Skip to main content

Full text of "Oversigt af Förhandlingar"

See other formats 


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  that 's  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  file  -  a  reminder  of  this  book' s  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  Commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non-commercial  use  of  the  file  s  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  files  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  file  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
anywhere  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  Information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 


at|http  :  //books  .  google  .  corn/ 


Tämä  on  kauan  vain  kirjaston  hyllyssä  olleen  kirjan  digitaalinen  kappale,  jonka  Google  on  huolellisesti  skannannut,  osana  tavoitettaan 
tehdä  maailman  kirjat  saataville  Internetissä. 

Kirjan  tekijänoikeussuoja  on  jo  rauennut  ja  kirjasta  on  tullut  vapaasti  jaeltava.  Vapaasti  jaeltavalla  teoksella  ei  joko  koskaan  ole  ollut 
tekijänoikeussuojaa  tai  suoja  on  rauennut.  Se,  onko  teos  vapaasti  jaeltava,  riippuu  kunkin  maan  lainsäädännöstä.  Vapaasti  jaeltavat 
teokset  avaavat  meille  paluun  menneisyyteen,  menneisiin  kulttuureihin  sekä  tietoon,  joka  muuten  olisi  vaikeasti  löydettävissä. 

Reunahuomautukset  sekä  muut  lukijoitten  lisäämät  merkinnät  on  jätetty  näkyviin  kertomaan  teoksen  matkasta  kustantajalta  kirjaston 
kautta  Internetiin. 

Käyttöohjeet 

Google  on  ylpeä  saadessaan  digitoida  materiaalia  yhteistyössä  kirjastojen  kanssa,  ja  tuodessaan  vapaasti  jaeltavaa  materiaalia  yleiseen 
tietoon.  Vapaasti  jaeltavat  teokset  kuuluvat  yleisölle,  ja  Google  toimii  ainoastaan  asianhoitajana.  Koska  työ  tulee  kalliiksi.  Google  on 
kuitenkin  ryhtynyt  toimenpiteisiin  kaupallisen  väärinkäytön  estämiseksi,  esimerkiksi  rajoittamalla  automaattisten  kyselyjen  suoritta- 
mista. 

Käyttäjältä  odotetaan: 

•  Rajoittumista  vain  yksityiskäyttöön 

Googlen  teoshaku  on  tarkoitettu  yksityishenkilöille,  ja  teosten  kaupallinen  hyödyntäminen  on  kiellettyä. 

•  Pidättäytymistä  hakujen  automatisoinnista 

Googlen  hakujärjestelmien  automatisoitu  käyttö  on  kiellettyä.  Jos  hakujen  tarkoituksena  on  saada  materiaalia  koneellisen  kie- 
lenkääntämisen,  optisen  tekstintunnistuksen  tai  muun  suuria  määriä  tekstiä  vaativan  sovelluksen  kehittämiseen,  ota  yhteyttä 
Googleen.  Google  on  edelläkävijä  julkisesti  jaeltavan  materiaalin  hyödyntämisessä  ja  voi  ehkä  auttaa. 

•  Lähdetietojen  säilyttämistä 

Jokaiseen  tiedostoon  sisällytetty  Googlen  leima  toimii  muistutuksena  projektista,  ja  auttaa  etsimään  lisämateriaalia  Googlen 
teoshaun  kautta.  Älä  poista  merkintää. 

•  Varmistavan  käytön  laillisuuden 

Käytitpä  teosta  mihin  tahansa,  on  muistettava,  että  käyttäjän  on  itse  varmistettava  käytön  esteettömyys  voimassa  olevien 
säädösten  kannalta.  Ei  pidä  olettaa,  että  kirja  on  vapaasti  jaeltavissa  kaikkialla,  jos  se  on  sitä  Yhdysvalloissa.  Se,  onko  teos 
tekijänoikeussuojan  alainen,  riippuu  maittain,  eikä  ole  olemassa  kattavaa  ohjetta  siitä,  miten  yksittäistä  teosta  voi  missäkin 
tapauksessa  käyttää.  Ei  pidä  olettaa,  että  teoksen  oleminen  Googlen  teoshaussa  tarkoittaisi,  että  sitä  voi  käsitellä  miten  tahansa 
missä  tahansa.  Tekijänoikeussuojan  rikkomukset  voivat  käydä  kalliiksi. 

Tietoja  Googlen  teoshausta 

Googlen  pyrkimyksenä  on  maailman  tietojen  järjestäminen  ja  niiden  tuominen  avoimesti  kaikkien  saataville.  Googlen  teoshaku  tuo 
maailman  kirjat  lukijoitten  ulottuville  samalla  kun  se  auttaa  kirjailijoita  ja  kustantajia  löytämään  uutta  yleisöä.  Hakuja  tämän  teoksen 


täydestä  tekstistä  voi  tehdä  osoitteessa  http :  //books .  google  .  corn/ 


i-soc  /^^/,  ^(^-ö;) 


► 


Bou^t  withliieincome  of 

THEKELLERFUND 


Bequeathed  in  Memory  of 

JasperNewton  Keller 

Betty  Scott  Henshavv  Keller 

Marian  Mandell  Keller 

Ralph  Henshaw  Keller 

CarlTilden  Keller 


<  «Il 


<p|islv:i|tS-iSor!« 


f^örhAnilliii^Äf. 


ÖFVERSI6T 


af 


0  ,  , 

Finska  Vetensk^aps^Societetens 

\ 

Förhandlingar. 

V. 

1857-1863. 

Mtd  en,  plancht. 


HELSINGFORS, 

FvdAb,  Litteratur-SmiikapcU  tryckeri,  1863. 


o<i 


'  s  t  r  V   C5-<rJ 


»  /  Harvard" 
[unjversit^ 

USRARY 


lm|>rMii«(or:  c.  f.  ^w<iwf. 


C      ' 
7 


Innehäll. 

inberftUelK  afgifren  1856     .     .' Sid.  1. 

Om  AkndB  H&radsrätts  Sigill.  —  Af  A.  Moberg 13. 

Ett  miiuiesmärke  af  Peter  den  Store.  —  Af  K.  A.  Bomansson    .  ^  20. 

StrilogMte  köiden  i  Finland.  —  Af  F.  J.  Rabbe ^  22. 

Bo  af  Sidensransen  fnnnet  i  Finland.  —  Af  A.  E.  Nylander  „  31. 

Fdrfeekning  öfrer  dUggdjnr  och  foglar  m.  m.  —  Af  A.  Nordmann  „  32. 

llnbotttelse  afgifren  1859 «  34. 

On  portatiTä  Bolur.  —  Af  A.  Moberg ^  46. 

Om  Planimetrar.  —  Af  A.  Moberg ^  58. 

Fonlag  tili  en  sjelfregistrerande  Thermometer.  —  Af  A.  Moberg  „  &9- 

irriieriittelBe  afgif^en  1860 „  60. 

Om  astronomina  nänrarande  st&ndpunkt.  —  Af  L.  Lindelöf  .  .  „  73. 
Fomramenka  Tttgbyggnader  och  kommunikationsanatalter.  —  Af 

E,  J.  W.  af  Bmn^r    .     .     .     .• „  88. 

Bcikrifiiing  af  en  kraterformig  fördjupning  &  sandäsen  yid  Tam- 

marfoTB.  —  Af  N.  Nordenskiöld „  101. 

Om  loftfiltrering  och  generatio  spontanea „  104. 

iisbecittelBe  afgifren  1861           ,  107. 

XttaraUkistoriens  nftrrarande  förh&Uanden  i  T&rt  land.  —  Af  Fr. 

W,  Mäkiin    .     .     .     ." „  123. 

Om  Trichina  SpiraUs.  —  Af  O.  E.  A.  Hjelt «144. 

Ord  jttrade  af  ordfbranden  yid  ftradagen  1861 „  147. 

AnbeiftttelM  a^ifren  1862 „  150. 

Ett  experiment  af  FUteau.  —  Af  L.  Lindelöf „  167. 

Om  gradmätningen  meUan  Svartabafret  och  IshafTet.  —  Af.  L.  L. 

Lindelöf „  170. 

Om  Idoftllningen  hoe  ripan.  ~  Af  E.  J.  Bonsdorff »174. 

SkrifreUe  af  A.  J.  Malmgren „  176. 

Om  be^elaen   af  de  s.  k.  staframe  i  ögats  retinä.  —  Af  E.  J. 

Bomdorff ,184. 

^  e&  litterär  polemik  cmellan  Koehne  och   Knnik.  —  Af  G. 

Geitlin .....' „  186. 

Ord  yttrade  af  OrdfÖranden  vid  ärsdagen  1863 „  189. 

Anberittelae  afgifren  1863 „  196. 

Om  nlgra  i  afiuende  &  meteorologin  rftd^nde  fördomar.  —  Af  A. 

M<*«K y,  211. 

^«•eminnen  fr&n  Krim  och  S:t  Georgs  kloster.  —  Af  W.  Lagus  ,  329. 

Fdnbg  tili  ko^istniktion  af  en  Planimeter »245. 

ThalUma,  en  ny  metall „  247. 

Om  Grahams  dialytiska  försök »  249- 


£n  uy  kalla  fbr  ammoniakbilduing  i  luften Sid.  2.'^2. 

Syntiä  af  koi  och  väte - ^    2^5. 

Den  ornitologiska  nomenklaturon.  —  Af  Fr.  W.  Mäkiin     .     .     .  „    257. 

Om  Kilskriften  och  Finnarne.  —  Af  W.  Lagus ,    274. 

Om  AVallinB  Arabiska  Ijudlära.  —  Af  W.  Lagus ^    276. 

Nägot  om  finska  lagöfTersättningar.  —  Af  W.  Lagus     .     .     .     .  „    283. 

Om  Denenncs  g&fva  tili  Myntkabinettet.  —  Af  G.  Geitlin  ,288. 

Sammanträdet  d.   18  Maj   1863 290. 

Om  Gyprinoideernas  STalgtänder.  —  Af  A.  Nordmann    .     .     .     .  *    291. 

Strödda  .notiser ,    293. 

Sammandrag  af  de  klimatologiska  anteckningamo  &r  1862  »    294. 


Anber&ttelse  af  Societetens  ständige  Sekreterare  af- 
gifi^en  pä  ärs-  och  kögtidsdagen  den  29  April 
1858. 

Ben   drsberättelse  xnig  äiigger  att  p&  Finska  Vetenskaps- 
Societetens   vägnar   vid   detta  tillfälle  afgif^a,  bdr  innefatta  en 
redogdrelfle  för   SocietetenB   verksamhet   nnder   det  nu  tillända- 
giende  Iret  jemte  en  uppgift  ä  de  förändringar,  som  denmder 
inom  ScdetetenB  personal  inträflat.     Finska  Vetenskaps-Societe- 
ten,  som  under  sin  tjugnäriga  tillvaro  sett  icke  mindre  än  tolf 
af  Bina  ordinarie  ledamöter  bortryckaa  af  döden ,  har  ftfven  un- 
der det  siatförflutna  äret  genom  bergmästaren  Victob  EUkBTVAixa 
^fioäXie  gjort  en  förlust,  Bom  fÖr  Societeten  dock  hade  egt  en 
«uuuk,  om  ock  smärtsammare  betydelae,  i  fall  den  hädangingne 
med  Btörre   och   yerkBammare   deltagande   omfattat   Societetena 
strtfranden  och  icke  —  redan  tio  ir  före  sin  död  —  upphört 
att  betrakta  ^ig  Bom   ledamot  af  detta  samfund.    De  förtjenster 
om   vetenskapen,     hvilka   tiUskyndade    Hartvall    ifrigavarande 
ledamotskap,  har  han  inlagt  under  en  tidigare  period  af  sin  lef- 
ntd:  ty  d&  han  &t  1839  den  8  April  intogs  i  Finska  Veten- 
BkajM-Societeten ,   hade  han  redan  iemnat  lärarekallet  vid  Uni- 
^enitetet   och   med  detsamma  alla  vetenskapliga  forskningar,  i 
BtftOet  uteslntande   egnande   sin   verksamhet  dels  it  den  tjenst 
luui  Tid  bergstaten  i  landet  innehade,  dels  och  isynnerhet  At  ied- 
BiDgen  af  den  inrftttning  fbr  artificiella  mineralvattens  beredning, 
^  häntädes  gnmdlagt  och  med  utmärkt  framgAng  ända  tili  sin 
ddd  förestod.  —  Hartvall   föddes   i  Iho  den    27    Okt.    1800; 
fi^riUdrar  voro  Handlanden  Erik  Johan  Hartvall  och  dess  hnstru 
AoBa  Chariotta  Bergqvist;  inskrefs  iLr  1817  som  student  i  Abo 
och  promoverades  ir  1828  tUl  filosofie  doktor  efter  undergängen 
kaadidatexamen  och  sedän  han  sisom  gradualspecimen  fSrfattat 

1 


2 

2:dra  häftet  tili  den  Bamling  af  mineralanalyBer  framlidnc  profes- 
Bor  V.  Bonsdorff  iinder  titel:  Ad  tnineraiogiam  fennicam  no- 
menta  begynt  utgifVa.  Hartvall  redogör  i  detta  häfte  för  af  ho- 
nom  verkställda  analyser  af  kopparkis  frän  Orijärvi  och  skapolit 
fr&n  Pargas.  Päföljande  är  utgaf  han  ett  specimen :  Pericuhan 
chenäc(hmmeralogicwn  de  JVemerito,  hvilket  kan  beiraktas  si- 
8om  en  fortsättning  af  förenämnde  arbete,  i  det  det  innehiiler 
andersökningar  af  särskilda  vid  Pargaa  kalkbrott  förekomouuide 
varieteter  af  skapolit,  denna  ganska  märkvärdiga  mineralfamilj, 
8om  ända  intill  sednaste  tider  sysBelsatt  mineraloger  och  kerni- 
Bter,  ntan  att  alla  hithörande  fr&gor  ännu  blifvit  nöjaktigt  ni- 
redda.  D&  Hartvall  begynte  Bina  kemiska  arbeten,  hade  kori 
fömt  i  kalkbrotten  i  Pargas,  tili  det  mesta  genom  grefre  Fa- 
bian Steinheils  outtröttliga  bemödanden,  oväntadt  rika  minera- 
logiska  skatter  blifvit  framdragna  och  det  dröjde  ej  Iftngeinnao 
dessa  väl  ntbUdade  och  m&ngfaldiga  stenrikets  alster  blefyo  före- 
m&l  för  kemistcrs  och  mineralogers  ifirigaste  undersdkningar.  r. 
Bonsdorff  och  Nordenskiöld  voro  de  förste,  som  lemnade 
mera  omfattande  bidrag  tili  kännedomen  af  dessa  likasom  i  aD- 
mänhet  af  Finlands  mineralier;  ty  bvad  de  äldre  kemisteme  i 
Bädant  afseende  nträttat  försvinner  jemförelsevis  tili  en  obetyd- 
lighet.  Ekebergs  ondersökningar  af  tantalitema  frän  Kimito  in- 
taga  dock  ett  mera  framst&ende  mm,  hvaremot  den  vidtfrejdade 
Gadolins  namn  i  den  finska  mineralogiens  histoHe  knappt  be- 
höfrer  anföras;  ty  det  är  blott  ett  enda  finskt  mineral  — 
Granaten  fr&n  Orijärvi  —  han  kemiskt  undersökt. 

Genom  utbildningen  af  den  kemiska  proportionsteorien  och 
npptäckten  af  läran  om  isomorfismen  ingick  mineralogien  vid  ifrjlga- 
varande  tid  i  ett  nytt  skifte  af  sin  ntveckling,  hvilken  smAnin- 
gom  ledde  tili  en  vetenskaplig  gestaltning  af  dess  innehäll.  Den 
tid  och  möda,  som  off^ades  &t  en  mineralanalys,  voro  i  samma 
mftn  väl  använda,  som  analysens  resultater  ntöfvade  inflytande 
pä  utredningen  af  allmänna  vetenskapliga  frägor;  hvarföre  ocksil 
mineralogiens  fillt  däförtiden  af  kemisteme  med  samma  ifver  och 
framg&ng  bearbetades  som  den  organiska  naturens  i  väradagar. 
De  här  antydda  omständighetema  synas  knnna  förklara,  icke 
blott   hvarföre  Hartvall  företrädesvis  vände  sinä  forskningar  tili 


mineralogieii  i  allmänhet,  atan  ftfven  tili  en  början  utealutande 
b^agude  inhemskt  material  för  desamma. 

8nart  förlorade  han  dock  de  finska  mineraliema  ur  slgte 
och  sysselsatte  aig  efter  nyss  anförda  analys  af  verneriten  icke 
vidare  med  dem.  Sedän  han  pä  gmnd  af  denna  undersökning 
kr  1825  ntnjlmnts  tili  docent  och  1826  tili  adjunkt  i  kernien, 
kom  han  iter  i  tillfäUe  att  arbeta  pi  Berzelii  laboratorinm,  hvil-- 
ket  han  redan  förnt  besökt  och  der  han  fortfarande  Bysselsatta 
Big  med  mineralnndersökningar,  hvaraf  de  första  resultatema  fin^ 
nas  intagna  i  Vetenskapsakademiens  handlingar  för  kr  1828,  der 
analyser  af  fergnsonit  och  manganepidot  anföras.  I  Berzelii  ärs- 
berilttdse  för  ären  1829  och  1880  omtalas  vidare  analyser  af 
balotiikit  och  edel  aerpentin  samt  af  ett  nytt  mineral  som  be- 
olmndes  aeschynit.  Slutligen  bar  Hartvall  i  31  bandet  af  Pog- 
gendorfis  Annaler  meddelat  en  analys  af  fenaklt,  hvilken  var  hana 
sista  tmdersökmng.  Ifrftn  Berzelii  laboratorioni  begaf  sig  Hart- 
vall tiD  Odessa,  der  han  pä  furst  Woronzoff8  föranstaltande  an- 
lade  en  inrättning  för  artificiella  mineralvattens  tillredning.  Sin 
der  utbildade  praktiska  erfarenhet  gjorde  han  sig  tili  godo>  di 
han  anlftnd  tili  hemlandet,  i  samräd  med  framlidne  professoren 
roD  Bonsdorff,  gmndlade  den  inrättning,  som  ännn  bär  hana 
umn.  Han  tog  dä  afsked  frän  kemieadjunkturen,  förordnades 
1833  att  förestÄ  kontrollverket  för  guld-,  silfver-  och  tennarbc- 
ten  och  utnämndes  är  1834  tiU  bergskommissarie  vid  finska 
bergaBtaten;  erhöU  bergmästaretitel  är  1840.  Han  afled  härstä- 
des  den  8  Angusti  1657. 

Äfren  en  bland  Societetens  hedersledamöter  har  nnder  irets 
lopp  med  döden  afgitt:  theologie  doktom,  nniversitetsbiblioteka- 
nen,  professoren  Johan  Henrhc  Schböoeb  afsomnade  i  UpsaU 
den  8  Sept.  1857  efter  fä  dagars  sjnkdom,  66  &r  gammal.  Här 
^  ej  BtäEet  att  framhälU  hans  mängfaldiga  yetenskapliga  för- 
yenster,  hvilka  otvifvelaktigt  i  hans  hemland  skola  finna  fullt 
virdiga  tolkar;  den  Tälviya  han  vid  flcre  tillfiUlen  yisade  det 
bkska  Universitetet  och  flere  af  dess  medlemmar,  för  hvilka  Vp^ 
^  biblioteks  rika  skatter  aldrig  tillslötos,  skall  med  erkänsla 
^e  ihigkommas. 

De  na   anförda   förlostema  har  Societeten  värit  i  tillfillle 


att  godtgöra,  i  det  hon  haft  filgnaden  att,  efter  den  16  Novem- 
ber  1857  anstäUdt  vai,  säsom  bedcrsledamot  helsa  Kejserl.  Ale- 
xanders-UntverBitetets  vicekansler,  generallöjtnanteii  och  ridda- 
ren  friherre  Johan  Reinhold  Munck,  hvaijemte  Societeten  tili 
ordinaiie  ledamöter  i  natnralliiBtoriska  sektion  inkallat  under  sist- 
nämnde  dag  professoren  i  botanik  doktor  Wn:.LiAM  Ntlandeb 
aamt  den  14  innevarande  April  professoren  i  bamförlossnings- 
konst  ocb  bamsjukdomames  klinik  doktor  Erik  Alexander 
Ingman.  —  Inom  Societetens  embetsmannapersonal  bar  den  f5rSD- 
dring  inträffat,  att  sedän  omedelbart  efter  sednaste  ärsdag  ord- 
förandeskapet  af  professoren  Moberg  afträddes  tili  viceordiöran- 
den  statsrädet  Törnroth,  tili  viceordförande  för  det  ingäende 
äret  utslgs  professoren  Cygn-äus.  Dessutom  bar  Societeten  sett 
sig  fSranläten  att  p&  sekreterarens  anbällan  befria  bonom  firin 
värden  af  Societetens  bibliotek  ocb  att  öfrerflytta  detta  Xäg- 
gande  pi  en  särskild  bibliotekarie ;  tillfölje  braraf  vai  tili  biblio- 
tekarie  den  16  sistl.  November  anställdes,  dervid  professoren 
Moberg  tili  denna  befattning  ntsägs.  Ifrägavarande  ätgärd  bar 
värit  8&  mycket  mera  af  bebofvet  päkallad,  som  Societeten,  hvil- 
ken  Mn  de  flesta  vetenskapliga  samfund  i  Europa  i  ntbytemot 
sinä  utgifna  arbeten  emottager  betydliga  boksändningar,  sett  sitt 
bibliotek  sä  bastigt  tillvexa,  att  dess  nödigvordna  katalogisering 
lika  litet  som  öfriga  med  dess  värd  fbrenade  äligganden  af  se- 
kreteraren  kunnat  medbinnas. 

De  af  Societeten  föranstaltade  vattenböjdsobservationema 
vid  Finska  ocb  Bottniska  vikame  bafva,  likasom  de  klimatolo- 
giska  ocb  meteorologiska  iakttagelser,  bvilka  efter  af  Societeten 
ntftrdade  formulArer  ocb  med  hennes  instrumenter  anstäUas,  ntan 
aibrott  fortgätt. 

Med  vattenböjdsobservationema,  bvilka  fortfarande  stitt 
under  Ofverstelöjtnanten  och  riddaren  Stjemcreutzfs  ledning 
ocb  öfverinseende,  bar  Societeten  vidtagit  den  förändring,  att  de 
äldre  instrumentema,  säsom  varande  alltför  tätä  reparaUoner 
underkastade,  blifvit  utbytta  mot  enklare,  s&dana  de  vid  de 
svenska  observationsstationema  begagnas,  bvarjemte  för  framti- 
den  observationema  komma  att  anstäUas  blott  en  g&ng  dagligen,' 
nemligen  kl.  2  e.  m.,  bvarigenom  bland  annat  itsyftats  att  göra 


ieasa  observationer  Iftttare  jemförliga  med  de  samtidigt  försiggil- 
ende  obaervationema  vid  flvenska  kuBten.  De  BtäUen,  der  för 
det  Dlrvanmde  observationer  A  vattnets  hdjd  anställas  äro  föl- 
jande:  Helsiiigfors,  Porkala,  Hangöudd,  JungfruBund,  Lypertö, 
Ldkd,  Rdnnskftr  och  Brändö,  hvarjemte  obsenrationer  i  Bäkhol- 
men  vid  Helsingfors  blifnt  gjorda,  men  för  framtiden  komma  att 
npphdra. 

Termometer-  ocb  barometerobservationer  har  Societeten  fätt 
emottaga  af  borgmftstaren  Cedebmak  i  Tomeft,  prosten  Dahl- 
8TRÖM  i  Witasaari,  majoren  ELabsten  i  Kuopio,  apotekaren 
idATJtMaamt  {  Kajana,  direktor  Pippinoskiöld  i  Mnstiabi,  prosten 
Sadsun  i  Hammarland  och  apotekaren  W£8T£bluno  i  Uleiborg. 
För  firamtiden  bar  Societeten  att  förvänta  enahanda  observatio- 
ner  frin  Kenm  och  Sodankylä,  tili  hvilka  orter  under  nyssvikne 
Yinter  nddiga  instmmenter  blifvit  aflemnade.  Termometerobser- 
T&tioBer  bar  prosten  Wsmell  i  Taipalsaari  samt  vicepastoreme 
LuNDEious  i  Föglö  och  Lindegren  i  Eenm  insändt. 

Antalet  af  äterställda  klimatologiska  anteckningsbäften  har, 
i  jemfbrelse  med  föregiende  är,  märkbart  förminskats.  Efterföl- 
jande  tabell  npptager  de  observatorer,  frän  hvilka  Societeten 
erblllit  sftrskilda  klimatologiska  anteckningar. 


g 

ObMrratUmMrteii. 

Obsenratoms  aamu. 

?l 

Lin 

SockenellerBtad. 

Nylands. 

Earis. 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 
traktsprost. 

1857 

Mörskom. 

Granhohn,  J.,  vicepastor. 

W 

ibo  och  Björ- 

Bjemo. 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

n 

neboigs    med 

£iira. 

Hom^n,  G.  W.,  prost. 

w 

lland. 

Föglö. 

Hamberg,  A.,  klockare. 
Lnndenios,   A.  H.  vice- 

9$ 

pastor. 

W 

Hammarland, 

Sadelin,  P.  U.  F.,  kon- 

traktsprost. 

n 

Kiisko. 

Laurell,  E,  J.,  prost. 

n 

Korpo. 

Ehrman,   C,  kronoläna- 

• 

man. 

1857 

Kumlinge. 

Sjöblom,  klockare. 

m 

Lemland. 

Eriksson,  J.,  prost. 

« 

Nidendal. 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

* 

Ranmo. 

Brander,  H.  G.,  posaeB- 

sionat 

.• 

Lundell,  J.,  agronom. 

M 

TdfBala. 

Stackelberg,  E.,  baron. 

^ 

Tavastehug. 

Tammela. 

Bonsdorff,   E.  N.,   vice- 

pastor. 

~ 

Wiborg8. 

Wenell,  E.  J.,  proBt. 

- 

Kuopio. 

Kides. 

Arppe,  A.  E.,  professor. 
Hartman,    E.,    kommis- 

- 

sionslandtmätare. 

w 

TeWn,  U.  V.,  kyrkoherde. 

« 

Kuopio. 

Karsten,  J.,  major. 

•• 

NunniB. 

Brofeldt,  P.  F.,  vioepa- 

Stor. 

♦• 

Tohmajärvi. 

iUigonen,  8.,  bruksbok- 

hällare. 

.• 

Haaranen,  S.,  bonde. 

w 

Wa8a. 

Keuru. 

Lindegren,  P.   H.,  vice- 

pastor. 

•» 

Jyväskylä. 

Schildt,    W.   S.,  provin- 

cialläkare. 

f^ 

UleiborgB   och 

Hyrynaalmi. 

Löwenmark,  G.,  vicepa* 

Kajana. 

Stor. 

*• 

UleAborg. 

WesterluDd,   E.,    apote- 

kare. 

•• 

1844 

Utsjoki. 

Andelin,  A.,  kyrkoherde. 

1857 

Sodankylä. 

Ekroos,    T.,    kronoläns-f 

1856 

man.                               1 1857  1 

DA  erfaren 

heten  visat,  att 

intresset  fÖr  dessa  observationers 

anstilllaiide  icke 

kan  hoB  den  81 

penska  delen  af  landets  innevAnare 

mera  allmäDt  vä< 

ckas  och  underl 

ti&Uas,  torde  det  väl  för  S 

ociete- 

tea,  i  bladelae   hon   OiiBkar  fortfarande  iosamla  falUtändigare 
bidng  ^  laudete  klimatologi,  blifva  en  nödvändighet  att  inom 
ea  Yidstriektare   krets  sdka  vinna  iiAgra  medhjelpare  för  detta 
iiidam&l  Bamt  att  i  sMant  afeeende  af  de  kliniatologiBka  anteck- 
DingBfonniiLirenia  ombeeOrja  en  finsk  OfVersättning,  hvartill  äfven 
jiä  enskild  vig  redan  för  niigon  tid  sedän  början  blifvit  gjord. 
Af  de  fyratiosja  vetenskapliga  meddelanden,  hvilka  vid  So- 
eietetens  sammanträden  nnder  Äreta  lopp  förekomit,  hafvatvenne, 
nemiigen:    ^Om  urspninget  tili  Finnames  Hiiai  af  £.  Lönnrot"*, 
föredragen  den  8  aisti.  Febr.  och  ^ Analyser  af  finska  mineralier^ 
af   underteeknad,   ingätt  i  Aeia  nyss  ntkomna  2:dra  fascikeln  af 
5:te  tomen  af  Societetens  akter;  en  nppsats  af  professor  Nylan- 
der med  iitel:   Notices  sur  quelques  cnfptogames  Scandinaves 
funofdles,  meddelad  den  21  December  1857  beg3mner  3:dje  häf- 
tet    af  Bidragen  tili  Finlands  natorkännedom,  hvamti  dessntom 
en   i  föieg.  irsberftttdse  omnämnd  förteckning  öfver  Nylftndska 
rezter  «f  magister  T.  S»lan  redan  blifvit  tryckt.    I  förbigäende 
mi  amnftrkas,  att  med  detta  hflfte  en  ny  serie  afSäUskapetspro 
fauna    et    flora   feinnica   Notiser  ridtager.    Det  fjerde  häftet  af 
JBidragen"*,   hvars  tryekning  ftfvenledes  p&begynts,  konmier  att 
inneUUia  «Jiaterialier  tili  Finlands  geognosi""  af  H.  J.  Holmberg, 
fdredragen  den  12  innev.  April.    Äfven  det  ö:te  bäftet  ftr  närä 
ilrdigt  att  Iflggas  nnder  pressen  och  npptager  en  af  beskiifnin- 
gar  itföljd,  nnder  sistnftmnde  dag  Societeten  meddelad  förteck- 
mag  dfrer  Finlands  foglar,  npprättad  af  M.  von  Wright,  hvar- 
jemte   i   aamma  häfte  början  tili  en  förteckning  öfver  i  Finland 
Anma  Dipt^ra,  npptagande  familjen  Syrphici,  af  E.  J.  Bonsdorff» 
kommer  att  inrymmas.    Med  anledning  deraf,  att  Societeten  vid 
aanunanträdet  den  12  innev.  April  fätt  emottaga  tvenne  omfängs-* 
rikaxe  arbeten   i   Finlands  litteratur-  och  politiska  historie,  det 
eoa  med  titel:  Bidrag  tili  Finlands  Calendariografi  afF.W.  Pip- 
ping, det   andra   ett  äldre,  af  filosofiemagistem  och  biblioteks- 
anaiaenaen   B.  A.  Benvali   päträffadt  manoskript,  innehällande: 
,.8tminandrag  af  femte  brigadens  af  finska  armona  krigshändel- 
ler  oeh  operationer  uti  Savolaks,  Garelen,  Öster-  och  Vesterbot- 
tea  ander  kam]pagnen  i  Finland  &r  1808  och  1809  författad  af 
(fvente  Johan  Jak.  Burman'*,  har  Societeten  bealutat,  att  med 


8 

desfia  arbetens  tryckning  p&begynna  utgifvaDdet  af  en  Berie  af- 
handlingar  under  en  gemensam  titel:  Bidrag  tili  kännedom  af 
Finlands  natnr  och  folk.  —  F(^r  öfrigt  har  Societeten»  sedän 
sista  ilrBberättelsen  afgafs ,  ntgifvit  S:dje  häftet  af  Notiser  nr 
sftUskapets  pro  fauna  et  flora  fennica  förhandlingar,  hvanned  den 
äldre  serien  af  denna  samling  blifnt  afslntad,  hvarntom  B&Bom 
snpplement  tili  Akternas  femte  tom  l:8ta  häftet  af  statsridet 
Nordmanns  arbete:  Palaeontologie  SaedruBslandB,  hvaraf  redan 
17  ark  ftro  färdigtryckta,  innan  kort  torde  lemna  pressen. 

Di  Societeten  deremot  ieke  sä  snart  torde  finna  skäl  att 
ntgif^a  öf^ersigten  af  desa  förhandlingar  under  det  nn  a&lutade 
redogörelse&ret,  mä  det  tillätas  mig  att  här  kasta  en  flyktig  äter- 
blick  pä  de  meddelanden  af  vetenskapligt  innehäll,  bvilka  under 
nämnda  period  vid  sammankomBterna  förekommit  och  i  det  före- 
gäende  ännu  icke  blifnt  berörda. 

Vid  sammanträdet  den  18  Maj  f&rtidet  är  höll  statsrädet 
Tdmroth  ett  fOredrag  om  amyiSn,  detta  flygtiga  ämne,  hvllkei 
erhälles  nr  potatisfinkeloljan  genom  särskilda  ämnena  inverkan 
derä  och  pä  sednaste  tider  blifvit  i  stället  för  kloroform  föror- 
dadt  Bom  döf^ande  medel.  —  T^ofessor  Lagus  föreläste  en  skrif- 
velse  frän  svenske  litteratören  Zetterqvist,  hvilken  redan  en  längre 
tid  värit  syBselsatt  med  att  anskaffa  öfv^eisättningar  affinakam- 
nan:  ^Jos  mmm  tuttuni  tulisi^*  tili  sä  mänga  spräk  och  dialek- 
ter  Bom  möjligt  och  i  sitt  företag  redan  hunnit  Bä  längt  att 
nämnda  Öfversättningars  antal  uppgär  tili  400,  hvilka  jemte  nä- 
gra  muBikbilagor  och  en  filologisk-hiBtorisk  inledning  komma  atl 
tryckaB,  hvarvid  afsigten  är  att  sä  mycket  som  möjligt  begagna 
hvaije  spräkB  egna  alfabet.  Pä  kanslirädet  af  Schult^ns  vägniur 
anmäldes  en  för  aktema  tillämnad  uppsats  med  titel:  Remarque 
sur  la  rq>artition  des  nombres  premers,  —  Statsrädet  Nordmann 
inlemnade  en  förteckning  Öf^er  däggdjur  och  foglar,  hvarmed 
UniversitetetB  finska  museum  pä  sednaste  tider  blifvit  riktadt  och 
hvarur  bland  annat  kunde  inhemtas,  att  däggdjurs  samlingen'  är 
närä  fullständig  och  saknar  blott  tvenne  species  af  mindre  gna- 
gare,  nägra  yespertilioner  samt  ett  godt  exemplar  af  bäfvem, 
hvilket  djur  torde  förekomma  inom  Kuoliyärvi  socken. 

Den  5  Oktober  hdll  prof.  Moberg  ett  föredrag  om  Alands 


9 

hindnttto  aigill  och  af  kandidaten  A.  E.  Nylander  inlemnades 
nilgra  skriftliga  appgifter  rdrande  sidensvanBena  bo,  hvilka  begge 
appsataer  tili  deras  vftsendtliga  innehUl  i  Finlands  AUmftnna  Tid- 
ning  redan  blifnt  offentliggjorda. 

Den  36  Oktober  meddelade  filosofiemagiatern  Bomansson 
nlgra  npplysningar  rGrande  Alands  häradBrilttBsigill  och  förevi- 
sade  vidare  en  afteckning  af  ett  af  kejaar  Peter  den  Store  ä 
Ledflkftra  klippö  i  Lemlands  skärg&rd  inhugget  minnesmArke. 
Statsridet  Nordmann  fi^reviaade  kolorerade  afteckningar  af  aiden- 
BTaoBena  bo  och  ftgg  och  förelade  deaantom  af  de  aiatnftmnda 
nigra  i  trtd  avarfirade  modeller.  Vidare  ftatade  atatarftdet  So- 
eieteten»  nppmfirkaamhet  vid  en  koloaaal  mytHua-art  —  M.  gigas 
—  en  8Vs  t.  l&ng  och  4  t.  bred  mnaala  —  hemtad  af  herr 
Holmberg  Mn  ryaka  nordamerikanaka  koloniema;  en  mikroako- 
pisk  form  af  en  rhizopod  fanns  deaantom  pft  akalet  af  mtlaalan. 
Aaaeaaor  Rabbe  hade  om  aträngaate  köiden  i  Finland  inlemnat 
en  nppaate»  hvilken  nn  förelftatea;  nägra  tillägg  tili  aammanpp- 
aata  hafva  af  aaaeaaoren  Rabbe  vid  aammanträdet  den  12  aiatl. 
April  blifvit  Societeten  meddelade. 

Vid  aammanträdet  den  16  November  hdU  profeaaoren  Bona- 
dorff  ett  ft^redrag  om  vattenkarena  inflytande  p&  krftftan  aamt 
refererade  reaultatema  af  Stillinga  nyaate  nnderaökningar  om 
nerreellena  atmkter;  begge  nppaataema  äro  ftmnade  att  i  öf^er- 
sigten  infftras.  —  Profeaaoren  von  Willebrand,  hvilken  onder  aiatl. 
September  minad  biviatat  de  tyaka  naturforakamea  möte  i  Bonn, 
fitotade  Societetena  nppmHrkaamhet  vid  tvenne  deratädea  omta- 
lade  medidnaka  iakttagelaer,  hvilka  tycktea  vara  af  allmännare 
intreaae:  atatar&det  Weiaa  ifrän  8:t  Peterabnrg  hade  nemligen 
offltalat,  att  man  vid  den  ajnkdom  hoa  bam,  aom  benAmnea  di- 
arrhoea  infantam  fnnnit  hackadt  ritt  tacherkeaaiakt  oxkött  aär- 
delea  verkaamt,  men  att  efter  en  a&dan  knr  binikemaak  oftaat 
mfannit  aig,  en  fttreteelae,  aom  fannit  ain  natnrliga  fftrklaring  i 
den  iakttagelae,  att  det  taeherkeaaiaka  oxköttet  mycket  allmänt 
ir  behlftadt  med  a.  k.  dynt  —  cyaticercna  —  hvilken,  aäaom 
Siebold  jdagalagt,  ger  npphof  ät  binikemaak.  —  Vidare  hade 
Pozaanakj  frkn  Kdpenhamn  anf9rt,  att  nnder  rädande  kolera 
pokena  aftagaode  baatighet  antyder  fara  för  ajakdomenautbrott; 


10 

palaen,  som  i  normait  tillst&nd  gör  70 — 80  slag  i  minuten,  kan 
falla  ftnda  tiU  40  slag,  en  observation,  8om  synes  vara  vigtig  i 
profylaktiakt  hftnseende.  ^  Statsrädet  Nordmann  föreviBade  exem- 
plar  af  den  fossila  CeritMum  giganteum  jemte  en  varietet  af 
densamma  frin  Damary  i  Champagne;  snäckan,  som  tUlbyttes 
af  en  genomresande  amerikanare,  hörer  tili  de  atörata  formena 
och  fi^rekommer  i  nndre  lagret  af  grofkalken. 

Den  21  December  redogjorde  professoren  Bonsdorff  för  re- 
Boltaterna  af  KöUikers  nndersökningar  rörande  oraakema  tili  den 
s.  k.  lysmaskens  fdrmi^  att  lysa,  hvilken  befunnits  bero  af 
▼issa  egna  nervosa  apparater,  de  der  hafva  sinä  närmaste  mot- 
svarigbeter  i  de  elektriska  organema  och  sättas  i  verksambet 
dels  af  djurets  vilja,  dels  af  sädana  medel,  bvilka  i  alimftnhet 
verka  pA  nervema;  fosfor,  som  nägra  forskare  ansett  fSrorsaka 
lysandet.  bar  Köiliker  icke  kunnat  finna»  utan  anser  han  lysor- 
ganema  vara  i  stAnd  antingen  att  frambringa  ett  elektriskt  fjos 
eller  ocksä  kt  deras  lysande  ft^rmXga  en  följd  af  vissa  deras 
bestindsdelars  kemiska,  af  nervema  beroende  inverkningar  pi 
hvarandra. 

Den  18  Janoan  innevarande  är  redogjorde  professoren  von 
Willebrand  för  en  inom  den  medicinska  fysiken  gjord  nppt&ckt, 
hviUcen  blifvit  nnderkastad  pariser  akademiens  prdfning  och  tycktea 
lof^a  ganska  m&rkllga  resaltater,  nemligen  CoUongnes  ägfuxmo- 
scopie.  Härmed  betecknar  nppfinnaren  en  art  anskultation,  hvar- 
igenom  ban  vid  anstftllda  försök  &  sjnkhas  bMe  i  Paria,  Montpei- 
lier  och  Toulouse  visat,  att  ur  hvarje  kroppsdel,  ftfven  om  den 
tili  det  yttre  är  fSrsatt  i  hvila,  fömimmes  ett  brusande  ("ftotirJ^- 
nemeni)i  samma  förhällande  starkt  som  vitaliteten  är  det.  Detta 
brusande  skulle  genom  ifr&gavarande  metod  förnimmaa  ftnnu  en 
stund  efter  döden,  fem,  tio,  tiilochmed  femton  minuter  ochupp- 
höra  smäningom  först  i  de  fr4n  lyertat  aflägsnaste  partierna. 
Uti  en  amputerad  lem  höres  bmsandet  ännu  nägra  minuter  ef- 
ter deaa  afskiyande  frän  kroppen,  men  äfven  bär  försvinner  det 
tidigast  uti  det  frän  bälen  aflägsnaste  partiot.  CoUongue  tror 
aig  härigenom  icke  ailenaat  knnna  mätä  olika  grad  af  liftenergi 
boa  lefvande  organiamer,  utan  ock  —  vid  fräga  om  akendöd  t. 
ex.  —  förmi  pi  det  beatämdaate  intyga  att  verklig  död  inträf- 


11 

fiit  i  de  fim,  d&  genom  dynamoeeopien  intet  bnuMuide  i  krop- 

pens  yta   kan   höras.  —  Dernäst  fdredrog  prof.  ▼.  Willebnuid 

oin  de  hofVudsakliga  fi^rhUlanden,  hvarnnder  blodet  finnes  Btelna 

i  Uroma   hoe   en    lef^ande   menniska  saint  om  de  £Eurliga  icke 

fllUan    haatigt   dödande   följder,  hvilka  hAraf  framgä.  --  Stats- 

rldel   Nordsuum   talade  om  en  vid  Gnlahafret  npptftckt  poiyp, 

Inraraf  man  extraherar  en  enr  yfltska,  med  anledninghvarafdjn- 

ret  blifnt  benftmndt  polype  ä  vinaigre.  —  Professoren  WoldBtedt 

aninftlde  tili  intagande  i  Akterna  en  nppsatB  med  titel:  Lötmg 

der  Aufgabe,  der^enigen  Punkt  zu  finden,  dessen  Abstände  van 

drei  gegebenen  Punkten  em  Klemstes  find.  —  Vid  draggningar 

i    Finaka  viken   nnder   sistiidne  eommar  hade  atatarMet  Nord* 

maim  pi  aärskilda  stäUen  antrAffat  BJömalmBbUdningar,  nemligen 

i    trakten    af   Sandhamn   pi   6—7  famnars  djnp,  nftrmare  Hei- 

aingfora   pk    13   famnar   ooh   emelian  Rönnsklr  och  Enskflr  p& 

7 — 9  iamnar.    FOrat   har   man  visserligen  observerat  en  sämre 

slaga  sjdmalm  i  Stoekholma  skärg&rd  ftfvensom  vid  Eogiand  dj- 

lika   bildningar  nppgif^as  förekomma,  men  i  allmftnhet  har  ajö- 

malm   p4    hafsbolten   blott  säilän  blifvit  funnen,  ehnru  den  vis- 

sertigen  förtjenade  en  omsorgefnllare  efterletning,  belet  de  före- 

▼iaade  profven  voro  af  en  fi^rtrftffiig  beskaffenhet,  utgörande  dels 

en  ganska  ntmärkt  b.  k.  penningemalm,  bildande  skifvorafomkr. 

2 — 3  tnma  diameter,  dels  egna  sk&lformiga  goBtalter,  sädana  de 

i  Tira  ajöar  icke  —  Atminatone  ej  allmftnnare   —  anträffas. 

Den  8  Februari  redogjorde  profesBoren  Bonedorflf  ttt  sinä 
obaenrationer  beträffande  vattenknrenB  inflytande  p&  Inngsot,  Bamt 
refererade  en  afhandling  af  Snell,  rörande  nervemaB  inflytande 
pi  inflammation.  bvarefter  profesBoren  Moberg,  med  anledning 
af  BtatariLdet  BaranoffBkiB  nyligen  ntgifna  brochyr:  de  la  Pneu- 
moHon,  framställde  tokilliga  anmärkningar,  hvilka  l&ta  befara, 
det  fdrslaget  att  begagna  komprimerad  Inft  som  drifkraft,  i  nt- 
förandet  torde  möta  yiBBa  Bvirigheter. 

Den  1  Mars  redogjorde  Btatsr&det  Nordmann  fl^r  de  ny- 
aste  npptickter  beträffande  BpermatozoidcellemeB  inträngande 
^om  iggets  elementer.  Hithörande  fakta  hafva  blifvit  konsta- 
tersde  boa  mollnaker,  insekter  samt  nftgra  hdgre  djnr  och  kom- 
pfetten   mArkvärdigtTiB  analoga   iakttagelser  vid  befruktningen 


12 

af  vexter.  Den  öppning,  hvarigenom  spemiatozoenia  inkiypa  1 
ägget  och  Bom  kallaa  mikropyl  Ikr  icke  vftseDdtlig,  utankanhos 
nigra  lA^e  djar  aaknas. 

De  vid  sammanträdet  den  12  dennes  anmftlde  större  aibe- 
ten  haiVa  i  det  föreg&ende  redan  blifvit  oiniiämiida,hvarförehir 
blott  behöfver  tillAggas  följande:  £a  okftnd  hade  tili  Sodeteten 
insftndt  en  skriftlig  uppsats  innehAUande  beskrifhing  af  fönök. 
hvilka  han  i  S:t  Petersburg  anställt  att  genom  galvanism  i  före- 
ning  med  en  icke  Bjelfroterandeindoktionsapparatframkallafiirg- 
förändringar  ä  amfibier  och  fiskar.  —  Undertecknad  omn&mndedet 
ett  nytt  vid  Lapikko  skärpning  i  närheten  af  Pitkäranta  före- 
kommande  minerai  blifvit  pä  UnirerBltetets  laboratorioni  analy- 
aeradt  och  befunnits  utgöra  ett  vattenhaltigt  silikat  af  leijord, 
jemoxid,  kalk  och  taik.  —  Professor  Moberg  meddelade  en  ef- 
ter  fjolärets  obserratloner  gjord  beräkning  af  medelvattenbdjden 
vid  finska  kuBterna  samt  redogjorde  {6r  öf^erBtelöjtnant  Stjern- 
crentz'  tili  Societeten  afgifha  berättelse  om  de  nya  vattenm&tr 
ningsapparatemas  anbringande  och  de  dervid  iakttagne  om&tin- 
digheter.  ÖfverBtelöjtnant  Stjerncreutz  hade  vidare  tili  Sodete- 
ten  iniemnat  beräkningar  och  tabeller  öf^er  vindame  i  HelBing- 
fors  &r  1857,  hvilka  Bammanställningar  äro  af  stort  intresseoch 
gifva  ganska  iakidlig  ft^restäilning  af  vindames  hnfvadriktmngar 
nnder  aagde  är. 

Vid  extrasammantrftdet  den  14  dennes  f&revisade  statsri- 
det  Nordmann  ett  Btenredskap  af  ovanlig  form  och  tillkftnnagaf 
det  en  längre  skrifvelse  anländt  frin  naturforskaren  Badde,  bvil- 
ken  fortfarande  &r  stadd  pä  resor  i  Asien. 

A.  E.  Arppe. 


13 


Om  Älands  Httradsrätts  Sig^l.  —  Af  A.  Moberq. 

(Meddeladt  d.  5  Okt.  1857.) 

För  omkring  fem  Slt  Bedan  lästes  i  v&ra  tidningar,  att  stats- 
rftdet  T.  Baeb  vid  KeJBerliga  VetenskapB-AkademienB  i  Peten- 
bnrg  sammanträde  den  1  8ept.  1852  fiistat  nämnde  Akademis 
iippiiiärkBamhet  i  det  Bigill,  Alands  häradarfitt  begagnar,  och  att 
fnunl.  Btatsrädet  Sjögren  fätt  i  nppdrag  att  anBt&lla  forskningar 
öfVer  detta  sigiUs  arsprnng  Bamt  betydelBen  af  den  der&  befint- 
liga  omskiift.  Om  och  pä  bvad  Bätt  statBrädet  Sjögren  rerk- 
stillt  detta  nppdrag,  bar  jag  mig  icke  bekant,  men  dä  den  i  Big 
Bjelf  obetydliga  frägan  en  gäng  blifvit  väekt,  bar  jag  anaett  den 
knnna  förtjena  ett  fÖrBÖk  tili  utredning  här  bos  oss»  ebum  denna 
troligen  ailtid  miste  Btadna  Tid  en  mer  ellcr  mindre  lyckad  kon- 
jektar.  Det  är  ockai  endast  en  BAdan,jagbflr  kan  erbjndajemte 
de  Bkftl  Bom  föranleda  mig  att  anae  denaamma  för  Bannolik;  — 
mihända  kanna  HH.  fomforskare,  bvilka  jag  först  ocb  frflmBt 
ber  om  beniigen  nrBäkt  för  detta  inträng  p&deraB  omrAde,  deraf 
finna   nilgon    ledträd  för  verkliga  undersökningar  ät  detta  b&ll. 

Statsrädet  v.  BaerB  nppgift  ^att  inväname  pii  Aland  nyli- 
gen  bafVa  gjort  den  npptäckten,  att  det  officiela  Bigill,  Bom  ännn 
i  denna  dag  begagnaB  i  denna  landsort,  icke  är  fdllt  begripligt^ 
Ir  i  flere  hflnseenden  mindre  noggrann.  Först  och  främat  be* 
gagnas  p4  Aland  icke  ett,  ntan  flere  officiela  sigill,  i  thy  att 
kronofogden  ocb,  Bom  jag  bar  anledning  att  förmoda,  bvarje 
Itnsman  ftger  Bitt  Bärskilda  embetsBigill.  Deaaa  adminiBtrativa 
myndigheter  hafea  alla  i  aina  aigiller  Grefskapet  Alands  vapen, 
en  dg  med  ling  om  balaen  i  blätt  fsAt.  Men  det  aigill,  bvarom 
här  ir  friga,  är  Alanda  häradarätta  aigill,  bvilket  föreatäller  en 
konong  aittande  p&  en  tbron  med  krona  p&  hnfnidet  ocb  bAllande 
i  ena  handen  en  bila,  i  den  andra  ett  riksäple.  Omakrifken, 
graverad  med  vanliga  latineka  kapiteler,  lyder:8:  hkati:  OLAwa: 
i>£:  8TAOZABSWio.  Denna  omakrift  bar,  fÖr  det  andra,  ingalnnda 
nyligeo  begynt  att  ajmaa  obegriplig,  emedan  man  alltif^än  är 
17S0  bar  flere  säraldlda  tili  ocb  med  i  tryck  pnbllcerade  föraök 


14 

att  förklara  och  uttolka  densamma,  hvilka  Radloff  i  sin  Be- 
skrifnmg  öfifer  Aland  och  andra  efter  honom  uppräknat.  Det 
första,  Bom  af  honom  anförea»  är  af  L.  Hallborjg^  i  desa  DU- 
sertaHo  Academica  de  Alandia  1730,  hvilken  antager  att  komm- 
gen  är  Olof  den  helige  och  att  omskriften  nrsprangligen  best^tt 
af  8,  k.  munkstyl,  men  i  nägon  omgravering  af  sigillet  bokstftf- 
verna  blifvit  atbytta  mot  vanliga  latinBka  och  ordet  Staozarsmo 
derrid  felaktigt  anbragts  i  stället  för  det  föratvarande  Sota- 
skärs  nnk.  Deasa  ord  skulle  hafva  afseende  pk  den  seger,  Olof 
den  helige  vann  öfver  vikingen  Sote  vid  Sota&kär,  hvilket  Hall- 
borg  fbrklarar  vara  detsamma  som  Sottnnga.  En  annan  ftr  gif- 
ven  af  Temström  äf^enledes  i  en  diBpntation  de  Alandia  mans 
baiHci  Insula  1739,  enligt  hviiken  den  Olof»  sigillet  förest&ller, 
skall  hafva  värit  Bt&thällare  öfver  Aland  och  ägare  af  Tasarby, 
det  nnvarande  kronofogdeboatäUet  pä  Äland,  af  hvilket  namn 
sUedes  Staozarsmo  akalle  ntgöra  en  korrumperad  läaart.  Den 
tredje  nttolknmgen  förekommer  i  Dan.  Backmans  DissertaHo 
striciuras  criticas  in  Hisioriam  Alandiae  maris  baltid  instdae 
conänens,  1792,  hvamti  Hallborgs  fdrklaring  i  hufv^daaken 
gillaa,  men  det  nrsprungliga  ordet  ansea  hafva  värit  Sotaskär  swio. 
Härvid  synes  man  sedän  hafra  lätit  saken  bero.  Anledningen 
tili  fr&gans  hänskjutande  tili  Vetenskaps-Akademien  i  Petersburg 
lärer  värit  en  af  prosten  d:r  Knorring  för  statsr&det  v.  Baer 
yttrad  förmodan,  att  det  omtvistade  ordet  möjligen  knnde  vara 
af  ryskt  nrsprang,  sä  vida  stafvelsen  zar  deri  förekommer,  och 
zarstvio  mfthända  nAgon  misskrifning  i  stäUet  för  zarstrvo  eller 
zarsime.  Alla  dessa  hypotheser  hafva  dock  ingen  annan  grund 
än  ett  godtyckligt  uttolkande  af  omskriften. 

Att  likväl  denna  häntyder  pä  Olof  den  helige  och  att 
sjelfva  figaren  i  sigillet  föreställer  detta  helgon  är  ganska  sanno- 
Ukt  deraf,  att  dylika  sigiller  med  nämnde  konnngs  bild  finnas 
äfren  annorstädes  i  Sverige  begagnade  s&som  of&ciela.  De  i 
Dahlbergs  Svecia  antiqua  et  hodiema  aftecknade  stadsvapen 
förete  tvenne  exempel  härä.  Sä  väl  staden  ThorshäUas  som 
ataden  Norrkdpinga  vapen  äro  alldeles  öfverensatämmande  med 
det  Aländaka  häradssigillets  figar.  I  den  Iiii  detta  planchverk 
förlidet  kt  utkomna  beskrifning  förekomma  om  dessa  vapen  tvenne 


15 

koru  notiser,  hvilka  äfren  i  afseende  k  det  i  frAga  varande 
tfena  tili  ledning.  Om  Norrköping  heter  det  nemligen  Bid.  122 
«Staden  har  i  äldre  tider  baft  tvenoe  vapen,  nemligen  ett  krönt 
N  med  en  bila,  och  det  andra  S:t  Olofa  bild  med  krona,  riks- 
iple  och  jxa.  Det  sednare  har  bibehäiiit  sig  som  siffiil  iiii  vara 
Hder\  1  beBkriihingen  öfVer  ThorsbäUa  sägea  sid.  61:  ^Dess 
Tapen  ftr  Sit  Olofs  gUles  sigill,  hTamti  konung  Olof  finnes  af- 
bildad  med  rikagloben  ocb  en  bila*^.  Detta  slags  vapen  eller 
sigill  tillbdrde  siledes  egentligen  S:t  Olofsgillena,  och  att  det 
Norrkdpingska  stadssigillet  ftf^en  Mn  början  värit  ett  dylikt 
giiles  sigiU  ftr  ganska  troligt,  i  aynnerhet  som  S:t  Olof  derstft- 
des  TV  Btorkyrkans  skyddshelgon.  Och  i  sammanhang  hftrmed 
torde  den  slntsats  vara  ganska  tillätlig,  att  ÄlandB  häradarfttta 
sigiO  ifven  nraprangligen  tillhört  ett  S:t  Olofsgille,  eller  ftr  gjordt 
efter  ett  sldant  giiles  sigill.  Huruvida  ett  dylikt  gille  ftf^en  exi- 
stent  p&  Äland,  nödgas  jag  lemna  tili  fornforskares  efterspaning 
—  en  antydning  tili  nägot  sädant  knnde  möjligen  anses  gifven 
i  det  fynd  af  biacteater  med  ofvannflmnde  gillevapen,  som  för 
oinkring  20  ftr  tillbaka  gjordes  i  minema  af  S:t  Olofs  kapell 
vid  Lembdte  by  i  Lemland.  Mftnne  ej  dessa  knnde  vara  nftgot 
slagB  tecken  (tesserae)  f9r  gillebrödema,  eller  ock  vara  ämnade 
äU  Bigiller  att  ftstas  vid  gillets  bref? 

Men  om  man  ock  sftlunda  kan  framBtftUa  en  temmeligen 
siimolik  gisaning  om  nftmnde  sigills  urspmng,  möta  osa  det  oak- 
tadt  nftstan  odf^ervinneliga  fivftrigheter  vid  nttydningen  af  om- 
skriften.  Nftntan  alla,  som  skrifnt  om  densamma.  hafva  förklarat 
den  vara  kormmperad.  Det  borde  dock  vara  en  möjlighet  att 
ntforeka  nftr  ocb  hnm  en  aftdan  kormption  för  sig  gfttt.  Nftgot 
aftryck  af  bftradsrftttaai^llet,  i  ett  eller  annat  hftnseende  olika 
de  nnvarande,  finnes  troligen  icke  p&  Aland  i  behftU.  Hen  i 
STenska  riksarkivet  finnas  enligt  nppgifter  i  de  af  Arvidsson 
ntgifha  IfandHngar  HU  upplysnmg  af  Fmlands  häfder  flere  offi- 
ciela  haadlingar  för  Abind  med  vidf^tstade  vfll  bibehftllnaBi^Uer, 
aQt  ifrftn  ftr  1428,  ehnru  visserligen  ordalydelsen  i  dessa  dokn- 
menter  icke  vid  banden  gif^er,  hnmvida  det  ^ncigle^,  som 
«ItndzinB  domare**  bftngt  vid  desamma,  värit  rftttens  ofSciela  eller 
baos  enBkilda  sigill.     Att  Met  beklagligtvis  merendels  värit  det 


16 

Bednare,  kan  man  dock  nästaD  med  sAkerhet  slata  af  Brefret 
N:o  92  i  II  delen  af  nftmnde  Handlmgar,  hvarest  det  heter: 
^Thil  tessins  breflf^  mere  wi8so  och  höghre  forwaringh  tha  baf- 
wom  wij  betz  oppa  eth  Batth  landz  thing  landzena  Jncighle  ath 
h»Dgia  fore  thetta  breff  Oc  til  withni8byrdh  hafifwom  wj  bedz 
velborena  manz  Jncighle  symon  kömingh  foghath  oppa  CastaU 
bolm  oppa  Aerlix  manz  wegna  Hannia  Kröppeiin  Och  niclis 
domare  j  Alandh  ath  hsengia  fore  thetta  breflf  met  warom 
eghnom  Jncighlom  Som  scriffaat  ser  oppa  Castalholm  Anoo  Do- 
niini M:o  GD:o  XXXVIII^  etc.,  hvari  ^landzens  Jncighle^  och  do- 
marens  omnHmnas  säsom  skilda.  Men  jost  häraf  ser  man  att,  ett 
slikt  nlandzena  Jncighle^  ätminstone  redan  är  1438  fnnnitB,  och 
mähända  är  nägot  af  de  ^fem  väl  bibehälina  sigUl^,  hvilka  en- 
ligt  nt^fvarens  anteckning  finnas  qvar  under  dokumentet,  ett 
aftryck  deraf.  I  alla  händelser  torde  en  granskning  af  B'^len 
nnder  dessa  Aländaka  dokomenter  gif^a  den  aäkraste  nppiysning 
i  denna  frAga. 

Det  kunde  viBserligen  tyekas  vara  rädligast  att  vftnta  pi 
reaultatet  af  en  sadan  granskning,  förr  än  man  gifrer  sig  nt  pii 
ett  försök  tili  tolkning  af  de  pä  det  nu  existerande  sigillet  be- 
fintliga  ^mystiska  ord^,  sAsom  en  nyare  författare  kallar  desamma 
Men  jag  fruktar  storligen  att  denna  väntan  intet  b&tar,  ellermed 
andra  ord  att  omskriften  p&  det  gamla  sigillet  icke  bar  nAgot 
gemensamt  med  den  pA  det  nnvarande,  och  att  endast  likheten 
af  den  i  det  fdrra  graverade  S:t  Olofs-figaren  gif^t  anledning 
tili  det  nu  begagnades  f^rfHrdigande  efter  ett  fSr  Alandheltoch 
hAUet  främmande  sigill,  nrsprungligen  tillbörande  ett  Olofsgillei 
Sverige,  hvarvid  ftfven  omskriften  blifvit  öf^erflyttad,  men  med 
modema  bokstAfver  och  modifierad  i  enlighet  med  gravörens  el- 
ler  nAgon  annan  kopierares  innanlflsningsfdrmAga.  Den  enda 
utYftg  tiU  desB  dechiffirering,  som  sAlnnda  torde  AterstA,  är  att 
förestftlla  sig  dess  utseende  med  de  i  medeltiden  begagnade 
smftrre  bokstäfver,  och  sA  rida  abbreviationer  i  denna  ofta  före- 
komma,  Ura  flf^en  sAdana  här  kunna  fA  antagas.  Sjeifea  skrif- 
ten  lyder;  sAsom  redan  of^an  angafs:  s:  bbah:  olawb:  de:  stao- 
ZABSWio.  I  händelse  bokstafVen  s  verkligen  fAr  anses  begynna 
omskriften,    och  denna,  att  dömma  af  det  fö^jande  ordet  ii£ati, 


17 

Inrilket  icke  synes  vara  nXgot  tvifvel  underkastadt,  är  latinsk, 
si  kan  den  väl  ej  betyda  nägot  annat  än  SigiUum.  M&hända 
knnde  doek  denna  bokataf  föraa  tili  inskriftens  slut.  Är  vidare 
ordet  BEATi  rfttt  läat,  kan  det  f&yande  icke  vara  olaw8,  utan 
lolate  beta  olaui.  Bokstafven  w,  som  visserligen  i  bandskrifna 
dokamenter  frän  15 -de  aekiet  användes  för  att  beteckna  vokalen 
D,  förekommer  icke  i  den  prftntade  eller  textade  atilen,  utan 
i  at&liet  för  v  i  början  af  stafvelaer  u^hvilken  bokataf  jemtedet 
Itfdyande  i  vid  tranacription  lätt  blifvit  förvandlad  tili  w.  Bok- 
atafven  s  mäste  derfbre  hänföras  tili  följande  ord.  Den  närmast 
atiende  bokstafven  kan  i  aädant  fall  icke  hafva  värit  d,  utan 
troligen  det  dermed  snarlikna  o,  äfvensom  den  derpä  fö^ande 
icke  B,  ntan  c.  Tager  man  dertill  Annu  den  nännaate  bokstaf- 
ven By  erhilles  80C:8,  en  icke  orimlig  abbreviation  af  socielas 
elier  sodetaHs.  Om  detta  sigill  nrsprungUgen  tillhörtn^gotOlofs- 
gille  miate  nddvändigt  ordet  framfi^r  eller  effcer  orden  becUi 
oiam  nttrycka  detta  begrepp.  Nägon  bestämd  latinsk  benämning 
för  gille  synes  ej  bafva  värit  aUmänt  antagen,  emedan  man  fin- 
ner  det  &tergifvet  än  med  commumitas,  än  med  convivium,  än 
med  coHeffium.  M^nne  icke  äfven  societas  kannat  af  nägot  gille 
aovändaa?  Är  denna  gissning  antaglig,  8&  mäste  de  fö^ande  bok- 
sttfvema  nttrycka  orten.  S:t  Olofsgillen  fonnos  pä  mänga  orter 
i  Sver^e,  sä  väl  i  städer  som  pä  landet.  Wieselgren  nppräk- 
nar  aädana  i  Stockholm,  Thorshälla,  Linköping,  Frötuna  i  Ros- 
lagen,  iVingäker  i  Södermanland.  Men  dermed  är  antalet  af 
deaaa  gillen  säkerligen  icke  uttömdt.  Det  torde  derföre  visser- 
ligen vara  en  mycket  vägad  konjektur  att  anse  det  äterstäende 
TAOZAB8Wio  utgöra  ett  rädbräkadt  eller  missknfvet  namnpäjnst 
mk  af  ofvannppräknade  orter.  Likväl  mä  den  vägas.  Den  för- 
sta  Btöteatenen,  bokstafven  z,  är  lätt  undviken,  ty  en  af  de  ka- 
rakterer,  som  i  medeltiden  begagnades  för  \judet  r  (t),  är  verk- 
ligen  aä  likt  ett  z»  att  en  ovan  läsai-e  icke  kan  taga  det  för  an- 
aaL  Dei  dnbbla  w  kan  äfven  lätt  förklaras  hafva  nppkommit 
af  ill.  Dä  jpide  vi  taobabsilijo.  Vore  nu  det  första  a  ett  otyd- 
^  gnver&dt  eller  svärläst  h  och  den  sista  bokstafven  o  läst  i 
stiUet  för  JS^  sii  hftd^  man  thohabsillib.  Staden  Thorshäila,  der 
bevigligen  ett  S-t  Olofsgille  fnnnits,  hvilket  sigill  sedermera  blif- 


18 

vit  Btodsvapen,  hette  mrspruDgligen  Thorshargr,  men  dettanamn  i 
fSrvandlades  BDoAningom  tili  ThoretUlia,  Thareshälla  och  Thors- 
häila.  Manne  det  B&ledes  vore  aUdeles  orimligt  att  anse  ifräga- 
varande  sigill  ntgöra  en  kopia  af  nämnde  stads  sigiil  och  om- 
Bkriftens  arBprungliga  lydolse  vara:  S.  beati  Olaui  soäetaHs  \ 
thorarsillie  eUer  BecUi  Olavi  socieias  ihorarsiiliens?  Denn»  för- 
modan  grondar  sig  nn  visBerligen  p4  en  mängd  mer  eller  min- 
dre  godtyckliga  antaganden,  men  kan  dock  mdjligen  utvisa  nn- 
gefllrUga  hället,  ät  hvilket  forBkningania  böra  rigtas,  i  händetse 
nägon  anser  det  löna  mddan  att  anstftlla  n&gra  dylika. 

Tillägg. 

Nägon  tid  efter  det  ofvanst&ende  fSndk  tili  ntrednisg  af 
rätta  meningen  med  och  anledningen  tili  den  hittiUa  oförklarliga 
omBkriften  omkiing  Älands  domBago-Bigill  blifvit  framatälldt,  bar 
Doktor  K.  A.  Bomansson  b&  väl'  1  ett  inför  Bocieteten  hiilet 
mondtligt  föredrag»  Bom  i  en  akademisk  afhandling  ^Om  llands 
fornminnen''  (d.  19  Maj  1858)  npplyBt  att  vid  af  honom  an- 
Bt&Uda  forskningar  b&de  i  Bvenska  likBarkivet  och  i  Finland» 
senatBarkiv  det  äldBta  s.  k.  ^landzenB  insegel^»  Bom  är  vidfo- 
gadt  brefvet  af  d.  11  Maj  1538,  befiinnitB  föreatftUa  Olof  den 
helige  med  omskrift  8.  Terb.  Alandie.  et.  sci.  Olavi.  Reois- 
men  att  deremot  ifrin  är  1609  tili  1632  förekommer  nnder 
äländaka  handlingar  ett  8&dant  med  omBkrift  i  munkstilB  versa- 
ler  lydande: 

:  BOHTI :  OLÄ WS:D(B   STÄ027TQS :  WI( 

hYarefter  iMn  och  med  är  1633  det  nnvarande  sigillet  med  la- 
tinska  bokatäfver  och  ordet  STAOZAfi8Wio,  tydligen  nppkommit 
genom  oriktig  läsning  af  Stamar8wic,  blifvit  begagnadt.  M 
faller  BäledeB  af  sig  sjelft,  att  p&  Bkrifarten  8TAOZAbswio  ingen 
tttläggning  kan  byggas  och  att  hypothesen  om  Thorshäila  Olofs- 
gillcB  Bigill  ohjelpligen  ramlat.  Men  min  mening  har  dock  i  det 
hela  vnnnit  stöd  i  desaa  forskningar,  ehnm  de  ingalunda  ännu 
gifvit  nilgot  slutresultat.  Ty  om  det  ock  är  afgjordt,  att  om- 
akriften  icke  är  den  nrsprangliga  fÖr  Alands  sigill,  och  saken 
säledes  i  detta  hänseende  för  oss  förlorat  i  intresse,  sä  är  den 
pä  det  äldre  (1609—1632)  ännu  en  olöst  gäta.     Samma  an- 


19 

fflärkning  om  omöjligheten  af  sammansUiliimgen  Beati  Olaws 
i  eo  latinBk  inskription,  som  gjordes  i  afseende  k  det  nyare, 
giller  äfren  här.  Samma  dfirertygelse  angäende  korruption 
(ehnni  ej  si  l&ngt  kommen)  af  des  ursproDgliga  omskriftra, 
miste  derföre  ftfven  här  nppstä.  Svärligen  lär  det  kanna  nekas, 
att  liidarten  S.  Beati  Olaui  har  för  sig  den  enda  sannolikheten 
och  tili  följe  deraf  den  nännaste  bokstafven  s  milste  föras  tili 
följande  ord»  eller  ock  utgöra  blotta  initialbokstafven  tili  ett 
aiiBkildt.  I  förra  händelsen  kan  de  icke  fblja  omedelbart  pä 
detta  s,  hvarföre  jag  fortfarande  sknlle  viya  läaa  soc:  helat  man 
▼et  att  i  munkstilen  d  och  o  samt  e  och  c  mycket  likna  hvar- 
andia.  I  sednare  fallet  ftr  de  icke  omöjligt,  men  gifver  ej  nä- 
gon  ritt  planaibel  mening,  ty  betydelsen  t  kan  väl  knappaat 
tilldelaB  denna  preposition.  Ej  heller  kan  inskriften  innebftra 
att  sakg  Oio  f  värit  hemma  ifr&n  den  angiina  orten.  Antager 
man  na  vidare  att  en  bokataf  (eller  möjligen  flere)  äro  bort- 
lemnade  eller  otydliga,  lA  är  späret  i  det  nflrmaste  borttappadt. 
Snpplerar  man  äfven,  slisom  Hrr  Styffe  och  Bomansson  vilja, 
ett  o,  b4  uppBtÄr  dock  den  svärighet»  att  ostamabs:  wic:  icke 
är  Osthammar,  ntan  tvenne  akilda  ord.  Att  staden  Östhammar 
nigonain  sknlle  egt  namnet  Osthanunarswic  är  ocksä  icke  af 
dess  historia,  som  sträcker  sig  tili  är  1365  och  längre  tillbaka, 
kändt.  Ett  annat  nppslag  vore  att  med  ihägkommande  af  om- 
skriftens  latinska  spräk  tolka  wic:  med  hy  (vicos).  Äfven  kan 
det  i  8TAMABS  förekommande  R  med  förutsättande  af  tecknin- 
gens  fnllkomliga  aecnratess  Kka  väl  läsas  som  N.  Dessa  giss- 
ningar  gifva  dock  icke  heller  nägon  ledning  för  närmare  utred- 
ning.  Alit  nog,  vi  hafva  härigenom  icke  vunnit  annat  än  en 
bekiäftelse  pä  den  uttalade  förmodan,  att  ifrägakomne  sigill  är 
afkopieradt  ifrän  ett  äldre  S:t  Olofsgilles  och  att  inskriften  der- 
vid  biifvit  kormmperad  tili  den  grad ,  att  nftgon  tolkning  deraf, 
tttan  närmare  kännedom  af  dessa  gillens  historia,  knappast  är 
^jlig. 


20 


Ett  minnesmärke  af  Peter  den  Store.  —  Af  K.  A. 
B0MAN88ON. 

(Heddeladt  d.  26  Okt.  1857). 


CFA 


H^L 


Detta  verkligen  praktfalla  minnoBmirke  i  sten  af  RyssIandB 
genialiske  Tsar  Peter  dbn  Stobb  förefinnes  ä  narra  stranden 
af  Ledskärs  klippö»  i  Lemlands  Bockens  Bydvestra  skärg&rd,  i 
ett  sl&tt,  mot  den  n&gra  famnar  nedanf5r  belftgna  sjOn  slattande 
gristensberg.  Bokstäf^erna  G.  P.  A.  betyda  Czab  Peteb  Ale- 
X£JEWiT8CH,  men  hvad  den  onder  konet  befintliga  inskriften  be- 
träffar,   b&  mfate  här  den  mellersta  bokBtaf^en  9  vara  en  fel- 


21 

^Ug  inhuggning  i  Btftllet  för  det  latin&ka  Y  eller  det  ryskä  U 
oeh  det  hela  ailedes  bilda  ordet  Jtl  eller  Jul.  Denna  förmodan» 
hvilken  hr  professor  Akiander  jemvil  uttalat,  bekräftaiS  kraftigt 
af  historiens  iotyg:  att  Tsar  Peter  under  det  närvarande  stora 
sordiflka  kriget,  hvars  Bista  period  1714 — 1721  sammaofaller 
med  den  i  Alands  historie  oförgätliga  »Flykten^  den  5  Julii 
med  sin  flotta  ejelf  ankommit  tili  Lemlands  skftrgärd.  Utan  tvif- 
vel  har  ban  JQBt  vid  samina  tid,  under  sin  personliga  ledning^ 
Bisom  traditionen  förmiller,  Iitit  inbngga  detta  stdtliga  minnes- 
fflirke  efter  sin  vistelse  p&  stftllet.  Jörovum  och  Anärtas-korsel 
inom  irtalet  äro  pä  det  ntmärktaste  sätt  atförda  i  npphdjdt  ar- 
bete.  BokstafVema  äro  närä  1  tom  djnpt  inhnggna  i  berget, 
med  en  omsorg,  som  yisar  att  man  bärvid,  likasom  vid  hela 
arbetet  öfVerhufvud ,  begagnat  ordentllga  verktyg  af  jem.  Denna 
ovanliga  inhuggning  har  af  ingen  härintills  blifvit  omnftmnd, 
ehom  den  ligger  alldeles  invid  allmftnna  segelleden  mellau  Fin- 
land och  Sverige. 


\ 


22 


Strängaste  köiden  i  Finland.  —  Af  F.  J.  Rabbe. 

(Meddeladt  d.  26  Okt.  1857.) 

I  Finska  Ef&merider  pagg.  9  och  93  laser  man,  att  den 
5   Jan.    1759   i  TorneA  värit  eD  ovanligt  akarp  köld,  nemligen 
—  89<»;   pä  förra  atäUet  st&r  likväl  genom  tryckfel  —  49<^. 
DetBamma  nppgifves  äfv^en  i  Nordens  Sifukdams-ffistoria  af  Il- 
moni  d:dje  delen  pag.  233.    Dä  jag  icke  kunde  erinra  mig  att 
hafva  sett  en  8&  hög  kOldgrad  Bom  —  89^  GelsinB  nägorannor- 
BtAdes  angif^en,   och  f5rty  siUedeB  den  Btrftngaste  köiden  «kiille 
vara  antecknad  för  den  finska  orten  TomeÄ,  fÖrefÖU  mig  denn» 
uppgift  n&got  ovanlig.  HftrtiU  kom  att  jag  den  3 — 5  Jan.  1834 
pA  en  resa  genom  Kemi,  Rovaniemi  och  Kemiträsk  socknar  var 
utsatt  för  en  i  tre  dygn  uthällande  ovanligt  skarp  kOld,  Baono- 
likt  tili  nigra  och  40^  Oelsina,  emedan  man  i  Ule&borg  iinder 
samma  tid   antecknade   köiden  tili  —  38^.     Sjelf  hade  jag  icke 
nägon  thermometer  med  mig,  men  pä  tillfrigan  om  man  k  orten 
nägonsin  haft  starkare  köld,  svarades  mig  af  äldre  personer  bland 
allmogen,   att  kallare  än  det  kallaste  kan  det  ju  ej  vara.    Att 
nu   antaga  möjligheten  af  en  köldgrad  dubbelt  högre,  eller  om 
man  sä  viii  lägre,   än  den  upplefvade,  fÖU  mig  sv&rt,  och  jag 
önskade  derfbre  hafva  reda  pä  saken. 

Anteckningen  i  EfHmeriderne  samt  i  Nordens  SjokdomB- 
historia  är  tagen  ur  en  af  Kronobefallningsmannen  i  Lappmar- 
ken  Ekonomie  Direktören  Andebs  Hellant  tili  Svenska  Veten- 
skaps- Akademien  i  Stockholm  insänd  uppsats  med  titel:  An- 
märkningar  om  en  hcH  ovanlig  köld  %  Tomeä,  intagen  i  Aka- 
demiens  Handlingar  4:e  häftet  1759.  Uppsatsen  iir  dock  skrifven 
den  6  Jan,  1160  eller  dagen  efter  dÄ  den  ovanligt  skarpa  köi- 
den inträfifade,  hvilket  sälunda  akulle  skett,  icke  är  1759  utan 
Ar  1760.     Denna  nppsats  lyder  som  följer: 

^Den  22  sistlidne  December  (1759)  var  köiden  hari  Torneä 
s4  stark,  att  thermometem  föU  tili  44  grader  undcr  fryspunk- 
ten.     Den    26  Dee.  kl.    8   om   morgonen   var  köiden  äter  lika 


23 

akurp.  Men  i  g&r,  som  var  den  5  Januari  (1760),  om  morgo- 
Den  föU  svenBka  thermometern  tili  45  grader,  som  svarar  mot 
36  pi  Reaunrars. 

SIdan  var  kdlden  mbst  hela  dagen  tili  kl.  5  e.  m.,  di 
den  begynte  sätta  tili  med  än  större  alivare.  Ibland  6  qvick- 
ttlfrers  thermometrar  och  en  af  BpiiitoBTini,  som  voro  graderade 
tili  50  eller  60  grader  ander  fryspunkten,  böjjade  den  ena  ef- 
ter  den  andra  krypa  in  i  kolaa.  Tili  ali  lycka  voro  2:neafdein 
delte  tili  nog  miLnga  och  den  ena  tili  120  grader  nnder  frys- 
pnokten.  Köiden  tilltog  mer  och  mer  tili  kl.  10  Va  om  aftonen, 
di  den  sonkit  tili  89  grader  efter  Celsii  eller  dea  allmflnt  hftr  i 
Sverige  bmkliga  graderingen ,  som  svarar  mot  71  grader  pä  Reau- 
mnn.    Efter  kl.  11  begynte  köiden  redan  gifva  sig. 

I  dag,  som  ftr  den  6  Jan.  1760»  hafva  thermomctrame 
innn  stitt  minst  hela  dagen  tili  42  Celsii  eller  34  Beaumurs 
grader. 

Baromet^n  var  nnder  köiden  25,75  tnm  hög.  Det  bläste 
hdt  sakta  nordvest  (rättadt  tili  nordost)  väder,  som  kunde  mär-- 
kw  af  den  ^ocka  röken  ntur  alla  skorstenar,  som  di  rökte,  ora 
nigonsin  annars. 

Hygrometrame  viste  att  Inften  var  ganska  torr,  som  den 
ock  värit  hela  den  förflntna  vackra  och  snölösa  hösten  i  Tomei. 

Den  förskrftckliga  köiden  var  hflr  si  mycket  mera  ovanlig 
som  sedän  &r  1737,  ifrän  hvilken  tid  dagliga  meteorologiska  ob- 
servationer  här  äro  gjorda,  svenska  thermometern  sftllan  g&tt 
mer  in  38  eller  40  grader  nnder  fryspunkten,  icke  heller  i  Jok- 
kaajärvi  eller  Utsjoki,  som  ligga  si  lingt  norr  om  Tornei,  in- 
emot  Nordcap. 

Ar  1787  den  6  Jan.  fonno  de  franske  herrar  mathematici 
fieamnais  thermometer  nedstiga  tili  37  grader,  som  äro  46  sven- 
ska; ligre  faar  han  sedän  ingen  ging  värit,  förrin  nn. 

£n  si  gmfvelig  köld,  som  den  vi  utstodoinatt,  ftraldrig, 
si  vida  jag  vet,  observerad.  Dock  gick  den  ej  lingt  derifrin, 
som  ir  1735  den  16  Jan.  biiMt  observerad  i  Jeniseisk  i  Sibe- 
nen,  som  dock  ligger  en  grad  sydligare  ftn  Stockholm,  der 
BeanfflofB  thermometer  &lUt  tili  70  grader,  sisom  hr  De  L*Isle 
beriittar  i  K.  Franaka  Vetenskaps-Akademiens  handlingar  för  ir 


24 

1749  pag.  14.    Jag  har  sjelf  verkligen  dragit  den  i  tvifvelsmäl, 
men  emot  min  fönnodan  f&tt  pröfv^a  en  dylik. 

Jag  knnde  under  den  skarpaste  köiden  ej  afhUla  mig  att 
n&gra  gÄnger  i  timmen  gä  ut  för  att  se  p&  thermometem,  och 
hoppaa  ej  deraf  fä  nägon  olftgenhet,  har  ej  heiler  ännn  hört,  att 
nägon  annan  deraf  tagit  skada"*. 

Sä  lyder  na  uppsataen.  Redaktionen  af  Svenska  Akademiens 
Handlingar  vidfogade  tili  densamma  följande  tillftgg: 

^Här  i  Stockholm  var  köiden  den  22  Dee.  (1759)  aUenast 
5  grader  med  NV.  Den  26  Dee.  10  grader  med  SO.  Den  5 
Jan.  (1760)  om  aitonen  23  grader.  Den  6  om  morgonen  24,5. 
Den  7  om  morgonen  29  grader,  som  svarar  mot  23  pi  Beau- 
murs  thermometer:  och  var  denna  den  kallaste  dag  hAr  värit 
sedän  den  21  Febr.  1751.  Dessa  senare  dagar  var  här  ntotan 
ingen  bUst**. 

Och  1  Vet.-Akad.  dagbok  heter  det,  att  herrar  Leche  och 
Kabn  i  Äbo  den  25  Dee.  1759  observerat  36^  nnder  fryspank- 
ten,  och  den  7  Jan.  1760  — 37^  och  88^;  men  i  Lovisa  har 
köiden  samma  dag  värit  ännn  skarpare,  nemligen  hela  40^,  sl- 
som  herr  Röngsen  gifvit  tiilkänna. 

Emellertid  fick  Hellant  tillftlle  att  tili  aina  anmärkningar 
afgifva  ytterligare  förklaring,  dä  den  23  i  samma  m&nad  (Jan. 
1760)  köiden  &ter  skärpte  tili.  Han  befann  sig  d&  i  Sombio  i 
Kemi  Lappmark  midt  emellan  Utsjoki  och  Tome&  och  observe- 
rade  med  en  qvicksilfversthermometer,  som  var  delad  i  150 
grader  nnder  noUpunkten.  Sinä  anteckningar  härom  inaftnde  han 
sisom  ledamot  af  Svenska  Vetenskaps-Akademien  flfven  nn  dit, 
och  i  4:de  hftftet  af  Handlingame  för  kr  1760  offentliggjordes 
dessa  nnder  titel:  Om  den  sednare  ovanliga  köiden  i  Tameä 
och  Lappmarken,  som  mföU  den  23  Jan.  och  fö^ande  dagar 
är  1760.  I  denna  nppsats  ing&  anmärkningar,  som  röra  äfven 
observationen  i  Tomeä  den  5  Jan.  och  närmare  redogöra,  hnru 
med  observerandet  dä  tillgick.    Hans  egna  ord  lyda  sälnnda: 

«Under  den  sista  starka  köiden  i  Tomeä  den  5  Jännäri 
märkte  jag  att  qmcksUfret  var  ovanligen  qvickt  att  stiga:  när 
man  med  hara  handen  eller  Ijnset  kom  pä  3  eller  4  tum  närä 
kulan  sprang  det  i  hast  npp  2  eller  3  grader,  sä  att  man  hade 


l 


25 

srirt  att  noga  se  dess  rätta  stAlle  i  köiden.  Jag  miate  med 
en  cirkelspets  eller  pennknifBadd  teckna  pimkten  pA  längre  h&ll, 
iBoan  jag  ftck  sätta  Ijnset»  handen  eller  ansigtet  8&  nftra  tili 
themMHnetern,  att  jag  knnde  se  delningen  af  numrorne  pÄ  eka* 
Un,  men  det  besynnerligaste  af  alit  var  det,  som  hände  kl.  10V« 
i  starkaate  köiden  i  TorneA.  Dä  jag  med  pennknifsudden  märkte 
pnnkten  pä  thermometenkalan  oeh  kom  med  handen  och  Ijnset 
ninnare  knlan,  i  det  thermometern  togs  in  inom  fönstret,  ntan 
att  likySl  vidrdra  kolan,  Ml  qvicksilfret  förat  i  haat  3  eller  4 
grader  under  pennknifsndden,  som  höllä  stilla  mot  knlan,  men 
sprang  i  lika  haat  upp  igen  7  eller  8  grader  öf^er  pennknifa*- 
odden,  8&  att  jag  hade  störata  svärighet  att  f&  rfttt  p&  thermo- 
metons  rätta  atftnd  i  ajelf^a  fria  köiden**. 

Ockaä  var  den  sednare  antecknade  köiden  den  28  Jan. 
1760  icke  sÄ  Ug  Bom  den  förra.  Under  förmiddagen  anteck- 
nade Hellant  i  Sombio  köiden  tili  — 51Vs  grader.  P&  efter- 
middagen  reate  han  ännn  ly^  avenak  mii  normt  tili  Nelaeilloalak 
nybygge,  der  han  vid  midnatten  obaerverade  att  thermometern 
di  Tar  under  70  grader.  Om  han  gick  än  längre  aenare  in  pä 
natten  knnde  han  ej  sftga,  ty  d&  slöta  med  obaerverandet. 

Enligt  obaerrationer  aanuna  dag  i  Tome&,  Utajoki  och 
JnkkaajArei  antecknades  der  köiden  silnnda.  I  Tome&  fr&n  kl. 
7  om  morgonen  tili  midnatten  föll  thermometern  frän  42^4  ^^^ 
der  tin  69;  aedan  blef  den  under  natten  ej  observerad.  I  Uts- 
joki, der  obaervationeme  gjordea  med  en  qvicksilfversthermo- 
meter  delad  i  62  grader  nnder  noll,  var  qvickailfret  helt  och 
hlUet  inne  i  knlan  den  23,  25  och  26  Jan.,  sA  att  köldens 
styika  der  ej  knnde  nogare  ntaättas.  I  Jnkkasjärvi  gick  köi- 
den den  2B  Jan.  ^'  iängre  än  tili  51 V^  grader  under  frys- 
pnnkten. 

För  osa,  som  haiVa  oas  bekant,  att  qvicksilfret  antager 
fast  form  redan  vid  40  graders  köld,  förekommer  det  eget  att 
Hellant  begagnat  qvicksilfverthermometrar  graderade  ända  tili  150 
grader  nnder  nollpnnkten,  och  att  Svenska  Vetenakaps- Akade- 
mien vid  offentliggörandet  af  hans  anteckningar  om  dessa  ovan- 
tiga  köldgrader  ieke  npplyst  om  rätta  förhällandet.  Men  saken 
blir  klar,  om  man  erinrar  sig  att  vid  den  tid,  dä  dessa  anteck- 


2« 

ningar  gjordee»  man  ännu  icke  hade  Big  bekant  att  qvicksUfret 
knnde  antaga  fast  form,  hvarföre  man  ock  äk  vid  gradenodet 
af  thermometrar  Iät  aamma  grader,  aom  utsattea  melian  kok- 
punkten  och  fryspunkten,  iöpa  äfVen  nnder  den  aednare  inds 
tiU  150,  troligen  i  förmodan  att  köiden  icke  akulle  g&  Ugre. 
Ang&ende  tiden  för  npptftekten  af  qvickailfrets  öf^ergiag  i  fast  | 
form  vid  lägre  köldgrader  meddela  vi  derföre  här  nr  GthUrs  1 
physikaHsches  Wärterbt4eh  fö\jande  anteckningar  härom.  i 

^Föret  i  medlet  af  1700-taIet  öfvertygades  man  derom,  alt  , 
qvickailfret  konde  frysa»  d.  v.  s.  hade  en  fryspnnkt.  DittiUs  ' 
gällde  det  för  en  flytande  metall.  Omelin  var  den  förate,  8om  I 
är   1734   i  Jeniaeiak  sAg  Bin  qyickailfverthermometer  ^anka  tiU  I 

—  120<>  FahrenheitB  =  — 84,44  CelaiuB,  dä  qvickailftet  vnnnit  I 
faBt  form.     Trogen  den   sata  att  detaamma  icke  knnde  antaga  i 
fast   form,   trodde   faan   att  det  verkligen  visade  en  8&  enorm  , 
köldgrad,    och   di   vid  repeterade  observationer   han  fann  ati 
qvickailfret  verkligen   stod  stiila  vid  denna  köldgrad,  hilrledde 
han   detta  af  den  tillfolandning  af  ättika  med  hvilken  detsamma 
hade  blifvit  renadt.   £tt  steg  Iflngre  kom  finAUN.  Bom  först  be- 
Btyrkte  att  qvickflilfret  kunde  frysa.     Han  insänkte  nemligen  en 
qvicksilfverthermometer  den   14   Dee.    1759   i  en  blandning  af 
Bnö  och   rykande  salpetersyra  och  aig  den  ajnnka  tili  — 352^ 
F.  =  —  213,33  C,  dä  han  fömam  desa  öfverg&ng  i  faat  form. 
Den   25  i  samma  mäoad  fömyade  han  försdket  med  aamma  re- 
suitat.     Nu  Bönderslog  han  kulan  och  fann  qvickailfret  derinne 
bestä  af  en  metall,  Bom  Iät  hamra  aig,  hade  en  dof  klang  ocb 
var   oelastisk.    Nu  bOrja  physlkeme  forska  efter  den  köldgrad, 
dä  qvickflilfret  öfvergick  i  fast  form.     Den  11  Jan.  1774  vars- 
nade  Blumenbach,  att  qvickailfret  stelnadeien  blandning  af  snö 
och  aahniak,  deri  en  spirituBthermometer  visade  —  10^  F.  eller 

—  23,33  C.  Detta  befanns  dock  sedermera  n&got  afvika  frän 
det  rätta  förhällandet.  £mellertid  hade  Vetenskaps-Societetea  i 
London  gifvit  Guvemören  Hutchins  i  Albany-Fort  vid  Hudsons 
bay  i  uppdrag  att  vid  den  stränga  köiden  derstädes  auBtäUa  för- 
Bök  med  qvicksilfrets  fryBpunkt,  och  han  fann  i  Jan.  och  Febr. 
1775,  att  qvickailfret  verkligen  tvenne  ginger  stelnade  tili  fast 
form.     RiCKER   i   Rotterdam  förde  i  Jan.  1776  vid  en  köldgrad 


27 

af  — 17^  C.  thennometern  in  i  en  afkylande  blandning,  och 
«ig  qyickBilfiret  h&ronder  sjnnka  tiU  —  70^.  Utan  tvifvel  var 
det  d&  redan  froset,  dock  trodde  haa  sig  ee  endast  dess  yta 
stehiad  iSSi  amalgama.  Vid  samma  tid  förnyade  Fotberqill  detta 
försök  vid  en  lufttempentar  af  — 13^  C.  och  öfVertygades  derom 
M  qviekailfret  verkligen  hade  stelfrnsit 

Alla  desfta  f5rsök  gjordes  med  qvicksilfverttermometrar 
for  att  bestämma  denna  metalls  fryspnnkt,  ntan  att  man  hade 
afteende  derä,  att  detta  blef  omöjligt  genom  metaliens  atarka 
Mmmandragning,  och  hlraf  blef  följden  att  man  fastställde  desa 
frysponkt  tOi  —  352^  F.  enligt  BrannB  fönök.  Det  rar  der- 
före  ett  förnnftigt  rftd,  som  Cavendish  oeh  Black  na  gaf ,  nemll- 
gen  att  silnka  en  spiritnBthennometer  i  fritt  qvicksiifver,  det 
man  toinade  Ilta  fiyBa  och  s&landa  f&  reda  p&  dees  fryspankt 
Deasa  försök  gjordes  af  Hntchine  i  Albany-Fort  &r  1781,  oeh 
hirigenom  atreddes,  att  denna  fryspankt  ieke  knnde  ligga  lägre 
Id  — 39^»5  C.  och  att  de  anmärkta  högre  graderne  miete  be- 
tnktas  slaom  foljder  af  metaliens  sammandragning.  Dock  re- 
daa  tidigare  kan  man  anse  detta  fdrhUlande  utredt,  alldenstund 
Pallas  i  Krasnojarsk  i  Sibirien  den  6  Dee.  1772  säg  vid  na- 
tulig  köld  qvicksilfret  icke  allenast  i  thermometern  utan  ock  i 
ett  dppet  kärl  stelna  tili  fast  metall,  oeh  aär  nn  vid  en  nord- 
vestvmd  köiden  slog  sig,  visade  thermometern  —  43^,33  C.  Äf- 
Ten  laTMAiy  a&g  i  Sibirien  qvicksilfret  stelna  vid  en  natnrlig 
kdtd,  derefter  Ectlxb  och  Kraft  i  Petersburg  anstäUde  ytter- 
mera  fttrsök  härmed,  och  kommo  tili  den  slntsats  att  qvicksilf- 
ret fryser,  sl  fort  temperatnren  sjunker  nnder  —  37^,5  C.  Yi- 
dare  faam  Gitthbie,  att  det  ingalanda  är  si  svärt  att  vid  sträng 
yttre  kdld  fä  qvicksilfret  att  frysa  och  att  denna  metall  dervid 
fcnnde  vara  allddes  ren,  hvilket  man  hittills  dervid  betviflat. 
Di  sedermera  genom  WALKia8  blandningar  af  snö  med  salmiak 
oeh  syror  man  lärde  sig  att  Ivägabringa  en  stai^ore  kdld,  blef 
qvieksilfretB  (^erg&ng  genom  kdld  tili  fast  form  nigot  icke  ovan- 
ligt.  Med  stdd  af  hArigenom  vnnnen  erfarenhet  antar  man  nu 
qviekailfrets  fryspankt  tili  39^  O.,  dock  fann  Pouillbt  genom 
cm  thermomagnetiska  apparat  densamma  vid  —  40^,d  C,  hvil- 
ket Ifven  torde  vara  det  rftttare.  Ross,  som  i  polarhafvet  hade 


28 

tillfälle  att  göra  föraök  med  qvicksilfret  vid  Iftgre  grader  af  den 
naturliga  köiden,  l&t  detsamma  fryBa  i  trädkärl  och  (ann  att 
det  tidigare  fröB,  dÄ  samma  massa  oftare  härtill  användes.  Nytt 
qvicksilfver  stelnade  vid  —  39^  C,  men  det,  som  oftare  fätt 
stelna,  vid  —  85^  O.  p&  en  spirituBthennometer. 

Angäende  fbr  öfrigt  de  för  TorneA  stad  pä  1700-talet 
antecknade  lägsta  köldgrader,  fl&rekommer  härom  i  HOlphsbs  be- 
skrifhing  öfver  denna  stad  är  1797  fSljande: 

^Utom  hvad  i  WeBterbotten8  samlingar  (pagg.  72,  114  och 
223)  ir  nimndt  om  vintrar  i  orten,  m&  tiUUggas:  aitstarkaste 
köiden  i  Torned  värit  ir  1769  den  1  Pebr,  d&  thermometeni 
sftnkt  sig  tm  60  grader.  (Inrikes  Tidning  1769  Nro  16).  ki 
1758  den  22  Dee.  f5U  den  tiU  44  oeh  1759  den  5  Jan.  tiU45 
grader  nnder  fryspnnkten.  (A.  Hellants  anmärkningar  i  K- 
Vet-Akad.  Handl.  1759  pag.  314).  Att  den  är  1751  den  8 
Febr.  g&tt  liU  34  grader  (Lärda  Tidn.  1752  N:o  35)  ansigs 
ovanligt,  men  ieke  fdr  den  strftngaste  köld,  säsom  nppg^f^  ^ 
Stockbolms-Posten  1783  N:o  198  och  Oötheborgs  AUehanda 
1791  N:o  80.  Ar  1782  den  17  Dee.  skall  thermometem  säokt 
Big  tili  42  grader.     Likas&  &r  1788  tili  42  grader"". 

Hftrvid  är  att  anmärka,  att  Hfilphers  nnder  äberopandeaf 
Hellants  samma  anmArkningar,  dem  vi  hflr  ofvan  citerat,  an- 
gifver  kOldgraden  fdr  den  22  Dee.  1758  (ftfven  orätt  i  BtftUet 
fbr  1759)  tili  rigtigt  44  grader,  men  hvad  ligBta  gradtalet  för 
den  5  Jan.  1759  (rätteligen  1760)  beträffar,  nppger  detsamma 
tili  endast  45  grader.  Frägas  nn,  hvarifrän  fick  Hfllphers  hög- 
sta  köldens  gradtal  tili  45  (köiden  om  morgonen),  i  stftllet  för 
89  (köiden  om  aitonen),  sAsom  Hellants  anmärkningar  tydeli- 
gen  npptaga  högsta  köiden.  M&nne  äfven  han  misstAnkte  hftr- 
vid nAgot  misstag.  Eget  ftr  det  dessntom,  att  äfven  Hfllphers 
Bilväl  som  Ilmoni  i  Nordens  Sjukdomshistoria  l&tit  af  irtalet  1759 
pä  Akademiens  Handlingar,  hvamnder  anmlrkningame  Aro  io- 
förda,  förleda  sig  att  uppgifva  Hellants  observationer  gjorda 
Aren  1758  och  1759,  i  stiillet  fbr  faen  1759  och  1760. 

AngAende  värmen  i  TomeA  nnder  olika  Arstider  har  J- 
ÖFVEBBOM  nti  Svenska  Vet.-Akad.  Handl.  är  1817  meddelat  re- 
Bultatet  af  elfvaäriga  observationer  anställda  af  Hellant  pä  1700- 


29 

talet.     MedelTärmen  för  iret  blir  enligt   desBa   än  -|-  1,0   och 
in  —  0,3. 


Tillä^g    tili   föregäende    uppsats. 

ProfesBor  D:r  Carl  Tbafvenfelt  har  i  Svenska  Läkare-Säll- 
skapets  Handlingar,  l;sta  bandet  1813  infört  en  nppsats:  ^Om 
nyttan  och  nödvändigheten  af  medicinska  topografiska  beakrif- 
nmgar  dfVer  Sverige,  och  af  obaervationer  p&  väderieken  och 
de»  inflytande  p&  helaan^,  deri  han  angäende  den  observerade 
köiden  i  Torneä  &ren  1759  och  1760  anför  följande: 

^Att   man  observerat  kOlden  den  22  Dee.  1759  i  Torneä 

44  grader,   i   Stockholm   5   grader;  den  5  Jan.  1760  i  Torneil 

45  grader,  i  Stockholm  23  grader;  den  6  Jan.  samma  &r  i  Tor- 
nei  42  grader,  i  Stockholm  24  grader,  anföres  för  jemförelsens 
sknll,  ehnra  nnmera,  sedän  man  f&tt  begrepp  om  kroppars  olika 
f^ihlllande  i  fast  och  flytande  tillst&nd,  hvarje  observation  p& 
qvieksilfverthermometer  af  38  och  p&  spiritosthermometem  af 
42  grader  och  deröfver  nnder  fryspunkten,  icke  mera  kan  an* 
aea  vara  physiskt  sann,  emedan  vid  dessa  grader  vanligen  qvick- 
Bilfret  och  spiritos  stelna^. 

I  Finak  National-Kalender  1840,  Stockholm  1839,  före- 
kommer  äfven  „0m  den  starka  köiden  i  Finland  1760'',  hem- 
tadt  nr  Svenska  Vet.-Akad.  Handl.  för  är  1761  följande: 

^De  kallaste  vintrar  man  i  Finland  vet  omtala,  voro  de 
iren  1709  och  1760.  Under  den  sednare  var  tili  och  med  köi- 
den atarkare  ftn  nnder  den  förra,  ehum  icke  si  ih&llande.  Re- 
dan  i  medlet  af  Dee.  1759  hade  den  i  Abo  hunnit  en  styrka 
af  omkiing  12  ä  13  grader  under  fryspunkten;  steg  den  23  kl. 
5  f.  m.  tili  28  grader,  men  slog  slg  redan  samma  dag,  sä  att 
den  kl.  11  pä  aftonen  ej  var  mer  än  4  grader;  tog  sA  iter 
vpp  «g  tili  den  25,  dä  den  kl.  11  p&  aftonen  hunnit  en  höjd 
«f  36  grader.  Derefter  aftog  den  under  de  följande  dagame 
iuda  tili  irets  slut,  men  började  i  de  första  dagame  af  Jan. 
1760  iUer  tilltaga  fr&n  8  grader  den  1  Jan.  ända  tili  34  gra- 
d»  den  6  kl.  8  f.  m.;  höll  sig  hela  denna  dagen  öfver  30  gra- 
^  och  steg   den  fö^ande  dagen  kl.  V26  f.  m.  tili  38  grader. 


30 

den  Btarkaste  kylä  man  vet  nigonsin  bafva  egt  rum  i  Abo. 
Samma  dag  pä  aftonen  föil  emellertid  köiden  tili  24  grader,  var 
den  8  icke  mer  än  12  och  den  10  endast  6  grader;  men  bör- 
jade  äter  Btiga,  sä  alt  den  hann  en  höjd  af  26  grader  den  11; 
föll  den  12,  18  och  14,  men  Bteg  den  15  Ater  tili  23  grader 
och  den  19  kl.  10  pÄ  aftonen  ända  tili  29  grader;  var  sä  de 
följande  dagame  i  starkt  fallande,  men  nädde  den  23  kl.  10  e. 
m.  &ter  en  höjd  af  32  grader.  Derefter  var  den  onder  det  äter- 
stäende  af  vintem  mindre  ovanlig. 

Flere  menniskor  blefvo  nnder  denna  fÖrfHrliga  vinter  deU 
ihjälfrusne»  dels  Ula  skadade  af  köiden.  Äfven  foglame  fonnos 
tili  Stora  skoekar  förfrnana  i  skogame  eller  sökte  ain  tillflykt  i 
Btädema,  der  de  flocktals  inflögo  i  hnsen  och  Iftto  utan  Bvirig- 
het  taga  sig^. 


31 


Bo  af  SidenBvansen  (Bombycilla  garrula)  funnet 
i  Finland.  —  Af  A.  E.  Nylander. 

(Meddeladt  d.  5  Okt.  1857.) 

Ända  tili   vären   1856  hafva  SideDBvanBens  bon  värit  ali- 

deles  okftnds,   ehuni   denna  fogel»  isynnerhet  om  höaten  i  stor 

ymiiigliet  ftrekommer  nti  alla  delar  af  Finland  och  man  äfven 

p4  Bftnkilda   orter  inom  landet  observerat  den  ockfiiL  om  som- 

maren  samt  tili   och  med  ungar  blifVit  slgntna  i  trakterna  af 

Kaopio.     Genom  trägna  och  fleräriga  efterletningar  lyckades  det 

iodtligen  en  engelsman ,  herr  John  Woll£y  att  i  nejden  af  Kyrö 

by  Tid  Ounasjoki  i  KittiUl  Lappmark  upptäcka  denna  fogels  bo 

och  ftgg.  Sedermera  hafva  äfven  dylika  pä  samma  trakter  denna 

vir  blifvit  tagna.    I  medlet  af  Juni  mänad  detta  kr  har  lappen 

Pehr  Kyrö   ocksi  pÄ  Ajaa  holme  i   Bottniska  viken  vid  Kemi 

elfft  ntlopp  fnnnit  bo  med  ^%  af  Sidensvansen.    Denna  sednare 

fyndort  tyckes  antyda  att  SidenBvansen  häckar  p&  mycket  olik- 

artade  lokaler  och  derföre  äfven  ätminstone  i  mellersta  Finland. 

Enligt   de   npplysningar  jag  värit  i  tilUällle  att   erhälla, 

^1^^^  denna  fogel,  Korvarastas  af  nybyggarene  i  Lappmar- 

ken   benämnd»    sitt  bo  i  öde  skogstrakter  med  grof  skog,  helat 

ati  5 — 6  famnar  höga  tallar,  men  äfven  nigongäng  nti  björkar 

och  granar.     Boet  befinner  sig  en  famn  frän  trädtoppen  fUstadt 

ttdt  p&  nigon  gren  och  är  hopflätadt  af  lafvar  (Evemia  ochro- 

leuca  och  E.  jvbata  samt  Usnea  barbaia);  inuti  är  det  fordradt 

Md  fina  hdsträn  och  nägra  Qädrar.     Äggen  äro  5  tili  antalet» 

britgrönaktiga  med  mindre  svarta  fläckar  och  likna  nigot  dem 

>if  bofinken»  men  Btdrre.     I  böijan  af  Jnni  m&nad  tyckes  häck- 

UBgBtiden  infalla  och  fulla  antalet  ägg»  nemligen  5,  vara  lagda 

i  medJet  af  minadeD. 


32 


Förteckning  öfver  däggdjur  och  foglar,  hvarmed  K. 
A.  Universitetets  Zoologiska  Musenm  sednast 
blifvit  riktadt.  —  Af  A.  Nordmann, 

(Meddeladt  d.  18  Maj  1857.) 

Däggande  djur.  En  stor  Warglo,  FeHs  Lynx,  i  vinter- 
drägt  Mn  Pyttis  af  prosten  Cbeheb. 

En  gamma!  Utter,  Lutra  vvUgaris,  frän  Mickelskär. 

En  nng  ntmärkt  vacker  Or^käl,  HaUchoerus  grypus ,  med 
fäld  ullklädnad.  Ehnru  Orfakälen  naatan  aldrig  förekommer 
inom  inre  Bkärgixden,  har  detta  exemplar  blifvit  dödadt  nftra 
Syeaborg. 

En  Bvart  varietet  af  ringlad  skftl,  I^oca  aneUata  Nilss. 
fr&n  Ladoga,  uppköpt  af  Prof.  Nordmann  under  resa  tili  Kare- 
Ien  1856. 

En  Eorsräf ,  Canis  vuipes  cruciatus^  fr&n  Fagtrvik  af  Med. 
Licent.  Pippinckkjöld. 

En  Filfras,  Gulo  boreaiis,  frän  Lappmarken. 

SnUnthus  betuimus  frän  Tammerfors,  af  afl.  D:r  Lundahl. 

Numera  saknas  bland  finBka  Mammalier  pä  Zoologiska 
Musenm  tvä  Spec.  af  mindre  gnagare,  nigra  Vespertilioner, 
jemte  ett  godt  exemplar  af  Bftfvem,  hvilken  torde  förekomma  i 
Kuolajärvi. 

Foglar.  Fctlco  peregrmus  frin  Yläne  Nyg&rd  af  d:r  F. 
Sahlbebo. 

Emberiza  nisHca  Pall.,  en  hanne^  skjuten  i  Jnli  1856  pä 
gränsen  af  ryskä  Karelen  af  Stud.  Abthdr  Nordmann. 

Coccotkrausies  vtiigariSy  en  hanne,  skjuten  af  denBamma 
d.  11  Maj  1857  i  Botaniska  trädg&rden. 

Sylvia  h^olais,  en  hanne,  skjuten  af  densamme  i  JuH 
1857,  likaledes  i  Botaniska  tr&dgixden. 

Sylvia  phiiomela^  skjuten  af  densamme  vid  Helsingfors  d. 
19  Maj  1856. 

Tringa  aipina,  en  hanne  i  vackraste  värdrägt,  skjuten  af 
densamme  d.  16  Maj  1857  i  Sibbo  skärgärd. 


33 

Larus  tridcu^iyhis,  för  för&ta  g&ngen  i  södra  Finland, 
skjnten  af  densanuna  d.  30  Maj  1857  vid  Enskär. 

Stema  Jdnmdo,  ung  varietet  eller  kanske  ett  nytt  species» 
akjaten  af  densamma  i  Augnsti  1856  p&  Ule&träsket  i  Paldamo 
Boeken. 

Somateria  speciabiäs,  en  hanne,  nppköpt  och  skjnten  om 
Tiren  1857  vid  Enakär. 


34 


Arsberättelse  afgifv^en  pä  ärs-  och  högtidsdagen  den 
29  April  1859. 

Det  i  dag  tilländagäende  tjagtmdeförsta  äret  af  Flneka 
VetenskapB-SocietetenB  verksamhet  har  icke  värit  utm&rkt  ge- 
nom  nägra  större  förändringar  inom  Societetens  personal.  Kort 
före  senaste  ärsdag  —  den  14  April  —  invalde  Societeten  tili 
ledamot  i  dess  naturalhistoriska  sektion  profeBsoren  i  accouche- 
mentsvetenskapen  och  barnsjnkdomarneB  klinik^filosofiemagisterD, 
doktor  Erik  Alexander  Ingman  och  koii;  efter  samma  ärsdag 
—  den  14  Maj  —  dnkade  han  under  {5r  ett  svärt  och  l^g- 
varigt  invärtes  lidande.  Dä  professoren  Ingman  inkallades  tili 
ledamot  i  denna  Societet,  befann  han  sig  redan  pä  dddsbädden 
och  hans  invä\|ande  sknlle  ej  haft  nägot  ändamil,  om  icke  So- 
cieteten för  att  nttrycka  sin  aktning  f5r  hans  gmndliga  och 
mängsidiga  lärdom,  hans  allvariiga  forskningsnit  och  hans  ädelt 
fosteriändska  sinne  önskat  införlifva  den  döende  mannens  namn 
med  sinä  minnen.  Finska  läkaresamfundet  föriorade  i  honom 
en  af  sinä  grundligast  bildade  och  skickligaste  medlemmar;  den 
nnga  finska  litteraturen,  som  räknade  Ingman  bland  sinä  lyck- 
ligaste  bearbetare,  saknar  i  honom  en  lika  human  som  nitisk 
sakfDrare;  den  akademiska  katedern,  som  vid  det  finska  Uni- 
versitetet  s&  ofta  blif\rit  i  förtid  plundrad  pä  sinä  utmärktaste 
prydnader,  gick  äter  genom  Ingmans  fränfäUe  miste  om  enman, 
som  var  fuUt  värdig  och  vuxen  att  bekläda  en  lärareplats,  hvar- 
tili  han  genom  omfattande  studier  och  vidsträckta  vetenskapUga 
resor  utbildat  sig  samt  genom  sjelfständiga  forskningar  banat 
sig  vägen.  Dä  det  här  icke  kan  blifva  frÄga  om  att  lemna  en 
fullstftndig  teckning  af  Ingmans  lefiiad  och  vetenskapliga  verk- 
samhet,  hade  det  värit  önskligt  att  Atminatone  kunna  hänvisa 


35 

tili  n2gon  sadan  af  sakkunnig  person  uppsatt  biografi;  men  Ing- 
rnans  ständsbrdder  hafva  ännu  ej  visat  honom  denna  sista  tjenst 
att  för  fosterland  ocli  efterverld  framstäUa  hans  bild,  som  dock 
i  si  mänga  afseenden  förtjenar  ihägkommas.  Hans  personalier 
och  yttre  lefnadsomständigheter  finnas  intagna  i  det  den  3  Maj 
1858  efter  hans  tili  professor  vid  kejserliga  Alexanders-Univer- 
sitetet  skedda  ntnämnlng  utfärdade  program. 

Under  ärets  lopp  hai*  Societeten  värit  1  tillfälle  att  invälja 
blott  en  ny  ledamot,  i  det  professoren  i  matematiken  vid  kej- 
serliga Alexanders-Uuiversitetet,  filosofiemagistem ,  doktor  Lo- 
jassz  Leonard  Lindelöf  medelst  den  4  dennes  anstäldt  vai 
kallat»  att  intaga  ett  rnm  inom  matematico-fysiska  sektion. 

Finska  Vetenskaps-Societeten  räknar  för  det  n&rvarande 
15  heders-  och  31  ordinarie-ledamöter,  af  de  sistnämnde  8  i 
matematisk-fysiska,  9  i  naturalhistoriska  och  14  i  historisk-filo- 
logiska  sektion.  Af  de  ordinarie  ledamöterne  hafva  10  s&som 
icke  bosatte  i  Helsingfors  eller  af  annan  anledning  föga  eller 
alldeles  icke  i  Societetens  förhandlingar  deltagit. 

Ordfi^randeskapet  bar  under  irets  lopp  innehafts  af  pro- 
fessoren Ctgn^cs;  tili  viceordförande  ntsägs  omedelbart  efter 
senaste  iredag  bergskondnktören  Holmberg. 

Societeten  har  under  ifrägavarande  period  haft  9  samman- 
triden,  dervid  bland  annat  följande  38  vetenskapliga  meddelan- 
den  förekonunit: 

Vid  Ärssammanträdet  den  29  April  sistl.  &r  höll  professo- 
ren CygnaBUB  ett  föredrag  öfver  skalden  Jakob  Frebe,  ang&- 
ende  hvars  dunkla  lefoadsöden  det  lyckats  talaren  att  insamla 
flere  upplysande  nya  fakta.  Professoren  von  Willebrand  ta- 
lade  om  den  medicinska  virkan  af  Secale  comntnm  (mjöldry- 
gan),  hvilket  fdredrag  blifvit  tryckt  i  den  med  denna  afhand- 
ling  p&började  6:te  tomen  af  Societetens  akter. 

Vid  sammanträdet  den  27  sistl.  September  meddelade  pro- 
feisoren  CygnsBus  ett  ntdrag  nr  rMsprotokolIet  för  den  3  Au- 
gnsti  1742,  inneh&llande  ett  i  anledning  af  krigshändelsema 
1741  med  kapten  baron  Armfelt  anstäldt  förhör  inför  rädet  i 
Stockholm.  Konduktören  Holmberg  förevisade  afteckningar  af 
fiiifika  fomlemningar  1  trakten  af  Aho,   af  hvilka  större  delen 


36 

ansetts   vara    celtiska  grafvar,   hvaraf  äiVen  i  närheten  af  Hel- 
singfors qvarlefvor  torde  förekomma. 

Fr&a  f.  d.  studeranden  D.  E.  D.  Europseus  npplftstes  en 
skrifvelse  med  anhillan,  det  Societeten  pä  sin  bekostnad  ville 
läta  trycka  en  af  Europaeus  efter  den  s.  k.  Ijudmetoden  utar- 
betad  abcbok  för  döfstumma,  hvilket  förslag  Societeten  dock  ej 
säg  sig  i  tillfUUe  att  kanna  antaga. 

Den  18  Oktober  föreläste  statsrädet  Nordmann  en  skrif- 
velse, dat.  Simonstown  (närä  Capstadt)  den  24  Mars  1858, 
frän  dess  son  f.  d.  studeranden  A.  Nordmann,  hvilken  redogur 
för  ätskilliga  natoralhistoriska  observationer  under  resan  tili 
nämnda  ort.  Statsr&det  talade  vidare  om  en  nyligen  i  England 
gjord  uppfinning  att  medelst  fotografi  af  särskilda  föremiU  taga 
tili  den  grad  förminskade  bUder,  att  de  blott  genom  stark  for- 
storing  knnna  tydligt  varseblifvas ;  nilgra  sÄdana  mikroskopieka 
fotografier  förevisades.  Statsrädet  Nordenskiöld  förelade  So- 
cieteten n&gra  jemföraude  grafiska  teckningar  af  vattenytans  och 
barometems  höjning  och  sänkning  i  Östersjön.  Statsrädet  före- 
läste vidare  en  skrifvelse  frän  dess  son,  d:r  A.  Nordenskiöld, 
stadd  pä  äterresan  fr&n  dess  tili  Spetsbergen  företagna  veten- 
skapliga  exkursion.  Professor  Nylander  förevisade  nägra  för- 
sök  att  grafiskt  äskädliggöra  vissa  förhäUanden  beträffiinde  la- 
vemas  geografiska  ntbredning. 

Den  22  November  förevisade  och  beskref  statsrädet  Nord- 
mann en  tili  slägtet  ffalionema  hörande  glaspolyp  frän  Jap^ 
och  framlade  derefter  ätskiUiga  prof  af  ntmärkta  petrifikater 
förekommande  vid  Sohlenhofen  i  Bayem  i  den  derstädes  npP' 
trädande  litografskiffem.  —  Hans  excellens  generalguvernören 
grefve  Berg,  som  bivistade  detta  sammanträde,  omtalade  ett 
besök,  som  han  haft  lyckan  att  göra  i  säUskap  med  kejsar 
Alexander  I  vid  saltgmfvoma  i  Orenbnrgska  guveraementet:  det 
derstädes  förekommande  bergsaltets  renhet,  lättheten  att  tili- 
godogöra  det  —  hvilket  sker  förmedelst  saltblockens  utsägning 
—  grufvans  praktfulU  ntseende,  dä  de  glänsande  saltvÄggarne 
belysas  af  solsträlame,  skildrades  af  H.  E.  i  ett  utförligt  före- 
drag.  Professoren  Cygnieus  redogjorde  för  innebället  af  en  ntaf 
framl.    grefve   Ehrensvärd    uppsatt    försvarsplan    af   Sveaborgs 


37 

fastaiDg  och  Finland,  hviiket  dokument  blifvit  funnet  bland  de 
GnstavianBka  pappren  i  Upsala. 

Den  20  Deeember  höll  profesBoren  Bonsdorff  ett  före- 
dng,  hviiket  under  titei:  Försök  att  bestftmma  langornas  vital- 
kapacitet  vld  olika  stadier  af  Inngsot  och  att  med  tillhjelp  af 
spirometern  diagnosticera  denna  sjukdom»  i  akterna  kommer  att 
inforas.  Vidare  meddelade  professoren  Bonsdorff  innehiilet  af 
eD  uppeats,  hvari  han  söker  ädagalftgga,  det  professor  Nilssons 
antagande,  att  Dalripan  (Lagopus  subalpina)  tvä  gänger  om 
Iret  fUler  klor,  icke  är  gmndadt  i  verkligheten.  —  Professoren 
Moberg  beskref  inrättningen  af  s.  k.  portativa  solur  med  an- 
ledning  af  ett  dylikt,  pä  en  gammal  svensk  kopparpenning  an- 
bragt  or,  hviiket  anträffats  i  Universitets  myntsamling,  samt 
meddelade  tili  pnblicering  i  de  af  Societeten  utgifna  ^Bidragen** 
atskilliga,  Ir  1853  med  tillhjelp  af  barometem  anställda  höjd- 
mitningar  i  norra  delen  af  Aland. 

Yid  sammankomsten  den  10  Jännäri  omtalade  statsrMet 
Nordenskidld,  det  hans  son  professor  A.  Nordenskiöld  päträffat 
eo  ny  fyndort  för  tantalit,  nemligen  Rosendal  i  Kimito  socken, 
derifrin  qvartz  tages  tili  bottenhällar  för  vällugnama  vid  Björk- 
boda.  —  Statsridet  meddelade  derjemte  nägra  anmärkningar  rö- 
nade  vattnets  och  barometems  fallande  och  stigande  vid  Stock- 
holm och  Helsingfors;  pä  hvardera  orten  är  ett  stigande  i  det 
fsa  afseende  itföljdt  af  ett  fallande  i  det  andra.  Barometems 
osciliationer  öfverenss tamma  pä  begge  st&llena  bättre  sinemellan 
in  vattnets,  hvilka  dock  äfvenledes  komma  närmare  tili  hvar- 
andra  än  vattnets  och  barometems  jemförda  med  hvaran,  den 
seoares  rörelser  tagne  omvftndt  —  förhillanden,  som  genom  en 
grafisk  tabell  lakAdliggjc^des.  —  Undertecknad  förevisade  en 
ifrin  Berlin  hitsänd  eldqväfningsapparat,  hvilken  bestär  i  en 
taaten,  mindre  pappdosa,  innehäUande  en  blandning  af  svafvel 
oeh  salpeter,  som  med  en  vid  dosan  ftstad  lunta  antändes  och 
vid  förbrtnningen  ntvecklar  svafvelsyrlighet,  hvilken  med  stor 
biftighet  nr  dosan  atströmmar  och  siäcker  brinnande  kroppar; 
dock  torde  af  dess  verksamket  inga  synnerllga  resultater  vara 
itt  förvänta,  di  m&ngden  af  det  eldsläckande  ämnet,  om  det 
^kail   ffiotsvara    todamälet,    m&te   stä  i   direkt   förhällaDde  tili 


38 

eldens   styrka   och    atbredning.     Att  hftmma  en   eldsvida  med 
detta  preparat  torde  knappt  kunna  komma  i  frÄga. 

Den   7   Februari  föredrog  professoren  von  Willebrand  en 
af  Ollibb   gjord  npptäckt  rörande  Bättet  att  fönnedelst  trans- 
plantation   af  benhinnan  efter  behag  kunna  frambringa  benväflB- 
bildning  i  olika  partier  af  en  lefvande  djurkropp,  en  upptäckt, 
8om  mäate  vara  egnad  att  gifva  kirnrgemeB  operationer  en  snart 
Bagdt  obegränsad  ntsträckning.  —  ProfeSBor  Moberg  talade  om 
planimetriska  instmmenter  oeh  ft^rcvisade  en  härstädes  förfärdi- 
gad  modifikation  af  AmsI/ERs  planimeter,  kombinerad  medWAL- 
LACEB  eidograf.     Herr  Holmberg  förevisade  den  första  artificielt 
framkläckta  fisk  i  Finland  —  en  Bikunge  frän  fiskodlingBinrätt- 
ningen  k  Stockfors  vid  Kymmene.  —  Professoren   Lönnrot  an- 
mälte  tili  intagning  i  aktema  ett  pä  tyska  f5rfattadt  lexikaliskt 
arbete   med  titel:  ^NordtschudiBche  ^^örter",  hvartill  materialet 
blifvit  insamladt  af  professoren  Lönnrot  och    magister  Ahlqvist. 
—  Statsrädet  Nordmann  föredrog  Atskilliga  skrifvelser  af  veten- 
Bkapligt  innehäU,  hvamr  bland  annat  inhemtades,  att  de  af  lek- 
toren,    magister   M.   Gadd  i  nordligaste  delen  af  Lappland  in- 
samlade   mikrolepidoptera   blifvit  bestämda  af  professoren  Zel- 
ler   i    Ologau,   som  1   den   af  29    species  best&ende    samlingen 
funnit  n&gra  nya  arter;  —  att  statsrMets  Bon,  f.  d.  studcran- 
den  A.  Nordmann  lyckligen  anländt  tili  Amurlandet  och  beredde 
Big  att  i  v&r  ddtaga  i  en  expedition  längs  floden  Usuri  i  Mand- 
Bchnriet,    en   trakt,    hvilken   aldrig  blifvit  besökt  af  naturalie- 
samlare,  men  som  i  sinä  naturalhistoriska  förhällanden  f5retedde 
m&nga  märkvärdiga  egenheter. 

Vid  sammanträdet  den  7  Mars  meddelade  professoren  Bons- 
dorff en  f5r  akteme  tillämnad  underSökning,  huruvida  för  för- 
klaringen  af  det  stilleständ  i  hjertats  rhytmiska  sammandragning 
och  tarmkanalens  peristaltiska  rörelser,  som  Weber  och  Pflil- 
ger  visat  förekomma  vid  retning  af  nervus  vagus  och  splanch- 
nicus,  erfordras  antagande  af  s.  k.  hämmande  fibrer  i  de  nftmnde 
nervema.  —  Professoren  Moberg  förevisade  en  ny  konstruktion 
af  en  Bjelfregistrerande  termometer,  baserad  pä  en  zink-  och 
glasst&ngs  lineära  utvidgning  och  sammandragning  vid  temperatur- 
förändring.    Beskrifoing  öfver  instrumcntet  kommer  att  i  akteina 


39 

meddebB.  Kanslir&det  Lagus  aninftlde  tili  inftrande  i  ^Bidra- 
gen**  en  afhandling,  innehiUande  en  kiitisk  granskning  öfver 
ite^lUga  tili  finska  spräket  gjorda  öfVersättningar  af  lagcodices 
ocb  andra  öf^erhetliga  f5rfattningar.  Professoren  af  Brnn^r 
/^rdftate  en  Btörre  afhandling,  hvilken  p&  latinska  spriket  kom- 
mer  att  i  aktema  införas  med  titel:  De  libris  apaä  Graecos 
et  Romanos  usitcUis  quaesHones  duae.  —  Af  pereoner  utom  So- 
cieteten  hade  följande  handskrifna  arbeten  blifvit  inlemnade:  af 
fräerre  magister  E.  Hisinger:  Öfv^ersigt  af  Finlands  hittiUs 
kända  Orthopterer  jemte  kortare  beskrifningar.  hvilken  i  Bidra- 
gen  kommer  att  offentliggöras ;  Geometridae,  Grambidae  et  Py- 
rallidae  Fannae  fennicae  scripsit  J.  M.  af  Tengström  och  An- 
mlUkningar  och  tillägg  tili  Finlands  smäfjärilsfauna  af  densamme, 
hTilka  uppsatser  komma  att  ingä  i  Notiserna  ur  sällskapets  pro 
Ikona  et  flora  fennica  förhandlingar,  samt  Anmärkningar  cm 
atrdmmame  i  Östersjön  af  A.  Stjemcrentz,  hraröfver  fysisk- 
matematiska  sektionens  ntiätande  införvftntas.  — Dessntom  hade 
ofVerstelöjtnant  Stjemcreutz  inlemnat  grafiska  kartor  ntvisande 
bajometer-  och  vattenstindet  samt  vindames  riktning  Tid  Hel- 
singfors nnder  loppet  af  §lt  1858. 

Den   4  innevarande  mänad  fi^reläste  professoren  CygnsQUS 

OI   af  general  Sandels    under  den  6  Okt.  1808  frän  Palois  tiU 

dlT.   öfverstelöjtnant  Conradi    afl£ten   skrifvelse,    fonnen  jemte 

en   mängd  andra  anmärkningsvärda  handlingar  i  framl.  lands- 

hdfdlngen    Conradis    korrespondens ,    som   i    original   tili   prof. 

Cygnaei  päögande  blifvit  öfverlemnad.  —  k  professor  Lindelöb 

Tignar  anm&ldes  tili  intagning  i  aktema  en  nppsats  med  titel:  DSter- 

mmation  anaiytique  de  la  forme  des  ondes  lummeuses  ilementai- 

res,  —  Professoren  Nylander  anmälde  tili  intagning  i  det  nnder 

tiyckning  varande  häftet  af  sällskapets  pro  fauna  et  flora  fen* 

nica  Notiser   en  uppsats  med  titel:  Analyses  mycologicae.  — 

Professoren  Moberg  anmälde  sig  hafva  genamgätt  de  tili  hans 

granskning  lemnade  vattenhöjdsobservationema  för   förlidet   är 

oeb   funnit  dem   ordentligt  gjorda  och  antecknade.     Hufvudre- 

Boltatema  af  desamma  kunna  inhemtAS  af  följande  tabellariska 

dfrerajgt  af  vattenstindens  medelhöjd  för  de  särskilda  mänadema 

iher  eller  imder  det  ärliga  medeltalet  för  hvarje  ort: 


40 


ItbliK- 

IncSiM. 

Ingfhi- 

LfFertl. 

UU.     1 

UusUr, 

fon. 

sud. 

Jan. 

+    8,1 

+    8,3 

+  .  8.1 

+    8.3 

+    8,2 

— 

Febr. 

-     1,5 

-    0,6 

-    1,5 

—   0,6 

—    0.8 

— 

Hara 

—    1,3 

-    1,5 

—    2.2 

—    2,2 

—    1.5 

— 

April 

+    4,8 

+    4,6 

+    3,9 

+    2,7 

+    2,2 

— 

H^ 

—    1.8 

—    1.2 

-    2.5 

—    2,4 

—    2.4 

-   1,2 

Juni 

-    5,1 

—    4,9 

—    8.1 

—    6,0 

—    5,6 

-  5,7 

jBli 

—   0,8 

—    0.1 

+    0,8 

+    0.2 

+    0.3 

+    0,8 

Aug. 

—    4,7 

—    4.0 

—    4,0 

—    3,7 

-    4.1 

-    3.5 

Sept. 

—  0,15 

—  0,22 

—  0,12 

—  0,23 

—  0.15 

+  1,48 

Okt. 

+    4,8 

+    2.7 

+    4.5 

+    5,4 

+    5,7 

+    7.1 

Nov. 

+    1,7 

+    2,2 

+    1,0 

+     1.1 

+    .0.5 

+    0,6 

Dee. 

—    4,1 

—    5,4 

-    3,2 

—    2,6 

—    2.5 

— 

Medelst&ndet  för  hela  iret  var  betydligt  högre  än  det  för 
föregl^nde,  dock  olika  pft  skilda  Btällen.  Tili  n&gon  del  btn 
detta  härrdra  deraf,  att  nnder  kr  1858  obsenrationerna  fort- 
gingo  nnder  hela  Aret  ooh  derföre  vintemB  höga  vattenstibid  tili- 
lika  ingick  i  beräkningen.  Dock  gifva  observationema  i  Hei- 
singforfl,  der  de  redan  hela  &ret  1857  anstflUdeB,  en  skibad  af 
5,3  dec.tnm,  hvarmed  vattenhdjden  för  Aret  1858  öfverskjut^r 
den  för  &r  1857.  —  Prosten  Fellman  i  Lappajärri  hade  in- 
Bändt  nägra  efter  k.  hnsh&UningBBftllBkapetB  korrespondenterB 
observationer  gjorda  anteckningar  öfVer  medeliBloBBnlngs-  och 
islUggningBtiden  i  Atskilliga  vattendrag  inom  Finland;  arbetet 
skulle  nnderkastaa  vederbörlig  granskning. 

SocietetenB  bemödanden  att  insamla  materialier  tili  Fin- 
lands  klimatologi  hafva  ntan  afbrott  fortgAtt,  om  ockdA  med 
minskadt  deltagande  frAn  deraa  Bida,  hvilkas  välyiUlga  medver- 
kan  Societeten  nödgatB  taga  i  ansprAk.  DA  Mn  flera  hAU  den 
önskan  försportB,  atl  de  klimatologiBka  obBeryationsformolftrer, 
hvilka  Societeten  ntdelar,  ftfiren  pA  finska  BprAket  borde  finnas 
tillgängliga,  har  profeesoren  Lönnrot  pA  Societetens  anfflodao 
Atagit  Big  att  af  desamma  ombeflöija  en  finsk  öfrerBftttning. 

De  utdelade  formniäreme  hafva,  försedda  med  Bftrskilda 
anteckningar,  blifvit  Aterlemnade  firAn  (Öljande  26  orter  och 
personer. 


41 


Obserratioiisorten. 

Obsenratorns  namn. 

o 

3   p 

TAI. 

Socken  eUer  stad. 

"f" 

Nylands 

Karis 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 
traktprost. 

1858 

Mörskom 

Granholm.  J.,  vicepastor. 

H 

Abo  och 

Bjerno 

Smedberg,  I.,  vicepastor, 

H 

Bjdrneborg, 
med  Aland 

Eura 

Homon,  6.  W.,  prost. 
Sadelin,  P.  U.  F.,  kon- 

H 

traktproet. 

n 

Kiigko 

Laurell,  £.  J.,  prost. 

»1 

Korpo 

Ehrman,  G.  £.,  krono- 

länsman. 

^ 

Kumlinge 

Sjöblom,  G.  E.,  klockare. 

w 

Kökar 

Landenios,  A.  M.,  vice- 

pastor. 

w 

Lemland 

Ericsson,  I.,  kyrkoherde. 

w 

Baumo 

Brander,  H.  0..  posses^ 

sionat. 

n 

Lundell,   J.  G.,  posses- 

M 

sionat. 

Wiborg8 

Mohla 

Paldani,  0.,  fil.mag. 

w 

Taipalsaari 

Wendi,  A.  J.,  prost. 

tl 

Kuopio 

Uomantz 

Nyman,  M.,  bruksbok- 

hftllare. 

w 

Kidea 

Hartman,   E.,    kommis- 

sionslandtmfttare. 

^ 

Tohmajärvi 

Fabritius,  G.  0.,  bruks- 

bokh^llare. 

Haaranen,  S.,  bonde. 

<» 

Wasa 

Jakobstad 

Conradi,  F.  E.,  direktorJ 

1857 
1858 

42 


Ule&borga 

Keuru 

Lindegren,   P.   H.,   ka- 

1858 

och  Rajana 

pellan. 

Brahestad 

Ehrström,    C,    provin- 

cialläkare. 

V» 

Kandelin,   handlande. 

Hyrynsalmi 

Lövenmark,  G.,  v.pa^tor. 

n 

Rarlö 

Boucht,  J.  G.,  f.  d.  lasa- 

. 

retssyasloman. 

n 

UleÄborg 

Westerlund,  E.,  apothe- 
kare. 

w 

Utojoki 

Andelin,  A.,  kyrkoherde. 

« 

Det  kunde  mähända  tyekas,  som  klimatologiska  iakttagel- 
ser,  antecknade  frän  närä  30  särskilda  ställen  i  landet  och  kr- 
ligen  fortgäende,  borde  vara  tillräckliga  att  sprida  nigot  ijoB 
öfver  det  ämne,  de  äsyfta  att  ntreda;  det  kunde  tyekas,  som 
ett  land  icke  vidsträcktare  än  Finland  borde  kunna  hoppas  att 
genom  observationer  af  nämnde  omföng  ganska  snart  se  en 
mängd  klimaiolo^ska  problemer  nöjaktigt  lösta.  I  sjelf^a  ver- 
ket  skuUe  ej  heller  observationsstationema  behöfva  tili  antalet 
ökas  för  att  de  vid  dem  gjorda  iakttagelsema  kunde  motsvara 
sitt  ändamäl;  men  dä  borde  de  ocksä  med  den  beräkning  kanna 
utses,  att  de  blefve  öfver  landet  jemt  fördelade  och  det  borde 
icke  vara  ät  slumpen  öfverlemnadt  att  bestämma  de  punkter, 
der  observationer  skola  anstäUas,  hvilket  nu  är  beroende  en- 
dast  af  den  tillfällighet,  om  pä  en  ort  för  saken  intresserade 
personer  finnas  eller  ej.  Det  iigger  vidare  i  sakens  natur,  att 
ifrägavarande  anteckningar  icke  kunna  blifva  fullständiga  pi 
hvarje  ort,  likasom  att  de  ofta  mäste  Iida  af  större  eller  min- 
dre  misstag;  men  deras  antal  bör  ersättä  bristen  sä  i  det  ena 
som  andra  hänseendet;  —  en  omständighet,  som  gör  det  önsk- 
Hgt,  att  sä  mänga  uppgifter  som  möjligt  kunna  vid  deras  slut- 
liga  sammanstäUning  och  kritiska  bearbetning  begagnas.  Vid 
de  ofvan  nppräknade  observationer  för  sistlidet  är,  kan  den  an- 
märkning  göras,  det  de  alla,  med  ett  eller  par  undantag,  blif- 
vit  anstäUda  närmare  landets  yttre  gränslinjer;  hvaremot  frän 


43 

de  inre  delarne  nu  likasom  förut  ytterst  sparsamt  nägra  med- 
delanden  kannat  erhällas;  isynnerhet  är  det  öfverraskande ,  att 
inom  hda  S:t  Micheis  Iän  inga  peraoner  finnas  eller  innnitB, 
som  yarit  i  ständ  att  iakttaga  och  i  färdiga  fonnulärer  anteckna 
alldagljga  natnrföreteelser;  detsamma  kunde  äfven  sägas  om 
TaTastehns  Iän;  dock  har  derifrän  dä  och  dä  en  och  annan 
anteckningsbok  inkommit,  ehurn  ingen  för  Qoläret.  Alit  detta 
vittnar  om  föga  vetenskapligt  intresse  i  landets  centrnm  och 
om  BTärigheten  för  detBamma  att  der  göra  sig  gällande. 

Barometer-  och  termometer-observationer,  ätföljda  af  an- 
dra  meteoroiogiska  antcckningar,  har  Societeten  säsom  vanligt 
fitt  emottaga  af  dess  nitiske  observatörer  borgmästaren  Cedeb- 
MAN  i  Tomeä,  prosten  Dahlström  i  Wiita8aari,  majoren  Kab- 
8T£N  i  Knopio,  apothekaren  Malmgben  i  Rajana,  direktor  Pip- 
PIKG8KÖLD  ä  Mnstiala  landtbruksinstitnt,  apothekarene  Relak- 
DBR  i  Sordavala  och  We8TER14UND  i  Uleäborg,  hvarjemte  fr&n 
de  tvenne  nya  stationema  Mnldia  och  Sodankylä  enahanda  ob- 
servationer  blifvit  insända  af  pastor  Lindegren  och  kronoläna- 
man  Ekroos.  Deremot  har  Societeten  icke  att  f&rvänta  nägra 
foUfltändiga  observationer  för  sistl.  är  frän  Hammarland,  der 
dess  lingvarige  medhjelpare  kontraktsprosten  och  teologledok- 
torn  Sabelin  under  loppet  af  nämnda  är  med  döden  afgätt. 
D?  Sadelin ,  hvars  deltagande  för  vetenskapliga  sträfvanden  ai- 
drig  fömekade  sig,  har  hos  obb  gjordt  sig  känd  Bäaom  förf.  tili 
en  mängd  asketiska  skrifter;  mindre  bekant  torde  det  vara,  att 
han  i  gina  yngre  är  nppträdt  säsom  författare  i  Natnralhistorien 
och  ntgifvit  en  förteckning  öfver  i  Finland  förekommande  djnr- 
species.  Detta  arbete  utkom  i  dispatationer,  med  titel:  Fanna 
fennica  rive  enumeratio  animalinm,  qnae  alit  terra  Finlandiae 
mBoUeqne  ei  adjacentes  l:8ta  häffcet,  1810;  2  o.  3  h.  1819, 
{tilla.  70  pag.)  Det  innehäller  förteckningar  öfver  de  verte- 
brerade  djnren  jemte  nägra  nppgifter,  hvarest  de  blifvit  anträf- 
bde.  Det  nppdrag  d:r  Sadelin  för  VetenBkapBBocietetens  räk- 
Qiog  mider  mera  än  i  tio  ärs  tid  fullgjorde,  har  kyrkoherden 
EricBson  i  Lemland  för  framtiden  ätagit  Big  att  ombesörja.  — 
^rin  provincialläkaren  d.r  Elvtng  i  Äbo  har  Societeten  fätt 
^ottaga  meteoroiogiska  anteekningar  gjorda  i  Ekenäs  stad  un- 


44 

der  &ren  1842—1857;  Md  titalftrrädet  Bjöbkman  i  Fredrika- 
hamn,  pastor  Lövsnmabk  i  Paoleogo,  bokbälUren  RnooNEX  i 
liomants  och  prosten  W£N£LL  i  Taipalsaari  termometerobserva- 
tioner  anställda  nnder  sistl.  är. 

VattenhöjdsobBervatioiier  vid  finska  och  bottniska  viken 
hafva  fortgätt  k  föyande  stationer,  nemligen  vid  Hangöadds-, 
Lökö-,  Rönn&kärs-,  Lypertö-  och  Jungfrnsunds  lotsplatser  s&mt 
vid  Helsingfors  norra  hamu.  Observationema  &  B&kholmen  vid 
Helsingfors  samt  ä  Brändö  vid  Wa8a  hamn  hafva  upphört  och 
vid  Porkala  hafva  de  för  mellankomna  hinder  tillsvidare  blifnt 
instftllda.  Öfverstelöjtnanten  och  riddaren  Stjebncbeutz  har 
fortfarande  med  outtröttlig  välvilja  skänkt  Societeten  sitt  verk- 
samma  biträdo  vid  ledningen  af  ifrägavarande  observationer. 

Sedän  kort  före  senaste  irsdag  fascikeln  U  tili  tom  V  af 
Sucietetens  akter  utkommit,  har  denna  tom  kunnat  follständigt 
utgifvas,  hvarefter  tryckningen  af  fÖ\jande  tom  p&begynts,  men 
anna  icke  Iftngre  fortskridit  än  tili  det  4:de  arket.  Med  denna 
tom  begynner  i  visst  afseende  en  ny  serie  af  Societetens  hand- 
lingar;  det  alltfbr  spatiösa  och  kostsamma  trycket,  som  fOr  de 
färegiende  delame  begagnats,  kommer  att  ersättas  af  ett  be- 
tydligt  tätare,  hvarigenom  och  dä  dessutom  en  mindre  upplaga 
afdrages  och  alit  tryck  ä  velinpapper  apphOr,  en  besparing  af 
mer  än  50  proc.  i  tryck  och  papper  kan  ästadkommas.  —  Af 
statsrädet  Nordmanns  Palaeontologie  Sfldrasslands  hafva  det 
lista  och  2:dra  häftet  ntkommit  och  jemte  12  plancher  in  f  oi. 
blifnt  ntdelade.  —  Under  titel:  Bidrag  tili  kännedom  af  Fin- 
lands  natur  och  folk  har  Societeten  begynt  utgifvandet  af  en 
samling,  ämnad  att  upptaga  sädana  arbeten  af  större  och  min- 
dre omfäng  1  fosterländska  ämnen,  hvilka  af  en  eller  annan  an- 
ledning  mindre  lämpa  sig  fbr  offentliggörande  i  akterna.  Tvenne 
i  bokhandeln  tillgängliga  häften  af  denna  samling  hafva  under 
Ärets  lopp  utkommit.  —  Tills  vidare  fortsättas  äfven  de  för  ena- 
handa  syfte  beatämda  äldre  bidragen  tili  Finlands  naturkänne- 
dom  o.  s.  v.  I  denna  samling,  hvaraf  häften  1,  2  och  4  un- 
der de  fdreglende  iren  utkommit,  fortgär  tryckningen  af  det 
d:dje  och  5:te  häftet,  begge  af  naturalhistonskt  innehill.  Det 
tredje   häftet,   som   äfven  bär  titeln:  Notiser  ur  sällskapets  pro 


45 

fauna  &  flora  fennica  förhandlingar,  kommer  att  innehälla,  utom 
de  redan  i  förra  ärsberättelBen  omnämnda  afhandlingarna  1) 
Berittelfle  öfver  en  naturhiBtorisk  resa  i  Karelen,  företagen  pä 
Sillftkapeta  pro  Fanaa  et  Flora  fennica  bekoetnad  af  J.  J.  Chy- 
denins  och  J.  E.  Furuhjelm;  2)  Analyses  Mycologicae»  seripsit 
Williani  Nylander;  3)  Bidrag  tili  Finlands  Malakozoologi  af  A. 
EdTin  Nylander;  4)  Rättelser  oeh  tiUftgg  tili  Finlands  smÄQä- 
rilB  fauna  af  J.  M.  J.  Teng8tröm;  5)  Geometridae,  Crambidae 
et  Pyralididae  faunae  fennicae,  af  densamma.  Det  femte  häffcet 
upptager  herr  M.  von  Wright8  beskrifning  öfver  Finlands  fog- 
lar,  bvarjemte  det  sjette  bäftet,  deri  det  ofvanföre  omnämnda 
aibetet  öfver  Finlands  Orthoptera  af  friherre  Hisinger  ingär, 
kommer  att  läggas  nnder  pressen. 

Societetens  bibliotbek  bar,  sedän  sista  ärsberättelsen  afgafs , 
betydllgt  tillvuxit  dels  genom  föräringar  af  enskilda  personer, 
dels  genom  ansenliga  bokremisser  frän  de  in-  och  utländska 
Urda  sällskaper  och  institutioner,  tili  hvilka  Societeten  afläter 
aina  utgifna  skrifter.  Senast  bar  Societeten  trädt  i  litterär  för- 
binddse  med  Furstllga  JablonowBki8ka  sällskapet  i  Leipzig,  sftU- 
skapet  ^Natura  artis  Magistra^  i  Amsterdam  ocb  fysikaliska 
ceoäal-observatorium  i  S:t  Petersburg, 


4G 


Om     portativa     Solnr    (Med  anlednlng  af  ett  dyUkt  p&  ett  iTenskt     , 
kopparmynt  anbragt,  fnnnet  i  Universitetets  mjntsamling.)    —   ÄI 

A.    MOBEBG. 

(Meddeladt  d.  20  Dee.  1858.) 

Att  Bolsknggans   rörelse  frän  uräldriga  tider  blifrit  begag- 
nad  Bäflom   tidsmätare  är  en  bekant  Bak.     Hebreerna  hade  för 
detta  ändamäi   sinä  ma^aloth  (om  den  vanliga  tolkningen  af  Es. 
38:   8   är  rigtig),  Grekerna  sinä  yv&yLOvt^.    AUt  intill  vara  ti- 
der bafva  dylika  inrättningar  äfven  hoB  oss  bibehällit  sig,  isyn- 
nerbet  vid  kyrkor  ooh   pä  äldre  egendomar,  ehuru  de  nomera 
kanna  endast  som  antiqviteter  betraktas.     Men  för  omkring  ett 
ilrhnndrade  tillbaka  utgjorde  de  eller  deras  konBtmktion  förcmäl 
för   en   egen   disciplin   eller,   om  man  Bä  fär  säga,  vetenskaps- 
brancbe,  kallad  gnomonik,  Bom  i  mänga  dä  celebra,  nu  nastan 
förgätna  verk  afhandlades  *).  —  Man  indelade  soluren  efter  ur- 
taflans  Btällning  1  horizontalur,  vertikalur.  dekllnerande,  inkline- 
rande    ooh    deinklinerande  nr.     Yertikaluren  kallades  efter  den 
kardinaltrakt,   hvarät  taflan   var  vänd,   morgon-»  middags-,  af- 
ton-   eller   midnattsar.     Var  taflan   sä  Intad»  att  desB  pian  var 
paralielt  med  eqvatornB,  kalladea  det  ett  eqvinoktialur;  var  den 
lutad  mot  norr,.  s&  att  deaB  vinkel  med  horizontalplan«t  var  lika 
med  polböjden,   ett  poiarur.     För  den  geometriBka  konBtmktio- 
nen  af  alla  deasa  och  flera  dylika  ur  gaf  gnomoniken  ntförliga 
reglor  jemte  matematlBka  beviB  för  deraa  rigtighet. 

De  vanligaate  uren  af  detta  Blag  voro  borizontaluren.  Sä- 
dana  äro  de  allmännaBt  förekommande  timBtename.  Ännn  fin* 
nea  af  gammalt  ett  middags-Bolnr  anbragt  pä  Abo  domkyrkas 
BÖdra  "v^L^^.  P&  Haga  knngsgärd  pä  Äland  finnea  en  i  denna 
väg  ganaka  fallatändig  timaten  H  kubiak  form  med  borizöntal-t 
morgon-,  middaga-,  afton-  och  midnatta-nr,  anart  troligen  hem- 
fallen  ki  förgängelaen. 


*)  Det  nyaste  är  dock  ej  ännu  af  sd  sdrdeles  gammalt  dato:  Litt- 
rows  Gnomonik,  1831. 


47 

Men  likasom  icke  tornur  och  icke  ens  väggur  appfylla 
menniskans  fordrin^r  pä  beqvämlighet  i  utvägar  att  alltid  hafva 
reda  pi  tidens  lopp.  sä  kande  icke  beller  de  fasta  soluren  el- 
ier  timstenanie  gOra  det.  Denna  olägenhet  gaf  anledning  tili 
ett  sAnkildt  kapitel  i  gnomoniken,  det  om  de  portativa  soluren, 
oeh  det  Sr  derar  jag  du  viii,  med  anledning  af  det  {5r  Soeie- 
teten  appvisade  exemplaret  af  ett  aädant  ur,  framatäUa  ett  stycke. 
Detta  kapitel  förekommer  i  alla  de  framBtällningar  af  gnomoniken, 
8om  värit  mig  tillgängliga  och  som  synts  mig  vidlyftiga  nog, 
ganBka  knapphändigt  behandladt  och  den  konstruktion,  som  ut- 
mirker  det  ifrägavarande  uret,  icke  ens  omnämnd.  Likväl  viii 
jag  med  ledning  af  gnomonikens  allmänna  grunder  väga  ett 
fönak  tili  förklaring  af  densamma. 

De  portativa  soluren  kunna  likasom  de  fixa  vara  af  olika 
slag  t.  el.  horizontalur,  vertikalur,  eqvinoctialur  o.  s.  v.  Det 
som  egentligen  utmärker  dem  är,  utom  deras  förminskade  form, 
niigOD  dervid  anbragt  anstalt  för  deras  stäUande  i  behörigt  läge 
i  afeeende  k  solen.  Denna  bestAr  vanligen  i  en  liten  kompass, 
men  dl  här  ej  är  fr&ga  om  denmagnetiska,  utan  om  den  aatro- 
oomiska  meridTanens  finnande,  är  tydligt  att  magnetens  dekli- 
natioD  ftr  tiden  och  orten  mäste  vara  känd  och  afses,  om  n&- 
^n  rigtig  tidsbestämning  skall  erhällas.  Den  horizontala  eller 
Tertikftla  stäUningen  bestämmes  med  tillhjelp  af  en  libell  eUer 
^  iod,  eller  ock  genom  sjelfva  nrets  upphängning.  Skall  taflan 
iga  nlgon  vias  lutning  mot  horizonten,  förses  uret  med  en  gra- 
derad  vertikalcirkelbäge. 

Alit  detta  mäste  finnas  hos  ett  portativt  eqvinoctialur. 
För  dfrigt  är  taflaos  konstruktion  hos  detsamma  den  lättaste: 
en  cirkelperiferi  indelad  i  24  lika  delar  och  ett  mot  dennes  pian 
nnkehätt  stift  s&som  gnomon.  Det  kan  i  anseende  tili  möjlig- 
him  af  förändrad  stäUning  efter  polhöjden  begagnas  pä  hvilken 
ort  8om  helst;  men  bör  hafva  stift  och  sifiror  pä  taflans  bäda  sidor. 
Ett  horizontalur  behöfver  ej  den  vertikala  gradbägen,  före- 
kommer  ock  merendels  utan  libell,  och  är  sälunda  enklare,  men 
Ugms  indelning  eUer  timmamas  utsättande  är  sv&rare,  emedan 
dessa  icke  blifva  lika  stora,  utan  miste  genom  en  viss  geome- 
triik  konstruktion   eller  beräkning  af  timvinklames  projektioner 


48 

pd  horizontaiplanet  bestämmas  *).  Betecknar  9?  polhdjden,  s 
timvinkelii  och  m  en  timlinies  viokel  med  meridianen,  Bi  är 
farmein  för  dennes  beräkning  Tang  m:=:Sin  q>  Tang  s»  Eme- 
dan  deasa  vinklar  siledes  äro  olika  för  aärskilda  polhöjder,  bH 
kan  ett  sidant  or  angifva  tiden  rigtigt  endast  för  den  polhöjd, 
för  hvilken  det  är  gjordt.  Viaaren  eller  gnomon  mistu  ocksi 
hafva  samma  Intning  mot  urtaflan ,  Bom  verldaaxeln  mot  hoiizon- 
ten  d.  v«  8.  Uka  med  polhöjden. 

Alla  dessa  or  tUlk&nnagifva  tiden  genom  Boiens  ocb  Mj- 
akteUgen  &firen  sknggana  rörelae  i  horizontal  riktning.  Men  so- 
len  äger  tillika  en  vertikal  rörelae,  tili  följe  hvaraf  den  pi  oUka 
tider  af  dygnet  befinner  eig  pä  olika  höjder  dfver  faorizonteo. 
Äfven  denna  eller  skuggans  motavarande  rörelae  kan  begagnas 
tili  ddsbestämning  förmedelst  dertill  konatmerade  vertikala  solur. 
Ett  sädant  är  det  aom  gifvit  anledning  tili  detta  föredrag,  ocb 
hvara  konstmktion  jag  siledes  närmare  viii  beakrifira. 

Pä  samma  sätt  som  solen  före  middagen  hdjer  sig  alit 
mer  öf^er  horizonten,  sänker  den  sig,  efter  nidd  kulmination, 
pä  eftermiddagen.  Den  äger  derföre  tveiise  gfinger  om  dagen 
samma  höjd,  och  detta  inträfiar  pi  lika  ling  tid  före  oeh  efter 
knlminationen  eller  middagstiden.  Föreställer  maa  Ag  nu  ett 
vertikalt  pian  ai  ställdt,  att  det  gir  tillika  genom  Bolen,  si  sam- 
manfaller  solstrilen  med  detta  pian  och  bildar  med  en  deri  be- 
findtlig  vertikal  linie  en  vinkel,  som  uttrycker  solens  zenith- 
distana,  samt  med  en  deri  dragen  horizontal  linie  en  vinkel  lika 
med  solens  höjd.  Dessa  begge  vinklar  äro  naturligtvis  hvaran- 
draa  komplementer  eller  utgöra  tUlsammana  90^.  Har  man  der- 
fSre  nträknat  endera  af  dem,  solens  zemthdiatana  eller  hdjd, 
för  knhninationstiden  eller  di  solen  paaserar  meridianen  samt 
för  hvaije  särskild  timme  före  eller  efter  denna  tiid»  ai  kunde 
man,  om  solens  hö^ä  eller  zenithdistans  berodde  endaat  af  desB 
dagiiga  n^relae,  lätt  i  ett  dylikt  vertikalt  pian  konstmera  ett 
solnr  genom  att  i  en  punkt  pi  en  deri  dragen  vertikal  linie 


*)  Timvinkel  kallas  den  viokel,  som  ett  genom  verldsaxeln  och  so- 
lens medelpunkt  gdende  pian  bildar  med  ortena  meridianplan,  ftr  säledes 
kl  12  =  O*,  k!.  1  =  I5».  kl  2  =  300  0.  s.  v. 


49 

fiteti  ett  mot  planet  vinkelrätt  Btift  och  tillika  i  sarama  punkt 
odi  emot  deima  vertikala  linie  anbringa  viBklar  nediMn  appät 
yka  Btoia  med  aolens  zenithdiBtanaer  för  kalminationstiden  Bamt 
ftr  en,  tv&»  tre  o.  b.  v.  timmar  före  eller  efter  denna  tid  och 
beteekna  dem  med  12,  1,  2,  3  etc.  8&  väl  planets  som  dea 
fertikala  linieiiB  riktlga  läge  bibehMles  eller  ätervinneB  genom 
limplig  upphäDgniog  af  den  skifva»  hvilkens  yta  det  ifrigava* 
raade  planet  utgör,  di  Btiftets  skugga  i  detta  fall  skuUe  utvisa 
tuBmen.  Eller  ock  kunde  man  vid  stiftet  förmedelst  en  trid 
hisga  ett  iitet  lod  och  p&  Bkifran  uti  Bjelfva  vertikalUnieii  ne- 
danom  det  förra  anbringa  ett  annat  stift  eller  nigot  märke  för 
att  utviBa  demia  linie.  StäUea  nu  taflan  vertikalt  och  alltid  tili- 
lika  ai,  att  Bknggan  af  det  första  stiftet  faller  p&  detandra,  d. 
▼.  8.  den  nraprungliga  vertikala  linien  Intas  aä  att  hon  samman* 
£iBer  med  Bknggan,  8&  atvisar  lodet  eUer  dess  trid  tiden. 

Men  emedan  solena  höjd  tillika  beror  af  jordens  ärliga  rö- 
rdae  (tfv^enaom  af  ortena  polhöjd)  mäate,  aäaom  här  äfven  är 
£dlet,  stiftet  göraa  rörligt.  För  detta  ändamäl  är  det  fäatadt 
Tid  Andan  af  en  viaare  rörlig  omkring  den  pnnkt,  hvarest  atif- 
tet  sjelf  e^jeat  bordt  aättaa,  d.  v.  a.  i  en  punkt  p&  vertikal* 
liiii«n,  hvartill  lämpligast  väljea  taflana  medelpunkt.  Omkring 
deaiia  beakrifrea  en  cirkelperiferi  med  viaaren  eller  atifteta  af-- 
aliiid  frän  medelpnnkten  som  radie.  Derefter  aättea  emot  ver* 
tikaUinien  vid  aiatnftmnde  punkt  en  vinkel  lika  ator  med  aolena 
niBSta  aenithdiatana  för  orten,  d.  ▼.  a.  den  för  kulmination  yid 
B<wiiBaf8olatändet.  Den  radie,  aom  jemte  vertikallinien  omfattar 
denna  vinkel,  ntdragea  nedftt,  tilla  den  räkar  cirkeba  periferi 
odi  den  pnnkt,  der  detta  aker,  betecknaa  med  12.  Tydligt  ät 
atl  den  %k  dragna  Unien  gör  med  en  genom  12-pankten  dragen 
rit  horizontallinie  en  ^nkei  lika  ator  med  aolena  atörata  meri^ 
dianhöjd.  Om  nn  i  denna  punkt  emot  nftmnda  horizontaUinie 
aittaui  Tinkdar  lika  med  aolena  meridianhOjd  för  t.  ex.  hvar 
tionde  dag,  och  de  pnnkter  af  den  motsatta  delen  af  cirkel- 
peiiferin,  aom  rftkaa  af  deasa  vinkellinier,  betecknaa  med  der- 
emot  avarande  minadera  namn  eller  initialer,  sä  bar  inan  deri- 
genom  en  anvianing  för  viaarena  atällning  med  aitt  atift  för 
hrarje  tid  p4  iret.     Emedan   aolhöjden  minakaa  ifr&n  sommar- 

4 


50 

tili  vinteisolBtäudet  och  derifrin  äter  ökas,  Mr  klart  att  beteck- 
ningen  mäste  vara  dubbel,  för  sommar  och  höst  nedit,  för  m- 
ter  ooh  vär  upp&t.  Timpankterna  beetAmmas  sedän  s^anda  att 
skilnaden  emellan  solena  Eenilhdistanser  för  knlimDationstiden 
(U..  12)  ooh  hvaije  timme  beräknas  i  grader  och  ndniiter,  och 
deasa  fördubblade  Bättas  Bisom  vinklar  vid  medelpnnkten  emot 
den  tili  12-pankten  giende  radien  nedifrin  npp&t  eller  pi  dess 
6fra   sida.     Den    pnnkt   som  bestämmes   af  den  förste  timmenB  | 

Tinkel  betecknaa  med  1  och  11.   den  af  den  andraa  med  2  och  ' 

'  I 

10  o.  8.  V.  Orsaken  hvarföre  vinklame  vid  medelpankten  go- 
ras  dnbbelt  atörre  än  skilnadema  i  zenithdistans  äro,  ftr  den 
att  vinklar  Bom  Bt&  pä  samma  bägar  ftro  vid  medripnnkten  dnb- 
belt  BtOrre  ftn  vid  periferien,  der  i  detta  fall  vinklame  egentli- 
gen  borde  appliceraa.     Urets  form  för  öfrigt  Bjnea  af  figuren  1. 

Är  taflan  försedd  med  tvenne  stift  eUer  mftrken  liter  man 
det  förBta  stiftet  i  vinklarnes  BammanställningBpnnkt  vara  orör- 
ligt   och  gör   det  andra  flyttbart  antingen  i  cirkel  omkring  det 
förra  eller  ock  i  rät  linie  förbi  detsamma.     I  alla  fall  beet&m- 
mea  dcBS  läge  för  hvarje  minad  eller  vecka  genom  vinklar  lika 
Stora  med  solenB  zenithdistanser  vid  dess  knlmination  pi  dessa 
tider,  hvilka  vinklar  sättaB  vid  det  fasta  stiftet  emot  den  finie* 
som   derifrän   är  dragen   tili   12-pankten  och  kl.  12  alltid  stir 
vertikalt.     Dessa  vinkellinier  eller  rommen  emellan  dem  beteck- 
nas,    pi   sätt   som  vid  förra  fallet  är  sagdt,   med  mftnadernas 
ordningsnnmmer  eller  initialbokstaf.     Det  rörliga  market  flyttas 
för  hvarje  m&nad  (eller  oftare)  tili  det  streck,  som  med  denna 
är  betecknadt,   och  nrtafian  häUes  sA  att  skaggan  af  det  Gfra 
Btiftet   faller  lingsit  detta  eUer  pä  den  linie,  som  förenar  dem 
b&da.    Det  är  naturligtvis  ej  nödvändigt  att  lodets  trid  ftstea 
vid   det   stift,    derifr&n   sknggan   ntg&r;]  det  kan   tvertom  an- 
bringas  hvar  som   helst,  endast  att  mndt  omkring  denna  ftst- 
ningspnnkt  timcirkelbägen  nppritas,  och  den  vertikallinie,  hvar- 
medelst    12-pnnkten  och   följakteligen  äf?en  de  Ofriga  timpnnk- 
tema  bestämmas,  gär  genom  densamma. 

Dessa  nrs  yttre  gestalt  kan  mycket  variera.  De  göras 
ofta  ringformiga»  di  ett  hil,  hvarigenom  en  Bolstrile  insläppes, 
företräder   det   omtalade   stiftet.    Äfven   dessa   kanna   vara  af 


51 

oiVanbeakrifiui  tvenne  Blag,  d.  v.  s.  ringen  kan  aiitingeii  hän^ 
gas  Tid  en  trild  oeh  vara  försedd  med  rOrligt  hil,  «Her  ook 
iga  ntom  nimnda  hil  ett  fljttbart  märke  och  lod.  I  sednan 
£dlet  fär  iiret  vanligen  form  af  en  nmd  dosa  eller  ett  vanBgt 
iiekur.  Fig.  2  föreatilUer  ett  dylikt,  som  jag  för  20  &t  tBedaa 
flig  begagnas  i  Kimito  socken« 

Fördelame  af  deasa  slags  portativa  solur,  hvilka  kunde 
kjdlas  solhöjdsnr,  äro  ombäriigheten  af  en  magnet  och  oberoen-^ 
det  af  dess  deklination;  men  föga  kan  man  räkna  pä  n&gon 
Doggrannhet  eller  tillförlitlighet  i  den  af  dem  angifna  tidabe- 
stämniiigen,  emedan  icke  blott  solens  höjd  ft5r  olika  tider  pä 
iret  ir  olika  (hvilket  korrigeras  genom  det  flyttbara  market), 
ntan  gjelf^a  höjdskilnadema  för  hvarje  timme  under  olika  krs- 
tider  dxfferera  och  säledes  afst&ndet  emellan  timpnnktema  för 
sftrskilda  minader  äfv^en  borde  göras  olika.  Att  ett  sidant  nr  kan 
begagnas  blott  vid  den  latitnd,  för  hvilken  det  är  gjordt,  är 
Ifren  af  det  föregäende  klart.  Hos  ett  dylikt  konstmeradt  för 
60<^  n.  lat.  borde  de  särskilda  timpunktemas  bigdistanser  Mn  12- 
pimkten  (=  hOjdakilnadema)  teoretiskt  vara  följande,  beräknade 
i  grader  och  hela  minnter  för  solstinds-  och  dagjemningstidema. 


TuDa. 

Tintersokt. 

Dagjemn. 

SominaraolsL 

1  oeh  11 

0»  54' 

10     7' 

1»  28r 

2    n     10 

3»  82' 

4»  i(f 

5»  sar 

3    „      9 

9»  18' 

11»  28' 

4    „      8 

15»  82' 

18»  25' 

5    ,      7 

22»  84' 

26»     5' 

6    „      6 

30» 

83»  18' 

7    „      5 

40»  24' 

8    „       4 

47»    i 

9    „       8 

52»  18' 

Hvad  särskildt  det  nr  beträffar,  som  gif^it  aniedning  tili 
denaa  firamatäUning  (Fig.  1),  är  detsamma  konstrueradt  för  en 
ort  af  46®  k  47^  nordlig  latitud  samt  gjordt  af  ett  svenskt 
kopparmynt,  sedän  pregeln  pä  ena  sidan  blifvit  bortslipad.  Den 
andra  aidan,  som  är  väl  bibehällen,  ntvisar  detsamma hafva  gällt 
1  öre  silfv^ermynt  och  liknar  fnllkomligt  de  under  Carl  XI:8  re- 
g«ring  är    1677    slagna.     Huru   en   svensk  kopparslant  blifvit 


52 

metamorfoserad  tili  ett  solur  begagneligt  för  en  8&  sydligt  be- 
Ugen  ort  (medlersta  Frankrike,  Schweit2,  T3nx)len,  Ungern, 
Siebenbflrgen,  Moldau,  Bessarabien,  Iftnderna  norr  om  Svarta 
hafvet)  och  derifrib  &ter  hitkommit,  är  en  gäta,  som  troligen 
endast  giBsningsvis  kan  lösaa.  Den  meat  prosaiska  förkUtring 
är  den,  att  denna  förändring  föratgg&tt  i  Sverige  efter  ettmön- 
Bter  Unadt  fr&n  sydligare  länder.  Dock  —  denna  sida  af  fyn- 
det  hänskjutea  tili  antiqrarierna. 


53 


Om  I^animetrar.  —  Af  A.  MoBERa 

(Meddeladt  d.  7  Febr.  1859.) 

Emedm  Vetenskaps-Societeten  i  Tom.  IV  af  desg  akter 
redan  Sger  em  bmkiifiiiiig  öfirer  en  Planimeter  nppfonneii  af 
Sftataiidet  BaranovBki  och  med  afseende  &  dylika  inBtmmentere 
fttora  aytta  ej  blott  fbr  geometriska  nträkningar  ntan  ock  isyn-- 
nerhet  för  den  meteorologiska  foTBkningen,  bA  vida  den  fUla 
UTiBdningen  af  sjelfregiBtrerande  observationsinBtniinenter  Mx 
denf  beroende,  har  jag  ansett  det  icke  fremmande  för  Societe^ 
tenä  mtreesen  att  för  en  stond  rigta  deas  uppmftrksamhet  pi 
den  enklaste  och  minst  koBtsamma  fonn  af  förstnämada  mstru- 
uent»  Bom  til1&  dato  blifvit  framstfilld. 

BaianoTakis  planimeter  var  förenad  med  en  pantograf* 
Denna  omBtftadighet  bragte  mig  p&  den  tanken  att  med  en 
Wallacbb  eidograf »  hyilken  jag  för  fysiaka  kabinettet  Utit  för- 
i^ga,  kombinera  en  planimeter,  Bom  Bknile  vara  enklare  och 
mjndre  dyr  än  8&  Tftl  BaranovskiB,  Bom  den  i  desaa  hftnaeenden 
Mtridigt  företrftde  ägande  WetliB  planimeter.  Men  di,  jag  ge* 
Dom  FiOKg  Medizmische  Fysik  fömam  att  Bamma  id^,  hvilken 
j^  ftr  detta  ftndamäl  ville  anvftnda,  redan  var  ntförd  af  Ama- 
la*,  iterstod  för  mig  ej  annat  än  deaa  ntförande  i  en  efler 
konstmktionen  af  ofvannllnmde  eidograf  lämpad  modifikation» 
kTilken  härhoB  finunviaas  i  proviBoriskt  Bkick,  men  aä  snart  den-* 
Mmma  bli^rit  fnllkomligt  fördig,  ytterligare  för  Societeten  skall 
faangMas. 

Wallaee'8  eidograf  (eller  pantograO  bestAr  af  en  horizon- 
talt  tiggande  staf ,  hvilken  kan  akjntaa  fram  och  tillbaka  Bamt 
ned  en  skmf  fixeras  i  en  hylaa  fitotad  vid  en  vertikal  axel, 
som  p4  en  atadig  fot  liter  kringvrida  sig.  I  hvardera  ändan  af 
ittfrea  Ir  ett  horizontalt  hjnl  anbragt,  hvilka  begge  hjnl  för- 
uedelBt  Bpända  fina  keder  sä  äro  förenade  att  de  endaat  iden-^ 
tiskt  kanna  röra  aig,  d.  v.  s.  det  ena  ki  aamma  hiU  och  lika 
Biycket  8om  det  andra.    Derigenom  händer  att  tvenne  vid  deaaa 


54 


hjols  axlar  filstade  horizontala  annar,  hvilka  ock  genom  fram- 
och  iters^utning  i  hylsor  kunna  förlängas  och  förkortas,  om  de 
frin  början  stäUas  parallelt  med  hvarandra,  under  alla  sinä  rö- 
relBer  förblifva  pamlleila.  I  de  motsatta  ftndame  af  dessa  ar- 
mar  fästas  vertikalt,  vid  den  ena  armen  en  metallgriffel,  vid 
den  andra  i  en  stadig  hylsa  ett  blyertsstift,  som  med  ett  öfver 
en  liten  detatädee  fiatad  triasa  löpande  snöre  kan  i^iplyftas  och 
af  äin  egen  tyngd  nedfaller.  StäUas  nu  inatnunenteta  armar  bI, 
alt  de  äro  proportionella  hvardera  mot  ain  ftnda  af  den  ftr- 
akjntbara  atafven,  och  kontorenia  af  en  fignr  öfverfaras  med 
melallgriffeLa,  sA  nppritar  blyertaatiftet  en  denned  likformig  fi- 
gnr, hvilkena  akala  f&rh&iler  aig  tili  originaleta  aiaom  de  ii 
hvardera  vända  delarne  af  stafven  eller  aom  bly^rtaatiftets  arm 
tiU  metailgriffelna.  Denna  pantograf  arbetar  mycket  Utt  och  säkert. 

D4  nn  Amalers  planimeter  bestir  endaat  af  tvenne  medelst 
en  ledgdng  eller  chamier  förenade  armar,  af  hvilka  den  enas 
tUa  äada  fixeras  orörlig  dock  kiingvridbar  i  en  ponkt,  den  an- 
dras,  hvarvid  en  Uttrörlig  vinkeliätt  mot  denaamma  anbragtbe- 
räkningatriaaa  är  fitotad,  deremot  föraes  med  en  meiaUgnffel, 
hvarmed  fignrena  kontnrer  öfverfaraa,  a&  ttr  det  klait  att  deasa 
delar  foUkomligt  motavara  eidografena  ena  ataOnda  och  den  der- 
vid  anbragta  armen,  ooh  att  sJQedeB  ieke  n&got  annat  erfordras 
fbr  deaa  f&rvandling  tili  planimeter,  än  att  vid  denna  ann  ftata 
en  beräkningstriaaa  pA  aamnia  afttt  aom  i  den  Amaleraka  plani* 
metem.  Emedan  likväl  armen  hftr  ej  kommer  att  atö^a  aig 
pi  ajelfva  triaaan,  miate  denna  anbringaa  1  en  yertikalt  röriig 
ram,  aA  att  denaamma  af  ain  egen  tyngd  tryckea  mot  den  yta 
pA  hvilken  hon  löper.  Det  är  viaaerligen  en  olAgenhet,  wm 
afven  gör  ett  mindre  noggrannt  fSrfärdigadt  inatmment  Anna 
oaäkrare,  men  den  kan  afl\jelpaa  derigenom  att  stafven  med  alit 
Bitt  tillbehör  bortlyftaa  ifrib  foten  och  inatromentet,  dA  det  fan- 
gerar  aAsom  planimeter,  fAr  hyila  pA  den  vertikala  axeln,  metall- 
griffoln  och  triaaan. 

Emedan  Amaler  i  ain  afhandling:  l/eber  die  mechamche 
Bestmammg  des  FlächenhihaUes^  der  stalischen  MtmenU  und 
der  Träghäismomente  ebener  Figuren  msbesondere  Uber  men 
nelien  Planimeter  i  Vierfelfahrsschri/il  d.  naiurfarschenden  Ge- 


55 

seUtehafi  zu  Zurich  L  1  s.  41  redan  utförligt  bevisat  den  teiH 
reti&ka  rikti^eten  af  denna  planimeters  konstmktion,  är  det 
onddi^  att  hfir  upprepa  dettabevia.  Men  tili  deraa  tjeast,  hviika 
ieke  kanna  fö^a  infinitesiioalkalkylens  dedoktioner,  m&  fö^ande 
fdnOk  tili  ett  enklare  aädant  för  det  foU,  att  den  figur,  som 
akaU  nataa,  ligger  atom  den  af  den  inre  annen  (=  den  i  ena 
iodan  orörliga)  beskrifiia  cirkeln,  här  framBtallaa. 

Antage   vi   först   att  den  med  beritkningatrissan  f&raedda 
ameoa   vid  ledgingen  befindtUga  ftnda  rörde  sig  ntmed  en  rät 

linie  AB,  nnder  det  ändan  med  grif- 
fela  fördes  utmed  figurena  faontaier» 
OQh  tili  denna  linie  siaom  tili  en  ab** 
aeiaaaxel  ftUaa  vinkelrätta  linier  (ordi- 
nater)  ifrän  pnnkter  pä  figoreas  kontur* 
Kaie  tagna  ai  nftra  hvarandra  att  viakelräta  afstäuden  dem  emel- 
lan  blifva  oändligt  8m&,  men  lika  Btora  —  vi  viye  benftmna 
deeaa  lika  atora  a&tänd  a  —  sä  delaa  hela  fignren  aamt  det 
«meUan  denaamma  ocb  rftta  linien  befindtUga  nun  i  oändligt  mAng» 
rekta«glar.  Kallaa  de  tiU  figurena  öfra  sida  aig  aträekande 
reklajiglaniea  hdjder  h^*  ^>  ^»  o,  8.  ▼.  ooh  de  emeUan  desa 
nedra  aida  och  linien  AB  befindtligea  ^,  ^,  l^,  etc.,  $4  är  fign*^ 

i«iaytal^r=arhi+A«4-A8  +  ----)-ar/i+i  +  4+--0 
Bentnniaa  de  aärakUda  vinklar,  armen  r  nnder  griffelns  rörelae 
framit  förbi  rektanglamaa  aA|,  ah^y  etc.  öfra  ända  bildar  med 
lisleB  AB,  t^i,  f;^,  v^j  o.  a.  v.,  %k^\^=:.rSinvxyh^'=zrSmv^^ 
A,  ^r:r5imi^,  etc*,  aamt  de  vinklar,  gamma  arm  under  rörelsen 
titlbaka  fikrbi  öfira  ändan  af  rektanglame  al^y  ai^,  0/3,  etc.  gör 
med  aamma  linie  AB,  «j,  %»  u^m  o.  b.  v.,  b&  är  äfven  /^  zp 
rSmu^^  4  =  rSinu^  etc.  och  derföre 
y  =  arSmVi  -j-  arSmv^-j-arSmv^  -f-  eic.  —  (arSinui  + 
ar Sintit  +  arSmu^  +  ^^0  =  ''  faSrnvx  -|-  aSinv^  + 
aSinVf  +  eic.)  —  r  (aSinUi  +  a8inut-\- aSin ti,  +  etcj 
dler  om  aamman  af  aSinvi  -f-  aStnv^  4*  ^^^*  kallaa  m  och 
Bomman  af  aSinUx  -|-  aSinu^  -j-  ^/c.  n  b&  är  F  z=z  rm-^m 
=  r  (m  — n), 

Nn  bör   vidare  märkas   att,  emedan  armen  efter  figurena 
oaifanmde  kommer  i  precia  Bamma  atällning  aom   vid   bdrjan, 


56 


ali   den  rörelse  hos  trissan,   som  härrörer  af  armens  olika  M- 
ning  mot  linien  AB  är  tUlintetgjordt  —  ty  ali  den  vridning  t.  ex. 
framät,  som  uppstätt  genom  vinkelns  v  förminskning,  apphäfves 
Ater  genom  rörelse  tillbaka  vid  denna  vinkels  äterstftllande  tili 
iin   förra   storlek.     S&ledes  qvarstir  endast  den  rotation,  som 
hos  trissan   nppkommer  genom  dess  rörelse  parallelt  med  linien 
AB.     Storleken   af   denna  rotation  beror  af  armens  (eller  tris- 
sans  axels)  Intning  mot  AB.     Föres  nemligen  trissan  firamät  ett 
styeke  =  a,    nnder   det   annen  med  limen  AB  bildar  Tinkeln 
Vi,   sä  ntvecklas   af  trissans  periferi  endast  den  delen  af  rörei- 
sen  som  sker  i  trissans  pian,  s&ledes  aSinVi.  ^^  samma  grand 
ntvecklar   trissan  nnder  färden  förbi  rektangeln  o^  ett  styeke 
=iaSinv2  o.  s.  v.,  samt  nnder  denmotsatta  riktningen  stycken, 
som  äro  lika  med  aSmUi,  aSinti^  o.  s.  t.  Snmman  afdestye- 
ken  af  trissans  periferi,  som  ntvecklas  nnder  rörelsen  framitftr 
derföre  =:  aSinVi  -j"  ^Sinv^  -|-  aSmv^  -j-  etc.=:m  och  nn- 
der rörelsen  tillbaka  aSinu^  -f-  aSinu^  +  aSinti^  -j-  ete.  = 
n  eller  hela  det  utvecklade  stycket  =  «i  —  n.   Pignrens  yta  Är 
sAledes  proportionel  emot  det  utvecklade  stycket  af  trissans  peri- 
feri,  eller   fullständigare  uttryckt,   lika  stor  med  prodnkten  af 
detta  styeke  och  Iftngden  af  den  arm  r,  hvarvid  trissan  är  flstad. 

Sabstitneras  i  stället  för  rftta  linien 
AB  ett  styeke  af  en  cirkeiperiferi 
OD,  blifrer  resoltatet  enahanda.  Väl 
ntvecklas  af  trissans  omkrets  onder 
rörelsen  fram&t  stycken,  som  mot- 
svara  rektanglar  af  större  höjd  än 
Ky  K}  nemligen  arSinvi,  arSinv^,  o.  s.  r.(r  Sinvi,  rSmv^ 
m.  m.  äro  nemligen  här  större  än  h^,  A»,  o.  s.  v.),  men  emedan 
armens  ntmed  cirkelperiferien  löpande  ända  alitid  äterkommer 
jemnt  antal  gänger  tili  samma  pnnkt,  eller  lika  mänga  gänger 
under  tillbaka-,  som  nnder  framätg&endet,  sä  blifva  de  nnder 
rörelsen  framät  tillagda  stycken  snbtrahei*ade  vid  rörelsen  till- 
baka, och  derföre  likasom  i  den  förra  händelsen  differensen 
dem  emellan   lika  med  den  fignr,  som  uppmätes. 

Om   nemligen   h  och  /  äfven  här  beteckna  de  mot  en  rät 
linie  AB,  som  tangerar  cirkeln,  rätvinkligt  Mda  ordinater  och 


57 

a  Uka  Stora   Btycken   af  absciBaaxeln ,  8&  är  F  =  o^i  -j-  öA.^ 
+  oÄa  +  etc.  =  f  o/i  +  0/4  +  oÄ,  +  eic.J. 

Men  hÄr  aro  hi  =  rSinVi  —  a,  ^  =  rSinv^  —  ^,  Ä3 
zzrSmv^  — r>  •  •  •  *«-«  =r5mr„^|  —  9),  *„.i  =rSm»«.i  — j, 
A«  =:  rSinVn  —  if  och  derfftre  ftfven  /j  :=rSmtii  — ^,  /^  = 

r 5m  1%  —  %,  /j  =:  r 5m  ti3  —  9), ,  U^  :i^rSm  Un-%  —  y, 

ii^j    =z   rSmUn-i    —  ^*   /«=  rSmw«  —  a.    S&ledes  är 
F  =  or  fSmvi  +  Ämt^a  -|-  Slwt?3  ^  eic.  -^  {m -^  fi  -\-  y 
+  ...  +  ^  +  X  +  9>y  —  flrrÄ<nUi+Ä<nt«2  +  Ä«n«, 

+  ^c.  -  r«  +  /J  +  r  H h  9>  +  «  +  *;;  = 

=^  rm  —  m:=zrfm  —  n). 

HIraf  ftr  tydligt  «tt  boBkaffeHheten  af  den  linie,  utmed 
hfilken  annen  förea,  ftr  för  reBaltatet  Hkgiltig,  Uott  en  och 
dunaamma  begagnaa  yid  förandet  sä  Tfll  framät  som  tfUbaka. 
CSrkeftbigrörelaen  ftr  tikvftl  den  ledigaate  och  Iftttaste  att  ftatad- 
konuna. 

Eaiedan  fignren»  area  ftr  lika  stor  med  prodnkten  af  ar- 
nenä  Iftagd  och  den  uppmllade  delen  af  trisBans  omkreta,  8& 
Mjer  dentf  att  man  genom  armens  ftrkortning  (inBkjatning  i 
ledgingshylBaii)  kan  gdra  mfttningen  noggrannare,  ftfrensomman 
geoom  fftrflndring  af  annena  Iftngd  (inskjutning  eller  utdragning) 
kaa  Qppmftta  en  figur  nti  hvilket  slagB  ytmftttBenheter  man 
behagar. 


58 


Förslag  tili  en  sjelfregistrerande  Thermometer.  —  Af 

A.    MOBESO. 

(Meddeladt  d.  7  Man  1859.) 

Nyttan  oeh  snart  sagdt  nödvftndigheten  af  sjdfregiskerande 
uiBtramenter  fS3r  meteorologiska  obaervationer,  om  dessa  okoU 
erhUla  eifoiderlig  ntaträckning  och  kontiniiitet,  ftr  kftnd  och 
ericänd.  Man  kan  i  det  n&rmaste  jemf&ra  begagnandet  af  sä- 
dana  med  det  af  maakiner  i  indostrien. 

Oraaken  dertill  att  dyiika  instmmenter  anna  ai  litet  eller 
knappt  alla  begagnas  är  utan  tvi^rel  tili  ator  del  den,  att  för 
de  vigtigaate  och  f5rata  obaeirationer  1  detta  hänaeende,  —  af 
luftena  Tänne,  —  nigot  a&dant  af  verklig  prakliak  aaväadbar- 
het  icke  finnes.  DA  nn  thermometerobBenrationer  endaat  af  en 
nftmnftbegiArad  Tarelse'*  kunna  anatillaa,  ai  l&ter  man  de 
Ofriga  dermed  följa  i  släpt&g.  SkoUe  deremot  en  föratiadigt 
inrättad  mekaniam  i  afaeende  k  deaaa  viaa  aig  nppfjUa  allarfttt- 
mfttiga  fordringar,  aä  torde  det  yftl  hftnda  att  ftfren  de  öfriga 
pi  aanuna  sätt  blefve  expedierade. 

Bv&iighetema  f9r  konatroktionen  af  en  ajelfiregiatrenmde 
thermometer,  hvarmed  den  yttre  loftena  temperatnr  akall  be- 
atämmaa,  ligga  deri  att  ajelfva  thermometem  m&ate  vara  atsatt 
f9r  alla  omvezlingar  i  athmospherena  beskaffenhet:  bliLat,  regn, 
snö,  hagel  o.  s.  v.,  ntan  att  dess  indikationer  deraf  akola  rub- 
baa,  skrifapparaten  akall  deremot  ovillkorligen  för  alit  detta 
vara  fredad  och  m&ste  derföre  befinna  aig  inom  tak  och  vftggar, 
ja   för   dess  jemna  gänga  akall  tili  och  med  i  appvärmdt  ram. 

Likväl  h&Uer  jag  för  aäkert  att  deasa  svärigheter  lätt  kanna 
öf^ervinnaa  genom  den  inrättning,  jag  nn  förealär  och  hvartiU 
idän  är  tagen  dela  af  de  nu  bmkliga  pyrometrarne,  dela  af  den 
ai  kallade  ^Fflhlhebehi''  eller  häfet&nga-mikrometem. 

Stftllaa  en  zinkating  och  en  glaastäng  bredyid  hvarandra 
pä  ett  och  aamma  fasta  nnderlag  och  deaaa  vid  0^  temperatnr 
ftro   lika   länga,   aä  akola  de  vid  hvaije  annan  temperatnr  be* 


59 

finsas  af  olika  lAngd.  Är  denna  vid  0^  lika  med  1  fot,  a&  flr 
Tid  lOQO  C.  nnkens  Iftngd  1,003  och  glasets  1,0009  fot,  skil- 
oaden  aäledes  0,21  linie.  Fästes  vid  zinksllngens  Ofra  ända  en 
visare  eUer  en  hftfat&ng,  som  hvilar  p&  eller  hiUleB  tryckt  emot 
Ofre  indan  af  glasBtingen,  och  desaa  bäda  stödjeponkter  befin- 
nu  p4  en  linies  afst&nd  ifrän  hvarandra  samt  visarens  hela  lAngd 
itgdr  U  ex.  1  fot,  •&  öfyerfar  deaa  fria  ibida  under  nAmnde 
temperatnrvezling  af  100^  en  längd  af  2,1  tnm.  Verkar  nn 
deima  flnda  pÄ  den  kortare  annen  af  en  annan  häfst&ng,  hvil- 
kflna  begge  annar  ftro  fitotade  vid  en  genom  viggeii  giende  ho- 
linntal  axel,  den  ena  ntan-  och  den  andxa  innanf&r  vtggen, 
och  tiU  ain  Iftngd  förhiUa  sig  som  1:10,  8&  skall  den  inre  aiv 
mena  AadA  dernnder  rdra  aig  firamät  21  tnm.  Vid  demia  arm 
fitotes  det  stift,  aom  nppritar  tenq^eratorknryan  p&  ett  pA  van* 
figt  attt  af  ett  orveriL  i  rörelae  aatt  papper.  Anbringaa  detta 
yk  en  rotarande  cylinder,  aä  kanna  dermed  flere  ^jelfregiBtre* 
imde  inatramenter  kombineras,  t.  ex.  barometer,  anemometer, 
hjgrometer  o.  s.  v. 

£tt  anart  en  dyfik  thermometer  hunnit  förOrdigaa,  ntbeder 
jag  mig  att  £1  inlenma  derdf?er  en  fnllatändig  teekaing  itfiiyd 
af  beakxifiung  tili  infftrande  i  Sooieteteaa  akter. 


60 


Anberättebe  afgifven  pä  &rB-  och  liögtidsdagen  den 
29  April  1860. 

Blott  8AUan  har  det  intrftffat  onder  de  tjagntvä  ir  Finska 
Vetenskaps-Sooieteten  sedän  dees  stiftelse  tillryggalagt,  att  den 
berättelse  öfver  SocieteteBB  arbeteD,  som  vid  hvaije  ärsdag  bör 
afgifvas,  icke  tillika  behöft  innehiUa  erinringar  om  förluster, 
som  egt  ram  inom  Societetens  f&taliga  arbetares  leder.  Det  sa 
tilländagäende  redogörelseäret  hdr  icke  tili  de  lycUiga  midan- 
tagen.  Under  detsamma  har  nemligen  en  af  Societetens  stiftare 
och  verksammaste  ledamöter,  professor  emeritus,  kaaslirädet  och 
riddaren  doktor  Wilhelm  Gabriel  Laoub  slutat  sia  ät  vetenBka- 
skapens  och  statens  tjenst  egnade  lefnad.  Hans  le&adsbana, 
demnder  han  med  aldrig  trdttad  hängifirenhet  omfattade  före- 
trftdesvis  Finlands  häfdeforskning ,  kommer  i  dag  att  tecknafiaf 
den  man,  som  bftst  bör  kanna  bedönmia  hvarje  för^enst,  som 
inlägges  pä  nämnda  Hllt. 

Jag  bör  vid  detta  tillfälle  äfven  päminna  om  f.  d.  vice- 
ordföranden  i  kejserliga  senaten  för  Finland,  verklige  gebeime- 
rädet,  kammarherren  och  riddaren,  filosofiedoktom,  (riherre 
Labs  Oabriel  von  Haabtmans  den  16  sistl.  December  inträffade 
fr&nfälie,  alldenstand  han  i  egenskap  af  hedersledamot,  hvartill 
han  invaldes  den  8  April  1843,  stod  i  förbindelse  med  Vetenskaps- 
Societeten. 

I  dessa  dagar  har  äfven  nnderrättelse  derom  ingätt,  att 
en  frejdad  vetenskapsman,  en  af  Societetens  ntlAndske  heders- 
ledamöter,  professoren  i  anatomin  och  fysiologin  vid  kongi,  ka- 
rolinska  mediko-kirnrgiska  institntet  i  Stockholm,  filosofie-  och 
medicinedoktom  Adolf  Andebs  Retzius,  som  sedän  den  13 
Nov.  1854  tillhörde  äfven  detta  samfund,  efter  en  kort  sjnkdom 
den  20  dennes  med  döden  afgätt. 


61 


I>eBfla  ftrlimter  har  Societeten  ftnnu  kke  värit  i  tUlfilile 
Btt  genom  vai  af  nya  ledamöter  ersättä. 

Omeddbaart  efter  nata  Aradag  dfrei^k  ordförandeskapet 
tili  viceordföranden,  d.  v.  bergskondaktören ,  numera  inspektö- 
ren  för  fiakerienia  i  landet  Hoi«hbebo,  hyairefter  professoren  von 
Willebrand  atsägs  tiU  yiceordförande  för  det  ing^nde  äret. 

Sedeteten  har  oafbmtet  s&som  förat  sökt  samia  bidrag 
tili  ntredande  af  Finlands  klimatologiska  förhillanden,  dels  ge- 
tuHn  ombeBdijande  af  barometer-  och  thermometer-observatioDer 
pk  Blrakilda  stäUen,  dels  genom  att  anskaffa  appgiffcer  om  na- 
taiföreteelaer,  hviOka  stä  i  sidant  samband  med  klimatet,  att  de 
nktigt  kftnda  och  bedömda  kunna  lemna  vigtiga  applysningar 
om  dettas  beakaffenhet.  De  i  sAdant  afseende  af  Societeten  ut- 
delade  klimatologiska  anteckningsböcker  haf^a  dock  endast  af 
ett  linga  antal  personer  bland  de  mänga,  som  erhällit  del  af 
dem,  blifnt  för  det  afsedda  ändamalet  begagnade.  De  ärade 
bodsmin,  hvilka  hftrutinnan  gitt  Societetens  Önskningar  tili  mö- 
tes,  Bpptagas  i  efterföljande  tabell: 


o 

Obserrationsorteii. 

Obseryatorns  namn. 

S"  1 

LiD. 

Socken  eller  stad. 

i 

Njlanda 

Ekente 

LeidenioB,    K.   G.,  skol- 
lärare. 

1859 

Earis 

Strandberg,  C.  H.»  kon- 

traktsprost. 

n 

Mdrskom 

Granholm,  J.,  vieepastor. 

yi 

Abo  oeh  Bjdr* 

Bjemo 

Smedberg,  I.,  vicepaetor. 

n 

neborga    med 

Bjömeborg 

Appelberg,  J,  G.,  d:r. 

1855 

Aland 

Eura 

HoB^^n,  G.  W„  prost. 

1859 

Hammarland 

Sadelin,  P.  U.  P., 

1858 

Kiisko 

Lanrell,  E.  J.,  prost. 

1859 

Kökar 

Lnndenius.  A.  H. 

1858 

Lemland 

Eriksson,  J.,  kyrkoherde. 

1859 

Raumo 

W 

1 


C2 

WborgB 

Mohla 

Lindberg,  J.  W.  landtm.- 

dirdEtör. 

1859 

Taipalsaari 

W^ie]l,  E.  J.,  prost. 

n 

Kuopio 

Ilomants 

Nyman,    M»,    brnksbob- 

hillare. 

« 

Kides 

Hartman,    E.,    kommis- 

sionslandtmfttare. 

« 

Nunnia 

Brofeldt,  P.  F.,  vieepa- 

Btor. 

1858 

n 

Friman,   J.,   f.   d.   tali- 

nppsyningsman. 

1859 

w 

Hannikainen,  klookare. 

« 

Wa8a 

JyvÄskylä 

Schildt,   W.  8.,  provin- 

1858 

ciallAkare. 

1859 

Kenra 

Lindgren,  P.  H.,  vice- 

pastor. 

1859 

UleäborgB   och 

Hyrynsalmi 

Löwenmark,  6.,  vic^a- 

Kujana 

Stor. 

« 

Kigana 

Mojlanen,     J.,    handels- 

bokhillare. 

« 

Uleiborg 

We8terlncd,   E.,    apote- 
kare. 

H 

Ett  sammandrag  af  deesa  observationer,  hvilket  mihftnda 
är  egnadt  att  lif^a  det  mer  och  mer  aftynande  intresse  för  dy- 
lika  anteckningar,  har  blifvit  uppsatt  af  professoren  Moberg  och 
Bkall  i  sammanhang  med  denna  ärsberättelse  oflfentliggdras. 

Barometer-  och  thermometerobseryationer  hafva  frftn  de 
pflraknade  stäUena  med  undantag  af  Sordavala  och  Äland  in- 
kommit  och  stftr  Societeten  för  dessa  observationer  i  stor  för- 
bindelse  tili  borgmästaren  Cederman  1  Tome&,  kyrkoherden 
Dahlstböm  i  Wiitasaari,  kronolänsmannen  EkboosI  Sodankylä, 
direktor  Hartman! Tammela,  majoren  fi^ABSTEK  i  Kuopio,  vice- 
pastoren  LimiEOSSN  i  Mnldia,  apotekarene  Malmgben  i  Kigana 


63 


oeb  WB8TERLimD  i  Uleftborg.  Pk  ÄUnd  hafVa  barometerobBerva* 
tjonema  värit  inBtitilda  tili  Alje  deraf,  att  barometern,  Bom  ef- 
ter  d:r  Sadelina  MnfiUIe  akulle  frftn  Hammarland  flyttas  tili 
Lemland,  vid  fljrttningen  r&kade  i  oskick  och  Arat  i  v&r  kan 
iternppaittaa  efter  den  reparation  den  hftntftdes  nndergAtt. 

Thermometerobservationer  haf^a  biifnt  Soeieteten  tillhanda- 
hiQna  af  Ticepastoren  Lukdjcmiub  i  KOkar  ftr  &r  1858,  titalär- 
ridet  Björkmak  i  Fredrikshamn,  kyrkoherden  EBnusoK  i  Lem- 
laad,  Tioepaatoren  Lövehkabk  i  Pnolango,  broksbokhAUaren  Ny- 
MAK  i  nomants  oeh  prosten  Wemell  i  Taipalaaari,  hyarjemte 
gTmnasfilektom  Anbenins  tili  Soeieteten  öf^eriemnat  dess  Araml. 
fader,  proyincialläkaren  asseBSoren  Akrhekii  anteekningar  af  ba* 
Tometer>,  termometer-  oeh  TftderlekBobservationer,  anstAUda  i 
Bjdraeborg  Iren  1841—1859. 

De  af  Soeieteten  föranstaltade  vattenhöjdsobservationer 
kafra  nnder  Of^ersteldjtnanten  och  riddaren  Stjerncrenta*  insigta- 
fella  Ofrerinaeende  pft  vanligt  aätt  foftg&tt  och  har  profeaaoTen 
Moberg  nr  de  föfda  jonrnalerna  meddelat  foljande  ntdrag,  aom 
hir  intages: 

Aiets  medelhöjd  och  akilnaden  emellan  denna  och  de  ftr 
faTarje  minad  beräknade  iitgör  i  deeimaltnm: 


Portala. 

lasgSadd. 

Jnngftv- 

LypertO. 

UkB. 

RBoBsUr. 

9 

8«ll4. 

Arato 

ledb. 

84.423 

44,997 

3a748 

49,561 

52.582 

69.110 

Jan. 

— 

+  3,438 

+  3,626 

+  3.913 

+  4.882 

— 

Febr. 

— 

+  3,924 

+  2,970 

+  4.103 

+  4,804 

— 

lars 

— 

+  10,787 

+ 10.755 

+ 10,4» 

+  10,072 

— 

IprH 

—  0.707 

+  4.413 

+  4.791 

+  3.096 

+  8.171 

— 

■«» 

—  6.332 

—  asoo 

-   9.277 

-  9.387 

-  9,653 

+  9*890 

tmi 

-  3.969 

-  6.281 

-  7.264 

—  6.664 

-  7.099 

+  5.177 

Joli 

+  3,455 

+   1.232 

+  0.929 

-  0,406 

-  0,508 

+  0,174 

*iig. 

+  3,616 

+  0.928 

+  2,581 

+  1,626 

+   1.441 

-  3,118 

S«pt 

+  2,158 

-   1,317 

—  1,325 

-  0,131 

-  0,212 

+   1.730 

OkL 

—  0.209 

—  3.900 

-  3.597 

-  3.687 

-  3.915 

+  1.961 

K**. 

+  3,469 

—  0.061 

+  0.985 

+  1.119 

+  0,881 

—  2.581 

Dee 

—  2352 

-  4.584 

-  4.980 

-  3.690 

-  3.511 

+  1.168 

Obaenrationema  ftro  i  Porkala  och  pA  Rönnakär  anaUUIda 
eadaat  vid  öppet  vatten,   men  p4  de  öfriga  ortema  nnder  hela 


64 

iret.  Äretft  medeLvattenatind  var  vid  HelsingforB,  Hangöudd, 
Jnngfrosttiid  och  LypeiK^  litet  hOgre,  men  vid  Porkala,  Lökd 
och  BömiBkäjr  ti^ot  Uigre  ftn  ir  1858. 

Det  anmärkningBYllrda  och   alit  sedän  kt  1747  iakttagna 
förh&Uande,   att   öater^öns   vattenyta   sjuBker  när  barometern 
atiger  oeh  tvertom  höjer  sig,  när  baFometern  faller,  ett  förbil- 
]ande,  som  ftfven  synes  ega  ram  iMedelbaivet,  föranledde  redan 
framlidne  professoren   HällBtröm  att   i  första   tomen  af  Fioska 
Vetenskaps-SocletetenB  akter  Uta  införa  n&gra  aamfti*kningar  ro- 
rande  detta  ämne,  hvaraf  nog  tydligt  framgftr,  att  maa  ännuär 
Uagt  ifrin  att  kflnna  ifrägavarande  fenomen  och  att  man  ej  fir 
hoppaa  att  kanna  nppgöra  nilgon  aäker  teori  tili  fenomeneta  för- 
klaring,  Innan  aflkrare  och  talrikare  obaervationer  öfVer  vatten- 
höjden,    barometeratändet ,    vindarnea    riktnlng   och   atyrka  vid 
aärakilda  ponkter  af  Öaterajön  aamtidigt  blifvit  gjorda.  De  mät- 
uingar   af  vattenhöjden,    Societeten   aedermera  p&  flere  Btällen 
fortfarande   liUer   verkatäUa  jemte   det  vindarnea   riktnlng  och 
atyrka  tillika  antecknas,    torde  vlU»  om  de  aammanatällaa  med 
likartade  obaervationer  pä  andra  knater,  med  tiden  kanna  leda 
tili  en  fbrklaring  af  ifrägavarande  fenomad*     Dock  aynea  ända- 
mälet  haatigare  och  äfven  aäkrare  konna  vinnaa,  om  obaervatio- 
nernaa   antal   okaa,    aä  att  de  t.  ex.  anställas  hvaije  timme  af 
dygnet  —  hvaremot  de  endaat  behöfde  en  kortare  tid  fortaättaa 
—   och    obaervationaorterna   derjemte   aä  utvfiljaa,    att  de  äro 
Ungt  ifrän  hvarandra  och  pä  motaatta  knater  belägna.    Pä  So- 
cietetena  tili  kongi,  vetenakapa-akademin  framatälida  f(9ralag  hafva 
derföre  i  Sverige   vid   Stockholm   och  Garbkrona  obaervationer 
ä  vattenhöjden  blifvit  verkatällda  hvarje  timme  uader  Mara  och 
April  mänader  innevarande  är;  vidnorra  hamnen  härstädea  fortgi 
dylika  obaervationer  lika  tätt  hela  dygnet  igenom ;  men  horavida, 
aäaom    Aayftadt   var,    motavarande   obaervationer    kunnat   f&s  i 
gftng   vid   Reval  ellcr  Riga,   derom  har  Societeten  anna  ej  fitt 
emottaga  nigon  anderrättelae. 

Tryckningen  af  de  ntaf  Societeten  bekoatade  akrifter  har 
under  äreta  lopp  i  m&n  af  Societetena  tillgängar  —  eller  ana- 
lare  med  atörre  raskhet,  än  deaaa  tillg&ngar  det  egentligen  med- 
gifvit  —  fortg&tt. 


65 

Af  den  under  tryckning  varande  sjette  toinen  af  Societe- 
teos  akter  halva  under  ärets  lopp  arken  4 — 25,  inneh&Iiande 
följande  uppsatser  och  afhandlingar»  lemnat  pressen: 

Ditermmaiion  ancUytique  de  la  forme  des  ondes  hfmmeu* 
ses  eiementaires ,  af  professoren  Lindelöf,  föredragen  för  Socie- 
teten  den  4  April  1859; 

Lasung  der  Avifgabe  deiyenigen  Punkt  zu  finden  dessen 
Ahitände  von  drei  gegebenen  Punkien  zusammengenommen  ein 
Klemstes  sind;  af  professoren  WoldBtedt,  föredr.  den  18  Jä- 
nnäri 1858. 

Noie  sur  la  ditermnalion  de  la  direction  de  courbure  des 
Hgnes  planes  dans  le  systeme  de  coordonnees  polaire,  af  kaneli- 
ridet  af  A.  Schnltön,  föredr.  redan  den  6  Nov.  1843; 

Antecknmgar  i  nardtschudiskan ,  af  docenten  Ahlqvist, 
föredr.  den  7  Febr.  1859. 

Nägra  histariska  underrättelser  omboktryckeriet  i  Finland, 

af  statsrädet  Pipping;  sjette  stycket,  föredr.  den  19  Sept.  1859; 

Bemerkungen  in  Betreff  der  rechten  Ari  die  ConsiiiuHon 

der  Minerääen  zu  beirachien^  af  statsridet  Nordenskiöld ,  föredr. 

d^  7  Nov.  1859. 

Försök  ati  besiätnma  hmgamas  viialkapaciiei  hos  Fhmar 
och  dei  inflgiande  äider,  kön  och  olika  sysselsäftning  uiöfva  pä 
densamma,  af  arkiater  Bonsdorff,  föredr.  den  2  April  1860, 
hrilket  arbetes  tryekning  för  det  nflrvarande  p&gär. 

Utom  en  afhandling  af  öfverstelöjtnant  Stjeincreutz  med 
titel:  Anmärknmgar  om  sirömmame  i  Ösiersjön,  hvilken  tili 
Soeieteten  inlemnades  den  7  Mars  1859  och  tili  tryekning  i 
aktema  blifVit  godkänd,  hafva  tili  intagning  i  densanuna  blifvit 
anmälde  tvenne  nppsatser  af  kanslirädet  af  Schnlt^n,  nemligen: 
Nägra  anmärknmgar  Öfver  koniinuerHga  bräk,  föredragna  den 
16  Jan.  1860  samt  Noie  sur  feffei  de  la  roiaHon  de  la  ierre 
atr  le  mouvemeni  relaiif  ffvn  corps  glissani  hsa  surface,  med^ 
delad  Soeieteten  den  2  AprU  1860. 

Af  statsrädet  Nordmans  Palaeoniologie  SUdrusslands  bar 
S;e  och  4:e  häftet  ntkommit,  ntgörande  tillsammans  22  ark4:o, 
hvamied  detta  arbete  är  afslntadt  tiil  den  del  Soeieteten  ätagit 


66 

sig   att   bekosta  detsamma.     Det   utgör  inalles  46  ark  med  30 
plancher,  in  folio. 

Af  den  Bamling  afliandlingar,  som  bftr  titeln:  Bidrag  tili 
kftnnedom  af  Finiands  satnr  och  folk,  har  d:e  hXftet  begynt 
utgif^as.  Detsamma  inneh&ller:  Biärag  tUl  m  hktaria  om  gym- 
namboktryckeriel  i  fViborg,  af  statsridet  Pipping,  meddelade 
den  19  Scpt.  1859,  4  ark  8:o,  och  kommer  deasutom  att  in- 
rymma  andra  historiBka  afhandlingar.  Det  4:e  hftftet  är  ftmnadt 
att  npptaga  en  den  5:e  December  1859  Societeten  meddelad 
Historisk  teckning  af  1788  ärs  krig,  af  kanslirfdet  Rein. 

Tryekningen  af  Bidrag  tili  Finiands  naturkftnnedom,  etno* 
grafi  och  statistik,  hvilken  samling  tiilsvidare  ftnnn  fortsflttes, 
har  hastigare  skridit  framät:  det  tre^je  häftet,  som  tiilika  bör- 
jar  en  ny  föijd  af  sällskapets  pro  fauna  et  flora  fennica  Noti- 
ser,  utkom  kort  eftor  scdnaste  ärsdag  och  inneh&ller,  ntem  hvad 
förra  irsbcrättelaen  npptager:  Antnärkningar  och  Httägg  HU 
Ffnlands  sm^'änl'fauna  af  stadsläkaren  af  Tengström,  föredr. 
den  7  Mars  1859;  Ad  vegetationem  lichenosam  HeUingfarsiaej 
Savoiaxiae  el  Altmdiae  addenda  af  professoren  Nylander,  föredr. 
den  30  Maj  1859.  Vid  samma  tillfälle  anmälde  professoren  Ny- 
lander tili  intagning  nti  Notisema  nr  sällskapets  pro  faana  et 
flora  fennica  förhandlingar  icke  blott  de  strödda  anfecknmgarj 
hvarmed  ifrägavarande  häfte  afslutats,  utan  äf^en  följände  npp- 
satser,  tili  hvilkas  tryckning  Societeten  jemvälbifallit,  nemligen: 
Bidrag  tiä  Nylands  flora  samt  NoHser  om  Characeema,  hvardera 
af  magister  Saelan:  NoHser  om  Isha/veis  smäffäril-fauna  s.f  ^t^- 
läkaren  af  Tengström,  NoHser  om  entomohgiska  samHngar  i 
ÖsterhoUen  gjorda  af  stadsläkaren  HellstrOm.  Sistnämnda  upp- 
satser  torde  ingä  i  ett  följände  häfte  af  Notisema. 

Emedan  tryekningen  af  ifrägakomna  tredje  häfte,  som  pi- 
begyntes  redan  i  böijan  af  är  1858,  emot  beräkning  fördröj- 
des,  knnde  det  Qerde  häft^t  tidigare  ntgifvas  och  har  sedän 
sistnämnda  är  yarit  i  bokhandeln  tiilgängligt.  Det  femte  häftet, 
som  under  innevarande  är  ntkommit,  innehäller  förra  hälften  af 
den  finska  omithologi  teckningsläraren  von  Wright  utarbetat  och 
med  hvars  afslutande  han  för  närvarande  är  sysselsatt.  Det 
ntgör  20  ark. 


67 

Det  ^«ite  häftet  inneli4Uer  ett  redan  förutanmäidtarbete, 
nemligea:  Öfversigt  af  FMands  hUtUls  kända  orthqpierer  af 
ftiherre  magister  Hisinger,  8amt  iföreta  delen  af  FMands  tvä- 
mgade  msekier  af  Professoren  Bonsdorff,  meddelad  Sodeteten 
dea  16  Januari  1860.  Tio  ark  äro  filrdiga  af  detta  häfte,  hvil- 
ket  dock  ^  forr  än  i  höst  torde  kaniia  ntgifvas.  Deremot  lem- 
nas  det  sjunde  hUftet,  om  25  ark,  af  denna  samling  nnder  in* 
gicnde  yecka  i  bokhandeln;  detsamma  inneh^er:  KknuUologi- 
ika  iakitageis&r  i  FIniand  /orcmstalfade  och  utgi/ha  af  Fmska 
Vetenskaps-Socieieien;  första  delen  1846—1855;  I.  Natural- 
kistoriska  anteckmngar  ordnade  och  sammansiällde  af  professo- 
ren Mobeig.  25  ark.  Detta  häfte  efterft^^es ,  si  snart  sig  görm 
Uter,  af  en  sammanstftllning  af  de  meteorologiska  observar 
tiooeraa. 

Denna  ofv^ersigt  af  de  arbeten,  som  af  Societoten  redan 
befordrais  tili  trycket  eller  snart  komma  att  läggas  nnder  pres*- 
SOI»  inne&ttar  tillika  en  uppgift  om  de  vigtigare  vetenskapliga 
meddelanden,  som  vid  Societetens  sammanträden  nnder  iret  före- 
kömmit.  Ett  npprftknade  af  de  Ofriga,  hyilka  Yisserligen  be* 
rdrt  mlnga  för  Tetensk;q>en  vigtiga  frägor  och  dess  nyaste  frani> 
steg,  synes  vara  sä  myeket  mindre  lämpUgt,  som  äfren  de  för 
det  mesta  redan  blifvit  i  landets  tidningar  refererade*)  ock 
dessntimi  komma  att  ingA  i  den  utförliga  öfversigt  af  Societe* 
tois  föriiandlingar  undertecknad  hoppas  blifva  i  tilifiUle  att  snait 
atgifra.  Inalles  bar  Societeten  emottagit  41  vetenskapliga  med- 
delanden,  hvaraf  12  omfattat  fysiskmatematiska*  24  natnral- 
historiska   och  medicinska  samt  5  historiskfilologiska  knnskaps*- 


Societetens  bibllotek  bar  erh&llit  en  betydlig  tillvext  icke 
blott  genom  värdefnlla  sändningar  frän  de  talrika  vetenskapliga 
samfnnd,  med  hvilka  Societeten  nnderhiller  litterär  förbindelse, 
men  i  frtmsta  rummct  genom  en  förftring,  hvarmed  en  af  Socie- 
tet^QS  hedersledamöter,  geheimerädet  och  riddaren  friherre  Wal-^ 
LEXH  dfverraskat  Societeten.  Denna  g&fva,  som  Societeten  med 
atmirkt   tacksamhet    alltid    skall   ihägkomma,   bestär  i  en  fnli- 


*)  Se  Finlaods  AUmluiDa  Tidning  för  1859  N:ns  222,  244,  295. 


68 

Btändig  Bamling  af  kongi,  svenska  vetenskapsakademiens  hand- 
lingar,  intiHdes-,  praesidii-  och  minnestai,  prisskrifter  ooh  ärs- 
berättelscr,  utgörande  tillsammans  icke  mindre  än  170  elegant 
inbnndna  volymer. 

D&  Societetens  litterära  förbindelser  under  de  senare  iren 
betydligt  ökats  och  numera  väl  ftga  den  utsträckning,  att  de 
blott  lÄngsamt  kunna  tillvexa,  viii  jag  här  förteckna  de  lärda 
säUskaper  och  it^titntioner,  af  hvilka  Societeten  i  ntbyte  mot 
aina  utgifna  arbeten  fätt  emottaga  enahanda  gengifror.  De 
äro  föijande:  finska  litteratur-  och  finska  läkare-säUskapet;  ye- 
tenskapsakademierna  i  Amsterdam,  Berlin,  Brfissel,  Dnblin, 
Mttnchen,  S:t  Petersburg,  Stockholm,  Turin  och  Wien;  sTeuska 
akademin,  vitterhets-,  hisiorie-  och  anteqvitetsakademin  i Stock- 
holm; Smithsonska  institution  i  Washington,  Leopold-,  Carol-, 
naturforskareakademin  i  Jena,  naturforskareakademiema  1  New- 
orleans  och  Philadelphia;  vetenskapssocietetema  i  Göttingen. 
Eöpenhanm,  Leipzig,  Manchester,  Prag,  Trondhjem,  Upsala; 
natnrforskaresällskapema  i  Amsterdam,  Bonn,  Gherbourg,  Chri- 
stiania, Dorpat,  Genöve,  Giessen,  Lyon,  Moskwa,  Straasborg, 
Wiesbaden,  Wttrzburg  och  Zttrich;  mineralogiska  slillskapet  i&t 
Petersburg;  zoologisk-botaniska  föreningen  i  Wien,  Linneanska 
aftUskapet  i  Lyon;  fysikaliska  centralobserratorinm  i  S:t  Peters- 
burg; furstl.  Jablonow8kiska  sftllskapet  i  Leipzig,  germaniska 
museum  i  Nilmberg,  ikerbrukssäUskapen  i  Wisconsin  och  Lyon, 
Bichelieuska  lyceum  i  Odessa  samt  universitetema  i  Charkow, 
Christiania,  Dorpat,  Kasan,  Eiew,  Eöponhamn,  Lund,  Moskva 
och  Upsala. 

Betrttffande  Societetens  ekonomiska  st&llning  utvisa  rftken- 
skapema  sedän  sista  irsdag  f&ljande: 

Inkomster: 

Statsanslag 1,128:  60. 

LÄn 500:  — 

FörsÄlda  böcker 290:  — 


Summa  s:r  rub.  1,918:  60. 


f>9 


Utgifter: 

BalaDB 500:  — 

TTyckningsomkostnader 1,087:  — 

Vattenhöjdsobservationer 200:  — 

Intressen,  uppassning  m.  m 100:  — 

Saldo  kontant 31:  60. 

Summa  8:r  rab.  1,918:  60. 
H&rvid  mk  blott  den  anmärkning  göras,  att  Societetens 
inkomster  utfallit  nägot  högre,  om  Societeten  icke  fnnnit  med 
rtttvifta  ocb  biliighet  öfverensst&mmande  att  af  n&gra  arbeten, 
8om  i  Bidragcn  ing&tt,  afetä  hela  den  del  af  upplagan,  som 
för  bokhandeln  värit  bestämd,  säsom  bonorariam  tili  författarene. 


Sammandrag  af  kKmatologiska  observafionema  i  Finland 
för  är  1850. 
Ang&ende  flyitfoglars  ankomst  befinnes  antecknadt,  sXiLär- 
kan  inträffade  i  Ekenäs  d.  5,  Helsingfors  d.  6,  Lemland  d.  15, 
Ranmo  d.  19,  Bjerno  ocb  Kisko  d.  22  Mars;  i  Karis  d.  1, 
Huldia  d.  4,  Mörskom,  Mohla  ooh  Taipalsaari  d.  9,  Kides  d. 
14,  Nnrmis  ocb  Uleilborg  d.  19,  Ilomants  d.  23,  Kajana  d.  25 
Afml;  Tomeä  d.  1  ocb  Paolango  (i  Hyrynsalmi)  d.  12  Maj. 
—  Svanen  i  Lemland  d.  21  Mars;  i  Karis  d.  8,  Kajana  d.  11, 
Poolango  d.  12,  Mohla  d.  14,  Ilomants  d.  15,  Kides  ocb  Ule&- 
borg  d.  16,  Sodankylä  d.  20  och  Nurmis  d.  26  April.  — 
yUdgäsen  i  Lemland  d.  21  Mars;  Ranmo  d.  8,  Ilomants  d.  20 
April;  Sodankylä  d.  9,  Puolango  d.  10  ocb  Mohla  d.  15  Maj. 
Tranan  varseblefs  i  Raumo  d.  7,  Ekenäs  och  Kisko  d.  8,  Bjerno 
och  Mdrskom  d.  13,  Mohla  d.  17,  Muldia  d.  19,  Uleäborg  d. 
20,  Kides  d.  24  April;  Ilomants  d.  3,  Pnolango  och  Torneä  d. 
4,  samt  i  Sodankylä  d.  14  Maj.  —  Sädesärlan  ankom  tili  Ranmo 
d.  12,  Lemland  d.  14,  Mörskom  d.  15,  Mohla  och  Mnldia  d. 
18,  Taipalsaari  d.  19,  Ekenäs  d.  20,  Puolango  d.  21,  Kides  d. 
22,  Ilomants  d.  23,  Kajana  d.  25,  Uleäborg  d.  26  och  Sodan- 
kylä d.  28  April.  —  Spo/ven  syntes  i  Lemland  d.  8,  Raumo 
d.   13.   Kide»    d.    24  April;   Tomoä  d.  9.  Puolango  d.  14  och 


70 

Sodankylä  d.  15  Maj.  —  Svalan  anlftnde  tili  Lemland  och 
Raumo  d.  9,  Karia  och  Helsingfors  d.  10,  Kisko  d.  11.  Kyrk- 
slätt,  Taipalsaari  och  Nurmis  d.  12,  Kides  d.  13,  Mörskom, 
Mohla  och  Muldia  d.  14,  Ilomants,  Kajana,  Pnolango  och  Uleä- 
borg  d.  15,  Sodankylä  d.  17  och  Tomeä  d.  23  Maj.  —  Göken 
hördes  i  Ekenäs  och  Mohla  d.  8,  Lemland,  Karia,  KyrksUtt 
och  Raumo  d.  9,  Helsingfors,  Kisko.  Mörskom,  Taipalsaari  och 
Muldia  d.  10,  Kides  och  Nurmis  d.  13,  Ilomants  d.  14,  Kajana 
d.  18,  Pnolango  d.  19  och  Sodankylä  d.  23  Maj. 

Ibland  anteckningarne  om  veocier  mä  anföras  att  ffäggens 
löfsprickning  begyntes  i  Mörskom  d.  10,  Mohla  d.  14,  Ranfflo 
d.  15,  Lemland  och  Ekenäs  d.  16,  Kides  d.  20,  Karis  d.  22. 
Muldia  d.  24  och  Pnolango  d.  25  Miy.  —  Vmbärsbuskens  blad- 
sprickning  iakttogs  i  Mörskom  d.  10,  i  Kisko  och  Mohla  d.  12, 
i  Lemland  och  Karis  d.  14,  Ilomants  d.  19,  Raumo  och  Kides 
d.  20,  Muldia  d.  23  och  Pnolango  d.  26  Maj.  —  Hnls^m 
blommade  i  Kisko  d.  10,  Lemland  d.  15,  Karis  d.  16,  Mörskom 
d.  17,  Kyrkslätt  d.  22  och  Kides  d.  26  Miy.  —  Bjärkm  be- 
gynte  löfvas  i  Kisko,  Mohla,  Raumo  och  Ilomants  d.  17,  Helsing- 
fors och  Kajana  d.  18,  Lemland  d.  19,  Karis,  Mörskom  och 
Kides  d.  20,  Nurmis  d.  21,  Muldia  d.  24,  Puolango  och  Sodan- 
kylä d.  28,  Tomeä  d.  30  Maj.  —  Kalflekan  (Galtha  palostris) 
blommade  i  Lemland  d.  18,  Mörskom  d.  19,  Karis,  Kyrkslätt 
och  Kides  d.  20,  Kigana  d.  26  Mig;  i  Tomeä  d.  4  Juni.  — 
Häggen  blommade  i  Helsingfors  och  Kyrkslätt  d.  26,  Karis, 
Mörskom,  Mohla  och  Raumo  d.  27,  Ekenäs  och  Kisko  d.  28, 
Kides  d.  29,  LemUnd  d.  30  och  Muldia  d.  31  Msy;  i  NunniB 
d.  6,  Puolango  d.  12  och  TorneÄ  d.  21  Juni.  —  Bläbörsriset 
blommade  i  Mohla  d.  24,  Kides  d..  26,  Lemland  d.  2S,  Mör- 
skom d.  29,  Muldia  d.  30  M^;  i  Nurmis  d.  1,  vid  Raumo  d. 
2,  Karis  d.  3,  Puolango  d.  15,  vid  Tomeä  d.  18  Juni.  — 
Eershärsirädet  blommade  i  Kyrkslätt  och  Mohla  d.  27,  Ekenäs, 
Karis,  Helsingfors,  Kisko  och  Mörskom  d.  28,  i  Lemland  d.  29 
Maj.  —  Rönnen  utslog  blommor  i  Ekenäs  d.  28,  Mohla  d.  30 
Maj;  i  Helsingfors  d.  2,  Karis  d.  3,  Kyrkslätt  och  Kisko  d.  5. 
Raumo  d.  8,  Kides  d.  11,  Muldia  d.  13,  Lemland  d.  15  och 
Puolango   d.    22   Juni.  —  Li&ekonv(ib'm   blommade  i  Mörskom 


71 

i  2,  Lemland  d.  5,  Kides  d.  7,  KariB  och  Kyrkslätt  d.  10» 
Torsei  d.  21  Jiini.  —  BläkUnten  (Centaurea  cyanus)  biommade 
i  Mdrskom  d.  15»  Lemland  d.  18;  Karis  d.  20,  Kides  d.  23, 
Mnldia  d«  25  Jnni  och  Pnolango  d.  8  Juli.  —  SmuHnm  be- 
gjnte  mogna  i  Lemland,  Mohla  och  Kides  d.  26  Jnni;  Muldia 
d.  2,  Nurmia  d.  9,  vid  Torneä  d.  28  Juli. 

Hvad  sädesvextema  beträffar  mä  hSkt  upptagas  att  komet 
siddes  i  Lemland  och  Mörskom  d.  14,  i  Taipalsaari  d.  16,  vid  Ranmo 
d.  19,  Kisko  d.  20,  Kides  d.  23,  vid  Ekenäs  och  Sodankylä 
d.  24,  i  Karis  och  Mohla  d.  25,  vid  Kajana  d.  26,  i  Muldia  d. 
28  Maj;  i  Nurmis  d.  1,  i  Puolango  d.  3  och  Ilomants  d.  6 
JonL  —  Rägen  gick  i  ax  i  Lemland  och  vid  Ekenäs  d.  27, 
vid  Ranmo  d.  30  Maj;  i  Karis  och  Mohla  d.  1,  Kides  d.  2, 
Nurmis  d.  11,  Ilomants  d.  14,  vid  Torneä  d.  19,  Puolango  d. 
20  och  Sodankylä  d.  24  Juni.  —  Rägens  blomning  inträffade 
vid  Ekenäs  d.  9,  i  Mörskom  d.  12,  Lemland,  Karis  och  Kyrk- 
slätt d.  15,  vid  Baumo  d.  17,  i  Mohla  d.  18,  Kides  d.  19, 
Domants  och  Nnrmis  d.  24,  Muldia  d.  27,  Puolango  d.  30  Juni 
oeh  i  Sodankylä  d.  3  Juli ;  samt  dess  mognad  tili  skörd  i  Mohla 
d.  21,  Mörskom  d.  22,  Kides  d.  23,  Lemland  d.  25,  Karis  d. 
26,  Nurmis  d.  30  Juli;  i  Muldia  och  Ilomants  d.  5  och  i  Puo- 
lango d.  29  Augusti. 

Islossrdngen  försiggick  i  Lemland  d.  22,  Bjerno  och  Hel- 
singfors d.  24,  Karis  d.  27  och  Mohla  d.  28  April;  vidRaumo 
d.  6,  i  Kisko  och  Mörskom  d.  10,  Uleäborg  (elfven)  d.  14, 
Taipalsaari  och  Kides  d.  20,  Torneä  (elfven)  d*  21—25,  Muldia 
d.  23,  Nurmis  d.  22—30,  Sodankylä  (Jessiö-  och  Kittinen-elf- 
var)  d.  24,  Ilomants  d.  25,  Puolango  d.  26  och  Kajana  (Uleä 
triak)  d.  31  Maj.  —  Isläggningen  skedde  i  Torneä  d.  16,  Sodan- 
kylä d.  17,  Puolango  d.  20  Oktober;  Kides,  Muldia,  Raumo 
och  Kisko  d.  11,  Mörskom  d.  12,  Mohla  d.  13,  Kajana,  Nur- 
mis, Uomants  och  Taipalsaari  d.  15,  Karis  d.  16  November; 
Uleä  elf  d.  1,  vid  Ekenäs  d.  2,  och  i  Lemland  d.  16  December. 

Oaktadt  ombrometrar  tili  flere  ställen  i  landet  blifvit  för- 
Bända,  hafva  uppmätningar  af  nederbörden  skett  endast  i  Mör- 
skom, Kides,  Ilomants  och  Muldia  under  hela  äret  och  i  Sodan- 
kylä  ander    regntiden    (Maj — Oktober).     Resultatema   af  dessa 


72 

mätningar  framstä  i  följande  tabell »  i  hvilken  för  jemförelses 
skull  äfven  nederbördBmftngden  antecknad  vid  hiirYarande  meteo- 
rologifika  observatorium  är  upptagen.  Talen  uttrycka  höjden  af 
nederbOrden,  förvandlad  tili  vatten,  i  finska  decimaltum. 

lehing-   ■Snkom.   KIdes.    nomanU.  ■nldla.     Sodai- 


fon. 

m- 

Jännäri 

1,257 

0,85 

0,95 

0,62 

0.60 

— 

Februari 

1,660 

0,90 

0,67 

0.58 

0,97 

— 

Mars 

2,913 

2,11 

1,12 

2.60 

1.60 

— 

April 

3,879 

8.92 

2,69 

1.65 

8,41 

— 

m 

0,253 

0,59 

0.89 

0,60 

0,49 

0,77 

Joni 

1.517 

2,00 

1.89 

2,10 

1,53 

2,49 

JuU 

2.921 

1,52 

2,18 

2,47 

1,77 

1,25 

Augusti 

0,998 

2,18 

8,08 

2,56 

2,97 

2,34 

Beptember 

3,279 

8,23 

2,54 

3.85 

2,13 

2,73 

Oktober 

2,051 

1,80 

1,90 

1,99 

1,28 

1.56 

November 

1,587 

1,44 

1,10 

1,10 

1.34 

— 

December 

2,402 

1.93 

2,24 

1.68 

1,80 

— 

24,217       21,97       20,75       21,75       19,34       11,14 

Häraf  syneB  att  fastän  nederbörden  för  de  särskilda  mi- 
nadema  värit  nägot  olika  pä  akilda  orter,  densamma  likväl  för 
hela  eller  balfva  äret  Ofverallt  i  landet  (utom  i  Helsingfors,  der 
snömängden  värit  större  än  annorstädes)  värit  1  det  n&rinaste 
lika  Stor  och  i  allmänhet  öfverensstämmande  med  den  i  Finland 
förut  observerade  medelqvantiteten  20  dec.tum. 

Ad.  Moherg. 


73 


Om  astronomiens  närvarande  stäiidpunkt.  —  Af 
L.  Lindelöf. 

(Föredrag  h&llet  yid  kn-  och  hOgtidsdagen  den  29  April  1859.) 

Vid  follgörandet  af  det  bedrande  uppdrag,  Bom  fallit  p4 
mm  lott,  dä  jag  af  den  Finska  VetenBkaps-Societeten  blifvit  nt- 
sedd  att  i  denna  dess  högtidestund  infSr  en  aktad  krets  af  den 
fosterilndaka  bildningens  vänner  tili  betraktande  npptaga  n&gon 
fd^a  af  yetenskapiig  betydelse,  är  det  min  afsigt  att  söka  i 
n^gra  enkia  och  flygtiga  drag  teckna  astronomiens  närvarande 
tiJlstind  samt  i  korthet  antyda  de  frägor,  af  hvilkas  IGsning 
denna  yetenskaps  nftrmaate  framtid  synes  vara  beroende;  och 
vigar  jag  alitsä  för  ett  ögonbliek  utbedja  mig  minä  högtärade 
Ijidrares  nppmärksamhet. 

Ingen  gren  af  menskligt  vetande  bar  att  uppvisa  en  sä 
konseqvent  och  storartad  ntveckling,  en  sadan  fOljd  af  glftn- 
sande  upptäckter,  som  astronomin  i  den  nyare  tiden.  Den 
djerfva  id^n  om  jordens  rörelse  utgjorde  begynneisen  och  lik- 
8om  fr5et  ttU  denna  ntyeckling.  Menskliga  egoismen,  som  i  det 
tingsta  ville  betrakta  sig  s&som  skapelsens  medelpnnkt  och  bög- 
8ta  mU,  sdkte  vftl»  dels  i  form  af  filosofisk  lärdom,  dels  sisom 
kyrklig  auktoritet,  motarbeta  en  äsigt,  som  hotade  att  omstörta 
hela  d^i  gftllande  verldsAsk&dningen,  men  förgäfves.  Hvar  och 
en  kinner  den  h&rda  strid,  som  Kopemikanska  systemets  an- 
hingare  i  det  16:e  seklet  hade  att  ntkftmpa  emot  tidens  f&rdo- 
mar  och  mot  den  katolska  hierarkin,  en  strid,  hvars  lyckliga 
ntging  icke  blott  afgjorde  astronomina  framtid,  utan  i  vftsendt- 
M^  moD  bidrog  tili  alla  vetenskapers  pänyttf&delse  genom  exemp- 
let  af  en  f5rdom8fri  tolkning  af  natnrens  företeeiser. 

Det  Kopemikanska  systemet  hade  intet  direkt  bevis  för 
ftin  giitighet;  tvftrtom  tycktes  det  innebära  en  motsägelse  sAväl 
^mot  den  sinliga  AakMningen,  som  emot  den  heliga  skrift.  Annu 
mer:  den  nya  Iftran,  enligt  hvilken  jorden  antogs  beskrifva  en 
nrkelfonnig  bana   omkring  solen,  framställde  planetornas  appa- 


74 

renta  rörelser  i  sjelfva  verket  icke  bättre  eller  follständigare  äo 
de   gamles   epicykler,  men   den   gjorde  det  ojemfOrligt  enkUre; 
blott  deruti  bestod  dess  styrka  och  företräde.    Det  var  silnnda 
öfVertygelsen  om  de  primitiva  natarlagarneB  enkelbot,  Bom  f^rde 
GoP£BNicC6   tili    hanB  stora  upptäckt  och  gamma  fasta  tro  bar 
sedän    dess   oupphdrligen  fört  astronomin  fram  emot  dess  mii. 
Men  af   natnrlagarnes  enkelhet  följer  icke,  att  fenomeDen 
eller  rördserna  skola  vara  lika  enkla;  de  konna  tvftrtom,närdc 
bero   af  flere   samverkande  orsaker,  blifva  mycket  invecklade. 
De  cirkelformiga  banor,  som  Gopernicus  tillskref  jorden  och  pU- 
neteme.   förklarade  nngefilrligen,   bvad  de  borde  föiklara,  men 
fnlikomligt   noga   tiilfredsställde   de  ftnnn  icke  de  gjorda  iakt- 
tagelsema;    de  qvarlemnade  tvärtom  af^ikelser,  hvilka  i  samma 
förh&llande  blefvo  mera  märkbara  och  besvftrande,  som  de  astro- 
nomiska  observationema,  isynnerhet  genom  Tyceo  Brahes  be- 
mödanden,   vnnno  i  noggrannhet.     Att  tro,   det  himlakroppanie 
nödvändigt   m&ste    röra   sig  i   cirklar   med  likformig  hastighet, 
var   en   nrgammal   fördom,   som  genom  seklers  tradition  hade 
vnnnit   en  sadan  helgd,    att  man  heire  tog  sin  tUlflykt  tili  de 
äfventyrligaste  hypoteser,   hopande  cirklar  pä  cirklar  i  oändlig- 
het,    än   man  vägade  fräng&  detta  aziom.    Det  var  först  K£P- 
LBR,  som  egde  nog  frimodighet  att  sfttta  denna  cirkeins  mysti' 
ska  företrädesrätt   framför   andra   linier  i  fräga  och  som  efter 
fler&riga   mddosamma   räkningar   och   försdk   omsider  fann,  att 
planeterna  i  verkligheten  beskrifva  ellipser  i  hviikas  ena  bränn- 
pnnkt   solen   är  beUlgen.     Genom  denna  märkvärdiga  upptäckt 
och  ^enom  de  tre  lagarne  för  planeternas  rörelser,  som  Kepler 
i  sammanhang   dermed  nppställde  och  genom  hvilka  hans  namu 
är  förevigadt,  erhöll   den   teoretiska  astronomin  en  utveckling, 
som  fullkomligen  motsvarade  observationernas  dävarande  st^nd- 
pnnkt.     Den    Keplerska   teorin    var  i  sjelfva   verket   s&  enkel 
och    framstäUde  med  s&dan   noggrannhet  planeternas  apparenta 
rörelser,  att  dess  sanuing  ej  mer  kunde  betviflas.    Men  ett  vä- 
sendtligt  steg  äterstod  ftnnn  att  taga.     Mftktigare  ftn  förut  pi- 
trängde   sig  nu  den  frägan,   hvilken  kraft  det  ftr,  som  reglerar 
planetemes    rörelser   och    tvingar  dero   att  beskrifva  sinä  evigt 
cnalianda  banor. 


75 

1)ewton  var  den  ödets  älskling,  hvilken  det  framför  an- 
diK  dödliga  fömnnades  att  liksom  med  en  öfVermensklig  siare- 
bliek  genomak&da  den  ailmänna  prindpen  för  himlakroppames 
rörelaer.  Han  var,  sSsom  Laorakoe  sftger,  utan  tvifvel  den 
stönta  af  alla  vetenBkapsmftn ,  men  han  var  äfven  den  iycliga- 
Bte,  ty  det  ges  blott  ett  verldssyBtem  att  upptäcka.  Ocks4  var 
han  ieke  blott  af  naturen  bogäfvad  med  ett  sällBynt  skarpsinne 
otan  deijemte  af  ödet  BtUld  i  de  gynsammaate  förh&llanden. 
Cabtebiub  och  Fbbkat  hade  genom  sinä  vigtiga  arbeten  p& 
niatematlkens  omrjlde  gifvit  denna  vetenskap  ett  nytt  ntseende 
och  lagt  gronden  tili  den  hdgre  analyaen;  ieke  mindre  vigtiga 
voro  HuTGUBNs*  och  GAiAhis  upptäckter  i  den  alfanftnna  meka- 
niken.  Tili  och  med  den  allmftnna  gravitationen  var  redan,  om 
in  ofnlikomligt,  anad  af  Kepler  och  Hook  m.  fl.  Men  det 
itentod  att  finna  lagen  för  denna  graYitation  ooh  att  tillämpa 
deiiBanuna  p&  de  himmelBka  röreisema. 

Utgiende  fr&n  betraktelsen  af  den  dragningskraft»  Bom 
jorden  ntöfrar  p&  kroppar  befintliga  vid  deas  yta,  och  Bom 
tydligaat  rdjer  aig  i  deras  fall»  leddes  Newton  tili  den  giBsning, 
att  nämnde  kraft  möjligen  Bträcker  sig  ända  tili  mänen  och  i 
föreoing  med  mänena  tangentialhaatighet  fOrorBakar  denna  himla- 
kropps  elliptiBka  rörelae  omkring  jorden.  Om  6&  förhöU  aig  i 
Terkligheten,  var  det  natnrligt  att  tanka,  att  äf^en  planetema 
qTarhillaa  i  aina  banor  omkring  aolen  genom  en  dylik  drag- 
singakraft  hoa  aistuämnde  himlakropp.  Denna  hypotea  lycka- 
dea  haa  ifven  bringa  i  öfverenaBtftmmelae  med  deKepleraka  la- 
game  genom  det  enkla  antagande,  att  attraktionen  förhäller  aig 
omvflndt  emot  qvadraten  af  planetenB  afatänd  frin  Bolen.  Det 
▼ar  akiU  att  f5rmoda,  att  äfv^en  jordena  attraktion  minBkaa  i  ett 
dylikt  förhäl]ande,  jn  mer  man  aflägBnar  aig  frän  jorden,  och 
di  attraktionen  vid  jordytan  var  bekant  genom  direkta  f&rsök, 
kttnde  deaa  inverkan  pi  minen  deraf  lätt  ber&knaa,  om  man 
nemiigen  k&nde  minenB  afständ  frin  jorden.  Denna  kunakap 
fömtaatte  ^ter  kännedomen  om  jordens  storlek,  ett  vigtigt  ele- 
nent  i  aBtronomin,  hvai'8  boBtämning  alit  ännu  hvilade  pii  en 
hdgat  oaiker  gmnd.  En  lycklig  omatindighet  gjorde  likvil,  att 
den  Newton8ka    teorin    ieke  alltfi^r  linge  behöfde  vänta  pi  Bin 


76 

slntliga  bekräftelse.  Är  1669  ntförde  nemligen  fransmannen 
PiCAHD  en  gradmätning  emellan  Paris  och  Amiens,  hTarigenom 
jordens  storlek  blef  för  första  gUngen  med  ndgon  noggrannhet 
ntrÖBt.  ReBultatet  af  denna  gradmätning  tjenade  na  tiU  ut- 
gängspnnkt  för  attraktionBteorins  tillämpning  pä  mänensrörelse, 
och  Newton  hade  den  tiUfredsställelsen  att  härigenom  se  sin 
hypotes  yinna  en  afgjord  bekräftelse. 

Läran  om  den  allmänna  gravitationen ,  bestäende  i  den 
enkla  satsen,  att  alla  kroppar  attrahera  hvarandra  i  förhällande 
tili  deras  massor  och  i  omvändt  förhällande  tili  afst&ndets  qva- 
drat,  denna  lära  har  värit  oändligt  fmktbärande  säväl  för  den 
allmänna  mekaniken,  som  för  astronomin.  Sä  enkel  den  är, 
har  den  iemnat  en  tillfredsställande  förklaring  icke  allenast  af 
de  empiriska  lagar,  som  Kepler  hade  nppstäUt  för  planeter- 
nas  rörelser,  ntan  äfv^en  af  de  mängfaldiga  afnkelser  och  modi- 
fikationer,  som  dessa  lagar  äro  nnderkastade  och  hvilka  genom 
sednare  observationer  blifvit  bragta  i  dagen.  Ur  ett  enda  axiom 
har  den  celesta  mekaniken  genom  ojäfaktiga  matematiska  de~ 
dnktioner  konseqvent  utvecklat  sig  tili  ett  system  af  storartadt 
omfäng»  ett  verk  af  det  18:de  och  19:de  seklets  mest  ntmärkta 
analyster,  bland  hvilka  här  endast  mk  nämnas  Euler,  Lagbai^ob, 
Laplace,  Oaitss  och  i  vara  dagar  Hanhen.  Likväl  är  det  lUngt 
ifrän»  att  systemet  ännu  vore  fuUändadt,  och  det  är  ingen  utsigt 
förhanden,  att  det  ens  nägonsin  skall  blifva  det  i  absolnt  me~ 
ning.  Hvilken  utveckling  än  de  matematiska  vetenskaperna 
kunna  erhäila  i  en  framtid,  förmä  de  likväl  aldrig  uttömma  deii 
celesta  mekanikens,  d.  ä.,  gravitationens  problem. 

Hvad  Newton  var  för  den  teoretiska  astronomin,  det  var 
Bradlev  för  den  praktiska.  Han  försäg  observatorinm  i  Green- 
wich med  instrnmenter  af  en  ny  och  fuUkomligare  konstruktion , 
än  man  dittills  egt,  med  hvilka  han  ihärdigt  observerade  icke 
blott  de  tili  v&rt  solsystem  hörande  himlakroppame  ntan  äfven 
ett  stort  antal  fixstjernor;  och  sä  stor  är  den  noggranhet,  hvar- 
med  han  bestämde  deras  läge  pä  himmein,  att  alla  föregäende 
fixstjernobservationer  derigenom  förlorat  hela  sitt  värde  för 
framtiden.  Ty  de  qvantitativa  bestiimningnrue  af  jordaxelns 
och    jordbanans    oscillationer,    af   fixstjernomas    skenbara    och 


77 

verUiga  rOrelser,  som  utgöra  nödvändiga  data  för  de  astrono- 
miska  beräkningarne  och  hvartiU  observationer  erfordras,  som 
omfatta  en  mycket  läng  tiderymd,  gifira  «g  med  vida  8törre 
preciaion  ar  Bradleys  observationer  än  t.  o.  m.  Ptoleilsi, 
eham  de  förra  ligga  oss  vid  pass  12  ggr  närmare  än  de  sed- 
näre.  I>etta  gör,  att  Bradleys  observationer  bilda  den  gmnd- 
fond,  tili  hvilken  astronomerne  alit  ännu  taga  sin  tillfiykt,  sä 
ofta  de  vilja  verkställa  en  revision  af  astronomins  elementer,  en 
fond  livars  värde  likt  ett  räntebärande  kapital  vexer  med  tiden. 
Sio  betydelse  att  utgöra  den  materiela  gmndvalen  för  astrono- 
min knnna  de  Bradleyska  observationema  förlora  endast  genom 
nya  ntomordentliga  framsteg  i  den  praktiska  astronomin,  hvilkas 
mdjlighet  ligger  i  ett  aflägset  Qerran. 

Om  vi  nu  efter  denna  hastiga  öfverbiick  af  astronomins 
utveekling  rigta  nppmärksamheten  pä  dess  nuvarande  ständ- 
pnnkt  och ,  för  att  börja  med  det  som  är  oss  närmast,  först  betrakta 
vir  jord,  sil  finna  vi  dess  form  och  storlek  genom  vidsträckta 
gradrnfttningar  utrdnt  med  en  noggrannhet,  som  lemnar  föga 
öfiigt  att  önska.  Det  är  t.  ex.  nastan  omöjligt,  att  den  nn  gäl* 
lamde  bestämningen  af  jordens  omkrets  vid  eqvatorn  vore  felak- 
tig  p&  Vi  o  mii*  —  Bland  dem  som  bidragit  tili  denna  kanskap 
bdr  jag  ej  nnderläta  att  nämna  en  landsman  Wahlb£CK,  hvars 
olyckliga  öde  hos  mängen  ännu  torde  fortiefva  i  sorgligt  minne. 
Han  var  den  första,  som  företog  sig  att  i  en  enda  kalkyl  förena 
alla  dittiUs  utförda  gradmätningar,  för  att  genom  deras  kombi- 
nering  enligt  sannolikhetsteorin  härleda  ett  s4  noggrannt  re- 
soitat  som  möjligt  hafseende  ä  jordens  form,  hvilket  arbete 
han  likvftl  icke  hann  fullända.  Dylika  beräkningar  hafva  seder- 
mera  vid  tillkomsten  af  nya  gradmätningar  blifvit  utförda  af 
itskiltiga  andra  astronomer,  sednast  och  med  största  omsorg  af 
Besskl»  i  hvilken  den  praktiska  astronomin  i  19:de  seklet  haft 
m  ntmärktaste  representant.  I  sammanhang  härmed  bör  jag 
Bifflna  den  gradmätning,  som  hufvudsakligen  under  Stbuves 
Uning  blifvit  verkstäid  i  Ryssland,  och  omfattande  en  ofantlig 
b&ge  af  25  grader  sträcker  sig  ifrän  Donau  oafbmtet  ända  tili 
kbafvet  Den  är  nyligen  fuUändad  och  beräkningame  öfver  den- 
äro   ännu  icke  afslutade.     Jordens  afplattning  eller  dess 


78 

utvidgning  mot  eqvatorn,  ur  teoretiska  grunder  anad  redan  af 
Newioii,  framgär  nr  dessa  gradm^^tningar  med  sMan  eTidens» 
att  intet  tYifvel  om  dess  verklighet  kan  ega  nun.  Denoa  af- 
plattning ,  tili  följe  hvaraf  diametern  vid  polerna  är  nngefär  Vioo 
kortare  än  vid  eqvatorn,  är  ett  af  de  tydligaste  beTisen  för 
jordens  rotation  kriag  sin  axel  och  för  dess  nreprangligen  fly- 
tande  aggregations  tiUstind. 

JordeoB   följeslagare   mänen  har   i  alla  tider  värit  ett  in- 
tresBant   föremil   för  aatronomemes  iakttagelser,  BÄväl  som  för 
icke-astronomerB  fantasier.    DesB  eliiptiska  bana  omkring  jorden 
är   p&   m&ngfaldigt  sätt   störd  hufvudsakligen  genom  Bolens  at- 
traktion, likasom  mänen  il  sin  sida  störande  inverkar  pä  jordeoB 
eliiptiska   rörelse   omkring  solen.     Att  teoretiakt   bestämma  de 
banor,  som  jorden   och   mänen    af  deras   inbördes  attraktion  i 
förening  med  aolens  centralkraft  tvingas  att  beskiifva,  är  en  af 
don  fyaiska  astronomins  sväraste  uppgifter,  som  under  namn  af 
de  tre  kroppames  problem  sysselsatt  de  största  matematici  alit 
aedan    NewtonB   tid,   men   hvars  fuUkomliga  Ktaning  ännn  ej  ftr 
fnnnen.     Den    högre   analysen    tyckes  i   sjelfva  verket  ej  ännn 
vara  mogen  för  en  allmän  härledning  af  de  invecklade  rörelse- 
fenomen,   som   härflyta   ur   gravitationslagen ,  dk  tre  eller  flere 
himlakroppar   inbördes   verka  pä  hvarandra.     Man  har  derföre 
värit   tvnngen   att   anlita  mer  eller  mindre  speciela  och  mödo- 
samma   approximations-metoder   för  att    närma   sig   detta  mii. 
Sednast  har  den  berömda  Hansen  i  Gotha  nnder  en  läng  följd 
af  är  nteslntande   gjord   mänteorin   tili   föremil  för  sinä  forsk- 
ningar;    resultatet   deraf   har  nyligen  skädat  dagen  i  de  min- 
tabeller,    som   han   utgifvit  och   om  hvilka  man  hoppaa,  att  de 
med    Stor    noggrannhet    skola    framställa    denna    himlakropps 
apparenta    rörelser,   sä  invecklade   och   nyckfulla   de   än  tyc- 
kas  vara. 

Sftsom  ett  bevis  k  priori  för  den  precision  man  har  att 
vänta  af  dessa  tabeller,  och  för  att  gifva  en  föreställning  om 
obetydligheten  af  de  korrektioner,  kring  hvilka  nutidens  astro- 
nomiska  undersökningar  hvälfva  sig,  kan  följande  faktnm  an- 
föras.  Hansen  begagnade  för  uppgdrandet  af  sinä  tabeller  bland 
annat  de  mänobservationer,  som  blifvit  gjorda  i  Greenwich  och 


79 

Doipat.  Svirigheten  att  bringa  dem  i  sldan  öf^erensstämmelBe 
med  teorin,  att  de  dfeerblifvande  differenserna  knnde  tillrftk- 
nas  ornidvikliga  observatioosfd.  ledde  honom  tili  den  fönnodan, 
att  det  antagna  afständet  i  geografisk  longitnd  emellan  Green- 
inefa  oeh  Dorpat  vore  felaktigt  p&  nngefilr  1  Va  tidssekiind.  Han 
ttoderrtttade  hftrom  Strawe,  Bom  vid  samma  tid  hade  fSran- 
«taltat  en  kronometer-expedition  emellan  Palkowa  och  Dor- 
pat i  afeigt  att  nogare  ntröna  dessa  orters  longitndsskilnad, 
hyaraf  sedän  longitndsskilnaden  emellan  Dorpat  och  Oreenvrich 
knnde  erhiUaa,  äk  den  emellan  Pnlkowa  och  Greenwich  redan 
ftmt  var  noga  bekant.  Beräkningen  af  ifrägavarande  expedi- 
tion,  Bom  var  mig  anförtrodd,  gaf  ett  resnltat,  som  fnllkomli- 
gen  beaannade  Hanaena  förmodan,  ity  att  Dorpata  obaerrato- 
liam  befanna  vara  V/^  tidsaekund  eller  vid  paaa  200  famnar 
▼eetllgare  belftget,  ftn  man  deaaförinnan  antagit.  Det  intreaaanta 
hftmti  är,  att  den  noggranna  kftnnedomen  om  Dorpata  longitnd 
aiUnnda  ledde  ain  förata  npprinnelae  ifrän  —  mänen. 

Föröfrigt  ftr  anf5rda  fall  icke  det  enda,  i  hvilket  m&nena 
rOretser  spridt  Ijua  dfver  jordiaka  förhillanden.  Tvärtom  haf^a 
raioobaervationer  redan  Ung  tid  tillbaka  utgjort  ett  af  de  be- 
qTimaate  och  laynnerhet  af  ajdfarande  begagnadt  medel^  att 
Irana  ortere  geografiaka  longitnd»  och  mftnen  har  a&lnnda  i  vä- 
aendtiig  raon  bidragit  tili  de  betydande  framateg,  aom  geogra- 
Hb  gjort  i  vÄra  dagar.  Det  kan  ännn  tillftggaa,  att  Laplace  nr 
mliieiia  rörelaer  häriedt  aävftl  jordena  af^lattning  aom  aolena  af- 
atiad ,  och  att  de  resnltater,  tili  hvilka  han  pä  denna  vftg  köm- 
mit, underbarligen  öfverenaatftmma  med  de  nyaate  pä  heit  olika 
oeh  mera  direkta  metoder  grandade  beatämningame  af  aamma 
elementer. 

Mftnen  är  den  enda  himlakropp,  aom,  tillf^lje  af  aitt  nftra 
grannskap,  tilläter  nftgon  nnderaOkning  af  deaa  fyaiaka  beakaf- 
lenhet.  Man  har  med  omaorg  antecknat  deaa  yta,  aftdan  den 
viaar  aig  i  de  bäata  teleakoper;  man  har  mätt  hOjden  af  it- 
ikilliga  bland  deas  otaliga  berg,  hvilkas  ringformiga  geatalt 
tyekea  vittna  om  vnlkaniakt  urapmng;  man  har  ftfven  aOkt  nt- 
fbraka  djnpet  af  desa  kratrar.  Men  tili  kilnnedomen  om  de  or- 
^mkn  varelaer,  hvarmed  fantaain  ai  gema  viii  befolka  minen. 


80 

a&vill  8om  alla  andra  himlakroppar,  har  aBtronomin  hittiUs  kan- 
nat lemna  endast  negativa  bidrag.  Att  m&nen  icke  har  n&gon 
atmoftfer,  är  en  gammal  känd  sak,  hvilken  man  har  tillfWe  att 
konatatera,  livarje  g&ng  en  stjerna  bortskymmes  af  denna  himla- 
kropp.  Vore  en  atmoafer  förhanden,  soin  bade  Hkhet  med 
n&gon  af  vara  kända  gasarter,  g&  sknlle  den  ifrän  stjernan  kom- 
mando IJQS-strälen,  d&  den  passerar  nftra  intill  m&nens  rand, 
OTilkorligen  undergä  en  brytning,  som  hade  tili  följd,  att  stjer- 
nan ännn  vore  synlig  fdr  osa  nägon  tid  efter  det  den  i  verk- 
ligheten  redan  befunne  aig  bakom  m&nena  disk.  Den  obaerve- 
rade  tiden.  under  hvilken  en  atjema  är  bortakymd  af  mänen, 
blefve  tili  fö^e  häraf  kortare  än  den  verkliga  eller  beräknade 
tiden.  Men  erfarenheten  viaar,  att  aädant  ej  är  fallet,  och  be- 
rättigar  aätedea  tili  den  alutaata,  att  mänen  ej  har  nägon  märk- 
bar  atmoafer.  Att  der  lika  litet  kan  finnaa  vatten,  är  äfVenai 
klart;  ty  i  motaatt  fall  aknlle  genom  vattneta  afdunatning  en 
atmoafer  af  vattengaa  nödvändigtvia  hafva  bildat  aig.  De  atora, 
dunkla  fläckarne  i  m&nen,  aom  af  de  förate  aelenografeme  be- 
tecknadea  med  ^atormarnea  ocean^',  «.Ingneta  haf^,  ^drömmarnea 
sjö^,  med  flere  vackra  och  poetiaka  namn,  utgöraa  aannolikt  af 
slättländer  eller  hedar,  mähända  lika  vattenfattiga  aom  Saharaa 
öken.  Dä  nn  luft  och  vatten,  aä  vidt  bekant  är,  ntgöra  nöd- 
vändiga  vilkor  för  alit  jordiakt  lif ,  och  deaaa  elementer  helt  och 
hället  aaknaa  eller  i  omärklig  grad  förefinnaa  pft  mänen,  synea 
män-innevänarnea  exiatena  tilla  dato  hvila  pä  högat  prekära 
grunder.  Det  aäkra  är,  att  man  hittilla  ingenting  iakttagit,  som 
akulle  antyda  tillvaron  af  organiakt  lif  p&  mÄnena  yta. 

Det  aednaate  decennium  har  i  aatronomiakt  hänaeende  vä- 
rit iaynnerhet  ntmärkt  genom  npptäckten  af  en  ator  mängd  Bmk 
planeter.  Ledde  af  öfvcrtygelaen,  att  i  det  atora  mellanmmmet 
mellan  Mara'  och  Jnpitera  banor  ännn  flere  okände  planeter 
äteratä  att  upptäcka,  hafva  nägra  aatronomer  naatan  utesln- 
tande  egnat  aig  ät  planetaökeriet.  Den  oväntade  framg&ngen 
af  deraa  bemödanden  bör  hufvudaakligen  tillakrifvaa  den  ut- 
aträckning,  aom  atjemkatalogema  och  atjernkartome  erhällit  ge- 
nom Beaaela,  Argelandera  m.  fl.  mängäriga  och  mOdoaamma  ar- 
beten.     Ty    den    enkla    omatändigheten ,   att  en  liten  atjema  af 


81 

9:de  dler  10:de  storieken,  aom  enging  blifirit  aedd  oeh  tili  aitt 
Uge  uBgefiLrligen  fixerad  pi  himmelen»  icke  iteifinnefl  i  s^orn- 
ktrlonie»  fljr  nnftrtidea  i  de  flesta  &U  ett  temmeligen  säkert 
teckBH  tili  fttt  en  By  planet  blifVit  pitiAffiid.  Antalet  af  de 
«■i  pluieter,  Bom  för  nftryarande  ftro  kiiide,  nppgir  tili  55. 
Af  dem  haf^a  17  blifVit  apptäekte  i  Frankrike,  15  i  EnglaBd, 
12  i  TjBkUnd,  8  1  Itatien  och  8  1  Nordamerika.  Det  stönto 
aatalet  har  OcNUDeCHiaDT  i  Paria  npptickt  nemligen  11;  der- 
aaat  HiSD  i  London,  eom  fminit  10  samt  Oaspabib  i  Neapel 
oeh  LiTTHiSB  i  Bilk,  hvilka  h^ardera  npptftckt  7.  Rikaat  pi 
oja  planeter  voro  ären  1852  oeh  57,  hyardera  af  dem  bragte 
nemligeB  8  nya  medlemmar  af  irirt  solsystem  i  ^aaet.  Under 
eiadidne  2r  riktadea  deraa  antal  med  inalles  5,  af  hvilka  de  tvi 
usta  iqiptftcktea  pi  en  och  aanuna  dag  den  10  September.  — 
Det  tr  <y  att  fönnoda,  att  fortg&igen  af  deaaa  npptAckter  skall 
niikbart  minakaa  nnder  en  fö^jd  af  ir,  iaynnerhet  di  flere  aatro- 
Doner  nyligen  ftrenat  aig  om  ett  pUnmeaaigt  nppaökande  af 
aja  planeter.  £mellertid  aaknas  icke  peraoner  af  Tetenakapligt 
aamn  och  anaeendot  aom  med  betinklighet  äae  denna  himmel- 
aka  jagt,  be&rande  att  berftkningen  af  de  nya  Terldakroppamea 
banor  aaart  icke  mer  kan  hilla  jemna  ateg  med  de  vixande 
q>pticktenie;  nigra  ogilla  ftf^en  denna  npptäcktsifeer  aiaom  en 
f5r  aatronomin  akef  riktning»  hvarigenom  vigtigare  delar  af  ye- 
tenakiqpen  bliAra  beröfeade  en  m&ngd  bearbetare.  Bedan  Oaubb 
kade  f5r  iere  kt  aedan  yttrat  den  teigt,  att  man  Uand  de  «mk 
j^anetema  borde  ntvfllja  de  intreaaantare  ooh  klarare  för  att 
med  nppmftrkaamhet  fö^a  deraa  rOrelaer,  m«i  tfyerlemna  de  öf- 
riga  it  aitt  dde.  Nyligen  framatftildea  iter  i  en  aatronomiak 
tidakrift  den  taakan,  att  med  npptftcktema  mitte  panaeraa  it- 
■nnatone  nnder  flere  ir,  tilla  man  hnnnit  med  tillrädciig  nog- 
grannhet  berftkna  de  redan  kftnda  planetemaa  banor.  Men  om 
man  oekai  ^  Tili  e^änna  yigten  af  de  framateg  kflnnedomen 
on  virt  aolayatema  om£ing  härigenom  gjort,  a4  kan  det  ej  ne- 
kaa,  att  plaiiei*upptickteme  ftranledt  Tflaendtliga  förbAttringar 
af  den  invecklade  pertnrbationa  teerin  eller  berflkningen  af  det 
atteaade  inflytande  himlakroppamea  ömaeaidiga  attraktion  ntöf- 
var  pi   deraa  rörelaer,  pi  aamma  ging  de  nya  planetema  er- 

6 


82 

bjodit    ett     rikt    fllt    Idr    anTlndniiigeD    odi    prGfiiiiigeD    af 
deniui  teori. 

Hand  i  hand  med  fören&nmde  opptidrter  fortgir  SiVen 
det  planmiasiga  nppBökandet  af  kometer,  hvanif  icke  nimdre  ftn 
8  obsenrerades  förlidet  Ir.  Pi  det  sednaste  decenniiim  hsfva 
onrioring  40  kometer  blifeit  sedda,  och  hela  antalet  af  dem, 
som  blifnt  astronomiBkt  obserrerade  eller  i  hiatomka  skrifler 
omtalas,  nppg&r  tili  flere  hnndrade.  —  VAl  ftr  det  l&igesedan 
bekant,  att  tfven  kometerna  i  sinä  rörelser  nnderlyda  den  aU- 
mftnna  gravitationen;  men  deraa  natur  föröfrigt  och  den  roli 
dem  är  anviaad  i  virt  solsystems  ekonomi  ftr  Snnn  lika  dunkel 
och  outredd  som  nägonsin.  Laplace  ansAg  dem  hafVa  nppkom- 
mit  genom  kondenseiing  af  den  töckenlika  materie,  som  enligt 
hana  fi^rmenande  sknlle  i  ymnighet  förefinnaa  i  nniTersiun.  Ir- 
rande  i  rymden  knnde  dessa  kaotiska  massor  rika  mom  den 
trakt ,  der  solens  attraktion  ftr  förherrskande,  och  blefre  d&  tvangna 
att  boBkrif^a  elliptiska  eller  hyperboliska  banor  omkring  solen. 
Denna  hypotes,  enligt  hvilken  kometerna  vore  att  betraktos 
slaom  fremmande  f9r  vftrt  solsystem,  förklarar  p4  ett  tillfredfl- 
atftUande  sfttt  sävftl  den  omstftndigheten ,  att  kometerna  rGra  fiig 
ntan  ätskilnad  i  alla  möjliga  rigtningar,  som  oraaken  dertill,att 
deraa  banor  ftro  8&  excentriska  eller  aflftnga,  att  de  stondom 
konmia  Bolen  mycket  nftra,  stondom  aflftgsna  sig  dmfrto  Un§^ 
ntom  BolBystemeia  kftnda  grftnBor.  —  Sil  ftr  t.  ex.  fallet  med 
den  Stora  kometen  af  1858,  hyars  minsta  och  stdrsta  afstlnd 
trin  Bolen  ftrhäUa  sig  nftra  nog  som  1  tili  570,  hvilket  ab- 
norma  förhAUande  ftf^en  eger  mm  emellan  kometens  hastigheter 
i  de  motsatta  delame  af  dess  bana. 

Di  kometerna  yanligtvis  endast  en  kort  tid  ftro  synUga 
och  deras  banor,  sisom  redan  nftnmdes,  alltid  ftro  mydcet  af- 
länga,  ftr  det  blott  nndantagsvis  man  kan  afgöra,  homvida  de 
rOra  sig  i  ellipser  eller  hyperbler.  Hvilketdera  som  hebt  kan 
enligt  gravitationslagen  lika  vftl  ega  ram.  I  förra  fallet  iter- 
komma  de  periodiskt,  i  det  sednare  deremot  aflftgsna  de  sig  i 
oftndlighet  ntan  att  nigonsin  fttervända  tili  solen. 

Antalet  af  periodiska  kometer  eller  sidana,  som  beskrif^^ 
slntna   banor  och  med  yisahet  blif^it  särskilda  ginger  observe- 


83 

nde,  Ar  bög&t  obetydl^^.  Utom  den  ryktbara  Halleyska  ko- 
meten»  Bom  har  omloppstid  af  76  ftr,  känner  man  meds&kerfaet 
endast  4  periodiska  kometer,  nemligen  E&cke'B,  Bielas,  Fayea 
oeh  BroTBens,  alla  med  en  kort  omloppstid  af  3  tili  8  är.  — 
Bland  dem  hafva  Encke^B  och  Bielaa  kometer  tillvunnit  sig  ett 
Orakildt  intreBse  genom  företeelaer  af  en  ny  och  ovftntad  be- 
skaffenhet.  Den  fdretnämnde  bar  sedän  1819,  dft  Enke  för  at- 
lade  deus  periodiska  iterkomst  efter  3%  iv,  fulländat  11  om- 
iopp  och  lika  m&nga  g&nger  värit  observerad,  sednast  förliden 
haat.  Dentnder  har  dess  omloppstid  kontinuerligen  aftagit,  8& 
att  kometen  hvaije  gäng  emitt  sitt  perihelinm  ungeftr  2  tim- 
mar  tidigare  ftn  berftkningame  gifvit  anledning  att  förvänta.  En 
minakning  af  omloppstiden  fönitsätter  enligt  Keplerska  lagame 
ett  nArmande  tili  solen,  hyilket  iter  ej  liter  förklara  sig  annor- 
Innda  ftn  att  kometens  tangentialhastighet  sminingom  aftager 
oeh  solens  attraktion  derigenom  blifver  mer  oeh  mer  öfvervft- 
gande.  Men  hnm  förklara  en  sidao  minskning  af  tangential- 
hastigheten?  Vi  haf?a  här  ett  fall,  och  det  ftr  detförsta,  ihvil- 
ket  den  Newtonska  teerin  visar  sig  vara  otillrftcklig.  En  ny 
piincip,  en  kraft,  som  man  förut  ^  afvetat,  tyckes  hftr  modi- 
fiera  gnmtationen.  Encke  har  sökt  denna  kraft  i  ett  ytterst 
fint  i  verldsrymdem  ntbredt  ftmne,  som  han  antager  göra  mot- 
atind  emot  den  tdckenlika  kometens  rörelse,  utan  att  derföre 
konna  mftrkbart  afficiera  de  millioner  ginger  tAtare  planetemas 
hasUghet.  Tills  vidare  förslAr  Encke'8  hypotes  Aillkomligen 
att  bringa  obsenratioaema  i  samstftnunighet  med  teorin;  men 
fenomenet  ftr  alltför  enstaka  för  att  ftnnu  knnna  tillskrifva  en 
för  desa  bebof  nppstttlld  förklaringsgmnd  allmftn  giltighet  eller 
objektiv  sanning;  och  det  m&ste  öfverlemnas  ftt  framtiden  att 
geaom  nya  ai^umenter  bekrftfta  eller  vederlftgga  ifrAgavarande 
hypotes. 

Bielas  komet,  som  likaledes  har  en  kort  omloppstid  af 
6%  ir,  beskrifver  en  mycket  exentrisk  ellips,  som  i  en  pnnkt 
kommer  jordbanan  sft  nftra,  att  ett  sammanträffiuide  af  bida 
luffllakroppame  icke  vore  omöjligt.  Dertill  erfordras  likvftl,  att 
bida  samtidigt  passera  just  den  trakt,  der  deras  banor  mest 
Bftrma  sig  hvarandra,  ett  vilkor  hvars  intrftffande  i  sjelfva  ver- 


84 

ket  har  ytterst  ringa  sannolikhet.  £iiiellerlid  har  nmn  berftkaat, 
att  om  jorden  &r  1852  värit  en  m&nad  firamom  ean  veridiga  ori 
i  rymden ,  den  d&  akulle  hafva  paiserat  rakt  igenom  kometen  — 
ett  märkvftrdigt  mdte,  hyaraf  v&r  planet  troUgen  skoUe  haft 
föga  kftmung,  men  aom  kunnat  tillintetgöra  kometena  eskteas 
aiaom  sjelfstftndig  himlakropp. 

Denna  komet  är  obetydlig  ooh  med  mdda  aynlig  ftr  blotta 
dgat,  när  den  ftr  i  sin  stOrBta  glana.  Icke  de88  mindre  har  den 
tetat  vid  sig  astronomernas  gynnerliga  intreese  genom  ett  fyaiekt 
fenomen,  som  är  aUdeles  eneamt  i  aitt  slag.  Ir  1846  i  Jä- 
nnäri mAnad  sAga  denaamma  dela  aig  i  tvenne  kometer,  hvilka 
der^ter  i  Tftnakaplig  endrftgt  genomtiLgade  en  bige  af  70^  pi 
kimlahYalfret.  Deraa  akenbara  afiit&nd  frin  hnurandra  tilltog 
amiaingoni;  likräl  yoio  de  nnder  hela  tiden  af  deraa  aynbarhet 
ai  närä  hvarandra,  att  de  pi  engäng  knnde  aea  i  aynfiUtet  af 
ett  teleakop.  Demnder  föregingo  märkyärdiga  vexlingar  i  de- 
raa geatalt  ooh  mbördea  f^rhillande^  i  det  den  nybildade  ko- 
meten, aom  i  bOrjan  var  ytterat  avag,  aminingom  tillväxte  pä 
bekoatnad  af  ain  kompanjon,  hvilken  den  anart  (tfrerträflkde  i 
atorlek  och  Ijnaatyrka,  hvarefter  den  äter  begjnste  afkaga.  En 
dylik  vexelverkan  anelian  bäda  kometema  bemärktea  äAren  nn- 
der deraa  kerta  aynbarhet  hOaten  1852,  ehnm  d^raa  afrtänd 
nn  redan  var  8  ginger  atOrre  än  nnder  fttregäende  apparition* 
Mihända  exiaterar  nägot  aammanhang  emellan  denna  beajmner- 
liga  ajelfdelning  och  den  enoma  ntaträckning  nigra  kometers 
tOckenlika  maaaor  atnndom  erhäUa  i  aolena  grannakap.  Nägon 
ännn  okänd  repellerande  kraft  ajmea  här  rOja  akt  inflytande. 
Fenomenet  är  emellertid  en  gita,  hvara  Ktaning  nlBte  lemnaait 
framtiden. 

Men  det  vore  i  aanning  att  miaakänna  a8troB<miinB  nu- 
varande  atändpnnkt,  om  man  anaige  npptäcktema  af  planeter 
ooh  kometer  eller  nnderaOkningame  af  deraa  fyaiaka  beakaffen- 
het  f5r  de  vigtigaate  frlgome  för  dagen.  Dylika  frftgor,  hnm 
intreaaanta  de  än  knnna  vara  i  ooh  för  aig,  äro  likväl  f&r 
den  egentliga  aatronomin  af  en  nnderordnad  betydelae.  Denna 
vetenakapa  nppgift  är  faatmer  att  faatatäUa  de  allmänna  lagarne 
för  himlakioppamea   rdrelaer   nnder  on   aidan  fonn,  att  deraa 


85 

orter  pi  UoiUihTalfvet  deraf  knima  berftknas  för  hvilken  tid 
■OHI  hdst.  För  att  komma  tili  detta  mii  erfordraa  i  ena  aidan 
en  fallladad  teori,  &  andra  aidan  viBaa  med  no^rannhet  be- 
slimda  data,  som  erfarenheten,  d.  ft.  obseirationenia  bdra gifva 
vid  hand^.  Na  ligger  det  i  sakeBs  natur,  att  de  aBtronomiaka 
mätningame,  likaeom  alla  qvantitatiya  bestämningar  öfVerhnfVad, 
aldrig  konna  ega  abaolat  noggrannhet:  de  komma  sanningen 
mer  dler  mindre  närä,  men  de  gif^a  aldrig  fallkomligt  hvad  de 
borde  gifra.  Sanningen,  d&  det  g&Uer  qvantitativa  förhillanden, 
är  att  jemftraa  med  en  odelbar  ptuikt,  Bom  bar  sin  ideela  ^l- 
raro,  men  ej  kan  fixeras  med  n&gra  materiela  verktyg.  Tiden 
bar  TiBserligen  medfört,  och  kan  ännn  medföra  Btora  förbätt- 
rii^ar  i  de  aatronomiska  instmmentema  oeh  deras  användning; 
obaervattoneraa  hafVa  vnnnit  en  förvinande  grad  af  noggrann- 
het; men  sin  allmbina  natnr,  att  endaat  nftrma  sig  aanningen, 
hafra  de  derigenom  ej  förlorat  och  knnna  de  aldrig  förlora. 

HIUraf  Aljer,  att  a8te'onomin  Täi  kan  närma  aig  mer  ocb 
ner  tili  aitt  mii,  aom  ftr  en  follkomlig  knnskap  om  Mmlakrop- 
paniea  rörelaer,  men  att  hon  aldrig  kan  nppnft  detsanmia.  Emel- 
lan  teorin  oeh  iakttagelaen  kan  en  follkomlig  dfverenaatiUnmelae 
aldrig  egg  ram,  men  hyarje  tid  bdr  arbeta  derp&,  att  deonnd- 
vikliga  difierena^na  blifva  ai  amft  aom  mOjligt.  Förekomma 
afVikelaer,  aom  öfV^ratiga  den  möjliga  grflnaen  af  obaervationer- 
aaa  oaflkerbet,  aft  är  antingen  teorin  eller  deaa  tillämpning  fel- 
akfig  oeh  en  förbättring  eller  ntveckling  deraf  genom  behofvet 
pikaOad,  Knnna  afnkelserna  deremot  tillakriffaa  obaervatio- 
neniaa  felaktighet,  aä  bör  närmaate  omaorgen  rigtaa  pä  deraa 
m(yiiga  förbättring. 

Hyad  aärakildt  y&r  tid  beträffar,  vore  det  för  aatronomina 
tttyeekling  yiaaerligen  icke  nddigt  att  rigta  nppmärkaamheten  pä 
hdt  nja  föremäl,  eller  att  nppadka  ännn  flere  af  de  amäyerldfr* 
kn^par,  aom  i  orftknelig  mängd  kretaa  kring  yär  soi.  Det  för* 
haadenyanuide  materialet  lemnar  tillräckligt  mänga  och  intrea- 
taata  ntgängapunkter  fördenyetenakapligaforakningen,  afhyUka 
jag  tilUter  mig  att  här  blott  antyda  de  hnfyndaakligaate. 

Vi  halva  aett,  hnrn  den  matematiaka  analysen  ur  en  enda 
princip  likaaom  nr  en  onttömlig  kalla  härledt  förklaringen  af  de 


raest  invecklade  fenomen  i  v&rt  BolBystem;  men  det  7ore  (äfängt 
att  förneka,  att  just  vid  denna  härledning  mycket  äterstir  f5r 
kommande  tider  att  förankla  och  förbftttra.  Denna  del  af  astro- 
nomin, som  har  att  göra  med  solBystemetB  mnersta  konstitntion , 
skall  framgent  säsom  hittiUs  taga  de  bästa  och  ftdlaste  krafterna 
i  anspräk.  Oenom  att  fortfarande  och  med  nppmärksamhet  f51ja 
planeternes  och  isynnerhet  de  periodiska  kometernes  rörelser 
skall  man  &  andra  sidan  Bäkrare  ntreda,  hnrnvida  jemteattrak- 
tionen  nägra  andra  ännn  okända  relationer  existera  emellan  himla- 
kroppame,  som  för  den  noggranna  beräkningen  af  deras  banor 
m&ste  tagas  i  betraktande.  —  Ifall  verldsrymden  ftr  nppfyld  af 
en  eter,  sAsom  man  har  anledning  att  tro,  sä  är  det  äfren  en 
vigtig  MgSL,  att  ntreda  hvilket  inflytande  denna  eter  kan  hafva 
pA  planetemas  och  kometemas  rörelser,  samt  hnm  den  i  öfrigt 
är  beskaffad,  om  den  har  lika  täthet  öfverallt  eller  möjligen  ftr 
mera  concentrerad  i  solens  närhet  o.  s.  y. 

Men  större  yyer  än  värt  eget  solsystem  erbjnda  de  orftk- 
neliga  solar,  som  äro  spridda  i  nniversnm  pä  s&dana  afstind 
ifrän  oss,  att  hela  jordbanan  sedd  ifrän  dem  sknlle  tyckassam- 
manfalla  i  en  pankt.  Detta  ofantliga  afständ  gör  Tisserligen , 
att  man  för  alltid  mäste  försaka  hoppet  att  erhälla  nägon  känne- 
dom  om  deras  fysiska  beskaffenhet  eller  ens  kanna  mätä  deras 
storlek.  Men  detta  har  äfven  för  astronomen  ett  jemfÖrelseTis 
mindre  intresse  än  undersökningen  af  deras  rörelser.  Man  har 
nemligen  äfven  hos  fixstjemome  bemärkt  ntom  den  rotation 
kring  axeln,  hvartill  man  slnter  af  vissa  föränderliga  stjer- 
nors  periodiska  yexling  i  Ijnsstyrka,  äfven  ett  fortskridande  i 
rymden,  ehnrn  sistnämnde  s.  k.  egna  rörelse  ärsftlängsam»  att 
den  först  effcer  ärtionden  blifver  märkbar.  Vid  första  piseende 
tyckes  densamma  vara  fnllkomligt  regellOs,  hos  nägra  stjemor 
större  hos  andra  mindre,  hos  den  ena  riktad  ät  ett,  hos  den 
andra  ät  ett  annat  hali,  men  vid  en  närmare  sammanställning 
af  ett  stort  antal  stjemor,  röjer  sig  i  deras  rörelse  en  allmän 
tendens  att  aflägsna  sig  ifrän  en  viss  pankt  pä  himlen,  belägen 
i  Herenles'  konstellation.  Orsaken  dertill  kan  icke  vara  nägon 
annan ,  än  att  vär  soi  med  alla  dess  planeter,  kometer  och  dra- 
banter   fortskrider  jast    emot  sapima  pnnkt  pä  himmeten.     Ett 


87 

omlttigt  fUt  öppnar  sig  här  för  vetenakapen  icke  mindre  äu 
f5r  fantaam.  Det  Ar  sannolikt,  att  v&r  soi  jemte  alla  de  fix- 
stjernor  vi  kunna  se,  aDtmgen  sisom  isolerade  himlakroppar  el- 
ler  aiaom  otaliga  Ijnspunkter  hopade  i  yintergatan,  bilda  ett 
enda  ayatem,  der  hvaije  individ  rör  sig  omkring  den  gemen- 
sainma  tyngdpnnkten  i  en  mer  eller  mindre  komplicerad  bana, 
hTars  beakaffenhet  i  hvarje  ögonbllck  bestämmeB  af  alla  de  öf- 
riga  Btjemomaa  samiUda  attraktioner.  För  att  erhiUa  nftrmare 
kinnedom  om  gtjemomas  gmppering  i  allmanhet  inom  detta 
Stora  samfmid  oeh  särskildt  om  den  ställning  y&rt  BolByatemin- 
tager  ati  detsamma,  erfordras  i  främsta  nimmet,  att  afst&ndet 
eUer  paraUaxen  beatänmies  för  si  m&nga  fixBtjemor  som  mOjligt» 
ett  problem,  som  länge  trotsat  alla  bemödanden  och  som  man 
föfst  i  aednaste  tider  i  niigra  fä  enstaka  fall  kannat  lösa  med 
nigon  aannolikhet.  Genom  Ungvarigt  aktgifVande  pä  de  appar- 
renta  fSriUidringame  af  s^emomas  inbördes  ställning  kan  man 
sedän  hoppas  att  yinna  nftrmare  ntredning  om  den  bana  y&r 
soi  beskrifver  i  rymden;  men  enligt  sakens  natur  m&ste  denna 
ntredning  jemte  det  fullstftndiga  besvarandet  af  Ofriga  hithörande 
ffigor  blifra  en  aflftgsen  framtid  förbeb&llen. 


«8 


Fonuromerska  vUgbyggnader  och  kommimikations- 
anstalter.  —  Af  E.  J.  W.  af  BRUNiB. 

(Föredrag  p&  än-  och  högtidsdagen  den  29  April  1859.) 

D&  Finska  Vetenski^fl-Societeten  nppdragit  ett  popolftrt 
föredrag  p&  denna  deiB  högtidsdag  ii  en  medlem,  gom  det 
tillhör  att  i  hennes  samiiind  apptr&da  p&  den  Romerska  fiiol<H 
gins  och  fomkunakapens  vägnar,  har  han  valt  aitt  ftnuie  frin 
ett  Alt  inom  sin  vetenskap,  som  i  den  nyaate  tidena  lif  mot- 
svaniB  af  det  omr&de,  tili  hvilket  natanretenskapema  hafra 
Bträckt  aina  upptäoktera  mest  beondransvftrda  verkningar.  Kom- 
mnnikationemaB  nppbringande  tUl  en  nnderbar  höjd  af  fallkom- 
lighet  ntgör  p&  vir  tid  naturvetenakapemaa  atörsta  ära  eller 
ätminatone  den  förtjenst,  hvarigenom  de  p&  det  meat  imponerande 
sitt  haf^a  ingripit  i  det  praktiaka  lif^et,  och  en  hnfVndoraak 
dertili,  att  de  i  vetenakapemas  kreta  nu  ly  aa  af  ett  akmuner, 
som  icke  blott  är  den  eviga  glanaen  af  deraa  höga  värde,  ntan 
äfven  det  efemera  akenet  af  den  nArvarande  tidena  eget  daga- 
Ijua,  hvilket  fnllaat  och  rikaat  faller  pä  dem,  emedan  tiden  med 
sitt  intresse  är  vänd  mot  dem  förnftmligast.  Ingen  vetenakap 
Btär  mera  afläganad  fr&n  dagena  praktiaka  beatyr  och  likvfti 
uännare  kulturena  innerata  lifsfrigor  än  den,  aom  tili  aitl  före- 
mäl  har  den  klasaiaka  forntidena  apräk,  litteratur  och  hela  lif. 
Men  hvad  denna  i  tvenne  delar  aig  grenande  vetenakap  har 
verkat  för  menakligheten ,  och  hvad  den  för  henne  är  och  för- 
blir,  derom  hdr  det  ej  tili  min  uppgift  vid  detta  tillfUle  att 
tala.  £n  enakild  fräga  fr&n  den  Romeraka  fomverldena  yttre 
lif  är  mitt  redan  antydda  ämne.  Det  är  om  ätgärder  hoa  Ro- 
mame  tili  befordrande  af  kommnnikationema  jag  nu  gär  att 
lemna  en  kort  och  flygtig  framatäUning. 

Bland  alla  Romamea  tillgöranden  tili  förmin  för  kommn- 
nikationen  voro  deraa  väganläggningar  märkvärdigaat.  Hvad 
Grekland  gjorde  för  denna  aak,  är  mindre  framatftende;  äfvenaä 
hvad  Orienten  latadkommit,  aärdeles  PerBerne,  hoa  hvilka  väg- 


89 

bjignmdnr  hade  otgiort  ett  ftrenail  för  regeriogeas  omsorg.  Som 
öfv«rtriffade  hAri  vida  ali»  de  ildre  staterna,  oeh  föyaade  fram- 
itidfaiiBg  akall  lemua  tiUfUle  att  bedöma,  huruvida  Romarne  — 
om  naB  fifrbiBcr  de  med  alit  annat  ojemftrliga  jernTigarne  — 
biifnt  6frertitffiide  af  de  nyare  folken.  Kratets  nppfinning  oeh 
oftntUgt  för&ade  Tetentkipliga  lyelpmedel  hafVa  landt  de  sed- 
mie  tili  gagn;  men  iUmioBtone  i  storartad  kraftutveekling  ftro 
RoBuume  odf^ertrftfliiide. 

Emedan  jag  i   detta  mitt  anförande  icke  fitoter  mig  yid 

gator   i    itad,    blir  den  aidata  Bomenka  vftgbyggnad,  jag  bOr 

Binma,  den  lyktbaia  via  Appia^  Bom  8&  kallades  efter  en  i  flera 

afteenden  märkvärdig  man,  AppiuB  ClandiuB  den  blinde,  hvil- 

ken  som  oensor  ir  812  f.  C9ur.  f.  oeh  de  fö^ande  &ren  Iflt  an- 

]i|^  denna  Ttg  £rin  Rom  tili  Capna.    Yftgen  forieattes  seder- 

tili  det  lingt  i  eöder  vid  Adriatiska  buffet  belftgna  Binn- 

bTarifrän   öfVer£urten  tili  Grekland  oeh  Orienten  vanli- 

gen  pligade   antrtdaa.    öfrer   den  äldre  delen  af  denna  yftg, 

Btarlckaa  Ma  Bom  tili  Oapna,  som  omfnttade  närä  20  Svenska 

nii,  har  Proeopiuit  omkring  8Va  Arhondrade  efter  desa  anUgg- 

niBg,   medddlat  en   beskrifning  i  aitt  arbete  de  betto  GoMco. 

Haa  yttnr,  att  yagen  var  helt  oeh  h&Uet  belagd  med  atenar  af 

samma  alag  aom  qTamatenar,  alldelea  aläthuggna  oeh  med  aina 

hdin  ai  ral  aintande  tili  hyarandia,  att  alltaammana  a&g  nt  aom 

en  af  natvren  aammanhangande  atengrund.    TiU  atenames  aam-- 

fflaafogmnde   hade   hvarken  metall  eller  n&got  annat  blifyit  an- 

yiodt.     De   voro   minghdmiga,   ooh  deraa  nta^jntande  partier 

omaloto   hrarandia  faat   oeh   titt.    Penna  yftgamea  drottning, 

reffma  viarum,  alaom  poeten  Statina  aflger.  ägde  enligt  Proco- 

pns   en   aidan  bredd,  aom  för  tvenne  mötande  yagnara  förbi-- 

paaaerande   behöfdea,  men   dervid   inberäknar  han  ieke  de  pi 

▼agena   begge  ndor  befintliga,  Ofyer  denaamma  nigot  npphdjda 

oeh  med  byUoaat^  hir  oeh  der  föraedda  trottoarer  för  fotgin- 

gare,    om   hvilkaa   tillyaro  man  har  flerfaldig  kftnnedom.    Den 

•tenlaf^ining,    om  hvilken   Proeopina  talar,   oeh  hvara  di  inna 

faHkomllgen  oakadade  akiek  oeh  vaekra  ntoeende  han  benndrar, 

barleder  han    aUtifrin  Appii  Ciandii  tid.    Skäl  finnaa  b&de  för 

<Mh     mot  riktigheten  af  denna  hana  nppgift;  men  yiaat  är,  att 


90 

kke  blott  trottoarerna  voro  yngre,  ntan  att  äfven  hdla  den  striek- 
ning  af  vftgen,  som  gick  dfeer  Pontinska  trisken,  blef  nybyggd 
nnder  kejsar  Trajanns.  Pontinska  trftaken,  denna  det  skdna 
Latinma  förOdande  styggelse,  exiaterade  icke  i  iandeta  aidata 
tid.  Det  gebit,  som  de  innefatta,  var  enlig:t  de  gamlea  be- 
rättelae  ett  fraktbart  land  med  23  stftder  odi  byar,  di  floderna 
Nymphaeus,  Amasenos  och  Ufens,  hvilkaa  bäddar  aaknade  er- 
forderligt  djnp  och  isynnerhet  ali  förstoring  af  djnpet  vid  de- 
ras  nftrmande  tili  hafvet,  nppsYällda  af  vattenflOden  ifrin  ber- 
gen,  begynte  OfrerBvämma  landet  och  smlningom  förvandlade 
det  tui  ett  vattendränkt  moraa.  Appius  Claadiua  hade  i  detta 
snmpiga  land  ledt  yägen  nnder  mänga  omvägar  och  krokar, 
bestämda  af  terrängens  beskaffenhet,  tili  Terracina,  dermoraaet 
alntar.  Caesar  hade  aedermera  öfver  moraset  Iitit  grftfva  en 
kanaU  som  var  ett  väsendtligt  medel  tili  desa  nttorkande,  och 
hrilken  reaande  heilre  synea  hafva  begagnat  ftn  den  i  linga 
bngter  framslingrande  Appiska  vägen.  Trajanna  tillgjorde  myc- 
ket  f9r  träsketa  nttorkande,  hvarpA  redan  M.  Comelina  Ce- 
thegoB,  konsnl  &r  160  f.  Ohr.  f.,  samt  aedermera  Caeaar  och 
Angnstna  hade  arbetat,  och  f^^ratnftmnde  kejaare  gaf  &t  via 
Appia  en  ny  riktning.  Af  gammalt  lopp  den  nftatan  anörrfttt 
frftn  Rom  tili  trakten  af  Sneasa  Pometia,  der  moraset  vidtog, 
och  Tri^anns  Iät  fortsfttta  den  i  rak  linie  tili  Terracina,  hvar-- 
vid  den  snmpiga  marken  fyUdes  och  hOjdea  tili  samma  nivi  med 
vägen  bortom  Snessa,  samt  präktiga  broar  nppfdrdea,  der 
vattendrag  eljest  sknlle  förorsakat  en  afvikelse  Mn  den  raka 
kosan.  Frän  Gapna  hade  Appiska  vägen  icke  samma  dyrbara 
konstmktion  som  frftn  Rom  dit.  Den  nnvarande  landavägen 
mollan  Rom  och  Neapel  gftr  tili  en  stor  del  i  samma  direktion 
som  den  fordna  Appiaka^  och  ännn  äteratA  pä  aina  stäUen  lem- 
ningar  af  denna  Romerska  väg,  hvilka  icke  motsäga  hvad  Pro- 
copiuB  berättar  om  dess  byggnadssätt.  Hdgst  märkvärdiga  8ro 
vägens  hOga  snbstmktioner  af  qvadersten ,  tili  hvilka  jag  snart 
skall  Aterkomma.  Den  öfra  atenläggningen  är  af  baaalt;  trot- 
toarema  bestä  af  tnifsten.  Dessa  lemningar  finnas  qvar  i  trak- 
tcr,  dit  Trajanns  veterligen  icke  sträckte  sinä  förbättringar,  och 
der   frammlla   s&ledes   vagnarne   ännn   öfver  stenar,   som  kan- 


91 

bflDda  {6t  mera  än  2IV2  ärhnndraden  sedän  (räknadt  frin 
Appi]  tid)  nedlades  pii  dessa  platser. 

Redan  före  2:dra  Puniska  kriget,  men  isynnerhet  efter 
detsamma  byggdes  i  Italien  flera  andra  stora  chaussder,  soin 
med  hufvadfltaden  förenade  Italiens  öfriga  atönta  städer  och 
utgrenade  sig  i  bivägar.  Af  dessa  chanssöer  mi  nämnas  tvenne 
de  förnSmsta  i  nordlig  riktning:  via  Flammia,  som  lopp  tiU 
Arimmiim  (det  nuvarande  Rimini)  och  derifiin  nnder  namn  af 
via  AemUia  fortgick  i  cisalpinska  Gallien  ntmed  Adriatiska  haf- 
vet  tili  Aqvileja  i  norr  om  detta  haf ,  och  via  Aurelia,  som  ut- 
med  knsten  af  Etrarien  gick  tili  Genna  samt  derifrän  tili  Are- 
late  (det  nuvarande  Arles)  i  det  transalpinska  Oallien.  Ty  yäg- 
anUggoingar  företogos  redan  nnder  republikanska  tiden  äfven  i 
proTinsema,  'sisom  t.  ex.  via  Appia,  afbmten  genom  Adriati- 
ska hafvet,  derpi  erhOll  ett  slags  fortsättning  i  via  Egnatia, 
FriLn  Bnindisium  ställdes  nemligen  sjöresan  vanligast  nordligt 
tili  Dyrrbachinm  i  Orekiska  Illyrien  yid  nämnda  haf,  hvilken 
korta  f3brd  knnde  tillryggaläggas  pft  mindre  än  en  dag,  stnndom 
ifren  tili  det  niirmare,  sydligare  Apollonia,  och  fr&n  begge 
dessa  Orekiska  orter  ntgick  i  tvenne  snart  förenade  armar  via 
Egnada  tili  Macedonien  och  Thracien  intill  ntloppet  af  floden 
Hebma  (nn  Marizza)  i  Arkipelagen,  en  väg,  som  harsinmärk- 
Tirdlghet  äfven  som  en  anlitad  handelsvilg  emellan  Adriatiska 
oeh  Svarta  hafven.  Men  den  republikanska  tidens  vägbyggna- 
der  i  provinsema  voro  f&  och  obetydligaijemf&relse  medkejsar- 
tidens,  hvilken  ftfren  i  Italien  tillade  mycket  nytt  samt  förbätt- 
rade  och  fullkomnade  gammalt.  Augustus  gjorde  början,  och 
bans  exempel  följdes  isynnerhet  af  de  bästa  bland  hans  efter- 
trSdare.  Prftktiga  chauss^er  anlades  i  Spanien  och  Gallien,  och 
alla  det  ofantliga  rikets  länder  —  mera  dock  Oecidenten  ftn 
Orienten,  om  hvars  Romerska  vägar  man  ätminstone  har  en 
mindre  kännedom  —  genomkorsades  af  de  stora  sträkvftgar, 
hvilkas  anläggningssAtt  jag  nu  viii  beskrifva,  i  det  att  jaghär- 
vid  naturligtvis  framlägger  andras  resultater,  utan  att  i  n&gon 
mAn  för  egen  del  hafva  utredt  hithörande  fr&gor. 

Redan  &r  128  f.  Chr.  f.  eller  följande  äret  stadgades  ien 
lag.   som    Gajus    Gracclius  säsom  foiktribun  iät  stifta  angäende 


92 

pnblika  Yägan  byggande,  att  deeaa  vftgar  borde  Idpa  i  ea  rak 

linie   med   nndanrGdjande  af  mOtande  hinder.    Denna  gmndBati 

följdes  i  aUm&nhet  sedermera  och  redan  ftrat.    Och  man  äsyf- 

tade  icke  blott,  att  Tägen  sknlle  framgA  i  en  rak  riktning  för* 

ntan   andra  b()jnuigar  At  sidonia,  än  det  olika  Iftget  af  orter, 

8om  Toro  fdremll  f&r  en  och  Bamma  yäg,  föranledde,  ntan  äf- 

ven  att  den,  b&  vidt  möjligt,  Bkolle  bibehUla  eamma  nivi.  Vir 

tids  jemyägar   torde  i  dessa  afaeenden  icke  mycket  Ofyertiiffii 

de  RomerBka  landsvägar,  som  anladea  med  BtOrota  omBorg.  Mao 

fyllde  nemligen  och  höjde  den  del  af  en  dal  eller  UglAndt  trakt, 

der  yftgen  Bknlle  g&  fram,  genomgräfde  höjder,  borthögg  klip- 

por  och  genombröt  berg  *),  dl  ett  yattendrag  framfl&t  invid  ber- 

get  och  yägens  anläggande  öf^er  berget  förekom  desB  krökande 

i  annan  direktion,  Bamt  byggde  broar  &fyer  Btrdmmar  ochbrid- 

djnp.    Icke   allenaat   beatämda  nppgifter  härom,  Bärdelea  i  in- 

Bkriptioner,  Bom  nppBattea  tili  iminnelae  deraf ,  ntan  äf^en  q?ar- 

Btlende  anlftggningar  beyittna,  att  fdrhiUlandet  yar  8&daai    8i 

t.   ex.  finnoB  icke  Ungt  fr&n  FoBBombrone  i  Romagna,  yid  byn 

Fnrlo,   en  yägBträcka,    1,000  fot  läng,   Bom  ftr  hnggen  genom 

ett  berg  bredvid  den  förbiflytande  floden  Metanro,  odi  en  in- 

Bkrift  iillkännager.   att  VespaBianuB   Iät  genombryta  detta  berg 

för  att  it  den  omnamnda  yia  Flaminia  ft^rakaffa  en  ändam&la- 

enlig  riktning.     Ungeftr  dnbbelt  Iftngre  är  den  höga  och  breda 

tnnnel   yid   Neapel,   som   ftr  bekant   nnder   namnet  PoBitippoa 

grotta.    Den  genomfikftr  en  bergandde  emellan  Neapel  och  Poz- 

znoli   och   öppnadcB   pi   Angnati  tid.    £n  Fransk  fomforskare 

Bergier,   Bom   i    17:de  eeklet  ntgaf  ett  af  de  yigtigaate  yerk 

man   har  om   de  Romeraka  yägame,   grondadt   p&   omiattande 

forakningar,  anflSr  exempel  derpi»  att  tili  och  med  i  nejd^,  hyil- 

kaa   natnr   Atminatone   nomera   hyarken  genom  anmpighet  eller 

ojemnhet   rOjer   en   anledning  tili  markens  höjande  för  anlAgg- 

ning  af  yAg,  likyftl  konatgjorda  yallar  finnaa,  hyilkas  rygg  bn- 

rit   Romeraka   landayägar.    Nira  Rheima  ooh  annoratädea  i  det 

*;  Tili  att  bryta  sten  hade  man ,  utom  dertiii  egnade  jemredskap . 
äfven  det  medlet.  att  man  med  eld  uppglödgade  en  klipphäll  och  derp& 
begjöt  den  med  ättika,  hvarefter  Stminstone  vissa  sfenarter  kiinde  lättarc 
56nderstötas. 


9» 

foidna  Gallia  Belgica  antriffiides  sidant  isynnerliet  Bergjier 
nUtte  flere  dylika  Asar,  hvilka  höjde  gig  10,  15  tili  20  fat  df- 
Tor  den  omgif^ande  trakten  och  fortgingo  oafbrntet  5  ä  6  lieues. 
AIdgten  med  dessa  Tallars  bildande  Tar  dela  att  vidUUa  doD 
mi  ftr  Tigen,  som  denna  fr&n  bdrjan  hade  erhillit,  dela  att 
fiMnllk  en  ftrdelaktig  militftriak  position  it  en  p&  en  aidan 
Tig  framtigande  krigsstyrka,  dela  att  ftrekonuna  yattensamlia* 
gir  pA  Tägen;  för  hvilken  aistnftmnda  oraaks  sknll  vftgena  hd- 
jaade  i  nigon  min  dfVer  den  kringUggande  marken  rar  en  ali- 
ddea  vanlig  aak.  Det  under  kejsartiden  för  en  pablik  landsYäg 
öffiga  uttiycket  ofper  tiUkflnnager  detta  tillrikek%t. 

