Å Fö Brdö, rahpla En 
sv. vb. tr. 1 Spilla efter 1. på 
sig. 

^rappla v. H rapla vNyl (vanL rapäCjj 
rapäl Fby Eim Na Ev Must Be, 
rähpla Hi sv. vb. tr. o. intr. 1: 
1) [vanl. + op] Babbla. 2)Sladd- 
ra, skrävla. — SM.; no. rapla v. 
'plapre'. 

*rapplan-injölk raptanmnölk ut. pL, 
stf. „Lång** surmjölk. Vå (och 
Åld delvis). 

*rapplog I rai^to/i^ar; adj. Nedsölad 
av något som blivit utspiUdt. Na 

^rapplog IL 1. -ot raplogär vNyl, 
raplo(gär) Fby, raplotär Eim, 
rc^plugär Hi adj. Sladderaktig. 

*rapp-ox[e] råpuks vTSljl^råpoks vNyl 
Eim (vanl. -o) Fby, riÄpaksä Hi 
pl. -ar sm. Siklöja (coregonus al- 
bula) eller snarare småsik (sahno 



*rapp'8kal — *rat s. IL 



787 



albnla). — Bz 519 a rabboks Vb. 
Jfr *räppoxe. 

^rapp^kal rapsiqt* ut. pl. stn. Skov, 
skede. Mx 

*[rapp]skott '''rappe- 1. *rape-? rapor 
skot stn. I) Skandalös tilldragel- 
se. Bo 2) Hästkrake. Kv 
rapasiåt'^ stn. Oky. till en kvinna. 
Px 

"^rapptarm raptafyn stm. 1 'Tunn- 
tarm hos får. Na 

^ras rqs stn. Litet häl, t. ex. i nät. 
Å Brdö 

[rasande rasandår n. rasand 1. ra- 
sandi adj. Befängd; ond; no, so 
rasand! vNyl — rasant adj. n. 
& adv. fiefängdt. Bo 

^rasandes rasandist förstärknings- 
ord fför adj. L adv. vNyl 

*[ras]ball8-trtfja ^raae- rasäbaJsiröffjo 
svf. Ett slags fruntimmerströja 
med liv och skört, använd än 
pä 1860-talet. Na 

*[Fas]bock ^rase- rasäboh stm. 1 
Okv. för en överdädig sälle. Lptr 

*[Fas]byx *ra8e- rasabyks stm. 1 
Vildhjärna, okv. Na 

*rasel rasa stm. 1 Företagsam per- 
son. Na 

^rashuvud 1. ^rase- rqshuvä (pl. 
obr.) Å, rasahuvu Kim Lptr stn. 
Yildbjäma, okv. 

*rask s. ra^t tit. pl., stn. coU. 
1) Skräp. Ped Pu 2) Euttet 
bränsle. Bo 3) Smuts, gyttja, 
träck. Ped Pu — t rd^i adv. tis. 
Till spillo. Ped Pu — nyisl. no. 
da. rask n. 'avfall', Bz 525 a allm.; 
Sdt 'exoussa vel ejeota qusBvis', 
Weste 'avskräde'. 

[rask a. rasjk adj. Ståtlig, välväxt. 
Np — Troligen ordets äldsta be- 
tydelse, jfr got. wrisqan v. 'växa'. 



*ra8ka I raåi(a) sv. vb. tr. 1: 1) Upp- 
samla vindfällen. Bo 2) Söka 
och samla ihop i allmh. Na — 
Hs. 'hoprafsa' no. raska v. 'skrabe 
sammen'; Sdt W. raska (ihop 
ngt) 'coUigere'; da. raske 'hop- 
samla gräs 1. hö'. 

^raska II raik(a) sv. vb. imp. 1 
Susa, brusa. O Fby Kim Hi Å 
— änsv., t. ex. Stjl\j. Hercules 



*ra8ka [sig] rask [op, upj så sv. vb. 
rflx. 1: 1) Tillfriskna. Np 2) Fatta 
mod. vNyl Np (ätm.). 

^raskväder raskvadär ut. pl., stn. 
Oväder med slask och blåst. Å 

^rasma I rastp sv. vb. tr. 1 Upp- 
rispa tyg. Na — no. rasma v. 
'glide op, leses op'. 

^rasma II rcw^ sv. vb. intr. 1 [tä 
1. ts nogon] Slå till ngn. Ea 
Sn 

*rasog rasu' adj. Yster. Kr — Sdt 
rasig 'raslysten'. 

^raspel raipul (pl. -plar) stm. 1 
Basp. Nu 

^rassamt rgianU adv. Högeligen; 
ish. fför adj. 1. adv. Bo 

*[ras]topp "^rase- rasatop f örek. i en 
visa omväxlande med rakatop, 
qv. v. (sub *raktopp). Po (mfl.) 

*rat s. I rqt ut. pl., stm. I smält- 
ning stadd drivis. Be 

*rat 8. n rat Py vNyl, rqt Fby 
Kim Hi Pg Na Brdö stn. 1) As. 
A. a. o. 2) Stackare. Py 8) Okv. 
för en hängsjuk, loj person. Brdö 
— fvsk. hrat n. 'avfall' Bz 526 b 
Norrl. idm, råt 'as' DL; no. rat 
n., da. diall. rad. — Ingår även 
i sms. Iu8-*rat, qv. v. Jfr *råta 
s. och hsv. rata v. (Falk-Torp 
EO. n 88 b). 



738 



*rat a.-^^^ravlog L -ot 



*rat a. rat 1. rat adj. Stygg, elak; 
t. ex. tä rat kafn. Py Strf 

*rata I rQt(a) sv. vb. tr. 1 Klema 
bort. Ko 

*rata II rqt sv. vb. intr. 1 Draga 
sig, lättjas. Vö 

*rata III rat(a) sv. vb. intr. I Till- 
frysa. Kim Ko Na 

*ratas I rotas sv. vb. dep. tr. 1 
Eata. Wp 

"^ratas II ratas sv. vb. dep. 1 Draga 
sig, lättjas. Ped Pu (mfl.) 

'''råte I rata svm. 1) Backa, rad. 
Bu 2) Långsträckt stengrund. 
Ingå Py — Jfr följ. 

""råte II rata svm. Mängd 1. skock 
av simmande sjöfåglar. Kkr — 
Jfr no. råte m. 'dynge av skram- 
mel'. 

*rate III rata ut. pl., svm. Avfall, 
skräp; spec. dålig ved. Sbo 

*rat-h3rvel rqthyvU (pl. -Har) stm. 
1 Grovt okv. Na 

*ratig 1. -og 1. -ot rati- Po Ten 
Brom, rgtofgär) Na, ratotär Pg, 
rqtU' Brdö Ped Pu (mfl.) adj. 
1) Vidrig, vederstygglig. vNyl 
Pg Na nVa 2) Osedlig. Na 3) 
Hängsjuk, loj. Brdö 4) Lat. Na 

— Rz 526 a 'skräpig' Hs. 
'''ratmannen rqtman stmdef. Hin 

onde, djävulen; eg. väl 'racka- 

ren'. Py 
'''rat-slag ratslag ut. pl., stn. En o- 

botlig sjukdom (kräftan?). Strf 
*[rat]ved *rate- ratav^d ut. pl., stm. 

Ved av sämsta sorten ss. ris, 

kvistar, stubbar m. m. d. Sbo 
*rav rqv ut. pl., stn. Bärnsten. Ru 

— fvsk. fsv. raf no. da. Sk. Hll. 
rav n. (Rz 527 b); VR 50 b, Com.^ 
p. 19 (n. 104), Ser. LM Ld Sdt 
I. W. 



*rava rava sv. vb. tr. 1 Slå de ri- 
torra kärvarne mot väggen innan 
de tröskas. Na — Jfr *råga. 

""ravangs ravågs. ut. pl., stm. Rö- 
relse, affär. Brom — Jfr vulg. 
sv. ruljangs. 

*ravel I ravä stm. 1 (pl. -Uar) 
Bjässe. Na 

*ravel II raväl 1. -äl stm. 1 Stor- 
pratare. Å (Fstr mfl.) 

*ravel III raväl stn. Benrangel. 
Pm Px Bä — Ingår ock i sms. 
ben-*ravel, qv. v. 

*ravelbytta rqucUbito svf. Skvaller- 
bytta, sladderkäring. Fö 

""Ravelbäi^ ravälbärg ut. pl., stm. 
Storskrävlare, okv. Na 

""ravelkäring rqvéUtjärg (pl. -or)8tf. 
Skvallertaska. Fö 

[Ravennaj-duk ""ravel- rqvéUduk Nyl 
ravä^uk EF öb stm. 1. 

*ravja s. ravi svf. Rännkäring. Np 
Mx — Jfr no. rave m. okv. — 



Ingår även i sms. by-*ravja, qv. i 
v. 



*rayja v. ravi sv. vb. intr. 1 Gå I 
snabbt, med stora steg och vida 
omkring. Np Px Mx 

*ravla v. raväl Na, rgr^a (resp. -a7) 
Kim Hi Hsk Brdö Ku Fö, rqvlo 
Kkr sv. vb. intr. 1: 1) Prata, 
skrävla. A. a. o. utom Na 2) 
Gräla, vara ovettig. Na 3) Skälla 
(om hund). Na — no. ravla;Rz 
520 a Sdm. Vg. Vb. Nb. 

*ravla s. rqvla 1. -o svf. Sladder- 
taska. Kim 

*ravlare rqvlarä stm. 3 Sladder- 
hane. Ku 

*ravIog 1. -ot rqvlo(gär) Na, rqv- 
lu(gä)r Brdö, rqvlotär Ku adj. 
1) Skvalleraktig. Ku Brdö 2) Gräl- 
sjuk. Na 



*ravsten — regerfingj, '*ning. 



789 



^ravsten ravstäin stm. 1 Bärnsten. 

Ru — äda. ravsten. 
ready eng. rådt(gär) adj. Färdig, 

klar. Na 
[rebellisk rtbil$k(är) adj. Uppretad, 

uppstudsig, i den sinnesstämning 

då man „sätter sig på tvären^. 

Po Ten Brom — da. rebelsk. 
*reda s. I réUdo Na, räidu Brdö 

ut. pl., svf. Tillredning, spec. 

matlagning. — fvsk. reida fsv. 

ret>a f . Ingår även i sms. tredje- 

dags-^reda, qv. v. 
*reda s. II ingår i sms. lin-*reda, 

qv. v. 
*reda v. I räid(a) sv. vb. tr. 2 

Nedsmutsa. Py Msk — Jfr sms. 

*ner-redd. 
*reda v. II rätda sv. vb. intr. 2 

(pret. o. sup. räd) Bråka. Ku 
[redan] *redon rékdan vNyl mNyl, 

räidoff Kkr adv. 

= '''reda räija Eu, rea Nu O — 

Sp. Gloss. 

= *rcd raid Vö Or, räij Da Gsv 

Rg Wp Ngö Nyl EF Hvbfj Öb, 

rä Nyl (passim) Nu 

Jfr Dl. reidu mfl. former, fsv. 

redho Ld redo 'redan', 
[redare] ^eddare rädarä Nyl EF 

Åhd, ridar Öb stm. 3. — UppL; 

LM Ld Ibre reddare. 
*redd I raid Sbo Bo Pä Lptr Py, 

rti Lptr Strf, räd Tu Pä stm. 

1 Tu Pä 1. stf. 1 f. ö. (även 

stdm Pä) Vävsked. — Ingår ock 

i smss. pasme- och väv-*redd. 

qv. v. 
*redd H räd stf. 1 Del, skifte. Å 

(Saltvik) 
[rederi] *rcddcri rädäri Nyl EF Åhd, 

ridån Öb stn. — Uppl. 
*redkam 1. -^kamme rai(j)Mnib O, 



rätkémb Nu, räi(j)hqm Rg Wp 
stm. 1; räidkanj^a Na, r^dhqrnba 
He Tu svm. 1) Grov vävsked, 
hvarmed väven redes då han 
påbommas. A. a. o. 2) Grov hår- 
kam. Na — LL redekamb 'pecten'. 

*redla? räil sv. vb. tr. 1 Reda. Gsv 

*redlig räidU(gär) adj. Redig. öNyl 

""redningar rcUdniggar Ku 1. -ar 
Brdö, fplt. Effekter, tillhörighe- 
ter. 

*redoband i uttr. fä 1. hq 1. tq 
räiddbqnd på Få 1. ha 1. ta reda 
på. Ko 

*redor ingår i sms. jakt-^^^redor, qv. v. 

^redsen räsin adj. Redobogen. Pm 
Korsn 

*redsla räisäl sv. vb. tr. 1 Upp- 1. 
utreda. Lptr — Rz 528 b ressla 
'avreda kokmat' Sm., no. reidsla 
'tilrede, tillave'. 

[reell] *rc^el niél- Nyl EF Öb, n- 
%él(är) 1. ri%él(är) A adj. — Uppl. 
Bhl. VI. 

*regal rig&(är) adj. 1) Duglig. 
vNyl Hi Kim Pg Na 2) Rätt- 
fram. vNyl Fö Ku Brdö -- Rz 
528 b allm. 

rigålt adv. Precis, just. vNyl 
rigqll adv. 1) Duktigt Ko 2) Rätt, 
riktigt. Ko 

*regclverk? rägcAvärk ut. pL, stn. 
Broräck. Sbo — äda. regelvserk 
'trsBmmesvsBrk'. 

*regér rigér mNyl, rigéär Sj, ri%ér 
vNyl ut. pl., stn. Buller, oväsen. 
— Jyll. idm. 

[regera ri\ér pret. riioul n|(H*f Kv 
1. rigoul Re 1. riiou^t Vö sv. vb. 
intr. o. tr. — Hs. Fryksd. 

reger[ing], -*ning rigérfiigg mNyl 
Bo Msk, rij^értiigg 1. ridjérfiigg 
vNyl öNyl, rigéätiiigg Sj, ridjéär- 



740 



*r€gUja?—*rekd L 



n.^gff Py> mérnigg ^rom Fby 

Kim.Hi, ngétiigg Da, ri^fiigg 
nVa nt. pL, stf. eller (Py vanl., 
nVa stdm) stm. 1: 1) = hsv. 
A. a. o. 2) Buller, oväsen. EF 
nYa 3) Tillrustning, anordning. 
Ksl 4) Redskap. Ksl 5) Makt, 
myndighet 1. förmåga. Da 6) ö- 
verflöd. Da 

*regilja? rägil^o svf. Historia, be- 
rättelse. Sbo — Jfr Uppl. ragilja 
(Tis.) idm. 

*regla räglo Nyl (pass.), räglu Ped 
Pu (mfl. i nVa) svf. 1) Prat, 
läng berättelse, ramsa. Py Ingå 
(mfl.) nVa 2) Skrock. Ped Pu 
3) Lång rad. Py — Fryksd. FsBr. 
regla Sörb. regel 'ramsa'; Sz 
528 b 'mindre trovärdigt prat' 
Hs. Hjd., Jyll. raegle. Ytterst av 
lat. regula (= fvsk. regla) f. 

[regn bl. a. rögp Pg, rÄn Öb, r^rjf 
Da Gtev, Vi^n Nu O ut. pl., stn. 

[regna bl. a. rög^ 1. röun Pg, räin 
Öb, rt^vij} Da ösv, r^n Nu O 
sv. vb. imp. 1. 

*regnbar räinbqr adj. Skämd 1. för- 
därvad av regn. Pm Px Mx — 
— Kske < regni bardr (f sv. rscgh- 
ni bart>er). 

'''regnbas nsg^^qs stn. Regnskur, 
^regnil**. Ksl — Obs. I smss. med 
regn- växla i Nyland räprj^-, rö^j^-, 
^^^9-» rägän- och rtsgän-^ ehuru 
blott en form åt gången anföres. 

regnbo r<BgrjbQ stn. Regnmoln. Ksl 

regn-*bork rt^ork stm. 1 Regn- 
skur. Nu 

regnbotten rtpg^otr^ ICsI, räg^bot^ 
Kim Na, rögpboty^ Fg, rägfibotän 
Brdö stm. 1 Kim Pg Na Brdö 
1. stn. Ksl Kim Över havet hvi- 
lande regndiger skybank. 



regn-*båd rägpbod stn. Regnskur, 
„regnil". Ksl 

regndagg rmgändag ut. pl., stf. Regn- 
stänk. Brom Fby 

regn[droppe], -'''droppa rägfdropo 1. 
•drupo svf. Nyl 

regn-Mur rögifdur Pg, rägndur Å 
ut. pl., stn. Regndusk. 

regn-*durr rägpdur ut. pl., stn. 
Duggregn. Na 

regnfuU rtegijfuliär adj. Regndiger 
(ordet kan användas om tid, vä- 
der, skyar, mark). Ngö 

regn-il rägi^ii öNyl, rt^gi^fl öNyl 
mNyl Wp, rån^ Nu stn. Regn- 
skur. — fvsk. äda. regnél n., 
Jyll. regn««el. 

regnkatta rägrjJcat pl. -ar svf. Regn- 
pipare, charadrius. Wp 

regn-^lysa räg^lyso svf. Ljus fläck 
mellan regnskyar. Po 

regn-^mack rrBtrffmak stm. 1 1. 2 
Daggmask, lumbricus terrestris. 
Da Gsv 

regn-*pitare rägifp%tarä %im. 3 Regn- 
pipare, charadrius. vNyl 

regnpust rägppuat stm. 1 Regnby 
under lugnt väder. Na 

regnpåse räg^posa svm. = fg. Na 

regn-*8krap räg^krap stn. Regn- 
skur. öNyl 

regn-^^^skura rägpskuro Nyl Pg.räg^- 
skur Rg Wp svf. Regnskur. 

regn-^skval räg^kval stn. Regn- 
skur. vNyl 

regn-*8tank räg^fstagk ut. pl., stn. 
Duggregn, regndusk. vNyl Å — 
Rz 677 b Svea- och Götaland; 
Ihre. 

reka rek* sv. vb. intr. I Knarra. 
Mx — fvsk. hrika v. 

'''rekel I räitjäl stm. 1: 1) Ödslig 
väg. Pm 2) Stor, ödslig skog. 



*r€kel? II—*rena v. 



741 



Pm — Jfr fvsk. reika v. 'vand- 
ra'. 

*rekel 1. *räckle? II räkäistn. Rissel, 
såll. Np Mx 

rekomm[en]dation rikomdatjån 1. rt- 
komda/ån Nyl EF Åhd sVanVa, 
nhomdatjöun 1. rikomdaföun Hi 
Kim Pg mVastmf . 2. — Trol. allm. 

rekomm[en]dera rikorndér(a) Nyl 
EF Öb, riTcomdeär(a) Py Sj Kim, 
rikomdéra Hi Åhd (& -md-) sv. 
vb. tr. 1. — Trol. allm. 

[relatera] *realitera rtaUter(a) 1. -(^(a) 
sv. vb. tr. 1. Brom 

[religion rägUj^ån pl. obr., stm. Sbo 

[reling] *relling rältgg stm. 1 Eg 
(pl. -t]^r) Da Nyl Heter räyUg 
stm. 1. Bu 

*rem I räim stm. 1 Stake hvar- 
med isväg utprickas. Fby Hi 

*rem II räim Kkr Sött, rim öNyl 
Fby Kim Pg Na, räm k Fö Ku 
Vö, rim Fö Brdö stf. 1 Py Pg 
Na Fö (pl. -or) Ku (pl. -or) Brdö 
(pl. -iir) Kkr (pl. -or) Sött (pl. -or), 
stn. öNyl Fby Kim Na Vö 1. 
stm. 1 Aid Träribba, löpande pa- 
rallellt med slädmeden och bil- 
dande häckens eller slädkorgens 
utkant. — Med likartad bet. ÖHd, 
Rz 531 b Uppl. o. 529 a HU.; fvsk. 
no. rim f . 'spjäle', äda. rem 'bjälke'. 

— Jfr sms. *upprem. 
*[rem]lös *remmes?- räimoslyös(är) 

adj. Utan kraft eller styrka. Hi 

— Jfr *rämlös. 

*renuna s. I räimu svf. Smalt bräde. 

rcUm (pl. rämor) svf. = *rem H. 
Px Ingår även i sms. *upprem- 
ma, qv. v. 
*rem[mla s. II räimu svf. Rem, 
bälte. Hvbfj 



*rem[m]a s. HI ingår i sms. fisk- 
*rem[m]a, qv. v. 

*rem[m]a v. I räim sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Upplösa eUer tillknyta 
något med rem hopsatt. Öb 
2) Med något böjligt föremål 
(såsom t. ex. en rem, en snärt 
1. ett spö) slå någon. Pm Vö Or 

*rem[m]a v. II räim(a) sv. vb. tr. 
1 Med *rem I utmärka vinter- 
väg. Fby Kim Na 

*remme rama mNyl vNyl, räima 
Brdö, rama Å svm. Hvartdera 
av de båda trän, som förena 
medarnes framändar med ""flötor- 
na. — Rz 529 a remme n. 'tvär- 
träet med svinglar' Hll. 

*rem[m]or räimur 1. -or plt. Kraft 
1. styrka i något. Hi 

*remnog rimno(gär) adj. Som har 
remnor. Na 

*rems I rims ut. pl., stn. förek. i 
tis. hä %ök som ät rims. Det gick 
snabbt 1. „som bara vatten". Fö 

*rems II ingår i sms. *pund-rems, 
qv. v. 

*remsa s. rimso Na, nm^ttPed Pu 
(mfl.) svf., rämio Gkby ut. gen. 
Ramsa. — No. Faer. remsa f. 
äda. rimse nda. remse 'ramse'. 

*remsa v. rims. sv. vb. tr. 1 Ramsa 
1. rabbla upp ngt. Na — no. 
remsa da. remse v. idm. 

[rem]8ko *rem[m]a- räimaslcow stm. 
1 Sko med remmar 1. snören. nVa 

*ren rin stn. Påhäng. Na 

*rena s. ingår i sms. *orena, qv. v. 

*rena v. rina sv. vb. intr. 1 Klättra, 
kliva (på grindar, gärdesgårdar, 
plank, i famn o. s. v. liksom 
barn). Na — no. rina (i') v. 'stryge 
eller skubbe sig mod nogen i 
brunst'. Jfr *rana. 

94 



742 



/ *renfanj *rönnfan — repfajrera. 



[*renfan] *rönnfan rönfan Fö, röy- 
fqn (1. -f)) Ka Brdö ut. pL, gen. 
otydl. Benfana, tanacetum vul- 
gäre. — no. da. reinfan [-fan av 
nht. fam 'ormbunk*: se Falk- 
Torp EO. s. Reinfang.] 

[renjfana *rönn- rikmfanu svf . = fg. 
Sbo 

""renfanoblomfmja räinfanublgmo 
svf. Boört, senecio vulgaris. Strf 

[ren]fan8blom[m]a *rönn- rönfqns- 
hlomo svf. = *renfan. Fö 

*renfardig 1, -og 1. -ot r^nft^iin A 
Fö, räinfifr^i Ko Hsk, räinffvli- 
vNyl, rcUnfcB^indär Gsv Rg, räin- 
ffdon Brom Ten Ingå, räinf(B{r)- 
4,o(gär) Na Sbo, räinfcelotär Kim 
Ku (& -T)'), räinfälut Np Mx, 
räinfcelu Brdö (& -y) mVa nVa 
adj. Renlig, snygg. — fsv. rénfaer- 
dogher idm; Vb. (Rz 521 a) Jtl.; 
da. reenfaerdig fvsk. hreinferöugr 
'ren, ubesmittet'. 

renhäckling räinhäkligg ut. pL, stf. 
Linets andra häckling. Fby 

*renlåtog räinlåto(gär) adj. Renlig. 
Na 

*renog rino(gär) adj. Efterhängsen. 
Na 

o 

[rensa] *rönsa röma A Fö, röysu 

Ku Brdö, röyfa Kkr sv. vb. tr. 

1. — msv. ronsa (Sdw) SM., äda. 

Jyll. ronse. 
*rensar ramar plt. Efterbörd hos 

ko. Fby Kim Hi 
*renska räinsh sv. vb. tr. 1 Rensa 

(fisk 1. a.). Bo — Fryksd. Sörb. 

*ren8ka No. Faer. reinska idm. 
*rensar-bräde rämarbrced stn. Bräde, 

hvaruppå fisk rensas. Na 
*renskna räitiski^ sv. vb. intr. 1 

Rensa. Gsv — Jfr *rensna idm. 
"^rensmakog räuismahu(gär) öNyl, 



räijsmqkogär 1. -otär Ku adj. Som 
har ren smak. — no. reinsnciakad 
da. reensmagende. 

*rensna räifis^ Da, räm^ Eg sv. 
vb. tr. 1 Rensa. — Hs. 

*rcpa s. rtpu 1. räpu svf. Remsa, 
tygslarva. Ped Pu — RosL *ripa f. 

*repa v. I r*ip(a) Nyl Na Yö^räpa 
Ko nVa, räpo Hsk, r^p* Np sVa, 
rqjp* Kv Re sv. vb. tr. 1 Riva, 
slita, rycka. 

*repa v. II rätp sv. vb. tr. 1 [op 1. 
up nq] Upprepa. mVa nVa 

*repa v. III räip(a) mNyJ vNyl 
Fby, reäp(a) Sj sv. vb. tr. 1: 
1) Slå rep kring ngt, t. ex. räip 
Imä. A. a. o. 2) Hoplägga ett 
rep. Kv Vö r. ut Utsträcka ett 
rep. Kv — fvsk. no. reipa v. i 
bet. 1. 

*repa v. IV räip(a) sv. vb. tr. 1 
Bortklema. Sj 

*repa v. V 1. *räpa räp(a) mVa nVa, 
rep* Sby Lfj Np sv. vb. intr. 1 
Rapa. — Rz 529 b Sk. Sm. Vg. 
Dl. Vb. (något skiftande former), 
da. raebe. 

*repa v. VI räip sv. vb. intr. 1 
Gå skyndsamt; gq o räip, Jä 

*repa v. VII räpa sv. vb. intr. 1: 
1) [åv] Skynda, göra snabbt upp- 
brott. Kr Terj Gkby 2) [til] 
Hastigt vidtaga med något. Kr 
Terj NVet — fvsk. hripa. 

*repadt-skört? ripastsöfl stn. Bon- 
jour. Ped Pu 

*rep[a]ration ripraf^n 1. räpraf^ 
Nyl EF, ripi^atson nVa stf. 1. 
stm. 2. 

rep[a]rera riprhia) 1. räprér(a) Fld 
allm. (dock knappast Ahd), rip- 
réär(a) 1. räprmr(a) Sj Py Kim, 
riprt^ mVa sv. vb. tr. 1. 



*frep]hänk *repO'—*re8ma v. 



743 



'^[replbänk '''repo- ripubägk stm. 1 
Långstol, i hvars midt linrepan 
är inslagen. öNyl 

*rcpel ripU stm. 1 Stackare. Kv 

— no. repel (e') 1. ripel (i') m. 
'läng tynd karl'. 

[repetera riputer 1. Hput(Br sv. vb. 

o. intr. 1 Jämt upprepa, sladdra. 

Öb 
*repligt räiplit adv. Ordentligt, 

snyggfc- Mx 
*repo(?)-Kitta ripatjita ut. pl., svf. 

Okv. för en elak kvinna. Ka 

Sn 
*reppla ripäl sv. vb. 1: a) tr. [up 

na] Upprepa. Ped Pu b) intr. 

Skvallra. Re Kv 
repsten räipstäin stm. 1 Ankarsten 

vid nät. Wp 
*res I 1. *riss ris Ingå Sn Ka Po 

Kim, nj Hi, res A Brdö stn. 

Rivet hål t. ex. i kläder 1. i nät. 
*res II räs ut. pl., stn. Sälkött. Da 

— Ög. (skgd.) resch 'kokta fötter 
och stjårtfenor på säl' (Ihre). 

*resa s. I risu svf. Rispa. Na Pg 

*resa s. II ingår i sms. sten-^^resa, 
qv. v, 

*resa v. I 1. *rissa ris(a) Nu O 
Nyl EP Vö, räs(a) Ko, resa Fö 
Brdö, ri^a Ingå (stdm) Hi, rtBsa 
Ku sv. vb. 1: 1) tr. a) [sundär &c] 
Slita 1. riva sönder. Nu O Nyl Hi 
Ko Ku Brdö Fö b) Rispa. Vö 
c) Skrapa sig på ngt. Sbo 2) intr. 
Trasa sig, gå sönder. vNyl — 
Rz 530 a Gd i bet. 1 a. 

*re8a v. II r^ä^ Np Mx (mfl.), rasa 
Nu sv. vb. tr. 1: 1) Taga skinn 
och späck tillika från säl. Np 
Mx 2) Avbarka. Nu 

*re8a v. III ris(a) Fby Kim, risa 
Hi 8v. vb. intr. 1 [abs. 1. + up] 



Uppstiga. — fsv. resa idm, Rz 

530 a Vg.; fvsk. risa st. vb. 
*resa v. IV risa sv. vb. intr. o. imp. 

1 Räcka, vara (durare); härisar- 

läggär. Ingå 
•resa v. V räis Ru Wp, rais Nu 

O sv. vb. tr. 1 Rensa. — Rz 

521 a Gotl. DL, 552 a 'fjälla fisk' 

Nb. 
*resam? räisam adj. Ryslig, för- 
färlig; märkvärdig. Bo Pä 
*[res]-braka? *rese- risabraka stn. 1. 

stf. (pl.?) Gåpåare, okv. Na 
*resen I risin Kim Na, riiin Hi 

adj. Frikostig, givmild. — fvsk. 

risinn adj. ~ Ingår ock i sms. 

gäst-^^^resen, qv. v. 
*resen II risin adj. Färsk, ung. Px 
[reserv] *resarv risårv ut. pl., stm. 

Ähd 
[reservoar] *[re]servän särvdn stm. 

2. Ped Jstad — Sk. *re8orvän. 
*resgålig rcUsgé^i- adj. Resfärdig. 

nVa — Rz 185 a Vb. 
*reshål ris(h)ol stn. Hål eller sliten 

trasa, ish. i nät. Ka Sn Ingå 
*reslig räisli(gär) adj. 1) Redlig. 

öNyl 2) Redig, klar. Sbo Py 

räislit adv. Redligt, väl. Bo — 

Trol. < *red8lig. 
*resm risip ut. pl., stn. Upprispade 

trådar, charpi m. m. Ped Pu 
*resma s. rismo svf. 1) Lång tråd 

i tyg. Na 2) Rispa i skinn, läder, 

målning o. s. v. Na — ög. 'trasa* 

Hs. 'spricka, reva'. 
*resma v. rtsm(a) Ru Estl Ngö 

vNyl Kim Na Pg Vö nVa, rästi^ 

mNyl Sbo Vö, riesma Hi sv. vb. 

1: 1) tr. Rispa upp ngt, t. ex. 

ett ofålladt tygstycke. Ru Estl 

Ngö mNyl Kim Pg Na nVa Vö 

2) intr. Rispa sig, gå upp (om 



744 



*[re8j'Maja *rese — [revben] *revoben. 



ett ofålladt tygstycke). Sbo mNyl 
vNyl Kim Hi Vö nVa — ÖHd 
i bet. 1; Lind uprisma 'uprispa'. 

*[res]-Maja *rese- rtsamaij pl. obr., 
sm. (sic!) Fjäsker, okv. Ka Sn 

*res-man rätsman pl. räismän(ir) 
stm. Resande, färdman. Nu 

'''resmas rismas Nyl Kim Fö Ku 
nVa, räsmas Fö Ku, resmas Brdö, 
riesmas Hi sv. vb. dep. 1 Upp- 
lösa sig i trådar (om tyg). — 
Lind rismas up 'aus faseln'. 

resmat räismqt ut. pl., stm. Reskost. 
Na 

*resme räsmxi svm. = *resm. Bo 

*[res]-Matte *rese- risamatä ut. pl, 
svm. Trashank, okv. Ksl 

res-^mesa räismäiso svf. 1) Påse 
med reskost. Kim 2) Okn. på 
en reslysten person. Kim 

'''resmog rismo(gär) adj. Full med 
rispor. Na 

*resog ri8u(gär) adj. = fg. Na 

res[o]lution rä^luf^n stf. 1. stm. 2 
Ksl Sj Esbo (mfl.) 

[reson] '''ranson ransöun ut. pl., stn. 
Tycke, smak. Kv 

*resor resor fplt. Avskräde efter 
annan fisk än strömming. Np 

*res8en räs^ frågeord : Månne, må 
tro. Nu O — no. ress 'hvis, der- 
som'. 

festdagar rastdagar mpl. kallas så- 
dana dagar, under hvilka arbe- 
tarene för oväders skull ej kunna 
gå på utarbete. Ped Pu 

*restig rä§ti(gär) adj. Återstående. 
Ksl Esbo 

*reta ret(a) sv. vb. intr. 2 öNyl 
Brdö mVa 1. 1 sVa = *räta, 
qv. v. 

retfågel r^tfogäl stm. 1 Okv. för 
en retsam person. Nkby-tr. 



[retirera riturt^ sv. vb. intr. 1. Kr 
[reumatism kallas bl. a. rämdtish 
1. rimåtish (eg. adj.) Åhd, ru- 
mqtish värk Nyl EF öb, ruma" 
ti^fji Nyl, rumatik Kim, rygma- 
ti$tji Nyl, rimaUst Å, arumqtisk 
värk Ped, romatistvärtjin Nkby- 
tr. — i allm. stm. när könet kan 
urskiljas, men oftast könlöst. 
*rev I räiv stm. 1 Spindelväv. Bo 
*rev II riv ut. pl., stn. Bukrev, 
koUk. Nyl — fsv. rif no. riv (i') 
n.; Rz 537 a allm. 
*rev III r&) stm. 1 Vävbult. Sett 

— Rz 530 b Svea- o. Qötald. — 
fvsk. rifr no. riv (i') m. 

*rev IV ingår i smss. ben- och 

ving-*rev, qv. v. 
*rev V ingår i sms. bord-*rev, qv. 

v. 
*reva s. I rivu svf. Vävbult. Ingå 
*reva s. II räivo svf. Metrev. Py 

— HU. 'slängen på piskan'. 
*reva s. III rixm svf. Rev i segel. 

Na 

*reva v. I räiv(a) Wp Nyl EF Öb, 
reäv(a) Py Sj Kim, ri€v(a) Fby 
Hi, riva Pg sv. vb. tr. 2 Wp 
(o: räift) 1. 1 f. ö. Upphaspla 
garn. — Rz 530 b Norrl. 

*reva v. U räiv(a) sv. vb. imp. 1 
Bilda sig vävnader, liknande spin- 
delns, i plogfåror o. s. v. öNyl 

*revan rivan Lptr Kim, rovan Hi 
stn. Vävbult. 

*revan-8pr}rttja rivansprytjo svf. Den 
*spr3rttja (bet. 2), som &r i *rc- 
vanet. Lptr 

[revben] *revoben rivubäin Ru Da 
Gsv Rg Wp Ngö Nyl, rivubäin 
Nu O, rivubeän Sj, rigubäin Pä 
Lptr stn. 
= *revjaben > *rev(j)e- rivibäin 



*7'evbändtng—*rta HL 



745 



stn. Mx Kv — fsv. rifia ben n.; 
Rz 530 b revjaben Vg. 

"^revbänding revbändigg stm. 1 Eev- 
säjsing. Bu 

*reve riva Nyl Fby Kim Pg Na, 
räva Ko, reva Å Fö Ku, räva 
Hi svm. Vävbult. — Rz 530 b 
Svea- o. Qötald; LL, Sp. (wäf- 
refwe). Ingår ock i sms. under- 
*rcve, qv. v. 

*revel rävul (pl. -ula) stm. 1 Rev- 
orm (hudutslag). Ru — Jfr da. 
revlc 'strimmor. 

*reves ingår i sms. *uppreves, qv. v. 

*rev-häl räivhaH pl. -htBlar Pm 1. 
'hälar Px stm. Redskap, hvarpå 
gam hasplas till vävnad. 

[revidera] *revindcra rivindeär(a) 
sv. vb. tr. o. intr. 1 Undersöka. 

Sj 
*revja riv%u svf. Revben. Kv Re 

— fsv. rifia f. 

*[rev]jäm *reve- rivaitJ^rji stn. Järn- 
beslag å vävbulten. Fby 

"^revkam räivhamh stm. 1 Yävkam. 
Ped Pu (mfl.) 

revknut revknut stm. 1 Ett slags 
repknut. mNyl 

*revla s. r^vlo svf. Ärtreva. Ka Sn 

*revla v. revla sv. vb. intr. 1 fätä(r)J 
Undersöka, rannsaka. Ingå(Bsd) 

— fvsk. refla v. idm. 

'revna s. rtnno svf. Remna. Bo — 
no. rivna (i') f. 

*revna v. ri2n(a) Sbo Bo, röun(aj 
Sbo sv. vb. intr. 1 Remna. — 
fvsk. fsv. rifha. Linds ordb. refna; 
no. rivna (i') da. revne. 

Ircvolvcr] *revoll rivöl stm. 1. K v 
Va Must 

Ircvjorm *räv- ravorm stm. 1 (hud- 
utslag). Da — Weste räform m. 
idm. 



[rev]ormsbloin[m]a *reve-räi;aornw- 
blomo svf. Svalört, chelidonium 
majus. Strf Py 

rev-*pörka räivpörk (pl. -ar) svf. Ett 
redskap anv. vid varpning. Wp 

*revrumpa rätvrompo svf. Den ofär- 
diga vävens siste ände. Na 

*revskel räivshil stn. Vävskäl. Na 

revstake räivstaha vNyl Kim (helst 
plt.) Na Hvbfj Vö Esse, räivstak* 
sVa (pass.), r^vstaka k,ravstqka 
Ku Brdö svm.; räivstahJcar plt. 
Hi Rännträ, varpa. 

revstav räivstqv stm. 1 = fg. Sby 
Lfj Mx mfl. i sVa (pl. -stavar) 
nVa = fg. 

revträ I rcUvtrm stn. = fg. mNyl 
öNyl Wp 
= *revo-trä rivutrtB stn. Sbo 

*[rev]trä II *reve- nVfl/r^ stn. Väv- 
bult. vNyl Fby 

*ri I n stn. Så stor mängd otrös- 
kad säd som på en gång rymmes 
i rian. vNyl mNyl 

*ri II n stn. Ritlinjal anv. vid 
bygge. vNyl Na Ko Hsk Np nVa 
— SM. äda. ri idm. 

*ri III n stn. Stång hvilande"på 
halmen långs takkanten. Ka Sn 
Pg — Rz 521 b ri f . 1. rie,'lm. 
'stolpe, stör' Bl. Sm. Hll.;'fsv. 
ri f. 'stolpe' GL 

*ria I r%(a) sv. vb. tr. 1 Ritorka 
säd. Estl Nyl EF — Rz 531 a 
Sm. Hll. (ett annat förfarings- 
sätt). 

*ria II n(a) sv. vb. tr. 1 Tråckla 
tyg till mellanläggning på rock- 
eller paletå-uppslag. Sj — da. 
rie v. 'tråckla'. 

*ria in n sv. vb. tr. 1 Ställa *ri II 
på och jämna en brädkant där- 
efter. Na 



746 



*ribb ^*rt€. 



*ribb rih ut. pl., stf. Fan på fågel- 
fjäder. Nu 

*ribba rib sv. vb. tr. 1 Beslå med 
ribbor. Nyl 

ri-*bisse rihtsi svm. Rieldare. Nyl 

*ricka s. rtku svf. Okv. för en opå- 
litlig person. Fby Kim 

*ricka v. rik(a) sv. vb. intr. o. tr. 
1: 1) Vricka, vrida på; t. ex. 
rik om rolä 1. rodrä. Po Ten 
Brom Na 2) Böras av och an; 
vackla. Na — Ez 533 a Götald; 
no. rikka v. 'rokke'. Ser. ricka 
'to wagger, vacillare', Ihre Sdt 
& W. i bet. 1 & 2. 

'''rickband nkbånd stn. Vidjeband 
sammanhållande ett par gärdsel- 
störar. Nu O 

*rickel rikast ut. pl., stn. Någonting 
ostadigt och vacklande. Na — 
Rz 533 a Vb. 

*ricke-lille-Ville(!) rikä-lijä-vijä 1. 
-vijä är en benämning på liU- 
fingret i Kumlinge (bspr.). 

*rickelredc rikäh 1. rikälredä ut. 
pl., stn. Någonting ostadigt, ngt 
svagt och illa uppfördt 1. d. Å 

*rickla I rikla Po Ten Brom, rikäl 
Kim Ped Pu (mfl. i nVa), rihkla 
Hi sv. vb. intr. 1. tr. 1 Ideligen 
vrida på ngt, t. ex. r. om 1. mä 
låsa, — no. rikla v. 'vride, rokke, 
lirke'. Jfr *vrickla. 

*rickla II rikäl Na, rikla k Fö sv. 
vb. tr. 1. intr. 1: 1) Ställa upp 
något så att det står ostadigt. 
Kim 2) Stå ostadigt, vackla. Na 
— I bet. 2 Vb. (Rz 533 a) ÖHd. 
Jfr sms. ^uppricklad. 

*ricklare riklaräk., rihklarä Ku 
stm. 3 Skojare, opålitlig karl. 

*ricklog 1. -ot riklo(gär) Na, rikhtär 
Kim, rihklugär Hi, riklu- nVa, 



• riklo(gär) k Fö adj. 1) Ostadig, 
lös, lätt att rubba. A. a, o. 2) 
Opålitlig. Å Fö - HU. ÖHd. 
Jfr *vricklog. 

*ricko förek. i uttr. po riku På 
slarv, på tok. mNyl vNyl Kim 

— Jfr *rako. 

^iicko-Brita Hkubrtta ut. pL, svf. 
Slamsa, okv. Ksl 

rickog riku(gär) Fby Kim Na, rih- 
kugär Hi adj. 1) Ostadig (om 
ting). A. a. o. 2) Opålitlig. Fby 

— Rz 533 a Sk. HIL mfl. Sdt 
*rickug'vacillans',W.rickig 'bran- 
lant'. 

*ricko(g)-rede rikuréUdi (1. -a) 1. -reda 
(1. -i) vNyl Fby Kim, rikureädä 
Sj, rihkuräidä Hi stn. Ostadigt 
kördon. 

[ridare ridar(ä) stm. 3: 1) Ryttare 
och även a) tugreniga pinnar, 
hvilka kvarhålla till torkning 
upphängda klädesplagg å kläd- 
streck. Nyl 2) Riddare (i folk- 
sagor). Nyl 

"'ridarhäst ndarhäst stm. 1 Ridhäst. 
Ngö 

[riddarsporre] *ridderspår ridä^pår 
ut. pl. (genus-beteckning brukas 
ej) Stormhatt, aconitum (vxt). 
Jstad Ped Pu 

[rid]d3ma *ride- rtadtn svf. Rid- 
sadel. Gsv 

*ride ndä stn. Okv. för en, som 
gärna „ rider** på grindar o. d. 
Na 

[rid]sa[de]l ""ridan- rtdansql stm. 1. 
vNyl 
= *ride-8. ndasql stm. 1. nVa 

*rie rta Nyl Pg Na mVa nVa, rt 
Ru Da Gsv Nu O Rg Ngö sVa 
svm. (pl. riggar 1. rigtj^ir StRg) 
Ria. — Jfr Rz 531a. 



"^riff—^Hng. 



747 



*ri£F rif stf . 1 Eev i segel. Da 
*riffa ri/ sv. vb. tr. 1: Eeva (segel). 

Da 
'^rifila s. riflu svf. Eissel, grovt 

såU. HvbQ 
^rifila v. rifäl sv. vb. tr. 1 Eissla, 

sålla. Gsv 
*rift s. ri/t ut. pL, stf. Rapning; 

hickning. Gsv 
*rift p. H/t adv.Rikligen, mycket; 

ganska. Gsv Wp — Jfr *riv, "riva 

adv. 
*rifta ri/t O Hsk, nft Ru Gsv Nu 

Eg Wp sv. vb. intr. 1 Eapa; 

hicka. — Ez 529 b Gotl. ög. 

Kim. — Jfr LL refitande 'ructus'. 
*rigta ngt sv. vb. intr. 1 = fg. Ko 
ri-gumma ngunia svf. Padda, bufo. 

Ko 
ri-katt nJcat pl. obr^ stm. kallas 

den femte personen (uppassaren) 

i logen vid tröskning. Na 
*rikna rikn(a) [ofta + ^l 1- fe] sv. 

vb. intr. 1 Bli rik. Po Ingå — 

no. rikna v. idm, Jyll. *rigne 

'göre rig'. 
ri-i^^knappeljr^^knappul nknapul Kim 

Pg, rtinahpul Hi (pl. -ular) stm. 

1 Eiröse. 
ri-^lmapper nknapär stn. Eiröse. Å 
nks-*rant riksrant stm. 1: 1) En 

som går land och rike omkring. 

Po Ten Brom 2) Allmänt ökänd 

liderlig sälle. Po Ten Brom 
*rikt förek. i uttr. po rikt 1 ord- 
ning, rätt. Nyl 
*rim nmtr nplt. Eunkalender. Estl 

(incl. Gsv) — Jfr fvsk. fsv. rim- 
tal n. 'kalender', 
rimbok ntnbgk pl. -bökar 1. -bökar 

stf. 2 Bok innehållande poesi. 

Ingå 
[rimfrost heter n/rost ut. pl., stn. 



Eu < *ri'-. Job 38,29 rimfrostet 
ndef. 

*rim[m]e nnia svm. Panelning på 
kyrksläde. Ko — Ez 532 a 'spjäl- 
häck' m. m. Sm. 

''"rimmika rifniko svf. Historie, ram- 
sa, gåta Os d. Sbo — Jfr hsv. 
krönika, rimkrönika. 

*rim[m]og 1. -ot rtmo(gär) Nyl Fby 
Å, nmu- Hi mVa nVa, rvnotär 
Kim, nmat- Estl, nmät- StEg 
adj. Betäckt av rimfrost. — Ez 
531 b Sdm. Nk. Vm. 

*rimpa v. rimp(a) sv. vb. intr. 1: 
1) Löpa av och till, Kim Hi Pm 
Px Mx 2) Ideligen följa efter 
en annan, vara påhängsen. Na 

*rimpa s. rimpa 1. -o Na Kim, rimpu 
Pm svf. Okv. för en kvinna som 
*rimpar (i bet. 1 1. 2). 

*rimpog rimpo(gär) adj. 1) Efter- 
hängsen. Na 2) Osjälvständig. 
Na 

"^rimpus rimpus 1. -os pl. obr,, stm. 
Okv. för en person som ideligen 
löper av och till. Hi 

'''rimsaltig rtmsalti- adj. Eimsaltad. 
Ingå 

^rimsas rimmas sv. vb. dep. 1 Ysta 
sig (om mjölk). Brdö 

*rimsag riYnsu(gä)r adj. Som ystat 
sig. Brdö 

^rimstake nmstoka svm. Primstav. 
Da Gsv Eg Wp 

*rim-sten nmstäin Da, nmstain Nu 
O stm. 1 = fg. 

'''rim-stock nmstok stm. 1 Stock 
till stöd under takstolarne på 
byggnad. Na — Ez 529 a Vm. 

*ring rigg 1) adj. Einga, obetydlig. 
Nu Px Vö 2) adv. Einga. Nu 
riggi oböjl. adj. o. adv. Einga. 
Nu — LM ring adv. Jfr *ringt. 



748 



*rtnga s. — *rtnnel. 



*ringa s. riggu svf. Bingblomma, 
calendula officinalis. Nkby Muns 

*ringa v. I rigfft sv. vb. tr. 2 (pret. 
o. sup. r^ggd Gsv) Vrida, sno. 
Gsv Nu O — fsv. ringia v. 'ställa 
i krets eller ring' no. ringa 'beie' 
Uppl. 'föra i ring'. Snarare dock 
< *wring(i)a. 

[ringa v. II = hsv. böjes ofta starkt 
i Nyld: pret. ragg sup. ruggi 
vNyl mNyl 1. roggi Sbo öNyl 

*ringal i tis. gq riggal Gå krokvä- 
gar. Wp — < ringar? 

[ringjblomma *ringe- riggiblomo 1. 
'blumo svf. Nyl 

ringb3rte 1. -*böte rigbtt B.u, riggbet 
Nu stn. Förlovning; gé 1. gtui 
upa rb. Trolova sig. 

*ringel ingår i smss. *hors- o. *sketo- 
*ringel, qv. v. 

*ringelblom[m]a riggälblgmo Ku 
Sött, rigätblgmo Å Fö svf. Ring- 
blomma. — ÖHd ringlablonima 
f.; VE 58 b ringelbloma Ser. rin- 
gelblomma äda. ringelblomme ty. 
ringelblume. 

*ringelskiva rigguStktv svf. Skiva 
skuren över hela brödet. Nu 

*ringla s. rtgglo svf. Ringformig 
bukt, ringel. Na 

^ringla v. riggul sv. vb. tr. 1 Vira, 
linda om. Nu 

*ringlog 1. -ot rigglo(gär) Na, rigg- 
lotan Kkr adj. Buktig. — no. 
ringlutt 'skruelinjet'. 

ring-^^^malja riggmai^o Fby Kim, 
riggmalm Hi svf. Stor klackring. 

*ringö)ot riggt\at- adj. Rund, bågig. 
Nu 

*ring-[om] 1. ringen-[om], -*um rigg- 
um 1. riggän (1. -in) -am prep. o. 
adv. Omkring. Estl. — DL 



*ringt rim/t adv. Ringa, obetyd- 
ligt. Da — Jfr *ring. 

ringved riggvfid Ku Sött, rigved Å 
Fö stm. 1: 1) HjuUöt. 2) Alla 
till ett hjul hörande lötar (kol- 
lektivt). 

ring-ås riggas stm. 1 Över spiseln 
inmurad järnstång med ringked, 
hvari grytan hänger ovan elden. 
Na 

♦rinka s. ingår i sms. dörr-*rinka, 
qv. v. 

""rinka v. rigk sv. vb. intr, 1: 1) Vrida 
av och an, t. ex. r. i dörä 1. 
grindä 1. porlfi o. s. v. Na Pm 
Px Nkby nVa 2) Knarra ss. en 
dörr 1. ett lås. Na Ko Hsk - 
Rz 532 a 'runka av och an' Vb., 
FsBr. rinka da. rinke, no. (v)rinka 
'vride sig'. 

*rink-låt Hghlåt (1. -kl-) ut.pl., stn. 
Knarrande ljud ss. t. ex. av gång- 
järn. Na 

*rinkog rigko(gär) adj. Knarrande 
t. ex. SS. en dörr. Na — Uppl. 
'rankig, slampig'. 

[rinna v. (st. vb.) har även bet. 
Kräla. Nyl (ish. i folkvisor) Kim 
Hi Estl — ögonän rindär fast 
Nyl, öguna rindär i^ån nVa tis. 
ögonen sluta sig (av trötthet). 
— Rz 533 b 'springa, löpa' Svea- 
o. Qötald. 

'''rinna s. ingår i sms. räv-'''rinna, 
qv. v. 

*rinnan-bäck rinanbäk (1. -mi-) stm. 
1 Bäck med rinnande isfritt vat- 
ten. Ka Sn Sbo öNyl — äda. 
rindebaek. 

^rinnan-dricka rinandrika ut. pl, 
stn. Svagdricka, som sättes klart 
i tunnan. Py 

*rinnel rinU Vö, rinU Na stm. 1 



*ripa s. — *riskar. 



749 



Bännel, liten bäck. — Ingår även 

i sms. vattu-*r., qv. v. 
*ripa 8. npo Kim, np Pm Px svf. 

1) Strimma. 2) Bemsa, t. ex. 

land-. — Hs. Gotl. HU.; Ihre 

ripa 'scissura', Faer. ripa f. 
*ripa v. np(a) sv. vb. intr. 1 Rispa, 

göra en repa. Kim — HU. Gotl. 

Uppl. Vb. (Rz 535 a) Åm. 
ri-pappa npap pl. -ar sm. Förman 

för tröskfolket (själv bonde). Nu 
*ripp rip stn. Snöre a) hvarmed 

nedre delen av en not dragés 

samman. Or b) hvarvid en vikt 

är fäst för att få en dörr att slå 

igen; hä holdrar i ripi tis. Det 

går på tok. Or 
'^rippa s. ingår i sms. ""snörippa, se 

snöripa. 
*rippa v. rip Pm Px Mx Kv Vö 

Or, räp Np Pm sv. vb. intr. 1: 

1) Löpa av och till, flänga, t. ex. 

i dörrar. 2) Göra en hastig resa. 

— fsv. rippa 'sätta i rörelse, lyfta' 

no. rippa 'haste, skynde sig' da. 

rippe 'lebe om'. Jfr Bz 535 a. 
*rippla s. riplo svf. Smutsfläck efter 

någonting utspilldt. Na 
*rippla v. ripäl sv. v b. tr. 1 Spilla. 

Na — Jfr Saxen 210. 
*rippre8a Wpröwsvf. Hastig resa. Mx 
*ripptura riptur Pm Px, räptur Np 

svf. = fg. 
ri-rad nrqd (pl. -ar) Pg, nrq Da 

Gsv Nu O (pl. ruar) Wp (pl. 

-rar) stf. 1 Ribyggnad. 
rirös[e] nrQs mNyl, riryö^Sj, nröys 
1. -ä Fby stn. Hög av småsten 
på riugnar. 
*ris ns ut. pl., stm. Na Å 1. stn. 
öNyl mVa nVa Den s. k. ^en- 
gelska sjukan". — Rz 536 a Uppl. 
Norrl. 



*risa I ns sv. vb. tr. T Hölja under 
ris; t. ex. han nsa nödår han. 
Vö — no risa v. 'sanke ris eller 
kviste'. 

*risa II ns pret. råts pl. rtsu sup. 
rist 1. nst Nu 1. sv. vb. 2 Wp 
vb. tr. o. intr. 1) Uppresa. 2) Vaka 
(näml. sjö), om båt. 3) Resa sig. 
— fvsk. fsv. risa st. vb. 'resa 
sig', da. rise idm; Rz 536 a 'steg- 
ra' (intr.) Åm. 

risbärsbuske nshär^boska svm. Ti- 
bast. Py 

risgräs nsgräs ut. pl., stn. Lum- 
mer, lycopodium. öNyl Kim Ko 
Terj 

ris-*hag nshqg Ksl Sj vNyl Pm 
Px, nshag 1. -haij Vö stn. Gär- 
desgård av riskvistar 1. d. — 
Ser.; Rz 535 b Sm. 

ris-*harva nsharvo svf. Av kvistiga 
trän sammansatt harv. He 

^riska risJco Nyl Fby Kim Pg Na 
Ku Fö Å, risku Hi Brdö Hvbfj 
mVa nVa, risk Ru Estl Mx svf. 
1) Ruska. A. a. o. 2) Okv. för 
en mager (vNyl) eller liderlig 
(Vö) kvinna. 3) Strimma av tunna 
moln. Kim; riskor plt. Strö moln 
på himmeln. Ingå — I bet. 1 
Hs. (Rz 536 a-b) Uppl. Dl. — 
Ingår ock i sms. ""bysk-riska, qv. 
v. 

""riska v. I risk sv. vb. tr. 1 Trassla, 
t. ex. väv 1. ullgam. Mx 

"'riska v. II 1. *riskja riski 1. risk 
sv. vb. tr. 1 Utstaka vinterväg 
med granträn eller ruskor. Na 

*riska v. III risk(a) sv. vb. imp. 1 
Bli halvmulet med sig bildande 
strömoln. Ka Sn Ingå 

'''riskar ri<kar plt. Strömol. Ka Sn 
Ingå 

95 



750 



*rtskog I—*riva s. I. 



^riskog I risku adj. Oredig, trasslig 

(t. ex. om säd). Mx 
*riskog II rtskot adj. n.: hääriskot 

på (h)tmiln (1. (h)imäln) Det är 

strömoln på himmeln. Ka Sn Ingå 
ris-mor nsmor def. ns^iuru pl. ns- 

m^ru stf. Järpe. Ru 
*rispel lispul (pl. risplar & -ular) 

stm. 1 Visp; tvaga. Nu — Fryksd. 

ressp m. 
*riss — se *res I. 
*rissa I ris sv. vb. tr. 1 fop] Upp- 

ägga. K v < *ret-sa 1. *hri8sa? 
*rissa II ris sv. vb. intr. 1 Ofta 

1. hastigt springa av och till. 

Ped Pu (mfl.) — Ez 531 a Svea- 

o. Götald,Hs.; no.rissa; <*riS-sa? 
'''rissa III — se *resa v. I. 
^rissla rislo Pä Lptr, rtsluKr Terj 

svf. Rissel, grovt såll. 
'''risslan-boss nUanbos fl. -mb] ut. 

pl., stn. coU. Boss, som kvar- 

stannar i risslet när säd rensas. 

*risslog rislofgär) adj. Rivande; 

ojämn. Na 
*rist rist stf. 1 (Ritadt 1. ristadt) 

streck, linje. Gsv Fby Kim Hi 

— fsv. rist f. 'gränsmärke', eg. 
'skåra'; Rz 536 b 'skåra i örat 
på ett får' Gd. — Ingår även i 
sms. himmel-*ristar, qv. v. 

*rista rhto Nyl Fby Kim Na Fö 
Ku, ristu Hi Brdö nVa, rist Gsv 
svf. 1) Rispa, ritadt eller ristadt 
streck. A. a. o. 2) Cunnus. nVa 

— fvsk. rista f.; Uppl. 'rispa i 
huden'. — Ingår ock i sms. piss- 
*rista, qv. v. 

*ristog risto(gär) adj. 1) Full med 
*ristor i bet. 1. Na 2) himiln ä 
riitogär Ingå 1. hä ä t^tot på 
himiln (1. himäln) Ka Sn Ingå 



Sj Ksl Det är strömoln på him- 
meln. 

ri[stuga], -*styva rtstivu svf. Ria 
sammanbyggd med boningsstu- 
gan. Da 

*ris-vård rtsväl stm. 1 Fisk-„vase". 
Po Ka Sn Ingå — Fryksd. 'ris- 
hög', jfr Rz 831 b. 

*rita s. rtto öNyl, ritu Kv Re svf. 
Liten skyl (råg- Kv). 

*rita v. rit(a) pret. räit sup. r/Y/ 
Hvbfj Öb 1. sv. vb. 1 Nyl Ko 
Hsk Å Ku Vö (jte st. vb.) 1. sv. 
vb. 2 mNyl Fby Kim Hi Na 
1) tr. Uppresa. Nyl EF Å Ku 
Hvbfj Öb 2) intr. Vara stödd 
mot ngt. Hvbfj öb — Inf. även 
rijt(a) Kim Pg — Vb. (Rz 536 b) 
Åm. Dl. i bet. 1. — Ingår ock i 
sms. *ände-rita, qv. v. 

*rit-eld ritäild stm. 1 Brasa av upp- 
rätt ställd ved. Sbo 

*ritgård ritgår^ mNyl öNyl, ntgål 
Ksl vNyl, ri/tgår<l Strf, ntguortl 
Py> rttguol Sj, rttguål Fby stm. 
1 Gärdsgård med lutande (öNyl 
Fby) eller vågrätt liggande (mNyl 
vNyl) stänger. 

*ritved rttved ut. pl., stm. coll. Ved 
tiU *riteld. Sbo 

*ritverke ntvärtji ut. pl. stn. Lod- 
rätt ställda lister, ribbor 1. d. 
långs väggame (vid bygge). Inga 

*riv riv- adj. 1) Riklig, ynmig. Nu 
Wp 2) Givmild. Wp 3) Blädd- 
rande, talträngd. Wp — fvsk. 
rifr a. 'eftersökt, begärlig' fsv. 
river 'frikostig' no. riv idm. 

*riva s. I nvo Nyl Fby Kim Pg 
Å, nvii Hi Nkby nVa, ryv Px 
Mx svf., ryvo Gkby NVet ut. 
gen. Liten näverskäppa (vanl. 
fyrkantig), ish. avsedd för bär 



*riva 8, II — roch*hlyft 



751 



eller *meinma. — Bz 537 b Norrl. 
Dl. Sm. 

*riva s. II nv svf. Karda. Da — 
fvsk. hrifa f. 'räfsa' 1. d.; i sådan 
betyd, mycket spridt ord. 

[riva st. vb. betyder Karda. Da Nu 
O Wp 

*riva p. nva (komp. lika) adv. Myk- 
ket; ganska. Da Nu — f sv. riva 
äda. rive adv. 

[rivandes nvandist förstärkn.-adv. 
Synnerligen. Sbo ' 

rivare nvar stm. 3 Stark vindpust. 
Hvbfj — Ingår ock i smss. is- 
och löv-rivare, qv. v. 

*rivlig nvli adj. Riklig. K v — fvsk. 
riiligr 'enskelig' fsv. rifliker no. 
rivleg 'rigelig'. 

*rivor nvor Å Fö Ku, rtvur Brdö 
Hi, rivur Na Kim Fby plt. Av- 
fall från potäter (vid rensning 
eller skalning). 

rivsten rtvstäin stm. 1 Sandstens- 
bryne. Ru 

*rixta rikst sv. vb. intr. 1 Eapa. 
Na — Jfr *ryxta. 

[ro s. I *ron roun stf. 1 Hvbfj 
*rone röna Nyl, runa Sbo Bo svm. 
Höft. Pl. ronar EF Åhd sVa nVa, 
rounar HiKim Pg mVa. Ordet 
saknas i Estl, Gsv och Ru. 

*ro s. II rQ Ku Brdö Mx Nkby, 
row Ped ut. pl., stm. Ped Nkby 
1. stf. Brdö 1. stn. Ku Mx Råägg. 
~ Rz 538 a Svea- och Norrld, 
no. ro f. 

*ro s. III ro stn. (plur. rugwir StRg) 
På stolpar hvilande tak över eld- 
staden i farstun. Rg < *rov 
fvsk. hröf n. 'tak på skjul'; no. 
råv n. 'tak'. 

*roa s. rQo svf. 1) Fröjd. Pä 2) Lek- 
sak. Pä 



[roa v. I = hsv.] *roga rQg(a) sv. 
vb. tr. 1. mNyl 

rog-sä Fö L 'S<Bg Kkr sv. vb. 
rflx. 1. — Fryksd. 

*roa v. n ro sv. vb. 1: 1) tr. Vagga 
(i bspr.). Mx 2) intr. Gunga, 
skvalpa. O — fvsk. röa no. ro, 
Vg. ög.; Uppl. 'rulta'. 

*roare roarä stm. 3 Roddare. Å 

"^robank rohagk Fby Kim Å nVa, 
rotibagk Hi, ruhågk vNyl stm. 1 
Lång och grov hy vel med dubbla 
blad. — Rz 538 a Sk. Hll. Vg.; 
SM. — Av nht. rauhbank (enl. 
Feilberg). — Jfr *rudbank. 

*ro-ben 1. *rå- rohäin Mx, råhäin 
Pä stn. Höft, länd. 

*robus robiis stm. 1 Hårdför, orädd 
karl. Å — Av rå buse 1. < ro- 
bust? 

*robåt rohåt stm. 1 Roddbåt. Ped 
Pu — da. robåd fk. 

rockbröst rokhryst stn. Spinnrocks- 
bräde. mNyl 

*rockel rokäl Nyl, rokäl Rg Wp 
Na nVa, rokul Nu O, rogäl Da 
ut. pl., stn. Upphostadt slem. — - 
Ingår ock i sms. spott-^^^rockel, 
qv. v. Jfr *rackel V. 

*rockel-golla rokälgolu svf. Upp- 
hostad slemklump. nVa 

*rockelhane rokälhana svm. Rackel- 
hane. Na 

rockhjärta rohiärta vNyl öNyl, roA- 
%äla Å Fö Brdö, rohk\äla Ku, 
rohkjiärla Hi, rok^äfla Kim Na 
svn. 1) Den del av rullstäUnin- 
gen på en spinnrock, hvarigenom 
skruven går. Nyl Eam Hi Åhd 
2) „Innersta delen av spinnrocks- 
hjulet". Na 

rock-*klyft rokly/t stn. Spinnrocks- 
rulle. Sbo 



752 



rock-krake— [ro] 'kjol *rone: 



rock-krake rokraka svm. Bockhu- 
vud. Nyl 

*rockla s. I roklo svf. Ör, skär. Ko 

*rockla s. II roklo Pg Na, roklu 
Kr svf. Kluns av *rockel. Ingår 
även i sms. spott-^^rockla, qv. v. 

'''rockla v. rokla 1. rokäl Nyl, roia? 
Na Ko Hvbfj Mx m Va nVa sv. 
vb. intr. 1 Upphosta slem, härska 
sig. — Com.2 p. 249 (tit.), Ihre. 

"^rocklas roklas Da, ruklas Gsv sv. 
vb. dep. 1 =. fg. 

*rocklog roklo(gär) adj. Full av 
*rockel. Na 

rock-lår rokluar (1. rokluar) pl. -o 
stn. Enhvar bland de ståndare, 
som uppbära spinnrockshjulet. 
Bu 

rock-*snåll roksnold 1. -snåld Sbo 
mNyl vNyl nVa, roksnåld Na, 
roksnuald Kim, rohksnuåld Hi, 
ruksnual Ru stm. 1 Trissa på 
rockhuvudet (h var över snöret 
löper). 

rock-stol rokstol Ka Sn Ingå, rok- 
stoul Kim, rohkstoul Hi stm. 1 
= rockbröst. 

rock[tjuga], -*tjuva roktjuvo svf. 
Eockhuvud. Py 

*rod rod stm. 1 Arformadt trä, 
hvarmed gröt o. s. v. omröres 
vid kokningen. Np — Jfr fvsk. 
röSa f. 'stäng, stok'. Lind roa f. 
'gärdselstång'. 

*roda? ruda sv. vb. intr. 1 Vanka 
omkring, spatsera. Sbo 

*rodd rod 1. rgd Ru Nu O Wp mNyl 
vNyl, rod Fö Ku Brdö, roudRe, 
rud Hi, stf . (pl. -u) Ru 1. stm. f. ö. 
1) Av hårdare träslag gjordt 
underlag för årorna på båtrelin- 
gen; i Wp jämte tullarne. A. a. 
o. utom Re 2) Roddbänk och 



därtill hörande tullpar. Re — 

Ingår ock i sms. tull-*rodd, qv. v. 

"'roddanbåt rodanhåt [1. -mh-] stm. 

1 Roddbåt. Po 
*roddanplats rodanplas [1. -mp-] stm. 

2 Plats för roddare i en båt. 
vNyl 

roddbänk rodhagk stm. 1 Vidja 1. 

rephank, fäst vid årtullen. Sött 
*roddog ing. i sms. ""enroddog, qv. v. 
roddsump rodsump stm. 1 Sump- 

båt. Fö- 
*roders-kult rodär^kult stm. 1 Ror- 

pinne. Ksl— Weste rorkult m. 
[rodna ron Da, röna Nu O Wp Na 

sv. vb. intr. 1. 
^rodnande ingår i sms. kvälls-*r., 

qv. v. 
*roge roga svm. Fönsterrutans kon- 
kava sida. Hfs 
*rogen ingår i sms. '''hogen-[d]rogen, 

qv. v. 
*rojs roys ut. pl., stn. Avfall, skräp. 

Ingå 
*rojsa roys(a) sv. vb. tr. 1 Uppsamla 

halmrester pä åkern. Ingå 
*rojsk roysk ut. pl., stn. 1) =. *rojs. 

vNyl 2) Fnas. Wp — Jfr*rosk. 
*rojska s. roysko mNyl vNyl Kim 

Gkby, roysku Hi Ped Pu (mfl.), 

röysko Nyl (passim) svf. (i Gkby ut. 

gen.) 1) Ruska, torr kvist. A. a. o. 

2) Gissel, spö. He Ingå Ka (-öy) 

Kim — Trol. av ruska f. med 

glidljud. 
'^rojska v. roysk(a) sv. vb. intr. 1 

Skräpa omkring sig. vNyl — Jfr 

'''roska. 
^rojskog roysko(gär) adj. Skräpig, 

ostädad. vNyl 
'''röka rouku svf. Rök, skyl. Ngö 
[ro]-kjol *rone- runakiQl stm. 1 Kjol, 

som går ned från rorna. Sbo 



[ro]-*knyla *run — *roms. 



753 



[ro]-*knyla *run- rugkntflo svf . Höft- 
ben. Lptr 

"^rokog roku(gä)r adj. Mager (om 
fisk). Brdö 

rokors rokori ut. pl., stn. Kors- 
lygg. vNyl 

*rol rol^ vNyl, rol Nu O Wp Fby 
Na Åhd nVa, roul Kim Hi Re 
stn. Roder. — Uppl. Hs. (m.); 
LMöUer. 

*rola rol sv. vb. tr. 1 Styra fartyg 
(ej båt). Na 

*ro-lek rgläik ut. pl., stm. En lek. 

Py 

*rol- 1. *rols-hjälvare rolvölvar Na, 
rQs»{öivarä Kkr Sött Ku stm. 3 
Rorkult. 

'''rolkult rolkuU Nyl, rglktdt Na stm. 
1 Rorkult. — Rz 537 b Uppl. 

'''rolla rol(a) sv. vb. intr. 1: 1) Skvall- 
ra. Ingå Ped Pu (mfl.) 2) Slå 
dank, gå sysslolös. Ingå Ped Pu 
(mfl.) — no. rolla v. 'snakke'. 
Jfr *ralla v. I. 

*rollbytta rolbytu svf. Skvallerbytta, 
okv. Ped Pu 

*[roll]kjol *rolle- rolatjol stm. 1 Kjol 
av kalvhår (?) och blåner. Mx 

*rollor rolur plt. Skvaller. Ped Pu 
Kr Esse - Jfr *ralla s. I, *ryllor. 

'''rol-skär rg}s,k(Br stn. Järn, hvar- 
med rodret är fäst. Na 

Rom I rom anv. åtm. i vNyl = Av- 
träde. 

*rom n rom stm. 1 Tjockaste de- 
len af foten (över vristen). Ngö 
— Ing. äv. i smss. ben- och fot- 
*rom, qv. v. 

*rom III rom stm. 1 Läderrem, 
hvarmed lekan fastbindes vid 
fimmelstången. Ka Sn — Rz 
539 a Vb. Ingår ock i sms. drag^ 
*n)m, qv. v. 



rom-*bylla rombylo svf. Hylsan, som 
innesluter rommen hos fisk. vNyl 

*[rom]hugg *romme- romuhug stn. 
Dödande hugg. Na — Jfr *ram- 
hugg. 

*rom-kös(a)? rotnkous svf. Stor mjöl- 
slev. Ru 

*rom[mja s. romo Nyl Fby Na Ko 
Å Fö Ku Gkby N Vet (ut. gen.), 
romu Brdö nVa, rom Ru Estl 
Pm Px, roumo Kim Pg, roumu 
Ngö Hi Hvbfj svf. = *rom III. 
— no. roma f. 'vidjegren'. — 
Ingår även i sms. drag-'^rom[m]a, 
qv. v. 

'''romma v. I roma sv. vb. intr. 1 
Ramma, slå mycket hårdt. Na 

*romnia v. H rom(a) sv. vb. intr. 
1 Lägga rom (om fiskar och gro- 
dor). Kim 

""romme roma ut. pl., svm. Fiskrom. 
Na 

*rommel romÄ (pl. -Har) stm. 1 Ovan- 
ligt grovt och stort föremål. Na 

^ronimog romo(gär) adj. 1) Stark. 
He Bo 2) Grovt byggd (om le- 
vande varelse). Fby Na — Gotl. 
romugr 'stark' (Ihre). 

*romn romn ut. pl., stn. 1) Fisk- 
rom. Åhd Hvbfj sVa Kv Gkby 
NVet (ut. gen.) 2) Rhum (sprit- 
dryck). Np — - I bet. 1 fvsk. 
hrogn fsv. romn n.. Dl. *rumn; 
VR 55 b rogn. 

*romna romn sv. vb. tr. 1 Skumma 
grädde av fil. Gkby — Jfr *römje 
m. och *römja v. 

*romfn]bytta rombyto ut. gen. Bytta, 
hvari sur grädde förvaras. Gkby 

*roms roms. stm. 1 Spira anv. till 
stöd för fartyg som "^remsas. Fby 
Hi Na — Rz 539 a 'lång häv- 
stång' m. m. Åm. Vb. Nb. 



754 



*romsa s.—*roskvaU'ämbar. 



*romsa s. romso svf. Eemsa. Sbo 
"^romsa v. roms sv. vb. tr. 1 Med 

spiror stötta fartyg invid strand. 

Na 
*rom-stinner romstindär ut. pL, stm. 

(eg. adj. nom. sg. m.) Okv. för 

en mycket fet person. Brom Ten 
*roning roni§ ut. pl., stf. Eodd. Å 

— LL Sp. Sdt. 

[ropas ropas sv. vb. dep. 1 Heta, 
kallas. Wp 

*ropplot roplotär adj. Skrovlig. Kim 

*ror rgr stn. Stång 1. •kräckla m. 
m. d., hvarmed man omrör brygd, 
deg o. s. v. Å Fö — no. ror m. 
Verestong'. 

*rosa s. roso Nyl EF, rom nVa, 
rouso Kim Pg, rousu Ngö Hi 
Hvbfjd svf. 1) Eos (växt och 
blomma). A. a. o. 2) Ros, sjukd. 
Na Pg Hvbfj öNyl — lat. rosa 
fvsk. fsv. no. rosa f. i bet. 1. — 

— Ingår ock i sms. *vattu-rosa, 
qv. v. 

*rosa v. ros(a) sv. vb. imp. 1 Bilda 
figurer (rosor), om köld och snö 
på fönster o. d. Po 

[ros]bot *rose- rosabot ut. pl., stf. 
Daggkåpa, alchemilla vulgaris. 
Bo 

*ros-bråk roshräk ut. pl., stn. Ros 
(sjukd.). Sbo 

*rose rosa ut. pl., svm. Ros (sjukd.). 
Nyl (åtm. mNyl vNyl) 

*rosen i tlss. ss. hä ä rosi^ Det är 
rasande; hä va rosn ti rolit Det 
var fan så roligt. Bo Lptr — 
Jfr no. rossende förstärkn.-adv.; 
tyckes ha att göra med 'häst', 
ty i no. förek. i samma använd- 
ning även hestende och marande. 

"^rosenrasande rosf^rasandi oböjl. 
adj. o. adv. Alldeles rasande, 



besatt 1. befängd(t). vNyl = rost}- 
rasandist adv. Po Ten Brom 

''''rosfallen rosfalin adj. Som lätt 
får rosen (sjukd.). A 

*rosk rosk ut. pl., stn. Skräp; avfall; 
strunt; pack. Även: sticka 1. d., 
t. ex. ta fik ätt rosk t öga. prat 
rosk Prata strunt. Allm. i Fld. 
-- Rz 525 a Vb. Jtl.; No. Fser. 
rusk n. I Vg. 'rost' enl. Hof. Av 
*hro»k? (jfr fvsk. hriöSa v.) lik- 
som nhsv. mask < fsv. ma[>ker. 
Jfr *rojsk. Ingår även i sms. 
rö-*rosk, qv. v. 

*roska s. I rosko svf. Piska. Na 

"^roska s. II rosk svf. Rissel, grovt 
såll. Mx 

"^roska v. I ro8k(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Ostäda, skräpa. Allm. 
i Fld. 2) Sladdra, prata strunt. 
Nyl Fby Kim Hi Fö Ku 3) Söka 
ihop småsaker (där det finnes 
litet). Na 4) Smulas sönder. Hvbfj 
- Rz 525 b i bet. 1 Vb.; no. ruska 
v. 'bringe i urede'.— Jfr *rojska v. 

*roska v. II rosk sv. vb. intr. 1 Ge 
allmosor. Na 

"^roska v. III 7'osk(aJ sv. vb. intr. 
o. imp. 1 Slaska, gloppa. Ku 
Brdö Np nVa 

*roskeri roskri ut. pL, stn. colL 
Samling av skräp. Mx 

*roskog 1. -ot rosko(gär) Nyl Fö A, 
rosku- Hi Brdö Hvbfj Mx nVa, 
roskotär Kim Ku adj. Skräpig, 
ostadig. — no. ruskutt a. 'stovet, 
smudsig'. 

*rosk-vacke roskvaka svm. Skrä- 
pande person (okv.). Lmo 

*roskvatten roskvati} ut. pL, stn. 
Slaskvatten. Mx 

"^roskvatt-ämbar ro$kvatämbar stn. 
Slaskämbar. Mx 



*'roshved—rote II 1. *rot. 



755 



*rosk-ved roskvid öNyl, ro^kved 1. 
-vted (def . -ven 1. -v(en) mVa nVa 
ut. pL, stm. coll. Sämre ved ss. 
skogsavfall, spåner o. s. v. 

*rosk väder roskvädär Na Öb, rosk- 
vfedär Å Ku Hvbfj Gkby NVet 
(ut. gen.) ut. pl., stn. Ruskväder, 
regn och slask. 

*roskvädersfågel roskvädä^fogäl 
stm. 1 Ovädersfågel. Ped Pu 

^roskvädersjuk roskvädäfuk- adj. 
Illamående till följd av oväder. 
Ped Pu 

"^roskvädersring 7'oskvädä^gg stm. 
1 Oväder-bådande ring kring sol 
eller måne. Ped Pu 

^rosma s. I 7'osmo svf. Liten tåg- 
ände, sladd. Bo — Jfr *rumsa 
s. 

*rosina s. II rosmo ut. pL, svf. 1) 
Avfall. Ksl Ten Brom 2) Oren- 
lighet. Kim — nyisl. rosm n., no. 
r0sine f. n. 'avfall'. 

"^rosma s. III rosmo svf. Stor oord- 
nad hop. Na 

"^rosma v. rosffi sv. vb. intr. o. tr. 
1: 1) Slarva ihop. Na 2) Göra 
grovt arbete. Ingå 3) Vara oren 
och smutsig. Hi Pg — rosmns 
sv. vb. dep. 1 Bli oren. Kim — 
no. rustna v. 'arbeta fort och 
slarvigt'. 

^rosmog 1. -ot rosnio(gär) Ingå Na, 
rosmugär Hi, rosniotär Kim adj. 
1) Oduglig, skräpig. Ingå 2) 0- 
ordnad, oredig. Na 3) Smutsig, 
oren. Kim Hi 

'^rossa s. roio svf. Grövre svintarm. 
Sj — Ingår ock i sms. svin- 
"^rossor, qv. v. Jfr "^rossla s. 
"^rossa? v. rosa sv. vb. intr. 1 Vrens- 
kas, gnägga (längtande .efter fo- 
der). Nu O Wp — no. rossa v. 



'före megen larmende tale'. (Da- 

nell *rasa.) 
*rossja v. I rosi sv. vb. intr. 1 = fg. 

Ngö 
*rossja v. II rå/* sv. vb. intr. 1 

Rossla. Mx 
[rossla rol 1. (Lptr) rolXla sv. vb. 

intr. 1 Grymta. Ru Estl Lptr 

— LM. 
*rosslot roUat- adj. Skral, sjuklig. 

Nu 
*rost I rost stm. 1 = *roste 1. Mx 

Ingår ock i sms. brygg-*rost, qv. v. 
*rost II rost pl. ro§tru 1. restru stf. 

Mil. Ru — Sm. rast n. 'väg- 
stycke' (Rz 525 b) fvsk. rqst no. 

fsv. rost f., äda. r0st idm. 
*rosta rosto svf. Ho, tråg; ish. av- 
tappningskar anv. vid brygd. 

Sbo öNyl 
'''rostas rostas Nyl Öb (& -ow-), rostans 

Da Gsv Nu O, rastas Wp sv. vb. 

dep. 1 Rosta. — LM Ld Sdt; 

äd^,. rustes. 
*rostc rosta svm. 1) Avtappnings- 

tråg vid brygd. Sj Lptr Py (mfl.) 

2) Med tapp försedt sörptråg. 

Py — fsv. äda. no. roste m. 

'bryggkar'. 
*rostfuckare rostfukar stm. 3 Ökn. 

på Lappträskbo(ar). öNyl 
*rostkränk(j)a rostkrägki (pl. -t^u) 

svf. Underlag för bykbunke. Ru 
rostvatten rostvatt^ ut. pl., stn. Jäm- 

haltigt vatten. öNyl 
*rota rota sv. vb. imp. 1 [täl] Mulna. 

Fö Ku — Jfr molnrot. 
*rote I rot ut. pl., stn. Träribba, 

som begagnas till underlag för 

taktäckningsmaterial. Px — Am. 

rote n. idm. 
rote n 1. *rot i uttr. ga {gå, guo) 

up (1. po) rota Nyl Na (mfl.), gq 



756 



rotfattig — *rucka I. 



po vQtä Hvbfj (& -0W-) Mx nVa 
anv. om fattighjon, som i tur och 
ordning underhållas av de jord- 
ägande i socknen. — Bhl. 

rotfattig rQtfati- adj. Så utfattig att 
personen i fråga måste „gå på 
rote". Nyl Hvbfj 

*rotgubbc 1. *rote- rgtguh Mx, rgta- 
gobä 1. -gubä Nyl, rgtagub nVa pl. 
-ar sm. Gubbe som „gårpårote". 

""rotgumma 1. *rote- rotguma 1. -o 
Py, rotaguma 1- -o Nyl svf. Gum- 
ma som „går på rote". 

*rothjon 1. *rote- rothiQn Py, rotign 
nVa, rotakQn Nyl EF (& -ou-) stn. 
Fattighjon som „går på rote". 
- Bhl. 

*rotkarl 1. *rote- rgtkar 1. rotaJcqr 
pl. -harar stm. 1 Karl som „går 
på rote". Nyl 

*rotog rQto(gär) adj. 1) Korpulent, 
grov, bastant. Sj Na 2) Frodig. 
Na 

*rot-skave routskava svm. Äggyerk- 
tyg anv. till att hyvla en böj- 
ning på ett trästycke. Kv 

*rot-8kida rotjido svf. Skackel på 
arbetskärra. Pä Lptr Strf 

*rot-skide rotftjid ut. pl., stn. Gärds- 
le o. d. till underlag för täck- 
ningsmaterial å tak. Np — Åm. 
rote n. idm. 

*rott I rot stm. 1 Skarv mellan 
mast och rå eller mellan två 
„ stänger" på fartyg. Na 

*rott? II rot ut. pl., sf. Spätt. Nu 

rot-tå rota pl. -nar stf. 1 Stödträ 
för kvarnroten. Na 

rot-*ånge rgtagga svm. Rottåga, 
spec. på röva. Na 

*rov rgv stn. Nu = *ro s. III. 

*rova rgva pl. obr, svf. Stuss; i 
uttr. sät(a) 1. slå rgva Falla på 



stussen. Hfors (och Nyl. passim 
f. ö.). — Uppl. idm; fvsk. nSfa 
no. röva f. 'halestilken'. 

rovbest rgvbäist stm. 1 Ökn. på 
Esbo-bo(arne). Nyl 

*roven — se sms. ""hoven^djroven. 

*roverk rgvärkpl. obr., stn. 1) Lek- 
sak. Ksl 2) Tidsfördriv. Ksl 

rov-*gräv rou(vJgräv stf. 1 Utkäl- 
lare. Kim 

rovguixunan rg(v)guman svfdef. Ett 
uppdiktadt väsen, som säges up- 
pehålla sig i rovland för att bort- 
skrämma barn därifrån. öNyl 

rovklack rgvklak stm. 1. Nyl = rov- 
best. 

ro-*år rgwår stf. i Åra använd till 
rodd. Ped Pu — Bhl. roåra f. 

♦rubb rob stm. 1 Slarv, fjäsker 
(okv.). Na 

^rubba s. I robo svf. Slamsa, slarva 
(okv.). Na 

*rubba s. U ingår i sms. kar-^^mbba, 
qv. v. — Jfr Jyll. *rubbe s. 'f or- 
slidt fejekost', *rubbc v. 'skrubbe 
gryder'. 

*rubba v. rob sv. vb. tr. o. intr. 1 
Uträtta någonting snabbt men 
slarvigt. Na — no. rubba v. 

*rubbel rubal ut. pl., stn. Rubbning. 
Sbo 

'''rubbla rubla sv. vb. tr. 1 Rubba, 
störa. Sbo — Jfr f vsk. no. rupla 
idm. 

*rubbl[ing], -*ning rubälnigg stf. 1 
Rubbning, störing. Sbo 

*rubblog roblo(gär) Fö, rohlu Mx 
adj. Skrovlig, ojämn. — nit. rubb- 
lig no. rubben adj. idm. 

*rubbog robo(gär) adj. Slarvigt 
gjord. Na 

♦rucka I röka nVa, ruk(a) Na Vö 
Kr Terj sv. vb. 1: 1) intr. Svänga 



*rul8og — *rumpa v. L 



759 



eller storbukig kvinnsperson. Na 

— no. rulsa f. 

"^rulsog rulSfOgär) adj. Kort och 

tjock. Na 
*rult rultä stndef. kallas ett litet 

barn, som just lärt sig gå. Na 
*rulta-gunima ruUaguma svf.Eulta. 

vNyl 
*rulta-mor rtdta-mor ut. pL, stf . Okv. 

(halvt smeksamt) för en gammal 

tjock kvinna. Na 
*rultog ruUo(gär) adj. Bultande i 

gängen, med bibegropp av lun- 

sighet. vNyl Na 
[rum a. rum- adj. 1) Rymlig. Pg 

Hvbfj Np 2) Gles. Eu Gsv Nu 

Wp Nyl EF Åhd Hvbfj sVa — 

Uppl. Hs. SM. HIL; fvsk. nimr 

fsv. rumber äda. rum adj. 
*nim p. rwn Gsv, rorn Eu adv. 

1) Ut. 2) Ute. — fsv. rum 'ut', 

rummi 'ute' VGL; Vg. HU. Bhl. 

(Ez 543 a, Möller). 
^rumdags förek. i uttr. ti rumdaks 

Till hvardags. Ingå (Bsd). — 

fvsk. nimheilagr dagr m. 'söckne- 

dag'. 
^rumla rumla Å (Eck.), rombäl Na 

sv. vb. intr. 1: 1) Bullra, hålla 

oväsen. A 2) Falla, ramla. Na 

— Sm. 'bullra; ramla' fsv. rumbla 
v. 'bullra, ramla' da. rumle skott. 
rummil 'to make a noice'. 

*rumlas rumlas sv. vb. dep. 1 Para 
sig, om får. Nu — Jfr nit. ram- 
meln v. idm. 

*rumlig 1. -og rumlt- Nyl Ku nVa, 
rumU(gär) Na, rumlu(gä)r Brdö 
adj. Eymlig. — Dl. Vb. (Ez 543 a) 
VI., Sörb.; FsBr. nimligur da. 
rummelig. 

*rumlog I rumhlu- adj. 1) Stenig, 
ojämn. Ped Pu 2) Skrovlig. Kr 



*rumlog II romblo(gär) adj. Som 
står ostadigt. Na — Jfr fvsk. 
hrumligr a. 'svag, skröplig'. 

^'rumma s. rumho svf. Gammalt 
skröpligt föremål. Ingå (Bsd). — 
Jfr fvsk. hrumr a. 'skröplig, fall- 
färdig'. Cfr *ramma s. 

"^rumma v., -as — se rymma, -«s. 

*rummel I rumul 1. rumhul pl. 
rum(b)lar 1. rumular stm. 1 Vä- 
dur, bagge, gumse. Nu O 

*rummel II rutnhäl stn. Kummel, 
stenröse. Ped Pu Esse Kr — 
Ingår ock i sms. sten-^^^rummel, 
qv. v. 

[rummel III rutnäl ut. pl., stn. Eö- 
relse, affär. Brom 

'^rummelsten rumhä]§täin stm. 1 
Bullersten. Ped Pu 

*rumna rum'^ sv. vb. tr. 1 Gälla, 
snöpa. Gsv 

*rumnare rumnar stm. 3 Snöpare. 
Gsv 

*rum-not rumnot Fby Na, rt/wnoM^ 
Kim Hi, rymngt nVa ut. pl., stf. 
Glesare del av not. 

[rumor] *rumol rumöl vNyl mNyl, 
rumul Na ut. pl., stn. — Fryksd. 
Hs. 

[*rumora] *rumola rumöl(a) Ingå 
Sj, rumul Na sv. vb. intr. 1 Åstad- 
komma rumor. 

[*rumorig] *rumulog rumulo(gär) 
adj. Bullersam, oregerlig. Na 

[rumpa s. rompo Nyl Na, rompu 
Px Vö, rumpo Py svf. (bl. a.) 

1) Borst på sädesax. Nyl Na 

2) Hopvriden garnhärva. Na 3) 
Smal remsa oskuren säd. Px Vö 
— Jfr sms. vävrumpa. 

*rumpa v. I romp sv. vb. tr. 1 
Tröska ut hylsorna på hvete eller 
korn. Na 



760 



*rumpa v. II--*rum'Sköt 1. -*sköta. 



*rumpa v. II ronip(a) sv. vb. intr. 
1 [äv, uavy uåv] Snopen avlägsna 
sig (liksom en hund med svansen 
mellan benen); även: följa en 
annan i spåren. Nyl Fby Kim 
Hi Na Åhd — Ez 539 a Svea- 
och Norrld (i senare bet.). 

rump-*bettul romphitul stm. 1 Svans- 
rem i hästrede. Kim 

*rumpbrak (1. -*vrak?) förek. i uttr. 
livansu hava roniphrqhä (stndef.) 
Kreaturen hava *rbr. d. v. s. 
kesa. Ru 

[rumpdrag rompdrag öNyl, romp- 
drqg He Na Vö, rumpdrag nVa 
ut. pL, stn. 1) Ett trä, hvarmed 
slaktadt kreaturs svans flås. Na 
2) Vid slakt plägar man avlägsna 
barnen genom att be dem gå 
in efter rumpdraget. öNyl He 
Na Vö 3) Påhäng, oombedt säll- 
skap. nVa 

[ruxnpjdragare *rumpe- rompadrqgar 
stm. 3 En, som vid skörden blivit 
efter de övriga i linjen och skär 
på rumpan (bet. 3). Vö 

*rumpel rompil stm. 1 Brom = 
rumpdrag 3. 

rumpgjord rompiol stmf. 1 Svans- 
rem på hästar 1. oxar. vNyl Sj 
Ksl 

rump-*gjorda rumpdzolu svf . = fg. 
nVa 

rump-*gäspa? rompiäspo ut. pl., 
svf. Handlingen att tröska bort 
agnarna från hvete och korn. 
Sn 

rumphugga roniphuff(a) pret. -hog 
1. -hugdy sup. 'hugd st. vb. tr. 
vNyl = *rumpa v. I. 

rumphår romphuar ut. pl., stn. coU. 
Hästtagel. Ru 

rump-il : Boskapen säges ha romptlä 



1. 'i (stndef.) när den kesar. Nyl 

Vö 
[rump]-*knocka, *rumpe- rompaknoku 

svf. Grodunge. Vö 
*rumpla rumpäl sv.vb.tr. 1 Över- 
rumpla. Na — Ingår även i sms. 

*förrumpla, qv. v. 
rumpnavare rompnavarä stm. 8 

= rumpdrag 3. Brom 
rump-ryckare romprykar 1. -rytjar 

stm. 3 Grodunge i sin spädaste 

ålder. Vö 
rumpstake rompstaka svm. Liten 

pinne i vävrumpan. Ru 
rump-*stickel 1. -*stekel rompstikil 

Fby, rompstitjtl Kim, rompstihtjil 

Hi, rumpstitsil Ped Pu (mfl.) stm. 

1 Rumptånge. — Rz672 a nknpa- 

stekel Nk. 
rump-^^stjälpa rompsttj^éUpu svf . =fg. 

Ngö 
rumpstump rompstomp stm. 1 Rump- 
tånge. Ngö 
rump-*tickel romptikil (pl. -Har) stm. 

1 = fg. Na 
*rums I roms. stm. 1 Ett slags stor 

not. Ksl 
*rums n rums Nyl, roms. Kim ut. 

pl., stn. coU. Avskräde. 
^rumsa s. romso svf. Liten tågände. 

Bo — Jfr '^rosma s. I. 
*rumsa v. I rum^^a sv. vb. intr. 1 

Logera. A 
*rumsa v. II rumsa Fö, ronisa Ku 

Brdö sv. vb. intr. 1: 1) Stoja. 

Fö Ku Brdö 2) Rusa. Brdö 
*rumsa v. III rums(a) sv. vb. tr. 1 

Rata (foder, om kreatur). Nyl 

(s:n? — Rz 543 b). — Jfr JyU. 

rumse, runse v. 'lede, soge i. 
*rumsa v. IV romsa sv. vb. intr. 1 

Skvalpa fram och åter. Ku 
*rum-sköt 1. -"^sköta rumföt stn. 1. 



*rumsog '-*rundter-åkring 1. *r under-. 



761 



'/öto svf. Gles strömmingsnot. 
Ingå Sn Po 

*rumsog ronisu' adj. Behäftad med 
skorv 1. utslag. Ped Pu 

[rumstera] "^rummestera rumister 
Öb, röni^ter Ped Pu sv. vb. intr. 
1. — Sk. (Rz 543 b) Vg. 

"^rumsterlig rutnstérlt(gär) mNyl 
vNyl Na, rumusérjt(gär) Bo adj. 
Ostadig, skräpig. 

*rumt rumt adv. Sällan. Gsv Nu 

*runa s. runo pl. obr., svf. Andra 
turen i *filp-spel. Sbo 

*runa v. runa sv. vb. tr. 1 Tubba, 
övertala, narra. Na — fsv. runa 
v. 'hviska, mumla' no. runa v. 
*snakke, ramse'; Sp. 'hviska, tala'. 

*runas runas sv. vb. dep. 1 Para 
sig, om svin. Nu 

*runbäss[e] rnnbäs 1. rnndbäs (def. 
-9) stm. 1 Gumse, vädur. Nu — 
Jfr Rz 548 b run(n)bagge Vg., 
runnväre Bhl.; no. runnbukke m., 
äda. runvaedder. 

*rundaktig rundakti- adj. Tämligen 
rund. Ny^l — da. rundagtig. 

*rundål runddl stm. 1 Kretsgång, 
krökning. Sj Ksl — Rz 543 b 
adv. 'rundtomkring' Kim. 

*rundarum rundärum 1) oböjl. stn. 
Kretsgång. Po 2) adv. Rundt- 
omkring. Po 

*rund-[avlång], -*åvlång rundäv- 
lagg(är) adj. Oval. Na 

*rundedö? riindidé adv. Rundtom- 
kring. Hi Na 

*rundedon? rändidön adv. = fg. 

rundedor? rändtdår adv. = fg. 

Ingå (Bsd). 
[rundel] *rundtel förek. i uttr. po 
runtcUn Gravida, havande (om 
kvinna). Hi Kim 



*rundera rUndter sv. vb. intr. 1 
Stoja, föra oväsen. Gsv 

rundhyvel rundhöväl stm. 1 En 
hyvel anv. vid avrundande av 
bräder eller stänger. nVa 

rundkokt 1. -kokad runkoht(är) Nyl, 
runkouka Hi (pp. &) adj. Helkokt 
(om potatis). 

*rundmyllog rundmylo(gär) adj. 
Sluttande åt sidorna, kuUrig (om 
mark eller väg). Po Ten BromKim 

rund-navare runavarä stm. 3 Ett 
slags stor borr. vNyl 

rund-näve runäva svm. Knytnäve. 
Nu 

*rundsida rundstdo vNyl mNyl (o. 
sporad. i öNyl), runstdo öNyl svf. 
Den runda (äv. den konvexa) 
sidan av ngt. 

rundstav rundstqv stm. 1 Ett slags 
hammare. He 

rundstekt runstäikt(är) (pp. & adj. 
Stekt hel d. v. s. okluven (om 
potatis o. s. v.). Hi 

rund-*säve runsäva ut. pl., svm. 
Sjösäv, scirpus lacustris. Ksl Py 
Strf (mfl.) 

*rundter- 1. *runder-ikring rundär- 
ikrigg Fby Kim Hi, runtär-ikrigg 
mNyl vNyl Kim Sött 1. -ikrig 
Å Fö adv. o. prep. Rundt om- 
kring. — Uppl. Nk. VI. Bhl. 

*rundter-om runtär-om adv. o. prep. 
= fg. Nyl — no. ryndter-um. 

*rundter-omkring runtär-omkrigg 
adv. o. prep. = fg. Nyl 

*rundters-ikring runtä§ikrigg adv. 
o. prep. = fg. Sött 

*rundters-åkring rutftä^-okrigg adv. 
o. prep. = fg. Ku Brdö 

*rundter-åkring 1. *runder- runtär- 
okrigg Py Kim, rundär-okrigg Hi 
Kim Pg adv. o. prep. = fg. 



762 



*rundtåkring — ^rusfraht 



^rundt-åkring runt-okrigg adv. o. 

prep. = fg. Na Öb 
*rune I runa svm. Fargalt. Estl 

(incl. Ngö) Eu öNyl — fvsk.fsv. 

runi m., Vg. VI. (Rz 548 b) Bhl. 

Jfr *råne I. VR 51 b, Sp. 
*rune II — se sms. vattu-*råne 1. 

-*rune. 
*runel runtl pl. -ilar stm. 1 = *rune 

I. Lptr 
*runga I rugg(a) sv. vb. intr. 1 Slå 

dank, vandra; t. ex. hur-Jändji 

ska unfo gå o rugga ovampo tolän 

än I Ingå (Bsd) 
*runga II rugg sv. vb. intr. 1 Skaka, 

darra. Nkby — Sm. Ög. HIL, 

da. runge 'skälla, genljuda*. 
*[run]-galt *rune- runagalt öNyl, 

runigalt Py stm. 1 Fargalt. — 

Jfr *rångalt. 
*rungel roggil stm. 1 Ovanligt långt 

exemplar av trä eller karl. Na 
*rungla s. rugglu 1. rogglo svf . Långt 

och smalt föremål, även anv. om 

kvinna. Na 
*rungla v. ruggäl 1. roggäl sv. vb. 

intr. 1: 1) Vicka av och till, 

vara fallfärdig. Na 2) Vaja ss. 

trätoppar för vinden. Na 
*runglog rogglo(gär) adj. Lång och 

smal, gänglig. Na 
*run-gummar ruggumar pl. -ar a stm. 

Gumse, vädur. Ru 
*runk rtigk stn. Runkning. Na 
[runka har i Fld aUm. bibetyd. 

Bedriva onani. 

rugk-äv sv. vb. intr. 1 Saktligen 

ge sig i väg. Kr 
'''runkare rugkar(ä) stm. 3 Onanist. 

Nyl EF 
*runkla rugkul sv. vb. intr. 1 Stå 

ostadigt, runka. O — Rz 533 a 

Gd; no. runkla v. 'svaie, gynge*. 



^runklot rugklat- O, rugklät- StRg 
adj. Rank (om båt). 

*runkog rugko(gär) adj. Runkande, 
vacklande, ostadig. Na 

*runne runa svm. Buske. Fö — 
fvsk. runnr ruÄr no. runne m. 

runnen-*bjärk ronihkärk stf. 1 Ma- 
surbjörk. Re — no. runnebjerk f. 

"^runsare ingår i sms. as-^^^runsare, 
qv. v. 

*runt 1. *rånt rönt stm. 1 Gumse. 
Vö - Rz 548 b *rånte m. Sm. 
Ög. Vg. Dl. Nk.; Ser. runte; Lind 
Ihre rönte m. 

*runta rönt (a) vNyl Artsjö, runt 
Ped Pu sv. vb. intr. 1 Gå osta- 
digt, rulta, slå dank. — no.ninta v. 

*runtare I ingår i sms. herr-*run- 
tare, qv. v. 

*runtare II ingår i sms. halv-*run- 
tare, qv. v. 

*frunt]gubbe *runte- runtigub pl. 
obr., stm. Penis (skämts.). O — 
Eg. 'landstrykare' liksom no. run- 
te m.; 1. jfr Jyll. *rontle v. 'hore'-? 

*rus förek. i uttr. po rus På höft, 
på måfå. Na — Weste per rus 
tis. 'överhuvud, i ett för allt' 
(om frakter); no. det gjekk på 
eit rus 'på slump'. 

*rusa rusa sv. vb. intr. 1 [om] Shi 
ngn. Brdö 

*rusen 1. -ig 1. -og 1. -ot rusi- Nyl 
Fby nVa, ruso(gär) Fby, rusugäv 
1. -utär Kim, rusiy Ku adj. Då- 
lig, usel, eländig. — änsv. (t. ex. 
Gnibb 694) ruszen 'olustig, kulen\ 
— Därav sms. rusi-ts stm. 1 Ung 
is. Py Strf ; rusuveäd ut. pL, stm. 
coll. Gammalt gärdsel eller skogs- 
avfall anv. som ved. Kim 

*rusfrakt rusfrakt pl. obr., stm. Frakt 
i ett för allt (för hela resan). Na 



*ruska s. I—*ryd. 



763 



"^ruska 8. I ru^k svf. Strimma. Nu 
— Torde även ingå i sms. piss- 
*ruska, qv. v. 

*ruska s. II ingår i sms. kar-*ruska, 
qv. v. 

[ruska v.] *ruskja ru/a sv. vb. tr. 
1 Skaka. Na 

[russin] *ryssin risin stn. Da — 
Bornh. ryzzen. 

= rosino 1. ro/tno npl. Ru Jfr 
Ser. LM Lind rusin idm. 

russinkom rusigkorn stn. Russin 1. 
sveskon. Nyl 

"^russna rusna sv. vb. intr. 1 Arbeta 
smått. Sbo — Jfr no. rusma (u') 
v. 'rive arbeide fra sig'. 

[rusta (med glidljud) i^ist(a) sv. 
vb. intr, 1 Städa, ställa i ord- 
ning. Ingå 

'^rustad rusta (1. -adär 1. -dgär) adj. 
Drucken, full. Å Nyl 

'^rusthållerska ru^t(h)olär§ka 1. -o 
svf. Rusthållarehustru. vNyl 

*[rust]karl *rustan- rustagkar pl. 
-kärar stm. 1 Supare. Sbo 

[rustning ru^tniggan pldef . Mannens 
könsdelar. Nkby-tr. 

[rust]-stuga *rustan- rustanstugu svf. 
Det ställe på yttre väggen, där 
barnen hava sina leksaker radade 
på hyllor. Vö 

*rutel rutU (pl. -ilar) stm. 1 Tölp, 
drummel. Na — no. rutul m. 

[ruter] *rut rut Nu O Rg Wp, 7*wcf 
Gsv stn. 

*rutt rut stm. 1: 1) Ekorre. mVa 
2) Stackare. Kv Muns 3) Häst- 
krake. Kv — Ingår ock i sms. 
ving-*rutt, qv. v. 

*rutten-kveson rutikväison ut. pl., 
stn. Videört, lysimachia vulgaris. 
Strf 

*nitten-skär rutiskär ut. pl., stn. 



Bortskärande av den ruttna delen 
av en stock. Sj 

rutten-sten rutin- 1. rutistäin stm. 
1 Självfrätsten. mNyl öNyl 

*rutthoppare ruthopar stm. 3 Ek- 
orre. Kv Muns 

*ruttnas nitnas Rg Wp, rutnas Sött 
sv. vb. dep. 1 Taga röta, ruttna. 

[ruva] *ruga rugu Kim, rogu Hi, 
rugo A svf. Sårskorpa. — Uppl.; 
LM rugga, Ihre Sdt W. ruga. 

*ruve-gröt? ruvagräit pl. obr., stm. 
Mjölgröt. Ru — Kske eg. 'råg- 
gröt', av gen. rughar roghar: 
nom. rugher m. 

*ruvla roväl sv. vb. tr. 1 Rispa 
grovt (om hy vel). Px Mx — fvsk. 
hrufla v. 'skrubbe, skrabe' no. 
ruvla v. 'gjere ujaevn eUer urede'. 

*ruvlog 1. -ot rovlu' Mx, rovlot Px 
adj. Skrovlig (om illa hyvladt 
virke). — no. ruvlen 1. ruvlutt 
adj. 'ujsBvn'. 

[rya rygio svf. Ka — Jfr Ser. Ld 
ryga f. 'rug, happerlet, gausape'. 

[rycka har stundom pret. rök vNyl. 
— rykandi(st) vädär Ilgånget vä- 
der. Nyl Pres. part. även ryk- 
ändä (åtm.) Ka Ksl 

ryckas 1. *ryckjas rykis Ped Pu, 
rytsis Kr Gkby NVet sv. vb. dep. 
1 Brottas. 

*ryckla rykäl sv. vb. tr. 1 Upp- 
luckra. Vö 

*ryckla [sig] rykla-sä sv. vb. rflx. 
1 Småningom kravla sig upp. 
Kim 

*ryckog ryko(gär) adj. Byig, ojämn 
(om vind). vNyl 

*ryckväder rykvädär ut. pl., stn. 
Väder med omväxlande kastbyar 
och vindstilla. Po Ten Brom 

*ryd ryd(är) adj. Ondsint, häftig. 



764 



"^rydt—^rymd. 



sträng. Po Ka Sn Ingå — Ez 
545 b Kim. 

*rydt ryt adv. Förskräckligt, ofant- 
ligt. Kim 

*ryffla ryfäl sv. vb. tr. 1 Släthyvla 
(1. d.) något på slarvigt sätt. 
Na 

*ryfHog ryflo(gär) adj. Skrovlig, 
ojämn. Na — Jfr *rufflog. 

[rygg rig pl. riffi\ar stm. 1 Estl — 
sit(a) ti ryga Sitta baklänges d. 
v. s. med ryggen vänd mot båt- 
fören. Ingå (Bsd). — fsv. til 
ryggia idm. 

*rygga ingår i sms. "^påsrygga, qv. v. 

*rygg(j)a s. rigt^a svfdef. Ko med 
hvit r3''gg. Wp 

*rygg( j)a v. rydja sv. vb. tr. 1 Ring- 
akta. Ingå (Bsd) 

ryggband rygband stn. Plogok. Na 

[ryggbast rygba^t Na Ka Or, rig- 
bast Fö Ku Brdö stn. Fisk- 
blåsa. 

ryggbrott rygbrot stn. Skavank 1. 
sjukdom i en hästrygg. Na 

rygghåll ryghald Na Kv nVa, ryg- 
hqld Kim Hi Ko, ry^CÄ^W vNyl 
ut. pl., stn. Reumatism 1. styng 
i ryggen. 

rygg-*knoka rygknoko Nyl Fby, ryg- 
inouko Kim Pg, rygknovku Hi, 
rygkncfku nVa, y^igknoko Bo svf. 
Ryggkota. 

*ry&gländes rygländis (& -I-) adv. 
Baklänges. Kim — Jyll. *ryk- 
Isnds idm. 

*rygglängdes rygläggdis(t) [& gl] 
adv. = fg. mNyl vNyl Fby Hi 

Pg 
*rygglänges rygländjist Py, ryglän- 

dzis Ped Pu (mfl.) adv. = fg. 
*ryggog 1. -ot rygo(gär) adj. Kullrig. 

Fby Kim (& -otär) 



*ryggiot ^ff}k^^- ^^ Grsv Nu O 
LRg Wp, riggat- StRg adj. Hvit- 
ryggig. — Sdm. (Rz 546a)Öld. 

[rygg]rem *rygge- [< *ryggja(r)-] 
rigiräim Da Gsv, rigiraim Nu O 
stf. 1 Svansrem i bästrede. 

♦ryggskära rygstsära pret. -skar sup. 
'Skuri st. vb. tr. För fjärde gången 
avbarka ett trä. nVa 

ryggvant rygvant ut. pl., stm. Den 
långa bak-karmen (mellan gav- 
larne) på en utdragssoffa 1. -säng. 
Ingå (Bsd). 

ryggvidja rigviSi svf. Ten, som går 
midt igenom harven. Wp 

[ryka] '''ruka ruk pret. rouk Ru 1. 
röuk Da Gsv 1. röyk nVa 1. rauk 
Nu O 1. räuk Rg Wp, pl. ruku 
Da Nu 1. = sg. f. ö.; sup. 
rukit Ru 1. ruki Da Nu O Eg 
Wp 1. ruki Gsv 1. röyi^nVavb. 
intr. — fvsk. fsv. riuka st. vb., 
Rz 546 a Gotl. Åm. Vb. Nb. 

[rykjsvamp *ruk- ruksvamp stm. 1 
• Röksvamp, lycoperdon. Da Nu 
Rg Wp 

= rukgu svf. Nu O Wp (senare 
ledet är ryska). 

*rykta [sig] rökt-sä sv. vb. rflx. 1 
Bestå 1. skaffa sig. Np 

*rylla rylo svf. Snår. Ingå — In- 
går ock i sms. al-*rylla, qv. v. 

*ryllog Hlo(gär) adj. Skvalleraktig. 
Bo 

*ryllor rilor plt. Skvaller, Bo — 
Jfr *ralla s. I, *rollor. 

*rylta rylt sv. vb. intr. 1 Gnissla, 
knarra (t. ex. om en kvarn). Pm 
— I Jfr da. rylte v. 'rokke'. 

*rym rijm- adj. 1) Rymlig. Kr 
2) Gles. Kim Vfj 

*rymd rymd mNyl vNyl Mx Kv, 
rirnd Ku ut. pl., stf. Rymning, 



[rymma — ryssfhonaj, '*håna. 



765 



flykt; vanl. i uttr. vara, ia 1. d. 
po rymdan &c. 

[rymma böjes ställvis starkt med 
pret. röum öNyl, röym Py Strf Ka 
Fby Hi Kim, räim Da Eg Wp, 
röm vNyl mNyl, röm Pg Na Ko 
Hsk; sup. rund Wp öNylPgNa 
Vö, rymi Ko, ryniy Hsk, rumi 
mNyl vNyl Fby Kim Hi; — kon- 
taminationsform är pret. röymd 
Vö. 

= *rum[m]a rum(a) Sbo Bo (böjn. 
som ovan). — Sörb. rumma da. 
mmme (vb. tr.) Faer. rdma v. 

[rymmas] *rum[m]as rumas Ru Nyl 
Hi Hvbfj Sby Lfj Np, rums Kim 
Wp, rumas O Po sv. vb. dep. 1 
O Eu 1. 2 f. ö. — Rz 543 a Gd; 
Lind rumas. 

*r3rmpa rymp sv. vb. tr. 1 Hop- 
snörpa, rynka. Pm Px Mx — Jfr 
*rympla idm Ög. (Rz 546 b) Sm. 

*rympel römpäl 1. römpöl stm. 1 
Lätting, okv. Kkr — Jfr no. 
rympling m. 'opblsBst slyngel af 
en dreng med små krsBfter'. 

[rynka s.] *rynkja rygk\o Fby Pg 
Na, rigktiu Ngö, Hgki Ru Estl, 
ryntjo Py Kim, ryntju Hi, ryntsu 
nVa, riytjo Ku, ryntj Np Mx 
svf. — fsv. rynkia f.; LM. — Jfr 
sms. vatturynk(j)a. 

[rynka v.] *rynkja rygki Pg, rygky 
Na, rigki Da Gsv Nu O, ryntja 
Kim sv. vb. tr. o. intr. 1. — fsv. 
rynkia v.; LMöUer. 

[rynkig] *rynkjog 1. -ot rygk}.o(gär) 
Fby Na, rygkiotär Pg, ryntjotär 
Kim, ryntjugär Hi, ryntsu- nVa, 
ngki^t- Da Gsv Nu O LRg, 
rigkiiät- StRg, rigktiu- Ru adj. 
— fsv. rynkiogher 1. -otter. 

*rypa 1. *rupa rypu Nkby nVa, rifpo 



Gkby NVet, rupu Lmo, rupo 
Gkby, ri/p 1. rwp Mx svf. (i Gkby 
NVet ut. gen.) Ripa, lagopus. — 
fvsk. riupa f., Nb. Vb. (Rz 537 b) 
rupa Åm. rype f., da. rype; no. 
rjupa 1. rype f. Ingår även i 
sms. snö-*rypa, qv. v. 

[r3rsa] *rusa rus Da Vö; pret. röus 
Nyl Da Vö, röys 1. rös mNyl 
vNyl, pl. rusu Da; sup. rusi Da 
Nyl Na — fvsk. hriösa fsv. riusa 
st. vb. 

*rysbart rysbqrt vNyl, i^tsiat Å adv. 
Rysligt. — Uppl. *r3rsbar a. 'rys- 

[rysk bet. äv. Vildsint, galen. Nyl 
EF Åhd — ög.; ÖHd ryssketer; 
da. rysk 'gal' no. rysk a. 'bister'. 
Kske eg. *ryd-sk. 

*ryskjog ryfugär adj. Snuskig. Hi 
— Hs. röskug idm, jfr no. ryssa 
v. 'sluske' 1. cfr *rosk. 

[ryslig] *ryselig rysäli- adj. Ingå 
= *ruslig rusli adj. Py 

*ryss 1 rys stm. 1 Spetsig stör, in- 
slagen i marken a) till stöd för 
hö- 1. halmstack. He Pg b) för 
att därå torka ärtris, hö m. m. Na 

[ryss II] *rysse rysa* Nyl, r^st öNyl, 
ris.ä 1. nsä Bo pl. -ar 1. -är sm. 
1) Moskovit, slavon. 2) Soldat 
1. militär i allmh. — Jte rys 1. 
rys stm. 1 1. 2. — Lind har ord 
formen rysse m. 

*ryssam rymmibär) 1. rysam(bär) 
mNyl (pass.) Sbo ö^Syl, rt^am(bär) 
1. risam(bär) Bo adj. Förskräck- 
lig. Användes i ntr. som för- 
stärkningsadverb. 

r3r8sbåt: /å rtsbåtif Bli utan stick 
i kortspel. Bo 

ryss[hona], -*håna rishån svf. Ryss- 
kvinna. Da 

97 



766 



^ryssja s. I—rådare L 



*rys8ja s. I rys^o svf. Ställning, på 
hvilken ärtris, hö m. m. upp- 
sattes att torka. Na 

[r3r8sja s. II = hsv.] *ryskja ri/tjo 
svf. Kkr 

*rys8ja v. ryst 1. rysy sv. vb. tr. 1 
Uppsätta till torkning på *r3rssja 
s. I. Na 

rysskummel rifikombäl vNyl, r^s- 
kombäl Pg stn. kallas de av ryska 
topografer under 1880-talet upp- 
satta märkena. 

ryss-olja ry^oltiu 1. -oliu ut. pL, svf. 
Rysk fotogen. nVa 

ryss-skjuts rys/m stm. 1 Krono- 
skjuts. Py (mfl.) 

ryssu[g]n rys.un Nyl, nsun Bo, i-iBun 
Å stm. 1 Bakugnar av buller- 
sten, under forna krigstider upp- 
förda av ryssar i skärgården. 

*rysvärdigt ryavtpr^it adv. För- 
skräckligt; ofantligt. vNyl 

*ryva ryv sv. vb. intr. 1 Skrumpna, 
draga sig tillsammans. Px Mx 
Vö 

*ryvla 1. *rövla ryvlo svf. Intrass- 
lad hop, t. ex. av tarmar. Kim 
— no. ryvle m. 'rulle, bunt'. 

*ryxta ryk$t(a) Nyl Fby Hi Kim 
Pg, rik8t(a) Bo sv. vb. intr. 1: 

1) Hicka. Fby Kim Hi 2) Rapa. 
A. a. o. — *ryxta: rycka (man 
rycker tiU vid hickning) =:*hixta: 
hicka = *blixta: bUckal. *bleka; 
jfr f. ö. lat. e-ruc-tare. (Saxen 
215 antager finskt ursprung.) 

*r3rxtning rykstnigg Nyl Fby Kim 
Hi, rikstnigg Bo stf. 1 (o. stm. 
1 Py) 1) Hickning. Fby Kim Hi 

2) Rapning. A. a. o. 

*rå I rå Fö Nu O, rua Ru ut. pl., 
stf. Nu O 1. stm. Ru 1. stn. Fö 
Råägg. — Rz 518 a ra f. Gd. 



*rå II ingår i sms. ving-*rå, qv. v. 

[råd I (= tillgång) har i Pojo for- 
men rédär (sg. 1. pl.?). 

*råd n råd Nyl Na Brdö Ku Fö, 
rod Å, ruod Sj Py, rudd Fby 
stn. Rå, tomte. I Sibbo rå, def. 
råda, pl. råd stn. -- Dl. 

*råd in rod ut. pl., stn. Rodnad, 
glans på himmeln. Kim — Fryksd. 

*råd IV råd* ut. pl., stn. Samman- 
gyttring av is, snö och vatten. 
Np Korsn Bä Re 

*råda s. I redo svf. 1 Ett slags 
bakverk. Na 

"^råda s. II rodu pl. obr., svf. Mor- 
gon- 1. aftonrodnad. Lmo 

*råda s. HI rodu ut. pl., svf. Bloden 
av slaktadt kreatur, Lmo — Cfr 
♦rådbröd. — Jfr fvsk. r6»ra f. 
'blod'. 

'''råda v. I råd* sv. vb. intr. 1 Blöda 
starkt. Px 

*råda v. II rod(a) mNyl vNyl Fby 
Kim Pg Na mVa nVa, råda 1. 
ruådaHi, råda Fö Ku Brdö, 
rgda A, råd* Mx Re Kv sv. vb. 
intr. o. imp. 1 Rodna, glöda (ish. 
om morgon- 1. aftonrodnad). — 
fvsk. roÄa v. 'kasta ett rödt sken' 
no. röda (o'), Fryksd. Jfr *nida, 
*röda v. II. 

'''råda [sig] råd-sä sv. vb. tr. rflx. 1 
Förskaffa sig, förse sig med. Px 
Vö 

rådande I rådand nVa, ruodandi 
Py pl. obr., stm. Rå, tomte. — 
Rz 547 a Vg. Nk. Dl. 

rådande II rådandi (1. -i*o-) oböjl. 
adj., eg. part. pres. Havande, 
gravida. Py — Jfr rspr. rådd. 

rådare I radar öb, ruodar Py, rtta- 
darä Kim, ruådarä Hi stm. 3 
Rå, tomte. 



rådare Il-^frdgJ *rog. 



767 



rådare II radar stm. 3 Ägare. Na 

rådarkäring rådatsäfidzä stfdef. 
Kvinnlig tomte. nVa 

*[råd]bröd *råde- rodahrö stn. Palt- 
bröd. Mx 

*rådd I rod stm. 1 Årliknande red- 
skap, hvarmed man omrör brygd 
o. s. v. 8j — Jfr *rod. 

*rådd II rod ut. pL, stn. Röra i 
allmh.; även: osammanhängande 
tal. Nyl Fby Kim Hi Å 

"^rådda s. I rodo Nyl Fby Na, rodu 
nVa ut. pL, svf. Röra, bland- 
ning. 

^rådda s. II rodu svf. Okv. för en 
kvinna som '''råddar. Brdö — 
rodor plt. Osnygga personer. Pg 

'''rådda s. III rodor plt. Tvenne 
med topparne hopbundna gran- 
ruskor, hvarmed golv skuras. Pg 
— Ingår ock i sms. sot-^^^rådda, 
qv. v- 

*rådda v. I rod(a) sv. vb. intr. o. tr. 
1: 1) Röra i 1. om ngt; samman- 
blanda. Nyl EFÅ Ped Pu 2) Tala 
oredigt och utan sammanhang. 
Nyl EF Brdö Å 3) Skura med 
granruskor. Pg — no. röda 1. 
rådda 'rydde, vaelte, kaste, rere; 
bagtale, vrevle' m. m. — Jfr 
smss. *hopråddad o. ^orådda qv. 
v. 

*rådda v. II rod sv. vb. intr. 1 [év] 
Spatsera, vandra. Strf — Jfr 
^radda v. I. 

^råddare rodar stm. 3 Okv. för en 
som *råddar I. Na 

*råddfänni(c)k rodfänik stm.l Slarv, 
okv. Ingå 

^råddog 1. -ot rodo(gär) Nyl Fby 
Kim Na Ko Hsk Å, rodotär Pg, 
rodu- Hi Brdö Ped Pu adj. Ore- 
dig, hopblandad, intrasslad. 



*råddväder rodvädär ut. pl., stn. 
Slaskväder. Bo 

*råde I råda Kkr, råd* Pm Px ut. 
pl., svm. 1) Blod i allmh. Pm 
Px Mx - Sälblod. Kkr 2) Deg 
gjord av blod. Pm Px — hxin 
hqr-rodan i magan tis. Han hyser 
avund. Pm Px Jfr *råda s. IH. 