Poetm  Statins,  som  skrifvit  om  en  af  kejsar  Domitianas 
anlagd  ann  af  ^  Appia,  som  ftka  Sinnessa  ledde  tili  det  nn- 
vaiaBde  Pozanoli,  ooh  livars  anläggning  för  natnrfainders  sknll 
Tar  ft^nad  med  stora  arArigheter,  npplyser  dervid  om  det  van- 
liga  sättet  för  vflgam  npptagande  i  en  tnikt  med  lös  joxdmib. 
Man  inner,  att  dMi  lösa  jovdcn  nppgräfdes,  tUl  dess  man  kom 
tiU  fiut  botlen,  favarpi  det  toma  nimmet  Iter  fylldes  med  fasta 
laBBCB^  oeh  aidoma  af  chanss^en  sftrskildt  byggdes  fiast,  för  att 
hlndra  den  att  sätta  sig  &t  nigondera  sidan.  ÄfVen  aanoratädes 
la  boB  Stathia  omaftmnas  landsvflgames  snbatmktioner,  och  Ber- 
gier  har  apridt  Ijna  Ofirer  denna  aak  genom  de  giflAiingar  han 
företo^  pi  lenmingame  af  flera  Romerska  vftgar  i  Fraakrike. 
SvibatmktionM  fiann  han  beati  af  flera  oläa  lager.  Hans  för^ 
ata  grilbing  anstftUdes  pi  en  vftgndn,  som  förekom  i  en  klostei^ 
tradgird  i  staden  Bheims,  hrilket  atftUe  nrsprangUgen  iokehade 
kört  tili  atadens  omrUe,  ntan  värit  landsvttg.  Sabstraktionen 
hade  der  8  fota  ^np.  Det  onderata  var  ett  aammanhängande 
tumt  lager  af  kalk  och  aand.  Sedän  fö^de  ett  annat  af  % 
fota  hdjd,  som  atgjordea  af  flata  oeh  breda  stMiar,  lagda  pi 
hvaiandra  och  ai  flaat  aammanfogade  med  murbmk,  att  de  med 
Btlrii^  kande  itaMQas.  Det  ta-edje  lagret,  af  %  fota  Qock* 
lek,  beatod  af  ninda  atenar,  blaadade  med  tegelakftrf^or  och 
gnm  aamt  hoppackade  ai  härdt,  att  man  knappt  yar  i  atind 
att  pft  en  timmes  tid  UtogOra  en  mansbdrda.  Ett  Qerde  lager, 
1  fot  Qockt,  innehdU  en  fet  kritartad  sand,  ^jest  förekommaade 
i  trakten.    Vftgena  jUl  var  betftckt  med  kisel,  som  fanas  qvar 


94 

tili  en  höjd  af  %  fot.  Bergier  nndersökte  bland  andra  vlgar 
äf^en  en,  som  läg  pä  en  konBtgjord  ds  tjugu  fot  dfrer  landet 
bredvid.  Mera  än  tre  fot  af  denna  höjd  bestod  likaledea  af  fem 
akilda  lager,  men  tili  en  del  olika  de  nyss  omtalade  tili  be- 
Bkaffenhet  ooh  fördelning.  Det  undre  af  äsen  (hvarom  Beiper 
ingenting  meddelar)  bade  naturllgtviB  icke  nAgon  omBorgBfall 
Bammansättning»  men  de  öfra  lagren  voro  sk  mycket  mer  fasta 
ooh  egnade  att  ntestänga  väta. 

Äfven  i  Jtalien  ocb  annorstädes  bar  man  fonnit  cbanssöer- 
nas  grundvalar  bestä  af  olika  lager,  tili  sammanaftttningen  mer 
eller  mindre  öfrerenBStämmande  med  de  omtalade  ocb  vanligen, 
g&som  det  tyckes,  tili  antalet  tre.  Högst  intressanta  äro  de 
lemningar,  Bom  pä  flera  BtäUen  äterstä  af  Appiska  vägens  sub- 
Btraktioner.  Deasa  ntgöraa  af  sorgfälligt  lagda  morar  af  qvader- 
Bten.  Emellan  Albano  ocb  Ariccia  finnes  pÄ  en  Ibig  Bträcka, 
Bom  i&r  qvar  af  via  Appia»  under  vägen  en  hdg  ocb  vacker 
mnr,  Bom  bade  den  bestämmeLsen  att  höja  landsvftgen  öfver  en 
dalBänkning^  ocb  aom  underst  delaa  af  bvalfbigar,  bvilka  synas 
värit  ämnade  att  lemna  genomlopp  &t  vatten»  Bom  der  Bamlade 
aig  ifr&n  bergen. 

Den  vanliga  bredden  för  en  Bomerak  ehauBS^  var  enligt 
de  af  Bergier  företagna  jemförelser  60  fot  ocb  omfatUde  tre 
afdehiingar,  bvarje  af  20  fot.  Midten  af  en  i  B&dan  proportion 
indelad  väg  var  nAgot  bögre  änBidoma  ocb  sluttande  motdessa, 
p&  det  att  regnvattnet  Bkulle  rinna  bort.  Men  byggnadssftttet 
var  olika.  Tredelad  p4  bredden  var  i  allmänhet  alltid  en  stor 
Btrftkvftg,  men  den  mellerata  delen  Btundom  mycket  bredare  in 
bvardera  af  de  andra,  Bom  d4  endast  utgjorde  trottoarer  och 
voro  anbragta  n&got  bdgre  än  midten.  I  detta  fall  var  vflgen 
Bannolikt  alltid  belt  och  bUlet  stenlagd»  ocb  trottoarema  genom- 
BkuroB  d&,  säBom  pä  Appiska  vftgen,  af  amala  rännor  för  vatt- 
neta  bortflytande.  Emdlertid  var  atenl&ggning  p&  de  stora  Ro- 
merska  vägame  dock  tvifvelsutan  BäUayntare,  än  att  de  betäck- 
tea  med  kisel  eller  med  grof  aand,  aom  aammanatampadeB  med 
kalk  för  att  bilda  en  faat  maasa.  Stenläggningen  bestod  dels  ai 
släthuggen ,  dela  ocb  oftare  af  natnrligt  formad  aten.  Slutligen 
fdrekom    äfven    det,    att  midten   af  vägen  enaam   var  Btenla^d 


95 

hvurvid  den  tjenade  tili  trottoar  och  var  upphdjd  öfver  de  breda 
ndoafdelnlngame. 

Broar   byggdes  dela  af  sten  dela  af  träd  dela  af  hvaidera 

miteTialet  tillika.  De  äldsta  ledde  öf^er  Tibern  i  och  vid  Rom, 

och  alla,  pi  hvilka  man  der  ftnnu  färdas,  Härstamma  frin  Ro- 

nufftiden »  ehoru  de  sedermera  undergätt  stdrre  eller  mindre  fdr- 

tadiingar.     Den  fordna  pims  Aeiius,  nn  ponie  di  San  Angelo, 

hTilken   ledde  tili  Hadriani  maoBol^   (som  nu  är  fdrvandlad  tili 

eitadell  oeh  atatsfängelae),  är  den  präktigaste.    I  Rimini  finnea 

frin   Angnati   tid  en  fnllkomligt  bibehiUlen  bro  af  hvit  mannor, 

hvilken  aammanband  den  omtalade  via  Flaminia  med  dessnord- 

liga  fottsAttning  yia  Aemilia.    Företrädeavia  anmilrkningsyJIrd  är 

«fren  en  bro  närä  Rom  pä  vägen  tili  det  fordna  Oabii,  anmärk- 

magarärd  b4de  för  ain  höga  älder,  —  ty  denna  aä  kalladepon/e 

deUa  ruma,   aom  fortfarande  bogagnaa,  har  anaetta  härleda  aig 

ända  Mn  Gaji  Gracchi  tid,   —  och  derfdre  att  deaa  nio  hvalf- 

bigar  äro  mnrade  öf^er  en  däld,  der  endaat  nnder  den  regniga 

iraliden   bildar  aig  ett  amalt  vattendrag.     Pa  Pyreneiaka  halfän 

beandrar   man   en  m^eatätiak,  af  Tr^anna   nppförd  bro  öfver 

Tajo   i   ataden  Alcantara  och  de  imponerande  ruinema  med  26 

hvalfbägar  af  bron  öfver  Tormea  i  Salamanca,  hvilken  Triyanua 

eoligt   en  inakrift  Iät  ombygga.    Deaa  äldsta  nrapmng  är  obe- 

kant.     Spanien,   Portugal,    Italien,    Frankrike  äga  ännu  andra 

aidjma  minnen  frin  Romamea  tid.   Den  byggnad  af  detta  alag, 

aom  de  gamle  ajdfira  aynaa  meat  beundrat,  var  Triyani  koloaaala 

bro  dfver  Donan,  hvars  20  atenpelare  enligt  Dio  Gaaaiua  hade,  fon- 

damentet  oberäknadt,   en  höjd  af  150  fot  och  60  fota  Ijocklek. 

Deaa  plata  aökea  vanligen  vid  Oraova  i  Sorvien,  der  nägra  mi- 

ner  atä  qvar  i  floden. 

Bomaniea  vägbyggnader  voro  värdiga  ett  folk,  aom  var 
kaDadt  att  herraka  öfver  verlden.  Militäriskt  och  dynaatiakt  var 
kaffiidändamälet  med  de  atora  chausstonia,  hvilka  likt  armar 
ataträektea  frän  Rom  kring  verlden  för  att  omalnta  den.  I  an- 
dra nimmet  kom  omaorgen  om  den  privata  kommonikationen. 
Deijentte  verkade  äfven  en  häg  för  atorartade  kraftyttringar, 
aiiom  ett  nttryck  af  nationena  karakter  oeh  af  individera. 
Di   den    repnblikanaka  andan   var   aom   ädlaat,   älskade   man 


96 

prakt  i  gadarnee  tempel  oeh  i  offentliga  byggnader,  medan  de 
privata  boningarae  ännu  voro  enkla,  och  frän  deaaa  tider  gick 
i  arf  tili  de  aednare  ett  8trftf?ande  att  inllgga  Areenat  om  det 
allmftnna,  att  utmftrka  Big  och  Tinna  ära  genom  pnblika  bygg- 
nadsföretag.  Derföre  utgGra  fA  Täi  vftganlilggiuiiganies  aom  an- 
dra  offentliga  byggnaden  lemningar  äfven  dA,  nftr  deiaa  verk 
omedelbart  beatftmts  af  nAgon  yaiuriiuug  deq>ots  viya,  Ukrfll  en 
▼Ördnadabjndande  piminnelse  om  Ron»  aUmänanda  och  en  reflez 
af  deas  glansfnlla  storhet.  IKepublikena  censorer  tillhörde  det 
egentligen,  och  onder  dem  »dilenie,  att  söija  ftr  vlgby^^nader 
i  ItaKen,  likasom  i  ataden  Rom,  oeh  deaaa  embetBmIn  tAfladeh&ri 
med  hrarandra.  I  provinaema  bestimdes  deesa  ftretag  af  pro- 
vinseoB  Btäthlllaie.  Äfiren  ifrade  nigra  folktribnner  fi>r  denna 
angdilgenhet,  som  beredde  de  fattiga  medborgarne  tillftlle  tili 
ftrtjenet,  och  genom  Gh^na  Gracehua  tillkommo  egna  embetamän 
Ar  omaorgen  om  nya  yftgara  anlftggande  och  de  gamlas  Tidmakt- 
hUlande,  de  tA  kallade  curatares  viarum,  ett  embete,  aom  nn- 
der  repnblikanaka  perioden  förekom  tidtalaaometteztraordinirt, 
men  Mn  Angasti  regering  var  ett  beatändigt,  i  det  att  kqaa- 
ren  likvftl  i  h^gsta  inBtanaen  var  curai&r  viamm,  hvilken  titel 
AngOBtaB  npptog  bland  dem  han  tillegnade  Big.  KoBtnaden  för 
de  Stora  chanaB^maa  nybyggnad  tUg  egentUgen  atatakaaaan, 
dock  att  denna  koetnad  ftfven  befinnea  blifvit  fördelad  pi  de 
trakter  af  riket.  aom  fingo  nytta  af  de  nya  Tigame,  hyaijemte 
viaaa  kejaarcB  liberalitet  analog  de  nödiga  medlen  nr  /Isaa. 
den  priyata  kejaerliga  akatlkammaren.  I  nnderhAllet  af  deaaa 
chanaa^er  deltogo  kommnnema,  och  dem  tillhöide  anifiggmngs* 
koatnaden  för  allmftnna  landavigar  af  mindre  ntatrikdming,  de 
ai  kaUade  viae  vicinaies.  Fdr  provinaema  var  chansatamaa  byg- 
gande  Icke  nAgon  tiyckande  bdrda,  ty  om  ockai  malerialemaa 
anakaiSuide  ntan  ali  endUtning  tidtala  drabbade  provindalea , 
yerkatälldea  dock  arbetet  der  af  legionaoldateme»  tiil  hyilkaa 
^nateUigganden  yftgbyggnad  b6rde. 

Jag  alntar  detta  anförande  om  yJIgame  med  att  pftminna  om 
den  mycket  allmftnna  yackra  Romaraeden  att  inyid  deaamma  reaa 
de  aflidnea  grafrar»  likaaom  man  i  ItaUen  ftfeen  gema  heltnftra 
dem  yaUe  plataen  för  tempel,  yilloroch  andra  byggnader,  hyilka 


97 

lifrjide  oeh  fönAöiiade  ntsigton.  PA  trotioarenia  (crepidinesj 
Toro  ofta  inrftttade  hvilofläten  för  vandrare.  Biiistenar  med  in- 
akrift^  förekommo  efter  %«  af  en  Svensk  mii. 

Af  kanaier  tili  befordrande  af  kommunikationen  har  jag 
emniiimt  en.  De  fleata  arbeten  af  detta  slag  f^retogoB  i  Oal- 
Ika.  DomittiiB  Gorbalo,  en  man  eom  under  Clandii  och  Ne- 
roB  regeringar  spelade  en  stor  roli,  använde  p&  den  förres  tid 
en  aysBlolda  arm^  tiU  att  grttfira  en  kanal  emellan  Rhen  oeh 
Maas.  Den  iir  Iftngeaedan  försvnnnen.  Och  äfveneä  hafva  de 
förftndriagar»  som  lokaliteterna  nndergätt,  ntpl&nat  spben  af 
den  kanal,  som  tidigare,  under  Augusti  principat,  Drnsns  Iät 
anlft^a  pi  högra  Rhenatranden,  och  som  gammanband  Rhen  med 
Zuider  Zee.  De  Romeraka  kanalgräfhingame  vid  Rhones  utlopp 
existera  ieke  heller  mera.  Det  förnämsta  arbete  af  denna  art 
tar  för  öfrigt  restttationen  af  en  äldre  kanal  i  Egypten  emellan 
Nilen  och  Rdda  hafvet»  hvaraf  förtjensten  tiUhörde  Tri^anus. 
Bomanae  tlskade  i  allmänhet  ioke  att  röra  sig  pä  vattnet  oeh 
voio  iBgen  genom  handelsföretag  ntmärkt  nation.  Derföre  voro 
de  kanalgräiningar,  som  tjenade  kommunikationen,  jemförelsevis 
fi  och  obetydliga«  Romarnes  storartade  aqu»ducter  oeh  kloa- 
ker  h^^ra  ej  tili  mitt  ftmne. 

Det  kan  betraktas  som  en  sjelffidlen  sak,  ehum  bestämda 
andenrättelser  derom  saknas,  att  n&gon  ordnad  skeppskommnni- 
katicm  nnderhdUs  emellan  sädana  orter  som  Bmndisium  och 
Dynhachinm.  Men  säkert  är  ftfven  (ty  ett  stftlle  hos  Taeitns 
beriaar  kke  molsatsen),  att  de  fartyg,  som  hade  tiU  «n  bestäm- 
melse  att  föra  privata  resande  emellan  sftdana  ställen,  voro  en 
hdt  oeh  hiUlet  privat  inrättning.  Staten  gjorde  icke  nägonting, 
ntom  genom  väg-  och  kanalanlft^^ngar,  för  att  befordra  sA- 
dana  peraoners  reaor,  hvarken  tili  lands  eller  vatien.  Kejsar- 
tidena  poatinrftttning,  tili  hvilken  jag  straxt  skallkomma,  gällde 
resande  oeh  budskap  i  statens  tjenst.  Att  privata  diligenser  tili 
lands  ftrekommo,  finner  man  ioke  heller.  Omstftadigheter  ver- 
kade,  att  den  klassiaka  fomtiden  lijelpte  sig  annorlunda  pk  re- 
aor. Fiimat  giatvflnskapen,  hvilken  just  ledde  sin  nppkomst 
Ma  bdiofvet  af  understöd  för  resande.  Denna  urgamla  insti- 
tirtioa,  nrsprunglig  i  Italien,  likasom  i  Qrekland  och  annorstä- 

7 


98 

des,    förband    gästvänner  icke  blott  att  herbergera,    utan  äfveii 

att  för  öfrigt  verksamt  understöda  hvarandra.    Och  efliigt  forn- 

tidens    allmänna   äsigt  betraktades  icke  de  tjenster,  som  en  re- 

sande  gäBtvän  emottog,  säsom  i  nägon  män  tryckande  och  för- 

ödmjnkande    för   honom,    utan    säsom    en  ovilkorlig,    en    helig 

rättighet.    Romerska  jnristers  rättsbestämningar  stäilde  pligtema 

mot    gästvänner   efter  dem  mot  föräldrar  och  efter  pligter  mot 

myndlingar,    dels    före    dols  efter  skyldighetema  mot  klienter  i 

detta  ords  äldre  Romerska  betydelse,  men  enhälligt  öfver  pligter 

mot  andra  blodsfränder  än  f5räldrar.     Det  var  vidare  ett  van- 

ligt    förhällande,    att    hela    samhällen  ingingo  gästvänskap  med 

utmärkte  Romare,  hvilka  dä  tillika  blefvo  denna  stads  eller  detta 

folks  patroner.     Dessutom  fanns  ännn  annat,    som  lättade  eller 

afhjelpte    svdrigheterna   p&  resor  för  de  högre  klassema.     Den 

Romerska   senaten    tillät    sig    att  ät  sinä  medlemmar  vid  deras 

resor  utom  Italien  uppdraga  en  sä  kallad  „fri  beskickning"  (le- 

gaiio  Hbera),  som  berättigade  personen  att  ätnjuta  alla  ett  Ro- 

merakt    statsombuds    fördelar  utan   nägra   offentliga  äiigganden. 

Och  tili  det  furstliga  lefiiadssätt,  som  män  af  rang  och  rikedom 

i  sednare    tider  förde,   hörde  äfren  den  lyx  att  utom  egentliga 

villor    äga   pä  flera  stäUen  i  Italien  hus  och  byggnader  för  att 

der    taga   in    pä    resor,    hvarvid   vänner  begagnade  hvarandras 

mansiones. 

Stora  hoteller  för  resande  kände  man  ej.  Värdshus  fannos 
öfverallt,  men  de  voro  allmänt  af  sämre  slag.  P4  resor  färda- 
des  man  med  egna  hästar  och  mullsnor,  och  p&  längre  färder 
fingo  derföre  de  mindre  bemedlade  hjelpa  sig,  s4  godtdekunde. 
Att  pä  Stora  sträkvägar  den  enskilda  företagsamheten  stäilde 
sig  tili  resandes  tjenst  med  transportmedel,  är  dockhögstsanno- 
likt,  och  detta  finnes  bevittnadt,  hvad  angär  den  fbrut  om- 
nämnda  kanalen  i  Pontinska  träsken.  Men  man  yet  icke  nägot 
om  reglerade  diligens-inrättningar  tili  lands  förrän  nnder  kej- 
sarne  för  statsbehof.  —  Bndskap  i  statsärender  affärdades  hoa 
Romame  i  början  genom  extraordinära  kurirer,  likasom  Qrek> 
lands  samhällen  för  utomordentliga  budskickningar  anvftnde  sinä 
för  sädant  ändam&l  inöfvade  löpare,  i]fisQo9Q6(ioi»  Fdr  privat 
korrespondens    anHtade   man  tillfäiliga  lägenheter,  hrarjemte  de 


Mi) 

(omäma  och  rika  i  Rom  äfven  hade  egna  iabeUarii,  slafvursum 
förde  bref  frän  en  ort,  en  stad,  ett  land  tili  ett  annat.  Men 
oberäknade  maktens  och  förmögenhetens  särskilda  befordrings- 
medel  af  den  privata  bref-  och  persontransporten ,  var  saken  af 
gunmalt  väsendtligen  stäUd  p&  gästvänskapens  för  de  modema 
civiliserade  folken  obekanta  sköna  lagars  kraft. 

Jag  g&r  nu  att  i  största  korthet  anföra  de  allmänna  dra- 
gen  af  kejsartidens  postväsende.  En  reglerad  kurirpost  ft^r 
regeringenB  behof  hade  existerat  i  den  gamla  Persiska  monarkin 
och  mihAnda  äfven  annorstädes  i  Orien ten.  I  Romerska  staten 
införde  Angnstns  en  ständig  knrirpost  för  rapporter  och  re- 
skripier.  Förat  fördelades  uimed  de  stora  sträkvägarne  statio- 
ner  för  löpare,  hvilka  aflöste  hvarandra;  sedän  inrättades  ri- 
dande  och  äkande  knrirer,  som  förde  skrifvelsen  ända  fram  tiU 
deas  bestämmelseort.  Snart  och»  s&som  det  synes,  redan  under 
Anguatns  ntvidgades  denna  inrättning,  sä  att  den  omfattade 
ieke  blott  brefpost  genom  knrirer,  ntan  äfven  persontransport. 
Trajanna  torde  hafva  förbättrat  postyäsendet.  Ett  antal  kejser- 
liga  konstitntioner  af  Constantinos ,  Julianns  och  flere  andra 
sednare  imperatorer,  hvilka  innehälla  speciella  föreskrifter  eller 
Jlro  riktade  emot  förefallna  oordningar,  l&ta  dervid  finna»  att  postin- 
rättoingen  sträckte  sig  öfver  hela  Romerska  riket,  sä  att  en  or- 
dinarie  postging  rörde  sig  pä  de  stora  chanssdema»  der  sAväl 
statloner  för  ombyten  af  dragare,  mutationes,  som  ställen  tili 
nattqvarter,  mansiones,  voro  anordnade,  hvarjemte  en  extrapost, 
i  fall  af  behof,  knnde  ästadkommas  pä  de  mindre  vägame. 
FOrbiUandet  var  dock  icke  sidant,  att  den  ordinarie  posten 
akulle  afgätt  p&  vissa  fastställda  tider,  utan  det  var  en  obestämd 
knrlrpost,  men  med  beständiga  anstalter  för  dess  framfärd,  och 
tillika  förekom  en  daglig  transportering  af  resande,  hvarvid  lik- 
val  det  antal  af  h&star  och  andra  dragare,  som  för  hvarje  dag 
borde  std  tili  förfogande  pä  stationema,  var  inskränkt  tUl  ett 
visst  mätt.  Hvarken  bref-  eller  persontransporten  var  inrättad 
för  privat  räkning ,  ntan  hvardera  för  statens.  Dock  finner  man , 
iti  brefknrireme  plägade  pä  eget  beväg  emot  betalning  med- 
taga  privata  gkrifvelser.  hvilket  egentligen  var  ett  missbruk ,  och 
att  jemväl  sidana  personer,  som  icke  stodo  i  statens  tjenst  eller 


100 

regte  i  dess  ärender,  ofta  genom  särskild  välvilja  nndfiiigo  de 
förpaflgningar,  hvilkas  uppvisande  pä  stationerna  erfordrades  tili 
erhAllande  af  slgnts.  Men  de  omnämnda  kejserliga  brefven  nftpsa 
begängna  missbrnk  i  Bistnämnda  afseende,  och  detta  med  Bkäl. 
Ty  hela  Inrättningen  led  af  det  väsendtUga  fel,  att  fbr  Bkjntsen 
n&got  BlagB  ersättning  aldrig  eriades  At  kommtmerna,  Bom  be- 
koBtade  den.  En  talrik  personal,  Bom  var  anställd  f5r  post- 
▼äBendet,  aflönades  nr  statskasBan,  men  Bkjntsen  bestreds  af  de 
nejder,  genom  hvilka  posten  framgick,  i  hvilket  fQrh^andeblott 
en  och  annan  kejaarea  frikostighet  att  läta  ut^fterna  f5r  skjnt- 
Bens  underhäll  i  ett  viBBt  land  eller  i  allmänhet  ntgä  nr  den 
kejserUga  fiscns  gjorde  korta  afbrott.  I  ctirsus  pubKcus  ingiek 
äfven  ett  annat  slag  af  Bkjuts,  nemligen  fortskaffandet  af  tunga 
varor  ftJr  Btatens  räkning,  t.  ex.  förnödenheter  för  arm6erna. 
Alit  detta,  men  isjnnerhet  de  missbrak  tili  privatfördel,  hvilka 
icke  kunde  afstjrafi,  betnngade  i  hdgsta  grad  kejsarenB  nnder- 
aAter.  Tili  f^rekommande  af  oordningar  nts&ndes  fäfängt  rese- 
fiskaler,  eller  inBkränktes  förgftfves  provinsBtAth&llarnes  rfttt  att 
ntfärda  fbrpaasningar. 

Dessa  förpaasningar  —  diplomata^  evecHones,  (racforiae 
—  voro  de  enda  reBepass,  Bom  nAgonsIn  voro  i  bmk  hos  Ro- 
mame  i  fredfltid.  Blott  der  krig  fÄrdes,  knnde  pasB  komina  i 
Mga  för  obehindrad  resa. 


101 


Beakri&iiBg  af  en  kraterform%  fördjupning  &  Sand- 
iaen  vid  TammerforB.  —  Af  Nils  Nordekbkiöld. 

(Meddeladt  d.  1  Okt.  1859.) 

Det  &r  eo  känd  «ak,  att  ä  de  Btora  sandfölten  som,  ta- 
ticka  en  del  af  Wiborg8  Iän,  finnes  en  mängd  större  och  min> 
dre  kraterfonniga  fcUrdjupningar,  Bom  ofta  i  botten  hafva  ett 
litet  Mak  eller  ett  kArr  och  säUan  Aro  alldeiea  tomma.  Endast 
ttndaBtagavia  finnes  ett  atlopp  för  vattnet,  men  vatteBhöjden  i 
tiiaken  tyckea  ftndä  vara  deoBamma»  ehvad  nägotsjnligt  ntlopp 
fiaaes  eller  ej.  F  k  vägen  eooellan  Raokolaks  ocb  Hiitola  finnes 
en  mftagd  Bildana  kratrar,  isyanerbet  en  vid  Unes  af  ovanlig 
»toriek.  Sknlle  man  pä  en  «tor  köjd  öfver  jordytan  kanaa  pi 
en  glag  dfverakida  Btdrre  delen  af  Wiborg8  Iän,  sknife  det  pre^ 
sentera  dyiika  ringfonoiga  fördjupningar,  som  dem  man  i  sMan 
mäagd  obso^erar  pi  mänskifvaa.  För  de  öfrige  delame  af 
Fialaad  äro  aidana  kratrar  ej  heller  fräounande,  ehurn  demera 
säUaa  förekonuna. 

Hnm  deBBa  fördjupningar  uppkommit,  blir  ett  Bv&rt  pro- 
blem  att  lösa.  Frof.  S.  Loviof  bar  framkastat  den  id^n,  att  de 
ftkalie  hftnröra  af  Btora  iBmaaaor,  Bom  Btadnat  nnder  Banden, 
hvilka,  aediui  de  Bm&ningom  nedsmält»  orsakat  aandens  instörtande. 
—  Ora  man  med  Muschibon  aatar,  att  icke  glacierer  utan  fly- 
taade  iaaiaaaor  Btmkit  <(fver  hela  uorden  ocb  medfört  de  Btenar 
ocb  gma,  Bom  fiLrat  ocb  siipat  vira  berg»  sä  sknlle  väl  en  sa- 
dan förklaringsgmnd  vara  nK^iig;  jag  ntber  mig  dock  f&  visa 
att  feaomenet  Ätminstone  nägongAng  kan  härröra  af  en  annan 
orsak. 

Uader  ett  vistande  denna  Bommar  af  n&gra  veckor  i 
Taaaierfors  var  jag  nemligen»  genom  Herr  firukspatron  Not- 
BECKB  benägna  meddelande,  i  tillfiUle  att  observera  en  ^  14ngt 
derifria  befintlig  rätt  vacker  krater  oeh  stndera  orsaken  tiU  dess 
biUoing.  —  TaoimerforB  stad  ligger  vid  ntloppet  af  Näsijärvi 
siö  pä  en  saadia  som  aträeker  sig  fräu  NV  tili  SO.   Vester  om 


102 

Tammerfors,  pä  5  ä  6  versts  afständ  frän  staden,  är  äsen  myc- 
ket  smal  ooh  afständet  emelian  Näsijärvi  och  den  nedanföre 
liggande  sjön  Pyhäjärvi,  oaktadt  de  tiliandningar  som  skedt. 
obetydligt  Här  befinnes  den  nu  ifrägavarande  utmärkt  vackra 
kraterformiga  fördjupningen  pä  norra  sidan  om  äaens  största 
höjd.  Hosgäende  skizz  torde  närmare  belysa,  hvad  jag  rörande 
detta  intressanta  ställe  i  det  följande  har  att  anföra.  (Se  planchen). 

Kratem  fd)  är  omkring  30  fot  djup,  frka  dess  sidor  är 
ali  sanden  bortsköljd  och  bestär  nu  endaBt  af  smä  rundade 
Bteuar.  Vid  foten  af  sandäsen  pä  södra  sidan  om  kratem  ät 
Pyhäjärvi  tili  vid  (g)  befinner  sig  en  mängd  källor,  som  föra  sä 
mycket  vatten,  att  en  qvarn  mycket  väl  dermed  kunde  sättas  i 
gäng;  källomas  bmsande  hörs  redan  ett  stycke  väg  innan  man 
kommer  tili  stället  der  de  framspringa.  Den  omständigheten , 
som  Hen*  Notbeck  anmärkte ,  att  kratem  ligger  emelian  käUome 
och  den  60  fot  högre  liggande  Näsijärvi  sjö.  visar  tydligen  att 
kraterns  bildning  dermed  sammanhänger.  En  liten  vid  (fj  inom 
den  gamla  beiintlig  ytterligare  kraterbildning  hade  nppstätt  a^ 
nyss,  att  stenarne  nti  den  ännu  ej  voro  klädda  med  mossa.  Den 
tyckes  visa,  att  sandens  nndergräfning  ännu  fortgär;  möjligen 
hade  fördjupningen  bildats  under  den  hastiga  snösmältningen 
denna  vär  eller  ock  emedan  det  i  Näsijärvi  detta  är  var  84 
högt  vatten. 

Emelian  äsen  och  Pyhäjärvi  ligger  en  läglänt  kämnark 
(h)  med  djup  svart  mylla,  hvilken  man  höll  pä  attodla;  skuUe 
denna  kärrmark  sträcka  sig  under  äsen,  samt  före  eller  vid  det 
äsbildningen  skedde  en  större  mängd  dyjord  sammanhopat  sig 
under  det  ställe  der  kratern  nu  befinnes,  vore  förhällandot  lätt 
förklaradt  derigenom,  att  dyjorden  smäningom  af  vattnet  blifvit 
upplöst  och  bortsopad,  ocb  pä  sä  sätt  genom  sandens  infallande 
orsakat  kraterns  bildning.  Genom  det  vatten,  som  hvaije  irin- 
faller  i  kratem  har  ytterligare  ali  fin  sand  blifvit  bortförd,  sk 
att  numera  endast  grofsand  och  rullstenar  äterstä.  Anmärkas 
bör  likväl,  att  det  frän  källsprängen  nu  utrinnande  vattnet  är 
fulikomligen  klart  och  icke  tyckes  innehälla  nägon  humus. 

Det  vore  en  möjlighet  att,  liksom  den  nu  beskrifha, 
alla  kraterformiga  fördjupningar,  som  förekomma  hososs,  kunde 


103 

förklaras  deraf,  att  i  de  trakter,  der  sädana  finnas»  nägon  tjockare 
masM  af  äj,  jtelera  eller  annan  lösjord  legat  pd  betydiigt  djup 
onder  saDden ,  hvilken  i  tidens  längd  blifvit  af  vatten  bortsopad  , 
hvarigenom  sandgmset  sminingom  infallit.  Ehurn  litet  jag  1 
detta  afseende  värit  i  tillfölle  att  observera,  framkastar  jag  min 
tanke  härom  i  den  öfvertygelse,  att  andra  observatorer  ej  torde 
underiita  att  rätta,  hvad  af  mig  oriktigt  blifvit  uppfattadt. 

I  sammaiihaiig  härmed  bör  jag  nämna  att  WAN6£XHEm 
VON  QwAiJiN  redan  är  1849  uti  Bulletin  de  la  Societd  Imperial 
des  Natnraliatea  de  Moscon  afritade  och  beskref  en  liten  pä  god~ 
set  Sali  pk  Oesel  befintlig  krater,  hvilken  han  i  tillägg  tili  samma 
afltaadlin^  kr  1850  anser  härröra  af  en  explosions  vulkan »  eme- 
dan  ej  nigot  spär  af  lava  eller  valkaniska  bergarter  finnas  kringom 
kratem.  Jag  viii  doek  päoiinna  mig,  att  man  sednare  funnit 
atakilliga  sädana  i  Liffiand  och  att  man  numera  anser  dem  här- 
röra deraf ,  att  den  öfra  härdare  skorpan  blifvit  undergräfd  af 
vatten  oeh  infallit.  Troligen  torde  dessa  fördjupningar  befinnas 
analoga  med  dem  hos  oas. 


104 


Om  laftfiltrering  och  generatio  spontanea. 

(Meddeladt  d.  5  Mara  1860.) 

Atmosferiska  luftens  verkBamhet  vid  de  kemiska  proces- 
serna  har  viBserligen  blifvit  noga  studerad  och  synes  vara  äfven 
i  sinä  detaijer  nigorlunda  fnllständigt  utredd.  Icke  desa  mindre 
ges  det  dock  vissa  processer,  som  uppenbarligen  föraiggft  under 
luftens  inflytande  och  i  afseende  k  förloppet  och  reaultateina 
äro  gaDska  väl  utredda,  men  tili  sitt  arapmng  eUer  kemiska 
grundorsaker  höljda  i  ett  visat  mystiskt  dunkel.  Jftstknlor- 
oas  uppkomst  eller  Textlimmets  organiseriDg  tiU  jflatoeller,  deras 
förmäga  att  ästadkomma  sockrets  sönderfallande  i  kolsyra  och 
alkohol,  möggelbildniDgen  pä  ytan  af  rextsafter,  och  andra  vid 
de  organiska  ämnenas  s.  k.  friYllliga  sönderdelmag  intrSdaDde 
företeelser  komma  härvid  främst  i  fräga.  Vid  alkohoijftsiiingen 
forvandlar  sig  det  qväfhaltiga  ämnet  i  vätskan  genom  npptagande 
af  syre  tili  ett  ferment  —-  jäst  —  och  denna  ästadkommer  ge- 
nom katalytisk  kraft  socker  atomernas  söndersprängning  i  koi- 
syra  och  alkohol.  Men  sä  länge  den  katalyliska  kraften  sjelf 
ifrän  kemisk  synpunkt  är  en  oförklarig  gäta,  har  man  genom 
denna  af  fiERZELius  uppställda  jäsningsteori  väl  fätt  ett  namn, 
men  ej  en  förklaring  p&  fenomenet.  Icke  stort  bättre  ft^rhäller 
det  sig  med  den  redan  af  Stahl  uttalade,  af  Libhig  sednare 
äter  upptagna  äsigten,  att  de  i  ständig  sönderdelning  stadda 
jästcellernas  molekulära  rörelse  öfverflyttas  p&  det  jäsande  äm- 
uet,  hvars  atomer  derigenom  komma  nr  jemvigt,  skiljas  frin 
hvarandra  och  omgrupperas  tili  nya  föreningar.  Inkaaten  mot 
en  BÄdan  teori,  enligt  hvilken  alla  lösningar,  redan  dä  de  ska- 
kaa med  en  pulverformig  kropp ,  som  förorsakar  stötar  emot  de- 
ras atomer,  borde  kanna  försättas  i  jäsning  eller  p&  ett  eller 
Annat  yis  sönderdelas,  gifva  sig  sjelfva. — Svärigheten  att  ifrin 
sjelfva  förloppet  och  resnltatet  af  processen  härleda  en  aataglig 
fi^rklaring  för  densamma  har  ledt  tili  noggrannare  ondersftkning 
af  dese  föi-sta  npphof. 


105 

GAT-LuflfiAG  visade  genom  fbnök  att  luftens  tiUträde  är  nM- 
vändigtför  jftsniDgens  början,  men  ioke  för  dees  vidare  fortg&Dg. 

8CHWANH  ftdagalade  kr  1837  genom  mycket  noggraana 
undenökmngar,  att  luft  soin  blifdt  glddgad  —  passerat  genom 
ett  glödande  rör  —  förlonit  sin  förmiga  att  inleda  jäaning  i  en 
dje»t  jäsanda  vfttska. 

H.  Schröder  och  r.  DvncR  anställde  1853  försök  med 
filtrerad  Inft,  hraraf  följde,  att  Inft  Bom  bUfvit  silad  (filtrerad) 
genom  bomnll  ftfVen  underg&tt  aamma  förändring  Bom  genom 
gl(kJgnhig,  och  fttt  egettBkapen  att  akydda  de  flesta  organiska 
ImnMi  f5r  det  slagB  Bönderdelningar,  eom  de  nteatte  för  ofiltre- 
rad  hift,  litt  nadergA. 

Luftens  kenuska  sammansättBing  och  best&ndBdelar  förftn^ 
dna  hvarken  genom  glddgning  eller  filtrering,  men  ändi  visat 
gtödgad  oefa  filtrerad  Inft  andra  rerkningar  In  oglödgad  oeh 
oiitrerad.  Är  bestftndigheten  i  luftens  sammansftttning  endast 
Bkenbary  beroende  af  ofoDBtAndig  hUnnedom  af  desB  beskaffenhet 
och  bar  det  s.  k.  oson  möjligen  nAgon  del  i  deasa  olika  reak- 
tkmer?  Eller  finnas  der  fasta  Amnen,  mikroekopiska  organiska 
Tarelser,  som  genom  glöd^ingen  dödas,  genom  filtreringen  demr 
afiikiljaa?  Enligt  8diwann  äro  i  Inften  firön  af  mikroskopiska 
vexter  Rti)redda;  om  dessa  frdn  trftffit  en  paasande  jordmiin» 
aidan  en  mSngd  qyftfhaltiga  Hmnen  erbjnder  dem,  b&  utyeckla 
de  sig  tui  svampar  eller  infdBorier,  som  sedän  fdranleda  jäs* 
ning  af  en  sockerlOsning  och  andra  dylika  Bönderdelningar,  otan 
att  deras  verkningssAtt  nännare  kannat  ntredas.  Fdrsöken  med 
filtrerad  loft  leda  vngefilr  tiQ  samma  resoltat. 

Dessa  försök  anställas  p&  följande  vIb  :  Den  lösning  —  t.  ex. 
Tört  eller  inftiBion  pi  kött  —  som  man  viii  ntsfttta  för  inverkan  af 
fiitrend  Inft,  inslis  i  en  glaskolf;  kolfven  förses  med  en  tfttt* 
dntaade  kork,  hvarigenom  tvenne  öppna  rätvinkligt  böjda  glaa* 
r5r  Iro  Infttfttt  inpaasade;  det  ena  röret  förenas  medett20tam 
llngt,  1  tam  vidt  giasrör  fylldt  med  bomall;  det  andra  sam* 
■aabindeB  med  en  sngapparat,  hTartill  man  lämpligen  kan  an* 
viada  en  vanlig  gaaometer,  som  för  försdket  fyUes  med  ratten 
oeh  hyara  öfra  kran  Ar  medelst  kautsehnk  fästad  yid  röret  Mn 
kolhen.    Profvätskan  i  kolfven  npphettas  tili  kokning  och  fkv 


106 

koka  tills  alla  ledningsrör  kannas  heta.  DA  vattnet  ifrän  gaso- 
meterns  nedra  kran  läDgsamt  afrinner,  äatadkommes  en  sakta  loft- 
ström,  Bom  pasBerar  genom  bomnlisröret  i  kolfVen  och  gasome- 
tern.  Försöket  fortsättes  i  nägra  veckor,  hvarander  gaaometern 
fylles  med  vatten  om  morgon  och  afton  hvarje  dag. 

Men  ehnru  man  pä  grond  af  dylika  försök  hait  talande 
Bkäl  för  det  antagande,  att  i  luften  organiska  varelfier  eller  frön 
tili  sädana  öfVerallt  finnas,  har  dock  ingen  förm&tt  att  afskilja 
dem  i  Bädan  form,  att  de  kemiskt  och  mikroBkopiskt  konnat 
tili  sin  natur  närmare  nndersökas  och  bestämmas,  innan  det  all- 
deleB  nyligen  lyckats  Pasteur  att  genom  användning  af  en  lika 
enkel  som  sinnrik  metod  isolera  de  mikroskopiska  varelser,  hvilka 
vid  InftenB  filtrering  qvarstannat  i  bomulln.  I  Btället  för  vanlig 
bomnll  använder  han  nämligen  bomuUskrut.  Detta  preparat,  tili 
utseendet  alldelcB  lika  bomnll ,,  har,  Bom  bekant,  den  märkvär- 
diga  egenBkap  att  npplösas  uti  en  blandning  af  alkohol  och 
eter.  Härigenom  har  det  blifvit  möjUgt  att  fä  alit  det  Btoft, 
Bom  bomulln  upptagit  ur  luften,  deriirän  afskildt.  Det  har  vi- 
Bat  Big,  att  detta  Btoft  innehiller  frön,  hvilka frambringa  vegeta- 
bilier  eller  infuBiouBdjur.  I  löBningar,  hvilka  i  beröring  med 
glödgad  luft  icke  förändras,  inträda  Bönderdelningar  och  möggel- 
bildningar,  Bd  Bnart  desBa  frön,  dem  bomulln  upptagit,  i  dem 
införaB:  lösningar,  hvilka  d&  de  genom  ett  upprättatäende  glas- 
rör  kommunicera  med  den  yttre  luften,  lätt  förvandlas  och  för- 
skämmas,  bibehälla  Big  oförändrade,  om  röret  krökeB  i  flere 
böjningar,    Bä   att  inga  frön  i  löBningen  kunna  infalla. 

Genom  desBa  förBök,  hvaraf  fortsättning  utlofvaB,  harfra- 
gan  om  de  organlBka  ämnenaa  frivilUga  Bönderfallande  —  3rtter8t 
tili  oorganiBka  föreningar  —  och  de  oorganiBka  ämnenajB  för- 
miiga  att  ^under  gyuBamma  förhällanden^  organisera  Big  och 
begynna  lefva  —  generatio  Bpontanea  —  kömmit  ett  betydligt 
Bteg  närmare  Bin  löBuing.  De  mänga  anmärkningar,  Bom  ifiyn- 
nerhet  af  Liebig  blifvit  uttalade  emot  den  teori,  hvilken  i  lef- 
vande  organiBmerB  lifsfunktioner  Böker  orsaken  tili  det  Blags 
kemiBka  proccBser,  hvarom  här  värit  fr&ga,  Bynas  komma  att 
genom  dem  förlora  mer  och  mer  i  betydenhet  och  bevlBkraft. 


107 


Anberftttelse  afgifven  pä  ärs-  och  högtidsdagen  den 
29  April  1861. 

Vid  den  öfversigt  mig  äUgger  att  vid  detta  tillfiUle  lemna 
ej  mmdre  af  Finska  VetenBkaps-Societetens  verkBamhet  under 
loppet  af  nn  tUländagäende  redogörelseir,  ftn  af  de  händelaer, 
som  p&  denna  verksamhet  kunnat  ntöfva  nägot  väsendtligt  in- 
fljrtande,  f^tee  appm&rksamheten  i  främsta  rummet  pÄ  den  lika 
OTintade  som  Binärtsamma  förlost,  Societeten  tillskyndatB  genom 
profeaaor  emerituB»  kanslirldet  NathanaBl  Oerhäbd  af  Schul- 
TtNB  den  5  siBtl.  Angusti  timade  Mnfälle.  Den  hädangängne,  Bom 
Sbida  iiii  sinä  aiata  tider  verkade  för  sin  vetenBkap»  var  icke 
bbtt  en  af  de  män,  hvilka  för  tjngntre  kr  sedän  fattade 
id^n  tiil  Finska  Vetenskaps-SocietetenB  stiftelse;  han  utsAgsäf- 
Ten  tili  det  nya  BftllskapetB  förste  sekreterare,  i  hvilken  befatt- 
ning  han  sedermera  nnder  Bjntton  kr  oförtmtet  och  med  en  ai- 
drig  Bvalnande  varma  värdade  Societetens  intressen.  Hans  verk- 
samhet siUom  akademiflk  lärare,  embetB-  och  vetenskapsman 
kommer  i  afton,  enligt  Societetens  uppdrag,  att  tecknas  af  den 
mau,  som  i  det  akademiska  lärareembetet  efterträdt  honom. 

Annu  en  annan  af  Societetens  stiftare  har  nnder  sistlidet 
ir  bHfvit  Societeten  fränrjckt  —  sen  dock  redan  iängt  förut 
Uder  och  sjnklighet  ryekt  honom  frän  alla  vetenskapUga  syBsel- 
sittningar  —  nemligen  professor  emeritus  doktor  Carl  Reinhold 
Sahlbkbo,  som  afled  den  18  sistl.  Oktober.  Han  tillhörde  So- 
cietetens hedersledamöters  antal  sedän  den  7  November  1853. 
Ett  minnesteckning  öfver  honom  kommer  Societetens  ledamot 
ttatsridet  Tdmroth  att  i  aktema  meddela. 

DeSBUtom  hafva  tvenne  af  de  utlftndska  vetenBkapsmän , 
Mikä  Societeten  i  sitt  samfund  s&som  hedersledamöter  upptagit, 
knmät  det  jordiska;  den  ena  är  professor  emeritus  viduniversi- 


108 

tetet  i  Upsala,  doktor  Israel  Hwa88KB,  invald  tili  hedcrsleda- 
mot  den  24  April  1846,  död  den  elfte  sistlidne  Mig ;  den  andra 
profesBor  emeritus  vid  universitetet  i  Heidelberg,  doktor  Frde- 
DBICH  TiEDEMANK,  invald  den  3  April  1854,  död  den  22  sistl. 
Januari.  —  Mä  det  tillätas  mig  att  nägra  ögonblick  dröja  vid 
dessa  frejdade  fremlingars  minne,  helst  den  ene  af  dem  knappt 
kan  kallas  en  fremling  hos  oss.  —  Tied^nann,  född  1781  i 
Kassel,  var  professor  i  eoologi,  anatomi  ooh  fysiologi  vid  ani- 
versitetet  i  Landshut  frän  1805  tili  1816,  samt  derefter  i  Hei- 
delberg tali  1850,  dä  han  öfverflyttade  tiU  Frankfurt  am  Main, 
der  han  tilibringade  sinä  Aterst&ende  dagar.  Han  var  en  af  sitt 
lands  och  sin  tids  för^enstfallaste  forskare  och  vetenskapsmäD; 
hana  arbeten  äro  talrika  och  omfatta  alla  de  kunskapsgreiiar,  i 
hvilka  han  som  omversitetBlärare  var  anställd.  Biand  haus  ai- 
aom  oöfyerträffliga  ansedda  anatomiska  arbeten  förtjenaraärskildt 
ihAgkommas  hana  skrift  om  ^Negems  hjema  jen^rd  med  Enro- 
pdens^,  deri  han  lemnade  hnmaniteten  ett  kraftigt  Yapen  i  haod 
tili  negerslafreriets  bekämpaade  frän  natorvetenskaplig  stiind- 
pankt,  i  det  han  ädagalade,  att  det  af  egoismen  och  snikenhe- 
ten  appstäUda  piLstäendet  om  negerracens  fullständiga  anderllg- 
senhet  icke  har  nägot  atöd  i  anatomiska  eller  uidra  naturför- 
häilanden.  Elans  fysioiogiska  arbeten  grepo  ^apt  in  i  veten- 
skapena  utveckling.  Den  tiden  l&g  äann  den  exakta  fysiologin 
i  sin  linda:  den  pä  apeciela  försök  och  iakttagelser  gmndadi; 
forskningen  hade  p&  detta  fiUt  knappt  anna  bjifvit  anlitad. 
I  stäUet  uppstäiide  man  sigra  aUmänna  id^r  om  organiam  och 
det  organiaka  lifvet  och  byggde  pi  dem  fantaatiska  teorier,  der 
en  allsmftktig  lifskraft  ingick  som  det  första  och  det  sista  mo- 
ment,  en  verklig  trollkraft,  för  hvara  verkningar  man  ej  kunde 
göra  sig  nigon  reda  —  annorlanda  än  genom  nebulösa  fraaer 
och  of(ta:klarliga  konattermer.  Tiedemann  var  en  af  de  förate, 
som  motsatte  sig  denna  riktning  och  inalog  en  annan  v&g.  I 
förening  med  sin  vän  Gicblin  offentliggjorde  han  angäende  blod- 
berednings-  och  matsmältningsproceesema  nägra  anderaökningar, 
hviika  dppnade  vftgen  fOr  en  rationellare  anvftadaing  af  kerni 
pA  löaningOT  af  fyaiologiaka  frigor  och  ledde  ifven  liArets  ve- 
tenskap   in   pi.   den   ezperimentella   bana,    der   hon   sedermera 


109 

onder  n&gra  decennier  BkOrdat  rikare  frnkter,   an  som  fS5rat  p& 
Hka  minga  aekel  tillfallit  henne. 

HitraBser,  den  mängsidige  ocb  snillrike  Bkriftstftllareii ,   den 

kirleksfoDe   läraren  tillhöide,   ateom  bekant,  en  tid  äfren  Fin- 

bnds    bOgakola.     Han  var  fddd  den  17  September  1790  i  Elf- 

karieby   aocken  i  Upsala  Iän;   slnderade  vid  nnivenitetet  i  Up^ 

sala  Iran   den  4  December  1804  tili  den  6  Jnni  1812,  di  ban 

nndergick    medicinelicentiatexamen ,    bvarefter   ban   den  3  Jnni 

piföljande   Slt   promoverades   tili   medicinedoktor.      Under   Iren 

1813  ocb  1814  var  ban  s&som   Bjukbuslttkare  kongliga  svenska 

arm^n  nnder  ftlttägen  i  Tyskland  oeb  Norge  fl)IJaktig;  ntnftmn- 

des   den    19   Mars   1817  tili  medicinae  praotieae  professor  vid 

anlTersitetet  i  Abo,   bvilket  embete  ban  den  30  Dee.  1829  af- 

tridde,  med  rftttigbet  att  öfverflytta  tili  Sverige.  —  FOrden.som 

adker  reda  för  sig  HwaB8er8  vetenskapliga  ständpnnkt  p&  samma 

g&ng   aom   Tiedemanns,   mftste  det  snart  blifva  klart,  att  bvar- 

dera  dessa  ntmftrkta  forskare  rörde  sig  pA  olika  grnnd  ocbbot- 

toi,   gingo   nt  Mn  olika  principer,  ebum  i  det  bela  arbetande 

för   samma   sak  oeb  p&  samma  ftlt.    Ty  om  det  oeksA  ej  kan 

plstla,    att  Hwa88er  företrftdesvis  tiUegnat   sig  jnst  den  s.  k. 

natorfilosofiska  riktning,  bvilken  Tiedemann  bekftmpade,  afl  sy- 

nes  dock  vara  klart,  att  han  bade  en  stark  lutning  ditAt.    Han 

var  mera  natnrfilosof  än  natnrforskare,  om  ban  än  lika  oftant- 

talade  sitt  ogiUande  af  natnrfilosofin ,   som  af  den  exakta  forsk- 

ningen.     Rik    pA   stora    tankar    ocb   snillrika  vner,  aktade  ban 

fiVga    de   minntidsa   nndersdkningama  ocb  ville  knappt  se  dem 

tiOämpade  pl  Idsningen  af  medicinska  frägor  —  af  farb&ga,  att 

i  de    minga   detaljeina   nppfattningen  af  medieinens  böga  id^, 

d«M  vetenskapliga  bestämmelse  sknlle  g&  förlorad.     För  Hwa8- 

8ers  siareblick  var  den  organiska  natnren  en  tafla,   bvars  bety- 

delse  ban  genom  reflexionens  styrka  trodde  sig  knnna  ntgrunda 

oeb  fSrklara;  den  var  ej  som  en  bok,  bvilken  förstäs  först,  sen 

man  inbemtat  bokstftfvemas  ocb  ordens  betydelse,  sen  man  lärt 

sig  att  i  dessas  lagbnndna  sammanställning  Iftsa  nttryck  för  tan- 

kffir  oeb  kflnslor. 

Den  oorganiska  forskningsmetodens  tillämpning  p&  den  or- 
ganiska natnrens   processer  ans&g  ban  i  öfeerensstftmmelse  med 


1 


110 

denna  sin  tro  pä  refiexionens  makt  för  förkastelig;  hvaremot  det 
var  juBt  denna  forskningBmetod  Tiedemann  sökte  göra  gftUande 
och  som  i  sjelfea  verket  gaf  vär  tids  fysiologi  sin  egentliga 
pregel.  Den  tyska  vetenskapsmannen  beteckoar  derför  börjao 
af  en  ny  liktning  äfven  i  den  praktiska  medicinen,  medan  med 
den  svenska  sannolikt  en  af  den  gamla  skolans  sista  nimärk- 
tare  representanter  slocknat.  Men  hana  snillrika  och  tankedigra 
skrifter,  der  en  upphöjd  andes  arbete  ^att  fatta  tingens  inre 
vasen,  ej  hvad  de  synas,  men  hvad  de  betyda"*  herrligt  afspeg- 
lar  sig,  skola  länge  öfverlefva  honom;  lärorika  och  npplyiltande 
för  en  hvar,  mäste  de  främst  för  den  unge  läkaren  vara  en 
väckelse  att  rikta  blicken  bortom  förgängelsens  omräden  ocb  leda 
honom  tili  en  högre,  en  ideel  uppfattning  af  sitt  kali. 

Nägon  tid  efter  det  HwaB8er  öfverflyttat  tili  Sverige,  ut- 
gaf  han  en  politisk  brochyr:  „0m  allianstraktatcn  mellan  Sverige 
och  Ryssland  &r  1812^,  hvilken  föranledde  en  lÄngvarig  pole- 
mik,  hnfvudsakligen  angäende  Finlands  politiska  ställning  och 
statsförfattning.  Hwas8ers  bekanta  sats,  att  Finland  p&  landt- 
dagen  i  Borgä  genom  sinä  ständer  slutit  separat  fred  med  kej- 
saren  af  Ryssland  och  sÄlnnda  öfverg&tt  ^till  en  stat  för  sig. 
med  representativ  statsförfattning,  egen  styrelseform  och  egoa 
lagar^,  behagade  sä  litet  den  svenska  kritiken,  att  dentvertom, 
med  Geuer  och  Abwids80N  i  spetsen,  icke  tvekade  att  förklara 
Finlands  p&  bekräftade  och  stadfästade  grundlagar  hvilande  kon- 
stitution  för  en  ^politisk  parad^,  ^en  dikt*"  utan  motsvarande 
verklighet;  men  hvad  helst  man  än  kunnat  anföra  emot  giltig- 
heten  af  den  bevisning  Hwasser  tili  styrkande  af  sin  teon  an- 
litade,  det  vissa  är,  att  denna  teori,  som  han  med  sä  mycken 
varma  och  kärlek  för  Finland  förfilktade,  i  hufvudsaken  äfven 
innehöll  de  politiska  idder,  som  efter  landtdagen  i  Borgä  be- 
gynte  vinna  insteg  i  det  allmänna  medvetandet,  som  sedermera 
alit  djupare  inträngde  i  hvarje  finsk  mans  öfvertygelse  och  nu- 
mera  uttrycka  ett  förhällande,  som  svärligen  genom  nägon  be- 
visning kan  tillintetgöras.  Skulle  dock  beträffande  befogenheten 
af  denna  öfvertygelse  och  detta  förhällande  ännu  nägra  tvifvel 
kunna  hysas,  mäste  de  skingras  säsom  hatlösa  sofismer,  sedän 
den  ädle  Furste,  i  hvars  händer  Finlands  öde  nu  hvilar,  i  öppet  ma- 


111 

Bifest  hCgtidligen  (Örklarat  aig  vara  bunden  af  denna  represen- 
UtiTa  Btatsförfattning  och  delar  den  öfvertygelfle,  att  enligt  Fin- 
lands  gnmdlagar  flere  fttgärder  i  lagstifhiingsväg  ej  utan  stftn- 
demas  medverkan  knnna  Ästadkommas.  Det  var  derföre  verk- 
ligen  profetiäka  ord,  Bom  Hwa68er  riktade  tili  Geijer,  d&  han 
sade:  ^Det  är  jaat  Mn  den  ryskä  Btändpunkten ,  som  Finlands 
nationela  Bjel&tändighet  icke  14ter  behandla  sig  B&Bom  en  dikt^. 
Men  när  sä  är,  när  försynens  Bkickelse  stäUt  det  finska  folket 
bland  ^natioiiemaB^  antal,  när  verldBhändelBemaB  gäog,  regen- 
temes  viabet  och  folketa  stllla  arbete  nnder  ett  halft  aekelBam- 
verkat  att  höja  dess  nationela  krafter,  p4  samma  gäng  den  nya 
sttilning,  det  demnder  innehaft,  vnnnit  i  Btadga  och  fasthet, 
di  tr&nger  sig  p&  hvarje  upplyBt  finsk  medborgare  tanken  p& 
det  mftktiga  öde,  Bom  sä  sammanlänkat  tidsförhillandema,  att 
de  ej  engäng  tiliäta  den  meat  högsinnade  af  monarker  att  i 
öfVerensBtämmelBe  med  Hana  yanna  önskningar  utöfva  den  enligt 
FinlandB  gmndiagar  honom  tillkommande  rättighet  att  samman- 
kalla  landetB  ^fria  och  Bjelfständiga,  lagstiftande,  men  laglydige 
stinder'*,  för  att  gmndlagsenligt  arbeta  p&  ett  älakadt  födemes- 
landB  ai  materiela,  som  andliga  förkofi*an.  — 

Som  delfl  genom  oftranberörda,  dels  genom  ftldre  förlnater 
xtskilliga  mm  inom  Societeten  säväl  för  hedera-  aom  ordinarie- 
ledam&ter  befannits  lediga,  har  Societeten,  medelat  den  8  den- 
nes  anatHUdt  vai,  kalladt  följande  vidt  frejdade  vetenskapamän 
att  intaga  afgingne  utländake  hederaledamötera  plata,  nemligen: 
kemieprofessoren  vid  univeraitetet  i  Göttingen  doktor  Friedrich 
WöiiLEB,  profeaaor  emeritua  vid  univeraitetet  i  Upaala  doktor 
Elias  Fribs  och  profeaaor  emeritua  vid  univeraitetet  i  Lund 
doktor  Johan  Wilhelm  Z£tter8TEI>t  aamt  tili  inlftndaka  hedera- 
ledamöter  s.  d.  utsett  Societetena  ordinarie  ledamot,  en  af  So- 
«"ietetens  stiftare,  f.  d.  ledamoten  i  kejaerliga  aenaten,  profeaaor 
(fmeritiifl  doktor  Fredrik  Wilhelm  Pipping  och  chefen  för 
finanaexpeditionen  i  kejaerliga  aenaten,  guvemören,  kammarherren, 
filosofiemagiatem  friherre  Karl  Fabian  Theodor  LangenbkjOld. 
Sanima  dag  blef  tili  ordinarie  ledamot  i  Societetena  matematiak 
fynska  aektion  invald  direktörena  för  öf^eratyrelaen  för  lota-  och 


112 

bikiiirtttniiigen    ft^oint,   öfyentel^tiuuiteii   Ivab  Johan  Albik 
STJBBMGBXxrra. 

Sedän  vid  Bednaste  faadag  ordförandeakapet  öf?ergitt  tili 
viceordföranden  professoren  von  WiLLEBBAin>,  utai^  professoren 
AF  BbxtnAb  tiU  yiceordförande  för  det  ingäende  iret. 

I  enlighet  med  Societetena  atadgar  har  SocieteteH  under 
äret  haft  tio  aammankomater,  dervid  aflrakilda  veienakapliga  med- 
delanden  blifvit  föredragna. 

Vid  äradagen  den  29  April  aiatlidne  &r  höll  kanalirädet 
Rein  ett  minneatal  öfver  framl.  kanaliridet  Lagua  och  e.  o.  pro- 
feaaoren  Mäkiin  ett  föredrag  om  Finlanda  naturalhiatoriaka  för- 
hillanden  i  afteende  ä  egendomligheten  af  deaa  organiflka 
naturalater. 

Den  21  Mig  anmälde  atatar&det  Nordenskiöld  tillintagniog 
i  aktema  en  afhandling  med  titel:  Direktion  af  de  refflor.  som 
förekomma  pi  bergen  nti  Atakilliga  delar  af  Finland  jemte  be- 
akrifhing  af  n&gra  i  aammanhang  dermed  förekommande  förhil- 
ianden,  hvilket  arbete  kommer  att  Atföljaa  af  en  karta.  Den 
8  dennea  inlemnade  stataridet  Nordenakiöid  en  äfvenledea  för 
Aktema  bestämd  nppaata,  innehällande  beakrifhing  af  ett  aätt 
att  ntan  beliostat  begagna  aol^naet  vid  mfttningen  af  mindrc 
gUnaande  kryatallytor.  Förf.  har  fhnnit,  att  man  för  a&dant 
ändam&l  med  mycken  beqyftmlighet  kan  begagna  det  reflekterade 
aoHjuaet  frAn  en  glänaande  glaaknla,  emedan  den  fina  aolbilden 
ffrän  en  alldan  knla  alidelea  omärkiigt  förändar  aitt  iäge  nnder 
den  tid  mfttningen  aker.  En  med  en  Iftttamftlt  metall  inyftndigt 
folierad  glaaknla  ftr  för  äatadkommande  af  ifrägavarande  belys- 
ning  synnerligen  paaaande.  —  Doaautom  bar  atatarädet  vid  aam- 
mantrftdet  den  1  aiati.  Oktober  gjordt  nigra  meddelanden  an- 
gäende  en  yid  Fredrikaberg  i  närheten  af  Helaingfora  förekom- 
mande vittrande  granit,  aom  vid  jenivftgaarbetet  kömmit  i  da- 
gen  ooh  för  hvilken  nftrmare  koouner  att  redogöraa  i  aammao- 
hang  med  andra  geognoatiaka  iakttagelaer»  atatarädet  värit  i  tili- 
fftlie   att   göra  &  jemvftgen  mellan  Helaingfora  och  Tavaatehua. 

Den  1  Oktober  föreviaade  profeaaoren  Moberg  en  konatant 
galvaniak  apparat  af  tio  par,  konatruerad  enligt  Mari^Davys 
anvisning   af  zink    och  förtennta  jembleckalädor  pÄ  botten  be- 


113 

lagdft  med  stycken  af  smAlt  chlorbly  samt  fyllda  med  koksalt- 
iGsmng.  De  hufvndBakliga  f5rdelanie  af  denna  koBStruktion  äro 
eo  betydlig  fönniBBkiiing  af  det  rum,  en  vanlig  bftgarapparat 
eifordiar  och  umbärligbet  af  de  porösa  lerkArlen.  —  Vid  saraman- 
Mdet  den  8  dennee  föreviBade  ocb  förUarade  professoren  Mo- 
beig  en  af  honom  konstruerad  mekaniak  apparat,  hvilken  lak&d- 
ligt  framatiUler  vAgrörelseD»  aävftl  d&  molekylerna  vibreni  tongi- 
tvdiDelt  (Ijndvägor),  Bom  tranBverselt  (IjoBvAgor)  samt  bAde 
longitadinelt  och  transyeraeit  (liqvida  vägor).  En  beskrifning 
dfvM-  apparaten  kommer  att  i  SocietetenB  Akter  infbras. 

Den  3  sistl.  Dee.  anmftlde  professoren  Lindeldf  tili  intag- 
nisg  i  Akteraa  en  pA  franaka  spriket  författad  nppsats  om  den 
tili  Spanien  företagna  expeditionen  för  observerande  af  solför- 
mdikelaen  den  18  Juli  1860,  i  hvilken  expedition  professoren 
rarit  i  tillfiille  att  deltaga. 

Inapektören  för  fiskeriema  Holmberg  har  vid  sammanträdet 
den  5  November  redogjort  för  nigra  reaultater  af  nyare  geo- 
gnoBtiska  nndersökningar  i  Norige  beträffande  den  s.  k.  rull- 
ataasafloden,  hvilka  ledt  tili  den  alnlaata,  att  bergens  refflingoch 
alipniBg  ej  kan  tillakrifvaa  en  aädan  flod,  utan  m&ate  anaea  sä- 
aom  verkningar  af  gUcierer,  aäaom  flere  geologer  redan  länge 
antagit. 

Undertecknad,    som   nägon    tid   värit   sysaelsatt   med   att 

udaradka  oljsyrana  oeh  andra  feta  ämnena  oxidationaprodukter, 

har   vid  aftrakilda  tillHUlen  för  Societeten  redogjort  om  fortgän- 

gen   af  deaaa  nndersökningar,  hvilka  i  främsta  mmmet  Asyftat. 

att  i  rent  tUlständ  framatälla  de  minga  vid  oxidationen  bildade 

syToma,  hvilka  hittilla  värit  föga  kända,  ehm'U  nog  ofta  nnder- 

aöfcta;  genom  en  ganska  enkel  metod  hai*  det  äfven  follständigt 

iydcata  att  erh&Ua  de  kryataliiaerande  ayrorna  insolerade  och  i 

hdt  annat  akick,  än  hvari  de  fömt  nppträdt.  —  Vid  aamman- 

Hdet   den    4   Febr.    förevisade  nndertecknad  en  ovanligt  stor 

Ttntalit,  fiinnen  i  Tammela  oeh  inlöst  tili  Universiteteta  mineral- 

kalnnett,    £n   närmare   beskrifning  af  mineralet  ocb  dess  sam- 

naaaättning   kommer  att  ingä  i  Akterna;  här  mä  blott  anmär- 

luM,  att   mineraloger   och  kemiater,  hvilkaa  uppmärkaamhet  aA 

ofta  fömt  värit  riktad  pä  de  finaka  tantalitenia,  crhAUit  en  för- 


114 

nyad  anledning  att  fiyBselsfttta  sig  med  dem,  Bedan  professor 
KoBELL  i  Mttnchen  funnit  en  ny  syra  —  Diansyra  kallad  —  i 
en  tantaiitart,  som  nppgifVes  härstamma  Mn  Tammela;  den 
l&ga  specifika  vigt  (Ö»34)  som  tillhör  det  KobelUka  mineralet, 
l&ter  dock  förmoda,  att  lokalen  är  oriktigt  uppgifven:  ty  de 
mängfalldiga  ä  Tammela  tantalit  utförda  bestftmningama  p4  speci- 
fika vigten,  hafva  ej  gett  nägot  enda  pä  längt  nftr  sA  Ulgt  tai. 
Den  8  dennes  redogjorde  underteeknad  för  Bammansättningen  af 
ett  nytt  vid  Lupikko-akärpning  närä  Pitkäranda  förekommande 
fluor-  ooh  vattenhaltigt  siiicat,  hvilket  af  löjtnant  J.  Gallindo 
blifnt  analyeeradt. 

Statsrädet  Nordmann  talade  vid  sammankomBten  den  21 
Maj  om  Bpindlames  sexnalförh&llanden  efter  observationer  an- 
ställda  &  Pachygnata  De  Geeri,  dervid  äldre  iakttagelser  blifvit 
dels  bekräftade  dels  rättade. 

Professoren  von  Willebrand  meddelade  den  3  Dee.  nigra 
iakttagelser,  hvilka  bekrftfta  den  nyligen  gjorda  observation,  att 
lamhot  i  särskilda  moskelgrupper  kan  nppkomma  s&Bom  följdaf 
den  s.  k.  halsrötan.  Fallen  äro  för  mänga  för  att  knnna  till- 
skrifvafi  tillfillliga  orsaker,  ehoru  det  verkliga  sammanhanget 
emellan  orsak  ooh  verkan  ännu  icke  kannat  ntredas.  Den  4 
Febr.  föstade  professoren  von  Willebrand  nppmärksamheten  vid 
vigten  af  termometems  användning  siisom  sjukdomsmfttare, 

Professoren  Hjelt  gjorde  vid  sammanträdet  den  1  Oktober 
nägra  meddelanden  angäende  de  nyaste  nndersökningar  af  tri- 
cMna  spircUis,  ett  parasitiskt  mikroskopiskt  djur,  som  stnndoin 
i  otroiig  myckenhet  prodnceras  i  djurkroppen  ocb  der  framkallar 
Bv&ra  sjnkdomar. 

Professoren  Lönnrot  redogjorde  vid  sanmianträdet  den  17 
Sept.  för  ett  arbete  af  prosten  A.  Andelin,  hvilket  nnder  titel: 
Enare-lappska  spräkprof  med  ordregisteri  Akternaoffentliggörea; 
ooh  kommer  detsamma  att  ätföljas  af  tvenne  enare-lappska  sa- 
gor,  tili  finskan  öfversatta  af  kyrkoherden  E.  W.  Borg  i  Utsjoki. 

Den  14  Jan.  förevisade  och  beskref  professoren  Geitlin 
ett  arabiskt  guldmynt,  som  antrftffats  i  den  värderika  samliag 
af  österländska  mynt,  framl.  kammarrädet  Sehaumans  arfvingar 
förärat  tili  k.  Alexanders-Universitetets  myntkabinett,   och  hvil- 


115 

ket  ftr  Bin  höga  äider  och  säUsyiithet  är  särdeles  anmärkniBgs- 
virdt.  En  utförlig  beekrifning  af  detsamma  ingär  i  Societetens 
Akter.  Ang&ende  «tt  annat  sällsynt  arabiskt  guldmynt,  som 
piM&ts  1  en  ftker  pA  gränaen  emellan  Schweitz  och  Tyrolen 
och  tili  myntkabinettet  nyligen  blifiit  inlöst,  gjorde  profesBoren 
Geidm  nigra  meddelanden  vid  sammanträdet  den  8  dennes. 

Deasntom  hafva  redogörelaer  om  nya  vetenskapliga  rön  och 
apptäckter  blifvit  Societeten  vid  särskilda  tiUfölien  meddelade. 

Af  6:te  tomen  af  Societetens  Akter,  hvars  trycknlng  vid 
sedoaste  ärsdag  hade  fortakridit  tili  det  26  arket,  hafva  nnder 
irets  iopp  40  ark  blifvit  tryckta.  De  afhandlingar,  som  upp- 
taga  desaa  ark,  äro  utom  det  i  sista  Arsberättelsen  omnämnda 
arlietet  af  arkiater  Bonsdorff,  hvars  tryckning  dA  pAgick,  fc^l- 
jaade:  Färsök  M  medeUt  Spirametern  diagnosticera  de  oUka 
stadiema  af  hmgturberkuios  af  samme  f&rf.,  föredragen  den  20 
Dee.  1858;  Anmdrknrngar  rörande  sirömmame  i  Öster^ön  af 
öfverstelOjtnant  Stjemcrentz,  föredr.  den  7  Nov.  1859;  Enare- 
lappska  spräkprof  med  ordregister  af  kyrkoherden  Andeiin, 
föredr.  den  17  Sept.  1860;  Ad  rem  Hbrariam  Graecorum 
ei  Ramanorum  perimentia  quaedam  af  professorcn  af  Bmn^r, 
föredr.  den  7  Mars  och  4  April  1859,  hvarutom  kanslirädet 
Reina  nmmestai  ö/ver  framJidne  kansUrädei  Lagus  äfven  lemnat 
preasen. 

Samlingen  af  Societetens  bidrag  tili  känuedoui  af  foster* 
landeta  historie  och  naturfÖrhAllanden  har  under  Aret  blifvit  rik- 
tad  med  tre  häften,  hvilka  blifvit  tiUgängliga  i  bokhandeln.  De 
innehAIla  följande  arbeten:  Krigel  i  Finland  1788,  1789  och 
1790  af  kanslirAdet  Rein,  l:sta  häftet  IIV4  ark  med  4  kartor; 
Bidrag  HU  en  historia  om  Gymnasii  hoktryckeriet  i  IViborg  och 
HisiiMriska  bidrag  HU  Finlands  Caiendariografi ,  2:dra  stycket; 
hvardera  afhandlingen  af  statsrAdet  Pipping,  tillsammans  6  ark; 
Öfvtrngi  af  Finlands  hitiils  kända  Orthopterer  af  friherre  Hi- 
sioger;  Finlands  tvävingade  insekter  af  arkiater  Bonsdorff ,  19-74 
ark  med  1  planch. 

Anteckningar  af  de  med  Societetens  instrumenter  anstäUda 
meteorologiska  observationer  hafva  blifvit  insända  af  borgmä- 
staren  Csderman    i   TomeA,   prosten  Dahlström  i  Wiitasaan, 


116 


kronolänsman  Eksoos  i  Sodankylä,  kyrkoberden  Ebicmon  i 
Lemland,  direktor  Hartman  i  Tammela,  majoren  Kabsten  i 
Knopio,  kapellanen  Lindeoren  i  Mnldia,  mademoiselle  M  Alm- 
gren i  Kajana,  apotekarene  Relander  i  Sordavala  och  We8TEB- 
LUND  i  Ule&borg.  Det  allmänna  intresse^  Bom  pA  de  sednare 
&ren  beg3mt  ftstas  vid  observationer  af  ifrägavarande  beskaifen- 
het,  bar  boa  Societeten  vftckt  önskan  att  kunna  i  tryck  offentUg- 
göra  de  af  henne  alit  sedän  &r  1846  f9ranstaltade  antecknin* 
game;  men  bristande  tlllgängar  nödga  henne  att  tUlsvidare  af- 
sti  ifrin  ett  dylikt,  med  betydliga  kostnader  fQrenadt  företag. 
Termometer-  och  särskilda  andra  anteckningar  anglende 
klimatolo^ka  f^rhUlanden  har  Societeten  dessntom  haft  nöjet 
emottaga  af  prostame  Fellhan  i  Lappajärvi,  Rönnholm  1  Pa- 
rikkala och  Wenell  i  Taipalsaari,  löjtnant  Bredenberg  i  Ni- 
dendal,  titulärr&det  Björkman  i  Fredrikshamn  och  pastor  Lö- 
WENMARK  i  Hyrynsalmi.  Klimatolo^ska  anteckningar  gmndade 
p&  de  af  Societeten  utdelade  observationsformnlärer  hafva  er- 
hällits   enligt  följande  förteckning: 


Obsenrationsorten. 

Obsenratoms  namn. 

o 

Län. 

Socken  eller  stad. 

Nylands 

Äbo  och  Björ- 
neborgs    med 
Äland 

Karis 

Kyrkslätt 
Mörskom 

Eura 
Kiisko 

Lemland 

Nädendal 

Raumo 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 
traktsproBt. 
Smedberg,  I.,  vicepastor. 
Granholm,  J.,  vicepastor. 

Hom^n,  6.  W.,  prost. 
Henriksson,    J.    N.,   ka- 
pellan. 
Eriksson,  J.,  kyrkoherde. 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

Lundell,     J.,    possessio- 
nat. 

1860 

n 

1857 
1859 
1860 
1860 

117 

Wiborg8 

Mirfilii 

Lindberg,  J.  W.  landtm.- 
direktör. 

1860 

Taipalsaari 

Wenell.  E.  J.,  prost. 

vt 

S:t  Michels 

Jockas 

Poppius,  A.,  kapelian. 

w 

Kuopio 

Kides 

Hartman,    £.,    kommis- 
sionslandtmätare. 

n 

Tohmsyärvi 

Haaranen,  S.,  possessio- 
nat. 

n 

Wa8a 

Jakobstad 

Conradi,    F.   E.,    direk- 

1859 

tör. 

1860 

Kenru 

Lindegren,    P.    H.,    ka- 

pelian. 

1860 

Laukas 

Wallenitis,     A.,    kyrko- 

herde. 

1857 

Uleiborgs    oeh 

Hyrynsalmi 

Ldwenmark,  G.,  vicepa- 

Kajana 

stor. 

1860 

Kajana 

Mojlanen,     J.,    handels- 

bokh&Ilare. 

t» 

Ule&borg 

Westerlund,    E.,    apote- 

kare. 

n 

Ett  af  professoren  Moberg  sammanfattadt  utdrag  ur  dessa 
anteckningar   meddelas  i  sammanhang  med  denna  ärsberättelse. 

Vattenhdjdsobservationema  vid  finska  kusten  bafVa  sAsom 
Tanligt  fortgätt.  Enligt  en  af  professoren  Moberg  utförd  be- 
fikmsg  baiVa  de  lemnat  foyande  irliga  meddhöjd  och  minatliga 
f^rfaitlaiiden  tili  densanmia  i  dec.tnm. 


118 


<D   A         X  "^  sr 


w   o. 


t     I +++++ I I I + I  » 

<Ot0Q0-^O»C«>Ph9iUC7«Oor'  SS- 

J[++++++  I   1   1  +  I  ^  5 

p  p  .*•  ^9 » .*t  S  j*  s* ."« p  p  §  e* 

I I +++++ I I I ++^  I 

ssgfesssissksSRS  s. 

I 1+++++ I I 1++^  gg 

I I +++++ I I I++  § 

I I +++++ I I I ++  ^ 

QON-^oaOÄtcprfkrftei^N-M^oB  S 

I ++ I I I 

OI  cx   4^  o  lO  C 


i     I   5«  5^  *-  P  i^  5^  I     I    I     I   .S 
'    '    t5  9  Ifei  «  fe  ri  »    '    I     '    9R 


Kongi.  yeteDBkapsakademien  i  Stockholm  har  tiUhandaUU' 
Iit  Societeten  de  vattenhöjdaobBeryationer,  hyilka,  samtidigt  med 
de  häratädes  gjorda,  anställdeB  vid  Stockholm  och  CarlBkrona 
hvaije  timme  under  loppet  af  Mars  och  April  m&nader  sistlidet 
är.  För  dessa  observatioiiers  ändam&l  redogjordes  i  aista  irs- 
berättelsen. 

Societetens  bibliotek  har  genom  remisser  fr&n  s&yfti  in- 
ländBka  Bom   utländska  lärda  samfand  erhälUt  en  tillvext  upp- 


119 

giende  tili  240  volL  och  bestir  nu  af  634  verk  i  1,356  Yolumer; 

nna  rdationer  har  Societeten  utvidgat.  i  det  hon  antagit  de  af 
det  lirda  esthniBka  sällskapet  i  Dorpat,  fysikaliBkt-ekonomiska 
«iUBkapet  i  Königsberg  och  naturhistoriska  f^reningen  Pollichia 
i  Rbenp£idz  gjorda  anbad  att  i  afseende  ä  utgifna  arbeten  träda 
i  bytttförbindelae  med  dem. 

Ur   Societetens   räkenskaper  meddelas  här  fDljande  sam- 
numdrag: 

Ifdcomster: 

Behillning  firftn  föregAeade  ix 31:  60. 

ULn 500:  — 

dtatnuiftlag 1,128:  60. 

Fdnflljning  af  Societetens  akrifter 177:  80. 

Summa  s:r  rab.  1,888:  — 

Utg^er: 

Babms 500 

TryekningsomkoBtnader 910:  70. 

yattenhöjdaobaervatioiier 94:  60. 

BItrlde  vid  sekreteriatet 50; 

htpessen 30 

Uppassning,  frakt  af  böcker,  m.  m 76 

Saldo  kontant 176:  70. 


Summa  8:r  rub.  1,838 


Ö/bersigt  af  de  vigtigaste  klimatologiska  anieckningar  gjorda 

i  FMand  är  1860. 

(Anteolmiiigar  inlenmade  frftn  18  orter.) 

LSrkan  anlände  tili  Lemland  d.  20,  Nftdendal  och  Helsing- 
fois  d.  22,  Banmo  d.  29  Mars;  tili  Kisko  d.  4,  Muldia  (Keuru) 
d.  7,  Karis  d.  9,  Mohla,  Kides,  Tohmajärvi,  Jakobstad  d.  10. 
Mdrskom  d.  11,  Taipalsaari  d.  12,  Uleiborg  d.  13,  Jockas  d. 
15,  Kajana   d.   23  och  Pnolango  (Hyrynsalmi)  d.  28  April.  — 


120 

Sädesärian  förmärktes  i  Lemland  d.  29  Mars;  Maldia  d.  8, 
Kiftko  d.  10,  Iförakom  d.  11,  Ranmo  och  Taipalsaari  d.  IS 
Mohla  d.  16,  Nadendal  d.  17,  Karia  d.  20,  Kiyana  d.  22,Ulel- 
borg  d.  23,  Jakobstad  d.  24,  Pnolango  d.  25,  Kides  d.  27 
April  och  i  Jockas  d.  1  Maj.  —  Svanen  obseiTerades  i  EideB 
d.  6,  Puolango  d.  8,  Jakobstad  d.  10,  Mohla  d.  12,  Uaäborg 
d.  16  och  Lemland  d.  17  April.  —  TYanan  iakttogs  i  Karis 
d.  10,  Uleäborg  d.  12,  Mohla  d.  18,  Muldia  d.  19,  Kisko  odi 
Mörskom  d.  21,  Kides  och  Jakobstad  d.  22,  Jockas  och  Pao- 
laiigo  d.  23,  Taipalsaari  d.  24  samt  Kajana  d.  25  April.  — 
Vildgäsen  sägs  i  Lemland  d.  3,  vid  Kanmo  d.  18,  Ule&borg  d. 
20,  Puolango  d.  24,  Mohla  d.  25  och  JakobsUd  d.  29  April. 
—  Spofven  observerades  i  Lemland  d.  6,  vid  Raamo  d.  18,  Ki- 
sko d.  21,  Kides  d.  22,  Puolango  d.  26,  Jockas  d.  27  och  Ja- 
kobstad d.  29  April.  —  Stensqvetian  förmärktes  i  NMendal  d. 
16,  Lemland  d.  17,  Jockas  d.  21,  (troligen,  ehnra  antecknadt 
V)«  Mohla  och  Taipalsaari  d.  22,  Kisko  och  Kanmo  d.  23, 
Mörskom  d.  24,  Kides  och  Jakobstad  d.  30  April;  Kiyana  d. 
1  och  Puolango  d.  11  Maj.  —  Svalan  ankom  tili  Karis  och 
Taipalsaari  d.  2,  Kisko  och  Mohla  d.  9,  Lemland,  Nftdeadsl, 
Eura,  Raumo  och  Kides  d.  10,  Mörskom  och  Jockas  d.  H* 
Tohmajärvi  och  Jakobstad  d.  13,  Kajana  d.  17,  Muldia  och 
Uleäborg  d.  18,  Kyrkslätt  och  Puolango  d-  20  Maj.  —  Göken 
bördes  i  Lemland  (sedd  d.  29  April)  och  vid  Raumo  d-  d,  i 
Karis,  Kisko,  Mohla,  Taipalsaari  och  Tohmajärvi  d.  10,  Na- 
dendal, Kyi*kslätt,  Mörskom  och  Jockas  d.  11,  Kides  d.  12. 
Eura  och  Muldia  d.  14,  lUjana  d.  18  och  Puolango  d.  20  Maj. 
Häggens  löfspric/cning  begynte  i  Mohla  d.  2,  i  Lemland 
d.  15,  Kides  d.  17,  Karis  d.  18,  Kisko  och  Jakobsted  d.  20, 
Jockas  d.  22,  Muldia  d.  29  och  Puolango  d.  30  Mig.  —  V^^' 
bärsbmkens  (R.  nigrum)  biadsprickning  observerades  i  Mörskom 
d.  29  April;  i  Mohla  d.  4,  Lemland  d.  8,  Karis  d.  9.  Jakob- 
stad d.  U,  Kisko  d.  17,  Kides  d.  20,  Jockas  och  Muldia  d. 
2 1  Maj ;  Puolaogo  d.  6  Juni.  —  ^'örkm  begynte  löfbas  i  Mohla 
d.  7,  Mörskom  d.  12,  Kides  oeh  Kajana  d.  17,  Eura  d.  1^« 
Karis  d.  19,  Jockas  d.  21,  Kisko  och  Jakobstad  d.  22,  Le<°' 
land  4.  23,  Tohmajärvi  d.  26,  Muldia  d.  28  Maj  och  Puolango 


121 

1  luni.  —  Hviistppan  begynte  biomma  i  Karia  d.  1,  Kisko  d. 
7,  Lemland  d.  10,  Mohla  d.  12,  Kyrkslfttt  d.  14  och  Mörskom 
d.  15  Maj.  —  Kalflekan  blommande  i  Lemland  och  Mörskom  d. 
10.  Jakobstad  d.*  13,  Karis  d.  17,  Kisko  d.  18,  Kyrkslätt  d. 
20,  Kides,  Jockas  och  Kajana  d.  25  Maj.  —  Häggen  hlomauide 
i  Karis  och  Mörskom  d.  29,  i  Mohla  och  Jakobstad  d.  80  Maj; 
i  Kides  d.  1,  Kisko  d.  2,  Jockas  d.  8,  Moldia  d.  6,  Lemland 
d.  11  oeh  Puolan^  d.  18  Jani.  —  JfSrsbärsträdet  biommade 
i  Kisko  d.  31  Maj;  Mohla  d.  2,  Karis  oeh  Kyrkslätt  d.  8, Mör- 
skom d.  4,  Lemland  och  Jockas  d.  7,  Kides  d.  9  Jani.  —  Jipple- 
trädel  biommade  i  Karis,  Mörskom  och  Mohla  d.  4,  Kisko  d. 
10,  Jockas  d.  18,  Kides  d.  14  och  Lemland  d.  15  Jimi.  — 
Röfmen  biommade  i  Mohla  d.  9,  ELaris  d.  18,  Mörskom  oeh  ELi- 
des  d.  14,  MakKa  d.  15,  Kisko  och  Jockas  d.  16,  Lemland  d. 
19  oeh  Pnolango  d.  28  Juni.  —  BliMnrUet  biommade  i  Mohla 
d.  21,  Kyrkslfttt  d.  25,  Eldes  d.  29,  Karie  och  Kisko  d.  80, 
Mörskom  och  Jockas  d.  81  Maj,  Mnldia  d.  1,  Paolango  d.  8 
och  Lemland  d.  17  Jani.  —  Smuliron  biommade  i  Mohla  d«  28, 
Kides  d.  29,  Mörskom  d.  31  Maj;  Jockas  d.  1,  Kisko  d.  2, 
Karis  och  Mnldia  d.  8  samt  Lemland  d.  4  Jani.  —  Bläklinten 
bUmmuule  i  Lemlaad  och  M^irskom  d.  19,  i  Kisko,  Jockas  och 
Kides  d.  21,  Kaoris  d.  24,  Mnldia  d.  25  och  Kyrkslätt  d.  28 
Jani.  —  Smultron  begynte  mogna  i  Mokia  och  Kides  d.  26, 
Lemland  d.  28,  Jockas  och  Mnldia  d.  80  Jani;  Kisko  d.  8, 
Mörskom  d.  5  och  Karis  d.  8  Jnli.  —  Angäende  sädesvexiema 
är  antecknadt,  att  komel  säddes  i  Lemland  d.  15,  Enra  d.  18, 
Kisko  och  Mörskom  d.  21,  vid  Raamo  d.  22,  Jokkas  och  Pao- 
lango d.  24,  Jakobstad  d.  26,  Karis  och  Kides  d.  29,  Mnldia 
d.  80,  Tohmajärri  d.  81  Mi^;  MoUa  d.  1  och  Kyrkslätt  d.  4 
Jani.  —  Hagen  gick  i  ax  i  Mohla  d.  2*  Liemland  och  Karis  d. 
4,  Kisko  d.  6,  Kides  d.  7,  Jockas  oeh  Tohmajärri  d.  18,  Mnl- 
dia d.  14  och  Paolango  d.  16  Jani.  —  Rägens  blomnmg  be- 
gynte  i  Kisko  och  Mörskom  d.  19,  Karis  och  Mohla  d.  20. 
Lemland,  Taipalsaari  och  Kides  d.  21,  Jockas  d.  28,  Muldia 
oeh  Paolango  d.  25  samt  i  Tohmajärvi  d.,  26  Jani.  —  Räg- 
skordm  böryades  i  Mohla  d.  22,  Mörskom  d.  28,  Karis  d.  80, 
Taipalsaari  d.  81  Juli;  Kides  d.  1,  Enra  och  Raamo  d.  2,  Ki- 


122 

sko  d.  S,  Kyrkslfttt  ooh  Jookas  d.  4»  Lemland  och  Moldla  d. 
8,  Ule&borg  d.  10»  Jakobstad  d.  15,  Pnolango  d.  21  och  Tohma- 
järvi d.  25  Augttsti. 

Jsiossnmgen  försiggick  i  NIdendal  d.  *21,  Lemland  och 
(träsk)  vid  Raumo  d.  25,  HelBingfors  och  Mohla  d.  26,  KariB, 
Mörskom  och  Jakobstad  (hamn)  d.  27,  Kiako  d.  28,  Ule&borg 
(elfven)  d.  29  April;  Jockaa  d.  2,  Taipalsaari  d.  3,  Tohmiyärvi 
d.  5.  Muldia  d.  6,  Rajana  d.  7,  Kides  d.  8  och  Puolango  d. 
20  Maj.  —  Isläffffnmgen  skedde  i  Eiyana  d.  13,  Mohla  d.  15(?) 
Oktober;  Mörskom  d.  7,  Puolango  d.  8,  Kides  d.  9,  Kisko  och 
Muldia  d.  25,  Karis  och  Helsingfors  d.  29,  NAdendal  d.  30 
November  samt  Lemland  d.  1  och  Ule&borg  (elfven)  d.  11  De- 
cember. 

Mätningar  af  nederbörden  förmedelst  ombrometrar  hafva 
blifvit  Societeten  meddelade  endast  frän  tvenne  orter,  Snorl&ka 
by  i  Kides  och  Mörskom  aockens  kyrkoby.  Resnltatemaaf  deasa 
npptagas  i  fö^ande  tabell  öfver  höjden  af  nederbördsm&ngden 
förvandlad  tili  vatten  i  finska  dectum. 


Kides. 

MOnkoRi. 

Jännäri 

0,77 

2,22 

Februftri 

0,67 

1.27 

Mara 

0,81 

0,81 

April 

0.22 

1,80 

m 

0,94 

1,60 

Jnni 

2,96 

2,20 

Jnli 

8,65 

2,80 

Aagnsti 

2,82 

4,71 

S«ptember 

1,88 

1,44 

Oktober 

2,28 

3,20 

November 

0,98 

2,75 

December 

1,54 

0,47 

18,87 

24,77 

123 


NatnrsdhiBtoriens  närvarande  förhäUanden  i  värt 
land.  —  Af  Fr.  W.  Maklin. 

(Föredrag  p&  kn-  och  högtidsdagen  den  29  April  1860.) 

Dk   finska  Vetenskapa^Societeten  begftr  sin  irshögtid  och 

fiiar  nunnet  af  sin  stiftelBe,   helgar  hon  enligt  vidtagen  plägsed 

ieke  allenast   en    stand  &t  hägkomsten  af  dem,   hvilka  i  doss 

egna  leder  nnder  det  sednast  fQrflutna  &rets  lopp  trötta  nedlagt 

vaDdriiigBstafveii,  sedän  de  nnder  ett  rastlÖBt  lif  nppoffirat  hvaije 

fr&n  ett  ansvarafnllt  Iftrarekall  eller  frftn  andra  arbetsdryga  em- 

betegöromil  ledig  minnt  vetenskapernas  allmftnna  framtokridande 

tili  ^enst   och  förkofran,  —  hon   anyänder   ftfven  denna  hOg- 

tid    i    öfTerensstibnmelse     med    sin    stiftelse    tili    betraktande 

af  nigon  Tetenskaplig  frftga,  hvilken  genom  sin  allmftnnare  be- 

tydelae  ftr  egnad   att   framkalla   intresae  icke  blott  hoB  Sode- 

tetena  egna  medlemmar,  ntan  äf^en  boa  den  högtärade  allmftn- 

het,  hTilken  genom  sin  härvaro  ädagalftgger  sin  vanna,  sin  för- 

kärlek  för  Tetenskapemas  ntreckling  ftfren  inom  vAr  aflägsna  bygd. 

D&  jag  yid  detta  tUlfiHle  har  den  aran  att  &  den  natnr- 

historiska  sektionens  vftgnar  framställa  tili  betraktelse  ett  ämne 

inom  deea  omrilde,   anser  jag  mig  icke  haf^a  kannat  träffa  ett 

Ilmpligare  vai,  än  dA  Jag  förelagt  mig  att  i  korta  drag  teckna 

naturaOustoriens  närvarande  fSrhälianden  i  värt  land;  och  det 

ftr  för  framstftllningen  af  dessa  förhAUanden  jag  vftgar  taga  minä 

hdgtirade    ihörares]  välvilliga  nppmftrksamhet    nnder   en   kort 

Bfcond  i  ansprAk. 

Att  i  hvaije  land  mAngfalden  af  organiska  natnralster 
ifreosom  rikedomen  p&  ihopbragta,  ordnade  och  kritiskt  be- 
stimda  aamlingar  af  väl  konserverade  djnr  och  vexter  frAn  eget 
och  andra  lAnder  ntgöra  de  förnAmsta,  de  lyckUgaste  konjnnk- 
tnrer  för  natnralhistorien  och  dess  stndiom,  ftr  väl  ganska  lAtt 
att  inse;  det  vore  derföre  äfven  min  afsigt  att  i  frAmsta  mm- 
met  Osta  tillbdrlig  nppmärksamhet  pA  dessa  förhAUanden  i  vArt 
tenä  sarat  deijemte  försöka  att  AdagalAgga,   hvilken  betydelsc 


124 

vAr  fauna  och  flora  kan  äga  för  den  zoologiska  och  botaniska 
vetenskapen  i  allmänhet. 

Hvar   och    en   känner  genom  resebeskrifiiingar  och  andra 

populära  natnrokildriiigar,  att  det  äx  i  ett  tropiakt  kiimat,  un- 

der  Bödems  blida  himmel,  der  naturen  utvecklar  den  störstari- 

kedom  pA  Bkilda  och  ofta  genom  en  yttre  filgring  ochftrgprakt 

Bärdeles  framBtiende  former  inom  djur-  och  vextriket,  men  att 

denna  m&ngfaid  i  natnrens  orgamska  skapelser  aftager  i  samma 

fflftn   Bom   vi   nallcaa   hdgre  mot  norden.    Kasta  en  bliek  uppi 

kartan  och  uppeök  Suomia  bygder  der  Iftngt  vid  oeh  inom  pol- 

cirkelnB  rand;  — oek  en  aning  skall  genast  tillviBka  dig  ett  nega- 

tiTt  Bvar  p&  alla  Bangniniaka  förhoppningar,  att  ai  hdgt  i  den 

kuina  norden  finna  en  rik  vezling  inom  den  organiaka  verldea. 

Härtill  kommer  ftnnn  det  miBagynnande  ftrfatilande  att  Finland 

inom   sitt   omride   hvarken  äger  eller  kan  flga  en  enda  djur- 

eller  vextart,  Bom   uteslutande  vore  egendomlig  för  densanmis. 

Nyare  tidera  geologiaka  forBkningar  kmna  nemligen  yidhanden, 

att  hela  den  BkandinaviBka  norden  ftnnu  vid  tilikomaten  af  den 

nn  lefvande  generaäonen  af  djui^  och  veztformer  befann  sig  i 

en   belägenhet,   Bom   isgalunda  var  egnad  att  lemna  boBtad  4t 

desa   auvarande  orgmniaka  alater.    Den  afbrntaa  oeh  tvära  for- 

men   af  vira  bergaBtrftekningar  emot  aödra  aidan,  den  mftngd 

af  inakuma   refflor  löpande  i  en  beatämd  riktning  frin  NV  tili 

80  öfver  alla  alätare  berg  inom  virt  land,  der  desaa  föBryckta 

klippkanter  blifnt  framdrifha  Bamt  Blatligen  den  härigenom  npp- 

komna  mängd  af  ruUatenar,  Bom  ligga  atrOdda  ioke  blott  mom 

hela  den  akandinariaka  norden,  atan  äfven  i  en  vid  balfciikel 

öfrer  det  mellersta  Europa,  lemna  nog  tydligk  bevia  för  den  af 

de  fleBta  naturforakare   hyllade  faigt,   att  Atminatone  hela  den 

hdgre  enropeiaka  norden  fordom  värit  betäekt  af  ett  gletscher- 

haf.  Dirokta  mfttningar  och  vattnmtrken  ifirin  ftldre  tider  lemna 

desBUtom   vid  handen  att  den  mellersta  delen  af  Skandinavien 

och   Bödra   Finland  fortfarande  höja  sig  öfver  hafveta  yta  och 

det  migeftr  tv&  foi  nnder  en  tiderymd  af  hundrade  ftr,  hvar- 

emot  denna  suocessiva  h^ning  i  den  nordligare  delen  af  virt 

land   äfvenaom   under   en    motsvarande   nordlig  bredd   pk  den 

Skandittaviska    halfdn    nndcr   en   lika   tid  uppgar  ända  tili  fyra 


126 

fot.  Att  den  tidpunkt,  dä  dessa  länder  heit  och  hället  stoclo 
onder  hafVets  yta,  infaller  efter  tillkomsten  af  de  nupä  jordens 
nmd  lef^ande  djnr-  och  vextfonnerna,  kan  man  bland  annat 
slttta  deraf,  att  pi  de  högsta  delat  af  SkandinaTiens  berg  blif- 
vH  innna  lemningar  af  anna  i  yira  dagai*  lef^ande  marina  djnr- 
former,  och  d&  flere  af  dessa  Aro  identiska  med  dem,  som  nu- 
meia  endaat  ftterfinnas  t.  ex.  vid  kusterna  af  Grdnland  och  Is- 
land,  kan  man  deesntom  anse  sig  berftttigad  tili  den  slntsats, 
att  medeltemperatnren  i  förenämnda  länder  fordom  värit  vida 
ligre.  Att  efter  hvaije  större  revolntion,  som  df^ergitt  jordens 
yta,  nja  generationer  af  vext-  och  djnrformer  uppkommit, 
h?ilka  tili  sin  organiska  bygnad  motsvara  d&yarande  temperatur- 
odi  dinga  naturfdrhilllanden  samt  att  dessa  vid  en  derp&följande 
offlstörtoing  iter  ftrsvnnnit»  är  ett  fttriiillande,  som  nnmera  in* 
^D  natarhistoriker,  mfthftnda  med  nndantag  af  en  eller  annan 
SDleksamlare*  hvarken  kan  eller  viii  bestrida;  men  att  en  skapelse 
af  nya  vext-  och  djnrarter  ännn  i  v&ra  dagar  sknlle  fortgä  ef* 
ter  tillkomsten  af  den  nn  lefvande  generationen  af  organiska 
former  ftr  ett  antagande,  som  icke  kan  gnindas  pA  njigot  pro- 
Ittbelt  faktum.  I  dfverensstftmmelse  härmed  mftste  s&ledes  hela 
Fmhmds  fauna  och  flora  anses  vara  inkommen  nnder  en  sed- 
oare  period  och  hela  detta  omr&de  kan  derföre  icke  heller  uppte 
nigon  enda  ftr  detsamma  egendomlig  artform.  Dessa  resnlta* 
ter,  hvilka  jag  hade  aran  anftra,  äro  hemtade  ur  geologin.  1 
Bednare  tider  hafva  Atminstone  natnrvetenskapema  nppn&tt  och 
intagit  en  sAdan  lycklig  stälhiing  tili  hvarandra»  att  den  ena 
icke  allenast  kan  anvftndas  att  kontrollera  den  andras  resnltater, 
atan  de  kanna  fktven  i  m&nga  £all  räcka  hvarandra  en  hjelpsam 
hand.  Det  ftr  derföre  äfven  i  denna  fräga  nataralhistoriens 
skyldigfaet  att  efter  bftsta  förmftga  sökaatgranda,  huravidaföre- 
Dimnda  teon  ar  dess  synpnnkt  kan  anses  antaglig.  Jag  för 
nrin  del  betviflar  ingainnda  möjligheten  deraf,  att  densamma 
äiida  i  de  minsta  detaljer  kan  stödas  ftf^en  pA  naturhistorisk 
?nmd.  Det  vore  sftkeriigen  df^erflödigt  att  hftr  lemna  en  för- 
fiäkran  derom,  att  ingen  enda  art  bland  vAra  vertebrerade  äjur 
nteslntande  tillhör  Finlands  fauna,  ty  man  kan  tili  och  med 
redan  i  denna  stnnd  Adagalägga  de  flesta  af  vAra  Iftgi-e  kftnda 


126 

djurformers  förekommande  vida  utom  Finlands  gränsor,  och  der 
det  icke  är  fallet  med  en  eller  annan  art,  ai  kan  och  bdr  man 
sdka  orsaken  dertill  i  en  mindre  noggrann  nnderaökning  eller 
kännedom  af  samma  djurgruppers  förekommande  i  angränsande 
länder. 

Under  sädana  f5rhAllanden  mäate  det  ätminstone  för  den 
apeciellare  kännedomen  af  Finlands  fauna  äfvenaom  för  djur- 
geografin  i  allmänhet  onekligen  vara  af  ett  betydligt  intresse  att 
med  Bäkerhet  kanna  uppge,  hvarifrän  de  hos  osa  nu  förekom- 
mande artema  arspmngligen  böra  anses  hafva  inkommit. 

Om  ock  uppgiften  öfver  enskilda  djnrarters  förekommande 
här  eller  der  frän  eBtetisk  aynpunkt  möjligtvis  icke  kan  anses 
äga  samma  vigt  och  värde  som  en  ^närmare  pröfning  af  de 
fyra  olika  sprfikskiftningar,  hvari  det  svenska  talet  berättafl 
bryta  sig  inom  Ingo  församling^  *),  hvilken  B3iies  kanna  utgöra 
en  ledtrid  att  närmare  bestämma  de  olika  trakter  af  Skandi- 
navien,  hvarifrän  dessa  bebyggare  inkommit  tili  vftrt  land,  sä 
ser  sig  likvftl  den  praktiska  natarforskningen  nOdaakad  att  an- 
Ilta  sädana  i  den  alltför  stränga  vetenskapsmannens  ögon  be- 
tydelselösa  data  för  att  vinna  en  lösning  i  ofvanantydda  fräga. 

Om  man  nemligen  efter  sidana  uppgifter  hos  skilda  f5r- 
fattare  följer  vira  djnrarters  förekommande  i  andra  Iflnder,  sa 
skall  man  finna  att  hela  vär  fauna  bestär  af  tvenne  tili  sitt  or- 
sprung  vftsendtligen  olika  beständsdeUir.  Den  ena,  den  tili  art- 
antalet  betydligaste,  är  gemensam  med  den  i  mellersta  Europa 
i  allmänhet  förekommande ,  ehuru  endast  en  proportionsvis  ringare 
del  af  dessa  Iftnders  fauna  framträngl  sä  högt  emot  norden; 
den  andra  beständsdelen  deremot,  som  innefattar  alla  de  arter. 
hvilka  ända  tili  sednaste  tider  blifvit  ansedda  som  egendomliga 
för  den  nordligaste  delen  af  Skandinavien,  för  Lappland  och 
Finland,  har,  enligt  hvad  Professor  Nilsson  utrodt  ätminstone 
sävidt  det  beträffar  mammaliema,  inkommit  ifrän  den  nordliga- 
ste delen  af  Ryssland  och  Siberien.  Tager  man  likväl  i  be- 
traktande  icke  allenast  mammalicma  och  de  vertebrerade  djuren 
i   allmänhet,    utan    äfven  insekterna,    hvilka   genom  sitt  öfver- 

•  •;  Fredr.  Cygnaeus,  »Ur  dagen»  frägor»,  Helsingfors  186.?.  pa^.  h. 


127 

vHgande  ariantal  äro  särdeleB  egnade  att  lemna  antydningar  öf- 
ver  djararteraas  geografiska  ntbredning,  8&  skall  man  ledas  tili 
det  nog  egendomliga  resnltat,  att  dessa  rent  nordiska  represen- 
tanter   i    vär    fauna   i   största  mftngd  förekomma  just  i  Bamma 
tnkt,   dit  bäde   historisk  och  filologisk  forskning  velat  försätta 
de  finska  folkstaminarnes  nrsprnngliga  boBtäder,  och  denna  mA- 
ste  siledes    äfven   anses   som  den  ursprniigliga  utg&ngspankteii 
för   deasa    djnrarters  geografiska  utbredning.     Det  mk  föröfrigt 
tillitas    mig  att  här  i  forbigäende  anmärka,  att  detta  ingalunda 
Ir   ett    ensamt    stäende  faktum,   det  djararters  geografiska  ut- 
bredning Bammanfaller  med  mindre  civiliBerade  folkslags  tigoch 
vandnngar,    emedan    dessa    äfvenledes  helt   och    hället  äro  be- 
roende  af  klimatologiska  och  andra  yttre  natarförhällanden.  Det 
ftr  nemligen  endast  mera  civiliserade  nationer,  som  i  nilgon  män 
kmina   trotsa  förändrade  temperatnrförhällanden  i  skilda  zoner, 
men    aälftnge  nftBtan  alla   ntvägar  saknas,  att  akydda  Big  emot 
den  yttre  natnrens  inflytelBer,  äro  äfven  folkstammar  Bäkerligen 
mer    eller   mindre   nödsakade   att  i  aina  utvandringar  rätta  Big 
efler  de  sikallade  iBotermiska  liniema,  isynnerhet  dä  dessa  nn- 
der    en    särdeles  betydlig  sträcka  ätfOljas  af  en  sadan  natnrlig 
begrftnsning  emot  söder  och  emot  helt  andra  naturförhällandeh , 
aisom  det  är  händelsen  längsmed  de  Altaiska  bergen. 

Bäde   den  rent  nordiska  eller  siberiska  äfvensom  den  en- 

ropeiftka   beständsdelen  i  vär  fanna  har  hnfvndsakiigast  inkom- 

mit    ^U    088   öfeer  Finlands  Östra  gräns  och  denna-  invandring 

fortHar   eniigt   ali   sannolikhet  ännn  i  denna  stnnd.    Tili  detta 

antagmnde   torde   man    väl    berättigas  deraf ,   att  i  samma  miin 

man    naikaa   emot  den  Östra  gränsen  af  Finland  nppträder  den 

ena    djnrarten    efter   den    andra,   som   äro  okände  i  den  öfriga 

delen  af  landet,  och  tar  man  i  betraktande  de  nppgifter,  hvilka 

finnaa  pnblicerade  i  tryck  öfver  lokalfaunan  i  trakten  af  S:t  Pe- 

tersbni^,  skall  man  finna  att  redan  här  förekomma  en  betydlig 

mängd   artfonner  gemensamma  med  det  mellersta  Enropa  i  all- 

mänhet,   hvilka    Anda   tili  innevarande  tid   aldrig  blifvit  funna 

inom  valrt  land.     Om  denna  invandring  ännn  fortgir,  säsom  det 

irtroligt,  skall  Hkväl  med  bestämdare  fakta  knnna  afgöras  inom 

en  tiilkommande  tid.  —  Dk  jag  under  de  sednaste  äreu  värit  i 


128 

tillfälle  att  besöka  den  vestra  delen  af  Finland  eller  Abo  Iän 
äfvensom  Alands  skärgärd,  bar  jag  äfVen  med  full  vissbet  blif- 
vit  öfvertygad  derom,  det  ätminstone  en  ringare  del  af  den 
eoropeiska  best&ndsdelen  i  vär  fanna  inkommit  oeh  mähftnda 
ännu  fortfarande  inkommer  äfven  ifcftn  denna  Bida  tili  virt  land. 
P&  Äland  förekomma  nemligen  äfvenledes  n&gra  Ugre  4)<if>^f 
i  temmeligen  stor  mängd,  bvilka  alldelea  icke  blifvit  observerade 
i  vestra  Finland;  andra  Aterigen  Bom  endast  blifvit  funna  inom 
dessa  begge  omräden  i  värt  land,  men  deremot  äro  mer  eller 
mindre  allmänna  i  den  mellersta  delen  af  Sverige  eller  p&  Gott- 
land.  Att  ytterst  sällaynta  arter,  bvilka  endast  n%on  g&ng 
blifvit  ptfunna,  icke  blifvit  tagna  Bisom  gmnd  för  dessa  be- 
räkningar,  anser  jag  mig  knappast  beböfva  antyda,  ocb  gäller 
detta  äfven  sädana  grupper,  bvilka  äro  mindre  undersdkta  i 
värt  land. 

Dä  den  nordiska  eller  asiatiska  beständsdelen  i  vär  fanna 
nnder  sin  ntbredning  frän  Siberien  ända  tili  värt  land  bnfvnd- 
sakligen  ätföljt  de  isotermiska  liniema,  eller  linier  som  tankaa 
dragna  genom  orter,  bvilka  äga  en  lika  ärlig  medeltemperatur, 
sä  torde  äfven  möjligheten  för  deras  invandring  vara  lätt  att 
inse;  ocb  som  isotermema  inom  Finland  för  bafvets  granskap 
göra  en  betydlig  böjning  emot  norden  jn  mera  man  nalkas  emot 
vester,  kan  man  äfven  dei*af  inse  orsaken  dertill,  att  deesa  sä- 
kallade  nordiska  former  i  den  Östra  delen  af  landet  förekomma 
vida  sydligare.  För  att  deremot  förklara  de  med  mellersta  £u~ 
ropa  gemensanmia  artemas  förekommande  si  hdgt  emot  norden, 
dä  denna  fauna  emot  söder  bufvudsakligen  begränsas  af  Alper- 
nas  bergsträckningar,  ocb  detta  omräde  säledes  innefattar  lands- 
sträckor  af  betydligt  olika  temperaturförbällanden ,  mä  det  tili- 
lätas  mig  att  anföra»  det  de  flosta  böra  tili  sädana  grnpper 
inom  djurriket,  bvilka  tillbringa  vintern  i  en  letargisk  sömn  ocb 
derigenom  äro  oberoende  af  den  läga  temperaturen  under  denna 
ärstid.  Det  är  nemligen  den  länga  ocb  kalla  vintern,  bvilken 
i  sä  betydlig  grad  nedsänker  ärets  medeltemperatur  ivärt  land, 
hvaremot  densamma  beräknad  endast  fdr  den  varmare  ärstiden 
föga  eller  alldeles  icke  stär  efter  den  i  det  mellersta  Enropa, 
ocb  det  hufvudBakligen  genom  de  proportionsvis  mycket  kortare 


129 

lättenia.  Annu  i  Lappland  är  mecteltemperaturen  under  den 
korta  sommaren  af  eirca  tvä  eller  pä  sin  höjd  2^4  mänad  gan- 
ska  hdg,  och  dk  mau  ihägkommer  att  solen  nnder  en  längre 
tid  aMeles  icke  nedg&r,  t.  ex.  i  MaoDioniska  pä  4»  iEnontekis 
och  Karesuando  pä  6  veckor,  hvarigenom  temperaturen  emot 
oeh^  nnder  natten  nedi^anker  hdgst  fä  grader,  synes  detta  för- 
hUlande  Afven  ganska  natorligt.  P&  denna  stora  yärmeqvanti- 
tet,  Bom  ataliilar  ifrin  solen  tili  jorden  nnder  den  kortatiden, 
beror  icke  allenast  det  förhlllande,  att  kornet  ntsäs  och  skör- 
duB  iDom  sex  tiU  ätta  veckor,  men  vi  mäste  i  denna  omstän- 
4ighet  äf^ea  Böka  orsaken  dertill,  att  en  hei  mängd  af  detmel- 
lereta  Europas  djurarter  framträngt  anna  längt  inom  polcirkeln. 
Dä  derjemte  den  ojemförligt  största  delen  af  vär  fauna  inkom- 
mit  iirlii  dater,  bör  man  i  ofvan  antydda  naturförhAllanden  göka 
den  enda  och  atkra  förklaringsgninden  för  B&dana  företeelser, 
kvilkaofta  framkallat  en  ftärdeles  fOrnndran,  att  t.  ex.  enskilda 
insektarter  bllMt  fanna  inom  Finland»  omride,  hvilka  förut 
eadaft  värit  ktoda  fr^  Öaterrike  eller  nAgot  annat  lika  ayd- 
ligt  land,  utan  att  n&gonain  bafva  bliMt  observerade  icke  ena 
i  den  aydligaste  delen  af  Skandinavien.  Man  bör  härvid  likväl 
ihlgkomma,  att  de  länder,  som  äro  beUgna  emelian  Finland  och 
Öfltendke,  icke  just  höra  tili  de  i  natnrhistoriskt  afaeende  nog- 
gnuinast  underaökta,  och  aäledee  borde  det  icke  synag  särdelea 
f5rvinande,  om  man  icke  kftnner  nägra,  isynnerhet  sällsynta  ar- 
tera  förekommande  i  desamma. 

Den  mängd  af  fogelarter  vi  äga  gemenaamt  med  flere  syd- 
Iigare  Iftnder,  behöfra  här  naturiigtviB  icke  komma  i  nAgon  be- 
rftkning,  d4  de  flesta  af  dem  vid  den  kallare  ärstidens  annal- 
kande  draga  ästad  tili  en  blidare  himmel,  och  det  proportiona* 
▼k  ringa  antal-arter,  Bom  öfrervintra  hos  obs,  förekomma  längt 
in  i  8iberieB|  tili  en  del  ftfeen  i  de  ncN^ligaate  delame  af  Nord- 
Amerika,  ocb  man  behöfver  sAledes  icke  heller  uppsOka  nigon 
foTklaringsgmnd  för  mdjligheten  af  deraa  invandring  tili  vArt  land. 

Hvad  &ter  Finlands  vextalster  beträffar,  mäste  jag  yftl 
nedgifra,  att  vi  ännn  icke  Aga  en  närmare  Bammanstälining  af 
deraa  förekonmiande  i  andra  närgränsande  länder,  men  jag  tror 
mig  likvftl  med  aftkerbet  knnna  nppgi^ra ,  att  vAr  flora  innefattar 

9 


130 

alldeles  samma  beat&ndsdelar  Bom  vär  fauna.  Uppsl&r  man  t. 
ex.  Wiedemann8  och  Weber8  ^Beschreibung  der  phanerogami- 
schen  Getvächse  Esth-,  Liv-  und  Curiands^^j  skall  man  genast 
finna,  att  de  flesta  af  vara  högre  stäende  vextarter  finnas  npp- 
tagna  i  detta  arbete  säsom  förekommande  söderom  Finska  vi- 
ken;  och  hvad  de  ännn  i  denna  dag  hos  oss  under  benämnin- 
gen  af  lappska  vexter  kända  arter  beträfEar,  kan  man  ur  ryskä 
botanisters  arbeten  öf^ertyga  Big  derom,  att  de  icke  ailenast 
förckomma  l&ngt  in  i  Siberien,  utan  tili  en  del  flfven  p&  de 
AleutiBka  öama  och  i  de  rjaka  besittningame  i  N.V.  Amerika 
o.  B.  V.,  emedan  de  likformiga  natnrförhällanden ,  Bom  äro  r&- 
dande  i  hela  den  högre  norden,  äfrenledcB  anderlätta  de  aiberi- 
ska  bäde  djur-  soin  ock  vextartemas  ntbredning  ät  ÖBter,  sä 
att  nflgra  BpecieB  äro  namera  hvad  man  kallar  circnmpolära.  — 
För  den  äsigt,  att  v4ra  vextaLster  företrädesviB  äfvenledes  akalle 
hafva  inkommit  och  ännn  fortfarande  inkomma  tili  obs  öfver 
FinlandB  Östra  gräns  samt  en  icke  ringa  del  öfver  Aland  tili 
den  vestligaste  delen  af  landet,  talar  onekligen  den  mängd  af 
arter,  som  inom  värt  land  endast  kunna  päfinnas  i  trakten  af 
Ladoga  sjön  eller  i  Karelen  i  allmänhet,  andra  deremot  blott 
pä  Äland  och  i  skärgärden  utanf9r  Äbo.  Det  är  ftfven  dessa 
förh&Uanden  som  locka  den  unge  botanikem,  att  med  ^rkärlek 
omfatta  hvarje  tillftUe  tili  en  atflygt  inom  dessa  Finlands  gräns- 
trakter,  och  derigenom  äga  vi  äfven  snart  sagdt  de  fnllatändi- 
gaste  nppgifter  öfver  floran  i  dessa  delar  af  landet.  Det  är 
visserligen  en  möjlighet,  tili  och  med  troligt,  att  en  eller  annan 
vextart  kunnat  inkomma  direkte  öfver  Finska  viken  ifrän  Öster- 
sjö-provinserna,  men  detta  antal  bör  i  alla  fall  icke  kunna  upp- 
skattas  särdeles  högt. 

Att  numera  följa  enskilda  ^ur-  och  vextarters  successiva 
ntbredning  inom  vÄrt  eget  land  med  afseende  pA  den  trakt, 
hvarifrän  desamma,  i  öfverensstämmelse  med  deras  kända  före- 
kommande i  andra  länder,  m&ste  anses  hafva  inkommit,  kan 
visserligen  i  mänga  fall  bli  förenadt  med  otaliga  sv&rigbeter, 
isynnerhet  dä  en  framätskridande  knltur  kan  afbryta  flere  ar- 
ters  tillyaro  under  länga  sträckor  och  i  allmänhet  i  betydlig 
män  förminska  artantalet  pä  de  i  vildt  tillst&nd  existerande  djur 


131 

ock  vexter,    B&Bom    det  silrdeles  märkbart  skall  vara  händelsen 

iBom  de  förenta   staterna  i  Nord-Amerika,  men  det  vetenskap- 

liga  intresBe,    som   är  förenadt   med  lösningen  af  dessa  frägor, 

skall  säkerUgen  öfv^ervinna  alla  betftnkligheter,  att  anställa  under- 

sdkniogar    i    detta    afseende.     Natnralhistorien    tordo    desButom 

konna  päräkna  biträde  i  dylika  forskningarB  anställande.  Öfver- 

tjgdsen  neodigeii  derom,  att  djnr-  ocb  vextarters  förekommande 

i  ett    land    äfvensom   deras   första    nppträdande   om  vären  helt 

ocb  biUet   är  beroende  af  temperatur-  ocb  andra  yttre  natur- 

förfaiUanden,  bar  smäningom  stadgadt  sig  ändaderbän,  att  man 

munera  naatan  allmänt  i  omvändt  förbällande  böijat  göra  anteck- 

niBgar    i    skilda  länder  öfv^er  enakilda  djnrarters  förekommande 

äfTensom  öfver  deras  fÖrsta  uppträdande  om  vären,   flyttfoglars 

aukomat,    vexters   blomning   oeb   fhiktmognad,    m.   m.,  för  att 

dengenora    vinna  närmare  kännedom  om  sjelfva  landets  kiima- 

tologiaka  fSrbällanden,   ocb  derigenom  kommer  i  framtiden  den 

f3rmka]iaka    vetenskapen   ocb   dess   sakförare   att    mer    ocb  mer 

med    verksam   band    deltaga  nti  ifrägavarande  undersökningar. 

NatoraUiistorien  kan  icke  eus  i  denna  stnnd  nnderlAta,  att  med 

den   varmaste  erkänsla  intyga,  det  äfven  i  väi*t  land  nu  redan 

en  bjelpsam  hand  blifvit  benne  räckt  ifrän  detta  bÄll,  ocb  man 

bdr  konna  boppas,  att  detta  framdeles  akall  ske  ännu  mera. 

Dä    deijemte   den   nu  pi  jorden  existerande  generationen 

af  djnr-    ocb  vextarter  ovilkorligen  mäste  anses  bafva  uppkom- 

mit   pA  flere  skilda  stflllen  samt  deriMn  sedermera  utbredt  sig 

i    olika   riktningar,    emedan   de  i  skilda  verldsdelar  ocb  zoner 

förekommande  oi^aniska  naturalster  äro  8&  ytterst  olika,  b&  bör 

kinnedomen    om   djnr-    ocb  vextarternas   utbredning  lemna  de 

aäkraste,    iörbända   de  enda  antydningar  öfver  de  urspmngliga 

skapelaeortema   äfvensom   öfver  jordytans   ntseende  ocb  natnr- 

förhillanden    i    aUmänbet   nnder  den  sagoperiod,   dä  de  skilda 

menniskorasema  ocb   folkstammama  först  nppträdde  pä  jordens 

nmd    sisom    dess    enviUdsbeiTskare.      Djnr-   ocb    vextgeografin 

miste   siledes    ren  ifr&n  denna  synpnnkt  alltid  komma  att  äga 

ett  ncg  allmtet  vetenskapligt  intresse,    ocb  da  tillika  föga  nä- 

S<m  annan    trakt   af  jorden  torde  knnna  erbjuda  tillfftlle  tili  en 

Jflbi  bkiäUg    lära    om   de  vilkor  ocb  förblllanden,    pä  bvilka 


182 

möjUgheten  af  djnr-  och  vextarters  ntbredning  gnuidas  och  be- 
ror.  än  just  Skandinavien  och  Finland,  der  alla  organiska  natur- 
alster  fönt  i  en  sednare  period  inkommit,  8&  bör  faunan  och 
floran  i  värt  land  nu  ocb  i  framtiden  i  desaa  fSrhtilanden  ali- 
tid  lemna  full  ersättning  med  afseende  pä  sann  vetenskapUg 
forskning  för  deras  briatande  egenakap,  att  kunna  nppteförde- 
samma  nteslutande  egendomliga  artformer.  Detta  mlste  itmin- 
Stone  an8€i9  Bom  en  särdeles  lycklig  konjunktur,  nnder  i  dfrigt 
mindre  gynsamma  fSrhällanden. 

För  att  emeliertid  kunna  kontroUera  ftfv^en  en  framtida 
invandring  af  fömt  inom  värt  land  icke  obaenrerade  vext-  och 
djurarter,  är  det  särdeles  nödvändigt  att  omridet  fdr  Tär  flora 
och  fauna  determinefaB  0&  noggrant  som  möjligt,  och  i  detta 
afseende  finnee  i  ^elfva  verket  en  tillrickligt  markerad  linie, 
nemligen  den  som  innesluter  vftrt  politiska  omrAde  och  öfrer 
hvilken  tillräcklig  nppgift  kan  inhemtas  under  hvaije  exkursion 
i  Finlands  gränstrakter.  Man  har  likvftl  i  8ednai*e  tider  velat 
f9rflytta  denna  gräns  f5r  vara  organiska  natnralster,  aftsom  det 
p&  ett  Bärdeles  rekommenderande  efttt  heter:  tör  att  vinna  en 
naturlig  begränsning  för  vara  djur-  och  vextarter,  ttll  en  min- 
dre noggrannt  bestämd  linie,  aom  vore  dragen  frin  Finaka  vi- 
kens  botten  genom  Ladoga,  Onega  ooh  Hvita  hafvet  tili  Wa- 
ranger  Qord  samt  derifrin  uppför  Tana  elf  o.  s.  v.  —  Denna 
begränsning  emot  Öster  t.  ex.,  som  visserligen  är  hvad  man 
kunde  kalla  fysiko-geografiskt  naturlig,  bestämmee  emeliertid 
härigenom  sä  ofullkomligt,  att  godtycket  p&  mänga  atällen  kan 
förflytta  densamma  betydligt  fram-  eller  bakXt,  och  genom 
en  sidan  framflyttning  kan  emeliertid  flere  tiotal  arter  inom 
djur-  och  vextriket  förskottsvis  införas  i  vAr  fauna  och  flora,  i 
motsatt  fall  äterigen  derifrin  uteslutas,  ty  den  med  det  meller- 
sta  Europa  gemensamma  beständsdelen  okaa  märkbart  vid  det 
minsta  framätskridande  ät  SO. —  För  att  tillika  icke  blottfram- 
hilla  den  omständigheten ,  att  det  i  alla  händelser  borde  vara 
förenadt  med  ett  sannt  vetenskapligt  intresse,  att  den  utstakade 
gränstrakten  iigger  inom  virt  eget  land.  hvarigenom  undersök- 
ningar  i  densamma  alltid  skola  Uifva  lättare  utförbara,  vill  jag 
tillika  utpeka  vidan  deraf,  att  inom  detta  omräde  inneslntaden 


183 

6:t  Petersburgska  fauDan  och  floran »  kvilka  i  sjelfva  verket  llgga 
iiiom  deQ  projekterade  grftnslinien  och  enligt  kända  förhäHanden 
kiuma  nppvisa  n&gra  hundrade  arter,  som  ätminstoiie  tillsvidare 
äro  foUkomligen  främmande  för  värt  land.  Vi  atälla  obb  hari- 
genom  i  beroende  af  aamlingar,  som  vi  aldrig  kanna  jemföra 
och  kontroUera,  helst  dä  nägra  af  desamma,  i  hirilka  de  exem- 
plar  som  legat  tili  grund  fdr  uppgiften  om  minga  arters  före- 
kommando,  längt  för  detta  blifvit  bortfdrda  ifr&n  HysslandB 
hnfnidstad.  Y&ra  inhemska  samiingar  skuUe  härigenom  äfven- 
Iddes  alltid  lenma  stora  Inckor  Ofriga,  hvilka  troligen  aldrig 
koade  fyllaa.  Och  akulle  en  sadan  gränslinie  i  Bjelfva  verket 
utgGra  en  begiänsnlng  heisi  för  n&gon  större  del  af  de  djur- 
eller  veztarter,  Bom  förekomma  uti  v&rt  land,  &&  väre  den  vis- 
seriigen  att  förordas,  men  Bom  jag  redan  haft  aran  anföra,  be- 
gTfaisaB  den  med  det  mellerata  Europa  gemensamma  bestlndB- 
dden  af  vir  fauna  och  flora  emot  Böder  hufvudsaklig^  af  AI* 
peroaB  bergssträckuingar,  aamt  den  siberiska  eller  utealutande 
böpordiaka  af  Altaiska  bergen  ända  tili  sjön  Baikal  och  Dau- 
riena  berg,  och  detta  Hr  ett  faktum  som  ingen  kan  vederlägga, 
ty  oakt&dt  ail  relativ  fattigdom  pi  organiska  artformer  i  var 
hdga  nord,  kanna  hflr  likväl  tuBendetal  bevis  derpi  framhÄiias. 
Hela  vinaten  af  den  projekterade  utvidgningen  af  omrädet  för 
vir  £iiana  och  flora  skuHe  B&ledes  pk  sin  höjd  blifva  det  Bmick- 
riiide  föriiiUandet  att  bland  annat  ur  lahafvets  egendomliga 
faana  och  flora  i  förteckningar  öfver  v&ra  inhemBka  organiska 
satoialater  konna  införa  en  serie  med  marina  former,  som  i  alla 
faU  icke  bdra  dit,  och  detta  är  och  förblir,  mÄhända  Borgligt 
oog,  Aadock  det  faktiska  i  sakon.  I  alla  afseenden  är  gräns* 
lioien  för  vir  flora  vida  lämpligare,  sidan  den  finnes  modifie- 
nd  p&  den  lilla  kartan  tili  äerbarium  Musei  Fennici,  ty  här 
är  itminstone  det  S.t  Petersburgska  omridet  uteslutet,  och  de 
or  ryskä  Lappland  och  ryskä  Karelen  upptagna  artema  göra  i 
demia  förteekning  tillfölje  af  den  tydliga  och  klara  framatällnin- 
g«)  ingen  oreda. 

Ehura  vi  siledes  i  sjelfva  verket  icke  allenast  inom  vär 
buDa  sakna  alla  representanter  för  de  djurgrupper,  som  tili  tu- 
sendetal   af  individer  och  i  mängfaldiga  artformer  upptrilda  vid 


134 

kuBterna  af  de  större  saita  hafven,  utan  derjemie  inom  floras 
gebit  fäfängt  efterleta  det  antal  alger  t.  ex.»  hvilka  vid  ena- 
handa  lokaler  kunna  fästa  naturforskarens  uppmärksamhet,  sä 
är  likväl  antalet  pä  skilda  arter  af  natorens  organiska  skapel- 
ser  i  värt  land  för  det  närvarande  ingaiunda^  8&  ringa,  som  de 
flesta  torde  förutsätta,  emedan  det  ojemfbrligt  Btörsta  antalet 
är  mindre  i  ögonen  fallande.  Det  är  Bäkerligen  icke  öfverdiifret, 
om  man  approximativt  nppskattar  antalet  pä  de  djurarter,  som 
tiil  närrarande  tid  inkommit  tili  värt  land  tili  &fver  10,000  spe- 
cies,  ty  representanterna  af  insektemas  klass  allena  mAste  nppgä 
tili  närmare  fyrafemtedelar  af  denna  summa  eller  emellan  7  och 
8  tusen  arter.  Man  beräknar  nemligen  insektartemas  antal  al- 
lenast  i  den  S:t  Petersburgska  faunan  tili  8  oeh  i  Skandinavien 
tili  12,000,  ja  ända  tili  15,000  species.  Skulle  man  deremot 
anse  Ratzeburgs  beräkning  motsvara  verkligheten ,  att  nemligen 
i  Europa  de  fanerogama  yextemas  antal  skulle  förh&Ua  sig  tili 
insektemas  som  1  tili  9,  sä  borde  antalet  af  insektarter  i  virt 
land  uppskattas  ännu  högre. 

Hvad  äter  antalet  pä  de  vextarter  beträffar,  som  f5re- 
komma  inom  vär  flora,  sä  uppgär  detsamma  enligt  den  af  Prof* 
Nylander  och  Med.  Kand.  Saelan  upprättade  f5rteekningen  öfrer 
Universitetets  inhemska  örtsamling  tili  991  species  faneroga- 
mer,  och  afräknas  derifrän  de  41  arter  som  endast  blifvit  fanna 
inom  ryskä  Lappmarken  och  hvilka  tillföye  deraf  tillsvidare  icke 
kunna  anses  som  egentligen  finska,  Aterstä  950  species,  ooh 
som  det  likväl  är  troligt,  att  ätskilliga  ännu  kunna  upptäckas, 
ehuru  det  mäste  medgifvaa  att  Säliskapei  pro  Fauna  et  Flora 
Fennica  bragt  denna  samling  tili  en  viss  grad  af  fuUständighet, 
sä  torde  de  fanerogama  vexterna  i  värt  land  för  det  närva- 
rande likväl  belöpa  sig  tili  närmare  1,000  arter.  —  D&  m&nga 
grupper  af  kryptogamema  hos  oss  ännu  äro  ganska  ofullstSn- 
digt  insamlade  och  kända,  kan  deras  artantal  naturligtvis  endast 
approximativt  beräknas,  och  tager  man  tili  grund  för  en  sildan 
kalkyl,  att  dessa  lägre  stäende  vexters  antal  hos  oss  skulle 
stä  i  sanmia  proportion  tili  de  i  Skandinavien  förekommande, 
som  förh&llandet  är  emellan  fanerogamema  i  dessa  länder,  s^ 
miiste    dessa   tili   största   delen   obcmärkta  vextalster  uppgä  tili 


135 

öfver  5,000  arter  i  värt  land,  och  det  ftr  isynnerliet  de  lägsta 
STamparna  som  nppträda  i  ett  sädant  öfvervägande  artantal.  ^ 
Man  beräknar  nemligen  fanerogamernaB  antal  i  Skandinavien 
tili  1,400,  kryptogamernas  deremot  tili  Därmare  8,000.  Man  ser 
ftiledes  häraf,  att  antalet  pä  organiska  former  inom  v&rt  land  i 
nirrarande  stund,  ehura  dess  fauna  och  flora  icke  kan  täfla  i 
rikedom  pä  arter  med  de  flesta  andra  länder,  t.  o.  m.  i  Europa, 
likrftl  iDgalunda  är  s&  ringa,  att  ej  naturhistoriBk  forskning  i 
minga  afseenden  kunde  finna  ett  vidsträckt  Mi  nog  inom  dess 
eget  omräde.  Väl  är  det  sannt,  att  bäde  vara  högi*e  stäende 
eller  vertebrerade  djur  äfvensom  vara  fanerogama  vezter  icke 
konna  lemna  tillföUe  tili  ett  mera  verksamt  biträde  i  descrip- 
tivt  afseende  för  den  zoologiska  ocb  botaniska  vetenskapens 
frunsteg  i  allmänbet,  ocb  det  just  emedan  vi  ej  kuuna  fram- 
hilla  nägra  egendomliga  artformer,  som  ej  l&ngt  för  detta  skulle 
atgjort  föremäl  för  de  noggrannaste  undersökningar  i  andra  län- 
der. Med  3rtter8t  fä  undantag,  och  gälla  dessa  i  allmänhet  en- 
dast  den  öfVer  norra  Ryssland  tili  oss  inkomna  siberiska  eller 
sakallade  r^t  nordiska  beständsdelar  i  vär  fauna  och  flora, 
äro  nemligen  de  flesta  högre  stäende  djur  och  vexter  p4  det 
sorgflllligaste  beskrifna  nastan  p&  alla  för  vctenskapliga  ändamäl 
mera  begagnade  europeiska  tungomäl.  Största  delen  äro  t.  o.  m. 
aftecknade  i  itskilliga  planchverk.  Hari  ligger  säkerligen  äfven 
den  Yftsendtligaste ,  kanske  den  enda  orsaken  dertill,  att  vi  ej 
äga  nägon  särskild  beskrifning  öfver  vara  vertebrerade  djur  och 
vira  fanerogama  vexter.  D4  en  vetenskapsman  publicerar  ett 
arbete  i  naturvetenskaperoa,  fordras  nuförtiden  som  ett  oefter- 
lätligt  vilkor,  att  detsarama  skall  innehfllla  nägonting  verkligen 
nytt;  nägonting  som  länder  vetenskapen  i  dess  helhct  tili  sann 
förkofran  och  nytta.  Det  mä  tillätas  mig  att  anföra,  det  hvar- 
ken  den  zoologiska  vetenskapen  behöfver  en  beskrifning  (Jfver 
vira  vertebrerade  djur,  ej  heller  den  botaniska  öfver  vara  fa- 
nerogamer.  Vetenskapen  äger  dessutom  i  sjelfva  verket  en  gan- 
ska  fullständig  flora,  sidan  den  behöfver  öfver  vara  högre  vex- 
ter, nemligen  den  af  mig  redan  citerade  förteckningen  öfver 
Herbarnan  Musei  Fennici,  uppgjord  efter  en  omsorgsfullt  och 
kritiskt  bestärad  samling.     En  mängd  uppgifna  lokaler  öfver  de 


im 

enskilda  arternas  förekommande  i  v&rt  iand  lemnar  nn  redan  en 
antydniDg  öfver  deras  ntbredning  isom  detta  omride,  och  mau 
bör  kuuna  hoppaa,  att  den  yngre  generation,  8om  med  vlnna 
och  kärlek  omfattat  botanikena  Btudiam,  ioom  nigra  kr  med 
vextfbrteckniDgar  öfver  skilda  trakter  af  Finland  i  betydligmin 
skall  rikta  kännedomen  häraf  *).  Skolle  nägon  vara  slrdeles 
angelAgen  om  den  möjligtvia  nägot  tvetydiga  aran  att  se  sitt 
namn  paradera  pä  titelbladet  tili  en  flora  pä  avenaka  apräket 
öfver  vira  högre  vexter,  8&  behöfde  han  sannerligen  icke  an- 
vända  nigot  själamördande  arbete  derpä,  ty  det  vore  ej  ens 
nödvändigt  att  ur  nägot  annat  lands  flora  pä  tyska  eller  nägot 
annat  spräk  öfversfttta  beskrifningar  pä  de  i  förteckningen  npp- 
tagna  arter;  han  knnde  helt  enkelt  afakrifva  dem  ur  Hartmans 
Skandinaviens  Flora. 

Med  ytterat  fä  nndantag  finnas  äfvenledes  alla  hittiiis  inom 
Finlands  gränser  ob&erverade  vertebrerade  djnrarter  fSrvarade  i 
universiteteta  samlingar;  af  de  fleata  finnaa  deijemte  akeletter  i 
des   anatomiaka   muaeum.     Endaat  nägra  fä  arter  konna  ännu 


*)  Emedan  likartade  Damnförteckningar  öfver  inskrdnkta  omräden 
af  ett  Iand,  oftast  afkopierade  efler  altmänt  begagnade  handböcker,  fräo 
rent  veteDskapIig  synpuDkt  pä  sin  höjd  likväl  kuona  ansas  som  ett  afläg- 
set  släende  material  för  blifvande  sammanstallningar,  vore  det  ätminstoDe 
önskvdrdt  att  desamma  i  typografiskt  afseende  skulle  uppträda  i  sl  litel 
voluminös  form  som  möjUgt,  ty  i  motsatt  fall  kan  man  förvänta  sig  öfver 
ett  sä  vidsträckt  omräde  som  Finlands  ett  helt  bibliothek  af  ~-  toma 
namnförteckningar.  Dä  isynnerbet  den  studerande  ungdomen  mycket  lätt 
lockas  att  uppträda  som  författare,  helst  det  kan  ske  pä  ett  sä  lätt  sätt, 
som  att  efter  förut  bestämda  samlingar  och  med  ledning  af  eo  vanlig 
handbok  upprätta  en  namnförleckning  öfver  de  naturföremäl,  man  ao- 
sett  sig  hafva  observerat  i  en  viss  trakl.  och  det  säiunda  är  Iroligt. 
det  vi  framdeles  ftfven  kunna  pflrftkna  siika  zoologiska  förteckningar.  viii 
jag  begagna  detta  tillfalle  att  afräda  blifvande  förfatUxre  att  aTkopiera  sl- 
dana  halfl  populära  arbeten,  säsom  t.  ex.  Nilssons  nyaste  upplaga  öfver 
Skandinaviens  fiskar  och  foglar  (Skawlma»i$k  fauna),  hvilka  föreerädesvis 
äro  beräknade  för  jägaren  och  en  större  läsande  allmänhet,  och  ätmin- 
stoae  icke  öfverensstftmma  med  nyare  forskningar  öfver  den  systematiska 
anordningen  ocb  den  zoologiska  vetenskapens  närvarande  ständpunkt  ^ 
att  förliga  mangfalldlga  inkonseqvenser  i  sjelfva  namnförteckningen.  Sä- 
dana  opera  skulle  nemligen  i  uUandet  cndast  kompromettera  den  veten- 
sknpllga  förening,  i  hvars  afhandlingar  de  publi«-cras. 


137 

mdjligtvifl  npptftckas  inom  värt  land;  förteckningama  öfver  oni- 
vemtetets  Bamlingar  i  detta  afseende  är  säledes  för  vetenskapen 
BiftUn  nog.  Uppgifter  öfver  flertalets  förekoiamande  i  virt  land 
finstt  deaaotom  poblicerade  i  skilda  afhandlingar  *);  nägraförut 
obeakriCiia  arter  äga  vi  ej,  icke  ens  aidana,  hvilkas  kännedom 
ej  konde  inhemtaa  ur  arbeten  affiittade  pä  det  svenska  spr&ket 
Det  ringa   hvar   och   en  enskild  natnrforskare  kan  tiUägga  tili 
kännedomen  om  dessa  arters  förekommande,  lefnadssfttt»  m.  m., 
kaa  säkerligen    äterges    pä   nägra   fi   pagina.     Undantag  g5ra 
tiUsridare   hufVudsakligen   endast   tvenne  fiskslägten,   nemligen 
Sahno  och  Caregonus,   icke  för  den  sknU  att  det  vore  troligt, 
det  vi  igde  nigon  för  värt  land  egendomlig  art.  men  rfti  eme- 
dan  dessa   slägten  i  allmänhet  äro  mindre  kända  och  ntredda. 
Emedan   likyftl  representantema  af  dessa  genera  höra  tili  dem, 
liTiIka   i    främsta  rummet   mäste  blifva  föremll  för  en  artificiel 
fiskodling  i  Skandlnavien  och  Finland;  si  bör  man  knnna  hop- 
paa, att  äfven  yira  arter  inom  nigra  är  bUfva  follkomligt  kända, 
och    denue   förhoppning   kan   anses  sä  mycket  mora  gmndad, 
som   oniversitetets  museum  nn  redan  värit  i  tiilfäUe,  att  genom 
denaa  för  landet  särdeles  vigtiga  kultor  erhiUa  en  ganska  lof- 
vande  bdrjan  tili  en  samling  för  detta  ändamlL.  —  Det  möjlig- 
heten   att  förvärfva  sig  en  kännedom  om  Finlanda  yertebrerade 
djor  i  allmänhet   äfven  i  denna  stand  icke  just  hör  tili  antalet 
af  Stora   svärigheter,   torde  kunna  antydas  derigenom,   att  en 
sMan    kännedom  bland  annat  fömtsättes  som  vilkor  för  under- 
giende  af  kandidat-examen   inom  den  fakultet,  dit  den  zoolo- 
giska  vetenakapen  räknas.    Ehnm  denna  vetenskap  säledes  icke 
kan    anses   vara   direkte  i  behof  af  en  beskrifhing  öfver  vdra 
yertebrerade   djnr,    mäste  det  k  andra  sidan  medgifvas,  att  en 
korty    systematisk    och    deskriptiv   framställning   af    desamma, 
nemligen   i  öfverensstämmelse  med  yetenskapens  nuyarande  for- 


*;  Sarskildt  förtjenar  äfven  omnämnas»  det  vi  äga  en  af  W.  Nylan- 
der otarbetad  naninfdrteckning  pä  finska  spräket  öfver  vara  fogelarter. 
Dessa  finska  beaäroniogar  äro,  Itminstone  sividt  vi  kunna  bedömmadem, 
gaoMca  väl  vaJda;  mälianda  kao  endast  den  aninärkning  göras,  aU,  pä- 
UgJigeo  af  ett  misstag,  Ra^ophUa  (Larus)  ebnrnea  Gmel.  och  Larus  leu- 
f^ems  Faber  erhällil  sanoma  benämning  Walkialckki. 


138 

dringar,  vore  högst  nddvändig  för  den  Btuderande  nngdomen  i 
v&rt  land*). 

Om  man  ock  siledes  kan  medgifva  att  v&ra  högre  djnr 
och  vexter  äro  temmeligen  väl  kända,  dels  derigenom  attdeäro 
närä  nog  fullständigt  representerade  i  universitetets  samlingar 
af  inhemska  natarföremäl,  deU  emedan  de  fömt  i  andra  l&nder 
blifvit  nndersökta  och  beskrifna,  sä  kan  gamma  p&stäende  omöj- 
ligen  tillämpas  pä  vara  lägre  stfiende  organismer.  Föga  öfver 
73:delar  af  Finlands  insektarter  torde  för  det  närvande  finnas  i 
aniversitetets  Bamlingar  och  likväl  utgöra  representantema  af 
denna  djnrklass  onekligen  närmare  ^6  ^  ^^^^  ^^^  fanna.  Att 
insektema  vore  af  mindre  betydelse  i  natoren  än  de  högre  stl- 
ende  djuren  och  derigenom  fortena  en  mindre  grad  af  npp- 
märksamhet,  är  ett  päst&ende  Bom  endast  kan  gmndas  antingen 
pä  det  förhillande,  att  de  icke  pläga  ätas,  ätminBtone  ej  bos 
088,  eller  helt  enkelt  pä  den  fullkomligaBte  oknnnighet  om  vcrk- 
liga  förhäilandet;  ty  det  är  emellertid  mer  än  säkert,  att  re- 
presentantema af  ingen  djorklasB  spela  en  mera  vigtig  roll  i  na- 
turens  stora  ekonomi,  ätminstone  i  vara  dagar,  än  just  insek- 
terna.  Det  mä  tillätaB  mig  att  framhälla  endast  den  omstäo- 
digheten,  att  nastan  alla  döda  djnr  och  vexter  mer  eller  mindre 
äro  hemfallna  tili  födoämnen  för  insekter  och  deraa  larver,  van- 
ligen  kända  under  benämningen  af  maskar,  och  knnde  man  un- 
der  den  varma  ärstiden  aflägsna  alla  insekter  ifrin  ett  land ,  si 
sknlle  detsamma  samtidigt  troligen  öfvergifvas  af  hela  sin  be- 
folkning  af  öfriga  djur  och  mcnniskor.  Det  borde  dessntomvara 
fdga  troligt,  om  ej  mähända  orimligt,  att  det  ojemfSrligt  största 

•)  Vi  hafva  visserligen  nyligen  erhällit  försla  delen  af  bd  finsk  fogel- 
fauna,  pätagligen  beräknad  för  den  slnderande  ungdomcn  vid  universite- 
tel,  men  den  ar  i  alla  fall  för  vidlyflig  för  skolan;  jag  för  min  del  mäsle 
endast  beklaga  att  förf.»  som  anvätidt  bäde  lid  uch  ospard  möda  sarnl 
derjemte  värit  nog  lycklig  atl  framslälla  äfven  för  vetenskapen  nytt,  nom* 
ligen  obcskrifna  drägier  af  naturligtvis  i  öfrigt  förut  kända  fogelarter.  an- 
selt  sig  föranllten  att  fö(ja  det  föräldrade  systemet,  om  det  ens  förtjeoar 
en  sadan  benamning,  i  NaumauM  NaturgeschichU  der  Vogel  Deutschland*. 
dä  ornitologins  rent  vetenskapliga  siräfvande  i  nyare  tider  hofvudsakligen 
just  värit  riktadt  pä  den  systematiska  anordningen  af  de  generiska  foruiGr 
som  höra  UH  denna  djurklass. 


139 

K&talet  djurarter  sknlle  vara  ntan  n&gon  betydelse  i  natnren, 
der  tikyftl  alit  synes  vara  beräknadt  tili  det  helas  beständ.  Det 
faktiska  i  saken  är  emellertid  att  icke  blott  en  betydlig  del  af 
msektema,  med  nndantag  likväl  af  flere  grupper  bland  Lepi- 
doptera,  öfver  hvilka  man  äger  särdeles  användbara  planchverk , 
Ir  högst  ofnUBtändigt  insamlad  och  känd  i  värt  land,  utan  derjemte 
nastan  alla  lägre  djnr,  och  gmnden  dertill  bör  ej  allenast  sökas  i 
den  omständigheten,  att  dessa  djurarter  äro  vida  Bvärare  att  be- 
stämma,  hufVndBakligen  emedan  deras  antal  är  vida  större  och 
emedan  man  äger  fnllständiga  faaniatiska  arbeten  öfver  högst  fä 
gmpper,  ntan  derjemte  i  det  förhällande,  att  mänga  familjer, 
isynnerhet  bland  insektema,  äro  nastan  obearbetade  äfven  i  an- 
dra  Under,  och  derpä  beror  äfven  möjligheten  deraf ,  att  vi  ännn 
i  denna  atnnd  äga  en  mängd  obeskrifna  arter  i  Finland.  Blöt^ 
djuren,  d.  v.  a.  massloma  och  snäckoma,  i  värt  land  görahär- 
ifrin  ett  nndantag,  ty  de  äro  troligen  i  det  närmaste  alla  kända, 
men  det  mäste  äfven  medgifvaa,  att  man  äger  fnllständiga  ar- 
beten dfver  dessa  djurarter  i  nastan  alla  europeiska  länder.  De 
lägre  cmstaceema  i  Finland  komma  deremot  säkeriigen  inom 
kort  tid  att  blifva  närmare  kända  och  förtecknade,  dä  man  nu- 
mera  äger  ett  svenskt  arbete  öfver  hithörande  arter.  öfver 
Skandinaviens  spindlar  torde  man  äfven  snart  kunna  päräkna 
ett  ntmärkt  deskriptivt  arbete  af  en  skarpsinnig  natnrforskare, 
hvilken  pä  deras  stndinm  användt  en  längre  serie  af  är.  En 
sidan  handledning  sknlle  säkeriigen  äfven  i  värt  land  framkalla 
namnfdrteckningar  öfver  de  arter,  som  inom  skilda  delar  af  Fin- 
land blifvit  observerade  af  denna  proportionsvis  dock  fätaligare 
djnrordning. 

Äfven  en  flyktig  blick  i  förteckningen  öfver  den  inhemska 
vextaamlingen  kan  genast  öfvertyga  en  derom,  att  svampama, 
isynnerhet  de  lägre  stäende  artema,  lemna  ett  vidsträckt  fält 
fOr  nndersökningar  i  värt  land.  Dä  dessa  vexter  derjemte  ännn 
i  allmänhet  äro  mindre  noggrannt  bestämda  och  beskrifiia,  kan 
äfven  Finlands  flora  lemna  materia!  nog  för  npptäckter  tili 
fromma  för  den  botaniska  vetenskapen  i  allmänhet. 

Ehum  den  lefvande  natnren  är  naturalhistoriens  egentliga 
Dbs^^rvationsfillt ,    ty    det  är   endast   här  hvarje  enskild  art  kan 


140 

framvisa  sin  betydetoe  som  en  länk  i  det  belas  sammanhang,  si 
ntgöra  likväl  systematiBkt  ordnade  aamlingar  ett  nödvändigt  me- 
del  att  pä  kortare  tid  förakottBYia  kunna  forvärfva  aig  en  kän- 
nedom  om  natnrena  organiaka  akapelaer.  ooh  detta  är  a&  myc- 
ket  nödv&ndigare,  d&  aldrig  n&gon  kan  blifva  i  tillfiUle  attn&r- 
mare  betrakta  natnren  i  alla  jordena  länder.  Fdr  att  tfren  i 
detta  afaeende  kanna  framhälla  naturalhiatoriena  närvaninde  re- 
auraer  i  v&rt  land,  m&  det  till&taa  mig  att  i  atOrata  kortbet  och 
endaat  anmmariakt  uppge  antalet  pä  de  artfonner»  aom  förefinnas 
i  uniTeraiteteta  aamlingar.  I  desa  zoologiaka  muaeum  fioiuB 
nemligen  260  akilda  arter  mammalier,  aäledea  unge&r  en  sjette 
del  af  alla  nu  pä  jorden  lefvande  oeh  kända  artformer,  1220 
apeciea  foglar  eller  n&rmare  en  femtedel  af  det  kända  artantalet, 
nägot  öfver  200  arter  amfibier  och  403  apeciea  fiakar.  aAledes 
af  de  förre  omkring  en  ajnndedel,  af  de  aednare  endaat  en 
femtonde  del  af  alla  kända  arter.   * 

D&  de  vertebrerade  djarena  ayatematiaka  indelning,  tili  en 
väaendtlig  del  äfv^en  artkarakterema  gmndaa  pä  deraa  oateologi- 
aka  och  anatomiaka  byggnad  i  alljnänhet,  länder  det  zoologin 
och  deaa  atndium  tili  en  icke  ringa  fördel  att  univeraitetet  ftger 
en  aärdelea  vacker  och  välordnad  oateologiak  aamling,  uppatälld 
i  deaa  anatomiaka  moaeum.  Denna  aamling  inne&ttar  för  det 
närvarande  161  apeciea  däggande  djor,  270  ap.  foglar,  20  arter 
amphibier  och  56  arter  fiakar.  Pä  aamma  atälle  förraraa  deas- 
ntom  univeraiteteta  inbemaka  fogelaamling,  hvilken  nu  innehiUer 
209  arter.  Härtill  kan  ännu  läggaa,  att  pä  zoologiaka  maaeam 
finnea  en  aamling  af  omkring  250  akilda  alag  af  fogelägg. 

Hvad  &ter  aniveraiteteta  aamlingar  af  lägre  4jur  beträffar, 
kan  jag  anföra  att  vi  äga  i  det  närmaste  19,000  arter  Coleo- 
ptera,  omkring  1,000  ap.  europeiaka  Qärilar,  men  deremot  en* 
daat  circa  450  exotiaka  arter,  närmare  tuaen  repreaentanter  af 
hvaije  af  ordningama  Hemiptera,  ffymenoptera  och  Dipiera 
aamt  endaat  nägra  tiotal  af  Orthoptera  och  Neuroptera.  Den 
inbemaka  aamlingen  af  D^tera  innefattar  deremot  allena  när- 
mare 1,500  arter,  deribland  jemförelaevia  ett  ringa  antal  bö- 
rande  tili  underafdelningen  Nemocera,  Äfven  af  ordningen  Le- 
pidaptera  äger  univeraitetet  numera  en  ganaka  betydlig  aamling 


141 

af  inhemftka  arter,  sedän  SäUskapet  pro  Ftnma  et  Flora  Femdca 
tiU  detsamma  afträdt  aina  fordna  samlingar.  Härigenom  tillhOra 
nu  de  fleBta  typer  tili  de  af  W.  Nylander  beskrifna  myror  och 
bhi  bland  annat  äfVenledes  nniversitetet.  SäUskapets  pro  Fauna 
et  Fhra  Fennica  fordna  gamling  af  Coleopiera  innefattar  der- 
emot  endast  omkring  tvätredjedelar  af  de  arter,  som  blifvit  pä* 
iiuma  inom  Finland. 

D&   sakerligen   ganska   mänga  anse  nniversitetets  entomo- 
lo^ska  samlingar  iQr  stora»  mä  det  tillätaa  mig  att  npplysnings- 
▼IS   meddela»   det  nniversitetetB  mnsenm  i  Berlin  1859  innehöll 
74,260  arter   insekter»   deribland  t.  ex.  89,200  sp.  Coleoptera, 
5^500  sp.  Diptera,   öfirer    10,000  arter  Qärilar  o.  s.  ▼.    I  alla 
fall  Iger  virt  nniyersitet  föga  5fver  en  tionde  del  af  alla  nn  pft 
jorden  förekommande  insektarter  samt  m&hända  nngefär  en  sjette- 
del   af  de  beskrifhas  antal.     Utom  ofvan  apprSknade  samlingar, 
iga  Tl  omkring  400  arter  cmstaceer  samt  ett  lika  antal  ara- 
cknidar,   deribland   en    särdeles  intressant  samling  af  acarider 
frin   trakten   af  Wa8a;   SOOOskilda  arter  af  snftck-  ocb  mossel- 
skal  utom  200  mollusker  i  sprit  samt  slutligen  omkring  500  ar- 
ter af  annnlater,  entozoer,  echinodermer,  acalepher  oeh  polyper. 
Cniversitetets  herbarinm,  om  man  nndantager  den  särskildt 
nppstäUda  samlingen  af  inhemska  arter  äf^ensom  en  typisk  sam- 
ling af  lafvar,  torde  ieke  äga  n&got  högre  vetenskapligt  Tärde. 
Und^  loppet  af  detta   är  fir   nniversitetet  likväl  som  f^räring 
emoltaga  Verkl.  Statsrädet  Stbveks  ntmärkta  vextsamling,  hvil- 
ken    enligt   nppgift   skall    innehälla  omkring   80,000  arter  oeh 
deribland  typema  tili  de  flesta  species  som  blifvit  beskrifna  Mn 
södra  Ryasland  oeh  tili  en  del  äfven  frÄn  Cancasien. 

Det  miste  Tisserligen  medgifvas  att  aniversitetets  natnr- 
bistoriska  samUgar  icke  knnna  mätäs  med  dem,  som  vetenskaps- 
Boeietetema  ftga  i  Stockholm  och  S:t  Petersburg,  men  man  bdr 
hirrid  ihägkomma,  att  vid  hvardera  af  dessa  inrftttningar  fin- 
nas  anstftllda  t.  ex.  trenne  professorer  endast  i  de  skilda  bran- 
(hema  af  xoologin,  hvilkas  tid  icke  upptagee  af  nigra  förelfts- 
nmgar,  att  fftrtiga  mycket  rikare  anslag  för  samlingamas  för- 
dkaode.  Deremot  ttr  det  mycket  sftkert,  att  intet  universitet 
brarken  i   Sfcandinavien  eller  Ryssland  han  nppvisa  samlingar, 


142 

hvilka  i  nAgot  afaeende  kunde  jemföraB  med  vAra,  icke  enamed 
afaeende  k  deras  yttre  värd;  men  det  torde  ftfven  vara  och  bti 
en  nödvändighet,  dä  vira  omständigheter  icke  tilläta  den  fin- 
fika  Vetenskaps-Societeten  att  anlAgga  särskUda  samlingar.  och 
utan  sädana  äro  ifrägavarande  vetenskapers  utbildning  i  ett  land 
knappast  t&nkbara.  I  högsta  grad  missgynnande  för  zoologin  i 
värt  land  är  deremot  universitets  bibliotheketa  beklagliga  fattig- 
dom  pä  nödvftndig  litteratur  i  denna  vetenskap. 

Tili   Bärdeles    gynaamma   konjnnktarer   i  ett  land  för  en 
veten&kap    miate   man  slutligen  onekligt  räkna  det  förhillande, 
om   denaamma  omfattas  med  varma  och  förkftrlek  af  den  atörre 
allmftnheten.      Svenska   författare   omtala    visserligen   att   i    ett 
nordiskt   sinne    skuUe   innebo   en   medfödd  bdjelse  för  natorena 
beundran,   en  varm  uppfattning  af  dess  skönhet  och  en  afgjord 
h&g   för  dess  forskning;    men  akulle  nigon  Öster  om  Bottniska 
viken  i  närvarande  tid  uttala  detta  päat&ende,  sä  voreman  san- 
nerligen  frestad  att  anse  det  som  en  —  satir.  ÖftUan  torde  man  i 
värt  land  knnna  se  kftrlek  och  beundran  för  naturen  uttala  sig 
genom  annat,  &n  genom  nÄgra  brntna  blommor  i  en  förgyld  vas 
och  genom  en  Nerium  eller  Pelargonium  pä  enfönsterkann;  och 
den   varma   uppfattningen    af  naturens  skönhet  sträcker  sig  tili 
den  observation,  att  utsigten  frän  nägot  ställe  kan  vara  —  gn- 
domlig   och  vädret  stundom  ganska  vackert.    Ih^kommer  man 
dock  att  äf?en  medfödda  anlag  kunna  slnmra,  om  de  ej  vftckas 
—  aamt   att  undervisningen  i  v&rt  land  ända  tili  sednare  tider 
föga   sträkt  sig   utom  det  omr&dc,  som  stär  i  omedelbar  berö- 
ring  med  menniskans  eget  jag,  och  ibland  dessa  ämnen  hufvud- 
sakligen    endast   spräk    och  historie  —  sä  kunde  en  dom  öfver 
bristande  v&rma  i  v&rt  land    ör  naturen  möjligtvis  anses  dfver- 
ilad.    I   sednare  tider  dA  man  sminingom  lärt  sig  inse,  att  det 
finnes  en  hei  verld  äfven  utom  ens  eget  jag  samt  att  det  äfven 
kan   finnas   ett  vetande,   en  kunskap  om  denna  verld,  har  man 
för    n&gra  fä  &r  sen  infört  äfven  naturalhistorien  som  ett  läro- 
ämne    i    skolan.     D&   beundran   för  naturen  samt  häg  för  dess 
studium    väckes    redan  i  bamaären,   skall  denaamma  säkerligen 
aldrig  utslockna  under  sednare  lefnadsär»  och  i  den  fulUste  öf- 
vertygelse    derom,    dä  det   tillika  är  bekant  att  en  person,  tili 


143 

bviiken  det  finska  folket  redan  fttrut  BtAr  i  sil  mingfalldig  för- 
bindelse,  atarbetar  en  flora  öfver  viira  hdgre  vexter  p&  det  fin- 
ska  Bpriket,  ej  för  att  rikta  den  botaniska  vetenskapen,  men 
Täi  för  att  iemna  den  finska  allmftnheten  tillfälle  att  pA  egen 
htnd  förvärfVa  Big  insigter  om  de  väsendtligaste  natnralster  i 
Finland  och  derigenom  nndgä  det  miBsödet  att  vara  fremlingar 
i  8in  nftrmaste  omgifhing,  i  sitt  eget  Und,  B&  v2gar  jag  nn  re- 
dan fömtBpä  i  framtiden  vida  lyckligare  förhillanden  för  natnral- 
historien  i  virt  land,  än  under  närvarande  tidpnnkt. 


144 


Om  Trichina  Spiralis,  —  Af  O.  E.  A.  Hjelt. 

(Meddeladt  d.  1  Okt  1861.) 

Denna  parasit  har  nnder  detta  &r  blifVit  föremM  för  natnr- 
forskarenes  synnerliga  nppmärksamhet,  sedän  man  fannh,  att 
dess  invandring  hos  menniskan  kan  framkalla  de  mest  betSnk- 
liga  sjukdomssymtomer.  Detta  lilla  djur  observeradea  för  försU 
gängen  af  Engelsmannen  Hilton  är  1832  i  bröBtmasklenie  och 
ehuru  Owkn  erkände  dess  djurnatur,  räckte  det  likväl  länge, 
innan  man  derom  kunde  blifva  ense.  Ja,  ända  tili  nyaste  tid 
betraktades  Trichina  s&som  ett  outveckladt  ungdomatillstäDd  af 
nägou  annan  nematod,  en  nppfattning,  som  genom  Dujardins 
och  V.  SiEBOLDS  anseende  infördes  i  vetenskapen.  Under  detta 
&r  har  Leuckart  i  Giessen  offentliggjort  undersökningar  öfrer 
Trichina,  hvilka  plötsligt  kasta  ett  oväntadt  Ijns  öf^er  hithö- 
rande  frägor.  Dä  han  födde  hnndar  med  trichinhaltigt  kött  af 
nAgot  annat  djnr,  fann  han  redan  pä  4:de  dygnet  inom  deras 
tarmkanal  nematoder  med  fullt  utvecklade  könsdelar  och  man 
kunde  se,  att  de  i  honomas  frukthällare  liggande  äggen  äfren 
voro  befrnktade.  P4  7:de  dygnet  hade  dessa  Sigg  förvandlat  sig 
i  embryoner,  tili  ett  an  tai  af  60 — 80  stycken  inom  hvarje  hona. 
Trichlnerne  ftro  säledes  verkliga  vivipar».  Vidare  fann  Leackart, 
att,  dä  han  födde  djur  med  tarmtiichiner,  deras  muskler  efter 
n&gon  tid  innehöllo  en  ofantiig  mängd  af  dessa  parasiter.  Mikro- 
skopet  visade  musklema  fuUsällade  med  dessa  väsenden  och  de- 
ras antal  kunde  nppskattas  tili  fiere  miljoner.  Längden  af  det 
fuUbildade  djuret  utgör  omkring  Vs  linie,  hvarföre  man  äfren 
med  blotta  ögat  kan  igenkänna  detsamma.  Tarmtrichineme  hade 
s&lunda  förvandlat  sig  i  muskeltrichiner  och  att  de  tillika  van- 
drat  ut  frin  tarmkanalen  var  klart.  Det  lyckades  äfven  Leac- 
kart sednare,  att  k  bokhinnan  finna  fria,  krypande  trichiner, 
hvilka  säledes  hade  genomborrat  tarmen  för  att  genom  denna 
vandring  utbreda  sig  inom  mnsklema.  Oenom  dessa  spridnings- 
pätt  inom  en  djnrkropp,  genom  denna  verkliga  vandring  skiljer 


145 

81^  Triehina  frän  alla  andra  foekanta  parasiter.    Sedän  de  unga 

djnren  kömmit  in  i  en  maskelträd,  börja  de  andergl  viBBa  (5r* 

ändringar,  de  förtjocka  Big  och  utvecUa  smlningom  sinä  orga- 

ner,  de  inrulla  sig  tillika  Bpiralformigt  och  omgifvas  af  en  kalk- 

kapsel»  i  hvilken  de  sedän  uuder  ärtionden  kanna  ligga  ostörda. 

Fönt  nftr    de   tillfölligtvis  kömmit  i  ett  annat  djurs  mage  eller 

&llit  i  händema  pä  en  experimcnterande  anatom,  lefva  deAnyo 

npp/  framaistra    sin  afföda  och  gifva  nppkomst  tili  svära  Bjuk- 

domssymtomer   inom   den  kropp,  dit  de  dfverflyttats.     Det  för- 

sta  sjukdomsfail ,  beroende  pä  invandring  af  Trichiner,  förekom 

i  Ir  pä  ett  sjokhns  i  Dresden.     En  tömt  frisk  20-Ärig  qvinna 

mUyf^   derstädes    med    stark    feber,    ömhet  i  buken  och  ytterst 

häflig  smärta  i  masklerna.  Likundersökningen  visade  vid  mikro- 

ikopisk  nndersökning  ett    ofantligt  antal  fritt  i  maskelväfhaden 

liggande,   icke   inkapsnlerade ,  lefvande  trichiner.     Det  var  tyd- 

ligt  att   djnren   befunno  sig  Bom  bäst  pä  vandring  inom  krop- 

pen.     Den  anställda  efterforskningen  öfver  patientens  f^regäende 

tillst^nd    Adagalade,    att   hon    värit  i  tjenst  hos  en  landtman  i 

niUrhetcn  af  staden  och  att  vid  tiden  för  henncB  insjnknande  en 

sngga  blifvit  slagtad ,  hvaraf  ännu  köttet  fanns  i  behill  och  som 

innehöll    en    stor    mängd    trichiner.     Äfven    andra   personer  af 

aamma  familj  hade  samtidigt  värit  mer  eller  mindre  illam&ende. 

Sannolikt  är,  att  den  aflidna  qvinnan  smakat  p4  det  räa  köttet. 

Man  finner  lätt,  af  hvilken  vigt  dessa  undersökningar  och 

denna  upptäckt  äro  f5r  sjukdomsläran ,  dietetiken  och  sundhets- 

pölisen.     Man    tvingas    att    uppkasta   den    frägan,    om  djnrens 

df?erflyttande    tili   menniskan    sker    endast   genom  njatandet  af 

ritt  k5tt   eller    om  dess  användande  i  form  af  skinka  och  korf 

ifven  kan  gifva  anledning  dertill.     Det  sednare  vore  icke  osan- 

nolikt  isynnerhet  vid  förtärandet  af  skinkor,  som  icke  blifvit  nt- 

tatta   för    tillräckligt   hög   värmegrad   samt  det  slags  korf,  der 

köttet  endast   sönderhackas  och  rökes.     För  utredandet  af  hit- 

hörande    frigor   fordras   likväl  ännn  noggranna  nndersökningar. 

Mihftnda  är  Triehina  sjukdomen  icke  s&  alldeles  sällsynt.  ehnru 

den  nndgätt   nppmärksamheten  uch  förvezlats  med  andra.     Om 

den  förekommer    i   Finland  vet  man  icke.     HittillB  har  jag  vid 


10 


146 

de  redan  temmeligen  talrika  liköppmngar,  dem  jagan&tftllt,  anna 
ieke  fnnnit  detta  lilla  djnr  och  de  exemplar  jag  derafaett, 
häretamma  Mn  Tyskland. 


147 


Ord  yttrade-  af  Societetens  ordförande  vid  ärs-  och 
högtidsdagen  den  29  April  1862. 

Finska  YetenBkaps-Societeten,  som  vid  detta  tiilfälle  b6gs\r 
MD  tjagaQerde  irshögtid ,  har  Bedan  sin  förata  tillvaro  ägt  den  aro- 
folk  lycka  att  fä  som  sin  ärsdag  räkna  den,  med  hvilken  ett 
lefiiadsar  fylles  f5r  Finlands  nu  regerande  HOge  Monark.  Soeie- 
teten  tr  derföre  van  att,  innan  hon  g&r  att  framställa  Bin  Ars- 
redogdreke  Inför  fäderneslandet»  lyfta  sin  biick  tili  thronen  och 
nedligga  vid  dess  fot  ett  offer  af  nndersätlig  vördnad.  Men  de 
kanslor,  hvilka  det  Finska  folkets  inedlemmar  hembftra  &t  Bin 
StorfoiBte,  äro  ej  ett  rökoffei*p  som  npptändes  af  en  pligtskyl- 
dig  fied.  Det  är  ej  endast  pligtens  bud,  Bom  vid  kejsar  Ale- 
XAHDKB  DEN  Andre  f^ster  hans  Finska  nnderBätare.  Hela  den 
menaklighet,  som  fröjdaB  ät  frihetens  och  humanitetens  segrar, 
har  egnat  Bin  varma  beundran  ät  frigdraren  af  dcBsa  millioner 
slafrar:  hnm  Bkolle  d&  ej  vArtfoBterland,  hvllket  fordom  Thron* 
arfvingen  visade  b£  mänga  prof  af  huldhet,  och  som  nnderMo- 
narkens  spira  ser  sitt  statsskicks  lagbundna  former  frigöras  fr4n 
alla  yttre,  hindrande  bojor,  hnm  Bkulle  det  icke  gälda  Honom 
tillbaka  med  det  bästa,  som  menskltga  sinnen  kunna  erbjuda 
ftfren  ki  Fnrstame',  med  tacksamhetens  och  kärlekens  rena  käns- 
lor?  Derföre  hOjas  pä  denna  dag  i  vAra  bygder  de  innerligaate , 
varmaBte  dnekningar  för  vär  ädle  StorfnrstcB  välgäng  under  en 
firidsall,  Ung  och  lyckoBam  regeringp  och  hvarje  Finsk  med- 
borgare  vet,  att  detta  tillika  är  att  önBka  sitt  landB  väl,  att 
det  Ir  att.dnska  desb  ostörda  samhällsutveckling  i  denfriaanda, 
flom  är  framätskridandets  vilkor.  Ja,  likasom  redan  pä  den  tid, 
di  denna  vetenskapliga  institntion  blef  stiftad  och  det  förnnna* 
des  henne  att  pä  Bin  ärlis^a  högtidsdag  helaa  som  vetenskaper- 
nas  och  ain  beskyddare  äfven  kejaareaonen ,  det  Finska  Uni- 
veraiieteta  divarande  höge  kanaler,  likaaom  redan  dä  och  seder- 

Finland    l^irde  aig  att  med  hjertata  tillgifvenltet  oeh  för- 


148 

hoppningar  skdäa  app  tili  Honom»  sä  stäUer  detta  land  i  den 
dag,  som  är,  8ina  käraste  och  närmaste  framtidsutsigter  i  skygd 
af  KejsarenB  Ijusa  bild.  Lifvad  af  djup,  nndere&ilig  vördnad, 
Bkattar  gig  Finska  VetenBkapB-Societeten  lycklig  att  kanna  Tid 
detta  tillfUle  rara  en  tolk  af  den  aQrnftnoa  sinnesstämningen  hoB 
FinlandB  folk. 

I  tidcT   af  ett   rörligt   politiskt  lif  och  omfattande  sociala 
reformer   synes   den   strängare  yetenskapen  mindre  ftn  nigonsiD 
konna   piräkna  ett  allmännare  deltagande  iör  Bina  tillgönuiden 
och    uppfikattning  af  deaamma.    Den  vetenBkapliga  forskningen 
Byaaelsätter  sig,  enligt  sakens  natnr,  med  enskildheter,  och  ja  mera 
speciela  deBsa  ämnen  äro,  deato  mindre  knnna  de  göra  anspiik 
pä  att  allmänt  uppfattas  Bom  betydande  uppgifter  i  bredd  med 
dem.    Bom   gälla  den  praktiBka  lösningen  af  det  medborgerligt 
BamhälletB   egna  lifafrlgor.    Det  kan  icke  ofta  intr&tFa,  att  den 
teoretiaka   forakningena   enskilda  resaltater  äga  eller  genagtröja 
en  mäktig  inflytelse  pä  samhäUet  och  dess  omedelbara  intressen. 
Men  ftfyen  de  mest  gUnaande  upptäckter  och  de  meat  praktiska 
Tetenakaper  »ti,  för  hvad  de  äro  och  för  hvad  de  blifva»  i  Bkald 
hoa  detta  vetenBkapenB  allmänna  arbete,   som  vet  aig  icke  vara 
tili  för  den  tillfHlliga  samhftllBDyttanB  Bknll,  utan  apphOjdt  öfrer 
denna,.  aträfvar  att  med  sinä  bidrag  gagna  menakligheteoB  ve- 
tande  och  tjenar  endaat  Ond.    Ja,  icke  blott  att  alla  de  veten- 
akapemas    verkningar,    Bom   pA   det  mcBt  framatlende  aätt  be- 
fordra  samhälletB  ändamäl  och  behof ,  och  deribland  menniBko- 
anilleta  meat  förv&nande  nppfinningar,  hafva  förutaatt  och  atglitt 
frin  apecialonderBÖkningames  14nga  och  fc^rberedande,  afmänga 
individer   ntförda    arbete    och  frAn  den  vetenBkapemaa  gemen- 
aamma  ande,   aom   f&rbinder  dem  alla  tili  ett  helt,  utan  det  ftr 
ftfven   den  apeknlativa  och  den  mängsidiga  empiriaka  forakmn- 
gena  enBkilda  reBultater,  aom,  hnm  föga  direkt  de  Si,n  hvar  för 
aig  Bynaa  ingripa  i  aamhftlleta  lif^  dock  tillBaminanB  och  i  maasa 
hafva   npptftndt  det  vetandetB  IjuB,    aom  lärt  folken  att  varse- 
bUfva  förildrade  inatitntionera  briater,  att  hiUla  friheten  kftr  och 
att  hoB  vetenBkapen  Böka*Bin  förädling. 

DcBsa   för  denna  högtärade  föraamling  välbekanta  fÖrhiU- 
landen  hafva  icke  blifvit  &beropad*e  med  nilgra  anapr&k  för  det 


149 

Teteittkapssamfaiid,  vid  hvare  högtid  orden  yttrats.  HTad  sär- 
fikildt  angär  Finska  Vetenskapa-SocietetenB  verksamhet,  sA  By- 
D6B  denna  mäh&nda  föga  tiUfredaställa  de  fordringar,  hvilka  fo- 
BtefbndakAnslan  kan  upatälla  för  en  inrättning,  som  med  natio- 
nens  namn  pätagit  sig  en  taian  i  dess  vägnar  i  vetenBkapernas 
rike.  Om  ai  är,  mä  dock  icke  förgätas,  att  detta  fattiga  Suomi- 
Imd  icke  heller  eljest  intager  nägot  lysaade  ram  i  veriden,  och 
att  de  af  natur  oc]i  liistorie  beroende  inBkränkningar,  som  be> 
stfmt  desa  ansprikslOsa  BtäUning  i  andra  fall»  verkat  äfven  i 
detta.  Ty  det  euBkilda  ftr  underkastadt  det  alimännaa  Tilkor, 
oeh  iBdiYiderna  löBgöra  sig  ej  frSn  sitt  lands  och  Bitt  Bamhälles 
förbiilaaden.  Äfven  utTisar  en  blick  pä  det  Finska  Universi- 
teteta  sednare  lustoiia,  huru  ofta  det  händt,  att  indiyider,  vid 
hnlka  de  rikaste  förhoppningar  fästat  sig,  eller  som  redan  rfttt* 
fibdigat  dem,  bortryckts  genom  döden  i  unga  dagar  fr&n  aina 
lefiiadaniil,  likaaom  skulle  en  naturens  oblida  stränghet  röja  sig 
Ifrea  i  detta  ofta  s&  knappa  tiiimätandeaf  utmärktayetenskaps- 
idkarea  li&lAngd.  För  öfiigt  Ar  det  tydligt,  att  ett  mindre  an* 
ftal  peraoner  i  detta  aftkiida  land,  hvilkas  verksamhet  tagita  i 
aasprik  af  universitetslärarens  gOromäl  eller  ock  af  andra  ilig- 
ganden,  ftfven  af  annat  författarskap;  icke  bOra  ansea  haf^a 
kannat  «ppbringa  en  vaniig  vetenskapssoeietet  (iU  nägon  täflan 
med  Stora  tiU  vetenskapemaa  förkofran  inr&ttade  stiftelser.  Men 
mU  Finaka  Vetenskaps-Aocieteten  dock  arbetat  i  sin  kallelse  och 
töker  appfylla  denaanuna,  derom  vittua  hennes  utgifna  skrifter. 
Derom  vittna  flfren  de  talrika  förbindelser»  som  äro  knutna 
eaellaii  henne  oeh  Iftrda  samfond  i  Europas  nftatan  alla  biidade 
liader  samt  bortom  Atlanten,  förbindelser,  hvilka  Societeten  i 
aednaie  tider  ingitt  uppsökt,  icke  ^elf  sGkande  dem.  Hftrvid 
bör  erkitinas,  att  det  värit  pi  naturforskningens  och  den  med 
heuie  Ibrbundna  mathematikeiiB  omräde,  detta  fillt,  der  i  vir 
tid  kultnreas  arbete  rOr  sig  alirallfligast,  som  äfven  Finlands 
Veteoakaps-Societet  frfta  sin  böijan  oeh  alit  fortfarande  utveck- 
lat  sin  stOrsta  prodoktivitct.  S&dant  intygas  äfven  för  det  sed- 
aaat  fSrilatna  iret  genom  den  berättelse,  som  Societctens  stAn* 
dige  Sekreterare  nu  kommer  att  uppläsa. 


150 


Arsberättelse  afgifven  pä  ärs-  och  högtidsdagen  den 
29  April  1862. 

Innan  jag  g&r  att  meddela  den  redogörelae  för  Finska  Ve- 
tenskaps-Societetenfl  arbeten,  8om  i  dag  bör  afj^fvas,  är  det 
skäl  att  med  nägra  ord  ihägkomma  de  förändringar,  Bom  inom 
Societetens  persona!  under  det  nu  tillftndagäende  &ret  inträffat 
Äfven  detta  tidskifte  har  för  Societeten  Icke  aflupit  ntan  förla- 
ster,  i  det  tvenne  af  Societetens  ordinarie  ledamöter,  hyardera 
tilihörande  dess  matematisk-fysiska  sektion ,  nemiigen  astronomie- 
professoren  vid  kejserliga  Alexanders-Universitetet  doktor  Fre- 
drik WoLD8T£DT  ocb  direktörsadjointen  Tid  öfverstyrelsen  för 
lotS'  ocb  bAkinrättningen,  OfVerstelöjtnanten  Ivab  Johan  Albin 
Stj£BNCbeutz  demnder  med  döden  afgfitt,  den  förre  dukande 
under  för  ett  svärt  och  Ungvarigt  själs-  ocb  kroppslidande, 
den  senare  i  Atnjutande,  sftsom  det  tjcktes,  af  ftnna  oförsva- 
gade  krafter  plötsligen  bortkallad  fr&n  det  jordiska  lif^ets  om- 
sorger  och  förrättniugar. 

Professoren  Woldstedt  var  född  den  22  Mars  1813,  in- 
skrefs  som  stndent  vid  k.  Alexanders-Universitet  den  1  Oktober 
1829,  blef  filoBofiekandidat  den  12  December  1884  ochntnftmn- 
des  ^&ret  derpä  den  14  Mars  tili  amanuens  vid  tJniversitetets 
astronomiska  observatorinni,  hvilken  befattning  han  innehade  in- 
tili.  den  9  April  1842.  Undergick  den  14  Juni  1887  filosofie- 
licentiat-examen  och  promoverades  21  Jnni  1844  tili  filosofie- 
doktor.  Den  20  Fcbmari  1846  utnftmndes  han  tili  professor  i 
astronomin  och  hngnades  den  31  Oktober  1853  med  en  bril- 
janterad  ring  och  med  förmän  att  säsom  verklig  tjenstgöring 
beräkna  tiden  frAri  den  9  April  1842  tili  den  20  Februari  1846: 
under  denna  tid  var  nemligen  W.  uteslutande  sysselsatt  med 
gradmätningsarbeten  i  Finland,  i  hvilka  han  doltog  alltsedan  ir 
1835  och  hvilka  tili  en  del  under  hans  ledning  ntfördes.  Om 
sommaren  1843  medfö^de  han  sisom  medarbetare  kronometei^ 
expeditionen    emellan    Pulkova   och   Aitona   och  1852  bestÄmde 


151 

W  i  RantaLunpi  Bocken  polhöjden  f5r  ea  af  finska  gradaftt- 
amgens  triaiigdpiinkier.  Professoren  IVoldstedta  ntgifha  skriftei 
«tgöna  af  trenne  akademiska  dispntationeT:  De  gradu  praeci- 
aoaiB  poflitiöiiam  cometae  anni  1577  a  cel.  Tyckone  Brahe  per 
distantias  a  stellis  fixia  nienaurataB  determinatarum  et  de  fide 
elaaeBtomm  orbitae,  qoae  ez  Olia  positioniboa  deduci  posBunt; 
HeMngfora  1844;  I>e  longitudme  et  latitudiae  geegraphica  ex 
aaniHihia  ope  iheodoliti  astrosomici  vei  iiutraBaenti  aie  dieti 
muTeraaliB  obaeiratia  determinanda,  ibid.  1845;  StipeBdiaAteser: 
De  matea  mathesia  et  astrenomiae  inter  se  reUtione  meditatio- 
Bcs  nommllae,  ibid.  1850 — 1852  samt  fö\}ande  afhandlingar  i 
fioaka  Vetenakapa-Societetens  Akter: 

1)  Die  Hdhen  der  Dreieekspoiikte  der  finnUlndiachen  Grad- 
JBonag  flber  der  Meeresfläehe,  1849: 

2)  Unterattchung  der  Thdlungsfehler  des  Reiehenbach- 
firtehehen  Meridiankreiaea  derStemwarte  in  Helsingfois,  1852; 

3)  Die  Biegang  deiTMeridiankreiaea  der  Helsingforser  Stern* 
warte  aiia  den  Beobaohtnqgen  des  Herm  Professor  Argelanden 
hergeleitet.  1855; 

4)  LOaoBg  der  Anfgabe:  denjenigen  Panktanfindes,  dea- 
sen  Abatftnde  von  dr^  gegebenen  Pankten  ^uaanunengenommea 
eiD  Kleinalea  aind,  1855. 

Prafeaaoren  WoId8tedt  var  sin  vetenskap  yarmt  tillgifvea; 
kade  ej  ea  ftrtidig  ^j«kligfaet  brutit  hana  krafter  skuile  den  ihär- 
dighel,  hTarmed  haa  arbetade,  onekligen  värit  egnad  att  fort- 
(aiande  för  Finlanda  aatronomiaka  obaervatorium  bevara  det  ve- 
tnakapligaanaeende,  som  Aboklamdebs  verldaknnniga  -obBerva- 
tioner  hade  akinkt  detajunma;  men  en  lilngre  oetdrd  verksamket 
var  Woldatedt  lika  litet  som  hane  närmaate  företrAdare  i  pro- 
fenioDen  ftmnnad. 

Om  vetenskapen  i  allmftnhet  hade  WoId8tedt  en  h5gtanke 
ocb  anaäg  hvarje  kunakap  hafva  värde  endaat  r  den  mAn  den 
grondade  Big  pä  faata,  helat  matematiaka  prindper;  af  veten- 
skipemaa  poptdariaering,  d^  desaa  pdnciper  mer  eller  mindre 
miite  appoffraa  eller  ätmiuBtone  ej  kanna  atr&ngt  utveeklaa, 
var  han  ingen  vän;  det  var  derföre  lätt  förklarligt,  om  med 
^  riaga   matematiaka  underbyggnad,   aom  vid  vara  läroveik 


1 


152 

BtAtt  att  viuna,  aBtronomms  studium  vid  univerftitetet  ej  med 
nägon  förkftrlek  ooifattades.  De  brister  aom  vidiMa  den  m«te- 
matUka  undervianiogen  hoB  08s,  inaig  WoIdAtedt  mer  Un  y&I 
och  var  flfven  betänkt  pä  att  genom  lämpligare  IftrobOekerg  ut- 
gifvande  och  förordande  härntinnan  ästadkoHuna  en  förindriag 
tili  det  bftttre:  men  denna,  likasom  bä  m&oga  andra  af  hanB 
veteDBkapliga  planer,  gingo  genom  bans  om  höBten  1855irikBde 
och  sedän  nastan  utan  afbrott  intill  den  18  Oktober  1861,  di 
han  alutade  sitt  lidande,  fortfarande  sjuklighet  om  intet 

Om  man  viii  kalla  professoren  Woidfitedt  en  repiesentant 
af  den  aUvarliga  vetenskapen  i  dess  allra  Bträngaate  fono,  si 
kan  den  an:lra  af  Societetens  senast  hädangingne  ledamöter  pi- 
minna  derom,  burnledeB  don  vetenskapliga  forskningena  och  iakt- 
tagelsens  fält  är  icke  blott  omätligt  tili  sitt  omfingp  ntan  ftfven 
sltillvida  oinskränkt,  som  det  lemnar  rum  och  väckdse  for  en 
nyttig  Yorksamhet  äfven  för  diliettanten»  blott  han  lifvasafdetU 
vetandets  intres&e,  detta  kunskapsbegftr,  som  &t  visaa  natorer 
ftr  sl  utmärkande  och  hvari  man  velat  finaa  ett  af  den  samia 
bildningens  säkraste  kännemärken.  I  främsta  mmmet  erbjnda 
Big  säsom  fdremäl  f5r  en  sadan  verkBamhet  de  foaterländska  äm- 
nenä  -^  apr&ket,  historien,  natoren  — hvarföre  det  äfven  mera 
än  engäng  yrkats,  att  den  vetenskapliga  forskningen  borde,  it- 
miBstone  i  ett  Mn  kultnrena  hnfvudpankter  ai  afstftngdt  land 
aom  Finland,  inaktänka  sig  tili  utredningen  af  fosterlftndaka 
frftgor  och  förhällanden;  endast  genom  denna  inakrftnkniog  har 
man  aagt»  knnde  den  finaka  vetenakapamannen  Aatadkomma  ni-* 
got  fdr  vetenakapen  dngligt  och  varaktigt.  Den  patriotism,  som 
i  denna  nppfattning  nttalar  aig,  är  doek  sätiUvlda  skef,  som 
den  fSrgäter,  att  äfven  de  obetydligaate  resaltater  af  den  veten- 
skapliga forskningen,  utan  afseende  derpä,  hvar  de  ak&dat  dar 
gen,  kanna  vinna  fullt  erkännande  och  bidraga  att  utndga  ve- 
tandeta  horizont,  aä  framt  de  blott  gronda  aig  pä  exakt  kun* 
akap  eller  hafva  fakta,  ej  fraaer  tili  nnderlag.  Men  onOdigt  är 
äfven  ett  aädant  kategoriakt  yrkande  derfdre,  att  i  hvarje  land, 
der  ett  vetenakapligt  lif  finnea  ooh  ainne  för  allmäat  menakUgt 
vetande  rOjer  mg,  äfven  alit  hvad  inhemakt  är  nödvändigtvis 
mäate   indragaa  i  kretaen  af  de  vetenskapliga  undersökningame 


153 

oeh  d^    alltid   inUga  ett  deBsmera  framstiende  ram,  ja  högre 
stlndponkt  vetenekapeii  i  allmftnhet  i  landet  innehar. 

I  ett  afaeende  kan  dock  platAendet  derom,  att  det  veten- 
akapliga  focskningaarbetet  bör  inom  ftderneslandetB  gränser  lika* 
aom  iniemeias,  anaes  haf?a  en  fördelaktig  verkan :  det  kan  nem* 
figen  tjena  tili  väckelae  för  mängen,  som  egentligen  ej  egnat 
rig  it  vetenakapen,  att  blifva  för  denaamma  ny^tig.  Dertill 
fordraa  ej  annat  än  ett  uppmärkBamt  aktgifvaade  p&,  ett  aam- 
yetagrannt  antecknande  eller  träget  aamlande  af  hvad  hembyg- 
dea  erbjnder  egendomligt  oeh  anmfirkningsv&rdt  eller  eljest  är 
af  aidan  beakaffenbet,  att  det  kan  etä  i  gemenakap  med  ali- 
mtana  vetenakapliga  frfigor  oeh  hafva  n&got  inflytande  p:t  de- 
raa  lOaning.  Men  aä  ringa  detta  än  aynea  vara,  fömtaätter  det 
dock  en  h&g  oeh  en  ihärdighet,  aom  ingalunda  hOra  tili  ai  all- 
dagiiga  företeelser  att  de  ej  förtjenade,  der  de  n&gong&ng  fram- 
trida,  med  erkftnnande  nftmnaa,  med  aktning  ihigkommaa.  Ve- 
tenakapa-Societetena  sednaat  hAdangängne  ledamot  egde  denna 
lakltagelaehiat  oeh  förmiga  i  mindre  vanlig  grad  oeh  bar  oak- 
tadt  hana  rerkaamhet -egentligen  var  riktad  ät  helt  aiidra  hiU, 
dock  ai  troget  oeh  träget  kunnat  fö^a  denna  sin  böjelae,.att 
den  foBterlAndaka  forakningena  förbindelse  tili  honom  ej  f)&r  ai 
aildeiea  Ugt  nppakattaa.  Med  onttrdttligt  nit  hade  han  Ofrer- 
inaeendet  öfver  de  vattenhOjdaobservationer,  hvilka  pä  Societe- 
to»  fdranataltande  är  1852  med  hana  verkaamma  biträde  först 
tinvigabringadea  ooh  aedan  deaa  blifvit  fortaatta;  hana  för  So- 
detaten  gjorda  meddelanden  bära  vittne  om  ett  uppmärkaamt 
dga,  aom  uppfattar  fenomenen ,  om  ett  ainne ,  aom  söker  npp- 
akatta  deraa  allmänna  betydelae.  Hana  aiata  arbete,  en  nantiak 
ordbok  för  flnnar,  aom  pä  finaka  litteratnrsäUskapeta  förlag  aom 
biat  tryekea,  framgick  äfven  nr  hana  oegennyttiga  önakan  att 
efter  una  krafteni  mitt  i  foaterländak  riktning  vara  nyttig  oeh 
mkaam. 

I  finaka  Vetenakapa-Soeietetena  Akter  bar  Stjerncrentz  of- 
f«attigg}ori  föijande  tvenne  arbeten:  1)  Uppgiffcerrdrandevatten- 
Biik«i  i  Bottmaka  viken,  1853;  aamt  2)  Anmärkningar  rO- 
lande  atrOmmame  i  öaterajön,  1859;  hvaratma  haa  nnder  4ren 
1852  oeh  1858  gjorde  särskilda  meddelanden  angftende  de  reff- 


154 

lt)i%  hv;araf  bergen  vid  Finska  vikens  norra  kuBt  äro  med  be- 
stämd  riktning  färad«  och  hvaraf  resoltaterna  ingätt  i  öfvenig- 
ten  af  finska  Vetenskaps-Societetens  Förhandlingar.  Äfv&ik  an- 
gäende  vindarnes  riktning  hade  han  gjort  talrika  observationer 
och  samlat  ett  betydligt  material »  med  h  vara  bearbetande  ban  nn- 
der  aina  siata  dagar  var  sysselsatt.  —  Ur  8tjerncrentz'9  lefnad  m& 
följande>  omatändigheter  bär  antecknaa.  Han  var  född  den  8 
Aprii  1808  i  Ijo  socken»  blef  atudent  den  25  Febrnari  1828 
och  ingick  är  1831  vid  l:8ta  finska  sjöekipaget,  der  han  efter- 
hand  avancerade  tili  kaptenlöjtnant  och  1849  blef  chef  pä  äng- 
fart^get  ^Paapeachnij";  1850  utnämndes  han  tili  inapektör  f<$r 
lots-  och  bÄkinrättningen  samt  befordradea  1854  tili  öfverste- 
löjtnant  och  adjoint  boa  direktören  för  nftmnde  inrättning.  Han 
var  riddare  af  aärakilda  ordnai*  och  blef  den  8  Aprll  1861  in- 
vald  tili  ledamot  i  finska  Vetenakapa-Societeten. 

Tili  ordinarie  ledamöter  i  Societeten  blefvo  den  7  dennes 
invalde:  profesaoren  i  pathologisk  anatomi  och  atatsmedicin  dok- 
tor  Otto  Edvabd  August  Hjelt  samt  docenten  i  de  finska 
spr&ken  doktor  August  £NGELBHECirr  Ahlqvist,  af  hvilka  den 
förre  intager  ett  mm  i  naturalhiatoriska,  den  sednare  i  historisk- 
ftlologiaka  aektion.  Ordförandeskapet  Inom.  Societeten  bar  sedän 
aednaste  ärsdag  innehafta  af  profesaoren  af  BbunAb;  viceord- 
förande  bar  värit  profesaoren  Lindelöf. 

Meteorologiaka  obaervationer,  anatälida  med  Societetens  in- 
stmmenter,  hafva  blifirit  insända  af  desa  bepröfvade  och  nitiske 
observatörer  borgmästaren  Cedbbman  i  Torneä,  prosten  Dahl- 
stböm  i  Wi]ta8aari,  kronolänsman  Ekhoos  i  Sodankylä,  kyrko- 
herden  Ericssok  i  Lemland,  direktor  Hartmak  i  Tammela, 
migoren  Kabsten  i  Kuopio,  kapeilanen  Lindegben  i  Muldia, 
apotekarene  Belandeb  i  Sordavala  och  W£6T£BLUNd  i  Ule&borg. 
hvarjemte  de  A  apotheket  i  Kiyana  anstäUda  observationema 
kömmit  Societeten  tillhanda.  Enahanda  observationer,  ehom 
icke  anatälida  med  Societetens  instmmenter,  bar  Societeten  fätt 
emottaga  af  titulärr&det  Bjöbkhax  i  Fredrikahamn,  aamt  tenno- 
meterobaervationer  af  pastor  Löwenmabk  i  Hyrynsalmi,  brnks- 
bokhUlaren  Rogonen  1  Ilomanta  och  prostarne  Rönnholm  i  Pa- 
rikkala och  W£NELL  i  Taipalsaari. 


155 


Särsldlda  klimatologiska  anteckningar  gjorda  i  de  af  80- 
rieteten  utdelade  förmulArer,  hafva  enligt  fö^ande  ffirteckning 
kömmit  Societeten  tillhanda: 


0 

1               Obflejrratioiisorteii. 

Obserratorns  namn. 

r| 

Tiftn. 

( 

Socken  eller  stad. 

Nyland» 

Karis 

Strandberg,  C.  H.,  kon- 

traktsproBt. 

1861 

Kyrkslätt 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

YI 

Mdrskom 

Granholm,  J.,  vicepastor. 

H 

iho  och  Björ- 

Eura 

Hornin,  6.  W.,  prost. 

« 

neborgs    med 

KiiBko 

Henriksson,    J.    N.,   ka- 

Aland 

pellan. 

Lemland 

Eriksson,  J.,  kyrkoherde. 

H 

Nädendal 

Bredenberg,  0..  löjtnant. 

n 

Ranmo 

Lundell,    J.,    possesslo- 

nat. 

n 

TavaBtehuB 

Janakkala 

Bredenberg,    E.   A.,  ka- 
pellan. 

»1 

3:t  MichelB 

Jockas 

Poppius,  A.,   vicepastor. 

w 

Wiborg8 

Pakkala 

Melart,  Q.  T.,  vicepastor. 

n 

Rönnholm,  A.,  prost. 

tl 

Taipalsaari 

Wenell,  E.  J.,  prost. 

tl 

Kuopio 

Kides 

Hartman,    ^.,    kommis- 

* 

sionslandtmätare. 

*» 

Kuopio 

Manninen,  A.,  landtbruks- 

skoleförest. 

«   ^ 

Ilomantfi 

Riigonen ,    8.,    bruksfor- 

[I86O 

valtare. 

[1861 

156 
Wasa 

Uleäborgs 


Keuru 

Lindegren,  P.  H.,  vice- 

pastor. 

Saarijärvi 

Crohns,  C.  E. 

Hyi-ynsalmi 

Löwenmark,  G.,  vicepa- 

Stor. 

Ule&borg 

W8Bterlund,    E.,    apote- 

kai*e. 

1861 


Dä  Societeten  ändtligen  blifvit  i  tillfillle  att  utdela  en  finsk 
öfversättning  af  dessa  observattonsformulftrer,  ftr  anledning  att 
hoppaa,  det  framdeles  «nteckningac  Mn  flere  orter  skola  in- 
komma  ocb  Andamälet  med  ifrägavarande  observationer  siltmda 
fnllständigare  vinnas. 

Vattenböjdsobseryationema  vid  finsl^a  kusten  hafva  slsom 
forut  &  Bärskilda  lotsplatser  blifvit  anställda  ocb  enligt  en  af 
profesBoren  Moberg  gjord  beräkning  gifvit  fö\jande  ärliga  medel- 
höjd  ocb  mänatliga  förhällanden  tili  densamma  i  dectom. 


157 


ii§-fg         -««ag^l 

"  *       2  Sl  ^ 


+  +  1++  I    I  +  I    I    I    I  ff 

CU  p  lo  *!  00  |o  5>  CP  Ä  p  *.  «^  <o  ga, 

+ I ++++ I + I + I I  7 

*o  —  po«CJ«i^€rtc>»cooo>a&«*  3" 

'«2  y  S  ä  ^  Si:  88  '3  3  £  £  S  SI  & 

S  S  to  s  ^  !S  ^  S  *:  s;  a>  S  o  ~ 

++ 1++ I l+l + I I ^  ? 

is  g  s  fe  =  'fe  8  g  2  s  6  's  s  s. 

+  I  I  ++ 1  I  +  1  +  I  I  ,l 


++ I ++ I I + 1+ I I        r 
++ 1++ I I + 1+ I I 

c*305«dpQD-«oicoot*^^a»co  S 

O  S  ö  Ö  g  i  g  6  S5  S  S  ifi  8 
I    I ++  M  +  g 

Sill  maierial  for  vtrecklingen  af  landets  klimatologi  bar 
Sodeteten  alntligeii  Bett  Okadt  genom  tyenne  samliiigar  af  flldre 
ocb  flerftriga  anteckningar,  hvilka  tili  Societeteh  vfllvilligt  blifnt 
Sfreiieranade:  den  ena  eamlingen  innehiller  meteorologiska  ob- 
semitioner  ftr  iren  1880 — 1845  anetftllda  i  Hvittisaf  franlidne 
proeten  doktor  Wilhelm  Äkebman;  den  andra  omfattande  ftren 
1850 — 1861  bestir  af  dylika  anteckningar  gjorda  i  Kuopio  stad 
tf  franlidse  kamrnairldet  och  riddaren  Oubtaf  TniLtK. 


158 

Sedän  ärsdagen  gistlidet  kr,  vid  livilket  tillfUUe  d.  v.  ord- 
föranden  professoren  von  Willebrand  höll  ett  fdredrag  om  den 
medicinska  betydelsen  af  begreppet  gift  och  profesBoren  Linde- 
löf uppläflte  en  roinnesteckning  öfver  framlidne  kanslir&det  af 
Scbnlt^n,  har  Societetcn  haft  nio  sammanträden ,  bvarvid  hnfvnd- 
sakligen  följande  vetenskapliga  meddelanden  förckommit: 

1.  I  matematisk-fysiBka  sektion.  Vid  sammantrftdet  den 
29  Maj  1861  anförde  statsr&det  Nordenskiöld  pä  gnind  af  de 
vattenböjdsobservationer,  som  under  November,  December  och 
Janaan  mänader  1860  blifvit  anstälda  vid  Reval  och  hvilkablif- 
vit  tili  statsr&det  insända  fttr  att  med  andra  observationer  jem- 
föras,  att  maa  i  allmänbet  kan  anse  vattnets  höjning  och  sänk- 
ning  inträffa  samtidigt  pii  alla  pnnkter  i  Östersjön,  vid  Toneli 
och  Stralsund  t.  ex.  alldeles  liktidigt  och  blott  med  en  timmes 
skiinad  vid  Stockholm  och  S:t  Petersburg. 

Den  14  Oktober  förevisade  statsrädet  nigra  mineralier 
frän  Taurien  och  Japan  samt  meddelade  nägra  notiser  angAende 
de  nyaste  observationema  beträifande  lefvande  dj  ars  förekom- 
raande  p&  stort  djap  i  Lafvet.  —  Professoren  Moberg  förevisade 
tvenne  i  Stockholm  för  fysikaliska  kabinettets  räkning  förfärdi- 
gade  modellapparater  enllgt  friherre  Wk£DE8  konstruktion,  den 
ena  iskidliggörande  Ijusets  polarisation »  den  andra  Ijusvigornas 
interferens. 

Den  4  November  förevisade  och  beskref  Societetens  he- 
dersledamot  friherre  Langenskjöld  en  väsendtligen  förbättrad 
konstruktion  af  en  dendrometcr»  hvarmed  trftdens  dlmensioner 
med  största  noggrannhet  kunna  utan  direkt  mfttning  bestämmas. 
En  beskrifning  af  det  för  forstväsendet  synnerligen  vigtiga  in- 
strumentet  torde  innan  kort  komma  att  offentliggöras. 

Vid  sammanträdet  den  2  December  förevisade  professoren 
Lindelöf  Plateaus  experiment,  tjenande  tili  att  Ask&dliggöra  den 
form,  som  en  af  tyngdkraften  oberoende  vätska  antager  i  dess 
jemvigtslilge.  Det  medel  den  berömde  fysikern  uppfunnit  for 
att  iskAdiiggöra  dessa  af  molekylarkrafterna  betingade  former 
och  som  länge  värit  kändt  sasom  en  bamleksak,  men  uumera 
blifvit  upphöjdt  tili  ett  vigtigt  och  intressant  veteiiskapligt  ex- 
periment,    bestUr  i  s&pbubblor,  hvilka  genom  användning  af  en 


150 

^en  blandning  glycerin  och  marseillertv&I  kunna  f&8  bä  starka^ 
itt  de  hafva  en  varaktighet  af  flere  timmar  och  tilläta  nog- 
gmma  underBdkomgar  och  mätningar.  Dä  man  genom  ganska 
enkla  tillBtällniDgar  kan  fft  desea  bnbhlors  fonn  att  pä  milng- 
£iUdigt  sfttt  variera,  har  man  hari  ett  medel-att  lAta  nataren 
Bjelf  besvara  ätskilliga  geometriska  fr&gor,  tili  och  med  Bädana 
problemer,  hvilkas  speciella  lÖBning  oftast  öfverstiger  analy- 
sens  krafter. 

Den  3  Febrnari  redogjorde  professoren  Lindelöf  för  fort- 
gingen  af  den  stora  gradmfttningfin  emellan  Svartahafvet  och 
Ishafvet,  hyarmed  finska,  ryskä,  svenska  och  norska  astrono- 
mer  och  geodeter  värit  sysselsatta  ifrän  ks  1816  tili  1855  och 
hvarom  nnder  äret  1857  tili  1860  en  ntförlig  framställning  blif- 
vit  ntgifven  af  direktom  för  centralobBervatoriam  i  Pulkova 
verkl.  statsdldet  Struv£.  —  S.  d.  anmälde  inspoktören  för  fiske- 
riema  Holmberg  tili  intagning  i  Akterna  2:dra  delen  af  sinä 
EthnographiBche  Skizzen  (iber  die  Volker  des  russischen  Arne- 
rika,  hvilket  arbete  redan  lemnat  pressen  samt  föredrog  vid 
sammantrfldet  den  7  April  ett  förslag  tili  en  metod  för  npp- 
rattande  af  geognostiska  kartor  öfver  Finland,  hvilket  kommer 
att  i  ^Bidragen**  offentliggöras.  —  Undertecknad  meddelade  vid 
samma  tiHftlle  tili  intagning  i  Akterna  en  afhandling  med  titel: 
ChemiBche  Untersnchungen  llber  einige  Oxydationsprodnkte  der 
Fette. 

BergmäBtaren  A.  F.  Thoreld  har  tili  Societeten  inlemnat 
en  geognostisk  nndersökning  innehällando  bidrag  tili  kännedom 
af  sandibbildningen  i  Finland,  hvilken  p&  Societetens  föranstal- 
tande  kommer  att  offentliggöras. 

2.  Inom  naturalhistoriska  sektion  hafva  följande  meddeianden 
förekommit:  Vid  sammanträdet  den  27  Maj  lemnade  professoren 
▼on  WillebTand  en  framställning  af  de  nyaste  nndersökningar 
rdrande  de  omst&ndigheter,  hvarpä  sömnen  beror. 

Den  28  Sept.  anmälde  statsrädet  Nordmann  tili  intagning 
i  Akterna  en  afhandling  angäende  Rhytma  Stelieri,  af  hvilket 
djur  UniverBitetets  zoologiska  mnseum  nyligen  erh&llit  ett  ske- 
lett  genom  gnvemören  i  Sitka,  kaptenen  af  l:8ta  rangen  herr 
H.  FuBUHJELMB  bonägna  föranstaltande  (och  hvaraf  förutom  detta 


160 

exemplar  endast  2  skeletter  i  zoologiska  samlingar  förvaras).  Ifräga- 
varande  hvalart  erbjuder  ett  märkvärdigt  exempel  pi  djar,  8om 
under  den  historiska  tiden  blifvit  af  menniskan  fullkomligt  utrotade. 
Annu  1741  fauns  detta  djur  vid  Beringsön.  der  det  tjenade  tiil 
föda  ät  den  skeppsbrutna  besättnlDgcn  frän  Besinos  fartyg.  Det 
var  öfVer  20  fot  l&ngt,  vägde  ända  tili  80  centner,  var  myeket 
längaamt  i  sinä  rörelser  och  bade  Bv&rt  att  undkomma  aina  för- 
följare.  Inom  17  kr  var  det  atrotadt  och  1768  anaes  det  usta 
exemplar  hafva  blifvit  f&ngadt.  Stkller,  a^jankt  vid  S:t  Peters- 
bnrgaka  vetenkapBakademii^  och  en  af  deltagame  i  Beringa  ex- 
pediHon,  är  den  enda  som  undersökt  och  beskrifvit  djnret  i 
desB  lefvande  tillstAnd.  Betydliga  priser  haf^a  blifvit  utaatta 
bAde  af  S:t  Petersbnrgska  vetenskapsakademin  och  franska  rege- 
ringen  för  tillrättaakaifandet  af  skelettet  deraf. 

Den  14  Oktober  förevisade  etatarädet  Nordmann  ett  exem- 
plar af  Crypio-Chiion  Steilerir  en  större,  sällsynt  snicka  frän 
Amuromrädet,  hvilket  nniversiteteta  zoologiska  muaenm  nyligen 
erhällit,  samt  iemnade  n^ra  notiser  angäende  detta  djnr.  —  Vid 
samma  tillMe  förevisade  statsrädet  Nordmann  en  liten  brokig 
liak,  som  förekommer  allmfint  i  Simonsbay  vid  Oodaboppsndden 
och  är  märkvärdig  siisom  ett  sällsynt  exempel  pä  en  giftig  fiak- 
art.  —  Angäende  molluskers  konsei-vering  i  sprit  meddelade  atats- 
ridet  den  erfarenhet.  att  dessa  djnr  lämpligen  förvaras  ailanda, 
att  i  ett  glaskärl»  der  djnret  befinner  sig  i  litet  sjövatten,  tili- 
siis  sprit  i  smä  portioner,  livilkcn  operation  kan  räcka  i  flere 
timmarB  tid,  ända  tili  dess  vätskan  visar  en  styrka  af  15 — 17 
grader.  Pä  det  viset  hafva  meduser,  h  vilkas  gel^artade  kropp 
af  omedelbart  päslagen  sprit  alldeles  förstöres,  i  flere  ärs  tid 
bibehällit  sig  oförändrade. 

Den  4  November  omtalade  professoren  von  WUlebrand, 
hamledes  man  pii  sednare  tider  med  stor  fördel  begynt  använda 
ett  förökadt  lufttryck  sisom  ett  verksamt  medel  i  reapiratioiia- 
organernas  sjnkdomar  och  ansäg  det  ingen  större  sjukvärds- 
anstalt  numera  borde  sakna  de  visaerligen  n&got  kostsamma  in- 
rättningar,  hvarigenom  detta  läkemedel  knnde  komma  de  sjake 
tili  godo. 


161 

Den  2  December  atvecklade  arkiater  Bonsdorff  ytterligare 
ffloa  Ingter  angiende  den  förmenta  klofl&Uningen  ho8  ripan  och 
tillkannagaf ,  det  han  i  flmiiet  pablicerat  en  uppBats  i  svenska 
retenskapsakademiens  öfversigt. 

En  af  deltagarene  i  den  svenska  spetsbergstepeditionen 
magister  A.  J.  Halmokbn  hade  tili  undertecknad  adresserat  en 
skrifirelse»  daterad  KalQorden  den  80  Oktober  1861»  den  han 
redogdr  för  de  vigtigaste  resoltatema  af  resan  och  hvilken  i 
öfversigten  af  8otietetens  förhandlingar  kommer  att  offentliggöras. 

Den  3  Febmari  omtalade  professoren  von  Willebrand  de 
fSiMk,  som  blifvit  gjorda  af  Osanak  i  Frankrike  att  genom  ma- 
gea  tiOföra  kroppen  den  f&r  organismen  nödiga  syrgasen. 

Den  3  Mars  tillkftnnagaf  statsrädet  Nordmann,  det  han 
öosJude  i  Aktema  offentliggöra  en  afhandling  anglende  Usnri* 
omridets  ormar,  illostrerad  af  5  plancher. 

£.  o.  professoren  Mäkiin  iniemnade  tili  inftrande  i  Aktema 
en  derstldes  nomera  tryekt  monografi:  Die  Arten  der  Qattnng 
Acropteron  Perty  samt  en  uppsats  med  titel:  Bemerkungen  ftber 
Tanymeeos  (Curculio)  circnmdatus  Wiedemann. 

Vid  sammanträdet  den  7  dennes  höU  arkiater  Bonsdorff 
ett  fdredrag  angäende  den  olika  fysiologiska  betydelsen  af  de 
s.  k.  fna  och  med  tappar  (coni)  förenade  stafvame  (bacilli)  1 
ögats  retinä  eeh  e.  o.  professoren. Mäkiin  anmälde  tili  intagning 
i  Aktema  tvenne  entomologiska  uppsatser,  den  ena  med  titel: 
Zur  Synonymie  einiger  nordischer  Käferarten,  den  andra:  Bra- 
BiKaiusche  Arten  der  Gattnng  Statira  Latr. 

3.  I  historisk-filologiska  sektion:  Yid  sammanträdet  den 
27  Maj  silti.  &r  hdll  professoren  Oeitlin  eU  ftrediag  om  en 
efflellan  statsrädet  Koerke  och  akademikera  KuKiK  icke  länge* 
Kdin  förefallen  litterär  polemik,  hvilken  isynnerhet  i  Ryssland 
vickte  ett  ofantMgt  nppseende  och  föranleddes  af  ett  gammait 
nlfTermynt,  som  statsrädet  Koehne  är  1858  anträSade  i  kang- 
ligs  myntkabinettet  i  Stockholm  samt  ansäg  vara  ett  Olegs  my&t» 
PKgladt  emeUan  ären  879  och  882,  och  det  äldsta  af  alla  i 
ByBsland  hlttills  npptäekta  fomtidsminnen.  Akademikem  Kunik, 
Bom  fick  i  uppdräg  att  om  samma  märkvärdiga  mynt  afgifra 
jemväl   sitt  utUtande,  kom  angäende  detsamma  tili' en  heit  an- 

n 


162 

nan  Isigt,  hvilken  han  slutligen  utvecklade  i  ett  vidlyftigt  ar- 
bete,  der  det  med  stor  lärdom  ädagalägges,  att  det  omtalade 
myntet  är  pregiadt  i  Jaroslaw  I  Wladimirowit8cfa*s  tid  i  12:t6 
seklet. 

Den  4  'November  anm&ldo  professoren  af  Brun^r  tili  in- 
förande  i  Akterna  en  latinsk  afhandling:  De  ordine  atqne  tem- 
poribus  carminnm  CatnlM,  inneh^lande  en  undersökning  om  de 
dikters  ursprung  och  kronologiska  jförhällande  tili  hvarandnr 
hvilka  man  eger  af  den  Romerska  poeten  Catalius  samt  ett  för- 
slag  att  i  editionerna  pi  ett  nytt  sätt  ordna  dessa  poemer. 

Den  13  Bistl.  Janaan  anmälde  profesBoren  Geitlin  tili  intag- 
ning  i  Akterna  ett  arbete  med  titel:  ^Beskrifning  öfv^er  Kejserl 
Alexanders-Universitetets  i  Finland  muhammedanska  myntsam- 
ing^,  hvilket  innan  kort  kommer  att  läggas  nnder  pressen. 

Vid  Bammankomsten  den  7  dennes  meddelade  Societetens 
hedersledamot  Btatarädet  Pipping,  det  tredje  stycket  af  haoB  hi- 
storiska  bidrag  tili  Finlands  Oalendariografi  blifvit  sä  llngt  ut- 
arbetadt,  att  tryekningen  af  detsamma  kan  vidtaga  vid  bdrjaa 
af  nasta  sommar.  Arbetet  kommer  att  inneb&lla  jemte  Univorsi- 
tetets  förste  matheseoB  professors  Simon  Kexleri  biografi»  m&nga 
npplysningar  af  samma  slag  om  de  tio  nnge  män,  hvilka  af 
bonom  vid  första  promotionen  i  Abo  blefvo  för  filosofia  magi- 
strar  förklarade  ocb  ibland  hvilka  tv&  äi  redan  voro  adjonkter 
vid  Universitetet ,  en  tredje  sedermera  blef  professor  och  en 
fjerde,  Abraham  KoUanins,  ntmärkte  sig  genom  öfversftttning  tili 
finakan  af  Sveriges  Lands-  ochStadslag,  tillika  med  RättegHngs- 
ordinantien,  Processen  och  Domare-regloma. 

Sedän  tryekningen  af  6:te  tomen  af  Societetens  AkteiT  tili 
sednaste  ärsdag  framskridit  tili  det  66:te  arket,  bar  Societeten 
baft  den  tillfredsställelsen  att  se  denna  tom,  omfattande  88  ark, 
nnder  loppet  af  sistlidne  höst  ntgifveh  och  tili  de  l&rda  sam- 
fund,  med  hvilka  Societeten  underhMcr  litterftr  förbindelae,  nt- 
delad,  hvarefter  tryekningen  af  7:de  tomen  vidtagit  ochnnmera 
sä  l&ngt  framskridit,  att  16  ark  lemnat  pressen.  —  Deremotbar 
af  de  bidrag  Societeten  utgifver  tili  upplysande  af  Finlands  na- 
tur- och  kulturförhÄllanden ,  intet  häfte  sedän  sista  ärsdag  nt- 
kömmit. 


163 

Sma  litterftfa  ftrbindefser  har  Soeieteteil  utvidgat  genom 
att  antaga  de  försiag  i  Bidant  afseende  blifvit  henile  meddelade 
if  k.  k.  geograflska  sftUskapet  i  Wi6n,  vetenakapsaocieteteii  i 
GoerlHa  i  Oberlansitz  och  ^Offenbacher  Verein  flir  Naturktmde^ 
i  Offenbaeh  a.  M. 


Utdrag  ur  de  tUl  Finska  Vetenskaps-Sodeteten  mlemnade 
kHmatologiska  anteckmngar  för  är  1861. 

Larhan  hördes  i  Lemland  den  20»  i  Kisko  d.  25,  N&den- 
dal  d.  26,  Ranmo  d.  27,  Parikkala  d.  29,  EyrkBlfttt  d.  30  Mars: 
i  Mdnkom  d.  1,  Janakkala,  Taipalsaari  och  Mnldia  d.  2,  Jok- 
kas  oeh  Saaryilrvi  d.  5,  Kides  d.  8,  Ule&borg  d.  16  April, 
Pnolaago  (Hyrynsalmi)  d.  20  Maj  (?).  — StariSr  sägos  1  Lem- 
land d.  24,  Kisko  d.  25,  Nädendal  d.  28  Mars;  Janakkala  d. 
6  April.  —  SadesärUm  ankom  tili  Eura  d.  28  Mars;  tili  Lem- 
land d.  4,  NAdendal  d.  12,  Kides  d.  21,  Kisko  d.  25,  Parik- 
kala d.  28,  Mörskom  d.  30  April;  tili  Taipalsaari  och  UleHborg 
d.  1,  Lankkas,  Jokkas  och  Puolango  d.  3,  Janakkala  d.  4  och 
Mnldia  d.  7  Maj.  —  Stensqväiian  förmärktes  i  Lemland  d.  16, 
Nidendal  d.  28,  Mdnkom  d.  29  April;  Kisko  d.  4,  Karis  d.  5, 
Ranmo  d.  6,  Kides  d.  7,  Janakkala  d.  9,  UleHborg  d.  17,  Puo- 
lango d.  18  och  Jokkas  d.  19  Maj.  —  Tranan  observerades  i 
Janakkala  d.  8,  Kides  d.  11,  Parikkala  d.  18,  Kisko  d.  28, 
Kyrkalitt  och  Ule&borg  d.  25,  Mörskom  d.  26,  Taipalsaari  d. 
27.  Mnldia  d.  28  April;  Jokkas  och  Puolango  d.  2,  NAdendal 
d.  11  Maj.  —  Gökm  hördes  i  Mnldia  d.  2,  Kisko,  Taipalsaari 
oeh  Parikkala  d.  lO,  Lemland,  Karis  och  Raumo  d.  11,  Kyrk- 
ilfttt  oeh  Janakkala  d.  13,  Nftdendai  och  Orimattila  d.  14,  Eura 
d.  15,  Jokkas  och  Kides  d.  17,  Saarijäryi  d.  24  oeh  Puolango 
d.  26  Maj.  —  5t;a/an  anlände  tili  Kides  d.  11,  Raumo  d.  12, 
Lemland  d.  14,  Kisko  och  Mnldia  d.  15,  Nädendal  och  Kyrk- 
itttt  d.  16,  Karis  d.  20,  Taipalsaari  och  Parikkala  d.  23,  Jok- 
kas d.  24,  Orimiittila  och  Uleiborg  d.  25,  Janakkala  och  Saari- 
jirri   d.    26,    Puolango   d.    28  Maj.  —  Krusbärshuskens  hl^A- 


164 

sprickning  begynte  i  Janakkala  d.  9,  Lemland  d.  11,  Karisoch 
Kisko  d.  12,  Nädendal  d.  18,  Orimattila,  Kidee  oeh  Parikkala 
d.  23,  Kyrkslätt  och  Jokkas  d.  24  Maj.  —  Vinbärsbusken  be- 
gynte  att  fä  blad  i  Kisko  d.  14,  Janakkala  d.  16,  Karia  d.  17, 
Lemland,  NMendal,  Mnldia  och  Kides  d.  23,  Jokkaa  d.  25, 
Orimattila  och  Parikkala  d.  26  Maj ;  Pnolango  d.  5  Jani.  — 
Häggens  lOfsprickning  inträffade  i  Kyrkalätt  d.  18,  Janakkala 
d.  16,  Karia  d.  24,  Lemland  och  Kides  d.  28,  Kisko  d.  29, 
Jokkas  d.  30,  Ule&borg  31  Maj;  Muldia  d.  1,  Pnolango  d.  4 
Juni.  —  Björkens  löfsprickning  inträflfade  i  Kyrkslätt  d.  15,  Eura 
d.  23,  Karis  d.  24,  Orimattila  och  Kides  d.  26,  Janakkala  och 
Jokkas  d.  27,  Lemland,  N&dendal,  Parikkala  och  Saarijärvi  d. 
28,  Kisko  d.  30,  Mnldia  d.  31  Maj;  Uleäborg  d.  2  och  Pno- 
lango d.  ö  Jnni.  —  Rönnens  d:o  i  Karis  d.  17,  KyrksUltt  d. 
18,  Lemland  d.  21,  Janakkala  d.  23,  N&dendal  d.  24,  Orimat- 
tila d.  26,  Kides  och  Parikkala  d.  28,  Saarijftrvi  d.  29,  Kisko, 
Jokkas  och  Uleiborg  d.  30  Maj;  Mnldia  d.  1  och  Pnolango  d. 
6  Juni.  —  Hvitsippan  blommade  i  Lemland,  Kyrkslätt  och  Ki- 
sko d.  12,  Karis  d.  14,  NMendal  d.  15,  Janakkala  d.  16,  Ori- 
mattila d.  20,  Kides  d.  27  Maj.  —  Kalflekan  (Galtha  palnstris) 
d:o  i  Lemland  d.  16,  Kyrkslätt  d.  21,  Karis  och  Kisko  d.  2S, 
Janakkala  d.  25,  Orimattila  och  Kides  d.  26  Maj ;  Uleäborg  d. 
1  Juni.  —  Harsyran  (Oxalis  Acetosella)  d:o  i  Karis  d.  24, 
Lemland  d.  27,  Kisko  och  Janakkala  d.  28,  Jokkas  d.  29,  Jy- 
väskylä och  Kides  d.  31  Maj:  Orimattila  d.  1  och  Muldia  d.  S 
Juni.  —  Häggen  d:o  i  Orimattila  d.  4,  Janakkala  d.  5,  Karis 
oeh  Kisko  d.  6,  Nädendal  och  Kides  d.  7,  Kyrkslätt  och  Jok- 
kas d.  8^  Muldia  d.  9,  Uleäborg  d.  11,  Pnolango  d.  12,  Parik- 
kala d.  15  Jnni.  —  Bl&härsriset  d:o  i  Kyrkslätt,  Kisko  och 
Orimattila  d.  2,  Jokkas,  Muldia  och  Kides  d.  3,  Nädendal  d.  5, 
Janakkala  d.  7,  Karis  d.  9  och  Pnolango  d.  12  Jnni.  —Stmti- 
iron  d:o  i  Orimattila  d.  2,  Kyrkslätt,  Kisko  och  Jokkas  d.  3, 
Janakkala  d.'4,  Muldia  d.  5,  Kides  d.  6,  Nädendal,  Karis  och 
Parikkala  d.  7  Juni.  —  JVyponbusken  fick  blad  i  Janakkala  d. 
28,  Jockas  d.  29,  Lemland  d.  31  Maj;  Kisko  d.  2,  Nädendal 
d.  3,  Karis  oeh  Mnldia  d.  4,  Pnolango  ^.12  Juni.  -r  lUnnen 
blommade   i   Kyrkslätt   d.    7.  Karis  och  Janakkala  d.  10,  Ori- 


165 

m&täU  d.  11,  Kides  d.  12,  Kiako,  Jokku  och  MuldU  d.  18, 
Pirikkala  d.   14,  Lemland  d.  15,  Nädendal  d.  18,  PuoUngo  d. 

27  Juni.  —  Sirenm  d:o  i  NMendal,  Karis,  Kisko,  Orimattila 
d.  11,  KyrkBlätt,  Janakkala  och  Parikkala  d.  12,  Lemland  och 
Jokkas  d.  14,  Kidee  d.  17  Juni.  —  BiakHnten  d:o  i  Orimattila 
d.  17,  Lemland  d.  2d,  Kisko  d.  24,  Karis  d.  26,  Mnldia  d.  29, 
Kyrkalätt  och  Jokkas  d.  30  Joni;  Janakkala  och  Kides  d.  1, 
Paolango  d.  12  JuU*  —  HaUonbmken  d:o  i  Janakkala  d.  22, 
Lemland  d.  23,  Kisko  d.  24,  N&dendal  d.  26,  Jokkas  d.  27, 
Kides  d.  28,  Paolango  d.  30  Joni;  Huldia  d.  1  Jnli.  —  Smui- 
tnm  begynte  mogna  i  Eades  d.  26  Juni ;  Lemland  och  Karis  d. 
1,  Kisko,   Orimattila  och  Jokkas  d.  2,  Nädendal  och  Muldia  d. 

4,  Parikkala  d.  7,  Janakkala  d.  8  ZvXu  —  Bldbär  d:o  i  Niden- 
dal  d.  8,  Kisko  d.  10,  Lemland  d.  11,  Parikkala  d.  13,  Muldia 
d.  14,  Janakkala  d.  16,  Orimattila  och  Jokkas  d.  20,  ^uolango 
d.  25  'Jnli.  —  Hattcn  d:o  i  Lemland  och  Orimattila  d.  27,  Ki- 
sko och  Kides  d.  89,  Janakkala  och  Muldia  d.  30  Jnli;  Karis 
d.  1,  Nidendal  d.  S,  Jokkas  d.  5,  Puolango  d.  8  Augusti.  — 
Angiende  sädesväxterna  m&  nftmnas  att  komei  sftddes  i  Lem- 
land och  Kisko  d.  23,  Orimattihi  ooh  Kides  d.  27,  Nidendal 
d.  28  Maj;  Ranmo  och  Janakkala  d.  1,  Mnldia  d.  3,  Puolango 
d.  4  och  Karis  d.  6  Juni.  —  i?a^^n,gick  i  ax  vid  NAdendald. 
6,  Ranmo  d.  7,  Karis  och  Janakkala  d.  9,  Kisko  och  Orimattila 
d.    10,  Jokkas   d.  12,  Kides. d.  13,  Muldia  d.  16,  Puohingo  d. 

28  Joni;  blommade  i  Orimattila  d.  18.  Kisko  d.  19,  Nädendal 
och  Kyrkslätt  d.  20,  Lemland  och  Eura  d.  22,  Karis  och  Ja- 
nakkala d.  23,  Taipalsaari  och  Kides  d.  24,  Parikkala  d.  27, 
Mnldia  d.  29  Jani:  Jokkas  d.  3  och  Puolango  d.  5  Juli;  samt 
skdrdadea  i  N&dendal  och  Kides  d.  27,  Janakkala  d.  28,  Ori- 
mattila d.  29,  Kisko  d.  30  Juli;  i  Karis  och  Parikkala  d.  1, 
Kyrkslfltt   och   Eura  d.  3,  Lemland,   Ranmo  och  Taipalsaari  d. 

5,  Ulelborg  d.  14,  Puolango  d.  19  oish  Muldia  d.  22  Augusti. 
—  hlossnmgen  forsiggick  i  Karis  d.  14,  Nädendal  d.  17,  Lem- 
land d.  24  April;  vid  Raumo  (l  trftsk)  d.  1,  Kisko  och  Janak- 
kala d.  7,  Taipalsaari,  Saarijärvi  och  Uleäborg  (elf)  d.  13, 
Jokkas  och  Mnldia  d.  15,  Parikkala  d.  23,  Kides  d.  24  Maj; 
PtoJango    d.    S  Juni.  —  Isläggnmgen  skedde  i  Puolango  d.  7, 


166 

Kides  d.  6,  Uleiborg  d.  9,  Jokkas  d.  10.  Janakkala  Qch  Kisko 
d.  11,  Earis  och  Muldia  d.  12,  Taipalsaari  och  Parikkala  d. 
13,  Lemland  och  NIdendal  d.  17  November. 

Nederbörden  har.genom  mfttning  blifnt  bestftmd  i  Kides, 
Ilomants,  Mörakom  (Januari — April)  samt  Orimattila  (Maj — Dee.), 
och  har  densamma  vid  beräkning  befannits  utgöra  i  dectnm: 


Mörskom. 

OrimatUU. 

Kides. 

Uomanto. 

Jännäri 

0,23 

— 

2,07 

0,71, 

Febmari 

0.35 

— 

1,88 

0,64 

Mara 

0,89 

— 

1,29 

0,57 

April 

1,87 

— 

0,74 

0,88 

Maj 

— 

1,08 

3,58 

1,88 

Jnni 

— 

1,51 

1,16 

0,95 

Jnli 

— 

8,29 

1,75 

1,85 

Angnsti 

— 

8,72 

5,72 

8,70 

Beptember 

— 

2,77 

8,88 

2,64 

Oktober 

— 

0,88 

0.79 

1.80 

November 

— 

1,77 

2,18 

1,56 

December 

— 

1,05 
15,57 

1,04 
25,48 

0,54 

Summa  2,84 

16,22. 

167 


Plateau's  experiment,  tjenande  att  äskädliggöra  den 
fbrm,  8om  en  af  tyngdkraften  oberoende  vätska 
auta^er  i  dess  jemvigtslHge.  —  Af  L.  L.  Lindelöf. 

(Meddeladt  d.  2  Deo.  1861.) 

Vätftkorna  utmArka  sig,  slsom  bekant,  genom  en  utomor- 
deotlig  rörlighet  i  deras  minsta  delar,  tili  följe  hvaraf  de  med 
Utthet  gifva  vika  för  de  yttre  krafter,  Bom  Btmfva  att  modi- 
fiera  deras  fonn.  Bland  dessa  krafter  ges  det  en,  som  i  den 
gnd  predominerar  dfver  alia  de  andra,  att  den  n&Btan  helt  och 
hiilet  maskerar  deras  verkan;  denna  krafk  är  tyngden.  Det  är 
den,  8om  tvingar  vätskoma  att  foga  sig  efter  inre  fprmen  af  de 
kiri,  hvari  de  inneslutas,  det  är  ock8&  den,  som  gör  deras  öfre 
firia  yta  pian  och  horisontel.  Med  möda  npptäcker  man  l&ngs 
naden  af  denna  fria  yta  en  obetydlig  krökning,  som  antyder 
tillTaron  af  yissa  molekyliv-krafter.  Endast  vid  mycket  sm& 
masBor  af  en  vfltska  har  man  hittills  kunnat  tydligt  iakttaga  in- 
flytandet  af  sjstnämnde  krafter;  sä  t.  ex.  har  man  sett  en  vat- 
tendroppe,  placerad  p&  en  yta  tili  hvilken  den  ej  har  adhesion, 
bilda  en  mer  eller^  mindre  fullkomlig  sfer.  FOr  att  eljest  ob- 
serrera  den  form  en  vfltska  antager  öfverlemnad  ät  sig  sjelf, 
har  man  nödgats  vända  sin  blick  bortom  jorden,  eller  helre  be* 
trakta  sjelfva  jordklotet  och  de  öfriga  planetema,  hvilkas  ur- 
flpinngligen  flytande  massor  format  sigienlighet  med  attraktio- 
nens  och  centrifiigalkraftens  förenade  verkan.        ^ 

FOr  nSgon  tid  sedän  lyckades  det  en  medlem  af  akade- 
min i  Brflasel,  den  berömde  fysikem  Plateau,  att  finna  ett 
medel,  hvarigenom  man  efter  bebag  kan  placera  en  flytande 
massa  af  större  eller  mindre  dimensioner  i  sädana  förhällanden, 
att  densamma  oberoende  af  tyngdkraften  kan  ordna  sig  fritt  ef- 
ter molekylar-attraktionens  fordringar.  Plateau*s  f&rfarande  gmn- 
dar  sig  p&  det  k&nda  faktam,  att  de  feta  oljoma  äro  specifikt 
Uttare  ftn  vatten,  men  tyngre  än  alkohol,  hvaraf  fbljcr  att  en 
blandning  af   alkohol   och   vatten  miste  kunna  ilstadkommas  af 


168 

fullkomligt  samma  täthet  Bom  otjan.  Införes  nu  en  qvantitet 
olja  i  en  säbeskaffad  blandning  af  alkohol  och  vatte^,  sväfvar 
oljan  fri  nti  vätskan,  utan  att  blanda  sig  dermed;  tyngdkraf- 
ten9  verkan  är  npphäfd  och  molekjrlar-kraftema  knnna  gOrasig 
fritt  gällande.  Det  är  d&  utomordentligt  intressant  att  »e  den  fria 
massan  antaga  en  bestämd  form  och  att  se  hmm  denna  form 
varierar  pä  otaliga  sätt  med  de  krafter,  hvaraf  densamma  är 
beroende. 

Sysselsatt  med  dylika  försök  nppfaon  Platean*ett  annat 
Annn  enklare  medel  att  äskÄdliggöra  de  af  molekyUr-kraftema 
betingade  formerna  fi^r  vätskor  i  deras  jemvigtsläge.  DetU  me- 
del, länge  Ikändt  säsom  en  barnleksak,  numera  npphdjdt  tili  ett 
vigtigt  och  intressant  vetenskapligt  experiment,  beatod  i  slp* 
bnblor.  Genom  flerfaldiga  försök  lyckades  det  honom  att  finna 
en  blandning»  som  har  egenskapen  att  gifva  särdeles  starkaocb 
varaktiga  bnblor.  Denna  blandning  best&r  af  «tvä  vol3rmer  gly- 
cerin  samt  tre  volymer  vatten,  innehällande  upplöst  marseiller 
tvil.  Med  en  s&dan  vätska  erh&Ua^  bnblor,  som  stnndom  hafva 
en  varaktighet  af  flere  timmar  och  säledes  tillÄta  noggranoa 
nndersdkningar  och  mätningar. 

Det  är  sistnämnde  experiment  jag  anhäiier  att  i  dag  flföreyisa 
Societeten,  men  ntbeder  mig  att  dessförinnan  f4  nämna  n^gra  ord 
om  den  matematiska  teorin  för  fluida  hinnors  jemvigt,  bvUken 
jteori  jnst  genom  dylika  experiment  kan  p&  mängfaldigt  vis  kon- 
«tateras  och  utbildas.  I  förbigäende  mi  anmärkas»  att  desna 
teori  leder  sitt  nrsprung  fr&n  Gauss  och  sedän  blifvit  bearbetad 
af  Plateau,  Beeb  m.  fl.,  men  i  sinä  detaljer  ännn  icke  är  fali- 
ändad,  äfvensom  att  den  stär  i  sammanhang  med  och  ännn  kan 
ge  aoledning  tili  mänga  intressanta  matematiska  undersökningar. 

Hufvndresiiltatema  af  denna  teori  sammanfattas  i  följande: 

1:0.  En  pä  alla  sidor  slnten  säpbubla  antager  samma  form, 
som  om  den  innehölle  en  vätska  utan  tyngd. 

2:o.  En  bubla,  som  sväfvar  fri  i  luften,  bildar  en  sfer. 
Men  om  en  del  af  bnblan  tyingas  att  adherera  yid  en  fast  yts 
eller  linie,  gäller  för  den  fria  delen  af  bnblan  den  lag,  att  me- 
delkrökningen  i  hvarje  punkt  ärdensamma,  samt  att  denna  krök- 


169 

niog  ftr  ai  mycket  större,  ju  större  det  inre  lufttrycket  är  i 
förhllUnde  tili  det  yttre. 

3:0.  I  allmftDhet  är  ytans  krökning  &  ena  eidan  propor- 
tionel  mot  öf^erskottet  af  det  inre  lufttrycket  öfver  det  yttre, 
i  den  andra  beroende  af  molekylar-krafteos  intensitet,  Bom  juBt 
genom  desBa  experiment  kan  beBtämmas. 

4:0.  Om  en  bnbla  icke  är  sluten,  cm  dess  bäda  ytor  äro 
i  beröriBg  med  fria  loften,  eger  det  förhällande  ännn  ram,  att 
medelkrökningen  i  hvaije  pnnkt  är  koDBtant,  men  den  är  dä 
lika  ffled  noU,  d.  v.  8.  de  bida  hofvudkrökningarne  äro  lika 
Bton,  men  riktade  ät  motsatta  hälL  Det  är,  BäBom  bekant, 
allddeB  sammii  ^enskap,  Bom  karakteriserar  den  minsta  möjliga 
yta,  8om  kan  lä^aa  genom  en  gifven  hara  beakaffad  omkrets 
8om  helBt.  Att  finna  denna  yta  är  ett  problem  hörande  tili 
variationBkalkylen;  dess  allmänna  egenskap  är  lätthärledd,  men 
tilllmpningen  i  apeciela  fall  möter  stora  svirigheter,  hvilka  of- 
tast  dfyentiga  analyBens  krafter.  Men  hvad  analyaen  ej  fbrmär, 
det  iitadkomma  molekylar-krafterna  med  en  forandransvärd 
snabbhet  och  predsion;  ty  den  minsta  yta,  som  begränaas  af  en 
gifven  kootnr,  realiaeran  här  ögonblickligen. 

Det  är  intreBsant  att  se  natnren  sAlanda  nnder  vara  ögon 
^Wa  geometnska  firägor,  hyilka  det  stär  i  vär  makt  att  pi 
miogfaldigt  0fttt  modifiera.  Ur  denna  aynpankt  betraktadt  är 
PIateaii's  experiment  icke  mindre  vigtigt  ocb  applyBande  för 
nateoatiken,  än  för  fysiken. 


170 


Om  gradmätningen  emellan  Svartafaafsret  och 
Ishafvet.  —  Af  L.  L.  Lindelöf. 

(Meddeladt  d.  3  Febr.  1862.) 

Mot  slutet  af  förlidet  är  *fick  jag  mig  tillBänd  fxkn  Obser- 
vatorium  i  Pulkova  ett  digert  arbete  in  qvarto  i  tvä  volymer, 
hvardera  inneh&llande  närä  500  pag.,  med  titel:  ^Arc  du  m6- 
ridien  entre  le  Danube  et  la  mer  glaciale,  mesur^  depnis  1816 
jnsqu^jt  1855  bous  la  direction  de  Tenner,  Hanst^en,  Selander, 
Struve;  ouvrage  r^gö  par  W.  Struve.  S:t  Prftersbourg  1857  & 
1860"^.  Jag  tilläter  mig  att  för  Societeten  nämna  nigra  ord  om 
detta  för  vetenskapen  högst  vigtiga  arbete  af  den  äldre  Stbuv£. 

Det  utgör,  säsom  titeln  anger,  en  framstftllning  af  resal- 
tatorna  af  den  rysk-svenska  gradmätningen,  den  störeta  som 
iiittills  blifvit  utförd.  Denna  gradmätning  eträcker  sig  frin  Do- 
naus  mynning  i  Svartahafvet  tili  Hammerfest  vid  Ishafvet  och 
omfattar  sälunda  en  latitudsbäge  af  25<^  20^;  afBtändet  emellan 
de  yttersta  punkterna  deraf  utgör  270  svenska  mii.  Hvad  hi- 
storien  om  detta  kolossala  företag  beträfifar,  tili  hvars  utförande 
40  &rs  oafbrutet  arbete  erfordrats  (1816—1855),  viii  jag  blott 
i  allmänhet  omnämna,  att  ett  stort  antal  astronomer,  dels  ryskä, 
dels  finska,  svenska  och  norska,  dervid  medverkat.  Mätningen 
i  södra  Ryssland  verkställdes  under  gen.  Tenkbbs  ledning,  i 
östersjöprovinserna  och  Finland  under  Struves,  inom  den  sven- 
ska och  norska  Lappmarken  under  Selandehs  och  Hakst^xns 
ledning.  Bägen  emellan  Donau  och  Finska  viken  uppmättes  re- 
dan  1816—30;  arbetena  i  Finland  verkställdes  emellan  1830—44; 
tiden  frän  sistnämnde  är  tili  1855  upptages  hufvudsakligen  af 
den  svensk-norska  gradmätningen. 

Hvad  särskildt  arbetena  i  Finland  beträffar,  begyntes  de 
1830  af  tre  generalstabs  officerare  Rosenius.  Obero  och  Melan 
och  fortsattes  efter  Rosenii  död  1831  af  de  bäda  sistnämnde  tili 
1835.  FrÄn  denna  tid  tili  1844  var  det  Wold8TEDt,  som  med 
biträde    af  nägra  landtmätare,    utförde   den    äterstäende   större 


171 

dden  af  den  finska  gradmätningeD.  I  den  Lappländska  grad- 
mitniiigeii  iter  bar  Ldtdhagen  haft  en  väsendtlig  del. 

Ändamälet  med  denna,  likasom  med  alla  andra  gradmät- 
mogar,  var  att  finna  afstilndet  mellan  tvenne  frän  hvarandra  sä 
liogt  aflägsna  punkter  Bom  möjligt  p&  jordytan,  hvilka  pnnkters 
geografiska  läge  genom  astronomiska  observationer  beBtämdes, 
för  att  deraf  bftrleda  jordenB  form  och  Btorlek.  Att  i  verklig- 
heten  direkte  nppmäta  afst&ndet  emellan  de  ytterota  punkterna 
vore  i  de  flesta  fall  omdjligt,  bvarföre  man  m^te  Böka  uppnA 
mllet  pl  en  ornvftg.  Tili  den  ändän  fSrbindas  de  bAda  änd- 
punkterna  genom  ett  nät  af  trianglar,  af  hvilka  tvä  ocb  ty&  ba 
en  nda  gemensam.  Har  man  ^ng&ng  mfttt  vinklarne  i  alla  deaaa 
tiiangiar  samt  en  enda  aida  eller  baa,  hviiken  aom  helat,  kunna 
deraf  genom  trigonometrisk  räkning,  de  dfriga  Bidorna  ej  blott 
i  den  företa  triangeln,  utan  i  alla  de  fbljande  aacceBaiyt  härledas 
oeh  alntligen  ftfven  afstindet  emellan  ändpunkterna  bestämmas. 
Men  ehnni  det  aiUedeB  vore  nog  att  nppmäta  blott  en  bas ,  eme- 
dan  alit  det  5fnga  aedan  kan  finnaa  genom  den  vida  beqvämare 
vinkdmitningen ,  har  man  dock ,  tiU  vinnande  af  koiitroll  och 
8t(yrre  aoggrannhet,  föredragit  att  mftta  flere  baaer  i  Bkilda  de- 
iv  af  triangelnfttet.  S&lunda  har  man  vid  den  ryBk-avenaka 
gnMtmfttmngen  uppmfttt  10  baaer,  af  hvilka  6  falla  inom  Ryaa- 
l^nd,  2  inom  Finland  (Elimä  och  Uleäborg),  aamt  2  inom  Sve-^ 
rige  och  Noi^  (Öfrer-Tomeä  och  Alten). 

Det  ftr  isynnerhet  denna  del  af  gradmätningen ,  eller  mät- 
oingen  af  basema,  aom  är  mycket  omatftndlig  och  erfordrarden 
(tönta  grad  a£  noggrannhet.  Den  verkatälles  medelat  jematftn* 
ger  som  placeraa  efter  hvarandra  i  aamma  riktning.  Lftngden 
^  deflaa  atänger  mfate  vara  med  atörata  omsorg  beatämd  ftnda 
M  TiAnr  ^^^®  ^^  deraa  kontakt  observeraa  med  mikroakop. 
ÄfVen  pi  atängemaa  möjliga  Intning  mot  horiaonten  aamt  deraa 
^peratnr  m&ate  afaeende  ^ataa,  bvarföre  vid  atängema,  aom 
innealntaa  i  trftdhylaor  och  omgif^as  med  bomnll ,  finnea  anbragta 
^attpaaa  och  termometer.  Genom  ändamälaenliga  apparater  och 
ii^etoder  har  denna  operation  emAtt  en  verkligen  förvänande 
f^  af  noggrannhet.  Di  t.  ex.  Lindhagen  och  Selander  tvenne 
^nger  nppmätte   aamma  haa  vid  Öfver-Tomei,   af  omkring  3 


172 

ventB  längd,  öfVerensstftmde  b&da  resaltaterna  med  hvarandra  pi 
1,1  linie  eller  V9  tam  närä. 

Mfttningen  af  baser  och  vinklar  nt^r  gradrnfttningeDs  geo- 
detiBka  del.  OradmfttBingen  innefattar  deasntom  en  aatronomlak 
del,  nemligen  beatftmningen  af  polhöjd  och.  azimnth.  Qenom  ett 
Btort  antal  observationer  akalle  äfven  polhöjden  kanna  bestftm- 
maa  ftnda  tili  en  litenbrikdelafsekanden,  fnnneaickeenk&UatiU 
fel,  hvarsinflytande  genom  inga  fdraigtighetamitt  kan  belt  ocb 
hiilet  nndvikaa.  Det  är  den  lokala  attraktionen,  ^ller  verktn 
af  närbelägna  ojemnt  fördelta  maaaorijorden,  aom  atandomför- 
onaka  en  afvikelse  af  n&gra  aekunder  i  lodliniena  riktning  och 
kanna   fatadkomma   ett  lika  Btort  fel  i  den  erhillna  polbdjden. 

Det  material,  Bom  genom  de  omnämnda  aatronomiaka  och 
geodetiska  arbetena  ander  40  ära  tid  blifvit  aamladi,  harna  ge- 
nom Stravea  föraorg  blifvit  bearbetadt,  och  det  är  reBoltatenia 
häraf ,  aom  framstäUaB  i  hana  Btora  arbete.  I  denna  bearbetning 
och  i  de  vidlyftiga  kalkyler  dertill  hdra,  ha  de  fleata  astrono- 
mer,  aom  ander  aednare  tider  nppehftUit  aig  i  Palkowa,  merel* 
ler  mindre  bidragit.  Det  var  mig  angenämt  att  ander  mhi  vi- 
BtelBe  i  Palko wa  äfven  kanna  Jemna  ett  litet  bidrag  dertill  ge- 
nom beräkningen  af  longitndBskilnaden  emellan  Palkowa  och 
Dorpat  efter  en  ny  metod.  Men  den  atörata  andelen  i  dessa 
beräkningar,  näät  Strave  Bjelf »  har  Lindhagen  haft.  För  att  ge 
en  förestäUning  om  arten  af  desaa  beräkningai*  bör  jag  nftmaa 
fo^ande.  Dä  hvarje  mätning  i  allmänhet  ej  gifver  preoiB  den 
qvantitet  man  viii  atröna.  atan  nddvändigt  är  behäftad  medett 
atörre  eller  mindre  fel,  Bä  har  man  i  allmänhet,  för  attaimyc- 
ket  som  möjligt  eliminera  Bädana  fel,  att  mäng&ldiga  obserra- 
tionema;  det  är  derföre  man  mäter  flera  baser  oeh  äfven  flere 
vinklar,  än  aom  vore  oandgängligen  nödvändigt.  Dk  un  flere 
4ata  än  obekanta  finnaa  för  handen,  aänppatär  den  frägan,  hara 
deBaa  data  böra  kombineras  för  att  gifva  det  aannolikaate  re- 
/saltat.  Man  har  att  tillämpa  aannolikhetBteorin,  och  dä  obser- 
vationer och  obekanta  äro  ai  minga,  är  gradmätningaberäkningeo 
^OBt  det  atörata  problem,  tili  hvilket  aannolikh^tateorin  anna  blif- 
vit tillämpad.  Lindhagen  hade  erhillit  i  appdrag  bland  anaat 
jBtt  atföra  en  aidan  felfördelningekalkyl  för  gradmätningcn  i  Fin- 


173 

marken,  vid  hvilken  räkning  jag  hade  tillfälle  att  biträda  honom. 
Oetta  arbete,  som  för  en  ensam  person  var  outförbart,  emedan 
det  nistan  ej  vore  möjligt  att  under  en  sä  vidlyftig  kalkyl  ej 
beg£  ett  enda  fel,  sysBelsatte  osa  oafbrntet  i  8  minadors  tid. 
En  Täsendtlig  del  af  detta  arbete  utgjordes  af  bildandet  och 
applösandet  af  ett  system  eqvationer  af  första  graden,  inne- 
hliUnde  ieke  mindre  ftn  36  eqnationer  med  lika  minga  obe- 
kanta,  samt  ett  annat  system  med  17  eqvationer.  Framstftll- 
amgen  af  denna  kalkyl  ingflr  äfven  i  Struves  verk. 

Hela  bHgen  emellan  Donan  och  Ishafvet  bar  Btrnve  af- 
delat  i  12  delar,  skikda  fr&n  hvarandra  genom  pnnkter,  hvilkas 
^m^grafiska  Ugen  blifnt  med  stor  noggrannhet  bestämda.  Hufvud- 
resultatet  af  hela  arbetet  innefattas  i  en  tableau,  ntrisande  af- 
stäodet  i  toiser  emellan  dessa  pnnkter.  Deraf  framgAr  afrt£ndet 
emellan  de  yttersta  paraleUema  1,447,787  toiser  med  ett  sanno* 
Kkt  fel  af  endast  6  toiser.  Tftnkte  man  sig  gradmätningen  ut- 
strlckt  kling  hela  jorden  med  samma  noggrannhet,  sknlle  deraf 
föija  p&  hela  jordens  .omkrets  ett  sannolikt  fel  af  %(y  verst, 
ett  resnltat  aom  vAl  mfate  anses  tillfredsställandc^. 

De  definitiva  vardena  f5r  jordens  eqvatorialradie  och  af- 
pUttning  har  Strare  i  detta  arbete  ieke  meddelat.  Jag  erinrar 
Bng  af  honom  hafva  hört,  att  den  ryskä  gradmätningen  leder 
tili  en  IHet  stdrre  afpUttning  än  den  hittills  efter  Bessel  an- 
tagna,  eller  tili  ^1^  i  stället  för  ^.  Stmyes  afeigt  hade  va^it 
Ut  atreckla  dessa  och  andra  resnltater  i  en  tredje  tom;  men 
liAm  för  nägra  &r  sedän  inträfiade  svira  sjokdöm  har  förmdtt 
^oii09  att  afsti  fUln  denna  sin  föresatts  och  att  pnblicera  sitt 
arbete  i  det  akick  det  nH  har. 


174 


Om  klofitUningen  hoB  Ripan.  —  Af  E.  J.  Bonsdorff.* 

(Meddeladt  d.  2  Dee.  1861.) 

Sedän  profesBoren  Nilsson  l  sednaate  npplagan  af  sin 
handbok  i  Ornithologin  vidhäliit  sitt  förat  gjorda  pfat&ende  att 
Dalripan  fäUer  kloma  2  ginger  om  iret,  ett  förhtilande  som 
icke  blifVit  hos  n&gra  andra  foglar  observeradt,  och.  Nilsson 
ansett  detta»ädagalägga  en  öfverensstämmelse  med  den  dubbla 
Arliga  ruggningen,  framträdde  jag  med  en  afhandling:  Under- 
sökning,  om  den  af  prof.  Nilsson  antagna  dubbla  klofUiningen 
hos  Dalripan  i  verkligheten  förekommer.  I  denna  afhandling 
bar  jag,  med  filstadt  afseende  ä  klons  anatomiska  byggnad, 
bestämdt  fömekat  en  s&dan  klofäUning,  men  vftl  medgifvit  en 
pathologisk,  dA  en  mekanisk  inflytelse  upphäfyer  det  intima 
aammanhanget  mellan  klon  ochdensikalladeklobädden,  somnt- 
gör  ett  nödvändigt  vilkor  för  klons  fortfarande  natrition.  Seder- 
mera  hafva  herrar  Meves  i  Stockholm  och  Malmgben,  stöd- 
jande  sig  pä  observationer  1  naturen,  kömmit  tili  det  resultat, 
att  en  periodisk  klofäUning  förekommer  hos  Dalripan  men  en- 
dast  en  gäng  om  äret,.  i  slutet  af  Jnni  och  i  böijan  af  Jnli, 
hvarutom  Meves  observerat  detta  förhällande  förekomma  ho8  alia 
arter  af  slägtet  Tetrao.  Härigenom  vore  säledes  ädagalagdt,  att 
en  sadan  periodisk  kloftllning  skulle  förekomma  icke  ntesln- 
tande  hos  Dalripan,  utan  hos  alla  arter  af  slägtet  Tetrao^  mon 
icke  2  gänger  säsom  QäderfHllningen,  ntan  endltst  en  gäng, 
mellan  den  15  Juni  och  15  Juli,  d.  ä.  samma  tid  som  dessa 
fogelarter  ätföljas  af  dnnungar,  hvilka  födas  af  modren  med  myr- 
ägg  bch  maskar. 

I  en  uppsats  nyligen  offentliggjord  i  Svenska  Vetenskaps- 
Akademins  öfversigt:  r^N&ffra  ord  om  den  observerade' kiofSiU- 
tungen  hos  Eipome  och  arter  af  slägiet  Tetrao"^  har  jag,  vid- 
hällande  den  fisigt,  att  tillfölje  af  klons  byggnad  hos  foglarne  i 
allmänhet  en  sÄdan  klo&Uning,  som  skulle  kunna  jemföraa  med 
den  Miga  Qftderfjlllningen,  hvilken  är  gemensam  för  alla  foglar. 


175 

omdjligen  kan  förekomma,  förkUrat  den  af  herr  Meves  antagna 
fysiologiska  klofiillningen  säsom  beroende  af  en  pathologisk  pro- 
ces8,  förorsakad  af  mekanisk  inflytelse  genom  det  hos  hönsfog- 
larne  flatnrenliga  förhällandet,  att  modren  genom  krafsning  i 
joiden  Böker  att  skaffa  Bina  späda  ungarfödoämnen,  hvarigenom 
klorna  i  hög  grad  ntsättas  för  slitning  ooh  äfven  icke  säilän  en 
inflamationaproceas  framkallas  i  nagelbädden,  hvaraf  klons  bort- 
falUnde  och  äterväxt  af  en  ny  klo  är  en  naturlig  följd.  Detta 
ftrbiOande  konatateraa  genom  de  observationer,  som  med  lätt- 
het  kmma  anatftllas  i  hyaije  hönsgärd,  den  tid,  hönsen  ätföljaa 
if  amiL  nngar,  ät  hyilka  modren  instmktmesaigt  söker  genom 
knfaniog  anskaflGEi  animaliska  fSdoftmnen,  oaktadt  andra  födo- 
ämnen  icke  sa-knaa.  Den  hastighet,  med  hvilken  de  af  sadan  or- 
uk  affallne  klorna  iterbildas,  stär  i  det  närmaate  sammanhang 
med  den  lättliet,  med  hvilken  dessa  hombildningar  i  allmftnhet 
regenereraa,  di  de  tillfölje  af  .sjuklig  process  i  klobädden  bort- 
UU.  Ett  motaatt  förhÄUande  är  man  i  tillMe  att  iakttaga  hos 
fogUr,  som  längre  tid  värit  instängde  i  bur,  d&  de  yttre  för- 
hiUanden,  som  verka  klons  förslitning,  icke  knnna  träda  i  verk- 
Bunhet,  hvaraf  följden  är»  att  klon  växer  tili  en  längd  som, 
nda  dfrertrtifiande  den  i  naturtiUstindet,  ofta  är  hindertig  fÖr 
%lar8  ging.    »Natura  non  facit  saltns^. 


176 


Skrifvelse  af  A.  J.  Malmoren  tili  A.  E.  A. 

(Meddeladt  d.  2  Dee.  1861.) 

KalQorden  d.  30  Oktober  1861. 
Lat.  69'*  4(f 

Efter  Expeditionens   iterkomst  den  V  ^^^  Trontfd 

Mn  Spetsbergen, 'qyjurstannade  jag  här  pä  anmodanaf  Tobbll, 
för  att  tillsammans  med  D:r  Go^Kb  pi  Akademina  bekostnad  och 
för  desB  rftkning  göra  maamlingar  af  hafedjuf.  Jag  kaiide  ej 
lemna  det  erbjudna  tillläUet  att  göra  intim  bekantskap  med  Fin- 
markens  fanna  obegagnadt,  alldenstnnd  min  afaigt  är  att  b&  enart 
Bom  mdjligt  för  don  Fingka  vetenskapen  erdfra  den  okända  och 
derföre  aft  intressanta  hafsfannan  frän  WardöhaB  kanoner  tili  Sa- 
lovetskoJB  moBsbelupna  murar.  HittillB  bar  alit  gitt  väl  och  de 
retenBkapliga  reBultatema  äro  ganska  tilifredaställande.  Men  nn 
Aro  dagame  redan  si  korta  ocb  yädret  sA  Btormigt  ocb  regnigt, 
att  man  icke  Iftngre  kan  arbeta  med  nägon  framg&ng,  deifOre 
ftmnar  jag  näBta  mftndag  gi  ombord  p&  ^Nordkap^  för  att  för 
detta  Slt  lemna  deBsa  hyperboreiaka  nejder. 

Angäende  reaultatema  af  denna  Spetsbergaka  expedition 
bar  jag  alltsen  min  äterkomat  haft  för  afaigt  att  lemna  br  pro- 
feaaorn  en  allmän  öfveraigt.  Men  jag  bar  icke  baft  tillille 
dertiil  förr  ftn  nn  i  en  Fiakarlappa  usla  boning.  Storm  med 
and  bindrar  alit  arbete  demte  i  dag  ocb  jag  är  glad  att  bafva 
tak   öfv^er  bafvadet  boa  en  amntaig  och  talrik  iktyofagfamilj. 

Som  bekant  var  expeditionena  buffäduppgift  den  geogra- 
fiaka  al&dtonren  norrut.  Ocb  di  denna  icke  blef  af;  emedan 
den  jemna  ocb  faata  ia,  aom  den  förutaatte  aäaom  gifven»  nn 
likalitet  atod  att  finna  aom  1827  dA  Pabby  aökte  den,  borde 
väl  expeditionen  ansea  miaalyckad.  Men  man  akalle  göra  aig 
aaker  tili  en  ator  orättviaa,  om  man  alla  intet  afaeende  fästade 
vid  bvad  af  expeditionen  blifvit  nträttadt  för  Zoologi»  Botanik, 
Fyaik,  Geologie  ocb  ftfven  Geografi.  Och  gör  man  det,  miate 
ifven    den    aträngaate  domare  erkänna  reaultatema  om  icke  för 


177 

yjanta,  aä  iliminstoDe  fallkomligt  tillfredsBtällande  och  vid  jem> 
^relse  med  likartade  expeditioner  skall  den  svenska  tili  Spets- 
beigen  1861  intaga  'ett  framstäende  om  icke  det  främsta  rum. 
Oeografin  har  liktats  af  professor  Nordenskiöld  med  noggranna 
hrtor  öfver  flere  tiotal  sjömil  länga  kuster,  hvilka  hittills  värit 
sk  litet  kända,  att  vär  kundkap  om  dem  gränsat  tili  fnllkom- 
lig  oknnnighet.  De  gamla  korten  hafva  nemligen  sä  liten  likhet 
med  verkligheten,  som  natten  hos  Oss  i  September  har  af  da- 
gen  uunma  ärstid. 

Öfver  vestra,  noiTa  och  östra  Spetsbergens  geognosi  hafva 
vi  en  ganska  fullständig  öfversigt  genom  Blomstrands  trägna 
imderadkningar  och  Torells  och  Nordenskiölds  videtrftckta  bät- 
resor.  lUka  samlingar  af  petrefakter  frin  permiska  och  koi- 
fonnationenia  äro  pä  väg  tili  Riksmnseum  i  Stockholm.  Mäktiga 
bger  af  stenkol  har  Blomstrand  upptäckt  pä  vestra  kusten. 

DUROCHER  menar  i  „Voyages  snr  „la  Recherche"  par  Gai- 
MARD**,  I.  2.  att  snögränsen  ofvan  78^  n.  lat.  sänker  sig  ända 
ned  tili  hafvet.  Haru  de  franske  fysikeme  kunnat  komma  tili  ett 
sa  l^^rhastadt  resnltat  är  svärt  att  förestäUa  sig,  ty  den  slöaste 
observatioDsförm&ga  kan  och  mäste  ännn  öfver  80^  n.  lat.  längs 
Spetsbergens  norra  kuster  dfverallt  finna  förhällanden ,  som  tvinga 
att  draga  sndgränsen  circa  1000  fot  ofvan  hafvet,  ätminstone 
vid  kusten.  Jag  fann  den  eviga  snön  vid  kusten  aldrig  under 
1000  fot  frän  hafvets  niveau,  men  ofta  högre.  Vegetationen  räk- 
nar  här  9nnu,  utom  en  mängd  lafvar,  mossor  och  alger,  60  sp. 
ianerogamer,  af  hvilka  nastan  halfva  antalet  af  mig  ännu  fanns 
pi  1000  fots  höjd,  under  80^  Vid  Bränvinsbugt  (80«  30^ 
n.  lat.)  vadade  jag  p&  4<-500  fots  höjd  jems  med  knftna  bland 
de  frodigaste  cochlearier  och  de  vackraste  ranunkler,  jag  nägon- 
sin  sett. 

Hafvets  temperatur  vid  ytan  var  i  September  under  80^  n.  lat. 
p&  nigot  afst&nd  (3 — 4  mii)  frkn  kusten  -|-  3  tili  -f-4<^;  närmare 
kusten  var  den  lägre  tillfölje  af  glacieremas  inflytelse. 

Nä^  vi  i  medlet  af  Maj  seglade  upp  tili  80<>  träffades  drifis 
endast  vid  Bceren  Island,  74^  n.  lat.  I  början  af  Juni  kommo 
^  redan  tili  Treurenberg  bay  pi  Spetsbergens  nordostliga  kust 
nd  mloppet   tiH   Hinlopen-strait.     Hftr  var  isen  öfverallt  i  rö- 

12 


178 

relae,  endast  Bayieen  läg.  P&  samma  ftratid  1827  £uui  Parry 
isen  alldeles  dylik.  Scobesbt  seglade  här  en  ging  i  elatet  af 
Maj  ända  upp  tili  82^  n.  lat.  I  September  äro  HvalrosafäD- 
garene  icke  rädda  för  att  segla  ofvan  80^  —  emedan  di  nastan 
aldrig  drifiB  är  Bynlig.  Huru  kan  man  dä  draga  anögränfien  tili 
hafvet  vid  78<*,  der  sjön  vid  ytan  är  -|-  5®  C.  varm  i  Sept., 
&fven  om  man  ih&gkommer,  att  hafavattnet  fryser  vid  circa  — 
2^  C.  Öfverallt  pä  den  norra  kusten  finnas  otroliga  massor 
drifved  uppkastade,  af  hvilka  hufvudmassan  bestär  af  pinosarter, 
säsom  jag  tror  vir  vanliga  tali  och  gran.  Men  man  finnet  der- 
ibland  mycket  ofta  äfven  pimsten  och  lafra  samt,  bvad  som 
isynnerhet  är  intressant,  märkta  kablar  af  träd  och  glasballoner, 
precis  dylika,  som  nu  allmänt  begagna^  här  i  Finmarken  och 
Lofoten  vid  gamfisket.  Ja,  Torell  var  nog  lycklig  att  finna  pi 
stranden  en  frukt  af  den  We8tindiBka  Mimosa  scandens,  vid  80^ 
15'  n.  lat.  och  19^—20^  long.  ö.  6r.  Som  bekant  är  denna  frukt 
karakteristisk  för  Qolfströmmen  och  man  kan  ju  icke  betvifla, 
att  kablame  frän  Finmarken  af  samma  Btr((m  blifvit  förda  dit 
tili  80<^,  5  n.  lat.  Det  är  säledes  bevisadt,  att  Golfen  ätmin- 
Stone  med  en  arm  fortsätter  sin  väg  vester  och  norr  om  Spets- 
bergen  bortom  80^  norrut  och  här  hafva  vi  att  söka  oraaken 
tili ,  att  hafvet  ännn  N.  om  Spetsbergen  frin  Miy  tili  September 
eller  ännu  längre  är  segelbart  samt  vegetationen  sä  intensiv  äf- 
ven  pä  större  höjd  ofvan  hafvet. 

Men  man  finner  bland  drifveden  ocksÄ  en  mängd  rullar 
af  näfver,  sädana  som  begagnas  i  Finland  tili  uppbärande  af  nät 
i  insjdar  och  floder.  Dä  sidane  alls  icke  användas  i  Norge, 
men  deremot  otvifvelaktigt  af  de  finska  folkstammame  i  nord- 
Östra  Europa  och  norra  Asien,  är  man  frestad  att  der  förlägga 
deras  hemland  och  för  deras  transport  antaga  en  annan  strdm 
deriMn.  Detta  vore  d&  Ryssames  ^Polinje^,  som  vinter  och 
vir  anses  strömma  frän  Öster  it  vester  (tili  och  norrom  Spets- 
bergen) samt  dep  öfriga  ärstiden  frän  vester  ät  Öster,  ofvanom 
Siberien.  Om  denna  ström  är  kunskapen  s&  ringa,  att  man 
knappt  med  visshet  vet  den  existera;  det  är  derföre  vägadt  att 
kombinera  gifiia  fakta  med  sä  ovissa.  Men  det  är  si  mycket 
mera  frestande   »tt  antaga  Poliige  eller  nigon  annan  strömning 


179 

faemta  de  nordostenropeiska  och  siberiaka  näfverrallorna  och 
drifveden  tili  Spetsbei^n  imder  en  del  af  &ret,  vinter  och  vär, 
medan  h?arje  sommar  och  höst  Golfen  akulle  rycka  fram  norrut 
nigra  breddgrader»  som  det  enligt  Maurts  bekanta  ^Physical 
Geo^phy  of  the  Sea"*  vid  Newfoundland  lärer  vara  iakttaget,  att 
Golfen  här  ryeker  5 — 6  breddgrader  nordligare  under  September 
mlnaden.  Det  ftr  tokilliga  iakttagelser  af  mig  gjorda,  som  sy- 
nasantyda,  att  -Golfen  icke  hela  äret  tyckes  gä  sä  högtmotnorr 
som  Bommar  och  hdst.     Mera  härom  en  annan  gäng. 

Man  har  pästätt,  att  jorden  vore  frusen  pä  Spetabergen 
ofantetigen  djnpt,  8&  att  inga  käUor  der  kunna  finnas.  Att  det 
är  gannolika  förhällandet  i  det  inre  landet,  der  ett  anöhaf  af 
ofantelig  mftktighet  gifver  upphof  kt  en  ator  mftngd  i  hafvet 
fallande  ^cierer,  är  otvifvelaktigt,  men  likaviaat  är,  att  yidkn- 
8ten  marken  icke  är  frosen  alltför  djnpt.  Det  finnea  nemligen 
öfrerallt  piL  kuaten  mer  eller  mindre  högt  belägna  träak  med 
8ott  vatten,  hvilka  aldrig  bottenfryaa.  Ett  aUant  i  Kobbebay, 
lat.  79^  40',  hade  i  Maj  3V2  &^  tjock  ia  och  nnder  den  3  fam- 
Dir  vatten.  Bottenaataen  innehdll  en  hei  maaaa  lefvande  kmata- 
ceer  af  eopepodemaa  famiy,  aamt  diatomaceer  och  deamedia- 
ceer.  Temperatnren  pi  bottnet  var  -f- 1  tili  2^  C,  om  jag  ej 
miagminner  nug.  I  September  var  detta  träak  iafritt  med  var- 
niare  botten  än  yta. 

I  en  elf ,  aom  frän  ett  dylikt  träak  föll  i  hafvet  vid  Vide 
bay  (norra  kusten),  tog  man  en  art  lax. . 

Mitt  bref  häller  p&  att  växa  ntöf^er  det  vanligaa  omfäng, 
meo  jag  kan  ej  nnderläta  att  nämna  nägra  ord  om  de  tvä  ve- 
tcoakaper,  ssoologi  och  botanik,  hvilka  det  äläg  mig  enaam  att 
pl  amiralakeppet  Eolna  aköta. 

Djorlifvet  i  hafvet  derappe  är  utomordentligt  rikt.  Det 
ir  icke  mängden  af  arter  eller  aynnerlig  m&ngfalld  i  former, 
Mm  är  egendomlig  fdr  den  arktiaka  faunan,  ntan  det  är  den 
itomordentliga  rikedom  pä  individer  inom  alla  djurklaaaer,  aom 
isynnerhet  analär  forakaren.  Jag  erinrar  blott  derom,  att  under 
ett  hclt  aekel  10 — 80  fartyg  irligon  voro  ayaaelaatta  med  f&ng- 
B^  af  ett  enda  äiur,  Balaena  myaticetua,  innan  det  lyckadea 
att  fullkomligt  atrota  detta  herrliga  djur  vid  Spetabergena  ku- 


180 

Bter.  I  slntet  af  sista  och  hela  det  innevarande  seklet  hafra 
Ryssar  och  Norrmän  ansträngt  Big  att  gOra  alut  p4  Hvalrossar, 
Sälar  och  Renar,  men  fäfängt.  HvalroBSJagten  cnaam  sysael- 
»ätter  ännu  iirligen  15 — 20  fartyg,  och  faatän  detta  prftktiga 
djur  redan  betydligt  aftagit,  är  det  dock  pi  l&ngt  när  icke  ut- 
rotadt.  Sälar  och  renar  aftaga  äfven,  men  finnas  ftnna  i  otro- 
lig  mftngd.  Man  beräknar,  att  pä  en  enda  Qords  knater  dfver 
600  Renar  i  sommar  fallit  för  NorrmänB  och  Qvftmers  (vara 
emigrerade  landsmäns)  kulor.  Mängden  af  foglar  i  de  säkallade 
Fogelberg  är  rent  af  fabulÖB.  Äfven  fiskame  nppträda  i  stor 
massa,  fastän  smä  och  tili  arten  fä,  dock  vida  flere  än  Torell  i 
sin  kftnda  afhandling  anger. 

Men  en  sä  gradiös  vertebratfauna  läter  redan  ana  en 
ofantlig  utveckling  inom  de  lägre  djurklassema  (hafsinnevinare). 
Inom  nägra  klasser  vet  jag  osa  hafva  flere  arter  frÄn  Spets- 
bergen,  än  som  ännn  äro  kände  f9r  OrOnland,  Bom  i  läng  tid 
värit  fbremäl  för  Danskames  trSgna  forskningar.  Inom  andra 
t.  ex.  molIuBkernas ,  äro  artema  ftrre,  men  mycket  flere,  än 
man  kunde  vänta  pä  sä  hög  polhöjd.  I  humdan  mängd  nägra 
arter  äfven  bland  moUnskerna  nppträda,*  kan  man  förestäHasig, 
dä,  BÄBom  jag  fann,  de  talrika  Hvalrosshjordarne  nastan  nteslu- 
tande  lefv^a  af  en  enda  mussla,  den  äfven  fr  An  kapellbankame 
kända  Mya  truncata.  (Denna  iakttagelse  har  Bitt  intretoe,  eme- 
dan  det  upplyser  hvartill  Hvalrossbetar  egentligen  tjena.  Det 
ärnemligen  otvifvelaktigt,  att  djuret  med  dessa  uppgräfver  den 
nämnda  musslan  ur  leran,  hvari  den  vanligen  ligger  nägra  tum 
djnpt.  Att  betame  akulle  tjena  djuret  tiU  lokomotionsorganer 
p&  det  torra,  är  en  fantasi,  aom  icke  berättigar  tili  det  nya 
genusnamnet  „OdontobaennB^.  Af  lägre  djur  hafva  vi  mycket 
Stora  aamlingar,  troligen  redan  i  Stockholm.  Att  mUnga  intres- 
santa  fakta  för  djurutbredningen  i  Ishafvet  och  mänga  nya.  djur 
ligga  1  det  samlade  materialet,  är  otvifvelaktigt ,  men  det  är 
förat  efter  dettas  omaorgsfuUa  bearbetning,  reaultatema  kunna 
dragaa. 

Insektverlden  är  pä  Spetsbergen  ganska  underordnad,  dock 
kanna  vi  nu  dubbelt  flere  arter  derifrän,  än  före  vAr  expedition , 
likväl  blefvo  insektema  äfven  denna  gftng  försummade.     Endast 


181 

en  art  mygga  uppträder  i  mäogd,  af  hvars  larfver  Phaloropoa 
folicarioB  och  Tringa  maritima  förtära  icke  obetydliga  qvantiteter. 
För  ornitologin  gjordes  &takilligt.  Svanen  helsar  stundom 
pl  Spetsbergen  och  Strix  nyctea  blef  skjuten  pä  80"  30'  n.  lat* 
Boet  och  ftggen  af  Larns  eburneus  fann  jag  under  80"  —  n&- 
gonting  nonplugoitra  fbr  ovomanerl 

Men  främsta  rummet  af  alit  samladt  intager  det,  som  med 
en  M'Clintock8  ^bottenhuggare^  upphemtades  fr&n  1000—1400 
famnaiB  djnp.  D:r  Wallich,  Bom  ätföljdes  af  lifOlintock  p& 
hana  resa  att  ondersöka  möjligheten  af  en  telegrafförbindelse 
öfirer  Island  och  Orönland  emellan  Europa  och  Amerika,  har  i 
^otes  on  the  preaence  of  animal  life  at  vast  depths  in  the 
Sea"^,  1860,  redogjort  för  djurlifvet  pä  de  stora  djupen.  Men 
Tl  häfvsL  milnga  nya  djnrklasser  att  tillägga  tili  de  redan  af 
bonom  uppgifna,  ntom  en  mängd  nya  iakttagelser.  Fr^n  1400 
fanmars  djnp  hafv^a  vi  ntom  Foraminiferer  och  Diatomaceer  i 
mängd,  Koraller,  Ecbinodermer,  Annelider,  Crustaceer,  Arcidia 
och  MoUnsker. 

Att  den  ofantliga  tyngd,  1400  famnar  djupt  vatten  mäste 
utöfva  pi  bottnet,  icke  verkar  tillin tetgörande  pi  det  animala 
lifVet,  säflom  man  hittills  inbiUat  sig,  är  icke  blott  satt  utom 
alit  tvifvel,  men  mao  vet  nn,  att  detta  lif  är  ganska  rikt,  dä 
man  i  en  halfkanna  bottensatts  finner  sä  mänga  djnrklasser  re- 
presenterade.    Ett  vackert  f^lt  för  zoologen  och  fysiologeni 

Botaniken  har  äfven  efter  tid  och  omständigheter  blifvit 
med  ej  ringa  framg&ng  bearbetad.  Förut  hade  man  sig  bekant 
40  sp.  Fanerogamer  fr&n  Spetsbergens  norra  kust.  Na  har  jag 
fria  samma  trakt  60  sp.  att  nppvisa,  ntomcirca  löOsp.  Lafvar, 
drca  50 — 60  Mossor  och  30  sp.  Alger.  Af  intresse'  i  teoretiskt 
häfiseende  är  den  iakttagelse  af  mig,  att  lagen  om  Monokotyle- 
doaemas  mot  polen  tilltagande  freqvens  icke  gäller  i  den  hög- 
sU  norden.  Det  är  icke  blott  antalet  af  arter,  men  isynnerhet  af 
iDdiTider»  som  p&  norra  Spetsbergen  pä  ett  sä  i  ögonen  fallande  vis 
tftager  i  förhällande  tili  Dikotyledonerna.  Jag  har  fannit  för- 
hillandet  vara  enahanda  p&  Orönland,  det'bäst  nndersökta  ark> 
tiaka  land,  ehum  ingen  hittills  gifvit  akt  derpä.  Det  är  Lan- 
6£8  förteckning   öfver  Wahl8  9-änga  botaniska  samlingar  frin 


182 

Grönland,  Bom  legat  tili  grund  fSr  min  beräkning.  Mera  ocb 
bättre  bärom  i  sinom  tid. 

P&  vestra  kusten  bar  BlomBtrand,  Ooto  ocb  Smitt  riktat 
FanerogamfÖrteckningen  med  flere  nya  rekryter,  sä  att  vi  för 
närvarande  för  Spetsbergen  bafva  circa  80  sp.  kända. 

Torells  redogörelse  för  Spetsbergens  flora  i  bans  dispnta- 
tion  ftr  ifr&n  början  tili  siat  felaktig. 

Tili  slut  mä  jag  ännn  bifoga  nägra  notiser  om  resan.  Den 
28  Maj  kastades  ankar  vid  Amsterdam'  Island,  lat.  79®  5(/, 
för  första  gängen,  sedän  vi  deu  10  Maj  lemnat  Norge  nr  sigte. 
Efter  nägra  dagars  uppebäll  bär  i  trakten  seglade  bädaexpedi- 
tionens  fartyg  genom  enorma  drifismassor  tili  Trenrenberg  bay, 
der  yi  ankrade  den  7  Jani  ocb  straxt  derp&  instängdes  för  en 
bel  mänad.  Fartyget  Magdalena  kunde  nn  icke  Atervända  tili 
sin  bestämmelseort  Kobbebay,  bvarest  dess  verksamhet  bade 
bort  begynna  efter  nrspmngliga  planen,  men  var  nu  jemte  £o- 
las  försatt  i  en  bel  mänads  overksambet.  Detta  var  s&  mycket 
förargligare,  som  chefskapet  alldeles  onödigtvis  ocb  emot  ve- 
tenskapsmännens,  ombord  ä  Magdalena,  önskan  och  vilja  Iät 
fartyget  ntsättas  för  en  sä  riskabel  seglats,  som  den  nnder 
dävarande  omständigheter  verkligen  var.  I  början  af  Juli  voro 
vi  äter  fria,  men  Magdalena  kom  först  i  slutet  af  Juli  dit,  bvar- 
est  dess  verksambet  i  Maj  bort  begynna.  Följden  var  att  Stor- 
Qorden,  som  var  mälet  för  dess  vetenskapsmäns  längtan,  all- 
deles icke  haun  anlöpas.  Man  tröstar  sig  dermed,  att  drifls  tid- 
tals  bällit  denna  Qord  otillgänglig,  men  efter  bvad  jag  af  Hval- 
rossfängarkaptenen  bört,  skall  ingen  drifis  i  Augusti  generat 
seglingen  derstädes.  —  Emellertid  bar  Magdalena  gjort  en  gan- 
ska  vacker  vetenskaplig  skörd  p&  Spetsbergens  nordvestra  ku- 
ster.  Detta  fartyg  fördes  af  kapten  Kutlenstjerna  under  ad- 
junkten  Blomstrands  vetenskapliga  ledning.  Den  likasä  humana 
som  insigtsfulla  Blom&trand  bar  riktat  geologin  ocb  mineralo- 
gin med  vackra  iakttagelser  ocb  goda  fynd.  Hrr  v.  Göös, 
Smitt  ocb  V.  Yhler  skötte  de  zoologiska  forskningarne ,  medan 
DuNisB  gjorde  ortsbestämningar  ocb  fysikaliska  observationer. 
Beklaga  mäste  man,  att  ingen  fanns,  som  kunnat  egna  sig  ute- 
slutande   &t  botaniken.     Denna  vetenskap,    som  i  allmftnbet  be- 


183 

bandlades  styfmoderligt  af  expeditionen,  har  dock  af  hr  Blom- 
Strand,  Go6s  och  Smitt  blifvit  efter  omständigheterna  riktadmed 
mänga  intressanta  fynd  och  iakttagelser.  Men  det  oaktadt 
Bkalle  en  botanisk  exkorsion  ander  en  sommar  tili  södra  Speta- 
bergen  ännu  gifva  ett  utmärkt  rikt  och  vackert  utbyte. 

EoluB,  Bom  fördes  af  löjtnant  Lilliehöök,  seglade  under 
tiden  ^k  norra  och  nordöstra  knsterna  af  Spetsbergen  Bamt  i 
Hinlopen-Btrait.  Det  vetenskapliga  arbetet  ombord  säväl  som 
ute  Terkstftlldes  nastan  nteslutande  af  Finnar,  nemligen  af  Nor- 
denskiöld» Chydcnm3  och  mig.  Torell  var  upptagen  af  chef- 
Bkapsbestjrr  och  LiUiehöök  af  de  nautiska  görom&len.  I  fbrande 
af  abstrakt  logg  tog  dock  LilUehöök  en  yerksam  del;  likaledes 
bar  han  npptagit  n&gra  hamnar  och  fört  en  utförlig  logg. 

I  börjctn  af  September  m(^ttes  fartygen  efter  öfverens* 
kommeiae  i  Xobbebay,  hvarifrän  vi  afseglade  den  10  September. 
Den  18  gjordes  sista  djnplodningen  vid  sydvestkusten  af  Spets- 
bergen. och  den  22  kommo  vi  tili  det  vänliga  och  biidade  Tromsö, 
bvarest  mau  redan  hyst  farh&gor  om  att  nägot  yidrigt  händt 
expeditionen  och  tflnkt  afsända  en  ^Damp^  att  söka  oss.  Magda- 
lena kom  n^a  dagar  efter  oss  tili  Tromsö. 


184 


Om  den  olika  fysiologiska  betydelsen  af  de  8ä  kai- 
lade  fria  och  med  tappar  (coni)  förenade  staf- 
vame  (bacilli)  i  ögats  retinä.  —  Af  E.  J. 
Bonsdorff. 

(Meddeladt  d.  7  April  1861.) 

D&  det  är  en  af  den  nyare  fysiologin  erkänd  sanning,  att 
tUl  begreppet  af  sinnesorgan  liör  en  icke  nervöB  ändapparat,  hvil- 
ken  Btär  i  anatomiskt  sammanhang  med  den  intrycket  ledande 
nerven,  och  den  mikroskopiska  nndersökningen  Magalagt,  att 
endast  tapparne  genom  den  si  kallade  Miillerska  trMen  ati  i 
kontinuerligt  sammanhang  med  den  nervcell,  som  i  retinä  ftr 
att  anses  säsom  den  periferiska  ändan  af  de  hftr  förlöpande 
nervrören,  de  sä  kallade  fria  stafvarne  deremot  icke  stil  i  84- 
dant  sammanhang  med  de  nervosa  elementeina  i  retinä,  utan 
med  membrana  limitans,  har  man  redan  af  detta  olika  förhäl- 
lande  rätt  att  sluta  tili  en  olika  fysiologisk  betydelse  hos  dessa 
tvk  arter  af  stafvar.  Redan  länge  har  man  betraktat  stafvame 
i  retinä  säsom  en  katoptrisk  apparat,  och,  sfeom  bekant,  är 
den  8&  kallade  gula  fläcken  i  retinä  stället  för  det  tydliga  seen- 
det,  tili  följe  hvaraf  äfven  ögonen  dä  man  skall  fixera  ett  yttre 
föremäl,  riktas  emot  detsamma,  sä  att  den  optiska  axelnihvar- 
dera  ögat  förlängde  skära  hvarandra  i  det  yttre  föremälet  och 
vid  normal  accommodation  den  föremälet  motsvarande  bilden 
faller  pä  den  gula  fläcken,  eom  ntgör  ändan  af  den  optiska 
axeln.  Den  anatomiska  nndersökningen  af  den  gula  fläcken  har 
ädagalagt,  att  här  icke  finnas  nägra  fria  stafvar,  utan  endast 
stafvar,  som  medelst  tappar  äro  i  anatomiskt  sammanhang  med 
nervcelleme.  Ifrän  denna  del  af  retinä  framät  aftager  deremot 
det  relativa  antalet  af  tappar,  under  det  antalet  af  fria  stafvar 
betydligt  tilltager.  Det  fysiologiska  experimentet  har  äfven  ädaga- 
lagt,  att,  i  samma  förhällande  som  det  relativa  antalet  af  fria 
stafvar    ökas  och  af  tappar  aftager,  äfven  bildens  tydlighet  af- 


185 

tager.    Redan    häraf  synes  man   berättigad  ätt  uteslatande  til- 
liggft  endast  de  med  tappar  förenade  stafvarne  den  fysiologiska 
betydelBe,    att    ntgOra    den  icke  nervosa  ftndapparat,    som  för- 
medlar  Ijusets  inflytelse  pä  den  periferiska  nervcellen ,  för  fram- 
bllandet  af  en  synsensation.     Genom  professor  Dondebs  m.  fl. 
ir  det  idagalagdt»  att  Ijussträlarne  lätt  genomtränga  den  genom- 
akinliga  retinä  och  s&landa  träffa  choroidea,  hvars  pigment  ab- 
Borberar  en  del  af  desamma»  dä  en  annan  del  reilekteras.     En- 
ligt  fymska   lagar  akulle  bildens  tydlighet  npphäfvas  genom  en 
diffns  reflexion  af  str&lame.  Med  anledning  af  det  olika  anatomi- 
ska  förh&llande,  Bom  äger  ram  i  den  gula  fläcken  och  de  öfriga 
deUme  af  retinä,    med  flistadt  afseende  ä  det  relativa  antalet 
tftppar  och    Btafvar,   synes  man  berättigad  tili  den  slatsats,  att 
de  striUar,  som  reflekteras  frän  choroidea  bakom  den  gula  fläc- 
ken,  trilffa  stafyarne   och  tapparne  och  sälunda  blifva  en  adae- 
qvat  retelse   för  synnerren,   att  hftr  ingen  reflexion  äger  mm, 
hrilken   skulle   förhindra  det  tydliga  seendet,   men  att  deremot 
i  de  öfriga   delame  af  retinä  reflexion  af  Ijussträlame  sker  ge- 
nom de  fria  stafvarne,  att  genom  dessa  denna  reflexion  hindras 
att  blifva    diffus,    och  att  dessa  reflekterade  strälar  ätergä  ge- 
nom den  dioptriska  apparaten  i  ögat  samma  väg ,  som  desamma 
intrtngt.    Vid   sMant   förhällande   skulle  de  fria  stafvames  fy- 
siologiaka  betydelse    vara   väsendtligt  afvikande  frän  den,  som 
tillkommer   den    andra   arten    af  stafvar,  som  man  kunde  kalla 
tappstafvar,  nemligen  att  icke  säsom  dessa  förmedla  Ijusstr&lar- 
nes  intryck  pä  den  upptagande  nervcellen,  utan  endast  attreg- 
lera  desammas  reflexion,  s4  att  de  ätergä  tili  det  yttre  föremä- 
let  samma  väg,  som  de  derifrän  inträngt  genom  ögats  dioptriska 
apparat.     Att    Ijuset   endast   förmedelst  tapparne  kan  framkalla 
ett  intryck  pä  den  nervosa  apparaten  i  retinä,  hvaraf  Ijussensa- 
tion  är  en  följd,  är  ett  erkändt  faktum,  ehuru  man  icke  kunnat 
utreda  tlllgängen  härvid,  om  Ijuset  härvid  omsättes  tili  ett  an- 
nat  agens    eller   icke,    likasom    att  Ijussträlarne ,    om  de  träffa 
synnerven    omedelbart,    icke   utöfva  ett  sAdant  intryck,  hvaraf 
Ijnssensation  är  en  följd,  att  säledes  tappstafvame  äro  ett  nöd- 
^äadigt   perceptionsorgan,    utan    h  viikot  en  synsensation  genom 
Ijusets  inflytande,  icke  är  möjlig. 


186 


Om  en  litterär  polemik  emellan  Koeune  och 
KuNiK.  —  Af  Gr.  Geitlin. 

(Meddeladt  den  27  Maj  1861.) 

Anledning  tili  denna  strid,  som  isynnerhet  i  Ryssland  väckt 
ett  ofantligt  nppseende,  hade  värit  fdljande:  StatarMet  Koehne, 
hvilken  i  fem  ärs  tid  (1 845-- 1850)  värit  konservator  vid  Kej- 
Berliga  Eremitagens  i  S:t  Petersburg  Myntkabinett  samt  i  flere 
&r  redigerat  tidskriften  M^moires  de  la  Soci^t^  Imp^riale  d*Ar- 
ch^logie,  och  bvars  namn  pd  titelbladet  för  nämnde  memoirer 
illnstreraB  af  en  mängd  ordnar  och  ledamotskap  i  lärda  bSU- 
skaper  —  elfva  fint  tryckta  rader  upptagas  hftraf — hade  under 
en  reaa  tili  Sverige  Ar  1858  i  kongi,  myntkabinettet  i  Stockholm 
fkstat  sin  appmärksamhet  vid  ett  derstädes  förvaradt  gammalt 
silfvermynt,  som  han  aftecknade  och  hvarom  han,  äterkommen 
tili  S:t  Petersbarg,  inlemnade  tili  föreständaren  för  första  af- 
delningen  af  Kejs.  Eremitagen  en  framstäUning,  deri  besagde 
mynt  nämnes  OLEOS-mynt  och  förklaras  vara  det  äldsta  af  alla 
i  RysBland  hitintills  npptäckta  fomtidBminnen.  Hr  Koehnes  be- 
gkrifning  innehöU:  att  pä  ätsidan  af  myntet  framställdes  8tor- 
fnrfiten  Oleg,  h&llande  i  högra  handen  en  lans  och  stödande 
den  venstra  p&  en  sköld.  Inskriften  p&  denna  sida  är  olbg  rex: 
pA  fränsidan,  ii  vara  fält  upptagea  af  en  groft  formad  fogelakep- 
nad,  förklaraa  inskriptionen  vara:  REGPIEP  0  + NROaADU  = 
R£OWiow  o  Nbogadu.  (Den  norrmanake  myntmäatarena  i  Nov- 
gorod namn).  Enligt  hr  Koehnea  mening  är  myntet  pregladt  emellan 
879  och  882.  —  Den  nuvarande  konaervatorn  af  Keja.  Eremi- 
tagenaxmyntaamling,  akademikern  Kunk»  fick  nu  i  uppdrag  att 
om  aamma  märkvärdiga  mynt  afgifva  jemväl  aitt  ntlÄtande,  men 
detta  utföU  helt  annorlunda,  än  atatar&det  Koehnea  i  ämnet  af- 
gifna  relation  gaf  anledning  att  vänta.  I  atället  för  det  la- 
tinaka  Ol£G  rex  läaer  hr  Kunik  de  grekiaka  orden:  'O 
FESlPnO  (DEN  HELiGE  Georgius,  hvara  brdatbild  pä  ät- 
aidau  voro  aftecknad).  Vk  fntnaidan  läaer  hr  Kunik:  +  Upo- 
caas    +  AB    cpeSpo   (Jaroslaw8   ailfvermynt),    i   atället  for  lir 


187 

Eoehnes  REOWtGW  o  Nbooadu,  8amt  anser  myntets  typ  icke 
vara  anglosaxisk,  som  hr  Koehne  förmodat,  utan  rysk-byzan- 
tiuBk.  Denna  af  hr  Kunik  meddelade  befikrifning ,  som  sä  himmels- 
vidt  skiljer  sig  frän  den  förut  afgifna,  ogillade  hr  Koehne  tili 
alla  delar  och  yttrade,  i  en  ny  tili  förest&ndaren  för  Eremitagen 
inlemnad  Bkrift,  sin  f5rv&ning  öf^er  en  sA  orimlig  tolkning  af 
den  tydliga  latinska  inskriptionen  samt  nämnde,  det  han  säväl  i 
ryskä  arkeologiska  sällskapets  i  Odessa  handlmgar,  som  i  en 
ty«k  Journal  lätit  införa  en  nppsatB  om  dettaOlegs-mynt»  hvari- 
genom  säluiida  haus  beekrifning  skall  underkastaB  alla  sakkän- 
nares  dom,  tili  hvilka  Bednare  han  dock,  beklagligen,  ej  kunde 
räkna  hrr  tjenBtemän  vid  förBta  afdelningen  af  Kejs.  Eremitagen , 
Bi  Tida  ingen  af  dem  hitintills  publicerat  nflgot  enda  numiB- 
matiskt  arbete. 

Härigenom  hade  icke  allenast  hr  Kunik  utan  ock  hauB 
coUeger  Brossbt  och  Stephani  af  hr  Koehne  blifvit  stämplade 
Bom  idioter,  inkompetente  att  ftlla  nägot  omdöme  i  hithörande 
ämnen.  Tili  fdljd  häraf  fann  Big  föreständaren  för  Eremitagen. 
foranliten  uppmana  hr  Kunik  att  offentligen  i  tryck  fÖrBvara 
sig  emot  dessa  anfall  och  sä  vidt  möjligt  vederlägga  hr  Koeh- 
oes  jemväl  i  en  tysk  joumal,  (Zeitschrift  ftlr  Manz-Siegel-  und 
Wappen-kunde,  Berlin  1859,  Bid  72 — 76)  införda  beskrifning  af 
detta  Bikallade  Olegs-mynt,  hvilken  beskrifning  dcBSutom  af  hr 
Koehne    i    Bärskilda   afdrag  utspriddcB  i  Ryssland  hösten  1859. 

Det  dröjde  nägot  innan  hr  Kunik  framträdde  med  sitt  för- 
svar.  HanB  förbindelser  tili  VetenBkapB-Akademin  och  hans 
iUigganden  Bom  medlem  i  ArkeografiBka  kommissionen  vällade, 
att  han  ej  genast  kunde  befatta  Big  dermed.  Dock  utkom  re- 
dan  i  god  tid  1860  hans  vidlyftiga,  med  en  respektabel  lärdomB- 
apparat  utstyrda  afhandling  pä  ryskä  spräket,  hvars  titel  i  öfver- 
Bittning  lyder:  „0m  de  rysk-byzantinska  mynten  af  Jaro8law  I. 
VladimirovitBch »  jemte  en  teckning  af  den  helige  Oeorg,  den 
segersälle.  En  historiBk-numismatisk  undersökning  af  A.  Ku- 
nik, ledamot  af  Kejs.  VetenskapB-Akademin ,  konservator  af 
Kejs.  Eremitagens  ryskä  myntsamling  och  ledamot  af  Arkeo- 
grafiska  kommission  vid  minist^ren  fÖr  folkupplysningen.  (Med 
4  plancher).     S:t  Petersburg  1860,  166  sidor  in  4:o. 


188 

Genom  detta  lärda  arbete,  hvari  hr  Kunik  begagnat  alla 
för  ifrägavarande  utredning  tillgäagliga  källor,  har  han  p&  ett 
humant  och,  säsom  det  eger  en  sadan  yetenBkapsman,  frin  ali 
bitterhet  aflägset  sätt,  ädagalaggt,  att  antagandet  af  i  Olegstid 
i  Ryssland  preglade  mynt  är  ohistorifikt,  samt  att  den  enda  rätta 
tolkningen  af  det  omtvistade  myntet  är  den  af  honom  afgifna. 
Det  tillhör  säledes  en  Jaroslaw.  Men  dk  icke  förre  än  omkring 
20  furstar  i  Ryssland  med  detta  namn  ifr&n  det  elfte  tili  med- 
let  af  trettonde  seklet  funnits,  uppstär  en  ny  fr&ga ,  hvem  bland 
dessa  farstar  detta,  bland  alla  bittills  kända,  troligen  ftldsta  ry- 
skä mynt  bör  tillskrifvas?  Äfven  denna  fräga  har  af  hr  Kunik 
blifvit  besvarad,  och  han  har,  p&  högst  antagliga  skäl,  hvilka 
här  m&ste  förbigAs,  tillerkänt  detsamma  Wladimir  l:stes  son 
Jab08LAW,  som  i  dopet  erhöll  namnet  Georg,  ooh  derfdre  äfven 
pä  myntet  Iät  pregla  sin  helige  skyddspatrons  namn  och  bild. 
—  Om  förenämnda  strid  har  den  ryskä  pressen  haft  mycketatt 
förtälja,  ofta  p&  ett  sätt,  som  bjert  afsticker  mot  hr  Knniks 
värdiga,    af   endast    vetenskapligt  intresse  lifvade  framställning. 


189 


Ord  yttrade  af  Ordforanden  vid  &rs-  och  högtids- 
dagen  den  29  April  1863. 

Ingen  Iftr  fdLnkänna  de  yetenskapliga  Bträfvandena  en 
fnunstäende  plate  i  den  menskliga  ntvecklingens  historie.  Äfven 
de,  Bom  lägga  mindre  vigt  pä  knnskap  och  intelHgens  i  och  för 
Big,  knnna  ej  fdrbise  den  praktiska  nyttan  af  ätskilliga  veten- 
skapsgrenar  och  deras  medelbara  eller  omedelbara  inflytande  p& 
det  materiella  välständets  höjande.  Vi  behöfva  endast  jemföra 
vir  existens  med  de  fÖrhAllanden »  i  hvilka  vara  förföder  lefde 
för  nlgot  BekeL  tillbaka,  för  att  inse  huni  mycket  vetenskapen 
oeh  dees  tillämpning  i  det  allmAnna  lifvet  sedän  dess  förändrat 
Terldens  ntseende.  ^Det  modema  idealet^,  säger  den  snillrike 
författaren  af  les  misirables,  ^har  sin  urbild  i  konsten  och  sitt 
medel  i  vetenskapen.  Det  är  genom  vetenskapen  man  skall  för- 
verkliga  skaldemas  herrliga  dröm:  det  socialt  sköna.  Genom 
A-f-B  skall  man  äterstäUa  Eden.  Pä  den  punkt,  dit  veten- 
skapen är  kommcn,  utgör  det  exakta  en  nödvändig  best&ndsdel 
af  det  sköna,  pch  den  konstnärliga  känslan  är  icke  blott  betjent, 
otan  kompletterad  af  den  vetenskapliga  organen:  drömmen  bOr 
kalkylera.  Konsten,  som  eröfrar,  bör  hafva  tili  stödjepnnkt  ve- 
teoBkapen,  som  vandrar  fram.  Den  modema  bildningen,  det  är 
Greklands  ande  nppbnren  af  Indiens,  det  är  Alexander  pä 
Hefanten". 

Jag  har  tiUätit  mig  äberopa  dessa  ord  af  den  store  skal- 
den  och  tänkaren,  emedan  de  bevlBa.  hnrnledes  äfven  han  frän 
sin  rent  konstnärliga  ständpnnkt  erkänner  vetenskapens  stora 
betydelse  i  det  modema  bildningsarbetet.  Att  likväl  för  honom 
konsten,  Greklands  ande,  säsom  det  högsta,  stär  öfver  veten- 
skapen, Indiens  ande,  kan  ej  förnndra  oss,  dävibesinne,  hnm 
han  med   ali   sin  hig  och  själ  lefver  in  nti  den  förra  och  der- 


190 

emot  bedömmer  den  sednare  endaat  efter  desB  synbara  verk- 
ningar  i  yttre  motto.  Vi  mäste  deBsntom  erinra  oss ,  att  d4  V. 
Hugo  talar  om  vetenskap  (science),  det  är  endast  de  exakta  ve- 
tenskaperna  han»  säsom  hana  landsmän  öfverhufvnd,  hedra  med 
detta  namn. 

Den  hastiga  utveckling,  de  flesta  vetenakaper  erh&llit  i 
sednare  tid,  och  det  inilytande  de  tili  fdlje  häraf  kannat  nt- 
öfva  pä  aSväl  den  andliga,  som  den  materiella  kulturen,  bar  i 
väsendtlig  mSn  befordrata  genom  inrättandet  af  yetenskapsaka- 
demier  och  andra  lärda  aamfund.  För  200  är  aedan»  vid  den 
ttdpunkt,  dä  grunden  ladea  tili  yetenakapa-akademin  i  Paris, 
voro  de  fleata  vetenskaper  ännn  i  ain  iinda;  det  var  den  ny- 
vaknade  hägen  för  aatronomi  och  matematik,  aom  närmaat  gaf 
anledning  tili  denna  atiftelse;  ocksä  voro  de  aju  medlemmar,  af 
hvilka  denna  akademi  i  förata  begynnelaen  ntgjordes,  nteslu- 
tande  matematici  och  astronomer;  öfiiga  vetenakaper  biefrofont 
efterhand  repreaenterade ,  tili  deas  föreningen  .akedde  med  den 
nägra  är  tidigare  af  kardinal  Richelieu  inrättade  Franaka  aka- 
demin. Härigenom  gafa  en  ny  hittills  okänd  impula  At  den  Te- 
tenakapliga  forekningen.  Man  Öfvergaf  en  ofruktbar  filoaofi»  som 
sedän  aekler  tillbaka  hade  f&rblifvit  pä  aamma  pankt.  Man  ät* 
nöjde  aig  icke  mer  med  toma  ordtermer;  man  Tille  ntforska 
verkligheten.  Man  pröfvade  de  gängse  äaigterna  med  friare  om- 
döme  änförut;  man  gjorde  aig  efterhand  oberoende  af  de  Qett- 
rar  auktoritetatron  under  aä  mänga  aekel  hade  pälagt  mennisko- 
anden.  Och  frukterna  häraf  dröjde  ej  att  viaa  aig  inom  alla 
grenar  af  menakligt  vetande.  Inom  naturvetenakapema  var  det 
aatronomin,  aom  gaf  exemplet.  Det  nyligen  uppfunna  telesko- 
pet,  pä  hvara  fullkomnande  ali  möda  användes,  ntvidgade  syn- 
kretaen  aamt  ledde  tili  nya  och  vigtiga  upptäckter  pä  himla- 
hvalfvet,  bland  hvilka  jag  tilläter  mig  att  exempelvia  framhaiia 
den  af  Jupitera  mänar,  emedan  denna  akenbart  ringa  upptäckt 
blef  af  Stor  betydelae  för  framtiden.  Man  fann  nemligen,  att 
Jupitera  drabanter,  i  likhet  med  jordena  mä&e,  blifva  förmör- 
kade,  när  de  inträda  i  planetena  akugga,  och  man  inaäg  anart» 
att  ett  sädant  fenomen,  obaerveradt  frän  tvenne  akilda  orter, 
knnde    ^ena   tili  att  finna  dessa  ortera  tida-  eller  longitndaskil- 


191 

luid.  Tili  följe  af  Juplters-satelliternas  antal  och  korta  omlopps- 
lider  inträffa  dylika  förmörkelser  ganska  ofta,  neml.  1300  gän- 
^T  om  &ret,  och  de  gifva  Bälunda  ett  godt  medel  vidlianden 
för  den  geografiBka  longitudsbestämningen,  hvilken  dessförinnan 
hade  hvilat  pä  alldeles  oBäker  grund.  Cassini,  en  af  de  förste 
medlemmarne  i  Pariser  akademin,  försummade  icke  att  begagna 
Big  hftraf :  han  beräknade  tabeller  för  Jupiters  mänar  och  för- 
ukstaltade  samtidiga  observationer  af  dem  pä  flere  punkter,  hvil- 
kas  geografiska  iäge  derigenom  blef  närmare  kändt.  Sä  stor 
vjir  den  oBftkerhet,  som  deesförinnan  herrskade  i  kunskapen  om 
var  jord,  att  man  fann  ett  fel  af  7  hela  grader  i  Goda  Hoppa 
nddenB  longitad  samt  för  longitnden  för  franska  kolonien  i  Siam 
ett  fel  af  icke  mindre  än  25  grader.  Hvilka  hinder  och  faror 
genom  sMana  misstag  konna  nppkomma  för  navigationen  ligger 
för  oppen  dag.  —  Det  var  äfven  ur  observationer  af  Jupiters 
minar,  hvilkaa  förmörkelser  tycktes  inträffa  sä  mycket  sednare, 
JQ  iängre  himlakroppen  var  ifrän  jorden,  som  danske  astrono- 
men  Olaus  Roemeb  vid.Bamma  tid  drog  denslutsatsen,  attlja- 
set  icke,  säsom  man  dittills  förmodat,  fortplantades^ögonblick- 
ligt,  Qtan  med  en  viss  ändlig  hastighet  af  omkring  40,000  geo- 
gra&ka  mii  i  sekunden,  hvilket  &ter  gaf  Huygheks  anledning 
att  nttänka  sin  snillrika  teori  för  Ijusets  fortplantning  genom 
Tigrdrelse  i  ett  supponeradt  ytterst  fint  elastiskt  ämne.  Detta 
exempel,  taget  nr  de  lärda  föreningarnes  tidigare  period,  utvi- 
^  huru  de  vetenskapliga  sanningame  fäste  sig  vid  hvai*andra 
liksoin  lAnkar  i  en  ked,  huru  en  skenbart  obetydlig  upptäckt 
Btandom  kan  innehälla  fröet  tili  en  rik  utveckling,  samt  huru 
Tigtigt  det  är  tili  följe  häraf ,  att  hvarje  nytt  faktum  erh&ller 
tillrftcklig  uppmärksamhet,  att  hvarje  ny  id^  undergär  enmogen 
oeh  mingsidig  pröfioing,  innan  den  antingen  antages  eller  för- 
kastas. 

Matematiken  skulle  friln  samma  tid  kunna  erbjuda  oss  ännu 
mer  sliende  exempel.  De  speciella  undersökningame  i  analyti- 
ska  geometrin,  som  dä  utgjorde  den  högsta  grenen  af  mate- 
oiatiken  oeh  hvarmed  17:de  seklets  mest  framstäende  lärde  ef- 
ter  Cartesins  sysselsatte  sig,  deras  bemödanden  att  finna  en  ali- 
oAn  metod  att  draga  en  tangent  tili  hvilken  kroklinie  som  helst 


192 

skulle  kanske  mängen  af  oss  ha  ansett  vara  en  lek  för  Bysslo- 
lösa  hjemor»  ntan  rimlig  nytta  och  utan  annat  mäl  än  att  till- 
fredsstäUa  en  ensidig,  nastan  bamslig  kuriositet.  Och  likväl  Tar 
det  just  ur  dessa  bemödanden ,  som  hela  d6n  sköna  och  Btorar- 
tade  bygnad,  som  ntgör  den  hdgre  analysen,  sjelfmant  och  na- 
turligt  framgick  och  utvecklade  sig  —  en  byggnad,  hvilken,  äf- 
ven  om  den  ej  inneslöte  den  Jakobsstege,  Bom  höjer  forskaren 
tili  de  himmelska  rymderna,  eller  den  magiska  Btaf,  som  för 
honom  öppnar  naturens  hemligheter,  likväl  ej  kunde  fränkännas 
en  hög  betydelse  sSsom  ett  evärdeligt  monnment  för  den  mensk* 
liga  tankens  skapande  kraft.  Det  är  1  allmänhet  svärt  att  säga, 
hvad  som  kunnat  inträffa,  om  förhällandena  värit  andra,  än  de 
i  verkligheten  värit:  men  sannolikt  synes  det  ätminstone,  att  de 
matematiska  vetenskapema  länge  kannat  fä  vänta  pä  den  nt- 
veckling  de  erhällit,  om  icke  vid  den  tidpnnkt,  om  hvilken  frlga 
är,  vetenskapsidkare  af  alla  nationer  trädt  i  närmare  förbindelse 
med  hvarandra  och  med  större  enhet  och  energi  än  förat  ver- 
kat  tili  samma  mäl.  Det  vore  icke  svärt  att  uppvisa»  hnmlede^ 
äfven  andra  vetenskaper  frän  denna  tid  datera  dels  en  krafti- 
gare  utveckling,  dels  äfven  sin  npprinnelse;  men  det  tillhör  icke 
mig  att  nn  ingä  i  vidlyftigare  ntläggning  af  detta  intressanta  Smne. 

Af  hvad  jag  haft  aran  anföra;  inses  redan  tillräckligt, 
burn  epokgörande  i  vetenskapens  annaler  inrättningen  var  af 
Pariser  akademin,  liksom  det  är  bekant,  att  denna  institution 
ännu  anses  och  gäller  för  intelligensens  brännpunkt.  Efter  dess 
mönster  hafva  akademier  efterhand  blifvit  inrättade  i  andra  Iän- 
der.  I  vär  tid,  dä  hägen  för  associationer  af  alla  slag  alit  mer 
tagit  öfverhand,  räknar  man  i  de  flesta  stater  redan  en  Btor 
mängd  vetenskapliga  föreningar.  Äfven  Finland  erhöU  en  sÄdan, 
ehuru  sednare  än  de  flesta  andra  länder  i  Europa;  det  var  ett 
tecken,  att  vetenskapens  betydelse  äfven  hos  oss  begynte  vinna 
erkännande. 

Den  finska  Vetenskaps-Societeten  är  dock  ingen  akademi; 
hvarken  dess  yttre  ställning  elier  dess  verksamhet  berättiga  tiU 
detta  namn.  Societetens  materiella  tillgängar  äro  jemförelsevis 
ringa.  Dess  medlemmar  kunna  ät  8ocieteten8  angeiägenheter 
egna    endast   den    tid,    som   egentliga  mer  eller  mindre  trägna 


193 

embetegOromAl  lemua  öfrig.  8er  man  djupare,  skall  man  finna 
Ifren  andra  ännu  väBendtligare  hinder  och  sy&righeter.  I  ett 
litet  land  miste  antalet  af  de  penoner,  Bom  egna  sitt  lif  H  ve- 
teoskapen  jemTäl  vara  ringa;  de  8t&  derfore  en  favar  i  sin  sak 
mer  eller  mindre  iBolerade  och  saknande  denväckelse,  somm&n- 
gss  medverkan  och  intresBe  gifver  hvaije  fiOretag.  AfstAndet 
Mn  civilisatioiieiiB  medelpankt,  ftnnn  mera  kännbar  genom  de 
hinder  naturen  under  större  delen  af  iret  lägger  för  kommnni- 
kakoen  med  utUndet»  tilUter  att  endast  pä  lingt  hill  följa 
framstegen  i  andra  Iftnder.  Di  man  genom  tidskrifter  eller  lärda 
afhandlingar  erh&ller  kllnnedom  om  en  ny  frAga,  är  denna  ofta 
oog  redan  ntagerad;  tiUftUe  saknas  sälunda  att  Mn  början  och 
Bteg  för  Bteg  ftlja  de  vetenskapliga  id^emaa  ntveckling.  Tagaa 
alla  deaaa  omstftndigheter  i  välvilligt  öfvervägande ,  lär  man» 
kTad  finaka  YetenakapB-Societeten  beträffar,  nödgas  ansenligt 
nedsatta  de  anspr&k  i  andra  Iftnder  kanna  atäUaa  pi  likartade 
iDBtitutioner,  och  man  torde  vid  opartiakt  betraktande  af  den 
rerkaamhet  Sodeteten  hittillB  ntvecklat  och  hvarom  deaa  Akter 
bära  Tittneabdrd,  ej  kanna  neka  henne  det  erkännande  att  efter 
fönnlga  hafra  aökt  appfylla  deaaa  anaprik.  Man  akall  i  deaaa 
Akter  m&httnda  finna  en  och  annan  tanke,  vftrd  att  behjertaa, 
ett  och  annat  reaaltat  förtjent  af  higkomat;  man  akall  der  finna, 
att  de  retenakapliga  frigor,  aom  ntgjort  dagena  lösen  i  andra 
linder,  Ifiren  hoa  oaa  fannit  genklang  och  atgjort  föremil  dela 
för  appaatser  och  afhandlingar,  dela  för  meddeUinden  vid  Socie- 
tetena  aammankomater. 

Jag  yägar  hoppaa,  att  deaaa  )>etraktelaer  öfver  finaka  Ve- 
teoskqm-Societetens  atftUning  och  verkaamhet  ej  akola  anaea  ali- 
delea  obefogade  vid  detta  tillfälle,  dä  Societeten  högtidligen  be- 
gir  ain  25:te  iradag.  Det  qvartaekel,  hon  hittilla  genomlefvat, 
kan  vll  anaea  för  hennea  förata  ungdomaperiod.  Hura  hennea 
oeh  den  finaka  vetenakapena  framtida  öden  komma  att  geatalta 
Big,  beror  vftsendtligen  pi  ajelfva  det  finaka  folketa  ntveckling 
i  andlig  koltar.  Denna  ntveckling  iter  akalle  ntan  tvifvel  ej 
kimna  frambringa  annat  ftn  en  ajaklig  och  nödvttxt  planta,  om 
to  ej  värmdea  och  lifvades  af  den  europeiaka  civifiaationena 
soi.  De  aom  tro,  att  det  finaka  folket  har  behof  af  iaolering  fÖr 

13 


194 

att  dess  inneboende  anlag  fritt  och  BJelffiUadigt  mk  kuoBa  ut- 
voekla  sig,  svAfva,  jag  fruktar  dei,  i  en  farlig  villfarelse,  den 
att  forbise  inneh&Uet  för  formen,  ändam&iet  för  medlet.  Bild- 
ningen  miate  utan  tvifVel  för  hvaije  nation  ha  ain  Birakiida 
form;  men  ligger  väl  den  enda  cllor  ena  den  hnfvadaakliga  vig- 
ten  derpä,  att  denna  förra  ftr  aä  egendomlig  och  b&  af?ikande 
aom  möjligt  frän  den  allmänna  typen?  Och  hvart  syftar  väl  konBe- 
qyensen  af  ett  aidont  alltför  ensidigt  aträfvande  efter  originaii- 
let,  om  icke  derhän  att  Btäila  obb  pi  en  atindpunkt,  denöfriga 
nationer  Bedan  aekler  tillbaka  lemnat,  för  att  steg  för  Bteg  en- 
Bamme  för  obb  bana  vägen  tili  en  ny  kultut?  Hjellre  ftn  att  in- 
Uta  obb  i  ett  aä  äfventyrligt  företag,  m&  vi  med  yilligt  begag- 
nande  af  den  ledning,  aom  kan  vinnas  af  andra  mera  fnunBkrido« 
nationera  erfarenhet,  söka,  om  möjligt,  h&ila  obb  i  jembredd 
med  dem.  Mä  vi,  med  ett  ord,  arbeta  för  det  nationella  nUu 
att  förbiBe  det  allmänt  menakliga. 

Det  tiUkommer  de  vetenskapliga  föreningame  i  ett  land. 
dela  att  oberoende  af  alla  nationella  inakränkningar  i  ain  mon 
medverka  för  ^kandet  af  vetandetB  oförgängliga  akatter,  delsatt 
för  Bitt  land  tillgodogdra  fruktema  af  egna  och  andras  forsk- 
ningar.  SAdan  är  äfven  den  uppgift,  finska  VetenBkaps-Sodete- 
ten  för  Big  uppatällt.  LAngt  ifrän  att  öfrerakatta  ainakrafter. 
inaer  hon  väl,  att  hvad  hon  hittillfi  kunnat  uträtta,  värit  ringa. 
om  man  ville  mätä  hennea  verkaamhet  efter  mättatocken  af  mot- 
Bvarande  iuBtitutioner  l  andra  lyckiigare  lottade  länder.  Men 
hon  gör  ansprftk  pä  att  ätnjuta  den  rätt,  aom  ej  plär  frAnkftnnas 
nägon,  att  nemligen  bedömmaa  efter  de  tider  och  förhUlanden 
i  hvilka  hon  verkat,  och  hoppaB,  attdomen  dä  akall  utfalla  min- 
dre  aträng.  M&hända  akola  äfvon  för  henne  och  för  den  fioaka 
veteuBkapen  fifveriiufvud  bättre  tider  randaa.  I  den  ridande 
tidaandan  ligger  onekiigen  ett  raatlöBt  aträfvande  att  utforska 
,  aanningen  under  alla  de  former»  i  hvilka  hon  uppenbarar  aig. 
aamt  att  deraf  draga  ali  möjlig  nytta  för  det  alhnänna  och  en- 
akilda  lifvet.  Det  finaka  folket  har  cj  kunnat  undgä  att  be- 
rdraa  af  denna  fläkt;  det  har  vaknat  tili  klarare  medvetande  om 
ain  kraft  och  förm&ga  att  deltaga  i  desaa  aträfvanden.  Det  är 
pä  detta  nyvaknade  intreaae  för  menaklighetena  dyrbäraste  ange- 


195 

lägenhet,  pä  detta  stegrade  och  i  allmännare  ki*etsar  sig  utbre-' 
dande  ddtagande  för  kunskap  och  forskning,  som  Vetenskaps^ 
Societeten  bygger  sinä  fdrhoppningar  om  en  alit  mera  frukt^ 
bnngande  yerksamhet  för  framtiden.  —  Ilon  tryggar  sig  der^ 
jemte  vid  den  oskattbara  lyckan  att  säsom  sin  Höge  Beskyd^ 
dare  fä  vörda  en  monark,  Bom  i  högre  grad  än  nägon  annan 
DU  lefrande  gjort  fsig  för^ent  af  samtidens  tacksamhet  och  efter^ 
rerldens  benndran,  dä  han  endast  drifven  af  sitt  ädla  hjertas 
ingiffetee  ^rskftnkt  miyoner  undersäter  deras  natnrliga  och 
meoskUga  rättigheter  och  derigenom  lagt  den  säkraste  grund  t}ll 
en  talrik  nations  höjande  tili  frihet  och  koltor»  —  en  monark^ 
som  genom  de  ojäfaktigaste  bevis  ftfven  ädagalagt  sin  aktning 
för  det  finska  folkets  ärfda  rätt  och  derigenom  —  trots  sekel-' 
gamia  traditioners  makt  —  först&tt  tillvinna  sig  detta  folks  ode-^ 
Ude  kärlek.  Det  är  med  tanken  härpä  den  finska  Vetenskaps^ 
Soeieteten,  hvars  &rshdgtid  länar  glansen  af  dess  Höge  Be-^ 
skyddares  födelsefest,  med  glädje  instämmer  i  de  välönskningar» 
Bom  pl  denna  betydelseiiilla  dag  af  tacksamme  nndersäter  höjas 
för  Hans  liajestftt  Kejsar  Alexandkrs  regering;  och  det  är  der- 
före  hon  emotser  framtiden  med  glad  f5rtröstan  om  det  godas 
och  sannas  aegerrika  framg&ng  ftfven  i  vir  aflägsna  bygd. 

Hvad  Societeten  nnder  ärets  lopp  uträttat,  skall  framgi 
af  den  redogdrelse  Societetens  ständige  sekreterare  enligt  veder- 
taget  bmk  nn  kommer  att  a^gifva;  hvarefter  tvenne  vetenskap- 
liga  föredrag  komma  att  hällas  öfver  ämnen .  tillhörande  den 
naturalhistoriska  och  den  historisk-fiiologiska  sektionen. 


19G 


Arsberättelse  afgif\ren  pä  ärs-  och  liögtidsdagen  den 
29  April  1863. 

Finska  Vetenskaps-Societetens  tjugondefemte  arsberättelse 
borde  mähända  begynna  med  en  Iterblick  pä  Societetens  öden 
och  arbeten  nnder  det  Qerdedels  sekel,  som  nn  sedän  Societe- 
tens stiftelse  tilländagätt.  Det  synes  dock  i  mänga  hänseenden 
vara  lämpligare  att  ät  andra  öfVerlemna  ntförandet  af  den  teck- 
ning,  hvartill  en  sadan  granskning  kunde  föranleda,  likasom  be- 
dömmandet  af  den  framgäng,  hvarmed  det  Ijckats  Societeten 
att  motsvara  det  flndamäl,  för  hvilket  hon  värit  verksam.  De 
femton  män,  tiU  större  delen  lärare  vid  det  finska  Universitetet. 
som,  ledde  af  den  öfvertygelsc,  att  vetandets  och  npplysningens 
sak,  likasom  hvarje  annan,  bäst  befordras  genom  en  ändHinillS' 
enlig  samverkan  af  fleres  krafter,  i  början  af  äret  l638  gmn- 
dade  denna  förening,  förklarade  derjemte  dess  ändamäl  varsi 
att  dels  framkalla  sjelfständiga  vetenskapliga  forskningar,  dels 
att  genom  lemnadt  tillfölle  tili  ömsesidiga  meddelanden  af  de 
framsteg,  vetenskaperna  k  andra  orter  gjort,  i  allmänhet  lifva 
och  befordra  vetenskaplig  verksamliet.  Sä  natnrligt  det  ftr.  att 
hvar  och  en»  som  omfattar  en  id^  och  egnar  sig  ät  dess  för- 
verkligande,  blott  ogerna  fränkänncr  sitt  arbete  en  allmännare 
betydelse,  men  snarare  är  böjd  att  öfverskatta  dess  värde,  sA 
kan  ocksä  ingen  medlem  af  denna  litterära  fbrbindelsC;  somhar 
en  sä  vigtig  kallelse  att  nppfylla,  ntan  de  giltigaste  skäl  afsilga 
sig  den  öfvertygelsc,  som  just  ntgjort  grunden  för  föreningens 
ofta.under  mindre  gynnsamma  yttre  förhällanden  bestiende verk- 
sambct,  öfvertygelsen  att  denna  verksamhet  lika  litet  värit  all- 
deles  frnktlös  för  vetenskapen,  som  betydelselös  för  fosterlandets 
anseende  och  heder.  Och  skulle  än  det  omdöme  om  finska 
Yetenskaps-Societeten,  som  af  andra  bildade  medborgarenttalaa. 
utfalla  annorlnnda  och  den  förtjenst,  hon  sjelf  velat  tillmftta  sigt 
befinnas  vara  Ofverdrifven,  s&  kan  hon  dock  i  det  erkännande 
och  i  de  minga  bevis  af  välvilja,  hon  fÄtt  röna  af  andra  veten- 


197 

skapliga  iBBiitutioner  i  hela  den  civiliserade  verlden,  fiuna  en 
tillräcklig  anledning  att  obekymrad  om  standens  klander  eller 
bifall  fortg&  pä  den  bana  hon  engäng  beträdt,  ntan  att  vid 
(ffVervigandet  af  sin  föregäende  verksamhets  frukter,  behöfva 
misströBta  om  rikare  skördar  i  framtiden. 

Hyad  den  korta  tidrymd  beträffar,  som  denna  redogörelse 
sinkildt  bör  afse,  sä  har  den  icke  värit  ntmärkt  genom  nägra 
sidana  tilldragelfier,  som  skiille  pX  Soeietetens  hufvndsaUiga  verk- 
samhet  hafVa  utöfvat  antingen  ett  störande  eller  mera  lifvande  in- 
fljtande.  Societeten  har  derunder  förlorat  en  af  sina  äldrige 
ledamöter,  kyrkoherden  i  Nykyrka  församlin^,  t  f.  kontrakts- 
prosten,  teologie  doktom  ocb  ordens  ledamoten  Andbbs  Johan 
HipPiNO,  som  vid  närä  74  krs  älder  med  döden  afgick  den  8 
Bi8ti.  December^  Doktor  Hipping  hade  vid  sidan  af  presterliga 
göromll  med  fbrkärlek  omfattat  häfdeforskningen  och  pä  detta 
(iHi  förvärfvat  sig  ett  aktadt  namn  genom  nägra  arbeten  i  fä- 
demeBkodets  äldre  historie.  Han  hade  i  S:t  Petersburg,  der 
han  frän  är  1812  tili  1823  var  anställd  vid  gymnasium  säsom 
religionslärare  för  finska  ynglingar,  1817  lätit  trycka  enhufvud- 
s^gen  historisk  beskrifning  dfver  sin  födelsebygd  Pemo  soc- 
keo  j  Fiokind;  1819  utgaf  han  en  liten  brochyr:  Pontus  de  la 
Gaidie  odcr  Nachforschungen  llber  eine  in  der  Gegend  um  S:t 
Petersburg  bekannte  Volkssage  och  1820:  Bemerkungen  ttber 
einen  in  den  mssischen  Chroniken  erwfthnten  Kriegszug  der 
Hnasen  naeh  Finnland.  —  Under  sin  vistelse  i  S:t  Petersburg  hade 
ban  tiUfmie  att  göra  bekantskap  med  flere  ansedda  vetenskaps- 
idkare,  bland  andra  slöt  han  med  den  bekante  danske  spriik- 
fonkaren  professor  Rask  ett  närä  vänskapsförbund,  som  hade 
sin  oäring  i  likatämmiga  litterära  bemödanden  och  ledde  honom 
tiU  fttodium  af  isländskan,  hvari  Rask  lemnade  honom  daglig 
DBderrisning,  samt  tili  djupare  forskningar  i  Nordiska  historien. . 
£n  fnikt  af  dessa  litterära  sysselsättningar  blefen  af  OrvarOdds 
^  utförd  öfversättning,  hvaraf  ett  ntdrag  förekommer  i  tid- 
^kriften  Mnemosyne  fOr  1819,  men  som  i  sin  helhet  aldrig  blef 
tryckt.  Sedermera  öfversattes,  ocksft  med  afseende  §l  ryskä  hi- 
irien, Edmunds  Saga,  hvaraf  en  afskrift  H^rekom  i  Ruman- 
zoflska  biblioteket.  Hipping  hade  uämligen  1820  blifvit  anställd 


198 

som  bibliotekarie  hos  deu  frejdade  maecenaten  RikBkanslem 
Grefve  Rumänzoff,  hvars  yniiest  han  lyckades  tillvinna  Big  i  sä 
hög  grad ,  att  grefven  ännu  kort  före  sin  död  skref  tili  honom 
det  Yänskaptigasto  bref  —  frän  Kaukasien,  der  han  begagnade 
varma  bad,  tili  Wichtis,  dit  Hipping  1823  Bom  kyrkoberde 
öf^erflyttat.  Äfven  här  fortsatte  han  aina  historiska  arbeten. 
Af  hans  Btörsta  arbete:  Neva  ooh  NyenskanB  intill  8:t  Peters- 
burgs  anläggning  ntkom  första  delen,  Bträckande  sig  tili  1617 
eller  Stolbovafreden ,  är  1886  i  Helsingfors:  den  andra  författades 
pä  ryskä  och  erhöll  1852  halfva  Demidoffska  priset  af  kejserl. 
vetenskapsakademin  i  S:t  Petersburg.  Ar  1845  utgaf  H.  en  be- 
akrifning  öfver  Wichti8  socken  ocli  sedän  han  den  5  April  1841 
blifvit  invald  tili  ledamot  i  finska  Vetenskaps-Societeteti ,  offeDtlig- 
gjorde  han  i  dess  handlingar  är  1842:  UtkaBt  tili  en  undersök- 
ning  om  Tyska  landet  i  Finland,  samt  1846:  Om  Svenska Spräk- 
dialekten  i  Nyland.  Är  1847  blef  han  utnämnd  tili  kyrkoberde 
i  Nykyrka.  Han  blef  ledamot  af  säi-skilda  lärda  säliskaper,  bland 
andra  af  k.  vetenskaps-akademin  i  S:t  Petersburg,  Bäsomkorre- 
sponderande  ledamot  1846.  —  Det  bör  ännu  tilläggas,  att  H. 
bade  af  naturen  b&  stor  fallenhet  f5r  de  sköna  konstema,  att 
han  i  sinä  unga  är  lemnade  undervisning  i  ritkonsten  och  &m- 
nade  egna  sig  uteslutande  at  musik.  I  sädant  afseende  vistades 
han  i  S:t  Petersburg  frän  1807  tili  1811  och  var  derunder  an- 
stÄlld  som  violinspelare  vid  kejserliga  kapellet,  syssclsättande  sig 
dessutom  med  notskrifning  och  fortepianostämning.  Han  kftnde 
sig  dock  icke  i  längdcn  der  pä  sin  plats,  utan  längtade  att 
komma  i  andra  förhAllanden,  hvarefter  han  beträdde  den  pi'^' 
sterliga  hanan. 

Vid  den  18  dennes  anställdt  vai  bar  professoren  i  astro- 
nomin vid  Kejs.  Alexariders-Universitetet  i  Finland,  filosofie 
'  doktoren  Adalbebt  Eruegbr  blifvit  kallad  att  intaga  ett  af  de 
ledige  rummen  inom  fysisk-matematiska  sektion. 

Bland  Societetens  embetsmän  har  ej  nägon  annan  fSrftn- 
dring  inträffat,  än  att  sedän  vid  sednaste  Arsdag  ordföraode- 
skapet  öfvertogs  af  professoren  Lindelöf,  tili  viceordfiJrande  för 
det  ing&ende  ftret.valdes  e.  o.  professoren  Mäklik. 


199 

I  aftecnde  I  de  af  Societeten  pä  särekilda  orter  i  landet 
fbnuifltaltade  barometer-  och  termometerobservationer  har  det 
föiMUande  iaträffat»  att  genom  prosten  Dahlströms  fränfäUeob- 
servationenia  i  Wiitaaaari  blifvit  afbrutna,  mcd  anledning  hvaraf 
de  ej  heller  komma  att  derstädes  fortsättas,  utan  har  tilinille  er- 
bjadit  Big  att  begagna  inatrumenterna  i  Jyväskylä  stad,  dit  de 
för  Bidant  ändamäl  redan  blifvit  öfverflyttade.  —  Deremot  har 
8ocieteten  sisom  vaniigt  fätt  emottaga  anteckningsjoumalema  af 
boTgmästaren  Cederman  i  Tomeä,  kronelänsmannen  Ekboos  i 
Sodankylä,  majoren  Karstjen  i  Knopio,  kapellanen  Lindeobek 
i  Haldia,  apotekareife  Rklakdee  i  Sordavala  och  W£8T£aLUND 
i  Uleiborg  samt  de  som  blifvit  fbrda  ä  apoteket  i  Kajana. 

För  de  vattenhöjdsobservationer»  bvilka  Societeten  vid  fin- 
flka  och  bottniska  viken  ombesörjer»  har  det  Bista  &ret  icke  vä- 
rit rfttt  gynnaamt.  Observationema  vid  Helsingfors,  som  verk- 
fittHdes  vid  kanalen  emellan  södra  och  norra  hamnen ,  hafva  ef- 
ter  kanalväggames  med  anledning  af  den  tiliämnade  oqibyggna^ 
den  inträffade  rasering  och  fruktlösa  försök  att  finna  en  ny 
lämplig  plata  för  ändamälet,  Btdrre  delen  af  äret  hvilal;  —  de 
vid'  B^BBkAr  hafva  tili  följe  af  obBervationBhryggaas  förstöring 
ej  heller  kannat  häUas  i  gflng,  hvarutom  de  ifrän  Porkäla  in- 
sända  anteckningame  ntvisa,  att  önsklig  omsorg  vid  deras  upp- 
rtttande  icke  bUfvit  iakttagen.  —  Dä  kännedomen  om  vatten- 
stindet  och  dess  oBcillationer  bör  vara  af  lika  stor  vigt  för  sjö- 
farten  som  för  vetenskapen  och  det  svärligen  skall  lyckas  So- 
eieteten  att  nt9fva  nägon  jemn  och  verksam  tillsyn  öfver  de 
vid  de  Bptidda  och  idägsna  lotsplatserna  belägna  observationB- 
sutionema,  tyckes  Bkäl  vara  för  hand,  att  den  tekni^ka  delen 
af  dessa  obiervationer  af  Ofverstyrelsen  för  lots-  och  bäkintfttt- 
ningeh  i  landet  0fvertag«6  öeh  har  Societeten  Afven  anledning 
Iro,  att  p&  hennea  öllBkan  hftrntinnan  afeeende  skall  fögtäfl. 

Besnltatema  af  en  af  ptofessoxen  Moberg,  med  ledning  af 
de  insinda  obafervationeriia  verkstäUd  beräkniftg  öfver  hafsytani 
Diinadtliga  nedelhöjd,  jcUnförd  med  irliga  medelhöjden  för  hvarjft 
ort  i  dec.tnm  ir  1862,  synas  af  föyande  tabell: 


200 


FortiU.    HuciiM.   Jugfft- 


L||«it5.      LBkS. 


Medelhöjden 

för  SreL 

54.021 

39.371 

34.765 

45.721 

4a303 

Januari 

-   4,985 

-  0.419 

-  0.384 

—  1.343 

—   1.070 

Februari 

-^  4.664 

-  2.796 

-  2.508 

-   3.378 

—  3.003 

Mars 

-  10.437 

—  8.407 

-  7,617 

-  8.395 

—  8.003 

Aprji 

—  4.011 

-  2.737 

-  3.618 

-   3,904 

-  3.Ö89 

Maj 

-   4,259 

—  0,703 

-  2.820 

—  3,156 

—  3.261 

JUDi 

+   U93 

+  3,679 

+  2.298 

+  2.433 

+  2.674 

Juli 

+  9.405 

+  11.594 

+  11.700 

+ 10.421 

+  11.568 

Augusti 

+   1.202 

+  6,210 

+  5,387 

+  4.592 

+   4.7^ 

Septeinbcr 

—  0.774 

-   4.297 

-  2.768 

-    1.694 

-   1,986 

Oktober 

+  2.641 

+  6.181 

+  6,425' 

+  5.044 

+  5.610 

November 

+ 10.199 

—  0.567 

-  0,282 

+  0.389 

+  0.934 

December 

+  4.154 

-  8.135 

-   6.197 

-  4,641 

^  4,732 

Särskilda  klimatolo^ka  nppgifter  bar  Societeten  f&tt  emot- 
taga  enligt  nedanstiende  förteckning: 


pbsenrationsorteii. 

o 

ObiemttoroB  namn. 

^1 

Lttn. 

Sooken  eller  stad. 

Nyiands 

EariB 

Strandberg,  G.  H.,  kon- 

traktBproBt. 

1862 

Eyrkslätt 

Smedberg,  I.,  yicepaator. 

« 

Orimattila 

Granholm,     J.,     kyrko- 
herde. 

« 

Retola,  H.  £.,  inapektor. 

«9 

Tenala 

Eriksson,  J.,  kyrkoherde. 

»» 

Äbo  och  Björ- 

Eura 

Hornin,  G.  W.,  prost. 

«• 

neborgs    med 

Jomala 

Hummelin,  J.V.,kapellan. 

1858 

iland 

Kiisko 

Henriksson.    J.   N.,  ka- 

pellan. 

1862 

N^endal 
Baumo 

Bredenberg,  G..  KVjtnant. 
Lundell,    J.,    possessio- 

»» 

nat. 

n 

- 

UBkela 

Renvall,  G. 

1881 
1862 

201 


TaTastelms 

Janakkala 

Bredenberg^   £.   A.,  ka- 

pellan. 

1862 

Wiborg8 

Taipalsaari 

Wenell,  E.  J.,  prost. 

n 

Kuopio 

Kides 

Hartman,    £.»    kommis- 

sionalandtmätare. 

ft 

Kuopio 

Manninen»  A.,  landtbruks- 

1861 

skoleförestöndare. 

1862 

Jyvtokylä 

SchUdt,  W.  S.,  provincial- 

lAkare. 

« 

Wa8a 

Kenru 

Lindegren,  P.   H.,  vice- 

pastor. 

»1 

Saarijärvi 

Taipale,  M.,jordbnikare. 

*» 

Oelboi^ 

Sttomensalmi 

Hendnnen,  P.,  brnksför- 

valtare. 

n 

Uleäborg 

We8terlund,   E.,    apote- 

1                       \ 

kare. 

n 

DesButom  bör  nftmnas,  att  ätakilliga  tili  meteorologin  Big* 
hä]if(5ninde  anteckningar  blifvit  insända  af  titulärrildet  Bjöbk- 
MAN  i  Fredrikshamn,  doktor  Elfvikg  i  Abo,  proBten  Fellhan 
i  Lappajärvi,  vicepastor  LOyenmabk  i  Puolango  ooh  prosten 
W£SELL  i  Taipalsaari;  hvaijemte  assessoren  Rabbe  tili  Societe- 
ten  dfverlemnat  SäUskapets  Pro  natura  handlingar  ooh  klimato- 
logiska  anteckningar  samt  statsrädet  Pippikg  en  mängd  väder- 
leksanteckningar,  dels  funna  i  interfolierade  almanackor,  dels 
gjorda  eller  samlade  af  den  bekante  bibliofilen  Matts  Pohto. 

Yid  öfversigten  af  de  vetenskapliga  meddelanden,  som 
inom  Societeten  egt  mm,  bör  jag  främst  i  minnet  äterkalla,  att 
^d  Bednaste  ärs-  ooh  högtidsdag  professoren  Moberg  ä  fysisk* 
KQatematiska  sektionens  vägnar  höU  ett  föredrag  om  nägra  med 
afseeode  i  meteorologin  rädande  fördomar  samt  att  professoren 
l^Agos,  som  blifvit  ntsedd  att  fi^ra  historisk-filologiska  sektio- 
nenft  taian  vid   nämnde  tillfHlle,  lemnade  en  skildring  af  nägra 


202 

arkeologiska  förhällanden  pä  Kriin,  efter  egna  reseanteekningar. 
^egge  föredragen  skola  i  den  snart  utkommande  öfv^ersigten  af 
Societetens  förhandliDgar  offentliggöras. 

De  minadtliga  BammankomBtema  hafva  upptagits  hufvud- 
sakligen  af  följande  meddelanden: 

1.    Inom  fyBiflk-matematiska  sektionen: 

Den  19  Mi\j  1862  omtalade  statsrädet  Nordenskiöld  efter 
en  engelsk  tidBkrift  ett  högst  ovanligt  geologiBkt  fenomen,  som 
den  1  Juni  1861  förefallit  pä  ön  Manilla  ooh  hafvudsakligen 
bestod  derati,  att  vattnet  i  floden  PaBig,  vid  hvars  stränder 
Btaden  Manilla  ligger,  pä  en  sträcka  af  omkring  V4  engelsk  mii 
kom  i  ett  slags  kokning,  demnder  stora  Inftblisor  uppstego, 
ooh  hela  floden  betäcktes  af  ett  tjockt  skum,  som  hopade  Big 
tili  en  flere  fot  hög  dymassa,  hvilken  tycktes  viya  bildasigtill 
en  bestäende  dybädd.  Men  sedän  detta  tillBtänd  varat  frän  kl. 
6—10  f.  m.,  försvann  dybädden  och  floden  ätertbg  sitt  vaDliga 
utseende.  Temperaturen  i  floden  hade  demnder  stigit  med  närä 
60".  Fenomenet  ansägs  allmänt  hafva  värit  af  vulkaniskt  ur- 
sprung. 

Vid  sammanträdet  den  15  September  höU^professoren  Mo- 
berg  ett  föredrag  om  de  hittills  vanligen  anlitade  metoder  för 
bestAmning  af  Ijnsets  intensitet  och  bristnillighetema  i  dessa, 
bestilende  dels  i  inskränkt  användbarfaet,  dels  i  de  fl^rändriBgar 
genom  reflexion,  absorption  eller  polarisation,  IjnSfel  itin  en 
iJQskäUa  nnderkastas  för  att  bringas  tili  lika  styrka  med  det 
frän  en  annan,  dels  och  hnfvndsakligen  i  saknaden  af  en  be- 
Btämd  mättäenhet  for  Ijnsstyrkan.  I  anledning  deraf  beskrefe 
ett  af  SCHAPHÄUTL  gjordt  fbrsök  iiii  uppstäUande  af  ett  sädant 
absolut  mätt  förmedelst  hans  Univcrsal-Vibrations-Photometer, 
som  grundar  sig  derpä,  att  ett  starkare  Ijusintryck  pä  ögats  nät- 
hinna  faiäste  ega  längre  varaktighet  än  ett  svagare.  I^nset  be- 
traktas  nemligen  genom  en  liten  ((ppning  anbragt  1  en  liten  skärm, 
fHstad  pä  en  vibrerande  urQäder,  hvilkens  sv&ngningar  genom 
dess  förkortning  eller  förlängning  knnna  göras  hastigare  eller 
längsammare.  Tid  en  viss  Vibrationshästighet  erhäller  det  ge- 
nom Öppningen  kommande  Ijnset  ett  fladdrande  utaeende,  här- 
rörande  deraf  att  Ijusintrycket  i  ögat  ej  fortvarar  tili  niistä  vi- 


203 

bntion,  hvarföre  ^nsets  Btyrka  sftledes  kiin  bestämmas  genom 
den  vibrerande  fjädems  längd.  Professohi  ans&g  likväl  begag- 
oandet  af  detta  m&tt  vara  nnderkastadt  praktiska  svärigheter, 
tj  det  egentligen  mätande  är  vibrationernas  antal»  hvllka  hos 
hvarje  Bärskildt  instmment  knnna  blifva  oltka  ftfven  ht  samma 
fjäderlÄngd,  och  föreslog  derföre  den  fÖHlndring  deri,  att  den 
vibrerande  Qädem  sknlle  er^ättas  genom  en  ined  flere  rader  hftl 
försedd  skifva,  som  förmedelst  ett  nirvbrk  kan  försättas  i  en 
bestämd.  dock  för  olika  föräök  fSränderlig  rotationshastighetc 
Den  enklaBte  fotometriska  princip  vore  liktäl,  etiligt  professo- 
rens  mening,  den  att  lAta  ijofiet  genomg4  tili  sin  tjocklek  nog- 
granat  mätbara  lager  af  genomskinliga  media  af  bestämd  sam- 
mansättning,  ehnrn  äfven  dervid  säsom  i  de  öftiga  metoderna 
omddmet  bnfVudsakligen  är  beroende  af  Ogats  individiiella  käiiB- 
lighet  och   siledes  icke  kan  göra  anspräk  pä  abdolnt  giltighet. 

Den  8  November  föreläste  statsrÄdet  Nordenskiöld  ett  bref 
Mn  professor  Milleh  i  Cambridge,  deri  han  bland  annat  med- 
delar  resultatema  af  sinä  undersökningar  rörande  de  pyrosmalit- 
krjBtaller  st^tsrädet  tillsflndt  bonom  och  dem  han  pä  grnnd  af 
derag  optiflka  förh&Uanden  funnit  vara  tydligt  rhomboedriÄka, 
oaktadt  de  effcer  direkta  vinkelmätningar  sjmtes  vara  irregnllera. 

Den  1  December  anmälde  profeBSoren  Lindelöf  tili  intag- 
ning  i  Aktema  en  nppsats,  angäende  de  ytor,  som  nppkomma 
Där  en  flytande  membran  fär  oberoende  af  tyngdkraften  bilda 
visaa  konturer;  nnder  titel:  Thdorie  äes  sur/aces  de  revoluHon 
h  courhure  moyenne  constante  har  Hetta  arbete  nyligen  lemnat 
pressen. 

Den  19  Jännäri  föredrog  statsrädet  Nordenskiöld  en  skrif- 
velge  frän  Sir  RoD£rick  Mubchisok,  deri  han  yttrar  sin  be~ 
latenbet  med  den  bonom  tillBända,  af  statsrädet  utarbetade  karta 
Öfver  bergrefflomas  riktning  i  Finland,  hvaijemte  han  Onskar 
erfara,  hvilken  mening  härstädes  gjort  sig  gäUande  angäende 
uppkomsten  af  de  otaliga  sjöar,  som  i  Finland  förekomma,  tili- 
Ilggande,  att  professor  Ramsay  f&r  sjöame  i  Schweitz  nppstililt 
den  teon»  att  de  alla  skulle  vara  ntgräfningar  af  ofantliga  gla- 
clerer,  som  ntg&tt  frAn  centrum  af  landet.  —  Statsr&det  anfördo. 
^idare,  att  han  i  6rewikgk0  nyligen  utgifna  arbete:  Geologie  von 


204 

Liv-  und  Kurland,  funnit»  att  refflorna  i  dessa  Iftnder  följa  na- 
stan samma  riktning  som  i  Finland,  ehurn  de  der  stryka  öfver 
Bilariska  och  devoniska  berg. 

Den^  9  Mars  förevisade  ^  professoren  Moberg  en  hos  Du- 
bOBcq  i  Paris  förfärdigad  spektralapparat,  hvarmed  nägra  för- 
8ök  anställdes.  —  Vid  samma  tiilfölle  tillkftnnagaf .  inspektoren 
för  fiskeriema  Holmberg,  det  han  vore  sinnad  att  med  afseende 
i  dess  oflfentliggörande  i  bidragen  tili  Finlands  natorkännedom , 
etnografi  och  statistik,  inlemna  en  förteckning  öfver  finskaforn- 
Baker»  med  afbildningar  upptagande  20  plancher,  hvilket  arbete, 
utgörande  det  9:de  häftet  af  nämnde  bidrag,  nyligen  lemnat 
pressen. 

Vid  sammanträdet  den  13  dennes  redogjorde  statsr^et 
Nordenskiöld  för  en  bläsrörsundersökning  af  en  fränSitka  af  hr 
Holmberg  hemförd  sand,  som  blifvit  ntvaskad  ur  ett  lerlager  i 
nejden  af  Kgatenzemes'  bostad  yid  floden  Nuschagak,  löOverst 
fr&n  rednten  af  samma  namn.  Sanden  befanns  tili  det  mesta 
best&  af  ofUrgade  qvarzkom,  jemte  hvilka  förekomma  diamant- 
glänsande,  födaktiga  korn  af  topas,  nägra  rätt  vackra  krystal- 
liserade  hyacinjter,  liknande  hyacinter  frin  Expailly  i  Frank- 
rike;  ett  par  metallglänsande ,  svärt  bestämbara  svarta  stycken 
samt  nägra  okrystalliserade,  genomskinliga  färglösa  korn,  som 
ansigos  vara  den  varietet  af  zirkon,  som  Hoffman  benämdt 
Engelhardtit.  Qvantiteten  var  för  ringa  för  att  tilläta  en  full- 
ständig  analys.  —  Vid  samma  sammanträde  förevisade  profes- 
soren Moberg  ett  af  Buniakovvsku  inventeradt,  härstftdes  af 
mekanikus  österlind  förfärdigadt  instrument,  som  bar  för  ända- 
m&l  att  pä  mekanisk  väg  ntföra  och  kontrollera  vissa  räkningar, 
säsom  qvadraters  summering,  o.  dyl.,  som  vid  minsta*qvadrat- 
metodens  begagnande  ofta  förekomma. 

Societetens  sekreterare  redogjorde  den  19  M^  för  fort- 
sättningen  af  sinä  undersökningar  rörande  nigra  vid  feta  äm- 
nens  behandling  med  salpetersyra  bildade  syror,  hvarvid  sär- 
skildt  framhölls,  att  sebacylsyran,  emot  hvad  hittills  värit  be- 
kant,  uppträder  som  en  alimän  oxidationsprodnkt  af  dc  feta 
syror,  hvilka  efter  sammansättningen  bänföras  tili  serien  C"  H"  0^, 
hvaremot    azelainsyran    pä  samma  vis  lika  allmänt  bildas  ur  de 


205 

feta  syror.  som  äro  annorlunda  sammansatta;  samt  förevisade 
den  1  December  ett  för  Finland  nytt  minerai,  Bom  §l  Ulrikas- 
borgs  berg  vid  Helsingfors  blifvit  päträffadt  af  t.  f.  preparatom 
vid  universitetets  kemiska  laboratorinm  stnderanden  Kullhem 
och  ansetts  vara  krysoberyll,  hvarom  den  kemiska  analysen  dock 
innn  ej  lemnat  tillförlitlig  utredning.  Dessutom  bar  sekretera- 
ren  vid  sftrskilda  tillfilllen  enligt  ntländska  joumaler  meddelat 
onderrättelBer  om  nyare  kemiska  arbeten  af  allmännare  intresse, 
hrarom  äfeen  i  Ofversigten  en  ntföriigare  redogörelse  kommer 
att  ingft. 

Med  tystnad  bör  här  icke  förbigäs,  att  framl.  KanslirAdet 
AF  ScHULT^N  redan  är  1853  tili  Societeten  inlemnat  ett  förseg- 
ladt  konvolat,  som  enligt  hans  önskan  i  Societetens  arkif  blif- 
vit förvaradt  och  vid  öppnandet  den  19  Jan.  innev.  &t  befanns 
innehälla  en  skriftlig  nppsats,  deri  fSrf.  utvecklar  en  ny  id^  tili 
konstmktion  af  en  planimeter,  samma  idS»  som  1856,  s&ledes 
tre  ir  sednare,  blifvit  realiserad  af  Aksleb  och  som  ligger  tili 
gmnd  ft^r  den  planimeter,  som  bär  hans  namn. 

Af  tvenne  vetenskapsidkare  ntom  Societeten  bafva  afhand- 
lingar  blifvit  inlemnade,  nemiigen  af  professoren  Kbueger  den 
9  Febmari:  Ueber  die  Parallaxe  des  Sternes  LL  21,258  och 
Ueber  die  Parallaxe^  des  Sternes  Oeltzen  N:o  17415,6  samt  af 
docenten  Chydenius  den  9  Mars:  Om  Thoijord  i  eusenit.  — 
De  tvä  förstnämnde  uppsatsema  hafva  sedermera  blifvit  tryckta 
i  Aktema,  och  kommer  den  sistnämnde  derstädes  &fven  att  in- 
rymmas. 

2.     I  natnralhistoriska  sektion: 

Vid  sammantrfldet  den  19  Maj  tillkftnnagaf  statsridet  Nord- 
mann, att  han,  som  efter  det  hans  Observations  sur  ia  Faune 
pmaique  1840  atkommo,  värit  i  till&lle  att  besdka  Taurien  sex 
ginger,  sednast  kr  1860 — 1861,  ämnade  i  Societetens  handlingar 
pablicera  en  ny  bearbetning  af  södraRysslands  Iktyologi;  — pro- 
fessoren Hjelt  inberättade  om  en  af  d:r  KChne  gjord  vigtig 
npptäckt  angäende  rörelsenervemas  periferiska  ändorganer. '  Ma- 
skelsnbstansen  behandlas  med  cblorsyi'adt  kali  och  salpetersyra, 
n>r  att  erhälla  de  enskilda  fibrillema  isolerade.  I  de  sftlunda 
prasparerade   mnskelfibreme  kan   man  följa  de  inträngande  ner- 


206 

verna.  Efter  det  dess^  geoomborrat  sarcolemmat»  sdnderfalla  de 
i  flere  greniga  änds^p^  och  sedermera  öfvergäende  i  bleka  nerr- 
trädar,  sluta  de  med  ^f  Kflhne  b&  kallade  ändknopQar,  hTilka 
äro  att  anse  Bom  motomka  nervernas  Blutapparat;  —  e.  o.  pro- 
fessoren  Mäkiin  talade  om  missbildningar  inom  djurriket  och 
förevisade  en  ödla  förBedd  med  tvi  Bvansar,  Bom  blifvit  funnen 
i  botaniska  trädg^den  bärstädes. 

Vid  Bamm^ptrftdet  den  3  November  refererade  professoren  * 
von  Willebrand  reBultatet  af  de  försök  Claude  Bernabd  utfört 
i  BympatiBka  nerven,  Blntande  Big  tili  dem  han  förut  angäende 
afskämingen  af  hfdBdelen  af  Bammanervoffentliggjort»  ochhvar- 
igenom  idagalades,  att  en  sadan  afskärning  hade  tili  fuyd  en 
Btegrad  värme  i  ansigtet  ä  Bamma  Bida.  De  nya  försöken,  der- 
vid  andra  delar  af  f»apima  nerv  afskuros,  bafva  lemnat  dylikt 
reBnltat,  att  nämligen  i  de  partier,  hvilka  berodde  af  de  af- 
skuma  nervdelame  Bamtliga  blodkärlen  starkt  vidgadeB  och  i  hit- 
hörande  -  väfnader  värmegraden  Btegrades  ända  tili  6  ä  8^  nt- 
öfver  temperaturen  &  ^en  motsatta  Bidan.  Af  deBBa  experimen- 
ter  framgär  ovedersägUgt,  att  sympatiBka  nerven  förser  blod- 
kärlsyBtemet  med  motoriBka  nervelementer,  hvilka  vid  retning 
medföra  sammandr^^gning  af  blodkiirlens  lumen,  men  tvertom  en 
vidgning  af  denBamma  jemte  häraf  följande  värmeutveckling,  dä 
Bagde  nerverB  ledning  förBvagas  eller  alldeles  upphäfreB  genom 
afskärning.  Dä  nu  alla  inflamationer  och  febrar  röja  sin  gmnd- 
egenhet  i  ett  ökadt  blodtillopp  och  Btegrad  värmeutveckling, 
iigger  vigten  af  dessa  forskningar  i  öppen  dag.  Kunna  dessa 
febem  och  inflamationen  ntvecklande  fenomener  af  stegrad  tem- 
peratnr  artificielt  framkallas  i  djur,  Bkall  äfven  en  vetenakaplig 
metod  att  säkert  beherrska  deBBa  afvikelBer  ej  länge  läta  vänta 
p&   sig. 

Den  1  December  ft^revisade  statBrädet  Nordmann  ett  af 
Petteau  ooh  Rouss^u  (auBtäUde  vid  Jardin  der  Plantes  i  Pa- 
riB)  utgifvet  etnograQ^kt  album,  hvilket  under  titel:  Les  Races 
humaines  innehiller  fotografiBka  biider  af  repreaentanter  för  sär- 
skilda  folkslag  pi  jorden;  atatBrädet  framlade  vidare  tv  enne 
hvarandra  mycket  närä  stiende  QärilBpecies,  nämligen  Satnmia 
ricini   och    S.   ailanthi,   hvilkas   larver   bereda  silke  och  derf(^re 


207 

biifnt  föreftlagna  att  begagnas  i  gt&Det  fbr  den  vanliga  silkes- 
Qärilo,  8om  under  det  sednaste  decenninm  värit  atsatt  för  en 
ipfU  omtalad  ajukdom  —  nrascardine  benämnd  —  hyarigeBoni 
silkesodligen  lidit  betydligt  afbräck*  Den  förra  fjiriln  föder 
si|^  af  IHcmus  palma  Christi  den  aedtiare  af  AUantkus  glandU" 
hsa,  ett  trädslag  hemma  frän  Japan  ^  favilket  Ifttt  odlas  i  mel- 
lenta  ooh  aOdra  Enropa;  —  professoren  Hjelt  redogjorde  för  de 
nytste  nnderaOkningame  öfver  lymfkörtlames  flnare  byggnad  ocb 
framitlUde  reanltatema  af  Freys  undersökningar  i  detta  bftn- 
•eende.  Man  har  derigenom  kömmit  tili  insigt  demti,  att  deesa 
kdrtlars  sanunanaftttning  ir  ytteret  komplicerad.  De  fömt  kftnda 
alyeolema  bilda  med  hvarandra  kommnnicerande  Inckor,  hvilka  i 
emt  ridan  genom  aina  omhdyningamm  aammanhänga  med  de  ka- 
renOaa  gingarne  i  mflrganbatanaen  och  de  ntförande  kftrlen, 
nedan  de  i  andra  aidan  Öfverg&  i  de  mängfalldigt  förgrenade, 
ArOfHgt  alntna  lymfrOren.  Det  flnnea  aAlonda  en  dubbel  atröm- 
niBg  inom  lymfkörtlame. 

Den  19  Jännäri  inlemnade  yerklige  atataridet  Nordmann  en 
lirteckning  Of^er  finaka  ocb  lappaka  apindlar,  bvilken  nnder  titel : 
Entei  Yerzeichniaa  der  in  Finnland  nnd  Lappland  biaher  gefnnde- 
Den  Spinnen  redan  blifVit  tryckt.  —  Af  profeaaoren  Nylander  emot- 
tog  Sodeteten  rid  aamma  tillflUle  följande  uppaataer»  byilkaa 
tryekning  i  Aktema  aom  bäat  p&gir,  nämligen^  1)  Girca  Liehe- 
Dca  Armoricae  et  Alpinm  Delphinatua  obaervationea»  innebUlande 
d«  hnfrudaakligaate  reanltaterna  af  tvä  botaniaka  reaor  i  Frank- 
rike,  den  ena  &r  1860  tili  Danphine,  Alpema  och  glacierema 
dentidea,  den  andra  1861  tili  hafaknaten  i  Bretagne;  2)  Licheno- 
ptphiae  NoTo-Granatenaia  Prodromna»  ntarbetad  med  ledning  af 
de  lika  aamlingar,  aom  förvaraa  i  Pariaer  mnaeum;  aamt  3)  Mi- 
kroekopiaka  anaiyaer  af  hymenomycetemea  eller  akifavampamea 
fraktifikationsorganer,  hvari  författaren  viaar,  att  deaaa  organer 
fiirete  en  högat  olika  anatomiak  atmktui*  boa  arter  af  airakilda 
Snipper  och  att  olikhetema  i  detta  afaeende  erbjnda  förtrAffliga 
och  hittilla  £5rbiaedda  kärakterer  för  ayatematiken. 

Den  9  Febmari  föreviaade  v.  atatarAdet  Nordmann  ett  bo  af 
f'Q  tili  familjen  Sphex  hfirande  ator  och  prydlig  hymenopter: 
Pelopoena  penailia  Dliger,  hvilket  verklige  atatarädet  Steven  tili- 


208 

Bändt   hoDom  frkn  Krim.  Boet,  som  jemte  flere  dylika  anträffa- 
des    i    köket    hos   br  Steven,  inne  i  takvinklarne  i  närheten  af 
spiseln,   deriMn  matängor  uppstiga,  ftr  sammansatt  af  lera  ocfa 
sand,    af  halfklotformigt  utseende,    och  bestär  af  20  stöire  cel- 
ler,   hvilkas  öppningar  djuret  tilltäpper  med  lera  och  sand,  sen 
det   dock  dessförinnan  fyllt  hvarje  eell  med  10 — 15  spindlar  af 
samma  slag  och  storlek  i  afsigt  att  skaffa  den  i  boet  inneslntna 
larfven  näring  och  nnderhäll.  —  Professoren  von  Willebrand  an- 
förde    följande:    Inom    Pariser  akademin  har  nyligen  Delbruch 
nppkastat    tvifvelsmäl    angäende  allmängiltigheten   af  den  säsom 
ett  axiom  antagna  äsigt ,  att  frisk  och  ren  luft  under  alla  momen- 
ter  af  lifvet   vore  för  dess  fnnktioners  normala  gäng  oundgäng- 
ligen    nödvändig.     Delbruch   anser  nämligen,  att  om  man  följer 
naturens  fingervisning,  bör  man  f5r  sofvande  inskränka  tillflödet 
af  frisk   luft  och  icke  t.  ex.  genom  luftventilers  öppnande  läta 
deraf  i  sofrum  under  sömnen  för  mycket  inströmma.   I  sofvande 
tillständ  andas  menniskan  längsammare,  kolsyrebildningen  i  lun- 
goma   minskas   och  värmegraden  sjunker,  tilifölje  hvaraf  behof- 
vet  af  luft  äfven  mäste  minskas.  Vilddjuren ,  tigem ,  bjdmen  och 
alla  de  Öfriga,  söka  sin  hvila  och  sofva  uti  illa  ventilerade  h&lor; 
när  hunden  sofver,  gömmer  han  sin  nos  under  läret  och  foglarne , 
hos   hvilka  dock  respirationsbehofvet  är  högst  utveckladt,  halla 
näbben    djupt    instucken   i   dunet   medan   de  hvila.     Dessa  f()r* 
hällanden  äro  onekligcn  anmärkniugsvärda,  men  huruvida  af  dem 
nägot    praktiskt    resultat   för  helsa  och  sjukvärd  under  sömnen 
stitr  att  draga,  beror  pA  ytterligare  iakttagelser.  —  E.  o.  pro- 
fessoren Mäkiin  anmälde  tvenne  uppsatser  för  att  i  Aktema  of- 
fentliggöras,    nämligen:  Bemerkungen  ilber  einige  von  Pabricius 
beschriebene  Helopsarton,  samt  Die  Gattung  Praogena  und  deren 
Representanten. 

Den  9  Mars  iniemnade  statsrädefr  Nordmann  en  skriftlig 
uppsats,  deri  han  redogör  för  den  andel  han  haft  i  bekant- 
görandet  af  det  medel  mot  vattenskräck ,  doktor  Arendt  pi 
Krim  upptäckt  och  hvilket  bestär  i  arsenikpreparater. 

Den  13  dennes  anmälde  e.  o.  professoren  Mäkiin  tili  in- 
tagning  i  Akterna  en  entomologisk  afhandling  medtitel:  Mexika- 


209 

niscfae  Arten  der  Gattung  Statira  samt  föredrog  en  för  öfversig^ 
ten  utarbetad  uppsats:  Om  den  omitologiska  nomenklaturen. 

5.    I  historisk-filologiska  sektion: 

Vid  Bammanträdet  den  19  Miy  sökte  professoren  Oeitlin 
adagalägga  att  namnet  Ghazar»  hvamnder  ett  af  de  folkslag  upp- 
träda,  som  i  medeitiden  bodde  i  trakten  af  det  nuvarande  Astra* 
eban,  bor  anses  vara  af  hebreiskt  ursprung,  betecknande  1  ali- 
mänhet  ett  med  murar  omgifvet  stätle.  I  sitt  arbete  om  Uni- 
versitetets  muhamedanska  myntsamling  bar  författaren  utförligt 
QtTeeklat  denna  sin  äsigt. 

Den  15  September  tillkännagaf  professoren  Gylddn  dethan 
förAktema  ntarbetat  en  afhandling,  som  kommer  att  innehälla: 
Fönök  att  forklara  företalet  och  inledningen  tili  Bui^sEKs  be« 
kanta  arbete:  Gott  in  der  Gescbichte. 

Den  6  Oktober  höll  docenten  Ahlqvist  ett  fOredrag  om 
Ingenkans  förvandtskap  med  Finskan. 

Professoren  Lagus  föstade  vid  sammankomsten  den  3  No- 
Tember  nppmärksamheten  vid  ett  redan  ofta  förut  omtaladt  för- 
hällande,  att  nämligen  ett  finskt  element  i  väsendtlig  män  an« 
aetto  logä  i  Eilskriften  samt  att  pä  sednaste  tid  den  berömde 
orientalisten  Bisnfey  i  Göttingen  omfattat  denna  äsigt. 

Den  1  December  omnämnde  professoren  Lagns»  att  fram- 
lidne  professoren  Wallins  arabiska  ^udlära  nyligen  undergätt  en 
gnmdlig  kritik  af  fysiologen  BbOcke  i  Wien,  som  under  led- 
Ding  af  en  derstädes  bosatt  arabisk  lärd  studerat  sig  in  i  spri- 
ket  och  ifiigt  sysselsatt  sig  med  nndersökningar  Öfver  de  mensk- 
Uga  Ijndorganemas  funktioner  i  skilda  sprik.  Wallins  nppfatt- 
tting  har  i  alla  väsendtliga  delar  befunnits  riktig,  vittnande  p& 
«tt  ntmilrkt  sätt  om  bans  skai-pa  öra  för  de  orientaliska  yudens 
egendomligheter.    Utförligare  meddeias  härom  i  öfversigten. 

Den  9  Febmari  redogjorde  professoren  Geitlin  för  en  värde- 
full  gifra  af  äldre  koppar-  och  silfvermynt,  som  oniversitetets 
i&yntsamling  nyligen  f&tt  emottaga  af  sjökaptenen  Dsvxebtke. 

Den  9  Mars  inlemnade  kanslir4det  Rein  ett  större  arbete 
Q^  titel:  Materialier  tili  ntredande  af  Kuopio  läns  statistiko 
b^ars  tryekning  i  Bidragen  redan  päbörjats. 

14 


210 

Den  13  dennes  höll  professoren  Gyld^n  ett  föredrag  an- 
gäende  tolkningen  af  ett  ställe  hoe  PlatoB  Phaedon;  —  profes- 
soren Geitlin  förevisade  ett  märkvärdigt ,  i  Hanho  Boeken  redan 
kr  1855  päträffadt  fynd,  hvilket  dock  icke  fOrr  än  i  Mars  mh- 
nad  tnnevarande  är,  genom  prosten  Adolf  Sir^ns  välviHiga  ät- 
gÄrd  blef  kejserliga  Alexanders-Universitet  hembjudet.  Fyndet 
bestär  af  en  halsked,  flätad  af  fin  silfsrerträd,  afdelad  och  sam- 
manhAtlen  af  16  ihopvirade  —  icke  sammanlödda  —  silfverringar, 
vid  hvilka  ätskilliga  inskriptioncr  äro  fästade  medelst  en  Tid 
myntet  fastnitad  silf^erögla:  Af  de  onentaiiska  mynten  Aterstä 
nuraera  endast  tio,  jemte  en  tunn,  mnd  silfverplät,  ocksä  af 
österländskt  ursprung.  Utom  dessa  oriexrtaliska ,  tilL  keden  ur~ 
spningligen  hörande  mynt,  faar  man  i  en  sednare  tid  medelst 
ihopvirade  silfversnodder  fästat  fem  an^loBachsiska  mynt  af  Ethel- 
red  II  och  Knut  dcn  atore,  samt  en  liten  koppformig  pryd- 
nad,  alit  af  silfver.  Det  äldsta  orientaliska  mynt  är  en  Sama- 
nid  af  4r  284  efter  Hedschra  (=  897  efter  Chr.  födelse),  det 
yngBta  af  Är  362  =  973.  —  Keden  jemte  dithörande  mynt, 
bland  dem  ett  af  Wolga-Bulgbareme  (är  338  =  949),  skall 
framdeles  i  Aktema  aftecknas  och  beskrifvas.  —  Professoren 
Lagus  leranade  nägra  upplysningar  om  finska  lagöfversättningar. 

Under  den  tid,  som  förflntit  sedän  sista  ärsberättelBen  af- 
gafs,  har  tryckningen  af  Societetens  arbeten  sälunda  fortgätt,  att 
af  Aktemas  7:de  tom  arken  17 — 54  lemnat  pressen  samt  af 
Öfversigten  af  Societetens  förhandlingar  under  1857 — 1863  12 
ark  äro  redan  färdige.  Af  Bidragen  tili  kännedom  af  Finlands 
Natur  och  Folk  hafva  5:te  och  6:te  häftena  ntkommit,  hvarjemte 
8:de  och  9:de  hflftena  af  den  andra  samlingen  Bidrag  Bnart  blifva 
synliga  i  bokhandeln.  Dessutom  har  Societeten  utgifvit  en  af 
dess  bibliotekarie  utarbctad  syBtematisk  förteckning  öfver  Socie- 
tetens boksamling.  Inalles  utgör  Societetens  ärstryck  38  ark 
in  4:0  och  40  ark  in  8:o,  utom  ett  betydligt  antal  plancher. 

Det  mä  siutligen  tilliiggns,  att  Societeten  antagit  erbjudua 
tillfällen  att  träda  i  litterär  förbindelse  med  -Freibergcr  Alther- 
thums-Vereiu  i  Freiberg,  Soci^t^  Linn^enne  i  Caen  i  Normandie 
samt  Sociöt^  royale  des  Sciences  i  LUttich. 


211 


Om  nägra  i  afseende  &  meteorologin  r&dande  för- 
domar.  —  Af  Ad.  Moberg, 

(Fdredrag  p&  ärs-  ooh  hugtidsdagen  den  29  April  1862.) 

Det  har  ofta  blifvit  aagdt,  att  det  Bäkraste  medel  tili  mot- 
arbetande  och  förskingrande  af  vidskepelse  och  fördomar  är  sta- 
diani oeh  kännedom  af  natnren,  och  sanningen  i  detta  pistä- 
ende  har  äfven  alltid  blifvit  erkftnd.  Men  sä  kraftigt  detta  SYärd 
ock  värit,  dä  det  svftngts  för  applysniagens  sak,  likasä  skarpt 
har  det  ftfven  bitit,  dä  det  förts af  mdrkrets  partigingare  för  att 
dermed  kafva  och  beherrska  menBkligheten,  och  missbruket  af 
detta  vapen  har  mihända  ej  mindre  hindrat  menniskoandeDS 
Btiäfvan  effcer  sanning  och  ijus,  än  det  raita  bruket  deraf  be- 
fordrat  densamma.  Dock ,  det  är  ja  en  allmän  genom  tidehvarf- 
ven  gäeade  erfarenhet,  att  de  ädlaste  gäfvor,  en  hald  försyn 
skäDkt  &t  menniskan  tili  hennes  applysning  och  förädling,  ftfven 
meat  värit  ett  sddant  missbrnk  anderkastade  tili  vinnande  af 
liiga  oeh  brottsliga  ändamäl.  Sjelfva  reii^onens  gudomliga  läga 
bar  ja  ofta  i  nedrigt  beräknande  eller  af  fanatismens  yrsel  be- 
dirade  menniskors  händer  blifvit  förvandlad  tili  enhärjande  eld, 
hva»  vildt  och  hemskt  flammande  sken  snarare  synts  ntgöraen 
reflex  ifrän  de  eviga  qvalens  hemvist,  än  leda  sitt  ursprangfrän 
den  himmelBka  klarhetens  mildt  strMande  Ijus.  Och  hvarföre 
ftkalle  icke  dä  den  naturliga  knnskapens  fackla  lika  ofta  eller 
ofure  blifva  begagnad  tili  att  forhHnda  mensklighetens  ögon  än 
att  iqfplysa  dem?  Det  är  säledes  att  anses  som  en  mera  i  sa- 
kena  natur  liggande  och  sjelffallen,  än  blott  af  en  tillfällighet 
föranledd  omständighet,  att  det  missbruk  af  ovanligare  insigter» 
«om  fdLn  fomtiden  är  kändt  under  namn  af  magi  (eller  troll- 
domskonst)  innebar  ett  otillbörligt  användande  sä  väl  af  religio- 
nen  som  af  naturkunskapen.  I  och  för  sig  hade  väl  magin 
frln  början  icke  afsett  endast  missbruket  af  dessa  insigter,  mcn 
att  det  i  sjelfva  verket  snart  blef  fallet  synes  af  Plinu  ord : 
Magieas  vanitates  saepias  quidem coarguimus,  detegemus- 


312 

qne  etiamnum:  in  pancis  tamen  digna  res  e8t,  de  qiia  plura  di- 
cantur,  vei  eo  ipBO,  qaod  frandulentissima  artium  plurimum  in 
toto  terranim  orbe  plurimisque  seculis  valuit.  Auctoritatem  ei 
maximam  fdisse  nemo  miretnr,  qaandoquidem  sola  artinm  tre^ 
alias  imperiosissimas  humanae  menti  complexa  in  unani  se  rede- 
git.  Natam  pi-imum  e  medicina  nemo  dnbitat,  ac  specie  sahitari 
irrepsisse  velut  altiorem  sanctioremque ,  quam  medioinani;  ita 
blandisBimis  desideratissimisque  premissiä  addidiase  vireä  religio- 
Dis,  ad  quas  maxime  etiamnum  ealigat  humannm  genus.  Atque 
ut  hoe  qnoque  successit,  miscuisse  artes  mathematicas,  nuilo 
non  avido  fntura  de  sese  sciendi  atque  ea  e  coelo  verissime  peti 
credente.  Ita  possessis  hominum  sensibus  triplici  vincnio,  in 
tantnm  fastigii  adolevit,  ut  hodieqne  etiam  in  magna  parte  gen- 
tinm  prkevaleat  et  in  oriente  regum  regibus  imperet*).  Jem- 
före  vi  dessa  ord  med  det  som  kulturens  historie  för  alla  tide- 
hvarf,  äfven  de  senaste,  ooh  alla  bildningsgracler  förkunnar  088. 
se  vi  lätt  att  hufvudmedieh  vid  dessa  försök  att  använda  kun- 
skapen  tili  upplysningens  motarbetande  oeh  hämmande  af  andens 
tttveckling  alitid  värit  deeamma,  nemligen  den  hos  menniskan 
genuina,  fastän  mer  eller  mindre  tydligt  aig  gestaltande  id^n 
om   ett  samband  emellan  hennes  ande  och  en  bögre,  mftktigare 

*)  >Magien6  därskaper  bafva  vi  ofta  vederlagt  och  skola  Afven  fram- 
gent  bloUa  dem:  i  nägra  hänseenden  utgör  den  likvfil  eli  ämne  värdl  atl 
iilförligare  beliandlas,  om  ej  för  anoat,  sA  isynnerhet  derföre  atl  denna 
den  bedrägligaste  af  alla  knnskaper  bafl  elt  ganska  storl  ioflytandc  i  hela 
verlden  och  under  ganska  mänga  ärhnndraden.  Att  dess  anseende  värit 
ranska  slort  bör  ingen  förundra  sig  öfver,  emedan  den  entam  i  8tg  inne- 
faltar  och  förenat  Ire  andra  kunskapaarler,  som  utöfva  det  slorsla  herra- 
välde  öfver  menniskana  själ.  Ingen  drager  i  lvi^eIsmil  att  bon  uppsUu 
nr  läkarekonsten  och  under  sken  af  helsogifvande  insmugit  sig  säsom  n5- 
gonting  högre  och  heligare  än  den  vanliga  medicinen,  och  sSlunda  lii]  de 
Ijufvaste  och  begärHgaste  förespegh'ngar  fogal  religionens  krafl,  t  af^^ende 
hvarä  den  iBynnerhol  finnu  törblindar  menniakoslfigtet.  Och  dS  hon  dfven  h§ri 
lyckaU,  bar  hon  lillagl  nalurvetenskaperna,  (»  aslrologU.  emedan  bvar 
och  en  är  begärlig  att  kanna  sin  framhd  och  tror  att  den  sannast  uUelas 
frän  hirolahvalfvet.  Sedän  hon  sälunda  fangslat  oienniskornas  själar  raed 
en  trcdubbel  boja,  bar  hon  vuxit  tili  en  sadan  höjd,  atl  hon  ännu  i  dag 
är  rädande  hos  en  stor  del  folkslag  och  i  orienlen  beherrskar  konungars 
koniingar». 


213 

andeverid  samt  Bjilens  fortfarande  iif  efterdenkroppsligadöden, 
och  en  i  förh&llande  tili  den  öfriga  bildningsgraden  mer  eller 
laiBdre  l&ngi  framskriden  kftnnedom  af  tokilliga  frappantare^ 
aatoifenomener,  —  äfvensom  att  de  lockmedel,  som  anvftndta 
för  att  fönn&  de  flkunnige  att  Bträcka  haisen  i  snaran,  värit 
dels  förhoppningen  om  förespegiad  befrieLse  Mn  sjakdomens 
pilgw  och  blAgenbeter,  samt  i  hOgre  grad  stegrad,  begärelaen 
efter  en  lingrarig  och  njutningarik  lefiiad,  dels  nyfikenheten  att 
pi  föriiand  akäda  in  i  framtideiiB  dolda  Bkickelaer.  —  Det  är 
icke  BUD  afaigt  att  här  fönöka  att  framatälla  tili  &sk&dBing  en 
bistori»k  tafla  af  detta  natorkunskapenB  mlBsbnik  tili  mörkrets 
tjenat  —  bSL  lockande  det  än  vore  att  ingä  pä  detta  omräde, 
Dir  jag  en  g&ng  kömmit  att  beröra  detsamma  —  (alkemins, 
astrologina,  nekromantins ,  messmeriamens  eller  animala  magne- 
tismens  och  den  ännn  som  bäst  grasserande  Bpiritnalismens  an- 
niler  sknlle  dertili  gifva  rikliga  materialier),  emedan  vi  knnne  nu 
itminstooe  vara  öfVertygade  derom,  att  vetenskapen  icke  mer 
«kali  erkftnoa  aisom  sin  tiUhdrighet  nftgra  fantaaiensgyckelverk» 
tttan  med  kraftig  hand  afvisa  alla  de  fdreök»  Bom  —  tyvärr  ännu 
Iftnge—  tili  deras  inpraktiflerande  deri  kanna  göras.  —  Jag  viii 
eodaat  luiföra  nSgra  ord  härom  af  en  v&lkftnd  tysk  fttrfattare: 
nVor  dem  Uahnenschrei  der  neneren  WiB8enBchaft  mosste  end- 
lich  der  Spnk,  der  so  viele  Jahrhnnderte  hindnreh  die  MenBcb- 
beit  genarrt  hatte,  ganz  weichen,  nnd  hente  sind  die  Jflnger 
der  Natarwi8senBchaft  wieder  das,  was  sie  im  femsten  Alter- 
thitiD  waren,  Magier  im  wahren  nnd  edelsten  Sinne  doB  Worte8. 
Heate  w]e  damals  geht  das  ganze  Streben  dahin,  die  Natnr  zu 
erkemnen  nnd  dem  Menachen  dienstbar  zn  machen,  aberimVer* 
tranen  auf  die  eigene  Kraft  ohne  Beihttlfe  der  bösen  nnd  gnten 
Qeister.  —  Die  sonst  so  geftlrchteten  Magier  (im  bösen  Sinne 
dcB  Worte8)  sind  hentiges  Tages  zn  Taschenspielem  nnd  son- 
sligen  Gauklem  herabgesnnken  nnd  Behr  nnschuldiger  Natiir,  wie 
man  es  von  einen  Professor  der  Magie,  wie  sie  sich  so  geme 
nennen,  anch  nicht  anders  erwarten  darf.  Der  Zulauf  zn  ihnen 
ist  frdlich  sehr  groBs;  ebenso  das  Erstannen  ttber  das,  vrasman 
^eht,  abcr  die  Fnrcht  nnd  damit  auch  die  Macht  sind  lAngst 
Ter8chwnnden.     Man    stannt  nicht  mehr  llber  die  Wunder,  son- 


214 

dern  ttber  die  Fertigkeit»  zn  der  es  der  Mensch  bei  natfiriiclier 
Gewandtheit  and  Geschick  durch  anhaltende  Uebnng  briDgen 
kann.  Ibre  Schuld  mag  es  freilich  nicht  sein  dass  es  so  ist, 
aber  die  Wi6senBchaft  macht  es  jedem  leicht  an  ihrer  Hand  hin- 
ter  die  Conlissen  zn  schanen  nnd  da  fallen  selbst  dem  Leicht- 
glänbigen  die  Schnppen  von  den  Angen.  —  Die  Natannssen- 
schaft  tritt  als  nnversönlicher  Feind  dem  Aberglauben  gegen- 
llber.  Dadurch  dass  sie  sich  bemttht,  die  in  der  Natnr  valten- 
den  Ocsetze  zn  erkennen,  gewinnt  und  verieilit  sie  die  Ein- 
sicht,  dass  diese  Gesetze,  so  zn  sagen,  ewige  Yernanftgesetse 
sind  und  in  der  Natur  nichts  wider  das  Gesetz  geschehen  kann. 
Dadurch,  dass  die  Wissen8chaft  sich  bemttht  ihre  Lehren  im 
praktischen  Leben  zur  Geltung  zu  bringen,  weckt  siedasNacfa- 
denken,  den  geföbrlichsten  Feind  des  Aberglaubens,  in  Tausen- 
den,  und  das  ist  ihr  Hauptverdienst.  Aber  deshalb  darf  man 
nicht  wähnen,  dass  der  Glaube  an  Ubernatttrliche  Kräfte,  die  in 
den  Gang  der  Natur  eingreifeU;  ganz  verschwunden  sei.  Mehr 
als  man  vielleicbt  zugestehen  will  besteht  noch  heute  trotz  aller 
Aufklärung  das  blinde  Vertrauen  zu  den  Wahr8agungen;  Quack- 
salber  allerlei  Art  treiben  noch  heute  ihrUnwe8en  beiMenschen 
und  Vieh,  und  sogar  die  Liebestränke  sind  noch  nicht  ausser 
Gebrauch  gekommen.  Selbst  bei  vielen  Gebildeten  ist  der  Aber- 
glaube  ein  Schoosskind ;  sie  scheuen  sich  nicht  öffentlich  fiir  ihn 
aufzuti'eten  und  die  Wissenscha{t  zu  beschuldigen ,  dass  sie  un- 
sere  Auffassung  der  Natur  prosaisch,  d.  h.  nfichtem  mache,  sie 
verflache  und  dadurch  den  Reiz,  die  Poesie  des  Aberglaubens 
zerstöre.  Allein  wenn  man  den  Granein  des  Mittelalters,  die 
nicht  allein  aller  Poesie  baar  sind,  sondem  auch  auf  das  Be- 
stimmteste  bewei8en,  dass  die  Welt  des  Aberglaubens  in  ihrer 
höchsten  Entfaltung  gerade  das  Gegentbeil  ist  von  Poesie  oder 
Schönheit,  und  die  ohne  Zweifel  einen  weit  grösseren  Einfluss 
auf  das  Leben  und  Denken  ausgetibt  haben,  als  es  die  meisten 
neueren  Schilderungen  jener  Schreckenszeit  vermuthen  lassen, 
das  Wort  redet,  so  zeigt  man  nicht  allein  einen  Mangel  an 
Ehrerbietung  vor  der  Wahrheit  und  Wirklichkeit,  sondeni  man 
begeht  auch  einen  Frevel  gegen  die  Menschheit. 


215 

Daas  man  sieh  noch  nicht  ganz  vom  beschämenden  Joche 
des  Aberglanbens  loBgemacht,  hat  seine  natttrliche  Orftnde.  Un- 
sere  Eniehmig  iBt  nicht  der  Art,  dasB  die  Lebren  der  Wi88en- 
schaft  flberall  ins  Fleiscb  und  Blnt  Ubergehen.  Und  dann  dttr- 
fen  wur  ancb  nicht  verhehlen,  daas  die  Wi8Benachaft  nocb  knge 
nicht  dem  Zeile  ibrer  nnendlichen  Aofgabe  nahe  gekommen  iat. 
Die  Nachtaeiten  der  NatarwiBaenBchaft  laaaen  aich  nicht  läagnen. 
Aber  damm  darf  nnaere  Hoffnung  nicht  verzagen,  ein  gut  Ding 
wi]I  Weile  haben.  Eine  gewisBe  VoUendung  kann  man  der  Wia- 
seittchaft  nicht  abaprechen;  ao  wie  aie  uns  viele  Geheimniaae  der 
Natar  entachleiert  und  unaeren  blöden  Angen  offen  dargelegt 
hat,  wird  aie  ona  nach  and  nach  ancb  manchea  Andere,  daa 
uns  jetzt  nocb  verborgen  iat,  enthflllen  und  dadarch  dem  Aber- 
glanbeo  einen  Schlapfwinkel  nach  dem  anderen  entreiaaen^. 

Men  för  vetenakapen  är  det  ej  nog  att  nttala  en  aädan 
förhoppning  att  genom  hennea  forakningar  vantro,  vidakepelae 
och  fördomar  af  aig  ajelfva  akola  föravinna»  det  tillkommer  henne 
äfven  att  göra  det  anaprik  p&  aina  idkare  att  deaaa  Ofveralit  i 
det  praktiaka  lifvet  akola  direkte  bekämpa  och  motarbeta  de 
villCuelaer,  som  gmndat  och  underhälla  dyiika  mot  aanningeu 
stridande  och  ofta  fiendtUgt  mot  denaamma  nppträdande  Aaigter. 
Doek  bnru  alldagligt  inträffiar  det  ej,  att  yetenakapamannen,  a& 
▼il  Bom  mängen  annan»  icke  viU  atrida  emot  en  opinion,  aom 
räkät  taga  fart,  ntan  tänker:  det  osanna  förg&r  dock^med  ti- 
den,  aanningen  akall  i  alla  fall  aegra  tili  alut,  ftfven  ntan  mitt 
tillgGrande  —  eller:  mnndna  vult  decipi,  ergo  decipiatur — och 
bealnnar  ej  att  aanningen  kan  aegra  endaat  derigenom,  att  deu 
bestamdt  uttalaa,  aamt  att  det  ftr  en  oafvialig  akyldighet  för 
iivar  och  en,  aom  helgat  aig  &t  deas  tjenat,  att  för  henne  atÄ 
och  falUu  Och  horu  mycket  m&te  ej  yetenakapena  anaeende 
Iida  deraf  tili  alat»  di  aanningen  begynner  att  taga  ut  ain  rätt; 
jag  TiQ  ej  ena  tala  om  den  yetenakapamana,  aom  bedragande 
Big  ajelf  eller  andra  för  aanning  utgifvit  det,  aom  ban  antingen 
icke  knnde  veta  eller  ock  viaate  icke  aannt  vara. 

Emellertid  inträffar  detta  %i  ofta»  att  man  tili  alut  ej  ena 
Bjelf  milrker  aig  vara  en  medbrottaling  i  det  aedan  urminnea  tidcr 
pnktiaerade  bedrägeriet.     Siaom  exempel  härä  kan  anföraa,  att 


816 

aikerligeii  icke  mÄnga  af  obs  vid  detta  Univeraitet  lagt  p4  sitt 
Bamvete  den  synd  mot  vetenBkapens  oeh  BanoiDgenB  anda,  som 
ärligen  bedrifVes  i  UniversitetetB  naniD  ^Bom  ntgifVandet  af  en 
liten  akrift,  om  hvilkeo  med  rätta  blifrit  aagdt,  att  den  Jlr  pi 
en  g&ng  det  Iftrdaste  och  meat  populira  af  alla  tryekpresBeDB 
alBter  hoB  obb,  —  nemligen  almanacben.  Hvar  och  en  inser 
genaat  hvilka  uppgifter  deri  jag  äayftar,  —  dem  om  vlderleken; 
hvar  och  en  finner  dem  vid  minsta  eftcrtanke  vara  —  lindrigast 
uttryckt  —  ett  stort  charlataneri.  Kej,  det  ftr  för  strängt 
sagdt,  torde  de  fleata  invända  —  der  atir  ju  nttryckeligen  ntoatt 
att  det  är  den  för  19  &r  Bedan  obserFerade  Tilderleken,  ej  den 
Bom  för  Äret  Bkall  inträffa.  Men  jag  viii  friga,  hvarföre  infö- 
res  den  19  &rB  gamla  yäderleken  der  —  enligt  ordapr^ket  brjr 
man  sig  ej  att  tala  eoB  om  Qolgammal  Bnö.  hvad  atörre  virde 
eller  intresse  Bkulle  d&  den  Idr-äriga  hafva.  Jo  man  inflinuerar 
dermed  hos  den,  Bom  är  8&  paBs  förständig,  att  han  vet  att 
Yäderleken  ej  kan  i  Äratal  pä  förhand  bestämmaB,  en  annan 
oBanning,  den  att  Bamma  väderlek  efter  19  är  Bkall  eller  pii- 
gar  äterkomma.  Och  hvar  eller  när  har  nigon  gjort  sig  den 
mOdan  att  nnderrätta  dem,  för  hvilkas  räkning  desBa  nppgifter 
egentligen  införaa,  om  den  rätta  betydelsen  af  desamma?  At- 
minatone  hafva  ganBka  mänga  af  dem,  med  hvilka  jag  haft  tili- 
fölle  att  om  denna  sak  aamtala,  sagt  Big  helt  och  hället  hafra 
förblBett  den  lilla  notiB  derom,  Bom  i  början  af  Jännäri  minad 
finncB  införd.  —  Tydligen  är  hela  denna  extra  ntBtyrsel  tili  de 
kalendariBka  uppgiftema  blott  en  qvarlefva  fr&n  de  aatrologiska 
tiderna,  som,  ehurn  föga  öfverenBBtämmande  med  vär  tida  upp- 
lyaning  och  ännu  mindre  med  UniversitetetB  värdighet,  man  ej 
haft  hjerta  att  ntmönstra.  Vär  nyligen  aflidne  profesaor  i  astro- 
nomin protCBterade  dock  ofta,  ehnru  mähända  icke  nog  ener- 
gtakt,  emot  dcBsa  officiela  oBanningar,  hvilka  plägade  hans  sam- 
vete  BäBom  menniska  och  vetenskapBman.  —  Mähända  göres  det 
inkast  att  dcBsa  väderleksspädomar  dock  ofta  (ehnru  ej  alltid) 
inträffa,  och  att  Bäiedes  likväl  nägon  gmnd  mäste  finnas  för 
deeamma.  Men  detta  inträffande  bevisar  ej  annat  än  att  väder- 
leken  för  ett  är  i  de  flesta  eller  ätminstone  i  mänga  hänaeenden 
är  lika  med  den  för  ett  annat,  ty  mau  kan  tryggt  taga  hvilket 


217 

in  dmanaeh  Bom  lielst  och  intrftffandet  skall  ske  lika  ofta.  Ocfa 
ta^r  mau  äfven  dessa  uppgifter  ad  libitnm  —  slaom  här  verk- 
Ugen  gjordes,  adlänge  19-&r8gamla  anteckningar  för  Helsingfon 
aaknadee  —  ai   blifva  deasa  ingalunda  mindre  sanna,  ifall  de 
ftro  gjorda  med  n&gon  alaga  unkiljning.    Jag  kan  ej  underl&ta 
att   härtid   omnämna   hvad    en    gammal   observator    för   nägot 
tiotal   är   sedän   skref  biand  aina  tili  YetenBkapB-SoGieteten  in^ 
fiinda    vlderiekaanteckniiigar»    nemligen:    ^VäderlekBiippgiftenia 
1  almanaehen  hafva  alltBedan  professor  Argelanders  tid  värit 
idel  badina^e*^  —  bvarvid  är  att  märkä  att  just  under  Arge- 
landers tid  Obeervatorii  Amanuensen  egde,  emedan  19-irs  ob- 
Bemtioner  för  Helsingfors  d&  saknades,  fnllkomlig  frihet  att  ef- 
ter   egen   ingifVelse  bestämma  det  kommande  irets  vlderlek,  i 
almanaehen   förstis,   endaBt  med  förbehÄll  att  ej  l&ta  det  snöga 
under    sommaren.  —  Deraf  synes  att  ifrägayarande  antecknare 
tog  det  Tetenskapliga  skämtet  nastan  för  failt  allvar,  ehnru  bans 
bdga    tankar   om   prof.  Argelanders  yftrde  som  vetenskapsman 
ej  tillät  honom  hysa  nigon  misstanke,  att  en  nnder  Aan^anspl- 
cier   ntgifVen  skrift   ftiVen  kunde  innebälla  badinage.    Ocb  di 
förestiUiningen   om  UniTersitetets  meteorologiska  insigter  är  Ur 
dan   hoa  de  bildade  i  landet,  samt  allmogen  kallar  almanaehen 
rentaf  för   ^Ijngarboken^,   sä  mäste  det  väl  medgifvas,  att  det 
föregifna  vetandet  i  alhnänhet  uppskattas  efter  sitt  rerkiiga  värde, 
och   att   det  toma  skrytet  ej  ens  lönar  den  ringa  mödan.     Att 
profeUoma  i  alla  fall  ej  borde  knnna  gäUa  för  andra  orter  än 
för  Helsingfors,   är   en  omständighet,  som  ingen  heller  tager  i 
öf?eryägande,  ty  dä  sknlle  väl  fä  i  andra  trakter  af  landet  vid 
dem  data*  nägot  afteende  eller  desamma  äfven  anses  vara  lika 
aoTiiidbara  för  Uleiborgska  almanaehen  —  nn  ^slä  de  in^  lika 
Til  eller  lika  Ula  öfiferailt,  ooh  stäUa  landets  vetenskapliga  oen« 
tniffl  i  mängas  tanke  i  samma  kategori  med  de  bedagade  ma- 
tronoma,   hvilka  med  kafTekoppens  eller  kortlekens^  tillhjelp  af- 
fldja  framtidens  mysteiier. 

Det  oriktiga  och  falska  i  de  sälunda  genom  vetenskaps- 
idkirenes  egna  tillgdranden  nnderh&llna  anspr&ken  pä  ett  förut- 
siginde  af  väderlekens  förändriugar,  är  likväl  icke  n&gon  en- 
suka   mdrk    pnnkt  nti   tidens  vetenskapliga  bildning,    utan  det 


218 

ntgkr  ifrin  och  sammanhänger  pä  det  nftrmaste  med  ea  helt 
och  h&llet  falflk  nppfattning  af  meteorologina  Tetenakapliga  syfte- 
mäl  i  deea  helhet.  Det  är  nemligen  en  ganaka  vanlig,  att  icke 
Blfga  en  fiillkomligt  ailmän  mening  att  meteorologena  egentliga 
och  vetenskapliga  uppgift  är  att  föreapä  den  blifvande  väder- 
leken.  Man  har  tiil  och  med  tili  atöd  för  denna  pretention  äbe- 
ropat  sisom  yttradt  af  vetenskapamannen  Humboldt:  ^att 
natnrvetenakapen  dä  först  vore  nägot»  när  den  med  vetensluiplig 
Bäkerhet  kunde  angifva  väderlekens  kommando  akiften"^.  —  I 
hvilken  mening  Humboldt  akulle  haf?a  uttalat  en  aädan  para- 
dox,  är  icke  lätt  att  förstä,  antingen  l&g  deri  en  bitter  ironi, 
eller  ock  skuUe  dermed  antydaa  det  m&l  —  absolut  fuUändning 
—  hvartill  naturforskningen  alltid  har  att  aträf^a.  Att  Hum- 
boldt för  sin  del  icke  instämt  i  det  fävitaka  ropet  p&  meteo- 
rologina divinatorlBka  fc^rmäga,  utan  endast  aiaom  deaa  äliggande 
uppatällt  utredningen  af  det  regelbundna,  det  af  of5ränderliga 
orsaker  beroende  nti  de  atmosferiska  förhällandenaa  vexlingar, 
akulle  jag  aluta  af  hans  yttrande  i  första  delen  af  Kosmos  (pg. 
364)  der  han  aäger:  ^Den  meteorologiaka  delen  af  den  natur- 
mälning,  hvilken  vi  härmed  sluta,  visar  att  alla  proceaaer  af 
Ijuaabaorption,  värmeutveckling^  förändringar  i  elasticiteten ,  det 
hygrometriaka  tillständet  och  den  elektriaka  tensionen,  hvilka 
fSraiggä  i  det  omätliga  lufthafvet,  aä  intimt  aammanhänga  med 
hvarandra,  att  bvarje  enakild  meteorologiak  proceaa  modifieras 
af  alla  de  öfriga  aom  aamtidigt  inträffa.  Denna  mängfaldighet  i 
atöringame,  som  ofrivilligt  erinra  om  dem,  hvilka  de  näralig- 
gande  och  isynnerhet  de  minsia  verldakroppama  (drabauter. 
kometer,  atjemfall)  Iida  i  aitt  lopp,  ft^rsvärar  förklaringen  af  de 
invecklade  meteorologiaka  fenomenerna;  den  inakränker  och  tili 
atdrata  delen  omöjHggör  den  förntbestämning  af  atmoaferiska 
förändringar,  aom  vore  aä  vigtig  för  landtbruket  och  trädgJLrds- 
akötaeln,  för  ajöfarten,  för  lifveta  njutning  och  fröjder.  De  aom 
anae  meteorologina  värde  beatä  icke  i  kunskapen  om  (eller 
kännedomen  af)  ajelfva  fenomenerna,  utan  i  denna  problemati- 
aka  förntbestämning,  äro  genomträngda  af  den  faata  öfvertygelse, 
att  den  delen  af  naturvetenskapcn,  för  hvilkens  akuli  aä  manga 
resor  företagits  tili  aflägsna  bergstrakter,  meteorologin,  icke  pa 


219 

tere  Irhmidraden  gjort  nigra  framsteg.  Det  förtroende ,  de  för- 
neka  fysikeme,  skftnka  de  &t  mänBkiften  och  vissa  länge  be- 
pyktade  kalenderdagar^.  Dessa  ord  antyda  ätminstone  icke  att 
han  sjelf  ville  räknas  ibland  denna  äsigts  förföktare.  Ocb  be- 
tnktar  mau  saken  frän  den  Bynpankt,  soin  eljest  i  vetenskap- 
liga  frl^or  är  den  yanliga,  det  viii  sftga,  om  man  ätnöjer  sig 
dermed  att  meteorologin  skali  gifva  en  förnnftig  förklaring  af 
de  iotrftffade  atmoBferiska  fenomenerna,  Bä  Bynes  en  fordran  pä 
nppgifter  när  regn,  storm,  Sska  o.  b.  v.  akall  inträffa  vara  lika 
8l  litat  befogad  som  anspräket  att  en  hydromecbaniker  skali  p& 
ftrfaand  bestämma  bvarje  i  en  fors  befintlig  vattendroppes  rö- 
relser,  eller  som  yrkandet  att  botaniken  dft  först  är  en  veten- 
skap,  när  den  kan  bestämma  hum  mänga  blommor  eller  frnkter 
ett  träd  under  nästkommande  &r  skali  frambringa. 

Det  är  visserligen   icke  svärt  att  uppspära  anledningama 
tili  dessa   vidskepliga  äsigter  om  naturvetenskapens  äligganden 
—  de  äro  tydligen  att  sökas  i  det  närä  samband»  hvari  meteo- 
rologin  i   böijan   stod   med   astronomin,    pä   en    tid  dä  denna 
Tetenskap    antingen   läg  bunden   i  astrologins  Qättrar  eller  för 
att  knnna  sontenera  sin  existens  mSste  inför  mecenater  och  folk 
nppträda   i  astrologins  skepnad.     Förvexlingen  af  astronomiska 
oeh  meteorologiska  bestämningar  gjorde  att  säkerheten  i  de  fdrra 
öfrerskylde  misstagen  i  de  sednare.  Och  sedän  den  falska  före- 
atäOningen    en  gäng  blifvit  inrotad,   nnderstOddea  densamma  af 
alit  f5r  mänga  biomständigheter  för  att  kuona  äter  utrotas  och 
tiiliatetgöras,    dä  astrologins   dimbilder  slutligen    skingrades  af 
den  Btigande  iipplysningens  solsträlar.     Dels  ville  man  ej  öppet 
tilistä  att  den  visdom  man  lätit  päskina  i  sjelfva  verkot  var  in- 
billad,    dels   torde  äfven   egennyttiga  beräkningar  grundade  pä 
den  begärlighet,    hvarmed  den   enfaldigare  hopen  eftersträfvade 
dessa  fömtsägelser,  icke  nnderlätit  att  utöfva  sin  mäktiga  infly- 
tetoe,    dels    torde   ock  förknnnarena  sjelfva  mängen  gäng  hyst 
verklig   tillit   tili  sinä  sä  kallade  ^gamla  märken^,  ehuru  dessa 
säkerligen  1  fordomtima  voro  lika  litet  osvikliga,  som  de  i  se- 
nare  tider  befnnnits  vara.     Att  äter  förtroendet  tili,  om  just  ej 
Bjelfva  fömtsägelserna  —  ty  i  afseende  k  dem  bar  erfarenheten 
doek  redan   gjort  mensklighcten    temmeligen    skeptisk  —  dock 


220 

tili  mdjligheten  af  desamma,  ännn  i  vira  dagar  konnat  fortfara, 
mftete  man  väl  tillskrifVa  detta  meteorologina  fordna  aambaud 
med  astronomin.  Man  reeonerar  nemligen  i  allmänhet  B&lunds: 
dä  det  genom  aatronomiska  obaervationer  blifvit  en  mdjllghet 
att  utforska  lagame  för  de  aflAgana  himlakroppamas  rörelser 
med  den  noggrannhet,  att  deaaa  tili -aina  minata  detaljer  kanna 
förut  beatämmaa,  och  deraa  inbördea  atällningar  tili  hvar- 
andra  för  hvilken  tidpunkt  aom  helat  berftknaa,  ai  mAste  det 
ockaä  ligga  inom  den  menakliga  förmägana  omräde  att  gcnom 
meteorologiaka  iakttagelaer  ntreda  de  lagar,  aom  ligga  tillgmnd 
för  de  oaa  oändligt  nftrmare  liggande  rdrelaema  i  jordens  at- 
moafer,  och  aAlunda  beatämma  de  deraf  föroraakade  förftndrin- 
garne  i  deaa  beakaffenhet.  Men  man  besinnar  denrid  icke  att 
förhällandena  i  deaaa  begge  hänaeenden  äro  ai  olika,  att  nuin 
ej  frin  det  ena  kan  draga  nigon  alntaats,  aom  eger  tillftmplig- 
het  pi  det  andra.  De  kroppar,  hvilkaa  rörelaer  aatronomen  verk- 
ligen  kan  beatämma»  äro,  eller  hafva  itminatone  hittilla  värit, 
ganaka  fi,  nemligen  de  tili  virt  aolayatem  hörande  planeteroch 
deraa  drabanter  aamt  nigra  kometer,  —  de  kunna  under  hela 
aitt  kretalopp  uppmärkaamt  följaa ,  —  de  kunna  obaenreraa  af  flere 
ai  väl  aamtidigt  aom  nnder  linga  tidarymder  —  deraa  rörelser 
härrörande  af  en  enda  kraft,  gravitationakraften,  äro  ganska 
regelbnndua  och  merendela  inakränkta  inom  anart  iterkommande 
oföränderliga  perioder.  Och  det  är  just  och  egentligen  endast 
deaaa  perioder,  aom  genom  de  mingfaldigt  npprepade  obaerva- 
tionema  kunnat  med  den  abaolutaate  noggrannhet  beatämmaa.— 
Meteorologina  omride  är  viaaerligen  tili  aitt  omfing  vida  in- 
akränktare,  men  ännu  trängre  begränaadt  är  i  förhiUande  der- 
tili  omridet  för  den  enakilda  obaervatorna  forakningar,  emedan 
man  med  akäl  kan  aäga  att  det  är  inakränkt  tili  det  utrymme 
hana  inatrumenter  intaga  och  flxeradt  tili  en  enda  punkt  vid 
jordytan.  Hvad  akulle  väl  aatronomin  pi  ett  par  irhnndraden 
kunnat  uträtta,  om  frin  hvarje  obaervatorium  man  kunnat  be- 
trakta  endaat  en  enakild  punkt  af  himlahvalfvet?  Nigon  öfver- 
aigt  af  det  hela,  nigon  kontinuitet  i  fenomeneta  utveckling  är 
för  meteorologen  icke  möjlig.  Uan  kan  obaervera  tillvaron  af 
en  luftström,   en   rörelae  i  luften,   aom  omgifver  hana  obaerva* 


221 

toriuffl,  men  hau  vet  ej  hvar  den  haft  sitt  araprnng  ej  heller 
kan  han  vidare  följa  den  i  Bitt  lopp  eller  veta  hvartöt  den  vän- 
der  sin  kosa»  ej  heller  kan  han  bes tamma  dess  ntsträckning  tili 
bredd  eller  hdjd.  De  strömmar,  som  existera  litet  högre  upp  i 
loften  jast  ofvan  hans  hufvud,  äro  i  de  flesta  fall  för  honom 
alldeles  okända,  emedan  deraB  tillvaro  endast  tillfillKgtvis  kanna 
fumimmas.  Han  vet  viBBerligen,  att  hnfvudorsaken  til!  de  me-* 
teorologiska  förändringame  är  vftrmet,  men  9ger  ingen  ntväg 
att  qvantitativt  bestämma  detaamma;  han  mäter  värmegraden 
(siledes  endast  relativt)  hos  den  Inftportion,  som  närmast  om- 
gifrer  hans  termometer,  men  pä  n4gra  hundrade  (ja  tiotal)  fots 
afstÄnd  &t  Bidan  kan  den  vara  annorlunda  och  pA  detta  afstAnd 
npplt  dr  den  det  bestämdt;  —  han  vet  af  fysikens  lagar,  att  värme 
oopphdrligt  konsnmerafl  i  luften  tili  bildning  af  vattengas  och 
prodnceras  iter  genom  dennes  kondensering,  men  eger  intet  me- 
del  att  beBtämma  mflngden  deraf  eller  orten  hvarest  det  sker; 
—  han  kan  fdrmedelst  barometem  iakttaga  InfttryekningenB  af- 
oeb  tilltagande  pä  en  ort,  men  om  denna  fdrändring  förorBakas 
af  inftens  ntvidgning  och  förtätning  eller  af  vattengasens  fi)r- 
minskamg  och  tilltagande,  om  deasa  försiggi  i  atmosferenB  lägre 
eller  hdgre  regioner,  st&r  alit  utom  grftnsema  för  hans  bestäm- 
Dingsförmlga.  Och  hurn  akola  d&  följdema  af  desBa  orsaker 
konna  beräknas,  nir  de  data,  som  skulle  läggas  tili  gmnd  för 
berikniogen,  äro  och  tili  följd  af  ain  egendomliga  beskaifenhet 
mlste  vara  sä  obestämbara,  och  dÄ  de  beatämningar,  aomknnna 
göraa,  ftro  tili  den  grad  behäftade.  med  lokala  infljielaer,  att  tili 
och  med  obaervationer  inom  aamma  atad  icke  öfverenaatilmma 
nied  hvarandra,  emedan  det  icke  är  precia  aamma  aak,  aamma 
förelaer.  aom  obaerveraa?  Det  kan  derföre  ej  förefalla  beaynner- 
ligt,  att  verkligen  atora  natnrforakare  äfven  i  vara  dagar  gifnta, 
hvilka  —  ]  det  de  velat  mätä  de  meteorologiaka  Inaigtema  med 
MtroBomiak  mättatock  —  pä  fullaate  allvar  plbtätt,  att  meteoro- 
iogigka  obaervationer  icke  hafva  ledt  och  aldrig  knnna  leda  tili 
D^t  vetenakapligt  reanltat,  emedan  de  ej  kunna  preatera  de 
qvantitativa  data,  aom  akulle  erfordraa  tili  uträkning  af  den 
IiÖgBt  invecklade  mekaniam ,  af  hvilken  atmoaferena  rörelaer  och 
förändriDgar  beatämmaa. 


222 

Men  —  kan  man  invända  —  meteorologin,  aisom  veten- 
ekap  betraktad,  är  anna  sä  ung;  hvad  man  ej  pii  ett  ^han- 
drade  förm&tt  ernä,  är  icke  för  ali  framtid  omOjligt.  —  Jag 
medgifver  det  ganska  gema.  För  meteorologin  kan  och  kom- 
mer  ftnnu  helt  8äkert  ganska  mycket  att  göras.  Man  kan  hnn- 
dra-  ja  tnsenfaldiga  observatoriemas  eller  stationemas  antal, 
man  kan  förmedelst  elektriska  telegrafer  försätta  dem  i  stJlndig 
kommunikation  och  samspräk  med  hvarandra,  man  kan  förme- 
delst  uppförda  babelstom  eller  esomoftast  uppgäende  Inftballon- 
ger  undersöka  de  ända  tili  n%ra  tusende  fot  ofvan  jordytan 
beflndtliga  olika  luftlagrens  beskaffenhet  tili  vftrmegrad,  tAthet, 
vattenhalt,  elektricitet  o.  s.  v.  och  man  skall  derigenom  komma 
tili  vida  djupare  och  fullständigare  kännedom  af  atmosferens 
fysiska  beskaffenhet  än  vi  nu  ega.  Men  alit  dctta  är  ej  nog  för 
en  beräkning  af  de  rörelser,  som  deri  kanna  eller  skola.  uppsti. 
Dertill  behöfvas  framför  alit  qvantitetsbestämningar,  t.  ex.  npp> 
mätning  af  den  i  rörelse  försätta  laftmassans  storlek,  af  den 
mängd  vatten  en  sadan  luftström  innehäller,  af  det  som  den- 
samma  pä  sin  fHrd  verkligen  apptager,  hara  mycket  den  i  form 
af  moln  eller  nederbörd  afsöndrar,  hvilka  hinder  den  onder  vä- 
gen  möter,  med  hvilka  tili  storlek,  temperatar,  vattenhalt  och 
riktning  noga  bestämda  laftströmmar  den  kommer  i  berdring  och 
pä  hvad  sätt,  med  mera  dylikt,  hvarom  man  p&  förhand  mslste 
ega  en  fuUständig  kännedom  och  öfversigt  —  och  d&  alit  detta 
af  en  stor  mängd  omständigheter,  hvilkas  krafter  och  verkuin* 
gar  oapphörligt  variera,  är  underkastadt  ständiga  förändringar, 
sä  synes  det  mig  som  skalle  vara  förhoppningar  om  meteorolo- 
gins  framtida  vetenskaplighet,  i  fall  den  skall  bestä  deriUi, 
böra  sä  fört  som  möjligt  förpassas  tili  de  atopiska  drömmarnes 
omräde. 

Ett  i  sig  visserligen  oskyldigt,  men  genom  det  sä  godt 
som  vidskepliga  bruket  eller  missbruket  deraf  ganska  kraftigt 
verkande  hjelpmedel  tili  underhällande  af  en  slik  dfvertro  pd 
mcteorologisk  spädomskonst,  har  utan  tvifvel  barometem,  detta 
för  de  atmosferiska  iakttagelsema  sä  högst  vigtiga  instmment^ 
i  längliga  tider  atgjort.  I  detta  tror  man  sig  ju  ega  ett  riktigt 
orakel,    väl   icke   sUsom  almanachen  för  är  och  mänadtal   —   oj 


223 

ens  för  reckor,  men  dock  för  nägon  dag  eltor  ätminstone  för 
nigra  timmar.  Och  händer  det  äfven  nägon  gäng  att  ett  Btört- 
rego  inträffar,  AA  instrumentet  visar  Beau  fixe,  eller  att  det 
flere  dagar  under  Tann  och  torr  tid  envist  hiller  sig  vid  Grande 
phäe,  sA  tröstar  man  sig  sjelf  dermed,  att  instrnraentet  är  dä- 
iigt  eller  pä  nägot  sätt  rÄkat  i  olag  och  beskylier  dess  förfördi- 
gArc  för  fdsk  och  dess  säljare  för  bedrägeri.  Visst  är  man  ocksä 
i  thy  fall  pä  sätt  och  vis  berättigad  dertill.  Ty  visserligen  är 
det  iDstrumentmakarens  fel  att  han  ditaatt  de  bedrägliga  orden; 
men  äfveii  han  har  sin  iirsäkt  deri,  att  det  sk  brukaa  pä  alla 
barumetrar,  alldcles  pä  samina  sätt  som  det  sker  i  almanachen 
derfore  att  det  är  frän  nrminnestider  sA  brukligt  —  och  sälja- 
ron  äter  är  öfvertygad  om,  att  ntan  dessa  ordskuUe  instrumen- 
tet, huru  godt  och  säkert  det  än  vore,  i  99  fall  af  hnndrade 
förblifvit  oköpt.  Väl  hafva  de,  som  egt  insigt  i  baroraetems 
verkliga  ändamäl  och  beskaffcnhet,  i  tvähandrade  §ly  lärt  och 
^,  att  den  icke  är  nägon  väderleksspäman ,  attden  ej  kan  nt- 
visa  nägot  tillkommande ,  ntan  endast  det  närvarande  tillständet 
i  laflen,  men  den  allmänna  opinion  en  har  nu  engäng  för  alla 
bestämt,  att  den  skall  vara  det.  Hvad  hjelper  det  dä,  att  fysi- 
kern  gäger:  barometern  är  ett  instrument  att  bestämma  Inftens 
tryekning  för  det  närvarande  ögonblicket  och  ingenting  vidare? 
den  bildade  allmänheten,  —  ty  den  alldcles  obildade  bestär  sig 
vanligen  icke  ännu  en  sadan  lyxartikel  ---  svarar:  vi  kanna  in- 
genting af  Inftens  tryekning,  men  när  barometern  visar  pä  vac- 
kert  väder  blir  det  sä,  och  när  den  visar  pä  regn,  sä  blir  det 
regn,  om  ej  genast,  sä  ätminstone  efter  nägon  tid.  Nn  kan  det 
^sserligen  ej  bestridas  och  har  ej  heller  nägonsin  blifvit  det. 
Htt  förhällandet  ofia  är  sädant,  men  dä  nägot  verkligt  eller 
nödvändigt  kansalsammanhang  icke  eger  rnm  emellan  det,  som 
itirorsakar  det  ena  och  det  andra,  sä  kan  man  ja  ej  kalla  detta 
blinda  förlitande  derpä  annat  än  fördom  och  vidskepelse.  Men 
det  torde  med  skäl  fordras,  att  jag  helst  med  nägra  ord  söker 
9tt  närmare  förklara  detta  förhällande. 

De  egentligen  märkbara  förändringarne  i  barometerständet 
(Iler  den  i  barometerrörct  inncslutna  qvicksilfverpelarens  längd, 
uppt^tA  genom  variationer  i  hiftens  tryekning,  hvilken  förändras 


224 

hufvadsakiigen  af  tvenne  orsaker.  Den  ena  är  luftens  atvidg- 
ning  genom  uppvärmning  och  sammandragniug  (eller  förtätning) 
genom  afkylning,  den  andra  upptagande  af  vattengas  och  den- 
naa  kondensering  aamt  afekiljande  säaom  moln  och  nederbörd. 
Tänkevi  oas  Inften  säsom  ett  jemntjockt,  jordklotet  omgifvaDde 
skal,  hvare  täthet  öfverallt  vid  jord-  (eller  rättare  hafs-)  ytan 
vore  lika  och  likformigt  aftagande  utkt^  sä  skulle  den  befinna 
sig  i  faHkomlig  hvila  eller  jemnvigt.  Men  uppvärmes  jordytan 
pä  nägot  Btälle  genom  solens  inverkan,  bA  meddelar  denna  fiin 
Tftrme  &t  den  dermed  i  beröring  st&ende  luften,  hvilken  deraf 
p&  detta  stäUe  utvidgas,  hufvndsakligen  uppät,  hvarigenom  luft- 
pelaren  der  blifver  högre,  än  det  öfver  dekallare  omgifningaine 
befintliga  laftlagret,  samt  mäste  derföre  ofvantill  utbreda  sig 
dfver  dessa.  Luftmängden  förmlnskas  säledes»  nemligen  tili  vig- 
ten,  ej  tili  volymen,  p&  det  förenämnda  stilllet  och  tilltager  pa 
de  sednare,  pä  det  förra  förminskas  derföre  dess  tryckning  och 
barometem  faller,  under  det  lufttryckningen  pä  sidorna  derom 
tilltager  eller  barometem  stiger.  En  partiel  afkylning  mäste 
äatadkomma  en  fuUkomligt  motsatt  verkan,  nemligen  samman- 
dragning  af  luftpelaren  och  den  derigenom  ofvantill  uppkomna 
fördjupningens  fyllande  med  luft  fr&n  omgifvande  delar  samt  sl- 
Innda  tryckningens  förökande  eller  barometerns  stigande  nnder 
den  förra  och  fallande  under  den  sednare.  Den  fi)rsta  lärosat- 
aen  blir  säledes  den:  vid  luftens  uppvärmning  p&  eller  ofvanom 
en  ort  faller  barometem  derstädes,  vid  afkylning  stiger  den- 
samma;  men  utan  temperaturförändfing  kan  den  /alia,  di  den 
pä  ett  annat  närmare  eller  fjermare  ställe  stiger,  eller  stiga.  d:i 
den  pä  ett  annat  stftUe  faller. 

Men  nu  finnes  alltid  i  luften  ett  ämne,  som  dock  ej  räk- 
nas  tili  dess  integrerande  beständsdelar,  nemligen  vatten,  iosyn- 
lig  matto  eller  säsom  gas,  hvilket  ehura  det  sälänge  det  bibe 
häller  gin  form  af  gas,  följer  samma  nyss  anförda  regel,  likväl 
genom  den  lätthet»  hvarmed  denna  form  eller  beskaffenhet  for- 
ändras,  ganska  ofta  ästadkommer  en  fiillkomligen  motsatt  ver- 
kan  pä  lufttryckningen  eller  barometem.  Dä  uppvärmd  luft  är 
eller  kommer  i  beröring  med  vatten,  upptager  densamma  der- 
ifrän  mera  vattengas,  eller  en  uppvärmning  af  jorden  prodneerar 


225 

mera  yattengaB,  en  afkylning  af  luften  plägar  deremot,  dä  den 
deri  befintHga  vattengasens  mängd  är  tillrttckligt  stor,  kondensera 
eller   afiikilja  densamma  derutar.    Men  jn  mer  vattengas  luften 
upptagit.    deato    atörre   är   den   tryckning  deraf  utöfvas.    D^n 
bdgre  temperatnren  eUer  nppvärmningen,  som  genom  sin  verkan 
pi  den   egentliga  luften  kömmit  barometern  att  falla,  höjer  den 
sUedes  genom  sin  Terkan  pä  vattnet,  afkylningen  tvertom,  oeh 
shtresultatet,  höjning  eller  sänkning,   beror  derföre  af  hvilken- 
den  biand   dessa   be^e  metsättä,  ehuru  af  samma  orsak  upp- 
komna  faktorer  skall  vinna  öfverhanden.     Nägot  annat  kan  ba« 
rometem  icke  fiUkännagifva ,  men  den  urski^jer  ej  helleromden 
uppTännning  eller  afkjlning»  som  förorsakar  dess  röreiser,  .för- 
Biggir  nere  vid  jordytan  eller  hdgt  npp  i  luften,  i  hvilket  sed- 
näre   fall   T&ra   termometrar   deraf  ega   ingen  känning.     Hurn 
kunne  yi  sUedes  genom  barometems  stigande  eller  fallande  veta 
nlgot  om  den  blifvande  viderleken?  Sanningsenligt  ganska  titet; 
men  om    vi  kanne  det  inre  sammanhanget  emellan  dessa  saker, 
ai  kunna  vi  dock,  men  ock  endast  med  detta  förbehäll,   af  det 
narrarande  tillst&ndet,  s&  vidt  detta  är  oss  bekant,  draga  nägra 
elntiatser   angäende  den   närmaste  framtiden.     Hvarje  störing  1 
luftens  jemna   tiyckning  vid  jordytan  eller  pä  lika  höjd  öfver 
daisamma  mäste  deri  ibtadkomma  en  rOrelse,   sälunda  att  ifrän 
det  ställe,    der   tryckningen    är   stOrre,  en  luftström  tager  sin 
riktning  dit,  hvarest  den  är  mindre,  p&  det  den  rubbade  jemn- 
vigten   mätte   äterställas.     Vid  lufttryckets  förminskning  kunne 
Ti  derföre   gdra   oss   räkning  pä  bläst  eller  luftströmmar,   som 
blifra   deato   häftigare,  jn    djupare   oeh  plötsligare  barometern 
&liit.    Dock    är   härvid   att  märkä  att  dessa  luftströmmar  icke 
»Bttd  beröra  jordytan,  utan  äfven  kunna  existera  endast  i  luf- 
tens hdgre   regioner.    Äfven    efter  ett  mycket  högt  barometer- 
itlmd  miste  en  dylik  utjemning  af  lufttryckningen  försiggä,  men 
denne   kan    pA  detta  ställe  vanligtvis  ej  blifva  sA  häftig,  hvar- 
f5re  stormar  efter  hOgt  lufttryck  mera  säilän  inträffa.    Emedan 
likväl  lnft»trömmen  mäste  stryka  fram  emellan  begge  dessa  stlU- 
Icn,  der   barometern   stätt  högt   oeh  der  den  stitt  ligt,  sä  är 
klart  att  bläst  äfven  efter  medelmättigt  barometeratänd  kan  ega 
mm.    Häraf   synes  ock  tydligt  af  huru  stor  vigt  den  i  senaste 

15 


226 

tider  etablerade  meCeorologiika  telegnifkorreBpondenBen  emellan 

sArakilda  observationsorter  Ar  iajrnnerhet  för  bedömande  af  Tin- 

dena  blifrande  riktning  och  styrka.  —  I  afseende  ä  nederbördeB 

är    det   iter  gifvet,    ati  dä  varm  iuft  är  littare  ock  q[>p&t  sti' 

gande,   de  ajdliga  elier  frka  sydligare  orter  tili  oas  kominuide 

Inftströmmanie  miate  i  allmänbet  fbroraaka  lAgt  barometentind, 

ocb  dä  de  äfven  just  för  sin  bögre  temperaturs  aknll  äro  men 

mAttade   med    rattengaa,    hvilken   vid  afk3dningeii  i  de  ksllare 

nordliga   traktema  kondenseras,  fi&  medföra  de  först  molnbild- 

ning,  hvaraf  barometem  ytteriigare  aänkes,  och  slatligen  neder- 

börd,  hyilken  sälanda  kan  anses  föreb&das  af  det  liiga  barome> 

teratändet.    Tvertom   är  den  frän  nordligare  trakter  kommaade 

laftatrömmen  kallare  och  tätare,  samt  höjer  derföre  barometern, 

men   d&   afdaDatningen  eller  vattengaflbildniBgeii  der  flr  mindre, 

och  Inften  tvertom  derstädes  afeatt  stOrsta  delen  af  sitt  vatten, 

bA  är  den  torrare  och  föroraakar  derföre  yanligtYis  icke  regn. 

ntah  klar  Inft.     Likväl  om  luften  pä  en  ort  under  yarmare  tid 

smäningom  upptagit  yattengas,  ai  att  den  dermed  blifrit  närä 

mättad,  hvaraf  barometem  smäningom  atigit,  och  derpä  en  nord- 

lig    kali   Inft,   aom   ännu   mera  höjer  barometem,  afkyler  den- 

aamma,  Bä  kan  äfven  denna  nordliga  vind  under  hdgt  eller  sti- 

gande  barometeretänd  föroniaka  nedetbörd.  Likaaä  kan  en  Tarm 

aydlig   vmd  med  lägt  barometerBtänd  läage  fortfara  pä  en  ort, 

ulan  att  nederbörd  fö^er  der,  emedan  den  npptagna  yattengssen 

förea  längre  bort  ät  norr  för  att  der  afBättaB.    Barometems  sti- 

gande   och  fallande  är  deiföre  ingalonda  tillräckligt  att  eoBamt 

a%dra  hnrudan  Väderleken  Bkall  blifva,  emedan  dpnne  icke  be- 

Btämmes   af  Infttryckningen  blott,  ntan  äfyen  af  luftena  tempe- 

ratur  och  vattenhait  samt  vinden,   och  barometem  för^enar  si- 

Bom   vädetlekBfi^äman   ej   alla  större  förtroende  än  vindftaggan, 

ty  likaaä  Bäkert  aom  att  nederbdrd  ntyiaas  af  läg  och  klart  vft- 

der  af  hj)g  barometer,  tiUkännagifyes  äfven  den  förra  af  sydlig, 

det   aednare   af  nordlig  vind,    med  den  inakränkning  blott  att 

vindflaggän   viaar   endast   de  vid  jordytan  befiniliga  inftström- 

name.    Yid  det,  aom  här  är  nämndt  om  luftatrömmame,  bör 

mibrkaa»  att  deras  ttiaprungliga  riktmng  förändraagenomjoi^eai 

rnUaing  kring  sin  axel,  b&  att  de  ilrän  nordligare  ddar  atgAngna 


227 

kimna  komma  tiS  osa  i  nordostlig  riktnmg  ocfa  de  iMn  equa- 
tomlinktema  kommande  nppträda  hoB  oss  slsom  sydvestliga 
eller  yesltiga. 

Men  fragas  nii  hvartill  tjenar  dä  barometern?  och  i  aiU 
mäahet  de  meteorologiska  instmmenterna  ooh  observationerna, 
dl  de  gifva  oss  hvarken  ii4gon  Baker  kunskap  om  det  närvä- 
rande  tiUBtXndet  i  atmosferen  eOer  nägon  slags  tipplyBning  om 
det  kommande?  Hvad  gagaar  det  att  veta  hnni  högt  eller  Iftgt 
barometerstABdet,  temperaturen  o.  8.  v.  var  för  ilere  &r  tillbaka? 
HflrpA  kan  ej  annat  STäras  ftn,  att  hvad  vi  veta  om  atmosferen 
ocb  de  f^rändringar,  Bom  i  deneamma  oappbörligen  försiggä. 
aamt  de  lagar  natnren  dervid  följer,  det  hafve  vi  genom  dessa 
appteeknade  obeervationer  och  jemförelser  dem  emellan  inhemtat, 
odb  nigon  annan  väg  dertili  ega  vi  icke.  Att  vi  vete  sä  litet 
bdr  ja  egga  oss  tili  att  efterstrafva  en  större  och  Mlständigare 
kanskap  och  icke  bringa  oss  tili  den  dolskhet  och  liknöjdhet 
att  vi  afstA  iMn  alit  vetande.  De  meteorologiska  instrumen- 
tema  konna  visBerligen  angifva  endast  det  närvarande  tillständet 
neo  med  ntvidgad  och  follständigare  kännedom  af  detta,  skole 
V]  ifren  konna  draga  säkrare  och  bestftmdare  slotsatser  i  af- 
seende  i  det  blifvande,  hvilket  alltid  eger  sin  rot  och  vilkoren 
för  dess  gestaltning  i  det  närvarande. 

Dock  torde  nägon  änno  oppkasta  den  frägan:  hvad  ntgör 
di  det  vetenskapliga  i  meteorologin?  Svaret  härpä  miste  blifva 
kortare  in  jag  f5r  den  goda  sakens  skoll  önskade,  men  jag  bör 
ej  hdt  oeh  hAUet  ottrötta  minä  vördade  Ahörares  tälamod,  som 
redan  torde  blifvit  satt  p&  ett  temligen  strängt  prof.  Det  ve- 
teBBkapliga  i  meteorologin  är  utredandet  af  det  konstanta  eller 
bestftmdi  periodiska  i  atmosferens  vexlande  skiften,  sä  väl  för 
densamma  i  sin  helhet,  som  för  särskilda  delar  deraf  och  för 
Binkilda  lokaler.  Ty  oaktadt  de  ständiga  och  sisom  det  Bynes 
högtt  oregelbondna  förändringame,  mäste  dock  äfven  or  dessa 
knmia  aftki^as  nigot  regelmässigt,  periodiskt  äterkommande. 
Vi  behöfve,  för  att  redan  pä  förhand  konna  göra  denna  Bloi- 
aata,  endast  gi  tili  det  hofvodsakliga  orspronget  tili  alla  dessa 
hvanmdra  korsande  och  stdrande  fenomener,  jordytans  oppvftrm- 
Bing  af  solen.     S&  mänga  och  sil  olikartade  de  störingar  deri. 


228 

Hom  förorsakas  af  denna  ytas  fördelning  i  land  och  vatien,  och 
i  luften  försiggiende  proceBser,  än  ftro,  sä  beror  den  dock  ali- 
tid  öfvervägande  af  jordytans  särskilda  partiers  ställning  tili  so- 
len,  säledes  af  Ärets  och  dygnets  tider.  Och  deaaa  omyezla  med 
hvarandra  pä  hvarje  ort  i  den  regelbundnaste  periodicitet,  aamt 
m&ste  äfven  derföre  m^dfdra  visaa,  om  dck  fDrst  nnderenUng- 
varigare  och  noggrannare  obBervationsBerie  märkbara  periodiska 
verkningar.  Äfven  äro  de  störingar,  Bom  i  dessa  ästadkonunas 
af  lokala  inflytelser  för  hvarje  ort,  ganska  konBtanta  och  f5lj- 
akteligen  mlste  derigenom  en  beetämd  modifikation  i  fenomener- 
nas  allmänna  fortg&ng  nppstä,  hvilken  vi  nttrycka  medelBt  be- 
nämningen  kiimat.  Att  med  noggrannhet  atforska  och  besUmma 
det  regelbundna  i  det  allmänna,  det  egendomligt  ntmftrkande  i 
det  Bftrskilda,  utgör  hela  naturvetenskapenB  och  siledeB  äfven 
meteorologins  vetenskapliga  mäl. 


229 


Reseminnen  fr&n  Erim  och  S:t  Georgs  kloster. 
Af  WiLH.  Lagus. 

(Föredrag  pA  An-  ooh  httgtidsdagen  den  29  April  1862.) 

MM.  HH.  Jag  tilläter  mig  inbjuda  eder  tiil  ett  kort  be- 
«Ok  pä  Svarta  hafvets  fordom  si  ogftstvänliga  Strand;  jagvftgar 
anhllla  om  en  stunds  appmärksamhetförframstälinmgenafn&gra 
arkeologiaka  reseminnen  Mn  den  Tauriska  eller  Krimska  half-^ 
Ons  blodbeatänkta  knster. 

Vira  betraktelser  skola  visserligen  föra  oss  längt  bort  frän 
det  närvarande,  in  i  förgingna  seklers  natt,  tillochmed  ut- 
Qfrer  den  klassiska  forntidens  yttersta  gränser,  der  i  sä  mänga 
(ali  sjeLfVa  yetenskapen  kftnner  sig  rädvill  och  tviflande.  Men 
om  det  ftr  obestridligt,  att  den  modema  civilisationens  ena  stGdje- 
pelare  (ty  den  andra  rotar  i  kristendomen)  nppbäres  af  den 
Grekiska  och  Romerska  knlturens  blomsterklädda  mark,  om  det 
vidarelÄter  Bigidagalägga,attdockäfven  det  sä  lyckliga  Hellas- 
folket  bekräftar  den  sanningen  att  ^barbariskt  var  engäng  alit 
festerländflkt**,  bekräftar  de  trenne  orden:  „ex  Oriente  lux**  (= 
iMn  Öster  Ijnsett),  si  bar  jag  med  dessa  erinringar  antydt 
en  synpnnkt;  hvamr  det  ftmne  jag  gdr  att  behandla,  oaktadt 
desa  spSriella  natur,  kunde  tillerkännas  ett  allmännare  humani- 
stifikt  intresse,  f^rutom  det  rent  arkeologiska,  hvilket  detsamma 
synes  mig  i  b&  hög  grad  ega.  Och  lyckas  det  mig  att,  inför 
Eder  uppiysta  församling,  pi  ett  enkelt  och  iskädllgt  satt  föra 
beviset  f5r  detta  enda  yrkande,  jag  iniedningsvis  vägar,  di  bar 
jag  ju  ej  i  flvitsko  fÖrspiUt  de  minuter  af  virt  vetenskapliga 
tomfnnds  hOgtidsdag,  hyilka  mitt  föredrag  gör  anspräk  pä. 

Vi  skola  säledes  i  tankama  f5rflytta  oss  tili  entrakt,  den 
vi  alla  redan  kftnna  och  dit  vara  blickar  för  nägra  är  tillbaka 
8&  spanande,  s&  frägande  flögo,  tili  en  trakt  der  det  sista  de- 
cenniets  följdrikaste  yerldsdrama  utkämpades.  Detta  omräde  äj 
Tauriens  sydvestligaste  utspr&ng,  den  trian^lformiga  bergsplati, 
livilken  fr&n  sin  bas,  en  linie  af  10 — 12  verat,  dragen  emellan 


230 

InkeniuuiBka  dalens  och  Balakbtva  vikens  innerata  höm,  Blya- 
ter  fram,  bbmd  hafvets  oroligaste  böljor,  tili  sin  Bpeto,  ]u4>Fa- 
narys  ödaliga,  af  en  ensam  Q^ik  betecknade  klippndde,  der 
vattenmaaBan  delar  sig  i  tYenne  diYezgemide  str&inniar,  —  den 
ena  hvilfVande  init  Sevastopols  redd,  den  andra  lilngs  halföns 
pl  de  flesta  stäUen  trärbranta  oeh  mot  dster  alltmera  stigande 
högstrand. 

Denna  kala  högBtrand  löper  tili  en  bdrjan  i  aydoatUg  rigt^ 
ning,  si  rakt  Bom  hade  hafVet  arbetat  efter  lineal.  MfiD  belt 
plötsligt  kastar  den  sig  med  en  bftftig  bdjniog  &t  motaatt  bUl, 
It  SV»  ntan  att  dock  förmi  bejda  vigen»  ty  denna  trftoger  du 
tvärsigenom  sjelfva  h&Uen  och  bildar  ett  bvalf,  si  högt  att  min- 
dre  £arko6ter  konna  gä  demnder.  Efter  denna  attaok  bar  ström- 
men  BitiUvida  nttomt  Bin  kraft,  att  den  ieke  mer  mAktar  genom- 
bryta  äfven  följande,  tätt  efter  den  förenimnda  framspringaDde 
väldiga  bergsklack,  men  h&r  är  deaa  vrede  Bom  stöiat,  hir 
bi-nsar  och  akommar  haf?et  Tid  oiinBta  vindfläkt  med  ett  olycks- 
bädande  din,  och  hvarje  seglare  vet  (siaom  oek  Albions  flotU 
den  13  och  14  November  1854  det  pröfva  fiek),  att  ban  har 
att  göra  med  —  kap  Fiolente. 

Fk  denna  piata '  akoia  vi  stanna  en  atund ,  men  vi  mi&te 
vä\ja  en  aadan,  icke  ens  bär  alldelea  okAnd,  atilla  aftonstand, 
d&  bafvet  redan  gätt  tili  bvila  och  mänen  sUnder^Bitt  magiska 
Ijos  öfver  Bjö  ocb  land.  Kastande  blicken  &t  öBter,  ae  vi  en 
längsamt  randad  bafabugt,  v&mad  mot  nord-  ocb  andia  landa- 
vindar  af  en  flera  bundrade  fot  bög  klippatrand,  denna  aednare 
pä  sinä  Btällen  glatt  ocb  lodrfttt,  pä  andra  dystertbroaten,  med 
Bkarpa  kanter  ocb  gapande  klyftor.  Mao  friigar  s^,  om  hftr  ett 
jordskalf  bärjat  i  fordomtimma,  eller  om  ej  faatbellre  en  ur- 
tidens  orkan  ruggat  upp  bergeta  maasa,  som  värit  flytande  da, 
men  hastigt  stelnat. 

Särskilt  tiildraga  sig  vär  uppmärkaambet  n%ra  ofantliga, 
likt  kolonner  npp&t  resta  klippblock^  deder  fattat  posto  ne- 
daaom  stranden,  hvarifrän  de  tyckaa  bafva  löaryckt  aig.  När 
det  Btormar  frän  söder,  tjuter  bär  förfärligt,  br&nningama  gk 
skyhögt,  det  är  Bom  sprunge  klipporna  mot  bvarandra  onder 
nödrop.     Men  skädade  en  lugn  mänskenaqvälU  göra  deraa  fan- 


231 

teiudta  ak^nader,  med  sinä  i  vattnet  fallande  Bkvggor,  etl 
aaktigt  intiyck  pi  Binnet.  Man  tror  mg  se  spöken,  gestaiter 
if  beridjade  qvinnor,  hyiika  stigit  ned  och  spegla  sig  i  y^na 
jemBade  yta.  Tri  äro  vida  större,  An  de  andra  och  bära  sinsi 
hnfvaden  nastan  lika  högt  med  fastalandets  bergsslätt.  Man 
iDser,  hnm  betecknande  de  gamle  kallade  den  udde  — kap  Fio- 
lente — i  h  vara  grannskap  dessa  monster  antrftflba:  Parthenion: 
d.  i.  Jnngfrnndden.  Tili  denna  benämning  uppgifves  dock  van- 
ligm  en  annan  onak,  antydd  nedanfdre,  hvarmed  doek  den  af 
mig  fönnodade  kunde  bafVa  samverkat. 

PÄ  andra  sidan  om  detvenne  jättejungfrnklipporna,  längre 
inil  bngten,  upptfteka  vi  det  företa  qvarblefha  sp&r  af  odlande 
memiiskohand,  som  möter  oss  sedän  vi  lemnat  fyrb&ken  päkap 
Fsosry.  Jag  sade  qvarblefna  sp&r,  emedan  tillochmed  de  rni- 
oer  af  det  ftldre  Cheraon,  hvilka  ännn  Pallas  o.ch  Clarke  i  sln- 
tet  af  förra  seklet  fonno  emellan  kap  Fanary  och  kap  Fiolente 
tili  siata  qvaderatenen  föravunnit.  Först  hftr  lemnar  kusten  en 
meia  inl^ndande  vy.  £n  grönakande  ^as  har  längs  strandens 
oUndiga  slnttning,  genom  idogt  och  ihärdigt  arbete,  blomstrat 
upp,  liksoffl  omedelbart  nr  hafveta  öken.  Bland  smidiga  popp^ 
lar,  donkel,  cypresslik  juniperna  lycia,  ackasier,  fikontrild  och 
viaplanteringar  framskymtar  en  vänlig  boning  —  det  är  S:t 
Georgs  kloster.  I  ain  oakyidiga  frid  anar  det  ej,  att  betrakta- 
t^pA  öga  ovilkorligt  frnktar  ae  det  störta  ned  frän  sin  h5jd,  ty 
8i  djerft  har  det»  ett  annat  fägelbo,  hängt  sig  fast  vid  de  Gf- 
▼er  bri^jnpet  sväfvande  klipporna.  Lätom  oss  gk  närmare  denna 
aayl  för  den  verldati*dtta  frombeten,  f()r  den  förföljda  dygden 
och,  som  man  aäg»,  äfven  för  den  undangdmda  lasten. 

£n  amal  gängstig,  och  likvftl  den  enda  hela  knsten  er- 
bjader  tili  kommnnikation  med  det  inre  landet,  leder  dit  npp, 
Men  ^en  denna  stig  är,  ehuru  dragen  i  Unga  ntvikningar  tnr- 
vis  it  höger  och  venater,  a&  stnpande,  att  man  blott  medmdda 
oeh  ieka  gema  ntan  n&got  aärakilt  intreaae  vandrar  densamma. 
TUI  aU-  lycka  finnaa  pi  vftgen  n&gra  hvilopiataer.  Den  förat^ 
^  en  Uten,  med  k&l,  kurbits  och  dylika  grönsaker  besädd  af- 
uUb  krijig  en  tenu  mindre  koja.  Här  bor  (ly  jag  tänker  mig 
10  ir  tillbaka  i  tiden),   h&r  bor  en  eremit,  en  läug,  tärd  väl- 


232 

nad,  Lvars  anseende  är  stort  bland  de  öfnga  mankanie»  tyhan 
dfvergär  dem  alla  i  fastande  och  —  i  tysUiteiihet.  Ett  hem- 
Ughetsfdllt  tftckelae  döljer  hana  förg&ngna  lif ;  det  aades  att  haa 
gjort  sig  skyldig  tili  nägot  svärt  brott  oeh  flyktat  hit  tili  denna 
enslighet  —  ifrän  Finland  I  Hvad  han^  egentligen  hette,  viaste 
ingen»  men  alla  viaste,  att  det  namn  han  bftr,  yar  l&nadt,  han 
kallade  sig  Budon. 

Fr4n  Budona  koja,  aom  oaktadt  aitt  föifallna  akick  icke 
har  nägot  anmärkningsvärdt  för  fornforskaren ,  atiga  vi  Ungie 
upp  och  komma  aä,  förbi  den  paviljon,  aom  nägon  amiral  fiin 
Sevastopol  har  lätit  och  fkti  läta  uppbygga,  midt  i  denna  fri- 
atad,  tili  beaökelseort  för  muaikens  och  danaena  nöjen,  tili  en  i 
berget  inhuggen  fontfin  med  friakt  och  vederqvickande  vatten. 
Omedelbart  derefter  upphinnas  den  täcka  kyrkan  och  kloater- 
byggnaderna,  der  man  gäatvilligt  inbjuder  oaa  i  refektorium, 
om  vi,  efter  en  beavärlig  marach,  önaka  atärka  oaa  med  k&l, 
gurkor  och  olja.  Vili  nägon  derpä  bemöda  aig  än  hdgre  upp, 
cirka  50  fot,  aä  n&r  han,  efter  en  kort  vandring  p&  den ojemna 
bergaplatän,  det  &lt,  der  under  aednaate  Orientaliaka  krig, 
Canrobert  bade  uppslagit  aitt  högqvarter,  för  hvilket  klostret, 
ai  längt  utrymmet  tillät,  tjenade  tili  hoapital. 

S:t  George  kloater,  hvilket  akall  blifva  utgings-  och  äter- 
gängspunkten  för  vara  underaökningar,  intager  aamma  plata, 
hvareat  i  förntiden  den  a.  k.Tauriaka  Artemia*  eller  Dianaa  tem- 
pel  atod.  Dä  denna  min  mening  icke  fullt  öfverensstämmer  med 
Pallaa*,  Dubois'  o.  a.  utmärkte  forakarea,  borde  jag  af  aktning 
för  dem,  aöka  att  grundligt  motivera  denaamma.  Sädant  apa- 
raa  dock  tili  ett  annat,  för  andragande  oeh  granakning  af  en 
maasa  filologiaka,  mytologiaka,  antiqvariaka  och  hiatoriaka  de- 
täljer  mera  egnadt  tillf^Ue,  aärdelea  aom  det  för  hvad  jag  om 
aagde  tempel  nu  hufvudaakligast  önakade  framhälla,  är  af  under- 
ordnad  vjgt,  huruvida  det  blifvit  ombygt  tili  detta  redan  i  me- 
deltiden  omtalade  kloater,  eller,  aäaom  Pallaa  anaer  aannolikare, 
bef annit  aig  ofvanom  den  närbelägna,  förut  nämnda^  genombor- 
rade  bergahällen.  MA  dock  antydaa  att  jag,  bUmd  annat  atöder 
min  iaigt,  jag  vägar  ej  aäga  pä  en  noggrannare  autopai  och 
lokalkännedom   än    Pallaa,   men  pä  ett  noggrannai*e  atudium  af 


233 

es  kiila,    hvilken  han  och  andre  iyckas  hafva  ringaktat,  kan- 
ske  blott  emedan  det  räkar  vara  —  en  poet. 

Earipides'  bekanta  tragedi  ,,Ifigenia  i  Taarien**  inneh&ller, 

offl  man  Borgftlligare  ser  efter,  si  mänga  vinkar  oeh  hftnyisnin- 

gar  pä  BkÄdeplatBen  f5r  den  besjungna  händelsen,  att  man  blott 

Mkomligt  godtyckligt  kan  antaga,  att  skalden  diktat  fullkom- 

ligt  godtyckligt.  Det  vore  1  sädant  fall  en  beBjnnerlig  träff,  att 

han  fingerat  en  B&dan  naturomgifhing  och  just  sädana  enskildhe- 

ter,  hvilka  ännn  i  denna  dag  äterfinnas  i  den  geografifika  och  topo- 

grafiftka   verkligheten  kring  S:t  Georgs  kloster^    Vägen  dit  frän 

Grekland,  sjunger  han,  är  I4ng;  den  kan  verkstäUas  tiU  landa, 

men  Bker  hellre  tili  sjöB,  dä  kosan  tagcB  i  PontoB  AxeinoB  närä 

hafsknBten   förbi  ön  Leuce  (nnv.  Fidonifii)  och  Achilles*  vädjo- 

ban  (Bä   kallades  den  Bdder  om  Tendra  ntspringande  BTärdfor- 

made   Bandbanken)    tili   TaurienB  höga  bergsstrand.     Ilär  landa 

de  tvä    vänneme,    Orestes    och    Pylades,    dä   de   pä   oraklets 

bnd   komma   för  att  bortröfva  ArtemiB    bildstod.     En  g&ngstig 

(dtlfiog)   leder    upp    tili    templet.     De    Bpeja    omkring  Big  bäf- 

▼ande,    ty    öfferallt  framBtä   Bpir  af  den  vilda,  mot  alla  frem- 

lingar  BkoningBlöaa  gudinnans  offertjenBt;  —  desBa  Bpär  kan  ock 

ykt  fantafii   tro    sig   npptäcka  i   de  blodströmmar,  Bom  tyckaB 

hafra  besndlande  flntit  öfver  berget  och  förglagt  den  Btrimmiga 

jnrakalken.     De    besluta  gömma  sig  nndan  tili  nattenB  inbrott; 

di  Bmyga  de  in  i  en  bäla  vid  hafvet,  —  en  nrholkning  i  klip- 

pan,  B&dana  denna  nejd  rikligen  erbjuder.     Jag  har  Bjelf  i  bät 

farit  ett  godt   Btycke  nnder  de  icke  aflägsna  Balaklava  bergen. 

Af  dfiiga  nkturföremil,  Bom  tragedin  känner,  viii  jag  ännn 

blott    nämna    de    ,,SammanBMende    klipporna^    (UvfiTclijyaSss 

zhQaiy  NB.  icke:  v^tfot).    Man  har  i  deraB  omnämnande  nftra 

templet  velat  Be  ett  bevis  att  Euripides  icke  tagit  sd  noga  med 

lokalen,    der   hans  drama  spelar;  ty  det  är  fuUt  konstateradt, 

att  de  gamles  Symplegader  äro  tveune  ännu  för  vär  tids  navi- 

gation  ytterst  farliga  klippöar  vid  Svarta  hafvets  utgäng  i  Bob- 

poren:    Men    att    skalden   sknlle  hafva  begätt  ett    sä    väldigt 

misstag,  hvarvid  hvarje  Atheniensisk  Bkeppare  kannat  knäppa 

bonom  p&  fingrama,  att  han  ntan  goda  skäl  tillätit  sig  en  slik 

geogntfisk  omflyttning,  är  omöjligt  pä  en  tid,  dä  hans  vän  He^ 


234 

rodota  resebeskrifniog  öfver  Svartahaftländema ,  oeh  särskilt  Qt- 
ver  detta  gebit  och  dess  tempeU  Iftstes  med  alimännaste  f^r- 
^OBDing,  samt  dessutom  trafiken  hitöt,  tili  Greklands  Bidesma- 
gaflin  och  fiskbod,  den  Krimska  halfön,  var  lifligare  än  8jelft  i 
▼4ra  dagar.  Besinnar  man  alit  detta,  s&  blir  det  mer  än  san- 
nolikt,  att  poeten  gifvit  det  expressiva,  mälande  namnet,  väre 
i^g,  sisoni  K.  Neumann  icke  längesedan  i  en  sllrdeles  lyckiig 
ingifVelses  stund  förmodat,  ät  Balaklava  hamnen,  hvilken  de 
gamle  vanligen  kallade  Symbolon,  i  anledning  af  dess  tränga 
mynning,  hvars  bilda  Btränder  tyokas  liksom  kasta  sig  om  bvar- 
andra,  eller,  enligt  hvad  jag  tror,  ät  de  redan  ofvanf^re  be- 
Bkrifna  klipporna  vid  Jnngfrundden.  Att  dessa  af  Euripides  lU*- 
ven  kallaa  Kvavsai,  hvilket  var  en  synonym  jemväl  tili  de  verk- 
liga  Symplegadema»  detta  fSrklarar  jag  af  bergartensfrän  dunkel- 
rödt  tili  Yiolett  skiftande  förg. 

Dock  m&  för  denna  gäng  vara  nog  om  lokalen.  En  an- 
nan för  ögonblieket  Bvarlystnare  Mga  är:  Hvem  var  denna 
bemaka  gudinna  som  dyrkadea  pä  Tauriena  med  en  sadan  knlt 
B&väl  öfverenastämmande  hemaka  strand?  Hvem  Var  denna  Ar- 
temis,  pä  hvars  altare  landeta  innevänare  alagtade  alla  BkeppB- 
brutne  ajöfarande,  alla  Qreker  och  alla  ft-emlingar  öfrerhufTud, 
hvilka  hÄr  vägade  atiga  i  land,  och  hvars  preatinna  Trojas  kuf- 
varea,  kung  Agamemnons  dotter,  Orestes*  syster  Ifigenia  mot 
Bin  egen  vilja  var?' 

Sä  mycket  inser  hvar  och  en  af  det  myten  om  henne  för- 
täljer,  att  hon  icke  är  den  Artemis,  hvars  bildstod  vi  kanna 
nnder  den,  sedän  dess  flyttning  tili  Louvren,  icke  merpaBsande 
beteokningen:  Veraailler-Diana,  denna  herrliga  .  roarmorstaty, 
hvaraf  äfven  värt  Universitet  eger  ett,  i  BlblioteketB  aödra  aal 
nppBt&lldt,  gipsaffcryck.  Säsom  inkamationer  af  den  kalla,  ky- 
aka,  pä  himlahvalfvet  irrande  mänen,  Bäsom  obeflftckade  jung- 
frur  tänktes  de  väl  bäda,  ochbäda  Bäsom  jägarinnor  i  Taygetos 
Äller  Tauriena  berg  och  dalar;  ät  bäda  var  lyorten  helgad.  Men 
betraktom  denna  Versailler-Diana,  der  hon  lätt  som  vinden  och 
höljd  af  en  drägt  som  tyckes  bestä  af  veckad  Inft,  spritiger 
fram,  hällande  med  venstra  handen  i  hornet  af  en  tili  hennes 
fiida  smygande  apäd  hjort,  medau  den  högra  dfver  skuldrangri- 


235 

per  efter  en  pii  ur  kogret:  ftr  det  väl  blodtörsteis  vUda  lidelse 
Bom  etelnat  i  hennes  sköna  aDleUdrag,  inger  bos  faaa  oeh  af* 
Bky,  slflom  alit  hvad  vi  om  hennes  Tauriska  namne  höra  ooh 
föreställa  08b7  Längt  derifrän!  Som  henneB,  eidaat  ftruttrycket 
i  en  själfull  qvinnas  bAUning  ooh  blick,  d&  hon  fdrevarar  d&^ 
got  godt:  hon  aynes  rädd  ocb  trotsande  pä  en  gäng.  SkogenB 
Sdla  djor,  gadiniians  älskUngsdjur,  bar  blifvit  ofredadt  af  nä- 
gOD  oberättigad  jägare,  ooh  tar  fiin  tillflykt  tili  den  framsvftf- 
vande  beskydderskan;  —  i  detta  ögonblick  bar  meJBeln  fttrevi- 
gat  hennes  bild.  Varningsvifl  bör  jag  piimiima,  att  om  maa 
gir  tUl  betraktande  af  detta  utmArkta,  af  aUa  tider  bean* 
dnde  konstverk  med  den,  äfven  i  mänga  böeker  ooh  deribland 
helt  nya  (t.  ex.  Labkes  Kanstgescbichte.  Berlin  1860)  ned- 
akrifna  tanken  att  fä  se  en  jagande  Diana,  man  stftllt  en  mor 
emellan  sig  ocb  det  rätta  intrycket.  Diana  pä  jagt  ätföljes  af. 
en  hand,  ocb  bela  hennes  väsende  str&lar  dä  af  fröjd  öfver  den 
siubba  pilen,  hon  är,  som  Homerus  säger,  loxicuQa. 

Det  Tore  dystert  ocb  nedsUende,  att  fr^  Versailler-Dia- 
oas  idealiska  gestalt  yända  sig  äter  tili  den  Tauriska  Artemis 
barUnska,  menniskofiendtliga  skepelse,  vore  icke  donna  sed* 
näre  ett  bevis,  att  rähetens  makt  är  oberättigad,  att  andenar^ 
betar  p4  dess  förintelse  ocb  icke  ger  sig  tillfreds,  innan  ban 
vnnnit  segem.  Bild  ocb  bildning  likna  bvarandra,  sAsom  en  af 
v4ra  finkänsllgaste  skalder  ocb  konstdomare  nägongäng  yttrat, 
icke  blott  tili  Ijadet,  men  äfven  tili  sitt  djupare  väsende  ocb 
hela  sm  ntveckling.  Sadan  bildning  ett  folk  eger,  sädana  bil- 
der  skapar  det  ock,  väre  sig  i  myt,  i  dikt,  i  tpner,  i  fä]:geF 
eller  andra  kroppsliga  fonuftmnen. 

Hvilket  folk  tillbörde  dä  denna  i  den  Orekiska  litteratu- 
Ten  städse  sisom  nägot  längesedan  förgänget  ihägkomna  Arte- 
mis kult?  hvilket  folk  afbildade  deri  sig  sjelf,  sin  sed,  sin  själ^ 
tin  kinsla?  Enligt  Dubois  de' Montp^reux  som  päslutetaf  1830- 
(alet  bereste  Kaukasien  ocb  södra  Ryssland  samt  användt  hela 
2  minader  ensamt  för  uppmätande  af  det  yngre  Chersons  rui- 
ner,  den  vester  om  nuv.  Sevastopol  vid  den  s.  k.  Karantäns- 
bngten  belägna  stads,  under  bvilken  templet  i  en  sednare  pe- 
nod  hörde,  —  enligt  denne  visserligen   ofta  mera  omständlig^ 


236 

än  grundlige  författare ,  akulle  vi  i  de  gr jmme  Taurerne ,  hviika 
bebodde  det  Krimska  berglandet,  ftteffinna  ett  Finskt  folk.  Härom 
nägra  ord. 

Dk  bland  alla  hypoteser  angäende  de  gamles  Scyther,  sA- 
som  med  en  generell  beteckning  de  skilda  horderna  i  hela  södra 
Ryssland  kallades,  den  antagllgaste  är,  att  de  motsvara,  äfven 
tili  namnet,  de  sedän  s.  k.  Tsehuderne,  ooh  siiedes  tili  aio 
hufyadmassa  voro  Finnar,  akulle  man  vänta  att  Duboia  framför 
alit  aOkt  atyrka  identiteten  mellan  Taurer  och  Seyther  eller  att 
de  förra  voro  en  del  af  de  sednare.  Derom  bar  han  dock  Icke 
bemödat  aig,  ehuru  det  läge  närä  tili  handa  att  gripa  tili  visaa 
aednare  Grekiaka-  aageamän  och  bland  dem  ajelfva  Strabo,  för 
denna  äaigt*  Duboia  kaatar  kroken  vida  längre  ut.  Han  fiakar 
upp  i  Kaukasien  viaaa  barbariaka  bruk  mot  fremlingar  hoa  Tache- 
.tachenaer  och  Leaghier,  hvilka  kunna  jemfbraa  med  Tauremea 
menniakooffer.  Derpä  erinrar  han  aig  den  ganaka  tänkvftrda 
omatändigheten  att,  aiaom  redan  före  honom  Potocki  ochEJap- 
roth  anmärkt,  i  Tachetachenaiakan  och  andra  Kaukasiska  spräk 
en  ator  mängd  Finaka  ord  päträffaa.  Hörom  alutaataen:  Tau- 
rerne ha  viaaa  plägaeder,  aom  likna  Tachetachenaemea ,  Tache- 
tachenaeme  ha  viaaa  ord,  aom  likna  Finaka,  alltaä:  Taurerne  voro 
Finnar.     H.  S.  B. 

Tili  denna  argumentation  lägger  Duboia,  likaom  p&  köpet, 
f5ljande  atöd  (jag  viii  anföra  hana  egna  ord):  ^Analogin^,  sä- 
ger  han,  „är  ännu  atörre  emellan  Taurerne  och  Tachud-Fiu- 
name  pÄ  fialtiska  vikena  atrflnder,  desse  beryktade  pirater,  hvilka 
under  namn  af  Eurer,  Liver  och  Esther,  oroade  nejden  finda  in 
i  ll:te  och  12:te  aeklen.  Det  fanna  bland  deaae  Finnar  en  lag. 
aom  bjöd  att  bränna  hvar  och  en,  aom  icke  var  af  deraa  tro, 
samtlige  fremlingar,  hvilka  de  kunde  bemäktiga  aig,  hvarje  kriga- 
fänge  offradea  &t  deraa  gudomligheter.  Alla  undfly  denna  den 
grymmaate  bland*  nationcr,  grym  isynnerhet  i  ain  kult,  aäger 
Adam  af  Bremen.  När  lyckan  icke  förskaffar  dem  monniako- 
ofTer,  köpa  de  aädana,  för  att  pä  det  förfärligaate  sfttt  pina 
dem,  och  kasta  styckena  af  deraa  aönderalitna  kroppar  för  rof- 
foglar.  De  utrycka  ofta  hjertat  p^  dem,  för  att  ateka  och  ae- 
dan  äta  det,  vid  andra  tillfällen  aveda  de  dem  lingaamt  pä  koleld^ 


237 

I  ganning  DuboiB*  beskrifning  af  vÄra  stkmföryaDdta  för- 
fider  är  ingalunda  smickrande  för  dem  eller  ossI  Men  den  är 
tillochmed  förklenande  för  Taureme,  ty  att  desse  yarit  an* 
drophager  bar  man  ännu  ej  hört.  Men  ocks^  torde  ingen  anse 
haos  Tittnesbörd  tillf jUestgörande ,  om  ej  att  bevisa,  hnra  yt- 
ligt  man  ännu  för  3  decennier  tilibaka,  innan  Castrona  arbeten 
sett  dagen,  tog  den  komparativa  etnografin  beträflfande  Finnar 
eller  Tschuder. 

ÄiVen  ett  annat  försök  att  uppdaga  Tauremes  nationalitet 
mi  8om  hastigast  beröras.  Det  har  inslagit  en  helt  annan  me- 
tod.  Slaviaten  Volanski  tror  sig  i  de  sedän  sin  fordna  förva- 
ring  i  Meiningen,  s.  k.  Meiningiska  offersk&lama,  hvilka  för 
nirrarande  befinna  sig  i  Gothas  konstkabinett,  skäda  icke  mer 
eDer  mindre  än  käril  begagnade  nti  ooh  pä  okända  vägar  hem- 
Ude  frin  den  Tauriska  Artemis  tempei.  Skälame  äro  nnmera 
29  tili  antalet,  men  förmodas  fördom  hafva  värit  132,  förfär- 
digade  af  röd  med  svart  iUrglagd  bolaijord,  tili  formen  kupiga, 
i  meddstorlek  af  1  fots  diameter  mot  V/^  fota  höjd,  sirade 
med  hvaijelianda  mytologiska,  bögst  simpelt  utförda  framställ- 
Dingar,  hvaribland  äfvren  Artemis  bild  igenkänts,  samt  betäckte 
med  rikliga  inskrifter.  Dessa  inskriftier  af  okände  karakterer 
toikar  Volanski  förmedelst  det  af  honom  upptäckta»  d.  v.  s. 
fingerade,  Slaviska  uralfabetet,  tili  det,  äfven  af  honom  upp- 
tlckta,  d.  V.  s.  fingerade,  Slaviska  urspräket.  Tolkningen, 
hTilken  för  yttermera  vissos  sknld,  öfversättes  tili  Ryskä,  Pol- 
ska. Franayska  och  Tyska,  lemnar  högst  fadda  sentenser,  de 
der  iter  hOgst  nddvändigt  skolle  betarfva  sin  tolkning.  Men 
lika  mycketi  hnfvadsaken  är,  att  de  skola  vara  Slaviska,  gn- 
dioDan  Slavisk  och  följaktligen  folket  Slaver.  Väl  förkUras 
dessa  „Bchene  raritäten^  af  Heyne  o.  a.  som  förstä  sig  pä  sä- 
<l«na  Baker,  för  nnderstnckna,  för  fabrikation  af  nägon  antiqva- 
risk  indostri-idkare  och  probenrenter,  men  häraf  generas  Volan- 
ski föga.  Han  §l  sin  sida  har  ja  med  de  klaraste  skftl  stäUt 
^craa'  ftkthet  i  dagen,  med  hänvisande,  bland  annat  likgodt, 
derpi,  att  aom  bildema  presentera  nakna  menniskokroppar, 
dessa  kroppar  ock  mäste  hafva  lefvat  i  ett  sydligt  kiimat,  men 
^  sidant  ftr  jtt  Taoriensl  Att  Tanreme,  desse  nr-Slaver,  oak- 


2ä« 

t§äi  ^Uer  i  följd  af  sinä  tsjiligä  boptateef ,  sknlle  hAfva  prome- 
nerat  1  Adamitisk  drflgt  pk  KrimB  ktiBtef,  har  Yolanftki  lika  li- 
tet  aktat  nödigt  vidare  berisa,  som  Dubois,  att  deras  riidh^ 
gfltt  flnda  tili  kanibalisln.  Vi  6er  här  ett-  prof  p&  den  meBt 
dräpande  ^nrfilologl^(I),  Tärdig  att  siä  hand  med  v&r  inhemska. 
En  mera  dansad  och  mindre  ^urfilologisk^  forskning  m&- 
8te  Btanna  vid  det  resultat  att  Taurerne  livarken  voro  Finnar. 
B&ledes  Turaner,  eller  Slaver,  siledes  Indogermaner,  ntan  troli> 
gen  Semiter,  nogare  Fenicer  eller  ätminstone  med  desae  starkt 
nppblandade.  Man  knnde  frän  vetenskapenB  nnvarande  stftnd- 
pnnkt  förandra  Big,  att  denna  mening  icke  längesedan  blifvit 
nttalad.  Ykt  fbrvilmng  hejdar  sig  dock  vid  itertanken  pävissa 
dogmer,  dem  den  rätt  fömämt  ortodota  klasBiska  fomkntiBkapen 
gjort  gaUande,  och  hvilka  bä  mäktigt  inflnerat  p&  nppfattnin^n 
af  hela  antiken,  Bynnerligast  i  dennas  aidata  perioder.  I  den 
Yälmenande  afBigt  att  väma  Grekemes  religion »  litteratur,  konst 
oeh  hela  folkmedvetande  för  Bjelfva  möjligheten  att  hafva  emot- 
tagit  \kn  eller  rönt  n%on  bestitmmande  inrerkan  ntifrfln,  pre- 
dikade  Otfried  Mtiller  i  Bina  mängfaldiga  af  sä  djup,  bA  varm, 
Bk  snillrik  lärdom  flOdande  arbeten,  oupphörligen  Batser,  dom 
korteligen  s&lnnda  knnde  ätergifvaB:  att  den  Grekiska  kultaren 
i  Bin  helhet  npprnnnit  nr  ett  nrBprnngUgen  folket  inneboende 
hOgre  naturanlag,  liksom  PallaB  Athene,  enligt  mjien ,  i  ftill  mdt- 
Bing  bröt  fram  ur  ZeilB*  hnfmd.  Bland  hans  omBorger  ingick  i 
främsta  rnmmet  den,  att  risa,  det  forn-Helleneme  ingalunda 
kömmit  i  s&  närä  berOring  med  hvarjehanda  mindre  v&l  renom- 
iierade  folkslag,  Born  de  Bjelfve  i  sin  oBknld  pästi.  Han  Btän- 
ger  dem  liksom  in  i  en  Bolig  och  dragfri  bamkammare  aamt  f^r- 
klarar  aedan  för  bamkammarsagör  alit  hrad  deras  förfkttarebe- 
rfttta  om  sinä  filders  länga  resor  tHl  fremmande  land,  s&som 
Argonantertäget,  los,  Herakles'  oeh  Artemis'  randringar  tn.  m. 
Stor  är  isynnerhet  hana  ridsla  att  l&ta  dem  sammanstöta  pft 
egna  eller  igerran  kaster  med  Feniceme,  desse  fomtidens  Ehi- 
getsman,  hrilka  beforo  alla  kända  haf,  ehnfn  man  behöfrer  en  fögtt 
anatrftngd  blick ,  att  igenkänna  det  Grekeme  af  dem  tagit  tiHooh- 
med  konBtmk^nea  pft  sinä  fartyg,  aädana  otaliga  bilderrerk  dem 
frametälla.     Siika   vetenskapKga  luBperrtiingBieorier  akulle  aidrig 


289 

hathtk  kannat  finna  si  allmänt  geh($r,  hade  man  crf  förät  (vat^ 
Bo^  att  nätaina  Creuzet)  gfttt  tili  motsatt  ytterlighet  oeli  tillöelH 
Bied  i  de  ailra  högsta  regioner  af  vetande  och  konsi,  dit  d<>6k, 
siflom  ing^L  bftttre  än  samme  Mflller  bevisat,  endäst  den  Oire- 
Iriske  anden  lyftat  vingen,  velat  igenfinna  idel  bartiariska  udmilii^ 
scenaer,  nigot  nppetofferade  likyäl. 

I  samma  tendens  arbetade  Ukert,  dä  han  i  den  döl  ät 
sitt  Stora  geografiflka  verk«  hvilken  specielt  handlar  om  Scy-^ 
thien,  föreger  att  Fenicenia  aldrig  besökt  Svarta  hafvet.  Det 
Tore  verkligen  obegripligt,  hnm  samma  vinningslystna  krftmAf-' 
folk,  hvilket  bade  en  indrägtig  bandel,  bergverk,  pttrpmfabri-^ 
ker  oeh  fiskerier  ej  blott  öfverallt  i  Arkipelagen  ocb  längs  hela 
Medelhafvet ,  men  hvars  flottor  kryeeade  utom  Qibraltarfl  annd 
toda  upp  tili  Britanniska  (Varna  aamt  &t  annat  h&ll ,  genom  Ara- 
biska  Tiken,  trängde  fram  tili  Indien,  ja  2000  kt  fdre  Va«codt 
Gama  krmgseglat  Afrika,  —  det  vore  obegripligt,  sftger  jagi 
bnrti  dedse  äjerfyt  aj&diän  icke  sknlle  hafva  v&gat  sig  in  i  deil 
jefflftrelseviB  sä  obetydliga  Pontos  Axeinoft.  Hnru  vore  det  vftl 
&  andra  aidan  mdjjligt,  att  Orekernes  kolenisationer  hität  knnnat 
eriiiUa  en  sk  baatig  och  Vidaträckt  ntveokling  (de  egde  Of?er 
100  orter  pk  desea  knster),  ifall  de  fätt  börja  frin  början,  oefa 
ej  tot  hellre  intagit  och  fortbyggt  redaft  förhandenvarande  men 
liingkomna  äldre  faktoria?  Och  hnru  betecknande  är  ej  deil 
sjnehroniamen,  att  dessa  Grekiska  .anUl^ningar  jnet  nppati 
Mn  7:de  Arhnndradel  f.  Kr.  eller  detsamma  dft,  tili  f51jd  af 
mänga  samverkande  orsaker,  Fenicemes  politiska  och  kommer^ 
«elia  lif  ML  i  sin  län^a  dOdskamp. 

Hftitill  kommer  a£t  poettiTa  intyg  i  mftngd  förefinnaa  denxn, 
»tt  Feniceme  voro  Grekemes  forelöpare  i  Egeiaka  hafrets  nord- 
Mtligaste  del,  der  de  innehade  den  vigtiga  ön  Tbasoe  med 
tea  dotterat&deri  och  i  Fropontia  eller  Maitaorasjto,  der  Pro*' 
fiektoa  1iiUi(^rde  dem.  Yidare  att  m&nga  dela  tili  sin  grand, 
Us  tili  ain  färglttggni»g  Fenidaka  myter,  gäaom  de  on  den 
Tyriake  Hetaklea  strGfUg  i  Soyfhien,  om  Pholnix  aAsom  Bithy- 
BiflM  f5rBto  bebyggare,  om  Fenieiem  Phinena  afeom  Argeaau- 
teniM  lota  tiU  OoldHia,  -*  att  ioke  ftnnn  taäama  ArteaMS  aagan 
—  peka  ftn  Ifttigre  in  U  Svarta  hafvet.    Slntiigen  att  vi  hafv» 


240 

beetftmda  nppgifter  icke  blott  om  hamnar  tillhörige  Karerne, 
desse  transportskeppare,  eom  aliestädes  drogo  i  FenicernoB  köl- 
vatien,  ända  bort  vid'Maeoti8  eller  Azovaka  Bjöns  stränder,  men 
ftfven  om  Femcemes  stad  Tyras  (nuv.  Akkerman)  vid  myn- 
ningen  af  den  liknftmnda  floden  (nuv.  Dniester)  —  denna  sista 
nppgift,  som  ensam  kunde  göra  alit  demonstrerande  medsanno- 
likningagrunder  öfrerflödigt,  i  göd  tid  af  ortodoxin  f^rkSttrad. 
För  min  del  anser  jag  dessa  och  dylika  argamenter  b&  afgö- 
rande,  att  man  högst  Bällan  finner  lika  bestämda  för  en  lika  af- 
Iftgsen  period  i  historien,  ty  frägan  ligger  1000  tili  1400  är 
bortom  Kiisti  födelse.  Det  blir  den  speciellare  forekningen,  och 
ftfven  minä  bemödanden ,  fbrbehället  att  uppdaga  alit  ilera  bit- 
hörande  data. 

Äfven  ett  annat  allmännare  inkast  fr&n  skepticismena  li- 
ger  m&flte  dock  förat  tillbakavisas,  ty  detta  hotar  sjeifea  hjerte- 
punkien  af  min  &fligt.  Den  Tauriska  Artemia  knlten,  den  Ar- 
temia  kuli,  aom  kräfver  menniskooffer,  förklaras  väl  af  Greker- 
nea  egne  akalder  och  mytografer  f9r  icke-Orekiak  och  äfven 
Ifigenia  i  Euripides*  förut  äberopade  tragedi  klagar  öfver  aitt 
h&rda  öde,  att  maata  tjena  en  utländsk  gudinna.  Hvilka  fanta- 
sierl  menar  O.  Mtlller;  vetenakapen  kan  ej  lyaana  dertillt  ulan 
bOr  utgi  frÄn  och  aamla  bevis  under  den  sanningen  att:  ehvar 
Orekeme  aäga  aig  hafva  hemtat  den  ena  eller  den  andraaf  aina 
gudomligheter  fr&n  fremmande  land  och  folk,  sädant  blott  aker 
för  att  gifva  dem  (aiaom  längväga  resande)  större  anseendeoch 
ärevördighet. 

Javäll  si  lära  de,  hvilka  som  en  hederaaak  ft^rftkta  den 
Grekiaka  kulturena  obemängda  nrapmngligbet.  En  mindre  för- 
domafuU*  granskare  torde  hellre  tiilegna  aig  den  mening,  hvilken 
Movera  uttalar  i  följande  kraftfulla  ord:  ^Aldrig  och  ingenatft- 
dea**,  aftger  han,  ,,har  n&gonsin  ett  folk  fömekat  ainanrftdeme 
gudar.  Intet  kan  vara  mera  grundfalskt,  intet  kan  tankaa  mera 
atridande  moi  fomtidens  djupt  religiöaa  anda,  än  det  axiom, 
hvarpi  en  stor  del  af  den  moderna  Grekiaka  mytologin  hvilar, 
att  de  gamle  Grekerne  uppdiktat  my ter  och  sagor,  f9r  att  stftmpla 
gudar,  aom  urapmngligen  voro  Grekiake,  tili  barbarer.  Endast 
der,   hvareat  gudar  verkligen  kömmit  Mn  utlandet  eller  ni&r  de 


241 

inhemska  genom  fremmande  kult  blifvit  fremiuande  för  den  na- 
tion alreligiösa  kftnslan,  uppsU  sägner  sädana  Bom  den  om  den 
Tauriska  gudinnan^. 

Lemna  vi  säledes,  efter  att  hafVa  blottat  dess  godtycklig- 
het,  den  negativa,  aldrig  pi  omöjlighets  frägor  och  tvifvel  at~ 
tömda  kritikens  ständpunkt»  si  tala  för  den  redan  af  mig  ytt- 
nde  meningen  förnämligast  fö^ande  trenne  poaitiYa  skäl:  1) 
Taurernes  namn  är  Semiiiskt,  det  kunde  öfversättas  ^bergs- 
boer;"^  2)  den  Taariska  jnngfrugudinnan  är  Fenicernes  Astarte; 
3)  milnga  enskilta  fakta  Magalilgga,  att  Feniceme  längt  före 
Grekeme  hado  bosatt  sig  p&  Krima  kuster. 

Hvad  det  första  päst&endet  beträffar,  behöfver  man  blott 
ftl4  app  Castelli  lexikon  f5r  att  Rnna  i  Kaldeiskan  thora^  i  Sy- 
riskan  tJairo,  i  Samaritan^kan  thaur,  i  EtbiopiBkan  dabr,  iAra- 
biskan  tJuttir  och  thur  —  alla  desaa  uttryck  för  betydelsen 
^berg'^,  nklippa"^.  Hiirtill  mä  läggas,  sisom  mindre  säkra  kom- 
parationer,  Hebreiskans  Ssor,  Feniciskana  ihor^Tagog,  Polyb/), 
Paniakans  ihdOdr  {TavQog*  Diod.  Sio.)*  Tili  aamma  rof,  ehoru 
nigot  derifr&n  afläganade,  höra  lokalbenämningama  taums, 
siBom  flera  berg,  t.  ex.  i  M-  Aaien  och  pi  det  af  Fenicer  ko- 
loniaerade  Sicilien,  kalladea,  det  redan  förutnämnde  Tf^as  vid 
Dnieateni  och  otaliga  andra  dylika  för  högländta  och  ktippiga 
orter,  hvareat  Fenicer  bodt.  0äraf  följer  viaaerligen  ej  direkte 
att  Tanrerne  i  Krim  ajelf^e  voro  Semiter,  anna  mindre  att  de 
Toro  Fenicer,  blott  att  de  blifvit  nppkallade  af  ett  Semitiakt 
folk,  —  likaom  ju  ock  Scythemea  namn  (af  Skyit,  Orimm.)  är 
Indogermanakt,  ehnrn  de  tili  ain  börd  aannolikt  voro  Finnar. 
Etymologin  beviaar  emellertid,  att  Hemiter  mäate  hafva  beaökt 
Krims  be^kuat  oeh  gifvit  det  derboende  folket  namn.  Att 
iter  deaae  beaökande  Semiter  voro  juat  Fenicer,  kan  enligt 
bvad  i  det  föregiende  erinrata  om  desaea  ajöfart  icke  gema 
betviflaa. 

2)  För  parallelen  eller  heUre  identiteten  emellan  den  Taa- 
riaka  Artemia  och  Aatarte  viii  jag  blott  hänviaa  tili  Movera  lärda 
och,  aynnerligast  i  deaa  tvä  aednare  delar,  epokgörande  arbete: 
^Die  Phönizier".  Dock  bör  jag  ejfördö^ja,  att  Welckeri8itt  ny- 
ligen   atgifna,    men  redan  i  minga  är  af  hela  den  arkeologiaka 

16 


242 

verlden  med  högsta  spänning  väntade  ^Griechische  Götter- 
lehre'',  i  eu  not  helt  förnämt  säger  Big  lemua  Maverg  räsono' 
roaug  derhän.  Bä  skulle  väl  ock  hans  Bjälsirftnde  O.  MQller 
hafva  gjort. 

3 )  Slutligen  m^  nAgra  af  de  mera  Btrödda  ooh  tillMiga 
intyg,  hvilka  i  sin  män  motiverat  min  &igt,  andragaB.  För 
denna  gäng  väre  nog  att  citera  sädana  ur  EttripideB'  meranämnde 
pä  TanrienB  kust  spclande  drama.  Här  väcker  det  mio  npp- 
märksamhet  att  herden,  Bom  för  Ifigenia  berättar  om  Orestes' 
och  Pylades'  ankornst,  säger  sig  haf^a  upptäckt  dem,  der  de 
sutto  gömda  i  en  af  de  hafsgrottor,  hvilka  landets  innevilnare 
plftgade  begagna  vid  purpnrfiskeri.  Han  nflmner  säledes  en  in- 
dUBtrigren,  hvilken  rätt  par  excellence  var  Penicisk.  Och  dA 
Bamma  herde  beskrifver  sin  och  sinä  kamraters  förskräckelse  öf- 
.ver  den  of[)rmodade  synen  af  tvenne  stätlige  fremlingar  p&  ett 
sädant  ställe,  säger  han  att  man  tog  dem  för  hafsgndomligheter 
och  att  en  skrockfallare  genast  anropade  Leukotheas  son  om 
skydd.  Men  nu  är  det  kändt»  att  Leukothea  egentligen  hette 
Ino  och  var  dotter  tili  (Fenicem)  Kadmos,  samt  att  hennes  son 
var  Melikertcs,  d.  ä.  den  Tyriske  Melkarth.  I  en  annan  scen 
äter,  der  Oi^estes  efter  att  hafva  vnnnit  i  den  herrliga  täflan  att 
fk  gifva  sitt  lif  för  vännens  räddning,  frAgar  af  offerprestlnnan, 
af  Bin  ännu  okända  syster:  ^Hvar  är  den  graf ,  som  gdmma  skall 
min  döda  mnll?^,  Ifigenia  svarar:  ^I  klippan  finns  en  afgnind, 
lyst  af  helig  eld"".  Detta  bruk  att  kasta  de  slagtade  mennisko- 
kropparne  i  nnderjordiska  hälor  och  der  förbränna  dem,  var, 
silsom  en  Grekisk  historiker  (Diodorus  Sic.)v  äfven  med  citat 
just  af  dessa  tvä  Euripides'  verser  erinrar,  ett  af  de  meat  ka- 
rakteristiska  vid  Fenicernes  afgudatjenst.  L&ter  sälunda  poeten 
en  af  sitt  styckes  vigtigaste  handlingar'  vända  sig  kring  ett  Fe- 
niciskt  motiv,  sä  bör  han  ock  anses  icke  hafva  gjort  detafsigts- 
eller  medvetslöst,  utan  i  öfverensstämmelse  med  de  för  dramat 
tänkta  folk-  och  lidsförhällanderna. 

För  Grekemes  känsiä  förlorade  den  Tauriska  Artemis,  i 
hvad  hon  fordrade  menniskooffer,  snart  sin  urspmngliga  bety- 
delse  och  helgd.  ^  Hos  ett  folk,  sÄdant  »om  Fenieeme,  BibelnB 
Kananiter,    hvilkas    giidsmedvetande    i   sin   högsta  potens  fram- 


843 

kallat  den  fasaväckande  BaaU  och  Molochs  djrrkaii,  i  hvilken» 
vid  ritt  hT(gtidliga  tillf^Ucn  (hvaribland  räknadeft  i  främsta  rum- 
met  r&dplägningama  om  handelsfaktorien  anlftggandel)  deras 
epa  barn  slagtades  ech  gästTftnnen  ännn  mindre  vaf  sttker  oiA 
Hitt  lif;  ho8  ett  folk,  hvars  hela  politiska  och  itationelia  med- 
Tetande  nppgick  uti  det  mot  hela  den  öfriga  menskligheten  fiendt- 
ligt  stämda  materiella  fönrärfvets  anda,  —  hos  ett  s&dant  folk 
konde  en  gndinna,  hvilken  jn  folott  kräfde  folod  af  de  tili  de« 
ras  knster,  tili  deras  i  hcmlighet  anlagda  och  i  hemlighet  be^ 
Tarade  kolonier  ankomne  fremlingar,  fortfarande  bibehälla  sinä 
tillbedjares  tro.  Hos  Gr^kerne  deremot,  för  hvilka  mennisko-^ 
liiret  var  gndomens  högsta  gäfva  och  den  menskliga  gestalten 
sjelf  den  värdlgaste  hamn  för  gudomens  uppenbarelse ,  —  hos 
dem  blef  detta  lifs  och  denna  gestalts  väldsamma  förstörande 
»nart  tili  en  styggelse.  Grekeme,  dä  de  offra  mcDniskor,  äro 
anna  icke  Greker.  Men  minnet  af  det  förgängna,  af  det  öfver- 
Tunna  barbariet,  det  gömde,  icke  för  barbariets  men  för  segems 
Bknll,  myten  andaktsfnllt,  det  gömde  skalderne  i  sinä  sänger 
och  den  bildande  konsten  i  sinä  öfver  den  raaste  materia  trium^ 
ferande  verk.  Se!  kunde  de  säga,  detta  hafva  vi  emottagit, 
ocb  detia  lemna  vi  ät  menskligheten  tillbaka. 

Mä  man  icke  vilseledas  af  det  tecknet  att  nastan, alle 
Greklands  dramatarger  och  främst  de  trenne  mftstarne  Aeschy- 
lu8,  Sofokles  och  Euripides  med  förkärlek  behandiat  den  Tau- 
riska  Artemissagan.  Detta  hafva  de  gjort,  icke  tili  den  frem« 
ffiande  gndinnans  lof  och  heder,  ntan  tili  förevigande  af  den 
^lastrid  de  tvenne  vännerne  ntkämpade  vid  hennes  altäre»  och 
^  andra  aidan  tili  förherrligande  af  Ifigenias  underbara  öden 
oeh  aldrig  kallnade  syskonkärlek  tili  den  olycklige  Orestes. 
Samma  varma  för  de  renaste  motiver,  som  kunna  tagas  ur  ett 
menniskobröst ,  var  det  som  inspirerat  Racines  sorgespel  „Ifi' 
genia^;  samma  beundran  för  antikens  idealer,  var  det  som  hänryckt 
Gdthe  i  hans  mästerverk  ^Ifigenia  i  Tautien^;  samma  andes  fläkt  är 
ock  den ,  som  genomgir  den  herrliga  musiken  i  Glucks  likanämnda 
opera.  Och,  hvarföre  skullc  jag  .ej  säga  det?  —  samma  art  af 
tjosning  var  ock  det  «om,  dä  jag  en  mänskonsqväll  pä  terras- 
sen  atanför  S;t  Georgs  klostef  stod  och  tänkte  arkeologi,  väckte 


244 

hos  mig  den  nu  eft^r  förmiga  besvarade  fr&gan:  om  icke  just 
liär,  här  hvarest  Bjelfva  naturen  tillfttit  lif  och  fägring  Slomfitra  öf- 
rer  afgrundsdjnpen,  ocksä  var  skAdeplatsen  för  ettaf  denmeitök- 
liga  andens,  ett  af  humanitetens  skdnaate  aegei-miiiDen  Ofver 
barbariets  mdrka  blodsskuld. 


245 


Förslag  tili  konstruktion  af  en  Planimeter.  —  Af 
framl.  Kanslir&det  af  Schultän. 

(Meddeladt  d.  19  Jan.  1863.) 

Sedän  de  af  Hrr  BAHAN0W8Kr  och  W£TLI  uttänkte  Plani- 
metrar   gifvit    mig  anlediiing  att  eftersinna,  huruvida  icke  enk- 
lare   iDstnimenter    af   detta  alag  knnde  erhällas  genom  använd- 
Ding  af  primitiva  rörelser  af  annan  beskaffenhet  än  rätvmkliga 
och  roiaioriska,  hvilka  fönt  framstAllji^  sig  och  äfven  blifvit  af 
oimnde  herrar  begagnade,  har  det  lyckats  mig  att,  ibland  flere 
slag  af  dylika  röreLser,   hvilka  lätt  kanna  upptänkas,  finna  €(t, 
80ID  framför   alla  andra  är  egnadt  för  ifrägavarande  instmmen- 
ten  konstruktion.    Detta  slags  dnbbel  rdrelse  är  det,  som  äger 
ram  för  ändan  af  en  gifven,  rftt  eller  krokig,  pian  linea  af  be- 
Btlmd  längd,  hvars  andra  ända  alltid  befinner  sig  pä  en  annan 
gifVen,  tili  sin  stäHning  oföränderlig,  linea  i  samma  pian.  Före- 
ställer  mab  sig  den  första  lineans  ändar  sammanbnndna  med  en 
rit  linea,    oeh  pä  midten  af  denuji  rata  linea  anbragt  ett  hjnl, 
bvars  pian  är  vinkelrätt  emot  samma  linea,  och  hvilket  är  rör- 
iigt  omkring   denna   linea   säsom    en   axel,   sä  ntvisar  den  ro- 
tatoriska    rdrelse   samma   hjul    erh&Uer   genom   friktionen    emot 
ett   med   nämnde   lineer   paralelt  pian,    ntider  det  den  rörliga 
iineans   fria   ända   följer   omkretsen    af  en   sluten   pian    figur, 
denna  fignrs  area,  pi   alldeles    samma  sätt  som  det  sä,  kallade 
*,roae   ealculatrice'^  i  StatsrAdet  Baranowskjs  instrnment.     Den 
orörliga  linean    antages   naturligast   att    vara  antingen  rät  el- 
ler   att    utgOra   en    cirkelperiferi,    hvilket   sednare   isynnerhet 
synes    lämpeligt    genom    den    enklare    och    noggrannare    kon- 
struktion   instmmentet    derigenom    kan   erhälla,    s&   vida   det- 
»unma,  i   detta   faU,    kan   komma   att   endast   ntgöras   af   en 
omkring     sin    ända    rörlig    afläng    parallelipipcd ,     dylik    som 
den   i  herr  Baranowsky8  instrmnent  sä  kallade  ^diam^tro  pris- 


246 

matique^,  tillökad  med  en  annan  dylik,  rörlig  omkring  deu 
förBtniimndes  fria  ända,  hvilken  sistnämnde  komme  att  ut- 
göra  den  ofvannämnde  rörliga  liuean.  Helsingfors  den  17 
Maj  1853. 


247 


ThaUiom,  en  ny  metall. 

(MeddeUdt  d.  19  Jan.  1863^ 

Under  loppet  af  de  sednare  ären  bar  man  mera  allmänt 
tn  förat  begynt  använda  svafvclkis  vid  svafvelsyrefabrikerna  i 
Btället  för  svafVel  frän  Sicilien.  Den  vid  rostningen  af  svafvel- 
jemet  ujypkorana  Bvafvelsyrligbetea  för  med  sig  en  mängd  oför- 
brftndt  Bvafvel,  som  afsätter  sig  pä  botten  af  svafvclsyrekam* 
nma.  Men  detta  svafvel  inneh&Uer  äfven  andra  mer  eller  min- 
dre  flygtiga  ämnen,  sisom  arsenik,  qvicksilfver»  zink,  tenn,  bly, 
tili  och  med  jem  ocb  koppar,  hvilka  alla  metaller  anträiTades  i 
BvafTelsyrekammaren  vid  fabriken  pä  Orjpsbolm.  Det  var  i  deita 
residaum,  som  Berz£Lius  är  1817  upptäckte  den  pS  gränsen 
af  metaller  ocb  metalloider  stilende  kroppen  Seleninm;  det  ftr 
i  en  dylik  äterstod  vid  svafvelsyrefabrikation,  som  tvenne  ke- 
mister,  i  Frankilke  ocb  England,  genom  spektralanalys  fätt  redi^ 
pl  ett  nytt  ovanligt  märkvärdigt  metalliskt  ämne,  bvilket  blif-- 
Tit  benämndt  Tallium,  utmärkt  bland  annat  derigenom,  attdei  i 
spektmm  visar  ett  gröni  streck. 

Den  30  Mars  1861  obaerverade  Cbook£s  i  London  detta 
streck;  ban  tillskref  det  ett  balfmetalliskt  ämne,  som  skulle 
hafva  nägon  likbet  med  selen  eller  tellur.  Den  16  Maj  sistl. 
ir  tillkännagaf  Lahy  i  Lille,  att  ban  vid  nndersökning  afäter- 
stoden  frän  en  Bvafvelayrefabrik ,  som  matades  med  svafvelkis 
Mn  Belgien,  funnit  en  metall,  som  i  spektrnm  visade  ett  grönt 
streck  ocb  aom  ban  med  anledning  deraf  kallade  ThcUlium,  Re- 
dan  den  10  Juni  knnde  ban  tili  expositionen  -i  London  insända 
ett  vackert  prof  af  sin  nya  metall. 

Tballium  är  s&tillvida  en  ovanligt  märkvärdig  kropp,  som 
det  il  ena  aidan  bar  stor  likbet  med  bly,  medan  det  dock  med 
s&eende  4  dess  allmänna  kemiska  karakterer  mäste  hänföras  tili 
de  dkaliaka  metalleme. 

Tballium  läter  utan  svArigbet  afskilja  sig  ur  det  omnämnda 
rimaterialet.     Det    utdrages    derur   med    tilllijolp  af  svafvelsyra 


248 

eller  saitsjra  och  utfUlies  nr  saltet  med  zlnk,  som  inta^er  dcss 
plats  ocli  afskiljer  det  i  form  af  krystalier  a/bom  blyet.  —  Det 
har  fullkomlig  metallglanB  pä  frisk  yta,  närä  nog  bljcts  färg. 
men  är  dock  nägot  Ijosare  eller  miudre  blätt;  det  har  fOga^fast- 
het,  smidbarhet  och  härdhet  fiamt  ger  aäsom  bljet  streck  pi 
papper.  Dess  Bpecifika  vigt  och  värme  äro  lika  bljetB  eller 
li;862  och  0,0325.  Det  har  äfven  nastan  samma  smältpuDkt. 
Dess  eqvivalent  är  204. 

I  lösningen  af  dess  salter  framkallas  föllningar  hvarken 
af  alkalier  och  kolsyrade  alkalier  eller  af  gult  eller  rödt  blod- 
lutssalt.  Deremot  uppkommer  en  hvlt  fällning  med  klorräte, 
en  gul  med  jodkalium  och  kromsyradt  kali.  Svafvelväte  dtfäller 
nr  snra  lösningar  metallen  ofullständigt>  men  ur  alkaliska  fnll- 
Btätidigt  i  form  af  svart  svafvelthallium.  Upphettadt  för  biis- 
rör  smälter  thallinm  ganska  hastigt,  oxideras,  ntstöter  en  rök 
och  fortfar  länge  att  brinna.  Oxiden  är  svart,  dess  hydrat  gult 
och  förlorar  lätt  sin  vatteuhalt  samt  ger  med  vatten  en  färglöfl 
lösning,  hvarur  gula  nälar  ntkrystallisera  vid  afdunstning  i  va- 
cuum.  —  Metallen  löser  sig  med  tröghet  i  saltsyra/  med  lätthet 
i  salpetersyra  och  äfven  svafvelsyra,  hvarigenom  den  p4  ett 
adtoärkningsvärdt  sätt  skiljer  sig  ifrän  blyet. 

Hvarje  kemiat  skall  erkänna\  att  det  icke  ftr  ntan  skäi* 
som  denna  nykomling  blifvit  kallad  en  ornithorhynchns  bUnd 
metallema. 


249 


Om  Grahams  dialytiska  fbrsök. 

(Meddeladt  d.  9  Man  1663.) 

När  ett  löBligt  ftmne  engäng  blifver  npptöst,  utbreder  det 
ug  likformigt  genom  lösningsmedlets  hela  massa  i  följd  af  en 
Qtaf  sig  Bjelf  fOrsiggiende  process.  Denna  process  —  diffassion 
benämnd  —  beror  af  den  attraktion  lösningsmedlet  nt<^var  p& 
det  Idstiga  ämnets  molekyler  ocb  fdrsigg&r  med  olika  hastighet 
hos  olika  Imnen.  Sä  är  kalibydratets  diffussionshastigbet  dub- 
belt  stdrre  än  det  STafvelsyrade  kalits  ocb  detta  bar  äter  en 
dnbbelt  stOrre  diffusBionshastigbet  än  svafvelsyrade  talkjorden, 
socker  eller  alkobol.  Andra  ämnen  dififundera  ytterst  lAngsamt 
ocb  tilihöra  en  annan  klass  af  kemiska  föreningar,  karakterise- 
nde  genom  sin  oförmäga  att  antaga  det  krystalliserade  tili- 
stindet.  Dit  bör  kiselsyrebydratet,  lerjords-  ocb  analoga  me- 
UUoxibydrater,  när  de  existera  i  löslig  form,  vidare  stärkelse, 
deitrin,  gnmmiarter,  karamel,  tannin,  albumin,  lim,  vegetabili- 
sb  ooh  aniaialiska  extraktivämnen.  De  äro  ntmärkta  icke  blott 
genom  en  ringa  diffnssionsförmftga,  ntan  äfven  genom  ett  gel^ 
Artadt  tillst&Dd  bos  bydraterna;  lättlösliga  i  vatten,  qvarhällas 
de  i  Ktoningen  blott  genom  en  ytterst  svag  kraft.  Djurkroppens 
pbstiska  bestindsdelar  höra  tili  denna  klass. 

Dessa  ämnen  benämner  Graham  kolioidsubsfanser,  i  motsats 
tili  de  andra-  cHer  krysiälloidsubstanseme.  De  gel^rtade  koi- 
loidgabstansemes  mjnkbet  förmedlar  en  dfvergftng  frän  de  stela 
kryBtalliniska  ämnena  tili  det  liqvida  tillständet  ocb  knnnatjena 
som  medel  (6r  vätskors  diffusion  likasom  vattnet  sjelft.  De  gel^- 
tftade  massor,  som  bildas  af  stärkelse,  animaliskt  slem,  pektin 
ocb  hydrater  af  andra  kolloidsubstanser,  bvilka  strängt  taget, 
alit  ftro  olösliga  i  kalit  vatten,  tillAta  dock  i  större  massor,  sä- 
Mm  vattnet.  de  diflTusiblare  ämnena  att  passera  igenom,  medan 
de  fbr  genomgftendet  af  de  mindre  diffiisibla  stftUa  ett  större- 
notstind  ocb  alldeles  icke  genomslftppa  andra  kolloidsubstanser. 
^   likna    i   detta    bänseende    djnrmembraner.     Redan  en  tunn 


250 

hinna  af  en  sadan  gel^  Astadkommer  en  slik  separation.  —  Ett 
tunnt,  Yälplaneradt  pappersblad,  8om  ej  bar  nägra  pordsa  stäl- 
Ien,  genomfdktaB  och  ställes  pk  ytan  af  vattnet  i  ett  käri, 
8om  har  mindre  diameter  än  pappret;  man  intrycker  pappret  i 
midten  och  slär  derpä  en  blandad  lösning  af  rörsocker  och 
gummi  arabicum;  vattnet  tränger  nppät  genom  pappret;  men  ner4t 
passerar  endast  Bockret  genom  pappret,  medan  gammi,  aom  är 
en  kolloidBubstans,  icke  slipper  igenom. 

Det  plaperade  pappret  kan  icke  verka  Bom  ett  filtnun. 
Det  genopitränges  icke  mekaniskt  och  läter  ej  den  blandade  lös- 
ningen  Bäsom  ett  helt  flyta  igenom.  Endast  molekyler  konna 
trftnga  Igenom  skiy.eväggen,  icke  masaor.  Molekylema  &r  det, 
Bom  Bftttaa  i  rörelse  genom  diffusionskraften.  Men  vattnet  i  stär- 
kelBe-gel^D  afger  icke  omedelbart  ett  medium  för  difinsion,  hvar- 
ken  för  aockrets  eller  gummits,  alldenBtund  det  inneh&Iles  i 
en  yerklig  kemisk  förening.  med  burn  Bvag  frändakap  detsamma 
än  m&  vara  fi^tadt  vid  stärkelsen.  Den  vattenhaltiga  föreningen 
Bjelf  är  faat,  men  socker  ocb  alla  andra  kryatalioidaubstanBer, 
kunna  ifrän  hydratet  af  en  kolloidsubstanB»  säsom  BtHrkelae 
afakiya  yattnet,  en  molekyl  efter  den  andra.  Sockret  erhiller 
pä  detta  vis  4cn  vätaka,  aom  är  erforderlig  for  dess  diffusion 
och  vandrar  genom  en  gel^artad  aki^evägg.  Gummi  deremot, 
hvilket  Bäsom  kolloidsubstans  blott  bar  en  ytterat  ringa  fränd- 
akap tili  vattnet,  förmär  ict^e  att  a&kilja  denna  vätska  ur  Btär- 
kelaegeldn  och  sälunda  icke  heller  öppna  sig  en  utvftg  för  sin 
tttging  genom  diffusion. 

Detta  är  Grahams  förklapng  tili  de  märkvärdiga  företeel- 
Ber,  Bom  vid  diffusion  genom  en  gelatinös  membran  inträda  ocb 
hvilka  han  samm^nfattar  under  namuet  DicUys. 

Det  ändam&lsenligaste  material  för  ästadkommande  af  en 
dialytisk  akiyevägg  |lr  s.  k.  vegetabiliskt  pergament  eller  perga- 
mentpapper,  som  i  England  och  Tyskland  och  numera  äfven 
annorstädes  tillverkas  fabriksmäBsigt.  Det  är  oplaneradt  papper, 
som  erbäller  sinä  särskilda  egenskaper  genom  kort  indoppande 
i  BvafvelByra  eller  i  klor^ink.  Det  har  en  betydlig  fastbet,  tän- 
jer  ut  sig  när  det  fuktas  ocb  blir  genomskinligt,  uppenbarligen 
genom  att  förena  sig  med  vatten.  Detta  pnpper  föster  man  krinjr 


261 

en  träd-  eller  kautschakram  och  erhiller  sälunda  ett  kärl,  som 
liknar  en  sigt  och  af  Graham  benämnes  dialysator.  Den  blan- 
dade  löBning,  som  skall  dialyseras,  siär  man  pä  dialysatorn  och 
Uter  bela  inrättningen  simma  i  ett  kärl^  som  inneh&iier  en  be- 
tydlig  mängd  vatten. 

Bland  de  mänga  märkvärdiga  resultater,  som  redan  vun- 
nits  genom  denna  nya  analyseiingsmetpd ,  mä  här  särskildt  fram- 
hillas  framställningen  af  nigra  kolloidsubstanser  genom  dialy& 
Minga  kolloidsubati^nser  kanna  neml^gen  med  Btor  ft^rdel  deri- 
genom  renaa^  attman  gtäller  dem  piL  dialysatorn,  hvarigenom 
krystalloidsabstansenia  afiägani^s,  men  kolloid8abBtanBei*na  äter- 
6t4  rena.  Dialysen  är  det  bäata,  ofta  det  enda  medlet  att  vinna 
detta  ändamäl. 

LösHg  kisehyra.  En  lösning  af  kiselsyra  erhälles  genom 
att  bU  kiselayradt  natron  tili  utspädd  saltayra  1  Btort  öfverskott. 
Utom  Baltsyr»  inneh&ller  denna  löBning  äfven  klomatriun;  brin- 
gts  löBningen  p4  dialysatorn,  bortgär  saltsyran  och  klornatriom 
iullBtändlgt  ooh  .man  erhäller  en  ren  lösning  af  kiselsyra,  som 
kan  kokas  i  en  kolf  och  betydligt  koncentreras  ntan  att  förändras. 

LösHff  ierjord  fis  sÄlunda,  att  man  löser  ett  öfverskott  af 
lerjordshydrat  i  alumlnuifiklorid  och  läter  pä  dialysatorn  chlo- 
riden  diffandera  bort,  dä  lerjorden  &terst&r  npplöst  i  vatten. 

lösJig  jemoxid  erhäll^  p&  ana,logt  vis  ur'den  basisk^ 
jernklorid,  som  bildas  nä^  man  öfvermättar  jemklorid  njied  am- 
Doniak.  Man  erhälfer  en  blodröd  lösning ,  som  innehäller  1  pro^ 
cent  jemoxid  npplöst  i  rent  vatten.  Lösningen  k^^n  tili  en  visa 
grad  koncentreras  genom  kokning ,  hyarefter  den  gelati^erar.  — 
H  aoalogt  vis  förhälla  sig  mänga  andra  ämnen,  som  man  an-. 
Ktt  vara  olösliga  i  vatten. 

Vid  framställningen  af  organiska  ämnen  i  rent  tiUständ 
Bjnes  dialysen  komma^  att  blifva  af  stor  praktisk  användbarhet. 
^  erbUler  nemligen  mycket  ofta  vid  dessa  arbeten  icke  kry- 
f^talliserande  smörjiga  massor,  hvarnr  genom  lösnings-  eller  fäll- 
mngBinedel  pä  vanlig  analylisk  väg  ingenting  kanafskiljas,  men 
^m  genom  diaiyiisk  behandling  lätt  sönderdelas  i  krystalloid- 
^h  kolloidsubstanser. 


252 


En  ny  käUa  för  ammoniakbildning  i  lufien. 

(Meddeladt  d.  9  Febr.  1863.) 

Man  har  allmänt  antagit,  att  ammoniaken  i  laften ,  der  den 
förekommer  i  form  af  salpeterByrligt  sait,  sknlle  härröra  ur 
qväfhaltiga  organiska  ämnens  förrattnolse  i  förening  med  elek- 
tricitetens  inverkan  p&  luftens  syre  och  qväfhalt.  Schönbed? 
har  emellerttd  visat,  att  det  för  detta  sait  finnes  en  annan  vida 
ymnigare  käUa,  ett  allmänt,  högst  märkvSrdigt ,  ehnru  hittiUs 
alideles  ft^rbisedt  bildningssätt. 

Salpetersyrlig  ammoniak  Bönderfaller  vid  upphettning  myc- 
ket  lätt  i  vatten  och  qväfgas.  Schönbein  har  genoin  aärskiida 
försOk  ädagalagt,  att  vatten  och  qväfgas  &ter  kanna  omedelbart 
fbrenas  med  hyarandra  och  frambringa  salpetersyrlig  ammoniak. 
Om  man  upphettar  en  öppen  platinadegel  sä  starkt,  att  en  pl 
dess  botten  fallande  vattendroppe  genast  afdonstar,  utan  att 
ännn  visa  det  Leiäenfroslska  fenomenet ,  och  s&lunda  läter  droppe 
efter  droppe  afdunsta,  8&  kan  man  i  en  omstjelpt  fiaska  läta 
&ngorna  kondensera  sig  och  efterhand  uppsamla  nAgra  gram 
vatten,  som  ger  tydlig  reaktion  fÖr  salpetersyrlighet,  i  det  det 
nemligen  är  i  ständ,  att  försatt  med  nägra  droppar  svafvelsyra. 
bläna  jodkaliumhaitigt  stärkelseklister,  samt  ^fven  reagerar  f5r 
ammoniak,  om  det  sammanföres  med  kalihydrat. 

För  att  framställa  större  qvantiteter  af  ett  vatten,  som 
innehäller  salpetersyrlig  ammoniak,  begagnar  man  sig  lämpiigaat 
af  en  koppar  destillerpanna ,  som  (försedd  med  hatt  och  kylfat) 
upphettas  sä  starkt,  att  vattnet,  som  genom  ett  tili  botten  gäende 
rör  insprntas,  nnder  häftig  fräsning  afdunstar  och  öfverdestille- 
rar.  Repeterar  man  detta  förfarande  flere  gänger,  s&  erhäiier 
man  inom  kort  tid  en  neutral  löslig  i  ansenlig  mängd,  som  vi- 
sar  jiUa  reaktioner  af  salpetersyrlig  ammoniak.  Dock  blir  af 
ännn  oförklarade  orsaker,  saltets  mängd  icke  alitid  lika  ynmig. 
Denna  nppkomst  af  salpetersyrlig  ammoniak  omedelbart  nr  vat- 
ten och  qväfgas  fOrklarar  äfven,  hvarföre  detta  sait  alitid  bildas 


253 

Tid  förbrinmogsproc^Bsen  i  fttmosfeiiBka  luften,  ty  alla  vilkor 
för  des8  bildning  äro  ja  der  forhand.  Endast  i  det  fall,  att 
en  kropp  ger  en  förbrftnningsprodukt,  som  verkar  sönderdelande 
pii  det  salpetersyrliga  saltet,  kan  mau  sakna  den  ena  eller  an- 
dn  beBtindadelen.  Fosforsyran  t.  ex.,  som  nppkommit  genpni 
fosfoniB  förbränning,  innehäller  ammoniak,  men  bar  ntdrifvit 
Bilpetenyrligheten. 

Den  salmiak,  som  ofta  anträffias  i  närbeten  af  vulkaner, 
har  uppenbarligen  nppkommit  genom  saltsyre&ngOK  inverkan  pi 
nr  yatten  ocb  qvftfgas'  bildad  salpetersyrlig  ammoniak. 

LiKBiG  Ager  med  anledning  af  ifrAgavarande  ämne:  ^Jag 
betraktar  det  som  en  lycka,  som  en  skänk  af  en  mild  försyn, 
att  hafra  npplef^at  Schönbeikb  nyaate  upptäckter,  bvarigenom 
ammoniakenB  nrsprnng  förklaras  ooh  ett  nytt,  hittills  obegrip- 
Ugt  nnder  nppenbaraa  för  anden.  I  sjelfva  verket  kunde  in- 
gen  kemiat  af  de  fakta,  som  vetenskapen  erbjnder,  komma  pä 
den  tanken,  att  öfverförandet  af  luftens  qväfve  tili  salpetersy- 
rad  eller  aalpetersyrlig  ammoniak  df^erbnfvud  vore  mdjligt  ocb 
de  enklaate  försök  visa  nn,  att  bvaije  läga,  Bom  brinner  i  Inf- 
ten^  dfverför  en  .visB  mängd  af  Inftens  qväfve  i  aalpetersyrlig 
ammoniak,  att  hvarje  förmultningsproceBS  är  en  kalla  säväl  för 
Balpetersyra  som  för  ammoniak,  ja,  att  helt  enkelt  vattnets  af- 
donstning  är  ett  medel  att  Istadkomma  begge  vextnäringsäm- , 
nenas  nppkomst.  Hnru  stort  framställer  sig  icke  1  sjelfva  ver- 
ket detta  nnder,  när  man  betänker,  att  genom  förbränningen  af 
ett  skilpnnd  stenkol  eller  träd  Inften  erbäller  tillbaka  ickeblott 
elementer  för  att  äter  frambringa  detta  skälpnnd  träd  eller  sten- 
kol, ntan  att  förbränningsprocessen  för  sig  förvandlar  en  viss 
mingd  af  luftens  qväfve  i  ett  för  frambringande  af  bröd  ocb 
kött  onmbärligt  näringsmedel !  Isanning,  verldsskaparens  storhet 
ocb  oändliga  visbet  fattar  blott  den,  som  i  den  oändliga  bok, 
hvilken  är  naturen,  bemödar  sig  att  förstä  hans  tankar  ocb  alit , 
bTsd  menniakoma  eljest  veta  ocb  säga  om  honom,  visar  sig 
>om  tomt  fiftngligt  praf".     • 

Emellertid  har  det  Schönbeinska  underverket  icke  p&  alla 
bill  framkaUat  samma  entnsiasm.  Man  bar  nttalat  den  förmo- 
dan,  att  den  salpetersyrliga  ammoniak,  som  man  vid  de  anförda 


254 

fbrsöken  erhäller,  redati  ftrat  Bnnee  f^rdigblldad  i  atmoBferen, 
som  alltid  itinehäller  mer  eller  raindre  deraf.  Det  ftr  derföre 
ännu  en  öppeil  Mg&,  8om  nya  fönök  fikota  afgOra;  men  hlrvid 
fftr<lock  ej  förgfkiaB,  att  det  egentligen  blott  är  frllgan  om  sai- 
petersyrliga  ammoniakens  uppkomst  direkt  ar  qvftfire  och  vat- 
ten,  Bom  kan  rara  tviBt  nnderkastad;  ty  att  mftngfalldiga  för- 
bränningsproccsser  frambringa  detta  aalt,  är  ovedersftgUgen  be* 
risadt. 


255 


Synt^s  af  koi  och  väte. 

(Meddeladt  d.  13  April  1668). 

Icke  mindre  märkvärdig  än  qväfvets  omedelbara  föreniog 
med  vatten  fir  upptäckten  af'kolets  förm%a  att  direkte  kunna 
förena  sig  med  B3rre  tili  acetylj^n.  Denna  upptftckt  är  gjord  af 
Berthelot.  Han  begagnade  tili  sinä  försök  det  tätä  koi,  Bom 
afsätter  sig  i  gaBretortema  och  bvilket  han  renade  pä  det  vlBet, 
att  han  först  glödgade  det  1  luften  och  sedän  i  en  ström  af  klor- 
gas.  Dä  detta  koi  i  ett  poralinsrör  glödgades  ända  tili  porsii- 
nets  smältning,  medan  vätgaB  leddeB  deröfv^er,  biidades  ingen  ace- 
tyl^n.  Äfv^en  gnistor  frän  Rvhmkorffska  inductionsapparaten , 
8om  i  vätgas  öfverspringa  mellan  tvä  stycken  af  aädant  koi, 
knnde  ej  ästadkomma  bildningen  af  detta  kolväte.  Men  nnder 
iDflytande  a^den  elektriska  Ijusbftgen,  Bom  man  framkaliar  emel- 
lan  Bpetsar  af  rent  koi  i  en  ström  af  ren  vätgas,  inträder  ko- 
lets  och  vätets  förening  och  bildning  af  acetyl^n,  Bom  genom 
gaaens  inledande  i  ammoniakalisk  kopparklorurlösning  afskiyer 
Big  i  form  af  en  röd  kopparförening,  hvarnr  den  medelst  sait- 
Byra  läter  ntreckla  sig  i  rent  tillständ. 

Man  bar  vidare  fnnnit,  att  trädkol  ger  mindre  acetyl^n 
än  B.  k.  gaskol,  en  natnrlig  följd  deraf,  att  trädkolet  för  sin 
ringare  täthet,  med  Btörre  svärighet  läter  npphetta  sig  i  gas- 
Btrömmen  än  det  kompakta  gaskolet.  Natnrlig  grafit  Iät  der- 
emot  acelyl^n  nppkomma  nastan  i  samma  mängd  Bom  gaskol. 

Genom  analysen  är  det  ädagalagt,  att  den  sälunda  bil- 
(tade  kolTätegasen  är  identisk  med  det  p&  annan  väg  erhällna 
acetyl^n,  G^H^,  det  vätefattigaste  af  alla  kolväten.  Om  man 
liter  ammoniak  inverka  pä  zink  i  närvaro  af  acelylkopparföre- 
ningen,  si  förenar  sig  det  ntvecklade  Tätet  med  acetyl^n  och 
Dian  erhäller  oljbildande  gas,  C^H^  hvarnr  genom  gasens  ab- 
sorption i  Bvafeelsyra  och  destillation  vanlig  alkohol  erhälles. 
Likasä  fäs,  när  man  läter  Bvafvelsyra  absorbera  acetyl^n,  och 
deatiUerar  blandningen,  efter  Rystematiska  rektifikationer,  en  cgen- 


256 

domlig  ilygtig  vfttska,  som  är  acetylalkoliol.  —  Man  kan  si- 
ledes  genom  kolets  och  vfttets  synt^  ifr&n  Bjelfva  grnndelemeii' 
terna  nppBtiga  tili  l&nga  serier  af  organiska  föreningar,  hvilka  man 
fbrut  kftnt  endast  a&soin  metamorfoaprodukter  af  andra  gifina 
fdreningar  och  anna  fSr  icke  längescdan  framBtällt  blott  pi  ana- 
lytiskYftg;  t.  ex.  alkoholn  genom  Bockreta  bekanta  sönderfaUande. 


257 


Den  omitolo^ska  nomenklatnren.  —  Af  Pr.  W.  Maklin- 

(Meddeladt  d.  13  April  1863.)  ^ 

Rhnru  den  ornitologiska  litteraturen  ftfven  under  sednare 
tider  kan  framte  mänga  sftrdeles  utmftrkta^och  franiBtAeiide  ar- 
beten,  hvilka  vittna  om  Bakkännedom,  sjetfstftndig  forskning  och ' 
vetenskaplig  kritik,  bland  hvilka  exempelvis  mä  nämnas  texten 
tili  Svenska  foglama  af  prof.  Cabl  Sunbevall  ,  bA  miste  det  ä 
andra  Bidan  medgifvas,  att  föga  inom  nägoQ  del  af  Eoolo^ns 
Qiniide,  knappast  ens  inom  visaa  brancher  af  entomologin,  en 
sidan  mängd  af  arbeten  kunna  framhällas,  hvilka  förrftda  icke 
aDenast  den  follkomligaBte  obekantskap  med  den  nyare  syste- 
matiBka  anordningen  och  den  ornitologiska  litteratnren  i  allmän-^ 
het,  utan  äfven  en  total  brist  pä  ali  vetenskaplig  kritik.  Dctta 
är  isynnerhet  oftast  fallet  med  namnförteckningar  Ofver  fogcl- 
«rter,  Bom  bliiVit  observcrade  inom  nftgot  —  vanligen  sftrdeles 
inskränkt  —  omr&de  och  hvilka  deijemte  BäUan  innehMla  nAgon 
enda  egen  obaervation,  Bom  pä  nägot  Bätt  ekulle  bidraga  tili 
kftnnedomen  af  de  nppräknade  arternaa  lefnadsförhUlanden 
0.  B.  V.*).  Siika  vetenskapliga  arbeten,  hvarpji  isynnerhet 
den  tyska  litteratoren  har  mAnga  exempel  att  nppvisa,  publice- 
ras  vanligen  antingen  af  sMane  personer,  hvilka  af  Voot  nt- 
märkas  som  ^amdeligtn  fattiga  ^onr/Ara/^/an^^CgeisteBbeBchränkte 
Landpfarrer)  och  pensianerade  forstmän,  hvilka  gfarf  närmare 
htkantskap  med  hvarje  fogelbo  i  trakten  af  deras  hemart  och 
rf  (Ui  säga  /ora  geneaiogiska  register  ö/ber  sparffamiffema, 
t<m  bygga  bon  under  taken  i  deras  bg^,  elleraf  natnralie-hand- 
lare,  hvilka  sedermera  begagna  Bamma  namnlistor  som  prisfftrteck- 
ningar  pii  de  fogelBkinn  och  ^gg,  hyilka  de  hafva  att  föryttra. 
Vanligen  hafva   deBBa  arbeten  ett  hnfmdsakKgt  ändamAl,  inga- 

')  Att  sädana  förteckningar  Iikv5I  kunna  vara  intrcssanta  och  lärn- 
Tika,  bevisar  l.  ex.  den  af  W.  Mevrs  lill  Kungl.  Svenska  Vet.-Akaci.  afpifna 
resebcräUclse  »Biärag  lill  Jemtlands  ornithologi»,  som  linncs  införcl  i  Öfver». 
«f  K  y et.  Akaa.  Fdrfi.  Srp.  17.  N:o  4.  p.  t87. 

17 


258 

landa  att  lända  vetenskapen  tili  nigon  nytta  eller  förkofi^o, 
men  väl  att  &t  desa  utgifvare  akänka  författare  namn  och  &n 
Bamt  tjena  som  grnnd  för  anspräk  pä  den  nog  Biiaabrakade  be- 
nämnings^n  af  ornitolog  eller  zoolog  i  aUmftnhet.  Att  en  a&Iunda 
förvärfVad  benämning  af  författare  eller  Tetenfikapfiman  likräl  ir 
ganska  lätt  tunnen,  torde  icke  vara  sv&rt  att  inae,  di  maa 
känner  att  i  bvage  land  vid  högskolor  ocb  ofta  nog  äfiren  Tid 
lägre  undervisningsanBtalter  finnag  mer  eller  mindre  fuUatändigt 
aamlingar  af  inbemaka  fogelarter,  hvarigenom  flertalet  af  elevema, 
utan  nägra  egentUga  stndier  i  ornitologin»  pi  ganska  koit  tid 
konna  förvärfva  aig  en  vias  grad  af  itminBtone  ytiig  kinnedom 
af  hemlandeta  fogeUpecies,  ocb  är  nigon  bland  elevema  h&n- 
delsevis  Agare  af  ett  skjutgevär  ocb  nog  ärelyaten  att  bli  ansedd 
som  vetenskapsnuin  ocb  specielt  som  ornitolog,  npprättar  ban 
med  ledning  af  nigon  för  den  studerande  nngdomena  eller  ftr 
den  stöiTe  läsande  allmänbetena  bebof  fOrfattad  bandbok  en  för- 
teckning  öfver  de  fogelarter  ban  sett  eller  Ätminstone  trott 
sig  observera  i  närmaate  trakten  af  ain  bembygd,  bifogar  en 
nppgift  öfver  de  arter,  af  bvilka  ban  funnit  bon  samt  pnblio^ 
rar  denna  förtecknlng  i  nigon  vetenskaplig  förenings  förbasd- 
iingar  ocb  det  iUyfUide  ändam&let  är  itminstone  i  flertaleta  Ggon 
bärigenom  vunnet,  ty  ban  är  ocb  förblir  författare  tili  en  omi- 
tologisk  afbandling.  Men  nnderkastar  man  ett  sädant  arbete  en 
vetenskaplig  kritik,  bvilket  i  sjelfva  verket  sftllan  Idnar  mödan, 
skall  man  genast  finna,  att  den  afkopierade  namnförteckningen, 
det  enda,  som  i  en  likartad  afbandling  kan  underkaatas  en  kon- 
troll,  lemnar  nog  tydliga  prof  pi  författarens  egen  vetenskap- 
liga  stibdpunkt.  Det  är  nemligen  ofta,  om  ej  vanligen  fallet  att 
bandböcker  öfver  enskilda  ländera  vertebrerade  djur  icke  egent- 
ligen  äro  beräknade  att  tjena  som  en  bjelpreda  för  vetenskapamin, 
utan  bafva  i  främata  rammet  det  berömvärda  ilndamil  att  po- 
pnlarisera  vetenskapen,  ocb  det  är  jnst  bärigenom  som  prof. 
Nilsson  t.  ex.  förvärfvat  sig  en  icke  ringa  förtjenst;  men  deraf 
fö^er  ingalnnda  att  likartade  bandböcker  sknlle  vara  egoadeatt 
afkopieraa  för  vetenskapUga  nppsatser»  som  publiceras  i  veten- 
skapliga  -föreningars  afbandlingar.  Under  tidemas  förlopp  bar 
man    dessutom  i  den    zoologiska  vetenskapen  sett  sig  nödaakad 


259 

«tt  antaga  Tissa  principer  ftr  namnbeteckningen  af  en  art,  och 
ntJtn  att  kanna  dessa  principer  kan  man  ieke  ena  afkopiera  en 
namnförteekning,  otan  att  begä  hvarjehanda  misstag.  Dä  ftfven 
fiaska  författare,  hnfvndsakligen  i  ornitologiaka  arbeten  och  npp- 
SAtser,  gjort  sig  skyldiga  tili  flerfaldiga  förseelaer  emot  dessa 
i  zoologin  allmänt  antagna  principer,  torde  det  ej  kanna  ansea. 
fUlkomligen  öfverflödigt  att  här  framstäUa  nigra  anmärkningar 
om  den  ornitologiska  nomenklatnren  i  aHmänhet. 

Hvad  fogelarternaa  benämning   beträffar  torde  föga  n&got 
ftrUUande  framkallat  en  s&  stor  oreda,  som  den  visserligen  ftf- 
ven i  flere  andjra  delar  af  zoologin,  men  isynnerhetjosti  ornito- 
login sftrdelea  allmänt  anyftnda  metoden  att  slsom  generisk  be- 
n&mning  begagna  nigot  af  de  snbstantiva  artnamn,  Linn^  eller 
nigon  sednare  fdrfattare  tilldelat  ett  speciea  hdrande  tili  sanuna 
sUgte.    Silunda   bar  man   t. .  ex.  plondrat  artnamnet  pä  Fc^co 
timuncuhu  L.  och  bildat  deraf  en  generisk  benämning  TYnntm- 
cvhu  samt  kallat  arten  Thmunculug  dlaudatiug;  Fako  milmu  L. 
bar  man   efter  samma   gmnder   förändrat  tili   MUvus  regalis; 
Amm  fiUiguia  tili  FuUguia  cristata  o.  s.  v.    Det  finnas  visserli- 
gen ffl&nga  äfven  ntmftrkta  natnrforskare,  som  anee  denna  prin- 
eip  för  ganaka  riktig,  att  nemligen  använda  latinska  djnmamn 
som  generiska  benftmningar,   och  det  mäste  medges,  att  Linn^ 
Bjelf  föregitt   med  otaliga  exempel  i  den  vftgen,  som  knappast 
ens  kan  klandras,  ehnm  ganska  minga,  om  ej  deflestaafdessa 
benimningar   af  romame,   t.  ex.  af  Yirgilins  och  Plinins,  inga- 
iiinda  begagnadea  att  dermed  beteckna  nigon  gmppaf  särskilda 
djorarter,    ntan  en  enskild  art,   och  det  var  sftledes  namnet  pk 
ett  ipedes   och   ej  pä  ett  genus;  men  de  benftmningar  som  af 
Liaoe  redan   engäng   blifvit   anvftnda  som  artnamn,  hade  man 
enligt  min  ^ertygeke  icke  bort  förttndra  tili  namn  pä  genera. 
FOr  min  del  anser  jag  ftfeen  t.  ex.  namnen  ffydroictinia  Eaup. 
odi  PoeeUoptemis  (ej  PaeciloptemisJ  Eanp.  vida  lämpligare  ftn 
de  generiska  benftmningame  Afilinis  och  Buteo.    Om  man  nem- 
ligen anser   arten  säsom  bestämdt  gifven  i  natnren,  bör  ftfven 
det  ipecial-namn,  som  enligt  vetenskapens  principer  eng&ngblif- 
^t  eo  djnrart  tiUdeladt,  alltid  bibehftllas  ofSrftndradt;  hvaremot 
begreppet  af  genna  ftr  nftgonting  aom  nteslntande  tillbör  veten- 


260 

Bkapen,  och  d&  äsigtcrna  om  den  generiska  begränsniDgMi  ub- 
der  tidernas  lopp  betydligcn  kanna  förändras,  sil  är  det  natur- 
ligt  att  de  generiska  benftmningama  äfven  blifvahäraf  beroende 
oeh  tillfölje  deraf  kunna  förftndras. 

Man  har  dessntom  i  zoologin  stttckt  privilegierna  att  be- 
gagna  artnamn  aom  generiska  benftmningar  tili  och  med  ännu 
längre,  i  det  att  man  t.  ex.  pä  aamma  sätt  användt  det  af 
Lixn£  för  Qällemmeln^  begagnade  namnet  JBlus  lemmus  för  att 
dermed  beteckna  det  Blägte,  dlt  man  fört  ifrägavarande  art  nn- 
der  namn  af  Lemmus  narvegicus,  och  dock  är  lemmus  icke  ett 
latinBkt  namn,  ntan  ett  barbariskt  ord,  som  under  Inga  vilkor 
kan  eller  f&r  begagnas  säsom  slAgtnamn.  Det  mi  f5r  dfrigt, 
tili  lieder  för  flertalet  af  zoologer,  tilläggas,  det  ifrigavarande 
och  dylika  namn  i  allmänhet  icke  Tunnit  burskapiyetenskapen; 
det  är  derföre  icke  ntan  en  visa  grad  af  förundran,  som  man 
aer  förenämnda  djurart  ännu  .i  Skandmavisk  Fauna,  2  appi. 
1847  af  Nilsson  anföras  under  benämningen  af  Lemmus  norve- 
yicusn  Dä  en  sadan  princip,  eller  rättare  principlöshet,  som  dcn 
ifrAgavarande,  endast  leder  tili  det  resultat  att  mer  eller  mindre 
utpl&na  Linn^B  namn  ur  den  zoologiska  vetenskapen,  tyckesdet 
företrädesvis  böra  yara  svenska  författares  pligt  att  kampa  emot 
en  sidan  metod.  Anses  deremot  latinska  djumamn  i  allmän- 
het oriktiga  och  olämpliga  säsom  artnamn  i  zoologin,  dä  borde 
väl  sädana  benämningar  som  EqtMs  asimu,  Canis  hqms^  Cer- 
tms  dama,  m.  fl.  belt  och  hället  uteslutas  ur  vetenskapen.  Lika- 
ledes  borde  zoologer,  som  möjligen  anse  artnamnet  för  Nuci/raga 
caryocaiacies  L.  mindre  användbart,  icke  beteckna  species  med 
sädana  namn  som  psiiodactyia  (Sirix!),  SkuUe  man  likväl  nu- 
mera  slutligen  inse  det  oratta  i  dessa  förändringar  af  Linn^ 
artnamn,  torde  ofvanberörde  oriktiga  princip  ätminstone  inom 
ornitologin  redan  gjort  sä  stora  framsteg,  att  en  förändring 
knappast  mera  är  mdjlig,  ty  de  flesta  arter  äro  un  redan  ali- 
mänt  kända  undor  de  förändrade  benämningama. 

Tili  icke  ringa  men  för  en  ordnad  och  öfverensstämmande 
nomenklatur  i  ornitologin ,  likasom  i  mänga  andra  delar  af  zoo- 
login, är  onekligen  det  lättsinn^  hos  flere  författare,  isyunerhet 
i  nyarc    tider.    att  pä  de   mest  ovä^endtliga  harakterer  grnnda 


261 

aya  genera,  som  naturligtvis  icke  allmänt  kunna  antagas.  Äan- 
dra  Bidan  m&Bte  äter  den  anmftrkning  göras,  att  flere  ornitologer 
tntaga  och  godkänna  vissa  genera,  ehnni  de  fftrbise  eller  för- 
kasta  aodra,  hvilka  likväl  äro  fallkomligen  lika  mycket,  om  ej 
mera  gmndade.  Det  sjnes  mig  i  dea  vägen  lämpligt  nog  att 
aom  exempel  anföra  slägtet  Lagopta,  hyilket  ingen  tvekar  att 
antaga  slsom  skiidt  itki  Tetrao,  hvaremot  man  utesluter  ge* 
nu8  Cotyle  Boie  för  Hinmdo  riparia  L.  oeh  Chelidan  Boie  för 
Hvrundo  vrbica  L.,  och  likyftl  äro  här  de  generiska  karakte- 
rema  ongefär  deeamma;  skilnaden  i  l^foadaaätt  och  öfiiga  för- 
hillaaden  äro  t.  ex.  emellan  ffirUndo  urbici$  och  Hirvndo  ri- 
paria tili  och  med  ännn  yida  större. 

Di  det  ofta  värit  en  ayirighet,  stnndom  alideles  omöjiigt, 
att  efter  korta  och  ofoUstftndiga^beskrifningar  igenkänna  de  ar- 
ter,  hvilka  isynnerhet  äldre  författare  velat  beteckna  med  ett 
tftnamn,  och  tolkningen  derföre  utfailit  ganaka  olika,  ai  har 
derigenom  skilda  arter  standom  erh ällit  aamma  benämniDg  och 
Bamma  art  olika  benämningar  hoa  akilda  författare  i  aedaare  ti- 
der.  För  att  derföre  med  fullkomlig  noggrannhet  atmärka  den 
ait,  man  i  nägot  afseende  önskar  framhilla,  har  man  sett  aig 
oödaakad  att  efter  artnamnet  ntafttta  namngifvaren  eller  cgent- 
ligen  den  författare,  aom  ifrän  Linn^  tider  tili  förat  beskrifvit 
ifrigavarande  art  a&  tydligt,  att  den  efter  beskrifningen  kan 
igenk&nnaa,  ty  i  annat  fall  akulle  man  ofta  icke  kanna  inae, 
byilken  art  med.  det  anförda  namnet  egentligen  menaa.  Alla 
ornitologiakjT  kataloger  och  förteckningar,  der  denna  uppgift  aak- 
nai,  äro  derföre  icke  öfrerensatämmande  med  gi*underna  för  den 
soologiaka  nomenklatnren.  I  högata  m&tto  orätt  är  det  natur- 
ligtvis  äfrenledea  att  efter  apecieanamnet  anföra  en  författare, 
som  aldrig  beakrifvit  en  ifrägavarande  art,  aäson^  det  t.  ex.  är 
fallet  med  Faico  peregrinus  i  ^Finlands  foglar  af  M,  v.  fFright^, 
der'Linn6  anförea  aom  namngifvare  afdettaapeciea,  ehuruLinnd 
«Idrig,  hvarken  i  ain  Fauna  Svecica  ellet  Systema  naiurae,  be- 
skrifvit  en  &lk  nnder  detta  namn.  Mindre  välbetänkt  är  det 
väl  likaledea  att  aäaom  namngifvare  citera  en  författare  vid  ar- 
ter, livilka  icke  med  aäkerhet  kuuna  hänföras  tili  de  gifna  be- 
Rkrifningama.     S&Iunda  är  det  väl  orätt  att  ntau  vidarc  tvifvel 


262 

anföra  Linn^  8om  namngifvare  af  den  Falco  lanarmsj  Bom  af 
H.  ▼.  Wright,  och  det  ntan  nigon  egentlig  gnind,  blifvit  in- 
trodacerad  i  Finlanda  fanna  (och  iagalunda  är  en  ^det  kalla 
klimaitts  hmevänare*^),  isTnneriiet  aom  det  torde  vara  mer  ftn  aä- 
kert  att  Linn^  icke  menat  eller  beekrifvit  denna  art.  —  Det  ftr  inga- 
Innda  vir  afsigt  att  genom  deBBa  anmärkningar  5frer  ofeau- 
nämnda  arbete  förklena  deas  mängfalldiga  ftrtjenater  i  öfrigt, 
hvilket  Afven  vore  %k  mycket  mera  obilKgt,  aom  fdr£attareii  af 
detsamma  onekligen  ftr  den  ntmftrktaate  praktiska  kftnnare  af 
v&ra  inhemska  fogelarter  och  alltld  gjort  aig  kftnd  aom  en  aam- 
▼etsgninn  och  flitig  observator.  O^nom  sin  aanna  nppfattning 
af  dessa  ^urartere  lefnadsförhillanden  och  genom  sin  ffamatiende 
ftrm^  att  med  penseln  Atergifva  den  p4  dnken,  har  hr  M.  v. 
Wright  förvftrf^at  aig  ett  vftlförijent  freidadt  namn;  Ti  hoppaa 
derfbre,  att  han  hvarken  na  eller  framdeles  akall  miaatyda  rent 
vetenakapliga  anmärkningar  ang&ende  ayatematik,  nomenklatur 
o.  B.  ▼.  öf^er  hans  ntgifna  arbeten. 

Sönderdelas  ett  genaa  i  flere  akilda  slägten,  plägar  man 
vanligen  bibehiUla  det  nrapmngliga  alagtnaranet  för  B<got  af 
dessa  n  ja  genera  och  företrädeBvis  för  det,  aom  inneiattar  den 
första,  den  allmftnnaBt  kända  eller  den  mest  ntmilrkta  arten  af 
det  nrsprungliga  slftgtet*).  Vid  detta  tili  sitt  omflLng  a&lnnda 
inskrftnkta  genna  anför  man  ftf^en  nn  den  förata  namngifvaren; 
detta  är  äfven  en  aamvetssak,  ty  ingen  är  Täi  berättigad  att  i 
vetenBkapen  utpläna  minnet  af  dem,  aom  arbetat  i  deaa  ^enst« 
Men  önakar  man  nödvändigt  tillika  ntmärka  det  förhäUande,  att 
man  i  ett  arbete  fattar  ett  genuB  i  den  inakränktare  betydelae, 
det  genom  en  sednare  författarea  arbete  erhällit,  är  det  väl 
lämpligaat  att  tillika  eftor  den  nrapmngliga  namngifvaren  anföra 
den  aednare  författarens  namn.  Det  kan  visaerligen  ejbeatridaa, 
att  nilgra  nnder  ett  sädant  förh^ande  anföra  endaat  den  aed- 
nare författarena  namn,  men  detta  är  pä  anförda  gmnder  obil- 
ligt  och  orätt;  och  föyer  man  engäng  en  aädan  metc^d,  aä  är 
det  ätminstone  naturligt  att  man  bör  vara  konseqvent. 

')  AU  denna  princip  likväl  icke  alttid  kan  genomföras,  torde  kiinna 
aiitydas  derigeuoni  ali  Linn^  beskrifvit  Anoi  cygnui  säsom  den  första  ar- 
tisn  of  siäplut  AaoM. 


263 

fifter  de  enskilda  arten  namn,  Jivilka  förat  yarit  beskrifna 
Bisom  hOrande  tili  det  anprangliga  slAgtet,  anföres  afven  nvt, 
tili  hyilket  genus  bUnd  de  nybildade  de  sedermera  än  mi  föras, 
namnet  af  den  författare  som  tili  fördt  beskrifvitdesamma;  detta 
gatler  ftfven  i  soologin  som  en  regei  i  hyaije  fall,  di  en  art 
blifnt  beekrif^en  aiaom  hdrande  tili  ett  genuB,  dit  det  numera 
leke  Tftknas.  Isynnerhet  i  deskriptiya  arbeten  brakas  deremot  ofta 
att  efter  speeiee-namnet  anföra  den  författares  namn,  som  tili 
fdrat  beakrifVit  ifrigavarande  art  med  samma  generiska  benAm- 
ning,  som  i  arbetet  användes,  eUer  ntsftttes  alla  ingen  namn- 
gilVare,  men  i  dessa  h&ndelser,  bifogas  alltid  som  synonymt  det 
namn,  nnder  hvilket  arten  blifvit  beskrifven  af  den  första  be- 
namnaren.  Pablieeras  deremot  en  namnförteckning  utan  likar- 
tade  synonymer,  Ak  ftr  det  alltid  en  regel,  som  dessntom  är 
b&de  biilig  ooh  rättvis,  att  efter  artnamnet  skrifva  namnet  af 
den  ftrsta  namngifvaren,  slsom  ofvanfOre  blifvit  antydt.  Detta 
kan  Tisserligen  göra  betydliga  svärigheter  fOr  en  kompilator, 
men  det  borde  vftl  äfyen  vara  en  lika  biilig  som  allmänt  hyllad 
regd  att  man  icke  bOr  npptrftda  sisom  författare  i  en  veten- 
ikap,  hyilken  man  ieke  känner.  Om  icke  dennar  regel  följes, 
att  nemligen  efter  hvaije  artnamn  nppge  den  första  namngifva- 
ren,  nnder  hvilken  generisk  benftmntng  en  art  ock  blifvit  be- 
skrifren,  sä  skall  ieke  allenast  Linn^s  ooh  alla  äldre  författares 
namn  i  detta  aiseende  nastan  helt  och  h&Uet  försvinna  nr  den 
zoologiska  vetenskapcn,  ntan  fkfven  den  störstaoredauppkomma» 
och  det  fortfarande  nnder  tidemas  lopp,  ty  man  kan  förutse, 
atk  de  generiska  bestämningama  pft  mängfalldigt  sätt  komma 
att  förftndras,  och  d&  sknlle  siUedes  äfven  en  förändring  i  för- 
berörde  afseende  alltid  komma  att  aga  mm.  Dessntom  skulle 
principen  att  som  namngifvare  anföra  icke  den  författare,  hvil- 
ken tili  först  beskrifvit  en  art,  ntan  den  som  tili  först  nppfört 
den  nnder  samma  siägtnamn,  som  man  sjelf  i  ett  arbete  eller  i 
en  förteckning  begagnar,  vara  ett  sftrdeles  verksamt  lockmedel  f5r 
^ettanter  att  ntan  nägon  skaiig  gmnd  och  pä  ovftsendtliga  karakte- 
rer  bilda  nya  genera,  ty  de  sknlle  härigenom  se  glansen  af  sitt  namn 
i  dnbbelt  mitto  förökadt,  dä  det  äfven  skulle  citeras  vid  hvarje 
art^  som  af  dem  hänfördes  tili  n&got  af  de  nybildade  genera. 


264 

Har  en  fSrfattare  sammanblandat  flere  arter  under  ett  gemen- 
samt  namn  eller  hilnför  han  Bkilda  arter  Bom  olika  kön  af  samma  art, 
bdr  väl  namnet  bibehällaB  för  den  art,  med  bvilken  diagaoseD, 
den  egentliga  beBkrifniDgen  äfvenBom  uppgiftema  öfrer  deBB  före- 
kommande  öfverenfiatämma.  Alla  öfriga  tiliägg  öfver  kdnaolik- 
heter.  m.  m.  mäste  i  en  sadan  händelse  anBes  endast  Bäftom 
miBstag  och  deras  relativa  värde  för  beskrifnlngen  bedömmas  der- 
efter.  Enligt  \kr  öfvertygelse  tilldelar  derföre  Sandevall  gao- 
ska  riktigt  Bpecies-namnet  auritus  L.  fCofymbtu)  &t  Podktps 
cormUus  Lath.,  isynnerhet  *"  dä  Linn€  öfver  desB  förekommande 
anför:  ^Habitat  in  summis  Europae  et  Americae  iacubus**  samt 
desButom  i  sin  Fauna  Svecica  uppger  fogelns  provincial-beii&m- 
ningar  i  ÖBter-  och  VeBterbotten.  Att  deremot,  som  NIIbbod 
p&yrkar,  bibehälla  det  af  Linnd  gifna  namnet  fö^  Podiceps  ni- 
ffricoUis  Sandev.,  bvilken  enligt  Nilssons  egen  uppgift  aldrig 
blifvit  anmärkt  1  de  norra  trakterna  af  Skandinavien,  der  f5re- 
gäende  art  anträffas,  ByneB  obb  derföre  te^^neligen  omotiyeradt. 

Likaledes  kan  och  bör  vid  en  sadan  förvexling  af  skilda 
arter,  Bom  nyss  anfördes,  namnet  endast  tiiläggas  det  specieB, 
hvilket  öfverensBtämmer  med  sjelfva  bonämningen.  Derföre  bör 
det  af  Linn^  gifna  namnet  erythropus  (AfiasJ  bibehällas  för 
Anser  albifrons  GmeL  —  ehuru  det  m&ste  medgcs,  att  beuäffl- 
ningen  icke  ens  för  denna  art  är  riktigt  lämplig  — .;  ingen  kas 
väl  deremot  enB  sätta  det  i  friga,  att  tilldela  detta  namn  dt 
Anser  leucopsis  Bechst.,  som  har  svarta  fötter,  ehuru  denna  art 
af  Linn6  blifvit  beskrifven  som  cj  af  hans  Anas  erythropus. 

Bäde  generiska-  äfveneom  artnamn,  hvilka  äro  Bpräkvidrigt 
bildade  eller  ortografiskt  orätt  skiifna»  mäate  naturligtvis  alltid 
förändras. 

Dä  man,  för  »att  vinua  utrymme,  abbrevierar  en  författa- 
res  namu,  är  det  utan  tvifvel  äfven  i  oniitologin  en  nödvän- 
digbet  att  det  sker  i  öfverensstämmelse  med  de  reglor,  som  ali- 
mänt  blifvit  antagna  i  ortografin.  Det  är  derföre  minst  sagt 
lujUgt  dii  mau  ser  vetenskapsmän  förkorta  Liun^s  namn  tili  Lin.» 
TemminckÄ  tili  Tem..  Pennanfs  tili  Pen.»  BiHunichs  tili  Brfln. 
ocli  Willu|by8  tili  Willug.,  hvilket  säkerligen  är  lika  oriktigt, 
som  om  nägon  skulle  förkorta  Nilsson  tili  Nils.;    sorgligfär  det 


265 

dereiDot  äi  författaren  tili  toma  namnförteckBiugar  viaa  sä  ringa 
prof  pä  sjelfständighet  och  vetenskaplig  kritik,  att  de  tili  och 
med  afkopiera  Bädana  ortografiska  fel. 

Fdr  att  slutligen  visa  huru  förseelser  emot  ofvanstAende 
principer  för  den  oniitologiska  och  zoologiska  nomenklatnren  i 
aUmäahet  tiliämpaB  i  praktikon,  mi  det  tillataB  mig  attsärokildt 
frambäila  ett  litet  arbete,  som  under  titel  af  ^Anleckningar  om 
de  t  irakien  af  Kq/ana  farekommande  foglar  af  A.  J.  Malm- 
ffren*"  finiies  publiceradt  i  ^Notiser  ur  säiiskqpets  Pro  Fauna  et 
Fiora  Fennica  färhandiingar**,  6:te  haft.,  pg.  95.  Jag  fram- 
fttaiier  detta  arbete  sä  mycket  hellre  som  exempel,  emedan  det- 
Bamma  saknar  ali  vetenskaplig  fSrIjenst  1  öfrigt,  förat  och  främst 
emedan  nastan  utan  undantagde  i  förteckningen  npptagna  ar- 
tenia  fömt  äro  kftnda  i  ornitologin  s&som  förekommande  bMe 
Bordllgare,  sydligare,  vestUgare  och  ostligare  än  IMgavarande 
ort  och  fdr  den  zoologiska  Tctenskapen  torde  det  vara  temme- 
ligen  hkgiltigt  om  den  ena  eller  andm  fogelarten  blifvit  sedd 
JQSt  vid  ELajana  eller  icke»  samt  för  det  andra  emedan  ntidenna 

uppflats  finnes  intet*),   som  pii  nigot  sätt  kunde  bidraga  tili 

* 

*)  De  flesta  i  värt  Jand,  som  Jäsa  ofvan  citerado  arbete»  torde  väl 
tro.  det  älmlnstoiie  förfaltarens  uppgifl  att  ripan  faller  sinä  vinterklor  i 
shiiel  af  Juni  eller  i  börjau  af  Juli  värit  en  nybet  för  vetenskapen,  isyn- 
oerfaet  som  -hati  publicerat  en  skild  afbaodling  om  deona  fräga  i  samma 
l^He  af  Neiiser  ur  iällskapets  pro  Fauna  et  Flora  Fennica  förhanähngar 
under  titel  af:  *0m  klofäilningen  hos  Dalripan  (Lagoput  suMpma  Niiss.>), 
deri  förf.  blaod  annat  p.  89  yttrar:  *För  att  afgöra  (!)  den  omtvistade  ftä- 
HB«  (oeroligen  emellan  professoreroe  Nilsson  och  fionsdorff)  «om  ktofätl- 
Ms^  hoe  ripor  har  jag  vädnat  iitl  naturen  tjelf  med  en  förfrägan  härom* 
^mt  vidare  p.  92:  ^Hvaä  prof.  Mitons  päeläende,  att  sommarKlama  äter 
Mie  fäUae  i  Augueii  eller  September  beträffar,  fär  jag  härom  meddela,  att 
i^  icke  har  den  ringaste  anledning,  att  antaga  det,  utan  nodgas  tvertom 
r»neka  deteamma*  och  p.  94:  *TUl  elut  fär  jag  anmärka,  att  jag  har  thai 
«'  iro,  det  egenhelen  att  fälla  klor,  ieke  tUlkommer  ripoma  allena^  samt 
lilct  laogre  fram  pft  samina  p.  *SkuUe  det  bekräfta  eig,  att  äfifen  andra 
*va  kanefogtar  äro  undprkastade  eamma  lag  i  detta  afeeende,  ikulle  saken 
förlifre  m  enttaka  karakter*  o.  s.  v.  Det  är  likväl  ingalunda  fallet  alt  hr 
"'3g.  Nalmgren  värit  den,  som  afgjorl  denoa  omtvistade  fräga,  ty  redan 
^t  är  fönit  eller' den  18  April  1860  afgafhr  Meves,  konservator  vidkungl. 
Ribniuseuin  i  Stockbulm,  Idi  vtXcuskups-akademiu  derslädes  en  rcsebor 
rativUv,  publicerad  i  17:dc  urgäugen  af  Ofversiglunia  af  beuiälde  akadc» 


266 

kännedomen  af  en  enda  arts  lefnadssAtt,  om  man  ej  mihlDda 
viii  misBtyda  förf:8  fögft  lämpliga  aätt  att  framställa  sinä  ob- 
servationer  och  anse  appgiften  att  Lusciola  svecica  Linn^  (ej 
Lath.  Bom  förf.  anföri)  icke  kläcker  siBom  en  nyhet  för  veten- 
skapen*).  Jag  framhäller  denna  förteckning  äfven  af  den  anled- 
ning  att  jag  f9rat  vid  flere  tillfällen  nttalat,  oeh  det  äfven  en- 
Bkildt  f5r  nigra  af  finska  VetenBkapB-SocietetenB  hrr  medlemmar, 
ett  misBtroende  votum  emot  likartade  toma,  afkopierade  namn- 
fbrteckningar  öfverhufvud  och  det  aynes  derföre  lämpligt  nog 
att  derjemte  nnderkaBt«  detta  opaBculum  en  kritisk  granskning 
i  allmftnbet. 

Förenämnde  arbete  innehAller  nemligen  en  förteckning  pl 
119  fogelarter,  Bom  blifvit  obBerverade  i  närmaate  tr^kten  af 
Kajana»  och  det  Ar  natarligtvia  endaat  denna  namnlistar  och  den 
ordnittg  i  hvilken  de  ^nskilda  artema  blifvit  nppräknade,  som 
kan  underkastaB  en  granskning. 

Hvad  f&rst  den  systematiBka  anordningen  eller  de  enskilda 
artemas  BammanBtftUning  beträffar,  %k  Bynes  det  nog  tydligt  att 
förf.  icke  tagit  notiB  om  de  nndersdkningar,  Bom  i  sednare  ti- 
der  blifvit  gjorda  i  detta  afseende^  dä  förf.  ännn  Bammanstaller 


mis  förhandiingar,  deri  hr  Meves  icke  allenasl  fullsländigt  redogör  för  klo- 
filiningen  hos  riporna,  utan  öfven  hos  de  flesta  skandinaviska  höasfoglar. 
ocb  för  att  visa,  det  hr  raag.  Maimgren  vid  siKi^vidjanAe  tiU natvremielf' 
icke  erhäliil  andra  svar  an  dem ,  som  redan  förut  finnas  meddelade  af  hr 
Meves ,  torde  det  vara  tilirdckligt  att  anfora  följande  siällen  ur  denna  rese- 
berftttelse:  *Af  det  vid  hjerpen,  fjädem  och  orren  enftrda  Sftnes  det,  att 
klofättningen  Hoi  ripama  ej  Hir  ensam,  $äledes  icke  är  „eine  ottue  Bei- 
ipiel  dattehende  Eneheinung*  säsom  d:r  Cabanis  yttrar  Hg*  .  .  .  • 
samt  sednare:  »Bvad  nu  vidare  klofätlningen  hos  ripoma  betrdffar,  ti  har 
Jag  genom  ett  stort  antal  exemplar  öfvertygat  tnig  om ,  att  den  blott  en  gong 
om  äret  verksUUles,  men  att  klorna  deuforinnan  ofta  undergä  en  ttor  för- 
findring  i  löngd  och  form.  Pätiningstiden  intrdffar  hoi  olika  indtvider  i/rJn 
Mlutet  af  Juni  tilt  början  af  Angusti*.  Det  är  s&ledes  endast  lanjirHen  pl 
kloma  under  de  skilda  mänaderaa  hos  ripor  som  förekomma  vid  Rajana, 
och  af  hvilka  hr  Maimgren  under  större  del  en  af  firet  fätt  si{?  fötier  tiSI- 
akickade,  som  natnrligtvis  icke  finnes  angifvet  af  hr  Meves. 

*)  Att  flere  af  de  upprAknade  fogelarterna  ^kläeka  sparsamt»,  torde 
afven  vara  ett  ullryck,  som  behöfver  förkfaring;  nn  mSste  l&saren  gi<sa 
»ig  Iiii,  hvad  förf.  dermed  mcnar. 


267 

t.  ex.  ^ftgtenui  Cyp$eius  och  Mkimdo  —  en  Isigt,  hvilken  nn^ 
men  radast  kan  äga  hiBtorisk  betydelae  sisom  ett  bevis  hnru- 
ledes  man  fordom  ftfven  inom  denna  brancb  af.  zoologin  Bamman- 
förde  genera  och  djnrgrnpper  i  aUmänhet  efter  yttre  analogia, 
di  deraa  inre  organlska  byggnad  alla  ioke  var  känd;  ty  nu- 
mera  fbras  ifrigavarande  gonera  af  alla  omitologer  tili  akilda 
oidniogar.  Men  fftrf.  yttrar  ajelf  att  han  här  (Ö\jer  ^samma 
systematiska  tq^pstäihung,  som  af  pro  f.  Nilsson  användes  i  hans 
ho$  oss  aUmäni  begagnade  fogelfcama;^  för  vkt  del  kunna  vi 
lik?il  endaat  beklaga,  att  han  icke  (Öljt  en  annan  handbok, 
hvilken  ännn  allmännare  begagnas  hos  oes,  nemligen  Sundevalla 
iärobok  i  zoologin,  ty  ludetta  fall  hade  han  kunnat  nndgä  att 
ÖfVerienma  aitt  arbete  ät  den  vetenskapliga  verlden  i  desa  nn- 
▼anmde  antiqyerade  akick. 

Foyandet  af  den  ayatematiakauppBtAllning»  som  af  Nilsson 
användea  nti  hsa^Sktm^hnamkafaima,  tyckes  emellertid  strftcka 
Big  si  lingt ,  att  ftrf.  med  y tterat  fä  afvikelser,  deri  han  nem- 
ligen ftf^enledes  begitt  vetenskapliga  misstag,  nftstan  bokstafli- 
gen  afkopierat  hela  namnförteckningen  ifrän  sagde  arbete,  och 
det  i  alhnAnhet  b4  fullstftndigt,  att  han  äfeen  anset  det  för  sin 
skyldigbei  att  afskrifva  tryck-  och  ortografiska  fel.  Den  som 
emellertid  kompilerar  ett  arbete  och  pablicerar  denna  a&krift, 
itlr  natmiigtvia  ftfven  i  ansvar  för  de  vetenskapliga  fel,  som 
derigenom  uppkommit.  LAtom  osa  likväl  först  framhilla  och 
graaska  de  afvikelser  föif.  fördristat  sig  att  göra  frän  Nilssons 
Skan^namska  fauna. 

Genaat  pi  första  raden  af  förteckningen  finner  man  en  fa- 
oulj  appförd  nnder  benämningen  af  Acc^itres  L,  samt  p.  104 
bmiljema  Gallinae  L.  och  Grallae  L.,  eharu  hvarje  zoologk&n-^ 
ner,  att  Linn6  aldrig  bildat  n&gra  familjer.  Allmint  torde  det 
deiemot  vara  bekant  att  Accipitres,  Galänae  och  Grallae  äro  af 
LioD^  bildade  ordningar  inom  foglarnas  klass.  I  flere  hand-' 
bdeker  hade  förf.  äfven  kannat  vinna  npplysning  derom,  att 
Syhicolae  är  en  ordiling  inom  samma  djnrklass,  som  fömt  vä- 
rit tntagen  i  ornitologin. 

Pag.  98  är  Panäion  haliaelus  L.  anförd  med  artnamnet 
^haiiaeios    L,"*  —  en    föräudring  i  benftmningen,    hvilken  mai) 


268 

visserligen  finner  i  en  och  annan  akolbok,  m&häada  ftfven  ho8 
n&gra  mindre  nogräknade  fdrfattare  i  ornitologin,  men  aom  libr&l 
ingalnnda  kan  försvaras.  DA  Linnö  nemligen  beskrifvit  arten 
under  speoies-namnet  hoHtetuSt  (Atminatone  i  Sysi.  noL  ed.  X 
p.  91;  ed.  XII  p.  129;  Faun.  Svec.  ed.  n  p.  22),  si  kan  det- 
samma  för  en  riktigare  ortografi  endast  förändras  dll  haiiaetus^ 
och  ander  denna  benftmning  ftr  ifr&gayarande  art  äfven  npptagen 
lioB  alla  bftttre  författare. 

Vidare  finner  man  p.  99  det  generiska  namnet  lynx  för- 
ändrat  tili  /y/io:,  men  hade  förf.  värit  beyandrad  i  Sundevaäs 
iärobok  i  zoologin^  hade  han  säkerligen  nndvikit  detta  missUg, 
emedan  det  i  fbrenämnde  handbok  i  en  not  nttryckligen  heter: 
^läs  lynx  icke  Jynx^  —  och  hade  förf.  observerat  en  not  i 
Nilsaons  arbete»  bä  hade  han  kannat  inhemta,  att  hfnx  enligt 
myten  var  en  nymf  och  dotter  af  Echo,  genom  hvara  hexerier 
Jupiter  blef  förälskad  i  Aurora  samt  att  denna  nymf  af  deo 
svartsjuka  Juno  derföre  förvandlades  tili  ifrägavarando  fogel 

Pag.  101  uppger  förf.  Latham  saBom  namngifyare  af  Lu- 
sciola  svecica,  ehuru  densamma  redan  l&nge  förut  af  Linna  blif- 
vit  beskrifyen  under  namn  af  Motacilia  svecica  *).  Att  förf.  af 
den  anledning  icke  citerat  Linn^  Bom  namngifyare,  emedan  ifrigft- 
varande  art  af  honom  icke  blifnt  nppförd  under  samma  gene- 
riflka  benämning,  är  väl  omöjligt,  dä  Latham  icke  beller  anför 
denna  art  under  Blägtnamnet  Lusciola.  För  öfrigt  mii  det  Inna 
anmftrkaB  att  förf.  anför  en  r^K^s.^**)%Qm  namngifyare  af  sUg- 
tct  Lusciola,   ehuru  det  bör  heta  Keys.  (KeyBerling  &  BlasiuB). 

Vid  Parus  cinctus  Boddaert,  som  af  förf.  nppföres  under 
namn  af  Parus  lappanicus  Lund.,  Bäger  han  p.  102:  ^Svenske 
/or/atiare  tiUägga  denna  fogel  del  orikiiga  namnet  Parus  si- 
biricus  Gmel,,  hvilket  HUkommer  en  heh  annan  fogel;  se  säll- 
skapets  pro   Fauna   et  Flora  Fennica  Notiser  /,  pag.  5**.  - 

*)  Lathain'8  Index  armthohgiau  ftr  Iryckt  i  London  1790.  säleitcs 
t.  o.  m.  toir  är  efter  Linn^s  död. 

**)  Denna  oriklighet  förekommcr  |k1  bvarjc  ställe  tler  Keyserling  ci- 
teräs,  neniligcii  dessulum  efler  slä^tnamnen  Ficedula  och  SyUna ,  ^h  iordc 
derföre  knappasl  kiinna  aiises  s/lsom  Iryckrd.  SIäglel  Sylvia  är  för  öfri^l 
icke  beQätniidl  af  Kcys.  ucli  Blas.,  ulan  af  LalUsim  1790. 


269 

Genomlaser  man  likväl  den  anmftrkning,  som  af  Snndevall  fin- 
des  meddelad  i  ^Svenska  foglama^  p.  89  om  den  art,  hviiken 
af  OmeKn  blifvit  beskrifven  under  namn  af  Parus  sibmcus,  kan 
man  genaat  öfvei-tyga  sig  derom,  att  det  icke  är  de  svenskef 
men  viii  den  finske  författaren,  aom  misstagit  sig  i  denna  Mga. 

Efter  namnet  Stema  hirundo  bar  NiIbs.  p.  814  icke  un- 
fört  namngifraren ,  troligen  af  den  anledning,  att  det  icke  är 
sikert,  hviiken  art  Linn^  yelat  beteckna  med  ofvanstJiende  namn. 
Förf.  bar  derigenom  bftr  yarit  nödsakad  att  Bjelf  ntsätta  en 
naron^fv-are  och  dervid  fallit  pä  det  orädet  att  nppge  Nilsson 
sasom  den  sannskyldige.  Stema  hirundo  är  likväl  under  detta 
namn  omisakänneligt  beskrifven  („Rostrum  rubrum,  apice  ni- 
grum^)  redan  i  den  af  Omelin  redigerade  13:de  uppl.  af  Linn^ 
Sysfema  mUurae,  tryckt  i  Leipzig  1788,  säledes  i  en  tid  di 
Nilsson  icke  beskref  nägra  fogelarter. 

Bland  de  vetenskapliga  förseelser  4^emot,  bvilka  npp- 
kömmit  derigetiom  att  förf.  ntan  n&gon  kritik  afkompilerat  namn- 
Torteckningen  frän  Nilssons  Skandmaviska  fiumaf  tordeföljande 
fortjena  att  frambällas: 

Pä  förata  sidan  (eller  p.  97)  nppger  förf.  Bechstein  som 
namngifvare  af  slägtet  Faico,  ebnru  detta  gennS' redan  är  bil- 
dadt  af  Linn^.  Man  knnde  tili  följe  deraf  se  sig  föranläten  att 
tro,  det  flhf.  följer  den  princip  att  som  namngifvarc  appge  den 
forfattare,  bvilken  tili  forst  framstäUt  ett  genus  med  aamma 
omfing  som  uti  ifr^avarande  förteckning  tilldelas  detsamma 
(ehuru  det  i  denna  händelse  säkerligen  värit  riktigare  att  här 
«-fter  namnet  Faico  skrifva:  Linn^,  Bechst.),  men  detta  är  lik- 
väl icke  fallet,  ty  vid  slägtet  jlnas  t.  ex.  anfbres  Linn^  som 
Damngifvare,  ehuiii  Linn^  ingalunda  iramställt  detta  genus  i  den 
loBkränkta  betydelse,  som  det  äger  i  förf:s  eget  arbete. 

TTppgiften  öf^er  namngifraren  af  Buieo  vulgaris  p.  98  för- 
rUer  afkopierandet  af  ett  i  Nilssons  arbete  förekommande  tryck- 
fel.  Det  är  att  beklagas  att  förf.  icke  värit  bevandrad  t.  ex.  i 
Vogts  Zoohgische  Briefe,  der  iMgavarande  namngifvares  iden 
zoologiska  vetenskapcn  frejdade  namn  ortografiskt  riktigt  angif- 
vea,  ty  dä  hade  ban  kunnat  nndvika  att  afskrifva  detta  tryckfel. 


270 

Likaledes  har  f9rf.  pä  Bamma  pag.  vid  appgiften  dfrer 
namngifvaren  b&de  af  slägtet  Strix  äfvensom  af  arten  Sirix  hubo 
gjort  sig  skyldig  tili  ortografiska  f^raeelser,  hvilka  bokstaiiigeii 
ftro  afflkrifna  ar  NIIbsohb  arbete. 

Vid  Sirix  funerea  Lath.  och  Strix  Tengmaibm  Gknel.  kin 
deasntom  den  antnärkniDg  göras  att  f5rf.  icke  appftrt  desM 
fogelarter  med  de  namu »  som  i  öfverensstftmmelae  med  deo  200- 
logiskä   nomenklaturen  i  främsta  mrnmet  tillkomma  deBamma  *). 

I  uppgiften  öfver  namngifvaren*  af  Blftgtet  Pica  p.  100  hir 
förf.  äfvenledea  afkopierat  ett  i  NiisBons  arbete  förekommaade 
ortografiakt  fel. 

^Caryocatactes  guttatus  J^iIbb.^  p.  100  bör  heiA Nueifrag(k 
caryocatacies  L.,  emedan  det  af  Linn^  gifha  artnamnet  ir  mjc- 
ket  äldre.  Under  denna  aednare  benämning  finner  man  ftfreo 
ifr&gavarande  art  uppförd  af  de  utmärktaste  ornitologer  i  när- 
yarande  tid,  t.  ex.  af  prof.  Snndevall  och  d:r  Cabanifi  (Museum 
Heineanum,  Oscmes  p.  229). 

Riktigare  hade  det  a&kerligen  äfven  värit  dm  (Örf.  npp- 
fört  Bombycilia  garrula  L.  under  den  generiaka  ben&mning«n 
AmpeHs  L.,  emedan  ifrägavarande  art  icke  allenaat  ftr  det  för- 
Bta  Bpecies,  hvilket  l^inn^  beBkrifvit  B&Bom  hörande  tili  slflgtet 
An^elis,  ntan   derjemte  onekligen  den  allmännast  k&nda  arten. 

Vid  uppgiften  öfver  namngifvaren  af  alägtet  Lanius  p.  101 
fOtekommer  äterigen  ett  efter  NilBsons  arbete  afskrifvet  orto- 
gn^kt  fel. 

P&  aamma  pag.  uppger  förf.  Latiiam  aiaom  namngifrare 
af  Ficeduia  trocMhis,  ehnm  denna  art  redan  af  Linn^  blifnt 
beakrifven  under  namn  af  MoiadUa  trochiius.  Att  Latham  icke 
heller  beskrifvit  ifrigavarande  art  med  slägtnamnet  Ficeduia, 
torde  ftnnu  böra  tiilftggaa,  för  att  derigenom  antyda,  det  förf. 
icke  baft  nigon  anledning  att  dtera  Liatham  siaom  namngifrare 
i  BtäUet  för  Linne. 

Likaledea  uppger  förf.  p.  102  Latham  aisom  namngifrare 
af  alägtet  Motacilia,  ehuru  detta  genus  redan  ftr  bentondt  »f 
Linn^  1748. 


*)  Se  Bonaparie,  ^Cantpecius  generum  avmm" 


271 

Pi  Bamma  pag.  citerar  JfÖrf.  Bechstdn  som  namngifvare  af 
Aaihus  pratensis,  .ehuru  denna'  fogelart  redan^af  Linnö  blifVit 
beakrifven  onder  namn  af  Alauda  pratensis.  Att  förf.  för  öfrigt 
ingalunda  fö^er  den  princip  att  sAsooi  namngifvare  af  ett  Bpe- 
cies  citera  den  författare,  hvilken  tili  först  beskrifvit  detsamma 
med  den  generiaka  benämning ,  som  i  hans  egen  förteckning  an- 
Tindes,  kan  bevisas  derigenom,  att  Linn^  t.  ex.  aldrig  beskrif- 
vit ni^a  fogelarter  nnder  namn  af  Astur  pahimbarms,  Jstut 
nitus,  Aquila  chrysaetos*J,  Aqvila  albicilia,  Pandion  ^hoMaä- 
tos"",  Bambyciiia  garrula,  Saxicoia  oenanihe,  Saxicola  rubeira, 
Syhna  curruca,  Lusciola  phoenicurus,  Corythm  enucleatar, 
ywnenms  arquata,  Nuau  phoeoptis,  Totanus  gloitis,  ToL  gltk- 
reola,  ToL  hypoieucos,  FuHgula  mariia  o.  s.  v.,  ehom  fSrf. 
nppger  Linn6  sisom  namngifvare  af  dessa  species. 

Orätt  är  det  Bftkerligen  dä  förf.  emot  slutet  af  samma  pag. 
lä^r,  ^Parus  palustris  L.  linnes  icke  i  Fqfana"'^  ty  förf. 
torde  lika  litet  som  nftgon  annan  med  fullkomlig  sftkerhet  knnna 
uppge,  Lvilken  art  Linn^  velat  betedma  med  namnet  Airttf /tolu- 
ttru,  emedan  det  icke  framg&r  ur  den  af  honom  gifna  beskrifningen. 
Lion^  meddelar  dessutom  icke  i  Fauna  Svecica  (2  nppl.)  nft* 
gon  nlrmare  uppgift  öfver  artenp  fdrekommande  i  Sverige  och 
derigenom  är  det  8&  mycket  mera  oaäkert,  om  det  af  honom 
gifna  namnet  bör  tilidelaa  ät  P.  pdhistris  De  Selya  eUer  ki  P. 
boreaUg  De  Selys.  Dä  det  likvftl  är  troligt  att  det  eller  de  af 
Unn^  beskrifiia  exemplaren  värit  frän  den  sydligare  delen  af 
Srerige,  borde  väl  den  af  förf.  här  pätagligen  utpekade  arten 
«iges  som  Parus  palustris  L.?  De  Selys  eller  för  korthetens  skull 
kanske  riktigare  helt  enkelt  Parus  pahtsiris  De  Selys. 

Pag.  103  nppges  efter  Nilsson  en  ^JViliug.'^  som  namn- 
gifvare af  Regulus  cristatus;  denne  författare  heter  emellertid 
WiUit|by.  Det  vore  med  anledning  af  denna  och  dylika  efter 
Nilsson  afkopierade  oriktiga  abbreviationer  intressant  att  veta> 
om  förf.  ftfven  skulle  anse  det  öfverensstftmmande  med  antagna 
reglor  i  ortografin,  i  händelse  hans  eget  namn,   ojn  han  nemli- 

* 
*)  DeUa  namn  bdr  i  AlVerenssUimmelse  med  nu  gailande  prindper 
^T  den  zoologiska  nomenklaluren  förandras  tili  chrpsäiUis, 


278 

gen  i  framtidcn    kommer  attbeskrifra  en  förat  akftnd  djnrart* 
akulle  citeras  vid  densamma  som  Mairn,  ^juaa  tAUi- 

Vid  npp^ften  öfver  namngifvaren  af  Alauda  arvensis, 
äfvensom  af  alägtet  Emberiza  förekomma  äfvenledes  efter  Nils- 
BonB  arbete  afkopierade  ortografiska  oriktigheter. 

P&  Bamma  pag.  nppger  förf.  Illiger  som  namngifvare  af 
siigtet  FrmgUla^  ehnru  denna  generiska  benftmning  rilknar 
aina  af  Linn^  (!)  erhällna  vetenskapliga  privilegier  redan  frin 
Är  1748. 

I  Blutet  af  pag.  108  borde  slägtnamnet  Cory/Mtf  Cuv.  beta . 
Phncola  Vieill.,  emedan  denna  Bednare  generiska  benämning  da- 
terar  sig  frän  1807,  dä  Cuvier  deremot  blldat  slägtet  Coryihus 
fQysi  1817.  Vid  uppgiften  öfver  namngifvaren  af  arten  enu- 
cleator  förekommer  desButom  ett  efter  NilBSons  arbete  afskrifref 
ortografiskt  fel. 

Pag.  105  nppger  förf.  Bonaparte  som  namngifvare  af  Cha- 
radrius  helveticits,  ehum  ifrägavarande  artredan  af  BrisBon  blif- 
vit  beskrifven  under  namn  af  Vanelhts  helveticus  samt  derefter 
af  Linn^  upptagen  i  hans  Syst  naturcte  ed.  XII  under  namn  af 
lYmga  heiveHca.  För  öfrigt  är  artnamnet  squatarola  Linn^  f&r 
detta  species  äldre  och  borde  tillfölje  deraf  antagas;  de  flesta 
ornitologer  torde  emellertid  fbredraga  namnet  helveticus  af  den 
aniedning  att  Cuvier  1829  i  Regn,  anim.  2:de  6d.  upphöjt  det 
barbariska  ordet  squatarola  tili  heder,  rang  och  värdighet  af  en 
generisk  benämning,  ehuru  detsamma  s&Bom  sildant  i  dubbelt 
afseende  är  förkastligt.  Dä  man  likväl,  sisom  fi^rf.  här  i  sm 
f^rteckning,  icke  uppfftr  Charadrius  helveticus  Briss.  bI- 
som  representant  af  ett  skildt  genus  Squatarola,  .finnes  det 
väl  fftga  nigon  aniedning  att  fOrbise  det  äldre  af  Linn^  gifna 
artnamnet. 

StrepsQas  collaris  Temm.  pä  samma  pag.  bör  heta  Stre- 
psilas  interpres  L.,  emedan  det  af  Linn^  gifna  artnamnet  Sr 
mycket  äldre.  Den  omständigheten  att  Linn^  möjligen  miB8t:igit 
Big  pft  den  fogelart,  som  p/i  öame  i  österBJÖn  kallaa  tolk,  kan 
icke  äga  nägot  infiytande  pä  prioriteten  af  det  af  honom  gifna, 
i  öfrigt  fuUkomligen  spräkriktiga  apecies-namnet. 


273 

I  slntet  af  pag.  105  uppger  förf.  Cuvier  soin  namngifvare 
af  Macheies  pugnax  och  likväl  är  denna  fogelart  redan  af  Linn^ 
beskrif^en  under  namn  af  Trmga  pugnax. 

Likaledes  appges  af  förf.  p.  107  Latham  som  namngifvare 
^i  Podiceps  rubricollis ,  ehnrn  detta  species  redan  förut  af  Gmelin 
blifvit  beskrifvet  under  namn  af  Coh/mbus  rubricoiiis. 

Podiceps  comutus  Lsti^  p.  108  bör  heta  Pod.  auritus 
liao&,  Bundey.;  se  bärom  Sv.  Vet.-Akad.  öfvera.  1849  och  det 
soflk  \Av  blifvit  0agt  i  det  fOregäende. 

£medan  förf.  ntan  nigot  eget  omdöme  deijemte  följt  Nila- 
8on  med  afteende  pft  den  generiaka  begrftnaningen  och  derige- 
nnn  förbiaett  fiere  i  nyare  tider  allmftnt  antagnaalägten,  knnde 
viaseriigen  en  mftngd  biUiga  anmärkningar  göraa  ftfven  i  detta 
afiaeende;  antalet  af  de  vetenakapliga  oriktigheter,  som  emeller- 
tid  blifvit  framhälhia,  torde  likväl  kunna  ansea  tillräckligt,  för 
att  motBvara  det  bftr  iisyftade  AndamUet,  nemligen  att  ickealle* 
naat  antyda  den  vetenakapliga  halten  af  likartade  opera  *),  ntan 
derjemte  att  lemsa  ett  prof  p&  den  omitologiaka  nomenklatnrena 
nirvanuide  at&ndpnnkt. 


*)  Dä  smtkapet  pro  Fuma  ei  Flora  FemUca  genona  ihopbragta  rika 
saoDliDgar  isyonerhet  af  vexter  i  väseodtlig  män  bidragit  tili  kännedomen 
af  Finlands  organiska  oaturalster  och  derjemte  af  reot  velenskapligt  in- 
tresse  i  sednare  tider  utsträckt  sinä  undersökningar  afven.  i  den  närmaste 
trekten  uiom  Finlands  omrlde,  för  att  derigenom  vinna  en  fuHständigare 
iDSiftt  öfrer  de  arters  utbredmng,  som  förekomina  hos  oss,  hviiket  endast 
pA  det  högsta  kan  lofordaa,  samt  tiiiika  geDompublic^randelafflerev&rde* 
fuJla  a(baj)dliDgar  vunnit  ett  allmänt  erkännande,  kan  maa  endast  bejilaga, 
att  äfven  sädana  uppsatser,  som  den  här  framhällna,  utan  vidare  gransk- 
ning  kunna  införas  i  dess  Notiser.  Det  vore  derföre  önskligt  att  sällska- 
pet  akulle  lemna  i  uppdrag  t.  ex.  St  dess  ordförande  att  genomse  de  in- 
leimMde  afliandliDgama,  inaan  de  publiceras  1  dess  förbandHngar. 


18 


274 


Om  Kilskriften  och  Finname.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  d.  8  Nov.  1862.) 

D&  jag  uti  en  är  1861  pn^jlicerad  uppsats  bctitlad  ^Kil- 
skriften  och  Finnarne^  m&häpda  torde  ansefl  hafva  alltför  starkt 
accentaerat  den  i  West£rqaabds,  De  Saclcys,  Nobhib  och 
Blnteligen  i  Oppebts  hvarandra  afl(toande  forBkningar  alit  be- 
Btämdare  uttalade  teigten  om  nämnda  skrifts  TuraoBka  urspruDg, 
är  det  med  särdeles  nöje  jag  nn  ser  mig  i  tillfillle  meddela, 
det  pä  samma  tid  en  fuUkomligt  kompetent  domare  ^vit  sin 
likfltftmmiga  mening  tillkänna.  Theodor  Benfet,  den  bekante 
lingaiBten  och  editor  af  den  PerBiska  kilBkriftBlitteraturen,  har 
i  den  af  honom  redigerade  tidBkriften  ^Orient  nnd  Occident^ 
I,  3.  Göttingen  1861)  vid  anmftlan  af  M^ants  &r  1860  i 
Paria  utkomna  arbete:  ^LeB  ^critureB  cun^iformeB.  £xpo8^  des 
travanx  qul  ont  pr^par^  la  lectnre  et  llnterpr^tation  des  in- 
BcriptionB  de  la  Perse  et  de  FAsByrie^  afgifnt  följande  Bamma- 
riBka  förklaring:  ^SchlieBslich  will  ich  Bchon  hier  erklären,  dass 
ich  kaum  begreife,  wie  man  sich  berechtigt  ftlhlte,  die  Sprache 
der  zweiten  Inschriftgattung  eine  medo-ScythiBche  zu  nennen. 
Es  ist  jetzt  hier  nicht  der  Ort,  tiefer  indiese  Frageeinzngeben» 
aber  ich  bin  fest  dberzeugt,  daBB  Bich  bei  genauerer  Betrach- 
tnng'  herausstellen  wird,  dass  der  Name  der  Meder,  die  nach 
Herod.  VH,  62  frtlher  bei  alien  ^^ptot  hiesaen,  in  keine  derar- 
tige  CompoBition  gehört,  dass  wir  vielmehr  nur  eine  der  soge- 
nannten  turaniachen  Sprachen  in  diesen  Inachriften  vor  nns 
haben,  welche  wir  —  trotz  einiger  aiiacher  und  semitischer 
BeimiBchnngen  —  vollständig  berechtigt  sein  werden  mit  dem 
bloaaen  Namen  scythiach  zu  bezeichnen.  Wie  wichtig  die  Kennt- 
niBB  dea  Scythiachen  achon  im  mediachen  Reich  war,  ergiebt  sich 
darana,  dasa  achon  Eyaxares  nach  Herodota  Bericht  (I,  73)  den 
Scythen  mediache  Knaben  (ibergab  um  ecythiach  zu  lemen**. 
Häraf  framgär,  att  Benfey  häller  forakningen  kraftig  nog  att 
anart    taga    ateget   fullt  ut  pä  den  beträdda  vägen.     Siaom  jag 


.     275 

redan  förut  i  en  kori  tidningsnotis  antydt,  vaknade  äfven  hos 
mig  vid  läsniDgen  af  Mdnants  bok,  hvilken  aorgfäUigt  öfversigf- 
ligt  sammanstäUer  alit  hvad  pä  detta  fält  blifVit  arbetadt  samt 
tiUika  ntgdr  ett  kompendium  fÖr  dem,  som  Böka  inviga  sig  i  äm- 
net,  en  förkänsla  af  det  utslag  vetenskapen  slutligen  kommer 
attiäUa  i  denna  för  värt  slägteB  äldsta  kulturhistoria  b&  utom- 
ordentligt  vigtiga  fräga.  Jag  styrkes  derföre  alltmera  i  hoppet 
att  en  dag  se  de  svära  lingaistiska  undersökningar  i  alio  krönta 
med  framg&ng,  pi  grund  af  hvilkafl  barndomslöften  jag  i  den 
ofiraiiciterade  nppsatsen  sökt  att  ät  Seytherne,  och  medelbarligen 
genom  dem  kt  Y&rt  eget  aflägsnaste  förfädrafolk»  yindicera  en 
ming&ldt  betydelsefallare  plats  i  menBklighetens  nrhistorla»  än 
man  hittiUs  tilldelat  dem.  Säsom  vi  hört>  gär  Benfey  redan  sä 
lingt,  att  han  i  det  sprik  Bom  täckes  af  den  mellersta  kilskrifls- 
arten,  eller  jast  den  p&  hvilken  ailt  här  ankommer,  viii  höra  gennint 
TuianBka  Ijad  med  endast  försvinnande  biklang  af  fremmande 
tanga.  Mätte  äfven  hana  kollega  Ewaid,  hvilken  jag  för  min 
del  icke  dra^er  i  ringaste  tvekan  att  anse  för  nutidens  störste 
orientaliBt  och  Bpr&forokare»  findteligen  iemna-sina  emot  denna 
äffigt»  sisom  det  tyekes  ofta  af  personliga  skäl,  bittert  opposi- 
tionella  stindponkt,  och  i  fortsättningen  tili  de  herrliga  Sprach- 
wi88enBehaftliche  Abhandlungen,  i  hvilka  han&r  1862  äfven  bör* 
jat  indraga  undersökningar  om  de  Toranska  spr&ken  (pä  grund 
äfren  af  Castrona  förarbeten)»  med  sin  klart  genomträngande 
blick  skafia  nytt  och  besannande  Ijns  i  denna  dunkla  fräga. 


276 


Om  Wallins  Arabiska  IJndlära.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  d.  1  Dee.  1862). 

Hvarje  g&ng  Jag  äterföres  tili  min  fordne  Urares,  deo 
oförgfttlige  G.  A.  WALLm8  arbeten,  aiir  mig  oyilkorligt  tankea: 
^non  qnam  multa,  8ed  quam  multum**.  Nilgon  knnde  tiiUfTen- 
tyrs  mena  annorlanda,  mena  att  de  Wallin8ka  rcAebertttelflena 
äro  nog  hamrade  p&  bredden;  att  hans  firän  Österlanden  skrifu 
talrika  bref  röra  -aig  kring  bagateller  (mitte  det  icke  yara  en 
slik  vantro,  aom  alltännu  fördrOjer  deraa  ntgifVande!);  ttt  hans 
lingniatiaka  observationer  öfVerhufVad  fbitjena  det  omdOme, 
FLEmCBiSR  bifogat  tili  hana  förklaring  redan  af  Arabernea  för- 
ata  bokataf,  den  neml.  att  ban:  n9xd  Spitzfindigoa  and  Unin' 
Iftaaigea  geftthrt  worden  aey"*.  Ett  akea  af  aanning  lige  oek  i 
detta  tycke,  men  ockai  blott  ett  eken. 

Det  gifvea  tvenne  alag  af  vidlöftigbet;  detena,  gnindt,g^ 
utÄt  mot  periferin;  det  andra,  grandligt,  gftr  inAt  moteentnim; 
det  ena  förlorar  aig  i  radoterande  om  redan  bekanta  aaker,  i 
bäata  fall  under  föraök  att  uppviaa  hoa  dem  ännn  nigon  förbi- 
aedd  face;  det  andra  b&rflytcr  ur  bemödandet  att  framatftlia  det 
förnt  okända,  atort  aom  amAtt,  ai  att  hela  deaa  ▼taende  fuUatln- 
digt  mk  fattaa,  liksom  förlcroppaligadt.  Det  aednare  kan  ejfr&n- 
aftgaa  Wallin;  det  finnea  i  kana  akriftatälleri  och  författareakap  en 
vidlöftighct  aom  tröttar,  men  icke  genom  att  lemna  vettgirighe- 
ten  hnngrande  p&  tingena  yta,  utan  tvertom  genom  den  an- 
aträngning  aom  fordraa  att  med  honom  tränga  in  i  den  ena  ori- 
ginella  iakttagelaen  efter  den  andra  och  alltid  söka  äinpet  Hao 
förutaätter  kanake  alltför  mycket  aäaom  kändt.  Han  populari- 
aerar  aldrig  aitt  vetande. 

Man  fö\)e  honom  frän  Kairo  tili  Sinai.  och  akall  s&kert 
eaomoftaat  kanna  behof  att  raata,  förr  än  han,  pA  den  jem- 
förelaevia  korta  f^rden.  Dilettanten  bar  föga  glädje  af  deasa 
hviloatunder  i  en  ödalig,  intetaägande  nejd.  Men  vetenakaps- 
mannen  Hiller  tankfall  ner  den  lilla  boken »  ftn  för  att  eftersinoA 


277 

den  p&  Arabismeiis  fUt  ai  vigtiga  lärdomen,  horn  öknens  mäng- 
benftmnda  ^akepp**  Bbdl  manöyrerai,  än  (te  att  begranda  de 
kmkteriBtiBka  samtalen  medde  fSSraiafvade  Fellaherne  eller  de 
itolte  BedAwi,  än  f5r  att  pi  kartan  aticka  at  dessa  midt  i  sand* 
hafVet,  dock  si  Bäkert  gifna  ortbeetämningar.  Ooh  är  han 
en  JnynboU»  och  har  alsom  denne  nnder  hand  ^lakttageisernas 

VArdtorn*  (o^LJb^t  JUot^i   titeln  pä  ett  räldigt  Arabiskt  geo- 

gniiskt  verk>,  •&  skall  han  lika  villigt  oeh  tackaamt  som  denne 
Qtmlrkte  editor  och  foiakare  erkänna,  hvad  han  af  Vaaliin  har  Iftrt. 

Ytader  han  Big  &ter  tili  WallinB  spräkliga  skrifter,  sä  m&- 
8te  han  äiinn  oftare  i  dem  anträffa  »amma  egendomliga,  alltid 
lirorika  omständlighet.  Och  synes  denna,  siUom  redan  blif?it 
«ntydt,  nigongiag  bära  anstrykning  af  h&rklyfveri,  s&  minnea 
hin  nrsknldaade  (om  b&  behOf?ea),  att  intet  aprAk  i  verlden  tili 
samma  grad  som  Arabemea,  och  det  isynnerhet  betraktadt  frin 
dena  egen  stAndpnnkt,  gifver  näring  it  ^nngae  grammatioomm''. 
Är  han  en  Fleisohsb,  en  Lepsius  eller  en  Ernst  BrOckb, 
skall  han  liksom  den  föratnftmnde  med  högata  intreaae  helaa 
Bednin  aingema  frän  öknen  med  deraa  konunentarier  vftlkomne, 
—  likaom  alla  deaae  tre,  af  hvilka  enhvar  är  hnfyndmannen  i 
Iin  apedalitet,  vitaorda  förträffligheten  af  ^^allina  Arabiaka 
IJndlAn. 

Det  är  Amftmligaat  pii  aiatnämnda  arbete  eller  faatmer  pä 
ofranbemälde  kompetente  domarea  omdömen  öfver  detaamma,  jag 
rid  detta  tillftUe  velat  ftata  nppmärkaamheten.  För^enaten  att 
demia  vär  Finaka  vetenakap  hedrande  afhandling  blifvit  bekant 
för  den  lärda  verlden  tiiikommer,  näät  Fleiaoher,  aom  nppmanat 
Walfiii  att  akrifva  den,  deaa  ntgifvare  prof.  Kbllobbn.  För- 
fattarea  dog  nemiigen  innan  han  hnnnit  fnllända  aitt  verk,  men 
lurna  eftertrfldare  drog  föraorg  derom,  att  a&väl  det  redan  fär- 
diga  (aidd.  1 — 69),  aom  det  blott  i  Svenskt  koncept  eller  nt- 
kasi  ftrefnnna  partiot  (sidd.  599 — 665)  blefvo  pnblicerade  i 
2citeehrift  der  D.  Morgenländ.  Oeaellach.  Bdd.  IX  (1855)  &XII 
(1858)  nnder  ti  tel:  ^Cber  die  Laiite  dea  Arabiachen  nnd  ihre 
Beietehnnng^,  jemte  Wallina  ^Bemerkungen  fiber  die  Sprache  der 
Bcdnlnen**. 


278 

Icke  säBom  klander  mot  ntgifvaren,  hvilken  berömvirdt 
ätagit  Big  och  bnrit  en  möda  den  mängen  annan  sknlle  hafra 
skytt,  men  för  att  genast  päpeka,  ii  hvilket  bäll  de  hafrad- 
sakligaste  inkasten,  der  sMana  vankats,  blifvit  rigtade,  ställer 
jag  främst  ocb  tili  reservation  för  Wallin8  auktoritet,  Lepsii 
utlätande:  att  arbetets  sednare  del  ^Btebt  hinter  dem  von  Wal- 
lin  Belbst  voUendeten  ersten  Tbeil  merklich  znrflck'*.  Äf- 
ven  Brficke  underl&ter  ej  att  vid  differrenspnnkter,  sAvidt 
mdjligt,  nndersöka  haravida  Wallins  mening  definitivt  är  känd. 
Och  d&  Fleiscber  nedtecknar  aina  här  Bäsom  alltid  ntomordent- 
ligt  noggranna  och  träffande  noter,  gör  han  det  Btädse  pi  ett 
Bätt  Bom  röjer,  att  han  anser  sig  hafva  framför  sig  en  verklig 
mftBtares  etpä.  Mig  förekommer  det  Bom  bade  en  god  eller  den 
förnftmligaflte  delen  af  de  mot  WallinB  Bäväl  nn  förevarande  som 
öfriga  pnblikationer  stälda  anmärkningar  förekommits,  i  fall 
honom  nnnatfi  tid,  att  äfven  i  bisaker  och  lärd  ntstyrBel  föra 
dem  tili  jemnbredd  med  de  ftramBteg  forskningen  gjort  i  vester- 
landen  nnder  de  mänga  är  han  nppehöU  Big  i  Orienten,  sak- 
nande  näBtan  ali  Earopeisk  litteratnr.  För  att  fallt  rättvist  be- 
döma  WallinB  äsigter,  m&ste  man  veta  att  med  honom  intaga 
en  rent  Orientalisk  stÄndpunkt. 

Annu  tvenne  andra  ihägkommelser  behöfvas  för  att  riktigt 
fatta  WalIinB  framstfiUning  af  den  ArabiBka  orto^pin,  de:  att 
han  var  en  paasionerad  dilettant,  tillochmed  nägot  mer  ftn  di- 
lettant,  i  mnaiken  och  adept  i  medicin.  Denna  dubbelinsigt 
ooh  fallenhet  använder  han  oftast  pä  ett  mycket  sinnrikt,  men 
ofta  äfven  pä  ett  näBtan  koketterande  Bätt,  om  sädant  rlmligt- 
viB  läter  Big  Bäga  om  en  Bä  gedigen  man ,  Bom  han  i  alla  hän- 
seenden  var.  I  allmänhet  hafva  dock  dessa  biBtudier  högeligen 
gagnat  hanB  nnderaökningar,  hvilket  man  ockaä  kan  föratsAtta, 
dä  äfven  den  lingnistiBka  Ijndläran,  i  Bin  djnpare  uppfattning, 
idkellgen  kommer  att  beröra  aanningar  och  hypoteBer,  dels  frtn 
tonernaB,  delB  frän  talverktygena  konBt  och  vetenskap. 

För  Ernst  Brtlcke.  Bom  är  en  af  Tyaklands  berömdarc 
fysiologer  och  ur  sin  vetenskaps  Bynpunkt  ifrigt  Bysselsatt  sig 
med  nndersökningar  öfver  de  menBkliga  Ijudorganernas  fanktio- 
ner  i  Bkilda  spräk.    mäste   ett  arbete  sädant  som  Wallins  blifv» 


279 

af  väBendtlig  Ijenst.  Ocksi  stöda  ^ig  hana  1856  utgifoa  „Grand- 
sflge  der  Phyaiologie  and  Syatematik  der  Sprachlaute  ftlr  Lin- 
guiaten  nnd  Taubatummenlehrer^»  sävidt  de  röra  Arabiakan, 
förnftmligaat  p&  Walliii8  forskning.  I  aina  1860  publicerade  ^Bei- 
Mge  zur  Lautiehre  der  Arabischen  Sprache^  nppträder  dock 
Brtlcke  redan  sjelfständigare.  Han  hade  nemligen  begagnat 
mellantiden,  att  under  ledning  af  en  infödd  Arab  fr&n  Kairo, 
den  vid  polytekniska  inatitutet  i  Wien  anstälde  läraren  i  mo- 
dem  Arabiaka  Anton  Hassan,  studera  aig  in  i  fimnet.  Dess- 
utom  hade  ftfren  en  annan  berömd  fysiolog,  Gzermak,  bekant 
bl.  a.  {Qr  aina  experimenter  med  Garzias  straphofTadspe- 
gei,  direkt  undersökt  mekaniken  för  de  Arabiaka  gntturallja- 
den  *^  ^  ^  oeh  a  samt  biträdt  Brflckea  enahanda  fi^rsök.  Man 
miate  erkänna  att  de  Wallin8ka  nppgiftema  aälnnda  kommo 
nnder  en  kontroU,  hvilken  fä  lingniatiaka  luknbrationer  torde 
haf^a  genomg&tt,  och  ännu  Hlrre  segrande  beatätt.  Lycka  för 
Wallip,  att  han  redan  sen  yngre  är  värit  lärjnnge,  jemväl  han, 
tili  en  infödd  Arab,  Scheich  MutiABOiED  Tantawi  i  S:t Peters- 
burg, aamt  yttermera  bMe  i  Egypten  och  det  egentliga  Ara- 
bien fttUkonmat  aina  insigter.  Man  ser  ock  nu,  huru  väl  det 
kom  honom  tili  pass,  att  hafva  gjort  sig  förtrogen  med  den 
etore  fyaiologen  Johannbs  MClless  läror  och  äaigter. 

Utan  att  här  ingä  i  n&gra  detaljer,  viii  jag  blott  erinra 
att  de  Wallin8ka  ortofipiaka  karakteristikeme  längt  iMn  att 
vederlSggaa  eller  antiqveras,  tvertom  i  de  allra  vigtigaate  punk- 
ter  vnnnit  en  ny  bekräftelse  genom  Brflckea  granskning.  Det 
visar  aig  t.  ex.  att  hana  beskrifning  af  strupljuden  häller  prof- 
vet  under  Oarzias  apegel;  att  m&ngen  ailBom  det  i  föratone  tyc- 
kea  nog  klyftig  fysiologisk  beatämning,  aäsom  den  om  en  viaa 
naaal  reaonana  höa  ^,  rätt  fattad,  fullkomligt  föravarar  ain 
plata.  A  andra  aidan  bör  dock  äf^en  anmärkas,  att  nägra  an- 
dra  resonemanger  i  hana  akrift,  dels  säsom  detom  Jo  i  visaa 
eaakildheter  förblif^a  nigot  sväfvande  eller  oklara,  dels,  och 
bland  deaaa  fömämligast  det  angfiende  medelbokstftfverna  (11*^ 
qnidae  i  J  !•  ij  ^^  gutturalen  ^),  icke  i  allo  kunna  föras  p& 
hana  kapitel. 


280 

En  ftnna  gnmdiigare  kri^k  har  WaUtnB  arbete  Tederfarits 
genom  Lepstos.  Sedän  1855  nppfinnare  ooh  editor  af  J[hM 
ailgemeine  Lingiiistische  Alphabef*,  hvilket  pl  kort  lld,  hafVad- 
sakligast  genom  den  Engelska  Bfiasions  Societeien,  Tnnnit  en 
sk  vidaträckt  apridning  och,  trots  enskilda  akademien  och  Ur- 
des  opposition  torde  hafva  en  ännn  större  framtid  för  sig,  — 
bar  denne  snilirike  man  oafl&tet  sträfvat  att  förskaffa  sin  älsk- 
lingeid^  en  större  utbredning,  ett  faatare  vetenakapligt  stöd* 
Förberedande  en  ny  npplaga  af  sin  transekriptionsUUra  bar  hao 
l&tit  denna  föregfta  bL  a.  af  en  i  Berliner  Vetenakapa-Akadenun 
är  1861  ilLsen  ooh  sedennera  pnblioerad  monografi  ^Cber  die 
Arabischen  Sprachlaute  nnd  deren  Umachrlft^.  Man  finner  vtU 
snart  att  detta  arbete  bar  en  polemisk  tendena,  s&som  i  vftsendt- 
lig  min  afseende  att  bekämpa  aUa  hinder  fdr  ^The  Standard 
Alpbabet"^  ,  och  m&hXnda  just  derigenom  skall  framkalla  änav 
Hera  hinder,  —  ^ä,  myeket  hellre  aom  redan  tokilliga  förb&tt- 
ringar  d,  ä.  nja  karakterer  föreslito ,  —  men  detta  hindrar  ej 
detsamma,  att  vara  i  hög  grad  intresaant  och  lärorikti 

Tili  en  början  egnar  han  TVallina  afhaadling  ganakaatora 
loford],  sägande:  ^Dieae  zeichnet  sich  einerseits  durch  die  aua- 
gedehnte  Kenntniss  der  jetzt  iebenden  Arabiachen  Diaiekte. 
die  er  auf  seinen  Reiaen  sich  erworbeny  and  die  acharfe  Anf- 
faaaang  der  fremden  Laute  aa  der  er  wie  Wenige  befilhigt  war» 
aodreraeita  dadurch  aoa»  daaa  er  zuerat  mit  Sachkenntniaa  aif 
die  wichtigate  litterariache  Qnelle  ftlr  die  Kenntniaa  der  ala  noh- 
tig  featgeateliten  Anaaprache  dea  Koran-Arabischen  anraok- 
gegangen  ist,  nämlich  anf  die  Schriften  der  Arabiachen  Ortho- 
epiaten"*.  Alltefteraom  framat&lbiingen  fortgär  vesa  dock  ao- 
mArkningama ,  särdelea  der  det  gäller  att  ft^rsvara  mönater-alfa- 
betet.  Likaom,  efter  det  ganaka  ainnrika  yttrandet:  «daaa  der 
Phyaiolog  anf  dieaem  Felde  wohi  die  Fragen  an  beaatworten, 
aber  nicht  an  atellen  wi8Be'',  om  Bracdse  aägea  atl  hana  ander- 
aökniagar  Täi  i  eU  annat  aammanhang  hafva  ett  ajelfatin^gt 
värde,  men  för  spräkforakam  blott  lemna  materiaiier;  ai  akola 
tvertom  Wailin8  teorier  (i  vida  högre  grad  än  fysiologen  Brftcke 
det  funnit)  i  fysiologiakt  hänseende  lemna  ätskilllgt  öfrigt  att 
i)nska. 