*råde II röda mNyl vNyl Fby Kim 
Pg Ko, råda Hi Fö Ku Brdö, 
röda Å ut. pl., svm. Rodnad, ish. 
på himmeln. — fvsk. roÄe no. 
rode (o') m., VI. (Kallst.). Jfr 
*rude. — Ingår ock i smss.*aftan-, 
afton-, kvälls-, *morgne-, *morg- 
nes-, morgon- och sol-^råde, qv. v. 

*råden (gammalt pp.) ingår i sms. 
"^förråden, qv. v. 

*rådfordig ruodfgli' adj. Snabb i 
vändningarna. Bärgö 

råd[givare], -*geare rådgear stm. 3. 
Na 

*rådgöring rQ^örig stf. 1 Rådslag. 
A 

"^rådhålla ruodhqld pret. -huld sup. 
'hqldi st. vb. intr. Rådslå. Py 

^rådklappa rådklapo svf. Röra av 
mjöl, ägg och mjölk, h varav *rå- 
dor (*råda s. I) tillagas. Na 

"^rådlägga rådläg(a) Nyl, ruodläq(a) 
Sj Py pret. -lod 1. -Iq sup. -läkt 
sv. vb. intr. Rådslå. — Weste; 
fvsk. råMeggia fsv. rat)l8eggia äda. 
rådelaegge v. 

*rådlös rådlös(är) o. rälös(är) adj. 
Utan ägare. Ingå Sn 

♦rådlösa rålOso ut. pl, svf. Råd- 
löshet. Na 

[råg] *rog rgg Nu Wp, ro Nu, royj 
Gsv ut. pl., stm. — fsv. rogher 
m. 

= *roge 1. *ruge rua ut. pl., svm. 
Nu 



768 



*råga—*råna v, HL 



*råga roga Rg Wp, rua Nu O sv. 

vb. tr. 1 Slå de ritorra kärvame 

mot väggen innan de tröskas. — 

Jfr *rava. 
[rågblomma 1. *rog- 1. *ruge- rog- 

blomo Nyl, rogblomu 1. -blumu 

nVa, roghlomo EF, råghlomo Ko 

Hsk, råghlomu Hi, roghlomo Å, 

rggHoni Nu Wp, ruäblom Nu O 

Wp svf. Blåklint, centaurea cya- 

nus. 
*[råg]full *råge- rogaful- adj. PuU- 

rågad. Vö 
"^rå-grädda rågräd(a) Nyl Lmo (mfl.), 

ruogräd(a) Sj Py sv. vb. tr. 1 

Grädda otillräckligt. 
[råg]-*skräx(e), *ruge- rtuislcraks ]Å. 

-ar sm. Kornknarr, crex praten- 

sis. Nu 
rå-gubben rågubän smdef . En tomte 

1. ett skogsrå. He (Nyl. II n:r 

29). 
*råka s. råko Nyl, roho Å, råk Nu 

O Wp Mx, råku nVa, ruoko Sj 

Py, ruoko Kim, ru4Jco Fby, ruåku 

Hi svf. (V)råk på is. 
*råka v. rä** sv. vb. intr. 1 Ivrigt 

hålla på med något, syssla. Kv 
rå-kast rakast öNyl, ruokast Py ut. 

pl., stn. Råmärke. 
*råken rokil (pl. -ilar) stm. 1 I sitt 

slag ovanligt stort föremål. Na 
*råkog råko(gär) adj. Som har is- 
råkar. Na 
*råkor råkur plt. Fiskavskräde. 

Hvbfj 
*råkött råtsyt ut. pl., stn. Okokadt 

kött. Ped Pu (mfl. i nVa) 
*råla rål sv. vb. imp. 1 Kurra i 

magen. Nkby-tr. — rawl sv. vb. 

intr. 1 Gnälla; jama. Nu 

Rz 548 a 'vråla, skria' Sm. Hs. 

Dl.; no. råla äda. rålQ idm. 



*rå-laga rölqgo pl. obr., svf. Rå- 
läggning; rågång. Å 

*rålas rawlas sv. vb. dep. 1 =*råla 
rj?. Gsv O 

*råm I ingår i sms. *råmtopp, qv. v. 

"^råm II råm ut. pl., stn. Ramande. 
Nyl nVa (trol. mfl.) 

'''ramas rjmflw ut. pl., stn. 1) Ra- 
mande. nVa 2) Skrik, gråt. nVa 

"^råmhals råmhais^ stm. 1 Skrikhals, 
okv. Na 

'''råmog råmu' adj. Gråtmild (om 
barn). nVa 

*råms 7'oms ut. gen. Kärraktigt 
ställe mellan skog och äng. NVet 
— Jfr "^rams s. 

*råmsa s. romso svf. Slarva. Sbo 

"^råmsa v. roms sv. vb. intr. 1 Slarva. 
Sbo mVa nVa 

'''råmskrik råmsknk ut. pl., stn. Grall- 
skrik. Ped Pu 

*råmskrika råmsknk pret. -skräik 
sup. -skritt st. vb. intr. Gall- 
skrika. nVa 

'''råmsog rom^o(gär) adj. Slarvig. Sbo 

'''råm-topp råmtup 1. romtup stm. 
1 Kr, ut. gen. Gkby Kärl, hvari 
grädde samlas till smörbered- 
ning. — Jfr Rz 548 a ram m. 
'grädde' Mp. Vb. Cfr ty. topf. 

"^råna s. ronu svf. Visa. Jä — Jfr 
'''råna v. V. 

*råna v. I rån(a) vNyl Np Pm Px 
nVa, rtwn(a) Sj sv. vb. intr. 1 
Taga fukt åt sig, svegna, bli våt 
och rå. — Rz 549 a Vb.; no. råna 
v.; LL Ld Sdt W. 

'"råna v. II röna sv. vb. intr. I Bli 
brunstig, om f argalt. Ingå — Rz 
548 a råna Hs. Hjd., rånas Dppl 

*råna v. III röna sv. vb. intr. 1 
= "^rana och *rena v. Na — Jfr 
no. råna v. 'foite'. 



*råna v. IV—*rå8ia s. 



769 



*råna v. IV röna sv. vb. intr. 1. tr. 
1: 1) ^Ligga och klämma på en 
annan". Na 2) Bryta (ner 1. sön- 
der). Gkby 

*råna v. V ron(a) sv. vb. intr. 1 
Tralla, sjunga. Jä — no. råna v. 
'snakke, ramse'. Jfr *rånor. 

'^rånare ronar stm. 3 Qumse, vädur. 
Hvbfj 

^rånbässe 1. *råne- ronbä8(ä) Kim, 
ronhäs O Pm Px Vö, rondbäs O, 
rombäs Rg Wp Lmo, rondbäs 
Na Ko flsk Mx Solv Re pl. -ar 
sm. Springbagge. — Jfr da. ron- 
vaedder m. 

*råne I röna mNyl vNyl Fby Kim 
Ped Pu, råna 1. ruåna Hi svm. 
Fargalt. — Rz 548 b Uppl. Nk. 
VI. Dis. Bhl. Vg. Kim. Ög. - 
LL Sp. Ihre rone. Jfr *rune I. 

*rane II röna ut. pl., svm. (eg. 
'flöde') En sjukdom = sms. vattu- 
*råne, qv. v. 

*[rån]galt *råne- ronagalt stm. 1 
Fargalt. mNyl vNyl Pg 

^rångla raggla 1. raggla 1. roggla 
sv. vb. intr. 1 Klänga, slingra sig 
(ss. växtrevor 1. d. kring en stör 
o. s. v.). Sbo Jfr *rangla v. 

m. 

*rånglog ingår i sms. *mule[n]- 
rånglog, qv. v. 

*rångog ingår i sms. *mule[n]-rån- 
gog, qv. v. 

*rånhus rdnhus stn. Avträde. Ngö 

*rånc>r ronur plt. Skvaller, förtal. 
Ped Pu (mfl.). — Sörb. röner 
pl., jfr runsv. ronoR pl. 'reihen' 
(Nn GNSpr.2 § 196,3 o. 4), nyisl. 
runa f. 'ramsa'. 

*råpa répu nVa, rép Ptn Mx svf. 
Lorthög efter ko eller häst. — 
Nk. Vg. (Rz 552 a) Ydre idm; 



Bhl. Vg. No. räpa f. d. s. Ingår 
ock i sms. '''kudd-råpa, qv. v. 
*råpe ropa ut. pl., svm. Spad. Gsv 

— Ingår ock i sms. fisk-^^^råpe, 
qv. v. 

*råpel ropäl ut. pl., stn. Kort och 

sur filmjölk. Kim 
*[råp]-8kott *råpe- ropaskåt* stn. 

Utskott, usling. Mx — Jfr *rapp- 

skott. 
*rå8 I rés Bo, ruas Hi stn. Röse, 

kummel. ■— Ingår även i sms. 

sten-*rås, qv. v. 
*rås II rås stn. Flytande isstycke. 

Nu — Jfr Sk. Bornh. rås 'rad'. 

— Ingår även i smss. is- och 
*kall-*rås, qv. v. 

*råsa a. — ingår i sms. blod-*r., 
qv. v. 

*råsa v. I rosa sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Lasta t. ex. en båt. Ingå 
(Bsd) 2) Plocka och samla ihop 
utan ordning (ss. vid dålig stuv- 
ning av last). Na 3) Tillväxa i 
omfång SS. t. ex. illa stuvad last. 
Na — no. rosa (o') v. 'skrymma'. 

*rå8a v. II rosa sv. vb. tr. 1. intr. 
1 Slarva ihop; arbeta fort och 
slarvigt. Na — no. rosa (o') 1. 
rasa v. 

♦rasa v. III rosa sv. vb. tr. 1 Skubba, 
skava (t. ex. skinnet av sig). Kv 

— no. rosa (o') vb. 'af skalle; 
losne'. 

*[råsjbyx *råse- rosabyks stm. 1 

Slarv, okv. Na 
*råse rosa svm. Last, börda. Ingå 

(Bsd). — no. rose (o') m. 'kom- 

dynge' o. s. v. 
*[rås]fitta *råse- rosafit (def. -on) 

pl. -or sf. Slarva, okv. Na 
*råska s. råsko ut. pl., svf. 1) Smak 

&c uppkommen genom att^råska. 



770 



*råslca v.^*räcJcUng. 



He Sbo 2) Någonting rått 1. 
okokt. Sbo 

*raska v. råsk(a) sv. vb. tr. 1 [ner- 
fiogoj Genom hantering av rått 
kött 1. d. nedsöla sig och be- 
komma smak eller lukt &c därav. 
He 

'''råsko-mjölk råshumf^lk ut. pl., stf. 
Råmjölk. Po (Fiskars) Kske *rå- 
skum-mjölk? 

*råslig risli' adj. Löpsk (om mska). 
Ingå — Jfr fvsk. rqs f. 'lopp'. 

*råsog roso(gär) adj. 1) Oordnad. 
Na 2) Lurvig. Na 

*råta s. råto svf. Självdödt kreatur, 
as. Hsk — Ingår i sms. häst- 
*råta, qv. v. 

rota ut. pl., sn. Avfall, skräp. 
Sbo - Jfr *rat s. II. 

*råta v. I räta sv. vb. intr. 1 Vara 
hängsjuk. Brdö — no. rota (o') 
seg v. 'lata sig'. 

*råta v. II rota Kr NVet, råf^ Mx 
sv. vb. intr. 1 Taga röta (om 
sår). 

*råtas rotas av. vb. dep. 1 Taga 
röta, ruttna. Re 

*[råt]bisse *råte- rotahisi svm. Kraft- 
lös och till arbete oduglig gubbe. 
vNyl 

*råte I rota Vö Nkby nVa, råf^ 
Px, riita Nu ut. pl., svm. 1) Röta. 
Öb 2) Samling av ruttnade före- 
mål. Nu — no. rote (o') m. i 
bet. 1. 

*råte II rota svm. 1) Odugling, 
stackare. Ka Sn 2) Ovanligt 
stort 1. fult 1. gammalt fartyg. 
Na 3) Multnade spåner m. m. d. 
Sbo — Dl. i bet. 1; no. rota 
(o') i smss. 'stinkende, kraftlos, 
doven, skrebelig', rotul (o') m. 
'kraftles person'. 



*råtog roto(gär) adj. Osnygg. vNyl 
mNyl 

[råtta rota svf. Mus, cunnus. Å 

rått-*b)r8sja rotbisi svf. Råttbo. Da 
Gsv Nu Rg Wp 

'''råttskuren rotshuri- (pp. &) adj. 
Anfrätt av råttor. Ru (-u-) nVa 

rattart rotärt s^f. 2 Vickerfrö. Ka 

råttöron rotöron A Fö, rohtöroff Ku, 
rotöruff Brdö nplt. Nyutspruckna 
björklöv. — Jfr mössöron. 

*råväder råvådär Nyl, ruovädär Sj 
Py ut. pl., stn. Fuktig och kall 
väderlek. — Bhl.; no. råveder n. 

*räck rak Ingå Kim, riäik Hi ut. 
pl., stn. Galopp, fyrsprång; of- 
tast i uttr. i r. 

[räcka s. IJ '''räckja räfsko Na, räki 
Da Gsv Nu O, rätjo vNyl, rähtju 
Hi svf. Rad, sträcka. — LM. 
räckja. 

*räcka s. II 1. *räckja räko Nyl, 
rätjo Strf Py svf. Räcke, led- 
stång. Ingår ock i sms. bro- 
*räck(j)a, qv. v. — Rz 550 b 
'sparre; stång' Gd. 

*räcka v. rähka sv. vb. intr. 1 Ga- 
loppera. Hi — Rz 550 b Dl. Hs. 
Mp. Åm. Vb. 

*räck(j)are ingår i sms. bänk-^^räck- 
(j)are, qv. v. 

^räckas räkas sv. vb. dep. 2 Räcka, 
nå. Nyl 

'''räckdyna räkdynu svf. Bolster. Vö 
— Jfr fvsk. rekkia f. 'säng'. 

räcker till pott räkär-ti pot är en 
i bspr. bruklig benämning på 
pekfingret. Ku 

*räckla rakäl svf. Kedja; kätting. 
Ru 

*räckling räkligg stm. 1 Järn, hvar- 
med läder gnides för att bli 
slätt. Hvbfj (-t-) sVa 



*räcknagel — *räk. 



771 



^räcknagel räknagäl Sj, räknagäl 
Pg Na Ko Hsk Öb stm. 1: 1) = fg. 
A. a. o. — Rz 550 b Svea- och 
Norrld. 2) Tornsvala, cypselus 
aper. Pm Lmo (mfl.) 3) Ett okv. 
Mx 

*rädda s. rädo Bo Sbo Na, rädu 
mVa nVa, räd Pm svf. 1) Räds- 
la. Sbo Bo 2) Anstalt, hvar- 
medels fåglar och fyrfota djur 
bortskrämmas från odlingar. A. 
a. o. — I bet. 2 no. raeda f., da. 
rsede f k. Ingår ock i smss. fågel-, 
kråk- och åker-*rädda, qv. v. 

^rädda a. rada oböjl. adj. Rädd.Å 

♦rädda v. räd Estl (incl. Ngö) Öb, 
r(Bd Hvbfj sv. vb. tr. 1 Skrämma. 

— f vsk. hréeda fsv. räet)a & raedda 
no. raeda & raedda da. raede, Rz 
550 a Dl. Hs. Hjd. Vb. — Bib., 
LL, Sp., Schibb., LM, Ld, Ihre 
(bib.-citat). 

*rädda [sig] rädsi 1. -sä sv. vb. 
rflx. 1 Rädas. Bo (mfl.) Ped Pu 

— Rz 550 a Nk. Vb. 

♦räddas rädas Gsv Wp Sj Ped Pu 

(mfl.), räds Nu Ngö sv. vb. dep. 

1 Gsv Wp Ped Pu 1. 2 Nu Ngö 

Sj Rädas, frukta. 
räddfis rädfis stm. 1 Pultron, mes 

(okv.). Nkby Ped 
♦räddfisi(c)k rädfisik stm. 1 = fg. 

Ped Pu 
♦räddfisig rädfisi- adj. Mesaktig. 

Ped Pu 
♦räddhåge rädhoga Nyl EF Öb, räd- 

Mga Hi Fö Ku Brdö, rädhoga 

A ut. pl., svm. Räddhåga. — 

fsv. no. raBdd(h)ughe m. 
rädd-*8keta rädstjitu 1. -/itu svf. 

Pultron, mes (okv.). Ka Sn Py 

Strf (mfl.) 
rädd-skit rädsht mNyl Bo Msk, 



rädstjtt 1. 'fit vNyl öNyl stm. 1 
;= fg. — Faer. rseduskitur m. idm. 

*rädel rädäl pl. -alar stm. 1 Stege. 
Ngö 

*räder rmdär stn. Scrotum. Ten 
Po Ka Sn — fvsk. hredr no. red 
rer n., da. raeder; Rz 552 a rär 
n. Svea- o. Götald. 

räfs-klack räj^s- 1. räfskläk vNyl, 
räpsklak Ru stm. 1 Den del av 
en räfsa, hvari tinnarne äro fäste. 

räfs-*käl räf stjäl (sic! ej A-, alltså 
väl lån i) Na, räfstjtEl Å Ku 
Brdö stn. = fg. — Uppl. ög. 
Kim. (Rz 386 a) ÖHd. 

*räfsor räfsor plt. Hopräfsadt hö. 
Po Ten Brom - Rz 550 a Uppl. 
Sdm. 

räfsvridare räfsvndar 1. -vridar stm. 
3 Ängsknarr, gallinula crex. Ko 

*räft(a) rä/t 1. räht s(v?) f. Raft, 
taksparre. Nu — Jfr Vg. (Rz 
520 b) SM. ÖHd räfte n. coll. 'tak- 
stänger'. 

*räfter rä/tär stn. Vävbult. Ru 

*räj 7'äij ut. pl., stn. 1) Resande 
av och till. vNyl mNyl 2) Bråd- 
skande bestyr. Po Ksl (mfl.). — 
Rz 550 a 'stim, oväsen' Hs.; Jyll. 
idm. 

*räja I räij sv. vb. tr. 1 Insy mel- 
lanslag i krage, uppslag o. s. v. 
He 

*räja II räij sv. vb. tr. 1 Purra, 
uppväcka (sjt.). Na 

*räja ni räij(a) sv. vb. intr. 1 Resa 
av och till, flänga. mNyl vNyl 
Fby Kim Hi Å — Rz 550 a 
'stimma, rasa' Hs. Vb. Jfr no. 
reiast o. reida fvsk. reida. 

*räja IV räij sv. vb. intr. 1 Vicka 
av och till. Na 

*räk räk Ksl vNyl Ped Pu, rtek^ 



772 



*räka s. I—*rämja, 



Hvbfj ut. pL, stn. 1) Drivande, 
drift. vNyl 2) Från havet in- 
drivande sjögång, regn eller mist. 
Ksl 3) Drivgarnsfiske. Ksl Hvbfj 
4) Följe, pack. Ped Pu (mfl.). — 
fvsk. rek n. (har andra betydelser) 
no. rek (e') n. 'drivning'; Hs. 'en 
mängd sammanvräkta stockar'. 

— Ingår ock i sms. sjö-^^räk, qv. v. 
*räka s. I räku svf. Okv. för en 

person som färdas långsamt. Na 
-— Jfr sms. by-^^räka. 

*räka s. II räku ut. pL, svf. Elände, 
förfall; po räku. Sbo 

*räka 1. *räkja v. I räka Rg Wp 
Nyl Fby Kim Pg Na Ko mVa 
hVa, räko Hsk, rakö Kkr, r^k* 
Mx, r<Bka Fö Brdö, rt^tja Ku, 
rähka Hi a) st. vb.: pret. rak 
vNyl öNyl Fby Kim Pg Na Öb, 
rqk Rg Wp Hi Ko Hsk Brdö 
Ku, rQk Kkr; sup. rakt vNyl 
öNyl Fby Pg Na Ko, rätji vNyl 
(pass.) Re Kim, rätji Hi (& -ht-) 
Kkr, ritji Hsk m Va, rt^tji Ku Brdö 
b) sv. vb. 2 mNyl Ku (rakt) sVa 
1. 1 Fö; vb. intr. o. tr. 1) Driva 
(omkring 1. bort). Rg Wp Nyl EF 
Ku Brdö Kkr Fö Öb 2) Idka driv- 
garnsfiske. Nyl Ku Brdö 3) [ävj 
Skynda bort. vNyl 4) fävj Brista 
av sig själft; försämras. Na — 
fvsk. no. reka fsv. (GL o. HL) 
rseka, Rz 554 a Gd Dl. Norrl. Sp. 
rekia 'sökia til at drifwa bort 
honom'. 

"^räka 1. "^räkja v. H räka Kim Ko, 
räko Hsk, rähka Hi, r(?ka Fö 
Brdö, rtptja Ku st. 1. sv. vb. (böjn. 
som fg.) intr. 1) Pladdra, sladdra. 
A. a. o. 2) Fantisera. Ko Hsk 

— no. '''räkja v. 'brele' m. m. 
Rz 554 a 'söka gräl' Sdm. 



*räkbåt 1. *räke-mifc65mvbfj,rä3b*. 
bét Ksl stm. 1 Båt anv. vid driv- 
garnsfiske. — Jfr Rz 820 b vrak- 
hat m. idm Gd. 

*räkel-onn räkälorm stm. 1 Ett tåg 
av otaliga hopgyttrade maskar 
eller larver, liknande en enda 
buktande orm. He 

♦räkfiske 1. *räke. rakfiski Hvbfj, 
räkafiski Ksl Sj, räkafistji Ingå 
Sn ut. pL, stn. Drivgarnsfiske. — 
Jfr Rz 820 b vrakfiske n. idm Bl. 

*räk[o]-dant räkudant stm. 1 Dag- 
drivare. Pg — Jfr *rak[o]-dant. 

^räkokass räkukas Kim, räkökas Ko 
stm. 1 Pratm åkare. 

*[räk]-Pelle *räko- räkupäl pl. ar 
sm. Lätting, okv. Na 

'''räk-uppå-land räk-upoldnd Kim, 
rahk-upo-ldnd Hi ut. pl., stn. Ökn. 
för en kringströvande person, 
även för en usling. 

'''räk-åkring räk-okriggl. -nifcng^Kim, 
rahk-ukrigg Hi ut. pl., stn. = fg. 

*räll räl stm. 1 Ränna. Nu O 

*rälla I räl svf. 1) Ränna. Ru Estl 
Gsv 2) Dike, rännil. Ru 3) Ka- 
nal. Ru — SM.; jfr Jyll. rille 
idm. — Ing. äv. i sms. pump- 
*rälla, qv. v. 

*rälla II ingår i sms. *fiag-rälla, 
qv. v. — Jfr *ralla v. I. 

*rälle rälä stn. (vanl. blott sgdef.) 
Okv. för en sladderaktig små- 
fånig mansperson. Brom 

*rämja rami sv. vb. 1: 1) intr. [på] 
Rabbla upp. Pm 2) imp. Höras 
på långt håll genom skogen (om 
ett vallhorn). Lfj Np Mx — fvsk. 
no. remia fsv. raemia da. remme 
v. 'ryta, brumma' m. m.; Sdm. 
Nk. Hs. Vb. Hjd. (Rz 551b) 
Fryksd. 



*[rämjlös *rämfmjes'? — *rännfäjare. 



11^ 



"^[rämjlös *räm[m]es-? rtpmoslyösfär) 
adj. Utan kraft och livslust. Kim 
— Jfr "^remlös. 
*räm[m]a I rtemo ut. pl., svf. 1) Kraft, 
must 1. styrka i ngt. Ingå Brom 
Sbo Bo 2) Livslust. Kim — Jfr 
fvsk. ramr a. *stark'. Cfr *rem- 
[m]or. 

'^räm[m]a II r^wo svf. Liten fisk- 
unge. Pä 

*räm[m]a III rmno ut. pl., svf. 
Fukt i marken. Fö — Ez 548 b 
rämme m. Ög. 

*räxnmel rännil stm. 1 Okv. för 
en dorsk, vårdslös och snuskig 
mansperson. Ped Pu Esse Kr — 
Jfr Bz 551 b rämmblä si 'ligga 
och lata sig' Gd. 

"^rämlmlog r(Bmo(gär) adj. Slemmig 
(av fisk). Ingå — Jfr £z 551 b 
'''ramma f. 'avskräde av fisk' Ög. 
Sm. Cfr *rem[mla s. m. 

*räna T(^n(d) sv. vb. intr. o. imp. 
I Avtaga, minskas. Fby — fvsk. 
no. rena äda. rene idm. 

*rängel rändjtl Vö, ränj^tl Must Kv 
stm. 1 Lång och smal person. 
— Jfr i bet. 'stång' Dl. Vg. rang, 
Vg. ränga, Vg. Bhl. rängla (Rz 
549 a). 

*ränker rägkär plt. Bogträn. Py 
Fö Ku Brdö Hvbfj Mx nVa — 
Ingår även i smss. bälg- och 
svin-*ränker, qv. v. Jfr *ranka 
s. I, *rank, *ranke. 

*ränk(j)a s. rägki svf. Rynka. Nu 

*ränk(j)a v. rägki sv. vb. tr. 1 
Rynka. Nu [< *rönkja < -y-?] 

"^ränkstolpe rägkstolpa svm. Trä- 
stycket i *ränkema. Py 

*ränn rän ut. pl., stn. Löpande, 
lopp. Nyl — Rz 534 b allm., no. 
renn da. rend n. — Ingår ock i 



smss. natt-, räv- och upp-ränn, 
qv. v. 
[ränna v. räna (resp. räya Kkr Ku 
Brdö) sv. vb. 2 betyder bl. a.: 

1) Rinna. Estl 2) Uppskjuta, 
uppväxa (om barn 1. växt), vNyl 
Fby [+ op] 3) Åka kälke 1. 
skridsko. Öb 4) Löpna (om mjölk). 
Pm Px Mx 5) Mista sin regel- 
bundna form (om maskor i nät). 
Brdö 6) Simma. Estl 

rän spor tis. Följa i spåren, upp- 
snoka. Ksl (= fvsk. reka spor). 
rän yvi (&c) tis. Lägga sig tunn 
isskorpa på vattnet. Nyl Fby 
Kim Hi Fö Ku Brdö nVa Jfr 
sms. *överränd, qv. v. 
rän ijgon täl ngn tis. Kasta ögo- 
nen på ngn. A = fvsk. renna 
augimi. 

Rz 534 a 'åka kälke' Hs. Vb., 
'åka skridsko' DL, 'flyta, rinna' 
Sk., 'löpna' UppL, 'hastigt tiU- 
frysa' Dppl.; fvsk. renna v. 'löpa' 
m. m. 

*ränna s. räno ut. pl., svf. Diarré. 
Fö — Rz 534 b Uppl. 

rännande ränand ut. pl., sm. En- 
sam strömming, som upprör vatt- 
nets yta. Pä 

*rännare ränarä Pä mNyl vNyl 
Fby Kim Hi Å Fö, räfjarä Brdö 
Ku stm. 3: 1) = fg. Pä Brdö 

2) Diarré. A. a. o. — Ingår även 
i sms. skit-*rännare, qv. v. 

^rännbacke ränbaka svm. Kälk- 

backe. nVa — Rz 534 a Vb., no. 

rennebakke m. idm; äda. rende- 

bakke 'bakkeskråning'. 
[rännel] *rännal ränal pl. ränalir 

stm. 2. Nu — Jfr *rinnel. 
*rännfäjare ränfäijarä ut. pl., stm. 

Diarré. Brom 

98 



774 



ränn'*Jännika—-*rä8hräde. 



ränn-^^iannika ränfäniko Nyl, rän- 
fäniku Nkby, ränfcenika Fö, räy- 
ftBfdka Brdö svf. Rännkäring, 
skvallertaska (även om manfolk), 
okv. — Rz 534 b 'yrhätta' Sdm. 
Vm. 

rännmaska ränmasjko Py Fby Kim 
Fö, ränma^ku Hi, ränmasko Fö, 
räfpfna^ko Ku, räynuiéku Brdö svf. 
Maska som löper. 

*ränn-ox? rånoks stm. 1 Bröstrem, 
som sammanhåller bogträna. Esse 
— Trol. efter finska harjukset. 

rännpil ränpil ut. pL, stm. (vanl. 
def., 4n) Diarré. Å 

ränn-*sketa ränstjitu ut. pl., svf. 
= fg. Py (mfl.) — SL renne- 
sketa da. rendeskide. 

ränn-*8mälta ränsmält svf. BÄnn- 
knut. Nu Wp 

rännspel 1. -*späl ränspäl vNyl Ksl 
Sj, ränsptel Ko Hsk, räVwpd Hvbfj 
stn. 1) Ett slags borrskaft med 
remmar. Ksl Sj Ko Hsk Hvbfj 
2) Okv. för en kvinna, som löper 
ute om nätterna. vNyl 

rännställ ränstäl stn. Bännträ, varpa. 
Nu 

*ränn-åkring rän-tikrigg ut. pL, stm. 
= *räk-åkring. Brom 

[ränta ränt_(a) sv. vb. intr. 1: 1) För- 
slå. Nyl Brdö {'tf) Mx 2) För- 
kovras, gå framåt. Np — Rz 
552 a i bet. 1 Vb. 
räfU-sä sv. vb. rflx. 1 Löna sig. 
Öb — äda. rente 'gavne, hjaslpe'. 

^räntare rantar stm. 3 Arrendator. 
O 

*ränte ränta svm. 1) Ränta på ka- 
pital. Ru 2) Utlaga, skatt. Ru 

*räntnik räntnik stm. 1 = fg. Ru 
Da Nu Rg Wp — Rysk avledn.- 
änd. 



*räntsam räntsam adj. Oivande, in- 
bringande. Py 

*räpa s. räpu svf. Lort- 1. träckhög. 
Px — Rz 552 a Vg. Bhl.; no. 
rsepa f . Jfr *råpa. 

*räpa v. — se *repa v. V. 

*räpp-oxe? råpuks pl. -ar sm. Små- 
sik. Strf Py — Jfr *rappoxe. 

*rä8 I ras Fö Ku, räi Ku stn. 
Genom slitning eller rivning upp- 
kommet hål, t. ex. på nät L not. 
Jfr *ras och *res I. 

*räs II 1. *res ras Nyl Ngö Pg Kim 
Hi Na Brdö, räs Nkby, res Sbo 
Na Mx (vanl. utan pl.) stn. l)Fisk- 
avskräde. A. a. o. 2) Rått avfall 
vid slakt. Nkby — Rz 552 a i 
bet. 1 Hs. Vb. Nb.; no. ras 'fiske- 
skjer (v. Falk-Torp EO. 11 96 a). 
— Ingår ock i sms. fisk-^^räs, qv. v. 

*räs III r<BS stmf. 1 Rad, streck. 
Nu - Jfr *rås IL 

'''rasa (1. *re8a) s. rteso Py, rq^su 
Hvbfj, rtBs Mx, res Vö svf. 1. stf. 
1 (Vö, pi. -ur) Fiskavskräde. 
= rtBsor Py Po Fö Ku, r^esur 
nVa, rasar Wp, resor Sbo Ko 
Hsk Np, resur Re fplt. — Ingår 
även i sms. fisk-*rä8or, qv. v. 

*räsa v. I ras(a) sv. vb. tr. 1 Be- 
sudla med *räs. Po Ten Brom 

*räsa v. II rasa sv. vb. tr. 1 Sön- 
derslita. Ku 

*rä8a v. in ras sv. vb. tr. 1 Rensa. 
Wp — no. rasa v. — Ingår ock 
i sms. *avräst, qv. v. 

*räsa v. IV ras sv. vb. tr. 2 Rispa, 
rista. Nu 

^räsbord rasbol stn. Tredje bord- 
plankan (räknadt från kölen) i 
båt. Ku 

*räsbräde rasbradä stn. 1) Bräde, 
hvarå fisk rensas. vNyl Fby Kim 



*råsbärg-'*rätt8Öles. 



775 



Hi 2) öknamn pä Tenalabo(ar). 

vNyl 
^räsbäng rtpsbärg stn. (pl. även -ar) 

fiärg, hvarå fiskavskrädet torkas. 

vNyl 
"^räsel rt^sU stm. 1 Räkel; jätte. 

Ped Pu (mfl.) — Ingår även i 

sms. finn-^^räsel, qv. v. 
*rä8fläkte rtBshläktä stn. Av gamla 

kläder gjord fågelskrämma på 

ett ^räsbärg. Ingå 
^räskor r^skur plt. Fiskavskräde. Hi 
"^räsog 1 1. -ot r(B8o(gär) Nyl Na, 

nsot Np adj. 1) Osnygg, veder- 
stygglig. Nyl 2) Otäck, smutsig. 

Np 3) Eländig, dålig. Sbo 4) Eå 

av fiskavskräde. Na 
^räsog II rasu- adj. Sträv i halsen, 

hes. Kv 
*räst? r<B8t stf. Stor korg, t. ex. för 

kol. Ru — Ingår i sms. glöd- 

*rä8t, qv. v. 
"^räsvåm rasvamb stm. 1 Snusker, 

okv. (bl. a. binamn på Larsmo- 

bönder). Ped Pu 
*räta I r^t(a) Nu Nyl Fby Hi Kim 

Pg Na Åhd Pm Px Mx Kv Must 

Re nVa, ret(a) Brdö Np Vö sv. 

vb. intr. 1 Nu Na Np 1. 2 f. ö. 

Uppfyllas med mjölk i spenarne 

mot födslotiden (om dräktiga 

honor bland husdjuren, ish. kor). 

— Uppl. Sdm. Nk. ög. Sm. *räta 

Gd *rätta Kim. *reta; öl. räta 

Hs. reta (Rz 552 b), nyisl. raeta. 
*räta n rest sv. vb. tr. 2 Uppresa, 

stödja mot vägg, trä 1. d. Estl 
*räta in rtBt sv. vb. intr. 1 [ut] 

Dö. Px — Jfr räkna, *rätna. 
*rätas ratas sv. vb. dep. 2 = *räta I. 

Ingå 
*rätlek rtpUäik 1. -hk ut. pl., stm. 

Egenskapen att vara rät. vNyl 



"^rätlövsbjörk rt^tlövéb^k stf. 1 (och 
ibland stm.) Benämning på björ- 
kar av någon viss beskaffenhet. 
Ingå 

*rätna r<§tn(a) Nyl Px nVa, r^tt^ Vö 
Or sv. vb. intr. 1: 1) Räkna. A. 
a. o. 2) Dö. Px Qkby — fvsk. 
réttna no. rettna v. 'bli rak'. 

*rätnings-gev r^tniggsgäv stf. 1 För- 
dubblad *gev till ko då hon 
*räter. Pg 

*rätogt? rt^tot adv. Gent, rakt. 
Nu 

rät-skrake raiskraka svm. Småskra- 
ke, mergus serrator. nVa 

'''rättbärs-kviga räthär§kv%ga 1. -o svf . 
Kviga, som bär då hon är tre 
år gammal. Sj 

'''rättens ritans adv. Riktigt, full- 
komligt. Np Re (mfl.) — Troli- 
gen < ^rättendes, -andes (ana- 
logisk pres. part.-bildning). 

'^rättihanda], -""hånda rtpthuanda adv. 
Till höger. Ru — ty. rechts. 

^rättsols riBtsus Ped Pu Lmo (mfl.), 
r^siiSf Np, ra^u», Mx adv. Med- 
sols. — Lind rättsoles, Sdt Weste 
rättsols. 

*rättsol8-sida rtBtsusAdu ut. pl., svf. 
Räta. Ped Pu 

rätt-som rtet-som Nyl, räsom Pm 
Mx Solv Va konj. tis. 1) Liksom, 
just som. A. a. o. 2) Bäst som, 

* medan, när. Nyl — Hs. 

*rättsöle8 ratsöläs Ka Ingå Sn (mfl.), 
ratsöls 1. rätsöls Nyl, rt^tsöläs A 
Fö Ku, rätsöls Ko, ratsöls, Pg 
Na, r^tsyöiis 1. -syöjs, Kim, rtet- 
syölis 1. 'Syöls, Hi, retsölis 1. revolts 
Vö (mfl.), r(Bts(Bläs Pg, ratsäls, 
Kr, ratsäs Gkby N Vet adv. Med- 
sols. — fvsk. réttséles no. rett- 
seles fsv. rsetsolis. Götald Nk. 



776 



[rättjvis *rätte~*' [räv] skura *räve'. 



Nb. (Rz 552 b följ.) VI.; änsv. 
(Bib., än Ihre rättsyles). 

[rättjvis *rätte- [< fsv. raettar-] rtBta- 
VIS' adj. Nu 

*rät-ut rétut' adj. 1) Avig, vänd 
in och ut. Nu 2) Tafatt. Nu 

[räv I (vulpes) har pl. råvyir öNyl 
(passim). 

*räv II räto Nyl EF Öb, rm) Hi 
stf. 1 Röv, anus. — Vg. (Ez 
527 b) Uppl. idm; Sörb. Pryksd. 
rav; no. raev [avlj. till rdve, F.-T. 
Et. Ordb. II 132 b]. Märk att 
omvändt vulpes i Norge heter 
rev och rov, i Skåne röv. — In- 
går ock i sms. b5rx-*räv, qv. v. 

*rfiva räv(a) sv. vb. intr. 1 Gå 
baklänges, '''arsa. Ka Sn Po Ten 
Brom 

'^[räv]blida *räve- rävablido ut. pl., 
svf. Diarré. Lptr 

*[räv]dryg *räve- rävadryg(är) adj. 
Som har stor röv. Na Jfr Weste 
nimpdryg adj. idm ('fessu'). 

*rävel rifvul Nu O, rteväl Da Rg 
Pm Px Mx stm. 1 (pl. rrevlar 
Estl sVa, även ^l,ar sVa) Golv- 
bjälke. — Vl-Älvd.; da. revle. 
Ingår äv. i sms. golv-*rävel, qv. v. 

*rävcs rävas adv. Baklänges. Po 

— Kske av '"rävandes? 
'^vesa rttt^äso svf. Rävhona. Po 

- Rz 553 a Vg., da. rsevisse. 
*[räv]fluga *räve- rävajlugu svT, 

1) Hästfluga, Sj 2) Lismare, okv. 
Ka Sn 

[rävl-*gat, *rÄve- rävagqt stn. Räv- 
lya. Nu 

[räv)griis *riive- rävagräs pL obr., 
stn. Fräkon, eqvisetum. Strf 

[räv]hynda *riive- rävahindu Ngö, 
rätxikind Da Gsv svf. Rävhona. 

(rävjhal I *rÄve. rävahol Da Gsv 



Rg Wp, rävihol Gsv stn. Räv- 
lya. 

*[räv]hål n *räve- rävahol Nyl, räva- 
hol EF öb stn. Röv, anus. 

*[räv]kant *räve- rävakant stm. 1 
Arsklinka. Py 

*[räv]klink *räve- rävaMigk stm. 1 

= fg. Py 

*[rMv]klint *räve- rävaklint stm. 1 
= fg. Na 

*rävle rtpvla svm. Golvbjälke. Vö 

*[räv]ledes *räve- rävaläis adv. Bak- 
länges. Kim 

[räv]-*libba, *räve- rävalih svf. Räv- 
hona. Nu 

^rävlundes nBvlundis oböjl. adj. 
Rävaktig. Na 

*[räv]ländes *räve- rävdändis adv. 
Baklänges. Kim 

*[räv]låmgdes *räve- rävaläggdisf 
adv. = fg. Po Ten Brom 

*[räv]länges *räve- rävaländjist adv. 
= fg. Ka Sn Ingå 

[räv]mor *räve- rävamor stf. 1 Räv- 
hona. Nu — Rz 553 a rävemora 
f . Vg. 

*rävog r(evo(gär) adj. Rävaktig. Na 

[räv]-*rmna, *räve- rmvirina ut. pl., 
g.? Skämtsam benämning på rä- 
ven. Ingå (Nyl. II n:r 183). 

[räv]nimpa *räve- rävarompo svf. 
Rävsvans. Nyl EF 
rävarump svf. Revorm (hudut- 
slag). Wp 

[rävjrump^prSs ^ve- rävaromps- 
grä$ ut. pl., stn. Törel, euphor- 
bia. Nu 

*[räv]rSnn *räve- rävarän ut. pL, 
stn. Svår diarré. Pä 

räv-^sinka rrrvsigk svf. Rävhona. 
Ru — Jfr no. revtik (e') f. idm. 

*[rÄvl-8kura *räve- rävaskuru svf. 
Fördjupningen mellan arsklin- 



[rävj-*8köra I räve — *rödfärgog. 



777 



koma. Na — Jfr no. rauvskora 
(o') f. idm. 

*[räv]-sköra I *räve- rävasköro svf . 
= fg. Na 

*[Fäv-]sköra II *räve- rävaföro svf. 
Okv. för en lättfärdig kvinns- 
person. Brom 

*[räv]sudd *räve- rävasod stm. 1 
Okv. för en inställsam person. 
Brom Ten 

"^räv-tarm rävtarm stm. 1 Ändtarm. 
Na 

*[räv]tung *räve- rävatugg(är) adj. 
Lat. Na 

*[räv]-våt- *räve- rävavåt(är) adj. 
Våt om stussen. vNyl 

*rö I röyj Py Lptr Bo, räij Wp, raij 
Nu stn. Lptr 1. stf. 1 f. ö. Tjäder- 
hona. — no. r0y äda. roJ f., Com.^ 
p. 35 (n. 150) röör pl. idm. < 
*r0y»r 'den röda' (Falk-Torp EO. 
II 134 b). 

[rö m *rön räin stf. Amndo. Eu 

*röa I. *röja röyjo Gkby NVet (ut. 
gen.), röyju Hvbfj mVa nVa, röyj 
sVa, rcUj Wp, raij Nu svf. Tjä- 
derhona. -— *röja Norrl. (Rz 
545 a) Fryksd.; Hs. rödja f. 

rö-*bums räibums Nu, råhums O 
stm. 1 Eördrom, ardea stellaria. 

rö-*but8 råibfäs stm. 1 = fg. Nu 

*röck rök ut. pl., stn. Brunt slem 
på vattnet. Sastmola Sby 

*röcka s. röuku Pm Px, röku Rm, 
rök Px ut. pl., svf. Järnhalt i 
käUdrag o. s. v.; även själva det 
jämhaltiga vattnet. < '''rauSka 
f.; jfr no. rokka (o') f. 'jern- 
rust'. 

^röcka v. röuk Or Ped Pu Lmo 
Kr, röyk Lmo, röuv Nkby-tr. sv. 
vb. tr. 1 Färga nät och skotar. 
— < *rauSka, röuv < *rauSga; 



fsv. r0dfaga v. 'rödfärga'. Saxen 

213. 
'^röckog röwAw- adj. Rödaktig, ish. 

i följd av beröring med *röcka s. 

Kr 
*röd rödin stmdef. Benämning på 

en röd häst. Kv 
♦nJda s. I rydu svf. Rödja. Öb (mVa 

1. nVa — Rz 541 a). — Rz 1. c. 

rödda f. öd. 
*röda s. II r^a svfdef. Helröd ko. 

Wp 
*röda v. I röd(aj sv. vb. tr. 1 Vö 1. 

2 Sbo (pret. röd sup. rödi) Rödja. 
*röda v. II röd* sv. vb. intr. o. 

imp. 1 Rodna (om himmeln). Mx 

— da. rodes idm. 
rödbetsblom[m]a röhätsblgmo svf. 

Fingerört, potentilla tormentilla. 

öNyl 
rödblom[m]a réblom svf. Ros. Gsv 
rödblomsträ réblumstra stn. Rosen- 
buske. Gsv 
röd-^busse röbusa svm. Rödklöver 

1. -väppling. Ped Pu 
*rödbärgad röbärga oböjl. adj. Röd- 

brusig. Ingå 
*rödbärig 1. -cg röbteri- 1. -o^aVadj. 

= fg. Po Ka Sn Ingå 
*röde rö (def. rön) ut. pl., sm. Mor- 
gon- 1. aftonrodnad. Ped Pu — 

no. raude m. Ingår även i smss. 

afton- o. morgon-^röde, qv. v. 
röd-eld röääd stm. 1 Brinnande 

eld. Na 
rödfena röfinu svf. Ett slags mört. 

Na Kr 
*rödfarga röfärgo Nyl, röfärgu nVa, 

ryöfärgo Sj Py, refärgo Bo ut. 

pl., svf. Rödfärg. 
*rödfärgog röfärgo(gär) Sbo (mfl.), 

r^ärgo(gär) Bo, ryöfärgo Py adj. 

Rödfärgad. 



778 



*rödgfde — röksvart 



^rödgule régula svm. Äggegula. Eg 

röd-handskar röhamkar plt. Röd 
epilobiuin. Ped Pu 

rödhund röhun pl. -ndar stm. 1 Ett 
slags vide med röda stjälkar. Po 
Ten Brom 

röa hun (stmdef.) Ett slags klian- 
de hudutslag (bältros?). Po Ten 
Brom 

^rödhyad röhyagär adj. Rödlett. 
vNyl 

*rödhyog ryohyo adj. Skiftande i 
rödt. Py 

*rödja 8. rydjo mNyl vNyl Na, rödjo 
He Tu Sbo, rydju Hvbfj svf. 
1) Upprödt f&lt (vanligen vid 1. 
i skog). A. a. o. 2) Det som blivit 
bortrödt. Na — Ez 541a Sm. 
Vg. Ög.; fsv. ryl)ia f. -allt i bet. 1. 

[rödja v. > röja >] *rögö)a r^gi O, 
r&ri Da sv. vb. tr. 2. 

röd-^^kveson rökväism ut. pl., stn. 
Kvesved, solanum dulcamara. Strf 

*rödlas r^las sv. vb. dep. 1 Rodna. 
Gsv 

"^[rödmatjbuss *rödmatc- rSmcUabus 
stm. 1 Rödväppling, trifolium 
pratense. Lmo 

röd-^^^möra rSmöra A, romöur Da 
Gsv, råmäur Rg Wp, råmaur 
Nu O svf. Ettermyra, formica 
rubra. 

*rödna rnn(a) vNyl Pg Na Hvbfj 
Brdö Vö, roKn Ru Hvbfj, ryöwffl^ 
Kim, ryöna Fby Hi sv. vb. intr. 
1 Rodna, bli röd. — Götald (Rz 
526 a) Uppl. Dl.; SL LL LM Ld, 
no. raudna v. 

'"rödnacka rönaku svf. Fringilla li- 
naria. Lmo — röffahko Ku, rö- 
nako Ko Hsk svf. Namn på en 
sjöfågel (bläsand?); hanarne kallas 
rö^ahkgobar Ku. 



"^rödnäsig rdnä8i(gär) 1. -n^sigfär) 
vNyl mNyl, ryönäst(gär) 1. -fi^- 
si(gär) Sj adj. Rödnäst. 

*rödog röo(gär) adj. Rödaktig. Na 

'''födsel ingår i sms. stubb-*rödsel, 
qv. v. 

rödsiska rösUika 1. -o svf. Domherre, 
P3^rrhula. Ingå 

rödsjuk résikukär adj. Lidande av 
rödsot. Gsv 

rödsjuka röfuko Ka 8n Ingå, ryö- 
fuku Hi, r^stmku Ngö, rést^uk 
Gsv ut. pl., svf. Rödsot. — SM. 

röd-^^^skjora röforo Ko, röfqr Mx 
svf. 1) Nötskrika, garrulus glan- 
darius. Ko 2) Lappskata, corvus 
infaustus. Mx 

'''rödsla (= upprödd mark) ingår i 
ortnamnet rö^lona Sj. — fsv. 
ry|)sl no. rudsla f., Rz 541 a ros- 
sel n. Kim. Bl. 

röd-tupp rötup stm. 1: 1) Rödlett 
och argsint person. Na 2) Ett 
slags tobak. Na 

röd-*tuss rötus, ut. pl., stn. Röd- 
klöver. Vö — Jfr Rz 638 a, 765 b, 
830 a röd-tustar plt. Bhl. 

[rök räuk stm. 1 Ett slags hässja 
för ärter. Wp 

rökbastu röyk- 1. rökba^tu Nyl, r^ök- 
ha§tu Sj Py, rekbc^tu Bo svf. 
1) Badstuga, där röken stannar 
inne. 2) Tät, kvävande rök. 

[rökig] *rökjog 1. -ot röykko(gär) Na, 
räikikat' Gsv Wp, rätki{ät' StRg, 
raiki\at- Nu O adj. — no. rcykjutt. 

*[rök]-karl '''rökan- rökagkqr pl. -kä- 
rar stm. 1 Stark rökare. He Sbo 
(mfl.) 

röknät: Barn sägas med raiknäti 
(stndef.) kunna fånga i rummet 
inträngande rök. Nu O 

röksvart röyk- 1. röksvarf/är) Nyl, 



*rö7 I—*rÖ8a s\ L 



779 



ryöksvari(är) Sj Py, reksvart(chr) 
Bo adj. Nedrökt, svärtad av rök. 

*rc)l I röul pl. obr., stn. Rö. Sbo 
- Trol. < rör. 

*röl II röui ut. pl., stn. Skrål, ro- 
pande. Na — - no. rol n. 'hei- 
restet snak, vrovl'. 

*röla röul sv. vb. intr. 1 Skr&la, 
skrika. Pg Kim Na Ko Hsk Vö 
nVa — nyisl. raula no. rola v. 
Släktskapen med da. vrovle är 
oklar. 

♦rölla röj svf. Rödlett kvinna. Re 

*röTlog 1. -en 1. -ot rölo(gär) 1. rylo- 
(gär) Nyl Å (ej y-form) Fö (d:o), 
röjogär 1. -otär Ku, rylu- l.rölu- 
Hvbf j öb, rälo(gär) Bo, röju(gä)r 
Brdö, röjiff Kkr adj. Skiftande 
i rödt, rödaktig, rödlett. — Rz 
527 a Uppl. Ingår ock i sms. 
brun-*r6Uog, qv. v. 

*rölog röulo(gär) adj. Fallen för att 
*röla. Na 

rö-lugg rötdug ut. pl., stm. Vass. 
Mx — Rz 527 a Vb. 

*rölus röulus stm. 1 Skrålhals, okv. 

Pg 

rö-lus röy(j)lus pl. -lys stf. Grön 

bladlus ä vass. öNyl 
*römja I rymt sv. vb. tr. 1 [åvj 

Avskumma grädde. Np — Jfr 

*romna, "'"råmtupp. 
'^römja II röm\a sv. vb. imp. 1: 

luBd römnar i vatnä Det är grum- 

mel i vattnet (ss. efter storm). 

Kkr 
*römje rymt (def. rymf^an) ut. pl., 

svm. Grädde. Np — fvsk. riöme 

Fryksd. *röm m. 
*rö- 1. *röj.mor räijmor stf. 1 Tjä- 
derhöna. Wp 
"^rönja ryni 1. ryny sv. vb. intr. 1 

Gnägga sakta. Na — fvsk. tuynia 



*falla med dån' no. rjmja 'braka, 
larma' SJyll. rönn v. 'gnägga'. 

[rönn] *rögn rögi} Fby Kim, rö^ 
Hi nVa stf. 1 nVa 1. 2 Fby Kim 
Hi Rönn, sorbus aucuparia. — 
Dl. rågna mfl., no. rågn. 

[rönn]bärs-trä *rönne- ren{b(B§lr(B 
pl. -där stn. Rönn. Ngö — Jfr 
fvsk. r03au- i smss. 

*rönne (o. *rönna?) röunä pl. -or 
Py, rauni pl. -t^ar Nu sf. = fg. 

— fvsk. r03aiir m. 

[rör röyr ut. pl., stn. Rö, vass, phrag- 
mites. Hvbfj 

[röra] *röla rö? Rg Wp, rel Da Nu 
O Ru, rcsl, O sv. vb. tr. 2: 1) Röra. 
2) Avreda. 

rö-*rosk röy(j)roik ut. pl., stn. coll. 
Samling av rutten vass vid strän- 
derna. Py 

[rör]-stake *röran- röranstaJca Sbo 
Pä, röranstaJca Bo svm. Glödraka. 

[rör]-stång *röran- röranstogg pl. 
'Stäggär stf. = fg. Ksl 

*rörvippor röyrvipur plt. Blomvip- 
por på vass, som spritade använda 
till fyllning i sängkläder. nVa 

[rös I ryös stm. 1 Stenröse. Hi — 
Weste idm. 

*rös n rösar plt. Scrotum, pudenda. 
Å — fvsk. hrérar mpl. 'lyske' 
no. r05rs f., fsv. ros m. idm.; Rz 
553 b *rös f. 'ljumske' Vg. Hs. 
-- LM 'liumska', Sdt rosen 'höft, 
coxa'. 

*rös in ingår i sms. mat-*rös, qv. 
v. 

*rösa s. I röusu Ped Pu, räisu Kr 
Terj, rOso Fö, rösu Brdö svf., 
rätso Gkby ut. gen. Stenröse. 

— fsv. resia f., Uppl. Dl. Nk. 

— Ingår ock i smss. jätt- och 
sten-*rösa, qv. v. 



780 



*rösa s. II—*röta v. 



"^rösa 8. Il röso svf. Hop, samling 
(t. ex. av folk). Pg Na 

*rÖ8a s. III röyso svf. Ljumske. Hsk 
rosor Fö Ku, rösur Brdö fplt. 
Pudenda viri. 

*rösa v. röfjtö sv. vb. tr. 2 Undan- 
skaffa, avrödja. Gsv 

*rösk röush ut. pl. stn. Framrusande 
med buller och bång. Na 

*röska I röush sv. vb. tr. 1 Om- 
skaka kraftigt, ruska om 1. upp. 
Na — no. rauska v. Vsekke, eller 
befrie for S0vn'. 

"^'röska II röush sv. vb. intr. 1 Eusa 
fram med buller och bång. Na 

— Jfr no. rausa v. 'styrte frem, 
saBtte afsted'. 

^röska III rofAsh sv. vb. 1: 1) intr. 

Rama, ryta. Eu 2) imp. Brusa. 

Eu ~ < *raut.ka? 
*rö8kjog 1. -ot(?) röy fotar Kim, röy- 

fugär Hi adj. Snuskig, osnygg. 
*röskog röusho(gär) adj. Ovarsamt 

framrusande. Na 
^rossla s. röélor plt. De rynkiga 

tarmarne hos svinen. Na — Jfr 

'''rossa. 
'''rossla v. rö§la Nyl A, rök Pä Lptr 

Strf Py sv. vb. intr. 1 Grymta. 

— Jfr rossla. 

*rösta röst{a) vNyl Na, röyst(a) Fby, 
ryöst(a) Kim, ryösta Hi sv. v b. 
intr. 1. tr. 1 vNyl Na Fby Kim 
Hi 1. 2 vNyl: 1) Uppföra tak- 
röste. A. a. o. 2) Luta, slutta 
(om tak). Fby — fvsk. no. rausta 
1. r03rsta, Sm. Vb. (Ez 554 b) — 
allt i bet. 1. 

*rö8ta [sig] röst op sä Na I. «<2^ 6^ 
Kv sv. vb. rflx. 1: 1) Taga hög 
ton (vid talande eller i sång). 
Kv 2) Börja visa sig övermo- 
dig. Na 



rö-stare rätjstora svm. Eörsångare, 
salicaria arundinacea. Gsv 

röstklabb rösthlab Na, ryösthlab Kim 
stm. 1 Sneddad stock under taket 
i husgavel. — Jfr Sörb. rust- 
kubbe m. 

röst- 1. "^röstes-fmoder], -*modra röst- 
modro Nyl Na, röstmodru nVa, 
ryöstmodro Sj Py, r^stmgdro Bo, 
ryöstmoudra Kim, ryOstmoudra Hi, 
röstismodro Ljd svf. Översta stock- 
hvarvet imder takröstet, d. v. s. 
i själva väggresningen. — Rz 
554 b Nk. Uppl. Hs. Vb., Sörb.; 
no. reystemoder f. 

röststock ryöststok stm. 1 Kroppås. 
Kim 

*röt röut ut. pl., stn. Bölande ; gtjd 
hör it hator§-§hnh o halvår^ röut 
ordspr. Po 

[röta s. I röto Nyl, röytu n Va, ryöto 
Sj Py, r^to Bo svf. Avstängd 
plats i vattnet, däri linet ned- 
sänkes till rötning. — nit. rcte f . 

*röta s. II röyto 1. röto Nyl, reto 
Lptr(!) Bo svf. 1) Stackare, us- 
ling; lätting. Nyl 2) Dålig varelse 
(folk 1. fä). Lptr — Uppl. *röte 
n. 'odugling' no. r0yta f. 'lad 
person'. 

*röta 8. in röyto Kim Ku, röto Ä 
svf. 1) Genom röta uppkommen 
urholkning i växande trä. Ku 
2) Euttnande trä i skogen. Kim 
Å 

♦röta s. IV rötors svfdef. Eötmå- 
naden. Ksl 

*röta v. rout 1. röt Hvbfj, röut(a) 
Nyl Fby Kim Hi Pg Na Da 
Gsv Öb, röyt(a) Nyl Fby Kim 
Hi Na, räit 1. räut Eg Wp, raut 
Nu, r&ta Ku sv. vb. intr. 1, i Ku 
även 2: 1) Eåma. A. a. o. 2) Eopa 



*rötbara—[8a[dejl. 



781 



starkt och befallande. Na (mfl., 
kske allm.). — fvsk. no. rauta 
fsv. rota v., Ez 535 a Sk. Vg. 
Bhl. VI. Nk. Mp. Vb. Nb. Jfr 
sms. *åtrötad. 

"^rötbara röytbqr* svf. På grund av 
röta bart eller obevuxet ställe 
på en äng. Mx 

*röte I röta 1. röti vNyl Ku, röt 
He, röytä Hi Kim ut. pl., stn. 
(vanl. def.) Rötmånad. 

*röte II röta ut. pl., stn. coll. Sam- 
ling av ruttna spåner och annat 
avfaU. Ka Sn Ingå (mfl.) — In- 
går ock i sms. *kanu-röte, qv. v. 

röt-*flem[m]a rötfläimo 1. -fl^mo svf. 
Rötrand i trä. Ka Sn Ingå 

*röt-Kitta rÖtjiUi ut. pl. o. g. Kri- 
stinadagen i rötmånaden (24 juli). 
Fö Sött Ku 

^rötna röti} sv. vb. intr. 1 Ruttna, 
taga röta. Gsv 

*rötofs röy(j)tops 1. -tofs Nyl Fby 
Kim Hi Na, rötofs A Fö, ryötops 
1. 'tofs Sj ut. pl., stm. coll. == ♦rör- 



vippor. [Har tydligtvis ofta upp- 
fattats som röd-t., hvadan även 
hvit*.tofs.] 

*rötog röuto(gär) adj. Hastig och 
stötande i sitt tal. Na 

[röt]ägg *rötes- röytisäg Kim Na, 
rötisäg mNyl Sbo Pg stn. 

*rövad ingår i sms. *tungrövad, 
qv. v. 

*rövass(e) röyvoda Fby Kim Hi Å, 
råtvas (ut. pl.) Nu svm. Vass 
(phragmites), ish. dunge av så- 
dan. 

[rövbuUe] *rövebulla röväbulu svf. 
Arsklinka. nVa 

[röv]-*drunt *röve- rövadrunt ut. 
pl., stn. Fall på stussen. Mx 

*röverska rövär^ha 1. -o svf. Hustru 
till en rövare. Strf (Nyl. H n:r 
268). 

*rövippa röyvipo svf. = *rötofs. Fö 

[röv]krok *röve- — förek. i uttr. 
lig rövdkrgk Ligga bakom en 
annan och lika vänd som denna. 
Ped Pu Lmo 



s. 



*sa? sa oböjl. pron. Den, det. Nu 

O Wp — i fvsk. fsv. så pron. 

(Daneli synes vilja smställa det 

med hsv. samme.) — Ingår ock 

i sms. *hissen-sa, qv. v. 
[sabelj '''sabbel sabil pl. ilar stm. 

Nyl EF — LL. 

= "'sabul säbul stm. 1. Nyl 
"^sack sak ut. pl., stn. Följe, hop; 

häUa saki. Sbo — Jfr *sjack. 
*sacka I sak sv. vb. tr. 1 Blanda 

kort. Ko Hsk — Jfr *saka I. 
""sacka II sak(a) sv. vb. 1: 1) intr. 

Sjunka (ihop 1. ner). Ingå Hvbfj 



2) tr. Bringa att sjimka ihop. 

Hvbfj — Rz 567 b allm. i bet. 

1, No. likaså. 
*sacka [sigj sak-sä 1. -si Ten Brom 

Fby Px Mx, sahk-sä 1. steg Hi 

sv. vb. rflx. 1 Skocka sig: i 

allmh. Px Mx, spec. om moln 

f. ö. 
*sadda sad sv. vb. tr. 1 Sudda. Na 

— no. sådda Vaere seen, drese'; 

obs. samma begreppsövg. i hsv. 

söla o. vulg. sudda, 
"^saddog sado(gär) adj. Suddig. Na 
[sa[de]l sQl Nyl Na Ko Mx ökby 

99 



782 



8alde]ljärn—*8aktadt 



NVet, sal Ru Estl Fby Kim Hi 
Hsk Åhd nVa, M Kkr, sedd Gsv 
Wp stn. — Ez 570 b allm., No.; 
LM. 

sa[de]ljärn saldtvevi 1. -?|<^ stn. Stig- 
bygel. Wp 

[sa[d]la sql(a) Nyl Na Ko Gkby 
NVet, sqli Ru Estl Fby Kim Hi 
Hsk, sqld Da Gsv sv. vb. tr. 1. 
^ Uppl. Hs. Bhl.; LM W. 

*sa-es? sqst adv. Sålunda O 
= sQ§ti adv. Nu (enl. Danell) 

[saga sqg* svf. Talesätt. Np Mx — 
Med u-omljud och i hsv. bet.: 
sögu Ped, sägu nVa, sägo (ut. 
gen.) Gkby NVet, seg* Mx svf. 
— Vb. sögu sägu (Ez 563 b). 

*sagel sqvil stm. 1 Stackare, sate; 
va sqttln svord. Kv — Hs. savel 
m. 'djävul'. 

[sages]man *sagos- sagusman Na 
nVa, sögusnian Ped pl. -män(är) 
stm. — fsv. saghuman m. (+ s 

i gsg.) 
*sagg saff ut. pl., stn. Disighet, 

mist, fuktighet i luften förenad 

med duggregn; Ka Sn Po Ten 

Brom — fvsk. sagge m. 'fukt'. 
""sagga saff sv. vb. intr. 1 Tälja med 

slö kniv. Vö — Jfr Fryksd. 

'''sagga v. 'om något som sker 

långsamt' no. sagga 'gå sagte, 

nole'. 
*sagga [sig] sag-sä 1. -si sv. vb. 

rflx. (stdm imp.) 1 Skocka sig 

a) om skyar; molnän sagar-§i 1. 

hä sagar-§ä ti r(eg^, vNyl b) om 

fisk. Pä 
'''sagge saga ut. pl., svm. Save. Hi 

Kim — fvsk. sagge m. 'fuktighet'. 
'^saggel sadjil stm. 1 Slö kniv. Vö 
*saggog sago(gär) adj. Disig, om 

väderlek. Ten — no. saggjen 



'tung av fuktighet', soggjen 'di- 

81g. 

*sajsa(?) sais(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Skära, sarga. Pä Bo Sbo 

*saka I sah(a) Nyl EF öb, sahka 
Hi sv. vb. 1: 1) tr. Blanda kort. 
Fld allm. — I allmh. blanda om 
hvart annat. Na 2) Passa i kort- 
spel. Fby ~ Jfr Ez 555 b saka 
i bet. 2 'nästan allm.', no. saka 
'bortkaste enkelte kort'. Saxen 
217. Cfr *sacka I. 

*saka n sak(a) vNyl Fby Ped Pu, 
saka A, sahJca Hi sv. vb. intr. 1 
Söla, dröja. — Ez 555 b 'trött- 
na' Vb. 

'''saka HI 8dk(a) sv. vb. imp. 1 Eusta 
sig till regn (om väderlek); hä 
stqr o sakar o sakar, Kim 

[saknad sakna ut. pl., stm. Minsk- 
ning; t. ex. hä djortl bra s. Py 

*sakog saku(gär) adj. Oordnad, hop- 
blandad. Na 

^sakrans sqkrans oböjl. adj. Satans; 
t. ex. in sqkrans kar, Kv 

[sakristia] ^sakerstia sakär^tio Nyl 
Pg Gkby (Hagf. -sUo), sakär^t^o 
EF, sakär§lyo Na, sakä?tj/ju mVa 
nVa, sakä^tuo Åhd svf. — msv. 
sakersti(g)a mfl. former; Uppl. 
sakerstya Sk. sakorsti; SL. saker- 
stigha, Ld SdtW. sakersti(j)a idm. 

[sakta a. sakta Nyl O, sa/ta Da 
Gsv oböjl. adj. Stillsam (om per- 
soner). — msv. sakta adj. 'lind- 
rig, svag' o. d., Uppl.; da. sagte 
adj. 

[sakta v. sakt(a) Nyl, sa/t Otsv sv. 
vb. intr. 1 Sakta sig (om väder 
och vind). — äda. sagte vb. tr. 
& intr. 

*saktadt saktat adv. Sakta, stillsamt, 
långsamt. Ped Pu Esse Lmo 



*8äkUig—*8amlog- 



783 



*saktlig sakm- Eg Nyl EF Öb, 
sahUin Wp, safUigär Da adj. Still- 
sam. — V b. (Rz 556 a) Hs.; msv. 
sakteliker 'lindrig, svag'; Sdt 
sacktlig adj. 'lenis, sedatior'. 

*saktligens? sahUs adv. Sakteligen, 
småiiingom. Eu 

^saktna saktn(a) vNyl Fby Kim 
Hi, safttf Da sv. vb. intr. 1 Sakta 
sig, lugna. — SM.; da. sagtne v. 

*sal n. 'försäljning' förek. i uttr. 
ti sals. Till salu. Fby — no. sal 
n. 'salg'. 

*sala sql(a) vNyl Kim, 8Ql(a) Fby 
Å sv. vb. intr. 1 Söla, dröja. — 
no. sala v. 'bevaege sig dorskt 
og långsamt'. 

*sale sola svm. Sönderkluvet trä, 
h vara v pärtor spjälkas. Na 

*salla sal sv. vb. tr. 1 Driva. Gsv 

[salong heter s^lögg Sbo, /alögg 
Pg stm. 2. 

[salpeter kallas scdpatär {-Ip 1. -Ip-) 
Nyl Åhd, sältpåtär vNyl, salt- 
pitär Po Ten, salthitär Ingå Ka 
Sn Hi Kim Pg Na, salthätär 
Sbo Mx, falQ)ä\är Kkr ut. pl., 
stm. 1. stn. — ymsv. saltpeter 
(1501 Sdw.), Dppl. saltpetter Bhl. 
saltbetter; VE 50 b LL LM W. 
saltpeter. 

^salten 1. -og 1. -ot saltin (pl. saltna) 
Ingå Sn Kim, salto(gär) Nyl, 
scdtotär Kim Pg, 8aUo(gär) Fby, 
saltugär Hi, sältu- 1. saXtu- mVa 
nVa, saltat' Gsv Eu adj. Salt. 

^saltsér saltser stn. Mindre saltkar 
(i bordsservis). vNyl nVa — 
Uppl. Vg. (Ez 556 b) Hs.; no. 
saltsfiere n., mit. salzer; VE 26 a 
saltzere, LL salseer, Ser. LM 
Ld Ihre Sdt W. saltzer (1. salt- 
ser). 



"'saltvattupäron saltvatupärun stn. 
Oskalad kluven kokt potatis. Na 

salt-*ånge saltagga ut. pl., svm. 
Saltsmak 1. i allmh. känning av 
sah. Sbo 

salvare lat. salvér sv. vb. tr. I 
Eädda, bevara. Bo Öb (Ez 557 a). 

*salve salva svm. Pg; salm Na, saiv 
Da Eu stn. Salva. ~ no. salve m. 

*samfången samfaniin adj. Tafatt. 
Vö — Jfr da. samfaeng 'sam- 
menblandet' (D.V.S.O.). 

*samhällstrevlig samhälstrevli- adj. 
Angenäm i sällskap, sällskaplig. 
Np 

""samka sagko svf. 1) Sådant, som 
man samlat ihop. Bo Sbo He 
Na — Spec: rund, utbredd fläck 
av hö. Ka Sn He Py; från alla 
sidor hopräfsadt hö, som skall 
köras till ladan. Py 2) Kvinna 
som samkar hö. Ingå 3) ""Gista, 
hängsle för nät eller not. Ksl — 
Jfr Ez 557 a samke m. Sm. Ög. 

'''samkbytta sagkhyto svf. Bytta, 
hvari mjölk silas för att surna. Pg 

"^[samkjvatten *3Bm\LBn- sagka^wati} 
ut. pl., stn. Vatten, som genom 
uppdämning samkas vid kvarn. 
Lptr 

*samlagsarbete såmlaksårhit ut.pl., 
stn. Arbete, som man uträttar i 
sällskap med andra. Ka Sn Ingå 
Sammalunda även t. ex. samlaks- 
lådo (svf. gemensam låda) o. s. v. 
ibd. 

saml[ing], -*ning såmalnigg vNyl, 
sdrnbälnigg Sbo Bo (mfl.), sämel- 
nigg öNyl stf. 1. 
samligg stm. 1 FörsamUng, sok- 
ken. Da Gsv Nu O 

*samlog samblo(gär) adj. Hopföst, 
oordnad. Na 



784 



* samma sandtag. 



'''samma sama adv. Lika. Bu — 

no. sama adv. 
[8amma]ledes *sammor- samorläis 
adv. Bo — fsv. 8amule}>is, om- 
danadt efter analogi med nsv. 
annorledes, någorlunda o. d. 
samma lek sama läik adv. tis. Sam- 
malunda. Fby 
samma slikt sama slikt adv. tis. = 
fg. Ingå — Jfr skott, same-like 
'likadan', 
samma töcken sama-tukan (f. -un, n. 
o. pl. -ti) pron. Likadan, dylik. 
Vö — sama-toko adv. tis. Samma- 
lunda. Na — änsv. samtåcke adv. 
(SCol.) 
[samme a.] '''sammo samu oböjl. adj.; 

t. ex. samu tid, Ksl O Wp 
""sammel samblä stndef. Hopsam- 

ladt skräp. Na 
[sammet heter samvit ut. pl., stn. 

Wp - Gd. 
'''sammun? samund Nu O, sand O 

oböjl. adj. Samma. 
'''sa-mod sqmgö adv. Sålunda; sam- 
malunda. Wp 
'"sams sams. stm. I Falshy vel. Ped 

Pu Kr (mfl.) 
"'samsa sam8(a) Ingå, sams Na sv. 
vb. tr. o. intr. 1: 1) Bilägga stri- 
digheter. Na 2) Träffa överens- 
kommelse med ngn. Ingå — E.z 
557 a (med annan bet.) Sdm. 
Qd. 
*samsas sambas sv. vb. dep. 1: 
1) = fg. 2. Nyl 2) Sämjas. Nyl 
- ög. Sm. Bl. Sk, HU. VI. Nk. 
Gd; no. samsast v. 
'"samsning samsningg ut. pl., stf. 
Överenskommelse ; förlikning. 
vNyl 
*samsog I sqmso(gär) adj. Redig, 
klar. Na 



'^samsog II samso(gär) adj. Simmig 
(om soppa). Bo 

sandart (ty. o. da.) sondot stm. 2 
Flundra. Gsv 

'"samtyckt samtykt(är) adj. Ense; 
enig. vNyl — no. samtykt adj. 

sandbord sandhor ^ VlsLySandbol vNyl, 
sqndhgl Ku, sqndboul Hi stn. 
Första bordplankan å båt, när- 
mast kölen. — Jfr fvsk. aurborft 
n. [I Lundelis ordl. råkas sam- 
bordsplanka, måhända < -n(d)b- 
med sandhi.] 

sandbuk sandbuk stm. 1 Kräva. Ngö 

[sandj-driva '"sand- sontdnv svf. 
Sandhög, sandhop. Da 

sand-['''glugga], '"sånd-klugga suand- 
klug svf. Grop hvarifrån sand 
tages. Ku 

sand-^glänna sandgläno Nyl, sand- 
gläno Na svf. Långsträckt sand- 
rev i havet. 

sand-'*'gräv sangrch? 1. saggräv stf. 
1 Sandgrop, hvarur sand tages. 
Ped Pu (mfl.) 

sand-'*'grös sqndgröys ut. pl., stn. 
Sandgrus. Fby 

sandhål sandhol Ngö, sondhoi Osv, 
sonthol Da stn. = sand-'^glugga. 

[sand]-'"knuv, '"sand- sondknu stn. 
Sandrevel. Gsv 

sand-^kudda sqndkudo svf. Myr- 
lejon, myrmeleon. Bo 

[sand]-kula *sånd- sondkul svf. Sand- 
grop. Da Nu O 

sandmalm sand- 1. sQndmalm stm. 
1 Sandmo. Nyl 

sandplanka sqndplagko svf. = sand- 
bord. Å (Hld) 
sandta^ santag 1. -tag vNyl mNyl, 
sqntag öNyl(pass.) stn. Plats (kulle 
1. grop) avsedd till sandtäckt. 
- Rz 557 b Ög. Vg., 721 b Sm. 



sand*ör — *saxa II. 



785 



sand-*ör sqndöur stm. 1 Sandbank. 

Pg — N-M. med ex. från 1578, 

Com.a p. 106 (n. 464). 
*sank sagk stn. Inböjning på stock 

eller sten. Bo — no. sakk n. 

'saenkning, fordybning'. 
"^sankog 1. -ot sagko(gär) Ksl Fby 

Na, sagiugär Hi, sagkotär Kim 

adj. Sank. 
sankt Martin sané-malti oböjl. stm. 

Julbock. Gsv 
sankt Pers s^äma sanpe§tHQna svf . 

def. Orions bälte. Odh 
^sannan-gräs sanaggräs stn. (ut. pl.) 

kallas i Sibbo juncus, emedan 

det användes vid spådom. 
^sanndrömina[d] sandröma oböjl. 

adj. säges om en person, hvars 

drömmar pläga gå i uppfyllelse. 

nVa — no. sanndreymd. 
*sannsago-bok sansagubok pl. -hökar 

stf . Sago- eller berättelsebok. Na 
^sannsago-hjåkare sansagu-^okar stm. 

3 Sagoberättare (föraktl.). Na 
^sansog sanio(gär) adj. Sansad. Na 
*sappa sap sv. vb. tr. 1: 1) Suga. 

Ped Pu Esse Kr 2) Röka; ofta 

sop o röyh Ped Pu Esse Kr — 

Jfr msv. sapper m. 'saft' mit. 

äda. sap nit. sapp idm. 
[sarga sarg(a) sv. vb. intr. o. imp. 

1 [t] säges om slädmedar, som 

vid dåligt före skära i sanden 

så att det gnisslar. vNyl EF 
^sargog sargo(gär) adj. Sargad, o- 

jämnt skuren. Na 
*sarv sarv ut. pl., stn. coll. Fisk- 

yngel. Px 
"^saska sa^k(a) sv. vb. intr. 1 Arbeta 

långsamt. Ten Brom Kim — £z 

558 b Sm. 
^saskig sa^ki- adj. Trög, senfärdig. 

Ten Brom 



^satsog ingår i sms. ""undersatsog, 
qv. v. 

[sava I sava sv. vb. tr. 1 (bl. a.) 
Avbarka ett trä tredje gången. 
Ped Pu 

'''sava II sava nVa, sqv* Np Px Pm 
Mx sv. vb. 1: 1) tr. o. intr. Skava, 
gnida. Np Px Pm Mx; på rivjärn 
sönderriva råa potäter. Gkby 
(mfl.); s. rowuna Renskrapa och 
urgröpa rovor. Ped Pu (mfl.) 
2) descr. Köra träget med dåliga 
ök 1. med dålig släde 1. vid då- 
ligt förelag. Np Px Mx Kr Esse 
Gkby NVet — Ydre 'förrätta 
med långsamhet'; no. sava 'gnave, 
gnide, skamfile'. 

*sava [sig] sav(a)-sä sv. vb. rflx. 1 
Skubba sig. Ped Pu 

*savare savar ut. pl., stm. Säv, scir- 
pus. Ngö [Eg. plt.?] 

'''savas sQvas sv. vb. dep. 1 Få save 
(om trä). Fö 

[save sava ut. pl., svm. Trämassan 
mellan de kring kärnen i trä 
synlige ringarne. Nyl 

*[sav]-gröt, *savo- savugröyt stm. 1 
Kr, savogröyt Gkby NVet ut. 
gen. Gröt beredd av potäter, 
som sönderrivits på rivjärn. 

*sa-viset sq-visa ad v. Sålunda; sam- 
maledes. Nu Wp [\ns 'sätt' är 
fmn. i Estl.] 

*[sav]-släde *savo- savoU^^ svm. 
Ett slags i äldre tider använd 
lång rosslade. Px Jf r Savo(lax) ? 

[sav]tall *save- savatal öNyl Fby 
Kim, savatal Hi stm. Hi öNyl 
1. stf. På save rik tall. 

'''saxa I saks(a) sv. vb. tr. 1 Slipa 
saxbett på eggverktyg. He 

'''saxa II saks sv. vb. intr. 1 Fastna, 
bli oklar ss. t. ex. två hvarandra 



786 



*saoMi III— segelkummel. 



korsande tåg. Na. — Jfr ÖHd 
saxa sig 'böja eller fjädra sig 
mot hvarandra (om dubbla vagns- 
fjädrar)'. 

*saxa III saks sv. vb. tr. 1 Upp- 
fiska. Nu 

*8axog sakso(gär) adj. Stående i 
kors 1. d., SS. t. ex. illa uppställ- 
da master på en farkost. Na 

[schalusier kallas falufiär plt. Kim 
Hi 

*schappera fapéra sv. vb. intr. 1 
Springa, fly. Hi < fra. échapper. 

[schasa heter si^qsia Sbo, skos Na 
sv. vb. tr. o. intr. 1. 

Schlaraffenland kallas slarvland^^tn, 
i Sibbo. 

[schas] *skäs 1. '''skes sktBs mNyl 
Na, skes Sbo Bo, stjäis Py stm. 1 

[se v.] *si si(a) st. vb. (böjn. som 
i hsv.) allra, i östsv. diall. — Rz 
572 a Sveald, Gotl., Vb. Nb.; fsv. 
sea o. sia fvsk. siå no. sjå v. 

*se p. sä interj. 1) Se där; t. ex. 
säy ta hä nu to! Nyl 2) Lockord 
till hundar och andra kreatur. 
Allm. i Fld — Dim. i bet. 1; nit. 
se 'nimm hin! da hast!' (Frisch- 
bier) 

[*searej *siare siarä Nyl, står Gsv 
Fby Pg Na Ko stm. 3 Åskådare 
vid bröllop och dans. Ingår även 
i smss. till- och uppå-^^^seare, qv. v. 

[sedan] '''san sqn Gsv Kim Hi Ko 
Na Kkr Eck nVa, san Gsv konj. 
& adv. — Analogibildn. efter 
dädan > *dan och "^hjädan > *hjan. 
= sea Estl, sij^q Da Nu Eg Wp, 
fan Hi Kim Pg, stan Vö, sida 
1. st Py. 

*se[da]n-es 1. *san-es sätfs Brdö, 
sans. Mx Kv adv. Än mindre. 
ti sans adv. 1. konj. tis. Seder- 



mera, efteråt. Bo [Kan ock vara 
gen. av sedan efter till.] Dl. *se- 
[dajns konj. 

*sedd ingår i sms. '^närsedd, qv. v. 

*sednan[e] sänan adv. Sedan, seder- 
mera. Kim Ingå (Bsd) 

*seen ingår i sms. ^förseen qv. v. 

*seg scUg- Da Gsv Rg Wp, saig- 
Nu O, saij- Nu adj. Däven. 

^sega s. seg* Pm Px Mx, säigo Ku, 
säigu Brdö, sägu Solv Vö, sego 
Å Fö svf. 1) Eegntjocka, mist, 
fukt i luften. Åhd 2) Regn- 
moln. Pm Px Mx — Rz 563 a 
'vatten, som sipprar ned från 
höjder' Vb. Ingår ock i sms. vä- 
der-^^^sega, qv. v. 

*sega v. I sig(a) sv. vb. intr. 1 Digna . 
ner, sjunka tillsammans. Vö — 
fvsk. siga (-aS-) Hs. sega da. 
sige; jfr da. seige (D.V.S.O.) idm. 

*sega v. n säga (jte s^g*) sv. vb. 
intr. 1 [+i>^] Svälla, om mjöl. Re 

— Jfr no. siga (i*) v. 'bue sig 
lidt'. 

*sega v. in seg* sv. vb. imp. 1 

Mulna. Pm Px 
[segel sigäl Nyl, sigäl nVa, segäl 

mNyl stn. Järn- eller stålskiva 

mellan järnstenarne. 

'''säjl sää stn. Velum. Ksl (trol. 

från danskan). 
segel-*bette segälhäta svm. Båttoft 

med hål för masten; är med 

hakar fäst vid båten. Fö Sött 

— fvsk. siglubiti no. siglebite m. 
*segelkap[p]ning sigälkdpnigg stf. I 

Kappseghng. Ingå — nerd&J 
segelkarl sigälkqr pl. -kärar stm. 

Karl anställd å segelfarkoster. 

Ingå Sn (mfl.) 
segelkummel sigéäkombäl- vNyl, sä- 

gälkumbäl mNyl öNyl stn. Sjö- 



8egd*skHnk—[sel]stång *sele'. 



787 



märke bestående av en trasta- 
pel. 

segel-^^skunk sigäsJcugk stm. 1 Segel 
utan lik och övriga tillbehör. Wp 

segelsAöre sig^^Qr stn. Segelskot. 
Ped 

segeltyg «>Jft ut. pl., stn. Segel- 
duk. Bu 

[segla] *säila sätl(a) sv. vb. intr. o. 
tr. 1. Ksl (mfl.). — - da. seile v. 
Lyder f. ö. (bl. a.) sil Nu O 
(ostw.), sul Ru, st\uia O (westw.) 

segl[ing], -*ning sigälni^g stf. 1. 
vNyl — Gotl. 

'^segna sägi} sv. vb. intr. 1 Bh fuktig 
1. *sveg. Px Gkby 

*segog 1. -ot säigO' Ku (& -otär) 
Gkby, sego(gär) Fö, sätgu(gä)r 
Brdö, säigu- 1. sägu-Yö, sigtUgär) 
Kim, sägut Mx, sägot Pm Px adj. 

1) Mulen, disig. Fö Ku Brdö Vö 
Gkby 2) Regndiger. Pm PxMx 
Vö Gkby 3) Lagom fuktig (om 
marken). Kim 

*segväder s^gvcedär ut. pl., stn. 

Mulet och disigt väder, „to hä 

står o %(B8är^, Ku 
*sek ingår i sms. '''ursek, qv. v. 
*seka I saka sv. vb. tr. 1 \n&r 1. 

ihQfp[ Packa ihop. Lmo 
*seka II 8ik(a) sv. vb. intr. 1:1) Skära 

med ohvasst verktyg. Ka Sn Pä 

2) Ojämnt rycka i tömmarne. Pä 
— Rz 560 b Norrl. Jfr lat. se- 
care. 

*seka m sik(a) Ten Brom Ped, 
sak(a) Ten Brom Fö Vö nVa, 
sel^ Px Mx, säilca Brdö sv. vb. 
intr. 1 Söla, vara senfärdig. — 
Rz 560 b (ganska allm.), da. sege 
(D.V.S.O.). 

*seka IV saka sv. vb. intr. o. imp. 
1 Vara fuktig. nVa — Rz 563 a 



Nk. Jfr no. ^ka v. 'sippra, om 
en bäck'. 

*seka V ingår i sms. *urseka, qv. v. 

*sekas sakas sv. vb. dep. 1 Vara 
fuktig. Kr 

*sekog I såku' adj. Fuktig, våt. 
Ped Pu 

*sekog n 8äiku(gä)r adj. Solig, lång- 
sam, senfärdig. Brdö — Rz 561 a 
Hs. Sm. 

*sela sel* sv. vb. intr. 1 Framsippra 
(om en bäck). Pm Px. 
sAa sv. vb. intr. 1 Rinna lång- 
samt, droppa. nVa 

*sele? (= 'rem') ingår i sms. drag- 
*sele, qv. v. 

[sel]-*gjordel, *sele' säagkQr^il stm. 
1 Selgjord. Na 

*selja sill pl. sä^or svf. Bärrem. Px 

— no. silja f. (i seltyg). Jfr VR 
36 a seeUa 'helcium', LL. selia 
idm. 

[sel]knapp ^sele- stlaknap stm. 1 
Selpinne. He Pä (mfl. i mNyl 
& öNyl). 

*selknappe 1. *sele- sUdknapa Pg, 
sdknapa Fö (mfl.) svm. = fg. 

selknä selkntB stn. Den del av sel- 
tyget, hvarmed hästen drager. 
Fö 

selkåpa 1. *sele- sUakuapo Kim, sata- 
kép 1. sälkäp Px Mx svf. Selbåge. 

— Rz 561 b Uppl. 

[sel]pung *sele- säapugg stm. 1 
Stoppning under selputan. vNyl 
mNyl 

[seljrede *sele- silaräidä stn. Sel- 
tyg; Pg 

[sel]ståndare *sele- stlastondarä stm. 
3 Stolpe mellan selbågen och 
selputan. Sj Ksl 

[sel]stång *sele- sUastogg pl. -stäggär 
stf. Fimmelstång. Sj 



788 



selfsj'[*årdaj, -"^ådra—^seta v. 



sel[s]-[*årda] 1. -*ådra 1. sele- sUa- 

ådro He, selsådro Fö Ku, sels- 

ådfu Brdö svf . Selpinne av järn. 

Jfr Uppl. sel-åla f. (Grip Skutt. 

33). 
sel-*ärv 1. *sele- stlaärv Sj, sylarv 

Fö stn. Selbåge. — Jfr Rz 490 a 

sel-orv n. idm. Vg. 
*semmel semal pl- semaUr stn. Sem- 

la. Nu 
*sena I säin sv. vb. 1: 1) intr. fåvj 

Dröja, sinka. Na 2) imp. [tel] 

Bli sent. Na — fvsk. seina v. 

'forsinke'. 
*sena II sain sv. vb. intr. I Sina. 

— Bornh. senes v. idm. 
*sena [sig] säin-sä 1. -si sv. vb. rflx. 

1 Försena sig. Po Ku Brdö — 
Rz 560 b Sk. 

[senap lyder sindp vNyl (pass.), 

sinäp Ngö ut. pl., stm. 
[senaten uttalas i Nyland ofta siq- 

ndti^ 1. signdtif, i Åhd signdtin 

(1. -iff) stmdef. 
[senator uttalas i Nyland stdm sig- 

ndtor 1. signätor 1. sinatör stm. 2. 
^sendags säindaks adv. Sent på 

dagen. Na 
[sen]drag *seno- sinudrag 1. -drqg 

Nyl Na (q) nVa (-q), sinudrq O 

Ngö ut. pl., stn. — VR 16 a, Com.^ 

p. 65 (n. 294). 
*[sen]drätt *seno- siniAdrmt ut. pl., 

stn. Sendrag. Nu — Fryksd, *sen- 

drätt f., no. sinedrått m. 1. sine- 

draetta f., jfr nyisl. sinadråttur 

m. idm. 
[sen]gräs *senja- 1. ^stno- siniugräs 

Sbo, sinugräs Sbo Bo ut. pl., stn. 

LinnsBa borealis. Sbo 
*senlig säinli- adj. 1) Senfärdig. Bo 

Pä Mx Ped Pu (mfl.) 2) Sen- 

tida. Hvbfj — fvsk. seinlegr adj. 



"^sensam sensam adj. Senfärdig. Å 

(Geta) — Rz 560 b Sk. Bl. 
^sensådd säinsåd(är) SjlySäinsuod 

Py, seänsuod(är) Sj adj. Sent 

sådd. — Vb. (Rz 560 b) SM. öotl.; 

no. seinsådd a. 
*sent ingår i sms. ""närsent, qv. v. 
'''sent å sides säint-o-sidis adv. tis. 

Sent om sider. Na 
[september lyder ofta säftäinbär 

Nyl EF öb, säktämbär Po (mfl. 

i vNyl) nVa. — Sk. Uppl. {ft- 

& -ht') Månadsnamnen på -ber 

skrivas av allmoge gemenligen 

-berg 1. -bärg. 
[sergeant] '''sjärsant 1. '''sjärsjant 

fär^ånt 1. färfånt 1. förfånt stm. 

2. Nyl 
*serra-[tre], -*tri sära-trh interj. Vas- 

serratre! Nyl 
[servera] '''salvera salvér(a) Nyl, sal- 

véär(a) Sj Fyysalvéröh sv.vb.tr. 1. 
[servering] *salvering 1. -ning 1. *sar- 

vering sarvérigg (resp. -éä-) Nyl, 

salvéngg (resp. -éä-) Nyl (mfl.), 

salvérviigg Lo (mfl.) pl. obr., stf. 
[servett] '^salvett sdlvåt Nyl EF 

Åhd, salvåt Hi öb stm. 2. — 

Götald (Rz 556 a) VI. Uppl.; Ser. 

salvet, no. salveet da. salvet it. 

salvietta. (F. ö. hör man ofta i 

Fld särvkäL) 
[se]-så *si- si-^o Fld allm., si-sö vNyl, 

sy-^o 1. su-^o Sj interj. = siså-m 

Nyl, stsé'\an vNyi, sisåj^ans Pojo 
*seså-na 1. -nan sisåna 1. sisånan 

adv. Så, sålunda. vNyl 
*seta s. (1. *sitta?) ingår i sms. 

'''uppseta, qv. v. — fvsk. no. seta 

fsv. saeta f. 'sittande'. 
*seta v. säit Na, set Lptr sv. vb. 

intr. 1 Na 1. 2 Lptr Bry sig om, 

lyda. Jfr *säta. 



*s€vla — *sickltng. 



789 



^vla säiväl 1. s€väl sv. vb. intr. 
1:-1) Rätta sig efter omständighe- 
terna. Na 2) Komma överens. Na 

*sevlog säivlo(gär) 1. sevlo(gär) adj. 
Eftergivande, medgörlig, still- 
sam. Na 

[sex] *sjäx siiäks Ru Gsv Da Ngö, 
fäks Ru, si}iöks Rg Wp num. cai-d. 

— fsv. siax, siaex äda. siaex; Dl. 
[sextio] *sjäxti[o] st\äksti Da Gsv 

Ru Ngö, stjfiksti Rg Wp num. 
card. — fsv. siaextighi; Dl. 
[sextionde] ^sextiande 8äksti(\)and 
num. ord. Nu O — fvsk. sex- 
tugande. 

=- *8Jäx-tiande5;i|äA5tiifj[)awdiNgö, 
stkäksU(%)and Da, si\äksUandi Gsv, 
injiöksti(%)and Rg Wp num. ord. 

— fsv. sisextionde. 

[sexton] '''sextan säksta num. card. 

Nu O 

= *sjäxton siiäkston Ngö 

= ""sjäxtan stj^äksta Da Gsv Ru, 

si}öksiM Rg Wp num. card. 

fvsk. sextän no. sekstan fsv. äda. 

sisextan; Dl. Hs. Fryksd. Sörb.; 

VR 44 mfl., LL. 
[sextonde] *sextande säkstand num. 

ord. Nu O 

=• ^sjäxtande sfif^äkstand Da Gsv 

Ru, st^ökstand Rg Wp num. ord. 

— fvsk. sextände n. sekstande 
fsv. siaextande. 

*si st sv. vb. tr. 3 Hopfoga, igen- 
fylla springor. Ksl 

*sia 1. *sya? sw svf. Båtbord. Bo 
fvsk. s^ia f. 'bordlag, omfar, rad 
af brsedder i et farteis beklsed- 
ning'. 

'^'siande stånd fö (stm. 1) Öppen 
sjö. Re; f. ö. i tis. hä står (i) 
stånd /öy hvilket betecknar att 
vårflod eller häftigt störtregn 



översvämmar låglända ställen. 

Pm Px Mx Must 
'''si-^ander standär stm. 1 Liist spikad 

långs nåten i en båt. Px 
'''siaste i uttr. stasti yögona Ansik- 
tet. Kim 
*sibb I sib stm. 1 Kalv. Hi Åhd 

— Ingår ock i sms. mjölk-^^sibb, 

qv. v. 
*8ibb n sib stm. 1 Trumpen mans- 
person. Na — Jfr Rz 562 b sebbe 

m. 'sölare' Sk. 
"^sibba I siba svf. Kalv. Å — Som 

lockord brukas sibona sibona! Fö 

Sött Ku, sttuna sibuna! Brdö 
'^sibba II siho svf. Trumpen kvinna. 

Na — I Sk. 'senfärdig kvinna'. 

Ingår ock i smss. arg- och *klott- 

'''sibba, qv. v. 
*8ibbe ingår i smss. arg- och *klott- 

*sibbe, qv. v. 
*sibbog sibo(gär) adj. Snarsticken. 

Na — Rz 562 b 'drummelaktig' 

Sk. 
'^sibblundes siblundis oböjl. adj. Arg- 
sint. Na 
*8ibel I sAäl stm. 1 Sidensvans, 

ampelis garrulus. vNyl 
*sibel II ingår i sms. *gylt-sibel, 

qv. v. 
[siccator sikatör Ingå (mfl. i vNyl), 

sigkatår Sbo stm. 2 I marken 

nedslagen med slåar eller pinnar 

försedd stör, använd till att torka 

hö eller säd på. 
'''sicka sik sv. vb. tr. o. intr. 1 Di 

(i bspr.). Kr 
'''sicke sika svm. Bröstvårta, spene 

(i bspr.). Kr — Rz 564 b sikk 

m. 'kvinnobröst' Gotl. 
*sickling sikligg stm. 1 Järn hvar- 

med möbel, som skola betsas, 

slätskavas. Sj Ksl 

100 



790 



[sida — *sikt IIL 



[sida. Obs. tlss. ot sidäs Po Ten, 
po sidäs Ingå Till sido, åt sidan. 
= *syda stfdo svf. Sida. Ljd 
Lptr 

sidbord sthoul stn. Lösreling å båt. 
Re 

sidenblom[m]a sidijhlomo svf. Gök- 
blomster, lychnis flos cuculi. Strf 

"^siders- 1. '''sides-med sidä§ m<B 1. 
8idäs-m<B 1) ad v. På sidan; an- 
vändes även om framfödandet 
av oäkta barn, t. ex. hun fök a 
sidä^-mtB. Ålid 2) prep. Långs- 
med. Ähd 

*siders-med-bam sidä^mäbqfi stn. 
Oäkta barn. Ku Brdö 

"^siders-med-kvinna stdä§mä1cvina 
Fö, sidä§mäkvi^a Ku svf. Konku- 
bin. 

"^siders-om stdä^-om prep. o. adv. 
På sidan om. Ku 

^sidkrokog sidhrohu- adj. Sned (om 
person). Ped Pu — SM. 
= *syd- sydlcrolco(gär) adj. Lptr 

'''sidland sicUand stn. Kust. Mx 

'''sidlundes stdlundis adv. Liksom 
på sidan. Na 

"'sidlängdes sidläggdzst adv. Med 
sidan förut. vNyl mNyl 

*sidlänges sidländjist 1. -nj- adv. 
= fg. vNyl öNyl 

[sido]-*bette *sides- sidishita svm. 
Sidotoft i båt. Na 

[sido]kammare *sid- sidkamarä pl. 
obr., stm. Sängkammare. Hi 

[sido]steg *sides- sidistig stn. Fel- 
steg. Na 

*sidspik sidspik stm. 1 Spigg, gaste- 
rosteus. Wp 

"^sidstjälp i uttr. vara upa ststuölpin 
Vara nära att falla omkull. Gsv 

'''sidvart sival adv. Avsides, för sig. 
Re 



"^sidväder mdvädär pl. obr., stn. 
Sidvind. Mx — Sdt o. W. idm. 

*sie I sta svm. 1) Båtbordsfogning. 
Nyl EF Px 2) Kohår, användt 
till fyllning i fg. Na Ko HskPx 
= SI pl. sigt^ar sm. Rg i bet. 1. 

*sie II st svm. Pm Px, sia ut. gen. 
Gkby Ängsull, eriophorum. 

*si-far s%far stm. Py (mfl. i öNyl), 
sifqr stn. Na 1) Halvrund stång, 
som spikas långs båtbordens yttre 
fogningar. Py 2) Båtbordsfog- 
ning. Na 

sifferplåt sifärplåt stm. 1 Perpen- 
dikel-'slant'. Da 

'''sigillera sigilér(a) mNyl Bo Msk, 
sigiléär(a) SiySttilér(a) vNyl öNyl, 
siiUéär Py sv. vb. tr. 1 Hoplacka 
(med sigill förse) brev eller hand- 
lingar. 

*signe-stund? sinastund ut. pL, stf. 
Kort stund, ögonblick. Ped Pu 

Sigurds (1. Sjurds-)mäs8a? sur^mäs 
Hsk, stsu^- 1. stsusmäs. nVa, sius- 
mäS 1. fusmäå Na ut. pl., sf. 1) Be- 
tecknar en obestämd t avlägsen 
framtid. A. a. o. 2) Sjuso var- 
dagen. Na — no. sjursmess 23 
dec. 

*sihår sthår Nyl Na Pg Fö Ku 
Brdö, sihgr Å, sthuor Sj Py, st- 
huår Fby Hi, sihuar Kim ut. pl., 
stn. coll. Nöthår, tjänande till 
fyllning i båtbordsfogningar. — 
Rz 564 a Bhl.; no. sihår n. 

*sikot sikotär adj. Smärt (t. ex. om 
häst). Kim 

*sikt I sikt ut. pl., stf. Syn; ha, nu 
va ä sikt hä, ng d. v. s. det var 
något att se på. Brom 

*sikt II siht Wp, sift Nu stn. Rå- 
gång. 

'''sikt IH ingår i sms. *fallsikt, qv. v. 



itikt'*hark—*sim'krake. 



791 



sikt-*hark sihthark pl. obr., stm. 
Sikte på gevär. Ngö 

siktkom st/tkofi stn. Sikte, sikt- 
märke. Gsv — da. sigtekom. 

[siktmjöl heter siktanij^l Re, sikta- 
ni!^9l Na ut. pl., stn. 

siktnagel st/tnal stm. 1 Sikte, sikt- 
märke. Da 

*siktog siktu' adj. Försiktig. Vö 

sikt-*skura L *siktes-/(äfe«*wruKkr, 
siktä&kuro Fö svf. Siktskåra på 
bössa. 

siktskåp siktskåp stn. Apparat, hvar- 
igenom mjölet siktas i en kvarn. 
Po Ten (mfl.) 

*sil sil stm. 1 = segel (i kvarn). 
Tu 

*sila sil(a) Nyl Kim Hi Å, sil* Mx 
sv. vb. intr. 1: 1) Rinna lång- 
samt, droppa. A. a. o. 2) Fram- 
sippra (om en bäck). Nyl Mx — 
Rz 564 b Norrl.; no. silla. Jfr 
'^sela. 

*silder 1. *siller sijdär ut. pl., stn. 
coU. Slipgorr. Ku — Dl. — Ing. 
även i sms. slip-^silder, qv. v. 

[silesris] '''silris Manji stins ut. pl, 
stn. Drosera. Ped Pu 

'^silka siik(a) sv. vb. 1: 1) intr. 
Sippra, rinna långsamt; läcka. 
KslKaSnBromNaBrdö 2) Lång- 
samt (nästan droppvis) slå ut 
vatten. Na — Rz 564 b i bet. 1 
Nk. 

[silke användes i allmh. i bet. av 
siden. Redan i fsv. o. änsv. så. 
siltji ut. pl., stn. Namn på en 
grön sötvattensalg. Kim 

silke8blom[m]a siltjisblomo Lptr 
Strf, sältjäsblQmo Ko svf. 1) Stu- 
dentnäjlika, dianthus deltoides. 
Strf 2) Gökblomster, lychnis flos 
cuculi. Lptr Ko 



silkesbär sUkishar stn. Mulbär. 6sv 

silkesgräs sUkisgräs ut. pl., stn. En 

sjöväxt med silkeslen stjälk. Ksl 

Sj 
silkesträ silkistnB stn. Mulbärsträ, 

morus. Gsv 
silkesväder silkisvädär ut. pl., stn. 

Vackert väder. Pg 
^silkog sUko(gär) adj. Långsamt 

rinnande, framsipprande. Na 
^sillna? sill} sv. vb. intr. 1 Sina. 

Wp — Jfr Rz 564 b siUra v. 

'framrinna sakta, ss. vatten i ut- 
torkade bäckar' Jtl. 
sil-^^^stoppa stlstopo svf. Mellanlägg- 

ning i mjölksil. vNyl mNyl 
^silta säU sv. vb. intr. 1 Sippra ige- 
nom (snö 1. is). Px Mx — sökt sv. 

vb. imp. 1: hä s-ar Vägalaget är 

dåligt på grund av mycken och 

lös snö. Np 
*silv silv-, även sil- och sild- i smss. 

Silver-. Kim Na — fsv. silf n. 
*silv- 1. *silverbrand silbrqnd Kim, 

silvärhrqnd Fby Hi ut. pl., stm. 

Benämning på ringfingret i bspr. 

= *[sölve]brand *sölle- sylibrqnd 

stm. Hi 
*silvrog silvro(gär) adj. Besatt med 

silver; silverblandad. Na 
*silv-skred stlskrid Ped Pu Esse, 

silv- 1. silskräd Vö Lmo Kr Terj 

ut. pl., stn. = '^räkelorm, qv. v. 
[simjbröd^^^sinimas- sämash^ö pLobr., 

stn. Bröd, som barn braka taga 

med sig när de bege sig att 

simma. Ped Pu Lmo Kr (mfl.) 
[sim]gräs *simme- simagr(B^ ut.pl., 

stn. Säv, scirpus. Ru 
[simjhus "^simman- simanhus stn. 

vNyl mNyl 

= ""simmashus säniashus stn. nVa 
*sim-krake stmkraka Ingå SnKim, 



792 



[simma — *8mdervatten. 



simkräkka Hi svm. Hängsel (med 
kuaggar) över broanden till att 
hänga skötrepen på. 

[simma dma Ru Estl Nyl Fby Kim 
Pg Na, sim(a) Lptr Py, 8cm(a) 
mVa nVa, seäm(a) Py, s^m* sVa, 
s(pm* Kv, säma Hi Åhd, fämo 
Kkr böjes oftast svagt (vanl. då 
enl. konj. 1, men t. ex. i Lptr 
Py efter konj. 2) och är stund- 
om vb. tr., t. ex. s. hästar (d. v. 
s. ha hästar att simma, = ^synda, 
qv. v.) åtm. i Nyl. Estl Fby Pg. 
Pret. heter sqm i Ingå Sn. 

*sim[m]an siman stn. Teln. Mx 

*sim[m]e sima Ingå Ka Sn (mfl. i 
vNyl) Hi Kim Pg Åhd, sim Ru 
Gsv O Eg, sem 1. säm Nu stm, 
1: 1) Rem. Estl 2) Snöre, rep 
(ish. skot-). Ru vNyl EF Åhd — 
fvsk. sime fsv. da. no. sime m. 
'rep, band', Rz 566 a Svea- o. 
Götald; Äm. — Ingår även i smss. 
bröst-, sköt- och stad-*sim[m]e, 
qv. v. 

'''simmer simhär ut. pL, stn, coU. 
Glödspån, slagg. Ped Pu Kr Esse 
— Ingår ock i sms. smedje-^^sim- 
mer, qv. v. 

Simon simon oböjl. subst. ut. gen. 
Avträde (skämts.). Ten Fby 

*8i-[mossa], *mosse simosa vNyl 
mNyl, simusa mNyl öNyl ut. pl., 
svm. Mossa (ish. hypnum fluitans) 
anv. till fyllning i båtbordsfog. 

simpbyxa fämpböksa Kkr, fämp- 1. 
sämphikso Sött svf. Simprom. 

[sim]plats *simman- simanplas vNyl, 
simanplas Kim stm. 2. 

^simpog simpo(gär) adj. Klunsig, 
ovig. Na 

*8ims stm^ stm. 1 Falshyvel, Ksl 
Na 



^simsa sim^ sv. vb. tr. o. intr. 1 
Hyvla med fg. Na 

[simjställe '''sixnma- simastäl stn. 
He Sbo 

= '''simman- siman8täl(ä) stn. Nyl 
= suiunar- simar^täl 1. -^täl stn. 
Pg Na 
= ^simmas- sämastäl stn. nVa 

simulera simidéi'(a) sv. vb. intr. 1 
Dröja, söla. He 

^simtåg simtåg stn. = *simxne 2. 
Ko 

[sin] *senn pron. säfk f. sm n. scU 
pl. Sin Da Nyl (ish. öNyl) Kim 
(sälls.) Hi Sby Lfj Pm Px Korsn 
Mx mVa nVa, säij f. stn n. sät 
pl. Sin Np, sän f. sin n. sit pl. 
Sin Re pron. pos. 
Fmn. sin även Gsv Nu O Rg 
Wp Ngö AJid (m. sin resp. si^ 
n. si(). I Ru: sin f. sin (abs. o. 
pred.) 1. sinu (attr.) n. sit pl. sin 
(abs. o. pred.) 1. sinra 1. sintra 
(attrib.). 

'''sind si^d ut. pl., stn. Slipgorr. Brdö 

*sinder sindär ut. pl., stn. 1) Slagg, 
glödspån. Å Vö — Jämrost. Ko 
2) Pulveriserad sandsten, som 
hopröres med osaltadt smör till 
""slippsmörja. Na 3) Den sand, 
som vid slipning bildar sig på 
slipstenen. Ko 4) Slipgorr. Fö 
— fvsk. sindr fsv. da. no. sinder 
n.; Rz 568 a 'mycket allm., men 
ej i Dalm.'; VR 50 b, LL, Sp., 
Sdt, Weste. — Ingår ock i sms. 
slip-*sinder, qv, v. 

'''sinderkälla sindärfjeldo svf. Källa 
med järnhaltigt vatten. Ko 

'''sinder-slippa sindär^lipo svf. Lie- 
sticka. Ko 

'''sindervatten stndärvat^ ut. pl., stn. 
Vatten i 1. ur en *sinderkälla. Ko 



*8in-emellan — *8tppa. 



793 



^sin-emellan stn-indlan adv. (tis.) 
Sinsemellan. Pu — änsv. 

"^singla stggla Sn, siggla Brdö Ku 
sv. vb. intr. 1 Gå långsamt; söla, 
vara långsam. — Hs. 

^singiog 1. -ot sigglo(gär) 1. -otär 
adj. Senfärdig, långsam. Ku 

*sink sigk stm. 1 Krämpa av metall. 
Strf Py 

^sinka s. stgk {det. -a) svf . Hynda, 
tik. Bu — Ingår ock i sms. räv- 
*sixika, qv. v. Förek. som hund- 
namn Auriv. 29. 

^sinka v. I stgk sv. vb. intr. 1 
/i föj Slå till. Np 

"^sinka v. II sigki Gtev Nu O Eu, 
sigk Da Bg Wp; pret. sagk a. 
a. o., pl. stigku Da Nu O Ru 1. 
=: sg.; sup. sugkit Ru, sugkiDa, 
Gsv Nu O Wp, st\ugki 1. 8i%uki 
Rg Wp st. vb. intr. Sjunka. — 
Rz 567 a Gd; assim. *sicka Dl. 
Norge. 

*sinkel sigkäl 1. sintjäl Py Strf, 
sigkil Na stm. 1, sigkäl Na stn. 

1) Krämpa av metall. Strf Py 

2) Järnring anv. vid hopskarv- 
ning af kätting. Na (ntr.) 3) En 
stropp anv. ombord. Na (msk.) 

"^sinkla sigkäi sv. vb. tr. 1 Hop- 
skarva kätting. Na 
sin-ko sigkQ pl. -nar stf. Ko, som 

för tillfället står i sin. Na 
"^sinkog 8tgko(gär) adj. Långsam, 

sölande. Na 
*sinksafn sigksam adj. Långsam, 

senfärdig. Np — Rz 560 b allm., 

W. 
*sinn (= vices) ingår i sms. ett- 

*8inn, qv. v. — fvsk. sinn fsv. 

sin n., Dl.; da. sinde. 
^sinna [sig] sin-sä sv. vb. rflx. 1 

Komma överens, bli ense. Da 



'''sinnare sinar stm. 3 Sidensvans, 
ampelis garrulus. Mx 

*sinnbaddare sinbadar stm. 3 Arg- 
sint person. Px 

*sinnerlig sinärli- adj. Beskedlig. 
Esse 

*sinn(e)sätta [sig] sinsätisä Ped Pu, 
sinsät(a)'Sä 1. -si Nyl Na nVa; 
pret. o. sup. -sat 1. -sat Nyl nVa, 
'Sät Na nVa sv. vb. rflx. 2 Be- 
sluta sig för ngt. sinsat- pp. & 
adj. Besluten för att göra ngt. 
Nyl Ko Åhd Öb 

^sinnlig sinli- vNyl mVa Kr Lmo, 
sindlin Da adj. 1) Godsinnad, 
snäll, vänlig; beskedlig. vNyl mVa 
Kr Lmo 2) God, älsklig. Da — 
Rz 568 a Gd. 

*mnnog sino(gär) adj. Sinnad, hugad. 
Sbo 
sinu' adj. Elak. Nkby-tr. 

*sinselera sinsilér(a) sv. vb. intr. I 
Urinera, kasta sitt vatten. Po 
(mfl.). — da. sinselere; Rz 570 a 
allm.; Weste 'faire pipi'. 

^sint I sint(är) adj. Sinnad. vNyl 

— Rz 568 a Vm. Ög. Gotl. Bl. 
idm, 'vred' Svea- och Norrland, 
SM. 

*sint II sint(är) adj. Sinande (om 

ko). mNyl — Ingår ock i sms. 

*torrsint, qv. v. 
*sipp s. sip stm. 1: 1) Kalv. Hi Öb 

2) Snor 1. smuts i barnets näsa. 

Lmo — Jfr Rz 570 a sipp m. 

'hund' Vb., fvsk. seppe m. idm. 

— Ingår ock i smss. mjölk- och 
sopp-*sipp, qv. v. 

*sipp a. sip oböjl. adj. (pred.) Sken- 
galen, om boskap. Rg 

'''sippa sipu Ped Pu, sipo A Fö svf. 
Kalv. Dessutom sipa sipa Lock- 
ord till kalv. Mx 



794 



[sirap] *sirup L *8€rup— [sitt] sten ^sittan-. 



[sirap] *sirup 1. *serup sii-up Ngö, 
ströp Da, sirup Nu O Rg Wp, 
serup O, ströp Ru ut. pL, stm. 
Da Nu O Rg Ngö 1. stf . O (sirup) 
1. stn. O (s^rup) Ru Wp — da. 
sirup isl. sirop n. 

[sirapist sirapust stm. 2 Sekterist. 
Or 

'^sirka sirk sv. vb. intr. 1 Bliga, 
snegla. Da 

^sirkla I sirkäl sv. vb. intr. 1 = fg. 
Rg 

'''sirkla II sirkla sv. vb. intr. 1 Rinna 
smått, droppa. Ku 

*sirr sir stm. 1 Sidensvans, ampe- 
lis garrulus. Px Kv Must nVa 

*sirra? s. siru svf. Slött verktyg 
(såg, kniv, skära o. s. v.) Na 

*sirra? v. I sira sv. vb. 1: 1) tr. 
Sarga. Na 2) intr. Spela illa på 
fiol. Na — i Jfr da. sirre v. 'om 
gräshoppornas läte' (D.V.S.O.). 

*sirra v. II sir sv. vb. intr. 1 Sippra. 
Nu Wp — no. sirra v. 'dryppe 
tidt'. 

*sirrog? siru(gär) adj. Slö, ohvass. 
Na 

[si8kon]korv *siskan- siskagkorv stm. 
1. Sbo 

*siss[e] si§. stm. 1 Rövare, land- 
strykare, Sj — Sissame voro 
partigängare i Finnland under 
„stora ofreden**. 

*siste(n)s i uttr, i ststis(t)\, isis tis( t) 
Nyl EF Öb, här &c om ststäns 
1. sistäns vNyl, tär om ststis 1. 
sistis nVa, j|är i ststis mVa Ny- 
ligen. — fsv. siztis 1. siztans adv. 
'för någon tid sedan'. 

^sistning förek. i tis. po sistnindjin 
På sistone. Po (mfl.). 

[sitta v.] *sit^a siti Ru Estl Bo Ksl 
Ko Hvbfj Öb; prot. (bl. a.) sat 



Sby Lfj Kv Mx, såt Re, sot 1. 

.90^ vNyl, sot (enl. Danell blott 

plur.) Nu; sup. siti Nyl Ko Hsk 

Öb, sita Nyl Wp Fby, soti Sbo 

st. vb. intr. — fvsk. fsv. sitia v.; 

Dim. *sittja *såt *setit; Schibb. 

sup. sittit; inf. sittja f. ö. i änsv. 

(än Ser. LM.) 
*sitta s. I situ svf. Notvak. Hi 
"^sitta s. U ingår i sms. ^insitta, 

qv. v. 
[sitt]arbcte *sitto- 1. *seto- sittmrhit 

stn. Na 
[*sittas] ^sittjas sit^f^as pret. o. sup. 

satist vb. dep. Sätta sig. Wp 
[sitt).*bette, *sitto- 1. ^seto- situbita 

svm. Sittbräde i båt. Pg 
[sittjbräde *sittan-5iYafw6r<?däl. -6r<? 

stn. vNyl nVa 

= *sitto- 1. *seto-«Yu6r«davNyl 

Ksl, situbr<Bd Sbo, sttubrre Py 

Strf stn. 
[sitt]bänk *sittan- sitambägk stm. 1. 

vNyl 

= *sitto- 1. *seto- situbägk stm. 

1. Na 
[sitt].*ma, *sitto- 1. *seto- situful svf. 

Sittbräde på vävstol. Ru 
['''sitt-göra] *sitto- 1. *seto-gära .viYf4- 

gära ut, pl., sn. Arbete, som man 

förrättar sittande. Na 
sittiapp sitilap stm. 1 Sittbräde i 

båt. Gsv 
[sitt]lek "^sittan- sitatdäik 1- -lek vNyl 

mNyl 1. leäk Sj stm. 1. 
[sitt]plats "^sittan- sitamplas stm. 2. 

vNyl 

= *sitto- 1. *seto- situplats 1. -jjlas 

öNyl, sitiq)laa Na stm. 2. 
'^sittra sitru Lmo, sifär Sby svf. 

Andra biten av spanten (räknadt 

från kölen), 
[sittjsten *sittan- sitanstäin stm. 1 



sittstol— *sjudjävl€id. 



795 



Sten, lämplig 1. använd till att 

sitta på. vNyl 

= *8itto- 1. *seto- situstäin stm. 

1. Ingå 
sittstol sitistol stm. 1 Kuskbock. Gsv 

^sittan- sitanstQl stm. 1 Stol av- 
sedd till att sitta på. Nyl 
[sittstuga] sitt-^^stuva sitistuvu Ko, 

sitistuu Ko Hsk svf. Hvardags- 

stuga. 

= sitt^^^stöva sitstöuvo svf. Ingå 

(än anno 1900 i Bsds skgd). 

= ^sitto- 1. '''seto-stuva situstuvu 

Kim, situstu Na svf. 

ftz 571b & 691a Hs. Jfr fvsk. 

setstofa fsv. saetustuva f . 'bonings- 
hus'. 
*[sitt]-trött *sitto- 1. *seto- situtröyt- 

adj. Trött av att sitta. K v 
*sive siva ut. pl., svm. Po Ten Brom 

Fby Kim; sivar plt. Pg Säv, 

scirpus lacustris, — da. siv. 
*[siv]strå *sive- sivastrå stn. Sävstrå. 

Po (mfl.) 
*sjack stab Sbo Bo, fak Brom ut. 
pL, stn. Följe, sällskap; slå si i 

fak mä nogon. — Jfr *sack. 
"^sjacka fak(a) sv. vb. intr. 1 Pläga 

vara i flock och följe med någon 

eller några. Brom 
*sjagg fog stm. 1 Hästkrake. He 

- Rz 572 b 'långsam karl' Sk. 
*^BggSi/ag(a) sv. vb.intr. 1 Springa, 

ila. Po Ten Brom 
*sjana s. fqna svf. Okv. om en 

sjåpig eller osnygg kvinnsperson. 

Nyl — HU. (Rz 573 a) Sthm 

(Hjelmqvist Förn. 122 f.). 
*sjana v. fqn(a) sv. vb. intr. 1 Löpa, 

springa. Ten 
"^sjana-Maja fqna-maija pl. obr., svf. 

Okv. för en osnygg och slamsig 

kvinna. Nyl 



*sjasa I fqs(a) sv. vb. intr. 1 Sjåpa 

sig. Bo 
*sjasa II fasa sv. vb. imp. 1 Prassla. 

Ped Pu 
"^sjasig fqsi- adj. Färglös, black. Po 
*sjasker /osMr ut. pl., stm. Snuskor, 

okv. Po — Jfr Rz 573 a sjaskace- 

m. 'långsam person' Sk., sjask 

idm allm. 
^sjaskig faski' adj. 1) Långsam, 

trög. Po 2) O vårdad, snuskig. 

Po - Rz 573 a i bet. 1 Götald. 

Jfr da. siask n. 'smuts' (D. V.S.O.). 
'''sjassa /a^(a) sv. vb. intr. 1 Vara 

lat 1. håglös 1. snuskig. Brom 
*sjaxa faks sv. vb. tr. 1 Jaga bort 

med rop. Na 
*sjega ingår i sms, väder-*8jega, 

qv. v. 
'^sjo s. jte smss., se sjö. 
*sjo p. /q Lockord till häst. Py 
'^sjock fu^ stm. 1 Bit, stycke. Py 

— HU. Sm. '''sjock; sjok Sdm. 

Ög. Sm. Bl. HU. (Rz 573 b) VI. 
^sjona [sig] fon-sä sv. vb. rflx. 1 

Beskärma sig. Brdö Np 
"^sjonas fonas sv. vb. dep. 1 = fg. 

Np 
*sjua sm(a) sv. vb. intr. o. imp. 1 

Susa. Sbo Bo - Sdm. Nke (Rz 

568 b) Norge idm; äda. sjue 'råbe, 

larme'. 
*sjubb fob stm. 1 Snobb, sprätt. Na 
'^sjubbog fobo(gär) adj. Sprättig, 

snobbig. Na 
*sjubb-olja /oioZj^o svf. Parfym; hår- 
olja. Na 
'"sjuck s\!u!c stm. 1 Knöl, svulst. Sbo 
[sjuda st\u sv. vb. intr. 1 Kväka 

(om grodor). (Jsv 
^sjudjävlad fu\(Bvla(gär) adj. All- 
deles förbannad; stor, duktig. 

Nyl 



798 



f*8jäle] *sjal€—*själv-sltig. 



fala- 1. 8%älalm.o Bo, sj^älahysu 
nVa, fälabyso EF, félahysu Hi 
svf. Bössa avsedd för sälskytte. 

[*själe] *sjale stiql pl. obr., stn. 
Kalas, som hålles när en sal dö- 
dats. Ru 

"^själga fälg (pl. -ur) svf. Sälg, salix. 
Mx 

[själ]giims[e] *själe- fälaguim stm. 
1 Hvittrut (larus). Ksl 

[själ]-*hotta, *själe- /ä?aÄo^o svf. Sko 
av sälskinn. Fby 

[8jäl]-is *själc- fälms Nyl, fälats 
EF, si(Hais nVa, sikölats Wp stm. 
1 (pl. sällan) Is, på hvilken salar 
jagas; ga (&c) po (&c) f-ts Bege 
sig på sälskytte. 

själkari f<Blkql stm. 1 Sälhanne. Fö 

[själ]-klubba *själe- jälaklobo svf. 
Stor själbössa. Na 

själ-*kraka /^?iraAo svf. Sälharpun. 
Fö Ku 

[själ].*kut, *själe- siplakut Bo (Pell.), 
fäldktit Na stm. 1 Sälunge. 