281 

NAa  torde  man  ej  heller  kuoBä  att  Lepstus  omaorgB- 
fhllare  än  Wall]n  och  än  hvarje  af  hana  före9ftng;are  granskat 
ooh  besUmt  de  Arabiska  bokBtttfVernas  indeining  i  lokalklaraer 
eller  afgjort,  hTilka  Ijudorganer  och  partier  i  desfla  vid  deraa 
ttttalande  äro  Terksamma  samt  hura  de  äro  det.  Huruvida  ban 
deremot,'  ehara  med  Wallin  delande  ,,den  Yprtheil  eigner  Er- 
fahruBg  in  Bezag  af  die  heatige  AoBeprache  der  Araber,  and 
iwtt  venehfedenet  Stänune  in  ihren  Wobn8iUen^,  ijckats  att 
skarpare  och  korrektare  An  dennea  fina  öra  attrapera  ajelfva 
Ijodet,  mi  iemnaa  deriiAn;  derom  disputeraa  hela  akrlften  ige* 
mm.  Nftr  tankarna  öfverenaatämma  aftgea  deremot  icke  alltid 
si  noga,  hvetn  aom  är  nppbofamannen,  och  av&rt  torde  ofta  bli 
att  aigöra^det.  Ett  enda  exempel  Täre  nog.  Lepsiua  gör  utan 
Tidare,  dook  p&  ett  atälle  med  ^kh  bemetke  nur^  anvftndning 
af  den  fi)\jdTika  obaervatioiien  om  den  ^npare  atämningen  i  Se- 
miteniea  aprlkveiktyg,  hvarigenom  aamma  bokataf  boa  dem  och 
veaterltodnisgen  aärakil|a  aig  tili  yndet.  Detta  är  alldeles  rik* 
tigt  aamt  i  ain  aUmänbet  redan  en  trivial  aanning,  men  bar  dook 
tf  ingen  blifvit  aä  muaikaliakt  nttryckt:  aom  af  WaUin.  Haa 
säger:  ^Je  mebr  die  Sprachen  anagebildet  werden,  deato  mehr 
treten  die  Kehlbnchataben  in  den  Hinter-  and  die  Lippenbncb- 
sttben  in  den  Vordergrnnd,  wie  diea  z.  B.  bei  den  romaniachen 
Völkem  and  den  Engländem  in  hobem  Orade  der  Fall  ist.  Daa 
Spraehinatmment  achiebt  aich,  ao  za  aagen,  immer  mebr  vor- 
wärta,  während  ea  lA  roheren  oder  uraprflnglicheren  Bprachen 
tiefer  liegt.  Der  tiefate  Kehlapirant  Yer8chwiDdet  dann  allmälig 
ganz  and  gar,  and  die  anf  der  Gränze  der  Kehle  gebildeten 
Laute  gehen,  je  nach  der  Eigenthtlmlichkeit  der  verachiedener 
Nationen,  in  die  naheliegenden  Laa  te  der  Mittelznnge  ttber,  z. 
B.  ch  in  ef  and  ta'  a.  a.  w.,  8owie  aaf  der  andern  Seite  die  aaf 
der  Spitse  der  Zange  gebildeten  Laute  gern  nacb  den  Lippen 
▼orgeachoben  werden  and  in  f  Ubergehen ,  wie  diea  im  Rnaaiacben 
and  TOrkiaclien  gewöbnlich  mit  dem  griecbiachen  d  geachieht**. 
Af  högt  intreaae  är  äfven  Lepaii  mera  atförda  reaonnemang  om 
bokatäfvemaa  ethiaka  karakter,  hvartill  icke  heller  antydningar 
uknaa  hoa  Wallin.  Den  förrcs  pAstäende  att  nasaltonen  ati 
Tanvin  (aom  Wallin  äfven  funnit  hoa  Bedaincrne)  vore  ett  rent 


282 

^  kan  af  m&nga  skäl  betviflas,  bl.  a.  emedan  den  i  miDga  Se- 
mitiaka  spräk  motsvaras  af  mimatioii. 

Tili  sist  mä  ock,  ätminstone  s^m  ytterligare  bevis  p& 
den  ifv^er  hvarmed  veteuBkapen,  likaom  väckt  af  Wallin8  för- 
arbeten,  pä  Bednare  är  behandlat  den  Arabiska  Ijudläran,  er- 
inraa  om  de  af  Babb  författade  skrifterna:  ^Ober  das  Zeidien 
Hamze^  (Wien  1858)  och  -„Die  TranBcription  des  Arabischen 
Alphabetes''  (Wien  1860).  Den  förra  miBte  dock  tili  sitt  hafvnd- 
Byfte  anses  vara  förfelad,  bAbodi  tiUbjndande  att  AdagalAgga  en 
nrspininglig  identitet  mellan  de  yisserligen  tili  formen  n^t  Uk- 
nande  och  äfven  i  Persiskan  i  yIbb  mening  promiscue  använda, 
men  tili  sitt  väsende  Bamt  i  Arabiakan  fullkomligt  itskilda  ka-* 
raktererna  ^  och  ".  Den  sednare  är  ett  uppkok  af  VolneyBka 
af  den  Bträngare  doktrinen  längesedan  ntdömda  id6er,  hrarige- 
nom  transkriptionen  blefve  nägot  helt  och  hället  konventionelt, 
\  st.  f.  att,  säsom  LepsiuB  viii,  i  högsta  mdjliga  grad  gifra 
Bkäl  för  Bina  antagna  tecken.  De  af  Barb  förealagna  äro  bide 
ftila  och  motaträfviga  för  pennan.  Hans  fdmtBkickade  ortoepi- 
ska  betraktelser  äro  ingalanda  djnpgäende.  Ingendera  skriften 
röjer  nägot  allvarligare  studinm  af  WaUin. 


283 


Nägot  om  F^^ka  lagöfversättningar.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  d.  13  April  1863.) 

Jemte  det  jag  har  aran  anmäla  att  de  ur  min  afl.  kare 
fadere  samlingar  redigerade  Anteckningarna  om  Finska  lagöfver- 
sättningar, hvilka  komma  att  intagas  i  Societetens  ^Bidrag^, 
nnmera  äro  fUrdigtryckta,  tilläter  jag  mig  nedanstäende  af  detta 
ämne  föranledda  motion.  Det  framgär  af  sagde  opuacalum  po- 
Bthnmum,  att  man  ännu  eger  i  beh&ll  ätskilliga  i  äldre  tider 
gjorda  Finske  codices  af  de  Svenska  lagama.  Bland  dessa  blefvo 
1852  tvenne,  innehällande  Landsiagen  ooh  Stadslagen  ooh  hvilka 
härröra  af  Ljungo  Thomae  (1601,  1609),  pä  Societetens  be- 
kostnad  ntgifna.  Spräkforskningen  har  redan  dragit  nytta  af 
denna  publikation,  och  skall  i  framtiden  göra  det  ännu  mer^ 
Ljungo  omtalar  dock  i  sin  dedikation  tili  Hertig  Carl  en  ännu 
äldre  öfversättning.  Äfven  denna  är  Äterfannen.  Jag  har  i  til- 
lägget  tili  fSrenämnda  anteekningar  npplyst  derom,  att  denna 
äldre  version,  som  dock  innefattar  endast  landsiagen,  är  gjord 
redan  före  1548,  och  det  af  en  man,  hvilken  pä  Johan III.s  tid 
kallades  ^gamla  herr  MArten^  samt  värit  prest  vid  den  &r 
1533  inrättade  Finska  kyrkan  1  Stockholm.  Det  är  tillochmed 
i  högsta  grad  sannolikt  att  herr  Martens  eget  exemplar  finnes  1 
behill  eller  är  detsamma  hvilket  f.  n.  bevaras  1  Kongi.  Biblio* 
teket  i  Stockholm  sub  sign.  B.  96.  Genom  herr  Riksarkivarien 
NoBDBTBöHS  benägna  medverkan  har  jag  hopp  att  med  fSrsta 
Bjölägenhet  hit  öfverfä  denna  handskrift,  hvilken  äfven  min  afl. 
kare  fader  är  1850  hade  hos  sig  samt  dä  delvis  afskrifvit  och 
excerperat.  Det  visar  sig  alit  klarare,  att  densamma  medelbärli- 
gen  eller  omedelbarligen  legat  tili  grund  för  alla  sednare  ver- 
sioner.  Det  vore  obestridligen  af  högsta  intresse,  om  detta 
liittills  äidsta  kända  minnesmärke  af  Finska  spräkets  behandling 
för  vcrldsliga  ämnen  blefve  i  tryck  utgifvet.  Jag  är  dock  ännu 
oviss,  hvad  gagneligast  vore,  att  antingen  in  extenso  publicera 
densamma.  eller  i  forra  af  lectiones  variantcs,  som  kundebifogas 


284 

texten  af  nilgon  annan  likartad  codex.  Den  famiij  tili  hvilken 
B.  96  hörer  säsom  stamfar,  är  nemligen  ännn  temmeligen  talrik 
och  har  i  fordna  dar  värit  den  i  v4rt  land  mest  spridda.  Ibland 
annat  m&  nämnaa,  att  hflrvarande  Finaka  LitterataraäUskap  eger 
ett  Finskt  exemplar  af  L.  L.,  lämpadt,  icke  säsom  alla  öfriga,  tili 
handskrifter,  utan  tili  den  1608  konfirmerade  och  1621  trjckta 
Svenska  originaltexten.  Bkftl  kunde  sMedes  förefinnaa  att  edera 
detta  sistnftmnda  Finaka  exemplar  och  i  noter  deiiall  meddela 
ätskilnaderna.  Bifaller  Societetcn,  hvarom  jag  hftrmedelst  öd- 
ny  likaat  velat  anhälla,  min  önskan  att  p&  hennea  bekoatnad  af- 
trycka  gamle  herr  Mibrtena  arbete,  sä  torde  ock  At  min  nftr- 
mare  ompröfning  lemnas  afgdrandet»  hvilken  codex  dervid  helst 
bOr  begagnaa  sAaom  basia.  Sknlle  det  än  vidare  viaa  Big,  att 
den  förmodade  Kolianins^ka,  pi  drottning  Kristinaa  tid  g)orda 
lagöfvereättningen ,  hvilken  jag  jemyäl  har  löfte  att  snart  kanna 
rAdfr&ga,  i  n&gon  väsendtligare  män,  sftsom  antagligt  är,  skil- 
jer  sig  frän  hr  M&rtens  ä  ena  samt  frin  Ljnngos  &  andra  si- 
dan,  s&  vigar  jag  yttermera  föreslä,  att  Sodeteten  äfv^en  ville 
bekoeta  ntgifvandet  af  denna,  hvarigenom  henne  tillkomme  iör- 
^ensten,  att  8&  fullatändigt  som  för  tiden  möjligt  Hr,  hafva  be- 
fordrat  kännedomen  om  det  äldsta  Finska  rättsapräket. 

Jag  begagnar  den  anledning  nn  erbjnder  ug  äfVbn  att. 
nk  att  s&ga,  motivera  ett  misstag  beg&nget  i  ofvannAmnda  An- 
teckningar.  I  tillägget  tili  desamma  erinras  att  &rtalet  1548, 
hvilket  antecknaren  p&  ett,  sedermera  af  honom  sjelf  förbisedt, 
atälle  säger  sig  hafva  fonnit  inpressadt  i  permen  tili  codex  B. 
96  dler  hr  Martens  exemplar,  vederlägger  hans  i  sjelfva  fram- 
atftllningen  intagna  uppgift  om  Johan  ni:8  regering  s&som  tid- 
pnnkten  för  den  första  Finska  lagöfversättningens  författaode. 
Bland  skälen  för  en  sAdan  förmodan  anföres  Johan  ni:B  kända 
deltagande  för  Finska  spräket.  Tili  de  bevis ,  man  eger  p& 
detta  deltagande,  kan  jag  genom  ett  meddelande  af  D:r  Bo- 
mansson,  hvilket  sedermera  ockaä  fnnnitsi  antecknarens  sam- 
lingar,  tillägga  ett  särdeles  framstÄende  specielt  fall.  I  Thbi- 
KBBS  beröroda  arbeto  „Schweden  und  seine  Stellung  zam  heili- 
gen  Stuhl  iinter  Johann  III.  Sigismnnd  III  nnd  Carl  IX**  (Angs- 
bnrg  1889)  förekomma  Ätskilliga  dokumcnter  rörande  Johan  IB:» 


285 

bemödandea  för  liturgin.  I  förteckningarna  öfyer  Svenskar  och 
Finnar,  hvilka  genom  Jesniten  Possevin  folif^it  intagna  (1579, 
1580)  1  de  katolska  seminarienia  i  Braunsberg  och  ObnOtz,  It- 
seä angiende  Flxinen  Olaus  Sokdeboeltus,  hvilkeii  med  ftkta 
Fixiak  eBTishet  vidhängde  sin  Latherska  trosbekftnnelse,  följande: 
^Quod  ad  ipeaa  catalogi  personas  attinet,  primns  in  ordine, 
Olana,  qni  erät  aoerrimas  Ecclesiae  eatholicae  persecntor,  et 
minister  faaereticas,  enpit  post  Philosophiae  stndia  abgolnta 
poaae  Theologiam  andire;  quae  nondum  potnit  praelegi  ordinate 
in  CoUegio  Oinmncenai,  rebns  ejus  CoUegii  hoo  non  ferentibus. 
Hnic  Vero  cora  data  e^t  Uniandicae  GrammaäccLe  conscribendae, 
nt  postea  item  eam  in  iinguam  vertatar  Catecbismns^.  Hara- 
vida  ifr^avarande  Finaka  grammatik  blifvit  failändad  och  hvar 
mamiakriptet  tili  denaamma  kunde  finnaa,  är  mig  väl  obekant» 
meo  redan  dess  blotia  omnämnande  bör  dock  inregistreras  i  den 
Finaka  litteratnrhiatorien ,  sisom  ett  det  icke  minst  vigtiga  intyg 
pi  den  Fennomani,  hyilken  i  minga  hänseenden  vackert  karak- 
terigerar  Johan  IILs  etjrelae.  Detta  är  veterligen  den  äldeta 
Finaka  grammatik,  som  skrifvits  eller  förberedits,  inemot%ae- 
kel  Sldre  än  den,  ised  hvilken  katalogen  i  lektor  GoTTLUKDa 
besynnerliga  ^Forakningar  nti  det  Finska  gpr&kets  grammatik^ 
beg3niner,  d.  v.  a.  Aeachiilis  Petraei  (Afoo  1649),  hvilken  aed- 
nare  iter  tiilhOr  samma  tid  Bom  Koliani!  lagöfveraättning. 

Sintligen  viii  jag  och  fatr  offentligen  beavara  nägra  mnndt*- 
ligen  men  af  aakkunnige  för  mig  yttrade  tvifFelsmAl,  hnnivida 
Ljimgoa  kt  1852  pi  Societetena  bekoatnad  aftryekta  öfversätt* 
ahigar  BoggTaixt  fiamstfimaia  med  deras  manaskripter.  Väl  feorde 
redan  ntgifVarena  nama  vara  en  borgen  härvidlag.  Man  borda 
oek  trc  honom,  di  kan  i  företalet  bl.  a.  aäger:  ^Det  hllnder 
nigon  ging  dem,  som  ej  aysselsatt  sig  med  iäsning  af  äldre 
bandakrifter,  att  de  anae  olikheten  i  ordens  ekrifsätt»  eller  fei  i 
tfseende  pä  akiljetecken,  härröra  af  brist  pi  nödig  nppmärk- 
lamhet  hos  ntgifvaren.  Men  förhällandet  är  verkligen  motsatt, 
och  om  i  aftryek  af  gamla  akrifter  fallkomlig  regelmäsBigfaet  be- 
finnes,  aaknas  ieke  anledning  att  tvifla  pA  utgifvarens  aoggran- 
het  Hos  Ljungo  fdrekommer  ofta  aamma  ord  skrifvet  pä  oBka 
Bfttt  tillochmed  i  en  och  samma  period""  b.  s.  v.    Men  af  kian- 


286 

der  fastnar  alltid  nägot,  tillochmed  hos  de  fördomBfmate  oeh 
mest  opartiske.  Man  erinre  sig  den  lumpna  strid,  aom  f5r  en 
mängd  ir  tillbaka  fördes  öfver  de  föimodadc  motiver,  som  för- 
mätt  Arvidason,  att  i  sin  Btora  kollektion  införa  äfVen  nAgra 
sädana  dokomenter,  som  förut  voro  offentliggjorda  i  Handlingar 
tili  npplysn.  i  Finlanda  kyrkohiBtorie.  Dä  hette  det,  ntan  rin- 
gaste  beviB,  att  briBt  pä  noggranhet  hpB  den  forre  atgif?aren 
föranledt  den  Bednares  ätgärd.  Annorlnnda  talar  Arvidsson  sjelf 
i  bref,  som  ännu  finnas  i  behäll.  De  verkliga  Bkälen  voro  dels 
hans  samlings  afsedda  relativa  fullständighet ,  dela  att  han  stnn- 
dom  ej  ännu  öfverfätt  tili  Sverige  det  Bamtidigt  i  Finland  ut- 
komna  häftet,  dels  att  han  egde  tillgÄng  tili  sjelfva  originaleti 
dä  den  FinBke  ntgifvaren  följt  en  aekundär  käUa,  dela  att  han 
allaieke  egt  den  handling,  apm  hans  föregängare.  Man  äfvenan- 
taget,  att  i  dessa  jemförelsevis  mindre  vigtigaakter  nägon  oakt- 
samhet  ä  ena  eller  andra  sidan  sknlle  förekomma,  8&  bevisar 
B&dant  platt  ingenting,  dä  hvar  man  vet  att  den  sak,  icke  de 
bokstäfver  ett  ord,  eller  de  skiljetecken  en  sata  InneBluter,  i  hi- 
Storien  äro  af  betydelse.  Det  ligger  ofta  i  den  sakkumdge  af- 
skrifvarens  skön  att  pröfva,  tili  hvad  grai  han  bör  slafva  efter 
manuskriptet,  ftfven  der  dettas  skrifsätt  är  förvillande,  men  med 
en  liten  (för  desB  beviskraft  oväsendtiig)  ändring  kan.  tydlig- 
göras.  Ett  exempel  tydliggör  min  mening.  Väl  har  jag  ej  sett 
det  original,  hvamr  Arvidsson  aftryckt  det  äfven  i  nn  anmälda 
Anteckningar  citerade  förläningsbrefvet  ät  lagöfversättaren  An- 
BBBS  MiCHELBSON  (Handl.  X  N:o  107),  men  är  vid  jemförelse 
af  detsamma  med  det,  mntatis  mutandis,  likalydande  tili  Hen- 
BIK  Jakobsson  afgängna  (meddeladt  i  Anteckningames  not  22) 
öfvertygad,  att  (för  att  ej  säga  mer)  ätminstone  här  ett  komma, 
der  ett  kolon  af  honom  blifvit  tillsatt  —  ooh  detta  med  rätta, 
ehurn  jag,  som  hade  att  göra  med  ett  mindre  läsligtmanuskript, 
icke  tillät  mig  nägot  sädant.  —  Det  nu  andragna  vore  dock 
för  ingen  del  lämpligt  att  försvara  enahanda  godtyckligheter 
eller,  mä  vara,  blnnder,  der  det  aftryckande  doknmentet  han 
utom  sin  historiska  (förtäijande),  äfven  en  linguistisk  eller  jnri- 
disk  betydelse.  Vara  gamla  lagöfversättningshandskrifter  mäste 
publieeras    fullkomligt  ^^diplomatiskt'';    man    eger    ej    frihct  att 


287 

vilja  meUan  de  promiscne  nytjade  formerna  caiken,  caicken, 
c(gckenj  cacken^  kaicken  o.  s.  v.  (=:  kaijcken),  utan  fär  lof  att 
begagna  enhvar  just  der  den  läaes  i  originalet.  Ooh  jag  kan 
föreäkra,  att  de  för  vira  ögon  och  öron  atörsta  yidunderligheter 
och  inkoDBeqvenaer  i  denna  väg  förekomma,  ej  blott  i  vara 
Finske  codices,  men  äfven  i  de  äldsta  tryekta  och  konfirmerade 
Svenaka  upplagoma.  Ljungo  var  ej  framom  ain  tid  i  detta  af- 
Beende.  Derfttre  är  ock  trycket.a&dant  det  är.  Yore  det  annor- 
Innda,  akalle  det  ej  aamatftmma  med  manuakriptet.  Bevia:  nägra 
profa&krifter  finnaa  äfVen  gjorda  af  Pobthän;  —  de  alä  p& 
pricken  in  med  aamma  atällen  i  Societetena  pnblikation. 


288 


Om  De  Viennes  gäfva  tili  Myntkabinettet.  —  Af 
G.  Geitlin. 

(Meddeladt  d.  19  Febr.  1868.) 

Jag  utber  mig  att  vid  detta  tillftile  £1  för  finaka  Vetenskaps- 
Soeieteten  onmämDa,  det  Kejserliga  Alexanders-UniverBitetetB 
mynt-  ooh  medaljekabinett  äter  Yunnit  en  gaaaka  betydlig  tili- 
ökniDg:  Eofferdikaptenen  De  Vieknb  bar  ihAgkommit  det- 
aamma  med  en  värderik  gäfva,  bestflende  af  dfva  aiifVennynt, 
fenihundra  nittio  kopparmynt  och  io^  aftryek  i  tenn.  Sedän 
kopparmynten  numera  blifvit  pä  kemisk  väg  rengjorda,  hvilket 
för  deras  dechiffrerande  och  framtida  konservering  var  nödrin- 
digt,  emedan  de  voro  af  erg  illa  besvärade,  finnea  väl,  att  ett 
icke  ringa  antal  af  dcssa  mynt  —  omkrimg  150  —  äro  bä  ska- 
dade,  att  de  numera  dels  alldeles  icke,  dela  icke  med  aftkerhet 
kanna  dech]ffi'era8 ,  men  att  deremot  de  fleste  äro  väl  bibehiUlne 
och  af  ett  icke  ringa  värde.  —  Bland  silfvermynten  äro  isyn- 
nerhet  anmärkningsvftrda:  1)  ett  af  Alexandbb  den  stobe  i 
Macedonien;  ehum  v4rt  myntkabinett  redan  fömt  eger  af  detta 
slags  mynt  fyra  i  silfver  och  fem  i  koppar,.ärdetifrägavarande 
dock  icke  fullkomligt  lika  med  nAgot  af  dem.  2)  Ett  ifr&n  Aihen; 
toidan  innehäUer,  som  vanligt,  ett  Pallaa  hufvnd  med  hjelm- 
bnake»  men  inskriptionen  är  bortnött;  frinsidan  framatftUer  en 
^SS^t  P&  61^^  aidan  derom  en  oliveqviat,  pä  den  andi'a  en  liten 
cirkcl  och  derunder  ett  m;  ocksk  detta  mynt  skiyer  sig  nILgot 
frän  de  sju  Atheniensiska  silfvermynt,  som  kabinettet  fömt  eger. 
3)  Vidare  ett  af  Ptolei^lsus  (Soter?)  i  Egypten,  det  enda  i 
ailfrer,  vi  nn  ega,  ehum  förut  en  mängd  af  Ptolemsemaa  mynt  i 
koppar  förefinneg.  4)  Ett  frän  Efesus  med  vanliga  aymbolcr. 
5)  En  arabisk  dirhem  af  Khälifen  Suleimän  ben  äbdebneUk, 
preglad  i  Wasit  kr  97  efter  Mnhammeds  flykt,  nu  det  äldsta 
Khalifmynt  i  vär  MuhammedanBka  myntaamling,  och  6)  ett  Ve- 
netianski  DogemyrU  und«r  Andreas  d^Andivijo.  —  Bland  koppar- 
mynten mk  LMr  särskildt  nämnaa:  33  Ptolen^<p$r,  103  Romerska 


289 

K^iormynly  68  rara  antiker  Mn  Panarmus,  Melito,  Efems^ 
Macedofäeny  Rhodus,  Rhegium,  Syracusa,  59  Östramerska  samt 
94  Mexa$\dnner,  desse  Bednare  ntmärkt  y|ll  bibeb&llne,och8lut- 
ligen  ett  ganaka  rart  orientaliBkt  mjnt  af  en  klaas,  aom  hittills 
ho«  088  helt  och  hUlet  aaknata ,  nemligen  af  Atabeken  *Efnaä- 
ed-din  Sengi^  Ifvenaom  ett  ntmftrkt  vftl  konaerveradt  ortaqid- 
myrU  af  Nusam-ed-din  Temir-Tasch,  ntom  nigra  andra»  hvilka 
jtg  Innii  ej  haft  tiHMIe  att  decbtifrera. 


19 


S90 


öammantrHdet  den  18  Maj  1863. 

StaUrilclet  Noidniauii  höll  ett  föredrag  om  Cyprinoideemas 
svalgtänder. 

ProfesBoren  Arpiie  meddelade  nägni  mineralogiska  och  ke- 
miska  notiser. 

Professoren  Mäkiin  lictnstftlldc ,  hunivida  8ocieteten  ville 
bekoBta  litografiering  af  3  eller  4  plancher  tili  en  entomologisk 
monogi*afi,  med  hvars  utarbetning  han  vore  sysselBatt  —  och 
fann  Societeten  godt  att  bifalla  denna  begfiran. 

Docenten  Ahlqvist  tillkännagaf,  att  kyrkoherden  Andelin 
i  Paldamo  vore  sinnad  att  ntgifva  en  lappsk  bearbetning  af 
Renvalls  finska  Lezikon  i  hftndelse  Societeten  ville  Ataga  flig 
att  förlägga  ett  sädant  arbete.  Societeten  sAg  Big  nddsakad  att 
tili  n^lje  af  briatande  tillgängar  afböja  föralaget. 


201 


Om  C3rpriaoideenia8  Svalgtänder.  —  Af 
A.  VON  Nordmann. 

'  Alla  tili  Karpfamiljen  (Cyprinoidei)  Iiörande  arier,  hvilka 
ntgita  det  Btöfsta  antalet  af  aötvattensfiskarna,  bafva  inga  täa- 
der  i  käkarae,  utan  i  svalget,  filstade  pä  de  B&kallade  nedre 
svalgbeneti  (ossa  phanjngea  mferiora),  Redan  för  Iftngre  tid 
Bedan  bar  man  begagnat  dessa  tändcr,  i  anseende  tili  deras  form 
ocli  aatal,  aom  käniieaiärkeD  för  de  särskilda  gmppema»  i  bvilka 
det  Btora  Linn^ka  siägtet  Cyprinus  sönderfaller;  och  ebaravAl 
deras  antal  hos  en  ocb  samina  art  &r  nnderkastad  en  obetydlig 
olikbet,  84  är  dock  ej  att  betvifla  att  dessa  tänder  tjena  soin 
aäkra  karakterer  bos  de  oiika  gnipperna.  Säsom  karakterform 
kuona  de  likvisst  blott  i  det  fall  nyttjas,  att  man  af  bvarje 
skild  fiskart  undersöker  en  mängd  individer.  Detta  bar  för  öf- 
rigt  biott  afseende  pä  tändernas  antal,  men  vida  mindre  pä 
deras  form  ocb  ntseende;  ty  dessa  obetydliga  olikbeter  bos  ett 
och  sanuna  species  bärröra  endast  af  tandkronornas  mer  eller 
mindre  afnötning.  Heckel  ocb  Kner  nti  sitt  utmärkta  acbete: 
nDie  S&sswasserfische  der  Oesterreichischen  Afonarchie^  bafva 
lemnat  en  mängd  af bildningar .  af  dessa  tänder;  men  efter  en 
Dogare  granskning  i  denna  väg,  ocb  sedän  jag  nndersökt  mer 
än  hondrade  karpartade  fiskar,  sä  tror  jag  mig  vara  i  ständ  att 
meddela  nya  upplysningar  om  dessa  föremäl.  Heckel  ocb  Kner, 
Uksom  Valenciennes  ocb  Nilsson  hafva  beskrifvit  biott  sMana 
svalgtänder,  bvilka  vid  en  mindr.e  försigtig  preparering  biifvit 
qvarsittande  pä  svalgbenen.  —  När  det  i  allmänbet  är  fräga  om 
fisktänder  sä  finna  vi  nti  alla  vara  bandbOcker  angifvet,  att 
dessa  tänder  bos  skiida  fiskgrupper  4lro  1)  antiugen  omedelbara 
fortsättningar  af  bensubstansen  af  väre  sig  plogbenet  eller  kä- 
kame,  eller  2)  att  de  knnna  vara  insatta  nti  egna  alveoler, 
eller  3)  förekomma  löst  Histade  pk  de  nyuka  delarne  af  munncn. 
Det  är  bögst  intressant»  att  alla  dessa  tre  skiida  sätt  af  vid- 
^stning   förekomma  bos   cyprinoidei,    nemligcu   pä  sä  sätt,  att 


29i 

1)  alla  karparter  äga  antingen  uti  en  enkel  eller  dabbel  rad 
med  Bvalgbenet  Bammanvuxna  tänder,  eller  2)  likasi,  att  alla 
hafVa  nedanom  dessa  tänder  en  annan  rad,  h  vara  tandantal 
motsvarar  antalet  af  de  ofvanom  sittande,  oeh  deasa  undra  tän- 
der äro  icke  fästade  vid  sjelfva  benaubstansen  af  Bvalgbenen, 
utan  hvar  oeh  en  af  dem  sitter  uti  en  bylsa,  bSl  att  blott  kro- 
nan  af  tanden  ftr  ossifierad,  bylsan  deremot  är  inbäddad  i  de 
mj  oka  delarne,  hvaraf  deu  är  omgifv^en.  —  (I  bdrjan  trodde  jag 
att  de  voro  reservtilnder,  bvilka  vid  de  andras  bortging  akulle 
intaga  deraa  plats;  men  nu  är  jag  öfvertygad  om  att  dettainga- 
lunda  är  fallet).  3)  Tänder  uti  egna  alveoler  förekomma  blott 
ho8  de  egentliga  karparna  (Cyprinus  et  Carpio)  oeh  aitta  pä  den 
medlerata  tandraden;  dessa  tänder  hafva  aUa  inga  rOtter  oeh 
falla  som  sagdt  lätt  bort  vid  oförsigtig  preparering. 


293 


Strödda  NotiBcr. 

1.  Enligt  en  i  England  ntförd  analys,  som  kömmit  stats- 
rJLdet  Nordenskiöld  tillhanda,  är  den  i  Lupikko  skärpning  nttra 
Pitklranda  fftrekomnuuide  jernmalmen  p&  fö^ande  vis  aammansatt: 

Jenioxid 60,50 

Jeraoxidul ....  24,36 
Wolframoxid  .  .  8,00 
Manganoxidul  .  .  0,50 
Titanoxid   ....     1,00 

Svafvel 0,40 

Lerjord Spar 

Olosta  Silikater"_^  4,00 
98,76. 

Sedän  det  uppgifvits.,  attwolfram  görjernmalmerna  särdeleB 
UmpBga  fttr  at41beredning ,  skulle  Lupikkomalmen  kunna  egaiett 
betydtigt  vftrde  ifall  den  anförda  analysen  vore  riktig.  Försök, 
8om  i.  iJniversitetets  laboratorinm  blifvit  ntförda,  hafvra  dock  ädaga- 
Isggt,  att  iMgavarande  malm  ingen  wolfram  inneh&ller,  hvil- 
ken  beatändsdel  derföre  m&hftnda  blifvit  det  i  EnglaiM  analyse- 
nde  profvet  aftigtligen  tillblandad ,  en  förmodan  aä  mycket  san- 
noiikare,  aom  wolframsyrad  kalk  vid  Pitkftranda  förekommer. 

2.  Profesaoren  A.  Nordenskiöld  hade  meddelat  Societe* 
tens  Sekreteraie,  det  ^^^  vid  Sukola  i  Tammela  socken  fun- 
nit  ett  tantalitartadt  mineral,  aom  Bynea  vara  Kolumbit  eller 
Dianit.  Deas  egentliga  vigt  är  nemligen  icke  högre  en  5,75  ooh 
deas  syraa  =  5,48;  den  aynes  fÖrh&Ua  sig  som  nnderniobsyra. 
ProfesBor  Nordenskiöld  förmodar  att  Kobella  Dianit  icke  är  ifrän 
detta  ställe,  utan  ifrän  Torro  stora  mosaa. 


294 


Sammandrag  af  de  klimatologiska  anteckningarne 
i  Finland  är  1862.  —  Af  A.  Moberg. 

Orren  lekte  i  Jomala  den  15  Mars,  i  Kisko  d.  4,  Kides 
d.  6,  Saarijärvi  d.  28  April.  —  Lärkan  bdrdea  i  Jomala  d.  28 
-Mars;  Eura  d.  2,  Kisko»  Janakkala  ocli  Taipalsaari  d.  4.  Na- 
dendai  d.  5,  Kyrkslätt  d.  9,  Orimattila  d.  10,  Kides  d.  15. 
Muldia  d.  17,  Uleäborg  d.  21,  Saarijärvi  d.  27  och  Suomas- 
salmi  d.  80  April.  —  Bofinken,  som  Öfvervintrade  pä  Äland, 
sägs  i  Nädendal  d.  28,  Janakkala  d.  80  Mara:  Kides  d.  12, 
Uleäborg  d.  19,  Suomussalmi  d.  24  April.  —  Tranon  förmärk- 
tes  i  Kisko  d.  6,  Muldia  d.  10,  Kides  ocb  Uleäborg  d.  23,  Ja- 
nakkala d.  24,  Kyrkslätt  ocb  Saarijärvi  d.  25  April.  —  Svanen 
syntes  i  Jomala  d.  8,  Kides  d.  11,  Suomussalmi  d.  17^  Saari- 
järvi d.  25  ocb  Uleäborg  d.  28  April.  —  Sädesärian  ankom  tili 
Nädendal  ocb  Kisko  d.  7,  Eura  d.  8,  Taipalsaari  d.  10,  Karis 
d.  18,  Orimattila  d.  15i  Janakkala  d.  16,  Saarijärvi  d.  22, 
Muldia  och  Kides  d.  24,  Suomussalmi  d.  29  och  UleAboiig  d. 
80  April.  —  Sängirastm  Iät  höra  sig  i  Nädendal  d.  7,  Kisko 
d.  10,  Saarijärvi  d.  19,  Jomala  d.  21,  Janakkala  d.  22,  Kides 
d.  28  Ajfril;  Uleäborg  d.  8  Maj.  —  Vildgäsen  observerades  i 
Jomala  d.  8,  Nädendal  ooh  Eura  d.  7,  Raumo  d.  11,  Saarijärvi 
d.  28  April;  Uleiiborg  d.  1  Maj.  —  Spofven  syntes  i  Kides  d. 
18,  Nädendal  d.  19,  Kisko  d.  28,  Raumo  d.  24,  Jomala  d.  25. 
Taipalsaari  d.  28  April;  Janakkala  och  Saaryärvi  d.  6  Maj.  — 
Stensqväitan  viste  sig  i  Janakkala  d.  18,  Nädendal  d.  22,  Ki- 
sko d.  29,  Orimattila  d.  80  April;  Kides  d.  4  och  Uleäborg  d. 
12  Maj.—  Gökm  Iät  höra  sig  i  Kisko,  Kyrkslätt  och  Janakkala 
d.  5,  Jomala  och  Karis  d.  6,  Nädendal  oeh  Kides  d.  8,  Raumo, 
Orimattila  och  Taipalsaari  d.  10,  Eura  qch  Muldia  d.  11,  Le- 
väis  d.  12,  Saarijärvi  d.  13  och  Suomussalmi  d.  25  Maj.  — 
Ladusvalan  ankom  tili  Kisko  d.  4,  Taipalsaari  d.  10,  Saari- 
järvi d.  13,  Janakkala  d.  14,  Jomala  d.  15,  Kides  d.  16,  Uleä- 
borg  och    Suomussalmi  d.  20  Maj.  —  Hassvalan  tili  Nädendal 


295 

d.  29  April;  Raumo  d.  10,  Orimattila  d.  11,  Janakkala  d.  12. 
Kisko  d.  14,  Karia  d.  18,  SuomuBsaimi  d.  20  odi  SaarijArvi  d. 
28  Maj. 

Hvad  vextlii^etdrenomenerna  beträffor,  i^rekommer  att 
löruAärdmskens  bladsprickning  begynte  i  Jomala  d.  5,  Karia 
och  Kisko  d.  7,  Janakkala  d.  8,  Salo  och  NMendal  d.  10,  Ori- 
nattOa  d.  12,  Kyrkalfttt  d.  15  och  Kides  d.  17  Maj.  —  Hvil- 
appan  blommade  i  Jomala  d.  8,  Kisko  och  Janakkala  d.  7,  NA- 
dendal  d.  9,  Kyrkalfttt  d.  10,  Karia  d.  11,  Orimattila  och  Ki- 
diea  d.  17  Miy*  —  Björken  begynte  löfvaa  i  Karia,  Orimattila 
och  Janakkala  d.  12,  Jomala  d.  13,  Salo  och  N&dcndal  d.  15, 
Kisko  d.  16,  Kyrkalätt,  Maldia  och  Kidea  d.  20,  Suomuaaalmi 
d.  21,  Uleiborg  d.  28  Mig.  —  Häggen  d:o  i  Janakkala  d.  12, 
Kiako  d.  14,  Jomala  d.  15,  Salo  och  Karia  d.  16,  Kidea  d.  21, 
Maldia  och  Saarijärvi  d.  25  och  UleAborg  d.  81  Maj.  —  Ron- 
nen  d:o  i  Karia  d.  12,  Jomala  och  Janakkala  d.  14,  NAdendal 
d.  15,  KyrkaUtt  d.  17,  Kiako  d.  19,  Orimattila  d.  20,  Kidea 
d.  21,  Saarijftrvi  d.  26,  Maldia  d.  27  Maj ;  Ule&borg  d.  1  Jani. 
—  Kaiftekan  blommade  i  Karia  och  Orimattila  d.  15,  Kyrkalätt, 
Kisko  och  Janakkala  d.  16,  Jomala  d.  19,  Kidea  d.  22,  UleA- 
boTg  d«  26  Maj.  —  Harsyran  d:o  i  Kisko  d.  21,  Jomala  och 
Salo  d.  22,  Janakkala  d.  28,  Saaryärvi  d.  29,  Maldia  d.  80, 
Kidea  d.  31  Maj;  Orimattila  d.  1  Jani.  —  Aspen  fick  löf  i  Ja- 
nakkala d.  24,  Karia  d.  26,  Nädendal  och  Kiako  d.  27,  Ori- 
mattila d.  28,  Saarijärvi  d.  80  Maj;  Maldia  d.  2  och  Kidea  d. 
4  Jvni.  —  Häggen  blommade  i  Kiako  och  Orimattila  d.  25, 
Salo  och  Tenala  d.  26,  Janakkala  d.  29,  N&dendal  och  Kyrk- 
alätt d.  80,  Jomala  d.  31  Mig;  Kara  d.  1,  Kidea  d.  8,  Maldia 
d.  4,  Saarijärvi  d.  10,  Uleäborg  d.  18  Jani.  —  Smullron  d:o  1 
Salo  d.  22,  Janakkala  d.  24,  Kiako  d.  25,  Jomala  och  NIden- 
dal  d.  28,  Tenala  och  Orimattila  d.  80  Miy;  Leväis  d.  1,  Mal- 
dia d.  2,  Kyrkalätt  och  Kidea  d.  4,  Saaryärvi  d.  18  Joni.  — 
Syrenen  dro  i  Karia  d.  2,  Janakkala  d.  5,  Nädendal  och  Kiako 
d.  7,  Tenala  och  Orimattila  d.  8,  Kyrkalätt  d.  12,  Jomala  d. 
13  Jani.  —  R&tmen  d:o  i  Karia  d.  30  Mty;  Janakkala  d.  6, 
Kiako  d.  10,  Tenala  och  Saarijärvi  d.  11,  Jomala  och  Nlden- 
dal  d.  12,  Eura  och  Orimattila  d.  13,  Maldia  d.  17,  Raamo  d. 


18,  Kides  d.  19  Jani.  —  Enbusken  d:o  i  Karis  d.  2,NMendal 
d.  5,  TenaU,  Kisko,  Oriamttila  ocli  Janakkala  d.  18,  Jomala  d. 
16  Juni.  —  Hallonbusken  d:o  i  Janakkala  d.  16,  Tenalad.  19, 
N&dendal  d.  21,  Salo  d.  24,  JomaU  d.  26  Joni,  Kieko  d.  2. 
Mnldia  d.  15  Juni.  —  Bläklmien  d:o  i  Jomala  d.  23,  Tenala 
och  Orimattila  d.  26,  Janakkala  d.  27  Juni,  Kides  d.  8  och 
Muldia  d.  12  Juli.  —  Smultron  mognade  i  Karia  d.  1,  Tenala 
d.  2,  Salo  och  Janakkala  d.  6,  Jomala  d.  7,  Levftis  d.  10,  Ki- 
des d.  11,  Kisko  d.  13,  Orimattila  och  Saarijärvi  d.  14,  Ni- 
dendal  d.  17  och  Mnldia  d.  18  Jnli.  —  Biäbär  d:o  i  Jomida  d. 
9,  Tenala  d.  11,  Saarijärvi  d.  14,  NMendal  d.  15,  Kisko  d. 
18,  Kides  d.  20,  Mnldia  d.  27  Jnli.  —  Halion  d:o  i  Salo  d.  h 
Jomala  d.  4,  Tenala  d.  6,  Nädendal  d.  9,  Kides  d.  10,  Janak- 
kala d.  12,  Kisko  d.  15,  Muldia  d.  22  Augnsti.  —  Ibland  sädefr- 
vextema  s&ddes  Äoniet  i  Jomala  d.  15,  N&dendal  d.  16,  Salo 
och  Kisko  d.  17,  Raumo  d.  22,  Janakkala  d.  24,  Kjrksläft  d. 
25,  Kides  d.  26  Maj;  Karis  och  Suomussalmi  d.  2,  Muldia  d. 
3,  Uie&borg  d.  5  Juni:  gick  i  ax  i  Nädendal  d.  14,  Jomala  och 
Janakkala  d.  16,  Orimattila  d.  17,  Kides  d.  19,  Kisko  d.  21, 
Saarijärvi  d.  27,  Leväis  d.  30  Juli;  Muldia  d.  1  Angnsti.  — 
Kägen  bildade  ax  i  Tenala  d.  30  Maj;  Jomala  och  Ranmo  d. 
1,  Karis  d.  2,  Eura  och  Orimattila  d.  3,  Nidendal  d.  4,  Ja- 
nakkala d.  5,  Kyrkslätt  d.  8,  Saarijflrvi  d.  10,  Kides  d.  11, 
Leväis  d.  15,  Muldia  d.  16  Juni;  bloromade  i  NAdendal  d.  18. 
Ranmo  d.  19,  Kisko  d.  20,  Tenala  d.  22,  Jomala  och  Orimat- 
tila d.  23,  Karis  d.  25,  Janakkala  d.  26,  Eura  d.  27,  Kyrk- 
slätt  d.  29  Juni;  Leväis  d.  1,  Muldia  och  Kides  d.  7  samt 
Saaryärvi  d.  10  Juli;  och  skördades  i  Nädendal  d.  7,  Salo  och 
Janakkala  d.  14,  Tenala  d.  15,  Kisko  d.  18,  Karis  d.  19, 
Kyrkslätt  och  Raumo  d.  20,  Eura  d.  22,  Muldia  och  Saanjärri 
d.  26,  samt  Kides  d.  29  Augusti. 

hlosmingen  inträffade  i  Karis  d.  4,  Salo  (ä)  d.  23,  Nt- 
dendal  d.  27  April,  UleAborg  (elf)  d.  5,  KyrksläU  d.  6,  Kisko 
och  Janakkala  d.  7,  Suomussalmi  (Kianto  elf)  d.  9,  Saarijärvi 
d.  13,  Mnldia  d.  16,  Leväis  d.  17^  Taipalsaari  d.  18,  Kides  d. 
24  Maj ;  Suomussalmi  (Kiannanjärvi)  d.  8  Juni.  —  hläggningen 
i  Kides    d.    17,   Saarijärvi   d.    30,  Suomussalmi  d.  3L'Oktober; 


297 

Leviis  d.  1,  Salo  d.  4,  Muldia  d.  5,  SaomoBsalmi  (Kijiniian- 
j&m)  d.  6,  Jomala  d.  17,  Janakkala  d.  19,  Salo  ocb  Taipal- 
saari d.  20,  Karis  och  Kisko  d.  23,  Ule&borg  d.  24,  Leväia  och 
SaaryäFvi  d.  28  November;  Nidendal  ocb  Muldia  d.  3,  Uleä- 
borg  d.  9  ocb  Tenala  d.  10  December. 

Nederbärden  bar  bela  iret  om  blifvit  nppmätt  endaat  i 
Kisko.  Orimattila  ocb  Kides,  samt  under  Jani — Oktober  mäna- 
der  i  Levftis.    Resultaterna  deraf  bafva  värit  i  finska  dectnm. 


Kisko. 

Orimattila. 

Kides. 

LerUs 

Janiuri 

0,58 

0.79 

0,82 

— 

Febrnari 

0.70 

0.40 

0.39 

— 

Man 

0.87 

0.54 

0,43 

— 

April 

1.17 

1,17 

1,05 

— 

M«j 

0.68 

0.77 

1,87 

— 

Jani 

2,49 

3,26 

2,45 

^,81 

Jnli 

6,24 

5,19 

2,94 

3,58 

AngoBti 

1,28 

1.68 

2.74 

1,70 

September 

0.39 

1.10 

0,56 

0,40 

Oktober 

3,80 

2.80 

1.58 

2,46 

NoTember 

0.45 

0.09 

0,43 

— 

December 

1,34 

1,29 

0.77. 

•    — 

19,99  " 

19.08 

15,58. 

fiiisha  l)rt.S'oc^ \ 


Tig%. 


fnu/^n  ' 


/r 


\ 


ff,     .     frr^y^^ 
f/,     ,ynf»/ri^    ""^''jL 


a 


<JC) 


z% 


ÖFVERSI&T 


af  < 


Fiiiska  Vetenskaps-Societetens 


Förhandlingar. 

VI. 

1863-1864. 

Med  en  planche. 


ÖFVBRSIGT 


af 


Fiiista  Vetenskaps-Societetens 
Förhandlingar. 

VI. 

1863-1864 

Med  en  planche. 


HELSINGFORS, 

Fiaika  Littentor-SlUskapeto  trjokeri,  1864. 


Iinprimalur:  L.  Heimburger. 


Inneh&ll. 

Sammanlrädet  d.  21  Sept.  1863 Sid.  1. 

Om  Foueaults  roethod  att  bestämma  Ijusets  hastighet.  —  Af  Ad. 

Moberg „  2. 

Om  blinda  dj^r.  —  Af  Fr.  W.  Mäkiin ,  5. 

Sammanlradet  d.  19  Okl.  1863 n  10. 

Sammanträdet  d.  16  Nov.  1863 «  12. 

Sammanträdel  d.  7  Dee.  1863 „  14. 

Sammanlrädet  d.  18  Jao.  1864 .,  16. 

Fönnodade  bastarder  blaod  fiskarna.  —  Af  Fr.  W.  Mäkiin     .    .  „  18. 

Sammanlrädet  d.  15  Febr.  1864 „  24. 

Iktyologiska  notiser.  —  Af  Fr.  W.  Mäkiin „  26. 

Sammanlrädet  d.  14  Mars  1864 „  52. 

Om  bjortarler  frän  Marianema.  —  Af  Fr.  \V.  Mäkiin „  53. 

Sammanlrädet  d.  18  April  1864 58. 

Om  de  nyaste  uppfinningarne  inom  telegrafin.  —  Af  L.  Lindelöf  „  59. 

ISaturhistoriska  observationer  om  vSren  1864.  —  Af  A.  Nordmann  „  63. 

Om  menniskoslägtets  äider.  —  Af  A.  E.  Arppe ^  65. 

Irssammanträdet  d.  29  April  1864 ^  72. 

Finska  Yetenskapssocietetens  Arsberättelse  c^  29  April  1864  .  .  »  77. 
Darwins  teeri  ora  uppkomsten  af  djur-  och  vextarter.  —  Af  Fr. 

W.  Mäkiin 83. 

Om  de  nyaste  undersökningar  rörande  solens  afständ  frän  jor- 

den.  —  Af  A.  Krueger „  135. 

Sammanlrädet  d.  23  Maj  1664 »148. 

Fortsältning  af  naturbisloriska  anlcckningar  om  vären  1864.  — 

Af  A.  Nordmann „  149. 

Om  uppkomsten  af  mjöldrygor  (Secale  cornutum).  —  Af.  Fr.  VV. 

Mäkiin ,  151. 

M€ra  kilskrift.  —  Af  Wilh.  Lagus ,153. 

Om  sammansältningen  ar  mineralet  Pollux.  —  Af  A.  E.  Arppe    .  „  165. 

Om  Caiabarbönan.  —  Af  A.  E.  Arppe ,  167. 

Sam^hiandrag   af  dc  klimatologiska  anteckningame  i  Finland  är 

1863.  —  Af  A.  Moberg 168. 

Ora  den  bydrotherapeuliska  läkemelhoden.  —  Af  O.  Hjelt  .  .  r  178. 
Förleckning  öfver  de  skrifter  som  Finska  Velenskaps-Socielelen 

erhällit  efler  utgifvandet  af  dess  bibliolheks-kalalog  Hr  1862 

intill  slulel  af  Maj  mänad  1864 ^  189. 


Sammanträdet  d.  21   Sept  1863. 

ProfesBoren  Lindelöf  förevisade  n&gra  prof  af  teckningat 
ilstadkomna  med  tillhjclp  af  Ahh6  Gasellis  elektriska  pantele- 
graf. 

Professoren  Mobebg  talade  om  Foucaults  apparat  för 
bestämmande  af  Ijnsteoriernas  företräden  och  Ijusets  hastighet. 

Inspektören  för  fiskerierna  HolmberO  fästade  nppmärkfiam- 
heten  derpd,  att  man  vid  österbottniska  kusten  pä  flere  ställen 
uitrftffiir  laxar,  inneslatande  fiskkrokar  af  en  för  trakten  ali- 
deles  fremmande  form,  en  omständighet,  som  synes  antyda,  att 
laxen  gdr  längre  vandringar,  än  man  i  allmänhet  värit  böjd  att 
antaga. 

Ordföranden  e.  o.  professoren  Mäklik  höU  ett  föredrag  om 
blinda  djur,  som  förekomma  i  hiUor. 


Om  FoucAULTS  method  att  bestämma  Ijusets 
hastighet.  —  Af  Ad.  Mobero. 

(Meddeladt  den  21  Sept  1863.) 

Sisom  kändt  ir  har  IjuBets  propagationBhastighet  ända  tili 
senaste  tider  blifvit  bestämd  endast  genorn  afitronomiBka  observa- 
tioner.  O.  Römeb  beräknade  ir  1676  af  obBerrationer  p&  Ju- 
piters  drabanters  förmörkelser,  emellan  b^ilka  tiden  syntes  för- 
längas  i  den  m&n  deras  afst&nd  friln  jorden  tilltog,  denBammA 
tili  41,514  geografiska  mii  eller  308,043  kilomcter  i  sekunden; 
.1.  Bradley  kt  1727  af  det  optiska  fenomen,  som  kallaa  fix- 
stjernornas  aberration,  enligt  hvilket  den,  efter  Stbuves  bestäm- 
ning  af  aberrationskonstanten,  blifvit  beräknad  att  vara  41,504 
geogr.  mii  eller  307,364  kilometer.  Föret  4r  1849  gjorde  Fi- 
ZEAU  föraök  att  direkte  mätä  denna  bastighet  genom  att  läta  en 
IjuBSträle  passera  emellan  tänderna  af  ett  roterande  hjnl  —  b4- 
ledes  discontinnerUgt  —  samt  sedän  frän  en  aflägsen  sp^ 
reflekteras  tillbaka  tili  samma  pnnkt,  dä  vid  Ungsaomiare  rota- 
tion  det  reflekterade  ^uset  äterkom  genom  samma  mellanmm, 
hvarigenom  det  framgitt,  men  vid  en  hastigare  hindrades  af  den 
päföljande  tanden  och  siledes  icke  iterkom,  hvilket  deremot 
skedde  nftr  hastigheten  fördnbblades,  emedan  Ijoset  ik  fram- 
trängde  genom  det  följande  mellanrnmmet.  Förmedelst  mätning 
af  den  väg,  ^jnset  p&  denna  tid  bunnit  tillryggalägga  fram  och 
tillbaka,  befanns  dess  hastighet  i  Inften  utgöra  310,788  kilome- 
ter eller  41,882  geogr.  lAil.  *)  Denna  afvikelse  ifr&n  de  förra 
beräkningame  ansägs  likvftl  böra  tiUskrif^as  ofuilkomligheten  i 
bestämning  af  rotationsbastigheten.  Kort  derefter  (1850)  an- 
ställde  Foucault  (likasom  äf^ren  Fizeau  och  Bbeoubt)  experi- 
menter   för   att   ntröna   Ijosets   propagationsbastighet   nti  olika 

*)  Fizeaus  mätningar  synas  gifvit  varierande  resultater.  OfvanstäeDde 
uppgifves  af  Humboldt,  Kosmoi,  111.92;  dereroot  anförer  Moi^i»,  Bipert.ftop- 
iique  modeme,  1I[,  1162  en  hastighet  af  70,843  lieues  ä  25  pä  P  eller  315.393 
kilometer,  och  Mouiton,  PkyHk,  II,  300  densamma  =  283J90  kilometer  si- 
8om  resuUater  af  Fizeaus  försök. 


media  och  fann  derigenom  nndalaiioiiBtheoriens  förutsättning  af 
eo  retardation  i  ett  starkare  brytande  medium  bekräftad.  Hans 
apparat,  hYartill  id^n  var  tagen  fr&n  WH£ATaT0NE*8  bestämning 
af  etektridtetens  haatighet,  bestod  hnfvadsakligen  af  en  haatigt 
(1000  hvarf  i  sekanden)  roterande  pian  metaliapegel,  som  aattes 
i  rörelse  fönnedelst  en  sirdn  drifven  af  änga.  Läter  man  en 
IJQSstrile  genom  en  liten  öppning  eller  ett  fint  galler  falla  pä 
denna  spegel  och  bilden  af  Öppningen  derifrAn  reflekteras  tili 
och  iMn  en  konkav  spegel  appstäUd  pä  ett  visat  afstind,  sä 
att  deona  bild  &terfaller  pä  den  plana  spegeln,  sä  reflekteras 
den  tiilbaka  tili  föremAlet  (öppningen  eller  gallret);  men  för- 
Bättes  den  siatnämnde  spegeln  i  hastig  rotation,  si  sammanfaller 
den  reflekterade  bilden  icke  mera  med  föremälet,  utan  en  fram- 
skjatning  af  densamma,  beroende  af  fi^rhällandet  emellan  spegelns 
rotationshastighet  och  Ijnsets  propagationshastighet,  eger  mm, 
hTarigenom  den  sednare  kan  bestämmas.  I  början  konstateradea 
med  tillhjelp  af  denna  apparat  endast  den  retardation,  \jnset  led 
vid  ain  genomgäng  genom  ett  rör  fylldt  med  vatten  af  4  meters 
läogd;  men  nn  mera  bar  densamma  (enligt  notiser  införda  i 
Poggmd.  Ann.  3  o.  4  häft.  d.  &.)  blifvit  använd  äfven  att  mätä 
IjoaetB  absolnta  hastighet.  För  detta  ändamäl  l&ter  Foucault 
IJQset  ifrin  den  roterande  plana  spegeln  reflekteras  flere  gänger 
efter  hvarandra  frän  5  (eller  i  allmänhet  ett  udda  antal)  kon- 
kava  speglar,  uppstäUda  s&  att  bilden  ifrän  hvarje  faller  pä  ytan 
^  den  fö^jande,  och  den  ifrän  den  sista  reflekterade  betäcker 
bilden  pä  den  föregäende,  tili  följe  hvaraf  Ijusvägen  äterkastas 
preds  samma  väg^  som  den  kömmit,  tili  den  roterande  spegeln, 
^r  att  hafva  tillryggalagt  omkring  20  meter  fram  och  tiilbaka. 
Uen  onder  tiden  bar  denna  spegel  nigot  rört  sig,  hvarföre  bil- 
een ej  fuUkomligt  sammanfaller  med  föremälet,  som  hftr  ntgöres 
af  ett  mikrometriskt  sjmmärke,  best&ende  af  en  rad  vertikala 
streck  pä  0,\  millim.  afständ  frän  hvarandra,  ntsknrna  i  ytan  af 
^  försilfrad  glasskifva.  Den  framätskjntna  bilden  och  föremälet 
betraktas  genom  ett  mikroskop  med  mikrometer,  hvarigenom 
framakjutningen  noggrannt  kan  bestämmas.  Ljusets  propagations- 

^tighet  kan  deraf  beräknas  enligt  formeln.  7"=  — - — ,  hvari  V 


är  Ijnsets  hastighet,  n  antelet  af  de  hvarf  spegeln  g5r  i  sekan- 
den,  /  Ijnsets  Yäg  emellan  den  roterande  och  den  aiste  konkava 
spegeln,  r  synmärkets  afständ  Mn  den  roterande  spegeln  och 
d  den  observerade  framskjntningen  af  bilden.  Medelst  denna 
apparat  har  nn  ijnsets  hastighet  (i  lufttomt  mm)  blifvit  bestämd 
att  vara  298,000  kilometer  i  sekunden,  ett  resnltet,  som  betyd- 
Iigt  afviker  frän  det  p&  astronomisk  väg  erhMlna.  I  anledning 
deraf  hafva  fransyske  fysiker  och  astronomer  Yelat  i  Mga  sätU 
icke  blott  riktigheten  af  den  förra  bestämningen ,  nten  äfven 
gmndvalen  för  densamma  —  det  hittills  antagna  afstindet  emellan 
jorden  och  solen,  s&som  beroende  af  mindre  sftkra  observationer. 
Men  &  andra  sidan  kan  yäl  med  fog  anmärkas  (säsom  äfren  af 
F.  Place  blifvit  gjordt)  att  dA  man  viii  gmnda  bestämningen 
af  en  distens  af  omkring  150  millioner  kilometer  pä  uppmfttnin- 
gen  af  en  längd  af  0,7  millimeter,  man  mäste  ega  s&rdeles  säkra 
garantier  för  den  nastan  absoluta  noggrannheten  af  detta  ixAiX 
och  denna  mätning,  hvilka  i  de  hittills  meddelade  notisenia 
ännn  helt  och  hället  saknas.  I  alla  fall  torde  fömyade  astrono- 
miska  bestämningar  behöfvas  för  att  bekräfta  eller  vederlftgga 
dette  nÄgot  pompöst  förknnnade  resnltet  af  den  f,fran8yska  ve- 
tenskapens^  skarpsinnighet  och  konstfördighet. 


Om  blinda  djur.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Meddeladt  d.  21  Sept.  1863.) 

öfveralit  i  naturen  finner  man  de  organiska  varelsernas 
byggnad  motsvara  de  fyaiska  förhällanden,  af  hvilka  hvarje  en- 
skäd  art  genom  sitt  egendomliga  lefhadssätt  är  beroende.  Denna 
beräknade  organiBationsfallkomlighet  Btrftcker  sig,  aSsom  allmänt 
bekant,  icke  blott  derhftn,  att  hos  visBa  djurarter  n&gra  tör  de- 
ras  lefoadsförhAUanden  aärdeles  nödvändiga  organer  ftro  mera 
otbildade,  utan  äfVen  att  mindre  nödvändiga  hos  dem  anträffas 
i  en  naatan  alldeles  rndimentär  form.  £n  n&rmare  jemförelse 
af  synorganets  ntbildning  hos  oiika  djnrgrnpper  lemnar  i  detta 
•ifiteende  aärdeles  npplysande  exempel,  ty  man  finner  icke  alle- 
nast  ögonen  ovanligt  stora  och  ntbildade  hos  dem,  som  af  na- 
tnren  &ro  anvista  att  företrädesvis  nnder  den  mörkare  delen  af 
dygnet  nppaOka  aina  fodoämnen,  utan  äfven  att  de  ä^ur,  som 
nistan  atftndigt  lefva  i  mörker,  t.  ex.  nnder  jordytan,  hafva 
ovanligt  8m&  och  stnndom  alldeles  nnder  huden  fördolda  ögon. 
Af  sädana  med  nftstan  alldeles  mdimentära  ögon  fbrsedda  ^nr- 
arter  har  man  redan  i  längliga  tider  känt  en  hei  mängd  species 
och  det  icke  blott  bland  de  lägst  stäende  djnren,  der  ett  sädant 
förhillande  är  mycket  allmännare  och  bland  en  stor  del  t  o.  m. 
den  yanliga  regeln,  ntan  äfven  bland  led-  och  vertebrerade  djn- 
ren.  Hela  familjen  Ta^ma  bland  Insecävora  t.  ex.,  hvars  re- 
preaeotanter  tillbringa  en  stor  del  af  sitt  lif  nnder  jordytan,  nt- 
mirker  sig  genom  fbga  ntbildade  ögon  och  en  art  bland  dem, 
nemligen  ChrysocMoris  (Toipa)  maurata  Wagn.,  har  dessa  or- 
ganer alldeles  mdimentära  och  öf?erdragna  af  den  yttre  hnden. 
Samma  är  förh&llandet  med  artema  af  slägtet  Spalax  bland  ff/f- 
rei,  Bland  de  mindre  ntbildade  vertebrerade  djnren  känner  man 
ett  ännn  större  antal  alldeles  blinda  eller  ätminstone  med  högst 
outbildade  synorganer  försedda  arter,  säsom  bland  ödloma  den 
gmpp,  hvilken  blifvit  kallad  Amphisbaenae  (p&  tyska  Doppel- 
ichlekhen  =  Chaiddiens  glypiodermes  Dnm.  et  Bibr.) ;  artema 


af  slägtet  TypfUops  bland  ormarna,  som  lefva  nnder  jorden  och 
8öka  sinä  fbdoftmnen  i  myr-  och  termitbon,  samt  den  allddes 
blinda  Caecilia  hmbricoidea  i  Amerika,  hvilken  räknas  tili  de 
8.  k.  j^oda  bland  Batrachiema.  ÄfVen  inom  insektenias  klass 
känner  man  ett  Btort  antal  species  med  outbildade  ögon  ocb  t. 
o.  m.  i  värt  land  förekomma  n%ra  sMana  arter  sisom  t.  ex. 
Clamger  foveoUxtus  MtUL,  hvilken  anträffas  i  myrgingar  tillBam- 
rnans  med  Formica  flava  och  det  äfven  i  närmaste  trakten  af 
Helsingfors,  nemligen  vid  Sörnäs  och  i  Hoplax,  samt  ett  par 
arter,  som  jag  i  södra  Finland  lyckata  p&finnat  af  det  särdeies 
egendomliga  slägtet  Ptmella  Matthew8,  hvilket  endast  innefattar 
blinda  species. 

I  sednare  tider,  d&  man  yarit  i  tillHllle  att  noggrannare 
nndersöka  flere  nndeijordiska  grottor  1  södra  Europa  äfvensom 
i  Nord-Amerika,  bar  den  zoologiska  vetenskapen  ytterligare 
blifvit  riktad  med  kännedomen  af  ett  betydilgt  antal  blinda  djnr- 
arter.  Största  delen  af  dessa  höra  visserligen  tili  insektemas 
klass,  men  man  bar  äfven  bland  aodra  djnrgrupper  pifonnit 
flere  ganska  intressanta  sAlunda  organiserade  former.  Utom  den 
allmänt  kända  Proteus  angtmus  bland  BcOrachiema,  som  före- 
kommer  i  S:t  Magdalene-grottan  vid  Adelsberg  i  Krain,  viii  jag 
som  exempel  anföra  en  endast  nägra  tum  läng  blind  fisk,  Am- 
plyopsis  speiaeus,  som  framföder  lefvande  ungar  och  vistas  i  de 
nndeijordiska  vattnen  i  Mammuth-hälan  i  Kentncky,  äfvensoin 
trenne  species  blinda  spindlar,  nemligen  Anthrobia  mammouthia 
Tellkampf,  hvilken  äfvenledes  fSrekommer  i  den  nyss  omnämnda 
Mammnth-hAian  i  N.-Amerika,  Staiita  taenaria  Schiddte,  beskrif- 
ven  frän  nndeijordiska  h&lor  i  Kämthen,  och  HadUes  tegena- 
rioides  Keyserling  frän  hälor  p&  ön  Lesina.  Att  äfven  bland 
spindlarna  förekomma  sädana  blinda  arter,  är  sä  mycket  mera 
anmärkningsvärdt,  som  flertalet  bland  dem  äro  forsedda  med 
ätta  ögon. 

Bland  det  temmeligen  betydliga  antal  blinda  insekt-arter, 
som  man  na  redan  känner  fr&n  skilda  underjordiska  grottor, 
fortena  representantema  af  slägtet  Machaeriies  Miller  (  Ferhandl. 
d.  zool.  bot.  Vereim  in  Wien,  V,  p.  509)  en  synneriig  upp- 
märksamhet,  emedan  man  ätminstonc  hos  en  art  af  detta  genus, 


nemligen  Machamles  Mariae  J>a  Vai,  observerat  en  särdeles 
afnkaade  och  egendomUg  könsolikhet,  hvarom  jag  nu  gir  att 
litet  närmare  redogOra. 

I  en  uppsata,  som  under  titel  af  ^£^  bewaffheter  Biick 
in  dfe  Groiten  von  Viliefranche  m  den  Ostpyrenäen"^  finnes  in- 
tagen  i  BerUner  Eniomologische  Zeiischrift  för  innevarande  kr 
p.  116,  meddelaB  af  D:r  Kbaatz  en  kort  reseberättelse  öfver  en 
af  honom  sjelf  tiliaaounan  med  nigra  franska  naturforskare  före- 
Ugen  ntflygt  tili  de  omnämnda  grottorna  vid  Yillefranche.  I 
dama  intreasanta  reseskildring  anföres,  ntom  flere  upplysande 
DO&er  angiende  n&gra  blinda  insekt-arters  förekommande  i  dessa 
grottor,  att  man  under  ifr&gayarande  exknraion  bland  annat 
lyekatB  pifinna  tvenne  med  fullkomligen  utbildade  ögon  fönedda 
iDdivider  af  den  af  Du  Val  i  GUmures  eniom.  I,  p.  37  efter 
ett  enda  blindt  exemplar  beskrifna  Mctchaeriies  Mariae.  Dessa 
med  ögon  fönedda  individer  af  Machaerii^  bar  F.  de  Saulcy 
emellertid  anaett  hdra  icke  blott  tili  en  skild  art,  ntan  t.  o.  m. 
betraktat  som  representanter  af  ett  eget  alägte ,  hvilket  af  bonom 
blifnt  benAnmdt  Lmderia.  Dä  man  likvM  sednare  med  biträde 
af  gamisonen  i  Viliefranche  värit  nog  lycklig  att  tili  närmare 
udersökning  förski^ffa  sig  ett  större  antai  exemplar  af  den  före- 
Binmda  Machaerites  Mariae,  bar  de  Saulct  tili  gin  atora  för- 
vining  fnnnit,  att  hana  genua  Underia  endast  innefattar  den 
bevingade  och  med  fuUatändigt  utbildade  ögon  föraedda  hannen 
af  den  vingldaa  och  blinda  Machaerites  Mariae.  Af  en  annan 
blind  art,  Machaerites  subterraneus  (Motach.)  Eraatz,  aom  före- 
koDuner  i  de  underjordiaka  grottorna  i  Krain,  beakrifver  D:r 
KauTz  tf^enledea  den  förmodade  hannen  i  aamma  Berliner  tid- 
^krift  p.  124  under  namn  af  Machaerites  Argus.  Äfven  denna  är, 
Biaom  redan  namnet  antyder,  föraedd  med  fuUkomligt  utbildade 
dgon,  men  viaar  i  öfrigt  analogier  med  den  blinda  honan,  aä- 
Bom  det  ftr  fallet  med  den  i  Pyreneema  förekommande  arten. 
^  ir  vftl  derföre  utom  alit  tvifTel  att  äfven  denna  form  är 
icD  fömt  okända  hannen  af  förenftmnde  apeciea,  ehuru  författa- 
rea  ansett  det  nOdigt  att  för  aäkerhetena  akull  beteckna  den 
^  ett  eget  namn. 


8 

D:r  Kbaatz  ftster  vid  ofvannämnda  npptäckt  en  Btor  be- 
tydelse.  Han  Bäger  nemligen:  „Die8e  Entdeckang  sehender  Hdh- 
lenkäfer-Männchen  darf  als  eine  der  interesBanteeten  der  nene- 
ren  Zeit  betrachtet  werden  and  macht  nach  meiner  Andcbt  alien 
Gattongen  vollends  den  Oarans,  welehe  bei  der  UebereinBtimmung 
der  flbrigen  Merkmale  lediglich  anf  den  Mangel  der  Angen  ba- 
sirt  sind;  denn  soll  die  Blindheit  einmal  generische  VerschiedeD- 
heit  begrflnden,  dann  mnss  anch  das  cf  von  Machaerites  eise 
andere  Oattnng  bilden  ala  daa  Q.^  —  Enligt  min  npp&ttniiig 
torde  emeliertid  denna  omsUndighet,  att  hanname  af  samina  art 
äro  bevingade  och  försedda  med  ögon,  di  honoma  ftro  biinda 
ocb  vinglösa,  knnna  gifva  anledning  tili  betraktelser  af  ftnna 
större  betydeise.  N&gra  natnrforskare  hafva  nemligen  iaynnerfaet 
i  sednare  tider  nttalat  den  Asigt,  att  den  beprisade  visa  anord- 
ningen  i  natnren,  der  alit  synes  vara  beräknadt  tiU  det  helas 
sammanhang,  tili  en  vasendtlig  del  sknlle  bero  endast  derpä,  att 
den  organiska  naturen  förändrat  och  modifierat  sig  efter  ridande 
yttre  natnrförbällanden  samt  att  ftfven  dessa  i  anderjordiska 
hälor  förekommande  biinda  djurarter  uppkommit  aälunda,  att 
vissa  species,  hvilka  genom  n&gon  händelse  inträngt  i  likartade 
ständigt  mdrka  bostäder,  sm&ningom  generation  efter  generation 
erhällit  alit  mindre  ntbildade  ögon,  emedan  dessa  organer  icke 
blifvit  begagnade,  samt  att  ifr^avarande  djnrarter  slutligen  biif- 
vit  alldeles  biinda,  hvilken  egenskap  nomera  sknlle  fortgä  i  arf. 
Sknlle  säledes  denna  könsolikhet  hos  representantema  af  sllgtet 
Machderites  icke  vara  beroende  af  en  urspmnglig  och  inne- 
boehde  natnmödvändighet,  som  alitid  gjort  och  gör  dessa  arter 
tili  hvad  de  ftro,  kanna  vi  f5r  v&r  del  sannerligen  icke  fatta, 
hnrn  en  slik  genom  en  yttre  tillflällighet  smäningom  förlorad 
förmäga  att  se  och  flyga  kande  fortgi  i  arf  endast  hos  det  ena 
könet. 

Jag  anser  mig  här  likväl  böra  anmärka,  att  man  inom 
insektenias  klass  redan  förnt  känner  nägra  angefär  likartade 
förh&llanden.  Sä  äro  t.  ex.  inom  ordningen  Hymenoptera,  der 
könsolikheten  med  afseende  k  den  yttre  kroppsformen  ofta  nog 
är  särdeles  päfallaude.  hannarne  af  slägtet  MuiiUa  bevingade 
och,    utom   tvenne  facetterade  ögon,  derjemte  försedda  med  sa- 


kalUde  pnnktögön,  hvaremot  honorna  iro  viDglösa  oph  utan 
oceller.  Att  endast  honorna  af  flere  insektnslägten  —  och  det 
iDom  särskiida  ordningar  —  äro  vinglösa,  torde  deremot  vara 
allmfint  bekant 


10 


Sammanträdet  den  19  Oktober  1863. 

OrdfSranden  anmälde  tiil  intagning  i  akterna  en  afhand- 
Ling  med  titel:  Bemerkungen  llber  zwei  nordamerikaniache  Wie- 
derkaeuer:  Om  maniana  und  Haplocerus  monianus. 

ProfesBoren  von  Will£bband  omtaiade  en  för  oftalmologin 
vigtig  npptäckt,  som  blifvit  gjord  af  d:r  Robebtson  i  Edinburgh: 
han  bar  nemligen  fannit,  dertiU  föranledd  af  en  muntlig  nppgift 
af  sin  vän  d:r  Fbaber,  att  extraktet  af  en  frnkt,  som  benftmnea 
„tbe  Calabar  Bean^,  Calabarbönan,  har  egenskapen  att  aamman- 
draga  pupillen.  Botaniska  namnet  af  den  vext,  hyarifr&n  denna 
böna  erh&Ues,  är:  PhyiosUgma  venenosum. 

Professoren  Lagus  gjorde  nigra  meddelanden  ang&ende  de 
nyaste  framstegen  i  forskningarna  rörande  kilskriften. 

ProfesBoren  Ahlqvist  redogjorde  för  en  liten  bok  af  prins 
Lucien  Louis  Bonapabte  angäende  baskiBka  spr&ketB  förvandt- 
skap  med  finakan  samt  ansäg,  att  den  af  förf.  nttalade  islgt,  att 
en  8&dan  förvandtskap  verkUgen  egde  mm,  vore  alldelea  obe- 
rättigad. 

ProfesBoren  Akppe  meddelade  nägra  notiser  ang&ende  de 
senaste  i  Frankrike  gjorda  upptäektema  af  spir  efter  menni- 
skanB  tillvaro  under  dilnvialperioden. 

ProfesBoren  Cygnaeus  nppläste  &  egna  och  profeaaoren 
Getflins  vägnar  följande  utlätande,  hvilket  Societeten  ftfven  god- 
kände:  Tili  finska  vetenBkapssocieteten  inlemnade  docenten  d:r 
Cael  Gustaf  Estlanbeb  aisti,  sommar  ett  arbete  med  titel:  ^Poe- 
ma  del  Gid  i  svensk  öfveraättning,  med  historiak  och  kiitisk 
inledning^,  anhällande  om  en  plats  för  detaamma  1  Societetens 
akter.  Undertecknade,  hvilka  pä  Societetens  historisk-philologiaka 
sections  vägnar  tagit  kännedom  om  d:r  EBtlanders  skrift,  anse 
aig  haf^a  fnllt  skäl  att  tiil  författarens  begäran  tillstyrka  bifall. 
D:r  Estlander  har  begagnat  alla  tillgängliga,  pä  Enropeiska 
sprJUs  flytande  källor,  hvarnr  utredning  af  ämnet  kunnat  vinnas; 
och    med   säker   b&de  kritisk  och   aesthetiBk  blick  har  han  af 


11 

dessa  käilor  gjort  brnk.  Särskild  uppmärkeamhet  har  blifVit 
föstad  vid .  den  allmänna  karakteren  af  den  tidshiBtorie,  pä  hvars 
grand  dikten  rörer  sig,  emedan  fdrf,  dymedelfit  aökt  erbjuda  en 
säkrate  ledning  tili  uppfattandet  af  skaldestyckets  väsende  och 
beskaffenhet. 


12 


Sammanträdet  den  16  November  1863. 

Statsrädet  Nordmann  tillkännagaf  det  han  i  sammanhang 
med  sitt  förut  tili  iDtagning  i  akterna  anmälda  arbete  om  Södra 
Rysslands  fiskar  ville  offentliggöra  fttskilliga  anmärkningar  rö- 
rande  visBa  i  Finland  ooh  Lappland  förekommande  fiskarter,  tili 
hvilket  arbete  företalet  upplästes. 

Vidare  meddelade  statsrädet,  det  ban  i  ^Bidragen^  önskade 
publlcera:  a)  N&gra  data  angHende  fiskarne  i  Ladoga,  iaynner- 
het  laz  och  sik;  b)  Anmärkningar  angäende  Wimba,  Ci/printis 
carinatus  Pallas,  AbramU  vimba  Linn6,  hvaraf  stataridet  ans&g 
fyra  species  förekomma,  nemligen:  iBvimba,  galhake-,  lek-  och 
Blagvimba;  c)  fortsättning  af  förteckningen  öf?er  finska  spindlar, 
hvartill  materialier  blifvit  insamlade  dels  af  statsrftdet  sjelf,  dels 
af  kandidaten  Inberg  och  studeranden  Cajandeb,  hvilken  siat- 
nämnde  p&träffat  bland  annat  en  tili  genns  Lycosa  hörande  art, 
Bom  hade  endast  sex  Ögon  i  BtäUet  för  &tta  och  derföre  blifnt 
kallad  sexoculaia. 

Derefter  omtalade  statsridet  Norduann,  det  under  aisti. 
Bommar  tili  honom  öfverlemnatB  ett  hdnBägg,  hvari  fanns  en  lef- 
vande  inteBtinalmaBk,  den  b.  k.  Distoma  ovaia,  Bom  äfven  af 
andra  forskare  blifvit  ehnm  Bällan  anträffad. 

Slutligen  tillkännagaf  statBr&det,  det  han  vore  i  tillfUle  att 
meddela  nägra  observationer  rörande  moUuBkema  i  Finland,  bland 
hvilka  han  f  annit  en  marin  form,  hörande  tili  genuB  TergipeSy 
Bom  i  Thöloviken  anträffatB  fästad  vid  vaBBträn. 

ProfeBBoren  AtiLQVisT  talade  om  kulturord  i  finBkan  och 
deras  förvandtskap  med  germaniska  och  nyBlaviska  ord.  En 
Btor  mängd  benämningar  pi  klädesperBedlar  och  hoBgeräd  an- 
fördes  med  deraB  motBvarande  betydelBcr  i  andra  Bpräk.  Af 
den  antydda  fÖrvandtBkapen  drog  talaren  den  BlntBatB,  att  Pln- 
name  före  Bammanträffandet  med  Slaver  och  Germaner  befunnit 
Big  pä  en  mycket  l&g  kulturgrad  och  att  det  redan  derföre  vore 
omöjligt  att,  BäBom  man  velat  göra,  tillskrifva  dem  nägon  andel 
i  kilBkriffcens  äldriga  litteratur. 


13 

Professoren  Laous  kunde  ieke  godkänna  denna  slutsats 
eller  tilldela  de  fakta,  hvarpä  den  grandade  sig  nägon  synnerlig 
betydelse,  sk  länge  det  icke  var  bekant,  tili  hvilken  tid  de  hän- 
förde  sig  och  det  i  alla  fall  var  obestridligt,  att  Finnarne  hade 
en  mängd  ord  och  nttryck  för  ideella  begrepp  och  abstraktio- 
ner,  hvilka  mera  än  annat  borde  vittna  derom,  att  de  icke  kan- 
nat befinna  sig  p&  en  alldelea  Ifig  st^dpnnkt  af  bildning. 

Professoren  Abpfe  gjorde  nägra  meddelanden  ang&ende 
den  af  herr  Bahb  i  Upsala  nti  ett  orthitlikt  piineral  frän  Röns- 
holm  i  Stockholms  skärgird,  i  norsk  orthit  samt  i  gadoUnit  Mn 
Ytterby  npptäckta,  tillsvldare  dock  ännu  n^ot  problematiska 
metall,  som  han  kallat  Vasium,  samt  föstade  uppmärksamheten 
pä  en  märkvärdig,  af  Wöhl£r  nyligen  npptäckt  Silicinm-föro- 
ning,  som  blifvit  benämnd  Silicon  —  en  gul  kropp,  som  erh&lles 
genom  chlorvätesyrans  inverkan  pä  kiselcalciom  och  är  samman- 
satt  efker  formeln  8i"*H«0«. 


14 


Sammantrttdet  den  7  December  1863. 

Statsr&detNoBDEXSKiöLD,  som  öfvervarat  det  Bammantride 
^British  Association  for  advancement  of  Sciences^  den  25  sisil. 
Augusti  anställde  i  New0a8tle  upon  Tyne,  refererade  nilgra  der- 
stftdes  h&ilna  föredrag:  a)  Man  hade  flutat  uppmärksamheten  Yid 
en  mftngd  i  Skottland,,  i  trakten  af  Invemess  förekommande  nr- 
ildriga  fUsten,  hvilka  fdrete  det  anmärkningsvärda,  att  de  omiss- 
känneligen  värit  utsatta  (ör  inverkan  af  en  myeket  stark  hetta, 
tili  fd\je  hvaraf  vallama  sammansintrat  tili  en  sanunanhängande 
massa  och  blifvit  p&  ytan  förglasade,  oaktadt  de  innehälla  mye- 
ket Bv&rsmälta  sten-  och  bergarter.  När  och  pi  hvad  sfttt  de 
rikat  at  för  den  starka  upphettning,  hvarom  de  vittoa»  har  man 
ännn  icke  lyckats  utreda. 

b)  Frägan  angäende  menniskoslägtets  första  npptridande 
p&  jorden  hade  äfven  framkallat  lifliga  debatter  isynnerhet  emel- 
lan  Ltell  och  John  Phillips,  som  icke  konde  anse  de  vid 
Amiens  fanna  stenredskapen  eller  de  i  hiloma  förekommande 
benmassoma  ega  den  höga  ilder»  man  tillskrifvit  dem;  utan 
hyllade  han  den  4sigt,  att  de  genom  vattenöfversvämningar  eller 
afsköljningar  blifvit  nnder  en  sednare  tid  sammanhopade,  silonda 
att  stenredskapen  i  allmänhet  intagit  de  ondre,  benen  de  öfre 
lagren.  Hans  argumenter  blef^o  dock  pi  ett  öfvertygande  sätt 
gendrifna  af  Ltell,  som  bland  annat  äfven  flUtade  uppmärk- 
samheten  vid  de  inskämingar  efter  stenredskap,  hvilka  &  benen 
i  särskilda  hilor  förekomma  och  tydligen  äro  gjorda  af  men- 
niskohand. 

c)  Vidare  förevisade  statsr&det  ett  prof  af  den  nya  me- 
tallen  Thdllium,  som  man  i  England  redan  i  ganska  stor  skala 
tillgodogör.  Man  använder  för  detta  ändamil  den  afsats,  som 
bildar  sig  i  skorstename  vid  svafvelsyrefabrikema,  der  jem- och 
kopparkis  brännas  i  st&Uet  för  svafvel.  Man  kan  af  denna  af- 
sats  —  s.  k.  flnedust  —  uppsamla  stora  qvantiteter,  innehällande 
utom  thalliam  en  mängd  andra  metaller,  nemligen:  qvicksilfver, 


15 

koppar,  jern,  arsenik,  antimon,  zink,  kadminm,  kalk  och  selen. 
Ur  deima  massa  extraheras  thalliumföreningen  med  hett  vatten, 
hvamr  med  klorvätesyra  klorthallium  ut&Ues.  Kloriden  för- 
vandlas  fönnedelst  svafvelsyra  tili  svafVelsyradt  sait,  hvarur  me- 
talin  lätt  läter  redacera  sig  s&väl  pä  torra  vägen  med  cyan- 
kalium»  som  och  isjnnerhet  genom  elektrolys  med  tillhjelp  af 
nigra  par  af  ett  Groveskt  batteri»  d&  ströounen  inledes  i  det 
anAlta  Bvafvelsyrade  saltet»  hvilket  i  en  jemdegel  npphettas  af 
en  gasbrilnnare. 

Teckningsläraren  von  Wbight  gjorde  nftgra  meddelanden 
rörande  särskilda  arter  af  Eiderfoglar,  önskande  att  i  Societetens 
akter  ntforligare  behandla  detta  ämne,  hvilket  borde  af  tv& 
plancher  illnstreras. 

Bergmflstaren  Thobeld  hade  tili  Societeten  insändt  en  af* 
handling  om  Orijärvi  koppargrof^a  och  nndeistftlldes  detta  ar- 
bete  matematisk-fysiska  sektionens  granskning. 

Öfvrerstelöjtnant  0.  O.  Ramstedt  hade  jemte  itföyande 
skrif?else  tili  Societeten  inlemnat  en  ritning  tili  ett  instroment, 
fiom  han  benämnt  jardbc^nmgsielegraf,  ntgGrande  ett  slags  sjelf- 
registrerande  Seismometer,  hvars  ändam&i  vore  ^att  tskidligt 
framstalla  den  ständiga  oro  jordytan  eger»  hvilken  nppenbarar 
ftig  i  jordbäfhingar  och  jordstötar  och  hvilka  företeelser  ofta  nog 
ftrbises  af  hvaijehanda  orsaker.^  Som  insändaren  önskat  att 
9fver  arbetet  fä  emottaga  ett  ^kritiskt  omdöme,^  remitterades 
detaamma  tili  matematisk-fysiska  sektion. 


16 


Sammanträdet  den  18  Januari  1864. 

Statsr&det  Nordmann  omförmälde»  att  hofridet  Uhlenius 
tili  uniyersitetetfl  samlingar  öfverlemnat  ett  trettonfaldigt  rigax, 
funnet  aisti.  Augasti  mänad  i  en  potates&ker  p&  ett  honom  tili- 
hörigt  hemman  i  Helsinge  socken,  samt  derom  meddelat  fdljande: 
Äkern  hade  fttregäende  är  bnrit  räg.  Ständet»  som  vexte  iflole- 
radt  pä  ändan  af  en  teg,  var  särdeles  frodigt,  utan  att  lik?il 
mer  än  ett  par  stftnglar  utvecklat  Big  frän  roten.  Troligt  är» 
att  Bädeskornet  först  pä  viren  kömmit  tilllif;  ty  den  öfriga 
vextprocessen  inträffade  senare  än  vanligt.  Ifrän  hufvndaxet, 
8om  förot  utbildade  sig  perpendikulärt  frän  stängeln»  ntveckiade 
sig  sedermera  pi  hvardera  aidan  sex  särskilda  nya  ax»  hvilka 
alla  likasom  hufvudaxet  visa  tecken  tili  fortsättning,  ehnrn  denna 
icke  fätt  komma  tili  mognad.  Uti  N:o  263  af  S:t  Petersburger 
Zeitung.  1863,  omnämnes  ett  p&  lika  sätt  atbildadt  sjufaidigt 
rAgax,  funnet  i  en  by  närä  Zarskoje  Selo. 

Med  anledning  af  föregäende  meddelande  p&minde  state- 
rädet  Nobdenbkiöld  derom,  att  engelsmannen  Hallette  Istad- 
kömmit  ovanligt  stort  hvete  med  sammansatta  ax,  genom  att  ut- 
Yälja  de  Btörsta  axen  frän  en  skörd,  utsi  deraa  frön  och  äter 
pä  aamma  aätt  ur  den  följande  skörden  atplocka  de  gröfsta  axen, 
aamt  fiere  gänger  upprepa  ett  aädant  förfarande. 

Profeaaor  Kbuegeb  framlade  resultatema  af  en  nyaa  atf5rd 
beräkning  öfver  den  aenaat  upptäckta  kometena  banelementer. 
Denna  komet,  aom  npptäcktea  den  28:de  Dee.  f5rL  är  af  pro- 
feaaor Respiohi  i  Bologna  och  nyäradagen  derpä  af  herr  Baker 
i  Nauen,  är  af  ganaka  atort  intresae  derigenom,  att  deas  a&tind 
frän  jorden  i  de  aiata  dagame  af  Januari  minad  gftr  ned  ända 
tili  mindre  än  3  millioner  avenaka  mii.  £tt  aä  litet  afistind, 
ehuru  icke  alldelea  ovanligt,  är  dock  mera  aäUaynt  Det  akulle 
hafva  blifvit  ännu  mycket  mindre,  om  kometen  hade  ankommit 
omkring  12  dagar  tidigare;  i  aädant  fall  akulle  det  minata  af* 
atändet  den  26  Jan.  hafva  utgjort  1.3  millioner  av.  m.    Talaren 


17 

beskref  vidare  kometeus  lopp  pä  himmein  samt  uttalte  den  för- 
modan«  att  kometen  efter  instundan^e  fallmäne  akulle  blifva 
tiynlig  för  blotta  Ögon. 

Ordföranden  höll  ett  föredrag  om  förmodnde  bastardbild- 
ningar  hos  fiskarDe. 

Profeasoren  Lagus  talade  om  vissa  egenhcter  i  kasusbiid- 
aing^B  hos  de  semitiska  och  tndogermaniska  sprAken  samt  f^tade 
«yBDerlig  vigt  vid  den  genomgripande  skilnad  cmellan  dessa 
8pr4k,  utt  de  förra  aakoa  en  egelfständig  genitivns,  hvilken  kasns 
i  äldsta  tidar  nttrycktes  genom  ett  relationsord,  hvariMn  efter- 
haud  genitivändeis^  utbildat  sig. 

Statarädet  Nordmann  meddelade  Bkriftllgen,  det  han  varit 
i  tiHfälle  att  i  tre  mänader  observera  lefnadssättet  af  Jlerpesies 
Mungo^  ett  slags  Pharaorätta,  men  ieke  den  vanliga  arten  (Kro- 
kedilratze)  samt  att  han  afslutat  ett  arbete  angäende  parasitiska 
kraftor,  om  hvilka  bizarrt  formade  djur  sftrskildt  anraärktes,  att 
dimorfism  och  skilnaden  i  fitorlek  mellan  bAda  kOnen  hos  flerc 
af  dem  är  förvänande;  sä  t.  ex.  fOrhdtler  sig  kroppsvoiymeu  hos 
liaoDen  af  Siräbax  monstrosus  tili  honans  som  1:13,000! 


1.S 


FöiTOodade  bastarder  bland  fisliaxna.   —  Af  Fr.  \V. 

Mäklin.  • 

(Meddcladt  dcn  18  Januari  1864.) 

Det  är  allmänt  bekant  att  bastarder  eller  afkomliogar  af 
skilda»  vanllgen  dock  ganska  näratäcnde,  djararter  temmeligen 
Sallan  anträffa»  i  den  fria  naturen.  Bland  de  vertebrerade  dju- 
rcn  har  man,  utom  nägra  temmeligen  allmänt  kända  fakta  biand 
däggdjuren,  företrädesvis  bland  foglarnas  klasa  observerat  sadana 
afvikelser  frän  den  vanliga  ordningcn.  Icke  allenast  instängda 
i  burar  frambringa  mänga  arter  af  slägtet  Fringilla  ganska  lätt 
bastarder  med  hvarandra,  men  äfven  frltt  i  naturen  anträffar 
man  stundom  bländningar  t.  ex.  af  nägra  ekilda  bönsartade 
foglar,  kvilka  genom  sitt  frän  hvardera  af  föräldi-aroa  mer  eller 
miudre  af\rikande  ntseende  äfven  af  iiaturforskare  blifvit  ansedda 
ooh  beskrifna  som  egna  sjolfständiga  arter.  Tillhöra  foräldrarna 
närstäende  artformer,  blifva  deras  afkomlingar  vanllgen  propor- 
tioncrliga,  men  af  mycket  olika  fogelarter  tjckas  deremot  naatan 
alltid  särdeles  egendomliga  missbildningar  framkallas,  säsom  det 
t.  ex.  skall  vara  fallet  med  bastarder  af  Anas  boscbas  och  Gai- 
Im  fbatikiva)  äomesticus. 

I  ett  är  1863  i  Leipzig  publiceradt  arbete,  Die  SussHmsscr- 
fische  von  Mitteleuropa^  uttalar  v.  Siebold  den  formodan  att 
fem  säsom  egna  spccies  beskrifna  &kformer,  nemligen  Carpio 
KoUarii  Heck.,  Abrainidopsis  LeuckartU  Heck.>  Bliccopds  abra- 
mo-rutilus  Holandre,  Albumus  dolabratus  Holandre  och  Chon- 
drosioma  Rysela  Agass.  äfvenledes  skuUe  vara  endast  hybrida 
formen  af  temmeligen  näretäende  arter  *).  —  Vid  detta  tillfälle 
viii  jag  ondast  fästa  uppmärksamlicten  vid  tvenne  af  desaa  för- 
modade    bastarder,    nemligen    vid    Abramidopsis  LetickartU  och 

*)  Bastarder   af  olika   specics   fiskar  oralalas  föröfrigl  en''gl  Bmui-     \ 
hitch  einer  Gnchichte  der  Natur  von  H.  G.  Bronn,  Sliiltgard  li^43.  2:ter  Bni 
3  Theil  p.  165  nch  173  redan  af  Bloch  i  Okonamische  Naim-gettch.  d.  FiscJic 
Deutschl,  Berlin  1783,  äfv^nsom  af  ännti  äidre  förfaUare. 


19 

BHcccpsis  abramo-rutUus,  emedan  desamma  af  v.  Siebold  anses 
appkomna  genom  en  hybridisering  af  äAren  hos  oss  ganska  »II- 
mänt  f^rekonunajide  braxen-  och  mörtartade  fiskar. 

Den  föirata  af  dessa  arter  bar  af  Heckel  arsprnngligeu 
blif?it  beskrifven  under  namn  af  Ahramis  LeuckariU  samt  den 
sedoate  af  Holani>re  nnder  benämningen  af  Abramis  äbramo- 
ruUhts.  Ehnrn  v.  Siebold  nttalar  den  förmodan  att  förenämnda 
former  endast  8kalle'vara  bastarder,  har  han  likväl,  i  öfverens- 
BtämmelBe  med  den  antagna  principen  att  säBom  grund  fOr  en 
generisk  begränsning  anse  kanske  nog  mindre  yäsendtliga  olik- 
beter  i  svalgtändernas  form,  i  ofvan  citerade  arbete  bcskrifvit 
dessa  förmenta  fiskarter  som  representanter  för  egna  slägten. 
Begge  dessa  former  tyckas  i  allmänhet  i  Tyskland  och  före- 
trädesvis  i  desa  nordostliga  delar  vara  kända  nnder  benämuin- 
gen  af  Zeiier  eller  LeHfischp;  de  pSstäs  simma  i  spetscn  för 
braxenstim  och  anses  säsom  ett  slags  lyckofiskar.  Emellertid 
har  redan  den  ntm$rkte  iktyologen  Bloch  nnder  namn  af  Cy- 
prinui  ^u^ertha^  beskrifeit  en  säkallad  'Leiter  eller  Leitfisch 
Utin  Pommern;  men  dä  han  icke  redogfort  f3r  svalgtändernas 
byggnad  hos  denna  fiskart,  har  man  ej  med  säkerhet  knnnat 
ixtreda,  hvilken  form  han  egenljigen  velat  beteckna  med  ifräga- 
varande  benämning.  Det  synes  emellertid  troligt  att  Blooh 
nnder  namn  af  Leiier  erhällit  exemplar  bäde  af  Ahramdopsis 
UuekartH  afvensom  af  Bliccopsis  ahramo-nUiM,  hvilka  livar- 
dera  blifvit  observerade  i  Pommem,  'samt  att  han  sammanblandat 
deasa  former  och  beskrifvit  dem  nnder  den  gemensamma  benäm- 
ningen  af  Cyprinus  Buggenhagii.  Denna  Cyprmus  Buggenhagii 
förfolef  emellertid  i  längliga  tider  en  efterlängtad  raritet  för  de 
flesta  aämlingar  i  Enropa  och  dä  man  slntligen  nnder  sednare 
ir  i  fiere  enropeiska  länder,  sAsom  i  s.  Ryssland,  Tyskland. 
Frankrike.  Belgien,  England  och  Irland,  anträffade  enskilda  exem- 
plar af  de  förut  omnämnda  Ahramidopsis  LeuckariU  och  Blic- 
copm  äbramo^nUUus,  nppställdes  dessa  former  i  samlingariKi 
bvar  för  sig  eiler  stnndom  bida  tillsammans  nnder  det  gemen- 
samma speeiea-namnet  Cyprmus  Buggenhagii  Bloch.  Det  är 
likväi  först  V.  Siebold  som  lyckats  förskaffa  sig  ett  större  an- 
tal  exemplar  af  deasa  sällsynta  fiskformer  och  det  är  afveii  en- 


20 

dast  lian,  som  lernnat  en  fuUständigare  beskrifning  öfver  de- 
Bamma  samt  framhällit  de  m&nga  afvikelser  de  förete  med  af- 
8eende  &  Qällrader,  svalgtändemaa  form  o.  s.  v. 

Det  är  äfven  desaa  oregelbuudna  afvikelser  isynnerhet  i 
Bvalgtöndernas  byggnad,  Bom  i  främsta  rummet  hoB  v.  SiEbold 
framkallat  den  tankon,  att  dessa  fiskformer  icke  skuUe  vara  n&gra 
egna  ai*ter,  ntan  endast  bländningar  af  närstiiende  species.  Mer 
eller  mindre  väsendtliga  afvikelser  i  svalgtändernas  bildning  an- 
träffi&r  man  visserligen  ganska  ofta  äfven  hos  andra  Cyprinoiäer^ 
men  Ähramiäopsis  Leuckartii  och  Bliccopsis  abrämo-rt^ilus  hafva 
enligt  V.  SiEBOLDs  uppgift  äfven  af  fiskare  p&  n^gra  orter  blif- 
vit  ansedda  Bom  bländningar.  Deras  Bällsynta  förekommande  i 
alla  vattendrag,  der  de  dock  blifvit  observerade,  hvilket  i  ali- 
mänhet  icke  är  fallet  med  andra  fifikarter,  anser  v.  Sibbold 
som  en  gnind  tili  för  den  af  honom  uttalade  förmodan  om  de- 
raa  hybrida  tillkomst.  Dä  emellcrtid  de  arter,  som  enligt  v. 
SiEBOLDS  förutsättning  hafva  kunnat  prodacera  dessa  mellao- 
forraer,  nemligen  Abramis  Brama  eller  Blicca  Björkna  med 
Scardimus  erythrophthaimm  eller  Leuciscus  nUOus,  f5rekomma 
i  de  flesta  länder  i  Europa,  är  väl  möjligheten  för  de  hybrida 
formernas  uppkomst  i  hvarje  aC  dessa  länder  lika  tänkbar  ocfa 
man  bör  derföre  äfven,  ora  de  verkeligen  äro  bastarder  af  de 
nysB  uppgifua  arterna,  kunna  upptäcka  denr  i  alla  de  länder, 
der  stamarterna  förekomma.  Hvarje  bidrag  tili  kännedom  om 
en  vidsträcktare  utbredning  mäste  säledes,  dä  de  tillika  pä  alla 
Btällen  äro  ytterst  sällsynta,  lemna  en  anlednlng  tili  att  god- 
känna  den  af  v.  Siebold  uttalade  förmodan,  att  de  icke  äro 
egna  sjelfständiga  arter. 

I  Skandinavien  har  man  ännu  icke  anträffat  nägon*  af  dessa 
former,  ätminstone  har  man  ej  mig  veterligen  lemnat  nägon  notis 
derom.  I  sin  Skandinaviska  fauna,  4:de  delen  p.  334,  upptager 
Nilsson  likväl  1855  efter  Bloch  diagnosen  pä  Ck/prinus  Bug- 
genhaffii  med  förutsättning  att  den  möjligen  kunde  anträffas  in- 
om  detta  omräde.  Uan  säger  nemligen :  ^Dl  han  förekommer  i 
östersjön  och  uppgär  i  floder,  som  pä  Tyska  sidan  kasta  sig 
deri,  sä  synes  icke  osannolikt  att  han  äfven  kan  finnas  hos  oss."" 
—  I  en  i  Dorpat  utgifven  tidskrift  Das  Inlafid  uppf()r  deremot 


KrJy.^ Z 


21 


Kawall  efter  en  hr  de  Bray  i  en  der  1858  integen  uppsats 
Fhche  m  Kurland  und  an  den  Kusten  der  dasseibe  beffränzen- 
den  Ostsee  nUt  Berucksichtigung  von  Livland,  p.  566  en  y^Leu- 
ciscus  Btigenhagii^,  hvilken  väl  troligen  mäste  hänföras  tili 
nägondera  af  de  ofvanföre  omnämnda  formerna. 

Ur  iicentiaten  Max.mob£N  ,  som  för  ^  utarbetandet  af  sitt 
akademiska  arbete  Kritisk  Öfversigt  af  Finlands  fUk- fauna  med 
verklige-statsrädet  v.  Nobdmanks  välvilliga  begifvande  värit  i 
tillflllle  att  genomgä  universitetets  samlingar  af  inhemska  iSsk- 
arter,  bar  bland  ett  och  annat  anmärkningsvärdt  i  öfrigt  ftfveu- 
ledes  förbisett  ett  visserligen  dä  ej  med  dess  namnbetecknadt 
exemplar  af  Abramidopsis  Leuckartii  Heckei.  Jag  erböll  detta 
exempiar  af  hr  prosten  A.  J.  Wenel,l  i  Taipalsaari  redan  för 
omkring  10  är  sedän  samt  öfverlemnade  det  vid  miu  äterkomst 
tUl  Hdsingfors  tili  den  samling  af  inhemska  fiskarter,  hvilken 
hr  arkiateru  E.  J.  Bonsdorff  dä  anlagt  i  universitetets  anato- 
miska  museum,  men  som  sedermera  blifvit  förenadt  med  de  öfriga 
zoolegiska  samlingame.  Enligt  hr  prosten  W£N£ll8  uppgift 
hade  man  vid  detta  tillille  i  en  ganska  fiskrik  vik  vid  prest- 
giirden  i  Taipalsaari  sockes  pä  engäng  i  ett  mörtnät  erhälUt 
tvenne  exempldr  af  denna  fiskärt,  hvilken  enligt  hans  vetskap 
under  en  längre  tid  af  är  endast  en  enda  gäng  förut  blifvit 
observerad  —  och  sedän  denna  tid  bar  den  ej  mera  blifvit  äter- 
funnen.  Det  andra  exemplaret,  som  vid  ifrägavarande  tillfillle 
iiTfängades,  var  skadadt  af  nätet  och  prosten  W£N£LL  ansSg 
det  derföre  icke  löna  mödan  att  förvara  det  för  min  räkning. 

Jag  ansdg  i  början  denna  art  för  den  af  Bloch  ganska 
ofallständigt  beskrifna  och  dittills  föga  kända  Cyprinus  Buggen- 
hagii;  vid  sedermera  anställd  noggrannare  jemförelse  med  v. 
SiEBOLDS  utfbrliga  beskrifningar  öfver  de  förmodade  hybrida 
formerna  Abramidopsis  Leuckartii  och  BHccopsis  aT?ramo-rutilics, 
ii&r  jag  likväl  öfvertygat  mig  derom,  att  det  omnämnda  cxem- 
pUret  hör  tili  den  förra  af  dessa  former.  I  förbigäende  anser 
jag  mig  dessutom  böra  anmärka,  det  Äfven  prosten  Wenjell 
Kenast  yttrade  den  förmodan,  att  denna  ytterst  sällsynta  fiskart 
troligen'  endast   vore  en  bländning  af  andra  närstäende  species. 


22 

För  större  säkerhets  skoU  har  jag  ur  detta  exeo^^Ur  ut- 
tagit  avalgtänderna»  hvilka  tili  sin  byggnad  öfverensstfimmamed 
det  af  V.  SiBBOLD  oftaat  observerade  förhällandet,  nemligen  att 
pä  högra  aidan  förekomma  endaat  fem»  pä  den  venatra  deremot 
sex  tänder.  Dä  emeltertid  dessa  här  omnftmnda  förmodade  hy- 
brida  former  standom  ganska  betydligt  afvika  frän  hvarandra, 
torde  fö^ande  korta  beskrifning  GfVer  detta  b&  högt  i  norden 
anträffadd  exemplar  af  Abramidqpsis  Leuckartii  ickesakna  alit 
vetenskapligt  intreBse: 

Totai^ängden  uppgär  tili  omkring  240  m.  m.  (atjertfenan 
är  nemligen  litet  afbruten  i  spetsen,  bA  att  längden  ieke  kan 
uppges  bestämdare);  längden  frän  den  temmeligen  tmbbiga  nos- 
spetsen  tili  böijan  af  atjertfenan  194  m.  m.;  de  längsta  str^ama 
i  atjertfenan  ätminstone  df^er  45  m.  m.  l&nga.  —  Hufirndets 
längd  (frän  nosspetsen  tili  kanten  af  gällockapparaten)  44m.m.; 
ögata  horizontala  dlameter  10  m.  m.,  desa  vertikala  deremot 
endast  d;  papillens  diameter  4  m.  m.  —  Afständet  frän  nos- 
spetsen tili  början  af  ryggfenan  108  m.  m.;  frän  ryggfenans 
slut  tili  början  af  atjertfenan  61  m.  m.;  minsta  afständet  emel- 
lan  bröst-  ooh  bukfenorna  42  m.  m.;  den  temmeligen  ekarpa 
kanten  frän  baaen  af  bukfenorna  tili  början  af  ^alfenan  32  m. 
m.  aamt  frän  analfenana  alut  tili  basalkanten  af  stjertfenan  16,5 
m.  m.  —  Störata  höjden  litet  framom  ryggfenan  65  m.  m. 

^yQ9f'  —  i  spetsen  litet  afbruten  —  med  2  enkla  eller 
odelade*)  samt  10  delade  strälar;  basen  af  ryggfenan  är  18 
m.  m.  läng. 

Bröstf.  med  I  odel.  ooh  15  del.  str.;  största  längden  35 
m.  m. 

Bukf.  med  1  odel.  *)  ooh  8  del.  str. ;  största  längden  30,5 
m.  m. 

Anälf,  nägot  utringad  med  2  odel.  *)  och  15  del.  str.  — 
De  längsta  (främsta)  analfenans  strälar  30  m.  m.;  den  sista 
9,5  m.  m.  —  Basen  af  analfenan  har  «n  längd  af  38  m.  m. 


*)  Strälaruas  antal  i  ryiig-,  huk-  och  analfenan  har  jag  undcrsokl 
med  temmehgen  staik  försloring  och  kan  dcrförc  med  säkerhel  iippg»-. 
ali  do  odelade  slrälarnas  ani  ai  icko  är  större. 


•23 

Stjertfeiian  är  D%ot  missbildad  ellcr  mähäuda  skadad  iin- 
der  li&tideiL  Den  är  nemiigen  pä  öfra  sidan  vid  basen  sncdt 
iutryckt  ox^b  böjd  4t  sidan.  StrilarnaA  antal  kuona  tiilfö^e  deraf 
icko  ned  oäkerbet  nppges  (eni.  v.  Siebold  19). 

Ltegdrader  af  fjäU  ofvanom  sidolinien  10  (ntom  den  som 
böjer  sig  emot  den  med  ingen  naken  ell^r  Qällös  längdlinie  för- 
sedda  ryggsidan);  nedsnom  sidolinien  ö.  Sidoliniens  Qäll  tili 
aDtalet  52. 

Kroppsfortn^n  Öfrerensstämmer  temmeligen  med  den  i  v. 
SiEBOiiDS  arbete  lemuade  afbildningen,  dock  är  ryggen  eller 
egentligen  nacken  5traxt  bakom  hufvndet  litet  mera  kuUrig. 

Svalgtftndema  ufverensstftmma  tUI  form  och  ställning,  sä- 
8om  äfv6D  V.  SiEBOLD  anför,  närmast  med  dem  hoB  Ahrmm 
Vimba  L.;  att  hos  detta  exemplar  5  tänder  förekomma  pä  den 
hogra  aidan  och  6  pä  den  venAtra,  har  redan  i  det  föregäende 
blifvit  antjdt.  Den  öfvertaliga  tanden  pä  venstra  sidan  ilr  be- 
tydligt  mindro  än  de  öfriga.  Bbura  v.  Siebold  icke  förutsätter, 
att  vimfoan  skolle  hafVa  nägon  andel  i  uppkomsten  af  denna 
inellanfonn,  viii  jag  likväl  i  förbigäeude  anmärka,  att  Abramh 
Vimba  aldrig  bUfvit  observerad  i  södra  Baimen. 


24 


Sammanträdet  den  t5  Februari  1864. 

Ordforanden  meddelade  nägra  betraktelser  och  uppgiiter 
rörande  den  progression,  hvari  fiskames  kroppsUlngd  synes  tili- 
vexa,  grundade  hufvudsakligen  pä  iakttagelser  i  Södra  Saimen 
nnder  sommaren  1859. 

Vidare  talade  ordforanden  om  vissa  fargforändringar  hos 
Uskarne  samt  anförde  ett  berlktigande  tili  en  uppsats,  som  före- 
kommer  !  6: te  hilftet  af  Notiser  ar  Sällskapets  pro  fauna  et  flora 
fennica  förhandiingar  under  titel :  Bidrag  tili  laxens  Natardiiisto- 
rie  af  C.  Ehrström. 

Med  anledning  af  föregäende  iktyologiska  meddelaoden  om- 
nämnde  professoren  von  Willebeand,  det  provincialläkaren  pä 
Äland  inrapporterat  om  en  sjukdoni,  som.  derstiidea  yppat  sig 
bland  aborrame  ocb  uppträder  s41anda,  att  fiskame  blifva  bleka, 
f^irglösa  ocb  genomskinliga,  bvarjemte  de  betäckas  af  särnader; 
kokar  man  dem,  föi-vandlas  de  tili  en  gel^ik  massa.  Sjukdomen 
härrör  sannolikt  af  parasiter  och  är  otvifvelakägt  orsaken  der- 
till,  att  en  stor  mängd  döda  fiskar  blifvit  anträffade. 

Professoren  Hjelt  förevisade  ett  bos  menniskan  förekom- 
mande  intestinaldjur,  Taenia  mediocaneUaia  jemte  dess  oysticer- 
cus  ocb  böll  med  anledning  deraf  ett  föredrag  öfver  denna  i 
följd  af  Leuckarts  experimenter  sdsorii  sjelfständig  erkända  art. 
Tama  mediocanellata,  som  öfverträffar  T.  solmn  i  bredd  och 
tjocklek,  är  utmärkt  derigenom  att  den  saknar  bakkrans  ooh 
rostellum,  men  äger  4  stora  starka  sugv&rtor.  Fruktb&llaren, 
som  innesluter  de  ovaia  tjockskaliga  äggen,  karakteriseras  genom 
en  betydlig  mängd  sidogrenar,  bvilka  ligga  tätt  jemte  hvarandra 
ocb  i  stället  för  dendritiskt  ordnade  förgreningar  visa  en  dicho- 
tomisk  typ.  Cysticercus  tili  denna  Teoma  finnes  i  musklerna  ocb 
de  inre  organerna  hos  bornboskapen  ocb  det  är  frdn  dem,  som 
menniskan  fär  detta  intestinaldjur. 

ötatsridet  Nordenskiöld  anmälde  det  han  tili  införande  i 
„Bidragen"  ville  meddela  „Strödda  anteckningar  rörande  Finiands 
gcologiska  förhällanden"  samt  anförde  föyande:  I  min  nyligennt- 


25 

gifaa  uppsats :  Beitrag  zur  Kentniss  der  Schrammen  in  Finland^  hajr 
jag  k  kartan  utaatt  det  slags  bergart,  3l  hvilken  färorne  blifvit  obser- 
verade  atan  att  anföra  nägra  specialiteter  rörande  dessa  bergarter. 
Uti  no  ifrägavarande  nppaats  viii  jag  visa  olikheten  emelian  de  hos 
08S  förekommande  bergarter,  samt  i  synnerhet  skillnadon  emelian 
Granit  oeh  Gnets  och  de  dem  emelian  liggande  bergarter,  framförallt 
den  för  Finland  alldeles  egendomliga  bergart  6om  fätt  namp  af  Rap- 
pakivi.  Derjemte  viii  jag  lemna  ätskilliga  teckningar  utvisande  berg- 
artemes  läge  tili  och  invid  hvarandra  hufvudsakligast  fr&n  nägra 
ställen,  der  bergen  för  Helsingfors-Tavastehus  jemväg  blifvit  ge- 
nombrutne,  äfvensom  jag  meddelar  ätskilliga  observationer  öfver 
de  olika  jordlager,  som  hvila  dels  uppä  dels  vid  foten  af  och 
emelian  vara  berg.  —  Äfvensä  kommer  jag  att  redogöra  för 
förhillandet  med  nägra  af  vara  Bandäsar  som,  eft^r  mitt  föT- 
menande,  skola  visa  att  de  ingalunda  som  utiändska  geologer 
förmodat  äro  moräner  utan  nppkomna  under  det  hela  landet 
eller  delar  deraf  var  betäckt  af  vatten,  pä  samma  sätt  som  lika- 
dane  äear  anna  bildas  säväl  i  saltejön  som  i  vara  större  insjOar. 

I  sammanhang  med  denna  anmälan  kan  jag  ej  undgä  att 
nämna  det  vid  mötet  i  Nevcastle  sistlidne  höst  prof.  Ansted,  en 
af  dem,  gom  är  sysselsatt  vid  „the  geological  survey  of  England** 
den  29  Sept^mber  uppläste  ett  papper  „0n  the  porphyritic  rock 
or  Chamwood  rock"  deruti  han  beskrifver  flera  förhällanden  som 
i  noAnga  afseenden  likna  dem,  hvilka  förekomma  hos  oss.  Hela 
distriktet  som  han  beskrifver  är  litet  —  knappt  8  engelska  mii 
tväre  öfver.  Det  bestär  af  Syenit,  Granit  och  andra  bergarter, 
^m  i  allmänhet  anses  som  plntoniska,  mcn  de  omvexla  der  allt- 
jemt  med  smk  partier  af  skiflferarter,  Gneis  och  dylikt,  sä  att 
lian  anser  dem  tillhöra  alldeles  samma  bildningstid.  Det  är  en- 
dast  for   beqvämlighets  skuld  han  kallar  dessa  berg  poifyritic. 

Prof.  Ansted  sade,  vid  det  nägra  anmärkningar  gjordes 
Qiot  hans  framställning,  det  han  bestämt  sett  ett  ställe  der  gneis 
ofvergär  tili  granit. 

Professoren  Arppe  redogjorde  för  de  vigtigaste  resultatcr 
af  aina  fortsatta  nndersökningar  angäende  de  syror,  som  höra 
tili  serieu   ^''^»-«O». 


26 


Iktyologiska  notiser.  —  Af  Fb.  W.  Mäklin. 

(Meddelade  d.  15  Febr.  1864.) 

Olli  liskarnas  ärilga  tillvext  i  längd,  htifVudsakHgen  eftor  aimotatiuitei 
gjorda  vid  södra  Salmen  under  loppet  af  sommaren  1859. 

Kännedomen  om  fiakarnas  ärliga  tillvext  i  lilngd  borde  Täi 
idynnerhet  i  vara  dagar,  da  man  omfattat  fiskknltoren  med  e't 
alit  mera  stegradt  IntreaBe»  fngaliinda  aakna  sin  betydelse  äfren 
i  ekoDomiBkt  afseende;  de  anteekningar  man  i  detta  hänseende 
hittills  äger  äro  likväl  högst  ofallständiga  och  äfVen  i  de  ut- 
föriigaste  handböcker  öfver  enskilda  länders  flskarter,  säsom  t. 
ex.  i  NiLssoNs  Skandinavisk  Fauna  och  i  v.  Sieboldjb  Die  Svss- 
wa$serfische  von  Mitieleuropa  finner  man  äfven  betiUffaBde  de 
vanligaate  arter  kaappaat  nägon  notia  hftrom.  De  flesta  upp- 
gifter  i  förberörde  afseende,  om  man  mähända  undantager  dc 
resaltäter,  man  nnder  sednaste  är  lyckats  viniia  om  nägra  Sai- 
momders  tillvext  i  längd  och  vigt  ätminstone  nnder  de  forsta 
ären,  datera  sig  hufvndsakligafit  redan  (vka  ftldro  tider.  Dc 
fä  hithörande  fakta^  som  anibras  t.  ex.  af  Nilsson  p.  XXIII 
och  XXIV,  äro  hufvudsakligen  uppgifna  efter  tvenne  nppsatser 
(i  Sv.  Vet.  Akad.  HandL)  frkn  äien  1759  och  1761  af  Hedek- 
8TBÖM  och  Lund.  Att  emellertid  bestRmma  &ldeni  isyoncrhtt 
af  yngre  fiskar  är  pä  iängt  när  ej  eä  svärt,  som  m&ngen  troligeu 
förestälier  sig;  fiskar  af  samma  älder,  likväl  med  undantag  at 
nägra  arter  t.  ex.  gäddor,  halla  sig  nemligen  ofUist  tilisammanb 
i  stOrre  eller  mindre  stim,  tillfölje  hvaraf  man  t.  ex.  med  metc 
pä  samma  ställe  vanligcn  erhälier  flere  exen4)lar  ungef^r  ai 
samma  storlek  och  skilnaden  i  längd  emelian  de  olika  genera- 
tionema,  d.  v.  s.  emelian  individer  som  blifvit  utkläckta  andii 
skilda  dr»  är  vanligcn  ganska  märkbar.  Akadcmikeni  v.  1»aer 
fäster  äfvenledes  i  en  uppsats  ioförd  i  BulL  de  la  classe  plufs,- 
malhem.  de  TÄcad,  Ttnp,  des  xc.  de  S:t  Pefersbourg,  Tom.  IX. 
1851  p.  360,  uppmilrksamhcten  pä  detta  förhällande.  i  det  bar.  j 
sä^er:  Stellt  man  solche  Fische^  die  in  derseiben  Zeit  gefn)iga 


27 

sinä,  neben  emander,  so  ergehen  sich  bedeutende  LUckm  in 
dm  Grössen,  an  denen  man  die  Jahrgänge  erkermt.  Han  har 
likTll  icke  aufört  nägra  längdmätt,  atan  uppger  endast  att  hau 
medfört  exemplar  af  olika  ilder  frin  sjön  PeipuSi 

Hononia  tillvexa  enligt  regel  hastigate  än  hannarne  och 
denna  erfarenhet  tyckes  äfven  v.  Baeb  hafva  gjort.  Att  för- 
öirigt  tillve^ien  i  längd  och  vigt  i  skilda  vattendrag  och  troligeu 
äfven  undör  olikä  är,  säsom  i  väsendtlig  män  beroende  af  en 
mer  eller  mindre  riklig  tiUgäng  pA  Igenliga  födoämnen,  icke  är 
lika,  torde  vam  säkert.  Fiskar,  Bom  lefva  inBtängda  i  mycket 
smä  insjöar,  tilltaga*  nemligeii  i  längd  ytterst  lÄngsamt  och  en 
ringa  *tillging  pä  födoftmnen  framkaliar  sftkerligen  samma  resul- 
tat.  Som  ett  exempel  i  detta  afseende  viii  jag  anföra  fSljande 
fall,  som  jag  varlt  i  tillfäUe  att  bevittna  med  egna  ögon.  Nn- 
mera  aflidne  Öfversten  Ollongren  inkdpte  Langansböle  rosthäli 
närä  Ekenäs  och  anträffade  der  helt  oförmodadt  i  en  knappast 
(fmns  läng  och'  mähända  nägot  öfver  tvä  alnar  djnp  grop  fyUd 
tili  en  ähL  med  vatten  en  betydlig  mängd  endast  8  eller  pä  sin 
liöjd  4  tnm  Unga  mdor,  om  hvilkas  tiHvaro  den  förra  egarin- 
nao,  som  innehaffc  bemälde  rasth&U  —  om  jag  ej  missminner 
nilg  —  i  ijorton  ärs  tid,  tcke  hade  den  ringaste  anlng.  Man 
Itar  onder  en  resa  äfven  visat  mig  en  brunn  i  Abo-län,  der  man 
i  fl«re  ärs  tid  hallit  en  gädda  lefvande,  hvilken  under  hela  denna 
tid  enligt  pä  stället  meddelad  uppgift  icke  märkbart  tillvuxit. 

I  allmänhet  hyllas  den  Ssigten,  att  alla  fiskar  vexa  sä 
^'inge  de  lefva;  det  är  likväl  ätminstone  troligt  att  dc  under  en 
mera  framskridcn  älder  tillvexa  i  längd  mycket  längsammare. 
än  under  de  första  äreu.  De  tilltaga  härunder  mera  i.  höjd, 
tller  s^som  det  vanligen  kallas  i  bredd,  och  derföre  stär  vigten 
i  allmänhet  icke  i  nägot  direkt  förhällande  tili  längden.  Om 
deima  ftrutsättning  är  grundad,  att  alla  fiskar  vexa  sä  länge 
<lc  lefira,  mästc  skilda  arters  lifelängd  vara  betydligt  olika.  Det 
p3«ta8  äfvem  att  den  vanliga  spiggen  (Gasietosteus  aculeaius)  t. 
ex.  knappaat  lefver  öfver  tvä  är*),   hvaremot  karpen  —  likväl 

*)  iag  tror  ruis  likväl  5ga  ganska  giundade  skäl  att  bclvilla  liktig- 
*»'ttn  af  denna  forutsältniog.  Urigefar  vid  denna  arts  leklid  har  jag  nem- 
*^rf»'n  vid  Helsingfors  iippmätt  en  unge  af  10  ra.  m:s  längd  och  som  .'jiV 


2« 

endast  i  sällsynta  fall  —  skall  uppnä  en  äider  af  150  (enl.  Buf- 
fon),  ja  ända  tili -200  är  (enl.  Bloch  efter  Ledel)  samt  dl  nppni 
en    längd    af  5  fot  och  en  vigt  af  80  skälp.  —  Äfven  gäddan 
pästäs  lefva  tili  en  mycket    hög  älder  —  100  eller  200  Ir  »4- 
som    det   vanligen    uppges.     I    en   utförligare   handbok,  Volks- 
naturgescMchte  von  H.  Kebau,  Stnttg.  1844,  ouitalas  p.  544  en 
gädda  af  ännu  högre  älder.     Som   ofvan  citerade  arbete  itmin- 
stone  hos  oss  är  föga  eller  alls  icke  kändt,  viii  jag  Iiärom  dernr 
afskrifva  f&Ijande  rader:  A,  Schrdber  gedenkt  in  seinem  Hand- 
buche  /ur  Rheinreisende  eines  HechteSy  .der  iiber  267  'Jahr  alt 
nnirde.     Unterhalb   Kaiserslauiem   in   Rheinbaxem,  heisst  es  in 
der  angefuhrten  Schri/t,  Uegt  der  Kaisersrvog,  ehemaJs  ein  gros- 
ser  Teich,  jetzl  ausgetrocknet  und  zu  IViesen  benutzt.    In  die- 
sen  Teich  setzte  Kaiser  Friedrich  II  einen  HechU  dem  dn  gold- 
ner  Ring  angelegt  war  mii  der  griechischen  Insckrift:  ^Icb  hin 
der   erste  von   den   Fischen,  welche  d.  5  Oktober  1230  durch 
Kaiser  Friedrichs  II  Hand  in  diesen  Wog  gesetzi  tvorden^.  Im 
Jakre  1497  nmrde  dieser  Hecht  von  Kurfursi  Philipp  gefmgen 
und  auf  dessen  Ta/el  gebracht   Er  war  19  Fuss  lang  tmd  350 
P/und  scJmer.    Der  damalige  Bischof  von  Dalberg  Hbersetzte 
dem  Kvr/ursten  die  Insckrift,    Indessen  eignet  sich  diesen  merk- 
murdigen   Hecht   atich   Hdlbronn  zu,  wo  man  ihn  sogar  unter 
dem  Bruckenthor  abgemalt  sieht,    Er  hätie  dann  seine  Grösse 
und  sdn  hohes  Alter  in  dem  jeizt  auch  trocken  gclegten  Boc- 
kinger   See   bd   Hdlbronn   errdcht.     Uebrigens  stimmen  beide 
Erzählungen  völlig  miteinander  iiberdn. 

Ehum  jag  hoppas  alt  framdeles  se  mig  i  tillfälle  att  lemua 
fullständigare  bidrag  tili  kännedomen  om  vara  inhemska  fisk- 
artera  ärliga  tillvext  i  längd  och  mähända  äfven  Öfver  ölikhett  n 
liäri  i  skilda  vattendrag,  viii  jag  likväl  nu  redan,  hufvudsakli- 
gen  för  att  äfven  rikta  andras  uppmärksamhet  ät  detta  liilll. 
meddela  de  anteckningar,  hvilka  jag  under  loppet  af  sommartn 
1859    gjorde   i    Taipalsaari    socken.     De  uppmätta  exemplaron 


ledes  torde  hafva  värit  omkriiig  etl  är  gammal;  att  spi^gen  pä  del  andrj 
aret  säledes  skulle  uppnä  en  längd  af  älmiustone  50  tili  60  m.  m.  nr  väl 
föga  troligt.  Man  anträffar  derjemle  stundorn  exemplar  af  inyckol  stönu 
dimensioncr. 


.     .     ,    .  29 

bar  jag  fängat  med  egep  haud  och  kan  derföre  med  säkerhot 
uppge,  att  de  allesammans  äro  fräu  södra  Saimen  och  icke  Mn 
nigon  mindre  iosjö.  Öfver  deras  älder  har  jag  äfven  rädgjort 
med  prosten  A.  J.  Wenell,  en  lika  passionerad  som  erfaren 
fiskare;  och  hoppas  derfore  i  uppskattBingen  häraf  icke  hafva 
begätt  nigra  väseudtligare  misstag,  Bekiagligtvis  har  jag  ej 
värit  i  tiUfUlIe  att  uppmäta  exemplar  frän  den  säkallade  egent- 
liga  dler  stora  Saimen,  hvilka  troligen  tillfölje  af  en  mindre 
rikiig  tiilgäng  pä  fodoämnen  äro  mera  längsträckta  och  utmHrka 
8ig  derjemte  i  allmänhet  genom  en  mycket  mörkare  kroppsfärg. 
DeDoa  mörka  förgdrägt  anträffar  man  föröfrigt  här  icke  allenast 
lios  abborrar  och  gäddor,  utan  äfVen  hos  gösen.  —  Jag  har 
fiere  ginger  hört  nägra  pästä,  att  sMaoa  mörka  abborrar  t.  ex. 
endast  Bkulle  anträffas  pä  stengrund,  men  detta  är  icke  fallet. 
Man  finner  nemligen  i  flere  smä  insjöar  och  isynnerhet  i  skogs- 
träsk  med  alideles  gyttjigt  botten  ovanligt  mörka  abborrar  och 
gaddor.  I  den  del  af  södra  Saimen,  Bom  är  känd  under  be- 
nämningen  af  Lappvesi,  äfvensom  i  den  stora  vik  häraf,  hvilken 
är  belägen  n.  om  Taipalaaari-kyrkoholme  och  kallaa  MaavcBi, 
anträffar  man  deremot  ätminstone  i  yikar  och  gmndare  vatten 
sednast  nämnde  tyenne  fiskarter  med  lika  Ijns  i%rgteckning  som 
i  hafret;  i  Btörre  Qärdar  och  pä  större  djup  finner  man  dem 
dock  äfven  här  nägot  mörkare  och  mera  längsträckta.  Äfven  i 
Joutseno  sockcn  är  förhällandet  enahanda:  i  alia  grundare  vikar, 
som  ligga  t.  ex.  närmare  pastoratet,  finner  man  abborrar  med 
<ieB  vanligare  Ijusa  fUrgteckningen  och  af  en  mera  nndersättsig 
^ppsform,  men  närmare  en  half  mii  derifr^n,  hvarest  djupare 
och  mera  vidsträckta  fjärdar  vidtaga,  anträffas  endast  mörka  och 
mera  längsträckta  exemplar.  Jag  anser  det  derfc5re  nödigt  att 
°PPge,  det  alla  här  angifna  längdmdtt  äro  tagna  endast  efter 
exemplar,  som  blifvit  infängade  pä  grundare  vatten. 

För  de  ilesta  arter,  öfver  hvilkas  ärliga  tillvext  i  längd 
jäg  ej  kannat  erhälla  närmare  kännedom,  har  jag  ätmiustone 
velat  appge  den  storlek  de  i  södra  Saimen  uppnä.  Att  jag  tili- 
iika  begagnat  detta  tillfölle,  för  att  meddela  nägra  npplysningar 
t>fver  enskilda  arters  förekommande  o.  s.  v.,  torde  ej  behöfva 
ö^on  ursägt.  


30 

Feroa  fluviatiliiB  L. 

Af  denna  art  bar  jag  under  loppet  af  AttgOBti  mäiudl85d 
Bett   samma   ärs  yngel  af  40  tiU  45  m.  in:8  *)j|ingd.    I  södra 
Saimen    brukar   man   nemligen  inrätta  ett  -  ali|jl  ^fuottfieiela  lek- 
platser,  som  i  dessa  traktcr  kallaa  Räbuä^  i^iimg^  4oi^  en- 
dadt  fur  abborrar  och  mört^r.    Dosaa  Ieli|^QJ^4^att^  «ndast  af 
störar—  som  blifvit  inslagna  pä  en  ellet'«ii  oi|k.  cfi ;4kK. ^fimuiä 
djupt  vatten,  företrädesvi&  i  vikar»   sunft'  Wik  |)A  nitar  —  pi 
hvilka  man  trfldt  enqvistar,    Vid  defisa  sttfrar  Itoiaä  tmdiy  lek- 
4iden   mjärdar,   gjorda   antingen  af  videqvistar  eller  ^fA,  odi 
med  dem  f&ngas  här  isynnerhet  en  betydllg  mängd  mörkir.  Det 
är  vid   dessa   lekplatser,   som  maa  t.  ex.  i  Anglisti  mftnad  och 
troligen  ännn  nnder  en  tid  sednare  emot  hösten  antrftfiat  abbor- 
nngar,  ntkläckta  samma  vär,   stnndom  i  otalig  mängd.    Ifit  in- 
finna  sig  samtidigt,  isjmnerbet  om  en  sidan  lekplats  är  bdlgcn 
vid  en  bergsndde,  större  abborrar,  bvllka  med  begärlighet  upp- 
ata  sin  egen  afiföda.    Jag  bar  nemligen  pä  s&dana  ställen  gao- 
ska   ofta   med   lefvande  m9rt-beten  fängat  abborrar  af  Vf^ 
skälpnnds  vigt,  i  bvilkas  magsäck  anträffats  en  betydlig  mängd 
abbor-yngel.    Redan  i  Angnsti  m&nad  f&ngas  —  namera  dock 
endast  i  smyg,  emedan  detta  sätt  att  fiska  är  förbjndet  —  vid 
ofvan   beskrifna   lekplatser   en   betydlig  mängd  af  deasa  endast 
nägra  veckor  gamla  abbor-ungar  med  sänkh&fvar  (Zitjoi).    Som 
det  Tanligen  nppges,  att  fiskyngel  i  allmftnbet  f&ngas  och  ntrotaa 
med  dessa  sflnkhäfvar,  viii  jag  upplysnings^^s   här  meddeh^  att 
det  i  södra  Saimen  —  ntom   PhtKcinus  iaevis  Agass.  (Cypnntis 
phoxinus  L.),  som  stnndom  fängas  tili  bete  för  abborrar  —  en- 
dast är  yngel  äfvensom  äldre  individer  af  Perca  flumaäOs,  som 
knnna  fängas  med  detta  i  Finland  nog  allmänt  begagnade  fisk- 
redskap,  emedan  abborren  visar  den  egenheten  att  simma  emot 
häfvens   botten,  dä  deremot  alla  Cypnnoider,  med  nndantag  af 
Elrizan,  säsom  mera  skygga,  genaat  simma  öfver  häfvena  kaut. 
Det  är  derföre  endast  nndantagsvis  som  en  mört  t.  ex.  stannar 
i  en  s&dan  häf. 

*)  Alla  här  angifna  Idngdmätt  äro  bcräknadc  frän  nosen  äotla  dli 
slutet  af  stjerten,  dä  dcn  nemligen  blifvit  hallen  i  natiirlig,  utbrcdtt  stnil- 
ning.    • 


31 

Sednare  emot  hdeten,  diL  abbor-ynglet  isyunerhot  i  Bomliga 
djupare  vikar  Banlar  sig  i  större  stim,  troligoo  för  att  nppsöka 
liiinpligt  vinterqvarter,  har  nian  ätminstone  ännu  för  nägra  kr 
seu  af  dem  strnidom  i  ett  enda  notvarp  uppdragit  t.  o.  m,  n&- 
gra  tunBor.  Inapektören  för  fiskoriema  i  Finland  hr  H.  J.  Holm- 
B£BG  har  I  flere  uppsatser  föstat  vederbörandes  nppmärksamhet 
pH  de  aorgliga  resultater  ett  B&dant  ntrotande  af  figkyngel  ovil- 
koriigtti  mäste  framkalla;  jag  viii  derföre  hflr  endast  omnämna 
deo  mäiMara  ärliga  förminskning  p&  abborrar  i  Bödra  Salmen» 
som  jag  ajelf  yarit  i  tillfälle  att  obaerrera.-  Annu  för  21  Ar 
sen,  d4  jag  nemUgen  fötst  metade  i  Taipalsaari  socken,  fanns 
der  en  aä  riklig  tillgäng  pä  förenämnde  fiskart,  att  man  när 
8om  helflt  om  sommam  pä  ett  par  timmar  kunde  fänga  en  be- 
tydlig  mängd,.  men  nnder  sednare  &r  har  antalet  tili  den  grad 
eminiugom  minskatB,  att  t  o.  m.  en  erfaren  fiskare  stundom  p& 
en  hei  dag  icke  är  i  'Btänd  att  meta  en  6  eller  8  skälp.  —  I 
minä  yngre  är  hOrde  jag  äldre  personer  i  Jontseno  socken,  der 
fisket  för  25  ^  Atminatone  ftnnn  var  lönande,  om  icke  just  rik- 
ligt,  omtala  en  särdeles  ymnig  tillg&ng  p&  abborrar  nnder  deras 
angdomsdagar  äfven  1  denna  del  af  aödra  Salmen,  der  man  nn- 
fflera  enhgt  nppgift  lyckatB  ntrpta  närä  nog  ali  alaga  fisk. 

VId  ofvannämnda  konstgJQrda  lekplatser  anträffas  nnder 
Bommam  äfvenledes  ungar  af  P&^ca  ftmnattiis,  som  äro  nägot 
ofrer  ett  ir  gamla,  säledes  ntkläckta  p&  värsommam  &ret  fömt. 
Dessa  fängas  likaledes  ganBka  lätt  med  en  Bänkhif,  man  med 
mete  lyckaa  man  deremoi  mera  säilän  erhälla  sk  nnga  exemplar. 
Pöljande  i^pmätta  abborrar  har  jag  anactt  vara  af  denna  äider: 

Ett  exempL  d.  19  JuU  af  91  m.  m:8  längd.  (Exemplaret 
blef  appmätt  säBom  torkadt  och  var  mähända  derigenom  kortare.) 

£U  exempl.  d.  22  JuU        af  98  m.  m:8.  längd. 

n  «  „     22      V,  n  105      Yt       f%  n 

^  ^  „     23AugUBti„120     n       ^  n(Qt) 

Bland   de   dfiiga  af  mig  om  Bommam  1859  i  Taipalsaari 
uppmätta  exemplaren  har  jag  deremot  ansett 
BttexempLd.22  Jnli  af  144m.m:B  längd  Bom  en  ungefr.värenl857. 

n  n         n^BAng.^  143       n  ^  ^nwii«  « 

„       «22Jnli  „  183     „        „        ^ 1856. 


32 


Ett  exi-mpl.d.  22  .Tuli  af  187m.m:B  längd  som  en  unge  iV.vären  iSoC. 

v>  n         w    2cä    ,,       ^  ä/o       „  ^  1^        «1        ^         n        n         IcJO 

eller  möjligen redan Mn  is^J, 
„      „  22  ^     ^  332     ^        „        6om  en  unge  ätmin- 

ötune  frdn  vären  1854. 

„      ^  26  „     ^  395     r,        «Bom  en  unge  fran  vlren  1SÖ3 

eller    troligen    ännu  äldre.     Detta  exemplar  vägde  1 

skälp.  28  lod. 

^         ^      i  början  af  August!  af  418  m:  m:8  längd  samt  af  ett 

Bkälpunds  ooh  30  lods  vigt.    Exemplaret  var  troligen  af  samnni 

älder  som  det  sednast  omnämnda. 

Det  Bt^irsta  exemplar  frän  Bödra  8aimen,  som  jag  sjeif  fan* 
gat  ooh  uppvägt,  bar  värit  af  3  Vt  skälpundB  vigt  ocb  turde 
kanna  anses  hafva  uppnätt  en  älder  af  9  eller  10  &r.  Jag  luir 
likväl  bört  att  man  nägongäng,  ehurn  bögst  säilän,  f&ngat  abbor- 
rar  af  5  ja  t.  o.  m.  6  skälp:s  vigt. 

Nägra  fiskare  pästä,  att  abborrar  redan  vid  tvä  äi*8  uldcr 
leka;  detta  torde  ätminstone  i  allmänbet  icke  vara  fallet.  Alla 
dem  jag  sjelf  Bott  fyUda  med  rom  bafva  ätminstone  värit  3  ar 
gamla.  I  Förslag  tiil  Fiskeri-Förordning  i  Fhiiand  bar  hr  Holm- 
berg ansett  abborren  säljbar,  da  den  uppnätt  sin  fortplautningä- 
förmäga  och  en  längd  af  6  tum;  för  sddra  Saimen  ätminstone 
torde  detta  längdmätt  icke  vara  f5r  litet,  men  burnvida  det  Hr 
för  stort  för  mindre  inajöar.  vägar  jag  ej  afi:öra. 

Ladoperca  Sandra  Cuv.  (Perca  Ludoperoa  L.) 
AnträffaB  endast  nägongäng  i  den  del  af  Saimen,  som  kal- 
laa Lappvesi;  om  sommarn  1862  skall  man  här  likväl  bafva 
fängat  en  göB  af  19  BkÄlp:8  vigt.  I  den  egentliga  Saimen  är 
den  deremot  ganska  allmän.  Dess  ärliga  tillvext  i  längd  käu- 
ner  jag  visserligen  icke,  men  tror  likväl  att  den  af  br  Holm- 
berg föreslagna  längden  af  8  tnm,  dd  den  vore  säljbar,  är  for 
ringa,  emedan  en  gös  af  V«  sl^lp^s  vigt  är  omkring  12  tum 
läng,  ocb  under  denna  vigt  borde  ifrägavarande  fiskart  iekf 
föngas.  Gösen  pästäs  ätminstone  vexa  lika  bastigt  sora  gäddnn 
ocb  torde  sälodes  förc  denna  storlek  icke  bnf^a  uppnätt  siu 
fortplantningsförmäga. 


33 

I  Kritisk  öfversigt  af  Fhäands  FUkfamta  säger  hr  licent 
Malmgrsn:  »I  Finlands  vcstra  skärgärd  har  jag  icke  aaträffat 
denna  fisk,  hvilket  ocksä  öfverensstämmer  med  prof.  Sundevalls 
nppgift  att  han  heit  och  häilet  saknas  i  Stockholms  skärgärd, 
men  pä  södra  kusten  fängas  han  temligen  allmänt  Öster  om 
Helsingfors.'*  Hr  arkiatern  Bonsdorff  har  emellertid  meddelat 
mig,  att  gösen  är  en  hland  de  allmännaste  fiskartcr  i  Haliko- 
viken,  och  likaledes  skall  den  enligt  hr  d:r  Elmgbens  uppgift 
vara  yttorst  allmän  i  skären  omkring  Aho.  Det  är  derjemte 
troligt,  itminstone  möjligt,  att  den  förekommer  längs  vestra 
kusten  ända  tili  trakten  af  Wasa,  emedan  man  i  Eyro-elf  när- 
mare  dess  utlopp  fängat  en  gös  af  18  skälp:s  vigt,  som  för- 
varas  i  gymnasii-sanilingen  i  Abo.  Detta  exemplar  omtalades  i 
Finlands  Allm.  Tidn.  1857,  N:o  96,  som  en  abborre  af  denna 
ovanliga  storlek.  —  Dessa  här  anförda  notiser  om  gösens  före- 
kommande  vid  Finlands  sydvestra  kuster  öfverensstämma  ganska 
väl  med  Radloffb  uppgift,  att  denna  fiskart  anträffas  äfven  vid 
Äiand. 

Acerina  cemua  L. 

Oersen  pästäs  vexa  ytterst  längsamt  och  uppnär  i  södra 
Saimen  pä  lAngt  när  ej  den  storlek  som  vid  hafskusten.  Jag 
tror  mig  i  Taipalsaari  socken  knappast  hafva  sett  en  enda,  som 
värit  längre  än  4  v.  tum,  men  mindre.  exemplar  förekomma  der- 
emot  äfven  pä  3  ä  4  famnars  djupt  vatten  ganska  allmänt.  Vid 
Willmanstrand  finnes  en  särdeles  riklig  tillgäng  pä  denna  fiskart 
och  der  anträffas  äfven  nägot  större  individer,  likväl  ej  sä  stora 
som  här  vid  Helsingfors,  hvarest  jag  uppmätt  ett  exemplar  af 
7Vs  tums  längd.  Den  af  hr  Holmbkrg  föreslagna  längden  af 
4  tum,  vid  hvilken  iMgavarande  fiskart  först  vore  tilläten  att 
fangas,  är  säkerligen  för  stor,  emedan  jag  t.  o.  m.  här  vid  hafs- 
kusten uppmätt  en  hona  med  rinnande  rom  af  86  m.  m:s  längd 
(omkr.  SVa  v.  tum.) 

CottOB  Gobio  L. 

De  fä  exemplar  jag  i  södra  Saimen  anträffat  under  stenar 
sara   strändema    hafva    vant   cndast  af  ringa  dimensionor;  det 

3 


34 

jag  medtagit  tili  univeroitetetB  rauseum  är  af  61  m.  m:8  längd. 
Ätminstone  i  Taipalsaari  har  denna  art  ingen  ekonomisk  be- 
tydelse. 

Hr  licent.  Malmgren  anför  efter  Wid£6R£N  alt  detta  spe- 
cies  förekommer  ända  upp  tili  polcirkeln;  1853  medförde  jag 
exemplar  frdn  Muonioniska,  IV^*^  n.  om  polcirkeln. 

Lota  vnlgariB  Cuv.  (Godna  Lota  L.) 

Af  denna  art  har  jag  i  Juli  mänad  uppmätt  ett  par  nnder 
stenar  närä  Btranden  fängade  exemplar  af  omkr.  60  m.  m:B 
längd«  8om  troligen  under  föregdende  vinter  blifvit  utkläckta. 
Lakens  ärliga  tillvext  i  längd  känner  jag  föröfrigt  icke,  emedan 
denna  art  egentligen  fänp^as  under  de  drstider,  dd  jag  icke  be- 
sökt  denna  landsort. 

Abramis  Brama  L. 

Braxen  upi^nAr  i  södra  Saimen  stundom  on  vigt  af  14 
skälp.  DesB  uugar  erhdllas  mera  säilän  med  mete  och  jag  har 
dä  vanligen  ätergifvit  dem  friheten.  Tillfölje  häraf  har  jag  en- 
dast  uppmätt  tvenne  exemplar: 

Ett  exempl.  d.    9  Juli  af  185  m.  m:8  längd  samt 

Jag  tror  mig  hafva  observerat  en  generation  af  braxen- 
yngel,  som  är  mindre  än  det  här  tili  först  omnämnda  exempla- 
ret,  hvilket  säledes  torde  kunna  anses  som  tvä  är  gammalt.  De 
begge  här  anglfna  cxemplaren  skilja  sig  utan  tvifvel  genom  ett 
ärs  dlder.  Braxnar  af  S  tums  längd  leka  pätagligen  icke,  säsom 
hr  Holmberg  forutsatt,  och  om  vi  icke  misstagit  oss  i  upp- 
skattningen  af  de  uppmätta  exemplarens  älder,  torde  detta  spe- 
cies  ätminstone  i  södra  Saimen  icke  leka  för  än  det  uppnätt  en 
älder  af  4  är  och  en  längd  af  orakring  10  v.  tum  eller  der- 
utöfver. 

Blioca  Bjöirkna  Artedi  (Cyprinas  Blioca  Bloch.) 
Af  braxcnpankan  har  jag  1859  uppmätt: 
Ett  exempl.  d.  12  Juli    af  106  m.  m:s  längd;  troligen  en  ärig. 

^        „        i  Augusti  „   208  ^    „       „  ^       tre  „  eller 

utkläckt  om  Bommani  1856. 


.35 

Det  tredje  exemplaret,  som  troligen  för  första  gängen  lekt 
samma  vär,  äger  jag  ännu  i  torkadt  tillständ.  Att  bedömma 
«fter  dess  storlek,  torde  en  längd  af  6  tum,  i  stället  för  fyra, 
^anska  väl  kunna  bestämmas  som  ett  minimum  för  Bödra  Sai- 
men,  hvamnder  arten  ej  borde  anses  säljbar.  Det  största  exem- 
plar  som  jag  fängat  och  uppmätt,  d.  23  Augusti,  var  af  333 
m.  m:B  längd  (öfver  13  v.  tum)  samt  vägde  1  skälp.  4  iod. 
Emedan  Nilsson  iippger  braxenpankans  längd  i  Sverge  tili  10 
—11  tam>  viii  jag  omnärona,  det  jag  i  Helsingfors  uppmätt 
^xemplar  af  öfver  14  tums  längd. 

Albnmns  luoidus  Heck.  (CyprinuB  albomus  L.) 
Ldjor  af  90  tili  närmare  160  m.  m:s  längd  har  jag  stun- 
dom  i  Taipalsaari  fängat  med  rinnande  rom  ännu  i  Juli  mänad. 
Rroppsformen  af  dem,  som  anträffas  i  södra  Saimen,  synes  vara 
nägot  mera  längsträckt  i  jemförelse  med  de  löjor,  hvilka  före- 
kotama  vid  Helsingfors,  men  detta  torde  härröra  af  en  mindre 
riklig  tillgäng  pä  födoämnen.  Denna  iiskart  tyekes  nemligen  hälla 
tili  godo  med  alit  afskräde.  som  utkastas.  Dess  ärliga  tillvext 
i  längd  känner  jag  oj  närmare. 

Idus  melanotoB  Heek.  (CyprinuB  idus  L.) 

Näst  sarfven  är  iden  onekligen  den  vaekraste  bland  alla 
fiskarter  i  södra  Saimen.  Exemplaren  i  detta  vattendrag  utmärka 
sig  isynnerhet  derigenom  framför  sinä  samslägtingar  vid  hafs- 
kusten/  att  färgen  pä  sidoma  stöter  mera  i  messinggult,  hvar- 
jemte  bröst-  och  bukfenorna  äro  högre  röda. 

Längden  liar  jag  1859  uppmätt  endast  af  trenne  exem- 
plar: 

Ett  d.  15  Juli  af  116  m.  m:s  längd,  som  p&tagligen  var 
ntkläckt  om  vären  1858»  ty  jag  lyckades  sista  dagama  af  Au- 
tisti med  mete  erhälla  ett  exemplar  af  circa  60  m.  m:s  längd, 
eom  ntan  tvifvel  var  en  unge  frän  samma  vär,  emedan  Nilsson 
i  sin  Skandinaviska  Fauna  p.  309  säger,  att  ifrägavaran^e  iisk 
vid  Blatet  af  Angusti  uppnär  en  längd  af  omkring  2  tum; 
I^tt  d.  12  Juli  af  193  m.  m:s  längd  —  en  unge  fr.  vären  1857  samt 
K   n  23  Ang.^  323  ^    ^        ^     och   af  1   skälp.   2  lods  vigt. 


36 

Det  eednast  omnämnda  exempiaret  torde  hafva  värit  en  unge 
frän  vären  1855.  Individer  af  5  ars  41der  väga  omkring  2 
skillpiind  (äldrc  författares  uppgift)  och  de  af  6  ärs  älder  emel- 
lan  3  och  4  skdlp.  Det  största  exemplar  jag  sjelf  fängat  i 
Taipalsaari  vägde  5  skälp.  (af  7  ärs  älder?),  men  jag  har  här 
Iiurt  omtalas  idar  af  6,  7  ja  t.  o.  m.  8  skälp^s  vigt. 

Dä  hr  Holmberg  af  rent  intresse  för  saken  i  sitt  Förslag 
HU  Fiskeri-Förordnmg  i  Finland  anhälHt  om  meddelanden  och 
anmärkningar  särskildt  äfven  rörande  de  af  honom  %  44  före- 
slagna  längdmätt,  under  hvilka  enskilda  fiskarter  icke  böra  an- 
Bcs  säljbara,  emedan  de  fc^rst  vid  denna  längd  akulle  uppni  sin 
fortplantningsförmäga,  viii  jag  äfven  beträffande  denna  art,  isyn- 
nerhet  som  inga  pälitligare  npplysningar  i  detta  afseende  mig 
veterligen  finnas  pnblicerade,  framstäUa  den  anmärkning,  att  det 
för  iden  föreslagna  längdmättet  af  8  tum  pätagligen  är  för  litet. 
Jag  har  nemligen  liär  vid  Helsingfors  uppmätt  öfver  ett  dussin 
tvMriga  iduaddar,  hvilka  värit  af  en  längd  frän  6Va  tili  8  tnm. 
Dessa  äro  i  sjelfva  verket  sä  smä,  att  en  utbildad  fortplantnings- 
förmäga  vid  en  längd  af  8  tum  kuappast  kan  förutsättas.  Äfven 
de  minsta  idar,  som  om  vären  i  somliga  floder  i  ganska  stor 
mängd  uppstiga  för  att  leka,  torde  högst  säUan  vftga  mindre  än 
y^*  men  vanligen  IV2  eller  2  skälpund.  Att  yngre  idnaddar 
än  de  som  äro  af  3  ärs  älder  och  mähända  uppnä  en  längd  af  10 
V.  tum,  redan  skulle  leka,  vore  jag  tillfölje  häraf  frestad  att 
betvifla. 

Scardinins  erythrophthalmiis  L. 

De  exemplar  jag  sett  i  Taipalsaari  socken  —  och  det  egent- 
ligen  endast  i  viken  vid  pastoratet  —  äro  ojemförligt  vackrare, 
än  de  individer  man  anträffar  i  bafvet.  Färgteckningen  isynner- 
het  pä  sidoma  är  temmeligen  lik  guldfiskens.  I  södra  Saimen 
skall  denna  art  pä  sin  höjd  uppnä  en  vigt  af  ^4  skälp.;  sjelf 
har  jag  icke  ens  sett  sä  stora  exemplar.  Jag  har  uppmätt  en- 
dast trennc  stycken: 
Ett  exempl.  d.  12  Juli  af  117  m.  m:s  längd, 

9f         f*       »1   11     «     »1  loö  v)    n      Vi  ocn 

„         ^       r,  23Aug.M  217  „     M      „  samt  af  11  lods  vigt. 


37 

Pk  grund  af  anställd  jemförelsc  med  ett  är  gammalt  yngel 
af  denna  fisk,  som  jag  ungefär  i  medlet  af  Juni  mänad  uppmätt 
]  trakten  af  Helsingfors  och  som  befannits  vara  af  65  tili  70 
m.  m:s  längd,  tror  jag,  att  det  hftr  tili  först  nppgifna  exempla- 
ret  bdr  ansea  vara  af  tv4,  det  andra,  som  jag  ännu  äger  i  tor- 
kadt  tillst^nd,  af  tre  och  det  tredje  af  fyra  eller  kanske  ännu 
hellre  af  fem  &rs  älder..  Som  jag  äfvenledes  uppmätt  tre  ir 
gamla  vid  Helsingfors  fängade  sarfvar,  hvilka  värit  af  140  och 
Hb  m,  m:8  längd,  tror  jag,  att,  ihändelse  denna  fiskart  uppnär 
Bin  fortplantningsfbrmäga  vid  tre  ärs  älder,  säsom  man  tordc 
liafva  skäl  att  förutsätta,  den  af  hr  Holmbebg  för  detta  species 
nteatta  längden  af  fyra  tnm,  dA  det  vore  säljbart,  utan  nägon 
risk,  ätminstone  för  södra  Saimen  äfvensom  för  den  södra  hafs- 
kusten,  kan  utsträckas  tili  fem  eller  ätminstone  4V2  turo. 

Hr  licent.  Malmgren  säger  (1.  s.  c),  att  det  icke  är  ho- 
uom  beknnt,  att  denna  fisk  skulle  lefva  i  nägon  af  v&nt  insjöar. 
Vi  tro  deremot,  Jitt  sarfven  förekommer  i  flere  insjöar  öfver 
stoista  delen  af  södra  och  mellersta  Finland.  Utom  i  Saimen 
förekommer  nemligen  denna  art  ätminstone  i  ätskilliga  insjöar  i 
Abolän  (enl.  benäget  meddelande  af  hr  arkiatern  Bonsdorff) 
och  i  ett  par  insjöar  i  närmaste  trakten  af  Fiskars  bruk.  Flere 
benämningar  af  byar,  gärdar  äfvensom  insjöar  i  värt  land  äro 
utan  tvifvel  bildade  efter  sarfvens  finska  benämning  Sorva,  och 
att  dessa  benämningar  blifvjt  gifna  utan  afseende  pä  fiskens 
förekommande,  torde  föga  vara  antagligt.  Tili  denna  förutsätt- 
ning  berättigas  man  sä  mycket  mera,  dä  förenämnda  fiskart  an- 
träffas  U  ex,  1  den  s,  k.  Sorvannon-selkä  i  Näsijärvi  vid  Sor- 
vanto  hemman,  3  verst  frän  Murola-kanal  inom  Ruovesi  socken, 
(enl.  benäget  meddelande  af  amanuensen  vid  zool.  museum  hr 
mag.  Ikbebg)    äfvensom   i   Sorvajärvi  i  Hauho  socken  (enl.  hr 

MujfSTBHHJELM. ) 

Denna  art  fängas  mähända  lättast  mod  mete  pä  öppna 
ställen  inom  en  vassa  och  företrädesvis  först  litet  efter  solens 
Bedgäng.  Med  andra  fiskbragder,  isynnerhet  med  not,  erhälles 
den  temmeligen  säilän.  Detta  tordc  äfven  vara  en  orsak  der- 
till,   att    dess   fOrckommandc   är    raindrc    kändt,     Sarfvens  huf- 


38 

vudsakliga  näriiigsämne  synes  vara  vegetabilier;  jag  har  äimin- 
Stone  alltid  fannit  dess  tarmkanai  uppfylld  med  vextämnen. 

Lenoiscas  mtilaB  L. 

MörtyDgel  frän  vären  &ret  förnt,  af  omkring  70  m.  m:» 
läDgd  och  stundom  nägat  8törre,  förekommer  i  Jali  och  Augusti 
milnader  1  gräBrika  vikar  visserligen  i  ganska  stor  mängd,  men 
det  är  endast  säilän  man  med  en  liten  krok  lyckas  fänga  dessa 
nägot  öfver  ett  Slt  gamla  individer,  ehuru  de  oapphörligen  an- 
gripa  masken.  Dä  man  metar  större  abborrar,  äro  dessa  onek- 
ligen  de  lämpligaste  beten. 

Den  22  Juli  uppmätte  jag  flere  mörter  af  olika  storlek 
och  tror,  att  deras  älder  pä  nedanstäende  sätt  bör  uppskattas: 
Ett  exempl.  af  113  m.  m:8  längd,  som  en  nnge  fr.  1857, 

vt  n  w  120  ^  n  ^  n  lo57, 

«  w  n  1^9  „  „  „  „  1856, 

rt  n  n  160  rt  tt  n  n  1856, 

rt  vt  n  187  ^^  rt  n  rt  loOO, 

n  w  w  189  ^  ^  Y,  f^  loOO, 

»9  n  *»  1""  t^  VI  M  ^n  loOO. 

w         w         «    195       „  „  „  „         1855    samt 

«    220       „  „  „  „         1854. 

De  största  individer,  jag  af  denna  art  sett  i  södra  Salmen, 

hafva    värit    af   circa    1    8kälp:8  vigt;  sä  stora  mörter  anträffar 

man    om    sommarn    endast    vid    klippor   och   grund  pä  ^'upare 

vatten. 

I  händelse  mörten,  sasom  man  har  anledning  att  förmoda, 
enligt  regel  uppnär  sin  fortplantningsförmäga  först  vid  tre  ärs 
älder,  torde  den  af  hr  Holmberg  föreslagna  längden  af  fyra 
tum  för  dess  säljbarhet  —  ätminstone  sävidt  det  beträffar  södra 
Saimen  äfveusom  den  södra  hafskusten  —  möj ligen  kunna  ut- 
sträckas  tili  5  v.  tum.  Jag  har  nemligen  äfven  här  vid  Hel- 
singfors redan  i  medlet  af  Maj  mänad  uppmätt  icke  fuUt  tre  är 
gamla  mörter  af  öfver  5  tums  längd.  —  En  annan  fräga  blir 
emellertid  den,  om  nägonsin  hos  oss  i  en  lag  kan  och  bör  för- 
bjudas,  att  fänga  denna  art,  for  än  densamroa  uppnätt  sin  fort- 
plantnin^sförniaga,  cmedan  krokfiske  i  flere  delar  af  landet,  der 


39 

brnjkor  icke  erhällas,  geuom  ett  sädant  förbud  närä  nog  akulle 
göras  omöjUgt.  Tvä  :tr  gamla  mörter  äro  nemligen  de  lämpH- 
gaste  krokbeten,  ätmiDStone  för  abborrar;  för  gäddor  kunna  der- 
emot  äfven  tre  är  gamla  äfvensom  ännu  äldre  individer  ganska  väl 
användas.  Alla  mdrter  af  2  ärs  älder,  som  jag  hittills  nppmätt, 
bafya  värit  omkring  fyra  tum  länga,  ooh  kanske  borde  derföre  den 
af  hr  Holmberg  föreslagna  längden  i  sjelfva  verket  dock  förordas. 

CoregonnB  Lavaretns  L.,  Widegr. 

De  exemplar,  som  af  denna  art  om  hösten  före,  under  och 
tfter  lektiden  vanligeu  i  Oktober  och  November  fängas  i  den 
del  af  Salmen,  som  kallas  Lappvesi,  öfverensstämma  äfven  tili 
storleken  med  Nilssons  beskrifning  öfver  Coregonm  lavaretus; 
de  äldre  individerna  leka  derföre  troligen  endast  i  den  sAkallade 
Stora  eller  egentliga  Saimen.  Jag  bar  endast  nppmätt  tvenne  i 
Taipalsaari  socken  i  December  mänad  1863  fängade  exemplar. 
hvilka  blifvit  förärade  tili  universitetets  zoologiska  museum  af 
liäradsdomaren  Haikonen,  och  dessa  äro  af  242  och  255  m. 
m:8  längd.  Artens  ärliga  tillvext  i  längd  käuner  jag  föröfrigt 
icke.  Som  det  kanske  är  möjligt,  att  äfven  nagot  mindre  exem- 
plar leka  än  de  här  uppgifna,  torde  raähända  den  af  hr  IIolm- 
BERG  föreslagna  längden  af  8  tum  för  sikens  säljbarhet  vara 
ganska  lämplig^  ätminstone  cj  för  stor. 

CoregonuB  Albola  L. 

Det  största  exemplar  jag  uppmätt  i  Taipalsaari  var  af 
omkring  öy^  tums  längd  (239  m.  m.),  men  det  är  likväl  troligt, 
att  den  stuudom  anträfifas  af  ännu  nägot  större  dimensioner. 
L'Dder  iiskens  lektid  liar  jag  icke  besökt  denna  landsort  och 
kan  derföre  ej  uppge,  vid  hvilken  storiek  den  uppnär  sin  fort- 
plantningsförmäga.  Don  af  hr  Holmberg  föreslagna  längden  af 
3  tum  torde  för  södra  Saimen  doek  vara  för  ringa,  emedan  jag 
knappast  sett  s4  smä  insaltade  exemplar. 

Det  är  on  anmärkningsvärd  omständighet,  att  1  den  egent- 
liga Saimen  fängas  endast  smä  exemplar,  di\  man  deremot  i 
Lappvesi  vanligen  anträffar  ganska  stora.  Härifrän  synes  denna 
art  likväl  ofta  företaga  utvaudringar,  troligen  tili  djupare  vatten, 
ty  den  är  stundom  liksom  försvmincn  frAn  hela  trnkten. 


40 

Efloz  lueiuB  L. 

Nilsson  uppger  (efter  Hedexströh)  att  gäddao  vid  ett 
ärs  älder  redan  har  en  längd  af  6 — 8  tam  samt  en  vigt  af 
3 — 4  lod;  i  andra  äret  9 — 12  tuma  längd  och  7—9  lods  vigt; 
i  3:dje  iret  med  18  tums  längd  en  vigt  af  1  skilp.;  vid  4  kn 
älder  skall  hon  vara  24  tum  och  väga  2—3  skdlp.;  vid  6  är 
30 — 36  tnm  och  väga  6  »kälp.  samt  i  12:te  äret  redan  2  alnar 
och  af  en  vigt  mellan  25  och  30  &kälp. 

Ungefär  i  denna  progression  synes  kroppsstorleken  tilltaga 
äfven  i  Bödra  Saimen.  Af  de  uppmätta  exemplaren  var  ett  d. 
19  Juli  1859  af  105  m.  m:B  längd.  Detta  exemplar,  som  till- 
fUlligtvis  tog  pä  en  vanlig  metmask,  var  säkerligen  en  unge  frkn, 
sara  ma  vär. 

Dagen  derpä  eller  den  20  Juli  nppmättes  ett  exemplar  af 
183  m.  m:8  längd  (omkr.  7V2  tum),  som  utan  tvifvel  var  en 
unge  frän  vären  1858  eller  nägot  öfver  ett  är  gammalt,  samt 
den  17  Aug.  en  unge  frän  vilren  1857  af  315  m.  m:8  Ungd 
(circa  I2Y4  tum). 

Tre  är  gamla  gäddor  väga  vanligen  frän  %  tili  nägot  öf- 
ver 1  skälp.,  och  det  är  säilän  man  med  krokfiske  erhäller 
mindre  exemplar.  Vid  denna  älder  skall  gäddan,  säsom  det 
allmänt  uppges,  äfven  leka.  Enligt  ofvanstäende  efter  Nilsson 
meddelade  uppgifter  uppnär  denna  art  i  tredje  äret  en  läiigdaf 
18  tum,  men  här  vid  Helsingfors  har  jag  ännu  emot  slutet  af 
Juni  mäuad  uppmätt  ett  tre  är  gammalt  exemplar  af  knappast 
15  tums  (369  m.  m:s)  längd.  I  alla  händelser  är  säledes  den 
af  hr  HOLMBEUO  utsatta  längden  af  8  tum,  dä  gäddan  skulle 
uppnä  sin  fortplantuingsförmäga,  myckct  för  liten,  isynnerhetdä 
denna  fiskart  stundom  redan  vid  en  älder  af  ett  är  torde  uppnä 
denna  längd. 

För  nägra  är  sedän  fängades  i  Maavesi  ätminstone  en 
gädda  af  20  skälpis  vigt:  enligt  uppgift  skola  likväl  stundom 
mycket  större  exemplar  erhällas.  Större  gäddor  äro  dock  äfven 
i  denna  landsort  temmeligen  sällsynta.  Att  denna  art  emellertid 
i  Finland  nägougäng  uppnär  en  betydlig  storlek,  är  ganska 
säkert.  Ännu  för  nägra  är  sedän  ägde  nemligen  sällskapet  pro 
fauna   e(  Flora  feanica  ett  vid  stranden  af  en  insjö  i  de  iiirc 


41 

delania  af  landet  päfnnnet  ben  (jc^s  sphenoideum)  af  en  gädda, 
Bom  var  sA  stort  och  groft  i  jemförelse  med  skallen  af  en  gädda 
af  31  Bkälp:s  vigt.  att  man  ovilkorligen  mäste  förntsätta,  det 
ifrägavarande  ben  tillhdrt  ett  exemplar  af  alldeles  ovanliga  di- 
mensioner. 


Oin  vissa  fargforändringar  hos  ilskarna. 

För  nigon  tid  sedän  iniemnade  en  okänd  insändare  tili 
Societeten  en  relation  öfver  försök,  som  han  anstäUt  att  gcnom 
galvanisni  i  förening  med  en  icke  sjelfroterande  induktion sappa- 
rat  framkalla  fargforändringar  hos  amfibier  och  fiskar:  Han 
hade  bland  annat  experimenterat  med  ett  utmärkt  vackert  exem- 
plar  af  Perca  fluviaiilis  af  7  tums  längd,  som  befann  sig  i  ett 
cylindriskt  glaskärl  af  16  tams  diameter,  fylldt  med  vatten  frän 
Nevafloden,  i  hvilket  fisken  rörde  sig  myeket  lifligt  och  ogene- 
radt.  Det  galvaniska  batteriet  hade  6  qvadratfots  platinayta, 
fördelad  i  50  zinkcylindrar;  det  förenades  med  induktionsappa- 
raten  och  ifrän  denna  sednare  gingo  tvenne  ledare  tili  kärlet, 
hvari  fisken  befann  sig.  —  Efter  de  första  slagen,  som  med 
apparaten  framkallades,  försattes  fisken  i  en  häftig  rdrelse;  dä 
roteringen  sedän  fortsattes  med  hastigare  svängningar,  domnade 
den  och  lade  sig  pä  sidan  i  kärlet  utan  att  röra  sig  vidare; 
men  15 — 20  minnter  efter  det  roteringen  upphört,  ätertog  den 
äin  normala  ställning  och  rörde  sig  med  samma  liflighet,  som 
fönit.  Vid  repeterade  f5rsök  iakttogs,  att  fisken,  med  detsamma 
den  lade  sig  pä  sidan^  bleknade  och  antog  ett  utseende,  som 
om  den  yarit  död;  de  svarta  tvärfläckania,  som  denna  fisk  har 
pä  gidoma,  äfvensom  den  egendomliga  röda  f^rgen  pä  fenoma 
bade  försvonnit;  men  20 — 25  minnter  efter  roteringens  upp- 
hörande  hade  fisken  fiter  sinä  naturliga  färgcr  ocli  sitt  normala 
läge.  Försöken  fortsattes  i  tre  veckors  tid  dagligen,  alltid  med 
samma  resultat.  En  noggrannare  obsei*vation  af  den  blcka  fisken 
visade,  att  vid  roten  af  det  första  benet  eller  taggen  (fensträlen) 
af  den  större  ryggfenan  fanns  en  ovanligt  mörk  fläck  och  en 
dylik  i  roten  af  den  sista  taggen  pä  samma  fena;  efter  det  ro- 


42 


teringen  upphört  kunde  man  iakttaga,  huruledes  dessa  fläckar 
aiitogo  eti  ijiisate  färg  och  i  stäUet  de  vanliga  tvärflflckarna  pi 
sidan  ailt  mer  och  mer  nlcd  sin  naturliga  färg  framkommo,  lika- 
dom  ett  svart  fluidum  riinnit  frän  de  koncentrerade  fl&ckarna 
pä  ryggfenan  ner  tili  de  ställen  p4  Bldorna,  der  de  vanliga  trir- 
banden  eller  fläckarna  förekomma.  Den  försvunna  rdda  filrgen 
kunde  ej  upptäckas,  men  äfven  den  äterkom,  säsom  redan  nämn- 
des,  sedän  fisken  blef  försatt  i  ro.  —  Denna  företeelse  torde 
kanna  tiliskrifvas  en  mekanisk  retniug  i  huden  och  stAr  icke 
iflolerad.  Agassiz  har  meddelat,  att  nägra  fiskarter,  deribland 
t.  ex.  Saimo  fixrio,  Loia  fluviatilis  och  Silurus  Glanis,  när  de 
genom  snabba  rörelser  vilja  bcfria  sig  frän  menniskors  hftnder. 
antaga  en  intensivare  färg,  men  att  de  straxt  derpä  blekna  tiii 
naatan  fuUkomlig  fUrglöshet  samt  ätervinna  sin  vanliga  iUrgteck- 
ning  endast  helt  läugsamt.  Man  känner  äfven  att  foreller,  som 
Aro  inneslntna  i  ett  täckt  kärl,  deriMn  alit  Ijus  är  utestängdt. 
vid  lockets  aflyftande  hastigt  blekna  och  skull  detta  isynnerbet 
vara  fallet  med  de  mörkast  tecknade  samt  af  iiskare  tiliskrifvas 
skrämsel.  Agassiz  har  förklarat  dylika  fenomen  vara  beroende 
af  en  rikligarc  pigmentafsöndring  och  en  derpä  följande  plötsii.L' 
resorption;  v.  Siebold  anser  deremot,  att  alla  dessa  fargför- 
ändnngar  framkallas  uteslutande  af  en  mekanisk  invcrkan  pä 
huden  (cutis),  Eiiligt  hans  nndcrsökningar  finnas  bäde  i  de  öfre 
och  undre  lagren  af  fiskarnas  hud,  egendomliga  ih4lighcter,  som 
innesluta  ett  finkomigt  svart  eller  rödt  fargämnc  och  blifvit  kai- 
lade  kromatoforer.  Dessa  kromatoforer  äga  fOrmäga  att  ganäka 
hastigt  sammandraga  sig,  men  att  blott  längsamt  äter  ntvid<ras. 
Det  är  sannolikt,  att  det  finkorniga  fslrgiimnet  finnes  snspeiule- 
radt,  likasom  uppslammadt,  inom  cu  kontraktil  substans,  genom 
hvars  sammandragning  och  utvidgning  den  olika  fördelningen  af 
färgämnet  hos  fiskarna  framkallas.  De  svartkorniga  kromatofo- 
rerna  hafva  i  expanderadt  tillständ  en  stjernformig  figur  ined 
mänga,  särdeles  hinga  och  flerfaldigt  förgrenade  str^lar,  bvar- 
emot  de  rödkorniga  äro  mycket  mindre  och  visa  eiidast  fa,  korta 
och  högst  obetydligt  förgrenade  bibang.  Genom  yttre  mekanisk 
retuing  kontrahoras  begge  slageii  af  kromatoforer  tili  ytterst 
gmä,  svarta  eller  röda  runda  punkter,  hvarijrenom  ett  svart  elNr 


43 

rödt  parti  af  en  fisk  ganska  hastigt  kan  antaga  ett  nastan  fkrg- 
löst  utseende.  Äfven  hastigt  infallande  dagsljus  kan  framkalla 
en  dylik  kontraktion  af  kromatoforerna  hos  foreller^  säsom  of- 
vanföre  omnämndes.  I  motsatt  förhällande  skall  man  äfven  ge- 
nom  mekanisk  retning,  t.  ex.  skrapning  med  en  härd  kropp,  hos 
hastigt  dödade  fiskar  kunna  tvinga  kromatoforerna  att  utvidga 
sig  och  sälnnda  kujo  framkalla  den  förlorade  eller  rättare  blek- 
nade  ftrgteckningen.  Den  förmodan  ligger  närä,  att  den  ofvan- 
beskrifna  filrgförändring,  en  galranisk  ström  hos  fiskama  fram- 
kallar,  har  sin  grund  deri,  att  kromatoforerna  under  strömmens 
ioverkan  sammandragas,  pä  samma  vis,  som  genom  nägon  me- 
kaaisk  retning. 


Dä  här  värit  fräga  om  fiskamas  hud,  viii  jag  tillika  anföra 
nägra  anmärkningar  emot  ätskiiliga  uppgifter  beträffande  for- 
ändriDgen  af  laxens  hadbeklädnad  under  dess  vistelse  i  sött  vat- 
ten  och  denna  arts  deraf  beroende  utseende. 

I  en  ganska  intressant  nppsats:  Bidrag  iiii  iaxens  natUr 
raiMstorie  af  d:r  Eeibström,  införd  i  Notiser  ur  Säiiskapets  pro 
Fama  et  Fiora  fennica  förhandiingar,  6:te  häft.,  säger  förfat- 
taren  sid.  185.  ^Säsom  redan  nämndes,  undergär  laxen  under 
sin  vistelse  i  elfvarne  en  stor  förändring.  Fjällbetäckningen  for- 
svinner  smäningom.  Detta  sker  icke  genom  dess  lossnande  eller 
ndtning,  utan,  säsom  det  synes,  genom  absorption.  Den  aftar 
frio  roten.  bllr  alit  mindre  och  mindre  tills  slutllgen  endast 
yttersta  kanten,  stundom  alldeles  intet  af  fjäilen  äterstär.  I 
^mma  män  desamma  aftaga,  tjocknar  huden  och  fettet  minskas; 
och  vid  lektidens  slut,  emot  slutet  af  September,  liknar  laxen 
i^\  sin  yttre  betäckning  mera  en  skinn-  än  en  fjällfisk^. 

Denna  uppgift  grundar  sig  pä  en  oriktig  tydning  af  feno- 
menet,  som  dock,  enligt  v.  Siebold  icke  blifvit  observeradt  af 
andra  än  Jabdin£  *).  Ty,  säsom  man  numera  ganska  väl  kän- 
oer,    absorberas    fjäilen    ingalunda,    utan  är   det  ett  slemartadt 

'\  Ulom  i  d:r  Ebrströms  uppsals  förekoimiicr  haroin  äfNCii  i  Nils- 
>0!*s  Skanditt.  Fauna  p.  387  en  kori  uppgifl. 


44 

epidermis-Iager  eller  kanske  rättare  ett  epitheliumöfverdrag,  som 
ho8  laxarna  (egentl.  hos  hannarne)  ander  deras  uppatigande  i 
sött  vatteD,  nigon  tid  f5re  ooh  ander  lektiden  pi  ett  utom- 
ordentligt  sätt  uppsväller,  först  vid  basen  af  Qällen  ooh  ntbre- 
der  sig  sedermera  smäningom  emot  deras  spets,  si  att  jällen 
derigenom  stundom  blifva  nastan  alldeies  osynliga.  Afskrapar 
man  detta  slemartade  öfverdrag,  finner  man  derunder  Qällen  i 
deras  normala  storlek.  Jag  har  värit  i  tillfälle  att  undersöka 
detta  förhällande  hos  individer  fängade  under  lektiden  och  för- 
ärade  tili  universitetets  museum  af  hr  Holmberg. 

De  förändringar  laxen  tili  hela  sitt  utseende  under  vistel- 
sen  i  sött  vatten  undergär,  och  som  af  d:r  Ehbstböh  efter  egna 
observationer  beskrifvas  i  fullkomlig  öfverensstämmelse  med  andra 
naturforskares  uppgifter,  äro  i  sjelfva  verket  sä  stora,  att  man 
vid  en  jemförelse  af  exemplar  i  denna  säkallade  lekdrägt  —  hvil- 
ken  likväl  smäningom  utbildas  ända  frän  deras  uppsdgande  i 
sött  vatten  —  med  den  pä  sidoma  silfverglänsande  lax,  som 
fängas  vid  vara  flodmynningar  och  i  hafvet,  är  frestad  att  anse 
dem  som  skilda  arter.  Detta  är  väl  äfven  orsaken  dertill,  att 
den  lax,  som  anträffas  i  Ladoga-sjön,  väckt  sä  stor  nppmärk- 
samhet  och  af  nägra  t.  o.  m.  blifvit  ansedd  som  en  alldeies  af- 
vikande,  form.  Dä  det  värit  omöjligt  att  under  en  resa  pä  n4- 
gra  dagar  eller  veckor  vinna  en  egen  erfarenhet  —  det  nöd- 
vändigaste  i  ali  naturforskning  —  har  man  pätagligen  fästat  for 
mycken  uppmärksamhet  vid  fiskares  uppgifter,  och  deremot  min- 
dre,  än  det  värit  nödvändigt,  jemfört  de  framhällna  egenheteraa 
med  det,  som  förut  finnes  publiceradt  om  laxen  och  dess  lef- 
uadsförhällanden.  Tillfölje  häraf  har  man  i  vanliga  förhällanden 
trott  sig  finna  ndgonting  högst  ovanligt;  och  att  man  tili  stöd 
för  en  förutfattad  id^  kan  misstyda  de  fiesta  fakta,  är  en  ali- 
mänt  känd  sak.  Jag  har  med  uppmärksamhet  genomläst  de 
uppgifter,  som  finnas  meddelade  öfver  laxen  i  Ladoga-sjön,  och 
har  äfven  af  naturforskare  och  andra  personer  forskaifat  mig 
upplysningar  frän  S:t  Petersburg  rörande  denna  fräga;  i  det 
följandc  viii  jag,  pä  grund  af  alla  dessa  notiser,  försöka  ädaga- 
lägga,  att  det  väscndtligastc,  hvilket  man  framhällit  säsom  egen- 
domligt   och   afvikande   för  denna  fiskart  i  förenämnda  sjö«   vid 


45 

eii  närmare  granskning  kan  äterföras  tili  det  vanliga  och  förut 
kända. 

I  en  Berätielse  öfver  en  naturhistorisk  resa  i  Karelen^ 
foreiagm  pä  Sällskapets  pro  Fauna  et  Flora  fennica  hekosinaä 
af  J,  J.  Chydenius  och  J.  E.  Furufuelm,  intagen  i  Bidrag  HU 
Ftnlands  naturkännedom,  3  häft.  sid.  86,  omnämnas  nemligen 
tvenne  skilda  aorter  af  lax  (musta-lohi  och  valkea-lohi),  som 
förekomma  i  Ladoga-sjön  och  öfverensstämma  hvardera  öfver- 
hufvadtaget  med  Nilssons  beskrifning  öfver  Salmo  Salar,  men 
skilja  sig  genom  plogbenets  byggnad  och  de  Bvarta  fläckarnas 
läge  och  mängd.  Sinsemellan  skola  dessa  dock,  enligt  beskrif- 
ningen,  erbjada  sä  stora  olikheter  i  yttre  form  och  färg  samt 
lefnadsBätt,  att  man  vore  frestad  tro  dem  utgöra  skilda  arter. 
Om  den  ena  af  dessa  former,  som  utmärker  sig  genom  sin  mörka 
färgdrägt  och  vid  Ladogan  kallas  Musta-lohi  och  Koukku-lohi^ 
meddelas,  efter  pä  orten  inhemtade  upplysningar,  att  densamma 
uppgär  i  Wuok8en  och  leker  der  i  Oktober  inänad,  samt  ned- 
vräkas  sedän  fjäilös  och  svart  utfor  strömmarna;  den  andra 
formen,  den  ^hvita  laxen"*  =  Valkea-lohi,  skall  deremot  aldrig 
leka  i  WuokBen,  utan  i  Ladoga-sjön.  Om  dessa  former  säges 
vidare:  ^Äfyen  i  smaken  göres  stor  skilnad  emellan  dem.  Af 
bcgge  sorteme,  fängade  i  samma  varp,  anses  den  svarta  b& 
ojeraforligt  mycket  sämre  att  man  knappast  viii  äta  den.  Man 
bar  framkastat  den  hypothesen,  att  skilnaden  dem  emellan  skulle 
iigga  deri  att  de  vore  samma  art  i  olika  älder.  Detta  anse  vi 
dock  foga  troligt,  emedan  man  träffar  begge  i  alla  grader  af 
storlek.  Intet  kunde  inhemtas  om  dessa  laxars  vistelseort  undcr 
vintem.  En  del  menade  att  de  tili  vintem  gä  ned  tili  hafvet 
^enom  Neva;  andra  iter  att  de  öfvervintrade  i  Ladoga.^ 

Den  i  Ladoga-sjön  förekommande  laxen  är  emellertid  Salmo 
(Tru(tä)  Salar  L.  —  Vi  äga  den  i  universitetets  zoologiska  mu- 
seam  och  hr  mag.  Hj.  Wn)£QB£N,  som  inlagt  sä  stor  för- 
tjeost  i  utredandet  af  Sverigcs  Salmonider,  har  äfvenledes  ansett 
denna  art  som  den  vanliga  laxen.  Att  de  af  hrr  Chydenius 
'>cli  Furuhjelm  omnämnda  formerna  icke  fullkomligen  öfverens- 
st^mma  med  Nilssons  diagnos  och  artbeskrifning  öfver  detta 
^pecies   ar    ganska   riktigt,   men  de  öfverensstärama  deremot  sä 


4C 

mycket  bättre  med  de  af  Nilsson  (nägra  sidor  framom  diagno- 
sen)  äfvensom  af  andra  naturforskare  gifna  beskrifnlngar  öfver 
de  förgförändringar  laxen  smäningom  uodergär  efter  sitt  app- 
stigande  i  sdtt  vatten,  för  att  leka.  —  Med  benämningen  Vaikea- 
lohi  betecknas  nemligen  säkerligen  nyss  ur  hafvet  längs  Neva- 
fioden  nppstigna  exemplar,  hvilka  ännu  icke  iklädt  sig  den  mörka 
fUrgdrägten,  meti  hvars  sidor  endast  äro  tecknade  med  ett  stdrrc 
an  tai  röda  eller  mörkare  fläckar;  den  säkallade  JUusta-iohi  är 
deremot  utan  tvifvel  en  lax,  som  redan  hela  sommam  vistats  i 
sött  vatten  och  frän  slntet  af  v&ren  —  dA  dess  färgtecknin? 
ännu  värit  mindre  mörk  och  förskafTat  den  benämningen  af 
Harmqja-lohi  —  undergätt  alla  de  förändringar  härigenom  fram- 
kallas.  Den  är  naturligtvis  mycket  magrare  och  kroppsformen 
derigenom  förlindrad.  Det  är  dessutom  först  under  laxens  vi- 
stelse  i  sött  vatten  under  en  längre  tid,  eller  egentligen  före  lek- 
tiden,  som  kroken  bildas  hos  hannarne  pä  nedra  käken ;  derföre 
kallas  äfven,  säsQm  hrr  Chydenius  och  Furuhjelm  uppge,  den 
svarta  laxen,  tili  skilnad  frän  den  h  vita,  Koukku-lohi,  ^Att  man 
knappast  viii  äta^  den  svarta  laxen,  öfverensstämmer  fuUkomli- 
gen  med  d:r  Ehrströms  beskrifning,  att  köttet  eller  musknla- 
turen,  efter  det  laxen  en  längre  tid  vistats  i  sött  vatten,  förlorar 
sin  spänstighct  och  röda  färg^  blir  magert,  mustlöst,  samt  dä 
det  kokas  eller  stekes,  segt  och  nastan  hvitt;  att  en  sMan  fisk 
är  oduglig  tili  insaltning,  samt  att  den  härdt  saltad  blir  seg 
och  mustiös,  svagt  saltad  deremot  snart  öfvergär  i  gäsning  ocb 
surnar. 

Man  kan  föröfrigt  icke  förundra  sig  deröfver,  om  äfven 
fiskare*)  uppge,  att  den  hvita  laxen  aldrig  leker  i  Wuok8eD. 
emedan  dc  säkerligen  aldrig  sett  en  lax  med  denna  förgteckning 

*)  Ali  endast  efler  fiskares  uppgifler  och  benämDingar  sooa  skUda 
nrler  anse  och  beskriTva  individer  af  olika  älder  eller  largteckDing  samt 
dein,  som  leka  pä  olika  lider,  är  säkerligen  ganska  vSgadt.  Pä  braxen 
tiar  man  t.  ex.  i  Taipalsaari  socken,  efler  den  olil^  lektiden,  icke  mindre 
än  Irenne  benämningar,  och  vid  hafskiisten  är  förhällandet  med  flerefisk- 
arler  enahanda.  Vid  Vctenskaps-societelens  saramanlräde  d.  16  Nov.  för- 
lidet  är  har  verklige-statsrädet  v.  Nordmann  lofval  i  -Bidragen»  medd^lj 
noliser  om  icke  mindre  än  fyra  skilda  spccies  af  vimban:  männe  oj  nfvi^n 
dessa  arler  grundas  endast  pä  fiskares  benämningar? 


47 

uppBtiga  deri  för  att  leka.  Det  ftr  nemligen  troiigt,  att  laxen 
leker  först  efter  nÄgon  längre  tids  vistelse  i  sött  vatten,  och  dä 
den  säledes  förändrat  sin  filrgteckning,  ty  v.  Siebold  säger:  ,,E8 
scheint,  als  wenn  in  diesen  Fischen  nar  erst  nacli  einein  länge- 
ren  Aufenthalte  im  sflBsen  Wa88er  die  Fortpflanzangswerkzeuge 
sich  gehörig  entwickeln  und  znr  Reife  gelangen  könnten^. 

Den  tydning  vi  här  gifvit,  att  den  s.  k.  hvita  laxen,  som 
hr  HOLMBERO  kallar  sommarlax,  är  en  nyligen  ur  hafvet  upp- 
stigen  fisk,  hos  hvilken  den  säkallade  lekdrägten  ännu  ej  fuli- 
komligen  är  utbildad,  synes  oss  sä  mycket  mera  naturlig,  som 
bo8  densamma,  enligt  hr  IIolmb£BQ8  uppgift,  könsorganerna  icke 
aotraffas  fallkomligen  utveckiade.  Hr  liceutiaten  Malmgren  at- 
talar  deremot  den  förmodan,  att  denna  form  vore  steril.  —  Ste- 
rila  individer  äro  dock,  säsom  man  ganska  väl  känner,  temme- 
ligcn  sällsynta  företeelser  i  naturen,  och  af  denna  lax  fängas 
emellertid  ärligen  i  Ladoga-sjön  en  betydlig  mängd,  som  lef- 
vande  nedföres  i  snmpar  tili  S:t  Petersburg.  *)  Laxarna  leka 
foröfrigt  ej  samtidigt  i  nägot  vattendrag  och  kan  denna  skilnad 
i  tid,  sisom  natarforskare  uppge,  stundom  eller  kanske  vanligen 
uppgä  tili  flera  veckor,  enl.  prof.  Sundevall  tre  veckor  p4  hvarje 
»tälle,  och  vid  ganska  närbelägna  orter  börjar,  efter  hr  Holmberos 
erfarenbet,  leken  mycket  olika.  Generationsorganerna  äro  sä- 
iedes  icke  samtidigt  fuUt  utbildade  hos  alla. 

D4  denna  fiskart  här  i  norden  nedgär  tili  hafvet  sent  om 
böstcn  aamt  kanske  vanligen  först  under  vintern  och  emot  is- 
lossningstiden,  äro  uppgiftema  om  dess  vistelseort  nnder  den 
kalla  iirstiden  i  allmänhet  ganska  osäkra  och  olika;  man  kan 
derföro  icke  heller  förundra  sig  deröfver,  att  man  äfven  i  La- 
^oga-trakten  härom  icke  ägde  en  säkrare  kännedom.  Laxen 
appstiger  deremot  i  Neva-floden ,  säsom  jag  pä  förfrägan  härom 
af  naturforskare  i  S:t  Petersburg  bllfvit  underrättad,  fortfarande 

*)  Att  ett  eller  annat  exemplar  verkeligen  k(m  vara  slerill  är  väl 
'i^öjligt.  meo  atl  alla  vore  del,  är  otänkbart.  Föröfngt  lorde  hr  Maliigren 
helt  och  bällel  missbruka  ordet  sleril;  en  tisk  l.  ex.  är  ej  steril  nägra 
veckor  efter  lektiden,  ehuru  dess  gcneralionsorganor  för  tillfället  äro  min- 
'Ire  utveckiade.  Sterila  individer.  med  missbildade  eller  alldeles  md  imen- 
'ara  könsdclar,  äro  väl  i  de  (les ta  fall  permanent  sterila. 


48 

Mn  varon  ända  tili  slutet  af  Augosti  ooh  ännu  sednare  *)  stun- 
dom  i  B&dan  mängd,  att  man  föngar  3 — 10  stycken  i  ett  enda 
notvarp.  —  Hr  licentiaten  Malmghen  anser  det  oaktadt  den  i 
Ladoga-Bjön  förekommande  laxen  som  en  instängd  —  genom 
Btändig  vistelse  i  Bött  vatten  under  ärtusendens  förlopp  app- 
kommen  —  egendomlig  form  af  Saimo  {Truttd)  Salar  L.  och 
tilldelar  den  i  Kritiskt  öfversigl  af  Fifilands  fisk-fauna  t  o.  m. 
en  egen  med  denna  äsigt  öfverensstämmande  benämning,  TnUia 
relicta! 

Emot  denna  hr  Malmorens  uppfattning,  att  laxen  i  Ladoga- 
sjön  värit  instängd  under  ärtnsenden,  dä  ifrägavarande  sjö  utan 
tvifvel  i  ärtusenden  stätt  i  kommunikation  med  hafvet  genom 
Neva-floden,  utmed  kvilken  icke  allenast  laxen  äriigen  uppstigit, 
utan  äfven  ängbätar  under  sednaste  decennier  regelbundet  uppgl, 
auBc  vi  onödigt  att  anföra  nlgra  motbevis;  vi  vilja  endast  at- 
tala  den  ftJrmodan,  att  det  är  fiskare,  hvilka  genom  sinä  be- 
rättelser  gifvit  den  ursprungiiga  aniedningen  tili  alla  likartadc 
orimliga  förutsättningar. 

Hr  Malmgben  uppger  emellertid,  att  denna  Tnäta  relicta 
BÄdan  den  fängas  vid  Kexholm  vid  första  ögonkastet  skiljer  sig 
genom  sin  mindre  Btorlek  (mäune  ej  mindre  laxar  förekomma 
äfven  pä  andra  ställen  ?)  och  den  olika  fördelningen  af  de  svarta 
iläckarna  pä  kroppcn  samt  anger  äfven  olikheten  hari  frän  den 
vanliga  laxen,  men  nemligen  sadan  den  anträffas  vid  flodmyn- 
ningarna  och  i  hafvet»  och  icke,  säsom  det  värit  nödvändigt, 
mcd  den  färgdrägt  laxen  ikläder  sig  högre  upp  1  flodema,  sedän 
den  nägon  tid  vistats  i  sött  vatten,  ty  i  denna  händelse  hade 
skilnaden  värit  —  ingen.  Om  sommaren  1853  har  jag  nemligen 
sett  flera  i  Muonio-elf  fängade  laxar»  hvilkas  kroppssidor  —  äf- 
ven nedanom  sidolinien  —  voro  tecknade  med  ett  större  an- 
tal  mörka  punkter  och  fläckar. 

Hr  licentiaten  Malmoren  säger  längre  frara:  ^Truita  reUcta 
fäller  tändema  pä  plogbenet  mycket  tidigare  än  Trutta  Salar. 
Hos  alla,  som  jag  undersökt,  äfven  hos  de  minsta,   hvilka  blott 

*)  Äfven  i  Rbenfloden  uppsliga  och  nedgä  laxar  under  slörsta  deli-n 
af  ärel  eniigi  v.  Siebold.  Samma  syncs  förhallandel  afven  vara  i  dc  flc- 
sta  andra  floder. 


49 

vägde  4 — 6  skälp.,  fann  jag  icke  ett  spär  af  tandraden  pä  bakre 
deleo  af  plogbenet  i  behäli;  men  bos  Trutta  Salar  har  jRg  Btnn- 
dom  ännu  funDit  dem  bos  exemplar  af  8  Bkälpunds  vigt.     Hos 
Truiia  relicia   sitta  alltid  3 — 4  tänder  i  en  tvärrad  främst  pk 
plogbenet.^  —  Denna  här  anförda  omständighet  kan  enligt  vär 
öfvertygelse    sk    mycket  mindre  anses  som  nägonting  afvikande 
fr^  fOrbällandet  hoe  den  vanliga  lazen,  som  det  är  bekant,  att 
tanderna   pä   bakre   delen  af  plogbenet  hos  Salmo  eiler  lYutta 
Saiar  L.  tvertom  stundom   utfalla   ännn  mycket  tidigare,  än  br 
Mauigben  observerat  det  hos  sin  Trutta  relicta,    I  Die  Siiss- 
nfosserfische   von   Mitteleuropa,   ett   arbete  som  hr  Malmgbbn 
äfven   citerar,   säger  nemligen  v.  Siebold  p.  295:"    Das  Aus- 
fallen  der  Vomerzähne  beginnt  Ubrigens  bei  dem  gemeinen  Lachs 
schon  sehr  frilh.    Ich  habe  einen  177^  Zoll  langen  Lachs  vor 
mir,  auf  desseu  Vomerstiel  nur  noch  die  vier  vordersten  Zähne 
Yorhanden  sind.**  —  („Hob  Trutia  relicta  sitta  alltid  3—4  tänder 
i  en  tTärrad  främst  pä  plogbenet".     Malmgr.)  —  och  p.  300: 
<,Aach  Jardine  hat  sich  ilberzengt,  dass  der  Lachs,  wenn  er  znm 
ersten   Mal,    um   zn  laichen,  aus  dem  Meere  in  die  Flflsso  anf- 
steigen   will,    bereits   den   grössten  Theil  seiner  Zähne  auf  der 
Vofflerplatte    verloren"    samt   bifogar   härtlll  ännu  följande  not: 
«Vergl.  dessen:  British   SaJmonidce^  Pl.   1.     Hier   hat   Jardiue 
einen  2  Pfund  13  Unzen(!)  schweren  jungen,  unter  dem  Namcn 
Gilse   in   England  bekannten  Lachs  abgebildet,  der  zum  ersten 
Mal  das  Meer  verlassen  wird,  um  zu  laichen.    Von  diesem  noch 
oicht  völlig  geschlechtsreif  gewordcnen  Lachs    sagte  Jardine  in 
der  Kupfererklärung :  The    Vomer  hos   now  lost  iis  teeth  upon 
i(s   longitudinoU  mrface,   but  -  retains  one  or  irvo  more  on  ifs 
anierior  pari   etc."  —  Tändernas   an  tai   p4  plogbenet  varierar 
.hos    laxen  föröfrigt  i  oändlighet;  se  härom  WiD£Gii£NS  Bidrag 
tui  käfmedom  om  Sveriges  Saimonider. 

Hr  licentiaten  Malmgren  anför  dessatom,  att  romkorncn 
hos  Truiia  reiicfa,  enligt  hr  inspektören  Holaibergs  iakttagelse, 
äro  mindre,  än  hos  Truiia  Salar  och  att  de  utvecklas  flere 
vcckor  tidigare.  Med  anledning  häraf  viii  jag  framhälla,  det  hr 
Holmberg  i  sin  1861  afgifna  reseberättelse  uttryckeligen  säger. 
att    de    tili    befruktning    anviinda   honorna  säilän  öfverstego  cu 

4 


50 

vigt  af  7  ä  8  marker;  det  är  derföre  ätminstone  möjligt,  att 
mindre  laxhonor  hafva  mindre  romkorn,  liksom  det  vanligen  är 
fallet  mcd  andra  djurarter,  att  ami  eller  yngre  honor  lägga 
mindre  ägg  än  de  Btora  och  fullvoxna.  Romkornens  utveckling 
i  skilda  vattendrag,  liksom  fiskarnas  lektid,  beror  deremot,  en- 
ligt  de  undersökningar,  Bom  redan  blifvit  anstälida  af  John 
Shaw,  af  vattnets  temperator»  och  framg&r  detta  redan  deraf, 
att  romkomen  af  aamma  art  och  i  aamma  vattendrag  icke  nt- 
veckias  lika  hastigt  aUa  Slt  (Nilsson,  Skand.  Faun.  IV,  p.  388), 
och  denna  skiinad  uppg&r  för  laxens  romkom  eniigt  Shaw  efter 
endast  trenne  rön  tili  öfver  fyra  veckor  I  Af  denna  anledning 
har  äfven  mig  veterligen  ingen  natorforskare  hittills  sökt  en 
artolikhet  i  romkornens  utvecklingstid. 

Hr  inspektören  Holmberg  uppger  slutligen,  att  hoa  lek- 
hannen  af  den  kexholmska  laxen  utvexten  fr&n  nedra  käken  i 
allmänhet  är  obetydlig,  och  denna  förmenta  egenhet  framhälles 
sedermera  säsom  nägonting  atmärkande  för  denna  form  Afven  af 
hr  Malmgren,  som,  att  dömma  efter  hans  egna  ord,  icke  besdkt 
denna  landsort  under  laxens  lektid.  Nh<880N  säger  emellertid, 
att  det  är  den  gamle  hanneh,  som  fär  nnderkäken  fOrlängd  ge- 
nom  en  broskartad  elastisk  tillsats,  böjd  uppät  tili  en  hake,  och 
V.  SiEBOLD  yttrar  sig;  ^Die  Erttmmong  dieses  Hakens  erreicht 
mit  dem  zunekmenden  Alter  der  Lachsmännchen  eine  solche 
HÖhe,  dass^ . . .  etc.  Att  hr  Holmberg  endast  haft  nnga  laxar 
tili  nndersökning,  synes  ganska  tydligt,  emedan  han  uppger,  att 
den  kexholmska  laxen  säilän  nppnär  en  vigt  af  mer  än  10  mar- 
ker, dä  hr  Malmgren  deremot  säger,  att  den  säilän  nppnär  en 
vigt  af  mer  än  ett  lispund.  Det  är  emellertid  säkert,  att  man 
i  Neva-floden  äfvensom  i  Ladoga-sjön  fängat  laxar  af  betydligt 
större  dimensioner.  Föröfrigt  är  det  föga  troligt,  att  den  finska 
benämningen  kotikku-lohi  vunnit  en  användning  i  traktema  af 
denna  sjö,  i  händelse  kroken  pä  nedre  käken  hos  lekhannen  all- 
tid  vore  sä  „obetydlig". 

Sknlle  föröfrigt  laxar,  som  utkläckas  i  denna  trakt  och 
tillbringa  ätminstone  en  stor  del  af  sitt  lif  i  ifrägavarande  sjö, 
icke  uppnä  den  storlek  eller  älder,  som  pä  mänga  andra  ställen, 
och  vore  äfven   deras  färgteckning  mörkare,  säsom  förh&llandet 


51 

ftr  med  flere  fisk-arter*)  i  skilda  vattendrag  i  Finland,  sä  be- 
mttigar  väl  detta  ingalanda,  att  anse  dem  som  en  skild  artform 
eller  n&gonting  dylikt  och  pä  grnnd  deraf  belasta  vetenskapen 
med  onddiga  synonymier. 


*)  Hr  liceotiaten  Malmgren  omnämner  1.  c,  att  han  under  sin  resa 
offl  sommaren  1862  af  fiskare  vid  Ladogasjön  äfvenledes  hört  omtalas  en 
slags  sik,  som  benämndes  Muita'Siika,  bvilken  han  icke  värit  i  tillfälle  alt 
se  och  derföre  icke  heller  kunnat  afgifva  nägot  omdöme  om  dess  rätta 
namn,  men  förutsälter  likväl,  att  äfven  den  möjUgen  utgör  en  art  för  sig. 
I  iiniversitetets  samling  af  inhemska  fiskarter,  bvilken  hr  Malmgren  för 
sitt  arbete  begagnat,  finnas  likväl  icke  mindre  än  tre  exemplar  frfin  olVan- 
Dämode  Sjö,  som  äro  betecknade  med  namnel  MepubiS  cnvt,  Musta-gHka. 
Yerkligestatsrädet  v.  Nordmann  har  meddelat  mig,  det  ban  i  ett  för  Veten- 
skapssodeteten  tili  publicerande  i  »Bidragen*  d.  16  November  1863  an- 
vM  arbete,  Nägra  data  angäende  fiskame  i  Ladoga,  tiildelat  denna  sik  en 
egen  besäraning,  och  viii  jag  derföre  begagna  detta  lillfalle  och  omnämna, 
att  äfiren  ifrägavarande  fargvarietet  —  som  pä  satt  och  vis  kan  jemföras 
med  de  mörka  exemplar  af  Coregonus  Wartmanni  fil.,  hvilka  vid  fioden- 
sjöo  ertiällit  benämningen  Blaufekhen  —  eniigt  min  Ssigt  sä  mycket  min- 
dre bör  erhälla  ett  nytt  vetenskapligt  namn,  som  ätminstone  ett  af  de 
exemplar,  vi  äga  i  universitetets  zoologiska  museum,  ganska  väl  öfverens- 
stäroroer  med  Valenciennes'  Coregonus  Palloiii^  beskrifven  eniigt  uppgifl 
efler  exemplar  frSn  S:l  Petersburg,  men  hvilka  dock  troligen  äro  fräu 
Ladogasjön.    Härom  likv&l  utförligarc  en  annan  gäng. 


52 


Sammanträdet  deii  14  Mars  1864. 

Statsrädet  Nordmann  omfönnälde  att  lärkan,  bofinken  ooh 
Dorrqvinten  den  9  Mara  blifvit  sedda  i  Helsingfors  äfrensom 
tranan  redan  skall  hafVa  blifVit  hörd  och  sedd. 

Statsrädet  meddelade  vidare  oägra  notiser  angäende  den 
Stora  vetenskapliga  expedition  tili  Mexiko,  som  for  närvarande 
utrustas  i  Frankrike  och  hvarom  franska  tidningar  InnehMlit  ut- 
förliga  anderrättelser. 

Slutligen  omnämnde  statsrädet,  det  hr  Holbibebg,  som  för 
närvarande  vistas  i  Mentone  ft)r  värdande  af  sin  helsa,  meddelat, 
det  han  besökt  nägra  der  i  trakten  befintliga  grottor,  i  hvilka 
fossila  ben  och  stenredskap  förekomma  samt  iofvat  att  taga 
närmare « kännedom  om  desamma,  &§l  snart  hans  krafter  det  med- 
gäfve. 

Ordföranden  höll  ett  föredrag  om  hjortarter  frän  Maria- 
nerna. 

Professoren  Mobeqg,  som  granskat  de  frän  Porkala,  Haogö- 
udd,  Jungfrusund,  Lypertö  och  Lökö  insända  journalema  öfver 
derstädes  gjorda  observationer  pä  vattenständet  under  loppet  af 
är  1863,  meddelade  de  resultater  af  denna  granskning,  som  i 
ärsberättelsen  finnas  anförda. 

Föranledd  häraf  föstade  sekreteraren  Societetens  uppmärk- 
samhet  vid  en  uppsats  som  förekommer  i  N:o  12  af  Poggen- 
dorffs  Annalen  för  1863,  deri  förf.  baron  von  Sass  anför  resul- 
tater af  undersökningar  rörande  niväförändringame  i  östersjöns 
vattenspegel,  hvilka  i  vissa  hänseenden  stä  i  strid  med  den  er- 
farenhet  man  vid  finska  och  bottniska  viken  tror  sig  hafva  vun- 
nit,  säsom  t.  ex.  att  emellan  baroroeter>  och  vattenständet  intet 
samband  kan  uppvisas. 


53 


Om  hjortarter  frän  Marianerna.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Meddeladt  d.  14  Mars  1864.) 

Vore  anslaget  för  de  zoologiska  Bamlingarnas  underhäll 
och  förökande  stdrre,  aä  att  ärligen  betydligare  inköp  af  egen- 
domliga  former  ftfvensom  af  representanter  för  skilda  djurgrup- 
per  kande  göras,  vore  det  en  möjlighet  att  redan  inom  nägra 
är  ihopskaffa  en  vid  föreläsningar  lämpligare  och  för  allmänna 
zoologiska  Btudier  mera  upplysande  samling,  än  den  universitc- 
tet  för  det  närvarande  äger.  Största  delen  af  det  irliga  ansla- 
get /itgär  nemiigen  nn  tili  arfvoden  för  den  vid  zoologiska  mu- 
seum  anställda  arbetande  personalen  äfvensom  för  samlingarnas 
nnderhäll,  dervid  isynnerhet  betydliga  qvantiteter  sprit  förbni- 
kas;  hela  är  hafva  derföre  förgätt,  utan  att  nägonting  af  be- 
tydenbet  reqvirerats  ifrän  utiandet,  och  universitetets  zoologiska 
mnseum  har  under  sednare  är,  hvad  dess  tillvext  beträffar,  na- 
stan uteslntande  värit  beroende  af  de  föräringar,  med  hvilka 
välvilliga  landsmän  ihägkommit  detsamma.  Ehnru  sädana  för- 
äringar Sallan  bidraga  att  egentligen  fylla  de  luckor,  som  nog 
talrikt  förefinnas  i  samlingens  systematiska  sammanhang,  händer 
likväl  icke  säilän  att  man  genom  desamma  vinner  rariteter^  hvilka 
icke  kunna  erhällas  genom  köp,  emedan  de  saknas  i  de  flesta 
enropeiska  samlingar.  Som  exempel  i  detta  afseende  kundo 
visserligen  framhällas  flere  ganska  intressanta  former,  hvilka  uni- 
versitetet  som  föräring  fätt  emottaga  frän  skilda  händer;  vi  vilja 
likväl  här  och  det  endast  1  förbigäende  päminna  om  nägra  högst 
Bällsynta  och  dyrbara  arter,  med  hvilka  guvernören  öfver  de 
ryskä  besittuingarna  i  N.  V.  Amerika,  kaptenen  af  första  rangen 
hr  H.  Furuhjelm,  nyligen  riktat  vara  samlingar.  Bland  dessa 
förtjenar  i  främsta  rummet  omnämnas  ett  nastan  alldeles  fullstän- 
digt  skelett  af  den  för  omkring  100  är  sedän  helt  och  hället  ut- 
rotade  Rhytina  Sielleri  Desm.,  samt  föröfrigt  fyra  hudar  af  det 
nordamcrikanska  bergsfäret,  Ovis  montana  Geoffr.  Cuv.,  och  trenne 
af  Haplocerus  monlanus  Ord  (=  Anfiiope  lanigera  Smith),  ett 


54 

exomplar  af  Castor  canadensis  Kuhl  (=  Castor  fiber  americanus 
Pennant),  hannen  och  honan  af  Cervus  4eucunis  Douglas  samt 
biand  ett  antal  foglar  frän  dessa  aflägsna  trakter,  som  sti  under 
hr  gayernören  Fubuhjelms  närmaste  fdrvaltning,  hannen  och 
honan  af  den  föga  kända  Lan^ronetia  Fischeri  Brandt,  hvilken 
art  hr  ingeniören  M.  v.  Wbight  har  fdr  afsigt  att  n&nnare  be- 
skrifva  och  af  bilda  tillsammans  med  nägra  andra  närbesUgtade 
nordiska  former  i  Acta  socieiatis  scientiarum  fennicos. 

Utom  dessa  här  omnftmnda  föräringar  af  hr  gnvemdren 
FuBUHJELM  har  zoologiska  moseam  nyligen  äfvenledes  vannit 
en  betydlig  tiUökning  af  fbr  samlingen  nya  species  genom  den 
Stora  rnäng^  högre  och  lägre  djurarter,  som  blifvit  insamlade  af 
hr  studeranden  Nielakdeb  i  Algier  och  i  Sahara  öknen  eamt 
af  hr  kofferdikapten  Lindholm  pä  akilda  orter  under  en  reaa 
omkring  jorden,  och  hvilka  af  bemftlde  herrar  frikostigt  blif?it 
skänkta  tili  universitetet. 

Bland  de  af  hr  kapten  Lindholm  f&rärade  naturhistoriska 
föremäl,  hvilka  tili  största  delen  Aro  medförda  frin  orter,  der- 
ifrän  universitetet  fdrut  äger  ganska  fä  eller  alla  inga  djurarter, 
viii  jag  vid  detta  tillf^lle  särskildt  fästa  Societetens  uppmärksam- 
het  vid  tvi  par  hjorthom,  tillhOrande  skilda  arter,  hvilka  enligt 
antecknad  uppgift  äro  frän  ön  Guam,  som  räknas  tili  den  ögrupp, 
hvilken  är  känd  under  benämningen  af  Marianema.  Frin  denna 
ögrupp  känner  man  nemligen  fOrut  med  säkerhet  endast  en  hjort- 
art*),  Cervus  mariamis  Desmarest  (Mammal.  436),  och  ftfven 
af  denna  art  har  man  i  europeiska  samlingar,  sävidt  det  är  mig 
bekant,  utom  en  kalf  endast  ett  mycket  däligt  uppstoppadt  exem- 
plar  samt  ett  cranium,  efter  hvilka  alla  beskrifningar  öfver  detta 
species  äro  affattade.  Det  ena  paret  horn  med  ätföljande  cra- 
nium, som  blifvit  medfört  af  hr  Lindholm,  tillhör  utan  tvifvel 
nyss   omnämnda    Cervus  tnarianus,  ehui*u  dessa  horn  icke  full- 


*)  Att  Cervus  albipes  Fr.  Cuvier  Mammif.  IV,  Hvr,  $5  (Biche  aux 
pieds  tachet^s  ou  Biche  des  Mariannes),  beskrifVen  efter  en  af  Dussumier 
frän  hans  resa  lill  China  medförd  ko,  vore  frän  Marianema,  betviQar  Fr. 
Cuvier  sjelf.  Man  har  deremot  ultalat  den  förmodan,  alt  ifrägavarande 
art,  hvaraf  hannen  icke  är  känd,  skulle  härstamma  frän  Indien  eller  den 
indiska  nrkipeiagen. 


00 

komligen  öfverensstämma  med  beskri&ingen  öfver  hornen  af 
denna  art.  Den  af  J.  A.  Wagneb  i  Schreber^s  Säugeth.  Snp- 
plem.  B.,  IV:te  Abth.  p.  362,  framställda  diagnosen  öfver  denna 
art  ly  der  nemligen  s&lunda:  CapreoH  magnitudme,  cano-fuscus- 
deniibus  laniarUs  nuihs;  comibus  cineraceis  tri/vrcis;  proptigna, 
cuio  subverticcUi,  ramo  secundo  prape  summtcUem  exorio  posie- 
riore  mtemoque;  tuberculo  deniato  aoaliari  inter  propugnacu- 
hm  caidemque.  Det  tregreniga  eller  treiingrade  appendikulära 
utskottet  pä  hornen  emelian  det  säkallade  propu>gnaculum  (der 
Augenspross)  och  ajelfva  Btammen  (caulisj,  som  af  Wagner 
i  den  utförliga  beskrifningen  närmare  omnämnes,  har  hos  det 
beskrifha  exemplaret  antingen  värit  individaelt,  eller  utbildar 
8ig  detaamma  först  efter  en  sednare  homfäUning;  hos  värt  exem- 
plar,  pätagligen  ett  yngre  indlvidaom,  saknas  det  ätminstone. 
1  dfrigt  dfverensstftmma  de  emot  basen  groft  f&rade  hornen  med 
beskrifningen  ganska  viii;  aom  en  egendomlighet  förtjenar  mä- 
hända  dock  omnftmnas,  att  det  andra  utskottet  helt  och  hiilet 
aaknaa  pä  det  venstra  hornet,  som  är  en  Qerdedel  kortare  än 
det  högra. 

Rosenstocken  hos  v&rt  exemplar  är  pä  inre  aidan,  räknadt 
fr&n  bakre  kanten  af  ossa  /rontiSy  22  m.  m.  läng;  frin'  ögon- 
hiloma  tili  den  s.  k.  rosenkransen  är  deremot  80  m.  m.  Af- 
ständet  frän  rosenkransen  tili  den  högra  homspetsen  är  330 
m.  m.;  tili  den  venstra  deremot  endast  240 — 250  m.  m.  Det 
främre  eller  Ögonutskottet  (prcpugnacuhim)  är  pä  hvardera  hor- 
Det  af  omkring  90  m.  m:8  längd;  det  andra  eller  bakre  ntskottet 
(ramus  secunäus)  pä  högra  homet  är  endast  af  21  m.  m:s  längd. 

WAGN£a  äfvensom  andra  fbrfattare  hafva  deijemte  säsom 
nigonting  ntmärkande  för  denna  art  framhällit  tvenne  mjeket 
märkvärdiga  (^sehr  merkw1irdige'')  afiänga  upphöjningar  pä  skal- 
ien,  belägna  framför  ögonhäloma  och  emot  roten  af  näsan.  Med 
dessa  omnämnda  märkvärdiga  upphöjningar  har  man  utan  tvif- 
vel  menat  den  upphöjda  yttre  kanten  af  ossa  frontis  framför 
ögonhäloma  ät  näsbenen  tili  samt  den  särdeles  upphöjda  valk 
pä  siq)erficies  facicUis  af  ossa  lacrymalia,  som  begränsar  svbov" 
hital  —  eller  kanske  rättare  mfraorbilaJgropen  —  hvilken  orätt 


56 

uog  vanligeu  kallaa  tirgrop  {fossa  laaymaHs)  *)  —  emot  den 
lucka  eller  öppning  i  ansigtet,  som  är  belägen  emellan  ossa  la- 
crymcUia,  froniis,  nasi  och  maxHla  superior.  Skallen  öfverens- 
stämmer  för  öfrigt  tili  det  yäsendtligaste  med  den  teckning,  boid 
blifvit  lemiiad  i  Recherches  sur  les  ossemens  fossiles  par  G.  Cu- 
vier,  IV  pl.  5  fig.  46,  dock  bör  det  anmärkas,  att  pä  det  cra- 
nium  vi  ftga»  Bom  natorligtvis  äfvenledes  är  af  en  hanne,  icke 
det  ringaste  spär  finnes  af  en  hörntand,  hviiket  äfven  fullkomli- 
gen  öfverensstämmer  med  alla  beskrifningar  öfver  detta  species, 
ebura  pä  den  Cuvier^ska  plancben  en  ganska  utbildad  hdrntand 
är  afbildad.  Hela  skallens  längd  frän  främre  kanten  af  ossa 
intermaxillaria  tili  slutet  af  ledknappama  pä  nackbenet  är  om- 
kring  265  m.  m.  De  vid  ändan  nägot  afbrutna  näsbenen  äro 
88  m.  m.  länga  och  Btörsta  längden  af  ossa  frontis  oppgär  tili 
142  m.  m.     Ögonhälomas  längd  är  deremot  45  m.  m. 

Det  andra  paret  hjorthom,  bvilket  af  hr  kapten  LmDHOLM 
enligt  antecknad  uppgift  äfvenledes  blifvit  medfördt  frän  ön  Guam, 
har,  ihändelse  desaa  hom  verkeligen  äro  af  en  pä  Marianerna 
förekommande  hjortart,  säkerligen  tillhört  ett  förut  okändt  spe- 
cies.  Jag  tror  mig  likväl  hafva  fullkomligen  grundade  akäl  att 
bctvifla  riktigheten  af  denna  lokalnppgift.  Alla  hittiUs  kända 
hjortarter  frän  de  ögrupper,  som  äro  belägna  omkring  s.  ö. 
Asien,  utmärka  sig  nemligen  genom  särdeles  enkla,  endast  med 
tvenne  utskott  försedda  horn,  dä  deremot  de  af  hr  Linduolm 
förärade  utmärkt  vackra  hornen  hafva  ett  större  antal  spetsar, 
nemligen  fem  pä  det  högra  och  sex  pä  det  venstra  hornet. 
Dessa  hom  öfverensstämma,  hvad  förgreningen  beträffar,  i  Bjelfva 
verket  med  den  typ,  som  blifvit  observerad  hos  nägra  for  Nord- 
amerika  egendomliga  hjortarter.  StammenB  nedra,  trinda  del 
äfvensom  de  omkring  M  m.  m.  länga  temmeligen  vertikalt  stä- 
ende  ögonutskotten  äro  öfverdragna  med  flere  längsgäende  tem- 

*)  S<1som  allmänt  bekant  afsöndras  i  denna  grop  ur  e^na  säckar  en 
klibbig  välska,  hvilken  sedermera  tillhärdnar  och  i  denna  forin  är  k&nd 
under  namnet  hjorlbezoar  (Hirschbezoar).  Äfven  hos  de  arler,  der  dessa 
gropar  genom  en  kanal  sla  i  förening  mcd  ögonhälorna,  kunna  de  omöj- 
lifien  erbälla  benämninpen  af  tSrgroptir,  livarmrd  de  i  sjclf^a  vcikel  äga 
ingcn  förvandtskap. 


57 


meligen  smala  upphöjda  ribbor,  hvilka  äro  ganska  tätt  beströdda 
med  betydb-gt  uppstlende  knölar  (geperlt);  den  öfra  mera  ut- 
pUttade  hälften  af  honien  är  deremot  nastan  alldeles  slät  och 
markerad  endaat  med  svagt  upphöjda  emot  spetaarue  nastan 
otydbga  längslinier.  Den  Bärdeles  knöliga  rosenkransen  är  en- 
dagt  omkring  10  m.  m,  npphöjd  ofvanom  ossa  frontis  (vid  hor- 
nen  fastsitta  endast  en  del  af  ossa  froniis  och  ossa  parielaHd), 
och  propugnacuhm  sitter  omkring  40  m.  m.  öfver  rosenkransen. 
Föröfrigt  äro  dessa  hom  fSrst  svagt  rigtade  bakät,  utät  ocli 
nppit,  sedermera  nigot  framät,  samt  efter  förgreningen  temme- 
ligen  yertikalt  nppät  med  aUa  spetsar  nägot  konvergerande  och 
initböjda.  Bland  alla  nn  kända,  närmare  fyratio,  hjortarters 
hom  öfverensstämma,  enligt  beskrifning.  de  af  (krvus  mexicanus 
narmast  och  t.  o.  m.  ganska  väl  med  de  af  osa  här  1  korthet 
beskrifna.  Dä  härtiU  lägges.  att  hr  kapten  Lindholm  frän  sin 
«sa  medfört  ifriln  Cap  S:t  Lucas  i  södra  eller  gamla  Califomien 
eo  belydlig  mängd  andra  natnrföremäl ,  säsom  fogelhudar,  con- 
chyKer  och  insekter,  sä  synes  den  tanken  väl  berättlgad,  att  dessa 
hom  tillhört  nyssnämnda,  i  europeiska  samlingar  nog  sällsynta 
Cervus  mexicanus  Qmelin. 


58 


Sammanträdet  den  18  April  1864. 

Professoren  Mobebq  meddelade  ett  sammaDdrag  af  deki 
matologiska  anteckningarne  i  Finland  &r  1863  med  lednio^i 
de  pÄ  Societetens  föranstaltande  gjorda  iakttagelser. 

Professoren  Lindelöf  höU  ett  föredrag  angäende  de  ny^ 
uppfinningame  i  felegrafin,  dervid  hau  beskref  Gasellis  pn 
telegraf  och  Bonellis  typotelegrafi. 

Statsrädet  Nordmann  inlemnade  med  afseende  i  inforaoi 
i  öfversigten:  Naturhistoriska  ohservationer  ansiällda  i  botaiä 
trädgärden  och  närligganäe  trakter  om  vären  1864.  1 

Ordföranden  anmälde  tili  intagning  i  aktema  ett  entod 
logiskt  arbete  med  titel:  Monographie  der  GoUtung  Strongy^ 
Kirby,  Lacordaire.  i 

Professoren  Hjelt  förevisade  en  entozo,  Echinococm^^ 
fnhttSt  fannen  i  lefvem  af  en  kosack,  som  vädligen  omkoou^ 
och  blifvit  obducerad. 

Profesqoren  Arppe  talade  om  de  sednaste  fynd,  som  bllA 
gjorda  i  nAgra  bengrättor  inom  Garonne  flodens  omräde  i  sö4 
Frankrike. 

Tvenne  af  bergmästaren  Thoreld  insända  uppsatser  n« 
ätföljande  kartor,  nemligen:  Nägra  förklarande  anmärknini 
tui  geognosHska  kartan  Öfver  en  del  af  Kuopio  socken  saD 
Nägra  förklaringar  tili  geognostiska  kartan  öfver  Tuusniemi  k 
peli  af  Kuopio  socken  remitterades  tili  matematisk-fy^iska  sektit 


Iser. 


Ddti-' 


^9 


Sir 


I 
4 


Si,|  .v». 


/"'t/fs/xf   l'f/  .Sf»r  '  ^'*ii/itt/if////tffti/,    il 


59 


Om  de  nyaste  nppfinningame  inom  telegrafin.  — 
Af  L.  Lindelöf. 

(Heddeladt  den  18  April  1864.) 

Inom  den  elektriska  telegrafins  omräde  hafva  nnder  de 
sednafite  ären  tvenne  vigtiga  upi^nningar  blifvit  gjorda,  som 
synas  egnade  att  bereda  en  ny  ooh  lysande  framtid  &t  telegrafe- 
liogakonBten  och  mäbända  smäningom  uttränga  det  hittills  be- 
gagnade  MoBSE^ska  syBtemet  —  jag  menar  Casellis  pantelegraf 
Bamt  BoNELLiB  iypotelegraf.  En  kort  beskrifhing  af  dessa  npp- 
finningar,  hvilkas  vigt  och  betydelse  man  all^  mera  begynt  npp- 
Bkatta  i  Frankrike  och  England,  skall  mähända  äfVen  här  icke 
sakna  intreBse. 

Tanken  att  pä  telegrafisk  väg  meddehi  af  bildningar  af  gifna 
ftremil  är  Bä  natnrlig,  att  den  yisserligen  framställt  Big  för 
mingen  alit  aedan  den  elektriska  telegrafens  nppkomst;  men  deBS 
utförande  bar  mOtt  betydliga  Bvärigheter,  hvilka  det  förBt  nyli- 
gen  lyekatB  en  italiensk  natnrforskare  abb^  Gaselli  att  foll- 
stindigt  öfeervinna.  Oenom  hana  s&kallade  pantelegraf,  af  hvars 
prestationer  jag  förliden  höat  hade  ilran  förevisa  n£gra  prof,  (Be 
planchen)  är  man  nu  verkeligen  i  st&nd  att  fr&n  Paria  tili  Lyon 
eller  liarseille  Of^ersftnda  en  trogen  afbildning  af  en  teckning, 
ett  portrait  eller  en  skrift  och  dBt  pä  vida  kortare  tid  än  den 
skickligaBte  tecknare  eller  kalligraf  akulle  behöfva  för  att  kopiera 
dem.    Tillgängen  dervid  är  i  korthet  följande. 

DepeBchen,  Bom  är  akrif^en  eller  tecknad  med  vanligt  bläck 
pi  metalllBeradt  papper,  ntbredes  pä  en  horiBontel,  nägot  kon- 
Tex  yta,  öfver  hvilken  en  metall-näl  rör  Big  fram  och  tillbaka 
Mn  höger  tili  venater  och  frän  venater  tili  höger,  flyttande  aig 
hvaije  gäng  litet  nedät,  aä  att  den  efterhand  i  parallela  linier 
kommer  att  Of^erfara  papprets  hela  yta  och  deninder  nödvän- 
digt  berör  hvaije  punkt  af  depeachen.  Pä  ankomBt-atationen  be- 
finner  aig  en  annan  dylik  näl,  aom  pä  aamma  tid  och  med  Bamma 
'^elbandenhet  öfverfar  en  lika  ator  yta  af  ett  papper,  aom  är 


60 

imprcgneradt  mcd  en  viss  saltlösning  och  pä  hvilket  den  elek- 
triska  strömmen  genom  Baltets  sönderdelning  ästadkommer  en 
förgning.  Hvarje  gäng  deo  första  nälen  är  i  beröring  med  bläc- 
ket,  hvarmed  depeschen  är  skrifven,  passerar  en  ström  genom 
den  audra  nälen  och  lemnar  ett  färgadt  spär  pä  det  kemiska 
pappret.  Depeschen  reproduceras  sälunda  punkt  för  punkt  eller 
streck  för  streck  genom  ytterst  fina  parallela  linier. 

De  bäda  nälarnes  samtidiga  och  regelbondna  rörelse  äsUd- 
kommes  medelst  pendlar,  hvilkas  svängningar  böra  ske  pä  samma 
gitng  och  8om  jemfc)ras  och  regleras  med  tillhjelp  af  sjelfva  tele- 
grafen.  Den  väsendtligaste  svärigheten  vid  detta  slags  telegrafe- 
ring  nppkommer  derigenom,  att  den  elektriska  strömmen  i  led- 
ningstrMen  emellan  tvenne  stationer  behöfver  en  visa  tid  för 
att  urladda  sig;  dess  verkan  fortfar  derföre  ännn  n&gra  ögon- 
blick,  sedän  ledningen  pä  afgängsstationen  blifvit  afbrutcn.  Pä 
det  kemiska  pappret  skuUe  derigenom  alla  streck  och  punkter 
fä  en  utbredning,  som  kunde  göra  den  mottagna  depeschen  ickc 
blott  otydlig,  ntan  fallkomligt  oläslig.  CiiSELU  bar  lyckats  af- 
hjelpa  denna  olägenhet  genom  ett  sinrikt  medel.  Inom  sjelfva 
afgängs-stationen  ästadkommes  en  direkt.förbindelse  mellan  po- 
Icrna  af  det  derstftdes  verkande  batteriet  förmedelst  en  särskild 
träd,  som  utgrenar  sig  frÄn  hafvudlednings-tr&den  och  förenar 
sig  med  stationens  jordledning.  Hela  strömmen  skulle  nn  taga 
sin  väg  genom  denna  direkta  ledning,  om  man  icke  droge  för- 
•  sorg  att  i  densamma  anbringa  ett  tillräckligt  motst^d  medebt 
en  rheostat,  hvilken  s4  att  säga  reglerar  förlusten  af  elektricitet. 
Omkring  fyra  femtedelar  af  strömmen  passera  genom  rheostaten. 
den  Öfriga  femtedelen  genomlöper  hufvudledningsträden ;  men 
äfven  denna  femtedel  neutraliseras  af  en  kontra-ström,  som  ett 
mindre  batteri  pä  ankomst-stationen  afsänder  i  motsatt  rigtning. 
Sjelfva  den  telegrafiska  apparaten  med  depeschen  är  placorad 
inom  förenämnde  direkta  ledning.  sälunda  att  den  positiva  ström- 
men först  kommer  tili  nälen  och  sedän  fortsätter  sin  väg  genom 
det  metalliserade  pappret 

Antagom  nn,  att  ndlarne  pä  bäda  stationerna  äro  satta  i 
rörelse  och  öfverfara  pä  ena  ställct  silfverpappret  med  dcrpn 
skrifven    depesch,    pa    det    andra  det  kcmiskt  beredda  pappret. 


61 

llvarje  gäng  den  första  nälen  berör  skrifteii,  alBtras  just  der- 
igenom  ett  nytt  motständ  mot  deD  afledda  Btrömmen  och  on 
större  massa  elcktricitet  tvingas  att  taga  sin  väg  genom  hufvud- 
IcdDiDgen,  i  hviiken  den  förut  existerande  jemvigten  npphäfves. 
Denna  forökade  intensitet  gcr  sig  pä  ankomst-stationen  tillkänna 
genom  en  förgning  af  pappret.  Men  säsnart  nälen  lemnat  det 
Bkrifha,  urladdar  sig  det  lilla  öfverskottet  af  strömstyrka  ocb 
jemvigten  äterstäUes  ögonblickligen.  Härigenom  blir  det  möjligt 
att  i  en  sekund  göra  800  skilda  emissioner  af  elektricitet,  dä 
man  med  Mobses  apparat  knappt  kan  ästadkomma  5  sädana. 

Det  anf^rda  torde  förslä  för  att  gifva  en  nngefHrlig  före- 
Btällning  om  Casellis  telegraf.  Jag  tjllägger  endast»  att  man 
med  densamma  gjort  försök  icke  blott  i  Frankrike,  utan  nyligen 
äfven  i  England  mellan  London  och  Liverpool  och  att  dessa  ut- 
fallit  tili  allmän  tilliredsställelse. 

Den  BoNELLisKA  typotelegrafin  grundar  sig  pä  omedelbar 
användning  af  typografiska  karakterer  eller  gjatstilar,  h  vilkas 
bild  genom  strömmens  kemiska  verkan  reproduceras  pä  ankomst- 
stationen.  Härvid  begagnas  pä  engäng  fem  skilda  ledningsträdar 
hopvridna  tili  en  kabel  och  hvilkas  ändar  pä  bvardera  stationen 
äro  i  förbindelse  med  de  fem  tename  af  en  kamformig  apparat. 
Den  med  tryckstilar  nppsatte  depeschen  placeras  pä  en  liten 
vagn,  Bom  drages  fram  under  kammen,  hvarigenom  de  fem  led- 
ningsträdarne  efterhand  komma  i  metallisk  beröring  med  de  upp- 
höjda  delame  af  hvarje  bokstaf.  En  dylik  vagn  pä  andra  sta- 
tionen frambär  ett  med  en  lösning  af  salpetersyrad  manganoxidul 
mättadt  papper  nnder  den  derstädes  befintliga  kamapparaten, 
hvars  tenor  derunder  ständigt  beröra  pappret.  Hvarje  gäng 
nigon  träd  är  i  beröring  med  en  bokstaf  af  depeschen  passerar 
en  elektrisk  ström  genom  densamma  och  qvarlemnar  genom  sai- 
tet8  sönderdelning  ett  färgadt  spär  pä  det  kemiska  pappret.  De- 
peschen reproduceras  sälnnda  genom  smä,  längre  ellcr  kortare 
streck,  som  äro  i  fem  parallela  rader  och  lemna'  en  tillräckligt 
tydlig  bild  af  hvarje  bokstaf.  För  att  hindra  strecken  att  fä 
fn  alltför  stor  ntbredning  och  för  att  tillika  öka  den  hastighet, 
bvarmed  depeschema  kunna  expedieras,  har  äfven  Bonelli  tagit 
>?iu   tillflykt    tili    ett   System  af  aflednings-  och  kontraströmmar. 


62 

och  han  bar  redan  bragt  det.  derhän,  att  man  p&  en  timme  kan 
erhlLUa  400  tili  500  depescher  af  25  ord  hvaije,  nägot  som  hit- 
tills  är  oerhördt  Hedelst  Mobses  telegraf  akulle  man  nemligen 
p&  samma  tid  med  anlitande  af  fem  trädar  pä  sin  höjd  kuniui 
erhAlla  100  dylika  depescher. 

Det  större  antal  depeBcher,  hvilka  8&landa  kanna  befordras 
med  den  Bonelliska  telegrafen,  gör  det  sannolikt,  att  den- 
samma  inom  kort  skall  vinna  en  allmän  ntbredning.  Under 
denna  vinter  har  en  sMan  telegraf  redan  värit  i  gäng  mellan 
Manchester  och  Liverpool  och  föraöket  har  lyckats  sil  väl,  att 
man  nu  är  betänkt  p&  en  ntsträckning  af  samma  system  tili 
hela  England,  hvarvid  priset  för  en  enkel  depesch  komme  att 
nedsättas  tili  6  pences.  Telegrafen  skuUe  salnnda  blifea  tiH- 
gänglig  äfven  för  den  mindre  bemedlade  och  detta  vigtiga  kom- 
munikations-medel   sknlle    derigenom  erh&lla  en  ökad  betydelBc. 


G3 


Natorhistoriska  obBervationer  anstälda  i  botaniska  träd- 
gärden  och  närliggande  trakter  om  vären  1864.  — 
Af  A.  Nordmann. 

(Meddelade  d.  18  April  1864.) 

Vid .  Vet.  Societetens  senaste  Bammanträde  anmälde  jag, 
att  de  första  flyttfoglarna  Lärkan,  Alauäa  arvensis,  Bofinken, 
Fringitta  ccelehs  och  Norrqvinten,  Fr.  monfifiingilla,  i  n4gra 
exemplar  hade  ankommit  redan  d.  9  Mars.  —  Nägra  individer 
af  Bofinken  öfverrintrade  för  öfrigt  hos  obb,  och  voro  synliga  i 
Jännäri  och  Febmari. 

D.  31  Mars  visade  sig  sparfhöken,  FcUco  Nisus  och  blef 
nlgra  dagar  senare  skjiiten. 

D.  19  Mars  instälde  sig  Trädlärkan,  Alauäa  arborea;  9 
exemplar  fängades  med  nät. 

>  En  Bvärm  af  12  Sidensvansar,  BombycUla  gamäus  och 
en  mängd  Domherrar  vistas  i  trädgÄi'den  tills  i  dag;  dervid 
obBerverades,  att  de  fbrra  i  brist  pi  bär  och  annan  mat  flitigt 
pllckade  Lafvar,  Parmelia  parietina.  Flere  domherrar,  hanor 
och  honor»  hviika  matades  pä  yttre  sidan  af  fönstren,  voro  an- 
gripna  af  ett  slags  utslag,  excem,  omkring  näbbroten  och  Ögonen. 

D.  26  Mars  skjöts  pä  Rödbergen  en  hanne  af  Yipan,  Va- 
neilus   crisiatus,  hvilken  uppstoppades.     De  hade  värit  ett  par. 

D.  27  observerades  en  större  svärm  af  SteglitBor, /Wn^7/a 
cardueHs. 

Nägra  domherrar  fängades,  markerades  och  lössläpteB,  men 
kommo  andra  dagen  derpä  igen  nnder  nätet. 

D.  1  April  infann  sig  en  hos  osb  rar  fogel,  en  hanne  af 
Stenknftckon,  Coccotkraustes  vuigaris,  blef  f&ngad,  lefver  ännu, 
och  har  tili  fÖ^e  af  sin  ovanligt  stora  och  tjocka  näbb  och  sitt 
utländska  utseende  fängslat  uppmärksamheten  af  arkiatcr  Bons- 
DOKFP  och  M.  V.  Wkiqht.  Denna  fogel  har  inom  sista  decen- 
ninm  invandrat  tili  södra  Finland,  och  hade  ft^rledne  sommar 
&itt  bo  i  trädgärden,  men  fbrblifver  för  oss  tills  vidare  alltid  en 
raritet. 


04 

När  bofinkarne  aDlända  om  värcn  tili  aina  kläckningsstäl- 
Icn,  anställa  desamma  förut  rcpetitioner  tili  sin  välbckanta  B^ng: 
tyska  ornithologer  säga  om  denna  tentamensperiod,  att:  ^Der 
BiLchfink  dichtei. 

D.  1  April  hurde  jag  för  första  gängen,  att  bofinken  (ore- 
drog  sin  säng  alldeles  pcrfekt. 

D.  2  April  visade  sig  den  stora  trasten,  Turdus  visävorm 
i  3  exemplar,  sedän  Btaren,  S(umus  vtUgaris,  redan  d.  24  Man 
hade  ankommit. 

D.  3  April  fängades  en  hanne  af  grönlingen,  FmgiUa 
chioris,  denna  fogelart  öfvervintrar  för  öfrigt  hos  oss  lika  som 
moriskan.  Fr.  iinaria. 

D.  5  April  observerades  en  hanne  af  Emberiza  schoeniclus. 
En  af  de  fängade  trädlärkoma,  Alauda  arborea,  sjunger  i  boren. 

D.  7  April  instälde  sig  den  första  rödbröstade  s^garen, 
Sylvia  rubecula. 

D.  8  April  skjöts  af  vaktmästaren  Stenberg  on  hanne  af 
steglitsan  Fringilla  carduelis,  vid  Sörnäs. 

Öfverste  Bbandt  berättade  mig  att  han  för  nägra  är  sedän 
vid  Abborfors  i  Maj  mänad  räknat  27  sidensvansar.  Under 
mine  studentär,  sdg  och  förföljde  jag  en  gäng  ett  par  siden- 
svansar i  Juni  mänad  vid  Kymmene  kyrka.  Sidensvansen  kläc- 
ker  förmodligen  ocksA  i  södra  Finland.  Häradshöfdingen  W. 
BouE  frän  Dregsby,  mcddelade  mig  att  Askarena  vid  Svarta  göra 
skilnad  mellan  tvk  slags  vimbor,  Abrcunis  vimba  L.  nemligen 
Is-  och  Häggviniban,  hvilken  senare  kommer  upp  i  än  när  Pru- 
nus  padus  blommar. 

D.  12  April  observerades  Troglodytes  parvulus  i  Spinca 
buskama. 

D.  13  April  ankom  Sädesärlan,  Motacilla  aiba, 

Enligt  mag.  A8CHAn's  uppgift  hafva  FcUco  nisu^,  Pyirluda 
vulgaris,  Loxia  curvirosiris  och  tillochmed  Parus  caudatus  kläckl 
18G3  i  nftrmaste  trakten  af  Helsingfors. 


65 


Om  menniskoslägtets  fllder. 

(Meddeladt  d.  19  Okt.  1863  och  d.  18  April  1864.) 

Intet  ämne  har  pä  senaste  tider  sä  lifligt  sysselsatt  geo- 
loger  och  fornforskare  soin  frägan  om  menniskoslägtets  älder 
eller  bestämningen  af  de  geologiska  förhällandeu,  under  hvilka 
menniskan  lemnat  cfter  sig  de  äidsta  spär  af  sin  ti  11  varo  pä  jor- 
den.  De  qvarlefvor  af  förgingna  djur,  som  finnas  inbäddade  i  de 
neptuniska  bergen  och  jordlagren,  hafva  i  förening  med  lagrcns 
allmänna  läge  och  andra  omständigheter  gjort  det  möjligt  att 
bestämma  den  ordningsfoljd,  hvari  dessa  lager  afsatt  sig  och  de 
i  dem  inneslutna  djuren  lefvat.  Men  menniskan,  hvars  verk 
ifrän  den  äidsta  historiska  tiden  trottsa  förgängclsen  och  infiJr 
efterverlden  bära  vittne  om  aflägsna  förfäders  verksamhet  och 
framsteg  i  odling,  har  qvarlemnat  jemförelsevis  ytterst  fä  geo- 
logiska minnen.  Derföre  har  man  länge  värit  van  att  betrakta 
pyramidema  vid  Memfis,  ruinerna  af  Theben  och  Ninive,  klipp- 
templen  pä  Elefante  säsom  de  äidsta  verk  af  menniskohänder, 
^orgätande  dervid  pä  hvilken  hög  grad  af  kultur  dessa  minnes- 
märken  hänvisa  och  att  tallösa  generationers  lif  och  arbete  utan 
tvifvel  föregätt  desarama.  Men  om  man  ock  ledd  af  denna  be- 
traktelse,  velat  ställa  menniskoslägtets  vagga  ännu  längre  i  forn- 
tidens  dunkel,  sä  har  man  dock  alltid  antagit,  att  jorden  dä 
redan  befann  sig  väsendtligen  pä  samma  utvecklingsstadium,  som 
bon  nu  eger.  De  stora  geologiska  processerna,  hvars  resultater 
qvarstd  i  de  s.  k.  diluvialfenomenerna,  voro  afslutade;  de  mäk- 
tiga  lager  af  grus,  sand  och  lera,  som  betäcka  de  fasta  berg- 
massoma,  hade  redan  afsatt  sig ;  rullstenarne  innehade  dä  redan 
den  plats  de  nu  intaga;  bergens  ytor  voro  redan  äk  slipade  och 
refflade,  tydande  pä  nägon  utomordentlig  afnötning,  som  gätt 
öfver  dem.  Menniskans  uppträdande  inträffade,  sk  trodde  man, 
ftrst  efter  diluvialprocessernas  upphörande;  de  kolossala  djur- 
fornoer,  som  karakterisera  perioden,  sädom  mammutdjnret,  nroxen, 
de  vilddjnr,   hvars  ben  sä  allmänt  ännu  fylla  grottoma  i  kalk- 

5 


66 

bergen,  hade  rcdan  slutat  sin  vandel,  dä  menniskan,  skapelsens 
herre,  begyntc  taga  sinä  första  steg  pä  den  för  hennes  existens 
rcdan  förberedda  jorden.  Men  undersökningar  och  upptäckter. 
Bom  blifvit  gjorda  under  dc  senare  ären,  Lafva,  sammanställda 
mcd  äldrc  observationcr,  framkallat  vigtiga  tvifvclsmäl  emot  denna 
lära,  ehuru  den  stödde  sig  pä  en  sä  stor  auktoritet  som  Cuyier. 
hvilken  först  utförligen  iitvecklade  densamme.  Numera  synas 
geologerna  vilja  antaga,  att  slägtets  aidata  representanter  lefde 
samtidigt  mcd  nämnde  djurarter  ocb  i  allinänhet  redau  under 
den  period.  som  föregick  och  afslöts  med  jordens  sista  stora 
gcstaltningsmetamorfoser.  Menniskan  framträdde,  mcd  ett  ord, 
icke  i  alluvial-  utan  rcdan  i  diluvialperioden,  hvaruudcr  vissa 
delar  af  jorden,  som  uu  ätnjuta  ett  tempereradt  kiimat,  voro 
betäckta  af  is,  medan  andra  ännu  lägo  under  vatten  eller  ock 
redan  voro  beboeliga  för  menskliga  varelser. 

Det  kan  ej  vara  afsigten  att  här  sammanstiilla  de  fakta, 
som  tala  för  denna  mähända  af  de  flesta  geologer  numera  hyi- 
iade  Asigt.  De  aiimänna  resultaterna  af  de  hitliörande  under- 
sökningarna  i  Skandinaviens  torfmossor  och  de  Schweitziäka 
sjöarna,  likasom  af  kalkstensgrottoma  pä  flere  ställen  i  Europa 
äro  ock  redan  temligcn  allmänt  bckanta.  Här  skall  endast  om- 
nämnas  ett  par  märkvärdiga  fakta,  som  under  loppet  af  inne- 
varande  är  tillkommit  för  att  ytterligare  styrka  den  hya  läran 
om  menniskoslägtets  geologiska  älder. 

I  dalen  af  floden  Somme  i  Picardie  vid  städema  Amiens 
ocli  Abbeville  hade  Boucher  de  Perthes  sedän  är  1838  sam- 
lat  en  stor  mängd  allehanda  fomäldriga  stenredskap.  De  gräi- 
des  ut  nr  de  grus>  och  sandlager,  som  hvilande  pä  kalksten, 
här  utbrcda  sig  i  parhundra  fots  mäktighet  och  derifrän  material 
tages  ej  mindre  för  fUstningsverkens  reparation  än  för  tegel- 
slagning  och  chanssebyggnad  och  hvarigenom  genomskärningar 
blifvit  gjorda  frän  20  tili  35  fots  djup.  Tillsamman  med  fossila 
ben  af  mammut,  rhinoceros,  bjöm,  hyena,  häst  och  andra  fyr- 
fota  djur  anträffades  der  en  stor  mängd  stenverktyg,  bestäende 
af  flintknifvar,  spjutspetsar  och  särskilda  huggredskap,  mer  eller 
mindre  väl  tillverkade.  Ehuru  nu  dessa  redskap  bära  alla  tec- 
ken  af  att  vara  formade  af  menniskohänder  och  anträfifas  ej  blott 


67 

i   Sommedalen    ntan    äfven   annorstädes   i  diluvialbildningar,  s& 

ville  man  dock  länge  cj  (Usta  tillbörligt   afseende  vid  dem  eller 

tillerkäDDa   dem    DÄgon    antiqvarisk-geologisk   betydelse.      Man 

hyste    lika   litet   förtrocnde  tili   uppgifterna  angiendo  de  fauna 

föremälen,   Bom  tili  beakrifningarna  af  den  lokal,  der  de  blifvit 

antrftffade.    Det  var  fUrst  sedän  den  berdmde  engelske  geologen 

Lybll    är    1859   pA  ort  och  ställe  anställde  de  omsorgsfullaste 

undersökningar    och    förklarat,  att    stenredskapen    otvifvelaktigt 

voro  tillverkade  af  menniskohand  och  att  det  lager,  der  de  an- 

träffats,    befinner    sig  i  orubbadt  skick,  utan  spAr  af  nägra  se- 

näre  störingar,  Bom  geologerna  begynte   rikta  nppmärksamheten 

mera  allmännare  p&  ifrägavarande  ämne  och  temligen  enhäUigt 

kommo    de   tili    den    slutsats,   att  man  här  träffat  pä  de  äldsta 

Epir  af  mensklig  verksamhet.     Emellertid  BÖkte  man  länge  för- 

gäfvea  efter  ett  menniskoskelett  eller  ben,  som  mera  direkt  sknlle 

bekräftat  denna  sliitsats.    Bottcher  de  Pehthes  ntsatte  ett  pris 

för  ett  Bädant  fynd;   och  den  28  Mars  1863  päfanns  verkligen 

vid  Moulin  Qvignon  pä  högra  stranden  af  Somme  i  närheten  af 

Abbeville  ett  halft  underkäkben,  hvari  en  tand  ftnnn  satt  qvar; 

det  förekom   nere  i  lagret  jemte  hnggna  flintstenar.     Dessntom 

piträffades  ännu  en  lös  tand.  Sallan  har  en  naturhistorisk  upp- 

täckt  Yäckt  sä  stort  deltagande,  som  denna.    Flere  natuiforskare 

frin  Frankrike   och   England  kommo  tili  Abbeville  för  att  bese 

det   märkvärdiga   käkbenet   och  i  allmänhet   blef  man  ense  an- 

gäende  dess  älder  och  art  i  öfrigt.    Falooner,  en  aktad  engelsk 

paleontolog,    tog    tanden    med    sig    tili  London  för  att  närmare 

nndersöka   den.     Dä    öfverraskades    man    af  den  förklaring  af 

honom,  att  han  funnit  tanden  alldeles  icke  hafva  den  höga  &lder, 

man  föregifvit  —  i  sammanhang  hvarmed  han  äfven  pAstod,  att 

fynden  vid  Somme  voro  alla  understnckna  och  tillkomna  genom 

arbetarenas  bedrägeri.    Han  hade  genomsägat  tanden  och  funnit, 

att  den  invändigt  var  hvit  och  inneslöt  ännu  oförändrad  orga- 

niak  materia.  Detta  förhilland%berättigar  dock  ej  tili  den  slut- 

Batg  han  deraf  drog;  ty  gamla  ben  och  tänder  knnna  i  sitt  inre, 

Bär  luftens  tillträde  är  afstängdt,  ännu  innesluta  betydligt  ani- 

maliska  ämnen.    Fälconers  tvifvel  föranledde  emellertid  tili  en 

vetcDskapIig   kongress,    som   pä   sjelfva  fyndorten  sknlle  afgöra 


6ä 

fnlgan.  Ändamälsenliga  försigtighetsmfttt  vidtogos  f<5r  att  tore- 
komma  underslef.  Gräfningar  anstHlldes  pä  ett  ställe  af  lagret, 
Bom  förut  ej  blifvit  bearbetadt.  Samma  dag  fann  man  i  lulr- 
varo  af  tjugu  naturforekare  5  styeken  flintmeisslar  i  deras  ur- 
sprungliga  läge  och  med  karakterer,  sora  ej  tilläto  nagot  tvifvel 
om  deras  äkthet.  De  engelska  natnrforskarene,  som  ända  dit- 
tills  värit  gripua  af  sin  landsmans  Bkepticism,  blcfvo  öfvertygadc 
om  dessa  redskaps  antiqvariska  natur  och  med  detsamma  for- 
föllo  äfven  alla  invändningar,  som  kunde  göras  emot  det  om- 
tvistade  käkbenets  höga  älder  ocli  polaeontologiska  betydelse. 
Det  var  en  stor  triumf  för  Boucher  de  Peutiies,  som  vid  deiina 
undersökning  äfven  var  närvarande. 

Efter  de  beskrifningar,  flere  geologer  lemnat  om  trakten 
vid  Moulin.  Qvignon,  syncs  man  ej  kunna  betvifla,  att  det  röda 
kongiomerat  med  ofnllständigt  afrundade  flintstenar  och  ett  svart 
lager,  der  käkbenet  antriiffats,  hörer  tili  diluvialbildningarna 
(postpliocena  formation),  hvilande  omedeibart  pä  kritan,  som  pa 
andra  stilUen  betäckes  af  tertiära  (mioccna)  formationer  i  ofant- 
lig  utsträckning.  Likvisst  är  Elie  de  Beaumont,  en  af  v:tr 
tids  största  geologiska  auktoriteter,  af  annan  mening  och  anser 
lagren  vid  Somme  dalen  säsom  hörande  tili  alluvium  eller  ett 
slags  rörliga  lager,  som  pä  sluttningar  af  vindar,  regn  och  sno 
drifvas  framät  och  kunna  innesluta  fragmenter  frin  alla  forma- 
tioner och  äfven  djurben.  Sädana  af  vattnet  framdrifna  steii- 
massor  skttUe  sedän  betäckas  af  senare  jordlager. 

Att  dock  med  större  noggrannhct  bestämma  de  lagers 
älder,  som  vid  Moulin  Qvignon  uppträda,  synes  vara  för  geolo- 
gerna  en  svär  uppgift:  medan  nägra  anse  dem  höra  tili  det 
äldsta  diluvium,  vilja  andra  och  bland  dem  Hebeut,  en  myckot 
ansedd  geolog,  icke  tillerkänna  dem  samma  älder  som  de  lager 
vid  Amiens,  der  stenredskapen  förekomma,  men  bestrider  pi 
det  bestämdaste  Elie  de  Beaumonts  pästäende,  att  de  ej  vore 
äldre  än  torfven,  en  formation,  som  uppkommer  under  helt  an- 
dra förhällanden  än  de,  som  kunnat  ega  rum,  dä  lagren  Ti<l 
Moniin  Qvignon  afsatte  sig. 

Men  medan  Elie  de  Beaumont,  stödjande  sig  p&  den 
CuviEB^ska  teorin,  ej  viii  läta  menniskoben  förekomma  ens  i  dc 


69 

yngsta  diiuviala  bildniogarna,  har  D£snoyer8  nyligen  tillkänna- 
gifvit,  det  han  funnit  materiella  bevis  för  menniskanB  Bamtidig- 
bet  med  mammutdjnret  i  ännu  äldrc  lager,  nämligen  det  öfver- 
sta  i  tertiära  formation  eller  det  pliocena.  Dessa  bevis  bestil 
af  inskärDiDgar  öcli  strimmor  gjorda  af  menniskohand,  hvilka 
maa  observerar  pä  flere  foBsila  ben  af  stora,  nu  utgängna  dägg- 
djur  i  plioceua  lagret  vid  Saint-Prest  närä  Chartres  ooh  äfven 
pii  andra  ställen.  Dä  dessa  inskärningar  icko  kunna  tillskrifvas 
andra  orsaker  än  raenniskors  tillgörande,  dä  de  lagcr  der  de 
ifrAgavarande  fossila  benen  fOrekomma  äro  ovedersägligen  Mre 
iin  de  fbmt  omtalade  lagren  i  Sommedalen,  skulle  formationen 
vid  Saint-Prest  erbjuda  det  äldsta  konstaterade  exempel  pä  spär 
efter  menniskans  sarotidighet  med  forgängna  däggdjursarter  och 
om  dessa  forhällanden  ej  annorlunda  kunna  tydas,  menniskans 
uppträdande  pA  jorden  skjutas  tillbaka  ända  tili  slatet  af  den 
tertifira  perioden  och  hvad  Frankrike  särskildt  beträffar,  det- 
samma  värit  befolkadt  (öre  den  första  stora  isperioden.  Det 
torde  dock  knappt  behöfva  nämnas,  att  dessa  kronologiska  be- 
stilmningar  ännn  hvila  pä  alltför  fä  fakta  för  att  vara  annat  än 
hypoteser. 

Emellertid  fortg/i  forskningarna  uti  ifrägavarande  riktning 
oafbrutct.  Under  sistlidne  sommar  hafva  i  Frankrike  särskilda 
grottor,  der  ben  af  högre  djur  fiunas  samraanhopade,  värit  före- 
m4l  för  nya  och  omsorgsfulla  undersökningar.  Ndgra  notiser 
ang^nde  fyiiden  uti  grottorna  i  Garonne  flodens  omräde  torde 
icke  sakna  ett  allmännare  intresse.  Resnltatet  af  dessa  under- 
sökningar är  bland  annat  det,  att  pä  den  tiden,  dä  renen  lefde 
i  Frankrike,  bodde  der  redan  menniskor.  Men  att  närmare  be- 
stamma  denna  period  synes  ännu  vara  ogörligt.  Sä  mycket  vet 
man,  att  under  den  historiska  tiden  renar  icke  funnits  i  Frank- 
rike. J.  Ca£8AR  har  hört  omtalas,  att  renar  skulle  finnas  i  en 
•Stor  skog,  hvars  yttorsta  gränser  man  ej  kunnat  nä,  ej  ens  efter 
scxtio  dagars  vandring.  Pä  galliska  mynt  finner  man  ej  renen 
afbildad,  lika  litct  som  man  finner  dess  ben  i  celtiska  grafvar, 
der  dock  qvarlefvor  af  andra  djur  förekomma.  Ej  heller  har 
man  i  Frankrikes  torfmossor  eller  i  de  Schveitziska  sjöbonin- 
gama   fannit   ben   af  detta  djur,    >Iau  sli^ter  häraf,  att  reqen 


70 

försvunnit  Mn  Frankrike  i  en  period  af  den  förliistoriska  tiden, 
ä&  hasdjuren  och  bruket  af  metaller  ännu  ej  voro  .kända  i 
vestra  Europa.  —  De  nya  bevis,  som  senaat  tillkommit  för  att 
styrka  menniskans  samtidigliet  i  södra  Europa  med  renen  och 
andra  derifrän  försvunna  djur,  hvila  icke  blott  derpä,  att  men- 
niskoben  och  mcnskliga  verktyg  anträffats  tillBamman  med  audra 
djurben  och  att  dessa  ben  visa  spär  af  menniskans  nftrvaro  ge- 
nom  de  inskärningar,  som  blifvit  anbriugade  pä  dcm;  man  har 
uti  grottorna  i  södra  Frankrike  stött  ännu  pä  andra  forhillan- 
den,  hvilka  man  ej  kan  fränkänna  ali  betydelse:  p&  en  ländkota 
(vert^bre  lombaire)  af  renen  finner  man  ftnnu  pä  botten  af  en 
blessyr  ett  fragment  af  en  utaf  menniskohand  skuren  fiintsten, 
som  d<^  förtiden  tjenat  som  jagtredskap  och  omisskännligt  dii 
inträDgt,  medan  benct  ännu  var  oförändradt;  man  har  antr&ffat 
i  dessa  grottor  en  mängd  redskap  skurna  af  ben,  företrädesvis 
renhorn,  äfvcnsä  har  man  funnit  teckningar  af  särskilda  djur  pa 
dessa  ben  ii^raverade ;  bredvid  ett  väl  teckna^t  hufvud  af  en 
häst  finner  man  ett  renhufvud,  lätt  igenkännligt  pä  homen,  som 
pryda  dess  panna;  hvarutom  teckningar  af  oxe,  bock,  bjort, 
fiskar  och  foglar  pä  särskilda  ställen  förekomma.  Man  mäste 
antaga,  att  dessa  afbildningar  utfördes  pä  en  tid,  d&  man  ännu 
kände  och  säg  renen  i  den  trakten;  ty  osannolikt  är,  att  den 
tidens  föga  utbildade  artister  skulle  afbildat  ett  alldeles  frem- 
mande  djur.  Men  det  är  icke  blott  de  första  försök  i  teckning 
man  finner  i  dessa  grottor;  äfven  skulpturen  har  der  aflagtsina 
första  lärospän ;  ett  handtag  af  en  dolk  bestär  af  ett  i  ben  skn- 
ret  renhufvud  och  i  ett  annat  konststycke  har  man  trott  sig 
igenkänna  en  statuette  af  en  qvinna.  Man  kunde  äfven  tillägga, 
att  man  här  funnit  det  äldsta  musikaliska  instrument,  en  liten, 
ihälig  benpipa,  försedd  med  ett  konstgjordt  häl  vid  ena  ändan 
och  ännu  i  ständ  att  frambringa  ett  skarpt  Ijud,  när  man  bliser 
deri ;  det  var  onekligen  en  jagtpipa. 

Anmärkningsvärdt  är  slutligen^  att  i  dessa  grottor,  der 
fragmenter  af  ben,  aska,  koi,  stycken  och  skifvor  af  skurna 
flintstenar  och  renhorn  äro  sammangyttrade  tili  en  fast  massa, 
s.  k.  breccie,  benen  i  allmänhot  ligga  sä  oförstörda,  att  ledema 
ännu  äro  fästade  vid  hvarandra  i  deras  anatomiska  sammanhang. 


71 

Deremot  äro  sädana  bes,  som  ioBeslnta  märg,  löstagna  och  klufna 
i  en  bestämd  riktning.  Det  syneB  häraf,  att  beoen  ligga  i  de- 
ras  ursprungliga  läge  och  ej  värit  utsatta  för  nägon  längre 
transport  samt  att  märgen  dä  redan  hade  sin  användning. 

Säsom  tillägg  tiu  dessa  notiaer  rörande  de  sednaste  fyn- 
den  nti  grottorna  i  Frankrike,  mä  anföras,  att  den  vetenskapliga 
expcdition  tili  Mindre  Asien,  Bom  stär  under  ledning  af  hertigen 
AP  LuYNEs,  gjort  eoahanda  fyiid  i  trakten  af  Beyrouth  —  en 
mängd  af  menniskohand  bearbetade  stenverktyg  i  en  breccia  tili- 
sammaDS  med  ben  af  Bärskilda  djurarter,  vittnande  alit  tili  för- 
mkn  för  menniskoslägtets  höga  Alder.  *) 


*)  Under  tryckningcn  liäraf  inlicinlns,  ali  Boucher  de  Perthes  vid 
MoDlin  Qvignon  under  sisll.  Juli  mänad  i  närvaro  af  flere  viltnen  funnit 
tn  Stor  mängd  menniskoben,  bland  andra  äfvcn  en  hufvudskäl,  soin  anses 
tiiihöra  en  skild  race. 


72 


Arssammanträdet  den  29  Aprll  1864 

öppsades   af  SocietetenB   ordförande  e.  o.  profesBoren  Mäklik, 
8om  dervid  yttrade: 

I  dag  för  ett  &r  tillbaka  firade  Vetenskaps-Societeten  sin 
tillvaro  under  ett  fjerdedels  sekel  och  dess  dävarande  ordförande 
tog  Big  deraf  anledning  att  vid  förenämnda  för  Societeten  be- 
tydelsefulla  tillflllle  f^ta  ärade  landsmäns  uppmärksamhet  pä 
det  forhällande,  att  denna  vetenskapliga  förening  i  sjeifva  verket 
icke  är  nigon  akademi  samt  att  man  tillfölje  deraf  äfvensom 
pä  grund  af  Aere  för  henne  mindre  gynsamma  omständigbeter 
ansenligt  nödgas  nedBätta  de  anspräk  i  andra  länder  kanna 
Btällas  pä  likartade  institutioner.  Vi  väga  boppas  att  de  upp- 
lysta  och  högtärade  gäster,  hvilka  genom  sin  härvaro  bcvisa 
81  tt  vAlvilliga  deltagande  för  Societetens  fortgäng  och  framtida 
utveckling,  tagit  detta  i  öfvervägande  och  icke  skola  underskatta 
de  sträfvanden  dess  medlemmar  äfven  under  det  sednast  förflutna 
äret  sökt  ädagaiägga.  Den  7:de  tomen  af  Ada  societaiis  scien- 
tiarum  fennicce,  Bom  utkomnoit  nnder  loppet  af  Bistlidne  höst. 
bär  ett  intyg  deröfver,  att  Societeten,  oaktadt  det  ringa  del- 
tagande hon  ätnjuter  frän  den  finska  allmänhetens  Bida  och  dc 
ytterst  fitaliga  bidrag,  Bom  leronats  henne  frän  fremmande  hän- 
der,  likväl  fortfarande  bemödat  Big  att  motsvara  sin  beBtämmelse. 
Undersöker  man  närmare  förhillandet  i  andra  länder,  Bkall  man 
genast  finna,  att  vetenBkapliga  föreningar  der  emottaga  väsendt- 
liga  bidrag  frän  Bkiida  hali,  tili  antalet  stundom  öfverstigande 
dem,  föreningens  egna  medlemmar  hunnit  producera;  i  värt  land 
deremot,  der  vetenskapliga  sträfvanden  och  isynnerhet  speciel 
vetenskaplig  forskning  hittills  vannit  föga  insteg,  ser  sig  en 
likartad  institution  i  alla  afseenden  nastan  uteslutande  beroende 
af  universitetet.  Alla  anspräk  man  stäUer  pä  en  storre  verk- 
samhet  af  finska  Vetenskaps-Societeten,  riktas  säledes  temmeligen 
direkte   pä   landets  högskola.     Universitetets  lärare-persooal  är 


78 

emellertid  genom  mängfaldiga  tjenste&ligganden  ur  Muä  satt 
att  egoa  en  bctydligare  del  af  sin  tid  fit  vetenskapliga  uuder- 
sdkningar,  och  ehnru  forskning  inom  vetaodeis  omr^e  onekligen 
är  den  ärofullaste  aidan  af  deras  befattning,  se  Big  flere  icke 
eiis  i  tillfälle  att  kunna  uppoffra  ferierna  för  ifrägavarande  ända- 
mal.  För  öfrigt  är  finska  VetenskapB-Societeten  icke  den  cnda 
institution  i  värt  folktoma  land,  som  tager  en  litterär  vcrksam- 
liot  i  anspräk. 

I  förbäliande  tili  de  fä  arbetskrafter  VetenskapB-Societetcn 
i  sjelfva  verket  kan  päräkna,  bar  bon  uuder  det  förflutna  ärct 
fki  vidkännas  en  ganska  smärtsam  furluBt,  bvars  omnämnande 
likväl  icke  är  egnadt  att  ingä  i  Bekreterarens  ärBberättelse.  So- 
cieteten  bar  nemligen  pä  sätt  ocb  via  föriorat  en  af  sinä  verk- 
snramaste  ocb  genom  sjelfständiga  forskningar  mest  framstäende 
medlemmar»  profcBSoren  Nylaxdku,  Bom  bortflyttat  tili  annat 
land.  Vi  v%a  likväl  boppas,  att  ban  icke  alldeles  Bkall  draga 
8in  hand  frän  Societetens  intressen. 

Med  alit  detta  kan  man  dock  göra  finska  Vetenskaps- 
Societeten  den  i  sjelfva  verket  ganska  ärofuUa  beskyllningen  att 
bafva  verkat  ocb  arbetat  t.  o.  m.  ntöfver  sinä  tillgängar.  De 
medel  Societeten  ärligen  nppbär  af  samhället  bafva  nemligen 
ander  sednare  tider  ända  tili  den  grad  värit  otillräckliga  att 
betäcka  trjckningskostnadema  för  Societetens  förbandlingar,  att 
lion  sett  sig  nödsakad  att  ställa  sig  i  en  betydlig  sknld,  ocb  dä 
Societetens  afbandlingar  framdeles  skola  publiceras,  kan  fraga 
endast  derom  nppstä,  om  man  är  i  stind  att  finna  nSgon  som 
riskerar  trycka  dem  —  pä  kredit.  Det  menliga  inflytaude  ett 
sädant  förbälUinde  skall  ntöfva  pä  Societetens  verksambet  be- 
höfver  jag  ej  utmäla.  Hvem  bar  likväl  i  värt  land  ej  mängen 
gibig  värit  i  tillfUlle  att  böra  stora  talare  med  granna  ord  för 
begärligt  lyssnande  äbdrare  frambälla,  att  det  ringa  finska  fol- 
kets  framtida  betydelse  inom  nationemas  krets  ingalunda  kan 
grondas  pä  vnnna  segrar  pä  stridsföltet,  meb  att  det  är  inom 
aadens  omräde,  pä  vetenskapernas  vädjobana,  der  äfven  detta 
iitaliga  folk  vid  polens  rand  kan  skörda  lagrar  i  jembredd  med 
Bina  af  blidare  yttre  naturförhällanden  gynnade  medbröder.  Sä- 
dana  smickrande  tai  ocb  skälar  belsas  visserligen  alltid  med  för- 


74 

tjusning,  men  med  den  sista  tömda  droppen  ur  glaset  dräukes 
i  glömBkans  sköte  af  ähörarne,  mihända  äfven  af  talaren,  dcn 
saDning  dessa  ord  i  sjelfva  verket  kande  ioBebära.  De  granna 
talen  —  de  fOrklinga  dessutom  inom  hemmets  knntar  och  sknlle 
ett  eko  af  dem  äterljada  t.  o.  m.  bort  om  SkaDdinaTiens  gräo- 
ser,  sä  är  det  ej  toma  ord,  utan  det  9r  handling  som  höjer  en 
nation  i  andraa  ögon.  Det  är  visserligen  onekligt,  att  FinlaDds 
folk  för  att  förskaffa  sig  bildade  och  redbara  tjenstemän,  upp- 
offrar  ganaka  betydligt  pä  skolan  och  det  isynnerhet  pi  dess 
högsta  form,  nemligen  pä  universitetet ;  det  finska  folket  bar 
med  beredyillighet  derjemte  omfattat  folkundervisningen  och  med 
naturlig  fdrkärlek  nnderstödt'  aträfvanden  för  finska  sprikstadier 
och  genom  dessa  berömvärda  handlingar  för  hujandet  af  hela 
natlonens  bildning,  hvarigenom  det  smäuingom  tillegnar  sig  re- 
sultaterna  af  de  forskningar  inom  vetenskapernaa  omride,  som 
blifvit  anställda  i  andra  länder,  förtjenar  det  ali  aktningsfall 
erkltnsla.  Det  finnes  likväl  ännu  en  skyldighet,  en  pligt  som 
förnnftet  tilldelar  hvarje  nation,  det  är  nemligen  att  gemensamt 
med  de  öfriga  befordra  och  understödja  jnst  dessa  detaljerade 
vetenskapliga  forskningar,  pä  hvilka  hela  mensklighetens  suc- 
cessiva  —  och  inom  detta  sista  sekel  nog  märkbara  —  framat- 
skridande  grundas,  och  det  är  efter  delaktigheten  i  detta  ge- 
mensamma  arbete,  som  de  skilda  natiouernas  förtjenst  för  bild- 
ningens  framätskridande  hufvudsakligen  uppskattas.  I  detta  af- 
seende  har  Finland  hittilla  dock  lemnat  högst  ringa  bidrag  och 
den  förening,  som  är  stiftad  nteslutande  för  detta  ändamäl,  npp- 
bär,  sisom  jag  haft  aran  omnämna,  af  samhället  ett  sä  ringa 
ärligt  nnderstöd,  att  det  icke  ens  värit  tillräckligt  att  betäcka 
dess  nödvändigaste  utgifter.  Att  p&  nägot  sätt  derjemte  fram- 
kalla  och  med  sinä  tillg&ngar  nnderstödja  vetenskapliga  forsk- 
ningars  anställande,  har  för  Societeten  natorligtvis  värit  alldeles 
omöjligt.  Särdeles  angenämt  hade  det  derföre  värit  för  mig  att 
vid  detta  tillf&Ue  p&  Societetens  och  pä  vetenskapens  vägnar 
haft  anledning  att.  för  Finlands  ständer,  som  efter  en  läng  tide- 
rymd  af  femtio  äi*  eng&ng  äter  sett  sig  i  tillftlle  att  verka  för 
landets  utveckling  och  knltnr,  äfven  hembära  en  skyldig  tack- 
samhetsbetygelse   för   deras  idagaUgda  medverkan  tili  höjandet 


75 

af  fosterlandets  anseende  i  vetenskapligt  afseende  äfven  utom 
FiniandB  gränser  —  ocb  det  kan  icke  ens  nekas  att  veten- 
Bkapeii  baft  full  anledning  att  hoppaa  ett  förord  iaynncrhet  af 
det  ständ,  Bom  redan  UDder  sekler  burit  namnet  af  bildningcnB 
sakförare  i  v&rt  land  och  säledes  kunnat  anse  det  Bom  ett  dem 
tilikommande  Btänds-privilegiam  att  i  främBta  rummct  förmed- 
lande  nppträda  tili  fi^rm&n  för  densamma.  Alla  förboppningar 
veteoBkapen  äfvenBom  VetenBkaps-Societeten  kunnat  rikta  ki  detta 
b&ll,  hafva  dock  för  denna  g&ng  värit  fäfänga. 

Vi  Bkola  likväi  ej  miaströBta.  Dä  under  v&rens  glada,  soi- 
belysta  dagar  hopp  och  förtröstan  vaknar  i  hvarje  bröst  och  en 
ny  leende  vär  nn  randats  för  hela  Finlands  folk,  hvilket  med 
förtrÖBtan  Bkildar  Bina  kommande  öden  tili  mötea ;  bvarföre  akulle 
ej  under  nftrvarande  tidpunkt  hoppet  utm&la  en  Ijuaare  framtid 
äfven  för  denna  vetenakapliga  förening,  hvars  medlemmar  utan 
den  ringaate  personliga  fördel  atrilfva  att  efter  bäata  förmUga 
inför  den  öfriga  bildade  verlden  genom  bandling  Adagalägga,  att 
äfven  bakom  and  och  ia  i  Finlanda  öde  bygder  finnes  ett  folk, 
som  kftmpande  emot  en  härd  natur  likväl  icke  viii  försaka  den 
aran  att  gemenaamt  med  den  öfriga  menakligheten  deltaga  i 
arbetet  för  vetenakapemaa  utbildning.  —  För  Vetenakapa-Socie- 
teten  kan  den  nännaate  framtiden  viaaerligen  aynaa  mörk  och 
hotande,  men  Finlanda  folk  akall  ej  och  kan  ej  lemna  henne  i 
sin  nnvarande  betryckta  atällning.  Det  framätakridande,  aom  i 
bvaije  afaeende  akall  framkallaa  genom  de  tidaenliga  reformer, 
hvilka  i  öfrigt  blifvit  förealagna  af  landeta  atänder,  akall  aäker- 
ligen  äfven  bidraga  att  höja  intreaaet  för  vetenskapliga  värf ;  en 
Btigande  knltur  akall  utan  tvifvel  inom  kort  föröka  landeta  tili- 
gäugar  betjdligt  och  för  min  del  Atminatone  viii  jag  derföre 
hoppaa,  att  dctta  andra  nyligen  päbörjade  Qerdedelasekel  af 
finska  Vetenskapa-Societetena  vei*kaamhet  icke  akall  alutaa,  utaii 
att  akida  denna  inatitution  omgeataltad  tili  en  Vetenakapa-Aka- 
demi  under  en  eller  annan  anapr&kalöaare  form.  Denna  tanke 
borde  ej  aynaa  ai  orimlig.  En  aMan  Akademi  kunde  hoit  och 
b&Uet  atftllaa  i  aammanbang  med  univeraitetet,  hvarigenom  be- 
hofvet  af  aärakild  lokal,  bibliotek  och  vetenakapliga  aamlingar 
kunde  undvikaa.   De  förökade  koBtnaderna  akulle  eäledea  egent- 


76 


ligen  belöpa  sig  tili  aflöuingar  för  en  Btändig  sekreterare  och 
fyra  eller  fem  arbetande  medlemmar  samt  natuiiigtvis  betydligt 
förökade  anslag  för  tryckningskostnader.  Hvilken  betydelse  emel- 
lertid  en  sadan  förändriug  af  Yetenskaps-Societeten  skulle  Mga 
för  landet,  torde  hvar  och  en  inse.  Denna  omgestaltning  kom- 
mer  dock  för  eller  senare  att  inträffa  och  under  närvarande 
tider    kunna    tjugufyra  är  bära  mängen  förändring  i  sitt  skök. 

Alit  frän  sin  stiftelse  har  Societeten  ^tnjutlt  den  ärofulla 
lyckan  att  säsom  sin  Höge  Beskyddare  vörda  Finlands  nuvarande 
ädelsinnade  Storfurate,  pä  hvars  f&delsedag  hon  begär  sin  an- 
spräkslösa  ärsfest.  forenande  sig  i  de  välönskningar  som  höjas  för 
Honom  af  tacksamme  undersatare.  Ham  Maj  estät  Kejsar  Alexander 
den  Andre,  som  redau  frän  ynglingaären  i  v:\rt  land  värit  äl- 
skad  säsom  den  finska  högskolans  mäktige  förespräkare  och 
sedermera  som  Monark  h«Hgnat  den  ftnska  nationens  ärfda  lagar 
och  institutioner,  skall  säkerligen  äfven  omhulda  hvarje  sträf- 
vandc,  som  kan  bidraga  att  höja  det  finska  folkets  anscende 
och  betydelse  bland  nationernas  antal.  Vid  denna  tauke  tryg- 
gar  Societeten  sinä  förlioppningar  äfven  för  den  närmaste  fram- 
tiden. 

En  närmare  redogörelse  för  Vetenskaps-Societetens  verk- 
samhet  i  öfrigt  nnder  det  förflutna  äret  kommer  att  afges  af 
Societeteus  ständiga  sekreterare;  hvarefter  enligt  gammal  pUg- 
sed  tvenne  vetenskapllga  föredrag  komma  att  hällas,  nemligen 
af  hr  professoren  Krueoea  pä  den  fysisk-matematiska  och  af  mig 
pä  den  naturhistoriska  sektionens  vägnar. 


77 


Finska   Vetenskapssocietetens   Arsberättelse, 

afgifven  den  29  April  1864. 

Svärligen  skall  nägon,  som  med  billighet  viii  bedömma  de 
förhällaDden,  af  hvilka  finska  vetenskapssocietcteDS  verksamhet 
är  beroende,  finna  det  oväntadt,  om  i  den  redogörelse  för  dess 
arbetcn,  som  ärligen  afgifves,  ej  nägra  mera  framstäende  ätgär- 
der  tili  vetcn8kat>erna8  befrämjande  kanna,  säsom  af  societeten 
Tidtagna,  omtalas  och  tillbörligen  framhällas.  Frukterna  af  so- 
cietetens  bemödanden  mäste  stä  i  direkt  förhällande  tili  de  kraf- 
ter  och  bjelpmedel,  hvaröfver  hon  eger  att  förfoga  och  dessa 
aro,  sAsom  man  känner,  i  hög  grad  begränsade.  Det  är  icke 
finska  vetenskapssocieteten  förunnadt  att  i  likhet  med  s^  mänga 
andra  vetenskapliga  samfund  ega  en  arbetspersonal,  som  nte- 
slutande  kunde  egna  sig  ät  vetenskaplig  forskning  och  lärdt 
forfattareskap ;  lika  litet  cger  lion  sädana  materiella  tillgängar, 
som  skulle  erfordras  för  att  inleda  och  verksamt  understödja 
större  vetenskapliga  företag  samt  uppmuntrande  och  manande 
inverka  pä  den  vetenskapliga  forskningslnsten.  Hon  kan  ej  ut- 
sända  forskare  och  lärda  expeditioner,  hvarken  tili  närmare  eller 
fjermare  trakter,  hon  kan  ej  genom  prisbelöningar  skänka  bifall 
och  erkännande  ät  ett  förtjenstfullt  författareakap ,  ej  förlflgga 
dyrbara  litterära  arbeten,  ej  anlägga  vetenskapliga  samlingar, 
hvilka  ej  blott  säsom  kraftiga  väckelser  anslä  sinnet,  men  der- 
jeinte  äfven  afgifva  det  yppersta  material,  den  säkraste  ledning 
vid  vetenskapliga  frdgors  behandling  och  utredning.  Finska 
vetenskapssocieteten  sknlle  skatta  sig  lycklig,  om  hon  utan  att 
Btöras  af  ekonomiska  hinder  kunde  för  allmänheten  och  den  lärda 
verlden  utan  afbrott  framlägga  de  bidrag  tili  vetenskapernas  be- 
främjande, hon  inom  sin  närmaste  verkningskrets  lyckats  ihop- 
samla. 

Under  det  ir,  som  med  denna  dag  gär  tili  ända,  har  So- 
cieteten haft  den  tillfredsställelsen  att  ej  blott  kunna  frän  trycket 
tttgifva   en    mängd  förut  tili  henne   öfverlemnade  och  vid  dess 


78 

sammaDträden    föredragna    afhandlingar,    utan  äfven   att  derut- 
öfver  hafva  ett  ieke  sä  ringa  förräd  i  behäll  tili  offentliggöraude 
i  den  närmaste  framtideD.  —  Sjunde  tomen  af  Societetens  ^Acta"*, 
hvars    tryckning  päbörjades  om  liösten   1861  och  vid  sednaste 
ärsdag    framskridit    tili  det   54:de  arket,  afslutades  under  sistl. 
September  m&nad  och  omfattar  84  ark  med  12  planclier  och  1 
karta  samt  liar  blifvit  utdelad  tili  särskilda  biblioteker  och  all- 
männa  inrättningar  inom   landet  ocb  tili  ett  betjdligt  antal  ot- 
ländska  lärda  anstalter  och  Bamfund.     Af  aktemas  ättonde  tom 
hafva  24  ark  redaD  lemnat  presaen  och  kommer  den  under  nl- 
gon  tid  afbrutna  tryckningen  af  denna  tom  att  snart  äter  vid- 
tiga.     Likaledes  har  societeten  af  öfversigten  af  aina  förhand- 
lingar  kunnat  utgifva  det  femte  häftet,  omfattande  ären  1857— 
1863    och    utgörande    19    ark  8:o.     Kort  efter  aednaste  ärsdag 
inlemnades  i  bokhandeln  8:de  och  9:de  häftet  af  societetens  bi- 
drag   tili    Finland»    naturkännedom,   etnografi  och  statistik  och 
har    tryckningen  af  det  10:de   tili  denna  samling  hörande  häf- 
tet, innehällande  materialier  tili  Kuopio  Ifins  statistik  af  kansli- 
rädet  Rein,  under  äret  pägätt  och  framskridit  tili  det  17:dearket. 
Vid  societetens  sammanträden  under  det  nu  tilläudagc^ende 
äret    har    hon    fatt   emottaga   50  vetenskapliga  meddclandcn  af 
hvilka    4    värit  ämnade   att  i   akterna  intagas;  nemligen  ett  af 
doceuten    vid    kejserliga    Alexanders-Univeraitetet  doktor  Carl 
Gustaf  Estlaxdkr  inlemnadt  och  i  8:de  tomen  af  akterna  re- 
dan   iniurdt  arbete  med   titel:    Po^ma  del  Cid  i  svensk    öfver- 
sättning  med  historisk  kritisk  inledning,  tvenne  afhandlingar  af 
e.    o.    professoren    Mäklin,  den  ena:   Bemerkungen   Ober  zwei 
nordamerikaniske  Wiederkauer:    Ovis   montana  und  ffaphcerus 
montanus,  den  andra  med  titel:  Monographie  der Oattung 5/ron- 
gylium   Kirby,    Lacordaire,  samt    slutligen    af  ingenieuren  von 
Wbight:    Ornithologiska    meddelanden    rörande    nägra  arter  af 
Eiderfoglarna.     Större  delen  af  de  öfriga  föredragen  komma  att 
meddelas    i    öfversigten  af  societetens  förhandlingar,  hvaraf  ett 
häfte  inom  kort  kommer  att  utgifvas,  hvarfSre  en  närmare  redo- 
görelse  för  desamma  vid  detta  tillflllle  kan  anses  öfverflödig.  — 
I  ^Bidrag  tili  kännedom  af  Finlands  Natur  och  Folk^  äro  äm- 
nade att  ingä  en  af  statsrädet  Nobdekbkiöld  anmäld  afhand- 


79 


ling  om  nägra  geologiska  förbällanden  i  Finland;  iktyologlska 
notiser  af  statsrädet  Nordmann,  en  af  samme  författare  utlofvad 
fortsättning  af  Förteckningen  öfver  finska  spiudlar  Bamt  trenne 
af  bergmästaren  Tuobeld  tili  Socictetens  disposition  lemnade 
uppsatser,  nämligen:  1)  Om  Orijärvi  koppargrufva ;  2)  Nägra 
forklarande  anmärkningar  tili  geognostiska  kartan  öfver  en  del 
af  Kuopio  Bocken ;  3)  Nägra  f^rklaringar  tili  geognostiska  kar- 
tan öfver  Tuusniemi  kapell  af  Kuopio  soekcn. 

Anteckningar  af  de  barometer-  ooh  termometerobservatio- 
ner,  hvilka  pd  särskilda  orter  i  landet  med  soeieteten  tillhönga 
iustrumenter  anställas,  hafva  blifvit  insända  af  kronolänsmannen 
EKaoos  i  Sodankylä»  majoren  Karsten  i  Kuopio,  kapellanen 
Lindegren  i  Muldia,  apotekarene  Relander  i  Sordavaia  ocli 
We8TERLUND  i  UleÄborg,  äfvensom  frän  landtbruksinstitutet  ä 
Mustiala,  alla  t6r  är  1863,  hvarutom  enabanda  observationer  för 
är  1862  kömmit  soeieteten  tillhanda  frän  sistnämnda  ställe  samt 
frän  Lemlands  socken  pä  Äland. 

Dessutom  bar  soeieteten  erhällit  andra,  filreträdesvis  ter- 
mometer-observationer  af  titulärrädet  Björkman  i  Fredriksliamn, 
vice  pastoren  Löavenmark  i  Puolango,  possessionaten  baron 
HoTHKiRCH  i  Borgä  socken  samt  prosten  Wen£LL  i  Taipalsaari. 

De  af  soeieteten  ntdeladc  dels  finska  dels  svenska  anteck- 
mngsböeker  för  särskilda  klimatologiska  iakttagelser  hafva  för 
ändamdlet  blifvit  begagnade  och  äterställda  enligt  nedanstäende 
förteckning : 


Obseirationsorten. 

Observatorus  namn. 

ObserTations 

Län. 

Socken  eller  stad. 

ären. 

Nylands 

Kyrkslätt 

Smedberg,  L,  vicepastor 

1863 

Orimattila 

Granholm,  J.,  prost. 

n 

Tenala 

Erieson,  I.,  kyrkoherde. 

vt 

Abo  och 

Eura 

Hom^n,  G.  W.,  prost. 

yi 

Björneborgs 

Kisko 

Henriksson,   J.  N.,  ka- 

med  Äland 

pellan. 

W 

Lemland 

Ericson,  L,  kyrkoherde. 

1862 

Mdendal 

Bredenberg.  G.,  löjtnant. 

1868 

M 


TavastehnB 

Janakkala 

Bredenberg,  E.  A.,  ka- 

pellan. 

1863 

Wiborgs 

Taipalsaari 

Wenell,  A.  J..  prost. 

« 

Kuopio 

Kides 

Hartman,    E.,    kommis- 

sionslandtmätare. 

« 

Kuopio 

Manninen ,    A. ,    landt- 

bruksskoleföreständare. 

fi 

Wa8a 

Gamia  Karleby 

Heinemann,  C,  skolaris. 

•» 

Keuru 

Lindegren,   P.   H.,   ka- 

pelian 

t: 

Raitanen,   6.  A.,   jord- 

brukare. 

W 

Saarijärvi 

Taipalainen,    M.,    jord- 

brukare. 

« 

Uleäborgs 

Kemi 

Flermanson,  R. 

il 

Uleäborg 

We8terlund,  E.,   apote- 

kare. 

« 

Padasjoki 

Borgström,  A.  A.,  pos- 

sessionat. 

1861—1863 

Porkala. 


Lypert6.     Lok5. 


Ett  af  professoren  Moberg  verkställdt  utdrag  ur  dtssa 
annotationer  skall  vidfogas  denna  arsberättelsc. 

De   li  särskilda  lotsplatser  vid  finska  ooh  bottniska  viken 

utförda  mätningar  af  vattenständet  hafva  enligt  professoren  Mo- 

BERGS  beräkniiig  Icdt  tili  följande  mänadtliga  roedelhöjd  jemford 

med  den  ärliga  medelhöjden  för  hvarje  observationsort,  beräkuad 

i  deeimaltnm 

HanffS- 
ndd. 

47,107 
+  1.948 
+  9.815 

-  6.210 

-  6.340 

-  4,559 

-  6.710 
+  1,106 
+  1.S61 
+  1.126 

-  3.430 
+  4.376 
+  7,990 


Medelhöjden  för  Srel 

57,644 

Jonuari                           +  2,024 

Februari                         -|-n.6H5 

Mars 

-  7,776 

April 

-  2.674 

Maj 

-  1.715 

Jnni 

-  4.424 

Jiili 

-  5,205 

Augusli 

-  0.957 

September 

h  0,323 

Oklober 

-  4,330 

Noveraber 

-  1,983 

December 

-  3,434 

t 


Jnnsfru- 
sand. 

41.339 
0,784 
8.100 
6,822 
6.639 
4.46S 
7,046 
2,845 
1.748 
1.951 
0,803 
3.048 
,806 


f  3. 


51.033 
+  2.426 
+  9.689 

—  6.229 

—  6.293 

—  4.971 

—  6.239 

—  0,368 
+  1.558 
+  1,834 

—  1.865 
+  3.341 
+  7,813 


53ft52 
+  2.50) 
4-  9,645 

-  6.107 

-  6.0^ 

-  5.494 
6.409 
0.310 
1.329 
2,2IS 
1.603 
3.595 
7.039 


+ 
+ 


81 

Societeten  har  fätt  emottaga  anbnd  att  träda  i  litterär  för- 
bindelse  med  följande  lärda  samfund :  the  Boston  Society  of  na- 
tural  history,  zoologische  Gesellschaft  in  Fran|cfart  a.  M.,  das  na- 
tur-hiBtorische  Landes  Museum  von  Kärnthen,  Verein  der  Aertzte 
in  Steiermark,  samt  der  bistorische  Verein  filr  Steiermark.  Frän 
de  lärda  sftllskaper,  med  hvilka  societeten  stär  i  närmare  för- 
bindelse,  har  hon  äfven  under  det  sistförflutna  äret  fätt  emottaga 
(lyrbara  remisser  i  ntbyte  mot  sinä  utgifna  arbeten. 

Annu  äterstär  att  omnämna  de  förändringar,  som  inom 
soeietetens  personal  under  äret  inträffat:  sedän  vid  sednaste  ärs- 
dag  ordförandeskapet  öfvergätt  tili  dävarande  vice  ordföranden 
e.  o.  professoren  Mäklix,  utsägs  professoren  Lagus  vid  nämndc 
rilifälle  tili  vice  ordförande. 

Tili  ordinarie  ledam^öter  har  societeten  medelst  den  18:de 
dennes  anställdt  vai  inkallat  öfverste  Axel  Oadolin  samt 
professoren  vid  kejserliga  Alexanders-Universitetet  doktor  Geobo 
Zachasias  Forshan,  för  att  intaga  ett  ledigt  mm,  den  förre 
i  matcmatisk-fysiska,  den  sednare  i  bistorisk-filologiska  sektion. 

Societeten  har  haft  den  tillfredsställelsen  att,  sedän  hon  sed- 
naat  begick  sin  Arsdag,  icke  förlora  nägon  af  sinä  ordinarie  leda- 
möter;  deremot  har  hon  att  anmäla  tvenne  hedersledamöters 
bortgäng.  Den  kände  botanisten,  verklige  statsrädet  Kristian 
>)T£V£N  slöt  sin  verksamma  lefnad  den  30  April  sistl.  kv  i  när- 
heten  af  Simferopol  pä  Krim  i  en  älder  af  81  är.  lian  till- 
hörde  finska  vetenskapssocieteten  sedän  den  2  November  1840, 
dj\  lian  invaldes  tili  ordinarie  ledamot,  hvarefter  han  den  5  No- 
vember 1849.  i  sammanhang  med  soeietetens  lyckönskan  tili 
Jians  tillryggalagda  femtioäriga,  utmärkt  förtjenstfulla  embets- 
mannabana,  öfverflyttades  tili  hedcrsledamöternas  klass.  Steven 
i^ar  visserligen  född  i  Finland  och  äfven  en  tid  inskrifven  vid 
Abo  akademi,  men  tillbragte  större  dclen  af  sin  lefnad  i  södra 
Ryssland,  der  han  var  anställd  som  inspektor  för  silkesodlingen. 
Han  fdrvärfvade  sig  säsom  vetenskapsman  ett  utmärkt  namn 
;.'<inom  flere  förtjenstfulla  arbeten  i  botanik  och  entomologi  och 
befrämjade  dessa  vetenskapers  studium  dessutom  genom  rikhaltiga 
samlingar,  hvilka  han  med  •  outtröttlig  flit  sammanbragte  och 
o('«:eiinyttigt  förärado  tili  allmänna  läroanstalter.    Äfven  det  fin- 

6 


82 

Bka  univcrsitotet  har  af  honom  nAgra  kr  före  lians  dOd  Un 
cmottaga  som  gäfva  hans  botaniska  bibliotck  och  dyrbara  vext- 
samling,  utgörande  för  närvarande  mähända  den  värdefnllask 
delen  af  universitetets  botaniska  museam. 

Den  andra  förlust  Societeten  vid  detta  till&lle  har  att  be- 
kiaga,  är  gebeimerAdet,  friherre  Kahl  Fabiak  Theodor  Lax- 
OEN8KJÖLDS  fränfillle,  som  inträffade  den  29  sistl.  Juni.  Jlär 
är  icke  stället  att  framlägga  en  lefnadsteckning  af  denne  ut- 
märkte  man,  hvilken  vid  ledningen  af  fUdemesIandets  högsU 
angelägenheter  under  det  sistförflutna  decenniam  hade  en  sa 
vigtig  kallelse  att  uppfylla;  med  bänvisning  tiil  de  varma  och 
vältaliga  orcU  som  en  annan  ledamot  af  finska  vetenskapssocie- 
teten  vid  ett  annat  tillfälle,  tili  förmcdling  af  de  olika  omdömen. 
Bom  om  Langenskjölds  statsmannaverksamhet  velat  göra  sig 
gäUande,  uttalat,  mä  här  endast  uttryeket  af  den  öfvertygdse 
finna  plats»  att  de  mänga  statshandlingar,  som  i  Langenskjöld 
bade  sitt  nppbof  ocb  som  alla  isyftade  landets  bätnad  och  be- 
tryggande  af  dess  sjelfbeständ,  tillförsäkrat  hans  namn  ett  ärofnllt 
rum  i  Fiulands  häfder  och  skola  göra  bans  minne  aktadt  inior 
en  oväldig  efterverld.  Särskildt  bör  finska  vetenskapssocicti^teD 
med  erkänsla  ibägkomma  det  deltagande  friherre  Langenskjöld 
under  den  korta  tid  ban  stod  i  närmare  förbindelse  med  societe- 
ten egnade  dess  sträfvanden,  h  vilkas  vigt  och  betydelsc  bans 
för  vetenskapens  högsta  uppgifter  tillgängliga  sinne  visste  att 
fuUkomligt  uppskatta. 


>:3 


Darwins   teon   om    uppkomsten    af   djur-    och  vext- 
arter.  —  Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Förcdrag  pä  ärs-  och  högtidsdagen  dcu  29  April  1864.) 

Det  finnes  Atskilliga  veteiiskapliga  arbeten,  hvilka  myckct 
raera  bidragit  och  bidraga  tili  lösandet  af  mängen  fräga  rörandc 
naturen  och  desa  lagar  genom  den  opposition  de  framkallat,  än 
genom  dc  rcsultatcr,  dc  iDnchalia.  Bland  sädana  arbeten  kom- 
mer  Darwins  framställning  om  djur-  och  vextarternas  uppkomst 
gonom  8«4kalladt  naturligt  urval  onekligen  att  intaga  ett  särdeles 
framstucnde  rum.  Ty  ehuru  det  ingalunda  kan  förnekas,  att 
bemälde  författare  genom  Bammanställningen  af  en  mängd  in- 
tressauta  fakta  äfven  sjelf  i  ganska  väsendtlig  män  bidragit  tili 
kännedomen  af  flerfaldiga  förhÄlIanden  i  naturen,  är  det  likväl 
att  förutses,  det  en  mängd  naturforskare  änuu  längc,  dels  for 
att  vederlägga,  nägra  troligcn  äfven  för  att  försvara,  den  af 
honom  förfäktade  teorin,  pä  det  sorgfölligaste  skola  granska  de 
möjligheter,  om  de  ens  alltid  förtjena  denna  benämning,  sora  af 
l)Attwix  blifvit  framhällna  som  förnuftsenliga  och  nödvändiga 
Jiaturlagar  och  af  hvilka  samtliga  djur-  och  vextarters  successiva 
«ppkomst  cnligt  hans  äsigt  värit  beroende;  och  härigenbm  skall 
dcM  naturhistoriska  vetenskapen  säkerligen  vinna  oändligen  mye- 
ket  mera.  Det  Darwin3ka  arbetet  har  väckt  myckct  uppseende 
och  i  atskilliga  länder  har  man  redan  dels  framställt  väsendtliga 
anmärkningar  emot  detsamma,  dels  i  mer  eller  mindre  populära 
föredrag  eller  genom  öfversättuingar  sökt  att  göra  innehallct 
deraf  bekant  för  den  bildade  allmänheten. 