*[själ]mode8 *själe- fälamodäs adv. 
(abs. 1. 4" aléna). Alldeles en- 
sam. Ksl 

[själjmor *själe- sttfilamor stf. 1 
Sälhona. Nu 

^själnas stenas Wp, stenas Nu sv. 
vb. dep. 1 Själas, ligga i själ- 
tåget. 

[själ]-*natt, *själe- fälanaht stm. 1. 
Sälhanne. Na 

[själ]skinn '''själe- fälashin mNyl Bo 
Msk, fälafin 1. -stjin vNyl öNyl, 
fälafin 1. -stjin EF sVa mVa, 
fälaskin Pg Na, fcelafin Hi, 8}äla- 
stdn nVa stn. 

[själ]-*skytteri, *själe-/ä7ayyj[äW ut. 
pl., stn, Sälskytte. Py 

*själster fastar stf. 1 Videbuske. 
Pm 



*själstra fälstro svf. Sälg, salix. 
Ljd Lptr Strf Py 

[själ]stång '''själe- /älastagg 1. -stqgg 
pl. -stäggär 1. -st^ggär stf. Ett 
slags skid, med tillhjälp hvarav 
skytten krypande närmar sig 
salen. öNyl 

[sjäij^^^ståt, "'själe- mälastät stm. I 
Sälhanne. Nu Odh 

*själv s. st\älw stn. Springorna 
mellan vävskedens spolar. Nu 

[själv pr.] *sjalv stj^l Ru 
= *sälv sälw Nu 
= *sjålv si^oU (oböjl.) Gsv, sij^ohc- 
Rg Wp, siålv Ped Pu, solw- Da 
Nu O, soU (oböjl.) Gsv pron. [O. 
Andersson har konsekvent sålåv 
och scUd från Estl — ett bevis 
för svarabh. o. w\] 
han /älv Hin onde. Fby 
Rz 572 b själv Sdm. Gotl. Sm., 
sjölv Nk. Dl. Hs.; Fryksd. Sörb. 
*sjålv. 

*självade fälvadt 1. /ölvadi Nyl, 
s\ölvadi nVa, s\ålvadi Ped Pu 
oböjl. adj. Självaste; hä va nu 
f, fan, = sj^öivadisti i svord. Ped 
Pu (mfl. i nVa). 

[självdödj *sjalvdoen st^qM^an f. 
-deu n. 'dött adj. Ru 

*s}äWd6{d)ing fälvdöigg stm. 1 Själv- 
spilling. Po Ten Brom — Sk. 
(Rz 573 a) SM. 'självdödt krea- 
tur', no. sj0lvdauding m. 'en, et 
dyr, som ventes snart at do selv- 
ded'. 

[själl-^^^vikare, *själe- fälavikar stm. 
3 Hvitfläckig säl. Na 

*självkänd fölvtjändär adj. Lätt 
igenkänd. Po 

^sjäiv-slug fölvslug(är) adj. Själv- 
klok. Na 



sjäLvspUlfing], -*ning —sjöknipa. 



799 



8jäivspill[ing], -*ning /älv- 1. /67r- 
spilni^g stm. 1. Po Py (mfl.) 

'^självsvålding sffil(v)S' 1. s}(ål(v)svol' 
digg Ped Pu, fölvsvoldigg Po 
stmf. 1 Självsvåldig person (ish. 
gosse). 

^självsvördas fäs^völas sv. vb. dep. 
1 Vara vårdslös. Or 

^självsvörding fäStVöUgg stm. 1 
Självsvåldig eller vårdslös per- 
son. Ku Vö — Gd (Ez 573 a) 
SM.; Ld sjelfswörding; no,sj0l(v)s- 
vyrding m. 

^självsvördog 1. -^n/MvölU' 1. stjäsr 
völu (1. 'i') Vö, fä».völir) Ku adj. 
1) Självsvåldig, överdådig. Ku 
Vö 2) Vårdslös. Vö — no. sj0l(v)s- 
vyrden adj. 

*själv-värk fölvärk ut. pl., stm. 0- 
förskylldt, qvs. av sig själv på- 
kommen värk. Ku 

[sjätte] *sjatte sttqt num. ord. Nu 
= *sätte set Ö. — fvsk. sétti fsv. 
saette äda. sette, Hs. VI. — VE 
46 b & 47 a. 

[sjö 8. har bl. a. formerna s\fjd Ped 
Pu, stsö nVa, skj^ö Ksl stm. 1. 
= *sjo stiQ Ru Estl (pl. st%ugmr 
StRg), st\u Wp stm. 1 — fvsk. 
sidr fsv. fda. sio(r) no. sjo, Dim. 
*sju m. — Jfr sms. *flottsjö. 

*sjö p. Slö s0 Lockord till häst. 
Sbo — Jfr *sjå p., *sjä. 

*sjöa fö sv. vb. imp. 1: 1) Bölja, 
svalla. Np 2) [up ym] Svämma 
över (om vatten). Px Mx — no. 
sjoa vb. i bet. 1. 

[sjöj-^^^al? *8Jo- 8t\oql stm. 2 Lom, 
colymbas aroticus. O 

[8jö]band "^sjo- 8t\Qbqnd Bg, st^tdjqnd 
Wp stn. Ribba under båtbottnen 
(en på hvardera sidan om kölen, 
något bord högre upp). 



sj<$-*boda föbgdo Nyl Fby, fyöbgdo 
Sj Py, fehodo Bo svf. Sjöbod. 

^sjöbord fö' 1. föboul stn. Lösreling 
å båt. Re 

sjöboskap föbgakap Nyl, fyöbgskap 
Sj Py, febgskap (1. s^^-) Bo ut. 
pl., stm. coll. Sjöråens boskap 
(i sägner och folktro). 

Sjöbärg föbärg vNyl mNyl,/yö6är^ 
Fby nom. propr. anv. eufemis- 
tiskt och skämtsamt som benäm- 
ning på näcken. 

sjödam födqmb ut. pl., stn. Disig- 
het, mist. Ku Brdö 

sjö-^^dukare födukar stm. 3 Dykare. 
Vö 

sjödån födon ut. pl., stn. Havsbrus. 
Ingå Sj Ksl — no. sjodune (u') m. 

*sjöfallen föfalin adj. Sjövan. Vö 

[sjöjfisk '''sjo- sjiQJisk stm. 1 Säl, 
phoca. Ru 

sjöfoder föfodär Nyl, s%efodär Bo 
ut. pl., stn. Vattenväxter (vass, 
säv m. m.), som kunna användas 
till kreatursfoder. 

sjögubben fögobin stmdef. Sjörået, 
näcken (har långt skägg). Po Ka 
Sn Ingå 

sjöhus föhus stn. Sjöbod. Ku — 
Jfr landhus. 

sjökalv fökalv vNyl mNyl, fyökalv 
Sj, fökalv Åhd stm. 1 Manet. 
= *sjo-kalv siiukälv stm. 1. Nu 
O Wp 
fsv. siokalver no. sjokalv m. 

[sjökapten fyökaften (1. -pt-) stm. 2 
anv. även som skämtsam benäm- 
ning på strömming. He 

sjökarl fökqr stm. 1 Sjöman. Pä 
Strf (pl. -kärar) Ku — äda. S0- 
karl idm. 

sjöknipa fökmpo svf. Knipa (fåg.). 
Ku 



800 



[sjö-hona] *sjO'kuna - fsjöjväder *8Jo-. 



[sjö-kona] *sjo-kuna stwkuna (def. 
-u) ut. pl., svf. Sjöjungfru, sjö- 
fru. Ru — fvsk. fsv. siékona f. 

sjökrabba fökraho svf. Märla, gam- 
marus. Å Brdö (& -u) 

sjökre[a]tur föh'itur stn. = sjöbo- 
skap. Strf 

sjö-*kummer stö- 1. stsn- 1. stsö-hum- 
bär ut. pL, stn. Pors, myrica gale. 
Ped Pu Kr Lmo 

sjö-kött siököt ut. pl., stn. coU. Fisk 
(skämts.). Sbo 

siö-*lid spöltd 1. sköhdPedPu./öltd 
K v Re stf. 1 Sjöstrand. 
= *sjo-lid stkidtö Rg Wp, stj^ult 
DsL Nu O, siioh Ru stf. (pl. -ar 
Da Nu O, -ir Rg Wp, -u Ru). 

*sjölösa /ölös ut. pl., svf. Stiltje. 
Np Bärgö 

*sjömanna /Öman sv. vb. intr. o. 
tr. 1 Iordningställa fartygsrigg, 
skrapa fartyg o. s. v. Na 

sjömansbyxor /ömaws&yÄ^^orplt. Klar 
fläck mellan skyar (skämts.). Pä 

*sjömans-lundes fömanslundts adv. 
o. oböjl. adj. På sjömannavis. Na 

sjömansväder fömansvädär ut. pl., 
stn. Vargaväder. Na 

sjönål fönål pl. -or Fö Ku 1. -wr 
Brdö, fönol pl. -ar Å stf. Kant- 
nål, syngnathus acus. 

[sjö]näcken "^sjo- st^onakin stmdef. 
Näcken. Ru 

sjöpigg fOpig stm. 1 Elritsa. Brdö 

sjörensning föränsrdgg ut. pl., stf. 
Vattnets blomning (d. v. s. dess 
uppblandning med gräs- 1. blom- 
frö vissa tider av sommaren). 
vNyl 

[sjö]-rot *sjo- si\QrQt (def. -a) pl. 
-r^tru stf. Alg. Ru 

♦sjöråd föråd Nyl, fyöruod Sj Py, 
si^eråd Bo stn. Sjörå. 



sjö-*räk jöräk ut. pl., stn. Från 
havet indrivande regn och dim- 
ma. Ksl — fvsk. hafirek n. 

sjösilke fösUtji Ten Brom, fyösätji 
Kim, jyösiltji Hi pl. obr., stn. 
Namn på en vattenväxt. 

*sjösktiren fyöskurin adj. Inskuren 
av vikar. Fby — Jfr fvsk. våg- 
skorenn idm. 

[sjöj-*skörd (1. -*skäl?), *sjo. si%uskäl 
Nu, stiusktf^l Wp stn. Sjöbrädd, 
yttersta strandbrädden. 

[sjö]-*sopp? *sjo- stf^osop ut. pl. o. 
gen. Skiffer. Nu Ödh — Jfr diall, 
*sopp 'svamp'. 

sjösprång fösprogg stn. Plötslig 
stigning av havsvattnet (inträf- 
far ofta vid sjuso varetiden). Ksl 
— Jfr Jyll. havrending idm. 

sjöspöke jOspök stn. Sjörå; även 
okv. vNyl Pm Px Korsn 

*sjöstillna fyöstiln(a) Kim, fyöstih 
n(a) Fby sv. vb. imp. 1 Bli 
stiltje, lugna å hav. 

'''sjöstillnad föstijna Ku, fyöstthia 
Kim, fyöstilna Fby ut. pL, stm. 
Lugn å hav, stiltje. 

'''sjöstillt fyöstUt adv. Fullkomligt 
lugnt på sjön. Hi 

sjö-svin fösinn stn. Benämning på 
fartyg, som med fören dyker 
ned i vågorna. Na 

'''sjö-tamd fötamdär adj. Van vid 
sjömansliv. Na — Jfr fvsk. tamr 
'van' i Vegtamr mfl. 

[sjö]träck *sjo- sttoträk (& 5?|w-) ut. 
pl., stm. Skiffer. Odh Rg 

sjöved /öved Åhd, /öved 1. /yved 
Pg ut. pl., stm. coU. Ved, som 
forslas till en stad för att säl- 
jas. 

[sjö]väder *sjo- si%uv(rr ut. pl., stn. 
Vind från sjön inåt land. Nu 



sjöfåskajj •^åske—skafi-stocJc. 



801 



sjö-[å8ka]» -*a8ke föåska Ten Ksl, 
föo^Jca Nyl, fyöoajca Sj Py, ste- 
1. feoska Bo ut. pl., strn. Från 
havssidan uppstigande åska. 

'^skabba skaha 1. -o svf. Skrabba, 
en flundreart. Na 

^skabbfiundra skab flundra svf.=:fg. 
Na 

^skack skak' adj. Sned, skev. sVa 
Vö — fvsk. skakkr fsv. skakker 
da. skak; Bz 577 a ^nästan allm." 

*skackla skakäl sv. vb. tr. 1 Onö- 
digtvis förstöra. Py 

[skad]bot "^skade- skadahot pl. -hntär 
stf. Ersättning för skedd skada. 
Nyl — fvsk. ska&aböt no. skade- 
bot f., da. skadebod, Fryksd. 

*skadda skado svf. Myra. Ksl Esbo 
Bo — Ingår ock i sms. etter- 
*skadda, qv. v. 

*skadc skada Nyl Ngö EF mVa 
nVa, skqda Ngö Hi Ahd, skaöa 
Ru Da Nu Wp, skqöa Gsv, skoöa 
Nu Wp, skqdi^ sVa, skq Ru, skuöi 
Rg svm. (pl. i allmh. obr.; Rg. 
skaötf^r) — fvsk. ska&e fsv. 8kal>e 
m.; UppL; rspr. inpå 1800-talet. 

skade-mag skadamdg stm. 1 Måg 
som, sedan han hävdat mön, 
lämnat henne. Pä 

skade-tag skadatag stn. Skadligt 
företagande. Nyl 

skade-träd skadatrad stn. Trä, som 
det är skada att hugga ned. 
Na 

[skadlig] ^skadeUg skadäli(gär) adj. 
Skadlig. öNyl 

"^skadot skaSi(%)ät' adj. Skadlig. 
StRg < *8ke&iöttr ; jfr fvsk. ske&ia 
pret. skadda vb. 

[skaffare skafar stm. 3 Marskalk 
på bröllop. Ru 

[skaft skaft stn. (bl. a.) 1) Stjälk på 



t. ex. potatisväxter. Nyl 2) Övre 
delen av årdergrenen. Pg 

'^skafta skaft(a) sv. vb. intr. 1 ösa; 
t. ex. hä gik sud om sud o vatnä 
skvala (= svallade) so hä skaf ta 
in håra, Ksl Brom — Kske ellipt, 
för „ösa med (fvsk.) skaptker 
(= öskar)". 

8kaft[brott], -*bråt skafthrät* Mx, 
skafthruot Sj stn. Orätt trampning 
vid vävande (då man väver fyr- 
skäftadt). 

*skafthackor5Ä:fl/i^Äaior plt. De gröv- 
sta blånerna, som först tagas från 
linet. Sj Ksl 

skaftknä skaftkntp stn. Bräde, hvar- 
vid vävblocken äro fästa. Ru 

skaftkolv skaftkolv Sj Ksl, skaft- 
kalv Lptr stm. 1: 1) Vävblock, 
som underlätta solvens rörelser. 
Sj Ksl 2) Solvkäpp. Lptr 

skaft-[*kolve], -*kölve skaftkölva Py 
Strf, skaftkälva Bo svm. 1) Solv- 
skaft. Py Strf 2) Träpinne, hvar- 
vid trådskaften äro fästa i en 
vävstol. Bo 

skaft-krake skaftkraka svm. Ett med 
fyra tinnar förse dt trä, hvarom- 
kring vävskaft knytas. Ksl Lo 

skaftkäpp skaftjäp vNyl Fby Kim, 
skaftjähp Ku stm. 1 Solvskaft. 

8kaft-*lunnar skafUonar mplt. Skaft- 
block i vävstol. Mx 

^skaftnar ingår i sms. "^framskaftnar, 
qv. v. 

^skaftskål (1. skaff-skål?) skafskäl 
stm. 1 Skål, svarvad spillkum 
av trä. Ku — Jfr fvsk. skåp- 1. 
skaptker n. 

skaft-stake skaftstoka svm. Solv- 
käpp. Nu Wp 

skaft-stock skaftstiik stm. 1 = fg. 
Wp 



802 



*skag[e]—[shal]bär *skal€'. 



*skag[e] skaij stm. 1: 1) Lång stenig 
udde. Bo Strf 2) Kärr, moras. Bo 
3) Däld. Bo Skqgän är ortnamn 
i Eckerö, Shaijin i Pyttis. — 
fvsk. skage fsv. skaghe m. 'udde', 
Rz 575 b skag n. Vb. 

*skak skak ut. pl., stn. Skakning. 
Sbo Bo — no. skak n. 

'''skaka skäku Na Nu, skäku Kr, 
skako Bo Py svf. 1) Skakning, 
skälvning av sjukdom. Bo Py 
2) Viss portion halm. Nu Na — 
Hö- 1. halmtapp. Kr — Rz 576 b 
'frossa' Gd, no. sköka (o') f. 'staörk 
rystelse', skjekk m. i bet. 2. 

skakare skakar stm. 3: 1) Kvarn- 
leka. nVa 2) Ett okv. Vö — no. 
skakar m. i bet. 1. 

skakas skökas sv. vb. dep. 1 Skälva. 
Estl 

[skak]-*bisse, '''skake- skakäbisi svm. 
Kyrkstöt. Sbo 

"^skake skaka pl. obr., svm. Sylta; 
gelé. Bo Sbo 

[skakel] *skakul skakid Nyl, skakul 
Nu EF mVa nVa, skukul [till- 
jämning av skQkuU] Pm Px, stm. 
1 Fld 1. stf. 1 Nu. — fvsk. skq- 
kull fsv. skakul m. 

skakelbräde skakälhr(B pl. -där stn. 
Slå, som förenar två skaklar. Py 

[skakel]-*ketog, "^skakul- skakuUjitu- 
adj. Skrämd för skaklarne (om 
häst). Vö 

skakelkäpp 1. ^skakul- skakältjäp 
öNyl, skakulkäp Bo Msk, skakul- 
tjäp Kim Vö Re, skakulfsäp nVa 
stm. 1 Krokigt trä 1. träkrok, 
hvarmed skakelparet fästes vid 
åkdonet. 

[skakel-lycka] '''skakul-lyckja ska- 
kulytju svf. Vidjeögla i skakel- 
käppen. Vö 



"^skakel-man skakälman pl. -mänär 
stm. Kvarnleka. Ka Sn 

skakelrede 1. "^skakul- skakälräidi 
(1. -ä) 1. reda (1. i) vNyl, skakid- 
raid öNyl, skakulräid Na stn. 
Seltyg utan svansrem (passim: 
med svängel). 

skakelrumpa skakälrompo svf. Svän- 
gel till fg. Kim 

skakel[släde],-'^slede skakäLUida svm. 
Släde, hvars medar stå nära hvar- 
andra. Py Strf 

skakelträ skakä^t^e stn. Kroken i 
skaklarne. Np — Rz 577 a DL 
Vb. 

skakel-^^tuga 1. '''skakul- skakäl- 1. 
skakultugu vNyl Bo, skakultugu 
Na Pg svf. Vidjelänk, hvarmedels 
skakelparet fästes vid släden. 

[skak]-kärra '''skake- skakakäro svf. 
Kärra utan resårer. Ksl 

'''skaklog skaklu- adj. Skälvande, 
darrande. Kv 

]skak]näbb '''skake- skakanäh stm. 1 
Okv. för en person, som ständigt 
nickar med huvudet. Ten Brom 

"^skakog 1. -ot skäkU' Bo Sbo vNyl 
(pass.), skakat- Nu O adj. Skäl- 
vande, darrande. — no. skakutt 
adj. 

[skak]sticka*skakan- skakanstiko svf. 
Redskap, hvarmed lintottar lagas. 
Fby Kim 

[skak]sylta *skake- skakasylto 1. -a 
ut. pl., svf. A la daube. Ingå 
Ksl 

'''skala s. skalu svf. Skal på rot- 
frukter. Ingå 

'^skala v. skala sv. vb. tr. 1 fihöp] 
Hopsamla 1. hopkalla (personer 
1. djur). Ped Pu — Av skälla? 

[skaljbär *skale- skaliber* stn. Hjort- 
ron. Np Pm 



fskal]'*duja *skale — sJcalniash. 



803 



[skal]-*duja ^skale- skcdaduijo svf. 
Okv. för en flicka, som gärna 
löper omkring. Ten Brom 

"^skale skal* svm. Spets, topp. Np 

[skalj-^^^gega, '''skale- skalakiga svf. 
= skal-^^duja. Sn — Jfr kske 
Rz 196 b gigä m. 'haka' Gd. 

skalgubbe skqlgobä svm. Snigel. Fö 

^skalka skalko He Gkby, skalku Kr 
Re svf. (i Gkby ut. gen.) 1) Av- 
delning av tid eller väg. A. a. o. 
2) Sammanhang, fortsättning. Kr 

*skalkog ifkalko(gär) adj. Skalkak- 
tig, listig. Na 

[skall hjvb. har pret. konj. ski A 
(Fstr mfl). — < fsv. skyldi idm 

"^skälla skal(a) sv. vb. tr, 1 Göra 
skallig 1. bar dymedels att man 
t. ex. nedhugger flere trän eller 
avbryter flere kvistar eller bl. a. 
när stormen berövar träna dessas 
löv o. s. v. [vanl. -j- tit] Nyl — 
Rz 578 a Vg., 396" b Dl.; Sdt 
skälla (af) 'denudare'. 

"^skållad skalad är adj. Skallig. Da 

^skallas skalas sv. vb. dep. 1 Föra 
oljud. Wp 

^skalldunder skaldundär ut. pL, stn. 
Hårdt genljud. Na 

^skalle skala svm. Hög bärgudde. 
Po Ten Brom Fby Hi Kim Pg 
— no. skalle m. 'upphöjning på 
marken; hög bank i sjön'. Förek, 
inom Sverge i namn på bärg- 
toppar (Rz 577 b, Rääf Ydre). — 
Ing. ock i sms. bärg-^^skalle, qv. v. 

"^skaller skaldar ut. pl., stn. Skall- 
rande. Sbo (mfl.) 

^skallerföre skaldärfyörä ut pl., stn. 
Dåligt före på tillfrusen väg. Sj 

'^skallergubbe skqldärgob pl. -ar sm. 
Höskallra, rhinanthus major & 
minor. Pm Px 



"^skallermört skaldar- 1. skalärmört 
stm. 2 Öknamn på Karis- och 
Snappertunaboarne; även Kyrk- 
slättsboarne vilja numera heta 
så, men detta därför att de ej 
önska vidkännas sitt gamla ve- 
dernamn hundkokare. — Sk. skall 
'mört' (Rz 577 b) da. skalde. 

*skaller-val skaldärvql stm. 1 Kvarn- 
leka. Lmo — Jfr fvsk, vqlr ra. 

*skallfbre skal f er ä ut. pl., stn. 
= *skallerfbre. Bo 

*skallhuvad 1. -ig 1. -og 1. -ot skal- 
huva(gär) Ksl, skalhuvugär Ingå, 
skalhuvi' Ka Sn Ingå, skalhuvtat- 
Wp, skalhuviät- StRg, skalhuat- 
Gsv Nu O adj. Skallig. — Rz 
578 a skallhoed adj. Sk. 

*skallig-huvog skalihuvugärs^di.=ig. 
Ngö 

= "^skallot-huvot skalat-hnviätär 
adj. Rg. 

"^skallnackot skalnakat- adj. = fg. 
O 

"^skallra s. skqldro 1. skqlro svf. 
Blomfjäll på havreax. Sbo öNyl 
— Ett skqldru, svf. med okänd 
bet., ingår i ortnamn i Hitis. 

""skallra v. skaldur O, skaldar Da 
Gsv sv. vb. intr. 1 Skvallra. 

""skallrog skaldro(gär) adj. Hård och 
skrovlig (om en väg med isgata). 
Bo 

'''skal-lös-ägg skalyösäq stn. Agg om- 
givet av en hinna, ej av skal. Py 

[skälm skälm Estl, skälm Ngö stm. 
1 Pärm. 

skal-^mack skälmsk (pl. -a) Ru, 
skalmak (pl. -ir) Estl stm. 1) Skal- 
djur. Ru Estl 2) Allehanda in- 
sekter. Estl 

skalmask skqlmask stm. 1 Snigel. 
Å Ku 



804 



*skalme'-*8kanka. 



*skalme skalma svm. 1) Skälm. Nyl 
2) Bokpärm. Nyl — Sdt i bet. 
1. — Ingår ock i smss. bok- o. 
väv-*skalme, qv. v. 

'''skalmog 1. -ot skalmo(gär) adj. Gre- 
nig (om trä). Na — skalmatär adj. 
Försedd med pärm. Ngö — In- 
går även i sms. *långskalmot, qv. v. 

'''skalog skalo(gär) adj. Kal. Na 

[skal]-*vabba, *skale- skalavaho Po 
Ten Brom, skalavabo Fby svf. 
Skalbagge. 

*skalvot? i uttr. häu<Br (= är) -^kal- 
vat Det ger genljud. Gsv 

"^skamfara skamjara pret. -for sup. 
'fari st. vb. tr. Skamfila, skymfa. 
Po Ten — fsv. skamfara vb. 'for- 
daerve, skaemme'. 

*skamfaras skamfaras pret. fo§t 
sup. -farist st. vb. dep. Bedriva 
samlag. Gsv 

*skamféra skamfér(q) sv. vb. tr. 1 
[m- & -m-] Skymfa. Nyl — msv. 
skaxnfsera no. skaxnfera nit. scham- 
féren da. skamfere, Rz 578 b 
allm.; Ld o. Ihre skamfåra. 

*skamgå skamga pret. -deeg sup. 
-ggii st. vb. intr. Besegra (säges 
om en underlägsen, som besegrar 
sin överman). Px 

skam-*hunda skamhwQdo svf. Okv. 
på en föraktlig kvinna. Ku 

skamhynda skam(h)yndo Ingå, skam- 
hirfdo Ku svf. = fg. 

skamknut skamknut pl. obr., stm. 
Skamvrå. Nyl 

[skamlig skambli- adj. Skamsen, 
blyg, flat. mVa nVa. — Uppl. 
(Ez 578 b) Hs. 

^skamlösa skaml(mso 1. -Idso ut. pl., 
svf. Skamlöshet; mest i uttr. i 
S'On. vNyl — Ez 578 b Hs.; no. 
skamloysa f . 



^skamlösing skanUOstgg stmf. 1 
Skamlös person. Po Ten Brom 

skamskrinda förek. i uttr. läg bäs- 
lä i skamskrindon (vid bröllop). 

Å 

'''skamskådas skamskodas sv. vb. dep. 
1 Se hvarandra stint och på kort 
håll i ögonen, „steka mört" (en 
lek), öb — fvsk. skam(m)r fsv. 
skamber adj. 'kort'. 

'^skamstjäla skamstjéUa pret. (brukas 
ej) sup. -stidi st. vb. tr. Stjäla 
till en annans stora skam eller 
harm och skada (t. ex. då ägaren 
bättre kunnat vakta sina till- 
hörigheter). Po — fvsk. skam- 
stela; Sörb. skammstäta, Rz 578 b 
skammstulen Og. 

skamtacka skamtaka 1. -o Njl Fby 
Kim Å, skamtahka Hi svf. Okv. 
på en liderlig, illa känd kvinns- 
person. — Ez 578 b Ög. 

'''skangla 1. '*skångla skagglo svf. 
Någonting långt och smalt, t. ex. 
ben, kvist 1. spö o. s. v. Po 

'''skangiog 1. -ot 1. '^skångiog, -ot 
skagglogär Po Ten, skagglo(gär) 
Fby, skaggh4gär Hi, skagglotär 
Ingå, skagglotär Kim Pg, skogglo- 
Po He Sbo (mfl.) adj. 1) Lång 
och mager, skranglig, gänglig. 
A. a. o. 2) Lös, ledig. Fby Kim 
Pg — D ppl. *skångiug. Jf r *skäng- 
log och Ez 578 a. Ingår även i 
sms. "^långskanglog, qv. v. 

'^skanglus skagglos pl. obr., stm. 
Eäkel. Hi 

"^skank skagk- adj. Sned, skev. Py 
Hvbfj Öb (minst i sVa) — ög. 
Kim. öl. (Ez 577 a) ÖHd. Uppl; 
da. skänk 'halt'. — Jfr *skack, 

'''skänka skagko svf. Skänk, skånk. 
Po 



[skans-- [skam] *skå[r]n. 



805 



[skans skans stm. 1 Predikstol. Estl 

— Av ty. schanze. 
^skansa I skans(a) sv. vb. tr. 1 [ot 

sä &c] Tillskansa sig. Nyl Ped 

Pu 
"^skansa II skani(a) sv. vb. intr. 

descr. 1 Gå, spatsera; skansar o 

gqr. Hi 
skansnät skansnät stn. Nät, hvar- 

med man tillstänger en mindre 

vik. Ksl Esbo 
*skap skåp Ru Pm Px, skqp Nu 

Eg Wp Pm pl. i allmh. obr., 
stm. Pm 1. stn. a. a. o. (även 
Pm) Könsdelar : i allmh. Pm Mx, 
hos häst Pm, hos man f. ö. — 
hä gar 1. går i skapi (1. -ä) Ksl, 
i skqpi Estl Få bråck. — fvsk. 
skQp npl., fsv. fda. skåp nda. 
skab n., Bz 579 b allm.; Spegel 
Gloss. idm, hos Ser. 'groin, in- 
guen', Ld Ihre o. Weste 'penis'. 

^skapa skap(a) sv. vb. intr. 1. imp. 

1 Passa. Vö Ped Pu 

skapa [sig] skap-säl, -sil, -säij xnl^yl 

vNyl EF mVa nVa, skqp^-sä s Va, 

skqpa-sä Fö, skahp(a)-skg Hi sv. 

vb. rflx. 1: 1) „ Forma sig**, skicka 

sig, bära sig åt; göra sig till. 

A. a. o. 2) Passa, anstå. sVa — 

no. skapa seg da. skabe sig 'bete 

sig'. 
^skapande skapand oböjl. adj. Pass- 

lig, lämplig. Pm Px 
*skapandes skapandist oböjl. adj. 

= fg.; int 1. it skapandist grand 

Aldrig en smula. Nyl 
^skapare skapar stm. 3 Penis. Bo 

Pä [Trol. avledt från *skap.] 
*skapas skapar sv. vb. dep. 1: 1) Bete 

sig, bära sig åt. Ingå Vö 2) Passa. 

Vö 
"^skaplon skaplgn Na Ko Np Px 



Mx, skaplöun Kim stm. 3 (1. ut. 
pL), skaplgn NVet ut. gen. Form, 
utseende, skapnad; modell. — 
Under något skiftande former i 
Uppl. Nk. Ög. Sm. Sk. Gd Jtl. 
(Rz 579 b f.) Vg,; da. skabelon 
no. skapelon f. 

"^skapna skqpno svf. Membrum vi- 
rile. öNyl 

*skar skar öNyl, skqr Gsv Sbo Na 
stn. 1) Skåra. Gsv öNyl Sbo 
2) Inhuggning tvärs över stock 
eller växande trä. Na — fsv. da. 
skar n. 

*skara s. I sköru svf. Ugnsraka, eld- 
skyffel. Ped Pu — fvsk. skara f . 

*skara s. II skqru svf. Stare, sturnus 
vulgaris. Kr 

*skara v. skar(a) sv. vb. intr. 1 
Käxa, träta, strida. Ingå (Bsd) 

*skare skara Ru, skara Gsv svm. 
Skara. — fvsk. fsv. skare m., 
Vg. (Rz 580 a) Uppl.; Schibb. 
Ser. Ld Sdt W. 

*[skar]fc5re '^skare- skaraförä vNyl 
mNyl, skaraf&r Na Pg ut. pl., 
stn. Vägalag då skaren håUer 
att köra på.— Rz 580a Vb.;no. 
skarafore n. 

*skarja s. skar\o svf. Mängd, skara. 
Ka Sn Ingå Sj — Jfr ♦skär- 
ning. 

""skarja v. skar%a sv. vb. imp. 1 
[på] Frysa till skare. Ingå — 
Jfr sms. '''påskarjad. 

[skar]-*kord(a?), *skare- skorakg^ ut. 
pl., sf. Skara. Da 

[skar]-mor *skare- skoramor stf. 1 
Brudfrämma. Wp 

[skar]möss *skare- skoramös stn. 
Lemmel, myodes. nVa 

[skam] *skå[r]n skån Da Gsv Nu 
O Rg Nyl öb, skuan Ru, skuon 

102 



806 



sJcarn?'groda 1. * skar o- ?— skarv-* tujyp. 



Sj Py, skon Kr, skåii Wp ut. pl., 

stn. 
skam?-groda 1. *skaro-? skorugro 

pl. -ar svf. Padda, bufo cinereus. 

Wp 
[skam]-grå *8kå[r]n- skäggrå- adj. 

Smutsgrå. Ped 
*[skarn]gylta *skåm- skåtigtlt Wp, 

skorgilt Nu svf. Qråsugga, oniscus 

asellus. 
[skam]hus *skå[r]n- skdnhus stn. 

Avträde. Ped 
[skarnjkråka *skå[r]n- skågkråko svf. 

Nötskrika, garrulus glandarius. 

Sbo 
[*skamog] *skå[r]nog 1. -ot skänu- 

nVa, skånatär Gsv adj. Skiten, 

smutsig; eländig, usel. 
[skamsj-^^ruke, "''skåfrjns- skuansruka 

svm. Gödselhög. Ru 
[skam]svin *skå[r]n« skånsvtn stn. 

Snusker, okv. Gsv 
[skamtand] *skå[r]ntann- skäntan pl. 

tändär stf. Utväxt i piggform 

på en hästtand. Bo 
[skamjvatten *skå[r]n- skånvati^ ut. 

pl., stn. Smutsvatten. E8tl(excl. 

Ngö) 
*skarog skaru(gär) adj. Som har 

skare (om snö). Bo Sbo Na 
"^skarpa skarpo vNyl mNyl, skarpa 

Brdö svf. 1) (ut. pl.) Skärpa; ^0 

skarpon tis. Med allvar, med ef- 
tertryck, med all kraft. vNyl 

mNyl 2) Äng 1. åker med skarp 

och ofruktbar jordmån. Brdö 
skarpbröd skarphrö stn. Hårdt bröd, 

hålkaka. öNyl Å nVa 
skarpbröst skarphryst stn. Bröstben. 

Nkby-tr. 
skarpgubbe skarpgob (pl. -ar) sm. 

Hjortronkart. Pm Px Mx 



*s\ajn^laaxiåog skarphqndo adj. Hård- 
hänt. Py Strf 

skarphatt skarphat stm. 1 Halvhög, 
rundkuUad styv hatt. Å Öb 

*skarphet skarphatt 1. -het l^yhskajp- 
heät Sj ut. pl., stf. Skärpa. 

skarp[mossa], -*mosse skarpmusa 
ut, pl., svm. Björnmossa, poly- 
trichum commune. Nu O 

*skarpna skarpn(a) sv. vb. intr. 1 
Bli skarp och hård. Ru Gsv Rg 
Ngö vNyl -~ Ög. Sm.; Weste; 
no. skarpna v. 

skarpnacke skarpnaka svm. 1) Löja, 
aspius alburnus. Ingå 2) En kopp 
kaffe med spirituösa. Strf 

*skarpnas skarpnas sv. vb. dep. 1 
Hårdna, Nu Da 

skarptunder skarptondär ut. pl., stn. 
Björkticka, boletus igniarius. Py 

""skärra skar sv. vb. imp. 1 Skallra, 
genljuda. Ped Pu — fsv. no. 
skärra v., Sk. Sm. Ög. (Rz 580 b) 
Fryksd. 

^skarrog 1. -ot skarogär 1. -otär adj. 
Kal, gles (t. ex. om enrisbuskar). 
Kim — Jfr no. skarren adj. 'svag, 
usser. 

[skar]-skida *skare- skaraskido svf. 
Snöskid. Pg 

[skar-skoj *8kare-sku skarasku (pl. 
-o) stf. Skridsko. Ru 

'''skarva s. skarvu svf. Skarv. Ngö 

^skarva v. skarv sv. vb. tr. 1 Av- 
barka ett trä för andra (Px) eller 
tredje (Esse) gången. 

*skarvhiigga skarvhug sv. vb. tr. o. 
intr. 2 Hugga med ^skarvyxa. 
Na 

skarv-*tupp skarwtup stm. 1 Hvart 
och ett af de från brudkronan 
nedhängande smala färgade ban- 
den. O 



'*8karvyx(a)'-*8ked 1. 



807 



"^skarvyxia) skarvybs svf. Px, stf. 

(pl. -ur) Vö En som hacka skaf tad 

yxa, hvarmed trän urholkas. 
"^skas skqs stm. 1 Skridsko. Pg — 

Jfr eng. to skate vb. 'åka skrid- 
sko'. 
^skata sJcat(a) sv. vb. tr. 1 Toppa 

trän 1. buskar. Na Ped Pu — 

no. skata v. idm. 
[skat]blår *8kate- skaUibluår ut. pL, 

stm. Den blår, som erhålles vid 

linets första häckling, Fby — 

Ez 581 a Sdm. 

= ^skateblånar skatabhuinar plt. 

Kim 
"^[skatl-grann '''skate- skatagran(där) 

adj. Starkt avsmalnande mot 

toppen eller änden (om trä 1. 

stock). Na 
[skat]hackor ''''skate- skatahakor plt. 

De grövsta blårna, som först 

tagas fr&n linet. mNyl Sbo 
skathugga skathug(a) pret. -hog sup. 

'hugi st. vb. tr. Häckla de första 

skävorna från linet. He 
[skat]-*huggor, '''skate- skatahugor 

plt. = *skathackor. Bo 
*skatog 8katu(gär) adj. Avtoppad 

(om skog). Na — Jfr sms. *lång- 

skatog. 
[skat]-snäv '''skate- skatasnfev(är)B,åy 

= ""skatgrann. Na 
[skat]-strunt *skate- skatastront stm. 

1 Årsskott i träskaten. Sbo 
[skat-trubbtg] *skate-trubbog skata- 

trobo(gär) adj. Trubbig i skaten. 

Na 
[skat]-ände "'skate- skataända svm. 

Toppände på trä eller stock. 

Na 
^skava s. skaim svf. Skavjärn. Ped 

Pu — fvsk. skafa äda. skave f.; 

Hs. Gstr. 



[skava v. skava sv. vb. tr. 1 Lista 

sig till ngt av ngn. Na 
skavare skavur (pl. -urar) stm. 1 

Skavkniv. Ngö — no. skavar m. 
"'skavbröd skqvbröd stn. Skrapkaka. 

Brdö 
["'skavbulle] '"skavebuila skavabulo 

svf. = fg. Pä — Ez 582 a skav- 

buUe m. Uppl. 
*skave skava Vö NVet, skav* Pm 

Px Mx svm. Skavjärn. — fsv. 

skave m., Gstr. (Rz 582 a) Sörb.; 

VE 39 a 'skrothöffuer, SL. Ing. 

även i smss. band-» "'gnärr-, kim-, 

knä-, ''Tmärr-, "'marr- och rot- 

"'skave, qv. v. 
'''[skav]kaka '"skave- skavakaku svf. 

= "'skavbröd. Bo 
*skftvor skavur plt. Spår efter skav- 

ning. Na — Ez 582 a 'skovor 

ur en gryta' Uppl. Gd. 
[skav]sår ""skave- skavasuor stn. Py 
*ake sk^ Esbo Na, /g Ingå Sn sv. 

vb. intr. 3 [abs. 1. + bort 1. ut] 

Avlägsna sig efter slutfördt ar- 
bete; spec. lämna fartyget sedan 

man urlastat det. — no. skje v. 

'skaffe bort, skille sig ved'. 
*skeckla v. skäikäi sv. vb. intr. 1: 

1) Gå 1. ligga med benen i kors. 

Na 2) Slå dank. Na 

fäkla sv. vb. intr. 1 Masa sig. 

""skeckla s. skäiklo svf. Okv. för 
en som ""skecklar i bet. 1. Na 

""skecklas skäiklas Na, fäiklas Ko 
Hsk sv. vb. dep. 1 Ligga och 
masa sig. 

""skeckiog skäiklo(gär) adj. Lång 
och mager. Na 

"'sked I skäid Pg, stjed 1. /^d Ped 
Pu stm. 1 Ped Pu 1. stf. 1 Pg 
Skida, balja hos växter. Ped Pu 



808 



*sked II—*skemfm]a v. L 



Full ärtskida. Pg — fsv. skéj) 
f., fvsk. skeidir fplt. Ingår även 
i sms. ärt-*sked, qv. v. 

*sked II ingår i sms. '''vindsked, 
qv. v. 

*sked? III sktd stn. Okv. för en 
person, som löper omkring i byn. 
Na 

*skeda skäiju Ngö, skäid Rg Wp, 
skätj Ru, skaij Nu O svf. Skida. 
— äda. sked. Ingår även i sms. 
ben-*skeda, qv. v. 

skedklove skäi(j)klova Hvbfj, skäifj)- 
klua Da, skat(j)kltui O, skäklova 
Wp, skäikhia Nu, Jaidklova Ko, 
stsäidklova nVa, stjäi(j)klova Vö, 
fäklova 1. fäklova A stm. 1; 
fäidklåvar mplt. Brdö Slagbom 
i vävstol. — Ez 582 b Dl. Vm. 

"^skedne ingår i sms. fastlags- 
*skedne, qv. v. 

'''skeka jäika sv. vb. intr. 1 Ligga 
och masa sig. Brdö — fvsk. no. 
skeika 'slingre', Rz 577 a 'ligga 
med utbredda ben' o. d. Vg. Sm. 
Gotl. Sveald Hs.; Ihre, Sdt o. 
Weste 'skreva'. 

'''skekas fäikas Kim Ku Brdö, fekas 
Å Fö sv. vb. dep. 1: 1) Masa 
sig. A. a. o. 2) go o fekas Gå 
stapplande 1. d. A 

*skel skU niNyl Bo Msk Nu Na 
Pg Hvbfj, sijil 1. /^7 öNyl vNyl 
Fby Kim, f^l Hi, stsil nVa, skål 
Nu O, skel Nu, y>Z* Pm,/ä7Å, 
fäj Ku Brdö stn. 1) Skillnad. 
Nu O 2) Skäl, vanl. väv- men 
stdm även väg-. A. a. o. 3) Skre- 
van mellan benen. Na 4) Klyka. 
Na 5) Gräns. Nu O 6) Skede, 
tidpunkt. Pm — ga i stjtl Fby, 
ga o fil Kim, gq o fd Hi tis. 
Gå i sär. — fvsk. äda. no. skil 



npl. 'skillnad' m. m.; Rz 585 a 
allm.; Sp. Ld. Ingår ock i smss. 
väg- o. väv-*skel, qv. v. 

"^skela s. I skUu svf. Lossnad bit. 
Bo — Jfr fsv. skila f. 'urskillning' 
(senare bet.). 

♦skela s. U stsäu svf. Såll. Ped 
Pu Kr 

*skela 8. III skala svf. Såda. Nu — 
sktlur Hvbfj, fälor Px, fcUur Vö 
fplt. Slösäd. 

♦skela? v. I (1. skala? 1. *stj.?) stjeäl 
sv. vb. intr. 1 Ställa till gräl. Py 

♦skela v. II ingår i sms. ♦utskela, 
qv. v. 

♦skelbräde skelbrm (pl. -yu) stn. Slag- 
bom i vävstol. Eu 

♦skelgattna skälgati^ svf. Rågång. Nu 

♦skel(s)-spjälk skäspiälk mNyl Bo, 
skUspiölk Sbo Tu, skilspiälk Na, 
ftlspkälk (1. str) vNyl öNyl" /aY- 
spiälk (pl. -or) Sött stf. 1 f. ö., 
stm. 1 Py Spjäle, instucken i 
skelet å väv. 

♦skels-pärka skä^pärk svf. Vävspän- 
nare. O 

♦skels-pörka skilspörk svf. = fg. Wp 

♦skel-sten skäl^täin 1. skäsAäin stm. 
1 Eåsten. Nu 

♦skel.trä(d) filtrtp stn. = ♦skels- 
spjälk. Ka Sn — skeWtB (pl. -yu) 
stn. Slagbom i vävstol. Bu 
skiltrad stn. Del av revstake. Na 

♦skem skäim ut. pl., stn. Ostadigt 
skimmer. Na — SL „skem vel 
sken". Hs. (Rz 585 a) öppL; Dl. 
♦skim (Rz ibd), jfr fvsk. skixn n. 
'glimt, sken'. 

♦skem[m]a s./aVmt* svf. Grått storm- 
moln. Brdö 

♦skem[m]a v. I skäim Na, fäim Ko 
sv. vb. intr. 1 Skimra (ish. om 
ett slags strålbrytning vid sol- 



*skem[m]a v. Il—sJcepphus. 



809 



nedgången). — Hs. (Bz 583 a) 
UppL, no. skeima v. 'fare som 
et glimt' m. m., äda. skime v. 
'skimte'. 

*skein[in]a v. II skäim Na,y/äim(a) 
Ko Hsk Brdö sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Mulna starkt. 

*skein[in]og skäimofgär) Na, /ät- 
mo(gär) Ko ^s\iy fäimu(gä)r Brdö 
adj. 1) Skimrande. Na 2) Halv- 
klar. Na Ko Hsk 3) Starkt mulen. 
Brdö 4) Uppfylld med solrök. 
Ko 

"^skem-moln shäimå^n stn. Lätt, tunt 
moln. Na 

"^skem-mulen skäimuUn 1. -igär adj. 
Mulen med lätta moln. Na 

*skcn I stjin Lptr, fin Pä, shän 
Nu ut. pL, stn. Torka å växande 
säd eller i marken; äv. sådan 
plats. — Ez 586 a Vb. 

*8ken II shän ut. pl., stn. Solrök; 
tjock luft. Nu 

*skena s. I skina Bu, shinu Estl 
svf. Lie-brynsten. 

*skena s. II ingår i smss. *all-, natt-, 
*nå- och *nåt-*skena, qv. v. 

*skena v. I skina sv. vb. tr. 1 
Bryna (lie). Bu Da Gsv Nu O 

'^skena v. II skäin Na, fäin(a) Po 
Ten Brom Pby, stjäin Nkby-tr., 
stsäin Kr Lmo sv. vb. tr. 1: 
1) Skråma, såra. vNyl (helst vb. 
rflx.) Fby Na Nkby-tr. 2) Av- 
mäja säv eller i vatten växande' 
gräs. Kr Lmo — fvsk. skeina 
fsv. skena fda. skense vb.; Bz 
586 a 'såra' Dl., 'avskära med 
lie' Åm. 

Blott rflx.: fäin-sä Kim, stjäin-sä 
Vö sv. vb. rflx. 1: 1) Skråma 1. 
skära sig. Kim 2) Skära sig, 
ysta sig. Vö — Åm. 'skära sig'. 



*skena v. IH skin(a) Bo Sbo Tu 
He Pg, fin(a) Fby, stjin(a) Py 
sv. vb. intr. 1: 1) Skina. Pg He 
Tu Sbo Bo Py 2) Blixtra, Ijunga. 
Fby - Hs. Dl. Sk. 

*skena v. IV /m(a) sv. vb. intr. 1 
Torka före mogningen (om säd): 
/. bort Po Ka Sn — Åm. skena 
'vissna', jfr Bz 586 a skinna v. 
'torka' (tr. o. intr.) Sm. Vg/, no. 
skina st. vb. 'forterres av solskin', 
skjaenast idm (av vind). 

'''skenas I skinas Bo Msk, stjinas 
Lptr Strf Py, fienas Hi sv. vb. 
dep. 1 Torka, glesna (om växt- 
lighet); torka (om marken). 

'^skenas H skäinas Da Gsv, skai- 
nas O sv. vb. dep. 1 Skena. 

[sken]ben '''skeno- skintibäin stn. 
Bu — fsv. skinuben n.; VB 7 a, 
Com.2 p. 56 (n. 256). 

'''sken-eld skin^ld stm. 1 Mareld. Sbo 

'''skenig 1. -og fini- Kim Must Or, 
fienugär Hi adj. 1) Torr; gles (om 
säd 1. höväxt). Kim Hi 2) Ge- 
nomskinlig, utsliten (om klädes- 
plagg). Must Or — no. skinen 
(i') 'fortorret' m. m. 

*skenigt? ? förek. i uttr. hää skänät 
Det är solrök. Bg 

''^skensk f^nsk(är) ut. n., adj. Sken- 
galen. Å 

*[sken]-sten *skeno- shinustäin stm. 
1 Brynsten. Gsv 

*skepna skepi} (def. a) ut. pl., svf. 
Lynne, sinnelag. Bu — Jfr fvsk. 
skepna fsv. skaepna f. 'skepnad; 
öde'. 

[skepp fip 1. fäp stn. Båt. Å 

skepparklabb fihpar- 1. fähparklab 
stm. 1 Ökn. på skeppare. Hi 

skepphus fipus 1. fäpus Å, fupuf 
Kkr stn. Båthus. 



810 



*8kepp8man — *8kevlog. 



^skeppsmän sk^psman pl. -mäno Su, 
skapsman pl. -män(är) Eg stm. 
Sjöman. — fvsk. skipmadr fsv. 
skipman da. skibsmand m. 

8kepps[näsa], -'^näse skipsnäsa mNyl 
Bo, stsips- 1. fipS' 1. fäps-näsa 
vNyl öNyl svm. Skeppsför. 

skepps-^^skrån? skäpshrån* stn. 
Skeppsvrak. Wp 

*skeppten skiptäin stm. 2 Skeppare, 
som vill kallas kapten. Na 

''''skeps-ga[nuna]lnanna skepsgqn svf . 
Jordegumma. Eu 

'''skessla skäsäl sv. vb. tr. 1 Öppna 
eller stänga ett gärdsgårdsled. 
Sbo 

*skessle skäsla svm. Stång i gär- 
desgårdsled. Sbo — Jfr sk3rttel. 

*sketa s. skitu Estl mNyl Bo Msk 
Na Pg, stjitu 1. fitu öNyl vNyl 
Kim Mx mVa, stsitu nVa, fitu 
Hi Brdö Fö, fihtu Ku ut. pl, 
svf. 1) Diarré. A. a. o. 2) Träck, 
smuts, avfall. Wp 3) Anv. såsom 
främre led i sammansatta ök- 
namn. Nyl Öb — no. skita f . i bet. 
1. — Ingår ock i smss. *blister-, 
järn-, klockar-, rädd-, ^skvir- och 
*8prätt-*sketa, qv. v. 

*sketa v. I skit(a) mNyl Bo Na Pg, 
Jit(a) Kim, stjit(a) m Va, stsita nVa, 
fet^ Mx (mfl. i sVa), fita k Hi 
sv. vb. 1: 1) tr. Nedsmutsa; 
sudda. A. a. o. 2) intr. Söla. Na 

o 

*sketa? v. II sket Nu, feta A sv. 

vb. tr. I. 1) Oroa. A 2) Störa, 

väcka. Nu 3) Skrämma. Nu 
*[sket].Bcrtel *sketo- fitvbäläl (pl. 

-alar) stm. 1 Labb, lestris para- 

siticus. Bärgö 
"^[sketj-bock "^sketo- fikitubok stm. 1 

Oväntad motgång. Na 
"^[sketl-Daniel *skcto- fitudanU stm. 



1 Okv. för en snuskig person. 

Brom 
'^[sketj-mak ""sketo- stjttwnak stn. 

Avträde. Lptr 
"^sketog 1. -ot — se ^skiten, 
'''sketo-grå stsitugrä- adj. Smutsgrå. 

nVa 
""sketo-kalv (1. *sketog?) skitukalv 

stm. 1 „Nykter" kalv. Sbo 
*sket-ord stjätoul stn. Skymford, 

skällsord. Vö — Hs. Ög. Vg. 

(Ez 588 a) Bhl. VI.; no. skitord 

(i') n. 
'''sketo-trast skitutrast stm. 1 Björk- 
trast. Sbo 
*[sket]-Pellc *8keto- förek. i uttr. 

po skitupä/as rulan På obestånd ; 

på tok. Na 
*[sket]-pigg *skcto- skitupig stm. 1 

Spigg, gasterosteus. Gsv Na Jfr 

skitspigg. 
*[sket]-rep *sketo- skituratp stn. (i 

skämt med barn att skrämma 

dem med). Nu 
*[sket]-ringel *sketo- fiturtggäl 1. 

-äl stm. 1 Snuskor, okv. Hi 
[skeva stjev sv. vb. tr. o. intr. 1: 

1) Bliva vind(t). Strf Py 2) Tälja 

ngt så att det blir vindt. Strf 

*skäva ststev sv. vb. intr. 1 Skela. 

Ped Pu (mfl.) 
*8kevig 1. -og skäivi(gär) Ksl, skevin 

1. 'igär 1. -ogär Na, f€vo(gär) A 

adj. Skev, vind, sned. 
""skevla skaivul sv. vb. intr. 1: 

1) Skeva. Nu 2) Eagla. Nu — 

Ez 576 a 'gå som en ko' Nk., 

no. skeivla 'gå med skJ9Bve be- 

vsBgelser', da. skievle nit. schei- 

weln. 
*skevlog skeävlo(gär) adj. Skev,sned, 

vind. Sj 



*skevniall -^^sJcUjetdppor. 



811 



^skevxnall sMvmal Na, fävmal Mx 
Vö, f^mal Py Pä Bärgö stm. 1 
I ledgången rörlig vinkelhake. 

[skcv]sock *skeve- fi^ävasok stm. 1 
Strumpa, virkad av hvitt och 
blått tvinnadt ullgarn. Np 

*skevsynt skaivsint- adj. Skevögd. 
O 

*skevögot skaivauat' O, skäivöuat- 
Da Gsv, skäiväuat- LRg Wp, 
skäivögwät- StRg adj. Skevögd. 

*skia(n) skia svfdef. Hvitfläckig 
eller i allmh. fläckig ko. Nu O 
Wp 

*skid shid Na, ftd Kim Ko Hsk stn. 
1) Ett slags skackel (på kärra 
1. åder). Kim Na 2) Lösreling. Ko 
Hsk 3) Del av ett nävertak. Na 
4) Snöskid. Na — fvsk. skid fsv. 
ski)> n. 'frånkluvet trästycke', 
Rz 583 b (i olika betydd.) Norrl., 
Sdm., VI., passim Qötald. Ingår 
ock i smss. båt-, *far-, svin-, tak-, 
*ålder-, årder-, *ård- o. *årdträ8- 
"^skid, qv. v. 

*skida s.. I skido Pg, stjido 1. fido 
Lptr Strf, shiö Wp, sU Ru Nu 
svf. 1) Skackel. Pg (på årder) 
Lptr Strf 2) Lösreling. Nu Wp 
Ru — Ingår även i sms. årder- 
*skida, qv. v. 

^skida 1. *skeda s. II sUdo svf. 
Okv. för en person, som går 
med sidan förut. Na 

*skida v. I 8tjid(a) 1. /td(a) sv. vb. 
tr. 1 (men sup. ofta fidi 1. ftdi) 
Klyva ved. vNyl — Hs. Åm.; 
ty. scheiden lat. scindere. — SL 
pp. skidd, Mskidha eller hugga 
wedh". 

*skida v. II 1. *skeda? sUda Na, 
fida Fby Ko, fido Hsk, ftda Fö 
Sött Ku Brdö sv. vb. intr. 1: 



i) Gå med sidan förut. Na 2) [åt\ 
u4v] Gå med hast, skynda i väg. 
A. a. o. 3) „Skiva« (se d. o.!) 
med årorna vid rodd. Sött 

*8kidare? ingår i sms. natt-*skidare, 
qv. v. 

skidbacke sktdbaka mNyl Bo Msk, 
stjid' 1. /idbaka vNyl öNyl svm. 
Backe lämplig för eller använd 
till skidlöpning. 

"^skidbord stsibol stn. Lösreling på 
båt. nVa — Åm. 

'''skidbräda skibrm (pl- 'i(l)ar) svf. 
= fg. Da 

*skidbörde stsiböl stn. = fg. Ped 

*skidda skido Ksl, skid Gsv ut. pl., 
stf. 1) Skugga; sä§, ner i skidon! 
Ksl Gsv 2) Dimma. Gsv — Jfr 
mlty. schede m. n. 'skugga'. 

*skide I shda svm. Snöskid. Sbo 

*8kide II ftdä stn. 1) Plogskackel. 
Ka Sn 2) Klave kring svinhals. 
Ingå — Ingår ock i smss. rot-, 
tak-, *välter- och årder-*skide, 
qv. v. 

*skide? in ingår i sms. natt-^^^skide, 
qv. v. 

""skider ststdär pl. obr., stn. 1) Snö- 
skid. nVa 2) Trä tillhörande tak- 
täckningen. nVa Ingår ock i 
sms. tak-*skider, qv. v. 

*skien skt-in 1. -an f. -w n. -^ä adj. 
Brokig. Ru 

"^skifdg stsi/ti- 1. fi/ti- adj. Brokig, 
skiftande. nVa 

[skilja] ^skelja skäli Nu O, [brytn.] 
ski^öU Gsv sv. vb. tr. 2. — msv. 
skelia. Jfr sms. "'fråm-sk. 

*skiljemån stjilmudn ut. pl., stm. 
Åtskillnad. Fby 

"^skiljevippor skilivipor plt. Sämre 
halm och ax, som avskilts från 
säden vid dess rensande. Na 



812 



*sktljkätte — skinn'*ro8sa. 



'*skil})iätte/ilgtjäta svm. Mellan rian 
och logen befintlig för *skiljor 
avsedd katte. Ka Sn Ingå 

*skiljning skänigg ut. pl., stm. Skill- 
nad. Da 

= *skeljning ski\ömgg ut. pl., stf. 
Gsv 
da. skilning s. 'åtskiljande'. 

'''[skiljnings]pörka '''skiljings- skiliggs- 
pörk svf. Vävspännare. Wp 

^skiljor skilior Sj Na, filgor Ka Sn 
Ingå plt. 1) Det sämre, som blivit 
avskild t från det bättre (i allmh.). 
Na 2) = *8kiljevippor. Ka Sn 
Ingå Sj 

*skilla skil sv. vb. intr. 1: 1) Skrida, 
glida. Eu 2) Åka skridsko. Ru 
[Kske dissim.<8krilla,pr*sklilla?] 

'''skillerblad skildärhlqd Bo,skildär- 
hlqd Na, stjtldär- 1. filärblad 1. 
Mqd Lptr Strf Py stn. Skuller- 
blad. 

'''skillna shi^ ut. pl., svf. Skillnad. 

^skillra s. skildro svf. Skärva. Na 
'''skillra v. shildär sv. vb. intr. 1 

Skallra, klinga. Gsv 
'''skimlas skimlas sv. vb. dep. 1 

Mögla. Da Gsv Eu — da. skimle 

ty. schimmeln idm. 
*skimlad skimla (d. -at) adj. Möglig. 

Eu — da. skimlet. 
'^sldmlot skimlat' adj. Möglig. Da 

Gsv — Ihre Gloss. 8k3nnlig, äda. 

skimlug. 
'^skimmel I stjimbil stm. 1 Skört, 

flik. Vö 
*skimmel II skimäl ut. pl., stn. 

Mögel. Da — Ihre Gloss. sk3nn- 

mel 'situs, mucor'; äda. skimmel 

idm. 
skimmer-sken skimhär^hin ut. pl., 

stn. Skimrande sken. Na 



'''skimrog skirnbro(gär) adj. Skim- 
rande. Na — da. skimrig (D.V. 
S.O.). 

''^skimta skimt sv. vb. 1: 1) intr. 
Skämta. Gsv 2) Bry ngn för 
ngt. O Eu 

'''skin sktn Eu Estl mNyl Bo Msk, 
skin Na Pg, stjm 1. /tn öNyl 
vNyl Fby Kim Hi Ko Ksk,/tjm 
Np (mfl.), shnd Eu Gsv Wp Ksl 
ut. pl., stn. Sken. — fvsk. skin 
fsv. skin da. skin n., Ez 586 a 
Sm. Sk. VI. Ingår även i smss. 
mån- och nord-^^^skin, qv. v. 

'''skinbarligt stjinhqrlit Kv Ee, ststn- 
hqrlit Kr (& -mh) adv. Ögon- 
skenligt; tydligt, klart. — msv. 
skinbarlika adv., da. skinbarlig 
adj. 'uppenbar'; Weste skenbarlig 
adj. 'visible, clair'. 

'''skinka stjigko svf. Krokigt trä, 
hvarmed korn, havre och ärter 
tröskas. Lptr — Kske < *skinkia 
< "'skenkia, jfr *skank. 

*skinnas? skinas sv. vb. dep. 1 
Mogna (om säd). Lptr 

skinnbarkare skinbarkar stm. 3 Gar- 
vare. Wp 

skinnbetare shinbäitar Da G«v Eg 
Wp Ngö, shinbäitar Nu O stm. 
3 = fg. 

skinnboll skinbol He, finbol Fby 
Mx stm. 1 Potatis (skämts.). 

[skinnbyxor är en skämtsam benäm- 
ning på välska bönor i Nyland. 

*skinnog stsinu- adj. Betäckt med 
avlagrad tjockare vätska 1. mögel 
liksom med en tunn hinna. Ped 
Pu 

skinn-^^rossa skinros sv. vb. tr. 1 
Av våda skava huden från någon 



kroppsdel. Pg — Jfr 

m. 



^rasa v. 



sUrmråtta—aldtfii^a. 



813 



skinnråtta skinrot svf. Flädermus, 
vespertilio. Nu Rg Wp 

^skinnskubba shinskob sv. vb. tr. 1 
= skinn-^^^rossa. Pg 

*skinnskudda [sig] skinskod-sä Na, 
/inskod(a)'S^g 1. sä (1. sieg) sv. 
vb. rfk. 1 = fg. Kim Hi 

*skinntapp fintap svm. Skinnflik. 
Ka 

skinnvinge stsinvigga sm. (pl. -ur) 
Kr, ut. gen. Gkby NVet Flä- 
dermus, vespertilio. [Obs. kort 
n\] — no. skinnvseng m. 

^skiot skiat' adj. Hvitfläckig, hvit- 
brokig. Nu O — Jfr no. skia v. 
'släppa ljuset igenom'. 

"^skippla skipla sv. vb. tr. 1 För- 
lora. Bo — SM. skepla v. 'för- 
skingra' no.fskipla 'forrykke, for- 
styrre', jfr fvsk. skiqplask 'vise 
sig upålidelig, svigte'. 

"^skira? s. ingår i sms. *nål-8kira, 
qv. v. — Jfr *s'kjora, '''sköra no. 
slger f. 'skata'. 

[skira v. (1. *sk3rra?) shr sv. vb. 
tr. 1 Wp L 2 Gsv Skura, blanka. 

^skirma stjyrm sv. vb. tr. 1 Skräm- 
ma, jaga undan (får, kor o. s. v.), 
Lptr — Jfr fvsk. skirra v. 'skräm- 
ma'. 

*skima stjim 1. ftm sv. vb. intr. 
1 Skira sig. vNyl — fvsk. no. 
skima v. 'klarne, blive klar'. 

*8kirra v. skir sv. vb. intr. 1 Åstad- 
komma ett högt darrande ljud. 
Na 

skira sv. vb. intr. 1 Gnissla (ss. 
t. ex. en slädmede mot stenar). 
Na [1. *skera = skära? jfr uttr. 
medame skära i.] 

^skirra s. skiro svf. Instrument, 
hvarmed man *skirrar för att 
skrämma djur från olovlig betes- 



plats o. s. v. Na — Jfr fvsk. 
skirra v. 'gjore rsed eller sky'. 

*skirva skirvo svf. Skärva. Na Sbo 
Bo 

*skirvla s. skirvlo He, skirvlo Na, 
stjirvlo l./irvlo Ka Sn higéiy /irvlo 
Kim, firvhi Hi Must, stjirvlu Vö 
(mfl.), stsirvhi nVa svf., stsirvlo 
Gkby NVet ut. gen. Liten skärva. 
— no. skirvle f. 

*skirvla v. skirväl sv. vb. intr. 1 
Skaka, darra. Na — Kske<*skelf- 
ra 1. ^skelfla. 

[skita fita sv. vb. tr. 1 Nedsmutsa. 
Å 

skitbjöm stsitb^öti stm. 1 Snuskor, 
okv. nVa 

'''skitbock shtbok stm. 1 Dåligt slut 
på trevlighet. Na — Jfr '''sketbock. 

skit-*burrare? skitburar stm. 3 Tor- 
dyvel, geotrupes. Ngö 

*skitbyx skitbyks stm. 1 Lymmel, 
okv. Na 

skit-''l)åk skitbåk stm. 1 Dynghög. 
Nu 

*skitel (1. *sketel?) ingår i sms. 
strand-^^^skitel, qv. v. 

*skitcn 1. -ig 1. -og 1. -ot (1. ^sketen) 
skitin O mNyl Bo Msk Na Pg, 
shiti- fiu, skitigär Ngö, stjitin 1. 
fitin öNyl vNyl EF m Va, stjitigär 
1. fitigär vNyl Fby Kim KoHsk, 
/ttin Å, jtjiti' Lfj Np, stsiii} 1. 
stsiti' 1. stsitU' nVa, skitu(gär) 
mNyl, skitut' Hg, skitat- Nu adj. 
Smutsig, oren; snuskig. — fvsk. 
skitinn fsv. no. skiten da. skiden 
änsv. skiten 1. -in 1. skitten; Bz 
588 b Sk. Vg. ög. DL, Sm. Hll. 
Bhl. 

skitfluga skitfliU svf. Spyfluga; häst- 
fluga. Nu — Jfr da. skamflue 
'tordyvel'. 

103 



814 



*skitfärd[tgj , -*og—*shiva III. 



*8kitfärd[ig], -*og stsitfcelu' adj. 0- 
snygg. Ped Pu — Ez 588 a Sk.; 
da. skidfserdig. 

skithus-hvirvel stsithusvirvil stm. 1 
Okv. för en som jämnt behöver 
„lossa på byxorna". Ped Pu 

skit-hyde shthyd stn. Pack, patrask. 
Na 

skitig-*byx stsitibyks ut. pl. stmf. 
Stackare, mes 1. d. (okv.). nVa 

skitig-vrak 1. -*brack? stdtihräk ut. 
pl., stn. Snusker, okv. nVa 

skit-^^^kabbel ststtkäbU stm. 1 Lort. 
Ped Pu 

skitkarl shthqr mNyl Bo Msk, stjtt- 
1. fitJcqr vNyl öNyl, stsitkqr nVa 
pl. 'harar stm. Stackare, usling 
(okv.). -— fvsk. skitkarl m. idm. 

skit-kjortel shttlc\oX stm. 1 Okv. för 
en usel 1. snuskig kvinna. Na 

skit-kråka stjitkråko Strf, stjttkruoko 
Py svf. Nötskrika, garrulus glan- 
darius. 

skit-*lalla shtlalo svf. Sådan lort 
som t. ex. kor avlämna. Na 

skit-*lorp sktttorp stm. 1 Samman- 
hängande stycke av folklort. Na 

skitlås /itläs stn. Slusk, stackare 
(okv.). Ku 

skitmygg stjitmygar plt. Småmygg. 
Py Strf Lptr" 

*skitna fitnfa) sv. vb. tr. 1 [nerj 
Nedsmutsa. Po — no. skitna da. 
skidne Vg. *sketna (Hof) idm. 

skitoxe skttoks(ä) mNyl Bo Msk 
Na, stjit- 1. fitoks(ä) öNyl vNyl 
Fby Kim (mfl. i EF) Ku Brdö 
sVa mVa, st^itoks nVa, fttoksä 
Å Fö pl. 'oksar 1. -oksar sm. Tölp, 
drummel; slusk; snusker m. m. 
d. (okv.) 

skit-^^pigga skiäingn svf. Spigg, gas- 
terosteus. Da 



skit-*rinnel sktirtnU stm. 1 Liten 
bäck med smutsigt vatten. Na 

*skitrännare ft&änarä ut. pl., stm. 
Diarré. Å 

skit-^^slappror fttslapror plt. Skrä- 
vel, onyttigt prat. Ingå 

*skitsot? shitsat' adj. Småfånig. Nu 

skitspigg 1. *sketo- skttspig mNyl 
Bo Msk,5^jeM./ffop«^öNylvNyl 
Fby A, shituspig Na Pg, fituspiq 
Kim, fitu- 1. Jthtasptg Hi stm. 1 
Spigg, gasterosteus. — Sk. lort- 

skitsugga shtsuga Na, stjtt- 1. stjit- 

sugu Kv svf. Okv. för en snuskig 

kvinna. 
*skittra I stsitär sv. vb. tr. 1 Bort- 

pluttra. Kr — no. skitra v. 'slese, 

edsie', jfr Rz 610 b skittlä v. 

idm Gd. 
*skittra II skitur Nu O, skitar Eg 

Wp sv. vb. intr. 1 Skvattra; 

kvittra. 
skit-trängd stsiträggd- adj. Som kän- 
ner behov av att göra sitt tarv. 

nVa — da. skidtraengt. 
skit-tunna skituno svf. Snusker, 

slusk (okv.). Na 
skit-vall skitval stm. 1 Anus (skämts.}. 

Sbo Bo 
"^skitviktig stsitvikti- adj. Övermodig, 

högfärdig. nVa 
*skiva I stjtv(a) 1. /iv(a) sv. vb. 

tr. 1 Kasta, slunga. Ka Sn Ingå 

— Ez 588 a Hs. 
*skiva II /tv(a) vNyl Hi, stjtv Vö, 

stsiv Ped Pu (mfl. i nVa) sv. vb. 

tr. 2 vNyl 1. 1 a. a. o. (även 

vNyl) Klyva, hugga (ish. ved 1. 

spåner). — fvsk. skifa no. skiva 

v., Ez 588 a Götald. 
*skiva rH skiv(a) mNyl Bo Msk 

Na, stjiv(a) 1. /tv(a) öNyl vNyl 



*8lciva f8igJ—*skjiAgg(i v. 



815 



Å Brdö Ku (fn^a) sv. vb. intr. 
1: 1) Hvila på vingarne (vid fly- 
gande, utan att flaxa med dem), 
om f&glar. Na Ku 2) Vid rodd 
mot stark vind vända årorna, 
medan de äro uppe ur vattnet, 
sålunda att årbladens ställning 
är horisontal {po 1. mä årana), 
Nyl 3) [qv] Gå 1. springa med 
fart. Å Brdö — Hs. i bet. 3; i 
bet. 1 nästan = no. skiva seg. 
*skiva [sig] fiv-sä Po Ten Brom 
Nkby, ftjtv-sä Lfj Np sv. vb. 
rflx. 1 Brösta sig, kråma sig. — 
Bz 573bGötald; IhreSp.skiwa 
idm. 
*skivbord sJctvbor^ Na, fivbol vNyl, 
ftvhol Å Px Mx, fivhoul Kim Hi 
stn. 1) Lösreling på båt. A. a. o. 
2) Bord med skivor, som kunna 
nedfällas. vNyl 

*skivebord stsiväbol stn. i bet. 2 
nVa [Gpl. av fmn. skiva.] 
*skiv-ved fiv^d ut. pl., stm. coll. 

ELluven ved. Ingå 

*skjagg stjag 1. fag ut. pl., stn. 

Mulenhet, mist, disighet. Ingå 

^skjagga jag(a) sv. vb. intr. o. imp. 

1 säges om moln, som stryka 

förbi solen. vNyl Jfr Rz 606 a 

skjogga v. idm Bl. 

*skjagga [sig] fag-sä 1. -si sv. vb. 

rflx. 1 Mulna. Ingå 
*skjaggog fagogär adj. Halvmulen 

(om väderlek). Ingå 
*skjoa I foa sv. vb. intr. 1 Glida 
fram, krypa. Po Brdö — fvsk. 
skiöa v. 'ströva'; Rz 568 b löpa' 
o. d. Sdm. Nk., 588 b skjova 
'gå sakta' Vg.; ög. 'röra sig 
sakta'. 
^skjoa n fga sv. vb. intr. o. imp. 
1 Hvina, brusa. A Fö Ku Brdö 



fouva sv. vb. intr. o. imp. 1 Gå 
med hvinande fart. Hi 
*skjol ingår i sms. agn-*skjol, qv. v. 

— fvsk. skiöl no. skjöl n. 'skjul'. 
"^skjora s. sk%Qra Na, skioura Pg, 

8k%ouru Ngö, 8hi%Qr Bu G«v Nu 
O Rg, fora Fby Brdö (& -u), 
foro Ko, joura Kim Hi, foru 
Nby, for Mx, stjouru mVa, stsgru 
nVa, stJQTO Hsk svf., stsoro Gkby 
NVet ut. gen. Skata, pica cau- 
data. — fvsk. fsv. skiör no. skjor 
f., *skjora Uppl. Sdm. Ög. Kim. 
(Rz 592 a). Jfr *skira s., *skjura, 
'''skjåra, *skävra I, "^sköra s. I. 

— Ingår även i smss. al-, röd- 
o. strand-^^slgora, qv. v. 

*skjora v. skidor sv. vb. intr. 1 

Stoj a, rasa. O 
'^skjorblom[m]a stsgrblgmu Kr Terj, 

stjourbloumu Vö svf. 1) Balders- 

brå, matricaria inodora. Kr Terj 

2) Prästkrage, chrysanthemum. 

Vö 
"^skjorot skuQrat' adj. Ostyrig. Nu 

O 
^skjor-skratt sk%Qr§krat stn. Skat- 

skvatter, hånskratt. Na 
[skjorta] *skerta skala svf. O 
*skjuffa? fuf(a) sv. vb. intr. 1 

Springa, ila. Sn Ka 
*skjuffel fofäl stf. 1 Skyffel. Kkr 
*skjugg stjog(är) 1. fog(är) Nyl, 

fogar Brdö,/o^är Fö Ku, stjug(är) 

Nyl Pg Na, fug- Nyl Fby Kim 

Hi Å Hvbfj mVa, ^^^nVaadj. 

Skygg. — Rz 611b. < um. 

^skeggwaR. Ingår ock i sms. 

sommar-^^skjugg, qv. v. 
'''skjugga s. stjuga svf. Okv. för en 

folkskygg person. Na 
*skjugga v. stjog(a) Nyl, fog(a) Nyl 

Brdö, foga Fö Ku, fug{a) Fby 



816 



*sJ:yugglapp—*siydra. 



Kim Hi Å, stjf4g Na Hvbfj, stsug 
nVa 8V. vb. 1: 1) iiitr. Skygga. 
A. a. o. 2) tr. Skrämma. Py 

*8kjugglapp stjog' 1. foglap Nyl, 
fuglap Fby Kim, fuglahp Hi, 
stsugiap nVa stm. 1 Skygglapp. 

'''skjuggog 1. -ot ski^ogut' Nu, stjugo- 
(gär) Na adj. Skygg. 

[slqul 8X})kU^ Ru Na, ful Ko Hsk 
8tn. (bi. a.) 1) Hattbrätte. Na Ko 
Hsk 2) Utbyggd förstuga. Eu 
*8kul shul stn. Skjul. Gsv 

^skjula 8. shftulo mNylBo Msk, shf^ulo 
Na Pg, sJct%ulu Ngö, shi\ul Ru 
Estl, 8k%uhi, Hvbfj, stjulo 1. fulo 
öNyl vNyl, stjulo Ko Hsk, stjulu 
mVa, stsulu nVa, ftjul Lfj Np, 
fulo Fby Kim Kkr Fö,/w^Hi, 
ful Mx, 5|(^?o Lptr Strf svf .; stsulo 
Gkby NVet ut. gen. Mjölkstäva. 

— fvsk. skiöla f., Rz 588 b Sdm. 
ög. Sm. Öl. Hll. ~ Ingår ock 
i smss. brunns- o. '''molk-'''skjula, 
qv. v. 

= ^skula skulo svf. Sj Ksl 
*skjula v. skiul 1. shi%ul sv. vb. tr. 

1: 1) Skyla. Gsv Ru Na 2) Upp- 

sätta tillfälligt tak. Na — I bet. 

1 fsv. skiula da. skiule, Sörb. 
*skjulas fulas 1. stjulas sv. vb. dep. 

1 Bukta sig i följd av fukt eller 

torka (om bräder, näver m. m.). 

Kim Hvbfj Pm Px Mx Kv Re 

— Jfr no. 8kj0la v. 'danne et 
hvaölv eller et skal över noget'. 

^skjulet fulot adj. Buktig. Px 
*8kjura skt%mru Ngö, sht\ur Wp svf. 

Skata, pica caudata. — Dppl. 

No skjur f.; Gom.» p. 37 (n. 160) 

skiwra. Ser. LM. Ld. 
[skjuta st. vb. betyder bl. a. Förse 

nät med teln o. d. Estl öNyl EF 

Åhd Öb (i vNyld har jag ej hört 



ordet i denna bet. ej heller av 
någon uppgivet för mNyl). 
Inf. 8kut(a) Nyl Gkby NVet 
skutt-lod stn. I fälldt villebråd 
funnet hagel eller kula. Po 

*skjuta s. sk^uto svf. Bössa (skämts.). 
Sbo 

^skjutare skt^utar stm. 3 Skytt. O 

skjuth3rtta skij^uthtt svf. Skottvall 
av sten och kvistar vid havs- 
stranden eller å klippor, anv. 
vid skytte för vettar. Nu O 

[skjut]koja '''skfjlutan- skutagkoyjo 
svf. Skyttekoja. Ka Sn 

skjutlås skt\ufluas stn. Lås med 
rigel. Ru 

[skjuts] "'skuts skus vNyl, skfUsI)& 
stm. 1. Avenså i smss. 

[skjutsa] *skutsa sku$(a) vNyl, skuts 
Da (-ii') Ngö, skui(a) mNyl, kut- 
s(a) Lptr sv. vb. tr. o. intr. 1. 
st|M5 sv. vb. tr. o. intr. 1:1) = fg. 
Ru 2) Hetsa hundar. Ru I bet. 
2 kske ett annat ord. 

skjutsbänk 1. '''skuts- ski\ntsbägk Rg, 
skutsbägk Da stm. 1 Kuskbock. 

[skjut]-*skåle *skut- skutskdla svm. 
Bågformig av sten gjord vall, 
bak h vilken man döljer sig vid 
skytte för vettar. vNyl He (mfl.) 

[skjut]-'''skåre, ""skut- skutskéra svm. 
= fg. vNyl (passim). 

['*'skjutsnär(e) ^skutsnare skiitsnar 
stm. 3 Skjutskarl. Da 

skjut-[spjut], -*sput skt%utsput stn. 
Pil. Da 

[skjut]-*vigg, '''skuto- skutuvig stm. 
1 Förbisedd person. Ped Pu 

♦skjål? shfiol stn. Sophög. O 

*skjållra? skitäldur sv. vb. intr. 1 
Stoja. O — Jfr Hs. sjåUa v. idm. 

*skjåra sk^åro Sbo Bo Msk, sktåru 
Hvbfj, stjAro 1. fåro öNyl, stjuoro 



^sJgdr-sten^shogsgubben, 



817 



Py 8vf. Skata. Av. i smss. löv- 
och strand-^^^skjåra, qv. v. Jfr 
*skjora. 

'^skjår-sten får^täin stm. 1 Hvit- 
och svartbrokig sten. Bo (Pell) 

'''skjåsa s. fåso svf. Sjåpig kvinns- 
person. Ksl — Hs. sjåssa f . 'lätt- 
färdig kvinna', jfr no. skjåsla f. 
'stymper, famler'. 

^skjåsa v. få8(a) sv. vb. intr. 1 
Sjåpa sig. Ksl— Ez 380 a 'gyckla, 
narras' Bhl. 

[sko 8. shQ Nyl EF Åhd, shou Hi 
Kim Pg pl. -nar stm. 1. 
= "^skone shona svm. Sbo 
Schibb. 86 bamskonan pl. def. 
= *sku shu pl. -ar 1. -nar Nu O 
1. -a Bu stm. Ingår ock i sms. 
8kar-*sku, qv. v. 

[sko v. betyder bl. a. 1) Fålla, 
lägga skoning på något. Nyl nVa 
=5*owsv.vb.tr.3.mVa 2) a) Fiat- 
hugga änden av en stock, så att 
den passar in i väggen eller bygg- 
nadsknuten. Ingå Sj b) Från 
undre delen av en golvplanka 
borthugga så mycket som er- 
fordras för att den skall falla 
till golvbjälken. Sj 
= *sku sku sv. vb. tr. 1 Sko. 
Nu O 

^skobragd sMbrqgd stn. Kv, sho- 
bragdär plt. Bo Skodon. 

sko-^^börst sko- 1. skubörit pl. obr., 
stm. Svin (skämts.) Sbo 

*skocka ingår i sms. fitt-*skocka, 
qv. v. 

""skoduk sko(w)duk stm. 1 Skoning, 
fåll. Ped Pu — no. skoduk m. 

^skofTa sko/(a) sv. vb. intr. o. tr. 
1 Klandra, tadla. Ksl Bo Pä - 
Jfr Vg. skoftisera 'skymfa' (Hof) 
fht. scofTön 'klandra'. 



'''skoita skoft(a) sv. vb. intr. 1 Vand- 
ra omkring utan ärende. He — 
Rz 591 b Uppl. Sdm., no. skofta. 

sko-fång skoufagg ut. pl., stn. coU. 
Material anv. vid skomakeriar- 
bete. Kim — Rz 593 a Sm. Vg. 

'''skogbunden skggbundtn adj. Skog- 
bevuxen, skogig. Ksl 

skog-*byske sko- 1. skiihiiiki ut. pl., 
stn. coll. Småskog, snår. Wp — 
Rz 593 b Hs. 

skog-gris skogns pl. -ir ösv, skngns 
pl. -ar Da stm. Grävsvin, meles 
taxus. 

skoghane skuhona stm. Spillkråka, 
picus martius. Wp 

skog-järpe sku^ärp stm. 1 Järpe, 
tetrao bonasia. Wp 

skog-loppa skglnp svf. Hundfästing, 
ixodes ricinus. Gsv 

skogmor skumor ut. pl., stf. Skogs- 
frun), skogsjungfru(n). Nu O 

'''skogsa sköksu svf. Fästing, ixodes. 
Brdö 

skogsbock skoksbok stm. 1 Tofsmes, 
pirus cristatus. Ko 

skogsbrädd skokshräd Lptr, skouJcs- 
bröd Pg pl. obr., stm. Lptr 1. 
stf. Pg Skogsbryn. 

skogs-^^bässe skQksbäs(ä) Nyl Fby, 
skouksbäs Hi Kim Pg, skosbäs 
Strf nVa, skuksbäs nVa pl. -ar 
sm. Fästing, ixodes. 

skogs-*dunt skuksdunt stm. 1 Skogs- 
backe. Ped Pu 

"^skogsen skoksf} stmdef. Eufemis- 
tisk benämning på vargen. mNyl 
öNyl 

skogs-[flått], .*flåt skoksflåt stm. 1 
Fö Ku, skoksflot stn. Å Fästing, 
ixodes. 

skogsgubben skuksguhin smdef. 
Skogsrået. Na Jfr havsgunmian. 



818 



skogs-hatt — *shola v. 



skogs-katt skgskat stm. 1 Fästing, 
ixodes. Sbo 

skogs-kisse skokskisä 1. -kiia pl. 
obr., svm. Skämtsam benämning 
på björnen. Sj (Nyl II n:r 47). 

skogs-klev skokskläiv Po Ka Sn, 
skokskläiv Ko Hsk, skukskläiv Na 
stm. 1 Ko Hsk 1. stf . 1 Na 1. stn. 
vNyl 1) Dalkjusa i skogen. Na Ko 
Hsk 2) Skogsdunge. Po Ka Sn 

skogs-*lid skuksltd stf. 1 Ped Pu 
(mfl.), skoksltd stm. 1 Ko Hsk 
1) Skogsbacke. A. a. o. 2) Skogs- 
bryn. Ped Pu — no. skoglid f. 
'bjergside med skov'. 

skogslus skgkslus pl. 4yå Nyl 1. -lis 
Bo stf. Fästing, ixodes. 

skogs-[moder], -*modra skQksmodro 
svf. Stort växande trä i skogen. 
Ksl Esbo 

skog8-*råd skoksråd Nyl, skQksruod 
Sj Py stn. Skogsrå. 

skogsrådare skuks- 1. skosrådati stm. 
def. Skogsrå. nVa 

skogs-rödstjärt skosröstsäl stm. 1 
Lavskrika, garrulus infaustus. 
Lmo 

skogs + fi. sirkka skokitrko svf. 
Regnpipare, charadrius. (Bådar 
regn.) Bo 

skog(s)-svin skgksvin NylFby NaKo 
Hsk, skouk^vm Hi Kim Pg, sko- 
svm Sbo, skusmn Nu stn. Gräv- 
svin, meles taxus. 

skogs-tagen 1. -*tägen skouJcstaiji- 
Or, skQstäiji' Lmo (pp. &) adj. 
Tagen av skogsrået. 

skogsudde skoksuda svm. Skogbe- 
vuxen mark, som i form av en 
udde sluter sig till djupare skog. 
vNyl 

skogträ skotrm stn. Vildt växande 
trä. Gsv 



skog-*ällan skUäla svfdef. ^Skog- 
modern**, eufemistisk benämning 
på vargen. Wp 

*8ko-gära skgdzåra 1. -%ära sv. vb. 
intr. 2 (böjn. se '''gära) Göra skor, 
förrätta skomakeriarbete. Lmo 
Kr Esse — Jfr fvsk. skögeming 
fsv. skogaeming f. 'skomakeri- 
arbete'. 

*skojfatt skoy(j)fat(är) adj. Upp- 
lagd för skoj, skämtsam. Å 

"^skojta skoyt(a) sv. vb. intr. 1 [om- 
krigg 1. ikrigg] Ströva omkring. 
Nyl — Rz 594 b allm. 

'''skojtare skoytarä stm. 3 Omflak- 
kande person. Sbo Bo 

*skojverk skoyjvärk ut. pl., stn. 
Fusk. nVa 

sko-knarr skoknar Ko, skuknar Na 
stm. 1 I skosulan infogad näver- 
bit, som knarrar då man går. 

*skol skQl stf. 1 Stöd. Fby 

[skola s. I] '''skole skola Nyl, shQla 
Fby Na Ko Hsk, skoula Hi Kim 
Pg svm. — fvsk. fsv. no. änsv. 
(än Lind) sköle m.; Uppl. Sm. 
Bhl. VI. 

*skola s. n skolo Fby Å Fö Ku, 
skQlu Brdö nVa, skoulo Kim, 
skoulu Hi mVa, skol Lfj (mfl.) 
svf., skolo Gkby NVet ut. gen. 
1) Stöd 1. stötta under ngt. Fby 
Hi Kim Åhd (spec. under båt) 
nVa 2) Kil av sten. mVa nVa 
3) Stylta. Lfj Kr — I bet. 1 & 2 
Sdm. Nk. (fiz 594 b) VI. Hs. Åm.; 
av '''skörda fvsk. skörda 'stöd, 
stötta' no. skörda idm men även 
'kiselsteen i en muur'. 

*skola v. skQl(a) Pä NVet, skQl(a) 
Fby Åhd Px nVa, skoul(a) Kim 
Hi mVa sv. vb. tr. 1: 1) Stödja, 
stötta, anbringa stöd under nå- 



Siko-lapp—*8koppa. 



819 



got; ish. fastkila medels stenar. 

EP Åhd Öb 2) Förstärka, repa- 
rera. Pä — fvsk. skörda no. 

skörda v. 'st0tte\ Bz 594 b allm.; 

Ihre skola v. 'subdere', Weste 

'caler'. 
sko-lapp skiUap stm. 1 Skotanga. 

O 
^skolgången skfjlgaggin Bo, skol- 

gandjt(n) öNyl, skolgoggän 1. -dn 

mNyl vNyl, sholgoniin vNyl, skoJr 

gandzi' nVa adj. Som gått i skola. 

— nyisl. skölagenginn. 
"^skolkog skolko(gär) adj. Lat och 

självsvåldig. Na 
^skolning skotnigg Fby, skoulnigg 

Hi ut. pl., stf. Handlingen att 

"^skola (stötta, kila). 
skolspilta skgl^pilt svf . Spilta, hvari 

hästar fastsurras då de äro svåra 

att sko. Px 
*skolva 8. I skolvo vNyl, skolvo 

Fby Kim Pg Na Ko Hsk Å Fö 

Ku, skolvu Hi Brdö Hvbfj svf. 

1) Gunga (vanl. sådan med fyra 

sittbräden). A. a. o. 2) En viss 

del av en sommarnot. Fby Kim 

Hi Pg Na — Ingår i sms. not- 

*skolva, qv. v 
*skolva s. n skolvu Hvbfj mVa, 

skolv sVa svf. Remna i isen. 
*skolva v. I skolv(a) vNyl, skolv(a) 

Fby Kim Hi Pg Na Åhd, sv. vb. 

intr. 1: 1) Gunga på "^skolva s. I 

1. A. a. o. 2) Svikta, t. ex. ss. 

ett trä i storm. EF 
^skolva v. II skolw Da O, skolv 1. 

ski\olvi Ru sv. vb. 1: 1) intr. 

Skälva. Da O Ru 2) tr. Vyssja 

barn. Ru 
^skolva v. in skolv sv. vb. intr. 

1 Remna såsom t. ex. is. Hvbfj 

Mx Px 



*skolver? skulvur ut. pl., stn. Häg- 
ring. Nu 

*skolvnot skolvnot Fby, skolvnout 
Ex Kim pl. obr., stf. Notens gle- 
saste del. 

*skolvra skoliour sv. vb. tr. o. intr. 
1 Rulla, vagga. Nu O 

'''skolv-sträva skolvstravo vNyl, 
skolvstrtBvo Fby Kim, skolvstrcsvu 
Hi svf. Stötta till en *skolva s. 
I 1. 

[skomakare är i vNyld benämning 
på sutaren eller lindaren; ut- 
märker i Borgå s:n den tregre- 
niga stommen i rågskylen. Ordet 
lyder f. ö. (bl. a.) skomarä Po 
Bo, skumar(ä) Sbo öNyl Pg, sko- 
mar Na stm. 3. — '^skommare Nk. 
Dl. Mp. Vb. (Rz 593 a) Hs. 

"^skomakerska skumakar§kä (sic !) svf. 
Skomakarehustru. Sbo 

"^skomakrera skumäkrér(a) sv. vb. 
intr. 1 Syssla med skomakeriar- 
bete. vNyl — Ld o. W. skomra 
idm. 

'''skona skQn(a) sv. vb. tr. 1 Gar- 
nera, fålla, förse med skoning. 
Nyl 

*skoning I skgnigg ut. pl., stm. 
Försköning. Ru 

'''skoning II skonigg ut. pl. stf. Hand- 
lingen att sko en häst. vNyl 

'''skonligt skonlit adv. Skonsamt. Mx 
•— Ingår ock i sms. '''oskonligt, 
qv. v. 

skonål skunål stf. 1 Skomakarepryl 
1. -syl. nVa 

[sko]-*ol, *sku- skuoufl stf. Läder- 
rem, hvarmed mansskor fastbiu- 
das. Ru 

*skoppa 1. *skåpa skop(a) Vö, skåp* 
Px Mx sv. vb. intr. 1 Skutta, 
hoppa; skumpa. — Rz 595 a skopa 



820 



skoptcUet — *skott s, III. 



1. skapa Vg. VI. Åm. Vb. Jtl., 
SM.; fvsk. no. fsv. skopa äda. 
skobe v. *hoppa, dansa', fsv. även 
skoppa. KBVbok i 16:o XXX 
15 „oxen skapar i lunden^. Jfr 
fht. verscupfen mht. scupfen v. 
'schaukeln'. 
skoptalet skoptaläl, taläsLdv. Skop- 

tals. Ka Sn Ingå 
*skora skor svf . Ugnsspade. Nu Wp 
""skorpen skurpin 1. -igär adj. Be- 
lagd med skorpa; skrumpen. Na 

— fvsk. skorpenn no. äda. skor- 
pen adj. 

*skorplupen skorplupi adj. Som har 

två skorpor (om bröd). Py Strf 

(mfl.) — Rz 580 b Sm. 
'^skorpna skorpn(a) Nyl EF Öb, 

skorki} Ped Kr Esse Gkby sv. vb. 

intr. 1 Hårdna (som en skorpa). 

— fvsk. fsv. no. skorpna v. 'in- 
1. hoptorka', Ez 580 b Dl. Vb.; 
Sdt o. W. 

*8korpog skorpo(gär) adj. Betäckt 
1. överdragen med skorpa. vNyl 
Fby 

"^skorra i sms. trä-*sk., qv. v. — 
Jfr fvsk. skorre m. 'skata'. 

[skorsten har allmänt formen bor- 
sten i Fld och Estld samt på 
Bunö; därmed utmärkes i Nyld, 
EF och Åhd även eldstaden eller 
spiseln. — AUm. i Sverge och 
Danmark. 

[s]korstens-flisa skor§läinsfliso Ko, 
kor§täinsfliso Lptr svf. Den del 
av en öppen spisel, hvari dess 
båda sidor sammanstöta; bestar 
vanligen av en enda stor grå- 
stensskiva. 

[s]korstens-*gat ko^täinsgqt Da Gsv 
^g Wp, ko^faimgqt Nu O stn. 
Rökhål i taket. 



skorstens-^^^c^ruva skofiläinsgruvo 
svf. Den del av en öppen spisel, 
där elden brinner. Ko 

skorstens-^nocke skofiläinsnoka 
svm. Rökfång. Ko 

[s]korsten9-tut kor§täinstut stm. 1 
Skorstenspipa. öNyl 

*skorv skorvin stmdef. flin onde. 
Ingå 

*skorvas skorvcis sv. vb. dep. 1 Bli 
skorvig. Nyl 

[skorvblomma skorvblwno svf. Sol- 
öga, ranunculus acris. mNyl 

skorv-^^^dadde skorvdad 1. -dada pl. 
obr., sm. Okv. på en med skorv 
behäftad eller i allmh. osnygg 
person. Nkby Ped Pu (mfl.) 

*skorvla skorvla 1. -öl Po Ka Sn, 
skorvla 1. -a? Kim sv. vb. tr. 1 
[op nogonj Överösa ngn med 
ovett. — Jfr Rz 608 b skurva 
idm Nk. Vm. Vb., VI. idm; Hs. 
skorva v. 

[skorvmal skorvnxql stm. 1 Okv. 
för en osnygg person. Po Ten 
Brom 

skorv-^^pleta skorvplitu svf. Skorv- 
fläck. Ped Pu 

skorv-åtting skorvotigg stm. 1 Okv. 
för en skorvig person. Na 

skotad skota{där 1. -gär) adj. Druk- 
ken; full. Nyl 

*skotaka?? skotaka svf. Järnarm, 
hvaruppå grytan hänger över 
elden. Ru 

*skott s. I skot stm. 1 Skyttel, 
skottspole. Nyl Na Pg 

""skott s. II skot stm. 1 Avrundadt 
sittbräde i fören eller aktern pu 
en båt. Lmo — Åm. 'roddares 
sittbräde i en båt'. 

*skott s. III skot Nyl EF mVa nVa 
Da Gsv Nu (-/?) O Wp Ngö, 



*8hoU a, — *skrabba III. 



821 



skot A Fö Brdö, skoht Hi Kkr 
Ku, skåt (pl. skéto) Ru, skåi^ Eg 
sVa stn. 1) = hsv. AUm. 2) Den 
del av sängen, som kan utdra- 
gas. Py Strf 3) Den fals 1. ränna, 
i hvilken det inskjutna lockets 
kanter (på låda, fisksump o. s. v.) 
ligga. Py 4) Från väggen ut- 
skjutande stockändar, som upp- 
bära loftsvalen. Sj Ksl 5) över- 
täckt rum i framdelen av en 
båt. Mx 6) Eigel å dörr. Rg 
7) En sjukdom hos människor 
och husdjur. Nyl Np 8) Sjuk- 
domsanfall. nVa 9) Gång (vicis). 
sVa 10) Stund; skov. sVa 11) Ut- 
skott, okv. Hvbfj 

^skott a. skot 1. skot oböjl. adj. Druk- 
ken, full. Nyl 

'''skottbom skotbom stm. 1 Trärigel 
på dörr. Nyl — Com.^ p. 126 
(n. 542) skotbomen def., LM. 
Weste skottbom le barriére'. 

^skotte I skota svm. 1) Lösbotten 
(„trall") i båt. Ped Pu Kr 2) Sitt- 
bräde i båt. Re 

*skottc II ingår i sms. ös-*skotte, 
qv. v. 

"^skottgrind skätgrtnd 1. skot- Å, skot- 
grind Fö, skohtgri^d Ku stf. (pl. 
-ar Å, or Fö Ku) Grind, som 
skjutes in i gärdesgården (ej 
öppnas utåt). 

*skott- 1. *skotts-maska skotmask O, 
skotsmask Wp svf. De stora mas- 
korna närmast telnen. 

"^skottna skotän sv. vb. intr. 1 Mista 
sin regelbundna form (om maskor 
i nät). Px 

skottspols-speta sktupdstpita svf. 
Spolröret i skottspolen. Ru 

*skottst3rvcr skotstyvär stm. 1 Spott- 
styver. Sbo 



*skottsäng skotsägg stf. 1 Utdrags- 
säng. Py Strf 

[skott].år *skotte- skotaår stn. Rg 

*Aot^TVhtäé^skutärkhr<?ö stn. Bräd- 
lapp, hvarpå våta skodon ställas 
att torka. Rg 

*skov skov Kim Pg Na Hvbfj, skav 
Ku Brdö, skov A, skav* Np Pm 
Px Mx, skuåv Hi stn. 1) Skjul 
1. lider hvilande på stolpar och 
stödt mot en vägg. Kim Hi Na 
Hvbfj sVa 2) Möss-skärm. Kim 
Pg Na Hi Ku Np 3) Slädskärm. 
Å Brdö Ing. ock i smss. loft-, 
luv-, möss- o. ved-*skov, qv. v. 

[skovel] *skol skot Nyl, skgl Fby 
Na Ko Hsk, skoul Hi Kim Pg 
stf. 1. 

*skul skul stf. 1: 1) Skovel. Wp 
2) Eldskyffel. Wp 

*8ko[ve]ld? skod stf. 1 Skovel. Da 

skovelsvenska skoväl^vänsJc nVa, 
skovälsvänsk Gkby NVet oböjl. 
s., f.? Rådbråkadt svenskt språk. 

'''skövla skovlo Na, skglo Na Ko 
Hsk, skoväl Ru svf. Skovel. — 
nyisl. sköfla f. 

""skrabb skrab stm. 1 Skrabbig, elän- 
dig person, häst 1. a. Strf Py 
Na — Svea- o. Götald (Rz 596 a) 
Hs.; no. skrabb m. 

*skrabba I skrab sv. vb. tr. 1: 

1) Skrapa, avtorka, sopa, borsta. 
Ru Da Gsv Nu O Ped Pu (mfl.) 

2) Rensa 1. skala (t. ex. potäter). 
Ru Da Gsv O — Rz 596 a Vg.; 
no. skrabba v. 'kradse, skrubbe'. 
Jfr sms. *av8krabbad. 

*skrabba H skrab sv. vb. intr. 1 
Sparka. Nu 

"^skrabba IH skrab(a) sv. vb. intr. 
o. imp. 1 Prassla. Po Ka Sn 
Brdö — Sk. Ög. (Rz 596 a) ÖHd. 

104 



822 



*8lcrahh-ankare — *skrälta. 



*skrabb-ankare shrabagkar stn. 

Dragg. Da 
^skrabber shrabär ut. pl.,stm. Skrab- 

big karl. Msk — Hs. Sm. 
^skrabbla s. sTcrablo svf . Dragg. Ingå 

(Bsd) — Jfr *krabbla s. 
""skrabbla v. I skrabäl sv. vb. tr. 1 

Fösa 1. d.; t. ex. shrabäl t sä 

(nml. mat); skrabäl muld po ptB- 

ronän. Ingå 
'''skrabbla v. II skrabäl Ka Sn Ingå, 

skrobäl Da Gsv sv. vb. intr. o. 

imp. 1: 1) Skramla, smälla (t. ex. 

såsom regn mot ett tak). Ka Sn 

Ingå 2) Knarra, ösv 3) Väsnas, 

bullra. Da 
'^skrabblog skrablo(gär) adj. 1) 0- 

jämn, skrovlig (ish. om väg). Sj 

Ingå 2) Eländig, tvinande. Ka 

Sn Ingå 
*skrabblor skrablor plt. Avskrap, 

kvarlevor. Po 
'''skrabbtise skrabusäsvm, Skrabbig 

karl, okv. He 
""skracka skrak(a) sv. vb. intr. o. 

imp. 1: 1) Skratta (om skatan). 

Fby 2) Åska. Eg — Jfr no. 

skrakla v. 'lee hejt og skurrende', 

mit. schraken 'laut lachen'. 
'^skraka ingår i smss. *hors-, strand- 

och åd-*skraka, qv. v. 
'''skrake skraka svm. 1) Hästkrake. 

Ten Ped Pu (mfl.) 2) Långskrang- 
lig och mager mansperson, okv. 

Nkby — Ez 596 b skraka Hs. 

(ungef. i bet. 2). Ingår även i 

smss. gubb-, häst- o. märr-*s., qv. v. 
""skrakel skratjil stm. 1 Krake. Ee 
*8krako-(l. *skrakog?)Daniel skraku- 

danil ut. pl., stm. Okv. på en 

vårdslös mansperson. Fby 
""skrakog skraku(gär) Fby Kim Lptr 

Pä Ljd, skrqkogär 1. -otär Ku, 



skrahkugär Hi adj. I) Eländig, 
usel, dålig. Lptr Ljd Pä Kim 
Hi Ku 2) Vårdslös. Fby — no. 
skrakall skraken 'skröplig'. 

*skrala I skral sv. vb. tr. 1 Slå 
sönder något så, att det åstad- 
kommer skrammel. Vö 

'''skrala H skral Na, skral Vö sv. 
vb. intr. 1: 1) Bliva sämre eller 
skral. Na 2) [sondär] Gå sönder 
(om något skralt och klent, t. ex. 
om en gärdsgård då man kliver 
över den). Vö — Weste i bet. 1. 

*8krala IH skral(a) sv. vb. intr. 
o. imp. 1 Skrälla. Sj vNyl Kim 

— no. skrala da. skralde v.; Sp. 
skrälla. 

*[8kral]full *skrale- skralaful(där) 
adj. I hög grad berusad. Ingå 

— Jfr *8kräUfuU. 
*[8kral]fylla ^skrale- skralafylo ut. 

pl., svf. Starkt rus. Ingå — Jfr 

*skrällfylla. 
"^skräll skral ut. pl., stn. colL Skräp. 

Na — Gd 'sprucket lerkärl' (Ez 

604 b), Hs. 'något dåligt och klent 

i allmh.' 
"^skrälla skralo Na, ^ira/a Kkr svf. 

1) Stackare, skrälle. Na 2) Okv. 

för bondkvinnor. Kkr 
'''skrallog skralo(gär) adj. Skral. Fö 

— Hs. 'svag, sjuklig'; Sp. Gloss. 
idm. Ser, 'semifractus', Lind 
'skral', Sdt 'skräUig', Ihre 'skral'. 

^skralning ingår i sms. vind-^^^skral- 
ning, qv. v. 

*skralog sh^qlogär adj. Skal, usel. 
Po 

*skralta skraU(a) sv. vb. intr. I Gå 
ojämnt, skaka ss. t. ex. ett åk- 
don på dålig väg. Po — no. 
skralta v. 'gå med små og svage 
skridt'. 



*shram I-^^^skrap HL 



823 



"^skram I skrqm stm. 1 Framfot pä 
sal. Bu 

^skratn II shrqm stn. Snår. Da — 
Äv. i sms. ^brask-skram, qv. v. 

*skram III shrqm stn. Skråma; 
strimma. O 

"^skråma s. sJcrqmo Sbo, shrqm Nu 
Wp svf . Skråma. — da. skramme. 

"^skråma v. sTcrqm(a) sv. vb. tr. 1 
Skråma, rispa. Sbo 

^skramla shrambhi svf. Dåligt åk- 
don. Nkby 

^skramlog skramblofgär) adj. 1) 
Skramlande. Na 2) Skräpig. Na 

skrammelhaka sJcramhäL(h)dku 1. -a 
svf. Sladderkäring, okv. Sn 

skranunel-^hojt skrambälhoyt stm. 
1 Okv. för en högröstad och 
bullersam mansperson. Na 

skrainmel-*hojta shrambälhoyto svf. 
Okv. för en kvinnsperson av be- 
skaffenhet som fg. Na 

skramxnelrede shramälräidi (1. -ä) 
1. -reda (1. -i) stn. 1) Sak som 
skramlar. Po 2) ^ två fg. Po 

*8kramot sJcrqmat- LRg, skrqmät- 
StRg adj. i) Skråmig. 2) Strim- 
mig. — da.- skranunet i bet. 1. 

^skramp sJcramp(är) adj. Bister. Pg 
— Betyder i Hs. 'utmärglad, om 
hästar'. Jfr da. skrap 'skarp, 
sträng'. 

'^skräm-saker skramsqkar plt. Effek- 
ter, persedlar. Gsv < kram-saker? 

"^skrana s. shranu svf. Torr och 
mager varelse. Ped Pu 

"^skrana v. I shran(a) sv. vb. intr. 1 
Gapskratta. Ka Sn — da. skranne 
'lee skraldende' (D.V.S.O.). 

*skrana v. II skrqna sv. vb. intr. 
1 Slinta. Åhd 

*[skran]-bad *skrane- skranahad ut. 
pl., stn. Vidrighet, obehag, e- 



lände. Esl — Jfr £z 599 a skrän 
a. 'skral' VI. 

*skranel shranil stm. 1 Mager häst. 
Vö 

^skrangel shraggéU stn. Benrangel; 
mager person. Ka Sbo (mfl.i Nyl.) 

^skrank I skragk stn. Kontor under 
vindstrappan. Nyl 

^skrank II ingår i sms. näver-*s., 
qv. v. 

^skrankla shragklo svf. Någonting 
skrangligt (ss. människa, djur, 
trä). Na 

^'skranklog skragklo(gär) adj. Skrang- 
lig. Na 

^skrankog skragkugär adj. Mager, 
avfallen. Hi 

'''skrann skrän- adj. Gäll, klingande. 
Ru 

"^skrannog 1. *skranog? skranugär 
Po, skranogär Kkr, ^irawo- Gkby 
NVet, skränu- nVa, skrönu- Ped 
Pu adj. 1) Skral, usel. Po 2) Torr 
och mager, skranglig, n Va 3) Tvi- 
nande (om växt). Kkr — Uppl. 
skranug Öl. skrän, no. skrän 1. 
skrann 'torr, mager'. 

*skrant I skrant stm. 1 Mager per- 
son, stackare. Po — Jfr Fryksd. 
skrantet a. 'knotig, mager'; no. 
skrant m.; da. skrante 'sjukling', 
skranten 'krasshg'. 

^skrant II skrant stm. 1 Sluttning, 
backe. Po Ten (o. passim i vNyl. 

f. ö.). 

'''skrap I skrap Py Strf, skrqp A 
ut. pl., stn. coll. Avskrap, skräp. 
— fvsk. skrap da. skrab n. 

*skrap II skrap pl. obr., stn. Regn- 
skur. öNyl — Ingår ock i sms. 
regn-*skrap, qv. v. 

*skrap III ingår i sms. sky-*skrap, 
qv. v. 



824 



^shrapa s.-'[sJcrap]'*pära, *skrapan-, 



"^skrapa s. shrapu svf. 1) Avskrap, 
kvarleva. Nyl 2) Smula. Kim 
3) Gammal avfallen varelse. Nyl 
EF nVa 4) Stackare. Fby 5) (ut. 
pl.) Vidbränning i grötgryta. Na 
shrapur plt. Bortrensade fiskfjäll 
m. m. d. Kim — no. skropa(o') 
f. 'afskrab, skover'. Ingår även 
i smss. bröd-*skrapa och '''efter- 
skrapor, qv. v. 
^skrapa v. skrapa Ru Ksl Sj vNyl 
Fby Kim, shrahpa Hi sv. vb. intr. 
o. imp. 1: 1) Smattra (om regn). 
Sj Ksl vNyl Fby Kim Hi 2) Dåna, 
braka, bullra. Ru — fvsk. no. 
skrapa v. 'rasle, skramle'. 
^[skrapjbad *skrape- skrapabad ut. 
pL, stn. 1) Regnskur. Strf Py 
2) Ovett. Ksl 3) Stryk. Py 
[skrap]bröd *8krape- skrapäbryö stn. 

Skrapkaka. Sj 
[skrapjbulle '''skrape- 1. ^skrapo- 
skrapabula Nyl, skrapubula He 
Sbo svm. Skrapkaka. 
= '''skrapebulla skrapahulo mNyl 
vNyl, skrapabulu nVa svf. 
[skrap]dag *skrapo- ^krapuda pl. 
-dagar stm. Dag, då man måste 
leva av kvarlevor; hä ä it al 
dagar bakudagar, hä-ska va skrå- 
padagar o Ordst. Po 
'''skrapan- skrapandqn stmdef . Jul- 
aftonsdagen. Kim 
*skrape skrapa svm. 1) Hästskrapa. 
Sbo öNyl 2) Usel person eller 
sak (eg. avskrap). Pg 
"^skrapel skrapil stm. 1:1) [pl. skrap- 
lar] Stackare, obetydlig vareiso. 
Ingå 2) [pl. -Har] Slö kniv. Vö 
skrapäl ut. pl., stn. 1) Avskrap, 
skräp. Vö nVa 2) Vindfällen 
och ris. Vö 
? 1 skrapta Lindrig svord. Sbo 



[skrap]kaka ^skrapo- skrapukaku svf. 
Sbo 

'''skrapog skrapugär adj. Skräpig, 
usel, dålig. Ingå 

*skrappel skrapat ut. pl., stn. Skram- 
mel, slammer. vNyl 

'''skrappel-das skrapäldas pl. obr., 
stm. Pratmakare. Ingå • 

*8krappelföre skrapäljör ut. pl., 
stn. Dåligt körföre på isgata. Mx 
nVa 

^skrappla s. I skraplu svf. Skrabba, 
usel varelse. Kv 

*skrappla s. II skraplo svf. Okv. 
för en som skramlar med nyck- 
lar 1. d. Na 

*skrap(p)la v. I skrapat Ingå (mfl. 
i vNyl), skrapat Gsv sv. vb. tr. 
1: 1) Skrapa. Gsv 2) [t(h)6pj 
Skrapa ihop, samla. Ingå 

'''skrappla v. II skrapat vNjd öNyl 
Gkby NVet, skrapäl Fby Kim 
Na Mx mVa nVa, skrahpla Hi, 
skropäl Gsv sv. vb. intr. o. imp. 
1: 1) Skramla. Nyl Fby Kim Na 
öb 2) Skrälla. Kim — Dåna, bull- 
ra. Hi Kv 3) Smattra (om regn). 
Nyl Fby Kim Öb 4) Knarra. > 
Gsv 5) Pladdra. Ten Brom — 
Vb. (Rz 605 a) SM. 

^skrapplog I skraplogär adj. Skräm- | 
lande. Brom 

'''skrapplog II 1. -ot 8kraplo(gär) Na, 
skraplu- mVa nVa, skraplo- Gkby, 
skraplut Mx adj. 1) Ojämn, skrov- 
lig, knagglig (ish. om väg). A. 
a. o. 2) Skral, eländig. mVa 

^skrapplor skraplor vNyl, skraplur 
nVa plt. Avskrap, kvarlevor. 

"^skrapplus skraplus stm. 1 Prat- 
makare. Ten Brom 
[8krap]-*pära, ^skrapan- skrapanp^ru 
[1. -wip-] svf. Skalad och kluven 



*shrat I-^^^shravla s. 



825 



pot-atis, som skall kokas. Kv Jfr 
trind-*pära. 

"^skrat I sh-Qt ut. pL, stm. Skräm- 
sel, skräck; t. ex. sätt skrqti^ t 
an. Kr 

^skrat II sirat stn. Fan ; äv. i smss., 
t. ex. katshrati. Sbo 

'''skrata s. I skratu svf. Gammalt 
fiolskräUe. Nyl 

"^skrata s. II sJcratu svf. 1) Fågel- 
skrämma. Fby 2) Skramla (t. ex. 
har-, häst-). Brom Fby — Ingår 
även i sms. har-*skrata, qv. v. 

"^skrata v. 1 8krat(a) sv. vb. tr. 1 [ätj 
Jaga (efter). vNyl skrota sv. vb. 
tr. 1 Skrämma. Da — Norrl. 
'skrämma* (Rz 596 b), Uppl. 'scha- 
sa, jaga'. 

*skrata v. Il skrata Wp Fby Kim, 
skrahta Hi sv. vb. intr. 1 Skvattra. 

— no. skrata 'kagle, svadse' da. 
skrade v. 'skallra'. 

^skrate I skratin stmdef. 1 Hin 
onde, djävulen. Tu — fvsk. skrati 
m. 'wizard'. 

*skrate II ingår i sms. efter-*skrate, 
qv. v. 

'^skratog skratu(gär) Fby Kim,5ÄTaÄ- 
tugär Hi adj. Gäll. 

^'skratt skrat stm. 1: 1) Gast, spöke. 
Estl vNyl (på Ngö = *bjäre). 
2) sgdef. Hin onde, djävulen. 
Estl Sbo He vNyl Förek. i vNyld 
även i smss., t. ex. svalskrat^ 
[o: böljorna, vågsvallet] slår-^un- 
där håti}. —fvsk. skratte m. 'troll- 
karl' (nyisl. 'fander'), fsv. änsv. 
skratte m. 'tomte' m. m.; Bz 
597 a 'narr, gäck' Vg. Sm. Ingår 
även i sms. åker-^^^skratt, qv. v. 

— Jfr Golther Mythologie 76. 
'^skrattog skrahtugär adj. Skratt- 

lysten. Hi 



*skratt[skam], -'''skåMn skratskdn 
ut. pl., stn. Dyvelsträck. Gtev 

*skrava skrav(a) Ingå, skrava Nu, 
skrqva Fby Brdö sv. vb. intr. 1: 
1) Knarra, skramla (t. ex. ss. 
torrt skinn). Ingå Nu 2) Sladdra, 
pladdra. Fby Brdö — fvsk. skrafa 
no. skrava i bet. 2; jfr Hll. skraa 
'prassla'. 

*skrave skrava svm. Lång lösbotten 
till en arbetskärra. Vö Or 

*skravel I skraväl vNyl, skraväl 
Pg ut. pl., stn. Skräp. — Sm. 
ög. (Rz 597 a) Hs.; Ser. LM. Sdt 
Weste; da. skravl. — Ingår även 
i sms. löv-^^skravel, qv. v. 

*skravel H förek. i uttr. lig l./ar* 
i skrqvlä Vid höstetid utlägga 
nät kring stengrund för att fånga 
sik. Px 

*skravel III skraväl ut. pl., stn. 
Skrammel. öNyl — Sahlstedt 
'skrävel'. 

^skrävel IV ingår i sms. ben-*skra- 
vel, qv. v. 

"^skravel-don skraväldgn stn. Skram- 
lande redskap, åkdon o. d. Sbo 

*skravel-före skravälförä ut. pl, stn. 
Dåligt vinterföre, hvarvid me- 
darne skrapa i sanden. Ka Sn 

*skravel-kärra skrqvältjäro svf. Kärra 
utan resårer. Pä 

^skravelmässing skravalmäsigg Po 
(mfl.), skravälmåsigg Nkby nVa 
ut. pl., stm. Flittermässing, glit- 
ter (t. ex. i brudkronan). 

*[skrav-]kaka '''skravo- skravukaku 
svf. Skrapkaka. Sbo 

'''skrävla s. skrqvlo Ka Sn, skrqvlo 
Fby Kim Fö, skrqvlu Hi Brdö, 
skravlo Na svf. 1) Hästskramla. 
Ka Sn 2) Sladderkäring. A. a. o. 
- Ihre, Sdt o. W. i bet. 2. 



826 



^skrävla v. I—shridstång, 



^skrävla v. I skrqvla Nyl, skrävla 
Strf, skravm Ru NaPed Pu (mfl.), 
skrävla Fby Kim Hi Fö Brdö 
sv. vb. intr. 1: 1) Knarra. Ru 
Na Fby Kim HiPedPu 2) Skram- 
la, bullra. Nyl Brdö 3) Kurra 
(om magen). Fby Kim Hi 4)Pladd- 
ra, skrävla. Nyl Fby Kim Hi Na 
Fö Brdö Ped Pu 5) Skälla, ovet- 
tas. Na — B.Z 597 a Svea- o. 
Norrld i bet. 1 o. 2, Sm. Åm. i 
bet. 4; Vg. i bet. 1 o. 2, Bhl. i 
bet. 4; LM Sdt W.; no. skrävla 
v. 'snakke'. 

'''skrävla v. II skrqväl sv. vb. intr. 
1 = lig 1. fqr i skrqvlä (se ♦skrä- 
vel II). Px 

""skravlare skrqvlarä Kim Hi, skrqv- 
lar Fby stm. 3 Pratmakare. — 
LMöller; no. skrävlar m. 

*skravlog 1. -ot skrqvlo(gär) Py Strf 
Ka Sn, skrqvlo(gär) Fby Fö, skrqv- 
lugär Hi Brdö, skrqvlotär Kim, 
skravlo(gär) Na adj. 1) Knarrande 
(om torrt skinn). Ka Sn 2) Skräv- 
lande, pratsam. EF Brdö 3) Lös- 
gläfst (om hund). Na 4) Skrang- 
lig. Py Strf — Hs. 'dålig, klen'. 

*skred skrid Pä Strf Py, 6Vb-^d* Px 
ut. pl., stn. 1) Framåtskridande. 
Strf Pä Py Px 2) Fortsättning. 
Pä Px — u-§kridä tis. Ur lag. 
Kim — po skrida tis. På obestånd, 
på förfall. Na 

'''skredig ingår i sms. '''åvskredig, 
(v. 8. avskriden). 

"^skredorm skrådorm stm. 1 = *räkel- 
orm. Px Mx — Jfr no. skreid- 
makk m. idm. 

*8kredstang skredstagg pl. -stäggär 
stf. Ett slags skid, med hvars 
tillhjälp sälskytten närmar sig 
sitt byte (på isen). Hi 



'''skrek(j)a ingår i sms. ♦nåt-skrekja, 

qv. v. 
[skreva skrivu Nyl Fby Kim Pg, 

skrävu Na, skrävu Hi svf. (bet. 

äv.) Cunnus. 
♦skrevla I skrivlo Po Ka Sn Ingå, 

skrivlo Kim, skrivlo Fö, skrivlu 

Hi svf. Bärgskreva. — Uppl. 

ög. 

*skrevla II sknvlo svf. Skärva. Ingå 
(Bsd). — Ingår ock i sms. sten- 
*skrevla, qv. v. — Jfr *skirvla. 

"^skrevlus skrcUvlus stm. 1 Pratma- 
kare, okv. Brom 

[skrev]ryttare *skrevo- skrivurytar 
stm. 3 Okv. för kvinna. Py Strf 

'''skribba s. skribo svf. Cunnus. Ksl 
(Pork.) — Jfr *skripa. 

♦skribba v. skrib(a) sv. vb. intr. 1 
Coire. Sbo 

"^skricka skrik Öb, skrak Px Pm 
sv. vb. intr. 1: 1) Glida, halka. 
Vö 2) Åka skridsko. Öb — Ez 
598 a allm. i bet. 1 ; jfr no. skrika 
(i') v. 'glide', skrikka seg Vokke 
sig'; Sp. skreka 'glida'. < "^skriSka 
(Hellqu. Nord. vb. 154). 

'''skrickelsikt skrikäl^ikt stn. Otymp- 
lig människa, tölp (okv.). Vö — 
Jfr no. skrikla v. 'gå skrabeligt 
og småt'. 

*skrick-is skrikis pl. obr., stm. Skrid- 
skois. Ped Pu 

^skricksko skrikskg Px Mx nVa, 
skrikskou mVa pl. -ar 1. -war stm. 
1 Skridsko. — Dl. (Rz 598 a) 
Uppl. Sk. 

*skrid sknd ut. pl., stm. Fart; ofta i 
uttr. mä^n skn Med samma f . Gsv 

skridkälke skrtdtjälka svm. Kälke 
anv. vid sälskytte vintertid. Ku 

skridstång skrtdstagg (pl. -siäggär) 
Py Strf, skrtdstagg (pl. -sUBggär 



*s1cnfthMl'-*8hrmn8ko. 



827 



1. -steggär) Bo Pä stm. 1. stf. 
= "^skredstång, qv. v. 

*skrifthaU shrifthald Na, shrifthqld 
Ku Mx, shrifthqld Kim Hi Na 
Ko Hsk, skri/thold Ingå Pg ut. 
pL, stn. Läsförhör jte kalas. Kan 
i Kimito även användas = skrift- 
skola, qv. v. 

skriftskola 1. -^skole shriftshola svm. 
1. -skolo svf. Nyl, skriftskola svm. 
Fby Na Ähd 1. svf. nVa, skrift- 
skoula svm. Kim Hi Pg 1. svf. 
mVa, skriftskgl svf. Bu Estl sVa, 
skriftskoidu svf. Ngö, ut. pl. Under- 
visning i kristendomens grund- 
läror för dem, som första gån- 
gen skola admitteras till nattvar- 
den. 

skriftskolsgången skriftskolsgaggi(n) 
Bo Msk, skriftskolsgandji(n) öNyl, 
skriftskglsgoggän mNyl vNyl adj. 
Som genomgått skriftskola. 

*skrika I shtku svf. Hvisselpipa. Hi 

[skrika II (f åg.)] ^skrikja skrtho svf. 
Bo Fby Ingår även i sms. *nåt- 
skrikja, qv. v. 

^skrikbyx sknkhyks stm. 1 Skrik- 
hals, okv. om barn. Na 

skrikvatten skrtkvat'^ ut. pl., stn. 
Brännvin (skämts.). mNyl öNyl 

*8kri-ljud sknUkub stm. 1 Skrik. Wp 

skrill-*knoka skrilkngk (pl. ar) svf. 
Islägg anv. som skridsko. Wp 

*skrillsko skriisko pl. -nar stm. 
Skridsko. Da Gsv Py — Rz 
598 a Sdm. Nk. Vm.; LM. 

^skrillstake skrilstaka svm. Stav 
anv. då man åker på isläggar. 
Wp 

*skrill-8tälle skrilstäl stn. Plats där 
man åker skridsko. Py 

*skrim8 skriim ut. pl., stn. coU. 
Krimskrams. Na 



""skrims-skrams skrimskrami ut. pl., 
stn. coU. := fg. Na 

skrind-^^^rem skrindräim (pl. -räimar 
1. -ramar) stf. 1 Hvart och ett 
bland de sidoträn, i hvilka skrind- 
spolarne äro inborrade. Px 

skrindstege skrinst^ga Fö, skriffst^ga 
Ku Brdö svm. Spjäl verkssidorna 
på en skrinda. 

[skrinna st. vb. betyder även: l)Åka 
kälke eller skridsko. Fld allm. 
BrU (ej Estl., hvarest i stället 
skrilla st. vb.). 2) Mista sin regel- 
bundna form (om nätmaskor). Pä 
— Hz 598 a Sveald i bet. 1; 
likaså Sdt o. W. Inf. lyder 
stundom skrinda Ksl Ingå 
skrina sv. vb. intr. 1 Skrinna, 
glida. Gkby NVet 

^skrinnarbrink skrinarbrigk stm. 1 
Kälkbacke. Pg 

^skrinnare skrinarä stm. 3 Skrid- 
skolöpare. Nyl 

skrinnbacke skrinbaka svm. Kälk- 
backe. Nyl EP 

skrinnbana skrinbqna 1. o svf. Skrid- 
skobana. Nyl EF 

skrinn-is skrints stm. 1 Skridskois. 
Nyl EF 

skrinnkälke skrinkcUka mNyl Bo 
Msk, skrinkälka Na Pg, skrintjälka 
öNyl vNyl, skrintjälka EF (f. ö.) 
svm. Kälke använd till att skrinna 
med. 

skrinn-^^^kölva skrinköivo svf. Brodd- 
stav anv. vid skridskolöpning. Na 

skrinnmaska skrinmasko svf. Illa 
knuten maska i nät eller not. 
Pä Na (mfl.). 

skrinnsko skrinskg Nyl EF Fö Å, 
skrinskou Hi Kim Pg, skridsko 
Ku Brdö stm. 1 (pl. -ar 1. -nar) 
Skridsko. — Ez 598 b Dppl. 



828 



*sTcripa'—*skrota, 



"^skripa sknpo Pä Ljd Ksl, shrtp 
(pl. -ir)Wp svf. 1) Remna, spricka. 
Ksl 2) Repa. Wp 3) Rynka. Wp 
4) Cunnus. Pä Ljd Ksl — Rz 
600 a Sm. Ög. Nk. Dl. i bet. 1 
o. 4; no. skripa f. i bet. 4. 

*skripot sJcrtpat- LRg Wp, sJcnpät- 
StRg adj. 1) Repig, full av re- 
por. Rg Wp 2) Skrynklig. Wp 

*skrips skrtps stf. 1 Streck. Da — 
Ingår ock i sms. skriv-^^^skrips, 
qv. v. 

'''skripsticka shnpstik svf. Stryk- 
sticka. Ru 

'''skripstock shnpsUik stm. 1 Linjal. 
Da 

*skriva sJcnv sv. vb. intr. 1 Vara 
ohvass (om eggjärn). Px 

skriv-f(j)äder shwfäÖär stf. 1 Skriv- 
penna. Wp 

skrivkammare sknvJcomar stm. 3 
Sakristia. Wp 

skriv-^^^skrips skrivsknps stf. 1 Linje, 
streck. Da 

*skro skr Q sv. vb. intr. 1 Na 1. 3 
Da Gsv O 1) Gny, brusa (ish. 
om sjön). Da Gsv O 2) Genljuda. 
Na — Bl. Sm. (Rz 600 a) Ög. 
Vg. Bhl. Jfr no. skro v. 'klinge 
huult' FaBr. skroa 'vsBre knastor 
(om he)'. 

[skrock shrok ut. pl., stn. Skvaller. 
Ksl — fvsk. skrQk n. 'usandfaer- 
dig tale' fsv. skrek n. *lögn\ 

^skrocka skrok(a) sv. vb. intr. 1 
Prata orimligheter. vNyl 

"^skrock-förbannadt skrokförhanat 
adv. Alldeles förbannadt. Ksl 

^skrocks-blad ? skroksblq stn. Kard- 
borrsblad. Nu 

*skroffel skrofäl Nyl, skrofäl EF, 
skrufäl Öb ut. pl., stm. Skroffler. 

'''skroja skroyj(a) sv. vb. intr. 1 



Ropa. Brom — Jfr no. skroa v. 
'svadse'. 

*skrojta skroyto svf. Liderlig sälle, 
okv. He Brom 

'''skropp skrop oböjl. subst., g.? 
Sm^l? (näml. av regndroppar) 
i tydan moru-^'uda skrop i hat. 
Px 

'''skroppa I skrop sv. vb. tr. o. intr. 
1 Stuka; slå hårdt. Pm Px Mx 
Kv Re Must Vö — da. skruppe 
ljuda som efter fall eller slag' 
(D.V.S.O.). 

""skroppa II skrop(a) sv. vb. intr. 
1: 1) Prata, pladdra. Hi Na Gkby 
2) Skryta, förhäva sig. Nyl 

*8kroppa III skrop Pm Px Mx Kv 
Vö Nkby, shrup Ped Pu (mfl.) 
sv. vb. intr. I Skallra; bullra; 
genljuda. 

I Hit ock kropa sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Bullra smått. Ten 

^skroppla s. skroplo ut. gen. Ojämn- 
het. NVet 

*skroppla v. I skrupla Ingå Sn, 
skrupäl Ped Pu, skropäl Mx Nkby 
sv. vb. intr. 1 Bullra; knarra; i 
Öb. äv. prassla. 

*skroppla v. II skropäl sv. vb. intr. 
1 Göra stora repor. Na 

"^skropplog skroplo- Sbo Bo Lptr 
Strf Py NVet (pl), skroplo(gär) 
Na Pg adj. Skrovlig; gropig. 

'''skroppot ingår i sms. stor-^^^skrop- 
pot, qv. v. 

"^skrossla skroX sv. vb. intr. 1 Skolka, 
löpa sysslolös. Pm Px 

"^skrota skrQt(a) Ksl Po Ten Brom 
Fby Na, skrout(a) Hi Kim sv. 
vb. 1: 1) tr. o. intr. Lägga över, 
ge slagsida (om last i farkost). 
Po Ten Brom Fby Kim Hi 2) 
intr. [om] Omflytta lasten i en 



*sJcrott I — ^skrtibba s. I. 



829 



båt. Ksl 3) intr. Vända, ändra 
riktning. Na 

*skrott I skrot stm. 1: 1) Till hälsa 
och lemmar klen varelse, stacka- 
re. Ingå Kim Kv Mx nVa 2) Skal- 
bagge. Öb 3) Stenskärva. Vö 
— äda. skrot no. skrott m. 'kropp'. 

*skrott n sh'ot stm. 1 Dihorn. Kim 

*skrott III skrot ut. pL, stn. Det 
ljud som höres när t. ex. en 
med järnsaker fylld låda faller 
i golvet. Sbo 

"^skrotta skrotfa) sv. vb. intr. I: 
1) Falla med brak. Sbo 2) fimgtj 
Slå 1. stöta emot (om ting, ej 
om personer). Sbo 

*skrottmask skrotmask stm. 1 Skal- 
bagge. nVa 

*skrottot skrotot adj. Skrabbig, 
eländig. Pm Px 

[skrov I] [o] skrov stn. Benrangel. 
Nyl Hvbfj — Jfr sms. benskrov. 

*skrov II [q] shrov ut. pL, stn. 
Skrock. Ksl — Jfr *skrava 2. 

*skrov III skrov pl. obr.,stn. Skrov- 
lig yta. Ingå — Ihre Gloss. 'skrov- 
is'. — Ingår ock i sms. bärg- 
*skrov, qv. v. 

*skrov IV skråv stn. Ishopning. Fö 

*skrova I skrova Fby Kim Na, 
sTcrova Hi, skråva Ku Brdö sv. 
vb. tr. 1 Rada huller om buller 
(t. ex. ved), uppfösa (t. ex. ved 
ur en skuta). — Jfr isl. skrofa 
v. 'udbrede' (Thork. II) no. skroy- 
va 'saBtte noget hoit 1. loseligt op'. 

*skrova II skrova mNyl vNyl Fby 
Kim Na, skråva Fö, skrova A 
sv. vb. intr. 1. imp. 1 Skrymma, 
spec. ofta: taga stort utrymme 
och bilda öppningar mellan de 
uppradade föremålen. — no. 
skrova 1. skråva vb. 'skrymma'. 



*skrova III skråva sv. vb. intr. 1 
Upptorna sig (om havsis). Fö Ku 
Brdö 

*skrova IV skrov(a) sv. vb. intr. 1 
Prata, skrodera. Sbo — Vg. skroa 
(Hof) no. skrova 1. skråva idm. 

'''skrovblom[m]a skrovblomo svf. Ta- 
rald, silene infläta. Sbo Bo Pä 
Lptr 

*skrovel skroväl 1. -äl ut. pl., stn. 
coll. Ris, avfallna kvistar m. m. 
d. i skog. Hi — Jfr no. skruvl 
n. 'noget som optager stort rum'. 

*skrovla skrovlo Ka Sn Po Ten, 
skrovlu Ngö, skrovlo Kim Na, 
skrovlo Ku, skrovlu Hi Brdö svf. 

1) Bärgsskreva 1. -remna. A. a. o. 

2) Repa. Na — Ingår även i 
sms. bärg-*skrovla, qv. v. 

*skrovog skrovo(gär) adj. 1) Skrov- 
lig, ojämn, grov. Py 2) Skrym- 
mande. Na — no. skroven (o') 
'hullet, svampagtig, porös'. 

"^skrovsak skrovsqk stf. 2 Skrym- 
mande sak. Å 

*skrovsjuka skrovfuko ut. pl., svf. 
En bland hornboskap förekom- 
mande sjukdom, som består däri 
att huden liksom pöser upp och 
genom raellanträngande luft skil- 
jer sig från köttet. Lptr Pä 

*skrovtak skrovtak stn. Tak på po- 
tatiskällare. Bo 

*skrubb skrob Py (mfl. i öNyl) Na, 
skrub vNyl Brdö stm. 1: 1) Skrubb- 
la. Nyl Brdö 2) Skrubbhyvel. 
Na — Rz 601 a Hs. i bet. 1. 

"^skrubba s. I skrubu Kv, skrobo 
Na Ko Hsk, skrobu Hi svf. 1) 
Skreva, klyfta; ojämnhet påbärg. 
Hi Na Ko Hsk 2) Vrå. Kv — 
fsv. änsv. (SL) skrubba f. 'håla, 
skreva'. 

105 



830 



*$hri4hha s. II—*skrtdlog. 



*skrubba s. II sJcrubo Fby Å Fö 
Ku, shrubu Brdö Kr, shrobu Hi 
svf. Skrubbla. — Nk. (Rz 601 a) 
SM. Bhl. 

[skrubba v. I skrub Ru Ngö, shrob 
Fby Na Hvbfj Px Korsn Mx 
sv, vb. tr. 1: 1) Skrapa, rensa 
(kärl). Na 2) Skala, t. ex. shrub 
^^/?ti(z=potäter).Ru 3) Fjälla fisk. 
Hvbfj Px Korsn Mx 4) Skrubb- 
hyvla. Na 5) Skubba. Fby 

♦skrubba v. II sJcrub(a) Nyl Fby, 
sirob Py sv. vb. tr. 1 Skrubbla, 
grovkarda ull. — Vb. Nk. Sm. 
Sk. (Rz 601 a) Bhl. 

'^skrubbansikte shrubansiktä stn. 
Mask (för ansiktet). Å 

*skrubb-bänk skrubägk stm 1 Skrub- 
belstol. Pä 

♦skrubbel sh^ubäl Bo Pä, skrubäl 
Na Px Mx stm. 1 Skrubbla. 

"^skrubbelbänk skrubälhägk stm. 1 
Skrub belstol. Pä 

'''skrubbelsäte skrubäl^et stn. = fg. 
Pm Px 

[skrubbla s. skrublo svf. Så mycket 
ull, som på en gång sättes mel- 
lan skrubblorna. Na 

♦skrubbla v. skrobäl Ingå, skrohäl 
Da Gsv sv. vb. intr. 1: 1) Väs- 
nas, bullra. Da — Framkalla 
buller genom att släpa fötterne 
långs marken eller golvet. Ingå 
2) Knarra. Gsv 

*skrubble skrubla svm. Skrubbla. Na 

♦skrubbling skrubligg ut. pl. stf. 
Den skrubbade ullen. Na 
skrubäintgg stf. 1 De breda uU- 
flagor, som kardas. Pg 

♦skrubblog skroblogär Ingå, skroblw 
gär Hi Brdö, skrublu- Ped Pu 
adj. Skrovlig, ojämn. 

♦skrubbning skrubnigg ut. pl., stf. 



Handlingen att skrubba ull. Inga 
(mfl.) 

♦skrubbog skrobo(gär) adj. Skrovlig, 
ojämn. Na — äda. skrubbet no. 
skrubben Sörb. skrubbete idm. 

♦skrubbstol sh^ubstol Ku, skrubstoul 
Hi stm. 1 Skrubbelstol. 

♦skruckot skrnkatär adj. Skrynklig. 
Rg — Hs. Dl. (Rz 600 a) Sörb., 
no. skrukkut; jfr no. skrukka v. 
'forkrelle', isl. skrukka f. 'an eld 
shrimp', isl.fsv.skrunkin a. 'skrum- 
pen', änsv. skrocka v. 'göra skrynk- 
lig' (SCol. Ordsk. 12). 

♦skrudda skrod sv. vb. intr. 1 
= ♦skrubbla v. (med fötterne). 
Ljd Lptr Msk — Jfr Rz 601 a 
skruddä 'skrubba emot' Gd. 

♦skruddstövel skrodstyvil (pl. vlar) 
stm. 1 Stövel som gör fg. Lptr 

♦skruU skrol stn. Skrälle, stackare. 
Na -- Rz 604 a (msk) Hs.; jfr no. 
skruUa f. 'stort grovt magert dyr'. 

♦skrulla s. skrolo 1. skrulo Nyl, b-krolu 
Nkby svf. 1) Gammal skrynklig 
gumma. Nkby 2) Kvinnohatt av 
halm (ish. gammal). Nyl — Rz 
602 a Sdm. Vm. Vb.; Sp. skroUe 
'styggelig skepelse'. — Ingår ock 
i sms. hatt-^s., qv. v. 

♦skrulla v. I skrol(a) sv. vb. tr. 1 
Skrubba, tvätta. Ingå 

♦skrulla v. II skrol sv. vb. tr. 1 
Skrynkla, öb 

♦skrullas skrolas sv. vb. dep. 1 Hop- 
rulla sig (om näver). Pm Px Solv 
Or NVot 

♦skruUe skrula svm. Gammal halm- 
hatt. Sbo 

♦skruUog skrolo(gär) Na, skrolu- 
Mx Kr adj. 1) Skrynklig. Mx Kr 
2) Skranglig, mager. Na — Rz 
604 a 'klen, svag' Hs. 



*sirumla?—*shryp I I *8Jcrup, 



831 



^skrumla? skråmbäl sv. vb. tr. 1 
[sondär] Mala grovt. Mx 

"^skrumma (1. *skråma?) skroma sv. 
vb. tr. 1 Kasta 1. instuva 1. vräka 
något vårdslöst. Na 

"^skrumpog slcrumpo(gär) adj. Skrum- 
pen. Na 

"^skrumsla skrumsla sv. vb. intr. 1 
Gå ostadigt. Vå 

^skrunna skrun(a) sv. vb. intr. 1 
x\kakälkbacke.Sbo — Jfrskrinna, 

*[skrunn]backe *skrunnan- skrunan- 
baka svm. [1. -»nfc-J Kälkbacke. Sbo 

"^skruta skrutu svf. SinuJa. Sbo — 
Jfr no. skrota (o') f. 'skräp' Bl. 
skrot (Rz 600 b) 'avskräde' Bl. 

*skrut-järn skrutjt^rfi ut. pL, stn. 
Skrotjärn. Hi 

*skrutta s. sk7'uto vNyl, skrotu Ped 
Pu svf. 1) Skrynka. vNyl 2) 0- 
ordnad, hopskrynklad 1. hopföst 
massa. Ped Pu 3) Cunnus. vNyl 
4) Gammal utlevad käring. vNyl 
— Rz 601 b i bet. 3 o. 4 Sm. 

"^skratta v. skrot sv. vb. tr. 1 Skrynk- 
la. Ped Pu Kr — skrotas sv. vb. 
dep. 1 Skrynklas, skrynkla sig. 
vNyl Jfr da. skratte v. 'gå krok- 

*skruttog skruto(gär) vNyl Bo, skrotu- 
Ped Pu (mfl.) adj. Skrynklig. 

*skruv skruw stm. 1 Brudkrona. 
Ped Pu — fvsk. skrufr m. 'topp' 
no. skruv m. 'topp; ett slags hu- 
vudbonad' fsv. skruver m.'biskops- 
mössa'. 

"^skruva skruv svf. Bärgskreva. Sby 

skruvbänk skru(v)hägk stm, 1 Hyvel- 
bänk. mNyl öNyl 

"^skruvsel skruscU stm. 1 Skruvmäj- 
sel. Kim 

skruvstock skrustuk stm. 1 Skruv- 
städ. Ru (pl. -stuka) Gsv 



skruvtapp skrutap stm. 1 Skruv- 
borr. Py 

skruvtvingare skrutvi^gar stm. 3 
Skruvtving. Na 

*skruvt vinge skrutvigga svm. Skruv- 
tving. Ka Sn Ingå (mfl.) — Jfr 
no. skruvetvinga f. 

*skrya skryia Hi (1. -ti), skryja Ko 
Hsk (1. -o\fkno Kkr svf. Ädhona 
utan hanne. — i Jfr fsv. skrya 
v. 'skria'. Ingår även i sms. åd- 
*skrya, qv. v. 

*skryla I skryl sv. vb. tr. 1 Hop- 
skrynkla. Np Pm Px Korsn — 
Jfr Hs. skrylla f. 'skrynkla'; no. 
skrylla v. 'skrynkla', skryl m. 
'puckel' m. m. 

*skryla II skryl sv. vb. tr. 1. intr. 
1 [vanl. -j- ujf 1. onC[ Skrupensa, 
överösa med ovett. Ped Kr Gkby 

*skrylla skryl sv. vb. tr. I [+ wp 
nqvi[ •=. fg. Ped Pu — Jfr Rz 
600 b skrölla f. 'ovett' Sk. 

*skrym[m]ogskrijmo(gär) adj .Skrym- 
mande. Na 

*skrymta skrömt sv. vb. tr. o. intr. 
1 Tugga knastrande. Px 

skrymtarkåpa skrymta(r)kåpu svf. 
Lismare, okv. Ped Pu 

[skrynka] *skrynkja skrygkto Fby 
Na, skrigki Gsv O, skryntjo Py 
Strf Kim, skryntju Hi mVa, 
skryntsu nVa svf. — Rz 600 a 
DL; änsv. skrynkla f. 

[skrynkig] *skrynkjog 1. -ot skrygk^o- 
(gär) Fby, skrtgkt^at- Gsv O, 
skryntjo Py Strf adj. — fsv. 
skrynkiotter adj.; änsv. 

*slayp 1 1. *skrup skrup Gkby N Vet, 
skryp' Öb (gska allm., utom fg.) 
Hvbfj adj. 1) Av ringa varaktig- 
het, knapp, odryg. Hvbfj öb 
2) Trevlig, munter (ish. i ntr. 



832 



*8Jcryp II—*skråma s. III, 



88. adv.). Hvbfj Öb (utom Gkby 
o. NVet?) — fvsk. skriupr a. 
'bräcklig', no. skryp 'udroi, kort- 
varig'; Rz 602 a 'knapp, odryg' 
Dl.Norrl.;LindSdtWeste 'knapp, 
odryg'. Jfr, ang. bet. 2, utveckl. 
fsv. skamber a. 'kort' > nsv. 
skämt(a). 

*skr3rp II sJcryp(är) adj. Skrym- 
mande. Kim 

*skrypa I shrtjp sv. vb. tr. 2: 1) För- 
korta (tiden). Np 2) Roa 1. upp- 
muntra. Ped Pu Kr — Jfr no. 
skrypa v. 'drago sig sammon; 
forode'. 

*skrypa II skri/p(a) sv. vb. intr. 2 
Skrymma. Kim 

[*skrypa sig] *skrupa [sig] skrup o^ 
sä sv. vb. rflx. 1 Muntra upp 
sig, göra tiden kort. Gkby NVet 

*skrypelse skrypäls pl. -är (I. utan 
pl.) sf. förströelse, förnöjelse, 
nöje. Hvbfj sVa nVa 

*skr3rppla skryplo svf. Repa; mindre 
skreva. Na 

♦skrjrpplog skryplo(gär) Na, skryplu- 
Ped Pu adj. Skrovlig, ojämn. — 
Jfr *skropplog. 

*skrypsam skrypsam- adj. Trevlig. 
mVa nVa 

*skrytog 1. *skryttog skrijto(gär) Na, 
skryto- Pä Sbo He NVet, skrytu- 
Kr, shito(gär) Bo adj. Skrytsam; 
stormodig. — Jfr Sörb. skrytt 
n. 'skryt'. 

*skrytta s. skryto öNyl Sbo HeN Vet, 
skrito Bo svf. 1) Skrynkla. Py 
Lptr NVet (ut. gen.) 2) (ut. pl.) 
Tillskrynklad, oordentligt hop- 
föst massa; hä ä alt i äin skryto, 
He Sbo 3) Gammal skrynklig 
käring. Sbo Bo Ingår ock i sms. 
käring-^^skrytta, qv. v. 



*skrytta v. skryt sv. vb. tr. 1 Skrynk- 
la. öNyl — skrytas sv. vb. dep. 
1 Bli skrynklig. öNyl 

*skryttog skryto- Sbo öNyl, skrito- 
(g är) Bo adj. Skrynklig. 

*skryv skri/v- Nyl Ped Pu (mfl.), 
skrtv(är) Bo adj. Odryg, knapp. 
= sh^yg 1. skri/k n. skrtjkt adj. 
Py — no. skryv a. 'kortvarig'. 

*skryva skrtjv sv. vb. intr. 1 Vara 
av ringa varaktighet. Py 

*skryvlot skriwlat- adj. Skrovlig. 
Gsv Nu Jfr *skrövlog. 

*skryvsam skryvsam 1. 'Samhär adj. 
Knapp, odryg. Ingå 

*skrå skraw pl. skragwir stn.=bord- 
kista, qv. v. StRg Jfr ^skräva. 
Ing. äv. i sms. bords-*skrå, qv. v. 

'''skråbock skrobok 1. skrdbok stm. 1 
Mx K v Nkby nVa, ut. gen. Gkby 
NVet 1) Skråpuk, mask. 2) Mas- 
kerad person. — Vg. Sm. Fryksd.; 
änsv. skråbuke, skråbock, LM. 
även skråbock-ansichte. 

'''skråbock-ögon skrobokögun Mx 1. 
'ögur Kv Kr nplt. Mask för an- 
siktet. 

*skråbott skrobot stm. 1 (Eg. skrå- 
puk.) Okv. för en torr och mager 
person. Brom 

'''skråfullt skrofull adv. Huller om 
buller. Or 

*skråfylld skrofylt adj. Skrymman- 
de. Vö 

*skrålas skralas sv. vb. dep. 1 Skrala. 
Nyl 

"^'skråma s. I skrämo svf. Okv. till 
en gammal rynkig och ärrig 
käring. Ingå 

"^skråma s. 11 skruomo svf. Abäke. 
Hvbfj 

*skråma s. IH skrämo svf. Skrinda, 
forsläde (t. ex. för dynga). Ingå 



*8krånia t\ I—*skrädltg. 



833 



"^skråma v. I skråm(a) sv. vb. tr. 
o. intr. 1 Göra en skråma ; rispa 
(huden). vNyl Vö — no. skråma 
v. 

"^skråma v. II skråm sv. vb. imp. 
1 Bossla; t. ex. hä sJcråmar i 
hnjsti, Ped Pu — Jfr *skröm[m]a. 

'^skråma [sig] shråm-sä {&c) Nyl, 
skruom-si Py 1. -säi(j) Sj sv. vb. 
rflx. 1 Stöta sig mot något så 
att skråmor uppstå. 

"^skrån ingår i sms. skepps-*skrån, 
qv. v. 

"^skråna skrän Nkby Muns nVa, 
skröna A, skröna Sbo Ingå Ka 
Sn Ko sv. vb. intr. 1. imp. 1 
[+ på &c] Lindrigt tillfrysa. — 
no. skråna v. 'torres, krybe sam- 
men, blive hård og skrumpen'. 
Jfr ock sms. *påskrånad. 

*skraxxglog skr ogglo(gär) adj. Skrang- 
lig. Nyl — Rz 596 b allm. 

"^skråpot ingår i sms. *torrskråpot, 
qv. v. — Jfr no. skrap m. *ma- 
gert djur', skräpen a. 'mager og 
knortet'. 

*skråta skrätt sv. vb. tr. 1 [ihoup] 
Samla 1. fösa ihop. Kv 

'^skräck skrak stm. 1 Skrakunge. 
Kkr 

[skräcka s. I] *skräckja skräk^o Fby, 
skräija 1. -o Strf Pä Hi Drfj Ko, 
skr(etjo Kim Vfj svf . Mergus mer- 
ganser 1. serrator. — Weste. — 
Ingår ock i smss. al-, *hors- och 
stenskräcka, qv. v. 

^skräcka s. II ingår i sms. nagel- 
"^skräcka, qv. v. 

"^skräcka v. I 1. -ja skräki Gsv O 
Ru, skräk Ngö sv. vb. tr. 2 För- 
skräcka, skrämma. — LM. Sdt; 
da. skrsekke v. 

'''skräcka v. II 1. -ja skräki Gsv, 



shräk(a) Po Strf (mfl.) sv. vb. 

intr. o. imp. 2: 1) Skrälla, bullra, 

knaka. Po Strf 2) Åska. Gsv — 

äda. skrekke 'skrige, st0Je'. 
*[skräck]bärblad "^skräcke- skräki- 

béblq (pl. -yu) stn. Groblad, plan- 

tago major. Eu 
♦skräcken skräkindär adj. Bädd. 

Gsv 
*skräcklig skräkli(gär) Ny\,skräklt' 

O Wp adj. Förskräckhg, ryslig. 

— Fryksd. Boh.; skräckligt adv. 
Götald (Rz 604 a) Hs. — Jfr 
sms. "^anskräckelig. 

*skräckmåse skräkmåsa svm. Skrake 
(fåg.). Å 

[skräck] -*niss(e). *skräck[e]s- skrätjvi- 
nis pl. -ar sm. Prackhanne. Hsk 

*skräckt skräkt- Po Ka O, skrä/t- 
Da Nu Rg Wp Ru adj. För- 
skräckt, rädd. 

*skräd skrce ut. pl., stm. Fart; mä^n 
skr^ 1. mä skr^n tis. Med en 
fart. Nu O Wp 

'''skräda skrcfdo svf. Avskräde. Na 

— Ser. Ld skrädor idm. 
^skrädda skräd Öb, skr^d Hvbfj 

sv. vb. 1 a) tr. 1) Tillskära klä- 
der. Hvbfj Öb 2) Klippa sönder. 
Hvbfj b) tr. o. intr. [äv, om 1. 
til] Klippa, skära 1. hugga av, 
ge annan form åt. Vö c) intr. 
Syssla mod skrädderiarbete. nVa 

— LM. Ld, no. skraedda v. i bet. 
a 1 och c. 

[skräddare] *skrädare skr^dar(ä) 

Nyl EF, skr(Bdar Nu O Wp, 

skr(söär Rg stm. 3. 
8kräd-*kväm skr(edkv(srji ^yl^skrced- 

kv^nVo stf. 1 Kvarn, hvari skrädt 

mjöl malas. 
*skrädlig skr^dli(gär) adj. Matgrann. 

vNyl 



834 



*s1crädmjol '-*skräppsten. 



*skrädmjöl skrtedmtöl Nyl, skrtBd- 

m\äl Bo ut. pl., stn. Skrädt mjöl. 
*skräfta skrä/to svf. Käft. Sbo 
*skräja s1cr(e\i pret. o. sup. skrrpd 

sv. vb. tr. 2 Förskräcka, skrämma. 

Ru 
*skräk skrfelc ut. pl., stn. Skrik (ish. 

barn-). Kv Must Re Jä (mfl.?) 

fvsk. skrsekr m. 
'''skräka s., *skräkja skrmko He, 

skr(Btjo Lptr svf. Skrika, garrulus. 

Ingår ock i smss. *not- o. *nåt- 

skräkja, qv. v. 
*skräka v. skrcek(a) Ljd Must K v 

Re Or Jä, skrek Vö sv. vb, intr. 

2 Skrika. — fvsk. no. skräekia, 

Rz 597 b Hs Dl. 
*skräll skräldär adj. Gäll. Kim 
"^skrälla s. I skrälo svf. Klocka. 

He 
"^skrälla s. II skrälo svf. Skrälle. 

Sj — no. skrella f. 'stort og 

storknoglet magert dyr'. 
*skrälla v. shräl sv. vb. tr. 1 1. 2 

Slå sönder. Ped Pu - no. skrella 

v. idm. 
'''skrällbesupen skräWisitpin adj. 

Dödfull. Ingå 
^skrälld skralt- pp. & adj. Spräckt. 

nVa 
'''skräll-dus skräfdus 1. skraldus stm. 

1 Kalas. vNyl 
'"skrällfuU skrälful(där) adj. Stup- 
full. vNyl — Jfr *skralfull. 
*skrällfylla skral fy lo ut. pL, svf. 

Starkt rus. mNyl vNyl Fby — 

Jfr *skralfylla. 
"^skrällog I skrälogär adj. Skral, 

dålig. Po Ten Brom 
'''skrällog II skrälo(gär) adj. Skräl- 
lande. Na 
"^skrällra skräldär sv. vb. intr. 1 

Skrälla. Wp 



skräll-skott skrälskot stn. Skott av 

löst krut (utan kula). Na 
'''skrälta skrälto svf. 1) Uselt ting 

(t. ex. klocka). He 2) Stackare. 

Sj Ksl 
^skrämma skrtemo 1. skrämo svf. 

Inrättning, hvarmedels man bort- 

skrämmer fåglar eller andra djur 

från odlade fält. vNyl Na — no. 

skrscma f. idm. 
*skräm[m]el ingår i sms. *fugle- 

skräm[m]el, qv. v. 
'^skräm[m]og skr(^mo(gär) adj .Skräm- 
mande. Na 
skrämsel 1. *skrämsle5Är<?'wi.<?ä7stn. 

Fågelskrämma. Kim —Ing. av. 

i sms. kråk-*skr., qv. v. 
skräm-^^^skäxel skrfemfäksäl stn. A- 

kerskrämma. Fö 
'''skränglog skrregglu- adj. Skranglig. 

Mx Ingår ock i sms. lång-^^^skräng- 

log, qv. v. 
*skränk(j)a skränfjo svf. Skränk- 

järn. Ko Hsk 
skrän-mås skränmås Lmo, skråmas 

(!) Pm Px Bä 1) stf. 1 Skräntärna, 

sterna caspia. Bä Lmo 2) stm. 

1 Skrikhals, okv.Pm Px - Weste 

skränmåse m. i bet. 1. 
'^'skränmåsa skrrrnmåso svf. = fg. 

i bet. 1. Fö Ku 
"^'skränog skr(eno(gär) adj. Skrikig. 

Nyl EF 
"^skräpas skrcepcis sv. vb. dej). 1 Slä 

dank, med bibetydelse av slus- 

kighet. Mx 
*skräpor skrmpor plt. Skräp. Po Ten 

Brom 
*skräppor skrapor 1. -ur fplt. Scro- 

tum. Fld allm. 
*skräppsten skräpstäin Nyl, skräp- 

steän Sj stm. 1 Testikel. — Rz 

605 a Sdm. 



*shäta s. — '*shrötog. 



835 



"^skräta s. skrätu svf. 1) Harskrainla. 
vNyl Wp 2) Fågelskrämma. Nu 
— Jfr Rz 596 b skräta v. 'skräm- 
ma bort' NorrL — Ing. ock i sms. 
har-^^skräta, qv. v. 

^skräta v. skräta sv. vb. intr. 1: 

1) Larma. Nu Wp Brom Fby 

2) Skvattra. Nu Wp Fby 
"^skrätt skrat stm. 1 Tomte, *bjäre. 

Nu — Jfr *skratt. 

*skräv skr(Bv ut. pl. stn. coU. Ban- 
nor, ovett. Ku 

*skräva skräva svf. 1) Hylla. Ru 
2) Låda. Ru — Jfr *skrå. 

^skrävel I skrävil Na, skräväl Da 
Nu O Rg Wp, skviBväl Ko Utö 
Å Ku Brdö Hvbfj Px Mx Or 
stm. 1: 1) Fot (ish. bak-) på 
sal Estl EF (a. o.) Åhd (a. o.) 
Hvbfj Px Mx 2) Ben (föraktl.). 
Or — Jfr Rz 605 b skrävla f. 
i bet. 1. Hs. — Ing. ock i smss. 
"^framman- och främst-^^skrävel, 
qv. v. Cfr *skrävle och *skrö- 
vel. 

*skrävel II skrävä stm. 1 Pratma- 
kare, storskrävlare. Na 

skrävelbjrtta skr<Bvälbito svf. Skräv- 
la, sladdra (okv.). Å 

"^Skrävelbärg skrävälhärg ut. pl., 
stm. Storskrävlare, okv. Po Ten 

"^skrävelhandskfe] skrävälhansk pl. 
obr., stm. = fg. Fby 

*skräveltut skrävältut stm. 1 = fg. 
Lptr Ingå Kim 

^skräveltuta skrävältutu Lptr, skrä- 
vältuta Kim svf. Skrävla, okv. 

*skrävla I skrtBväl sv. vb. intr. 1 
Sitta eller ligga med benen i 
vårdslös ställning. Px 

"^skrävla II skräväl sv. vb. intr. 1 
[vanl. -[- om] Vända sig (om vin- 
den). Rg 



*skrävle skrävla vNyl Strf Py, 
skfimvla Fö svm. Fram- 1. bakfot 
på säl. — Hs. skrävla f.; LM 
Ld skräfia f. 

*skrävling skrävUgg Da Nu O Rg 
Wp, skrävUg Ru stm. 1 ^ fg. 

*skrävlog skrävlo(gär) \,skr(Bvlo(gär) 
Nyl, skrävlo(gär) EF, skrävlu- öb 
(åtm. sVa pass., mVa o. nVa) 
adj. Skrävlande, sladdrande. 

'''skrävlas skrävlus stm. 1 Pratma- 
kare; storskrytare (okv.). Na 

*skräx skräks adv. 1) Rakt fram. 
Ru 2) Genast. Ru skr- < str-? 

*skräxa skraks Nu Wp, skreks Da 
Nu O Rg Wp svf. Skrake, mer- 
gus. Ingår ock i smss. *hors-, 
not- och åker-^^skräxa, qv. v. 

'''skräxblad skrmkshlq stn. Groblad, 
plantago major. Nu 

*skräx(e?) ingår i sms. råg-*skräx(e), 
qv. v. 

*skräxta skräkst sv. vb. intr. 1 
Skrälla, bullra, knaka. Py 

*skröm[m]a skröym sv. vb. intr. 1 
Knarra ss. t. ex. skare mVa Ped 
Pu (mfl.); även (i Nkby-tr.) skröy- 
mar o hotistar, — Jfr no. skrumla 
'give en huul uharmonisk lyd'. 

*skröppel skröpäl stn. Svag och 
skröpplig man. Brom 

*skröt skröyt 1. skröut stm. 1: 1) Å- 
bäke. He Pä Strf 2) Stort fartyg 
1. fartygsvrak. Nyl — Jfr no. 
skrojrta f. 'skröpligt redskap'. 

*skröta s. skröyto svf. 1) Skreva; 
urholkning. Na 2) Cunnus. Na 
— Ingår ock i smss. *arshöls- o. 
bärg-*skröta, qv. v. 

"^skrota v. skröyt sv. vb. tr. 1. intr. 
1 Urholka, förse med eller åstad- 
komma gropar 1. d. Na 

*skrötog skröyto(gär) adj. 1) Skrov- 



836 



*sJcröv — *shdla v. 



lig (om bärg). Na 2) Försedd 

med urholkningar (om växande 

trä). Na 
*skröv sTcrauw ut. pl., stn. Skräp, 

dravel. Nu O 
*skrövel sJcröväl Kr, skröväl Hi 

stm. 1 Fram- 1. bakfot på säl. 

— Cfr *skrävel I. 

*skrövlog 1. -ot skrövlogär 1. -otär 
Ku, skrövlu(gä)r Brdö, shrävlun 
Ru, shreivlat' O, sTcräwlat- Gsv, 
skr äf lat- Nu adj. Skrovlig. — 
Åm. skröv?en adj. idm. 

[skubba skob sv. vb. tr. 1 Skölja 
(kläder). Py Strf 

""skuckla skukäl sv. vb. intr. 1 Vara 
lös 1. vacklande. Vö 

*skucklog skukVu' adj. Lös, vack- 
lande. Vö 

*skuda? skuda sv. vb. intr. o. imp. 
1 Klarna. £u 

^skudd skod ut. pl., stn. 1) Smuts, 
träck. Kim 2) Stök. Kim 

*skudda s. skodo svf . Ettermyra, for- 
mica rubra. Bo Lptr Jfr ^skadda. 

[skudda v. I skod(a) sv. vb. tr, 1 
Skubba ; t. ex. sk. hört fina. vNyl 

— Jfr *skinnskudda [sig]. 
*skudda v. II skod(a) sv. vb. intr. 

1 Libba vid, fastna vid. Fby 
*skudda v. III skod sv. vb. intr. 1 

Skaka (vid åkning med kärra). 

VSTp 
skuffare skufarä stm. t3 Småväxt 

gosse. Sbo 
'''skuffla skufäl sv. vb. tr. o. intr. 1 

Skuffa, knuffla. Na 
*skugge skuffa Ngö Nyl EF Å Öb, 

sko(/a Fö Ku Brdö, skug Nu Bg 

Wp, skoff Da Gsv O Ru svm. 

Skugga. — fvsk. no. fsv. skugge 

m., nsv, långt inpå 1800-talet; än 

mångenstädes i Sverige. 



[skuld s. Obs. tlss. för ro skuldär 
För ro skull. Ingå skujd om 
skujd Kvitt om kvitt. Brdö 

"^skuld a. skud oböjl. adj. Särskild, 
egen. Nu — Com^ p. 100 (n. 440) 
„skud ifrån draggen" d. v. s. 
skild(?) I 

*skulda 1. *skulla skuld(a) Bo Sbo I 
vNyl Ngö Na Hvbfj Np Px Mx 
Kv Re, skuld Da Ru, skul(a) Bo 
sv. vb. tr. o. intr. 1 Skylla, be- 
skylla. — fvsk. no. fsv. skulda 
v., Dl. Bhl. 

skuldand oböjl. adj. (eg. part. 
pres.) Vållande. Py 

skuldlöst skuldlöst adv. Tämligen 
rikligt, ej givande skäl till kla- 
gan. Na Ko Hsk Jfr lastlöst. 

*skuldog 1. 'OXskuldo(gär) Ksl^skuldu- 
nVa, skuldatär Gsv adj. Skyldig. 
— fsv. skuldogher no. skuldug 
adj. 

'^skulds-hjälte skuldsiialt pl. ar sm. 
Gäldenär. Ru 

*skulds-man skuldsman Da Nu O, 
skfildsman Wp pl. -mänir stm. 
Gäldenär. — no. skuldmann m. 

*skul(d)t förek. i tis. skult om skult 
Fö, skujt om skujt Ku, skull om 
skull Px Kvitt om kvitt. Rz 
605 a Norrl.; jfr Fryksd. Am. No. 
skulta v. 'kvitta', no. skult adj. 
'opgjort, kvit'; Lind Sdt skul(d)t. 

"^skulga skulg sv. vb. imp. 2 fmofj 
Genljuda. Nu 

"^skull skul ut. pl., stn. Sådan häg- 
ring som uppstår då det *skullar. 
Kr 

'^skulla s. förek. i tis. ha skulor po 
Ogonän Se med stora ögon. Po 
(Fiskars) 

*skuUa v. skuUa) Estl (n) N^ö 
Nyl EF Å Fö Hvbfj Öb, shij(a) 



[skulle I — *skumpla v. 



837 



Kkr Ku Brdö Np sv. vb. intr. 
o. imp. 1: 1) Visa sig, skönjas, 
lysa. Estl mNyl vNyl EF Å Öb 
— Visa sig (om brudfolk). Öb 

2) Synas högre och närmare än 
hvad föremålet i själva verket 
är (ej upp- och ned-vändt) i följd 
av dunstbildningar och ish. på 
havet, ett slags hägring. A. a. o. 

3) Skymma för ögonen. Ko Hsk 

4) Skygga för ögonen. Ko Hsk 

5) Om trolovade: resa omkring 
i socknen iklädda sina fästegåvor 
för att lysa med dem. Vö — Rz 
606 b Vg. Gd Vb.; no. skolla 
Sörb. skålla 'lysa' m. m.; Weste 
skulla i allmh. 'synas på långt 
håir men äv. 'hägra'. 

[skulle I skula Ingå Pg Kim Hi 
Na mVa nVa, siuja Ku svm. 
Husvind. 

^skulle II shula svm. (pl. säUs.) 
Panna, änne; st und/i skula tis. 
Se under lugg. Nyl 

'''skullglas skulglqs stn. Förstorings- 
glas. Ped Kr 

"^skullna skulna sv. vb. intr. o. imp. 
1 = *skulla v. 2. Ingå Fby 

"^skullning skulnig stf . 1 Den natur- 
företeelse, som består i att det 
*8kullar (v. bet. 2). Å 

*skulma skuim(a) Fby Kim, skulma 
Hi sv. vb. intr. o. imp. 1: 1) 
= *skulla v. bet. 2. Fby Kim Hi 
2) Taga sig väl ut på avstånd. 
Kim 

*8kulpa skulp(a) sv. vb. intr. 1 
Skvalpa. Ksl — mht. schulpen 
äda. skulpe idm. 

"^skulta v. skfdt 1. skuXt sv. vb. intr. 
1: 1) Befinna sig i vaggande rö- 
relse SS. t. ex. en gungstol. Ped 
Pu 2) Skaka ss. ett åkdon på 



dålig väg. Ped Pu Esse Kr Lmo 

— Åm.; no. skulta 'stode, puffe'. 
'''skulta s. skidtu 1. skuXtu svf. O- 

jämnhet pä väg, ^skvätt. Ped 

Pu Esse Kr 
"^skulthoppa skukthop sv. vb. intr. 

1 Hoppa på ett ben. Kr 
*skultog skultU' 1. skuktU' adj. Ojämn, 

för åkdonet stötande, rik på ste- 
nar och gropar (om väg), Ped 

Pu Esse Kr 
[skum] *skym skym ut. pl., stn. Ped 

Pu (mfl.) — I Dim. finnes adj. 

*skytn 'skum'. 
*skumla skum(b)la sv. vb. intr. 1 

Skymla, synas otydligt. Hi — 
. Jfr da. skummel no. skumeleg 

adj. 'skum'. 
[skumma I = hsv.] *skytn[m]a skym 

sv. vb. tr. 1. Ped Pu (mfl.). 
^skumma II skum(a) sv. vb. intr. 

o. imp. 1 Skymma. Po — no. 

skurna (u') v. idm. 
'''skum[m]a8 skumas sv. vb. dep. 1 

Skumma, fradga. Po Ksl (mfl.). 
^skummel skumäl stn. Åbäke. A 

— Jfr no. skumleg a. 'fsel, for- 
faerdelig'. 

^skumning skumnigg ut. pl., stf. 
Skymning. Ksl — Hs. ÖH. SM.; 
no. skuming f. 

^skump skump ut. pl., stn. Skum- 
pande, ojämn gång. Nyl — no. 
skump 1. skupp n. 'sted, rystelse'. 

^skumpa skumpu svf. I kälkbacke 
med avsikt utgrävd fördjupning. 
Ped Pu Kr 

'''skumpla s. skumpäl svf. Trissa 
(till lek), „discus". Np 

"^skumpla v. skompla Brom, skumpäl 
Np sv. vb. intr. 1: 1) Rulla 
fram. Np 2) Gå vaggande. Brom 
3) Kasta trissa. Np — no. skump- 

106 



838 



*8kumpog — *sTcurra v. L 



la 'skvulpe, danne belger' da. 
skumple 'skaka, rysta'. 

"'skumpog skumpo(gär) adj. Skum- 
pande. Na 

*skunda sknndi sv. vb. intr. 1 (pret. 
o. sup. shiinda) Skynda. O 

*skung? 8kt\ugg stm. 1 Sköte, famn. 
Nu Eg Wp — Jfr *sving I. 

"^skungel skugga stm. 1 Långt och 
smalt föremål. Na 

""skungla s. skuggh svf. Lång och 
smal kvinna. Na 

'''skungla v. skuggäl sv. vb. intr. 1 
Vaja SS. ett trä i storm. Na — 
no. skunkla v. 'svaie' da. skungre 
v. 'skakas, bäva'. 

*skunglog 8hugglo(gär) adj. Lång 
och smal, gänglig. Na 

*skunk skugk stm. 1: 1) Nät utan 
telnar och sänken. Wp 2) Segel 
utan lik och revsejsingar m. m. 
d. Wp — Ingår ock i smss. nät- 
och segel-^^skunk, qv. v. 

'''skiinka s. I skugk svf. 1) Bukt, kil 
(på not). Px Korsn 2) Trassel (på 
nät). Px Korsn — Ez 586 b skunk 
'bukt t. ex. på not' Sdm. ög. 

*skunka s. II skugko svf. 1) Del 
av slaktad t kräk, kött jämte ben. 
Na 2) Grov muskel. Na — Jfr 
'''skånka s. 

*skunka v. I skugk sv. vb. tr. 1 
Jämka upp nät över *gistoma 
så att de ej nå marken. Nu 

*skunka v. II skugk(a) Ka Sn Brom 
Kim Na Ä Pm nVa, skogka Fö 
Ku Brdö, skogk Pm Px Vö sv. 
vb. intr. 1: 1) Gå eller springa 
lunsigt ; skumpa. A. a. o. 2) Hoppa 
på ett ben. Kim Vö 3) Gunga 
SS. t. ex. köttet på en fet häst 
när den rör sig. Na — Rz 587 a 
Sm. Bl. Vg.; no. skunka v. 'stode'. 



"^skunken skugkin adj. Skumpande, 
stötande (om häst, åkdon eller 
väg). Å (Sund) 

'''skunkna skugkän sv. vb. intr. 1 
Snubbla. Wp 

^skur I ingår i sms. "^bodskur, qv. 
v. — Gd. (Ez 608 a) da. skur 
'lider'. 

*skiir II skur ut. pl., stn. Skurande. 
Nyl — no. skur n. 

*skura I skura Eu, skuru Nu (-u) 
Gsv Wp Ngö Nyl EF Hvbfj 
nVa, skoru Hi, skuro Fö Sött, 
skur^ Np Mx svf. 1) Skåra; in- 
skärning i allmh. A. a. o. 2) Skrå- 
ma, Np Mx 3) Springa. Np Mx 
4) Cunnus. Na Hvbfj — fsv. 
skura f.; Nk. (Ez 592 a) Uppl. 
ÖHd; Weste; da. skure. N-M. 
från 1733. — Ing. av. i smss. 
'''arshöls-, lägg-, *räv- och sikt- 
*skxu:a, qv. v. 

*skiira n skuro vNyl Fby Kim Pg 
Na Ku, skuru Hi Hvbfj mVa, 
skur Wp svf. 1) Eegnskur. A. 
a. o. 2) Sjukdomsanfall. Nkby- 
tr. — Ingår även i sms. regn- 
*skura, qv. v. 

*skureri skuran ut. pl., stn. Sku- 
rande, skurning. Ingå 

*skiir-flik skur/hk stf. 1 Skurtrasa. 
Na 

skurlåda skuflddo Nyl, skufluodo 
Sj Py svf. Ä tre sidor av kanter 
omgiven enkel låda, på hvilken 
den skurande hvilar knäen vid 
skurandet. 

*skurr skur ut. pl., stn. Ljud lik- 
som av starkt åkande. Nyl 

*skurra s. skuro svf. Gunga. Py 
skuru svf. Ett slags barnvagn 
med trähjul. Ped Pu 

'''skurra v. I skur(a) Nyl Fby Kim 



*skurra v. II—*8kvadd IL 



839 



Hi Na Vå Fö Ku Hvbfj öb, 
sköra Å Brdö sv. vb. intr. 1 Fara 
med stark fart. A. a. o. Spec: 
åka kälke. Nyl Np (mfl.); springa 
med fart. Å — msv. skurra v. 
'kurra, bullra' no. skorra 'glide 
på is, age på kjelke'; Ängel skurre 
(på is); jfr Rz 608 a *skiira v. 
'löpa fort' Sm. Vg. Ög. 

"^skurra v. II skiir sv. vb. intr. 1 anv. 
om hönsens läte av rädsla. Nu 

skurslarva skur^larvo svf . Skurtrasa. 
vNyl Na 

"^skur-tak skurtak 1. -tak stn. Vatten- 
tak. vNyl — Rz 608 a Ög. Hsv. 
hos Dahn, ej f. ö. 

^skussa sktés sv. vb. intr. 1: 1) Slinta 
undan. Px 2) Åka kälke. Px Mx 

*skussbacke skusbak svm. Kälk- 
backe. Mx 

'''skuta s. skutu Sbo Bo Tu Na 
mVa nVa, skutu Å, skoto Vå, skut^ 
sVa svf. 1) Mindre skovel i allmh. 
Na 2) Verktyg, hvarmed man 
skottar potatis i därför avsedd 
källare. Na 3) Brödspade. Å Sbo 
Tu Bo Vå Öb ~ Ingår ock i 
sms. bröd*skuta, qv. v. — no. 
skota (o') f. 'liden skovl'. 

"^skuta v. skuta sv. vb. tr. 1 = *hopa, 
qv. v. Bu — Rz 590 a skata v. 
Bhl. Vg. mfl. 

'^skute skuta 1. skuda svm. Liten 
hacka. Gsv 

*skutta s. ingår i sms. '''hoppa-skutta, 
qv. v. 

*skutta Y,8kut(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Skuffa, stöta. Sj vNyl Gkby 
~ no. skutta v. 

"^skutt-resa skuträtso svf. Hastig och 
kortvarig resa jämte besök. vNyl 

*skuttrig skutrt(gär) adj. Ojämn, 
skakande för åkdon (om väg). 



Ksl — Jfr no. skudra v. 'ssette 
i skjaelvende bevaegelse'. 

*skut-tuta? skututa Na Pg, skuHta 
Kim, stjut4to Hsk svf. 1) Skogs- 
duva, columba oenas. Kim Pg 
Na 2) Spillkråka, picus martius. 
Hsk — Jfr Ez 609 a skuta f. 
'ringduva' Gd, 574 a sjutut m. 
idm öld; Sörb. skutturduva f., 
Bornh. skuda f. 

[skut]vrak *skuto- skutubrak 1. -brak 
stn. 1) = hsv. vNyl mNyl 2) 
Uselt, eländigt föremål; anv. även 
som okv. om människa. Ksl Sj 
vNyl Pg 3) Uselt och eländigt 
skick; lig i skbr, vNyl Sj Ksl 
I bet. 3 även skotobrqk stn. Ingå 
(Bsd) 

*skuva 8kuv(a) Brom Hvbfj Px 
Mx Vö, skuw nVa sv. vb. 1: 1) tr. 
Skrubba, skubba; tillfoga skubb- 
sår. Brom Hvbfj Öb 2) intr. 
Slinta utför. Brom 
skiiv-si 1. 'Sä sv. vb. rflx. 1: 1) 
Skubba sig. vNyl 2) Röra sig 
oroligt t. ex. på en stol 1. bänk. 
vNyl 

fvsk. skiifa fsv. no. skuva v. 
'skuffa, stöta' o. d.; Rz 590 a 
allm.; Ihre Gloss. 'trudere, pro- 
pellere'. 

["'skvackel >] "^skockel skokäl stn. 
Ru, skogal stm. Da, ut. pl. Skvatt- 
ram, pors. — ÖHd skvackler plt. 

*skvacker shi\okor 1. -ur ut. pl., 
stm. = fg. Nu — Jfr SM. *skväk- 
ker n. idm. 

"^skvadd I skvad stm. 1 Pojkvasker. 
Na - Jfr *kvadd I. 

'''skvadd II skvad ut. pl., stn. Dålig 
våtvara ss. vatten, mjölk, kaffe 
o. s. v. Na - Jfr no. skvadra v. 
'plaske og sele i et kar'. 



840 



^skvaddog—^skvalpråva L -e. 



^skvaddog skvado(gär) adj. Lös och 
tunn (om mjölk, kaffe o. s. v.). 
Na 

*skval I skval Nyl, skval Kim ut. 
pl, stn. 1) = *skvadd U. Nyl 
Kim 2) Välling. Py — Rz 609 a 
allm. i bet. 1 ; no. skval n. 'skylle- 
vand'. 

'''skval II skval stn. Låg och flat 
av vattnet överspolad häll. Pä 
— no. skval n. 'ställe där brän- 
ningar råda'. 

*skval III ingår i sms. strand-*s., 
qv. v. 

[skvala] '''skåla skola sv. vb. tr. 1 
Ösa, låta skvala; t. ex. skola vatni 
ivi hui ä'in. Nu — VI. Dl. *skåla 
v. 'skvala'. 

[skval]bad ""skvale- skvalabad 1. -bad 
stn. Störtregn. vNyl 

[skval]bytta '''skvale- skvalahytu svf . 
Ok v. för ett barn, som jämnt 
väter under sig. Ped Pu 

*skvalja? svaU sv. vb. tr. 1 Över- 
skölja. Pm Bä 

skval-*kväm skvalkvmi^ti, 1 Skvalt- 
kvarn. Ped Pu (mfl.) 

'''sk vall skval ut. pl., stn. Vattnig 
och dålig dricksvara (kaffe, mjölk 
o. s, v.). Na — Ingår även i sms. 
surmjölks-^^^skvall, qv. v. 

*skvalla s. — ing. i sms. *kväm-s., 
qv. v. 

'''skvalla v. skval sv. vb. intr. 1: 
1) Skvalpa. Ped Pu 2) Sprattla, 
slå (om fisk). Kr — no. svalla 
v. 'pladske, sele'. 

skvallergumma skvaldärguma 1. -o 
vNyl mNyl, skvaldärguma 1. -o 
öNyl svf. Skvallerkäring. 

*skvallcr-rede skvaldäräidi (1. -a) 1. 
-r^dä (1. 4) stn. Skvalleraktig 
person, okv. vNyl 



skvallertaska skvaldärtasko mNyl 
vNyl, skvaldärtasko öNyl svf. 
Skvallerbytta. 

skvaller-tisdagen skvqldärtisdQ(iJn 
stmdef.Tisdagen i dymmelveckan 
(skämts.). Bo 

^skvallog 1. -ot skvalo(gär) Na Fö 
A, skwalogärh -o^är Kim, sktvalu- 
gär Hi, skvajogär 1. -otär Ku, 
skvaju(gä)r Brdö adj. Vattnig 
1. lös (om mat, surmjölk o. s. 
v.). 

^skvallra s. skvaldro Ka Sn, skical- 
dro Kim svf. 1) Bäck. Ka Sn 
2) Litet vattenfall. Kim 

^skvallra v. skvaldra sv. vb. intr. 
o. imp. 1 Sorla, porla. Ka Sn 
— no. skvaldra v. 'pladske, sole'. 

*skvallrerska skvaldrär^ko vNyl 
mNyl, skvqldrär§ko öNyl svf. 
Skvallerkäring. 

*skvallrog 1. -ot skwqldro(gär) Fby 
Kim, skwqldrugär Hi, skvaldru- 
mVa nVa, svalrot Px adj. Skval- 
leraktig. 

*skvallror skvaldrur Ped Pu (mfl. 
i nVa), skvaldrur Hvbfj plt. Skval- 
ler; h%är up skvaldruna tis. Vid 
gåendet upplyfta kjolarne (om 
fruntimmer). Ped Pu 

[skvalp skvalp stm. 1 Enskild skvalp- 
ning t. ex. av havsvåg. Lmo 

'"skvalpa skvalpo svf. Klippa sköljd 
av havet. Ko Hsk — Jfr no. 
skvalpa f. 'våd masse' &c. Ross. 

skvalp-ars[h]ål skvalpar^ol stn. Okv. 
för en person med stor bak. 
Brom Ten 

"'skvalpkväm skvalpkvarn Esbo He, 
skwalpkw(p(r)ii Fby stf. 1 Skvalt- 
kvarn. 

'''skvalpräva 1. -e skv€dpräva\it,^\.y 
stmf. = skvalparshål Brom 



[skvaljregn *skvale~*8kvip. 



841 



[skvaljregn ^skvale- skvälarägff ut. 
pL, stn. mNyl 

"^skvalta skvalé/a) sv. vb. intr. 1 
Böra i vatten så att det stänker 
omkring. Po Ten Brom — Ez 

609 b Svea- o. Götald. 
^skvalväder skvqlvadär ut. pL, stn. 

Oväder med hällregn. A 

"^skvapa skvqp* Mx Kv Must, svgp* 
Pm Px sv. vb. intr. 1. imp. 1: 
1) Skvimpa, skvalpa: om vatten 
Pm Px; i K v Must Mx i uttr. 
SS. an sIq (resp. slou 1. U-) an so 
ä skvapa t an. 2) Skaka (om fett 
hos djur och feta människor). 
Pm Px — no. skvapa v. 'bsövre, 
ryste; boble og klukke'. 

^skvappla I skvapäl sv. vb. tr. o. 
intr. 1 Spilla. Mx Kr — no. 
skvapla v. 'spilde ved skvalpen'. 

^skvappla II fwapäl Mx, skvapäl 
Must Solv sv. vb. intr. 1 Skval- 
pa. 

^skvapplog skvaplU' adj. Som ofta 
spiller. Kr 

*8kvappog fwapu- adj. Svampaktig, 
blöt. Mx 

^skvata s. I skvatu svf . Skata. Hvbf j 
— Jfr no. skvata v. 'svadse, plud- 
re'. 

""skvata s. II skvatu pl. obr., svf. 
1) Sjöbrädd, gränsen mellan sjö 
och land, *gära. Na 2) Klippa 
nående till vattenbrynet. Ko — 
Jfr no. skvatra v. 'skvalpa'. — 
Ingår ock i smss. strand- och 
våg-*8kvata, qv. v. 

^skvata s. III skvatu svf. Vatten- 
haltig dryck (kaffe, brännvin). Na 

'''skvata v. (1. *skvatta) skvata sv. 
vb. tr. 1 Stänka. Ped Pu — Ez 

610 b *8kvatta idm Sdm., 'hava 
utsot' Sm., äda. skvätte v. 'stasn- 



ke'; jfr no. skvatla v. 'pladske; 



^skvatog 8kvatu(gär) adj. Lös och 
vattnig. Na 

""skvätter I skwatär Bg, skwotär 
Wp ut. pl., sta. Pors, myrica gale. 

^skvätter II skvatär ut. pl., stn. 
Någonting tunt och vattnigt (om 
mat eller dryck). Na Ped Pu — 
Ing. äv. i sms. surmjölks-^akvat- 
ter, qv. v. 

^skvatterballe skvatärbala Pä, skwa- 
tärhala Kim svm. Okv. för en 
av bråck lidande person. 

""skvatterhosa skvatärhusu svf. Slad- 
derkäring, okv. Lptr 

""skvattertrast skvatärtroåt stm. 1 
Björktrast, turdus pilaris. Lmo Kr 

""skvattra s. I skvatro Ksl vNyl Pg, 
skwatro Fby Kim (4-), skwähira Hi, 
skvatra Å Fö Brdö, skvatru- mVa 
svf. Okv. för en prat- och skratt- 
lysten person (ish. kvinna). 

'''skvattra s. II skvatro svf. 1) Löp- 
mage. Lptr 2) En med små pig- 
gar försedd tarm i fårmagen. Py 
Strf 

*skvattra v. skvatär sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Smattra (om regn). Na 

""skvattrog I 1. -ot skvatro(gär) Ksl 
vNyl Pg (& 'Otär\ skwatroigär) 
1. -otär Kim, skwahtrugär Hi, 
skvahtro(gär) 1. -otär Ku, skvat- 
ro(gär) Å adj. Fallen för att prata 
och skratta. 

^skvattrog II skvatrogär Brom, 
skvatro- Gkby NVet, skwatro('gär) 
Fby adj. Lös, vattenhaltig (om 
mat). --. Ez 610 b Gd. 

*skves skväts stm. 1 Den sneda delen 
av en avhuggen stockände. Ksl 

*skvip skvip vNyl Pg, skwtp Kim 
Hi ut. pl., stn. Svag och haltlös 



842 



*8kvipa — "^skvala s. 



dryckesvara. — Vg. 'skvätt, a- 
qvula' (Hof) Uppl.; no. sk^p n. 
Ing. äv. i sms. käm-^^^skvip, qv. v. 

"^skvipa skvtp(a) sv. vb. tr. 1 Ösa, 
stänka. Brom Ped Pu 

^skvippa skvip Hvbfj Ped Fxx^sinp 
Np, fvip 1. /mp Mx sv. vb. 1: 
1) tr. o. intr. Spilla (utöver bräd- 
den). Hvbfj Np Mx 2) intr.: 
Spillas; skvalpa. A. a. o. 

'''skvippla skvipäl Kv Ped Pu Kr, 
/wäpäl Mx sv. vb. intr. 1 Skvalpa. 
— Jfr no. skvipla v. 'taga tidt 
og i små portioner af en vsBtske'. 

*skvir skvtr ut. gen. Diarré. Gkby 

""skvira s. I skviru Pm, skvtr Px, 
smr Np ut. pL, svf. Diarré. 

*skvira s. n ingår i sms. sten-*s., 
qv. v. 

*8kvira v. I skmr(a) Ka Sn Ku Brdö, 
skmr(a) Fby sv. vb. intr. 1: 
1) Gnälla (ish. om barn). Fby 
Ku Brdö 2) Skrika tiU. Ka Sn 

'''skvira v. II skmr Px Nkby Ped 
Pu Gkby, 8kwir(a) Kim sv. vb. 
intr. 1: 1) Skvala. Kim Px 2) 
Kasta sitt vatten (om kvinnor). 
Nkby 3) Ha stark diarré. Ped 
Pu Gkby — Jfr äda. skvaere 
lade vandet' no. skvsera 'sprudle, 
rinde i tynde stråler'. 

*skvirog skvtr o- adj. Plågad eller 
nedsmutsad av diarré. Gkby 

*skvirra s. I skviru svf. Slängkälke. 
Ped Pu — Ez 708 a svirra idm 
Vg. 

'''skvirra s. II ingår i sms. snö- 
*skvirra, qv. v. 

*skvirra v. skvtr sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Slingra. Ped Pu — Ez 
708 a svirra idm Vg. 

*skvirrog skviru- adj. Slingrig. Ped 
Pu 



"^skvir-sketa skvt^t^tu ut. pl., svf. 
Svår diarré. Ped Pu 

*skvitter skvitär vNyl, skvitär A 
ut. pl., stn. Skvätter, prat och 
skratt av flere personer samti- 
digt. 

*skvittra v. skvitär vNyl Na Ped 
Pu Lmo, skuntär Gsv Fby Kim, 
skwihtra Hi, skvitra A Fö Brdö 
sv. vb. intr. 1: 1) Skvattra, prata 
och skratta. vNyl EF (a. o.) Å 
Fö Brdö nVa (a. o.). 2) Kvittra. 
Gsv — no. skvitra v. i bet. 2. 

*skvittra s. skvitru Ped Pu, skvitra 
Brdö svf. Sladdra, okv. 

'''skvittrog 1. -ot skvitro(gär) vNyl, 
skvitro(gär) Å Ku, skudtro(gär) 
1. -otär Kim, skvitru(gä)r Brdö 
adj. Prat- och skrattlysten. 

'''skväk skvcek ut. pl., stn. Larm, 
skrik. Ingå n Va — Jfr Ld sqwä- 
kar plt. (om små barn). 

*skväk(j)a V. skvc^k^a Strf, skv(Bk(a) 
Ingå Lptr Strf Py Ku Brdö nVa, 
sv^k Px Re, fwrek Mx sv. vb. 
intr. 1 Px Mx Ee nVa 1. 2 öNyl 
Ingå Ku Brdö Larma, skrika (i 
öNyl om räv, i Px Mx om får). 
Sm. Vg. Ög. Vb. Nb. (Ez 611 a) 
Åm.; no. skveka 1. skvaelqa v.; 
Com.^ p. 45 (n. 204) sqwäkia 
(om haren). Lind sqwäka (om 
räv och råtta), Sdt (om grodor). 

*skväk(i)a s. ingår i sms. nutaskvHjo 
svf. Nötskrika. Pä Lptr 

""skväkben skvtskbäin ut. pl., stn. Ö- 
verarmens muskler (h vilka smärta 
vid klämning). Ped Pu Kr NVet 
(ut. gen.) 

*skväkbälge 8kv(Bkbäl\a svm. (pl 
obr.) Skrikhals, okv. Ped Pu 

'^'skvala s. skvtBlu svf. Skvallerby tta, 
okv. Lmo 



* skvala v.^*8Jcyl. 



848 



"^skvala v. shvtpl sv. vb. intr. 1 Ropa, 
skrika. Kr Lmo — Ez 609 b 
allm.; Sp. Glosa, (om barn), Ser. 
Lind Sdt Weste Ihre, no. skvaela 
v. 'brsBge hsest, klynke'. 

*skvätt skvät Nkby nVa, shwät Kim, 
shwäht Hi stm. 1: 1) Stöt, som 
man känner vid åkning på ojämn 
väg. A. a. o. 2) På en för kälk- 
åkning eller skidlöpning avsedd 
backe gjord avsats. A. a. o. 

^skvätta s. shwäta Fby Kim, shväta 
Å 1. -o svf. Fjäsker. — Ing. ock 
i sms. flick-^^skvätta, qv. v. 

*skvätta v. skvät(a) Nyl Fö Ku Brdö 
Nkby Ped Pu Kr, skwät(a) Eg 
Kim, skwähta Hi, svät Np sv. 
vb. intr. 1 A. a. o. 1. 2 Nyl; 1. 
pret. skvat Po, sup. skväti Nyl 
Stöta, skaka ss. då man åker på 
dålig väg; käron 1. vtBgin (&c) 
1. hä 8-ar, — no. skvetta v. 'stode, 
puffe langsomt'. 

"^skvättbord skvcUbor^ stn. Lösreling 
på båt. Nyl — Rz 584 a Vb.; 
no. skvettebord n. 

*skvätter skwätär ut. pl., stn. Pors, 
myrica gale. Wp 

*skvättog I 1. -ot skvätogär vNyl, 
skwäto(gär) 1. otär Kim, skwähtu- 
gär Hi adj. Skakande, stötande 
(vid dåligt före eller på dålig 
väg). 

"^skvättog II 1. -ot skvätogär Na A, 
skwäto(gär) 1. -otär Kim, skwäh- 
tugär Hi adj. Tunn och vattnig 
(om föda). — Ez 611 a 'ombytlig 
(om väderlek)' Nk. Hs. 

"^skvättra ing. i sms. sten-^^^skvättra, 
qv. v. 

[sky s.] *sk(j)u sku stm. 1 Moln. 
Sj (Nyl. II n:r 76). 

*sky a. /t(är) ut. n., adj. Skygg. 



Å Fö Ku — Sm. (Ez 611b) 
Fryksd.; da. sky adj. — Schibb. 
(om häst.). Ing. ock i sms. vinter- 
*sky, qv. v. 

*skya I skij(%)a sv. vb. tr. 1 Hölja 
1. överskugga med skyar; t. ex. 
molnana sky(\)ar månan. Sbo — 
Jfr Ez 611 b skyas v. 'överdra- 
gas med moln' Sk.; no. skya v. 
'blive skyer'. 

*skya II fy(i)a Ka Sn Ingå, fia 
L Fö sv. vb. intr. 1 Skygga 
(om häst). — SM.; skott. sky. 

"^skyfBa s. shi/lo Bo Sbo, skifiu 
Ngö, sUful Nu O, skifäl Gsv, 
stjyflo Pä Lptr Strf Py, stsyflu 
Ped Pu, fifäl Mx svf. Skyffel. 
— Ingår även i sms. bröd-^skyfHa, 
qv. v. 

^skyffla v. fyfla sv. vb. intr. 1 
[uåv] Gå makligt. Hi — Ez 611 b 
Sdm. 

*skyffle skifla svm. Skyffel. Sbo 

♦skygg shig ut. pl., stn. Glimt, skymt. 
Wp — Ingår ock i sms. sol-^^^skygg, 
qv. v. 

*skygga I stjyg(a) Ingå Py, skig 
Eu Estl sv. vb. 1: a) tr. Undan- 
skymma. Ingå Py b) intr. o. imp. 
1) Skymta fram. Estl 2) Hägra. 
Da Nu O Eg Wp Eu 3) Av- 
spegla sig. Eu 4) Skymma, bliva 
skumt. Gsv — fvsk. skyggia 
'skjule; polere' m. m.; no. skyggja 
'beskygge, fordunkle; skinne 
igjennem'; Faer. skyggja 'kaste 
glans fra sig'. 

""skygga II skig sv. vb. intr. o. imp. 
1 Genljuda. Wp 

*8kyggot skigatär adj. Skuggig, 
skum. Gsv 

*skyl skyl Ksl Hvbfj,/j^ZFby Kim 
Hi stn. Skjul. — fsv. skyl no. 



844 



*8Tcyla—*8hyr. 



skyle n.; fvsk. skyli n. 'beskyt- 

telse'; SM. skyl Hs. skyle n. In- 
går även i smss. nät- o. ved- 

*skyl, qv. v. 
*skyla fHa (o. fyla) sv. vb. intr. 

1 Bli vind 1. skev. Fö 
"^skylag fylqg Ingå Sn (mfl.),/f% 

Å Ku ut. pl., stn. Beskaffenhet 

hos skyarne. — no. skylag n. 
♦skyld (= skuld) förek. i uttr. ti 

stjyli På räkning. Py — fvsk. 

fsv. da. no. skyld f. 'skuld*, Sk. 

SM. Jfr sms. '''urskyld. 
♦skylda shyldCa) mNyl Msk, skild(a) 

Bo, stjyld(a) 1. JWM vNyl öNyl 

sv. vb. tr. 1 Skylla. — fsv. skylda 

v. Jfr sms. ♦urskylda. 
♦skyldog stsyldu' adj. Skyld, befryn- 

dad. Ped Pu — fda. skyldugh adj. 
♦skyldra s. fijdro svf . Skuldra. Kkr 

Ku ~ Jfr *skillcrblad. 
[skyldra v.] *skildra stjildär sv. vb. 

intr. 1 (om militär). Py 
♦skyle skylla svm. Skyl. Na 
♦skyllra I fyldra sv. vb. tr. 1 Måla; 

t. ex. to bygntn^in hltr op-fyldra. 

Kim 
♦skyllra II stjyldra 1. fyldra sv. vb. 

intr. o. imp. 1 Lysa, skimra. 

Ingå (Bsd). Jfr da. skylde (D.V. 

S.O.) = ♦skulla. 
♦skyllra III shyldär sv. vb. intr, 1: 

1) Föra ståt, skylta med ngt. Na 

2) Uppmärksamgöra ngn på ngt 
medels i ögonen fallande tecken. 
Na — Fryksd. 'visa sig fram- 
stående'. 

♦skyllrog shyldro(gär) adj. I ögonen 

fallande, lysande. Na 
[♦skjon] ♦skjum stjum adj. Skum. 

Py (Brytn.). 
[8k3rmfa] ♦skjumfa fumfa sv. vb. 

tr. 1. Brom (Brytn.?) 



[8k3nxima] *skjum[m]a stjum sv. vb. 

intr. o. imp. 1. Py (Brytn.) 
♦skymna fimna sv. vb. intr. o. imp. 

1 Skymma. Ku 
[sk3rmning] ♦sk3rmming skimtgg ut. 

pl., stf. Nu 

♦skjumning stjumntgg ut. pL, stm. 

Py (Brytn.) 
♦skymrask skymra^k ut. pl., stn. 

(vanl. def.) Skumrask. Na 
♦skjont a. skimt- Qsv Nu, skint- 

Wp adj. Skum. 
♦sk3ant p. skymt mNyl Msk, skymt 

Na, skimt Bo, stjymth/ymt^^yl 

öNyl, stjymt Kv Re adv. Skumt, 

dunkelt. 

skint adv. I skumrasket. Wp 

VI. sk3rm adj. 'skum' (Kallste- 

nius). 
[skynda heter i inf. skindi Nu O, 

skindi Gsv Bu, stjyndi 1. fyndi 

Ingå Kv Re, stsyndi Ped Pu 

(mfl. i nVa) 
♦skyndel skyndat Hvbfj, fyndU Pm, 

stjyndU Re, stsyndil nVa pl. obr., 

stm. Skyndsamhet, brådska. — 

Uppl. 
♦skyndelse stjyndU^ ut. pl., stm. 

= fg- Kv 
♦sk3mka stjygk sv. vb. tr. 1 [ihop, 

ut] Tömma notkilen. Np — Jfr 

♦skunk. 
♦skynks skygks oböjl. adj. Sned, 

vind, skev; o. adv.: på sned. Sbo 

— Jfr Spegel Gloss. skwinkt 

Vestm. 'snedt'. 
♦skynn? stjyn stn. Träkaret kring 

kvarnstenarne. Lptr 
♦skyog sky(%)o(gär) adj. Täckt med 

högt belägna strömoln (om him- 
meln). Na — fvsk. skyia&r da. 

skyet. 
♦skyr skir ut. pl., stn. Yattentunn 



^skyra—*skåle. 



845 



dålig surnijölk; vassle. Wp — 
äda. skyr 'sammenloben mselk'. 
Jfr *skör s. U. 

*skyra fira sv. vb. tr. 2 Avhugga 
stock på snedden. Fö Ku — Rz 
591 b Svea- o. Götald; Hs. 'klyva, 
hugga ved'. 

^skyskrap shjshrqp stm. 1 Skyskra- 
pa (sjt.). Na 

[skytta shyt(a) mNyl Msk, slcit(a) 
Bo Estl, stjytja) 1. fytja) öNyl 
vNyl mVa, stjöt Re, stsyt Lmo 
sv. vb. intr. 1: 1) Gå på jakt. 
Nyl mVa Lmo 2) Sikta. Estl 

*skyttan skifan ut. pl., stf. Sikte- 
mål; ta skitan Taga sikte. Ru 

*sk3rttare skitar stm. 3 Skytt. StRg 

— msv. skyttare (i sms.) änsv. 
sköttare Fser. skyttari isl. sk3rtari 
m. — SL. Ingår även i sms. 
böss-'^sk3rttare, qv. v. 

[skyttel] ^skyssel '''skissel stysil 1. 
fy^il vNyl, fi^äl Åhd, stjilkl 1. 
stjil öNyl, ftsil Fby, fysil Kim, 
jisil Vfj, fiX Hiy/isäl Ten Brom, 
/Hs Drfj stm. 1 Stång i gärds- 
gårdsled. 

= skesl 1. skeif stm. 1. Pg 
Rz 589 b skysslar mpl. Uppl. 
Sdm.; Vg. sköttlar pl. (Hof). 

sk3rttel[moder], -^modra stsytilmoru 
svf. Stolpe i gärdsgårdsled. Kr 

*skytteri skytän mNyl Sbo, skitän 
Bo, stjytän 1. fytärt öNyl vNyl, 
stsytän Ped Pu ut.pl., stn.Skytte. 

— da.; Rz 590 a allm.; hos Weste. 
"^skytthund stjythund stm. 1 Jakt- 
hund. Vö 

[*skyttla s.] '''sk3rssla *s\äs!S\Si fyllo 
Ko, stjtklo Lptr svf. Skyttel i 
gärdsgårdsled. — *skyssla Sdm. 
(Rz 590 a) Uppl. Åm., *skis8la 
Fryksd.; Sdt skyssla f. 



'''sk3rttla v., "^skyssla, "^skittla, ^skissla 
stjytla 1. fytla Ingå, stjysla l./ysla 
vNyl, skyl Na, stjil 1. fil 1. filll 
Lptr Strf Py, /Ut Py sv. vb. tr. 
1 Öppna eller stänga ett gärds- 
gårdsled. — Sdm. ög. Sm. Vg. 
(Rz 589 b f.) Hll.; Sdt skyssla v. 

[*skyttle] *sk3rssle "'skissle skylla 
Na, skilla Bo, fillla Py svm. 
Skyttelstång i gärdsgårdsled. 

*skyttskog (1. *sk3rtte.) förek. i uttr. 
va ti stjytskouks Vara på jakt. Or 

*skå förek. i uttr. o skå På klink 
(vid båtbygge) d. v. s. så att 
det ena brädet till större delen 
skjuter över det andra. Kr Gkby 

[skåda lyder i inf. stdm skodi Fby. 
— Jfr smss. *brud- och "^skam- 
skådas. 

'''skådare skodar nVa, skuar Gsv 
stm. 3 Objuden gäst vid dans 
eller bröllop. — no. skodar m. 
'beskuer'. 

*skåka skak sv. vb. intr. o. imp. 1 
Fattas, vara orätt 1. d.; t. ex. hä 
skaka int po i (= ett) hä^fré- Vö 

*skåkt skdkt adv. Snedt. Vö — Jfr 
"^skack o. "^skank. 

*skål I skål stm. 1 Koja eller sten- 
vall anv. vid „skytte för vettar**. 
Ko Hsk — Ingår ock i sms. 
vett-*skål, qv. v. 

'^skål II skäl stf. 1 Den slantfor- 
raiga tyngden på klockpendeln. 
Ka Sn Ingå 

♦skåla I skäl sv. vb. tr. 1 Skål- 
formigt urholka. Na 

*skåla II skäl sv. vb. tr. 1 Skålla. 
Na — - fsv. skala v. 

'''[skålj-besa, "'skåle- skoldbäiso Lptr, 
skoldbäisa 1. -o Fby svf. Slamsa, 
okv. 

""skåle skåla Ku, skimla Kim, skuåla 

107 



848 



skägg-Moses—skällblomfmJa. 



skägg-Moses fäqmosäs ut. pl., stm. 
Okv. för en (ish. en gammal) yv- 
skäggig person. Brdö 

skägg-^^mossel stjäq- 1. fägmusil 
vNyl Vhy jfäqmosälYö^fäffmmäl 
Å stm. 1 = fg. 

^skäggmurvel fä^murml Ten Brom 
^9.yfägmurväl\. -äl Hi stm. 1 =fg. 

'''skäggog skägo(gär) adj. Som "^skäg- 
gar II (1 & 2), oklar. Na 

*skäkas /(bJcos sv. vb. dep. 1 o. 2 
Masa sig. Fö Kkr 

[skäkta s.] *skäfta fäfto vNyl Fby 
Kim, fäftu Hi svf. — Ser. 'ex- 
cudia'. 

[skäkta v.] *skäfta fäft{a) sv. vb. 
tr. 1 [hn], Bo (!) vNyl Fby Kim 
Hi — Ser. Sdt W. skäfta. 

[skäkt]blånar *s)säit' fäfthlånar ^\t. 
Grövre blår. vNyl 

[skäkt]blår *skäft. fäfthluår ut. pl., 
stm. = fg. Fby — Rz 576 b 
skäkteblår Sdm. Nk. 

[skäkt]fall *skäft. fäftfal ut. pl., 
stn. coU. Skävor. Fö 

[skäkt].trä *skäft- fäftrm stn. vNyl 

*skäl I skiEl Da Gsv, shiif§l Ru 
stm. 1 Hingst. — Jfr ty. schäl- 
hengst. 

*8käl II /(tI stn. Skärva av sönder- 
slaget kärl (av glas eller kruk- 
makaregods). Po Ka Sn — Fryksd. 
'söndrigt kärr. Jfr *sköl I. 

"^skäl III sts(el ut. pl., stn. Skävor. 
Ped Pu (mfl.) 

[skäl IV] *sköl shi%öl stn. 1) Skill- 
nad. Da Gsv 2) Vävskäl. Wp 
Jfr sms. *mellanskäl. 

"^skäl V förek. i uttr. ti fcps, Pm 
Px Mx mVa, ti stsäls. Kr, ti skela 
1. ti shelo Pg 1) Till livs. Mx 
Kv 2) TiU godo. Å. a. o. 3) I 
förvar, i behåll. Pm Px Vö Muns 



*skäla I 8k(Bl sv. vb. tr. I Skålla. 
Ngö — Jfr *skåla v. 

'''skala II skml sv. vb. tr. o. intr. 
1 Lyda; höra efter. Pg Na 

"^skalad ingår i sms. '''oskälad, qv. v. 

*skälg ftjälg ^p,jalg Pm, /älk Or 
adj. Sned, skev; skäd ftjälkt Se 
ond ut. — fvsk. skialgr idm, fsv. 
skiaelgher 'skelögd'; Gom* p. 63 
(n. 289) skälgha pl. 'scauri', Sp. 
»skelg och wrång upsyn". 

C^skälgtand] "^skältann /(eltan pl. 
-tändär stf. Tand, som växer utan- 
på en annan. Ka Sn Ingå 

*skälg[faster], -*fastra ftjälgfastär 
svf. Farbroders hustru. Np 

*skälg[moster], -*mostra ftjälgmm- 
tär svf. Morbroders hustru. Ki) 

*skälke fälka svm. Öppen eller 
nedfallen del av en gärdsgård. 
Ku — Jfr *skalka. 

"^skäll skäl ut. pl., stn. Hundskall. 
Na 

[skälla s. I ingår i sms. blåskälla, 
qv. v. 

^skälla s. II skcUo Na Pg, stjälo 1. 
fälo Ingå Sn Ka Kim Ko, fälu 
Hi svf. Blemma, blåsa. Jfr kske 
da. skielde 'skal på korn' (D.V. 
S.O.). — Ingår ock i smss. blod-, 
var- o. vattu-^^skälla, q v. v. 

*skälla v. skald sv. vb. imp. 1 Gen- 
ljuda. O Wp; hä fäldär i hästin 
säges om det skvalpande 1. klun- 
kande ljud, som höres i en hästs 
mage när den ogärna vill springa. 
Px — FsBr. skella da. skselde 
'gienlyde' (D.V.S.O.). 

'''skällas skäls sv.vb.dep. 2 Ovettas, 
okväda. Gsv 

skällblom[m]a fälhlomo svf. Blå- 
klocka, campanula rotundifolia. 
Strf 



*8hällgylta-'[8här IL 



849 



^skällgylU skälgilta svfdef. Okv. 
för en person, som kommer in 
utan att hälsa. Nu 

"^skäUhund skäldhnn Ngö, fälhun 
Brom pl. -ndar stm. 1 Okv. för 
en ovettig person. 

skäll-^^kudda shälhudo mNy 1 Bo Msk 
Na Pg, stjäl l/älkudo öNyl vNyl 
EF, fälkuda 1. -u Hi, stjälkudu 
ni Va, stsälkfidu nVa svf. Skällko. 

*skällog ingår i sms. ^varskällog, 
qv. v. 

"^skällor skalor mNyl Bo Msk, stjälor 
1. /älor vNyl öNyl plt. Ovett. 

"^skällprat skälprqt ut. pl., stn. Skval- 
ler. Na 

'^skäU(s)«nainn 1. *skälles- skäls- 
namn Eu, skäknam Gsv mNyl 
Bo, skälasnamun Nu, skcUdasnamn 
Bg, skälMiamn Hvbfj, stjäls- 1. 
jälsnam vNyl öNyl, skäldnamn 
Wp stn. Vedernamn, öknamn. 

[skälmaktig] ^skälmsaktog stjälms- 
aktth adj. Be 

*skälmas fälmas sv. vb. dep. 1 
Skoja. Ingå 

"^skälmeri fälmri ut. pl., stn. Skoj, 
skälmstycke. Ingå Pä 

*skälingjord skälm(g)%or^(är) Ksl, 
jälm%Qr^(är) Ingå adj. Förklarad 
ärelös. 

^skälmog skälmo(gär) adj. Skälm- 
aktig. Na — B.Z 615 a skälmut 
'skälmsk' Vb. 

*skälmsnamn skäVmisnam stn. Ok- 
namn. Da 

^skälmstyckas stjcUm- 1. fälmstykas 
sv. vb. dep. 1 Hava skälmstycken 
för sig. vNyl 

'''skälna ststeli^ sv. vb. intr. 1 Stelna 
(d. v. s. eg. „få skal"). Gkby 
[Kunde även vara ^stjälna < 
stelna?] 



♦skalor stjcelur fplt. Slösäd. Vö 

♦skälva 1. *skölva? skt\ölw (pl. -6) 
svf. Bottenslå på vagn (mellan 
fram- och bakvagnen). Ru 

♦skälvsjuka skälwstj^uk ut. pl., svf. 
Frossa. Da — Jfr LL skielfwe- 
siuk adj. 

♦skäm-duk? skåduk stm. 1 Förkläde. 
Da Rg Wp — Jfr Gotl. öl. ♦skam- 
skyla idm (Rz 578 b). 

♦skämmande stjämand mVa, stsäm- 
and nVa oböjl. adj. Skamsen, 
flat. 

♦skämmor stsämur plt. Skam, ut- 
skämning. Ped Pu 

♦skängel fän\U Ingå, jäggil 1. -äl 
Sj stm. 1 Skälm på smedjetång. 

♦skänglog stjägglu- mVa, stsä^glu 
nVa, stsägglo- Gkby NVet adj. 
Lång och mager, gänglig. — 
Hs. 

♦skänkage [med franska avledn. 
-age] fägkd/ Py (mfl.), fägkäs 
Nyl, stsägkds Ped Pu (mfl.) stm. 
1 Ped Pu 1. 2 Nyl Skänk, gåva. 
— Sörb. 

♦skäppa s. fäpo svf. Nedkippad sko. 
Po Ten Brom 

♦skäppa v. /äi)(a) sv. vb. intr. 1 Gå 
med nedkippade skodon; vanl. 
i smst. gä o /äpa, Po Ten Brom 

♦skär I stsrer ut. pl. stf. Klarhet. 
Ped Pu — fsv. skära f., Rz 616 a 
skära f. Sm. HU.; da. skiaer plt. 
'ljusning'. 

[skär II såsom coll. i bet. 'skär- 
gård' är städse msk. 1. fmn. i 
Fld och lyder i smss. skäri-^stjäri-, 
färi-, stsäri-. Jfr änsv. skärja- 
gård (Tegel) no. skeijagard m. 
Sahlstedt har skär m. i bet. 'skär- 
gård', men skär n. 'scopulus'. 
Plur. lyder skärar. Ko 



850 



"^skär III— skärkista. 



""skär III ski^r stn. 1) Eoderjärn. 
Na 2) Järnögla på fimmerstån- 
gen, hvarmed denna fasthakas 
vid slädkroken. mNyl — da. skaer 
'svänger. 

*skär IV ingår i sms. *mellan-skär, 
qv. v. 

*skär V ingår i sms. *rutten-skär, 
qv. v. 

*8kära s. I sk^r Nu O, skiim- Wp 
ut. pl., svf. Sken, skimmer. 
f(Sro Fö Ku, f(Bru Brdö, stscBru 
Lmo, ftjer Np svf. Klar rand på 
f. ö. mulen himmel. 
Rz 616 a 'ljus fläck på himmeln' 
Sm. Hll. Ingår ock i smss. af- 
ton-, dags-, kväll- och '''morgen- 
*skära, qv. v. Jfr *skär I. 

*8kära s. II skmr Da Gsv Nu O, 
sk^r Gsv Nu Eu, skti^mr Rg svf. 
Vanlig sax. [saks f. betyder där- 
emot 'får- 1. ullsax' i Estl Ru.] 
— no. skjaera f.; Rz 591 b 'större 
sax' Bhl.; fvsk. skäbri npl. — In- 
går äv. i sms. ljus-*8kära, qv. v. 

'''skära s. III sker svf. Skåra i böss- 
refflan. Ru — skcBro ut, pl., svf. 
Skärhet i huden. Bo 

*skära s. IV stjäru svf. Kornknarr. 
Strf Py — Ingår ock i sms. *vå- 
skära, qv. v. 

[skära v. I sker sv. vb. tr. 1 Skura, 
göra blank. Nu Jfr skira v. 

*skära v. II stjter Vö, sts(er Ped 
Pu Kr Lmo (mfl.) sv. vb. intr. 

0. imp 1 Klarna. 

[skära v. III st. vb. (böjn. = hsv.) 
Secare. hä sk(er ginum 1. gimän 

1. girum impers. tis. Jag svindlar 
1. hisnar. Estl 

skärande skärandi Sbo, skärand Da, 
skäränd Rg ut. pL, stn. And, 
skörd. 



[8kär]-*bjärk, ^skäre- 8tjärt^\ärk stf . 
1 Masurbjörk. Re 

[skär]blomma *skäre-/(;Vinft^iim svf. 
Renfana, tanacetum vulgäre. Np 

[skär]bo *skäre- skäribo mNyl Bo 
Msk, stjäri- 1. färibo vNyl öNyl 
pl. -ar 1. -r stm. Skärgårdsbo. 

""skärbom skärbom stm. 1 Vävbom. 
Nu Wp 

'''[skärboj-tokog *skärebo- skäributo- 
ko(gär) adj. Dum, enfaldig. Sbo 

""skåire stjära svm. Rodnad vid ho- 
risonten. Re 

*[skär]fallcn, *skäre' färifalin 1. igär 
Brom, stjärifalin Vö adj. 1) Hem- 
ma från skärgården. Vö 2) Dum, 
enfaldig. Brom Vö 

*[skär]folk, '''skäran- skäranfolk ut. 
pl., stn. coU. Skördefolk. Bo Tu 
Sbo 

'^skärföding 1. "'skare- /<?i*- 1. /«r«- 
fi}di^g stmf. 1 Person född i 
skärgården. vNyl 

[skärjgubbe '*'skäre- skärigohä mNyl 
Bo Msk, stjäri- 1. färigohä vNyl 
öNyl svm. Skärkarl. 

[skärgård] '''skärugård/arfi^^r<|f stm. 
1. Ko Hsk 

'^skärhöna skärhöno He Sbo, stjär- 
höno Pä Ljd svf. Kornknarr, 
gallinula crex. 

"'skäriska skrerisko Pg Na, /(erisko 
Kim, /(erisku Hi ut. pl.,svf. Språk 
(dialekt), som talas ute i skär- 
gärden. 

[skär] *kamp,'*'skäro-5Ä;ärfiÄ:am/> Msk, 
stjärukamp Strf Py stm. 1 Hand- 
tag på en skära. 

skärkista skärkiito He Sbo Bo,/är- 
tjisto vNyl svf. Redskap anv. vid 
beredande av sörpa (He Sbo Bo) 
1. '^rötofs (vNyl). 



[sTcärJlie ^shäran — *skäsa. 



851 



[skär]lie "^skäran- /<eranh(Oa svm. 
Skördelie. Fö 

"^skärma [sig] stjärm-sä 1. färmsä 
(1. -si) sv. vb. rflx. 1 Beskärma 
sig. Ingå - Rz 616 b Sdm. Vm. 

[skär]man *skäre-/armanFbyKiin, 
/(Briman Hi pl. -niän 1. -mänär 
stm. Skärkarl. 

"^skäma s. ing. i sms. *morgen-sk., 
qv. v. 

"^skäma v. I s1cftrfi(a) He, fferii(a) 
Lptr sv. vb. intr. 1 Bliva sårig 
(skär) under armarne 1. i ljums- 
ken, om barn. 

"^skäma v. II slcceriifa) Esbo, s1ct\mfi 
Wp sv. vb. 1: 1) imp. Klarna 
(om himmeln). Wp 2) intr. Klarna, 
nyktra till efter ett rus. Esbo 
— Dppl. i bet. 1. 

^skärning stj^mtgg 1. /(Brfitgg pl. 
obr., stf. Myckenhet, skara (ish. 
av folk). Ingå 

[skärl-^^pinning, '''skäro- skärupint§g 
stm. 1 Baken på en skära. Msk 

^skärra I/ära sv. vb. tr.l Skrämma, 
jaga. Ku — no. skjerra v., jfr 
fvsk. skuirr adj. 'sky, skjaer, rsed', 
skirra v. 'skrämma'. 

"^skåiiTa II yär(a) sv. vb. intr. 1. 
imp. 1 Sägas om ljudet av 1) t. ex. 
en griffel, som raspar mot en 
tavla, en tygbit som lösrives o. 
s. v. Fby Kim Hi 2) kornknar- 
ren. Kim — äda. skserre v. 
'skralde'. — Jfr *skarra, *skirra 
o. "^skurra v. 

^skärras /tjäras sv. vb. dep. 1 Väm- 
jas. Np 

"^skärrog 1. -ot skärai- Nu, /äro(gär) 
Sött Ku, /äru(gä)r Brdö, adj. 
1) Skygg. Ku Sött Brdö 2) Led- 
sen, förargad. Nu — no. skjerren 
a. 'skygg', skott, skar 'rädd'. 



*skärsax shä§aks Nu, stsä§aks Lmo 
stf. 1: 1) Vanlig sax. Nu 2) Ett 
krokigt skarpt järnredskap, hvar- 
med träskedar urholkas. Lmo — 
no. skjersaks f. i bet. 2. 

*skärskåta (1. -skotta) sk(Br§kota Pg 
Na, fcer^kota Ko sv. vb. tr. 1 
Ursäkta, frikalla. — fvsk. skur- 
skota fsv. skserskota 1. skäerskuta 
v., Uppl. *8kärskåta sig Hs. skär- 
skotta seg SM. skärskjuta sej. 

[*skärsle] *skjarsle skiiqX pl. obr., 
stn. 1) Ond ande; spöke. Nu Wp 
2) Skälm, slarver. Nu — no. 
skjerrsl m. 'pludselig skraek', jfr 
*skärra I och Uppl. "^skäsla v. 
'skrämma bort'. Danell p. 154 
'''skärgsel. 

[skär]språk *skäre- färispruak Kim, 
/(Brispruåk Hi ut. pl., stn. = "^skä- 
riska. 

*skärstock skär§lokliB^fär§tok vNyl, 
ff?§tok k Fö, /(Bf^tohk Hi stm. 
1: 1) Lös bjälke tvärs över en 
fartygslucka. Na 2) Däcksbjälke. 
Å Fö Hi vNyl — äda. skserstok 
'planke på tvsers af bjaelkerne'. 

*skär[tand], -*tann f^t^ff pl. f^lär)' 
där stf. Ögontand. Kkr 

'''skärtid 1. *skäre- skreli Gsv, skäriU 
Nu pl. obr., stm. Skördetid. 

*skärv skärw stm. 1 Skarv (fåg.), 
halicus. O 

[skär]-van "^skäre- skärivqn(där) Na, 
järivqn{där 1. -är) Ingå adj. Van 
att färdas i skärgården. 

*skärvla skärvlo Na, färvlu Lfj svf . 
Skärva. — Jfr no. skjervel m. 
'et lidet afskåret stykke'. 

*skärvlog skärvlo(gär) adj. Skärvig, 
full med skärvor. Na 

*skäsa skcps sv. vb. intr. 1 Gå med 
släpande steg. Na 



852 



*skäta9 —*skÖlja s. 



*skäta? sts(pt sv. vb. tr. 2 Skrämma. 

Kr 
*skättra skätur Nu, skitur O sv. vb. 

intr. 1:1) Kvittra. Nu 2) Skvattra. 

O 
*skäv skav stf. 1 Borst på korn, 

lin m. m. Pg 

/(Bv* Mx, stjäv mVa, stsäv nVa 

ut. pL, stn. coU. Skävor. 
'''skava s. stjävu svf. Skäckigt sto. 

Lptr 
*skäva v. I stjäv sv. vb. tr. 1 Ur- 
gröpa. Vö — Jfr hsv. skava v. 
"'skava v. II /äv(a) sv. vb. intr. 1 

Hasta, skynda. vNyl Kim — fvsk. 

skäbva v. 'bevaBge sig fremad'. 
*skäva [sig] I Jäv-så 1. si vNyl, 

fäva-sä 1. 'Sieg Hi sv. vb. rflx. 1 

Skynda sig, hasta. 
'"skava [sigj II jäv- 1. f(ev-sä 1. -si 

vNyl, stsäv(a)-sä Gkby sv. vb. 

rflx. 1 Brösta sig, yvas. 
'"skäve skava Sbo Bo, stjäva 1. fäva 

Pä Lptr Strf Py svm. Skävor. 
[skäv]huvud *skäve- fävahuvis stn. 

Dumhuvud, tölp (okv.). Kim 
'"skävling I ftjcevltgg stm. I Spott- 
styver. Kv 
""skävling II fävligg stm. 1 Trind 

käpp 1. klabb, okluvet vedträ. 

Px Jfr *kävling. 
'''skävog stjä^^ Lptr Strf, stjävo Py 

adj. Skäckig. - Sdm. Nk. Gd 

Bl. Vg. (Rz 616 b f.) Ög. SM. 

Bhl.; no. skjsevutt adj. 'stribet*. 

stjävuhäst stm. 1 Skäck. Lptr 
'''skävra I skävär svf. Skata, pica 

caudata. Da — Urnord. *skewarö 

enl. Bugge i Noreens Dim. p. 

159. 
'^skävra II ingår i sms. lin-^^skävra, 

qv. v. 
♦skäxel Jäksäl Fö, jåhksäl Kkr Ku 



stn. Inrättning, medels h vilken 

man bortskrämmer djur från od- 
lade fält. — Jfr hsv. skaka v. 

Ingår ock i sms. skräm-^^skäxel, 

qv. v. 
*sköda s. fyödor Kim, fyödur Hi 

p]. t. Skohasor. 
*skc>da v. Joud(a) Sn, föda Brdö, 

fyöd(a) Kim, fyöd(a) Fby Hi sv. 

vb. intr. 1 Gå tungt, stövla, dra' 

benen efter sig. 
[*sköde?] *sköe ske stn. Sko tvång. 

Gsv — Jfr fvsk. skéfte n. 'skotoi' 

och got. skauda[-raips]? 
'''sköd-sko? sköskou pl. -(n)ar sim. I 

Sko av hemgarvadt läder. Hvbfj 
[*8köing] ""sköung skeugg stm. 1 Fäll. 

O — Jfr vb. sko p. 817 a. 
*sköl I sköl Sbo, skäl 1. skf^äl Bo 

stn. Skärva av gamla fat eller 

andra kärl, använda till underlag 

för tjära, smör 1. d. — Jfr Hs. 

sjöla f. 'stenflisa', no. skj0le n. 

'tynd skalagtig plade eller flis'. 
['"sköl? II] *skjol ski^ol stn. Sophög. 

O 
'"sköl ni ingår i sms. agn-^^sköl, 

qv. v. 
^sköld föd pl. obr., stm. Hårfäste. 

Å — Ingår ock i smss. har- och 

vatten-^sköld, qv. v. 
'"skölde ingår i smss. hår- och vat- 

ten-*skölde, qv. v. 
[skölja v. lyder i inf. ftjuU (sv. vb. 

tr. 1) Np (med -u- från gamla 

böjn. i pret.) — pret. sköld 1. 

skald öNyl, skald 1. skäl^ Ko 

Hsk Vö, skåd O, sktid Nu; sup. 

skm Ko Hsk, = pret. Nu O Vö 

— Jfr sms. vatt-*8kåld. 
'"skölja s. sköiio svf. Sköljning. Na 

skö/j^or plt. Utsköljdt vatten. Sbo 

Jfr sms. ""överskölja. 



[shölp] *stjälp—*skörbuk. 



853 



[skölp] ^stjälp stjälp stm. 1. Sj 

Ksl 
"^sköipa s. stjölpo Pä Py, stsölpu 

Kr Lmo svf., stsölpo Gkby ut. 

gen. Skölp, hålmäjsel. 
*skölpa v. I shölp sv. vb. tr. 1 

Sönderspjälka. Na 
"^skölpa v. n shölp Na, fölpa Ku 

sv. vb. intr. 1: 1) Bli urholkad, 

antaga konkav form. Na 2) Bli 

skev. Ku 
"^skölpas jölpas sv. vb. dep. 1 Slå 

sig av fukt (om bräder). Ku 
"^sköipog shölpo(gär) adj. Konkavt 

urholkad. Na — Ez 617 a Ög. 
*skölv fylvär adj. Sned, vind. Fby 

— Jfr *skälg. 

^skölva shölvo Bo (Pell), shälvo Bo 
(f. ö.) svf. 1) Nätflöte.Bo 2) Not- 
arm. Pell — 1. är *8kälva grund- 
formen? 

*skönjig(t)? stsyni 1. fyninNQ,,föni 
Mx Nkby nVa, stsöni nVa 1) oböjl. 
adj. Tämlig. nVa 2) adv. Ganska. 
A. a. o. — I bet. 1 även stsöna 
(oböjl.) Ped Pu 

*sköns förek. i uttr. o shyns mNyl 
Msk, o shåm Bo, ofijm öNylPå 
sned, snedt. — Ez 617 a Sk. HU. 
(mfl.) Gd, no. da. på skions. Jfr 
nit. schuns' snedhet'. 

"^skönsa 5iyw5(^a^ mNyl Msk, shäm(a) 
Bo, /yns(a) öNyl, föns Px sv. vb. 
1: 1) tr. Snedda, giva sned rikt- 
ning. mNyl öNyl 2) intr. Skjuta 
över hvarandra ss. bräder. Px 

— Ez 617 a 'avskära på sned' 
Gotl. Hll. 

*skör s. I for ut. pL, stf. Eand, 
kant (hår-, mur-). Brdö 

*skör s. II stsör ut. pl., stn. Fil- 
mjölk (ej grädde). nVa — fvsk. 
skyr n. 'tyk, sammenleben melk' 



no. skyr skjor, Ez 612 a skyr m. 
'sur mjölk' Dl. Gd. Jfr *skyr. 

*skör s. in ftjör Np, för k Pm 
Px stm. 1 Äld, stn. Np Pm Px 
Inhuggning i ett trä (sned sådan 
Åld); skåra i vedträ. — SM. ÖHd 
*skyr f . 

[skör a.] *sköl stsöl adj. Gkby 

'"sköra s. I shöro mNyl, shyöro Sj, 
stjöro 1. /ö7*o vNyl, fyöro Fby, 
föra 1. -o Å Fö Ku, föru Hvbfj 
svf. Skata, pica caudata. — Ez 
592 a Kim. Jtl. Ingår ock i sms. 
natt-*sköra, qv. v. Se ""skjora s. 

"'sköra s. JI fyöro svf . Benskrev. Fby 

^sköra s. III shyöro Sj, fyöro Kim 
svf. Den sneda delen av en av- 
huggen stockände. — Åm. *skyra 
f. 

♦sköra s. IV shöro Na Pg, fyöru 
Hi svf. Skåra; inskärning. — 
Ez 592 a VI., 617 a Vm. Jfr äda. 
skor 'skar'. Ingår även i smss. 
"^arshöls- och röv-^^sköra, qv. v. 

*sköra s. V förö svf. Utstående 
kant på spiselhvalvet; avsats på 
på kakelugn. Ko Hsk 

*sköra v. I shör Na, för(a) Å Ku 
Brdö Pä Pm Px Mx, ftjör Np 
Ee (mfl.), stjör Vö, stsör Lmo, 
fyör(a) Kim, fyör(a) Fby Hi sv. 
vb. tr. 1 Pä Na sVa Vö 1. 2 
Åhd Ee Hugga en stock tvärs 
av (ofta: så att sned yta upp- 
står). — Ez 591b Vb.; Ihre 
'rumpere, diffringere'; äda. skore 
v. 'bryta itu'. Jfr sms. *avskörd. 

*sköra v. II för(a) sv. vb. tr. 1: 

1) Sky, vara rädd för. Brdö 

2) Avsky. Pä 

♦skörbuk shörbuh Na, förbtéh vNyl 
(pass.) Åhd, farbuh{l) Bo stm.; 
stsörbuk ut. gen. Gkby; ut. pl. 

108 



854 



*skörd I'—*sköta s. L 



Skörbjugg. — Ez 612 a Gd; msv. 
skerbug da. skiorbug; Sp. skiör- 
buk. 

*skörd I föfi ut. pl., stf. Sned in- 
huggning i stock eller växande 
trä. Po — fsv. skyrt> f. 'skärning, 
hugg'; LM skörd 'skåra', Ld skörd 
f. 'skärning (t. ex. på bokblad).' 

*skörd II sköl Hvbfj, slce^ Rg Wp, 
föl Fö Ku Brdö Pm Px, stsöl 
nVa, stsöl Gkby NVet stm. (pl. 
obr.) nVa Fö, stf. 1 (pl. sälls.) 
Hvbfj Pm Px, stn. Ku Brdö Eg 
Wp, ut. gen. Gkby NVet 1) Eand, 
kant (vanl. i smss. hår- 1. vattu- 
*sk., qv. v.). Eg Wp Pm Px nVa 
2) Vattenbryn. Hvbfj 3) Hår- 
fäste. Fö Ku Brdö — Ingår ock 
i smss. hår-, mellan-, mur-, sjö- 
och vattu-*skörd, qv. v. 

*skörda stsöl sv. vb. tr. 1 [dv] Av- 
hugga. Kr — äda. skorde v. 'gere 
skar i'. 

skördar-hare shör^arhara pl. obr., 
svm. Kalas efter avslutad skörd. 
Na — Jfr hare p. 328. 

*skörd-tvet 1. *skörds- stjöltväit Kv, 
stsölSitväit Kr, fösjcvät Px stm. 
1 Huggspån. 

*skörhugg för(h)ug Ka Sn Ingå, 
fyörhug Fby stn. = *skörd I. 

*sköma stjyrji sv. vb. tr. 1 Skrämma 
på flykten (kor, får o. s. v.). 
Lptr — Jfr Ez 612 a skyrrin a. 
'skygg' Gd, no. skjora v. 'jage'. 

*skörog ingår i sms. ^enskörog, 
qv. v. 

'''skör-ost stsörost stm. 1 Ost av söt- 
mjölk, som sammankokats med 
*skör n. Kr Lmo Gkby — no. 
skyrost m., äda. skorost. 

^skörpna skörpi} sv. vb. intr. 1 Bli 
torr och mager. Na 



*skörta /öfa sv. vb. intr. 1 Hög- 
modas, yvas, stoltsera. Å 

""skörtare I skolar Hvbfj, Jolar Mx, 
föflar nVa8tm.3 Läsare, „ väckt", 
„sirapist**. [Benämn, på grund 
av en dräkt, som de förr buro.] 

*skörtare II ingår i sms. sten-^^skör- 
tare, qv. v. 

skört-jacka 1. *skörte- skörtamko 
Sbo, föréj^ako vNyl svf. Eock 
med skörten. 

[skörtj-tröja *skörte- stsörlatröyju 
svf. Tillsittande (ish. kvinno-) 
tröja. nVa — stsörlairöysfollsi 
kallas pietister i nVa. 

*skör-tvet ftjöftvätt Ee, /tjöflväf 
Np stm. I Huggspån. — Ez 
591 b skyrtväit m. Vb. 

""skör-ägg stjöräg stn. Skatägg; äta 
s. tis. Vara mycket talträngd. 
vNyl — Samma tis. i Danmark 
(„aBde skadesBg**) och Norge. 

^skösa fyÖ8(a) sv. vb. intr. 1 Gå 
och dra benen efter sig. Kim 

"^sköt I sköut stn. 1) Den del av 
taket, som är belägen mellan 
tvenne åsar. Lptr 2) Del av åkern. 
Lptr Jfr Ihre sköt 'angulus'. 

*sköt II skäit stn. 1) Skarv. Eg ' 
2) Tillskarvad bit. Eg Wp — I 
bet. 1 Fryksd. Åm., no. skeyt 
m. — Ingår ock i sms. gård-^sköt, 
qv. v. 

*sköt in skout Eu, skäut Wp stn. 
Skot. 

^sköta s. I sköuto mNyl Bo, sköyto 
Fby, skoutu Ngö, sköt o mNyl 
Msk Na Ko, sk^to Bo, skyöto Sj, 
stjöto 1. foto vNyl öNyl (jte -öti- 
och 'öy- passim) Ko Hsk, stsötu 
nVa, fyöto Kim, fyötu Hi svf. 
Sköt, strömmingsnot. — Ing. ock 
i smss. kräk- o. "^rum-^sköta, qv. v. 



*8Uta 8, II—*släbba v. III. 



855 



*sköta s. n sköuto svf . Takdel mel- 
lan två åsar. Bo 

^sköta s. III skäytu ut. pL, svf. 
Skötsel, vård. Hvbfj 

"^sköta v. skQt(a) mNyl, skyöt(a) Sj, 
skött Eg Wp, stjOt(a) 1. /öt(a) 
vNyl öNyl, s^yöt Py, fötu Fö 
sv. vb. tr. 2 Skarva a) i allmh. 
Fö Eg Wp b) järn (svetsa). Nyl 
— fvsk. no. sk03^ v.; änsv., 
t. ex. Schibb. 110; da. ski0de; 
Rz 590 a allm.; Ser., Ihre, Weste. 

skötbräda /ötbra^do svf. *Hjälle för 
skotar. Å Fö 

sköt-^bygga skötbygo svf. En under 
lappning varande sköt. Na 
skötbygio svf. Det lappade stället 
på sköten. Na 

sköt-^efterränning fötäiäräntg pL 
-or stf. Skötlina. Fö 

sköt-hav föt(h)qvä stndef . Plats för 
skötläggning. Å (Eck.) 

sköt-*hjäl ^öt\äl stm. 1 Torkställ- 
ning för skotar. Ko 

sköt-*hjälle ' sköt\äla Esbo (mfl.), 
/öf^7a vNyl svm. *Hjälle för 
skotar. 

sköt-*kraka/ö^Arg*o svf. Skötdragg. 
Ku 

sköt-*kubba/ö^*o*o svf. Större sköt- 
flöte. Ko Hsk 

skötkung fotkug stm. 1 Huvud- 
mannen vid fiskfångst med sko- 
tar. Ä 

sköt-lave föUqva 1. -lava svm. Un- 
derlag (av brädstumpar) på båt- 
bottnen för skotar. A 

sköt-*lätt sköUet stm. 1 Ksl, fötlät 
stn. Ko Hsk Bred brädlapp som, 
fäst vid midten av storsköten, 
hindrar denna från att sjunka 
för djupt. 

'^skötlös sköUösiär) adj. Vårdslös. 



Pg — no. skeytelaus da. skiodes- 
l0s adj. 

'''skötning skätnigg mNyl Msk, sk^t- 
nigg Bo, skyötnigg Sj, fötnigg 
vNyl öNyl, fyötnigg Py ut. pl., 
stf. (i Pyttis stm.) Skötsel. 

sköt-^^simfmje fötstma svm. Teln 
på en sköt. vNyl 

sköt-*stöda skötstodo mNyl, skyöt- 
styödo Sj, stjöt' 1. fötstödo vNyl, 
fyötstyödu Hi svf. Eund pinne 
1. större flöte, som utvisar hvar 
strömmingssköten ligger. 

sköt-*vårde skötvåla Esbo, fötvola 
A svm. = fg. 

*skövels(e?) förek. i uttr. gq 1. gå 
ti sköväls Sbo, ti skäväls Bo, i 
skävälsä Ksl Sj Gå till spillo. — 
änsv. (Bib. och än Sdt). 

*skövling? stsövUgg stm. 1 Vedträ 
utgörande hälften af den kluvna 
stammen. Kr 

"^slabb slab(är) ut. ntr., adj. Slapp, 
slak (om tåg). Fby Hi Na Åhd 

— äda. slab adj. 'slibret'. 
*slabba s. I slabo svf. 1) Full sked. 

Po Ten Brom Fby 2) Göpen. 

Po 
*slabba s. II slabo svf. Sladdrande 

kvinnsperson. Na 
'''slabba s. III slabo Ko, ^^AuBrdö 

svf. Mun, trut. 
'''slabba v. I slab(a) sv. vb. tr. 1 

[l säj Äta snålt, sluka. Po Ku 

I Kuml. säges även slaba o t^ta. 

— no. slabba v. 'smaske, slikke 
eller suge idelig*. 

"^slabba v. II 8lab(a) sv. vb. tr. 1 

Orena, söla. Bo Pg -— Ez 619 b 

allm.; no. slabba v. 
'''slabba v. III slab(a) sv. vb. intr. 

1: 1) Gå och trampa i ngt vått. 

vNyl Hi Na 2) Gå makligt; 



856 



*slabba v. IV'—*8laddra 8, 



stulta. Pg Hi Åhd Mx Kv Nkby 
Kr 3) Gå långsamt men säkert; 
hä slabar (1. Uabar) o gar (1. går 
o. d.). Fby Kim Hi Å nVa — 
Hs. Fryksd.; nyisl. slabba 'drive' 
(intr.). 

*8labba v. IV 8lab(a) sv. vb. intr. 
1 Ge efter, slakna (om tåg). EF 

^slabba v. V slab sv. vb. intr. 1 
Sladdra, skrävla. Na 

*slabb-dad slabdad pl. obr., stm. 
Pratmakare (okv.). Na 

'''slabber slabär ut. pl., stn. Sladder, 
skrävel. Po Ten Brom — Weste 
idm. 

'^slabberpung slabärpu^g Fby, slabär- 
pog Fö stm. 1 Pratmakare, okv. 

'''slabbertaska slabärtasjco Po Ten 
Brom, slabäflaska 1. -o Fby Kim, 
slabä(r)laska Hi Å, slabäflaiku 
Nkby svf. Sladderkäring (okv.). 
— Ez 421 a allm.; Weste idm. 

'''slabbog I slabo(gär) Na, slahu(gä)r 
Brdö adj. 1) Munvig, stor i truten. 
Na 2) Framfusig. Brdö 

^slabbog n 1. -ot slabo(gär) 1. -otär 
adj. 1) Våt och träckig (om mar- 
ken). Na 2) Osnygg. Pg — Ez 
619 b 'smutsig, våt' Sk. Sm., no. 
slabben adj. 

*slabbra klabär sv. vb. tr. 1: XI. in 
sä mä mat Äta glupskt. Gsv — 
Ez 619 b Ög.; Sp. slabbra i sig; 
äda. slabre v. 'lapa'. 

'''slabbrog slabrogär adj. Sladdrande, 
munvig. Po Ten Brom 

*slabbrot Xlabratär adj. Slipprig, 
hal. Gsv 

*slabb-trut slabtrut stm. 1 Okv. för 
en person, som „inte kan hålla 
munnen**. Na 

"^slabbus Uahus pl. obr., stm. Okv. 



för en som går och arbetar mak- 
ligt. Ped Pu (mfl.) 

*slabbörot Xlabairat- Nu, Xlabäirai- 
Da Gsv (äv. -b-) adj. Slokörad. 

*slackra I slakra Fby Fö, AZait/r 
Nu O sv. vb. intr. 1: 1) Flina. 
A. a. o. 2) Slarva. Nu — Jfr 
nit. flackem i bet. 1. 

"^slackra II släkär sv. vb. intr. I 
Gå, ge sig i väg; hä slahrar åi\ 
Kv 

'''slackrog slakro(gär) adj. Fallen för 
att flina. Fö 

'''slada s. slqdu svf. Sladd (åkbr.- 
redsk.). Hi 

*slada v. slad(a) Bo Sbo Ksl Ka Sn 
Fby Kim Na, slqda Hi, slada Å 
Fö Brdö sv. vb. intr. 1 [+ av 
&c] 1) Driva (om båt). Bo Sbo 
Ksl Ka Sn Kim Brdö Fö Å 
2) Färdas långsamt. Fby Kim 
Hi Brdö Fö Å 3) Löpa omkring 
utan ärende. Na Hi«4) imp. Gå 
sin vanliga gång, „ knalla och 
gå«. Bo Sbo Ksl — Jfr fvsk. 
slöÄ f. 'väg bildad av spår'. 

*{slad]-arshål '''siade- slada-afiol pl. 
obr., stn. Groft okv. för en fet 
person. Sj 

*sladd I siad stm. 1 Namn på en 
sjöfågel. Ngö 

'''sladd II ?dad ut. pl., stn. Sjötång, 
fucus. Gsv 

[sladda I = hsv.] "^slada slad(a) sv. 
vb. tr. 1 Nyl Fby Kim Pg Na 
— skärimans 1. färimans åiäm 
[resp. ucdcäffi &c] ä slada säges i 
EF när det råder lugn ä hav. 

^sladda II slad(a) sv. vb. intr. 1 
Traska 1. flacka omkring, vanka. 
Ka Sn Na 

'''sladdra s. sladro svf. Sladdrerska. 
Na — Weste idm. 



*8laddra v,— *8lagg. 



857 



"^sladdra v. sladra Hi, sladär Na 
sv. vb. intr. 1: 1) Gå eller färdas 
långsamt, driva. Hi 2) Onödigt- 
vis fara någonstädes. Na 

^sladdrus sladrus 1. -os pl. obr., 
stm. Sladderhane, okv. Hi 

"^slade I slada svm. Sladd (åker- 
bruksredsk.). Nyl Kim Na 

^slade II ingår i sms. '''ödes-siade, 
qv. v. 

*[slad]-Maja "^slade- sladamaija pl. 
obr., svf. Okv. för en slarvaktig, 
dagdrivande kvinnsperson. Po — 
Jfr no. sladakje, sladant mfl. okv. 

*sla-fat slafat 1. slåjqt Na Mx, sla/qt 
Åhd stn. Litet förvaringskärl 
(liknande två med kanterna över 
hvarandra hopställda tråg) för 
matvaror. — Ez 618 a Svea- o. 
Norrld; LM. slafat 'tråg med 
lock'. Etym.? 

*8lafs sla/s ut. pL, stn. Slarv, slar- 
vande. Nyl — Jfr Ez 620 a m. 
'slarv' Sk. Vb. 