Dä  jag  af  Vetenskaps-Societetens  naturhistoriska  sektion 
erhällit  det  ärofnlla  uppdraget  att  p4  denna  Societetens  Ars-  och 
/lögtidsdag  tili  bctraktelse  framställA  ett  vetenskapligt  ämne,  har 
.i«g  ej  velat  lemna  detta  tillfjille  obegagnadt  att  icke  allcnast 
(^5r  den  högtärade  och  upplysta  församling,  som  genom  sin  här- 
varo  förökar  glansen  af  den  anspräkslösa  fest,  hvarmed  Socic- 
tftcn    bcgär    d^n    26-ärsdngen    af  sin  stiftelse  i  största  korthct 


S4 

iVamställa  det  hufviidsakligaste  af  dcn  sAkallado  DniNvinska  aka- 
pelseleorin,  utan  derjomte  yttcrmera  fästo  naturforekares  upp- 
nifirksamhct  pä  nÄgra  förhällanden  i  naturon,  sora  nMstan  liclt 
och  hället  förbises  isyiinerhet  af  dem,  hvilka  titsträcka  trränscn 
för  individuclla  afvikelser  alltför  längt. 

Innan  jag  likväi  öfvergAr  tili  en  framsUlllnhig  af  inn«lK\IU't 
i  det  Darwin8ka  arbctet,  anser  jag  det  nödvändigt  att  fasta 
rnina  högtärade  ähörares  uppmärksamhet  pä  det  förhällandc»  att 
Dauwin  i  sjelfva  verket  icke  är  den  forstA  upphofsraannen  tili 
den  af  honom  dock  vida  fnllständigare  ocli  pä  ett  alldelcB  ogen- 
donaligt  Bätt  framställda  läran,  att  uatiiren  eller  skapnren  ur- 
spnmgligen  endast  frambragt  nÄgra  ytterst  enkla  organiska  va- 
relscr,  infuejonsdjur  eller  alger,  samt  att  dessa  gcnom  \»ttre  na- 
turnödvändigheter.  för  hvilka  jag  utber  mig  att  lilngre  fram  när- 
mare  f4  redogöra,  smäningom  utbildat  sig  tili  alit  högre  orga- 
niaerade  varelser,  sÄ  att  ätminstone  en  del  under  loppct  af  mil- 
lioner  äv  gradvib  forändrat  sin  inre  byggnad  äfvenBora  sin  yttre 
form  tili  maskar,  insekter,  fiskar,  paddor,  krokodiler  och  apor 
äamt  slutligen  antagit  den  förädlade  gestalt,  under  hvilken  men- 
niskan  nu  upptrilder  aom  enväldsherrskare  öfver  —  aina  sam- 
Blilgtingar  pä  jorden.  Grunddragen  af  denna  lära  fraraställdes 
nemligen  ätminstone  redan  1809  *)  af  Lamarck  (i  PhUosophk 
Zoologiqiie  samt  sedermera  i  Iniroduciion  de  rffistoire  nai\trcl' 
le  des  animaiix  smis  vertebres,  1815,  I,  160 — 212)  ooh  lik- 
artade  asigter  publiccrades  äfven  af  Geoffroy  Saint-Hilaibk 
1828  och  af  flcre  andra. 

I  öfverensstämmelsc  med  den  ringa  känncdom  man  ännn  i 
början  af  det  nittondc  seklet  ägde  om  de  lägre  djur-  och  vext- 
arternas  organiska  byggnad,  ansäg  Lamarck  möjligheten  for  de 
första  varelsernaB  uppkomst  ganska  lätt.  TTan  framst^llde  nem- 
ligen den  hypotesen,  att  den  allmänna  attraktionskraften,  under 
en  troligen  äfven  för  honom  sjelf  obegriplig  inverkan  af  värme 
ooh  elektricitet  tillsammans  förenat  geldartade  ämnen  i  vatten 
och  pä  fuktiga  stäUen,  hvaremot  dessa  genom  repulsionskrafteDS 

*)  Arternas  föränderlighel  torde  redan  förut  blifvit  framhällen  af  De- 
MA1LLRT  och  andra;  innehället  af  dcras  arbolon  känner  jag  likväi  ickc  när- 
rnnre. 


85 

iuverkan  tili  en  del  äter  adägsnades  frän  hvarandra  och  att 
liärigeDom  uppkommit  Bxnik  ihäligheter  eller  bläsor,  hvilkas  väg> 
^ar  bildades  af  deu  segaste  delen  af  deii  geleartade  massan,  ocli 
liurigenom  var  enligt  lians  dsigt  en  organisk  varelse  i  hufvud- 
saken  Hirdigbildad.  Ihändelso  den  kemiska  sammansättningen 
i  detta  kroppshOlje  var  af  den  beskaffenhet,  att  naturen  genom 
ätimulerande  orsaker  förniädde  meddela  dess  delar  en  irritabilitet 
eller  en  förmäga  att  liastigt  kontrabera  sig,  sä  var  det  ett  djur : 
saknadeä  denua  formäga,  sa  var  det  en  vext. 

Man  kan  egentligen  icke  förundra  sig  deröfver,  att  sädaua 
asigter  uttalades  1809,  da  man  likväl  käuner  att  Cross£  myeket 
scdnare  trodde  sig  fcirmedelst  siu  galvaniska  apparat  bafva  fram- 
bragt  ett  m^ngfaldt  bögre  organiseradt  djur  {Acarus  horridus 
Turpin),  som  var  sä  allmänt  i  hans  bostad,  att  ett  och  annat 
exemplar  nödvändigtvis  mäste  komma  äfven  pä  hans  prcparater, 
och  ätminstone  ägde  ännu  for  nägra  är  den  äsigten,  att  den  vid 
jäsning  af  vätskor  obscrverado  ».  k.  jässvampen  med  konst  kundc 
frambringas,  ytterst  ifriga  anliängare  bland  yngre  vetenskaps- 
idkare  vid  värt  aniversitet;  man  känner  dock  numera  med  full- 
komlig  säkerhet,  att  dessa  smä  ceilbildningar  uppkommit  af  ytterst 
iiua  sporcr  eller  af  protoplasman  af  särdeles  outbildade  vexter, 
som  genom  otaliga  tillfälligheter  kunna  inkomma  i  vätakan,  ty 
ibiindelse  man  förebygger  deras  ditkomst»  uppst/lr  alls  ingen  jäs- 
ning. Försvarare  af  en  generatio  sponianea  under  nu  cxistc- 
rande  förhällanden  saknas  dessutom  icke  ens  i  dcnna  stund,  ty 
ännu  under  loppet  af  detta  är  hafva  hrr  Pouciiet,  Joly  och 
MussET  uppträdt  emot  Pasteur  som  ibärdiga  fuskare  i  skaparcnn 
handtverk. 

Men  lätom  oss  dtervända  tili  den  Lamarckska  hypotcscn. 
För  att  förklara  dc  öfriga  vext-  och  djurarternas  utbildning  frän 
dc  ofvanuämnda  lägsta  trappstcgen  inom  naturens  beggc  orga- 
nidka  riken,  autog  han,  att  endast  den  oorganiska  naturen  var 
oforänderlig,  men  cj  den  organiska.  Dessa  först,  säsom  vi  sett, 
^nska  enkelt  och  lätt  uppkomna  representantcr  af  den  organi- 
äka  naturen  hade  genom  delning  ollor  sönderfallande  af  sin  kropp 
mangdubblat  individernas  antal,  och  dessa  individer  äfvensom 
«Icras  af komliugar  hado  önuinhigom  utbrcdt  sig  öfvor  jordens  ytu 


86 

och  i  proportion  af  olikheten  i  yttre  naturförhällandeD  antagit 
andra  lefnadsvanor,  hvarigenom  de  tillika  i  olika  trakter  af  jor- 
den  Bett  sig  nödsakade  att  göra  ett  olika  bruk  af  sinä  organ«r. 
och  härigenom  har.  deras  organisation,  bäde  med  afseende  k  den 
yttre  formen  och  den  inre  byggnaden,  under  loppet  af  tusende- 
tal  är  pä  mängahanda.sätt  blifvit  förändrad.  Att  man  föröfri^ 
vid  dessa  kalkylers  uppgörande  ej  behöfver  knoga  pä  tid,  ärcu 
allmänt  känd  sak,  ty  geologerna  erbjada  nog  miilioner  är  for 
kalkylatorernes  behof. 

Tendensen  af  den  inre  lifskraften  hade  enligt  Lamabckh 
äsigt  under  hela  tiden  visserligen  alltid  värit  riktad  ät  en  högre 
utveckling  tili  en  större  grad  af  fuUkomlighet,  men  stöfande  för- 
hällanden  hade  ofta  ingripit  och  modifierat  denna  tendens,  hvar- 
igenom den  sammanhängande  utvepklingsserien  flerfaldigt  blif?it 
afbruten  o.  s.  v.  —  Genom  en  sMan  snccessiv  utbildning  frän 
generation  tili  generation  har  emellertid  enligt  denna  hypotes 
jordens  nuvarande  representanter  af  djur-  och  vextriket  ledt  bIU 
ursprung,  de  mä  i  öfrigt  vara  hum  utbildade  som  helst*). 

ÖEOFFROY  Saint-Hilaire,  Bom  äfven  mäste  räknas  bland  an- 
talet  af  dem,  hvilka  i  främsta  rummet  utbildat  tcorin  om  samt- 
liga  djur-  och  vextarters  uppkomst  ur  de  enklaste  former  genom 
en  längsam,  men  fortgäende  omgcBtaltning,  ansäg  att  den  orga- 
niska  naturen  är  och  värit  föränderlig  tillsammans  med  ocb  ge- 


*)  Bland  naliirforskare,  hvilka  sedermera  upplrädl  sora  ifripa  an- 
hängare  och  försvarare  af  den  Laa]arck'ska  hypolesen,  förljenar  Korte  inä- 
hända  särsklldl  ali  omnämnas,  emedan  det  var  han,  hvilken  säsora  bevis 
för  djurarlern.is  siiccessiva  oragcslaltning  efler  graden  af  föräodrade  yilre 
nalurförhällanden  bland  annat  framhöll  den  olikhel,  sora  förefinnes  emcllan 
den  lama  oxen  och  dess  förmodade  slaraföräldrar,  de  fossila  oxarterna,  der- 
vid  han  ädagalade,  atl  den  nu  Icfvande  artens  horn  smäningom  höjl  big 
mera  bakät  och  blifvil  snedare,  emedan  den  i  det  tämda  tillstandel  itke 
mera  ser  sig  nödsakad  alt  mcdelst  deras  tillhjelp  genomlränga  skogssriiir. 
sarat  alt  ögonen  vandl  sig  mera  bakät.  sedän  den  i  menniskors  sMlskap 
bhfvil  raera  ellertänksara  och  försiglig.  Med  anledning  af  detfa  bevis,  bar 
raan  i  Tyskland  äfven  framställt  den  insidiösa  frägan,  om  oxen  ^enom  en 
nännnre  beröring  med  raenniskan  äfvenledes  blifvil  mera  plalthöfdad  (»llach- 
köi)liger")  än  t.  cx.  den  fossihi  Bos  bombifrons,  som  nlniärker  sis  pononi 
?in  särduics  kullriga  panna. 


87 

* 
nom  den  oorganiBka.  Knligt  hans  AskMningssiltt  var  respira- 
tionsmediet  —  sAsom  beroende  af  atmosferens  oändliga  förändrin- 
gar  i  eudiometriBkt.  termometriskt  och  hygrometHakt  afseende 
under  den  geologiaka  tiden  —  den  hufvudsakliga  orsakcn  tili 
djararternas  succesBiva  utbildning  och  förändring  icke  allenast 
tili  nya  arter,  utan  äfven  tili  representanter  för  nya  slägten, 
ordningar  och  kiasser.  Emot  dessa  af  honom  uttalade  dsigter 
kämpade  Cuvier,  den  frejdade  och  odödlige  kännaren  af  naturen, 
pa  det  ifrigaste  och  framhöll  säsom  ett  motbevis  flere  djarai*ter, 
hvilka  Ätminstone  under  en  tiderymd  af  nägra  tusende  är  icke 
ens  i  den  ringaste  män  förändrat  sin  organiaka  byggnad  och 
äin  yttre  form.  Man  har  nemligen  i  sädant  afseende  värit  i*  tili- 
fälle  att  underBöka  exemplar  af  den  i  Egypten  förekommande 
hvita  Ibis-arten  {Tkresciomis  (ethiopica  z=z  Ibis  rdigiosa)  äfven- 
som  af  den  vanliga  krokodilen  och  flere  andra  djurarter,  hvilka 
blifvit  inbalsamerade  redan  af  detta  landB  fordna  innevilnare,  och 
dessa  individer  äro  i  alla  afseenden  fuUkomligt  identiska  och 
lika  bildade  med  dem,  som  äfven  i  vara  dagar  anträffas  i  detta 
och  i  angränsande  länder.  Pä  grund  af  dessa  och  dylika  fakta 
ans^  CuviEB  artformerna  ätminstone  i  hufvudsaken  konstanta 
och  förklarade  den  nu  tillsammans  med  menniskan  pä  jordklotet 
förekommande  generationen  af  djurarter  säsom  produkt  af  en 
sednare  särskild  skapelse  och  betraktade  dem  ej  som  nägra  trans- 
formerade  af  komlingar  af  de  species,  som  lefvat  och  utdödt  un- 
der föregäeude  geologiska  tidehvarf.  Efter  denna  tid  bief  den 
Cuvierska  läran  den  rädande  bland  zoologerna,  hvaremot  de  af 
L.VM.VROK  och  Geoffboy  Saint-HiL/URE  uttalade  äsigterna  endaat 
bland  geologema  räknade  ett  större  antal  anhängare. 

En  helt  annan  betydelse  hafva  emellertid  de  af  Lamarck  och 
CiEOFFEOY  Saint-Uil^vire  uppkastadc  hypoteserna  vunnit  genom 
den  DarwinBka  framställningen,  emedan  djur-  ooh  vextarternas  ut- 
>eckling  fnin  de  lägsta  tili  de  hogsta  formerna  af  bemälde  författare 
framhilles  icke  som  ett  slumpens  verk,  utan  säsom  en  naturnödvän- 
dighet.  Ehuru  man  har  fuUkomligt  giltiga  skäl  att  betvifla,  det  de  af 
L>AR\\TN»  säsom  bevis  för  djur-  och  vextarternas  fortgaende  form- 
förandring,  framliallna  individuelia  och  tili  en  del  inom  ndgra  ^ene- 
rutioner  ärftliga  afvikolrtcr,  som  blifvit  obscrvcradc  hnfvudsakligeu 


88 


endast  hos  hemtamda  djnr  och  kaltiverade  vextcr,  kanna  erhälla 

en    aidan   ntsMckning,   att   derigenom  icke  allenast  nya  arter 

skuUe    nppaUL,   ntan    sminingom   äfven    representanter  för  nya 

genera,  familjer»  ordningar  och  klasser,  sä  är  det  iikväl  i  sjelfva 

verket   omöjligt  att  nr  den  korta  tiderymd,  under  hvilken  den 

naturhistoriska   vetenakapen   kunnat   insamla   faUatändigare  ocb 

mera   pälitliga   data,    anföra   afgörande  och  sUende  bevis  emot 

möjligfaeten  af  en  arts  förändring  tili  ett  annat  species,  och  är 

avirigheten  i  detta  afseende  84  mycket  stdrre,  som  ätminstonei 

n^ra   fall  en  friga  kan  nppstä,  hvad  den  ena  elier  den  andra 

egentligen  föratilr  med  begreppet  af  en  art;   men  det  &r  ätmin- 

atone   lika    aäkert  att  icke  heller  nägon  anhängare  af  den  Dar- 

win8ka  liian  kan  framte  ett  enda  exempel  derp4,  att  en  gia  t. 

ex.  förvandlat  aig  tili  en  höna,  en  ko  eller  äsna  tili  en  hSat,  en 

apa   tili   en    menniaka  eller  nägot  annat  dylikt  fall.     Yi  skoU 

likväl  af  hilla  oaa  ifrin  alla  anmärkningar  tills  vi  värit  i  tillfälle 

att  framatAlla  itminstone  hnfvnddragen  af  den  Darwin8ka  läian. 

Slsom  hnfvudorsaken  tili  djnr-  och  vextartemas  utveckiing 

friii  Ugre   tili   hogre  eller  mera  ntbildade  former,  har  Darwin 

egentligen    icke,    s^som    hana   företrädare,   angifvit  den  direkU 

inflytelaen  af  ndgra  yttre  naturförhillanden,   hvarken  under  den 

ntrvarande  tiden  eller  under  de  föregäende  geologiska  perioderoa, 

emedan    dessa   enligt   hana   iaigt  endast  verka  medelbar^,  ntan 

han    söker   grundcn    tili   denna  utveckiing  naatan  utealutande  i 

aidana  individuella  afvikelscra  utbildning  genom  tuaendetal  ge- 

nerationer,  hvilka  under  radande  forhillanden  pä  nigot  sättbe- 

trygga  artena  tillvaro  och  foitkomst.    Han  föster  nemligen  npp- 

märkaamheten    pi   det    forhillande   i   naturen  att  i  hvarje  land, 

ja    t.  o.  m.  pi   hvarje    iiten    fläck  af  jordytan  endast  ett  visst 

antal  individer  af  vext-  och  djurriket  kunna  förekomma,  emedan 

ett  atOrre  antal   akulle  aakna  utrymme  eller  näring,  och  att  sk- 

ledea    derfore    en  strid  fortfarande  miate  äga  rum  icke  allenast 

emellan  akilda  arter,  utan  iifven  emellan  individema  af  samma 

art  om  deras  tillvaro.     Hvarje  art  akulle  nemligen,  ihändelse  ej 

nigonting   motverkade    desa   förökande,    inom  en  jemförelaevis 

ganska    kort   tidcrymd    räkna    ett    ofantligt  antal  individer  och 

allena    vara    i  st^ind   att  befolka  hela  jordytan.     Dabwin  anfot 


89 

elefanten  i  detta  afseeDde  som  ett  exempel,  hvilken  anses  läng- 
sammast  föröka  sig  bland  alla  djurarter.  Han  beräknar  nemli- 
gen  att  en  elefant,  som  uppnär  en  älder  af  90  är,  under  denna 
tid  skulle  framföda  endast  3  par  ungar,  och  likväl  skulle  af  ett 
enda  par  inom  500  är  femton  millioner  elefanter  kunna  nppstä. 
Om  Biledes  en  individ,  t.  ex.  af  en  djurart,  i  nägot  afseendc 
äger  ett  företräde  framför  sinä  samslägtingar,  hvarigenom  det 
lättare  kan  betrygga  sin  tillvaro,  säsom  t.  ex.  mera  utbildade 
tänder  hos  ett  rofdjur,  sä  äger  detsamma  naturligtvis  bland  alla 
den  Btorsta  möjligheten  för  ditt  fortbeständ,  och  gäller  detta 
äfven  desa  af  komlingar,  dä  man  förntsätter,  att  en  stor  del,  om 
e]  de  flesta  individuella  egenheter  äro  ärftliga.  För  dessa  af- 
komlingar  gäller  ilterigen  samma  lag  och  härigenom  skulle  sä- 
ledeB  nödyändigtvis  en  utbildning  i  en  för  artens  fortbestdnd 
gynsam  riktning  framkallas.  FOr  att  ytterllgare  förtydliga  detta 
föihällande,  viii  jag  citera  ett  par  af  författaren  anförda  oxem- 
pel.  Om  en  enskild  varg  genom  en  medfödd  obetydlig  egenhet 
i  lefnadsvana  eller  i  kroppsbyggnad  pd  nägot  sätt  blifvit  gynnad 
af  natnren,  sä  bar  denna  den  största  utsigten  att  fortbestä  och 
efterlemna  det  största  antal  afkomlingar.  En  del  af  ungarna 
itminstone  skola  troligen  ärfva  dess  lefnadsvana  eller  dess  egen- 
dorolighet  i  kroppsbyggnaden  och  härigenom  kan,  ihändelse  en 
utbildning  i  denna  riktning  oftare  inträffar,  en  ny  varietet  upp- 
komma,  hvilken  antingen  ersätter  den  ursprungliga  stamformen 
eller  fortbestär  tiUsammans  med  den.  —  Af  natnren  nödgas 
vargar,  som  bebo  t.  ex.  bergstrakter,  jaga  efter  ett  annat  slag 
af  byte,  än  de  som  bebo  ett  läg-  eller  ett  flaktland,  och  hän- 
genom  nppkomma  smäningom,  dii  natnren  mest  gynnar  fort- 
kofflsten  af  dem,  som  äro  lämpligast  organiserade  för  endera 
lefaadssättet,  tveune  varieteter,  och  författaren  anför  äfven  Pier- 
CE8  uppgift  att  i  Catskill-bergen  i  de  Förenta-statema  verkeli- 
gen  förekomma  tvenne  varieteter  af  vargen,  af  hvilka  den  ena 
har  mera  vindthundens  lätta  form  och  jagar  hjortar;  den  andra 
deremot,  som  är  tyngre  byggd  och  har  kortare  fötter,  angriper 
vanligen  färhjordar.  Sädana  varieteter  kunna  enligt  Darwin8 
asigt  emellertid  genom  ett  fortgäende  nrval  slutligen  omgcstaltas 
tiil  »kilda  arter  o.  s.  v. 


bO 


Det  andra  exemplet  jag  i  kortliet  vill  anföra  är  käDsko 
annu  mera  egnadt  att  lemna  en  bild  af  författarens  forklario^- 
satt  öfver  artornas  smdningom  skeende  forändring  tili  nya  spe* 
cies. 

Somliga  vexter  afsondra  nemligen  en  söt  honungsvätska. 
för  att,  enligt  Dabwins  förmodan,  derigenom  aflägsna  nägontlog 
skadligt  ur  deras  saft.  Denna  vätska  uppsökes  mad  begärli^bet 
af  insekter  och  ihändelse  den  afsöndras  pä  inre  aidan  af  kron- 
bladens  basis,  pudras  insektcrna  säsom  allmänt  bekant  med  pol- 
lenkornen  och  kunna  öfrerföra'  desamma  pä  pistillens  märke  i 
blommor  pä  ett  annat  st^d,  men  dock  af  samma  art.  Häri- 
genom  befruktas  pistillcrna  i  en  blomma  med  pollenkornen  fräu 
ett  annat  stind  och  sdlnnda  erhällna  fron  skola  enligt  vunnen 
erfarenhet  lemna  de  kraftigaste  plantor,  hvilka  derföre  äfvcn 
mäste  Sga  den  bäata  utsigten  tili  fortkomst.  Nägra  af  dessa 
plantor  bdra  väl  ärfva  förmägan  att  afsondra  nektar  och  di 
blommor  p4  dem,  som  afsondra  den  största  qvantiteten  deraf. 
skola  pätagligen  i  främsta  rummet  besökas  af  insekter  och  der- 
före äfvcn  oftast  korsas  med  andra  och  härigenom  skola  af kom- 
lingarna  af  dessa  plantor  ätminstone  efter  ett  stöiTe  antal  gene- 
rationcr  smdningom  vinna  öfverhanden.  Likaledes  skola  de  blom- 
mor, hvilkas  stdndare  och  pistiller  äro  sä  stäUda,  att  de  efter 
den  olika  storleken  och  andra  egendomligheter  lios  de  insekter, 
som  besöka  desamma,  pa  ndgot  sätt  anderlätta  öfverförandet  af 
frömjölet  frän  blomma  tili  blomma,  vara  mera  gynnade  äfvcu- 
som  mera  egnade  för  en  fortplantning.  D^  pä  en  vext  fort- 
farande  de  blommor  af  natnren  gynnas  med  afseende  k  fort- 
plantning, som  mest  locka  insekter  tili  sig,  sä  blir  det  enligt 
Darwin8  förmenande  slntligcn  en  regel  att  pollenkornen  alltid 
öfverföras  af  insekter.  Författaren  anför  tillika,  att  ingen  natur- 
forskare  betviflar  fördelen  af  den  sdkallade  fysiologiska  fördel- 
ningen  af  arbetet  och  att  mau  derföre  kan  antaga,  att  det  vorc 
nyttigare  för  en  vextart  att  i  en  blomma  eller  t.  o.  m.  pä  ett 
skildt  ständ  frambriuga  endast  stdndare  och  pd  ett  annat  endast 
pistiller.  Af  alla  dessa  temmeligen  komplicerade  förhdllandeo 
dragor  han  sist  den  slutsatsen,  att  om  det  hos  vn  sil  beskaff;»! 
vext,  s(un  ofvanforc    (»ninämndoB,   nagongäng  inträlFar,  att  ^t.^l- 


91 

durne  felslä  i  en  blomma  ocb  pistillerna  i  en  annan,   och   detta 
Silaom  ofvanföre  antyddes  för  vexten  är  förmänligt  eller  gynsamt 
for  dess  fortbeständ,  sä  skola  plantor,   hvilka  utvecklas  ur  frön 
Mn  dessa  enkönade  blommor  och  som  ärft  den  gynsamma  ten- 
densen    i    denna    atvecklings    riktning,    efter  en  längre  serie  af 
generationer  slutligen  frambringa  endast  enkönade  blommor.   Ge- 
Qom   naturligt    urval    af  sädana  individer,  hvilka  genom  nägon 
egenhet  i    deras    organisation    hafva   den   största  utsigt  för  sin 
fortkomst,    och    genom    en  fortsatt  ntbildning  af  denna  egenhet 
under  ett  större  antal  generationer  skulle  säledes  en  fortbestäeudc 
variation   i   artkarakt^rema  slutligen  framkallas»  och  säsom  vi  i 
föregäende    exempel    sett,    kan    euligt  Dakwins  äsigt  pä  denna 
grund  en  hermafroditisk  vext  ganska  lätt  förvandlas  tili  en  diklin. 
De    förh&IIanden,    som    i    ett    land   under  nägon  tid  värit 
gynsamma  för  organernas  utveckling   hos  en  art  i  en  viss  rikt- 
ning,  kunna  cmellertid  ganska  snart  förändras  och  det  blott  ge- 
nom nägra  vext-  och  djurarters  introducering  eller  försvinnande, 
säsom  det  t.  ex.  vore  händelsen  om  i  ett  land  en  djnrart,   som 
ntgjort  det  hufvudsakligaste   näringsämnet  för  nägra  större  rof- 
djur,  helt  och  hället  skulle  utrotas.   Härigenom  kunde  det  hända, 
att  sädana  individer  bland  dessa  rofdjur,  som  ägde  kindtänder 
med  de  tmbbigaste  knölar  och  derigenom  möjligtvis  äfven  kunde 
lifnära   sig    af  andra  slags  födoämnen,  skulle  hafva  den  största 
tttsigten    tili    fortkomst»    och    dä    skulle  naturen  genom  ett  lik- 
artadt  urval  &terigen  företrädesvis  gynna  en  ärftlig  utvecklings- 
riktning   ät    detta    häll.     Pä   detta   sätt   kan  mau  tanka  sig  en 
genom  generationer  fortgäende  transformation,  tills  den  ursprnng- 
liga  rofdjursarten  förvandlat  sig  tili  ett  species,  som  endast  eller 
ätmiostone  hufvudsakligen  lefver  af  vexter.    Dock ,  vi  vilja  äfven 
i  detta  fall  anföra  ett  exempel  ur  Daewins  eget  arbete.     För- 
fattaren  uppgifver  nemligen,   att  af  tvenne  klöfver  arter  {Trifo- 
iim  pratense  och  Tr,  incamatum),  ehuru  rören  i  dessa  blommor 
tjckas  vara  temmeligen  af  samma  längd,  endast  den  förra  enligt 
regel  kan  plundras  pä  sin  nektar  af  det  vanliga  biet  (^Apis  mel- 
^ifica\   hvaremot    den    scdnare    endast    besökes  af  humlor,  som 
liafva  ett  längre  sugrör.     Dä  Darwin  tillika  gjort  den  iakttagel- 
*ni,  att  klöfverarternas  befruktning  hufvudsakligen  endast  fram- 


02 

kallaa  genom  besök  af  sädaiia  iiiscktartcr,  som  eftcrlcta  blom- 
mornas  honung,  sä  drager  lian  deraf  den  slutsatseii  att^  iliäu- 
delse  humlorna  i  nagon  trakt  skulle  försvinna,  naturen  tili  fort- 
komBt  företrädesvis  gynnadc  endast  sMaoa  exumplar  af  den 
sednare  klöfverarten,  Bom  ägdo  dc  kortaste  rör  cUer  djuparc 
delade  blomkronor,  hvarigeiiom  det  vanliga  biet  agdc  tillträdc 
tili  dem.  Skulle  äterigen  den  förra  klöfverarten  utgä,  ägde  biii 
med  de  längsta  sugrör  den  största  utsigten  att  lifnära  sig  och 
fortbestä.  Härigenom  har  ftJrfattaren  velat  ädagalägga,  hurulcdes 
genom  en  ringa  tillfälUg  förändring  af  de  organiska  varelseni» 
i  ett  land  en  helt  annan  atvecklingsriktning  kan  framkallas,  men 
städse  genom  ett  uaturligt  urval,  eller  mcd  andra  ord  sagdt: 
genom  naturens  gynnande  af  sädana  individer,  hvilka  undcr  ra 
dande  fÖrhällanden  genom  sin  individuella  organisation  äga  doi 
största  utsigten  tili  foi-tbeständ.  Detta  betraktelscsätt  af  djur- 
och  vextarteraas  uppkomst  genom  säkalladt  naturligt  urvid  eiltr 
naturlig  tukt  (nafural  seleclion  =  natilrliche  Zuchtung,  säsoiu 
det  blifvit  kalladt  pä  tyska)  är  det  egentligeu  egendomliga  i 
den  Darwin8ka  läran,  hvarigcnom  den  skiljer  sig  fräu  alla  före- 
gäendc  naturfilosofers,  och  det  är  äfven  tili  förtydligandc  häraf. 
som  vi  ansett  det  nödvändigt  att  litet  fallständigare  omorda  oc)i 
genom  exempel  belysa  denna  del  af  författarens  framstalining. 
Ett  utpekande  af  denna  egendomlighet  i  DAiiWiN8  uppfattuings 
sätt  torde  vara  sä  mycket  mera  päkalladt,  som  Flouueks,  sekre- 
terare  vid  vetenskaps  akademin  i  Paris,  i  ett  arbete  med  titel 
Examen  du  lwre  de  M.  Damnn  sur  rorigine  des  especes,  soiu 
lian  den  14  Mars  detta  är  presenteradc  för  bemälde  akademi, 
hvilket  arbete  jag  visserligen  endast  känner  genom  ett  kort  iit- 
drag  i  Moignos  Les  Mondes  för  den  24  Mars  1864,  blaud 
ätskilligt  annat  för  DAawiN  verkeligcn  nedsättande  äfven  ytt- 
rar   fbljandc ;    Lamarck   är   hr   Dammis  fader    , . . ,    AUa   h 

Dartvins   ideer  äro  i  grunden  Lamarcks Hr   Danvm  sä- 

ger   detla   icke  genast;  han  är  för  klok  dertill *)  —  Ati 


•)  „  Lamarck  ent  le  ptre  de  M.  Darwin  ....  Tautei  les  id^e*  de  M 
liarmn  sont  au  fond  cellcs  de  Lamarck  ....  M.  haimn  ne  le  dii  pas  d^a- 
bord;  il  a  trop  d*arl  pour  cela.** 


93 

det  (a  likväl  icke  allclcles  Ur  fallet,  tror  jag  niig  genom  det  före- 
ir;!fi»d(^  hafva  ädaji^nlagt. 

För  att  emellertid  antyda,  hvilket  iiiflytande  ett  naturligt 
urvid  eller  en  naturlig  tukt  undev  loppet  af  tusendetal  kr  kannat 
ntOfva  pä  cnskilda  djur-  ocli  vextarters  omgestaltning,  anfor 
iUR\viN  en  hei  niängd  exempel,  liuru  man  isynnerhet  i  England 
crenom  konstigt  urval  p«^  en  ganska  kort  tid  lyckats  framkalla 
en  mängd  de  mest  afvikande  varieteter  af  liemtamda  djur  ocli 
kiiltiverade  vexter.  Ilvar  och  en  känner  det  stora  antal  olika 
varieteter  man  har  af  hnndar,  f§r  och  kor  sarat  bland  kultive- 
radc  vexter  t.  ex.  af  törnrosor,  Dahlier  eller  s.  k.  Georginer, 
kälarter,  stickelbär,  sockerärter,  gurkor  m.  fl.»  och  jag  behöfver 
i^nlides  icke  inläta  mig  i  nägon  beskrlfning  deröfver.  Ehurii 
iifven  enligt  Dahwins  medgifvande  nägra  af  dessa  förmenta  iden- 
tisk:i  arters  varieteter  uppkommit  af  ursprungligen  skilda  arter, 
siiBoro  t.  ex.  hundens,  kan  väl  ingen  dock  förneka,  att  man  e^ 
irenom  nrval  i  en  viss  riktning  smitningom  framkällat  betydliga 
afvikelser.  Utsöker  man  t.  ex.  af  en  vext  frön  endast  af  de 
mörkaste  blommor  och  förfiir  med  de  plantor,  som  uppdragas  ur 
dcssa  frön  pä  samma  sätt,  kan  man  säkerligen  pä  ganska  kort 
tid  frambringa  en  betydlig  afvikelse  i  fargteckningen.  Likaledes 
iiar  man  genom  urval  Bmäningom  fOrändrat  frukternas  beskaffen- 
liet  och  dimensioner,  sä  att  man  \m  kan  presentera  t.  ex.  gurkor 
^M-h  Btickeibär  af  ovanlig  storlek.  Genom  urval  och  fortplantning 
n  f  iiidividnella  afvikelser  äfven  i  annan  riktning  kunna  under  tider- 
nas  lopp  enligt  författareus  pästaende  mängahanda  framstäende 
<*genheter  och  formförändringar  frambringas.  Flere  nyanseringar, 
livilka  i  börjau  knappast  äro  märkbara  för  ett  ovant  öga,  skola 
fmellertid  med  tillbörligt  urval  fortplantade  efler  flere  generationer 
lemua  förvauande  resultater.  Ställer  man  t.  ex.  ett  raggigt  finskt  fär, 
Äom  om  sommarn  gär  och  betar  pä  vara  äkerrenar,  i  bredd  med 
ett  exemplar  af  en  s.  k.  elektoral  ras,  är  väl  skilnaden  för  hvar 
och  en  i  ögonen  fallande»  och  likväl  uppger  Daewin  att  icke 
*'M  hvar  tUBcnde  person  äger  medfödda  anlag  dertill  att  nrskilja 
df  högst  obetydliga  individuella  afvikelser,  pä  hvilka  kultiverade 
laBere  utbildning  i  en  viss  riktning  ganska  ofta  grundas.  Det 
j^kall   dessutom    icke    blott    vara  yttro  egenskaper,  som  s^ilttnda 


01 

kunna  fortplantaB  och  genoni  urval  utbildas,  uUm  äfven  inro. 
Egenskapeii  hos  kattor  att  fänga  ekiida  slag  af  djur  skall  enligt 
Darwin8  äsigt  äfven  vara  ärftlig»  sä  att  nägra  generationer  ige- 
nom  endast  jaga  efter  foglar,  andra  cfter  harar,  rittor  o.  b.  v.  *) 

Darwtn  aiifOr  tillika  att  mau  redan  ifran  äldre  tider  lagt 
myeken  vigt  pä  goda  raser  af  hiisdjur  oc!i  att  säledes  Atminstone 
vn  del  utbildat  sin  stora  olikhet  under  en  mycket  läng  tiderymd. 
Redan  under  den  barbariska  tiden  af  Englands  historie  hafva 
rasdjiir  blifvit  införda  tili  detta  land  och  principen  för  tukt  eller 
urval  har  författarcn  funnit  bestämdt  angifven  i  en  garamal  ki- 
nesisk  cncyklopedi.  Bestämda  rcglor  häröfver  skola  äfven  fure- 
komma  hos  nägra  romerska  klassiker  och  t.  o.  m.  hos  ncgrer 
i  det  inrc  af  Afrika,  hvilka  aldrig  stätt  i  nägon  beröring  rad 
europcer,  skola  euligt  Livingstone  goda  raser  af  hnsdjur  stA  i 
högt  värde.  Konstigt  urval  i  större  skala  och  äfven  med  stöne 
framgäng  har  man  likväl  anställt  först  inom  detta  sekel. 

Författarcn  riktar  derjemte  en  synnerlig  uppmiirksamhet 
pa  de  raser  man  har  af  dufvor,  isynnerhet  i  England,  och  upp- 
ger,  att  hau  för  utrcdandet  af  hithörande  frägor  icke  allenast 
ställt  sig  i  beröring  med  nägra  «utmärkta**  älskare  af  dufvor, 
utan  derjemte  lätit  upptaga  sig  som  medlcm  af  tvenne  duf-ctuhs 
i  London.  lian  säger  att  oaktadt  alla  dessa  daf-raser  pätagli- 
gen  härstamma  frän  en  enda  art,  nemligen  fr&n  den  vanliga 
klippdufvan  ( Columha  Hvia),  de  likväl  äro  ytterst  olika  icke 
allenast  tili  fUrgdrägt  och  fjädrens  form  äfvensom  med  afseendc 
pä  den  relativa  längden  eroellau  hand-  och  stjertpennoma,  utan 
äfven  visa  den  största  skiljaktighct  i  näbbens  skapnad,  skelettets 
byggnad,  antalet  af  refben  äfvensom  af  kotor  i  korsbenet  o.  s. 
v.  —  lian  pästär  med  ett  ord,  att  dessa  afvikelser  äro  sä  stora, 
att  zoologer,  ihändelsc  det  ej  vorc  bekant,  att  dessa  former  en- 
dast äro  domesticerade  raser,  skulle  uppstälia  dem  som  repre- 
sentanter  för  skilda  genera  —  och  lian  finncr  äfven  i  dessa  oeh 
dylika  afvikelsers  utbildning  ett  bevis  för  uppkomsten  af  nya 
generiska  former  genom  transformation  af  fordna  species.     Alla 

•)  Manne  della  likväl  cj  boror  pA  lillgängon  af  det  ena  ellor  .in«lra 
slaget  af  bylc? 


95 

arter  i  ett  genus  hafva  nemligen  ciiligt  hana  äsigt  uppkominit 
af  gemensamma  stamfOräldrar,  ooh  de  karakterer,  som  kunna 
och  böra  anses  8om  generiska  äro  sudana.  hvilka  de  enskilda 
arterna  ännu  äga  gemensamma  med  sinä  ursprungliga  stam- 
furäldrar. 

Ett  mäktigt  infiytande  pä  organernas  förändring  tror  sig 
DAttWiN  derjemte  finna  i  det  förhällande»  huruvida  en  djurart,  för 
beskyddandet  och  upprättliAllandet  af  sin  tillvaro,  ser  sig  nöd- 
sakadt  att  nödvändigtvis  begagna  ett  organ  eller  icke,  emedan 
det  genom  fortsatt  brnk  mer  och  mer  utbildas,  genom  icke- 
begagnande  dcremot  smäningom  generation  efter  generation  re- 
duceras  tili  en  radiroentär  form.  Derföre  hafva  enligt  författa- 
rens  förmenande  rapphönshundar  t.  ex.  slokjinde  öron,  emedan 
dc  under  sin  'nuvarande  betryggade  ställuing  icke  haft  nödigt 
att  anstränga  sinä  öronmaskler.  Hos  tama  ankor  har  man  en- 
ligt hans  uppgift  äfvenledes  funnit  vingbenen  betydligt  lätt^ire  i 
förhällande  tili  bakre  extremiteternas  och  det  öfriga  skelettets 
vigt,  än  hos  den  vilda  anden,  och  orsaken  härtill  söker  han  i 
vingarnas  sällsyiita  bruk  hos  den  tama  formen.  Man  kunde  tili 
dessa  Dartvins  data  ännu  tillägga,  att  den  högra  handen  hos  de 
flesta  menniskor  är  litet  större  än  den  venstra.  Af  dessa  för- 
hällanden,  som  ätminstone  tili  en  viss  grad  äga  sin  fullkomliga 
riktighet,  härleder  författaren  emellertid  stora  resultater.  Pin- 
l^unerna,  som  bebo  enstaka  öar  i  stora  haf,  och  andra  fogei- 
arter,  hvilka  fordom  lefvat  under  enahanda  forhällanden,  hafva 
smÄningom  generation  efter  generation  icke  allenast  förlorat  vin- 
garnas bruk,  utan  dessa  organer  hafva  hos  dem  äfven  blifvit 
alldeles  rudimentära,  emedan  förenämnde  fogelarter  aldrig  sett 
Big  Qödsakade  att  med  vingarnas  tillhjelp  undfly  anfail  af  rof- 
dJQr.  Pä  enahanda  sätt  anser  Darwix  strutsen  hafva  uppkommit 
af  en  trapp-artad  stamfar,  hvars  afkoralingar  genom  naturligt 
unal  blifvit  alit  större  och  tyngre,  tills  flygandet  blifvit  dem 
besväiiigt.  Efter  denna  tid  utbildades  företrädesvis  de  bakre 
^xtremiteterna,  emedan  artens  tillvaro  beroddo  deraf,  och  vin- 
?arna  reducerades  smäningom  tili  deras  nuvarande  rudimentära 
form.  IIos  den  mängd  blinda  djurarter  och  det  bland  rcpreseii- 
tantorna  af  flerc  klasscr.  hvilka  man  anträffat  isynnerhet  i  djupa 


t)6 

imdcrjordiBka  hälor,  liafva  äfvenledes  enligt  Darivins  äsigt  ögo- 
uen  under  flere  gcnerationcr  blifvit  alit  mera  rudimentära,  eme- 
dan  de  icke  begagnato,  och  deDDa  cgenskap  liar  sedermeni  fort- 
gatt  i  arf.  *) 

I  nägra  fall  Bkulle  man  emellertid  enligt  författarens  f5r- 
mcnande  anse  vissa  förändringar  hafva  nppkommit  genom  ett 
organs  icke-begagnande,  ehnru  en  sMan  omgestaltning  ätmin- 
stone  hufvadBakligen  liärrör  af  naturligt  urval.  Han  anförnem- 
ligcn  att  WoLLASTOM  gjort  den  anmärkningsvärda  upptäckten  att 
af  de  550  arter  colcoptera,  som  bebo  Madeira,  200  species  hafva 
sä  ofallstilndiga  vingar;  att  de  icke  kunna  flyga,  samt  att  af  de 
29  genera,  som  uteslutande  bebo  denna  ö,  icke  mindre  än  23 
innefatta  endast  sädana  arter.  Detta  f5rhillande  skuUe  nemligen 
bero  derpä^  att  de  insekter,  som  flyga  omkring  pk  denna  ös 
kala  klippor,  mycket  lätt  bläsas  i  hafvet  och  att  natnren  8^e- 
des  här  företrädesvis  gynnat  eller  rättare  sagt  bibeh4llit  sidana 
individer,  hvilka  minst  bland  alla  värit  diaponerade  för  ett  kring* 
Bväfvande  lif.  Frän  generation  tili  generation  liar  hoB  dessa 
arter  enligt  samma  nödvändighetB  lag  förmägan  att  flyga  alit 
mera  aftagit,  och  dk  vingarna  BäUan  eller  aidrig  begagnats,  hafva 
de  Blutligcu  blifvit  alldeles  rndimentära.  Dessa  arter  Bkola  der- 
jemte  hafva  den  plägseden  att  halla  sig  fördolda  tills  vinden 
lugnat  sig.  **) 

Sedän  vi  nu  emellertid  värit  i  tillfölle  att  göra  nftrroare 
bekantskap  med  de  principer,  pä  hvilka  Darwin  hufvudsakligast 

*)  Vid  elt  af  Vetenskaps-Societelens  sammanträdon  sistlidne  liö^l 
har  jag  omtalat  en  i  Berlin  kori  förut  |)iiblicerad,  för  den  Darvvinska  leo- 
rin  i  nyssberördt  afseende  enligt  min  uppfatlning  nägol  slörande  uppläcKl. 
Man  har  nemligen  i  groltorna  vid  Villefranclie  päfunnit  en  lilen  insekl 
(Machaeriteg  Marine  Dnv.),  hvars  lionor  aro  blinda  och  vinglösa.  hannarnc 
(Icromol  bevingade  äfvensom  försedda  med  fulliiomJii^t  utbildade  öi:on. 
llinulcdes  eli  sädanl  obilligt  aifskifle  skall  förklaras  efter  den  Danvinska 
läran,  lorde  vara  svärt  alt  inse.  Likarlade  förhällanden  äro  dessul«)m  re- 
dari  förut  bcknnla,  ehiini  Darwin  ej  fästat  lillbörligt  afseende  dervid. 

**)  Äfven  hijremol  kan  en  ganska  vasendllig  anmärkning  göras,  ntui- 
ligen  alt  t.  o.  m.  i  flere  öde  Irakler,  t.  ex.  i  inre  delar  af  Afrika.  I.lncl 
fr<1n  hafvet  atskilliga  genera  förekomma,  hvilka  innefatta  vinglösa  artor. 
t^hnix]  de  pätaghgen  aidrig  värit  iilsatla  för  nägon  fara  alt  bhlsas  i  hafvt  i. 


97 

grundar  sin  förvandlingslära,  vill  jag,  i  betraktande  af  den  korta 
tid,  under  hvilken  jag  vägar  taga  minä  värda  ähörares  välvilliga 
uppmärksamhet  i  anspräk,  lemna  endast  en  kort  sammanfattning 
af  hans  teori  i  öfrigt.  Man  finner  deri  just  icke  beller  nägon- 
ting  8ärdeles  egendomligt,  ty  de  ilesta  äsigter,  som  der  fram- 
Btällas,  hafva  förnt  blifvit  uttalade  $£  andra. 

£nligt  Darwin8  förmenande  bar  skaparen  ursprungligen 
frambragt  endast  fyra  eller  fem  enkla  former,  ur  bvilka  samtliga 
djnrarter  tillfölje  af  natarligt  urval  smäningom  utbildats;  ooh 
för  appkomsten  af  ali  den  mängfald,  man  benndrar  i  Floraa  rike, 
fömtsätter  ban  ett  lika  eller  ett  ännu  mindre  antal  gmndformer. 
Ja,  han  är  t.  o.  m.  böjd  att  tro,  det  bela  den  organiska  nata- 
ren  daterar  sitt  nrsprung  frän  en  enda  prototyp,  ocb  uti  denna 
föratsätt^r  ban  att  skaparen  inbläst  lifvet,  emedan  en  generatio 
spontanea  enligt  vetenskapens  nnvarande  ständpankt  icke  kan 
forevaras. 

Transformationen  af  dessa  grundformer  sammanställas  af 
författaren  med  nägra  geologiska  förändringar  af  jordens  yta 
och  jag  ser  mig  derföre  nödsakad  att  Atminstone  med  nägra  ord 
beröra  desamma.  Man  är  nemligen  ännu  i  vara  dagar  i  tilli^lle 
att  se  buru  bela  jordens  proportionsvis  ännu  ganska  tunna  stel- 
nade  yta  är  stadd  i  en  längsamt  fortgäende  ocb  först  efter  en 
iängre  serie  af  är  bemärkbar  vägformig  rörelse,  bvarigenom  en- 
Bkilda  länder  under  seklers  lopp  mer  ocb  mer  höja  sig  öfver 
bafvets  yta,  bvaremot  andra  lika  längsamt  sjunka.  Att  ett  lik- 
artadt  stigande  ocb  sjunkande  redan  under  förgängna  tidcr,  längt 
förän  nägon  menniskofot  trampat  jordens  yta,  belt  ocb  bället 
under  bafvet  nedsänkt  flere  länder,  hvilka  sedermera,  mäbända 
först  efter  en  ofantligt  läng  tid,  äterigen  smäningom  uppstigit, 
är  ett  f5rbällande,  bvaröfver  geologin  lemnar  oss  otaliga  bevis. 
Fällningar  ur  det  vatten,  som  sälunda  betäckt  ett  land,  bafva 
ofta  bildat  hela  jordlager,  hvilka  äro  af  en  sadan  tjocklek  eller 
ett  sädant  djup,  att  man  beräknat  dem  bafva  kunnat  uppstä 
endast  under  en  tiderymd  af  flere  tusende  är.  Inbäddade  i  dessa 
jordlager  finner  mau  kalkskal,  enskilda^ben  eller  stundom  t.  o. 
m.  nastan  alldeles  fullständiga  skeletter  vanligen  i  petrificerad 
form  af  utgängna  djurarter  äfvensom  stammar,  blad  eller  aftryck 

7 


98 

af   vextdelar,   hvilka   äfvenledcs  tillhört  arter,  som  numera  icke 
äterfinnas    i    den   lefvande  naturen.     Vid  en  närmare  jemförelse 
af  de  djur-   och  vextarter,  hvilka  man  lyckats  päfinna  i  skilda, 
nnder  olika  tidehvarf  bildade  jordlager,  bar  man  funnit  att  jor- 
den  1  början  värit  befolkad  endast  af  lägre  organismcr  samt  att 
mera    utbildade   former  inom   djur-  och  vextriket  visa  sig  font 
nnder    en    mycket    sednare   tid,   och  i  de   allra  sednast  bildade 
jordlagrcn,    eller  i   de  säkallade  yngsta  formationerna,  har  maa 
t.  o.  m.  trott    Big   finna    arter  identiska  med  dem,  som  anna  i 
vAra  dagar  lefva  tillsammans  med  menniskans  pä  jorden.  Dessa 
förhällanden  hafva  Dabwin  äfvensom  hans  föregängare,  med  fä- 
Btadt    afseende    pä    den    föränderlighet   man  trott  sig  observera 
hos    nu    lefvande    ai*ter,  tolkat  som  ett  bevis  för  den  Asigt,  att 
ursprungligen  högst  outbildade  vext-  och  djnrformer  smäningom 
omgestaltat  sig  tili  högre  organiserade  vareiser.    Att  man  ej  kan 
framvisa    en    fullständig  serie   af  denna  utveckllngsgäng,  finner 
Dabwin  ganska    naturligt,    emedan   enligt  hans  förmenande  alit 
det  man  äger  i  paläontologiska  samlingar,   uppgräfdt  för  öfrigt 
endast  pä  högst  fä  stälien  af  jordytan,  är  s4  ringa  och  obetjd- 
ligt,  att  det  knappast  ens  förtjenar  att  omtalas.    Han  förutsätter 
derjemte,  att  betydliga    dolar  af  jordens  yta,  som  nn  st4  uodcr 
verldshafvet,  fordom   möjligtvis  stätt  öfver  detsamma  samt  att  i 
derunder  iiggande  jordlager  troligen  finuas  lemningar  af  en  mäogd 
nu  saknade  mellanformer.     Gcnom  en  landsträckas  höjning  eller 
sänkning  hafva  enskilda  djur-  och  vextarter  antingen  inkommit 
eller   smäningom    utflyttat  tili  andra  trakter  af  jorden  och  här- 
igenom  har  alltid  en  ny  strid  emellan   arter  och  individer  upp- 
stätt  om  deras  tillvaro  och  naturligt  urval  har  nnder  dessa  tili- 
fälligtvis    förändrade   förhällandeu   och  proportioner  af  de  orga- 
niska  varelserna  tili  hvarandra  gynnat  olika  utvecklingsriktnin- 
gar.     Denna  förändring  af  artema  har  enligt  Dabtvixs  äsigt  ej 
inträffat  samtidigt  för  alla  och  det  just  emedan  den  i  allmänhet 
ej  värit  beroende  af  förändrade   fysiska  förhällanden  i  naturen; 
men    dä   mänga  innevänare  i  ett  land  förändrat  och  fnllkomnat 
sig,  anser  han  det  likväl    framgä  ur  principen  för  naturligt  ur^ 
vai,   att  dc  artformer,  som  ej  modifierat  sig  efter  de  förändrade 
proportionsförhällandena  inom  den  organiska  verlden,  smäningom 


99 

gätt  Bin  undergäng  tili  mötes.  Författaren  anför  tillika  icke 
allenast  flere  andra  geologiska  data,  som  pä  n&got  sätt  kunna 
tjena  som  stöd  eller  rättare  sagt  som  bevis  för  möjligheten  af 
hans  lära,  utan  Böker  derjemte  ädagalägga,  att  vext-  och  djur- 
arternas  nuvarande  utbredning  öfver  jorden  endast  i  öfverena- 
stämmelse  med  hans  tukt-teori  pä  ett  förnuftigt  sätt  kan  för- 
klaras.  I  aädant  afseende  framhäller  han  bland  annat  vegeta- 
tionen  pä  Galapagos-öarna  som  ett  exempel,  der  enligt  Hookeb 
artema  visserligen  äro  specifikt  skilda  frän  dein,  som  förekomma 
pä  den  närmast  belägna  amerikanska  kontinenten,  men  i  öfrigt 
fallkomligen  bära  samma  prägel.  Enligt  Dabwins  äsigt  hafva 
nemligen  dessa  arter  pä  ett  eller  annat  sätt  öfverkommit  frän 
närmaste  fasta  land  och  pä  denna  ögrupp  genom  naturligt  urval 
förvandlats  endast  tili  närstäende  former.  En  anhängare  af  den 
vanliga  skapelse-teorin  borde  deremot  enligt  hans  förmenande 
forutsätta,  att  vegetationen  pä  denna  ögrupp  vore  i  det  närmaste 
lika  med  den,  som  anträffas  pä  den  Capverdiska  arklpelagen, 
emedan  de  fysiska  förhällandena  här  äro  ungeför  desamma.  Cap- 
verdiska öarnas  flora  skall  emellertid  mest  öfverensstämma  med 
den  närmast  belägna  afrikanska  kontinentens. 

Med  ofvanstäende  teckning  har  jag,  sä  vidt  det  värit  mig 
möjligt  att  uppfatta  Dabwins  nägot  invecklade  och  metaforiska 
framställning  *),  sökt  att  efter  bästa  fOrmäga  i  koi*thet  äterge 
hana  äsigt  om  djur-  och  vextarternas  uppkomst  genom  naturligt 
nrval  eller  naturlig  tukt.  I  tjugu  ärs  tid  har  författaren  rast- 
Iö8t  ihopsamlat  en  stor  mängd  fakta,  hvilka  skola  tjena  som 
stöd  för  den  lära  han  förfäktar,  och  utlofvar  att  framdeles  publi- 
cera  desamma  i  ett  ännu  utförligare  arbete.  För  det  närvarande 
fär  läsaren  derföre  i  mänga  ganska  tvetydiga  fall  äinöja  sig  med 


*)  «Ii  convient  que  le  terme  d*älection  nalurelle  est  un  contre-sen9. 
Oa  ne  peut  mieux  dire;  mais  alors  pourquoi  s*en  servir?  Pourquoi  accom- 
moder  surlout  ä  ce  laogage  faux  toules  ses  explications,  tout  son  livre? 
Pourquoi  öcrire  un  livre  tout  entier  dans  Tesprit  faux  que  ce  langage  im- 
plique?  ...  Toujours  des  mätaphoresi  La  nalurc  choisil,  la  nature  scrute, 
la  nalore  travaille  et  travaille  sans  cesse,  et  travaille  ä  quoi?  A  changer, 
^  perfeclionner,  ä  transformer  Ies  esp^ce*.    Floureics. 


lOÖ 

den  försäkran,  att  författaren  gjort  ilere  upplysande  antecknin- 
gar  i  ämnet. 

Dabwin  medger  sjelf,  att  man  kan  göra  ganska  grundade 
inkast  emot  de  flesta  af  hana  äsigter  ooh  anför  t.  o.  m.  ätskil- 
liga  motbevis»  som  pätagligen  skola  fraQiställas,  bland  andra  det, 
att  i  nägra  geologiska  formationer   en  art  mcd  cus  uppträder  i 
en   ofantlig   mängd,   utan  att  uägra  mellanformer  pA  uägot  sätt 
antyda    dess    saccessiva   omgeBtaltning  Mn  lägre  stäende  arter. 
Han   tager  för  afgjordt  att  sädana  species  äro  invandrade  fran 
ett   annat  land,   der  dessa  förmedlande  former  nog  förekommit, 
men  bevisen  —  de  ligga  möjligtvis  under  bottnet  af  Atlantiska 
oceanen.    Den  sviiraste  vedersakare  Darwin  emellertid  alltid  har 
att  päräkna  emot  8in  lära,  är  naturen  sjelf,  Boni  i  trots  af  for- 
fattarens    stora    mängd    ännu    ej    pnblicerade  anteckningar  mcd 
beundranBTärd  beräkning  undandolt  just  alla  bevis  för  en  sAdan 
transformationsteori.     De  förmedlande  öfverg&ngama,  som  onek- 
ligen  borde  uppgä  tili  flere  millioner  arter,  saknas  öfverallt.  Fa- 
fängt   efterletar   man   bland  utgängna  och  nu  lefvande  djurarter 
det  ringaste   spilr  af  en  mellanlänk  t.  ex.  emellan  foglama  och 
nägon   af  de  öfriga  djarklasserna  ooh  lika  isolerade  std  i  dctta 
afseende    däggdjuren    äfvensom   flere  andra  djurgrupper.     Släg- 
terna  Lepidosiren  och  Protoptenis  kunde  viaserligen  anses  som 
isoleradt    qvarstäende  länkar  emellan  fiskarna  och  batrachierna* 
men  huru  stort  är  dock  ej  afständet  fran  dem  tili  fiskarna  I  Ät- 
skilliga  förcställningar»  som  man  i  slutet  af  det  förra  och  i  bör- 
jan    af   detta    sekel    hyste   om  förmedliug  emellan  skilda  djur- 
grupper och  hvilka  egentligen  framkallat  alla  förutsättningar  om 
en  fortgAende  transformation  af  den  organiska  verlden,  förefalla 
vid    vetenskapens   närvarande   ständpunkt  säsom  ogrnndade  och 
nastan  bamsliga.     Hvalarna   tili    exempel    biida  säkerligen  lika 
litet    en    öfvergäng  tili  fiskarna  som  nägot  annat  däggdjur;  de 
förete  med  dem  endast  en  högst  oväsendtlig  analogi.    Jag  säger 
oväsendtlig,  emedan  de  ytterst  fä  olika  slag  af  lokomotionsorga- 
ner,  hvilka  man  i  allmänhet  anträffar  hos  djurcn,  tili  den  grad 
äro  betydelselösa  säsom  nägonting  ntmärkande  för  en  djurgrnpp 
(och  gäller  detta  äfven  respirationsorganerna),  att  naturen,  sä- 
^om    allmänt   bekant,    kan    tiUdela  dessa  olika  slag  t.  o.  m.  ät 


101 

gamma  individ  under  olika  perioder  af  dess  lif.  Om  derföre  ett 
däggdjur,  Bom  af  naturen  är  anvist  att  nteslutande  tillbringa  sitt 
lif  i  vattcD,  af  henno  äfvenlede»  blifvit  utrustadt  med  de  lämpli- 
gaste  lokomotionsorganer  för  rörelser  i  detta  element,  sä  be- 
rättigar  väl  ett  sädant  förhällande  ingalunda  tili  det  antagande, 
att  ifrägavarande  djurart  vore  en  för  detta  fisk,  Bom  häller  pä 
att  förvandla  sig  tili  en  elefant  oller  nägonting  dylikt.  Dabwin, 
sora  sjelf  framhäller  hvalarnas  likhet  med  fiskarna  säsom  exem- 
pel  pä  en  betydelselös  analogi,  kan  säledes  icke  ens  päräkna 
denna  Bkenbara  förmedling  emellan  däggdjuren  och  de  lägre 
etäende  djarformerna  säsom  ett  stöd  för  Bin  förvandlingslära. 
Enligt  min  fulla  öfvertygelse  minskar  derjemte  en  vespertilion 
afstdudct  emellan  mammalierna  och  foglarna  icke  en  härsmän, 
och  bar  jag  nppfattat  Dabwin  rätt,  sä  bar  han  icke  ens  sjelf 
ansitt  Blägterna  OrnUhorhynchus  och  Tachyglossus  (^Echidna) 
8om  förmedlande  länkar  i  utvecklingsserien  emellan  dessa  djur- 
klasser,  utan  betraktar  dem  som  isoleradt  qvarstäende  ändpunk- 
ter  af  en  egendomlig  transformationsriktning.  Lika  barnslig  som 
den  föreställningen  är,  att  hvalarna  bilda  en  öfvergäng  eller 
mellanlänk  emellan  dftggdjnren  och  fiskarna,  är  äfven  den  under 
sednast  förflntna  decennier  nog  allmänt  hyllade  tron,  hvilken 
äfven  stär  i  ett  direkt  sammanbang  mcd  dessa  transformations- 
lärors  utbildning,  att  ett  högre  djur  under  sitt  embryonala  lif 
smäningom  frän  ett  infusionsdjur  eller  nägonting  dylikt  förvandlar 
sig  tili  en  mask,  fisk  o.  s.  v.,  innan  det  slutligen  nppträder  i 
»in  rätta  form  t.  ex.  af  en  menniska  *)  och  genom  denna  för- 
vandling  liksom  antyder  sin  slägtskap  med  sinä  ursprungliga 
Btatnförvandter.  SMana  jemförelser  äro  i  allmäuhet  haltande, 
emedan  de  merendels  grundas  pä  högst  obetydliga  analogier  eller 
fuilkomliga  misstydningar,  medan  man  förbiser  andra  högst  vä- 
sendtliga  omständigheter.  Ett  djur  är  ej  en  fisk  eller  en  närä 
aoförvandt  tili  fiskarna,  blott  derföre  att  det  under  en  tid  af 
8in  utveckling  är  försedt  med  gälar  eller  med  en  antydning  der- 
till.   Huru  litet  en  sadan  analogi  i  sjelfva  verket  betyder,  fram- 


*)  Detta  äskädniiigssätt  daterar  sig  egentligen  frän  den  (id,  dS  m^n 
«uuäg  zoospermeraa  cller  spermatozoiderna  säsom  ett  slags  infusionsdjur. 


102 

gftr  redan  deraf,  att  grodor,  som  utvecklas  ur  ägget  p&  ett  fnk- 
tigt  ställe,   likväl  ej  i  vatten,  genast  antaga  den  utbildade  for- 
men  och  det  utan  att  nägra  gälar  utvecklas.   Hvarföre  glömmer 
d&  grodan  under  detta  förhällande  sin  härkomst?  Äfven  Dabwin 
framhäller    bland    andra  stöd  för  sin  äsigt  om  djurarternaB  ur- 
sprung  frän  gemensamma  stamföräldrar  den  likhet,  som  företinnes 
t  ex.  hoB  outvecklade  embryoner  af  vertebrerade  djur  hörande 
tili    skilda    klasser  och   anför,  att  han  Bjelf  äger  tvenne  i  sprit 
förvarade  exemplar,    hvilkas  namn  han  glömt  att  anteckna  samt 
att  han  namera  icke  kan  bestämma,  om  dessa  äro  af  ödlor,  smä 
foglar  eller  däggdjur.     Att  en  stor  likhet  ätminstone  i  yttrent- 
seende  förefinnes  emellan  embryoner  af  flore  djnrarter,  som  föras 
tili  skilda  klasser,  kan   ingalunda  förnekas,  men  fä  torde  likväl 
söka  grunden  härtill  i  deras  ursprung  frän  samma  stamföräldrar, 
dä  en  gemensam  organisationsplan  synes  vara  den  enklaste  for- 
klaringsgrunden    för  detta  förhällande.     Emedan  alla  djararter 
säkerligen  uppkommit  och  fortfarande  gestaltas  efter  samma  na- 
turlagar,  mäste  äfven  en  viss  grad  af  likhet  t.  ex.  hos  alla  ver- 
tebrerade djur  förefinnas  i  de  första  eller  granddragen  af  deras 
byggnad,  hvilken  sedermera  i  allmänhet  äfven  äterfinnes  hos  de 
fullvnxna   djuren;    och   om   man  för  det  närvarande  frän  hvar- 
andra  icke  kan  ätskilja  vertebrerade  dj  ars  embryoner,  som  ännu 
ej  hafva  utbildade  extremiteter,  sä  bör  väl  den  närmaste  grun- 
den   dertill  sökas  dels  1  zoologins  nuvarande  outbildade  stäud- 
punkt,  dels  i  v&r  bristande  observationsförmäga,  ty  att  man  med 
tiden  skall  framleta  en  mängd  olikheter  dcm  emellan,  derom  är 
intet  tvifvel,  isynnerhet  som  äfven  observationsmedlen  fortfarande 
förbättras.     I   flere    äidre    utmärkta   entomologers   samlingar  är 
man    t.    ex.   i    till&lle  att  se  insektarter,  som  numera  fÖras  tili 
skilda  genera,  ja  stundom  tili  skilda  familjer,  uppställda  säsom 
hörande  tili  samma  art,  emedan  de  förete  en  viss  grad  af  likhet 
1  kroppsformen;    och    det  skalV  säkerligen  ännu  komma  en  tid* 
dä  mängen  förundrar  sig  deröfver,  att  Dabwin  icke  kunnat  ki- 
skilja  embryoner  af  foglar  frän  dem  af  däggdjur.     Föröfrigt  är 
likheten    emellan    flere    djurarters    ägg  —  för   att  halla  oss  tili 
sjelfva   grundelementerna  för  deras  uppkomst  —  med  afseende 
ä    deras  yttre   form,  man  vore  frestad  att  säga  äfven  tili  deras 


103 

innehäll,  ännu  vida  större,  än  emellan  deras  embryoner;  att  det 
emellertid  mäste  finnas  en  betydlig  olikhet  emellan  dessa  ägg, 
dä  fullkomligen  skilda  djurarter  derur  uppstä,  är  väl  p&tagligt, 
ehuru  vi,  ätminstone  ander  närvarande  tidpunkt»  icke  kunna 
ange  denna  olikhet.  Derjemte  berättigar  äfven  denna  af  oes 
här  anförda  likhet  icke  förutsättningen  af  gemensamma  stam- 
föräldrar ;  och  antager  man  den  som  ett  bevis  for  en  Bädan  äsigt, 
borde  man  natarligtvis  för  flere  temmeligen  närstäende  insekt- 
arter,  hvilkas  Sigg  ocb  larver  äro  ganska  olika,  i  motsatt  for- 
hclllande  förutsätta  en  stor  mängd  ursprungligen  skilda  stam- 
föräldrar,  hvilket  Darwin  dock  icke  gör. 

Vi  bafva  i  det  föregAende  anfört,  att  flere  djurgrupper,  ja 
t.  o.  m.  bela  klasser,  std  fullkomligen  isolerade,  utan  att  nägra 
förmedlande  länkar  med  den  öfriga  djurvcrlden  kunna  npptes 
och  det  hvarkcn  bland  de  utdöda  eiler  uu  lefvande  formerna, 
men  akulle  äfven  bland  ett  antal  af  ätminstone  närmare  300,000 
DU  lefvande  lägre  och  liögre  djurarter,  att  förtiga  den  mängd 
utgängna  species  som  man  käuner,  mellanformer  äfven  forekomma 
i  alla  riktningar,  hvilket  bland  detta  ofantligt  stora  antal  nog 
knnde  vara  möjligt,  sä  följer  deraf  ännu  icke,  att  de  högst 
Btlende  smäniugom  utbildat  sig  frän  de  lägsta,  isynnerhet  som 
det  hvarken  är  bevist  eller  ens  troligt,  att  alla  dessa  fbrmenta 
mellanformer  existerat  /ore  den  tid,  dä  de  närmast  högre  arterna 
fdrst  uppträdt  i  en  geologisk  formation.  Skulle  man  dock  bland 
nu  lefvande  djurarter  kunna  framvisa  ett  enda  fall,  att  ett  spe- 
cies verkeligen  förvandlat  sig  tili  ett  annat,  vore  man  väl  be- 
rättigad  att  förutsätta  en  sadan  allmän  transformation,  men  ett 
sMant  exempel  har  ingen  ännu  kunnat  uppvisa.  Ganska  mänga 
fakta  tala  deremot  för  arternas  beständighet.  Redan  i  det  före- 
gAende har  jag  omnämnt,  att  de  djurarter,  som  af  de  fordna 
^cTPtiema  för  nägra  tusende  är  sedän  inbalsamerades,  icke  visa 
den  ringaste  afvikelse  frAn  de  individer  af  samma  arter,  som 
anna  i  vAra  dagar  anträffas  i  de  norclligare  delarna  af  Afrika  *) ; 

*)  Man  anser  i  allmänliet  den  tiderymd  af  omkring  20  millioncr  Ar, 
som  nägra  geologer  (prof.  H.  G.  Bronn  t.  ex.  i  den  tyska  öfversätlningen 
af  Darwins  arbele)  erl.juda  för  arternas  Iransforijnalion,  för  sä  ofantligt 
läng,  alt  den  Koria   tid,  under  hvilken  menniskoma  kunnat  vinna  näggq 


104 

här  viii  jag  derom  ännu  anföra  nägra  ord  ar  ett  föredrag,  som 
blifvit    häilet    af  prof.  Reuss  vid  ett  sammanträde  af  sällskapet 


säkrare   erfarenhet,   försvinner  i  jemföreiso   dermed  lill  eli  intet  samt  alt 
man  efter  denna  sekund  af  den  länga   skapelsedagen,  om  jag  sä  fdr  Ulra 
mig,  UDder  hvilken  menniskan  lefvat  pa  jorden  icke  kjti  draga  nägon  slut* 
sats  om  de  förändringar  af  arlerna  en  längre  tiderymd  kunnat  framkalla. 
För  vär  del  kunna  vi  icke  inslärama  i  denna  äsigt,  ulan  tro  deremot,  ett 
raan  med  stöd  af  säkra  fakla  approximativt  kan  beräkna.  del  äUniaslone 
20   millioner    är   är   en   för   kort  liderymd    för    Iransformalionen   af  in- 
fusionsdjur  lill  menniskor  i  enlighet  med  den  Darvvinska  läran.  —  Ddfio- 
nas  nemllgen  Stminstone  närmare  300,000  nu  lefvande  djurarter;  om  raan 
sSledes  anlager  300,000  trappsteg  eller  utvecklingsforraer  (arler)  emellan 
infusionsdjuren  pch  menniskan,  hvilkel  anlal  säkerligen  ej  är  för  slorl,  och 
derjemle  beräknar  äldern   af  de  i  Egypten   inbalsamerade  djuren,  hvilka 
icke  del  ringasle  afvika  frän  de  nu  lefvande,  lii!  endasl  3,000  är,  sä  finner 
raan,  alt  efter  denna  proportion  900  millioner  är  icke  kunnat  framkalla  en 
märkbar  förändring  af  alla  arlerna  inom  hela  ulvecklingsserien,  och  dervid 
bör  ännu  ihägkommas,  alt  enllgt  DARwms  päsläende  de  lägre  djuren,  d. 
V.  s.  de  genom  transformalion  först  uppkomna  förändral  sig  längsamraare, 
än  de  högre  stäcnde,  samt  alt  naturligt  urval  först  under  sednaste  lider, 
dä   anlalel  af  species  varil  större,   verksammasl  kunnat  framkalla  en  för- 
ändring af  artformerna.    Darwin   uppger  visserligen  icke,  atl  djurarlerna 
utbildat  sig   endast  i  en   serie,  men  vi  hafva  deremol  icke  lagit  i  nägon 
beräkning  hvarken  det  slora  anlal  fossila  arler,  som  man  nu  redan  känner, 
ej   heller  den  taliösa  mängd  species,   hvilka  cnligl  Darwins  förutsättniog 
förmedlal  öfvergängen  lill  nu  isoleradl  stäende  djurgrupper,  ehuru  man  ej 
funnil   nägra    spär  af  dcm.    Men  lälom  oss  i  denna  beräkning  ännu  ned- 
sälla  anlalel  af  ulveckiingsformer  emcUan  infusionsdjuren  och  menniskan, 
nemligen   tili  del  ringa  anlal  species,  som  den  erkändl  fallign  finska  fau- 
nan  kan   uppvisa,   sä  skall  man  dock  tinna,  alt  20  milHoner  är  pä  längt 
när  icke  varil  tillräckliga  alt  ens' framkalla  en  märkbar  förändring  af  hela 
denna  serie,  dä  man  nemligen  lill  grund  för  denna  beräkning  lägger  vär 
erfarenhot,   ali  3,000  är  icke  kunnat  framkalla  eli  minimum  af  afvikelse 
hos  en   enda  högre  stäende  djurart.    Huru  mänga  gänger  mäsle  raan  ej 
säledes  fördubbla  delta  anfal  är,  dä  man  förulsälter  den  fullsländiga  trans- 
formalion af  ett  species  lill  ett  annat. 

Lägger  man  deremot  tili  grund  för  ofvanstäende  beräkning  men- 
niskoslägtets  eller  menniskorasernas  äider,  hvilka  efler  nyare  i  ISew-Orleans 
och  pä  andra  slällen  anslällda  forskningar  uppskattas  lill  10,000  ja  ända 
lill  100,000  är,  sä  förljenar  en  liderymd  af  20  millioner  är  i  sanning  icke 
ens  omnämnas,  dä  del  är  fräga  om  ett  infusionsdjurs  genom  eli  olal  ge- 
nerationer  fortgäende  trans formatien  tili  en  menniska  lillfölje  af  naturligt 
urval. 


105 

Lotos  och  finnes  intaget  i  bemälde  sällskaps  tidskrift  (Jahrg. 
Xn,  1862):  ^Ebenso  stimmen  die  Abbildangen  von  Handen  auf 
den  ältesten  egyptischen  Denkmälem  mit  den  jetzigen  Hunde- 
racen  Tollkommen  tiberein.  Auf  den  Ruinen  von  Niniveh,  die 
nach  Layakd  noch  etva  2600  Jahre  ttber  den  Beginn  unserer 
Aera  hinaufreichen»  fand  man  Darstellungen  vom  Kameel  und 
Dromedar,  welche  diese  Thiere  mit  solcher  Genanigkeit  darstel- 
IcD,  als  ob  Bie  erst  heute  gezeichnet  worden  wären.  Soweit 
menschliclie  Erfahrungen  reichen,  sind  die  Thierarten  also  die- 
selben  geblieben,  ein  offenbarer  Beweis  fttr  die  Stabilität  der 
Species. 

Freilieb  wird  man  einwenden,  der  Zeitranm  sei  noch  zu 
knrz,  nm  eine  Umbildnng  der  Species  hervorzubringen.  Docb, 
dies  zugegeben^  mnssten  5 — 6000  Jahre  doch  einen  hinreichend 
laogen  Zeitranm  darstellen,  nm  wenigBtenB  ein  Minimnm  von 
Abweichung  vom  ursprttnglichen  Typus  zn  bewirken.  Aber  auch 
davon  ist  keine  Spnr  wahrzunehmen !  — ** 

Enskilda  organer  förete  onekligen  en  viss  grad  af  olikhet 
IfVen  hos  afkomlingar  af  samma  föräldrar;  men  alla  individuella 
afvikelser,  ärftliga  eller  icke  ärftliga,  ligga  inom  en  viss  gräns 
och  beröra  i  allmänhet  endast  sädana  organer  eller  delar,  som 
äro  oväsendtliga  för  en  art  säsom  sadan*).  Ehuru  en  längre 
eller  kortare  nos,  längre  eller  kortare  vingar  o.  m.  d.  säsom 
Bärdeles  lätt  i  ögonon  fallande  kännetecken  i  den  dcskriptiva 
zoologin  framhillas  som  artkarakterer,  borde  hvar  och  en  dock 
inse,  att  det  som  gör  t.  ex.  den  afrikanska  strutsen  tili  ett  frän 
alla  trapparter  skildt  species  i  sjelfva  verket  icke  är  kortare 
vingar  eller  meriä  ntbildade  fötter,  utan  sammanfattningen  af 
alla  desB  organer,  inbegreppet  af  hela  dess  väsende.   I  motsatts 

*)  Färgen  och  bäibeklädnaden  äro  isynnerhet  särdelcs  föränderliga. 
AU  den  sednare,  säsom  elt  skyddsmedel  emot  den  yltre  atmosferens  in- 
flytaode,  äfTsn  hos  samma  individ  under  olika  temperaturförhällanden  kan 
forändras,  är  allmdnt  bekant;  alla  deraf  beroende  olikheter  i  utsecnde 
afveosom  förändriogar  i  kroppsformen,  framkallade  af  mindre  riklig  tiU- 
giog  pä  tjenliga  födoämnen,  kunna  omöjligen  framställas  säsom  exempel 
eHer  bevis  pä  en  fortgäende  transforraation,  emedan  en  älergäng  lill  den 
arsprungliga  typen  alltid  är  lika  möjlig.  Ofla  nog  framhällas  emellertid 
mi  s&dana  obetydliga  afvikelser  säsom  stöd  för  likartade  läror. 


106 

härtill  framhäller  Dabwin  ett  enskildt  organ,  antyder  möjligbe- 
ten    af   desB    föränderlighet   och  drager  deraf  slutsatsen,  att  en 
art  förvandlat  sig  tili  ett  i  alla  afseenden  olika  djar.     M«^Dgen, 
Bom  kastat  endast  en  flygtig  blick  i  naturen,  skall  troligen  finna 
en  trappartad  fogels  förvandling  tili  den  vanliga  eller  afrikansb 
stratsen   i    öfverensstämmelse  med  Darwins  beskrifning  mycket 
enkel  och  lätt,  emedän  Dabwik  underlätit  att  upplysa  sinä  lä- 
sare  derom,  att  lian  i  forevarande  exempel  framhallit  endast  cq 
obetydlighct  och  deremot  förbigätt  mänga  väsendtligare  omstiln- 
digheter.     Bland  alla  foglar  är  nemligen  strutsen  den  enda,  som 
har  endast  tvä  tär  pä  fötterna ;  bäckenets  ben  —  hvilka,  liksom 
hela  skelettet  i  öfrigt,    förete  en  alldeles  afvikande  byggnad  — 
äro   framtill    (nedtill)    Bammanvuxna,    en   egenhet  som  llkaledes 
icke  äterfinnes  hos  andra  foglar;  ja  t.  o.  m.  hvarje  penna  är  i 
dess    mikroskopiskt    minsta    delar   lielt  och  hAllet  olika  skapad. 
Hvem  viii  och  kan  likväl  pistä,  att  dcssa  här  uppräknade  egen- 
heter  äro  de  enda,  hvaraf  strutsens  egendomllga  väsende  bcror. 
isynnerhct  som  äfven  dess  inre  anatomiska    byggnad  är  alldeles 
olika?  Andra  foglars  förvandling  tili  strutsar  och  pinguiner  vore 
dessutom  i  sjelfva  verket   ett   tillbakaskridande  och  icke  en  nt- 
veckling    tili   högre  och  mera  utbildade  former,  hvartill  naturen 
dock    genom    nrval,    enligt    den   Darwinska  läran,  onpphdrligen 
sträfvar  att  omgestalta  artema.    Ty  ehuru  det  i  Lichtwer^s  fabler 
framställes,  att  stratsen   stär  sä  högt  bland  foglarna,  att  den  ej 
mera   kan    flyga,   och  pinguinen  deremot  sä  lägt,  att  den  anon 
ej    kan    göra  det,  sä  antyder  väl  redan  strutsens  —  ända  frän 
de  romerska  frossames  tider  ganska  väl  kända  —  i  proportion 
tili    kroppsstorleken    ovanligt    lilla   hjerna  dess  läga  stAndpnnkt 
bland  de  öfriga  representanterna  af  foglarnas    klass.     Inom  alla 
grapper   i   djur-  och  vextriket  stä  derjemte  de  lägsta  formema 
hvarandra  närmast,  och  äfven  pä  denna  grund  mäste  för  strut- 
sen, som  företer  sä  mänga  anatomiska  och  fysiologiska  egenheter 
gemensamma    med    de    minst    utbildade   däggdjuren,  anvisas  en 
plats    ej    ofvanom,    men    väl   nedanom  de  trappartade  foglarna. 
Att  deremot  endast  den  relativa  kroppsstorleken  skulle  ställa  en 
art  högre  i  ett  system  (eller  1  en  utvecklingsserie),  kan  väl  in- 
gen    pästä.     I   händelse    derföre   alla  hOgre  djurarter  utvecklat 


107 

sig  Md  de  lägsta  formema  och  ett  genealogiskt  register,  säsom 
Darwin  i  öfverensstämmelse  mcd  denna  förutsättning  ganska 
riktigt  nppger,  vore  det  naturligaste  system  i  zoologin,  skall 
likväl  den  af  honom  uppgjorda  början  tili  en  stamtafla  föga 
nägonsin  vinna  ett  erkännande. 

I  enlighet  med  Darwin8  ensidiga  uppfattning  af  en  trapp- 
artad  fogels  forvandling  tili  en  struts,  möter  det  säkerligen  icke 
heller  nägon  svärighet  att  tanka  sig  en  apas  transformation  tili 
en  menniska,  emedan  man  äfven  i  detta  fall  endast  behöfver 
förutsätta  en  nnga  förändring  af  de  bakre  extremiteternas  fing- 
rar  och  deras  rörlighet  (vändbarhet)  eller  nägonting  dylikt;  och 
att  fingrarnas  äfvensom  tdrnas  längd  och  rörlighet  är  olika  hos 
skilda  menniskor,  kan  ingalunda  bestridas.  Det  mäste  äfven 
medges,  att  skilnaden  i  yttre  afseende  emellan  menniskan  och 
eo  gorilla  i  Bjelfva  verket  är  mindre,  än  emellan  iiere  arter  af 
apor  inbördes.  Dä  man  likväl  vid  detta  sista  steg  inom  den 
forfflenta  forvandlingsserien  öfv  erskrider  gränsen  emellan  det  som 
kallaa  instinkt  och  förnnft,  kan  detta  sista  trappsteg  äfven  fram- 
Ullas  som  ett  upplysande  exempel  derpä,  att  föränderligheten 
inom  en  viss  gräns  af  ett  eller  annat  organ  hos  en  djurart  icke 
berättigar  förutsättningen  af  en  omskapelse  tili  hela  dess  vä- 
äende.  Flere  likartade  bevis  kunna  framhällas:  nägra  species 
af  slägtet  Formica  t.  ex.,  hvilka  tili  yttre  ntseende  äro  sä  lika, 
att  de  endast  med  tillhjelp  af  ett  förstoringsglas  kunna  ätskiljas 
itku  hvarandra  och  det  hnfvudsakligen  endast  pä  en  ringa  af- 
nkelse  i  formen  af  ett  fjäll,  som  hos  artcrna  af  detta  genus 
finnes  emellan  bröstkorgen  och  buken,  visa  emellertid  genom  sitt 
lefhadssätt  prof  pä  en  fuUkomligen  olika  instinkt. 

Man  har  f9röfrigt  gjort  den  grundade  anmärkning  emot 
Dabwins  lära,  att  begreppet  af  en  art,  hvilket  fOrfattaren  sjelf 
dock  onpphörligt  begagnar,  i  enlighet  med  hans  äskädningssätt 
är  nägonting  otänkbart,  emedan  hela  den  organiska  naturen,  under 
foratsättning  af  en  sadan  smäningom  fortgäende  omgestaltning, 
borde  framställa  en  oredig  bild  af  en  utveckling  i  alla  riktningar  *), 

•)  »Es  musslen  Formen-Gewirre  entslehen  noch  weit  ärger,  als  wir 
«ie  2.  Th.  in  Folge  anderer  Ursachen  in  der  Pflanzen-Welt  wirklich  in  ei- 
Digen  Fällen  kennen,   bei  Bubva,  Salix,  Bosa,  Saxifraga,    So  musslen  sle, 


108 

Att  emellertid  i  verkligheten  millioner  individer  ätminstone  nnder 
tusendetal   är  med  hvarandra  öfverensstämt  i  alla  väsendtligare 
karakterer,    som    enligt  den  vanliga  uppfattningen  tillkomma  en 
art,  är  bekant;  oaktadt  alla  Darwixs  oppositioner  emot  arternas 
tillvaro  och  oaktadt  hans  fÖrlioppniDg  att  vetenskapen  Bkall  be- 
frias  frän  det,  som  kallaa  Bpecies,  torde  derföre  ganska  fä  kuona 
öfvertygas    derom,    att    i    naturen   icke   finnas  djararter  s^dana 
Bom    t.  ex.  björnen,    vargen,  räfven,  tjädern,  orren  m.  fl.    Den 
förklaring  derjemte  författaren  sjelf  försökt  lemna  öfver  en  arts 
skenbara    tillvaro,    derigenom    att  stamformeD    attränges  genom 
den   förbättradc    eller  förädlade  rasen,  synes  b4  myeket  mindre 
tillfredsställande,  som  bvar  ocb  en  känner  och  vet,  att  hela  jor- 
dens   yta    ftnnu  i  denna  stund   är  full  af  infusionsdjur,  maskar, 
insekter  o.  b.  v.    Hvem  kan  väl  dock  bcBtrida,  att  det  ej  äfven 
för  dessa  varelser  värit  vida   angenämare  och  for  deras  tillvaro 
mera  betryggande  att  tillsammanB  med  aina  stambröder  bilda  sig 
for    en    samhällsBtäUning.    som    berättigat  dem  att  äka  i  vago, 
istället  för  att  kräla  i  stoftet    Jag  vägar  Hnnu  tillägga,  att  den 
Darwin8ka  teorin,  grundad  pä  säkalladt   naturligt  urval,  sä  för- 
nuftig  den  i  första  ögoublicket  än  kan  synas,  i  sjelfva  verket  i 
sig  innebär  en  väsendtlig  motsägelse.     Förändrade  förhällanden 
eller  egentligen  sagt  proportionstalen  inom  den  organiska  verlden 
i  ett   land   hota   en  art  med  total  nndergdng,  men  lemna  likväl 
&t   de  individer,    som    äro    disponerade  för  en  visa  gynsam  nt- 
vecklingsriktning,  rädmm  att  medelst  knappast  märkbara  nynn- 
seringar  under    tusendetal   är   lämpa  sig  efter  dessa  förändrade 
förhällanden.    Säsom  ett  direkt  bevis  emot  den  allmakt  Darwin 
tillskrifver   s.  k.  naturligt   urval  att  omgestalta  artema,  viii  jag 
tillika    anföra,    det  jag    pä   det  noggrannaste  jemfört  t.  ex.  ett 
frän  trakten  af  Dresden  medfört  exemplar  af  den  vanliga  stack- 
myran    (Formica   rufa)  med  sädana,  hvilka  blifvit  insamlade  1 
Finland,    utan    att    knnna  upptäcka  den  ringaste  afvikclse  dem 
emellan.     Enligt  Darwin8  teori  leda  emellertid  alla  individer  af 


wenn  auch  nicht  ausuahmslos,  doch  vorherrschcnd  iiberall  vorkommen* 
ob^ohl  sie  jetzl  im  Pflanzen-Reiche  sdbst  nur  ais  Ausnahmen  crsclicineo 
und  im  Thier-Reiche  noch  iiberliaupt  kauni  bekannt  sind."  Bronn  i  Schttus' 
wort  des  OberseUerB  tili  hans  öfversfttlning  af  DARwms  arbelc,  sid.  503. 


109 

samma  art  sin  bärkomst  nrsprungligen  frän  ett  föräldrapar;  burn 
mäoga  tttsende  är  mäste  säledes  ej  hafva  förilutit  sedän  den  tid, 
dä  förfadren  tili  dessa  myror  utgätt  frän  samma  stack?  —  ooh 
ehnru  djur-  och  vextarternas  an  tai  i  Saebsen  är  ungeför  dubbelt 
Btörre  än  bos  oss,  bar  naturligt  urval  iinder  denna  h\nga  tiderymd 
icke  kannat  framkalla  ens  den  ringaste  grad  af  afvikelse.  Oändli- 
gen  mänga  djlika  exempel  kunna  frambällas  ocb  sammanställer 
man  bärmed  Dabwins  pästäende,  att  arternas  tillvaro  endast 
är  skenbar,  ocb  icke  verklig,  uppväckas  sannerligen  de  starkaste 
tyifvel  emot  bela  4äran. 

Dä  emellertid  med  en  stigande  npplysning  tron  pä  under 
förevagats  mer  ocb  mer  ocb  författaren  i  sitt  arbete  försökt  att 
gifva  en  natarlig  förklaring  öfver  samtliga  djur-  ocb  vextarters 
uppkomst  genom  en  fortgäende  transformation  af  de  enklaste 
organismer,  bvilkas  ursprungliga  skapel&e  för  den  vanliga  upp- 
fättningen  synes  lättare  ocb  mindre  nnderbar,  än  den  af  mera 
atbildade  väsenden,  skall  den  nya  läran  säkerligen  dock  vinna 
ett  stort  antal  anbängare  ocb  det  isynnerhet  bland  icke  natur- 
forskare  *).  Mängen  skall  nemligen  finna  denna  lära  sä  mycket 
mera  sanningsenlig,  som  Darwin  pä  ett  nog  öfvertygande  sätt 
framhällit,  att  de  organiska  varelsernas  nuvarande  utbredning 
öfver  jordens  yta  endast  i  öfverensstämmelse  med  bans  teori  pä 
ett  fomoftigt  sätt  kan  förklaras.  De  flesta  naturbistorici,  som 
förvärfvat  sig  en  egen  öfvertygelse  i  saken,  inse  dock  säkerligen, 
att  ganska  mänga  företeelser  inom  den  organiska  naturen  fram- 
stiilla  sig  i  verkligbeten  belt  annorlunda,  än  Dakwin  bufvad- 
sakligen    endast  exempelvis  frambällit   ocb   tydt  dem**).     För 


*)  ^ obwohl  wir  voraussehen,    dass  ein  Theil  unserer  Na- 

lurforscher   (und   eine  noch  grössere  Anzahl  Nichtnaturforscher)  der  Dar- 
wins'chen  Tbeorie,  auch  so  wie  sie  ist,  aisbald  zufallen  Nverden."    Bromn 

i.  s.  c. 

♦•)  Bronn  säger  i  sitt  ScMusstvort  des  Oöersetzers  sldan  501:  „Und 
iQ  der  That,  wenn  man  daon  uber  den  Rand  des  Buches  hinaus  auf  irgend 
ein  andres  Werk  blickt,  welches  die  Erscheinungen  so  schildert,  wie  sie 
io  der  Natur  vorliegen,  so  fulilt  man  oli,  dass  die  Anwendbarkeit  der  Dar- 
*in'schen  Tbeorie  auf  die  Wirklichkeit  nicht  so  einfach  und  nicht  so  un- 
miUelbar  ist,  als  es  gescbienen,  so  lange  man  sich  mit  dem  Verfasser 
gaiiz  in  seine  Ansicbten  versenkt  hatle,  weii  (begreiflicb)  die  Verhältnisse 


110 

vär  del  ätminBtone  anse  yi  den  DarwiD8ka  skapelseläran  icke 
trovärdig,  och  hufvudsakligen  af  deD  anledning,  att  densamma 
betraktad  frän  rent  vetenskaplig  synpunkt  tiil  sinä  grunddrag  är 
onaturlig  samt.  emcdan  djur-  och  vextarternas  nuvarande  geo- 
grafiska  utbredning  alls  icke  öfverensBtämmer  med  förntBättnin- 
gen  af  deras  ursprung  frän  gemensamma  stamföräldrar. 

De  resultater  man  vunnit  genom  ali  naturforsknuig  berättiga 
088  nemligen  endast  tili  det  antagande»  att  hela  Terlden  Btyres 
blott  i  öfverensstämmelse  med  oföränderliga  naturlagar;  hvarje 
antagande  att  skaparen  vid  ett  eller  annat  särskildt  tilifalle  app- 
trädt  och  här  pä  jorden  —  detta  stoftkorn  i  verldsaltet  —  ^in- 
bläst^  lifvet  i  ett  eller  fem  eller  hvilket  pa  mäfä  iorutsatt  antal 
organiska  väsenden  som  helst,  är  derf5re  icke  allenast  ensidigt 
och  egenkärt,  utan  frän  vetenskaplig  synpunkt  betraktadt  onatur- 
ligt.  Att  naturen  deremot  efter  eller  i  öfverensstämmelse  med 
dessa  oföränderliga  lagar  under  nu  pä  jordytan  rädande  för- 
hällanden  skulle  frambringa  nya  organiska  former,  kunna  vi, 
säsom  äfven  Darwin  medger,  icke  heller  förutsätta,  emedan 
hvarje  vetenskaplig  uudersökning,  som  blifvit  anställd  tili  at- 
redande  af  denna  fräga,  iedt  tili  ett  nekande  svar.  Dä  veten- 
skapen  emellertid  under  inga  vilkor  kan  fororda  nägra  under- 
verk,  d.  v.  s.  nägra  utomordentliga  ingrepp  i  naturlagarna,  ätcr- 
stär  säledes  endast  att  antaga,  det  alla  organiska  väsenden  pa 
jorden,  lägre  liksom  högre,  pä  ett  eller  annat  för  oss  okändt 
sätt  *)  bildats  under   eller  straxt  efter  allmännai*e  jordrevolutio- 


uberali  nicht  so  einfach  oder  so  geartel  sind  (!),  wie  er  sie  Beispiels«weise 

unlerstelll"  —  och  sidan  505." so  fuhlt  doch  jeder,  dass  die  Saclie 

im  Ganzen  geoommen  nach  der  Dan^'in*schen  Theorie  sich  ganz  anders 
gestaltet  haben  \vurde  und  noch  geslalten  musste.  als  es  in  \VirkIicbkcit 
der  Fal!  ist.« 

*)  Vi  vilja  ej  neka,  alt  den  Mosaiska  skapelsehistorien,  som  l&ter 
jorden  pä  Guds  befalloing  (och  Guds  befaUning  i  naturen  aro  naturlagarna) 
frambringa  de  skilda  slagen  af  djur  och  vexter,  enligt  vär  öfvertygelse  är 
mycket  mera  förnuftsenlig,  än  den  af  Darwin  framställda  transformalions- 
lärao.  —  Man  finner  vaoligen  skapelsea  af  de  lägsta  organisroeroa  för 
mycket  lält,  men  skyggar  deremot  tillbaka  för  den  tanken,  att  äfven  de 
högro  djuren  kunnat  uppkomma  pä  grund  af  samma  naturlagar.  De  or- 
ganiska grundelementerna  för  alla  djurarters  uppkomsl  äro  dock  i  början 


111 

ner,  som  äfven  frambragt  sä  m&nga  oorganiska  bildningar,  hvilka 
pätagligen  icke  uppkommit  under  vanliga,  du  rädande  och  af 
088  kända  förhällanden,  säsom  t.  ex.  diamanten  m.  fl.  Oeologi- 
ska  ondersökniDgar  —  hittills  visserligen  endast  ganska  ofuU- 
ständiga  —  hafva  emellertid  lärt  oss,  att  jordens  fasta  massa 
eller  dess  i  proportionsvis  sednare  tider  stelnade  yta  pätagligen 
Tarit  utsatt  för  flere  mer  eller  mindre  allmänna  revolutioner  eller 
utbrott  ifräa  dess  iure  ännu  smälta  hufvudmassa,  och  dä  der- 
jemte  lemningar  af  vaDligen  helt  olika  vext-  ocb  djurarter  före- 
komma  i  de  äfven  tili  sinä  beständsdelar  skilda  geologiska  for- 
mationerna  och  det  ofta  i  ofantlig  mängd  tillsammans,  som  torde 
antyda  en  nog  plötslig  undergäng,  sä  synes  den  förutsättningen 
iDgalunda  orimlig,  att  genast  efter  dessa  jordrevolutioner,  som 
förorsakat  den  d4  förut  existerande  organiska  verldens  under- 
gäng,  alltid  en  ny  säkallad  skapelse  af  organiska  varelser  efter 
gamma  naturlagar  och  motsvarande  da  rädande  förhällanden  blif- 
vit  framkallad  *). 


Dästan  lika  enkla»  och  kunde  man  endast  ädagalägga  möjligheten  deraf, 
alt  embryonerna  under  vissa  omständigheter  kunnat  utveckla  sig  pä  ett 
annat  sält,  än  del  vanligen  är  fallel  —  och  mähända  skall  veteoskapeo 
framdeles  upplösa  detla  problem  —  dervid,  säsom  nägra  naturforskare 
fönnodat,  t.  ex.  olika  slags  respirationsorganer  kunnat  utvecklas,  sä  skulle 
den  primära  uppkomslen  af  de  högre  djuren  vara  näsiän  lika  tnnk- 
bar,  som  den  af  de  minst  ulbildadc.  En  olika  utveckling  af  embryonerna 
siraxt  efter  en  jordrevolution  bar  mähända  hos  dem  äfven  utbildat  för- 
mogan  att  pä  nägot  sält  upptaga  nödvändiga  födoämnen  o.  s.  v. 

Alla  försök  deremot  att  vid  fysiologins  nuvarande  läga  ständpunkt 
•uiklara  den  första  uppkomstcn  af  de  enkla  organiska  cellerna,  som  onek- 
ligen  mäste  anses  lika  nödvändiga  för  de  lägre  liksom  för  de  högre  for- 
merr^s  bildning,  aro  fullkomligen  l^fanga  och  kunna  endasl  leda  tili  lik- 
artade  beskrifningar,  som  den  af  Lamarck  framställda.  Föröfrigt  är  det 
uog  anmärkuingsvärdt,  att  Darwin  och  andra  söka  grunden  tili  lifvets  första 
uppkomst  i  underverk,  hvaremot  dess  plölstiga  slocknande  inom  en  orga- 
nisk  varelse,  som  dagligen  företer  sig  för  vara  ögon,  för  alla  synes  sä 
naturenlig,  och  dock  aro  begge  fenomenen  för  oss  i  sjelfva  verket  lika 
gätfulla. 

*)  Darwin  ställer  den  frägan  tili  anhängarne  af  läran  om  en  upp- 
repad  skapelse,  hvad  de  göra  sig  för  ett  begrepp  om  Gud,  dä  de  förut- 
säUa,  alt  ban  i  en  sednare  skapelse  rältal  de  förut  begängna  felen.  För 
vir  del  äru   vi   öfverlygade   deiom,   alt  ingcn  förutsälter  nägra  fel  eller 


112 

Vi  kanna  derjemte  att  hela  jorden  ursprungligen  värit  i 
smält  tillständ,  liksom  det  ännu  fortfarande  är  fallet  med  de 
större  himlakropparna,  t.  ex.  solen,  men  att  dess  yta  genom  den 
omgifvande  verldsrymdens  läga  temperatur  smäningom  blifvit  af- 
kyld  och  stelnat.  Dä  den  fasta  skorpan  hade  vunnit  en  sadan 
tjocklek,  att  vattengas  eller  vattenänga  pa  dess  yta  kunde  koD- 
densera  sig  tili  flytande  form,  har  vatten  naturligtvis  gan&ka 
ofta  nedflutit  genom  de  remnor,  som  uppkommit  genom  kontrak- 
tionen  vid  afkylningen,  tili  den  inre  smälta  massan,  och  dä,  sl- 
som  bekant,  vatten  förvandladt  tili  vattenänga  redan  vid  100^ 
värjne  intager  ett  1700  g&nger  större  rum,  har  den  i  början 
temmeligen  tanna  stelnade  ytan  varlt  utsatt  för  fiere  väldsamma 
eruptioner  frän  jordens  inre,  hvaröfver  ännu  finnas  de  tydligaste 
spär.  De  enkla  organiska  former,  som  efter  dessa  jordrevoln- 
tioner  tili  först  uppkommit,  motsvara  äfven  fullkomligen  dl- 
varande  förhällanden,  och  som  jordytan  säkerligeu  ännu  under 
länga  tider,  dä  den  stelnade  skorpaii  var  tunnare,  nedifrän  upp- 
värmdes  af  den  glödande  inre  massan,  lefde  äfven  tropiska  for- 
mer uader  nordligare  breddgrader.  Detta  var  äfven  anledniagen 
dertiil  att  geologer  (men  aldrig  nägra  astronomer)  uttalade  den 
förmodan,  dä  man  päfann  petrifikater  af  tropiska  former  i  ber- 
gen  vid  Paris,  det  jorden  under  tidemas  lopp  förändrat  läget 
af  sin  tyngdpunkt  samt  att  equatorn  fordom  gätt  öfver  den  när- 
maste  trakten  af  denna  stad.  Först  under  en  proportionsvis 
sednare  tid  har  en  temperatur-olikhet  gjort  sig  bemärkbar  under 
skilda  breddgrader,  och  det  är  äfven  först  efter  denna  tid  af 
jordens  egen  utveckling,  som  en  framstäende  skilnad  anträffas 
emellan  de  djur-  och  vextarter,  hvilka  lefvat  i  södern  och  högre 


misstag  i  de  föregäende  skapelserna,  hvilka  säkcrligen  fullkomligen  mot- 
svarat  sitt  ändamäl.  Med  mera  skäl  kan  man  deremot  göra  DARwm  sjelf 
den  frägan,  hvilken  föreställning  ban  gör  sig  om  Gud,  dä  han  anser  bo 
nom  personligen  bafva  inbläst  lifvet  i  de  Iftgsta  organismema,  men  be- 
tviflar  hans  förmäga  att  direkte  bafva  kunnat  frambringa  de  bögre  for- 
merna  och  fönitsätter,  att  Gud  tili  deras  framkallande  sett  sig  nödsakad 
att  anlita  en  naturnödvändigbet  eller  naturlag  (naturligt  urval  I).  som  under 
loppet  af  tusendetal  är  blifvit  trotsad  af  oräkneliga  millioner  inrusionsdjur, 
hvilka  ännu  1  denna  stund  visa  sig  i  den  enkla,  troiigen  af  sipa  ursprung- 
liga  stamfördldrar  ärfda  formen. 


113 

emot  norden.  Vid  tillkomsten  eller  skapelsen  af  den  nu  lefvande 
faunan  och  floran  har  temperaturolikheten  under  skilda  bredd- 
grader  värit  fulikomligen  ntbildad,  och  vid  anställd  jemförelse  af 
de  organiska  natnralster,  som  du  befolka  jorden,  har  man  ansctt 
sig  kunna  indela  hela  jordytan  i  en  mängd  skilda  omrMen»  hvilka 
hvar  och  en  kunna  uppvisa  ett  antal  för  dem  egendomliga  for^ 
mer*).  Den  beräknade  organisationsfullkomlighet,  som  före- 
finnes  inom  hvaije  enskildt  väsende  med  afseende  &  organernas 
inbördes  sammanhang  och  verksamhet»  mäste  man  ovilkorligen 
äfren  beundra  i  den  öfverensstämmelse,  som  visar  sig  t.  ex. 
emellan  djurartemas  byggnad  och  rädande  naturförhällanden  in- 
om hvarje  särskildt  omräde.  Emedan  i  alpina  trakter  de  fysiska 
förhällandena  äro  ungeför  lika  med  dem  i  norden,  anträffas  äf- 
Tcn  pä  flere  under  mycket  sydligare  breddgrader  belägna  berg,  t. 
ex.  pä  Alpema,  Caucasus  och  Himalaya,  bland  en  mängd  alldeles 
egendomliga  former  äfvenledes  sädana,  hvilka  antingen  äro  myc- 
ket närstäende  eller  stundom  t.  o.  m.  identiska  med  dem,  som 
förekomma  i  den  högre  norden.  Att  samma  organiska  former 
efter  samma  naturlagar  kunnat  framkallas  under  närä  nog  lika 
omständigheter  pä  skilda  ställen,  liksom  det  t.  ex.  värit  fallet 
med  flere  mineralier,  är  väl  fuUkomligen  förnuftsenligt,  men  att 
deremot  nägon  ort  företrädesvis  kömmit  i  ätanke  vid  tillämpnin- 
gen  af  en  naturlag  kan  dock  rimligtvis  icke  förutsättas.  Angrän* 
saude   omr&den,    som    äfven    i   fysiskt  afseende  mera  öfverens^ 


*)  Vid  lodelningcn  af  dessa  omräden  har  man  i  allm^nhet  mera 
fastat  afseende  vid  vissa  dem  utmärkandc  om  jag  sä  fär  säga  generiska 
gmpper.  än  vid  artformema,  ty  tagas  dessa  sednare  i  betraktande  blir 
antalet  Slminstone  af  zoologiska  omräden  ännu  vida  slörre.  Hela  den 
högre  norden  rnknas  t.  ex.  vunligen  tili  ett  enda  omräde,  men  grundar 
man  denna  indelning  pä  artolikhelen,  mäste  man  säkerligen  antaga  flere. 
Det  är  föröfirigt  anmarkningsvärdt,  att  ganska  mänga  pi  en  lägre  kuUur- 
grad  stäende  folkstaromar,  hvilka  icke  gerna  kunna  anses  i  större  massa 
hafva  flyttat  frän  ett  land  tili  ett  annat,  i  sin  ulbredning  saramanträffa  med 
dessa  zoologiska  omräden;  att  man  likväl  endast  häraf  vore  berättigad  att 
draga  den  slutsatsen,  att  dessa  folkstammar  leda  sitt  ursprung  frän  skilda 
stamföräldrar,  väga  vi  sä  mycket  mindre  pasta,  som  mähända  flere  af  de 
liiflor.  derur  vi  gjort  anteckningar  om  dessa  folkslags  utbredning,  icke  aro 
fuJlkomligen  pälilliga. 

8 


114 

stämma  med  hvarandra,  äga  derföre  alltid  bland  ett  antai  egen- 
domliga  species,  dock  alla  vanligen  bärande  en  gemensam  prftgel, 
flere  fullkomligen  identiska  samt  dessutom  ätskilliga  ganska  när- 
BtÄende  artformer.  Det  är  dessa  sednaBt  omnämnda,  hvilka  iBynner- 
het  ganska  ofta  misstydas  soin  ett  bevis  för  arternas  smäningom 
fortgäende    omgestaltning    nnder   inflytelsen    af  ett  nägot  olika 
kiimat.     Sädana    stundom    ytterst    affina  arter,  af  hvilka  flere  i 
zoologin  äro  kända  under  benämningen  af  geografiska  varieteter 
och  likBom  fylla  hvarandras  plats  pä  skilda  orter,  anträffas  gan- 
Bka  ofta   t.  o.  m.  inom  nägra  pä  hvarandra  följande  zoologiska 
omräden,  och  det  är  härpä  som  Darwin8  pästiende  grandar  sig, 
att  de  arter.  som  hafva  den  vidsträcktaste  utbredning,  äfvenledes 
visa    den    Btörsta    grad   af  föränderlighet.     Att  dessa  säkallade 
vikarierande    former,    som    representera    hvarandra   inom  skilda 
zoologiska  omräden,  likväl  icke  kunna  framhällaB  som  bevis  för 
en  fortg&ende  transformation,  borde  vara  temmeligen  tydligt,  dA 
det  icke  kan  bevisas  att  desamma  ntflyttat  frän  det  ena  omridet 
tili  det  andra,  eharu  en  sSdan  utflyttning  i  vissa  fall  kan  anses 
möjlig  eller  tänkbar.    En  sadan  utflyttning  är  derjemte  sl  mye- 
ket  mindre  antaglig,  dä  närstAende  och  motsvarande  former  före* 
trädesvis    finnas  pä   högre  berg  under  mycket  sydligare  bredd- 
grader    och    i    den   högre   norden;   och  härvid  bdr  tiUlka  ihAg- 
kommas,  att  faunan  t.  ex.,  som  anträffas  i  de  länder,  hvilka  äro 
belägna   emellan   Caucasus    och   Finland   eller  Lappland  är  vä- 
sendtligen    olika    och    kan    uppvisa  en  stor  mängd  egendomliga 
species.    Att  Alperna,  Pyreneema,  Caucasus  och  Himalaya  äfven- 
som    andra   närbelägna   berg   derjemte  äga  endemiska  arter,  är 
allmänt  bekant;  man  mäste  säledes  anse  äfven  dessa  bergstrak- 
ter  utgöra  skilda  skapelseomrMen,  der  ätminstone  de  flesta  quasi 
nordiska  former  frän  begynnelsen  utgjort  och  ännu  utgöra  nöd- 
vändiga  länkar  för  den  organiska  verldens  fortbeständ,  ty  utgi 
vissa  vextarter  i  ett  land,  sä  är  det  bekant,  att  flere  djurarter 
ntdö  samtidigt  och  alls  icke  modifiera  sig  efter  förändrade  för> 
hällanden.     Det  är  likväl  ingalunda  vär  afsigt  att  bestrida,  det 
ej  ganska  mänga  arter  verkeligen  utflyttat  ifrän  ett  omrdde  tili 
ett  annat,  isynnerhet  som  flere  omständigheter  tala  för  den  äsig< 


115 

ten,   att   t.  ex.  hela   den   finska  faunan  ftr  invandrad  under  en 
proportionsvis  sednare  tid. 

Jag  har  derjemte  redan  forut  i  en  akademisk  afhandling, 
Bidroff  iiii  kännedom  om  säkaiiade  vikarierande  former  bland 
Coleoptera  i  norden  (af  Baron  Östen  Sacken  publicerad  i  tysk 
öfvereättning  i  Sietäner  Entomologische  Zeitung*)  föstat  natur- 
forskares  uppmärkBamhet  pÄ  den  omständighet,  att  en  del  af  de 
motsvarande  artfonner  eller  geografiska  varieteter»  bom  man  viii 
kalla  dem,  som  förekomma  i  Nordamerika  stä  myeket  närmare 
dem,  hvilka  anträffas  i  den  nordllgaste  delen  af  Enropa,  än  tili 
ostsibiriska  arter;  vore  säledes  Bkilnaden  emellan  dessa  former 
framkallad  genom  en  ntflyttning  ifr&n  en  verldsdel  tili  en  annan, 
borde  natarligtvis  ofvan  angifha  förbällande  alltid  vara  tvertom. 
Att  olika  äsigter  blifvit  uttalade  i  den  frägan,  om  dedsa  när- 
8tlende  oeh  motsvarande  former  i  de  nordligaste  delama  af 
gamla  oeh  nya  verlden  äfvensom  pä  högra  myeket  sydligare  be- 
lägoa  berg  böra  anses  som  lokala  varieteter  af  samma  arter  eller 
Bäsom  verkeligen  skilda  **)  species,  kan  ej  f&mekas,  men  dä  Dar- 
wiN  framstäUer  saken  sälonda,  att  naturforskare  icke  äro  ense, 
om  dessa  transformerade  varieteter  ämm  böra  anses  som  varie-^ 
teter  eller  skilda  arter,  hvilka  enligt  hans  förmenande  dock  alla 
med  tiden  ntbilda  sig  tili  fullkomligen  olika  species,  sä  är  det 
säkerligen  att  misstyda  de  fl^ta  zoologers  äsigt  härom.  D:r 
Kraatz,  som  onekligen  är  en  bland  dem,  hvilka  ifrigast  upp- 
trädt  tili  fbrsvar  för  artemas  föränderlighet,  oeh  betraktat  de 
flesta  motsvarande  former  inom  skilda  zoologiska  omrMen  säsom 
identiflka   speeies,    yttrar  sig  likväl  i  en  allmänt  bekant  veten- 

*)  Jag  vägar  sä  myeket  hellre  bänvisa  tili  delta  arbete,  der  jag  an- 
fört  en  mängd  faktiska  eiempel  pä  flere  här  anförda  förhällanden,  som 
detsamma  i  Wiegmann's  Archiv  fur  Naturgeschichte  blifvit  lofordat  pä  ett 
för  mig  särdeles  smiekrande  s&tt  af  en  af  samlidens  kompetentaste  do- 
mare. 

*^  Vi  bafva  följt  den  princip  oeh  skola  framdeles  äfven  göra  det» 
att  med  egna  namn  beteckna  de  former  inom  skilda  zoologiska  omräden. 
hvilka  visa  sädana  konstanta  afvikelser,  som  med  ord  kunna  uttryekas. 
Ty  antlngen  man  anser  den  ena  eller  andra  forraen  utgöra  en  verkeligen 
«kild  art  eller  ej,  mäsle  den  nalurligtvis  i  vetcnskapen  dock  p§  nSgot  säti 
betecknas. 


116 

skaplig  tidskrift :  ^Indem  der  Unterzeicbnete  sich  erlaubt .... 
benutzt  er  die  Gelegenheit  zugleich  zu  bemerken,  dass  er  nie- 
mals  zu  den  Anhängern  der  Darwin'schen  Irrlehre  gehört  hat 
und  von  der&elben  mebr  Unheil  als  Hell  ftlr  die  Wis8e]iBcbaft 
erwartet.'* 

Liksom  närbelägna  zoologiska  omräden  pä  kontinentema  i 
allmänbet  endast  kanna  framte  former  af  samma  typiska  nfc- 
seende  och  vanligen  börande  tili  Bamma  genera»  sä  visa  äfren 
ögrupper  den  största  likbet  i  sinä  organiska  produkter  med  nir- 
inaste  ungefär  under  samma  isotermiska  linier  belägna  fastabmd. 
Är  möjligbeten  för  en  verklig  geografisk  utbredning  frän  konti- 
nenten  pä  ett  eller  annat  sätt  afstängd,  äro  de  flesta  species  pi 
en  sadan  ögrupp  endemiska  och  artantalet  i  proportion  derefter 
sä  myeket  mindre.  Att  Galapagos-öama  äga  ett  antal  endemi- 
ska arter,  som  äro  närstäende  tili  dem,  som  anträffas  pä  den 
motsvarande  amerikanska  kontinenten»  är  derföre  ingalanda  mera 
fbrvänande,  än  att  en  mängd  species  i  Columbien  motsvaras  af 
närstdende  former  i  vissa  delar  af  Brasilien.  Anhängare  af  en 
npprepad  skapelselära  böra  väl  derjemte  si  myeket  mindre  för- 
utsätta  en  likbet  eller  identitet  emellan  de  organiska  formema 
pä  denna  ögrupp  ocb  pä  den  Oapverdiska-arkipelagen,  som 
det  är  bekant,  att  ätminstone  en  stor  del  af  Amerika,  säker- 
ligen  pä  grund  af  olika  naturförhällanden,  redan  under  den 
geologiska  tiden  ägt  en  egendomlig  och  fr4n  den  i  gamla  verl- 
den  dä  existerande  alldeles  afvikande  fauna. 

Den  marina  faunan  kan  äfvenledes  indelas  i  ett  stort  an- 
tal skilda  omräden,  i  bvilka  egendomliga  artformer  anti*äffas,  men 
begränsningen  af  dessa  omräden  är  naturligtvis  ofuUständigare 
ocb  en  öfverflyttuing  af  artema  derfÖre  lättare  möjlig.  Vk  lan- 
det begränsas  zoologiska  omräden  oftast  af  högre  oöfverstigliga 
bergssträckningar  äfvensom  af  större  haf ;  de  skilda  marina  om- 
räden ätskiljas  deremot  endast  säUan  genom  smalare  landsträckor. 
I  Centralamerika  är  detta  likväl  bändelsen  och  här  anträffas  der- 
före äfven  pä  begge  sidorna  om  denna  verldsdel  fullkomligen 
olika  former.  Äfven  inom  de  marina  omräden  finnas  motsvarande 
eller  vikarierande  arter;  de  skilda  formema  af  sillen  lemna  i 
sädant    afseende   det  bekantaste  exempel.     Längst  i  södem  an- 


117 

träffu  iterigen  nordiska  marina  former  och  antingen  en  del  af 
dessa  böra  anses  som  skiida  eller  identiaka  arter  med  dem»  som 
förekomma  pä  den  motsatta  aidan  af  jordklotet,  aä  kunna  deras 
gemenaamma  uraprang  fr&n  aamma  atamföräldrar  förklaraa  endaat 
genom  antagandet  af  orimligheter,  dä  den  mellanliggande  faunan 
är  fullkomligen  olika.  Det  mä  ännu  tilläggaa,  att  i  akilda  pä 
hvarandra  följande  geologiaka  formationer  äfvenledea  anträffaa 
motsvarande  eiler  vikarierande  artformer,  och  äfven  deaaa  hafva 
i  ain  män  tjenat  aom  atöd  för  tranaformationa  läror. 

Ofvanatäende  efter  verkligheten  gjorda  koria  teckning  af  ^e 
oiganiaka  fonnemas  utbredning  öfver  jordena  yta  har  jag  velat 
lemna,  för  att  derigenom  ädagalägga,  att  antagandet  af  djurartemaa 
ttppkomat  pä  akilda  atällen  ganaka  väl  öfverenaatämmer  med  natur- 
vetenskapemaa  nuvarande  atändpunkt.  I  en  allmänt  bekant  akriflt, 
Welche  Auffassung  der  lehenden  Natur  ist  die  richtige?  yttrar 
Big  den  bland  naturforakarne  allmänt  högaktade  veteranen,  aka- 
demikern  K.  E.  von  Ba£B:  nWenige  Zweige  der  Naturwiaaen- 
schaften  möchten  ao  unmittelbar  zur  Auffaaaung  dea  innem  Zu- 
sammenhangea  aller  Natureracheinungen  fUhren  ala  die  Entomo- 
logie  . . .";  för  att  ej  öfverdrifvet  tyda  ofvanatäende  ord  tili  vär 
förmän,  vilja  vi  pä  detta  yttrande  atöda  endaat  en  —  deaautom 
icke  af  nägon  beatridd  —  aanning,  att  nemligen  inaektema  redan 
genom  aitt  öfvervägande  artantal  i  främata  rummet  äro  egnade 
att  lemna  en  anvianing  öfver  djurartemaa  geografiaka  utbredning. 
Jag  har  viaaerligen  ieke  gjort  anteckningar  i  djurgeografin  under 
tvenne  decennier  aäaom  Dabwik,  dä  endaat  tio  är  förflutit  aedan 
jag  förat  publicerade  ett  litet  bidrag  *)  tlU  utredande  af  hit- 
börande  förhällanden  i  norden»  men  kan  likväl  för  flere  här  ut- 
talade  äaigter  uppatälla  tili  föravar,  utom  ett  icke  alldelea  ringa 
antal  djurarter  ur  andra  klaaaer,  hela  armeer  af  inaekter  —  och 
att  deaaa  icke  kampa  tili  föravar  för  den  Darwin8ka  tranaforma- 
tionsläran  är  ganaka  aäkert. 

Vi  akola  nu  för  ombytea  akull  framhälla  nägra  omatändig- 
heter  beträfiande  de  organiaka  formemaa  utbredning  i  Amerika, 

*)  Bidrag  HU  kännedom  om  insekternas  geografiska  utbredning  i  nor- 
^eu  med  hufimdsakligt  afseende  pä  Skandinavietis  och  Finlands  fauna,  öfver- 
?aH  pS  lyska  af  Baron  Östen  Sacken  t  StcUiner  eniomologische  Zeitung. 


118 

hvilka  allena,  utan  biträde  af  nigra  andra  vetenskapliga  fakta, 
kullkasta  hela  Darwik8  teori  om  artemas  urapning  frin  gemen- 
flamma  stamföräldrar.  Säaom  vi  redan  i  det  fbregäende  omn&mnt, 
anträffas  i  de  nordligaste  delania  af  denna  veridsdel  bland  flere 
egendomliga  arter  ett  ganska  betydligt  antal  gpecies,  som  ftro 
mycket  närstäendo  eller  alldeles  identiska  med  nordearopeiska 
former.  Litet  sydligare  t.  ex.  i  New  York,  PennsylvanieD,  Ken- 
tucky  o.  8.  V.  finnas  äfvenledes  sflrdeleB  närbeslftgtade  former 
tili  sMana,  som  förekomma  i  Europa,  nemligen  i  den  melier- 
sta  delen,  ooh  Btundom  tillhörande  genera,  hvilka  icke  äga  eo 
enda  representant  hvarken  nordligare  i  Amerika  eller  i  hela  Si- 
berien.  Huni  skall  man  i  öfverensstämmelse  med  den  Darwin8ka 
läran  pä  ett  f()rnuftigt  sfttt  fbrkiara  desBa  obetydligt  transforme- 
rade  europeiska  ättlingars  uppträdande  fOrst  nngeför  under  aamma 
isotermiska  linier  i  dessa  provinser  af  de  förenta  staterna.  Jem- 
för  man  derjemte  de  former,  som  sedermera  smäningom  nppträda 
i  Amerika  närmare  emot  eqvatorn,  8&  finner  man,  att  olikheten 
emellan  gamla  ooh  nya  verldens  arter  blir  alit  större  samt  att 
man  slutligen  pä  sin  höjd  endast  kan  anse  vissa  generiska  grap- 
per  eller  hela  familjer  motsvara  hvarandra.  Den  sydligare  delen 
af  Amerika  sträcker  sig,  säsom  bekant,  längre  emot  sdder  äo 
n&gon  annan  verldsdel ;  anmärkningsvärdt  nog  uppträda  här  igen 
mera  nordiska  genera  ooh  slntligen  t.  o.  m.  nordiska  arter. 
Slägtet  Cardbits  t.  ex.,  hvars  nordligaste  kftnda  representant, 
C.  Baerh  M^n^tr.,  förekommer  vid  Boganida  under  697^^  n. 
lat.,  utbreder  sig  emot  söder  1  Afrika  med  tvenne  species  pft 
Kanariska-Oarna  tili  30^ — 28^  n.  lat.,  i  Asien  med  C,  Paphius 
Redtenb.  och  C,  cashmiricus  KoUar  tili  circa  35® — 33®  n.  lat. 
och  i  N.  Amerika  med  C,  finitimus  Hald.  tili  omkring  30®  d. 
lat.  Under  mer  än  60  breddgrader  förekomma  sedermera  i  den 
mellersta  delen  af  Amerika  inga  species  af  detta  slägte,  men 
vid  33®  s.  lat.,  säledes  ungefär  lika  längt  ifrän  eqvatorn  emot 
Söder  som  emot  norden,  uppträder  detta  slägte  &terigen  i  trak- 
ten  af  Valparaiso  med  egendomliga  representanter  ända  tili  Elds- 
landet  (56®  s.  lat.)  *).     Dä  enligt  Darwin  alla  arter  af  aamma 

•)  A.  flEBSTAECKER,  Dic  ChUesuchcn  Arten  der  Gattung  Carabm. 


119 

slägte  leda  sitt  ursprung  direkte  frän  samma  stamföräldrar,  huru 
är  det  dä  möjligt  att  dessa  samslägtingar  nppträda  först  öfver 
60^  sydligare,  isyiinerhet  d4  representanterna  af  detta  slägte  icke 
ens  i  gamla  verlden  förekomma  sydligare  än  tili  28^  n.  lat.? 
och  det  bör  ännu  tilläggas,  att  arterna  af  detta  genus  äro  i 
saknad  af  utbildade  flygvingar.  Af  flere  djnrgrupper  eller  släg- 
ten,  soin  hafva  alls  inga  eller  endast  betydligt  olika  represen- 
tanter  i  den  nordligare  delen  af  jordklotet,  förekomma  emellertid  i 
S.  Amerika  och  i  Afrika  nägra  ganska  närbeslägtade  former,  ehuni 
faaoan  i  dessa  verldsdelar  i  öfrigt  är  fuUkomligen  olika.  Eura 
kunna  sädana  förhillanden  sammanställas  med  den  Darwinska 
läran?  Enligt  Dabwins  egen  uppgift  anträffas  pä  Eldslandet  46 
vextarter  gemensamma  med  de  nordligaste  delame  af  Amerika 
och  £uropa.  I  öfverensstämmelse  med  de  äsigter,  som  af  oss 
här  biifvit  uttalade,  är  förklaringen  öfver  dessa  vextarters  dit- 
komst  mycket  enkel:  de  hafva  nemligen  —  emedan  en  naturlag 
är  lika  verksam  pä  alla  kanter  af  jorden  och  icke  inskränkes 
Inom  ett  visst  omräde  —  biifvit  derstädes  frambragta  efter  samma 
naturlagar,  af  samma  enkla  ämnen  och  under  lika  förhällanden 
som  de  nordiska  formema  i  Europa,  Asien  och  Amerika»  och 
att  en  sadan  företeelse  icke  stär  ensam  i  naturen  är  ganska  väl 
bekanty  dä,  säsom  jag  redan  ofvanföre  anmärkt,  de  flesta  mine- 
ralier  äfvenledes  biifvit  bildade  pä  skilda  stäUen  af  jorden,  ehuru 
stundom  nägot  olika  förhällanden  förändrat  deras  färg  o.  s.  v. 
För  att  emellertid  förklara  dessa  vextarters  tilivaro  pä  Eldslandet, 
föruteätter  Darwin,  att  det  funnits  isperioder  pä  jordytan,  som 
sträckt  sig  utmed  nissa  längdgrader{\),  d.  v.  s.  hufvudsakligen 
öfver  Amerika  ända  ned  tili  Eldslandet,  och  under  en  sadan 
isperiod  hafva  dessa  nordliga  vextarter  trotsande  naturligt  urval 
under  en  säkerligen  oändligt  läng  följd  af  är  alldeles  oförändrade 
smäningom  utbredt  sig  ända  tili  56^  s.  lat.  Jag  är  visserligen 
ej  geolog  och  bar  derföre  sett  mig  nödsakad  att  afhälla  mig 
frän  alla  anmärkningar  emot  de  fakta,  som  af  författaren  ur 
denna  vetenskap  framhällas  som  stöd  för  hans  lära,  liksom  jag 
i  allmänhet  äfven  lemnat  alla  botaniska  uppgifter  ovidrörda,  men 
tror  likväl,  att  man  är  berättigad  att  pä  geologin  stäUa  den  for- 
^ran,   att   densamma   icke  bör  grunda  sinä  läror  pä  hypotescr, 


120 

Bom  stÄ  i  Btrid  med  de  resaltater,  hvartill  andra  natarvetenskaper 
ledt  sig  *).   Att  gletschrarne  pä  Alperna  ocb  andra  berg  äfvensom 
i  den  högre  norden  fordom  haft  en  större  utbredning,   torde  ej 
kunna  vederläggas,  emedan  obestridliga  fakta  tala  för  en  84dan 
ilsigt.     En  8tön*e  mängd   vattenänga  bar  troligen  efter  sednaste 
jordrevolution  kondenserat  sig  i  fast  form  pd  dessa  kallare  plat- 
ser,  men  dimmorna  bafva  sedermera  minskats,   isfillten  yikit  för 
Bolens  inverkan  och  klimatet  i  den  mellersta,  sedermera  äfven  i 
den  nordligare  delen  af  Europa  bar  redan  genom  landets  odling 
Bmäningom  betydligen  blifvit  förmildradt.    Flere  af  det  mellergta 
Europas  naturalster  bafva  bärigenom  kunnat  utbreda  sig  bögre 
emot  norden  ocb  nägra  djurarter  t.  ex.  renen,  som  fordom  före- 
kommit  t.  o.  m.  i  Tyskland  ocb  Frankrike,  bafva  —  miihftnda 
dock  bufvudsakligen  af  brist  pä  födoämnen  —  Bm&ningom  värit 
nödsakade   att   lemna   dessa    trakter  eller  blifvit  utrotade.    En 
sadan  nägot  kallare  period  i  den  tempererade  zonen  är  tänkbar; 
förutsättningen   af  en  isperiod,  som  utbredt  sig  öfver  hda  ytan 
iMn  norden  ända  tili  Oaucasus  ocb  Himalaya  torde  sakna  veten- 
skapliga  stöd,  ocb  att  en  sadan   strftckt  sig  utmed  vissa  Ungd- 
grader   öfver  jorden,   som  inom  24  timmar  vänder  sig  omkring 
sin  axel,  tillfölje  bvaraf  de  isotermiska  linierna  ätminstone  n&r- 
mare  equatorn  äro  temmeligen   parallela  med  breddgradema,  ftr 
eniigt  vär  uppfattning  orimligt.    Lätom  oss  likväl  anse  det  orim- 
liga   för  rimligt  ocb  närmare  betrakta  de  slutsatser,  som  miste 
dragas  pä  grund  af  detta  antagande.    Under  denna  amerikanska 
isperiod   mäste   artema   &tminstone  i  norden  redan  haft  samma 
form    som   under   närvaraude  tid,  emedan  dessa  46  species  pä 


*)  Vi  vilja  emellertid  här  anföra  Bronns  äsigt  om  dessa  isperioder: 
,Aber  welchen  Grund  haben  vrir  zu  glaubeo,  dass  es  viele  solcber  Eis- 
zeiten,  dass  es  deren  in  alien  Erd-Perioden  gegeben,  und  insbesondere 
dass  die  Verbreitung  bevvirkenden  Ursachen  in  alien  Perioden  eine  univer- 
selle  Verbreitung  der  herrschenden  Formen  bis  iu  den  letzlen  Winkel  der 
Erde  vermiUelt  haben,  ehe  wieder  irgendwo  neue  Formen  entstanden,  und 
dass  nie  ein  Theil  der  Erde  in  dieser  Hinsicht  auf  seine  unabhängige  Weis6 
rascher  oder  langsamer  als  der  andre  fortgeschritten  seye?  Diese  Erschei- 
nung  ist  so  befremdend,  dass  sie,  so  lange  sie  nicht  als  eine  nolbweodige 
nachgevviesen  ist,  Irolz  Darwin*s  Erklörungs-Versuch  die  ganze  Theorie 
^edroht.-* 


121 

Eldslandet  ännu  äro  identiska  med  de  nordiska  formenia  i  Eu- 
ropa  och    Amerika.     Dä    isperioden    inträffade  utgick  utom  ali 
fräga   samtliga  djnr-  och  vextarter  i  den  öfriga  delen  af  Ame- 
rika, ty  i  annan  händelse  hade  natarligt  urval  ovilkorligen  om- 
gestaltat  de  nordiska  fonnema  under  deras  beröring  med  detta 
Stora  antal  ai*tformer  för  än  de  framkommit  tili  Eldslandet.  Ar- 
tema  i  den  mellersta  delen  af  Amerika  kunde  icke  heller  flygta 
nppät   bergen  tili  ett  ännu  kallare  kiimat;  denna  verldsdel  var 
säledes   under  och  straxt  efter  denna  period  öfver  hela  sin  yta 
befolkad  endast  af  nordiska  former.     Först  efter  denna  tid  bar 
säledes  naturligt  urval  i  den  öfriga  delen  af  Amerika  framkallat 
denna  snart  sagt  fabelaktiga  mängfald  inom  den  organiska  verl- 
den,    som  nu  anträffas  derstädes,  medan  dessa  46  vextarter  pä 
Eldslandet  samt  i  den  europeiska  och  amerikanska  norden  fort- 
farande  trotsa  denna  besynnerliga  naturlag.    SammanstäUer  man 
härmed    det   förhällande,    att    i    öfriga  delar  af  nya  och  gamla 
verlden  ft^rekomma  flere  generiska  grupper,  som  icke  hafva  re- 
presentanter   i    den   högre  norden  säsom  t.  ex.  slägtet  Tapirus, 
samt  att  nägra  vexter  t.  ex.  den  pä  Spetsbergen  förekommande 
Neuropogan   meloxanthus   anträffas   endast  närä  nog  lika  längt 
frän  bvardera  polen,  sä  behöfver  man  sannerligen  ej  mycket  an- 
stränga  sin  tankeförmäga,  för  att  finna  omöjligheten  af  arternas 
nrsprung  frän  gcmensamma    stamföräldrar.     Efterkommande  ge- 
nerationer  skola  bedömma  äfven  de  naturforskares  uppfattnings- 
och   omdömmesförmäga,    som    under  den  sednare  hälften  af  det 
nittonde  seklet  arbetat  i  vetenskapens  tjenst;  männe  ej  derföre 
hvar  och  en  borde  hysa  vissa  betänkligheter  att  underteckna  sig 
Bom    anhängare  af  en  lära,  hvars  hufvuddogm  egentligen  lyder 
silunda,  att   en  del{\)  af  infusionsdjuren  tillfölje  af  nödvändig- 
heten    att    ärfva   födeme  egenheter  i  skapnad  o.  s.  v.  efter  ett 
otal  generationer  slutligen  transformerat  sig  tili  menniskor.  Kan 
man   väl    tanka  sig   en  mera  framstäende  motsägelse?   För  vär 
del  tro  vi  äfvenledes  pd  en  nödvändig  arfslag  i  nyssberörde  af- 
seende,    men   slutresultatet  af  densamma  är  att  infusions-djuret 
förblir  ett  infnsions-djur  och  menniskan  en  menniskal 

Nägra   af   de    uppgifter  om  djurarternas    utbredning,  som 
Dähwin  framhäller  som  stöd  för  sin  förvandlings  lära,  äro  för- 


122 

öfrigt  faktiflkt  oriktiga.  Han  anför  t.  ex.  att  ioga  batrachier 
förekomma  p&  oceaniska  öar,  emedaD  deraa  ägg  förBtöras  if 
hafsvatten.  Den  största  och  utmftrktaste  art  inom  hela  klasaen, 
Cryptohranchm  japonicus  (z=.  Sieboldia  maxima),  förekommer 
emellertid  endast  pä  en  ö  och  pä  motsvarande  fastaland  anträffiu 
icke  enB  n&got  nftrbeslägtadt  species,  hrarur  denna  art  kännit 
transformera  sig.  Likaledes  pAstilr  Dabwin,  att  inga  större 
dägg^jor  anträfifaa  pä  öar  eller  ögrupper,  som  äro  beU&gna  300 
engelska  mii  frän  ett  fastland,  emedan  han  troligen  anser  del 
ännu  f5r  en  möjlighet  att  de  kannat  simma  aä  längt(!)  aamt  app- 
ger  nttryckeligen,  att  pä  Marianerna  o.  s.  v.  förekomma  endast 
vespertilioner.  Vid  denna  nppgift  har  Darwin  glömt  Cenm 
maricmus,  som  förekommer  jnst  p&  denna  ögmpp,  efter  hrilken 
den  äfv^en  bär  sitt  namn,  och  deasutom  finnes  t.  ex.  p&  Spets- 
bergen  en  renart,  som  icke  ens  är  identisk  med  den  nordeuro- 
peiska.  Att  föröfrigt  pä  Stillahafvets  smä  öar,  af  hvilka  en  del 
uppkommit  troligen  först  efter  tillkomsten  af  den  nu  pä  jorden 
existerande  fannan  och  floran,  fä  arter  däggdjur  förekomma,  borde 
ej  synas  förvänande,  dä  Lj^on  Fairmauie  i  sitt  arbete  JEsscU  sur 
les  Coleopteres  de  la  Polynisie  1849  endast  nppför  164  arter 
af  denna  talrika  insektordning,  och  af  dessa  arter  äro  &nnn 
nägra  gemensamma  med  andra  trakter  och  troligen  pä  ett  eller 
annat  sätt  öfverfljrttade. 

De  uppgifter,  hvilka  vanligen  lemnas  som  antydningar  eller 
bevis  öfver  enskilda  arters  omgestaltning  tili  andra  former,  bero 
oftast  pä  förvexlingar  af  närstäende  species  eller  s.  k.  geogra- 
fiska  varieteter  inom  skilda  zoologiska  omr&den,  eller  stnndom 
helt  enkelt  pä  fuUkomliga  misstydningar.  Säsom  exempel  viii 
Jag  endast  anföra  följande:  I  tidskriften  Isis  för  1832  meddelas 
nemligen  den  observation,  Mi;NjS:T&iES  nnder  sin  äterresa  fran 
Brasilien  gjort  pä  en  aggla  (Sirix  grcUlariaJj  hvilken  blifvit  ma- 
tad  med  bönor,  maniok-nyöl  o.  s.  v.  Ugglan  dog  häraf  natur- 
ligtvis,  men  vid  anställd  obduktion  fann  observatom  tarmkanalen 
sammandragen  och  dess  innersta  hud  nftstan  läderartad.  Man 
har  hari  trott  sig  finna  ett  bevis,  huruledes  en  roffogel  smänin- 
gom  kan  förändra  sig  tili  en  art,  som  lefver  af  vextfrön  och  i 
§ädant    afseende   citeras  detta  fall  äfven  af  prof.  Bbokn  i  hana 


123 

Handbuch  dner  GescMchie  der  Natur;  den  obeerverade  kon- 
traktionen  af  tarmkanalen  var  dock  säkeriigen  ett  genom  otjen- 
iiga  födoämnen  framkalladt  sjukdomstillstAnd,  som  äfVen  för- 
orsakade  fogelns  död.  Patologin  kan  nog  uppte  ett  otal  lik- 
artade  företeelser.  Vi  kunde  visserligen  ftfven  anföra  nog  talande 
exempel  ur  den  zoologiska  litteratnren  pä  svenska  spr&ket,  men 
anse  det  onödigt  att  här  firamh&lla  desamma. 

Sintligen  vilja  vi  yttra  nägra  ord  om  de  skllda  varieteterna 
af  vira  hnsdjur.  Om  man  förutsätter,  att  alla  dessa  varieteter 
eller  raser  leda  sitt  urspmng  frän  samma  stamform,  miste  man 
sannerligen  finna,  att  konstigt  nrval  frambragt  förv4nande  resal- 
tater  och  man  kunde  mähända  t.  o.  m.  anse  sig  b^rättigad  att 
pl  grnnd  bäraf  förntsätta  en  allmän  fortg&ende  transformation  i 
naturen.  Alla  vetenskapliga  fakta,  bäde  bistoriska,  filologiska 
och  natiirhistoriska,  vittna  emellertid  pä  det  bestämdaste  emot 
denna  förntsättning.  Nya  Holland  bar,  säsom  man  känner,  nr- 
sprangligen  ägt  en  egen  hundart,  kallad  Dingo,  bvilken  visar 
samma  fiendtliga  sinnesBtämning  emot  de  europeiska  bnndraserna 
som  vargen;  pä  de  abyssiniska  bergen  lefver  anna  ett  species 
fC,  Hmensis);  pä  de  japanska  öarna  den  säkallade  Nippon  ocb 
V.  Tbchudi  bar  pä  det  evidentaste  ädagalagt,  att  i  Amerika  nr- 
sprangligen  fannits  ätminstone  tvenne  skilda  bandarter.  Dä 
species  af  slägtet  Canis^  enligt  den  Linn^ska  begränsningen»  der- 
jemte  äger  representanter  alit  frän  nordens  is  ända  ned  tili  Ma- 
gellanssundet  (Canis  magellanicus  Gray)  ocb  pä  Falklandsdama 
(C.  antarciicus  Sbaw),  bvilka  pätagligen  alla  —  beträffande  de 
flesta  känner  man  det  med  säkerbet  —  frambringa  fraktbara 
bastarder  med  skilda  raser  af  den  tama  bunden,  sä  synes  den 
fömtsättningen,  som  blifvit  uttalad  af  zoologer,  nog  grundad, 
att  äfven  inom  skilda  zoologiska  omräden  i  gamla  verlden  fan- 
oits  flere  ursprangligen  olika  bandarter,  bvilka  redan  af  balf- 
vilda  folkslag  blifvit  dels  ntrotade  i  deras  vilda  tillst&nd»  dela 
tämda.  De  äldsta  bistoriska  minnesmärken  vittna  dessntom  der- 
om,  att  skilda  folkslag  redan  i  forntiden  ägt  olika  hundarter 
eller  s.  k.  raser ;  i  dilavial-aflagringar  i  mellersta  ocb  södra  Ea- 
ropa  anträffas  fossila  ben  af  Canis  famUiaris  fossilis  de  Serres, 
Blainv.,    hviika    enligt  kännares  uppgift  endast  kunna  jemföraa 


124 

med  skilda  raser  af  den  vanliga  hunden»  och  de  ytterst  olika 
benämningar  skilda  folkstammer  tilldelat  detta  husdjar,  t.  ex. 
koira»  hand  och  Bobaka  (sabaka),  vederlftgga  icke  heller  denna 
äsigt  *). 

Hvad  här  blifvit  sagt  om  hunden  gäUer  n&stan  lika  myc- 
ket  Y&r  tama  boskap  och  färet.  Af  slägtet  Bos  finnas  nemligeD 
likaledes  äDnu  vilda  arter  Bpridda  i  de  aflägsnaste  delar  af  jor- 
deo»  och  eharu  man  ganska  väl  känner,  att  nägra  af  dessa  icke 
baft  n&gon  aodel  i  nppkomsten  af  de  mänga  tama  formerna,  d 
är  det  likväl  pätagligt,  att  icke  alla  bärstamma  Mn  ett  enda 
ursprungUgt  species,  dä  man  ännu  p4  Borneo  och  Java  kinner 
en  art  Bos  Banteng  Raffl.  (=  leucoprymnos  Quoy  et  Gaymard 
=  sandaicus  Mflller  et  Schlegel)  och  i  Indien  B.  gaurus  Traiil.. 
hvilka  stÄ  mycket  närä  tili  den  sammansatta  arten  B.  taurm 
L.  Dabwin  förmodar  dessutom  sjelf,  att  Zebu-oxen  härstanunar 
frän  ett  skildt  species.  Man  känner  derjemte,  att  detta  genas 
redan  under  den  säkallade  diluvialperioden  haft  en  mycket  vid- 
sträckt  geografisk  utbredning,  säledes  öfver  flere  skilda  zoologi- 
ska  omräden,  och  i  torflager  har  man  t.  o.  m.  i  sydiigaste  delen 
af  Skandinavien  funnit  skallar  m.  m.  af  nnmera  itminstone  i 
vida  tillstÄndet  ntgängna  ozarter,  säsom  af  Bos  primigemus  Bo- 


*)  Jag  har  anseli  det  nödigt  alt  framhälla  förenämnda  förbäUandeD 
beträffande  hunden,  emedan  det  äfven  i  Finland  är  den  vulgära  äsigteo. 
att  aUa  dess  raser  uppkommit  af  samma  art;  Darwins  arbete  har  dereroot 
icke  gifvit  nägon  anledning  dertill,  emedan  författaren  utlryckeligen  fOr- 
klarar,  att  det  af  geografiska  och  andra  skäl  synes  troligt,  alt  den  tama 
hunden  härstammar  fran  flere  vilda  arter.  Darwin  betviflar  endast,  na- 
turligtvis  i  öfverensstämmelse  med  sin  teori,  att  dessa  raser  ellcr  arter 
förekommit  fritt  i  naturen  med  deras  nuvarande  ulseende.  Ehuru  det  nog 
är  möjligt,  att  en  eller  annan  ras  pä  mänga  sätt  degenererat  vid  ett  ona- 
turligt  lefnadssätt  i  det  tämda  tillständet,  mäste  man  dock  förulsälla,  att 
de  typiska  formema,  d.  v.  s.  de  som  icke  aro  bastarder,  ursprungligeo 
hafl  ungefar  samma  form  som  för  det  närvarande,  ehuru  det  mäste  med- 
ges  att  nägra  af  dessa  icke  Aga  ett  likarladt  ulseende  med  nu  i  vildt  UH- 
ständ  förekommande  arter  af  detta  slägte.  Men  ägde  man  t.  ex.  raan- 
drillen  säsom  husdjur  och  vore  alla  arter  af  slägtet  Cynocephalui  utgingna 
i  deras  vilda  tillständ,  skulle  de  flesta  säkerligen  pästä,  att  i  naturen  dock 
uldrig  förekommit  apor  af  ett  sädant  ulseende.  Mänga  likartade  exempel 
kunde  framhällas. 


125 

janufl  {B,  urus  Nilss.)  och  B.  fronioms  NilsB.  —  af  hvilka  prof. 
Nilsson  pä  ganska  goda  grander  anser  vissa  tama  raser  här- 
Btamma  —  äfvensom  af  B,  longifrons  Oweii,  som  eniigt  namn- 
gifvarens  f^rmodan  utgör  atamformen  tili  boskapen  i  Wales  och 
i  de  skottska  högländerna.  Hura  mänga  olika  varieteter  som 
knnna  framkallas  med  endast  trenne  stamformer  behöfver  jag  cj 
framhälla,  och  det  hafva  p4tagligen  funnits  flere. 

Man  känner  med  säkerhet,  att  af  slägtet  Ovis  ätminstone 
tvenne  vilda  arter,  Ov.  argalx  eller  ammon  och  Ov.  mtisimon, 
icke  allenast  ganska  lätt  läta  tämja  sig,  utan  äfven  frambringa 
fertila  afkomlingar  med  de  tama  färraserna;  af  den  sednare  ar- 
ten  förekomma  t.  o.  m.  tvenne  ganska  väsendtligen  olika  geo- 
grafiska  varieteter,  den  s.  k.  asiatiska  (hnfvudsakl.  i  Persien) 
och  den  europeiska  muflon.  Af  den  förra  varieteten  eller  den 
asiatiska  muflon  (^Ovis  orieniaJis  Gmelin),  som  fordom  haft  en 
mycket  stdrre  utbredning  *),  känner  man  ännu  olika  lokala  ra- 
ser, som  af  nägra  natarforskare  blifvit  ansedda  som  egna  sjelf- 
ständiga  arter  (t.  ex.  Ov,  ct/prius  Blas.  och  Ov.  Vignei  Blyth) ; 
man  har  säledes  ali  anledning  att  förutsätta,  det  äfven  af  den 
vesterländska  formen,  som  fordom  anträffats  pä  flere  orter,  der 
den  nu  är  ntrotad,  t.  ex.  pä  de  Baleariska  öarna  och  i  Spanien 
(eni.  PliniUs),  förekommit  nrspmngligen  olika  geograflska  eller 
vikarierande  former,  liksom  det  ännu  finnas  skilda  representanter 
af  slägtet  Ciqpra  pä  Alperaa,  Pyreneenia  {C.  pyrenaica  ^chmz). 
Sierra  Nevada  (C,  hispanica  Schimp.),  Oaucasus,  Sinai  o.  s.  v. 
Dä  Dabwin  likväl  yttrar,  det  han  icke  kan  bilda  sig  en  Asigt, 
om  färet  (äfvensom  geten)  härstammar  endast  frän  en  ursprunglig 
art,  kan  man  sannerligen  ej  tillräckligt  förundra  sig  deröfver, 
isynnerhet  dä  redan  den  kände  romerske  författaren  Columella**) 


•)  Varro's  Yilda  för  i  Phrygien  böra  väl  äfven  föras  hit.  Orden  i 
l^t  rt  rusiica  (I,  c.  I  ly  da:  nEtiam  nunc  genera  pecudum  ferarum  sutU  eli- 
kot, ut  in  Phrygia  ex  ovibus,  ubi  greges  videntur  complure8\ 

**)  j,Kam  cum  in  municipium  Gadiianum  ex  tfiäno  Africas  mtri  coloris 
fiifettres  ac  feri  Arietes  munerarHi  deportarentur,  U.  ColumeUa  patruus 
■««t,  aeris  vir  ingenii  atque  iUustris  agricola  quosdam  mercaitu,  in  agros 
^(tnthiHt  et  mamuefaetos  tectis  ovibus  admisit,  Eae  primum  turtos,  sed  pa- 
teni  colorii  agnos  ediderunt,  qui  deinde  et  ipsi,  Tarenlinis  ovibui  impositK 


126 

i  medlet  af  det  första  seklet  efter  Kr.  f.  uttryckeligen  omUbr 
en  kroasering  af  tarentinBka  fir  med  vilda,  som  blifvit  öfverförda 
ifrän  Afrika.     Att  Cärraser  blifvit  tämda  inom  skilda  zoologiBb 
omräden,   s&ledes   af  urgprungligen  mer  eller  mindre  olika  geo- 
grafiska   fonner,   ftr  man  berättigad  att  förutsätta  äfren  af  deo 
anledning,    att   benämningar  i  ilere  spr&k,  som  hänföra  aig  tili 
denna  djnrart,  icke  antyda  ett  Iän  frän  hvarandra,  utan  s&ker- 
ligen  leda  Bitt  ursprung  frän  skilda  folkslag,  hvilka  fordom  tämt 
detta   djur   ocb   troligen    redan  vid  sin  invandring  tili  Europa 
medfOrt  detaamma.     Som   exempel  vilja  vi  här  framhälla  endast 
nftgra  benämningar  i   sex  enropeiska  spräk,  aäsom  t  ex.  jMrä 
(gnmse),  uuhi  (tacka)  och  karitsa  (lam)  i  finskan;  gumse^  hagge, 
for  i  Svenskan;  fFidder,  Hammel,  Scha/^i  tyskan;  moiUan,  beHer^ 
brebis  i  franakan;  baron  (öapani)  i  ryskän  samt  aries,vervex, 
ovis  och  agnus  i  latinet.    Vi  vilja  härmed  likväl  ej  fömeka,  att 
nigra  författare,  sisom  Darwin  pästär,  skridit  tili  ytterligheter, 
dä  de  ttttalat  den  äsigt,  att  alla  tama  djurraser,  af  hvilka  des 
betydligaste  delen  säkerligen  uppkommit  endast  genom  hybridi- 
aering,    leda  sin  härkomst  frän  ursprnngligen  skilda  arter,  och 
det   finnes    pätagligen    icke  heller  nägra  vetenskapliga  skäl  tiU 
den    förntsättningen,    att    i    England   fordom  fonnits  elfva  vilda 
färai*ter,  säsom  enligt  DABWiNa  nppgift  en  skriftställafe  f<$rmodat, 
emedan  detta  land  —  som  p&tagligen   ännn  efter  tillkomsten  af 
den  nn  lefvande  djarverlden  värit  landfast  med  det  öfriga  Eu- 
ropa och  p&  grund  af  fordna  geologiska  fbrh&llanden  kan  npp- 
visa  proportionsvis  ganska  fä  endemiska  djnrformer  —  troligen 
icke  ägt  en  enda  färart  i  vildt  tillständ,  hvilket  äfven  synes  b4 
mycket  mera  trovärdigt,  som  den  engelska  benämningen  Sheep 
endast  häntyder  pä  en  förändring  af  det  tyska  ordet  Schaf. 

Alla  kända  vilda  färarter,  som  foröfrigt  lefva  endast  i  kai- 
lare  regioner  pä  högre  berg,  hafva  utom  gröfre  konturhär  myc- 
ket finare  och  kortare  nllh&r.  Dessa  sednare  synas  af  natnren 
egentligen  vara  beräknade  att  skydda  djnrarter  för  inverkan  af 


tenmoris  vellerU  arietei  progeneravenmt.  Ex  Ms  rursui  qmcquid  conceptmn 
eiit  maternam  moUUiem,  palemum  et  avitum  reiuUt  colarem.  the  mods 
Cohtmella  dkebat,  qualemeunque  ipeciem,  qua  fuerit  m  beiUis,  per  nepotum 
graäus  mitigata  feriiaie  redUue.*    Columella,  De  re  rustica  Vii,  c.  2. 


127 

ett  strflngare  kiimat,  emedan  de  endaat  hos  nordi^ka  eller  hög- 
alpioa  apecies  äro  utbildade.  Natnrens  Bträfvan  att  skyla  det 
tama  flreta*)  genom  fömyade  klippningar  nakna  kropp  har 
ända  tili  den  grad  utbildat  ullhftren  pä  bekostnad  af  kontnr- 
hären,  att  de  Bednare  mer  eller  mindre  försvtinnit  —  och  hari 
har  man  trott  sig  finna  graden  af  färets  förädling!  IIos  förvil- 
dade  fär  ätergär  derföre  härbeklädnaden  tili  sitt  normala  för- 
h£llande,  men  den  ursprungUga  stamformen  kan  deremot  aldrig 
fullkomligen  äterstäUas,  emedan  ätmipstone  alla  nuvarande  tama 
raser  äro  blänningar.  Man  känner  visserllgen  icke  fullkomligen 
p4  grund  af  noggrannare  vetenskapliga  nndersökningar  hybridi- 
seringens  inverkan  pä  Bkelettbyggnaden  o.  s.  v.,  men  hvarje 
hittills  vnnnen  erfarenhet  har  emellertid  lärt  osa  aft  härigenom 
framkaUas  endast  quaBi  mellanformer,  hvilka  ofta  f5rete  sftrdeles 
egendomliga  oregelbundna  d.  v.  b.  icke-konstanta  afvikelser, 
öfvergiende  Btandom  ända  tili  fullkomlig  misabildning.  Härmed 
öfrerensstämma  äfven  de  flesta  tama  djurraser:  färet  t.  ex.  visar 
en  betydlig  anomali  i  det  Stora  antalet  af  Bvanskotor  och  t.  o. 
m.  ofta  nog  i  antalet  af  horn.  Annu  mycket  större  oregelbundna 
afVikelser  anträfito  hos  skilda  dufraser.  Det  är  bekant  att  ving- 
och  stjertpennomaB  antal  hos  foglarna  i  allmänhet  är  b§l  kon- 
8tant,  att  t.  o.  m.  flere  familjer  och  grnpper  hari  öfverensstämma 
med  hyarandra.  Den  vanliga  klippdufvan,  som  numera  allmänt 
anaes  som  den  egentliga  grundformen  tili  de  Bkilda  tama  rasema, 
bar  —  liksom  dess  närmaste  samslägtingar  —  endast  12  stjert- 
pennor,  men  hoB  en  af  dessa  hybrida  varieteter,  den  s.  k.  €o- 
hmba  livia  IciHcauda  (die  jymientaube),  anträffas  stundom  ända 
tili  34,  enligt  Dabwins  egen  nppgift  ända  tili  40,  men  detta 
antal  är  ej  konstant,  liksom  det  är  fallet  med  andra  afvikelser 
hos  dessa  tama  raser  i  Bkelettbyggnaden  o.  s.  v.  En  annan 
missbildad  varietet,  C.  L  percussar  (die  Klaischtanbe),  samman- 
Blir  Tingama  under  flygten  ganska  ofta  sä  att  de  afbrytas  och 


*)  Nägra  sydlandska  fSrraser,  t.  ex.  Ovis  longipes  eiler  guineeruU  hafva 
iDga  vUhär;  det  är  derföre  en  möjlighet  alt  dessa  härstamma  frän  ur* 
sproDgliga  arter,  hvilka  icke  lefvat  pä  nSgra  högre  berg,  ätminstone  yttrade 
sig  J.  A.  Wagner  1836  (i  Scbrebers  SäugetMere)  emot  den  äsigt,  att  K' 
frikas  kiimat  förvandlat  uU  tili  h§r. 


128 

dafvan    nedstörtar,    och    hoB    C.  /.  gyratrix  (die  Purzeitauhe) 
existerar  en  sMan  missproportion  beträfifande  vingarnas  stäUniDg 
och    längd»    att   densamma  oupphörligen  flyger  säsom  det  hekr 
öfver  ända.      Endast  säsom  en  genom  hybridisering  uppkommen 
missbildning    kan    man    äfven  anse   C.  /.  gutturosa  (die  Kropf- 
taubej,  hvars  kräfva  är  sk  oproportioncrligt  utbildad,  att  fogeln 
enligt   uppgift   kan    uppblÄsa  den   tili  en  stdrre  volam  än  hela 
öfriga   kroppens.     Dä   Dahwin   emellertid  framhäller  jast  dessa 
ocb    likartade    säkerligen    endast   genom  kroasering  frambragta 
missfoster   som    exempel,    huruledes   man  genom  konstigt  urval 
iuom    kort  tid  framkallat  afvikelser»  som  dfverskrida  grftnserna 
för    generiska   karakterer,   förvänas  man  i  sanning  deröfrer  — 
och   Yore    de    kända    bastarderna   af  j4n€LS  boschas  och  Gätha 
domesticus  fei-tila,  hade  författaren  kunnat  anföra  dem  som  eiem- 
pel  derpä,  hurn  menniskan  med  ens  frambragt  nya  former,  hvilka 
t.  o.  m.  böra  anses  som  representanter  för  en  ny  ordning.  Dab- 
wiN   förutsätter   Yisserligen,    och    det   godtyckligt  nog,  att  alla 
tama    dufraser   härstamma  endast  frän   Cohmba  livia  och  dess 
geografiska  varieteter  *),  och  ehuru  härmed  möjligheten  för  otaliga 
hybrida  missbildningars  tillkomst  i  sjelfva  verket  redan  är  med- 
gifven,    dä   Darwin,   att   sluta   af  hans   egna   yttranden,  som 
geografiska   varieteter   af  denna  art  betraktar  former,  hvilka  af 
de   flesta   ornitologer    anses    som  fuUkomligen   skilda  arter  och 
förekomma    öfver    en    betydlig    del    af  Asien,   Europa  och  den 
nordligare    delen  af  Afrika,  mä  det  ännu  tilläggas,  att  t.  o.  m. 
denna  förntsättning  icke  är  gmndad,  dä  t.  ex.  C.  oenas,  säsom 
man  känner,  icke  allenast  parar  sig  med  den  tama  dufvan,  utan 
äfven    frambringar   fruktbara    afkomlingar   med    densamma  och 
troligen    pä    grund    häraf  af  flere  naturforskare  fordom  ansägs 
som  den  egentliga  stamformen  tili  de  tama  rasema.     Man  kän- 
ner   emellertid    öfver    100   vilda  dnfarter  och  det  är  troiigt  att 
gahska  mänga  bland  dessa  i  fängenskap  para  sig  och  frambring» 


*)  Dä  genom  hybridisering  af  s.  k.  geografiska  varieteter  ätminstonf' 
ganska  ofla  missbildningar  framkallas,  borde  denna  omsländighel  ulgörn 
ett  skäl  tili  att  icke  anse  vikarierande  former  hafva  uppkommit  genom 
utflyttning  frän  ett  land  tili  föröndrade  förhällnnden  af  proportionstaien 
inom  den  organiska  verlden  i  ett  annat. 


129 

fraktbara  af komlingar  med  hvarandra.  Redan  frän  aidsia  tider 
liafva  dessa  foglar  derjemte  blifvit  omhuldadc  med  en  särdeles 
furkärlek  och  man  bar,  säsom  bekant,  förskaiTat  sig  skilda  for- 
mer  frän  aflägsna  länder  och  kroaserat  dem,  ocU  det  t.  o.  m. 
1  Iiidien  enligt  författarcns  cgen  uppgift.  Endast  gcnom  hybri- 
disering  frambringas  ännu  i  denna  stund.  sasom  hvarjc  jord- 
brukare  känner,  nya  sakallade  varieteter  af  de  flesta  tama  djur, 
och  hvar  och  en,  som  ej  Icdes  af  en  förut  fattad  idt$,  skall  säker- 
ligen  medge,  att  alla  fakta  som  af  DAawiN  blifvit  anföida  som 
bevis,  huru  man  genom  koustigt  arval  frambragt  nya  former, 
endast  tyda  derpä,  att  menniskorna  ända  frän  de  äldsta  tider 
Bammanfört  olika  gcografiska  varieteter  eller  skilda  arter,  ge- 
nom hviikas  kroasering  man  lyckats  frambringa  dels  en  mängd 
variabla  mellanformer ,  dels  fallkomligen  abnorma  icke  kon- 
&tanta  missbildningar.  Som  exempel  pä  hybridiseringens  in- 
verkan  pä  de  tama  formemas  fOriinderlighet  vilja  vi  utpeka  ett 
i  Ogonen  fallande  forhMllande.  Hit  tili  Helsingfors  har  man  nem- 
ligen  infort  en  stor  mängd  skilda  hnndraser  oeh  tillfölje  af  deras 
kroasering  med  hvarandra  är  man  här  numera  säilän  i  ständ 
att  finna  tvenne  exeraplar  af  samma  form  ooh  utseende:  i  af- 
lagsnare  landsorter  deremot  likna  de  flesta  hundar  hvarandra 
tili  formen,  ofta  nog  äfven  tili  förgteckningen. 

Enligt   vär   öfvertygelse  kan  man  genom  urval  ätminstone 

ganska    ofta    hos    en   art  bibehillla  en  viss  färgdrflgt;  man  kan 

genom  urval  af  större  eller  mindre  exemplar  inom  vissa  grilnser 

framkalla   en,  dock  icke-konstant  afvikelse  i  storleken,  men  att 

en  väsendtlig  genom  generationer  fortgaende  konstant  förändring 

i  kroppsformen  blifvit  framkallad  endast  genom  urval  bland  ätt- 

lingama  af  samma  stamform  kan  ingen  bevisa.     Darwin  anför 

som   n&gonting    forvinande,    att    alla   fönidlare  eller  tuktarc  af 

kaltlverade  vexter  och  husdjur  äro  fullkomligen  öfvertygade  der- 

om,  att  deras  frambragta  varieteter   härstamma  frAn  ursprungli- 

gen    skilda    stamföräldrar   samt   att  hvarje  berömd  forUdlarc  af 

<len    Herefordska    boskapsrasen    „hänler^    vid    den    frägan,   om 

denna  ras  ej  bftrleder  sig  frän  den  länghornade.     Orsakcn  här- 

till   är  emellertid    mycket    enkel:    hvar   och   en  t  iktare  känner 

«•mligon    genom   egen   orfarenhet,  att  alla  nya  raser  framkallas 

9 


läo 

endast  och  allenast  genom  liybridiseriiig  af  skilda  statnfonner 
och  liar  icke  af  författaren  hitit  inbilla  sig,  att  den  ifrAgavarande 
rasen  blifvit  frambragt  endast  genom  urval.  De  förändrinpir 
meuniskan  ilstadkommit  mcd  ätskilliga  djurartcr  mastc  i  sjelfva 
verket  reduceras  derhäu,  att  hon  dels  genom  slafveri  och  tväng 
tili  ett  onaturligt  lefnadssätt  af  i  den  fria  natnren  forekommamle 
resliga  och  modiga  raen  vilda  arter  frambragt  vanslilgtade,  nöd- 
vnxna,  nedslagna  och  fega  afkomlingar,  dels  genom  kroasering 
framkallat,  säsom  vi  redan  ofvanföre  anfört,  vanabla  mellanfor- 
mer  eller  stiindom  t.  o.  m.  onaturliga  missbildningar  *).  Kan 
väl  detta  frän  vctcnskaplig  synpunkt  betraktas  säsora  ett  bevis 
och  ännu  dertill  sasom  det  förnämsta  och  niistän  enda  derpi 
att  i  den   fria   naturen  dc  lägsta  liksom  de  högsta  former  fort- 

♦)  En  anonym  insondarc,  hr  N.  N.,  liar  i  Utlerär  Tidskrip  6  häfl., 
Helsingfors  1864,  anrört  nägrn  TukUi,  livilka  cnligl  hans  äsigi  i  främsia 
riimmel  tala  för  den  Darxvinska  lärnn  saml  säper  bland  annat  följaiide: 
„Hundcn  som  af  alla  djnr  mähända  länpsl  varil  under  nienniskans  \änl 
ger  cli  ännn  frdppantare  exem]  el  pä  inenni^jkans  förmSga  alt  /örändra  och 
ali  jag  sä  mä  saga  oinskapa.  Menniskan  har  behölX  dem  för  alt  varja 
sig  for  rofdjurs  anfall,  för  alt  skydda  sinä  lijordar,  för  ali  användas  hll 
jaj;l,  för  ali  uppsöka  älbara,  under  jordons  >la  bcfinlliga  svanipar;  hou 
har  velal  bilda  dom  slora  och  snriä,  hlnghSriga  och  nakna  och  hon  har 
genom  anordnandc  af  för  ändamälel  passandc  medel  sni.^ningonri  franakallat 
de  vanor  och  de  förändringar  hon  äslimdal.  Formen  af  de  liundar  som 
nu  tinnas  har  ocksä  deninder  bhfvil  sig  sS  olik,  ali  man  numera  svärligcn 
kan  lanka  sig  dessa  som  elt  species."  I);1  man  scr  dylika  päsiäendcn 
raäsle  man  belvifla  ali  hr  N.  N.  med  lillbörlig  nppmärksamhol  genoniluvl 
det  försla  kapillel  af  Dar^vins  arbele,  hvarcsi  den  förulsfiUningen  nttalas. 
alt  den  lama  linnden  härstammar  frän  nrspningligcn  skilda  arler.  Med 
aniedning  af  hr  N.  N:s  yllrande,  ali  menniskan  gjorl  hunden  nakon,  vilja 
vi  lillika  med  n;1gra  ord  omnämna,  alt  den  härlösa  hunden  {CcnU  caraiH- 
cuB  Less.),  soin  af  Linne  ulan  nägon  grund  blifvit  kallad  Cmis  familiaris 
aegyptius,  är  den  cna  af  dc  Ivennc  arler,  om  hvilka  v.  Tscrcdi  be\isl  alt 
de  ursprungligen  iillhört  Amerika;  Columrus  anträtfade  den  pä  de  \est- 
indiska  öarna,  Cortrz  i  Mexico  och  Pizarro  i  Peru.  Henna  ursprungli^^en 
skilda  art  lorde  säledcs  icke  siä  i  nägol  förhällandc  Iiii  Iransformalion  af 
gamia  verldens  hundraser.  Att  hunden  pä  grund  af  medfödda  aniag  kan 
dresseras  lill  ätskilligl,  l.  e^.  ali  uppsöka  Iryffel,  kan  dock  säkerligen  icke 
(illskrifvas  menniskan  som  förljenst,  och  framgär  della  redan  dcraf.  alt 
icke  allenast  skilda  hundraser,  ulan  äfvcn  svinet  kan  dresseras  (iii  (rvffel- 
jagl. 


131 

farande  genom  generationer  ntbilda  sig  tili  högre  varelser  — 
att  infusioiisdjnret  efter  millioner  är  förvandlat  sig  tili  en  men- 
niska?  I  naturen  liöra  föröfrigt  hybridiseriiigar  af  skilda  djur- 
arter  tili  ytterst  sällsynta  uiulantag  och  framkalla  enligt  regel 
endast  sterila  afkomlingar;  geografiska  varieteter  eller  vikarie- 
raude  former,  emellan  hvilka  en  kroasering  pätagligen  lättastär 
möjlig,  komma  deremot  säilän  i  beröring  raed  hvarandra,  ocli  der 
detta  nägongdng  kan  vara  fallet,  bilda  afkomlingarna  pä  sin 
höjd  cndsist  mellan former,  som  i  de  flcsta  fall  existera  endast 
imder  fa  generationer  innan  de  ntdö  eller  ätergä  tili  stamformen, 
och  under  denna  tid,  ihändelse  de  päträffas  af  naturforskare,  pd 
sin  höjd  kunna  tjena  säsom  stöd  för  den  äsigt,  att  geografiska 
varieteter  uppkommit  genom  transforraation  ur  hvarandra,  men 
framkalla  dock  aldrig  en  utveckling  tili  hÖgre  organismer. 

Att  man  dels  genom  onaturliga  tvängsmedel,  dels  genom 
urval  och  fraraför  alit  annat  genom  hybridisering  framkallat  be- 
tydliga  förändringar  med  de  flesta  kultiverade  vexter  kan  ,ej 
nekas,  men  det  är  äfven  bekant,  att  en  betydlig  del  nu  redan 
liärigenora  förlorat  sin  fortplantningsförmäga  samt  kan  upp- 
dragas  endast  med  afläggare.  Det  är  derföre  icke  heller  utan 
anledning  man  förutspätt,  att  en  total  ofruktbarhet  blir  horti- 
kulturens  slutliga  undergäng.  Man  talar  visserligen  om  blom- 
mors  och  frukters  föritdling  och  finner  deri  ett  bevis  för  arter- 
nas  omgestaltning  tili  mera  utbildade  former.  men  hvari  bestär 
da  egentligen  denna  förädling?  Jo,  man  har  i  de  flesta  fall  ge- 
nom en  öfverdrifvet  fet  jordmän  befordrat  blommornas,  ofta  nog 
äfven  fnikthöljens  utbildning,  men  denna  egenhet  kan  vanligcn, 
säsom  man  känner,  icke  fortplantas  pä  efterkommande  genera- 
tioner, emedan  t.  ex.  de  största  och  sötaste  äppel  enligt  regel 
%a  endast  rudimentära,  stundom  alls  inga  frön;  man  ympar 
grenar  af  samma  missbildade  exemplar  pä  naturfriska  stammar 
och  läter  sälnnda  i  sjelfva  verket  endast  samma  individuum  fort- 
SJUta  sitt  degenererade  lif  pä  en  yngre  stam.  Hvar  och  en  som 
ar  vetenskapligt  bildad  känner  likaledes,  att  man  vid  odlandet  af  de 
vanliga  potätema  endast  omsätter  stamdelar  eller  knoppar  af  sam- 
ma exemplar;  fortplantas  denna  vext  deremot  med  frön,  uppkomma 
endast  obetydliga  stjelkknölar,  och  först  genom  deras  omplante- 


132 

riDg  kan  man  i  en  fct  jordmän  utbilda  de  undcrjordiska  stam- 
delarne  tili  större  dimcnsioner.  I  förbigaende  viii  jag  tillika  an- 
märka,  att  de  vanliga  Bädesslagcn  icke  kanna  uppställas  sa- 
som  excmpel  hvarken  för  eller  emot  den  Darwin8ka  läran,  eme- 
dan  de  icke  äro  kända  i  deras  vilda  tillstand  och  det  säledes 
är  svärt  att  afgöra,  om  de  undergätt  nägon  väscndtligare  för- 
ftndring  eller  icke.  Sedän  de  bevist  sin  användbarhet,  hafva  de 
pätagligen  smäningom  blifvit  utrotade  i  deras  vilda  tillstÄDd  i 
de  trakter,  der  de  ursprangllgcn  förekommit,  säsom  det  onekli- 
gen  äfven  värit  fallet  med  flere  tämda  djur. 

Genom  hybridisering  frambringas  hos  kultiverade  vexter 
dock  de  största  förändringar  inom  kortastc  tid,  och  viii  man  t^ 
o.  m.  bibehälla  en  framkallad  varictet  oförändrad,  bör  den,  sa- 
som  hvarje  trädgärdsmästarc  ganska  väl  känncr,  afstängas  eller 
afskiljas  Mn  andra,  cmedan  insekter  i  ^nnat  fall  emot  ens  vilja 
framkalla  mellanformer.  Äfven  i  naturcn  befordra  insekterna 
vexters  hybridisering  och  derfure  anträffas  säkerligen  äfven  &^ 
ofta  afvikande  varietetcr  inom  Floras  rike.  Detta  förbAUaiKle 
äfvensom  den  omständigheten,  att  flere  liigre  vexter  likasora  gan- 
ska mänga  lägre  djur  äro. särdeles  polymorfa  bör  ouokligen  ansts 
som  den  förnlimsta  anledningen  dcrtill,  att  n:1gra  uaturforskare. 
isynnerhet  botanici,  äro  stämda  för  tron  pa  den  organiska  verl- 
dens  fortgilende  transformation  tili  mera  utbildade  former. 

Ehuru  Dakwin  lätit  en  „Bom  författare  berömd  andli;,^** 
utfärda  sig  ett  intyg  deröfver,  att  hans  äskädniugssätt  innebär 
en  lika  upphöjd  föreställning  om  Gud  som  den  vanliga  skapelse- 
läran  *)j  väga  vi  likväl  pästä,  att  Da&wins  teori  förklenar  den 
visa  anordniug  man  öfverallt  tinner  i  naturen.     Den   oorganidka 

*)  nARWiN  ställcr  tili  anliängarne  af  den  vanliga  skapelseläran  den 
gamia  Trägan.  om  de  fursla  däggdjuren  blifvit  skapade  med  eller  iitao  naf* 
vei;  vid  n5gon  eflerlanke  mäsle  dock  hvar  och  en  finna,  att  förfaUarcn 
icke  nndslipper  dcnna  fraga  sjelf,  emcdan  äfven  enligt  hans  leori  nä^on 
ulvecklingsforui  nödvändiglvis  värit  del  försla  däggdjur.  Närtill  kan  man 
ännu  ansluta  den  betraklelse,  hurmida  nalurligt  urval  först  under  10|>pel 
af  nägra  Insendetal  3r  UH  forlkomst  forelrädesvis  gyunat  dc  individer.  som 
haft  aniag  för  uppkomslen  af  en  nafvel  äfvensom  af  sädana  organer  i  ali- 
mänhct,  hvilka  först  af  aflägsiia  descendenter  mcd  nilgon  fördel  kunnai 
bcjjagnas,  t.  ex.  ögon. 


183 

kristailen  bildas  säsom  man  känner  alltid  efter  beBtämda  natur- 
lagar;  men  menDiskan,  Gads  förklarade  afbild,  framställes  af 
författaren  i  sjelfva  verket  dock  som  ett  resultat  af  otaliga 
slumpens  kast  *),  ty  nägra  djur-  och  vextarter  mer  eller  mindre 
i  ett  land,  hade  enligt  denna  lära  alltid  kannat  göra  henne  tili 
n/igonting  annat  än  hon  är.  Ätminstone  de  flesta  natnrforskare 
hafva  t^rott  sig  finna  att  ett  fornuft  genomgär  hela  nataren;  i 
hvarje  skapad  varclse  har  man  sett  ett  bevis  pd  öuds  tillvaro 
och  det  beräknade  sambandet  emellan  organerna  inom  hvarje 
eaäkild  varelsc  liksom  samman hanget  emellan  alit  i  verldcn  tili 
det  helas  fortbestdnd  har  man  tolkat  som  Gdds  uppenbarelse  i 
nataren;  dä  den  Darwinska  läran  emellertid  saknar  vetenskapliga 
stöd  och  framför  alit  icke  öfverensstämmer  med  djar-  och  vext- 
arternas  nuvarande  utbredning,  torde  fA  genom  densamma  ledas 
tili  den  öfvertygelse,  att  de  äsigter  man  1  förberörde  afseende 
hyllat  endast  värit  en  tom  vantro  samt  att  hela  den  organiska 
verlden  ordnat  och  gestaltat  sig  hufvudsakligaat  tillfölje  af  en 
forment  variabel  natarnödvändighet,  hvars  vilkor  för  hvarje  gäng 
be^tämmas  blott  af  tillfalligheter.  Flere  framstaende  vetenskaps- 
män  hafva  redan  uttryckeligen  förklarat  sig  emot  denna  lära 
och  ett  ännu  större  antal  har  genom  sinä  handlingar  —  d.  v. 
s.  genom  att  beskrifva  djur-  och  vextarter  —  faktisk  Maga- 
lagt  sig  icke  höra  tili  antalet  af  dess  bekännare;  ty  det  vore 
väl   nog    obetänksamt   att    beskrifva    nägonting,    hvars    tillvaro 

*)  ^Jc  mehr  ein  Naturforscher  sich  mii  Delail-Sludien  uber  den  Bau 
der  naturlichcn  VVesen  und  ubcr  dcssen  \vunderbarc  Zvveckmässiglieit,  uber 
das  Zusamrnenätimmen  aUer  Einzelnheiten  zu  eincm  organischen  Wcsen. 
wovon  kein  Tlieilchen  Nvillkiirlich  geändert  vverden  kann,  oline  das  Ganze 
zu  gefälirden,  —  iiber  die  Wiederholung  derselben  planmässicen  Einrich- 
Umg  in  jedesmaliger  audrer  \Veise  bei  250,000  bekannten  Orgauismcn- 
Arten  der  jelzigen  Schöpfnng,  —  uber  die  kulrninirende  VoIIcndung  des 
Gaozcn  bei  den  vollkommensten  dieser  Organismen,  —  ubcr  die  Entwicke- 
Inng  aller  dieser  Einrichlungen  in  cinem  Embryo  der  ihrer  noch  nicht  be- 
darf,  zu  kunfligen  Zwocken,  beschäfligl  hat,  um  so  schweier  \vird  es  ihra 
anfangs  werden,  darin  niclils  vveiler  als  die  Folgen  eines  forlschreiienden 
Vcrbesserungs-Prozesscs  zu  selien,  worin  jeder  neue  \veilre  Fortschritt 
nacli  des  Vfs.  Theorie  selbst  jedesmal  nur  ein  Zufall  ist  und  erst  durch 
Vercrbung  feslgehalten  \verdcn  kann."    Bromn  I.  s.  c. 


134 

man  betviflar.  Ehuru  vi  icke  hylla  författarens  äsigter,  anse  vi 
likväl  ett  sädant  bedömmande  af  hana  arbete,  som  Flourenb 
uttalar,  alltför  strängt*),  ty  ehuru  DAftWiNs  efter  Öfvertygelse 
framställda  läror  säkerligen  p^  hvarjehanda  sätt  konima  att  in- 
verka  störande  pä  djur-  ooh  vextgeografins  framsteg,  skola  de- 
Bamma  likväl  ätminstone  medelbart  framkalla  ganska  m&nga  for 
naturvetenskaperna  fruktbringande  resultater. 

•)  „Lc  livre  dc  M.  Darwin  est  devenu  i'objel  d*un  engouemenl  ge- 
neral ...  Et  cependant,  que  d'id6es  obscures,  que  cKidees  fausscs!  Quel 
jargon  m^laphysique  jetti  inal  ä  propos  dans  I'bisloirc  naiurcllc,  qui  tombe 
dans  le  galimalias  des  qu*elle  sort  des  id6cs  daires,  des  idees  jusles! 
Quel  language  prelenlieux  el  vide!  Quelles  personnitications  pu^riles  e( 
suraon^es!**  Flourens. 

Erin  ra  n. 
Efter  det  ofvanstäendo  foredrag  blifvit  vid  Finska  Veten- 
skaps-Societetens  ärssaminanträde  upplilst,  har  jag  med  ledsnad 
förnummit,  att  man  pä  vissa  hAll  klandrat  mitt  siitt  att  bedömma 
den  I)arwin8ka  teorin  och  mitt  uppträdande  mot  vetenskaps- 
män,  Bom  hylla  lärau  om  en  fortgäende  transformation.  I  an- 
ledning  häraf  fär  jag  forklara»  att  det  hvarken  dä  eller  vid 
den  diskussion,  som  scdermera  uppstätt,  värit  min  afsigt  att 
nedsätta  desse  mäns  vetenskapliga  förtjenstcr  i  allmänhet,  för 
hvilka  jag  hyser  ali  möjlig  högaktning.  Om  jag  anväudt  större 
skärpa  i  uttryeken  än  som  värit  nödigt  och  m4häuda  lämp- 
ligt,  har  det  endast  skett  af  intresse  for  den  vetcnskap.  at 
hvars  tjeust  jag  cgnat  minä  ringa  krafter,  och  hvars  anseende 
och  betydelse  i  min  tanke  förringas  gcnom  den  Darwiuska  lärau. 
För  att  emellertid  afböja  alit  missförständ,  har  jag  här  dels  ute- 
Blutit  alit,  som  möjligen  kunde  uttydas  säsom  anstötligt,  dels 
närmare  utvecklat  och  genom  anförande  af  fakta  styrkt  ätskilliga 
pästäendeu,  som  vid  det  mundtliga  föredraget  endast  i  korthet 
kunnat  framställas.  I  dess  närvarande  form  hoppas  jag  att  min 
granskning  af  den  Darv^inska  läran  skall,  om  ocksä  icke  god- 
kännas,  ätminstone  kunna  läsas  af  enhvar,  utau  att  väcka  ^obe- 
hagliga  minnen.^ 

Fr.  W.  Mäkiin. 


136 


Om  de  nyaste  undersökningar  rörande  solens  afstäiid 
frän  jorden.   —  Af  A.  Kjjueger. 

(Föredrag  vid  ftrs-  och  högtidsdagcn  d.  29  April  1864) 

Högtärade  ähörarel 

När  man  betraktar  den  stora  grad  af  noggrannhet,  mcd 
hvilken  astrouomin  har  hunnit  lösa  det  problcm,  som  utgör  dess 
fornämsta  m&\,  neraligcn  bestämmandet  af  himlakropparncs  rö- 
relser,  skulle  man  nastan  kunna  komma  pä  den  tanken,  att 
(lennä  vetenskap  närä  nog  hade  uppnätt  sin  höjdpunkt,  och  att 
on  vidarc  utveckliug,  ätmiustone  inom  vissa  gränser,  knappt  vore 
möjlig.  Solens  och  mänens  orter  pä  himmehi,  deras  formörkel- 
ser,  planeternas  rörelscr,  alla  dcssa  fenoinener  beräknas  för  en 
laiig  tid  förut  med  en  noggrannhet,  som  tyckes  motsvara  säväl 
do  vanliga  nautiska  som  de  strängaste  vctcnskapliga  fordringar: 
icke  blott  för  tio,  hundra  är,  utan  äfven  for  tili  och  mcd  tu- 
seiide  är  kan  man  med  en  betydlig  grad  af  tillförlitlighet  be- 
stämma  de  ställen  pti  himmelssfcren,  hvilka  solsystemets  planeter 
med  deras  drabanter  skola  intaga  och  med  samraa  säkcrliet  räk~ 
iiar  man  tillbaka  för  att  ur  de  äldsta  auktorcrnas  nppgifter  om 
solföimörkelscr  fixera  tidpunkten  för  vigtiga  historiska  tilldragcl- 
ser  och  derigenom  sprida  Ijiis  öfver  den  ofta  sä  osäkra  äldro 
kronologin.  Den  enkla  hypothesen  om  kropparnes  attraktion, 
8om  atgör  grundvalen  för  verldssystemcts  konstruktion,  bör  au- 
ses  vara  fullständigt  bevist,  ehuruväl  dess  iunersta  vitsende  är 
obegripligt  för  menniskans  förständ:  nr  denna  hypothes  härleda 
sig  alla  theorier  öfver  planeternas  och  stjernornas  rörelser  ge~ 
nom  stränga  mathematiska  deduktioner,  sä  att  astronomin  der- 
igenom tili  en  s(or  del  förvandlat  sig  tili  himmelsk  mekanik. 
Alla  de  data  för  tillilmpningen  af  de  ur  attraktionsprincipen  här- 
flytande  mathematiska  theorierna,  som  böra  hemtas  frdn  sjelfva 
iiaturen  eller  de  sakallade  konstanterna  för  planeternas  rörelser, 
hafva  genom  en  orantlig  mängd  högst  noggranna  observationer 
blifvit  ntredda    oc)i    de   dermed  beräknade  tabellerna  sjrnas  för 


136 

alltid  kunna  motsvara  sitt  ändamäl;  ätminstone  är  det  för  de 
med  vetenskapens  stränga  fordringar  miudre  förtrogne  Bvärt  att 
inse,  hvartill  det  kunde  tjena  att  fortfarande  anställa  nya  obser- 
vationcr  pä  fenomen,  hvilka  man  sil  noga  förut  kftnncr. 

Det  vore    likväl    ett    sorgHgt  förhällande,  om  aatronomen 
akulle  inbilla  sig,  att  hans  vetenBkap  icke  lemnar  rum  för  vidare 
utveckiing.     En    vetenskap,    som   har  naturen  tili  föremäl,  kan 
aldrig    uppnä    fullkomligliet,    emedan  de  iakttageUer,  nr  hvilka 
allmänDa    theorier  härledes,  ciiligt  de  meuskliga  sinnenas  ofall- 
komliga   natur  aldrig   kunna  blifva  absolut  riktiga.     ViBserligen 
kan    man    genom    ändamälsenliga   instrumenter   betydligt  stärka 
sinnenas   skarphet  ocli  de  framsteg,  man  pä  de  sednaste  femtio 
är  gjort  i  astronomiska  instrumenters  förfärdigande,  hafva  värit 
sd  Stora,  att  man  för  närvarande  knappt  furmär  inse,  hura  ob- 
servationskonsten  skali  vidare  utvecklas.     Men  just  dessa  fram- 
steg  äro  ett  bevis  derföre,  att  vidare  förbättringar  äro  möjliga, 
att    tili    och    med   alldeles   nya  synpunkter  kunna  yppa  sig,  pa 
hvilka  man  förut  icke  kunnat  tanka.     De  nya  uppGnuingame  i 
telegrafin    och    fötografin    hafva   redan  vid  flere  tillfällen  blifvit 
med    fördel    begagnade   för  astronomiska  ändamli:  genom  iek- 
grafins  använduing  reduceras  de  stora  svtirigheter,  som  man  förut 
mötte    vid    geografiska   längdbestämningar,   tili   en  betydlig  doL 
hvaraf  den  för  närvarande  pägäende  stora  medeleuropeiska  längd- 
gradmätningen  skall  visa  ett  nytt  prof ;  genom  fotografin  deremot 
har  raan  redan  hunnit  afbilda  solen,  mänen,  planetcrna,  tili  och 
med  dubbelstjernor  och  isynnerhet  for  solobservationer  kan  dess 
begagnande    blifva   högst   nyttigt.     Man  kan  säledes  icke  tvifla 
pä,  att  observationskonsten   ständigt  gär  framät,  och  derigenom 
är    behofvet  af   fortfarande  nya  observationer  tillräckligt  moti- 
veradt. 

Men  om  äfven  observationskonsten  skulle  n\ka  blifva  sta- 
tionär,  sä  skulle  icke  desto  mindre  observationemas  oafbrntna 
fortsättande  vara  beböfligt  för  att  kontroUera,  huruvida  plane- 
tcrnas  rörelser  öfverensstftmma  med  nyare  observationer.  Men 
hvartill  skulle  en  sadan  fortfarande  kontroU  tjena,  kunde  man 
möjligtvis  fräga?  Enär  astronomin  konstrnerar  hela  systemet  pa 
en  sä  orubblig  grundval  som  den  allmänna  gravitationen,  genom 


137 

hvilken  alla  företeelser,  ätmiDSione  inom  solens  omräde  6&  säkert 
kuona  förklaras,  att  alla  möjliga  tvifvel  derom  mäste  gifva  vika, 
kan  det  dk  hafva  vetenskapligt  intresse  att  fortsätta  observatio- 
nerna?  Lönar  sig  den  oändliga  mödan,  8om  fortfarande  användes 
pä  nya  observationers  anställande?  Vore  det  icke  ändamäleenli- 
gare  att  läta  planeterna  vandra  i  deras  fOrutberäkDade  banor 
utan  att  förspilla  tid  pä  deras  observerande  ?  Vi  svara  med  ett 
beatämdt  nej,  om  vi  äfven  här  inskränka  obs  tili  RolBjsteniets 
tringa  omräde,  hvilket  dock  utgör  endast  en  Hten  dcl  af  astro- 
Domins  fält.  Vi  mäste  visserligen  medgifva  att  planeternas,  tili 
oeh  med  mänens  theorie,  som  dock  är  den  mest  invecklade  af 
alla,  bar  nppnätt  en  hög  grad  af  fulländning,  men  ändock  har 
det  alltid  funnits  och  skall  framdeles  alltid  finnas  afvikelser  der- 
ifrän.  Bom  öppna  vägen  tili  nya  upptäckter.  Säsom  bevis  for 
detta  päBtäende  behöfver  jag  endast  päminna  om  den  välkända 
historien  om  planetenxNeptunus*  upptäckt,  tiil  hvilken  de  seduaste 
äreu  hafb  att  erbjuda  ett  märkvärdigt  motstycke  ur  fixstjern- 
verlden.  Den  bekanta  stjeman  Sirius  visade  nomligen,  liksom 
Uranus,  vissa  smä  oregelmässigheter  i  sin  rörclse,  som  endast 
genom  en  närbelägen  stjernas  attraktion  kuude  förklaras,  och 
cfter  sorgfj&liiga  forskningar  har  man  äfven  pä  fiere  observatorier 
iyckats  uppfinna  den  af  theorien  fordrade  Sirius-drabanteu. 

Det  var  här  likasom  vid  Neptuni  upptäckt  theorien,  som 
föregick  observationen,  men  det  bör  A  andra  sidan  icke  glöm- 
mas,  att  theorien  ensam  icke  skulle  hafva  kömmit  tili  sä  be- 
uodransvärda  resultater,  om  icke  observationen  hade  lemuat 
de  nödvändiga  data,  och  dessutom  skulle  de  theorctiska  upp- 
tiicktema  hafva  qvarstätt  säsom  rena  hypotheser,  sä  länge  de 
icke  hade  blifvit  bekräftade  genom  sjelfva  observationen. 

Dä  jag  i  dag  fuligör  det  hedrande  uppdraget,  att  vid  bo- 
cietetens  högtidliga  ärsmöte  tala  tili  denna  aktado  krets  at  ve- 
tenskapens  vänner  och  gynnare,  anser  jag  det  möjligtvis  vara  af 
nagot  intresse  att  framställa  ett  ämne,  som  likaledes  vittnar  om 
theoriens  och  obsevVationens  inbördes  sammanhang,  ncmligen 
undersökningame  om  solens  afständ  frän  jorden,  hvars  nyaste 
be8tämning  äfven  utgör  ett  särdeles  vigtigt  framsteg  i  astrono- 
min,  och   vägar  jag   uttrycka  den  fi^rhoppning,  att  minä  ärade 


188 

&hörare  benäget  ville  ursäkta  den  mdjliga  bristen  pä  tydlighet. 
i  betraktande  af  de  svärigheter,  som  spräkets  ofullsUliidiga  kftn- 
nedora  mäste  medföra  för  mig. 

Det  är  bekant,  att  astronomerna  begagna  jordbanans  ra- 
di  us  säsom  längdenhet  för  nastan  alla  beräkningar.  Antager  mau 
denna  radios  säsom  gifven,  eller  tagcr  man  densamma  tili  enbet, 
sÄ  är  det  lätt  att  uppgifva  planeternäs  inbördes  afständ,  emedan 
deras  rörelser  i  förhällande  tili  jordens  genom  attraktionen  kunna 
beräknas.  Man  kunde  derföro  uppkasta  frägan,  hvartitl  kanne- 
domen  om  den  antagna  enheten  vore  behöflig?  Är  det  icke  lik- 
giltigt  för  0S8,  om  solens  afständ  är  en  eller  tjugu  millioner 
mii?  Man  kommer  ju  ändock  tili  sä  stora  tai,  att  mcuniskaus 
föreställningsförmäga  är  ur  ständ  att  uppfatta  dem?  Vi  svara 
utan  tvekan  nekande  pä  denna  fräga.  I  flere  bänseenden  är 
den  absoluta  längden  för  det  antagna  mättet,  eller  med  audra 
ord,  solens  afständ^  uttryckt  i  mii,  af  största  intresse.  Jag  pa- 
pekar  här  endast  en  af  dcss  användningar,  som  bar  närmast  af- 
seende  pä  bimmelns  beskrifuiug;  pti  den  mest  populära  delen  af 
astronomin.  Uela  vär  kännedom  om  plaueternas  storlek,  yta, 
volym,  tätbet,  soliläckarnes  dimensioner,  kometernas  diametrar 
samt  deras  sä  bastigt  försiggäcndo  förändringar  beror  derpä.  Ge- 
nom vara  instrumenter  kunna  vi  naturligtvis  endast  mätä  himla- 
kropparnes  synbara  dimensioner,  d.  v.  s.  den  lilla  vinkein,  undcr 
hvilken  de  för  oss  visa  sig.  Deras  afst^nd  är  nu  alltid  bekant. 
sä  vida  solens  afständ  är  gifvet,  emedan  theorin  bestämmer  det- 
samma  i  fOrMllandet  tili  solens  distans.  SÄledes  bero  alla  be- 
räkningar öfver  planeternas  dimensioner,  som  man  finner  upp- 
gifua  i  populära  astronomiska  skrifter,  pä  denna  enbet  ooh  dernied 
nastan  alla  de  foreställningar,  som  vi  kunna  göra  oss  öfver  de- 
ras natur.  Vidare  är  kännedomen  af  jordens  massa  hufvudsak- 
ligen  grundad  pä  solens  afständ.  Detta  läter  kanske  bcsynner- 
ligt  nog,  men  vi  fä  snart  se  det  rätta  sammanbanget.  Obser- 
verar  man  pä  jorden  en  fritt  svängande  pendel,  sä  kan  mau 
lätt  beräkna  ur  dess  svängningstid  ocb  läugd  jordens  attraktion 
pä  sjelfva  dess  yta.  Äfvcnledes  finner  man  densamma  ur  ma- 
nens  rörelse  för  ett  afständ  lika  med  mänens.  Men  viii  man  der- 
emot  beräkna  den  attraktion,  som  jorden  utöfvar  pä  andra  kroppar 


139 

p4  ett  afstSnd  lika  med  solens,  eller  med  andra  ord,  jordens 
massa,  bör  man  vidare  käona  soiens  afständ  i  förhällande  tili 
jordklotets  radius,  eller  roänbanans  axel.  Nu  utgöra  planeternas 
massor  öfverhufvud  ett  högst  vigtigt  element  för  deras  theori: 
säledes  är  ocksä  soleus  distans  lika  vigtig,  sä  vida  derigcnoin 
jordens  massa  alldeles  noga  kan  uträknas.  Den  sistnämnda  blifver 
annu  vigtigare  derigenom,  att  mänens  rörelse  tili  en  del  hvilar 
pä  denna  grund.  Ur  soiens  afständ  finues  säledes  jordens  massa 
och  attraktion  pä  planeterna  och  mänen,  ooh  tvärtom  kan  man 
bestämma  afständet,  näir  jordens  attraktion  genom  observationeu 
är  gifven.  Härmed  erbjuda  sig  ocksä  tvä  methoder  för  soi- 
afstdndets  finnande,  den  ena  genom  omedelbar  astronomisk  mät- 
DiDg,  den  andra  genom  uudersökning  af  jordattraktionens  in- 
djtande  pä  mänens  eller  planeternas  rörelser. 

Den  fbrsta  methoden  beror  pä  helt  enkla  principcr,  eburu- 
väl  deras  praktiska  tillämpning  är  förenad  med  ytterst  stora 
svärigbeter:  mau  observerar  nemligen  sqlen  frän  olika  punkter 
pa  jordens  yta :  de  smä  diflfereuserna  i  de  olika  riktniugar,  man 
[ni  detta  sätt  observerar,  tilläta  att  sluta  tili  soiens  afständ. 
Man  bar  bär  att  förfara  pä  samma  sätt,  som  en  landtmätare 
likulle  gora,  om  lian  ville  bestämma  afständet  af  nägot  aflägset 
berg,  kyrktorn  eller  annat  föremäl.  Han  skulle  mätä  längden 
af  en  liten  basis  samt  föremälets  riktning  frän  dess  ändpunkter 
och  ur  den  sä  gifna  triangeln  bärlcda  de  begge  andra  sidorna, 
hvilka  innesluta  vinkein  vid  fövemälet.  Men  ja  mindre  denna 
vinkel  blir,  desto  osäkrare  är  ocksä  resultatet;  för  solen  är  den 
ytterst  liten  ocb  kan  aldrig  uppnä  ett  större  värde  an  18  sekun- 
<ler.  Dä  nu  solobservationer  öfverbufvad  äro  af  mindre  säker- 
het,  kan  denna  method  aldrig  lemna  tillfredsställande  resaltater. 
Dorfore  föreslog  man  redan  för  mera  än  ett  ärhundrado  tillbaka 
att  observera  afständen  af  de  planeter,  som  komma  närmast 
jordcn,  nemligen  Mars  ocb  Venus.  Lyckas  man  lösa  problemet 
Tur  en  af  dessa  kroppar,  sä  är  det  ocksä  bestämdt  för  solen, 
emedan  man  noga  känner  planeternas  relativa  distanser.  Det 
är  genom  denna  method,  som  man  förskaffat  sig  de  första 
t^kra  föreställningar  om  soiens  afständ.  Den  fransko  astronomen 
KicaeR  beräknade  detsamma  nr  sinä  i  Cayenne  samt  de  af  Picard 


140 

och  Olaus  Römeb  i  Europa  samtidigt  anställdaMHrsobservationernji 
tili  22000  jordradier,  Cässini  fann  21000,Maraldi  20100,Lacail- 
LE, som  är  1750  och  1751  observerade  päGodaHopps  udden  20000. 
Bamt  nr  Venus  observationcr  närä  nog  samma  resultat.  Denna 
method  lemnade  emcllerlid  rum  för  allvarliga  betänkligheter :  det 
var  dk  för  tiden  omöjligt  att  mcd  tillräcklig  säkerliet  mätä  de 
smä  qvantiteter,  pi  hvilka  resultatet  beror.  Mcd  det  finnes  en 
annan  method^  som  för  ifragavarandc  ändamnl  är  vida  fordel- 
aktigarc,  emedan  deu  är  närä  nog  oberoende  af  mätningsappa- 
raternas  större  ellcr  mmdrc  fullkonilighet:  obscrvationen  af  dc 
Bi\  kallade  Venuspassagerne.  Orn  en  af  de  inre  planetema,  tili 
exempcl  Venus  är  närä  jordbanan  och  jordcn  för  samma  tid  i 
samma  riktning  tili  solen,  som  Venus  innehar,  eller  mcd  aiidr» 
ord,  om  solen,  Venus  och  jorden  bcfiuna  sig  i  samma  linie,  ^tr 
man  Venus  röra  sig  öfvcr  solskifvan.  Den  visar  sig  da  sasom 
en  liten  becksvart  skifva,  som  under  en  tid  af  bögst  7  timmar 
yandrar  öfver  deu  glänsande  solen.  Detta  märkvärdiga  fenomeu 
kan  man  noga  iakttaga  mcd  tiiber  af  ganska  mättlig  storh*k  ocb 
momenterna  för  planetcns  inträde  och  utträdo  läta  mycket  vai 
observera  sig.  Venus  är  under  sddana  förhällanden  högst  nilra 
jorden,  pä  orakring  "Vioo  ^^^^  '*^  solens  distaus.  Förestiiller 
man  sig  nu,  att  detta  fcnomen  observeras  frän  tiera  ställeo  pj 
jorden,  närä  nordpolen  och  sydpolcn  tili  exerapel,  s^  miste  M- 
samma  visa  sig  mycket  olikartadt,  ty  planetcns  synbara  väg  öf- 
ver solen  cller  dcss  projektion  derpä  förändras  bctydligt  genom 
ständpunktemas  olikhet.  Tiden  för  dess  inträde  och  utträde. 
för  dess  vistclse  pä  solen,  alit  skall  vexla  med  astronomeDS 
ständpunkt  och  sä  vida  denna  genom  geografisk  longitud  oeh 
latitud  är  bestämd,  /kan  äfven  Venus*  afstAnd  genom  en  gauska 
enkel  kalkyl  utrönas.  Emedan  man  uu  här  endast  bebOfver 
noga  iakttaga  tiderna  för  fenomenets  oli  ka  stadier,  är  man  ali- 
deles  oberoende  af  komplicerade  instrumenters  mangartade  fel. 
af  luftens  inflytande  pä  Ijussträlarnes  väg,  samt  andra  menligt 
inverkande  orsaker.  Den  berömda  IIalle^t  observerade  Ar 
1677  pä  ön  8:t  Hcleua  en  passage  af  plaueten  Merkurius  öfver 
solen;  vid  detta  tillf^ille  r^kado  han  närmare  begmnda  doss«i 
företeelsers  natur    och   han    märkte   snart  deu   ovanliga   nytta, 


UI 

• 

astroDomerna  kunde  draga  deraf  for  bestämmandet  af  solens  af- 
stand.  Han  uppmanade  derföro  .enträget  att  väl  begagna  sädana 
företeelser  för  detta  ändamal.  Man  har  väl  behjertat  hans  rad 
och  eften^erlden  skall  alltid  i  tacksamt  minne  bevara  Hallkys 
fortjenster  om  Venuspassagenia. 

Man  bör  endast  beklaga  att  dessa  fenomener  äro  su  ytterst 
Bällsjnta;  pä  ett  ärtusende  räknar  man  icke  mera  än  sexton, 
som  ailtid  inträffa  parvia,  skilda  genom  en  tidsrymd  af  8  fir; 
detta  forhällande  har  siu  grnnd  deri,  att  8  kr  pä  jorden  äro 
nara  lika  med  13  är  pä  Venus.  Sä  var  det  1761  och  1769, 
och  sä  skall  det  äter  vara  1874  och  1882.  Dä  den  närvarando 
^enerationen  kan  hoppaa  att  verksamt  deltaga  uti  de  l>:t4  och 
1881  inträffande  Venusobservationerne,  utber  jag  mig  fä  nägot 
utfurligare  framatälla  de  ätgärder,  man  för  100  är  sen  vidtog. 
for  att  icke  försumma  nägonting,  aom  kunde  bidraga  tili  opera- 
tionemas  framgäng. 

Framfcirallt  bör  man  utvälja  de  orter  pä  jorden,  aom  för 
.Indamaleta  uppnäende  erbjuda  de  raest  gynnsamraa  vilkor.  Na- 
turligtvig  raaste  solen  fÖr  den  tid,  dä  fenomenet  inträflfar,  stä 
öfver  horizonten,  d.  v.  s.  det  maste  vara  dag,  hvarigenom  grän- 
scma  finnas  för  de  trakter,  inom  hvilka  fenomenet  öfverhuf- 
vud  är  synligt.  Dessutom  bör  ovilkorligen  stationsorten  ligga 
pa  fasta  landet;  den  fär  icke  utväljas  alltför  närä  polerna,  emc- 
dan  en  längre  vistelse  derstädes  skulle  medföra  alltför  atora  be- 
svarligheter,  isynnerhet  när  det  är  fräga  ora  sydpolen.  Vidare 
l^lir  det  nödvändigt,  att  fordela  ett  sä  stort  antal  observatörer 
Hoin  möjligt  pä  längre  distanser,  ftJr  att  icke  mulen  himmel  mä 
fallkomligt  forhindra  alla  obaervationer.  Genom  en  noggrann 
fömtberäkning  af  fenomenet  kan  man  sä  utan  svärighet  beteckna 
de  ställcn,  aom  för  det  önskade  ändamälets  vinnande  lofva  den 
bäata  framgäng.  För  1761  ära  Venuapaaaage  hade  Halley 
«^jelf  redan  utfört  deaaa  kalkyler;  man  fann  visserligen  nägra 
smä  felaktigheter  deri,  men  de  korrigerades  ännu  i  god  tid, 
f^irrän  de  hade  kunnat  utöfva  nägon  akadlig  inverkan  pä  expe- 
ditionemaa  utsändande.  Europas  dävarande  akademier  ätogo 
8ig  att   utskicka   aatronomer  tili  de  af  honom  fixerade  orterna. 

Engelamännen    aände    Maskelyne  tili  ön  S:t  Helena,  ooh 


142 

Mason  och  Dixok,  hvilkas  namn  äro  bekanta  genom  en  af  dem  i 
Nordamerika  utförd  gradmätning,  erhöllo  befallning  att  begi^s 
sig  tili  Beiicoolen  pä  Sumatra.  Deras  afresa  fördröjdes  genom 
orsaker»  som  alldeles  icke  stodo  i  beröring  med  vetenskapen.  Under 
Bamma  tid  rasade  nemligen  emellan  Frankrike  och  England  ett 
förfilrligt  Bjökrig  hvilket  isynnerhet  i  Amerika  fördes  med  störsu 
förbittring.  Fartyget,  pi  hvilket  Mason  och  DixoN  hade  in- 
skeppat  sig,  räkade  snart  efter  afresan  i  en  föktning  med  Frans- 
männen,  blef  illa  tilltygadt  och  fick  lof,  att  reparera  sinä  skador 
före  resans  fortsättande.  Derföre  kuudc  de  begge  astronomenia 
icke  i^pnil  sin  bestämmelseort,  utan  landstego  pä  Goda-Hopps- 
udden.  Denna  olyckliga  omstUndighet  hade  ändock  sinä  jroda 
Bidor,  ty  Maskeltnes  observationer  förhindrades  helt  och  liället 
genom  ogynnsamt  väder  och  derigenom  blefvo  de  pä  Goda-Hopp? 
udden  anställde  desto  vigtigare.  Pariser  akademien  sände  PiNGRi 
tili  ön  Rodriguez  i  södra  oceancn.  Denna  astronom  hade  att 
kampa  med  mAngartade  motgängar  och  det  blef  honom  ickt 
förnnnadt,  att  genomföra  mera  än  en  liten  del  af  de  ki  hans 
orasorg  anförtrodda  uppdrag.  Le  Gentil,  som  utskickades  tili 
Pondichery,  miste  genom  kriget  alla  instnimenter  och  var  der- 
igenom alldeles  ur  ständ  att  observera. 

Jordens  norra  delar  voro  vid  denna  Venuspassage  fnllt 
besatte  med  astronomer.  Akademien  i  S:t  Petersburg  utsändi* 
en  fransman  Chappe  d'Auteroche  tili  Tobolsk,  en  rysk  astronom 
RuMOvsKY  tili  Selenginsk;  i  Peking  observerade  missionärerna: 
i  Madras  och  Calcutta  flere  dilettanter,  i  Torneä  Svensken  Hel- 
LANT,  i  Kajaneborg  Planmann  frän  Äbo,  oberäknadt  ett  stort 
antal  observatörer  i  mellersta  Europa. 

Snart  efter  de  olika  observationemas  offentliggörande  ätogo 
Big  flere  astronomer  deras  beräkning.  Vid  detta  tillf^lle  uppstod 
en  ytterst  häftig  polemik  emellan  expeditiouernas  hufvudmän, 
som  varade  nastan  intill  den  8  Är  derefter  inträffande  Veniis- 
passagen.  Det  skulle  vara  alltft>r  vidlyftigt  att  närmare  berora 
de  mänga  stundom  föga  uppbyggliga  stridskrifter,  som  B-Xgo  da- 
gen  under  denna  tidrymd.  I  allroänhet  motsvarade  resultatet 
icke  de  derom  hysta  förhoppningar:  solens  afständ  blef  ännn 
ailtför  osäkert,  emedan  antalet  af  de  väl  lyckade  observationema 


14ä 

var  för  ringa.  Med  desto  större  spänBing  sig  man  derföre  den 
följandc  passagen  naikaa.  Med  yttersta  sorgfUllighet  valdo  man  de 
ändamälsenligaste  stationer  ocb  ett  stort  antal  astronoraer  utsändes 
igen  tili  desamma.  Den  länge  efterlängtade  freden  gjorde  äfven 
regeringarne  ännu  villigare  att  lemna  undcrstöd  ät  vetenskapliga 
expeditioner.  Särdeles  vigtig  var  denna  gäng  Europas  norra 
del.  Pater  Hell  frän  Wien  reste  pä  danska  koniingens  befall- 
ning  tili  Wardöhu8,  engelska  astronomer  fattade  posto  invid 
Nordcap,  i  Kajaneborg  observerade  nu,  liksom  8  är  förut  Plan- 
MAXN  frän  Äbo  ocb  mänga  andra  punkter  besattes  med  astro- 
nomer. Kndast  1  Wardöbu8  lyckades  observationen  fullkomligt; 
pä  alla  andra  ställen  mötte  man  mer  eller  mindre  hinder  genom 
regn  eller  moln.  Pater  Hell  var  ocksil  i  den  grad  förtjust 
härofVer,  att  ban  genom  kanonskott  och  Te  deum  firade  den 
lyckliga  ntgängen.  Af  andra  personer,  som  togo  del  i  dessa 
observationer,  mk  bär  endast  ännu  nämnas  den  berömda  verlds- 
oraseglaren  Cooke,  som  observerade  pA  Otabeiti,  der  ban  eftcrät 
fann  sin  död.  Professor  £ncke  bar  för  nägra  ocb  fyratio  kv 
sedän  underkastat  observationerna  af  bäde  1761  ocb  1769  ärs 
Vcnuspassager  en  ny  beräkning:  ban  bar  pä  ett  strängt  yaten- 
i^kapligt  sätt,  med  kritisk  omsorg  bearbetat  det  omfängsrika  ma- 
terialet  och  enligt  probabilitetskalkylen  funnit  för  solens  afständ 
24.000  jordradier  elles  20,618,000  geografiska  mii.  Det  sanno- 
lika  felet  af  detta  resultat  utgör  V230  ^^^  deraf;  säledes  blef 
ändock  en  betydlig  osäkerbet  qvar  ocb  man  kan  ur  flere  skäl 
knappt  boppas,  att  de  näst  instundande  Venuspassagerna  skola 
lemna  ett  betydligt  noggrannare  resultat. 

Det  af  Encke  funna  solafständet  bar  emellertid  npptagits 
af  vetenskapen  sisom  det  mest  pälitliga  ocb  alla  de  uppgifter, 
vi  finna  i  vara  läroböcker  ocb  kalendrar,  bero  pä  detsamma. 
Pä  de  sednaste  ärtionden  bafva  emellertid  flere  röster  böjt  sig 
päyrkande  en  ny  undersökning  af  detta  vigtiga  element,  först 
prof.  Gerlikgs,  som  appmanade  astronomerna  att  icke  vänta 
pii  de  nästkommande  Venuspassagerna.  Han  föreslog  att  an- 
Btälla  dels  korresponderande  obscrvationer  af  Venus  i  dess  stille- 
ständ,  dels  af  Mars  i  dess  opposition.  Hans  förslag  mÖtte  lifligt 
bifall,  isynnerbet  pä  andra  sidan   om  Atlantiska  bafvet.     Nord- 


144 

amerikanska  regeringen  beslöt  utsända  en  expedition  tili  nägon 
af  de  sydligaste  punktcr  i  sodra  Amerika,  som  tilLika  mcd  ob- 
servatorium  i  WaBbingtoii  samt  andra  norr  om  eqvatorn  belägna 
borde  observera  dessa  planeter.  Det  var  smickrande  för  Ame- 
rikanarnes  nationalstolthet  att  Bolens  afständ  skullc  bestämmas 
genom  rent  Amerikanska  observatiouer.  £xpeditionenB  utrnst- 
ning  skeddc  i  en  betydlig  större  skala,  än  man  i  början  hade 
ämnat  använda:  utom  de  astronomiska  operationerna,  soin  noder 
ären  1-849  tili  1852  utfördes,  anställdes  mycket  förtjenstfulU 
undersökningar  om  landets  naturhistorie,  klimatologie,  ethnogra- 
phie  m.  ra.  Genom  d:r  Goulds  omsorg  blef  resultatet  af  de  (ur 
Bolafatändets  finnande  auställda  observationer  beräknadt  ooh  of- 
fentliggjordt.  Huru  mycken  flit  denna  förtjenstfuUa  astronom 
än  anvflndt  pu  mctenalets  kritiska  bearbetning.  kan  man  dock 
ieke  tillbakahälla  Jen  tanken,  att  expeditionens  egentliga  syite- 
mAl  förfelades.  Ilufviidorsaken  dertill  var  bristen  pii  en  gemen- 
sam  pian  i  arbetet,  men  indirekt  hafva  de  betydliga  uppoffringar 
pä  tid  ooh  penningar  ändock  värit  fruktbärande  för  astronomin: 
de  hafva  nemligcn  gifvit  anledniug  f[)r  regeringen  i  S:t  Jago  och 
Chile,  att  derstiides  inrätta  ett  med  alla  för  tidens  behof  erfor- 
derliga  apparater  utrustadt  observatorium,  hvilket  snart  genom 
Moestas  verksamhet  förvärfvade  ät  sig  ett  betydande  namn. 

Jag  har  hiir  i  korthet  framstäUt  de  mSnga  försuk,  som 
blifvit  gjorda  att  genom  direkta  observationer  bestämma  solens 
afständ;  förrän  jag  omtalar  det  sista,  som  anställdcs  är  18C2 
och  som  hade  bilttre  framging,  bör  jag  anföra  vissa  theoretiska 
undersökningar  öfver  samma  ämno,  som  gingo  hand  i  hand 
dermed. 

I  mänens  theori  fiunes  säsom  jag  redan  haft  aran  omnämna 
en  viss  perturbation,  som  bcror  af  jordens  massa.  Hansen,  som 
genom  mängärigt  arbete  lyckats  ästadkomma  mycket  fullständi- 
gare  och  noggrannare  mäntabeller,  än  nägon  af  hans  företrädan^ 
bemärkte,  att  dcn  dessförinnan  antagna  jordmassan  ingalunda 
svanidc  mot  miinobservationerna.  Hau  var  dcrföre  nödgad  att 
med  uugefär  V30  nedsätta  solens  afstdnd,  ehuru  man  dii  för 
tiden  visserligen  tillskref  detsamraa  en  alltför  stor  trovärdighet. 
Differensen    emellan    thooricn    och    observationen    syntes    nära 


145 

nog  ofbrklarligt,  men^den  fasta  tron  p4  den  gamla  aoldistausen 

började  ändock  svigta.     Dertill   komina  Annu  nägra  andra  före- 

teelser    af  samma  natur  i  Merkurs-  och  Venustheorien,  hvilkas 

nya   bearbetning    hade    blifvit    utförd  af  Levebrieb.     Likasom 

vid    mänen    visade    sig  tfven  här  afvikelser  emelian  theori  och 

praxis,  8om  vittnade  om  en  oriktig  bestämning  af  jordens  massa. 

Leyerbebr  föranleddes  härigenom  fOrst,  att  uppställa  en  ny  hy- 

pothes   om   en  eller  flere  planeter  emelian  Merkurius  och  solen, 

8om  genom   deras  attraktion  skulle  ästadkomma  den  omnämnda 

afvikelsen,  och  flere  astronomiska   dilettanter  trodde  sig  tili  och 

med  hafva  observerat  en  sadan  intramerkurial  planet,  isynnerhet 

d:r  Lescarbault,  hvars  fi)regifna  upptäckt  väckte  sä  siort  upp- 

seende  inom  vetenskapllga  kretsar  och  blef  ett  outtömligt  ämne 

for  diskussioner  för  och  emot.    De  af  d:r  Lescabbault  anf(5rda 

observationerna  ifrigasattes   helt  och  hället  af  en  annan  fransk 

astronom,  Liais  i  Rio  de  Janeiro,  som  händelsevis  precis  under 

8amma  timme  och  minut  hade  observerat  solen,  utan  att  varse- 

blifva  Lescabbaults  planet.    Visserligen  kan  man  icke  beskylla 

den  föv  hans  redbara  karakter  kända  upptäckaren  (Qt  förfalsk- 

ning,    men  man  kan  gema  antaga,  att  han  missiagit  sig.     Och 

8^   lilr    det  vara  fallet  med  alla  de  andra  talrika  observationer 

pä  nya    planeter  framför  solskifvan,   som  man  hemtat  ur  äldre 

och    nyare    författares  anteckningar.     Ätminstone  vore   det  bra 

besynnerligt,  om  de  mänga  astronomer,  som  hufvudsakligen  stu- 

dera   solfläckarne  och   dagligen  anteckna  deras  antal,  figur  och 

rörelse  skulle   hafva  l^tit  sddana  kroppar  undgä  sin  uppmärk- 

samhet.     Och    dertill    kommer    ännu   att  mari  alldeles  icke  har 

behof  af  en  hypothes  om  planeter  inom  Merkurii  bana.  Sk  snart 

man  antager,  att  den  ur  Venuspassagerna   bestämda  jordmassan 

är  oriktig,  förfaller  denna  hypothes,  och  dä  äfven  mänens  theori 

bekräftar  ett  sädant  antagande,  äterstär  ingenting  annat  An  att 

frdngA  densamma.     Men  huru  skall  man  förklara  ett  sA  betydligt 

fel  i  den  ftldre  bestämningen,  som  längt  öfverskrider  de  af  pro- 

bilitetstheoricn  utstakade  felgränser?  *)  De  näst  instundande  Ve- 

*)  För  en  kort  tid  sedän  har  ett  arbete  af  d:r  Powalky  i  Berlin  ut- 
kömmit,  som  behandlar  just  della  ämnc.  Förfatlaren  visar  dcri  att  man 
Pf^nom  införandct  af  nyare  longitudbestämningar  för  de  Amerikanska  sla- 

10 


14G 

nuspassagerne  skola,  vi  väga  hoppas  det,  kasta  nägot  Ijus  öfver 
denna  ömtäliga  Mga,  om  det  dä  lyckas  att  fä  talnka  och  goda 
observationer,  men  man  kan  ingalunda  räkna  pä  ett  defiDitivt 
afgörande,  emedan  omständigheterna  i  allmänhet,  säsom  jag  förut 
anfört,  skola  vara  föga  gynnsamma.  Under  sädana  förhällanden 
kan  man  icke  förundra  sig,  att  man  anna  engäng  äterkom  tili 
de  förut  flere  gänger  misslyckade  Marsobservationeraa.  Om 
höstcn  1862  inträffade  en  Marsopposition,  som  var  särdeles  eg- 
nad,  emedan  planetens  afstdnd  frän  jorden  var  mycket  Utet. 
Hufvudvilkoret  för  en  lycklig  framgäng  var,  att  man  observcrade 
efter  en  oeh  samma  pian.  Frän  observatorium  i  Pnlkowa  utgick 
ett  af  d:r  Winnecke  utarbetadt  förslag  tili  en  s4dan,  som  pl 
mänga  observationer  adopterades.  Isynnerhet  var  det  vigtigt, 
att  tvä  observatorier,  söder  om  Eqvatorn,  San  Jago  och  Goda 
Hopps  ndden  förklarade  sig  villiga,  att  deltaga  hari,  ty  alla 
nordliga  observatorier  kuuna  ingenting  nträtta  utan  de  sydligas 
medverkan.  Arbetets  definitiva  resultat  kan  man  icke  ännu  an- 
föra,  emedan  dess  beräkning  bar  blifvit  fördröjd  genom  svärig- 
heten,  att  inom  kort  tid  samia  alla  observationerna  fnin  sk  af- 
lägsna  orter,  men  ur  de  pfi  Goda  Hopps  uddcn  och  PulkoWÄ 
anställda  observationerna  följer  en  betydlig  forminskning  af  Exc- 
KEB  soldistans,  som  utmärkt  väl  lätcr  förena  sig  med  den,  som 
följer  ur  de  anförda  theoretiska  undersökningarne.  Det  synes 
säledes  afgjordt,  att  solen  verkligen  är  betydligt  närmare,  än 
man  hittills  antagit. 

För  öfrigt  bar  man  äfven  kömmit  tili  samma  resultat,  pl 
en  helt  annan  väg,  som  jag  utber  mig  fd  antyda  med  n%ra 
ord.  Genom  astronomiska  observationer  kan  man  nemligen  be- 
Btämma  Ijusets  hastighet  i  verldsrymden,  d.  v.  s.  man  kan  noga 
uppgifva  det  antal  af  sekunder,  som  en  frän  solen  utgäende  str^le 
behöfver,  för  att  tillryggalägga  vägen  derifrdn  ända  tili  jorden. 
Deremot  har  den  franska  fysikern  Fizeau  lyckats  uppfinna  rissa 
högst  snillrika  apparater,  som  tjena  att  observera,  i  hvilken  tid 
en  Ijusstrdle  genomlöper  en  väg  af  en  bestämd  längd,  tili  exem- 

tionerna  finner  en  slörre  solparallax,  än  Encke  för  fyratio  är  sedän  hade 
kunnat  finna,  nemligen  b".832,  hvilket  resultat  ganska  vai  läter  förena  sig 
med  de  öfiiga  här  framstallda  nyaste  iindersökningar. 


147 

pel  en  mii.  Hans  method  har  blifvit  förbättrad  genom  uppfin- 
naren  af  det  berömda  pendelexperimentet,  Foucault.  Denne  at- 
märkte  fysiker  har  med  stor  sorgfällighet  anställt  mätningar  af 
Ijusets  absoluta  hastighet,  och  härmed  är  nu  äfv^en  solens  abso- 
lata  afständ  bestämdt,  emedan  det  är  lika  med  Ijusets  väg  1  en 
seknnd,  multiplicerad  med  antalet  af  Bekunder,  som  Ijuset  be- 
höfv^er  för  att  genomlupa  vägen  tili  solen.  Sä  vida  mau  nr  de 
korta  notiser,  som  hittills  hafva  offentliggjordts  om  Foucaults 
experimenter,  kan  dömma,  bekräftas  solafständets  förminskning 
genom  desamma.  Man  har  säledes  alit  «käl,  sAt  vara  tillfreds- 
8tälld  med  de  här  framställda  nndersökningars  resnltat.  Ordnin* 
gen  i  planetsystemet,  som  förut  konde  anses  vara  mbbad  genom 
nägon  okänd  orsak,  har  blifvit  äterstäUd,  och  vi  mä  med  till- 
försigt  hoppaa,  att  äfven  framdeles  liksom  här  alla  synbara  dis- 
harmonier  snart  akola  finna  sin  rätta  förklaring  och  derigenom 
lemna  ytterligare  bevis  för  de  astronomiska  theoriernas  harmo- 
niska  enhet. 


148 


Saramanträflet  den  23  Maj  1864. 

Statsrädet  Nordmann  meddelade  forteÄttning  af  dess  natur- 
liistoriska  anteckningar  är  1864. 

E.  o.  professoren  Mäklin  talade  om  uppkomsten  af  mjöl- 
drygor. 

OrdfÖranden  professoren  Laous  meddelade  nägra  under- 
rättelser  om  de  nyaste  framstegen  i  kilskriftslitteratureD. 

Sekreteraren  anmäldc,  att  statsrädet  Pipping  tillkännagifvit, 
det  sjunde  stycket  af  statsrMets  historiska  underrättelser  om 
boktryekeriot  i  Finland  under  sommarns  lopp  kunde  läggas  on- 
der  pressen,  med  anledning  livaraf  bcstämdes,  att  dess  tryck- 
ning  finge  vidtaga  i  8:de  tomen  af  Akterna,  när  förf.  det  on- 
skade. 

Professoren  Abppe  meddelade  efter  atländska  tidskrifter 
nägra  notiser  om  mineralet  Pollux  och  den  s.  k.  Calabaibönan. 


149 


Fortsättning  af  naturhistoriska  anteckningar  om  vären 
1864.  —  Af  A.  Nordmann. 

(Meddelade  d.  23  Maj  1864.) 

D.  19  April  upphörde  de  flesta  fogelarter  att  infinna  sig 
pä  de  ställen  i  bot.  trädgärden,  hvarest  de  flere  veckor  matades ; 
blott  2   bofinkar  och  3  domherrar  hade  knnnat  fäiigas  i  nätet. 

D.  19  April.  Den  för  4  dagar  fängade  Norrqvinten, /Ww^. 
montifrmgiUa  sjnnger  sin  orediga  säng  i  buren. 

D.  20  April.     Den  första  varma  dag. 

Pä  Bödra  fronten  af  orangeriet  började  Draba  vema  och 
Taraxacum  officmäle  i  nägra  exemplar  att  blomma.  Equisetum 
hade  redan  mogna  sporer;  Hepatica  iriioba  visade  endast  knop- 
par.  Samma  dag  voro  mänga  insekter  och  bland  spindlar:  Ca- 
liethera  scenica,  histrionica^  Taranttilce,  Pochygnaiha  Listeri  med 
utbildade  palper  samt  flere  Linyphia  och  Erigone-Sirter  i  full 
rörelse.  Vaktmästaren  Stenberg  upphandlar  en  vacker  hanne  af 
Mergus  albelhis  slguten  i  Esbo. 

D.  21  April  visade  sig'  första  morkullan,  Scolopax  rtisti- 
cola  i  trädgärden.     En  hop  af  vilda  gäss  flytta  tiU  N7. 

D.  24  April  var  i  trakten  af  Thölö  ännu  ingen  Stensqvetta, 
Saxicola  (vnanthe^  synlig.  Nägra  domherrar,  bäde  hannar  och 
honor  sjunga  i  trädgärden.  Gräsänder,  Anas  boschas,  säljas  pä 
torget. 

D.  29  April  om  morgonen  kl.  8  vid  en  temperatur  af  —  3^ 
observerade  jag  flere  gänger  en  enstaka  svala,  Hirundo  msiica, 

I  Ibo  skall  första  svalan  värit  synlig  d.  27. 

D:r  AF  Tengstböm  meddelar,  att  svanor  d.  30  Mars,  Siur- 
nus  vuigaris  d.  4  April,  Alauda  arvenis  och  bofinken  d.  6  April, 
Sylvia  rubecula  d.  16  och  Charadrius  apricarius  d.  22  April 
bade  tili  trakten  af  Kexholm  ankommit.  Gräsänder  och  Mergus- 
arter  voro  nägot  tidigare  synliga. 

D.  19  April  uppköptc  hr  M.  v.  Wäight  en  rar  och  hei 
Ijus  varietet  af  Somateria  moUisima,  skjuten  i  Kökars. 


150 

p.  22  April  Bkjöt  kapten  Bbenneb  en  rar  fogel,  Grcus 
cyaneus,  lianne. 

D.  26  April  hade  stensqvettan  Saxicola  cmanthe  ankom- 
mit;  grodorna  flro  i  rörelae. 

D.  29  April  bemtades  tili  zoolog.  mnseum  en  huggorm 
Vipera  berus. 

Fk  skuggrika   Btällen  saknades  nya  blad  hos  Taraxacum. 

D.  8  Maj  blommade  Crocus;  samma  dag  ankom  röstjerten 
Sylvia  phasräcurus.  Smärre  fiskar,  iden.  Idus  melanotus,  mörten, 
Leuciscus  riUihcs  ocb  girsen,  Acerina  mUgaris,  nappa  pä  metet 
frän  Btranden. 

D.  8 — 9  Maj  säldes  pä  torget  de  stora  sillika  strdmmin- 
garna;  de  samma  förekomma  blott  tidi^  om  vären. 

D.  12  infanno  sig  i  trädgärden  nägra  sidenBYansar  och 
kandidaten  Lindholm  berättade  &t  mig,  att  flere  exemplar  af 
deBsa  foglar  för  nägra  dagar  blifvit  Bkjutna  pä  egendomen  Terra- 
lammi. 

D.  13  syntes  m&nga  svalor;  samma  dag  ankom  Sylvia 
abietina, 

D.  14  observerades  för  första  gängen  tämän,  Stema  hi- 
rundo. 

D.  14  Sylvia  trochilus  ankommen. 

D.  18  bördes  göken.  Chicuius  canorus. 

D.  19  blommade  bvitsippan,  Anemone  nemorosa  och  A. 
ranunculoides. 

D.  23  började  Larix  europtea  att  blomma. 

Hela  April  och  Maj  tills  i  dag  voro  kalla,  om  nätterna 
sjönk  thermometem  under  fryspunkten,  vinden  var  N,  NO  ocb 
NV. 


151 


Om  uppkomsten  af  mjöldrygor  {Secale  cornutuni).  — 
Af  Fr.  W.  Mäklin. 

(Meddeladt  den  23  Maj  1864.) 

Man  bar  i  allmänhet  ansett  mjöldrygorna  uppkomma  ge- 
nom  en  svampbildning  (Spermoedia  Ciavus  Fr.)  i  rägkornen. 
D:r  Fischer  i  WeiDgarten  uppger  likväl,  att  denna  missbildning 
af  rAgkomen  fbrorsakas  genom  en  insekt.  —  I  lViegmann's  Ar- 
chiv  för  NaturgescMchtey  26  Jalirg.,  meddelas  af  d:r  A.  Gkr- 
STABCKEB  om  denna  npptäckt  följande: 

^Eine  interessanie  Beohctchiung  uher  die  Entstehung  der 
gervöhnUch  als  PUzbUdung  betrachteten  und  mii  dem  Namen  des 
r^MuUerkomes^  belegteti  Missbildmig  am  Roggen,  fvelche  von  D:r 
Fischer  in  JVeingarien  gemacht  (Allgem.  homöopath.  Zeitung 
Bd.  57,  N:ro  24)  und  durch  Schneider  (37  Jahresber.  d.  Schle- 
sisch.  Gesellsch.  f.  vaterl,  Cuitur  p.  91  flf.)  zur  näheren  Kennl- 
räss  gekommen  isi,  wmt  mif  das  UrvzrvddeuHgste  nach,  dass  das 
Secale  comutum  die  Folge  des  Anbeissens  noch  unreifer  Roggen- 
körner  durch  Cantharis  melanura  Fabr,  isL  Das  Auftreten  des 
MiUterkoms  hängi  von  der  EyUmckelung  des  Käfers  zu  einer 
Zeit,  wo  der  Roggen  noch  nicht  reif  h%  ab;  erscheini  derselbe 
crst  zu  der  Zeit,  tvo  die  Körner  bereits  ihre  Uärte  erlangt  ha- 
ben,  SO  /ehlt  die  Missbildung^  melche  iibrigens  in  gleicher  fVeise 
me  der  Käfer  nur  längs  der  Ränder  der  Felder,  niemals  in 
der  Mitte  angeiroffen  wird,  Besetzt  man  noch  weiche  Aehren 
tnit  der  Cantharis,  so  tritt  an  diesen  nach  detn  Biss  des  Käf€f\s 
das  Mviterkom  auf^. 

Emot  denna  af  d:r  Fischer  gjorda  upptäckt,  att  Cantharis 
melamtra  eller  Rhagonycha  fulva  Scop.,  sasom  den  egentligen 
bör  heta  i  zoologin,  vore  den  egentliga  och  enda  orsaken  tili 
uppkomsten  af  säkallade  mjOldrygor,  viii  jag  anföra  endast  en 
—  ehuru  ganska  väsendtlig  —  anmiirkning.  Mjöldrygor  före- 
komma  ncmligen,  som  hvar  och  en  känner,  ganska  allmänt  öfver 


152 

hela  FinlaDd,  men  ifrägavarande  insekt  har  anna  aldrig  blifVit 
observerad  i  virt  land.  Rhaganycha  fuiva  eller  Cantharis  me- 
ianura  är  ganska  allmän  i  Tyskland  och  i  den  sydligaste  delen 
af  Sverge  samt  har  t.  o.  m.  blifvit  päfannen  i  trakten  af  S.t 
Petersburg  (Bummel,  Ess.  ent.  VII);  akulle  denna  insektart  der- 
före  framdeles  äfven  anträfTas  i  uSigon  trakt  af  södra  eller  isyn- 
nerhet  af  sydö8ti*a  Finland,  sä  kan  den  likväl  aldrig  anses  som 
orsaken  tili  den  mängd  mjöldrygor,  som  Ärligen  förekomma  öf- 
ver  hela  landet.  ^ 

Man  har  i  sednare  tider  velat  anse,  att  alla  Coniomyceter 
eller  s.  k.  Rost-  eller  Brandsvampar,  dit  äfveh  Spermoedia  Cia- 
vus  Fr.  hör,  endast  skulle  motsvara  utslagssjokdomar  hos  dju- 
ren.  Dä  emellertid  flere,  mähända  alla  (?),  utslagssjukdomar  ho8 
djuren  i  sjelfva  verket  framkallas  genom  parasiter,  är  det  Täi 
en  möjlighet,  att  alla  sämader  pä  de  ännu  mjuka  rägkornen 
kunde  lemna  tillträde  för  sporidier  af  förenämnda  svampart  — 
fömtsatt  nemligen  att  densamma  verkeligen  fortplantar  sig  med 
sädana,  hvilket  icke  torde  vara  utredt.  Äfven  hos  oas  har  jag 
ofta  observerat  arter  af  slägtet  Cantharis  äfvensom  2I  Rhagonycha 
p&  rägstAnd;  det  är  derföre  troligt  att  äfven  andra  arter  genom 
sinä  bett  kunna  framkalla  samma  resultater  som  Rhaganycha 
fuha  och  det  äfven  i  den  händelse,  att  Secale  comutum  endast 
vore  en  genom  sjukdom  framkallad  missbildning  af  rägkomen. 
Sedän  ofvanstäende  rader  blifvit  nedskrifna  har  hr  profes- 
sor  Arppe  meddelat  mig  notis  om  följande  nyare  undersökningar 
i  ämnet: 

„En  nyligen  af  prof.  Kt!HN  i  Halle  utförd  undersökning 
om  n^öldrygans  uppkomst  synes  sätta  det  utom  alit  tvifvel,  att 
densamma  är  beroende  af  en  svampbildning ;  dock  icke  pä  det 
viset,  som  mänga  botanister  mena,  att  svampen,  Claviceps  pun- 
purea  Tul.,  som  bildar  sig  ur  mjöldrygan,  vore  en  parasit  pl  den- 
samma, utan  är  mjöldrygan  att  anses  som  en  bestämd  utveck- 
ling  af  svampen.  RttHN  uppvisar  ä  ena  sidan  det  organiska 
sammanhanget  emcUan  begge  och  pä  andra  sidan  har  han  fram- 
kallat  mjöldryga  i  rägaxen  deriprf^nom,  att  han  strödde  sporer  af 
Ctaviceps  pä  desamma/' 


153 


Mera  kilskrift.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddeladt  d.   19  Okt  1863  och  d.  23  Maj  1864.) 

Det  är  med  stort  nöje  och  icke  utan  en  viss  subjektiv 
beUtenhet  jag  g&r  att  tili  minä,  vid  särskildta  tillfäUen  gjorda 
meddelanden  beträffande  kilskriftsforskningen  lägga  nägra  nya 
notiser.  Ingen  torde  nemligen  förneka  min  goda  rätt,  att  i  det 
näräpä  allmänna  erkännande,  nämnde  forskning  omsider  tillkämpat 
Big,  86  ett  af  de  vackraste  bevis  pä  sanningens  kraft  att  bryta 
sig  Tägen  fri  tvertigenom  de  mängfaldiga  binder,  hvilka  dels 
undereökningsföremälets  egna  svärigheter,  dels  den  alltfrätande 
qvasikritiska  tvifvelsjukan,  i  förbund  med  sin  än  styggare  syster 
klandersjnkan,  hopat  deremot;  hvarjemte  jag  ej  kan  nndgä,  att 
med  glädje  höra  bekräftelsen  af  minä  tidigare  omdömen  1  denna 
frlga. 

Frän  de  negativa  bemödandenas  sida,  hvilkas  slagskngga 
sandt  en  trasig  flik  ända  hit  npp  tili  obb,  förljudes  numera  intet 
annat  än  —  en  vältalig  tystnad,  afräknadt  här  och  der  ett  harm- 
fullt  eko  sen  dubiernas  bättre  dar.  Kritikasterno  v&ga  ätmin- 
stone  icke  mer  bestrida,  det  ja  kilskriftsläsningen  i  hnfvndsak 
befinner  sig  pä  säker  väg,  det  ju  principen  är  konstaterad.  Som 
man  torde  minnas,  var  det  dock  just  detta,  denna  bagatell  — 
neml.  det  stora  hela  —  som  fömekades,  förkättrades;  ty  detal- 
jema,  dem  var  det  Bedan  mycket  beqvämt  att  lemna  derhän. 
Erinrar  sig  n^on  ännn  t.  ex.  M:r  Schoebel  och  hans  öfver- 
modiga  nppträdande  emot  Oppert*),  samt  dermed  sammanhäller 
att  tillochmed  denne  Schoebel  och  hans  själsfränder  förlorat 
kuraget,  sä  kan  redan  häraf  slntas,  att  nägot  mäste  vara  gjordt 
äfven  Mn  det  andra  lägret.     ää  är  det  ock. 

*)  Della  iilfall  bar  Oppert  sjelf,  säsom  jag  nu  fdrst  är  i  Ullfalle  upp- 
lysa.  mcd  den  lucst  glänsande  örveiiägseiihcl  Ullbakaslagit  i  samma  tid- 
>kiin,  der  dcl  skedde,  eller  Reviie  Orienlalc.  T.  VI.  p.  79—115.  Paris 
lh61. 


154 

Den  första  —  d.  v.  s.  den  pä  de  trilingua  monumeDten 
mest  tili  venster  befintliga  —  ooh  enklaste  arten  af  kilskrift, 
har,  sedän  förnämligast  Lassen  och  Benfey  banat  stigen,  funnit 
sin  nyaste  inteipret  i  Fh.  Spiegel,  hvars  arbete  ^Die  altpersi- 
schen  Keilinschriften,  im  Grandtexte  mit  t^bersetzung,  Grammatik 
und  Glossar^  utkom  i  Leipzig  1862.  En  strängt  kritisk  Iisoin^ 
af  denna  skrift  är  sä  mycket  betydelscfnllare,  emedan,  siaom 
man  erinre  sig,  densamma  ännu  är  det  förnämsta  medlet,  hrar- 
igenom  kännedom  af  de  tTä  öfriga  arterna,  hvilka  ega  en  Tidi 
rikare  och  vigtigare  litteratur,  möjliggöres.  Nu  kan  den  som 
känner  Spiegels  namn  näppeligen  befara,  det  äfven  han  jagat 
efter  en  Illusion,  griper  molnet  för  gudinnan.  Resultaten  af  hans 
undersökningar  äro  fastmer  sä  tillförlitliga,  att  en  annan,  icke 
mindre  auktoritet,  Lepsius,  hufvudsakligast  pä  gnind  af  dem. 
sett  sig  i  stÄnd,  att  gifva  en  konseqvent  transskription  för  det 
(Persiska)  spräk,  bvarpi  Darii  Hystaspis  proklamationer  for- 
dom  inristats  i  klippans  trogna  barm.  Lepsii  arbete,  slutande  si;: 
tili  andra  dylika,  hvarigenom  han  monografiskt  ntvidgar  ocb 
emenderar  sin  redan  1855  i  första  upplagan  utgifna  skrift:  ^Das 
allgemeine  Linguistische  Alphabef",  ingär  i  sista  tomen  af  Preu8- 
siska  Vetensk.  Akademieus  akter  (Berlin  1863)  p.  385'*412. 
nnder  titel:  „Ober  das  Lautsystem  der  Persischen  KeiLschrift". 
Föröfrigt  bör  anmärkas,  att  tillochmed  de  mcst  fanatiske  veder- 
sakame,  redan  lAngt  för  detta  tvungits  tili  medgifvandet,  att  den 
Persiska  kilskriften,  säsom  af  alfabetisk  natur  (ungcfar  40  tee* 
ken)  och  kontrollerad  af  kända  sprak  —  Zend,  Nypersiska  — 
vore  tili  viss  grad  läsbar  ocli  förklarlig,  nAgot  hvilket  de.  en 
revanche,  sä  mycket  envisare  velat  bestrida  mcd  hänsyn  tili  dr 
densamma  pä  flera  minnesmärken  vidfogade  dubbla  parafraseroji 
i  syllabariska  skriftarter. 

Dunklast  och  mest  komplicerad  (245  tecken,  deribUmi 
23  s.  k.  polyfoniska)  är  den  trcdje  ellcr  Assyriska  kilskrifts- 
arten.  Och  likväl  kan  man  med  fuU  sanning  säga,  att  insigten 
i  dennes  gätor  är  öppnad,  tillganglig.  Veteuskapen  liar  firat  en 
triumf,  knappt  mindre  herrlig  och  vördnadsbjudande  än  den,  d« 
Champollions  snille  eröfrade  nyckeln  tili  den  Egyptiska  hiero- 
glyfikcn,  hvarmcd  ocksa  denna  har  ett  nflägrsnare  slägttycke.  Kn 


155 

ny  kolturverld  ligger  för  den  häpna  blicken.  Stenarne  i  Ninives 
och  Babylons  ruiner  tala  —  och  förstäs.  Jag  viii  vara  kort. 
Annu  är  1861,  dä  Oppert  djerfdes  i  en  fullständig  gram- 
matik  sammanställa  grunddragen  af  forn-Assyrernes,  sedän  är> 
tasenden  tili  sista  Ijudet  förklingade,  förgätna  spräk,  emottogs 
han  af  den  lärda  verlden  med  ungefär  samma  känslor,  som  när 
man  skädar  en  eqvilibrist  pi  smal  träd  sväfva  öfver  brMdjupen. 
Nägre  igenkände  genast  i  honom  en  annan  Blondin ;  för  andres 
ögon  8vai*tnade  det.  Isynnerhet  bäfvade  den  redan  gränade  mä- 
starea  £wald,  och  den  myeket  förständige  E.  Renan  begagnade 
tillfailet,  att  läta  hela  glansen  af  sin  skepsis  lysa. 

Lyssnande  tili  dessa  tvenne  sä  utmärkte  vetenskapsmäns 
vamingsrop,  Iät  jag  i  en  replik  s.  L  de  onödigt  försigtiga  orden 
undfalla  mig:  ^antingen  är  Opperts  arbete  en  mystifikation,  ja 
en  myntfbrfalskning  (hvilket  man  dock  ej  har  rätt  att  miss  tanka), 
eller  mä  hädanefter  äfven  den  otrognaste  blifva  litet  forsigtigare 
och  framforallt  grundligare  i  sinä  dubier^.  Onödigt  I  ty  hade 
jag  härdare  fasthällit  det  primitiva  intryck,  som  läsningen  af 
sagde  grammatik  hos  mig  väckt,  sä  hade  sannerligen  icke  ens 
denna  reservation  behöfts.  Härmed  viii  jag  ingalunda  pästä, 
att  alit  i  nämnde  skrift  (den  första,  den  enda  i  sitt  slag)  är 
basta.  Men  npptäckten  af  den  gamla  Assyriskan  pä  dc  redan 
af  klassiske  auktorer  omtalade  solbrända,  med  skrift  öfverhöljda 
teglen  frän  Babylon  f(5rekom  mig  lika  nödvändig  och  rationel 
som,  frän  annat  häll.  Le  Verriers  förutsägelser.  Ocksä  syntes 
det  analyserade  idiomet  lika  enkelt  som  kompletterande  gripa 
in  i  det  Semitlska  spräksystemet,  hvars  Arameiska  förgrening 
fömt  endast  kändes  af  Kaldeiskans  och  Syriskans  membra  dis- 
jecta.  Mitt  redan  i  sitt  anspräng  motsträfviga  tvifvel  (och  jag 
hoppaa  äfven  villigare  Schoebelianers  funderingar  härvidlag) 
mlste  väl  nu  omsider  fördunsta,  enär  vi  upplysas,  att  säväl 
Berliner  Akademins  lärdc,  som  det  Franska  Institutets  föregätt 
med  de  mest  inbjudande  exempel.     Hörom. 

I  ^Monatsberichte  d.  Köuigl.  Akad.  d.  Wissenschaften'* 
(Berlin  1864)  p.  240  resumerar  OLsriAUSEX  resultatet  af  sin  gransk- 
ning  salunda:  ^Nachdem  frilher  hauptsächlich  im  Anschlusse  an 
Hra.  Opperts    filements  dc*   la  grammaire  Assyrienne  die  Laut- 


156 

lehre  der  asByrisclien  Sprache  untersucht  und  diejemgen  Thelle 
derselboD  bezeichnet  waren,  welche  einer  erneuten  Prttfung  be- 
dUrfen,  wurden  die  Gesetze  der  Formenlehre  soweit  aie  sich  er- 
kennen  lassen,  mit  denen  der  fibrigen  semitischen  Spraehen  im 
Einzelnen  verglichen.  Dabei  ergab  sich  eine  befriedigende  Ueber- 
einstimmuDg  in  alien  we8entlichen  Sttlcken,  ein  angemessenes  Ver- 
hältniss  zwi8cben  alterihtimlicheren  und  jtingem  Formen,  nnd  dn 
natttrlicher  Oang  in  der  allmählich  eintretenden  Entartang  der 
Sprache.  Diese  Pankte  wnrden  als  wichtige  Zengnisse  för  die 
dem  Assyriscben  innerbalb  des  semitisclien  Sprachstammes  zn- 
kommende  Stellnng  und  als  voUgfiltige  Beweise  dafQr  anerkannt, 
dass  die  mit  hemtnderungswiirdigem  Scharfsinn  duarchgefuhrU 
Eniziffenmg  der  assyrischen  Inschriften  im  Grossen  und  Gon- 
zen  alies  Vertrauen  verdient."^ 

I  ordförandens  redogörelse  för  de  grunder,  pä  hvilka  In- 
stitutet i  Paris  tilldömt  Opperts  publikationer  sitt  bögsta  prid, 
förekomma  de  mest  ampla  loford;  mä  derur  anföras  följande 
(enl.  „Llnstitut"  för  Jan.  1864).  M.  Oppert  a  trouvö  ..Da 
d^couvert  ...  H  a  traduit  ...  H  a  . . .  Mais  le  titre  principal  de 
M.  Jules  Oppert  k  la  haute  r^compense  dont  vous  Tavez  jnge 
digne,  cest  un  essai  de  grammaire  assyrienne,  auquel  n*ont  pu 
refuser  leur  admiration  les  meilleurs  pbilologues  de  TAcademie 
de  Berlin,  et  les  savants  qui,  vou^s  en  Angleterre  au  meme 
genre  de  recbercbes,  avaient  jusqu'  alors  esp^rd  de  pouvoir  dispu- 
ter  k  M.  Oppert  la  premi^re  place.  En  prdsence  de  tant  de 
travaux  et  de  rdsultats  d<5jä  si  considdrables»  vous  avez  vu  la 
r^vdiation  d*unc  civilisation  primitive,  et  vous  (^tcs  en  droit  de 
penser  que  la  science  moderne  a  fait  la  conquete  d*une  langue 
voisine  du  berceau  jusqu*ä  prdsent  connu  de  toutes  les  langues. 
Ddsormais  TAssyrie  va  disputer  k  T^gypte  le  privil^e  davoir 
assistt^  k  la  naissance  des  arts  et  de  la  civilisation  ...  Au  ju- 
gement  des  savants  les  plus  competents,  M.  Jules  Oppert,  entre 
dans  Ia  carri^re  un  des  derniers,  y  a  tracö  le  siilon  le  plus 
large  et  le  plus  prolongd.  Il  a  publid  une  grammaire  de  la  lan- 
gue qull  avait  auparavant  contribuc^  k  faire  mieux  connaUre.  U 
a  formd  des  dleves  trcs  distinguds,  qui  se  plaiscnt  k  proclamcr  co 
quils    doivent   ä  sa  merveilleuse  sagacitö,  et  qui  le  considerent 


157 

comme  le  v^ritable  cbef  de  la  pldiade  d^orientalistes  pour  lesquels 
il  a  falln  cr^er  le  nom  dassyriologues,  mot  nouveau  juBtifiö  par 
rimportance  de  lenrs  travaux  et  des  r^sultats  obtenas.  En  con- 
sequence  . .  llnstitut  de  France  . .  d^cerne  k  M.  le  docteur  Jules 
Oppert  le  prix  biennal  de  vingt  mille  francs." 

Tili  de  med  sä  utmärkt  framgäng  krönta  bemödandena,  att 
i  Bammanbängande  ooh  systematisk  öfversigt  framställa  lagarna 
för  ej  mindre  det  Assyriska,  än  det  Persiska  stenspräket,  fanns 
redan  tidigare  ett  motstycke,  beträjQTande  den  i  ordningen  andra 
kilskriftsarten.  Engelsmannen  Norris,  prefekt  i  Brittiska  mn- 
seum,  granskande  oeh  fortbyggande  pä  de  likartade  forakningar, 
hvilka  anställts  förnämligast  af  hans  landsman  Rawlinson,  af 
Dansken  We8tergaard  och  af  Fransmannen  De  Saulcy  utgaf 
för  första  gängen  den  vidlyftiga  parafrasen  af  inskriften  pä  Bi- 
histun  klippan  i  text  och  öfversättning,  ätföljd  af  grammatik  och 
ordbok.  Jag  bar  pä  annat  ställe  *)  lemnat  nägra  antydningar 
om  detta  arbete,  hvilket  ingär  i  Journ.  of  the  roy.  asiat.  Soc.  (Lon- 
don 1855).  Voi.  XV.  XVI.  Här  mä  blott  korteligen  erinras.  att 
Norris  kom  tili  samma  öfvertygelse,  hvilken  hans  föregängare 
uttiyckt  eller  den,  att  det  behandlade  spräket  vore  Tnranskt. 
Hans  recensent  Holtzmann  sökte  deremot  med  utsöktaste  lär- 
dom  bevisa,  det  förklaringen  borde  ske  genom  analogier  ur  den 
Ariska  spräkstammen ;  äfven  detta  arbete  bar  genom  sin  genom- 
trängande  kritik  positivt  gagnat  kilskriftsforskningen.  Frägan 
blef  derefter  under  nägra  är  ifrigt  ventilerad  af  de  utmärktaste 
vetenskapsmän.  Man  eger  i  ämnet  utlätanden  och  fömyadeun- 
dersökningar  af  Rawlinson,  Hincks,  De  Saulcy,  Oppert,  Me- 
NANT  m.  fl.,  att  ej  nämna  den  alltför  svärmiske  M.  Niebuhr  o. 
^'\  de  gifva  enstämmigt  Norris  rätt  emot  Holtzmann.  Ocksä 
Benpey  **)  samt  nu  sednast  Lepsius  (ehuru  endast  med  ett  ^wahr- 
scheinlich**  och  i  förbigäende)  hafva  uttalat  sig  tili  förmän  för 
Taranismen. 

Här  en  mellanmening.  Under  päpekadt  förhällande  synes 
det  nog  bäldstort,  att  utan  närmare  sakkännedom  eller,  mä  vara, 


*)  I  Litteralurbladel  för  1861. 
••)  Se  denna  Öfversigt.  V.,  p.  274. 


158 

frän  Suomi-Finskaiis  begräiisade  syupunkt,  vilja  med  ett  veto 
afgöra  denna  verldshistoriska ,  djupt  in  i  forDtiden  gripande 
kiilturfräga.  Att,  tili  en  början,  anfäkta  namnet  «Turansk''  är 
ganska  latt;  men  eu  slik  opposition  träffar  icke  saken,  den  hvi- 
lar  pä  en  konfusion,  som  man  ej  skulle  hafva  väntat,  ooh  snnd- 
dar  derfore  förbi  mälet.  Saken  är  neral.  den,  att  vi  nu  icke 
hafva  framför  oss  nägon  sväfvande  teori  af  Max  MflUer  att 
bcdöma;  med  Tnranskt  spräk  förstäs  i  förevarande  fall  ganska 
bestämdt  endast  komplexen  samt  derjemte  en  antagen  argestalt 
af  de  Turkiskt-  och  FinBkt-Tatariska  idiomen.  Mongoliskan, 
Mandschu  m.  fl.  hafva  blott  nägongäng  och  i  brist  pä  bättre 
jemförelser,  Kinesiskan,  Malay iskän  o.  s.  v.,  mig  veterligen,  aldrig 
blifvit  anlitade.  —  Ett  annat  nominelt  angi-epp  eller  det,  som 
togs  af  Opperts  „Judi8ka"  härkomst,  torde  kanske  värit  menadt 
pa  raljeri,  ehuru  qvickheten  var  mycket  malplacerad  och  fore- 
kora  dem,  hvilka  lärt  sig  beundra  denne  mana  ovanliga  skarp- 
sinne,  nastan  som  ett  hän.  —  Nro  3  bland  invändningarna  hiller 
sig  skenbarligen  mera  tili  sak.  Det  pästäs,  att  kilskriftBtolkame 
endast  förmatt  uppvisa  nägra  grammatikaliska  anslutningspunk- 
ter,  men  icke  mäktat  frän  de  materiella  IjudUkheternas  ellcr 
sjelfva  ordförrädens  sida  gifva  skäl  för  sinä  djerfva  hypoteser. 
Sanna  förhällandet  är  hellre  det  motsatta.  Väl  har  man  icke 
forbigätt  sädane  „knoppar'*,  som  öfverensstämmelsema  i  suffix- 
bildning,  i  bnik  af  postpositioner  i  st.  f.  prepositioner  samt  i 
Atskilliga  tili  derivationsläran  och  tili  syutaxen  hörande  egen- 
heter;  icke  förty  sökes  bevisets  tyngpunkt  just  pä  det  iexikaiiska 
omrädet.  Holtzmann  har  ju  skämtat  öfver  Norris  Mordvinskt- 
Syrjänskt-Ostjakiska  ordjagt;  jag  har  i  den  redan  äberopade  af- 
handlingen  refererat  ett  nätt  antal  hoe  andre  inhemt^ide  och  der- 
till  laggt  nägra  af  mig  sjelf,  föröfrigt  mycket  anspräkslöst,  för- 
sökte  komparationer,  viii  ock  nedanföre  stä  tili  tjenst  med  äo 
tiera.  Det  borde  för  enhvar  vara  klart,  att  man  ännu  en  tid 
bortät  mäste  halla  sig  tili  detta  rdare  och  handgripligare  hjelp- 
medel,  sälänge  linguistiken  icke  lyckats  intränga  i  det  resp.  spri- 
kets  1.  spräkens  finare  partier  och  lifsfunktioner.  —  Hvad  äter, 
för  det  Qerde,  det  af  bristen  pä  genuint  Finska  kulturord  hem- 
tade  arguraentet  vidkoramer,  sä  är  detta  blott  indirekt.    Insmy- 


159 

j^ande,  bä  att  säga,  Mn  en  öppen  lemnad  bakport,  kunde  det 
iloek  blifva  dräpande,  förutsatt:  l:o)  att  vi  lefde  ätminstone  pH 
Darii  eller  Xerxis  tider,  2:o)  att  nägon  pästdtt,  det  de  Baltiske 
Finnarne,  just  de  och  endast  de,  i  rakt  nedstigande  led  samt  i 
ali  liistorisk  makligbet  härstamma  ocb  utgätt  Mn  det  Assyriska 
rikets  eller  Perser  kungarnes  Seytbiske  lydfolk.  Hvem  ville 
tlock  t.  ex.  l:o)  yrka  att  Svenska  är  detsamma  som  Sanskrit, 
emeäan  de  obestridligen  tillböra  samma  spräkstam,  2:o)  forneka, 
att  Grekerne  pä  Miltiadis  ocb  Themistoklis  dagar  voro  Greker, 
emedan  de  under  Turkiska  perioden  allmänt  nyttjade  Turkiskt 
rMbräkade  benämningar  för  sMana  lyxartiklar  som  „we8t", 
«kappa**,  ^raossa**,  ^surmjölk",  m.  m.  —  och  dctta,  oaktadt  de 
imder  alla  ärhundraden  stannat  pä  sitt  bemlands  vigda  jord  samt 
tUlika  egt  en  skriftlig  litteratur.  Mer  beböfves  f.  n.  ej  tili  gen- 
rlrifvande  af  de  sä  fruktansvUrdt  menade  kulturordens  inpass. 
—  Jag  vänder  mig  nu  mot  „fabula  docef*,  ty  bvarje  fabel  bar 
jn  ain  ^sensus  moralis."  Sä  ock  bär.  Scencn  är  Finlands  jord. 
Kilskriftstolkrarne  ligga  badande  i  sitt  blod.  Ostjaker,  Mord- 
viner  m.  fl.  stä  rundt  omkring,  säsom  sysslolöse  betraktare. 
Baneraannen  (ban  densamma,  som  drop  sjelfvaste  Oppert  endast 
j^enom  att  pilpeka  dennes  nationalitet)  framträder  ocb  varnar,  i 
ett  för  tillfället  lämpadt  tai,  de  gapande,  att  de  ej  mä  anse  sig 
sAmrc  för  det,  att  de  ej  äro  sä  fornäma  som  nägra  fantaster 
föregifvit.  Predikan  slutas  med  en  strof  eller  par  om  fäföngan 
bos  de  folk,  bvilka  i  sinä  myter  leda  sin  genealogi  sä  bögt  som 
inojiigt,  ja  ända  tili  de  odödlige.  Hvad  skiHl  man  na  kalla 
detta  moraliserande,  om  icke  komiskt?  En  sida  af  komiken  är 
neml.  den,  dd  ett  litet  mätt  passas  pä  stora  saker.  Men  hvad 
^om  hos  individen,  hvilken  är  störst  dä  ban  är  ödmjuk,  mäste 
anses  fult,  forkastligt  —  t.  ex.  skryt,  andrygbet  —  det  är  enligt 
folkpsykologin  icke  derföre  sä  bos  nationerna;  det  bär  ock  bos 
dessa  helt  andra  namn.  När  forn-Greken  trodde  ocb  pästod 
sitt  folk  ocb  sitt  berrliga  spräk  bärstamma  frän  gndame,  trodde 
han  sig  i  sin  lyckliga  glädje  dermed  prisa  icke  sig,  utan  just 
samma  gudar.  När,  ä  andra  sidan,  Negern  menar  sig  ursprung- 
ligen  hafva  taiat  samma  tangomäl  —  med  andra  menniskor?  — 
nej!  med  djuren,  dä  H^rstär  man  ock  lätt  bvad  andes  bam  ban 


160 

är.  Ilade  Romarne  i  sin  historia  och  statslära  infört  maxioeu 
^propria  iauB  Bordet^,  hvilken  de  foljde  i  det  enakildta  lifret. 
sä  skulie  de  väl  sluppit  aran  att  föda  Scipioner,  Catoner,  Ca^ 
sarer  och  hela  denna  länga  rad  af  män,  för  hvilka  ^det  eviga 
Rom"  och  ^förfädrens  bedrifter"  voro  tvenne  trosartiklar.  Ma- 
gyarens  ^stolthet^  har  öfvergätt  tili  ett  ordspräk,  men  Btärhao 
Yäl  derigenom  komprometterad  i  Europas  folksal?  Mä  FiDoarne 
höja  fast  tili  stjemorna  t.  ex.  sin  Kalevala,  desto  resligare  skola 
de  sjelfve  vexa.  Och  kommer  en  dag,  dä  forskningen  Ijckats 
bevisa  den  satsen :  att  vara  äldsta  stamförvandter,  om  ock  endast 
Bom  dibam  värit  med  vid  verldskulturens  första  segrar,  si  viii 
jag  se  den  Finne,  som  icke  gläder  sig  deröfver.  Tillochmed  en 
glädje  i  hoppet,  att  nägot  sädant  skall  kanna  bevisas,  är  icke 
oberättigad  och  allraminst  att  skratta  ät.  Dock  i  allsköns  lagn 
antaget,  säsom  hr  Ahlqvist  viii  och  tvertemot  hvad  jag  lifligt 
känner,  att  det  kan  vara  likgiltigt  för  Finska  folkets  framtid  och 
ära,  hvar  dess  vagga  stitt,  hvar  det  har  sitt  nrhem,  hvarifrin 
det  kömmit  —  ty  autoktont  är  det  sannerligen  ej  — ,  sä  mäste 
vi  dock  bIä  hand  ätminstone  derpä,  att  dessa  spörjsmäl  icke  Sro 
likgiltiga  för  den  Finska  spräkforskningen. 

I  betraktande  af  de  vittnesbörd,  som  redan  afgifvitB  i  sa- 
ken, kan  man  säkert  fdrutsäga  vetenskapens  slutliga  ntslag  an- 
gäende  hypotesen  om  ett  Turanskt  monnmentalspräk.  Det  blir 
jakande.  Hittills  studerade  detaljer,  hittills  erhällna  resultater 
mä  erkännas  icke  vara  fullt  afgörande.  Skälet  är,  att  de  stdda 
sig  pä  ett  relatiirt  nog  litet  pensum  behandlade  och  förklaradc 
texter.  Man  bör  minnas,  att  sädana  ännu  gOmmas  i  massa  i 
Brittiska  museum,  deribland  ett  slags  lexikaliska  spräktabeller 
af  högsta  intresse.  Oppert  afgaf  redan  för  nägra  är  tillbaka 
den  förklaringen,  att  han  ämar  edera  sagde  tabeller,  samt  att 
han  i  sadan  afsigt  idkar  ^Uralsk  filologi^.  Sjrsselsatt  med  re- 
daktionen  af  det  stora  verket  ^ExpMition  scientifique  de  Meso- 
potamie^  och  strängt  npptagen  af  sinä  mera  brädskande  Assy- 
riska  undersökningar,  har  han  tills  dato  icke  hunnit  infria  sitt 
löfte  *),  men  vi  ega  pä  förhand  hans  uttryckliga  försäkran,  att 

*)  Är  det  ej  liksom  bodde  i  detla  fördröjande  en  fräga,  huni^ida 
icke  nägon  ung,  filologiskt  underbygd  Finne,  pro  gloria  patriae,  vore  hngad, 


161 

äfven  och  hufvudsakligast^  Mn  denna  sida  den  Turanska  hypo- 
tesen,  icke  blott  är  hällbar,  men  kommer  att  vinna  sin  Btarkaste 
bekräftelse.  Forskningen  skall  lika  litet  besläs  med  lögn  eller 
grofva  miflstag  bcträffande  den  mellersta,  8om  med  häDsyn  tili 
de  tvenne  öfriga  kilskriftsarterna. 

£mellert]d,  ocb  8Älänge  vi  vänta  pä  hvad  kamma  skall,  är 
det  fägnesamt  att  kunna  anmäla,  det  de  redan  kända  inskrip- 
tionerna  af  mellersta  arten^  äter  underkastats  ett  grundligt  stu- 
diam,  bvilket  hufvudsakligen  besaniiat  äidre  tolkningar.  D:r  A. 
D.  MoRDTMANN,  aostäld  vid  Preuss.  legationen  i  Konstantinopel 
och  en  genom  flera  vigtiga  publikationer  välkänd  OrientaliBt»  bar 
i  Zeitschr.  d.  Dentscb.  morgenl.  Gesellscb.  för  1862  meddelat  en 
vidlyftig  ^Erklämng  d.  Eeilinschriften  zweiter  Gattnng.'*  Man 
kan  icke  annat,  än  fatta  ett  godt  förtroende  tili  hans  förklarings- 
metod,  hvilken  väl  icke  i  grunden  skiljer  sig  Mn  hans  före- 
gängares,  men  torde  böra  tilldelas  företrädet,  att  skarpare  bafva 
skiljt  mellan  eller  ätminstone  upplyst  om  de  positivt  Bäkert  ocb 
de  blott  genom  mer  eller  mindre  vägad  slntledning  funna  ka- 
raktererne.  Syllabariet  uppstär,  sä  att  säga,  under  vara  ögons 
koDtroU.  I  Mordtmanns  material  förekommer  vidpass  110  staf- 
velsegrnpper;  af  dessa  tages  värdet  pä  80  belt  enkelt  genom 
analys  af  motsvarande  nomina  propria  ocb  transskriptionen  af 
Persiska  ord  i  den  vidstäende,  s^lsom  ofvanföre  nämndes,  redan 
tillförlitligt  kända  Persiska  texten;  de  öfriga  finnaa  genom  in- 
duktion. T.  ex.  första  grnppen  i  namnet  Darius  (detta  redan 
1802  af  G.  F.  Grotefend  framtrollade  sannskyldiga  ursprungs- 
ord  för  alla  vidare  interpretationsförsök)  uppträder  äfven  1  nam- 
nen  Mada  (=  Medien),  Frada  m.  fl.,  bär  säsom  den  andra: 
siiedes  da  är  kändt;  den  andra  gruppen  i  Darins  förekommer 
jemväl  i  Ariaramnes,  m.  fl.  — :  säledes  ri  är  kändt.  Man  bar 
en  aning  om,  buru  fortsättningen  sker.  Tänkom  oas  nn,  hvad 
verkligen  inträffat,  att  trenne  lärde  pä  skilda  orter  (i  Paris, 
London,  Dublin),  samtidigt  och  utan  förbindelse  med  bvarandra, 
lö8t  samma  problemer  med  i  det  närmaste  enahanda  resultater, 
84   mäate   vi    väl  erkänna,   att    det   begagnade   förfaringssättet 

atl  begifva  sig  UH  roästam,  för  att  bitr&da  bonoQi  och  sjelf  af  honom  in- 
Tigas  i  ämnet? 

n 


162 

är  plansibelt.  Det  lemnar  viaserligen,  ju  knappliändigare  mate- 
rialct  är»  desto  större  spelrnm  för  konjekturcr,  men  att  inskränb 
dessa  tili  ett  miniQunn  är  ju  alias  gemensamma  sträfvan.  Utsin 
tvifvel  har  Mordtmanns  förnyade  granskning  i  sin  män  bidragit 
tili  nppnäende  af  detta  mäl. 

Nii  säsom  prof  nagra  af  hans  läsartcr  och  komparationer. 
hvilka  jag  tager  ur  mängden,  temmeiigen  pä  mäfä  och  atan  att 
vilja  gä  den  iilologiske  läsarn  i  förväg  mcd  nägra  anmärkningar. 
Alltsä:  nc^,  gud;  gikka:  T.  giök,  himmel;  nan,  dag;  ovasfar(V\ 
Syrj.  fvoh  Mordv.  wä,  dag;  karata,  tid;  angos:  T.  rf^w>.  Tatar. 
dengiz,  haf;  gcmiC):  T.  gemi,  skepp;  vurun  1.  murun:  Ostj. 
mu,  Perm.  mulans,  Tatar.  unm;  vai:  T.  70/,  väg;  arorr/^;  Ung. 
vdros,  stad,  var,  fästning;  karos,  berg;  twanis,  by;  ziiu^  sätt; 
raskimas,  orsak;  luhamas,  lydnad;  //Mima^.  lögn; />W7?^/7a:  Woij. 
pun,  Syrj.  pom,  sliit;  kisi:  T.  kischi.  Jakut,  kisi,  menniska;  tala: 
T.  ata,  fader;  {s)agri:  T.  ogJmi,  8011;  /ar,  son;  n(p,  man;  nima, 
Ung.  wr»i,  siägt;  savas:  kung,  jf.  schuh']\  (savasmas,  kunga- 
värdighet.  ^ö/b.  lierrskande,  zunguk  kungarike);  (aianiiT.  äthtu, 
ryttnre;  aiarriva:  Ung.  iarSt  kamrat;  upifafi,  anförare.  hufvud- 
inan,  jf.  Samojcd.  aipa,  F.  pä,  Ung.  fö,  linfvud;  pai:  Ung,  fltl 
Lapp.  />^(/>,  Wogul.  päll,  Mordv.  pilä.  Syrjiin,  pely,  ora;  pikli: 
lijelpare.  Lapp.  tvekke,  bjelp;  sarak:  Ung.  ,s2tf;%  (en)gäng;  ivVfle* 
1.  vilaru:  Mandscli.  /«/m,  F.  paJjo,  mycken;  daJ\  T.  UnUn,  full; 
ir^a:  Ung.  frav,  Ostj.  ar,  stor(?);  ukkii,  &tor;  af zukka:T.iizak, 
vid,  rymlig;  sassata,  gammal,  fordora;  rdx.  ui:  T.  oI(ma(^).  \9Tti, 
essc;  w/:  sum,  ullik,  particip.;  uNa:  feci;  kanna:  niska;  rd.  du: 
taga,  T.  ihutfmaqj;  varH:  taga,  halia;  !'ara:  dicero,  vaht: 
dixi;  Aöppi;  T.  qapa(maq)  tillsluta,  qapu:  dörr;  /?a/.v:  posui, 
artak:  T.  uiurmaq,  bo;  ri7w:  skrifva;  w/arri  3  pei-sons  proii.  Iiar 
säsom  redan  Iloltzmann  anmärkt  den  egenhet,  att  liksom  det 
likijudande  Mongol.  uber^  ofta  plconastiskt  st^  bredvid  ajelfva 
det  nämnda  föremälet;  u,  jag;  niku:  vi;  -n,  -rza,  ändelse  för 
genit.;  -in  ,änd.  för  instrument.  1.  ablat.;  iwi:  Wotj.  /yry;,  post- 
position: sodan;  vilavana:  T.  öte  yana,  pä  audra  sidan;  kufta: 
Jakut.  A:^//ä,  äfvensä;  yoAr,  och;  kus;  tills,  dä.  Äfvcn  m&nga 
Ariska  paralleler  dragas;  de  kunde  hafva  sin  grund  dels  i  en 
verklig  (Jafetidisk)  urförvandtskap,  dels  i  Iin  fran  Perserne  eller 


163 

i  blott  transBkription  af  sidotextcn.  Sädana  anses  vara:  kata: 
Pere.  gatha,  ort;  karata:  Grk.  kmros,  tid;  relat.  appi:  Grk. 
hopoios;  kardinalia,  äfveiisom  änd,  -m,  -mas  för  ordinalia;  tari: 
Skr.  tri,  Lat.  tero,  företöra ;  immani:  Lat.  manere,  förblifva;  m.  fl. 

Siatomdömet  nttalas  sälunda:  nWas  das  Neupcrsische  far 
die  Reilsckrift  erster  Gattung  leistet,  das  leistet  das  Ttlrkische 
för  die  Keilschrift  zweiter  Gattung."  Eftcrräknas  jemförelserna, 
s4  äro  verkligen  de  flesia  hemtadc  Mn  Osmaniska  Turkiskan. 
Att  fallet  är  enahanda  med  de  vigtigaste,  viii  jag  ej  pästä.  Ibland 
dessa  filstas,  med  alit  skäl,  särskild  nppmärksamhet  vid  verbum 
BubstaDtivum,  hvilket  icke  blott  tili  sin  radix  ui  iir  identiskt 
med  ol(maq),  men  äfveu  i  sioa  utbildningar  visar  en  frappant 
öfverensatämmelse  med  sitt  Turkiska  synonym.  Jag  tilläter  mig 
likväl  den  päminnelsen,  att  oi  ingalunda  är  en  speciiikt  Osmanisk 
rot,  ty  den  uppträder  bl.  a.  lika  bestämdt  i  det  Finska  olla. 
Likaledes  viii  jag  erinra  derom,  att  dä  i*edan  för  nAgon  tid  till- 
baka  De  Sauley  nttalade  sig  för  de  Turkiska  analogiemas  prd- 
f<6rence,  Oppert  bestämde  förhällandet  nogare  silunda:  att  me- 
dan  det  sagde  väl  gäller  en  del  inskripiioner  ooh  fömämligast 
den  i  Bihistnn,  ett  annat  antal  (de  s.  k.  Casdoscythiska)  vida 
närmare  sluter  sig  tili  de  „Uralska"  idiomen,  deribland  isbt  Un- 
gerskan.  OcksA  torde  fä  antagas,  att  ju  mera  liemmastadd  en 
forskare  är  i  ett  visst  tungomäl  (säsom  Mordtmann  i  Osman. 
Tarkiskan)»  desto  sjelifallnare  luta  hans  komparationer  dität. 
Med  fullständigare  insigt  i  Finskan  skuUe  Mordtmann  mähända 
hafva   komplettcrat    en   eller  annan  af  ofvanstäende  jemförelser. 

Blott  ett  par  omständigheter  mä  ännu  framhällas,  hvaraf 
(och  ntan  afseende  nu  ä  spräket)  med  temmelig  säkerhet  synes 
kunua  slatas,  om  ej  tili  nationaliteten  hos  ff)rfattarne  af  ifräga- 
varande  kilskrifter,  sä  dock»  att  de  kände  sig  tillhöra  en  annan 
folkstam  än  den  dämera  i  Persien  herrskande.  I  tredje  kolum- 
nen  af  den  Stora  Bibistun  inskriptionens  (Turanska)  parafras 
yttrar  Darius:  ^bvad  jag  bar  utfört,  det  bar  jag  utfört  genom 
Ormnz  näd;  Ormuz,  Ariemes  gnd,  ban  ocb  de  andrc  gudarne 
bulpo  mig".  Denna  förklaring  MÄriernes  gud'*  sakna»  enligt  Mordt- 
niann,  bäde  den  Persiska  och  den  Babyloniska  texten.  Likasä 
p^pekar   redan    Norris,  att   dä  det  enda  nomen  proprium,  som 


164 

heter  annorlunda  i  de  Tnranska,  än  i  de  Persiska  texterne»  är 
Afardi  (i  8t.  f.  Susiana),  författarn  här  mäste  hafva  försmitt 
att  kalla  sitt  eget  fosterland  med  ett  fremmande  namn.  I  an- 
ledning  liftraf  säger  Hordtmann:  ^Diese  Vermathung,  velcher 
auch  RawUn80ii  seinen  Beifall  schenkt,  wird  noch  beiläufig  da- 
darch  bestätigt,  dass  das  Verzeichniss  der  Völkerschaften  in  der 
grossen  Inschrift  mit  den  3  Namen  Persis,  Susiana,  Babylon 
beginnt»  während  die  Mcder  erst  viel  später  vorkommen.  Es 
stehen  also  die  drei  Volker,  in  deren  Sprachen  die  Inscbriften 
abgefasst,  voran,  und  zwar  genau  in  der  Heibenfolge  der  Id- 
Bchriften.'* 


166 


Om  saiumansättniDgeu  af  mineralet  Pollux. 

(Meddcladt  den  23  Maj  1864.) 

För  omkring  tjugu  är  sedän  visade  Bkeithaupt,  att  tvenne 
miiieralier  frän  Elba,  hvilka  hvardera  liade  största  likhet  med 
qvarts  och  dermed  förvezlats,  i  sjelfva  verket  ntgjorde  tv&  sjelf- 
ständiga  species.  För  deras  inbördes  likhet  kallade  han  det  ena 
Castor,  det  andra  Pollux;  hvardera  analyserades  kort  derpä  af 
Plattner.  Analysen  af  Pollux  fSretedde  en  aumärkningsvärd 
förlust  af  7,25  pre.  Plattner  hade  dock  icke  sä  stort  förräd 
af  det  Bällsynta  mineralet,  att  han  kunnat  omgöra  analysen,  hvars 
bristfslllighet  hittills  värit  of()rklarad.  Nyligen  har  dock  ifräga- 
vjirande  mineral  blifvit  dnyo  undersökt  af  Pisani,  som  i  afscende 
ä  dess  Bammansättning  kömmit  tili  ett  lika  oväntadt,  som  in- 
trcBsant  resultat.  I  det  han  nemligen  i  öfrigt  bekräftat  Platt- 
NEU8  analys,  har  han  funnit,  att  mineralet  innehäller  den  nyss 
npptiickta  metalleu  CsBBium  i  st.  f.  Kalium,  säsom  Plattner  an- 
tagit.  Den  fälluing  med  platinachlorid,  som  han  ansäg  för  Ka- 
lium dnbbelsaltet  är  i  sjelfva  verket  den  analoga  GsBsiumförenin- 
gcn.  Dä  Caesiums  eqvivalentvigt  är  =  1 33  i  st.  f.  39,  som  är 
Kaliums,  är  det  lätt  insedt,  att  dubbelsaltet  i  st.  f.  16,5  pre.  kali 
Bom  Plattner  erhällit»  mäste  motsvara  en  vida  större  mängd 
Cssinmoxid  eller  i  det  närmaste  34  pre.,  säsom  Pisani  i  sjelfva 
verket  funnit. 

Pisani  har  icke  bcräknat  nägon  formel  för  mineralet;  men 
dd  han  funnit,  att  det  innehäller 

Kiselsyra    .  44,03 

Lerjord   .  .  15,97 

Jemoxid     .     0,6S 

Csesiumoxid  34,07  (med  spär  af  kali). 

Natron    —      3,m8  (med  lithion) 

Kalk       —      0,68 

Vatten    —      2,40, 


166 


lir  det  sannolikt  Bammansatt  efter  formeln  R  oi  -f~  ^  ^i^    ^^ 
(orsvarligt   öfverensBtämmer   med  analysens  resultat  och  för  sio 

enkelhet    tillsvidare    kunde   antagas.     (ft  =  V3  (Na  +  2  Cs), 
R  =:  AI  -f-  en  ringa  qvantitet  Fe.) 


167 


Om  Calabarbonan. 

(Meddeladt  den  23  Maj  1864). 

Vid  Bammanträdet  den  19  Oktober  sistl.  är  omtalade  pro- 
fessor  VON  Willebrand,  att  d:r  Robertson  funnit,  det  den  s.  k. 
Calabarbonan  bar  förmäga  att  förmedelst  sin  verkan  pä  sphinc- 
ter  iriäis  ocb  musculus  ciiiaris  sammandraga  papillen,  tili  följe 
hvaraf  den  erbjuder  ett  förträfBigt  medel  att  astadkomma  denna 
verkan,  när  genom  Bjukdomar  eller  oftalmologiska  undersökningar 
pupillen  är  utvidgad.  (I  förbigäende  mk  anmärkas»  att  denna 
verkan  ännu  nägon  tid  efter  döden  fortfarj.  Sedän  dess  har 
om  denna  frukt  ndgra  ntförligare  notiser  i  tidskrifter  ocb  jonr- 
naler  blifvit  meddelade.  Skidoma,  som  innesluta  2  eller  3  bd- 
Dor,  äro  omkr.  7  tum  länga  ooh  tillhöra  en  bög  tropisk  slinger- 
vext  ur  leguminosernas  stora  familj,  bvilken  förekommer  endast 
pä  sankiga  gtällen  vid  Attarpak  ocb  Old  Calabar  i  Calabar  (öfra 
Guinea).  Den  är  i  bög  grad  giftig  ocb  användes  i  Calabar, 
likasom  flere  andra  vextartcr  i  Gninea,  vid  brottmälsundersök- 
ningar,  säsom  en  slags  gudsdom,  bvarföre  den  äfven  blifvit  kai- 
lad  Ordeal  bean.  Det  är  af  symptomerna  vid  förgiftningen,  som 
man  i  vissa  fali  sluter  tili  den  anklagades  skuld  eller  osknid. 
Den  är  äfvcn  i  Guinea  svärt  iltkomlig,  emedan  den  pä  konan- 
gens  af  Calabar  befallning  utrotas  öfverallt,  der  den  ej  odlas  för 
Bitt  jndiciella  ändamäl,  ocb  hela  förrädet  finnes  i  Btyrelsens  för- 
var.  —  Den  kemiska  andersökningen  har  visat,  att  dess  giftiga 
verkningar  tillhöra  en  alkaloid,  bildande  en  brunaktigt  gul,  amorf 
massa,  hvilken  först  afskiljer  sig  i  form  af  oljdroppar  ocb  har 
tydligt  alkalisk  reaktion.  Nilgon  analys  deraf  har  ännu  icke 
blifvit  utförd. 


168 


Sammandrag   af  de   kiimatologiska  anteckningarne  i 
Finland  är  1863.  —  Af  A.  Moberg. 

Orren  lekte  i  Tenala  den  14  Febr.,  i  Kiako  d.  13,  Kida 
d.  26  Mars,  i  Saarijärvi  d.  10,  Janakkala  ocb  GL  Karleby  d. 
12,  Muldia  d.  15  April.  —  Lärkan  hördes  i  Tenala  och  Kisko 
d.  4,  Kyrk8l&tt  d.  22,  Nädendal  d.  23,  Eura  d.  24,  Taipalsaari 
d.  28  Mars;  i  Orimattila  och  Moldia  d.  7,  Janakkala,  Kides oeh 
Saarijärvi  d.  8,  Gl.  Karleby  d.  9,  Uleiborg  d.  10  April.  - 
Bofinken  sägs  i  Uleäborg  d.  6,  Kides  d.  9,  Janakkala  d.  10, 
Gl.  Karleby  d.  12,  Muldia  d.  20,  Saarijärvi  d.  21  April.  - 
Sängtrasien  Iät  höra  sig  i  Tenala  d.  4  Mars;  i  Kisko  d.  7,  Ja- 
nakkala d.  13,  Muldia  d.  25  April.  —  Svanen  syntes  i  Kyrk- 
slätt  d.  24  Mars;  i  Kides  d.  2,  GL  Karleby  d.  9,  Uleiborg  d. 
11,  Janakkala  d.  15  April.  —  Vildgäsen  observerades  i  Ori- 
mattila d.  7,  i  Nädendal  och  Gl.  Karleby  d.  10,  Eura  d.  IK 
Uleäborg  d.  12,  Janakkala  d.  13,  Tenala  d.  16,  Kides  d.  18 
April;  Saarijärvi  d.  4  Maj.  —  Tranan  formärktes  i  KyrksUitt 
d.  8,  Saarijärvi  d.  10,  Kides  d.  14,  Muldia  d.  15,  JanakkaU 
d.  16,  Kisko  d.  17,  61.  Karleby  d.  27,  Orimattila  d.  23  April. 

—  Sädesärlan  ankom  tili  Nädendal  och  Tenala  d.  9,  Kisko  d. 
10,  Orimattila  och  Janakkala  d.  15,  Gl.  Karleby  d.  18,  Taipal- 
saari d.  19,  Muldia  d.  20.  Kides  d.  21,  Uleäborg  d.  30  April. 

—  Spo/ven  syntes  i  Kisko  och  Gl.  Karleby  d.  17,  Tenala  och 
Kides  d.  22,  Janakkala  d.  24,  Saarijärvi  d.  29  April;  i  Mnldia 
d.  2  Maj.  —  SiensqväUan  visade  sig  i  Nädeudal  d.  21,  Ori- 
mattila d.  24,  Kides  d.  30  April;  i  Kisko  d.  2,  Tenala  d.  5, 
Janakkala  d.  8,  Saarijjärvi  d.  9,  och  Muldia  d.  17  Maj.  —  Göken 
Iät  höra  sig  i  Tenala  d.  6,  i  Kyrkslätt  och  Janakkala  d.  7, 
Kisko  och  Orimattila  d.  8,  Taipalsaari  d.  10,  Muldia  och  Kides 
d.  11,  Nädendal  d.  12,  och  Saarijärvi  d.  14  Maj.  —  Ladnsvaian 
ankom  tili  Janakkala  d.  b,  Muldia  d.  8,  Tenala  d.  9,  Kisko. 
Taipalsaari  och  Kides  d.  10,  Saarijärvi  d.  14,  Uleäborg  d.  27 
M^.  —  Hussvalan  observerades  i  Gl.  Karleby  d.  3,  i  Nidendal 


169 

och  KiBko   d.  6,   Jaaakkala  d.  10,  Muldia  d.  12,  KyrksUtt  d. 
13,  Orimattila  d.  14  och  Saarijärvi  d.  27  Maj. 

Om  vextlighetsfenomenerna  är  antecknadt  att  Krusbärs- 
huskens  bladsprickning  begynte  i  Kisko  d.  24,  Tenala  och  Ja- 
nakkala d.  30  April;  Orimattila  d.  1,  Kyrkslätt  d.  4,  NMendal 
d.  6,  Kides  d.  9,  Muldia  d.  17  och  Gl.  Earleby  d.  19  Maj.  — 
HvUsippan  blommade  i  Tenala  d.  30  April;  Kyrkslätt  och  Kisko 
d.  3,  Nädendal  d.  4,  Janakkala  d.  10,  Orimattila  d.  12  och  Ki- 
des d.  21  Maj.  —  Häggm  begynte  löfvas  i  Janakkala  d.  4, 
Tenala  och  Orimattila  d.  6,  61.  Karieby  d.  7,  Kides  d.  10, 
Nidendai  och  Kisko  d.  13,  Saarijärvi  d.  18,  Muldia  d.  21  och 
Uleiiborg  d.  25  Maj.  —  Kalflekan  blommade  i  Kyrkslätt  d.  4, 
Tenala  d.  9,  Janakkala  d.  14,  Kisko  d.  16,  Kides  och  Gl.  Kar- 
ieby d.  17  Maj.  —  Räntien  begynte  fä  löf  i  Janakkala  d.  6,  i 
Kyrkslätt,  Kides  och  Gl.  Karieby  d.  10,  Tenala  d.  11,  Ori- 
mattila d.  14,  Nädendal  d.  15,  Kisko  d.  16,  Saarijäi^vi  och 
Uleäborg  d.  18,  Muldia  d.  21  Maj.  —  Björken  d:o  i  Kides  d. 
13,  Tenala,  Janakkala  och  Saarijärvi  d.  14,  Muldia  d.  17,  Kisko 
d.  18,  Nädendal  d.  23  M^  och  i  Uleäborg  d.  2  Juni.  —  Har- 
syran  (Ozalis  acetosella)  blommade  i  Kides  d.  14,  Tenala  och 
Janakkala  d.  19,  Kisko  d.  22,  61.  Karieby  d.  26  Maj  och  i 
Maldia  d.  3  Juni.  —  Bläbär  d:o  i  Kides  d.  14,  Muldia  d,  21, 
Kyrkslätt  d.  22,  Janakkala  d.  25,  Kisko  d.  27,  Tenala  d.  28 
Maj;  Nädendal  d.  5,  Saarijärvi  d.  10,  och  Haapajärvi  d.  12 
Juni.  —  Srmdiron  d:o  i  Janakkala  d.  15,  Kides  d.  19,  Kyrk- 
slätt d.  20,  Kisko  d.  26,  Nädendal  d.  30  Maj;  Tenala  d.  2, 
Muldia  d.  6,  Orimattila  d.  8,  Haapajärvi  d.  16,  Kemi  d.  17. 
Saarijärvi  d.  20  Juni.  — •  Aspen  fick  löf  i  Janakkala  och  Muldia 
d.  24,  Saarijärvi  d.  30,  Nädendal  d.  31  Maj;  i  Tenala  d.  5 
och  i  Kisko  d.  6  Juni.  —  Häggm  blommade  i  Tenala  och  Ja- 
nakkala d.  29,  Kides  d.  30  Maj;  Kisko  d.  4,  Nädendal  d.  5, 
Muldia  d.  8,  Saarijärvi  d.  13  och  Kemi  d.  16  Juni  —  Rod 
VäppHng  d:o  i  Nädendal  d.  8,  TenaU  och  Muldia  d.  18,  Kisko 
d.  19,  Janakkala  och  Kides  d.  22,  Saarijärvi  d.  30  Juni  och 
Kemi  d.  1  Juli.  —  Syrenen  d:o  i  Nädendal  d.  11,  Janakkala 
d-  12,  Tenala  och  Kisko  d.  13,  Kyrkslätt  d.  15,  Orimattila  d. 
IB,  Kides  d.  19,  Haapajärvi  d.  20  Juni.  —  Rönnen  d:o  i  Kyrk-' 


170 

Blätt  d.  11,  Nädendal  och  Janakkala  d.  i2,  Kides  d.  13.  TenaU 
d.  15,  Kisko  d.  16,  llaiipajärvi  d.  17,  Muldia  d.  18,  Saarijirri 
d.  20  Juui.  —  Biäkiinten  d:o  i  Kyrkslätt  d.  17,  Nädendal  d. 
20,  Teuala  och  Orimattila  d.  23,  Kisko  d.  24,  Janakkala  d.  25. 
KJdes  d.  26  Juni;  Muldia  d.  7,  Saarijärvi  d.  20  Juli,  och  Kemi 
d.  7  AaguBti.  —  Ifjuponbusken  d:o  i  Janakkala  d.  18,  KideB 
d.  19,  l^ädendal  d.  20,  Muldia  d.  22,  Kisko  d.  25,  KyrksUtt 
d.  26  Juni  och  Tenala  d.  1  Juli.  —  Hdllofibusken  d:o  i  Janak- 
kala d.  23,  Kisko  d.  23,  Nädendal  d.  25,  Muldia  d.  26,  Kida 
d.  29  Juni  och  i  Kemi  d.  16  Juli.  —  Smuiiron  mognade  i  ^^ 
dendal  och  Kisko  d.  28,  i  Janakkala  och  Kides  d.  30  Joni;  i 
Tenala  d.  2,  Orimattila  d.  8,  Muldia  d.  9,  Saarijärvi  d.  U. 
Haapajärvi  d.  19  och  Kemi  d.  28  Juli. —  ^/oftör  d:o  i  Niiden- 
dal  d.  4,  Tenala  d.  9,  Kides  d.  11,  Kisko  och  Orimattila  d. 
13,  Muldia  d.  15,  Saarijärvi  och  Haapajärvi  d.  17,  Janakkali 
d.  25  Juli  och  Kemi  d.  11  Augusti.  —  Halion  d:o  i  N&deodal 
och  Tenala  d.  26,  Kisko  d.  30  Juli;  i  Janakkala  d.  1,  Kides 
d.  4  och  Muldia  d.  12  Augusti.  Ibland  sädesvextema  saddes 
Komet  i  Kisko  d.  16,  Kides  d.  18,  Janakkala  d.  26,  61.  Kar- 
leby  d.  28,  Kyrkslätt  d.  29  Maj ;  i  Kemi  d.  2,  Muldia  d.  3. 
Saarijärvi  d.  5  Juni;  och  gick  i  ax  i  Kides  d.  7,  Janakkala  d. 
11,  Haapajärvi  d.  12,  Muldia  d.  15,  Kisko  d.  16,  S«iarijärvi  d. 
17.  Kemi  d.  18  Juli.  —  JRäffen  gick  i  ax  i  N4dendal  d.  3, 
Tenala  d.  4,  Kisko  d.  6,  Janakkala  d.  10,  Kides  d.  11,  Muldia 
d.  12,  Saarijärvi  och  Haapajärvi  d.  14,  Kemi  d.  23  och  Ulei- 
borg  d.  28  Juni;  blommade  i  Tenala  d.  20,  Nidendal  d.  21, 
Eura  och  Janakkala  d.  22,  Kisko,  Orimattila,  Kides  och  Haapa- 
järvi d.  23^  Muldia  d.  28  och  Saarijärvi  d.  29  Juni;  samtxAor- 
dades  i  Tenala  d.  1,  Nädendal  d.  3,  Janakkala  d.  8.  Haapa- 
järvi d.  9,  Kisko  d.  10,  Kyrkslätt  d.  12,  Muldia  d.  13,  Kides 
d.  15  och  Saarijärvi  d.  19  Augusti. 

Islossningen  inträffade  i  Nädendal  d.  15 — 20,  Tenala  d. 
17,  Kisko  d.  20,  Janakkala  d.  21—25,  Uleäborg  d.  23—25 
April;  i  Gl.  Karleby  d.  5,  Saarijärvi  d.  5—11,  Taipalsaari  d. 
6,  Kides  d.  7,  Muldia  d.  11,  12  Uslj.  —  Isläggfungen  i  Janak- 
kala d.  6,  7,  Kides  d.  7,  Muldia  d.  8—10,  Saarijärvi  d.  10—20 


171 


November;    Kisko    oeh    Taipalsaari    d.    14,    Tenala   d.  15—20. 
Nädendal  d.  15  —  29  Dceeinber. 

Nederbörden  har  likasom  under  det  föregjiende  äret  blifvit 
uppmfttt  endast  i  Kisko,  Orimattila  och  Kides.  och  resaltatema 
deraf  hafva  värit  i  finska  dec.  tam : 


Kisko 

Orimattila 

Kides 

Januari     . 

2,88 

2,08 

1.38 

Februari  . 

1.71 

0.54 

0,99 

Mars  .  .  . 

0,88 

0,39 

0,49 

April  .  .  . 

1,10 

1,91 

0,70 

Maj.  .  .  . 

0,78 

1,76 

1.55 

Juni    .  .  . 

1,17 

1,29 

1,01 

Juli.  .  .  . 

4,05 

3,79 

3,08 

Augusti    . 

2,61 

2,83 

2,05 

September 

2,37 

3,91 

2.46 

October    . 

2,48 

2,39 

2,20 

November 

2,88 

3,30 

1,62 

December 

2,00 

2,11 

1,09 

23,91 

26,30 

18,62 

172 


Om  den  hydrotherapeutiska  läkemethoden.  —  Af 
Otto   Hjelt. 

(Furedrag  ?id  Finska  YetenBkaps-Societetens  ära-  ooh  högtidsdag 
dcn   29  Aprll   1863.) 

VAr  tid  är  forändringanies,  Teforraernas  och  experimcnter- 
Das  tidehvarf.  Alit  nnderkastas  pröfningens  och  kritikens  eld, 
Asigter,  hvilkas  traditionella  sanning  man  icke  ansett  sig  hdra 
botvifla,  mäste  lemna  rum  för  nya  ideer,  medan  ä  andra  sidan 
det  gamla  och  bcBtäende  stundom  nödgas  gifva  vika  för  ännu 
obepröfvade  hugskott.  Theoriens  förledande  intryck  äro  ofta  nog 
mäktigare  än  crfarenhetens  och  försigtigbetens  inkaat.  Hvaije 
vetenskap  bar  erfarit  inflytelsen  af  detta  rastlösa  Bträfvande  att 
icke  blott  med  nya  förskningar  utvidga  synkretsen  för  värt  ve- 
tande,  utan  äfven  att  frän  nya  synpunkter  uppfatta  deas  gamla. 
redan  länge  kända  innehäll.  Mängen  vetenskaplig  föreställning. 
bvilken  lAng  tid  gällt  som  axiom,  har  blifvit  vackhiude  i  sin 
innersta  grnnd.  Vetenskapen  vinner  likväl  dcrpä  oäudiigt  i  djap,  tv 
ätcninstone  naturforskningens  utveckling  beror  pä  detaljuudersok- 
ningarnes  resultater.  iRynnerhet  läran  om  den  organiaka  naturen 
har  alit  mer  och  mer  aflllgsnat  sig  Mn  dcn  tanken  att  ett  af- 
rundadt  system  vore  ett  oeftergifiigt  vilkor  för  bennes  harmoni- 
ska  utbildning.  Man  har  tvertom  lärt  sig  inse  att  den  ena  de- 
taljMgan  alltid  framkallar  en  följande,  att  den  stSndigt  visar 
pä  ännu  ontredda  sidor  inom  vetenskapen  och  s&liinda  steg  för 
steg  för  vilrt  vetande  framAt.  Isyflnerbet  naturförskningcn  ndagn- 
lägger  hara  en  enda  väl  genomförd  forskning  i  en,  siBom  det 
ofta  kan  synas,  inskränkt  fräga,  stundom  mäktigt  förmir  om- 
bilda  v&r  uppfattning  af  ett  större  omräde. 