*slafsa s. sla/sa 1. -o resp. -u svf. 
Slamsa, okv. vNyl Hi Kim Pg 
Ä Brdö — Ez 620 a VI. 

"^slafsa v. sla/s Pg, Xlaps Ped Pu 
Terj sv. vb. intr. 1: 1) Stökigt 
släpa efter. Ped Pu 2) Fjäska 
i väg, ränna omkring. Pg Terj 
— Ez 620 a 'slarva' Vb.; no. 
slafsa v. Nära bet. 1 ligger ex. 
hos Sdt „långa kjortlen slafsar 
för fötterna**, Weste „slafsa om 
fötterna*». 

*slafsog 1. -ot 1. -en slafso(gär) Po 
Ten (mfl.) Ka Vg{&'Otär\slaf' 
su(gä)r Hi, sia/sin A adj. Slamsig, 
slarvig. 

*slafsrede sla/sräidt (1. -ä) 1. -reda 
(1. -t) stn. Okv. på en slarvig 
person. Po 



[slag I = hsv. förek. bl. a. i tlss. 
slq\t 1. slqgä (sgdef .) Alltid något, 
något litet, obetydligt. vNyl EF 
Åhd — it (1. it som) slq\i vNyl, int 
slqii (1. Uqii) Fby Kim Hi Åhd, 
int slqgä Pg Na, int Xlq%i 1. -ä 
Ku Öb, i^ga slq%ä häldär Ko Hsk 
Icke det minsta, icke ett grand. 

— no. inkje det slag idm. 
^slag n slag ut. pl., stn. Ett slags 

grönt, slemmigt sjögräs. Bo 
[slaga s. med u-omljud : Xlögu Ped 
Pu (mfl.), slögo (ut. gen.) Gkby, 
Xlägu mVa nVa svf.; med till- 
jämning i obl. sg. o. i pl. Uug* 
Np [< ^slugu < slQgu] svf. 
""slaga v. slag(a) Kim, Xlaga Ped Pu 
sv. vb. imp. 1 Slaska, gloppa. 

— Jfr no. slagen adj. 'fuktig'. 
*slagbask slabåsh stm. 1 Slarver, 

okv. Ka Sn 

^slagbasker slahå^Jcär pl. slabåsfcar 
stm. 1 Slarv, slusk (okv.). Ingå 

slagbord (1. -bol?) slqghol ut. pl., 
stn. Utrymme att kryssa. Ksl 

*slagdank (1. ''siad-?) sladågk Ka 
Sn Kim Fö Ku Brdö, Xladögk 
Vö stm. 1 Okv.: trasvarg, slusk 
(Ka Sn Kim Åhd Vö), dagdrivare 
(Bam). — Jfr no. sladånt m. 
okv. 

[slag]dräkt '''slagu- slagvdrakt stf . 2 
Nyl (ort? Ez 618 b), slagudräit 
ut. pl., stm. Kim Band 1. rem, 
hvarmed slagans båda delar sins- 
emellan äro förenade. 

'''slage slaga svm. 1) Träsk, sumpig 
mark. Ee 2) Grund vik. Ee 

*slagg slag Na, Xlag Eu Estl ut. 
pl., stn. 1) Slask; våt snö. Na 
Estl 2) Yrväder. Eu — Linds 
ordb. — Jfr no. slagg n. 'sagl, 
spyt'. 



858 



*8lagga I--*8lajska. 



*slagfga I slag(a) sv. vb. intr. 1 /fe7, 
te] 1) Förslå. vNyl mNyl 2) Öka. 
vNyl mNyl — Rz 618 a 'samla; 
förtjäna' Sm. Ihre (si. ihop rike- 
domar = 'samka'). 

♦slagga II sla3(a) Na Fö, Uag Ru 
sv. vb. intr. 1 Gå, slå dank. Fö 
Eu; spec. i slask 1. dåligt före. 
Na — no. slagga v. 'rave'. 

""slagga III Uag sv. vb. intr. 1 Slå 
till; U, % fö Np Mx, XI, tu Vö. 

slagghammare slag^åmarä sim. 3 
Slarv, trasvarg (okv.). Ka Sn 

""slaggog 1. -ot slago(gär) Å Fö Ku 
vNyl Bo, slagugär Hi Brdö, Ua^u- 
nVa, slagotär Kim, Xlagun Ru, 
Uagat- Gsv O adj. Slaskig, glop- 
pig (om väderlek, i Bo även t. ex. 
om fiskbragder). — Sdt slaggigt 
wäder, Weste slaggig. — Ingår 
ock i sms. snö-*slaggog, qv. v. 

slaggskjutare slaqfutarä stm. 3: 1) En 
som forslar slagg (vid järnbru- 
ken). Po Ten Brom 2) Trasvarg, 
slarv, slusk. Po Ten Brom 

*slaggväder slagvädär Po Ten Brom 
Kim, XluQvädär nVa, slagvcedär 
Ahd Hi ut. pl., stn. Slaskväder. 

[slag]hammare ""slagu- klavtJiomar 
stm. 3 Handtag på slagan. Nu 
O Da Gsv 

[slag]-*handval, *slagu- Uaguhuand- 
vql* stn. Slagskaft. Ru 

[slagl-^^kamme, ""slagu- Uagukamba 
svm. Linjen, som avskiljer tvenne 
„slag" då man mäjar hö med 
lie. Py 

[slag]-*klubb 1. *slBgU'SlaguMobYiiiyl 
mNyl, slaguklob EF, Xlavuklub 
O, slqgklob Hi A stm. 1 Den 
tjockare delen av slagan (som 
tröskar halmen). — • Rz 618 b 
Vb. 



[slag]klubba *slagu- slagtMobo svf. 
= fg. Sbo 

[slag]klump "^slagu- slaguklomp Fby, 
Uqvuklomp Da stm. 1 = fg. 

[slagl-^^lekare, '''slagu- slagtdäikarä 
stm. 3 Slagskaft. Kim Vfj 

[slagl-^^^leke, ^slagu- slagidäika svm. 
Slagskaft. Vfj 

'''slag-pöt? }Mpöyt stmf. 1 Slarver, 
slamsa (okv.). Re 

*slagsbult slaksbtdt Nyl, Uuksbult 
1. -bukt Öb stm. 1 Slagskämpe. 

'''slagsbultare slaksbultarå stm. 3 
= fg. Bo 

^slagsida slqgsido svf. Slaksida av 
slaktkräk. Fby 

slag-^val 1. ""slagu- slaguvql Nyl, 
slaguvql Fby Kim Pg Na Ko Hsk 
Kv (mfl.), Uaguvql Ru Rg, Xlqvw 
val Da Gsv, slqgvql Å Hi, Xlögu- 
val Ped Pu, slaguvql 1. XI- Mx 
Vö nVa, Xlugvql Np stm. 1 Slag- 
skaft. — Sk. HU. Bl. Åm. Vb. 
Jtl. (Rz 618 b) Vg. Bhl.; Ihre 
Gloss.; no. slagvol (o') m., äda. 
slagvold nda. slagel. 

*slagvarg slavärg Fö Ku, slåvarg 
Vö stm. 1 Trasvarg, okv. 

slagvatten slqgvatt} ut. pl. stn. Vat- 
ten i en båt. Py 

*slag-öm? Xlagör, def. ?dagöfiy pl. 
Xlagövfar stm. 1 Slusk, slarv (okv.). 
Kv 

'''slajp Xlaip stn. Slamsa, okv. Px 

— Jfr ""släp s. 

'''slajpa Xlaip sv. vb. intr. 1 Släpa. 

Ped Pu — Jfr *slapa v. II. 
"^slajpog 1. -ot XlaipU' Ped Pu (mfl. 

i nVa), Xlaipot Px adj. 1) Lat, 

oföretagsam, slamsig. A. a. o. 

2) Urmjölkad (om ko juver). Px 

— Jfr "^'slapog. 

'''slajska Xlaisk sv. vb. intr. 1 \om 



*slajskog — *slange I. 



ft59 



1. tä] Slå tiU ngn. Pm Px Ped 

Pu — Jfr "^slaska v. 
*slajskog slatsko- adj. Slaskig. Sbo 
*slak(e) Uak (1. -*?) ut. pl., stn. 

Tång, fucus. Nu — Ez 630 a 

slake f. Öld; SM. sjöslak n. 
*slakog Waiii- adj. Slak. Ped Pu 

— no. slaken a. 'släp, slev'. 
^slakra Uakur sv. vb. 1 Glappa 

(om sko). Nu — Norge. 

^slaktankniv slaktagkmv stm. 1 Slak- 
tarkniv. vNyl 

"^slaktra slaktar sv. vb. tr. 1 Slakta. 
Mx Kv Must 

"^slaktrare slaktrar stm. 3 Slaktare. 
Mx 

"^[slakl-varp *slaka-? slakavarp stn. 
Nätvarp utan fångst. Nkby 

"^slamimja slam(a) Po Ten Brom 
Fby, slqma [ovan tj Hi sv. vb. 
intr. 1 Falla, ramla. — no. siarna 
v. 'gå hållningslöst och snubb- 
lande'. 

slaiiuner-*hojta slambärhoyto svf. 
Okv. för en pladdrande och bul- 
lersam kvinna. Na 

slaxmner-Maja slambärmaija svf. 
Skrävla; slamsa (okv.). Ko Hsk 

slaxmnertacka slqmbätahko svf. Slad- 
derkäring, okv. Ku 

"^slammertask slgmbärlask stm. 1 
Sladdrare. Fby 

"^slampa Uamp sv. vb. intr. 1 Störta, 
rusa, komma med fart. Vö — Kz 
620 b Uppl. Nk. Vg.; no. slampa v. 

^slamra Uambär sv. vb. intr. 1 [up 
1. i]^ån] Tillslammas. Ped Pu Esse 
Kr — Jfr sms. '''utslanirad. 

[*slamreri] *slammeri slqmhärl ut. 
pL, stn. Skrävel. Sbo 

'''slamrog slqnibro(gär) Fby, Uambru- 
nVa adj. Pratsjuk, sladderaktig. 

— Kz 620 a Svea- o. Götald. 



^siarns 1 siarns pl. -or sf. Bjäfs. Na 

'''slams II slaim siarns utmärker 
ljudet som höres då man äter. 
Nyl 

^slamsa.v. I slam^(a) sv. vb. tr. 1 
[t sä 1. si] Dricka 1. äta vårds- 
löst. vNyl Pä 

*slamsa v. II slains. sv. vb. intr. 1 
Onödigtvis gå längre väg än som 
behövhgt vore. Na 

*slamsa s. slamso svf. Köttslarva. 
vNyl — fiz 620 b Sdm.; Westes 
ordb.; no. slamsa f. *seig trevl'. 

*8lamsb3rtta Uamsbytu svf. Slamsa, 
okv. nVa 

*slamser slamsär pl. obr., stm. Okv. 
för en slamsig mansperson. Po 
Ten 

*slamsföre slanisför ut. pl., stn. 
Slaskigt förelag. Vö 

^slamsing slamsigg stm. 1 Större 
fUk 1. slarva av något illa till- 
skuret, t. ex. tyg 1. kött. Ingå 

"^slamsrede slamsräidi (1. -ä) 1. -reda 
(1. -i) stn. Slamsig person, okv. 
Po Ten Brom 

slams-Sara Uamsqra ut. pl., svf. 
Slamsa, okv. Ped Pu 

slams-tacka XlamstaJcu svf. Slamsa, 
okv. Ped Pu 

slams-öra Xlamsöra ut. pl., stn. Okv. 
för en slamsig person. Ped Pu 

'''slån slqr^ stm. 1 „Trämutter för 
rullgrenen". Hvbfj Jfr *slann. 

*slana slqno svf. Slyna. Bo 

*slanga slagg(a) sv. vb. tr. 1 Spruta 
med slang. Sbo 

"^slange I slagga mNyl vNyl Fby 
Kim Hi Ko Hsk, slaga Å Fö, 
slqgga Brdö svm. Lång (ish. bär- 
gig) udde; långsträckt grund. — 
Ingår även i sms. grund-^^slange, 
qv. v. 



860 



*slange II — "^slappra s, II. 



"^slange II slagga svm. Slang. Na 
[slang]pipa "^slänga- slaggaptpo svf. 

Pipa med slang. He Sbo 
*slank I slagk stm. 1 Glop 1. d., 

okv. Na — Rz 624 a .Götald; 

no. slank m. 'som går og drager 

sig; seendrsBgtig', slankr m. 'släp 

karl'. 
*slank II slagk ut. pl., stn. Länk, 

dåligt dricka. Na Kske < dricks- 

lank. 
'''slank ni förek. i uttr. slå slagk 

Slå dank. Na Pg 
"^slanka Xlagk sv. vb. imp. 1 Slaska, 

gloppa. Eu 
'''slankarkäpp slagkar tjäp stm. 1 

Spatserkäpp. Å 
[slankig bet. även Försumlig. Nyl 
"^slann slån stm. 1 Hocktrissa. A 

— Ez 621 a Uppl. Sdm.; jfr Hs. 
slönn m. 'vinge på spinnrocken'. 
VE 34 b o. Com.2 p. 115 (n. 498) 
sland 'uerticulum'. 

[slant Xlant stm. 1 Den runda ski- 
van på väggurpendeln. Öb 

*slanta s. slanto svf. Okv. för en 
kvinnsperson, som slår dank. Mx 

— Ez 625 a BL Sm. Bhl. 
*slanta v. I slant sv. vb. tr. 1 Ut- 
späda med vatten. Py — Jfr 
ock sms. ^utslantad. 

'''slanta v. II slant sv. vb. intr. 1 
Slå dank; vanl. descr. slantar o 
gqr. Mx — Ez 625 a Svea- och 
Götald; Ser.; No. slanta v. idm. 

'''släp s. slqp stm. 1 Tölp, drummel. 
Na — isl. släpr m. 'a good-for- 
nothing'. 

'''släp a. slqp(är) adj. Slö till för- 
ståndet. Msk 

'''släpa s. slqpo svf. Okv. för en 
tölpaktig kvinna. Na 

*slapa v. I släpa sv. vb. tr. o. intr. 



1 Tala vidt och bredt om andras 
hemligheter. Na — Dim. 

"'släpa v. n släpa sv. vb. tr. 1 
Lapa i sig, äta fort. Na — nit. 
schlappen v. 'lapa' (Frischbier). 

*slapa v. III slqp(a) sv. vb. intr. 
1: 1) Släpa långs marken. Bo 
2) Gå makligt, „ draga benen efter 
sig". Na — fvsk. släpa v. 'to 
häng loose as a flap' no. slaspa. 
v. 'haenge ned, beie sig nedad*. 

"'slapog slqpo(gär) adj. Lat, oföre- 
tagsam, slamsig. Na — no. släpen 
a. 'slunken og släp'. 

"'slapon slqpon ut. pl., stn. Okv. 
för en håglös, oföretagsam per- 
son. Na — Jfr no. slaping m. 
Okv. 

"'slapp Uap ut. pl., stn. Återstod. 
Ped Pu — Ingår ock i sms. *av- 
slapp, qv. v. 

"'släpper slapär ut. pl., stn. Pladder, 
prat. Na — Ez 421 a Hs. Ingår 
även i sms. "'slipper-slapper, qv. v. 

"'slappertacka Xlapä(r)taku svf. 
Sladdrerska, okv. mVa nVa 

"'slappertask slapäflask stm. 1 Stor- 
skrävlare, okv. Fby 

"'slappertaska slapärtasko vNyl, sia- 
pärlaska 1. -o Na, Xlapätaiku Kr, 
Uaputaåk Nu O svf. Sladderkä- 
ring, okv. — Vb. Dl. Hjd. Jtl. 
(Ez 421 a) Hs. 

"'slapper-ärter slapär-ärtär plt. Släp- 
ärter. Sbo 

*slappra s. I slapro resp. slapra 1. 
-o 1. XI vNyl Fby Kim Pg Na 
A Fö Brdö, Xlapru nVa, slahpra 
Hi svf. 1) Skrävla, okv. A. a. o. 
2) Mun (föraktl.). Pg — Ez 421 a 
i bet. 2 Vb., Lind slapra f. idm. 

^skqjpra s. II slapro svf. Cunnus. 
vulva (t. ex. hos ko). Ingå 



*8lappra v. I—slarvsugga. 



861 



"^slappra v. I slapär vNyl EF, slapra 
Å Fö Brdö, slahpra Ku, Xlapär 
Rg Wp Mx Kv nVa, Uapur Nu 

sv. vb. intr. 1 Skrävla, sladdra. 
— Kim. Sdm. Vb. (Bz 421a) 
TJppL; Dim. 'slamra'; Lind slapra 
v. 

"^slappra v. II slapär sv. vb. intr. 

1 Slå av och till ss. segel. Na 
"^slapprog I 1. -ot Uapru' Ped Pu 

(mfl.), Xluprat^ Nu O LEg Wp, 
Xlaprätär StEg adj. 1) Slipprig, 
hal. Estl 2) Slak. Estl 3) Lös 
1. vattenhaltig ss. t. ex. gröt 1. 
filmjölk. Ped Pu 

^slapprog II 1. -ot slapro(gär) A 
Fö Na Pg Fby, slapro(gär) 1. -otär 
Kim, slapru(gä)r Brdö, slahprugäi' 
Hi, slahpro(gär) 1. -otär Ku, klap- 
rat- Nu O adj. Sladdrande, sludd- 
rande. — Uppl. Dl. 

*slappror slapror plt. Skrävel, prat. 
Ingå — Ingår ock i sms. skit- 
*slappror, qv. v. 

*slappn2S slaprus stm. 1 Pratmakare, 
okv. Fby (-p) Pg Na Ten Brom 
Po 

*slap-örog Uapäyrun adj. Slokörad. 
Eu 

*slark slark stm. 1 Dagdrivare, 
slusk. Sbo Bo — no. slark m. 

*slarka slark(a) sv. vb. intr. 1 Slå 
dank. Sbo — nyisl. no. slarka 
äda. slarke idm. 

'^slarkig slarki- 1. slqrkt- adj. Slapp, 
slak, lös, utan hållning. Sbo Bo 

*[slark]-karl ""slarke- slarkakqr pl. 
-larar stm. 1 Slusk. Sbo 

*slarkra llarkur o. Xlalkur sv. vb. 
intr. 1 Slarva. Nu 

*slarkrot Uarkrat- o. Ualkrat- adj. 
Slarvig. Nu 

[slarva] '''slarva slarv svf. Mx — 



Ingår ock i sms. tork-*slärva, 

qv. v. 
*slarvare Uartvar Da Qsv Nu O 

Wp, Harvar Eu, Uarwär Eg 

stm. 3 Slarv. 
slarv-'^bäss[e] slatvhäs stm. 1 = fg. 

okv. Py 
slarv-^^dad slarvdqd stm. 1 = f g. Na 
slarv-^^^dara slarvdqra vNyl Nkby, 

klarvdqra nVa pl. obr. 1. sälls., 

svf. Slamsa, okv. 
slarv-^^darjus slarvdarn^as stm. 1 Slar- 
ver, okv. Å Fö Ku EF vNyl 

nVa (XI-) — Jfr no. slarvedakje 

m. 'dagdriver', 
^slarvendarius slarvändar^us stm. 

1 Slarvhank, okv. vNyl Nkby — 

I de två sistanf. orden stundom 

-dqri(%)us i vNyld. 
slarveri slarvan ut. pl., stn. Slarv, 

fjäsk. Py 
slarv-Hans slarvhqns ut. pl., stm. 

Slarv, okv. Na 
slarvhål Xlarvhol stn. Trasvarg, okv. 

Ped Pu 
slarv-^^^kask Xlarwkask stm. 1 „ Slarv- 
päls", okv. Eg 
slarvkuk slarvkiåk stm. 1 Slarvhank, 

snusker (okv.). vNyl 
slarvkusk slarvkusk stm. 1 Slarv, 

okv. Na 
slarvkärra Xlarvtsäru svf. = fg. Ped 

Pu 
slarvnot slarvnot pl. -nöfär stf . Ett 

slags not. Å 
slarvrackare Xlarvra^ar stm. 3 Slusk, 

skojare (okv.). Ped Pu 
slarvrede slariredä stn. Slarv, okv. 

Po Ten Brom (& -räzdi) Å 
*slarvrot Xlarvrat- adj. Slarvig, 

vårdslös. Nu O 
slarvsugga Xlarvsugu svf. Slamsa, 

okv. Ped Pu (mfl.) 

109 



862 



slarv-* såd --^slatterpjäska. 



slarv-*såd Xlarvsodi stndef . (ut. pl.) 

Slusk, okv. Ped Pu (mfl.) 
*slarvus slarvas stm. 1 Slarv, okv. 

pg 

*slas sias stm. 1 Okv. för en lättje- 
full mansperson. Na — Elz 621 b 
sias Hs., slaseSveald; SM. slase 
m. Jfr no. sias a. '10S og släp 
i kroppen'. 

*slasa s. slqsa 1. -o vNyl Hi Kim 
Pg Na, slasu Fby svf. Slamsa, 
slarva (okv.). 

'''slasa v. I slas(a) sv. vb. tr. 1 Vräka 
i sig mat 1. dryck. Po Ten Kim 

*slasa v. II slas(a) Fby, slas(a)Fo 
Ten Brom Hi Pg Na Brdö Å 
sv. vb. 1: 1) intr. Slå dank, gå 
lättjefullt. Po Ten Brom PgNa 
Å 2) intr. Gå slarvigt klädd 1. 
med träckiga fållar o. s. v. Pg 
3) intr. Slamsa, slarva. Po Ten 
Brom Fby Hi Å Brdö 4) tr. 
[bort wo^ro/ Borttappa, bortslarva. 
Po Ten Brom — Ez 621 b i bet. 
1 & 2 Vb. - Nk. 

'''slasball slqsbal pl. obr., stm. Okv. 
för en oföretagsam mansperson. 
Na 

*[slas]Brita *slase- slasa-brtta pl. 
obr., svf. Slamsa, okv. Po 

""[slasjdank *slase- slqsadagk stm. 
1 Slusk, snusker (okv.). Hi 

'''slaska s. Uasku svf. Sköka, okv. Ped 
Pu — Jfr no. slask m. 'les släp 
holdningslos person (kropsligt og 
moralskt)'. — Ld o. Ser. (okv.). 

'''slaska v. slanka Å, Xlask Pm Px 
Nkby Vö Ped Pu Gkby sv. vb. 
intr. 1: 1) [om 1. til\ Slå till. Å 
Öb 2) [okiil] Halka. Ped Pu 
3) Qå med släpande steg. Ped Pu 

^slaskas Xloäkas sv. vb. dep. 1 
Slaska, gloppa. Da 



*slaskor sla^kor plt. Skulor; dricks- 
vatten. Na 

*slaskrutten slasjkrutin 1. -igär adj. 
Ruttnande på grund av väta 
(om potatis). Na 

*slaskröta slaskröyto ut. pl., svf. 
Kota uppkommen av väta eller 
fukt. Na 

slask*stuga slastugo (!) svf. Stuga 
avsedd för byk, tvätt och disk- 
ning m. m. d. Fö 

"^slasog slasu(gär) Fby, sl(jso(gä'r) 
Po Ten Brom Na Å, slqsotär 
Kim, slqsugär Hi Brdö adj. 1) 0- 
företagsam, lat. Na 2) Slamsig, 
slarvaktig. Po Ten Brom Fby 
Kim Hi Å Brdö — Rz 625a 
'trasigt klädd' BL, jfr no. slaseleg 
a. 'mat og dosig'; LM. Ld slasig 
'slöderachtig', Sdt 'negligens, sor- 
didus'. 

*[slat]b3rtta *slate- slatabyto ut. gen. 
Fiskbytta. Gkby (skärg.). — Jfr 
no. slät n. 'slud'. 

'''slatta släta 1. slahta sv. vb. 1: 1) intr. 
Slå till ngn. Hi 2) imp. Slaska, 
gloppa. Hi — Jfr no. slätt n. 
'slud', slatra v. 'sludregne'. [Tu 
olika ord?] 

*slatter? I (1. *slater?) slatär pl. 
slatrar stm. 1 Ekstock. Pä 

*slatter II slatär ut. pl., stn. Sladder. 
Ten — SM. 

*slatter III slatär Ka Sn Kim, slator 
Kim, slaktar ut. pl., stn. Skum 
på kokande gryta. — Jfr no. 
slatr n. 'slud'. 

*slatter-Nicko [< Nikolaus] sla- 
täniiku ut. pl. sm. Storskrävlare, 
slarv (okv.). Bo 

*slatter-Pelle slatärpälä ut. pL, stm. 
Storskrävlare. öNyl Kim 

*8latterpjäska slatärp{äika 1. -u svf. 



*8latterska^*8lemnias. 



863 



Sladdrare 1. sladdrerska (okv.). 
Brdö 
"^slatterska slatär^Jco ut. pL, svf. 

1) Slask, slemartad vätska. Ingå 

2) Det som vid silning stannar 
på filtrum. Ingå 

^slattertaska slatätoåia 1. -o svf. 

Sladderkäring, okv. Ä Fö 
"^slattra s. slatra 1. -o svf. 1) == fg. 
Fby Fö 2) Slamsa, slarva (okv.). 
Bo — SM. i bet. 1. 
*slattra v. I slatär 1. slaira vNyl 
Fby Kim, slatra k Fö Brdö, 
slahU^a Hi Ku sv. vb. intr. 1 
Sladdra, sluddra. - Vg. (Rz 619 b) 
SM. Sörb. Fryksd. 

*slattra v. II slatär sv. vb. intr. 1 
Slå av och till ss. tyg eller segel 
för vinden. Na 

"^slattra v. III slatär sv. vb. imp. 
1 Slaska med regn och snöslagg. 
Na — no. slatra v. 'sludregne'. 

"^slattra v. IV slatra Fö, slahtra 
Ku sv. vb. intr. 1 [åv] Ge sig 
av med fart. 

"^slattrog I slatroigär) k Fby Sbo 
Bo Msk, slatroigär) 1. -otär Na 
Kim, slahtrugär Hi adj. 1) HåU- 
ningslös, ostadig; slingrande. Sbo 
Bo Msk Fby Hi Na Å 2) Slipp- 
rig. Fby Hi 3) Slaskig. Kim Na 
4) Slamsig. Na — Fryksd. i bet. 1. 

*slattrog n slatro(gär) resp. -^Nyl 
EF Å, slahtrugär Hi adj. Sludd- 
rig i målföret; sladdrande, pra- 
tande nonsens. — Fryksd. 

*8lattrus*Za^M«l. -^ stm. 1: 1) Okv. för 
en person som sluddrar och sladd- 
rar. mNyl vNy 1 EF 2) Slarv, okv. 
vNyl mNyl Bo 3) Slusk. Kim 

^slavanka slavågka sv. vb. intr. 1 
Slå dank, spatsera. Fö Ku — 
Eontam. av slanka -4~ vanka. 



"^slavra v. slqvra sv. vb. intr. 1 
Sladdra, skrävla. Kim Hi — Dl. 

*slavra s. slqvra 1. -o svf. Sladder- 
käring. Fby Kim Hi {-a 1. -u) Fö 
- Dl. 

*slavrog 1. -ot slqvro(gär) Fby, slqv- 
rotar Kim, slqvrugär Hi adj. Prat- 
sam, sladdrande. 

*slax Xlaks stn. Köttbit. Nu 

*slek släik Nyl Na, sleäk Sj ut. pl., 
stn. Slick. 

"^sleka 1. '''slekja Uäiki Da Gsv Eg 
Wp Eu, )daiki Nu O, slätk(a) 
Nyl EF Ku, sleäk(a) Sj, Xläik 
Öb, slek(a) k Ngö sv. vb. tr. o. 
intr. 1 Ku 1. 2 f. ö. Slicka. — 
fvsk. no. sleikia fsv. slékia v., 
Ez 621 b Dl. Vb.; Uppl. Sm.; 
SL LL sle(e)kia, Ihre Sdt o.W. 
sleka. 

^slekas släikas sv. vb. dep. 2 Slicka. 
Sbo 

'^sleka tuppen sleka tupin (stmdef .) 
är en benämning på pekfingret 
i bspr. Å (Fstr.) 

*sleker i pott Xläikär-i-pot oböjl., 
stm.? = fg. Py 

*slek i pott släik'i-pot Py Kim Hi, 
slek-ipot Fö, Xläkipot O ut. pl., 
stm. = fg. — Ög. Fryksd.; no. 
sleikjepott & sleikjarpott m. 

'''slemgylta släimgylto He Sbo Tu 
Msk, släimgUto Bo, släimdjylto 
öNyl, slimgylto mNyl, slimdjylto 
1. -%ylto vNyl svf. Snigel, limax. 

slem-*kudda släinikudo svf. = fg. 
Ingå Ka Sn 

*slem[m]a släim(a) sv. vb. intr. 1 Gå 
ostadigt 1. falla på ngt halt och 
slemmigt. Bo Sbo 

"^slemmas Uäimas Gkby nVa, slimas 
vNyl mNyl sv. vb. dep. 1 Bli 
slemmig(t). 



864 



slem'*mack—*8Uf8a, 



slem-*mack Uäimak stm. 1 Binni- 
kemask. Nu 

slem-mask släimash stm. 1 Snigel, 
limax. Kim 

*slemregn Uemräyi} ut. pl., stn. 
Hällregn. ^\x 

*slemregna XUmräyf^ sv. vb. imp. 
I Hällregna. Eu 

*8lep Uäip stm. 1 Tyg- eller läder- 
remsa vid sölj fästning. Bo 

*8lepa s. I slipu Ingå Ksl, Xlipa 
Ru, Uipu O nVa, Xlep*^ Np Px 
svf. 1) Flik, trasa. O Ksl Ingå 
NpPxnVa 2) Frans. O 3)Slimsa. 
Eu 

"^slepa s. n slipu svf. Hö- eller 
stensläpa. Hvbfj — no. sleipa f., 
Ez 625 b slep f. Åm. 

*slepa s. ni slipu svf. Ärtskida. Sbo 

'''slepa v. I slätp(a) Sbo, slep(a) Msk, 
sleäp(a) Sj Py sv. vb. tr. o. intr. 
1 Släpa. — Faer. sleipa v. 'slsebe, 
arbejde straBngt'. 

*slepa v. II slip(a) vNyl Sj Ksl, 
sliepa Hi, slepa Fö sv. vb. intr. 
1 (vanl. descr.) Gå och svänga 
med kjolame 1. d. — no. sleipa 
v. 'haBnge og slaebe med den ene 
sende'. 

*slepe slipa svm. Flik, trasa. Brom 

*[slep]toss, *slepe- slipatos ut. pl., 
stm. Slarv, smeks. t. ex. om ett 
gossebarn. Ekenäs. 

'^[slep]tossa, *slepe- slipatosa 1. -o 
svf. = fg., men om flickebarn. 
Ekn 

*[slep]-éurter *slepo- slipu-ärtär plt. 
Släpärter. Sbo 

[slev sleäv stf. 1 Slevformigt ur- 
gröpt trä, hvarmed vävbommen 
omvrides. Sj 

*sleve släiv (def. -an) svm. Slev. 
Ngö 



*sli slt ut. pl., stn. Slem i sjö- 1. 

havsvatten) beroende på tillvaran 

av vissa vattenväxter därstädes. 

vNyl Hi Kim — Hs. Fryksd. 

Bhl. Hll.; Lind sli n.; no. da. sli 

fvsk. sl^' (dat. *slivi) n. 
"^slibba Uibo svf. Skohasa. Kkr 
""slicka I sliko svf. Brynsten. vNyl 

— Jfr fvsk. slikesteinn m. idm. 
'''slicka II sliko svf. Ärtskida. vNyl 

Sj Ksl — f rol. < *sU&ka, jfr fvsk. 
sUdr hsv. slida f . Ingår ock i 
sms. ärt-*slicka, qv. v. 
*slick(a) i pott? slikipot vNyl mNyl, 
klikipot Eu (ut. pl., stm.) är en 
benämning på pekfingret i bspr. 

— Gd SM. Bhl.; da. slikkepot 
(D.V.S.O.). 

*slicker slikär plt. Gröna alger pa 
havsbottnen. He Esbo 

*sliddra slidra (resp. XI- o. -rf-) sv. 
vb. intr. 1: 1) Vackla 1. slå av 
och an utan hållning, ss. t. ex. 
en våt trasa. Po Ten Brom Ku 
Brdö 2) Vara hal och slemmig. 
Po Ten Brom — no. slidra v. 
'ghde'. 

'''sliddrog 1. -ot 1. -en slidro(gär) 
vNyl, slidro(gär) 1. -otär 1. -itf 
Ku, slidru(gä)r Brdö, Xlidru- Ped 
Pu adj. 1) Lös och hal eller 
slipprig. A. a. o. 2) Slapp, slak. 
Po Ten Brom Ku Brdö 
[Ordet finnes i SAOL'', men sak- 
nas i Dalins och Sundéns ordbb.] 
da. slidren a. 'slibrig, glat'. 

*[slid?].väder *sUdo- (1. *sledo-?) 
sUduvädär ut. pL, stn. Eegnlikt 
väder. Py — & Jfr fvsk. slför a. 
'dåUg'. 

^slifsa slifs(a) 1. slips(a) Ingå Ka 
Sn Fby Kim, Xlifs Pm Px Mx 
sv. vb. intr. 1: 1) Läspa, tala 



*8lika— [slinga I *'ja s, L 



865 



otydligt (ofta si. tU 1. te). Ingå 

Ka Sn Fby Kim 2) Slinta, halka. 

Pm Px Mx 
"^slika slika ad v. Slikt, sådant, så; 

t. ex. slika ä hä. Ingå öNyl — 

Kske eg. pron. ntr. 
"^slik-där 1. *8lika- slikanttsr (f . slikon- 

t., u. slika-t 1. slik'tj pL slika-t 

1. slik4) öNyl, Xlika-te (oböjl.) 

nVa pron. adj. Sådan där. 
*slik-en Xlikan ätn, f. Uikon äin, 

n. Xlika äit pl. Xlik äina pr. Så- 
dan (en). Strf Py (mfl.?) I sg. 

msk. även Uikär ätn Strf Py 

(mfl. i öNyl). 
'"''slik-samme Xlikan-sama {i.Xltku-l. 

XXthu-s.y n. Xliht'S,y pl. Xlik-s.) pron. 

adj. Likadan. Bu 
^slikta slikt sv. vb. tr. 1 Jämna, 

släta. Gkby — Jfr nht. schlich- 

ten. 
slikt-vis Utka-vts adv. (tis.) Sålunda. 

Nu 
^slikt-yx sliktyks ut. gen. Liten 

handyxa, hvarmed man jämnar 

golv, plankor m. m. d. Gkby 
*slim sltm ut. pl., stn. Slem. Ksl 

Fby — fvsk. no. fsv. sUm n., 

da. sliim fk. 
*sliingylta sltmgylto svf. Snigel, li- 

max. EIsl 
"^^slixnfmjas sUmas sv. vb. dep. 1 

Bli slemmig(t). Ksl — no. slimast 

vb. 
*slim[m]og slimo(gär) adj. Slemmig. 

Ksl Fby — no. slimutt da. slimet 

adj. 
*slimpa slimp sv. vb. 1: 1) tr. Bära 

med möda, släpa på. Px Mx Re 

K v 2) intr. Krassla, vara sjuklig. 

Must 
^slimra s. slimbru 1. Uimbru Kv Mx 

Kr Vö, slimbär Mx svf. 1) Trasig 



ände (t. ex. av mattor); slimsa. 
A. a. o. 2) Trasigt klädd kvinna. 
Mx — Ez 622 b 'trasa' Vb.; Åm. 
slimrer fpl. 'trasor, slarvor'. 

'^slimra v. slimbär 1. Xlimbär sv. vb. 
intr. 1: 1) Dingla, om trasor. Mx 
Kr 2) Släpa. Vö 3) vb. descr.: 
ha 1. hä (&c) Xlimbrar o gar, Mx 
Kv — No. slimra v. 'dingle'. 

*slimsa slims(a) Po Ka Sn Na, Xlims 
Ped Pu sv. vb. intr. 1: 1) Hänga 
1. släpa efter 1. utöver ngt. A. 
a. o. 2) Slarva, vara oaktsam. 
Na 

'''slimsog slim8o(gär) Sbo vNylNa, 
Xlimsu' Ped Pu (mfl.) adj. 1) Lång, 
slipprig och dinglande såsom 
t. ex. en köttslimsa, en våt hand- 
duk 1. d. vNyl Sbo 2) Trasig, 
ej hel, illa sammanhängande, om- 
naggad o. d. Na Ped Pu 

"^slinda Xlind(u) svf. Två å tre pas- 
mar av en garnhärva. Pm 

*slinder slindär Fö, sliydär Ku, Xlin- 
dur Nu O, Xlindär Da Rg Wp 
ut. pl., stn. coll. 1) Stänger under 
ritaket. Fö Ku 2) Foderloft för 
hö och halm över logen. Estl — 
^ Rz 623 a slinner Sm., slinne n. 
Sk. Sm. Ög. Nk.; no. slind f. 
'bjälke'. 

'''slindog 1. -ot slindo(gär) Lptr Fö, 
sliydo(gär) 1. -otär Ku adj. Sned, 
vmd (om trä). — Rz 623 a 'hör- 
nig* Uppl.; jfr fsv. slind f. 'sida'. 
Jfr ock sms. '''illslindot (cfr äda. 
slindig 'trsBsk, listig'). 

[slinga 1. *-ja s. I sliijdjo Ku, sliydju 
Brdö, sli^go Na, Uiggu Ped Pu 
Terj svf. 1) = hsv. A. a. o. 
2) Trasa. Ped Pu 3) Gamhärva. 
Terj 4) Notstycke scT en viss 
storlek. Na 



866 



*sUnga s. II— slip-*hjärta. 



^slinga 8. II Uigg svf. Slunga. Nu 
Wp — Rz 623 b Gd. 

*8ling(j)a v. XUggi Nu, Xligg Wp 
sv. vb. tr. 2 Slunga. — Böjes 
starkt i Dl. o. Qd. 

^slingare sliggar(ä) stm. 3 Mindre, 
med nätgarn omvirad träbit. Ksl 
Hsk 

*slinger-arshöl sliggär-ar§öl stn. Okv. 
för en person, som vid gåendet 
vickar på bakdelen. Na 

*slingerbana sUggärhqna svf. Släng- 
kälke. He Sbo 

*slingerband Uiggärhqnd stn. Slin- 
gadt band. Wp 

*slingerbas sliggärhqs stm. 1 Osta- 
dig person (okv.). vNyl 

*slingerfitta sltggärjit pl. or sf. Okv. 
för en kvinnsperson, som vill 
vara med överallt. Na 

*sling-gaffel Uiggafil (pl. -ilar) stm. 
1 Redskap, hvarpå garn slingas. 
nVa 

^slingpojke sliggpoyh stm. 1 Ett red- 
skap vid notbindning. Na 

*slingra I sUggro svf. 1) Flik, trasa 
1. band som slingrar. Na 2) En 
till kropp eller sinnelag ostadig 
varelse. Ksl 3) Lösaktig kvinna. 
Na — Ingår ock i sms. flick *sling- 
ra, qv. v. -— no. slingra f. 'läng 
holdningslos figur'. 

*slingra II Xliggär svf. Slunga. Gsv 
— Rz 623 b Dim. 

slingr[ing], -*ning sUggärnigg stf. 
1 vNyl Na 

*slingrog 1. -ot sliggr o- Gkhy, Xliggrot 
Pm adj. Smal, spenslig. 

*sling-slunkot XUgg-Uogkatär adj. 
Hållningslös, gänglig. LRg 

*slink(j)a sUgk(a) Na Ku, sliytja 
Brdö !sv. vb. intr. 1: 1) Halta, 
Na 2) Hoppa på ett ben. Ku 



Brdö — Rz 624 a allm. i bet. 
1. 

*slinkog I sligko(gär) adj. Halt, 
linkande. Na 

^slinkog n sligko(gär) adj. Lösaktig, 
lättfärdig. Na 

*slink'-om-spåret sligk-om-spårä o- 
böjl., stm. Okv. för en halt per- 
son. Brom Jfr *klinkomström. 

*8lmsog slitfso(gär) Ku, sUffsu(gä)r 
Brdö adj. Vind, skev. < ^slindsog, 
jfr *slindog. 

*slintog 1. -ot slinto(gär) Ingå (& 
-ugär) Po Na, slifftu(gä)r Brdö, 
Xlintat- Wp adj. Hal, slipprig. 

*slintra slintf sv. vb. intr. 1 Slinta. 
Ngö — no. slintra v. 

*sliog sltogär adj. Uppblandad med 
*sli. vNyl 

*slipa s. I slipo svf. 1) Slipning. Po 
öNyl 2) Slipsten. Lptr 

*slipa s. II Xltpu Ped, shp 1. Uip 
Mx svf. Släpa. — Ög. SM. Fryksd. 
— Ingår även i sms. sten-^slipa, 
qv. v. Com.2 p. 105 (n. 461). 

*slipa v. slip sv. vb. tr. 1 Släpa. 
Mx — shp(a) (h)ärtftdor Draga 
ärtskidor mellan tänderna för 
att få ärterna att lossna (släp- 
ärter). Ka Sn — fsv. änsv. (t. ex. 
OPKr. 58) slipa v., Rz 625 b 
Götald. 

8lip-*gorja sltpgur\o ut. pl., svf. Sand 
som vid slipning samlar sig i 
sliphon. Na 

slip-*grom slipgrom ut. pl., stn. 
Slipgorr. Ku — Uppl. 

*slipgula slipgulo ut. pl., svf. Slip- 
gorr. Ku 

slip-*hjärta slipj^ärla svn. Hålet i 
slipstenen ävensom det järn eller 
den träaxel, som går igenom det- 
samma. Na 



ip'*hoe — *slisHg. 



867 



slip-^oe sUphoå Nyl Fby Na, shp- 

houva Pg svm. Slipho. 
slip-*kränk(j)a shpJcrägk^o Bo, shp- 
Jcräntjo Pä, sUpkrägko vNylSbo 
svf. Slipbänk. 

^sUpog sltpo(gär) adj. Slingrig, hal 
(om väg). SnPy — Sörb. *slipen 
Fryksd. *slep fvsk. sleipr adj. 
'har. 

*sUpp(a?) Uip pl. -ar Da Gsv Nu 
O Wp 1. -w Eu sf. 1) Trasa. Estl 
2) Frans. A. a. o. 

^slippa s. I slipo (passim XI-) Pg 
Na Ko Hsk, slipu Sbo svf. Tom 
ärtbalja. Ingår även i sms. ärt- 
"^slippa, qv. v. 

*slippa s. II slipo (passim XI-) svf. 
Liebryne. Pg Na Ko Hsk Också 
i sms. *sinder-8lippa, qv. v. 

^slippa v. I slip sv. vb. tr. 1 Hvässa 
lie på fg. Na 

[slippa v. II (stark böjn. = hsv., 
sup. passim slopi) har i alla östsv. 
landsdelar betydelse av 'få kom- 
ma någonstädes, vinna tillträde, 
erhålla tiUfälle att'; naturligtvis 
beroende därpå att 'slippa från 
ett ståUle' > 'komma tiU ett an- 
nat'. 

[slipp]blomma *slippan- slipanhlomo 
(& -mb-) svf. Prästkrage, chrysan- 
theraum leucanthemum. Bo Pä 

*slipper? I [1. *slippre?] Xlipär ^in. 
Hänge på trä. Eu 

*slipper II slipar pl. obr., stn. Prat- 
makare, sladdertaska (okv.). Na 

"^slipper-slapper slipar §lapär Kim, 
XlipurXlapur Nu O ut. pl., stn. 
1) = fg. Kim Nu O 2) Prat, 
sladder. Nu O 

"^slippertarm Xlipätarm stm. 1 Blind- 
tarm. Wp 

"^slippot Xlipat' adj. Trasig. Nu 



^slippra s. I slipro Na, Xlipär (pl. 
-prir) Eg svf. 1) Flik, band. Na 
2) Trasa. Na Eg 3) Frans. Eg 

— Ez 48 a benämn, på en av 
idisslarenas magar i Nk. Sdm. 

ög. 

*slippra s. II slipro svf. Okv. på en 

kvinna, som skrattar och pratar 

mycket. Na 
"^slippra v. slipar sv. vb. intr. 1 

Pladdra, tala dumheter. Na 
slip-*silder shpsijdär ut. pl., stn. 

Slipgorr. Ku 
slip-^^^sind slipsifjd ut. pl., stn. = fg. 

Brdö 
slip-*sinder shpsindär ut. pl., stn. 

= fg. Ä 

slipstens-^^^sör Xhpstäinsör ut. pl., 
stm. Slipgorr. Ped Pu (mfl.) 

slipstol shpstol stm. 1 Slipbänk. 
Nyl (pass.). 

slip-*såre shpsora ut. pl., svm. Slip- 
gorr. Kim 

slip-*SQr Xltpsöur Mx, shpsör Sött, 
sUpsyör Hi ut. pl., stm. Sött Mx 
1. stn. Hi = fg. 

*slirvot slirvotär adj. Slarvig, trasig. 
Sött — Jfr no. slirva f. 'tyndt 
og slapt hindeagtigt stof. 

'^sliska s. slisku svf. Spö, vidja. Ee 

*sliska v. I shsk sv. vb. tr. 1 Oreda. 
Mx 

*sliska v. II slisk sv. vb. intr. 1 
Prata hemligheter, tissla och tass- 
la; jollra. Na — no. sliska da. 
sledske vb. 

'''sliskprat sliskprqt ut. pl. stn. Joller, 
pladder. Na 

*slissa? slisa sv. vb. intr. 1 Lossna, 
släppa efter. Na — no. slissa seg 
'glide av, boje sig til side'. 

*slistig slisti(gär) adj. Likgiltig. Py 

— Kske < *slystig, jfr fvsk. sly- 



868 



*sUt I—*slottig-pung. 



sinn, prevok. *slystn- a. (nästan 

idm). 
*slit I sitt ut. pl., stn. Släp, arbete. Nyl 
*slit II (1. *slet) ingår i sms. barr- 

*slit, qv. v. 
*slitog (1. *sletog) slitugär (1. slitigär) 

adj. Sliten. Ksl 
*slitsa slits(a) sv. vb. intr. 1 Halka. 

Ksl 
*slitsog slitsugär adj. Hal, slipprig. 

Ksl — Ez 626 b slissig Sm. 
*slittrog XliirU' adj. Slipprig. Kr 

— no. slidren a. 

*slitt-slatt slit-siat ut. pl., stm. Okv. 
för en person med suddigt mål- 
före. Brom 

*slockas Uukas sv. vb. dep. 1 Slock- 
na. Wp [< *slokkuas(k)]. 

^slocken slukin 1. 4gär Sbo Pg Na, 
slotjin Kim, slotjiy Brdö, slohtjtn 
Hi, slohtjitf Ku, Xlotsi- nVa, slutjin 
Vö, Xlutsin Gkby NVet, slohin 
Å adj. Slocknad. — fvsk. slokenn 
fsv. slukin adj. (pp.); Sörb. 

[slockna UuJc^ sv. vb. tr. 1 Släcka. 
Eu — skott, slokin v. idm. 

'''slocknas Xluknas sv. vb. dep. 1 
Slockna. Da 

'''slockra I Xlokur sv. vb. intr. 1 
Sloka. O — Jfr no. slökra v. 'gå 
og slsenge'. 

'''slockra II Xlokur sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Töa. O 

'^slockra IH Xlokur sv. vb. intr. 1 
Flina. O — Jfr *slackra I. 

'''slockrot I Xlokrat- adj. Slokig. O 

— no. slokren adj. 

'''slockrot n Xlokrat' adj. Lucker, 

lös. O 
*slod slod ut. pl., stn. coU. Hop, 

mängd, följe. Åhd — Götald Hs. 

Vb. (Ez 627 a) UppL; no. slod f. 
*slofsa Xlops sv. vb. tr. o. intr. 1 



Lapa (om hund). Eu — Jfr no. 
slufsa v. 'pladske, sole'. 

*sloka 8. sloka svf. Hundloka, en 
umbellat. Ka Sn Ingå — Ingår 
ock i sms. hund-^^^sloka, qv. v. 

*sloka v. slok sv. vb. tr. o. intr. 1 
Snoka, söka noga, granska. Na 
— W. sloka v. 'roder'. j 

'^sloken slokin A Ka, slotjtp Ku 
Brdö, slotji- Mx, slotjin Ko, Xlotjin 
Px adj. 1) Slapp, slak (t. ex. om 
ett tåg). Ko Px 2) Slokig. Å 
3) Liksom hoptryckt: tom, mager. 
Ko Brdö Ku Px Mx — no. sloken, 
slokjen adj.; ÖHd 'slokig'. 

'''slokna slokig sv. vb. intr. 1: 1) [vanl. 
-f- åv\ Bliva slokig (t. ex. om 
blommor 1. hattar). vNyl 2) Smal- 
na; bliva tom i magen, känna 
hunger. Na 

'^slopen slopin 1. -igär adj. Snopen, 
skamsen. Na 

'''slopog slopo(gär) adj. Kal, bar. Na 

*slorp slurp stm. 1 Klunk. Ten — 
Fryksd. 'liten del av en vätska'. 

'''slorpa slurp(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Klunka, sörpla. Ten — Götald 
(Ez 629 a) Fryksd.; no. slurpa 
nit. slorpen nht. schliirfen, jfr 
da. slubre v. 'sörpla'. 

*slorpsa Xlorps Nu, Xlurps Eu, Xhnrps 
Eg sv. vb. tr. 1 Sörpla. — nit. 
schlurpsen. 

*slotter slotär ut. pl., stn. Sludder, 
otydligt tal. Sbo 

"^slottertaska slotärtasko svf. Prat- 
makare 1. -erska; skvallerbytta. 
öNyl 

*slottig slutigär adj. Slapp, håll- 
ningslös. Bo — Jfr fvsk. slota 
v. 'hänga ned'. 

""slottig-pung slutipugg stm. 1 Okv. 
för en hållningslös person. Bo 



*sloUra 8, I-^slm-öra. 



869 



*slottra s. I slotra 1. -o Kim (4-) 
Fby Fö, slohtra Hi svf. Okv. 
för en sluddrande och pratsjuk 
kvinnsperson. 

*slottra s. II slotro ut. pl., svf. Slask. 
vNyl — Jfr Rz 628 a slotter n. 
iilm; no. slutra f. 'dynd'. 

*slottra v. slotra (1. -^) öNyl Sbo 
Brom Fby Kim Fö, slohtra Hi 
sv. vb. intr. 1 Sluddra, tala fort 
och otydligt; jollra. — Sm. (Rz 
628 a) Bhl.; nht. schlottem. 

*slottrog 1. -Dt slotro(gär) öNyl, 
slotrotär Kim, slohtrugär Hi adj. 
Sluddrande, med otydligt mål- 
före. 

*slubb slob(är) ut. n., adj. Slapp, 
slak (om tåg). Fby — äda. slub 
'haengende, släp'. 

^slubba s. I sloho Ksl, sluha 1. -o 
Kim, Xlubu Ped Pu (mfl.) svf. 
Sluna, slamsa. — Rz 628 a Sk. 
Sm. Vg., no. slobba (o') 1. slubbe 
f.; jfr Fryksd. ""slubb m. 'slarv'. 

*slubba s. n Xlubu svf. Skohasa. 
Ped Pu 

*slubba v. I slob sv. vb. tr. 1 [t sä] 
Vräka i sig mat eller dryck. Mx 

— Jfr da. slubre 'sörpla'. ^ 
"^slubba v. II slob sv. vb. 1: 1) intr. 

Fjäska, slarva. Mx 2) imp. Slaska, 
gloppa. Vö — Rz 628 a 'blanda 
ihop (våtvaror) på ett osnyggt 
sätt' Bl. Sm. Vg. 
"^slubba v. III Xlub sv. vb. intr. 1 
Gå tungt och klampande. nVa 

— Jfr *slabba v. III. 
"^slubba v. IV slobfa) sv. vb. intr. 

1 Ge efter, förslappas, slakna. 
Fby — da. slubbe 'hänga slappt'. 

— Jfr *slabba v. IV. 
'''slubbföre slob för ut. pl., stn. Slas- 
kigt förelag. Vö 



*slubbog 1. -ot slobu- Mx, Uubu- 
nVa, Xlobot Pm Px adj. 1) Vårds- 
lös, drumlig. A. a. o. 2) Vårds- 
löst gjord. Pm Px Mx — Fryksd. 
'tung, ovig, senfärdig'; Com.^ n. 
264 slubbot 'ovig'. 

*sluck sluk stm. 1 Rökdrag (hvarje 
sugning) ur tobakspipan. Nyl EF 
— Ingår ock i sms. pip-*sluck, 
qv. v. 

*slucka sluk(a) Nyl EF Mx Qkby, 
XluJc Pm Px Nkby sv. vb. intr. 
o. tr. 1 Svälja tobaksrök; röka 
tobak. 

*sludd slod stm. 1: 1) Barrbuske 
med täta grenar. Na 2) Av gran- 
riskvistar bunden tvage eller 
kvast. Na — Jfr Fryksd. '''slora 
f. 'sopa, våt viska' [< *slodra?]. 

*sludda s. I sloda svf. Slamsa, okv. 
Bo — Jfr da. slude idm. 

'''sludda s. II slodo svf. 1) Buske. 
Na 2) Tvage. Na 3) Trasa kring 
sår. Na 

*sludda s. III slodo ut. pl., svf. 
Sörja, slask. Na — Ingår även 
i sms. snö-^^sludda, qv. v. — no. 
sludd n., da. slud. 

*sludda v. slod sv. vb. tr. 1 Skura 
eller slå med *sludd. Na 

'''sluddog slodo(gär) adj. Yvig, tät. Na 

*slugga slug(a) Ka Sn Po Ten Å, 
sloga Fö Ku Brdö, Xlug Ped Pu 
(mfl.) sv. vb. intr. 1: 1) Gå oor- 
dentligt klädd. vNyl Åhd 2) Gå 
tungt. Ped Pu — Rz 627 b Vg. 
i bet. 2; no. slugga v. idm. 

*slugger slugär Po Å, slöffär Fö 
ut. pl., stm. Slusk. 

"^sluggog slugogär adj. Sluskig, snus- 
kig. Po Ten Brom Å 

'''slugg-öra slogöra stn. Slusk, okv. 
Brdö 

110 



870 



a s. I—*sluppra, 



*slujska s. I Uoysku Ped Pu Kr 
Esse svf., sloysho Gkby NVet 
ut. gen. Slamsa, okv. Jfr *sluska 
s. (med glidljud). 

*slujska s. II Xluish svf. 1) Spö. 
Pm Px 2) Smidigt trä. Pm Px 

"^slujska v. I Xluish sv. vb. intr. o. 
tr. 1 Slå med spö, piska. Pm Px 
— Jfr *sluska v. II. 

*slujska v. II Xluish sv. vb. intr. 1 
[åv] Vårdslöst ge sig i väg. Pm 
Px — Jfr *sluska v. III 2. 

*slujska v. III (1. *slojska?) Xlaysh 
sv. vb. intr. o. imp. 1 Slaska. 
Wp — Jfr *sluska v. IV. 

"^sluka s. ingår i sms. vattu-*sluka, 
qv. v. 

slukare sluhar stm. 3 Vattenpelare 
vid skydrag. Na 

"^slukog 1. -ig sluho 1. sluki adj. 
Slutt, sluttande. Py — Ingår 
även i sms. "^långslukog, qv. v. 

"^slump I slump pl. obr., stm. (vanl. 
blott sg. def. slumpi) Slusk. Mx 

*slump II slump ut. pl., stm. Hvad 
som kvarlämnats sedan det bättre 
urvalts, avskrap. Na — no. slump 
m. 

^slumpog slumpo(gär) adj. Upp- 
blandad 1. bemängd med *slump 
II. Na 

*slump-ved slumpved ut. pl., stm. 
coU. Sämre ved. Na 

*slumrot Xlumbrat' NuWp, Xlombrat- 
LRg, Xlomhrät- StRg adj. En- 
faldig, dum. — Rz 629 a 'vårds- 
lös' Sm. Vg. Dis.; jfr ty. schlum- 
merig och LM. slummerachtig 
'nonchalant'. 

*8lumsa sloms sv. vb. intr. 1 Slamsa. 
Mx — Sörb. slomsa å sprenga 
'springa otympligt'; no. slumsa 
v.; Sdt Weste slumsa v. 



*slung slugg(är) adj. Slaktad, befryn- 
dad. Hsk — sluggär om slugg I 
släkt med släkten. Hsk — i Jfr 
Rz 629 a slunge m., slunga f 
'syskonbarn' Dl. [< "^sysslunge] 
1. cfr vb. slinga. Ingår även i 
smss. *far(e)- och *mor(e)-*slung, , 
qv. v. ] 

*slungband Xluggbqnd stn. Slingadt 
band. Wp 

*[slung]ris *slungo- Xlugguris ut. pl, 
stn. Ljung, calluna vulgaris. Ped 
Pu Esse 

^slunk slugk stm. 1 Slusk, okv. Na 
— Rz 624 a Hs. 

*slunka slugk Mx, Xlugk Ped Pu, 
slogka Brdö, Xlogk Nu O sv. vb. 
intr. 1 Slå dank; vandra, spat- 
sera. 

"^slunkare slugkar stm. 3 Vandrings- 
man; dagdrivare. Mx Ingår ock 
i sms. herr-*slunkare, qv. v. 

"^'slunkot ing. i sms. "^sling-slunkot, 
qv. v. 

*slunt s. ingår i sms. herr-*slunt, 
qv. v. — Hos Serenius, Lind, 
Sdt o. W. 'slusk' &c. 

*slunt a. slunt- adj. Sluttande. Gkby 

*slunta slunt(a) vNyl Kim, slont(a) 
Lptr, sluyta Brdö, Xlunt Nu O 
(n-) nVa sv. vb. intr. 1: 1) Slinta 
undan 1. förbi. vNyl Kim 2) Slå 
dank, vandra, spatsera. Lptr Nu 
O Kim nVa 3) Lunka (om häst). 
Nu — Rz 625 a allm. i bet. 2; 
Ser. Ld no. da. *slunte idm. 

*sluntog slonto(gär) adj. Ostadig, 
gänglig. Lptr 

''"slupog slupo adj. Slutt, sluttande. 

""sluppra Xlopur sv. vb. tr. 1 Sluka 
glupskt. Nu — no. sli^Mra v. 
'sörpla', nit. slubbem. 



*slupt—f*slyng(ejj *sliung(e). 



871 



*slupt XhiftOan, in, 4) adj. Slut- 
tande. Kr — Ser ut som ett pp. 
av ett verb *slupa 'slutta' = ags. 
slupan. 

*slurk slurk Pä Na, Xlurk Ped Pu 
stm. 1: 1) Skojare, lymmel. Na 
Ped Pu 2) Gåtord för varg. Pä 

— Hs. i bet. 1; no. slurk m. 
'läng og svaer släp kröp'. — Ing. 
ock i sms. bond-*slurk, qv. v. 

*slurkog slurko(gär) adj. Skurk- 
aktig. Na 

*slurv slurv Nyl EF Åhd, Uurv 
Öb ut. pl. stm. (vanl. def.) Surv, 
hop, mängd. 

"""slusåja slus'åtj(a) sv. vb. intr. 1 
Leva stort och överflödigt. Sj 

— Jfr no. slusa (u') 'gjore stort 
arbeide, drive på'. [Rysk avled- 
ningsändelse ?] 

^slusäjare slusåijarä stm. 3 Slösare, 

stormodig person. Sj 
"^sluska s. sluska Ä, Uosku Kv svf. 

Lat och vårdslös flicka. — Sm. 

(Rz 629 a) Bhl.; da. sludske f. 

Jfr *slujska s. I. 
"^sluska v. I slusk sv. vb. intr. 1 

Snoka, spionera. Na 
"^sluska v. II sluska sv. vb. intr. 1 

[omj Slå. Fö 
"^sluska v. III sluska Hi A, Uusk 

nVa, Xlusk Rg Wp sv. vb. intr. 

1: 1) Slå dank. Rg Wp nVa 

2) [ävj Vårdslöst gå sin väg. Å 

Hi — Rz 629 a 'vara lat' Sm.; 

no. sluska v. 'gå pladskende og 

slaengende'. 
"^sluska v. IV sluska sv. vb. intr. o. 

imp. 1 Slaska. Fö — no. sluska 

v. 'pladske, sele'. 
*sluskog sluskogär adj. Slaskig. Fö 
^sluskus slv>skus pl. obr., stm. Slusk, 

okv. Hi 



slusk-öra slusköra stn. Slusk, okv. 

Å Fö Ku 
slutskiva slutjtvo svf. Det bräde i 

vävstolen, hvari tramporna fästas. 

Py 

*slutning slutnigg ut. pl. stf. Slut; 

ish. i 1. po slutnindjin. vNyl — 

Ingår ock i sms. kärr-*slutning, 

qv. v. 
*slutsog slutso(gär) adj. Slutt, slut- 
tande. Ksl 
[slutta] *sluta slut(a) Fby Kim Hi, 

Xlut Nu Wp sv. vb. intr. 1. 
[*sluttas] "^slutas Xlutas sv. vb. dep. 

1 Slutta, luta. Wp 
*slutter (1. *slotter) slotär ut. pl., 

stn. Fradga i kokande gryta. 

vNyl — no. slutr n. 'slud'. 
[*sluttig] *slutog 1. -ot sluto(gär) 

Nyl Fby Kim (& -otär), slutugär 

Ngö Hi adj. Slutt, sluttande. 
*sly slt/ ut. pl., stn. = *sli, qv. v. 

Ten Brom Fby Kim Hi — Nke; 

fvsk. no. sly n. 
*slya s. sli/(0o Sj Ka Sn Kim Ko, 

sli/(t)u Hi K v, slt o Åhd svf. Vidja, 

spö. — Rz 629 a allm.; isl. slyia 

f. 'fimbria tenuis'. VR 49 a 'flag- 

rum'. 

== *slyggja 1. *slödja? slydjo f. 

Pg Jfr fvsk. my: hsv. mygga: 

Ru midt f. 
[*slya v.] *slyggja 1. *slödja? slydi 

sv. vb. tr. 1 Slå ngn med *slya. 

Pg 

*slynga s. sliggu svf. Slunga. Ngö 

— no. slyngja f., da. slynge. 
[*slynga v.] *sliunga Xlnog sv. vb. 

tr. 1 Slunga. Ru — fvsk. slyngia 

da. slynge v. 
[*slyng)band *slyngo- sligguband 

stn. Slunga. Ngö 
[*slyng(e)] *sliung(e) Xlnog Htn, Slun- 



872 



*slyng(j)a—*slåte. 



ga. Eu — fsv. sliunga f., LL 
Ser. LM Ld Sdt idm. 

*8lyng(j)a Uyndju mVa, Xlyndzu 
nVa, Xlyndzo Gkby NV et, slitjdju 
Brdö svf. 1) Slyna, flicksnärta. 
A. a. o. 2) Ungt sto. Vö — Ez 
623 b i bet. 1 Hs. UppL Sm. Vg. 
Ingår även i sms. fUck-^^^sL, qv. v. 

*sl)nik(j)a s. slygku Hvbfj, Xlyntju 
Pm Mx svf., Xlyntso Gkby NVot 
ut. gen. 1) Skrynka, rynka. Pm 
Mx 2) Slynga, veck, bukt. Hvbfj 
3) Fnurra på tråd. Pm Gkby 
NVet 

*slynk(j)a v. slyntj sv. vb. intr. 1 
Gå med sidan förut; gå lång- 
samt. Mx 

*slynk(j)as Xlyntjas sv. vb. dep. 1: 
1) Lägga sig i rynkor. Pm 2) Slå 
fnurror (om garn). Pm 

*slynkQ)ot Xlyntjot adj. Skev, vind. 
Px 

*8lå Xlå stn. Slag, smäll. Da — 
da. slå 'avfall efter skörden' (D. 
V.S.O.). 

'''slåare slåar ä Sött, Xlåar nVa stm. 
3: 1) Slåtterkarl. Sött 2) Den 
som med sältran slår till bollen 
(i bollspel) nVa — Ingår även i 
smss. *etter-, *hjäl-, på- o. åder- 
""slåare, qv. v. 

*slåd? slog ut. pL, stn. coU. Slösäd. 
Hvbfj 

""sladd Xlåd ut. pl., stm. Slåtter. Nu 

*slåe Xlåa Strf, Xluoa Py svm. Slå; 
släd-fjätter. 

*slående i sms. "^höslående, qv. v. 

"^slåerska i sms. etter-^^^slåerska, qv. v. 

*slåga slågu Hvbfj, Xlägu Ped Pu, 
Xluaf Eu svf. Slå. — Åm. slag 
f. idm; no. slag pl. slségr f. 'li- 
den bjaelke'. 

*slåk sloh stn. Okv. för a) en stor- 



växt och fet kvinna (vanl. sgdef . 
slotji). Brom (i) en lat och vårds- 
lös kvinna. Na — Hs. slåk n. 
'otymplig kvinna'. 

^[slåj-karlj^^^slåan- släaghqr pl. -kärar 
stm. 1 Slåtterkarl. Sbo 

*slå-niaskin slämastn stm. 2 Slåt t er- 
maskin. Sbo 

""slångras Xlaggras sv. vb. dep. 1 
Slingra. Nu — Jfr slångra v. 
Götald idm (Ez 623 b), Hs. idm; 
Uppl. 'slå dank', änsv. idm (än 
Weste); no. slangra v. 'slingra' 
nyisl. slangra 'slå dank'. 

'''slångrot Xlaggrat- adj. 1) Slingrig, 
ostadig. Nu 2) Gänglig, skrang- 
lig. Nu — Ez 623 b Svea- o. 
Götald; Weste slångrig. 

[slåss lyder i inf. Xluayas Eu 
[< *8läha-]. 

slåss på 1. efter Brås på. Nyl 
Fby Hi Kim Pg Öb (pass.). Jfr 
härmed att hsv. brås = fvsk. 
breg&ask och att breg&a bl. a. 
bet. 'svinga (svärd)'. 

""slåssbult slosfmlt stm. 1 Slags- 
kämpe. Na — Jfr Sörb. "^slåss- 
kämpe m. 

*slåsskatt sloskat stm. 1 = fg. Å 

*slåt slöt ut. pl., stn. Slut; hä ä 
slotä nu. Ingå — Faer. No. slöt 
(o') n. 'uppehåll i storm', jfr fvsk. 
vindslot n. 

*slåta slot(a) vNyl Kim Na Gkby 
NVet, XloKa) mVa nVa, släta Hi 
Brdö, slgta Å, slota Fö Sött Brdö, 
slohta Ku sv. vb. intr. o. imp. 1 
Upphöra (om regn 1. hård blåst). 
— Ez 628 a ganska allm., no. 
slota (o') idm, fvsk. slota v. 'for- 
holde sig uvirksom'. 

*slåte slota Kim Na, släta Hi Brdö, 
slota Å, slota Fö Sött Brdö, slohta 



*[slå]'tid *slåan — [slägga sJ *släggja. 



873 



Ku svm. 1) Saktare väderil eller 
uppehåll mellan stormkast. A. 
a. o. 2) Lugn fläck på vatten- 
ytan. Na — Ingår även i sms. 
vind-*slåte, qv. v. 
*[slå] -tid *slåan- slåantid Nyl, sluoan- 
tid Sj Py ut. pl., stm. Höand. 
"^slått I sluat stm. Kim, sliiåi stf. 
Fby, ut. pl. Avslaget gräs på 
ängen. — fsv. slät f . (i sms. äslät) 
f vsk. slåttr VI. no. slått m. 'slåt- 
ter'; Sdt 'slåtter'. 
*slått n (1. *slott) slöt Sbo Bo Pä, 
Xlot Lptr ut. pl., stn. Töväder, 
snöslask. 
^slåtta s. slåto Ksl Ingå Ka Sn 
Brom, sloto A, sluoto Sj, sluålu 
Hi, slufUo Elim svf. 1) Slätter. 
Ingå Ka Sn Brom Å 2) Kull- 
slaget gräs som tillfälligt foder. 
Ksl Sj Hi 3) Så mycket hö, 
som slås mellan två måltider. 
Kim — fvsk. slätta no. slåtta 
fsv. släta (i sms. äsläta) f., Ez 
619 a Uppl. Ög. Sm. Vg. (allt i 
bet. 'slåtter'). 

"^slåtta v. I slota Å, Xlot(a) Bo Lptr 
sv. vb. intr. 1: 1) [te noganj Sik 
till ngn. Bo 2) /bJfete/7 Falla, ramla. 
Lptr 3) Anställa slåtter. Bo Å 

^slåtta v. II slot(a) sv. vb. imp. 1 
Slaska, gloppa. Sbo Bo — Jfr 
no. slatra v. 'sludregne'. 

"^slåttare slätar ä Ingå Ka Sn, slotarä 
A, slohtarä Ku, sluätaräRiySluätar 
Fby, sluatarä Kim stm. 3 Slåt- 
terkarl. — Vg. Vb. (Rz 619 a) 
Uppl. 

^slåttmaskin sluatma/in stm. 2 Slåt- 
termaskin. Kim 

"^slåttog sloto- adj. Slaskig (om vä- 
derlek 1. väg). Sbo Bo 

*[slå]väder *slåan- slåanvädär ut. 



pl., stn. För slåtter lämpligt 

väder. Sbo 
""släbbra släbra sv. vb. intr. I Sladd- 

ra. Pä 
*8läck släk adj. Slak, icke spänd 

(om tåg). Na 
^släcka slähku ut. pL, svf. Sleke. 

Hi — Rz 630 a Gd. 
släckande-våt Xläkandi-våtär adj. 

(tis.) Luckvåt. Gsv 
*släda slädu svf. Släde. Ngö 
[släde] *slede slida Sj öNyl {jkXh) 

Kim Vö (& XI'), sli(i)a 1. Xli(Oa 

Lptr Py, slea 1. Xlea Estl Eu, 

Xliya Ru svm. — fvsk. sle&e no. 

slede fsv. sM^i m.; DL; LL slede. 

Se smss. '''huskan-, matt-, skakel- 

och spis-släde, 
[slädjgrind *slede- Xleagrind Nu O 

Wp, Xleagnnd Da Gsv stf. I 

Bakre delen av en släde (där 

bänken är anbragt). 
[släd-jäm] *slede-jam XleaUQfi (pl. 

-o) stn. Järnskoning under släd- 

mede. Eu 
[släd-]kärra *slede- Xlidatjäro svf. 

Släde på hjul (anv. vid forsling). 

Strf 
[slädnäsa] *slede- 1. ^släde-näse 

slida- 1. sli(%)anäsa öNyl, städa- 
näsa Sbo mNyl vNyl svm. Släd- 

spets (1. -för). 
[slädj-^^^snadd *slede- Xleasnad stm. 

1 Slädskärm. Nu O 
[släd]-*trubbel *slede- slidatrobil stm. 

1 Dålig släde. Vö 
"^släfsa släps(a) sv. vb. intr. 1 Läspa. 

Sj Kim 
"^slagen (pp. av vb. slå) ingår i 

smss. fram-, *häl- och "^ihäl-^slä- 

gen, se framslagen &c. 
[slägga s.] "^släggja slägko Na Sbo 

Bo Msk, släijo Py Strf Ingå 



874 



[slägga v.] *däggJa — *släppog. 



Kim, slä^ Hi mVa, Xlädzu nVa, 

Xlägi Estl svf. - fvsk. sleggia 

fsv. slaeggia f. 
[slägga v.] *släggja slädja Kim, Xlädi 

Px sv. vb. intr. 1 Slå med slägga. 

— Faer. No. sleggja v. 
♦släk (1. *släke?) Xl(ek 1. (åtm. Nu) 

Xläk ut. pl., stn. Tång, fucus. 

Estl (excl. Ngö) Ru — Ingår 

ock i sms. *litel-släk(e), qv. v. 
*släkbreda Xläkhraiö stf. 1 Hög av 

*släk på stranden. Nu 
*släk-brut Xlähhrut^ stn. Ställe, hvar- 

ifrån man tager *släk (till tak- 
täckning, gödsel o. a.). Eg Wp 
*8läk-dy U(ekdt Ru, Xläkdt O stm. 

1 Av havet hopad massa av *släk. 

~ Rz 630 a & 103 b *släkdye 

m. Gd. 
*släk.dyn? Xläkdtn stf. I =fg. Da 
*släk-höns Xläkhim stn. Snäckskal 

inbäddade i ""släk. Nu 
släktdragning släktdrqgmgg pl. obr., 

stf. Släkttycke. Å 
*släktenskap släkfänskap Strf Py 

Pg, släktnskap Py Kim ut. pl., 

stm. Släktskap. 
'''släkterskap släktär§kqp ut. pl., stm. 

Ka 1. stn. Sn Ingå 1) Släkt; t. ex. 

hila släktär§kqpä va i(ei\ Ingå 

2) Släktskap. Ka Sn 
"^släktman Xlä/tnian pl. -inänir m. 

Släkting (manlig eller kvinnlig). 

Nu — ms v. slaektaman mit. slech- 

tesman m. 
[släng I (= hsv.) Xlegg (pl. -nar) 

stm. 1 Da Gsv Nu 1. stf. 1 O 

Gång, omgång, hvarv. — Jfr no. 

slengja f. i dm. 

Xläg (pl. -a) stm. I Krok, bukt. 

Ru — Jfr smss. fUck- och väder- 
släng. 
*8läng II Xlägg stm. 1 Spång. Nu 



^släng III ingår i smss. dörr- ocL 
fönster-*släng, qv. v. 

[slänga v. Xlegg sv. vb. intr. 2 
Halka. Np 

*släng(j)a s. I Xlegg (pl. '\or) Ung 
kvinna, slyna. Np — Rz 623 b 
Götald. 

*släng(j)a s. II Xläggi svf. Fönster- 
bräde ; hylla ovanför dörren. Nu 

— mit. slenge f. 'einfassung'. 
slängare släggar(ä) stm. 3 Perpen- 

dikel på väggur. Lptr Py Strf 

— Ingår ock i sms. klockslängare} 
qv. v. 

slängbana 1. -*bane släggbqna svf. 
Nyl 1. svm. öNyl Bana, å hvilken 
en slängkälke är uppställd. 

*släng(j)ot Xleggt\at' adj. Slingrig; 
slingrande; han Xleggji^t = or- 
men. Nu O — no. slengjen a. 
idm. 

*slänta ?Jänt sv. vb. intr. 1 Slinta. 
Rg — Rz 624 b Götald; no. 
slenta v.; Lind *slinta'. 

[släp] *slep sleäp ut. pl., stn. Sj Py 

[släpa (bl. a.) slcepo svf. 1. slrrpor 
plt. Något, som släpas efter ngt 
annat (t. ex. en stockflotte efter 
en ångbåt). Po Sn Ingå 

släpa tuppen (?) sl(^a tupin (stm. 
def.) är benämning på pekfing- 
ret i bspr. Å — Troligen för- 
vanskadt uttryck, men av hvad? 

*släpp släp stm. 1 Fjärt, peditum. 
Po Ten Brom 

[släppa användes ofta i Fld i bet. 
'fjärta' (ellipt. för släppa väder). 

*släppare släpar(ä) stm. 3 Stake, 
hvarmed vävbommen omvrides. 
Ksl Ingå Pg — Ingår ock i sms. 
framsläppare, qv. v. 

*släppog Xläpu- adj. Slutt, sluttande. 
Kr 



*8läppra--'^slätt p. 



875 



*släppra släpar sv. vb. intr. 1 Sladd- 

ra. Mx — no. slaepra v. 
"^släppskit släpsht stm. I Hörbar 

fjärt. Na 
[släpp]stake '''släppan- släpanstaJca 

(& XI-) svin. = "^slappare. Py 
släppstång Xläpsta^g pl. -stäggtr stf . 
Kort käpp, bvarmed vävbulten 
vrides omkring; spak för väv- 
bommen. Wp 
släppträ släptrts Fby, Xläptrm Da 

stn. = ^slappare, 
"^slärra Xlär sv. vb. intr. 1 Surra 
såsom t. ex. trissan på vävbom- 
men. Nu 
"^slärrbotn Xlärbom stm. 1 Bröstbom, 
av. väv bult på vävstol. Nu Wp 
*släspa släppa sv. vb. intr. 1 Läspa. 

Hi 
*släspog släspugär adj. Läsp. Hi 
*släspus släspos 1. -US pl. obr., stm. 

Ökn. på en som läspar. Hi 
[slät] *slet slet(är) Sbo, sleät(är) adj. 

SjPy 
*släta s. 1. *sleta sl(Bto 1. slopto mNyl 
vNyl Fby Kim Hi (& -w) Ku 
Sött Kkr, sl^tu Hvbfj, sleio 1. 
sleto Fö, sletu Mx Vö svf . 1) Slätt. 
A. a. o. 2) Lugn vattenyta. Po 
Ksl (mfl.). — fvsk. slétta no. 
sletta fsv. slaeta slsetta f., da. 
slette fk. 'slätt'; Lind slätta f. idm. 
[släta v.] *sleta 8leät(a) sv. vb. tr. 
2. Py 

Kan betyda 'smeka' i de flesta 
östsv. landsmål. Xlet åv (sv. vb. 
imp. 1) säges då före regn de förut 
spridda molntapparne jämna sig 
på himmeln. Pm 
^slätas 8l(Btas sv. vb. dep. 1 Ställa 
sig in. He Sbo Ksl Po Ten (mfl.). 
*släter sl<Btär ut. pl., stm. Okv. för 
en inställsam person. vNyl 



[släthyvel slfBthyväl stm. 1: 1) Ett 
slags hyvel. nVa 2) Lismare, 
okv. Ped Pu 

*slätkliva 1. -*klyva sl(Btklw(a) 1. 
'hlyv(a) vNyl, sl(Btkhjv(a) Fby, 
sl(etkhva A Ku; pret. -kläiv {& 
-klev) vNyl, -klöyv Fby, -klöv k 
Ku; sup. -klivi vNyl, -klym Fby, 
-klim A Ku st. vb. intr. Klättra, 
kliva. 

[slätjkrus *slet- sletkrus stn. Det 
släta tyllstycke, som finnes i bind- 
mössan. Sbo (mfl.?) 

slätkäpp: dra Xl(Bfsäjpt (stmdef.) är 
namnet på en lek, = nyl. dra' 
handkavel. Ped Pu (mfl.). 

*slätna 1. *sletna slmtn{a) Po,slefn(a) 
Sbo sv. vb. intr. 1 Bliva slät. 

— Rz 627 a Kim.; no. slettna v. 
"'slätog sl^to(gär) adj. Falsk, till- 
gjord. Na 

slät-Per sl(Btp(^ ut. pl., stm. = *slä- 
ter. Ten Brom 

slätrumpa slcetrompo Fö, Xlmtrump 
Px svf. Lismare, okv. 

*slätt s. I sl(Bt Fö Ku, Xl<Bt Ped, 
slät Na stm. 1 Na Ped 1. stf. 1 
Fö Ku 1) Slåtter. Na Fö Ku 
2) Avmäjad del av äng eller 
åker. Ped — GL hoysletr m. 
'höslåtter'. Sk. Hll. (Rz6l9a) 
6d; no. slaette n., da. slaet fk. 

— Jfr sms. '''uti-slätt. 

[slätt s. II] *slet sht Sbo, sleät Py 

stf. 1 Planities. 

= *slät sl^t stn. Bo — Schibb. slät. 
*slätt s. III förek. i uttr. po sl(Btän 

Fby, po sltsht^ Hi (stfdef.) På 1. 

mot slutet; aél\BLiisl^tFhy,sl(Bht 

Hi stf. fristående. 
*slätt p. sl^t ad v. Slut; t. ex. hä 

ä sl(Bt po bröä i husa (1. -i) nunan. 

vNyl Fby Kim Hi 



876 



*slätta s,—*8lÖ8k-öra. 



♦slätta 8. Xlätu Kr Terj svf., XlcUo 
Gkby NVet ut. gen. Disktrasa. 
— fsv. slaetta f. 'trasa, klut' no. 
sletta f. 'flig, pjalt' m. m. 

♦slätta v. slcU(a) Na Hsk Brdö Fö, 
slähta Ku sv. vb. intr. 1 Ån- 
ställa höslåtter. 

"'slät-tackla slfStaUa Po Ten Brom, 
slcetdkla Kim sv. vb. intr. 1 
= *slätkliva. 

'"slättare slätarä Fö, slähtarä Ku, 
slätar Na Hsk stm. 3 Slåtterkarl. 

'"slättar-hare slätarhara ut. pl., svm. 
Kalas efter slutförande av slåt- 
tern för året. Na 

*[slätt].dag *slätt(e)s- slähtisdq pl. 
'dagar stm. 1 Slåtterdag. Utö — 
fsv. slsetodagher m. 

*slätte släta ut. pl., svm. Ett slags 
sjögräs. Å 

♦slättra slätra 1. -o Fby, Xlätru Nu 
svf. Sladderkäring. 

*slätt.tid slättd stm. 2 Slåttertid. 
Na 

*slöd slyd Pä PeU Pg, slid Bo, slöd 
He, slyöd Kim ut. pl., stn. Slö- 
säd. 

""slödja slidjo ut. pl, svf. Slösäd. 
Å — Jfr Com* p. 26 (n. 129) 
slödie idm. 

*8lödje-[säd], -*sed slydiseäd ut. pl., 
stf. = fg. Py 

♦slödsäd shjndsmd ut. pl., stf. Slö- 
säd. Hi — Samma ord är väl 
slösa ut. pl., g.? idm. Å 

*slög I slyögiär) adj. Slö. Fby — 
Sdm. Nk. Dl. (Rz 627 a) VI. 
< *slöver < *sli0wer fsv. sli0slior 
fvsk. sliör (wa-stam). 

♦slog II slog- 1. Xlög- öb, Xleg^ Wp 
adj. Händig, slöjdkunnig. — fvsk. 
slégr 'listig' fsv. slögher 'skick- 
lig, kunnig', Vg. Uppl. Hs. No.; 



Bib., Schibb., Ser., LM., Lind, 
Ihre, Weste. Ingår även i sms. 
mun-^^^slög, qv. v. 

*slögmunna[dj slögmuna oböjl. adj. 
Vältalig. Vö 

[slöjd] *slögd slögd ut. pl., stf. Ksl 

'''slöjdig slöydi- adj. Händig, slöjd- 
kunnig, fallen för slöjd. vNyl — 
Rz 619 a ög. 

*slök(j)as I Uötjas Vö Or, Xlötm 
Kr Terj sv. vb. dep. 1 Visa sig 
vänlig (om hundar och andra 
husdjur). — Jfr hsv. sloka. 

*slök(j)as II Xlötsis sv. vb. dep. 1 
Snoka. Kr Terj — Jfr *sloka v. 

*slök(j)og Xlötju' adj. Vänlig, in- 
ställsam. Vö 

*slöm Xlöm- Kr, slöm Gkby NVet 
adj. 1) Dålig, svag. Kr 2) Spec. 
icke grobar (om säd). Gkby NVet 
— Rz 622 b Vb. Åm. VI., sliqmig 
Gd. 

""slösk Xlöusk Pm Px m Va nVa, Xlöysi 
Pm Px stn. 1) Slusk, okv. mVa 
nVa 2) Okv. för en vårdslös och 
snuskig kvinna. Pm Px 3) Pack, 
patrask, avskum. Pm Vö 4) Slö- 
säd. Pm Vö 

*slöska s. slöysJco svf. = *slösk 2. 
Ksl — Jfr no. sl0ysa f. idm. 

♦slöska v. Xlöush Pm Px Mx Kv, 
XlöysTc Pm Px sv. vb. intr. 1: 
1) Gå och plaska, t. ex. i dy 1. 
slask. Pm Px Mx 2) [åv] Traska 
i väg. Pm Px Kv 

*slöskare XlöusJcar (1. si-) stm. 3 
Slarver, slusk (okv.). Mx 

*slöskog 1. -ot XlöushU' Ped Pu Kr, 
Xlöuskot (1. si) Pm Px adj. 1) Håll- 
ningslös. Ped Pu 2) Slamsig. 
Pm Px 3) Sluskig. Ped Pu 

♦slösk-öra Uöuskora svn. Slusk, okv. 
Pm Mx Ped Pu (nifl.) 



"^slötter- '^'smala. 



877 



*slötter Uöutär ut. pL, stn. coU. 
Slödder. Np — da. sloter fk. 
'vårdslös person' (D.V.S.O.). 

"^smack 8. smnk stm. 1 Kyss. Å 

^smack a. smak adj. Smäcker, smärt. 
Nu O 

'^smacka s. I smaku Nkby nVa svf., 
smako Gkby NVet ut. gen., Far- 
kost (sjö-) i allmh.; ish. som lek- 
sak. — äda. smakke 'skib'. — Ing. 
ock i smss. bräd- o.*kila-*smacka, 
qv. v. 

'^smacka s. II smako svf. Stor fläck. 
Å 

*smacka v. smak(a) Sj vNyl Fby Kim 
Å Fö Brdö Pm Mx, smahka Hi 
Ku, [med glidljud:] smuik Pm 
Or sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Slå 
[vanl. -}- til o. d., i fö (Öb) o. s. 
v.]. A. a. o. 2) Kasta. vNyl Sj 

3) Insätta, nödga; t. ex. tom 
smäka^n tiförmyndarä 6. Sj vNyl 

4) [äv] Springa. Ped Pu 
^smajsk I smaisk ut. pl., stn. Stryk. 

Na — Jfr ""smask I. 

*smajsk II smaisk ut. pl., stn. Träck 
och issörja. Na 

*smajska smaisk(a) sv. vb. 1: a) intr. 
[ta, ti, tel, I fö(r)J Slå 1. smälla 
till ngn. Brom Pg Na Pm Px 
Vö Or Nkby nVa 2) Smacka. 
Gkby 3) Tugga med smackande 
ljud. Brom 4) Ljuda som när 
man går i träck 1. vatten; gå i 
sådant. Na b) tr. [|5^1. ««] Upp- 
äta. Brom Jfr *smaska. 

"^smak smak ut. pl., stm. Blodkorv, 
kokad i vatten eller mjölk. öNyl 

*smaka [sig] smak(a)-sä 1. -si sv. 
vb. rflx. 1 Lindrigt berusa sig. 
vNyl 

"^smaka s. förek. i uttr. va i smakun 
Vara berusad. Re 



smakad sm^aka- adj. Lindrigt be- 
rusad. Nyl EF Öb 

[smak]dag ^smaku- smakudqg 1. -dQ 
pl. -dagar stm. 1 Kalasdag. vNyl 
Na 

'^[smak]fång, *sxnaku-smukufagg stn. 
Råvara att tillreda mat av. Na 

[smak]-kaka ^smaku- smaku-kaku 
svf. Alldeles nybakadt bröd, som 
framlämnas för att ätas. Na 

[smak]-lördag *smake-? smoka- 1. 
smHkalauda(n) ut. pl., stm.(def.) 
Påsklördag. Nu 

'''smakog smaku(gär) Na, smako- Sbo 
Bo adj. 1) Med en viss smak. 
Na 2) Smaklig. Sbo Bo — Ingår 
ock i smss. god-, illa- och ren- 
"^smakog, qv. v.* 

"^smakta smakt O, smaft Nu sv. vb. 
intr. 1 Smacka. 

'''smal s. I smal stm. 1 Hop, mängd 
(t. ex. folk). Å Brdö — fvsk. 
smale m. 'hjord' no. smale m. 
& smal n. 'flok, hob, msBngde'; 
Rz 632 a 'hjord' Sm. Vg. HU. 
Dl. Hs., 'mängd' Bhl. Vg. Nk. 
Vm.; Uppl. Fryksd. 'skara, hop'. 

*smal s. II sm^äl ut. pl., stn. Smäll, 
buller. Sbo — no. smal n. Ingår 
även i sms. katt-^smal, qv. v. 

[smal a.] "^smala smMa oböjl. adj. 
Lmo 

*smala smal(a) Lptr Bo Sbo vNyl, 
smalCa) Fby Kim Pg Na Vö Or 
Ped Pu (mfl.), smal* Mx Must 
Kv Re, smal Py, smqla Hi Åhd 
sv. vb. intr. o. tr. 1: 1) Bullra, 
smälla. Py Lptr Bo Sbo Pg Fö 
Ku Brdö Mx Kv Re 2) [til &c] 
Slå till ngn. Brom Na Å Vö Or 
Ped Pu (mfl.) 3) Hugga omkull. 
Na 4) [kul, okul, ikul] Ramla, 
falla med brak. vNyl Fby Kim 

Hl 



878 



*smalbenad—8medJ€-'^o[mJn. 



Hi Pg Na Åhd 5) [ävj Hasta 
i väg, springa. Kv Ped Pu — Dis. 
'larma' (Rz 637 b),Uppl. 'smattra', 
Fryksd. 'prata'; no. smala v. 
'smsBlde, knage, knitre'. 

^smalbenad sm^lbäina Nyl, smal- 
beäna Sj oböjl. adj. Smalbent. 

'''smalbetta[d] smolbita oböjl. adj. 
Som har tunn egg (t. ex. om en 
yxa). Na 

^smallra s. smqldro svf . Hästskram- 
la. Sby Lfj 

^smallra v. smqidra 1. smaldra sv. 
vb. intr. 1 Skvallra, pladdra. 
Kim — Rz 637 b 'bullra, slamra' 
Sm. Vg., 'prata bullersamt och 
dumt' Vg.; Sörb. 'prata högt, 
skräna'; no. smaldra v. 'bjaeffe 
uopherlig, larme, sksalde'; LL 
smalra 'knarra, biälla'. 

smal[rynka], -*r3nikja smqlryntjo svf. 
Rynka, smalt veck. Py — Jfr 
bredrynka. 

smaltarm smqltarm stm. I Tunn- 
tarm. Fby Hi 

^smaps smaps oböjl. adj. (blott 
pred.) Drucken, full. Brom — 
Jfr kske hsv. snaps? 

""smask I smmh stm. 1 Smäll, lind- 
drigt slag. Ingå Ka Sn Po Brdö 
Fö Å — da. 'Ijudlig kyss' (D.V. 
S.O.). 

*smask H smash ut. pl., stn. coU. 
Skräp, obetydligheter. Ten 

*smaska smcisfcfa) sv. vb. intr. 1: 
1) [til, tel, fe«, <ä/,iyoYr;7Slåtill 
ngn. Na Å Fö Öb 2) Ljuda som 
när man går i vatten 1. träck; 
gå i sådant. Na — Rz 633 a 
'smällkyssa' Bl.; skott, smash v. 
'hugga, slå'. 

'''smatsa smats(a) sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Bullra. Po 



"^smatt (= smäll, slag) ingår i sms. 

ör-*smatt, qv. v. 
'^smatta smat sv. vb. intr. 1: l)Slå 

1. smälla till ngn. Na 2) Falla 

så att man blir sittande. Na — 

Jfr no. smatta v. 'smaske, smaskke 

med munden'. 
*smatter I snxatär ut. pl.,stn. Prat, 

skrävel. Na — skott, smatters 

idm. 
*smatter II smatär ut. pL, stn. coll. 

Röra av något, som gått sönder; 

hä ligär alt i ätt smatär. Py Strf 

— da. i smadder 'i kras'. Jfr 

^smatter, 
^smattra s. smatro svf. Sladder- 

käring. Na — Sk. idm; Dis. 

'kråkskramla' (Rz 632 a), 
[smattra v. kan i Nyld, EF o. ÖB 

äv. bet. 'prata, sladdra'. 
"^smattrog smatro(gär) adj. Talför, 

pratsjuk. Na 
^smattrus smatrus stm. 1 Storpra- 

tare, okv. Na 
"^smeda smed Na, sme Gtev sv. vb. 

tr. 1 Smida. — da. smede. 
'''smedan smedan 1. -on s vf def . Smeds- 
hustrun. vNyl mNyl 
smedje-*bälge smidihälna svm. Blås- 

bälg. nVa — Jfr fvsk. smidiu- 

belgr fsv. smi|>iub8elgher m. idm. 
smedjefan smtdifqn ut. pl., stm. Okv. 

på en smed. Nyl 
smedje-farbro[r] smidifarbru ut. pl., 

stm. Benämning på smed (mest 

i bspr.). Sbo 
smedje-flaga smifWur f plt. Smides- 

slagg. Nu — Sörb. 
smedje-fUsa smidifltsu svf. =fg.Ped 
smedje-fläkta smidiblähto svf. Blås- 

bälg. Fby 
smedje-'^o[m]n smegn stm. 1 Ässja. 

Da 



8medj€pu8t—[s^^. 



879 



smedjepust smidtpust stm. 1 Blås- 

bälg. vNyl 
smedje-^siminer smidmmbärut. pL, 

stn. Slagg, glödspån. Ped Pu Kr 
smedjefskam], -*skå[r]n 8mäi(j)8kuan 

Ru, sméshån Da Gsv ut. pL, stn. 

Järnavfall vid smide, glödspån, 

slagg. 
smedjesldt smidisht mNyl, snxidi' 

stjtt Strf Py, smisht Da Nu O 

Eg Wp ut. pl., stm. coll. Avfall, 

som vid smidet samlas i ässjan 

och smälter samman. 
smedjestabbe smidistaba svm. Städ- 

kubb. Nyl Kim nVa 
smedjestock smidtstuk stm. 1 = fg. 

öNyl — nht. schmiedstock äda. 

smedjestok idm. 
smedje-taket smiditqtji stndef. 

Skämtsam benämning på täcket. 

Kim 
smedjetång smtdttogg pl. -täggär 

stf. Smedtång. vNyl 
sxned-*orkla sntedarklu ut. pl., svf. 

Slagg. Brdö 
["^stnedskan] ^smedenskan ^män^Ä^aft 

svfdef. = *smedan. Sbo 
[smekas sniekas sv. vb. dep. 2 1. 1 

[mä nogon] Ställa sig in (hos 

ngn). Ka Sn Ingå — fsv. smekias 

vb. idm. 
*smesk smäisk ut. pl. stn. Välling 

1. grötartad massa, smuts, träck, 

snösörja m. m. Na 
*smeska smäisk(a) Ingå Na, smckJca 

Brdö sv. vb. 1: 1) tr. Kasta med 

fart. Ingå 2) intr. Slå till (1. om) 

ngn. Na Brdö 3) imp. Ljuda 

som t. ex. när man kastar en 

våt snöboll mot en vägg. Na 
*sme8ka [sig] smäisk-sä 1. sm. n^r- 

^ä sv. vb. rflx. 1 Smutsa ner 

sig. Na 



'''smeskog smätskofgär) adj. Eå, våt, 

fuktig, seg. Na 
^smeskHiitten smäiskrutin 1. -igär 

adj. Som tagit röta på grund 

av fukt eller väta. Na 
^smeta s. I smäito ut. pl., svf. 

= ^smesk. Na — LM 'barbouil- 

lage'. Lind 'geschmier', Weste 

'påte; tache'. 
*smeta s. II smäitu Mx nVa svf., 

smäito Gkby NVet ut. gen. Lie- 
sticka 1. hebryne. 
*smeta s. III smäito Kim, smäitu 

Hi svf. Hop, mängd. — no.smeita 

f. 
'''smeta v. I smäit sv. vb. tr. 1 

Bryna lie på ""smeta s. II. nVa 
*smeta v. II smäit sv. vb. tr. 2 

Slunga, kasta, smita. Bu — no. 

smeita v. 'slå*. 
[smeta v. III (= hsv.) smäiti pret. 

smäit sup. smäitit st. vb. tr, Eu 
*smicka? smika sv. vb. intr. 1 

Smacka. Nu O — Jfr skott, smeeg 

'kyss'. 
^smickra s. smikro svf. Smickrande 

fruntimmer. Na 
[smickra v. smikär sv. vb. .intr. 1 

Smeksamt hvissla åt en häst. 

Lptr 
^smickrog smikro(gär) adj. Smick- 

rande, inställsam. Na 
""smickras smikrus stm. 1 Smick- 
rande och inställsam mansperson. 

Na 
"^smid smidP (pl. smidar) stf. Kavel- 

dun, typha. Pm Px 
[smida böjes ofta starkt åtm. i 

vNyl Vö nVa (smäid smidi) Bg 

Wp (smäid smiöi) och användes 

även i bet. 1) Slå, t. ex. om en 

häst som har för vana att slå 

fötterna ihop medan den sprin- 



880 



*snndarspik —*8morntng. 



ger. Nyl EF 2) Smita, kasta. 

Rg Wp — smidand ful tis. All- 
• deles full (om kärl eller personer). 

Ped Pu 
""smidarspik smidagpik stm. 1 Smed- 
jespik, Fö 
"^sinideri ingår i sms. '''träsmideri, 

qv. v. 
*smidfull smtdful' adj. Alldeles full 

(om kärl eller personer). Sbo He 

Ped Pu (mfl. i nVa). 
[smid]holm *smide- smtdihoim stm. 

1 Tofs 1. samling av kaveldun. 

Pm Px 
'''[smid]klubb ""smide- 1. smedje-? 

smidikloh stm. 1: 1) Kaveldun, 

typha. Pm Mx Or 2) Blomkolv 

av fg. Pm Px 
^smidlig smidit' Pm Px, smtH-{l) Mx 

adj. Smidig, spenslig. 
''"smid-träck smiträk ut. pl., stm. 

Järnavfall i smedjan, glödspån, 

slagg. Eg Wp 
""smila (1. *smela?) smUa sv. vb. tr. 

1 Övertala ngn med smickrande 

ord. Na — Ez 633 a smila Sm., 

smyla Sdm. 'smeka*. 
^sminka smigk sv. vb. intr. 1 [tel] 

Slå till ngn. Mx 
'''smiska smisk sv. vb. tr. 1 = '''smila. 

Na — da. smidske v. 'smila, f jäsa'. 
'''smiskog smisjcu' adj. Stålbakad. 

Mx 
'''smiskprat smiskprqt ut. pL, stn. 

Skvaller. Na 
*smit s. smit stn. Kast, kastande. 

Na — Hs. (msk.) 'slag, hugg, 

stryk'. 
*smit a. *mff oböjl. adj. (blott pred.) 

Drucken, full. vNyl — Hs. 
*smita s. I smito Ksl, snitt Pm Px 

svf. Ögla i änden av nättelnen. 
'"smita s. II smito vNyl Fby Kim 



A Fö Ku, smttu Hi Brdö pl. 

obr., svf. Hop, mängd, massa. 

— Ez 634 a Svea- o. Götald. 
""smita p. smita förstärkn.-adv. fför 

t. ex. arg, förargad, full, nödig. 

vNyl 
""smitande smitandt förstårkn.-adv. 

fför adj. full. vNyl 
*smitfull smitful(där) Nyl, smtt/uj- 

där Ku adj. Alldeles berusad. 
*smitog smito(gär) adj. Smidig. Ka 
'''smitt smit pl. obr., stm. Stycke; 

varånda smit o bit. Ingå — Gd 

Kim. (Ez 633 b) Sörb.; Hs. Åm. 

smitter pl. 'smulor', Fryksd. smit 

n.; no. smitter m. 'smule, lidet 

gran'; fsv. smit f.? 'fläck'. 
*smittog smito(gär) adj. Smittande. 

Na — msv. smittogher adj. 'oren, 

besmittelig'. 
'^smock smok stm. 1 Kyss eller 

ljudet av en sådan. Py 
[smocka I smok(a) sv. vb. tr. 1: 

(bl. a.) 1) Kyssa. Po Py (mfl.) 

2) Säga en grov lögn. Pm Nkby 

3) Coire. Py 

^smocka H smok(a) sv. vb. intr. 1 

Smacka; han smoka o ät Brom 

(Nyl. n n:r 60). 
"^smojska smoysk sv. vb. 1: 1) intr. 

Tugga med smackande ljud. Brom 

2) tr. [% si 1. sä] Uppäta. Brom 
*smojt smoyt ut. pl., stn. 1) Smet, 

röra. Na 2) Örfil. Na 
""smojta s. smoyto svf. = *smesk. 

Na 
""smojta v. smoyt sv. vb. intr. o. tr. 

1: 1) Smeta. Na 2) Slå en örfil. 

Na 
*smojtog smoyto(gär) adj. Smetig. 

Na 
'''smoming smotiigg pl. obr., svf. 

1) Smörjning. Pm Px Korsn Mx 



*smos8la—*smål. 



881 



2) Smörj else, salva. Pm Px Korsn 
Mx — fvsk. smurning f.; SL Ld 
smoming^. 

*smossla ^mosi sv. vb. intr. 1 Smila. 
Vö 

^smotta sniot sv. vb. intr. 1 [täj 
Smälla 1. slå till ngn. Kim Na 

"^smuck smuh(är) adj. Vacker. vNyl 
— da. siiiuk idm; Ld. 

"^smucka smuka adv. Kvickt, pryd- 
ligt. Np 

*smuga smugu Nyl Na mVa nVa, 
smug* sVa svf. 1) Smygvrå. Nyl 
Ob 2) Prång; kilformigt inhäg- 
nad plats. Ksl Na sVa Nkby — 
fvsk. smuga fsv. smugha f., da. 
smuge; Nk. Hs. Vb. (Ez 634 b) 
Åm. UppL; Ser., LM, Lind, Sdt 
o. Weste. Ingår ock i sms. ängs- 
"^smuga, qv. v. 

*smugg förek. i nttr. i smiig I 
mjugg, i smyg. Sbo Ingå Ped 
Pu — da. i smug. 

^smuggel smugäl ut. pL, stn. Smugg- 
leri. Nyl 

'^smultbär smidtJxBr stn. Smultron. 
Ingå (Bsd) — Jfr Dl. smulterbär 
idm. 

*smulten smultin adj. Smul (om 
vatten 1. väderlek). Fö —smulti(t) 
vat^ Smult vatten. Nyl 

*smultra smtdtro Ingå (Bsds skgd), 
smtdtru Ngö nVa, {& -Xt), smtdtär 
Da Gsv Rg Wp Eu, s^niUtor 1. 
-tir Nu O svf. Smultron. — smult" 
ror plur. (men -ow sg.) Sbo Bo Tu 

smultrongubbe smujtroggobä svm. 
Smultronkart. Ku 

smutsbjöm sjnutsbtöfi pl. obr., stm. 
Snusker, okv. nVa 

smuts-Brigitta smtUs-brigf ut. pl., sf. 
Okv. för en snuskig kvinnsper- 
son. Ingå 



*smutter smutär stm. 1 Skruvmut- 
ter. Py — Av skruvs-mutter. 

*smyga smygo svf. Tågs fästande 
medels 'smygning' (o: dess trä- 
dande genom en ögla i tågets 
andre ände). Na (sjt.) 

*smygel smygäl stm. 1 Ett slags 
vinkelhake. mNyl öNyl 

*smygla smygäl sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Smyga. Na 2) Smuggla. Na 

[små a. små(är) Nyl Na, smoär Å, 
smuo Sj Py adj. Liten, fin, klen; 
t. ex. han ä so småär än, — små 
äv sä Småtokig. Ee — Sg. m. 
o. f. även i SM. o. Fryksd.; fvsk. 
fsv. smår adj. 

*små v. små sv. vb. tr. 3 Da Nu 
O Eg Wp, smiM (pres. -yär, pret. 
-ya, sup. -yat) sv. vb. tr. 1 Eu 
1) Försmå. Eu Estl 2) Förakta. 
Estl 3) Eata. Eu Estl — fvsk. 
små v., Ez 636 a Åm. 

[småaktig bet. äv. Liten, ringa, 
obetydlig. vNyl nVa (trol. mfl.). 

*småbehändlig småhihändli(gär) adj. 
Bortblandad, småslug. Ksl — 
Ez 636 b småbehändig idm Sdm. 

*småfel i tis. ha småfäil Gravidam 
esse. Sbo 

*småQätog småfiätu(gär) adj. Som 
tar små steg. Ksl Esbo 

små-*grön(e) smograun ut. pl., stm. 
Odonris, vaccinium uliginosum. 
Nu 

småklövar smuåklöyvar plt. Lätt- 
klövar. Fby 

^småknallog småknalogär adj. Liten 
och knölig(?); t. ex. rovona ä so 
småknaloga i <Jr. Ingå 

"^smål sniol vNyl mNyl Sbo, smtd 
Sbo, smol Na Esse Lmo, smal 
Hi Ko Hsk Brdö Sött Yö/smol 
A ut. pl., stn. 1) Smolk, smått 



882 



*småla 8.^*8inäch IL 



avfall (t. ex. av hö). A. a. o. 
2) Osämja. Ko — Dppl. (Rz 635 a) 
Ög. i bet. 1. Spegel Gloss. — 
Ingår ock i sins. hö-*smål, qv. v. 

"^småla s. sniolu Gsv, smolu Ngö 
svf. Smula, grand. — fsv. no. 
smola f.; Sm. (Ez 634 b) VI. Hs. 
— Som smola VR 29 a, SL, LL, 
Sp., Ser., LM, Ld, Sdt. 

*småla v. smol(a) Sbo vNyl, smola 
Gsv Fby Kim Pg Na, små^a 
Hi Fö Ku Brdö, smola Å, smal* 
Mx sv. vb. 1: a) tr. 1) Söndersmu- 
la. Gsv vNyl Fby Kim Pg Mx 
2) Hugga smått, t. o. m. nedhugga 
trän. Na 3) Smått äta. Å b) intr. 

1) [telj Hastigt begynna med 
något vågadt företag. Na 2) Resa 
oförväget (mest som vb. descr.). 
Na c) imp. 1) Snöa eller regna 
smått. Åhd Hi Kim Ka Sn 2) 
Värka smått (om smärtor). Brom 
(helst vb. descr.). — no. smola 
(o') v. 'knuse, splintre*; i bet. a 1 
Sm. Ög. Vb. (Rz 634 b) Fryksd.; 
Hs. 'arbeta med iver'; LL Ld 
Ihre Sdt W. smola v. — Ingår 
även i sms. *snösmåla, qv. v. 

*smålas smolas Na Vö, smolas Ngö 
sv. vb. dep. 1 Smula sig. — 
Åm. 

*smålemm[ig], -og smdlämu- adj. 
Klen, spinkig (om person). Ped 
Pu (mfl.) — W. smålemmad; 
no. smålimad (i') a. 

*små-liv smöltv ut. pl., stn. Fjärde 
magen hos nötkreatur. Da Nu 
O Rg Wp 

*smålog smolo(gär) mHylf smoltigär 
vNyl, smolo(gär) Na adj. 1) Upp- 
blandad med smolk. vNylmNyl 

2) Smulig, fin (t. ex. säd). Na 
små-*lunnor smålunur plt. Väv- 



block, som komma till använd- 
ning vid vävning av bottentyg. 
Ped Pu (mfl.) 

små-^^^lönnor smålöffor fplt. = fg. 
Ku 

"^småmas småmas sv. vb. dep. 1 
Minskas, avtaga. Ped Pu Kr 

^småmjölog småm^lu' adj. Halv- 
tokig. mVa nVa 

*8måmässling smuomälUigg ut. pL, 
stm. Koppor. Py — Jfr diger- 

0. stor-m. 

*8må-not smånöt pl. smånätär stf. 
Hasselnöt. Gsv 

*smånska smänskfa) sv. vb. intr. 1 
=^ '''småmas. Brom 

'^små-[sn5gnista], -^snjognista stnd- 
sntiugnist sv. vb. imp. 1 Snöa 
smått. O 

*småsnåtog småsnutu adj. Halv- 
tokig. Ped Pu (mfl.). 

'''småstripot smöstnpatär adj. Fin- 
strimmig. Da 

*smått ing. i sms. ^halvsmått, qv. v. 

^småtta smoto svf. Småtting. vNyl 

*småtter smotär ut. pL, stn. coll. 
Skräp, smått avfall. Nyl bli I 
gq 1. far i 1. ti smotär tis. Gä i 
kras. Sbo öNyl — Rz 634 a Svea- 
och Götald. Jfr "^smatter IL 

"^småvetande smdvähtandäKxi, smuå- 
vitand Fby oböjl. adj. Mindre 
vetande. 

*småvett[ig], -og 1. -en smätntugär 
vNyl, smävätu' nVa, smdvitin Nyl 
adj. = fg. — Weste 'frivole'; no. 
småvitug (i') adj. 

*smäck I smak ut. pl., stm. Grand, 
fläck; it äin (1. en 1. in) smak 

1. it smätjin tis. Icke det allra- 
minsta. Sn Ingå — Fryksd. 

*smäck II ingår i sms. *vuigel- 
smäck, qv. v. 



*8mäcka 8.—*smär. 



883 



"^smacka s. sniäko svf . Mängd. hop. Na 
^smacka p. smaka förstärkn.-adv. 

fför adj. drucken, fet, full, lat 

mfl. mNyl 
^smackande 1. -es sniäkandi Nyl, 

smäkandis Na adv. = fg. 
"^smäckaste förek. i smst. smäkasti- 

äin n. -åii pron. uttr. Hvarendaste 

en. Pä 
^smäcken smcUjt 1. -in adj. Vämje- 

1ig; osmaklig (om illa gräddadt 

bröd). Px 
*smäck-lat smäklatär 1. -latär adj. 

(ut. ntr.) Genomlat. vNyl 
'^sinäck(j)og smako(gär) Na, smäk^o 

Ko adj. Träckig, genom blöt; gelé- 
artad. 
*smäd smaö ut. pl., stn. Smädelse; 

Lån, hädelse. Nu "^smäd: smäda 

= hån: håna. 
^smäktig? ingår i sms. '^allsmäktig, 

qv. v. 
*smäl sm^l ut. pl., stn. Okv. för 

en smilande person. Na 
^smäla smt^l sv. vb. intr. 1: 1) Smila. 

Na 2) Prata skräp, jollra, sladdra. 

Na 
^smälgen? smäl^in adj. Smärt, smal 

(oftast med neg.). Bärgö 
[smäll smal stm. 1: 1) Regel i stock- 
lås. vNyi mNyl 2) Ventil (t. ex. 

på ångpannor). Na 
[smälla s. I smälo svf. = fg. i bet. 

1. Å 

^smälla s. II smälo svf. Hop, mängd. 

Na 
*smälla p. i uttr. smala kqldär 

SmällkaU. Ingå (fisd) 
^smällaste förek. i uttr. sniälasti 

fäitär Mycket fet. Hi 
"^smällfet smälfäitär (1. -fetär) adj. 

Smäckf et. vNyl Na — Weste idm. 
[sroäUfikon smälfikon stn. Peditus 



resonans. Na — Ez 637 b 'duktig 
örfil' allm. 

""smällfuU smäl/ul(där) adj. Smäck- 
full. Nyl (pass.) Na 

""smäll-hackor sniälhakur plt. Höns- 
bär, cornus suecica. Nkby 

smällknut smälknut stm. 1 Hårdt 
åtdragen band- 1. repknut. nVa 

smällskit smälskit Na, smäl/tt Hi 
stm. I Ljudlig fjärt. 

*8mällvinter^mä/i;^n^äirstm. 1 Smäll- 
kall vinter. Na 

''"smälog sni(BJ,o(gär) adj. Smilande, 
lismande. Na 

♦smält I smält stm. 1 Ksl Pä Brdö 
1. stn. Na Brdö 1) Ögla i allmh. 
Ksl 2) Vid notstången fastbun- 
den ögla, h vari notlinan fästes (vid 
vinterfiske). På Brdö 3) Stropp- 
i stövelskaft. Na — Ingår ock 
i sms. hak-^^smält, qv. v. 

"^smält II smält ut. pl., stn. Av- 
redning (t. ex. till soppa). Lmo 

♦smälta s. smälto Pg Fö, smäjto 1. 
smäXto Ku, smältu Hi, smält Estl 
svf. (pl. -ir Eg): 1) Lycka, ögla. 
A. a. o. 2) Snara. Estl — Uppl. 
(på nottelnen). — Ingår även i 
sms. ränn-*smälta, qv. v. 

♦smälta v. smält 1. smäkt sv. vb. tr. 
1 [ävj Avreda. Kr Lmo 

♦smältas smältas sv. vb. dep. 1 
Smälta (intr.). Wp 

*sa^lte]8mäjtä 1. smälta stn. Lycka, 
ögla. Ku Brdö 

♦smälter smältär stn. Stövelstropp. 
Ko 

♦smäl-trut smtsllrut stm. 1 Lismare, 
okv. Na 

♦smäl-trutog sm(Bltruto(gär) adj. Lis- 
mande, smilande. Na 

♦smär sm(er(är) adj. Förekommande, 
inställsam; glad och nöjd; «m^ 



884 



^smära —*smör-å'bröd. 



om mun tis. „mör i munnen". 
Kim Hi Na — no. smérin adj. 
's0dtalende'. 

*smära smtsr by, vb. intr. 1 Prata 
inställsamt och lismande. Na — 
Jfr fvsk. smia&ra no. sméra v. 

*smärtas smalas sv. vb. dep. 1 
Smärta, göra ondt. Nu 

*smätt smät stm. 1: 1) Slag, smäll. 
Na Mx Nkby 2) (ut. pl.) Grand ; 
smät^ Något litet. Mx Nkby; it 
smäti} Icke ett grand. Po — Jfr 
under slag I. 

*smätta s. smätu svf . Redskap, hvar- 
med man slår till någon 1. något. 
nVa — Ingår ock i sms. flug- 
"^smätta, qv. v. 

smäto svf. Vändspak för vävbom. 
Kim — no.smaetta f. 'dynggrepe'. 

""smätta v. smät(a) Po Ten Brom 
Fby Kim Na Fö Brdö Öb, smähta 
Hi sv. vb. tr. o. intr. 1 Kasta; 
slå; giva ett slag. 

*smöga 1. *smöja? ^wö^^a) Ingå Ka 
Sn Np Mx Re K v, smyög Py; 
pret. sm>öyg sup. smu^i Np Mx, 
1. sv. vb. 2 tr. o. intr. 1) Smyga. 
Ka Sn Np Mx Kv Re 2) Fläta 
pärtkorgar sålunda att parterna 
löpa snedt mellan övre och nedre 
kanten ; även : vid vävning träda 
nystanet mellan ränningstrådar- 
ne. Ka Sn Ingå 3) Inställsamt 
söka övertala. Py — fvsk. no. 
smeygia v., da. sm0ge 'kränga 
av'; Hs. Vb. (Rz 634 a) Dl. Uppl. 
Under formen smöja v. LM 'böja', 
Sdt 'traducere, per foramen vel 
angustum', Weste 'enfiler'. 

*sniöga [sig] smyög-si sv. vb. rflx. 
2 Genom prat ställa sig in hos 
någon. Py — fsv. sm0ghia sik 
v. 'slinka, glida'. 



*smögla [sig] smöul-^ä sv. vb. rflx. 

1 Smyga sig (av 1. bort). Ped 

Pu — Jfr no. smygla v. 'indynde 

sig på en lav made'. 
"^smögsel smögsäl (1. -hs) pl. alar 

stm. 1 Ett slags vridbar vinkel- 
hake. Px Korsn Mx 
*smöl sm4^ ut. pl., stn. Smula, 

grand. Ku — Rz 635 a smöl ög., 

smöle Sk.; Weste smöle n. 'hö- 

smolk'. 
"^smöla smöl* Sby Lfj Np Mx, sniölu 

Re svf. Smula. 
*smölas smalas sv. vb. dep. 1 Smula 

sig. Np — Jfr LM smöla v. 

'smula'. 
"'smöljra sniöigär sv. vb. intr. 1 

Smula sig. Vö — Jf r Hs. smölja 

v. idm. 
^smöras smöras sv. vb. dep. 1 Bliva 

smör (vid kärnande). Ksl Sj vN yl 

Pm Vö NVet 
smörgräs smörgräs stn. (vanl. ut. pl.) 

1) Fetknopp, sedum acre. Strf 

2) Kohvete, melampyrum pra- 
tense. Kim Lmo — Rz 636 a i 
bet. 2. Nke 

[smörja smörg [åv] vNyl, smöri [år] 

Mx nVa sv. vb. intr. 2 (böjn. 

vanl. = hsv.) 1. (sällan) 1 Hasta 

i väg, springa. 
smörjare smörgarä 1. smöri^arä stm. 

3: 1) På sjön kastad smörgås 

(Dalin bet. 2). Ingå 2) Bjässe. Sött 
'^'smörjas smärtas ut, pL, stn. Smörja. 

Nu 
'''smörjest smärist ut. pl., stf . Smörja. 

Gsv — Jfr, ang. avledn.ändel- 

sen, hsv. ångest, 
'''smörjläder smörgltsdär (& -gh) ut. 

pl., stn. Smorläder. Fö 
*8mör-å-bröd smör-o-brS Nyl Öb 

(pass.), smör-u-brö Na, smör-ohro 



"^smör-å-gås—fs^ra s. 



885 



Åhd, smör-o-bryö Sj Py Kim (där 
även -i*-), smör-o-hryO Fby, smör 
(1. smyör)'0-b7i/ö Hi, smär-o-bre 
Bo ut. gen. o. pl. Smörgås. 

*sinör-å-gås smör-ugäs ut. gen. o. 
pl. Smörgås. Na Analogiskt med 
fg. o. följ. 

^stnör-å-kaka smör-u-hahu ut. gen. 
o. pl. Smörgås. Na Jfr %ås-kaka, 
'^gås-å-kaka. 

*smöröga smm-öga Nyl, smöryöga 
Sj Py Kim, sniöryfjga Fby, smör- 
yöga Hi, smärega Bo svn., sni^eröu 
Gsv svf. Smörklimp i upplagd 
gröt och anv. till att doppa denna 
i vid ätandet. — Rz 635 b Hs.; 
no. sxnerauga n. 

[snabb bet. äv. Vacker. Nu — Jfr 
betydelseutvecklingen i adj. fix 
(p. 194 a). 

♦snabba snab(a) Bo Ingå Fö Ku 
Brdö Ped Pu, ftiaba Kkr [vanl. 
-(- op &o\ Uppsnappa. — no. 
snabba v. 'rapse, småstjaBle' mlty. 
snabben 'schnappen'. 

snabbfot[ad], *-og snabfoto(gär) adj. 

Na 
*snack*-om snaköm ut. pl., stn. Snack, 
prat. Po Ten Eg. kske imp. -(- 
prep. 
"^snadd snad stm. 1 Spets i allmh.; 
spec. mösskärm. Nu O — no. 
snaddm.'fremståendespids'. Ing. 
ock i smss. möss- o. släd-^^^snadd, 
qv.v. SL skepssnadd 'skeppsför'. 
'^snafs sna/s ut. pl., stn. Skräp, 
strunt; hä ä bara snafs; pas igga 
prat snafs! Nyl — da. snavs; 
Sk. (Rz 638 b). 
"^snafsa sna/s(a) sv. vb. tr. 1 [i sä] 
Förtära med glupskhet. Fby Kim 
Hi — Rz 644 b Götald; Fryksd. 
'nafsa och bita (om hundar)'. 



"^snafsog snafso(gär) adj. Tarvlig, 
dålig. Nyl — da. snavset; Rz 
638 b 'orenlig, smutsig' Sk. Gd. 

"^snak snqk ut. pl., stm. Förkänsla; 
t. ex. la hqr-^fiatjinufrosan.Kv 

*snaka snäk(a) Nyl Fby Kim, snahka 
Hi sv. vb. intr. 1 Objuden in- 
finna sig vid gästabud, snugga, 
snylta. — fvsk. no. snaka v. 
'luske, snuse omkring for at få 
fat på noget', da. snage v. 

*snakare snakarä Nyl Fby Kim, 
snahkarä Hi stm. 3 Snyltgäst, 
snuggare. — da. snag m. idm. 

*[snak]bisse, *snake- snahabisi svm. 
= fg. vNyl mNyl 

*[snak]buss, *snake- sndkabus stm. 
1 = fg. öNyl 

*[snak]dag, *snaku- snahuda pl. -da- 
gar stm. Dag, på hvilken man 
får leva för intet. öNyl — Gen. 
av inf.! 

*snall snål stm. 1: 1) Hål, hvar- 
igenom rem trades i pjäxa eller 
sko. nVa 2) Rem i fg. Na Jfr 
'''snoU. 

*snallring snalrigg stm. 1 Ring i 
fg. bet. 1. nVa 

^snappla snapul sv. vb. tr. o. intr. 
1 Nafsa. Nu 

[snar; komp. (med adverbial bety- 
delse) snaråndi Ingå Sn Kim, 
snqrandi vNyl Fby Hi, snaran 
Sbo. I Mx lyder komp. snära^ 
superi, snarast 

[snara s. med u-omljud: sn<)m Ped 
Pu, snäru Ngö Nyl Kim Pg Na 
Nkby nVa, snäro Gkby, sn(Pru 
Hi, sn^ro Sbo (& -ä), ÄW^r*Mx 
Bä svf. (i Gkby utan genus). 
— Även i fsv. snaera f. o. da. 
snaere, som böra förklaras på an- 
nat sätt. 

112 



886 



f*snara v. IJ—*snasJca [sig]. 



[*snara v. 1] *snära snar (a) sv. vb. 
tr. 1 Strypa i 1. med snara. Ksl 
Sj — fvsk. no. snara fda. snarse 
v., Hs. snara 'fånga fåglar'. 

'''snara v. II snar (a) sv. vb. intr. 1 
[ner] Falla, ramla. Ingå (Bsd). 

*snark snark (pl. obrukl. 1. sälls.) stn. 
Snarkande; snarkning. Nyl Na 

*snarka snqrh sv. vb. intr. I Skygga, 
om häst. Da Nu O Eg Wp 

*snarp s. snarp ut. pl., stn. 1) Fjor- 
årsgammalt gräs på ängar. Pä 
2) Sjö- 1. annat gräs på ryssjorna 
om våren. Pä — Hs. No. 'agn- 
borst'. 

*snarp a. snarpär diå]. Skarp, hvass. 
Fö Ku Brdö Ngö Gsv — fvsk. 
snarpr no. snarp, Rz 649 b snarp 
(skiftande bet.) Kim. Gd Hs. Hjd. 
snarpen Vg. 

*snarra snar (a) sv. vb. intr. 1: 
1) Smått morra. Ingå 2) Knota. 
Ingå — da. snarre 'brumme,knur- 
re' (D.V.S.O.). 

[snar]stek *snäru- snärustäik stn. 
Bännknut på en snara. Na 

*snarstucken snqr§tukm\Agär m^yl 
Na, snqr§tutji vNyl, snqr§lutji- 
Fby adj. Snarsticken. 

*snart-om snqlom adv. Snart. Da 

*snarv s. I snarw stn. Snara. Nu 

*snarv s. II snarv ut. pl., stn. Be- 
styr, möda, bråk. Hi Kim 

*snarv a. snarw- adj. Skarp, sträv. 
Nu 

*snarva I snarv(a) sv. vb. intr. 1 
Ha strängt arbete. Hi Kim 

*snarva II snarv(a) sv. vb. intr. 1 
Skrävla, pladdra. Kim — Ez 
639 b 'morra och vilja bitas (om 
hundar)' Uppl. Mp., Hs. No. idm; 
änsv. (Petri Erici post. enl. Schibb. 
383 a) LM Lind. 



*snarvel snarvcä vNyl He Sbo Py 
(mfl.), snarväl Kim Hi Na Mx 
Kv ut. pl., stn. 1) Hundmorr, 
Nyl Fby Hi 2) Oljud, gräl. A. a. o. 

*anarvig snarvigär adj. Trasig; snus- 
kig. Ngö 

*snarvla v. snarvla vNyl He Sbo 
Py (mfl.), snarväl Fby Kim Hi 
Na Kv Mx sv. vb. 1: a) intr. 
1) Morra. Nyl Fby 2) Skrävla, 
prata och föra oljud. vNyl Fby 
Kim Hi Na Kv Mx b) tr. [t sä 
nogo] Glupskt förtära. vNyl — 
fvsk. snarfla 'ralle'. 

"^snarvla s. snarvlo Ka Sn, snarrio 
Na svf. Okv. för en kvinnsper- 
son som '''snarvlar i bet. a 2. 

*snarvlog 1. -ot snarvlo(gär) vNyl, 
snarvlo(gär) Fby Na, snarvlugär 
Hi, snarvlotär 1. -ogär Kim adj. 

1) Morrande, ilsken (om hund). 
vNyl 2) Fallen för att *snarvla 
i bet. a 2. vNyl EF 

'''snarvlus snarvhAS stm. 1 Okv. för 

en mansperson, som är *snarvlog 

2. Na 
*snarvog 1 1. -ot snarvugär Hi, snar- 

votär Kim adj. Mödosam, bräk- 

sam. 
*snarvog II 1. -ot snarvo(gär) 1. 

'Otär adj. Skrävlande. Kim 
"^snasa snas(a) sv. vb. intr. 1 Nosa; 

snoka. Ingå Sn nVa — no. snäsa 

v. 'snuse efter'; jfr Uppl. snäs 

'näsa, nos'. 
*[snas]hösk, *snase- snasahöusfji stn. 

def. Snytet, näsan. Kv 
"^snaska sna8k(a) sv, vb. tr. o. intr. 

1: 1) Noga söka och samla. Na 

2) Snatta. Kim — Ez 639 b i 
bet. 2 Vb. Sm. 

*snaska [sig] snusk mr-§ä 1. -^ sv. 
vb. rflx. 1 Söla ned sig. Po Ten 



*8na8ker-*snegia v. 



887 



Brom — Jfr fiz 639 b snaska v. 
'äta som svin' Götald. 
^'snasker snaskär pl. obr., stm. Snus- 
ker, okv. Ka Sn Po Å Fö — 
Rz 639 b Götald. 
"^snasselhammare snasäl-*amarä pl. 
-amhrar stin. 3 Okv. för en i tal 
eller åthävor slarvig person. Sn 
"^snasseltask snasältask stm. 1 Okv. 
för en person, som spiller om- 
kring sig. Ingå 
"^snassla snasäl sv. vb. intr. 1 Tala 

otydligt. Ingå Ka Sn 
'^snast snäst stm. 1 Notrep. Ngö 
"^snattra s. snatro Na, snatär Gsv 
svf. 1) Skramlande fågelskräm- 
ma. Gsv 2) Snattrande och skvatt- 
rande fruntimmer. Na — Ez 
640 a 'pratsam mun eller kvinna' 
Sk. 
[snattra v. snatär sv. vb. intr. 1 
(bl. a.) 1) Skratta, om skatan. 
Da Gsv 2) Smattra, t. ex. om 
regn. Da Gsv Ru 
*snattrog snatro(gär) adj. Snatt- 
rande, flinande. Na 
*snav s. snqv stm. 1 Hjulnav. Mx 
nVa — änsv., i Bi b. JSyr. 33 
itt hiulsnaff; s- är väl gen.-änd. 
i fg. ordet. 
*snav? a. snau- adj. Snål. Nu — Jfr 

hsv. snöd? 
*snava snova sv. vb. tr. 1 Glupskt 
sluka. Nu — no. snäva v. 'snage, 
naske, rapse'. 
*snavla I snavul sv. vb. tr. 1 Girigt 
roffa åt sig. Nu — no. snavla 
v. 'snage, naske, rapse'. 
*snavla II snavul sv. vb. intr. 1 
Snäva. Nu — Sm. (Rz 640 a) 
Hs.; no. snjåvla idm. 
^snavog snavu(gär) adj. Snubbel- 
fotad (om mska 1. häst). Na 



*8naxa? snt\aks sv. vb. intr. I Lapa 

(om katt). Eu 
"^sneda snäid(a) Sbo öNyl, snäig 

Hvbfj, snäij Wp, [avljud till] 

snida Py Kim Na sv. vb. tr. 2 

Wp 1. 1 f. ö. 1) Snedda. Sbo 

öNyl Kim Na Hvbfj 2) Plöja 

andra gången (snedt över). Wp 

- Sörb. i bet. 1, Nk. (Rz 641 a) 

i bet. 2; Spegel Gloss., Ser. Ld 

Sdt Ihre Weste. 
[snedd snäiö Da, snäij Ru Wp, 

snaij Nu O stm. 1 Da Ru 1. stn. 

Nu O Wp Fåra, plöjd snedt över 

en åkerteg. 
*snedda snäd sv. vb. intr. 1 [t] 

Snudda vid. Hvbfj 
*sned[d?]knut snedknut stm. 1 Ett 

slags byggnadsknut. Fö 
[sneddning snäinigg (pl. -ttar) stm. 

1 Sned fåra över åkerteg. Ru 
*snedkniv snätkmv stm. 1 Bandkniv. 

Nu 
'''snedmunna(d) snäidmuna oböjl. 

adj. Snedmynt. Sbo Bo 
*snedog 1. -ig snäido- Sbo, snidu(gär) 

Nyl, snidi- Np Mx Kv Re, snigi- 

Hvbfj adj. Sned, vind. — Ingår 

ock i sms. hack-*snedog, qv. v. 
*snedska f örek. i tis. po snäisko På 

snedden. Po Ekn Sn 
*snedt? snät{-an, -a,-) adj. Sned. 

Wp 
*sned(t)-[bakeft], -*bakett snébakät 

ad v. om vind, som blåser snedt 

mot båtens akter. Nu 
sned-vinkel snidmntjil pl. -vigklar 

stm. Ett slags vinkelhake. Py 
^snegla s. sniglo svf. Okv. för en 

person, som "^sneglar. Na 
""snegla v. snigäl sv. vb. tr. 1 „Av 

snålhet skrapa 1. skinna från 

andra". N^ 



88S 



*sn€glog I—*sniekrerntng. 



*sneg\og I sntglo(gär) adj. Fallen 
för att "^snegla. Na 

*sneglog II snäglO' adj. Våt och 
hal. Ko 

*snekog? sniku- adj. Knapp. Vö 

*snela snila sv. vb. intr. 1 Hushålla 
ytterst noga. Na 

*snep snaip stm. 1 Inhuggning i 
stock. Nu — Ingår även i sms. 
*kärling-snep, qv. v. 

*snepa I snijm svf. 1) Tygflik. Nyl 
2) Liten gädda. vNyl — Rz 644 a 
i bet. 1 Vb. 

*snepa II syiipa svf. Spene. Wp 

*snepe snij^a Gsv Bo Fby Kim Pg 
Na Vö, snäpa Ko Kv Re nVa, 
snep^ sVa svm. Snibb, hörn, spets. 
— no. snepe (e') m. Ingår ock 
i sms. ör-*snepe, qv. v. 

*snepel snipil stm. 1 K v Nkby 1. 
ut. gen. Gkby Sup. 

*snepog sntpun adj. Spetsig. Ru 

*snepog-hatt snipuhat stm. 1 Mössa 
med skärm. Ru 

*snes snäis mNyl vNyl Fby Kim 
Ku nVa, mes Å Fö stm. 1: 1) Med 
tvärslåar försedd i marken ned- 
slagen stake, hvarpå hö eller säd 
sättes att torka. mNyl vNyl Fby 
2) Järnaxel, som kringvrider övre 
kvarnstenen. Ksl Fby Kim Å 
Fö Ku nVa 3) Skyl, ish. havre-. 
Po — fvsk. no. sneis f. 'pinne' 
fsv. snes f. 'kvist'; Rz 641 b i 
bet. 1 & 2 1. d. Vg. HU. VI. Dl. 
Hs. Jtl. Åm. Vb. Nb., i bet. a 
VI. Vm. Dl. Gstr. Mp. Åm. In- 
går även i sms. havre-^^snes, qv. v. 

*snesa s. snäiso Py Bo Ksl Kim 
Gkby, snäisu Brdö, snäis Mx svf. 
(i Gkby ut. gen.) 1) = '''snes 1. 
Ksl 2) = *snes 2. Py Bo Kim 
Brdö Mx Gkby 3) = *snes 3. 



Ksl Bo — Rz 641 b i bet. 2 
Vb. 

*snesa v. I snuis(a) sv. vb. tr. 1 
Uppsätta hö eller säd på *snes 1. 
Ksl Po (mfl.) Fby — fvsk. sneisa 
(annan bet.), no. sneisa (= *snesa), 
Uppl. Hs. Fryksd. 

*snesa v. II snäis(a) sv. vb. tr. 2 
Skada, eg. kske 'skära' f < *snci6- 
sa]; t. ex. köldi} ha snäisi kgpiä 
i nat. Ksl 

""snesan-stake snäisanstaJca svm. 
= *snes 1. Po 

*sneva s. snivu Njd Fby Kim Pg 
Na nVa, snävu Hi svf. Snipa, 
liten fisk ish. gädda. — Ingår 
ock i sms. gädd-^^sneva, qv. v. 

*sneva v. sniva sv. vb. intr. 1. tr. 
1 Bli snäv 1. göra något så att 
det blir snävt 1. trångt. Na 

*snevel? sneväl stn. Väst. Ru 

*snevog snivu(gär) adj. Snäv, allt- 
för trång. Na 

*sni S711 stn. Snöfall. Na 

*sni(a) sni Na Np Mx Kv Vö nVa, 
ffit Re sv. vb. imp. 1 Na 1. 3 
Öb Snöa. — Dl. Jfr *snya. 

"^snibba snibu svf. Snäppa, totanus. 
Ngö 

*snicka snik(a) sv. vb. tr. o. intr. 
I Snickra. Wp Pä Lptr Hi Na 
A Öb — äda. snedeke fsv. no. 
snikka änsv. snicka; Bl. Vb. Jtl. 
(Rz 642 a) Sm. 

*snicklas? snihlas sv. vb. dep. I 
Smyga sig. Nu (Danell '''sneglas.) 

'"snickrera sniMr(a) Nyl (kort -i- 
vNyl) Na Pg, snikréär(a) Sj Py 
Kim sv. vb. tr. o. intr. 1 Snickra. 

'''snickrering snikrérigg stf . I Snick- 
rande, snickring. vNyl 

^snickreming snikrértiigg stf. 1 = f g. 
vNyl 



*8nieksnaclca'^ ^t-ur. 



889 



"^snicksnacka sniksnak(a) sv. vb. 

intr. 1 Snacka, pladdra. vNyl 
^snifsa snips(a) Nyl Ped Pu, ^e/sa 
Ku, /fiypfa Kkr sv. vb. tr. o. 
intr. 1: 1) Avskära (hastigt). Ped 
Pu 2) Skära 1. klippa hår. Kkr 
Ku 3) Snatta. Nyl — Rz 642 a 
allm. i bet. 1, 'hastigt och lätt 
nappa åt sig' Vb.; Sp. Ld Sdt 
Ihre W. i bet, 1. 
'^snifsen 1. -ig »nipd- 1. sni/si- adj. 
Snarsticken, tyckmycken, harm- 
se. vNyl Kim Fö (blott -in). — 
Jfr fvsk. snepsa v, 'afvise uhov- 
1ig' no. snefsen a. 'spydig, bi- 
dende'. 

"^snigla smgäl sv. vb. intr. 1 Ha 
brännande känsla i ansiktet till 
följd av köld. Vö 

*snila 1. *snela? snila sv. vb, tr. 
1 Långsamt hugga 1. tälja 1. hyvla 
ett trä. Na — Kske < '''snidla. 

"^snilka sntlk sv. vb. tr. o. intr. 1 
Vara girig 1. snål; av sådan or- 
sak skinna andra. Na<*snfkla? 

*sniog snio(gär) adj. Snöande. Na 

*snip I snip ut. pl., stm. Uppdik- 
tadt namn i en barnlek. vNyl 
mNyl 

*snip II sntp ut. pl., stn. Det inre 
av en ihålig spets; inre sidan 
av en båtför. Na — Hz 643 b 
'snibb' m. m. Vb. Sm.; Lind snip 
m. & snipe n. 'schnautze', Sdt 
snip 'snibb'. 

'''snipa snip sv. vb. tr. I Tillspetsa, 
hoptränga. Na 

"^snipnäsa 1. -nåise smpniisa vNyl 
Kim, snipn^sa Hi A stmf. 1 Okv. 
för en person med lång och hvass 
näsa. 

*snipnäsad snipnäsafgär) adj. Hvass- 
näst. vNyl — no. snipnasad adj. 



'''snippa snip sv. vb. tr. 1 Åderlåta. 

Mx — Jfr hsv. snäppare m. 
^snippare snipar stm. 3 Person, 

som har till handtverk att åder- 
låta. Mx 
*snipprig snipri- adj. Dyster, hemsk. 

Nu O — no. snipplen adj. 'ned- 

slået, sergende'. 
^snirka 1. -ja s. snirki Nu O Wp, 

snirk (pl. -nu) Ru svf. Rynka, 

veck. — Kske hithörande ord 

hellre *sn)rrk-? Jfr *snurk(j)a o. 

*snyrka. 
*snirk(j)a v. snirki sv. vb. tr. 1 

Rynka, snörpa. Ru — Jfr *snurk- 

(j)a o. *snärk(j)a. 
*snirk(j)a [sig] snirki-sä sv. vb. rflx. 

1 Krumpna. Gsv 
*snirk(j)as snirkuas sv. vb. dep. 1 

= fg. Gsv 
'''snirkog 1. *snirk(j)ot snirku Ru, 

snirkuat' NuWp, snirknätär StRg 

adj. Skrynklig; rynkad, snörpad. 
*snirp snirp ut. pl., stn. Snörpning 

på munnen. Na 
*snirpa s. snirpo svf. Okv. för en 

sipp och tillgjord kvinnsperson. 

Na 
*snirpa v. snirp Na Wp, snirpi O 

sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Snörpa 

(på munnen). Na — Hopsnörpa. 

Nu O Wp 2) Snäsa. Na 
*snirpog snirpo(gär) adj. Sipp, till- 

gjordt högfärdig. Na 
*snirvla snirvlo svf. Liten fisk (av 

hvad slag som helst). Ksl Sj Po 

Ten 
"^'snisk snisk ut. pl., stn. Hemligt 

tal, tissel och tassel. Na 
*sniska snisk sv. vb. intr. 1 Tissla 

och tassla, skvallra. Na 
*sni-ur sniur ut. pl., stn. Snöyra. 

Na 



894 



*snubbvantf€j—*snurrog 1. ot 



*snubbvant[e] snobvatft stm. 1 Vante 
med särskildt rum blott för tum- 
men. Sött 

*snuck snuk stn. Snyf tände ; snyft- 
ning. Na 

*snucka 8nuk(a)BY.v\).\niT. 1 Snyfta. 
Pby Na Np — no. snukka nit. 
snukken v. idm; äda. snukken 
'gråt'. Jfr *snukta, *snykta. 

^snudda snudo svf . Litet sår, skrå- 
ma. Na 

^snuddog 1. -ot snttdo(gär) 1. -otch' 
adj. 1) Nära klippt (om får). Kim 
2) Homlös (om ko). Drfj Vfj 

"'snugga s. I smigo svf. Landtunga 
mellan två sjöar. Sj — Jfr fvsk. 
SHQggr a. 'kort'. 

'"snugga s. II snugo svf. Lämning 
efter mat. Pg — No. Hs. snugga 
f. 'smula, bit'; Lind 'biszgen'. 

'''snugga v. I snug sv. vb. intr. 1 
Böka med pipsnugga. Na 

^snugga v. II snofjffa) sv. vb. intr. 
1: 1) Flacka omkring. Fö 2) Kom- 
ma objuden till gästabud. Da 
Gsv Nu O 

*snuggare snogarä (& -ti-) Å, snugar 
Da Gtev Nu O stm. 3 Snyltgäst. 

*snuggog snugo(gär) adj. Kort, av- 
stympad. Na — fvsk. SHQggr adj. 

^snukta stmkt sv. vb. intr. 1 Snyfta. 
Mx — fvsk. snqkta v., Sörb. — 
Jfr *snykta. 

*snuot snt\uvat- adj. Skev, vind. Wp 

*snurk(j)a v. snnrki Gsv, ^nurA; Na 
sv. vb. tr. 1 Snörpa, hopdraga, 
rynka. — Jfr *snirk(j)a o.*snärk(j)a 

*snurk(j)a s. snurkj^ svf. Skrynkla, 
rynka. Na 

*snurken snurki- adj. Snörpad, 
skrumpen, rynkig. Na Nu O Ru 
— fvsk. snorkenn fsv. snorkin, 
Rz 641 a Svea- o. Götald. 



*8nurk(j)og 1. -ot snurk^gär) Xa, 
snUrktiat Gsv adj. = fg. 

*sniirr I snur stm. 1: 1) [pl. obr.) 
Bukt, knorr (t. ex. på en svans). 
He 2) Fnurra på tråd. Kim Strf 

Py 

*snurr II snur ut. pL, stn. Ljudet 
som höres när en katt spinner 
(Po Ten Brom Na) eller när 
bromsar surra (Sn Ka Ingå); i 
allmh. surrande ljud. Na — no. 
snurr m. 

*snurr III snur stm. 1 Morrhår. 
Ngö 

'''snurra s. snuro svf. 1) Fnurra. 
Nyl 2) Argsint person (okv.). Sa 
dra po snuroff tis. Skratta, le. Ku 

[snurra v. I snur(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Spinna (om katt). Fld allm. 

2) Surra: om flugor, bromsar 1. 
andra insekter. Åhd Na Kim Hi 
Ka Sn Ingå — Ez 647 b i bet. 1 
Götald; mit. snorren v. 'brumma, 
morra'. 

"^snurra v. II snur(a) sv. vb. intr. 
1: 1) Fnurra sig. öNyl k 2) Fnur- 
ra, snäsa till. Na — Sörb. i bet. 2. 

^snurra v. III snur(a) sv. vb. intr. 
1 Åka kana. Sbo 

'"snurra [sig] snur(a)-sä 1. -si 1. -säi(j} 
sv. vb. rflx. 1 Slå sig i fnurror 
(om hårdt tvinnad tråd). Nyl 

^snurras snuras sv. vb. dep. 1 = fg- 
Nyl 

*snurrbock snurhok A Brdö Na, 
snurhohk Ku stm. 1: 1) Snurra, 
trissa. Å Ku Brdö 2) Okv. för 
en fnurrig person. A. a. o. 

*snurrog 1. -ot snuro(gär) Na A, 
snuru(gä)r Brdö, snuru- Ped Pu 
(mfl.), snoro(gär) Kim Na Ku Fö, 
snorotär Kim, snorugår Hi adj. 
Fnurrig, ledsen, snäsig. — Bz 



*snurr'8pira—'Sn^Khdl, 



895 



647 b Bl.; no. snurren 'lidl for- 
naBrmet, stedt'. 

^snurr-spira snur^ptr svf. Morrhår. 
Wp 

*snurvel I snurvU (pl. -Har) stm. 1 
Propeller Po Brom Jfr ock sms. 
väder-*snurvel. 

*snurvel II 1. *snorvel snurvil (pl. 
-Har & -vlar) Na, snorvtl (pl. -vlar) 
Sbo Bo stm. 1: 1) Argsint 1. snä- 
sig mansperson. Na 2) Pojklym- 
mel. Na Sbo Bo 

*snurvla s, snurvlo svf. Argsibba, 
okv. Na 

^snurvla v. I snurväl sv. vb. intr. 
1 Vara arg och tvär, snäsa. 
Na 

*8nurvla v. II snurväl sv. vb. intr. 

1 Snövla, tala i näsan. Na 
"^snurvlog I snurvlo(gär) adj. Vresig 

och snäsig. Na 
^snurvlog II snurvlo(gär) adj. Snöv- 

lande. Na 
[snus snus ut. pl., stn. Stoft. Pg 

snus stm. 1 Pris snus. Ngö -— 

no. snus m. idm. 

snii^ ut. pl., stn. Snus. O 
[snusa snus(a) sv. vb. a) tr. o. intr. 1 

Snoka, uppsnoka. Nyl Ku b) intr. 

2 Nysa. Ngö 

snusa sv. vb. intr. 1 Nosa. Gkby 

I hsv. bet. sniis. sv. vb. intr. o. 

tr. 1. O 

no. snusa v. 'snofte, veire, spore 

efter noget'. 
snusask sniåsash stm. 1 Snusdosa; 

anv. även som okv. Kim 
snus-fång snus/agg ut. pl., stn. coU. 

Tobaksblad m. m. att bereda 

snus av. Na 
snusglad snusglQd(är) adj. 1) Till- 

gjordt glad. Na 2) Skadeglad. 

Na 



snushorn snushorfi stn. Näsa 
(skämts.). Na — fiz 647 b allm. 

snushuggare snus(h)o(iarä Fö, ^»i^- 
hugar Ko Hsk stm. 3: 1) Snusare. 
Fö 2) Den som fått yttersta 
(lägsta) platsen vid gästabuds- 
bordet. Ko Hsk 

*snusk I snusk stm. 1 Snuskor, okv. 
Na 

*snusk II snusk ut. pl., stn. Sno- 
kande, sökning. Na 

*snuska s. I snusko svf. Nos på 
hund eller säl. Kkr 

*snuska s. II snusko svf. Okv. för 
en kvinna, som jagar efter ny- 
heter och skvaller. Na 

*snuska v. I snu§}c(a) sv. vb. intr. 
1 Smutsa; lorta. vNyl 

'"snuska v. II snusk(a) Kim Pg Na 
Hi, snusk(a) Nyl sv. vb. intr. 1 
Snoka; nosa. — no. snuska v. 
'snage efter mad'. Kske < *snu8- 
ka, jfr fvsk. snu&ra v. = *snåta. 

snus-kammaren snuskamarn stmdef . 
Näsan, skämts. Kim 

snuskammartak snuskamartak 1. -tqk 
ut. pl., stn. (oftast def.) = fg. 
Nyl — Rz 647 b aUm. 

*snuskare snuåkarä stm. 3 Snattare. 
Ingå 

*snuske snmk ut. pl. stn. Fnöske. 
Wp - Rz 644 b. snusk(c) Vg. 
Vb-, sniosk Dl., snyske Qotl. 
Sm., snösk(e) Hs. Vb. 

"'snusken snuikin mNyl Bo Msk, 
snu^tjt(n) 1. -tsi(n) Öb stmdef. 
Vargen, eufem. benämn. 

^snusker snuskär pl. obr., stm. 
Snuskig mansperson, okv. vNyl 

'''snuskfatt snuskfat- adj. Snuskig. 
Lmo 

snuskhål snuskhol stn. Osnyggt 

' kyffe. Na 



896 



^^ftti^Ä:^ L -og — *8nyjffd. 



*snuskig 1. -og snushi'Vgy snu$ko(gär) 
!Na adj. 1) Snokande, nyfiken. 
Na 2) Skicklig. Na 

*snuskla snu^kla Ten, sntiskäl Gsv 
sv. vb. 1 a) intr. 1) Snoka. Ten 
2) Obehörigen inblanda sig i 
andras affärer. G^v b) tr. Snatta. 
Gsv 

^snusklad? sntisklandéh' adj. 1) Fal- 
len för obehörig inblandning. 
Gsv 2) Tjuvsk. Gsv 

snuskrede snu^kräidi (I. -a) 1. -reda 
(1. -i) stn. Okv. för en snuskig 
person. vNyl 

snusläst snusläst stmf. 2 Okv. för 
en snusig och osnygg person. 
Ka Sn 

^snusning snusnigg ut. pl., stf. Hum, 
nys (om ngt). Ksl Ingå 

'''snusog 1. -ot snusU' Kr, snuso- 
Gkby, snusot Px adj. 1) Ful. Kr 
2) Einga, obetydlig. Px Gkby 

*snussik snusik ut. pl., stm. Slusk, 
snuskig person. nVa 
tan snusik Hin onde. Be 

[snut snut pl. obr., stm. Hörn, spets. 
POjTen Brom — Ez 644 b Sdm. 

^snuta s. sniitu svf. Okv. för en 
nyfiken eller tjuvaktig person. 
Nu 

*8nuta v. snut sv. vb. intr. 1 Vädra, 
lukta. Nu — Jfr *snåta II. 

*snutt 1. *snott snöt stm. 1: 1) Di- 
napp. Po Pä(mfl.) 2) Mösskärm. 
Da 

sntU stm. 1 Moderbröst. vNyl 
Rz 648 a 'patt, di' Ög. mfl.; jfr 
Fryksd. *snutta v. 'di'. - Lind 
snutt m. 'schnauze, maul'. 

*8nutta snut(a) sv. vb. intr. 1 Tjura, 
vara surmulen. Bo 

*8nut-tobak snntubak ut. pl., stm. 
Snus. Nu 



*8nuv s. snuv ut. pl., stm. Snus. 
Ngö — snu stm. 1 Pris snus. 
Gsv Jfr Rz 648 a snuva f. 'en 
pris snus' Vm. 

*8nuv a. 5«Mt;('ar9 adj. Kullig, hem- 
lös (om nötboskap). Pg 

*snuva s. snuv svf. KuUig ko. Sp 

*snuva v. snu sv. vb. intr. 1 Snusa, 
Gsv — Sp. o. Ihre 'draga andan 
hårdt och tätt' (Sp.) da. snue 
'draga väder genom näsan' mity. 
snuven 'rensa näsan', jfr no. snöa 
snå isl. snåfa v. 'snusa'. 

*snuvare snuvar stm. 3 Snusare. 
Gsv 

*snuvog 1. -ot snuvo(gär) Na Ko 
Hsk K\i^ffi^vo(gä)r Kkr, snuvugär 
Hi Brdö, snuvu Hsk Mx, snuvot 
Px, snuvotär Ku adj. Kullig, horn- 
lös (om ko). — Vb. Åm. Dl, (Rz 
647 a) Öld. 

snuvsjuka snuv/uko ut. pl., svf. 
Snuva, katarr, influensa. Py vN yl 

*sny I sny sv. vb. intr. 3 fåvj Med 
hast begiva sig av, springa ; t. ex. 
o poytjin ti sknk o ti sny åv ti 
skoks. Ten — got. sniwan 'skyn- 
da'. 

*sny II sntj Nyl Fby Hi Kim Pg 
Ko Hsk, sm Ru Estl (incl. Ngö) 
Bo Pä Ljd sv. vb. imp. 1 Ko 
Hsk 1. 3 f. ö (sup. smi Nu enl. 
P.A.Säve) Snöa. — Rz 643 b (or- 
ter ej angivna), Sk. Hll.; no. 
sn3ra v. 

^snydda sngd 1. m svf. Plan på 
iUa slipad kniv. Pm 
sngdu svf. Ett slags färmärke. Be i 

*snyffel sny/äl stm. 1 Pojkvasker. I 
Po Ten — Sm. (Rz 640 b); Yg. I 
Ög. Jtl. 'lymmel' 1. d., Uppl. 'glop'; 
hos Ser. o. Lind; da. sneffel. In- 
går ock i sms. pojk-*8nyffel, qv. v.. 



*8wygg—*8nål(i v. 



897 



*snygg snögär adj. Klnapp, ringa. 

Ku — f vsk. snQggr 1. sneggr no. 

snogg, Bz 649 a snygg Sveald. 
^snykta snykt sv. vb. intr. 1 Snyfta. 

Mx — Dl. Hs. Åm., no. snykta 

v., jfr fsv. snoktan f. 'snyftning'. 

LM sn3rxta v. idm. Jfr*snukta, 

'''snucka. 
*snylla snyl(a) sv. vb. intr. 1 Tjura, 

vara vid dåligt humör. Ten Brom 

— Jfr *snyllen 'misslynt' Bhl. 
Vg. ög. Sm. (Ez 642 a) HU., 
"^snyllande Hs. Dessa ord 1. lik- 
nande råkas i svenska ordbb. 
t. o. m. Weste. 

^snylt snylt ut. pl., stn. Snålhet. Na 

^snylta snylto svf.Snål kvinna (okv.). 
Na 

^snyltog snylto(gär) adj. Snål och 
snyltande. Na 

*snyrka snörk sv. vb. tr. 1 Rynka, 
snörpa. Na — Jfr *snirka o. 
*snurkö)a. — VE 20 a. 

"^snyssjare snyfar stm. 3 Okv. för 
en som ^lägger sin näsa i allt^. 
Vö 

*sn)rta s. I snyto Fby, snytu Hi 

- Pm, snyt Px, smto A svf . 1) Snopp 
(av ljus 1. cigarr). A. a. o. 2) Den 
del av en tillknuten säck, som är 
innanför snöret. Pm Px 3) Ängs- 
spets omsluten av skog 1. a. Å 

— Ez 645 a Vrå, hörn' Sdm., 
no. 8n3rta f. 

*sn3rta s. II ingår i sms. Ijus-^^snyta, 
qv. v. 

[snyta st. vb. (böjn. som i hsv.) 
betyder bl. a. 1) tr. Taga utan 
lov; snatta. Nyl EF Öb 2) intr. 
[åv Äc.y Springa med fart. vNyl 
Fby Kim Hi — Ez 644 b i bet. 1 
Götald, i bet. 2 (rflx.) Svea- o. 
Götald; no. snyta st. vb. i bet. 1. 



[sn3rte snyta mNyl Ingå Ka Sn Hi 
Kim, snyt Na stn. 1) Spets, kil 
på fält. mNyl 2) Den spetsiga 
delen av en båt (för- 1. akterut) 
inombords. Na 3) Skog mellan 
tvenne hvarandra korsande vä- 
gar. Ingå Ka Sn Hi Kim — Ög. 
ÖH. Fryksd. 'hörn' o. d. Ingår 
även i sms. båt-snyte, qv. v. 

*snyt-ring snytrigg stm. 1 Eing an- 
bragt ytterst på hjulnaven. Px 

*sn3rtta s. snyto svf. Cunnus. Ljd 

*sn3rtta v. snyt(a) sv. vb. intr. 1 
[åv mä nogo] Olovligen borttaga 
något. Po 

*sn3rva I snyv sv. vb. tr. o. intr. 2 
Avsnäsa; svara hastigt och ohöv- 
ligt. Na — snyvand 1. smvand (eg. 
pres. part.) Förargad, snäsig. Vö 

*snyva II snyv sv. vb. intr. 2 Nappa 
efter med munnen och spetsa 
öronen (om hästar). Na — Sdm. 
Nk. Kim. (Ez 648 a) Öld Vg. 

*snyvas I snyvas Na, smvas (pret. 
-dflb, sup. -da.9, Brdö äv. snifts) 
Fö Ku Brdö sv. vb. dep. 2: 
1) = *snyva H. Na 2) Visa sura 
miner, ilskas. Fö Ku Brdö — I 
bet. 1 Uppl. Nk. Ög. (Ez 648 a) 
Old. 

*snyvas H snyvas Ko Hsk, snyväs 
Np sv. vb. dep. 2 Skämmas. 

*snyvel sniväl ut. pl., stm. 1. stf. 
Snuva. Eg Wp 

*snyvog snyvo(gär) adj. Fallen för 
att nafsa omkring sig (om häst). 
Na 

"^snåk snoka stndef . Näsan (skämts.). 
Na 

^snåla s. snålo Ksl, snåla Na svf. 
Snål kvinnsperson. 

*snåla v. snäl(a) Nu Wp Na, snudl(a) 
Fby Hi, snual(a) Kim Eu sv. vb. 



898 



8nal'ande-'*8näeka L 



tr. 1: 1) Rafsa åt sig. Ru Nu Wp 
Na 2) [f sä 1. d.] Glupskt för- 
tära. Pby Kim Hi — Liknande 
i ÖHd p. Sörb.; no. snåla v. 

snål-ande snål(h]ånda svm. Snål- 
varg, okv. Sn 

8nål-*geba 1. -"^gibba? snåhiha pl. 
-or svf. Snåljåpa, okv. Ka Sn 

snålhund snålho^ stm. 1 Snålvarg, 
okv. Ku — Ser. Lind, no. snål- 
hund m. 

*snåling(e) snåligg 1. -indji 1. -W|i 
vNyl, snåligg Na pl. -iggar sm. 
= fg. — Rz 648 a Svea- o. 
Götald; no. snåling m. 

*snål-jåper snéhåpär vNyl, snual- 
iuapär Kim ut. pl., stm. Snåljåp. 
— Rz 299 b 'nästan allm.' 

*snåll snåld Estl Ksl vNyl Ku Brdö 
sVa Vö, snål öNyl, snuåld Fby 
Hi, snaaid Kim, sntial Ru, snåM 
Pg Na Ko Hsk, snold Bo Ksl 
vNyl Brdö Hvbfj mVa nVa, snol 
mNyl vNyl Å Fö stm. 1: 1) Trissa 
på rockbladet. Ru Estl Nyl Kim 
Hi Na Ku Brdö Hvbfj Öb 2) Det 
S-formiga järnet (veven) invid 
spinnrockshjulet. Fby 3) Knä- 
skål. A. a. o. 4) Rundt kring- 
gnagd brödbit. Na — Gotl. i 
bet. 2 (Rz 642 b), Åm. i bet. 1; 
äda. snold no. snåld m. i bet. 1. 
Ligår ock i smss. bröd-, knä- o. 
rock.*snåU, qv. v. VR 34 b, SL 
snäll 'uerticulum'. 

*snålla s. snolo svf. Trassel på gam 
o. d. A 

*snålla v. snåld sv. vb. intr. 1 Surra 
som en spinnrock. Mx 

*snållog snåido(gär) adj. Avrundad 
till formen. Na 

"^snålog snåio(gär) adj. Snål. Na — 
no. snålen, snålutt. 



snål-^^vabba snälvaba 1. o svf. Snål- 
jåp 1. -a, okv. vNyl 

snål-*ånge snälagga ut. pL, svm. 
Snåljåp. Vö Ped Pu 

*snåt I snöt Nyl Fby Kim Na Kv, 
snåt Hi, snåt* Pm Px Mx ut. 
pl., stn. 1) Näsa; nos; tryne. Sj 
Ksl Fby Kim Hi Na Pm Px Mx 
Kv 2) Trut, mun. Py Kim Hi Na 
3) Nys, hum. Na — Väderkorn. 
vNyl Sj — no. snöt m. 'snude\ 

*snåt II snöt ut. pl., stn. Snor. Ingå 
— da. snöt no. snott m. 

*snåt III snöt ut. pl., stn. Ljus- 
1. pärtsot. Kr Lmo — Avbrunnet 
stycke av en pärta. NVot (ut. 
gen.). 

*snåt IV snöt ut. ^1., stn. Fån. Ped 
Pu (mfl. i nVa) — äda. snåt nda, 
snöt (D.V.S.O.). 

*snåta I snota sv. vb. tr. 1 Snoppa 
ljus eller pärta. nVa — Jfr da. 
snotte sig 'snyta sig' (D.V.S.O,). 

*snåta n snot(a) Nyl Fby Kim Pg 
Na, snohta Hi, snuta Nu O Rg 
Wp ('fi') Nyl sv. vb. intr. 1: 
1) Vädra, snoka (ish. om hund). 
Estl Nyl EF 2) Snusa. Nu 3) Nosa 
på. Nyl — Rz 646 a i bet. 1 
snotta Vg.; no. snota, snotta v. 

^snåtare snutarfi stmdef. Benäm- 
ning på vargen. öNyl 

'"snåtog I snoto(gär) adj. Fallen för 
att snoka eller spana efter. Na 

*snåtog n snotu- 1. snutu- adj. Fånig. 
nVa Ingår även i sms. små-^snå- 
tog, qv. v. 

^snått snöt stm. 1 Varg. Nyl — 
snot^ stmdef. Hin onde. Nyl — 
äda. snöte 'räv'. Jfr *snott. 

*snäbb snäb stm. 1 Snibb. Ru 

'''snäcka I snäko svf. Liten åksläde. 
Nyl 



[snäcka II] *micJca--*^^a v. III. 



899 



[snäcka II] *snicka snik(u) svf . Muss- 
la &c. Sby — Ingår ock i sms. 

grädd-*sn., qv. v. 

"""snäckja snähtju svf. Mussla. Hi 
*snäck(j)a snäkj^o svf. ökstock. Na 

— fvsk. snekkia fsv. snsekkia f. 

'ett slags fartyg'. 
^snäcke snoka svm. Liten åksläde. 

Nyl 
*snäckmus snakmus stf. 1 Snigel, 

limax. O 
^snädja 1. *snägg(j)a? snädi sv. vb. 

intr. o. tr. 1 Flyga tätt utmed, 

snudda vid. Px 
*snägla snegäl sv. vb. intr. o. imp. 

1 Blåsa kallt. Vö — Hs. snäglas 

idm, jfr no. snsekja d. s. 
*snäla s. sncélu svf. Fnurra på tråd. 

Kr 
"^snäla v. I snml sv. vb. tr. 1 [om] 

Ombinda, omlinda. Na Kske 

< *snärla. 
^snäla v. II sntel sv. vb. tr. 1. intr. 

1 Sy hastigt och slarvigt; sntsl 

ur Utdraga en tråckeltråd. Na 
^snäla fsig] snwi-^ä sv. vb. rflx. 1 

Slå sig i fnurror, om garn 1. tråd. 

Ped Pu - Jfr Fryksd. *snala 

sig [< *snar-la] idm. 
^snälas I snrelas Ped Pu, snålas 

Or sv. vb. dep. 1 Fnurra sig 

(om tråd). 
*snälas II snélas sv. vb. dep. 1 

Snålas. Kr 
^snäling sntBltgg stm. 1 Snåljåp. Kr 
"^snälla snäldu Hvbfj, sneldT^p'Pm 

Px Korsn, /iield Ee svf. Slända 

(såväl redskapet som insekten). 

— fvsk. snäblda no. snelda f. 

'håndten', Jtl. Vb. Nb. (Ez 643 a) 

Åm. 'spinnrocksruUe'. Jfr LL 

sniell 'testudo'. Ingår ock i sms. 

troll-^^snäila, qv. v. 



*stAllpis3ahyxor snäljmabyksorh -ur 
fplt. Byxor med julp. Px Mx Vö 

"'snällra snäldru svf. Slända. Hvbfj 

'''snälog I sntplu- Ped Pu, snélu- 
Kr, sndu' Vö adj. Hårdt tvinnad 
och därför benägen att sno sig 
ihop (om tråd). 

'''snälog II snalofgär) adj. Slarvigt 
sydd. Na 

*snäppa s. snäpu svf. Aderjärn, 
snäppare. nVa 

^snäppa v. snäp(a) sv. vb. intr. o. 
tr. 1 Ped Pu (mfl.) 1. 2 Bo Sbo 
He Na Slå åder. 

*snäps 1. *snäfs (1. *snifs)? snaps 
stm. 1 Bit, mindre stycke. Nu 

*snära %.' sntBvo ut. pl., svf. Kort 
tiderymd. Na — Ingår ock i sms. 
vinter-*snära, qv. v. 

"^snära v. I sn(Br(a) Nyl Na Ko Hsk 
Pm Ped Pu, snara PedPu, 5w^ 
Eu Da Qsv Wp Nu O Eg sv. 
vb. tr. o. intr. 1 Mx Ped Pu 
(snara) Wp 1. 2 f. ö. (i Ped Pu 
sntm) 1) Snärja; hä sntsr om 1. 
ta. Nyl Eu Ped Pu (snara), 2) Av- 
draga löv från kvistar eller knop- 
par från hampa. Mx Ped Pu 
3) Draga igenom (garn o. d.). 
Na 4) Fånga med snara. Estl 
— da. snaere i bet. 1. 

^snära v. II sn(er (pret. o. sup. 
snrel^) sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Snöra. 
Vö 2) Skära in (t. ex. om ett 
hårdt knutet baud). Vö 

*snära v. Hl sn*Br sv. vb. intr. 2: 

1) Vika in tiU, taga in hos, göra 
ett kort besök. Px Mx Kv Vö 

2) [fram mäj I förbigående om- 
nämna. Px 3) [tel] Snäsa till. 
Na — no. snsera v. 'streif e, vimse 
omkring'; jfr Ez 639 b snara sig 
v. 'skynda sig' Bhl. 



900 



*snära v, IV—*snätta. 



*snära v. IV sn^a sv. vb. imp. 2 
Storma, hvina; häsn(Br o hlåsär, 
Brdö — no. snaera v. 'blaese 
svagt (isaer om en köld vind)'. 

"^snära [sig] swBrasä sv. vb. rflx. 
1 Sno sig (t. ex. om gam 1. rep). 
A 

snärd sncet oböjl. adj. (eg. pp.) 
Lindrigt berusad. Px 

*snäring I snärigg stf . 1 Snår. Pm 
Mx 

""snäring II snärigg ut. pl., stf. Lind- 
rigt rus, „sticka". Pm Px Mx 

*snärja s. I snär^o svf . Mara, galium 
infestum. vNyl Bo Ljd 

*snärja s. II snär^o ut. pl., svf. 
Oreda i fisknät o. d. Na ÖHd. 
'snara*. 

"^snärja v. snärt sv. vb. tr. o. intr. 2 
regelb. Ped Pu; pret. snar Py, 
sndi Ko Hsk; sup. snar^ Py, 
snirt Ko Hsk 1) = *snära v. I 2. 
Ped Pu 2) Snöra. Ko Hsk Py 

*snärjog snärko(gär) adj. Till- 1. in- 
snärjd, oredig o. d. Na 

*8närjon snärion pl. obr., stn. Snar- 
reva, cuscuta. Nyl 

*snärk(j)a snärhi Nu, snarka A sv. 
vb. tr. o. intr. 2 Snörpa. — fvsk. 
snerkia fsv. snaerkia no. snerkja 
v. 'Lopkrympa, rynka', jfr Sörb. 
snarka f . 'rynkig hinna på gröt'. 
Cfr *snirk(j)a o. *snurk(j)a. 

'^'snarkas snarkas sv. vb. dep. 1 
Snörpa sig; draga sig i veck, 
skrumpna. Å 

*snär-knut snterknut stm. 1 Stadigt 
bunden knut. Na 

*snärk( j)ot snärkt^^t- adj. Hopsnörpt. 
Nu 

*snärla snmflu svf. Fnurra på tråd. 
Kr — da. snaerle fk. (D.V.S. 
O.). 



*snärlas snterlas sv. vb. dep. 1 
Fnurra sig (om tråd). Kr 

*snärliv snarltv stn. Snörliv. Vö 

*snär-maska sntermasko svf. förkla- 
ras' av Pettersson sålunda: snm. 
bhr ä, om knuti} hltr-^o dåUt tel- 
draiji för markon, än hun ätna 
maskon sqg [o: san = sedan] gar 
'ti snc^ ginum hun arun åv o tel 
Na 

"'snäming sntBtiigg pl. obr., stf. Eg. 
'hopdragning', kramp: värk i ma- 
gen. A — Jfr LM innansnäringar 
'mal de ventre'. 

'''snärpa snärp sv. vb. intr. 1 Till- j 
taga i skärpa (om köld och vind). 
Na — fvsk. no. snerpa v. 'skarpa', 
Ez 649 b Sk. Hll. Bl. Ög. Vb. 

*snärp(j)ot snärpt%at- adj. Hopsnörpt. 
O — Jfr Ög. SM. snåCrpa v. 'sam- 
mandraga' da. snerpe v. 'snörpa'. 

*snärra snar sv. vb. intr. 1 Strama, 
spänna. Lmo 

*snärta s. snäflo Na Hsk, snälu 
Brdö svf. 1) Någonting, hvarmed 
man snärtar. Na 2) Ett slags 
fibrer i trä. Na 3) Visp. Hsk 
Brdö — Ez 650 b 'piska' Götald 
Vb. 

^snärta v. snäla sv. vb. tr. 1 Vispa. 
Ku Brdö 

*snärtog snärlo(gär) adj. Snärtande. 
Na 

*snäs snäs stn. = '''snes 2. Px Mx 

*snäsa s. sn^o svf. = "^snes 1 o. 
3. He 

*snäsa v. sn<Bs(a) sv. vb. tr. 1 Upp- 
sätta hö eller halm på *snes 1. 
He 

*snätta snät sv. vb. intr. 1 = '*'snädja. 
Px — Ex 650 a DL; Ög. 'smyga 
med hast' Åm. 'skynda bort en 
mindre vägsträcka'. 



SKRIFTER 



UTGIFNA AF 




•• 




I FINLAND. 



LXXIX. 




ORDBOK 



ÖVER 



DE ÖSTSVENSKA DIALEKTERNA 



AV 



HERMAN VENDELL 



FJÄRDE HÄFTET. 



HELSINGFORS, 



TIDKlKeS- A TBTCKKRI-AKTIXBOUerrB TBTCKKRI, 
1907. 



S ?.. 7,-/4-- 



J^. 






* snäva? 8.--^[&noJg'^'^ta v. *snjo-. 



901 



*snäva? s. snävu ut. pl., svf. An- 
strykning av, ^lutning" åt ngt. 
Nkby Muns — Jfr Nke VI. snäv 
(Rz 650 b) no. snev (o') m. idm. 

"^snäva v. sn(W sv. vb. tr. 1 Göra 
snävare eller trängre. Na 

*STiäv(}g sn(Bvo(gär) adj. Snäv, trång. 
Na 

"^snäxt snäkst ut. pl., stm. Knapp- 
het, brist (t. ex. på bröd). Pm 
Mx Kv Must Vö — < *snäggst, 
jfr *snygg. 

"^snäxta snäkst sv. vb. tr. o. intr. 
1 Inknappa (på födan). Pm Px 
Mx Vö 

[snö] *snög snög Np, ftiög Re ut. 
pl., stm. 

:= *snjo smto Ru Da Gsv Nu O 
i Rg, snuu Wp ut. pl., stm. — 

^ fvsk. fsv. sniör no. snjo m. Rz 

^ 643 a Dl. 

I *[snöande]-hvit, *snjoande- sntioandi 
^' ktcitär adj. tis. Snölivit. Gsv 

^ *[snö]bad *snjo- sntjt^ubg stn. Häftigt 
snöfall. Nu 

'^snöbollas snöbolas Nyl, snyöbolas 
Sj Py, snebolas Bo sv. vb. dep. 
1 Kasta snöboll. 

snöbotten snyöbohtt} pl. obr., stn. 
Tjockt snömoln. Hi 

snöby snöht stm. 1 Snömoln. Å 

[snöd I = hsv. tan snöud Hin onde. 
Mx Kv Must Re Vö nVa — Jfr 
Rz 640 a snöuen mdef. idm Vb. 
— i snöuda moni Mx, i snöudan 
manin 1. monin sVa f. ö. tis. I 
knappaste laget. 
snöut adv. Knappt. Mx 

"^snöd II snötid' Ingå sVa o. nVa 
(pass.), snöuär Da Gsv, snäu- Wp, 
snau' Nu adj. 1) Korthårig. Wp 
Ingå Pm Px Gkby NVet 2) Kort 
(t. ex. om gräs). Da Gsv Wp 



3) Slät. Lmo (ej om marken). 

4) Knapp. Pm Px Kr Esse Terj 
Gkby 5) Snål. Estl — fvsk. 
snauör no. snaud fsv. sn0t)er a. 
'bar' m. m.; Rz 640 a idm Gd 
VI. Vb. Nb. Jtl., Åm. idm; Uppl. 
snödt 'knappt, nätt, snålt'. 

snö-dask snödask Po Ten Brom, 
snyödask Kim ut. pl., stn. Snö- 
glopp, lindrigt snöfall. — Rz 
643 a snödaska f . idm Hs. VI. 

*snödaska snödask(a) sv. vb. imp. 
1 Snöa smått, gloppa. Po Ten 

*snödaskog 5nöda5Ä;o^är adj. Slaskig, 
gloppande (om väderlek). Po Ton 

'''snödhet snöuhätt ut. pl., stf . Snål- 
het. Gsv 

*snödhåra[d] 1. -cg snöudhära oböjl. 
Mx Vö Lmo, snöudhåro- Sbo, adj. 
1) Korthårig. Sbo Mx 2) Slät- 
hårig. Vö Lmo — Rz 640 a i 
bet. 1 Uppl. 

*snödri vande förek. i adj. tis. snö- 
drtvandä vtt Snöhvit. Px — Rz 
96 a Mp. 

snöfjäll snyöfiäl stn. Bred snöflinga 
vid blid väderlek. Py 

[snö]-flaga *snjo- snuiifla^u svf. Snö- 
flinga. Nu 

snö-*flingra snöflt^gro Ingå Sbo 
(mfl.), snöfliggro Ku, snyöfUggro 
KiniySnyöfUggro Fby, snyöfUggru 
Hi svf. Snöflinga. 

*snö-flisa snöfltsu svf. = fg. Ped 
Pu (mfl.) 

snö-*flister snöflistär ut. pl., stn. 
Tunt lager jav nyfallen snö. Px 
Mx 

snö-*flistra snöfltstro svf. Snöflinga. 

Pg 
*[snö]gnista s. *snjo- sntj^ugmstsyi. 

= fg. Wp 
*[snö]gnista v. *snjo- snniignisi sv. 

114 



902 



[snö] grand *snjo — *snörr II. 



vb. imp. 1 Småsnöa. Nu Ingår 
ock i sms. "^småsnögnista, qv. v. 

[snö]grand '''snjo- smiugrqnd stn. 
Snöflinga. Wp 

snögräs snyögräs ut. pl., stn. Grod- 
nate, batrachium. Kim 

[snöig] "^snögog snögu- adj. nVa 

'''snö-ilning snötlntgg stf. 1 Snöby. 
Ingå 

snö-skalle snöhalar plt. På strän- 
derna hopad snö. vNyl 

*snök(j)as snötjäs sv. vb. dep. 1 
Visa sig ond, om häst. Np — 
no. snokja v. 'vaere bidende og 
hvas'. 

"^'snö-kludd snöklod stm. 1 Snöklimp. 
Fö 

[snö]-*kott *snjo- sniiukiit stm. 1 
Snöboll. Nu 

snö[*myl], -*mil snömil Å Ku Brdö, 
snymml Kim, snyömil Hi stm. 1 
Snöboll. — Rz 450 a & 643 b 
Vm. Dl. Hs. Mp. Jtl. Vb. 

*snö[mylas], -*niilas s-nömilas Å Ku 
Brdö, snyömilas Kim, snyömtlas 
Hi sv. vb. dep. 1 Kasta snöboll. 

— Vm. Dl. (Ez 450 a) Uppl. 
snömylla s. snömilo (1. -niylo) ut. 

pl., svf. Lös snö. Fö 
"^snömylla v. snömila (1. -mylä) sv. 

vb. imp. 1 Småsnöa. Fö 
snö-*måd snömod ut. pl., stn. Snö- 
sörja. nVa 
*snömåkas snömoJcas ut. pl., stn. 

Snöskottning. nVa 
[snö]möss(a?) *snjo- snnnmis s^f. 1 

Kanin, lepus cuniculus. Gsv 
[snöpj-^^^bisse, *snöpan- snöpanbisi 

[1. -mh] svm. Kastrerare. Sbo He 
'''snöppla snöpäl sv. vb. intr. 1 Snöv- 

la. Pm 
*snör sner- adj. Snäv, knapp. Nu 

— no. snoyren a. idm. 



*snöra 8nQr(a) Nyl Na k Ped Pu, 
snyör(a) Py Sj Kim sv. vb. intr. 
1: 1) Vända; t. ex. vi snör-^qrf 
åv in ti land. Ingå (Bsd) 2) [äi\ 
ho(r)l] Skynda, ila. Nyl Kim Å 
Ped Pu — Eesa hastigt. Na — 
Rz 645 b 'vända om' Hs., 639 b 
'skynda sig' Vg.; no. snera 'haste, 
påskynde', snöyra 'liste sig bort'. 

snör-*bossa snörboso svf. Ring i 
snörhål å sko. Å 

*snörd? sne^ stf. 1 Rynka på kjol. 
Wp 

snö-rim snyörtm ut. pl., stn. Rim- 
frost. Py 

snö[ripa], -*rippa snöripo svf. Sbo 
— *rypa snö- 1. snårypu svf. nVa 

*snör-kant snörkatft stm. 2 Ränn- 
snara för bördors bärande. Brdö 
~ Jfr fi. kantaa 'bära'? 

*snörpa snyrpa 1. -o svf. 1) Skrynkla, 
rynka. Po He Sbo 2) Granntyckt 
kvinnsperson. Po — no. snyrpa 
f. i bet. 2. 

"^snörpas snyrpas 1. snörpas Nyl, 
snörpas Bo sv. v b. dep. 1 Snörpa 
sig. 

*snörping snörpig stm. 1 Gåtord 
för varg. Fö 

*snörpla snörpla He, snörpäl Pm 
Vö sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Snövla. 
Pm 2) Sörpla. Vö 3) Äta under 
smackningar. He 

*snörpog snyrpo(gär) Nyl (pass.), 
snöriw(gär) Nyl, snirpo(gär) Bo, 
snirpugär Ngö adj. Hopsnörpad 
(t. ex. om en mun). 

*snörr I snyr stm. 1 Fnurra på 
hårdt tvinnad tråd. Sj Ksl 

*snörr H snyr ut. pl., stn. Ojud, 
jämmer; t. ex. hä bläij nu toto 
snyr, to poytjin shu ut i not ti 
pis. Ingå — Jfr *snurra v. I. 



*snörra 5.— *^^fca IL 



903 



^snörra s. snyro Ksl Ingå Fby Kim, 
snöru Brdö svf. 1) Ngt hoprul- 
ladt, knorr på en svans; t. ex. 
rompon ä i äin snyro, Ksl 2) Fnurra 
på tråd. Fby Kim Brdö 3)Fnur- 
rig kvinnsperson. Ingå 

"^snörra v. snyr(a) sv. vb. tr. 1 Hop- 
rulla ish. såsom hunden sin svans, 
men även annars (också som vb. 
rflx. 1). Ksl Ingå Kim Jfrsms. 
^hopasnörrad. 

^snöning snörigg pl. -tj^ar stm. 1 
= *snall bet. 2. Sbo' 

"^snörrog 1. -ot snyro(gär) Fby Kim 
(& 'Otär\ snyrtigär Hi, sfwru(gä)r 
Brdö adj. Fnurrig (om tråd, 
stdm även om en människa). — 
Jfr no. snorren a. 'förnärmad, 
stött'. 

*snQrtor snyrtor plt. Hopto\^de 
hårlockar. Po 

*snörvel I snyrvil Ten Brom Ped 
Pu (mfl. i nVa), snörvil (pl. -ilar 
& -vlar) Kim, snörväl Ten Brom 
Ku, snörväl (pl. -alar) Ko stm. 
1 Pojkbyting. 

*snörvel II snörväl ut. pl., stn. 
Snövlande. Po Ten Brom 

*snörvla s. snörvla 1. -o svf. Okv. 
för en snövlande kvinnsperson. 
Fby 

'^snörviog snörvlogär Po Ten, snörv- 
lo(gär) Fby Na adj. Snövlande. 

^snösas snösäs sv. vb. dep. 1 Visa 
sig ilsken, om häst. Pm 

snöskaft snöska/t Sbo öNyl, snyö- 
ska/t Py, sneska/t Bo stn. Läder- 
1. tygskaft, som användas då 
man med skor går i snö. 

[snöjskorpa *snjo- sm\Qskorp 1. smiu- 
ut. pl., svf. Skare. O Eu 

sn(>-'''skvirra snö- 1. stiöskmru Nkby 
nVa, snösvär Px svf.; snfi- 1. snö- 



skviro ut. gen. Gkby NVet Snö- 
sparv, emberiza nivalis. 

"^snöslagga sn(}slag(a) sv. vb. imp. 
1 Gloppa, slaska. Po Ten Brom 

'''snöslaggog snöslagogär adj. Glop- 
pande, slaskande (om väderlek 
eller tid). vNyl 

snö-^^siudda snöslodo svf. Snöflinga. 
Na — Jfr da. sneeslud 'snö- 
slask'. 

'''snösmåla snOsmäla Fö Ku Brdö, 

o 

snösmola Å jry, vb. imp. 1 Snöa 
smått. 

snö-^^sorkei snösorkäl ut. pl., stn. 
Issörja. Na 

snö-^^^såre snösora vNyl, snösura 
öNyl, snyösura Py, snesura Bo 
ut. pl., svm. Snösörja. 

snö-ur snöur Pg, snyöur Hi ut. pl., 
stn. Snöyra. — Bz 782 b Mp. 

snö-*urm snUurm ut. pl., stn. Svår 
snöyra med storm. Na 

snövägg snOväff mNyl vNyl Fö 
Ku Brdö, snyöväg Sj Kim, ^nyr/- 
väg Hi stm. 1 mNyl vNyl Kim 
Hi, stf. (pl. -or resp. -ur) Fö Ku 
Brdö Tjockt snömoln vid hori- 
sonten. — Sm. 

snö-*yr snljyr ut. pl., stn. Snöyra. 
vNyl 

[sock I (= strumpa) ingår i smss. 
*lubb-, *pit-, skev- o. svart-^^sock, 
qv. v. 

"^sock II sok stm. 1 Litet djur; i 
smss., t. ex. kveg-s., kalvs, Lmo 

'''socka I sok sv. vb. tr. o. intr. 1: 
1) Röra ihop mat. Na 2) Sätta 
1. lägga med fart. Na 3) Slå en 
örfil; s. op Ge stryk. Na ^) [åv] 
Göra en vågad färd. Na 

'^socka II sok sv. vb. intr. o. descr. 
1 Gå sakta, tassa. Mx — no. 
sokka da. sokke idm, nit. socken 



904 



*80ckhindspeta—[8olk. 



'laufen, gehen' (Frischbier), jfr 

Rz 7 13 b 'söla med ngt' Vg. 
*sockbindspeta sukbindspitu svf. 

Strumpsticka. Eu 
*sockbörjan »ukhentand ut. pl., stn. 

Översta delen av en strumpa. Rg 
sockerbär sokärhcer stn. Ekorrbär, 

majanthemum bifolium. Sbo 
sockerkar sohärkar stn. Sockerskål. 

Py Strf 
*sockergylta soJcäriyltu svf. Snigel. 

Re 
sockemisse sokärrii%ä svm. Ett slags 

bakverk. Även benämning på 

Ingåboarne. Nyl 
"^sockersnål s6kär§ifiål(är) adj. Snål 

efter socker. vNyl 
"^'sockla s. sdklo ut. pl., svf. Röra, 

fuktig blandning. Na 
*sockla v. I sokäl Ingå, sokäX Na 

sv. vb. tr. 1: 1) Hopröra, blanda. 

Na 2) [hört] Blanda bort. Ingå 

— Rz 564 b 'drägla, smutsa' Vb., 
jfr no. sukla v. 'rore i vaedske'. 

*sockla v. n 8ukäl sv. vb. intr. 1 
Söla, dröja. Pä Lptr — Sörb. 

"^socklog I soklo(gär) adj. Geléartad, 
hopblandad &c. Na 

"^socklog II suklo(gör) adj. Lång- 
sam, sölande. Lptr 

'^sockna s. soknu 1. soknu svf. Kvist- 
rik gren använd som dragg. Brdö 

— VR 39 b sokn fsv. sökn f . 
'''sockna v. sokna Sött Ku Brdö, 

sokna A Fö, suki} Kv Re Must 
sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Dragga 
(efter nät). A. a. o. 2) Söka. 
Re - Sdm. Vm. Nk. VI. (Rz 
718 a) Bhl. Hs. Jtl. Dl. i bet. 1; 
no. sökna idm, Faer. söknast 
'söka'; VR 39 b sokna i bet. 1. 
"^socknare soknarä stm. 3 Dragg. 
Ku 



^sockne sokna svm. Dragg. Å — 
Rz 718 a socken f. Sdm. Vm. 
Nk. VI. Jtl, Hs. socken m. 

'''sock-speta sukspitu svf. Strump- 
sticka. Rg 

*sod sod Å Esse, so Ru Nu ut. pL, 
stn. Spad i allmh. Å Ru Nu — 
Fisk- 1. köttspad. Esse — Soppa. 
Nu Ru — fvsk. soö fsv. sul> n.. Dl. 
(Rz 569 b) Nk. VR 27 a, SL, 
LL, Sp., Schibb., Lind, Ihre. 

*sofflot? so/lat' adj. Otydlig (om 
röst). Da 

solbacke solhaka svm. Solbelyst 
öppen plats. Nyl — Bhl.; no. 
solbakke m. (om backar). 

solbad solbad 1. -hqd ut. pl., stn. 
Solbadd. Ten 

solbo solho Pm Px Mx, solhow nVa, 
sbulbou Vö Or (mfl. i mVa) ut. 
pl., stn. Solsidan av vägg 1. hus. 

solbrand solbränd Brom Sn Ingå 
(& -hrqnd), solbrand Na Px Korsn. 
solbrand Bä ut. pl. stm. Ingå Sn 
Na 1. stf. 1) Solskimmer, ish. pu 
vattenytan. A. a. o. 2) Solhetta. 
Ingå Sn Brom 

*solbryn solbryn ut. pl., stn. Sol- 
glans över vatten, solväg. Strf Py 

*solbärg sglbärg stn. Moln under 
solen vid dess nedgång. Nu 

solhatt solhat stm. 1 Parasoll. Gsv 

*solja siilt Da O Rg Wp, stiuli Gsv, 
sol pl. soltor Np 1. soh^ur Mx svf. 
Sölja. 

"'[soljbälte, *sol}e- soltqbä)4 stn. Kniv- 
bälte fullsatt med mässings-söl- 
jor. Np Re 

[solk solk vNyl mNyl, solk Gsv, 
sulk Na, sif^olk Nu ut. pl., stm. 
Gsv Nu 1. stn. vNyl mNyl Na 
1) Smuts, orenlighet; slask. Gsv 
Nu Na 2) Oredigt tal. vNyl mNyl 



*solka 8.-*sofnk I, 



-a. 



905 



^solka s. solku Ngö, solko Na svf. 
1) [ut. pl.] Grums. Ngö 2)0kv. 
för en flottig och smutsig kvinns- 
person. Na 

[solka v. I $olk(a) vNyl mNyl, 
solk(a) Kim Fö Ku Brdö Öb 
(pass.), suik Na, si^olki Nu sv. vb. 
1: a) tr. Grumla. Nu b) tr. Smutsa, 
sudda. Na c) intr. Tala oredigt 
1. otydligt. mNyl vNyl Kim Brdö 
Ku Fö Öb — SL. solcka v. 'be- 
smitta*. 

^solka v. II solk sv. vb. intr. 1 
Söla, dröja. Na 

*solker solkär ut. pl., stm. Snusker, 
okv. Po 

[solkig 1. -*og 1. -*ot solko(gär) 
vNyl mNyl, solko(gär) Fö Ku, 
solku(gä)r Brdö, soXkotär Ku, 
ffulko(gär) Na adj. 1) Smetig, 
nedsölad. A. a. o. 2) Talande 
otydligt 1. oredigt. mNyl vNyl 
Fö Ku Brdö 

"^solkog solko(gär) adj. Sölande, 
långsam. Na 

"^sol-ländt sQlånt(är) adj. På grund 
av sitt läge utsatt för solen, ss. 
t. ex. en mot söder vettande 
backsluttning. Na 

solpassare solpasar stm. 3 Solur. O 

solring solrigg vNyl, solrigg Nu 
stm. 1 Oväderbådande dunstring 
kring solen. 

sol-*råde solroda pl. obr., svm. Mor- 
gon- 1. aftonrodnad. Fby 

^solsides sQls,tdts adv. På 1. mot 
solsidan. Na 

sol[sken], -*skin solsktn Bo Msk 
mNyl, soidsktn Ngö, souls^ktn Pg, 
soSfktn Estl Ru, sosJcind Wp Ru, 
solstjin 1. -/m vNyl öNyl, sol/m 
Fby, sol^lstn nVa ut. pl., stn. — 
fvsk. fsv. no. sölskin n. 



[solskensjregn ^'solskins- sol^fsins- 
rätn nVa, solskinsräg^ Sbo ut. 
pl., stn. Regn under solsken. 

'''solskint solsMnt Na, sosMnt Nu 
adj. n. och adv. Belyst av solen; 
hä ä s. Det är solsken. — SM. 

solskott solskot ut. pl., stn. Solstyng. 
vNyl mNyl 

sol-*skygg sosMs ut. pl., stn. Sol- 
sken. Wp 

solsten so.%läin Gsv, sas^fatn Nu O 
stm. 1 Kiselsten. 

solstreck solstrik stn. Streck, ritadt 
eller ristadt i fönsterbräde 1. d. 
för att utvisa hvar solen står 
kl. 12 — d. v. 8. ett slags kom- 
pass. Ka Sn Ingå 

sol-*stril(a?) sos^tril pl. -ar sf. Sol- 
stråle. Rg 

sol-tippa soultipa Kim, soultihpa 
Hi svf. Fjäril. 

sol-*tor sotior stm. 1 Vädorsol. Odh 

sol-*törka v. soltork sv. vb. tr. 1 
Soltorka. Strf Py 

sol-*törka s. soltorka ut. pl., svf. 
Solhetta. Strf Py — Fryksd. 
^soltorka v., -e m. 

*solvarme solvarma ut. pl., svm. 
Solvärme. Ksl 

*solver sultvär ut. pl., stn. Silver. 
Ru 

solväder solvädär ut. pl., stn. Sol- 
skensväder. Ingå 

solvägg solväg pl. -or stf. Vägg 
på solsidan. Ku — Bhl.; no. sol- 
wegg m. 

*sol-ö? sQlöyj pl. -ar stf. Solöga, 
ranunculus repens. Pm Px 

*somle 1. -a som(b)la Ingå Sj Ksl, 
sombäl Nyl, sombU Na Ped Pu, 
sombäl Kim Hi Kv Must, somäl 
Rg Wp, sumbäl Hvbfj Np, sumlar 
Da Gsv, sumul Nu O adj. (pl.) 



906 



*somltg-gång — [son-barn] ^sona-ham 1. '*hå[r]n. 



Somliga. — Vl-Älvd. — somhU 
stal Na, somhU stälär Ped Pu 
adv. tis. Somligstädes. 

'''somlig-gång sombU-gagg adv. tis. 
Någon gång. Na 

*somligsta[de]ns som(b)listans adv. 
Somligstädes. vNyl — Rz 698 b 
somxna-stans Sveald. 

"^'somlmja I som sv. vb. intr. 1 
Vada i snö, gyttja o. s. v. Px 
somi sv. vb. tr. 1 Söla, sudda 
ner. Öb (Ort? Rz 652 a). Jfr 
Rz 652 a soma 'gå och släpa 
kläderna' Uppl. 

*somma? II som sv. vb. intr. 1 Ram- 
la, falla. O 

[sommar somur 1. surnar är ntr. 
(= fvsk.) åtm. i Bsds skgd. Ly- 
der somor Åhd, somor Hsk stm. 
1. — änsv. sommor m. 

^sommaraktig somarakti- adj. Som- 
marlik, påminnande om somma- 
ren, vNyl Na 

sommar-and somarand pl. -ändar 
stf. Stjärtand. Lmo 

sommar-^^^fete somarfita Ko, somor- 
fita Hsk ut. p]., svm. Den fetma, 
som b^kapen förvärvat sig un- 
der sommaren. 

sommarfläck[ig], -*(j)og somarfläkto- 
(gär) adj. Brunfräknig i ansiktet. 
Na — Jfr ty. sommersprossen 
'fräknar'. 

sommar-*fräkna somarfräkno svf. 
Fräkne. Py 

"^'sommarlundes somarlundis adv. o. 
oböjl. adj. Sommarlik(t). Na 

"^sommarlundog somarlundu- adj. 
Sommarlik. Lmo 

sommarmålsdag(en) somarmåls- 
da(n)n vNyl 1. -dan Ksl stmdef. 
kallas d. 14 mars 1. 14 april (sistn. 
i vNyl ; beroende på olika vårar?). 



— Rz 698 a (14/IV 1. 26/ V) Dppl.; 
fvsk. sumarmåladagr m. 14 april. 

sommarmålsmorgon(en) sumarmåls- 
moron stmdef. Den morgon, då 
kreaturen första gången om va- 
ren föras i bet. Bo 

sommarmånadsdagen sumarmåm- 
dq(i)n stmdef. 14 april. Bo [Folk- 
etym. omdaning av nfg.?] 

sommar-^^^pulla^omorpu/a svf. Fjäril. 
Ku Brdö 

sommar-ryss sumarifs stm. 1 Väme- 
pliktig soldat. Re 

sommarsida förek. i uttr. po 1. up 
somar- 1. sumar§tdon Mot som- 
maren. Nyl 

sommar-^^^skjugg somor foqär adj. 
Skygg om sommaren (om häst). 
Fö 

sommar-^^^tippa somartipa 1. -o mNyl 
vNyl Py, somartipa Na, somaftipn 
Hvbfj, Äomor^rpa Brdö, suniartipa 
Bo svf. 1) „Sommarfågel" d. v. s. 
fjäril. A. a. o. 2) Brokigt klädd 
kvinna. Bo 

'''somme suma oböjl. pron. (pl.) 
Somlige, -a. Ru — Rz 698 a 
allm.; fvsk. fsv. sumir da. somme 
idm. 

*somra sombär sv. vb. imp. 1 Bli 
sommar. I^mo Esse — fvsk. no. 
sumra äda. somre idm. 

'''somras sombras sv. vb. dep. imp. 
1 = fg. Ped Pu Kr — no. sum- 
rast idm. 

'''somrasgammal son^rasgambäl adj. 
Från sistlidne sommar. Na 

*sona son sv. vb. tr. 1 Hopfoga. 
Estl Gsv 

[son-bam] '''sona-bam 1. -*bå[r]n sona- 
bån vNyl nVa, soncibuon Sj Py, 
sonabqrn Na stn. — fvsk. soaa(r)' 
barn n. 



[sondotter] *8Önadoi^--^*sorjébro. 



907 



[sondotter] '''sönadoter sönadotär pl. 

-dlHrar stf. Sbo 

*sona-dotra sonadQtro svf. Nyl 

EF (pass.). — fvsk. sonardöttir 

fsv. sonadotter f., da. sonnedat- 

ter. 
"^sonhävel sonhävul stm. 1 Fog- 

hyvel. Nu 
[son-kona] ^sona-kuna^otiaJbunMEstl 

Nyl EF mVa nVa, sonakun* Mx, 

sonahuön* (pl. -kunor) Px svf. 

Sonhustru. — fsv. sonakuna f., 

Dl. (Rz 698 b) Gd. 
*sop sop stm. 1 1. stn. Kvast, ish. 

ugns-. Å — Vb. (Rz 652 b) Bhl.; 

LM 'houssoir'; Lind ; no. söp ny- 

isl. söpur m. idm. — Ingår även 

i sms. ugns-*sop, qv. v. 
*sopa sopo svf. = fg. Sbo Tu Bo — 

Sdt. — Ligår ock i sms. ugns- 

*sopa, qv. v. 
sop-höjd sophyögd stf. 2 Sophög. 

Py 

[sop]kvast ""sopan- sopagkvast stm. 
1. vNyl 

*sopp ingår i sms. sjö-*sopp, qv. v. 

[soppa] '''soppe sopa 1. sohpa svm. 
Hi 

"^soppe (1. *såpe?) sopa Ingå Ka 
Sn Na mVa nVa, sohpa Ku, supa 
He Sbo öNyl svm. 1) Skvätt, 
tår (ish. mjölk-). A. a. o. 2) Spen- 
varm mjölk. Sbo Na — fvsk. no. 
fsv. sope m. i bet. 1; Hs. (Bz 
699 b) Uppl. idm, i bet. 2 Vb. 
Jtl. (Rz 1. c). Ingår ock i sms. 
söt-^^^soppe, qv. v. 

*soppfang sop/agg ut. pl., stn. coll. 
Ingredienser till en soppa. Pg 

sopp-^^^knappla sopknaplo svf. Tor- 
kade („palvade") huvud och föt- 
ter af slaktdjur, anv. till att koka 
soppa på. Na 



'''soppla sopäi sv. vb. 1: 1) tr. [ne-tia] 
Nedsöla. Ped Pu 2) intr. Tala 
otydligt, sluddra. Mx — Jfr Sörb. 
'''soppla Fryksd. ''"söppla v. 'o- 
städa', FsBr. sopia 'sammenfiltre'. 

^sopplare soplår stm. 3 En som 
sluddrar på målföret. Mx 

*sopplog 1. -ot sophi- adj. Våt, slas- 
kig. Ped Pu 

soplut adj. Sluddrande på målet. 
Mx 

'''[sopp]-sipp, '''soppe- sopasip stm. 1 
Mjölkkalv. mVa nVa 

sopp-*verk(e) sopvärk ut. pl., stn. 
= '''soppfång. Vö 

*sop-ren sopräin(där) adj. Renso- 
pad; äv. uttömd, slut (t. ex. om 
en mjöllår). Ingå — Sörb. sobe- 
rent Fryksd. *soprent adj. n., 
no. soprein adj. 

sop-*ruke sopruka svm. Sophög. Ru 

[sopvrå heter sopfro stf. 1 (pl. -ar, 
-nar, -r). Fö 

*sorga sorg sv, vb. tr. o. intr. 1 
Skrapa. Vö — Jfr hsv. sarga. 

*sorgla sorgäl sv. vb. intr. 1 Skära 
med ohvass kniv, karva. Na 

*sorglog sorglo(gär) adj. Illa skuren 
SS. med ohvass kniv. Na 

*sorgot sorgat- adj. Sorgsen; sorg- 
lig. O 

'''sorgslig sorgsli 1. sor^li- mNyl vNyl 
Na, sorgllin O, sor§kli Py adj. 

= fg. 

*sorja s. sur^o ut. pl., svf. Sörja. 
Na Sbo 

'''sörja v. I suri sv. vb. tr. o. intr. 
1 Ösa issörja ur vak. Na 

*sorja v. II sorg(a) sv. vb. tr. o. 
intr. 2 Sörja. Sbo Bo — Jfr änsv. 
söria pret. sorgde. 

*sorjebro surihro stf. 1 Isflak, upp- 
kommet därigenom att issörja 



908 



*sorjog — "^sottla IL 



och mindre isstycken frusit ihop. 
Na 

*sorjog sur%o(gär) adj. Uppblandad 
med snö- 1. issörja. Sbo Na 

*sork sork stm. 1 Gosse. Kkr — 
Rz 653 a Svea- o. Götald. 

'''sorkel I sorkäl 1. surkäl ut. pl., 
stn. Is- 1. snösörja. Na — Ingår 
ock i sms. snö-^^sorkel, qv. v. 

*sorkel II surkäl ut. pl., stn. Oklar- 
het i hals eller bröst vid and- 
hämtning. Na — Jfr Sörb. surk 
n. Vuttnadt slem'. 

'''sorkla sorkla Hi, sorkäl 1. surkäl 
Na sv. vb. intr. 1 Andas med 
snövlande 1. hksom sorlande ljud. 
-— no. surkla v. 'klukke (om vasd- 
sker)', jfr Hs. sorka v. 'sorla'. 

^sorkiog 1. -ot sorklo(gär) Kim Na, 
surklo(gär) Na, sorklotär Kim 
adj. 1) Oklar i hals eller bröst. 
Kim Na 2) Ofarbar på grund 
av "^sorkel I. Na 

^sorklor sorklor plt. Smuts i vattnet. 
Na 

fsorla? sti^ola sv. vb. intr. 1 = hsv. 
Nu 

"^sorpa s. surpo Na, sUrp Wp ut. 
pl., svf. Sörpa. — Dl. (Rz 653 a) 
Sörb. Fryksd.; Spegel Gloss., 
Ser. Ld Ihre Sdt W. 

*sorpa v. surp sv. vb. tr. 1 Sörpla. 
Na — no. surpa v. 'pladske, solo'. 

*sorpla surpäl sv. vb. tr. 1 Sörpla. 
Na - Ld. 

'''sorpsa sorps sv. vb. tr. o. intr. I 
Sörpla. O 

'''sossa SOS sv. vb. intr. 1 Söla, 
dröja. Mx 

[sot sot ut. pl., stf. Sjukdom. Qsv 
Nu O — • Jfr sms. "^ögna-sot. 

"^sota SQta sv. vb. imp. 1 Mulna 
starkt: hä sQtar-täl. Fö Ku Brdö 



— Jfr no. soten adj. om luft, 
som är full av solrök. 

*sot[e] sot ut. pl., stm. Hin on<le, 
fan: å sot! hä va wi sott^! Pä 
Strf. — I Bo sta,: häva nu sota! 

— Eg. väl 'den svarte'; jfr fvsk. 
söte m. hästnamn, Surtr (eg. 
'svart') mytol. 

sot-*gribb sgtgrib stm. 1 Okv. för 

en sotig person. Na 
[sot[ig], -*og soutu adj. Smutsgrå. 

Vö 
sot-*rådda sotrodo svf. För sotning 

avsedd kvast av tall- 1. granris. 

*sott sot ut. pl., stn. Sudd, smet. 

Nyl 
*sotta s. I sntu svf. & stn. (pl. -ur) 

Snasker. Nu 
"^sotta s. II soto ut. pL, svf. Träck, 

dy. Po Sbo (mfl.) 
*sotta v. I sot(a) Nyl Kim, sohta 

Hi sv. vb. 1: 1) intr. Röra i 

vatten. Nyl Kim Hi 2) tr. Orena, 

nedsöla. Nyl Kim Hi — Rz 714 a 

såta 'söla, slaska' Norrl. — Jfr 

*sutta m. • 
'''sotta v. U (1. *såta?) sota sv. vb. 

intr. descr. 1 Gå och dra benen 

efter sig (sota o ga), Ped Pu 
*sottel sotäl ut. pl., stn. Otydligt 

prat. Ten 
*sotter sotar ut. pl., stn. Otydligt 

målföre; svårläslig skrift. Na 
""sottla I sotäl sv. vb. tr. 1 fborlnogo] 

Sudda. Fby — Vg. suttla 'pro- 

luere, commiscere' (Hof); Spegel 

sutla v. 'besmitta'. 
"^sottla II sotla vNyl Kim, sotja Fö, 

sutla vNyl, sotäl Fby Ped Pu, 

sutäl Fby, sohtla Hi sv. vb. intr. 

1 Sluddra, tala otydligt. — Bz 

701 a Sm. Vg. 



*sotäare--*spa1ce. 



909 



^sottlare soUarä stm. 3 Okv. för 
en person, som sluddrar på mål- 
föret. Ten 
"^sottlog sotlo(går) vNyl, sohttugär Hi 

adj. Otydlig till målföret. 
"^sottog soto(gär) Nyl, sohtugär Hi 

adj. Smetig, nedsölad. 
*sottra sotar Nyl Fby Kim Na Vö 
nVa, sotra Brdö, sohtra Hi Ku 
sv. vb. intr. 1: 1) Sluddra, tala 
otydligt. A. a. o. 2) Skriva 
dålig stil. Na — Sm. (Rz 701 a) 
Bhl. VI.; no. sutra v. 'rere sam- 
men'. 
'^sottrog 1. -ot soiro(gär) Nyl Fby 
(-t-) Na, sohtrugär Hi, sohtrogär 1. 
'Otär Ku, sotru- Vö nVa, sotrot 
Px, sotrotär Kim adj. Otydlig 
(om målföre, skrift o. d.). 
*sottrus sotrus Nyl Kim, sohtrus 
Hi stm. 1 Okv. för en person, 
som sluddrar på målet. 
*sott-[stuga], -*stuva sotstuvu svf. 

Tvätt- och bykstuga. Tu 
*sott-ämbar sotämhar stn. Slask- 

ämbar. Ingå 
soutenir fra. sutunér sv. vb. tr. 1 
Fördraga. Ped Pu 
suHnér(a) sv. vb. tr. o. intr. 1 
Vara nöjd med. Bo Sbo 
sutuner-^ä 1. -^i 1. -?ät(j) (&c) Nyl 
EF nVa, situnér-^i Lptr Pä sv. 
vb. rflx. 1 Slå sig ut, livnära 
sig. 
*soutinerlig suUnérli- adj. Tillfreds- 
stallande, som man kan vara 
nöjd med. Bo Sbo 
[sov]dags '''sovan- sovandaks adv. 

vNyl mNyl 
*sove savi Ingå Fby, sovi 1. sova 
Hi, sua Qsv ut. pl., svm. Söm- 
nighet, sömntyngd. — Ingår äv. 
i sms. '''bisse-sove, qv. v. 



sovel-mat soväimat ut. pl., stm. 

Mjölk, fisk m. m. som ätes jämte 

smörgås. nVa 
""sovelsam sovälsam Nyl, soväljam 

Ped Pu (mfl. i nVa) adj. 1) Spis- 

sam (om födoämnen). Ped Pu 

2) Välsmaklig. Nyl 
*soven ingår i smss. full- o. halv- 

*soven, qv. v. — fvsk. sofinn fsv. 

soven pp. & adj. 
*sovla I soväl sv. vb. tr. 1 Göra 

maten mera smaklig. Na 
"^sovla II soväi sv. vb. tr. 1 Ut- 

sudda(?). Mx 
*sovlog sovh(gär) adj. Som ger 

god smak åt mat. Na 
*soviia sovn(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Somna. Nyl Fby Kim Hi 

2) Sova. vNyl öNyl — fvsk. fsv. 
sofna no. sovna äda. sovne i 
bet. 1. 

[sovjplats *sovan- sovanpla^ (1. -mp) 

stm. 2. vNyl 
[sov]tid *sovan. sovanttd 1. -tidär 

ut. pl., stm. Tid att sova. vNyl 
*spacken spakäl ut. pl., stn. Skoj, 

spektakel. Ko 
'''spackla spaklo svf. 1) Kitt, hvar- 

med man spacklar. Na 2) Fär- 

digspackladt ställe. Na 
*spad spq pl. obr., stn. Spader. Ru 
*spada späda pl.? stn. Spader. Bu 
[spade spqda svm. Klo på dragg. 

Hi 

"^spada spadu svf. Brödspade. 

Sbo — med u-omljud : spädo Ku, 

spädu Kkr svf. 
spad-torr spqtor(är) adj. Som har 

för litet spad (om maträtt). Na 
'''späka spak sv. vb. tr. o. intr. 1 

Lyfta och jämka medels spak. 

Na 
'''spake späka svm. Spak. öNyl vNyl 

115 



910 



*spakfärdfig]y '*og 1. -ot^*sparkor. 



Fby — Ingår ock i sms. väder- 
^spake, qv. v. 

*spakfärd[ig], -og 1. -ot spqkftsr^o- 
(gär) 1. -otär adj. 1) Stillsam. 
Nyl {'Ogär) 2) ömklig, medta- 
gen. Pg {ogär & -otär), — Ez 
653 b 'långsam' Sm. Vb.; Ser. 
'tractable, gentle'. 

'''spakvatten spakvat^ ut. pl., stn. 
Lugnvatten. Ingå 

*spala s. I spalu svf. 1) Spillra, 
smula. Gsv O Na Pg Ped Pu 
2) Spån av vindt trä. Pg — 
UppL; fvsk. spQlr m., no. spola 
(o') f. 'spile'. 

'''spala 8. II spalu svf. Liten trä- 
spade, hvarmed färger m. m. 
omröras. Ko — Av *spalla < 
"^spad-la ? 

'''spala v. spala sv. vb. tr. 1 Lös- 
hugga långa spåner från ett trä. 
Na Jfr sms. '''avspalad. 

"^spaiia spala k Fö Hi, spaja Ku sv. 
vb. intr. 1 Sprattla, slå (om fisk). 

'''spallas spajas 1. spadXlas Brdö, 
spalas Kim sv. vb. dep. 1 = fg. 
< '''sparla, jfr fvsk. spoma v. 

'''spalning ingår i sms. '''avspalning, 
qv. v. 

[spalt] *spalst spaht stm. 1. Å (Salt- 
vik). 

'^span spqn stn. Antenn på insek- 
ter. Np 

*spann I spän stm. 1 Söm på sko- 
don. mNyl Sbo 

[spann II] '''spänn spän pl. = sg., 
stm. Mått för säd o. a. (t. ex. 
potatis). Ingå — fsv. spander 
pl. spaen m. 

*spanna s. spann Ngö, spän Ru svf. 
Spann (längdmått). 

'''spänna v. I span(a) sv. vb. tr. 1 
Mäta råg. vNyl 



'"spänna v. II spän sv. vb. intr. 1. 
tr. 1 Sticka 1. sy (om skomaka- 
re). Nyl Nkby — Ez 664 a allm., 
da. spänne vb. 

'"spänning spaning stf. 1 Söm på 
skodon. He Sbo 

"'spannmålare spanmälarä stm. 3 
Lägenhetsunderhavande, som ej 
har jordtorp men undfår sin lön 
i spannmål. vNyl 

spannmålskarl spanmålskqr 1. spän- 
molskqr pl. -kärar stm. 1 = fg. 
vNyl 

spannmålstorpare spanmålstorparä 
(1. -mols') Nyl, spanmuolstorparä 
Sj Py stm. 3 = *spannmålare. 

^spannmälare spantnelar stm. 3 
Landtmätare (en grön larv med 
fötter i båda ändame). Nu 

spannring spanrigg stm. 1 Järnring, 
som sättes omkring tången för 
att bättre fastbålla järnet medan 
det smides. Tu (mfl.) 

"'spansa spans(a) sv. vb. tr. 1 Sno 
gam kring tågändar. Po Ten 

[spanske travaren spanska travati 
(stmdef .) Benämn, på diarré, Vö 

"'spänta spant(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Tillverka spanter för eller upp- 
ställa sådana i farkost. Na 

"'spar spar ut. pl., stn. Förvar; ha 
i spar. Na — no. spar n. 

[sparka: spark(a) bud tis. „Föra 
bud", leva över sina tillgångar; 
yvas. mNyl Ped Pu (mfl.) 

"'sparkla sparkat sv. vb. tr. o. intr, 
1: 1) Sparka. Eg Wp 2) Sprattla 
(om fisk), krafsa (om höns). Rg 
Wp 

"'sparklas sparklas sv. vb. dep. 1 
Sparkas. Gsv Wp 

*sparkor ingår i sms. kråk-^^sparkor, 
qv. v. 



*spam—*spe1culerad. 



911 



^spam ingår i sms. fot-^^^spam, qv. v. 

^sparog sparu(gär) adj. Sparsam. Na 

sparpiss sparpi$ ut. pl., stn. Skval- 
ler. Kv 

*sparr[e] spar stm. 1 Smalare änden 
av smedjestädet. Py 

^sparrkrage sparkraga svm. Upp- 
stående styvstärkt skjortkrage, 
»fadermördare". vNyl 

^sparrstäd spar^täd stn. Ett slags 
smedjestäd med långa och smala 
armar. Nyl 

*spas spqs Estl Nyl EF (pass.), 
spaf Kim Hi ut. pl., stn. Skämt. 

— B.Z 654 a spass n. Götald, da. 
späs ty. spasz. 

"^spasa spqs(a) Nyl Fö, spqf(a) Bo 
Kim Hi Brdö sv. vb. intr. 1 
Skämta, driva, skoja med ngn. 

— da. spase v. 

[spatsera] *spatsa spats Nu O {gå 
upa spats tis.), spas(a) O Nyl 
(pass., kske mest mNyl) Öb sv. 
vb. intr. 1. 

"^spattia spatl sv. vb. intr. 1 Spratt- 
la (om fisk). Na < *splattla? 

*spattra spatär sv. vb. intr. 1 = fg. 
Na — Kske < *sprattra. 

*spea späij(a) sv. vb. tr. o. intr. 1 
Håna, göra spe av någon. vNyl 
Na Hvbfj Ped Pu (mfl.) — fvsk. 
spéa no. spea da. spee, Sm. Hs. 
(Rz 654 b) Vg. Ög.; Spegel Gloss., 
Sor., Ld Sdt W. LM spea & 
späja. 

*spcare späijar stm. 3 Gyckelma- 
kare. Hvbfj — LM Ld. 

*specri späiri ut. pl., stn. Gyckel, 
raljeri. Hvbfj 

[spegel heter (bl. a.) späil Bo Sbo 
Na Kim LRg Vö, sprel O, spijl 
Gsv stm. 1. 

*spegelhal späilhal(är) Kim, späil- 



hql(är) Na adj. Spegelblänk och 

hal (om is). 
*speglandes-blank späilandisblagk- 

(är) adj. Spegelblänk. Na 
*spegot? *spöot? spaijat- adj. Kall 

(om blåst och väderlek). Nu 
*spek spaih stmf. 1 Hjuleker. Nu O 

— ty. speiche. 
^spekei späihäl stn. = fg. Wp 
*speken spitsi- adj. 1) Spenslig. 

Lmo 2) Som har fin ved (om 

gran 1. tall). Lmo 
*spek(j)a spiti sv. vb. tr. 1 Utmärgla, 

utsuga. Vö 
spe-kolv späi(j)Jcolv stm. 1 Spefågel, 

bespottare. Vö 
[spektakel] "'spetakel spitqkäl Ngö 

Bo Msk mNyl, spitqtjä vNyl 

öNyl, spitåJcäl Fby Pg Kim Hi 

Na Hvbfj (& spä') nVa, spttdtjål 

Ko Hsk, spätäkäl Åhd Kv, spå- 

taJcäl Vö ut. pl., stn. — Uppl. 

Gotl. Sk. Bhl. VI. 
^[spektakels]full *spetakels- spätq- 

Jcäl§fu] adj. Begiven på skämt 

och gyckel. Re 
*spe[k]takelsk? spitu^k stm. 1 Spek- 

takelmakare. Na 
[spektakla] "^spetakla spitäkäl 1. -kla 

Nyl, spitäkäl Kim Hi Kv Nkby, 

spätdkla Åhd, spåtakäl Vö sv. 

vb. intr. 1 Gyckla. 
['^spektaklas] "^spetaklas spitåklas 

sv. vb. dep. 1 Spektakla. vNyl 

mNyl 
[^spektaklen] '''spe[k]takelsri spitq- 

käJi§n ut. pl., stn. Spektakel; 

gyckel. Re 
[*spektaklig] "'spetaklig 1. -og spitqk- 

logar Ingå (mfl.), spitåklo(gär) 

Na, spätåklo(gär) Å, spUdkU- nVa 

adj. Löjlig, kuriös. 
""spekulerad spikul^fra- adj. Slug. 



912 



[spel] *8päl^ [speta s. L 



Kv — Ingår även i sms. *illspe- 
kulerad o. '''inspekuleradt, qv. v. 

[spel] *späl spal stm. 1 Fiol. Bu 
spal vNyl öNyl, spal Estl Fby 
Kim Hi stn. f. ö., men stm. 1 
Gsv Nu O Wp = hsv. (ej vind- 
spel 1. d.). 

'''spela s. spilu Nyl Kim Na Kv 
Vö Ped Pu (mfl.), spälu Pm, 
/piju Kkr, sptjo Ku, spiju Brdö, 
spel* Px Mx svf. 1) Splittra, skär- 
va. Nyl Kim Na Ped Pu 2) Sticka. 
Kkr Ku Brdö 3) Spjäla. Vö 
4) Kil. Brdö 5) Gäddsnipa. Ku 
Pm Px Mx 6) Näverbit. Px Mx 
— fvsk. spila no. spela spila f., 
Gotl. (Ez 657 a) Hs. — Ingår 
ock i smss. bröd- o. gädd-^spela, 
qv. v. 

'''spela v. I spil(a) Bo Sbo Na Ped 
Pu, spija Brdö sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Spjälka sönder, tälja, splitt- 
ra. A. a. o. 2) Hugga småved. 
Na — Hs. i bet. 1. 

[spela v. n = hsv.] '"späla spalta) 
(= hsv.) 1. sp(^l(a) Nyl EF, späla 
(= hsv.) nVa, spälo Hsk sv. vb. 
intr. 1: 1) Sätta i hastig rörelse, 
t. ex. sp. mä läpana, mä örona 

0. s. v. Nyl 2) Väsnas. Nyl EF 
nVa 3) Krångla. Ko Hsk — 
msv. spsela v. 'spela'. 

"'spelas spilas sv. vb. dep. 1 Splitt- 
ra sig. Nyl (ish. öNyl). 
[spel]blad '''späl- sptslhlq (pl. -hläir 

1. -hlqr) stn. Spelkort. Rg 
[spelbåge] ^spälbuge spmlbuya svm. 

Fiolstråke. Ru — Ez 655 a Vg. 
"'spelevinkel spiltmgkäl vNyl Gkby, 
sptlivintjil vNyl, spiltvigkäl Nkby 
Mx, spilivintjäl, Pm Px, spili- 
vigkäl A, spälivintjäl Px, späl- 
vigkil Nyl, spälrngkU Na, spiri- 



vintjä Brom stm. 1 (pl. -gklarl, 

-gklar) Spelevink(er). 
'''spelog sptlu(gär) adj. Sönderspe- 

tad (t. ex. som fin ved). Na 
^spelsak spålsqk stn.(!) Leksak. Ngö 

— nht. spielsache f. 
[spel]sticka *späl- sp^s^t^ svf. (pl. 

-tr) Klockpendel. Eg 
spelstock sp&lstok Nyl, sptes^liik Rg 

stm. 1: 1) Vindspel, h varmed 

kvarnstenen upplyftes. Nyl 2) 

Axel i vindspel. Eg 
[spel]tid *späl- spfP^i ut. pL, stm. 

Lektid. Wp 
'''spelur spilur stm. 1 Spelevink. Na 

— Jfr *mur. 

*spel-ut spilut pl. obr., stm. 1. stn. 

Upptågsmakare. Sn (m. & n.) 

Pg (n.) Utö (m.) 
spelväder spelvädär ut. pl. stn. Yr- 
väder. Hsk 
*spenderlig spändérli- adj. Spen- 

dersam, frikostig. vNyl 
^spenska? sptn$.k(a) sv. vb. tr. 1 

Töja hudar till garvning. Brom 
[spenslig] ^speslig spiUsli- adj. Po 

Sbo Bo Pä (mfl.) 
*sper sper stm. 1 Lång och smal 

varelse. Nu 
*sperel I spirU (pl. -Har) stm. 1 

Snabb, smal (och rolig) vareiso. 

Sj Po Ten Brom — Jfr no. spirl 

m. 'läng spinkel veg figur'. 
*sperel U spirU stm. 1 Salens ex- 

tremiteter. Np Ee — Jfr no. 

spaerl m. 'hale (orm-)'. 
*spese? späsa svm. Den som bUr 

bete i spel. Na 
[speta s. I spitu Eu Estl Nyl Fby 

Na nVa, spihtu 1. spitu Hi svf. 

(bl. a.) 1) Grand, smula. A. a. o. 

(ish. med negation). 2) Lak-krok 

av trä. nVa 3) Virknål. Nu 



*sp€ta 8. II—*spickancle?-mörk. 



913 



4) Skoplagg. Ru 5) Liten flund- 
ra. Na 

"^speta 8. II sp^u svf . Bräde, hvarpå 
hudar utspännas (spätas). Brdö 

*speta 8. III spet* ut. pl., svf. 

1) Utspänning. Px Mx 1) Trång- 
mål. Px Mx 

^speta v. I spita sv. vb. tr. 1 [sundär 
1- d.] Söndersmula; splittra. Nyl 
Estl 

^speta v. II spita Na, spef^ Px Kv, 
spet(a) Po, spät(a) Vö Kr nVa 
sv. vb. 1: a) tr. 1) [Mardrän po-sä 
1. d.] Med möda iföra sig trånga 
kläder. Po Kr 2) [ut nogonj Ut- 
stoffera ngn. Po 3) Skjuta 1. 
draga på t. ex. ett tungt lass. 
Px Vö b) intr. 1) Klämma, stra- 
ma (om kläder). Kv nVa 2) [motj 
Spjärna emot. Na 3) [på 1. abs.] 
Vara flitig, sträva. Na — Ez 
655 b (mycket spridt i något 
olika betydelser). 

*spete-tjeta spiti-tsitu svf. Sädes- 
ärla, motacilla alba. Lmo 

*[spet]-korv *spete- spätakorv stm. 
1 Okv. för en person som går 
i trånga kläder. Ped Pu 

*[spet]-linka *spcte- spttaligko Pä, 
spitiligku nVa svf. Sädesärla. 

*[spet]lätta *speto- spitidätu svf. 
Flöte till lak-krok. Lmo 

^spetog spitU' Na Vö Ped Pu, spätu- 
Kv Kr adj. 1) Trång, stram (om 
kläder, kragar m. m.). A. a. o. 

2) Smal. Kv — Ez 655 b 'tunn' 
m. m. Götald. 

'''spetog-hatt spituhat stm. 1 Mössa 

med skärm. Bu 
*8pets I spits stm. 1 Klöverknekt. 

Odh 
*spets II spits stm. 1 Splits. Wp 



[spets III] "^spess i uttr. främst i 
späiiä Främst i spetsen. NVet 

^spetsa I spits sv. vb. tr. 1 Splitsa. 
Wp — no. spissa v. 
= *spessa spä8(a) sv. vb. tr. 1 
Sbo 

[spetsa II] ^spessa späis sv, vb. tr. 
1 Bryna yxa. Or 

"^spetsa [sig] spits- 1. späts-sä (&c) 
sv. vb. rflx. 1 [på o. s. v.] Göra 
sig förhoppning om ngt. Nyl nVa 

[spetsbov spitsbov stm. 1 äv. Spju- 
ver. Nyl 

spetsbult spitsboU stm. 1 Eedskap, 
hvarmed rep hopsnos. Eu 

*spetsfynd[ig], -*og spitsfyndo(gär) 
adj. Spetsfundig. Na 

*spetsig spitsi- adj. Spinkig. Kr 

'''spets-^^knoka spitsknoko svf. Ett 
skomakarverktyg. He öNyl 

spetsknop spifsknop pl.? stm. Stor 
spik. Kim Åhd 

spetsord spitsor^, Na, spitsol vNyl 
stn. Stickord. 

spets-stycke spitstyk stn. Spetsen 
som är framtill i bindmössan. Sbo 

[spett spöt stn. (bl. a.) Metspö. nVa 
— Ing. äv. i sms. met-spett, qv. v. 

*spetta spita sv. vb. tr. 1: 1) Upp- 
träda på spett. Na 2) Göra udd- 
hvass. Na — Ld Sdt o. W. i 
bet. 1; no. spita (i') v. 'stikke 
på spid; gjere smal mod enden'. 

[spetelsk spitälsk- nVa, spitäs^k- Mx 
Vö Or adj. Elak, gemen. 

*spi[borr], -*bår spibår Strf, sptbuor 
Py stm. 1: 1) Liten borr med 
vertikalt skaft och skruv vid 
axeln. Strf Py 2) Borr med fyr- 
kantigt ax och krokigt skaft. Py 

*spickande ?-mörk spikandi-mörk adj. 
Beckmörk. Py [Kske s- + bi- 
kandil] 



914 



'^spickel'-*späla s, IL 



"^spickel ing. i sms. strand-^^^spickel, 

qv. v. 
*spick4er 1. -*leder spikläir Bo Ingå 

Ka Sn, späklair Nu, spikläidär 

Lptr Kim Na, spähkläidär (& 

-kl-) Hi ut. pL, stn. Blålera; tegel- 
lera, 
'''spicklera spikläiro ut.pl.,svf. = fg. 

Bo Ingå Ka Sn 
*spick[lerog], -*leårogspikläidro(gär) 

adj. Uppblandad med fg. Na 
*spigg spiff stm. 1: 1) Groddtråd; 

ungt brodd- 1. grässtrå. öNyl 

2) Tagg; äv. coU., t. ex. gir^äna 

ä so fula mä spik o spig, öNyl 

(ex. från Bo). 
spigg-[olja], -*ölja spigöl^o ut. pl. svf. 

Olja kokad på spiggar (användes 

förr som lyse). Sbo 
[spik s. I spik pl. obr., stm. Grodd 

på växter. Na — va(ra) i sptk 

Vara i grodd (om växter). Ka 

Sn Ingå Sj Ksl — Rz 656 a Sdm. 
[spik s. II spik stm. 1 Nocken på 

en gaffel, pik (sjt.). Nu O Wp 
'''spik s. III ingår i sms. "^hällspik, 

qv. v. 
*spik a. 6;p?Aoböjl. adj. (blott pred.) 

Spiknykter (ellipt.). Nyl 
spik-and sptkand 1. spikqnd pl. -endär 

stf. Stjärtand. Pä 
spikande 1. späckande? spikandiiöV' 

stärkn.-adv. fför mörk. Strf Py 
spikbolde spikhäfda svm. Spikböld. 

Na 
spikbult spikbuU stm. 1 Ett slags 

järnbult. Py 
*spikfall spikfal stn. Pikfall. Nu O 

Wp 
spik-käpp spiktjäp stm. 1 Broddad 

stav. Fby 
spik-*kölva spikfjöivo svf. = fg. 

(anv. vid vandring å is). Kim 



"^spikmörk sp%kmörk(är) adj. Allde- 
les mörk. Nyl 

spikmöss sptkmös stn. Näbbmus, 
sorex. nVa 

spik-nubb sjnknuh stm. 1 Nubb. Na 

spikord sptkor^ stn. Stickord. Py 
Strf — Jfr spetsord. 

spik-rak sptkrqk(är) adj. Fullkom- 
ligt rak. Na — VI. 

spik-rät spikr<?t(är) adj, = fg. Na 

spik-stol spikstol stm. 1 Järn, hvar- 
med spikhuvud formas. Py 

*spil I spil stm. 1 Pil, sagitta. Ru 

*spil II spil pl. -ar 1. -ir stm. Spinn- 
rocksten. Eg 

*spila s. spilo Å Fö, spijo Ku svf. 
1) Spillra, speta. Å Fö Ku 2) Av- 
spjälkt sticka. Ä — Gotl. Nk. 
Dl. (Rz 657 a & 579 b) Dppl.; 
no. spile f. da. spile 'spjäle'. 
Spegel Gloss., Ser. Ld Sdt W. 
Ing. ock i sms. gädd-^^^spila, qv. v. 

*spila v. spila Å Fö, spija Ku sv. 
vb. tr. 1 [+ sundär o.d.] 1) Spillra. 
Fö Ku 2) Avspjälka. Å — Sdt 
Weste. 

*spilare spilarä stm. 3 Ett slags 
kräckla. Å 

"^spilka spilko svf. Spjäle, spillra. 
Sbo — no. spilkaf., da. spilke fk. 

"^spilkra spilkär sv. vb. tr. 1 Spjälka. 
Wp 

*spill I sptld stf. 1 Pipmunstycke; 
äv. piplock. Nu — Ingår ock i 
sms. pip-*spill, qv. v. 

*spill II spil stm. 1 Nu O Rg Wp 
1. stn. Da Gsv Vindspel. — da. 
spil n. Ingår även i smss. lyft- 
o. vrid-*spill, qv. v. 

^spilla s. I sptld svf. Spillra. Nu O 

'''spilla s. II spil ut. pl., svf. För- 
lust. Nu O — Ingår ock i smss. 
kopeks- o. tids-*spilla, qv. v. 



*spilla s. III" [spi^J ""späjon. 



915 



"^spilla 8. lU spijo svf. Någonting 

utspilldt. Ku — - spilm' plt. Fläck 

1. nxärke efter sådant. Na 
^spilla v. I spija sv. vb. tr. 1 Förse 

bottnen på ett träkärl med små 

kilar för att fasthålla densamma. 

Brdö — Hällre *spela? 
"^spilla v. n fipil sv. vb. tr. 1 O 

1. 2 Da Gsv Nu O Rg Wp Upp- 
hissa med vindspel. 
'''spilla v. III spild sv. vb. intr. 1 

Skena. Wp 
'^spilla p. spila adv. Till spillo. Wp 

= till "^spilla, qv. v. 
spilld sptlt 1. spiXt adj. (eg. pp. av 

vb. spilla fvsk. 'fördärva') Ohvass, 

slö. mVa nVa 
^spillda spUt 1. spiXt sv. vb. tr. 1 

Göra ohvass 1. slö. mVa nVa 
*spil-leken spilekin adj. Ostyrig. Å 
"^spillinta spilintu svf. 1) Sädesärla, 

motacilla alba. Re Kr 2) Okv. 

för en spinkig kvinna. Re 
'^spillitta spilito o. spUito (sic!) Py, 

spilitu Lmo, spilit Mx, splito Fby 

svf. = fg. 
spillkoq> spilhorp stm. 1 Hackspett, 

spillkråka, picus martius. Hi Kim 

Pg Na Ko 
[spillkråka sptlkrdko svf. användes 

i Sbo o. öNyl ss. okv. till ett 

barn, som spiller något. 
*spillning ingår i sms. ^självspill- 

ning, qv. v. 
*spillrotsp*7rfräter adj. Spillrad. StRg 
*spilrova spilrovo svf. Spjälrova. Å 
[spilta] *spylta spylto svf. Sbo Tu 

He Pg Na Fby 

= *stilta stijto svf. Kkr 
*spiltra spUtär sv. sv. tr. 1 Splittra, 

spjälka. Ru — Jfr no. spildra 

v. idm. 
"^spiltsa spUs svf. Spilta. Nu 



spindelgubbe spindälgobä svm. Stor 
spindel. Å 

'''spingla spigglo svf. Liten fisk, ish. 
gädda. Å — Jfr Rz 657 b spingla 
v. 'spänta, klyva ved till stickor' 
Götald. Ingår ock i sms. gädd- 
"^spingla, qv. v. 

'''spinglog spigglo(gär) adj. Spens- 
lig. Py 

*spink sptgk ut. pl., stn. coU. Klen 
ved. Kim Hi — Rz 656 b spink 
f. 'splint' Sk.; Hs. (m.) 'bit, 
stycke'; LM 'dechet, levet, frag- 
ment', Ld 'absohnitzel', W. 're- 
tailles'. Jfr no. spikka v. 'snitte, 
skjaere'. 

*spinklig 1. -ot spzgklt(gär) Po, spigk- 
lat- Nu Wp adj. Spinkig, spens- 
lig. — no. spinkeleg a., jfr da. 
spinkel idm. 

*spinkved sptgkveäd Kim, spigkvied 
Hi ut. pl., stm. coU. Klen ved. 

"^spinna spino svf. Trassel i nät. 
Pä Bo Sbo Ksl Na 

spinnare spinar stm. 3 Spindel, 
aranea. Ngö 

spinnkäring spinkärgg stf. 1 Krabba. 
Na 

'''spinnog spino(gär) adj. Full med 
'''spinnor. Na 

[spinnrock spinrok stm. 1 Nattskär- 
ra, caprimulgus europaeus. Ten 

*spinspack spinspak ut. pl., stn. 
Brons. Mx 

^spinta spinto svf. „Den del av en 
genomsågad stock, som på ena 
sidan är halvrund, på den andra 
flat". Sbo 

[spion] ''^späjon spätjén 1. spävön stm. 
2: 1) = hsv. Nyl Gsv 2) Spjuver. 
Py — Uppl. i bet. 1. 
= *spanjon spatjiöff stm. 3. Ku 
Jfr hsv. spana v. 



916 



^spir—fspisöl. 



*spir ingår i sms. *nurr-spir, qv. 
v. 

*spira »p%ru Ngö, spir Gsv Nu O 
Ru, spur Ru svf. Hårstrå; test. 
— Jfr fsv. spira f. 'stjälk, upp- 
spirande skott'; no. spira f . 'pan- 
delok'. — Ingår ock i smss. hår- 
o. *snurr-spira, qv. v. 

spiritus (latin) spiritus stm. 1 Guld- 
bagge, cetonia; betraktas som 
lyckobringande och förvaras där- 
för. Nyl — Vg. spirtusse m. (Rz 
765 a), Uppl. VI. 

*spirla s. spirlo svf. Frånspjälkt 
sticka (t. ex. i en åra på det 
ställe, som berör relingen); stik- 
kor av spåner m. ra. Ka Sn 
Ingå 

*spirla v. spirla sv. vb. 1: 1) tr. 
Spjälka upp. Ingå 2) intr. Spjälka 
sig, rispa upp sig. Ka Sn — - no. 
sperla v. 'splintre'. Ingår ock i 
sms. *sönderspirlad, qv. v. 

*spirlek sptfläik stm. 1 Glädtigt 
sällskap. Bo Pä 

*spirra s. spiro svf. Ngt som spjär- 
nar 1. spärrar emot. Na 

*spirra v. spir sv. vb. tr. o. intr. 
1 Spärra ut. Na 

spira sv. vb. intr. 1 Spjärna. Na 
no. spira v. 'springe tilbags og 
dirre som en stålfjaer'. 

*spirrog spiro(gär) adj. Havande 
egenskapen* att *spirra. Na — 
no. spirren a. 'spsenstig' m. m. 

*spirrvinkel sptrvtgkU stm. 1 (pl. 
-Har) Spelevink. Na — Jfr Rz 
655 a spirivink m. Gd. 

*spirvel I spirvil stm. 1 (pl. -Har 
1. 'Vlar resp. -vlar) Spinkig karl. 
Ten Brom Kim — no. spirvel 
m. idm, spirven a. 'spaBdlemmet, 
smal, tynd'. 



*spirvel H ing. i sms. strand-^^spir- 
vel, qv. v. Jfr hsv. sparv. 

spisflisa spisfltso vNyl, sptsfltso Fby 
Kim Na, sptsfhsu Hi svf. Spisel- 
häU. 

*spisfång spisfagg ut. pl., stn. Mat- 
njiitigt. Na 

spisgrund spisgrund pl. obr., stf. 
Grundmur för spisel. mNyl vNyl 
nVa 

spisgruva spisgruvu svf. Sits fram- 
för ugnsmynningen. Lmo 

spis-kråka spishräko svf. Okv. för 
en kvinna, som städse sitter vid 
spiseln. Fö 

'^'spis-kåpa sptskåpo svf. Spiskappa. 
Na vNyl 

spis-lår sptslår stm. 1 Lår (m.) för 
matvaror. vNyl 

spis-nocke sptsnoka svm. Skorsten. 
Ten 

^spispel sptspil stm. 1 (pl. -ilar) 
Pilträ, salix. Lptr 

spis-[släde], -^slede spislida svm. 
Sädeslår. Kim 

spis-^^^stack spistak stm. 1 Eldstaden 
i spiseln. Ingå 

spis-sten sptstcUff stm. 1 Stor flat 
sten, fordom använd i st. f . spisel- 
häU. Ku 

spis-ståndare sp%stqndarä Ku, spts- 
standar Px nVa, sptstqndar Lfj 
Pm Mx, spuftondarä vNyl mNyl 
stm. 3 Järnstång, som tjänar till 
stöd under spiselhvalvet. 

[spisöl heter bl. a. spistd öNyl, sjm- 
ul Hi Kim Pg Na, spysöl Lo, 
spysyl Ingå Sj He (mfl.), spysyl 
Ingå Ka Sn, spysöl vNyl, sjyysul 
Å ut. pl., stn. f. ö. men stm(?) 
i Nagu. 
sptsul stn. Odåga. Na 



*q)it— /sfii^l^ 



917 



*spit ingår i smss. hack- och korn- 

*spit, qv. v. 
'''spita spii sv. vb. tr. 2: 1) Håna. 

Wp 2) Snäsa. Wp — mit. spiten 

äda. spide v. Jfr Bz 654 b spit 

m. n. 'spe, förtret' Hll. Hs. Mp. 

Vb.; Lind spit n. 'trotz, verdrusz'; 

no. spit n. 
"^spitot I spitat' adj. Snäsig. Wp 

— no. spitig a. 'spydig, spotsk, 

tirrende'. 
^spitot II sjntat- adj. Eandig. Na 
"^spitta spit sv. vb. intr. 1 Sprattla 

SS. fisk på land. Nu 
*spitter spitär ut. pL, stn. Skratt 

och prat, glam. Na 
*spitterglad spitärglqdär n. obr., 

adj. Sprittande glad. Na 
^spittla spiil sv. vb. intr. 1 Sprattla 

(ss. en fisk på land). Na 
"^spittlog spiUo(gär) adj. Sprattlan- 
de, livlig. Na 
^spittog? »pitu(gä)r adj. Stålbakad. 

Brdö 
*spittra s. spitro svf. Skvattra, okv. 

Na 
*spittra v. spitär sv. vb. intr. 1 

Skratta och prata högljud t. Na 

— no. spitra v. 'sprudle, sprey- 
te'. 

*8pittrog spitro(gär) adj. Fallen för 

att *spittra. Na 
'''spjolk sp\olk stmf. 1 Spjäle. vNyl 

— Rz 657 a idm Hs. Vb., 658 b 
'stjälk' UppL; no. spjuulk m. 

[spjut spt%ut stn. Törne; tagg. Bu 
Estl (incl. Gsv o. Ngö) 

*spjuta s. spttut svf. (pl. -ar) Spruta. 
KgWp * 

*spjuta v. sp(t)iut sv. vb. tr. o. intr. 
1: 1) Spruta. Bg Wp Or Nkby 
Muns Kr NVet 2) Kräkas litet. 
Or Kr NVet Jfr *sputa. 



spjut-and sp^utqnd pl. -endär stf. 
Stjärtand. Ko Hsk 

*spjutog^|t^fo- adj. Spjutformig. Sbo 

^spjuvaktig 1. -cg sp^uvakti- 1. -ogär 
adj. Full av upptåg. Nyl 

*spjuvog sp\uvogär (1. 4gär) adj. 
Full av upptåg. vNyl 

*spjuveri sp^uvän ut. pl., stn. Skälra- 
aktighet; pojkstreck. Ofta i uttr. 
po s. Nyl 

'''spjäla spi<Blu svf. Spillra. Hi 

^spjälk I sptälk Nyl, spiälk Kim 
Na Åhd Hvbfj Ped Pu stm. 1 
Py Kim Å Ped Pu 1. stf. 1 f. ö. 
(pl. -or Fö Kkr Ku, -ur Brdö) 
Spjäle. — Espr. hos Lind och 
Weste. 

'''spjalk spi\qlk stf. Splittra, spill- 
ra. Bu — spt%alk stn. Åvspjälkad 
träbit. Bu 
fvsk. spialk f., no. spjelk m., Åm. 

— Ing. äv. i smss. bröd-, hak-, 
pärtträs- o. skels-^^^spjälk, qv. v. 

'''spjälk II sptälk stm. 1 Skal på 

linstängeln. Bo 
^spjälka s. spiölko svf. Spricka, som 

uppstått av sig själv. Na 
[spjälka v. *spälk(j)a spälki Nu O, 

spölki Gsv Bu sv. vb. tr. 2 = hsv.; 

i Nu förek. pret. spaik jte spälft. 

— Åm. *spälka v. 

sp\älk(a) Nyl, sp^lk Na sv. vb. 
intr. 2 Spricka i tu. 

*spjälke spjälka svm. Spjäle. Fby 

'''spjälkog spj^ölko(gärJ adj. Sönder- 
sprucken. Na 

*spjälkståndare spiälkstondar stm. 
3 Marstake. Fby 

[spjäll sp\äld Kv Ped Pu, spj^eld 
Vfj Px Mx, speäld Kim stn. 
(bl. a.:) 1) Byxklaff, julp. Ped 
Pu 2) Mösskärm. Px Mx Kv 
3) Damlucka. Vfj 

116 



918 



[spjäll] *spcUl -'*spKtter. 



*späll späld Ngö Vö, speld Da 

Gsv O, spcRld Ku, /p(Bld Kkr 

stn. = hsv. — Uppl. 

*spält spalt stn. Spjäll. Nu Rg 

Wp 
[spjäll]mössa "'spjälle- spiäldamysu 

svf. Mössa med skärm. Kv 
"^spjällpojke sp\eldpoyki svm. Stång 

an v. till att draga ut spjället 

med. Na 
*spjär(a?) spz^rej' pl. -ar sf. Hårstrå. 

Nu — Ingår ock i sras. hår- 

*spjär(a), qv. v. 
[spjärn] *spja[r]n ing. i sms. fot-*s., 

qv. v. 
*spjä[r]na s. I spteno svf. Litet tak- 
bräde. Na 
*spjä[r]na s. II i smss. is- o. tjäl-*spj., 

qv. v. 
[spjärna v.] *spjäna fip^an Na, spten 

Ko nVa, spen Gsv Rg Wp sv. 

vb. intr. 1 Sparka; spjärna. — 

Rz 658 b spjänna v. Svea- o. 

Götald 

= *8pjana sptj^qn Nu, spt\qnd 

Ru sv. vb. intr. 1. 
[*spjämas] *spänas spens pret. o. 

sup. spenst 1. spenstist sv. vb. 

dep. 2 Spjärna. Da O — Uppl. 

späma v. 
*spjä[r]nog spii(Bno(gär) adj. Mot- 
spänstig. Na 
*spjärra spt>äro svf. Spärrande 

sticka. Bo — Jfr no. spj0rr f. 

'fena', spjarra v. 'straBkke arme- 

ne'. 
*spjärtas spj^älis sv. vb. dep. 1 Slå 

(om fisk). Kr 
*spjät[t]a sp^äta sv. vb. intr. 1: 

1) Sparka, spjärna (för att erhålla 

bättre fotfäste). Na 2) Sträva, 

vara flitig. Na — äda. spisette i 

bet. 1. 



"^spjölk sp^lk stm. 1: 1) Spjäle. 
Brdö 2) Spillra, skärva. Brdö 
3) Gäddsnipa. Brdö — no. spj0lk 
ra. (i sms. bringe-s.). 