Om  uägon  vetenskap  under  de  sednaste  tidema  antagit  ett 
annat  utseende,  sä  gäUer  det  isynnerhet  ora  den  medicinska. 
Dä  man  jemför  deas  nuvarande  stAndpunkt  med  hvad  den  var 
för  nägra  tiotal  Ar  sedän,  dA  man  jemför  de  fordne  läkarenes 
betraktelsesätt   med    vAr    tids,   kan  man  icke  förundra  sig  der- 


178 

öfver,  om  milngen  tror  att  den  Duvarande  medicinska  veteiiBka- 
pen    är   nägot    helt  annat,   än  hvad  den  för  en  tid  sedän  var. 
Detta  förhällande  kan  likväl  betraktas  Mn  flere  sidor.     Det  är 
sannt,    att   deras  uppfattning  af  de  flesta  pathologiens  begrepp 
är  helt   annan    än  den  nuvarande  tidens  och  deras  uttrycksätt 
är  numera  fremmande  för  oss,  men  likväl  finnas  i  de  äldre  me- 
dicinska skriftema  mänga  ideer  nedlagde,  hvilka  nu  iklädts  det 
exacta   vetenskapliga  bevisets    modema   drägt.     ÄfVen  de  före- 
gäende  sekleme  hado  0tora  framst&ende  läkare,  den  grund»  hvarpä 
de   byggde,  var   mindre    vetandets    tömbevuxna  marl^   än  den 
skarpa    iakttagelsens    systematiserande  noggranhet»  den  lyekiiga 
kombinationens  standom  hänförande  Ijasskimmer  och  erfarenhe- 
tens  ledträd.    Hvad  dem  felade  i  kunskapemas  säkerhet,  ersatte 
snillets  divinatoriska  förmäga.     Det  var  derföre  endast  fä,  som 
knnde  bli  störa  i  konstens  utöfning.     Vär  tid  har  derigenom  att 
den   gifvit   vetenskapen    ett    säkrare   faktiskt  fötföste  och  deri- 
genom  att  den  tillika   utbildat  dess  tekniska  sida,  i  väsendtlig 
moD  underlättat  konstens  praktiska  användning.    Nn  fordras  det 
hos  läkaren  framför  alit  en  säker  och  klar  insigt  i  sjelfva  sjak- 
domsprocessen   jemte   öfning  i  den  medicinska  tekniken,  för  att 
han  skall  kanna  motsvara  tidens  fordringar.  Orsaken  tili  denna 
omgestaltning  ligger  isynnerhct  dernti,  att  i  stället  för  att  medi- 
einen    fördom    hos    dess    utmärktaste  idkarc  var  en  förening  af 
liypothesemas    osäkra    förntsättningar  och  erfarenhetens  m4ng- 
tydiga  tecken,  har  den  numera  antagit  en  fysikalisk  och  meka- 
nisk   karakter.     Bland    de    methoder,    hvilka  närmast  tjenat  att 
ombilda  den  medicinska  vetenskapens  tekniska  sida,  har  den  s. 
k.  fysikaliska    methoden  värit  den  vigtigaste  och  i  sinä  följder 
mest  fruktbärande.     Nu  uppfatta  vi  med  vär  hörsel  mänga  för- 
iUidringar  i  de  inre  organerna,  dä  vi  använda  anskultationen  och 
perkuBsionen   för   utredandet    af   lungornas    och    hjertats    sjuk- 
domar,  vi  använda  optlkens  läror  för  att  intränga  i  ögats  djup, 
vi  använda  mathematikens  grundsanningar  för  att  bestämma  för- 
ändringame  i  detta  organs  konstfuUa  och   underbara  mekanism, 
vi  inkasta  artiBciellt  Ijus  dfverallt,  der  vi  kunna  hoppas  att  göra 
kroppens  inre  yta  tillgänglig  för  det  säkraste  af  alla  vara  sin- 
neo,  värt  dga.     Utom  utvecklingen  af  denna  medicinska  teknik 


174 

har  framfSr  alit  forakningarne  inom  den  pathologiska  anatomieos 
omräde,  undei-sOkningen  af  de  anatomiska  sjukliga  förändringame 
inom    organisnien    lyftat    den    praktiaka  medicinen  tili  dess  nn- 
varande    höjd.     Vi    kSnna    numera  i   mänga  fali  noggrant  deo 
succegsiva    utvecklingen   af  en  sjakdomsprocesB  inom  ett  organ, 
vi  kunna   bestämma,   tili  hvilken  grad  den  redan  kunnat  hinn:i 
och  vi  kunna  förutsäga   sättet  för  dess   atergäng  tili  lielsa  eller 
dess  tili  död  förande  inverkan  pa  organismen.     Genom  f&reDin- 
gen  af  den  direkta  iakttagelsen   vid  sjnksängen  och  den  patfao- 
logisk-anatomiska  undersökningen   har  en  hög  grad  af  säkerhet 
vnnnits.     Diagnostikcn    eller    bestämningen    af   en    sjukdomsart 
har  onekligen  i  mänga  fall  hunnit  tili  en  hög  grad  af  fulländnin^. 
Man  har  sagt  att  läkarekonsten  i  vdr  tid  gjort  dingnostiken  tili 
sitt    hufvudmäl    och    fOrmenar  att   den  anser  sig  bafva  skördat 
sin  högsta  triumf,  när  efter  döden  diagnosen  funnits  bekräftad. 
Man  kan  icke  neka,  att  denna  förebrAelse  tili  en  del  är  smning. 
Täflan  emellan  läkarene  vid  de  stora  sjukhusen  stegrade  begäret 
att  öfverträifa  livarannan  i  uppgörandet  af  fina  sjukdomsbestäm- 
ningar    och    en  för  tvenne  decennier  sedän  herrskande  excluäiv 
anatomisk    riktning    befordrade   denna  ensidighet.     Det  är  klart 
att    läkaren,    om    han   uppfattar  konsten   blott  som  ett  mii  för 
sinä  egna  stndier  och  i  den  sjuke  endast  ser  ett  tillfällc  att  nt* 
veckla   sin   skarpsinnighet  eller  t.  o.  m.  att  dermed  kunna  lysa 
för  andra,  smäningom  skall  börja  beherrskas  af  egoismcns  ande, 
om    äfven    nnder    annan    än   den  vanliga  formen.     Hans  hjerta 
kalluar    för    individen    och   hela  hana  egendomliga  stiHlning  tili 
den    lidando    menskligheten    rubbas   i   sin   skönaste  form.     Mea 
icke    blott    den    humanistiska  sidan  af  läkarens  verksamhot  har 
genom    denna    ensidighet    lidit,  äfven  therapin,  behandlingen  af 
sjukdomen  fick  träda  i  bakgrunden.     Dä  man  genom  det  ovän- 
tade  Ijus  den  nyvaknade  pathologisk-anatomiska  forskningen  ka- 
stade  öfver  sjukdomarne,   börjado  betvifla  hnruvida  man  genom 
deras    bebandling    egentligen   kunde  uträtta  nägot,  uppkom  den 
en   tid   sä  moderna  riktning,  som  man  kallat  rähilUm  eller  med 
andra    ord,    mängen   läkare  började  hylla  den  äsigten,  att  man 
med  afseende  k  behandlingen  egentligen  icke  borde  göra  nigot. 
Dä   mängen  gränad   vetenskapsman,   hvars  djupare  insigter  och 


175 

gruBdbga  erfarenhet  satte  honom  i  tillfällo  att  i  bvarje  fall  pröfva 
hrad  som  ännu  var  tillgängligt  för  konstens  tillgörande  eller 
icke»  likväl  räddado  tron  pä  medicincna  höga  kallelse,  blef  det 
ho8  mAngeii  yngre,  hvars  krafter  ännu  vore  opröfvade„  ett  an- 
taget  Bätt,  en  viss  jargon  att  visa  sig  hylla  denna  skepticism. 
Det  var  ju  modcrnt!  Det  är  alltid  lättare  att  ätnöja  sig  med 
tviflets  balfhet  eller  att  smickra  sig  med  skepticismens  kalla  lik- 
giltighet,  i^n  att  arbeta  sig  fram  tili  sanningcns  fulla  erkännande. 
Denna  frän  en  del  af  Wien8  vetenskapliga  läkare  utgAngna  skep- 
tiska  riktning,  sa  litct  den  uppmuntrade  tili  fortsatta  forsknin- 
gar,  bar  likväl  värit  for  vetenskapen  gagnelig,  i  det  den  in- 
skränkte  det  dittills  vanligen  öfverflödiga  och  onodiga  medika- 
mentsbrukct,  samt  tjeuat  tili  att  sä  mycket  grundligare  stadera 
Tissa  vigtiga  läkemedels  bruk.  Man  har  vai  tillskrifvit  bomeo- 
pathiens  icke  längt  förnt  skedda  uppträdande  ett  vigtigt  infly- 
tande  pä  det  minskade  fOrtrocndet  tili  den  medikamentösa  be- 
bandlingen.  Likväl  var  den  vanna  djupare  insigten  i  flere  sjuk- 
domsprocessers  lagbundna  fortgäende  utbiidning  den  egentliga  or- 
saken  tili  tviflet  bos  mänga  vetenskapliga  läkare  pä  flere  förut 
som  osvikliga  ansedda  läkemedels  gagn.  Äfven  det  alit  mer 
Täxande  bebofvet  att  pjt  experimentel  väg  söka  ntreda  läkemed- 
lens  inverkan,  bidrog  dertill  att  förminska  tron  pä  deras  ki^after, 
dii  man  icke  knnde  finna  nAgon  ft^rklaringsgrund  dertill.  Ut- 
vecklingen  af  denna  experimentella  therapi  bar  emellertid  ledt  tili 
stadinm  af  en  stor  mängd  speciiika  ämnen  d.  v.  s.  sädane^  bvilka 
i  beetämda  sjukdomar  framkalla  positivt  välgörande  verkningar, 
sifiom  t.  ex.  kinin  i  frossa.  Äfven  den  lokala  behandlingen 
kom  derigenom  tili  sin  rätt.  Mänga  sjukdomar^  bvilka  bän- 
fördes  tili  allmänna  orsaker  ocb  betraktades  säsom  konstitutio- 
nella»  fingo  sin  förklaring,  säsom  endast  uttryck  af  lokala  störin- 
gar.  I  Btället  att  de  förut  underkastades  ea  ganska  ingripande 
behandling,  bekämpas  de  nn  med  enkla  lokala  medel  säsom  t.  ex. 
mänga  ntslag  bos  bam. 

Dä  man  fordom  trodde  att  man  genom  användandet  af 
läkemedel  knnde  afbryta  en  sjukdomsutveekling,  har  man  na 
kömmit  tili  insigten  derom  att  en  stor  mängd  sjukdomar  [iga  en 
^  typisk  gängi  hvilken  ieke  kan  bindras,  utan  naturnödvändigt 


176 

har  8111  bestämda  tid.     Läkarens  sak  bärvid  i&r  att  sI  r^:i]l€ra 
kroppcns  funktioner,  att  dels  det  sjaka  organet  föreftttes  i  hvila, 
dels  att  dess  störda  fysiologiska  verksamhet  mi  kanna  eraättas, 
äfvensom    att    behandla    botande  tillstötande  komplikationer.    I 
dessa    fall    blir  läkarens   förfarande    symtomatiskt.     Tili   denna 
grupp «  bör    en    stor  mängd  sjukdomar  säsom  langinflammation, 
tyfus    o.  8.  V.     Man    bör    derföre   icke   tro   att   läkaren  hänrid 
nödvändigt  bör  följa  antingen  den   8jukc8  egen  kanala  t.  ex.  af 
smärta  eller  lägga  vigt  pä  bvarje  symtoin.     Han  bdr  veta  skilja 
emellan  oväsendtliga  symtomer  ooh  sädane,  hvilka   äro  nödvtn- 
diga  uttryck  af  den  förhandcn  varande  ajukdomens  eget  väsende. 
Att    rätt    uppfatta  betydelsen  af  dessa  symtomer  och  att  knnna 
genomskada  deras  fysiologiska  förb&llande  tili  grnndlidandet,  är 
det,  som  bildar  den  praktiskt  lycklige  läkaren,  ban  bör  bvarkeo 
öfver-    eller    underskatta    dem.     Det   är   isynnerhet   i   detta  af- 
seende,    som    erfarenheten   är  vigtig.     Deröfver  Iita  icke  faeller 
nägra    allmänna    reglor    nppställa  sig,  det  mäste  öfverlemnas  4t 
läkarens    eget    omdöme,  att    i    bvarje  individuellt  fall  linna  den 
rätta    mättstocken.     Säsom   motsatts   bärtill  böra  de  sjukdomar, 
der    ett  allmänt,  ofta  doldt    lidande  ligger  tili  grund  ocb  sym- 
tomcrna  röja  en  viss  ajelfständigbet.    Vid  bebandlingen  af  denna 
grupp.  af  sjukdomar,  dit  böra  t.  ex.  en  mängd  neuralgier  o.  s.  v., 
böra   ocb   kunna  symtomerna.  eburu  för   den    sjuke  mest  pl^- 
samma,  lemnas  ät  sig  sjelf.    Det  fordras  ofta  stor  skarpsinnighet. 
mycket    tälamod    ocb    längre  tids  erfarenbet  att  finna  det  rätta 
grundlidandet.   Inga  sjukdomar  pröfva  sä  mycket  läkarens  diai^- 
nostiska  skickligbet    ocb    fysiologiska  kombinationsfbrmäga,  som 
dessa  latenta,  smygaude,  i  enstaka  symtomer  uppflammande  sjak- 
domsformer.    Under  en  symtomatisk  bebandling  kanna  de  oroande 
symtomerna  träda  tillbaka  ocb  patienten  känner  sig  Aterställd  eller 
äga  ätminstone  en  relätif  belsa,  medan  den  eg.  sjukdomen  likväl 
obejdadt    fortgär.     Här  pröfvas  läkaren  att  ban  icke  mä,  fbrbise 
nägot,  som  tjenar  tili  belysning  af  den  egentliga  grundorsaken,  det 
fordras   framför    alit,  att   ban  icke  af  nägon  fbrutfattad  meoing 
mä    läta    sin     uppfattning    förvillas    eller    försumma   att    nog- 
grant   undersöka   kroppens  alla  organer.     Det  är  b&  förledande 
att   förläta   sig  pä  den  sjukes  känslor  eller  fÖlja  bana  appgifter. 


177 


De  kttnna  vftl  vara  en  fingervisning  för  läkaren,  men  böra  aldrig 
utgöra  den  giiind,  hvarpä  han  byggcr  sitt  omdöme. 

Om  diagnostikcn   ellcr  dcn  noggranna  Bjukdomsbestämnin- 
gen  sälunda  utgör  ett  oeftergifligt  vilkor  för  den  praktiska  läka- 
rens  handlingssätt  och  pä  det  närmaste  »ammanhänger  med  den 
behandlingsmethod,  hvilken  lian  i  hvarje  fall  bör  följa,  bSl  skola 
vi    erindra   osa,  att   det    gifvcs  ännu  en  annan  sida  af  läkare- 
konsten,  hvilken  framför  alit  röjer  huravida  man  klart  nppfattat 
fijukdomens   vaaendc.     Denna   är   den  a.  k.  prognosen  eller  be- 
atämningen  af  en  ajukdoroa  utgäng  och  atörrc  cller  mindre  fara 
för  organiamen.    Denna  beatämning  är  ofta  myeket  avär.   Ehuru 
den    stöder   aig  pä    de    gifua  anatomiaka  förhällandena,  aä  in- 
verka  likvill  pä  ajukdomena  utgäng  aä  mänga  omatändigheter,  aä- 
som  älder,    konatitntion,    anlag,  föregängna  ajukdomar,  o.  a.  v., 
att    det    dock    erfordraa   mycken  praktiak    erfarenhet,  vana  och 
Ofning,  för    att   i   flere  fall  med  nägon  alaga  aäkerhet  yttra  aig. 
Mig  aynea,  aom  om  en  af  läkarekonatcna  herrligaate  gäfvor  akalle 
ligga   förborgado    1   detta  forutaeende.     Vigten  och  anavaret  af 
iäkarena  kali  träder  iaynnerhet  här  i  dagen.  Dk  den  ajuke  eller  hana 
omgifning   med    oroligt  bekymmer  förtroendefullt  frägar  läkaren 
om   hana    tanke,   aä  huru  Ijuft  kännea  det  icke  för  hana  ainne, 
om   han    här    kan  vara  ett  medel  att  mildra  aorgen  och  lindra 
smflrtan,  men  framför  alit  är  han  dem  dock  akyldig  aanningen. 
Det  är  aä  vanligt  att  läkaren  viii  i  det  längata  tröata  den  ajuke 
och,    om   han    äfven    inaer  det  fäfänga  i  alla  aina  bemödanden, 
han   likväl    tror   aig   böra  underhälla  hoa  honom  ett  bedrägligt 
bopp.    Viaaerligen  är  det  aannt,  att  man  ofta  nog  icke  kan  med 
fuilkomlig  viaahet  beatämma  utgängen,  dA  man  aer,  huru  i  män- 
get  efter    menakligt    forutaeende   hopplöat  fall  likväl  en  lycklig 
väDdning  inträdef,  deraf  bör  dock  icke  läkaren  hindraa  att  upp- 
riktigt   aäga    ain   tanke.     Denna  förbehällaamhet  uppgifvea  vara 
en  följd  af  den  frnktan  man  hyaer  att  ajukdomen  akall  förvärraa, 
om  den    ajuke    upplyaea   om  farligheten  af  aitt  tillatänd.     Man 
«kali   finna    att  i  de    fleata  fall  detta  endaat  är  en  fördom  och 
att  föraämringen    blott    är    akenbar  eller  auart  öfvergäende.     I 
I     hvarje    händelae   viaar   det  likväl  att  omaorgen  om  kroppen  är 
bögre,   än    om  ajälen.     Huru   viaar   icke    erfarenheten,  att  den 

12 


178 

mer  eller  mindre  omedvetna  fruktan  för  ddden,  hvilken  bor  i 
do  flesta  menniskors  innersta  och  som  icke  förbindras  genom 
dess  fördöljande,  motarbetar  läkarens  tiligörande.  Tvertom,  der 
menniskan  yannit  det  lugn  för  sitt  samvete,  hvilken  endast  fri- 
den  med  Gad  kan  gifva,  äterspeglar  sig  detta  lugn  nnder  beU 
liennes  sjukdomskamp.  Genom  att  rätt  uppfatta  sin  ställning  tili 
den  sjuke,  s&som  sjelf  en  inför  Herren  ansvarig  personlighet,  sbll 
läkaren  se  en  af  de  skönaste  sidome  i  sitt  kali  öppna  sig  för  sin 
blick.  Detta  deltagande  för  den  sjuke  sisom  en  medbroder, 
hvilka  hvardera  mäste  mötas  i  evigheten,  Bkall  mer  än  annat 
förädla  hans  tillgöranden.  Mer  än  konstens  ätgärder  skall  haos 
personliga  inverkan  och  beröring  utöfva  ett  stort,  hälsosamt  in- 
flytande  pä  den  sjuke  och  hans  omgifning.  Att  vinna  ett  8^ 
dant  inflytande  dertill  fordras  framför  alit,  att  läkaren  sjelf  skali 
yai*a  genomträngd  af  den  rätta  menniskokärlekens  eld  och  äga 
kraft  att  i  ord  och  handling  utöfva  densamma. 

Om  man  sammanfattar  hvad  nu  blifvit  yttradt,  se  vi,  att 
inom  läkarekonsten  finnes  en  innerlig  förening  af  veta  och  handia, 
en  förening,  som  1  sitt  fi*uktbringande  förhällande  tili  menskligheten 
är  p&  det  närmaste  sammanvuxen  med  läkarens  individnella  per- 
sonlighet.  Ju  mer  han  gör  sig  förtrogen  med  mängsidigheten  i 
sin  konst,  med  dess  outtömliga  inneh&ll  och  dess  under  vexlande 
former  städse  äterkommande  beröringspunkter  med  mensklig- 
heten, desto  mer  skall  den  verkliga  erfarenheten  i  lifvets  skola 
komma  honom  tili  del.  Om  nägon,  sä  är  läkaren  beroende  af 
en  skarp  uppfattning  af  de  individnella  förhällandena.  Likväl 
är  det  en  sä  vanlig  förestäUning,  att  det  är  efter  ett  vissi  scbe- 
ma,  som  han  handlar.  Den  fördomen  är  sä  allmän,  att  hvarje 
sjukdom  har  sin  gifna  behandling  och  att  när  sjnkdomens  namn 
är  gifvet,  läkemedlen  derför  säga  sig  sjelfva.  Mä  detta  vara  sagdt 
tili  svar  pä  frägan,  om  läkarene  äro  behöflige.  Hvartill  akulle 
läkarene  öfverhufvud  vara  behöflige,  när  vär  tid  hoppaa  med 
samma  ifver  att  finna  universalmedel,  som  i  fordna  dagar  alke- 
misterne  konsten  att  göra  guld.  Universalmedel,  hvilket  herriigt 
fält  för  mensklig  spekulationsande  och  lättrogenheti  Vi  se  hnru 
i   de   Stora   kulturländeme   det  ena  medlet  uppträder  efter  det 


179 

andra  pft   verldsmarknaden,  man  m&  sedän  kalla  dem  reTalenta 
arabica,  Morisons  piller  cller  Banscheidts  knäppar. 

Bland  de  i  nyare  tider  införda  iäkemethoder,  hvilka  af  dess 
liHigaBte  beandrare  prisats  säsom  ett  nniversalmedel,  är  onekligen 
hydrotherapien  eller  vattnets  begagnande  säsom  läkemedel  den 
mest  framstäende.  Man  kan  icke  neka,  att  af  m&nga  dess  ifri- 
gaste  f^rkftmpar  detta  misstag  blifvit  gjordt  och  att  genom  denna 
öfverdrift  methoden  blifvit  äfven  af  läkarene  med  misstro- 
ende  emottagen  och  dess  allmänna  användande  motarbetadt. 
Säsom  i  sä  mänga  andra  fall  har  saken  fätt  Iida  genom  enskil- 
des  öfverdrift.  Om  man  likväl  opartiskt  betraktar  saken,  sä 
mäste  det  erkännas  säsom  ett  vigtigt  framsteg  inom  läkekonstens 
praktiska  omräde,  att  läran  om  det  kalla  vattnets  användande 
blifvit  noggrannare  studerad,  dess  verkningar  pröfvade  och  det- 
samma  upptaget  bland  liikemedlens  antal.  Dä  hydrotherapien 
numera  hos  oss  blifvit  en  dagens  fräga,  har  jag  ansett  lämpligt, 
att  vid  detta  tillfUlle  med  anslutning  tili  hvad  jag  redan  yttrat 
om  läkarekonstens  stora,  mängsidiga  innehäll,  sä  populärt  det  i 
min  fdrmäga  stär  och  det  vetenskapliga  nttryckssättet  tilläter, 
lemna  en  förklaring  öfver  vattnets  verkningar  pä  den  sjuka  or- 
ganismen. 

Vilje  vi  söka  att  i  fä  hnfvuddrag  attala  oss  öfver  vattnets 
ollka  verkningar  pä  organismen,  sä  torde  man  efter  den  olika 
methoden  för  dess  användande  kunna  nppfatta  detsamma  som 
ett  afkylande,  ett  npplösande  och  nnder  skiljda  f^rhällanden 
som  ett  retande  medel  eller,  för  att  nttrycka  oss  i  enlighet  med 
farmakodynamikens  termer,  erkänna  dess  antiphlogistiska,  dess 
resolverande  och  dess  derivatoriska  verkan. 

Den  afkylande  vattenbehandlingen  vinner  natnrligtvis  sin 
användning  hnfvudsakligen  vid  aknta  febersjukdomar  och  vid  in- 
flammationer.  Man  har  härvid  närmast  i  sigte  att  nedsätta  den 
stegrade  kroppsvärmen,  förlängsamma  blodomloppet  och  stegra 
fandverksamheten.  Säsom  bekant  är,  äger  kroppen  en  bestämd 
medeltemperatnr,  hvilken  nnder  normala  förhällanden  och  i  det 
friska  tillständet  alltid  förblir  sig  lik  eller  ätminstone  visar  högst 
obetydliga  förändringar.  Pä  yttre  ytan  af  kroppen,  är  denna 
temperator  öfverallt,  der  värme  icke  särdeles  lätt  nndandrages  i 


180 

följd  af  den  omgifvande    atmospheriska  luftens  inflytande,  35— 
37,6^  C,  medan  den  i  kroppens    inre  stiger  ungef^r  tili  Bamma 
höjd,  8om  blodvärmen,    hvilken  utgör   37^  C.     Man  har  Tisscr- 
ligen  observerat,  att  kroppsvärmen    förändrar   sig   efter  tideim 
pÄ    dygnet,  den    är   lägst   tidigt  pä   morgonen,  stiger  p&  f.  m., 
sjunker  middagstiden  ooh   höjer  sig  äter  mot  aftonen,  visar  Bä- 
lunda  en  efter  mältiderne  inträdande  stegring,  men  hela  skiina- 
den    för    dygnet    utgör    medlertid   endast   0,3 — 0,4^  C.    Under 
sjukliga    förhällanden,   framför  alit  vid  feber  ocli  vid  inflamma- 
tioner,    höjer    sig    tempera turen    öfver  nu  nppgifna  medelvärde. 
Temperatnrens    stegring    är    det  egendomliga  för  febem,    Den 
högsta  temperatur   man  observerat,  har  värit  vid  frossa,  vid  de 
akata  utslagssjukdomarne  s.  koppor,  messling*  skarlakansfebcr,  i 
tyfus,  der  den  i  de  fall,  hvilka  öfvergätt  i  helsa,  kunnat  stiga  ända 
tili    41,25®  C.     Man    har    visserligen   i  tyfus  t.  ex.  iakttagit  en 
temperatur  ända  tili  43,8®i  ja  i  skarlakans  feber  ända  tili  44^  C, 
men   blott  i   sädane  fall,  hvilka  slutats  med  döden,  ty  erfaren- 
heten  har  visat,  att  det  högsta  värmegradtal  organismen  konnat 
härda  ut  med  har  värit  41,75®  C.  Ju  högre  temperaturen  stigeri 
en    sjukdom,    desto    farligare  blir  den,  man  har  äfven  iakttagit 
att  den  stegras  kort  före  döden.   Redan  en  likformig  temperatur- 
höjning  af  40—41®  C.  för  snart  tili  död,  derest  densamma  ieke 
under  nAgon  tid  af  dygnet  ger  efter.    Tili  ock  med  under  frosa- 
paroxysmen,  vid  den  kylä,  som  föregär  feberns  utbrott,  är  kropps- 
värmen höjd  minst  1®  C,   kylän  eller  den  minskade  värmen  är 
endast  skenbar.     Införandet  af  noggranna  thermometerobserva- 
tioner  vid   sjukbädden  är  en  af  läkarekonstens  vigtigaste  fram- 
Bteg  och  detta   framsteg  har  dock  blifvit  gjordt  forst  under  de 
sednaste  ären.     Ä  andra  sidan  visar  t.  ex.  choleran  en  tempo- 
ratursänkning  tili  33,75®  ja  32,5®  C. ;  temperaturen   faller  äfven 
hastigt  i  Bjukdomar,  der  ett  plötsligt  uppbörande  af  febern  in- 
träder.    Experimenter  ä  djur  hafva  ädagalagt,  att  om   kroppoQä 
värme  vid  inflytelsen  af  köld  sjunker  under  hälften  af  den  normala 
värmegraden,  mäste  döden  följa.    Magendie  afkylde  vannblodiga 
djur  sä    starkt,  att  deras  blodvärme  sjönk  tili  15®  G.»   men  det 
medförde  äfven  deras  död. 

Organismen  visar  ett  ständigt  sträfvande  att  bibehälla  sin 


181 

värme  p&  den  normala  höjden  af  omkring  37^  C-  ock  det  är  en 
af  dess  märkvärdigaste  funktioner  bäde  att  frambringa  ooh  att 
regnlera  denBamma.     Den  animala  värmen  är  hufyndsakligen  en 
produkt  af  den  inom  lungorne  vid  andedrägten  skeende  förenin- 
gen  af  luftens  syrgas  med  det  i  blodet  innehällna  kolet,  liksom 
den  äfven  blldas  vid  den  inom  organismen  ständigt  skeende  syr- 
sättningen  af  andra  kroppar,  ty  hvarje  kemisk  förening,  dervid 
syre   bindes,    frambringar    värme.     Den  animala  värmen  är  sä- 
ittoda  en  följd  af  förhrämdng,  den  beror  pä  organiamens  sjelf- 
vcrksanahet  och  sammanhänger  pä  det  närmaste  med  de  för  lif- 
vets  beständ  nödiga  kemiska  processerna.    Den  omgifvande  tem- 
peratnren  har  deremot  ett  ganska  ringa  inflytande  pä  kroppens 
^en  vftrme.    Menniskan  kan  uthärda  en  myeket  kög  bäde  köld- 
och  värmegrad,   utan  att  kroppens  funktioner  deraf  synbarligen 
Iida,  hon  är  genom  den  underbara  sammansättningen  af  sin  or- 
ganism    i    ständ   att  uthärda    ofta    otroliga  temperaturskilnader. 
Ilviiken    ofantlig    värme    räder    t.    ex.  icke    i    mänga    fabriker, 
i   vara    badstugor  o.  s.  v.     Man  har  sett  att  personer  pä  för- 
Bök   utbärdat   en    värme    af   106^  C.     Hvem    känner  icke  Öd- 
mana  kammarlif,  dervid  temperaturen   var  sä  hög,  att  peraoner, 
ovana  dervid,  började  mä  iila.    A  andra  aidan  bafva  polarfarare 
utbärdat  en  temperatur  af  42—47^  C.  köld,  medan  deraa  kroppa- 
värme  Bjönk  endast  1 — ly^^  C.    Oraaken  tili  detta  öfverhnfvud 
ringa  inflytande  af  den  yttre  temperaturen  ligger  i  organiamena 
motständs  förmäga  och  de  hjelpmedel  hon  äger  att  neutraliaera, 
att    upphäfva    verkan  af  höga  temperaturakilnader.     De  vägar, 
af  hvilka  organiamen  begagnar  aig  för  att  aflägana  öfverakjutande 
värmo  är,  dela  den  direkta  värmeutaträlningen  genom  huden  och 
blodfyllnaden    i    deaa    blodkärl,    aom    fortfarande    f5r    aig   gär, 
dela  franoifi^r  alit  den    afdunatning,    aom   atändigt   är   verkaam 
medelat    Inngorna    och   huden  och  som  utgör  det  vigtigaate  af- 
kylningsmedlet,  dä  värme  dervid  bindea.     Köldena  inverkan  har 
organismen  viaaerligen  avärare  att  emotstä,  hon  akyddar  aig  Hkväl 
deremot  genom  ökad  muakelrörelae,  genom  ökadt  upptagande  af 
luftens  ayrgaa  vid  andedrägten  och  deraf  framkalladt  ökadt  nä- 
lingabehof.    Den  päakyndade  förbränningaproceaaen    blir  ailunda 
det  natarliga  hjelpmedlet  härvid.    Det  är  en  gammal  erfarenhet, 


182 

att  man  äter  vida  mera  under  vintern  än  under  sommaren  och 
alla  folkslag  i  de  kalla  zoneme  visa  mycket  mera  behof  af 
fetthaltig  föda»  hvilkeu  Bärskildt  är  egnad  att  underhälla  deo 
kemiska  förbränningeD  inom  organiBmen»  än  de  i  sydliga  trak- 
ter.  Di  EBkimoen  med  aptit  förtär  sitt  tran,  sä  följer  han  lika 
fi&  mycket  sin  fysiologiska  instinkt,  som  den  glada  Sicilianaren, 
dä  han  förtär  sin  apelsin  eller  sin  orange. 

Hvarje  förlust  af  värme  skyndar  organismen  att  ersättä, 
den  medför  derigenom  en  stegring  af  de  organiska  proccsser, 
hvarigenom  värme  bildas.  Med  bibehällandet  af  den  normala 
värmen  är  en  mängfalld  af  djnpt  i  lifvets  underbara  verkstad 
ingripande  förrättningar  p&  det  närmaste  förenad.  Yi  äga  deri- 
genom i  förmftgan  att  förändra  den  normala  temperatnrgraden 
inom  kroppen,  ett  ytterst  mäktigt  medel  att  tillika  inverka  pl 
mänga  andra  processer  inom  organismen  och  detta  pi  ett  sätt, 
hvilket  tili  stor  del  kan  pä  förhand  beräknas  enligt  kända  fysio- 
logiska lagar.  Den  medicinska  användningen  af  vatten  är  med 
afseende  ä  kroppens  normala  värme  ett  s&dant  medel,  ty  and:m- 
dragandet  af  värme  ellcr  dess  ökande  är  just  det  egendomliga 
för  vattenkuren.  En  temperaturskilnad  af  nägra  grader  mer 
eller  mindre  än  redan  för  organismcns  verksamhet  af  utom- 
ordentligt  inflytande. 

Säsom  vebikel  för  tempcraturolikheter,  skiljer  sig  vattnet 
väsendtligt  frän  andra  kroppar  och  isynnerhet  frän  den  atmo- 
sferiska  luften.  Det  är  i  och  för  sig  en  dllig  värmeledare, 
det  är  tillika  mycket  tyngre  och  tätare  än  luften  och  sträfvar 
vid  hvarje  temperatur  att  öfvergä  1  gasform,  sä  mycket  hastigare, 
ju  tunnare  dess  lager  är  och  öfver  ja  större  yta  det  är  utbredt. 
Vid  denna  afdanstning  bindes  värme  och  afkylning  nppstär.  Si- 
som  ett  tätare  medium  hindrar  vattnet  ganska  mycket  värme> 
utsträlningen»  om  detsamma  ä  alla  sidor  betäcker  kroppen  i  ett 
bad,  hvars  temperatur  är  lika  med  hudens,  mäste  derföre  kropps- 
värmen  stiga.  Begjutes  deremot  kroppen  med  vatten  af  samina 
temperatur,  sä  mäste  den  förlora  i  värme  i  följd  deraf,  att  vatt- 
net vid  sin  hastiga  afdunstning  frän  kroppens  yta  binder  väroie. 
Det  förklarar  den  välgörande  verkan  af  halfbad  under  en  feber. 

Vid   behandlingen  af  akuta  sjukdomar  är  det  ett  hufvad- 


183 

vilkor  att,  med  afseende  i  kroppsvärmens  höjd  öfver  det  normala, 
bestämma  mängden  af  det  värme  som  kan  undandragas  organis- 
men  och  den  temperaturgrad  af  vattnet,  som  tili  detta  ändam&l 
bör  begagnas.  Ty  efter  denna  olika  temperatur  uppstär  en 
ganaka  olika  inverkan  pä  kroppen.  Hvar  och  en  vet,  huru 
vid  ett  bad  af  betydligt  lägre  temperatur  än  hudens,  ungefär 
15 — 18^  C.  t.  ex.,  man  fi^rst  känner  en  hastig  obehaglig  kylä, 
haden  drager  sig  tillsammanB,  hvarigenom  den  s.  k.  gishuden 
uppstär,  andedrägten  hindras  och  blir  kort,  Bamt  puisen  sjunker. 
Lemnar  man  ett  sädant  bad  hastigt,  8&  inträder  en  annan  grupp  af 
fenomener,  den  b.  k.  reakiionen.  Huden  rodnar  och  blir  varm» 
puisen  höjer  sig,  andedrägten  blir  päskyndad  och  en  större  lif- 
lighet  visar  sig  säväl  i  hjernans^  som  de  vegetativa  organernas 
verksamhet,  behofvet  af  föda  stegrar  sig  o.  s.  v.  För  att  fram- 
kalla  denna  välgörande  verkan,  är  det  nödigt  att  noggrant  upp- 
märkaamma  denna  reaktions  förmäga,  hvilken  är  olika  efter  olika 
alder  och  individualltet,  dä  vi  se  att,  vid  f5r  läng  inverkan  af 
vatien,  reaktionen  hindras  eller  inträder  fSrst  sentida  och  det 
ofta  med  yttersta,  stundom  tili  och  med  förstörande  häftighet. 
Rörelse  och  isynnerhet  gnidning  befordrar  inträdandet  af  reak- 
tionen, ty  deraf  höjes  den  lokala  värmebildningen,  hudens  ka- 
pillarer  uttänjas  och  en  starkare  blodströmning  tili  kroppens  yta 
äger  mm.  Att  under  köldens  inflytande  tillika  en  retning  af 
hudens  känselnerver  äger  rum,  kan  väl  icke  förnekäs,  dä  vi  se 
mängfalldiga  reflexrörelser  uppkomma,  hvilka  icke  knnna  vara 
annat,  än  en  äterverkan  fräu  nervsystemets  centraldelar  och 
hvarigenom  man  lättast  kan  förklara  en  del  af  reaktionsfeno- 
meneme. 

Vi  nämnde,  att  läkarekonsten  bar  i  vattnet  det  yppersta 
medlet  att  framkalla  temperatur-skilnader  och  att  han  deri- 
genom  kan  mäktigt  ingripa  i  kroppenB  värmebildning  samt  de 
dermed  sttnmanhängande  processer,  hvilkas  vigt  vi  i  det  före- 
giende  antydt.  Läkaren  kan  derfOre  icke  blott  inskränka  den 
stegrade  kroppBvärmen,  när  den  i  febems  glöd  hotar  att  förtära 
organismen,  utan  han  kan  äfven  stegra  de  regulatorer,  hvilka 
hon  äger  i  hudens  och  njurarnes  derunder  ofta  störda  verksam- 
het.   Detta    mäl    vinnes   vid   vattenbehandling  pä  olika  vägar, 


184 

framför  alit  geooin  att,  dels  utaätta  kroppen  för  vattnets  omedel- 
bara  kylande  inverkan,  dels  geiiom  att  ä  dees  yta  framkalla  af- 
dunstning.  Dc  väta  kompresserne,  inveckling  med  foljande  half- 
bad,  begjutningar  o.  s.  v.  spela  bärvid  den  vigtigaste  rolen. 
Det  gifves  väl  icke  vid  iuflammationer  ett  berrligare  lokalt  me- 
del,  än  köld.  Vid  dcnna  iokala  användning  visar  sig  vattnets 
afkylande  verkan  icke  blott  i  förträngningen  af  de  mindre  tili- 
förande  blodkärlen  och  den  derpä  beroeode  förminBkningen  af  blod- 
tilioppet,  utan  äfven  i  en  genom  temperatursänkningen  verkad 
inskränkning  af  den  vid  inflammation  stegrade  Iokala  ämnevex- 
lingen  eller,  om  man  sä  viii,  förbränningen.  Genom  köldens  inverkan 
blir  en  förändring  inledd  i  attraktionsförhällandet  emellan  blo- 
det  och  de  omgifvande  väfnaderne.  Kirurgien  gör  derföre  af 
lokal  afkylning  medelst  vatten  den  meat  utbredda  tillämpning  i 
form  af  permanenta  lokalbad,  begjatningar  o.  s.  v.  Säaom  ali- 
mänt  med  el  har  man  öfverhafvud  mycket  Cör  litet  användt  denna 
metbod.  Jag  drager  dock  icke  i  betänkandc  att  anse  densamma  vara 
fiärdeles  användbar  vid  behandlingen  af  en  mängd  akuta  Bjnkdomar 
och  räknar  dit  framför  alit  tyfus,  skarlakansfeber,  measling  o. 
s.  v.»  hvilka  jag  sjelf  behandlat  pä  detta  sätt.  Behandlingen  af 
akuta  Bjukdomar  med  vatten  stöter,  det  är  sannt,  inom  praktiken 
pä  mänga  svärigheter,  hufvadsakligen  derföre  att  de  enskilde 
familjerna  icke  äro  försedde  med  alit  hvad  dertill  erfordras.  obe- 
räknadt  de  mänga  fördomar,  man  dervid  har  att  bekilmpa. 

För  att  öfvergä  tili  vattnets  upplösande  verkan,  viii  jag 
först  erindra  derom,  att  hvar  och  en  vet  af  egen  erfarenbet. 
liuru  behofvet  af  föda  stegras  efter  ett  bad.  Det  är  derföre  en 
redan  längesedan  erkänd  sanning,  att  under  en  vattenbehandling 
den  organiska  ämnevexlingen  ökes.  Säsom  en  följd  deraf,  sker 
en  Btegring  af  den  ständigt  inom  organismon  för  sig  gäende 
endos-  och  exosmosen,  d.  v.  s.,  för  att  uttrycka  mig  popnlärt, 
insugningen  och  utströmningen  eller  med  andra  ord  utbytet 
emellan  vätskorno  i  kroppens  blodkärl  och  andra  elementardelar. 
Denna  pä  fysikaliska  lagar  beroende  process  äterfinnes  öfverallt, 
der  ett  utbyte  af  olika  ilmnen  inom  kroppen  bör  äga  rum,  den 
förmedlar  öfverallt  den  fortgäcnde  nutritionen,  undcrhiliet  af  de 
organiska  väfnaderne.    Denna  Btegring  af  endos-  och  exoBmoscn 


185 

inom  organiBmen  förklarar  vatteokureiis  lyckliga  inflytande  pä 
nppengnlDgen  af  en  mängd  sjukdomsprodukter,  Försvinnandet 
af  exsudater  eller  pä  sjukdom  beroende  utgjatniDgar  inom  krop- 
pens  hälor,  sker  ofta  mycket  hastigt  och  har  sin  närmaste  för- 
klaring  i  den  nnder  en  vattenkur  i  b4  hög  grad  ökadc  organi- 
ska  omsättningen.  Genom  denna  äterverkan  p&  uppsugningen 
inom  organismen  forklaras  tillika,  hvarfOre  visaa  läkemedel  un- 
der  en  vattenbehandling  ofta  visa  sig  utomordentiigt  välgörande, 
äfven  Iiänder  det  stundom,  att  redan  längt  förni  begagnade 
medikamenter  derander  börja  ntveckla  sin,  dittiils  liksom  inslum  • 
radc  kraft,  hvarpä  arkiater  Bonsdorff  fästat  uppmärksamheten. 
För  att  framkalla  denna  nu  päpekade  stegring  af  den  organiska 
omsättningen,  har  läkaren  det  yppersta  hjelpmedel  i  den  upp- 
lösaude  vattenbehandlingen.  Vi  finna  icke  säilän,  att  under  en 
med  omsorg  och  urskiljning  inledd  vattenkur  den  sjakes  ali- 
manna  nntritionstillständ  ögonskenligen  förbättras  och  om  äfven 
den  ökade  appetiten  dertill  bidrager,  sä  torde  denna  forändring 
vara  grandad  äfven  i  den  omständigheten  att  organismen  sättes,  för 
att  sä  uttrycka  mig,  i  tillfdlle  att  sä  mycket  som  möjligt  tili  godo 
njuta  sitt  näringsmaterial.  I  detta  afseende  har  jag  vid  ett  annat  tili- 
fälle  päpekat  en  omständighet,  som  är  af  ofantlig  vigt  för  det  nor- 
mala  upptagandet  af  näringsvätskan  inom  organismen  och  hvarvid 
Leohann  fästat  vär  uppmärksamhet.  Det  är  förhällandet  emellan 
uppsugningen  inom  tarmkanalen  och  hudens  verksamhet.  Han 
antnärker,  att  dä  blodet  inom  kapillarerna  i  tarmarnes  väggar  är 
mera  koncentreradt,  än  deras  innehäll,  sä  mäste  strömningens 
riktning  blifva  inät  dessa  kärl.  Riktningen  af  denna  ström  be- 
stämmes  ännn  särskildt  derigenom,  att  tarmvätskan  innehäller 
fri  syra.  Genom  det  hastiga  upptagandet  af  denna  vattenhaltiga 
vätska  akulle  blodet  snart  förtunnas  sä,  att  den  endosmotiska 
Btrömningen  skuUe  npphöra,  om  det  icke  gäfves  ett  fdrhällande, 
som  fullkomligt  motväger  en  sadan  strömning  och  det  är  den 
Stora  afdunstningsyta,  som  organismen  äger  i  lungorna  och  hu- 
den.  Frän  dem  kan  afdunstas  en  utomordentiigt-  stor  mängd 
vatten.  Vi  erindra  om  denna  omständighet  tili  upplysning  för 
dem,  hvilka  anse  värden  om  hudens  verksamhet  under  behand- 
liogen   af  en    sjukdom,  som  under  veckor  och  mänader  h&Uer 


186 

patienten  fängslad  vid  sjuksängcn,  vara  af  anderordnad  vigt. 
Jag  anser  att  man  genom  missvärdandet  deraf  motarbetar  pa- 
tientcDB  allmänna  nutrition  och  höjandet  af  hans  krafter. 

Hvad  den  retande  methoden  vid  vattnets  begagnande  siat* 
ligen  vidkommer,  sä  erindra  vi  f&rst  tili  förklaring  deraf  att  en 
liflig  vexelverkan  räder  emellan  blodöfverfyllnad  i  hudena  kiri 
och  ett  likbeBkaffat  tillständ  i  de  inre  organema.  Genom  att 
under  en  vattenkur  framkalla  svettning,  ökes  hjertats  verksambet 
och  i  följd  deraf  tryckningen  inom  artererne,  de  af  vanne  vid- 
gade  hudkapillarerne  erhälla  derigenom  mera  blod,  ty  blodstrom- 
men  flyter  närma^t  tili  den  del  af  kroppen,  der  kapillarernas 
gpänning  genom  värmen  är  minskad.  S&iunda  kan  man  pi  ett 
enkelt  sätt  förklara  vattenkurens  lyckliga  inflytande  vid  kroniska 
hypersdmier  eller  kongestionstillständ  i  de  inre  organema.  Vidare 
ha  vi  redan  i  det  föregäende  päpekat  det  bekanta  faktom,  att 
köld  verkar  sampiandragande  pä  de  mindre  blodkärlen  och  detta 
fenomen  beror  pä  närvaron  af  glatta  mnskelfibrer  i  deraa  mel- 
lersta  lager.  Oenom  en  efter  fOregäende  svettning  anbragt  ha- 
stigt  öfvergäende  köld,  uppstir  väl  först  sammandragning  af  ha- 
dens  smä  blodkärl,  men  genom  den  omedelbart  derpi  följande 
reaktionen  fortsättes  den  enging  inträdda  blodströmningen  ki 
ytan.  Inträder  ocksä  den  omnämnda  sammandragningen  af  kftr- 
Ien  endast  i  de  mindre,  med  moBkelelcmenter  f^rsedda  artereme, 
sä  nödgas  likväl  kapillarerne  i  följd  af  sin  icke  obetydliga  fysi- 
kaliska  elasticitet  utvidga  sig  vid  starkare  tryckning  af  det  i 
dem  strömmande  blodet.  Huru  mycket  vid  fbrändringame  inom 
blodkärlen  för  öfrigt  beror  pä  nervsystemets  förmedling,  ftr  avärt  att 
fbr  ögonblicket  afgöra.  Att  ett  sammanhang  emellan  kärlmnsku- 
laturen  och  de  sympathiska  nerverna  äger  ram,  är  genom  Ber- 
NABDS  experimenter  npphöjdt  öfver  alit  tvifvel.  Jag  har  redan 
i  en  tidigare  afhandling  närmare  utvecklat  dessa  fdrhäUanden 
och  sökt  lemna  en  förklaring  af  det  inflytande  nervsystemet  öfvcr- 
hufvud  röjer  under  bruket  af  kalit  vatten,  de  reflexrörelser,  hvilka 
derunder  nppkomma  och  hvilkas  vigt  man  icke  bör  förbise  o. 
8.  V.  Jag  viii  derf()re  icke  vid  detta  tillf^lle  ingä  i  nägon  mera 
detaljerad  framställning  af  dessa  inom  fysiologiens  omräde  lig- 
gande    fnlgor  och  jag  viii  sluta  dermcd,  att  dä  hydrotherapien 


187 

anväDder  dessa  tvenne  vigtiga  agentier,  värme  och  köld,  om- 
Texlande  och  afpassade  efter  hvarandra,  läkaren  i  vattnets  olika 
temperaturgrader  och  framför  alit  i  den  olika  tidslängd,  hvar- 
under  kroppen  är  utsatt  för  deBs  inverkan,  har  i  sin  hand  möj- 
iighcten  att  inverka  pi  blodfördelningen  och  iimervationen  inom 
eu  mängd,  säsom  det  synes»  annars  otillgängliga  organer. 

Dessa  nn  omnämnda  methoder  för  vattnets  användande 
kunna  pä  mängfalldigt  sätt  modifieras  och  kombineras.  Det  fin- 
nes  i  vattenläkekonsten  lika  sä  litet,  Bom  vid  den  medikamen- 
tösa  behandlingen,  en  för  hvarje  fall  passandc  gifven  method. 
Äfven  här  bör  läkaren,  ak  mycket  som  mOjligt,  individaalisera, 
han  bör  knuna  bedömma  organismens  reaktionsförmäga,  säsom 
uttryck  af  den  organiska  verksamheten  och  framför  alit  bör  han 
aldrig  glömma  att  fästa  uppmärksamheten  Yid  hudens,  hjertverk- 
samhetens  och  lungomas  tillst&nd,  hvilka  i  hög  gi*ad  modifiera 
vattnets  användande.  Behandlingen  med  vatten,  sä  enkel  den 
Bjnes,  förntsätter  nödvändigt  verkliga  medicinska  insigter,  en 
noggrann  bekantskap  med  kroppens  byggnad  och  dess  fanktio- 
ner  samt  fordrar  lika  väl,  som  nägon  annan  läkemethod,  känne- 
dom  af  de  sjukliga  förändringarne  inom  organerna  i  hvarje  sär- 
skildt  fall,  äfvensom  öfning  och  vana  vid  alla  de  undersöknings- 
methoder,  vi  i  det  föregÄende  betecknat,  säsom  den  nyare  medi- 
ciuens  yppersta  hjelpmedel.  Man  hör  likväl  ganska  allmäntden 
föreställningen  vara  rädande,  att  om  äfven  vattenläkaren  icke  äger 
sä  grundliga  medicinska  insigter,  som  han  borde,  s&  behöfver  ban 
för  sin  del  mindre  deraf  och  isynnerhet,  om  han  af  en  medicinsk 
läkare  fär  höra  diagnosen  eller  hvad  det  är  för  en  sjakdom,  sä  reder 
han  sig  nog  med  behandlingen.  Jag  erindras  härvid  ovilkorligen 
om  den  förträfflige  C.  A.  W.  Richters  ord  (han  är  sjelf  vatten- 
läkare)  ^Häufig  genug  habe  ich  Gelegenheit  gehabt  die  Behand- 
lungsmethoden  sogenannter  hlosser  Wasserärzte  kennen  zn  lemen 
and  ich  habe  dabei  immer  nur  zu  Bewanderang  des  Menschen- 
leibes  Veranlassung,  welches,  obgleich  siech  und  krank,  dennoch 
im  Stande  ist  solchen  AngrifTen  zu  widerstehen  und  sie  oft  so- 
gar  noch  sich  zum  Heile  za  wenden.^  Det  är  derföre  sä  vanligt, 
att  vattenbehandlingen  anställes  efter  ett  visst  schema,  medan 
man  k  andra  sidan  genom  att  iKlsta  för  mycken  vigt  vid  minu- 


188 


tiösa  detaljer  Iäti  löper  fara  att  inlägga  för  stor  betydelae  i 
Bmäsaker  och  kasta  Öfver  vattnets  bnik  ett  hemlighetafallt,  my- 
Btiskt  dankel,  hvilket  väl  tili  en  början  kan  anslä  den  oerfarne, 
men  förr  eller  sednare  m&ste  rubba  förtroendet  dertill.'  Först 
Bedan  de  bildad«  läkarene  mera  allmänt,  än  hittills  skett,  börjat 
begagna  yatten,  Bäsom  läkemedel,  kan  man  hoppaa  att  den  en- 
Bidighet,  hvartill  de  b.  k.  natur-  eller  vattenläkarene  gjort  Big 
skyldige,  skall  kunna  motarbetas  ooh  den  skada,  Bom  hTarje 
okunnighet  nödvändigt  medför»  minskas.  Just  vattnetB  ensidiga 
brak  är  den  rätta  bydrotherapiens  sväraste  fiende.  Endast  v&- 
tenskapliga  insigter  och  atadier  kanna  Bkydda  för  den  ensidiga 
afväg,  att  i  vattnets  användande  se  det  enda  läkemedlet  och  be- 
trakta  alit  annat  som  gift.  Annu  icke  har  det  funnits  en  enda 
vetenBkapsman,  som  värit  blott  och  bart  vattenläkare.  Des 
opartiskt  pröfvande  mannen  väljer  det  goda,  hvarhelst  det  er- 
bjuder  sig,  han  upptager  och  utbildar  det  med  sitt  öfriga  ve- 
tande  tili  ett  harmoniBkt  helt.  Den  tid  skall  komma,  dä  vat- 
tenläkarekonstcn  och  allopathien  tillsammanB  Bkola  användas  ocb 
jemte  hvarandra  anlitaS;  ty  endast  sälunda  kunna  hvardera  ii 
sitt  fulla  berättigade  erkännande. 


189 


Förteckning  öfv^er  de  skrifter,  som  Finska  Veten- 
skaps-Societeten  erhällit  efter  utgifvandet  af  dess 
bibliotheks-katalog  är  1862  intill  slutet  af  Maj 
mänad  1864. 

Af  Finska  Läkare-sallskapet. 
Finska  Läkare-sällskapets  handliDgar.     B.  IX  1. 

Af  Suomalaisen  kiijallisauden  Seura. 
Suomi,  tidskrift  i  fosterländska  ämnen.     Arg.  20. 
Suomi,  kirjoituksia  isänmaallisista  aineista.     Toinen  Jakso.    Osa 

1,  2. 

Suomalaisen  kirjallisuuden  Seuran  toimituksia.  III.  Kanteletar, 
toinen  painos.  —  XVII.  SuDmen  kansan  Satuja  ja  Tari- 
noita, 8  Osa.  —  XXI.    H.  G.  Porthan  Opera  selecta,  P. 

2.  —  XXV.  Näytelmistö,  2  Osa.  —  XXVIH.  Suomalainen 
Merisanakirja  kirjoitt.  A.  Stjerncrcutz.  —  XXIX.  Krei- 
kan Kielioppi  kirj.  6.  Cannelin.  —  XXX.  Lainopillinen 
käsikirja  kirj.  J.  P.  Palman,  suoment.  E.  Lönnrot.  —  XXXI. 
Ranskan  kielioppi  toim.  A.  W.  Floman.  — .XXXII.  Ke- 
mianoppi  kirj.  J.  A.  Stöckhardt,  suom.  J.  L.  Krohn. 

W.  Shakespearin  Macbeth,  suom.  K.  Slöör. 

Af  Gymnasium  i  Tavastehus. 
Programmer   om  Tavastehus  Gymnasium  för  ären  1857 — 1860, 

1860—1863. 
I  skolfrägor   med   anledning  af  det  blifvande  läraremötet  i  Äbo 

af  Gymnasiilärarene  i  Tavastehus  1860. 

Af  L'Acadimi6  imperiale  des  soiences  de  S:t  Petersbourg. 
Bulletin  de  FAcademie  imp.  des  sciences  de  S:t  Peterabourg  T. 

V  3— vn  2. 

Memoires"  de   TAcademie   imp.  des  sciences  de  S:t  Petersbourg 

Vn  S^rie  T.  VI  4  (T.  HI— VI  8  saknas). 
SanncKH  Hmo.  ARa^eMiH  HayKi  T.  I  2— IV. 


190 

Af  L*0b86rvatoire  physiqne  central  de  Rnssie. 

Annales  de  rObservatoire  physique  central  Annees  1859,  1860. 

Af  die  pharmacentiflohe  Oesellschaft  zn  S:t  Petersburg. 
Pharmaceutische  Zeitschrift  fttr  Rassland  Jahrg.  II  1 — 24. 

Af  Soci6t6  imp.  des  natnralistes  de  Moscon. 
Bulletin  de  la  Socii^t^  imp.  des  natnraliates  de  Moscon  T.  XXXV 
2,  3,  XXXVI  1—4. 

Af  die  gelehrte  estnische  Oesellschaft  zn  Dorpat. 
Verhandlungen  der  gelehrten  estnischen  Gesellschaft  B.  IV  3,4, 

V  1—3. 
Schiiften  der  gelehrten  estnischen  Gesellschaft  N:is  1—3. 
Sitzungsbericbte  der  gelehrten  estn.  Gesellschaft  1861 — 1863. 

Af  KejserL  Universitetet  i  Dorpat. 

Beobachtungeu  der  Kaiserl.  Univer8itats-Sternwarte  Dorpat  tod 
J.  H.  Mädler  B.  XV  Abth.  2. 

Gnil.  StruYii  diem  semisaecnlarem  XVII  m.  Octobris  celebrtn- 
dam  indicit  Universitas  C»s.  Dorpatensis  (Insant:  F.  Min- 
dingii  de  cnrvatura  superficierunr  qusBstiones). 

Indices  Scholarum  1863. 

Personal  der  Kaiserl.  Universitet  zu  Dorpat,  erst.  Semest.  1862 
n.  1863. 

13  Dissertationer  utgifne  i  Dorpat  1862  och  1863. 

Af  Richeliea-Lycenm  i  Odessa. 
TopHceCTBeHnijfi  Aktx  1861-62,  1862—63. 

Af  kongi.  Svenska  Vetenskaps-Akademien. 
Kongi.  Vetenskaps-Akademiens  Handlingar.    Ny  följd.   B.  IB  2, 
öfversigt   af  kongi.    Vetenskaps-Akademiens    Förhandlingar  ir 

1861. 
Sveriges    geologiska   Undersökning,   ntförd  nnder  ledning  af  A. 

Erdman.     Bladen  1 — 5. 
Meteorologiska  iakttageiser  i  Sverige.     Band.  2. 


191 

Af  kongi.  Svenaka  Vittarhets-,  Historie-  och  Antiqvitets- 

Akademien? 

Kongi.  Vittarhets-,  Historie-  och  Antiqvitets-Akademiens  Hand- 

lingar  Del.  23.  —  Ny  följd  Del.  3. 
Hinnespenningar   öfver   euskilda  svenska  män  och  qvinnor  be- 

skrifne  af  B.  E.  Hildebrand. 
Svenska  Sigiller  frän  Medeltiden  utgifna  af  B.  E.  Hildebrand. 

Af  kongi.  Vetenskaps-Sodeteten  i  Upsala. 
Nova  acta  reg.  Societatis  scientiarum  Upsal.     Ser.  HI,  Voi.  IV 
1,  2. 

Af  kongi.  Universitetet  i  Upsala. 
Upsala  Universitets  Ärsskrift.     Ärg.  1961,  1862. 

Af  kongi.  Universitetet  i  Lnnd. 
Index  Scholarum  annis  1860—61,  1862—63  habendarum. 
Programmer  vid  Rectors-ombytet  1861  och  1863. 
Inbjndningsskrifter  tili  installations-högtidligheter  3  st. 
Lunds  Univeraitets-Bibliotheks  Accessions-katalog  1862. 
Dispntationer  18  st. 

Af  kongel.  Horske  Frederiks  Universitetet  och  kongel.  Horske 
Videnskabs-Selskabet  i  Christiania. 

Forhandlinger  i  Videnskabs-Selskabet  i  Christiania  Aar  1861, 
1862. 

Det  kongel.  Norske  Frederiks  Universitets  halvhundredaarsfest 
September  1861. 

Det  kongel.  Norske  Frederiks  Universitets  Aarsberetning  for  ää- 
ret 1861. 

Nyt  Magazin  for  Naturvidenskabeme  af  den  physiographiske 
Forening  i  Christiania.    Bind.  XH  1 — 3. 

En  större  Bibelhistorie  (Det  gamle  og  nye  Testament)..  Indby- 
delseskrift  af  V.  Vogt 

Beretning  om  Bodsfaengslets  Virksomhed  1861,  1862. 

Norske  Rigsregistranter  tildeels  i  Uddrag  Bind  I,  U.  1523— 
1588. 

Aegyptische  Ohronologie,  von  J.  Lieblein. 


192 

Anden  og  Tredie  Aarsberetning  om  Fantefolket  ved  E.  Sundt. 
1862,  1863. 

Norske  VaBgtiodder  fra  Qortende  aarhnndrede  af  C.  A.  Holmboe. 

Statistiske  Efterretninger  om*  Christiania  kathedralskole  for  Skol- 
aarene  1848  tili  1853  af  F.  L.  Vibe. 

Pian  for  Nissens  Pigerskole. 

Peter  Andreas  Munch  ved  P.  Botten  Hansen. 

Meteorologische  Beobachtungen  aufgezeichnet  auf  Christiania  ob- 
servatorium  1837—1847. 

Resultate  magnetischer,  astronomischer  und  meteorologischer  Be- 
obachtungen auf  einer  Reise  nach  dem  östlichen  Sibirien  in 
den  Jahren  1828 — 1830  von  Chr.  Hansteen  u.  Due. 

Geologiske  Undersögelser  i  Bergens  omegn  af  Th.  Hiortdabl 
og  M.  Irgens.     Med  et  tillaeg  af  Th.  Kiaerulf. 

Beskrivelse  over  Lophogaster  typicus  af  M.  Sars. 

Norske  Land-  og  Ferskvands-MoUusker,  af  J.  Friele. 

Die  Culturpflanzen  Norwegens,  von  F.  C.  Schfibeler. 

Veiledning  til  dyrkning  af  glaeiale,  alpinske  og  arctiske  planter 
af  N.  Moe. 

Beretning  om  det  kongel.  Selskab  for  Norges  Vei,  dets  tilsUnd 
og  virksomhed  i  Aaret  1861. 

Beretning  om  Fiskeri-Udstiilingen  i  Amsterdam  1861. 

La  Norv^ge  pittoresque,  recueil  des  vues.    Planches  7. 

Af  kong.  Danske  Videnskabemes  Selskab. 
Det  kong.  Danske  Videnskabemes  Selskabs  Skrifter.  5:te  R«kke 

Naturvidenskabelig  och  mathem.  afdeling  Bind  V  2. 
Oversigt  af  det  k.  Danske  Videnskabemes  Selskabs  Forbandlioger 

i  aaret  1861. 
QusBstiones  qusB  proponuntur  a  Soc.  reg.  Danica  scientiarum  corn 

praemii  promissu  in  a.  1862,  1863. 
Hit  konungliga  Norroena  FornfrsBda  Felag  d.  1  Jan.  1858. 
8od6t6  royale  des  antiquaires  du  Nord  Ie  1  Janv.  1860. 

Af  die  kaiaerl.  Leopoldinisch-Caroluuache  Akademie  der 
Naturforsober. 

Verhandlungen  der  kais.  Leopoldin-Carolinisch-dentschen  Akade- 
mie  der  Naturforscher.    Tom.  XXVIII— XXX. 


193 

Af  d^  gennanisehe  VatfonalmQieim. 

Nennter    Jahresbericht    des  germ.  Nationalmnsettms   1862  (7:dc 

och  8:de  saknas). 
Anzeiger  filr  Ktinde  der  deutschen  Vorzeit.    Nene  Folge.     9:r, 

10:r  Jahrg.  1862,  1863. 

Af  die  kön.  Akademie  der  Wi886ii8chaften  zu  Berlin. 
Abhandlnngcn  der  k.  Akademie  der  Wi88enBchaften  1860—1862. 
MonaUbericht  der  k.  Akademie  der  Wi88enBchaften  1861  —  1863. 

Af  der  natorhiatorische  Verein  der  preoasiachen  Bheinlandes 

nnd  We8tphalena. 
Vorhandlangen  des  natnrhistorisehen  Vereins  Jahrg.  19.  20. 

Af  die  kön.  physikaliach-ökonomisohe  Oesellschaft  sn  Königeberg. 
Schriften  d.  k.  physikalisch-ökonom.  Oesellschaft.     Jahrg.  1862. 
Band  UI. 

Af  die  oberlaiudtiisohe  Gesellsehaft  der  Wiaaeiuchaften. 

Scriptores    rerum   Lasaticarum.     Sammlung    ober-   nnd   nieder- 

Lausitzischer  Geschichtschreiber.    Band  I,  II.    Nener  Foige 

ra,  1,  2. 
Codex  diplomaticus   Lusatiae  sapcrioris.     Sammlung  der  Urkun- 

den   fttr  Geschichte  des  Markgrafthums  Oberlaiisitz  von  G. 

Kdhler.  I  Band. 
Neues  Lansitzisches  Magazin,  herausgegeben  von  G.  T.  L.  Hir- 

che.     Band  39,  40. 

Af  die  kön.  Oesellschaft  der  Wii8ensohaften  zn  Oöttingen. 

AbhRudlungen   d.  k.  Gesellsehaft  der  Wi8sen8chaften  zu  Göttin- 

gen.    Band  X,  XI. 
Nachrichten    von    der    Georg- August -Uni versität   und   der   kön. 

Gesellsehaft   der  Wi8sen8chaften   zu  Göttingen  1862,  1863. 

Af  die  kön.  Sächsiache  Oesellschaft  der  Wi8senschaften  m 

Leipzig. 
Abhandlnngcn  der  k.  sächs.  Gesellsehaft  der  Wi8senschaften.  Phil- 
hist.  Classo  Bd  IV  2,  3,  4.  Math.-phys.  Classe  Bd  VI  2,  3,  i. 

1.3 


194 

Berichte  tiber  die  Verhaadlnngen  der  k.  säebB.  Gesellsehaft  d. 
Wifisenschaften.  Phil.-hist.  Classe  B.  XUI  2 --4,  XIV.  Math.- 
phys.  Classe  Bd.  XIII  1.  2,  XIV. 

Af  die  itrstlich-Jablonows]d8ehe  Oetdbchaft  lu  Leipsig. 
Preisschriften    gekrönt  und  heransgegeben  von  d.  fflrstl.  Jablo- 
now8ki8chen  Gesellschaft.     Heft.  9,  11. 

Af  der  Terein  fftr  Hatnrkimde  im  Herzogthinii  Vaasan. 

Jahrbtlcher  des  Vereins  ftlr  Naturkunde  im  Herzogth.  Nassan. 
H.  XVI. 

Af  die  Oberhessiache  Oesellaehaft  fttr  Hatnr-  n.  Heilkimde. 
Zelinter  Bericht  der  oberhess.  Gesellschaft  fdr  Natur-  and  Heil- 
kunde. 

Af  der  Offsnbacher  Verein  for  Hatnrkimde. 
Dritter   u.  Vierter   Bericht  des   OfTenbacher  Vereins  fBr  Natur- 

knnde. 
Denkschrift    des    Offenbacher    Vereins   fdr  die  Natorknnde  der 

Senckcnbergischen    Stiftnng  gewidmet  zn  ihrer  Sftoularfeier 

18  Aug.  1863. 

Af  die  kön.  Bayerische  Akademie  der  Unssenaehaflan. 

Abhandlungen  der  kön.  Bayerischen  Akademie  der  Wi88en8chaf- 

ten.  Math.-phys.  Classe  Band  IX  3.  —  Phil.-philolog.  Classe 

Bd.  IX  3. 
Sitzungsberichte    der   k.    Bayer.    Akademie    der   VVissenschaften 

1862  I.  n,  1863  I,  n. 
Kede   ttber   die  deutschen  Einheitsbestrebangen  im  16  Jahrbun- 

dert  von  Cornelius. 
Denkrede  auf  Joh,  Andr,   Wagner  von  C.  F.  P.  v.  Marti  ns. 
Festrede  am  28  März  1863  von  .1.  Freih.  v.  Lie  big. 

Af  die  phyiikaliscfa-medicinisohe  Oesellschaft  in  Wanbiirr. 
Wttrzburger  naturwisBenschaftliche  Zeitschrift.  Band  n  2— IV  1. 


195 

Af  Polliehift»  em  ]iatiirwii8aiuNdiafUieb«r  Terem  der  Bheinpfali. 
Achtsehnter  n.  Ncnnsehiiter  Jahresbericht  der  Pollicbia.     1860, 

1861. 
Die  LaubmooBe  der  Rheinpfalz,  von  Tb.  Oftmbel.    Planche. 

Af  die  kaiierl.  Akademie  der  Wi8aenschafteii  in  Wieii. 
Sitzimgsberichte  der  kais.  Akademie  der  VViesensdiaften.  Pbiloe.* 

histor.    Classe   Bd.   XXXYIU  10,  XXXIX  2—5,  XL  1—5. 

—  Matb.-naturwi88.  Classe  1  Abth.  XLV  1  — 5,  XLVI  1  — 

6.     2:e  Abth.  XLV.  XLVI  1-5. 
Almanach  der  kais.  Akademie  der  Wi8senschaften.     Jabrg.  XH 

1862. 

Af  die  loologifcb-botaiuflehe  Geaellsehaft  in  YHoil 
Verhandlangen  der  k.  k.  zoologiach-botanischen  Oesellschaft  Bd. 

Xn,  Xm.     Personen-.  Ort^  a.  8achregister  1856—1860. 
Monographie  der  Oestriden  von  Fr.  Brauer. 

Af  die  k.  k.  geographisohe  Oesellschaft  in  Wien. 
Mittheiiangen  der  k.  k.  geographischen  Oesellschaft,  redig.  von 
F.  Toetterle.     Jakig.  I-^VI,  1857—1862. 

Af  die  kön.  Böhmische  Oesellschaft  der  Wissenschaften  in  Prag. 
Abhandluugen  d.  k.  Böhm.  Oesellschaft  der  Wissenschaften.  5:r 

Folge  Band  XH. 
SitzoDgaberiobto   d.   k    Böhm.  Oesellschaft   der  IVissenschaften. 

Jahrg.  1862. 

Af  der  Terein  for  Hatnrkimde  in  Presbnrg. 
Correspondenzblatt   des   Vereins   fUr   Naturkunde  za  Presburg. 
Jahrg.  L     1862. 

Af  der  natorfonohende  yerein  in  Brfinn. 
Verhandlnngen    des   naturforschenden    Vereines   in  Brtlnn.     Bd. 
1.     1862. 

Af  das  natorhistorische  Landesmosenm  von  KSmttien. 
Jahibach  des  natarhist.  Landesmusenms  von  Kämthen,  herans- 
gegeben  von  J.L.Ganaval.  H.V.  Jahrg.IX— XI,  1860*-1862. 


196 

Af  der  historisehe  Veran  Str  Stetomark. 

Sohriften  des  historiachen  Vei*eines  fUr  Innercesterreicb.    Heft.  L 
Mittheilungen    des   historisehen  Vereines  fttr  Steiermark.    Heft. 

1—12. 
Die   keltischen    und    römischen    Antiken  in  Steiermark,  von  E. 

Pratobevera. 
Die   Steiermärkischen   Schfitzen-Freiwilligen-Batiullone  nnd  ihre 

LeistuDgen  in  den  Jahren  1848  u.  1849. 

Af  la  Soditt  de  physique  et  d*hi8toire  natoreUe  do  Oeiiive 
M^moires  de  la  Socidt^  de  physiqae  et  d'histoire  naturelle.    T. 
XVI,  XVII  1. 

Af  rAoademie  imp.  des  sdences,  belles  lettras  et  arts  de  Lyon. 

M^moires  de  rAcademie  imp.  des  sciences  etc.  Classe  des  scienceB 
T.  X— Xn.  —  Classe  des  lettres.  T.  Vffl— X. 

Af  la  Sociitö  Linnanne  de  Lyon. 
Annales  de  la  ^c\6t6  Linn^enne  de  Lyon  Annde  1860,  1861. 

Af  la  Sociit6  imp.  tfagrieoltiiro,  histoire  naturelle  et  arti 
ntiles  de  Lyon. 
Aunales   des   sciences   physiques  et  naturelles,  d'agricaltarc  et 
d'indu8trle.     Troisitoe  Scrie  T.  II— VI. 

Af  la  SodM  des  tdeneea  natorelles  de  Strasbcnirg. 

M^moires  de  la  Soci6t6  des  sciences  natnr.  de  Strasboarg  T.  V 
2,  3. 

Af  rAcademie  royale  des  scienees,  det  lettres  et  des  beau- 

arts  de  Belgique. 
Balletins  de  TAcademie  royale  des  sciences»  des  lettres  etc.  Dea- 

xifeme  Sdrie  T,  XEI,  XIV. 
Annuaire  de  FAcademie  royale  des  sciences  etc.     1863. 
M^moires   couronn^  et  autres  memoires  etc.  GoUect.  in  8:o  T. 

XIII.  XIV. 
Bibliotli^no  de  M.  le  Baron  de  Stassart,  legn^e  4  lAcademie 

royale  de  Belgiqae. 


197 

Af  de  kon.  Akademie  van  Weten8ehappen  to  Amateidtiii. 
Verhandelingen  der  kon.  Akademie  van  WetenBchappen.     Afd. 

Natnarknnde  D.  Xin,  XIV.     Afd.  Letterkunde  D.  YI. 
Jaarboek  van  de  k.  Akademie  van  Weten8chappen  1861. 
'hxaxQatovg  xai  aXknv  latQiSv  nttlmäv  ktlifava.    Hippo- 

cratis  et  aliorum  medicorum  veterum  reliqai».     Ed.  F.  Z. 

Ermerins.    Voi.  II. 

Af  the  literary  and  philosophical  Society  of  Manoheater. 
Memoirs  of  the  literary  and  philosophical  Society  of  Manchester. 

Third  Serics  Voi.  I. 
Proceedings    of   the    literary   and   philosoph.  Society.     Voi.  II. 

1860—1862. 
Rules   of  the  literary  and  philosoph.  Society  of  Manchester  in- 

stituted  28  Febr.  1781. 

Af  the  natnraUustory  Booiety  of  Dublin. 
Proceedings  of  the  naturalhistory  Society  of  Dublin  Voi  IV  1. 
1862»  1863. 

Af  the  Smithsonian  Institution  i  Washing^n. 

Annual  report  of  the  Board  of  regents  of  the  Smithsonian  Insti- 
tution for  the  year  1861. 

1'reliminary  report  on  the  eight  census  1860,  by  J,  G.  O.  Ken- 
nedy. 

Messages  from  the  Ouvernors  of  Maryland  and  Pennsylvania  in 
relation  to  the  intersection  of  the  boundary  Iines  of  the 
States  Maryland,  Pennsylvania  and  Delaware. 

Report  of  the  commissioner  of  patents  for  the  year  1860  (arts 
and  manufactures  Voi.  I,  II),  1861  (Agriculture). 

Af  the  Boston  Society  of  naturalhistoiy. 
CoDstitution  and  Bylaws  of  the  Boston  Society  of  naturalhistory. 
Boston  Journal  of  naturalhistory  Voi.  VII  1 — 3. 
Proceedings   of  the  Boston  Society  of  naturalhistory  Voi.  VIII, 
IX  (1—11). 

Af  enddlda. 

Historiska  upplysningar  om  de  religiösa  rörelsema  i  Finland  af 
M.  Akiander.     D.  VI,  VII.  —  Af  författaren. 


198 

Veraueh   einer  MokBeha-*Mordwtai8eheu   QrAmnatik  tetot  Text 

und  Wörterver2eichDifl8  vob  Dr.  Ang.  Ahlqvist. 
De  tio  fönsta  SAngema  nr  Kalevala  ncd  svensk  <nrdbok  och  my- 

thologiska  förklaringar,  af  Aug.  Ahlqvist 
Om  Ungerska  spr&kets  förvandtskap  med  Fioskan,  af  A  Ahl- 
qvist —  Af  f^fattaren. 
Astronomische  Beobachtungen  aaf  der  8temwarie  ra  Bonn  tod 

F.  W.  A.  Argelander.     Hand  V, 
Atlas    des    nördlichen    gestirnten    Himmels  ftlr  den  Anfang  des 

Jahres    1855    entworfen  auf  der  kön.  Stemwarte  sn  Boun 

Liefer.     VIII,  TL  —  Af  Pro  f  Argelander. 
M^moire  snr  le  poids  atomiqne  du  Thorium  et  snr  la  formole  de 

la  thorine  par  Marc-Delafontaine.  —  Af  författaren. 
Hdmoire    sur  la  resistance  des  parois  des  Canons  ä  la  pression 

des  gaz  de  la  pondre,  snivi  de  la  theorie  des  Canons  eer- 

cl^8  par  A.  Gadolin.  —  Affötfoitaren. 
Nalur-Andachten,  Dichtangen  aus  dem  Reicbe  der  Natur  and  ao 

ihre   Freunde,    von    I.  Zwanziger,  AnoDymua,  Nebel, 

Qistel  m.  m. 
Litteraturhistorisches   von   Prof.    Dr.  Joh.  Gis  tel.  — Af  Prof* 

Gistel 
Journal  far  die  Botanik,  herausgegeben  von  Modicinalratbe  Schra- 

der.     1799—1801  l:r  Band. 


'^ 


ÖFVERSIGT 


af 


Finska  Vetenskaps-Societetens 
Förhandling^ar. 


Tn. 


1864-1865. 


k^— 


ÖFVERSIGT 


af 


Finska  Vetenskaps-Societetens 
Förhandlingar. 


i^n. 


1864-1865. 


BEbfllVOrOKfl, 

J.  Simelii  arfTincan  boktryckeri ,  1866. 


Imprimatur:    L.  IMmbf^iyer. 


InnehälL 

S&mmanträdet  den  19  Sept.  1864 Sid.  1. 

Om  Transskription  af  OrieDtaliska  Alfabeter,  särskildt  det 

Arabiska.  —  Af  Wilh.  Lagus „  2. 

Om  de  tama  f&rracernas  hybrida  uppkomst.  —  Af  Fr.  W. 

Mäkiin „  14. 

Sammantradet  den  24  Oktober  1864 „  19. 

Om  och  i  anledning  af  Vamb^rys  resor.  —  Af  Wilh.  Lagus  „  23. 

Om  rörelsefenomener  hos  celler.  —  Af  O.  Hjelt    ....  „  34. 

Sammantradet  den  14  November  1864 „  36. 

Sammantradet  den  12  December  1864 „  37. 

Iktyologiska  anteckningar  gjorda  i  Helsingfors  om  somma- 

ren  1864  bufvudsakligen  tili  utrönande  af  fiskarnati 

&rliga  tillvext  1  längd.  —  Af  Fr.  W.  Mäkbn    ...  „  39. 

Sammantradet  den  23  Januart  1865 ^  58. 

Sammantradet  den  13  Februari  1865 >,  60. 

Om  väderleksspädomame  i  England.  -^  Af  L.  Lindelöf     .  „  62. 

Sammantradet  den  13  Mars  1865 n  69. 

Fortsättning  af  naturhistoriska   observationer  anställda  är 

1864.  —  Af  A.  V.  Nordmann „  71. 

Om  Kirchhoffs  "Studien  zur  Geschichte  des  griechischen  Al- 

phabets."  —  Af  W.  Lagus „  74. 

Sammantradet  den  10  April  1865 „  79. 

Om  den  stora  kometen  af  &r  1858.  —  Af  A.  Krueger   .     .  »81. 

En  reseberättelse.  —  Af  A.  J.  Malmgren „  84. 

Ärssammanträdet  den  29  Apriri865 „  90. 

Finska  Yetenskapssocietetens  ärsberättelse ^  94. 

Sammandrag  af  de  klimatologiska  anteckningarne  i  Finland 

&r  1864.  —  Af  A.  Moberg „  112. 

Uiaden  och  Assyrien.  —  Af  Wilh.  Lagus „  116. 

Om  den  postpliocena  formationens  fenomener.  —  Af  A.  Moberg  „  130. 

Sammantradet  den  29  Maj  1865 „  151. 

YtterHgare  om  den  af  Frankland  uppställda  förklaring  af 

glacialperiodens  fysiska  orsaker.  —  Af  Ad.  Moberg .  „  152. 

Notiser  om  typografiska  sällsyntheter  af  medeltids-handskrif-  ' 
ter  p&  Unive^sitetfi-bibliotbeket  i  Helsingfors.  —  Af 

E.  J.  W.  af  Brun6r „  159. 

Förtcckning  öfver  de  skrifter  Finska  Vetenskapssocieteten 

erhillit  ifr&n  den  1  Juni  1864  tili  den  31  Maj  1865  .  „  173. 


Sammanträdet  den  19  September  1864. 

Ordföranden  professoren  Lagus  talade  om  de  försök, 
8om  tid  efter  annan  blifvit  gjorda  att  genom  mera  bekanta 
europeiska  skrifttecken  Stergifva  orien taliska  alfabeter,  sär- 
8kildt  det  arabiska. 

E.  o.  professoren  Mäklin  höU  ett  föredrag  om  de  tama 
fSrracemas  hybrida  uppkomst. 

Professoren  Arppe  meddelade,  att  den  för  nSgon  tid 
sedän  af  magister  Wiik  S  Ulrikasborg  vid  Helsingfors  an- 
träffade  krysoberylln  numera  blifvit  af  upptäckaren  £  Universi- 
tetets  laboratorium  fullständigt  analyserad  och  befunnits  i  sin 
sammansättning  öfverensstämma  med  det  lika  benämnda  mi- 
neralet  frän  andra  fyndorter. 

Vidare  omförmälde  professoren  Arppe,  att  tvenne  för 
Finland  egendomliga  mineralier,  Lepolit  och  Lindsayit,  blif- 
vit krystallografiskt  bestämda  af  Rysslands  berömde  krystal- 
lograf  hr  KoKSCHAROFF  i  S:t  Petersburg  samt  visat  sig  vara 
identiska  med  anorthit,  s&som  man  redan  förut  ansett  sig  be- 
rättigad  att  antaga. 


Om  Transskription  af  Orientaliska  Alfabeter,  särskildt 
det  Arabiska.  —  Af  Wilh.  Lagus. 

(Meddelftdt  den  19  Sept.  1864.) 

Sedän  nägra  är  tillbaka  bar  den  redan  gamla  och  nä- 
got  förlegade  frägan  om  Orientaliska  alfabeters  transskription 
i  mera  bekanta  Europeiska  skrifttecken  vaknat  tili  nytt  lif 
ocb  fortfarande  tilldragit  sig  ett  stigande  intresse.  Siväl  det 
alit  klarare  insedda  och  klarare  motiverade  behofvet  af  en 
s&dan  i  möjligaste  grad  enkel  och  trogen  omskrifning,  som 
de  linguisters  anseende,  hvilka  deltagit  i  diskussionen  derom, 
satait  äfven  de  icke  ringa  resultater,  hvilka  redan  vunnits,— 
alit  detta  borgar  för  företagets  slutliga  framgang.  Kunde  man 
blott  blifva  enig  om  de  principer,  hvilka  böra  läggas  tili  grund 
för  hithörande  bemödanden! 

Med  enigheten  ser  det,  Stminstone  vid  första  ögonka- 
stet  pS  alla  de  äsigter  8om  tiängas  om  platsen,  ganska  illa 
ut.  Ingen  viii  uppoffra  sin  subjekti va  smak,  och  tyrärr  har 
äfven  smaken  här  ett  votum.  Lepsius  utger  1855  ett  AU- 
mänt  Linguistiskt  Alfabet;  han  visar  att  genom  46  dels  La- 
tinska  dels  Grekiska  bokstafskarakterer  de  mest  olikartade 
Asiatiska,  Afrikanska,  Amerikanska  och  Polynesiska  tungo- 
mäl  ISta  sig  grafiskt  och  ortoepiskt  behandlas.  Beräknadt 
närmast  tili  hjelpreda  för  missionärer,  vinner  hans  förslag 
snart  bland  dem  adepter.  Mänga  vigtiga  spräkliga  uppteck- 
ningar  enligt  denna  anvisning  hafva  frän  vidt  aflägsna  nej- 
der  kömmit  den  Europeiska  vetenskapen  tili  godo.  OcksS 
fackmän,  bl.  a.  Steinthal,  t.  ex.  i  andra  upplagan  af  arbe- 
tet  "Charakteristik  d.  Typen  d.  Sprachbaues"  (Berl.  1860), 
hafva  följt  Lepsii  system. 

Lepsius  företager  sig  att  i  speciella,  tid  efter  annan 
publicerade,  monografier  förbättra  sitt  verk.  Det  träder  Ster 
i  dagen  under  titel  "Standard  Alphabet  for  Reducing  un- 
written  languages  and  foreign  graphic  systems  to  a  uniform 


orthography  in  European  letters"'  (Lond.  1863)  och  tili  mSn- 
ga  punkter  förändradt.  Sä  är  t.  ex.  för  Arabiskans  omskrif- 
ning  «j  numera  icke  g  utan  J,  ^3  =  <J  i  st.  f.  ^\  KJ^  =  5  i 

st. f.  d,  Jd  =  d  i  st.  f.  t,  jb  =  5  i  st.  {.  z^  p=y  i  st.  f.  x'- 
För  att  veta  hvad  godt  med  siika  emendationer  uträttas,  är 
det  icke  nog  att  läsa  Lepsius,  man  bör  ock  temmeligen  blindt 
tro  p£  hans  försäkringar. 

Samtidigt  begagnade  ock  andre  sin  rätt  att  vara  otill- 
fredsstälde  med  det  erbjudna.  Ar  1860  utkommo  i  Wien 
tvenne  afhandlingar  i  Arabisk  fonologi,  den  ena  af  fysiolo- 
gen  E.  BrUcke,  den  andra  af  Professorn  i  Persiska  sprSket 
H.  A.  Barb.  Af  Brttcke  egde  man  redan  sen  1856  "Grund- 
zOge  der  Pbysiologie  u.  Systematik  d.  Sprachlaute'',  hvari 
Ijudaffiniteten  angifves  genom  zifferexponenter,  t.  ex.  ^j^==d*, 
O  =  d*,   I5  =  t*  eller  genom  hela  formler,  säsöm   ^  =  ;f'5. 

Man  föTstSr  lätt,  att  denna  tunga  teknik  icke  Ssyftar  nSgot  i 
linguistisk  praxis  användbart.  Annorlunda  Barb,  enligt  hvad 
ock  titeln  pS  hans  broschyr  vidhandenger:  "Transscription  des 
Arabischen  Alphabctes".  Han  menar  sig  engSng  för  alla 
hafva  löst  problemet,  siitit  tvisten.  "Ich  glaube  mir",  säger 
han,  ''mit  dem  Gedanken  schmeicheln  zu  dUrfen,  dass  es  mir 
gelungen  ist,  diese  Idee"  (n emi.  af  en  transskription  efter  Vol- 
neyska  grundsatser)  '"zu  venvirklichen  und  der  orientalischen 
Sprachwissenschaft  den  langersehnten  Dienst  zu  leisten'\ 

BSda  nunämnde  förslagställare  bedömas  och  —  man  kan 
nog  tanka  det  —  vederläggas  af  Lepsius  i  en  längre  upp- 
sats  "tTb.  d.  Arabischen  Sprachlaute  u.  deren  Umschrift"  (i 
Preuss.  Vet.  Akad.  Akter.  Berlin  1862).  Äfven  sävidt  jag 
kan  se,  har  Barb  valt  en  stSndpunkt,  der  han  mäste  blifva 
isolerad  med  sin  uppfinning.  En  trogen  anhängare  af  Vol- 
ney,  skapar  han  pä  rak  arm,  som  man  säger,  sinä  bokstafs- 
figurer,  förglömmande,  att  det  icke  ens  lyckades  en  Romersk 
kejsare  att  introducera  ett  enda  nytt  skrifttecken  i  det  dä  re- 
dan fixerade  Lat.  alfabetet.  Tillochmed  vokalema  antastas; 
för  a,  i,  u  skall  skrifvas  ae,  y,  8,  deremot  för  ä,  i,  iX  begag- 
nas  a,  i,  u!     Den   redan    uppnSdde    enstämmigheten,  Stmin- 


Stone  i  sjelfljudens  uttryckande,  skuUe  sSledes  Ster  böra  stöm, 
det  vore  alltsS  af  intet  värde,  att  de  utmärktaste  spräkkännare 
och  editorer  —  De  Sacy,  Ewald,  Fleischer,  FlUgel  m.  fl.  —  hari 
tanka  lika  sinsemellan   och   olika  med  förslaget!     Föröfrigt 
hvilar  Barbs  system  delvis  pä  vissa  egendomliga  Ssigter,  dem 
han  tidigare   uttalat  i  en  undersökning   "tJber  das   Zeichen 
Hamze"  (Wien  1868),  men  hvilka  kritiken  icke  kunnat  gilla. 
Svärare  är  att  vederlägga  Brlicke,  ja  nastan    omöjligt 
att  ens  angripa  hans  ständpunkt.     Han  bar  ännu  1863  i  den 
lärorika  skriften  "'C'b.  eine  neue  Methode  der  phonetischen 
Transscription"  (i  Wiener  Sitzungsberichte.    Bd.  xli  p.  223 
— 285)  icke   blifvit  och  blir  säkert    aldrig  en  anhängare  af 
Lepsius,  hvars  system  han  anser  rakt  förderfligt,  der  det  gri- 
per  in  pS  det  fonologiska  gebltet.     Sinä  närmaste  löreglnga- 
re  bar  ban  i  EUis  samt  i  "Kadmus"  (Berl.  1862)   af  F.  H. 
du  Bois-Reymond.     Hvad  nu  den  transskriptiva  sidanafden 
nya  metoden  beträffar,  sä  användas   frän   början  tili  slut  de 
förunderligaste    krumilurer,  hvilka   hvarken  söka  eller  finna 
nägon  motsvarighet  i  hittills  kända  alfabeter.     Förundran  by- 
ter  sig  dock  tili  erkännande,  när  man  närmare  efterser  hvad 
metoden  äsyftar.    Det  är  mindre  bokstafsformer  än  bokstafs- 
Ijud,  som  i  dessa  klangfigurer  afbildas.    Han  säger  sjeK  om 
sin  transskription:    "Sie  soll  nicht  die  fremländische    Schrift 
ersetzen,    sondem  sie  soll  neben  sie  gestellt   werden,  um  sie 
zu  erläutern  und  da,  wo  es  noch  keine  Schrift  giebt,  soll  sie 
zunächst  dazu  dienen,  die  Sprache  abzubilden,  damit  sie  auch 
in  der  Ferne  und  ohne  tJbertragung   durch  den   lebendigen 
Mund  erlernt  und  wi8sen8chaftlich   untersucht   werden  kön- 
ne.     Ob  man  dann  aus  meinen  Schriftzeichen    oder  aus  den 
Lateinischen  ein  Alphabet  bilden  wird  -  -  -  das  ist  eine  se- 
cundäre  Frage  -  -  -".     Vi  hafva  här  en  skala  för  den  fone- 
tiska,  inre   halten  och  betydelsen  i  hvarje  artikulation.    Sä- 
lunda  erhälles  en  kontroU  öfver  uttalets  renhet,  spräkljudens 
konkordans  i  skilda   tungom&l,   deras    dialektiska    afvikelser 
o.  8.  V.     Äfven  för  Finskan  och  Svenskan    meddelas   prof, 
hvilka  jag  skulle  göra  mig  ett  nöje  att  här  afbilda,  ifall  ej 
dertill   behöfliga  typer  särskildt  mäste  graveras.  —  Brttckes 


pian  kan  ej  annat  än  vinna  odeladt  bifall.,  och  likväl  mSste 
man  tilistä,  att  en  linguistisk  teckenskrift  icke  pä  denna  väg 
Mter  konstruera  sig,  redan  af  det  skäl,  att  kongruent  öfver- 
ensstämmelse  mellan  Ijud  och  tecken  icke  är  tänkbar.  Det 
sednare  viii  stä  qvar  för  alla  tider  och  orter,  sSdant  det  en- 
gSng  funnit  erkännande  och  kömmit  i  hvar  mans  hand,  me- 
dan  det  förra  är  underkastadt  en  stor  fluktuation.  Franska 
eller  Engelska  skrifna  efter  prononciationen  blefve  grammati- 
kaliskt  näräpä  obegripliga. 

Mä  ock  i  förbigäende  nämnas,  det  en  lingiiistisk  dilettant, 
D:r  Thausing,  i  arbetet  "Das  natUrliche  Lautsystem  d.  menschli- 
chenSprache"  (Lpzg  1863),  erbjudit  sinä  bona  officia.  Han 
förordar  att  använda  musikaliska  tecken,  nemligen  halfva  och 
fjerdedels  noter,  dock  icke  utförda  pä  de  vanliga  fem  linierna, 
utan  blott  pä  fyra.  I  detta  sjungande  aKabet  transskriberas 
(s.  132)  arbetets  titel,  men  den  viii  ej  klinga. —  Paic's  Tasigra- 
phie"  (Wien  1864)  i  ziffror  är  utan  värde.  —  A.  Schleierma- 
chers  stora  verk  "Das  harmonische  Alphabet"  (Darmst.  1865) 
känner  jag  ännu  ej. 

Ett  särskildt  kapitel  i  metagrafikens  historie  bilda  de 
förslag,  hvilka  blifvit  framstälda  af  Sanskrit-filologemes  ko- 
ryfeer.  Kedan  pä  1820-talet  konstruerade  Bopp  det  system 
för  omskrifning  af  Sanskrits  devanagari,  h\'ilket  han  seder- 
mera  i  hufvudsak  förblifvit  trogen.  Hans  talrika  elever  haf- 
va  gätt  i  mästarens  fotspär.  Visserligen  förekomma  äfven 
inom  denna  skola  difierenser,  men  de  synas  ganska  lätt  kun- 
na  utjemnas  och  äro  föröfrigt  icke  störande,  äfven  om  de,  i 
varsta  f  ali,  blefve  qvarstäende.  Hithörande  litteratur  är  re- 
dan ganska  omfattande;  säsom  de  fömämsta  skriftema  i  äm- 
net  mä  anföras:  af  Brockhaus  "tJb.  den  Druck  Sanskriti- 
Bcher  Werke  mit  lateinischen  Buchstaben"  (Lpzg  1841),  af 
Guerrier  de  Dumast  "Des  Alphabets  Europ6ens  appliqu^s 
au  Sanskrit",  bildande  en  särskild  "Annexe"  tili  Joum.  Asiat, 
för  1860,  samt  de  nyaste  upplagoma  af  Bopp  s  "Kritische 
Grammat,  d.  Sanskrita-Sprache"  (Berl.  1863)  och  af  Opperts 
''Grammaire  Sanscrite"  (Paris  1864).  Bäda  de  sistnämnde 
sprSkläroma  gifva  alla  sinä  exempel   samt   tillochmed  para- 


6 


digmerna  i  Latinsk  omskrift.  Brockhaus"  förslag  har  fitt  en 
praktisk  användning  i  Rig  Vedas  hymner  utgifoa  af  Auf- 
recht  i  Voi.  VI  &  VII  af  Webers  "Indische  Studien''  (1862) 
p.  1—477. 

Den  citerade  "Annexe",  hvars  författare  flitigt  polemi- 
serar  mot  Brockhaus,  drifver  bl.  a.  den  nog  oväntade  satsen, 
att  blott  för  de  Indogermanska  spräken,  men  icke  fördeSe- 
mitiska  en  transskription  i  Europeiska  bokstafstyper  är  ut- 
förbar.  SS  heter  det  p.  Ciii:  ''Les  essais  miUe  fois  tentes 
n'ont  produit  que  de  rindechiffrable;  ils  n'ont  abouti  qua 
reprösenter  obscurum  per  obscurius.  Pour  öcrire  Th^breu  de 
Moise,  Tassyrien  de  Nabuchodorrosor  ou  Tarabe  de  Maho- 
met  aucun  alphabet  de  soucbe  latine  ou  grecque^  modifi^ 
comme  on  voudra,  ne  remplacera  jamais,  d'une  fa<^on  meme 
simplement  passable,  le  systeme  graphique  original.  Cest 
qu'  entre  les  idiömes  semitiques  et  ceux  de  la  famille  indo- 
europ^enne,  il  y  a  une  incompatibilite  fonciere,  qui  tient  ä 
Tanalyse  m^me  des  6l6ments  de  la  voix,  et  qui  se  revele  dans 
r^criture  non  pas  seulement  par  Taspect  des  lettres.  mais  par 
leur  essence,  —  abstraction  faite  des  formes  matörielles  que 
ces  caracteres  peuvent  recevoir".  Dylikt  läres  redan  p.  i. 
Vid  ett  sSdant  resonnemang  förbises,  att  det  Grekiska  alfa- 
betet  samt  mederbarligen  genom  detsamma  och  det  Romer- 
ska,  alla  Europeiska,  sannolikt  (enligt  Weber)  äfven  San- 
skrits  devanagari,  äro  af  Semitiskt  ursprung.  Vagade  man 
redan  i  den  grSa  forntiden  försöket  att  uppteckna  inhemska 
spräkljud  med  utländska  bokstäfver,  sä  mi  man  väl  i  vara 
dagar  djerfvas  skrifva  utländska  spräk  med  inhemska  tecken. 
De  manga  hittills  misslyckade  projekterna  bevisa  hellre  öf- 
verfiöd  än  brist  pS  möjligheter. 

Att  föröfrigt  M:r  Dumast's,  af  hans  recensent  Lancerau 
(i  Joum.  As.  1861  p.  97  ff.)  yttermera  skärpta  dubier  icke 
afskräckt  vär  tids  linguister  bevisar,  utom  alla  i  det  föregä- 
ende  nämnde,  äfven  ett  högst  ansläende  arbete  af  samme  II. 
Brockhaus.  Jag  menar  dennes  grundliga  afhandling  "Die 
Transscription  des  Arabischen  Alphabets",  införd  i  Zeitschr. 
d.  Deutsch.  Morgenl.  Gesellsch."  för  1863  p.  441-^543.   Den- 


na  skrift  synes  mig,  mer  än  alla  dylika,  egnad  att  göra  ett 
afgörande  slag  i  den  sak,  hvarom  tvistas. 

I  stället  att  med  Lepsius  vilja  omfatta  alla  yerldens 
tungomSl  pä  engSng,  inskränker  sig  Brockhaus  tiU  de,  hvil- 
ka  skrifvas  med  Arabiska  bokstäfver.  Dessa  äro,  näst  Ara- 
biskan  sjelf,  Nypersiska,  Turkiska,  Afghaniska,  Hindustani, 
Sindbi  och  Malayiska,  alltsä  medlemmar  dock  ur  de  mest 
skilda  spr&kstammar,  eller  den  Semitiska,  den  Indogerman- 
ska,  den  Turanska  och  den  Malayska.  I  ett  bihang  intagas 
äfren  Sanskrit  och  Zend.  Bredvid  inskränkningen  S.  ena  si- 
dan  sti,  ä  den  andra,  mycket  liberala  grundsatser  för  teorins 
praktiska  utförande.  Det  är  just  rymligheten  i  principen  som 
gör,  att  man  far  hoppas  ali  framgSng  St  det  stora  hela.  En- 
hvar  är  oförhindrad  att,  efter  subjektivt  godtycke,  mer  eller 
mindre  strängt  adoptera  förslaget,  och  kan  likväl  stanna  in- 
om  detsammas  gränser.  ''Ich  bin",  säger  motionären,  'Veit 
entfemt  von  dem  Gedanken,  dass  ich  das  beste' Transscrip- 
tionssystem  in  diesen  Blättem  aufgestellt  hätte,  es  hat  gewi8s 
Mängel,  und  Andere  werden  vielleicht  bessere  und  zweck- 
mässigere  Symbole  zur  Bezeichnung  der  Laute  in  den  ver- 
schiedenen  Sprachen  finden,  die  ich  bereitwillig8t  annehmen 
werde,  denn  ich  kämpfe  fUr  die  Anerkennung  des  Principes 
des  Principes  der  Transscription,  nicht  fUr  die  zur  Ausftth- 
rung  derselben  gewählten  Lautzeichen".  Hvad  hufvudända- 
mälet  med  metagrafiken  beträffar,  sä  är  detta  "die  Anwen- 
dung  des  lateinischen  Alphabets  zum  Drucke  grösserer  um- 
fangreicher  Literaturvverke  des  Orients  und  der  secundairen 
Hivlfsmittel  zum  tieferen  Studium  derselben".  Det  är  redan 
en  Stor  vinst,  att  hafva  syftemSlet  sä  bestämdt  formuleradt, 
i  stället  för  alla  öfriga  vaga  och  dunkelt  täitkta  rekommen- 
dationer  för  företagets  "nytta". 

Med  skäl  payrkas,  att  endast  Latinska  typer  i  trans- 
skriptionen  böra  upptagas.  Romarnes  alfabet  är  ju  det  enda, 
hvilket  i  alla  Europeiska  kulturländer  antingen  uteslutande 
eller  jemte  deraf  deriverade  inhemska  eger  häfden  för  sig^ 
det  är  dessutom  obestridligen  det  vackraste  och  renaste.  SS- 
väl  godtyckligt  uppfunna  Ijudfigurer  som  de  af  Lepsius  i  re- 


8 


serv  anlitade  Grekiska  karaktereme  —  dessa  sednare  Ster  med 
diakritiska  streck^  pimkter  o.  d.  —  mäste  aflägsnas.  ögat 
är  en  oblidkelig  kritiker  och  kan  icke  i  längden  täla  det  fula, 
icke  ett  i^^yoyag,  icke  ;^ali{  af  Ba/dad.  öfverhufvud  god- 
kännes  den  äsigt,  som  för  tiden  eger  majoritet  af  röster,  art 
nemligen  enkel  karakter  i  det  resp.  fremmande  alfabetet  bör 
enkelt  ätergifvas;  dock  tillätas  kombinationema  kh  för  ^,gh 

för  c  och  sb  för  ^ci  •     S&som  motiv  härför  Sberopas,  att  ju 

ock  Romarne  upplöste  Grekernes  tp  i  ph,  ^  i  th,  samt  det 
kända  faktum,  att  dessa  dubbelbokstäfver  bibehSIlit  sig  i  mo- 
derna  alfabeter,  Stminstone  i  Fransk,  Engelsk  och  Tysk  skrift. 
Tili  undvikande  af  möjlig  konfusion  anbringas  öfver  ett  ra- 
dikalt  h,  der  sä  behöfves,  en  punkt  E.  Föröfrigt  uttryckas 
Ijudnyanser,  tili  hvilkas  ätskiljande  det  rena  Lat.  alfabetet 
icke  förslSr,  i  närmast  liknande  bokstaf ,  försedd  med  sin  in- 
dex: ^  är.h,  ^3   är    z,  ^jo  är  9  o.  s.  v.     AUmänt  bekanta, 

fr&n  fremmande  tungomSl  införda  ord  och  namn  böra  helst 
skrifvas  pä  redan  gängse  sätt,  i  alla  sädana  fall  förstSr  sig, 
der  icke  ett  öfvervägande  grammatikaliskt  eller  filologiskt  be- 
hof  päkallar  nogare  distinktion. 

Jag  har  med  sä  mycket  lifligare  intresserad  uppmärt 
eamhet  genomgStt  Brockhaus'  arbete,  särskildt  i  hvad  det  rö- 
rer  Arabiskan,  som  det  hvilar  pS  tili  det  mesta  enahanda 
principer,  efter  hvilka  jag,  ett  eller  par  Sr  derförinnan,  för 
eget  och  minä  elevers  bruk  uppgjort  ett  transskriptionssche- 
ma.  Detta  för  mig  smickrande  sammanträffande,  synes  min- 
dre  vara  tiUfälligt,  än  hafva  sin  grund  i  lika  uppfattade  och 
bedömde  desideria  hos  äldre  transskriptorer.  Kan  man  här 
i  värt  undanskymda  Finland  i  en  af  detaljer  öfversSUad  frä- 
ga  oförutsedt  tanka  s£  närä  lika  med  en  si  Tysklands  fram- 
ste  linguister,  sä  mäste  väl  sanning  ligga  i  denna  tanke  och 
sjelfva  frSgan  stS  närä  sin  mognad.  När  sig  sSl  betett,  kunde 
ock  modestin  synas  fordra,  att  Finnen  adopterade  cum  gra- 
no  salis  det  system,  som  erbjudes  frän  mera  ansedt  hSll.  Den 
allmänna  öfverensstämmelsen  mä  vara  priset;  men  i  enskild- 
heter  bibehSUer  jag  mitt  eget  schema,  dels  emedan  jag  redan 


9 

vant  mig  vid  detta  och  derefter  utskrifvit  de  talrika  exem- 
plen  i  en  under  tryckning  varande  Lärokurs  i  Arabiska  sprS- 
ket,  dek  emedan  jag  verkUgen  iett  och  hvarje  tror  mig  haf- 
va  funnit  det  bättre  eller  beqvämare. 

Med  hänseende  tili  den  brist  pä  brukbara  Arabiska 
skrifttyper,  hvaraf  tillochmed  vSrt  universitets  tryckeri  *)  län- 
ge  nog  gjort  sig  en  negativ  förtjenst,  beslöt  jag  först  att 
upptaga  Lepsii  system  af  ar  1855.  Snart  befanns  dock  detta 
vara  ganska  tungt  för  pennan  samt  äfven  fordra  en  tröttande 
ansträngd  uppmärksamhet  om  förvexlingar  skola  undvikas. 
Ocksä  ser  det  sä  skarfvigt  ut,  särdeles  ifall  man  ej  viii  be- 
gagna  kursi v.  Jag  gjorde  derföre  tili  lag  att  icke  inblanda 
Grekiska  bokstäfver.  I  ett  enda  fall  har  en  sSdan  blifvit 
qvar,  nemUgen  r,  hvarom  dock  se  nedanf.  Dernäst  kunde 
jag  ej  förlika  mig  med  de  mänga,  tili  en  del  för  Latinsk 
skrift  alldeles  fremmande  hjelpetecknen :  punkt,  komma,  spi- 
ritus,  hake,  linie.  Denna  skräpiga  lyx,  hvilken  ocksä  Brock- 
haus  föga  reducerat,  är  dock  öfverflödig;  man  hjelper  aig  väl 
endast  med  punkt,  ett  tecken,  som  i  sjelfva  verket  eger  den 
obestridligaste  företrädesrätt,  bäde  sSsom  lättast  för  pennan 
och  emedan  Arabeme  sjelfve  endast  begagnade  det,  dä  de 
utvidgade  sitt-  alfabets  former.  Punkten  blef  mig  vidare  ett 
medel  att,  i  de  fS  fall  der  denna  yttersta  noggranhet  syntes 
behöflig,  Stskilja  ^.il.  =  a  och  ^_f-=-=ä   frän  f-=-  =  ä,  samt 

•  =^  och  (^  =  '  frän   j  =  ^ 

Jemte  städadt  utseende  och  lätthandterlighet  erfordras 
precision.  Härmed  förstär  jag,  att  en  transskriberad  text  skall 
vara  en  fuUkomligt  trogen  kopia  af  sitt  original  och  utan 
minsta  osäkerhet  läta  sig  omsättas  dertill.  TiU  uppnäende 
häraf  är  nödvändigt  att  uttalet  i  ingen  mdn  blifver  normgifvandey 
endast  formen.  Synnerligen  hvad  Arabiskan  vidgär  bör  det 
sagda  fasthällas,  dä  ju  detta  spräk  i  grunden  nastan  uteslu- 
tande  följer  etymologin.     Jag  transskriberar  derföre  icke  blott 

♦)  Obekymradt  att  helst  täfla  med  Littera tursällskapets,  hvarest 
^Uninstone  tvä  hela  sidor  ovokaiiserad  Arabisk  text  p&  engäng  kanna 
appsättas. 


10 


ord  för  ord  och  bokstaf  för  bokstaf ,  men  äfven  tecken  för 
tecken,  föröfrigt,  liksom  Araberne  sjelfve,  öfverlemnande  k 
den  läsande  att  prononcera  fuUkomligt  rätt  eUer  nagot  Htet 
orätt,  hvilketdera  hans  insigter  tillstädja.  Da  man  ju  endast 
ser  originalskriften,  men  icke  hör  densamma,  vore  det  visst 
obilligt  att  af  transskriptionen  fordra  mer*).  Denna  oupp- 
hinneliga  fordran  hafva  dock  de  flesta  systemer  mer  eller 
mindre  medvetet  IStit  verka  pä  sig,  alldeles  som  trodde  sig 
nägon  kunna  skrifva  Franska  eller  Engelska  sä,  att  ingen  un- 
dervisning  i  prononciationen  mer  betarfvades,  att  icke  nämna 
dialektbrytningames  otal.  Äfven  den  Brockhauska  transskrip- 
tionen griper,  väl  föga  i  Arabiskan,  men  i  Turkiskan  efter  en 
sadan  drömbild,  och  har  derföre  med  rätta  blifvit  i  denna 
punkt  varnad  af  Wickerhau8ers  kritik  ''Zur  Transscription 
TUrkischer  Texte"  (i  Zeitschr.  d.  Deutsch.  Morgenl.  Ges. 
1864.  Bd  18  p.  509  ff.).  Att  Lepsii  system  alldeles  icke 
räcker  tili,  utan  tvertom  kan  leda  tiU  villande  missförstlnd, 
fattadt  säsom  fonetiskt,  fann  jag  redan  innan  jag  läste  sam- 
ma  anmärkning  hos  BrUcke  i  hans  afhandling  af  1863. 

Säledes:  jag  skrifver  l:o)  ord  för  ord,  bestämdare:  grupp 
för  grupp.  Det  är  mig  icke  obekant,  att  de  största  auktori- 
teter  för  Sanskrit  vidhälla  ett  motsatt  förfarande  eller  hvad 
man  kallat  fuUständig  "Worttrennung",  hvilken  Brockhaus 
äfven  utsträckt  tili  Arabiskan.  Skilnaden  är  dock  den,  att 
det  inhemska  förfarandet  i  Sanskrit  hvilar  pl  en  falsk  och 
oriktig  uppfattning  af  stafvelsernas  natur  (jfr  Bopp,  Sanskr. 
Gr.  p.  6  f.),  hvilket  man  ej  emot  bättre  vetande  bör  imitera, 
dä  deremot  Arabernes  inseparabilia  hafva  goda  skäl  för  sig. 
Vidare  skrifver  jag  2:o)  bokstaf  för  bokstaf.  De  Brock- 
hauska kombinationerna  kh,  gh,  sh  synas  mig  oantagliga^  helst 
de  pakalla  en  skild  diakrisis  för  h  (se  ofvanf.);  dessutom  är 
sh  specifikt  Engelskt  samt  kh  och  gh  okända  i  Romames,  om 
ock  stundom  begagnade  i  modem  skrift.    Alif  otiosum  är  den 

*)  Detta  hindrar  ej  Lancerau  i  den  redan  citei'ade  receasioneD 
att  pä8t&:  ''Ce  qu'il  faut  surtout  quand  on  transcrit  nn  mot,  c*est  de 
permettre  au  lecteur  le  plus  inexp6riment6  de  prononcer  ce  moi 
aussi  bien  que  le  prononcerai  cclui  qui  Ta  dcrit."!!    p.  tOl. 


11 

enda  bokstaf,  hvars  imiterande  jag  anser  onödigt,  s&  mycket 
mer  som  det  äfven  saknas  i  vissa  Arabiska  texter.  Äfven 
ham[a  initiale  antydes,  om  nian  sä  viii,  tilbäckligt  af  sin  vo- 
kal.  I  valet  af  transskriptionsbokstäfver  frambälles,  sSvidt 
möjligt,  karakterernes  affinitet  och  funktion,  icke  mindre  i 
originalspr£ket  än  i  Svenskan.     Enligt  redan   allmänt  veder- 

taget  bruk  uttryckes  | ,  s  med  spiritus  lenis  ',  c  genom  spi- 
ritus  asper  ';  dock  vore  det  godt,  om  man  för  dessa  tvenne 
Ijud,  eller  ätminstone  det  sednare,  kunde  förena  sig  om  ty- 
per,  hvilka  hafva  ett  fuUkomligare  utseende  af  bokstäfver  och 
bättre  samstä  med  sinä  grannar.  Öfriga  för  Arabiskan  egen- 
domliga  karakterer  äterges  i  närmast  förvandta  former,  för- 
sedda  med  punkter,  hvilka  sednare,  allteftersom  sibilarion  el- 
ler aspiration  är  för  handen,  ställas  i  förra  fallet  under,  i 
det  sednare  ofvanom  bokstafven.  Detta  enkla  förfarande  ger 
CJ  =  t,  l:)  =  t-,  ib  =  t-,  ^  =  t',  ^  =  h",  ^  =  g.  (liellreg), 

o  =  d,  (jo==z,  /p  =  8,  c  =  g-  För^  tages  f,  emedan 
formema  äro  beslägtade  och  deremot  det  lena  z  (hvars  form 
är  \jOy  j)  icke  finnes  i  Svenskan.     Att  j^  bör  äterges  genom 

en  variation  af  g  synes  sjelffallet,  ehuru  Brockhaus,  liksom 
ock  Lepsius  i  sednare  editionen  af  sitt  arbete,  föredi'agit  j  med 
Engelskt  uttal,  hvarigenom  han  tvingas  att  begagna  y  säsom 
konsonant  för  ^^.  Det  punkterade  ö  i  fem.  ändelsen  §-=- 
har  gjort  mig  bekymmer;  jag  har  här  funnit  mig  tvungen 
att  skrifva  arun ;  jag  kunde  ock,  sSsom  alla  andre  gjort,  noja 
mig  med  atun,  ehuru  t  är  O^  samma  ändelse  utan  nunation 
är  5  -:-  =  ah,  vulg.  a. 

Siuteligen  skrifver  jag  ock  3:o)  teckcn  för  tecken.  I 
denna  del  har  mycken  obestämdhet  värit  och  är  ännu  rä- 
dande   bland   metagraferne.     Derat  har  äfven  dissensus  upp- 

kömmit  i  sättet  att  ange  alif  unionis;  j^)Jo  skrifves  af  Brock- 
haus  bi  '1  -lähi,    af  Lepsius  bi  *llähi,  ^jJUCfV;  af  den  förre 


12 


li  T  -muttaqina,  af  den  sednare  lii  muttaqina  (konseqvent 
borde  af  Brockhaus  skrifvas  bi  '1  -llähi,  af  Lepsius  bi  'lllihi!). 
För  att  undslippa  dylika  olägenheter,  beböfver  man  dock  en- 
dast  troget  halla  sig  tili  Arabernes  eget  föredöme;  man  af- 
bilde  •"  med  värt  fördubblingsstreck  ofvanom  bokstafven:  -, 
samt  '^  (hellre  hela  T)  med  f öreningsstrecket :  — ,  och  %^  med 
vär  cirkumflex.  En  nogare  motsvarighet  kan  aldiig  äskas. 
För  ^  erfordras  naturligtvis  ingen  transskription,  emedan  det 
redan  ligger  i  fränvaron  af  vokal. 

Genom  ofvanföre  i  korthet  framstälda  transskription, 
hvilken  närmare  motiveras  pä  annat  ställe,  kan  hvarje  Ara- 
bisk  text,  med  eller  utan  vokaler,  fuUkomligt  kongruent  af- 
kopieras.  Här  lemnas  ock  stor  frihet  för  hvarochens  egen 
pröfning.  I  stället  för  punkt  kan  införas  komma  eller  hvad 
tecken  man  anser  beqvämast,  endast  det  användes  efter  kon- 
seqvent  regel;  der  konfusion  ej  är  att  befara  mä  nyttjas  t  för  r; 
nunation  läter  sig  beteckna  med  vanligt  n^  de  olika  varia- 
tionerna  a,  ä  och  ä  äfvensom  S  och  ?  behöfva  ej  särskiljas; 
i  stället  för  tasdid  använde  man  dubbel  konsonant,  o.  s.  v. 
Dessa  och  dylika  modifikationer  inverka  ej  pS  systemet. 

Tili  jemförelse  nägra  rader  ur  2:dra  suran: 

U^    ö^XAa3|    {^y^,^  '-^V   V:;y^:J    GA:^^   '• 

Lepsius  (1863) 
1.    ^älika  T  kitäbu,  la  raiba  fihi  hudän  lii  muttaqina 
2  alladina  yu'minuna  bi  T  yaibi  wa  yuqlmuna  '1  -släta  wa 


13 

mimmä  razaqnähum  yunfiquna.  3  wa  lla^na  yu^minuna  bimä 
unzila  ilaika  wamä  unzila  min  qablika,  wa  bi  T  ä;prati  hum 
jäqinuna.    4  Ulä^ika  ]ala  hudän  min  rabbihim. 

Brockhaus: 

1.  zälika  '1  -kitäbu  lä  raiba  fi-hi  hudaii  li  ^  -muttaqfna 
2.  allazina  yu'minClna  bi  1  -ghaibi  va  yuqlmiina  T  -palata  va 
mim  mä  razaqnä  -hum  yunfiqClna  2  va  'Uaztna  yu'mintina  bi  mä 
unzila  ilai-ka  va  mä  unzila  min  qabli-ka  va  bi  '1  -äkhirati  hum 
yiHqinClna    4.  ulä'ika  galä  hudan  min  rabbi-him. 

Mitt  förslag: 
antiDgen : 
1.    dälika  -Ikitäbu  lä  raiba  fihi  hudän  lilmufaqlna 
2.  -ladina  ju^minClna  bi-lgaibi  vajuqfmClna  -Izalära  va 
mimä  rafaqnähum  junfiqiina    3.   va-Tadlna  juSminOna  bimä 
unfila  ilaika  vamä  unfila  min  qablika  vabi-läHirari  hum 
jöqintoa    4.  tdaPika*)   calä  hudä"  min  rabihim. 

eller: 
1.  dälika  -Ikitäbu  lä  raiba  fihi  hudän  Klmuttaqlna 
2.  -Uadina  ju^mintXna  bi-lgaibi  vajuqimCina  -Izaläta  va 
mimmä  rafaqnähum  junfiqCina  3.  va-lladlna  ju^minCina  bimä 
unfila  ilaika  vamä  unfila  min  qablika  vabi-läliirati  hum 
j(iqintlna  4.  tilä^ika  calä  hudän  min  rabbihim. 


*)  Emedan  originalet,  bör  ock  transskripfaonen  teckna  l&ngt  d, 
oberoende  af  det  metriska  undantag  detta  ord  bildar.  —  Tillika  viii  jag 
anmärka  att  fraktar  f  här  blifvit  användt  i  brist  p&  antiqva  af  samma 
bokstaf. 


14 


Oro    de   lama   förrasernas   hybrida    uppkomst.  — 
Af  Fb.  W.  MXklin. 

(Meddeladt  den  19  September  1864.) 

I  det  föredrag,  som  jag  vid  Vetenskaps-Societetens  ars- 
fest  den  29  April  innevarande  är  hSUit  öfver  den  Darwinska 
transformationsläran,  har  den  Ssigten  af  mig  blifvit  uttalad, 
att  den  betydliga  mängd  säkallade  raser,  nian  numera  äger 
af  en  stor  del  tämda  djur,  tili  en  väsendtlig  del  misie  anses 
sSsom  mellanformer,  uppkomna  genom  hybridisering  dels  af 
ursprungligen  mer  eller  mindre  olika  sSkallade  geografiska 
varieteter,  dels  af  former,  hvilka  af  naturforskare  betraktas 
sSsom  fullkomligen  skilda  arter,  eller  hvilka  ätminstone  skulle 
anses  sisom  sädana,  ihändelse  de  ännu  skulle  anträfias  i  deras 
vilda  tillständ.  Jag  hat  i  korthet  anfört  att  bäde  historiska. 
filologiska  äfvensom  naturhistoriska  fakta  tala  för  denua  Ssigt; 
formen  af  ett  föredrag  har  likväl  utstakat  gränser  för  en  ut- 
förligare  behandling  af  detta  ämne  vid  ifrigavarande  tillfälle, 
och  jag  hoppas  derföre  framdeles  se  mig  i  tillfälle  att  ater- 
komma  tili  en  och  annan  frSga  rörande  de  tama  formemas 
uppkomst.  För  denna  gSng  skall  jag  tili  betraktelse  fram- 
halla  endast  nägra  iärraser,  hvilkas  uppkomst  genom  hybri- 
disering af  skilda  stamformer  torde  kunna  anses  fullkomligen 
afgjord. 

I  det  nyastc  systematiska  kompendium  öfver  alla  kända 
nu  lefvande  och  utdöda  däggdjur  yttrar  sig  den  allmänt  kän- 
de  författaren  beträffande  den  tama  hunden  och  dess  mänga 
förraenta  varieteter:  "Die  Wandelbarkeit  der  Formen  hat  ihre 
Grenzen.  Cultur  und  Zucht  werden  nie  Bastarde  oder  Has- 
sen mit  einer  Zehe  mehr  oder  weniger,  mit  Schwimmhäuten 
zwischen  den  Zehen  und  ohne  solche,  mit  kuglig  gewölbten 
kamm  —  und  leistenlosen  Schädel  und  mit  stark  comprimir- 
ten  durch  hohe  Leisten  und  starke  Kämme  markirten  Schä- 
del, die  um  das  dreifache  in  ihrem  Längenbreitenverhältniss 


16 


ändem,  hervorbringen,  das  sind  ursprUngliche,  beharrliche  und 
starre  fonnen,  ITrf onnen  der  Schöpfung/'  Denna  Ssigt  är 
man  säkerligen  fuUkomligen  berättigad  att  äfven  uttala  om 
nSgra  nu  kända  färraser.  I  mitt  ofvan  omnämnda  föredrag 
om  den  Darwinska  transformationsläran  har  jag  försökt  äda- 
galägga  sannolikheten  deraf,  att  ätminstone  nSgra  af  de  kän- 
da vilda  fSrartema  och  deras  sSkallade  geografiska  varieteter, 
hvilka  bebo  eller  fordom  bebott  nSgra  högre  bergssträcknin- 
gar  i  Europa  och  Asien,  redan  af  halfvilda  eller  nomadise- 
rande  folkslag  blifvit  tämda  samt  utgöra  numera  stamfor- 
mema  för  flere  af  de  mänga  sedermera  genom  hybridisering 
uppkomna  degenererade  varietetema.  Att  skilda  frSn  hvaran- 
dra  aflägset  boende  folkslag  redan  under  en  tid,  dS  föga  n£- 
gon  beröring  ägde  rum  emellan  olika  nationer,  ägt  färet  sS- 
som  husdjur,  är  historiskt  bekant^  man  har  säledes  pS  skilda 
orter  tämt  ursprungligen  olika  former,  och  att  man  sedermera 
hybridiserat  desamma  t.  o.  m.  med  vilda  arter,  känner  man 
äfvenledes.  Jag  har  1.  c.  anfört,  att  den  romerske  författaren 
CoLUMELLA  omtalar  en  kroasering  af  tarentinska  fSr  med  vil- 
da, som  blifvit  öfverförda  ifrSn  Afrika;  här  mä  ännu  tilläg- 
gas,  att  man  enligt  Plinics  (^BisL  nat.  Hh,  VI,  c.  49)  redan 
fordomdags  kände  bastarder  af  det  tama  faret  med  muflon 
under  benämningen  af  Umbri;  och  att  dessa  afkomlingar  yt- 
terligare  frambringa  bländningar  med  det  tama  fSret  omtalas 
af  Cetti  (^Quadrup.  di  Sardegnai).  Det  torde  tillika  förtjena 
omnämnas,  att  af  de  i  Spanien  förekommande  bekanta  fär- 
rasema  de  sakallade  Churros  bSde  tili  storlek  äfvensom  tili 
hufvudets,  benens  och  kroppens  form  särdeles  likna  muflon, 
hvilken  enligt  äldre  författares  uppgift  ätminstone  fordom  an- 
träfiats  i  detta  land.  Den  ras  deremot,  som  är  känd  under 
benämningen  af  Mttis  är,  sSsom  namnet  redan  antyder,  en 
bastard  och  det  nemligen,  enligt  flere  pSlitliga  författares  upp- 
gift, af  Merinofär  (Ot?.  hispanka  L.)  med  Churros.  Dessa  äro 
derjemte  ganska  ofta  skäckiga,  säsom  det  icke  säilän  är  fallet 
med  bländningar,  isynnerhet  med  sädana,  som  leda  sin  här- 
komst  frSn  stamföräldrar  med  olika  färgteckning.  Jag  kun- 
de  visserligen  nu  redan,  men  endast  gissningsvis,  tolka  upp- 


16 

komsten  ai  nägra  mera  framstäende  europeiska  färvarieteter 
genom  hybridisering,  men  anser  mig  likyäl  böra  uppskjuta 
dermed,  tills  jag  härom  hunnit  ihopsamla  mera  pUitliga 
fakta.  I  en  del  af  sydöstra  Europa,  en  stor  del  af  mellersta 
Asien  och  i  nSgra  trakter  kring  hela  Afrika  (dit  troligen  in- 
förd  först  under  sednare  tider)  förekommer  emellertid  en  fär- 
ras  (Ovis  plaiyura\  om  hvilken  man  med  säkerhet  känner,  att 
densamma  är  en  hybridform,  och  tili  denna  ras  böra  utan 
tvifvel  hänföras  de  fSr,  som  redan  omtalas  af  Moses  (3  boL, 
8  kap.  25  och  3,  9,  19).  Pallas  uppger  nemligen,  att  den- 
na färras  när  som  helst  kan  frambringas  genom  kroasering 
af  tscherkessiska  fär  med  den  af  honom  sjelf  (i  Spicileg.  zoo- 
log.  XI  p.  63)  beskrifna  Ovis  steatopyga  (=  O»,  laticauda  J. 
G.  Gmelin,  Nov.  camm.  Petrop.  V,  p.  31).  — -  Den  af  Pal- 
las beskrifna  Ov.  steatopyga  är  en  artform,  som  säkerligen 
icke  st£r  i  nägot  förhällande  tili  de  i  Europa  yanliga  fir- 
Tarietetema,  hyilka  genom  sinä  lefnadsvanor  antyda  sitt  ur- 
sprung  frän  s£dana  species,  som  lefvat  i  bergstrakter;  den 
Pallaska  arten  trifs  nemligen  endast  och  allenast  i  stepptrak- 
ter,  uppnSr  i  sitt  egentliga  hemland,  i  meUersta  Asien,  stor- 
leken  af  en  mindre  £sna  samt  afviker  b§de  tili  skallens  och 
det  öfriga  skelettets  byggnad  äfvensom  tili  kroppens  form  pS 
hvarjehanda  sätt  frSn  de  europeiska  tama  färrasema.  Dess 
anlag  att  afsätta  större  eUer  mindre  samlingar  af  fett  i  kau- 
daltrakten,  men  endast  dä  detta  fär  är  i  tillfälle  att  pi  hem- 
landets  stepper  beta  salthaltiga  och  bittra  vexter,  päminner 
om  kamelemas  fettaflagringar  pS  ryggen,  hvilka  sedermera 
under  försakelsens  dagar  komma  djuret  tillgodo.  Som  i  mel- 
lersta Hög-Asien  temperaturen  under  den  kallare  Ärstiden  ofta 
nog  är  ganska  läg,  har  naturen  föxsett  denna  fSrart  med  ull- 
hSr,  hvilka  enligt  beskrifning  likväl  stundom  nastan  helt  och 
hSllet  öfverskylas  af  gröfre  konturhär. 

I  Afrika  och  i  Ostindien  förekomnffnkaledes  färraser, 
hvilka  bära  de  tydUgaste.  spSr  af  sin  hybrida  uppkomst  Re- 
dan Leo  Africanus  omnämner  *)  en  färart  i  Afrika,  hvil- 

*)  "Adimain,  animal  doxnesticnm  arietem  forma  refert.  .  .  Au- 
res  habet   oblongas  et  pendolas.    Libyci   his  animalibus   pecoris  vice 


17 

ken  af  Linne  pä  ganska  goda  grunder  beskrifves  sSsom  en 
egen  sjelfständig  art  under  namn  af  Ovis  guineensis.  Detta 
species  utmärker  sig  icke  allenast  genom  sinä  ovanligt  höga 
fötter,  starkt  kullrigt  böjda  näsben,  sin  ISnga  svans  o.  s.  v., 
utan  äfyen  genom  det  egendomliga  förMUande,  att  dess  kropp 
endast  är  betäckt  af  konturh&r,  utan  nägra  underliggande  uU- 
hir.  Denna  art  har  siledes  i  sitt  ursprungliga  vilda  tillständ 
säkerligen  icke  vistats  i  nägra  högre  bergstrakter,  der  dess 
höga  ben  dessutom  värit  för  densamma  fuUkomligen  olämp- 
liga  ock  dess  härbeklädnad  icke  nägot  skyddsmedel  emot  ett 
strängare  kiimat.  DSl  äfven  vilda  bergsf£r  (t.  ex.  Ovis  am- 
m<m  och  Oo.  musimon)  ganska  lätt  läta  tämja  sig,  är  det  in- 
galunda  förvänande,  att  det  guineiska  f£ret  liksom  den  af 
Pallas  beskrifna  Ovis  steatopyga  blifvit  utrotad  i  dess  vilda 
tillständ  pS  dess  ganska  lätt  tillgängliga  boningsplatser.  Af 
denna  Ovis  guineensis^  som  äfven  är  känd  under  benämningen 
af  Damara-färet^  finnas  emellertid  i  Afrika  bastarder  med  det 
vanliga  fSret,  som  endast  fläcktals  äro  betäckta  med  ull.  Dy- 
lika  blandade  och  vanligen  skäckiga  raser  känner  man  äfven 
frän  Ostindien  och  China.  Med  anledning  af  den  form,  som 
finnes  beskrifven  i  Griffith  anim.  Kingd.  IV,  p.  330,  uttalar 
J.  A.  Waqneb  i  Schrebers  Säugthiere  V,  p.  1436,  den  förmo- 
dan,  att  portugisame  öfverfört  det  högbenta  fSret  frSn  sinä 
besittningar  i  Afrika  tili  Goa  samt  att  det  sedermera  i  Ost- 
indien blifvit  kroaseradt  med  andra  färraser.  I  Bcchanan^s 
TraweU  from  Madras  Ihrough  Mysore  beskrifvas  med  indiska  namn 
äfvenledes  tvenne  ostindiska  färraser,  som  bland  annat  genom 
sinä  korta  svansar  väsendtligen  afvika  frSn  Ovis  guineensis. 
Af  den  ena  af  dessfL  raser  har  jag  värit  i  tillfälle  att  se  och 
undersöka  ett  exemplar,  hvilket  äfvenledes  bär  de  tydligaste 
spSr  af  sin  hybrida  härkomst.  Jag  skuUe  visserligen  mycket 
gema  meddela  min  äsigt  om  uppkomsten  af  denna  form  samt 
närmare  beskrifva  densamma,  men  är  ej  berättigad  att  g£  en 
annan  person  i  förväg,  som  äger  närmare  rätt  att  meddela 
notiser   derom.    Enligt   Bucuanans   beskrifning   bär  denna 

ntuntar.  .  .     Ego  quondam  juvenili  fervore  ductus   horum   animalium 
dorso  insidens  ad  qvartam  miliarii  partem  delatus  f  ui." 

2 


18 

varietet  en  skäckig  färgdrägt  och  utmärker  sig  derjemte  ge- 
noin  oregelbundna  fläckar  af  uU  pä  den  föröfrigt  endast  med 
gröfre  här  beklädda  kroppen. 

Sammanställer  man  emellertid  dessa  af  mig  här  i  stoi- 
sta korthet  anförda  och  flere  dylika  fakta,  borde  det  ston 
antalet  af  tama  färrasers  uppkomst  genom  hybridisering  af 
olika  stamformer  synas  temmeligen  trovärdig,  isynnerhet  som 
närstäende  vilda  djurarter  i  allmänhet  anträfias  inom  flere 
skilda  zoologiska  omriden;  huruvida  deremot  det  antagande, 
att  färvarietetema  liksom  rasema  af  flere  andra  tama  djui 
uppkonunit  endast  genom  urral  frSn  samma  stamfonn^  vitt- 
nar  om  sakkännedom  och  nSgon  bekantskap  med  litteraturen 
i  hithörande  frägor,  viii  jag  öfverlemna  tili  vetenskapl^  bil- 
dade  personers  bedömmande. 


19 


Sammanträdet  den  24  Oktober  1864. 

Ordföranden  professoren  Lagus  lemnade  nHgra  under- 
rättelaer  angSende  ungraren  Vambebys  österländska  resor 
ock  sprfikforskningar. 

Professoren  Kbueoer  anmälde  tili  intagning  iAktema 
ett  arbete  öfver  den  stora  stjemgruppen  i  konstellationen  Per- 
seus.  Detta  arbete,  som  innan  kort  skuUe  vara  färdigt  att 
tili  tryekning  utlemnas,  innehSller  positionsbestämningar  af 
nägra  och  fyratio,  tili  största  delen  Ijussvaga  stjemor  i  nämn- 
de  stjemgrupp,  som  under  ären  1860—62  utfördes  med  he- 
liometem  i  Bonn.  Ändam&let  med  dessa  observationer  var, 
att  inom  den  ofantliga  stjemmängden,  genom  hvilken  denna 
konfiguration  utmärker  sig,  fS  ett  antal  punkter  noggrannt  tili 
deras  relativa  stallning  bestämda,  hvilka  i  en  aflttgsen  framtid 
kunde  tjena  tili  att  lemna  upplysning  om  möjligtvis  försig- 
gSende  rörelser.  Det  finnes  för  n&rvarande  endast  nSgra  fi 
B&dana  monografiska  bearbetningär  af  detta  slags  konfigura- 
tionet  och  ju  mera  deras  antal  ökas,  desto  battre;  ty  deras 
Tärde  tilltager  med  &Idern,  sSvida  de  här  ifrfigakommande  rö- 
relsema  utan  tvifvel  kunna  anses  sSsom  ytterst  längsamma. 

Vidare  meddelade  professoren  Krueger  tv8  nya  astro- 
nomiska  upptäckter.  Ben  9  September  träffade  den  outtrött- 
liga  kometsökaren  prof.  Donati  i  Florenz  pX  en  ny  komet, 
som  i  böTJan  redan  var  högst  svir  att  observera,  men  seder- 
mera  fortfarande  blef  mindre.  PS  härvarande  obsetvatorium 
bar  denna  komet  ej  kunnat  observeras,  emedan  tiden  genom 
andra  göromäl  värit  upptagen.  Han  beskrifver  sin  väg  genom 
Stora  Bjömen  och  skall  ännu  lange  kunna  observeras,  när 
man  är  i  tillfUle  att  använda  stora  tefraktorer.  EnUgt  en 
räkning  af  Hr  Wolfp  i  Bonn  var  han  den  29  Juli  iniiev.  8r 
i  i>eriheliiim,  hans  afst&nd  frSn  solen  utgjorde  6^7  millioner 
svenska  mii.  För  närvarande  är  det  betydligt  större;  och  af- 
st&ndet  frin  jorden   öfverskrider   redan  94  millioner  sv.  mii. 


20 


Man  bör  derföre  icke  förundra  sig  öfver  kometens  svaghet^ 
emedan  äfven  de  största  kometema,  sSsom  den  allmänt  kända 
Donatiska  af  Sr  1858,  vid  sS  stort  afständ  hafva  värit  nastan 
osynliga.  —  Den  andra  upptäckten  beträflar  en  planet,  n:o  81, 
af  de  emellan  Mars  och  Jupiter  kringvandrande,  som  Hr  Tem- 
PEL  funnit  i  Marseille  den  30  September.  Enligt  sednast  in- 
komna  underrättelser  har  denna  planet  erhillit  namnet  Terpsi- 
chore.  Närmare  upplysningar  angäende  dess  bana  och  om- 
loppstid  saknas  ännu. 

Professoren  von  Willebrand  meddelade  ett  vid  Me- 
dicinska  akademins  i  Paris  sammanträde  den  27  sistlidne  Sep- 
tember af  SCOUTETEN  h£llet  föredrag  öfver  elektriciteten  i  vatt- 
nen,  säsom  en  fortsättning  af  det  arbete  han  under  foregäen- 
de  äret  utgifvit  öfver  elektriciteten  i  blodet. 

Uti  inledningen  tili  sitt  föredrag  har  denne  utmärkte 
forskare  ansett  nödigt  p&ninna,  hurusom  kunskapen  om  den 
kemiska  sammansättningen  af  helsobrunnarnes  vatten  icke  ger 
nigon  tillfredsställande  förklaring  öfver  dessas  verkan  sisom 
läkemedel.  D£  denna  enligt  hans  förmenande  ej  kan  anta- 
gas  bero  pS  halten  af  de  hari  ingäende  medikamentösa  äm- 
nen,  hvartill  af  en  del  blott  spSr  finnas,  sSsom  fallet  är  med 
arsenik,  jod,  brom,  ej  heller  af  dessa  f£  centigraniin  salter, 
sSsom  chlomatrium,  kolsyrade  alkalier  och  nSgra  sulphater, 
sl  mäste  de  ifrSgavarande  vattnens  helsobringande  effekt  sö- 
kas  uti  en  annan  verksam  princip  än  uti  halten  af  besagde 
salter. 

I  betraktande  af  att  den  märkligaste  efiekten  af  mine- 
ralvattnen  röjer  sig  i  att  hos  den  drickande  franikalla  en  ex- 
citation,  hvilken  nog  ofta  stegras  ända  tili  ett  feberaktigt  tili- 
stSnd,  pSträngde  sig  för  Scouteten  den  frSgan  om  icke  elek- 
triciteten kunde  spela  en  vigtig  rol  hän.  P£  grund  af  ming- 
faldiga  experimenter,  hvarvid  han  begagnat  Nobilis  galvano- 
meter,  har  det  konstaterat  sig,  att  uti  alk  vatten,  i  beröring 
med  menniskokroppen,  väckes  en  elektrisk  ström,  glende 
ifrän  vattnet  in  i  kroppen.  Dock  varierar  denna  ström  myc- 
ket  uti  intensitet  efter  vattnets  olikhet.  SSlunda  finnes  flod- 
vattnet    deviera  nSlen  15  a  20  grader,   men  deremot  de  mi- 


21 


nerella  vattnen^  nyss  tagna  ur  kallan,  70,  80  t.  o.  m.  00  gra- 
der.  De  svafvelhaltiga  vattnen  gifva  den  starkaste  och  mest 
ihlllande  Ström. 

DSl  man  dock  ej  kan  frSnkänna  de  i  vattnet  ingSende 
minerella  bestJndsdelame  sin  verkan  pS  menniskokroppen  an- 
tingen  i  den  genom  beröringen  firamkallade  irritationen  ä  väf- 
nadema,  eller  genom  att  modifiera  dessa  i  sin  sammansätt- 
ning^bör  enligt  Scouteten  effekten  af  helsobrunnames  vatten 
ses  utur  trenne  synpunkter:  l:o  en  dynamisk,  gemensam  för 
alla  vatten  af  hvad  slag  som  helst ;  2:o  en  medikamentös,  be- 
roende  pä  den  modifikation,  som  vissa  i  dem  ingSende  mine- 
rella best&ndsdelar  kunna  utöfva  Sl  väfnadenas  sammansätt- 
ning;  3:o  den  lokala  retningen,  hvaraf  olikartade  hudutslag 
si  ofta  framkallas. 

Vid  alit  detta  vägar  referenten  anmärka  att,  om  verkan 
af  helsokällomas  vatten,  sisom  beroende  p£  dessas  minerala 
bestSndsdelar,  synes  den  vördnadsvärde  forskaren  oantaglig 
genom  ringheten  af  den  dosis  medikament  man  genom  dessa 
nedsväljer,  sS  synes  denna  ingalunda  bli  lättare  att  förstä  ge- 
nom att  för  förklaringen  häraf  taga  sin  tillflygt  tili  den  elek- 
triska  strömmen.  Huru  intressant  än  det  faktum  är,  att  vid 
dessas  beröring  med  menniskokroppen  en  inStgSende  elektrisk 
Ström  väckes,  är  denna  dock,  i  jemförelse  med  den  ström 
man  efter  behag  kan  ur  ett  galvaniskt  batteri  leda  emot  hvil- 
ken  punkt  som  helst  af  organismen,  mera  homoepathisk  än  de  i 
dem  ingSende  minerella  ämnena  äro  i  förhSUande  tili  en  van- 
lig  medikaments  dosis.  Men  att  desse,  intagna  i  stor  utspäd- 
ning,  utöfva  i  mycket  ringa  dosis  en  fördelaktigare  verkan 
inom  menniskooi^anismen  än  de  större  dosema  af  samma 
ämne  i  koncentrerad  form,  är  under  mSnga  förh&Uanden  iakt- 
taget  och  torde  göra  verkan  af  de  i  de  minerella  helsobrun- 
name  ingäende  ämnena  mindre  oförklarlig. 

StatsrSdet  Nordmann  omtalade,  att  han  af  Mag.  For- 
8ELTUS  emottagit  ifrSn  Pyhäjärvi  en  fisk,  faren,  AMmis  bal- 
lerus  L.,  hvilken  icke  är  upptagen  som  finsk  i  Dr  Malh« 
6BENS  öfversigt  af  Finlands  Fiskfauna; 

att  samme  Mag.  FoRSEUUS  Ukaledes  iMn  Pyhäjärvi 


22 

inskickat  exemplar  af  Sarfven,  Le^fdsetu  eryikrophiMmuay  Yvnir 
ken  fisk  säledes  förekommer  äfven  i  vära  insjöar; 

att  Skolaren  Lindström  hade  funnit  tvi,  bon  med  ägg 
och  ungar  af  Skogsuf ven,  Strix  otus  L.  pS  Meilands  ock  Fj- 
lisholinen;  tre  af  dessa  fogelexemplar  finnas  numera  uppstop- 
päde  pä  Zoolog.  Museum. 

Vid  en  excursion  tili  Barösund  samlades,  bland  minga 
andra  intressanta  föremäl,  i  stor  mängd  tvS  sraS  kräftor,  hö- 
rande  tili  slttgtet  Btysis,  hvilka  hafva  sin  körselapparat  pi 
sista  svansleden. 

Af  Studeranden  Cajander  emottogos  &in  Äbotrakten 
ty&  likaledes  rara  ki^ftdjur,  Idotea  trteutpidoia  och  Corophmm 
Umgicamef  fonner  som  förut  icke  blifvit  funna. 

Den  27  Juni  inskickade  Prof.  Lille  XyK  unga  lefvande 
exemplar  af  Filgrimsfalken,  Faleo  peregrinut,  kläckta  i  8jimdl 
socken. 

Under  excursionen  tili  Baresund  erfors^  att  för  en  längre 
tid  sedän  vidPorkala  hade  blifvit  f&ngad  och  v£lgd  en  abor- 
re,  Perca  fluviaHlis  af  8  "ft  vigt. 

Perjemte  meddelade  statsr&det  Nordmann  att  trS,  nu- 
mera 9  mSnader  i  bur  hälinä  Domherrar,  vid  ruggningen  i 
Augusti,  blifvit  nastan  enfärgade  svarta.  Den  stora  voliexea 
i  hvilken  desamma  jemte  andra  foglar  befinna  sig  stir  mot 
norr^  och  foglame  hafva  hela  tiden  blifvit  nSrda  med  faanq)- 
och  andra  frön, 

TvS  sidensvansar  fängade  i  Mars  minad  foredraga  nu 
.mjukt  franskt  bröd  framför  rönnbär. 

Professoren  Hjelt  talade  om  den  nyligen  observeiade 
rörelseförmSgan  hos  Cellelementerna. 


23 


Om   och    i   aniedning  af  Vamb^rys   resor.  —  Af  , 
WiLH.  Lagus. 

(Meddeladt  den  24  Oktober  1664.) 

Dä  man  besinnar,  att  Castro  ns  mängfaldiga  gramma- 
tikaliska  arbeten^  tili  väsendtlig  del  genom  Schiefners  lika 
raska  som  sakkuimiga  medyerkan,  öfver  ett  decennium  värit 
i  linguistemes  händer,  förefaller  det  haKt  besynnerligt,  att 
alit  ännu  en  tidsenlig  generaliserande  och  metodisk  samman- 
ställning  af  dessa  rikhaltiga  specialforskningar  l£ter  vänta  pä 
sig.  Och  dock  skulle  utan  tvifvel  en  komparativ  bearbetning 
af  de  redan  undersökta,  ehuru  hvart  i  sin  enskildhet  föga 
tilldragande  spräken,  vinna  högt  erkännande  af  vetenska- 
pen.  Sluten  t.  ex.  kring  Finskan  s&som  sin  medelpunkt 
Bkulle  en  sSdan  sammanställning  göra  det  för  den,  som  iir 
allmännare  synpunkter  ville  teckna  den  Turanska  spräkstam- 
mens  karakteristik  eller  härur  draga  vidare  konseqvenser,  o- 
nödigt  att  gripa  tili  Jakutiskan  '^teeil  fttr  sie  das  sicherste  Ma- 
terial  Torliegt''  (Steinthal).  Hvarföre  afhöres  intet  sädant 
arbete? 

Ä  ena  sidan  viii  det  tyckas  som  vore  den  grundtanke, 
hvilken  härvidlag  borde  leda  det  hela,  ännu  ofödd  eller  St- 
minstone  icke  kommen  tili  klarhet  och  enighet.  Mycket 
sväfvande  teorier  om  Turanismens  sprlkliga  och  öfriga  an- 
diga  frambringdser  göra  för  närvarande  sin  rund  kring  verl- 
den.  Det  egna  är^  att  de  i  sä  hög  grad  siä  an  öfverallt,  dit 
de  tränga,  liksom  läge  nSgon  mystisk  tjusningskraft  utbredd 
öfver  ämnet.  I  Paris  och  London,  i  Bombay  ochNewyork, 
i  forstliga  palats  (Lucien  Bonapartes)  liksom  i  en  torftig  Finsk 
studerkammare  brinner  samma  hSg  att  lyfta  slöjan  frän  Tu- 
ranismens envist  dolda  urförhSUanden.  Än  mer,  man  anar 
att  der  bakom  hela  Europas  och  halfva  Asiens  äldsta  fordom 
skall  Mottaa  ooh  klama  för  blicken.  Minga  "nyktre"  hafva 
rikat  pä  däligt  humör,  ja  fattat  harm  öfver  det  sätt  att  se  och 


24 

behandla  hithörande  frSgor,  hvilket  en  Bunsen,  en  Max  Mtd- 
ler,  en  Gobineau  o.  a.  bragt  ä  bane.  Äfven  Opperts  Turan- 
ska  hypotes  är  dem  sait  i  sjukt  öga.  Ja  sist  omsider  beskjl- 
les  ock  den  annars  sa  strängt  siktande  Ewald,  att  nu  p&  gamla 
dagar  hafva  blifvit  smittad  af  den  allmänna  farsoten.  Man 
läse  blott  kritdken  i  Potts  nyaste  arbete  "Anti-Kaulen  etc." 
(Berl.  1863)  öfver  den  förres  högstämde,  banbrytande  af- 
handling  '*Ub.  den  Zusammenhang  des  Nordischen,  Mittel- 
ländischen,  Semitischen  und  Koptischen  Sprachstammes"'  (Göt- 
ting.  1862)  och  afgöre  sedän  —  om  klarheten  är  större  p£ 
den  angripande  sidan.     Mig  tyckes  det  just  icke  sl. 

En  sak  borde  bumörskritiken  icke  glömma.  AUa  nya 
tankar,  alla  uppgSende  id^er  Sro  tili  en  början  företrädesvis 
expansiva;  de  sträfva  ut&t  sä  ISngt^  sä  fjerran  som  möjligt, 
de  pröfva  vingarnes  styrka.  de  se  sig  om  efter  sinä  yttersta 
gränser.  Hvarje  stor  och  liffull  sak  begynner  som  system, 
jag  ville  säga  som  förkänsla  af  system,  af  yidtgripande  sam- 
manhang;  enskildheterna  komma  först  efterit.  Aldrig  tvert- 
om.  Att  dervid  mycket  blir  förbisedt  eller  stäldt  pl  oriktig 
plats  eller  skeft  uppfattadt  ocb  förklaradt,  detta  bestrides  a{ 
ingen,  men  klandras  eller  hänas  orättvist  af  mängen  —  som 
dock  sjelf  vet  intet  bättre  rid  än  det  negativa  haltkomman- 
dot.  Den  nu  sS  tryggt  och  vetenskapUgt  arbetande  Sanskii- 
tologin,  hvad  var  hon  för  blott  en  half  menuiskoSlder  till- 
baka,  om  ej  ett  försök,  en  längtan  att  famna  half y a  verlden? 
Unnom  den  ännu  s£  ungdomsyra  Turanska  ideologin  att  tifl- 
drömma  sig  den  andra  hälften!  Öfverdriften  skall  p£  det 
sednare  som  pä  det  förra  häUet  siitäs  bort  af  sig  sjelf. 

Eller  bar  man  verkeligen  redan  en  säker  inblick  i  des- 
sa  föremäl?  Hafva  faktisteme  afgjordt,  hvilka  folk,  hvilka 
idiomer  böra  lemnas  tillträde  i  den  vetenskapligt  —  för- 
stSr  sig  utan  system  —  begränsade  Turanska  sällskapscirkeln? 
Nämnom  blott  ett  par  exempeL  I  Asien  klappa  de  Tamuli- 
ska  spräken,  i  Europa  den  gätolika  Baskiskan  pS  porten.  Skall 
det  upplätas  för  dem,  för  bSda  eller  endera  eller  ingendera? 
Medan  en  af  v£ra  inhemska  linguister  helt  enkelt  forklarar 
prins  Napoleons    kända   arbete  för  ett  "charlataneri",  synes 


25 

den  fordom  föga  mindre  radikale  Pott  i  en  liknande  sak  blif- 
va  litet  medgörligare.  Anmälande  De  Charencys  arbete 
"La  langue  Basque  et  les  idiomes  de  rOural'"  (Paris  1862) 
säger  han,  med  ali  möjlig  reservation  för  tidigare  omdömen: 
'" —  eine  beachten8werthe  Schrift,  worin  allerdings  mancher- 
lei  Aehnlichkeiten  zwi8chen  dem  Eskuara  und  den  im  enge- 
ien  Sinne  Uralisch  (Finnisch)  geheissenen  Sprachen  nach- 
gewie8en  werden,  die  jedoch  als  rein  physiologischer  Art, 
genealogische  Verwandt8chaft  zwischen  der  erwähnten  Spra- 
che  der  pyrenäischen  Halbinsel  und  den,  zum  sog.  Tura- 
nischen  oder  Altai-Stocke  (in  weiterer  Fassung)  gehörenden 
Uralischen  Idiomen  darzuthun  fUr  sich  allein"  [det  vore  ock 
nägot!]  ''nicht  ausreichen'".  Likasi  tvistig  är  den  nägot  trä- 
kiga  och  nastan  i  förtid  yäckta  frSgan  om  de  Amerikanska 
ursprSkens  eller  urspräkets  Asiatiskt-Turanska  härkomst;  om 
deras  förh^ande  tili  Samojediskan  och  dennas  tili  de  Ural- 
ska  familjema,  o.  s.  v.  Fakta  borde  väl  icke  tryta,  sävidt 
dermed  förstSs  ordsamlingar  och.  grammatikaliska  schemata, 
ty  sSdana  finnas  redan  i  mängd.  Men  det  är  äfven  här,  man 
säge  hvad  man  viii,  just  den  ledande  principen  som  saknas. 
Ty  att  de  hittills  linguistiskt  uppstälda  kriteriema  agglutina- 
tion,  stam-oföränderlighet,  vokalharmoni  m.  fl.  icke  gifya  n£- 
gon  Ariadne  träd  i  den  stora  labyrinten,  detta  borde  under 
och  i  följd  af  sä  mycket  meningstrassel  anses  afgjordt^  Be- 
tarfvas  säledes  en  revision  af  sjelfva  de  grundsatser,  efter 
hvilka  stamförvandtskap  pä  detta  gebit  faktiskt  fSr  antagas 
och  dess  grader  bestämmas^sä  torde  detta  endast  kunna  ske, 
antingen  genom  att  i  stort  halla  hela  spräkstammar  mot  hvar- 
andra^  eller  ock  s&lunda^  att  de  närmast  homogena  enskildta 
tungomälen  gruppvis  sammanställas  och  undersökas  samt  der- 
efter  gruppema  sinsemellan.  Försök  att  genomföra  det  förra 
altemativet  hafva  vi  i  de  redan  ofvanföre  nämnda  systemer- 
na,  hvilka  sS  onädigt  upptagits;  men  för  det  sednare  finnes 
knappast  mer  än  början  tili  försök,  s8  förtjenstfulla  äfven 
Schotts  allmännare  och  Bollers  mer  grammatikaliskt  speciella 
spräkkomparationer  äro.  Här  behöfves  en  Bopp,  här  behöf- 
ves  en  Schleicher. 


26 

Man  har  vant  sig  att  inom  en  trängre  ram  (hvilken  ät- 
minstone  vSr  nogsamt  kände  ""urfilolog"  ej  förmitt  krossa) 
sammanföra  de  Finsk-Ungerska  ooh  Turkiska  sprSken.  I  sjelf- 
va  verket  kunde  ock  detta  kallas  ett  ober&ttigadt  systemati- 
serande;  hela  äsigten  hvilar  p£  en  tili  sin  vetenskapliga  hait 
ooh  utsträckning  obevisad  iördom,  men  en  fördom,  som  icke 
dessmindre  har  alla  chancer  för  sig  att  en  dag  blifva  upp- 
höjd  tili  den  evidentaate  sanning.  Hittills  utgör  Böhtlingks 
berömda  Jakutiska  grammatik  sSgodt  som  det  enda  och  i  alla 
fall  det  tillförlitligaste  vämet  för  denna  uppfattnings  benit- 
tigande.  Samma  arbete  yisar  ock,  hvilket  Ijos  en  metodisk 
behandling  af  ett  specialidiom  —  stode  det  ock  som  Jakuti* 
skan,  likt  en  annan  Robinson  pä  sin  ö«  isoleradt  fr£n  den  öf 
riga  yerlden  —  kan  kasta  längt  utom  dess  strängt  dragna 
periferi.  För  att  f&  hela  undersökningsobjektet  stSldt  pi  en 
bredare  has^  hvaxifr£n  en  konkretare  insigt  och  öfrertygelse 
kunde  yinnas,  äterstir  dock  mycket  att  göra  än.  Mer  än  önsk- 
värdt  vore,  att  den  redan  ganska  ISngt  framskridna  Finsk* 
Ungerska  linguistiken  frSn  sitt  h£ll  litet  väaligare  stHickte 
handen  ut  tili  förening.  Hvarföre  hon  ännu  si  Utet  bekjm- 
rat  sig  derom,  är  visst  svSrt  att  bestämdt  veta.  AUtför  myc- 
ket borde  hon  efter  Castrona  och  Ahlqvists  förarbeten  ej  baf- 
va  att  syssla  inom  sinä  Uralska  hemknutar.  Dessutom:  har 
hon  engäng  uppn£tt  Ural  eller  hunnit  'MVoguler  och  Ostjaker 
i  "Ugrien"*),  sä  leder  bSde  landets  och  folkens  kontiguitet  — 
tili  Turan.  Icke  mindre  kraftigt  inbjuder  frSn  sitt  hill  den 
''Tatarisering'"  d.  ä.  Turkisering,  hvilken  flera  ursprungligen 
Finska  stammar  skola  hafya  undergStt,  tili  en  noggrannare 
eftersyn,  huru  hSrmed  egentligen  mi  förh&lla  sig,  huru  den- 
na  process  historiskt  och  linguistiskt  bör  bedömas,  huru  djupt 
dess  infi3rtande  sträckt  sig.  F&r  man  kanske  förmoda,  att  det 
hvarken  är  bristande  lust  eller  bristande  erkännande  af  en 
sSdan  undersöknings  vigt  och  betydelse,  men  hellre  bristan- 
de förstudier  för  densammas  utförande,  som  hittills  afhalbt 
de  vara?    Det  kan  vara  besvärUgt  att  pS  äldre  dagar  göra 


♦)  Jfr  noten  tiU  sid.  28. 


27 

bekantskap  med  Turkiskan^  isynnerhet  som  tillträdet  tili  detta 
sprik  endast  lemnas  genom  Arabiskans  ooh  Persiakans  för- 
gärd,  det  kan  ock  af  dem,  hvilka  redan  utvalt  sin  specialitet 
med  skäl  anses  som  tidspillan,  i  alla  faU  som  en  cura  poste- 
rior,  men  det  unga  slägte,  hvilket  här  i  Finland  sS  decide* 
radt  tagit  fosterlandets  framtid  och  den  fosterländska  veten- 
skapens  angelägenketer  om  händer,  tili  dem  mä  Täi  en  upp- 
maning  vedervägaa,  att  ej  sky  mödorna,  ej  glömma  att  den 
väg,  öfver  hvilken  Caströns  äras  soi  gick  opp,  äfven  har  sin 
fortsättning  och  att  denna*»  säaom  sades,  leder  frSn  Ural  — 
tili  Turan.  Skall  det  sedän  bära  af  tili  Altai  eller  än  längre 
bort,  det  blir  en  sednare  fräga,  hvilken  vetenskapen  f.  n. 
hvarken  torde  kunna  fömeka  eller  bejaka.  Deremot  synes 
det  ganska  sfikert,  att  den  här  och  der  sig  yppande  rigtning, 
hyilken  söker,  korteligen  sagdt,  att  Indogermanisera  de  Fin- 
ska  stammamas  fomtid,  är  en  afvikelse  frän  den  raka,  kan- 
ske  ock  frän  den  rätta  vägen. 

För  att  komma  tili  klar  insigt  i  förhällandet  mellan  de 
Finsk-Ungerska  idiomen  &  ena  sidan  samt  Turkiskan  ä  den 
andra,  erfordras  ock  att  denna  sednare  i  och  för  sig  blefve 
grundligare  utforskad.  Hvad  Osmaniskan  och  särskildt  dess 
Constantinopolitanska  mundart  vidgSr,  eger  man  yisserligen 
ett  icke  ringa  antal  grammatikor  af  större  och  mindre  värde; 
äfven  ordböcker  saknas  ej.  Men  ehuru  denna  dialekt,  sSsom 
företrädesvis  representerande  skriftspr&ket,  utan  jemförelse  är 
den  litterärt  vigtigaste,  sä  har  densamma  genom  sin  tili  det 
otroliga  gränsande  uppblandning  af  AraUska  och  Persiska 
ord^  talesätt  och  grammatikaliska  former  blifvit  den  för  lin- 
guisten  minst  tilldragande  eller  lärorika*).  Blott  fbga  re- 
nare  är  sprSket  i  de  fS  Seldschukiska  texter,  hvilka  ännu  fin- 
nas  i  behäll.    Deremot  förmodar  man  pä  goda  grunder^   att 


*}  Hvad  nnder  om  de  här  hos  osa  efter  transskriptioBema  i  Biaii- 
chia,  i  ooh  för  sig  nog  torftiga  DictioDnsire,  men  fÖröiHgt  utan  ali  sak- 
kännedom  verkstälda  Fiosk-Turkiska  komparationerna  slagit  sä  snöp- 

ligt  at!    Prof.  Geitlins  korta  men  inneh&lbrika  "theses  qvas'' hade 

dock  bordt  öppna  Ögonen  p&  dsm^  som  ännu  tro,  att  spr&kjemförelserna 
bellre  skola  dragas  or  ordboken,  än  ur  grammatiken. 


28 

de  vilda  Turkmanerne,  hvilka  nomadisera-  Öster  om  Kaspiska 
hafvet  tili  Aralsjön  ocli  de  i  norr  om  desse  uppemot  Ural 
och  Sibirien  kringirrande  Kirgiseme  bevara  det  gamia  spri- 
ket  i  närä  nog  ursprunglig  gestaltning,  ätminstone  sitillTida 
att  de  Islamitiska  tillsatserne  lätteligen  ISta  bortskilja  sig. 
Dock  gäller  om  deras,  liksom  äfven  om  de  sedän  Dschingis- 
chans  tider  i  Ryssland  qvarblefne  Nord-Turkames  eller  Ta- 
taremes  idiomer,  att  de,  säsom  saknande  litteratur,  pS  ort  och 
ställe  böra  undersökas.  För  Tatariskan  är  oändligen  litet 
gjordt  ännu  (af  ett  par  Ryskä  lärde),  för  Turkmaniskan  d 
godt  som  intet,  Kirgiseme,  hvilka  erbjuda  den  egna  före- 
teelsen  att  tili  sinä  kroppskarakterer  och  traditioner  yara  lika 
rena  Mongoler,  som  de  tili  spr&ket  äro  Turkar,  hafya  i  nya- 
ste  tid  ganska  lifligt  intresserat  forskningen,  utan  att  likral 
nSgra  märkligare  resultater  för  Unguistiken  blifvit  synliga. 

Ost-Turkiskan  eller  Dschagataiskan  (s.  k.  efter  en  Dschin- 
gisid)  är  f.  n.  framför  andra  beslägtade  idiomer  p&  dag- 
ordningen;  hvarje  nytt  votum,  hvarje  ny  framställning  firin 
detta  fält  emotses  och  följes  med  begärlighet.  Med  visshe- 
ten  om  denna  forsknings  vigt  i  och  för  sig  förknippar  sig 
hoppet,  att  genom  densamma  ett  direkt  Ijus  skall  spridas  of- 
ver  vest-  och  midtel-Asiens  fomförh£llanden  äfven  i  histo- 
riskt  hänseende.  Redan  Klaproth  rigtade  i  flera  arbeten  upp- 
märksamheten  pS  Uighureme*),  detta  gamla,  högst  minnes- 

*)  Castren  har  i  aina  etnografiska  föreläsningar  gjort  sig  mycken 
möda  att,  tvertemot  Klaproths  och  andres  vamingar,  p&  det  nännaate 
förena  Uighureme  (h vilkas  namn  han  anser  vara  uppkommet  gcaom 
en  eufonisk  omkastning  af  första  stafveiaen  i  Jughor)  med  de  i  me- 
deltidshandlingar  ofta  nämnda  Ugrierne  L  Jogrierne.  S&vidt  jag  ser, 
är  dock  detta  en  förspilld  lärdom.  Ugrierne  voro  och  aro  rena  Fin- 
nar,  Uighurerne  Tiirkar.  Denna  sanning  bestrider  väl  Castren  ej,  men 
han  drifver  derbredvid  den  sataen,  att  det  gifvits  en  tid,  d&  de  bida 
stammarne  bodt  tillsammans  1  det  innersta  Aaien,  d&  de  äfven  akola 
hafva  st&tt  i  närmare  frändskap  tili  hvarandra,  än  den  numera  xnellao 
Finnar  och  Turkar  allmänt  erkända.  Hao  säger  nemligen  '*dA  enligt 
min  framställning  de  Turkiaka  och  Finska  Ugrierne  bära  aamma  namn, 
s&  bör  det  äfven  p&  s&dan  grund  kanna  antagas,  att  begge  dessa  stam- 
mar  fordom  lefvat  i  inbördea  gemenakap  aamt  derför  blifvit  med  hvar- 
andra  förvezlade."    Detta  kan  alit  hafva  en  svag  möjlighet  för  aig. 


29 


värda  Turkiska  kulturfolk.    Efter  honom  hafva  v.  Hammer- 
Purgstall  och  Fr.  v.  Erdmann    (sednast  i  sin  "Temudschin" 


men  s&vidt  dertill  slates  af  namnlikheten,  är  hypotesen  lika  godtycklig 
8om  oin  n&gon  ville  förmoda,  att  alla  de  personer,  hvilka  1  Finland  kal- 
las  Flnnar  fordom  ocli  genom  sinä  uranor  gjort  mera  skäl  för  denna 
benämning  än  namera.  Hvad  &ter  Castr^ns  öfriga  grunder  vidg&r,  m&- 
8te  jag  h&lla  dem  för  ännu  mindre  bindande,  ty  de  äro  medtadels  blott 
följder  af  det  förhäUande  jag  här  anser  njrttigt  att  p&peka.  —  Uighu- 
remes  fadeniehem  är  södra  sluttningen  af  Altai,  in&t  Hög-Asien,  vi  kuu- 
na, för  att  hafva  en  fast  punkt,  namua  nejden  af  Earakorum.  Före 
ThnkiuB  uppträdande  voro  de  frie,  men  underkufvades  af  desse,  tills 
de  &ter  i  medlet  af  8:  de  &rh.  blefvo  desses  herrar  och  slutligen,  efter 
det  afven  m&nga  andra  beslägtade  dynastier  vexlat  i  Hög-Asien,  jemt« 
alla  öfriga  Turkiska  stammar  i  böijan  af  13  seklet  kommo  under  Mon- 
goleme.  Den  stora  maesan  af  Dschiugischans  härar  bestod  af  Tur- 
kar,  hvilka  Under  de  ständiga  krigst&gen  spriddes  kring  hela  Asien  samt 
in&t  Ryssland  (der  ock  Turkar  funnos  förut).  Redan  pä  folkvandrin- 
gamas  tid  hade  dock  ett  parti  af  Uighurerne  dragit  sig  öfver  Bolortagh, 
medau  den  fömiimsta  delen  ännu  qvarstannade  p&  sinä  gamla  boplat- 
ser  och  mindre  hopar  trängde  in&t  Kina,  ^r  de  ännu  lefva^  talande 
det  gamla  Uighur  spr&ket.  Mot  vester  gingo  dock  alla  större  Turkiska 
folkrörelser.  Sedän  de  börjat  öfverstiga  Bolor  blef  Turan  deras  ge- 
mensamma  mötesplats,  der  de  underkufvade  den  äldre  Ariska  befolk- 
ningen  (de  s.  k.  "Tadschiks").  Turans  vida  slätter  kunna  anses  för 
alla  Turkiska  stammars  andra  fädernehem,  s&som  ock  namnet  Turk-i- 
8tan  d.  ä.  "Turk-landet"  negsamt  röjer.  Redan  i  böijan  af  medeltiden 
torde  dock  den  Uigburiska  nationaliteten  1%  antagas  (genom  sin  bild- 
ning)  h^fva  värit  den  här  predominerande  och  hafva  gifvit  upphof  &t 
landskapsbenämningen  "Ugrien".  —  Äfven  Finnarnes  uräldsta  utg&ngs- 
pankt  m&  (dock  med  mycken  tvekan)  medgifvas  hafva  värit  Altai ;  tänkom  . 
dock  ej  härvidlag  pä  bergets  södra  sida,  —  ty  d&  r&ka  vi  i  en  laby- 
rint,  hvarur,  sftsom  den  historiska  forskningen  f.  n.  st&r,  ingen  utg&ng 
finnes.  Hurn  bärmed  m&  vara,  är  det  dock  visst  att  vid  den  tidpunkt 
di  Uigurien,  Ugrien  uppstod,  funnos  redan  Finnar  i  dess  norra  delar; 
dessa  voro  Os^akeme  och  Vogulerne,  kanske  ock  andra  stammar,  hvil- 
ka sedän  vandrat  bort  mot  Volga  eller  än  längre  vestvart.  Det  är  möj- 
ligt  att  Os^akerne  blifvit  b&  kallade  först  af  Turkarne,  som  i  dem  s&go 
"fremlingar"  (ett  hypotetiskt  etymon  för  namnet).  Hvad  Voguleme  be- 
träffar,  8&  erinrar  deras  namn  p&fallande  om  Ugor,  och  de  hafva  otvif- 
velaktigt  erh&llit  det  först  s&som  bosatta  i  Ugrien,  ty  sjelfva  kalla  de 

sig  Mansi.    Af  alit   detta  synes  säledes,  att  Uighur   ij^^^}  tgÄr  1, 

)^y   ilgiir)  är  ett  genuint  folknamn  bland  Turkarne,  men  för  vissa 


Leipz.  1862)  lemnat  spridda  bidrag  tili  det  vidtgripaxide  im* 
nets  utredning.  Den  gnindlige  Qaatremere  förberedde  genon 
betydliga  samlingar  ett  nännare  inträngande  i  de  ost-Turkiska 
dialektema.  BSde  sSsom  lingtdst  och  editor  af  Dschagataisb 
texter  har  Beresin  förvärfvat  sig  vackra  förtjenster;  det  är 
ock  honom  man  har  att  tacka  för  kännedomen  om  en  mängd 
i  Byska  biblioteker  förvarade  Dschagataiska  manuskripter.  I 
Kasem  Begs  Turkiska  grammatik  förekommer  ätminstone  en 
liten  början  tili  komparation  af  vest-  ooh  ost-Turkiskan.  Slu- 
teligen  har  Zenker  med  berömvärd  noggranhet  upptagit  det 
hittills  kända  Dschagataiska  ordförrädet  i  sitt  stort  anlagda, 
ehuru  ännu  blott  tili  ringa  del  utgifna  Turkiska  lexikon. 

öfverhufvudtaget  kan  säledes  den  ost-Turkiska  forsknin- 
gen  sägas  befinna  sig  i  ungefkr  samma  läge  som  den  Finsk 
Uralska  före  Castren.  Vetenskapens  väntan  är  med  stort  del- 
tagande  fästadt  pä  densamma;  tätä  dimmor  hänga  väl  ännu 
öfver  föremäien,  men  de  hafva  räkät  i  den  rörelse,  hvilken 
ofta  beb&dar  dagens  ankomst.  Det  skall  m&hända  lyckas  att 
i  det  Tnranska,  liksom  förut  i  det  Sibiriska,  folkhTimlet  upp- 
täcka  s8  godt  som  okända  stammar  och  tungomäl,  men  huf- 
Yudsaken  blir  i  alla  fall  den  att  draga  en  skarpare  rägSng 
mellan  de  nog  chaotiskt  i  hvarandra  inblandade  nadonalite- 
tema,  att  framhälla  deras  egendomligheter,  s£  att  hTarochen 
fär  sitt,  att,  med  ett  ord,  kritiskt  och  tillika  ur  en  gemensam 
eller  komparativ  synpunkt  behandla  det  väldiga,  mSngförgre- 
nade  materialet.  För  att  detta  mä  kunna  ske  (och  har  det 
skett,  sä  gifva  sig  konseqvensema  för  den  Uralska  sprSkfrä- 
gan  af  sig  sjelf)  behöfver  äfven  Turan  sin  linguistiska  apo- 


Fineka  stAmmar  blott  en  harledning  eller  öfverflyttDing  af  landskap^ 
benämningen.  Vili  man  invända,  att  de  vesterländske  källornaa  Ugrier 
bodde  alltför  l&ngt  i  norr,  8&  behöfves  blott  erioras,  att  Oa^^c"'^ 
stamsagor,  enligt  Castr^ne  uppgift,  visa  mot  Jeniseis  öfversta  loppi 
hvarigenom  vi  redan  betydligt  naikaa  Turan.  Namnet,  nppkommet  i 
BÖdem,  vandrade  med  folket  uppemot  norden.  —  Jag  undertrycker  aila 
vidare  gissningar  i  dcnna  intressanta  fr&ga^  emvdan  man  med  skälkan 
hoppaa,  att  Prof.  Ahlqvists  anart  utkommande  forakningar  öfver  Ostja* 
kerne  akola  gifva  faatare  L&llpunkter.,  än  dem  man  f.  n.  ^ger. 


31 

stel,  behöfver  —  den  man  hvilken  det  omsider  tyckes  hafva 
funnit. 

Sifit  uttalade  och  mSngen  dermed  fjermare  eller  närmare 
sammanhängande  tanke  —  hvaraf  detta  meddelande  fätt  sitt 
upphof  —  Yäcktes  hos  mig  genast,  dS  jag  i  det  nyss  hit  an- 
lände  4:de  häftet  af  Zeitschr.  d.  Deutsch.  Morgenl.  Gesellsch, 
för  1864  läste  en  kort,  men  innehällsrik  recit  öf ver  Ungraren 
Yamb^rys  vandringar  i  ödemarkerna  Öster  om  Kaspiska 
hafvet.  Senna  recit  ingär  i  ett  bref  af  Tyske  konsidn  D:r 
Blau  i  Trapezunt  tili  Prof.  Fleischer  i  Leipzig,  och  akulle 
säkert  icke  blifvit  publicerad,  om  icke  äfven  dessa  tvenne  ut^ 
märkte  vetenskapsmän  och  linguister  ansett  sig  berättigade 
att  vid  Vamb^rys  sträfvanden  fästa  de  allrabästa  förhoppnin- 
gar.  För  min  del  känner  jag  om  den  raske  vandrarens  Iit- 
terära  antecedentier  endast,  att  han  redan  för  n&gra  ix  till- 
baka  i  Constantinopel  sysselsatte  sig  med  Turkiskt  lexikali- 
ska  arbeten.  Huruvida  den  reseberättelse,  han  haft  för  afsigt 
att  under  sistförlidne  sommar  utgifva,  redan  sett  offentlighe- 
tens  Ijus^  är  mig  obekant  FrSn  Trapezunt,  der  Blau  sam- 
manträffade  med  honom  i  Maj  detta  är,  ämade  han  öfver 
Tyskland  begifva  sig  tili  London.  Det  säges  om  honom,  att 
han  eger  insigt  och  kännedom  i  de  genomvandrade  länder- 
nas  seder  och  sprÄk  "wie  wohl  keiner  ror  ihm'\  Hans  dag- 
bocker^  hvilka  fördes  dels  pä  Ungerska,  dels  pS  Tyska,  men 
i  Turkisk  skrift,  skola  innehälla  de  värdefullaste  antecknin- 
gar  öfver  hans  iakttagelser.  Bland  hans  samlingar  uppräk- 
nas  förskottsvis  ost-Turkiska  handskrifter  samt  originalbref 
och  folksSnger  af  Turkmaner  och  Kirgiser,  jemte  en  redan 
temmeligen  framskriden  Dschagataisk  ordbok,  hvilken  med 
det  första  skall  fuUändas.    Marschrutan  var  följande. 

Vamb^ry  valde  Teheran  tili  utgSngspunkt  för  sinä  ströf- 
t2g.  Han  gick  dock  icke  ensam.  Nej,han  hade  hedern  att 
ätnjuta  sällskap  af  icke  färre  än  25  tiggardervischer  frän  Cho- 
kand,  det  nordostligaste,  närmast  den  stor-Kirgisiska  horden 
belägna  chanatet  i  Turan;  sjelf  var  han  förklädd  tili  en  dy- 
lik  munkbroder  och  lyckades,  om  ock  ofta  med  fara  för  sitt 
lif,  genom  pä  förrhand  förvärfvad  bekantskap  med  kamrater- 


32 

nes  seder  och  sprik  att  under  14  mSnaders  sammanvaro  bi* 
behälla  det  fullkomligaste  inkognito.  TSget  genomskar  föist 
det  osunda  Mazenderan  tili  dess  hufvudstad  Sari  samt  vidare 
tili  hamnorten  Kara-tepe  vid  Kaspiska  hafvets  södra  strand. 
Accord  gjordes  med  en  sjöröfvarskuta,  pS  hvilken  öfveifarten 
skedde  tili  SömUs-tepe.  Här  beträddes  Turans  jord.  Man 
erinre  sig  Mn  geografin,  att  hela  vesthälften  af  detta  ofant- 
liga  territorium  utgör  ett  det  ödsligaste  ISgland.  hvilket  ^n- 
ker  sig  tili  75  fot  under  ytan  i  oceanen.  Sannolikt  och  en- 
ligt  A.  Humboldts  geologiska  undersökningar  har  Kaspiski 
hafvet  i  urtiden  stätt  i  förbindelse  med  Aral  sjön  och  andia 
vatten  samt  mot  Öster  och  nordost  böljat  llngt  in  i  Sibirien, 
ända  upp  mot  Jenisei.  Här  omtala  Kinas  annaler  '*det  stoia 
bittra  hafvet",  Dess  botten  bildar  numera,  inom  Tiiran,  salt- 
haltiga  med  snäckor  impregnerade  sandMt;  inom  Sibiriea, 
kärr  och  mossar,  bland  hvilka  den  yidsträckta^  genom  Castrens 
skildringar  nogsamt  kända  Barabintser  steppen.  först  hiller 
p£  att  torrka  upp. 

Frän  Kaspiska  hafvets  strand  gick  täget,  i  nordosdig 
rigtning,  genom  Turkmanemes  gebit  och  Chyarizm  eller  dii- 
va upp  tili  Kongrat  vid  Oxus.  Här  böjde  man  mot  o.  s.  o. 
och  passerade  öknen  tili  Buchara.  Efter  nSgot  uppehSU  i 
denna  för  sinä  islamitiska  läroanstalter  välkända  stad,  foit- 
sattes  vandringen  tili  Timurs  fordna  residens  Samarkand.  Tig* 
gai-vänneme  följdes  ännu  ät  ett  godt  stycke  i  det  mot  Bolor 
tagh  och  Hindukusch  uppstigande  landet.  Först  i  Dschizzak 
upplöstes  resesällskapet,  i  det  de  veritable  dervischeme  sträf- 
vade  mot  Kaschgar  pS  den  Kinesiska  sidan,  medan  deias 
förklädde  kamrat  anträdde  Sterresan.  Lemnad  ensam  utgaf 
Vamb^ry  sig  för  en  scheich  vid  namn  Molla  Abdurreschid 
Rumi.  Tron  pä  hans  fromhet  och  helighet  var  sS  stor,  att 
mängen  ortodox  Turkman  umgäldade  en  välsignelsebringande 
andeflägt  ("nefes")  frSn  hans  mund  med  ett  fett  lamm.  Han 
tog  kosan  öfver  Balch  och  Herat,  hvarest  ännu  ett  lifsfarligt 
tillbud  förestod.  Herrskam  i  Herat,  yngste  son  tili  Dost  Mu- 
hammed, hade  nemligen  fätt  i  sitt  hufvud,  att  scheichen  vore 
en  spion,  en  maskerad  IngUs  (Engelsman)  och  vidhöll  envist 


33 

denna  hotande  mening.  DS.  fanns  för  deti  sä  oskyldigt  miss- 
tänkte  ingen  annan  utv&g,  än  att  genom  dänande  förbannel- 
ser,  slungade  öfver  hela  det  bemälde  slägtet,  konstatera  sinä 
afsigters  renhet,  och  gjorde  han  detta  med  den  kraftochyer- 
kan,  att  hela  rädsförsamlingen ,  stelnande  af  fasa,  släppte  sitt 
byte.  Att  öfver  Meschded,  Teheran,  Tebris  och  Erzerum 
tränga  fram  tili  Trapezunt  yar  för  honom  efter  sädana  äfyen- 
tyr  blott  en  smäsak.    Hela  färden  hade  räckt  2  är. 


34 


Om  rorelsefenomener  hos  celler.  —  Af  O.  Hjelt. 

(Meddeladt  den  24  Okt.  1864.) 

Under  de  sednaste  Sren  hafva  enskilda  iakttagelser  of- 
yer  rorelsefenomener  i  de  animala  cellema  blifvit  gjorda,  men 
de  hafva  värit  för  spridda  och  isolerade,  för  att  tillSta  08s 
att  uppfatta  dessa  rörelser  sSsom  uttryck  af  en  cellen  allmän- 
nare  tillkommande  egenskap.  Den  rörelse,  som  man  redan 
länge  iakttagit  i  det  finkomiga  innehSllet  af  yissa  djuriska 
celler,  har  man  hänfört  under  det  obestämda  uttrycket  mole- 
killarrörelse  och  uppfattat  den  säsom  ett  fysikaliskt  fenomen^ 
beroende  pS  samma  orsaker,  som  rörelserna  af  dylika  sma 
kroppar  utom  cellema.  Likväl  torde  förhkllandet  vara  det, 
att  denna  molekularrörelse  Sr  bunden  vid  ett  visst  lifstillstind 
hos  cellen.  Det  ser  man  isynnerhet  i  de  sSkallade  spottkor- 
pusklema,  af  hvilka  en  del  visa  denna  egendomliga  rorelse 
af  sitt  innehSU,  medan  andra  äro  orörliga  och  antalet  af  de 
orörliga  cellema  blir  alit  större,  ju  mera  man  betraktar  dem 
och  ju  längre  tid  de  äro  skiljde  &£n  sin  naturliga  plats.  Den- 
na rörelse  af  cellinnehSUet  mäste  stä  i  ett  visst  beroende  an- 
tingen  af  den  mängd  vätska,  som  omgifver  cellen  eller  som 
intränger  i  den,  ty  man  ser  stund(Hn  innehallet  liksom  plöt- 
sligt  utträda  (utan  att  likväl  finna  nägon  öppning)  och  dess 
rörelse  ögonblickligt  upphöra.  Brucke  har  pröfvat  verkan 
af  galvanisk  ström  p8  molekularrörelsen  inom  sf)Ottkorpusk- 
lema.  Vid  användning  af  den  primära  strömmen  förlorade 
alla  celler,  ehuru  efter  olika  tid,  sin  molekularrörelse  och  fast- 
än  den  galvaniska  strömmen  afbröts,  Sterkom  den  icke  vi- 
dare.  Samma  förhSllande  visade  äfven  de  färglösa  blodcel- 
lema  och  varkorpusklema.  En  mängd  celler  visade  ofvan- 
nämnda  plötsliga  bristning  af  sitt  innehSll  och  denna  brist- 
ning  inträdde  aldrig,  der  redan  molekularrörelsen  upphört. 
Man  kunde  föreställa  sig,  att,  i  följd  af  den  elektriska  ström- 
mens  inverkan,  en  sS  väldsam  och  plötslig  sammandragning 


35 

inom  cellen  ägde  rum,  att  en  bristning  deraf  yore  följden. 
Brucke  pSpekar  att  man  känner  det  molluskema  kunna  plöt- 
sligt  sammandraga  sig  sä  häftigt,  att  rupturer  uppstä  inom 
dem. 

En  ännu  mer  aktiv  rörlighet  har  voN  Recklingshau- 
SEN  nu  nyligen  observerat  hos  varkorpusklema.  Han  fann 
icke  blott  att  dessa  celliga  elementer  förändrade  sin  form  i 
allmänhet,  utan  att  äfven  frln  deras  omkrets  utskjöto  ett 
större  eller  mindre  antal  fina  trSdformiga  fortsättningar,  hvil- 
ka  antingen  kunna  draga  sig  tillbaka  i  cellkroppen  eller  fort- 
fara  och  nätformigt  förbinda  sig  med  dylika  frän  andra  cel- 
ier.  En  iullkomligt  rund  cell  kan  derigenom  antaga  och  bi- 
behälla  en  stjemformig  gestalt.  Men  varkorpusklema  förän- 
dra  icke  endast  sin  form,  när  de  ligga  i  en  flytande  mellan- 
substans,  utan  i  följd  af  sinä  formförändringar  ombyta  de  äf- 
ven plats  i  sjelfva  den  fasta  väfnad,  deruti  de  aro  inbäddade. 
CellinnehSllet  skjuter  sig  nemligen  f  ram  i  de  nybildade  fort- 
sättningame  och  dessa  uttänja  sig,  medan  den  fordna  cellen 
salunda  alltmera  drager  sig  efter  dem.  I  normal  hornhinna 
hos  flere  däggdjur  har  man  funnit  dylika  kroppar,  hvilka  o- 
afbrutet  förändra  sin  form  och  derigenom  röra  sig  framät. 
Dä  denna  kontraktilitet  äfven  tillkommer  lymfkorpusklerna, 
en  mängd  med  bindväfscellema  analoga  elementer  och  de  i 
pathologiska  transsudater  förekommande  cellema,  torde  man 
kunna  antaga,  att  isynnerhet  pS  slem-  och  serösa  hudar  des- 
sa vandrande  kroppar  genomtränga  epitheliema  och  uppträda 
fritt  pä  deras  yta.  Vi  böra  hoppas  att  sälunda  smäningom 
flere  af  den  pathologiska  histologiens  hittills  olosta  frSgor 
skola  vinna  sin  förklaring. 


36 


Sammanträdet  den  14  November  1864. 

Professoren  Krueger  redogjorde  för  den  under  ordfö- 
randeskap  af  general  Bayer  under  loppet  af  sistl.  Oktober 
i  Berlin  sammanträdda  internationela  Geodetiska  föreningens 
syftemäl  ooh  beskref  utförligare  de  observationsmetfaoder,  som 
sistlidne  Juli  och  Augusti  hade  användts  i  Bonn,  för  att  be- 
stämma  longituderna  för  Berlin-Bonn  och  Bonn-Greenvich, 
och  som  efterhand  komma  att  tillämpas  pä  ett  antal  orter 
emellan  Orsk  och  Valentia  (Irland),  belägna  pa  nägra  och 
femtio  graders  latitud.  Genom  dessa  operationer,  som  bilda 
en  del  af  de  arbeten,  den  geodetiska  föreningen  har  atagit 
sigl,  skulle  en  parallelbäge  af  närä  70  graderg  utsträckning 
bestämmas  och  figuren  af  jordens  parallelcirklar  närmare  un- 
dersökas. 


37 


Sammanträdet  den  12  December  1864. 

Professoren  Kruegeb  förevisade  ett  nyss  tili  univer- 
sitetets  astronomiska  observatorium  reqvireradt  galvaniskt  ur 
af  framl.  Krilles  i  Aitona  konstruktion.  Detta  ur  drifves 
endast  genom  dön  af  tv8  elementer  framkallade  galvaniska 
strömmen,  som  omkretsar  elektromagneter:  slutar  man  ström- 
men,  sä  hoppar  sekundvisaren  framSt  genom  elektromagne- 
temas  dragningskraft;  detsamma  sker  genom  strömmens  af- 
brytande,  emedan  dä  den  förut  genom  elektromagneterna 
spända  spiralfjädem  utöfvar  samma  verkan  pS  sekundvisaren. 
Strömmens  regelbundna  slutande  och  afbrytande  sker  genom 
normaluret  pä  ett  högst  sinnrikt  sätt,  som  dock  är  alltför  myc- 
ket  inveckladt,  för  att  här  utan  ritningar  kunna  förklaras. 
Aorma/-uret  telegraferar,  sSl  att  säga,  hvarje  sekundslag  at  ob- 
servatom  tiU,  som  har  det  galvaniska  uret  alldeles  närä  bred- 
>!(!  passageinstrumentet;  denna  methods  företräden  bestä  huf- 
vudsakligen  i  följande:  1)  man  kan  uppställa  normaluret  i 
ett  mm,  som  är  skyddadt  för  plötsliga  temperaturvexlingar; 
'2)  man  kan  begagna  huru  mänga  galvaniska  ur  som  helst  i 
observatorii  olika  mm,  som  alla  visa  samma  timme,  minut 
och  sekund,  som  normaluret;  3)  sekuildslaget  är  sä  hSrdt,  att 
det  tili  ocb  med  under  starkaste  bläst  mycket  lätt  kan  upp- 
fattas,  hvilket  icke  är  fallet  vid  pendeluren. 

Professoren  Mäklin  meddelade  angäende  fiskarnes  till- 
vcxt  i  längd  särskilda  uppgifter  dem  professoren  under  lop- 
pet  af  sistl.  sommar  samlat  vid  Helsingfors,  dervid  han  upp- 
mätt  öfver  300  exemplar  af  olika  arter. 

Statsrädet  Nordenskiöld  förevisade  en  vid  Zarskoje- 
Selo  päträffad  egendomlig  bildning  af  kalksten,  utgörande 
sannolikt  en  inkrustation  omkring  nägon  lycopadiumart,  ehuru 
organiska  ämnen  endast  i  obetydlig  mängd  och  fosforsyra 
alldeles  icke  kimde  för  bläsrör  upptäckas. 


38 


Professoreii  LaouS-  omförmälde,  att  den  af  friherre 
Bathor-Simoline  tili  ITniversitetet  nyligen  förärade  vackra 
myntsamling  innehöUe  bland  annat  särskilda  österländ^ka 
mynt  af  högt  värde,  hvarföre  professoren  ämnade  öfver  de 
samma  meddela  en  beskrifning,  som  akulle  ingä  i  Aktenia 
och  komma  att  utgöra  fortsättning  tili  professoren  Geitlins 
derstädes  intAgna  beskrifning  öfver  Universitetets  orientaliska 
myntsamling. 


39 


Iktyologiska  anteckningar  gjorda  i  Helsingfors  om  som- 
maren  1864  hufvadsakligen  tili  ntrönande  af  fiskar- 
nas  Äriiga  tillvext  i  längd.  —  Af  Fb.  W-  Mäklin. 

(Meddelade  den  12  December  1864.) 

Tili  utTönande  af  fiskamas  Srliga  tillvext  i  längd  upp 
mätte  jag  i  Taipalsaari  socken  vid  södra  Saimen  under  lop- 
pet  af  sommaren  1859  ett  mindre  antal  exemplar  samt  med- 
delade i  korthet  resultatet  deraf  vid  Yetenskaps-Societetens 
sammanträde  d.  15  Februari  1864.  HS.  jag  sistlidne  sommar 
tillbragte  feriema  i  Helsingfors  önskade  jag  äfvenledes  ihop- 
samla  nägra  fakta  beträflande  dessa  djurarters  tillvext  i  längd 
vid  södra  hafskusten  och  uppmätte  för  detta  ändamSl  öfver 
300  exemplar  af  skilda  arter.  Vid  Saimen  hade  jag  1859  i 
aUmänbet  endast  utvalt  nigra  fä  sädana  individer,  bvilka 
kunde  anses  vara  af  en  olika  älder  samt  uppmätt  dem,  men 
ganska  väl  inseende,  att  ett  sädant  förfarande  i  sjelfva  ver* 
ket  lemnar  rum  för  nägot  godtyckliga  bestämningar,  bar  jag 
nu  deremot  vid  enskilda  tiUfällen  uppmätt  alla  tillgängliga 
exemplar,  hvarigenom  dessa  anteckningar  i  framtiden  alltid 
böra  äga  sitt  vetenskapliga  värde  och  det  äfven  i  den  hän- 
delse,  att  jag  i  ett  eller  annat  f  ali  misstagit  mig  vid  iipp- 
skattningen  af  de  uppmätta  fiskamas  21der.  Jag  kan  endast 
beklaga,  det  jag  äfven  nu  ser  mig  i  tillfäUe  att  meddela  högst 
fi  längdmätt  öfver  ett  är  gamla  eller  ännu  yngre  individer, 
men  möjligheten  att  förskaffa  sig  sidana  beror  endast  af  en 
tillfällighet,  da  desamma  med  tillStna  fiskbragder  icke  kunna 
infSngas.  Intressant  hade  det  onekligen  äfvenledes  värit,  att 
vid  nägon  lekplats  uppmäta  de  minsta  exemplar  af  hvarje 
art  med  xinnande  rom  eller  mjölke,  men  emedan,  de  flesta 
fiskars  lektid  infaller  om  vären  under  läseterminen,  var  jag 
ej  i  tiUfälle  att  i  närheten  af  Helsingfors  besöka  ett  fiskrikare 


40 


ställe,  och  i  den  närmaste  omgifningen  af  staden  &r  deremot 
ali  slagB  fisk  pä  ett  oförsvarligt  sätt  fönninskad,  ja  man  vorf 
nastan  frestad  att  säga  utrotad.  Akadexnikern  v.  Baeb  af- 
▼ensom  flere  andra  naturforskare  hafva  uttalat  den  Ssigt  2tt 
hufvudorsaken  tili  fiskamas  aftagande  bör  sökas  i  en  stigan- 
de  uppodling  af  ett  land,  hvarigenom  nemligen  en  betydlig 
mängd  organiska  ämnen,  som  utgöra  nödvändiga  näringsam- 
nen  för  fiskarna  och  förr  eller  sednare  fallit  dem  tili  godo, 
antingen  direkte  användas  föp  Skerbruket  eller  pS  annat  satt 
tillintetgöras,  och  ehuru  det  icke  kan  fömekas,  att  t.  ex.  fäl- 
landet  af  en  skog  i  närheten  af  en  fiskrik  vik  beröfvar  dessa 
djurarter  tillgängen  pS  en  mängd  insektlarver  och  andra  or- 
ganiska ämnen^  hvilka  i  annan  händelse  skulle  ^edfalla  i 
vattnet,  är  det  likväl  utom  alit  tvifvel,  att  fiske  under  lekti- 
den  och  isynnerhet  ett  obetänksamt  och  numera  olofligt  he- 
gagnande  af  för  tätä  fiskbragder  är  den  fömämsta  orsakeii 
tili  fiskarnas  förminskning  i  vlrt  land.  Förhillandet  vid  Hei. 
singfors  kan  i  sSdant  afseende  framhäUas  som  ett  nog  öfver- 
tygande  bevis  för  sanningen  af  nyss  uttalade  pästlende.  Föga 
är  nemligen  tillgängen  p£  organiska  ämnen  större  i  nagot 
vattendrag  i  Finland,  än  i  hafsvikama  nännast  hufvudstadeiu 
och  just  här  har  man  under  sednaste  decennier  genom  ett 
förödande  fänge  reducerat  fisktillgängen  pä  ett  särdeles  närk- 
bart  sätt;  redan  en  och  ty£  mii  frän  staden  £nnas  deremot 
nägra  ganska  fiskrika  ställen. 

Innan  jag  öfvergir  tili  en  närmare  redogörelse  för  re- 
sultatema  af'  minä  undersökningar  •  öfver  fiskamas  ärliga  tili- 
vext  i  längd  vid  hafskusten  i  trakten  af  Helsingfors,  viii  jag 
med  nagra  ord  ytterligare  beröra  frägan  om  dessa  djurarters 
färgförändringar.  Vid  Vetenskaps-Societens  sammanträde  d. 
16  Febr.  förlidet  Sr  omtalade'jag  nemligen  varieteter  af  flere 
fiskarter  med  en  särdeles  mörk  färgdrägt,  hvilka  anträffas  i 
Stskilliga  mindre  insjöar  i  Finland  äfvensom  pä  större  djup 
i  Saimen.  SSdana  mörka  varieteter  finnas  äfven  pS  större 
djup  i  hafvet,  Stminstone  utanför  Helsingfors,  och  det  är  trch 
ligen  endast  i  den  inre  skärgärden  man  här  anträffar  dem 
med  de»  vanliga  Ijusare  färgteckningen.    Sidana  mörka  e- 


41 


xemplar  har  jag  sett  i  stor  mängd  isynnerhet  af  torsk,  hvil- 
ka  blifvit  infängade  yid  Graharabäk  utanför  Helsingfors. 
Huru  ringa  betydelse  emellertid  en  sidan  färgförändring  hos 
fiskama  äger  sSsom  grund  för  olika  artbenämningar,  framgär 
nog  tydligt  ur  det  förhäUandC)  att  dessa  mörka  individer  i 
sumparna  i  hamnen  inom  n§gra  timmar  förblekna  tili  den 
allmänt  bekanta  Ijusare  drägten.  Fiskare  pästodo  visserligen, 
att  denna  hastiga  färgförändring  framkallats  genom  afnötning, 
men  detta  var  säkerligen  icke  händelsen,  ty  den  mörka  färg- 
drägten  försvann  iläcktals  och  man  kunde  icke  finna  nagra 
spär  af  en  genom  ömsesidig  friktion  under  fiskarnas  rörelser 
i  sumpen  uppkommen  förstöring  af  den  yttre  hudbeklädna- 
den.  Denna  tillfälliga  mörka  färgteckning  framkallas  troli- 
gen  endast  genom  nSgot  i  vattnet  upplöst  ämne,  och  i  öfver- 
ensstämmelse  med  detta  antagande  är  äfven  den  hastiga 
förblekningen  förklarlig.  —  Ehuru  jag  sett  de  mörkaste  fiskar 
i  en  liten  insjö  i  Luumäki  socken,  som  innehöU  myrmalm 
och  denna  malm  äfvenledes  anträffas  t.  ex.  vid  Mjölön  utan- 
för inloppet  tili  Helsingfors,  vägar  jag  likväl  icke  ens  som 
en  hypotes  uttala  den  förmodan,  att  just  ifrägayarande  ämne 
skuUe  framkalla  den  omnämnda  färgdrägten. 

Bedan  förut  har  jag  omnämnt,  att  tvenne' fiskarter,  nem- 
ligen  iden  och  sarfven,  förekomma  i  södra  Saimen  möd  en 
mycket  vackrare  drägt  än  vid  hafskusterna.  Den  af  Idus  me- 
lanotug  Heck.  (=  Cyprinus^Idus  L.)  i  Saimen  förekommande 
färgvarieteten  torde  likväl  ej  motsvara  Cyprinus  Orfus  L.,  som 
i  Tyskland  är  känd  under  benämningen  af  Goldnerfling.  Af 
hvardera  här  omnämnda  arter  har  jag  äfven  vid  Helsingfors 
sett  endast  exemplar  af  ett  ganska  anspräkslöst  utseende  och 
i  färgprakt  pä  längt  när  ej  jemförliga  med  dem,  som  fängas 
t.  ex.  i  Taipalsaari  socken. 

Slutligen  anser  jag  mig  ännu  böra  tillägga  den  anmärk- 
ning,  att  alla  uppmätta  exemplar.  hvilkas  längd  i  det  följan- 
de  uppges,  aro  fSngade  i  den  närmaste  trakten  af  Helsing- 
fors. 


42 


Pcrca  Itriatilis  Linn^. 

Af  den  vanliga  aborren  har  jag  under  loppet  af  Juni 
och  Juli  mSnader  uppmätt  tillsammas  61  exemplar.    Jemte 
längden  yill  jag  tillika  uppge  den  förmodade  Sldem. 
Ett  exempl.  d.  9  Juni  af  92  m.  m:s  längd;  unge  £r.  vären  1863. 


w 

V 

jy    jy 

99 

99      ^^ 

99 

99 

99 

99 

99 

9, 

T> 

V 

rt 

jy    yy 

^ 

99  116 

99 

99 

99 

99 

99 

V 

1862. 

V 

7) 

j)    yy 

99 

9,119 

99 

99 

9, 

99 

99 

9, 

„ 

V 

Ji 

W     5) 

99 

99 127 

yy 

9, 

99 

99 

99 

9, 

9, 

V 

7) 

yy    w 

99 

99  131 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

9, 

V 

7i 

»10 

99 

9,132 

99 

99 

99 

99 

'99 

99 

9» 

w 

V 

99     95 

99 

99 136 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

9, 

r> 

» 

W     99 

99 

99 162 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1861. 

J> 

V 

»24 

99 

99 183 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

9, 

V 

T) 

99     99 

99 

9,187 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

9, 

j> 

jy 

9)     99 

99 

.99 192 

9, 

9, 

99 

99 

99 

99 

9, 

ji 

W 

99     99 

99 

9,199 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

„ 

j) 

jy 

,29 

99 

9,178 

99 

99 

^ 

99 

99 

99 

9J 

V 

» 

„   IJuli 

99 123 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1862. 

w 

V 

99     99 

99 

9,124 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

n 

V 

u 

99     99 

99 

99  160 

99 

9, 

99 

99 

99 

99 

1861. 

jy 

w 

99     99 

99 

99.176 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

ji 

» 

99     99 

99 

99  190 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

V 

» 

99     99 

99 

9,234 

9, 

99 

99 

99 

99 

99 

1860. 

V 

n 

»   8 

99 

99  176 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1861. 

yi 

Ji 

99     99 

99 

9,204 

V 

99 

99 

99 

99 

99 

1861? 

w 

V 

99     99 

99 

99  212 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1860. 

V 

jy 

99     99 

99 

99  218 

V 

9, 

99 

99 

9) 

99 

» 

n 

TJ 

»   6 

99 

99  176 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

186L 

» 

V 

99     99 

99 

99  233 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1860. 

» 

» 

99     99 

99 

99  264 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1859. 

9) 

j) 

»14 

99 

99  143 

99 

99 

99 

99 

99 

^ 

1861 

Ji 

yy 

»17 

99 

99    87 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1863. 

V 

ji 

99     99 

99 

99 122 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1862. 

V 

» 

»20 

99 

99    96 

99 

99 

99 

99 

99 

99 

1863. 

V 

(cr> 

99     99 

99 

99  118 

99 

99 

99 

99 

99 

91 

1862. 

y> 

(cf) 

99     99 

99 

9,119 

99 

99  ' 

*99 

99 

99 

99 

n 

43 


Ett  exempl.  d.20  Juli  af  124  m.  mis  längd;  unge  fr.  vSren  1862. 

7)        V        7)   jy     jy     V  •^'^^  jj     ?9         w  ly      V      jy         V 

T5             V             n     »       »        »  ^^    V        n             7)  W         75          ^              Ji 

55         (5)          55     ^5       55       ^  ^"^^    55       55            95  55         55         55              55 

55         (2)          55     55       ^       55  ^**^    55       55             95  99         95         59              55 

55            95             95     55       95       55  ^^'     95       99             99  95         55         55         lo^l- 

55            5)             95     55       55       55  ■'■ ''^    95       95            99  99         95         55              95 

55            99             95'^-'-5555"^5555             95  559999         loöO- 

55            95             55'^9555^5595            99  959555              99 

Följande  exemplar  blefvo  infSngade  vid  Rönnskär: 

Ett  exempl.  d.29  Juli  af  75  m.  m:s  längd;  unge  fr.  v&en  1863. 

53             99             95999999°^    99^             99  999555              99 

5)            99             99999999°-'-9999            99  999999              99 

5?            95            99999595^r9995            99  999999             99 

95            99             9999       99       99^"9599            99  999599             99 

»            95             99999999™9559            99  999995             99 

53            99             99999995^^9999            99  959999             99 


(Cf)  99999999  120    „„  99.        99         9)         95         1862. 

33         (9)  99    99       95       99  1^1    99       99  99  95         99         99  95 

Medeltalet  för  längden  vid  omkring  ett  Srs  älder,  be- 
räknadt  efter  13  här  angifna  exemplar,  utgör  86,5  m.  m.;  för 
tvl  Irs  Släer  efter  19  exemplar  127,3  m.  m.;  för  tre  Slts  SI- 
der  efter  14  exemplar  179,2  m.  m.;  för  fyra  Srs  älder  efter  4 
exemplar  224,3  m.  m.  sämt  för  fem  Srs  alder  efter  ett  enda 
exemplar  264  m.  m.  —  Efter  dessa  medeltal  utgör  sSledes 
den  ärliga  tillvexten  i  längd:  under  det  första  Sret  86,5  m.  m., 
under  det  andra  Sret  40,8  m.  m.  (som  allmänt  medeltal  tro 
ligen  för  litetl),  under  det  tredje  51,9  m.  m.  (som  allmänt 
medeltal  mähända  för  stort!),  under  det  fjerde  45,1  m.  m. 
samt  under  det  femte  £ret  39,7.  Ett  större  antal  uppmätta 
exemplar  skuUe  p£tagligen  lemna  ett  olika  resultat;  det  är 
äfven  troligt,  att  tillvexten  i  längd  är  olika  under  skilda  Ir. 

Hannar  af  tvS  ärs  älder  med  rinnande  mjölke  var  jag 
^der  loppet  af  vären  i  tiUfäUe  att  se  i  fiskarehamnen.  Jag 
tror  likväl,  att  man  pä  grund  af  en  sadan  tidigare  köns- 
utveckling  icke  borde  nedsätta  längdmättet  för  artens  sälj- 
barhet. 


44 


Lucioperca  Sandra  Cuv.  (Perca  Lidaperca  L.) 

Af  denna  art  har  jag  d.  9  Maj  uppmätt  fem  yid  Hel- 
singfors fängade  exemplar:  ett  af  306,  ett  af  320,  tvl  af  497 
och  ett  af  511  m.  m:s  längd.  Den  22  Juli  var  jag  i  tillfälle 
att  se  en  gös  af  264  m.  in:s  längd  (nagot  öfver  10  J  v.t.)> 
hvilken  var  fängad  i  Sibbo  socken  och  som  troligen  uppnatt 
en  älder  af  tvä  Sr.  Är  demia  min  förutsättning  riktig,  sasom 
jag  fönnodar,  mSste  äldem  af  de  tvä  första  här  omnämnda 
exemplaren,  som  hvardera  vägde  omkring  ett  halft  skälpund, 
säkerligen  uppskattas  tili  tre  är  och  de  följandes  af  497  m. 
m:s  längd  och  af  circa  2J  tili  3  skSlpunds  vigt  tili  ätmin- 
stone  fem  Sr.  Dä  denna  fiskart  saledes  vid  en  Ilder  af  tre 
Sr  torde  uppna  en  längd  af  omkring  12  v.tum  och  vid  denna 
längd  i  allmänhet  icke  öfverstiger  ett  halft  skSlpunds  vigt, 
borde  väl  densamma,  sSsom  jag  förut  anfört,  Stminstone  vid 
södra  hafskusten  icke  anses  säljbar,  för  än  den  uppnatt  at- 
minstone  ifrSgavarande  längdmStt. 

Acerina  ceroua  L. 

De^  9  Juni  uppmätte  jag  en  hona  med  ännu  linnande 
rom,  som  var  af  86  m.  m:s  längd  samt  samma  dag  sju  an- 
dra  exemplar  af  96,  100,  102,  108,  120,  136  ochl39m.m:s 
längd.  Den  24  Juni  ett  exemplar  af  186,  d.  1  Juli  ett  af 
133  och  d.  21  Juli  atta  individer  af  79,  95,  96,  97,  98,  98, 
105  och.  114  m.  mrs  längd.  Da  .jag  icke  var  i  tillfälle  atttiU 
undersökning  förskaffa  mig  mindre  exemplar,  än  af  79  m.  m:s 
längd,  vSgar  jag  tör  det  närvarande  hvarken  afgöra,  om  den 
tili  först  omnämnda  honan  bör  anses  hafva  uppnStt  en  alder 
af  tvS  eller  tre  Sr,  icke  heller  uppskatta  de  öfriga  uppmätta 
exemplarens  Slder,  isynnerhet  eraedan  de  flesta  af  dessa  i 
sjelfva  verket  ganska  fa  siffertal  icke  genom  nSgra  bestäm- 
bara  intervaller  antyda  skilda  SrgSngar.  Troligen  är,  sSsoni 
man  förmodat,  den  Srliga  tillvexten  i  längd  ytterst  ringa,  sk 
att  t.  ex.  79  och  95 — 98  m.  mis  längd  motsvarar  ett  ars  skil- 
nad  i  Slder.  Detta  kan  likväl  endast  genom  den  saratidiga 
uppmätningen  af  ett  vida  större  antal  exemplar  i  framtiden 


45 

utrönas.     En  gers  af  186  m.  mrs  längd  har  emellertid  onek- 
ligen  uppnStt  en  ganska  betydlig  älder. 

Saatcrtsteis  aculeatus  L. 

SSsom  jag  i  en  not  sid.  27  i  Öfversigt  af  Fimka  Vet:s 
Soc:g  Förhandl.  1863 — 1864  omnämnt,  uppmätte  jag  engäng 
vid  Helsingfors,  jag  tror  det  var  emot  slutet  af  Juni  mSnad, 
en  unge  af  denna  art,  hyilken  endast  var  10  m.  m.  läng. 
Sistlidne  sommar  erhöU  jag  d.  3  Juli  genom  en  tillfällighet 
ett  exemplar  af  15  m.  mis  längd,  som  ännu  förvaras  i  sprit. 
Di  den  vanliga  /spiggens  lektid  infaller  ungefär  vid  denna 
Srstid,  stundom  t.  o.  m.  ännu  sednare,  mäste  dessa  här  om- 
nämnda  exejnplar  värit  omkring  ett  Sr  gamla;  Den  9  Juni 
uppmätte  jag  ett  vid  Helsingfors  fSngadt  exemplar  af  60  m. 
m:5  längd  samt  d.  12  Juni  pä  Rönnskär  fem  stycken  af  45, 
55,  56,  58  och  60  m.  mrs  längd  ^  dS  man  derjemte  stundom 
anträffar  ännu  mycket  större  individer,  är  det  väl  föga  tro- 
ligt,  sSsom  man  uppgifvit,  att  denna  art  skulle  lefva  endast 
ett  par  Sr.  MShända  motsvaras  ren  skilnaden  i  längd  emel- 
lan  45  och  55 — 60  m.  m.  af  ett  Srs  skilnad  i  Slder. 

(laaterasteas  pugitiu  L. 

Äfven  af  denna  art  uppmätte  jag  den  12  Juni  tvenne 
i  en  damm  pS  Könnskär  fSngade  exemplar  af  36  och  40  m. 
m:s  längd.  I  jemförelse  med  de  efter  förmodan  ett  Sr  gamla 
exemplaren  af  föregSende  art,  maste  Sldem  af  dessa  tvenne 
individer  äfvenledes  uppskattas  tili  mer  än  tvS  Sr. 

Rktvbas  naxi«u  L. 

Ett  enda  exemplar  uppmättes  af  mig  pS  Rönnskär  d. 
29  Juli,  som  var  af  239  m.  m:s  längd.  Beträflande  dess  Sl- 
der vigar  jag  ej  uttala  nSgon  förmodan;  jag  viii  dock  om- 
nämna,  att  fiskaren  pS  stället  kallade  den  skabhfiundra^  en  be- 
nämning  som  troligen  ganska  allmänt  användes  i  Nyland. 

Platcssa  lesis  L. 

Af  deima  art  uppmätte  jag  deremot,  äfvenledes  pS  Rönn- 


46 

skär  d.  29  Juli,  fem  individer  af  60,  75,  92,  93  och  96  m. 
TDLis  längd.  De  begge  dll  först  omnämnda  exemplaren,  som 
ännu  förvaras  i  sprit,  "äro  troligen  ungar  frän  varen  1863. 
Dä  nemligen  denna  art  hos  oss  vanligen  torde  leka  i  Maj, 
kunna  dessa  icke  anses  hafva  blifvit  utkläckta  samina  var. 
Om  de  sednast  omtalade  individema  af  öfver  nittio  miUime- 
ters  längd,  hvilka  isynnerhet  äro  märkbart  bredare,  böra  upp- 
skattas  säsom  ett  är  äldre  eller  endast  säsom  större  exemplar 
af  samina  älder,  vägar  jag  ej  afgöra. 

AniModytcs  lancctlatis  Sauv.  (=  ttbiaius  Cuv.) 
I  Kritisk  öfversigt  af  Finlands  Fisk-fauna  säger  d:r  Malm- 
GREN  sid.  32:  ''Vid  sandiga  kuster  i  Alands  och  Äbo  skär- 
gärd  torde  tobiskungen  icke  vara  sä  alldeles  sällsynt,  ty  vara 
Museer  ega  flere  exemplar  derifrSn.  Det  är  icke  bekant  att 
denna  fisk  blifvit  fiinnen  i  nägon  annan  af  Finlands  kust- 
txakter."  —  Ebuni  ej  i  mängd,  fangas  detta  species  likväl 
Irligen  med  strömmingsskötor  o.  s.  v.  i  den  närmaste  skärea 
utanför  Helsingfors.  Omkring  d.  20  Juni  skickade  hr  kap- 
ten  Brenner  tili  mig  ett  stort,  dock  nägot  skadadt  exemplar 
af  circa  310  m.  m:s  längd,  säledes  en  säkallad  tobis-kungy  hvil- 
ket  ännu  förvaras  i  universitetets  zoologiska  museum.  Den  6 
Augusti  erhöll  jag  ytterligare  frin  Rönnskär  genom  lyceisten 
Degener  tvenne  betjdligt  mindre  individer,  nemligen  af  209 
och  212  m.  m:s  längd.  Egendomligt  nog  tilldelade  fiskaren 
pä  Rönnskär  at  denna  art  benämningen  af  näbbgädda  och  pl- 
stod,  att  densamma  i  trakten  i  allmänhet  vore  känd  under 
detta  namn.  Den  egentliga  näbbgäddan  (^BelonevulgarisCny. 
=  Esox  Belone  L.)  torde  säledes  vara  temmeligen  sällsynt  St- 
minstone  i  trakten  af  Helsingfors,  och  jag  päminner  mig  äf- 
ven,  att  ett  för  nSgra  är  sedän  i  Gammelstadsviken  fSngadt 
exemplar  t.  o.  m.  af  fiskförsäljare  i  hamnen  betraktades  sa- 
som  nägonting  särdeles  ovanligt.  Det  är  möjligt  att  oivan- 
anförda  namnförvexling  är  allmän  vid  Nylands  kuster,  och 
mihända  är  detta  förhäUande  derjemte  anledningen  tili  d:r 
Malmgrens  uppgift,  att  näbbgäddan  "icke  sl  säilän'"  fingas 
i  strömmingsnot  vid  Finlands    sydkust   samt   att  Ämmodtftes 


47 

Umeeoiaii»»  deremot  blifvit  anträflad  endast  i  Äbo  och  Älands 
skärgSrd. 

AbniMis  IraMa  L. 

Ehuru  det  onekligen  värit  af  största  intresse  att  utreda 
braxens  Srliga  tillvext  i  längd,  har  det  icke  lyckats  mig  att 
komma  tili  nägot  säkrare  resultat  beträfiande  denna  art,  eme- 
dan  jag  värit  i  tiUfälle  att  uppmäta  endast  nio  yngre  indivi- 
der.  Dä  alla  dessa  exemplar  blifvit  infängade  frin  d.  17  Juni 
tili  d.  6  Juli  och  skilnaden  i  tid  säledes  är  temmeligen  ringa, 
skall  jag,  för  att  underlätta  öfversigten,  uppge  de  uppmätta 
exemplaren  efter  den  relativa  längden. 

Ett  exempl.  d.    6  Juli  af  164  m.  m:s  längd, 

V  V       V  ^  Juni »  168   „     „        „ 

V  n        »  '^^     »     »    ^ '^    »      »         » 

»  „        „     6  Juli  „   185    „      „        „ 

7>  Ti        n    yi      Ji     y^    ^1''    »      »        » 

„         ^       T,  30  Juni »  214   „     ^        ^ 

»  ji        yi"^     y^     yi   ^^    r?      »         » 

Oaktadt  jag  ej  erhälUt  mindre  exemplar  än  af  164  m.  in:s 
längd,  är  det  likväl  troligt,  att  en.  generation  af  yngre  indi- 
vider  förekomma.  Äro  de  fem  första  här  uppgifna  exempla- 
ren frän  164 — 185  m.  m:s  längd  emot  förmodan  endast  ett 
Ir  gamla,  dä  var  säkerligen  äfven  den  i  Taipalsaari  socken 
d.  9  Juli  1859  uppmätta,  185  m.  m.  länga  braxen  af  samma 
äder;  —  och  de  nu  angifna  exemplaren  af  210,  214  (mä- 
hända  äfven  det  250  m.  m.  länga)  äfvensom  det  i  Taipal- 
saari i;^pmätta  af  225  m.  m:8  längd  mäste  dä  anses  hafva 
uppnStt  en  Slder  af  tvS  Sr.  Det  är  dock  möjUgt,  t.  o.  m. 
troKgt,  att  den  250  m.  m.  (knappast  öfver  10  v.tum)  ISnga 
braxen  var  tre  Sr  gammal  i^amt  att  denna  art  uppnSr  sin  fort- 
plantningsförmSga  ungefär  vid  denna  längd  *).    I  hvarje  hän- 


*)  Prof.  Nilsson  säger  i  ahaxidvMvUk  Fama  IV,  sid.  326,  att  den- 
na arts  vanliga  längd  är  10—14  tom.    D&  man  häraf  torde  kiuma  dra- 


i6 

delse  borde  enligt  min  öfvertygelse  Stminstone  en  braxen  nn- 
der  10  v.tum,  som  ännu  är  ganska  liten,  icke  anses  säljbar, 
ty  ett  exemplar  af  303  m.  m:s  (litet  öfver  12  v.tums)  längd 
torde  knappast  väga  ett  skSlpund. 

Abramis  Ylmba  L. 

Ifrän  d.  14  Juni  tili  d.  14  Juli  uppmätte  jag  af  denna 
art  23  exemplar.  I  jemförelse  med  idnaddar  af  olika  alder, 
som  utan  tvifvel  tillvexa  hastigare  i  längd  än  ifrägavarande 
species,  torde  man  med  säkerhet  kunna  förutsätta,  att  de  min- 
sta  här  uppgifna  exemplar  äro  af  ty£  ärs  Slder.  P&  grund 
af  denna  förutsättning  tror  jag  mig  böra  uppskatta 
Ett  exempl.  d.  14  Juni  af  185  m.  m:8  längd  som  en  unge  fr.  1851. 


» 

7f 

V 

16 

79 

V 

223„ 

» 

» 

» 

» 

33 

,1850-> 

r> 

V 

7) 

20 

V 

V 

281  „ 

» 

» 

» 

9? 

33 

,1849. 

V 

J9 

79 

23 

.» 

J3 

219  „ 

» 

» 

» 

93 

33 

,1851? 

7) 

V 

V 

29 

W 

» 

172  „. 

V 

79 

V 

33 

33 

,1851? 

V 

» 

V 

7) 

» 

» 

328  „ 

» 

9» 

V 

^  99 

33 

,1848? 

w 

V 

7) 

IJuU 

V 

247  „ 

7> 

31 

79 

33 

33 

,1850? 

V 

V 

79 

5 

V 

V 

153  „ 

» 

» 

» 

33 

33 

,1852. 

» 

7) 

» 

» 

79 

V 

159  „ 

" 

» 

» 

33 

33 

93       fl 

V 

V 

» 

79 

79 

V 

164  „ 

9) 

W 

79 

33 

93 

33       9» 

ji 

7) 

7) 

7) 

V 

» 

228„ 

» 

97 

79 

33 

93 

,1K0. 

V 

V 

79 

» 

» 

» 

237  „ 

» 

» 

79 

33 

93 

33       9» 

7> 

W 

7) 

7) 

» 

» 

246  „ 

» 

J> 

79 

33 

33 

•,1850? 

V 

V 

» 

79 

» 

» 

274  „ 

» 

» 

79 

93 

33 

,1849. 

n 

7) 

5? 

6 

V 

» 

228„ 

7> 

» 

7) 

33 

33 

,1850. 

y> 

7) 

» 

79 

» 

» 

233  „ 

» 

» 

79 

33 

33 

33       V 

j) 

7i 

» 

79 

57 

V 

235„ 

» 

» 

7) 

33 

99 

33       3J 

79 

7i 

7) 

V 

» 

» 

236  „ 

» 

» 

» 

33 

33 

3)       79 

V 

V 

» 

» 

» 

V 

240  „ 

» 

» 

» 

33 

33 

79       19 

7) 

7) 

Ti 

V 

» 

9) 

252  „ 

7) 

» 

V 

33 

93 

,1850? 

» 

V 

79 

79 

» 

» 

265  „ 

» 

» 

» 

33 

93 

,1850? 

g&  den  slutsatsen,  att  braxen  under  dess  lektid  oftast  fängas  ^id  en 
längd  af  10—14  tum,  är  det  äfven  troligt,  att  detta  species  ungcfär  vid 
250  m.  m:s  eller  omkring  10  v.tums  längd  uppn&r  sin  fortplantnings- 
förm&ga. 


49 

Ett  exempl.  d.  14  Juli  af  140  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1852. 

V        n        7)    n     n     V  ^^^  v     v        v        v     v      v      v  1851. 

Bllffa  IJdrkiia  Art.  (Cyprians  Bllera  Bloch). 

Vid  den  endast  gissningsvis  gjorda  uppskattningen  af 
de  tre  vid  södra  Saimen  1859  uppmätta  exemplarens  Slder 
har  jag  troligen  misstagit  mig.  Vid  Rönnskär  erhöU  jag 
nemligen  d.  29  Juli  en  bfaxenpanka  af  endast  57  m.  m:s 
längd,  och  som  denne  art  hos  oss  i  södra  Finland  enligt  re- 
gel  torde  leka  i  första  hälften  af  Juni  mSnad^  kan  nyssnämn- 
da  exemplar  icke  anses  hafva  blifvit  utkläckt  samma  som- 
mar.  Ehuru  det  visserligen  är  möjligt  att  denna  art,  hvil- 
ken  bäst  torde  trifvas  i  gnindare  och  gräsrika  vikar,  vid  det 
yttrc  hafsbandet  icke  tillvexer  lika  hastigt,  som  under  mera 
gynsamma  förhillanden,  sS  bör  skilnaden  i  längd  dock  icke 
blifva  sä  stor  under  loppet  af  det  första  äret,  att  man  i  de 
ime  hafsvikame  äfvensom  i  Saimen  skulle  anträffa  lika  gamla 
individer  af  dubbelt  större  dimensioner;  man  mäste  väl  der- 
före  förutsätta,  att  det  finnes  en  generation  af  mindre  yngel, 
än  den  som  i  Juni  och  Juli  mSnader  anträffas  af  en  längd 
t  ex.  frSn  107  tili  128  m.  m.  Äldem  af  de  af'  mig  under 
loppet  af  sistlidne  sommar  uppmätta  exemplaren  bör  derföre 
i  öfverensstämmelse  härmed  sSsom  jag  förmodar  uppskattas 
s^unda,  att  man  anser 
Ett  exempl.  d.  9  Juni  af  116  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1862. 


n 

» 

V    jy    V 

«■^*^  « 

n 

V 

w 

V 

77 

77         77 

V 

yi 

w    ??    ^ 

«144  « 

V 

7t 

7) 

V 

•    77 

„  1861. 

v 

yi 

n    V    Ji 

«166  „ 

w 

yi 

.  V 

V 

77 

«     « 

n 

yi 

»    ??     w 

«179  r 

j> 

J9 

v' 

JJ 

77 

„1861? 

'n 

yi 

n    V     V 

«"184  „ 

V 

V 

w 

V 

77 

„  1861? 

» 

yi 

V     ^      J> 

«196  „ 

n 

n 

97 

V 

77 

„1860? 

Tvä 

V 

«10   « 

«115  « 

7? 

w 

V 

yi 

77 

„1862. 

Ett 

V 

«29   « 

«175  „ 

w 

V 

J> 

7) 

77 

„  1861? 

rt 

V 

„  IJuU 

«172  « 

w 

V 

V 

7) 

77 

„  1861? 

n 

» 

«  »    « 

«150  r, 

w 

n 

7) 

7) 

77 

^1861. 

7i 

y) 

«  «    » 

«231  , 

w 

w 

» 

V 

77 

„  1859? 

n    • 

V 

«  5    « 

«107  r> 

V 

w 

V 

7> 

77 

„1862. 

50 


Ett  exempl.  d.  5  Juli  af  110  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1862. 

Tva  „  „  ^  „  ,  ^  11^  ^  jj  yf  j>  n  m  V  V 
Ett  ^  jj  j^  yj  jj  113  ^  y^  r>  V  V  jy  V  V 
Tva  „  ,  ^  ^  ^  ^  121  „^„  ^5,„„^ 
Ett      „       „   „    „     „161«    „      ^        «    „     „      ^  1861. 

V  Ji         n    V     V      Ji  ^^"  9597        5?  wr?99>jr 

V  V         V    V    V      rj208  „     „       „  97     r       99       75  ^^* 

99  99  996^^107„„„  „„^„     1862. 

99  99  99     99  99  99  ^^^  9999  99  9999999J9J 

99  99  99     99  99  99  ^^^  9999.  99  9999          99         999» 

n  99  99     "  99  99  ^^-^  1999  99  99       999999?? 

99  99  99     99  99  99  ^'^  9999  99  9J9999959? 

99  99  99I'  99  99  1^^  9999  99  999599997? 

99  99  99     95  99  99  ^^^  ^999  99  959999957? 

99  99  99     99  99  97  ^^^  9999  99  999599957? 

99  99  99     99  99  99  ^^^  9999  99  999999957» 

99  99  99     99  99  99  ^^  9999  99  99»'^995r 

99  97  77     99  99  99  *'^  9999  99  999999957' 

99  99  99  ^1  99  99  ^'^  9999  97  99999995^ 

AlbnmBs  IbcMbs  Heck.  (CyprlBOS  albflrnfls  L.) 

Af  detta  species  har  jag  visserligen  uppmätt  femton  in- 
divider,  men  vägar  icke  härpä  grunda  n£gon  beräkning  öfver 
artens  äiliga  tillvext  i  längd.  Mähända  kunna  framdeles  flere 
fakta  sammanställas  och  jag  viii  derföre  här  anföra  atminsto- 
ne  längdmätten  af  de  uppmätta  exemplaren. 

Den  9  Juni  uppmättes  fyra  exemplar  af  101,  105,  110 
och  113,  d.  17  Juli  ett  af  95  samt  d.  20  i  samina  mSnad  ett 
af  120  m.  mis  längd.  Alla  dessa  voro  infängade  i  vikania 
närmast  staden.  Pä  Rönnskär  var  jag  d.  29  Juli  äfvenledes 
i  tillfälle  ati  undersöka  nio  individer,  hvilka  voro  af  89,  W 
Cl  exempl),  101,  102,  103,  108,  112  och  132  m.  mis  län-d. 

Idfls  melaBttns  Heck.  (CyprlBBs  Has  L.)- 
Bedan  d.  12  Maj   uppmätte  jag  fem  idnaddar  af  *.^o, 
110,  113,  135  och  165   m.  m:s  längd.     De  tre  första  mkte 
väl  betraktas  som  ungar  frän  är  1863  och  de  tvä  sednaie  sa 


51 

som  ett  Sr  äldre.  Medeltalet  för  längden  vid  omkring  ett  Srs 
älder,  beräknadt  efter  trenne  exemplar,  bUr  106  och  för  tvS 
ärs,  efter  endast  tvenne  exemplar,  150  m.  m.  Emedan  den 
ena  tvSSriga  idnadden  var  ovanligt  liten,  är  det  sednare  me- 
deltalet äfvenledes  pStagligen  för  litet. 

FrSn  d.  9  Juni  tili  och  med  d.  6  JuH,  sSledes  under 
en  tid  af  icke  fullt  en  mSnad,  uppmättes  21  exemplar,  hvil- 
kas  älder  torde  böra  uppskattas  sSlunda,  att  man  anser 
Ett  exempl.  d.  9  Juni  af  110  m.  m:s  längd  som  en  unge  fr.  1863. 


V 

n 

79 

55 

55 

«126 

55 

55 

55 

V 

55 

55 

55 

55 

V 

ly 

yi- 

10 

55 

«101 

55 

55 

55 

55 

55 

V 

55 

79 

y) 

n 

19 

V 

55 

«161 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1862. 

V 

79 

w 

w 

^5 

«172 

V 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

w 

V 

7? 

55 

55 

«175 

55 

55 

55 

57 

55 

55 

V 

55 

"n 

n 

?7 

55 

V 

«177 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

V 

V 

V 

w 

rj 

55 

55 

«180 

55 

V 

55 

55 

n 

55 

v 

55 

Ti 

•  n 

V 

55 

55 

«182 

55 

55 

55 

V 

55 

57 

55 

57 

Ji 

r» 

n 

55 

55 

«191 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

n 

y) 

jy 

V 

55 

55 

„192 

55 

55 

55 

55 

55 

79 

55 

57 

?5 

V 

V 

55 

55 

«19* 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

V 

79 

v 

24 

55 

„220 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1861. 

T 

n 

7) 

28 

55 

«119 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1863. 

5? 

7> 

55 

55 

55 

«185 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

1862. 

V 

79 

55 

1  Juli 

«179 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

9) 

V 

55 

55 

55 

«195 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

55 

V 

V 

55 

55 

55 

«211 
'346 

55 

55 

55 

YI 

55 

55 

55 

1861. 

^ 

?7 

55 

55 

Ji 

«  "*" 

55 

15 

55 

55 

55 

55 

55 

• 

7) 

7) 

55 

55 

55 

»361 

55 

55 

55 

55 

55 

V 

55 

? 

jy 

V 

T» 

55 

55 

«214 

V 

55 

55 

:? 

V 

55 

55 

1861. 

Efter  denna  uppskattniug  af  de  uppmätta  exemplarens  älder 
är  medeltalet  för  längden  \dd  omkring  ett  ars  älder  (frän  d. 
9  Juni  tili  d.  5  Juli)  114  m.  m.;  vid  tvä  ars  älder  i  det  när- 
maste  182  samt  vid  trc  ärs  älder  215  m.  m. 

Äfven  pa  Rönnskär  uppmätte  jag  d.  29  Juli  tolf  styc- 
kcn  idar.  Bland  dessa  tror  jag  att  trenne  af  98,  101  och 
131  m.  m:s  längd  böra  anses  som  ett  är  gamla;  fem  af  174, 
180,  181,  185  och  188  m.  m:s  längd  som  tvääriga  och  fyra 


62 

af  211,  216.  222  och  232  m.  m:s  längd  som  treariga.  Efter 
dessa  exemplar  blir  medellängden  vid  n&got  öfver  ett  Srs  äl- 
der  110  m.  m.,  vid  tvS  ärs  i  det  närmaste  181  samt  vid  tre 
ärs  Slder  220  m.  m. 

Fiskaren  pä  Rönnskär  pästod,  att  idar  af  den  storlek, 
som  vi  här  uppskattat  s£som  treariga^  redan  anträffas  med  rin- 
nande  rom,  hvilket  äfven  är  ganska  troligt.  DS  dessa  tre- 
Sriga  idar  emellertid  äfven  i  medeltal  uppnä  en  längd'  af  när- 
mare  9  v.tum  samt  stundom  t.  o.  m.  betydligt  öfverstiga  detta 
längdmält,  torde  den  i  Förslag  tUl  Fukeri-Förordning  i  Finland 
föreslagna  längden  af  8  tum  för  idens  säljbarhet  äfven  vid 
södra  hafskusten  vara  för  liten,  isynnerhet  som  man  säkerli- 
gen  ej  bör  bestämma  ett  sädant  längdmStt  efter  de  minsta 
exemplar,  som  möjligen  kunna  anträffas  vid  denna  älder.  En- 
ligt  äldre  författares  uppgift  uppnä  idar  vid  fem  Srs  alder, 
säsom  jag  förut  anfört,  en  vigt  af  omkring  tvä  skSlpund.  De 
tvenne  vid  Helsingfors  fängade  exemplaren  af  346  och  351 
m.  m:s  längd  vägde  endast  circa  IVa  %  men  deras  älder  ml- 
ste  i  förhällande  tili  de  yngre  här  uppgifna  exemplarens  längd 
pätagligen  uppskattas  tili  ätminstone  fem  är,  om  icke  ännu 
högre.  Enligt  Nilsson  uppnär  denna  fisk  redan  under  för- 
sta  sommarn  vid  slutet  af  Augusti  en  längd  af  omkring  2 
tum;  sjelf  har  jag  vid  södra  Saimen isistä  dagame  af  denna 
mänad,  säsom  jag  förut  anfört,  erhällit  ett  exemplar  af  om- 
kring 60  m.  m:s  längd,  och  vid  Helsingfors  har  jag  i  Sep- 
tember  mänad  sett  ännu  litet  större  yngel  frän  samma  vSr: 
jemför  man  härmed  längden  af  omkring  ett  ärs  gamla  idnad- 
dar,  som  fängas  päföljande  vär,  mäste  man  ovilkorligen  dra- 
ga  den  slutsatsen,  att  tillvexten  i  längd  under  den  kalla  ärs- 
tiden  är  i  proportion  mycket  mindre.  Tili  samma  anmärk- 
ningsvärda  resultat  kommer  man  äfven  vid  en  närmare  jem- 
förelse  af  abbor-  och  mörtynglets  tillvext  i  längd  under  de 
olika  ärstidema  af  det  första  lefnadsäret.  Orsaken  härtill  bör 
väl  sökas  i  en  mindre  riklig  tillgäng  pä  tjenliga  födoämnen, 
t.  ex.  insektlarver,  under  loppet  af  vintem. 


63 

Sfardiniu  erypthrtphthalMBs  L. 

Med  en  vanlig  flughSf  lyckades  jag  d.  12  Juni  pä  Rönn- 
skär  infSnga,  utom  sju  stycken  omkriog  ett  Sr  gamla  mört- 
ungar,  tvenne  endast  65  och  70  m.  m.  ISnga  exemplar  af 
denna  art,  hvilka  s^kerUgen  blifvit  utkläckta  Sret  förut.  I 
jemförelse  med  längden  af  dessa  exemplar,  mäste  väl  äldern 
af  följande  vid  Helsingfors  infSngade  uppskattas  sälunda,  att 
man  anser 
Ett  exempL  d.  10  Juni  af  112  m.  m;8  längd  som  en  unge  fr.  1862, 


J9 

» 

V   n     jy 

«114„ 

n 

» 

7) 

7) 

V 

55        57 

7) 

V 

ji    j>     y> 

»140„ 

» 

» 

79 

7) 

Ti 

»1861. 

W 

rt 

ji    j)     v 

»146„ 

» 

» 

79 

» 

79 

55        55 

V 

V 

»28    „ 

«104„ 

n 

7) 

V 

rj 

V 

„  1862. 

V 

V 

„  8  JuU 

»114» 

79 

» 

79 

» 

55 

55        55 

V 

V 

»'  »    » 

»130„ 

77 

ry 

79 

ett 

stort   exem- 

plar  fran  1862  eller  ett  ovanligt  litet  frän  1861. 

LcBclscns  rntilBs  L. 

Emedan  jag  af  denna  allmänt  förekommande  art  upp- 
mätt  ett  större  antal  exemplar,  nemligen  omkring  60  stycken, 
skall  jag  genom  en  lämplig  sammanställning  försöka  ädaga- 
lägga,  att  tillvexten  i  längd  t.  o.  m.  under  skilda  tider  af 
samma  sommar  under  det  första  lefnadsäret  är  ganska  märk- 
bar  och  proportionsvis  högst  obetydlig  under  den  kallare  Srs- 
tiden  samt  att  den,  säsom  man  förskottsvis  kan  förmoda,  smä- 
ningom  blir  mindre  i  ögonen  fallande  med  en  tilltagande  £1- 
der.  Man  kunde  säkerligen  observera  samma  förhällande  äf- 
ven  beträfiande  andra  arter,  om  man  blott  tili  undersökning 
kunde  förskaffa  sig  ett  tillräckligt  antal  individer,  sS  att  det 
efter  de  uppmätta  exemplarens  längd  beräknade  medeltalet 
nägot  sä  när  skulle  motsvara  artens  verkUga  medellängd  vid 
en  viss  ilder. 

Säsom  ofvanföre  blifvit  omnämndt  infängade  jag  d.  12 
Juni  pi  Rönnskär  sju  utan  tvifvel  föregSende  sommar  (1863) 
utkläckta  mörtungar  af  36 Vj,  43,  46,  48,  61  Va,  63  och  58 
m.  m:8  längd.  Medeltalet  af  dessa  längdmStt  är  48  m.  m. 
(som  allmänt  medeltal  mähända  för  litet!)     En  och  en  half  • 


54 

mänad  sednare  eller  d.  29  Juli .  uppmätte  jag  likaledes  pi 
Rönnskär  fem,  vid  den  tiden  troligen  litet  öf ver  ett  Ir  gamla 
exemplar  af  73,  79,  82,  86  och'  88  m.  m:s  längd.  Medel- 
talet  för  längden  af  dessa  sednast  omnämnda  mörter  är  der- 
emot  81  ^/j  och  tillvexten  pä  en  och  en  half  mSnad  slledes 
35 ^/j  m.  m.  (säsom  allmänt  medeltal  säkerligen  förstortl)  — 
I  Helsingfors  var  jag  d.  15  Augusti  i  tillfälle  att  uppmäte 
äfvenledes  fem  mörtungar  frSn  yärsommam  1863  af  79,  88, 
96,  99  och  108  m.  m:s  längd,  och  medeltalet  häraf  är  94 
m.  m.  Anser  man  deremot  den  108  m.  m.  läiiga  mörten  som 
ett  litet  exemplar  frän  1862,  blir  medellängden  för  de  fyra 
äterstäende  endast  90  m.  m.  —  Utom  ett  exemplar  d.  12  Maj 
af  117  och  ett  d.  1  Juli  af  109  m.  m:s  längd  uppmättes  d. 
5,  6  och  8  Juli  elfva  omkring  tvS  Slt  gamla  mörter  af  93, 97, 
104,  108,  114,  117,  119,  120,  121  samt  tvenne  exemplar  af 
122  m.  m:8  längd.  Medellängden  för  dessa  inom  tre  dagar 
under  första  hälften  af  Juli  mänad  uppmätta  exemplar  är 
112'/, tl  säledes  i  det  närmaste  112Vj  m.  m.  Under  sednare 
hälften  af  Juli  mänad  uppmätte  jag  deremot  tretton  exemplar 
af  samma  art,  hvilka  alla  ätminstone  enligt  min  äsigt  äfven- 
ledes böra  anses  säsom  omkring  tvä  är  gamla.  Den  17  Juli 
uppmättes  nemligen  tvenne  exemplar  af  110  och  113  m.  m:s 
längd;  den  20:de  fem  af  114,  114,  115,  121  och  122;  den 
21:8ta  ett  af  123  och  den  22:dra  fem  af  100,  102,  103,  108 
och  121  m.  m:3  längd.  Medeltalet  af  dessa  tretton  längd- 
mätt  är  112*^/^3,  säledes  närmare  113  m.  m.  Ehuru  vi  gan- 
ska  väl  inse,  att  det  är  endast  genom  en  tillfällighet  som  det 
sednare  medeltalet  blifvit  litet  större  än  det  föira  —  ty  di 
längden  redan  vid  omkring  tvä  ärs  älder  kan  vara  ganska 
olika,'hade  t.  ex.  den  tillfälliga  infängsten  af  nägra  litet  stör- 
re exemplar  d.  5,  6  och  8  Juli  kunnat  göra  det  förra  medel- 
talet t.  o.  m.  större  än  det  sednare  —  sä  kunna  dessa  me- 
deltal likväl  tjena  som  en  antydning  derpä,  att  tillvexten  i 
längd  vid  en  nägot  högre  älder  är  mycket  mindre  märkbar, 
än  under  det  första  lefnadsäret. 

Den  15  Augusti  var  jag  i  tillfälle  att   uppmäta   endast 
en  uSi^ot  öfver  tvä  är  gammal  mört  af  118  m.  m:s  längd.    Sa- 


59 

som  omkring  tre  är  gamla  bör  man  enligt  min  öfvertygelse 
deremot  anse  ätta  af  mig  under  loppet  af  sistlidne  sommar 
uppmätta  exemplar:  nemligen  ett  d.  12  Maj  af  140',  tvä  d.  5 
Juli  ai  127  och  128,  fyra  d.  6  Juli  af  133,137,137  och  146 
samt  ett  d.  22  Juli  af  140  m.  m:s  längd.  Medellängden  vid 
omkring  tre  ärs  Slder  beräknad  endast  efter  dessa  ätta  exem- 
plar är  136  m.  m. 

Aldem  af  en  d.  20  Juli  infSngad  mört  af  175  m.  m:s 
längd  torde  ännu  med  nSgon  säkerhet  kunna  uppskattas  tili 
fyra  är,  itien  att  beträfiande  de  öfriga  af  mig  uppmätta  exem- 
plarens  älder  uttala  nSgon  förmodan,  vore  kanske  för  myc- 
ket  vSgadt;  jag  viii  här  derföre  endast  anföra  deras  längd: 
ett  exemplar  anträfTades  d.  17  Juni  af  230;   fem  exempl.  d. 

5  Juli  af  210,  233,  246,  257  och  258  samt  tvä  exempl.  d.  6 
Juli  af  219  och  230  m.  m:s  längd. 

Om  Btundom  äfven  tvä  är  gamla  mörter  leka,  hvilket 
nog  torde  vara  möjligt,  har  jag  ej  kunnat  utreda. 

Squliu  lenrlsrns  L.  (=LfAfiscH8  CrlslaglBe  L.  Nilss.) 
I  Kritiik  öfversigt  af  Finlands  Fisk-fauna  uppger  D:r 
M  ALMGREN  icke  denna  art  för  Finlands  södra  hafskust;  ehu- 
ru  ej  i  större  mängd,  säljes  den  likväl  hvarje  vär  i  Helsing- 
fors, och  dess  förekommande  i  Kymmene,  dit  den  uppstiger 
UT  hafvet,  finnes  redan  omnämndt  i  en  allmänt  bekant  be- 
skrifning  öfver  gamla  Finland.  Atminstone  i  en  del  af  den 
Nyländska  skären  är  denna  art  känd  under  benämningen  af 
Idngmöri^  och  med  detta  namn  erhöll  jag  äfven  frän  Rönn- 
skär  i  medlet  af  sommaren  ett  exemplar  af  omkring  127  m. 
m:s  längd.  Stjerten  var  nemligen  tili  en  del  afbruten,  sä  att 
längden  med  den  äterstäende  delen  af  stjerten  utgjorde  en- 
dast 119  m.  m.     Genom  lyceisten  Degener  erhöll  jag  den 

6  Augusti  frän  samma  stäUe  ytterligare  trenne  stycken  af 
155,  163  och  164  m.  m:s  längd,  hvaraf  ännu  tvenne  förvaras 
i  sprit.  I  händelse  det  tili  först  omnämnda  exemplaret  var 
t\i  är  gammalt,  hvilket  är  troligt,  och  de  tre  sednare  ett  är 
äldre,  torde  artens  ärliga  tillvext  i  längd  vara  nägot  större  äu 
mörtiens. 


56 


Liksom  hos  andra  fiskarter  förändras  äfven  hos  detta 
species  med  en  tilltagande  Slder  icke  allenast  förhällandet 
emellan  ^kroppens  längd  och  höjd,  utan  äfven  propordonen 
emellan  ögats  diameter  och  hufvudets  längd,  m.  m.  Yngre 
individer  af  denna  i  allmänhet  lingsträckta  art  äro  nemligen 
proportionsvis  ännu  smalare.  I  sin  Skandinamsk  FauRa,  IV. 
sid.  303,*  säger  prof.  Nilsson,  att  hufvudets  längd  är  nägot 
mindre  än  kroppens  största  höjd.  Hos  det  163  m.  m.  länga 
exemplaret  är  kroppens  största  höjd  33,5  och  hufvudets  langd 
31  m.  m.;  denna  proportion  är  siledes  öfverensstämmande  med 
bemälde  författares  uppgift,  men  hos  det  omkring  127  m.  nt 
l£nga  exemplaret  var  kroppshöjden  22,  hufvudets  längd  der- 
emot  26  m.  m.  Hos  det  förra  exemplaret  är  ögats  längd  8 
m.  m.  och  kroppens  höjd  förhäller  sig  tili  längden  som  1 :  4,9: 
hos  det  sednare,  troligen  ett  är  yngre  exemplaret,  var  ögats 
längd  7,5  m.  m.  och  kroppens  höjd  förhöU  sig  tili  längden 
ungefär  som  1 :  5,8. 

Dä  ofvanföre  framhiUna  proportionsförhSllanden  under 
en  tilltagande  ilder  smäningom  förändra  sig  hos  fiskama  i  all- 
mänhet och  akademikern  v.  Baer  redan  för  flere  Ix  sen  fä- 
stat  naturforskares  uppmärksamhet  härpä,  är  det  nog  anmärk- 
ningsvärdt,  att  man'i  diagnoser  öfver  arter  af  slägtet  Core^ 
fMM  ännu  kan  finna  hufvudsakligen  endast  likartade  med  £1- 
dem  föränderliga  karakterer  upptagna. 

Phtxinns  laevls  Agass.  (Cyprlnns  pbtxinu  L.) 

Den  29  Juli  var  jag  pS  Bönnskär  i  tillfälle  att  uppmäta 
23  exemplar  af  detta  species,  som  af  fiskaren  pä  stället  kai- 
lades  pamploja.  De  uppmätta  exemplarens  längd  var  61  (2 
exempl.),  62,  66,  69,  70,  71,  74,  75,  76,  77  (4  exempl),  78, 
79,  80,  81,  83  (2  exempl.),  84  och  85  m.  m.  —  Beträffande 
artens  ärliga  tillvext  i  längd  har  jag  ej  n&gon  kännedom,  och 
dS  man  bland  nyss  uppräknade  längdmätt  icke  kan  upptäcka 
nägon  märkbar  lucka,  är  det  troligt,  att  de  uppmätta  exem- 
plaren  värit  af  samma  älder. 


57 

Esti  ineiu  L.    ' 

Äfyen  af  detta  species  har  jag  sistlidne  sommar  upp- 
mätt  ett  mycket  för  ringä  antal  exemplar,  för  att  derpä  kuri- 
na gronda  n£gon  egen  beräkning  öfver  artens  ärUga  tillvext 
i  längd.  Ett  exemplar  af  322  m.  m:s  längd,  som  icke  fullt 
vägde  Va  sk&lpund^  uppmättes  den  22  Juni  och  samma  dag 
ett  annat  af  390  m.  in:s  längd  och  af  närmare  1  skälpunds 
vigt.  Eniigt  den  af  mig  d.  15  Februari  innevarande  är  om- 
nämnda  Hedenströmska  beräkningen  bör  man  uppskatta  £1- 
dem  af  det  första  exemplaret  tili  tvS,  af  det  sednare  tili  tre 
är.  Dagen  derpi  eller  den  23  Juni  uppmätte  jag  likaledes 
tvenne  exemplar  af  412  och  722  m.  m-.s  längd.  Det  förra 
vägde  1  skälpund  och  mSste  eniigt  samma  beräkning  anses 
som  tre  är  gammalt;  det  sednare  af  närma^re  5  skSlpunds  vigt 
var  troligen  af  6  Srs  alder.  Äfven  pS  Rönnskär  var  jag  d. 
29  Juli  i  tillfälle  att  uppmäta  tvenne  derstädes  infSngade 
exemplar  af  221  och  337  m.  m:s  längd,  af  hvilka  det  för- 
ra mShända  var  nägot  öfver  ett,  det  sednare  nägot  öfver  tvä 
ir.  Tillika  anser  jag  mig  böra  omnämna,  att  eniigt  fiskarens 
uppgift  gäddor  af  det  sednast  omnämnda  exemplarets  storlek, 
d.  v.  8.  vid  en  längd  af  emellan  13  och  14  v.  t.,  redan  an- 
träffas  med  rom  (mähända  dock  först  pSföljande  vinter).  Den 
i  föTilag  HU  Fiskeri-Förordning  i  Finland  föreslagna  längden  af 
S  tum  för  artens  säljbarhet  är  säledes,  sSsom  jag  äfven  förut 
anfört,  för  södrä  hafskusten  mycket  för  liten,  ihändelse  man 
nemligen  viii  stadga  som  en  lag,  att  en  fisk  icke  bör  infän- 
gas  eller  försäljas  förr  än  den  uppnätt  sin  fortplantningsför- 
miga. 


•58 


Sammanträdet  den  23  Januari  1865. 

Statsradet  Nordenskiöld  förevisade  ett  mycket  enkeli 
af  friheiTe  Wrede  i  Stockholm  inventeradt  nivelleringsinstru- 
ment,  hvilket  lektor  Nordenskiöld  i  Evois  kombinerat  med 
en  liten  apparat  för  bestämning  af  höjder,  företrädesvis  lamp- 
Hg  för  fprstmän  vid  mätning  af  höjden  af  stSende  trän. 

Statsradet  förevisade  vidare  ett  prof  af  det  gedigna  bly, 
herr  Igelström  nyligen  funnit  vid  Pehrsbergsgruf voma  i  Sve- 
rige. 

Slutligen  anförde  Statsradet  följande:  Uti  engelska  geo- 
grafiska  sällskapets  förhandlingar  (Proceedings  of  the  Royal 
Geographical  Society)  vid  sammanträdet  den  14  Nov.  1864, 
soin  blifvit  mig  tillsände,  afhandlas  ett  ämne  af  sMant  in- 
tresse,  att  jag  icke  kan  undgä  lemna  en  kort  framställning 
deraf.  Sammanträdet  öppnades  af  Ordföranden  Sir  Roderik 
Murchison  med  ett  tai,  deri  han  bland  annat  omnämnde  den 
sorgliga  förlusten  af  den  afrikanska  rcsanden  Speke  som  ifrän 
sjön  Victoria  Nyanza  följde  Nilfloden  ända  tili  dess  utlopp. 
Efter  detta  tai  uppläste  en  annan  afrikansk  resande  Kapten 
Burton  ett  papper:  om  sjön  Tanganyika,  af  Ptolemaeus  an- 
sedd  för  Nilflodens  vestra  sjöreservoir.  —  Författaren  börja- 
de  med  anförande  af  mycket  beröm  för  Speke,  hans  mod, 
hans  energi  och  hans  ihärdighet  —  men  pästod  dock  att  ban 
misstagit  sig  deri,  att  Nilfloden  skulle  begynna  frin  Victoria 
Nyanza,  emot  hvilket  antagande  fem  ökäl  anföras,  hvilka  dock 
synas  mig  nog  svaga.  Jag  viU  ej  ingä  i  detaljerna  af  des?a 
skäl;  resultatet  af  dem  är,  det  han  anser  troligare,  att  Nilen 
begynner  frän  Tanganyika  än  ifrän  Victoria  Nyanza,  och 
att  saledes  Nilproblemet  i  stället  för  att  vara  löst  af  Speke 
är  lika  längt  derifrSn  som  föiT.  Som  bekant  är,  sSg  Speke 
cj  sjelf  det  förraodade  utloppet  af  Nyanza,  emedan  han  mi- 
ste  för  att  icke  komma  i  beröring  med  en  fiendtlig  folkstam. 
gina  af  en  par  dagsresor,  innan  Nilfloden  mötte,  den  haii  se- 


59 


dan  följde  ända  ner  tili  Egypten.  —  Efter  uppläsandet  af 
Burtons  papper  uppstod  en  läng  diskussion  i  ämnet,  hvaruti 
den  namnkunniga  d:r  Livingstone  äfven  deltog.  Han  hade 
hört,  att  flera  flod^r  flyta  in  tili  Tanganyika,  men  ingen  af 
de  iniödde,  som  han  frägat,  kunde  säga,  dm  denna  sjö  hade 
nSgot  inlopp  norr  ut  eller  ens  nSgot  utlopp  alls.  Betydel- 
sen  af  namnet  Tanganyika  skall  häntyda  pS,  att  den  saknar 
utlopp.  —  Bland  andra  talare  yttrade  en  m:r  Galton,  att  han 
och  troligen  med  honom  flera  närvarande  förvänade  sig  der- 
öfver,  att  ehiiru  Speke  för  mer  än  halftannat  är  sedän  hem- 
komtill  England,  hans  slutsatser  först  nu  i  sällskapet^kritise- 
rades,  sedän  han  ej  mera  var  ibland  dem.  —  Efter  det  den 
längvariga  diskussionen  i  detta  ämne  var  slutad,  gratulerade 
ordföranden  sällskapet  tili  den  moderation  och  det  lugn,  hvar- 
raed  diskussionen  blifvit  hallen;  förmodade  likväl,  att  säll- 
skapet icke  skulle  afhälla  sig  ifrän  den  af  Murchison  förut 
förordade  subskription  tili  ett  monument  öfver  Speke,  ty  huru 
fragan  än  mS  utfalla,  var  Speke  ändS  den  första,  som  frSn 
eqvatorialdelen  af  Afrika  framträngt  ända  tili  dess  norra  kust. 


60 


Saminanträdei  den  13  Februari  1865. 

Frofessoren  Lindelöf  höll  ett  föredrag  om  väderleks* 
spldomarne  i  England. 

Frofessoren  Kbueger  gjorde  följande  meddelande  an- 
g£ende  pendelurens  reglering.  genom  galvaniska  strömmai: 
Vid  ett  af  societetens  förra  sammanträden  har  jag  värit  i  till- 
fälle  att  förevisa  ett  galvaniskt  ur,  som  under  loppet  af  sistl. 
höst  reqvirerades  för  astronomiska  obseryatorium.  Detta  ar 
sättes  i  rörelse  genom  invefkan  af  en  galvanisk  ström,  som 
vexelvis  afbrytes  och  slutes  genom  afbrytningsapparaten. 
Den  sistnämnda  är  fästad  omedelbart  bredvid  normaluret  och 
regleras  genom  dess  pendel  sälunda^  att  hvarje  g£ng  p^n- 
deln  aflägsnar  sig  frin  sitt  vertikala  läge  £t  höger^  den  gal- 
vaniska  ledningens  ändpunkter  upphöra  att  vara  i  beröring 
med  hvarandra; ,  efter  en  sekund  deremoU  när  pendeln  har 
ätejvändt  tili  vertikalläget  och  aflägsnar  sig  derifran  it  ven- 
stra  sidan,  förenas  trädändame  och  strömmen  är  sluten.  Des- 
sa  regelbundiia  vexlingar  begagnas  tili  att  drifva  det  galra- 
niska  uret,  som  sälunda  blir  endast  en  kopia  af  normaluret. 
De  kunna  emellertid  utan  svSrighet  användas  för  att  r^lera 
andra  vanliga  pendelur,  som  hafva  närä  pä  samma  gäng,  som 
normaluret,  hvarigenom  för  öfrigt  däliga  ur  förvandlas  i  lika 
goda  ur^  som  normaluret,  utan  att  nägon  betydligare  utgiit 
kunde  komma  i  fräga.  Efter  nägra  provisoriska  försök  i 
denna  väg  adopterade  jag  följande  konstruktion: 

Närä  pendelns  nedre  ända  fästas  en  magnet  (eller  ett 
stycke  mjukt  jem)  vinkelrätt  mot  pendeln  och  i  dess  sväng- 
ningsplan;  dessutom  anbringas  inuti  urlädan  en.liten  spiral 
af  omlindad  kopparträd  (endast  nSgra  lod)  silunda^  attmag- 
neten  under  pendelns  alternerande  rörelse  kommer  att  skif- 
tevis  intränga  uti  spiralen  samt  derefter  aflägsna  sig  derifrin. 
Spiralens  trSdändar  förenas  med  de  frän  batteriets  poler  kom- 
mande  trädarne;  derigenon^  blir  nu  densamma  hvarannan  se- 


61 


kund  magnetisk  och  utöfvar  en  viss  dragningskraft  pä  pen- 
deln.  Huru  liten  än  denna  tilldragning  är,  s£  tvingas  pen- 
deln  ändock,  att*  rätta  sig  alldeles  derefter.  I  fall  t.  ex.  pen- 
delns  gäng  vore  lingsammare,  än  norma^endelns,  fikulle  dess 
rörelse  piskyndas  vid  hvarje  svängning;  i  motsatta  fallet  der- 
emot  skuUe  spiralens  tilldragning  hämma  densamma.  Den 
här  beskrifna  eller  dylika  pä  samma  princip  grundade  regle- 
ringsapparater  ha  vissa  betydliga  företräden  framför  de  egent- 
liga  galraniska  uien.  De  sistnämnda  stanna  nemligen  ome- 
delbart,  sä  snart  afbrytarens  rörelse  upphör,  hvilket  stundom 
händer  genom  oxidation  af  qvicksilfverledningen.  Pendel- 
uren  fortsätta  dä  sin  regelbundna  rörelse;  de  behöfva  endast 
korrigeras^  icke  drifvas  genom  strömmen,  och  dertill  erfor- 
dras  en  sä  obetydlig  strömstyrka,  att  nägra  fS  elementer  af 
Meidingers  konstruktion  äro  tiUräckliga  för  en  hei  mängd 
pendlar.  I  fall  det  vore  fräga  om  att  reglera  uren  pS  större 
afstSnd,  t.  ex.  alla  ur  vid  offentliga  byggnader  i  en  stad.  borde 
man  ovilkorligen  använda  denna  princip,  som  pä  flera  ställen 
redan  med  framging  blifvit  adopterad. 


62 


Om  väderleksspiidoroarne  i  England.  —  Af 
L.  Lindelöf. 

(Meddeladt  dep  13  Februari  1865.) 

I  närvarande  ögonblick,  da  frSga  är  att  äfven  hos  oss 
inrätta  en  mängd  meteorologiska  stationer  för  anställande  af 
samtidiga  observationer  och  deras  meddelande  pl  telegra- 
fisk  väg  tili  fysiska  central-obsen^atorium  i  S:t  Petersburg  i 
ändamäl  att  deraf  kunna  draga  sannolika  resultater  om  stun- 
dande  väderleksförhällanden,  torde  en  kort  redogörelse  angä- 
ende  dylika  obseryationer  och  förutsägelser  i  England  icke 
sakna  intresse.  Denna  redogörelse  grundar  sig  pS  ett  af  A- 
miral  Fitzroy  utgifvet  arbete:  I%e  toeather  book^a  mamialof 
practical  meteorology,  iivaraf  andra  upplagan  utkommit  är  ]8i)3. 
Boken  innehäller  egentligen  en  populär  framställning  af  me- 
teorologina resultater  jemte  praktisk  anvisning  för  sjömän, 
jordbrukare  och  andra,  som  vilja  utforska  den  väderleken 
kommande  dag  bär  i  sitt  sköte.  Men  man  finner  der  äfven 
notiser  om  de  Stgärder,  som  under  sednaste  Srtionde  blifvit 
vidtagne  i  England  dels  för  att  utforska  de  allmänna  lagame 
för  atmosferens  rörelse,  dels  tili  förekommande  af  de  olyc- 
kor,  som  ofta  förorsakas  genom  plötsliga  och  oförutsedda 
stormar. 

Den  meteorologiska  CentralbyrSn  vid  Parliament  stree: 
i  London,  lydande  under  handelsministerium  och  stSende  un- 
der Amiral  Fitzroys  närmaste  ledning,  emottager  dagligen 
(utom  sön-  och  högtidsdagar)  telegrafiska  meddelanden  ifrin 
mer  än  30  stationer,  som  äro  spridda  omkring  de  Brittish 
öarne,  samt  frSn  nägra  orter  i  Frankrike.  Dessa  meddelan- 
den innehalla  uppgifter  icke  blott  om  barometerns,  tennome- 
terns  och  hygrometems  stSnd,  vindens  styrka  och  rigtning. 
himmelcns  och  hafvets  utseende  närmast  tiden  för  telegram- 
mets  afsändande  eller  kl.  8  om  morgonen,  utan  äfven  om 
nederbörd,   om   högsta   eller  lägsta  lufttryck   och  temperatur 


63 

samt  om  den  herrskande  vinden  under  den  tid,  som  förflutit 
sedän  det  nästföregSende  telegrafiska  meddelandet  blifvit 
gjordt.  Alla  observationer  afsändas  i  deras  omedelbara  skick, 
det  är  sSsom  aflösningarne  utfallit,  och  först  vid  centralbyrSn 
anbringas  nödiga  korrektioner  för  instrumentalfel,  temperatur 
och  höjd  öfver  hafvet.  Baroraeterständet  angifves  i  engelska 
tum,  temperatiiren  efter  Fahrenheits  skala;  vindens  rigtning 
uttryckes  genom  tai  Mn  1  tili  32  motsvarande  horizontens 
delning  i  32  lika  delar  eller  streck;  dess  styrka  utmärkes 
likaledes  genom  tai  frän  1  tili  12.  Äfven  himraelens  utseen- 
de  betecknas  med  tai,  hvilka  enligt  en  öfverenskommen  skala 
fortgä  frän  1  tili  9.  Detsamma  gäller  om  hafvets  mer  eller 
mindre  upprörda  tillstSnd.  Telegrammema  bestS  i  allmänhet 
af  fem  eller  sex  grupper  siffror,  stundom  beledsagade  af  nä- 
gra  fä  ord.  Hvarje  grupp  innehäller  fem  siffror  och  afser 
ett  särskildt  slag  af  observationer,  sSlunda  att  den.förstagrup- 
pen  uttrycker  mängd  af  nederbörd  och  huru  länge  den  va- 
rat, den  andra  angifver  högsta  eller  lägsta  barometer-  och 
termometerstSnd,  o.  s.  v. 

Klockan  10  om  morgonen  mottagas  telegiammerna  uti 
centralbyrSn  i  London,  der  de  omedelbart  dechiffreras  och 
reduceras  samt  införas  uti  dertill  inrättade  tabeller  eller  for- 
raulärer,  hvaraf  sedän  StskilHga  kopior  tagas.  Pen  första  ko- 
plan jemte  alla.  telegrammema  gSr  tili  chefen  eller  hans  as- 
sistent,  som  nu  granskar  och  kombinerar  det  samlade  mate- 
rialet  tili  erhSUande  af  en  öfversigt  öfver  atmosferens  till- 
ständ  och  sannolika  förändringar.  Detta  sker  särskildt  för 
hvarje  af  följande  sju  distrikter,  hvilka  säledes  erhälla  sinä 
skilda  väderleksspädomar,  nemligen:  Skottland,  Irland,  We- 
stra  England,  Nordvestra  Frankrike,  Sydvestra  England,  Söd- 
östra  England  samt  Östra  kusten. 

Af  de  sammanstälda  väderleksrapporterna  jemte  deraf 
dragne  resultater  sändas  kl,  11  afskiifter  tili  Times  (andra 
upplaj>an)  och  nSgra  andra  tidningar,  vidare  tili  handelsmi- 
nisterium,  amiralitetet,  Humane  society,  med  flere  inrättnin- 
i?ar.  Nägot  sednare  sändas  dylika  rapporter  tili  eftermid- 
dagsbladen   samt  om  aftonen    ytterligare,  mer  eller  mindre 


64 

modificerade,  tili  följe  af  möjligen  inkomna  nja  telegrammer, 
tili  de  tidningar,  som  utkomma  tidigt  följande  motgon. 

Inom  ett  dygn  äro  dessa  rapporter  genom  tidninganie 
spridda  öfver  hela  £ngland;  men  dä  denna  tidsutdrägt  är 
alltför  ling  i  de  händelser,  när  observationema  bebSda  en 
annalkande  stonn^  anlitas  Ster  telegrafen  för  att  biinga  hastig 
underrättelse  derom  tili  alla  hamnar  rundtomkring  de  Britd- 
ska  öame,  eller  ätminstone  tili  dem^  som  företrädesvis  aro 
hotade.  Och  för  att  vamingame  mi.  komma  tili  hvar  mans 
kunskap^  höjas  kring  kustema  stoiinsignaler,  hvilka  hafra 
formen  af  trutnmor  eller  koner  af  mörkt  tyg  upphissade  pi 
en  Sting.  En  kon  med  spetsen  -vänd  uppSt  betyder  en  storm 
kommande  frän  norr  eller  nordost,  en  kon  med  spetsen  nedat 
en  annalkande  sydlig^  eller  sydvestlig  storm.  Trumman  en- 
sam  bebadar  oväder  frSn  vexlande  häll,  men  i  förening  med 
konen  en  häftig  storm  eller  orkan.  Nattetid  b^agnas  tre 
lantemor  tili  att  ersättä  konen  och  fyra  i  stället  for  trum- 
man. De  väntade  förändringame  i  väderleken  böra  inträfla 
inom  ett  eller  tvS  dygn,  efter  hvilken  tid  den  annoncerade 
faran  först  kan  anses  i>fyerst&iden. 

Man  har  anmärkt,  att  dessa  väderspidomar  ofta  sl&  felt. 
Äfven  Fitzroy  sjelf  utger  dem  icke  för  profetior  utan  för 
sannolika  gissningar.  Man  bör  ihägkomma,  säger  han,  att 
stormsignalema  endast  äro  vartumde  underrättelser  cm  atmo- 
sferiska  störingar,  som  försiggS  öfver  nägon  betydlig  del  at 
England,  men  icke  i  minsta  grad  tmngande,  om  de  nIgongSng 
motsägas  af  det  individuela  omdömet.  Enhvar,  som  är  för- 
sedd  med  meteorologiska  instrumenter  och  förstlr  att  begag- 
na  dem,  kan  af  dem  underrättas  om  blifvande  förändringar 
pä  sin  ort.  Alit  hvad.  stormsignalema  vilja  säga,  är:  "se 
upp!  gif  akt  pä  barometer  och  andra  märken;  atmosferen  är 
mycket  upprörd.**  Ä  andra  sidan  erkännes  likväl  allmänt 
att  dessa  vamingar  redan  gjort  en  stor  nytta,  om  det  ocksi 
icke  ISter  pä  siffran  beräkna  sig,  huru  mycken  egendom  och 
huru  mänga  menniskolif  derigenom  möjligen  blifvit  sparade. 

Sinä  förutsägelser  om  väderleken  grundar  Fitnroy  för 
öfrigt  pä  de  allmänna  laganie  för  atmosferens  rörelser.    Hans 


65 

äsigter  härom  äro  i  vissa  delar  egendomliga  och  stödja  sig 
dels  pä  andras,  dels  pä  egna  iakttagelser  under  ett  mSngärigt 
sjömanslif.  Jag  skall  söka  att  i  största  korthet  sammanfatta^ 
hvad  väderboken  härom  förtäljer  p£  spridda  ställen  och  utan 
egentligen  vetenskapligt  sammanhang. 

Alla  meteorologer  med  Dove  och  Herschel  i  spetsen 
antaga  tillvaron  af  tv6nne  stora,  kontinuerliga  liiftströmmar, 
eller  passadvindar,  en  nedre  och  en  öfre,  som  röra  sig  Tmot- 
satta  rigtningar.  Den  genom  solens  lodrätt  fallande  strilar 
upphettade  jordytan  inom  tropikema  meddelar  sin  värme  ät 
den  omgifvande  luften,  hvilken  derigenom  blifver  lättare,  upp- 
stiger  i  höjden  och  utbreder  sig  ät  bada  sidor,  strömmande 
sälunda  frän  eqvatorn  ät  polerna,  samt  ersättes  äter  af  en  kal- 
lare  och  tyngre  luft,  som  frän  polartrakterna  strömmar  ät  e- 
qvatorn.  Strömmarnes  ursprungliga  rigtningar  frän  söder  tili 
norr  eller  tvärtom  blifva  dock,  säsom  bekant  är,  störda  ge- 
nom jordens  vridning  kring  sin  axel,  som  sker  frän  vester  ät 
Öster.  Polarstrpmmen  eller  den  nedra  passaden  blifver  efter 
vid  jordens  rotation  och  antager  en  alit  mer  vestlig  rigtning, 
ju  längre  den  avancerar.  Med  eqvatorialströmmen  eller  den 
öfra  passaden  är  förhällandet  motsatt;  den  medför  frän  de  lä- 
gre  latituderna  ett  öfverskott  af  rotationshastighet,  som  efter- 
hand  förorsakar  en  afvikelse  ät  Öster,  hvilken  dock  modifie- 
ras  af  en  annan  i  motsatt  rigtning  verkande  orsak.  Under 
sin  skenbara  dagliga  rörelse  utöfvar  nemligen  solen  en  drag- 
ning  pä  atmosferen,  hufvudsakligen  jnärkbar  i  den  heta  zo- 
nen,  och  ästadkommer  derigenom  en  lindrig  rörelse  af  hela 
luftmassan  ät  vester.  Men  ju  mer  den  varma  luften  under 
sin  utbredning  ät  norr  aflägsnar  sig  frän  eqvatorn,  desto  mer 
gör  sig  den  ursprungliga  rotationshastigheten  gällande;  den 
nämnda  vestliga  rörelsen  upphör  snart  och  öfvergär  i  en  öst- 
lig.  Den  varma  luftströmmen  vrider  sig  sälunda  spiralfor- 
migt  först  nägot  lit.et  ät  vester,  men  sedän  alit  mer  ät  Öster, 
ju  mer  den  aflägsnar  sig  frän  eqvatorn.  Kommen  tili  högre 
latituder  finner  den  varma  luftmassan  ick'e  mer  tillräckligt 
utrymme  för  sin  fria  utbredning,  emedan  parallelcirklarne  der 
blifva  trängre.     Den  mäste  derföre  komprimeras,  tränga  ned 

5 


6t5 

» 

i  den  luftström,  som  rör  sig  derunder  i  motsatt  rigtning,  och 
dels  bekämpa  densamma,  dels  tili  en  betydlig  del  förena  sig 
dermed,  hvilket  sker  ISngt  innan  strömmen  hunnit  45*^  lati- 
tud.  En  del  ätervänder  sSlunda  St  eqvatorn^  iterstoden  fort- 
sätter  sin  väg  ät  polen,  nedstigande  tili  jordytan,  sasnart  en 
minskning  eller  ett  tillfälligt  upphörande  af  polarströmmen 
det  till8ter.  Inom  tropikerna  har  man  sSlunda  i  allmänhet 
en  ostörd  luftcirkulation  och  ett  jemnt  kiimat.  I  de  tempe- 
rerade  zonerna  deremot  karapa  de  bSda  motsatta  luftström- 
marne  om  herravälde  samt  Sstadkomma  derigenom  stormar 
och  en  ombytlig  väderlek.  De  bäda  luftströmmarne  hafya 
sinä  särskilda  f ysiska  egenskaper,  hvilka  de  i  det  längsta  bi- 
behälla  och  hvarpä  de  igenkännas,  äfven  om  deras  rigtning 
genom  tillfälligt  motstSnd  blifvit  förändrad.  Den  sydliga  är 
varm,  fuktig  och  lätt,  den  nordliga  kali,  torr  och  tung;  den 
förra  medför  ISgt,  den  sednare  högt  barometerstSnd.  Luft- 
massor  med  sä  olika  egenskaper  förena  sig  icke  utan  svirig- 
het;  när  det  sk^r  inom  de  tempererade  zoneraa,  antagörden 
förenade  luftströmmen  vanligen  en  rigtning,  frin  vester  eller 
nordvest,  hvarvid  säledes  eqvatorialströmmojis  större  rörelse- 
moment  prevalerar. 

Angäende  stormarne  har  Dove  uppställt  en  teeri,  som 
numera  antages  af  de  flesta.  Enligt  densanfma  är  en  storm 
ingenting  annathan  en  storartad  hvirfvelvind  kretsande  om- 
kring  en  cirkelformig  eller  elliptisk  yta,  inom  hvilken  luften 
är  jemförelsevis  orörlig  och  ett  lägt  barometerstSnd  herrskar. 
Den  uppkommer  i  allmänhet,  dä  den  nordliga  och  sydliga 
luftströmmen  fr£n  sinä  motsatta  häll  ila  tili  en  punkt,  der 
luften  af  nägon  anledning  blifvit  ansenligt'  förtunnad.  Ge- 
nom den  sydliga  strömmens  vridning  it  Öster  och  den  polära 
strömmens  vridning  ät  vestfer,  erh&Uer  stormen  sin  roterande 
rörelse,  som  i  vär  hemisfer  alltid  ät^rigtad  motsols  (frSn  hö- 
ger  ät  venster),  i  den  södra  tvärtom.  Utom  nämnda  xota- 
tion,  hvars  hastighet  i  periferiti  kan  uppgä  tili  10  a  12  st, 
mii  i  timmen,  hafva  dessa  cykloner  äfven  en  progressiv  rd- 
relse,  hos  oss  vanligen  rigtad  St  nordost  med  en  hastighet  af 
2  a  3  mii  i  timmeii.     En  cyklon  fortgär   säilän   mer  än  trä 


.       67 

dagar;  vanligen  följa  flere,  3  eller  4,  cykloner  efter  hvaran- 
dra. 

Solen  är  genom  sin  värme  den  förnämsta  kallan  tili 
luftrexlingen  pa  vär  jord.  Men  äfven  en  annan  stor  och 
allmän  orsak  finnes,  ehuni  dess  verkningar  äro  svärare  att 
konstatera  och  att  följa  i  alla  detaljer:  det  är  solens  och  i- 
synnerhet  mänens  attraktion.  Härigenom  maste  nemligen  en 
atmosferisk  ebb  och  flod  ästadkommas,  analog  med  den,  som 
eger  rum  i  oceanen,  men  vida  ansenligare,  emedan  hiften  är 
ett  mycket  rörligare  element  än  vattnet.  Hela  luftmassan 
sträfvar  i  hvarje  ögonblick  att  antaga  en  ellipsoidisk  gestalt, 
hvars  större  axel  är  rigtad  mot  mänen;  och  da  mänen  dagli- 
gen  rör  sig  omkring  himlahvalfvet,  drager  den  efter  sig  den 
salunda  uppkommande  luftvagen.  —  Men  denna  luftvSg  borde 
röja  sin  tillvaro  genom  ett  ökadt  lufttryck;  huru  skall  man 
da  förklara,  att  barometerobservationema  endast  visa  omärk- 
liga  spSr  deraf?  —  Fitzroy  uppställer  här  en  egen  och,  sä- 
som  oss  synes.  ganska  lyckad  hvpotes.  Den  luftvSg,  sora 
sträfvar  att  bilda  sig,  kan  i  verkligheten  icke  ega  bestSnd; 
den  öfver  sin-  vanliga  niveau  höjda  luftmassan  flödar  öfver 
at  alla  sidor  tili  följe  af  sin  expansionskraft  Verkan  af  ma- 
nens  och  solens  attraktion  blefve  säledes  hufvudsakligen  den- 
samma  som  af  solvärmen,  nemligen  luftens  uppsugning  i  heta 
zonen  och  flödande  derifrSn  St  polerna.  Vid  syzygierna,  det 
är  vid  ny-  och  fullmSne,  är  denna  verkan  störst,  emedan  so- 
lens och  manens  attraktioner  dä  addera'  sig  tili  hvarandra; 
vid  qvarteren  är  den  minst.  Mänen  skuUe  sSlunda  förorsaka 
periodiska  impulser  tiU  ökande  af  den  förut  beskrifna  eqva- 
toriala  luftströmmen  och  mShända  äfo  just  dessa  impulser  en» 
hufvudorsak  tili  vindens  vexlingar.  Man  har  trott  sig  iakt- 
taga  att  förändringar  i  väderleken  vanligen  inträffa  efter  en 
eller  tvä  veckor.  Om  sä  är,  finner  denna  omständighet  ge- 
genom  förenämnda  hypotes  en  likasa  enkel  som  iiaturlig  för- 
klaring.  Men  ehuru  mänen  salunda  möjligen,  har  ett  vida 
större  inflytande  pS  vind  och  väder,  än  man  hittills  velat  an- 
taga, fSr  man  häraf  likväl  ej  draga  den  slutsats,  att  väder- 
leksförändringarne  i  allmänhet  borde  inträffa  vid  sjelfva  mSn- 


68 


skiftena;  ty  mellan  orsak  och  verkan  förgir  en  längre  ell« 
kortare  tid,  som  i  närvarande  fall  mäste  vara  mycket  varia 
bel.  Den  bland  allmänheten  gängse  asigten,  att  "fullmanen 
skingrar  moinen",  har  intet  stöd  i  verkliga  under  en  längre 
tid  fortsatta  observationer.  Grunden  tili  denna  fördom  äratt 
söka  i  det  mäktiga  intryck  en  klar  mSnskensnatt  ovilbr- 
ligen  gör  p£  känsliga'  sinnen,  medan  vanligen  ingen  upp- 
märksamhet  egnas  m£nen  vid  de  tiUfällen,  dä  han  är  gömd 
bakom  moln. 


69 


Sammanträdet  den   13  Mars  1865. 

Verklige  Statsrädet  Nordmann  meddelade  fortsättning 
af  dess  naturalhistoriska  observationer,  under  loppet  af  Sr 
1864  anställda  hufTudsakligen  i  härvarande  botaniska  träd- 
gard,  hvarefter  Statsrädet  förevisade  en  teckning  af  en  Ijiis 
varietet  af  en  lake,  hvars  sidor  voro  alldeles  hvita,  tecknade 
med  bjerta  gula  fläckar. 

Statsrädet  redogjorde  vidare  för  ett  arbete  af  professor 
Kessler  angäende  de  i  S:t  Petersburgska  guvernementet  före- 
kommande  fiskar  samt  meddqlade  särskilda  utdrag  ur  doktor 
A.  J.  Malmgrens  i  Öfversigten  af  Kongi.  Vetenskaps-Akade- 
mins  i  Stockholm  handlingar  för  1863  införda  afhandling  om 
tandbyggnaden  hos  Hwalro88en  (jOdohaenus  Roimarus,  L.)  och 
tillade:  "Den  största  afvikelse  i  hwalro8sens  mjölktandsäts- 
ning  är  den,  att  mjölktänderna  äro  fleve  ^n  de  permanenta; 
da  de  deremot  hos  Phoca  Halichoerus  och  Olaria  äro  fäiTe. 
Jag  tror  mig  vara  den  förste^  hvilken  beskrifvit  en  fullstän- 
dig  mjölktandsättning  jemte  den  blifvande  permanenta  hos 
ett  foster  af  Halichoerus  grypus  Fabr.,  samt  ädagalaggt,  att 
mjölktänderna  försvinna  redan  innan  födseln." 

Professoren  VON  Willebrand  anförde  följande  angä- 
ende en  ny,  i  Frankrike  för  närvarande  med  stort  intresse 
omfattad  metod  att  förbinda  säiytor  förmedelst  i  alkohol 
dränkta  kompresser: 

Flere  författäre  hafva  redan  häröfver  offentliggjort  mär- 
keliga  iakttagelser  och  sednast  hafva  bäde  Gaulejaiv  och  Le-, 
Coeur  uti  utgifne  skrifter  anfört  flera  hundrade  f  ali,  der  läk- 
ningsprocessen  i  särskadorna  synbarligen  härigenom  befor- 
drats.  Denna  metod  kan  väl  egenteligen  icke  anses  i  annat 
afseende  ny,  än  att  alkoholen  begagnas  koncentrerad.  Man 
vet  att  redan  Hippokrates  använde  vin  säsom  omslag  ä  sär, 
att  sedän  dess  alkohol  i  mer  eller  mindre  utspädt  tillständ 
ingätt  i  de  mest  renommerade  förbindningsmedlen  ifrän  äldre 


70 

tider,  och  äfven  uti  folkmedicin  sa  utbredt  sig,  att  enhvar  vet 
begjuta  ett  sär  med  bränvin.     Dock  blefvo  alla  dessa   olika 
sammansatta  yttre  medikamenter  bannlyste   af  den  moderna 
kirurgien.     Hvarje    särskada  hette   det,  medför  redan   i  sig 
sjelf  ett  retningstillständ.     Hvarföre  dä  ytterligare  öka  delta 
genom   applikation  af  retande   medeL     Tvertom  böra   sären 
antingen  förbindas  med  enkelt  fett  och  vax,  det  hvita  plä- 
stret,  eller  blott  behandlas  med  vatten.     Denna  enkla,  i  hög 
grad  ansläende,  lära  antogs  af  alla  vetenskapliga  kiru^er  un- 
der  de   sednare   decennierna   och   gäUde  som  ett  stort  .steg 
f  rämät.     Men  erkännas  mäste  ocksä^  att  tillstötande  sjukdo- 
roar,  säsom  hospitalsbrand,  ros,  vahrförgiftning  och  putrid  in- 
fektion alltför  of  ta  gett  £  sjukhusen  en  olycklig  utgang  ät 
de,  med  största  talent  utförda,  operationerna.    Om,  sisom  det 
viii  synas,  just  dessa  mehnliga  tillstötar  befinnas  kunna  fö^^ 
kommas  genom  ifrSgavarande  sätt  att  förbinda  sären  med  ai- 
kohol,  är  häruti  den  nödtvungna  ätergSngen  tili  det  gamla 
en  märkelig  företeelse.   Särskildt  intresserar  detta  faktum  mig. 
emedan  jag  hari  ser  ett  nytt  stöd  för  den  af  mig^  redan  för 
tio  är  sedän  framhällna  öfvertygelse,   att  farsoter  bero  pa  i 
luften  suspenderade  fermentartade  ämnen.     Att  äfven  de,  in- 
om  de  Stora  sjukhusen  tili  )äkaren$  förtviflan  sig  utvecklan- 
de  sjukdomame,  benämnde  hospitalsros,  vahrförgiftning,  piier- 
peralfeber  m.  m.  bero  j)ä  särytans^  infektion   af  ett  i  luften 
suspenderadt   giftigt   fermentämne,  är  nu  otvifvelakdgt,  och 
att  dessa,  i  likhet  med  alla  andra  fermenter,  skola  kunna  i 
sin  utvecklingsförmäga  förintas  säväl  af  alkohol  sasom  ock  af 
de  af  älder  säsom  förbindningsmedel  sä  oundgänglige  ansed- 
da  balsamiska  ämnena,  tyckas  ur  anförda  iakttagelser  bevisas. 
hvarföre  dessa  väl  ocksä  fbr  framtiden  äter  torde  komma  att 
fiterfä  sitt  erkännande  af  att  vara  tjenliga  förbindningsmedel 
under  ifrägavarande  omständigheter. 

0  Professoren  Lagu3  redogjorde  för  Kirchhoffs  afhaiid- 
ling  om  det  grekiska  alfabetet,  införd  i  kungl.  preussiska  Vet 
Akad.  Handlingar.    (Berlin  1864.) 


71 


Fortsättning  af  naturhisloriska  observationer  anslällda 
är  1864.  —  Af  A.  v.  Nordmann. 

(Meddelade  den  13  Mars  1865.) 

D.  '23  Maj  var  JUuscicapa  atricapilla  ankommen. 

I  bot.  trädgärden  är  ett  par  Corvus  Comix  mycket  för- 
argliga,  ty  desamma  plundra  alla  mindre  fagelbon.  Traslar- 
ne,  Turdus  pilaris  förfölja  dem  hela  dagen. 

D.  24.     Ulmus  campestris  blommar. 

D.  26.  lynx  torquilla,  Sylvia  cinerea,  hippolais  och  Cyp- 
uliu  apu*  äro  ankomna. 

D.  31  hördes  för  första  gängen  Pyrrhula  erythrina. 

D.  31.  Ficaria  ranunculoides  och  Caltha  palustris  börja 
blomma. 

D.  1  Juni  observerades  'Oriolus  galbula  för  första  gängen 
i  trädgärden.     Viola  tricolar  blommar. 

Braxen,  Abramis  Brama  L.  leker,  dess  kropp,  hufvudet 
och  fenoma  äro  betäckta  med  värtor:  nappar  'pä  mete. 

Den  4  leker  aborren,  Perca  fluviatilis.  vid  Brändö,  utur 
5  tums  länga  individuer  fiyter  mjölken;  en  mängd  fängades. 

StumtM  tulgaris  har  fuUvuxna  ungar,  en  af  dessa  fängade 
jag  i  trädgärden  med  ett  spö  och  en  snara. 

Fägeln  matades  med  Liimbricus  rikeligen,  och  dog  till- 
följe  deraf  med  iililammerade  tarmar. 

Unga  grönsiskor  och  Pyrrhula  eryihrinOy  uppsöka  frön 
af  Vlmus  eampertris  pä  marken  och  förtära  desamma. 

En  gammal  grönsiskhane,  hvilken  badade  i  sanden  fän- 
gades med  ett  spö  och  en  halssnare  af  min  broder  Carl. 

Häradshöfding  Boye  berättade  mig,  att  för  14  dagar  Herr 
Rotkirch  vid  Thali  bäcken  hade  pä  en  dag  fängat  9000idar. 

D.  12.     Prunus  padus  börjar  blomma. 

D.  13  kuttrade  en  orre.  pä  aftonen  vid  Brändö. 

D.  19  företogs  en  exkursion  af  mig  och  niinä  tre  bro- 
der, Fredrik,  Boris  och  Carl  tili  Häradshöfding  Boye  i  Drägs- 


72 

by,  vid  BorgS,  i  afsigt  att  raeta  vimbor.  Jag  medbemtade 
tvä  vaiieteter  af  vimban.  Tiden  för  vimbans  metande  var 
föfbi.  De  svarta  individer  voro  alla  hannar,  och  hade  fly- 
tande  mjölk. 

Eägen  blommade;  att  mjöldrygan  icke  är  en  följd  af 
riägon  insekts  inverkan,  öfvertygades  jag  snart. 

I  den  iillä  bäcken  Svarta  förekomma  gäddor  af  20  och 
deröfver  skalp. 

Herr  Boye  berättade  mig,  att  han  hade  haft  ett  par 
Orrar,  hvilka  lefvat  tillsammans  nSgra  är,  och  framalstrade 
ungar.  Hannen  hade  tillfälle  att  undfly,  men  äterkom  igen 
efter  ett  är. 

Pä  Sibbostation  köpte  jag  en  orrhane,  hvilken  genom 
sitt  kuttrande  adrog  sig  min  uppmärksamhet;  fogeln  lefrer 
ännu.  Jag  satte  densamma  i  en  större  bur  med  ett  par  Perl- 
hönor,  hvilka  jag  erhäUit  fran  S:t  Petersburg.  Men  de  begge 
hannarne  kunde  ej  förlikas,  utan  lägo  i  ständig  strid  med 
hvarandra,  hvarföre  jag  var  tvungen  att  slagta  perlhanen, 
hvilken  numera  är  en  prydnad  i  värt  Museum. 

D.  27  Juni  hade  Sorbtis  aucuparia  utblommat. 

D.  29  bofinken,  Frtngilla  coelebs,  bar  fullvuxna  ungar;  i 
ett  bo  af  Pyrrhula  (Carpadocus)  erythrina  fann  jag  nysslagda 

%g-  ... 

D.  1  Juli  hörde  jag  hvarje   natt   midtemot  trädgSrden 

Ortygometra  porzana^    dess  läte  liknar  klangen  af  en  vatten- 

droppa,   hvilken  frän  en  betydlig  höjd  faller  ner  pS  vatten- 

ytan. 

D.  20  inskickar  M.  v.  Wright  frän  Tammerfors  tili 
Museum  ett  Ijusbrunt  färgadt  individum  af  en  Arvicola,  hvil- 
ket  Prof.  Blasius  kommer  att  »ystematiskt  bestämma. 

D.  15  hade  Mmcicapa  grisola  i  tfädgärden  fullvuxna  un- 
gar, likaledes  Pyrrhula  erythrina,  grönsiskor,  Sylvia  flere  spe- 
cies  Qch  Saxicola, 

D.  31  Augusti  observerade  jag  i  trädgärden  c.  50  exem- 
plar  af  Caryocactes  guUatus. 

Minä  domherrar  i  buren  äro  nu  nastan  alldeles  svarta. 


73 


D.  13  September  voro  Snnu  Svalor  och  Cypselus  opus 
synliga. 

D. ,  16  var  Pyrrhula  erythrina  synlig  i  trädgärden.  D.  17 
samma  mänad  sSg  jag  en  mängd  Grus  cinerea  ^yttei  moi  SSO. 
Samma  dag  observerades  Fringilla  carduelis  i  mängd. 

D.  6  Oktober,  sSg  jag  ännu  en  Svala.  D.  28  skjöt  Herr 
Brenner  en  Mergulus  alla  vid  Melko. 

D.  11  var  Accentor  modutaris  synlig  i  trädgärden,  lika- 
ledes  Sylvia  trocthribts  och  ruhecula,  hvilken  sednare  ännu  qvar- 
stannade  tills  d.  5  November.  De  första  Domherrar  visade 
sig  Nov.  d.  5  jemte  en  mindre  svärm  af  Corytkus  enunclealor^ 
£n  hanne  af  Coccothrauttes  vulgaris  har  hela  senhösten  vistats 
i  trädgärden,  5  bofinkhanor  likaledes.  I  December  infunno 
sig  mänga  tusende  af  Turdut  f  Haris;  Bombycilla  garrula^  Si- 
densvansen,  har  deremot  nastan  alldeles  uteblifvit. 


74 


Om  KiRCHHOFFS  **Studien  zDr  G^schichte  des  griechi- 
schen  Alphabets."  —  Af  W.  Lagus. 

(Meddeladt  den  13  Mars  1865.) 

Att  i  en  iinder  tidemas  längd  sa  flitigt  genomtröskad 
friga,  8om  den  om  Grekiska  alfabef et^  ännu  i  vlra  dagär^  en- 
ligt  hvad  Earchhoffs  arbete  vidhandenger,  sa  mycket  nytt  och 
posidTt  lärorikt  lätit  säga  sig^  detta  är  ett  talande  bevis  der- 
pä^att  den  klassiska  filologin^  bedrifvenefter  sunda  principer, 
ingalunda,  sasom  man  stundom  hör  yttras,  redan  förlorat  sin 
egentliga  yitalkraft  och  blott  skulle  fortregetera  pä  gamla  be- 
sparingar.  Visserligen  kunde  nagon  af  Fertz\  i  omedelbart 
granskap  tili  ifrägavarande  afhandling  befintliga^  redogörelse 
om  de  nyligen  upptäckta  äldsta  handskriftsfragmenten  af  Vir- 
gilius,  lana  ett  intyg.om  den  sedvanliga  konjekturalvisdomens 
yansklighet,  i  det  sig  sa  ledsamt  fogat,  att  ingen  enda  bland 
de  af  Ribbecks  editoriska  skarpsinne  uttänkta  versomflyttnin- 
gama  genom  dessa  fragmenter  vunnit  bekräftelse.  Men  siika 
olycksfall  äro  ju  i  hvarje  vetenskap  oundvikliga,  ja  sjelffall- 
na,  der  en  anfaktande  skepsis  klifyer  upp  pa  kritikens  do- 
marsäte.  Uppfriskande  är  deremot  att  stöta  pa  undersQknin- 
gar  och  en  bevisföring  sädane  som  de,  hvarmed  Kirchhoff 
riktat  värt  vetande  om  Greklands  fernkultur  och  vägarna 
för  dess  utbredning.  .  ' 

Lemnande  alla  intejpretationer  och  jemkningsförsök  af 
sinsemellan  stridiga  auktorställen  tillsvidare  i  sitt  värde,  hai 
ler  sig  hans  forskning  uteslutande  tili  det  faktiska  stoff.  som 
föreligger  i  autentika  och  troget  fräa  monumenten  kopierade 
inskrifter,  fömämligast  de  i  C.  I.  G.  samlade.  Samvetsgrannt 
genomgas  och  granskas  hvarje  hittills  funnen  inskription  af 
äldre  datum  än  Feloponnesiska  krigets  slutSr,  —  den  tidpunkt 
dä  lonernes  grafiska  system  säväl  offentligen  antogs  i  Ath^n 
(01.  94,2)  som  ock  började  vinna  allmännare  insteg  i  öfriga 
Grekiska  stater.    Öfversigtligheten  i  det  m&igförgrenade  ma- 


75 

terialet  befordras  högeligen  derigenom,  att  uppställningen,  ut- 
/  gSende  frSn  M.  Asien  samt  steg  för  steg  fortskridahde  tili 
de  Italiska  och  SiciUanska  kolonierna,  är  geografisk;  först  i 
andra  rummet,  och  inom  gränserna  af  den  geografiska  fördel- 
ningen,  tages  kronologin  tili  räds.  Hur  välbetänkt  denna  an- 
ordning  är,  framgär  isynnerhet,  dä  man  under  läsningen  af 
arbetet  vinner  öivertygelse  att  de  lokala  traditionema  och 
Btamförbindelsema^  mer  än  alit  annat,  inverkat  pä  sakens  ge- 
staltning  och  utveckling.  Synes  nägongSng  det  kriterium,  som 
ligger  1  nationalitetsskilnaden,  icke  halla  streck,  —  säsom  i' 
de  pä  Fsammetiks  tid  af  Joner  och  Dorer,  men  af  hvardera 
i  Joniskt  alfabet,  pä  kolossema  i  Abu  Simbel  i  Nuhien  inri- 
stade  mementos  öfver  deras  äfventyrliga  Nilresa,  —  sS  sakna 
äfven  sädana  undantagsfall  icke  sin  förklaring;  de  tjena  blott 
att  bekräfta  regeln. 

Betraktadt  ur  synpunkten  af  sin  geografiska  utbredning, 
sönderfaller  det  Grekiska  alfabetet  öfverhufvud  i  tvenne  stora, 
i  det  egentliga  Hellas  hvarandra  korsande  grupper:  en  östlig 
och  en  vestlig.  De  äldsta  bokstafsformerna  representeras  af 
inskrifter,  förnämligast  frän  Teos,  Kolophon,  Rhodos,  Mile- 
tos,  Prokonnesos,  Ephesos  och  Halikarnassos,  tillhörande  o- 
lympiaderna  40 — 82.  Dernäst  komma  monumenten  frän  Ae- 
geiska  hafvets  öar  Thera,  Melos,  Kreta,  Paros,  Naxos,  för- 
färdigade  i  oi.  40 — 75.  Vidare  följer  i  ordningen  det  konti- 
nentala  Hellas  jemte  Euboea  och  Peloponnesos,  samt  slute- 
ligen  Sicilien  och  Italien  med  de  Etniskiska,  Ijmbriska,  Os- 
kiska,  Latinska  oph  Faliskiska  alfabeten,  för  hvilken  afdel- 
ning  modeller  finnas  frän  oi.  45 — 98. 

Genom  denna  klara  och  enkla,  men  naturligt^äs  först 
efter  mödosamma  jemförelser  ä  författarens  sida  vunna,  grup- 
permg  beredes  för  enhvar  tillfälle  att  helt  beqvämt  se  de  skil- 
da  karakteremas  modifikationer  liksom  vexa  upp  ur  hvaran- 
dra. Med  tiUhjelp  af  välutförda  typografiska  imitationer  flyt- 
tar  ögat  och  tanken  utan  svärighet  frän  ort  tili  ort,  frän  se- 
kel  tili  sekel.  Att  förändringarna  ej  visa  ^ig  stöi:re,  öfver- 
^angarna  raskare,,  kunde,  helst  vid  besinnande  af'  de  luckor, 
ofta  för  flera  decennier,  materialet  sjeffallet  mäste  lemna,  fö- 


76 


rekomma  -öfverraskande,  —  likväl  blott  för  den,  som  ej  erin- 
rar  sig,  med  hirilken  helig  vördnad  folken  i  sm  bamdom  on- 
fatta  bokstafsskriftens  underbara  konst  och  uppfinning.  Denna 
ihägkominelse  träder  dock  lifligt  frain,  icke  blott  vid  blicken 
pS  den  Stora  stabiliteten  i  det  Grekiska  alfabetet  i  och  för  sig. 
men  ännu  mer  i  förbällande  tili  dess  urkälla,  det  Feniciska. 
Ty  sa  gammal  äfven  insigten  derom  är,  att  det  förra  emane- 
rat  ur  det  sistnämnda^  bar  densamma  numera  vunnit  en  rida 
säkrare  dokumenterad  sanning.  Och  utan  fara  för  misstag 
kan  man^  pä  en  tid  dä  de  Feniciska^  de  Himjaritiska,  de 
Nabatheiska^  de  Fetraeiska  och  de  Hauranska  inskriptioner- 
nas  dechiffrering  hör  tili  dagordningen,  förutsäga,  att  det  ej 
skall  töfva  länge,  innan  den  Semitiska  fpmkunskapen  sig  till- 
godogör  de  i  förevarande  arbete  sä  positivt  framlagda  epigra- 
fiska  resultaten.  Sjelf  bar  Kirchhoff  St  detta  hali  blott  fram- 
kastat  nägra  fä  antydningar.  Kanske  skall  det  unnas  mig, 
derest  jag  ej  förekommes,  att  i  annat  sammanhang  upptaga 
desamma  tili  vidare  utläggning. 