*splesa splisu svf. Cunnus. Na 

'''splets spläts stm. 1 Splits, spliss 
(sjt.). Ksl 

'^spletsa spläis(a) sv. vb. tr. 1 Splissa. 
Ksl — no. spleisa da. spledse v. 

"^spletsog splho(gär) adj. Full med 
splissar. Na 

*splint spUnt stm. 1 Fby Hi Kim 
Pg Na, splint ut. gen. Gkby 
Sprint. [I Dalins ordb., men ej 
hos yngre lexikografer.J no. splint 
f. Ihre Gloss. splint 'clavis lon- 
gior', Weste „se sprint". 

*splint(a?) spUnt sf. Vävkläm. Ru 

'''splintog splinto(gär) adj. Sönder- 
splintad. Na 

*split spht stm. 1 Vö 1. ut. pl., stn. 
Na Lek (i Na: bullersam sådan). 

*spUta I split Pg Kim Hi Na Hvbfj 
Px Mx Vö Or Kr (mfl.), »pUt 
Gkby NVet sv. vb.tr. 1: 1) Splitt- 
ra, spjälka. Na Öb 2) Sprita. 
A. a. o. — fsv. splita v. 'riva, 
sönderslita' da. splide v. 'klyva'. 

*splita II spht(a) sv. vb. intr. 1: 

1) Arbeta tungt. Ku Brdö nVa 

2) Leka, stoja. Na Fö Ku Brdö 
Hvbfj Öb 3) Fara vildt fram, 
t. ex. spht o tjöK Jä 4) [-{- på] 
Skynda på. Jä 

*splitare sphtarä stm. 3: 1) Hurtig 

karl. Brdö 2) Svårighet, svårt 

arbete. Brdö 
*splitsa spUts sv. vb. intr. 1: 1) Fara 

1. slungas med fart. Na 2) Spritta 

till. Na 
[splitt- (i smss.) lyder spUt- O, sjylif- 

Ru Hi Kim Pg Na Öb 
*splitter splttär ut. pl., stn. Lös- 



[spliUra] *spn*ttÄ— spofveJL 



919 



aktighet i tal, skratt och åthä- 
vor. Na 
[splittra] ^sprittla spriUa sv. vb. tr. 

1. Ekn — Metath.? 
^splittrog spHtro(gär) adj. 1) Sönder- 
splittrad, full med skärvor, äv. 
rik på grund (om sjö). Na 2) 0- 
enig. Na 
'^'splitftlsprångandes spUtsproggan- 
di^ förstärkn.-adv. Sprittsprån- 
gande (ny, vacker). Na 

"^spocka spok sv. vb. intr. 1 Spraka. 
Wp 

*spola spolo Å, spoidu Ngö svf. 
Spole. 

*spole I spola Nyl, spola Ped Pu 
t) Spjäle. Ped Pu 2) Eker. Nyl 
— no. spole m. 'spile'. Ing. ock 
i smss. hjul-, kärrhjuls- o. kärr- 
"^spole samt gös-^^spole, qv. v. 

*spole? II spula svm. Gångjärns- 
beslag. Gsv 

^spolk spolk Ingå, spolk Na Ko 
Hsk, spulk Nu stm. 1 Ingå Na 
Ko Hsk, stf. 1 Nu 1) Kort rund 
käpp. Na — Tunn spånkäpp i 
väv. Nu 2) Spjäle. Ko 3) Av- 
fall eller smärre delar av kvistar, 
halm o. 8. v. Ingå Ko Hsk — 
Ing. ock i sms. ved-*spolk, qv. v. 

*spolka spulk sv. vb. tr. 1 Spjälka, 
splittra. Nu 

'^spol-kasta spolkast sv. vb. intr. o. 
tr. 1 Väva med olikfärgad tråd. 
Na 

*spolk-ved spolkväd ut. pl., stm. 
coll. Sämre ved (kvistar o. d.). Ko 

*[spol)-plank *spole- spolaplagk stm. 
1 1. stn. Spjälplank. Ped Pu 

spol-speta spQS,pitu svf. Spolten.Wp 

spoltapp spo^ap stm. 1 = fg. Da 

*spord I spQ(l stm. 1 Bud, under- 
rättelse. Nu — Hs. (ntr.) 



*spord n spo^ stf. 1 Fena. Nu — 
fvsk. spordr m. 'stjärt'. Jfr *spor- 
de. 

'''spordagar spodagar (1. -(^-?) Px, 
spoudagar Vö mplt. Spaning, nys. 

— fvsk. spurdage fsv. spordaghe 
no. spordag m., Dppl. Nk. VI. 
Kim. Gd (Rz 659 b) Sörb. 

*sporde spola svm. Brygghuvud. 
Ingå (Bsds skgd). — fvsk. spordr 
fsv. spurt>er no. spord Hs. spor 
m. 'svans, stjärt'. Ingår ock i 
sms. brygg-*sporde, qv. v. 

*spord-slag spor§lag 1. '§lcig vNyl, 
spQr§lqg Fby ut. pl., stn. Spa- 
ning, nys, hum (om ngt). [1. spår- 
slag?] 

[sporre] *spåre spora Estl Nyl EF 
mVa nVa, spura Estl (pass.) Nyl 
(pass.) Ru, spår* sVa svm. I) Cal- 
car. A. a. o. 2) Urholkning på 
bakre sidan av notnålen. Esbo 

— fvsk. fsv. spore m.; LL spore. 
*spot spöt stm. 1 Stöd för större 

båt (å land). Ru 
*spotta spoto svf. Spottklump. Na 
^spottas spolan Sbo, spntas Gsv sv. 

vb. dep. 1 Spotta. 
spott-^^flasa spotflqso svf. Stor spott- 

fläck. Po Ten 
spott-^^golla spotgolo Fö, spohtgofo 

Ku, spotgolu nVa svf. Spottkluns. 
spott-*gröls spotgröls stm. 1 = fg. 

Ten 
spottnaxnn spotnam stn. Öknamn. 

Gsv — nht. spottname. 
spott-*rockel spotrokäl ut. pl., stn. 

coll. Seg och slemmig utspottad 

saliv. Na 
spott-*rockla spotroklo svf. Fläck 

efter fg. Na 
[spov] *spuv spuv stm. 1. Hi 
*spo[ve]l spol Ksl, spuJ, Ru stm. \ 



920 



*8po[vJltck(j)a ? — *8pralla. 



Spov, numenius. — Dppl. vatt- 
spole (Hof DV. sub spowe). ~ 
Ingår ock i sms. vattu-*spo[ve]l, 
qv. v. 

*spo[v]lick(j)a? spgliko E.e,spQlykio 
Sbo, spolitjo Lptr svf. = fg. 

'''sprackla spfakäl vNyl, sprdkäl Rg 
Fby Kim Na, sprahhla Hi, sprohul 

sv. vb. dep. 1: 1) Spraka (häf- 
tigt). Rg vNyl EF 2) Bullra, 
dåna. vNyl EF — Braka, knaka. 
O 

*spracklare spraklarä stm. 3: 1) Stor- 
pratare. Ka Sn 2) Bråkmakars. 
Brom Ten 

"^spracklog spraklo(gär) adj. Bull- 
rande, bullersam. Na 

*spradda sprad(a) sv. vb. intr. 1 
[til] Slå till ngn. Fby 

"^spragg sprag stm. 1 Avskuren 
grövre kvist, käpp. Ingå — Språ- 
te, spö. O 

'''spragga s. 1. *-ja sprago Nyl Kim 
Å, spradjo Lptr svf. Vidja, spö, 
språte. 

^spragga v. I sprag sv. vb. tr. 1 
Driva bort med spö. Ingå 

"^spragga v. II sprag sv. vb. tr. I: 

1) Skala {tuflar = potäter). O 

2) Fjälla Ifiskih O 

^spragga v. III sprag(a) sv. vb. intr. 

1 [åv] Gå rak och styv; springa 
styvt. Ten Brom Fby — Rz 
660 a 'sparka; krafsa' Vb. 

*spragge spraga svm. Språte, spö. 

Brom Kim — Rz 660 a Gstr. Hs. 
""spraggla spraglo svf. = fg. Po 
^spraggog sprago(gär) adj. Rak och 

styv (om mska). Po 
*sprak språk Pä, språk Na ut. pl., 

stn. 1) Sprakande. Na 2) Brak, 

starkt ljud. Pä 
[spraka spraka Sbo Ingå Gkby, 



sprqk* sVa, spraka A sv. vb. 1 
a) intr. (bl. a.:) 1) Smattra (om 
regn). Nyl 2) [hlj Hoppa till av 
skrämsel. Pm Px Korsn Mx Gkby 
3) [ävj Rusa i väg. Gkby 4) fäjij 
Överfalla. Sby Lfj Np 5) Pladd- 
ra. Sbo b) tr. 1 [äfdj Slå eld. A 

"^'sprakare sprakar stm. 3: 1) Häftig 
människa; ha |ö i sola(!) sprakar. 
Pm Px Mx 2) Sprakfåle, yster 
häst. Pm Px Mx 

[8prak]-arshal '^sprake- spraka-ar^ol 
1. -asol stn. (ut. pl.) Grovt okv. 
nVa 

[sprak-brasa] ^sprake-brase spraka- 
brasa svm. Granvedsbrasa, Na 

[sprak]djur *sprake- sprakadjur He 
Fby, sprakamr Kim stn. Okv. 
för en argsint person, ish. kvinna. 

"^sprake spraka svm. = *sprakare 
1 o. 2. Pm Px 

"^sprakel I sprakat ut. pl., stn. coU. 
Skräp. Po Ten — Jfr "^brakel I. 

*sprakel II sprakälJngäTen, sprakäl 
Na ut. pl., stn. Brak, buller. 

[sprak]-kall *sprake- spraka-kgld- 
adj. Kall (om väderlek) så att 
det ^smäller i knutarne". Kr — 
spraka-kalt ad v. idm Bo Pä = spra- 
kandi kalt Kr NVet 

*sprakog sprakofgär) adj. 1) Spra- 
kande. Nyl Na 2) Grälig. Py 

[sprakj^kit ^sprake- spraka-sktt stm. 
1 Ljudlig fjärt. Na 

[sprak]-*sticka, '''sprake- sprqksUko 
A Fö, sprqkstiku Brdö, språk- 
stihko Ku, sprakastiko vNyl Na 
svf. Fosforsticka. 

[sprak]-*tistla, *sprake- sprakatistlo 
svf. Argsibba, okv. He 

[sprak]vinter *sprake- sprakavintär 
ut. pl., stm. Skarp köld. Na 

*spralla sprala Fö, spfi^aja 1. spradUa 



*sprällas— [spring] po}l^[e] *sptingan'. 



921 



Brdö sv. vb. intr. 1 Sprattla. — 
Rz 660 a Sk.; VI. Vg. Hs. sprala. 
Spegel Gloss. 

^sprallas ^prålas sv. vb. dep. 1 
Sprattla. Vö 

"^sprassel sprasl 1. érprai ut. pl.,stii. 
Prassel. Vö 

^sprassla sprasl 1- spraX sv. vb. intr. 
1 Prassla. Vö - Vb. 'plaska' 
(Rz 661 a), Sörb. Fryksd. 

^spratsa spra^s(a) sv. vb. intr. 1 
Sprattla, slå (om fisk). Pä 

^sprätta sprat sv. vb. tr. o. intr. 1 
Sparka. O — Vg. sprata v. 'svänga 
med benen'. 

^sprattel s^pratäl ut. pl., stn. Spratt- 
lande. Nyl 

"^sprattla spratlo ut. pl., svf. Diarré. 
Po Ka 

"^sprattlog spratlogär adj. Fallen för 
att sprattla. Po Ten 

*sprattlor spraUor plt. Spår i sand 
1. mull efter sprattlande (t. ex. 
av höns, hundar 1. kattor). Po 

*spredsegel spräisöJ, stn. Sprisegel. 
Grsv — no. spreisegl da. spred- 
seil n., jfr mlty. sprét n. 'spri- 
stång'. 

*spreta sprita sv. vb. intr. 1 Strama 
och draga sig i rynkor (om illa 
gjorda klädesplagg). Ko — Rz 
660 a 'spärra ut, utspärras' Sm. 

*spria spn sv. vb. tr. 1 Sätta spri- 
stång på segel. Na 

[spricka] "^sprickja sprikj^o Fby Pg, 
spriki Nu O Wp, sprit jo Po Strf 
Py (mfl.), spritjo Kim, sprihtjo 
Ku, sprit ju Brdö svf. 
= *spryck(j)a sprykio Sbo Na, 
sprytsu Ped Pu svf. Rz 661 a 
sprykka f. Sm.; LM spryckia o. 
sprycka, Ld sprycka. 



*sprickig spriki(gär) adj. Rik på 
sprickor. Nyl (pass.) 
= *spryck(j)og spryk\o(gär) adj. 
Na 

*sprickla spriklo Strf Py, spriklu 
Ped Pu svf. 1) Liten fläck. Strf 
Py 2) Spräcklig ko 1. tacka o. 
s. v. Ped Pu 

"^spricklog spriklo Py Strf Gkby 
(-k')y spriklo(gär) Å, spriklu- nYa, 
adj. Spräcklig. — no. spriklutt. 

*8prick-ugg sprikog stn. Brottsjö. 
"Wp 

*sprid spnd stn. Spristång. Py 

*spril spnl stm. 1 Kil av sten (in- 
drives t. ex. i stenfot). Must 

[springa Ij '''springja sprigg\o Ksl 
Pg, spriggi\u Ngö, spriggi Da 
Gsv Nu O Rg (pl. -nar 1. -nir), 
sprtgt Ru, sprindjo 1. sprin^o vNyl 
öNyl Kim, sprindjo Ku, spnndju 
Py, spripdju Brdö svf. 
= *spr3nig(j)a sprpgg^o Sbo Na, 
spi-yndjo Ingå Strf, spryndju Vö, 
sprymu Hi Kv, sprygg (pl. sprymur) 
Mx, spryndzu nVa svf. — fsv. 
no. spryngia f.; Uppl. SM. ÖHd; 
Com.2 p. 108 (n. 469), Ser. LM 
spryngia, Ld Sdt sprsmga. 

"^springa II ing. i sms. ulv-*springa, 
qv. v. 

springare spriggar pl. obr., stm. 
Diarré. Na 

*springas spriggas pret. o. sup. 
spraggist st. vb. dep. Betacka 
(om hingst), betäckas (om sto). Sj 

springhäst sprigghästar plt. kallas 
de trän, som förena tramporna 
med vävskaften i en vävstol. Bo 
— Rz 660 b Vg.; no. springhest 
m. 

[spring]pojk[e] *springan- spriggan- 
poyk [1. -mp-] stm. 1 Lptr 



922 



*8pringväder — ^sprunshal. 



*springväder spriggvädär ut. pL, stn. 

Ombytligt väder. Na 
*sprint sprtnt stn. Språng, hopp. 

Wp 

*sprinta sprint(a) sv. vb. intr. 1 Pä; 

1. pret. sprantf pl. spriintu Da O 

1. = sg. Gsv Eg Wp, sup. sprunti 

Da Gsv O Rg Wp vb. intr. 

1) Springa, spritta. Estl 2) Hoppa 

bräde. Pä — Rz 660 b Sm. Vb. 

Nb. 
'''sprintare ing. i sms. gräs-*sprintare, 

qv. v. 
^sprinterska ing. i sms. gräs-^^sprin- 

terska, qv. v. 
*sprintig sprtntt(gär) adj. Grå- och 

blåspräcklig (om tyg). He 
^sprintxnack sprintmak stm. 1 1. 2 

Binnikemask. Gsv 
*sprint-ståka sprintstoga sv. vb. intr. 

1 Springa, hoppa. Da 

[sprit] *spri spn ut. pl., stn. Nyl Öb 

= *sprid sprid ut. pl., stn. Sbo 

öNyl 
[sprita] '''sprida spnd(a) sv. vb. tr. 

1. Sbo 
*spritsa s. sprits svf. Spruta. Nu 

Rg (pl. -tr) Wp — Ingår ock i 

sms. vattu-*spritsa, qv. v. 
*spritsa v. sprits sv. vb. tr. 1 Spruta. 

Da Rg Wp Ngö vNyl 
*sprits-kanna spritskan svf. Sprut- 

kanna. Da 
*sprittande-ny spritandä-niär n. -nit 

adj. (tis.) Splitterny. Å 
^sprittandes spritandist förstärkn.- 

adv. fför adj. galen, naken och 

ny. mNyl 
*spritter spritär- = fg. fför ny och 

naken. Brdö 
*sprittig spriti(gär) adj. Spräcklig. 

Å - Jfr *8printig. 
*sprittla spritäl sv. vb. 1: 1) intr. 



Sparka omkring sig. Po Ten Ped 
Pu 2) tr. o. intr. Stänka, sprätta. 
Ten — no. spritla v. 'spreite; 
spraölle'. 

*sprittlog? spriUu' adj. Spenslig. 
Lmo 

*sprittlor sprittor plt. 1) Spår i sand, 
mull 1. snö efter sparkande. Po 
Ten Brom 2) Kringsparkad sand 
1. d. Po Ten Brom 

*sprittpugga spritpog svf. Groda. 
Nu 

*spritt8prångandes spritsproggatidist 
förstärkn.-adv. fför adj. galen, 
naken och ny. vNyl 

^sprocka sprok sv. vb. intr. 1:1) Spra- 
ka; knaka. Gsv Nu O 2) [sundär] 
Remna. Da — Jfr '''spraka. 

^spreta spruta sg. def. o. pl. sprutnu 
svf. Språte, spö. Ru 

""sprote? spriita svm. = fg. Nu O 

Rg 

'"sproxa blott i tis. sproks hämli 

Smäll hand! (till barn). O 
♦sprucka spruko ut. gen. Spricka. 

Gkby — Rz 661 a Sm. Vg.; no. 

sprokka f . 
sprucken flicka sprtäsi-fUku svf. 

Okv. för flicka. nVa 
sprucken pojk[e] sproki-poyki Sbo, 

sprotji-poyk Py sm. 1 Okv. på 

kvinna. 
""sprung sprundji stndef. Cunnus. 

Hi 
*spning(j)a sprundzu svf. Springa, 

spricka. Kr — nyisl. no. sprunga 

Sörb. spronga f. 
^spruns sprund stm. 1: 1) Sprund. 

Ingå 2) Sprundtapp. Na — Gd 

Sk. (Rz 662 a) BhL; no. spruns 

n. 
'^'sprunshål sprumhol stn. Sprund. 

Na 



^sprmta—^sprdct;. 



923 



^sprunta sprunt pret. spront sup. 
spruntit st. vb. intr. 1) Spritta 

till. Ru 2) Springa. Ru [Aorist- 

presens.] 
*spruntpadda spruntpad svf . Groda. 

Ru 
*sprut s. sjn-ut stf. 1: 1) Skott på 

trä. Nu 2) Grodd. Nu 
*sprut a. spnit oböjl. adj. (blott 

pred.) Drucken, full. Nyl [Ellipt.] 
*spruta sprut sv. vb. intr. 1 Spricka 

fram, slå ut (om kvistar, växt- 

skott, blommor 1. blad m. m. d.). 

Nu — Jfr ty. sprieszen. 
^sprutandes sprutandist förstärkn.- 

adv. fför adj. fuU. Nyl 
*sprutfuU sprutfuldär adj. Alldeles 

berusad. Nyl mVa 
*sprutfylla sprutfylu ut. pl., svf. 

Starkt rus. Kv 
*sprutt I sprut stm. 1 Byxlucka. 

Po — Rz 661 b sprutta f. Svea- 

o. Götald. 
*sprutt II sprut stn. Hopp, skutt. 

Nu 
^sprutta sprut pret. sprat pl. spriitu 

sup. sprutt st. vb. intr. Hoppa, 

skutta. Nu 

spruta sv. vb. intr. 1 Sprattla. 

Nu 
^sprutt-pugga spriitpog svf. Groda. 

Nu 
*spryckel ing. i sms. strand-*spryc- 

kel, qv. v. 
*spryttja sprytjo Lptr Pg, spryti 

Pm Mx, sprytju Vö, sprttju Pg, 

spryUtu Ped Pu (mfl.) svf. 1) Vid- 

ja, kvist. Pg 2) Spö, språte. 

Lptr (spec. om den står i vatten) 

Öb 3) Käpp, hvarvid vävrännin- 

gen är fastbunden. Lptr 4) Fin 

trästam, som lägges på bottnen 

av en hösläde. Ped Pu ~ Ingår 



ock i smss. stock- och *rcvan- 
*spryttja, qv. v. fsv. sprytia f. 
'kvist, smal gren'. 

*spryttjan ing. i sms. *revan-sprytt- 
jan, qv. v. 

*språka språk sv. vb. imp. 1 Brusa; 
t. ex. hä spraka o kratsa o skrod 
uöi skgin. O — Jfr ^sprocka. 

*språkfallen språkfalin Fö, sprok- 
falin Å, språkfajif) 1. -fadXiij Ku 
Brdö adj. Språksam, talför. 

"^[språkj-karl '^språkan- språkagkqr 
pl. 'kärar stm. 1 Språksam karl. 
Sbo Bo 

*språkmakare sprdkmqkarä Fö Ku 
Brdö, språkmakar Mx nVa, sprok- 
mqkarä Å, spruakmakarä Kim 
stm. 3 Pratmakare. — Fryksd. 

[språng spragg pl. spräggir stf. Wp 

'''språnga sp^^ågg Da Gsv, sprogg 
O sv. vb. intr. 1 Springa; hoppa. 
Ingår även i sms. *f3rrsprånga, 
qv. v. 

*språngväder sproggvt^där pl. obr., 
stn. Hastigt påkommet storm- 
väder. Ku — Jfr *springväder. 

*språta I sprota sv. vb. tr. 1 Spröta 
(t. ex. ärter). Na Nkb}'' nVa In- 
går ock i sms. upp-^^språtad, qv. v. 

*språta II sprota Bo Fby Na Ped 
Pu, språta Brdö, sprohta Ku sv. 
vb. intr. 1: 1) [imöt] Streta, spjär- 
na. Bo Na 2) [åv, uåv] Ila med 
långa steg och styv hållning. 
Fby Ku Brdö Ped Pu — Hs. 
'gå högfärdigt'; no. sprota (o') 
v. 'stramme sig op; sprade'. 

*språtog sproto(gär) adj. Påminnan- 
de om en språte, krokig och 
klen. Na 

*spräck spräk ut. pl., stm. Skarp 
kyla i fingren. Px — Ingår även 
i sms. nagel-*spräck, qv. v. 



924 



* spräcka I, -ja—^spröta v. /. 



"^spräcka 1. -ja spräki Rg (pl. -^lir) 
Wp, spräko Sbo Ksl Po TenNa, 
spräku Hvbfj svf . Spricka, remna. 
— Sörb.; no. sprekka f. — Jfr 
sms. nagel-^spräcka. 

*8präckeltass spräkältas. stm. 1 Stekt 
abborre (skämts.). Po Sn 

"^spräckla sprakat sv. vb. tr. 1 Göra 
spräcklig. Na 

*8prälla sprälo svf. användes som 
smekord till barn (egentl. väl om 
en sprattlande fisk). Ko — Ingår 
ock i sms. gädd-^^^sprälla, qv. v. 

"'sprällas sprälis sv. vb. dep. 1 Slå, 
sprattla (om fisk). Lmo — da. 
spraelle v. 'sprattla'. 

*8präng(j)a sprän%u ut. pl., svf. Svår 
diarré. Hi 

sprängkall sprägkqld- adj. Smäll- 
kall. Kv — Jfr no. sprengkulde 
m. 'staBrk kulde'. 

sprängsten spräggstäin stm. 1 Sten 
som blivit sprängd. Na 

'''sprätsa spräts(a) sv. vb. tr. o. intr. 
I Stänka. Sbo 

'''sprätt sjyrät ut. pL, stm. Diarré. 
Ingå — Rz 661 b 'hastigt språng' 
Sk., no. sprett m. 'staBuk, strem 
af noget som sprutter eller dri- 
vor'. Jfr Lind sprätta f. 'löp- 
HJuka'. 

'''sprätta s. i sms. nagel-^sprätta, 
qv. v. 

*Bpratta v. I spräé Sbo Hvbfj Px 
IMx Vö, spräta Na sv. vb. intr. 
1 Sbo .Na Px Mx Vö 1. 2 Hvbfj 
I) Sprattla. Px Mx Vö 2) Hastigt 
fliixa till (om fåglar). Sbo 3) Slå 
(om fink). Hvbfj 4) Spjärna, streta 
ninot. Na - Vb. (Rz 661 b) Dl. 
H/ill). 'Hpritta, sprattla' da. sprsette, 
iMi. spretta 'fare op, roise sig 



'''sprätta v. II sprät sv. vb. intr. 1 
Spricka, brista, sprättas upp. 
Hvbfj 

^sprättas sprätas Da, sprätts Ped 
Pu sv. vb. dep. 1 Sprattla (i 
Ped Pu om fisk). 

sprättbössa sprätby^^o vNyl, sprädhk 
Nu svf. Sprättbåge. — Ez 662 a 
Sdm. 

'"sprattla sprääa Po, sprät} Na, 
sprätta Brdö, sprähtla Ku sv. vb. 
intr. 1: 1) Sprattla. Na Ku Brdö 
2) Ivrigt sparka omkring sig. Po 

'''sprättling spraUig stm. 1 Ström- 
ming. £u 

'"sprättlor spräUor plt. = ^sprittlor. 
Po Ten 

/"sprättsketa sprätstsitu ut. pl., svf. 
Svår diarré. nVa 

'"sprättsticka sprätstik svf. Tänd- 
sticka. O 

'"sprös I sprSys stm. 1 Fönsterbly. 
vNyl Sj Ksl 

*sprös II spröys stm. 1 Tågnål. 
Ingå Ksl (mfl.) 

'''sprössel I sprömäl stm. 1 Fönster- 
bly. Sj 

♦sprössel n [< *sprötel?] spt^ösl 1. 
spröX ut. pl., stn. Fin ved. Px 
Vö Or 

^sprösslig sprösli' adj. Bestående 
av *sprössel H. Or 

'''spröta s. spröuto Py, spröyto Na 
svf. 1) Språte, käpp 1. sticka, 
hvarmed man bökar i jorden. 
Na 2) Trä, hvarvid vävvarpen 
fästas. Py — no. sprauta f.'pinde\ 
spr03rta f . 'stäng imellem ruderne 
i et spsBudetraB över vaav', da. 
spnzide fk. 'språte'. 

'^spröta v. I spröyt sv. vb. intr. 1 
Med käpp 1. a. d. peta (böka) i 
marken. Na — Åm. 'uppgräva 



*spröta v. II — ^öna s. 



925 



och krafsa upp spanar och mull 
(om höns)'. 

"^spröta v. II spröyt(a) sv. vb. intr. 
1 Sj Lptr Py Kim Vö 1. 2 Pm 
Mx Vö 1) Spjärna, streta. Sj 
Lptr Py 2) [abs. 1. + åv 1. uav] 
Gå eller köra med god fart. Kim 
Vö 3) Bryta sig väg genom snö 
eller risfall. Pm Mx (pret. & sup. 
i båda sprö€) Vö — Jfr no. spr03rta 
seg v. Vrikke, slsBnge sig til 
siderne*. 

"^spröta v. III spröyt(a) sv. vb. intr. 
1 Sprättas, vara sprättaktig. Pg 

— Hs. 'gå högfärdigt'; nyisl. 
spreyta sig, no. spreyte seg 'spra- 
de'. Jfr *språta II. 

*sprötog 1. -ot spröyto(gär) Na, 

spröytot Pm Px adj. 1) Spröd, 

skör (om järn). Pm Px 2) Luoker 

(om jord). Na Pm Px 
*spröton ingår i smss. stock- och 

*trill-*spröton, qv. v. 
"^sprötoaträ spröytontrtB (pl. -där) 

stn. Py = "^spröta s. 2. 
*spuggel spugcU vNyl mNyl, spugäl 

Fby, spugäi Hi ut. pl., stn. coU. 

Spyor. 
*spuggla spugäl vNyl mNyl, spugla 

Å Hi Fby sv. vb. intr. 1 Spy, 

kräkas. 
*spugglor spuglor vNyl, spufflur Hi 

fplt. Spyor. 
^spund spund stn. Sprund. Ru Nu 

O Rg Wp - Sk. (Rz 662 b) 

Ängel spund ty. spund; jfr msv. 

spunda v. 'sprunda'. 
'*'spune jte smss. — se '''spåne och 

kompp. 
*sput sput stn. Spjut. Da O 
"^sputa 8. sput svf. Spruta. O Ru 

— fsv. sputa f. (i smss.). 
*sputa v. sput(a) sv. vb. tr. o. intr. 



1: 1) Spruta. Gsv Nu O Ru Px 
Mx 2) Spy, kräkas. Po Px Mx 

— fsv. sputa v. 'spruta'; ög. Vb. 
(Rz 662 b) VI. — Spegel Gloss. 
o. Schibb. i bet. 2, Ser. idm, 
LM 'cracher', Ld Ihre Sdt W. 
'spruta'. 

^spyfallen spyfalin adj. Som har 

lätt för att spy. Nkby Muns Jä 
*sp)rta spy t sv. vb. intr. 1: 1) Arbeta 

flitigt. Na 2) Tillväxa (om vind). 

Na 
*spå spå ut. pl., stn. Spe. Da — 

Jfr no. spaje m. 'fiffikus, pajazzo'. 
spåblom[mla spåblo^no svf. Präst- 

krage,chrysanthemum leucanthe- 

mimi. Bo Sbo 
'''spåka spak sv. vb. intr. 1 Hysa 

förmodan. Or — Lind spåka v. 

'wahrsagen'. 
*spå.[karlj, .*kå[r]l spåMl stm. 1 

Karl, som spår. Lptr — Schibb. 

spåkarl. 
*[spå]kort, *spåan- spåaghgrt stn. 

Kort, i hvilka man spår. vNyl 
spå-[*kärling], -*källing spåkäligg 

Bo Msk, spåtjäligg Pä Lptr Ljd 

Strf, spuotjcUigg Py stf. 1 (men 

pl. 'Or Py) Spåkäring. 
♦spån spån Estl Ngö, spgn Da Wp 

stm. 1 o. (åtm. Nu) stn., spua (!) 

pl. sp^nu Ru stm., sptuin stf. 1 Kim 

1) Sked. Estl Ru 2) Mjölskopa. 

Kim — fvsk. spqnn 1. spönn pl. 

späbner m., no. spön m. 'sked'. 

Ingår ock i smss. bak-, deg-, muU- 

och *ålder-*spån, qv. v. 
'^spåna s. spåno Nyl Na Pg, spuono 

Py Sj, spuåno Fby Hi svf. Spån. 

— Rz 663 a Sveald; SM. Av 
Dalin upptaget som (pop.); nsv. 
rspr. spån pl. -or (Beckman Sv. 
Sprl. § 24). 

117 



926 



*spdna v.— '[späda. 



*spåna v. spuon sv. vb. tr. 1 Spån- 
täcka (tak). Py — Rz 663 b Sm.; 
Ld. . 

*spåne 1. *spune spöna Bo mNyl 
vNyl Fby Kim Pg Na Vö, spana 
Fö Ku Brdö, spån* Np, spöna 
Å Hi, spöna Hi, spuna Nu O Wp 
öNyl Sbo ut. pl., svm. Spanad, 
fvsk. fsv. no. spone 1. spune m., 
Sk. HU. Sm. Dl. 

*[spån]fågel *spune- spunafogäl stm. 
1 Nattskärra, caprimulgus euro- 
pseus. Lptr 

[spång I spagg öNyl Qkby, spqgg 
Px Å stm. 1 öNyl, stf. 1 Px Å, 
ut. gen. Gkby 1) Loftsvale. Py 
2) Bodtrappa. Strf 3) [Annat 
ord?] Skaftjärn på grep eller 
hacka. Å Px Gkby 

^spång II spågg ut. pl., stn. Grönt 
skum liknande mögel (på öl eller 
dricka). Nu 

*spånge spagga 1. spogga svm. Loft- 
svale. Lptr 

"^[spånj-gumma ^spune- spunaguma 
1. -o svf. Spinner ska. Ljd 

[*spån-] + fi. kaska, *spåne- 1. 
*spune- sponakasko mNyl Bo, 
spunakasko öNyl svf. Märla, gam- 
marus. 

*spån-kuna spånkun* 1. spdgkun* 
svf. Trådändar, som vid spin- 
nandet avrivas och kastas på 
golvet. Np Mx 

*spån-käring 1. -"^källing, *spåne-l. 
*spunc- sponakärgg Na Esbo (m. 
fl.), spunakärigg Sbo, sponakäligg 
Bo, sponatjärgg vNyl Kim, spöna- 
tsärgg nVa, sponatjärgg Hi, spån- 
tjärgg Fö Ku, spunatjäligg öNyl 
stf. 1 f. ö., men pl. -or Fö Ku 
Py 1) Spinnerska. Esbo Kim Hi 
Na 2) = '''spånkuna. Kim Hi Na 



Ku 3) Nattskärra, caprimulgus 
europaeus. Po Ten Brom 4) Mär- 
la, gammarus. Nyl Kim Hi Fö 
nVa 5) [sg. def.] Orions bälte 
(eg. 'norna'). Hi 6) Hvirvelvind. 
Kim — SM. i bet. 1; i bet. 3 
Sdm. Nk. Sm. (Ez 658 a & 463 b). 

— SM. sponkäring 'lanifica'. 
*spånog spåno(gär) adj. Full med 

spån. Na 
^spånrock 1. *8påne- sponarok Kim, 

sponarohk Hi, spånrok Ingå (mfl.) 

Fö, spånrohk Ku, sponrok Å stm. 

1: 1) Spinnrock. Ingå Kim Hi Ku 

Fö Å 2) [sg. def.] Orions bälte. 

Kim — Rz 657 b Sm. i bet. 1; 

likaså spånrock Ser., Ld, Sdt 

o. W. 
"^spänta spont(a) sv. vb. tr. 1 Spån- 

täcka (tak). Po 
*spåra spor(a) vNyl Kim Pg Na, 

spår* Kv Must, spur(a) Sbo sv. 

vb. intr. 1 Gå, t. ex. i djup snö. 

— fvsk. spora v. 'traede på' no. 
spora (o') v. 'opsparke jorden'. 

spårföre sporför ut. pL, stn. Det 
förelag, som finnes då det kom- 
mit jämnt och nätt så mycket 
snö att man kan åka med släde. 
Na 

*spårog sporo(gär) adj. Uppsparkad. 
Sbo 

spårväg sporvreg stm. 1: 1) Gång- 
stig. Na 2) Vinterväg i snön. Na 

^späcka späk sv. vb. tr. 1 Fastsy 
trådändar i tyg till matta. Na 

*späcknlatta späkmato svf. Matta 
som är ^späckad (anv. till att 
sätta i riggen på ställen där 
denna är i fara att nötas). Na 

[späd] *sped speäd adj. Py 

[späda späd(a) pret. spad sup. spädi 
vb. tr. o. intr. Sbo 



[spädbarn] *8peålba[r]n-^ spänta v. L 



927 



[spädbarn] "^spedbålrln spihin stn. 
i) Spenabarn. Grsv 2) Kortvuxen 
mska (skämts.). Gsv 
*spä[de]n sp^n adj. Späd. Vö 
*[späd]fåle *8ped- sp^ola svm. Föl 

i första året. Vö 

[spädig] '''spedig sp^di- adj. Späd. Ev 

"^spädja v. spädi öNyl Na Ped Pu, 

späöi Bg, späij Ru sv. vb. tr. 1 

a. a. o. eller pret. o. sup. spad Bo 

Msk Pä Späda — fsv. spaedhia vb. 

"^spädja s. spääio svf. Utspädning, 

blandning. Na 
"^spädjog spädko(gär) adj. Utspädd, 

utblandad. Na 
[späka] *speka spek sv. vb. intr. 1 
Hava motgångar. Na ~- Bz 654 a 
'svälta' Sm. 
[späkning] ^spekning speknigg stf. 

1 Motgång. Na 
*späla sp(^lu 1. spälu Py, spt^lo 
mNyl vNyl svf. (vanl. plt.) Får- 
1. get-dynga. 

= ""spela spdo Lptr Ljd, speälu 
Py svf. i 

Jfr no. spael m. 'hale, svands' — 
L, om < ""spärla, Faer. sparla v. 
'cacare'. 
^spänn ingår i sms. mag-^^^spänn, 

qv. v. 
*sfäiima s. I späno svf. 1) Bedskap, 
hvarmed man spänner om något. 
Na 2) Spänning, obehag, klämma. 
Na — Ingår ock i sms. väder- 
""spänna, qv. v. 
""spänna s. II sp(Bnu Hvbfj, spän 
Bu Da Gsv Wp, spä^ Np svf. 
1) Spänne. Eu Da Gsv Wp Hvbfj 
Np 2) Tvärträ snedt över en 
grind. Da Gsv Wp 
[spänna v. I sv. vb. tr. 2 betyder 
bl. a. Gripa, fasttaga (ish. om 
rovfåglar). Fld allm. Estl. 



späff fåpj 1) Taga raskt uti. Np 
2) överfalla. Np Inf. spänt Bm — 
fvsk. no. spenna v. 'gripa, taga 
i med kraft' Götald Vb. (Ez 663 b) 
Uppl. Åm. 

^spänna v. II spän(a) vNyl Ped 
Pu, sptsnd Eg sv. vb. intr. 2: 
1) Spjärna emot. Po Eg 2) [iv] 
Ila, skynda sig. vNyl Ped Pu 
— Ez 658 b 'sparka, spjärna' 
i Svea- o. Göta-munarter; no. 
spenna da. späende v. 

spännarband spätfarhand stn. Band, 
som förenar vävtramporna med 
solven. Brdö 

spännare spänarä Fö, späffarä Ku 
Brdö, spanar O hmo Yöysptpnar 
Hvbfj stm. 3 Hök, astur. —In- 
går ock i sms. barkspännare, qv. 
v. Ez 664 a ög. Nb. 
spänarar plt. Magplågor, kolik. 
Vö 

spännas spanas sv. vb. dep. 2 Ta's 
med hvarandra, slåss, brottas. Nyl 

[spänne spöna svm. = hsv. Bo 

[spänning spänigg stf. 1 (1. ut. pl.) 
1) Magvärk. Gsv Nyl 2) Vägg- 
fyllning. Gsv 

spännrem spänräm pl. -or stf. Liv- 
rem. Fö 

spännträ späntrtB (pl. -där) stn. Väv- 
spännare. Mx 

*späns späm. stf. 1 Spänne. Gsv 

^spänsel spänsäl stm. 1 Spänne. 
Ngö — fno. spenzl npl., fsv. 
spaensl n. 'ett slags häkta' no. 
spensl n. 'fsestebånd'. 

""spänta s. spänto svf. 1) Spån, som 
uppkommer då man klyver vind t 
trä. öNyl 2) Finare vedträ. vNyl 

""spänta v. I spänt(a) sv. vb. tr. 1 
[l sä 1. si vat^ o. s. v.] Dricka 
omåttligt. Po Bo (mfl.) 



928 



*8pänta v. II—*8pärta, 



^spänta v. II späntfa) sv. vb. intr. 
1 fimétj Spjärna. Po Ten 

*späntog spänto(gär) adj. Envis, 
motspänstig (om såväl folk som 
ish. ved). mNyl öNyl -- Rz 659 a 
'svår, besvärlig' Vm. Ingår även 
i sms. '''inspäntog, qv. v. 

*spärkla spärkl sv. vb. intr. I: 
1) Sprattla. Na 2) Leva ursin- 
nigt. Na 

^spärklog spärkh(gär) adj. Ostyrig. 
Na 

'''spärla s. sp^flo svf. Smuts, träck. 
Pg — Jfr kske no. sprall m.idm 
(får-, get-), FsBr. sparla v. 'cacare*. 
— Ingår även i sms. har-^^spärla, 
qv. v. 

*spärla v. spc^fla sv. vb. intr. 1 
Sparka 1. sprattla ss. t. ex. en 
tupp eller en nyss fångad fisk. 
Ea Sn 

*8pärlor sptBflor plt. Uppsparkad 
sand, mull m. m. d. Po 

[*späma] *spena sp^n(a) sv. vb. tr. 
o. intr. 1 Sparka. Ko — fvsk." 
spema v., Rz 658 b Svea- o. 
Götald. 

♦spärr I spär stm. 1 Nu 1. stf. 1 
O Sparre. — da. spaer n. 

♦spärr II spär stn. Slädskärm. Na 

*spärra s. I späro mNyl Bo, späru 
Must Kv svf. 1) Spärrande sticka. 
mNyl Bo 2) Trästycke, hvarmed 
skrindan fästes vid släden. Must 
Kv — Ingår ock i sms. nagel- 
*spärra, qv. v. samt i haraspäro 
svf. Harskramla. Sbo 

*spärra s. II späro svf. Taksparre. 
Ingå — no. sperra f. idm, fvsk. 
sperra f . 'sparrpar' (jfr Gudmunds- 
son Privatboligen p. 125). 

♦spärra s. III späro ut. pl., svf. 
Diarré. Kim 



♦spärra v. I spär(a) sv. vb. tr. 1 
Fånga, gripa; t. ex. höutjin sparar 
hönor, Brom 

*spärra v. II spär (a) sv. vb. intr. 
1: 1) Streta 1. spjärna emot. vNyl 
mNyl Wp 2) [uavj Gå med fart. 
Kim 

♦spärra v. III spär(a) sv. vb. intr. 
1 Åstadkomma ett skärande ljud. 

Py . 

♦spärras späris Lmo, sparas Da sv. 
vb. dep. 1: 1) Spärra ut, t, ex. fifi 
sparas mä fnuna. Lmo 2) Spjär- 
na. Da — fvsk. no. sperrast v. 
'streta emot'. 

*spärrhök spärhäuk Wp, spärhöuk 
Sbo Ten Brom, spärhök Na stm. 
1: 1) Sparvhök, astur nisus. Sbo 
Ten Brom Wp 2) Okv. för en 
argsint person. Na — Com.* p. 
34 (n. 148) sperrhök i bet. 1. 

♦spaning spärigg nVa, späri^g (pl. 
-ar) Da Gsv (1. pl. -nar) Nu Rg 
Wp stm. 1 Hök, ish. sparvhök. 

— Rz 654 b Gd. Ingår ock i 
sms. gök-^spärring, qv. v. 

♦spärrkrage spärkraga s vm.= ♦sparr- 

krage. Nkby 
*spärrling spärlig stm. 1 Sparv. Ru 

— ty. sperling. 

♦spärrning spärtiigg (pl. -tjK»^) stf. 

I Gavelröste. Nu 
*spärrog späro(gär) adj. Motspäns- 
tig. Po Ten Na — no. sperren 

a. 'spaenstig' m. m. 
*spärr[tand], -♦tann spartan pl. -/ån- 

där stf. Ny tand, som växer över 

en gammal. Vö 
^spärta spärt(a) Nyl, späfKa) Fby 

Kim Hi, späi(a) Fö Ku Mx sv. 

vb. 1 1. 2 a) intr. 1) Sparka; 

sprattla. Nyl Fby Hi Fö Ku (sv. 

vb. 1 i båda). 2) [åv, uåvj Ge 



*spärtor- *8taclcelhärg. 



929 



sig i väg^ med hast. Pby Ku 
3) ftmåtj Streta. Nyl b) tr. Ut- 
breda, kringsprida (t. ex. hö). 
Kim Mx — Jfr nht. spertelen 
v. 'zappebi'. 
'''spärtor spärtor Po Ten Brom, 
spärlor Fby Kim, spärlur Hi 
plt. Uppsparkad sand eller mull ; 
även : märken efter höns-, hund- 
1. kattfötter i sand o. d. 
*spärv sparv stm. 1 Sparv, embe- 
riza. Ingå (Bsd). — Ez 654 a 
Vg.; Åm. spär m.; Sp. sperf, LM 
o. Lid spärf. 
^spärvhiflc spärvhöuk stm. 1 Sparv- 
hök. Sbo Bo 
*spöd spöd Nyl Pg Na Åhd Vö 
Ped Pu (mfl.), spöyd Strf Å, spöud 
öNyl, sp)/öd Py Sj Kim, spyöd 
Fby Hi, sp^d Bo stf. 1 vNyl 1. 
stn. f. ö. Spö. — Bib. (Es. 28), 
LMLdlhre; Dl. (Rz 664 b), no. 
spaud m. Ingår även i smss. 
*bjoma-, fä-, hugg-, metar-, me- 
tas- och met-^^spöd, qv. v. 
^spöde /péUdä stn. Spö. Kkr — 

Uppl. 
*spöd-slitare spödslttarä Sbo, sped- 
slitarä Bo stm. 3 Avstraffad 
brottsling; bov i allmh. 
spdk-lapp spöklap stm. 1 Spöke 
(skämts, o. smeks.). Ingå Ka Sn 
'''spökog spöko(gär) Sid j. 1) Spökande; 
spöklik. Po Na 2) Utspökad. Na 
[spökjtid ^spökan- spökantid ut. pL, 
stm. Tid då det spökar (ish. kl. 
12— l*på natten). vNyl 
spök-öra spököra svn. Okv. Kv 
*spölig spöyli' adj. Smidig. Px 

< *spödlig? 
*spör spyör stn. Spö. Py — Ingår 

ock i sms. met-*spör, qv. v. 
[spörja] *spoija sporgi sv. vb. tr. 2. 



Rg — Rz 659 b Sm.; Sörb. spurra 
v. 

stabb-vrå stahrå Ingå, stahro (pl. 
-r) Sj Ksl Esbo, stabrua (pl. -nar) 
Kim stf. Vrå, i hvilken hugg- 
kubben står. — Omöjligt är att 
säga, huruvida stabb-^rå eller 
stabb-*brå närmast föreligger. 

*stack I stak stm. 1 Spis, härd. 
Ingå Ka Sn Np — Ingår ock i 
sms. spis-^^stack, qv. v. 

♦stack II stak A Brdö, stahk Ku 
stm. 1 Under vattensgrund. 

♦stack III stak Fö, stahk Ku stm. 
1 Hop, mängd (av folk, mygg 

0. s. v.). — Jfr smss. glöd- och 
mygg-*stack. 

*stacka I stak(a) Ingå Sn, staka 
Ped Pu (mfl. i nVa) sv. vb. imp. 
1 Spisa, vara nog. — i Jfr fsv. 
stakkotter a. 'kort'. 

♦stacka II staka sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Bryta, om hav och brän- 
ningar. Fö 

♦stacka III stak(a) sv. vb. intr. o. 
imp. 1 [op] säges om moln, storm 

1. svår sjögång som stiga upp 
(från yttre havet). Ingå Sn Po 

♦stacke I staka svm. 1) Höstack, 
Na 2) Hop, lagd med ordning. 
Na 

♦stacke II staka Kim Pg Hsk, stak 
(def. -an) Px, stahka Kkr Ku 
svm. Spisel; eldrummet på denna. 
— Jfr Rz 666 b stake m. 'eld- 
stad' Åm., stack m. 'spisel' Vb.; 
änsv., t. ex. LPKr. 105 „stacka 
eller eldstad". Ingår ock i sms. 
eld-*stacke, qv. v. 

♦stackel stakil stm. 1 Okv. för en 
mansperson, som ej står stadigt. 
Na 

♦stackelbärg stakäibärg pl. obr., stm. 



980 



*stackla 8,stad'*kappel, 



Okv. för en snubbelfotad person 

(bildadt i analogi med släktnamn 

på -bärg). Fby 
^stackla s. staklo svf. Okv. för en 

kvinna, som ej står stadigt. Na 
*stackla v. I staMl sv. vb. tr. 1 

[op 1. up &cj Löst uppstapla. Na 

Px 
"^stackla v. II stakäl Fby Kim Na 

Mx Gsv Wp Ru, stahhla Hi Ku, 

stakul Nu, stqhla Fö Brdö sv. 

vb. intr. 1 Falla, ramla; ragla. 

— no. stakla da. stagle v. 
*stacklog 1. -ot staklo(gär) Na, staklu' 

Mx, stahJclugär Hi, staklotär Kim 

adj. Ostadig på benen, knäsvag. 

Ingår ock i sms. ben-^^^stacklog, 

qv. v. 
""stacklus stahhAS pl. obr., stm. 

t= *stackel. Na 
[stackog a. 'kort' har gradfognin- 

gen stäkra 1. -t stäkst 1. stäkuat 

Nu O, komp. stäkäri i Pyttis. — 

Kim. Bhl. (Rz 666 b) HU. Sk; 

fsv. stakkotter komp. staekkre. 
'''stackog- 1. ""stackot-lördag staJco- 

lör^a Strf Lptr Ko, stako-ler^a 

Bo, stako-löda Ko, stako-lyör^a 

Py, stakat-löuia Da Gsv (pl. -^a- 

gar) stm. 1 Påsklördag. 
*stackog-niinna[d] stakomina oböjl. 

adj. Håglös, glömsk. öNyl — 

Fryksd. stäckminnt idm. 
'''8tackog(t)-golv stakogolv 1. golv 

stn. Spiltgolv. Py 
*stackog-ved stakov^d ut. pl., stm. 

coU. Klabbved. Sbo 
*stacksten stakstäin stm. 1 Ärilen 

i spiseln. Hsk 
*stad I ing. i sms. bok-^^^stad, qv. v. 
[stad II] ""staden stqn pl. -ar stm. 

O 1. st(Bdrä ut. gen. Gkby — 

Jfr sms. kokstad. 



*stada 8. ingår i sms. *återstada, 
qv. v. — fvsk. sta&a fsv. sta}>a 
f. (i smss.). 

*stada v. stad sv. vb. tr. I Hugga 
kanten rät (t. ex. på ett bräde). 
Na 

*[stad]brak *stadu- stadubrqk ut. pl., 
stn. Stillestånd. Kam — Rz 667 b 
f. stabrak n. 'solstånd' ganska 
allm. 

'^stadda ingår i sms. ^återstådda, 
qv. v. 

""staddad stada(gär) adj. Klibbig, 
klimpig (om bröd 1. deg). Ingå 

^stadfäst stafa^Här) adj. Stadig. 
Ka Sn Ksl Pä sVa — fvsk. staö- 
fastr fsv. stal)faster, Sk. (Rz 668 a) 
Uppl. Hs. 

*stadfastig stafa^ti(gwr) adj. Stadig; 
bastant. vNyl Sj Ksl 

"^stadfastighet stafa^tih^t ut. pl., stf . 
Stadga. Ksl 

""stadfästa stadfäåto ut. pl., svf. 
Stadga. Fby 

[stadga stadga sv. vb. tr. 1 Städsla. 
Kim — Jfr fsv. stat>gha sik 'bort- 
städja sig'. 

^stadge stadga svm. Förordning, 
stadga. Nyl Ku — fvsk. sta&ge 
fsv. sta)>ghe änsv. stadge (än Ld 
o. Sdt). •— Ing. ock i sms. lego- 
hjons-^st., qv. v. 

'^stadie? stadiga stn. Fåra å teg. 
Ngö 

[stad[ig], -og 1. -ot med u-^mljud: 
stödu' Mx Ped Pu, stödot Np, 
städu- Kr Lmo Esse Tefj, städo- 
Gkby, /tädur Kkr adj. -- Jfr 
sms. '^bakstadog. 

stad-*kappel stadkaptd (pl. -ular) 
stm. 1 Med garn omlindad trä- 
bit, som användes vid notbind- 
ning. Py Strf 



*stadnik— [staket] ^stakeU. 



931 



*stadnik stqdniJc stm. 1 Borgare, 
stadsbo. Gsv [Makaronisk bild- 
ning med rysk avledning.] 
*stador I sixidur (vanl. def. staduna) 
plt. Dagarne mellan Simonsmässa 
(28 okt.) och Mårtensmässa (11 
nov.). Bo — stoana fplt. Som- 
marsolståndet. Nu 
*stador II stadur plt. Nycker. Bo 
"^stadsaktog sta^akto(gär) adj. Stads- 
lik, påminnande om stad(en). 
vNyl Na 
^stadsare stoiorä stm. 3 Stadsbo. 

Po 
stadsborgarhäst stasborgarhäit stm. 

1 God, duktig häst. Ku 
stads-*göt sta^göut stm. 1 Gatpojke. 

Na 
stad-^^sunfmje ståstma svm. Teln på 

kortsidan av ett nät. Mx Or 
^stadslundog stadundu- adj. Stads- 
lik 1. -aktig. nVa 
stads-*niunge[n] stasmuggt ut. pl., 
stn. Från en stadsresa hemförda 
saker, ish. till gåvor åt de hem- 
mavarande. He 
*stadsuppföding(e) sta^opfödigg 1. 
-inii pl. 'iggar smf. Person upp- 
född i en stad. vNyl 
Stalfans-abborr[e] stafasabor stm. 1 
Abborre, som fångas (och bör 
ätas) vid Staffanstiden. Na 
^'stag stag(är) adj. Kort; t. ex. 

käron ä stqg. 8j 
*stagga stag(a) sv. vb. 1 a) tr. 
1) Bringa att stanna. Pm Px 
Mx 2) Hindra. Pm 3) Beställa 
handtverkare till sig på arbete. 
öNyl 4) Medels islående av kallt 
vatten hindra kärl från att koka 
över. Brdö b) intr. o. imp. 1) 
Stanna, upphöra. Nu Na Pm Px 
Mx — Stanna mot ngt. Fby 



2) Förslå, vara nog. Ingå Lptr 
fsv. stat>gha sik 'bortstädja sig', 
stagga 'göra stadig' m. m., no. 
stagga v. äv. 'hejda'; Rz 668 b 
stagga 'hejda, stanna' Vg. VI. 
Vb., Bhl. Jfr änsv. staggpänning 
'städselp.' (SCol. Ordsk. 35 o. 
36). 

*stagga [sig] stoff-sä sv. vb. rflx. 1: 
1) Stadga sig. Brdö 2) Stanna. 
Nu O 

*stagge staga svm. 1) Stadga, sta- 
dighet. Ku Brdö 2) Förordning. 
Na 3) a) Årsavtal med handt- 
verkare. Lptr b) Visst underhåll 
(i säd, kött och öl) — utgående 
efter „rök" — till handtverkare. 
Sbo — Jfr *stadge. 

^stagla stagla Ingå Sn, stagäl Da 
Gsv sv. vb. intr. 1 Stappla, 
snubbla; ragla o stagla, — Jfr 
Rz 665 a stagra v. 'ragla' Sk. 
HU; no. stagla v. 'gå stivt og 
stolprende'. 

♦staka stdk(a) sv. vb. intr. 1: 1) Stö- 
ka. Sj 2) Vara långsam, söla. Sj 
— Jfr no. staka 'rave, vakle'. 

♦stakad staka oböjl. adj. (blott pred.) 
Kommen i nöd 1. trångmål. Ku 

[stak]-bam 1. -♦bå[r]n, *stake- staka- 
iafti Na, stakäbdn Po Ka Sn 
stn. Olydigt barn (som behöver 
„få med käppen"). — Jfr fvsk. 
sprotabam n. idm. 

[stak]-*bisse ♦stake- stäkahisi svm. 
1) Kyrkstöt. Nyl 2) Utgammal 
gubbe. Nyl 

[stake staka svm. Potatisskaft. Ingå 
Sn Åhd 

va mit i stakan Vara drucken. 
Sbo 

♦stakel ingår i sms. is-*stakel, qv. v. 

[staket] ♦stakett stakat stn. Fld allm. 



932 



[stdkjgubhe *staJce~*stampa «. 



[stakjgubbe ^stake- stakagub pl- -ar 

sm. Kyrkstöt. Nu O Eg Wp 
[stak].*göt *stake- stakagöut stm. 1 

= stakbam. Na 
[stak]-karl *stake- staka-hqr pl. -kärar 

stm. 1 Stavkarl, tiggare. Sbo 
[stakj-krok '''stake- stäkdkrouk stm. 

1 Klabbkrok. Kim 
[stak]-kvast '''stake- staha-hvast stm. 

1 Kvast med lång käpp. Nyl 
[stak]-käring ""stake- staka-kärigg stf . 

1 Tiggarkäring. Sbo 
*8takog ingår i sms. ^enstakog, qv. v. 
[stakrandig] *stakerandog staka- 

randu- adj. Eandig långsefter (om 

tyg). Ped Pu 
*[stak]ränna *stake- stakarän(a) sv. 

vb. tr. 2 (ish. rflx.) Spetsa på 

stör. vNyl Kim — Jfr no. staka- 

k03rra seg vb. idm; Sdt stak- 

ränna sig. 
[stak]stånden '''stake- stäkastondi- 

adj. Illa utvecklad, *nödvuxen 

(t. ex. om potatisstjälk). Ped Pu 
*stall? stal pl. -o stn. Säng. Eu — 

fvsk. stallr m. 'underlag', äda. 

stald 'saede'. 
*stalla stal sv. vb. tr. o. intr. 1 

[mä 1. op nogon] Gräla; uppläxa. 

Brom 
stallpåse förek. i uttr. br^a stal- 

pösa Bära en annan på sin rygg. 

Å 

stall-skulle stalskula svm. Stalls- 
vind. Nyl 

stall-svale stalsvala svm. Förstuga 
till stall. Na 

^stambord stambol stn. Damlucka 
vid vattenkvarn. Mx 

stamhåll stamhald Na, stamhaM 
Kim Hi, stamhol(d) Nyl Ku ut. 
pL, stn. Fast föremål (holme, 
växande trä, bärg &c) tjänande 



till ledning vid rodd sålunda att 
roddaren (eller, sällan, seglaren) 
bör hålla farkostens stäv i syn- 
linjen mellan detta och sinaögoa 
— fvsk. stafnhald n. 'retning, 
hvori et fartei styres', no. stamn- 
hald n. 

stamhald ut. pl., stn. Måtta, hov- 
samhet. Pm 

stamkraft 1. stams- stamkraft mNyl 
vNyl A Px nVa, stamskra/t Fö 
stf. 2 Det böjda trä i en båt, 
som befinner sig på inre kanten 
av för- 1. akterstäven och hvar- 
vid översta borden fastspikas. 

stamkrage 1. stams- stamkraga Na, 
stqmhkraga Ko, stamkrqga Brdö, 
staniskrqga Ku svm. = fg. 

stamkrampa ^tamkrampo *svf. = 
stamkraft. Pä 

'''stamla stambäl Kv, stqmbäi Np 
Mx, stamäl Da sv. vb. intr. 1 
Stappla, ragla. — Ez 674 a Gotl. 
Nb. 

*stamlot stqmblot adj. Stapplande. 
Np 

[stamma stam sv. vb. intr. 1 Bal- 
butire. Strf 

'''stamn stamn Hvbfj mVa, fiamn 
Kkr, stqmi^ Brdö stm. 1 Stam, 
stäv. — fvsk. stafn fsv. no. stamn 
m. 

*stamna I stamn sv. vb. intr. 1 
Stamma på målet. Ped Pu 

'''stamna II stamn sv. vb. intr. 1 
Stäva, styra kurs. Hvbfj 

"^stamp I stamp stn. Ett slags troll- 
slända. Mx 

*stamp n stamp ut. pl., stn. coU. 
Hälft uttröskade rågvippor. Kim 
Hvbfj 

'''stampa s. stampo svf. Stamp, mor- 
telstöt, klubba. Nyl 



[stampa v. — ^^tisk. 



933 



stamp svf. Mortel. Gsv 
Rz 675 a 'stor klubba' Gd. 
[stampa v. stomp sv. vb. intr. 1 
= hsv. O. 

stamp sv. vb. intr. 1 Svärma 
(t. ex. om myggor). Bu 
stanip-*dave[r]t stampdqvtt Na,5to?w- 
dqvit Eg pl. obr., stm. Stamp- 
dävert. 
stampg^lv stampgohv stn. Lergolv. 

Gsv 
stamphus stamphus stn. Ågnbod 

(under rian). Hvbfj 

[stainp]mjöl *staxnpan'' stampanm^öl 

ut. pl., stn. Genom „stampning" 

beredt havremjöl. Py Strf (mfl.) 

staxnpstock stampstok stm. 1 Stamp, 

stö tel; stampstokin i dunafyoton 

Kärnstaven. Sbo Bo 

staxnpsåll stampsäld stn. Bissel. 

Mx 
stampsäck stampsäk stm. 1: 1) Säck 
med „stampadt" mjöl. Fld allm. 
2) Okv. för en tjock, undersätsig 
och ovig person. Nyl EF Öb 
"^stamra stambär sv. vb. intr. 1 
Stamma på målet. Ngö — Jfr 
skott, stämmer 'to stagger'. 
*sta]ik stagk ut. pl., stn. Stänk, 
duggregn. Å Ku — Ez 677 b 
Svea- o. Götald. Ihre 'irroratio'. 
Ingår ock i sms. regn-*stank, 
qv. v. 
*stami stan L stap stm. 1 Eock- 
trissa. Å (Jom.) [Sv. Lmfs saml., 
ej återfunnet av mig.] 
[stanna] '''stana stqn(a) sv. vb. intr. 
o. tr. 1. Eu Estl. Fld allm. — 
SL Ld Sdt. Enl. Hellqvist 1600-t. 
p. 122 bildadt till pp. stäin < 
sta)>in. 
[stanna] sig '''stana stqn-sä sv. vb. 
rflx. 1 Stanna. Da 



stannpunkt stan- 1. stampugkt stm. 
2 Anhalt (t. ex. vid järnväg). 
nVa 

'''stapa (med u-omljud:) stäpu svf. 
Klockstapel. Kr 

[stapel] ^stapul staptd Nyl, stapul 
Nu O Eu EF Hvbfj öb, stahpol 
Hi stm. 1, stäptd ut. gen. Gkby 
[-M- & -o- kvarstå i plur.) 1) Klock- 
stapel. Å. a. o. 2) Oordnad hop. 
Na — fvsk. stQpuU fsv. stapul 
m., Schibb. stapel. 

[stapel]tom ^stapul- staptdtory^ stn. 
Klockstapel invid kyrkan. Py 

""stapplog staplo(gär) adj. Som lätt 
stapplar och faller. Na 

*[star]bisse *stare- starabisi Ten 
Brom, stqräbm Hi svm. Gammal 
gubbe. — i Jfr fvsk. stara v. 
'stirra'. 

*starken starkindär adj. Stark. Gsv 

*starkheta starkhättu ut. pl., svf. 
Styrka. Ngö 

"^starklek starkläik ut. pl., stm. 
Styrka. Na — fvsk. sterkleikr 
fsv. starkleker m., Uppl. (Ez 669 b) 
SM. Fryksd. 

starksjuka stark/uko ut. pl., svf. 
Tyfoidfeber, nervfeber. Pm Px 
Mx mVa — Ez 670 a 'rödsot' 
Nk. Ög. 

'''starkus starkus ut. pl., stm. Stark 
sprivara. Na 

^starrstnbbot star^tubotär a,dj. Starr- 
bevuxen. Sj 

'^starrögot sfarauat- adj. Starr blind. 
Nu O 

*starv starv ut. pl., stn. Bråk, be- 
svär. Ten — fvsk. starf no. starv 
n.; jfr Ez 670 a starva v. 'träla' 
Vm. 

'''statisk statisk adj. Skrytsam, prål- 
sjuk. Nyl Np Kv 

118 



934 



* statlig — *stegla. 



'''statlig stQflt(gär) adj. Som för 
ståt; prålsjuk. Po Na 

*statog stqto(gär) adj. = fg. Na 

statsdräng stqtsdrägg stm. 1 Dräng 
på stat. Nyl 

*statt ingår i sms. hål-*statt, qv. v. 

'^statuse statusä svm. Stackare. Sj 

stav stav stm. 1: 1) Bokstav. Mx 
Bä nVa — fvsk. stafr m. idm. 
2) Bokpärm. Ko Hsk 

*stava s. stavu svf. Gärdsgårdsstör. 
Bo Sbo Gkby (ut. gen.) — Ingår 
ock i sms. gård-^stava, qv. v. 

*stava v. stava sv. vb. intr. 1 Gå trögt, 
söla. Ksl Ped Pu - Rz 671 a 
Gd; skott, staive v. 'gå osäkert'. 

*stave stava svm. Bokpärm. Kv Vö 

*stav[el], .*ul stavtd Pä, stqvul Ped 
Pu stm. 1 [-M- i pl.] Gärdsgårds- 
stör; i Ped Pu äv. stav, stör i 
allmh. — Rz 670 b 'lång stör' 
Sk. — Ingår ock i sms. gård- 
*stavul, qv. v. 

*staver 1. -ur stavar Da Gsv Rg 
Wp Ngö Å Ku Brdö Np Mx 
Kv Ee, stavur Nyl Fby Kim Pg 
Na Vö Kr Gkby NVet, stqvur Ru 
Nu O nVa, stqvor Hi stm. 1 (pl. 
-tira/r/ resp. -orar, i Gkby NVet ut. 
gen.) Stör, stav. — fsv. stavur pl. 
stavrar m., da. staver; Rz 670 b 
Götald. Ing. även i smss. "^båk-, 
gård-, kam- o. *ståd-*staver (1. 
-ur), qv. v. VR 35 b (gongo)-8tafF- 
rar pL, LL Sp. Ihre stafwer sg. 

^stavera stavér(a) Nyl, stqx^er(a) 
Sbo, stavéär(a) Sj Py sv. vb. tr. 
o. intr. 1 Stava. 

^[staver-]gård, *stavur- staimrgä^ 
stm. 1 Gärdesgård. Kr — Jfr 
Rz 671 a stavgård m. idm Sdm. 

^stavot stqi^t' adj. Stadig. Nu Jfr 
sms. '^återstavot. 



*stavra stqvra sv. vb. intr. 1 [yti 
1. övar] Medels störar -upprätta 
en kullfallen gärdesgård. vNyl 

— fsv. stafra v. 'i jorden nedsätta 
gärdselstörar*, Rz 671 a Sk. Sm. 
idm, fda. stafrse nda. stavre v. 
'gärda'. 

*stavre stqvär (def. stqvran) svm. 

Stör, stav. Ngö 
*stega stigu svf. Väg med djupa 

fotspår, ish. om vintern. Lmo 

— Jfr no. stige (i') m. 'smal 
gangsti i steilt terrain'. 

*stegare stagar stm. 3 Säl av en 
mindre art. Px Mx Korsn Bä — 
Jfr Rz 672 b stegar mpl. 'flock 
av laxar, som uppstiga i älvar' 
NorrL 

^stegbögla st^höl* svf. Stigbygel. 
Sby Lfj — no. stebogle f., Com.^ 
p. 102 (n. 451). 

[stege stiya Ru, stea 1. 8ti(i)a Ru 
Da Gsv Nu O svm. Häck på 
vagn 1. släde, sidostycke på pinn- 
vagn. — Rz 672 b Nk. 
'''stega ftägu svf. Stege. Kkr 

*stegel stigäl Rg, siigal Wp pl. 
-stigltr stm. 1) Stege. 2) Vagns- 
1. slädhäck. — SM. i bet. 1. 

[steg]hom *stege- sfiyahofi* stn. Slå 
i pinnvagnens sidostycken. Ru 

"^stegla stigäl 1. stigla Po Ka Sn öNy 1, 
stigäl Na, stägäl Sbo, stagat Ko 
Px Mx, stegla Ingå, stegla Ä sv. 
vb. tr. o. intr. 1: 1) Stegra priset 
på ngt: st. up rådjin^ st po prtfiä. 
Nyl Na Ko Px Mx 2) Upp- 
stapla; upprada på hvartannat. 
Sbo Px Mx 3) Betäcka ett sto 
(om hingst). Strf Py 4) Jäsa, 
höja sig (om marken vid frost 
eller torka). Na — Rz 672 b i 
bet. 1 Uppl. Sm.; Vg. 'stegra, 



*$teglafpS^!^ård, 



935 



resa åpp' (Hof), Ög. 'stegra' i 
allmh., Hs. idm; jfr da. steile 
'stegra sig', LM Ld W. stegla 
sig^ idm. 

^steglapp steäglap stm. 1 En tre- 
kantig lapp uti skjortan. Sj 

[steg]vagn *8tege- steavqv^ stm. 1 
Skrinda, liäckvagn. Gsv 

[stek är neutrum i fio Sbo Msk 
Esbo Ksl Sj Lo Pg Na Ku Fö 
Å (pass.) Hvbfj Öb. 

*steka s. sttka Eu, stiku Nu O Wp 
öNyl Po Na nVa svf. 1) Sticka. 
Po 2) Kvist 1. buske, hvarmed 
vinterväg utstakas. öNyl Na nVa 

3) Stång att upphänga nät på 
till torkning. O Wp Na Lmo 

— Ställning för storryssjan. Pä 

4) Sträva, stöd. Nu -- Stöd för 
kugghjulet i en kvarn. Ru 5) 
Dynggrep. Eu 6) Kvicke. Nu 
Pg Eu — fvsk. stika f. 'sticka; 
stång, stake'. Ingår även i smss. 
bind-, horn-, not-, nät-, "^onms-, 
ugns- och *vander-*steka, qv. v. 

*steka v. I sttka sv. vb. tr. 1: 1) Ut- 
märka vinterväg med '''steka s. 
2. öNyl Na nVa 2) Upphänga 
nät på *steka s. 3. Na 3) Fast- 
sätta med nålar. Na — fvsk. 
stika v. 'nedslå pålar'. Ing. ock 
i smss. upp- och ut-^^^steka, qv. v. 

*steka v. II stika sv. vb. intr. 1 
Stappla, ragla. O 

[stekarehus > närmast] '''sterse? 
stats stn. nVa, ut. gen. Gkby 
N Vet 1) Kokhus, värmhus i ladu- 
gård. nVa 2) Bränneri. Kr Gkby 

— Jfr Ez 671 b (olika former 
ish. i Götald o. Norrld men också 
i Dl. VI.); fno. steikarahiis msv. 
stekarahus (ä)da. stegerhus ste- 
gers n. 'kök'. 



*8teke ingår i sms. nät-^^^steke, qv. v. 

— äda. steg 'pael, bJ8Blke'. — Jfr 
*steka s. 

*stela 1. *stäla stiia (pres. st^l pl. 
stUä) Eu, stäla Nu O; pret. stQl 
pl. stulu Nu O, stod pl. = sg. 
Eu; sup. stulit Eu, stuU Nu O 
st. vb. tr. Stjäla. — fvsk. stela 
fsv. stfiela fda. staelae; Vb. (Ez 
672 a) Uppl. stela, Nk. (Ez 1. c.) 
stila, VI. Sörb. stäla. 

*[steI]gods, *stele- 1. *stäle- stäiagots 
1. -gos ut. pl., stn. Tjuvgods. Nu 

[stena v. stäin Na Vö, stain Nu 
O sv. vb. tr. 1: 1) FyUa med 
sten. Vö 2) Förse fiskebragder 
med stensänken. Nu O Na — 
fvsk.steina v. 'belaegge med sten'. 

stenbro stäinbrgw [1. -rnb] stf. 1 
Beläggning med stenhällar 1. fli- 
sor utanför en förstugudörr. nVa 

— Ez 666 a 'stenlagd gård' Sk. 
stenbrott stäinbrot [1. -mb-] stn. Spak, 

hvarmed man bryter sten. Na 

sten-*bruta stäinbrutu [1. -mb] svf. 
= fg. Na 

stenflam stäinflqti stm. 1 Stensänke 
på nät 1. not. Ped 

sten-*flesa stäinflisu svf. Mindre 
stenflisa. Na 

stenfota-särk stäinfota-särk stm. 1 
Fruntimmerslinne, som upptill 
består av finare men nertill av 
grövre tyg. Ped Pu 

sten-^^^gista stäin\istu svf. firokista 
af sten. Hi 

sten-^^^glafst stätgglapst stm. 1 Sten- 
skvätta, saxicola oenanthe. Odh 

sten-*gläfsta stäiggläpstl. stätgkläpst 
Nu, staiggläpst O stmf. 1 = fg. 

stengård stäiggä^ Da Eg Wp, stäig- 
gua^ Eu, stätggåi Nu stm. i 
Stenmur, inhägnad av sten. 



936 



sten-*gått - sten-*skräcka. 



sten-*gått? stäiggät stm. 1 Sten- 
skvätta. Kg 

sten-*hall stäinhal stm. 1 Häll, sten- 
häll. Gsv 

sten-*har sten(h)qr pl. -or stf. Sten- 
grund i havet. Fö — Hs. (Rz 
244 a) Dppl. Dl., Fryksd. sten-ar 
m. 

sten-*harla stäinharlo svf. Under- 
vattensrev. Ksl 

stenhjärta stäinstf^äl svf. Förstenad 
mussla. Wp 

stenhugg stäinhug Fby Kim Hi, 
stätyhog Ku stn. En viss del av 
nät eller not. 

sten-^^hårda stäinharclo ut. pl., svf. 
Stenig mark. Bo 

sten-katta stäigkat svf. Hiller, mus- 
tela putorius. Da 

sten-*knabb stäighnah stm. 1 Sten- 
skärva; liten sten. Fby 

sten-*knart stäigknart stm. 1 Liten 
sten. Po Ten — Hs. Sörb. 

stenknut stäighnut Nyl, steägknut 
Sj stm. 1 Hårdt åtdragen och 
svårlöst knut på garn eller rep. 

sten-*kucku stäigkuku (pl. ur) sm. 
Lergök. Sbo (även ntr.) Pg 

sten-*laka stäirdqko svf. Stenlake, 
cottus gobius. Py 

sten-*lump stäirdomp stm. 1 Stor 
sten. Na 

sten-*mal stäinmql Ku Brdö (y) 
Hvbfj Ped Pu, sknmql k Fö 
stm. L- 1) Rullstensfält. Ahd Ped 
Pu — Stenbundon mark. Hvbfj 
2) Stenig grund sjöbotten. Ped 
— Sk. — Nk. (Rz 426 b) UppL, 
Sörb. stenmale m. 'stenhop'. 

sten-*mar stäinmqr Ingå Ka Sn 
Po Kim Hi, stenmqr Å stm. 1 
Rullstensfält. 

*stenmoder(s) stäinmodär 1. stäin- 



modär§ förstärkn.-adv. fför adj. 

ensam (p. 175 b) Mol ensam. Bo 
stenmoras siäinmords L -muras stn. 

Sank och stenig mark. Nyl 
stenmosse stäinmosa L -musa Nyl, 

steänmosa 1. -musa Sj, sténnmusa 

Nu, stainmusa O ut. pl., svm. 

Ett slags mossa eller lav, som 

växer på stenar, 
[stenmur kan även betyda 'stenhus' 

i mNyl. 
sten-not stäinot pl. stäinyötär stf. 

Med järnkättingstelnar försedd 

repnot, anv. till att uppdraga 

stenar ur notvarp. Py 
sten-^^rackel stäinrakäl stn. 1) Sten- 
samlingar på marken. Hvbfj 2) 

Vidt undervattensgrund. Na 
sten-*rammel stäinramhäl stn. Sten- 

röse. Ped Pu Kr Esse — Sörb. 

(msk.) 
sten-^^^resa stäinräis svf. Pm, stäin' 

räiso ut. gen. Gkby Stengärde. 
stenrev stäinriv Na, stäinrtBv Kv 

stn. Stengrund i sjön. 
sten-*rummel stäinrumbäl stn. nVa, 

stäirumhäl{l) ut. gen. Gkby NVet 

Stenröse. 
sten-*rås stäinrås stn. Stenröse. Bo 

— Jfr Sörb. stenniss(e) n. 
sten-*rösa stäinröusu Hvbfj Ped Pu, 

stäinröus Pm Mx svf. 1) = fg. 
A. a. o. 2) Stengärde. Pm Mx 

— Vb. (Rz 554 a) Dl. Uppl. VI; 
Schibb. stenrösia. 

stensegel stäinsrpl stn. Vändjärn, på 
hvilket den kringlöpande kvarn- 
stenen svänger. Da 

sten-*skrevla stäinskrivlo svf. Sten- 
skärva. Ingå 

sten-^^skräcka stäinshäko svf. Prak- 
ka, mergus serrator. öNyl — Rz 
666 a Bhl. 



stm'*shvira-*S^hel IL 



937 



sten-*8kvira stéknskvtro svf. Sten- 
skvätta. Fby 
sten-^skvättra stäiffshvähtroKM^sten- 

skvätro Fö svf. = fg. 
sten-^^^skörtare? stäinfölar stm. 1 

= fg. Mx 
sten-^slipa stäinsUpo svf. Grovt 
byggd släde, hvarmed sten köres. 
Mx 
sten-^tamp stäintamp stm. 1 Ögla 

i änden av undertelnen. Py 
sten-teln stäintäln mNyl öNyl, stäin- 
töln vNyl öNyl (-1-)^ steäntöln Sj, 
stäinUeln Na Kr Lmo stm. 1 
Undertelnen försedd med sten- 
sänken. — Bz 725 b stentel m. 
Vb. 
sten-*tekie stäintälna öNyl, stäin' 
tölna Ingå, stäintälna Py, stäin- 
Ue(l)na Fby Hi svm. = fg. 
sten-trununa stäintromho svf. Luft- 
hål till stenkällare. Na 
sten-tut stäintut stm. 1 = fg. Na 
*stenvarp (d. v. s. stensättning) 
stenvarpä ut. pl., stndef. Ängs- 
namn i Saltvik s:n på Åland. — 
Jfr fvsk. hallvarp n. 'stenkast, 
stensättning'. 
sten-^^våmme stäinvqmha pl. obr., 
svm. Okv. för en person med 
mycket stor mage. Brom 
sten-*ör stäinöur 1. -öyr Nyl Kim 
Na, st&nQr Å 1) stm. 1 Stengrund. 
Nyl Kim Na 2) ut. pl., stm. Drfj 
1. stn. Aid Stenig mark, rullstens- 
fält. — änsv. (Bib., se Schibb. 
197, i bet. 1; Ser. Ld Ihre Sdt 
W.). 
^stenörog 1. -ot stäinöuro(gär) 1. -otär 

adj. Stenig (om markon). Kim 
*sterba stärb(a) sv. vb. intr. 1 Dö 
en snöplig död, ish. om kreatur. 
Nyl — nht. sterben v. 



*atev stev stm. 1 Steg. Wp 

(stia] *stya 8ty(\)o svf. Sbo He Na 
- Uppl. 

[sticka s. stiku Brdö Vö, stik Px 
svf. (bl. a.) 1) Kvist 1. buske, 
hvarmed vinterväg utstakas. Vö 
2) Brynsten för liar. Px 3) = 
*gista, *steka s. 3. Brdö 

"^sticka v. stik sv. vb. tr. 1: 1) Ut- 
märka vinterväg med sticka s. 
1. Vö 2) Bryna lie. Px Mx - 
Ing. ock i sms. ""uppstickad, qv. v. 

[stickande stikandi förstärkn.-ord 
ff ör mörk och mörker samt storm. 
Nyl 

^stickaste stikasti f örötärkn.-ord f f ör 
mörk o. mörker. Kim 

stickbindning stikbinigg ut. pl., stf. 
Strumpstickning, stickstrumpa. 
Esbo 

*stickel I (1. *stekel) stikil Sbo Bo 
mNyl Fby Pg Kxk Na, stikm 
Ngö, stikäl Da Gsv Rg Wp, stikul 
(pl. -ula) Ru, stikäl A, stitjil vNyl 
Kim Sby Lfj, stihtjil Hi, stitsil 
nVa stm. 1: 1) Topp, tapp (is- 
mflj) i allmh. Sbo Bo vNyl Sby 
Lfj 2) Hårtest. Ekn Kim 3) Is- 
tapp. Rg Sj Ksl nVa 4) Pigg, 
stump, kort ände. Sbo Hi Å 
5) Kvicke i horn. Ru Da Gsv 
Rg Wp Ngö Po Ten Fby Kim 
Pg Na Ped Pu 6) Tånge i en 
korumpa. Fby Kim Pg Kxk nVa 
fvsk. stikill fsv. stikel äda. stegl 
no. stikel (i') Faer. stikul m. 'horn- 
spets &c', Vg. stekel 'stjärt, 
rumpa' (Hof) SM. stickel 'horn- 
spets'. — Ing. även i smss. horn-, 
is- o. rump-^^^stickel, qv. v. 

"^stickel II (1. *stekel?) ingår i sms. 
strand-^^st., qv. v. — Jfr fvsk. 
stikla v. 'springa, hoppa'. 



938 



*sttckeljord —sUgvatten, 



''^stickeljord stikäliQjr^ ut. pL, stf. 
Sådan mark, som om våren vid 
frost höjer sig. Ingå 

stick[en], *-ig stiki(gär) adj. Snar- 
sticken; ledsen. Ksl 

*stick(j)ot stikt^at' adj. Förtretad, 
harmse. Wp 

stickgång stikgogg Brdö, stikgog Å 
Fö, stihkgogg Ku stm. 1 Omgång 
strumpstickor (5 st.). 

stick-*hjälle stik%äla svm. Ställe, på 
hvilket pärtor förvaras. Ingå 

"^stickla s. I stiklo svf . * Gles ställ- 
ning av gärdsel för upphängning 
af potatisblast m. m. d. Ten — 
äda. stegle s. '*gista'. ~ Jfr Ez 
676 a stikel m. 'glest uppsatt 
gärdesgård' Gd. 

*stickla s. II ing. i sms. is-^^stickla, 
qv. v. 

""stickla v. I stikäl Kim Na nVa, 
stäk(H Kv sv. vb. tr. 1: 1) Vårds- 
löst upprada 1. uppsätta. A. a. o. 
2) Stegra ett pris. Kr — Hz 
676 a i bet. 1 Gd. 

""stickla v. II stikäl sv. vb. intr. 1 
Vackla, gå ostadigt (om barn 
och sjuklingar). Vö — f vsk. stikla 
v. 'springe, hoppe', Rz 673 a Gd 
idm, da. stegle 'snuble'. 

^sticklas stiklas sv. vb. dep. I Frysa 
till ispiggar. Ingå Sj Ksl 

*sticklig stikli(gär) adj. 1) Ojämn, 
försedd med piggar. Po 2) Ras- 
pande SS. t. ex. en dålig penna. 
Po 

*sticklog stiklo(gär) adj. Vårdslöst 
uppstaplad, fallfärdig. Na 

""stickmörk stikniörk(är) Nyl Kim, 
8tikmärk(är) Bo adj. Kolmörk. 

*stickmörker sttkmörkär Nyl Kim, 
stikmärkär Bo ut. pl., stn. (vanl. 
def. -rknä) Kolmörker. 



*stickna sUk^ sv. vb. intr. 1 Kikna. 

Eg 

'''sticknas stikntis sv. vb. dep. 1: 
1) Bli ^sticken" (retad). Nu 2) 
Stegra sig (om häst). Nu 

[stickning stiknigg stf. 1 (i Py stm. 
1) bet. spec. Strumpstickning. 
Nyl 

"^stickningnål stäkniggnäl pl. -ur 
stf. Nål anv. vid bindning av 
fiskbragder. Brdö 

*sticksot stiksQt ut. pl., stf. Styng 
(sjukd.). Da 

^stick-speta stikspitu svf. Liten 
sticka. vNyl mNyl 

stick-sticka stikstiku svf. Strump- 
sticka. Ped Pu 

^stickstimmandes stikstimandis f ör- 
stärku.-ord fför adj. mörk. Na 

*stickstim[m]aste stiksdrnasti för- 
stärkn.-ord fför adj. märk och 
subst. def. mörkret. Kim Hi 

[sticksöm stiksöm vNyl Na Ko Hsk 
Hvbfj Vö, stiksöum öNyl, stik- 
syöm Kim ut. pl., stm. Strump- 
stickning; stickstrumpa. 

"^stig stig stm. 1 Stia. Na 

*stiga s. sttg svf. Klivstätta. Da 

"^stiga v. ing. i sms. "^uppstigad, qv. v. 

stigare stigar ä ut. pl., stm. Benäm- 
ning på en dans (= ty. Rhein- 
länder). Kim Pg 
sUgar stm. 3 Passare, cirkelinstru- 
ment. Hsk 

[*stigel] *stivel ingår i smss. fot- 
och *fugle-*stigel, qv. v. 

stig-^^^bill stWild stm. 1 Stigbygel. 
Nu [Trol. folketym.] 

stig.*bygla? [> *bölg(j)a?J stiböU 
pl. 'tiar svf. Stigbygel. O — da. 
stigb0ile fk. 

stigvatten sUgvatt} ut. pl., stn. Högt 
vatten på is eller äng. Lptr Strf 



*stiJcta'-*stimma K 



939 



"^stikta stikt(a) sv. vb. tr. 1: 1) An- 
stifta (skada 1. ondt). Ingå 2) In- 
prägla. Ped Pu — fsv. stikta v. 
'stifta' m. m. 

^stiktning stiktnigg pl. obr., stf. An- 
stiftning (av skada eller ondt). 
Ingå — Ingår ock i sms. *ill- 
stiktning, qv. v. 

[stil] *styl sttfl Nyl Na Kkr, stil 
Bo stm. 1 (i skrift eller tryck). 

"^stilad 1. *stylad ingår i smss. fin- 
och grov-*st, qv. v. 

*still förek. i tis. va(ra) &c i stil 
Vara i fred och lugn. mVa Lmo 

— änsv. i stille(t. ex. Stiemhjelm 
ed. Hans. I 45). Jfr Gotl. SM. 
Bhl. VI. still adv. 'stilla'. 

'^'stilla s. I stilo ut. pl., svf. Vind- 
stilla. Na 

*stilla s. II stilo ut. pl., svf. Krea- 
turens utfodring. Py — Tid, 
då man verkställer denna. Na 

— Ing. ock i sms. nuddags-*st., 
qv. v. 

"^stilla v. stil(a) sv. vb. tr. 1 Ställa, 
ordna; t. ex. stil kwmrfiän Fby 

— fvsk. fsv. stilla! ^a. stille v. 
still[a]-ldrdagen stilö^an stmdef. 

Påsklördagen. Ku 
^stillan-rådare sttlanrådarin stmdef. 

Tomte, som råder för kreaturens 

utfodring. Re 
^stillbast stilhast ut. pl., stn. coU. 

De långsåt löpande garnen i en 

ryssja. Fö 
"^stillbast-tråd stilbastrgd stm. 1 

= fg. Å 

'^stiUes stilis oböjl. adj. (blott pred.) 
o. adv. Stilla, lugnt. nVa 
= i stilis. nVa 

still-lada 1. ^stillan- stilädu Nyl 
Fby, stilanlädu Re svf. Foder- 
lada. 



*stiUmod förek. i uttr. stijfngd 

ömsand Np, stilmu äi^\än(d) Ped 

Pu Kr Mol ensam. 
'''stillmodande förek. i uttr. stilmg- 

dandi ämsand = fg. Mx 
*stillmot [< -*modt] förek. i uttr. 

stilmout ämsänd Vö, stilmot 1. 

stilmut ömsand Kv Re Mol en- 
sam; i Re också st. hmt Alldeles 

lugnt. 
'''stillnad stilna ut. pl., stm. Stiltje. 

Fby Kim Hi — Ing. ock i sms. 

sjö-^^stillnad, qv. v. 
[still-piga] *stille-pega stilapegu svf. 

Ladugårdspiga. Ped Pu Lmo Kr 
*stillt s. stilt stm. 1 Stiltje. Na 
*stillt p. stat adv. Stilla, lugnt. 

Nyl Na Ped Pu (mfl. i nVa) — 

Bhl. Norge Danm. Ingår ock i 

sms. *väderstillt, qv. v. 
*stiU-tråd stiXtråd stm. 1 = *still- 

basttråd. Ku 
^stillväder stilvädär ut. pl., sta. Stilt- 
je, lugn. Po Ten Brom 
[stiltje] *stilke stilkä Ingå Sj Ksl, 

stäk%ä Ingå Sj Ksl Kim Hi, staka 

Bo ut. pl., svm. 
*stim s. förek. i tis. mit i stimän 

Drucken, full. Ingå 
*stiin a. förek. i uttr. stima mörkna 

Kolmörkret. Ksl 
*stim[m]a I stim sv. vb. intr. 1 fåvj 

Avdåna, dö. Na 
*stixnma U stima Ko, stimo Hsk 

sv. vb. intr. 1 Ånga, imma. — 

Rz 674 b Hs. Dl. — Jfr eng. 

steam s. & v. idm. 
"'"stimma? III stima sv. vb. intr. 1 

Darra ss. en fisk då den dödas. 

Na 
[stim[m]a IV sttm(a) sv. vb. intr. 1 

Syssla. Ko Brdö 
^stimma V stim(a) sv. vb. imp. 1 



940 



^stimmande —*sttnt(a9) s. IL 



förek. i uttr. ss. t. ex. hä ä so 
mörkt, so ä bara stimar om ögona, 
Sbo — Jfr *stim a. och följ. 

^stimmande stimandi Nyl Fö Ku, 
stimand Ped Pu, stimandi Nyl i 
förstärkn.-ord fför ensam (Ped 
Pu) 1. mörk o. mörker (Nyl). — 
Ing. ock i sms. '''kolstim[m]ande, 
qv. v. 

*stimmandes stimandis förstärkn.- 
ord fför mörk o. mörker. Sbo 
Ko — Ingår av. i sms. *stick- 
stimmandes, qv. v. 

*stim[m]as stimas sv. vb. dep. 1 
Para sig. Px — Jfr *timmas. 

'''stim[m]aste sitmxisti förstärkn.-ord 
fför mörk o. mörker. Kim -- 
Ingår ock i sms. *stickstinmiaste, 
qv. v. 

*stimpa v. stimp 1. stymp sv. vb. 
intr. 1 Stå framom, vara utskju- 
tande (t. ex. som magen på en 
havande kvinna). Ped Pu Esse 

*stimpa s. stimpu svf. Okv. för en 
kvinna med stor mage. Ped Pu 
Esse. 

^sting I stigg stm. 1 Styng, ixodes. 
Kim 

[sting II stigg ut. pl. 1) stm. Styng, 
håll (sjukd.). Na 2) stn. Styng, 
bett. Na — I bet. 1 stiggar plt. 
Lptr Py, stiydjay mpltdef. Ku 

*stingare stigt^ar stm. 3 Fästing; 
broms. Ru — no. stingar m. 

stingfluga stiggflugu Ingå Ka Sn, 
stiggflugu Pby svf. Styng, oest- 
rus (ins.). — Rz 676 a Dl. 

sting-gräs stiggräs ut. pl., stn. Näva, 
geranium. öNyl 

"^stinka s. stigku svf. Tös, flicka. 
Ngö 

*stinka v. stigki Nu 1. stigk Wp, pret. 
stagk pl. stfigku Nu 1. = sg. Wp, 



sup. stugki (& -fl-) st. vb. I) 
intr. Hastigt springa upp 1. at 
sidan, skygga (om häst). Wp ~ 
Sätta i väg. Nu 2) tr. o. intr. 
Stänka. Wp — f vsk. stokkva fsv. 
stinka v. fgutn. stinqua *hoppa, 
studsa' äda. st3mke 'springe, fare'. 
Rz 677 b i bet. 1 Svea- o. Götald, 
i bet. 2 Sm. Bl. „mfl."; Sahlstedt 
i bet. 2, Ihre 'cum impetu ferri'. 

[stinn stinan Nu O Wp Ru, siindär 
Da Gsv Rg adj. Spänd; styv. 

*stinna v. stin(a) vNyl Na Sött A 
Pm Px Nkby, sUrfa Brdö sv. vb. 
2 Brdö 1. 1 f. ö. a) tr. o. intr. 
1) Spänna (ut 1. på 1. absolute). 
A. a. o. Stina po ögona, k 2) Krysta 
(då man gör sitt tarv). Na b) intr. 
Bliva stinn. Na — Rz 677 b i 
bet. a Vb. Dppl., 'göra fet' Uppl. 
Sdm.; Ld LM 'étendre' m. m.; 
W. stinda 'enfler, gonfler'. 

""stinna s. stino ut. pL, svf. Spän- 
nande (t. ex. av ett tåg). Na 

*stinn[fjäder], -*fär stinfcpr stf. 1 
Springfjäder. Nu — LM 'ressort* 
Ld. 

^stinnhalsot stinhqs^t- adj.Halsstyv. 
Nu 

'''stinn-[nässla], -^hässla stinhäXlu 
svf. Blindnässla, lamium album, 
limo 

*stinnog stino(gär) adj. Styv; stinn. 
Na 

*stinta s. I stinéa Å Fö, sttifta Ku 
svf. Tös, flicka. — Rz 678 b Sdm. 
Uppl. Gstr. Hs. Åm. Vb.; no. 
stinta f. [Föres av Falk-Torp 
EO. n 299 a tiU följ., båda med 
begreppet 'kort' adj.] 

*stint(a?) s. II stint sf. Gers. Ru 
— Fryksd. 'siklöja', Åm. stint 
m. 'en fisk av släktet leuciscus'; 



*stinta v. -^ Stjälp. 



941 



no. stinta f. 'labrus' äda. stinte 
'osmerus'. 
"^stixita v. stint sv. vb. intr. 1 Tala 
styft och med svårighet. O — 
Jfr no. stinta v. 'falde besvasr- 
ligt, gåe tungt'. 
"^stippel? stipul (pl. -ular) stm. 1 

Ponis. Mx 
[*stird] *sterd stel Np Px, st^l- Ku 
Pm Mx Or Ped, st(Bii(är) Na, 
st€el(är) Kim adj. 1) Stel. Kim 
Ku 2) Lat, trög. Na Öb 
*steld ftäldär Kkr, städar A adj. 
Stel. 

fvsk. stir&r fsv. stir)>er a. 'styv, 
stel'; Rz 679 b *stird Vg. Nb., 
*sterd Dl. 
[*stirden] *sterden sttsUn adj. Stel, 

styv. Vö 
*stirdna v., "^sterdna stir(lii Ngö, 
stirfi(a) Nyl Na, starna 1. starna 
1. störria Sbo, st^rtia Ingå Ka Sn 
Po Ten, stierii(a) Fby, st(Brii(a) 
Sbo Na, stéin Na, sUBn Mx sv. 
vb. intr. 1 Styvna, stelna. — 
fvsk. stirSna fsv. stirdhna stema 
v., Ez 679 b sterdna Dl. 
['''stirdna s.] ^sterdna sUerfio ut. pl., 

svf. Styvhet, stelhet. Na 
"^stirdnog ^sterdnog ^foVijo- Sbo Na, 
st<Brvio(gär) Na adj. Påfrusen; 
stelnad. 
[*stirdog] *8terdo^ 1. -ot st(Bh(gär) 
adj. Stel. Na 
stiBlot adj. Lat, trög. Px 
*stirr stir ut. pl., stn. Darrning, 
skälvning. Na — Jfr Sm. Vg. 
HU. Bhl. Hs. sterra v. 'darra'; 
Sp. stera idm. 
*stirra stir sv. vb. intr. 1 Spruta 
i fina strålar, ss. mjölk ur kons 
spenar vid mjölkning. Lmo 



*stirrog stiro(gär) adj. Darrande, 

hälft förfrusen. Na 
*stita stit svf. Klivstätta. Da Gav 

Nu O Wp — Ez 673 a Gd. — 

Ing. ock i sms. kliv-*stita, qv. v. 
*stiva stiv\ pret. stäiv Da Gsv Hg 

Wp Eu 1. staiv Nu O, pl. stivu 

Da Nu O Ru 1. = sg.; sup. stivit 

Ru 1. stim Estl st. vb. 1) intr. 

Stiga. 2) tr. Bestiga. 
*stjolp st%olp 1. stjolp Ksl, 8U\olp 

Gsv stm. 1 Stolpe. 
*s^älandes stjcUandist 1. stjölandist 

(& st\-) Nyl, sti\älandist Da, sl^ä- 

landis Na, sti\ölanst Wp, stitJSlänst 

Rg adv. Hemligen. — LMöllers 

ordb. 

= ^stelandes stäianst Nu, styianst 

Ru adv. 

sti]^länstär adj. Hemlig. Rg 
*st]älandes-hal sti^lanst-hqlan adj. 

Förrädiskt hal. Wp 
*st]älandes-[lucka], -luka fälandis- 

luko svf. Lönnlucka. Py (Nyl. 

II n:r 203). 
^stjälandes-rum stt^ölanst-rum stn. 

Gömställe. Wp 
*stjäle-svin st^cUasmn stn. Okv. för 

en tjuvsk person. Sj Ksl Esbo 
[stjälk] ^stälk stälk stm. 1. Nu O 

— fsv. stilker m., Rz 673 a stelk 

Nk. Ög. Vg. Sm., stilk Sk. Gd; 

SM. VI. stilk Sörb. stelk m. 
[stjälk]bär *stälke- stälkabtBr stn. 

Blåbär. O 
'''stjälke stjäika Vö, stsälka 1. stsäXka 

Ped Pu svm. Stjälk. — Ser. Ld 

Ihre stjelke. 
*stjälkog fäHkogär adj. Kort; t. ex. 

falköga fortor. Ingå 
*stjälning stttölanigg ut. pl., stf. 

Stöld, tjuvnad. Wp 
^stjälp ingår i sms. sid-^stjKlp, qv. v. 

119 



942 



*8tjälpa I'^*sta}og. 



'''stjälpa I st\olpo 1. fölpo 8vf. Gro- 
pigt ställe på väg. Ksl Sj 

♦stjälpa II 8U%älpu svf. Stjälk. Ngö 
— Ing. ock i sms. rump-*stj., qv. v. 

stjälpbänk stjälpbägk vNyl, stjöip- 
bägk Na stm. 1 Slip. 

*s^älpc 1. *stjalpe 8ti\ölp Da Gsv 
Wp, stiialp Da (sg. def . -an) svm. 
1) Stolpe. 2) Dörrpost. 

[stjärna] ^stjärna 8U\qii £a, sti\qn 
Nu svf. 

= ♦stäma st^fi svf. O — UppL; 
äda. staeme. 

['''stjämad] ""stjamatd] stt\qiia oböjl. 
adj. Svart- och hvitbrokig (om 
nötkreatur). Bu 

♦stjämig, *stjamot, *stjämot I, *stär- 
not stj(srfii(gQr) 1. /(9T%i(9är) Po 
Ten Ksl, sUiqnat- Nu, sti%(eiiat- 
Da, stti^^fiät- 1. stiK&iät- Rg, 8ti%eiiat' 
Gsv Wp, stiftat' O adj. Stjärnklar. 

*stjärnot II 1. *stjamot 8tt\efiut' Wp, 
8U^&iat' Gsv Wp, sU^^ät' Eg, 
sUiqnat- Nu adj. Bläsig, försedd 
med stjärn. — da., stiemet adj. 

*stjämskär sttk^fij^ktBrär adj. Stjärn- 
klar. Gsv 

*stjärta stjärtja) 1. färt(a) Po Ten 
UTOvnJävKa) Kjm, fala Brdö sv. 
vb. intr. I [åv 1. omkring] Löpa om- 
kring beställsamt men utan egent- 
ligt ändamål. — Gd (Rz 693 b) 
Uppl. Vg. (Hof); no. stjerta äda. 
sterte. 

stjärtlapp stiiällap stm. 1 Salens 
stjärt. Eu 

stjärtlask stsärHoik stm. 1 Skarv, 
som uppstår då den ena stocken 
(vid knutfogning) hugges som 
en kluven stjärt, den andra som 
en spetsig sådan. Kr Lmo 

*sto ing. i smss. gård- o. gödnings- 
*sto, qv. v. 



[stock 8tok stm. 1 Ekstock. Bo — 

po 8tohk tis. Havande, gravida. 

Hi 
'''stockande stiikandi i smst. st^nakun 

Splittnaken. Gsv 
*stockel 1. "^ståkel? stokU stm. 1 

Tölp, drummel. Na 
stockfet stohkfäitär n. -fäfU adj. 

Smäckfet. Ku 
stockfull stokful(där) adj. AUdeles 

full (både plenus och ebrius). Na 
Stockholm användes på skämt i 

Fby och delar av Ten i bet. 'av- 
träde'. 
Stockholms-mössa stokkoltnsmyso 

svf. Bindmössa. Py 
stockhus 8tfikh^8 stn. Träbus. Gsv 
atock-r^junnare stoktynarä stm. 3 

Stockflottare. Sj 
stock-^^krak 8tokrqk stn. Underlag 

vid stocksläpning. Fby 
stocklås stoklås vNyl mNyl, ä^Wv<? 

öNyl, 8tokluos Sj, stukluos Py 

stn. Lås infattad t i en stockande. 
stock-^^spryttja stuksprytjo svf. Käpp. 

hvarvid vävränningen är fast- 
knuten. Lptr 
stock-^spröton stuhspröyton stn. Väv* 

bult, kring hvilken varpen lindas. 

Py Strf 
stockstol stukstgl stm. 1 Underlag 

för en tunna. Py 
stock-^tråmel sföktromil (pl. -ilar) 

stm. 1 Stockflottare, okv. Sj 
*stod stgd Nyl Hvbfi Å, staud Vö 

stn. Sto, märr. — fvsk. stoft fsv. 

stot> no. da. stod n. 'hästflock\ 

Rz 668 b Gd idm; LL Sp. Ld 

Sdt Ihre 'sto'. 
^stoffel ingår i sms. gonr-i^^^stoffelt 

qv. v. 
*stoft 8tm/t stm. 1 Toft. Ngö 
*sto}ogstoyjo(gär) adj. Bullersam. Na 



^stojmm—^stoppel 



943 



^stpjsaxn stoyfj)sam- adj. = fg. Lmo 
[stol stol stm. 1 Kärrsäte. A 
stolbord stglbgl sin. = matstol. Ingå 

(Bsd) 
"^stole stola svm. 1) Stol. nVa 2) Un- 
derlag i kvarn för stenarne. Ped 
Pu (mfl.) — Ingår även i smss. 
kacka-, ^kink-, predik-, och ruU- 
*stol(e), qv. v. 
stol[görare], -'''gärare stQlgärar sim, 

3 Snickare. Gsv 
^stolk sMk stm. 1 Stjälk utan blom- 
mor och blad. Na — Nk. VI. 
(Rz 673 a) Hs. — Ingår ock i 
sms. Ijus-^^^stolk, qv. v. 
"^stolkog sMko(gär) adj. Bladlös. Na 
*stoll stol stn. Stolle, fån. Nyl Ped 

Pu (mfl. i nVa) 
*8tolla stol(a) sv. vb. intr. 1 Upp- 
föra sig stolligt. vNyl — Rz 
682 a Svea- o. Götald. 
*stolp stolp 1. stoXp stm. 1 Stolpe. 

Ped Pu (mfl.) 
stotpkälkeL ^^ol^^stolpkalka mNjl 
Bo Msk, stolptjälka vNyl öNyl, 
stolpakälka Sbo svm. Kälke med 
två genom en slå förenade stol- 
pai' baktill. 
^stoltighet sioltihäit ut. pl.,stf. Stolt- 
het, högfärd. Gsv 
^stoltog 1. -en stdto(gär) Na, sioUin- 
där Gsv adj. Stolt, högfärdig. 
— isl. stofltuligr idm. 
*stom 6'tQm Na, stom vNyl stm. 1 

Stomme, 
stomgärde stomi<Blä stn. Akergärda, 
därå sådden nyligen mäjats. Po 
Ten Brom — Ez 689 b stum- 
gärde n. Uppl. 
*stomma stotnbo svf. 1) Ihålighet 
i trä. Na 2) Fågelholk, stunk. 
Na Pg 3) Okv. för en kort och 
tjock kvinna. Kim Na Pg 



*stom[m]al 1. -el atomal Fby Wp, 
stoumal Kim Vfj, stumal Nu, 
stumäl Gsv stn. 1) Stomme; form 
(t. ex. ost-). Fby Kim Gsv 2) Holk ; 
såll utan botten. Nu Wp 3) Kärr- 
låda. Kim Vfj — I bet. 'stomme' 
Gd, 'träkärl utan lock och hand- 
tag' Vb. (Ez 682 b) Åm. — Ock- 
så i smss. brunns- o. ost-^^^st., 
qv. v. 

*stom[m]an stoman Å Fö Np Mx 
Ped Pu, stormnd Bo Sbo Tu He 
Esbo Na Ku Brdö, stouman(d) Hi 
Drfj Pg stn. 1) Stomme. Ped Pu 
2) Form för pressning av ost, 
tegel m. m. Hi Drfj Pg Na Ku 
Brdö Å Fö Öb 3) Korg på ressläde 
eller kärra. Bo Sbo Tu He Esbo 
4) Fyrkantig (spillnings-)låi* utan 
botten. Tu He Esbo Pg — fsv. 
stoman n. 'stomme'. — Ingår 
även i smss. kärr-, måg- och ost- 
"^stomman, qv. v. Jfr VR 31 a 
sengastoman 'fulcrum'. 

^stommel stombtl (pl. -Har) stm. 1 
Okv. för en mycket föt mans- 
person, luns. Kim Pg 

"^stommog stombo(gär) adj. Kwrt 
och tjock, lunsig. Na 

stom-åker stomåkär stm. 1 Trädes- 
åker. vNyl 

""stoppa stopo mNyl vNyl Kim Na 
Pg, stopu Brdö, stohjpo Ku, stohpu 
Hi, stupo öNyl, stop Estl (incl. 
Gsv) Ru svf. 1) Liten tapp L iott 
av hö, halm, ull m. m. Ru Estl 
NylHiKimNaKuBrdö 2)Stopp, 
fyllning. Nyl Pg — Ingår även 
i smss. disk-, "^frad-, hår-, hö-, 
sil- och vask-*stoppa, qv. v. 

*stoppe stöpa svm. Stopp. Fby 

*stoppel stopäl stn. Okv. för en 
snubbelfotad varelse. Ped Pu 



944 



*stopphuvud — *storhuvud 1. *hövud. 



'''stopphuvud stophuvu stn. Dumhu- 
vud, okv. Kv Muns Nkby 

*8toppla stopäl sv. vb. intr. 1 [okulj 
Bamla, faUa. Ped Pu 

*8topplog stoplu- adj. O vig, fall- 
färdig. Ped Pu 

*8toppsam stopsam adj. Hållbar. Vö 

stoptalet stoptalä 1. -tqlä adv. Stop- 
tals. Ingå Sn 

*stor stgrji stmdef . Den store (t. ex. 
om kort i spel) vNyl Na (t. ex. 
om mast). 

*stora storon svf def. Den stora. (Pl. 
kan förekomma, ehuru sällan). 
vNyl 

*stora [sig] stgr-^ä sv. vb. rflx. 1 
Yvas, högmodas. O — Rz682b 
allm. 

*storad(?) stgrandär adj. Stor, väl- 
dig. Gsv 

'''storaktig 1. -cg stQraktigär 1. -ogär 
vNyl, stQraktU' nVa, stouraktur 
mVa, störa/tin Da, sturafUndär 
Gsv adj. 1) Tämligen stor. vNyl 
mVa nVa 2) Storartad. vNyl 
3) Högfärdig. Da Gsv — da. 
storagtig. 

^storas storas Nyl sVa (& -is) nVa, 
stouras mVa sv. vb. dep. 1 Yvas, 
förhäva sig. — Rz 682 b allm. 

stor-*bisse storbisi svm. Storman, 
kaxe. vNyl mNyl 

*storbjuden storhiudin adj. Som 
länge låter bjuda sig. Å 

stor-^^^bomma storhomho svf. Stor 
kyrkoklocka. Bo Pä (mfl.) 

^storbrakare storhrakar stm. 3 Stor- 
fjärtar e, okv. Ped 

^storbraskog storbraskofgär) adj. 
Som lever på stor fot. Na 

*stor-delen stour-^äilr^ adv. tis. Till 
största delen. Kim 

*storfar storfqr Estl Gsv, stourfqr 



Ngö pl. obr., stm. Farfar 1. mor- 
far. — Ez 683 a Dl.; nht. grosz- 
väter. 
*storfinger stgrfgär A, stgrfiggär 
Ped Pu (mfl.) stn. Långfinger. 

- Dl. 

[storfolk storfolk ut. pl., stn. coll. 
Fullvuxet, gammalt folk. Na 

storfrukost 5^or/rwjfciiéff stm. 1 Egent 
liga frukosten. Sött — Jfr *lill- 
fhikost. 

stor-^^^fura storfuru 1. stur- svf. Vat- 
tenfåra på teg. Nu O 

'''storforäldrar stgrferäldrir 1. stur- 
pl. t., m. & f. Förfäder. Nu O 

— nht. groszeltem. 

*storgap stgrgap nVa, storgqp k 
Fö, storgap Px stn. Storskräv- 
lare, uppkäftig person (okv.). 

^storgapog stourgapo(gär) adj. Stursk, 
storordig. Kim 

stor-^^^gapus stourgapus pl. obr., stm. 
Skrikhals, skrävlare (okv.). Kim 

*storguffar stourgu/ar ut. pl., stm. 
Gift manlig fadder. Hi 

stor-*gum stourgum stm. 1 Ett slags 
manlig fadder. Vö 

*storgummor stoigutnor Fö Ku Brdö, 
stourgomor Hi ut. pl., stf. Gift 
kvinnlig fadder. 

storgård storgä^ stm. 1 Gårdsplan. 
Da 

""storhalsad stQrhaha(gär) adj. Skrå- 
1ig. Ingå 

storhammare sturhomar stm. 3 Släg- 
ga. Nu 

stor-*hax storhaks stm. 1 Ngt ovan- 
ligt stort. Na 

*storhundra storhundra pl. obr., stn. 
„Tölfr0tt hundraö", 120. Sbo 

*storhuvud 1. -*hövud storhuim 1. 
-höim stn. Okv. för en person 
med stort huvud. nVa 



stor-*håja- stor-^Högel. 



945 



stor-^häja storhäija ut. pL, svn. Nå- 
gonting utmärkt eller modernt. 
Na Limo 
'^stortiändt storhänf/ärj adj. 1) Som 
har stora händer. vNyl mNyl 
2) Frikostig. Ten Po Ingå Sj 
Ksl (mfl.) 
"^storfiöst storhöst ut. pl. (vanl. def .), 
sim. Hösten efter fiärtelsmässa. 
Sbo 
^stoija sturi sv. vb. intr. 1 Bullra, 

väsnas. Na — Jfr *störja v. 
^storje-bagg sturihcLg Na, sturubag 
Sbo stm. 1 Självsvåldig, envis 
och bullersam pojke. Na; i Sbo 
om gosse- 1. flickebarn. 
"^stoijog sturio(gär) adj. Varande 

huller om buller. Na 
"^storken storkin Fö Na, sto(r)ljin Ku 
Brdö ('iffj Hi Kim, stotjin Vö, 
stor [si- nVa adj. Storknad; sot- 
död (om kreatur). — Uppl.; Sörb. 
'stelnad'; fsv. storkin a. 'stelnad, 
styvnad'. 
[storkna storkna 1. stork(äJn Fld 
allm., sto^ Vö Or, stort jiij Hsk, 
stortsin NVet sv. vb. intr. 1 Dö 
av sjukdom 1. en snöplig död 
(om kreatur). — fsv. storkna v. 
'kvävas'. 
stor-koppor storhupor plt. Smitt- 
koppor. Py Strf 
^storkäfdg 1. -og stQrkä/to(gär) Bo 
Msk mNyl Na, 8tortjäfti(gär) 1. 
'0(gär) vNyl öNyl Fby Ko Hsk, 
stourtjä/ti(gär) 1. -ogär Kim Hi, 
stourkäfto(gär) Pg, stortjä/tu 1. -ot 
sVa, stQrtsäftU' nVa, stourtjä/tu- 
mVa adj. Uppkäftig, stursk. 
^storlemmig storlämu- adj. Grov- 
lemmad. mVa — no. storlima(d) 
da. storlemmet. Jfr *små-L 
^storlett stQrlät(är) Ingå Na Brdö, 



8tourlät(är) Kim adj. Storlåtig, 

högmodig, stursk. 
*storljus stQriu8(är) adj. Alldeles 

ljus; t. ex. dans.atistQr%usandqg, 

Nyl 
*storlåt stQTlitär adj. Stolt, stor- 
låtig, högfärdig. Eg 
*storlåtas stulotäs sv. vb. dep. 1 

(pret. o. sup. -ost) Yvas, högfär- 

das. Bg 
stor-*lönnor stgrlö^r fplt. Block i 

vävstolen. Brdö 
*stormagad 1. -og stQrmaga(där 1. 

-gär) Nyl, stgrmagu- nVa, stor- 

mago Gkby adj. Storbukig; ha- 
vande (om kvinna eller hondjur). 

— Fryksd. 
*storma8ka[d] stommska oböjl. adj. 

Som har stora maskor. Na 
'''stormböla stormböul(a) sv. vb. 

intr. 1 Gråta överljudt. Fby Ko 

Hsk 
stormlatta stormlat svf. = kråk- 

'^hängla. Gsv 
*stor-mor stormor 1. stur- pl. obr., 

stf. Farmor 1. mormor. Da Gsv 

Nu O Rg Wp 

= stor-*modra stourmouru ut. pl., 

svf. Ngö — Rz 683 a DL; ty. 

groszmutter. 
""stormtokfig], -og stormtQko(går) adj. 

Alldeles tokig. Nyl 
storm-uggla stormugla svf. Fågel, 

som söker skydd på fartyg. Na 
*stormunnog stQrmuno(gär) adj. 

Munvig, stursk. Sj 
stor-mässling stQrmä(l)Uigg ut. pl., 

stm. Smittkoppor. Strf Py Jfr 

diger- o. ^små-m. 
"^stomäsad stortiäsc^gär) adj. Som 

har stor näsa. vNyl 
stor-^^nögel stotiögäl stf. 1 Stoppnål. 

Rg Wp 



946 



*storog — *strackla. 



*8tckrog stourugär adj. Stor på sig, 

högfärdig. Hi 
*stor-ord stgror^ 1. storol ut. pl., 

stn. Maktord, rätta ordet; nu sq 

tu storglä. Po Ten Brom 
'''storpratog stgrpratogär adj. Prat- 
sam, skrävlande. Po Ten 
'^storpunga[d] storpugga Nyl, stor- 

puga k oböjl. adj. Behäftad med 

pungbråck. 
*stCMr-pungar storpuggana pldef. 

Pungbråck. Nyl 
'''storseglare stor§iglarä stm. 3 Ivrig 

1. duglig seglare (person eller 

farkost). Nyl 
"^storsjuka storfuko ut. pl., svf. Ha- 
vandeskap. Ka Sn 
"^Storsjön 1. -*sjon stg^ign 1. stu- 

Nu, storfön 1. 'Sk\ön Ksl ut. pl., 

stmdef. Havet utomskärs. — Ser. 

Storsjön 'the main-sea\ 
*storskroppande sto^kropandi oböjl. 

adj. Stortalig, storlåtig. Wp 
^storskroppot sto^kropat- adj. = fg. 

Wp 
8tor-*skruv stQ§kruw pl. obr., stm. 

Hög brudkrona. Ped Pu 
'''storskräppog stQr§kräpo(gär) adj. 

Behäftad med pungbråck. Nyl 
*storskräppor stor^kräpona plt. 

Pungbråck. Nyl 
'''storskvala stQr§kval(a) sv. vb. imp. 

1 Hällregna. vNyl — Ez 609 b 

Sdm. 
*8torstång sto^fog stf. A, stg^t^nd- 

jäy stfdef. Ku ut. pl. Benämning 

på långfingret i bspr. 
*stortjutare stort jutar ä stm. 3 Okv. 

för en som stor tjuter. vNyl 
stor-*tjäne? stortj^na Lptr, stortjena 

Pä svm. Olvonbuske, viburnum 

opulus. 
stortröja stQ7'tröyjo 1. -trö^o Nyl, 



stgrlräyjo Na Ko Hsk, stxmrträirjo 
Pg, stouftröyjo Kim, stourlröyju 
Hi svf. Överrock. 

stor[tå], .*tån 1. .*tane stgtån Estl 
nVa, stofluån Fby stf. 1 = stor- 
tåna Nyl, stgrtuona Sj Py svm. 

*stor-ulvare storolvarä stm. 3 Okv. 
för en som stortjuter. vNyl Sa 
kallades i Pojo, Ten. o. Broin. 
även de första lokomotiven pa 
Hangöbanan. 

'''storveckan btorviku fig Wp, sinr- 
viku Wp svfdef. Dymmelveckan. 

^storvåmmog stourvqtnbugär adj. 
Storbukig. Hi 

stor-^älla storäl 1. stur- pL obr., 
svf. Fars eller mors farmor I. 
mormor. Wp 

*storälldad storäldqö 1. står- pl. obr., 
stm. Fars 1. mors farfar 1. mor- 
far. Wp 

*storätog 1. -*jätog 1. -ot stgrätugår 
1. -ogär Po Ten Brom, storiitu- 
nVa, stouTkätU' Vö (mfl. i mVa), 
sttirkätot Pm Px adj. Glupsk, mat- 
frisk. 

*stottla stotia Ten, sioOa Fö sv. 
vb. intr. 1 Stamma på målet. Jfr 
^ståta. 

^stottra stotär sv. vb. intr. 1 = fg. 
Qsv - Rz 694 b stuträ Gd;no. 
stotra v. 

*stova ingår i sms. under-^s., qv. v. 

*stovare ingår i sms. under-^sto* 
vare, qv. v. 

*stove stouua svm. Gödselhög. Re 
Kske < *st5e. 

"^stovning ingår i sms. under-^stov- 
ning, qv. v. 

"^strackla strakla sv. vb. intr. 1 
Vackla, ragla. Å (Qeta) — TJppl 
(Bz 684 a) Fry ksd.; jfr no. stragla 
v. idm; Spegel straUa & stzagla. 



*stracklog—[s1^^V^teera. 



947 



"^stracklos: straklo(gär) adj. Vack- 
lande, ostadig. Å 

^strafiFsera stra/sér(a) sv. vb. tr. 1 
Straffa, näpsa. Ingå (Bsd) 

*stragilj stragili stf. 2 Strid, tvist. 

Sj 
*strana sirqn(a) sv. vb. intr. 1 

Kasta sitt vatten. Po 
strand-^^fickel strqndfikU (pl. -klar) 
stm. 1 Drillsnäppa, totanns hy- 
poleucus. Fby 
strand-^kille? strantjilä pl.? svm. 
Strandskata, hsBmatopus ostra- 
legus. £im (Lmf:s saml:r, ej åter- 
funnet av mig). 
strand-^^^kyllare strantjylarä Ingå, 
strantjilarä Hi stm. 3 Bödbenta 
snäppan, 
^strandledes sirancUäidist 1. -ledis 
adv. Långs stranden. vNyl (pass. 
äv. strqnd-l. ibd.). 
atrand-*lid strandltd stf. Vö (pl. -nr) 
Kv Ped Pu (pl. -ar) 1. stm. 1 Vö 
Strandbädd 1. strandsluttning. 
^strandländes strand- & strandländäs 

adv. Långs stranden. Å 
strandlöpare strandiöypar stm. 3 
(pl. == sg. 1. -arä) Drillsnäppa. 
Lmo 
strand-*pryckel strandpröktjälQ) 1. 
-prötjäl (pl. -alar) stm. 1 Strand- 
pipare, charadrius. Ko 
strand-^skitel (1. -^sketcV.) stranstsi- 
tä stm. 1 Drillsnäppa. Ped Pu 
(mfl. i nVa) 
8trand-*skjora 1. -"^skjåra stranstsoru 
Ped Pu Lmo Kr, strqnd/oura 
Kim Hi, strqndstjåro öNyl svf. 
Strandskata. — SM. 
strand-^skraka strqif(d)skrqka 1. -u 

svf. Ett slags skrake. Brdö 
strand-akval strqjfdskvql Ku, strqnd- 
skvql Å, sirqndskwql Rg Wp ut. 



pl., stn. Yttersta strandbrädden. 

— Rz 609 b Gd. 
strand-^skvata strandskx)atu ut. pl., 

svf. = fg. Na 

strand-^^spickel strandspikil (pl. -ilar) 
Rg, stranspitjil Ingå stm. 1 Strand- 
pipare. — Jfr Rz 684 a strand- 
pikel f. Nke; W. spicka f. 'mota- 
cilla atricapilla'. 

strand-^^spirvel stranspirväl 1. -äl 
stm. 1 Drillsnäppa (1. strand- 
skata?). Å 

strand-^^spryckel [1. strands-*pr.?] 
strqndspryhyl stm. 1 Drillsnäppa. 
Ko 

strand-^stickel strqndstikä Sbo Pg, 
strqndstitjil Kim (pl. -ilar 1. -Jclar) 
stm. 1: 1) Strandpipare, chara- 
drius. Sbo 2) fieckasin. Kim Pg 

strand-^^^strickel (1. -*strekel) strqnd- 
sirikil Bo Fby, strqndstril^l Brdö, 
strandstritjil Vö, strand- 1. strqnd- 
stritsil Lmo (-q-) Kr, strqndsträtjäl 
Mx (pl. -alar) stm. 1 Drillsnäppa 
1. strandpitare; beckasin i Vörå. 