Här  viii  jag  ännu  papeka  en,  och  ingalunda  den  min- 
sta,  förtjenst  i  Kirchhoffs,  alltigenom  förträffliga  undersöknin- 
gar,  den:  att  hafva  at  vetenskapen  räddat  autenticiteten  af 
flera  antika  minnesmärken,  hvilka  en  modem  tvifvelsjuka  och 
hyperkritik  trott  sig  böra  antasta.  Sädant  är,  för  att  nämna 
nSgra  af  de  mest  framstSende  exemplen,  fallet  beträffandeej 
mindre  den  bekanta  Hermesstoden  frSn  Sigeion,  än  Mene- 
krates'  och  Arniades"  grafskrifter  samt  Serpentinen  pa  den 
gamla  rännarbanan  i  Konstantin opel.  , 

Det  förstnämnda  monumentet  har,  sedän  det  förkättra- 
des  af  Boeckh,  och  oaktadt  G.  Hermann  uppträdde  tili  dess 
försvar,  halli ts  för  afgjordt  oäkta-,  längt  iftSn  att  tillhöra  So- 
lons  tidehvarf,  skall  det  blott  vara  ett  fantasistycke,  frambragdt 
pS  lediga  stunder  och  med  mycket  tSlamod  af  nägon  arkai- 
serande  bedragare  eller  imitator.  Skälen?  PSstis  vara  epi- 
grafiska.  Nu  visar  deremot  Kirchhoff,  att  just  epigrafiken, 
om  nagot,  talar  för  monumentets  äkthet.  Talrika  bevis  fin- 
nas  redan  derpa,  att  ännii  i  sednare  hälften  af  6:te  Srhundra- 
det  f.  Kr.,  sedän  det  Joniska   alfabetet  uppnatt  sin  fulla  ut- 


77 

bildning,  jSov&TQOf^dov  skiiften  hos  samma  Joner  var  ''etwas 
sehr  gevöhnliches."  In  summa:  inskrifterna  "tragen  ein  durch- 
aus  eigenartiges,  rein  originales  Gepräge,  das  frei  ist  von 
jeder  Spur  mUhseUgei:  oder  gekUnstelter  Affectation."  ''Ich 
muss  behaupten",  fortsätter  han,  "dass  wenn  sie  von  einem 
archaisicenderi  Nachahmer  herrtthrten,  dieser  sich  selbst  uber- 
troffen  haben  mttsste  und  eine  Nachahmung  geliefert  hätte, 
die  einem  Originale  wie  ein  Ei  dem  andern  ähnlicb  sähe  und 
als  das,  was  sie  wirklich  ist,  gar  nicht  mehr  erkannt  werden 
könnte.  Die  Bescbafienheit  der  attiscben  Schrif t  in  der  zwei- 
ten  Inscbrift  fentspricht  genau  bis  in  alle  Einzelheiten  der 
Vorstellung,  welche  wir  uns  von  dem  Zustande  derselben  in 
dieser  Zeit  zu  macben  baben,  die  ioniscbe  der  ersten  stimmt 
in  gleicher  Weise  zu  dem  Cbarakter  der  Scbrift  auf  den  vor- 
gef uhrien  gleichzeitigen  Denkmälern." 

Icke  mindre  slSende  är,  man  kan  ej  fömeka  det,  bevis- 
föringen  derom,  att  de  m&ngomtalade  grafskriftema  i  Korky- 
reiskt  alfabet  öfver  Menekrates  ocb  Arniades  äro  frän  förra 
hälften  af  6:te  ärb.  f.  Kr.^  icke  frän  tiden  efter  Peloponnesi- 
ska  kriget.  Endast  mäste  jag  reservera  mig  mot  det  stränga 
omdöme,  hvilket  i  anledning  af  denna  meningsolikbet  fälles 
öfver  den  om  sitt  klassiska  bemlands  fomlemningar  s£  bögt 
förtjente  Nygreken,  Pröf.  Sangab^,  med  bvars  namn  jag  all- 
tid  ovillkorligen  minnes  bans  lika  grundliga  som  snillrika 
föreläsningar  vid  universitetet  i  Athen,  dem  äfven  jag  baft 
lyckan  bivista.  Att  Rangab^  lärt  sig  oändligen  mycket  af 
de  Tyske  filologemes  Nestor,  den  vördnadsvärde  Boeckb, 
detta  skall  ban,  nu  som  förr,  säkert  vara  den  förste  att  erkän- 
nä,  men  att  bonom  skulle  komma  tili  last  ''eine  unverständi- 
ge  Anwendung''  af  den  förres  kritiska  principer  ocb  att  ban 
derigenom  skulle  bafva  förfallit  i  förenämnda  "Monstrosität", 
sidant  är  dock  nog  mycket  sagdt  om  en  man  af  bans  art. 

Beträfiande   slutligen    Serpertinen  —  ty  detta  är  dess 
hvardagsnamn  i  Konstantinopel  . — ,   sä  bar  densamma,   alla 
sekler  igenom,  ut^fifvits  för  underlaget  tili  den  gyllene  trefot 
hvilken  tili  minne  af  slaget  vid  Plataeae  uppställdes  i  Delphi^ 
ocb  hvarpS  Lacedämonerne   sednare   lato   ingravera  en  för- 


78  , 

«teckning  'öfver  de  stater,  hvilka  deltagit  i  den  stora  firihets- 
kampen  (se  härom  bl.  a.  Max.  Duncker,  Gesch.  d.  Alter- 
thums,  i  Bd.  IV).  Traditionen  om  alit  detta  är  risserligen  ej 
8&  säker  som  de  underrättelser,  man  eger  om  ett  annat,  pi 
samma  plats  —  den.fordna  Hippq^romen,  ännu  af  Turkarne 
kallad  At-meidan  (häst-platsen)  —  befintligt,  vida  större  min* 
nesmärke,  neml.  den  Egyptiska  obelisk,  hvilken  pl  Theo- 
dosii  d.  y.  tid  hitflyttades  Mn  Athön.  Emellertid  och  da  vi 
kanna,  huru  de  Byzantinske  imperatoreme  utplundrade  Hel- 
las, för  att  pryda  sin  nya  hufvudstad,  ligger  ingen  orimlighet 
deri,  att  förenämnde,  i  koppar  gjutne  serpetin,  hvars  belahöjd 
ärungefär.en  manslängd,  lika  väl  som  obelisken  kunnat utbyta 
sin  ursprungliga  plats  mot  den  nuvarande.  I  denna  oskvl- 
diga  tro  hafva  bland  orfikneliga  äfven  minä  ögon  stitt  inför 
detta  monument,  pied  hvilket  sä  herrliga  minnen  äro  förknip- 
pade.  Kom  sä  för  ett  par  ir.  tillbaka,  —  för  att  icke  nämna 
anspränget  af  mindre  renommerade  skeptiker  —  den  beröm- 
de  skildraren  af  Feloponnesos,  E.  Curtius,  och  bevisade,  att 
hela  herrligheten  är  en  Byzantinsk  konstlögn  frSn  slutet  af 
4:de  Kristliga  irhundradet!  Sä  ramla  vara  illusioner  för  ett 
tittpä  af  en  rätt  skarp  kritisk  lorgnett!!  Dock  nej!  Detvar 
blott  hyperkritikens  irrbloss,  som  denna  ging,  liksom  sä  m^- 
ga  förut,  var  bestämdt  att  blekna.  -  Enligt  en  objekti  vt  hallen 
epigrafisk  granskning  lemnar  inskriften  "in  den  Eigenthtbn- 
lichkeiten  des  Dialektes  und  der  Schrift  die  positivsten  Be- 
weise  ihrer  Ächtheit,  so  dass  ein  vorurtheilsloser  Beurtheiler 
keinen  Augenblick  darUber  zweifelhaft  sein  kann,  dass  sie 
nicht  erst  gegen  Ende  das  4  Jahrhunderts  n.  Chr.  gemacht 
sein  kann,  sondem,  wenn  sie  nicht  Original  sein  sollt^,  die 
treueste  und  zuyerlässigste  Copie  des  wirklichen  Originales 
sein  miisste." 


79 


Sammanträdei  den   10  April  1865. 

Professoren  VON  Willebband  meddelade  af  honom 
gjorda^rön  öfver  gagnet  af  jod  emot  typhusfebern.  En  hän- 
delse  hade  nödvändiggjort  bruket  af  jod  för  en  af  typhuB 
angripen  patient,  hos  hvilken  en  serdeles  lycklig  förändring 
i  sjukdomens  tiUstlnd  härunder  inträffade.  Detta  föranledde 
tili  ytterligare  iakttagelser  vid  de  härefter  förekomne  typhus- 
fallen,  hvilkas  antal  nu  uppgick  tili  tretton.  Den  i  det  för- 
sta  fallet  anmärkta  fördelen  häraf  bar  igenfunnits  bos  nastan 
alla  de  öfrige  ocb  torde  i  bufvudsaklig  del  fä  tillskrifvas  den 
desinficierande  effekt,  hvilken  jod  äger  i  likbet  med  flera  af 
de  klorpreparater  ocb  mineralsyror,  hvilka  äfven  med  fördel 
användts  emot  typbus.  De  förändringar  inom  sjukdomens 
företeelser,  dem  talaren  ville  bafva  tillskrifne  ifrägavarande 
medikament,  äro  bufvudsakligen  följande:  l:o  Att  under  be- 
gagnandet  bäraf  feberbettan  inom  ett,  tvS  eller  tre  dygn  be- 
gynte  visa  större  variationer  <emellan  morgon  ocb  qväll,  än 
som  annars  plär  vara  fallet,  gäende  ända  tili  1  ocb  IVa  grad 
Cels.  2:9  Att  bärunder  yrsel  icke  förekommit,  utan  bade  de 
med  jod  bebandlade  patienteme  förblifvit  vid  fullt  medvetan- 
de  under  sjukdomens  förlopp.  3:o  Att  den  bruna  crustbe- 
läggningen  S  tungan,  bvilken  vanligen  utmärker  det  farliga 
tillständet  under  förloppet  af  en  typbusfeber  ocb  i  bög  grad 
inkommoderar  de  sjuke,  i  fall  icke  förekommit,  der  jodbe- 
handlingen  tidigt  anlitats,  men  der  den  före  bebandlingens 
början  redan  förefunnits,  sedän  inom  par  dagar  upplösts  ocb 
efterlemnat  blott  en  tunn  grä  beläggning  S  tungan. 

Professoren  HjfiLT  meddelade  resultatet  af  de  i  nyaste 
tider  anställda  observationer  öfver  mögelbildning  inom  ägg, 
hvilka  ädagalägga  att  svampsporerne  under  vissa  gynnsamma 
förhällanden,  säsom  fukt  ocb  lindrig  värme,*  intränga  genom 
skalet,  att  foimen  för  dessa  svampmycelier  är  ytterst  omvex- 


80 

lande  och  att  man  med  största  sannolikhet  kan  pSsta  att  hvai- 
je  förskämning  i  det  inre  af  ägg  beror  pä  inträngda  svampar. 

Professoren  Krueger  meddelade  nägra  resultater  ur  ett 
nyligen  utkommet  arbete  om  den  stora  kometen  af  är  185*^. 

Professoren  Arppe  framställde  n£gra  anmärkningar  rö- 
rande  de  vid  Luotolaks  by  inom  Savitaipale  socken  ar  1813 
nerfallna  meteorstenar. 

Föredrogs  en  tili  Universitetets  konsistorium  af  Alexan- 
ders-stipendiaten  doktor  A.  J.  Malmgren  ingifven  reseberät- 
telse,  bvilken  i  denna  öfversigt  skulle  offentliggöras. 


81 


Om  den  stora  kometen  af  fir  1858,  —  Af  A.  Krueger. 

(Meddeladt  den  10  April  1865.) 

För  nSgra  veckor  sedän  erhöU  jag  del  af  ett  arbete  be- 
träffande  den  för  oss  alla  välkända  6tora  kometen  af  är  1858. 
Denna  komet,  som  företrädesvis  benämnes  med  upptäckarens, 
professor  DaNATi's  namn,  ehnruväl  äfven  andra  blifvit  upp- 
täckta  af  samma  kometforskare^  och  som  under  loppet  af  Sep- 
tember  och  Oktober  1858  erbjöd  en  sä  ovanligt  skön  anblick, 
bör  räknas  tili  de  mest  intressanta,  som  i  nyai;e  tider  hafva 
behedrat  värt  solsystem  med  sitt  besök.  Förhällandena  voro 
under  loppet  af  dess  synbarhet  särdeles  gynsamma  för  obser- 
vationers  anställande.  Pä  den  tid,  dä  den  först  upptäcktes 
under  Italiens  mörkare  natthimmel  (d.  2  Juni)^  var  dess  sken 
ännu  sä  svagt,  att  man  omöjligt  skulle  kunnat  upphitta  den- 
samma  under  nordligare  latituder,  der  skymningen  under  hela 
natten  var  alltför  mycket  kännbar  för  sä  Ijussvaga  föremäl;' 
deremot  var  det  icke  synnerligen  §värt,  att  äterfinna  och  ob- 
servera  kometen,  sä  snart  man  genom  underrättelsen  om  Do- 
nati'8  upptäckt  hade  fätt  reda  pä,  hvilket  ställe  pä  himmelen 
den  ungefärligen  intog.  Sälunda  vidtager  nu  frän  och  med 
den  7  Juni  en  oafbruten  serie  af  talrika  och  goda  observa- 
tioner,  som  tiUfölje  af  komet ens  gynnsamt  belägna  hana  ut- 
sträcker  sig  ända  tili  den  4  Mars  nästföljande  är.  Kometen 
försvann  visserligen  i  medlet  af  Oktober  för  vär  horizont, 
(den  sista  Europeiska  observationen  daterar  frän  d.  18  Okt.) 
men  lyckligtvis  finnes  det  nuförtiden  välinredda  observato- 
rier  pä  södra  hemisferen,  som  med  största  ifver  deltaga  uti 
alla  astronomiska  arbeten.  Mr.  Maclear  pä  Godahoppsudden 
och  Prof.  Moista  i  Santiago  de  Chile  hafva  lemnat  ett  sär- 
deles rikt  bidrag  tili  det  omfängsrika  materialet  för  denna 
komets  banbestämning,  hvilket  material  inalles  uppgär  tili 
957  positionsobservationer.     För  öfrigt  hafva  de  meteorologi- 

6 


82 

ska  förhällandena  under  kometens  synbarhet  värit  mycket  gyn 
nande:  nastan  öfverallt  i  Europa  utmärkte  sig  höstmänadema 
genom  klar  himmel  och  vackert  väder. 

Tili  följe  af  detta  stora  observationsmaterial'  har  nu  ko- 
metens hana  med   motsvarande  stor  noggranhet  kunnat  b^ 
stämmas.     Detta  vore  i  och  för  sig  tillräckligt,  för  att  tillf-r 
säkra  densamma  betydligt  vetenskapligt  intresse,  hvilket  vt 
terligare  genom  flera  omständigheter   förökas.     Dess  bana  är 
nemligen  elliptisk,  af  icke  sä  särdeles  stor  omioppstid,  sasom 
man  redan  nagra  mänader  efter  dess  upptäckt  värit  i  tillfälle 
atf  bemärka;  vidare  företedde  den  under  loppet  tili  ochfran 
solen  sä  storartade  fysiska  förändringar,  som  man  säilän  un- 
der en  sä  läng  tid  har  kunnat  anteckna.    Jag  behöfver  ec* 
dast  päminna   om   den   ofantliga    svansutvecklingen,  som  ri 
kunnat  iakttaga  med  oväpnade  ögon,  om  svansens  egendom- 
liga  bakätböjda  form^  ^ddare  om  den  andra  svansen,  soinut- 
sträckte   sig  i  en  riktiiing  rakt  afvänd  ifrän  solen  och  som 
endast  i  tuber  kunde  skönjas.     Annu  märkvärdigare  voro  de 
hastiga  förändringar,  som  man  med  stora  tuber  obserreradei 
kometens  kama  och  deSs  omedelbara  grannskap,  och  som  äro 
egnade  att  ge  upplysning  om   huru   svansens   materie  utbre- 
der   sig  frän  sjelfva   kärnan.     Dessa  förhällanderi  ha  blifrit 
noga  undersökta  i  ett  monografiskt  arbete  af  framL  Prof.  G. 
Bond  i  Cambridge  V.  5.  och^  jag  skall   möjligtvis  vid  nkoi 
annat  tillfälle  redogöra  för  dess  resultater.   För  i  dag  inskrän- 
ker  jag  mig  tili  det  i  början  omnämnda  arbete,  som  har  tili 
författare   Mr.  G.  W.  Hill  (Discussion  of  the  observations 
of  the  great  comet  of  1858,  Mem.  Amer.  Acad.  voi.  IX)  och 
som  endast  har   afseende  pä  kometkärnans  rörelse  omkring 
solen,     Efter  att  med  behörig   omsorg  hafva  siktat  hela  ma- 
terialet,  härleder  författaren  enligt  vanliga  methoder  de  san- 
nolikaste   elementerna,  af  hvilka  jag  här  endast  viii  anföra 
de  för  oss  mest  intressanta,  nemligen: 

Omloppstiden  =  1949,7  är,  sannolika  felet  ±  6,25  ar: 
minsta  afständet  frän  solen  =  0,57847  jordbanradier; 
ellipsens  större  axel  =156,07         „         y, 

Efter  en  half  revolution,  d.  v.  s.  efter  omkring  975  är 


83 

skulle  slledes  kometen  befinna  sig  pä  ett  afständ  af  312  jord- 
banradier  eller  10  gänger  längre  borta,  än  planeten  Neptunus. 

Öfverväger  man  emellertid  möjligheten  af  vissa  subjek- 
tiva  f  el  i  observationerna,  härrörande  utafkämans  forin  och 
dess  olika  utseende,  alit  efter  som  stöiTe  eller  mindre  tuber 
användas,  sä  kommer  man  tili  den  slutsats,  att  omlQppstiden 
kan  anses  vara  nägot  mindre,  än  den  förut  anförda.  Man 
torde  derföre  kunna  antaga,  att  kometen  efter  1900 — 1975  Sr. 
eller  emellan  3758  och  3833  efter  vär  tidsräkning  med  sä- 
kerhet  kan  aterförväntas. 

SSsom  slutresultat  anföra  vi  den  märkliga  omständighe- 
ten,  att  observationerna  icke  visa  nägot  spär  af  en  oregelbun- 
denhet  i  kometens  rörelse.  Kärnan  har  rört  sig  utefter  sam- 
ma  kroklinie,  som  en  planet  skulle  hafva  beskrifvit  under 
samma  f örh&llanden :  svansbildningen  och  alla  de  manga  der- 
m6d  förenade  fysiska  vexlingar  hafva  alldeles  icke  modifice- 
rat  denna  bana.  Man  har  visserligen  förut  iakttagit  samma 
omständighet  vid  andra  kometer,  ,men  aldrig  har  den  med 
sadan  säkerhet  kunnat  ädagaläggas. 


84 


En  reseberättelse.  —  Af  A.  J.  Malmgrex. 

(Meddelad  den  10  April  1865.) 

-  -  -  DS  min  andra  resa  tili  Spetsbergen  i  K.  Vet  A- 
kademiens  uppdrag  och  pS  dess  bekostnad  inträffade  omedel- 
bart  efter  det  jag  af  Consistorium  Academicum  blifvit  tili  sti- 
pendiat  antagen,  finner  -jag  mig  föranläten  att,  ehuruväl  den 
tid,  som  af  resan  togs  i  anspräk,  icke  hör  tili  stipendiedden, 
i  största  korthet  redogöra  för  de  under  resan  uppnidda  re- 
'  sultatema  af  allmännare  zoologiskt  intresse,  sSvidt  de  stä  i 
sammanhang  med  minä  studier  under  stipendiitiden. 

Det  är  en  bland  zoologer  allmänt  gängse  föreställning« 
att  hafvet  i  den  högsta  norden  vore  alldeles  utblottadt  pa 
fisk.  Torell  har  efter  sin  första  resa  tili  Spetsbergen  under- 
stödt  denna  äsigt,  och  förklarat,  att  vid  Spetsbergen  lefva  högst 
10  smäväxta  fiskarter  i  en  stor  fattigdom  pä  individer.  Van 
der  Hoewen  har  äfVen  nyligen  i  Fliilosophia  Zoologica  upp- 
gifvit:  ''In  maribus  polaribus  species  piscium  admodumpaucs 
sunt:  fauna  insulae  Spitsbergen  vix  decem  species  piscium 
continet,  et  specimina  non  numerosa  sunt."  Kedan  under 
min  första  resa  tili  Spetsbergen  hade  hos  mig  tvifvel  upp- 
stStt  angSende  rigtigheten  af  dessa  uppgifter,  hvarföre  jag 
företog  mig  att  under  sednaste  resan  underkasta  förhSllandet 
en  närmare  undersökning.  Resultatet  häraf  blef,  att  det  Spets- 
bergska  hafvet  i  fiskrikedom  kan  täfla  med  hvilket  annat  haf 
som  helst,  och  öfverträffar  de  fiesta. 

De  derifrSn  hittills  kända  arternas  antal  är  visserligen 
ännu  högst  ringa,  endast  23,  men  de  flesta  af  dessa  uppträda 
i  en  rikedom  pä  individer,  som  är  förvänande.  Bland  fiskar, 
som  hos  oss  äro  allmänna  och  äfven  finnas  vid  Spetsbeigeiu 
mä  jag  här  nämna  Olkan  (Cottus  scorpius),  Rödingen  (Sai- 
mo  alpinus),  Sillen  (Clupea  harengus),  Torsken  (Gadus  morr- 
hua).  Minä  studier  öfver  detta  ämne  har  jag  nedlagt  i  en 
afhandling  om  3  k  4  tryckta  ark,  som  i  Becember  sistförflut- 


85 

na  är  inlemnades  tili  K.  Vet.  Akademien  och  snart  bör  lemna 
tryckeriet. 

Den  vigtiga  frägan,  under  hvilka  förhSllanden  samt  i  hvad 
män  arterna  äro  föränderliga,  gaf  mig  anledning  att  under  och 
efter  den  senaste  resan  tili  Spetsbergen  underkasta  de  der 
bäckande  foglarne  en  noggrannare  undersökning.  Det  visa- 
de  sig,  att  alla  sSdana  arter,  som  äfven  kläcka  i  sydligare 
trakter,  mer  eller  mindre  märkbart  afvika  frän  sinä  sydligare 
stamförvandter,  samt  bilda  högeligen  anmärkningsvärda  lokal- 
racer.  Mänga  afvika  sä  betydligt  fran  t.  ex.  de  Skandinavi- 
ska  formema,  att  de  ansett»  för  egna  arter,  men  enligt  minä 
undersökningar  kan  ingen  enda  af  de  Spetsbergska  lokalfor- 
mema  göra  ansprSk  pä  arträttighet  i  zoologisk  mening.  Bland 
alla  dessa  erbjuder  den  Spetsbergska  ripan  mähända  det  stör- 
sta  intresse.  Denna  fogel,  som  är  circumpolär  och  förekom- 
mer  i  alla  högnordiska  länder,  lefver  äfven  pä  de  Skandina- 
viska  fjellen,  pä  de  Schweitziska  alpema,  pä  Pyreneema  och 
pS  de  Skottska  högfj ellen.  Ehuru  exemplaren  frän  olika  lo- 
kaler  alltid  visa  smärre  afvikelser,  tillhöra  -de  dock  en  enda 
verklig  art.  Den  Spetsbergska  är  störst  af  alla,  liknar  mest 
den  Grönländska  och  Isländska,  och  torde  fä  anses  represen- 
tera  den  ursprungliga  och  äldsta  stammen,  som  under  glacial- 
tiden  spridde  sig  tili  Schweitz,  Pyreneerna  och  Skottland, 
och  ännu  fortlefver  der  pä  de  högsta  f j  ellen  närmast  snöregio- 
nen,  ehuru  förändrad  och  under  helt  olika  förhällanden.  Ri- 
pan pä  Spetsbergen  är  ätminstone  9  mänader  af  äret  hvit, 
men  i  Skandinavien  endast  6  eller  7,  i  Schweitz  5,  och  i 
Skottland  blott  3  mänader.  Dä  snön  pä  de  Skottska  f j  ellen 
ligger  mycket  kortare  tid  än  i  Schweitz,  och  den  Skandina- 
viska  vintern  fortfar  längre  än  den  Schweitziska,  medan  Spets- 
bergens  kuster  äro  längst  snöbetäckta,  är  det  i  ögonen  fallan- 
de,  att  tideii  för  vinterdrägtens  bärande  hos  denna  art  stär  i 
ett  bestämdt  förhällande  tili  den  tid  marken  pä  hvarje  ort  är 
snöbetäckt,  alldeles  säsom  hos  dalripan,  Lagopus  subalpinus, 
liTilken  i  Skandinavien  är  halfva  äret  hvit,  men  i  Skottland 
aldrig  erhäller  sin  hvita  vinterdrägt  och  derföre  ansetts  för 
egen  art,  Lagopus  scoticus^  eller  säsom  hos  haren  Lepus  va- 


riabilis  Pall,  hvilken  i  Grönland  är  hela  Iret  hyit  och  i 
norra  Europa  halfva  äret,  men  i  södra  Sverige  och  pä  Irland 
aldrig  erhMler  en  hvit  vinterdrägt.  J.  D.  Hooker  har  for  par 
är  sedän  visat,  att  de  högnordiska  växter,  hvilka  tili  en  <a 
betydlig  del  ingä  i  Alpemas,  Kaukasus'  och  Himalavas  §elj- 
flora,  nödvändigt  mäste  hafva  spridt  sig  dit  under  glaciai- 
tiden.  Detsamma  är  pätagligen  fallet  äfven  med  den  h<}g- 
nordiska  del  en  af  dessa  fjelltrakters  fauna  och  i  främsta  nim- 
met  med  fjellripan,  hvilka  helt  och  hället  saknas  i  de  mel- 
lanliggande.  skogfyllda  lägländema  och  hvars  flygförmägaär 
för  litet  utvecklad,  att  man  kunde  antaga  att  hon  genom  fljgt 
spridt  sig  tili  sä  vidt  skilda  Qelltrakter.  Resultatema  af  mioi 
fömyade  studier  öfver  Spetsbergens  fogelfauna  aro  samman- 
ställda  i  en  liten  uppsats  om  2  tryckta  ark,  som  jag  sistfiir- 
flutna  höst  inlemnade  tili  K.  Vet.  Akademien,  att  intagas  i 
dess  öfvei-sigt. 

Angäende  fortplantningen  hos  Annulater,  med  specieJt 
fästadt  afseende  pa  den  inom  ett  par  familjer  förekommande 
generationsvexeln,  har  jag  under  minä  resor  tili  Spetsbei^ren, 
fömämligast  dock  under  den  sednare  resan,  haft  tillfälle  ait 
göra  atskilliga  iakttagelser  af  allmännare  intresse.  Tnder 
Skandinaviska  naturforskaremötet  i  Stockholm  1863  omtal«ide 
jag  vid  ett  af  den  Zoologiska  sectionens  sammanträden  det 
enda  af  mig  da  af  egen  erfarenhet  kända  fall  af  fullständi; 
generationsvexel  hos  en  vid  Spetsbergen  högst  allmän  art  af 
slägtet  Syllis,  samt  framlade  teckningar  saväl  af  Amman  med 
päsittande  slägtdjur,  som  af  det  fria  frän  Amman  lösgjorda 
slägtdjuret.  Det  med  kön  försedda  djuret,  som  jag  kallar 
slägtdjur.  uppstär  sälunda  att  bakre  delen  ^f  Ammans  kropp, 
alltid  pä  ett  bestämdt  ställe^  afsnör  sig,  utbildar  sig  smanin- 
gom  tili  ett  sjelfständigt,  fran  Amman  mycket  af>*ikande  djur, 
som  vid  tiden  för  fortplantningen  lössliter  sig  frän  moderdju- 
ret,  och  sedän  förer  ett  oberoende  lif .  Hos  det  sälunda  upp- 
stäende  slägtdjuret  äro  nutritions-organema  mycket  reducera- 
de,  men  rörelscorganema,  ögonen  och  generationsoiganema 
äro  deremot  högt  utvecklade.  Vid  tiden  för  lösslitningen 
frän  moderdjuret  är  det  alltid  fullproppadt  af  ägg  ellersper- 


87 


matozoer.  Johnston  har  för  det  upprättat  ett  egct  genus, 
som  han  kallat  Joida.  Under  min  senaste  rcsa  upptäckte 
jag  1  Finmarken  ett  alldeles  dylikt  fall  af  fullständig  genera- 
tionsvexel  hos  en  annan  art  af  samma  slägte  Syllis,  och  vid 
Spetsbergen  var  jag  nog  lycklig  att  upptäcka  ännu  ett  fall 
af  dylikt  fortplantningssätt  inom  en  helt  annan  farailj,  nem- 
ligen  hos  de  säkallade  Amytidea.  Detta  fall  är  ännu  märk- 
värdigare  derföre,  att  honan  af  det  med  kön  försedda  djuret 
skiljer  sig  sä  betydligt  frän  liannen,  att  hon  blifvit  förd  tili 
ett  särskildt  genus,  Sacconereis.  Hon  har  nemligen  pä  buk- 
sidan  en  stor  och  vid  säck,  hvari  de  befruktade  äggen  ut- 
vecklas.  Amman  eller  det  egentliga  moderdjuret  är  af  Fa- 
bricius  beskrifvet  under  namn  af  Nereis  prismatica,  eller  sä- 
som  det  numera  kallas  Amytis  prismatica;  hannen  höter  Po- 
lynice  bifrons  Fabr.  och  honan  hörer  tili  genu,8  Saccone- 
reis, men  saknar  species  namn,  da  ingen  före  mig  sett  det 
ännu.  Ifrägavarande  fall  har  mycken  likhet  med  det  af  A. 
Agassiz  nyligen  i  Boston  Journal  beskrifna  hos  Autolytus, 
comutus  Az.  Jag  hoppas  att  snart  fa  tillfälle,  att  om  detta 
ämne  publicera  en  afhandling,  hvari  andra  forskares  iaktta- 
gelser  skola  sammanställas  med  minä  egna. 

Under  min  bearbetning  af  de  Botaniska  samlingar,  som 
1861  ärs  expedition  hemtade  frän  Spetsbergen,  blef  jag  upp- 
märksam  pä  att  detta  lands  fanerogama  växter  lillhörde  tven- 
ne  väl  Stskilda  stammar  eller  flora-omräden,  en  Europeiskt- 
boreal  och .  en  Amerikanskt-arktisk.  Växtema  af  den  Euro- 
peiskt-Skandinaviska  stammen  förekomma  antingen  uteslutan- 
de  eller  företrädesvis  pä  Spetsbergens  vestra  kust,  medan  de 
af  den  Amerikanska  stammen  antingen  uteslutande  eller  före- 
trädesvis finnas  pä  Östra  kusten  af  detta  land.  Orsaken  tili 
detta  anmärkningsvärda  förhällande  har  jag  sökt  i  det  infly- 
tande,  olikheten  i  klimatiskt  afseende  hos  de  hafsströmmar, 
^om  beröra  vestra  och  östra  kusten,  nödvändigt  maste  utofva 
pa  vegetationen.  Men  om  denna  förklaring  kunde  göra  an- 
spräk  pä  giltighet,  mäste  jag  äfven  kunna  uppvisa  olikheter 
i  den  östra  och  vestra  kustens  marina  faunor.  Den  förra  ex- 
peditionens  samlingar  af  hafsdjur  tilläto  emellertid  icke  att 


88 

afgöra  detta  med  bestämdhet,  ehuruväl  jag  i  Hinlopenstrait 
vid  Syd-Waygatsöame  tagit  flere  djurarter,  som  aro  fullkom- 
ligt  fremmande  för  Spetsbergens  vestkust.  Under  den  se- 
naste  expedltionen  hade  jag  tillfälle  att  i  denna  friga  kom- 
ina tili  ett  afgörande  resultat.  Under  IVa  veckas  draggnin- 
gar  i  Storfjorden,  som  utgör  en  vik  af  det  Östra  hafvet,  er- 
höll  jag  en  mängd  djurformer,  som  aldrig  erhällits  vid  den 
af  Svenska  forskare  sä  noga  undersökta  vestra  kusten  af  Spets- 
bergen,  och  bvilka  uppenbart  tillhöra  en  belt  annan  stam. 
Mänga  af  dessa  äro  bittills  bekanta  endast  frän  Amerikas 
arktiska  archipelag,  andra  äro  ny  a  för  vetenskapen.  Prof. 
Lov^n  har  genom  sinä  undersökningar  af  Östersjöns  fauna 
£dagalagt,  att  de  jshafsdjur,  som  under  glacialtiden  befolkat 
Östersjön,  tillhörde  en  österländskt  arktisk  fauna,  som  rar 
fullkomligt  fremmande  för  vesterhafvets  atlantiska  vatten.  De 
fä  djurarter  af  denna  stam,  som  ännu  lefva  i  Östersjön  eller 
i  vara  större  insjöar,  och  bvilka  ocksa  anträfifats  vid  Spets- 
J)ergen,  tillhöra  märkvärdigt  nog  äfven  vid  Spetsbergen  den 
Östra  stammen  af  hafsdjur.  Jag  fann  dem  vara  alldeles  all- 
männa  i  Storfjorden,  men  pä  den  vestra  kusten  af  Spetsber- 
gen har  man  antingen  alls  icke,  eller  blott  tillfälligtvis  fan- 
gat  dem.  Vestra  kustens  marina  fauna  har  deremot  helt  och 
hället  en  nordeuropeisk  karakter  och  räknar  Stskilliga  djur- 
arter —  bland  mänga  andra  äfven  en  fisk  Gadus  aeglefinus 
— ,  bvilka  icke  ens  förekomma  i  det  vida  sydligare  belägna 
Grönland,  som  pS  alla  sidor  är  omgifvet  af  den  kalla  ishafs- 
strömmen  utan  att  nSgonstädes  beröras  af  Golfströmmen  eller 
det  Atlantisk^^  hafvets  vatten.  Orsaken  tili  en  s£  märkbar 
skilnad  i  hafsfaunan  pä  bäda  sidor  om  Spetsbergen,  mi^te 
sökas  i  betydande  skiljaktigheter  i  de  olika  hafvens  physika- 
liska  och  kemiska  egenskaper.  Enligt  nägra  pS  Nordenskiölds 
laboratorium  verkställda  qvantitiva  analyser  befanns  chlorhal- 
ten  alltid  betydligt  mindre  i  det  ö^tra  hafvets  vatten  än  i  det 
atlantiska,  andra  olikheter  att  förtiga.  Det  Östra  hafvets  vat- 
ten är  alltid  nSgra  grader  kallare,  samt  har  en  giöngrä  färgt 
medan  vattnet  pä  vestra  kusten  utmärker  sig  genom  vackert 
azurblä   färg.      Medan    Golfströmmen    under   sin   strömning 


nomit  förbi  Spetsbergens  vestra  kust  hemtar  elementer  af  den 
nordeuropeiska  faunan  och  floran  tili  detta  lands  vestra  kust^ 
jemte  mSngfalldigt  drifgods  af  Vestindiskt  och  Norskt  ur- 
sprung,  förses  de  norra  och  Östra  traktemas  fauna  och  ilora 
med  rekryter  af  äkta  Amerikansk  extraktion  af  den  kalla  ö- 
stra  strömmen,  som  ocksä  hopar  väldiga  drifvedsmassor  af 
Sibiriskt  ursprung  vid  sistnämnde  kuster. 

Angäende  fortgängen  af  minä  studier  öfver  nordiska 
Hafs-Annulater  far  jag  anföra  följande.  Under  vintpms  för- 
lopp  äro  8  qvarttaflor  lithografierade  tili  den  första  afdelnin- 
gen  af  min  afhandling  om  Nordiska  Annulater,  som  omfat- 
tar  följande  familjer:  Aphroditacea,  Polynoina,  Sigalionina, 
Nephthydea  och  Phyllodocea.  Omkring  60  tili  större  delen 
nya  arter  äro  dessutom  äfvenledes  p£  Vetenskaps-Akade- 
miens  bekostnad  tecknade  jemte  ätföljande  mikrografiska  a- 
nalyser.  Dessa  under  vintems  förlopp  utförda  teckningar, 
tili  hvilka  det  hufvudsakligaste  materialet  samlades  under  min 
sista  resa,  torde  vara  tillräckliga  att  fylla  omkring  9  qvart-, 
taflor.  Dä  ai  mitt  äldre  förrad  af  teckningar  ännu  en  stor 
del  dessutom  icke  äro  lithograferade,  kommer  deras  utgifvan- 
de  i  ein  helhet  att  fortgS  längsamt,  alldenstund  K.  Vet.  Aka- 
demien icke  har  att  för  detta  ändamäl  disponera  ett  särskildt 
anslag,  och  min  egenskap  af  utländning  omöjliggör  en  anhäl- 
lan  af  ett  sädant  hos  K.  Maj:t. 

Min  afresa  frän  Stockholm  har  ofrivilligt  blifvit  fördröjd 
dels  derigenom,  att  jag  icke  kunnat  underläta  att  sjelf  öfver- 
vaka  lithograferingen  af  tafloma,  dels  af  nödvändigheten  att 
fä  de  vigtigaste  af  de  under  sednaste  resan  insamlade  annu- 
latema  tecknade,  medan  de  ännu  voro  temligen.väl  bibehSll- 
na.  Af  alla  hafsdjur,  näst  Manetema,  äro  annulatema  de 
sv&raste  att  längre  tid  bevara  i  spiritus.  Sedän  medlet  af 
Februari  mSnad  har  jag  dessutom  värit  opasslig  tillfölje  af 
en  lindrigare  förkylning,  hvilket  jemte  de  af  innevarande  vin- 
tems stränghet  afbrutna  beqvämare  kommunikationerna  tili 
lands  och  vatten  tvungit  mig  att  tills  nu  dröja  här.    -  -  -  - 

Stockhohn  den  20  Mars  1865, 


90 


Irssammantridet  ien  29  ipril  1865 

öppnades  af  Societetens  Ordförande  professoren  Lagus  med 
följande  ord: 

Da  Finska  Vetenskaps-Societeten  tiU  detta  solenna  rum 
offlBntligen  inbjudit  alla  sinä  pä  orten  yistarde  högtuppsatte^ 
högtupplyste  gynnare  och  hedersledamöter  samt  hela  den 
bildade  allmänhet,  hvilken  för  heniies  syften  hyser  ett  vän- 
ligt  deltagande;  dä  hon  tili  denna  mötesplats  vördsamt  kallat 
Eder^  högtärade  nätvarande,  har  detta  skett  pä  grund  af  den 
betydelse,  ingen  blygsamhet  kunnat  eller  kan  förmena  henne 
att  fästa  vid  sin  arsdag.  För  Societeten  bar  nu,  och  det  for 
27:de  gängen  sedän  hennes  stiftelse,  en  det  tillbakablickande 
minnets  och  en  redogörelsens  stund  iter  randats;  det  är  detta 
medvetande,  som  söker  sig  ett  uttryck  mer  i  allvaret  än  i 
skimret  af  den  fest,  hvartill  vi  samlats. 

Dock  sä  flärdlöst  Societeten  äfven  önskar  uppträda^  kan 
hon  ej  annat  än  kanna  sig  stolt  öfver  det  henne  nädigt 
skänkta  berättigandet^  att  pä  sin  ärsdag,  sasom  dess  skönaste 
lösen,  fä  uttala  och  undersStligen  vörda  ett  namn,  hvilket 
sjelfmant  väcker  hvarje  sinnes  festligaste  kähslor^  ett  Ijusets 
högtidsnamn,  hvari  alit  hvad  Societeten,  hvad  fosterlandet 
tänker  gladt  och  fritt  och  framtidsfuUt  skSdar  mot  sitt  för- 
verkligande.  Tacksamt,  djupt  och  redligt  tacksamt^  maste 
den  Finska  vetenskapen  med  alla  vara  bästa  sträfvanden  be- 
kanna,  hur  det  är  tryggt  att  stS  under  den  mäktiga  spira.  tili 
hvilken  en  blid  stjerna  lätit  Alexander  II  födas  pS  denna 
dag;  och  likväl,  hur  är  det  ej  än  mera  tryggt,  att  veta  vara 
förhoppningar  värnade  af  Hans  för  Ijusets  och  sanningens 
idrotter  kejserligt  kraft-  och  kärleksfuUa  hjertelag!  Sist  bland 
alla  och  minst  pä  en  dag  som  denna,  skuUe  Societeten  kunna 
förgäta,  att  för  honom,  för  sin  Höge  Beskyddare,  uppsända 
de  trofastaste,  de  erkänsammaste  välgSngsönskningar.  ilätte 
ock  den  djupa,  bittra  sorg,  som  nu  tynger  Hans  ädla  faders- 


91 

hjerta  kunna  lindras,  kunna  mildras  af  vSra  trogna  förböner 
tili  fridens  och  kraftehs  allgode  gifvare! 

Säsom  värliga  fläktar  af  den  hugstora,  den  friborna  anda 
som  utgör  själen  i  hvarje  Kejsar  Alexander  II:s  regerings- 
ätgärd^  framsta  för  Societeten  de  hvarandra  aflösande  ynnest- 
bevis,  hvilka  Kejserliga  Senaten  lätit  komma  henne  tili  del 
och  utmärkelse.  Äfven  frSn  det  sednast  förflutna  äret  kunde 
vi  omförmäla  mer  än  ett  prof  pS  den  upphöjda  bevagenhet, 
hvarmed  Hans  Kejserliga  Maj:ts  Finska  rädsförsamling  till- 
godosett  Societetens  med  vetenskapenias  pä  det  närmaste 
saznm^nvuxna  inlressen. 

Likasi  väre  det  längt  ifrSn  oss  att  vilja  med  likgiltig- 
hetens  tystnad  förbigä  den  tjenstvilliga  vänlighöt,  Societeten 
fätt  röna,  der  hon  af  särskilda  embetsverk  och  deras  chefer 
anhäUit  om  upplysningar  eller  äfven  yttre  handräkning  i  aina 
förehafvanden. 

Icke  mindre  tillhör  det  denna  stund  att  omnämna,  det 
Societeten  under  nu  tilländalupna,  liksom  under  mänga  före- 
gäende  Sr  haft  fägnaden  se  sinä  mödor  och  bemödanden  un^ 
derlättade  af  ätskilliga  utom  hennes  trängre  krets  stäende  ve-, 
tenskapsidkare  och  landsmän. 

Sä  upplifvande  det  äfven  är  för  Societeten  att  för  sin 
ärsdag  hafva  alla  dessa  ihagkoiftmelser  sparade,  tilltror  hoh 
sig  ingalunda  att  redan  i  fuUt  mätt  motsvara  sin  bestämmel- 
se  och  afsigterna  med  de  henne  af  Regenten  och  Hans.Sty- 
relse  beviljade  förmSner;  ty  denna  bestämmelse  och  dessa  af-^ 
sigter  kunna  och  fä  icke^vara  andra  än  dem  den  högre  /b- 
iierländska  kulturens  städse  stigande  anspräk  och  behofver  fö- 
restafva.  För  att  icke  missförstäs  viii  jag  uttryckligen  till- 
lägga^  att  jag  nu  ej  voterar  i  den  för  vSrt  lands  andeliga  för- 
kofran  sä  vigtiga  sprSkfrägan,  enär  ju  Societeten  säsom  sjelf- 
f  alien  m  aste  anse  sin  rätt  att  begagna  de  tungomäl,  inhem- 
ska  eller  länade,  hvilka  hon  finner  för  sinä  ändamäl  lämpli- 
gast,  —  en  rättighet,  hvilken  naturligtvis  ej  upphäfver  plig- 
ten  att  "lyssna  tili  den  granens  susning  vid  hvars  rot  värt  bo 
är  fästadt."  Men  jag  menar:  Societeten  utöfvar  ännu  ej,  san- 
ningen  kräfver  detta  medgifvande,  alit  det  inflytande  pä  lan- 


92 


dets  allmänna  eller  helst  pä  dess  lärda  bildning,  man  kunde 
önska.  Eller  bör  väl  omdömet  utfalla  annorlunda,  sl  länge 
det  faktum  fortbestär,  atfr  den  förnämsta  delen  af  hennes 
produktion er,  hennes  akter,  i  ojemförligt  större  antal  exem- 
plar  söker  sig  utvägar  tili  utlandet,  än  kring  hemby^dema? 
Detta  är  en  brist,  utan  att  behöfva  vara  ett  fel  —  eller  cm 
det  skall  säsom  sSdant  förklaras,  sä  är  det  dubbelt,  jag  ville 
säga  ömsesidigt,  utan  att  nämna  hvem  den  andra  parten  är. 

Den  större  allmänheten  kan  af  begripliga  skäl  endast 
hafva  sinne  för  vetenskapens  mest  handgripliga  eller  konkret 
användbara  resultater;  för  att  första  värdera  forskningen  sa- 
som  sadan,  särdeles  om  hon  sträcker  sin  ban  bortom  den  när- 
maste  synkretsens  föremäl,  fordrar  en  själsblick  llngt  mera 
skärpt  och  odlad  än  den  som  kan  vara  hvar  mans.  Det  gif- 
ves  Hkväl  ett  fält,  der  vetenskapen,  utan  att  behöfva  anlita 
den  populära  metodens  alltid  slipp^iga  utväg,  bör  kunna  vänta 
en  större  mottaglighet  frän  mängdens  sida;  detta  fält  är  det 
fosterländska.  Inseende  detta,  har  Societeten  sedän  1857  öpp- 
nat  tvenne  serier  publikationer,  hvilka  under  hufvudtitlama 
"Bidrag  tili  Finlands  Naturkännedom,  Etnografi  och  Stati- 
stik"  samt  "Bidrag  tili  kännedom  af  Finlands  Natur  och  Folk' 
utgifna  parallelt  med  hennes  akter,  tala  tili  vidsträcktare  kret- 
sars  kunskapsbegär  och  patriotiska  tänkesätt.  Ocksa  ''Öfver- 
sigten"  af  Societetens  förhandlingar  synes  vara  egnad  att  när- 
mare  sammanlänka  den  vetenskapliga  forökningens  och  den 
allmänna  bildningens  intressen  i  vart  land.  Kan^ke  skola 
förhSllandena  utveckla  sig  derhän,  att  nämnda  "Öfversigt'' 
komme  i  fonn  af  mänadsskrift  att  oftare  och  regelmässigt  pa- 
minna  om  sin  tillvaro.  Endast  är  det  klart,  att  i  sädant  fall 
redaktionsarbetet  och  dess  mSngfaldiga  besvärligheter  icke 
längre,  säsom  hittills,  finge  ähvälfvas  ensamt  Societetens  be- 
ständige  sekreterare,  hvars  bona  officia  hon  redan  i  sl  hög 
grad  tager  i  anspräk. 

Af  de  flyktiga  antydningar  jag  tillätit  mig  öfver  Socie- 
tetens ställning  tili  allmänheten,  framgSr  för  alla  dem,  hvilka 
kanna  den  ursprungliga  uppgiften  för  vart  samfund,  att  den- 
samma  märkbart  och,  som  jag  hoppas,  tidsenligt  utvecklat, 


93 

utridgat  sig,  dock  utan  att  förirra  sig  Mn  sin  kämpunkt. 
De  män  hvilka  är  1838  grundlade  Societeten  afsSgo,  enligt 
ordalydelsen  i  det  kejserliga  fundationsbrefvet,  en  litterär  för- 
ening  i  ändamäl  "att  säväl  framkalla  resultater  af  dess  med- 
lemmars  egne  vetenskapHga  forskningar,  som  öppna  tillfälle 
tili  ömsesidiga  meddelanden  af  de  framsteg  och  upptäckter, 
hvilka  S  andra  orter  blifvit  gjorda  inom  omrädet  af  de  ve- 
tenskaper  Societeten  omfattade."  Ungefär  samma  bestämnin- 
gar  äterläsas  i  vara  öfverhetligen  faststälde  stadgar  med  till- 
lägg,  att  de  inlemnade  vetenskapHga  meddelandena,  när  deras 
antal  blir  tillräckligt  stort,  skola  "af  trycket  utgifvas."  Det 
kan  vara  godt,  att  erinra  om  dessa  Societetens  anspräkslösare 
bäde  befoganden  och  förbindelser,  dä  man  nägongäng  stött 
pä  offentliga  yttranden,  ledda  af  den  vilsegäende  föreställnin- 
gen,  det  Societeten  är  eller  borde  vara  en  vetenskapsakademi. 
Säges  sädant  i  välmening^  kan  hon  gema  förbise  det  artiga 
misstaget,  men  den  mer  än  tvetydiga  aran  af  ett  falskt  namn 
med  alla  dess  konseqvenser  viii  hon  icke  stS  för.  Det  for- 
drar  helt  andra  inre  och  yttre  resnrser,  än  dem  Societeten  dis- 
ponerar,  för  att  uppbära  anseendet  af  en  vetenskapernas  hög- 
sta  instans  —  säsom  hvilken  endast  Universitetet  i  vSrt  land 
bar  rätt  att  gälla.  Men  viii  man  betrakta  v£rt  samfund  fräi^ 
synpunkten  aj^  dess  program  säsom  i  sin  män  en  förmedlan- 
de  länk  mellan  den  Europeiska  och  den  fosterländska  veten- 
skapen,  sä  tror  jag  att  inom  denna  uppfattning  rymmes  till- 
fälle nog,  och  äfven  af  Societeten  efter  f örmSga  blifvit  begag- 
nadt  för  en  ädel  och  förädlande  verksamhet. 

Societetens  Srsberättelse,  hvilken  hennes  ständiga  sekre- 
terare  författat,  kommer  att  af  honom  uppläsas.  Derefter 
skola  tvenne  vetenskapliga  föredrag  hällas,  det  ena  af  mig 
sSsom  Societetens  afträdande  ordförande  S  den  hist.-filolog., 
det  andra  af  Prof.  Moberg  ä  den  matem.-fysiska  sektionens 
vägnar. 


94 


Finska  Tetenskapssocietetens  Irsberttteke, 

afgifven  den  29  April  1865. 

Under  det  ar,  som  med  denna  dag  gär  tili  ända,  har 
finska  vetenskapssocieteten  säsom  vanligt  sökt  verka  för  de 
ändamSI,  hvilkas  befrämjande  hon  förelagt  sig.  I  öfverens- 
stämmelse  med  stadgames  föreskrift  har  hon  under  ärets  lopp 
med  undantag  af  sommarmänadema  en  gäng  m£nadtligen 
sammanträdt  och  dervid  fätt  emottaga  37  vetenskapliga  med- 
deianden.  Af  despa  äro  4  ämnade  att  i  aktema  intagas;  de 
öfriga  skola  i  det  under  tryckning  varande  häftet  af  Öfver- 
sigten  af  societetens  förhandlingar  offentliggöras,  och  hoppas 
Böcieteten,  att  ännu  i  vär  kunna  utgif va  detta  häfte,  da  rcdo- 
görelsen  för  de  föregäende  sammanträdena ,  innefattande  H 
ark,  redan  lemnat  pressen. 

Af  Akternas  8:de  tom,  hvaraf  vid  sista  ärsberättelsens 
afgifvande  24  ark  voro  färdiga,  hafva  sedermera  inalles  'io 
ark  blifvit  tryckta.  Dessa  ark  innehälla:  Historiska  undcr- 
rättelser  om  boktryckeriet  i  Finland,  af  statsrädet  Pipping, 
hvilken  afhandlings  tryckning  nyss  blifvit  afslutad  och  upp- 
tager  24V2  ark;  Untersuchungen  Uber  einige  Oxydationspro- 
dukte  der  Fette,  af  undertecknad,  ö'/,  ark;  der  Stemhaufen 
h  Persei,  af  professoren  Krueger,  3'/,  ark.  Kort  efter  senaste 
ärsdag  var  societeten  i  tillfälle  att  af  dess  Bidrag  tili  Finlands 
naturkännedom,  etnografi  och  statistik,  utgifva  det  10:e  häftet, 
hvarmed  det  ansetts  lämpligt  att  afsluta  deiina  serie  och  för 
framtiden  läta  alla  afhandlingar  af  fosterländskt  inneh^  som 
i  Akterna  icke  ingä,  upptagas  i  den  under  titel:  Bidrag  tili 
kännedom  af  Finlands  Natur  och  Folk  utkommande  samling. 

Barometer  och  termometerobservationer  har  societeteteB 
fätt  emottaga  för  är  1863  af  borgmästaren  Cederman  i  Tor- 
neS,  samt  för  1864  af  hr  J.  W.  Bäckström  derstädes,  kro- 
nolänsmannen  Ekroos  i  Sodankylä,  majoren  Karsten  i  Kuo- 
pio, pastor  Lindegren  i  Muldia,  apotekaren  Westerlusi> 


95 


i  Uleaborg,  hvarjemte  observationerna  i  Jyväskylä  i  slutet 
af  sistl.  ar  blifvit  af  apotekaren  Enckell  pabörjade.  Ter- 
mometerobservationer  hafva  inlemnats  af  prosten  Wenell  i 
Taipalsaari,  pastor  Lövvexmark  i  Puolongo  samt  baron  RoTH- 
KIRCH  i  Borgä  genom  k.  finska  hushallningssällskapet. 

Dagliga  anteckningar  öfver  vattenständet  vid  landets 
kuster  hafva  blifvit  insända  frän  Porkala-,  Hangöudds-,  Jung- 
frusunds-,  Lypertö-  och  Lökö-lotsplatser.  Det  allmänna  resul- 
tatet  af  dessa  observationer  meddelas  i  följande  af  professo- 
ren  Moberg  uppgjorda  öfversigt  af  vattenstandets  manadtli- 
ga  medelhöjd  jemförd  med  den  ärliga  medelhöjden  i  deci- 
maltum:  ' 


för  hela  ftret . 

Forkala. 

Hanj^ö- 
udd. 

Jungfra- 
sund. 

Ljpertö. 

Löko. 

Medelhöjden 

54,274 

42,148 

35,853 

45,885 

48,397 

r» 

„  Jauuari .  . 

-f-  1,439 

+  2,891 

+  2,202 

+  2,921 

+  3,641 

n- 

„  Februari . 

-f-  0,323 

+  0,421 

+  0,941 

+  1,422 

+  2,348 

« 

„  Mars  . . . . 

-  1,529 

-  1,270 

-  1,078 

—  1,211 

-1,196 

•• 

„  April.... 

—  1,351 

-  2,168 

-  4,273 

—2,879 

-2,946 

•» 

,,  Maj 

~  4,032 

—  4,341 

-  4,775 

-  5,656 

-6,110 

v> 

„  Juni 

-  0,894 

+  0,419 

+  2,371 

+  1,668 

+  1,769 

r? 

.  JuU 

+  4,191 

+  3,643 

+  2,448 

+  2,766 

+  2,506 

r» 

„  Augbsti . . 

+  11,345 

+  10,730 

+  11,251 

+  8,847 

+  8,596 

rt 

„  September 

-f  3,523+  3,396 

+  2,711 

+.3,995 

+  3,846 

^ 

„  Oktober  . 

—  0,223 

—  0,216—  1,175 

—  0,559 

-0,830 

n 

„  November 

-  5,237 

—  5,318-  4,498 

-4,269 

-4,574 

V 

„  December 

—  7,655 

-  8,2771 

-  6,182. 

-6,999 

—  7,117 

Beträffande  dessa  observationer  bör  jag  ännu  tillägga, 
det  societeten  eger  den  bästa  förhoppning  att  under  instun- 
dande  sommar  kunna  gifva  desanpima  en  lämpligare  inrättning 
och  större  utsträckning,  och  har  societeten  vid  de  förberedel- 
ser,  som  värit  nödiga  för  detta  ändamäls  vinnande,  fätt  röna 
det  välvilligaste  tillmötesgäende  af  direktom  för  lots-  och 
bäkinrättningen  kontreamiralen  Nordmann  och  öfverdirektö- 
ren  för  tullstyrelsen  friherre  yox  Born. 

Särskilda  klimatolpgiska  och  s.  k.  fenologiska  dagan- 
teckningar  har  societeten  fätt  emottaga  enligt  följande  för- 
teckning: 


96 


Obsevvationsorten . 

•»1? 

Observatoma  namn 

3  c  » 

Län.           Socken  eller  stad. 

Vt  Lf ova  ir  aiA/1  U0    mw  UH» 

"^i  •• 

Nylands 

1 
Kyrkslätt 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

1864 

Orimattila 

Granholm,  J.,  prost. 

5? 

Tenala 

Ericson,  I.,  kjrkoherde. 

Ii 

Äbo  och 

Kisko 

Henriksson,  J.  N.,  kapel-     ,, 

Bjömeborgs 

lan. 

med  Äland 

NSdendal 

Bredehberg,  G.,  löjtnant.     ^ 

Uskela 

Renwall,  G.                          ^ 

Tavastehus 

Janakkala 

Bredenberg.   E.  A.,  ka-     „ 
peli  an. 

Padasjoki 

Borgström,  A.  A.,  posses-    „ 
sionat. 

"VViborgs 

Taipalsaari 

Wenell,  A.  J.,  prost           ^ 

Kuopio 

Kihtelysvaara 

Puustonen,    P.,  jordbru-    „ 
kare. 

Kuopio 

Manninen,  A.,  landtbruks-    • 

. 

skoleförestandare. 

Wasa 

Gamla  Karleby 

Heineman,  K.                   '    ^ 

Jyväskylä 

Enckell,  apotekare.               ^ 

Keuru 

Lindegren,  P.  H.,  v.pastor.    • 
Raitanen,  G.  A.,  jordbru-    ^ 
kare. 

Saarijärvi 

Ul6n,  G.  A. 

Taipalainen,  M.,  jordbru-    ^ 
kare. 

UleSborg 

Suomensalmi 

Asp,  J.                               ,    ^ 

' 

UleSborg 

Westerlund,  Apotekare. 

1   . 

Tili  de  mänga  lärda  samfund,  med  hvilka  societeten 
stSr  i  litterär  förbindelse,  har  under  aret  endast  tvenne  till- 
kommit,  nemligen:  "Naturforschender  Verein"  i  Brttnn  samt 
"Zoological  Society  of  London.** 

Societetens  bibliotek  har  äfven  under  det  nu  afclutade 
Äret  erhällit  en  ansenlig  tillvext  genom  de  värderika  remis 
ser  af  tryckta  arbeten,  hon  frän  särskilda  sällskap^r  och  in 


97 

rättningar  fatt  emottaga.  En  detaljerad  uppgift  öfver  denna 
tillvext  koramer  at  bibliotekarien  att  i  öfversigten  meddelas. 
En  öfversigt  af  societetens  ekonomiska  ställning  utvisar 
hufvudsakligen,  att  societeten  genom  tryckningen  af  sinä  skrif- 
ter  ädragit  sig  en  skuld  af  4000  f.  m.  samt  att  det  statsan- 
slag,  hon  hittills  uppburit,  ej  värit  tillräckligt  för  betäckande 
af  de  kostnader,*som  med  förläggandet  af  hennes  arbeten 
v.rit  förenade.  Societeten  bar  dock  den  vissaste  förhoppning, 
att  en  upplyst  styrelse,  som  sä  ofta  fönit  understödt  societe- 
tens nitälskan  för  vetenskapernas  befrämjande,  äfven  nu  skall 
hafva  utvägar  att  möjliggöra  hennes  verksamhet  för  den  när- 
maste  framtiden. 

.  Med  societetens  embetsmän  har  ej  annan  förändring  in- 
träffat,  än,  att  vid  sepaste  ärsdag  viceordföranden  professoren 
L.vous  öfvertog  ordförandeskapet  för  det  ingSngna  aret  och 
professoren  Krueger  derefter  tili  viceordförande  utsägs. 

Vid  den  10  dennes  anstäldt  vai  har  societeten  tili  or- 
dinarie  ledamot  i  naturalhistoriska  sektion  inkallat  professo- 
ren vid  K.  Alexanders-TJniversitetet  doktor  Fraxs  Josef 
VON  Becker. 

Societeten  har  under  Srets  lopp  terlorat  icke  mindre  än 
trenne  ledamöter:  nemligen  dess  hedersledamot,  f.  d.  direk- 
torn  för  Centralobservatorium  i  Pulkova,  verklige  statsrädet 
Struve,  och  dess  ordinarie  ledamöter,  f.  d.  generaldirektö- 
ren  för  medicinalverket  i  Finland,  professor  emeritus  stats- 
rädet TöRXROTH  samt  inspektören  för  fiskerierna  i  landet 
HoLMBERO.  I  enlighet  med  societetens  beslut,  att  i  denna 
arsberättelse  borde  ingä  en  kort  minnesteckning  af  desse  bort- 
gäiigne  ledamöter,  skall  jag  söka  att  här  upplifva  hägkom- 
sten  af  de  vigtigaste  skiften  i  deras  lefnad,  af  det  minnesvär- 
daste  de  i  vetenskapens  och  det  allmännas  tjenst  uträttat. 

Den  store  astronomen  Fredrik  Georg  Wilhelm 
Struve,  hvilken  finska  vetenskapssocieteten  den  3  April  1843 
upptog  bland  sinä  hedersledamöters  antal.  var  född  i  Aitona 
den  15  April  1793.  Hans  fader  var  Direktor  för  den  s.  k. 
Höga  skolan  derstädes  och  vida  känd  för  sinä  klassiska  och 
matematiska  kunskaper.     Han  vinnlade  sig  med  stor  omsörg 

7 


om  sonens  uppfostran  och  sökte  ingifva  honom  framförtUt 
kärlek  för  de  klassiska '  studierna.  DS  sonen  vid  femton  an 
älder  akulle  göra  sitt  inträde  vid  universitetet,  skickades  kan 
tili  den  dS  nyligen  af  kejsar  Alexander  äteruppr&ttade  hög 
skolan  i  Dorpat  der  hans  äldre  broder  var  akademisk  lliaie 
och  han  i  större  lugn  än  i  sitt  af  Napoleonska  utskrifningai 
och  ett  jemnt  krigstillständ  hemsökta  fädernesland  anslgs 
kunna  fortsätta  sinä  studier.  Här  egnade  han  sig  i  början 
uteslutande  &t  sprSkvetenskapen  och  i  sjelfva  Terket  var  del 
genom  ett  filologiskt  arbete:  de  SysUmate  metrico  ap»d  AlexoM- 
drinos,  9om  han  skördade  sin  första  vetenskapliga  lager.  Ge- 
nom dessa  klassiska  studier  hade  han  arbetat  sig  upp  tili  ett 
högt  mästerskap  i  det  latinska  sprSkels  behandling;  de  skänkte 
honom  sannolikt  äfven  nägon  del  ätminstone  af  den  sinnets 
jemvigt  och  lugn,  för  hvilka  egenskaper  han  af  aUa,  som 
kände  honom  sS  högt  prisas.  Men  hans  genius  ledde  ho- 
nom dock  bemotständligen  ifrän  Sen  klassiska  fomverlden: 
han  säg  i  stjernhimmelen  otaliga  verldar,  hvilka  mäktigarr 
anslogo  hans  sinne.  Den  äldre  Parrots  f öreläsningar  och  per* 
sonliga  inilytande  förmädde  honom  att  uteslutande  egna  sig 
St  astrqnomin.  För  att  ej  behöfva  anlita  sin  faders  knappa 
tillgänger,  antog  han  en  informatorsbeställning  hos  en  förmö- 
gen  lifländsk  ädling  och  Polens  nuvarande  stithallare,  Fin- 
lands  f.  d.  Generalguvemör  grefve  Berg  blef  hans  forste  e- 
lev.  Samtidigt  eller  vid  aderton  &rs  llder  fick  han  äfven  öf 
vertaga  vSrden  af  observatorium  i  Dorpat.  Astronomiepro- 
fessorn  Huth  var  gammal  och  orklös  och  knappt  i  stSnd  att 
nSgongäng  besöka  observatorium;  deremot  tillät  han  Struve 
göra  det  bruk  deraf,  som  denne  förmSdde.  Atskilliga  af  de 
f£  instrumenter  der  funnos,  voro  ännu  ej  uppställda;  i  sak- 
nad  af  hvarje  mekaniskt  biträde  nödgades  Struve  egenhän- 
digt  verkställa  en  mängd  tekniska  arbeten  och  lyckades  deri 
&£,  att  han  snart  gaf  hela  inrättningen  ett  förändradt  skick. 
Ar  1813  blef  han  pä  grund  af  ei\  aihandling:  de  geographioi 
tpeculas  Dorpatensis  posiiione  filosofiedoktor,  kort  derefter  extra- 
ordinarie  samt  tvS  ii  senare,  säledes  vid  tjugutvS  iis  alder, 
ordinarie  professor  i  astronomin  och  matematiken,  hvilka  ve- 


tenskaper  dock  1822  erhöUo  hvar  sin  skilda  lärostol.  Obser- 
vatorium  förseddes  nu  med  nägra  förträffliga  instruinenter 
och  Struve  utvecklade  vid  deras  begagnande  en  sa  beundFans- 
värd  flit  och  skicklighet,  att  utmärkte  ftakkännare  pSsti,  det 
en  ny  epok  i  teleskopets  historia  och  anvÄndning  randades 
den  dag,  dä  Frauenhofers  stora  Refraktor,  som  äfven  var  den 
Stora  artistens  mästarstycke,  öfverlemnades  i  Struves  händer. 
Han  hade  företrädesvis  filstat  sin  uppmärksamhet  vid  de  s.  k. 
dubbelstjemorna  och  sedän  han  med  detta  berömda  instru- 
ment  genommönstrat  120,000  stjemor,  uppgjorde  han  öfver 
dubbelstjemorna  en  katalogi  som  upptog  ej  mindre  än  3112 
sSdana.  Genom  detta  stora  arbete^  som  1827  utkom,  Sdagala- 
des  det  fullständigt,  att  dessa  stjemor,  som  för  det  obeväp- 
nade  ögat  »ro  enkla,  visa  sig  i  teleskopet  dubbla,  eller  som 
tva  mycket  närä  stäende^  icke  tillfölje  af  nigon  optisk  orsak 
eller  nSgon  tillfälli^het  i  deras  läge,  utan  emedan  ett  reelt 
samband  af  granskap  och  ömsesidig  attraktion  verkligen  eger 
mm  dem  emellan  och  att  de  sSsom  sSdana  ingS  i  skapelsens 
allmänna  pian  och  verldsaltets  inrättning.  Genom  detta  ar- 
bete  erhöll  man  äfven  ett  bestämdare  mitt  för  fixstjemoraas 
förvSnande  aflägsenhet;  Stjernan  «  Lyrae  t.  ex.  är  pä  1,650,000 
gSngcr  större  afstSnd  frSn  oss  än  solens.  Denna  "odödliga" 
stjemkatalog  efterföljdes  efterhand  af  andra  ej  mindre  vig- 
tiga  arbeten  i  stjernhjmmelns  fysik:  men  jag  kan  här  icke 
uppehSlla  mig  vid  dem. 

En  gammal  erfarenhet,  att  ingen  vetenskap  värit  af  Fur- 
8tar  och  Begenter  sS  omhuldad  som  astronomin,  bekräftades 
äfven  nu.  Ar  1833  beslöt  kejsar  Nikolai  att  i  Pulkova,  i  när- 
heten  af  S:t  Petersburg  Ilta  uppföra  fövRyssland  ett Central- 
observatorium  som  vore  vetenskapen  och  hans  regering 
fuUt  värdigt,  och  dS  denna  praktfuUa  inrättning  blef  i  fullt 
färdigt  skick  och  försedd  med  de  yppersta  instmmenter,  som 
kunde  Istadkommas,  öfverlemnades  direktion  af  densamma  St 
Strave,  som  derföre  1839  lemnade  sin  profession  i  Dorpat. 
Här  i  Pulkova  arbetade  han  rastlöst  i  tjugu  Sr,  delande  sin 
tid  emellan  observationer  pS  himmein,  och  ledningen  af  de 
mest  omfattande  geodetiska  mätningar.     PS  hans  bedrifvande 


100 

företogs  nemligen  den  stora  rysk-skandinaviska  gradmätnin- 
gen,  som  sträcker  sig  frän  Donaus  mynningar  tili  Ishafvet, 
omfattande  25°  af  en  jordmeridian  eller  en  större  bSge  än 
nSgon  annan  dylik  mätning  upptagit. 

Arbetet  dervid  fortgick  oafbrutet  i  fyrtio  ärs  tid,  ifran 
1816  tili  1855;  det  vunna  materialet  bearbetades  af  Struve, 
i  tvenne  digra  volumer,  hvilka  1860  utkommo.  Redan  tvi 
Sr  förut  hade  den  kraftfulle  m  annen  blifvit  träffad  af  ett  slag- 
anfall,  som  förlamade  hans  verksamhet  och  1861  nödgade  ho- 
nom  att  skilja  sig  frSn  direktorsbefattningen  för  observato- 
rium.  Dettas  tjugufem-Srs  jubileum  firades  den  19  August! 
1864;  Struv^  hade  dS  den  tillfredsställelsen  att  se  tidens  stör- 
sta  astronomer  deltaga  i  denna  fest,  som  tillika  var  en  he- 
dersfest  för  honom,  men  han  öfverlefde  ej  länge  denna  sin 
hedersdag.  Den  23  sistl.  November  slocknade  hans  ögons 
Ijus  och  slutade  hans  verksamma  och  ärofuUa  lefnadsbana. 

Lars  Hekutk  Törnuoth,  som  pa  fädernet  härstamma- 
de  frän  Dalarne,  pä  mödernet  frän  Holland,  var  född  den  24 
November  1796  i  Kjulo  socken,  der  hans  fader  var  prost 
och  kyrkoherde.  Sedän  han  genopigatt  trivialskolan  i  Björ- 
neborg,  kom  han  tili  Aho  och  blef  student  derstädes  den  20 
juni  1814  samt  promoverades  tili  filosofiedoktor  och  artium 
liberalium  magister  den  28  Juni  1819,  hvarefter  han  egnade 
sig  at  medicmska  studier.  I  de  minnesord  Tömroth  vid  fin- 
ska  vetenskapssocietetens  arsdag  för  ätta  Sr  sedän  cgnat  fram- 
lidne  professoren  Ilmoni,  har  han  gett  en  ganska  liflig  teck- 
ning  af  de  medicinska  teoriernas  omvexling  vid  Äbo  univer- 
sitet  och  framhällit  det  stora  inflytande  den  snillrike  Hwas- 
ser  under  den  sista  tiden  utöfvade  pä  de  medicinska  studiema 
derstädes.  Hwasser  hyllade  i  lil^het  med  flere  andra  kory- 
feer  i  medicinen  däförtiden  den  slags  naturfilosofi,  som  en- 
sam  genom  tankens  siareförmSga  och  reflexionens  styrka  trod- 
de  sig  kunna  intränga  tili  det  innersta  djupet  af  naturens 
mysterier  och  genom  tron  pS  vissa  spekulativa  dogmer  ville 
ersättä  bristen  *i  den  exakta  kunskapen,  ja,  tillochmed  betrak- 
tade  den  oorganiska  forskningsmetodens  'tillämpning  pä  lifs- 
fenomenema   säsom   innebärande   ett    affaU  frän  medicinens 


101 

fran  den  sanna  biologins  ide.  I  bredd  med  den  empiriska 
naturforskningens  sträfvande  att  genom  utredning  af  sakför- 
hällandet  söka  komma  tili  klar  och  säker  kunskap  om  hvarje 
naturföreteelse,  visar  sig  den  resonnerande  naturbetraktelsen 
sasom  alltför  mycket  behäftad  med  godtycke,  dess  djupsinni- 
gaste  satser  framstä  för  det  nyktra  förständet  säsom  lösa  hug- 
skott,  som  dimbilder  pa  en  dunkel  grund.  Hvad  som  bri- 
ster  i  sann  kunskap,  söker  man  ersättä  genom  symboliska 
föreställningar  och  högtrafvande  fraser,  hvilka  verka  pa  inbill- 
ningskraften  och  gifva  det  hela  denna  mystiska  färgton,  som 
sä  lätt  hänför  poetiska  sinnen  och  bör  vara  särdeles  egnad 
att  ät  läran  förvärfva  anhängare  bland  alla  de  mänga,  som 
derigenom  tro  sig  komma  i  besittning  af  en  högre  kunskap 
an  den  exakta  forskningen  fönnär  erjbjuda.  De  behöfva  j.u 
blott  säsom  lugna  askädare  ställa  sig  vid  tröskeln  tili  natu- 
rens  stora  verkstad  för  att  tili  sin  belätenhet  öfvertyga  sig 
om  hela  inrättningens  ändamälsenlighet  och  beundra  der  iör- 
siggäende  processers  djupa  betydelse.  De  behöfva  ej  som 
den  empiriske  .naturforskaren  intränga  i  sjelfva  verkstaden, 
der  stycke  för  stycke  granska  den  invecklade  mekanismens 
skilda  delar,  undersöka  deras  beskaffenhet,  forska  efter  deras 
bestämmelse  och  inbördes  samband  samt  sälunda  leda  sig 
tili  en  uppfattning  af  den  ide,  som  ligger  tili  grund  för  det 
hela. 

Sä  märkvärdigt  det  hade  värit,  om  ej  Ilmonis  fantasi- 
rika  sinne  hängifvit  sig  ät  en  sadan  idealistisk  biologi^  sä  na- 
turligt  var  det,  att  Törnroth  icke  med  nSgon  förkärlek  skulle 
omfatta  dess  läror.  Hvad  han  af  skolans  dogmer  under  sin 
studiitid  inhemtat,  sökte  han  efterhand  att  säsom  en  önödig 
barlast  kasta  öfverbord,  hah  sökte,  säsom  han  nog  klart  an- 
tydcr  i  nämnda  minnesteckning,  att  öfvergä  tili  undare  teo- 
rier  och  att  ännu  pä  äldre  dagar  tillegna  sig  hela  den  fysi- 
kaliska  utrustning.  som  i  vara  dagar  utgör  läkarekonstens  grund- 
val  och  säkraste  stöd.  Redan  tidigt  drifven  tili  medicinens 
praktiska  utöfning  och  sedeimera  anlitad  kanske  mera  än  nä 
gon  annan  läkare  i  landet,  mäste  Törnroth  snart  göra  den 
erfaienhet,  att  nebulösa    teorier  och  fraser   voro  honom   tili 


102 

ringa  eller  intet  gagn  och  likasom  han  vid  utöfningen  af  sitt 
hufvudsakliga  yrke  —  kirurgin  —  hade  att  anlita  ettmcka- 
niskt  verktyg  sSsom  skiljedomare  emellan  lif  och  död.  sa 
borde  han  äfven  lätt  uppfatta  vigten  af  hela  den  mekaniska 
och  fysiska  appareil^  hvilken  den  medicinska  diagnostiken  tili 
sin  synrterliga  fördel  tillegnat  sig  och  som  gifvit  den  nyare 
medicinen  ett  sä  stort  företräde  framför  den  äidre. 

Sedän  Törnroth  efter  undergSngen  medicine  kandidat- 
examen  bivistat  de  praktiska  öfningama  rid  kungl.  Serafi- 
merlasarettet  och  barnbördshuset  i  Stockholm,  förordnades 
han  är  1822  tili  extrabataljonsläkare  vid  Heinola  bauljon, 
och  afslutade  sin  medicinska  kurs  i  slutet  af  s.  är.  Med  bi- 
behällande  af  sin  förra  befattntng  bl^f  han  s.  8r  stadsläkare 
i  Lovisa,  är  1824  befordrades  han  tili  provincialläkare  i  Saa- 
rijärvi distrikt;  transporterades  är  1829  tili  provincialläkare 
i  Tammerfors  distrikt:  utnämndes  1833  tili  stadsläkare  i  Abu 
och  8.  är  tili  slotts-  och  lasarettsläkare  i  Wiborg.  Tili  me- 
dicinedoktor  promoverades  Törnroth  1832  och  blef  1834  an- 
ställd  som  adjunkt  i  kirurgin  och  barnförlossningskonsten  vid 
härvarande  universitet  samt  gjorde  1836  och  1836  med  un- 
derstöd  af  allmänna  medel  en  resa  genom  Sverge,  Danmark 
och  Tyskland,  hvarefter  han  utnämndes  tili  pi*ofessor  i  nämn- 
de  vetenskäper  den  17  Februari  1838. 

När  en  man,  som  redan  ett  tiotal  af  är  värit  f ästad  sii 
ett,  som  det  tyckes,  uteslutande  praktiskt  yrke,  ännu  eger  sä 
mycken  nitälskan  och  värme  för  vetenskapen  qvar,  att  han 
söker  *och  vinner  anställning  som  universitetslärare,  sä  maste 
sädant  alltid  lända  honom  tili  heder  och  beröm;  men  Inna 
större  erkännande  bör  tillfalla  honom,  om  han  med  verklig 
förtjenst  sköter  sitt  vigtiga  lärarekalL  Törnroth  egde  tvenne 
egenskaper,  som  mäste  göra  honom  tili  en  lycklig  akade- 
misk  lärare:  med  ett  utmärkt  säkert  minne  förenade  han  i 
hög  grad  förmägan  af  en  äskädlig  och  lefvande  framställning. 
Hans  merendels  fria  föredrag  voro  pä  engäng  lärorika  och 
underhällande  och  mängen,  som  hört  stora  celebriteters  före- 
läsningar,  har  taiat  med  äktning  om  Tömroths.  Säsom  ptak' 
tisk  kirurg   ätnjöt  Törnroth  ett   stort  anseende,   förvärfvadr 


103 

genom  Stskilliga  lyckliga  operationer,  hvilka  pS  en  tid^  d& 
man  ännu  ej  kände  kloroformens  döfvande  verkningar^  onek- 
ligen  fordrade  större  teknisk  färdighet,  än  nuförtiden  \  genom 
nSgra  med  framgäng  utförda  försök  i  den  plastiska  kirurgin  * 
3tadgade  han  sitt  rykte.  Bland  dessa  var  ätminstone  ett,  som 
ej  hör  tili  de  vanliga  och  som  äfven  pS  sin  tid  gjorde  stort 
uppseende:  det  lyckades  'nemligen  Törnroth  att  tillverka  en 
ny  näsa  £t  en  person,  som  saknade  denna  kroppsdel  och  an- 
sig  sig  icke  kunna  umbära  densamma.  Det  var  ej  med  n£- 
gon  yaxnäsa  Törnroth  ville  ersättä  den  ursprungligä,  ej  heller 
nSgon  af  dessa  metallfoderal,  hvarmed  kirurgin  söker  nägon- 
gäng  dölja  xeller  godtgöra  naturens  förseelser  och  misstag; 
Törnroth  gjorde  näsan  af  kött  och  blod  och  erhöll  materia- 
let  dertill  genom  utskäming  och  nerböjning  af  de  köttiga 
partiema  p&  pannan  ofvanom  näsan,  sedän  ett  försÖk  att  frän 
en  annan  kroppsdel  —  armen  —  taga  detsamma  misslyckats. 
SIsom  lycklig  ögonläkare  var  Törnroth  allmänt  känd  i  lan- 
det; nägra  lyckade  starroperationer  torde  värit  anledning  tili 
det  förtroende  han  i  detta  afseende  Stnjöt. 

Upptagen  af  en  vidsträckt  medicinsk  praktik  kunde 
Törnroth  ej  med  nSgon  större  ifver  egna  sig  ii  vetenskap- 
ligt  författareskap.  XJtom  tre  akademiska  disputätioner  utgaf 
han  1843  en  lärobok  för  barnmorskor  samt  begynte  tillsam- 
mans  med  professoren  Ilmoni  att  nti  ett  större  plancheverk 
ander  dtel  Analecia  clinica  sammanstäUa  anmärkningsvärdare 
sjukdomsformer,  hvarutom  finska  Läkaresällskapets  Handlin- 
gar  och  Notisblad  för  läkare  och  farmaceuter  förvara  Stskil- 
liga uppsatser  af  hans  hand.  I  vetenskapssocietetens  Hand- 
lingar  förekommer  af  honom,  utom  det  öfver  hans  embets- 
broder  professoren  Ilmoni  h&llna  minnestalet,  en  minnesteck- 
ning  af  hans  lärare  Sahlberg. 

Törnroth  förordnades  är  1855  lill  t.  f.  Generaldirektör 
för  medicinalverket  i  Finland  och  blef ,  dS  han  1857  sIsoiA 
professor  emeritus  lemnade  universitetet,  tili  detta  embete  de- 
finitivt  utnämnd.  De  vigtigaste  ätgärder  för  medicinalverkets 
befrämjande,  som  blifvit  vidtagna  under  den  korta  tid  Törn- 
roth förestod   detsamma^  finnas  omtalade  i  programmet  tili 


104 

medicine-  och  kirurgie-doktors  promotionen  1860.  Deriblaid 
fästes  uppmärksamheten  främst  vid  dea  nya  fördelningei^  ai 
provihciaHäkaredistrikterna,  hvarigenom  deras  antal  näre  för- 
dubblades;  vidare  blefvo  nya  apotek  inrättade,'  vaccinationen 
och  sjukhusen  reorganiseradc.  hvarutom  Törnroth  veiksamt 
bidrog  tili  föreningen  af  det  allmänna  hospitalet  i  Hifors 
med  universitetets  kliniska  iustitut  tili  en  större  sjukvärds- 
och  undervisningsanstalt.  Fräu  Generaldirektörsplarsen  af- 
gick  han  med  lifstidspensiou  den  11  Mars  1863.  Hans 
kropps-  och  själskrafter  begynte  nu  hastigt  äftaga;  ett  af- 
tynande  tillständ  inträdde  och  fortfor  tills  han  afsonmade 
den  13  Augusti  1864. 

Här  mä  ännu  tilläggas  att  Törnroth  var  kurator  för  Sa- 
takunda  studentafdelning  frän  1836—1841  samt  Inspektorför 
densamma  fr.  1841  tili  1845  ^  Dekanus  f ör  medicinska  f akulte- 
ten  1853  tili  1855  och  Prorektor  för  universitetet  frän  184S 
tili  1857.  Säsom  promotor  vid  medicine  och  kirurgie  dok- 
tors-promotionen  1860  yerkställde  han  sin  sista  akademiska 
förrättning. 

Hans  medborgerliga  och.  vetenskapliga  förtjenster  er- 
höUo  ett  mängsidigt  erkännande:  1844  hagnades  han  med 
arkiaters  namn  och  värdighet,  1846  utnämndes  han  tili  rid- 
dare  af  K.  Wladimir3  ordens  ijerde  ilass,  1854  af  K. 
S:t  Anne  ordens  andra  klass,  som  ännu  s.  ä.  prvddes  med 
Kejserliga  Kronan,  samt  vid  sin  afgäug  frän  universitetet  tili 
statsräd.  Är  1846  blef  Törnroth  leiamot  af  finska  veten- 
skapssocieteten,  hvars  ordförande  hau  var  1858 — 1859;  1850 
korresponderande  ledamot  af  k.  medico  kirurgiska  akademin 
i  S:t  Petersburg;  1854  af  tyska  iäkareiöreningen  derstädes 
och  1855  hedersledamot  af  Badisia  läkaresällskapet. 

Den  andra  af  societetens  nädangängne  ordinarie  leda- 
möter  Henrik  Johan  Holmi/erg  var  född  den  3  Januari 
1818  i  Kökars  kapell  pä  Alaiid  och  blef  efter  idkade  förstu- 
dier  i  Ke  vai,  ^  der  fadren  erfiallit  en  kyrkoherdebeställning, 
inskrifven  vid  universitetet  i  Helsingfors  den  20  Jimi  183i>. 
Här  synes  han  icke  hafva  drifvit  sinä  studier  med  den  regel- 
bundenhet,  att  frukterna  if  desamma  skulle  motavarat,  hvad 


105 

man  af  hans  utmärkta  natursgafvor  hade  rätt  att  vänta.  Na- 
turvetenskaperna,  isynnerhet  kemi  och  mineralogi  ISgo  honom 
visserligen  jemt  i  hSgen;  ungdomsförströelser  och  ett  efter 
äfventyr  af  hvarjehanda  slag  lystet  sinne  gjorde  dock  nog 
ofta  inträng  pä  hans  vet^nskapliga  sträfvanden.  Men  en  ny 
bana  uppgick  för  honom  efter  det  han  den  1  December  1841 
antogs  tili  extrakonduktör  vid  bergsstaten  i  landet.  Med  väl- 
vilja  omfattad  af  verkets  insigtsfulle  och  erfarne  chef,  kunde 
han  der  förvärfva  sig  den  bekantskap  med  minerakikets  al- 
ster^  som  snart  satte  honom  i  ständ  att  om  värt  lands  föga 
undersökta  geognostiska  förhallanden  lemna  icke  sä  oväsendt- 
liga  upplysningar.  Om  sommaren  1844  och  1845  gjorde  han 
exkursioner  tili  särskilda  mineralställen  i  vestra  delen  af  lan- 
det och  äterkom  derifrän  med  rika  skördar. 

Sistnämnda  är  om   hösten  fick  han  tillfälle  att  i  större 
omfSng  tillämpa  och  ytterligare  utvidga  sin  mineralogiska  er- 
farenhet,  dä  densamma  togs  i  anspräk  för  utredningen  af  den  ^ 
ganska  vigtiga  frägan,   om  verkligen,   säsom   skalden  säger, 
värt  land  är  fattigt  och  skaU  sä  bli  för  den,  som  guLd  begär. 
En  särskild   anledning  tili  denna  frägas   experimentella  lös- 
ning  hade  slumpen  nyligen  framkallat.     Är  1837  anträffades 
nemligen  vid  norra  stranden  af  Kemi  elf  ej  längt  frän  dess 
utlopp  ett  kalkstensblock,  hvari    man    kunde    igenkänna  ge- 
diget  guld  i  bredd  med  jernkis,  kopparkis  och  blyglans.    Ett 
sadant  fynd  ädrog  sig  bäde  styrelsens  Qch  vetenskapens  upp- 
märksämhet   och   ehuru    de  efterspaningar,   som    aren   1837, 
1839  och  1840  af  särskilda  bergstatens  tjenstemän  anställdes 
i  ti-akten,  icke  ledde  tili  upptäckten .  af  nägot  guldlager,  ej 
ens  af  nägot  guldkom,  ville  man   dock  ej  öfvergifva  hoppet 
att  finna  den  dyrbara  metallen,  innan  mera  omfattande  forsk- 
ningar  blifvit  verkställda.     Pä  föranstaltande  af  landets  sty- 
relse   beordiades   öfversten  vid  bergingenörkärens  slab  i  S:t 
Petersburg,   doktor  E.  Hofman,  att  .om  sommaren  1844  geo- 
gnostiskt  undersöka  Kemitrakten  för  att  sedän  uttala  sig  om 
möjligheten  af  guldets  förekommande   derstädes.     Denne  er- 
farne bergsman,  som  redan  1829  ätföljde  A.  von  Humboldt 
pä  dess  resor  i  södra  Ural  och  särskildt  undersökt  flera  der 


106 

förekommande  guldsandslager,  lemnade  om  bei^artema  i  Ke- 
mi det  intyg,  att  de  visserligen  likna  de  guldförande  forma- 
tionema  i  Siberien  samt  att  den  utvaskade  sanden  qvartem- 
nade  den  fina  magnetjemsand,  som  i  Siberien  merendels  £:- 
följer  guldet.  men  att  dock  intet  guld  deri  kunnat  uppt&ckas. 
Dessa  ganska  anmärkningsvärda  uppgifter  föranledde  finskt 
senaten^  att  hos*  Hans  Majestät  Kejsaren  föreslj^  det  nlgon 
yngre  tjensteman  vid  finska  bergstaten  mStte  ätföljd  af  tvi 
arbetare  ii  pS  allmän  bekostnad  sändas  tili  Ural  för  att  gdra 
sig  bekant  med  dervarande  guldsandslager  och  sättet  att  ut- 
vaska  dem;  tili  följe  hvaraf  Holmberg  fick  i  uppdrag  att  i 
uppgifvet  ändam&l  med  tvenne  följeslagare  begifva  sig  tili  de 
TJnJska  bergverken.  Han  Stervände  derifrin  tili  faemlandet 
först  om  vSren  1847,  men  redan  sommaren  samma  £r  finna 
vi  honom  i  spetsen  för  en  guldvaskningsexpedition  i  norra 
Finland  vid  Lappmarkens  gränsor.  Undersökningarne  utioi- 
des  numera  icke  vid  Kemielf,  der  de  redan  visat  sig  Tan 
fruktlösa,  utan  företogos  mera  i  Öster,  vid  Kuusamo  sockens 
vattendrag.  Här  piträfiades  i  sjelfva  verket  guldsand,  ehum 
sS  ytt«rst  fattig  pl  den  ädia  metalln,  att  den  blott  kunde  tje- 
na  som  ett  nytt  bevis  för  guldets  stora  utbredning  pi  jord- 
ytan,  men  ingalunda  lemna  nlgon  utsigt  tili  dess  tillgodogö- 
rande  med  nSgon  ekonomisk  vinst.  XJndersökningama  fort- 
sattes  det  följande  &ret  och  upptogos  Ster  1850  af  annan  man. 
men  alit  med  samma  föga  hugneliga  utgäng. 

I  en  annan  .del  af  jorden  hade  emellertid  nSgra  guld- 
sökare  haft  bättre  lycka.  Det  första  guldkom,  som  i  Kalifor- 
nien  vid  Sierra  Nevadas  fot  bändelsevis  kom  i  dag^n^  blef 
ej  det  enda,  sisom  det  vid  Kemielf  funna  guldförande  bloc- 
ket.  Ovanligt  rika  guldlager  plträfiades  snart;  guldletare 
tillströmmade  snart  frSn  alla  hlll  och  äfven  frän  vSrt  fattiga 
land  lockades  en  och  annan  att  fresta  lyckan  i  de  Kalifbr- 
niska  guldminoma.  Holmberg  trodde  sig  der  pS  det  föidelak- 
tigaste  kunna  tillgodogöra  sin  bekantskap  äied  guldvasknings- 
konsten  och  d£  nägra  personer,  som  af  företaget  piräknade 
'säker  vinst,  befunnos  beredvilliga  att  sammanskjuta  de  för 
resans  utförande  nödiga  medlen,  afseglade  han  frSn  Helrang- 


107 


fors  den  28  Aug.  1849  och  ankom  tili  Valparaiso  den^  31  Ja- . 
nuari  1850.  De  underrättelser  han  här  erhöll  angäende  guld- 
jagten  i  Kalif omien  voro  dock  sS  aiskräckande,  att  han  an- 
sig  sig  tillsvidare  böra  inställa  resan  dit.  Kalifornien,  säger 
han^  erbjuder  den  förskräckligaste  bild  af  det  tygellösaste  lif, 
medan  der  rSder  en  dyrhet,  som  gränsar  tili  det  fabelaktiga ; 
endast  det  rSaste  slödder,  som  ej  har  annat  än  lifvet  att  för- 
lora,  tägdLT  tiU  guldminoma,  medan  Stskilliga  aflarsmän^  som 
ämnat  sig  dit  med  varor^  voro  nödsakade  att  för  den  ofant- 
ligt  höga  tuUens  skuU  redan  i  Valparaiso  föryttra  )sina  lager. 
Nägon  större  skicklighet  i  guldvaskning  kunde  ej  komma  i 
frSga  eUer  behöfva  anlitas,  d§  hvarochen  guldsökare  arbetade 
för  egen  räkning  och  egenhändigt  oitvaskade  det  lilla  jord- 
stycke,  som  blifvit  honom  anvisadt. 

Afvaktande  bättre  konjunkturer  lemnade  Holmberg  Val- 
paraiso och  seglade  öfver  Sandwich8öarne  tili  Sitka,  der  han 
uppehöll  sig  tili  den  5  Januari  1851,  dS  han  äter  försökte 
att  utföra  sin  ursprungliga  rcseplan.  Han  ankom  efter  par 
veckors  seglats  tili  San  Francisco.  Men  sS  lifiigt  han  än  ön- 
skade  att  fuUgöra  sitt  uppdrag,  kunde  han  dock  ej  besluta 
sig  tili  att  förblifva  i  Kalifomien  och  begynna  med  guldvask- 
ning. Dertill  skulle  hans  kroppskrafter  ej  värit  tillräckliga 
och  di  samma  osäkra  tillstSnd  i  landet  fortfor  samt  hans  e- 
konomiska  tillgSnger  smSningom  blifvit  medtagna.  öfvergaf 
han  hvarje  tanke  p&  guldsökning  och  de  väntade  skattema 
samt  be^löt  att  Stervända  hem  med  ISmplig  lägenhet.  Han 
lemnade  San  Francisco  den  3  Febr.,  uppehöll  sig  i  Honolulu 
i  fem  veckors  tid,  men  mäste  derifrin  i  en  ganska  nödstäUd 
belägenhet  Ster  sträfva  tili  Sitka^  derifrSn  han  först  den  16 
December  kunde  afsegla  tili  Europa.  Tili  fkderneslandet  an- 
kom han  om  hösten  följande  Sret,  1852. 

Ehuru  Holmberg  under  denna  linga  resa  hade  att  kam- 
pa med  mSnga  bekymmer  och  motgSngar,  hvaribland  väl  re- 
sans  ielslagna  hufvudändamSl  var  den  största,  förlorade  han 
dock  aldrig  modet^  utan  £dagalade  i  en  svSr  belägenhet  lika 
mycket  själslugn,  som  fyndighet  att  afhjelpa  densamma.  Hans 
musikaliska  talang  kom  honom  härvid  stundom  väl  tili  passi 


108 


pä  Honolulu  gaf  han  en^tid  musiklektioner  och  endast  na- 
gon  tillfällighet  hindrade  honom  att  der  uppträda  som  kon- 
sertgifvayre;  pä  Sitka  umgicks  han  med  planer  att  refonnera 
musiken  och  orkestem  derstädes;  men  företaget  strandade 
mot  orkestermedlemmames  alltför  öfverdrifna  och  ensidig^ 
Bacchus-dyrkan.  Under  alit  detta  var  hans  sinne  ifrigt  sys- 
selsatt  äfven  med  allvarliga  föremäl:  han  började  «amla 
och  uppteckna  infödingarnes  pä  Sitka  sänger,  men  tröttnade 
dervid,  dä  han  fann  att  alltsammans  blott  var  ett  orimligi 
nonsens;  sedermera  slog  han  sig  pä  thlinkitiska  spräkstudier, 
deklinerade  och  konjugerade  flitigt  och  gjorde  goda  framsteg: 
men  ehuru  spräkmästaren  erhöU  ett  glas  mm  och  en  cigan 
för  timmen  samt  dessutom  15  rub.  i  mänaden,  blefvo  dock 
dessa  linguistiska  bemödanden  utan  frukt,  dä  alla  vetenskap- 
liga  hjelpkällor  saknades.  Naturalster,  isynnerhet  mollusker 
och  insekter,  samlade  han  oförtrutet  och  medbragte  deraf  be- 
tydliga  förräder^  tili  en  del  af  ganska  stort  vetenskapligt  vär- 
ae.  Dä  han  under  sin  senaste  vistelse  pä  Sitka  kom  i  till- 
fälle  att  deltaga  i  en  Tetenskaplig  .expedition  tili  de  vestra 
rysk-amerikanska  besittningarne  var  han  träget  upptagen  af 
etnologiska  studier  och  riktade  sinä  iakttagelser  företrädesvis 
pä  infödingarnes  seder,  bruk  och  historiska  minnen,  hvaremot 
den  af  ogenomträngliga  skogar  öfvervuxna,  med  enforroig 
lerskiffer  betäckta  lerränen  i.allmänhet  ej  syntes  rätt  upp- 
muntrande  för  geognostiska  forskningar. 

Efter  äterkomsten  tili  fäderneslandet  sysselsatte  sig  Holm- 
berg med  att  ordna,  och  dels  föryttra,  dels  tili  allmäiina  in- 
rättningar  frikostigt  förära  sinä  rika  samlingar  af  naturalster, 
dervid  i  främsta  rummet  ihägkommande  det  finska  univerii- 
tetet,  som  bland  annat  engäng  af  honom  erhöll  sora  gäiVa 
19,000  ex.  insekter;  hrarjemte  han  begynte  bearbeta  de  ej 
mmdre  rikhaltiga  anteckningar  han  under  resan  gjort;  men 
i  stället  att  utgifva  flygtiga  reseskizzer  och  berättelser,  som 
säkert  tillvunnit  sig  mänga  läsare,  föredrog  han  att  i  en  mera 
omfattande  afhandling  redogöra  för  det  ryskä  Amerikas  sär- 
skilda^  folkslag,  bland  hvilka  han  sä  länge  vistats.  Af  detta 
mnehällsrika    arbete,  hvarvid   dels   äldre  företrädesvis  ryskä 


109 


källor,  dels  egna  observationer  blifvit  begagnade,  meddelades 
första  delen  finska  vetenskapssocieteten  den  4  Juni  1854  och 
ingicfc  i  4:de  Tomen  af  societetens  Akter;  den  senare  delen 
som  innehäller  rysk-amerikanska  kompagniets  historia,  utkom 
först  1862  i  7:de  Tomen 'af  samma  Akter.  De  kompetenta- 
ste  domare  hafva  tillerkänt  dessa  etnografiska  skizzer  ett  högt 
värde;  den  kände  spräkforskaren  professoren  Buschman  i  Ber- 
lin, som  sysselsatt  sig  företrädesvis  med  amerikanska  spräk, 
omnämner  desamma  med  det  största  beröm  och  kallar  dem : 
ett  nytt  hei^rligt  arbete. 

Onekligen  var  det  dessa  etnografiska  forskningar,  som 
hos  Holmberg  äfven  väckte  en  varm  nitälskan  för  fosterlan- 
dets  fomkunskap  och  fornlemningar :  antagen  tili  biträde  vid 
universitetets  etnografiska  museum  ordnade  och  katalogisera- 
de  han  hela  samlingen  och  var  särdeles  ifrig  att  dit  anskaffa 
nya  föremSl.  Af  de  derstädes  förvarade  fomtida  stenredskapen 
Iät  han  taga  afteckningar.  hvilka  sedermera  blefvo  försedda 
med  kerta  beskrifningar  och  utgifna  i  9:de  häftct  ai  veten- 
skapssocietetens  bidrag  tiU  Finlands  naturkännedom,  etnografi 
och  statistik. 

Sinä  mineralogiska  och  geognostiska  studier  dröjde  han 
ej  heller  att  ätenipptaga.  Ar  1857  utgaf  han:  Mineralogi- 
sclier  Wegweiser  durch  Finland  och  1858:  Materialien  zur 
Geognosie  Finlands,  begge  arbetena  utgörande  tvenne  häften 
af  f.  vetenskapssocietetens  nyssnämnda  bidrag.  I  mineralo- 
giska sällskapets  i  S:t  Petersburg  förhandlingar  Iät  han  in- 
föra  sinä  nnder  guldsökningcn  i  Kuusamo  samlade  iakttagel- 
ser  och  resultaterna  af  en  pä  allmän  bekostnad  är  1855  i  ö- 
stra  Finland  företagen  mineralogisk  utflygt  finner  man  med- 
delade  i  Naturforskaresällskapets  i  Moskwa"  Bulletin  för  1857. 
Vi  hafve  med  denna  flygtiga  minnesteckning  kömmit 
tili  en  för  värt  land  ganska  vigtig  tidpunkt:  krigets  brand- 
facklor,  som  hotfuUt  nppflammat  vid  vara  kuster,  hade  nyss 
slocknat;  genom  fruktbringande  verksamhet  och  nyttiga  före- 
tag  sökte  man  läka  de  skador,  det  fiendtliga  anfallet  förorsa- 
kat.  Sträfvandet  att  pa  alla  häll  öppna  landets  naturliga 
hjelpkällor,  hade  äfven  ledt  tanken  pä  de  skatter  vSra  tusen 


110 

sjöar  innesluta,  pS  den  misshushällning,  som  med  dem  si 
länge  egt  rum.  Den  artificiella  fiskodlingen  hade  redan  i 
ätskilliga  länder  burit  vackra  frukter  och  om  ock  beskrifoin^ 
gama  af  den  framgSng,  hvarmed  denna  odling  fleratädes  be> 
drifvits,  Iida  af  betydliga  öfverdrifter^  sS  är  det  dock  otvif- 
velaktigt,  att  densamma  i  förening  med  en  rationel  fisksköt- 
sei  i  allmänhet,  kan  för  vSrt  land  blifva  af  oberiiknelig  nytta 
och,  om  det  lyckas  att  tillbörligen  befolka  vSra  ajöar  och  elf- 
var,  i  nSgon  mSn  ersättä  de  guldkom,  hvarefter  vi  yid  deras 
stränder  föi^äfves  letat.  Styrelsen  insäg  vigten  af  denna  nä- 
ringsgpren  och  ville  8t  en  kunnig  person  anförtro  att  uppgöra 
förslag  tili  fiskeriets  befrämjande  i  landet.  Holmberg  erhöll 
detta  vigtiga  uppdrag.  Om  sommaren  1857  reste  han  i  Sve- 
rige och  Norge  för  att  göra  sig  bekant  med  fiskodlingen  der- 
städes  samt  utgaf  efter  sin  Sterkomst  en  berättelse  om  sinä 
iakttagelser;  följande  sommar  anställde  han  undersökningar 
om  fiskens  aftagande  i  Finland,  inspekterade  särskilda  fisk- 
odlingsanstalter,  anlade  nya  och  blef  efterhand  med  hela  sin 
verksamma  själ  införlifvad  i  detta  sitt  nya  kali.  Hfir  syntes 
han  ock  ändtligen  komma  att  vinna  stadig  anställning,  di 
han  den  27  Mars  1860  utnämndes  tili  inspektor  för  fiskerier- 
na  i  landet.  Men  denna  lyckliga  ställning  skulle  han  ej 
länge  f£  behälla;  ett  tärande  bröstlidande  hade  redan  länge 
hotat  att  förkorta  hans  dägar;  sjukdomen  begynte  nu  göra 
hastigare  framsteg,  en  tili  ett  varmare  luftstreck  foretagen 
resa  och  ett  Srs  vistelse  derstädes  kunde  ej  hämma  dess  lopp. 
Den  23  December  sistl.  Sr  gjorde  den  slut  pS  hans  lif. 

Vi  hafva  i  föregSende  teckning  sökt  gifva  en  bild  af 
Holmbergs  vetenskapliga  verksamhet;  man  skall  säkert  for- 
undra  sig  öfver  den  lätthet,  hvarmed  han  var  i  ständ  att  med 
sin  aiides  krafter  omfatta  sä  olikartade  föremäl  och  gema  er- 
kanna  att  han  var  en  mäpgsidig  talang,  en  riktbegäfvad,  för 
bildningens  alla  former  öppen  natur;  men  denna  mSngsidig- 
'  het  tyder  dock  äfven  derpS,  att  djupare  vetenskapliga  prin- 
ciper  icke  fätt  siä  rot  i  hans  sinne.  Och  i  sjelfva  verket  si 
förtjenstfulla  hans  arbeten  än  äro,  sK  bära  de  ock  i  mer  ellei 
mindre  grad  dilettantismens  stämpel;  ocksS  var  hans  själsvä- 


111 

sende  i  grunden  poetiskt;  i  sinä  yngre  är  gjorde  han  vers  i 
sadan  ymnighet  att  man  trodde  detta  blifva  hans  framtida 
yrke;  ännu  pä  senare  tider  öfversatte  han  flere  af  vSra  sven- 
ska skalders  arbeten  tili  tyskan,  men  kunde  ej  förmä  sig  att 
i  tryck  utgifva  nSgot  af  sinä  poetiska  försök,  sinä  Jugend- 
klänge  och'  Jugend  Fantasien. 

Holmberg  var  ledamot  af  Naturforskaresällskapet  i  Mo- 
skwa,  Mineralogiska  sällskapet  i  S:t  Petersburg,  det  lärda 
estniska  sällskapet  i  Dorpat  och  af  Finska  Yetenskapssooie- 
teten  sedän  den  6  April  1857.  Han  var  societetens  ordfö- 
rande  under  Sret  1859—1860. 

Hans  vetenskapliga  förtjenster  skola  af  finska  naturfor- 
skare  icke  sä  snart  kunna  förbises;  hans  personliga  värde 
skola  hans  talrika  vänner  bevara  i  troget  minne. 

A.  E,  Arppe. 


112 


Sammandrag   af  de  klimatologiska   anteckningarne  i  Fin- 
land Ir  1864.  —  Af  A.  Moberg.» 

Orren  lekte  i  Tenala  den  l4  Mars,  i  Janakkala  d.  9 
AprU.  —  Bofinken  sägs  i  Tenala  d.  24,  Nädendal  d.  25,  Ja- 
nakkala d.  29  Mars;  i  Saarijärvi  d.  12,  Kihtelys vaara  d.  IX 
Muldia  och  Uleäbörg  d.  14,  G.  Karleby  d.  22  April.  —  Lar- 
han hördes  i  Tenala  d.  26,  Nadendal  den  27  Mars:  i  Ki^ko 
d.  2,  Orimattila  d.  5,  Janakkala  d.  11,  Kyrkslätt  och  Mul- 
dia d.  12,  Gl.  Karieby  d.  13,  Uleäbörg  d.  15,  Saarijärri  d. 
16  och  Kihtelysvaara  d.  19  April.  —  Svanen  syntes  i  Tenala 
d.  30  Mars;  i  Kihtelysvaara  d.  1,  Muldia  d.  2,  Saarijärvi  d. 
8,  GL  Karleby  d.  13,  Uleäbörg  d.  16  April.—  VUdgasen  för- 
märktes  i  Orimattila  d.  5,  Nadendal  d.  19,  Saarijärvi  d.  21 
April.  —  Sädesärlan  infann  sig  i  Tenala  d.  8,  Kisko  d.  12, 
Nadendal  d.  14,  Muldia  och  Saarijärvi  d.  16,  Kihtelysvaara 
d.  19,  Orimattila  d.  22,.  Janakkala  och  Uleaborg  d.  23  April; 
i  GL  Karleby  d.  12  Maj.  —  Sängtrasten  Iät  höra  sig  i  Te- 
nala d.  11,  Janakkala  d.  13,  Kyrkslätt  och  Muldia  d.  18, 
Saarijärvi  d.  19,  Nadendal  och  Kihtelysvaara  d.  23  April,  — 
Tranan  ankom  tili  Nadendal  och  Kyrkslätt  d.  11,  Tenala  och 
Kisko  d.  13,  Uleäbörg  d.  15,  Janakkala  d.  16,  Kihtelysvaara 
d.  20,  Muldia  d.  21,  Saarijärvi  d.  22,  GL  Karieby  d'  23,  0> 
rimattila  d.  24  April.  —  Spofven  syntes  i  Kyrkslätt  d.  14, 
GL  Kaileby  d.  19,  Jarfakkala  d.  20,  Nadendal  d.  21,  Tenala, 
Kisko  och  Middia  d.  23  Apnl;  Saarijärvi  d.  5,  Kihtelysvaara 
d.  6  Maj.  —  Stensqvättan  observerades  i  Saarijärvi  d.  20,  Gl. 
Karleby  d.  21,  Orimattila  d.  24,  Nadendal,  Kisko  och  Janak- 
kala d.  26  April;  i  Kihtelysvaara  d.  15,  Muldia  d.  16  Maj. 
—  Göken  begynte  gala  i  Tenala  d.  11,  Nadendal,  Kisko,  Pa- 
dasjoki d.  15,  Taipalsaari  d.  16,  Kyrkslätt  d.  17,  Janakkala 
och  Muldia  d.  18.  Saarijärvd  d.  24,  Kihtelysvaara  d.  25  och 
Orimattila  d.  26  Maj.  —  Ituiisvalan  ankom  tili  Gl.  Karleby 
d.  11,  Nadendal  d.  13,  Kisko,   Orimattila  och  Janakkala  d. 


113 

14,  Tenala,  Kyrkslätt  och  Padasjoki  d.  15  Maj.  —  Ladugva- 
lan  sägs  i  Tenala.  Kisko,  Muldia,  Saarijärvi  d.  14,  Kihtelys- 
vaara  d.  17,  Janakkala  d.  20,  Taipalsaari  och  UleSborg  d.  29 
Maj. 

Angäende  vextlighetsfeiiomenerna  är  uppgifvet  att  krus^ 
bärfbuskens  bladsprickning  begynte  i  Tenala  d.  26,  Janakkala 
d.  27  April;  i  Kisko  d.  6,  Oriroattila  den  14,  Nädendal  d. 
19,  Salo  d.  20,  Gl.  Karleby  d.  24  Maj.  —  Hvitsippan  blom- 
made  i  Tenala  d.  4,  Janakkala  d.  14,  Padasjoki  d.  15,  Kisko 
d.  16,  Nädendal  d.  17  Maj.  —  Bäggen  begynte  fS  löf  i  Te- 
nala d.  12,  Janakkala  d.  14,  Kisko  d.  20,  Salo  d.  27,  Saari- 
järvi d.  30,  Orimattila  och  Haapajärvi  d.  31  Maj;  Kemi  d. 
9  Juni.  —  Kalflekan  blommade  i  Tenala  d.  16,  Janakkala  d. 
17,  Kyrkslätt^  Kisko  och  GL  Karleby  d.  28  Maj;  i  Orimat- 
tila d.  1  Juni.  —  Rärmen  började  löfvas  i  Tenala  och  Janak- 
kala d.  20,  Nädendal  d.  27,  Kisko   d.  30,  Orimattila  d.  31 
Maj;  i  Salo  och  Saarijärvi  d.  2,  Haapajärvi  d.  5,  Muldia  och 
Uleaborg  d.  6,  Kemi  d.  13  Juni.  —  Bartyran  blommade  i 
Janakkala  d.  26,  Tenala  d.  27  Maj;  i  Kisko  d.  5,  Kyrkslätt 
d.  8  Juni.  —  Björkens  löfsprickning  begynte  i  Tenala  d.  28, 
Janakkala  d.  30,  Nädendal  d.  31  Maj;  i  Kihtelysvaara  d.  1, 
Kisko  och  Saarijärvi  d.  2,  Orimattila  och  Muldia  d.  3,  Salo 
och  Padasjoki  d.  6,  Kyrkslätt  d.  7,  Haapajärvi  d.  8,  Ulea- 
borg d.  9  och  Kemi  d.  13  Juni.  —  Smultron  blommade  i  Nä- 
dendal d.  29  Maj;   i  Tenala  och  Janakkala  d.  4,  Kyrkslätt 
d.  5,  Salo,   Orimattila  och  Kihtelysvaara  d.  6,  Kisko  d.  7, 
Muldia  d.  11,   Sarijärvi  d.  12,   Kemi  d.  22  Juni.  —  Häggen 
d:o  i  Tenala  d.   31   Maj;  i  Nädendal    och    Orimattila  d.  8, 
Salo  d.  9,  Kisko  och  Padasjoki  d.  10,  Kyrkslätt  och  Janak- 
kala d.  11,  Muldia  d.  14,  Saarijärvi  d.  15,  Haapajärvi  d.  17, 
Kemi  d.  23  Juni.  —  Aspen  löfvades  i  Nädendal  d.  3,  Janak- 
kala d.  8,  Kyrkslätt  d.  10,  Kisko  d.  11,  Saarijärvi  och  Haa- 
pajärvi d.  13,  Kemi  d.  21  Juni.  —  Bläbär  blommade  i  Nä- 
dendal  d.  4,  Kyrkslätt  och  Orimattila  d.  6,  Tenala  och  Mul- 
dia d.  7,  Kisko  och  Kihtelysvaara  d.  8,  Janakkala  d.  10,  Pa- 
dasjoki och  Saarijärvi  d.  14  Juni.  —  Rönnen  d:o  i  Kyrkslätt 
d.  12,  Nädendal,  Orimattila  och  Janakkala  d.  16,  Tehala  och 

8 


114 

Kisko  d.  18,  Muldia  d.  19,  Saarijärvi  d.  20,  Haapajärvi  i 
21  Juni",  i  Kemi  d.  4  Juli.  —  Syrenen  d:o  i  NSdendal  d.l3, 
Kisko  d.  15,  Kyrkslätt  och  Janakkala  d.  16,  Tenala  d.  17 
Juni;  i  Haapajärvi  d.  2  Juli.  —  Röd  Väpplitig  d:o  i  Orimat- 
tila d.  13,  Tenala  d.  16,  Janakkala  d.  20,  Kisko  d.  29  Juni: 
i  Kemi  d.  7  Juli.  —  Bläklint  d:o  i  NSdendal  d.  15,  Orimat. 
tila  d.  21,  Tenala  och  Kisko  d.  27  Juni;  i  Janakkala  d.  2, 
Muldia  d.  4,  Haapajärvi  d.  9.  Kemi  d.  16  Juli.  —  HaUour 
busken  d:o  i  NSdendal  d.  17,  Saarijärvi  d.  21,  Janakkala  d. 
22,  Salo  d.  24,  Kisko  d.  26,  Tenala  d.  28  Juni;  i  Muldia 
d.  3  Juli.  —  Njuponbufken  (Rosa  canina)  d:o  i  Janakkala  d. 
21,  Muldia  d.  24  Juni;  i  Kisko  d.  3,  Tenala  d.  6  Juli.  - 
Smuliron  mognade  i  Tehala  d.  28,  Padasjoki  d.  30  Juni:  i 
NSdendal  och  Orimattila  d.  1,  Kisko  d.  3,  Salo  d.  4,  Janak- 
kala d.  6,  Muldia  d.  8,  Saarijärvi  d.  10,  Kihtelysvaara  d.  15, 
Haapajärvi  d.  23  Juli.  —  Blabär  d:o  i  NSdendal  d.  3,  Te- 
nala d.  12,  Muldia  d.  13,  Janakkala  d.  18,  Kisko  och  Saari- 
järvi d.  19,  Kihtelysvaara  d.  25  Juli.  — Ballon  d:o  i  Salo 
d.  17,  Tenala  och  Kisko  d.  29  Juli;  i  Janakkala  d.  1,  Mul- 
dia d.  8  Augusti.  —  Ibland  sädesvexterna  täddes  Komet  i  Nl- 
dendal  d.  18,  Kisko  d.  25,  Janakkala  d.  27,  Haapajärvi  d. 
30  Maj ;  i  Padasjoki  och  Kihtelysvaara  d.  1,  Kyrkslätt  d.  3, 
Saarijärvi  d.  4,  Muldia  och  Suomussalmi  d.  6  Juni;  samt  gifk 
%  ax  i  Janakkala  och  Haapajärvi  d.  10,  Muldia,  Saarijärri 
och  Kihtelysvaara  d.  15,  Kisko  d.  17,  Suomussalmi  d.  29 
Juli.  —  Rägm  gick  i  ax  i  Tenala  d.  8.  Kisko  och  Janakkala 
d.  13,  Padasjoki  d.  15,  Kihtelysvaara  d.  16,  Orimattila  d.  18, 
Muldia,  Saarijärvi  och  Haapajärvi  d.  19,  Kemi  d.  24  Juni; 
blamtnade  i  NSdendal  d.  17,  Tenala  d.  22,  Kisko  d.  23,  Ja- 
nakkala  d.  24  Juni;  i  Padasjoki  d.  1,  Haapajärvi  d.  2,  Mul- 
dia d.  3,  Saarijärvi  d.  4,  Kemi,d.  17  Juli;  samt  $k&rdades  i 
Janakkala  d.  28  Juli,  i  Padasjoki  d.  2,  Kisko  d.  4.  Tenala 
d.  6,  Kyrkslätt  d.  8,  Saarijärvi  d.  10,  Muldia  d.  16,  Haapa- 
järvi d.  19  Augusti. 

fihsmingm  inträffade  i  NSdendal  d.  18—25,  Salo  d.  20, 
Gl.  Karleby  d.  24-27,  Tenala  d.  26  April;  i  Janakkala  d. 
7-11,  Kisko  d.  9,  UleSborg  d.  13-15,  Padasjoki  d.  14-16. 


116 

Muldia  d.  14—19,  Saarijärvi  d.  15—20,  Taipalsaari  d.  18— 
27,  Kihtelys vaara  d.  26  Maj — 2  Juni,  i  Suomussalmi  d.  1 
Juni.  —  Isläggningen  (första  gangen)  i  Janakkala  och  Saari- 
järvi d.  lö,  Kisko  och  Suomussalmi  d.  16,  Eahtelysväara  och 
UleSborg  d.  24,  Salo, .  Taipalsaari,  Muldia  d.  29,  Padasjoki  d. 
30  Oktober;  i  Tenala  d.  4,  Nadendal  d.  6  November.  —  Det 
sista  inöfaUet  om  vären  inföU  i  Uleäborg  d.  21,  Padasjoki  och 
Gl.  Karleby  d.  22,  Orimattila  och  Muldia  d.  23,  Salo,  Te- 
nala, Kyrkslätt,  Kisko,  Taipalsaari  d.  24,  Janakkala,  Saari- 
järvi, Suomussalmi  d.  25,  N&dendal  d.  26,  Kihtelysvaara  d. 
28  Maj;  det  första  om  hösten  i  SaarijSrvi  och  Suomussalmi 
d.  26,  Orimattila  och  Padasjoki  d.  27,  Tenala  och  Janakkala 
d.  28,  Taipalsaari,  Kihtelysvaara  och  Uleäborg  d.  30  Sep- 
tember;  Gl.  Karleby  och  Muldia  d.  1,  Salo,  Nadendal  och 
Kisko  d,  9,  Kyrkslätt  d.  10  Oktober. 

Uppmätning  af  Nederb&rden  har  blifvit  verkställd  i  Kisko, 
Orimattila,  Muldia  och  Kihtelysvaara  och  gifvit  följande  re- 
sultat  i  finska  dec.tum: 

Kisko.  Orimattila.  Huldia.    Kihtelysvaara, 

Januari  ....  0,42.  0,71.  0,57.  1,26. 

Februari    .  .  .  0,85.  0,80.  0,41.  2,41. 

Mars    .....  1,30.  2,08.  2,36.  2,39. 

April 1^.  0,16.  0,72.  0,87. 

Maj 0,87.  1,82.  1,42.  2,14. 

Juni 1,77.  1,63.  2,33.  1,57. 

JuH 1,03.  2,51.  3,60.  1,01. 

Augusti.  .  .  .  5,71.  7,87.  6,12.  6,21. 

September  .  .  1,79.  1,73.  1,86.  1,17. 

Oktober.  .  .  .  1,66.  1,71.  1,22.  0,60. 

November    .  .  1,15.  2,82.  1,08.  3,ii.. 

December.  .  .  0,63.  0,66.  1,09.  2,46. 

18,18.        24,60.        22,78.        24,20. 


116 


Iliaden  och  Assyrien.  —  Ar  Wilh.  Lagus. 

(Föredrag  p&  &r8-  ocb  bögtidsdagen  den  29  April  1865.) 

Högtärade  Närvarande! 

Med  undantag  af  Bibeln  gifves  det  ingen  skiiiu  som 
Yore  allmännare  känd  och  mer  värd  att  vara  allmänt  klni 
än  Homers  odödUga  slnger.  Liksom  vi  ej  kunna  vara  krist- 
ne  och  tillika  fremmande  för  den  förra,  s£  är  det  omöjligt 
att  vara  en  bildad  menniska^  utan  att  hafva  hört  om  de  sei- 
näre,  utan  att  i  nagon  män,  omedelbart  eller  medelbart,  bafra 
emottagit  intryck  eller  väckelser  af  desamma.  Hvadan  detta? 
Huru  iörsta,  huru  rättfärdiga  det  obestridliga  faktum,  att  en 
dikt  tillvällar  sig  det  närmaste,  om  -  ock  pä  afstSnd  nännaste, 
rummet  näst  den  högsta  sanningens  bok?  Hvad  är  denna 
niad,  hvad  är  denna  Odyss^,  att  de  sS  vunnit  och  bibehil- 
Iit  alla  tiders,  alla  folks  uppmärksamhet,  beundran? 

Kanske  (s£  torde  nägon  ny  mästrare  af  den  äldrige  ma- 
staren  tanka)  hvilar  ali  denna,  m£  man  säga,  Homer-dyrkan 
p§  en  fordom,  pä  en  storartad,  af  de  klassiske  filologerne 
uppfunnen  och  ända  tili  den  dag  som  är  framskjuten  villo- 
mening?  Sade  ju  redan  Heeren  om  den  gamle  skaldens  verk: 
''det  Stora  är  att  vi  hafva  dem."  Deras  tillfälliga  företradei 
dden  framför  alit  annat  hvad  verldslitteraturen  frambragt,  kun- 
de  ju  säledes  hafva  stämmt  det  allmänna  onidömet  tili  par- 
tisk  öfverdrift.  Lemnom  gema  den  misslyckade,  ja  löjliga 
hypotesen  om  ett  fantasispel,  der  endast  gudar  vore  handlan- 
de under  menskliga  namn,  der  hjeltebragdernas  glans  dun- 
star  bort  i  mytologiska  dimbilder.  Men  äfven  ställande  os» 
pS  poet«ns  egen  standpunkt:  hvad  är  det  väl,  vid  närmare 
granskning^  han  besjungit,  särdeles  i  denna  Ster  mängbesjung- 
na  Iliad?  Kan tanka,  fallet  af  en  sä  stor  borg,  som  den  i 
Troja!  Hade  det  helst  värit  de  närbelägna  Dardanellernas 
fksten,  dS  kunde  medgifvas  att  det  värit  nägot.  Och  denna 
med  sS  mycken  pomp  omnämnda  Skamandei*fiod,  hvars  matta 


117 

bölja  numera  knappast  orkar  fram  tili  Hellesponten,  ja  som 
icke  ens  räckte  tili  att  släcka  törsten  hos  Xerxes' förbitSgan- 
de^härskaror  —  är  ej  den  en  trogen  bild  af  de  tmd  förhäl- 
landen,  hvarur  poeten  hemtade  sinä  ingifvelser,  en  bild  — 
mähända  af  hans  egen  skaldeldra?  Atminstone  fär  man  väl 
betvifla,  huruvida  den  sednare  är  riklig  nog  att,  säsom  före- 
gifves,  ännu  i  vara  dagar  skänka  saft  och  kraft  och  näring 
at  en  ädel  och  fördomsfri  hänförelse,  helst  dess  flöden  länge- 
sedan  mSste  hafva  upptagits  af  och  försvunnit  i  det  '*allmän- 
na  medvetandets"  rymliga  reservoir.  Och  ändteligen :  för  var 
tida  vidgade  bliek,  för  vSr  sköna,  herrliga,  upplysta  tid  borde 
väl  det  kunna  anses  ringa,  som  fordom  ansSgs  stort. . 

Unge  tviflare,  tappre  granskare!  innan  du  fäller  din, 
säkert  för  alltid  bestSende,  slutdom:  läs  blott  ännu  engang 
din  niad  —  och  erkänn,  tili  din  egen  heder,  att  du  denna 
enda  gäng  blifvit  besegrad.  Men  spara  mig  försöket.att  gissa 
huni  detta  tillgick,  försöket,  att  ur  din  själ,  ur  din  rika  ung- 
domskänsla  tömma  öfvermSttet  af  dess  förtjusning.  Jag  visste 
det  förut:  hvarje  förnyad  läsning  af  hans  verk  kallar  fram 
en  förnyad  hyllningsgärd  med  friska,  doftande  blommor  kring 
den  gamle  skaldekungens  minnesstod.     ' 

SSledes,  icke  nu  en  utläggning  af  Homers  poetiska  för- 
tjenster;  vi  hafva  konstkritici  nog  och  mer  än  nog.  Jag  skall 
blott  bjuda  tili  att  frän  den  filologiska  vetenskapens  närva- 
rande  ständpunkt  underööka,  hvad  det  djupast  är,  Homer  be- 
BJungit,  hvilken  den  tilldragelse,  som  uppburit  hans  mäktiga 
inspiration.  Ty,  hvad  man  än  mä  säga  om  konstens  skapel- 
ser:  de  äro  stora,  de  äro  eviga  blott  dä  de  rotai  en  stor  verk- 
lighets  jordmSn.  Alit  det  öfriga  är  stundens  s&dd  och  stun- 
dens  skörd;  det  mS  vara  för  sekel,  men  det  bestär  ej  för 
seklema.    Jag  frSgar  derföre 

Evad  gäUde  kathpm  kring  Ilions  murar? 
Var  det  en  insats  värd  Homers  snille?  vanns  der  en  seger, 
värd  vSr  och  alla  förgängna  och  alla  kommande  tiders  jubel? 
RSdfrägom  häfdema. 

Redan  Plato,  denne  Greklands  frejdade  tänkare,  har 
fällt  ett  vigtigt  ord  i  frägan:    han  yttrar  i  sin  dialog  om  la- 


118 

gama:  ^'Alldeles  liksom  vi  frnkta  storkonungen  (i  Persiai), 
bS  fniktade  vara  förfäder  Ninives  yMldiga  makt  Ty  en  stor 
skuld  hade  desse  vSra  förfäder  ädragit  sig  genom  erö&ingen 
af  nion,  emilian  detta  rike  var  en  del  af  ABsyiien/* 

Dessa  ord  äro  högst  märkvärdiga.  De  bära  vittne,  ati 
Grekeme  ännu  p£  .Flatos  dagar,  efter  en  rail  af  de  mest  Ij- 
sande  s^rar  historien  vet  omtala,  tänkte  sig  möjligbetea  af 
ett  förnyadt,  ett  lyckligare  anfall  £rän  Persiens  verldsmoiurki 
eller  hellre  verldsdespotism.  £n  fasansvärd  möjlighet!  Fönt 
ett  sekel  sednare<,  d£  Alexander  d.  stores  svärd  trängt  in  i 
hjertat  pä  den  hotande  kolossen  i  Öster,  blef  denna  fiiiktaa 
afskuren  i  sin  rot. 

Men  de  anförda  orden  innehälla  dessutom  en  historisk 
notis  af  största  intresse;  de^gifva  vid  handen,  att  Ilion  eller 
Troja  hört  tili  den  fom-Assyriska  rikskroppen.  Denna  upp- 
gift,  hvilken  sS  med  ens  och  sS  bestämdt  förflyttar  NiniTes 
och  Babylons  välde  frSn  det  inre  Asien  ända  tili  Medelhaf- 
Yet8  mot  Europa  sträckta  kust,  bar  den  klassiska  filologin  tills 
sednare  tider  ej  velat  tro,  ej  kunnat  tro,  ty  bon  mäste  ioch 
med  detsamma  säga  farväl  &t  en  bel  mängd  af  sinä  käraste 
förutsättningar  och  drömmar,  —  bland  andra  äfven  den  om 
den  Grekiska  kulturens  obemängda  ursprungligbet.  Man  har 
devföre  mensat,  att  Plato  sannolikt  följt  Ktesias,  hvilken  ater 
härvidlag^  liksom  sä  ofta  annars,  vore  iöga  p&litlig. 

Verkeligen  uppräknas  i  ett  ännu  bebället  fragment  or 
sistnämnde  bistorikers  förlorade  arbete,  ibland  andra  Assyriska 
lydländer,  äfven  Troja  med  sitt  gebit  Endast  inser  jag  ej, 
vid  anstäld  jemförelse,  buru  Platos  ord^  i  det  sammanbang 
de  förekomma^  kunde  vara  länade  frän  Ktesias^  belt  torra 
namnförteckning.  Men  äfven  antaget,  ätt  det  förh&Uer  sig 
som  man  pästätt,  sa  förlorar  deras  trovärdigbet  intet  derpi; 
ty  att  Ktesiaa^  itminstone  denna  ging,  sagt  sanningen,  detta 
12ter,  enligt  min  mening,  bättre  bevisa  sig  än  bvarjehanda 
andra  satser,  bvilka  den  filologiska  ortodoxin  ISter  gäUa  fullt. 

Ktesias,  som  värit  med  i  slaget  vid  Kunaxa  (401),  tfe- 
nade  derefter  under  en  läng  följd  af  Sr  vid  Fersiska  bofveL 
Han  bade  der  godt  tillfälle  att  samia  materialier  för  sitt,  se* 


U9 

dennera  i  hemlandet  utarbetade  verk,  hvars  första  6  böcker 
handlade  om  Fersiens  förhistorie  d.  ä.  om  Assyrien;  ty  den 
Feisiska  monarkin  Tar  cxih  betraktades  blott  sSsom  en  fort- 
sättning,  en  arftagerska,  tili  den  Aseyriska.  Nu  har  ock  ödet 
fogat  sS,  att  äfven  ett  annat  fragment  af  Ktesias  räkar  finnas 
qvar,  ett  fragment^  hvari  han,  för  en  uppgift  hvartill  vi  ne* 
daniöre  skola  äterkomma,  säger  sig  hafva  rädfrSgat  de  *'kung- 
liga  urkundema''  {Badiltml  dvayqa^ai).  Hvad  man  med  den- 
na  titel  bör  första,  kan  ej  vara  mycket  tvifvelaktigt,  enär  vi 
kanna,  att  de  Fersisk-Assyriske  regenterne  plägade  läta  i  sten 
inrista  berättelsema  om  sinä  mandater.  Härvid  nyttjades  den 
egendomliga  skrift,  hvilken  under  namn  af  kilaknft,  i  vara 
dagar,  sedän  den  äter  upptäckts,  väckt  sä  mycken  uppmärk- 
samhet.  Det  skulle  blott  fordras,  att  man  äterfuiine  just  det 
monument,  frän  hvilket  Ktesias  dechifirerat  eller  IStit  de- 
chifirera  Hvad  han  meddelat!  Sä  lyckligt  har  ej  träfiat  sig^ 
men  i  ersättning  ega  vi  icke  en.  utan  otaliga  kilskrifter  öf- 
ver  de  Assyriske  kungames  bragder,  bland  hvilka  kilskrifter 
nagra  äfven  tala  om  sagde  kungars  hämadstäg  tili  M.  Asien. 
Gynnade  genom  sitt  afständ  frän  monarkins  centrum  afibllo 
nemligen  de  här,  langat  i  vester,  belägna  provinsema  esomof- 
taat  Qch  m&ste  med  vapenmakt  Ster  kufvas. 

För  pilitligheten  af  Flatos  ord  borgar  dock  icke  allenast 
den  sl  ofta  misstrodde  Ktesias,  utan  äfven,  ätminstone  indi- 
rekte,  sjelfve  historiens  fader,  sjelfve  Herodotos.  Vid  beskrif- 
ningen  af  sitt  fädemeslands  nyss  pä  lif  och  död  förda  strid 
med  Fersien  —  hvars  orsakers  och  förlopps  sanna  utforskan- 
de  han  atraxt  i  början  af  sitt  verk  nämner  säsom  dess  hiif- 
vudmSl  —  upptager  Herodotos  bland  anledningama  tili  Xer- 
xes'  angrepp  äfven  den,  att  Grekeme  i  äidre  tider  förstört 
Troja.  Han  meddelar  pä  ett  annat  ställe,  att  Ferserne,  dä 
de  pi  tSget  tili  Grekland  uppnSdde  Fergamos  <höjder^  der 
Troja  statt,  bragte  ett  offer  af  1000  oxar  &t  de  Trojanske 
hjeltames  skuggor.  Att  denna  ceremoni  verkligen  egt  rum 
bör  6$  mycket  mindre  dragas  i  tvifvel,  som  Fersernes  ännu 
behällne  heliga  bok,  Zendavesta,  känner  tili  dylika  offer.  För- 
bästadt  vpre  ock  att  anse  Fersernes  ix  Trojanerne   skänkta 


1'20 

minnesgärd  sisom  tillfällig  eller  betydelselös;  nej  den  hade 
sin  grund  i  de  traditioner^  hvilka  genon^  seklen  fortlefTat  si- 
väl  bland  östems  som  vestems  folk  och  nu,  som  fordom,  kläd- 
de  dem  i  harnesk  mot  hvarandra. 

Angäende  Trojas  närä  förhSUande  tili  Assyrien  kunce 
yttermera  hemtas  -  bevis  ur  mSnga  forntida  författare  af  anira 
och  tredje  ordningen^  sSsom  Diodorus  Siculus,  Justinus,  Ce- 
phalions  fragmenter,  Eusebius,  Syncellus  o.  a.  Väre  ditför 
oss  nog^  att  de  alla,  mer  eller  minare  utförligt,  bekräfä  den 
af  Plato  och  Herodotos  uttalade  mening.  Ja^  hvad  som  li 
ännu  mer,  intet  enda  auktorsställe  i  hela  den  Grekiska  och 
Romerska  litteraturen  kan  uppvisas,  som  skuUe  strida  dere- 
mot.  Endast  vär  tids  allrafinaste  hyperkritik  tvffvelsjukas. 
För  mig  är  det  obegripligt  huru  hon,  denna  negativa  skep- 
tik,  med  sitt  eyinnerliga  O  -|-  O  mä  hoppas  att  sladigen  kom- 
ma  tili  nSgot  positivt  resultat,  sä  i  denna  som  i  tusende  an- 
dra  frSgor. 

*  Man  viii  ej  läta  forntidens  skrifter  vittna  i  egen  saL 
MS  da  stenarna  tala  för  dem.  Erinrom  oss  endast,  sisom  ut- 
g£ngspunkt  för  det  följande,  att  desse  sl  onyndige  yordne 
gamle  auktorer  ofta  nog  Iata  undfalla  sig  yttranden  derom, 
att  det  skuUe  finnas  Assyriska  minnesmärken  ^  vanligen  kai- 
lade  "Semiramis''  verk,  i  skilda  trakter  af  M.  Asien,  nemli- 
gen  icke  blott  i  des3  Östra  delar,  säsom  Cilicien,  Kappado- 
cien,  Pontus,  men  äfven  i  de  tili  Medelhaf vet  stötande  land- 
skaperna  Ionien,  Lydien,  Frygien  och  Troas,  ända  tili  Hcl- 
lesponten,  ja  ännu  längre  vestvart  pl  Arkipelagens  öar.  De 
pS  sednaste  decennier  med  stigande  intresse,  isynnerhet  af 
Engelsmän  och  Fransoser,  tili  M.  Asien  företagna  arkeol(^- 
ska  resor  hafva  bekräftat  dessa  notiser  —  tili  oberäknelig 
vinst  för  konststudiernas  vetenskapHga  framtid.  Jag  viii  här 
blott  omnämna  ett  par  sidana,  i  vara  dagar  äterfunna  och  af 
de  kompetentaste  domare  verkligen  säsom  Assyriska  erkända 
och  förklarade  minnesmärken. 

Pl  det  Trojanska  gebitets  södra  gräns,  tätt  vid  hafs- 
stranden  nedblickar  frSn  en  brant  klippa  den  lilla  staden  As- 
80s.     Bland  dess   öfver  hvarandra   staplade   ruiner  har  man 


121 


upptäckt  ett  gammalt  tempel<,  hvars  arkitrav  blifvit  f5rd  tili 
Louvren  i  Paris  och  der  sorgfällit  studerad.  Bildverken  fram- 
ställa  kämpande  tjurar  i  tvenne  grupper;  vidare  ett  lejon, 
sönderslitande  en  tjur,  ett  annat  som  förgör  en  hjort-,  ytter- 
mera  med  peruker  utrustade  sfinxer.  Alit  detta  är  motiver, 
hvilka  tillhöra  dels  Egypten,  dels  inre  Asien,  icke  den  Gre- 
kiska  konsten  i  dess  renhet.  Man  fäster  sä  mycket  större 
Yigt  vid  ifrSgayarande  bildterk,  som  stilen  i  dcsamma  lemna 
ett  ur-Babyloniskt  skulpturprof ,  8,  ena'  sidan  ännu  bärande 
alla  spär  af  utveckling  ur  den  Egyptiska,  medan,  K  andra 
sidan,  de  märkbait  afrundade  jformema  tillika  antyda  de  fram- 
steg,  konsten  vid  Eufrats  och  Tjgris  stränder  var  kallad  att 
taga  förbi  sitt  första  mönster. 

Begifvande  oss  nägra  mii  längre  nedät  komma  vi  tiU 
Smyma.  Härifrän  gär  vägen  genom  trSnga  pass  i  den  skugg- 
rika  Nimphidalen  tili  Sardes,  hufvudstaden  i  det  fordna  Ly- 
dien.  Vili  den  resande  göra  sig  litet  besvär,  sä  viker  han 
af  i  en  sidodal,  för  att  der  betrakta  en  i  klippväggen  uthug- 
gen  mansfigur  i  ungefär  2  tums  basrelief.  Framför  detta  mo- 
nument,  hvilket,  sedän  det  1840  Ster  upptäcktes,  i  högsta  grad 
intresserat  fornforskningen,  har.redan  Herodotos  stätt.  Han 
skrifver  derom  i  sin  historie:  ''Egyptöns  kung  Sesostris  har 
här  —  pS  vägen  mellan  Smyrna  och  Sardes  —  upprest  sin 
bild.  Det  är  en  man  af  4V2  alns  höjd  med  en  lans  i  högra, 
en  bäge  i  venstra  handen,  halft  Egyptiskt,  halft  Ethiopiskt 
utrustad.  FrSn  hans  ena  arm  tili  deit  andra  löper  öfver  brö- 
stet  en  hieroglyfskrift  af  innehSll :  "Jag  har  med  minä  armar 
eröfrat  detta  land."  Mänga  —  tillägger  Herodotos  —  mena 
att  denna  bild  föreställer  Memnon,  men  de  fara  vilse." 

Vi  hafva  här  ett  af  de  fall,  der  Herodotos,  —  i  ali  sin 
beundransvärda  noggranhet,  är  mindre  noggran.  Figuren  lä- 
ter  väl  pä  hans  beskrifning  lätt  igenkänna  sig,  endast  att  b£- 
gen  hvilar  i  dess  högra  och  lansen  i  dess  venstra  hand*)-, 

*)  Herodotos  har  eäledes  blott  ^jort  en  omkastning  frän  sin  syn- 
punkt.  Afbildninpar  af  monumentet  förekomma  i  Gerhard  s  Archäo- 
logische  Zeitung  för  1843  och  1845,  i  Rawlin8ons  History  of  Hero- 
dotas  och  flera  andra  verk,  (hvilka  under  föredraget  förevisades). 


122 

den  motsrarar  äfven  —  p&  2^^  när  —  det  uppgifna  mlttet 
Men  hela  arbetet  har  intet»  som  skulle  erinra  om  Egyptiskt 
uispning.  Alla  detta  lands  skulpturbilder  visa  magra,  skaipa 
fonner;  nu  förevarande  är  deremot  fyllig  och  korpulent  — 
ett  Assjriskt  kännetecken.  Assyrisk  är  ock  dess  höga  mössi, 
Assyriska  den  korta  vapenrocken  och  de  i  uppböjda  spetsu 
utlöpande  skoma  eller  sandalema.  Hvad  inskrifter  beträfir 
si  är  den  redan  af  regnets  och  luftens  averkan  oläslig;dock 
synes  att  den  icke^  slsom  f  a  Egyptiska  monumenter,  yarit  b- 
huggen,  utan  upphöjd.  FramfÖr  figurens  ansigte  skönjas  ni- 
gra,  af  Herodotos  förbisedda  ell^r  ätminstone  icke  anmärku, 
tecken;  de  förklaras  af  Rosellini  och  Lepsius  att  helt  be- 
stämdt  icke  vara  Egyptiska;  deremot  hafva  de  likhet  mcd 
Assyriska  symboler,  de  öfversta  tillochmed  med  kilskrift 
Korteligen:  sedän  monumentet  numera  blifvit  pä  ort  ocli 
ställe  nc^a  undersökt  och  aftecknadt  af  Kiepert,  Lepsius^  Te- 
xier  m.  fl.^  samt  vidare  sorgfälligt  skärskädadt  och  bedömdt 
af  de  utmärktaste  arkeologer,  kan  ej  det  ringaste  tvifvelqrar- 
stä  om  dess  verkliga  upphof.  Att  här  paträffa  ett  Assyriskt 
minnesmärke  förvanar  ingen,  som  minnes  och  tror  de  gamies 
pSstaende,  att  Lydien  värit  en  Ninivitisk  vasallstat,  att  de  Ly- 
diske  regentema  äterförde  sitt  slägtregister  tili  Ninus,  d.  i 
tiU  storkungame  i  Ninive. 

Herodots  misstag  d£  han  tveremot  traditionen  utger  mo- 
numentet för  Egyptiskt-Ethiopiskt  läter  mycket  lätt  förldara 
sig.  Han  trodde  sig  böra  identifiera  Memnon  medSesostns, 
emedan  denne  väldige  Faraon  bar  det  liknande  binamnet  "Mia- 
mun"'  och  föröfrigt  pä  flera  ställen  skall  hafva  förevigat  sin 
bild.  Förvexlingen  erbjöd  sig  s£  mycket  natorligare^  som 
Memnon  vanligen  kallas  en  Ethioper.  Hvem  han  i  sjellVa 
verket  var,  derom  upplyser  oss  ett  utdrag  ur  en  Grekisk  hi- 
storiker,  sälydande: 

"' Värd  att  minnas  är  berättelsen  om  den  Assjrriska  hjelp- 
sändning  tili  Troja,  hvilken  Memnon,  Tithons  son,  anförde. 
Teutamos  den  tjugonde  kungen  efter  Semiramis  son  Ninvas 
styrde  Asien  p8  den  tid,  dS  Grekeme  under  Agamemnon  dro- 
go  mot  Troja.    När  nu  Trojanska   gebitets  kung,  Priamos, 


123 

Mrdt  ansattes  af  kriget,  anhöU  ban  genom  legater  om  hjelp 
af  Assyriens  kui)g>  hvilken  han  var  länspligtig.  Teutamos 
flände  honom  10000  Ethioper  och  äfvensä  mänga  SuBianer 
med  200  stridsvagnar;  tili  befälhafyare  utslg  han  Memnon. 
Denn^  Memnon^  en  blomstrande  yngling^  utmärkte  sig  genom 
tapperhet  och  ädla  tänkesätt.  Det  var  hau,  som  uppbyggt  slot- 
tet  i  Susa,  hvilket  stod  ända  tili  Fersiska  öfvervHldets  tid  samt 
efter  honom  bar  namnet  Memnonia.  Äfven  hade  han  an- 
laggti  landet  en  härväg,  hvilken  ännu  kallas  Memnonsvägen. 
Anländ  tili  Trojanernes  hjelp,  säsom  sades,  med  20,000  man 
fotfolk  och  200  ragnar,  förvärfvade  han  sig  genom  sin'  tap- 
perhet ett  berömdt  namn  och  dödade  i  slagtningama  mänga 
Greker,  men  blef  slutligen  sjelf  dödad  genom  försat  af  (Achil- 
les'  land8män)'Thessalieme." 

Sa  enkel  och  osmyckad  denna  berättelse  är,  skulle  man 
väl  aldrig  fallit  pä  orädet  att  opponera  sig  emot  dess  sanno- 
likhet,  härrörde  den  ej  —  af  Ktesias,  och  vore  den  ej  vi- 
dare  utspädd  af  en,  längt  sednare,  eller  iörst  under  kejsar 
Hadrianus,  lefvandf  historiker  (Cephalion),  hvilken  tillochmed 
föreger  sig  kanna  det  bref,  hvaii  Priamos  anropar  Teutamos 
om  bist&nd.  Tvisten  framkastades  dock  pS  en  tid,  da  man 
ännu  ej  kände,  hvad  Ktesias  mSnde  hafva  förstätt  med  de 
"Kungliga  urkunderaa",  hvilka  han  här  citerar.  Vi  veta  det; 
Han  menade  kilskrifterna.  Vi  veta  dessutom,  att  spär  af  den 
med  mycken  konst  anlagda  härväg,  hyarom  Ktesias  (samt 
äfven  Pausanias)  nämner,  blifvit  upptäckta  pä  flera  sträckor 
i  M.  Asien,  ocks&  kring  Sardes,  öäledes  i  närheten  af  det  of- 
vanbeskrifna  monumentet,  hvilket  forntiden  kände  under  namn 
af  Memnonbilden.  Ja  Lepsius  uppkastar  den  ganska  sanno* 
lika  förmodan,  att  bilden  i  Nimphi  blifvit  förfärdigad  sam- 
tidigt  med  vägbyggnadsarbetet  i  dess  granskap.  Dä  stenhug- 
gare  och  nödiga  rerktjg  funnos  tili  hands,  läg  det  ju  ganska 
närä  att  sälunda  ihSgkomma  den,  pä  hvars  föranstaltande  ar- 
betet  utfördes;  dylikt  bar  skett  pä  mänga  andra  orter.  Slut- 
ligen vinner  ock  Ktesias'  berättelse  stöd  af  det,  frän  andra 
käUor  kända  faktum,  att  Assyrerne,  ännu  i  sednare  tid,  vör- 
dade  Memnons  minne,  i  det  de  plägade  bekransa  hans  graf 


124 


och  anstSUa  sorgefester  dll  hans  ära.  Icke  sisom  konststyc- 
ke,  men  sasom  ett  historiskt  dokument  fr&n  inemot  3000  is 
tillbaka  och,  tilläggom  det,  äfven  sSsom  ett  yamingsteckeii 
emot  en  alltför  längt  drifven  s.  k.  kridk  af  de  gamles  skrif- 
ter,  Star  derföre  Memnons-monumentet  i  sin  stilla  daL 

Om  det  infljrtande  Assyrien  utöfvat  pä  sinä  beattnin- 
gar  i  vester,  kunna  vi .  öf vertygas  jemväl  af  mytologin.  Ett 
fulLständigare  motiveradt  försvar  af  denna  sats  skulle  dock 
här  föra  oss  i  alltför  mänga  detaljer.  Jag  viii  derföre  blott 
summariskt  uppräkna  nägra  redan  ganska  säkert  afgjorda  daU. 
Tili  dessa  miste  föras,  att  den  i  M.  Asien  utbredda  djr* 
kan  af  Artemis,  säsom  mänens  gudinna,  var  hemma  frän  Ni- 
nive,  p£  hvars  skulpturverk  hennes  bild  ofta  anträfias.  Likasa 
förekommer  den  Assjriska  Astarte-Tanit  i  nastan  alla  hamn- 
orter  pa  dessa  kuster.  Perseuskulten  i  Sinope  —  hvilken 
stapelorts  äldsta  grundläggning  tillskrifves  Assyrerne  —  ater- 
finnes  pä  flera  ställen,  der  detta  folk  herrskat;  Sabylon  kai- 
las  tillochmed  Persei  stad.  Sägneraa  om  Amazonema,  om 
Harpyerne  och  flera  andra,  särdeles  i  M.  Asien  gängse,  se- 
dermera  äfven  i  Grekland  uppdykande,  men  der  aldrig  rätt 
hemroastadda  eller  af  folktron  omfattade  myter  vinna  endast 
sin  förklaring  säsom  rotade  i  Assyriskt-Egyptiska  religions- 
bruk  och  föreställningar. 

Vi  maste  siledes  pä  grund  af  arkeologins  och  mytolo 
gins  enstäipmiga  vittnesbörd,  samt  tvertemot  en  skeptisk  otro, 
gifva  de  gamle  auktoreme  rätt,  i  hvad  de  förtälja  om  Assr- 
riens  supremati  öfver  M.  Asien,  samt  särskildt  öfver  Troja. 
Äfven  sprakforskningens  resultater  luta  redan  St  var  sida.  Ty 
att  ett  Semitiskt  tungomäl  —  och  Assyrerne  voro  Semiter  — 
herrskat  vidt  omkring  i  detta  landskap,  det  är  fullkomligt 
konstateradt.  Icke  sS  afgjordt,  men  dock  ganska  sannolikt 
är  detta,  beträffande  specielt  det  Trojanska  omrädet  Man 
kan  med  hänsyn  tili'  hufvudstadens  anläggning,  enligt  royten, 
af  giidame  —  hvarför  den  ock  af  Homer  kallas  den  "helige* 
(T^o/iyc  hQov  TnoXif^Qov)  —  härleda  dess  äldre  namn  //mw 
af  U  (EC)  =  "gud"  eller  af  'elfon  =  '^hög."  Dess  konungaboii^ 
hette  Dardanioy  ett  örd,  som  skall  sta  i  rotfbrbindelse  med  det 


126 

pa  kilskriftema  lasta  tortoti,  hvilket  betyder  "befiilhafvare"  samt 
äfven  begagnas  af  Profeten  Esaias  (20,  1)  sSsom  titel  för  en 
Assyrisk  höfding.  Bland  öfriga  orter  frän  samma  nejd  för- 
tjenar  isynnerhet  att  uppmärksammas,  det  redan  förut  om- 
nämnda  Assos,  der  man  funnit  monument  af  Assyrisk  konst- 
stil,  ty  Assos  stär  i  sprSkligt  hänseende  mycket  närä  Assur 
eller  Assyriens  eget  namn.  Säsom  Semitiska  röja  sig  äfven 
städema  Badramyttian  och  Eebren  m.  fl.  Det  förra  namnet 
anträfTas  ganska  ofta,  der  Semiter  värit  bosatte,  tillochmed  i 
Arabien  (Htdramaut),  och  skuUe  eniigt  sin  sammansättning 
kunna  öfversättas  ''dödens  nejd."  Kebren  (Kebrem)  Ster  er- 
inrar  osökt  om  kahiritn  =  "de  store"  d.  ä.  om  de  s.  k.  "Ka- 
bireme",  gätolika  demoner,  hvilkas  dyrkan  isynnerhet  hade 
anhängare  par  den  gentemot  belägna  Samothrakiska  kusten. 
Detsamma  mlste  sägas  om  staden  Astyra  vid  Hellesporiten; 
dess  namn  är  nastan  identiskt  med  Astor  eller  Astarte,  d.  v.  s. 
med  den  nyssnämnda  Assyriska  gudinnans,  som  ock  der  hade 
ett  tempel. 

F&  samma  sätt  kunna  en  stor  del  af  de  Trojanska  per- 
sonsnamnen  analyseras.  Friamos  härledes  af  det  Semitiska 
perä  ^am  =  "folkets  furste."  Assarakos,  som  eniigt  Homeros 
var  broder  tiU,  Ilos,  är  ett  namn,  hvilket  sä  mycket  tryggare 
l&ter  sig  Sterföras  tili  stammen  Assur,  som  det  ännu  läses  i 
Assyriska  kilskrifter.  Att  Kapys  (son  tili  Assarakos),  Dares, 
Gorgy thion ,  Ukalegon,  Ableros » samt  äfven  Paris  m.  fi.  pS 
intet  sätt  kunna  deriveras  t.  ex.  frän  Grekiskan  eller  dermed 
beslägtade  tungomSl,  ökall  man  lätt  medgifva,  om  det  ock,  ä 
andra  sidan.  frän  linguistikens  närvarande  stSndpunkt  blefve 
vanskligt  att  för  dem  payrka  en  Assyrisk  eller  helst  Semitisk 
etymologi.  Öfverhufvud  gäller  i  den  Semitiska  onomatothe- 
sin,  att  dessa  folk,  säsom  redan  inses  af  folktaflan  i  genesis, 
ofta  göra  orters  namn  tili  personliga,  icke  tvertom. 

Jag  har  med  afsigt  hittills,  sä  mycket  som  möjligt,  und- 
vikit  att  i  förevarande  utläggning  inblanda  Homers  namn  el- 
ler citater  ur  hans  verk.  Det  är  dock  klart,  att  ehuru  hans 
dikter  icke  aro  vetenskap,  denna  sednares,  frän  andra  hSU 
vunna,  resultater  draga  domen  öfver  sig  sjelfva,  derest  de  jäf- 


126 

vas  af  de  förra.    Mi  derföie  i  möjligast  sammanträDgd  of 
versigt  visas,  att  fallet  ej  är  sSdant. 

Att  skalden  Homer  skulle  hafva  förfarit  som  en  histo- 
rieskrifvare,  torde  ingen  vänta.  L£ngt  ifr&n  att  förtälja  hela 
Trojanska  kriget,  omfattar  Iliaden  blott  nSgra  dagar  af  den, 
sisom  vi  känna^  tio£riga  belägringens  sista  Slt^  hrilket  med- 
förde  borgens  fall  ock  Grekernes  slutliga  seger.  Icke  heller 
upplyser  han  osa,  af  hvad  nationalitet  Trojaneme  voro.  De- 
ras  ställning  tili  Assyrien  beröres  lika  litet  som  vi  af  Fänrik 
StSls  Sägner  (icke  ens  af  "Konungen")  f£  veta,  sividt  vi  ej 
aDnars  visste  det,  att  Finland  under  sednaste  krig  blott  var 
en  Svensk  provins.  En  bestämd  uppgift  om  länsförhSllan- 
det  skulle  skadat  det  poetiska  intrycket.  Deremot  säges  om 
Trojanemes  bundsförvandter  att  de  talade  fremmande,  för 
Grekeme  obegripliga  tungomäl;  särskildt  uppräknas  Kareme 
med  epitetet  fiaqfiaqoKpmvoi^  vidare  Pelasger,  om  hvilka  nya* 
ste  forskningar  temmeligen  säkert  bevisat,  att  de  värit  Semi- 
ter  (Bibelns  Filisteer),  samt  Lyder  och  Myser,  hvilka  cnligt 
ali  sannolikhet,  liksom  Trojaneme  sjelfve,  voro  Assyriska  ly d- 
folk.  OcksS  käi^ner  Homer  tili  Memnon,  hvars  monument 
vi  ofvanföre  betraktat,  och  kallar  honom  "Östems  frejdade 
son"  QHovq  aylaog  tfUc).  Vidgäende  de  i  Iliaden  forekom- 
mande  orts-  och  personsnamnen,  gäUer  hvad  vi  kort  förut 
yttrat.  ' 

Strida  alltsä  de,  s&  att  säga,  historiska  motiven  i  Ilia- 
den icke  emot,  utan  heUre  för  v£r  äsigt,  sS  gäller  detta  anna 
mer  om  de  arkeologiska.  Ett  utdrag  ur  Julius  Brauns  be- 
römda  "Geschichte  der  Kunst  in  ihrer  Entwickelung'*  bekiif- 
tar  detta  pSst&ende.  Sedän  han  taiat  om  Achilles'  af  Homer 
bSl  omständligt  beskrifna  sköld  och  erinrat,  att  den  omöjligen 
kunnat  vara  ett  blott  fantasistycke,  helst  man  i  dess  enskilda 
delar  finner  inlagdt  arbete,  s&dant  Egypten  och  Assyrien  upp- 
visa,  fortsätter  han:  "Den  Homeriska  konstteknikens  förvandt- 
skap  med  inre  Asiens  är  mycket  stor.  Den  fyrskärmade 'Ho- 
meriska  hjeltnen  med  sinä  skilda  skyggen  för  nacken,  pannan 
och  b&da  kinderna,  denna  hjelm,  hvilken  omslöt  hela  hufvo- 
det,  s£  att  blott  ögonen  blefvo  fria,   äterför  tanken  p£  den, 


127 

Tisserligen  i  alla  dessa  delar  mindre  fuUkomliga  Assyriska 
hjelmen:     Enligt  Assyriska  framstäUningar,  liksom  hos  Ho- 
meros, hvilar  kammen  antingeii  omedelbart  pS  hjelmen  eller 
bäres  af  en  fot,  som  beskuggas  af  en  Aaddrande  hjelmbuske. 
Pantzaret,  hvilket  noga  skildras  vid  Agamemnons  beväpning, 
och  kallas  Feniciskt  arbete,  prydes,  liksom  Achilles"  sköld,  af 
inlagda  gvld-,  stll-  och  tenn-ränder.     Ett  gördeiipänne,  sädant 
som  Menelai  afParis'  pii  genomborrade,  har  vid  iippgräf- 
ning  af  ett  palats  i  Ninive  kömmit  i  dagen.     En  dolk  häng- 
de  alltid  vid  Agamemnons  sida,  alldeles  liksom  i  de  Assyri- 
ske  konungames  bälte.     Stridtvagnen,  t.  ex.  den  hvilken  ta- 
ges  af  Thrakemes  fallne  kung  och  stralade  af  guld-  och  silf- 
verbeslag,  är  alldeles  sadan  vi  ock  finna  pä  bilderna  frän  Ni- 
nive.   Hela  det  Homeriska  kämpasättet  frän  stridsvagnar,  sS 
föga  egnadt  det  bergiga  Grekland  och  dess  öar,  är  naturligt- 
Tis  en  Asiatisk  egendomlighet.     Liksom  i  Ninive,   s£  löper 
ock  hos  Homer  en  tredje  häst  bredvid  de  bäda  i  redet  spän- 
da,  tili  reserv  i  faU  nSgondera  stupade.     Trefötter  d.  ä.  kitt- 
lar  hängande  i  trefotade  stuUningar,  sädana  Hephaistos  smi- 
der,   förekomma  i  sten   utarbetade  i  Ninive.     I  deUna  stad 
plägade  man  vid  gästabud  frän  en  större  häl  eller  knika  skän- 
ka  at  gästeme  i  mindre  bägare,  alldeles  som  hos  Homer. 
Ett  dyrbart  kladestyg,  sSdant  Helena  har  under  arbete  och  in- 
väfvex  med  krigsbilder,  ett  sSdant  ock  Hera  bär,  päminner 
tm  broderierna  pS  de  Assyriske  konungames  skrud,  hvilken 
framtill  har  en  tung  sticksöm,  delad  i  flera  fiilt  med  figurer. 
Afven  en  gammal  Athena-torso,  förvarad  i  Dresden,  framtcr 
en  dylik  paryr.     D8  Homer  säger  om  den  stupade  Trojanern 
Euphorbos  att  hans,  nu  blodigt  drypande,  lockar  voro  "kru- 
sade  och  sirligt   genomflätade  med   guld  och  silfver**,  sS  är 
denna  hdrdrägl  fullkomligt  efter  modet  i  Egypten  och  Assy- 
rian.   Äfven  de  Grekiske  hjeltame  hos  Homeros  framställas 
sSlunda  p£  de  äldsta  bildverk.     Homeros  hade  väl  sett  Asia- 
tisk lyx  och  rikedom  fdmämligast  i  Sardes,  hvilken  stad  hän 
blott  derföre  icke  nämner,  emedan  han  försätter  sig  tili  en 
ädre  tid.    Men  -han  känner  hela  dess  omgifning,  den  Gy- 
gäiska  sjön,  det  snöiga  Tmolus  och  de  hästryktande  Mäo- 


128 


neme  d.  ä.  Lydeme  mycket  väl.  Blott  ett  saknas  i  det  lU 
meriska  krigsväsendet,  hvilket  pä  Assyriska  stridsbilder  städse 
framträder,  neml.  belägringsmaschiner,  stormbockar  o.  d.  Ides 
ställe  hafva  vi  dock  trädhästen,  hvilken  troligen,  säsom  re- 
dan  Pausanias  anmärker,  icke  värit  nSgot  annat." 

Nu,  dS  jag  är  i  berSd  att  sluta,  att  för  den  friga  som 
sysselsätter  oss  draga  konklusionen  af  min  undersökning,  kan 
det  synas,  som  hade  jag  bevist  för  mycket  och  dermed,  cn- 
ligt  den  gamla  satsen,  —  intet.  Af  det  upplästa  citatet  u 
Braun  framgir  ju,  att  icke  endast  Trojaneme,  utan  äfven 
Grekeme  sjelfve  stÄtt  under  trycket  af  Assyriens  väldiga  arm. 
Javäl,  sS  var  det  ock,  —  med  den  väsendtliga  sKlnad  lik- 
väl,  att  de  förres  sjelfständighet  redan  var  bruten,  dc  sedna 
res  deremot  endast  svSrligen  blottställd.  Jag  medger  ännu 
mera;  jag  erkänner,  att  för  hvarje  blick,  som  viii  se,  ej  alle- 
nast  de  äldste  Grekemes  kanst,  hvarom  närmast  nämndes.  n- 
tan  hela  deras  civilisation  i  alla  sinä  ytti-ingar  visar  skide- 
spelet  af  de  lifligaste  och  mSngfaldigaste  bdröringar  med  O 
sterlandet.  Det  hör  ej  hit,  att  fördela  rollema,  att  skiljamel- 
lan  de  bildningselementer,  hvilka  representera  Egyptea,  och 
hvilka  Asien  samt  hvilka  äter,  bland  de  sistnämnde,  Feni- 
cien  och  hvilka  Assyrien.  AUtnog:  under  mSnga  sekel.  un- 
der hela  den  ISnga  period,  som  foregär  Trojtinska  kriget. 
hade  Grekland  värit  utsatt  för  inflytelsen  af  en  fremmande 
andes  obestridda  öfvertag.  Icke  blott  vi  veta  det;  Grekeme 
kände  det  sjelfve  fr£n  det  egonblick  deras  folkmedvetande 
vaknade.     Här  ligger  vändpunkten. 

SSsnart  en  äldre,  högre  kultur  möter  en  yngre,  ännuej 
i  sinä  rötter  stadgad,  räkar  den  sednare  alltid  i  fara  att  för- 
qväfvas.  Intet  folk,  som  är  bestämdt  att  verka  sitt  eget  verk. 
att  lefva  sin  egen  framtid,  kan  längre  än  tili  ett  visst  maii- 
mum  emottaga  ens  odlingens  och  förädlingens  dyrbara  skän- 
ker  af  ett  annat.  Skall  en  nation  i  historien  fä  en  blifvande 
plats,  da  mSste  hon,  medan  tider  ännu  äro,  lyssna  tili  sjelf- 
uppehSllelsedriftens  mäktiga  röst,  hon  mSste  följa  denna  pa 
engäng  natur-  och  andekraft,  som  bjuder  att  visa  tiUbaka  alit 
som  kan  hota  hennes  inre  oberoende,  ty  detta  är  vilkoret  f^^r 


129 

hennes  yttre  tillvaro  och  fortbestSnd.     Och  faran  att  förgSs 
vexer  i  samma  män,  öfver  ju  större  materiella  ressurser  den 
fremmande   bildningen  i  sitt   anlopp    förfogar.     Korteligen: 
ville  Grekland  finnas  tili,  mSste  det  ej  blott  vSga  bjuda  sin 
väldige  motstandare  spetsen,  nej,  det  mSste  äfven  vinna  öf- 
ver honom.     Ingen  mindre  insats  än  dess  eget  lif  var  pä  spel. 
Kampea  kring  Ilions  fasta  murar  är*  början  tili  den  se- 
dän  genom    Srhundraden    foitgäende    strid,  hvari    Grekland 
blödde  och  segrade  för  sin  och  för  hela  Europas  frihet    Alla 
det  herrliga  landets  herrligaste  snillen,  skalder,  filosofer,  hi- 
storieskrifvare  hafva  uttalat  och  kännt  sig  lyftade  af  denna 
tanke.     Den  är  stor  och  innehällsdiger  i  sig  sjelf,  men  den 
vinner  dS  först  fuU  betydelse^  när  vi  rätt  lärt  oss  kanna  hvem 
fienden  var,  när  vi  veta  att  detta  Hion,  som  föll,  blott  utgjor- 
de  den  längst  framskjutna  förposten   af  ett  bland  de  äldsta 
och  mäktigaste  verldsvälden,  historien   omtalar,  när  vi  veta 
att  detta  verldsvälde  i  sitt  innersta  väsende  och  i  alla  sinä 
sträfvanden  var  det  fruktansvärdaste  verldsförtryck. 

SS  visar  sig  verkligheten,  sä  Ijuder  häfdemas  röst  ge- 
nom tiden,  och  sSdan  är  den  grundton,  pä  hvilken  Homfers 
»Snger  gl.  Han  sSg  ett  befriadt  Grekland,  ett  befriadt  fo- 
sterland;  och/sjelfva  denna  loniens  sköna  strand,  mot  hvil- 
ken jord  och  himmel  lika  vänligt  le,  var  ju  hans  hem  blott 
genom  de  hjeltars  bragder,  om  hvilka  folkets  minne  ännu  sä 
troget  täljde.  Di  vidgad^s  hans  bröst,  dä  tog  han  lyran  och 
mäktig  blef  dess  klang,  mäktig  som  hade  hans  siarhjefta 
anat,  att  han  sjöng  den  Europeiska  andens  första  segerhymn 
öCver  Asiens  dystra  makter. 


130 


Om  den  postpliocena  formationens  fenomener.  —  Af 

Ap.    HOBERG. 

(Föredrag  p&  ftrs-  och  bögtidsdagen  den  29  April  1865.) 

D&  vi  med  forskningens  fackla  beljse  den  oss  omgif- 
▼ande  naturen,  finne  vi  förgänglighetens,  förvandlingen&.  för- 
änderlighetens  pregel  derpä  öfverallt  intryckta.  Generationer 
af  lefvande  varelser  aflösa  oupphörligt  hvarandra,  en  del  ef- 
ter  jemförelsevis  kort,  andra  efter  längre  varaktighet,  och  de 
jordiska  qvarlefvoma  af  den  föregSende  utgöra  stoftmateria- 
let  för  de  efterföljandes  lekamliga  existens.  Ja,  icke  blott 
de  skilda  generationerna  lefva  och  närä  sig  pä  sinä  föregin- 
gares  bekostnad,  äfven  de  samtidiga  stä  med  hvarandra  i  af- 
seende  £  det  materiella  i  den  närmaste  gemenskap-  och  det 
lifligaste  vexelbruk;  de  p^rtiklar,  som  den  ena  dagen  utgjor- 
de  integrerande  beständsdelar  hos  en  individ,  hafva  den  an- 
dra dagen  tagit  plats  hos  e^  annan,  ty  alit  kroppsligt  lif  be- 
stSr  i  en  ständigt  fortgSende  död  eller  aterging  tili  naturens 
Stora  förrädshus  och  lika  kontinuerlig  regeneration  utur  det- 
samma.  Men  denna  cirkulationsprocess  föregir  icke  allenast 
inom  den  organiska  naturen,  utan  sträcker  sig  äfven  tili  det 
naturens  rike,  som  vi  vanligen  anse  för  det  döda,  liflösa,  o- 
föränderligt  bestaende.  Likasom  i  smätt  ingen  materiel  par- 
tikel,  ingen  atpm  finnes,  som  ej  eger  sin  egen  vibrerande  ro- 
relse,  endast  förnimbar  genom  dess  pS  känseln  eller  tenno- 
metem  inverkande  temperatur,  likasom  i  stort  ingen  af  de 
med  v£rt  mätt  omätliga  fixstjernoma  den  följande  sekunden 
intager  samma  rum  i  verldsrymden  som  den  föregSende.  li- 
kasa  litet  är  pS  jordens  yta  nägonting  af  evärdligt  bestaen- 
de varaktighet.  De  gaser,  som  utgöra  den  atmosferiska  luf- 
ten,  strömma  oupphörligt  ifrän  eqvatorns  varma  nejder  mot 
de  tempererade  zonema  och  polemas  isfält  för  att  derifrin  i 
ständigt  vexlande  riktningar  Ster  föras  tillbaka.  De  vatten- 
massor,  som  sköljt  Gjiineas  och  Panamanäsets   kuster,.gäsfa 


131 

en   tid  derefter   rid  Spetsbergens    och    Grönlands   isbelagda 
stränder,  och   tvertom.     FrSn   oceanens,  insjöarnes  och  den 
fuktiga  markens  yta  uppstiga  vattenmolekylerna  tili  luftkret- 
sens  högre  regioner  för  att,  i  ordets  egentliga  bemärkelse,  vä- 
derdrifna  tili  langt  aflägsna  länder  der  Ster  afsätta  sig  i  form 
af  dagg,  regn,  snö  eller  hagel  och  sälunda  underhSlla  den 
ständiga  och  nödvändiga  vattningen.af  jordytan  samt  sedän 
i  bäckar^  Sar  och  fioder  Stervända  tili  de  mindre  och  större 
reservoirema   insjöar    och    hafvet.     Men  de  äterkomma  dit 
icke   sS  tomhändta   som   de  lemnat    desamma.     Frän  luften 
medföra  de  gasformiga  ämnen^  som  äro  behöfliga  för  vexter- 
nas  näring  och  jordpartiklamas  upplösning,  frSn  jorden  med- 
taga  de  icke  endast  hvad  de  kunnat  upplösa,  utan  äfven  olo- 
sta delar  af  de  terränger  de  genomfiutit,  och  afsätta  dessa  ef- 
terhand  alltsom  hastigheten  af  deras  lopp  genom  utbredning 
vid  mynningarne   eller  förminskning  af  sluttningen   aftager. 
SSlunda  transporteras  smäningöm,  men  oemotständligt,  delar 
af  jordens  s.  k.  fasta  yta  ifrSn  högre  ställen  tili  de  lägre,  och 
den   jord,   som   trampas  af  nedre  Egyptens  innevanare,  har 
kanske  för  icke  sS  aflägsna  tider  tillhört  Abyssinien  eller  Nu- 
bien,  likasom  den  omkring  New-Orleans  utgjort  delar  af  Klipp- 
bergen,  eDer  den  vid  Astrakhan  af  Waldaihöjden.     Genom 
denna  vattnets  stora  cirkulationsprocess  förändras  oupphörligt 
ännu  i  dag  jordklotets  yta,  omärkligt  visserligen  under  en 
eller  par  generationer,  men  dock  ganska  märkbart  under  nS- 
gra  af  de  korta  tidrymder  af  jordens  tili  varo,  som  vi  kalla 
sekler.    Denna  förändring  är  dock  icke  den  enda,  ej  heller 
den  största.    Det  behöfves  ingenstädes  vid  kustema  af  vSrt 
land,  och  isynnerhet  vid  de  pordligare,  nigon  särdeles  läng 
erfarenhet  för  att  finna  det  att  hafsvattnets  omräde  förmin- 
skas  eller  att  der,  hvarest  i  vara  närmaste  förfäders  tid  kö- 
lame  i  tropisk  mening  plöjde  de  fuktiga  fälten,  £kerbruka- 
rens  plog  i  den  mest  reellä  betydelse  fortsätter  denna  opera- 
tion.    Tvertom  behöfve  vi  icke  heller  förflytta  oss  särdeles 
Hngt  frän  vSra  hemstränder  för  att  finna  ställen,  der  fiskarne 
nu  hSlla  sinä  yrande  samqväm  i  fomtidens  palatser,  eller  s8- 
Bom  den  engelska  skaldinnan  sjunger: 


132 


Än  mer  —  mer  djupet  har!    Det  vida  haf 
De  fordna  städer  höljer  med  sitt  svall, 
Palataet  sjunket  st&r  i  djapan  graf, 
Och  sjögräs  vezer  uti  pelarhall. 

Men  dessa  förändringar,  som  under  menniskoslägtets  hi- 
storiska  tid  försiggStt  och  ännu  fortgS,  förhälla  sig  tili  dem, 
hvilka  inträfiat  sedän  skapelsens  början,  s£som  en  enda  dags 
tilldragelser  förhSlla  sig  tili  totalsumman  af  ett  foiks  öden 
under  hela  dess  tillvaro,  ty  den  jordytans  utvecklingshistorie, 
som  kallas  geologie,  begagnar  icke  dagar  och  Sr  för  sinä  vis- 
serligen  ganska  osäkra  kronologiska  bestämningar,  utan  endast 
Srtusenden  och  miUioner.  Väl  kan  det  invändas  att  alla  tids- 
bestämningar  i  denna  historie  grunda  sig  pS  en  mer  eller 
mindre  högtflygande  fantasies  antaganden,  men  äfven  med 
användning  af  de  aldranyktraste  principer  och  de  aldraobe- 
stridHgaste  fakta  kan  man  icke  undgä  att  erkänna,  att  men- 
niskoslägtets .historie,  huru  ISngt  tillbaka  i  tiden  man  äfven 
viii  placera  dess  början,  omfattar  en  jemförelsevis  nastan  för- 
svinnande  del  af  den  tid,  som  förflutit  sedän  Skaparens  varde 
gaf  St  jordklotet  dess  sjelfständiga  tillvaro.  Och  lika  stor- 
artad  denna  historie  är  tili  sitt  omfSng,  lika  betydande  är 
hon  ock  tili  de  fakta  hon  eger  att  förtälja.  Hon  är  ocksi 
icke  skrifven  pS  blad  af  papper  eller  pergament,  eller  i  ler- 
tegel  inristad,  hennes  volumer  bestS  af  stenhSrda  lager  af 
hundradetals  mils  utsträckning  och  flere  tusende  fots  tjock- 
lek,  dess  monumenter  äro  icke  pyramider,  obelisker,  aque- 
dukter,  utan  de  skyhöga  f  jällen,  de  milslSnga  sandSsame,  de 
oöfverskSdliga  insjöame  och  hela  verldsdelar  genomström- 
mande  floder  med  sinä  dalsänkningar. 

DS  jag  för  betraktandet  af  nSgra  rader  af  denna  allas 
vSr  gemensamma  moders  historie'  vSgar  utbedja  mig  nSgra 
flyende  ögonblicks  uppmärksamhet,  nödgas  jag  pS  förhand 
anmärka  att  detta  sker  icke  derförc,  att  nya  data  eller  ens 
egentligen  nSgra  nya  Ssigter  i  det  ämne,  som  kommer  att  af- 
handlas,  härvid  af  mig  kunna  framställas,  utan  derföre  att 
dessa  partier  äro  ibland  de  fS,  som  beröra  vSrt  kara  Suomi, 
och  hemta  sin  förklaring  eller  Stminstone  belysning  ur  var 


133 

planets  allmänna  ännu  i  dag  gällande  fysiska  förhällanden, 
hvilka  det  närmast  äligger  mig  att  utlägga.  Min  afsigt  är 
nemligen  att  i  Btörsta  möjliga  korthet  behandla  de  geologiska 
fenomener,  hvilka  tillhöra  den  s.  k.  postpliocena  eller  glaciala 
fonnationsgruppen,  och  de  fysiska  hypoteser,  som  blifvit  upp- 
ställda  tili  förklaring  af  möjligheten  för  dessa  fenomeners  in- 
träflande. 

Det  är  en  allmänt  bekant  sak,  att  de  fasta  beständsde- 
lame  af  jordklotets  yta  eller  rättare  sagdt  det  af  oss  kända 
tunna,  genom   afsvalning  hSrdnade  skal,  som  omgifver  den 
egentliga  i  smält  glödhett  tillstSnd  befintliga  jordmassan,  icke 
är  nägot  homogent  ämne,  utan  utgöres  af  olikartade,  pä  hvar- 
andra  successivt  aflagrade  hvarf,  Itivilka  bestämdt  kunna  ur- 
skiljas  frSn  hvarandra,  dels  genom  sinä  olika  mineraliska  be- 
ständsdelar,  dels  genom  qvarlefvor  af  de  särskilda  djur-  och 
vextarter.  som  i  dem  förekomma  inbäddade.    Likväl  indelar 
man  dessa  s.  k.  bergarter  uti  tvenne  helt  och  hället  skilda 
slag:  plutoniska  eller  eruptiva  och  neptiiniska  eller  sedimen- 
tära.    De  förra  aro  antingen  delar  af  den  först  stelnade  jord- , 
skorpan   eller  ock  utgöra   massor,   som  i  smält  form  blifvit 
utur  jordens  inre  uppträrigda  genom  remnor  i  det  härdnade 
skalet  och  de  derofvanpS  afsatta  senare  lagren  samt  sedän  stel- 
nat.    De  utgöra  derföre  sa  väl  grundvalen  för  de  öfriga  berg- 
artema,  som  äfven  de  högst  belägna  ibland  dessa. .  Bergsryg- 
gar  äro  i  allmänhet  icke   annat  än  stelnade  vallar  af  de  ge- 
nom remnome  frampressade  ämnen,  blandade  med  fragmenter 
af  de  hvarf,  hvari  remnoma  uppstStt,  ehuru  det  ock  stundom 
händt  att  remnan  icke  sträckt  sig  genom  de  yttersta  lagren 
och  dessa  sSlunda  endast  blifvit  upplyftade,  men  icke  genom- 
brutne.     Betrakte  vi  jordytans  bergshöjder  i  s^ort,  finne  vi 
att  dessa  remnor  pS  det  Östra  halfklotet  gStt  hufvudsakligen 
i  vester  och  Öster  (alltifrSn  Asturiska  bergen  och  Pyreneerna 
ända  tili  Jablonnoi   och  Stanovoi  krebet)  med  undantag  af 
Ural  och  Skandinaviens  fjäll  i  dess  nordligare  del,  hvilka  li- 
kasom  de  pä  det   vestliga  halfklotet  hafva  sin  sträckning  i 
^on  och  Söder.    De  sedimentära  eller  neptuniska  bergartema 
äro  äter  sädana,-  som  afsatt  sig  antingen  genom  kristallisation 


134 

ur  en  lösning  i  vatteii  eller  utfällning  deriir  eller  aflagring 
af  pulveriserade  deri  uppslammade  partiklar  af  äldre  bildnin- 
gar,  hvilka  sedän   genom  upplyftning  och  torkning  hirdnat 
och  antagit  stenens  fasthet.     D,e  aro  derföre  i  allmänhet  kon- 
struerade  af  horizontala  lagef,  hvilka  endast  pa  sädana  stal- 
len,  der  eruptioner  eller  upplyftningar  af  plutoniska  bergarter 
egt  rum,  blifvit  ur  denna  sin  ursprungliga  ställning  rubbade 
och  erhällit  en  större  eller  mindre  lutning.  De  besta  af  kalk-, 
sand-   och  lerpartiklar  i  vaxierande  proportioner  samt  inne- 
hälla  inbäddade  qvarlefvor  af  de  vexter  och  dj.ur,  som  exi- 
sterat  vid  den  tid,  dä  de  bildades,  och  skilja  sig  derigenom 
väsendtligen  ifrän  de  eruptiva,  i  hvilka  sädana  icke  kanna 
förekomma.     Hufvudsakligen  pS  grund  af  dessa  organiska  re- 
li(]fvier  indelas  de  i  särskilda  grupper^  hvilka  ktei  hänforas 
tili  tsenne  hufvudformationer,  den  paleozoiska,  primära  eller 
(säsom  den  fordom  kallades)  öfvergängsformationen,  i  hvil- 
ken  stenkolslagren  utgöra  den  yngsta  eller  öfversta  gruppen, 
den  sekundära,  som  slutar  med  kritbergen,  och  den  tertiära, 
hvilk^n  är  afsatt  ofvanpä  desssa.     Men  öfverallt  pä  jordytan 
är  pä  de  lägre  ställen  eller  i  fördjupningame  emellan  beigs- 
höjderna  klippgrunden  betäckt  förmedelst  lager  af  lösa  par- 
tiklar, som  vi  k  alle  sand,  lera,  mergel,  mylla  eller  i  allmän- 
het beteckne  med  benämningen  jord,  hvarmed  förstäs  nagot 
som  är  af  lösare  eller  mindre  fast  konsistens  än  berg  eller 
Sten.    Dessa  lösa  jordhvarf  räknades  förut  icke  tili  de  egent- 
Uga  geologiska  formationema,  utan  upptogos  säsom  ett  bi- 
hang  dertiU  under  namn  af  diluvium  och  alluvium,  emellan 
hvilka  bestämningar  den  skilnad  gjordes,  att  den  förra  omfat- 
ta^e  de  jordlager,  som  kunde  antagas  hafva  existerat  före  den 
egentligen  historiska  tiden  d.  v.  s.  före  menniskoslägtets  tili- 
varo  pä  jorden,  den  senare  deremot  hade  tillkommit  under 
de  fä  ärtusenden,  som  förflutit  efter  menniskans  skapelse,  ocH 
ännu  fortfarande  bildas.     Men  i  senaste  tider  har  man  sam- 
manfattat  dessa  antingen  under  en  särskild  formation,  hyil- 
ken  man  benämnt  den  qvatarnära,  eller  ätminstone  säsom  en 
egen  grupp,  hvilken  man  kallat  den  postpliocena.    Anlednin- 
gen  tili  denna  benämning  är  den  att  man  indelat  den  tertiära 


135 

formationen  nedifrSn  uppät  i  trenne  grupper:  den  eoeena  (af 
^cSg  morgonrodnad  ock  xcuvog  nj^  gryningen  tili  den  nya 
tiden)  emedan  deruti  nu  lefvande  snack-  och  musslearter  re- 
dan  begynna  att  visa  sig,  likväl  tili  ett  antal  af  blott  tre  eller 
fyra  procent;  den  miocena  (af  (abTov  mindre  6ch  xa$v6g)  säle- 
des  mindre  ny,  med  ungefär  20  procent  af  nu  lefvande  kon- 
chyliearter,  och  den  pliocena  (af  Ttlätov  mera  och  xaivog)  el- 
ler mera  nya  med  skal  af  konchylier  tili  största  delen  (ända 
tili  90°/o)  nu  lefvande  arter.  Derföre  har  man  kallat  de  of- 
vanpä  dessa  liggande  lösa  jordhvarf  postpliocena,  Penna  nog 
sammandragna,  men  dock  här  mähända  alltför  vidlyftiga  ex- 
position  af  geologiens  föremSl  ,har  jag  ansett  nödvändig  för 
orientering  af  föreställningen  om  de  ämnen,  hvarmed  vi  kom- 
me  att  sysselsätta  oss». 

I  Finland  har  man  hittills  icke  upptäckt  nägra  sp&r  äf 
sedimentära  bergarter.  Fä  den  plutoniska  grunden  hvila  o^ 
medelbart  de  postpliocena  jordhvarfven,  ur  hvilka  de  erupti- 
va  bergen  tili  ;jemförel8evis  ganska  obetydlig  höjd  nakna  upp- 
resa  sig.  Hvad  kan  antagas  utgöra  orsaken  tili  denna  vär 
fattigdom  i  geologiskt  hänseende?  Antingen  var  landet  un- 
der  hela  den  tid  dessa  lager  ur  vattnet  afsatte  sig  ensamt 
bland  alla  höjdt  öfver  hafsytan,  eller  hafva  de  formationer, 
som  egt  rum,  sedermera  ända  tili  sista  späret  deraf  blifvit  för- 
storda  och  bortspolade,  eller  £terstä  de  ännu  att  upptäckaa 
djupt  under  de  tusen  sjöarnas  botten.  DS  likväl  det  öfver- 
skrider  det  sannolikas  gräns  att  dessa,  om  de  funnits,  totali- 
ter  skull^  hafva  kunnat  förstöras,  eller  om  de  ännu  fionas 
qvar,  de  icke  ätmiristone  njigorstädes  skuUe  hafva  blifvit  upp- 
täckte,  sä  äterstär  endast  det  förstnämnda  alternativet,  huru 
märkvärdigt  det  än  kan  förefalla  att,  dä  alla  andra  länder  tid- 
tals  höjt  och  sänkt  sig  under  vattenytan,  Finland  ensamt  di 
skulle  stStt  orubbligt,  helst  det  i  senare  tider  och  för  det  när- 
varande  icke  visat  denna  uthälligHet  i  stationära  egenskaper. 

Di  nu  säledes  inom  vSrt  fädemesland  de  postpliocena 
fenomenerna  äro  de  enda  geologiska  förändringar  vi  kunna  p£- 
finn^,  sä  torde  det  benäget  ursäktas  om  jag  ansett  dem  tjen- 
liga  att  utgöra  föremäl  för  ett  föredrag  vid  ett  sädant  tillfälle 


136 

som  detta.  Jag  fruktar  endast  att  detta  ämne  är  alltför  yidt- 
omfattande  för  att  kunna  inpressas  inom  de  behöriga  grän- 
soma  för  ett  sädant. 

Vid  nSgot  närmare  betraktande  sä  väl  af  de  fasta  ber- 
gens  yta  som  af  de  i  fördjupningame  eller  dalame  emellan 
dem  befintliga  jordaflagringarne,  finne  vi  hos  beggedera  en 
mängd  företeelser,  hvilka  ädraga  sig  vSr  uppmärksamhet. 
Hvad  de  förra  beträffar,  varseblifva  vi  pS  dem  spar  af  ett 
ganska  starkt  ingripande  yttre  vSld.  De  befinnas  nemligeii, 
sä  vidt  de  icke  genom  menniskoätgärd  blifvit  förändrade,  at- 
minstone  pä  en^  stundom  pä  flere  sidor  afstötta  eller  afnötta, 
slätslipade^  ja  likasom  polerade  och  sedän  iristade  eller  skrl- 
made,  ofta  tili  en  ganska  betydlig  böjd  (ända  tili  5000,  p£ 
sinä  ställen  8000  fot)  öfver  hafvet.  Denna  afslipning  är  pl 
de  berg,  som  en  längre  tid  stStt  utsatte  för  luftens  och  vatt- 
nets  fria  inverkan  och  isynnerhet  sedän  de  blifvit  bekläddä 
med  en  vegetation  af  lafvar,  ihindre  märkbar,  men  om  maa 
blottar  lägre  af  jord  betäckta  ställen  af  dem,  är  den  sS  myc- 
ket  mera  i  ögonen  fallande.  De  refflor  eller  skr£mor,  man 
pä  den  slätslipade  delen  observerar,  ega  vanligtvis  alla  pa 
samma  trakt  nastan  en  och  samma^  (pä  högst  10  ä  12^  va- 
rierande)  riktning.  I)etta  observera  vi'  i  allmänhet  (NB.  i 
största  allmänhet)  hos  bergen.  —  Den  lösa  jorden  ater  före- 
ter  en  dels  horizontal,  dels  sluttande  yta,  vanligtvis  betäckt 
afn£gon  vegetation;  undantagsvis  utgöres  den  af  nakna  stöire 
och  mindre  sandfalt  eller  ock  samlingar  af  kuUerstenar,  de 
lägsta  deraf  öfverhöljas  af  större  eller  mindre  vattensamlin- 
gar,  dels  stäende  i  samband  med  oceanen,  dels  derifran  af- 
stängde.  Fä  ytan  af  jorden,  sä  väl  pä  den  lösa  delen  som 
pS  bergen,  finne  vi  dessutom  lösa  stenar,  stundom  af  enorma 
dimensioner,  oftare  mindre;  dessa  äro  ofta  skarpkantiga  utan 
tecken  tili  rullning  eUer  nötning,  eller  ocksS  mer  eller  min- 
dre afrundade.  Vid  närmare  granskning  befinnas  de  visse^ 
ligen  vanligast  tillhöra  samma  bergart,  som  de  närmast  be- 
lägne  större  bergshöjdema,  men  icke  säilän  äro  de  af  en  helt 
annan  beskafienhet,  sadan  man  fipner  den  hos  fasta  berg  en- 
dast pä  ganska  länga  distanser  derifran.    Den  namnkunniga- 


137 

ste  af  dylika  erratiska  block  (säsom  de  kallas)  är  den  pS  Lttt- 
zens  slätt  befintUga  Schioedenstein^  hvilken  tydligen  visar  sig  • 
hafva  ureprangKgen  utgjort  en  bestSndsdel  af  Skandinaviens 
granitklippor.  —  Intränge  vi  förmedelst  gräfning  uti  den  lösa 
jorden,  finnas  der^anligtvis  öfverst  ätskilliga  mer  eller  min- 
dre  tjocka  lager  eller  hvarf  af  s.  k.  myUa,  sand,  kalk  eller 
lera,  dels  hvar  för  sig,  dels'  i  vexlande  proportioner  samman- 
blandade,  yidare  la^er  af  grus  eller  gröfre  krossade  bergfrag- 
menter  samt  nSgongSng  tunnare  hvarf  afisnäckskal;  och  se- 
dän dylika  hvarf  flere  gänger  med  hvarandra  alteijierat,  slut- 
lig^n   underst  fin  sand  eUer  lera  närmast  intill  den  slipade 
och  refflade  klippgrunden.     I  alla  dessa  lager  äro  dessutom 
inströdde  mer  eller  mindre  afrundade  eller  afnötte  stenar,  i 
synnerhet  lägst  ned  invid  berget.     Vid  stränder,  der  vattnet 
bortsköljt  de  mindre  och  lättare  partiklama,  ligga  dessa  rull- 
stenar   pftast*  blottade.     Lagren  äro  i  allmänhet  horizontala, 
men  följa  ock  ofta  shittningame  af  de  berg  pS  hvilka  de 
hvila.     Stundom  finner  man  ock  desamma  bilda  mer  än  mils- 
Mnga^  nSgongäng   ända  tili  300  fot  höga^  men   temmeligen 
smala  upphöjningar,  kallade   asar,   hvilka  utanpä  mestedels 
äro  betäckta  med  tunnare  lager  af  finare  sand  eller  ler,  men 
invändigt  best£  af  utan  ali  ordning  sammanhopadt  grus,  sand 
och  rullstenar,  mer  eller  mindre  afnötta.     Äfven  förekomma 
uti  dem  stundom  hafsmusslor. 

Detta  är  i  korthet'  beskafienheten  af  den  postpliocena  for- 
mationen  och  dess  fenomener.  Frägan  blifver  nu.  att  utreda, 
huru  de  bildat  sig  och  uppstätt. 

Att  ifr&n  delar  af  jordytan  högt  upplyftade  öfver  haf- 
vets  niveau  partier  nedföras  tili  de  lägre  belägna  förmedelst 
det  fr£n  de  förra  nedströmmande  vattnet,  och  isynnerhet  med- 
följa  den  deriirSn  nedrasande  snön  eller  de  ISngsamt  nedgli- 
dande  ismassoma,  är  redan  i  det  föregäende  antydt  och  i  sig 
naturligt  och  sjelfiallet.  Att  säledes  vid  foten  af  högre  berg- 
sträckor  smSningoin  samlas  en  mängd  större  och  mindre  frag- 
menter  af  sjelfva  berget  och  betäcka  eller  tili  och  med  under 
tidemas  lopp  fylla  de  närmast  derintill  belägna  dalame  är 
sälunda  icke  oväntadt.     Men  dS  fenomenet  erhäller  en  större 


138 

utstxäckning,  säsom  fallet  är  med  utbredningen  af  sand  odi 
stenar  ifrän  Skandinayiens  och  Finlands  bez^  ända  öfver  Ö- 
stersjön  tili  Folens  och  Tysklands  slätter,  synes  en  aidan  för- 
klaring  vara  alldeles  otillräcklig.  Det  är  äfven  just  denna 
del  af  de  postpliocena  fenomenema,  som  u^'ort  en  lingra- 
rig  tvistefraga  emellan  geologema.  Den  förste,  som  framtrid- 
de  med  ett  försök  tili  lösning  af  denna  geologiska  gäta^  rar 
professor  SefstköM  i  Sverige.  Han  fäste  sig  hufyudsakligen 
vid  de  svenska  bergens  afrundning  pä  deras  norra  sida  och 
de  pä  deras  slätslipade  ytor  förekommande  refflor^  hvilkas 
riktning  han  noggrannt  bestämde.  Sin  äsigt  om  detta  feno- 
men  uttalar  han  i  sin  är  183$  publicerade  Undersökning  af  de 
refjlorj  hvaraf  Skandinaviens  berg  äro  med  bestämd  rikUiing  fära- 
de  samt  om  deras  satmolika  uppkomst,  med  följande  ord:  ""Att 
en  massa  af  större  och  mindre  stenar,  sand  och  grus  genom 
vatten  blifvit  rörlig  och  framflutit  öfver  den  ännu  blottade 
ytan  af  de  skandioaviska  bergen,  hvarigenom  dessa  stenar  i 
farten  ruUade  emot  hvarandra  gifvit  upphof  at  de  runda  ste- 
nar  (rul)stenar)  som  hopade  pä  hvarann,  ligga  samlade  i  de 
längsträckta  högar,  hvilka  vi  kalla  äsar  och  af  hvilka  de  tyng- 
8ta,  mindre  benägna  att  omvältas  under  pätryckning  af  den 
ofvanpä  liggande  stenmassans  ofantliga  vigt  blifvit  släpade 
öfver  och  omkring  ytan  af  bergen  och  färat  den,  likasom  en 
polerad  yta  af  marmor  färas  af  sandkorn,  dem  man  under 
pätryckning  af  fingret  i  en  fortgäende  rak  led  förer  öfver 
marmorns  yta."  Säsom  följder  af  denna  flod,  hvilken  han 
kallade  den  petridelauniska  eller  rullstensflo^en  och  som  han 
pä  grund  af  färornas  riktning  anser  hafva  ifrän  nordost  eUer 
n.n.o.  gätt  i  sydvest  eller  s.s.v.  öfver  Sverige,  Bottniska  vi- 
ken  (och  Finland),  betraktar  han  afrundningen  af  de  skandi* 
naviska  bergen  pä  deras  norra  sida,  reffloma,  som  ofvanpa 
dem  gä  i  nyssnämnda  riktning,  pä  vestliga  och  östliga  sidor- 
na  närä  horizontalt  och  pä  den  södra  alldeles  saknas;  att  stora 
klippmassor,  stenar  och  grus  blifvit  förflyttade  söderut  ifrin 
de  ställen,  der  de  förekomma  som  fast  berg,  att  primära  och 
sekundära  formationer  väjdsamt  blifvit  lösbrutna  och  bortfbr- 
da,  utom  der  de  värit  skyddade  af  eruptiva  härdare  och  se- 


139 

gare  bergarter  och  spillrorna  af  alla  dessa  blifvit  strödda  längt 
söderut  öfver  Danmark  och  norra  Tyskland;  att  sandSsar  bil- 
dat  sig  med  hufvudsaklig  sträckning  i  norr  och  söder,  eme- 
dan  deras  nordliga  ända  stätt  likasom  i  skygd  eller  lä  af  ett 
norr  om-  dem  befintligt  berg,  ehuru  det  likväl  är  lika  svärt 
att  för  deras  tillkomet  uppgöra  en  allmän  regel,  som  att  vilja 
utreda  orsaken  tili  snödrifvomas  form  efter  ett  yrväder,  äf- 
ven  dä  vindens  riktning  värit  oföränderlig.  För  öfrigt  slutar 
han  af  sinä  observationer  att  dehna  flod  inträfiat  senare  an 
bildningen  af  de  i  Sverige  förekommande  bergformationer, 
att  bergen  sedän  dess  blifvit  hvarken  upplyftade  eller  sänkte 
i  nägon  betydligare  m£n^  att  strömmen  fortfarit  ganska  länge 
(hvilket  ans%s  bevisadt  genom  de  s.  k.  jättegrytoma,  som  tili 
största  delen  skulle  derunder  hafva  blifvit  bildade),  att  dea 
icke  fortgätt  kontinuerligt,  utan  med  afbrott,  att  den  värit  i 
hög  grad  häftig  och  väldsam,  och  att  den  att  dömma  af  den 
höjd,  tili  hvUken  reflfloma  i  Sverige  päfinnas,  sträckt  sig  kan- 
ske  tili  1500  men  säkert  atminstone  800  fot  öfver'nuvarande 
hafsyta,  äfvensom  han  funnit  sädana  ännu  vid  21  fots  djup 
under  densamma. 

I  ett  tillägg  tili  d^nna  afhandling  anföras  resultatema 
af  författarens  observationer  pä  en  resa  i  Tyskland  och  Eng- 
land, der  han  funnit  samma  fefiomener.  I  det  s.  k.  Sachsi- 
ska  Schweitz  fann  han  refllor  1820  fot  öfver  hafvet,  i  Steier- 
marks  alper  ända  tili  8000  fots  höjd;  alptrakterna  voro  lika- 
si rika  pä  ruUstensmassor  och  öfriga  fenomener  som  Skan- 
dinavien.  Deraf  drog  han  den  konklusion  att  rullstensfloden 
haft  erf  vida  större  utsträckning  än  tili  Skandinavien  och 
norra  Tyskland.  Ja,  af  sandbankarnes  läge  aftecknade  p£ 
sjökort  ansäg  han  för  sannolikt  att  den  rullstensflod,  som  öf- 
versköljt  Skandinavien,  Tyskland  och  England,  äfven  fort- 
gätt  öfver  södra  Europa  och  Afrika  i  samma  direktion,  se- 
dermera  St  norr  öfver  Nya  Holland,  Sundaöarne,  Östra  A- 
eien,  i  nordvest  öfver  norra  Sibirien,  i  vester  norr  om  Nova- 
ja Semlja  och  ater  i  söder  öfver  Grönland.  Säsom  orsak  tili 
en  sidan  cirkulation  antydde  han  möjligheten  af  en  eller  flere 
kulbyteringar  aC  jordklotet  och  dess  axel  i  matsatt  riktning. 


140 

Man  kan  icke  neka  att  denna  hypotes  var  mera  stoi- 
aitad,  men  miste  äfSren  medgifva,  att  densamma  blottade 
.  manga  ofantligt  svaga  sidor.  Bortser  man  fr&i  det  äfventjr- 
Cga  uti  strömmens  ledande  rundtomkrmg  hela  jordklotet  ocli 
den  helt  och  hället  orimliga  anledningen  dertill^  blifver  den- 
samma alltid  skyldig  svaret  p£  den  frSgan:  hvarifrin  kom 
denna  vattuflod  och  hvart  tog  den  vägen?  Det  var  deifore 
icke  under  att  den  genast  frin  första  början  fann  motstan- 
dare.  Ibland  dem  bör  märkas,  slsom  den  förste^  Leop.  v. 
BucH,  hvilken  pSstod  dessa  erosions-  och  rullstensfenomener 
vara  lokala  för  hvarje  dalsträckning,  hvilket  isynnerhet  alp- 
dalame  i  Schweitz  £dagalägga,  samt  härröra  af  större  vatten- 
och  issamlingars  nedflytande  tili  lägre  trakter.  Dessutom 
vittna,  säger  han,  de  erratiska  block,  som  finnas  pS  ofantliga 
afstind  frän  sin  urspningsklyft  utan  tecken  tili  nötning.  cm 
nSgot  helt  annat  fortskaflhingsmedel  än  en  sidan  rullstens^ 
flod.  Dennas  försvarare  invände  väl^  att  refflomas  riktning 
icke  följer  markens  sluttningar  och  är  deraf  nastan  oberoen- 
de,  att  den  afnötta  sidan  af  bergen  eller  den  s.  k.  stötsidan 
stundom  är  vänd  emot  hafvet;  att  man  pä  de  skandinaviska 
bergen  (ty  tili  denna  lokal  af  fenomenet  inskränkte  sig  van- 
ligen  försvaret)  ej  kunde  tanka  sig  uppkomsten  af  en  sadan 
lokal  vattensamling,  att  den  skulle  förmltt  ä^tadkomma  d 
Stora  verkningar  af  sä  vidsträckt  omfSng  eller  sS  ISng  var- 
aktighet.  De  erratiska  blockens  kringspridande  ansägo  de  ej 
böra  förblandas  med  rullstenames,  grusets  och  sandena,  «eme- 
dan  de  förra  ligga  pS  ytan  af  de  senare  och  säedes  tillhöra 
en  vär  tid  närmare  belägen  period,  i  hvilken  flytande  ismas- 
sor  kunde  tänkas  verksamma.  —  Men  snart  uppträdde  en 
mera  bestämd  och  afgjord  antagonist,  Agassiz,  hvilken  i  sinä 
Eiudes  sur  les  glaciires  Sr  1840  vidlyftigare  och  omständligarc 
utvecklade  den  af  Venetz  och  Charpentier  förut  framställda 
Ssigt  att  bergens  afnötning  och  afslipning  samt  refiloma  pa 
deras  ytor  härröra  af  glacierer,  som  sminingom  glidit  deröf- 
ver  och  pä  den  undre  smältande  sidan  värit  uppblandade  med 
grus  och  stenar.  Sedän  han  först  genom  noggranna  under- 
sökningar  af  de  Schweitziska   glacierema   öfvertygat  sig  om 


141 

att  de  verkligen  ännu  i  denna  dag  ästadkomma  en  sSdali  af- 
nötning  och  afslipning,  äfvensom  att  de  vid  foten,  der  de 
smälta^  qvarlemna  den  sand,  ^et  grus  och  de  stenar,  hvilka 
de  medföra,  i  forin  af  Ssar  af  mer  än  100  fots  höjd,  med  o- 
nötta  stenblock  ofvanpS,  drog  han  deraf  den  slutsats  att  pS 
alla  ställen,  der  en  slik  afnötning  och  refifling  af  bergen  samt 
sandasar,  rullstenar  och  stenblock  finnas,  äfven  glacierer  mS- 
ste  hafva  e^xisterat.  Men  emedan  dylika  fenomen  förekom- 
ma  icke  blott  öfverallt  pS  Europas  kontineilt  bch  i  flngland, 
utan  äfven  enligt  Hithcocks  undersökningar  i  nordliga  de- 
lame  af  Amei;ika.  mSste  han  antaga  att  vid  nSgon  period  ef- 
ter  tertiärformationens  tid  en  stor  del  af  jordens  norra  half- 
klot  eller  i  Europa  terrainen  ifrSn  Skandinaviens  fjällar  ända 
tili  alperna  värit  Jbetäckt  af  frSn  dessa  bergsryggar  utgäende 
glacierer  och  sSlunda  dess  yta  utgjoit  ett  verkligt  whaf  (mer 
de  glace). 

Men  för  att  kunna  göra  oss  en  fö^estäUning  om  denna 
asigts  tillämpning  pä  förevarande  fall^  är  det  nödvändigt  att 
ännu  företaga  en  digression  tili  nutidens  glacierer  t.  ex.  p£ 
alperna.  Glacierer,  gletscher,  eller,  som  de  pä  nordiska  forn- 
spräket  kallas,  jöklar,  äro  stora  ismassor  pS  kammen  och  slutt- 
ningar  af  öfver  snögränsen  sig  höjande  bergskedjor,  hvarifrSn 
de  glida  ned  i  dalarne  och  vid  nordligare  latituder  tili  och 
med  ned  i  hafvet.  De  uppstS  af  de  eviga  snöfälten,  som  un- 
der  det  de  pä  undre  sidan  och  vid  sin  lägre  gräns  smälta  o- 
upphörligt  skrida  nedät  och  föniyas  eller  tillvexa  upptill. 
Sidana .  iinnas  pä  alla  europeiska  berg  som  uppnS  snögrän- 
sen: pS  alperna,  skandinayiska  bergen,  Island  och  Spetsber- 
gen.  Karpatherna,  Kaukasus  och  Pyreneema  ega  endast  min- 
dre  betydande  glacierer,  pS  Himalaya  och  mellersta  Anderna 
saknas  de  helt  och  hSUet.  Ehuru  de  hafva  sitt  ursprung  af 
suo,  besta  de  dock  af  is,  tili  färgen  varierande  emellan  hvit, 
hvitgrS,  sjögrön,  himmelsbli,  ända  tili  djupt  azurblä.  Denna 
is  är  likväl  icke  fullkomligt  sammanhängande  eller  fast,  utan 
dels  en  sammangyttring  af  korn,  dels  likasom  sönderbräkad, 
fuU  af  oräkneliga  remnor  och  sprickor.  Den  bildas  sälunda 
att  der  bergen    sträcka  sinä  ryggar   öfver  den  eviga  snöns 


142 


grSnS,  samia  sig  derpä  hvarje  vinter  ofantliga  snomassor,  pa 
hvilka  defn  följande  sommarens  soi  verkar  endast  sä  myclet 
att  nSgra  tum  af  dess  öfversta  hvarf  smälter  tili  snövatten, 
8om  insipprar  i  de  undre  lagren  och  förvandlar  dem  tili  en 
massa  af  sml^  hSrda  kom  (den  s.  k.  Fim).  Pi  alperna  sträc- 
ker  sig  denna  Fim  eUer  mangSriga  högsnö  ända  ned  tiU  SOOO 
a  7600  fot  öfver  hafvet  (Fimlinien),  i  nordligare  trakterna- 
turligtvis  vida  lägre.  Den  öfvergar  sedän  lägre  ned  tili  e- 
gentlig  glacieris,  derigenom  att  de  särskilda  Icomen  blifra 
större,  ända  tili  storleken  af  ett  ägg^  och  foga  ^ig  tillsamman 
med  bestämda  ytdr.  Den  torra,  komiga  snön  förvandlar  si? 
sSlunda  dels  genom  uppsugning  af  det  om  dagen  pl  jtan 
smälta  vattnet  och  dess  frysning  om  natten,  dels  genom  kon- 
densering  af  vatten  frän  atmosferen  tili  verkliga  ismassor, 
som  befinna  sig  i  en  beständigt  nedatgaende  rörelse,  hvilkcns 
hastighet  beror  af  flere  samverkande  orsaker  och  ingalunda 
blott  af  den  underliggande  markens  sluttning.  Ju  lägre  nedät 
den  fortskridiU  desto  mer  förena  sig  komen  med  hvarandra. 
desto  mer  sammanhängande,  genomskinlig  och  bl$  blifver 
densamma.  Vi  kunne  förbigS  de  olika  asigter,  som  bbfrit 
uttalade  om  orsaken  tili  dess  fram£tskri(Jande,  och  ätnöja  oss 
med  det  bestämda  faktiun^  att  den  fortgar  äfven  öfver  pjemn 
och  bergig  mark,  skjutande  sig  längsamt  fram  med  oemot- 
ständlig  kraft^  och  rinnande  vatten  sipprar  oupphörligt  ige- 
nom  och  under  densamma.  Lösa  eller  svagare  fastsittande 
delar  af  berget,  som  den  räkar  i  sin  väg,  skjutas  framför  den, 
lalla  de  ofvanpä,  föras  de  fram  pä  isens  yta,  i  fall  de  icke 
nedsjunka  i  de  remnor^  som  här  och  der  esomoftast  uppi»tL 
och  komma  de  under  isen  söndersmulas  och  söndermalas  de 
antingen  tili  fint  pulver  eller  mer  och  mindre  afrundade  bol- 
lar,  hvilket  alit  sedän  skjutes  nedät  och  afsättes  vid  den  ne- 
dre,  bortsmältande  ändan  i  form  af  höga  vallar  (s.  k.  morä- 
ner).  Men  äfven  pä  glaciems  sidor  uppkomma  dylika  ge- 
nom konilikten  emellan  bergen  och  isen^  i  det  friktionsgru- 
set  och  nedfaUande  stycken  af  berget  der  bilda  linga  vallar. 
som  Stfölja  glacieren  p£  dess  färd.  Dessa  kallas  sidomorä- 
ner.     Sammanstöta   tvenne  glacierer,  sS  kan  sSväl  af  deras 


143 

and'  soin  sidomoräner  en  enda  uppstä  belMgen  pä  midten  af 
den  förenade  glacieren,  i  sädant  fall  kallas  den  en  längdmo- 
rän,  hvilken  säsom  en  sandSs  sträckei*  sig  i  glacierens  rörelse- 
riktning.  Bergen  eller  klippoma,  hvaröfver  dessa  glaciörer 
framgätt,  äro  slätsUpade  förmedelst  det  fina  sandpulver  de 
medföra  p&  sin  iindre  yta,  men  äfven  refflade  och  skrämade 
af  kantiga  stenstycken,  som  sutit  i  isen  fastfrusna. 

Man  inser  häraf  att  de  nordiska  diluviala  eller  postplio- 
cena  fenomeneraa  genom  denna  glacierteori  ganska  väl  för- 
klaras  i  det  som  angär  bergens  erosion,  ruUstenarne,  sand- 
£sarne^  säsom  moräner  betraktade,  och  de  erratiska  blocken 
(atminstone  tili  nSgon  del),  men  hvad  de  icke  lika  väl  för- 
klara,  äro  de  lager  af  hafssnäckor  och  fin  sand,  som  förekom- 
ma  uti  eUer  ofvanpä  sandäsame  —  äfvensom  sjelfva  möjlig- 
heten  af  en  glaci^rbildning  sträckande  sig  ifrän  de  skandina- 
viska  fjällen  ända  in  i  midten  af  Tvskland,  der  den  kunde 
möta  alpglaciereYna,  mSste  vid  första  pSseendet  förefalla  högst 
problematisk. 

Pä  grund  af  dessa  inkast  stödjer  sig  hufvudsakligen  de 
engelska  geologernas,  säsom  Forbes  och  MuRCHisONS,  oppo- 
sition  emot  glacierteoriens  tillämpning<  pä  det  norra  Europa. 
Medgifvande  riktigheten  deraf  sk  vidt  den  angär  alpemas 
och  närmast  kringliggande  trakters  erosionsfenomener,  bestri- 
da  de  möjligheten  af  en  glacier  betäckande  hela  eller  halfva 
Europa.  Utan  att  i  dess  helhet  godkänna  den  Sefströmska 
hypotesen  eller  rullstensfloden,  anse  de  dock  de  ifrSgavaran- 
de  fenoinenema  böra  tillskrifvas  hufvudsakligen  vattnets  in- 
flytande.  De  föreställa  sig  alt  före  tiden  af  deras  inträfiande 
Skandinavien  och  Finland  nedsjunkit  omkring  partusen  fot 
under  sin  nuvarande  höjd  öfver  hafsytan,  s£  att  dessa  länder 
helt  och  hSUet  eller  ätminstone  tili  aldrastörsta  delen  voro 
betäckta  af  ishafvet,  hyars  sydliga  strand  utgjördes  af  norra 
Tyskland,  som  dä  troligtvis  stod  högre  än  för  närvarande. 
Plöteligt  höjde  sig  Skandinavien  och  Tyskland  sänkte  sig, 
likväl  icke  pS  en  gSng,  utan  i  llere  efter  nSgon  tid  repetera- 
de  ryckningar.  Hafvet  med  sinä  simmande  isberg  och  isbe- 
täckning  i  alhnänhet  svallAde  för  hvarje  g&ng  häftigt  It  alla 


144 


sidor,  medförde  stenar,  gnis  och  sand,  som  dels  forot  fannit» 
pä  hafsbotten,  dels  just  vid  dessa  katastrofer  lösrjcktes  frärt 
de  krossade  bergen  och  kringspridde  desamma  £t  alla  kalL 
sSl  längt  de  enorma  svallvägoma  kunde  föra  dem.  Silundi 
spriddes  fragmenter  af  de  finska  bergen  öfver  hela  norra  Rrss^ 
land  »ära  tili  Ural  eller  ända  tili  Petschora-flodea»  tili  t»k- 
tema  af  Nischni-Novgorod,  Orel.och  Woronesch,  saint  li- 
tauen  och  Polen,  medan  de  svenska  och  norska  sTämmades 
tili  Freussen,  Mecklenburg,  Danmark,  Hannover^  Westpha- 
Ien,  Nederländema  och  England.  Slipningen  af  beigen  för- 
orsakades  äter  af  de  stora  ismassor  och  isberg,  som  kringfly- 
tande  i  detta  haf  ofta  miste  komma  i  beröring  med  des5 
stränder  och  botten,  samt  med  tillhjelp  af  mellanliggande 
sand  och  grus  i  aUsköns  beqvämlighet  kunde  gungande  i  vä- 
goma  fön-ätta  detta  arbete,  hvarefter  vid  en  ny  höjning  de 
af  vägorna  framdrifna  eller  i  isen  fastsittande  kantiga  klipp- 
stycken  repade  dem.  Sandäsarne  voro  verkliga  aandhankar. 
bildade  dels  smSningom  af  hafsströmmar,  dels  plötsli^  sam- 
manvräkta  af  de  ofvannämnda  svallvägoma.  De  erratisb 
blocken  kringfördes  af  simmande  isstyckeH/sasoxn  ännu  i 
vSra  dagar  sker,  och  strandade  merendels  pä  sandbankar  ocli 
grundare^  d.  v.  s.  mera  upphöjda  ställen. 

Denna  teori  synes  väl  vara  tillräcklig  att  förklara  alla 
fenomenema,  men  de  mänga  sänkningar  och  höjningar  (de 
senare  skeende  tyckvis)  som  enligt  densamma  mäste  antagas, 
ty  under  tertiär-perioden  stodo  *  dessa  länder  öfver  vattnet 
och  mäste  säledes  först  hafva  sjunkit  n£gr&  tusen  fot,  (reff- 
loma  pä  de  norska  f  jällen  hafva  observerats  ända  tili  öfrer 
5000  fots  höjd)  derpä  stigit  tili  nuvarande  höjd  eller  deröf- 
ver,  sedän  äter  sjunkit  och  nu  igen  stiga,  göra  densammt 
nog  komplicerad  och  dess  s.  k.  translatoriska  vägor,  som  fort 
och  rullat  stenar  närä  300  geogr.  mil^  äro  knappast  antagliga- 
För  att  utveckla  den  behöriga  styrkan  mäste  höjningen  ske 
hastigt,  men  i  sädant  fall  upphörde  den  äfven  snart,  under 
det  fenomenen  antyda  en  bäde  kraftig  och  länge  fortfarande 
verkan.  Och  det  som  bestämdt  motsäger  densamma  är  l:o 
det  att  bergen  icke   slätslipas  och  poleras  af  hafvets  vatten 


145 

och  is,  ej  heller  i  vissa  riktningar  af  längre  fortfarande  sträck- 
ning  derigenom  ,kunna  skrämas  och  2:o  den  omständighet, 
att  man  icke  funnit  spär  af  hafskonkylier  högre  än  5  ä  600 
fot  öfver  nuvarande  hafsyta. 

Tili  följe  häraf  har  d^n  s.  k.  glacierteorien  vunnit  alit 
mer  och  mer  insteg  i  de  geologiska  föreställningarne,  isyn- 
nerhet  sedän  mau  genom  undersökning  af  Grönlands  glacie- 
rer  funnit  att  sädana  kunna  fortskrida  äfven  öfver  slätter  och 
kuperad  mark  af  icke  mindr^  vidsträckthet  än  halfva  Europa 
och  ända  ut  i  hafvet,  der  de  afsöndras  i  form  af  isberg.  Nyare 
utforskningar  af  de  postpliocena  refflorna  i  Norge  och  Fin- 
land hafva  äfven  ädagalagt  att  de  samma  utgä  frän  flere  cen- 
tralpunkter  pii  norska  fjällryggen  och  aro  rigtade  i  Norge  ät 
nastan  alla  väderstreck  neml.  söderut,  vesterut,  it  sydost,  ost- 
ligt  och  i  norra  delen  tili  och  med  nordligt.     Öfver  Finland 
g£  de  i  norra  delen   ostligt,  i  medlersta  mot  sydost,  i  den 
sydliga  mot  söder  och  sydost.    Alit  detta  ISter  väl  förena  sig 
med  glacierteorien.     Men  snäckaflagringarne  pS  och  deras  in- 
blandning  nägon  gäng  i  sandSsarne  nödga  äfven  dess  anhän- 
gare  tili  det  antagande,  att  de  nordeuropeiska  länderna,  hvil- 
ka  under  glacierperioden   värit  mähända  vida   högre  än  för 
närvarande,  efter  densamma  sänkt  sig  pmkring  5  a  600  fot 
under  hafsytan  nuförtiden,  att  under  denna  nedsänkningspe- 
riod  hafsvattnet  frSn  moränerna  bortsköljt  lättare  sand  och 
lerpartiklar,  hvilka   afsatte  sig  i  lager  blandade  med  skal  af 
konkylier,  eller  ock  bildade   sandbankar,  hvilka  tili  sin  kon- 
struktion skilja  sig  frSn  moränerna,  under  det  den  smältande 
isen  hit  och  dit  kringförde  och  pä  högre  ställen  afsatte  de  pS 
dem  befintliga   erratiska  blocken.     Ifrän  denna  nedsänkning 
aro  de  ifrägavarande  länderna  ännu  i  denna  dag  i  fortfaran- 
de stigande.     Och  genom  ett  sädant  medgifvande  synes  den 
geologiska  tvistefragan  kunna  pä  det  lämpligaete  sätt  förmed- 
las  och  försonas. 

Dock  stöter  den  ännu  pk  en  svSr  betänklighet  frSn  en 
annan  sida  —  fysikens.  Alla  öfriga  geologiska  fakta  leda 
tili  öfverensstämmelse  i  det  resultat,  att  jordens^egen  ursprung- 
liga  värme  är  och  alltid  värit  i  fortgäende  aftagande,  och  det 

10 


146 

är  fuUkomligen  konstateradt  att  just  omedelbart  före  denna 
glacierperiod  Europas  medlersta  kontinent  ock  England  egde 
ett  kiimat  liknande  det  nuvarande  i  tro^ikländerna,  si  vidt 
man  kan  sluta  dertill  af  de  ännu  existerande  för  dem  gemen- 
samma  djurartema.  Hvadan  dS  denna  starka  afkylning  af 
jordytan,  som  gjorde  det  möjligt  att  hela  Europa  betacktes 
af  is?  Och  när  den  engäng  inträffat,  hvad  kunde  sedeimera 
förorsaka  dess  uppkörande? 

Dc  hypoteser^  som  blifvit  uppställde  tili  besvarande  af 
dessa  frSgor,  nödgas  jag,  i  anseende  tili  den  tid  jag  redan 
tagit  mine  värde  ähörares  uppmärksamhet  i  ansprSk,  i  aldra- 
största  korthet  genomgS.  Man  har  härvid  tillgripit  sä  Täi 
kosmiska,  som  solara  och  telluriska  orsaker.  Nägie  naturfor- 
skare  (Fourier,  Poisson)  antogo  att  temperaturen  i  verlds- 
rymden  icke  är.  öfverallt  lika,  utan  att  derstädes  finnas  kal- 
lare  och  varmare  regioner,  samt  att  vSrt  solsystem,  hrilket, 
säsom  bekant  är,  hyllar  principen  af  det  verkUga  framatskri- 
dandet,  skuUe  under  glacialperioden  genomvandrat  en  trakt 
af  jemförelsevis  ganska  lig  temperatur,  Denna  supposition 
eger  dock  intet  stöd  i  vara  nuvarande  Ssigter  om  värmet^  e- 
medan  enligt  dessa  en  temperatur  icke  kan  tänkas  utan  ni- 
gon  materie,  som  eger  en  sadan,  hvarföre  verldsrymdens  tem- 
peratur mäste  vara  öfverallt  lika  med  absolut  0°,  d.  v.  s.  en- 
ligt vSr  vanliga  temperaturbestämning  =  —  273°  C.  Det  ge- 
nom  dessa  rymder  strälande  värmet  kan  ej  heller  upphjelpa 
saken,  emedan  i  slikt  fall  jorden  i  närvarande  tid  skulle  er- 
halla  sidant  frän  nSgon  annan  värmekälla  än  solen,  hvilket 
icke  lärer  vara  möjligt  att  pästä.  Andre  hafva  antagit  att 
solens  värmesträlningsförmäga  är  föränderlig  och  att  genom 
ett  större  antal  solHäckar,  eller  nägot  dylikt,  en  längre  tids 
köldpbriod  skulle  hafva  inträffat.  Men  ehuru  man  hos  en  del 
fixstjernor  iakttagit  en  sadan.  Variabilitet  i  afseende  a  Ijuset 
och  säledes  kunde  ega  skäl  att  antaga  möjligheten  af  samma 
förhSllande  med  värmet,  eger  man  likväl  icke  nägon  anled- 
ning  att  hos  solen  misstänka  nSgot  dylikt.  Andra  ater  hafva 
deriverat  denna  köldtid  ur  telluriska  förändringar,  bestäende 
antingen  i  en  annan  fördelning  af  jordytans  land  och  vatten. 


147 

eller  i  större  höjningar  och  sänkningar.     SS  har  man  fram- 
hällit  att  norra  Europas  nuvarande  mildare  kiimat  är  en  följd 
af  golfströmmen»  lopp  tätt  förbi  Norges  kust.  *  Tänker  man 
sig  denna  ström  hämmad  eller  dess  norra  del  föFflyttad  när- 
mare   Amerika,  sä  skulle  ovilkorligen  en  sänkning  af  Euro- 
pas  medeltemperatur   och  isynnerhet    vintertemperaturen  in- 
träfifa.     Detta  torde  visserligen  vara  förhällandet,  men  dä  det 
är  en  nödvändig  följd  af  jordens  rotation,  att  den  frärl  eqva- 
tom   norrut   gäende  strömmen   drager   sig  ät  Öster,  och  den 
norra  arktiska  strömmen  deremot  sS  mycket  som  möjligt  ät 
vester.  sa  har  väl  deras  lopp  i  alla  tider  värit  sidant  det  nu  är. 
Ett  sammanhang  emellan  Östersjön  och  Ishafvet  öfver  norra 
Ryssland  kun  de   väl  möjligen   hafva   bidragit  tili  att  nägot 
sanka  temperaturen,  men  skulle  svSrligen  förmätt  öfverdraga 
hela  Europa  med  ett  istäcke,  sa  mycket  mindre,  som  vi  efter 
glacialperiodens  slut  äro  nödsakade  att  antaga  ett  sädant  sam- 
manhang. 

Det  nyaste  försöket  att  förklara  denna  stora  glacierbild- 

ning  framställdes  och  publicerades  i  slutet  af  förlidna  är  af 

prof.  Fbankland  i  England  —  dock  en"afgjord  anhängare  af 

glacierteorien  —  hvilket  förklaringsförsök,  sä  paradoxt  det  i 

början  förefaller,  likväl  mähända  i  sjelfva  verket  är  det  na- 

turligaste.     Hans  pästaende  är  nemligen,  att  glaciereinas  för- 

ökande  och  utbredning  icke  härrörde  af  köld,  utan  af  värme. 

Hans   Ssigt  i  korthet  refererad   är  följande:     Att  antaga  en 

lägre  temperatur  pä  jordytan  säsom  första  upphofvet  och  or- 

saken  tili  den  stora  glacierbildningen  är  att  alldeles  förbise 

ett  hufvudsakligt  och  väsendtligt  vilkor  för  densamma.    Hela 

denna  process  är  nemligen  intet  annat  än  en  destillation,  och 

aldrig  erhllles  en  stön-e  mängd  af  destillatet  genom  förminsk- 

ning  af  destillationskärlets  temperatur.    En  destillationsappa- 

rat  bestar  af  tre  delar:  evaporatorn  (Sngbildningskärlet),  kon- 

densatom  (afkylaren)  och  recipienten  (förvaringskärlet).   Den 

första  utgöres  i  naturen  hufvudsakligen  af  verldshafvets  yta, 

den  andra  af  luften,  der  vattengasen  kondenseras  tili  snö,  om 

blott^temperaturen  der  är  tillräckligt  l£g,  don  tredje  af  fasta 

laadets  yta,  isynnerhet  dess  högre  belägna  delar.   Deras  funk- 


148 


tion  är  icke  att  kondensera  vattengasen,  utan  endast  att  be- 
vara  den  snö,  som  redan  bildats,  osmält^  hvilken  de  ock  upp- 
fylla,  sä  länge  deras  och  den  omgifvande  luftens  temperatur 
bibehkller  sig  under  0°.  Men  deras  aktiiella  verksamhet  bt- 
räknad  i  Srligt  medeltal  mäste  bero  af  längden  af  den  tid  de 
ras  temperatur  icke  öfverstiger  fryspunkten.  Derföre  aro  de 
högsta  bergen  de  verksammaste  snösamlare,  icke  emedan  de- 
ras temperatur  är  stundom  mycket  ISg,  utan  emedan  den  en 
längre  del  af  Sret  befinner  sig  under  nämnda  punkt.  Af 
dessa  omständigheter  mSste  den  slutsats  dragas,  att  en  för- 
ökad  snöbildning,  sSdan  den  allmänna  glacierperioden  förut- 
sätter,  kan  hafva  egt  rum  endast  tili  följe  af  en  rikligare 
kondensation  af  vattengas  i  luften,  härrörande  antingen  af  en 
lättare  värmeutstrSlning  i  verldsrymden  eller  af  en  ymnigare 
afdunstning  frän  oceanens  yta,  det  viii  säga,  en  större  mängd 
vattengas  i  atmosferen.  Intet  skäl  finnes  för  antagande  af 
det  förra  alternativet,  men  det  sednare  är  deremot  högst  sanno- 
likt.  En  betraktelse  af  isperiodens  fenomener  gifver  vid  han- 
den  att  l:o  verkningar  af  en  sadan  visa  sig  öfver  hela  jord- 
ytan,  om  än  icke  allestädes  liktidigt;  2:o  att  de  .egde  mm 
eller  ätminstone  slutade  i  en  relativt  yngre  geologisk  period; 
3:o  att  de  föregingos  af  en  tid  af  obestämd  längd,  dS  en  si- 
dan  glacierverksamhet  icke  fanns  tili  eller  var  inskränkt  tili 
högre  belägna  trakter  -af  jordytan;  4:o  att  under  deras  tid 
nederbörden  var^  mycket  större  och  snögränsen  lag  mycket 
lägre  än  för  närvarande;  5:o  att  derpä  följde  en  period.  som 
sträcker  sig  tili  närvarande  tid,  hvarunder  isverksamheten 
smäningom  förminskades.  Alla  dessa  förhäHanden  anserhan 
vara  naturliga  följder  af  oceanens  smäningom  och  langsam- 
mare  än  den  fasta  jordytans  skedda  afkylning  tili  dess  nu- 
varande  temperatur.  Den  enda  orsaken  tili  ylacierperiodens  fmo- 
mener  anser  Frankland  derföre  var  en  högre  värmegrad  hos  ocea- 
nens vatien  än  det  nu  eger,  p£  en  tid,  dä  fasta  landet  redan 
var  afkyldt  tili  sin  nuvarande.  Denna  sin  grundhypotes  stö- 
der  han  pä  tvenne  satser:  l:o  att  en  högre  temperatur  hos 
oceanen  ästadkom  ^n  starkare  afdunstning  och  följakteligen 
en  ymnigare  nederbörd;  och  2:o  att  denna  rikligare  neder- 


149 

börd  mSste  föröka  mängden  af  den  ständiga  snön  och  i  be- 
tydlig  mSn  sanka  snögränsen.     Den  förra  af  dessa  satser  är 
obestridlig  och  mäste  genast  medgifvas;  den  sednare  bevisar 
han  faktiskt  denned,,att  snögränsen  icke  beror  ensamt  af  en 
orts  medeltemperatur,  utan  vid  eqvatorn  Hgger  vid  en  sadan 
af  -j-  1,5?,  pä  Alperna  och  Pyreneerna  vid  —  4°  och  i  Nor- 
g^  under  63^  n.  bredd  vid  —  6^.     Snögränsen  har  sälunda 
under  eqvatorn  en  vida  högie  medeltemperatur  än  i  Norge, 
eller  är  vid  eqvatorn  1000  fot  lägre  än  medeltemperaturlinien 
för  0°  värme,  da  den  pä  Alperna  ligger  2000  fot  och  vid 
polcirkeln  3500  fot  högre  än  denna  linie.     Genom  den  i  tro- 
pikländerna  existerande   större  afdunstningen,  deraf  förorsa- 
kade  större  vattenmängd  i  atmosferen  och  ymnigare  neder- 
börd  jemte  temperaturens  likformighet  nedflyttas  sSledes  der- 
städes  snögränsen  hela  4500  fot  under  dess  isotermiska  höjd 
vid   polcirkeln.     Vore  dylika  förhillanden  rädande  i  Norge 
med  dess  nuvarande  medeltemperatury  skulle  snögränsen,  som 
derstädes  nu  ligger  3  a  4000  fot  öfver  hafsytan,  nedfiyttas 
tili  denna.     Detta  inflytande  pä  snögränsens  höjd  bevises  äf- 
ven   af  dess  skilnad  pä  norska   fjällryggen  vid  kusten  och 
inät  landet,  hvilken  tili  följe  af  det  genom  golfströmmens  in- 
flytande milda  kustklimatet  pä  vestra  sidan  och  det  torra  ex- 
cessiva  landtklimatet  pä  den  Östra  stiger  vid  60°  latitud  tili 
1050  fot,  som  den  pä  hafssidan  är  lägre.    (I  parallelism  här^ 
med  kan  anföras  att  den  eviga  snön  pä  Himalaya  sträcker 
sig  pä  den  varmare  och  fuktigare  sydsidan  3420  fot  lägre  än 
pä  den  kallare  nordsidan.)  —  En  annan  följd  af  en  större 
nederbörd  är  äfven  en  mindre  sommarvärme  och  säledes  en 
förminskad  smältning  af  vinterns  snö  och  is,  —  Ehuru  der- 
före  en  högre  värmegrad  hos  oceanens  vatten  höjer  medel- 
temperaturen  vid   snögränsen,    medför    densamma  likväl  en- 
sänkning  af  denna  linie  genom  de  dermed  förenade  biom- 
ständigheterna:  förökad  snömängd  om'vintem  och  förminsk- 
ning  af  sommartemperaturen  genom  oftare  inträfiande  mulen 
och  regnig  väderlek.    Det  är  dock  klart  att  denna  snögrän- 
sens  sänkning   genom   större  värme  i  hafsvattnet  sker  blott 
inom  vissa  gränsor,  ty  en  ännu  vidare  stegring  deraf  skuUe 


150 

öka  medeltemperaturen  sS,  att  snögränsen  höjdes  ända  öfver 
de  högsta  bergstopparne.  Frankland  anser  just  en  process  i 
omvänd  ordning  hafva  försiggätt  i  natureii.  Frin  början  vai 
oceanens  temperatur  och  til]  följe  deraf  luftens  medelTäime 
sä  hög,  att  snögränsen  sväfvade  möjligtvis  äfven  öfver  de  höy- 
stä bergens  toppar,  men  i  och  med  detsamma  oceanens  Tir- 
me  aftog,  höljde  sig  den  ena  toppen  efter  den  andra  i  stän- 
dig  snömantel,  hvilken  smäningom  tillvexte  och  under  den 
strängaste  isperioden  n£dde  sin  största  utsti^ckning^  hvarifräs 
den  ater  drog  sig  smäningom  uppät  tili  följd  af  en  fönnin- 
skad  afdunstning,  hvilken  medför,  sasom  vi  sett,  ett  höjande 
af  snögränsen.  (A  andra  sidan  äter  är  det  likväl  klart  an 
pä  de  orter,  der  haf  och  land  är  sa  af kyldt  att  dess  ytas  me- 
deltemperatnr  ligger  betydligt  under  0^,  snögränsen  Snjo  dra- 
ges  nedat  och  kan  sasom  i  Grönland  nedstiga  ända  tili  hafs- 
ytan.)  -  ' 

Tiden  tilläter  mig  ej  att  här  längre  fortsätta  detta  refe- 
rat  af  den  nämnde  författarens  anförda  argumenter  för  sin  a- 
sigt,  neraligen  hans  bevisning  för  bibehällandet  af  en  hii^ 
temperatur  hos  oceanen  längre  tid  än  hos  den  fasta  jordvtan. 
hans  bemötande  af  de  inkast  emot  denna  hypotes^  hvilka  han 
förutser  skola  göras^  och  det  utkast  han  gör  tili  en  bild  af 
Europas  klimatförhällanden  näst  före  och  i  början  af  isperio- 
den. Jag  har  blott  velat  anföra  det  sagda,  för  att  adagaläg- 
ga  att  möjligheten  af  en  allmän  glacierbetäckning  af  Europa 
vid  tertiärperiodens  slut  läter  tanka  sig  pä  grund  af  ännu 
gällande  naturförhällanden,  utan  att  man  behöfver  anlita  na- 
gra  abnorma  och  enkom  för  ändamalet  tillskapade  fysiska  el- 
ler  geologiska  hypoteser. 


161 


Sammanträdet  den  29  Maj   1865. 

^  Professor  Moberg  meddelade  nägra  tillägg  angäende 
Franklands  förklaring  öfver  den  fysiska  orsaken  tili  den  s.  k. 
glacialperioden,  s&som  en  fortsäctning  af  det  vid  sista  ärssam- 
manträdet  häUna  föredrag  ''om  den  postpliocena  formationens 
fenomener.* 

Professor  v.  Becker  föredrog  en  af  ];ionom  anställd 
mikroskopisk  och  kemisk  undersökning  af  badgyttjan  vid  Nä- 
dendal. 

Professor  AF  Bruneb  meddelade  notiser  om  ätskiUiga 
typografiska  sällsyntheter  och  medeltidshandskrifter)  som  fin- 
nas  i  Universitetets  bibliothek  och  hvilka  af  honom  äfven 
föievisades  societeten. 


152 


Ytterligare  om  den  af  FraDkland  uppställda  forklaring  af 
glacialperiodens  fysiska  orsaker.  —  Af  Ad.  Moberg. 

(Meddeladt  den  29  Maj  1865.) 

I  det  af  mig  p£  societetens  ärsdag  för  en  m£nad  sedän 
h&llna  föredrag  om  den  poxtpliocena  formatianeM  fenomener  om- 
nämndes  och  tili  dess  hufvudsakliga  innehSU  refererades  prof. 
Frank] ands  hypotes  om  de  fysiska  orsakerna  tili  glacialperio* 
den,  men  dä  den  för  ett  föredrag  vid  sSdant  tillfälle  begrän- 
sade  tid  icke  tillät  ett  fullständigt  genomgSende  af  hans  in- 
tressanta  afhandling  derom^  mS  det  tillStas  mig  att  nu  koni- 
pletteringsvis  tillägga  hvad  författaren  anfört  om  den  af  ho- 
nom  förutsatta  högre  temperaturen  hos  hafsvattnet,  hans  be- 
mölande  af  nägra  förmodade  inkast,  de  klimadska  förhallan- 
den  man  kan  föreställa  sig  hafva  egt  rum  näst  före  glacial- 
tiden  och  hans  tillämpning  af  denna  hypotes  pä  mSnen. 

I  fräga  om  orsaken  tili  den  högre  temperatur  hos  hafs- 
vattnet,  man  i  och  för  denna  hypotes  nödgas  supponera»  tili- 
bakavisar  förf.  det  antagande  att  den  skulle  härrört  af  yttre 
kosmiska  inflytelser,  d.  v.  s.  en  högre  temperatur  i  verlds- 
rymden  eller  nägon  strälning  frSn  andra  verldssystemer.  En 
starkare  värmeutsträlning  frän  solen  under  de  föregängna  geo- 
logiska  periodema  kan  deremot  icke  anses  för  osannoliL  e- 
huru  den  troligen  icke  mera  var  det  under  glacialtiden.  En 
sadan  skulle  äfven  hafva  utöfvat  ett  större  inflytande  pälan- 
dets  yta  och  föiminskat  ismängden  derstädes.  Verkningame 
af  en  större  värmesträlning  frän  solen  se  vi  dessutom  ännu 
1  tropikländema^  der  den  ingalunda  kan  framkalla  nIgon'is- 
period,  ehuru  dten  sänker  snögränsen  relativt  tili  0°  linien, 
utan  b&da  lihiernä  uppdnfvas  deraf  dock  ganska  högt  öfver 
hafsytan.  Den  enda  antagliga  kalla  för  denna  högre  tempe- 
ratur är  säledes  jordens  egen.  Väl  har  HoPKiNS,  pä  gnind 
af  Foisson's  beräkning  att  jordens  egna  bidrag  tili  dessytas 
nuvarande  temperatur  utgör  blott  Vao  ^if  ®^  Fahrenheitsgnd, 


J53 

ädagalagt  att  en  deraf  föroreakad  höjning  af  denna  ytas  tem- 
peratur  med  10°  F.  skiille  förutsätta  en  sidan  stegring  af 
jordens   inre  värme  att  denne  redan  vid  ett  djup  af  60  fot 
under   jordytan   mSste  vara  200°  F.  (=  93°,3  C),  ett  till- 
ständ,   8om   ej  ISter  förena  sig  med  den   kända  tillvaron  af 
animaliskt  lif  i  vattnet  under  tidigare  geologiska  perioder. 
?^Ien,    s&Bom   förf.   anmärker,  om  ock  en  sadan  slutsats  kan 
dragas  i  afseende  ä  jordens  fasta  delar,  är  förhlUandet  lik- 
Täl   icke  detsamma  för  vattnet,  emedan,ho6  detta  en  dylik 
nedifrSn  uppSt  aftagande   temperatur  icke  är  möjHg.     Fräga 
uppstär  säledes  här  blott  huruvida  de  af  vatten  betäckta  de- 
larne  af  jord«i  genom  denna  betäckning  lättare  eller  trögare 
förlorat  sin  ursprungliga  värme.     I  detta  hänseende  anmär- 
kes  att  vattnets  värmeledningsförmaga  är  af  en  försvinnande 
litenhet  i  jemförelse  med  den  fasta  jordskorpans;  vidare  an- 
föres  ett  af  förf.   anställdt  försök  tili  utrönande  af  den  rela- 
tiva  hasti^het^  hvarmed  värmet  fortplantar  sig  genom  granit 
och  genom   vatten  nedifrSn  iippvärmdt  (säledes  genom  par- 
tiklarnes  uppStströmmande),  hvilket  gifvit  tili  resultat  att  upp- 
värmning  tili  samma  temperatur  för  hvarderas  öfre  yta  erfor- 
drar  i  det  närmaste  samma  tid  eller  för  vattnet  obetydligt 
kortare.     Tagas  dervid  vattnets  och  granitens  specifika  vär- 
me och  vigt  tillika  i  betraktande,  sä  förhälla  sig  de  genom 
graniten  och  vattnet  pä  samma  tid  genomgängna  värmemäng- 
dema  som  1 : 2,36,  hvaraf  framgär  att  värmet  genom  vattnet 
icke  blifvit  fördt  tili  ytan  med  särdeles^  större  hastighet  än 
genom  granitmassan,  om  ock  utjemningen  af  oceanens  tem- 
peratur nägot  blifvit  pSskyndad  af  de  eqvatoriala  och  arkti- 
ska  strömmame.     Deremot   är  utsträlningen  af  värme  ifrSn 
en   vattenyta    ojemförligt   mycket   mindre   än  ifrSn   en   fast 
kroppa,  hvilket  förklaras  deraf  att  det  öfver  den  förra  befint- 
liga  luftlagret  är  mer  eller  mindre   mättadt  med  vattengas, 
hvilken  är  aterman  eller  ogenomtränglig  för  de  ifran  vatten 
utgäende   värmevägorna.     Tili  följe  deraf  qvarhälles  det  af 
vattnet  upptagna  värmet  derstädes  en  längre  tid,  hvarföfe  ock 
förf.  anser  för  sannolikt  att  jordens  afsvalning  genom  ocea- 
nens vattenlager  fortfarit  ända  tili  de  senaste  geologiska  pe- 


154 

riodema  och  tiU  och  med  i  vära  dagar  icke  hdt  och  hiUet 
upphört.  —  Denna  förf:s  bevisning  synes  visserligen  icke 
fullkomligt  bindande,  men  om  man  tili  och  med  antager,  att 
den  i  beröring  med  luften  stadda  jordytan  och  hafsbottnöi 
nägon  gang  haft  en  och  samma  frän  jordens  inre  häirörande 
högre  temperatur,  och  dä  deras  relativa  afkybiing  värit  be- 
roende  af  den  större  lätthet,  hvarmed  värmet  genom  utstd- 
ning  och  meddelning  St  luften  bortgick  frSn  den  förra,  in 
det  genom  meddelning  St  vattnet  och  utstralning  frln  dettas 
ytakunde  bortföras  ifran  den  sednare,  samt  det  äfven  är  klart 
att  den  nedifrSn  St  vattnet  meddelade  temperaturen  maste  g^ 
nom  de  varmare  partiklamas  uppStstigande  snart  genomträn- 
ga  ända  tili  dess  yta,  sS  kunne  vi  med  fullkomlig  säkcrhet 
sluta  att  den  af  inre  värme  förorsakade  högre  värmegiaden 
längre  tid  bibehöU  sig  uti  oceanens  än  i  de  fasta  denir  sig 
höjande  delarnes  yta  —  en  omständighet,  som  dessutom  sa 
väl  Srligen  som  dagligen  bevittnas  af  erfarenheten  i  afseendc 
S  det  af  dessa  partier  absorberade  frSn  solan  utsträlande  rar- 
met.  Den  hufvudsakligaste  värmespridningsprocess,  som  at- 
kylde  hafsytan,  var  derföre  afdunstningen,  och  det  var  just 
den,  som  belastade  isrecipienterna  (bergen)  med  sin  snoiga 
börda. 

Ytterligare  bemöter  Frankland  trenne  inkast,  som  han 
anser  kunna  göras  emot  hans  teorie.     Det  första  är^^tt  o» 
nederbörden  i  allmänhet  dS  värit  mycket  rikligare,  sä  s\m 
det  ymnigare  regnet  om  sommaren  ater  hafva  uppsmält  e 
om  vintern  bildade  större  snö-  och  isförrädet.    Detta  inkas 
anser  han  tiUräckligt  vederlagdt  af  det  ofvan  framställda  for- 
hSllandet  af  snögränsens  sänkning  pS  orter  med  fuktigare  kii- 
mat, men  tillägger  dock  att  tili  smältning  af  snö  eller  is  for- 
dras  ganska  stora  qvantiteter  vatten.     För  att  smfilta  en  vi^ 
mängd  is  af  0^  erfordras  8  ggr  sS  mycket  vatten  af  +|^  ' 
Forbes  har  funnit  att  icke  mer  än  Vso  af  snön  pä  snöfält^ 
i  Norge  uppsmältas  af  sommarregnet,  och  DuBOCHEK  har 
observationer  anställda  vid  stora  S:t  Bernhard  beräknat  a 
endast  V90   af  vintersnön  löses  af  sommarens  regn.  -^  ^ 
andra  invändningen  skulle  vara  den  att  om  oceanefls  f^m^ 


155 

under  isperioden  värit  t.  ex.  10  a  20°  högre  än  nu,  och  denna 
temperatur   under  de  föregaende  geologiska  periodema  sml- 
ningom  aftagit^  detta  skulle  för  de  äldsta  protozoiska  tidema 
förutsätta  en  sä  hög  värmegrad,  att  animaliskt  lif  ej  kunde 
deri  tänkas   hafva   existerat.     Denna  bemötes  dermed  att  vi 
alldeles  icke  ege  nSgra   kronologiska  grundei'  att  bestamma 
längvarigheten  af  hvarken  den  praeglaciala  eller  den  postgla- 
ciala  tiden.     Att  aflagringarnes   mängd  och  mäktighet  icke 
ktinna  vara  nSgra  tidmätare,  inses  deraf  att  högst  olika  qvan- 
titeter  fasta  ämnen^pä  samma  tid  kunna  afsätta  sig  ur  vät- 
skor,  hvari  de  befinnas  upplösta  eller  uppslammade,  efter  o- 
lika  qvantiteter  af  det  uppslammade  eller  upplösta,  hvilka 
under  de  äldsta  periodema  mSste  hafva  värit  ofantligt  större 
*än  under  de  senare  och  de  nuvarande.     Äfven  mäste  vatt- 
nets  afsvalning  under  jordens  hetaste  tider  gätt  ganska  fort 
tili  följe  af  .den   starka   afdunstningen  och  sedän  alit  ISng- 
sammare,  sä  att  densamma  under  hela  primära,   sekundära 
och  tertiära  formationemas  tid  icke  särdeles  mycket  kan  haf- 
va förändrats,  dS  deremot  just  glacialtiden  borde  hafva  ästad- 
kiominit  i  vattnets  temperatur  en  vida  raskar^  förminskning, 
trJl  följe  af  snögränsens  nedsänkning  ända  tili  hafskustema 
o^ch  in  i  den  varma  vattenmas&an.  —  Det  tredje  inkastet  är 
a^t  spSr  af  en  glacialtid  af  nSgra  geologer  uppgifvas  kunna 
skönjas  redan  under  miocentiden  (medlersta  tertiärperioden), 
ja  rill  och  med  under  permiska  formationens  tid.     Detta  är 
likväl   ingen    motsägelse   emot  ofvanframställda  hypotes,   ty 
klart  är  att  dS  afdunstningen  förut  var  ännu  vida  större  och 
luftens  kondensationsförmäga  föga  mindre,  nagon  bestämd  bör- 
jan  ^för  en  glacierbildning  pä  jordytan  icke  kan  fixeras,  utan 
att  den  begynte  längt  förut  pä  de  högsta   bergstopparne  in- 
nan  snögränsen  sänkte  sig  sä,  att  isen  kunde  betäcka  äfven 
de  lägsta  traktema  af  jordytan. 

Författaren  försöker  sedän  pä  grund  af  dessa  betraktel- 

ser  uppkasta  en  bild  af  jordens  kiimat  under  den  pneglaciala 

perioden.    Kusterna  af  det  varma  hafvet  egde  en  mild  och 

)iiformig  temperatur,  luften  var  fortfarande  varm  och  fuktig, 

jordem     skyddades  af  den   molnbetäckta   himmelen  lör  som- 


156 


marsolens  hetta  och  för  vinterkölden  af  ett  omhölje  af  ge- 
nomskinliga  för  jordens  värmestrSlning  ogenomträngliga  vai- 
tendunster.  IfrSn  kustema  uppSt  landet  blefvo  dessa  egen- 
domligheter  smäningom  svagare.  men  vid  nSgot  brantare  kust- 
sträckningar  mäste  giannskapet  emellan  varma  och  kalla  kli* 
mater  värit  mycket  nännare  än  nu  för  tiden.  Flodema  och 
insjöame,  matade  med  vatten  frSn  is-  och  snöbergen^  maste 
likaledes  erbjudä  en  märkbar  kontrast  emot  de  omgifvande 
lägländerna  och  sälunda  inom  tränga  gränsor  samia  betyaliga 
temperatur  olikheter,  erbjudande  lämpliga  bostäder  It  orga- 
nismer  med  de  mest  olika  termiska  behof.  —  Da  isperioden 
inträffade^  förminskades  alltmer  denna  milda  zon  genom  snö* 
gränsens  fortfarande  nedsänkning,  ty  ehuru  värmemängden 
pä  jordytan  under  denna  tid  var  större  än  sedermera,  sl  ma- 
gasinerades  dock  vinterkölden  i  de  stora  snömassome,  hvilka 
vid  sin  sraältning  absorberade  soromarvärmen  och  förminska- 
de  sälunda  för  de  landsträckor,  som  icke  llgo  langt  ander 
snögränsen^  sä  väl  medel-  som  sommartemperaturen.  Detta 
kalla  kiimat  motverkades  tili  slut  ej  ens  "mer  af  hafvet,  ty 
den  ända  dit  nedträngda  glacierisen  bildade  omkring  koster- 
na  en  gördel  af  iskallt  vatten,  hvari  mSnga  maritima  organis- 
mer,  som  nu  mera  finnas  blott  i  de  arktiska  hafven,  funno 
en  för  dem  afpassad  temperatur.  Den  vanliga  förestäUnin- 
gen  att  isperioden  var  kali  är  alltsa  riktig,  ehuru  orsaken  der- 
till  var  värme^  icke  köld.  Denna  paradox  att  köld  uppkom- 
mer  af  värme  se  vi  ännu  realiserad  i  vär  tid  af  de  s.  k.  is- 
maskinema  (glaceberedningsapparater)  hvilkas  isproduktion 
är  proportionell  emot  den  värmemängd^  som  genom  stenko- 
lens  förbränning  frambringas. 

Säsom  ett  koroUarium  följer  af  denna  hypotes  att  de 
öfriga  tili  vSrt  solsystem  hörande  himlakroppar  antingen  re- 
dan  hafva  passerat  en  sadan  period,  eller  ock  att  den  fram- 
deles  förestär  dem.  Med  undantag  af  polarisen  pä  Mars  och 
moinen  pä  Jupiter  hafve  vi  likväl ,  oss  ingenting  bekant  om 
deras  termiska  eller  meteorologiska  förhällanden  eller  deras 
ytas  fysiska  beskaffenhet.  Deremot  anser  författaren  sig  pa 
mänens  yta,  hvilken  han  sorgfälligt  under  mer  än  ett  ir  ob- 


157 

serverat  fönnedelst  en  försilfrad  glasreilector  af  7  tums  aper- 
tur,  hafva  funnit  icke  otydliga  spSr  af  en  förgängen  glacier- 
tid,  ätminstone  hafva  flere  af  dess  dalar,  fSror  och  strimmor 
förefalHt  honom  säsom  sannolikt  uppkomna  genom  glacierer. 
SSlunda  har  han  trott  sig  uti  tvenne  höjdsträckningar  pS  mSn- 
ytan  skäda  s.  k.  ändmoräner,  den  ena  vid  ändan  af  den 
märkvärdiga  strimma,  som  begynner  närä  basen  af  berget 
Tycho  (vid  mSnens  nedre  kant)  och  gSr  förbi  Bullialdus, 
samt  passerar  kratern  Lubienitzky.  Midtemot  denna  krater 
och  nastan  tvärsöfver  strimman  finnaa  tvenne  mot  norr  krökta 
landtryggar,  som  paminna  om  de  koncentriska  moränerna  af 
Rhoneglacieren.  Den  andra  finnes  vid  nordliga  ändan  af  den 
präktiga  dal,  som  glr  förbi  östliga  randen  af  Rheita.  —  Men 
huru  förklara  uppkomsten  af  glacierer  pä  mlnen^  pä  hvil- 
kens  yta  nu  intet  tecken  tili  vatten  finnes?  Och  har  sädant 
nagonsin  funnits  der,  hvart  skuUe  det  dä  tagit  vägen? 

Antage  vi  enligt  nebularhypotesen  att  mänen  afsöndrat 
sig  ifrSn  jordens  massa  och  de  säledes  en  gäng  haft  samma 
temperätur,  sä  m  aste  afsvalningen  af  manmassan  framskridit 
vida  längre  än  jordens,  sä.vida  dess  yta  är  närä  Vi 3  af  den 
sednares,  men  dess  volum  'endast  V49.  Denna  mänens  afsval- 
ning  mäste  hafva  ätföljts  af  en  kontraktion,  hvilken  svärli- 
gen  kan  tänkas  hafva  sträckt  sig  tili  betydligare  djup  utan 
att  bilda  en  mängd  af  ihäligheter  i  det  inre.  Mänga  af  dessa 
stä  troligen  genom  remnor  i  förbindelse  med  ytan  och  utgö- 
ra  sälunda  reservoirer  för  mänhafvet,  dit  det  dragit  sig  in 
och  förmodligen  längt  före  detta  antagit  fast  form.  Antager 
man  att  kontraktionen  värit  lika  stor  med  granitens  vid  af- 
kylning,  sä  skuUe  en  sänkning  af  temperaturen  lika  med  100^ 
C.  föranledt  ihäligheter  af  14Va  millioner  (eng.)  kubikrails 
rymd,  hvilka  värit  mer  än  tillräckliga  att  herbergera  hela 
mänoceanen,  i  fall  den  stStt  i  samma  förhäUande  tili  mänens 
hela  volum,  som  jordoceanen  tili  jordklotets. 

Om  nu  förhällandet'  är  sädant  med  mänen,  sä  kan  man 
ej  undgä  att  derur  draga  den  slutsats,  att  en  liqvid  vatten- 
samling  (verldshaf)  endast  sä  länge  kan  existera  pä  en  pla- 
nets  yta,  som  den  eger  tillräcklig  inre  temperätur  för  att  mot- 


158 

sti.  dess  inträngande  i  det  inre.  M£nen  framställer  saledes. 
enligt  författarens  äsigt,  för  oss  en  profetisk  bild  af  det  öde. 
som  en  gäng  förestär  vSr  planet,  nemligen  det  alt  slutligen 
beröfvad  sin  yttre  ocean  och  alit  vatten  pä  ytan,  injo  'öde 
och  tom"  pä  alit  organiskt  lif,  fortsätta  sin,  sasom  det  trc- 
kes,  dä  mera  helt  och  hället  ändamälslösa  vandring  omlijing 
8olen. 

Härmed  slutar  Frankland  sin  afhandling.  Fr2n  natur 
forskningens  synpunkt  tör  ocksa  intet  vidare  kunna  tUläggas. 
ty  dennas  syftemal  ligger  nu  mera  fjerran  skildt  frän  förut- 
sSgelse  om  hvad  i  en  aflägsen  framtid  skall  eller  kan  ske. 
D£  likväl  ändamälslöshet  är  nägot,  som  ej  läter  förena  sig 
med  verldsstyrelsens  id^,  sä  kunne  vi  icke,  äfven  fran  denna 
synpunkt,  komina  tili  nagon  annan  konklusion  anglendejor- 
dens  framtida  öde,  än  den  att  hennes  nuvarande  beskaffeo- 
het  smäningom  förändras,  och  slutligen,  förr  eller  senare,  en 
total  regeneration  eller  omskapning  för  möjligen  helt  andra 
ändamäl  med  ali  sannolikhet  henne  förestär.  Men  i  afseen- 
de  Sl  tiden  för  dessa  förändringar  maste  ocksä  naturforskaren 
instämma  deri,  att  "tusende  är  äro  för  Gud  säsom  den  dagi 
gir  framgick  och  säsom  en  nattväkt." 


159 


Notiser  om  typografiska  sällsyntheter  och  medeltids-hand- 
skrifter  pS  Universitets-bibliotheket  i  Helsingfors.  — 
Af  E.  J.  W.  AF  Brunkr. 

(Meddeladt  den  29  Maj  1865.) 

Öfver  tjuguett  ar  äro  redan  förflutna,  sedän  aflidne  Do- 
centen  i  historien  Doktor  £.  Grönblad,  sysselsatt  att  ordna 
ocli  förteckna  Kejs:  Senatens  för  Finland  äldre  arkiv,  gjorde 
den  upptäckt.  att  de  permer,  som  derstädes  iunnos  anbragta 
omkring  räkenskapshäften  och  andra  officiella  handlingar^  be- 
Btodo  af  dels  handskrifna  dels  tryckta  pergamentsblad,  som 
tycktes  vara  qvarlefvor  af  fordom  vid  den  katholska  guds- 
tjensten  använda  handböcker,  stundom  äfven  bokfragmenter 
af  annat  innehäll^  samt  genom  likheter  i  handstilar  eller  ty- 
per  gifva  förhoppning,  att  af  dessa  spridda  blad  skulle  kunna 
sammanbringas  fullständigare  eller  mähända  hela  verk.    Här- 
om  lemnade  Grönblad  allmänheten  underrättelse  i  inlednin- 
gen  tili  en  under  titeln   "Tvenne  Medeltidshandlingar"  i  tid- 
skriften  Suomi  för  1846  införd  uppsats,  jemte  det  han  tyd- 
liggjorde,  att  de  med  pergamentsomslagen  försedda  räkenska- 
pema  och  öfriga  akter,  —  hvilka  under  Finlands  svenska  tid 
blefvo  efterhand  öfverskickade  af  embetsmyndighetema  här- 
städes  tili  Stockholm,  men  efter  fredslutet  i  Fredrikshamn, 
jemte  andra  Finland  rörande  officiella  handlingar,  utlemna- 
des  frSn  Sverige  för  finska  statsarkivets  räkning,  —  hafva  er- 
hällit  dessa  penner  af  bladen  i  söndertagna  böcker  frän  de 
vid  leformationstiden  sköflade  kloster-  och  kyrkobibliotheker- 
na  i  värt  lapd.    Är  1851  publicerade  samme  man  i  nro  8  af 
'Litteraturblad  för  allmän  medborgerlig  bildning"  en  ny  notis 
om  de  ifragavarande  pergamentsbladens  innehäll.    Denna  no- 
tis har  gifvit  första  upphofvet  ät  ett  ogrundadt  rykte,  som 
frSn  i  Sverige  utkommande  tidningar  spridde  sig  tiU  engel- 
ska  och  tyska  vetenskapliga   tidskrifter   och  sälunda  gjorde 
sin  rund  kring  den  lärda  verlden,  hyilket  rykte  förmälte^  om 


160 


palimpsestcodices  med  klassisk  litteratur^  hvilka  skulle  hafvs 
blifvit  upptäckta  i  Helsingfors.     Grönblad  har  likväl  ej  i  m 
uppsats   yttrat  ett  ord  om  palimpsester,  likasom  han  der  ej 
heller  utsagt  n&gon  förmodan  om  fynd  af  okända  delar  af 
den  klassiska  litteraturen:   men  han  säger  verkligen,  att  han 
jemte  Stskilligt  tili  romerska  rätten  hörande  anträffat  äfveii 
andra   fragmenter   af  den   klassiska   fomtidens   skriftei*  och 
nämner  tvenne  romerska  författare.    Ett  par  Sr  sednare^  cfter 
det  Grönblad  hade  afslutÄt  det  honom  af  Styrelsen  lemnade 
uppdrag  att  ordna  och  katalogisera  den  äldre  delen  afSenais- 
arkivet^  blefvo  de  dä  ifrSn  de  häften,  hvilkas  omslag  de  ut- 
gjort,  afskilda  membranerna  förflyttade,  sSsom  gSfi-a,  tili  Tni- 
versitetsbibliotHeket.     Förut  under  sin  verksamhet  pi  Senafo- 
arkivet   upptagen   förnämligast  af  det  äliggande,  han  der  e- 
gentligen  hade  att  utföra,  eller  ock  af  sinä  forskningariFin- 
lands  historia,  var  Grönblad   äfven  sedermera  hindrad  att  a: 
membranernas  ordnande  och  granskning  uppoffra  ali  dertill 
erforderlig  tid;  men  s£vidt  utländska  resor,  litterära  arbeten, 
akademiska  föreläsningar  och  andra  göromSl  det  ra^edgäfvo. 
egnade  han  dock  St  denna  kyrko-  och  klosterlitteratur  sin  ut- 
märkta  arbetsflit  och  Stora  sakkunskap,  tili  dess  en  ISngvarig 
sjuklighet  inställde  sig  och  förkortade  hans  lif.    Derförinnan 
hade  han  med  utomordentlig  noggrannhet  icke  blott  orduar, 
utan  äfven  i  efterlemnade  vidlyftiga   anteckningar  beskriWt 
samt  tili  och  med  — -  hvilket  är  fallef  med   vissa  svärlästa 
inanuskripter  —  afskrifvit  en  del  af  denna  litteratur,  u«der 
det  han  deremot  ännu  skänkt  sa  föga  uppmärksamhet  at  en 
annan,  för  framtiden  sparad  del  af  densamma,  att  han  pS  till- 
frSgan    fortfarande    vidhöU ,  att  af  den   romerska   forntiden^ 
skrifter    atminstone  den    ena  af  tvenne  i  det  förut  offentlig- 
gjorda  meddelandet  särskildt  omnämnda  skulle  förekomma  i 
samlingen.     Jag  föranleddes  af  denna  uppgift  att  nästförlidet 
är  begynna  en  undersökning  af  de  i  en  högst  betydlig^iänffd 
ännu  oordnade  arken^   dS  den  man,  genom   hvars  förtjens:' 
det  hela  blifvit  räddadt,  icke  mera  fanns  qvar  för  att  gran-l 
ska  och  iordningställa   äfven   detina   äterstSende  del.    Men» 
sSsom  jag  redan  har  antydt,  min  väntan  att  finna  pS  klassi- 


161 

ska  manuskripter  blef  icke  dllfredsställd,  och  emedan  ingen- 
ting  kunnat  förkomma,  mäste  ja^  slutlig^n  inse,  att  den  af 
Grönblad  i  Litteraturbladet  meddelade  notis  var  förhastad^ 
och  att  han  sedermera  icke  gifvit  sig  tid  att  för  sig  sjelf  och 
för  andra  beriktiga  det  misstag,  som  den  utmärkta  forskarens 
säkra  öga  en  gäng  —  förmodligen  medan  permerna  ännu 
qvarsutto  pS  räkenskapsböckerna  —  hade  begätt.  Emeller- 
tid  har  jag  dock  icke  alldeles  förgäfves  sysslat  med  dessa 
membraner^  utan  bragt  det  förut  ofuUständigt  ordnade  i  en 
bättre  ordning  och  dervid  träffat  pä  ett  och  annat,  som  för- 
tjenar  omtalas. 

Massan  af  membraner  är  mycket  stor.  Grönblad  säger 
i  Suomi,  att  omkring  6000  häften  i  Senatsarkivet  hade  slda- 
na  permer,  och  dessa  bestodo,  sSsom  omslag  för  tjocka  häf- 
ten, af  dubbla  eller  flerdubbla  sammansydda  pergamentsblad, 
hvarvid  emellan  pergamenten  emellanät  voro  tili  fyllnad  in- 
stuckna  pappersblad,  jemte  det  att  tryckta  blad  af  papper 
stundom  äfven  funnos  ytterst,  sSl  att  fördenskull  samlingen 
icke  utgöres  uteslutande  af  membraner.  Dit  hör  ätskilligt, 
6om  jag  dock  ej  haft  tilamod  och  tid  att  bringa  i  nägon  ord- 
ning, utan  har  jag,  hvad  detta  beträffar,  nöjt  mig  med  att 
öivertyga  mig,  att  dessa  pergamentsblad  äro  handskrifna  och 
allesamman  fragmenter  af  missaler  eller  annan  religiös  Iit;te- 
ratur.  At  annat  har  jag  deremot  egnat  en  s&  mycket  större 
omsorg.  Men  d£  jag  nu  gär  att  korteligen  redogöra  för  sä- 
väl  de 'af  Grönblad.  sjelf  uttydda  fynd,  om  hvilka  ingqnting 
fullständigare  härförinnan  blifrit  publiceradt,  som  resultaten 
af  minä  egna  undersökningar,  blir  det,  i  förhSllande  tili  myc- 
kenheten  af  bokexemplar,  af  hvilka  fragmenter  finnas,  gan- 
ska  fä  titlar,  som  jag  kan  anföra.  Ty  de  af  Grönblad  hop- 
samlade,  ordnade  och  beskrifna  verk  bilda  stora  massor  af 
ark,  men  äro  icke  m£nga,  och  för  det  mesta  har  jag  nödgats 
Iata  det  bero  vid  att  hafva  sammanfört,  sä  vidt  detta  icke 
befanns  förut  hafva  skett,  och  för  sig  placerat  de  genom  hand- 
stilens  eller  typernas  och  det  yttre  utseendets  vittnesbörd, 
jemfördt  med  innehillfets,  tillsammanhörande  bladen  utan  att 
hafva  kunnat  anteckna  den  icke  bevarade   titeln  för  ett  s&- 

11 


162 

dant,  vanligtvis  kyrkligt,  arbete.  M&hända  skall  efter  mig 
nSgon  annan,  som  intresserar  sig  för  denna  sak,  blifva  i  till- 
fälle  att  vid  anställd  jemförQlse  med  fuUständiga  tryckta  ei- 
emplar  af  medeltidsverk  bestämma  tili  sinä  titlar  sSdana 
bokfragmenter.  Före  mig  bar  Musikdirektör  K.  Lagi  sysscl- 
satt  sig  med  ett  större  antal  missalers,  breviariers  och  andra 
kyrkliga  handböckers  lemningar^  för  att  taga  kännedom  om 
de  derstjides  förekommande  mueiknoter. 

I  Finska  Vetenskaps-Societeten  bar  StatsrSdet  PiPPiSG 
längt  bärförinnan,  d.  5  Februari  1844,  —  sSsom  Öfversigten 
af  Societetens  Förbandlingar  utvisa,  —  anmält  fyndet  af  ett 
dittills  okändt  arbete  med  titeln:  ManuaU  seu  exequiale  seet»- 
dum  ritim  oc  consueUtdinem  alme  ecelesie  Aboensisy  tryckt  i  4:o 
pä  pergament  är  1522  och,  enligt  förmodan,  p&  Biskop  Brasks 
tryckeri  i  Söderköping,  bvilken  vid  tsiden  för  katholicismens 
f  ali  i  norden  tillämade  handbok  för  den  finska  kyrkan  det 
lyckades  Hr  StatsrSdet  att  upptäcka  i  de  tili  Statsr&dets  p£- 
seende  och  bedömande  af  D:r  Grönblad  öfverlemnade  mcm- 
braner,  som  funnos  i  Senatsarkivet,  samt  att  deraJP  samman- 
manställa  ett  exemplar,  som  är  fullständigt.  Tre  mycket  o- 
fullständiga  blefvo  dessutom  sedermera  sammanbragta. 

Grönblads  i  qvantitatiyt  hänseende  största  och  fehr  äess 
fosterländska  intresses  skuU  vigtigaste  fynd,  p2  hvars  utred- 
ning  och  iordningsställande  han  jfiedlade  en  längvarig  möd&, 
bar  redan  nägra  gSnger  blifvit  omtaladt  i  tryck.  Jag  menar 
upptäckten  af  MrnoU  Eoclesie  Aboensis,  utkommet  pS  föran* 
staltande  af  Biskop  Konrad  Bitze  är  1488  i  Lfibeck  hos  bok- 
tryckaren  Bartholomeus  Gothan  i  folioformat  p£  pergament 
Af  detta  särskildt  för  dea  finska  kyrkans  bruk  inrättade  mis- 
säle  ägde  Universitetet  före  branden  i  Abo  ett  exemplar;  ett 
alldeles  defekt  pä  papper  erhölls  sedermera  frSn  Kangasala 
kyrka.  Ett  pä  pergament  bar  Kongi.  Bibliotheket  iKöpen- 
hamji;  ett  exemplar  finnes  1  Upsala  och  ett  i  Stockboln. 
Fem  pä  pergament,  af  hvilka  intet  är  fullkomligen  kompktt, 
men  tre  mer  eller  mindre  närma  sig  fullatändigheten,  hop- 
samlades,  ordnades  och  beskrefvos  af  Grönblad,  jemte  tvi, 
som  äro  mycket  fragmentariska,  och  ett  stort  antal  dessutom 


163 

öfverBkjutande  membraner,  I  det  fullständigaste  exemplaret 
saknas  ett  blad  af  iörsprSket  tili  missan,  tvS  af  sjelfva  missan 
och  dessutom  ,ett  Uad.  Af  det  första  bladet  i  boken  och  af 
ett  annat,  hvilka  äfven  felades,  hafva  nyligen  fotografiska.  et 
terät  kolorerade  aftryck  pS  papper  blifvit  hit  förskaffade  frän 
Stockholm. 

Likasom  öfver  detta  arbete,  äro  äf?en  utföriiga  beskrif- 
ningar  efterlemnade  af  Grönblad,  öfyer  trenne  andra  af  ho* 
nom  sammanletade  joch  ordnade  tryckta  misealer,  hvilkas  tili- 
varo  p&  härvarande  Uiiiversitets-bibliothek  icke,  mig  veterli- 
gen,  härförinnan  bUfvit  pS  n£got  sätt  bekantgjord;  neml.  1) 
Missole  ecelesie  DpsaUmis,  tryckt  i  Basel  bos  Jacobus  de  Ffortz- 
beim  1513  i  fol.  pä  pergament^  af  hvilket  sällsynta  Terk  v&rt 
Universitet  nu  säledes  äfven  äger  ett,  likväl  icke  fullständigt,' 
exemplar,  jemte  en  större  mängd  duplettark;-^2)  ett  äfven* 
ledes  och  mycket  xnera  ofuUständigt  Misaale  pä  pergament 
in  folio,  hvil)cet  Grönblad  pl^  säsom  det  tyckes,  goda  skäl, 
—  nemligen  emedan  detsamma  tili  sitt  typografiska  utaeende, 
likasom  tili  sin  inre  inrättning  och  fördelning  befiinnits  likna 
Missale  Aboense,  —  fönnodar  vara  det  hos  Bartholom.    Qo- 
than  i  Lubeck  1487  tryckta  Missale  m  usus  ecelesie  ^Strengnen^ 
tiSf  hvaraf  hittills   endast  ett  exemplar,  detta  äfven  defekt, 
uppgifvits  existera,  befinthgt  i  Strengnäs  domkyrka;  —  3) 
ett  af  en  betydhgt  större  mängd  ark^  än  det  för  Strengnäs 
stift  utgifna,  representeradt  Missale  in  folio  p£  pergament, 
Bom  i  Grönblads.  anteckningar  blott  kalläs  "ett  gammalt  nor* 
diskt,  men  obekant  missale/     För  hvilket  nordiskt  biskops- 
stift  det  har  utkommit,  blef  säledeä  icke  af  honom  utforskadt 
och  har  ej  heller  sedermera  blifvit  det. 

Lagda  i  en  annan  afdelning  af  samiin  gen  än  den,  som 
innehSller  de  af  honom  färdigordnade  tryckta  verk  och  ma- 
nuskripter,  och  hvilken  alla  hans  anteckningar  gälla,  har  jag 
fonnit  pS  partier  af  fyfa  särskilda,  dels  af  boktryckarkonstens 
uppfinnare  Gutenberg,  dels  af  Fust  och  Schöffer,  dels  af  den 
sistnämnde  efter  Fusts  död  tryckta  böcker.  Yäl  förekomma 
icke  p£  nSgra  ibland  dessa  ark  uppgiftema  om  tryckningsfir 
och  ort  samt  boktryckare,  men  genom  jemförelse  mcd  de  no- 


164 

tiser  angSende  den  typografiska  konstens  äldsta  prodnkter. 
som  antxäffas  i  bibliografiska  arbeten.  har  jag  dock  Iyckat> 
med  sSkerhet  igenkänna  och  bestämma  dessa  inkunabelfrag- 
menter.    Hit  höra: 

1)  det  äidsta  tryckta  Psalterium^  utgifvet  pS  lätin  ai 
Fust  och  Schöffer  i  Mainz  är  1457.  Likväl  finnas  endast22, 
mer  eller  mindre  illafama  och  tili  en  del  fragmentariska  blad 
af  detta  för  sin  typografiska  skönhet  berömda  verk.  Bladen 
Xro,  sisom  i  alla  kända  exemplar,  af  pergament.  Det  fuU- 
ständigaste  exemplaret,  som  förvaras  i  Wien,  har  175  blad. 
—  Likasom  1457  Srspsalterium  uppgifves  (jfr  Eberts  Biblio- 
graphisches  Lexikon,  n:o  18,132)  egentligen  vara  ett  brcTia- 
rium,  som  innehälier  blott  en  del  af  Davids  psalmer,  men 
deremot  tiUika  andra  hymner,  antifonier  m.  m.,  som  äro  trycha 
med  en  annan,  mindre  stil  än  psalmerna,  sa  befinnes  det  äf- 
ven  förhSUa  sig  med  de  ifrSga  varan  de  arken.  Nigra  af  de 
pi  dem  befintliga  rousiknoter  äro  handskrifna,  men  äfven 
detta  öfverensstämmer  med  de  bibliografiska  beskrifningame 
öfver  samma  psalterium^  om  hvilket  Ebert  bland  annat  nämner, 
att  de  bekanta  exemplaren  i  nSgon  m£n  äro  sinsemellan  olila. 
emedan  man  vid  den  offentliga  gudstjensten,  för  hvars  kor- 
säng  detta  praktyerk  värit  bestämdt,  pä  olika  orter  foljt  en 
afvikande  ritus  och  derföre  ofta  har  pS  sädana  ställen,  der 
rum  erbjöd  sig^  infogat  skrifna  sängnoter.  Förutom  -  i  for- 
matet,  gödsk  folio,  i  saknaden  af  paginanumrering,  signata- 
rer  och  kustoder  och  i  antalet  af  20  rader  pS  sidan,  der  de 
större  typema  blifvit  använda  och  inga  mellanrum  lemnade, 
men  af  23  eller  24  pS  fuU  sida,  der  de  mindre  stilarne  äro 
begagnade,  liggcr  beviset  äfven  och  framförallt  i  den  foll- 
komliga  likheten  emellan  bokstäfvernas  bide  storlek  och  form 
samt  kolorering  med  de  afbildningar,  som  förekomma  i  bi- 
bliografiska arbeten,  t  ex.  pä  Tab.  VII  af  de  tili  Wetters 
"Geschichte  der  Erfindung  der  Buchdmckerkunst'*  hörande 
"Tafeln." 

2)  8  pergamentsblad,  sSledes  blott  en  högst  ringa  del, 
af  Johannts  de  Janua  site  de  Balbis  Summa,  qtae  vocaivr  Catko* 
lieon,  som  utkom  i  Mainz  frSn  Gutenbergs  tryckeri  Sr  14^0. 


166 

Denna  edition  af  ett  oxnkring  1286  författadt  och  under  me- 
deltiden  mycket  värderadt  glossarium  var  det  första  arbete, 
som  Gutenberg  tryckte  efter  sin  process  med  Fust  och  skils- 
messa  frän  denoe  Sr  1455.  Bevisen  för  de,  stycken  af  ett 
glossarium  inneh&Uande,  ganska  illafama  itta  bladens  Guten- 
bergska  härkomst  utgöras  af  de  66  radema  pS  de  ej  numre- 
rade  och  med  inga  signaturer  ocl\  kustoder  försedda^  i  tvenne 
kolumner  fördelade  och  i  götiskt  folioformat  sig  utstiäckande 
sidoma,  d&  deremot  antalet  af  rader  pS  sidan  är  ett  annat  i 
de  öfriga  gamla  upplagorna  af  samma  verk  (jfr  Ebert,  n:o 
10,736  fgg.)^  och  vidare  af  bokstäfvemas  utseende^  som  här 
den  mest  träfiande  likhet  med  afbildningame  pS  Tab.  X  af 
Wetter8  "Tafeln"  och  vid  sid.  82  af  Fischers  ''Essai  sur  les 
monumens  typographiques  de  Gutenberg." 

3)  Liber  sextus  Decretalium  Bonifaeii  VIII  med  omgifvan- 

de  glossae  af  Johannes  Andre»,  tryckt  in  folio  gothico  pä 

pergament,  utan  paginanumrering,  signaturer  och  kustoder,  i 

Mainz  hos  Schöffer  Sr  1470, 1473  eller  1476;  hvaraf  30  bltfd 

finnas,    deribland  bäde  det   första,   med  titeln  och    arbetets 

början,  och  det,  som  inneh&Uer  dess  sista  ord.    PS  ettderpS 

följande,  som  saknas,  hafva  tryckeri,  tryckningsort  och  tryck- 

ningsSr  värit  angiina.     De  SterstSende  trettio  bladen,  hvilka 

utgöra  omkring  en  femtedel  af  boken,  äro  alla,  förutom  ett, 

mer  eller  mindre  stympade  p&  de  omgifvande  kommentarier- 

nas  och  de  breda  marginalemas   bekostnad.     Här  stöder  sig 

mitt  antagande,  att  exemplaret  härstammar  frän  den  Schöf- 

ferska  officinen,  pS  bibliografiska  uppgifter  om  stilarne  i  de 

frSn  det  FustSchöfferska  tryckeriet  Sren  1465,  1470,  1473 

och  1476   utgifna   upplagor   af  den  s.  k.  Sextus  Bonifaeii. 

Men  emedan  dessa  notiser,  hvilka  dock  endast  för  editio  prin- 

ceps  äro  fullständiga,  leda  derhän,  att  glossae  i  denna  1465 

Srs  edition  äro  tryckta  med   eljest  lika,,  men  nSgot  mindre 

stilar  än  pS  de  ifr&gavarande  bladen,  hvarest  stilarne  för  kom- 

iDentariei:na  äro  fuUkomligt  identiska  med  dem,  som  glossae 

uti  den  Schöfferska  editio  princeps  af  Justiniani  Institutioner 

förete  i  facsimilia,  likasom  den  af  glossae  omgifna  texten  pS 

dessa  blad  är  tryckt  med  fullkomhgt  samma  typer,  som  i  den 


166 

nämnda  1468  Sis  edition  af  Inetitationenia^  Och  hraimed  if- 
ven  1462  ärs  Bibel  är  tryckt  (jfr  WeU^:s  Gesch.  der  Erfind 
der  Buchdruckerkunst  p.  527  o.  580,  äfvensom  afbildningar- 
ne  n:o  2  och  5  p&  Tab.  IX  och  n:o  4  pä  Tab.  X  af  W^. 
ters  Tafeln  samt  i  Falkensteins  Gesch.  der  Buchdiuckcark.  p. 
143),  sSl  kan  den  ifrSgavarande  iterstoden  icke  anses  höra  tili 
editio  princeps  af  Bonifacii  Liber  sextus,  utan  hör  tili  nigon 
af  de  andra  efter  Fusts  död  utkomna,  jemväl  sällsjnta  och 
dyrbara  upplagorna;  hvilket  vinner  ytterlig  bekräftelse  denf, 
att,  dS  i  Eberts  Bibliogr.  Lex.  titeln  och  begynnelseorden 
i  editio  princeps  anföras  med,  säsom  det  synes,  diplomatisk 
noggrannhet,  här  en  liten  skiljaktighet,  under  för  öfrigt  ntr 
märkt  likhet,  visar  sig  genom  tvi  der  icke  angifna  abbreriar 
tioner  och  ett  ords  fördelning  pl  tvenne  stafvelser. 

4)  7  blad  af  papper,  betydligt  skadade,  i  götisk  folio, 
utan  paginanumrering  och  signaturer  eller  kustoder,  af  Qe- 
meniis  V:i  Corutitaiiones  med  omgifvande  kommentarier  af  Jo- 
hannes Andreas,  tryckta  i  Mainz  hos  Schöfier  1467  eller  1471. 
Bladen  innehälla  p&fliga  dekretaler,  och  vid  jemförelse  med 
Corpus  juris  canonici  har  jag  funnit  det  vara  partier  af  Con- 
stitutiones  Clementinse.  Dessa  utkommo  fr£n  Schöflers  tryc- 
keri  de  tvenne  uppgifna  Sren,  sedän  editio  princeps  blifvit 
utgifven  frän  samma  officin  under  Fusts  lifstid  1460.  Att 
det  fragmentariska  exemplaret  är  denna  officins  alster,  bor  ej 
kunna  betviflas  vid  en  blick  p£  de  tvji  slagen  stilar,  hviika 
äro  alldeles  desamma  som  i  de  nyss  beskrifna  öfverlefvonia 
^af  Bonifacii  Sextus,  dä  deremot  enahanda,  af  typemas  Stor- 
lek  i  glossae  beroende,  grnnd  äfven  här  förhindrar  fragmen* 
temas  hänförande  tili  editio  princeps  (jfr  Wetters  Gesch.  d. 
Erf.  d.  Buchdr.  p.  519).    De  7  bladen  Stersti  af  66.. 

Utom  redan  omtalade  tryckta  skrifter  finnas  i  samiin- 
gen  flera  andra' tryckta  bokfragmenter,  dels  af  papper  deb 
af  pergament,  tiU  hviika  Grönblads  skriftliga  meddelanden  ej 
sträcka  sig,  och  hvilkas  titlar  det  icke  har  lyckats  mig  att 
bestämriia.  P&  det  otryckta  första  bladet  af  ett  större  antal 
pergamentsblad,  som  höra  tili  ett  och  samma  missale  in  folio 
gothico,  läsas  följande  intressanta  handskrifna  ord,  hrilkas 


167 

abbreviationer  bSr  icke  Stergifvas:  Prm8en$  misioie  donaoit  Ca- 
pelle  omntttfii  sanetorum  m  eccUna  Äboemi  Venerandus  m  Chritto 
pater  Dtminus  Magnus  Nieolai  de  Serkilax  Episcopus  Aboensis 
Anno  Dommi  1498.    Detta  mi^ale,  som  sSledes  biskop  Mag- 
nus Stjernkors  förärade  tili  det  af  honom,  dä  han  vai*  dom- 
prost»  vid  Äbo  kathedral  inrättade  Alla  Helgons  kapell^  kan 
ej  bafya  blifvit  ederadt  för  nSgot  inom  Sveriges  rike  beläget 
biskopsstift,  ty  alla  kända  sädana  tryckla  böoker  äro,  likasom 
Missale  Lundense,  yngre  än  1498  med  undantag  af  Aboense 
och  det  ofvannämnda  Strengnense.     i)ä  biskop  Magnus  gjor- 
de  denna  sin  föräring  tio  ii  efter  det  ett  särskildt  missale  för 
dcn  finska  kyrkan  redan  var  tryckt  och  begagnadt,  synes  det 
sannolikt,  att  hans  gSfva  föranleddes.  deraf,  att  deii  skänkta 
boken  innehöll  s&dant,  som  icke  fanns  i  Missale  Aboense, 
men  kunde  komma  i  frSga  vid  de  religiösa  förrättningame  i 
Alla  Helgons  kapell.    Härvid  leder  sig  tanken  lätt  tili  ett 
Missale  Romanum^  en  s&  beskaffad  handbok  för  den  kathol- 
ska  verldens  hufvudstad.     Ocb  det  gifves  ett  igenkännings- 
tecken,  som  kan  anses  förrSda,  att  Magnus  den  tredjes  gäfva 
var  det  är  1475  i  Born  hos  Udalricus  Gallus.  utgifna  Missale 
tecundum  eonsuetudinem  romana  curia,  som  är  det  äldsta  tryckta 
missale  näst  efter  ett  en  mänad  tidigare  i  Milano  utkommet 
Missale  Ambrosianum  och  en  stor  typografisk  raritet,  hvaraf 
Ebert  i  sitt  Bibliogr.  Lex.  endast  yet  att  omtala  tvenne  ex- 
emplar.     Man  upplyses  nemligen  i  Fanzers   Annales   typo- 
graphici,  II.  p.  468,  att  detta  äldsta  Missale  Bomanum  är 
"sine  signaturis,  custodibus  et  paginarum  numeris",  hvilken 
notis  jag  icke  funnit  meddelad  om  nSgot  annat  missale,  och 
i  den  defekta  bok,  hrarom  frSga  är,  hvars  öfrigblifna  ark  för- 
utom  nägra  fä  äro  fullständiga,  visar  sig  intet  spär  af  sadan 
signering.     Äfven  öfverensstämmer  formatet.    Men  den  be- 
kiäftelse,  som  innehSllet  borde  lemna  genom  att  röja  bokens 
bestämmelse  att  användas  i  staden  Born,  kan  jag  icke  äbero- 
pasSsom  tydlig  och  viss;  hvarföre  frägan  mS  lemnas  derhän. 
^  Jag  afhSller  mig  äfven  fiän  alla  osäkra  förmodanden  om 
öfriga  lemningar  af  tryckta  böcker.     Det  är  uppenbart,  att 
deiibland  förekomma  Tördnadsyärda  inkunabelfragmenter,  men 


168 

med  anledning  af  inneh&ll^  stilar  och  format,  jemförda  med 
hvarandra/tror  jag  icke  n&got  deraf  kunna  härledas  fränbok- 
tryckarkoostens  faders  eller  konstens  tvenne  närmaste  fortbil- 
dares  officiner.  Af  det  äldsta  svenska  trycket  har  jag  icke 
upptäckt  nägonting.  Af  andeligt  innehäll  är  alit  detta  öfriga^ 
och  mycket  är  det  ej. 

Jag  kommer.till  manuskriptsamlingen.  I  Grönblads  an- 
teckningar  äro  dechifirerade  och  afskrifna:  1)  8  pergaments- 
blad  i  4:o,  innehällande  delar  af  "Wadstena  klosters  reglor 
för  bröder  och  systrar  jemte  Elucidarii  förord",  och  2)  di- 
verse  fragmenter  af  predikningar  och  andliga  uppsat^er  i  kon- 
cept,  afiattade  dels  pä  lätin  dels  pä  svenska,  "bide  ifrSn  slu- 
tet  af  medeltiden  och  ifrän  tidehvarfvet  näst  efter  reformatLo- 
nens  införande",  skrifna  pa  papper  och  anträfiade  sSsom  fyll- 
nad  inom  omslagen  kring  räkenskapshäften. 

Tili  de  äterstoder  af  handskrifna  böcker,  alla  utan  on- 
dantag  pä  pergament^  med  hvilkas  undersökning  och  ordnan- 
de  jag  befattat  mig,  höra  följande:  1)  Hieronymi  latinska  of- 
versättning  af  Bibeln  i  flera  exemplar,  stundom  med  omgif- 
vande  kommentarier  af  Ambrosius  och  Augustinus,  ett  exem- 
plar  med  prydliga  initialmSlningar.  2)  Nägra  blad  af  Am^ 
stinus  de  civitate  Dei  och  helt  litet  af  Chrysostomus.  3)  En  stor 
myckenhet  arlc,  hörande  tili  flera  särskilda  bokexemplar  med 
päfliga  dekretaler.  De  särskilda  delame  af  Corpus  juris  eano- 
nici,  sSväl  Gratiani  Decretum  som  Gregorii  Decretales  och 
Bonifacii  Liber  sextus  samt  Constitutiones  Clementime^  äro 
representerade  genom  handskrifter,  som  ofta  äro  med  utmärkt 
omsorg  textade  och  grannt  utsirade,  äfven  prydda  med  väl 
gjorda  initialmSlningar,  men  vanligen  mycket  illafama.  4) 
Fragmenter  af  olika  exemplar  af  Corpus  juris  eivilis  romaniy 
stycken  af  dels  Institutionema,  dels  Pandektema,  dels  Codex, 
dels '  Novellse,  äfven  de  sistnämnda  pS  lätin.  5)  Ett  mindre 
antal  blad  af  Summa  artis  notaria  af  Rolandinus  Fassagerii 
("erster  Bearbeiter  der  Notariatskunst"  enligt  Wachler8  Handb. 
d.  Gesch.  d.  Litt.  IL  p.  424.  3  Umarbeit.).  6)  77  tili  en 
del  defekta  blad,  hörande  tiU  fyra  särskilda  bokexemplar  af 
ett  universalhistoriskt  arbete,  som  for  gamla  historien,  hvars 


169 

äldsta  data  i  fragmentema  gS  tillbaka  tili  CyrUS)  innehSUer 
mänga  utdrag  ur  romerska  auktorer,  säsom  Cicero,  Seneca, 
Curtius,   Svetonius,   Valerius  .Maximus,  Macrobius,   Orosius 
m.  fl.,  och  för  medeltiden  under  fortsatt  Sberopande  af  käl- 
loma   sträcker  sig  ned  tili  kejsar  Fredrik  den  llis  tidehvatf. 
I  medeltidens  historia  äro  infogade  flores  (excerpter)  af  mo- 
raliskt  och  religiöst  innehSU  ur  skrifter  af  Bernhard  frän  Clair- 
Taux,   Hugo  de  S:o  Victore,   Richard  de  S:o  Victore,  Hugo 
de  Folieto  och  andra  högt  ansedda  denna  tids  skriftställare, 
hvilka  excerpter  tydligen  höra  tili  samma  arbete  och  synas 
vara  anförda  sSsom  Tackra  prof  pä  dessa  xnäns  författarskap, 
p&  samma  sätt  som  i  det  föregäende  tili  karakteriserande  af 
Cicero  ställen,  hvilka  icke  innefatta  nägra  historiska  notiser, 
finnas  citerade  ur  filosofiska  och  andra  skrifter  af  bonom.  Ett 
irhundrade  sednate  än  nyssnämnda  medeltidsförfattare  lefde 
den  berömde  Vincentius  frän  Beauvais  (+ 1264).    Om  denne 
bland  annat  för  sin  klassiska  lärdom   utmärkte  mans  univer- 
salhistoria  uppgifves,  att  densamma,  ända  tili  dess  författa^*en 
kömmit  in  p£  sin  egen  tid^  bestär  af  utdrag  ur  äldre  skrift- 
ställare^  hvilka  alltid  uttryckligen  citeras,  säväl  de  klassiska 
källoma  som  de  frän  medeltiden,  och  att  bland  de  sednare 
de  hufvudsakligaste  för  de  äldre  tidema  äro  Petrus  Come- 
Stor  och  Helinand,   hvilka   mycket  ofta  Sberopas  p£  dessa 
blad.    Vanligen  eäges  Yincentii  historia  vara  indelad  i  32 
böcker,  och  den  slntar  enligt  Fotthast  (Bibliotheca  historica 
ined.  aevi,  p/  564)  med  Ir  1244.     Det  sista,  som  finnes  af 
det  inkompletta  verket,  hör  tili  dess  32:dra  bok,  och  der  ta- 
las med  utförlighet  om  de  Tyskland  nägra  Sn  före  sistnämn- 
da  tidpunkt  hotande  Mongolerna.     DSl  säledes  alit  samman- 
träffar,  synes  det  ganska  visst,  att  arbetet  är  Vincentii  Belio^ 
tacemis  Speculum  historiale.     7)  Fragmenter  af  en  annan  krö- 
nika  i  tvS  ^xemplar,  hvari  förekomma  ordagranna  utdrag, 
men  utan  citation,  ur  Eusebii  Chronica,  och  hvars  fä  SterstS- 
ende  ark  handia  om  skapelsehistorien  och  de  gamla  folken. 
Författaren  har  jag  hittills  icke  lyckats  upptäcka.     8)  Bibli- 
»ka  historien  är  framställd  i  betydliga  öfverlefvor  af  tvenne 
arbeten   och  enstaka  fragmenter  af  andra.    9)  Helgonlegen- 


170 

der  anföras  pä  talrika  blad,  Sterstoden  af  mSng^a  bokexem* 
plar.  10)  Fartier  af  Alberti  Magni  libri  de  ammaUbug.  Titeln 
finnes,  likasom  i  de  flesta  fall,  dä  den  här  Sr  angifven  utu 
förklaring.  11)  Flera  ark  af  ett  i  mSnga  libri  indeladt  stort 
afbete  frSn  medeltiden  af  naturhistoriskt  och  geografiskt  inne- 
hUl.  t>et  kan  förmodas  vara  Yincentii  BeUovacennM  Speethm 
naturale.  Skrifna  med  annan  band  finnas  dessutom  nägra  bkd, 
som  äro  af  ett  annat  verk,  bvilka  afhandla  botanik  ocb  astro- 
nomi m.  m.  12)  22  blad  af  ett,  säsom  det  synes,  omfattande 
medeltidsverk  i  medicin.  13)  NSgra  blad  af  Hrabaoi  Mauri 
böc&er  i  latinska  grammatiken.  Titel  saknas.  Men  med  an- 
ledning  af  lippgifter  om  de  källor,  han  hufvudsakligen  följt, 
tror  jag  med  aäkerhet  fragmentema  höra  tili  denna  medei* 
tidsförfattares  under  de  följande  ärhundradena  mycket  sprid- 
da  och  begagnade  arbete.  14)  Lemningar  af  Glossarier  fran 
medeltiden. 

Det  vida  vägnar  mesta  i  bandskriftsamlingen  utgöra  af 
kyrkliga  handböcken  bibelkommentarier,  skrifter  i  kanonisk 
rätt  (förutom  de  förut  omnämnda  dekretalema)  och  annan 
theologisk  litteratur.  Men  endast  följande  titlar,  söm  äro  be- 
yarade,  kan  jag  ännu  anföra.  1)  Bartholommi  tie  S:o  Cbiicor- 
dio  Sumrnu^  casuum  eonscientia,  hvaraf  ganska  litet  finnes  qrar; 
2)  Jordani  de  Quedlinborg  Pan  aestivalis  PosHIUb  evangeliorum  do- 
fninicalium;  3)  Postilla  fratris  Francisei  de  Abbate  Astensu,  ordinis 
Fratrum  Minorumf  super  evangelia  dominicalia  toti%$s  atmi;  4)  Ni- 
eolai  de  Lyra,  de  ordine  Fratrum  Minorum^  Postilla  perpeiua  mv 
brevia  commentaria  in  Vetus  Testamentum,  Vid  de  trenne  sist- 
anförda  skriftema^  af  hvilka  mycket  äterst&r.  fäster  sig  ett  sär- 
skildt  intresse  för  älskare  af  antiqviteter.  Dessa  skrifter  före- 
komma  bland  de  böcker,  som  biskop  Hemming  enligt  en  af 
honom  sjelf  upprättad  förteckning,  hvilken  Forthan  medde- 
lar  i  Historia  Biblioth.  Academ.  Aboens.  p.  73  fg.,  omkring 
är  1354  skänkte  tili  Äbo  domkjrrkas  boksamling*).   Och  det 


*)  D&  biskopen  nämner  quandam  summam  magnam^  gnae  voeatv  A' 
stauii^  sä  tyckes  han  tala  om  ofvan  citerade  arbete.  Namnet  Astensts 
anträffäa  nemligen  icke  i  skrifter  om  medeltidens  litteratar  atom  sisosi 


171 

är  gannka  tydligt,  att  de  nu  ifrSgavarsnde  bokexemplaren  be^ 
funno  sig  i  Äbo^  dS  de  söndertogos  och  gjordes  tili  penner. 
Detta  följer  nemligen  deraf,  att  hvardera  verkets  blad  hafva 
anteckningar,  som  bilda  titlar  för  redogörelser  öfver  krono- 
uppbörden  pä  olika  och  frän  hyarandra  aflägsna  orter  i  Fin- 
land. Emedan  härvid  handstilames  och  för  öfrigt  bladens 
utseende  gör  det  visst,  att  alit  af  samma  bok  hör  tili  ett  enda 
exemplar  af  boken,  var  det  följaktligen  pä  ett  och  samma 
stäUe, '  som  omslagen  anbragtes  kring  räkenskapema,  innan 
de  öfverskickades  tili  Sverige.  Men  hvar,  om  icke  i  Äbo? 
Dess  domkyrkas  katholska  boksamling  lemnade  utan  alit  tvif- 
vel  nSgot  tusental  af  ark  för  häftningen  af  fogdames  räken- 
skaper,  och  ett  exempel  är  i  det  föregSende  omtaladt.  Att 
Universitetsbibliotheket  nu  äger  samma  bokexemplar,  som 
för  500  Sir  sedän  det  sedermera  blifna  finska  helgonet  förära- 
de  tili  Finlands  troligen  äldsta  en  allmän  inrättning  tillhöri- 
ga  bibliothek,  fär  sälunda  betraktas  som  en  möjlighet. 

AUt  det  hittills  uppräknade  är  pä  lätin  med  undantag 
af  de  ofvannämnda  predikofragmenterna  i  koncept.  PS  sven- 
ska finnas  dessutom  nSgra  lemningar  af  böcker  pS  pergament, 
nemligen:  1)  en  bönbok,  2)  predikningar,  3)  äfven  predik- 
ningar,  4)  legender  och  religiösa  förmaningar,  framställda, 
säsom  man  kan  finna,  för  nunnor,  5)  legender,  6)  en  aske- 
tisk  bok,  7)  en  sig  sS  kallande  "KöpmSla  balk."  PS  tyska 
äro  Sterstodema  af  en  pergamentsbok,~innehSllande  predik- 
ningar, och  pS  slavonska  ett  större  antal  membraneraf  mig 
obekant  innehSll,  —  de  sistnämnda  troligen  nSgot  krigsbyte. 
Man  kan  visserligen  ställa  i  frSga,  huruvida  icke  nSgon 
del  af  räkenskapsomslagen  pSsattes  i  Sverige.  Men  otvifvel- 
aktigt  är,  att  detta  i  allmänhet,  om  icke  alltid,  skett  i  Fin- 
land. Jag  fSr,  hvad  denna  omständighet  angSr,  hänvisa  tili 
D:r  Grönblads  redan  förut  Sberopade  anförande  derom  i  tid- 
skriften   Suomi.     Dessutom  mS  anmärkas,  att  kronouppbör- 


betecknande  den  fr&n  Asti  i  Piemont  härstammande  franciskanermun- 
l^en  Franciscas  de  Abbate,  och  Hemming  har  med  summa  mycket  vai 
kannat  mena  hans  öfvtrtigt  af  söndagBevangelierna  för  hela  &ret. 


dernas  pS  omslagen  skrifna  rubriker  ofta  äro  si  detaljende, 
att  de  derföre  synas  nedskrifna,  der  uppbörden  gjordes,  efler 
der  den  i  första  handen  mottogs,  d.  v.  s.  i  Abo^  samt  lätt 
ätskiljas  frSn  den  i  Sverige  med  annan  stil  tillagda  pSskrif- 
ten  Finland y  som  ^tföljes  af  häftets  nummer,  —  äfvensom  att 
Wehmo  församling  enligt  anteckning  ä  ett  exemplar  af  Mis- 
sale  Aboense  ägt  boken,  att  pä  en  tili  samlingen  hörande 
merobran  en  pastor  i  Jokkas  berättar  om  sinä  lefnadsödeo, 
att  Grönblad  emellan  sammansydda  blad,  som  bildade  en 
penn,  funnit  ett  latinskt  bref  af  Sr  1574  frSn  en  kyrkoherde 
1  österbotten  tili  en  annan,  o.  s.  v.  Om  det  lyckades  för 
nSgon  att  pS  ett  mera  fullständigt  sätt,  än  här  har  skett,  upp- 
rfikna  de  sköflade  talrika  böckernas  titlar,  skuUe  derföre  en 
sSdan  förteckning,  sSsom  utvisande  innehället  af  boksamlin- 
game  och  betecknande  det  andliga  stSndets  bildning^p^d  i 
vÄrt  land  under  dess  katbolska  tid,  kunna  förtjena  ett  an- 
sprSkslösare  rum  i  en  fädemeslandets  kulturhistoria. 