— Rz 684 b strandstrikel Vb. 
Nb.; Åm. strannstrik Hs. strand- 
streck m. 

strand-^^^strickla stranstritjilo Lptr 

svf., strandstriklo Gkby ut. gen. 

Strandpipare, charadrius hiati- 

cula. 
strand-*strykel strqnstrtkil Fö.strqp- 

stntjil Ku (pl. -ilar) stm. 1 = fg. 

— Rz 684 b Vb. 
'^strandsätt stran(d)säé(är) adj. 

Strandsatt, råd- och hjälplös. Na 

— fsv. strandsaetter, Sörb. VI. 
*[s]trapage trapd/ä sin. Strapats. Na 
[strapatsera lyder i Fld allmänt 

*strapsera med -ps- 1. -fs-, men 
tra/sér (sv. vb. intr. 1) i Nagu. 
Sk. Vb. (Rz 684 b) Gotl. Sm. 



948 



*sira88la, -ot—*stnckla s. 



""strassla, -ot — se trassla, -ig. 

[strax] *8traxt strdkst adv. Fld allm. 

'''straxla? strakX pl. strakXlar sf. 
Hängsel. Wp — Jfr *träx. 

*stre(c)kla sträi^o svf. Sädesärla, 
motacilla alba. Pä 

'''streka s. striku Bo Sbo Fby Kim 
Na, strihhu Hi svf. 1) Ritadt 1. 
inskuret streck. A. a. o. 2) Cun- 
nus. Fby 

*streka v. strika sv. vb. tr. o. intr. 
1 Uppdraga en linje med penna 
1. krita. Na — SM. 

*8treke strikt Rg, strika Nu mNyl 
vNyl Na Hvbfj svm. 1) Streck 
åstadkommet med penna eller 
krita. Na 2) Strömdrag. Nu Rg 
mNyl vNyl Hvbfj — VI. streke 
m. i bet. 2, Hs. strek n. 'bak- 
ström i floder'; Sdt o. Weste i 
bet. 2. — Ingår ock i sms. mot- 
*8treke, qv. v. 

^strekog striku(gär) adj. Full med 
*strekor 1. Na 

*strelog strUugärl, -o^är adj. Strim- 
mig, t. ex. om himmeln. Brom 

*strene stren* 1. stråna svm. Mjölk- 
stråle från kojuvret. Re — Jfr 
*sträna s. I. 

*strepa stri'pu ut. pl., svf. Stryk. 
Ksl — Weste har ordet, men 
med (äldre) bet. 'rispa'. 
= strtpu-ngda g.? Sbo 

*stresa s. I strisu svf. 1) Snöre, tråd 
1. d.; fiber i trä. Na 2) Ränn- 
snara. Na 

*stresa s. II sträsu svf. Arbetsam 
kvinnsperson. Na 

*8tresa v. I strisa 1. strosa sv. vb. 
tr. 1 Riva 1. plocka sönder (tyg, 
tåg, hampa 1. d.). Na 

'''stresa v. II sträsa sv. vb. intr. 1 
Sträva, arbeta och slita ondt. Na 



'''stresel sträsil stm. 1 Arbetsam 
mansperson. Na 

*stresog? I sträsu(gär) adj. Trasig. 
Na [1. *8 + *träsog?] 

*stresog II sträsu(gär) adj. Arbets- 
dryg, mödosam. Na 

*stresog III strisu(gär) adj. Som har 
många fibrer (om trä 1. ved). Xa 

*streta s. I stritu svf. Repände, 
repstump. Brom Fby 

*streta s. II stritu svf. 1) Fjäsker, 
okv. Fby 2) Smärt och klen 
flicka. Kim 

*streta v. I sträta sv. vb. tr. 1 Up|>- 
stryka (håret). Ped Pu 

*streta v. U strit(a) sv. vb. intr. 1 
Stanna plötsligt och strax därpå 
fortsätta (om häst). Lptr Strf 
Py — f vsk. strita v. 'slide, dragé 
med anstrsBngelse og meie'. 

*streta v. III strita sv. vb. intr. i 
Stramma (om kläder). Ko — no. 
streita v. 'stramme, straekke'. 

'''stretas strita^ sv. vb. intr. 1: l)Stre- 
ta, sträva. Ingå (imf^t) O 2) [om 
nogoj Tvista. Ingå — fvsk. stri- 
tast v. 'slides, traekkes med, an* 
strsBnge sig'. 

*strete strita svm. Ritadt streck. 
Sbo Bo Tu 

*stretig 1. -og 8treti(gär) vNyl, stri- 
tu(gär) Fby Kim Na adj. 1) Mot- 
spänstig. A. a. o. 2) Fjäskig 
Fby — Rz 685 a 'omedgörlig, 
svår' Nk. Götald; no. stretten 
a. 'stram, steil' m. m. 

*8tretus stritus pl. obr., stm. Fjäs- 
ker. Fby Kim 

*strick-bälte strik- 1. strikbéäi stn. 
Livbälte. Nu 

^strickel (1. *strekel?) ingårismss. 
is-, lin- och strand-^^^strickel, qv. v. 

"^strickla s. stritjäo svf. Sädesärla. 



*stric]da v.— *^*^l>p/a s. 



949 



motacilla alba. Lptr Pä Ljd — 

Weste 'charadrius'. — Ing. ock 

i sms. strand-^strickla, qv. v. 
*strickla v. strikäl sv. vb. tr. 1 

Löst uppsätta en gärdesgård. Wp 

(En sådan kallas striklagä^ stm. 

1 ibd.). — Ez 676 a Gd. 
*stricklare stritjilar stm. 3 Sädes- 

ärla. Pä 
^stricklogt I striklot ad v. (1. adj. 

n.) Mulet med strömoln. Kim 
*stricklogt II strihlät adv. Härs och 

tvärs. Rg 
[strid s. strid Eg Wp, stn Da Gsv 

Nu O stn. — fvsk. strift fsv. stril) 

n. 
[strid a. stridär adj. Sträv. Hsk 
'^strida stnd sv. vb. tr. 1 Spänna 

(väv 1. tyg). Py 
^stridas stndas sv. vb. dep. 2 Tvista, 

gräla. öNyl Sbo 
"^stridig I stridi- adj. Sträv. Hsk 
[strid[ig] II, -*og stndo adj. Strids- 
lysten, grälsjuk. Strf Py 
'''stridsam stndsam adj. Stridslysten. 

öNyl 
*strik ingår i sms. *illstrik, qv. v. 

— ■ Ez 685 a 'gosse, pojke' Am. 

Vb.; no. strik m. 'en läng, op- 

leben karl' da. strik fk. 'skälm'. 
*stril stnl stm. 1 Liten test. Mx 
*stril(a?) ingår i sms. sol-*stril(a), 

qv. v. 
*strilot sbtlut adj. 1) Kort, öm hår. 

Mx 2) Tunnklädd. Mx 
*strim[m]a sbtm sv. vb. intr. 1 

Göra strimmor vid målning. Na 
*strimmel strimal stm. I Glasskiva. 

Hfs — Jfr Ez 685 b strimbel m. 

'smal remsa' Gd, da. strimmel 

fk. idm. 
^strimpa strimp sv. vb. intr. o. descr . 

1 Gå med kort kjol. Mx K v 



strimpatjouX stm. 1 Kort kjol. 

ibd. 
*strimpog strimpu- adj. 1) Tunn- 
klädd. Mx 2) Iförd kort kläd- 

ning (om kvinnor och barn). Mx 

Kv 
*string strtggt pl. -t^ar stm. 1 Drag- 
lina. Da 
*stringträ striggitrte stn. Svängel. 

Da 
*strinnel strinal (& -äl) stm. 1 Timn 

stråle (av t. ex. mjölk, vatten, 

urin). Å 
'''strinnla sb^inla sv. vb. intr. 1 Spruta 

i tunna strålar. Å 
[stripa strtpo Fby, stnpu Hi svf. 

Smutsstrimma. 

stnp svf. Eynka. Nu Wp 
strip[ig], -*og 1 -ot strtpo(gär) Fby, 

stnpugär Hi adj. Smutsstrimmig 

i ansiktet. 

stnpat' adj. Skrynklig. Nu Wp 
^strippa s. stripo svf. Stövelstropp. 

Sbo Bo Lptr — nht. strippe f. 

idm. 
*strippa v. strip sv. vb. 1 a) tr. [åv] 

Mjölka. Pm Px b) intr. 1) Låta 

litet mjölk sippra fram ur spe- 

narne. Px Mx 2) Urinera smått. 

Px Mx — Ez 686 a i bet. 1 Sk. 

HU.; äda. strippe idm. 
*strippel stripäl ut. pl., stn. coU. 

Ett lager av något tunt utströdt; 

ngt ojämnt 1. glest 1. obetydligt; 

t. ex. nuk blägkt ä t håt% so än 

nogo stripäl fik tom änto t/ötän. 

Ingå 
*strippelduk stripälduk stm. I Tunn 

duk av löst tyg. Lptr 
*strippelniatta stripälmato svf. Matta 

vävd av trasor o. d. samt randad 

i olika färger. Ingå 
*strippla 8. stripio svf. Fläck efter 



120 



950 



*strippla v.'-*stroppa v. 1. *stroffa. 



droppvis utspilld eller utkastad 
vätska. Na 

*strippla v. stripäl Nyl (pass.) Gkby 
NVet, stripäl Kim Na Pm Mx 
nVa, strihpla Hi, sträpla Sbo 
Bo sv. vb. tr., intr. o. imp. 1: 
1) Stänka (tr., intr., imp.). Na 
Mx nVa 2) Utströ tunt. Lptr 
Bo Sbo Ksl Kim Hi 3) Mjölka 
(tr. o. intr.). Pm 4) Droppa, 
sippra. Ka Sn Mx 5) Dugga. 
Kim Mx 6) Urinera smått. Pm 
7) Spilla efter sig. Kim — Rz 
685 a streppla i bet. 2 Ög., stripp- 
la 'salta' Sm., strepa 'utströ tunt' 
Hll. Sm. Ög.; no. stripla v. 'falde 
i drypper'. 

*stripplog 1. -ot striplo(gär) Na, 
striplogär A, siriplotär Kim adj. 

1) Spräcklig. Å — Brokig med 
runda fläckar. Na 2) Strimmig 
i pannan (om kreatur). Kim — 
Strimmig SS. en av strömoln höljd 
himmel. Kim Vfj 

sträplot 1. strähploht adj. n. o. 

adv. Spridt. Kkr 
*8trips strips stm. 1 Stövelstropp. 

Sbo 
^strissa sirno svf. Vävskaft (ngn 

del därav). Kim 
*strita s. stnto svf. Streck, linje. Fö 
*strita v. stnt sv. vb. intr. 1 Streta. 

Wp 
'''stritsa s. stritso svf. Ett slags 

slunga (barnleksak, ehuru farlig 

nog). mNyl 
"^stritsa v. I strtts(a) sv. vb. intr. 

1: 1) Slunga med '''stritsa. Nyl 

2) fuåvj Fara av med fart. Fby 
'''stritsa v. n strtts sv. vb. intr. 1 

Stänka upp. Nu O 
♦stritta v. strii(a) Nyl EF Fö Å Hvbf j 
Mx mVa nVa, strikta Hi, sträf(a) 



Ingå Hvbfj Np, strahta Ku sv. 
vb. 1: 1) tr. o. intr. Stänka. Nyl 
EF Å Fö Ku Öb — Skvätta. 
Hvbfj Np Mx 2) tr. Mjölka smått 
Mx 3) intr. Spruta fram i fina 
strålar men häftigt. Vö — Uri- 
nera smått. Mx 4) intr. [abs. 1. 
+ äv] Springa bort, ge sig undan. 
mNyl vNyl EF — Bz 686 b 
(ish. i bet. 1) Qotl. Sveald; SM. 
'spritta, hoppa till av förskräk- 
kelse', Hs. 'häftigt framspruta'; 
da. stritte v. 'stänka, slunga'. 
*stritta s. I strito He Ingå Fby 
Kim Na Pg, striiu Vö, strihtu 
Hi svf. 1) Någonting kringstänkt. 
Na — Stänk, vattendroppar. Vö 

2) Mindre spruta. Ingå Pg Vö 

3) [ut. pl.] Diarré. He Fby Kim 
Hi — Jfr sms. tack-^stritta. 

*stritta s. II strihtu svf. Cunnus. Hi 

*stritthandsk[e] strithansJc stnL 1 
Fjäsker. Fby 

*strittog stnto(gär) Brom Na, strih- 
tugär Hi adj. 1) Fräsande och 
skummande (om havsvågor). Na 
2) Snäsig. Brom 3) Fjäskig. Hi 

*8trix striks adv. Tillstädes, i be- 
redskap. Na = ti-striks ibd. 

*strofil strofil stm. 2 Originell och 
dum karl, stofil (okv.). mNyl 
vNyl Å 

*stroja? stroiu ut. pl., svf. Bannor, 
snubbor. Py 

[stropp] *strofF strof stm. 1. vNyl 
Kim Hi Pg Na Åhd 

[""stroppa s.] *stroffa stro/u nVa, 
strof 1. struf Mx svf.; strof o Gkby 
NVet ut. gen. Stropp. — Vg.strop- 
pa f., Ser. stroppa. Lind stroffa. 

*stroppa v. 1. ^stroffa strop(a) Ksl, 
strof (a) Ingå Ka Sn Na sv. vb. 
tr. 1 Förse med stropp. 



*struhb€l-*stnihfyiia. 



951 



^strubbel stmbäl ut. pl., stn. Be- 
svär, möda; mödosamt arbete. 
Na [s- + fra. trouble.] 
*strubbla strubai sv. vb. intr. 1: 
1) Arbeta mödosamt. Na^) Grubb- 
la, fundera. Na 
"^strubblog 8trublo(gär) adj. Besvär- 
lig, mödosam. Na 
^struka I struku svf. 1) Brynsten 
för lien. Po — Jfr *stryka s.; 
no- stroka f. 2) Fiolstråke. Ped 
Pu 

"^struka II ingår i smss. bord-, *dan- 
gel- och hand-^^struka, qv. v. 

*struinp strump 1. stromp stm. 1 
Strumpa. Nyl (pass.; dessa for- 
mer utbreda sig allt mera). — 
mlty. no. strump (skiftande bet.). 

strumpbandsgrind strumphandsgrind 
stf. 1 Instrument med många 
lodräta spjälar, anv. vid vävning 
av strumpeband. Sj Ksl 

strumpgång strump- 1. strompgogg 
stm. 1 Strumpa under arbete. 
vNyl 

strumpsock strumpsok stm. 1 Ut- 
nött strumpfot. Na Re 

'''strunta stronto svf. Årsskott på 
tall 1. gran. Fby 

*8truntig 1. -og struntt(gär) Nyl, 
strunto(gär) 1. stronto(gär) Fby 
adj. Ringa, dålig, obetydlig. 

[strupe] *8trype strypa svm. Py Vö 
nVa 

strupknut strupknut stm. 1 Strup- 
huvud. Wp — SM. strupaknut 
m. idm. 

strupkula strupkul pl. obr., svf. ^fg. 
Ru 

strup-[äpple], -*äppcl strupäpäl stn. 
= fg. Na 

"^strusa sb'us(a) sv. vb. tr. o. intr. 
1 Spruta ymnigt. Po 



*strut strut stm. 1 Tut, pip (på 

käril). Ngö 
'''strutta strut sv. vb. intr. 1 Studsa 

(om boll). Ped Pu 
*struttig f örek. i uttr. gd strutit Grå 

struttande. Po Ten Brom 
*struva strui^(a) sv. vb. intr. 1 [ut] 

Utströmma (om vatten). Fby Kim 
*strya stryo svf. Spjäle i vävsked. 

Kim — Jfr *try o. *trya. 
*str3rfFeI stryfil pl. -ilar 1. stryflar 

stm. 1 Pojkvasker. Kim 
*stryffla stryflo Vfj Drfj, stryjlu 

Hi svf. Stroff. 
*stryga stryga 1. strtga Fö, ftnga 

Kkr sv. vb. tr. 1 Gala strömming. 
*strygga stryg sv. vb. intr. 1 Stryka 

bakåt (om häst). Na 
[stryka v.] *str(j)uka stnék(a) st. vb. 

(böjn. = hsv. med iakttagande 

av resp. ljudlagar) Ru EstlNgö 

Sj (ungt) nVa — Rz 685 b Vg. 

Vb. Betyder f. ö. a) tr. I) Bryna, 

hvässa. Nyl EF Öb 2) Rensa 

strömming (sti-yk åv). vNyl Kim 

b) intr. [til] Slå till. Vö — Pres. 

part. strykändä i smst. str.fuldär 

&c. Sbo 
[*stryka s.] *strykja sirykio Sbo Msk, 

strytjo Pä liptr Strf Py, stnk\o 

Bo, stnktiu Ngö, strytju Vö svf. 

Bryne för liar. 
[strykare] *strukare strukar O, strn- 

kar Nu stm. 3 Oxhyvel. 
[stryk]-*dväld, *8truko- strukudväyl^, 

stf. Torkduk, handduk. Ru 
*strykel ingår i sms. strand-*strykel, 

qv. v. 
*strykfull strykful(där) Nyl, stnk- 

ful(där) Bo adj. Alldeles full 

(om mått eller människa). 
*8trykfylla strykfyl ut. pl., svf. 

Starkt rus. Mx 



952 



fsiryk-klädej *strukO'Jcl€de'-*stråkna. 



[stryk-kläde] *struko-klede striikuhl^ 
stn. Handduk. Nu O Wp 

[stryk]slarva *struko- striikuXlarw 
svf. = fg. Gsv Wp 

*8trykmal strikmql stm. 1 Vägg- 
smed, cerambyx. Bo 

*stryna 8tryn(a) Nyl Fby KimHi, 
strtn(a) Rg Wp Bo sv. vb. 1, 
stdm 2 (i Estl. 1 o. 2 Wp, 2 Eg) 
1) Strypa. A. a. o. 2) Stuka. 
Nyl EF < *strydna, jfr *ströda. 

*strynt strynt Fby Hi Na, strint 
Å stm. 1: 1) Yttersta änden 1. 
spetsen av ngt (t. ex. trä 1. not). 
Hi Na 2) Årsskott på tall 1. 
gran. Fby Hi Na Å 

*strynta s. strynto Kim Pg Na, 
stryntu Hi, stnnto Å, strirftu Brdö 
svf. 1) Den bakre smalare änden 
av mjärde eller ryssja. Brdö 2) 
Avskuren spets av en gren på 
ett barrträ. Na 3) Årsskott på 
tall 1. gran. Hi Kim Pg Na Å 

*strynta v. strynt sv. v b. tr. 1 Be- 
strö golv med gran- eller enris. 
Na 

*8tryta stryt Px Mx, strtto Ku, 
stntu Brdö svf.; stryto Gkby ut. 
gen. 1) Strut. Gkby 2) Spetsen 
av ryssja eller mjärde. Ku Brdö 
Px Mx — Jfr Rz 687 b stryt f. 
'avlång bytta' Mp. Åm. Vb., 688 a 
8tr3rtta f. 'skorsten' Bhl. Dis.; no. 
stryta f. 'snude, fremstående 
mund' nyisl. stryta f. 'kegle, py- 
ramide'. 

*strytt stryt stm. 1 Yttersta spetsen 
av ryssja, mjärde eller notkil. 
Ka Sn Ingå 

*strytta strito svf. = fg. Bo 

[strå strtui pl. str<Bru stn. Ru 
*8tråd stråd Fö Ku Brdö öNyl Mx 
Kv Vö, struod Hvbfj, strod Å stn. 



8trå-and stråand pl. -ändar stf. 
Stjärtand, anas acuta. Lmo 

^stråk I 1. '''strock strök stm. 1 
Laggrand, hvari ett kärils botten 
infälles. Ingå — Bz 686 a stråk 
n. Vb. Jfr sms. lagg-^^stråk (med 
såväl långt som kort å-ljud). 

♦stråk II stråk Ingå Hi Fö Ku Brdö, 
strgk Å, strohk Hi, strök Grsv Ka 
stn. 1) Linje, streck. Ligå 2) 
Strömdrag. Hi Na Brdö A, i 
Brdö äv. vattendrag. 3) Slag, 
hugg, smäll. Gsv Åhd Mx — Ez 
685 b i bet. 3 Sdm. Nk.; ävenså 
Hs. Uppl. Ög. Sm. VI.; Fryksd. 
i bet. 2, Hs. även 'vattendrag'. 
Ser. stråk 'med en pensel', LM 
'une Ugne', Ld 'strömdrag', Sdt 
'flictus, ictus'. Ingår ock i sms. 
ström-^^^stråk, qv. v. 

"^stråka I stroka Ped Pu, sträka Ku 
Brdö sv. vb. intr. 1 SU (till 1. 
om). 

*stråka II stråk (1. struok) Hvbfj, 
strohka Hi sv. vb. intr. 1 Ström- 
ma; äv. strömma till 1. komma 
strömmande (om folk). —Bä 685 b 
'streka' Sm.; no. stroka (o') v. 
'svaerme, steie, gJ0re larm'; Ld 
Sdt W. (om folk). 

*[stråk[bänk *strock- strokbägk stm. 
1 Stor fast hy vel, hvarå kimmar 
jämnhyvlas. öb 

*stråke I 1. *struke stroka Nyl Fby 
Kim, strohka Hi, struka öNyl 
svm. Strömdrag. 

'''stråke II stroka svm. Piska. Ingå 
Sj Ksl 

*stråkholt strok(hJolt stm. 1 Stryk- 
mått. vNyl Sj Ksl — äda. strog- 
holt. 

*stråkna strok^ sv. vb. intr. 1 Bli 
försträckt (om en sena). Gkby 



*strålad(?)-*si^&nga IL 



953 



'''strålade?) strålandar adj. Strålande. 

Gsv 
[stråli£f 1. -*og 1. -*ot stråli(gär) Ksl, 
sträl,o(gär) Fö Ku, strålu(gä)r 
Brdö, strålotär Ku adj. Uppvi- 
sande strömoln (om himmeln). 
'^strång^ s. strågg stf. 1 Stjälk. Gsv 
*strån£^ a. stragg- öNyl Brdö (& -q-) 
mVa nVa, strqgg- Eg Wp Np, 
strågg- Da Gsv Nu O Ngö vNyl, 
struägg(ärj Fby, strogg(är) vNyl 
mNyl adj. 1) Styv, spänd. Np 
Vö 2) Sträng. Estl Nyl Fby Öb 
3) Sträv (om ull, lin o. d.). Brdö 
— fvsk. strangr fsv. stranger, 
Bz 684 b Nke Götald. 
'''strångera straggér(a) 1. strandjérfa) 
Po Ten Brom, strqggj^r Np, 
strqgg\(Br Mx, stråndzer nVa sv. 
vb. tr. 1. intr. 1 Behandla med 
stränghet, vara sträng mot ngn. 
= str4gg%<er pret. iqI sup. iQt 
Mx, stråggk^' pret. -|ow^ sup. -^out 
Kv (folketym., eg. = *atrång- 
gära). — Rz 684 b Gd. 
^stränghet strågghäit Da Gsv, strågg- 
hatt Nu O, strogghet Po ut. pL, 
stf. Stränghet. 
^stråtog stråto(gär) adj. Stråligt 

flammig. Na 
*stråtvi8 stråtvist adv. Ställvis; 
frosten t. ex. säges ga stråtvist. 
Na 
^sträcka I sträk(a) sv. vb. tr. 1. 
intr. 1 [bort, tf^, ät] Bortdriva, 
efterjaga. Nyl — Hs. " 
^sträcka II sträh sv. vb. intr. 2 
Draga (om väder och vind). Py 
— Jfr *träcka. 
sträckande sträkandi förstärkn.-ord 

fför adj. fuU. Gsv 
sträck-U: en häst säges ha sträktl 
(stn.) när den skenar. Na 



'''sträckt sträkt ut. pL, stn. Sen- 
sträckning. Mx 

*strägel strtegäl stm. 1 Strigel. Na 
= *stregel str^gäl stm. 1. Å 

'''strägla s. strt^glo svf. Strigel. Na 

*strägla v. stragäl sv. vb. tr. 1 
Strigla. Na 

[sträjka heter strmhia) sv. vb, intr. 
1. Sbo 

'''sträkja strféki (pl. -t%u) svf. Lång- 
sträckt moln. Bu 

*strämp(a?) strämp s(v.?) f. (pl. -ar) 
Ärmhnning. Nu 

*sträna s. I sirt^o Strf Lptr Msk 
Sbo He Kim Fö, strt^wu Py Hi, 
str^nu Vö, str^n Px svf. 1) Fin 
vatten- 1. mjölkstråle. Nyl (a. o.) 
Kim Fö Vö Px 2) Spruta för- 
färdigad av hundloka. Lptr 

"^sträna s. II str^no Ksl, strtBn Mx 
svf. Kvick och snabb kvinna (Ksl) 
1. märr (Mx). 

'''sträna v. I stran(a) Nyl Kim Hi Pg 
Fö Px Mx Kv, strrejfa Ku Brdö, 
str^n Vö sv. vb. intr. 2 Lprf;r 1. 
1 f. ö. 1) Spruta fina strålar ss. 
t. ex. mjölk vid mjölkning eller 
som vid urinering. öNyl Sbo He 
Ka Sn Hi Kim Pg Fö Ku Brdö 
Px Mx Kv Vö 2) Urinera. vNyl 
— Jfr no. strsena v. 'lobe ud fra 
en hob eller flok, rende forud'. 

*sträna v. II streen sv. vb. intr. 1 
Arbeta allvarligt. Mx 

*sträne? sträni ut. pl., stn. En 
tag-fatt-lek med kälke. Kv 

[sträng strägg stm. 1 Draggtåg för 
skotar. Brdö 

^stränga I strägg(a) vNyl, strcegga 
Ku, sträga A sv. vb. tr. 1 Hop- 
räfsa höet i „strängar^ (raka 
linjer). — fiz 684 b allm. 

'''stränga II strägg(a) sv. vb. tr. 



954 



*strångd'-*8tubbe IL 



2 Anstränga; siräggandi (djjöra. 
Ingå 

"^strängd ingår i smss. en-, *hall- 
och halv-*8trängd, qv. v. 

""strängera sträggér Na, stråndzer 
Lmo sv. vb. intr. 1 Visa sträng- 
het; bråka, t. ex. str, mä hääta 
(Lmo). — Sk. Qborg (Rz 684 b) 
SM.; da. strengere. 

'''strängrera sträggrér(a) Ksl, strägg- 
réär(a) Sj sv. vb. intr. o. tr. 1 
Visa sig sträng, behandla med 
stränghet. 

*sträva stnev(a) sv. vb. tr. 1 Förse 
1. stötta med strävor. Ingå He 
Sbo (mfl.) — W. 'étan9onner'. 

""strävog I 1. -ig strävt' Bo Pä Strf 
Py Ped Pu, str(^vo(gär) Na, strtB- 
vagär Hi adj. Sträv. 

'''strävog II strcBvu- adj. Strävsam. 
Mx — str^vit adv. Strävsamt. Mx 

— Rz 689 a Sk. K3m. Ög. idm, 
Vg. 'besvärlig'. 

*8tröda v. I ströyd sv. vb. tr. 2 
Strö. Na — LL beströda v. 'be- 
strö'. — Anm. Hsv. strö heter i 
Pld ströyj(a) även i de diall., som 
annars gärna undvika diftonger 
{-yj- är hiatusfyllande % liksom 
i fsv. ströia). 

'''ströda v. II siröyd sv. vb. tr. 2 
Strypa. nVa — Jfr Rz 687 b 
ströja idm Hs. Se *stryna. 

*ströda s. ströydo svf. (vanl. plt.) 
Mjöl o. d., som strös på halmen 
åt kreaturen. Na — Ingår äv. i 
sms. "^påströda, qv. v. 

'''ströga strög Px Nkby sv. vb. tr. 
2; siröv sv. vb. tr. 1 PmPxl. 2 
Hvbfj Strypa. 

♦strök strök stn. Strömdrag. Å(Eck.) 

— Rz 685 b (orter ej angivna) 
da. str0g s. 



[-ström i släktnamn uttalas ofta 
-ström i Ingå. 

*strömfång[en], -*ig strömfoggi(gärf 
adj. Fattad av strömdrag. Ksl 

ström-*får sirömfor stn. Strömfåra, 
Na 

*ström[m]ig 1. -og sirQmi(gär) 1. 
8trömi(gär) vNyl, strömo(gär) Na, 
str€mt(gär) Bo adj. Upprörd av 
strömdrag. 

[strömming heter strömg Hi (pl. 
strömtar) Vö Ped Pu, strämg Da 
Nu O (pl. -ar 1. -tV), stram Eu 
stm. (vanl.) 1. 

strömmings-pigg 8trömig(g)spig stm. 
1 Liten strömming. Ku 

strömstrykare strömstryharä stm. 3 
Stäm (fisksort). Pä 

ström-^^stråk str&mtroh Na, ström- 
strök k stn. Strömdrag. 

♦strömt strömt Nyl, stryömt Sj Py, 
stremt Bo adj. ntr. o. adv. Upp- 
visande strömdrag. — Rz 685 a 
Norrl.; no. streymd a. 'strommen- 
de,somrinder staerkt'. IhreGloss. 
strömt wattn, Weste 'det är 
strömt'. 

*ströppla''*<ropfl2 Sbo Lptr, sträpäl 
Bo sv. vb. tr. 1 Utströ i tunna 
lager. — Jfr *strippla v. 

[ströva] *strö(j)a? 8tröy(j)a sv. vb. 
intr. 1 [omkrigg]. Ingå 

*stubb stub stm. 1 Stump. Da Na 
O Rg Wp 

*stubba stobo svf. Stubbe; hugg- 
kubb. He öNyl 

[stubb[e] I stuh Ped Pu (mfl.), stoh 
Ingå Ljd Py (mfl.) st. m. 1 (bl. a.) 
Väderkvarnens underlag. 

"^stubbe II stuba svm. Stump. Grsv 
— Jfr Rz 689 a stubb. Ibd 
stubbe m. 'gammal gubbe' Sm.; 
cfr det makaroniserade stobtko/ 



*stubbhugga—*stuLa v, IL 



955 



stm. 1 Stofil. Sbo (rysk avledn.- 
änd.). 
*stubbhugga stobhug sv. vb. tr. 2 
Nedhugga trä (från stubben). Na 
[stubb[ii:], -*og 1. -*ot stubo(gär) adj. 
Undersätsig. Na 
stobat' Da Gsv W"p, stubat- Nu 
O adj. Slö (om eggverktyg). 
stubbkrok stobkrok stm. 1 Årder- 
gren, hvarmed sveder plöjas. Sj 
Ksl 
^stubbnät stuhiät (1. 41) stn. Säl- 

nät. Odh 
stubb-^rödsél stubröX (pl. -röUur) 

stf. Nyodling. Vö 
stubbsved stobsved vNyl mNyl, stob- 
sveäd Sj stm. 2 = stomgärde, 
qv. v. 
stubb[säd], -'''sed stobsed ut. pl., stf. 

Orensad säd. Pä Msk 
^stucken stuktn 1. -igär mNyl, sttdjin 
vNyl adj. Sticken, sårad, för- 
tretad. — Fryksd. 
*studa (*ståda?) studu Lmo Ped Pu 
Esse Kr Terj, studo Gkby NVet 
svf . Ogift kvinnlig arvinge, som 
ej har broder i livet. — Ingår 
även i sms. xnåg-*studa, qv. v. 
*stude? studt pl. ? gen. ? Pudding; 
gelé av färsk braxen eller av 
kalvkött. Py 
[student skämts, för 'potät'. He 
*8tudik studik ut. pl., stm. Okv. 
för en gammal och något avsig- 
kommen person. Brom 
*8tuding studigg stm. 1 Sylt. Ngö 
*studla stnl svf. Stöd, stötta. Nu 

— Jfr fvsk. stu&ill m. idm. 
"^studsog stuio(gär) adj. Elastisk. 

Na 
*stuffla stufäl sv. vb. tr. 1 Med våld 

hoppacka; skuffa omkull. Na 
[stuga] *8tuva stuvu Nyl Ngö Fby 



Kim, stuvu Hi, stuva 1. -t* 1. -o 
Å, stiévo Nyl (i yngre sprbr.), 
st^vu Hvbfj, stu Eu Da Gsv Nu 
O Na, sUivi pl. -%}ar Wp 1. -%^ir 
Rg svf. — fvsk. stofa fsv. stova 
stuva f. Jfr *styga, *stöga. — 
Smss. fram-, gill-, "^lekon-, "^lekes-, 
lill- och sitt-st. 

stug-ask sUiasJc stm. 1 Väggarna 
till ett hus, utan tak. Nu (Daneli). 

stughiind stuhiin pl. -ndar stm. 1 
Gårdvar. Gsv — da. stuehund. 

[stug-]koja *stugo- 1. *stuvo- stugu- 
1. stuvukoyjo svf. Koja innehål- 
lande endast stuga. Bo Pä 

stug-mor (L *stuvu-) simmgr ut. pl., 
stf. Bondvärdinna. Na 

stugpiga sUipi svf. Huspiga. Nu 

stugrad sUirq p]. stnruar stf. Stuga, 
boningshus. Nu 

*stugvan stuvQn(där) adj. Van vid 
hushållsbestyr. Na 

'''stuka I stuk sv. vb. tr. 1 Byka, 
klappa byk. Gsv — Rz 676 b 
Ög. Sm. BL; Hs. 'hamra hop'; 
Ser. stuka (kläder i tvätt) 'sapore 
abluere'. Lind idm. 

'''stuka n $tuk(a) sv. vb. intr. 1 
Stampa i sjögång, om båt. Ksl 
Sj vNyl Kim Å 

'''stuka III stuk sv. vb. intr. 1 Stöka, 
ställa i oordning. Na 

*stul stui ut. pl., stn. Böljande 
rörelse i en folkhop. Na 

"'stula s. stulu svf. Lögn. Kr 

*stula v. I stul(a) Po, stul(a) Na 
Ä Fö sv. vb. tr. 1: 1) Skuffa, 
knuffa. Na Fö Å 2) Slå. Å 
3) Vända (hö). Po — Rz 689 b 
'stjälpa', tr. Vb. 

*stula v. II stul(a) Nyl, stul(a) Fby 
Hi Na Åhd Öb sv. vb. intr. 1: 
1) Stappla, gå famlande och väck- 



956 



*sUila v. III'-'*stupa v, IL 



lande. Ä. a. o. 2) Stupa. Np 
Mx 3) Stampa i sjögång, om far- 
kost. Fby 4) Busa. Re 5) Hoppa. 
Å Fö 6) ftij Oaktsamt stöta till 
ngn 1. ngt. Nkby — stul yvi huvt 
Göra en kuUbytta. Px Vö - 
Uppl. i bet. 2 o. 3. 

*stula v. III stul(a) sv. vb. intr. 1 
Strömma, om vatten (in, ut, över, 
mot 1. från land). Kim Hi Na 
Å 

*stulare stularä stm. 3 Stor havs- 
våg. Å 

stulet-gods stuligos Nyl, stuligos 
Nu nVa ut. pl., stn. Tjuvgods. 

^stulsvin stii(i)9fX)tn stn. Marsvin, 
delfin. Åhd 

*stulta I stulto 1. -a vNyl Na Å, 
stujto 1. stukto Ku svf. 1) Liten 
flicka. A. a. o. 2) Grov och 
otymplig kvinna. Na — Rz 689 a 
allm. i bet. 1. 

*stulta? II sUilt svf. Stöd, stötta. 
Nu 

'''stultog sttdtofgär) adj. Stultande. 
Na 

*stulvända stuhänd sv. vb. tr. 2 
Vända upp och ned. Px — Vb. 
(Rz 689 b); Åm. 'slå kullerbytta'; 
Hs. stulvänd pp. 'vänd upp och 
ned'. 

*stumla 1. ^stomla s. stumbäl svf. 
Halvrundt med öra försedt lagg- 
käril, hvarmed mjöl bäres från 
kvarnen. Bärgö 

*stunila v. stombla vNyl, stomhal 
Gkby, stombäl nVa, ståmhäl Pm 
Px Or, stuämbäl Fby, stombla 
Fby Kim Hi Ku Brdö, stumbla 
Fö sv. vb. intr. 1: 1) Ragla, 
stappla, ramla. A. a. o. 2) Famla. 
Fby — Kim. (Rz 674 a) ög. Hs. 
i bet. 1 ; jfr fvsk. slumra v. idm. 



"^stumlare stomblarä stm. 3 Okv. 
för en snubbelfotad person. Brdö 

*stumlog 1. -ot stomhlo(gär) Po Ten 
Brom, stombhigär Hi, stomblotär 
Kim adj. Ovig. snubbelfotad. — 
Rz 674 a Hs. Åm. Vb. 

*stumxne stumb(ä) stm. 1 1. svm. 
Stum person. Fby — Bildadt i 
analogi med hsv. duxnbe. 

*stumxnel stombäl 1. stomcU ut. pl., 
stn. Svirr, vift. Nyl 

[stump stump stm. 1 Liten män- 
niska. Nyl 

*stumpa stomp sv. vb.' intr. 1 Gå 
med korta men stadiga steg. Na 

— no. stampa 'snuble', stumpe 
'humpe, stode (om hest)'. 

*stump[i]g stumpugär adj. Slö, o- 
hvass. Ngö 

[stundom stondo adv. Gkby 

stundstock stundstuk stm. 1 Tim- 
visare. Nu 

'''stundvis stundvist adv. Stundtals. 
Ingå 

*stunta stunt sv. vb. intr. 1 Ater- 
studsa. Kr Esse Terj NVet Gkby 
-— Hs.; jfr Rz 690 a stunt m. 
'stöt' Sdm. 

*stuntgolv stuntgolv stn. Litet, upp- 
höjdt golv framför riugnen. Kr 

^stimtog 1. -Dt stunto(gär) 1. -otär 
adj. Kort. Na — fsv. stunter adj.; 
Rz 678 b Kim. 

^stuntsog stuntso(gär) adj. 1)= ♦nöd- 
vuxen (om buske 1. trä). Sj 
2) Kort och tjock. Pg (& shif^r 
sotar). 

'''stupa s. stupo svf. Stup. Ko Hsk 

— Jfr hsv. ättestupa f. 
*stupa v. I stup sv. vb. tr. 1 Hålla 

i lutande ställning. Pm 
*stupa v. II stup sv. vb. tr. 1 Slå, 
piska, basa. Ru Da Nu O Rg 



[stupa v. Ul^^^tygglig, 



957 



Wp — mit. stiipen da. stupe. 
(Eg. väl samma ord som fg.) 
[stupa v. III = hsv.] *stypa styp 

sv. vb. intr. 1. mVa nVa 
"^stupo ingår i smss. huvud- och 

näs-^^^stupo, qv. v. 
*stupoi: stupo(gär) adj. Slutt, lu- 
tande. Nyl Na — Jfr sms. *fram- 
stupog. 
*stupor stupur plt. Aga, ris. Ru 
*stupt siuft ad v. I lutande ställ- 
ning. Gkby 
'''stiira 8tur(a) sv. vb. intr. 1 Gå 
och se surmulen ut. Sbo — fvsk. 
no. stiira äda. sture v., Sm. (Rz 
679 b) Sörb. Fryksd. Hs.; Sdt o. 
Weste 'stirra'. 
^sturobagg sturubag stm. 1 Vild- 

basare. Sbo 
*sturskcn stu^ki- adj. Stursk. Eg 

Eu 
'''stussa stw sv. vb. tr. 1 Uppskjuta; 
t. ex. dom ska sim. op brölopä. 
Ingå — Jfr no. stussa v. 'standse, 
hvile lidt'. 
"^stuta stut(a) sv. vb. intr. 1 Stulta. 

Sj Bo 
"^stutog stuto(gär) adj. Gammal och 

gubbaktig. Na 
[stut]-Pelle ^stute- stutapälä svm. 

Tölp, drummel (okv.). Nyl 
*stuttig stuti(gär) adj. Avstympad, 
kort. Po Py — Jfr Rz 678 b 
stutt Vg. Hs. Mp. Vb., stytt Vb., 
stött HU. Sm. Dis.; Dl. VI. stutt. 
*stuv ingår isms. gubb-^stuv, qv. v. 
*stuva v. I stuv(a) sv. vb. tr. 1: 
1) Skuffa, skjuta (t. ex. en båt 
ut i sjön, en person omkull o. 
8. v.). Nyl nVa 2) Hastigt stöta 
med någonting hvasst. Lmo 
*stuva v. n ingår i sms. under- 
*stuva v., qv. v. 



*stuva s. ingår i sms. under-*stuva, 
qv. v. 

*stuvas stuvis Kr, stutvis Gkby, 
stifväs [hit?] Mx sv. vb. dep. 1 
Brottas, knuffas. 

*stycka styk sv. vb. tr. o. intr. 1 
flj Insätta nya stycken 1. bitar. 
nVa 

[stycke och mössa styk-o-myso Nyl 
EF, styko-mysM mVa nVa (o. 
Hi?), stik-o-mi^o Bo svf. Bind- 
mössa (föråldr.). I Åhd bör ordet 
ha lydt stik- (resp. stthk-)-o-möio 
{mö/o Kkr). 

*styckna stykna Nyl, stikna Bo A, 
stihindar Gsv adj. pl., motsva- 
rande hsv. stycken efter num. 
card. (vid räkning stycketals). 

*styckog styko(gär) adj. Lappig. Na 

"^sty eks-blomma? 1. styggs-? styks- 
hlumu svf. Blåklint, centaurea 
cyanus. Ped Pu — Kske eg. 
styckes- d. v. s. åker-bl. 

*styga stygu Ingå mVa nVa svf., 
stögu GkbyNVet ut. gen. Stuga. 
= *styva styvu Brom Ka Sn Ingå 
Sj Ksl Py, stivu Da Gsv svf. 
Ingå ock i smss. gödnings-, hem- 
och ri-*st., qv. v. 

[stygg siyg- adj. Ful. Fby mVa nVa 
— fsv. stygger a. 'vedervärdig', 
no. stygg da. styg 'ful', Bhl. VI. 
idm; likaså i bibeln (pass.) och 
samma betydelse upptages (jämte 
den yngre) av Weste. 

styggfågel stiqfqgål stm. 1 Okv. 
för en elak person. Å 

*stygging stygi^g stmf. 1 Elak per- 
son. Po — Rz 691 a Svea- o. 
Götald; no. stygging m. 

*stygglig stygU' adj. Vedervärdig. 
Ru — fsv. styggeliker no. stygg- 
jeleg styggleg. 

121 



958 



*styggor—*$tyttog. 



*8tyggor styqor plt. Elakhet, stygg- 
het. vNyl 

*styggpi8ka stygptsko svf . Argbigga, 
okv. vNyl — Rz 502 b Vm. Sm. 
Jfr hsv. inpiskadt elak. 

styggtacka stigtaka svf. Stygga, 
argbigga. Å — Obs. att hsv. 
argbigga enl. Liden är = 'arg 
tacka'. 

*8tygu-kåter styguJcotär pl. obr., stn. 
Kyffe, hybble. Ped Pu 

*styla styl sv. vb. intr. 1 [tel] Ställa 
till (i dålig bemärkelse: t. ex. då- 
ligt arbete, oenighet o. s. v.). Px 

*stylta stylt(a) Nyl Kv Ped Pu, 
styXt Ped Pu, stiU(a) Bo sv. vb. 
1: 1) tr. Med anbringande av 
stöd hindra något från att falla. 
Nyl Kv 2) intr. Gå ostadigt. 
Ped Pu 
stylt op sä 1. si sv. vb. rflx. 1: 

1) Gtöra sig hög och förnäm. Po 

2) Uppkläda sig. Po — äda. 
stylte i bet. 2. 

*8tylta [sig] stiXt-sä sv. vb. rflx. 1 

Stödja sig. Ru Jfr fg. 
*styltog stylto(gär) adj. Uppstyltad. 

Na 
*stym[m]a stym sv. vb. tr. o. intr. 

1: 1) Märka. Na 2) Ämna, ärna. 

Na — Jfr hsv. tillstymmelse, 
[styng] *stiung sUiogg 1. sti%u^g Estl, 

sti%å§ 1. stiiug Ra stm. 1 Ru 

Estl Gsv, sitj^ugg stm. 1 Nu; stf. 

1 Rg i bet. 2 (men stm. i bet. 

1 ibd) 1) Hundfästing, ixodes 

ricinus. Estl 2) Styng (sjukd.). 

Ru Rg Wp — msv. stiunger m. 

& stiimg n. 'styng'. Sdm. (Rz 

574 a) Ög. Öld sjung änsv. (Ar- 

vidi) stiung — allt i bet. 1. 
[*stynga] *stjunga sHj^ogg sv. vb. 

imp. 1 Sticka. Gsv O 



['''styngare] ^stjungare ingår i sms. 
mag-*st., qv. v 

*8tyngd styggd ut. pl., stf. Styng 
(sjukd.). Ingå (Bsd) 

[st3nig]pigg *stjung. stt\oggpig stm. 
1 Ett slags lågvuxen tistel. Gsv 

*stynt? 1. *stint? stint- adj. Kort. 
Ru — Jfr fsv. stynta S Jyll. stynte 
v. 'förkorta'. 

[styra] *störa ster sv. vb. tr. 2. 
Nu 

*styrbörding styrhökligg stm. 1 Sjö- 
man, som tillhör styrbordsvak- 
ten. Na 

*st3rre I styra pl. obr., svm. Styr- 
man. Na 

*st3rre II ingår i sms. *utstyre, 
qv. v. 

styT-*hjälm 1. -*hälm ^fé^iötmWp, 
stirhälm Nu stm. 1 Styrpinne (eg. 
'styrtåg'). 

styr-*hjåQvare styr\ölvar stm. 3 = 
fg. Na 

st3rr-*holm sHr- 1. stirhohn stm. 1 
= fg. Nu 

[st3rrka] *st3rrkja styrk^o Sbo Fby 
Pg Na, störk\o Na, styrtju Hi, 
stytju Vö ut. pl., svf. — Ser. 
styrkia (och änsv. f. ö.). 

[styrman sturman pl. -mäno stm. Ra 
*stör-man sterman pl. -mänir stm. 
Nu 

*styTOg styro(gär) adj. Foglig, still- 
sam. Na 

*styrs-val styr^val stm. 1 Roder- 
pinne. Hi — Rz 788 a stjnrval 
m. Hs. Vb. Nb., Uppl. idm; no. 
st3n:evol (o') m. 

*styt8a stytso svf. Stöd, stötta. Sbo 
— Rz 692 a Sdm. Sk. 

*stytsog stytso- adj. Kort. Sbo — 
Jfr ""stuntsog. 

*styttog styto(gär) adj. Kort. Ksl 



^styver-^-^stådverke. 



959 



*styver stavar ut. pL, stm. Okv. för 
en lat 1. styv person; t. ex. op 
mä tä nu, styvär-tcer! Ingå 
styvers-karl styvär§1cqr pl. -kärar 
stm. 1 Okv. för en årelös karl. 
Na 
styvflicka 1. stjuv- styfliko Ingå 
(Nyl. II n:r 22), stjyfUku Vö 
Or, stsyfUku Kr svf. Styvdotter. 
Obs.! hsv. styv- i sådana smss. 
motsvaras av stsy- (*stjuv-) i nVa 
och sti- (*stiv) i Sbo. 
*styvhuvot stivhuvt^at- adj. Styv- 

munt. Wp 
*styving st^vigg stm. 1 anv. om 
styva föremål i allmh., dessutom 
spec. om en styv 1. envis 1. sträng 
person (och även om djur). Na 
styvmamma stymama svf. Styvmor. 

Nyl (halvt skämtsamt). 
*styvinunnog styvmuno(gär) adj. 
Styvmunt. JSa — da. stivmundet. 
styvpappa stypapa pl. -or svm. Styv- 
far. Nyl (halvt skämts.) 
[styv]pojke stjuv- stsypoyk stm. I 

Styvson. Kr 
styvtunga[d] stj/vtugga oböjl. adj. 
Som har svårt för att tala. Na 
[stå] *sta stg st. vb. intr. o. tr. Rg 
Wp Nyl Fby Kim Hi Na Ko 
Hsk Hvbfj Öb. Bland böjnings- 
former böra framhållas: pret. 
stog vNyl Fby, stoi4g Hi; sup. 
stqi Rg Wp, ståt Gsv Nu, stuatt 
Ru, sM Da, stgi O, sta^i Nyl 
Na Hsk, staiji Nyl Kim Hi Na 
Ko Hvbfj, stat 1. staht Hi, standi 
Pg Ko Hsk, stqndi öNyl Hi Kim, 
stäiji Öb, stäijä Kkr Sött Ku 
Brdö — *sta Rz 667 a Gd, fsv. 
no. sta jte standa; sup. '^stägit 
öppl. 
I Runömålet böjes: stua pret. 



stond (sup. se ovan), 1. inf. stuand 
pret. stQnd sup. stuandit 

*ståbak? stobak stm. 1 Drummel, 
okv. Nyl Jfr stubbe. 

*ståd I stod Nyl Fby Kim Pg Na 
Vö nVa, stad Hi Fö Ku Brdö, 
stå Gsv stm. 1 Vö 1. stf. Pg 
(pl. -ar) Fö Ku (pl. -or) Brdö 
(pl. -ur) 1. stn. f. ö. 1) Stöd; bi- 
stånd, hjälp. Ao a. o. utom Vörå. 
2) Pärm. Vö — fvsk. sto» fsv. 
8tot> f. & n., äda. stud; Vb. (Rz 
669 a) DL; Speg. stod. ~ Ingår 
ock i sms. ""kvarnstad, qv. v. 

"^ståd II ingår i sms. tjäl-*ståd, qv. v. 

*ståda s. stodo svf. Stöd. A — Jfr 
""studa s. 

""ståda 1. *studa v. stod(a) Bo vNyl 
Fby Kim Pg Na mVa nVa, städa 
Fö Ku Brdö Hi, stöda Å, stå 
Gsv, studa Bo Gkby, stuöa Wp 
sv. vb. tr. 1. intr. 3 Gsv 1. 1 f . ö. 
1) Stödja. A. a. o. 2) Båta, gagna. 
Bo vNyl EF 3) imp. hä st-ar 
säges när det vid solens upp- L 
nedgång bildar sig liksom pelare 
i skyn 1. i havet. Hi Kim — 
fvsk. sto&a v. i bet. 1 o. 2; Rz 
669 a i bet. 1 Vb.; i bet. 3 = 
FsBr. no. stava da. stavre. 

*ståd-jäm stod^(?r^ stn. Stödjärn 
på en kärra. Py Strf (mfl.) 

""ståd-staver (1. -ur) 1. *stud- stod- 
stavur (pl. -iirar 1. -vrår) Na, stut- 
stavar Ngö, stutstavur Nu O stm. 
1: L) Stav lutad som stöd mot 
en gärdesgård. Ngö Na 2) Gär- 
desgårdsstör. Nu O — fsv. studh- 
staver m. i bet. 1, äda. st0d- 
staver idm. 

*stådstör städstyör stm. 1 Stötta, 
stör. Hi 

*stådverke stodvärk ut. pl., stn. 



960 



*8tåfa8t'—*8tångning. 



Virke, hvarav gärdsgårdsstörar 
göras. Na 

^ståfast 8tåfast(är) adj. Stadig, sä- 
ker. Ingå — Jfr ^stadfäst. 

*ståk stok ut. pl., stn. Stök. Ksl 
Broin Pg Na Vö Ped Pu — no. 
ståk n. idm, äda. ståg 'uro, meje'. 

♦staka stokCa) O vNyl Fby Kim Pg 
Na Vö nVa, stäk* sVa, stohka 
Hi, stöka A sv. vb. intr. 1: 1) Stöka. 
O vNyl Hi Na Å Öb 2) Vandra, 
vanka. O vNyl Fby Kim Hi 
3) Gå illa, stappla. Na 4) Må, 
befinna sig; hui-^tokar-lu? O — 
Rz 692 a Sk. Dis. Vb.; no. staka 
'stöka'; 'befinde sig, tilbringe 
livet, leve', staka 'gå stivt'; jfr 
fvsk. staka v. 'snuble'. — Ingår 
även i sms. ♦sprintståka, qv. v. 

♦ståkla (1. *stockla) stokäl sv. vb. 
intr. 1 Stulta, stappla. Na Kr 

♦ståkog stoko(gär) adj. Som har 
stultande gång. Na 

stålbarkad stålbarka (pp. &) oböjl. 
adj. användes om illa garvadt 
läder. Na 

stållfjäder], -*£ar stol/(?r stf. 1 Stål- 
penna. Nu O — nht. stahlfeder. 

stålhammare stolhomar stm. 3 För- 
stål i flintlås. Nu O 

[stålpenna brukas skämtsamtibet, 
'frack' i Nyl. (pass.) Fby Ped 

*ståna st(m(a) Ksl Sj Ka Sn Fby 
Kim, ståna Hi Brdö, stun(a) Bo 
sv. vb. intr. 1 Stöka. 

*stånd I stånd ut. pl., stn. För- 
stånd, vett. Da Gsv Nu O 

[stånd II förek. i tis. va{ra) &c 
stond (resp. stoijd) til (ti, fe, tel 1. feZ, 
täl 1. täj) Vara(&c)i stånd till.Fld 

^stånda stando svf. 1) Stort, torrt 
stående trä. Na 2) Flyttbar sä- 
deslår. Ka Sn Ingå — f sv. standa 



f . 'ett slags kar'; Kz 669 a i bet. 
2 Sdm. Nk. Ög. Sm. 

*8tåndad ingår i sms. ugns-^standad, 
qv. v. 

[ståndare standar(ä) öNyl Hi Kim 
Pg, standar Px Hvbfj nVa (pass,), 
stqndar(ä) öNyl, stqndar Pm Mx 
Vö nVa, stondarä vNyl mNyl, 
stondar Fby stm. 3: 1) Uppstån- 
dare (ish. spisstolpe). A. a. o. 
2) Penis erectus. A. a. o. 3) Halvan 
av en vävstol. Ka Sn 4) An- 
haltspunkt (åtm. vid ångbåts- 
linje). Bo — Rz 668 b i bet. 1 
Uppl. Sk. 

*stånden standi- adj. Stadig, stånd- 
aktig. Eg 

*ståndig I ståndi- adj. Förståndig. 
Nu 

*ståndig n 1. -og ingår i smss. lång- 
och natt-*8t., qv. v. 

*8tåndlig ståfidli' adj. Pålitlig. O 

ståndlår stanlår stm. 1 Flyttbar 
sädeslår. Ka Sn Ingå 

[stånd]stol '''ståndan- stqndanstol 
Strf Py, stqnanstgl Lptr stm. 1 
Gångstol (för barn). 

ståndsäng standsägg stf. 1 Vägg- 
fast säng. Na — Hs. (enl. Wbg) 

*ståndsätta stondsäta pret. o. sup. 
-sät sv. vb. tr. 2 Iståndsätta. Na 

*stånga stqgg sv. vb. tr. o. intr. 
1 Uppsätta en "'stångning. Px 
— Ez 677 a Nk. 

stångkrok stogkrok stm. 1 Stånd- 
krok. Nyl 

stångkroks-^^^loke stogkrgks-loka svm. 
Klyka, hvarpå ståndkroksreven 
är upplindad. Py 

'''stångla stqggäl sv. vb. intr. 1 Ragla. 
Px Mx — no. stangla v. 'gå 
stivt og stedende'. 

*8tångning staggnigg stf. 1 Dålig 



*««t— *s%9a. 



961 



gärdesgård av 2 å 3 gärdsel- 
stänger. Px 
♦stat stat Na Ko Hsk Fö Ku Sött 
Brdö Nu Odh, ftåt Kkr, stot k, 
studt Hi stm. 2 Kkr Sött Ku 
Brdö 1. 1 f. ö. Sålhanne; gråsäl. 
I holmnamn åtm. i Ingå skgd 
{Stdtbodan ute i havet, hör under 
Tosthohn); annars är ordets mot- 
svarighet där *rant, qv. v. Ingår 
ock i smss. själ- och säl-*ståt, 
qv. v. 
♦ståta I stot(a) Sbo mNyl vNyl 
Fby Kim Pg Na Ko Ped Pu 
(mfl. i nVa), stoto Hsk, stut(a) 
öNyl, ståta Hi Brdö Fö, stohta 
Ku, stöta A sv. vb. intr. 1 Stam- 
ma på målet. — Dl. Norrl. (Rz 
694 b) Uppl.; Lind stöta 1. stötta; 
no. stöta (o') v. idm. 
♦ståta II 8tot(a) Py Brom Kim, 
ståta Hi sv. vb. intr. 1 Stappla, 
ragla, gå ostadigt. — no. stöta 
(o') v. idm. 
♦ståta m ståt(a) sv. vb. tr. 1 [ut] 

Utstyra ståtligt. vNyl 
♦ståtkalv ståtJcalv Fö Ku Brdö Hsk 
Ko, /tätkalv Kkr,MQtkalv Å stm. 
1 Sälunge. 
♦[ståt]-task,^ståte- stotatask pl. obr., 
stm. Ökn. på en stammande per- 
son. Fby 
[släcka stäk(a) sv. vb. tr. 1 Flytta 
den knutna delen av näten på 
baksidan av nottjuvan för att 
göra det kortare. Ksl 
♦stäckla stäkäl sv. vb. tr. 1 Upp- 
stapla. Eg — Jfr ♦stackla v. I. 
♦stäckog 1. -ot adj. stäku- Öb, stäku- 
Mx, stäko Gkby, stäkot Hvbfj, 
stäkot Np, 8tähko(gär) 1. -otär Ku, 
stakat- 1. stakat- Nu adj. Kort, 
stackog. — ög. Sdm. Nk. Vm. 



Dl. Åm. Vb. Nb. (Ez666b)Hs. 
Uppl. Fryksd. ÖH. 

[♦städ I] ♦sted ste stn. 1) Ställe. 
Da O 2) Stad. Da O - fsv. 
stae)) da. sted n. i bet. 1. 

♦städ n ingår i sms. ord-^städ, qv. v. 

[städa] ♦steda steäd(a)sY,yh, tr. 1. Sj 

städ-^bette (1. -♦bete?) städbef" stm. 
1 I städet fäst hvasst järn, hvarå 
spikar m. m. avhuggas. Px Must 

städbit städbtt stm. I Jämstamp 
anv. vid bearbetning av glöd- 
hett järn. Ped Pu 

städRata städflqto svf. Städplatta. 
Na 

städhugga städhuQ Na, stähug (pret. 

0. sup. -hogd) Py sv. vb. tr. 2 
Tilljämna en yxa på städ. 

♦stadig st<Bdi(gär) adj. Städad (om 
rum, klädsel o. s. v.). vNyl mNyl 
— W. 'nettoyé'. 

♦städja s. städi svf. 1) Ställe, ort. 
Wp 2) Stad. Wp 

♦städö)a v. I städi Pm mVa nVa, 
st^d Re sv. vb. 2: 1) tr. Ställa, 
bringa att stanna (t. ex. en häst). 
Pm Re nVa 2) intr. Stanna. 
mVa nVa — fvsk. ste&ia v. i 
bet. 1, Rz 669 a Gotl. Hs. idm ; 
äda. staede 'stilla sig, bli ståen- 
de'. Jfr Sdt o. W. städas v. 
'rester, demeurer'. 

♦städja v. II städ%a 1. städi sv. vb. 
tr. 1 Ljustra. Ngö Esbo Ksl 

♦städlig sttedli- adj. Städad, snygg. 
Ped Pu 

♦städslan-tid stäslantid stm. 2 Nyl 

1. stf. 2 Fby Städslingstid. 
♦stägga stäg sv. vb. tr. 1 Hämma, 

stämma (t. ex. blod). Hvbfj — 
fvsk. ♦ste&ga Faar. stegga idm. 
stägi-sä sv. vb. rflx. 2 Hejda sig. 
Rg 



962 



*8täke ? — stämpel. 



*9täke'i staka 1. staga svm. Dricks- 
1. spetsglas. Gsv — Av ry. CTa- 
KaK'b7 

[ställ stal Nyl, st^l Ru Nu O Wp 
Ngö stm. 1 Ka Sn Ingå Py Strf 
Lptr (mfl.) 1. stn. Ksl Sj Po Ten 
Brom Estl Eu 1) Vävstol. A. a. 

0. 2) Säng. Ru Ngö Ing. ock 
i smss. död- o. ränn-*ställ, qv. v. 

[ställa lyder i inf. stäli Ru. 
*ställ-[eftcr], -*ett? (1. *städligt? jfr 

ty. stcts) stälät adv. Esomoftast. 

Nu O 
""stälp stälp stm. 1 Stolpe. Nu — 

Jfr '''stjälpe. 
'''stälpa s. stälpo svf. = stjälp- 

brygga. Å 
*stälpa v. stälp(a) Å Fö Sött Nu O, 

stölp(a) Hi Kim, stälpi Ru, stölpi 

Rg sv. vb. tr. o. intr. 2 Å Fö 

Sött Rg Ru 1. 1 Hi Kim, 1. pret. 

stalp pl. stulpu sup. stulpi Nu O 

Stjälpa. — fno. stclpa, Gotl. Vg. 

Dl. Hs. Vb. (Rz 681 b) Uppl. VI. 
"'stälpbro stälphrQ pl. -yar stf. Slip, 

Ku Brdö 
'"stälpbrygga stälpbrigo svf. = fg. 

Å Fö Sött 
"'stälpbänk stölphägk stm. 1 = fg. 

Kim 
*8tälphäftakniv stölphä/takmv stm. 

1 Fällkniv. Rg 
^täm stäm stn. 1) översta kanten 

1. linningen på en kvinnokjortel. 
Wp 2) Båi-d. O 

[stämbord stätnbor^ stn. Lösreling. 
Ksl 

stäm[lucka], -^luka stätnhko svf. 
Dammlucka. Sbo He 

^stämma s. stätjto Na, stiim Estl 
svf. 1) Medel, hvarmed man stäm- 
mer 1. hämmar något. Na 2) [ut. 
pl.] Föi-stoppning. Estl 



^stämma v. I stäm sv. vb. intr. 2 
Svämma, flöda. Wp 

'''stämxxia v. II stäm sv. vb. intr. 2 
Stäva, hålla kurs. Nu — fvsk. 
stefna fsv. staemna v. 

*stämna s. I stämno Py Fö, stmnnu 
Hvbfj svf. Sammanträde. — fvsk. 
stefna no. stemna fsv. staemna 
f.; LL Sp. W. 

^stänina s. II stämno öNyl Sbo He 
Sn Na, stämnu Brdö Vö, stämn 
Px Mx, st(eninu Hvbfj ut. pl., svf. 
1) Stranguri. Nyl Na Brdö Hvbfj 
Px Mx Vö 2) Förstoppning (hos 
hästar). Px Mx — Rz 674 b DL; 
Com.2 p. 66 (n. 303). 

*stämna s. III /tämno Kkr, stremnu 
Hvbfj svf. Stämma, röst. 

'''stämna s. IV stämn svf. Stäv, 
stam. Ru — no. stemne n. 

*stämna v. I stämna sv. vb. tr. 1 
Stämma inför rätta. Fö — fvsk. 
stefna uo. stemna fsv. staemna 
v., Rz 674 b Vb.; Speg. Gloss. 

*stämna v. H stämna sv. vb. intr. 
1 Stäva, rikta kursen, styra. Ku 
— fvsk. stefna no. stemna fsv. 
stacnma v. 

^stämning stämning stm. I Övre 
byxlinningen. Py — Jfr Hs. 
stämma v. 'kanta kläder'. Ing. 
ock i sms. byx-*st., qv. v. 

stämpel stämpil Strf Py Gkby 
NVet, stämpäl Da Gsv Rg Wp 
nVa, stämpul Ru (pl. -tifei) Nu O 
(pl. -mplar & -alar) stm. 1 (i 
Gkby NVet ut. gen.) 1) Stamp, 
stöt (redsk.). Estl nVa 2) Stav. 
Ru 3) Laddstake. Gsv 4) Väv- 
spännare. Strf Py Wp — fsv. äda. 
stsempel m. i bet. I. Ingår ock 
i smss. gröt-, kom-» käm- och 
päron-^^stämpel, qv. v. 



*8täms3uka-^ stärva IL 



963 



^stämsjuka stämfuho ut. pl., svf. 
Förstoppning. Nyl 

^stäna st(^n* sv. vb. imp. 1 [åp] 
Spänna på, stramma. Np 

'''stänga stäggo svf. Inhägnad plats, 
täppa. Sn 

"^stänge stänj^i 1. ständji 1. -ä (pl. 
stäggän) Ingå Ka Sn Kim, stägg 
Sn stn. Inhägnad plats t. ex. kring 
ett boningshus, „tun", lycka. — 
Bz 677 a Nk. Qötald 'stängsel, 
staket', no. stengje n. 'stsangt 
eller lukket rum*. 

'''stängel stäggil Sj Ksl, stäggäl 
Wp stm. 1 Eigel 1. slå i lås. — 
fsv. staengil no. stengel m. VR 
23 a stengil 'repagulum', SL Ld 
Sdt stängel, Com.^ p. 145 (n. 
615) stänglar pl. 

*stängne stäggna Ka Sn Po Brom 
Ten, stäqna Fby svm. 1) Inhägnad 
plats; åkertäppa. vNyl 2) Mur, 
stängsel, gärde. Fby Jfr Sdt 
W. stägn 'stängsel'. [Kske hellre 
*stangnad, jfr hsv. hägnad; an- 
^gligön beror formen stägna på 
direkt anslutning till detta.] 
^stänka s. 1. -ja stägko Ksl Sj Ingå 
Ka Sn Fö Ku, stägk^o Sbo svf. 
Regndroppe; (i plur.) stänk. 
'''stänka v. I stägk(a) sv. vb. intr. 
2 Stinka. Ingå — Jfr hsv. stank s. 
"^stänka v. II stägk(a) sv. vb. intr. 
1 Uppspira. Bo (Pell) — Jfr 
*stinka. 
♦stärka 1. -ja stärkt Da Gsv Nu O 
Bu, stärk(a) Nyl Ngö Kim Na 
Ko Hsk Fö Ku Brdö Öb sv. vb. 
tr. 1 Na Ko Hsk 1. 2 f. ö. 
1) Strypa, kväva. A. a. o. 2) Av- 
dagataga i allmh. Estl Nyl Kim 
3) Dränka. Ko Hsk 
stärk-sä Na 1. -si^g Hi sv. vb. rflx. 



2 (stdm 1 Na) 1) Dränka sig; 
drunkna. Hi 2) Hänga sig. Na 

— no. sterkja v. 'lade storkne'; 
jfr storkna och *storken. Sdt 
stärka sig 'suffocari'. 

*stärra stär(a) sv. vb. 1 a) tr. o. 
intr. Utspärra, spärra (med ar- 
mar, fingrar o. s. v.). Po Ten 
b) intr. 1) Peka. Nu O 2) [mot] 
Streta emot. Po Ten Brom Mx 

— Ög. i bet. la. — Jfr da. sterte 
i bet. 1 a. (D.V.S.O.) 

*stärrig stäri- adj. 1) Motspänstig. 

Po Ten Brom 2) Sträv (om ull 

1. hår). Np — no. sterren a. 

'stridig, hårdnakket'. 
*stärt stal stm. 1 Stjärt. Nu O — 

fvsk. stertr fsv. staerter m., Rz 

693 b Götald; da. stert (D.V.S.O.). 
*stärta s. I stärlo svf. Tåga 1. fiber 

i trä. Kim Na 
*stärta s. H stärto Lptr, stärlo 

Kim Ko Hsk, stäflu Hi Ped Pu 

ut. pl., svf. (vanl. def.) Tung- 

håfta; ha åv stäflof) tis. Läspa. 

Hsk — Trol. av "^stärkta, eg. 

'styvhet'; jfr vb. ^stärka. 
*stärta s. HI stärlo svf. Hållare i 

trä, som klyves. Na 
*stMrta v. stäfl sv. vb. intr. o. tr. 

1 Bilda *stärtor I; äv.: avhugga 

dylika, och: brista, om sådana. 

Na 
'''stärtog stärlo(gär) adj. Hård, svår 

att klyva (om ved eller trä). Na 

— no. sterten a. 'modstrgebende, 
tvaer'. 

*stärva I stärv(a) sv. vb. tr. 1 

Toppa (trän eller andra växter). 

Ka Sn 
*stärva II stärv(a) sv. vb. intr. 1 

Dö en snöplig död (om djur). 

Nyl Brdö Pg Hvbfj sVa mVa 



964 



*8tätta'-'*stöUng IL 



Lmo — Nb. Vb. (Ez 670 a) Åm. 
Uppl. Vg.; mit. sterven v. 'dö'. 

*stätta stäto svf . Stötta på, åksläde. 
Na — no. stett f. 'en stötte, så- 
som under en bjelke'. 

*stäv sttgv pl. -ur stf. Bokpärm. 
Brdö 

*stäva ingår i sms. "'återstäva, qv. v. 

'''stöckvatten stöuhvatg' ut. pL, stn. 
Översvämmande vatten på is, 
ängar o. s. v. Lptr — Eg. 'spring- 
vatten' (annan bet. i hsv., se 
Dalin o. Sundén), jfr fvsk. 8t0kkva 
v. 'springe; skvsBtte, stgenkes'. 

*stöda stödo Ingå Sj Ksl, styödu 
Hi, styödo Kim svf. Stort sköt- 
flöte. — Ingår ock i sms. sköt- 
*stöda, qv. v. 

stödu svf. Sjömärke vid landsidan. 
Ksl 

stödare stydarä Pä, stear Wp, st^ar 
Eu stm. 3 Nät- 1. skötflöte av 
trä eUer flarn. — Rz 693 b Sk. 

*stödig stydi(gär) adj. Stadig (om 
människa eller sjöfarkost); stå 
nu stydi! Ka Sn Ingå Ksl — 
Vg. Bhl. (Rz 669 b) Fryksd.; no. 
st0dig 1. -ug äda. st0 adj. 

*stödja s. stiöi svf. Stöd, sträva. 
Wp — no. stydja f. 

"^stödja v. stydi Nyl Fby Kim Pg 
Ko Hsk Hvbfj Np Ped Pu, stydy 
Na, stödi Kv Lmo Kr Esse Terj 
Gkby NVet, stidi Bo, stidi Rg 
Wp, stödja Hi, stödja Åhd, ftödja 
Kkr, sti^a A (pass.), st^i Ru, ste 
Da Gsv Nu O sv. vb. tr. o. intr. 
1 Fld Rg Wp 1. 2 Nu (stud) 
Lmo Kr Qkby NVet 1. 3 Da 
Qsv Nu O Ru 1) Ljustra. A. a. o. 
2) Staka båt fram med ljuster. 
Da Gsv Nu O 
stydy simpor tis. Sitta och nicka 



av sömnighet (= isl. draga isur 
BH.). Na - Vg. Kim. Ög. Vm. 
(Rz 694 a) Hs. Öld i bet. 1; fvsk. 
sty&ia v. eg. 'sticka'. 

*stödje-eld stydyäild stm. 1 Ljuster- 
eld. Na 

*st(5dje-jäm stydy^tsm stn. Ljuster- 
järn. Na 

*stödjetid stydyUd stm. 2 TiU ljust- 
ring lämplig tid. Na 

^stödning stydnigg pl. obr., stm. Py 
1. stf. öNyl f. ö. Ljustring. 

'''stödningseld stydmg(g)sääd 1. -eld 
stm. 1 Ljustereld. öNyl 

*stödnings-ved stydmg(g)8vid ut. pl., 
stm. Kådig ved, hvari ljustereld 
uppgöres. Py Strf 

"^stöklig i sms. "^ostöklig, qv. v. 

*stöl I stöt stm. 1 Större flöte å 
drivsköt. Strf — TroL < *stödel. 

*stöl II stöul ut. pl., stn. 1) Över- 
sköljning (t. ex. av havsvågor). Na 
2) Slammer, buller och oreda. Na 

*stöla s. stölo svf. Större flöte å 
drivsköt. Strf — < *stödla. Jfr 
no. st0la v. 'fastgjere ved en 
krampe eller krog'. 

*stöla v. stöul Na, stöyl(a) Kim sv. 
vb. intr. 1: 1) Störta, komma 
med fart och våldsamhet. Na 
1) Ramla. Na ^ Slå dank. Kim 
— Jfr '''stula v. III. — no. steyla 
v. 'fare klodset frem' m. m. 

*stöling I stöligg Pä Ljd Strf, 
stöligg Pg Kv Vö Kr Lmo, stöligg 
Px Mx Must Va, styöligg Py stm. 
1 Kluven grantelning använd 
a) som gärdsgårdsband. öNyl Px 
Mx Must Va Kv Vö b) för att 
hindra den böjda meden från 
att räkna. Pg Kr Lmo 

*stöling II ingår i sms. lat-*st$ling, 
qv. v. 



*stolinge-'*^^rmas. 



965 



^stölinge styöUn%i pl. -i^gar svm. 
Obåklig, stel person. Kim — Vb. 
(Rz 671 b); Jyll. stovling 'en 
halvkarr (D.V.S.O.); jfr fvsk. 
(svein-)staule m. 'drengebam' och 
no. staule m. 'stång, pinne'. 

*stölje? stöli stn. Avträde(shus). 
Brdö 

*stölog stöulo(gär) adj. 1) Buller- 
sam (t. ex. SS. en folkhop). Na 
2) Hopgyttrad, oredig. Na 

"^stolpe stölpa svm. Stolpe. Kim 
Ingår ock i sms. väga-^^^stölpe, 
se vägstolpe. 

"^stöna stöun(a) sv. vb. intr. 1 Stöka, 
arbeta, syssla. Ingå (Bsd). — no. 
st0yna v. 'leve viltert, drive com- 
mers' &c. Jfr '''ståna. 

*stönare stönar stm. 3 Stödjepåle, 
stödträ. Px < *stödnare? 

stöp sföyp Nyl Hvbfj Px Vö, stöup 
1. stöp Nyl, styöp Sj, step Bo ut. 
pl., stn. Stöpning; bly- 1. tenn- 
bit stöpt till s. k. nyårslycka. Jfr 
smss. *flöd- och nyårs-stöp, qv. v. 

"^stöpa s. stöypo svf. 1) [ut. pl.] 
Vattendränkt snö på isen. Na 
2) Stöpt lycka av bly 1. tenn. Na 

^stöpa v. stöyp sv. vb. tr. 2 Hålla 
(en lysvedsticka) i lutande ställ- 
ning. Px — Jfr stupa. 

*stöpog stöypo(gär) adj. Vatten- 
dränkt (om snö på isen). Na 

*stöpt stöyift adv. I lutande ställ- 
ning. Pm Px 

*störja s. I styrko vNyl, styr(t)f>u 
mVa nVa, stör]^a 1. -o Åhd, 
/törj^a Kkr, stiri Estl svf. Stör, 
acipenser sturio. — fvsk. no. fsv. 
styria fda. styriae f., Ez 691 b 
Hs. Uppl. Sk. HU. — VR 55 b. 

*störja s. II styrio Ka Sn Po Kim, 
styrda Hi, stör\a 1. -o Ku, styr(t)\u 



Vö nVa svf. Ostyrig, livlig a) 
flicka. A. a. o. b) ko. NVet 

*störja s. III styn\u ut. pl., svf. 
Stök, bråk. Kr' 

*störja v. styri 1. -|a He vNyl Fby 
Hi Kim Pg, styri mVa nVa, sv. 
vb. intr. 1: 1) Väsnas, stoja. Nyl 
Fby Kim Hi mVanVa 2) Stöka, 
ostäda. Pg — no. styrja v. 'st0ie'. 

*störjas styrtets sv. vb. dop. 1 Väs- 
nas, stoja. Ped Pu 

*störje stiri pl. -na svm. Stör, aci- 
penser sturio. Bu 

'^störjebagg styribag He^ styr^ibag 
Hi, stiribag Bo Po Ten Brom 
stm. 1 Ok v. på en envis mans- 
person (eller gosse). — Jfr Rz 
679 b stirrebass m. idm Sk. (stirre- 
bagg ibd. Bl. trol. med oriktigt 
utsatt betydelse). Jfr fvsk. styrr 
(gen. st5rriar) m. 'stoi, tumult, 
opstyr'. 

*störjebaggig stiribagi(gär) adj. 

. Styvsint, envis. Ten 

*störjebrack styribrak ut. pl., stmf. 
Vildbasare, okv. 1. skämts. nVa 
(ut. gen. i Gkby NVet). 

*störjebuss styribus stm. 1 Ostyring. 
Kim 

"^störjegädda stirigäd svf. Stör (fisk). 
Wp 

*störjog 1. -ot ^^yn^w- Ped Pu Lmo, 
styr%ugär Hi, störiogär 1. -otär 
Ku, styr\otär Kim Pg adj. 1) Bul- 
lersam. Kim Hi Ku Ped Pu Lmo 

^ 2) Ostädad (om rum o. d.). Pg 
Lmo — no. styrjutt a. i bet. 1. 

*störma styrm(a) sv. vb. intr. 1 
Bullra, väsnas. Ingå — fvsk. 
styrma v. 'storme; fare frem med 
iver og heftighed'. 

^stormas styrmis sv. vb. dep. 1 
= fg. Ped Pu 

122 



966 



*8törtog '-*8tickla. 



*8törtog ingår i sms. *brad8törtog, 
qv. v. 

*8töta I stäyto svf. Så mycket som 
kan stötas i en mortel åt gången. 
Na 

'''stöta II ingår i sms. kliv-*stöta, 
qv. v. 

atötnot stöytngt Ku Brdö, stötngt 
k Fö pl. obr., svf. Ett slags 
not använd vid pulsning. 

"^stöts stits stm. 1 Litet järnstöd 
utanför marstaken. Nu — fiz 
692 a stöttsa 'stöd' Sdm. 

^stötting I stöHgg stm. 1 Lätting. 
Px 

»stötting II siyttgg Nyl EF öb, 
stöftgg Hvbfj Fö Brdö, stöhtigg 
Ku Hi, stitigg Bo, stitigg (pl. 
'%\ar) Nu O stm. 1 f. ö., men i 
Fö Ku Brdö även stf. (med pl. 
på 'Or-^ -ur) Kälke anv. vid fram- 
forslande av timmer (den bakre 
av tvenne). — Norrl. (Bz678b, 
Wbg) Fryksd.; no. stytting m. 

»stöttings-klåp styligsklåp stn. Tvär- 
trä på en skogskälke. Vö 

stövel-lfigg stit^läffi Nu O, stiväiäg 
Qsv Eg Wp pl. -i^ar stm. I 
Stövelskaft. 

8tövel-*lägg(j)a stiväläjti pl. -/f t« svf. 
= fg. Ru 

8tövel-«ticka stävälsitku svf. Sko- 
pligg- Ngö 

stövelsöm[m]are sHväs^iniar stm. 3 
Skomakare. Gsv 

stöveltunga ^^Vä^^tf|f svf. Skotunga. 
Bu 

^stöving stöyngg stm. 1 Gigtåg. 
Bärgö 

Stövla sfiYrlu Ngö, sthål Ru svf. 
Stövel. — Gd; Ser. stöflor pl. 
(= Fld allm,). 

»stövlog störlo(gärJadj. Ohyfsad. Na 



'''stövlus stövlas stm. 1 Drummel, 
tölp (okv.). Na 

*subb I sot stm. 1 Snusker. Na — 
Götald (Rz 696 a) Fryksd. 

*subb II sut Po (mfl.) Na, sob Na 
ut. p]., stn. Smuts. — Bz 695 b 
Sm. Vg. 

*subba H.subo svf. Smutsig 1. snuskig 
kvinna, okv. Na — Götald (Rz 
696 a) Fryksd. — Ing. ock i sms. 
'''ödes-subba, qv. v. 

*subba v. sub(a) mNyl vNyl Na Ä 
Ped Pu, sob(a) öNyl Fby Kim 
Na Np sv. vb. tr. 1: 1) Smutsa, 
sudda. mNyl vNyl Fby Kim Na 
Å Ped Pu 2) Vårdslöst skura 
eller tvätta [sob yvi], Np — Bz 
696 a Sm. Vg.; no. subba v. 'sele, 
feie skjedeslest'. 

*subber subär ut. pl., stm. Snuskig 
mansperson, okv. — Rz 696 a 
Götald. 

"^subbfdre sobf&r ut. pl., stn. Slaskigt 
förelag. Px 

"'subbog 1. -Dt subo(gär) vNyl mNyl 
Ä Fö, subu' Vö Ped Pu (mfl), 
sobo(gär) öNyl Fby Na, sohu- 
Vö, sobotär Kim, sobot Px adj. 
Oren, smutsig. — Bhl. Vg. 'mfl.' 
(Rz 696 a) Fryksd., no. subbutt 
adj. 

[subtrahera lyder su8prahér(a) (sv. 
vb. tr. 1) i Borgå-tr. 

"^sucka I suk Gsv, suka Nyl Fby 
Nu sv. vb. tr. o. intr. 1: 1) Kasta. 
Sj 2) Hetsa (hund). Nyl Fby Gsv 
3) [åij Ge sig i väg. Nu — no. 
sukka v. i bet. 2. 

*sucka U suk(a) Ksl, suka Da Nu 
sv. vb. intr. 1: 1) [ner 1. ih^p] 
Sjunka ihop. Ksl 2) Dyka. Da 
Nu — fvsk, S0kkva v. 'sjunka'. 

*suckla snkul sv. vb. intr. 1 Tugga 



*sud''[8uga v.] "^sjiJiga. 



967 



och drägla. Nu — no. sukla v. 
'sagle*. 

*sud sud Nyl Ngö Hvbfj EF Åhd 
öb, suö Rg Wp, sug Hvbfj, su 
Da Gsv Nu O Ru stf . 1 Da Gsv 
Nu O Ru Nyl EP Åhd (pl. resp. 
-ar -ur) nVa 1. stm. 1 Vö (mfL) 
1. stm. 2 Ko 1. stn. Rg Wp Mx 
Nkby (mfl.) 1) Söm på skodon. 
Sbo 2) Båt-kant 1. -rehng. A. 
a. o. — fvsk. siift fsv. suj) f. 
'sammanfogning av båtbord'; Rz 
696 a Gotl., Svea- o. Norrld (i 
Götald 'takbetäckning' 1. d.), VI- 
Älvd. n. 'takläkter'; LM Ld Sdt 
Weste (allt: på farkost). 

*suda sud(a) sv. vb. tr. 1 Koka npp 
vört vid brygd genom att lägga 
heta stenar i den. Esbo He Sbo 
Bo Lptr 

*sudband sudband Nyl (& -hand) 
Pg Na nVa, sudbqnd Ngö Fby 
Kim Hi Åhd, sudbqnd Rg Wp, 
subdnd Da Gsv Nu O stn. Ribba 
1. stång, som fästes på inre sidan 
av båt-*suden för att förstärka 
denna. — V b. (Rz 696 a) Åm. 

[sudd Sisd ut. pl., stn. Vift, rum- 
mel. Nyl 

*sudda s. I sodo svf. 1) Sudd, ngt 
hvarmed man suddar. Na 2) Di- 
napp. Na 3) Totte, tapp av ull 
1. hår m. m. Kim 

*sudda s. II sodo svf. Okv. för en 
snuskig kvinna. Na — Rz 696 b 
Sm. 

[sudda v. sod sv. vb. intr. 1 [åv] 
Ge sig i väg. Kv 

^sudde stiöa svm. Pensel, sudd.Wp 

*suddel sodtl (pl. -ilar) stm. 1 Sud- 
der. Na 

*suddla sodla sv. vb. intr. 1 Tala 
otydligt. Brdö 



^suddra södra sv. vb. intr. I = fg. 

Å. 
*sude sudi pl. -tr svm. Ökstock. 

Bo Pä — Jfr fvsk. siiÄ f . 'fartoi, 

skib'. 
"'suden I sudtn Pg Kv Vö, sudi- 

Ped Pu Kr, sudtff Brdö adj. 

1) Ljum. Kv Vö Ped Pu Kr 

2) Fuktig (om luft). Vö 3) Våt, 
sur (om jordmån). Pg Brdö — 
no. sudden, sodden a. 'ljum; 
fuktig'. 

*suden II stidi- adj. Sugen, hungrig 

1. törstig. vNyl 
*suder (= söder) förek. i uttr. pa 

surbtän På södra sidan (om vind). 

Ru — fvsk. su&r fsv. svi^ec adv. 

Jfr LL LM sud-wäst, 8.-08t. 
"'sudik förek. i uttr. tan sudik Hin 

onde. mVa Ped Pu (mfl.) 
[*sud]-krasa '''sude- suddkrqso svf. 

Tregrenig stör med krökta skäl- 
mar, med hvilken stenarne tagas 

ur elden och läggas i vörten då 

man *sudar. He Esbo 
""sudog I sudo(gär) adj. Lutande. 

Py Strf 
'''sudog II sudo(gär) adj. Lös, mjuk 

(om jordmån). Ksl 
"'sudpall sud' 1. supal stm. 1 Översta 

delen av '^farveden (bet. 2) i båt. 

Px Korsn Bärgö 
*sudre(t?) ingår i sms. 08t-*sudrc(t), 

qv. v. 
"''[sudjsten '''sudan- sudanstäin stm. 

1 Enhvar bland de stenar, med 

hvilka vörten uppvärmes då man 

*sudar. Lptr* 
*siiga s. I sugo svf. Dinapp. Ingå 
♦suga s. II sugo ut. pl., svf. Hunger. 

Na 
[suga v.] *sjuga fuga Åhd, Jtjuga 

Kkr; pret. sög 1. fög khå, ffjög 



968 



[sugare 1. *sjiégare'-*mm[mjelse. 



. Kkr; sup, suga 1. suga 1. su^i Åhd 

1. ftjugä Kkr vb. tr. o. intr. — 
. fvsk. siiiga st. vb. 
[sugare 1. '^sjugare ingår i sms. 

vattu-s., qv. v. 
>*suge ingår i sms. bam-*s., qv. v. 
'^sugga sugu svf. Ankarsten. Lmo 
*sugglundes suglundis (& -^?-) adv. 

L oböjl. adj. Av samma art 1. 

på samma sätt som en sugga eller 

ett svin. Na 
*sugog sugo(gär) adj. Sugen, hung- 
rig. Na 
sugärm siiärm pl. obr., stf. Sky- 
drag. Nu 
*sukta sukt(a) sv. vb. intr. 1 Ge 

vika. Po Ten Brom — Vg. Bhl. 

'förgäves åtrå' (Rz 697 b), Hs. 

'tveka, huttia'. 
*sulja sulgi sv. vb. tr. o. intr. 2 
. Svälja. Da — Jfr ppm. fvsk. 

solgenn fsv. solghin. 
*sullen suli' Nu O (-&) Pg Fö Å 

Vö Ped Pu Kr, suji- Ku Brdö 

Np pp. & adj. Svullen. — fvsk. 
^ sollenn fsv. sullin äda. suUen, 

Ez 707 a Svea- o. Götald. — SL 

Ser. LM Ld Sdt W. 
*8ullna sill^ sv. vb. intr. 1 Svälla, 

svullna. Nu — fsv. sulna v.; 

Uppl. Sdm. Sm. (Rz 707 a) Gotl. 

Nk. Hs.; LM Ld W. 
*subTia sulma sv. vb. intr. 1 = fg. 

Fö 
*sulme sulma svm. Svullnad, böld. 

Fö Hi — fsv. sulme m.; Sdm. 

Hs. (Rz 707 a) Uppl. VR 15 a, 

SL Lind. 
*sult sult ut. pL, stf. Svält. Ka Sn 

— fvsk. sultr fsv. sulter m. da. 

sult, Gotl. Vb. (Rz 709 b) Hs. 

SM. 
*sultcn sulti- Bo Sbo Tu Pg Å Np 



. Vö nVa, sukti- nVa, sulti} Hi 

adj. 1) Utsvulten, mager. Pg Öb 

2) Hungrig. A. a. o. — LM Ld 

Sdt sulten. 
"^sultna sulPQ Px, sidkif} Kr NVet 

sv. vb. intr. I Magra. — Rz 709 b 

Nk. Vb., Åm.; no. svoltna v. 

'blive sulten'. 
*sum sum ut. pl., stn. Försummelse; 

dröjsmål. Na 
*[sum]-arbete summa- sumo-arhit 

stn. Arbete övertaget på entre- 
prenad. Na 
"^[suml-karl summa- sumokqr pl. 

'harar stm. 1 Karl, som arbetar 

på entreprenad. Na 
'''sum-köp suntsöp ut. pl. o. gen. 

Beting. Gkby (Hagfors p. 66). 
*sumla sumbäl sv. vb. tr. 1 Hop- 

1. bortblanda. Ped Pu — fvsk. 

sumbla no. sumla v., Vg. Hs. 

Vb. (Rz 698 b), Ihre sumla v. 

'permiscere'. 
^sumlig sumli(gär) Nyl, sumbU- nVa 

adj. Försumlig. — Rz 697 b Ög. 

Åm. 
[summa s. 1. *sym[m]a si/mu svf. 

Summa (penninge-). Kv Vö po 

surna Nyl, po symu nVa tis. Pä 

beting, på entreprenad. 
*sum[m]a v. I sum(a) sv. vb. tr. o. 

intr. 1: 1) Försumma. Ru Estl 

(incl. Ngö) Nyl Na nVa 2) Dröja. 

Na 3) Fördröja. Estl Ru — mlty. 

sumen nht. säumen. — Anv. av. 

som sv. vb. rflx. 1. 
*sum[m]a v. H sum sv. vb. tr. o. 

intr. 1 Skumma. Ngö 
*sum[m]else sumälsä 1. 4 Nyl, su- 

mals nVa stm. 2 Py 1. stn. Py 

1. stf. 2 f. ö. (pl. sälls.) 1) För- 

summelse. A. a. o. (ntr. i Py) 

2) Avbrott. Py (m.) 



*^m/»nJofif— *^Par-*flrif. 



'^sum[m]og sumo(gär) adj. Försum- 
lig. Na 

^sumning ingårisms. "'avsumning, 
qv. v. 

^sumpa I sump(a) sv. vb. tr. 1 Upp- 
taga fisk ur eller lägga sådan i 
en fisksump. Ingå 

^sumpa II sump(a) sv. vb. intr. I 
Igenfyllas med gyttja m. m. d. 
(om grunda sund och vikar). Ksl 

svunpbåt »umphuåt stm. 1 Båt, hvars 
akterdel utgör en fisksump. Hi 

'''suinphåll sumphol stn. Den ba- 
kersta, vattenfyllda delen av en 
sump (farkost). Na 

"^sundag sundq(g) 1. -da Ru Estl (jte 
Ngö) mNyl vNyl EF Å Hvbij 
Mxmo nVa, sondq(g) 1. -da Wp 
öNyl Hvbfj sVa mVa, sonda (1. 
sunda) Fö, soijda 1. suyda Ku 
Brdö, foyda Kkr pl. -dagar Nyl 
EF Hvbfj Öb {-daga Lmo), -dagar 
Åhd (jte -dagar), -dapa Eu, -duar 
Da Gsv Nu O, -dogir LRg Wp, 
-dugtvar StRg (pl. anv. sällan) 
stm. Söndag. — fvsk. sunnudagr 
fsv. sunnudagher no. sundag, 
UppL Dl. Gd (Rz 699 a) Sörb. 
— Ingår även i sms. *hyfast- 
'''sundag, qv. v. 

*sundager sundggär vNyl, sondar 
Nu (pl. tages av fg.) stm. = fg. 
(pred. o. absolute). 

*sundagsheligt sundashilit adj. n. 1. 
adv. Fritt från arbete och andra 
aUdagliga bestyr. Na 

*sundags-*hyvud mndash}iQ stn. 
„Söndagshuvud" : eufemistisk be- 
nämning på huggormen. Da 
*sunder sundär Ru Da Gsv Rg 
Wp Ngö mNyl EF Å Fö Hvbfj, 
sundur Nu O, sondär öNyl mNyl 
(pass.) Wp Hvbfj öb, sondur Nu, 



sondär (1. sundär) Fö, so^år 1. 
sugdä)' Ku Brdö adv. Sönder. 

— fvsk. sundr fsv. no. sunder 
fda. sundaer, Uppl. (Rz 699 a) 
Dl. Bhl.; Lind, Sdt (ansågs ej 
för godt sprbr.). 

'''sundermårad sundär mor a(g är) 1. 
-mura(gär) (pp. &) adj. Sönder- 
smulad. Ingå * 

"^sunderspirlad sundär§pirla(gär) 
(pp. &) adj. Sönderspjälkt. Ingå 

*sundert sondärt Py, sondärt Ped 
Pu (mfl.) adv. Sönder. — Jfr No. 
Sörb. sundt idm. 

*sundom ing. i sms. "^besundom, qv. v. 

*sundra sundra (resp. sundär) vNyl 
EF Å, sondär öNyl Öb, såndär 
Gsv Ngö sv. vb. tr. 1 Söndra. 

— fvsk. no. sundra v. 
*sundrog 1. -ot sundro(gär) mNyl 

vNyl Pg Na Å, sondro(gär) öNyl, 
sundrugär Hi, sundru- 1. sondru- 
nVa, sundrotär Kim Gsv, sundrat- 
Da Nu O LRg Wp, sundrätär 
StRg adj. Söndrig. — fvsk. sun- 
drugr fsv. sundrogher, Dl. 
sunds-mun sundsmun 1. suns- stm. 1 

Sundmynning. vNjd 
*sung sugg stm. 1 Sång. Ngö 
[sunnan suna a) oböjl. adj. Sydlig. 
Ru Da Nu O Rg Wp b) adv. 

1) Söderifrån. Da Nu O Rg Wp 

2) Söderut. Da Nu O Rg Wp 
*sunnan-[eft], -*ett soyanät adv. 

Söderifrån. Np 
[sup] *S3rp syp stm. 1. mVa nVa 
[supa] *sypa syp(a) st. vb. (böjn. 

som i hsv.) Hsk Kv nVa — Sk. 

sybe Dl. *sypa. 
*supan-karl supagJcqr pl. -kärar stm. 

1 Supare. He öNyl 
*supar-karl suparkar pl. -kärar stm. 

1 = fg. Na 



970 



*supar^mat — *8us8a HL 



*8upar-inat suparmqt ut. pL, sim. 

Supanmat. Na 
*supen supin Nyl Na, siipt- Gsv 

Nu O Rg, supf Ped Pu (mfl. i 

nVa) adj. Full, drucken. — Vg. 

Kim. öl. Gotl. Vb. (Rz 699 b) 

Åm. Ög. Sm. 
[supjfat '''supan- supanfqt* stn. Djupt 

fat. Np — Lind supanfat. 
supig(?)-*8urra eupisuru svf. Okv. 

för en supig kvinnsperson. Ped 

Pu 
supig(?)-*trall supitral stra. 1 Suput, 

okv. Ped Pu 
supig(?)-*tut supitut stm. 1 = fg. 

Ped Pu 
*supklunk supMugk stm. 1 Utståen- 
de struphuvud hos karlar. Lptr 
sup-^^^lallus suplalus stm. 1 Suput. 

Kim 
sup-*lulla suplula 1. -o svf. Okv. 

för en supig kvinnsperson (kan 

även sägas om män). Po Å — 

Rz 700 a Vb.; Ser. W. 
[suppleant supilant stm. 1. Kv 
*sur I sur stm. 1 Mål 1. rastställe 

i bollspel. öNyl sVa nVa 
*sur II sur ut. pl., stm. Syra. Ped 

Pu — fvsk. siirr m. 
♦sura sur svf. Syra, rumex. Nu — 

fvsk. no. sura äda. sure f. Äv. 

i sms. *hors-sura, qv. v. 
""suras suras sv. vb. dep. 1: 1) Vara 

våt eller halvrutten. Na 2) Sura, 

vara butter och arg. Nyl Nkby 

nVa 
*sur-ben surbäin ut. pl., stn. Ben- 
röta. Sbo 
*surbröd surhrö Nyl Na, surhryö 

Sj Py, surbre Bo stn. Surt bröd. 
*suren surän 1. surfi stmdef. Hin 

onde, fan; kva sJ = han 1. dän 

surt (1. -a) Nyl. 



'''surgråEs surgräs ut. pl., stn. Syra, 

rumex. Py 
surmjölks-^^gylta surm\öl(k)sdzyltu 

svf. Snigel, limax. Kr 
surmjölks-^^^skvall surmkölk^kval ut. 

pl.,stn. Vattnig, tunn och klimpig 

surmjölk. Na 
surmjölks-^skvatter sumitölk^kratar 

ut. pl., stn. = fg. Na 
*sumas sujiias sv. vb. dep. 1 Surna. 

Ingå 
*surog suro(gär) adj. Något sur. Na 
surpalt surpaXt stm. 1 Surt bröd 

med tillsats av korvspad (ej blod). 

Brdö 
^surra I suru svf. Trasa, som är 

lindad om något (t. ex. kring 

en sjuk fot). Ksl (Pork.) 
*surra II ingår i sms. supig^^surra, 

qv. v. 
sursyra siir§i/ro svf. Harsyra, oxalis 

acetocella. Strf — no. sursyra 

f. Rumex acetosa. 
"^sursöt sur^öt(är) Nyl, sur^^öt(än 

Sj Py, sur§et(är) Bo adj. Sötsur. 
*8ursöta sur§yöto svf. Syra, romex. 

*survel suruU ut. pl., stm. Surv, 

massa, mängd. Ped Pu 
'''surögog suryögo adj. Surögd. Py 
*susa ing. i sms. "'kånkesusa, qv. v. 
*8uss sus stm. 1 Slag, smäll. Fby 
*sussa I sus sv. vb. tr. 1 Tussa 

(hund). Ped Pu — Jfr Dppl. 

'^susa v. 'fösa svin'. Dl. sus in- 

terj. 'schas!' 
*sussa II sus sv. vb. intr. 1 Slumra 

(i bspr.). nVa — Rz 701 a SveaM 

idm, Vb. 'söva'; mlty. sussen 

'vyssja'. Ld Sdt W. vb. tr. 'söva 

ett barn' (v. pleb.). 
'''sussa III su^ sv. vb. intr. 1 Hväsa. 

Wp 



*8uta-'*svdahtig. 



971 



*suta sntu svf. Sköka, liderlig 
kvinna. Nu — Ingår äv. i sms. 
gammal-*suta, qv. v. 

[sutare (fisk) kallas ofta sotar(ä) 
stm. 3. Nyl 

*suts suts stm. 1 Hopp, som ett 
åkdon gör över en ojämnhet 
(sten, dike o. s. v.). Na 

^sutsa s. siits svf. = *suta. Gsv 

"^sutsa v. stUs sv. vb. intr. 1 Göra 
en *suts. Na 

*sutt 8ut stm. 1 Dinapp. Pm Px 

— da. sut fk. idm. 

*sutta I 8fU(a) Lptr Po Ten Brom 
Kim Fö, sut(a) Fby, suhta Hi sv. 
vb. tr. (sällan även intr.) 1 Slunga, 
kasta; slå. — Svea- o. Götald 
(Rz 701 a) Hs. 'kasta, slå'; no. 
sutta v. 

"^sutta II sut sv. vb. tr. 1 Suga; 
di. Pm Px Mx — Sm. Bl. 'smutta 
litet' (Hz 697 a), SM. 'suga'. 

*sutta III siita Nu O, mti Wp sv. 
vb. tr. 1 Nedsöla. — Jfr *sotta 
v. I. 

*sutta? IV suta sv. vb. intr. 1 Böka. 
Ru 

*suttla I sutäl sv. vb. intr. 1 Hviska. 
Ru — Jfr *sottla II. 

*suttla II suUa He Sbo, sotla Ka 
Sn sv. vb. intr. 1 Söla, dröja. 

— Rz 701 a f. Vg., jfr Sm! sutta 
idm ibd. — LL. 

*suttot sutat- O, siitut' Nu, snti\at- 
Wp adj. Smetig, nedsölad. — 
Jfr *sottog. 

*sux suks ut. pL, stn. Bortjagande 
av något djur medels rop. Na 

*suxa suks sv. vb. tr. 1 Jaga, skräm- 
ma (t. ex. får). Na — Med finsk 
avledn.-änd. suksut sv. vb. tr. 1 
Hetsa (hund). Py Jfr *sucka I. 

*svabba svab sv. vb. tr. 1: 1) Äta 



sitt foder med glupskhet (om 
häst, ko o. s. v.). Pm Px Mx 
2) [U'§ä] Sladdra. Mx — i Jfr 
no. svabba v. 'sele, spilde'. 

'^'svacka svako He Ksl vNyl Kim, 
svahku Hi svf. Däld. — Rz 705 a 
& 708 a Vg. Hll. Nk., Fryksd.; 
Jyll. svak (D.V.S.O.). 

*svad svad stn. Däld med små 
tuvor på ängar. Ka Sn Sj — 
Rz 701 b Dl.; fvsk. sua» n. 'glat 
sted' no. svad n. 'negen klippe- 
grund' &c. Weste 'clariére dans 
une forét'. 

*svada svad(a) sv. vb. intr. 1 Skräv- 
la, sladdra. Fby 

^svadad ingår i smst. *han-svadad, 
qv. v. 

'''svag svag stn. Dalsänka, däld. 
vNyl Fby Hi Drfj Ku Fö Ä - 
Uppl. (Rz 701 b) Åm.; Sdt 'plani- 
ties inter colles'. 

'''svagas svagas sv. vb. dep. 1 För- 
svagas. Sbo 

[svagdricka svqdrika ut. pL, sn. Py 
Msk Ljd nVa 

"'svagna svqgn(a) Sbo, svqgun Nu 
sv. vb. intr. 1: 1) Bli svag. Sbo 
Nu 2) Svimma. Nu — Rz 705 b 
Sm.; msv. swakna v. 

*svag-tagen svqgtaijin 1. -igär adj. 
Avmattad. Na 

[svala 8. med u-omljud: svöluVeå 
Pu, svöl* Np, fwöl* Mx, svälu 
vNyl, sväiu EF Hvbfj Öb, sv(bIo 
Ku, svcbJiu Brdö, fvmlu Kkr svf.; 
svälo ut. gen. Gkby NVet 

[svala v. svala sv. vb. intr. 1 [åv] 
Avsvalna. Na — Rz 705 b 'bliva 
lugn (om sinnet)' Sm.; Sörb. (om 
väder). 

"'s valaktig svqlaktz- adj. Tämligen 
sval. vNyl 



972 



*svälas svampnacke. 



"'svalas svalas Nyl Ngö, svalas Na 

Hvbfj Np Px Mx Kv nVa sv. 

vb. dep. 1 Svalna. — Rz 705 b 

DL; no. svalast 'blive kjolig'; 

N-M. swalas 'svalkas, lindras' 

från 1697. 
[svalbrokig] "^svalubrokot svalubro- 

kat- 1. -brukat- adj. Fräknig. Nu 

O 
"^sval-dricka svqldrika mNyl vNyl 

Kim, svaldrihka Hi ut. pL, sn. 

Svagdricka. — Ez 705 b Qd; jfr 

fvsk. svaladrykkrm. 'IsBskedryk'. 

= '''svardricka svqr<lrika ut. pL, 

sn. Po 
*svalke svalka ut. pl., svm. Svalka. 

Fby Kim Hi — fsv. swalke m.; 

Rz 706 a Svea- o. Götald; LL 

Sp. Ld Sdt W. 
"^svalken svalkin adj. Sval. Å 
^svall I sval stn. Havsvåg. Ngö 
*svall n sval ut. pl., stn. Svallis. Na 

— no. svall m. 'iis på markerne', 
jfr Rz 559 b svall m. 'upphöj- 
ning kring sår på björk' Vb. — 
Ing. av. i sms. '''flensvall, qv. v. 

*svalla s. svalo svf. Dyning; stor 
bölja (t. ex. sådana som upp- 
drivas av ett ångfartyg). vNyl 
sval svf. Bölja, våg. Ru 

[svalla v. I hsv.] ""skvalla skval(a) 
sv. vb. intr. 1. Ksl 

'^svalla v. II sval sv. vb. imp. 1 
Bilda sig svallis. Na 

svallbord 1. *skvall- svalbol vNyl, 
skvalbor^ Ksl stn. Lösreling. 

*svalle I svala svm. Svallvåg; bölja 
i allmh. Nyl Fby Kim Hi 

*svalle II svala svm. Svall-is. Hi 

— Ingår även i sms. is-*8valle, 
qv. v. 

'^svallflen svalfläin ut. pl., stm. 
= fg. Na 



^svallna 8valn(a) sv. vb. imp. 1 
Lägga sig (om is). Hi Drfj 

*s vallog svalo(gär) adj. Täckt av 
svall-is. Na 

*svallvatten svalvatf} ut. pl., stn. 
översvämmande vatten. Ped Pu 
(mfl.) 

'''svalin svalm Ka Sn Ingå, svalm 
Ru Da Gsv Rg Wp Hi Kim 
Ku, swalm Nu O Rg ut. pl., stm. 
Nu 1. stn. f. ö. 1) Angå. Da Gsv 
Rg Wp 2) Kvalm, kvävande 
hetta. Ru Nu O Rg Ingå Ka Sn 
Hi Kim 3) Os. Estl Ingå Ka Sn 
Ku — Rz 706 a 'kvalm' Sk.; 
mlty. swalm 'kvalm, dunst' äda. 
svalm 'damp'. 

*svalma 1. '''skvalma 8valm(a) Ksl 
Sbo, svalm(a) Da Gsv Rg Wp 
Fby Kim Hi, skvalm(a) Brom sv. 
vb. intr. 1: 1) Uppflamma (om 
eld). Sbo Ksl Brom Fby Kim 
Hi 2) Ånga. Estl 3) Osa. Estl 
— äda. svalme v. 'dampe'. 

*svalme svalma ut. pl., svm. Lage, 
flamma. Fby 

'''svalmog 1. -ot svalmo(gär) KaSn 
Ingå, svalmugär Hi, svalmo(gär) 
1. -otär Kim Ku, svalmatär Da 
Gsv, svalmatär Rg, svalmun^M, 
sivalmat- Nu O adj. Kvalmig, 
kvav; osig. 

[sval]stjärt *s'k)valu- skvälustjärt Sn, 
si-äVustjäl Re stm. 1 Trekantig 
utklippning i fåröron såsom igen- 
känningstecken. 

*svamla svambla sv. vb. intr. 1: 
1) Skvalpa. Sött 2) Röra sig 
osäkert. Sött — no. svamla v. 
'pladske i vandet'. 

*8vampas svampas sv. vb. dep. 1 
Svampa sig, mögla. Na 

svampnacke svampnaka svm. Okv. 



*8vanasvaft^^g^^ 



973 



på ryssar ss. varande svampätare 
(åtm. än på 1870-talet). vNyl 
*svana svana 1. -o Nyl, svanu Nyl 
Ngö svf. Svan, cygnus. — Ez 

701 b Ög; no. svana f. 
*svangor förek. i uttr. i svaggona 

I svang. Ekn 

'''svank s. svagk stn. Fel, vank. Na 

*svank a. svagk(är) adj. Inåtböjd. 
Sbo — Ez 708 a 'svankryggig' 
Vb. 

*svanka svagk sv. vb. tr. 1 [ner 1. 
ur\ Inböja ngt på midten. Na 

"^svankog svagko(går) adj. Krokig, 
böjd. Nyl Na 

[svansa I svan8(a) sv. vb. tr. 1 
Bestraffa, aga. Ingå 

*svansa II svans(a) sv. vb. intr. 1 
[bakat o. s. v.] Följa en i spåren 
(t. ex. om barn och inställsamma 
personer). vNyl — no. svansa 
v. 'vimse'. 

svans-^bettel svansfiitul stm. 1 Det 
till hästrede hörande ryggstycket, 
som går under hästsvansen. Sbo 
(mfl.?)— Jfr rump-gjord o. *gjorda. 

"^svara svar sv. vb. tr. 1 Försvara. 
Gsv 

svarbok svqrbgk pl. -bekir stf. Ka- 
tekes. Qsv 

*svann swarm stm. 1 Svärm; fisk- 
stim. Nu — Fryksd. Sörb. No. 
äda. svärm. 

*svart svartf} def., pl. svärtar -ana 
stm. 1 Svart häst. Nyl — Ez 

702 a Vg. 

'''svarta I svafla 1. -o resp. -w svf. 

Svärta, fuligula fusca. Fby Hi 

— LM — Ingår ock i sms. *blis- 

tersvarta, qv. v. 
*svarta II svaylo ut. pl., svf. Skriv- 

bläck. Fby 

swala sfdef. Helsvart ko. Wp 



Fryksd. Sörb. 'svärta', no. svarta 
f. idm; likaså SL, Sdt 'svärta'. 
Jfr sms. ögon-*svarta. 

svarta-Pelle „Svarta Petter": namn 
på ett kortspel. Na Nkby-tr. 

svartbröd svalbrö stn. Osyradt palt- 
bröd. Åhd 

svartbänk svartbägk stm. 1 Trefotad 
pall, på hvilken förbrytare for- 
dom sutto i kyrkan. Strf Py 
(mfl.) 

svartbär svalb(Br Ngö, swa^<Br Nu 

stn. Odon. 
svartbärsbuske swajjbce^ibiisk svm. 

Odonris, vaccinium uliginosum. 
Nu 

svart-*gylta svartdzylto ut. gen. 
säges om eld, som brinner o- 
jämnt (i spisel 1. ugn) 1. om en- 
staka vedträ, som förbhr obrun- 
net i brasan. Gkby 

*svartgyltas svaliyltas sv. vb. dep. 

1 Svartna av rök (om väggar i 
en ugn). Mx 

*svarthällast;a^Äa7o svf . Klippgrund 

i havet. Sött 
*svartryggus svalrigus (pl. -u) stf. 

Större strandpiparen, charadrius 

hiaticula. Eu 
svart-sko 1. -*sku svasko Kr, sval§ku 

Eu stm. 1: 1) Sko av blankläder. 

Eu 2) Låg kvinnosko 1. -toffel. 

Lmo 
svartsko-stövel svaskustöväl stm. 1 

Lädersko med sula. Or nVa 
svart-sockar sval§okar mplt. (ofta 

def. form) Svartsjuka: ga mä 1. 

biär (&c) svs. öb — Se Falk- 
Torp EO sub grön o. skinsyg 

(H 181a). 
svartsugga svartsugon Nyl, svarl- 

§ugun Lmo svfdef. = svart-*gylta, 

qv. v. — Ez 702 b Uppl. 

123 



974 



^8vartsugga8—*$veden, 



*8vartsugga8 svarl^ugas Ped Pu, 
/wal^gas Mx sv. vb. dep. 1 
Brinna trögt (om eld i spis Lugn). 

svartsvala svayvalu svf. Tornsvala, 
cypselus apus. Da 

*svarttistronbärebuske 8va(r)ltstron' 
bäribosk (1. -wii) svm. Svartvin- 
bärsbuske. Mx 

svart-trast 1. -*drast svartrast Strf 
Py, sval^ra^t Ngö stin. 1 Hanen 
av sturnus vulgaris. 

svart-*träst swalräit stm. 1 Kol- 
trast, turdus merula. Wp 

svartöga swalau svf. Ögonsten 1. 
pupill. O 

♦svarv I svarv stn. Hvarv: a) i 
allmh. Ngö b) hvarv, slag t. ex. 
vid rodd eller vandring. Ingå 
kdm si i svarv Komma i färd 
med ngt. Kv — no. svarv n. 
'omlob, omgång'. 

*svarv II svarv ut. pl., stn. 1) Folk- 
vimmel. Pm Px 2) Hop, följe, 
mängd. Brdö 3) Samling av 
öppet vatten, is och sörja i ha- 
vet. Å — no. svarv n. 'stor 
tummel, stort ståk\ 

*svarva I svarv sv. vb. tr. 1 Samla 
ihop. Lptr (spec. havre 1. lin på 
tegen). Pm Px 

*svarva II svarv(a) sv. vb. intr. 1 
Svänga omkring sig, t. ex. med 
armarne. Kim — no. svarva v. 
'fare omkring, svinge'. 

*svarva IH svarv(a) sv. vb. intr. 
o. tr. 1: 1) Sfå, piska. Nu Fld 
allm. 2) Gripa efter. Nu 

*svarvla svarvla Ten, svarvla Fö 
sv. vb intr. 1 Slå omkring sig, 
svänga omkring (t. ex. med ar- 
marne eller med ett rep). — Jfr 
no. svarla v. 'svasve omkring, 
tumle sig'. 



*8vasa — se *8jåsa III. 

svavelblom[m]a svqvälblgmo Nyl, 
svQvälblomo Ko, svqvälbloiwio (& 
-äl-) Kim svf. Solöga, ranoncu- 
lus. 

*svavla svQvla sv. vb. intr. 1 Sväva 
på målet (t. ex. av examensräds- 
la). Åhd 

*sved I sväid(i)n stmdef. Fan, i 
svord. Strf Py — Jfr Rz 704 b 
svedder m. idm Sm. 

*sved II sv^d^ Px, sväd Vö stf. 1 
Snår. 

[sveda I (= hsv.) sväid(a) Fby 
Ped Pu (mfl.), sv^d(a) vNyl sv. 
vb. intr. 2: 1) [iH 1. om\ Slå. 
vNyl Ped Pu 2) [uåv] Ge sig 
av med hast. Fby — sväid sv. 
vb. tr. 2 Svedja. Strf Py Jfr 
sms. ^avsvedad. 

*sveda H svada sv. vb. intr. o. 
imp. 1 Svida. Ped Pu 

*sveda Hl fwäid sv. vb. intr. 1 
H virvla (om rök). Mx 

*svedare sv^darä stm. 3: 1) Räkel, 
slyngel. Ingå 2) Starkt storm- 
kast; äv. stor havsvåg. Å 

*svedd? svaid Nu, stvaid O stf. 1 
Sumpmark; mindre sänka i mar- 
ken. 

*svede I sväidi svm. Djävul; hä 
va mi in sväidi! Brom 

*svede H svida Fby, sveda Nyl, 
svedda Sj Py ut. pl., svm. Sveda. 
— fvsk. sui&i no. svide fsv. svidhi 
m. 

*svedel sväidä stm. 1 Varg (eufem.). 
Po Ten 

*sveden pp. (= svedd) förek. (i 
dat. sg. ntr.)itls. häloktar-^veno 
Det luktar brändt. Brdö — no. 
sviden (i') 1. sveen Rz 704 b 
sveen 'svedd, vidbränd' allm. 



--^^>em. 



975 



*svedigt sväidi adv. 1) Förbannadt. 
Po Ten 2) Med god fart. Po 
Ten 

"^svedja svidju svf. Sved. Hvbfj 

*svedje svidja svm. Sved. Kim 

svedje-*harla svidihqrlo svf. Kratta 
anv. i svedjeland. Na 

svedjäm sväidj^tBfi Mx, svåj^^ Px 
stn. Brännjärn. — no. svidjam 
(i') n. 

^svedna svidna sv. vb. intr. 1 Sve- 
das, bli svedd. Sbo — fvsk.suiftna, 
Ez 706 b Vb. 

svedspett sväidspet^ stn. Stekspett. 
Mx Ee 

svedställe sväidstäl stn. Sved. Wp 

*8veg s. I sveg stn. Sank däld. 
vNyl — äda. sveg 'huulning i 
jord'. 

*sveg s. II ingår i sms. ladu-*sveg, 
qv. v. — VI. 'kvist' (Kallstenius). 

*sveg a. sväig- öNyl mNyl Kim 
Na Ku Brdö Px, svegär Å Fö, 
sveägär Sj adj. 1) Fuktig. mNyl 
öNyl 2) Mjuk, böjlig (ish. av 
fukt). Åhd Na öNyl Px 3) Seg, 
icke spänstig. Kim — fvsk. sveigr 
a. 'boielig', Fryksd. Sk. i bet. 1, 
no. sveig idm; äda. sveg 'krum' 
nda. svei 'böjlig'. 

*svega sväig Na, smga (blott i bet. 
2) Na sv. vb. 1: 1) tr. Böja ett 
spänstigt föremål (t. ex. en rot- 
ting). 2) intr. Böja sig, fjädra. 
— fvsk. no. sveigia 'beie', no. 
sviga (i') 'svaie, slingre', äda. 
suege 'b0Je sig'. 

'"svegd sväigd stf. 1 Dalsänkning. 
Kim 

*svege sviga Na Pg mVa, svaga 
Hvbfj nVa, sveg sVa, /vägo Kkr, 
svega Fö Ku svm. 1) Smal, böjlig 
vidja 1. käpp. Fö Ku Na Pg 



2) Vidjeband, hvarmed hö bäres. 
Hvbfj Öb 

ga mä rövä(n) i svaga tis. Gå 
framåtlutad. nVa — fvsk. suigi 
no. svige (i') m., Ez 704 b sveg 
1. svige m. täml. allm.; Ld Sdt 
W. swege, Ihre sweg. — Ingår 
ock i sms. hö-^svege, qv. v. 

*svegen svi^in 1. svalin Ten, sv^%in 
Ingå adj. = *svcg adj. 1 o. 2. 
— Ez 705 a Vg., no. svegen a. 
'fuktig'. 

*svegna sväign(a) öNyl, svi§gn(a) 
Fby sv. vb. intr. 1: 1) Böja sig 
i följd av fuktighet. mNyl vNyl 
Fby 2) Bliva fuktig. öNyl — 
fvsk. suigna fsv. swighna v. i 
bet. 1 ; no. sveigna 'blive fuktig', 
svigna 'bugne, boie sig'; äda. 
svegne idm; Vg. (Ez 705 a) Sk. 

*svegog sväigo(gär) 1. svigu(gär) 
adj. Mjuk, elastisk. Na 

[*sveg]vidja *svcgc- svägavidju svf. 
Lång böjlig vidja. Hvbfj 

*svck sväik stm. 1 Krok, böjning, 
svank. Na 

sveka I sväik sv. vb. tr. 1 1. 2 
Kröka, böja. Na 

*sveka H svik sv. vb. intr. 1 Fukta. 
Vö 

*sveken sviki- adj. Lam. Nu 

*svekog I sväiko(gär) adj. Svek- 
full, opålitlig. Na 

*svekog n sväiko(gär) adj. Buktig, 
krokig, svankig. Na 

*svekog ni sviku adj. Fuktig. Vö 

*svek-ställe sväikstäl stn. Krokigt 
ställe. Na 

*svekt sväiht adv. Svekfullt. Da 

*svem svaim ut. pL, stm. Imma, 
ånga. Nu 
svcBm stm. 1 Varm fläkt. Brdö 



976 



*svemfm]a s.—* svepa s. IL 



*svcm[m]a s. svämo svf. Vindfläkt, 
kåre. Ko 

*svem[m]a v. I sväim Na, smm(a) 
Lptr Bo Sbo Tu He Kim Na, 
sväm(a) Ko Vö Lmo, sverri^ Pm 
Px, fvem* Px sv. vb. intr. 1 
Ånga, hetta. — fvsk. sueima v. 
'stige til hovedet, beruse'. 

*svem[m]a v. II sväim sv. vb. intr. 
1 Svimma. Da Gsv Rg — fvsk. 
no. sveima v. 'svaBve omkring'; 
Ez 565 b Gd. 

*svemme svima Bo Kim, sväma 
nVa, fvem* Px ut. pl., stm. f. ö., 
men svf. Kim 1) Het ånga, Kim 

2) Varm pust, fläkt. Px Lmo 

3) Hetta (t. ex. i badstuga). Bo 
Kim 4) Anfall av sjukdom, vrede 
eller galenskap. nVa 

*svemmog 1. -ot svimo(gär) 1. sväi- 
mo(gär) Na, svaimat- Nu adj. 

1) Svedande varm eller kall. Na 

2) Immig. Nu 

*sven 8. ingår i sms. ladu-*sven, 
qv. v. 

*sven a. swain- adj. Feg. Nu 

Svenskan svänska ut. pl., svfdef. 
Kollektiv benämning på alla av 
svenskar befolkade trakter utom 
Estland. Eu (spec. Sverge) Gsv 

""svenskare svänskarä Fö Sött, 
sväyskarä Ku stm. 3 Person född