173 


Förteckning  öfver  de  skrifter  Finska  Vetenskaps-Socie- 
teten  erh&llit  itrftn  den  1  Juni  1864  tili  den  31  Maj 
1865. 

Af  Finska  LäkaresälUkapeL 

Handlingar  B.  IX  2,  3. 

Af  Suomalaisen  kirjallisuuden  Seura.  , 

Toimituksia:  XXV  Näytelmistö  3  Osa.  —  XXXIII  Lati- 
nais-Suomalainen  Sanakirja.  —  XXXIV  Kertomuksia 
ihmiskunnan  historiasta  A.  W.  Grube^n  mukaan  I  1,  2.. 
—  XXXV  Ruotsin  Waltakunnan  Laki  1734,  uusi  suo- 
mennos. —  XXXVI  Geografian  eli  Maantieteen  Oppi- 
kirja W.  F.  Palmbladilta. 

Af  inrikes  Ministerium  i  Ryssland. 

Que  fera-t-on  de  Pologne?  par  D.  K.  Schedo-Ferroti. 

Af  LAcadimie  iinp.  des  sciences  de  S:t  Petersbourg. 

Bulletin  T.  VII  3— VIII  1. 
B^tnBCRH  Umo.   AKa^eMiii  HavKi>  T.  V  1,  2. 
Melanges  asiatiques  T.  V. 

OTHeTi»  o  ce4bMOM'b  iipHCjSAeeiB  oarpaAi)  rpa4»a  yBaposa 
1R6i. 

Af  Sociiti  imp.  des  naturalistes  de  Moscou. 

Bulletin  T.  XXXVI  1864. 

Af  die  gelehrte  Gesellschafi  zu  DorpaL 

Sitzungsberichte  1864. 

Biostatik  der  im  Dörptschen  Kreise  gelegenen  Kirchspiele  Rin- 
gan, Randen,  Nuggen  und  Kawelecht  in  d.  J.  1834 — 
1859  Ton  B.  Körber. 

Lufaikene  opetus  öigest  kirjutamisest  parandatud  wiisi. 


174 

M.  Jurgensi  Ramatute  nimmekirri  ehk  katalog  uUe  köige 
Eesti  kele  ramatute  1553—1863. 

Af  kejs.  Untversttetet  i  Dorpat. 

Imp.  Speculae  Astaronomic»  Pulcoviensi  a.  d.  VII  id.  Aug. 
1864  qvintum  lustxum  exactum  celebranti  gratulatur  Uni- 
yersitas  liter.  Caes.  Dorpatensis.  (Inest  F.  Mindingii 
disqvisitio  de  formae,  in  qvam  geom.  britann.  Hamilton 
integralia  mechanices  änalyticae  redegit,  origine  genuina). 

Der  Bau  des  centralen  Nervensystems  der  ungeschwänaten 
Batrachier,  Ton  E.  Reissner  (Zu  K.  E.  v.  Baers  aka- 
demiscber  Jubelfeier). 

Indices  Scholarum,  quae  in  Univ.  Utter.  Dorpatensi  1864  ha- 
bebuntur  (L.  Schvabius  Conjecturas  Catullianas  pro- 
posuit). 

17  st.  Akademiska  dissertationer. 

Af  kongi  Svemka   Velenskdps-Akademien. 

Handlingar  IV  2.     (IV  1  saknas.) 

Öfversigt  af  K.  V.  A.  förhandlingar  1863.    (1862  saknas.) 

Meteorologiska  iakttagelser  IV  B.  1862.     (III  B.  saknas.) 

Af  Bureaun  för  Sveriges  geologiska  und^rsökning. 

Sveriges  geologiska  undersökning,  under  ledning  af  A.  Erd- 
mann.    Blad.  6 — 13  jemte  upplysningar. 

Af  kongi.   Vetenskaps-Socieieten  i  Upsala. 

Nova  acta  reg.  Societatis  Scientiarum  Ups.    V.  II— X,  XIV  1. 
Nova  acta.     Ser.  3.     Voi.  V  1. 

Af  kongi.   Vniversttelet  i  Upsala. 
Upsala  Universitets  Arsskrift  1863. 

Af  kongi   Universiletet  i  Lund. 

Index  scholarum  per  sem.  aut.  1863. 

Lunds  Universitets  katalog  höstt.  1863,  värt  1864. 

Lunds  Universitets-Bibliotheks  Accessionskatalog  1863, 


175 

Programm  tili  SektorBombytet  1864. 

Framställning  och  granskning  af  Aristoteles'  lära  om  det  hög- 

sta  goda.     Inbjudningsskrift. 
Om  Statsfiiaktens  grund  och  väsende  med  anledning  af  Proud- 

hons  skrift:  Les  confessions  d'un  revolutionnaire.    I,  IL 

Inbj  udningsskrifter. 
li  st.  Akademiska  dissertationer. 

Af  kong.  Danske   Videnskabemes  Sebkah. 

Oveisigt  over  det  k.  danske  Vidensk.-Selskabs  forhandlinger 
1862,  1863.^ 

Af  das  germanische  Nationalmttseum. 

Zehnter  Jahresbericht  1864. 

Anzeiger  fUr  Kunde  der  deutschen  Vorzeit.    ll:r  Jahrg.  1864. 

Af  die  kön.  Akademit  der  TVissenschaften  zu  Berlin. 
Monatsberichte  1864. 

Af  die  kön.  physikaL^ökonomische  Gesellsckaft  zu  Königsberg. 

Schriften  IV  Jahrg.  1863.    (Mit  C.  Hennenbe  rgers  Landta- 
fel  von  iPreussen.) 

Af  die  kön.  Gesellsckaft  der  TVissenschaften  zu  Göttingen. 
Nachrichten  1864. 

Af  die  kön.  Sächsische  Gesellsckaft  der   TVissenschaften 

zu  Leipzig. 

Abhandlungen.     Math.-phys.  Classe  B.  VI  5,  VII  1. 
Berichte  uber  die  Verhandlungen.     Math.-phys.  Classe  1863 
1,  2.  —  Phil.-hist.  Classe  1863  3,  1864  1. 

Af  die  medicinisch-natunjoissenschaftliche  Gesellsckaft 
zu  Jena. 
Jenaische  Zeitschrift  fUr  Medicin  und  Naturwissen8chaft.  I  1. 


176 


Af  die  kön,  Bayerische  Akademie  der  Wis$tn$ckafiefi, 

Abhandlungen  der  philos.-philolog.  Classe.    X  1. 
Sitzungsberichte  1864.    I  1—3. 

Ueber  die  Stellung  und  Bedeutung  der  pathol.  Anatomie, 
Festrede  von  L.  Buhl. 

Af  die  physikalisch-medicinische  Gesellschaft  in    Wwrshw^, 
Wttrzbiifger  naturwissenschaftl.  Zeitschrift.    IV  2,  3.    V  1, 2. 

Af  die-  zoologische  Gesellschafl  in  Frankfurt  a.  Main, 
Der  zoologische  Garten,  Zeitschrift  1864.    1 — 6. 

Af  die  kaiserl.  Akademie  der  JVissenschafien  in    Wien. 

Denkschriften.     Math.-natunvissenschaftl.  Classe.     B.  XXII. 
Sitzungsberichte.    Philos.-hist.  Classe.    B.  XLI  l—XLR'  1. 

—  Math.-naturwiss.  Classe.   I  Abth.  XLVII  1~XL\1II 

3,  II  Abth.  XLVII  1— XLVIII  4. 
Almanach.    Jahrg.  XIII  1863. 

Af  die  kön.  Böhmische  Gesellschaft  der   JVissenschafien 
in  Prag. 

Sitzungsberichte  Jahrg.  1863. 

Die  pharmacognostische  Sammlung  des  Apoth.  J.  Dittricli  in 
Prag  n:o  219- IIL 

Af  die  naturforschende  Gesellschaft  in  ZUrich, 
Vierteljahrsschrift  7,  8  Jahrg.  1862,  1863. 

Af  la  Sociile  Linnienne  de  Lyon. 
Annales,  Ann^e  1862.     Nouv.    Ser.    T.  IX. 
Af  VAcademie  royale  des  sciences,  des  lettres  et  des  beatut- 
arts  de  Belgique. 

BuUetins,  Deuxi^me  Serie.     T.  XV—XVII. 

Annuaire  1864. 

Mömoires  de  rAcademie  T.     XXXIV. 


177 

M^moire^  couronn^s  et   m^moires   des   savants  ^trangers  T. 

XXXI.    4:o. 
M^moires  couronn^s  et  autres  m^moires.    CoUection  in  8:0. 

T.  XV,  XVI. 

Af  de  hm.  Akademie  van  TVetenschappen  to  Amsterdam. 

Verhandelingen,  Afdeeling  Letterkunde,  II  Deel. 
Verslagen  en  Meddeelingen.    Natuurkunde  D.  XV,  XVI.  — 

Letterkunde  D.  VH. 
Jaarboek  voor  1862. 
Catalogue  du  Cabinet  de  monnaies  et  medailles  de  TAcade- 

mie  rpyale  des  sciences  a  Amsterdam  par  Euschedä 

et  Six. 
De  Lebetis  materia  et  forma  ejusque  tutela  in  machinis  va- 

porid  vi  agentibus,  carmen  didascalicum  — auct.  J.  Gia- 

coletti  Fedemontano. 
Over  de  magt  van  het  zogenaamd  onbestaanbare  in  de  Wis- 

kunde,  door  D.  Bierens  de  Haaii. 

Af  the  Smithsonian  Institution. 

Smithsonian  Contributions  to  Knowledge  V.  XIII. 

Annual  report  of  the  board  of  the  Smithsonian  Institution 
1862. 

Smithsonian  miscellaneous  collection  Voi.  V. 

Address  of  H.  E.  J.  A.  Andrew  to  the  legislatur  of  Mas- 
sachusetts, Jan  1864. 

Af  the  Academy  of  natur  ai  sciences  of  Philadelphia. 
Proceedings  1862  5—1863. 

Af  the  Boston  Society  of  naturalhistory. 
Proceedings  Voi.  IX  12—26. 
Boston  Journal  of  Naturalhistory  Voi.  VII  4. 
Annual  report  of  the  Trustees  of  the  Museum  of  compara- 

tiv  zoology  1862,  1863. 
Bulletin  of  the  Museum  of  compar.  zoology  1864. 

12 


178 


Af  enskilda, 

Corpus  Florarum  provincialium  Sueciae.  I.  Floram  Scaniam 
scripsit  El.  Fri  e  8.  —  Af  författaren. 

Eliae  Fries  Sumina  VegetabiKum  Scandinayiae.  —  Af  för- 
fattaren» 

Monographia  Hyinenomycetuin  Sueciae  Voi.  II.  Scripsit  EL 
Fries.  —  Af  författaren. 

Epicrisis  generis  Hieraciorum.  Scripsit  £1.  Fries.  —  Af  för- 
fattaren. 

Contributions  to  Palaeontology,  by  J.  Hall.  —  Af  författaren, 

Examen  critique  d'une  m^thode  recemment  propos^  pour 
distinguer  le  maximum  et  le  minimum  dans  les  proble 
mes  du  calcul  des  yariations,  par  L.  Lindelöf.  -^  Af 
författaren. 

Souvenirs  d'un  voyage  en  Aflemagne^  par  E.  Mulsant  — 
Af  författaren. 

Lärobok  i  analytisk  geometri  af  L.  Lindelöf.  —  Af  förfair 
taren. 

Om  Donationerna  i  Wiborg8  läri  af  M.  Akiander.  —  ^1 

författaren. 
Litteraturblad    för   allmän    medborgerlig  bildning.    4—8  ar- 

gSngen  .1850—1854.  —  Af  YicehiUiothekaHen  D:r  5.  ff. 

Elmgren, 
G.  A.  Wallin8  reseanteckningar  fran  Orienten  Iren  1843— 

1849,  utgifne  af  S.  G.  Elmgren.  —  Af  utgffvaren. 


^ ^ 


örVIRSICT 

af 


Finska  Vetenskaps-Societetens 
Förhandlingar. 

intt. 

1865-1866. 

MmI  'J  plancher, 

— ooo 


ÖFVERSIGT 

af 

Finska  Vetenskaps-Societetens 
Förhandlingar. 

TID. 

1865-1866. 

3£ed  2  pkmcher. 


MCI.SIII«rOAS, 

J.  Stmelil  arfyingan  boktryokerl,  1866. 


IiiehälL 

Sammanträdet  den  18  Scptember  1865 Sid.     1. 

Om  R.  Dozys  nyaste  arbete:  "Die  Israeliten  zu  Mekka."  — 

Af  Wilh.  Lagas „       2. 

SammantrSdet  den  16  Oktober  1865 »13. 

Om  lysorganet  hos  Lampyris  splendidula.  —  Af  F.  J.  Ton 

Becker n      15. 

Om  vivipara  dipterlarver.  —  Af  F.  W.  Mäkiin »      ^* 

Strödda  natnrfaistoriska  anteekningar.  —  Af  A.  y.  Nordmann  ^      33. 

Skrifvelse  Mn  F.  J.  Wiik  tiU  A.  E.  A „      36. 

Sammanträdet  den  13  November  1865 n      "^3. 

Om  s^emgrappen  h  Peraei.  —  Af  A.  Kmeger n      ^* 

Om  Themis-pertnrbationer  genom  Mars.  —  Af  A.  Kmeger  „      46. 

Om  TychoniBka  stjeman.  —  Af  A.  Erueger »47. 

Om  fisklefveroljans  fysikaliska  egenskaper.  —  Af  F.  y.  Wi]le« 

brand „      49, 

Om  agghvltsnbstanBerMB  kristallisation.  —  Af  O.  Hjelt.    .  ,,      51, 

Sammanträdet  den  11  Deeember  1865 n      53. 

Nyapptäckta  grekiska  manuskripter.  —  Af  W.  Lagnfl     .    .  »54. 
Strödda  natorbiBtoriska  anteckningar,    Fortsattning.  —  Af 

A.  y,  Nordmann „      58. 

Sammanträdet  den  22  Januari  1866 »61. 

Om  planeten  Jnpiters  massa.  —  Af  A.  Kmeger     ....  »63» 
Anmälan  om  kerr  M.  WeckströmB  anteckningar  "Om  mynt- 

lynd  i  Finland."  —  Af  W.  Lagus n     65. 

Om  den  minsta  bild,  som  kan  uppfieittas  af  ögat,  och  dess 
förh&llande  tili  näthinnans  elementer.  --  Af  F.  J.  ▼. 

Becker »68. 

Om  Strepsiptera  oeh  deras  förekommande  i  Finland.  —  Af 

F.  W.  Mäkiin »84. 

Om  Arsenik-   och  Antimon-preparaters  in^erkan  pft  krop- 

pens  organer.  —  Af  O.  Hjelt »      ^3* 

Sammanträdet  den  19  Febmari  1866 »      d5. 

Om  föränderligheten  af  jordens  rotation.  —  Af  L.  Lindelöf  „      97. 
Beskrifning  öfver  ett  instrument  för  höjdmätningar  af  träd. 

-  Af  N,  K.  Nordenskiöld »102. 

Sammanträdet  den  19  Mars  1866 »    105. 

Sammanträdet  den  16  April  1866 »109. 


Philologiska  nndersökningar.  —  Af  N.  A.  Gjldte  ....  Sid.  112. 

Irssammantr&det  den  29  April  1866 -n    ^^^ 

Finska  Vetenskapssocietetens  ärsberfLttelee j^    131. 

Anmärkningar  med  afseende  &  den  användning  galyanismen 
sftsom  läkemedel  funnU  i  Finlaaad.  —  Af  F.  ▼.  Wille- 
brand        yt        W, 

Sammantiiidet  den  14  Maj  1866 <»    152. 

Bidrag  tili  Retinas .  anatorai  och  fy8iok)gi.  —  Af  F.  J.  ron 

Becker  • ^    155. 

Bidrag  tili  kännedom  af  Ret^n.  —  Af  H.  A.  Wahlfor8S  och 

E.  Qviflt «161. 

Sammandrag  af  de  klimatologiska  anteckningarne  i  Finland 

&r  1865.  -  Af  A.  Moberg ,166. 

Förteckning  öfver  de  skrifter  Finska  Vetenskapseod^teten  er- 

L&llit  fr&n  den  1  Jani  1865  tili  den  31  Ifaj  1866    .    .     „    170. 


Sammanträdet  den  18  September  1865. 

Ordföranden,  professoren  Kreugbr  framställde  i  korthet 
resultaterna  af  professoren  A.  Möllers  nyaste  undersökningar 
röraade  Fayeska  kometens  baaa,  enligt  hvilka  den  förut  fun- 
na  förkortning  i  omloppstiden  numera  icke  kan  anses  för  re- 
ell.  Efter  en  noggrannare  beräkning  af  Fayeska  kometens 
planetariska  störningar  har  professor  Möller  funnit,  att  alla 
observationer  frän  1843  ända  tili  1858  läta  förena  sig  med 
en  bana  af  konstant  omloppstid,  och  Hans  förutberäkning  för 
detta  ärs  apparition  öfverensstämmer  fuUkomligt  med  de  ob- 
servationer, man  sedän  slutet  af  Augusti  m&nad  har  erh&llit. 
Tili  följe  af  dessa  undersökningar  är  man  icke  längre  berät- 
tigad  att  anföra  Faye's  komet  som  ett  bevis  för  EncxES^hy- 
pothes  om  ett  motst&ende  medium  i  verldsrymden  och  tills 
vidare  är  Enckes  komet  fortfarande  den  enda,  som  erbjuder 
den  högst  märkvärdiga  företeelsen  af  en  oafbrutet  aftagande 
omloppstid. 

Professoren  Lagus  redogjorde  för  R.  DozTS  nyaste  ar- 
bete:  ^Die  Israeliten  zu  Mekka."*^ 

E.  o.  professoren  Mäklin  förevisade  flere  arter  af  den 
genom  sinä  starkt  lysande  organer  märkvärdiga  amerikanska 
iusekten  Cucujo^  som  i  Paris  för  närvarande  utgör  en  mycket 
eftersökt  prydnad  i  den  elegantaste  fruntimmerstoilett.  In- 
sekten   bildar  särskilda  arter  af  slägtet  Pyrophorut, 


Om  R.  DozYS  nyaste  arbete:  "Die  Israeliten  zu  Mekka/ 

(Meddeladt  den  18  September  1865  af  W.  Lagcs.*) 

Redan  länge,  eller  ätminstone  sen  Alb.  Schultens  tider. 
har  den  Arabiska  linguistiken  hällits  god  nog  alt  rädfraga^ 
vid  tolkningen  af  Gamla  testamentets  heliga  urkunder.  IVt 
fruktbringande  inflytandet  af  denna  konsultation  är  märkba- 
rare,  än  att  det  skuUe  beböfva  ens  p&pekas.  Tj  sh  y'mU  l 
ena  aidan,  hvarje  interpretation,  det  väre  frän  hvilket  sprik 
8om  helat,  verkatäld  utan  aäker  grammatikalisk  insigt,  intet 
annat  är  ftn  en  kompasalöa  eeglats  pä  mäfä,  m&st«  oek  k  aD- 
dra  aidan  erkännas,  att  den  Hebreiaka  filologin,  ooh  särskildt  den 
Hebreiaka  grammatiken,  förat  genom  ett  komparativt  studiiun 
af  den  Arabiaka  arbetat  aig  upp  tili  vetenskaplig  hällning  ock 
atadga. 

Med  real-inneh&llet  i  den  Arabiaka  litteraturen  har  bi- 
beltolkningen  lielt  annorlunda  förfarit.  Derpä  har  skoDingi^- 
löat  enaidigt  tillämpata  odi  profanum  etc.  De  otaliga  anspel- 
ningarna  pä,  eller  tilloohmed  de  beatämdaate  uppgifter  om  det 
laraelitiaka  folketd  religiöaa  och  hiatoriaka  förhällanden,  hvi!- 
ka  förat  i  Alquran  och  aedermera  i  hvarje  fömämligaie  arbete  i 
den  lalamitiaka  häfdateckningen  möta  oaa,  hafva  anaetta  fuU- 
komligt  obrukbara.  Eritiken  har  utan  mjcket  betänkaode 
förviaat  detta  digra  material  i  ain  —  akräpgömma.  Det  är 
dock  härur  Dozy  aöker  framdraga  nägra  de  fullvigtigaste  guid- 

*)  Sednare  har  ref.  funnit  arbetet  anmäldt  i  &tskilliga  iitländik» 
tidskrifter.  Det  vinner  crkännande  af  P(etterman)  i  Literarisches  Cen- 
tralblatt,  men  nedsablas  totalt  af  K.  H.  Graf  i  Zeitschr.  d.  DenU«h. 
Morgenl.  Geschichte.  1865  hft  2  p.  330—351.  Dess  fnllständigBtitelir 
"Die  Israeliten  zu  Mekka  von  Davids  Zeit  bis  in's  fiinfte  Jahrhundfrt 
unsrer  Zeitrechnung.  Ein  Beitrag  zur  Alttestamentlichen  Krilik  nnJ 
zur  Erforschung  dea  Ursprangs  des  Islams.  Von  D.r  R.  Dozy,  Prof. 
d.  Geschichte  und  d.  morgenl.  Sprachen  an  der  Universitat  Leyden. 
Au8  dem  Holländischen  iibersetzt.  Leipzig  n.  Haarlem  1864.  Sidd. 
VI.  196  jemte  en  tabell. 


kom  —  af  art,  som  han  tror  sig  hafva  funnit,  att  dels  kom- 
plettera  dels  korrigera  ätakilliga  notiser  i  Gamla  testamentets 
skrifber,  hvilka  skrifter  han,  en  trogen  anhängare  af  Geiger, 
antager  hafva  blifvit  efterhand  ooh  med  hänsjn  tili  hvarje 
tidsälders  olika  äsigter  förändrade,  förfalskade  af  de  Judiske 
Sjnagogförest&ndarne. 

Äfven  med  glömska  att  det  gifves  ett  odium  theologium 
i  verlden,  kan  man  ganska  säkert  förutsäga  att  Dozys  arbete, 
i  hvad  det  utger  sig  för  biblisk  kritik,  skall  draga  förkastelse- 
domen  öfver  sig.  Icke  derföre,  att  det  med  en  viss  sjelfbe- 
lätenhet  ställer  sig  p&  den  för  tiden  blomstrande  otroskriti- 
kens  ständpunkt  *),  ty  äfven  denna  kan,  ehuru  bakfram,  g& 
sanningens  ärender;  men  emedan  det,  tvertemot  hvad  man 
hade  skäl  att  vänta  af  författarens  berömda  namn,  använder 
en  högst  ovetenskaplig  metod.  Det  är,  vid  kännedom  af  den 
aldrig  afbrutna  materiella  och  ideella  umgängselu  de  klassi- 
ska  folken  emellan,  alldeles  naturligt,  att  den  tili  tiden  dock 
sä  mycket  yngre  Komerska  litteraturen  förmär  lemna  mänga 
de  värdefullaste  belysningar  af  Grekländs  tillochmed  äldsta 
fomtid;  man  kan  fatta,  huru  det  Ijckats  en  Niebuhrs  djupa 
forskning,  att  genom  ett  af  Byzantinarne  vunnet  material  om- 
skapa  Romerska  historien.  Eällorna,  om  ock  grumliga  och 
op&litliga,  stä  nemligen  här  i  skriftlig  kontinuitet  tili  hvar- 
andra.  Deremot,  p&  det  fält  Dozy  beträdt  finnes  ett  mer  än 
tusen&rigt  tomrum,  eUer  detsamma,  som  sträcker  sig  ifr&n  He- 
breemes  bortg&ng  frän  historiens  skädeplats  ända  tili  Araber- 
nes  första  framträdande.  Är  det  väl  sannolikt,  är  det  ej  rakt 
otänkbart,  att  traditionen,  legenderna,  i  den  form  vi  sent  om- 
sider  finna  dem  upptecknade  hos  de  sednare,  skulle  äterspegla 

*)  Nägra  af  Dozy  s  lärosatser.  Hebreernes  ursprungliga  reli- 
gion  var  sten-  och  trädkult;  denna  öfvergick  sedän  tili  Baalsdyr- 
kan,  hvamr  smäningom  i  Juda  (men  ännn  ej  i  riket  Israel)  Jefaovis- 
meo,  i  mening  af  ren  monoteisin^  ntyecklade  sig.  Abraham  och  Sara 
voro  inga  personer,  utan  stenbeläten.  Pentateuchen  med  sin  monoteism 
är  ett  verk  af  Esra  och  konsorter.  —  Säledes  den  tväraste  polemik 
emot  själsfränden  Renan  (som  dock  icke  omnämnes),  ty,  eSsom  kändt, 
är  enligt  denncs  kardinalpftst&ende  monoteismen  en  ursprunglig  och 
rent  Semilisk  id6  —  blottl 


sanningen  renare,  än  de  skrifter,  hvilka  8t&  de  anförda  hSodel- 
serna  s&  ojemförligt  mycket  närmare?  F&r  man  ock  hoppaa. 
att  dessa  käUor  ej  heltochh&llet  i  nämnda  ändam&i  iio  for- 
kastliga,  8&  kan  likväl  ett  s&dant  hopp  endast  hyggf%»  pä  en 
den  sorgftlligaste  pröfning  och  siktning  af  desamma. 

Icke  mindre  djerf,  men  tili  sin  art  mindre  anst^^tlig,  §r 
den  del  af  Dozye  undersökning,  hvilken  direktare  egnas  An- 
bernes  egna  fornförhällanden.  Läsaren  har  väl  ingen  rad  tili 
klagan,  utan  m&ste  heUre  fröjdas  deröfver,  att  han  föres  tilJ 
en  tid,  dit  ingen  forskning  ännu  trängt  eller  ens  trott  sig  kuD- 
na  tränga;  icke  heller  deröfver,  att  denna  tid  uppläles  for 
hana  blick  endast  i  hypotesemas  dallrande  Ijus;  men  väl  ar 
hans  förbeh&llsamhet  befogad,  om  han  ej  kan  fästa  &tminsto- 
ne  samma  grad  af  förtroende  som  författam  vid  alla  dessa 
oftast  blott  af  nya  konjekturer  stödda  antaganden.  Sjelf  upp- 
ställer  Dozy  med  orubbad  tillfdrsigt  det  resultat  eller,  s&som 
han  Bäger,  det  ^system''^,  hvartill  han  kömmit,  i  trenne  punkter: 

1.  ''^Helgedomen  i  Mekka  anlades  pä  kung  Davids  tid 
af  Israeliter,  nogare:  af  stammen  Simeon.  Desse  Simeoniter 
äro  de  8.  k.  Israeliteme,  hvilka  af  Arabeme  sjelfve  kallaa 
de  förste  Dschorhum.'" 

2.  '''Den  Mekkanska  festen  instiktades  af  samme  Simeo- 
niter; alla  dervid  brukliga  ceremonier  förklaras  ur  Israelitiska 
historien,  säsom  ock  m&nga  ord,  genom  hvilka  de  beteckna^ 
hafva  Hebreiskt  ursprung.^ 

3.  ^I  den  Babyloniska  perioden  kommo  Judar,  und- 
flydde  fr&n  f&ngenskapen  i  Babylon,  tili  Mekka,  hvilket  namo 
ursprungligen  icke  betecknade  en  stad.  Det  äro  de,  hvilka 
Arabeme  kaJla  de  andre  Dschorhum.''* 

Som  man  ser,  äro  alla  dessa  satser  lika  splittemya  som 
öfverraskande.  Yetenskapligt  bevista  och  erkända,  skuUe  de 
medföra  en  total  omstörtning  i  äsigterna  om  Islams  uppkomst 
och  om  dess  ställning  tili  Judendomen;  den  sednare  skulle 
dä,  blott  i  orenare  form  än  den  förra  bära  vittne  om  IsraeJi- 
ternes  uräldsta  religion,  och  den  Arabiska  historien,  som  hit- 
iiUfl  räknat  siu  sagoperiod  närmast  intill  Muhammeds  uppträ- 
dande,   akulle  ega  säkra  data  redan  frun  ll:te  &rh.  f.  Kr.    I 


sjelfva  verket  är  det  intet  mindre  än  en  s&dan  revolution  Do^ 
zj  med  sitt  arbete  &ayftar.  Som  prof  p&  hans  bevisföring, 
viii  jag  resummera  nägra  hufvudstyeken  deraf. 

Han  utg&r  fr&n  det  i  sig  sjelft  ganska  anmärkningsvärda 
faktum,  att  stammen  Simeon  med  ens  försvinner  frän  den  Bi- 
bliska  historien.  Yid  Israeliternes  bosättning  i  Kanaan  näm- 
nes  Simeon  i  förbund  med  Juda  (Dom.  1,  3  ff.  Nom.  21,  2. 
3).  Sednare  säges  samma  stam  'hafva  egt  17  städer  med  det- 
tili  hörande  byar,  inom  Judas  gebit  (Jos.  19);  de  flesta  af 
deasa  stader  lägo  p&  gränsen  tili  Arabien  ooh  Filisteernes 
land.  Annu  p&  Domrarnes  tid  var  Simeon  med  Levi  kring- 
spridd  uti  Israel  (Gen.  49).  Men  d&  vi  nalkas  Sauls  regering 
förekommer  ingen  Simeonit  mer  i  n&gon  trovärdig  notis.  Alla 
stammens  städer  hafva  r&kat  under  Juda.  I  ett  gammalt  po- 
em  fr&n  Jerobeams  tid  (i  Deut.  33)  öfver  de  Israelitiska  stam- 
mame  är  endast  Simeon  bortlemnad. 

'"Utan  tvifvel  m&ste  n&got  egendomligt  hafva  förefallit 
med  denna  stam.  Man  har  väl  sagt,  att  den  tili  antal  värit 
8&  ringa,  att  den  derföre  blifvit  förbig&ngen;  att  den  upplöst 
sig  i  Juda,  o.  s.  v.  Dock  sädana  äsigter  bevisa  intet  annat, 
än  att  man  ej  först&tt  lösa  knuten.*"  Gätan  klarnar  dock  vid 
nännare  begrundande  af  hvad  som  läses  i  I  Krön.  4,  24—43. 
Det  är  sednast  citerade  bibelställe,  som  tyekes  hafva 
gifvit  upphof  &t  hela  Dozys  undersökning.  Derstädes  upp- 
räknade  städer  sägas  hafva  värit  Simoenitiska  ''^tills  David 
blef  kung^  (v.  31).  Hari  ligger  en  säker  tidsbestämning,  ehu- 
ru  man  fOrbisett  det,  ooh  i  anledning  af  v.  41  tanklöst  tänkt 
p&  Hiskias  regering,  ehuru  1  denna  vers  endast  antydes  när 
händelsens  uppteckning  skett.  Deremot  följer  af  de  anförda 
orden  p&  det  klaraste  att:  ^när  David  besteg  thronen  bebod- 
des  ifr&gavarande  städer  icke  mer  af  Simeoniterne ;  desse  bod- 
de  der  blott  tili  den  tid  dä  Saul,  Davids  företrädare,  var  kung, 
men  sednare,  o.  s.  v.^  D&  vi  redan  veta  hvart  Dozy  syftar 
med  detta  ^o.  s.  v.*",  mä  anticipationsvis  tilläg^as,  att  äfven 
Muhammeds  yttrande,  det  helgedomen  i  Mekka  vore  40  är 
äldre  än  Salomos  tempel,  anföres  s&som  ett  sl&ende  bevis  p& 
ofvanst&ende  tidsbestämnings  noggrannhet.     ''^Väl  är  talet  40 


blott  ett  rundt  tai,  och  om  man  viii,  kan  man  tillftgga  eTler 
afdra^a  ett  par  &r.''^  (!)  Alltsft.  om  tiden  bör  ingen  dissensus 
ega  rum. 

Den  händelse,  hvars  tid  vi  funnit,  var  denna,  säsom  vi- 
dare  läses  p&  anfördt  ställe:  ^Och  de  (Simeoniterne)  drogo 
bort  ända  tili  Gedör,  tili  dalens  Östra  sida,  för  att  söka  be- 
tesmarker  för  sinä  hjordar^  (v.  39).  ""Och  de  funno  feta  oeh 
goda  betesmarker,  och  landet  var  vidt  och  bredt  och  etilla 
och  säkert;  ty  fr&n  Gham  härstammade  de  förr  der  boende"^ 
(v.  40).  ""Och  desse,  hvilkas  namn  blifvit  upptecknade  i  fli- 
skias,  konungens  af  Juda,  dagar,  kommo  och  slogo  sinä  tiJt 
och  (slogo)  Minäeme,  hvilka  derstades  anträffades,  och  gjor- 
de  dem  tili  K  e  rem  ända  tills  denna  di^,  och  bodde  i  deras 
stad,  ty  der  funnos  betesmarker  för  deras  hjordar*"  (v.  41). 
^Ooh  af  dem,  af  Simeons  söner,  utdrog  ock  ett  antal  tili  ber- 
get  Seir,  femhundrade  män^  (v.  42). 

Innan  förf.  afgör  hufvudfrägan,  oeh  liksom  att  förbereda 
läsam  p&  dess  lösning,  erinrar  han  i  allmänhet,  att  Arabiska 
källor  gifva  vid  handen,  det  skaror  af  Israeliter  ofta  och  p4 
olika  tider  (t.  ex.  Hadriani,  Titi,  Pompeji)  nedslagit  sig  i 
Arabien-,  att  detta  land  i  Muhammeds  tid  var  uppfyldt  af  Ju- 
dar  o.  8.  V.  Vägen  hit&t  var  säledes  Hebreeme  väl  känd. 
Det  hämadstäg  mot  Amalakiteme,  hvilket  omtalas  af  profeteo 
Samuel  (I,  15)  trängde  fram  ända  tili  ilera  orter  i  ffidsehaz« 
bland  andra  tili  Jathrib  (se  t.  ex.  Abulf.  Ann.  Anteisl.  p.  178). 
hvarraed  förstäs  Medina;  att  Simeoniter  deri  deltagit  Är,  en- 
ligt  Dozys  mening,  sä  mycket  säkrare,  som  namnen  p&  tven- 
ne  af  deras  stammar,  Sohar  och  Okad  1.  Ohod,  öfverflyttat  p& 
ett  fält  och  ett  berg  i  granskapet  af  Medina.  Hvad  kter  be- 
träffar  berget  Seir,  dit  enligt  nyss  äberopade  v.  42  i  Krön. 
de  500  Simeoniterne  utvandrade,  sä  ligger  det  i  nord- Arabien, 
och  intog  sannolikt  en  vida  större  sträcka,  än  man  vanligen 
förmenar. 

Men  vändom  oss  tili  emigrantemes  hufvudmassa,  hvii- 
ken  drog  än  längre  fram&t.  Deras  t4g  läter  mycket  noga  be- 
stämma  sig.  För  det  första  nämnes  ju  att  de  besegrade  Mi- 
näeme   {MtvctCoi^  Hbr.    mamini  m).     Väl   är  detta  en  läsart. 


6om  blott  förekommer  i  Septuagintan,  hvaremot  Massoreterne 
föredraga  ma^dnim,  neml.  s&som  appellativum  ^boningar^, 
ehura  andre  deri  velat  äterfinna  det  n.  v.  Maan  i  Peträiska 
Arabien.  D&  man  är  ense  om  den  utmärkta  omsotg,  hvar* 
med  öfVersättningen  just  af  Krönikoböckerna  är  gjord,  böra 
vi  icke  tveka  att  följa  deri  förekonunande  läsart.  Det  blir 
säledes  vid  Minäerne.  Men  desse  voro  enligt  Strabo  ett 
stort  folk  i  8.  V.  Arabien;  deras  gebit,  p&stäs  vidare,  sträckte 
sig  ända  tili  nejden  af  Medina  och  ännu  l&ngt  sjdligare.  De^ 
samme  voro  ock  p&  köpet,  s&som  ätminstone  i  en  not  antj- 
des,  af  ChamitiBk  extraktion,  —  just  som  det  heter  i  Kroni- 
kan. Hvad  viii  man  mer?  (Att  desamme,  ehuru  de  utan  tvif- 
vel  voro  nomader,  redan  öfver  ett  ärtusende  bibeb&Uit  de  bo- 
platser,  der  de  anträffades  pä  Strabos  tid,  detta  bör  läsam  i 
tanken  supplera). 

Det  heter  vidare  i  texten,  att  Simeoniteme  gjorde  Mi- 
näreroe  tili  herem  och  intogo  deras  territorium  ^ända  tili 
denna  dag.'*'  Hftraf  följer:  Minäeme  voro  p&  Hiskias  tid  re- 
dan sen  3  ärtusenden  förklarade  herem.  Dozjs  undersök- 
ning  leder  derhän,  att  sagde  benämning  (hvilken  i  vär  bibel- 
öfversättning  äterges:  ""de  gjorde  dem  tili  spillo'*)  bör  fat- 
tas  om  sjelfva  den  eröfrade  nejden,  hvilken,  sedän  fiendema 
utrotats,  fridlystes  och  vardt  '^Gudi  helgad.''  Han  fortsätter: 
^Ett  sädant  herem,  en  sadan  ät  Gudomen  invigd  plats,  m&- 
Bte  vi  alltsä  uppsöka  i  Arabien,  om  vi  vilja  veta,  hvart  Krö- 
nikans  Simeoniter  styrt  kosan.  Vi  behöfva  ej  söka  länge, 
valet  st&r  ej  fritt.  I  hela  Arabien  finnes  blott  en  enda  ort, 
hvilken  s&  l&ngt  i  det  framfarna  Arabemes  erinring  g&r,  bar 
namnet  herem  1.  haram,  och  denna  är  —  Mekkas  heliga 
gebit.''^  (Yäl  kan  ej  nekas,  att  samma  epitet  nyttjas  om  an- 
dra  lokaliteter,  t.  ex.  om  Medina,  men  detta  skall  blott  vara 
''efterhärmning.^  Och  föröfrigt  fanns  ju  vid  den  ort  dit  Si- 
meoniteme anlände  en  dal,  en  ha-gai,  —  alldeles  som  vid 
Mekka!  Ja,  det  är  troligt,  att  d&  Arabeme  kalla  sänkningen 
mellan  Mekka  och  Medina  gt,  de  lärt  sig  detta  Hbr.  ord  af 
Israeliteme). 

Dock  icke  blott  den  nejd  eller  den  ort,  utan,  sä  att  sä- 


8 


ga,  den  punkt,  dii  Kronikan  beledsagar  Simeoniterne,  1^ 
finna  sig.  Det  redan  anförda  Gedör  är  ju  intet  aniut  io 
Arabernes  Algadr  1.  Algidftr.  Hvad  deniader  uibegripe« 
upplyser  oss,  ibland  hundrade  andra^  äfven  ett  stalle  i  Aznqls 
arbete.  Enligt  detta  ""bestod  Mekkas  tempel  af  fjra  väggv 
utan  tak;  väggarne,  hvilkaa  stenar  voro  hopfogade  utan  mor- 
bruk,  hade  i  höjd  9,  i  längd  30,  i  bredd  24  aln;  blotteneo- 
da  dörr  ledde  ditin.  S&dan  förblef  bjggnaden  tili  Moham- 
meds  tid,  dock  innan  denne  uppträdde  som  profet;  Quraisdii- 
teme  bröto  ned  ocb  äteruppreste  den.  De  f jra  vägganie  t»- 
ra  namnet  algadr  1.  algid&r  d.  ä.  ^muren.'"  I  Hebreiskan 
hafva  gadr,  geder  o.  gedör  alldeles  samma  betjdelse. 
hvadan  ock  nägra  städer  i  Palästina  beta  8&  af  den  mur,  som 
omgaf  dem;  men  isynnerhet  bekant  är  Fenicemes  koloni  i 
Spanien  Gader  d.  ä.  Romarnes  Gades,  numera  Cadiz.^  (Det 
är  vis8t  sannt,  att  den  njligen  s&  högt  lofordade  Septuagint&D 
i  8t.  f.  Gedör  laser  Gerar,  bvilket  bl.  a.  Ewald  gillar,  men 
Gerar  var  ju  en  stad  i  Palästina  —  ocb  läsam  mäste,  noleik^ 
volens,  ut  fr&n  detta  land.) 

Säledes  veta  vi  nu  p&  punkten,  hvarest  vi  befinna  oss. 
Kan  det  förundra  n&gon,  om  han  för  höra,  det  Mekka  1.  Mak- 
ka  just  är  ett  Hebreiskt  namn?  Araberne  försöka  vissi  att 
derivera  detta  ord  frän  sitt  eget  sprSk,  men  alla  derasförsök 
improberas  (pä  goda  grunder).  Sanningen  är,  att  staden,  eller 
hellre  dess  gebit,  ursprungligen  bette  Makoraba,  s4som  hos 
Ptolemaeus.  Detta  bafva  äfven  v&r  tids  berömdaste  geogra- 
fer,  en  Ritter,  en  Kiepert  m.  fl.  medgifvit  '^Orientaliflterne 
deremot,  hvilka  veta,  att  Makka  först  i  v&r  »ras  5:te  sekel 
uppbjggts  ocb  derföre  omöjligen  kan  förekomma  bos  Ptole- 
maeus,  vilja  ej  höra  talas  om  Makoraba. ''^  I  sjelfva  verket 
är  det  äfven  mindre  exakt  att  kalla  Makka  1.  Makoraba  en 
stad;  dermed  förstods  neml.,  p&  dessa  aflägsna  tider,  blott en 
nejd,  dit  vallfärder  plägade  ske,  men  deremellan  stod  orteo 
(enligt  Bekrl)  fuilkomligt  öde.  Korteligen,  dess  etjmologi  är 
makkah  rabbab,  bvilket  väl  närmast  betyder  ^stor  slagt- 
ning^  (Num.  11,  13.  1  Sam.  14,  30  o.  s.  v.),  men  äfven 
kan    äterges   ^stort    slagfält'',   hvarmed    äter  bör  företJs  den 


plats,  der  Simeoniterne  besegrade  Minäerne,  den  de 
derefter  gjorde  tili  Uerem  ocb  hvarest  tillsist  staden  Mekka 
reste  sig. 

Fr&n  denna  Djvunna  st&ndpunkt  uppljsas  vi  ook,  hvad 
egentligen  li^er  under  det  bl.  a.  i  alquran  ofta  förekomm&n- 
de  uttrycket  maqämu  'ibrahtma.  Man  plägar  öfversätta 
det  ^Abrahams  st&ndplats^,  ooh  kallaa  8&  specielt  den  be- 
römda,  ftnnu  i  Ka^ba  befintliga  svarta  etenen,  p&  hvilken  han 
8iod  vid  det  han  bjggde  templets  murar.  Men  nej!  En  slik 
absurd  vantro  uppkom  först  sedän  presteme  hopsmidt  histo- 
rien  om  en  pereonlig  Abraham.  RätteUgen  bör  det  beta  p& 
renaste  Hebreiska  meqöm  ^ibrijlm,  det  är  uttjdt:  ''^Hebre- 
enieB  heliga  ort^,  oeh  menades  denned  det  numera  af  de  He- 
breiska Simeoniterne  oekuperade  samt  tili  Herem  gjorda 
Mekkanska  gebitet. 

Yäl  hemmastadde  i  Arabien  —  dit  de  dock  icke  begif- 

vit  sig,   säsom  Kronikan  säger,  för  att  söka  betesmarker  för 

8in  boskap,  utan  i  anledning  af  offentlig  förvisning,  —  lemna 

Simeoniterne  sitt  fordna  namn.     De  kallade  sig   hädanefter 

Ismaeliter  (=  ^Gud  hör'^);  s&  mycket  hellre,  som  jemväJ 

detta   (liksom    8im*ön)  kommer  af  radix  sama^  ^höra.^  Än- 

dringen  skedde  sMedes  egentligen  blott  genom  tillägg  af  'el, 

och   det   för   att  bilda  ett   motstycke  tili  Jisra^el  =  ^6ud 

strider'*,  tili  det  namn,  som  bars  af  deras  bröder,  hvilka  för- 

drifvit  dem.   Man  kan  förmoda,  att  om  äfven  Hebreemes  folk, 

Ukväl   icke    deras   lärde   synagogprelater  voro   okunnige  om 

detta  namnbjte.    Men  det  är  sannolikt,  att  de  haffc  sinä  skäl 

att  tiga  dermed.     ^Hade  man  erkännt  Simeoniterne  för  hvad 

de  verkligen  voro,  d&  hade  just  det  kömmit  i  dagen,  som  man 

p&  det  sorgfalligaste  sökte   dölja,  dk  hade  det  visat  sig,  att 

p&st&endet,  att  den  rena  Jehovismen  sedän  Moses  värit  den 

förherrskande  religionen,  stod  i  uppenbar  strid  med  historiens 

vittnesbörd.     Man   ville   och  kunde   ej   erkänna  Ismaeliterne, 

hvilka  ansägos  för  afgudadyrkare,  sasom  Israeliter,  deder  p& 

Sauls  tid  lemnat  landet;   men  ä  andra  sidan  kunde  man  icke 

fuilkomligt  neka  deras  Hebreiska  härkomst,   ty  denna  intyga- 


10 

des  af  tv&  saker:  spr&ket,  hvilket  de  begagnade,  och  omski- 
relsen.*" 

Liksoin  af  namnet  Ismael,  8&  har  man  ock  af  det  der- 
med  städse  förenade  Hagar  (enligt  legenden  Ismaela  moder) 
gjort  en  ^etymologisk  myth.^  Araberne  satte  det  nemligen  i 
sammanhang  med  verbet  Kagara  ^lemna  de  sinä*",  ""bortgl* 
Men  dess  rätta  härledning  är  ur  Hebreiskan.  Här  betjder 
gur  ^uppehälla  sig  nägonstädes  som  fremling^  med  partici- 
pium  gär  (detta  med  artikel  ha-gär)  och  eubstantiTet  gAT 
^en  som  lefver  utom  sitt  fädernesland.''^  Pluralema  heta  gk- 
rlm,  gerim  —  ord,  med  hvilka  i  Bibeln  vai  fremlingar  öf- 
verhufvud,  men  isynnerhet  Israeliter,  d&  de  lemnat  sitt  fader- 
nesland,  kallas.  Valan,  detta  Gäilm  l&ter  linguistiskt  mjcket 
lätt  identifiera  sig  med  gorhum.  Och  nn  är  gätan  lö6t.  Del 
af  Araberae  mängomtalade  folket  Dschorhum  är  just  de  He- 
breiske  Oarim,  d.  v.  s.  Simeoniteme  bosatte  i  Arabien.  De 
hette  de  ^fdrste^  blott  tili  skillnad  frän  de  Judar,  hvilka  i  en 
sednare  period  inflyttade  fr&n  Babylonien. 

Beviset  af  sin  sats  N:o  2  inleder  Dozy  s&lunda:  ^S&som 
kändt  hafva  de  Arabiske  teologerne  försökt,  att  med  bjelp  af 
sagan  om  Hagar  och  Ismael  i  Genesis  samt  en  Judisk  le- 
gend,  talande  om  Abrahams  resa  tili  Arabien,  förkiara  de 
urgamla  högtidligheterna  vid  festen  i  Mekka,  hvilka  Mu- 
hammed med  nägra  modifikationer  upptog  i  Islam.  Att  upp- 
visa  absurditeten  af  dessa  legender  är  öfverflödigt,  emedan 
den  faller  hvarochen,  som  laser  dem,  i  ögonen.'^  Dozy  före- 
drager  att  anse  den  nämnde  festen  för  en  efterhärmning  af  fie- 
breernes  Gilgal,  —  nemligen  den  gamla,  äkta  Pascha,  h^il- 
ken  äter  skall  vara  instiktad  tili  minne  af  Israelitemes  bnig- 
der  vid  eröfringen  af  Kanaan.  Derpä  följer  en  rad  af  kom- 
binationer  och  etymologier,  hvilka  ingalunda  i  djerfhet  siä  ef- 
ter,  men  i  fyndighet  vida  öfverträfia  Arabernes  egna.  M& 
blott  nägra  anföras. 

Sjelfva  festen  heter  hag;  ordet  finnes  bäde  i  Hebreiskan 
och  i  Arabiskan,  men  i  det  sednare  spr&ket  blott  i  speciel 
betydelse  af  ^vallfärd'',  derföre  bör  det  hellre  ledas  ur  det 
förra,   der  det  bibehällit   sin  grundbemärkelse  "fest.''     Sk  är 


11 

ock8&  *ld  ^fest^  alldeles  ej  ett  Arab.  ord,  utan  ett  stjmpadt 
Hebreiskt  mo^ed.  Icke  mindre  är  det  vid  högtiden  brukliga 
utropet  labaika  alahuma  labaika  ren  Hebreiska,  tj 
alahunia  bör  identifieras *)  med  elohlm,  ändelsen  -aika 
är  den  Hbr.  sufBxen  -eka  ooh  laba  1.  lahab  i  Hbr.  ""läga^, 
säledes  det  hela  =  ''din  l&ga  o  Gud,  din  läga^  —  med  af- 
seende  &  den  eld,  som  tändes  för  guden  Baal.  —  Festens 
egentliga  högtidsdagar  begynnte  med  den  ättonde,  kallad 
tarvijä,  enligt  Arabisk  etymologi  af  K  rvj  '^ösa  vatten*", 
'^diicka'*,  med  hänsyn  tili  de  ännu  existerande  bnlken  vid  t&- 
get  tili  dalen  Minft  oeh  kulien  ^Araf4,  men  enl.  Dozy  af  Hbr. 
t ero*  ah  '^basunljud''',  ty  troligen  hade  sädane  instnimenter 
ursprungligen  nyttjats,  —  säsom  ju  Jerichos  murar  ramlade 
för  Israelitemes  basuners  klang!  Den  nionde  eller  ^Arafa- 
dagens  kapplöpning  heter  'ifäza  —  ej  säsom  vanligen  ety- 
mologiseras,  utan  af  Hbr.  |^  fvz  ''fördrifva'',  'Ijaga  P&  flyk- 
ten.*"     O.  8.  T. 

Vi  kanna  redan  inneh&Uet  af  Dozys  sats  Nro  3.  Vi 
kanna  ocksä  kanske  tillräckligt  af  hans  sätt  att  bevisa  sinä 
satser.  Derföre  tili  godt  slut  ännu  blott  en  upptäckt,  som,  i 
fall  den  vinner  paläografemes  bekräftelse  och  bifall,  säkert 
är  egnad  att  komma  alla  otidiga  belackare  pä  skam  och  att 
försona  äfven  den  strängaste  kritiker  med  mänga  af  de  liypo- 
teser,  hvilka,  säsom  sakerna  nu  stä,  förekomma  nog  äfven- 
tyrliga. 

Den  redan  nämnda  svarta  stenen,  maqäm  Ibrahim, 
skall    bära  en  inskrift.     Derom  läses  väl  intet  hos  dem,  som 


♦)  Denna  parallelism  tyckes  verkligen  hafva  skäl  för  sig.  I  in- 
teijektionen  ai  a  h  am  a  igenkännes  lätt  ord  et  alahu.  Arabemes  eg- 
ne  grammatici  anse  ma  i  slutet  vara  en  Blags  kompensalion  för  jft 
"o"If  hTilket  ej  kunde  användas,  emedan  Bubstantivet  har_artikel.  För 
min  del  tror  jag  detta  m  (b&de  i  el  oh  im  och  alahuma)  vara  en 
urgammal  mimation,  hvaraf  ju  äfven  andra  tydliga  sp&r  förekomma 
säväl  i  Arab.  och  Hbr.  som  isynnerhet  i  Aseyriskan  och  i  Himjariti- 
8kan.  Ja  det  sistnämnde  spräket  hade,  säsom  Osiander  bevisat,  egen- 
heten,  att  äfven  in  stata  definito  bibehäUa  mimation  en.  Jfr  ock  min 
snart  utkommande  Arabiska  grammatik  (§  319,  10). 


12 


besökt  Mekka  '*'),  men  en  Arabisk  författare  ger  s&dant  pl  det 
bestämdaste  vid  handen.  Denne  författare  är  F&klhl,  afhvvs 
historia  öfver  Mekka  Leidner-biblioteket  eger  ett  maDoskiipt 
(dock  först  af  &r  1472—1473)  ^  ett  unicum  i  Europa.  I 
sin  mycket  omständliga  beskrifning  öfver  stenen  siiger  hau 
att  p&  dess  alla  sidor  stodo  inskriptioner,  ooh  haa  har  sjelf 
pä  befallning  af  st&thällaren  afkopierat  en.  Hans  facsimile 
ingär  i  manuskriptet;  dess  bokstäfver  äro  mycket  tjdliga» 
Fakihi  kunde  icke  sjelf  tolka  sin  kopia,  men  meddelar,  att 
andra  ansägo  inskriften  för  Hebreisk  eller  Himjaritisk,  n&gi^n 
äfven  för  hierogljrfer.  Af  Europas  larde  har  redan  Oaiand» 
granskat  inskriften,  men  blott  lyckats  dechifirera  3  bokstäf- 
ver. (Se  Zeitschr.  d.  Deutsch.  Morgenl.  Gesellsch.  1856. 
(Bd.  X  p.  28  f.) 

Dozys  undersökning  &dagalägger,  att  iaskriptionen  ir 
rent  Hebreisk,  ehuru  skrifven  i  ett  egendomligt  alfabet,  eom 
dock  genast  röjer  sig  s&som  Semitiskt.  Innehället  lyder: 
''Och  han  förde  bort  alla  förnäma  frin  Jerusaletn 
och  folket  i  Jehovas  hus  tili  Nergaldl^d,  Arameer* 
n  e  s.*"  Med  Jehovas  hus  1.  land  förstäs  Judeen.  Neigaldäd 
är  staden  Kutha  rabba  i  Babylonien.  '''Det  är  klart^,  fort- 
sätter  Dozy,  ^att  här  talas  om  de  af  Nebukadnezar  eller  d- 
gon  bland  hans  fältherrar  tili  Babylonien  bortförde  Jadame. 
Den  ene  eller  andre  m&ste  hafva  värit  nämnd  i  en  snDan 
del  af  inskriften;  ty  vi  ega  blott  ett  fragment  af  de  ioskrip- 
tioner,  hvilka  enligt  Fakihi  funnos  p&  stenen.  Äfven  i  detfa 
fragment  har  stätt  nägot  mer,  ty  Fakihi  säger,  sedän  han 
fSitt  sitt  facsimile  färdigt:  ''Detta  äro  de  rader,  hvilka  jas 
kunde  urskilja;  det  följde  ännu  mer,  hvad  jag  ej  kunde  ur- 
skilja  och  derföre  icke  upptecknat.*"  Vi  kunna  dock  formo- 
da,  att  inskriften  handlar  om  Dschorhumitemes  öden,  och  det 
fr&n  den  tid,  d&  de  bortfördes  fr&n  Judeen  tills  de  nedslog-^ 
sig  i  Mekka."" 


♦)  Icke  heller  hos  Wallin,  som  blott  talar  om  "dcn  lilla  sn^^ 
och  knottriga,  nu"  (vid  hans  vistelse  i  Mekka)  "med  jasminesaence  k- 
gjutna  stenen."    Reseanteckningar  Del.    III.  sid.  317  f. 


13 


Sammanträdet  den  16  Oktober  1865. 

Ordföranden,  professoren  Krubger  meddelade,  att  So- 
cietetens  hedersledamot,  professoren  Argblander  i  Bonn  vo- 
re  sinnad  att  tili  intagning  i  Aktema  inlemna  ett  häfte  An- 
teckningar  om  Norrsken.  Dessa  anteckningar  hafva  tillkom- 
mit  under  den  tid  professoren  Argelander  förestod  observa- 
tionema  i  Äbo  oeh  Helsingfors  ooh  hafva  hittills  fr&n  trycket 
icke  utkommit.  De  äro  af  betydligt  vetenskapligt  värde,  eme- 
dan  de  innehäUa  beskrifningar  pä.  m&nga  intressanta  former 
af  norrsken  ooh  deras  offentliggörande  skall  i  väsendtlig  m&n 
bidraga  tili  norrskens-litteraturens  riktande. 

Med  aniedning  af  Bielaska  kometens  snart  instundande 
äterkomst  redogjorde  professoren  Erueger  för  de  märkvärdiga 
företeelser,  som  denna  komet  under  tidigare  apparitioner  ha- 
de  visat.  Den  upptäcktes  för  första  gängen  1772;  vid  dess 
andra  upptäckt,  som  skedde  1805  förmodade  man  redan  dess 
ideutitet  med  1777  &rs  komet,  ooh  d&  den  1826  ärtenipptäck- 
tes  af  Biela  sattes  periodiciteten  utom  alit  tvifvel.  Omlopps- 
tiden  bestämdes  tili  6J  är,  ooh  vid  den  nästföljande  appari- 
tion  1832  skedde  upptäckten  för  första  gängen  icke  händelse- 
vis  som  förut,  utan  enligt  förutberäkningar.  Är  1839  var  ko- 
metens läge  i  jemförelse  tili  solen  ooh  jorden  s&  ogjnnsam, 
att  den  förblef  os3nrilig,  men  desto  gynsammare  voro  förh&l- 
landena  vid  den  derpä  följande  apparition  1845 — 46.  Redan 
i  böijan  hade  kometen  denna  g&ng  tvenne  medelpunkter  eller 
kärnor,  som  sm&ningom  aflägsnade  sig  ifrän  hvarandra  sälun- 
da,  att  slutligen  tvenne  skilda  kometer  intogo  den  förras  plats ; 
ett  faktum,   som  är  alldeles  oerhördt  i  kometemas  annaler. 

Vid  1859  ärs  apparition  voro  förhällandena  igen  sä.  ogjn- 
8amma,  att  endast  nägra  fk  observationer  kunde  erh&Uas.  Af- 
ständet  emellan  de  begge  komethufvudena  hade  tilltagit,  men 
en  egendomlig  omstÄndighet  inträdde  nu,  som  försv&rade  ba- 
nornas  undersökning :  man  kunde  nemligen  icke  med  bestämd- 


14 

het  fastställa  hufvudenas  identitet  under  denna  och  den  föm 
apparitionen.  Var  hufvudet  A  1846  indentiskt  med  A  1852 
eller  B  1852?  Derae  yttre  utseende  och  glans  kunde  icke  hi- 
draga  tili  att  besvara  denna  fräga,  emedan  de  äro  imderka- 
stade  betydliga  förändringar;  och  observationema  pk  dera^ 
ställning  tili  hvarandra  hafva  icke  heller  kunnat  gifva  ett  tili- 
fredsställande  svar.  Ar  1859  lyckades  man  icke  upphitu 
dubbelkometen,  som  den  gängen  Btod  alltför  närä  solen ;  men 
i  kr  kan  man  med  säkerhet  räkna  pä  dess  äterfinnaade.  Pmf. 
Clausen  i  Dorpat,  som  länge  redan  tagit  denna  komet  imder 
sitt  särskilda  beskjdd,  har  meddelat  efemerider,  enligt  hviUu 
den  bör  uppsökas,  och  som  för  öfrigt  visa,  att  dess  glans  im- 
der  November  och  December  mänader  ak  betydligt  tilltager. 
att  äfyen  de  astronomer,  som  icke  äro  försedda  med  ston 
refraktorer,  kunna  göra  sig  förhoppningar  om  dess  observe- 
rande.  Tyvärr  är  kometens  lopp  riktadt  &t  söder;  mot  sk- 
tet  af  nästkommande  Januari  skall  den  försvinna  för  vä» 
nejder. 

Med  anledning  af  professoren  MXklins  vid  föreg&ende 
sammanträde  häUna  föredrag  om  ätskilliga  utländska  Ijeande 
insektarter  refererade  professoren  von  Becker  enligt  den  be- 
kante  mikroskopisten  M. .  8chultze's  nyligen  publicerade  under- 
sökningar,  hvad  man  för  det  närvarande  känner  om  den  ana- 
tomiska  strukturen  af  lysorganet  hos  Lampyris  splendidula, 

E.  o.  professoren  Mäklin  höU  ett  föredrag  om  vivipara 
dipter-larven. 

Sekreteraren,  professoren  Arppe  anmälde  tili  intagning 
i  denna  öfversigt:  Strödda  naturhistoriska  anteckningar  med- 
delade  af  verkl.  statsrädet  Nordmann  samt  en  skrifvelse  frän 
licentiaten  WnK,  daterad  Stockholm  den  22  Sept.  1865. 

Professoren  Arppe  förevisade  ett  prof  af  metallen  Mag- 
nesum  jemte  dess  förbränningsfenomen. 


15 


Om  lysorganet  hos  Lampyris  Splendidula. 

(Meddeladt  den  16  Oktober  1865  af  F.  J.  v.   Becker.) 

De  lysande  insekterne  skilja  sig  fr&n  flertalet  af  lysande 
hafsdjur,  säsom  Mollusker,  Coelenterater,  Noctiluker  o.  a., 
derigenom  att  Ijuset  hos  insektema  utsträlar  frän  egna  lyi- 
organer,  d.  v.  s.  kroppsdeiar,  som  saknas  hos  icke  lysande  in- 
Bekter,  under  det  att  hos  hafsdjuren  vanligen  större  delen, 
eller  t.  o.  m.  hela  kroppen  lyser  (CcBlenterater,  Noctiluker), 
eller,  s&som  hos  Salperne,  inelfvome.  Vili  man  derför  genom 
en  anatomlsk  undersökning  söka  bidraga  tili  förklaring  af  de 
märkvärdiga  och  hittills  obekanta  processer,  som  betinga  lys- 
ningsförmägan  hos  lefvande  djur,  sä  mäste  utan  tvifvel  en  in- 
sekts  lysorgan  yara  ett  vida  lämpligare  föremäl  för  en  dylik 
undersökning,  än  t.  ex.  den  lysande  kroppen  hos  enmollusk; 
alldenstund  man  lättast  mäste  finna  de  anatomiskt  karakteri- 
stiska  karaktereme  uti  det  organ,  som  enkom  är  skapadt  tili 
att  lysa. 

Annu  för  knappt  tio  är  sedän  inskränkte  sig  y&r  kän- 
nedom  om  lysorganemes  finare  struktur  «tili  den  uppgift,  att 
de  bestodo  af  en  finkomig  massa,  genomdragen  af  tracheer 
och  nerver.  Vid  denna  tid  framhöU  först  Leydig  närvaron  af 
celler  i  den  finkomiga  grundsubstansen,  och  ungefär  samtidigt 
utgaf  KiJLLiKER  en  ganska  noggrann  beskrifning,  deri  han  skil- 
jer  nämnde  celler  i  tvenne  slag:  bleka  och  hvita  parenchym- 
celler.  I  afseende  p&  de  sistnämnde  gjorde  han  den  vigtiga 
upptäckten  att  deras  innehäll  bestod  af  ett  urinsyradt  sait, 
sannolikt  urinsyrad  ammoniak.  Riktigt  framhöU  han  äfv^en 
att  de  bleka  cellerne,  som  väsendteligen  bestä  af  proteinsub- 
stans,  äro  de  lysande  delarne.  Om  tracheerne,  som  talrikt 
förgrena  sig  mellan  cellerne,  menar  K.,  att  de  nätartadt  för- 
ena  sig  med  hvarandra.  Nervernes  slutförgreningar  kunde 
han  ej  utforska,  men  sluter  dock  ur  sinä  och  andra  äldre  fy- 
siologiska  experimenter,  att  lysorganerne  Yore  "^nervosa  appa- 


16 


raier^^  ^som  torde  hafva  sinä  närmaste  analoga  uti  de  eiektii 
ska  organerne.'" 

Af  de  falrika  försök,  som  blifvit  anstullda  säväl  af  aldr»- 
som  nyare  forskare,  hufvudsakligast  Tibdbmah  och  Miuii  £»- 
UARDS,  öfver  lysförm&gan  hoe  Lampyris-arterne,  framg&r  n»- 
8om  Bäkert  resultat  l:o  att  syre  är  oundgängeligen  nödvao- 
digt,  samt  2:o  att  nervsjstemet  utöfvar  ett  tjdligt  infljtaDdc 
p&  lysoi^nemes  verksamhet.  D&  nu  vidare  alla  försok  aii 
p&  kemisk  väg  uppvisa  fosfor,  eller  nägot  annat  lysämne,  uti 
lysorganeme  ledt  tili  fuUkomligt  negatift  resultat,  m&ste  fran 
anatomisk  synpunkt  framförallt  afseende  fästas  p&  tracheenx^ 
och  nervernes  utbredning  och  sätt  att  sluta,  äfveosom  deias 
förhällande  tili  parenchym-cellerne. 

Prof.  Schultze's  sednaste  undersökningar  lemna  oss  föl* 
jande  upplysningar  om  lysorganet  hos  Lampyru  spUndMa: 

Nämnde  ineekt  har  tvä  lysoi^ner,  som  intaga  bakudin 
af  andra  och  tredje  segmentet.  Om  dagen  igenkannas  de  pi 
sin  hvita  färg,  hvarmed  de  skimra  igenom  den  genomskiolu.^ 
huden.  Lysorganet  gr&nsar  med  sin  ventrala  yta  omedeiUit 
tili  bukhuden,  med  den  dorsala  tili  nervsträngen  och  inelfvor- 
ne.  Det  best&r  af  en  tunn  skifva,  som  &ter  sönderfaller  i  en 
ventral-  och  en  dorsal-del,  begge  migeför  af  samma  tjocklek. 
Den  ventrala  delen  är  gulaktigt  genomskinlig  och  beslar  af 
en  finkornig,  segt  slemmig  oi^nisk  substans,  uti  hyilkeo  re- 
dan  vid  svag  förstoring  märkes  en  mängd  lufthaltiga  trachee- 
förgreningar.  Den  dorsala  delen  deremot  är  fullkomligt  oge- 
nomskinlig  och  hvit  vid  p&fallande  Ijus.  Dess  ogenomskiolig- 
het  härrör  af  tätt  hoppackade  starkt  Ijusbrytande  8m&  kom. 
Ifrän  djurets  dorsal-sida  intränga  flere  större  trachee-  och  nen- 
stammar,  hvilka  dock  i  anseende  tili  substansens  ogenomskin- 
lighet  ej  vidare  l&ta  förfölja  sig.  Tili  största  delen  genom- 
tränga  de  dock  den  dorsala  skifvan,  för  att  utsända  sinä  slui- 
grenar  uti  den  ventrala. 

Om  man  under  omvexlande  belysning  och  mörker  ^ifl 
svag  förstoring  observerar  en  i  serum  förfllrdigad  snitt  af  Ivs- 
organet,  ser  man  lätt,  att  ingen  Ijusutveckling  utg&r  Mn  de/ 
ogenomskinliga  lagret,  utan  blott  fr&u  den  genomskinliga  ven- 


17 

trala  delen.  Djlika  snitt  visa  ofta  ännu  flere  timmar  efter 
det  de  blifvit  förfardigade  tydligt  Ijusphenomen.  B&da  lagren 
beötä,  säsom  redan  Kölliker  uppgaf,  väsendteligen  af  celler, 
ehuru  dessa  utan  tillhjelp  af  reagentier  aro  högst  svära  att 
se.  Den  ce liiga  texturen  är  likväl  lättare  att  igeiikänna  i  det 
ven trala,  än  i  det  dorsala  lagret.  Med  tillhjelp  af  lösningar 
af  chromsjra,  tväfalldt  chromsjradt,  kali,  osmiumsyra,  oxalsy- 
ra  eller  jodserum  skilja  sig  cellerne  lätt  frän  hvarandra,  oeli 
framträda  d&  som  polyedriska  i  rummets  tre  diinensioner  tem- 
nieligen  lika  utveeklade  kroppar,  frän  hvilkas,  stundom  rätt 
sk  arpa,  hörn  korta  finkorniga  forteättningar  utg&.  Dessa  celler 
besta  af  en  tjock  protoplasma  massa,  i  hvars  inre  en  propor- 
tioiisvis  liten,  rund  kama  ligger.  N&gon  membran  kan  ieke 
märkas  pä  dessa  celler. 

Mindre  lätt  läter  det  dorsala  lagrets  finare  struktur  upp- 
täcka  sig  genom  reagentier.  Att  de  i  mängd  förekommande 
tina  kornen,  som  vid  sönderplockning  af  organet  under  vatten 
framträda  med  liflig  molekularrörelse,  saramanhällas  af  en  seg- 
flytande  slemmig  substans,  ser  man  vid  undersöknig  uti  se- 
rum.  Särdeles  intressant  är  Kölliker's  upptäckt,  att  dessa 
korn  innehälla  urinsyray  som  genom  bekanta  kemiska  reagen- 
tier deri  kan  uppvisas.  Basen  hvarvid  syran  är  bunden  är 
deremot  ej  noga  bestämd.  Dock  sluter  K.  tili  att  densamma 
vore  ammoniak,  deraf  att  salmiak-arborisationer  uppstä  vid 
behandling  m*^d  saltsyra,  jäfvensom  deraf  att  den  hvita  mas- 
san vid  glödgning  ej  lemnar  nägon  äterstod.  Undersökning 
medelst  Polarisations-apparat  visar  att  hvarje  af  dessa  smä 
korn  är  siarkt  dubbelt  hrytande^  hvilket  optiska  förhällande  sä- 
ledes  intet  lemnar  n&got  tvifvel  öfrigt  att  de  ej  äro  af  kry- 
ätallinisk  tuxtur..  Dä  nu  Ijus-utvecklingen  uteslutande  är  in- 
skränkt  tili  det  ventrala  lagret,  uti  hvilket  inga  dylika  kry- 
staller  förekomma,  mäste  man,  oaktadt  de  begge  lagrens  närä 
sammanhang,  likväl  betrakta  dem  som  vasen dtligen  skiljda. 
Man  kunde  benämna  cellema  uti  den  ventrala  delen  lysorga- 
nets  Parenchym  celler^  den  dorsala  delens  deremot  Urat  celler. 

Af  särdeles  vigt  är  tracheernes  ooh  nervernes  förh&llan- 
de  i  lysorganet.     Sä  längt  tracheeme  äro  fyllda  af  luft  är  det 

2 


18 


lätt  att  förfölja  deras  utgreningar  meUan  parenchjm-cellenie. 
Härunder  afvika  de  i  intet  fr&n  trachee-f&rgreningen  nti  lodn 
organer.  Sv&rare  är  deremot  utforskandet  af  de  ej  mer  mec 
luft  fjUda  Bista  utgreningarne.  För  att  komma  tili  m&ietbe 
gagnade  sig  Schultze  först  af  maeerationsmedel,  bUnd  hvilb 
han  sedän  gammalt  funnit  concentrerad  oxalsjielösaiog  otb 
jodsenim  bäst.  Efter  en  ä  tvk  dagars  maceration  locknd^ 
äfiren  Ijeoi^net  s&  upp,  att  vid  preparering  med  nil  pves- 
chjmcellerne  kunde  isoleras  fr&n  hvarandra,  och  tracbeestajc 
marne  förföljas  ända  tili  sinä  sista  förgreningar.  Spinliibm, 
som  omgifver  dessa,  sträckte  sig  s&  längt  röret  var  fjlldt  med 
luft,  derefter  vidtog  en  mjeket  blek  fin  granulerad  trädlik 
fortsättning,  som  ej  mer  tycktes  ih&lig;  hvilken  forffiättnin^ 
derp&  äter  hastigt  förtjoekade  sig,  oeh  öfveigick  tili  en  liteo 
stjernfonnig  kropp,  som  bildar  slutet  af  trachee-grenen.  Sub 
stansen,  hvaraf  detta  stjernformiga  ftndorgan  best&r,  fir  en 
färglös  granulerad  massa  af  lika  beskaffenhet  med  de  tiidlika 
fortsättningame,  som  4,  6  eller  flere  tili  antalet  utstrUa  i  oli- 
ka  rigtningar,  och  utaf  hvilka  alltid  en  sammanhänger  med  en 
trachee-gren.  I  det  inre  ligger,  som  det  tjckes  constant  es 
liten  oval  eller  rund  kärna,  som  gör,  att  man  väl  m&ste  as- 
taga  dessa  bildningar  för  celler,  hvars  protoplasma  massa  lik- 
v&l  ytterst  sjnes  begränsad  af  en  egen  membran.  JemfördÄ 
med  andra  bekanta  cellformer,  likna  de  mest  de  sni&  ganglio 
oellerne  i  hjernans  grSa  substans  hos  menniskor  och  dS^jur- 

Med  stark.  förstoring  sjnes  det  som  skulle  medelst  de 
tr&dformiga  fortsättningame  ett  samband  äga  rum  mellao  de 
stjernformiga  cellerne  och  parenchym-cellerne,  p&  hvilkas  kao- 
ter,  säsom  redan  förut  blifvit  omnämndt,  ofta  korta  afrifba 
granulerade  fortsättningar,  som  fullkomligt  likna  dem  bka  de 
stjernformiga  cellerne,  märkas.  I  anseende  tili  textarernes 
jttersta  finhet  är  det  nastan  omöjligt  att  med  säkerhet  koo- 
statera  detta  sammanhang. 

Der  uti  macerationspreparaten  parenchym-cellerne  1^ 
tätare  tillhopa  Ijckas  det  blott  undantagsvis  att  se  en  anM- 
ning  tili  de  mellan  dem  liggande  stjernformiga  cellerne.  ^^ 
tfkrskt  tillst&nd,   och  med  andra  vanliga  reagentier  Os  inp 


19 

tjdliga  bilder,  deremot  erbjuder  ett  njtt  reagens,  Oimiumsyra 
Os  O^,  eller  som  den  nyligen  äfven  blifvit  kallad  Öfverofmium- 
syra,  stora  fördelar.     Ur  vattenlösningar  af  denna  syra  afskil- 
ja  nämligen  lätt  oxiderbara  ämnen,   äfvensom  m&Dga  oigani- 
ska    substanser,    en  svart  eller  svartblä  kropp,    antingen  en 
lägre  oxjdationsgrad  af  osmium  eller  ock  metallen  sjelf.    D& 
nu   en   stor  syreconsumtion   vid   lysningsprocessen   eger  nun, 
\kg  det  närä  tili  hands  att  försöka  nämnde  reagens  pä  lefvan- 
de   IjBande  djur.     Dessa  lades   derföre  i  syrelösningen,   ooh 
redan   inom   n&gra  timmar  inträffade  det  mest  öfverraskande 
resultat.     Under  det  att  i  Ijsorganets  parenchjm-celler  och  i 
andra   kroppsdelar  ännu  knappast  sp&r  af  en  osmium-reduk- 
tion  kunde  förmärkas,  hade  trachee-celieme  samtligen  antagit  en 
djupsvart  fdrg.     Medan  de  förut  in  situ  voro  fullkomligt  osyn- 
liga,    framträdde    de    nu  med  s&dan  skärpa,    att  de  b&de  tili 
antal  och   läge  äfven  med  svag  förstoring  pä  det  tydligaste 
kunde   observeraa.     Mellan  parenchjm-celleme  ses  de  evart- 
färgade  trachee-celieme  ligga  regelmässigt  fördelade,  med  si- 
nä utlöpare  ingripande  i  parenchym-cellemes  mellanrum.    3om 
8m&  blommor  p&  en  mänggrenig  stjelk,  sitta  de  8varta  celler- 
ne  pä  den  gemensamma  trachee-stammen.   Den  svarta  f&rgen 
är  jemnt  utbredd,  och  förhindrar  igenkänningen  af  protoplas- 
mana struktur,  äfvensom  af  cellkärnan.     Den   fortsätter  sig, 
ehuru  med  aftagande  intensitet,  uti  utlöpame,  och  lättar  deri- 
genom   betydligt  förföljandet   af  dessa.    N&gra   af  utlöpame 
tyckas  sluta  med   en   fint  utdragen  fri   ända,   andra   afrifna 
eller  tvära.     Anastomoser  dem  emellan,  eUer  med  parenchym- 
cellemes  fortsättningar  kunde  ej  constateras. 

Den  svarta  färgningen  af  trachee-celleroe  inträffar  blott 
om  Ufvande  och  lysande  djur  iniäggas,  men  uteblir  hos  döda 
individer.  Häraf  kan  man  siledes  sluta  tili  att  syre-förbruk- 
ningen  uti  lysorganet  fortg&r  n&gon  tid  efter  det  djuret  blif- 
vit inlagt  i  syrelösningen.  D&  tracheeme  äfven  efter  försö- 
ket  ännu  befinnas  lufthaltiga  mäste  osmium-syran  i  gasform 
intränga  i  dem,  ett  förh&Uande  som  väl  öfverensstämmer  med 
ifr&gavarande  syras  stora  flygtighet  Ocksä  i  andra  organer, 
än  lysoiganet,  flliga  sig  trachee-ändame  af  lefvande  iniaggda 


•20 

djur  hastigt  svarta,  under  det  att  nämnde  verkan  p&  ufm^ 
af  chitinhud  betäckta  delar  först  l&ngt  sednare  inträffar. 

Visa  nu  trach^ernes  slutceller  i  afseende  pk  osmimnsv- 
ran  en  stor  frändskap  tili  sjrre,  sä  ligger  det  närä  att  antag». 
att  de  äfven  vid  lysningsprocessen  spela  en  stor  roll.  I  detu 
hänseende  är  följande  omständighet  af  intresse.  Obserrerar 
man  nattetid  med  8vag  förstoring  lysande  hanor  af  Lampjn^ 
splendidula,  sä  märker  man  att  Ijusets  rhjtmiska  tiil-  oeh  af- 
tagande,  som  vanligen  framträder  ganska  tydligt,  bestär  i  upjn 
tlammandet  af  smä  i  lysorganet  fördelade  punkter,  hTilkas  an- 
tai  och  anorduing  motsvarar  trachee-cellernes,  säsom  osnoium* 
preparateme  visa  dem.  Först  efter  uppträdandet  af  des^sa 
punkter,  utbreder  sig  Ijuset  mera  jemnt  öfver  organets  heJa 
yta,  för  att  sedän  &ter  vid  aftagandet  längst  häfta  vid  spridda 
punkter.  Den  jemna  utbredningen  vid  maximum  af  Ivsnin;; 
tyder  väl  p&  ett  deltagande  af  lysorganets  parenchymceller, 
8äsom  ocksä  annors  sannolikt  är^  men  uppflammandet  uti  en- 
skilda  spridda  punkter  l&ter  deremot  förmoda,  att  det  ar  tra- 
cli^e-celleme,  derifr&n  Ijuset  verkligen  försi  begynner. 

Förgätas  bör  likväl  icke  att  dylika  stjemformiga  tracbt^e- 
eeller,  som  de  ofvan  beskrifna,  äfven  förekomma  p&  andra 
ställen  i  insektkroppen,  oeh  att  säledes  närvaron  af  desse  an- 
nu  ej  utgör  n&got  utmärkande  tecken  för  lysorganet.  Karak- 
teristiskt  tyckes  deremot  den  oerhörda  mängden  af  trache-ctUer 
pd  ett  inskränkt  rum  vara. 

Ang&ende  nerveme  fbrtjenar  anmärkas  att  de  frän  sihta 
buk-ganglierne  utgäende  nervstammame,  som  frän  dorsal-sidait 
intränga  i  lysoi^anet,  tili  sin  finare  struktur  fullkomligt  öfi  er- 
ensstämma  med  kroppens  öfriga  ner\'er.  De  äro  fiakorui^ 
tiberknippen  med  k&rnhaltig  skida.  De  föi^rena  sig  mellao 
lysorganets  parenchym-ceJler,  divergera  starkt  frin  hvarandra. 
livarefter  grename  blifva  alit  finare  tills  de  slutligen  försvin- 
na.  KÖLLIKER  omtalar  i  nerveme  kämhaltiga  tills vällningar. 
frän  hvilka  2  ä  5  grenar  utg&.  ScHULTZB  deremot  bar  ej  kun- 
nat observera  n&gra  cellartade  inläggningar  i  nerveme,  utan 
förklarar  den  dichotomiska  förgreningen  för  regel.  Isoleringen 
af  nerverne  lyckas  b&st  genom   sönderplockning  i  friskt  tili* 


21 

ständ  uti  jodserum,  eller  än  bättre  af  med  oxalsyra  behandla- 
de  lysorganer.  De  flnaste  grenarnes  slutliga  öde  är  fortfa- 
rande  okändt.  De  sista  sjnliga  ändarne  kunna  läta  förmoda 
ett  sammanhang  säväl  med  parenchjm-cellernas  utlöpare,  aom 
ined  tracheernes  ändceller.  Dock  förekommer  ingen  säker 
iakttagelse  af  ett  dylikt  sammanhang. 

Vid  isolering  af  de  frän  de  eista  bukganglierne  utlöpan- 
de  nerverne  finner  man  ofta  nervgrenar,  som  sluta  uti  o  vala, 
eellartade  kroppar,  som  sitta  likt  bären  pä  stjelken  i  en  vin- 
bärsklase.  Äfven  detta  sätt  att  sluta  är  icke  nägot  specielt 
f()r  lysorganets  nerver,  utan  tillkommer  hudnerverne  hos  arthro- 
podeme  i  allmänhet,  säsom  Leydig  redan  längesedan  fram- 
hallit. 


22 


Om  vivipara  dipler-Iarver. 
(Meddeladt  den  16  Oktober  1865  af  Fb.  W.  ILUluc.) 

Man  har  redan  länge  känt  ganska  m&nga  egendomligiit'- 
ter  icke  allenast  i  lefnads-  och  förvandlingssättet  hoe  flere  n- 
presentanter  af  de  tv&vingade  insekterna,  utan  äiven  i  olikhe- 
ten  af  den  utvecklingsgrad  deras  afföda  uppnär,  innan  den 
frambringas  tili  verlden.  Flertalet  lägger  nemligen  agg,  som 
först  utkläckas  efter  nägon  tid,  nägra  framföda  gena«t  lefvan- 
de  larver  och  ett  mindre  an  tai,  de  s.  k.  fntpipara,  fraaibiiDga 
myeket  stora  s&kallade  ägg,  hvilka  i  sjelfva  verket  dcN^k  mä- 
ste  anses  motsvarä  andra  insekters  puppor,  emedan  ur  de- 
samma  framkomma  fullkomligen  utbildade  flugor.  N&gon  vi- 
sendtlig  afvikelse  i  sjelfva  propagationssättet  har  man  likväl 
förut  icke  observerat  inom  denna  insektordning,  och  s&  myc> 
ket  6törre  uppmärksamhet  väcker  derföre  för  det  närvarande 
profeesor  Nikolai  WAG^ERS  upptäckt  af  vivipara  dipter-larver, 
hos  hvilka  man,  att  dömma  efter  hans  undersökningar,  icke 
kunnat  p&finna  det  ringaste  sp&r  af  nägra  generationsorganen 
ehuru  de  frambringa  med  eig  sjelf  fullkomligen  lika  larver. 
Professor  Wagner  skall  redan  1862  hafva  publicerat  denna 
sin  upptäckt  pä  ryskä  spräket  i  en  vid  kasanska  universitetet 
under  titel  af  CaMonpouseoAhNoe  pasMHomeHxe  rycenui^  y  Bacm- 
KOMbixs  utgifven  afhandling,  men  det  öfriga  Europa  har  härom 
likväl  först  emot  slutet  af  är  1863  genom  en  uppsats,  inford 
i  Band  XIII  af  v.  Siebold^s  och  KöUiker^s  Zeitschrifi  fQr  uis- 
seMchaftliche  Zoologie  erhällit  närmare  kännedom.  De  Wagner- 
ska  iakttagelserna,  hvilka  i  början  väokte  myeket  tvifvel  ho$ 
flere  naturforskare,  torde  sä  myeket  mer  förtjena  att  äfven 
hos  088  oied  n&gra  ord  framhällas,  8om  desamma  vunnit  mera 
tillfbrlitlighet  oeh  bekräftelse  genom  likartade  observationer, 
gjorda  sedermera  äfven  pä  andra  orter. 

De  ifr&gavarande  larverna  päfann  Wa6RIR  tili  först  i 
Augusti  m&nad  under  barken  af  en  utdöd  alm,  men  sedenne* 


2a 

ra    äfven  i  förmultnad   baat   af  lind-  och  rönn-stubbar.    För- 
fattareo  bar  pä.  det  noggraimaate  beskrifvit  och  afbildat  deras 
yttre  och  inre  bjggnad,    och  med  ledning  häraf  bar  t.  o.  m. 
direktor  H.    Loe>v  i  Meseritz,   eamtidcDS  utmärktaste  diptero- 
log)  i  en   anmälan   om  den  Wagnerska  upptäckten,  införd  i 
Berliner  Entomologische  Zeitschrift  1864,  förklarat,  att  desea  lar- 
ver  &ro  af  ett  dipteron,  utan  tvifvel  hörande  tili  familjen   Ce» 
cidomyiäae.     LoEW  säger,  att  de  afvikelser  i  enskilda  organisa- 
tionsförhUlanden,  som  de  af  Wagiier  beekrifna  larverna  förete 
fr&n   förut   kända  och  närmare  undersökta  cecidomyid-larver, 
i  sjelfva  verket  icke  äro  af  den  betydelse,  att  man  p&  grund 
af  dem  kunde  ledas  tili  den  slutsatsen,  att  de  skulle  höra  tili 
en  annan  familj.     Han  förutsätter  derjemte,  att  nägra  afvikel- 
ser, t.  ex.  i  bjggnaden  af  respirationssystemeta  främre  del  äf- 
veDSom  i  läget  af  den   opariga  nerven,    möjligen  kunna  till- 
skrifvas  en  icke  fullkomligen  lyckad  undersökning  af  verkliga 
förhUlandet. 

Familjen  Cecidomyidae  (Cecidomyzides  Zetterst.  Dipt.  Scand, 
Tom.  IX)  hör  föröfrigt  tili  den  hufvudgrupp  bland  de  tv&vin- 
gade  insektema,  6om  i  allmänhet  är  känd  under  benämningen 
af  myggor  och  utmärker  sig  genom  flerledade  antenner.  At- 
minstone  n&gra  arter  blaud  dessa  Cecidomyidae  framkalla  pä 
vexter  egendomliga  galläplelika  missbildningar,  t.  ex.  den  re- 
dan  af  L\mt  kända  och  s&som  en  tili  slägtet  Tiputa  hörande 
art  beskrifna  Lasioptera  juniperina^  hvilken  framkallar  de  tre- 
taggiga  8.  k.  kikbären  pä  enbusken.  Med  anledning  häraf 
hafva  alla  tili  denna  familj  hörande  species  i  svenska  spräket 
erhällit  den  gemensamma  benämningen  af  gallmyggor.  I  den 
europeiska  norden  förekomma  omkring  trettio  kända  arter  af 
denna  grupp  och  d&  derjemte  trakten  af  Kasan  i  zoologiskt  • 
afseende  ganska  mycket  öfverensstämmer  ätminstone  med  en 
betydlig  del  af  värt  land,  ligger  den  förmodan  närä,  att  man 
äfven  i  Finland  skall  kunna  päfinna  samma  eller  likartade  vi- 
vipara  cecidomyid-larver. 

Professor  Wagher  bar  enligt  akademikem  E.  v.  Baer*s 
uppgift  för  vetenskapsakademien  i  S:t  Petersburg  t.  o.  m.  lyc- 
kata  att  tili  förpuppning  och  fullständig  förvandling  bringa  den 


24 

sista  generationen  af  dessa  larver,  men  namnet  p&  den  af  ho- 
nom  s&lunda  erhällna  fullbildade  arten  har  jag  ej  seit  nägrm- 
städes  uppgifvet,  och  att  den  af  d.r  Meinert  i  Kröyer*g  Tid- 
skrift. III.  R.  III,  1864,  beskrifna  Miastor  metraioas^  hvilken 
jag  längre  fram  med  nägra  ord  ^ill  omnämna,  vore  identisk 
med  deiisamma,  torde  knappast  med  n&gon  säkerhet  kunna 
förutsättas. 

Deuna  arls  hela  propagationsserie,  om  jag  sä  fär  kalla 
den,  är  emellertid  euligt  professor  Wagners  undersökningar  i 
korthet  ungefär  följande :  Efter  föregäiugen  parning  lägger  ho- 
nan  endast  nägra  fil,  men  proportionsvis  särdeles  stora  ägg, 
och  ur  hvarje  af  dessa  ägg  framkryper  sedemiera  en  lan% 
men  denna  förpuppar  sig  ej,  säsom  fallet  är  med  de  flesta 
öfriga  inseker,  utan  inom  densamnia  ufbildar  eig  p&  bekostnad 
af  dess  egna  inre  organer  och  slutligen  äfven  af  dess  lif  en 
ny  generation  af  larver,  som  frambryter  ur  densamma.  Dessa 
larver  äro  visserligen  tili  alla  delar  fullkomligen  lika  med 
den  ursprungliga  eller  moderlarven,  men  uppnä  ej  alldeieh 
dess  storlek.  P&  lika  sätt  frambringar  denna  nya  generation 
äterigen  litet  mindre  larver,  och  denna  könlOsa  fortplantning 
fortgär  sälunda  nnder  loj)pet  af  hela  hösten,  vintern  och  v4- 
ren,  tills  den  sista  generation  slutligen  päföljande  sommar  for- 
})uppar  sig,  och  ur  dessa  puppor  framkomma  först  fullbildade 
och  bevingade  Cecidomyider  af  tvenne  skilda  kön. 

De  ifrägavarande  tili  färgen  hvitaktiga  larverna  uppni 
som  fullvuxna  en  längd  af  4 — b\  m.  m.  Alla  individer  af 
den  sista  generation  förpuppade  sig  (enligt  v.  Baer's  medde- 
lande  härom  i  BulL  de  CAcad,  Itnp.  des  sciences  de  S:t  Peten- 
hourg  d.  15  Juni  innevarande  är)  fr&n  d.  6  tili  d.  8  Juni,  ooh 
tre  eller  fyra  dagar  härefter  framkröpo  de  fullt  utbildade  myg- 
gorna.  De  mellanliggande  generationemas  utvecklingstid  upp- 
skattar  Wagner  tili  omkring  7—10  dygn.  Att  yttre  förhäl- 
landen,  t.  ex.  temperaturen,  m&ste  hafva  ett  vusendtllgt  infly- 
tande  härpä,  har  man  med  ganeka  goda  skäl  förutsatt,  och 
det  mk  ännu  tilläggas,  att  denna  vivipara  och  könlösa  fort- 
plantning  i  den  fria  naturen  säkerligen  gestaltar  sig  helt  an- 
norlunda,    än  inne  i  bostäder  eller  källaren,    d&  klimatet  un- 


25 


der  en  sä  nordlig  breddgrad,  som  den  under  hvilken  staden 
Kasan  är  belägen,  under  flera  m&nader  &t  fullbildade  insekter 
och  deras  lan-er  endast  kan  medgifva  ett  latent  lif,  och  att 
under  denna  vinterdvala  n&gon  slags  utveckling  eller  propa- 
gation  skulle  kunna  fortgä,  är  väl  föga  tänkbart.  Y.  Baer 
omnämner  äfven  sjelf,  att  han  i  en  trädstubbe,  som  man  i 
Kasan  förvarat  för  hans  räkning  i  en  källare  och  det  troligen 
under  flere  m&nader,  ännu  d.  11  och  12  (23  och  24)  Juli 
1863  p&fann  flere  af  dessa  larvar  lefvande,  men  icke  en  enda 
af  dem  hade  förpuppat  sig. 

D&  dessa  vivipara  dipter-larver  enligt  uppgift  sakna  hvar- 
je  sp&r  af  generationsorganer,  säsom  vi  ofvanföre  omnämnt, 
niiVste  naturligtvis  besvarandet  af  den  fr&gan,  hvarest  och  p& 
hvilket  sätt  deras  afkomlingar  uppkomma,  onekligen  ega  det 
största  vetenskapliga  intresse.  Wagi<ier  anser  att  de  uppkom- 
ma i  den  s.  k.  fettkroppen,  hvilken  derjemte  tjenar  dem  tili 
näring.  Enligt  hans  beskrifning  visar  sig  nemligen  i  början 
inom  densamma  ungefär  p&*  lika  afst&nd  fr&n  hvarandra  och 
af  särdeles  smä  kroppar  best&ende  fläckar,  som  vid  päfal lan- 
de Ijus  synas  hvita,  men  vid  genomg&ende  Ijus  ogenomskin- 
liga.  Härefler  bekläder  sig  hvarje  af  dessa  finkomiga  grup- 
per  med  en  tunn  hud  eller  hinna,  hvilken  tillika  omsluter  de 
närmast  belägna  fettkulorna.  Hela  fettkroppen  sönderfaller 
H^unda,  dock  icke  samtidigt,  utan  efter  hand,  i  oregelbundet 
afrundade  delar,  som  författaren  kallar  embryonaldelar,  af 
0,002—0,005  m.  m:s  storlek.  LoE\v  förutsätter  dock,  att  des- 
sa siffertal  uppkommit  genom  tryckfel  och  att  det  pätagligen 
bör  heta  0,02 — 0,05  m.  m.  Dessa  embrjonaldelar  stanna 
antingen  i  omedelbart  sammanhang  med  sjelfva  fettkroppen, 
eller  lösa  sig  derifr&n  hvar  och  en  för  sig  eller  i  grupper. 
Hnder  den  fortg&ende  utbilningen  tillvexa  dessa  embrjonal- 
delar, fettkulorna  försvinna  och  i  deras  ställe  visar  sig  en 
grumlig  eller  särdeles  finkornig  vätska.  I  det  följande  ut- 
vecklingsstadiet  sönderfaller  hela  innehället  af  hvarje  embryo- 
naldel  i  celler  med  tydliga  käruor,  hvilka  i  början  uppkomma 
vid  deras  periferi;  samtidigt  uttöjcr  sig  embryonaldclen  och 
antager  formen   af  en   längsträckt  ellipsoid,  i  hvars  midt  gu- 


26 

lan  börjar  att  aflagra  eig.  S&soart  gulan  fjller  hela  embijo- 
naldelen,  begjnner  enligt  författarens  förmodan  den  s.  k.  kljf- 
ningsprocessen  och  derefler  sjelfva  fostretfl  utveckling  i  mid- 
ten  af  embryonaldelen.  Under  den  fortskridande  utvecklingea 
förflyttar  sig  fostret  mer  och  mer  emot  kanten  af  embrjooal- 
delen,  sä  att  gulan  sm&ningom  betäcker  endast  fram-  och  bak- 
sidan  af  embryo,  tills  gulan  slutligen  alldeles  förbrukas.  Tom- 
ma  rum  uppstä  tillfölje  häraf  bäde  fram-  och  bakom  fostret, 
och  detsamma  vinner  härigenom  utiymme  för  en  friare  rörel- 
se  inom  det  icke  tätt  omslutande  höljet.  Den  urspruugliga  eller 
moderlarven  visar  numera  endast  svaga  sp&r  af  lif,  tills  äfTen 
dessa  slutligen  försvinna.  De  unga  eller  dotter-lanrema  sön- 
derspränga  inom  tv&  eller  tre  dagar  efter  sin  fulbt&ndiga  ut- 
veckling det  dem  omgifvande  höljet  af  embryonaldelen  och 
röra  sig  sedermera  fritt  inom  moderlaven,  af  hvars  inre  oiga- 
ner  endast  trachealrören,  magsäcken  med  sitt  tillh&rdnade  in- 
neh&U  och  nägra  fettdroppar  äterstä.  Sedän  dessa  afkomlia- 
gar  genombrutit  moderlarvens  numera  förtorkade  eller  i  for- 
ruttnelse  öfverg&ende  yttre  kroppsbeklädnad,  börjas  efter  tre 
tili  fem  dagar  inom  dem  sjelf  samma  fortplantningsproceae. 

Denna  i  sjelfva  verket  mindre  tillfredsställande  äsigt, 
att  de  unga  eller  dotterlarvema  uppkomma  inom  fettkroppen 
hos  den  urspruugliga  moderlarven,  delas  för  öfrigt  äfven  af 
d:r  Fr.  Meinert,  som  1864  pä  of  van  anfört  stäUe  i  en  upp- 
sats  p&  danska  spr&ket  likaledes  beskrifvit  vivipara  dipter- 
larver,  som  blifvit  anträfifade  under  barken  af  en  bokstubbe. 
Dessa  af  d:r  Meinert  observerade  larver  ägde  den  största  lik- 
het  med  de  af  Wagner  beskrifna  och  han  förutsatter  deriore 
äfven,  att  de  höra  tili  samma  species.  Han  har  lyckata  brin- 
ga  den  sista  generation  af  dessa  larver  tili  förpuppning  och 
fullständig  förvandling  samt  anser  den  s&lunda  erhällna  myg- 
gan  icke  blott  som  en  ny  art,  utan  äfven  som  representaot 
för  ett  nytt  slägte  inom  Cecidomyidemas  familj.  D&  icke  alla, 
som  möjligen  hos  oss  komma  att  intressera  sig  för  denna  tri- 
ga,  torde  figa  tillg&ng  tili  Meinert*s  uppsats,  viii  jag  h&r  med- 
dela  hans  beskrifning  öfver  denna  art  och  detta  nya  slfigte. 

Miaiior.  nov.  gen.   Palpi  biarticulati,  InrmstimL     Toni 


27 

4'arHculat%,  Antmna  moniliformei,  ll-articulaia.  Ala  tricoiia" 
tmy  eosta  media  non  apicem  aiiingentey  media  integra, 

J#.  meiraloasy  nov.  sp.  Ochraceu»,  occipitef  vUtU  tribui  me- 
Monotiy  meianoto  extremo^  segmento  mediali^  marginibus  segmento- 
non  exiremorum  apicrque  abdominit  nigresceniibus,  —  Mas:  an- 
temuB  corpore  quadruplo  breviores,  Geniialia  parva,  —  Long. 
1,25 — 1,75  m.  m.  —  Femina:  antennm  corpore  quiniuplo  breviO' 
ret.     Ovipositor  brevii.  —  Long.  2  m.  m. 

Beträfifande  dessa  generiska  karakterer  yttrar  sig  direk- 
tor  LoBW  emellertid  s&lunda:  ^Die  Merkmale,  weiche  er  dem- 
selben  zuschreibt,  sind  der  Art,  dass  eie  zum  Theil,  als  in  der 
Familie  der  Cecidomyidae  bisher  unerhörte,  alzo  jedenfalls  ganz 
unenvartete,  das  Staunen,  ja  den  Zweifel  der  Dipterologen 
herausfordem.''^  —  Enligt  Meinert^s  beskrifning  äro  nemiigen 
muntr&dame  ty&-  ooh  tarserna  fyrledade,  ehuru  man  hos  gall- 
myggor  hittills  observerat  endast  fyrledade  palper  och  femle- 
dade  tarser.  LoEW  förutsätter  dock,  att  Meinert  möjligen  för- 
bisett  den  första  hos  Cecidomyidae  särdeles  korta  tarsleden  och 
m&hända  äfven  orätt  beräknai  lederne  af  de  korta  munträdar- 
ne,  och  i  denna  händelse  skulle  den  beskrifna  Mtastor  metra- 
loas  antingen  höra  tili  slägtet  Spaniocera  eller  ätminstone  stä 
ttära  tili  detsanuna. 

Äfven  professor  Pagerstecuer  i  Heidelberg  har  sederme- 
ni  genom  en  tillfallighet  lyckats  päfinna  vivipara  dipter-larver 
i  den  tili  hälften  förmultnade  äterstoden  af  betor  vid  en  soc- 
kerfabrik.  8ina  iakttagelser  beträfifande  dessa  larvers  propa- 
gationssätt  har  han  publicerat  i  en  uppsats,  Uber  ungescfUecht' 
fiche  Vermehrung  der  Fliegenlarven^  införd  i  v.  Siebold's  och 
Kölliker'8  Zeitechrift  fUr  unssenschafUiche  Zoologie^  Band  XIV, 
HefL  4,  p.  394—399.  De  af  Pagenstecher  observerade  och 
undersökta  larverna  voro  endast  omkring  hälften  sä  stora, 
Bom  de  af  Wagner  beskrifna,  och  ehuru  de  derjemte  p&  hvar- 
jehanda  sätt  afvika  Mn  desamma,  är  deras  inbördes  afUnitet 
dock  i  ögonen  fallande.  Man  torde  derföre  kunna  draga  den 
slutsatsen,  att  de  höra  tili  skilda,  men  likv&l  närstäende  ar- 
^«r-    Pagbhsticubr  har  värit  i  tillfälle  att  undersöka  endast 


28 

ett  ringa  antal  af  dessa  larver  och  har  icke  ens  lyckats  »tt 
bringa  dotterlarvema  sä  längt,  att  de  kunnat  frambryta  urde 
ureprungliga  moderlarverna.  Han  har  likväl  anställt  noga  un- 
dersökningar  öfver  deras  inre  organiska  byggnad,  hvari  de  vi- 
sat ätskilliga  temmeligen  väsendtliga  afvikelser  fr&n  Wagnee's 
beskrifning.  Att.  dotterlarvema  skuUe  framalstras  inom  moder- 
larven  ur  den  8.  k.  fettkroppen,  bestrider  han  p&  det  bestäm- 
daste.  Pagerstecher  fann  nemligen  ytterst  emä  ägg  af  endast 
0,05  m.  m:8  diameter,  hvilka  voro  fullkomligen  fria  inom 
bakredelen  af  moderlarvens  kropp  och  icke  stodo  i  nägot  sam- 
manhang  med  fettkroppen.  Dessa  ägg  tillvexte  ganska  hastigt, 
och  enligt  hans  äsigt  icke  uteslutande  eller  direkte  p&  bekost- 
nad  af  fettkroppen,  utan  förmedelet  uppsugning  genom  det 
yttre  höljet  af  alla  omgifvande  och  för  näringen  tjenliga  äm- 
nen.  En  verklig  likhet  emellan  dessa  ä^  och  de  delar,  i 
hvilka  fettkroppen  sm&ningom  sönderfaller,  fömekar  han  äf- 
venledes.  Hvarest  dessa  sm&  ägg  i  början  uppkomma,  har 
han  ej  lyckats  utröna,  men  fönitsätter  dock,  att  det  kan  ske 
p&  trenne  skilda  ställen,  antingen  pä  det  ena  eller  pä  det  an- 
dra  af  dem.  Alla  dessa  ställen  utmärka  sig  nemligen  genom 
särdeles  egendomliga  celler  och  spela  enligt  hans  förniodan 
möjligen  rolen  af  ett  slags  groddstockar  (^Keimstöeke^).  Dessa 
af  honom  utpekade  ställen  aro:  1)  En  samling  celler,  som 
omger  tarmen  nedanför  inmynningen  af  de  Malpighi'ska  kar- 
ien. Han  tror  likväl  sjelf,  att  dessa  omnämnda  celler  äga  en 
stäende  funktion  och  icke  kunna  betraktas  säsoni  stadda  i  ni- 
gon  slags  utveckling  eller  förökning.  2)  En  cellbeklädnad  p^ 
den  in&tveckade  intersegmentalmembran  emellan  det  sista  och 
näst  det  sista  segment  samt  3)  smä  hopar  af  utmärkt  stora 
och  klara  celler  i  det  inre  ceHagret  af  det  sista  abdominal- 
segmentet.  Han  tänker  sig  nemligen,  att  de  fria  %gen  kun- 
nat uppkomma  genom  dessa  cellers  frigörande. 

De  ny  aste  undersökningar,  som  blifvit  anställde  tili  lö- 
sande  af  denna  intressanta  fr&ga,  känner  jag  endast  och  alle- 
nast  genom  akademikern  v.  Baer's  redan  ofvanföre  omnämn- 
da referat  för  8:t  Petersburgska  vetenskaps-akademien  d.  15 


29 

Juni  1865.  T.  Babr  omnämner  hari,  att  hr  Mbtschivikow  i  bref 
tili  professor  Kessler  i  S:t  Petersburg  i  stOrsta  korthet  med- 
delat,  det  professor  Leuckart  i  Giessen  tiilsammans  med  de 
unge  män,  som  arbeta  under  hans  ledning,  äfveniedes  anställt 
undersökningar  om  propagationssättet  hos  larver  af  familjen 
Cecidomyidae.  Eniigt  brefskrifvarens  uppgift  har  man  i  Gies- 
sen hos  dessa  cecidomyid-larver  anträifat  egna,  genom  omedel- 
bar  metamorfos  af  s.  k.  poiceller  uppkomiia  groddstockar, 
hviika  Bönderdela  sig,  ooh  produktema  af  denna  sönderdelning, 
som  fritt  röra  sig  omkring  inom  moderlarven,  skola  slutligen 
utbilda  sig  tili  egna  sjelfständiga  individer.  y.  Baer  omnäm- 
uer  sedermera,  att  han  under  tryekningen  af  sin  egen  uppsats 
erhällit  N:o  8  af  Nachrichten  der  Ges.  der  Wi8senschaften  zu 
Göttingen  för  jnnevarande  &r,  hvarest  en  redogörelse  öfver 
Leuckart's  hithörande  undersökningar  förekommer.  Denna  skall 
vara  temmeligen  kort  ooh  i  hufvudsaken  öfv  erensstämma  med 
Mbtscui«ikow's  meddelande  härom.  Professor  Leuckart  skall 
isjnnerhet  söka  ädagalägga,  det  som  vi.  redan  ofvanföre  om- 
nämnt,  att  hos  de  af  honom  undersökta  larverua,  hviika  an- 
träffades  under  barken  af  ett  sjukt  äppelträd,  äggen  icke  ut- 
vecklas  ur  fettkroppen,  säsom  Wagner  beskrifvit,  utan  iaom 
egna  groddstockar. 

Egna  groddstockar*)  hos  larver  af  Cecidomyidae  hafva 
euligt  Y.  Baers  meddelande  emellertid  äfven  blifvit  upptäckta 
af  hr  Ganih,  prosektor  i  Charcov.  Hr  Gauin  har  anställt  sinä 
undersökningar  i  November  och  December  mänader  1864  och 
iniemnat  en  berättelse  iiäröfver  tili  vetenskapsakademien  iS:t 
Petersburg,  som  derstädes  föredrogs  den  2  Mars  innevarande 
är.  Denna  p&  ryskä  spräket  afifattade  berättelse  skall  vara 
publicerad  i  3anucKu  BMnepamopcKoU  AxadeMiU  Bayxs,  ro4'h 
7,  KHiiasKB  (1865),  p.  36—56.  För  att  befordra  kännedomen  af 
denna  skrift,  meddelar  v.  Baer  ett  ganska  fullständigt  utdrag 
deraf. 


*)  Benämningen  af  groddstockar  (Keimstöcke)  för  dessa  organer, 
tili  skilnad  frän  äggstockar,  hvari  ikgg  utbildas,  som  nödvändigt  mäste 
befruktas,  synes  vara  lika  lämplig  som  betecknande,  eharu  skilnaden 
stundom  kan  vara  ganska  ringa. 


30 

De  af  prosektor  Oahih  undersdkta  larrema  aoMffades 
bland  förmultnade  vegetabiliska  lemningar  i  ett  hU,  som  ge- 
nom  rOta  uppkommit  i  hörnet  af  ett  booingsnim.  Dessa  pro- 
lifererande  lanrer  voro  mindre,  &n  de  som  blifvit  beskrifoaaf 
Waghbr,  men  större  an  de  af  Pagbn8TBCHBR  obserrerade,  och 
sftkerligen  specifikt  skilda  fr&n  hrardera.  Fullviucna  hade  de 
en  längd  af  3  ooh  en  bredd  af  0,62  m.  m.,  men  dk  de  först, 
framkröpo  ur  moderlarven  endast  0,9  m.  m:8  längd  och  0.1 
m.  m:8  bredd.  Färgteckningen  var  icke  fullkomligen  lika  ho^ 
«Ha  exemplar,  oeh  med  afseende  p&  den  inre  organiska  bj^- 
naden  visade  de  i  allmänhet  en  större  likhet  med  de  af  Wac- 
KBR,  &n  med  de  af  Pagenstbchek  förut  beskrifna  larvema. 

Oroddstockama,  som  Oahh  kallar  äggstockar,  Toro  tven- 
ne  tili  antalet  och  stodo  i  en  mycket  närä  beröring  med  fett- 
kroppen.  Han  beskrifver  vidare,  att  fettkroppens  nederstbe- 
lägna  afdelningar  (säckar)  pä  hvardera  sidan  hafva  pä  öfre 
ytan  och  frän  inre  sidan  en  betydlig  fördjupning,  hvarest  ^^^ 
stockama  äro  belägna.  Dessa  ställen  motsvara  kroppens  elAe 
segment.  D&  dotterlarven  först  frambryter,  synas  enligtbju» 
beskrifning  äggstockama  genom  djurets  hud,  men  vid  de» 
tillvext  förstora  sig  äfven  fettkroppens  öfre  delar  (säckar)  och 
betäcka  äggstockama,  s&  att  man  endast  kan  päfinna  denu 
d&  man  noga  känner  deras  läge.  Hvardera  äggstocken  visar 
sig  i  öfrigt  som  en  Ijus  säck  af  oval  form,  hvars  läi^axel 
är  0,037  och  breddaxel  0,0208  m.  m.  och  hela  dess  innehUl 
bestir  af  mycket  6m&  celler  med  kärnor  i  sitt  inre,  hvilk» 
synas  som  Ijusa  punktcr.  Substansen  emellan  dessa  celler 
skall  vara  fullkomligen  amorf.  Med  angränsande  delar  är 
äggstocken  föstad  förmedelst  tvenne  iina  tr&dar,  som  o^Mo 
öfre  och  undre  ändan  af  densamma.  Äggstocken  emottager  eo 
betydlig  trachealgren  fr&n  det  tolfte  kroppssegmentet,  men 
denna  blir  likväl  tydlig  först  d&  äggen  utveckla  sig.  Vid  eo 
mera  framskriden  utveckling  höjer  sig  äggstocken  ur  sin  g^p 
och  beröringen  med  fettkroppen  blir  mindre.  Alla  förtodriD- 
gar  visa  sig  för  öfrigt  i  begge  äggstockama  samtidigt  och 
dessa  organer  observerades  redan  hos  alldeles  unga  Jarrer, 
t.  o.  m.  hos  sädana,  som  ännu  ej  hade  framkrupit  urftgghöl- 


31 

jen.  Att  här  fullst&ndigt  &terge  hela  beskrifningen  öfver  ägg- 
stockarnas  tillvext  genom  cellförökning  och  äggens  succeseiva 
utveckling  vore  säkerligen  ändam&lslöst,  d&  hvar  och  en,  eom 
specielt  intresserar  sig  för  denna  fräga,  alltid  kan  inhemta 
nännare  kännedom  härom  ur  t.  Baebs  referat.  Jag  viii  en- 
dast  tillägga,  att  man  inom  äggstockarna  kunde  upptäcka  de 
fbrsta  spären  tili  de  blifvande  äggen  d&  larven  uppnätt  unge- 
tAr  en  längd  af  1,5  och  en  bredd  af  0,3  m.  m.  Dessa  ägg 
skilja  sig  frän  dem  hos  fullbildade  insekter  genom  saknaden 
af  den  Purkinjiska  bl&san,  äro  som  fullbildade  tili  formen  klot- 
runda  med  en  diameter  af  0,05  m.  m:s  längd.  De  lösa  sig 
sedennera  fr&n  äggstockarna,  och  enligt  regel  visar  sig  först 
härefter  början  tili  en  äggula.  Före  gulans  uppkomst  anta- 
ger  ägget  likväl  en  ellipsoidisk  form  och  utan  n&gon  föregän- 
gen  befruktning  börjar  fostret  att  utveckla  sig  inom  detsam- 
ma.  Antalet  af  dotterlarver,  som  utbildades  inom  en  moder- 
larv,  var  enligt  regel  ifrän  22  ända  tili  30;  endast  i  tvenne 
fali  observerades  ett  ringa  antal,  nemligen  5  och  2. 

Ehuru  Leuckabt's  och  Ganin^s  beskrifningar  öfver  den 
embryonala  utvecklingen  i  enskilda  detaljer  ganska  väsendt- 
ligt  afv^ika  frän  hvarandra,  är  det  dock  pätagligt,  att  begge 
observerat  och  beskrifvit  samma  oi^an,  der  äggen  uppkomma 
och  utveckla  sig,  under  de  skilda  benämningarna  groddMockar 
och  äggstockar.  Alla  som  hittills  lyckats  anträfia  och  under- 
sökt  dessa  med  hvarandra  ganska  närbeslägtade  larver  hafva 
emellertid  i  hufvudsaken  bestyrkt  Wa6nbbs  tili  först  gjorda 
observation,  nemligen  att  dessa  cecidamyid-lajrveT  utan  nägon 
föreg&ngen  paming  p&  bekostnad  af  sin  egen  tillvaro  iram- 
bringa  med  sig  sjelf  fullkomligen  lika  larver.  Att  deremot 
de  första  grundelementema  tili  dotterlarvemas  uppkomst  icke 
utbilda  sig  ur  fettkroppen,  s&som  WAenBR  beskrifvit,  utan  in- 
om egna  organer,  de  mä  föröfrigt  kallas  grodd-  eller  äggstoc* 
kar,  torde  nu  redan  kunna  anses  fullkomligen  afgjordt.  För 
att  emellertid  i  vetenskapen  beteckna  detta  förut  icke  obser- 
verade  fortplantningssätt,  har  v.  Baer  för  detsamma  föreslagit 
benämningen  Paedogenms^  tili  skilnad  fr&n  Parthenogenesis.  Beg- 


3> 


^  namnen  motsvara  likväl  icke,  säsom  v.  Baeb  sjelf  anmar- 
ker,  det  verkliga  förhällandet,  ty  hvarken  betecknar  Partkemo- 
genesis  (födehen  af  en  jungfru)  en  jungfru,  som  framföder  ett 
foster,  ej  heller  Paedogenesis  (födelsen  af  ett  barn)  ett  bani 
eller  en  lan*,  som  frambringar  en  larv. 


33 


Strödda  naturhistoriska  anteckningar. 

(Heddelade  den  16  Oktober  1865  af  A.  von  Nordmann.) 

I  Helsingfors  inträfiar  lärkan  vanligast  i  slutet  af  Mars; 
men  p&  min  resa  sistledne  v&r,  hörde  och  s&g  jag  henne  den 
1  April  i  trakten  af  staden  Kovno  i  Lithauen. 

Vid  ankomsten  tili  Amsterdam  förv&nades  jag  öfver  att 
se  den  stora  skogsdufvan  (Columba  palutnbus)  bjgga  bo  i 
de  höga  trädtoppame  midt  uti  staden;  ty,  s&som  bekant,  är 
denna  fägel  hos  oss  mjeket  skygg,  d&  den  deremot  i  HoUand 
är  nastan  tam  och  infinner  sig  i  Amsterdam  de  försfa  dagame 
af  April. 

Under  en  exkursion  i  trakten  af  Amsterdam,  den  23 
April,  hörde  jag  näktergalen  redan  första  g&ngen  p&  v&ren. 

Professor  Schlegel  meddelade  mig,  att  för  sju  &r  sedän, 
alla  fasaner,  som  höUoa  uti  fasaneriema  i  Holland  och  Bel- 
gien,  p&  en  g&ng,  liksom  genom  öfverenskommelse  lemnade 
landet  och  nedsatte  sig  p&  Sandrefren  eller  Duneme  vid  norra 
kusten  samt  lefva  och  uppehälla  sig  der  ännu. 


y&rt  Zoologiska  museum  har  erh&Uit  fr&n  Eimito  en  vac* 
ker  varietet  af  en  fullvuxen  utter,  hvars  f&rg  &r  ovanlig  för 
detta  djur,  nemligen  hvitgul. 

I  trakten  af  Brahestad  f&ngades  af  apothekaren  Eduard 
Fabritius  en  stor  hafs&l  (Murtena  Conger  Linn.)  af  2)  alnars 
längd,  p&  krok.  Fisken  är  icke  upptagen  i  Malmgrens  ^öf- 
versigt  af  Finlands  fiskar^;  skall  dock  enligt  uppgift  af  Arkia- 
ter  Bonsdorff  tvenne  g&nger  förut  blifvit  fSngad  vid  Finska 
kusten  (den  ena  vid  de  yttersta  klippoma  af  Esbo  skärg&rd, 
vägande  23  i).)  —  Professor  Nilsson  uppger,  att  hafs&len  i 
ailmänhet  är  rar,  samt  att  n&gra  exemplar  f&ngats  i  Bohus- 
länska  skärg&rden  och  trakten  af  Landskrona.  —  Det  af  apo- 
thekaren Fabritius  f&ngade  exemplaret,  som  forvaras  i  sprit, 
hoppas  jag  kunna  f&  tili  v&rt  museum. 

3 


34 

Af  Sandhönan  (Syrrhapies  paradoa^u»),  som  p&  sednare 
&ren  i  stora  skaror  utvaudrat  frän  Kalmukiska  Stepperoa  tili 
vestra  Europa,  har  enligt  säker  uppgift  tvenne  flockar  Tiäat 
8ig  i  Helsingfors'  omgifningar. 


Sedän  den  praktfulla  blomsterutställningen  och  den  der- 
med  förenade  ^botaniska  kongressen^  i  Amsterdam  var  afslu- 
tad,  begaf  jag  mig  tili  Leyden,  hvarest  jag  beundrade  det  der- 
städes  befintiiga,  ytterst  rika  zoologiska  museum;  och  fick  ge- 
nom  direktom  derför,  professor  Schlegel  och  de  dersamma- 
städes  anställde  kustodes,  herrame  van  Bemmelen,  Herrklotz, 
Schnellen  van  YoUenhofen  och  Gaver^s  benägna  bitrade  tili- 
flllle  att  granska  den  af  doktor  Bleeker  sammanbragta  sam- 
ling  Ostindiska  fiskar,  isjnnerhet  fr&n  Batavia.  Min  afsigt  att 
samia  njtt  material  tili  andra  häftet  ^Beiträge  zur  Eenntniss 
der  parasitischen  Copepoden^  blef  under  de  Qorton  dagar  jag 
der  ansträngde  mig,  rikligen  belönad. 

Jag  fann  vid  detta  tillfälle  af  Isopoder  14  nja  former; 
-—  bland  familjen  caligini  9  nya  species;  —  bland  dichesiiner, 
hörande  tili  genus  Lemanthropus  1  k  S  nya,  obe^krifna  arter; 
—  bland  familjen  UnuBopodini  4  nya,  obeskrifna  speeiea;  — 
bland  chondracanthini  1  —  och  bland  lenuBoeerini  3  nya  arter; 
samt  bland  heiminther  4  nya  former. 

Om  en  märkvärdig,  tili  familjen  lemaocerini  hörande 
form,  som  jag  kallat  Ämmatocephalus  alatuSy  viii  jag  anföra  fol- 
jande:  pä  det  enda  exemplar  (som  jag  fann  p&  hufvudet  af 
en  cottus-art  fr&n  Batavia),  var  hufvudet  försedt  med  6  styc- 
ken  tagglika  utväxter;  mellankroppen  mycket  kort,  men  ät 
sidoma  utdragen  i  tvenne  vidlyftiga  fortsättningar;  bakdelen 
alldeles  kort  och  bärande  de  tv&  vanliga  yttre  äggsäckama. 
Djuret  utgör  en  öfverg&ng  frän  familjen  pefine/tfit  tili  (fnur- 
ocera. 


Uti  Botaniska  trädg&rden  hafva  i  &r  flere  steglitsor  och 
grönsiskor  haft  bo. 

En  ung  Phoca  anndata  erhöll  jag  lefvande  af  apothekar 
Becker  i  Kaskö;  densamma  var  s&  tam  att  den  kom  tili  siran- 


35 

den  vid  ropet  Pekka,  satte  eig  upprätt  och  skrapade  sig 
bak  orat  med  framlabbarna.  Den  blef  den  4  September  bort- 
stulen. 


Den  19  September  syntes  inga  svalor  mera  i  Botaniska 
trädg&rden. 

Oktober  den  10.  Woro  allor  i  ymnighet  sjnliga  vid 
Helsingfors. 

—  den  11.  S&gs  flera  Äccentor  modularis  i  Botaniska 
trädg&rden. 

Tvenne  veckor  derförinnan,  det  viii  säga  i  slutet  af  Sep- 
tember, f&ngades  en  ung  Larus  fmcus  p&  en  gäddkrok.  Den 
befinner  sig  för  närvarande  uppstoppad  p&  Zoologiska  museet. 

Den  13  Oktober  voro  Syhia  trochilus  och  rubecula  ännu 
allmänna  i  Botaniska  trädg&rden. 

Turdfu  pilaris^  björktrasten  förefanns  äfven  i  mängd  der- 
sammastädes.  Samma  dag  observerades  en  hjerphane  och  6 
exemplar  af  Sylvin  trochilus  fängades  i  slagburen. 

De  första  sidensvansar,  för  i  &r,  infuimo  sig  fr&n  30  tili 
100  stycken  i  Botaniska  trädg&rden. 


36 


Skrifvelse  frin  P.  S.  Wiik  tili  A-  E.  A- 
(Hedddad  den  16  Oktober  1865.) 

—  ^  Den  3  Jani  anlände  jag  tili  Stockholm,  derifrln 
jag,  efter  n&gra  dagars  vietelse  derstädes,  afreste  tiU  Arboga 
och  derifr&n  &ter  öfVer  Nora  tili  PhilipBtad  i  Wermlaad.  Jag 
hade  deninder  (p&  Tngshjttan  närä  siatnämnde  stad)  nöjet 
att  träffa  mineralogen  herr  Igelström,  tili  hvilken  jag  af  prof. 
Nordenskiöld  hade  eih&llit  rekommendation,  och  som  hade 
godheten  att  lemna  mig  nägra  af  de  intressanta  mineral-fjnd^ 
8om  han  sednast  gjort  upp&  Wermlands  malmfält,  äfvensom 
att  &tfölja  mig  tili  de  närbelägna  jerngrufv^oma.  Fr&n  Philip- 
stad  reete  jag  tili  Carlstad,  samt  derifr&n  öfver  Arvika  tili 
Kongsvinger,  och  sedän  vidare  med  jemväg  tili  Christiania, 
dit  jag  anlände  den  11  Juni  om  aftonen. 

I  Christiania  var  jag  nog  Ijcklig  att  f&  träffa  lektor  Kjer- 
ulf,  som  hade  godheten  att  visa  mig  universitetets  mineralogi- 
ska  och  geologiska  samlingar.  Dessa  äro  uppställda  uti  f jra  mm 
(en  större  sai  för  bergarter  och  petrifikater,  en  mindre  dito 
föT  mineralier,  hvardera  försedda  med  gallerier,  samt  tvenne 
mm  specielt  egnade  &t  Norges  geologi  och  mineralogi),  hvar- 
till  dessutom  komma  ett  arbetsmm  för  förest&ndaren,  ett  för 
amanuensen  samt  ett  auditorium. 

Jag  stadnade  tvenne  veckor  i  Christiania  och  gjorde  der- 
under  dagligen  större  och  mindre  exkursioner  i  trakten  derom- 
kring,  dels  ensam,  dels  1  sällskap  med  amanuensen  yidmine- 
ral-kabinettet,  hr  Hauan,  samt  med  ledning  af  den  utmärkta  ex- 
eursionskarta  öfver  denna  trakt,  som  lektor  Ejemlf  njss  hade 
f&tt  fördig,  och  hvilken  han  hade  den  godheten  att  lemna  m^. 
Herr  Kjerulf  förärade  mig  äfven  nSgra  andra  af  honom  upp- 
gjorda  kartor  med  &tföljande  text,  nemligen  öfver  Hedemar- 
ken,  Hadeland  och  Ringerike.  Orienterad  genom  dessa  och 
n&gra  andra  arbeten  öfver  södra  Norges  geologi  af  Kjenilf 
ooh  Dahll  fSretog  jag  derp&  en  resa  genom  dessa  trakter,  föl- 
jande  dervid  i  hufvudsaken   den   reseplan,   som  herr   Kjerulf 


37 

lemnat  mig.  Jag  re«te  töni  upp  tili  Hamar  vid  Mjösen,  deri* 
fr&n  jag  besökte  det  s.  k.  Furuberg;  derifrän  begaf  jag  mig 
tili  Ojövik  och  derifr&n  genom  Hadeland  tili  Hadelands  glas- 
verk;  fr&n  detta  &ter  tili  Humledal  öfver  Krogsund  och  Näes 
i  Ringerike,  samt  derifr&n  öfver  Tyri-fjord  tili  Yikersund. 
Under  denna  resa,  som  upptog  ungeför  en  veckas  tid,  var  jag 
fömämligast  i  tillfolle  att  fortsätta  mitt  studium  af  den  stora 
siluriska  bassin,  som  sträeker  sig  frän  Christiania  ända  upp 
mot  Mjösen.  Jag  begaf  mig  derp&  tili  Kongsberg,  der  jag 
vistadea  tre  dagar,  derunder  studerande  gneisens  och  granitens 
uppträdande  m.  m.,  och  der  jag  äfven  var  i  tillfli^lle  att  se 
bei^erkets  utmärkta  samling  af  silfverstuffer.  Derifr&n  reste 
jag  tili  Holmestrand,  der  jag  under  ytterligare  tre  dagar  sys- 
selsatte  mig  med  att  studera  de  olika  porfyrarter,  som  der 
förekomma,  samt  for  derp&  sjövfigen  tili  Laurvig  och  derifr&n 
tili  Porsgrund  p&  den  vackra  chaus^e,  som  g&r  genom  zirkon- 
syeniten,  och  hvarunder  jag  s&ledes  hade  ett  ypperligt  tili- 
fölle  att  studera  denna.  Fr&n  Porsgrund  gjorde  jag  en  ut- 
flygt  tili  Skeen  och  Fossum  jemverk  samt  reste  derp&  tili 
Langesund  och  afslutade  der  studerandet  af  det  andra  silur- 
terränget  i  södra  Norge  eller  Langesunds-Qordens  silurbassin, 
och  gjorde  deijemte  en  utflygt  tili  de  för  sinä  sällsynfa  mine- 
ralier  intressanta  öarna  vid  Langesund.  Härp&  for  jag  tili 
Kragerö,  der  jag  besökte  apatitgrufvoma,  samt  äfven  gjorde 
en  utfärd  tili  Langö  jemgrufvor  (Va  mii  fr&n  Kragerö).  Jag 
reste  derefter  tili  Arendal,  der  jag  besökte  de  fömämsta  af 
de  m&nga  jemgrufvor,  som  iförekomma  mellan  denna  stad  och 
Grimstad,  hvilken  sistnämnda  jag  äfven  besökte  för  att  stu- 
dera den  yngre  graniten  derstädes.  Äfven  jemgrufvoma  vid 
Näeskilen  CU  ™^^  ^^^  Arendal)  besökte  jag,  äfvensom  de 
Stora  fältspatsbrotten  (Helle  och  Mörefjaer),  tili  hvilka  sist- 
nämnda stigaren  p&  Näeskilen,  tili  hvilken  lektor  Kjerulf  lem- 
nat mig  rekommendation,  hade  godheten  att  ledsaga  mig. 
Fr&n  Arendal  begaf  jag  mig  ännu  tili  Riisöer,  för  att  der  kuu- 
na studera  förh&llandet  mellan  gneisen  och  gneisgraniten  äf- 
vensom den  här  förekommande  gabbron,  samt  for  derp&  tili 
Fredriksvsem  och  derifr&n  direkte  tili  Götheborg  (d.  25  Juli). 


38 


Min  vistelse  i  Noi^  hade  s&Iunda  varat  n&got  öfver  sex 
veokor. 

Efter  n&gra  dagare  yist^lse  i  Götheborg  reate  jag  kanal- 
vägen  tili  Wener8borg,  derifr&n  med  skjuts  tili  Sköfde,  under 
hvilken  färd  jag  yar  i  tillfäUe  att  studera  We8tergötlilaod.« 
trappbeig  (Halle-  och  Hunnebei^,  Billingen),  eamt  vidare  tili  Hjo 
och  derifrän  med  ängb&t  tili  Hästholmen,  hvarifr&n  jag  tog 
fikjuts  tili  Nyby  och  sedän  tili  Borghamns  stora  kalkstens- 
brott.  S&väl  fr&n  Hästholmen  som  fr&n  Boighamn  for  jag  med 
b&t  ett  stycke  ut  l&ngsmed  Ombei^ets  branta  sida,  för  att  84- 
lunda  fr&n  tvenne  h&ll  kunna  studera  detta  intressanta  bei^, 
som  väl  skulle  ha  förtjenat  en  längre  tids  undersökoing  an 
de  tvenne  dagar  jag  kunde  egna  derät.  Frän  Njbj  reste  jag 
slutligen  tili  We6teräs  och  derifrän  sjövägen  tili  Stockholm. 

Ett  par  dagar  efter  ankomsten  hit  reste  jag  tili  Upsala, 
der  hr  mag.  Ährling  hade  den  utmärkta  artigheten  att  ledsaga 
mig  tili  universitetets  samlingar  och  inr&ttningar;  det  kem. 
laboratorium  hade  hr  adj.  Bahr  godheten  att  visa  mig,  samt  det 
mineralogiska  kabinettet  hr  doc.  Cleve;  detta  sednare  utgjordes 
af  3  rum,  (ett  för  de  mineralogiska,  ett  för  de  geologiska  sajnt  ett 
för  de  inhemska  samlingama)  men  var  tili  en  del  ännu  oord- 
nadt.  Sedän  jag  derpä  studerat  bergarten  i  stadens  närmaste 
grannskap,  for  jag  tili  jernverket  österby  och  de  endast  */^  mils 
väg  derifrän  belägna  Dannemora  grufvor,  hvarefter  jag  begaf 
mig  tili  Gefle  och  derifrän  genast  med  jemvftg  tili  Fahlim.  1 
denna  stad  dröjde  jag  nägra  dagar,  hvarunder  jag  besökte 
grufvan  och  Finnbo  pegmatitbrott.  Jag  reste  sedän  tili  Sala 
silfvergrufva,  samt  derifrän  tili  Westeräs  och  Stockholm  (den 
19  AugO. 

Den  tid  af  ungefär  en  mänad,  som  jag  nu  vistats  i  Stock- 
holm, har  jag  dels  användt  tili  excursioner  i  dess  omgifnin- 
gar,  med  ledning  af  det  geologiska  kartbladet  deröfirer  (bland 
annat  tili  Ytterby  fältspatsbrott),  dels  äfven  tili  ett  n&rmare 
studium  af  Sveriges  och  Norges  mineralier  pä  Yet-Akad.  mi- 
neral-kabinett,  hvilket  prof.  Nordenskiöld  godhetsfullt  uppl4tit 
för  mig.  Derjemte  har  jag  värit  sysselsatt  med  genomseendel 
af  minä  anteckningar  och  samlingar,  af  hvilka  sednare  jag  ta- 


39 


git  mig  friheteii  alt  öfversända  en  mindre  l&da  för  minineral- 
kabinettets  räkning;  tili  en  del  äro  visserligen  stufferna  allt- 
för  smä  för  att  kunna  uppställas  i  samlingen,  men  jag  hoppaa 
dock  att  de  icke  skola  blifva  utan  sin  nytta  t.  ex.  vid  före- 
läsmngar  öfver  Sverigee  och  Norges  geologi. 


D&  min  resa  hufvudsakligen  afsäg  sjelfstudium,  har  icke 
myeken  tid  blifvit  öfrig  för  sjelfständiga  undersökningar,  isjn- 
nerhet  hvad  den  siluriska  formationen  vidkommer.  Betr&ffande 
&ter  den  azoiska  (ur-)  formationen,  8&  har  jag  alltid  jemfört 
de  iakttagelser,  jag  i  afseende  p&  densamma  gjort  uti  de  trak- 
ter  jag  värit  i  tillfälle  att  studera  dem,  med  dem,  hvilka  jag 
gjort  hemma  hos  obs,  och  derigenom  kömmit  tili  nägra  all- 
männa  resultater,  hvilka  jag  här  ber  att  i  korthet  fSL  framlägga. 

De  tvenne  slag  af  gneisartade  bergarter,  hvilka  man  kan 
Bärskilja  i  Helsingforstrakten,  och  hvilka  jag  närmare  beskrif- 
vit  i  mitt  spec.  för  lie.  grad  p.  13  under  namn  af  egentlig 
gneis  och  granitgneis,  har  jag  äfven,  mer  eller  mindre  modi- 
fierade,  äterfunnit  i  Sverige  och  Norge.  Aildenstund  nu  hvar- 
dera  af  dessa  har  antingen  en  grä  eller  röd  fUrg,  8&  kan  man 
antingen  i  likhet  med  de  svenska  geologerna  ts^a  denna  tili 
indelningsgrund  och  för  d&  en  gr&  och  en  röd  gneis,  eller 
ocks&  med  de  norska  hufvudsakligen  fö^sta  afseende  vid  stnik- 
turen  och  kommer  d&  tili  särskiijande  af  gneis  och  gneisgra- 
nit  (=  min  granitgneis),  af  hvilka  den  förra  med  de  deri  in- 
lagrade  glimmerskiffer,  homblendeskiffer  etc.  anses  vara  en 
metamorfos  af  urspningliga  sedimentära  skikter,  hvilka  värit 
utsatta  för  inverkan  af  den  sednare,  hvilken  äter  anses  vara 
eniptiv  (se  t  ex.  ""Om  Kongsbergs  ertsdistrikt*",  af  Th.  Kjer- 
uif  och  Tellef  Dahll).  En  s&dan  skiljaktighet  i  uppfattnings- 
sättet  hos  de  svenska  och  de  norska  geologerna  och  hvilken 
tili  en  del  värit  orsaken  tili  den  stora  olikhet,  som  föreflnnes 
mellan  de  svenska  och  norska  geol.  kartoma,  skulle  pä  sätt 
och  vis  kunna  förmedlas,  ifall  man  företog  sig  att  ytterligare 
indela  den  grä  och  röda  gneisen  uti  egentlig  gneis  och  granit- 
gneis, samt  de  norska  geologernas  gneis  och  gneisgranit  hvar- 


40 


dera  uU  en  grä  oeh  en  röd;  man  skuUe  nemligen  di  komm* 
tili  samma  resultat,  nemligen  tili  särskiljandet  af  fjra  olika 
slags  gneisartade  bergarter:  grd  gneis,  röd  gneisy  grd  ^antignm 
samt  röd  graniignets. 

En  s&dan  indelning  skuUe  för  öfrigt  icke  vara  ak  utan 
ali  betydelse,  äfven  i  praktiskt  hänseende,  som  man  vid  för- 
sta  päseendet  möjligen  kunde  tjcka.  Det  sjnes  mig  nemli- 
gen som  om  man  derigenom  kunde  komma  derhän,  att  med 
n&gon  större  bestämdhet  kunna  eäga  hvar  man  hade  att  söka 
malmer  ooh  andra  nyttiga  bergsprodukter  (säsom  t.  ex.  svaf- 
velkis  oeh  filltspat,  hvilka  8&  vidt  jag  vet,  icke  blifvit  i  viii 
land  8&  uppmärksammade  som  de  förtjena'*^.  Man  har  t.  ex. 
vid  undersökningen  af  Stockholms-traktens  geologi  funnit  att 
granaten  ooh  den  dermed  följande  grafiten  vanligen  förekom- 
ma  i  den  gr&,  ioke  i  den  röda  gneisen  (^N&gra  ord  tili  npp- 
lysning  af  bladet  Stockholm^  p.  27),  oeh  i  Norge  äro  siväl 
Kongsbei^s  som  Arendals  **}  malmfält  belägna  inom  den  egent- 
liga  gneisens  icke  granitgneisens  omräde  (enl.  Kjerulf  d  Dahlls 
arbeten).  Detsamma  synes  äfven  vara  förhällandet  med  Sala 
oeh  Dannemora  grufvefUlt,  alldenstund  den  här  förekommande 
hälleflintan  kan  betraktas  säsom  en  egen  varietet  af  den  egentL 
gneisen.  Äfven  i  Helsingforstrakten  äro  jernmalmsflllteQ  in- 
neslutna  af  egentlig  gneis.  Man  kunde  derföre  s&som  en  ali- 
män  empirisk  lag  uppstäUa  den  satsen  att  malm-,  ätminstone 


*)  1  lAorge  utgöra  de  som  bekant  en  ganeka  betjrdlig  del  af  den 
irligft  ezporten  utaf  bergverkens  produkter. 

**)  Jag  kan  här  icke  underl&ta  att  i  förbig&ende  pftpeka  den  sio- 
ra  likhet  som  förefinnes  mellan  denna  sednare  CArendals-)  trakten  oeh 
Helsingfors-trakten  i  afseende  p&  jernmalmens  uppträdande.  P&  h\ai^ 
dera  stället  utgöres  bergarten  af  en  gr&  gneis,  hvars  skilTringsrigtning 
är  NO— SV  samt  lulning  NV-lig,  ooh  som  of  ta  inneh&Iler  sä  mj-cket 
homblende,  att  en  verklig  homblendeskiffer  uppkommer,  samt  dessatom 
magnetjemkom  i  ymnighet,  oeh  p&  hvardera  stället  utgöres  g&ngarten 
vanligen  af  en  blandning  af  granat  oeh  amfibol,  h  vii  ken  jag  benämnt 
eklogit,  men  af  Kjerulf  oeh  DaliU  beteckaas  s&som  granatfels.  Anser 
man  dock  med  Senft  (uti  hans  "Classifikation  der  Felsarten^jgraDatfei- 
sen  endast  vara  en  varietet  af  eklogit,  8&  kan  denna  oHkhet  i  uppfatt- 
ningen  förmedlas. 


41 

jemmalms-lagren,  förekomma  uti  den  egentl.  gneisen,  fömäm- 
ligast  uti  den  gr&a.  Det  finnes  visserligen  omr&den  af  gr& 
gneis,  hvaruti  ingen  eller  föga  jernmalm  blifvit  funnen,  s&som 
t  ex.  förh&Uandet  ar  med  Stockholmstrakten;  men  här  före- 
kommer  heller  icke  Dägon  homblende  uti  gneisen,  eller  ätmin- 
stone  högst  obetydligt  deraf,  ooh  det  ser  nastan  ut  som  om 
den  magn.  jemmalmen  verkligen  (säsom  ooksä  Bisohof  förmo- 
dar?)  vore  bunden  vid  hornblendet  p&  samma  sätt  som  grafi- 
ten  vid  granaten  (nyssn.  arb.  p.  26).  Man  kunde  derföre  när- 
mare  bestämma  nyssnämnda  lag  sälunda,  att  det  är  inom  den 
gräa  hornblendegneisen,  som  man  med  största  hopp  omfram- 
g&ng  hade  att  söka  lager  af  magn.  jernmalm.  —  Tyvärr  är 
det  just  fallet  att  den  egentl.  gneisen  är  den  sällsyntare  ar- 
ten,  dä  deremot  granitgneisen  öfverallt  bar  en  ganska  stor  ut- 
bredning,  säsom  förh&llandet  äfven  är  i  Helsingfors-trakten. 

Den  granit  som  är,  s&  att  säga,  oiganiskt  förenad  med 
gneisen  och  tillsammans  dermed  bildar  granitgneisen,  bör  noga 
ätskiljas  frän  den  yngre  graniteny  hvilken  jag  p&  flere  ställen 
värit  i  tillfälle  att  iakttaga.  Under  det  att  den  förra  öfver- 
allt bar  ett  temligen  likformigt  utseende,  varierar  deremot  den 
sednare  alldeles  ofantligt  pä  de  särskilta  lokalema.  Äfven  i 
Finland  ha  vi  flere  representanter  häraf  att  uppvisa.  Jag  ville 
neml.  hit  räkna  bland  annat  Rapakivi  vid  Wiborg,  den  synit- 
artade  graniten  vid  Tavastehus,  den  granatförande  graniten 
vid  Äbo  samt  den  porfyrartade  graniten  (eller  syeniten?)  vid 
Helsingfors.  (Denna  sednare  finnes  omnämnd  i  mitt  ofvananf. 
arb.  p.  14.) 

Om  den  äldre  graniten  uti  granitgneisen  bör  betraktas 
säsom  eruptiv  är  tvifvel  underkastadt,  men  att  deremot  den 
yngre  graniten  verkligen  är  en  eruptiv  bergart  är  ögonsken- 
ligt.  Det  är  derföre  origtigt  att,  säsom  jag  n&gonstädes  sett 
uppgifvet,  anse  det  denna  kan  öfvergä  i  gneis.  En  hos  den 
yngre  graniten  stundom  förekommande  skiffrighet,  hvilken 
jag  dock  för  min  del  icke  värit  i  tillfälle  att  iakttaga,  kan 
enligt  min  tanke  icke  betraktas  annorlunda  än  den  tillfälliga 
skiffrighet,  som  stundom  föreflnnes  hos  dioriten,  diabasen  m. 
fl.  eruptiva  bergarter.  Likasom  man  säledes  talar  om  dioritskif- 


42 


fer  och  diabasskiffer,  sk  kan  tnan  äfven  fala  om  granit-  eller 
sjenitfikiffer,  men  hvaraied  man  enl.  min  mening  icke  (kr  for- 
blanda  glimmergneis  eller  homblendegneis. 

Lägger  man  shitligen  tili  dessa  beigarter  (g^eisen,  gn- 
nitgneisen  och  graniten)  den  grofkristallinska  graniten  eller  fe^- 
matitmf  hvilken  skiljer  sig  frän  de  foreg&ende  utom  genom  sio 
struktur  tydligen  derigenom,  att  den  icke  upptr&der  i  ston 
masBor,  utan  endast  i  gängar  eller  mindre  stoekar,  och  hvilken 
i  Sverige  och  Norge  synes  vara  lika  allmän  som  i  Finland^  4 
har  man  sälunda  hufvudafdeiningama  af  gneis-  och  granitar- 
tade  bergarter,  och  hvilka  hvar  och  en  sedän  kan  särskiljas 
i  en  mängd  underafdelningar. 

8&8om  herr  professom  af  det  ofvannämnda  torde  finua, 
har  det  lyckats  mig  att  komma  tili  en  vida  större  klarhet  oeh 
bestämdhet  i  uppfattnmgen  af  graniten  och  gneisen,  än  som  fal- 
let  var,  d&  jag  nedskref  mitt  specimen,  och  min  resa  i  8venge 
och  Norge  har  säledes  icke  värit  utan  sitt  resultat.  Detta  har 
som  sagdt  endast  lyckats  mig  genom  ett  komparativt  studium 
af  dessa  bergarter,  ett  stndium  hvarät  man,  säsom  det  synes 
mig,  1  allmänhet  icke  egnat  den  uppmärksamhet,  som  det 
skulle  förtjena,  ätminstone  icke  i  den  grad  som  vis  &  vis  de 
yngre  formationer,  och  dock  är  ett  s&dant  studium,  enligtmin 
tanke,  det  enda  sättet  att  bringa  Ijus  i  den  hittills  sä  mvMi- 
ska  ''ur-formationen.^  —  — 

Stockholm  d.  22  Sept.  1865. 


43 


Sammanträdet  den  13  November  1865. 

Ordföranden  professoren  Erueger  meddelade  nägra  an- 
märkningar  med  anlednisg  af  hans  i  Akterna  intagna  arbete 
om  stjemgruppen  h  i  konstellationen  Ferseus;  yidare  talade 
ordföranden  om  Themis-perturbationer  genom  Mars  samt  slut- 
ligen  om  den  Tychoniska  stjeman. 

Professoren  TON  Willibrand  talade  om  fisklefveroljans 
fjsikaliska  egenskaper. 

Professoren  Hjelt  höll  ett  föredrag  om  Ägghvitesubstan- 
eemas  krjstaUisation. 


44 


Om  stjerngrappen  h  Persei* 

(Veddeladt  den  13  November  1865  af  A.  Kruegeh.) 

Dä  jag  för  ett  &r  sedän  tili  trjckning  i  akteroa  anmäUe 
en  af  mig  utförd  Yinkelmätning  öfver  stjerngmppen  h  i  cod- 
stellationen  Perseus,  anförde  jag  tillika  de  märkliga  skilnader, 
8om   observationerna  alit  efter  olika  ärsiider  g&fvo  tillkänna. 
Alla  efter  oppositioneD,  d.  v.  s.  under  loppet  af  Januari,  Fe- 
bruari  och  Mars  anställda  observationer  p&  omkring  46  stjer- 
nor   gifva   mindre    ascensio    reeta  och  deklination,  än  de  om 
hösten  före  oppositionen  gjorda:  i  medeltal  belöper  sig  difie- 
rensen  i  de  resp.  koordinatema  p&  o''  79  och  o"  77,  en  qyan- 
titet,  som  s&  betydligt  öfverskrider  gränsen  för  de  sannolika 
observationsfelen,  att  den  m&ste  anses  s&som  fullstandigt  kon- 
staterad.     Emellertid  bar  jag  ändock  tvekat  och  trekar  anna 
att  anse  denna  differens  s&som  reelL    Man  kan  nemligen  föie- 
ställa  sig  subjektiva  observationsfel,   som  äro  beroende  af  in- 
strumentets  ställning  tili  horizonten  och  som  göra,  att  man  oli- 
ka uppfattar  bissektionen  af  tvenne  stjernor,  eller  som  i  iM- 
gavarande  fall,  bissektionen  af  linien  emellan  tvenne  stjernor 
genom  en  tredje  stjerna.    Atminstone  hafva  nägra  astronomer 
iakttagit  djlika  subjektiva  fel,   som  tili  ex.  uppträda  vid  ob- 
servationer af  mycket  tränga  dubbelstjemor,  när  man  best&m- 
mer  deras  rigtningsvinklar  genom  trädmikrometem.    O.  Stnive 
har  tillochmed  genom  vidlyftiga  undersökningar  bemödat  sig 
att    utröna  bestämda  lagar  i  dessa  systematiska  fel,    som  na- 
turligtvis  gäJla   endast  för   hans  öga  och  hans  sätt  att  obser- 
vera,  men   som  ändock  ädagalägga  tillvaron  af  en  mer  eller 
mindre    oriktig   uppfattning   genom  sinnena,  om  hvilken  man 
sjelf  kan  vara  alldeles  omedveten.    Ehuruväl  nu  analoga  sub- 
jektiva  fel  icke  ännu  företett  sig  vid  heliometerobservationer, 
kan  möjligheten  af  deras  tillvaro  icke  fömekas.     Men  &  an- 
dra  sidan   kunna  de   af  mig  observerade  difierensema  ocks4 
vara   reellä   och  i  detta  fall  har  stjerngmppen  en  ganska  be- 


45 

tydlig  parallax.  Jag  har  icke  underl&tit,  att  i  min  afhandling 
fösta  uppmftrkeamheten  p&  detta  förklaringssätt,  ehuruväl  jag 
endaat  med  förbeh&ll  uttiyckt  min  &gigt  derom.  Enligt  den 
föreställning,  som  man  har  om  stjemornaa  parallaxer,  är  man 
böjd  att  anse  stjernor  af  s&  svagt  sken,  som  de  ifr&gavaran- 
de,  ooh  som  för  öfrigt  icke  visa  nägon  egen  rörelse,  säsom 
ytterst  aflägsna.  Detta  vore  ett  skäl  emot  en  märkbar  paral- 
lax; ett  annat  och,  s&som  mig  synes,  ännu  vigtigare  är  den 
egendomliga  händelsen,  att  den  för  minä  mätningar  säsom  ut- 
g&ngspunkt  antckgna  dubbelstjernan  icke  skulle  tillhöra  sjelfva 
gruppen. 

Det  är  endast  genom  fömyade  observationer  med  andra 
instrumenter  och  genom  andra  personer,  som  man  kan  utreda 
rätta  förh&llandet.  Den  p&  v&rt  observatorium  befintliga  re- 
fraktom  kan  för  öfrigt  icke  s&  lätt  konkurrera  med  heliome- 
tem  eller  refraktorer  af  större  dimensioner;  derföre  anmodade 
jag  prof.  Förster  i  Berlin,  att  uppoffra  en  del  af  hans  tid  ftJr 
observationer  med  tr&dmikrometem,  hufvudsakligen  med  hän- 
seende  p&  den  möjligtvis  existerande  parallaxen,  och  han  var 
ocks&  sä  öfvertygad  om  vigten  af  en  fömyad  undersökning, 
att  han  gema  lofvade  sitt  biständ.  Enligt  hit  ing&ngna  under- 
rättelser  fr&n  andra  h&ll  skulle  prof.  Försters  observationer  tala 
för  en  parallax.  I  saknad  af  närmare  detaljer,  m&ste  jag  än- 
nu lemna  saken  beroende.  Skulle  observationerna  i  Berlin 
emot  min  förra  förmodan  verkligen  lemna  otvifvelaktiga  bevis 
för  parallaxen,  s&  vore  intet  skäl  förhanden,  att  längre  upp- 
skjuta  en  ny  beräkning  af  minä  observationer  med  särskildt 
syfte  p&  parallaxens  utrönande. 


46 


Om  Themis-pertarbationer  genom  Mars. 

(Meddeladt  den  13  November  1865  af  A.  EIruegeh.) 

Planeten  Themis  -—  (den  24:de  af  aateroidema  emellao 
Mars  och  Jupiter)  är  en  af  de  mest  aflägsna;  tili  följe  deraf 
äro  Jupiters-perturbationema  hos  denna  planet  ganska  betjd- 
liga,  möjligtvis  de  störeta  som  i  hela  planetsjstemet  aga  ram. 
Derföre  bar  jag  hittills  icke  kunnat  besluta  mig  tili  att  be- 
räkna  allmänna  Jupiters-perturbationer  för  denna  planet,  utan 
har  jag  fortfarande  begagnat  Encke'8  method,  genom  hvilkeo 
man  f&r  speciella  värden  pä  planetens  perturbationer,  uttrjck- 
ta  i  förändringar  af  desa  rätlimga  koordinater,  och  aom  för 
en  l&ng  rad  af  &r  ger  tillräckligt  noggranna  resultater  med 
mycket  mindre  uppoffring  af  tid  och  möda,  än  deras  allmän- 
na utveckling  kräfver.  Pä  samma  sätt  hafva  äfven  Satumus- 
perturbationema  af  mig  blifvit  beräknade  och  den  goda  öfrer- 
ensstämmelsen  emellan  observationema  och  de  i  £ncke'8  efe- 
merider  ärligen  publicerade  förut-beräkningar  visar,  att  ele- 
mentema  för  Themis'  rörelse  temligen  säkert  hafva  blifvit  fast- 
ställda.  Mars-perturbationema  äro  nu  i  allmänhet  i  anseende 
tili  denna  planets  ringa  massa  ganska  obetydliga  och  man  kan 
i  m&nga  fall  alldeles  negligera  dem,  emedan  deras  belopp 
Sallan  öfverskrider  nägra  sekunder.  Men  det  finnes  imdantag: 
om  nemligen  planetens  omloppstid  har  ett  närä  kommensura- 
belt  förhSIlande  tili  Mars*  omloppstid,  uppsti  märkliga  pertur- 
bationstermer  af  l&nga  perioder.  För  Themis — Mars  eger  ett 
s&dant  förh&Uande  rum,  tj  omloppstiderna  af  dessa  planeter 
förhälla  sig  ungefärligen  som  3  tili  1  och  en  följd  deraf  blir, 
att  eljest  obetjdliga  koefficienter  med  argument  tre  g&nger 
Themis  longitud  —  Mars  longitud  uppn&  betjdliga  värden  ge- 
nom integrationen.  Uti  ifrägavarande  fall  utgör  den  största  koef- 
ficienten  omkring  22  sekunder,  en  qvantitet,  som  i  längden 
icke  kan  äsidosättas,  ehuruväl  den  har  en  period  af  176  &r. 


47 


Om  Tychoniska  stjernan. 

(Meddeladt  den  13  Kovember  1865  af  A.  Erceger.) 

Nar  Tycho  Brahe  om  aftonen  den  11  Nov.  1572,  efter 
att  hafva  värit  sysselsatt  i  sitt  laboratorium,  utträdde  i  fria 
luften,  varseblef  haa  tili  sia  stora  förväning  aära  zenith  i  Cas- 
siopeja  en  strälande  stjema,  som  i  glans  öfverträffade  Sirius, 
Vega  och  Jupiter.  Tjcho  var  fuUt  förvissad  om  att  denna 
stjema  dagarne  förut  icke  fanns  tili,  emedan  hon  dä  icke 
hade  kunnat  undgS.  hans  uppmärksamhet.  Numera  kan  det 
icke  afgOras,  om  denna  stjema  verkligen  alldeles  plötsligt  upp- 
flamnnat.  Bekant  är,  huru  den  efter  nägra  m&nader  började 
aftaga,  ända  tills  den  spärlöst  försvann  under  loppet  af  Mars 
mänad  1574.  Tjcho  har  genom  talrika  och  sorgfälliga  obser- 
vationer  bestämt  afständet  emellan  den  nja  stjernan  och  fle- 
ra  andra,  och  s&  kan  man  med  en  ganska  stor  grad  af  tili- 
förlitlighet,  p&  ^  minut  när,  uppgifva  den  plats,  den  inne- 
hade.  Nu  har  mcm  äfven  i  äldre  tider  iakttagit  och  anteck- 
nat  företeelser  af  samma  natur,  och  ibland  andra  har  &r  945 
e.  Chr.  en  ny  stjema  blifvit  observerad  emellan  Cepheus  och 
Cassiopeja,  och  1264  en  dylik  i  samma  himmelstrakt.  Möj- 
ligtvis  har  Tychos  stjema  värit  identisk  med  dessa  förra,  om 
hWlka  man  emellertid  har  endast  högst  knapphändiga  under- 
rättelser,  och  i  detta  fall  borde  den  räknas  tili  de  periodiskt 
föränderliga  stjernoma.  Vi  hafva  visserligen  ibland  de  öfriga 
periodiska  stjernoma  ingen  analogi  för  en  sä  l&ng  period:  de 
flesta  af  dem  genomgä  mer  eller  mindre  regelmässigt  &terkom- 
mande  Ijusvexlingar  under  förloppet  af  400  tili  200  dygn, 
eller  tillochmed  mycket  mindre,  men  detta  ger  oss  icke  rät- 
tighet  att  alldeles  förkasta  möjligheten  af  äfven  ganska  l&nga 
perioder.  Dessa  Ijusvexlingars  natur  och  orsak  är  öfverhuf- 
vudtaget  ännu  alldeles  obekant;  man  kan  icke  ens  väga  utta- 
la  en  förmodan  derom.  Hvarföre  skulle  d&  sä  l&nga  perioder 
icke  kunna  finnas  tili  i  naturen?  Antager  man  nu,  att  Tychos 


48 


Nova  förut  redan  tvenne  g&nger  har  värit  synlig,  nemligen  &r 
945  och  1264,  8&  vore  perioden  sannolikt  i  aftagande  oeh 
man  kunde  förvänta  en  nj  apparition  mot  slutet  af  inneTaran- 
de  decennium.  Prof.  Argelander  har  redan  i  Abo  flera  g&n- 
^er  mönstrat  den  trakt,  som  Tychos  stjema  fönit  innehade. 
dtan  att  upptäcka  n&got  spär  af  densamma.  Rumker  anfor  i 
sin  stjernkatalog  under  N:o  79  hora  O  en  stjema  af  10:de 
storleken,  som  i  det  nännaste  skulle  motsvara  Tjchos'  posi- 
tion, men  hans  uppgift  afviker  dock  betydligt  derifr&n.  Fr&n 
1855  tili  1859  har  prof.  Schönfeld  och  jag  upprepade  g&nger 
betraktat  omgifningar  af  Tycho^s  stjerna,  utan  att  kunna  finna 
n&gon  stjema,  som  alldeles  noga  skulle  intaga  det  genom  Tychos 
obseryationer  bestämda  ställe.  Flera  stjemor  af  12:te  storle- 
ken befimno  sig  temligen  närä,  och  kunde  äfven  identificeras 
med  Tycho'8  Nova,  om  man  för  den  sistnämnde  ville  antaga 
en  betydligare  egen  rörelse.  Senast  har  prof.  d^Arrest  i  K6- 
penhamn  fullständigt  bestämdt  och  katalogiserat  alla  p&  detta 
ställe  synliga  sm&  stjemor  och  äf^en  i  Pulkowa  hafva  deaun- 
ma  blifvit  undersökta.  Skulle  verkligen  Tycho's  stjema  igen 
uppträda  tili  ny  glans,  s&  kan  man  vara  förvissad  om,  att 
man  icke  skall  försumma  dess  första  synligblifvande.  För 
att  undvika  missförst&nd  m&ste  jag  dock  uttryckligen  tillägga, 
att  jag  icke  anser  periodiciteten  s&som  n&gorlunda  s&ker;  den 
har  endast  en  liten  grad  af  sannolikhet  för  sig.  För  1850  &r 
rektascensionen  af  Tycho's  Nova  4  grader  7,7  minuter,  dekli- 
nationen  4~  ^^  grader  18,9  minuter. 


4» 


Om  fisklefveroljans  fysikaiiska  egenskaper. 

(Meddeladt  den  13  November  1865  af  F.  vo.x  Willbbram>.) 

D&  p&  sednare  tider  fr&ga  uppst&tt,  huruvidA  fisklefver- 
oljan,   hvilken  under  de  sistförOutne  par  decennierne  ätnjuiit 
sk  atort  anseende  i  den  medieinaka  pmkiiken,  akulle  i  sjelfva 
verket  äga  nftgon  egendomlig  läkekraft,  eller  om  icke  heldre 
desa    verkan    endast   Vore  den,  som  tillkommer  feta  ämnen  i 
allmänhet,  sk  ftr  det  af  atort  intrease  att  finna  denna  g&ta  nu- 
mera    p&    ett   fuUt  tillfredsställande   vetenakapligt  sätt  kunna 
löaas.     D.T  OswALD  Naumahn,  docent  vid  universitetet  i  Leip- 
zig, har  genom  en  räeka  af  noggrant  utförda  rön  kömmit  tili 
det   märkliga  resultat,   att  denna  olja  är  tili  sinä  fjsikaliska 
egenakaper  skild  ifrän  de  andra  feta  ämnen,  hvarmed  de  jem- 
förande  experimenten  blifvit  gjorda.    Deeaa  olika  arter  af  vid 
försöken   begagnade  oljor  voro:  mörkbnin,  Ijusbrun  ooh  Ijus- 
gul  fisklefverolja,  vallmoolja,  rofolja,  provincerolja,  nyss  tjftr- 
nadt   smör  ooh   klöf-fett.     De  genom  flera  olika  metoder  ut- 
förda experimentema  visade,   att  den  mörkbruna  fiaklefverol- 
jan  har  egenskapen  att  passera  kapillärrör  ooh  genomtränga 
membraner  mjcket  lättare  och  hastigare  än  n&gon  af  de  an- 
dra artema  af  oljor.     L&ngsammare   än   denna   har  den  Ijus- 
bruna  flsklefveroljan  genomträngt  membranen,  men  ännu  vida 
längsammare  skedde   detta  med   den  klara  Ijusgula  och  med 
de  öfriga  oljeartema.     Härvid   röjde  i  allmänhet  djurfetterna 
egenskapen   att  lättare  passera  kapillärrör  och  membraner  än 
de  vegetabiliska  oljoma. 

Vidare  utvisade  de  anställda  försöken :  att  fisklefveroljan 
förlorar  denna  sin  egenskap,  som  framför  de  andra  feta  äm- 
nen utmärker  henne,  genom  att  rengöras  ifr&n  de  hos  henne 
normalt  förekommande  gallbeständsdelame ; 

Att  den  s&lunda  renade  fisklefveroljan  ätervinner  sin 
egenskap  att  lättare  än  andra  oljor  passera  kapillärrör  och 
membraner,  d&  den  &nyo  försättes  med  galla; 

4 


50 

Att  äfven  andra  oljor  vinna  i  ökad  mon  sagde  egenskai* 
efter  det   de    uppblaudats  med  galla; 

Att  fisklefveroljan  vida  lättare  syrsätt^s,  än  de  öfriira 
»äväl  djur-  sora  växtfetterna. 

Att  ifr&n  hvarje  djur  lefverfettet  är  lättare  att  förbräoDa 
äu  fettet  ifrän  hvilket  annat  parti  soni  helst  af  saoima  djur. 

Geuoni  denna  nu  pä  grund  af  säkra  rön  vunna  kunskap 
om  de,  tisklefveroljau  utmärkande,  fysikaliska  egenskapena. 
är  dess  värde  säsom  medikament  framfOr  de  andra  fettartenia 
satt  utom  alit  tvifvel. 


51 


Om  ägghvitssubstansernas  kristallisation. 

(Meddeladt  den  13  November  1865  af  O.  Hjelt.) 

För  nägon  tid  sedän  visade  van  Deen  att  de  djuriska 
ägghvit^substanserne  ägde  egenskapen  att  kristallisera.  Iiiom 
vissa  delar  af  4jurägget  hade  man  visserligen  redan  förut  fun- 
nit  ägghvitskristaller  fardigbildade,  men  att  denna  förm&ga  att 
utskjuta  i  kristallfonn  akulle  tillkomma  alla  eller  ätminstone 
de  He«ta  ägghvitsartade  kroppar,  var  icke  bevis^dt.  Van  Deen 
bar  nu  lyckats  framställa  ägghvitskristaller  ur  flere  olika  or- 
ganer  och  väfnader  hos  s&väl  högre,  som  lägre  djur.  Ägg- 
hvit«kristalleme  kunna  i  allmänhet  antaga  olika  former,  men 
likväl  uppstä  vid  en  bestämd  behandling  ur  de  olika  albumin- 
arteme  med  hvarandra  öfverensstämmande  former  af  enkla 
kristaller  eller  kristallgrupper.  Hvarken  kokning  eller  förrutt- 
nelse  af  ägghvitskropparne  hindrar  deras  kristallisation.  Äfven 
deras  derivater  kunna  kristallisera.  Ägghvitskristallema  &ro 
lättlösliga  i  vatten,  mindre  lätt  i  absolut  alkohol,  chloroform 
och  cether. 

Äfven  vextalbuminaterna  lemna  kristaller.  Kort  efter 
det  VAN  Deen  offentliggjort  sinä  undersökningar  i  detta  hän- 
seende,  lyckades  Böttcher  att  ur  den  menskliga  sädesvätskan 
och  ur  ägghvit5.n  i  fSgelägget  framställa  kristaller.  I  sädes- 
vätskan bilda  sig  utan  nägon  behandling,  d&  man  l&ter  den- 
samma  torka,  kristaller  och  det  sker  i  sä  mycket  större  mängd, 
ju  längsammare  afdunstningen  sker.  Otaliga  kristaller  bilda 
sig  redan  ur  en  liten  droppa,  som  man  läter  intorka  p&  ob- 
jektglaset.  De  största  kristaller,  dem  Böttcher  fann,  voro 
2,2  millim.  länga  och  0,03  breda.  De  äga  4  ytor,  hvilka  lätt 
S-formigt  böjde  afsmalna  likformigt  mot  sidoma,  i  de  mindre 
kristallerna  saknas  ofta  ändytan  och  kristallen  utlöper  i  en 
(in  spets.  I  andra  fall  likna  kristallerna  fuUkomligt  fyrsidiga 
pelare  med  skef  rhombisk  bas  och  nägong&ng  likna  de  ett 
rhombiskt  prisma.    Dessa  kristaller  lösa  sig  i  vatten,  kali,  na- 


52 

tron,  ammoniak,  i  kali  salpetersyra  o.  s.  v.  och  viaa  i  siu 
reaktioner  öfverhufvud  karakteren  af  ägghvitskropfmr.  De 
upp8t&  ur  sädesvätskans  plasma,  icke  ur  sädeskropparne.  Lik- 
artade  krjstatler  Anner  man  äfven  i  fogelägg,  ehani  de  w) 
mindre ;  de  l^ta  äfven  här  framställa  sig  direkt  genom  intoxi- 
uing  af  ägghvitan  och  bilda  öfverhufvud  dubbelpjramideT  me<i 
indytor  samt  likna  i  kemiskt  hänseende  kristallema  ur  sade!^ 
rätakan. 


53 


Safnmaaträdet  den  11  December  1865. 

Ordföranden  meddelade  n&gra  fakta,  som  iycktes  utvisa, 
alt  minimum-tennometrar  fyllda  med  alkohol  äro  underkasta- 
de  en  högre  grad  af  föränderlighet  än  som  man  faittills  van- 
iigen  ant^t. 

Professoren  Lacus  meddelade  nftgra  notiser  om  nyupp- 
t&ckta  Orekiska  manuskripter  samt  ftatade  uppmärksamheten 
Tid  n&gra  omst&ndigheter  rörande  kasusbildningen  i  Arabiakan. 

Yerklige  statsr&deft  v.  Nobdmarh  hade  ins&ndt  fortoattning 
tili  dess  förut  i  denna  öfversigt  intagna  zoologiska  iakttagelser. 


54 


Nyupptäckta   Grekiska   manuskripter. 

(Meddeladt  den  11  December  1865  af  W.  Lagcs.) 

I  '^Llnstitut^  för  Maj  detta  &r  redogör  E.  Millkr  för  sio 
pä  Franska  regeringens  bekostnad  nyligen  utförda  vetenskap- 
liga  Bändning  tili  Orienten.  Detta  den  ansedde  paläografeik^ 
meddelande  hade  tili  omedelbar  päföljd,  att  han  fr&n  m&oga 
h&U,  äfven  utom  Frankrike,  öfverhopades  med  förfrägniDgar 
angäende  den  närmare  arten  och  beskaffenheten  af  de  gjorda 
fjnden.  Härom  upplyses  man,  ehuru  äter  nog  knapphändis:!. 
i  Oktober-häftet  i  besagde  tidskrift. 

Hufvudändamälet  med  Millers  resa  var  att  efterfor^ks 
gamla  handskrifter  i  Orientens  kloster.  Först  besöktes  Bucht- 
rest,  hvareBt  dock  Episkopatet^  bibliotek  icke  erbjöd  nägot  af 
värde.  Härifr&n  styrdes  kosan  tili  Konstantinopei,  der  tUkrä- 
de  söktes  tili  Seraljens  förmodade  litterära  skatter.  loDan 
denna  synnerliga  grace,  hvarom  sä  m&nga  europeiska  lärdt* 
fUfängt  aneträngt  sig,  ändtligen  beviljades  den  Franske  kejsa- 
rens  utsände,  hade  han  god  tid  att  taga  nugra  andra  boksaro- 
Hngar  i  ögnasigte.  Patriarkatens  af  Jerusalem  och  Konstan- 
tinopei biblioteker  genomletades ;  det  förra  innehäller  omkriui; 
400,  dock  mest  teologiska  verk,  det  sednare  sä  godt  som  iu- 
tet  af  betydelse.  Äfven  gjordes  en  utflygt  tili  Trapezunt.  1 
dess  omgifningar  ligger  det  redan  af  Fallmerayer,  Minoid  Mi- 
nas  m.  fl.  undersökta  klostret  Soumela.  Här  stod  iutet  att 
vinna.  Vid  äterkomsten  tili  den  Turkiska  residensstaden  upp- 
lätos  omsider  genom  ministeriel  bemedling  Seraljens  heii,^'- 
dom.  Dess  bibliotek  synes  ej  vara  i  bästa  ordning;  dock 
framdrogos  ur  gömmorna  ungefär  100,  tili  en  del  myeket  gam- 
la och  värdefuUa  bäde  Grekiska  och  Romerska  handskrifter,  ^^ 
som  af  Homerus,  Polybius,  Plautus,  Terentius,  m.  11.  Om  eu  frä- 
ga  till&tes,  har  väl  m&ngen  i  beredskap  ett:  var  eller  är  detta 
verkligen  alit?  Af  de  Romerska  kodices  hade  ätskilliga  tili- 
hört  Matthias  Corvinus,  enligt  hvad  hans  namnteckning  utvisade. 


55 

I  Konstantinopel  sammanträfikde  Miller  med  den  Fraii- 
ske  m&laren  GuiLLEJiKT,  som  jemväl  af  Styrelsen  blifvit  utsänd, 
för  att  studera  den  Byzantinska  konsten,  särdeles  mäleriet, 
med  bänsyn  fömämligast  tili  dess  äldeta  perioder.  De  b&da 
laudsmännen  förenade  sig  om  en  gemensam  färd  tili  de  i 
paläografins  anualer  sä  högberömda  klostren  pä  berget  Atbos 
i  Maeedonien.  Kunde  de  vänta  att  här  ännu  upptäcka  n&got 
nytt,  efter  s&dane  föreg&ngare  som  Villoison,  Rob.  Curzon, 
Zachariee,  Fallmerayer,  Tischendorff,  Porphyrios,  BebastianofT, 
och  framför  alit,  sedän  en  Minoid  Minas  s&  grundligt  pröfvat, 
hvad  man  per  fas  et  nefas  förm&r  uträtta?  Att  svalka  hoppet 
bidrog  ätminstone  ej  berättelsen  af  en  trovärdig  person  i  Sa- 
lonichi,  som  sade  sig  ä.r  1854  haft  i  sinä  händer  p&  papyrus 
skrifua  fragmeuter  af  Homerus  ocb  en  Grekisk  Tragiker,  till< 
höriga  nämnde  kloster. 

Klostrens  antal  stiger  tili  20;  de  bäst  försedda  äro  Va- 
topedi,  Iviron,  Kotlomousi,  Pantokrator,  Esfigmenou,  Stauro- 
iiikita  ocb,  mer  än  alla  audra,  det  hufvudsakligen  af  Ryssar 
alltsedan  medeltiden  intill  denua  dag  rikt  begäfvade  Laura; 
Kiliandri  och  Zografou  äro  Bulgariska,  samt  hafva  liksom  äf- 
ven  Xeropotami  m.  fl.  föga  att  bjuda  pä.  Deremot  r&des  for- 
skaren  att  icke  likgiitigt  förbigä  de  tili  hundratal  p&  det  vid- 
sträckta  bergets  territorium  i  dalarna  gömda  a.  k.  ''^Kilia^ 
elier  hyddoma  för  eremiter  och  verldsliga  klosterbröder,  ty 
icke  Sallan  skola  deras  förfalina  väggar  vara  öfverklistrade 
med  remsor  af  fomtida  manuskripter.  Miller  säger  sig  pä. 
Kkilda  trakter  af  Atbos  bafva  examinerat  öfverhufvudtaget 
5,000  gcunla  handskrifter,  de  allra  flesta  likväi  af  teologiskt 
iuuehäU,  s&som  Evangelier,  arbeten  af  Chrysostomus,  8:t  Ba* 
silius  m.  fl.  kyrkofäder. 

Tiden  för  MiJlers  forskning  var  dock  icke  väl  traffad.  i 
anledning  af  den  missmodigbet,  som  rädde  bland  munkarne,  tili 
iOljd  af  de  oroande  underrättelsenia  om  klostrens  i  Donaufur- 
stendömena  sekulering.  Äfven  iakttaga  de  helige  fädreu,  oak- 
tadt  största  gästvänlighet,  en  otrolig  förbehällsamhet  emot  alla 
fremlingar.  Deras  biblioteker  äro  i  största  villervalla  ocli  de 
sjelfve  i  allmänhet  mycket  okunniga.    Deremot  inträffade  Guil- 


56 

lemet  just  i  F&tta  stunden.  Renovering  p&giok  aemligeB  i 
klosterkyrkorna,  ooh  minga  herrliga  m&laingar,  som  mnnan 
sp&rlöst  föravunnit,  räddades  genom  hans  mellankomst.  Oekak 
den  skOrd  han  gjoide  af  miniatyrteekningar  i  nuuiiukripter 
skall  vara  ganska  ansenlig. 

Af  de  Orekiska  handskrifter,  Miller  dels  inltet  dek  af- 
skrifvit,  förtjena  isjnnerhet  nedanst&ende  att  nämiias:  1)  £a 
hiatorie  om  de  händelser,  hvilka  i  Sinope,  Trapezunt  oeh  aa- 
dra  M.  Asiens  stftder  följde  p&  Turkarnes  eröfring  af  Kon- 
stantinopel.  Arbetet,  af  en  annars  okftnd  författare  Kriiobm 
loBy  hvars  företal  tili  Muhammed  II  redan  Tischendorff  bekaat- 
gjort,  förtjenar  att  upptagas  i  Corpus  Histori»  Bysaotmv. 
2)  Skrifter  af  Utroti  frdn  Alexandria  m.  fl.;  ett  manuskr.  frin 
11.  te  seklet.  3)  EJn  kodex  fr&n  15:de  seklet,  innehillaode 
Ptolamaei  geografi  med  gamla  kartor,  hvilka  isynnerhet  gifva 
iotresaanta  bilder  af  städemas  konfiguration.  Detta  jemte  de 
b&da  fören&mnde  mes.  äro  hemtade  fr&n  Konstantinopel^  de 
öfriga  fr&n  Athos.  4)  Relation  om  anläggningen  af  ett  Gre- 
kiskt  kloster  i  Maoedonien  i  slutet  af  ll:te  seklet,  ftfven  in- 
nehäUande  katalog  öfver  klostrets  dävarande  bibliotek  oeh 
gamla  m&lningar.  5)  Outgifna  opuscula  af  Photimi.  6)  Para- 
fras  af  Oppiani  Halievtika,  fr&n  10:de  &rh.  7)  Ätiopi  fabler 
pk  vers  i  vulgärt  spr&k  af  en  viss  Georgia^  som  tyekes  hafva 
egt  hela  Babrius,  emedan  flera  fabler  äro  nyii.  8)  En  ur  Ho- 
merus,  Sofokles  oeh  Euripides  sammansatt  krestomati.  9) 
Nya  fragmenter  af  AdimMu,  med  m&nga  förut  okända  data. 
10)  Exoerpter  ur  LueiUi  Tarrkiti  oeh  Didymi  ordspr&kssamiio- 
gar,  hvilka  hittills  icke  ing&tt  i  paroemiografin.  11)  Oranuna- 
tikaliska  eollectanea,  ett  vidlöftigt  verk.  12)  Opuscula  gram- 
maticorum,  särdeles  vigtigt  för  spr&kford(ningen,  troligen  kalla 
fbr  Photius  oeh  Eustathius.  Bland  deri  ing&ende  skriller  nam- 
nas:  13)  ett,  af  en  hittills  ftfven  tili  namnet  okftnd  auktor 
Ciaudhu  Catiion  ^Om  dunkla  uttryck  hos  de  Attiska  Talarae^: 
14)  Didymui  fr&n  Alexandria  ^Om  dunkla  uttryck  hos  Plato^: 
16)  Epitome  af  Zenadorui  ^Om  Homeri  spr&k^;  16)  AriUopka- 
na  fr&n  Byzans  ^Om  ord  hvilka  man  förmodar  ej  hafva  bra- 
kats   af  de  gamle^;    17)  en  sirdeles  intressant  afhandling  af 


57 

Sveiomm$  p&  Orekiska  ^Om  ironiska  uttryck  och  dera»  upphof^, 
idagaläggande  stor  beläaenhet  isynnerhet  i  Comici;  hittilis 
blott  kändt  geDom  citater  hos  Eustathius;  äfveo  18)  stycken 
ur  Sveionii,  jemväl  p&  Grekiska  författade  beskrif ning  af  ^Ore- 
kemes  spel.'"  19)  Samling  af  grammatikaliska  obBervationer, 
väl  fr&n  en  sednare  tid,  men  högst  värdefull  genom  de  nja 
citater  de  meddela  ur  Aeschjlus,  Sofokles,  Euripides,  Pinda- 
ru8,  Menander,  Alkman  m.  fl.  den  gyllene  Udems  poeter. 

Som  man  redan  finner  af  denna  kerta  öfversigt  äro  de 
Millerska  fynden  egnade  att  i  hög  grad  väoka  forskningens 
uppmärksamhet.  Det  skall  säkert  icke  töfva  länge  innan  de 
blifva  publieerade,  —  tili  fröjd  och  gamman  för  den  efter  nytt 
material  städse  sk  ifrigt  Iftngtande  klassiska  filologin. 


58 


Strödda  naturhistoriska  anleckningar.     FortsaUniog. 

(Meddelade  den  11  December  1865  af  A.  vo.n  Noiidma?c<(.) 

I  &r  finnaa  i  Botanieka  trädg&rdeo  föga  rönnbär  och  i 
anledning  deraf  infunno  sig  endast  mindre  flockar  af  siden- 
svannar  derstädes  uti  medlet  af  Oktober  mänad. 

Den  20  Oktober  fängades  likvisst  2:ne  alldeles  unga 
exemplar  af  nämnda  f&gel,  med  mycket  smä^  knappast  ajD- 
liga  tofsar  p&  hufvudet  och  tjdliga  spär  af  mörka  fläckar  p4 
bröstet.  Det  har  förr  icke  förekommit  att  bland  de  hit  aa- 
lända  värit  sä  unga;  möjligen  kunde  fäglarne,  i  anseende  tili 
den  utmärkt  vaekra  hösten,  hafva  kläekt  senare  an  ranligt 
eller  en  senare  gäng  pä  sommaren. 

Den  25:te  visade  sig  en  ung  orrhöna  i  Botaniska  trad- 
g&rden. 

Den  27  Oktober  kl.  7  f.  m.  syntes  äter  en  orrhöna,  som 
var  gammal. 

Denna  höst  har  värit  ovanligt  rik  p&  skogsfSgel,  hvilken 
i  stor  mängd  fingats  medelst  snaror  i  Helsingfors'  närmaste 
omgifningar. 

Tidningame  omtala  samma  förhällande  frän  landsorten: 
ehuruväl  rönn-  och  andra  vilda  bär  funnos  mindre  än  vanligt. 

Stora  partier  af  skogsfögel  hade  blifvit  öfversända.  b&de 
8om  lefvande  och  döda,  tili  LUbeck. 

Helsingfors  Tidningar  omtala,  att  den  13  Oktober  det  ta 
är  nägra  tv&famnsl&nga  tumlare  (Phoceena  communis}  hafva 
strandat  p&  Uleäborgs  redd. 

Den  25  November  s&g  och  förföljde  jag  en  hackspett 
(Picus  niediuö) ;  en  fägel,  som  jag  aldrig  förr  sett  i  Finland ; 
densamma  uppehöll  sig  länge  och  väl  pä  ett  lärkträd  franiför 
fönstren  i  Botaniska  trädg&rden,  var  icke  det  ringaste  skygg. 
Iät  mig  komma  pä  ett  afständ  af  5  steg  närä  sig  och  forhoU 


59 

sig  annorlunda  än  de  andra  hackepettarna,  hvilken  omstän- 
dighet  genast  föste  min  uppmärksamhet,  ly  den  klättrade  icke 
iängs  med  trädets  stam,  utan  kiängde  pä  de  spädare  qvietar- 
na;  afskar  koitarne  och  förde  dem  uU  en  fördjupning  mellan 
»tammen  och  nägon  gren,  der  han  arbetade  för  att  komma  &t 
fröua.  Olyckligtvis  var  mitt  ekjufgevär  icke  i  ordning.  I  dag 
(den  10  December)  var  den  &ter  synlig,  da  den  äfven  liit  mig 
ualkas  sä  närä  att  jag  kunde  öfvertjga  mig  om  att  densam- 
ma  var  en  hona.  Fägeln  saknas  uti  herr  Magnus  v.  Wright'8: 
Öfversigt  af  Finska  Fäglar;  förekommer  enligt  Nilsson  i  södra 
Sverige. 

Den  26  November  funnos  flera  rödbröstade  s&ngare  (Syl- 
via nibecula)  ännu  i  tr&dg&rden. 

En  utaf  de  domherrar,  Bom  jag  sedän  tvä  &r  förvarat  1 
iUngenskap,  och  numera  är  kolsvart,  med  nägra  röda  Qädrar 
pä  bröstet,  har  efter  sista  niggningen  förändrats  sävida,  att 
basen  af  ilygpeunorna  aro  snöhvita;  fägehi  ser  nu  besynner- 
lig  ut. 

En  af  norrqvintarna  (Fringilla  Montifringilla),  som  lika 
l&ng  tid  värit  i  bur  och  nu  bär  vinterdrägt,  har  pä  bröstet 
flera  svarta  fläekar. 


Det  är  bekant  att  äggen  af  vara  tama  husfäglars  vilda 
.stammar  äro  färgade,  men  hafva  blifvit  hvita  hos  dem,  som 
under  l&ng  tid  lefvat  i  tamt  tillständ.  —  Svanens  och  gäsens 
liksom  dufvans  ägg  äro  ursprungligen  hvita  och  förblifva  8&- 
dana  hos  de  tama.  Ankäggen  förlora  sin  bläa-  eller  grön- 
aktiga  färg  och  blifva  hos  de  tama  likaledes  hvita.  Dock 
förekomma  undantagsvis  d&  och  dä  fall,  att  de  tama  ankor- 
na  lägga  svarta  eller  bruna  med  svarta  punkter  tecknadc  ägg. 
Deröfver  har  jag  1863  publicerat  i  Moscauer  Bulletin:  Notiz 
tiber  in  Taurien  beobachteten  Melanismus  der  Hausenteneier, 
nebst  einigen  anderen  zoologischen  Bemerkungen.  (Med  en 
planche). 

Äggen  hos  den  vilda  stammen  af  vara  höns  äro  ur- 
»prungligen  sandgula,  ettdera  enfärgade  eller  med  mörkare 
punkter,  men  blifva  hvita  under  ett  fortfarande  tamt  tillständ. 


60 

—  För  att  komina  underfund  med,  huruvidä  hahen  (eller  tnp- 
pen)  har  inflytande  p&  aggeU  fftrg,  förskaffkde  jag  mignign 
af  de  vanligast  förekommande  hönsracer,  nemligen  boUiad- 
ska,  franska  och  vanliga  flnska  hönor  och  tuppar.  Fdr  om- 
kring  Qorton  dagar  sedän  böijade  dessa  att  värpa  oeh  iggen 
voro  alla  hvita.  Senare  tillkom  en  coehinchina  höna,  hviiken 
race  har  blifvit  p&  sednare  tider  öfverförd  tili  Europa  ock 
hvars  ägg  ursprungligen  äro  gula  eller  sandbruna;  denna  co- 
ehinchina höna  parade  sig  med  en  vanlig  ftnsk  tupp;  hönu 
värpte  ett  figg  af  ovanligt  utaeende,  nemligen  halit  gnlt  odi 
halft  hvitt.  Storleken  är  nonnal.  Skalet  af  den  öfre  h&lfteB 
har  ett  helt  annat  korn,  större  porer  och  viaar  tecken  tiU  smi 
mörkare  prickar,  medan  den  andra  hälften,  nemligen  den  hti- 
ta,  har  tätare  skal  och  ett  tjockare  kalköfverdrag.  Detta  hi- 
iiärgade  ägg  bevisar  tydligen  att  tuppen  bidragit  tiU  skaleti 
delade  ftigläggning.  Ett  annat  derp&  följande  ägg  är  allde- 
le»  gttlt  och  hvitt  spräckligt. 


61 


Sammanträdet  den  22  Januari  1866. 

Ordföranden  professoren  Erueger  meddelade  nllgra  no- 
tiser  ang&^nde  den  njaste  af  hr  W.  Tempel  i  Marseille  den 
19  Dee.  sistl.  är  upptäckta  kometens  bana. 

I  sammanhang  dermed  diskaterades  frägan  om  Bielaska 
dubbelkometens  icke  äterupptäckande.  Sedän  numera  omkring 
fyra  m&nader  förflutit,  utan  att  astronomernas  förenade  be- 
mödanden  att  &teriinna  denna  komet  hade  haft  n&gon  fram- 
gäng,  Yore  man  eniigt  talarens  äsigt  tvungen  att  antaga,  det 
densamma  efter  sin  första  delning  underg&tt  ytterligare  stora 
fysiska  förändringar  eller  kanske  en  fullständig  upplösning. 
Äfven  fr&n  andra  h&il  har  sedermera  samma  förmodan  blifvit 
uttalad. 

Talaren  inlemnade  härefter  tili  tryckning  i  Akterna  en 
afhandling  med  titel:  Vntenuchung  iiber  die  Bahn  der  Themis 
nebst  einer  neusn  Bestimmung  der  Masse  des  Jupiter,  i  hyilken 
den  vid  sammanträdet  den  13  November  1865  anmälda  un- 
dersökningen  af  Mars-Themis  perturbationer  blifvit  intagen, 
samt  redogjorde  i  korthet  för  detta  arbetes  hufvudresultater. 

Professoren  Lindelöf  anmälde,  det  han  vore  i  tillfälle 
att  tili  tryckning  i  Akterna  inlemna  tvenne  afhandlingar,  för- 
fattade  pä  franska  spräket,  af  hvilka  den  ena  hade  tili  titel: 
Sur  les  valeurs  extrimes  (Tune  fonction  quelconque  des  rayons  vec- 
teurSy  menes  d^un  point  varidble  ä  plusieurs  centres  fixes;  och  den 
andra:  Remarques  sur  la  formule  ^4-  =  t^' 

'  '  axdy         dydx 

Professoren  Lagus  gjorde  nägra  meddelanden  ur  en  för- 
teckning  öfver  myntfynd  i  Finland,  hvilken  dess  författare  hr 
expeditören  AVeckström  nyligen  förärat  tili  universitetets  mynt- 
Itabinett. 

Professoren  Lagus  anmälde  vidare,  att  hans  broder  dok- 
♦or  G.  Lagus  i  Borgä  gymnasiibibliotek  öfverkommit  en  sam- 
ling  af  diverse  svenska  poemer  och  tilirdllighetsvers,  hufvud- 


62 

sakligast  fr&n  &ren  1730—1770,  men  äfven  fr&n  äldre  tider, 
föranstaltad  af  f.  d.  pastor  Olaus  Miöd  i  Orimattila.  Denna 
samling  skall  innehälla  gamska  värderika  samt  hittills  ob^ag- 
nade  och,  som  det  sjues,  bäde  af  Pipping  och  Elmgren  okän- 
da  bidrag  tili  värt  lands  litteraturhistoria  för  nämnde  lide- 
rymd.  Med  anledning  häraf  förfr&gade  sig  profeasoren,  hara- 
vida  societeten  ville  emottaga  och,  elter  behörig  granakning, 
i  nägon  af  sinä  publikationer  —  t.  ex.  i  ^Bidrag  tili  kanne- 
dom  om  Finlands  Natur  och  Folk^  —  lemua  plats  &t  den  af- 
handling,  d:r  Lagus  vore  sinnad  att  i  ämnet  utarbeta. 

Professoren  Hjelt  meddelade  nägra  anmärkningar  rö- 
rande  gifters  inverkan  p&  menskliga  oiganismeu. 

Professoren  Mäklin  talade  om  de  parasitiska  insektarter- 
na  Strepsiptera  och  deras  förekommande  i  Finland. 

Professoren  Ton  Becker  höll  ett  föredrag  om  den  min- 
sta  bilden,  som  kan  uppfattas  af  ögat  och  om  dess  fÖih&Uan- 
de  tili  näthinnans  elementer. 

Sekreteraren  professoren  Arppe  tlllkännagaf,  att  arkiater 
Bonsdorff  inlemnat  forfaättning  af  dess  i  6:te  haftet  af  Bidrag 
tili  Finlands  Naturkännedom,  etnografi  ooh  statistik  intagna 
Beskrifning  af  Finlands  tvävingade  insekter  (Diptera)  och 
skuUe  detta  arbete  komma  att  trjckas  i  ^Bidrag  tili  käane- 
dom  af  Finlands  Natur  och  Folk^,  sedän  förstnänmda  sam- 
ling numera  blifvit  med  dess  tionde  häfte  afslutad. 


63 


Om  planeten  Jupiters  massa. 

(Meddeladt  den  22  Januari  1866  af  A.  Krucger.) 

Jupiters  massa  eller  attraktionskraft  utgör  ett  af  de  vig- 
tigasie  elementer  i  solsjstemet.  Alla  planeter  Iida  mer  eller 
mindre  märkbara  perturbationer  genom  Jupiters  mäktiga  attrak- 
tion och  man  bar  derföre  ocks&  genom  dessa  perturbationers 
undersökning  förskaffat  sig  de  första  mera  p&litliga  uppgifter 
derom.  Boutard  bestämde  den  ur  Satumstheorin  tili  ^yfoi 
Nikolai  sedermera  ur  Juno-observationema  tili  j^  och  Encki 
ur  Yesta-observationer  tili  ——.  De  tvenne  sistnämndes  re- 
sultater  visade  tydligt,  att  Boutakd's  bestämmelse  pä  l&ngt 
när  icke  var  sä  säker,  som  Laplace  trodde  sig  kunna  antaga, 
d&  han  &t  Franska  Vetenskaps-akademien  meddelade  den- 
samma. 

Denna  osäkerhet  föranledde  Bessel  att  befatta  sig  med 
detta  vigtiga  problem.  Han  observerade  drabantemas  ställ- 
ningar  tili  Jupiter  ocb  bestämde  sälunda  genom  ett  stort  an- 
tal  ytterst  noggranna  observationer  drabantbanomas  stora  ax- 
lar.  Sä  snart  de  sistnämnda  äro  gifna,  kan  centralkroppena 
attraktion  med  lätthet  beräknas,  sävida  nemligen  äfven  om- 
loppstiderna  äro  bekanta.  Man  finner  en  utförlig  framstäli- 
ning  af  dessa  observationer  och  beräkningar  i  Bessel's  mä- 
sterligt  skrifna  arbete :  Untersuchung  der  Ma$u  du  JvipUtr  (A$tro-> 
nomische  Vntersuckungen  Bd.  II).  För  att  gifva  ett  begrepp  om 
buru  längt  Bessel  liunnit  drifva  noggrannheten  af  sinä  obser- 
vationer, viii  jag  endast  anföra,  att  sannolika  felet  af  de  af 
honom  funna  värden  för  drabantemas  bandiametrar  är  mindre 
än  tjugondedelen  af  en  sekund.  Resultatet  för  Jupitersmassan 
blir  enligt  honom  ^p^j.^^,,  d&  man,  liksom  förut,  sätter  so- 
Icns  massa  lika  med  1.  Härmed  öfverensstämma  tvenne  an- 
<ira  undersökningar,  som  visserligen  icke  kunna  mätä  sig  med 
Bessel*s,  men  som  ändock  bidraga  tili  att  öka  förtroendet  tili 
hans  resultat.     Airy   fann   nemligen   genom  observationer  p& 


64 

Japitersdrabanterna,  som  han  anstftUde  i  Cambridge  oeh  Oreoi- 
wich,  massan  =  1^^:77  och  kapten  Jakob  i  Madras  ~rrt' 

Vid  de  m&nga  med  asteroideraas  och  kometemas  sd- 
gande  antal  jemt  tillvexande  perturbationskalkyler  har  man 
nu  nastan  uteslutande  antagit  det  af  Bessil  funna  Tärdet  för 
Jupitersmassan  s&som  det  säkraste.  Emellertid  bar  helt  ny- 
ligen  herr  Schubert  uttalat  den  &sigt,  att  Niiouirs  förut  om- 
nämnde  äldre  best&mning  skuUe  b&ttre  motsvara  observatio- 
nema,  än  Bbssels.  Herr  Schubert  har  i  m&nga  kr  uteslatan- 
de  värit  sjsselsatt  med  r&kningar  öfrer  asteroider  och  haos* 
omdöme  är  derföre  af  vigt  i  denna  fr&ga.  A  andra  sidan  ir 
en  s&  betydlig  nedsättning  af  Jupitersmassan  oförenlig  med 
Bessels  drabantobservationer.  Skulle  det  s&ledes  beaanna  sig. 
att  asteroidernas  theorier  i  allmänhet  leda  tili  en  mmdre  Jo- 
pitersmassa,  än  drabantemas,  s&  vore  man  nödgad  att  aotaga 
andra,  hittills  okända  attraktioner,  som  skulle  förorsaka  den- 
na skillnad.  Utan  att  närmare  ing&  p&  detta  Am  ne  viii  jag 
här  endast  anföra  resultatet  af  n&gra  af  mig  utförda  berftk- 
ningar  öfver  planeten  Themis,  som  aro  egnade  att  bidraga 
tili  frägans  beljsning. 

D&  jag  för  numera  12  &r  sedän  företog  mig  att  fortfa- 
rande  berftkna  ofvannämnde  planet,  skedde  det  hufviidsakligen 
med  h&nseende  tili  de  högst  betjdliga  perturbationer^  aom 
denna  planet  tillfblje  af  storaxelns  läge  och  storlek  komroer 
att  Iida  genom  Jupiters  attraktion.  Ju  betjdligare  nu  peitiir* 
bationerna  blifva,  med  desto  större  säkerhet  miste  natarligt- 
ris  deras  orsak,  Jupitersmassan,  kunna  utrönas.  Jag  bar  no 
efter  en  sorgftllig  jemförelse  af  alla  emellan  Maj  1S5S  ocb 
Maj  1865  anstftllda  observationer  funnit,  att  det  icke  finnes 
sk&l  tili  att  fr&ng&  Bbssels  Jupitersmassa,  utan  borde  heldrr 
den  sistnämnde  ännu  Okas  med  xöi^  ^^  ^^^  ^^^  vftrde. 
NiKOiJkf  s  massa  skulle  vara  alldeles  oförenlig  med  mina  be- 
r&kningar  öfver  Themis. 


65 


Anmalan    om   herr  M.  Weckströms  anteckningar   "Om 
Myntfynd  i  Finland." 

(Meddelad  den  22  Januari  1866  af  W.  Lagus.) 

Universitetets  mjntkabinett  har  af  hr  postexpeditören 
och  riddaren  M.  Weck8tröni  f&tt  emottaga  en,  under  ofvanstft- 
ende  titel  af  honom  sammanakrifven  afhandling.  Arbetet  rö- 
jer  ett  för  sitt  föremS.1  lofvärdt  intresse,  hvilket  man,  tili  b&t- 
nad  för  den  inhemska  fornforskningen,  gerna  s&ge  vinna  all- 
männare  anklang  och  efterföljd  i  vara  byggder.  Dock  m&ste 
härvid  tillika  uttrjekas  en  önskan,  hvilken  närvarande  skrift 
lemnat  nastan  ouppfylld,  den  nemligen :  att  äfven  källoma  för 
den  ena  eller  andra  uppgiften  städse  blefve  noggrannt  anteek- 
nade.  Man  finner  väl  ganska  snart,  att  hr  Weck8tröm  ej  gätt 
alltför  l&ngväga  i  sin  forskning;  han  har  hufvudsakligast  öst 
dels  ur  de  af  prof.  Geitlin  i  v&r  Societets  Akter  publicerade 
numismatiska  uppsatser,  dels  ur  de  pä  sednare  &r  i  hufvud- 
stadena  och  landsortemas  avisor  införda  redogörelser  öfver 
föräringar  tili  Universitetet  och  Gymnasierna  eller  Finska  Lit- 
teratursällskapet.  Alit  detta  är  bra,  men  ännu  bättre  vore, 
om  (s&som  fallet  icke  är)  vid  hvarje  af  de,  kronologiskt  upp- 
räknade,  ungefär  70  fynden  en  liten  citat  bifogats  tili  kontroU 
af  det  meddelade. 

Tili  ali  lycka  äro  notiserna,  der  de  stöda  sig  p&  mundt- 
liga  berättelser,  merändels  fullst&ndigare.  Jag  gör  mig  ett 
Döje  att  ur  desamma  anföra  n&gra  märkligare  data,  hvilka 
mähända  skola  vara  egnade  att  leda  andre  forskare  ett  eller 
annat  steg  fram&t. 

Hr  W.  säger  sig  hafva  hört,  att  i  början  af  detta  &r- 
hundrade  ^en  landtbo  i  ett  berg  &  Koppsko  lägenhet,  närä 
Ekenäs  stad,  funnit  en  betydlig  skatt  i  silfvennjrnt,  hvaraf  än- 
nu vid  hans  död  äterstod  en  silltunna  fylld  med  svenska  rikse 
dalersstycken.'' 

5 


66 

Likasä  skall  omkring  &r  1803  &  Hofgärds  egor  &  Sibbo 
8:n  f.  d.  dragonen  Stellberg,  vid  stockhuggning  i  skogen,  hafva 
gjort  ett  större  fynd.  Under  en  tjockare  stubbe  voro  tyenne 
pistoler  laggda  i  kors  p&  loeket  tili  en  gryta,  hvari  inneslö- 
t08  en  mängd  Ungerska  dukater.  ""Mjntet  uppköptes  tili  stör- 
sta  delen  af  dävaraude  handlanden,  sedermera  kommerser&det 
Heidenstrauch  i  Helsingfors.  Annu  &r  1839  funnos  nägra  stjc- 
ken  deraf  hos  upphittaren  eller  hans  dotter,  och  blefvo  in- 
löste  af  landshöfding  Stieheeus.  D&  man  känner'''  (fortfiätter  hr 
W.)  ^att  Ungerska  dukater  icke  präglats  sedän  1500-talet,  är 
det  troligt,  att  de  nu  nämnda  utgjorde  ett  byte  frän  30-äriga 
kriget,  samt  blifvit  hemförde  af  detta  krigs  hjeltar,  hvaraf  nl- 
gon  eller  nägre  voro  bosatte  i  Sibbo."" 

^För  mer  än  50  &r  sedän''  har  hr  Weckström  i  Uelsin- 
ge  s:  n  hört  en  sägen,  s&  Ijdande:  Redan  ''l&ngt  derfönnnui'^ 
hade  en  läusman  uti  en  bergsskrefva  i  Gammelstaden  inirid 
Helsingfors  p&träffat  ett  större  käril  med  deri  gömda  silfver- 
pjeser  och  mynt.  Länsmannen  gjorde  för  egen  räkning  be- 
slag  p&  prisen  och  kom  sig  derigenom  tili  ett  förut  okändt 
välst&nd. 

Denna  berättelse  ger  hr  Weck8tröm  anledning  utt&la  sin 
förmodan,  att  skatten  m&hända  blifvit  nedgräfd  redan  under 
medeltiden,  d&  laxfisket  i  Vanda  ä  (hvilket,  s&som  kändt  är, 
underlydde  Padis  kloster  i  Liffland)  tillskyndade  nämnda  nejd 
en  liflig  kommers,  hvilken  ock  föranledde  Gustaf  Wasa  att 
der  anlägga  en  stad. 

Än  mera  päkalladt  fastes  uppmärksamheten  der&,  aU 
denna  historiskt  vigtiga  nejd  ej  blifvit  antiqvariskt  närmare 
undersökt.  Annu  p&  1820-talet  (och  möjligen  tili  vara  da- 
gar)  skola  tydliga  sp&r  värit  skönjeliga  af  grundvalen  tili  sta- 
dens  kyrka  p&  en  under  Annebei^  hörande  äng,  nägra  fam- 
nar  frän  det  ställe,  der,  närä  invid  karaktersbyggnaden  vid 
elfven,  en  byväg  föi^grenar  sig  ät  vester  fr&n  stora  landsvä- 
gen.  A  aenna  byväg  funnos  vid  sagde  tid  lemningar  efter 
en  stenlaggd  gata,  samt  invid  kyrkogrundvalen  en  grafsten  med 
otydUg  inskrift  Att  sjelfva  staden  icke  hade  n&gon  stor  ut- 
sträckning  anses  sannoiikt. 


67 

Angäende  det  är  1851  i  Abo,  pä  den  fordna  Mexmon tan- 
ska tomten,  tätt  vid  ästranden  gjorda  fyndet  af  400  (?)  stycken 
äldre  silfvermjnt  meddelas  ganska  värderika  upplysningar,  — 
tili  en  del  inhemtade,  genom  skriftlig  förfr&gan,  af  den  be- 
kante  Svenske  rik8arkivarien  och  numismatikern  Hildebrandt. 
Mynten  voro  fr&n  Folkungarnes  tid  (1250— 1364)  och  pregla- 
de  i  Abo ;  bland  dem  äfven  n&got,  som  saknades  i  myntkabi- 
nettet  i  Stockholm. 

Herr  Weckströin  har  med  mycket  intresse  omfattat  fr&- 
gan  om  Abo  mynthus,  hvars  existens  ätminstone  fr&n  Magnus 
Eriksons  tid  (1319 — )  och  ännu  under  Gustaf  1:8  regering  är 
historiskt  bevisad  b&de  genom  myntfynd  och  gamia  handlin- 
gar.  Excerpter  lemnas  ur  nägra  af  dessa  urkunder;  Gustaf 
Wa8aB  högst  karakteristiska  bref  tili  M&rten  Mynteskrifvare 
och  Hans  Myntemästare,  af  datum  Castelholm  den  27  April 
1556,  inryckes  in  extenso.  *)  Att  här  aftrycka  dessa,  äfven 
frän  andra  häll  kända  urkunder  vore  dock  öfverflödigt. 

Deremot  är  nedanst&ende  notis  icke  utan  intresse.  Re- 
dan  under  sin  studenttid  i  Äbo  (1823—1826)  hörde  hr  Week- 
Ström  sägas,  att  en  skatt  frän  äldre  tider  skulle  flnnas  &  den 
Mexmontanska  g&rdstomten.  Hvarje  ny  egare  tili  den  sed- 
nare  borde  derföre  erlägga  en  afgift,  utöfver  den  öfverens- 
komna  köpesumman,  tili  afträdaren  **).  Det  är  möjligt,  slutes 
häraf  ganska  antagligt,  att  Äbo  mynthus  fordom  st&tt  just  p& 
samma  plats. 


*)  M&hända  aftryckt  ur  ArvidsBons  handlingari,  der  det  äfven 
läses.  Enligt  hvad  ref.  har  sig  bekaot,  fön^aras  äfven  i  v&rt  Senats- 
arkiv  handlingar  rneml.  räkenskapsböcker)  för  myntverket  i  Abo  fr&n 
Gustaf  1.8  tid. 

♦♦)  Dcnna  stipulation  erinrar  ref.  om  ett  dylikt,  ehuru  icke  ut- 
fördt  förelag^  d&  £rkylä  g&rd  i  Hausjärvi  Öfvergick  tili  sin  nuvarande 
egare.  Enligt  p&  orten  allmänt  gängse  tradition,  skall  nemligen  nftgon- 
städes,  ej  alltför  l&ngt  frän  karaktersbyggnaden,  en  skatt,  bestäende 
förnämligast  af  silfverkäril,  hafva  blifvit  nedgräfd  af  possessionens  för- 
näst-siste  iiinebafvare. 


68 


Om   den   minsta   bild»    som    kan   uppfattas    af  ögat,  och 
dess  forhÖllande  tili  näthinnans  elementer. 

(Meddeladt  den  22  Janaari  1866  af  F.   J.  ton  Bec^eii.) 

Ed  fräga,  som  sedän  flere  decennier  sjsselsatt  fjsiolo- 
gerne,  utan  att  likväl  ännu  vara  fullständigt  besvarad,  är  den : 
huru  Stor  en  p&  ögats  näthinna  uppkommen  bild  m&ste  vara 
för  att  kunna  iakttagas. 

Vid  första  ögonkastet  skulle  man  anse  denna  fr&ga  Tt- 
terst  lätt  att  besvara.  Man  behöfde  ju  blott  framftdr  sig  upp- 
ställa  ett  litet  föremäl,  derp&  aflägsna  sig  derifr&n  sk  14ziv:t 
man  ännu  jemnt  kan  urskilja  detsamma,  mätä  upp  deas  af- 
st&nd  frän  ögat,  ooh,  med  stöd  af  de  af  Hueck,  Kbapp,  Lt- 
8TIKG,  m.  fl.  no^rant  utförda  mätningarne  af  ögats  kröknings- 
ytor,  enligt  den  bekanta  6aus'ska  formeln  för  ceotrerade  lins- 
systemer  uträkna  s&väl  den  förem&let  motsvarande  synvinkeln, 
som  oek  sjelfva  retina-bildens  storlek.  Den  s&lunda  funna 
biiden  borde  ju  vara  den  minsta  möjliga,  som  retinä  är  i 
Bt&nd  att  uppfatta,  eller  motsvara  hvad  man  förstir  med  en 
fysiologisk  punkt.  Sk  enkelt  läter  saken  likväl  ej  afgöra  sig: 
ty  ehuru  man  visserligen  i  allmänhet  antager  att  vid  skarpt 
seende  de  frän  en  punkt  i  den  jttre  verlden  utgäende  Ijus- 
str&lame  äterförenas  p&  retinä  i  en  punkt,  lärer  dock  en  nog- 
grannare  undersökning  af  ögats  brytande  medier  att  detta  in- 
galunda  är  fallet.  Dessa  äro  nemligeu  hvarken  paraboliskt 
krökta,  ej  Heller  verkliga  rotationsvtor,  ej  heller  noga  ceotre- 
rade, ooh  ej  ens  fullkomligt  genomskinliga.  Tili  följe  häraf 
blir  äfven  vid  deu  bästa  akkommodation  den  bild  som  en 
Ijuspunkt  kastar  pä  retinä,  ej  äter  en  punkt,  utan  en  yta  af 
viss  storlek  och  form,  uti  hvilken  yttermera  punkter  af  olik» 
Ijusintensitet  förekomma.  I  alla  händelser  blir  likväl  alitid 
Ijusintensiteten  i  hvarje  af  bildens  punkter  mindre,  än  Ijus- 
iutensiteten  hos  den  objektiva  punkten. 


69 


Om  vi  derföre  (&  en  Ijusperception  fr&n  en  verklig  ob- 
jektiv  punkt,  d.  v.  6.  ir&n  ett  objekt  af  omätbart  liten  dia- 
meter,  som  genom  ett  tusen  g&nger  förstorande  teleskop  ej 
ändrar  sin  sjnbara  storlek  (t.  ex.  en  fixstjerna),  sä  f&  vi  ej 
dcraf  draga  den  slutsatsen  att  affektionen  af  en  omätbart  li- 
ten punkt  af  v&r  retinä  äfven  är  tillräcklig  för  att  framkalla 
en  känsiä  af  Ijus.  Stjemans  bild  p&  vär  retinä  är  nemligen 
ingalunda  en  punkt,  utan  en  liten  yta,  hvars  storlek  beror  p& 
konstruktionen  af  ögats  brjtande  medier. 

Vilja  vi  derföre  bestämma  slorleken  af  ett  Ijuspercipie- 
rande  element  nti  retinä,  eller  af  en  fjsiologisk  punkt  i  den- 
8amma,  8&  böra  vi  bestämma  storleken  af  den  yta,  som  den 
minsta  ännu  skönjbara  objektiva  punkt  m&ste  frambringa  p& 
retinä  för  att  observeras.  En  direkt  mätning  är  med  vara 
nuvarande  hjelpmedel  ej  möjlig;  en  beräkning  likasä  litet. 
Oaktadt  noggranna  undersökningar  öfver  krökningsförhällan- 
dena  i  hornhinnan  ooh  linsen,  hafva  vi  nemligen  dock  alit 
för  f&  faktorer  för  en  dylik  beräkning.  Bestämningen  m&ste 
derföre  ske  p&  omvägar. 

Tili  en  experimentell  lösning  af  frSgan  bar  den  om  ögats 
fysiologi  mycket  förtjente  prof.  Aubert  i  Breslau  i  sitt  nyli- 
gen  utgifna  arbete  Physiologie  der  Netzhaul  fogat  nägra  intres- 
santa  data,  som  jag  utbeder  mig  att  i  det  följande  f&  resn- 
mera. 

Innan  man  gär  tili  sjelfva  saken,  mäste  man  göra  det 
klart  för  sig  om  formen  hos  retina-bilden  af  en  objektiv  punkt 
är  oföränderlig,  eller  om  den  ändras  med  Ijusintensiteten  hof< 
punkten.  Förutsätta  vi  ögats  akkomodation  säsom  oförändrad 
och  god,  samt  pupillens  storlek  konstant,  s&  mäste  brytnin- 
gen  af  de  frän  en  punkt  utgäende  Ijussträlarne  alltid  ske  lika 
uti  ögats  medier,  och  s&ledes  äfven  Ijusintensiteten  hos  den 
objektiva  punkten  ej  medföra  nägon  förändring  i  bildens  stor- 
lek och  form.  Enklare  än  i  de  komplicerade  brytningsför- 
h&llandena  i  ögonmedieme,  se  vi  detsamma  i  strälbrytningen 
genom  ett  prisma.  Ljusets  intensitet  utöfvar  ingen  verkan, 
hvarken  pä  storleken  af  spectrum,  ej  heller  p&  läget  af,  eller 
p&  afst&ndet  emellan  de  enskilda  Frauenhoferska  linieme.  Tili 


70 


följe  häraf  m&ste  man  (under  ofvannämnde  förutsättmogv) 
äfven  antaga  att  Ijusstr&larnes  g&ng  genom  ögats  medier  ail- 
tid  är  en  och  samma,  och  att  s&ledes  äfven  retiDa-bildeiv 
form  och  storlek  ioke  influeras  af  olikheter  i  Ijusintensitetcn 
ho8  objekt-punkien. 

Med  detta  p&  fysikens  lagar  stödda  antagande,  tjcke» 
likväl  erfarenheten  8t&  i  motsägelse.  Starkt  Ijsande  fixstjer- 
nor  synas  oss  nemligen  större,  än  Ijussvaga;  och  samma  för- 
hällande  tjekes  äfven  äga  rum  med  terrestriska  föremäl. 

Bedragae  vi  här  af  v&ra  sinnen,  eller  l&ter  erfarenbeteo 
bringa  sig  i  öfverensstämmelse  med  fysikens  fordringar?  Voii- 
MAiiif  var  den  förste,  som  uppstälide  denna  fräga,  och  hoDom 
tillkommer  äfven  förtjensten  att  hafva  besvarat  densamma. 

Ljusintensiteten  uti  hvarje  enskild  punkt  af  retina-biMt  n. 
eller  allmännare  uttiyckt  af  spridningskretaen,  mäste  nemli- 
gen tili-  och  aftaga  med  objektpunktens  Ijusintensitet.  Bprid- 
ningskretsen  är  äter  i  sin  midt  klarast,  emedan  de  fiesta  strä- 
larne  nastan  alltid  förenas  tili  en  punkt,  men  aftager  i  kkr- 
het  mot  periferin  mer  eller  mindre  hastigt.  Föreställer  man 
sig  spridningskretsen  best&ende  af  skilda  zoner,  som  f  Ai  cfo- 
trum  mot  periferin  aftaga  i  klarhet,  s&  blir  vid  en  bestamd 
Ijusintensitet  hos  objektet,  ljusintensiteten  (klarheten)  iflom  ^o 
viss  zon  ännu  jemnt  sä  stor,  att  den  säsom  varande  klarare, 
kan  skiljas  frän  den  mörkare  omgifningen.  Aflager  objekrets 
Ijusintensitet,  sä  märkes  zonen  ej  mera,  emedan  den  för  litet 
afstioker  mot  sin  omgifning;  häraf  följer  äter  att  den  mirt' 
hara  spridningskretsen  blir  mindre.  £tt  omvändt  förh&Uaode 
inträfifar  naturligtvis  &ter,  om  den  objektiva  Ijusintensitet^" 
tilltager.  Vi  m&ste  s&ledes  uti  spridningskretsen  särskilja  ^^^' 
lan  en  fynkalisk  gräns,  beroende  pä  konstruktionen  af  ögatfi 
brytande  medier,  och  en  sensibel  eller  fysiolo^k  gräns,  bero- 
ende af  ljusintensiteten  af  objektet.  Detta  afgifver  en  tiJI- 
räcklig  förklaring,  hvarföre  klart  Ijsande  fixstjemor  sp^ 
större  än  Ijussvaga;  äfvensom  hvarföre  ej  den  synvinkel  un- 
der hvilken  föremälen  synas,  kan  afgifva  n&gon  upplysniog 
om  storleken  af  det  afficierade  retina-partiet.  Denna  förkla- 
ring rör  likväl  blott  punkter  af  relatifk  stor  Ijusintensitet.  och 


71 


hvilkas  retina-bilder  ftro  stöire  äo  förem&let  sjelft.     Uppfatt- 

ningen  af  retina-bilder  af  föremU  af  relatift  mindre  Ijusinten- 

sitet,   är  deremot  beroende  af  ett  belt  annat  vilkor.     Genom 

förut  anstftllda  försök  bar  nemligen  Aubbrt   visat,  att  objek- 

ter  med  en  beljsning^  svagare  än  det  diffusa  dagsljusets,   er- 

fordra  en  alit  större  synvinkel  för  att  märkaa,   ju  mer  deras 

Ijusintensitet  aftager.     Detta  faktum  kan  ej  förklaras  genom 

bristiallig  strälbrytning  uti  ögat»  medier,   utan  m&ste  snarare 

betingas  af  nägon  egendomlighet  i  retinä  eller  sensorium.  När 

det   derför   kommer   an    p&   bestämningen   af  retinas  minsta 

kftnsliga  element,  d.  v.  s.   af  en   fysiologisk  punkts  storlek, 

mäste  afseende  fästas  p&  begge  mom^nterne,  pä  säväl  sprid- 

ningen  af  det  frän  en  punkt  utgäende  Ijuset,  som  ock  pä  stor- 

leken  af  den  tili  en  iakttagelse  erfcmierliga  retina-bilden. 

Astronomeme  kanna  rätt  väl  att  Rxstjernorne,  hvilkas 
synbara  diameter  m&ste  antagas  lika  med  noll,  likväl  icke 
visa  sig  som  punkter,  utan  äfven  med  de  bästa  teleskoper 
säsom  sm&  ytor.  W.  Herschel  anför  en  med  det  föreg&ende 
väl  öfverensstämmande  observation,  att  nemligen  stjernornes 
sensibla  diameter  aftager,  om  deras  glana  försvagas  genom  in- 
träffande  dimma  i  luften. 

Vänder  man  sig  tili  terrestriska  förem&l,  sä  finner  man 
den  minsta  synvinkel,  under  hvilken  ett  objekt  ännu  uppfattas, 
beräknad  tili  0,43  sekunder  för  starkt  glänsande  föremäl.  För 
föremäl  med  mindre  Ijusintensitet  uppgifvas  deremot  mycket 
större  vinklar.  S&  omnämner  Plateau  att  en  af  solen  belyst 
quadrat  af  hvitt  papper  p&  svart  grund  försvann  för  honom 
vid  en  synvinkel  af  12^';  var  deremot  quadraten  blott  belyst 
af  diffust  dagsljus,  syntes  den  ej  under  mindre  vinkel  än  18". 
Ännu  större  synvinklar  erfordras  för  svarta  objekt  pä 
hvit  grund.  T.  Mayer  uppgifver  för  runda  med  tusch  mälade 
fläekar  pi  hvitt  papper  minsta  sjnvinkeln  tili  30"  ä,  36". 

Deremot  visa  sig  de  synvinklar,  under  hvilka  linier  än- 
nu kunna  observeras,  s&som  mycket  mindre.  Redan  Adams 
anmftrkte  är  1710,  att  en  smal,  läng  stäng  synes  p&  mycket 
längre  afständ  än  en  quadrat,  med  lika  stor  sida  som  stän- 
gens  diameter.     Jurik  bestämde  synvinkeln  för  en  silkesträd 


7ä 

tili  2/^5;  VoLKMANH  oiinsta  synvinkeln  för  en  spindelträd  tili 
13/'7,  och  för  ett  härsträ  tili  13/^8.  En  af  Bakrs  elever  om- 
talas  hafva  kunnat  urskilja  ett  h&r8tr&  annu^under  en  sjniiD- 
kel  af  V\  HUBCK  en  spindeltr&d  under  en  vinkel  af  O.^^e. 
och  en  glänsande  metalltr&d  t.  o.  m.  under  en  vinkel  af  0/^. 

N&gon  direkt  jemförelse  sinsemellan  till&ta  likväl  alla 
dessa  uppgifter  icke,  emedan  hvarken  förem&lens  absoiuto 
Ijusintensitet,  ej  heller  skillnaden  mellan  deras  och  omgifniii- 
geus,  finnes  angifven;  och  i  de  olika  försöken  sannolikt  äf- 
ven  värit  mjcket  olika.  Aubert  fann  vid  lika  absolot  och 
relativ  Ijusintensitet  hos  objekten,  att  en  quadrat  af  hvitt  pap- 
per  p&  svart,  just  jemnt  äunu  kunde  sköujas  under  en  vinkel 
af  18'^,  samt  en  quadrat  af  svart  papper  p&  hvitt  under  en 
vinkel  af  35'^  Deremot  voro  hvita  linier  af  samma  materia], 
25  g&nger  längre  än  breda,  p&  svart  grund,  sjnliga  under 
en  vinkel  af  3,%  beräknadt  för  linieus  bredd;  samt  svarta 
p&  hvit  grund  under  en  vinkel  af  9'^. 

öfver  denna  olikhet  i  synvinkelns  storlek  för  hvita  och 
svarta  objekt,  lemnar  Aubbrt  följande  förklaring. 

De  fysikaliska  förh&Uandena  m&ste  i  hvardera  fallet  va- 
ra desamma.  En  svart  punkt  p&  hvit  grund  m&ste,  8&  saart 
spridning  af  Ijuset  inträfiar,  beröfva  sin  omgifning  lika  myc- 
ket  IjuB,  som  en  hvit  punkt  afgifver  S.t  sin  mörka  omgifniDg. 
Härvid  blir  likväl  skillnaden  mellan  Ijusintensiteteme  förao- 
drad,  och  dermed  äfven  förm&gan  att  observera  förem&leo. 
Antager  man  —  i  enlighet  med  hvad  Aubert  genom  en  pho- 
tometrisk  bestämning  funnit  —  att  hvitt  papper  är  57  g&nger 
Ijusare  än  svart,  och  vidare  att  en  hvit  punkt  i  en  viss  zon 
af  sin  spridningskrets  &t  sin  svarta  omgifning  meddelar  ~-  af 
sia  Ijusintensitet,  s&  uppkommer  derstades  genom  detta  tili- 
skott  en  skillnad  uti  Ijusintensiteten  af  H  =  5,7  mot  n&rmast 
angränsande  omgifning,  hvars  Ijusintensitet  =1.  En  svart 
punkt  deremot,  som  i  samma  zon  af  sin  spridningskrets  be- 
röfvar  sin  hvita  omgifning  /^  ^^  ^^^^  Ijusintensitet,  &8tadkom- 
mer  mot  sin  omgifnings  Ijusintensitet  >=  57,  en  skillnad  = 
57—5,7-  I  förstnämnde  fall  är  derföre  zonen  5,7  g&nger  Iju- 
sare än  omgifningen ;  i  det  sednare  fallet  är  motsvarande  zon 


73 

57 5  7 

kring  den  mörka  punktea  blott  — cW-^9  ^^J®*"  ^  ^^^  närmaste 

iV  S^i^g^^  mörkare  än  omgifningen.  Om  nu  en  5,7  g&nger 
ljusare  zon  ännu  jemnt  märkes,  8&  skiljea  en  ^  gänger  mör- 
kare zon  ej  mera  fr&n  sin  omgifning.  Tili  följe  häraf  synes 
en  hvit  punkts  spridningskrets  p&  svart  grund  hafva  större 
omf&ng,  än  en  svart  punkts  p&  hvit. 

Att  en  djlik  spridning  af  Ijuset  verkligen  äfven  äger 
rum  för  punkter,  synes  deraf  att  en  svart  punkt  p&  hvit  grund, 
likasom  ocks&  en  hvit  punkt  p&  svart  grund,  begge  synas 
matt  gr&a. 

D&  nu  tillföije  af  ofuUständig  brytning  uti  ögats  medier 
retina-bilden  af  en  punkt,  alltld  bildar  spridningskretsar,  8& 
m&ste  en  pk  mörk  grund  befintlig  Ijus  punkt  afgifva  Ijus  ät 
alla  sidor.  Ligga  deremot  flere  punkter  i  en  linie,  och  && 
närä  att  deras  spridningskretsar  delvis  täcka  hvarandra,  sk 
blir  förlusten  af  Ijus  för  hvarje  enskild  punkt  mindre,  allden- 
Btund  de  ömsesidiga  förlusterne  i  liniens  riktning  kompensera 
hvarandra.  Tili  följe  af  denna  fysikaliska  orsak  m&ste  der- 
före  en  linie  synas  p&  längre  afst&nd  än  en  punkt. 

Förbises  f&r  likväl  härvid  icke  att  saken  äfven  har  en 
fysiologisk  grund,  nemligen  deri  att  bilden  af  en  punkt  afii- 
eierar  en  mindre  del  af  retinaa  känsliga  elementer,  än  bilden 
af  en  linie. 

Alla  dessa  iakttagelser  gifva  likväl  ännu  ingen  lösning 
pä  den  ursprungliga  frägan  om  hvilken  den  minsta  möjliga 
storlek  är,  som  en  retina-bild  kan  hafva  för  att  märkas,  ty 
om  en  mot  sin  omgifning  starkt  kontrasterande  hvit  eller  svart 
quadrat  uuder  minsta  möjliga  synvinkel  synes  som  en  matt 
gr&  fläck,  s&  mäste  man  antaga  att  en  Ijusspridning  ägt  rum, 
och  att  tili  följe  deraf  retina-bilden  är  större,  än  man  genom 
beräkning  af  synvinkeln  för  objcktet  funnit. 

En  i  det  närmaste  riktig  bestämning  af  den  minsta  märk- 

bara  retina-bild,  eller  af  en  fysiologisk  punkt,   synes  derföre 

kunna  emäs,  genom   att  göra  spridningskretsarne  s&  omärk- 

liga  som  möjligt,  utan  att  likväl  minska  kärnbildens  tydlighet. 

Spridningskretsarne  &ter  m&ste,  enligt  hvad  i  det  före- 


74 


gäende  blifvit  framhället,  tnärkas  8&  mycket  mindre,  ja  min- 
dre  de  kontrastera  mot  sin  omgifning.  Förminskas  kontzAstcn 
mellan  objektet  och  dess  omgifning,  sä  förminskas  i  ochmed 
detsamma  märkbarheten  af  epridningskretsame.  LikT&l  har 
denna  förminskning  af  kontrasten  en  gräns,  i  det  att  slatligeD 
objektet  sjelf  6&  litet  kontrasterar  mot  sin  omgifbing,  att  det 
antingen  alldeles  ej  märkes,  eller  ocksä  blott  under  en  stor 
synvinkel. 

Utg&ende  fr&n  dessa  betraktelser  anställde  Aibibt  fol- 
jande  experiment.  TIU  de  objekter,  hvilkas  minsta  sjnTinkel 
skall  bestämmas,  togos  quadrater  af  hvitt  och  af  syu^  pap- 
per;  tili  omgifning  (bakgrund)  en  skifva,  som  kunde  erhAila 
olika  nuancer  af  grätt.  Objekterne  och  deras  omgifning  be- 
Ijstes  af  diffust  dagsljus.  Sjelfva  observationerne  ansUUldes 
med  VoLKlTANNS  makroskop. 

I  detalj  utfördes  försöket  pä  följande  sait:  Objektet  en 
af  hvitt  eller  svart  papper  skuren  quadrat  af  10  mm.  sida, 
fästades  pä  en  tunn  svart  st&lträd,  fastklämd  uti  ett  statif. 
200  mm.  bakom  detta  beflnner  sig  en  skifva  med  en  svart 
och  en  hvit  sektor.  De  begge  sektorerne  äro  likaeom  uti 
Maxwells  färgskifvor  sä  inrättade,  att  de  kunna  skjutas  öfver 
hvarandra,  och  derigenom  den  hvita  eller  svarta  delen  afskif- 
van  efter  behag  förstoras. 

Försättes  denna  skifva  i  hastig  rotation,  ungefar  60  om- 
vridningar  i  sekunden,  sjnes  densamma  jemnfargadt  gii,  Iju- 
sare  eller  mörkare  alltefter  den  hvita  sektorna  storlek.  Skif- 
van  ställes  upp  bakom  objektet,  sä  att  detta  noga  motsvarar 
och  fuUkomligt  betacker  skifvans  centrum.  Alla  eynliga  de- 
lar  af  maskineriet  och  statifvet  Äro  svärtade;  och  äfven  bak- 
grunden  bildas  af  en  svartmUad  skärm.  Det  Yolkmaivnsu 
makroskopet  uppställes  i  lika  höjd  med  objektet. 

VoLKMANNS  makroskop  (beskrifvet  i  hans  Physiologischo 
Untersuchungen  im  Gebiete  der  Optik,  1863)  är  ett  sinnrikt, 
beqvämt  och  lätt  sammansatt  instrument.  Det  bestir  af  ett 
teleskop  utan  okular,  d.  v.  s.  en  konvex  lins,  inpassad  uti 
ett  inuti  svärtadt  rör,  som  efter  behag  kan  förlängas  och  för- 
kortas.     Röret  m&ste  vara  stadigt  fästadt  p&  ett  orörligt  sla- 


76 

tif.  Bakom  objektif-linsen  uppkommer  en  förminskad  luftbild 
af  objektet,  och  denna  bild  uppfattas  af  det  i  rörets  andra 
ända  befintliga  ögat.  LuftbildenB  storlek,  äfvensom  afst&nd 
fjT&n  linsen,  är  beroende  af  linsens  fokus  och  afständ  frän  ob- 
jektet. Medelst  allmänt  bekantu  optiska  formler  kan  säledes 
s&väl  bildens  storlek,  sotn  den  sjnvinkel  under  hvilken  den 
synes,  beräknas.  Antages  knutpunkten  i  ögat  vara  belägeii 
p&  ett  afständ  af  15  mm.  frän  retinä,  sä  motsvarar  l"  ett 
värde  af  0,00007273  mm.  pä  retinä,  och  1'  ett  af  0,004363  mm. 
Yid  anställandet  af  dessa  försök,  är  det  nödvändigt  att 
ej  alltför  länge  fixera  objektet,  utan  alit  emellanät  göra  smä 
pauser  af  nägra  sekunder,  pä  det  ögat  ej  mä  tröttna  och  be- 
höfya  större  sjnvinklar. 

Försöken  anställdes  alltid  pä  klara  dagar,  när  ingen 
märkbar  forändring  i  beljsningen  ägde  mm,  sä  att  den  abso- 
luta  Ijusintensiteten  under  samma  försöksräcka  kan  betraktas 
som  konstant.  Den  roterande  skifvans  hvita  sektor  ställdes 
först  tili  15°,  derpä  tili  30°,  45°,  90°,  180°  och  270°.  Helt 
svarta  och  helt  hvita  skifvor  begagnades  dessutom  äfven.  Skif- 
van  kringvreds  af  en  medhjelpare,  och  observationeme  bör- 
jade  först  när  skifvan  uppnätt  full  hastighet. 

Dä  enligt  förut  omnämnde  bestämningar,  Ijusintensiteten 
hos  det  hvita  papperet  är  =  57,  och  hos  det  svarta  =  1, 
sä  representeras  genom  ofvan  upptecknade  storlek  hos  sekto* 
reme,  Ijusintensiteter  af  (1)  3,333;  5,666;  8;  15;  29;  43;  (57). 
Dessa  värden  uttrycka  tillika  huru  mycket  Ijusare  skifvan  är, 
än  det  svarta  objektet.     För  det  hvita  objektet  blir  äter  Ijus- 

intensitetsförhällandet  ^r =   17;   ■= =    10;    7;    3,8;    2; 

3,333  '    5,666  '      ?      ^  '      ^ 

1,3;    sä   mänga   gänger    är  skifvan  mörkare  än  det  hvi^  ob- 
jektet. 

Dessa  värden  för  Ijusdifferenseme  finnas  upptagna  i  för- 
sta  och  ijci'^!®  kolumnerne  af  nedanstäende  tabell.  I  de  bred- 
vid  stäende  äro  de  minsta  synvinklarne,  under  hvilka  objek- 
ten  ännu  kunde  skönjas,  antecknade.  Observationeme  i  ko- 
lumnen  I  äro  gjorda  pä  en  mycket  klar  dag;  de  i  kolumnen 
n  pä  en  nägot  mulnare. 


76 


Tabell  I. 


Granden 

Hvitt  objekt. 

1      QrundeD 

SvBrt 

objekt. 

mörkare  än 
objektet. 

Ijusare  än  ob- 
jektet. 

1. 

III 

I. 

n. 

57   g&nger 

14,"5 

18" 

57     gänger 

25,"4 

28,"8 

17        „ 

32,"4 

34,"4 

43          „ 

35»' 

33,"2 

10        „ 

33,"5 

36,"8 

29         „ 

35" 

36,"8 

T        „ 

36,"3 

39" 

15         „ 

35" 

36,"8 

3,8     „ 

39" 

43,"8 

8         „ 

37" 

37",6 

2       „ 

45,"5 

50" 

5,666    „ 

37" 

42,"i 

1,3     „ 

52,"5 

(50,"5) 

3,333    „ 

39" 

44,"5 

Afsigten  med  dessa  försök  var  möjligaste  inskräDkning 
af  spridningskretsarne  vid  möjligaste  minsta  inskränkniog  af 
sjelfva  objektets  märkbarhet.  Nu  synes  i  ofvananförda  för- 
sök i  allmänhet  att  sjnvinkeln  tilltager  vid  aftagande  Ijasdif- 
ferens.  Fräga  uppstär  s&ledes  om,  hvilkendera  af  dessa  beg- 
ge  omständigheter  (inskränkning  af  spridningskretsarne,  eller 
aftagande  Ijusdifferens),  som  är  orsaken  tili  sjnvinkelns  tili- 
växt.  Storleken  af  nämnde  tillväxt  kan  härvid  afgifva  n&gon 
hällpunkt.  I  ögonen  fallande  är  nemligen  synvinkelns  betjd- 
liga  tilltagande  mellan  den  största  och  näst  den  största  Ijus- 
differensen.  Sy  n  vinkein  för  det  hvita  objektet  blir  häreoiel- 
lan  ungefär  dubbelt  sä  stor  och  för  det  svarta  nastan  en  fjer- 
dedel  större.  Derefter  minskas  synvinklarne  vid  afta^nde 
Ijusdifferens  högst  obetjdligt,  och  uti  en  viss  jenin  proportion, 
ehuru  Ijusdifferenseme  fortfarande  betydligt  f<iräiidras.  Tili 
följe  häraf  kan  man  säledes  sluta  tili  att  den  första  plötsliga 
tillväxten  af  synvinkeln  härrör  deraf,  att  spridniugskretaame 
blifvit  bortskaffade,  i  det  att  genom  fönninskad  Ijusintensitet 
hos  omgifningen,  kontrasten  mellan  densamma  och  spridnings- 
kretsen  blifvit  för  liten  för  att  den  sistnämnde  ännu  skulle 
kunna  märkas.  Objektets  kärnbild  uppfattas  derför  allena. 
Härför  talar  äfven  företeelsens  qualitet,  i  det  att  sival 
det  hvita  objektet  pä  svart  grund,  som  ock  det  svarta  pk 
hvit   grund   vid    minsta   synvinkel    visa   sig  som   matt  gräa. 


77 


ej  skarpt  begränsade  fläckar;  men  deremot  p&  gr&  grund  upp- 
träda,  8&  länge  de  synas,  med  temmeligen  skarpa  konttirer, 
och  tydligt  hvita  eller  svarta,  ej  diffust  grä.  Orsaken  härtill 
mhste  nemligen  bero  derp&,  att  dä  det  hvita  objektet  p&  svart 
grund  bildar  spridningskretsar,  dessa  mäste  synas  mörkare  än 
sjelfva  kärnbilden,  och  s&ledes  gr&a:  men  emedan  kämbilden 
är  för  liten,  för  att  utan  tillhjelp  af  spridningskretsame  kun- 
na  märkas,  förekommer  objektet  matt  och  med  diffusa  kon- 
turer.  Pfir  gr&  grund  märkas  spridningskretsame  deremot  ej, 
utan  blott  kärnbilden,  som  derföre  äfven  i  detta  fall  m&ste 
blifva  större.  Vidare  följer  häraf  att  icke  sjnvinkeln  för  hvitt 
objekt  pä  svart  grund,  utan  synvinkeln  för  samma  objekt  p& 
grä  grund,  mäste  anses  s&som  mättet  p&  storleken  af  den  min- 
sta  märkbara  retina-bild. 

Tabell  I  gifver  ännu  y tterligare  stöd  för  detta  antagande. 

Af  det  föreg&ende  erinra  vi  oss,  att  en  hvit  punkt  pfir 
svart  grund  synes  under  en  mindre  synvinkel,  än  en  svart 
punkt  pfi,  hvit  grund,  samt  att  detta  härrör  deraf  att  den  hvi- 
ta punkten  p&  svart  grund  framkallar  längre  märkbara  sprid- 
ningskretsar än  den  svarta  punkten  p&  hvit  grund.  Nu  finna 
vi  i  tabellen  ett  märkvärdigt  förhällande  mellan  synvinklarne 
för  det  hvita  och  för  det  svarta  objektet.  Vid  största  Ijus- 
differensen,  57,  differera  de  ifrägavarande  synvinklarne  med 
ungefär  10",  säledes  med  mera  än  tredjedelen  af  deras  stor- 
lek;  för  de  öfriga  Ijusdifferenserne  blott  med  2"  h  3",  eller 
mindre  än  en  tiondedel  af  deras  absoluta  storlek.  Blott  de 
tvä  sista  observationerne  för  hvitt,  der  Ijusdifferensen  är  myc- 
ket  liten,  visa  större  afvikelser. 

Om  nu  ä  ena  sidan  märkbarheten  af  spridningskretsame 
är  orsaken  tili,  att  ett  hvitt  objekt  pä  svart  grund  kan  synas 
under  mindre  synvinkel  än  ett  svart  objekt  pS.  hvit  grund; 
samt  8,  andra  sidan  b&de  det  svarta  och  hvita  objektet  p&  grä 
grund  synes  under  samma  synvinkel,  s&  m&ste  man  väl  sluta 
tili  att  i  sednare  fallct  nämnde  orsak  bortfallit,  och  att  ob- 
jt^kterne  säledes  synas  utan  spridningskretsar. 

Framgär  nu  häraf  att  retina-bilden  af  dessa  objekt  p& 
grä  grund  synes  utan  tillhjelp  af  spridningskretsar,   sä.  är  ge- 


78 


Dom  den  funna  ejDvinkeln,  som  tillika  betecknar  graneen  for 
iakttagelsen,  storleken  af  en  fysiologiek  punkt,  d.  v.  s.  af  den 
minsta  retina-bild  som  kan  uppfattas,  bestämd.  En  fjsiulu- 
gisk  punkt  har  säledes  en  diameter  motsvarande  en  sjnTin- 
kel  af  35'^.  Antages  bakre  knutpunktens  afst&nd  fr&n  reti- 
ua  tili  15  mm.,  sä  utgör  diametem  af  en  fysiologisk  pankt 
0,00007273  mm.  X  35  =  0,0025  mm.  Detta  värde  moisTanr 
kter  fullkomligt  diametem  af  tapparne  i  fovea  centralis,  hvil- 
ken  enligt  M.  Schultzes  och  H.  MatLERS  öfverensstammaiMie 
mätningar  utgör  0,0022—0,0027  mm. 

När  ett  objekt  af  mindre  sjnvinkel  men  större  IjusiQ- 
tensitet  och  kontrast  märkes,  mäste  vi  derföre  antaga  att  des^ 
retina-bild  likväl  har  en  större  diameter  än  0,0022  och  det 
tili  följe  af  spridningskretsame,  hvilkas  märkbara  zoa  itään- 
Stone  m&ste  uppn&  deana  storlek.  Ljussvaga  fixstjemor  mar- 
kas  derföre  ej,  emedan  deras  retina-bilder  äro  alltför  sm^. 
äfven  om  en  enskild  punkt  deri  vore  af  stor  Ijusintensitet. 

Icke  mindre  vigtiga  resultater  kunna  dragas  af  sjnvin- 
kelns  tillväxt  vid  aftagande  Ijusintensitet,  och  det  s&väl  vid 
aftagande  kontrast^  som  vid  aftagande  absolut  Ijusintensitet 
I  tabell  I  fanns  vid  aftagande  kontrast  en  alldeles  smäning- 
om  skeende  tillväxt  af  sjnvinkeln.  Man  kunde  förestalla  sig 
att  äfven  detta  härrörde  af  en  vldare  inskränkning  af  sprid- 
ningskretsarne.  Detta  är  likväl  oantagligt,  sä  snart  man  gif- 
ver  akt  pä  den  betjdliga  tillväxten  af  sjnvinkeln,  som  in- 
träffar  vid  minskningen  af  den  absoluta  Ijusintensiteten.  För- 
sök  anställda  med  nyss  beskrifna  apparat  vid  inskränkning  af 
det  diffusa  dagsljuset,  utvisa  s&väl  för  det  hvita  som  för  det 
svarta  objektet  betjdligt  större  synvinklar. 

NedanstÄende  tabell,  ordnad  p&  samma  sait  som  den 
föregäende,  lemnar  en  öfverblick  af  förhällandet  vid  m&tthg 
inskränkning. 


79 


Tabell  a. 


Qrnnden 

Granden 

mörkare  än 

Hvitt  objekt. 

Ijasare  än  ob- 

Svait objekt. 

objektet. 

jektet. 

57    g&nger 

49,"3 

57     ginger 

30,"4 

17           5, 

56,"8 

43         „ 

34" 

10        „ 

1'    3" 

29         „ 

36,"3 

7               5, 

1'     5" 

15        „ 

39" 

3,8          55 

1'    5" 

8        » 

52,"6 

2        „ 

1'  16" 

5,666  „ 

1'13" 

1,3       „ 

1'  59" 

3,333    „ 

?(100 

Utom  att  synvinklarne  i  denna  tabell  i  allmänhet  äro 
större  än  i  den  föregäende,  visa  sig  ganska  betydliga  olikhe- 
ter  emellan  vinklarne  för  det  hvita  och  för  det  svarta  objek- 
tet. Uti  tab.  I  äro  de  näräpä  lika  stora  för  begge,  här  der- 
emot  är  synvinkeln  för  det  svarta  objektet  betydUgt  mindre. 
Äfven  aättet  för  tillväxten  af  synvinkeln  för  det  svarta  ob- 
jektet gestaltar  sig  helt  olika  mot  den  för  det  hvita.  I  förra 
fallet  märkes  ett  smäningom  skeende  likmässigt  tilltagande; 
i  det  sednare  först  ett  myeket  längsamt,  derpä  ett  plötsligt, 
starkt.  Huru  skall  detta  förklaras?  Att  ett  Ijust  objekt,  som 
stär  p&  gränsen  af  märkbarhet,  försvinner  pä  en  mörk  grund, 
Där  dess  Ijusintensitet  minskas,  tyekes  lika  lättfattligt,  som 
att  det  äter  framträder,  d&  dess  synvinkel  förstoras.  Men 
livarför  inträffar  ej  detta  äfven  med  det  svarta  objektet?  Detta 
afBcierar  uppenbarligen  retinä  svagare  än  dess  Ijusare  omgif- 
ning.  Ju  Ijusare  omgifningen  är,  desto  mera  Ijus  meddelar 
densamma  kt  det  svarta  objektet  genom  spridning  (irradiation), 
hvarigenom  iter  kontrasten  uti  retina-bilden  blir  mindre  än  uti 
objektet.  Förminskas  deremot  Ijusintensiteten  uti  omgifningen, 
sä  erh&Uer  äfven  det  svarta  objektet  mindre  Ijus,  och  kon- 
trasten i  retina-bilden  stegras  emot  hvad  den  är  vid  större 
Ijusintensitet  hos  omgifningen.  Denna  genom  fysikaliska  för- 
hällanden  förorsakade  förändring  uti  kontrasten,  som  m&ste 
hafva    en   förminskning   af  synvinkeln  tili  följd,  motväges  & 


80 


andra  sidan  deraf,  att  uppfattningen  af  kontrasteu  aftager  vid 
förminskning  af  den  absoluta  Ijusintensiteten,  hvarigenom  iier 
en  större  sjnvinkel  betingas.  Sälunda  l&ter  det  förklara  sig, 
att  den  för  det  svarta  objektet  funna  synvinkeln,  äoda  tili  en 
viss  gräns  obetydligt  förändras  än  i  en,  an  i  en  motsatt  rikt- 
ning,  tili  dess  att  slutligen,  d&  kontrasten  blifvit  mjcket  för* 
minskad,  det  fjsiologiska  momentet  tager  öfverhandea  öfver 
det  fjsikaliska. 

Slutligen  anställde  Aubert  äfven  försök  i  ändamU  att 
bestämma  tillväxten  af  den  minsta  synvinkeln  vid  stark  för> 
minskning  af  den  absoluta  Ijusintensiteten.  Tili  objekt  tje- 
nade  äfven  här  en  hvit  pappersquadrat  af  10  mm.  sida^  ocfa 
8&6om  Ijuskälla  en,  i  fönstret  af  ett  för  öfrigt  förmörkadt  rum, 
infattad  diafragma-öppning,  dom  efter  behag  kunde  förstoras 
och  förminskas.  Att  synvinkeln  tilltog,  ju  mer  belysningen 
minskades,  utvisade  v&l  försöken,  men  nägot  bestämdt  för- 
hällande  mellan  synvinkel  och  Ijusintensitet  kunde  ej  uppri- 
sas.  Otvifvelaktigt  existerar  väl  äfven  här  en  bestämd  lag« 
endast  att  dess  uppvisande  försv&ras  af  den  vid  dessa  försok 
oundvikliga  adaptationen  och  irradiationen. 

Ett  ungefarligt  begrepp  om  förh&llandet  gifver  likvSl  föl- 
jande  tabell,  öfver  de  vid  ett  försök  funna  talen.  I  den  för- 
sta  med  L  betecknade  raden  finnas  sidome  af  den,  a&som 
Ijuskälla  begagnade  quadratiska  diafragma-öppningen  uppgifna 
i  millimeter;  i  den  andra  med  S  betecknade  raden  de  minsla 
synvinklarne,  under  hvilka  objektet  ännu  jemnt  kunde  mär- 
kas,  angifne  i  sekunder. 


Tabell  III. 


L 

S 


200 
156" 


20 
413" 


15 
516" 


12,5 
625" 


10 
686" 


6 
860" 


5 
1033' 


3      I 
1528"i 


Tabellen  utvisar  blott  att  synvinkeln  tilltager  i  en  myc- 
ket  mindre  proportion,  än  den  i  hvilken  Ijusintensiteten  af- 
tager. 

Förh&llandet  mellan  Ijusintensiteten  och  den  minimala 
synvinkeln    har   ett   särskildt   psychophysiskt  och  anatomiskt 


81 

intresse  i  afseende  p&  Mgan  om  de  bekanta  anatomiska  ele- 
menteme  (tappar  och  stafvar)  äfven  böra  betraktas  s&som 
de  sista  fysiologiska  elementerne,  eller  ej.  Med  besvarandet 
häraf  hänger  en  annan  fräga  tillsammans:  huru  förh&ller 
8ig  afTektionen  af  ett  retina-element  tili  uppkomsten  af  en 
kansia? 

Vi  sl^o  njligen  att  det  minsta,  utan  tillhjelp  af  sprid- 
ningskretsar  märkbara  objekt,  motsvarade  en  retina-bild  af 
ungefär  0,0022  mm.  i  diameter,  eller  samma  storlek  som  man 
funnit  tapparne  i  fovea  centralis  äga.  Af  tabb.  I,  II  och  III 
synes  att  värdena  för  synvinkeln  stiga  först  helt  sm&ningom, 
sedermera  ganska  betjdligt.  I  sammanhang  härmed  förstoras 
äfven  retina-bildemas  diameter  frän  23  tili  25,  28,  30  o.  s. 
V.  tiotusendedels  millimeter.  Tanka  vi  oss  nu  tapparne  8&- 
Bom  de  fysiologiska  elementerne  uti  retinä,  8&  m&ste  vi  fr&ga 
088,  hvad  betydelse  retinä- bildens  tillväxt  med  en  eller  ty& 
tiotusendedels  millimeter  kan  hafva.  Föreställa  vi  oss  en 
tapp,  mosaikartadt  omgifven  af  andra  tappar,  och  en  retina- 
bild  af  28  tiotusendedels  millimeter  (sadan  den  vid  en  be- 
stämd  kontrasi  motsvarar  minsta  synvinkeln)  helt  och  hället 
betäcka  denna  tapp,  och  delvis  ännu  n&gon  af  de  omgifvan- 
de.  Hvad  blir  resultatet?  Begreppet  af  element  föruts&tter 
odelbarhet;  följaktligen  m&ste  den  andra  tappen  äfven  afQci- 
eräs,  eller  ej.  AfBcieras  den,  sk  kan  en  retina-bild  mellan 
28  och  44  tiotusendedels  millimeter  alltid  blott  inverka  lika 
i  afseende  pk  märkbarheten.  AfBcieras  den  äter  icke,  sk  kan 
en  retina-bild  af  28  tiotusendedels  millimeter  i  afseende  p& 
märkbarheten  ej  förhälla  sig  annorlunda  än  en  retina-bild  af 
22  tiotusendedels  millimeter.  Begge  anta^andena  motsägas  lik- 
väl  af  de  i  tab.  I  och  II  upptecknade  synvinklame,  hvilkas 
smäningom  skeende  tillväxt  är  oförklarlig  vid  nyssnämnde 
storlek  af  de  fysiologiska  elementerne,  alldenstund  härvid  syn- 
vinklame alltid  borde  tillväxa  med  ungefär  30",  och  s&ledes 
frin  30"  tili  60",  90"  o.  s.  v.  För  att  förklara  den  i  ofvan- 
stäende  försök  funna  tillväxten  af  synvinklame  m&ste  man 
synbarligen  antaga  de  fysiologiska  elementerne  mycket  min- 
dre,    och    ätminstone    sätta  dem  lika   med  den  minsta  funna 

6 


82 


tillväxten.  Denna  utgör  delvis  mindre  &n  en  sekuad,  oeii  sl- 
ledes  borde  &fVen  de  fysikaliska  elementeme  i  retinä  hafvi 
en  mindre  diameter  än  en  tiotusendedels  millimeter.  £n  dj- 
lik  fltorlek  kunna  ri  med  v&ra  nuvarande  mikro«kop,  äfVen 
under  de  mest  gjnnsamma  förhällanden,  ej  igenkänna,  ocksl 
om  en  anatomisk  differentiering  moUvarade  dem. 

Emedlertid    är    denna   slutledning  ej  nödvändig,    om  ri 
taga  i  betraktande  infljtandet  af  Ijusintensiteten,   som  forin^ 
dras  tili   följe  af  irradiation.     Att  vi  af  objektets  storlek  ej 
direkte   fk  sluta  tili  retina-bildens,   är  redan  ofvanibre  bevi- 
sadt.     Ty  ju  större   kontrasten   mellan  objekt  och  omgifning 
ftr,  desto  längre  sträcka  sig  de  märkbara  8pridm*ng8kret8ame: 
och  ju  mindre  den  är,  desto  mindre  längt  räcka  de.    Vid  för- 
minskad   kontrasi  vinner  s&ledes  kämbilden  i  storlek  pä  be- 
kostnad  af  halfbilden;  men  k  andra  sidan  blir  äfven  kämbil- 
den vid  förminskad  kontrasi  sv&rare  märkbar.     Tili  följe  här- 
af  är  det  tänkbart,  att  genom  det  ena  momeotet  lika  mjeket 
vinnes  i  Ijusintensitet,    som   genom    det  andra  gär  förloFftdU 
Följden  häraf  mäste  äter  blifva  den,  att  märkbarheten  af  ob- 
jektet  fortfarande  blifver  ungeför  lika,  eller  med  andra  ord, 
att  synvinkeln,  under  hvilken  en   iakttagelse  ännu  jemnt  är 
möjlig^  endast  föga  af-  eller  tilltager  vid  förändring  af  kon- 
trasten  mellan   objektet  och   omgifuingen.     Men  är  en  g4ng: 
gränsen,  inom  hvilken  spridningskretsames  eller  irradiationeos 
inflytande  gör  sig  gällande,  öfverskriden,  säledes  vid  mjeket 
liten  absolut  eller  relativ  Ijusintensitet,  sa  mäste  tillväxten  af 
den  minsta  83  nvinkeln  ske  plötsligen  med  mera  än  22'^  i  sen- 
der.   Detta  är  kanske  äfven  fallet  med  de  sista  observationer- 
ne  i  tab.  II,  äfvensom  med  försöken  i  tab.  III,  der  synvinkeln 
för  det  hvita  objektet  stiger  fr&n  1' 5"  tili  IM 6",  och  derpa 
tili  1'  59";  samt  för  det  svarta  fr&n  52"  tiJl  1'  13".     I  tab. 
III  växa  värdena  vid  aftagande  absolut  Ijusintensitet  tili  och 
med  minst  med  1'. 

Ehuru  AUBERT  häraf  anser  sig  böra  sluta  tili  att  mindre 
elementer  än  tapparne  icke  nödvändigtvis  mäste  antagas  tili 
förklaring  af  ofvananförda  observationer,  nekar  han  likväl  ej 
att  det  sjnes  honom  mera  sannolikt  att  de  sista  elementeme 


83 


i  retinä  &ro  betydligt  mindre  än  tappame,  samt  att  s&ledea 
äfven  föreningsträdame  mellan  tapp-elementeme  och  elemen- 
teme  i  sensorium  m&ste  vara  af  motsvarande  finhet 


84 


Om    Strepsiptera  och  deras  rörekommande  i  Finland. 

(Meddeladt  den  22  Janiiari  1866  af  Fa.  W.  IUkux). 

De  flesta  parasitiska  djur  erbjuda  för  naturforskaren  eit 
sjnnerligt  intresse  icke  allenaet  genom  egendomligheter  i  lef- 
nadssätt,  utan  i  m&nga  fall  äfven  genom  betjdliga  afvikelser 
i  deras  jttre  och  inre  byggnad  frän  de  former,  hvilka  anses 
vara  närmast  beslägtade  med  dem.  De  i  sjelfva  verket  pro- 
portionsvls  fötaliga  representanterna  af  den  insektsgrupp,  som 
allmännast  är  känd  under  benämningen  af  Sirepsipier€L,  för- 
tjena  bland  öfriga  parasiter  sä  mycket  mera  uppmärksamhei, 
8om  de  under  sin  utveckling  derjemte  genomgä  flere  s&kalk- 
de  metamorfosgrader,  än  de  flesta  öfriga  insekter.  Tili  jttre 
form  äfvensom  tili  sin  organiska  bjggnad  förete  de  likaledes 
väsendtliga  olikheter  fr&n  alla  öfriga  hittills  kanda  insektar- 
ter,  i  anledning  hvaraf  äfven  nägra  zoologer  ansett  deni  böra 
representera  en  egen  skild  ordning  inom  insektemas  klass. 
Denna  äsigt  delas  likväl  ej  af  alla,  sS^om  jag  längre  fram  i 
korthet  skall  omnämna. 

Endast  strepsipter-honan  är  parasit  under  hela  sitt  lif; 
hänen  deremot  endast  under  sinä  utvecklingsstadier.  Honor- 
na,  som  anträffas  med  största  delen  af  sin  kropp  iuneslut- 
na  inom  buken  hos  Hymenoptera,  egentligen  endast  hos  nftgn 
arter  bin  och  getingar  samt  mera  säilän  hos  Sphegides,  sakna 
icke  allenast  alla  jttre  lokomotionsorganer,  hvilka  för  deras 
lefnadsförhällanden  äro  obehöfliga,  utan  äro  äfven  i  öfrigt, 
enligt  V.  Siebold's  och  Newport's  undersökningar,  särdeles 
ofuUständigt  organiserade.  Man  finner  nemligen  hos  dem  hvar- 
ken  ögon  eller  antenner.  Framdelen  af  kroppen,  som  fram- 
skjuter  emellan  abdominalsegmenterna  af  det  BymenopUrmiy 
p&  hvilket  de  vistas,  är  homartad,  af  brun  eller  svartaktig 
forg,  konkav  p&  öfre  och  konvex  p&  den  undre  sidan,  samt 
motsvarar  hufvudet  och  bröstkorgen  hos  andra  insekter,  och 
är  hos  dessa  strepsipter-honor  sammanvuxen  tili  en  s.  k.  w- 


86 

fhahthorao!.  P&  undre  sidan  närä  framkanten  af  kroppen  fin- 
nes  en  liten  korsformig  munöppning  och  pä  hvardera  sidan 
om  densamma  ett  fyrkantigt,  platt  och  hornartadt  organ,  hvil- 
ket  man  ansett  motavara  rudimentära  mandibler  eller  käkar. 
Bakom  denna  munöppning  i  det  veck,  som  antyder  gränsskil- 
naden  emellan  hufvudet  och  bröstkorgen,  anträffas  jtterligare 
en  tvär  springa  eller  öppning,  hvilken  genom  en  kanal  stär 
i  direkt  sammanhang  med  eoeeum,  och  härinvid  ligga  p&  hyar- 
dera  sidan  tre  tili  fem  vid  den  fria  ändan  öppna  tuber.  Den 
emellan  abdominalsegmentema  p&  ett  hjmenopteron  inneslat- 
na  bakre  kroppsdelen  af  dessa  paraeiter  är  deremot  alldeles 
mjuk  och  sftckformig. 

Dessa  insektarters  hanar  äro  dock  i  alla  afseenden  me- 
ra  utbildade.  De  hafva  icke  allenast  ett  tydligen  fr&nskildt 
hufvud  med  stora,  runda  och  framst&ende  facetterade  ögon, 
utan  äfven  ledade  antenner.  Mnndelarna  äro  visserligen  gan- 
ska  rudimentära:  utom  tvenne  homartade  stilett  finnas  nem- 
llgen  endast  tvenne  proportionsvis  ganska  stora  tv&ledade 
muntr&dar  eller  palper.  Bröstkorgen  är  temmeligen  stor,  men 
dess  främsta  segment  (frothorax)  särdeles  litet,  ungefllr  som 
hos  Bymenoptera;  det  tredje  segmentet  eller  metathorax  utgör 
deremot  närä  nog  hälften  af  hela  främre  kroppsdelen.  P& 
det  mellersta  segmentet  äro  tvenne  emot  ändan  mer  eller 
mindre  utvidgade  organer  fastade,  hvilka  man  med  alit  skäl 
ansett  motsvara  outbildade  skalvingar.  Dessa  rudimentära 
elytra  röra  sig,  enligt  uppgift,  under  fljgten  med  en  stor  ha- 
stighet.  De  egentliga  fljgvingarna,  som  äro  särdeles  stora 
och  hvitaktiga  samt  hafva  formen  af  ett  cirkelsegment,  äro 
fafitade  vid  de  främre  vinklama  af  bröstkoigens  sista  segment. 
Dessa  flygvingar  ihopläggas  i  l&ngsg&ende  veck,  s&som  för- 
h&llandet  är  hos  de  flesta  Orthaptera. 

Strepsipter-honoma  äro  vivipara;  de  befruktade  äggen 
utkläckas  nemligen  inom  moderdjuret  och  de  ytterst  smä  s.  k. 
primära  larvema  framkrypa  —  enligt  Newport  stundom  tili 
ett  antal  af  5  tili  6,000  —  genom  tuberna  tili  den  förut  om- 
nämnda  kanalen,  som  utmjnnar  p&  gränsen  emellan  hufvudet 
ooh   bröstkorgen,  sprida  sig  öfver  modren  samt  fäata  aig  vid 


86 

Uren  p&  det  Hjmenopteron,  som  nödtrungen  lemoat  asjl  hx 
hela  familjen. 

De  primära  larvema  äga  tlU  yttre  skapaad  eo  viss  lik- 
het  med  dem  af  slägtet  SitariSy  som  representeras  &f  nägn 
f&  arter  i  den  södra  delen  af  Europa  och  nordliga  delen  af 
Afrika.  Kroppsfonnen  är  likväl  n&got  olika  hos  skildageue- 
ra  och  arter:  antingen  oval  eller  afsmalnande  bak&t.  Kn»p- 
pen  best&r  föröfrigt  af  tretton  segmenter.  Hufvudet  är  koit 
ooh  kan  indragas  under  bröstsköiden;  af  antenner  bar  man  ej 
funnit  nägot  sp&r,  men  deremot  finnes  hos  skilda  arter  eti 
olika  antal  punktögon  (hos  Xeno$  $phecidarum  bar-  man  t.  u. 
m.  observerat  fullkomligen  utblldade  sammansatta  ögon).  £n- 
dast  hos  genus  Stylops  bar  man  iakttagit  outvecklade  munde- 
lar,  best&ende  egentligen  blott  af  tvenne  homartade  stjelkar. 
Bakre  kanten  af  kroppssegmenterna  är  hos  alla  arter  beklädd 
med  sm&  bak&triktade  taggar  och  det  sista  abdominal-segmea- 
tet  slutar  med  tvenne  l&nga  borst,  hvilka  hos  den  primära 
larven  af  Xenos  sphecidarum  aro  riktade  fram&t  under  buken 
och  begagnas  som  ett  springorgan,  liksom  förhällandet  är  med 
enahanda  organer  hos  arterna  af  slägtet  Padura.  Föttema  iiro 
temmeligen  langa  och  best4  i  allmänhet  af  samma  delar,  som 
förekomma  hos  andra  med  fötter  försedda  larver.  Euligt  v. 
SiKBOLO  best&  tarserna  af  en  enda,  enligt  Nexvport  deremcU 
af  fyra  leder;  jag  äger  visserligen  sjelf  n&gra  af  dessa  jtter&t 
smä  mikroskopiska  primära  larver  i  torkadt  tilUt&ud,  men  är 
ej  i  st&nd  att  numera  kunna  afgöra,  om  deras  tarser  hesik 
af  ilere  än  en  enda  led. 

Nedförda  af  sin  husvärdinna,  om  jag  sä  Är  säga,  i  de:?3 
eget  underjordiska  bo,  lemna  dessa  här  i  största  korthet  be- 
skrifna  larver  sin  förra  bostad  och  tränga  genom  huden  pä 
larvema  af  det  Hymenopteron^  p&  hvilket  de  vistate.  De  in- 
verka  dock  icke  märkbart  menligt  hvarken  pä  dessa  iarvers 
tillvext,  der  de  utvalt  sin  nya  bostad,  ej  heller  p&  deras  för- 
vandling,  hvilkeu  de  enligt  Saunders  iakttagelser  t.  o.  m.  sv- 
nas  p&skjrnda.  Sjelf  förändra  de  emellertid  sitt  urspningliga 
utseende:  de  förlora  nendigen  bland  annat  alla  lokomotions- 
orcaner  äfvensom  sinä  ögon,  och  under  detta  stadium  af  uin 
i  sjelfva  verket   tillbakaskridna   utveckling  hafva  de  erhillit 


87 

benämningen  af  sekundära  larver.  De  förpuppa  sig  härefter 
samtidigt  med  den  larv,  p&  hvilken  de  vistas,  ooh  inneslutas 
dervid  inom  den  tillh&rdnade  huden  af  den  sekundära  larv- 
formeo,  samt  ur  puppan,  hvilken  liksom  honan  framskjuter 
emellan  abdominal-segmenterna  af  det  Hymenopteron,  pä  hvil- 
ket  de  hafva  8in  bostad,  framkryper  slutligen  den  fullbildade 
hänen,  som  bortiljger,  hvaremot  honan  qvarstannar  som  pa- 
rasit under  hela  sin  lifstid,  säsom  vi  redan  ofvanföre  anfört. 
Ett  hymenopteron,  som  bär  dessa  egendomliga  insekter  inne- 
slutna  emellan  sinä  abdominal-segmenter  säges  vara  slylopise* 
radt  —  ett  uttryck,  som  man  bildat  af  slägtnamnet  Styhps, 

Det  är  föröfrigt  Kirbt,  som  (i  Trans,  of  the  Linn.  Soc. 
XI)  tilldelat  dessa  parasiter  benämningen  af  Sirquiptera,  An- 
nu i  denna  stund  hylla  flera  naturforskare  den  äsigt,  att  Strep- 
stpterema  böra  utgöra  en  skild  ordning  bland  insektema,  men 
BuRHBiSTER  hänförde  dem  redan  1837  i  sitt  utmärkta  arbete 
Handbueh  der  Naturgesehichie  tili  ordningen  Coleoptera.  Nb^man 
har  sedermera  i  en  liten  afhandling,  AfHnities  of  the  Styiopile», 
sammanställt  ilera  fakta,  hvilka  ädagalägga  deras  närä  slägt- 
skap  ätminstone  med  nägra  representanter  af  nyssnämnde  ord- 
ning, och  professor  Schaum  har  i  sitt  referat  om  den  New- 
man^ska  uppsatsen  i  Wiegmann*s  Archiv^  1851  (särskildt  aftryckt 
i  Berichi  iiber  die  wii*enwhafHichen  Leisiungen  im  Gebiete  der  En- 
tomohgie  tcährend  des  Jahres  1850  —  Berlin  1852)  p&  det  be- 
stämdaate  äfvenledes  uttalt  sig  tili  förm&n  för  Burmiister^s 
Isigt.  Da  man  derjemte  uppförde  beskrifna  arter  af  de  ifrä- 
gavarande  insekterna  bland  antalet  af  Europas  kända  Coleop- 
fna  i  en  i  Stettin  publicerad  katalog,  uppträdde  v.  SiEBOLD 
(i  Arheiten  d,  Schlen,  Gesellsch.  etc,  1853)  emot  deras  före- 
ning  med  representantema  af  denna  ordning  och  framhöU  der- 
vid, aU  iikheten  emellan  Stylopidemas  (SirepsipteremasJ  larver 
och  Meloidemae  endast  är  ytlig,  emedan  de  sednare  hafva 
utbildade  mundelar,  d&  deremot  de  förra  sakna  dem  alldeles. 
V.  SiEBOKD  anför  vidare,  att  alla  Coleopiera  i  deras  fullbildade 
tillständ  hafva  fullkomligen  utbildade  tuggande  mundelar,  d& 
deremot  endast  Stylopidemas  hanar  hafva  tvenne  rudimentära 
mandibler  (öfre  käkar);  att  alla  hanar  af  dessa  insekter  sak- 


88 


na  klor  upp&  tarserna,  hvilka  dock  aro  väsendtliga  oigaaer 
hoe  alla  Coleoptera;  att  skalbaggarnes  lif  under  deras  fullt  ut- 
vecklade  tillst4nd  varar  ätminstone  under  loppet  af  hela  mi- 
nader,  dä  Stylopidemas  hanar  p&  sin  höjd  lefva  en  enda  dag; 
att  Strepsipierernas  rudimentära  elytra  röra  sig  under  djurets 
flygt  med  en  utomordentlig  hastighet  samt  att  dessa  oigaoer 
hos  dem  p&  sätt  och  vis  äga  samma  funktion  som  svingkolf- 
varna  (kalteres)  hos  de  tvävingade  insektema,  hvaremot  skal- 
vingarna  hos  Coleoptera  endast  tjena  som  en  betackning  af 
flygvingarna  och  under  sjelfva  flygten  hällas  upplyftade  och 
orörliga.  t.  Biebold  tillägger  slutligen,  att  bröstkorgens  &äm- 
sta  segment  (prothorax)  hos  alla  skalbaggar  är  särdeles  ut- 
bildadt,  d&  denna  kroppsdel  hos  Stylopiäema  deremot  är  högst 
outvecklad. 

N&gra  är  sednare  d&  Lacordaire  i  sitt  allmänt  kända 
arbete  Histoire  naturelle  des  Ineeeies  skulle  skrida  tili  bearbet- 
ningen  af  den  grupp  inom  Coleopteremas  ordning,  som  närmast 
är  beslägtad  med  Strepsipterema^  vände  han  sig  ännu  ytterli- 
gare  tili  ScHAUM  med  en  förfrägan  om  hans  tanke  i  den  om- 
tvistade  fr&gan,  huruvida  nemligen  de  ifrägavarande  insekter- 
na  borde  anses  som  representanter  för  en  skild  ordning  eller 
sammanställas  med  skalbaggarna.  Scuauh  har  i  sitt  svar,  som 
Lacordaire  publicerat  i  Tom.  V,  p.  641 — 643  af  nyss  citera- 
de  arbete,  naturligtvis  förfäktat  sin  förut  hyllade  äsigt  och 
bemöter  tillika  alla  af  v.  Biebold  gjorda  och  af  oss  ofvanföre 
i  korthet  anförda  inkast  emot  Strepsipteremoi  äterförande  tili 
insektordningen  Coleoptera.  BcuAUM  p&st&r  nemligen  tili  först, 
att  Meloidemas  larver  af  naturen  nödvändigtvis  blifvit  utrusta- 
de  med  käkar,  emedan  de  äro  anvista  att  lifnära  sig  p&  be- 
kostnad  af  de  Bymenopierers  ägg,  i  hvilkas  bon  de  nedföras, 
dä  Stylopidemai  larver  deremot,  i  händelse  de  vore  utrustade 
med  käkar,  inom  kort  skulle  undei^äfva  de  larvers  lif,  inom 
hvilka  de  hafva  sin  bostad,  och  derigenom  tillika  framkalla 
sin  egen  undergäng.  Han  utpekar  tillika,  att  ett  likartadt  för- 
hällande  äterfinnes  hos  ett  stort  antal  parasitiska  ichnenmonid- 
larver,  hos  hvilka  mandibler  och  maxiller  äro  reducerade  tili 
enkla  värtor,   ehuru  dessa  mundelar  hos  mänga  andra  larver 


89 

af  Bymenoptera  äro  ganska  utbildade.  Schaum  anser  vidare, 
att  Styli^idernoM  hanar  genom  bristen  p&  utbildade  mundelar 
8t&  i  samma  förh&Uande  tlU  öfriga  Coleaplera  som  Ephemera" 
arterna  tili  de  öfriga  representanterna  af  ordningen  Orthopteray 
med  hvilka  de  dock  numera  allmänt  sammanställas.  Att  5^- 
iopidemas  hanar  sakna  klor  upp&  tarsema,  kan  enligt  hans 
&8igt  ej  anföras  som  n&gon  egentlig  afvikelse  fr&n  förhäUan- 
det  hos  alla  öfriga  Coleoptera^  dä  dessa  klor  äfven  saknas  bos 
slägtet  Enicotaraus  inom  familjen  Lamellicomia.  Lacordaire 
tillägger  ännu,  att  hos  trenne  obeskrifna  Curculionid-genera 
icke  allenast  kloma,  utan  t.  o.  m.  den  sista  tarsleden  saknas. 
Beträffande  Stylopid-hanames  korta  lifstid  under  deras  utbil- 
dade tillständ  anför  BcuAUM  arterna  af  Ephemera  som  exempel 
derpä,  att  man  pä  grund  af  deras  kortare  lifslängd  icke  hel- 
ler  ansett  sig  berättigad  att  öfverflytta  dem  fr&n  ordningen 
Orihapiera,  Han  uttalar  derjemte  den  förmodan,  att  rörelsen 
af  Stytopidemas  täckvingar  under  flygten  icke  framkallas  af 
n&gra  egna  muskler,  säledes  icke  tillfölje  af  n&gon  egendom- 
lighet  i  den  inre  organiska  bjggnaden,  utan  endast  genom 
den  häftiga  dallring,  som  uppkommer  i  mesothorax,  d&  de 
särdeles  stora  flygvingarna  äro  i  rörelse.  Den  enda  verkliga 
ooh  betjdelsefulla  olikhet,  som  Strepaiptera  förete  fr&n  Coleop^ 
tera^  och  som  äfven  blifvit  framh&llen  af  v.  Sibbold,  är  enligt 
SciiAl}li's  tanke  den  ringa  utvecklingen  af  dessa  insekters  pro- 
thorax.  Han  aoför  dock,  att  inom  alla  djuigrupper  förekom- 
ma  degraderade  former,  bos  hvilka  de  väsendtligaste  karakte- 
rer,  som  tillkomma  hela  klassen,  ordningen  eller  familjen,  na- 
stan helt  och  h&llet  äro  utpl&nade,  och  är  detta,  sftsom  man 
känner,  isvnnerhet  just  fallet  med  de  species,  hvilka  tiUbiin- 
ga  ett  parasitiskt  lif  p&  andra  djurarter.  Han  tillägger  der- 
jemte, att  Y.  SiBBOLD  sjelf  placerat  den  allmänt  kända  repre- 
sentanten  för  slägtet  PuUx  bland  Diptera^  ehuru  densamma 
icke  allenast  saknar  vingar,  utan  äfven  tili  hela  sin  organisa- 
tion  betydligt  afviker  fr&n  de  öfriga  tv&vingade  insekterna* 
Tili  stöd  för  detta  p&st&ende,  att  inom  de  äestä  djuigrupper 
förefinnas  särdeles  outvecklade  former,  anföres  af  Schaum  än« 
nu  ett  annat  särdeles  betecknande  exempel,  nemligen  slägtet 


90 

Braula^  hvilket  pä  grund  af  sin  närä  förvandskap  tned  Nyett' 
ribia  mäste  föras  tili  dea  grupp  bland  de  tv&vingade  insek- 
terna,  som  är  känd  under  benämningen  af  Ih^ipara^  ehuru 
detsamma  saknar  bäde  vingar  och  svingkolfvar  äfirensom  Dtp- 
teremas  mundelar. 

Vi  hafva  ofvanföre  omnämnt,  att  det  finnas  nägra  for- 
mer  bland  skalbaggarna,  hvilka  i  m&nga  afseendea  8t4  tem- 
meligen  närä  tili  den  insektgnipp,  som  här  värit  i  fräga.  Det 
närmast  beslägtade  genus  är  dock  Rhipidiut^  som  beskrefs  af 
Thunbbkg  redan  1806.  Den  allmännast  kända  arten  af  detta 
slägte  (Rhipidius  pecfinicomis  Thunb.  =  Symbius  blaiiarum 
Sundev.),  som  äfven  förefinnee  i  härvarande  universiteU  sam- 
lingar,  lefver  som  parasit  pä  kakerlacker,  och  dess  lefnads- 
förhällanden  observerades  tili  först  närmare  af  professor  Sun- 
dsvall i  Stockholm  under  en  resa  tili  Ostindien.  ÄfVen  af 
denna  art  är  endast  honan  parasit  under  hela  sitt  lif  och  har 
ett  larvlikt  utseende,  hvaremot  hänen  är  mjcket  mera  utbil- 
dad  samt  försedd  icke  allenast  med  flygvingar,  ufan  äfven 
med  elytra,  ehuru  dessa  seduast  omnämnda  oi^aner  aro  min- 
dre  utbildade. 

öfver  Strepsipteremas  geograflska  utbredning  äger  man 
för  det  närvarande  en  ganska  ringa  kännedom.  De  Hesta  ar- 
ter  hafva  hittills  blifvit  observerade  i  de  mera  tempererade 
delama  af  Europa,  men  dä  man  nu  redan  icke  allenast  upp- 
täckt  ett  par  arter  i  Nord-Amerika,  ett  species  i  Brasilien  och 
ett  p&  ön  S:t  Mauritius,  utan  derjemte  med  säkerhet  känoer 
deras  förekommande  i  Australien,  torde  det  kunna  furutsätta«, 
att  ett  ganska  betydligt  antal  af  dessa  egendomliga  och  i  sjeif- 
va  verket  dock  temmeligen  sällsynta  insektarter  förekomma 
ätminstone  i  de  varmare  delarna  af  alla  verldsdelar.  Hittills 
har  man  mig  veterligen  icke  observerat  nägra  Slreptipiera  i 
den  skandinaviska  norden,  ätminstone  omnämner  Thomsoh  icke 
med  ett  enda  ord  hela  denna  insektgnipp  hvarken  i  Skandi* 
navieni  insekfer^  ej  heller  i  Skandinaviens  Coleoptera.  Icke  ens 
öfver  deras  förekommande  i  Rjssland  torde  nägon  notis  fin- 
nas publicerad,  om  ej  mähända  pä  ryskä  spräket,  jag  viii 
derföre  här  i  förbigäende  omnämna,  det  jag  bland  ett  antal 


91 

insekter  Mn  halfön  Krim,  som  jag  är  1850  eller  1851  erhöll 

af  statsrädet  v.  Nordmann,  upptäckte  tvenne  strepsipter-honor 

pi  en  Andrena^  hvilken  jag  sedermera  jemte  minä  öfriga  ento- 

mologiska  eamlingar  förärat  tili  universitetets  zoologiska  mu- 

seum.     Att    representanter   af   denna    familj  förefinnas  i  den 

södra    delen    af  RyBsland,    är  ingalunda  förvänande,    dä  man 

p&funnit  ätskilliga  i  England,   men  att  de  äfven  förekomma  i 

Finland,    och    här   mähända  t.  o.  m.    ganska    nordligt,    torde 

deremot  vara  mera  oväntadt.     I  början  af  Juni  mänad  1855 

hade  jag  p&  Myran8  egendom  i  Sjundeä  socken  under  en  tem- 

meligen    varm    dag    inföngat    ett  betydligt  antal  Hymenopteta^ 

deribland  flera  species  af  Andrena^  Halictus^  Sphecodes  och  iVb- 

mada.     Vid    en    närmare    granskning  af  den  gjorda  skörden, 

fann  jag  nemligen  tili  min  icke  ringa  förv&ning  en  stylopise- 

rad  $  af  Andrena  cineraria  L.,  Fabr.,  som  numera  äfvenledes 

förvaras  i  universitetets  samlingar.     Exemplaret  var  emeller- 

tid  uppstucket   och  kunde  tillfölje  deraf  ej  bibehällas  vid  lif. 

Päföljande  dag  anträflfades  af  mig  likväl   en   annan  stylopise- 

rad    hona  af   samma  biart,    som  jag  höU  innesluten  inom  en 

glasburk  i  närmare  trenne   dygn,   och  d&  densamma  slutligen 

dog,  pätagligen  af  brist  pä  tjenliga  födoämnen,  framkröpo  vid 

minä  försök  att  lösgöra  den  emellan  dess  buksegnienter  fasta- 

de  strepsipter-honan  ur  den  sednare  genom  den  ofvanföre  be- 

skrifna  tvärspringan   pä  gränsskilnaden  emellan  hufvudet  och 

bröstkorgen  en  otah'g  mängd   af  dessa  ytterst  smä,  s.  k.  pri- 

mära    strepsipter-larver,    som    naturligtvis  icke  kunde  bringas 

tili  nägon  vidare  utveckling. 

Af  hittillö  kända  Strepsipiera  har  man  bildat  fem  skilda 
slägten,    hvilka    enligt    Lacordaires    sammanställning    kunna 
igenkännas  efter  följande  utmärkande  egenheter: 
I.     Tarsema  fyrledade. 

Antennerna  sexledade  —  Slylops  Kirby. 
„  fyr      ,5        —  Xenos  Rossi. 

„  fem     „        —  Hyieclhrus  Saund. 

II.     Tarsema  tvä     „        —  Elenchus  Curtis. 

III.  „  tre      „        —  Halictophagus  Curtis. 

Det   är  arterna  af  siägtet  Stylops^  hvilka  anträfias  som 


92 

parasiter  p&  speoies  af  genus  Andrena,  Man  har  Tisaerligen 
beskrifvit  flere  inom  England  obeerverade  arter  af  ifFftgavm- 
rande  slägte,  t.  ex.  StyL  melUUB  Kirby,  Kirbyi  Leach,  Dalu 
Curtis,  Spencei  Piekering  &  'VVestiYood  o.  s.  t.,  men  ök  alla 
dessa  enligt  Smith  i  sjelfva  verket  icke  aro  skilda  frän  den 
af  Kirby  tili  först  beskrifna  Stylops  nulUta^  torde  man  med 
en  viss  grad  af  säkerhet  kunna  förutsätta,  att  det  äfiren  äx 
detta  species  som  förekommer  i  Finland.  Endast  fängsten  af 
hänen  kunde  lemna  fullkomlig  säkerhet  i  detta  afseeode. 

Jag  bör  slutligen  ännu  tiliägga,  det  jag  sednare  af  hr 
lektor  Gottlund,  bland  ett  antal  andra  insekter,  erfaäUit  en 
stjlopiserad  Andrena  (f  (det  är  vanligen  endast  honor,  som 
bäta  dessa  parasiter),  hvilken  enligt  uppgift  var  infSLngad  an- 
tingen  i  trakten  af  Kuopio  eller  i  Sverige.  Det  är  s&ledes 
en  möjlighet,  att  dessa  parasiter  förekomma  vida  högre  emot 
norden  och  i  ett  mycket  kallare  kiimat,  an  man  hittiUfi  anat, 
ty  y.  SiEBOLD  t.  ex.  misströstade,  att  vid  Breslau  i  Schlesien 
p&finna  nägra  Strepsiptera  och  hoppades,  att  först  vid  sin  äter- 
komst  tili  södra  Tyskland  kunna  fortsätta  sinä  undersöknin- 
gar  beträffande  dessa  intressanta  insekters  egendonoiiga  lef- 
nadsförhäUanden. 


93 


Om   Arsenik-  och  ÄntimonprsBparaters  inverkan  p& 
kroppens  organer. 

(tfeddeladt  den  22  Janaan  1866  af  O.  Hjelt.) 

D&  ftr  nägra  är  sedän  uppmärksamheten  blef  riktad  p& 

de    egendomliga   förändringar  intagandet  af  fosfor  utöfrar  p& 

den   menskliga  organismen,  har  undersökningen  af  de  textur- 

förändringar   gifter   framkalla  i  de   särskilda   oi^anerna  värit 

föremäl  för  fortfarande  iakttagelser.     Medan  man  hade  vänjt 

sig  Tid  att  antingen  uteslutande  i  tannkanalen  finna  de  ana- 

tomiska   spären    af   en    föregängen  ft^rgiftning  eller  i  blodets 

förändrade    sammansättning    sökte    oreaken   tili  dess  plötsliga 

inverkan,    synesdet,   som   om  identiteten  af  förändringarne  i 

de    inre   parenkjmatösa    organerna  med  dem  &  tannkanalen  s 

slemhudsyta  skulle  alit  mera  göra  sig  gäUande.     Den  störing 

i  nutritionsprocessen  giftet  framkallat,  skulle  derigenom  finna 

ätminstone  sin  anatomiska  förklaring. 

ViRCHOW  fann  att  vid  fosforförgiftning  ventrikelns  slem- 
hinna  visar  sig  förtjockad,  grumlig,  af  grSgul  fllrg  och  att 
denna  svällning  inskränker  sig  tili  körtlame,  hvilkas  cellele- 
menter  fjllas  med  en  finkomig  massa,  sednare  inneh&Ua  fett- 
droppar  och  slutligen  sönderfalla.  ViRCHow  kallar  denna  för- 
ändring  Gastritis  glandularis  eller  gastroadenitis  och  jemför 
den  med  njurarnes  tillst&nd  i  den  parenkymatösa  nefriten. 
Man  ser  först  en  stark  hypercemi  inträda  i  bukorganema  (tili 
och  med  mindre  hsemorrhagier  och  ecchymoser  uppkomma 
stundom],  de  enskilda  organernas  celler  bli  stora,  gnimliga, 
fyllde  med  finkomig  massa,  efter  det  fettkom  uppkommit, 
blifva  cellema  lösa  och  lätt  sönderfallande  samt  öfvergä  slut- 
ligen i  fettdetritus.  Samma  fenomener  af  parenkymatös  in- 
flammation  visa  sig  öfverhufvud  i  oi^anerna,  när  andra  irrite- 
rande  ämnen  öfvergätt  i  blodet  och  man  mäste  derföre  anse 
dem  s&som  följder  af  desse  ämnens  resorption  och  inverkan 
p&  väfnaderne.     SAiKOWSitYS,   MosLERS  och  Grohes  undersök- 


94 


ningar  hafva  nemligen  ädagalagt,  att  äfven  arsenik  och  anti- 
mon  framkalla  samina  patologiska  förändringar  i  organismen 
8om  fosfor,  ty  under  bruket  af  dessa  medel  ser  man  likaledes 
störingar  inträda  i  lefvera,  njurarae,  I^jertmuskulaturea,  dia- 
phragma  o.  s.  v.  Saiilowsilt  experimenterade  s&väl  med  ar- 
seniksyrlighet,  8om  arseniksyra,  af  hvilka  den  förra  verkar 
starkare.  Efter  förgiftningar  med  smä  doser  befanns  lefvern 
alltid  förstorad  och  fetthaltig,  i  midten  af  hvarje  acinus  voro 
cellerna  fyllde  med  större  och  mindre  fettdroppar;  njurame  to- 
ro  likaledes  förstorade  och  urinkanalernas  epithelier  fettvand- 
lade.  Muskelprimitivfasciklame  i  hjertat  innehöUo  likaiedea 
fett,  äfveasom  epithelet  i  ventrikelns  körtlar.  Samma  förän- 
driugar  uppkonima  vid  användning  af  i^ynnerhet  Idsliga  aoti- 
monprcBparater.  När  förgiftningen  inverkat  en  längre  tid,  ri- 
sa lefver  och  njurar  spär  tili  inträdande  förminakmng  och 
atrofi. 

Utom  dessa  förändringar  iakttogs  alltid  vid  förgiflning 
med  arsenik-  och  antimonprseparater  i  lefvern  en  forminsk- 
ning,  stundom  tili  och  med  ett  försvinnande  af  glycogenet  och 
i  extractet  deraf  saknades  sockret,  medan  vid  fosforförgiflning 
glycogenet  väl  fanns,  ehuru  i  mindre  grad. 


95 


Sammanträdet  den  19  Februari  1866. 

I  aDledning  af  det  liiliga  intresse,  som  fr8.gan  om  m&- 
nens  acceleration  p&  senare  tider  tillvunnit  sig,  meddelade 
ordföranden  professoren  Eruegbr  Hansens  undersökningar  af 
de  kronologiska  solförmörkelserna,  som  p&  ett  fuUständigt  till- 
fredsställande  sätt  kunna  beräknas,  om  Hansens  teori  lägges 
tili  grund,  hvaremot  Adams-Dei*aunay's  accelerationskoefficient 
icke  kan  förenas  med  Xenofons,  Herodofs  och  andra  klassi- 
ska  författares  uppgifter  ang&ende  ofvannämnde  förmörkelser. 
En  utförligare  framställning  af  detta  för  kronologin  och  astro- 
nomin lika  intressanta  ämne  finner  man  i  Hapisens'  ^'Darle^ 
gung  der  theoreiischen  Berechnung  der  in  den  Moudtafeln  angeicand" 
ten  Störungen.*' 

Professoren  Gyldkn  höll  ett  föredrag  öfver  Thucydides 
I,  22,  2  och  sökte  bevisa,  att  alla  de  försök,  hvilka  blifvit 
gjorda  att  tolka  detta  ställe,  mäste  anses  vara  förfelade,  samt 
att  detsamma  äfven  gäller  om  Ullrichs  förslag  att  emendera 
texten  medelst  insättande  af  rcc  framför  Ttaqä  tcSp  älXmp; 
hvaremot  professorn  kom  tili  det  resultat,  att  man  i  stället 
för  Tccc^ä  T(Zv  älX(av  bör  läsa  nsqi  t(Sv  äXXov^  genom  hvil- 
ken  emendation  alla  de  svärigheter  skulle  häfvas,  hvarmed 
den  vanliga  läsarten  är  behäftad. 

Professoren  MÄKLiif  förevisade  en  af  naturen  läkt  frak- 
tur  pa  gaffelbenet  (furcula)  af  en  orre.  Detta  ben  anses  i 
allmänhet  motsvara  njckelbenet  hos  menniskan,  ehuru  det- 
samma icke  ens  omedelbart  är  fastadt  vid  bröstbenet,  och  det 
8.  k.  korpbenet  (os  coracoideumj^  hvilket  redan  genom  sitt  lä- 
ge  synes  fy  11a  det  egentliga  nyckelbenets  plats,  har  man  der- 
emot  tolkat  som  ett  pä  menniskans  skulderblad  förekomman- 
de  utskott  (procesiui  coracoideus),  Med  anledning  af  förenämn- 
da  i  sjelfva  verket  mindre  tillfredsställande  jemförelser,  hvil- 
ka likväl  ännu  fortfarande  framhällas  i  alla  zoologiska  hand- 
böcker,    m&    det    här    päminnas    derom,    att   arkiatern   E.   J. 


96 


Bonsdorff  redan  vid  finska  Vetenskaps-societeteDS  sammaD- 
träde  den  11  December  1848  sökt  idagalägga,  att  det  hos 
foglarna  med  namnet  os  eoracoidewn  betecknade  beoet  är  att 
anses  som  clovicula^  gaffelbenet  (furcida)  hos  foglarna  s&som  en 
sammanvexning  af  det  företa  refbensparet  och  det  hos  atskil- 
liga  foglar  förekommande  s.  k.  o»  humero  tcajmiare  s&som  mot- 
svaraDde  procesnu  coracoideus  $capulw  hos  menniskan. 

Gafielbenets  fonn  8t4r  för  öfrigt  hos  foglarna  i  ett  di- 
reki  sammanhang  med  deras  flygförmäga.  Den  vinkel,  som 
bildas  af  de  begge  armarna.  är  nemligen  större  hos  alia  de 
arter,  hvilka  utmärka  sig  genom  en  raskare  ilygt.  P&  det  af- 
brutna  benet  har  denna  vinkel  vid  läkoingen  blifvit  nlgot 
större,  än  som  vanligen  är  förhällandet  hos  denna  fogelart 

Professoren  Lindelöf  redogjorde  för  de  njaste  diskasdo- 
nema  rörande  fr&gan  om  föränderligheten  af  jordens  rotation. 

Föredrogs  ^n  af  lektom  i  matematik  och  fysik  vid  Evois 
forstinstitut  magister  N.  K.  Nordenskiöld  inlemnad,  af  socie- 
tetens  matematisk-fysiska  sektion  granskad  afhandling  med 
titel :  ^Beskrifning  af  ett  instrumeot  för  höjdmätningar  af  träd"^. 
Enligt  sektionens  tillstjrkan  skuUe  densamma,  ätföljd  af  tveo- 
ne  plancher,  i  denna  öfversigt  offentliggöras. 


97 


Om  foränderligheten  af  jordens  rotation. 

(Meddeladt  den  19  Febraari  1866  af  L.  Lindelöf.) 

Det  naturliga  m&ttet  för  ali  tidsbestämning  s&väl  i  det 
borgerliga  lifvet  som  inom  vetenskapen  utgör  dygnet  eller 
den  tid,  p&  hvilken  jorden  fulländar  en  svängning  omkring 
fiin  axel.  En  vigtig  fr&ga  är  derföre,  huruvida  denna  tidsen- 
het  är  verkligen  konstant,  eller  om  den  möjligen  under  seklers 
lopp  kan  underg&  nSgon  förändring.  Fr&gan  är  visserligen 
icke  nj,  ty  den  har  allaredan  blifvit  utförligt  diskuterad  af 
Laplace  i  hans  micanique  eeleste  s&väl  ur  teoretisk  som  ur  em- 
pirisk  synpunkt,  men  den  har  för  kort  tid  sedän  blifvit  änyo 
upptagen  ooh  skärskädad  af  Delaunay,  en  af  iranska  veten- 
skapsakademiens  mest  framst&ende  medlemmar.  Innan  jag 
g&r  att  redogöra  för  de  af  honom  framstälda  nya  äsigter, 
är  det  mähända  icke  öfverflödigt,  att  med  nftgra  ord  erinra 
om  den  mening,  som  hittills  värit  gällande. 

Vore  jorden  en  fast  kropp  af  oföränderlig  ge8talt,*skulle 
dess  rotation  kring  axeln,  enligt  en  allmän  mekanisk  lag,  be- 
ständigt  fortgä  med  den  engäng  erhällna  hastigheten,  fbrut- 
satt  nemligen,  att  den  omgifvande  verldsrymden  ej  vore  upp- 
fjld  med  nSgon  materie,  som  genom  sin  friktion  kunde  mot- 
verka  denna  rörelse.  Tillvaron  af  ett  sädant  yttre  hinder  har 
man  hittills  ej  haft  anledning  att  antaga.  Det  äterstär  s&le- 
des  endast  att  afgöra,  huruvida  de  rörelser  ooh  förändringar, 
som  försiggä  pä  och  inom  vär  planet  äro  af  den  beskaffen- 
het,  att  de  kunna  hafva  nägot  inflytande  p&  dess  rotation. 

De  synbara  fenomen,  som  härvid  fbrnämligast  kunna 
komma  i  fräga,  äro  ebb  och  flod  samt  de  genom  solvärmen 
framkallade  luft-  och  hafsströmmarne.  Laplace  har  sökt  att 
analytiskt  bestämma  den  verkan  dessa  fenomen  kunna  utöfva 
p&  jordens  rotation  och  stadnat  vid  det  resultat,  att  alla  de 
häraf  beroende  partiella  störingame  i  sin  helhet  upphäfva  hvar- 

7 


98 

andra.  Deremot  ges  det  en  annan,  osynlig  orsak,  som  muj- 
ligen  kunde  förändra  djgnets  längd,  nemligen  jordens  efter- 
hand  skeende  afkjlning  och  dermed  förenade  sammandragoiiig 
eller  förminskning  af  dess  voljm.  D&  den  i  rotationen  innf- 
boende  sä  kallade  lefvande  kraften  m&ste  förblifva  densaniDQft 
som  fönit,  under  det  att  molekylerna  beskrifva  alit  trangre 
kretsar,  m&ste  jordens  afkylning  hafva  tili  följd  en  ökad  ro- 
tations  hastighet,  s&ledes  en  minskning  af  dygnets  längd.  Men 
enligt  en  af  Laplace  gjord  ungefärlig  beräkning  är  äfren  den- 
na  verkan  sä  obetydlig,  att  den  p&  2000  är  ej  kunnat  förän- 
dra djgnets  längd  om  ,1^  sekund. 

Utom  dessa  teoretiska  undersökningar  har  man  i  de  frän 
forntiden  bevarade  uppgifterna   om  solförmörkelser  ett  empi- 
tiskt  eller,  sä  att  säga,  historiskt  medel  att  konstatera  en  möj- 
lig  förändring  af  dygnets  längd,   ett  medel,   hvars  tillförlitlig- 
het  hufvudsakligen  beror  af  den   fuUändning,  som  mänteorio 
eller  den  p&  attraktionslagen  grundade  kännedomen  om  den- 
na  himlakropps  rörelser  efterhand  vunnit.    En  total  solfönnör- 
kelse  är  i  allmänhet  83mlig  Inom  ett  högst  inskränkt  omi&de) 
Tanligen  ett  bälte  af  nägra  f&  mils  bredd.     En  liten  vndning 
af  jorden    skulle  ha  tili  följd,    att  m&nens  skugga  passerade 
öfver  helt  andra  trakter.    Beräkningen  af  de  gamla  solförmör- 
kelserna  skulle  derföre  icke  kunna  öfverensstämma  med  de  i 
verkligheten  observerade,   om  jordens  rotation  vore  underka- 
stad  en  förändring,  som  dervid  ej  blifvit  tagen  i  betraktande. 
Af  den  noggrannhet,  hvarmed  teorin  förmädde  framställa  des- 
sa förmörkelser,   ans&g   sig  Laplace,  som  först  anställde  djli- 
ka  beräkningar,  kunna  draga  den  slutsats,   att  djgnets  längd 
ej    förändrat   sig    om  y^  sekund    alit   sedän  Hipparchs  tider. 
Med   detta  resultat  hade  man  hitills  ätnöjt  sig  och  si- 
lunda  vant  sig  vid  den  tanken,  att  jorden  roterade  i  verlds- 
rymden  med  en  hastighet,  som  kunde  anses  oföränderlig.  Meo, 
s&som  redan  nämndes,   har  frägan  njligen  äter  blifvit  uppta- 
gen  af  Delaunaj  och  utgör  nu  ett   intressant  diskuseionsamne 
för  dagen.     Genom  m&ngäriga   och  vidljftiga  undersökningar 
om  m&nens  bana,  har  han  härledt  ett  värde  för  den  sekulära 
accelerationen   af  dess   medelrörelse,  som  jemfördt  med  upp- 


99 

gifteriia  om  de  gamla  solfönnörkelserna  synes  antyda  en  ef- 
terhand  skeende  minskning  af  den  hastighet,  hvarmed  jorden 
hvälfver  Big  kring  sin  axel.  En  möjlig  orsak  tili  en  sädau 
förminskning  tror  han  sig  finna  i  ett  af  de  redan  omnämnda 
fenomenen,  nemligen  ebb  ooh  flod.  Hans  kaigt  härom  är  i 
korthet  följande. 

Ebb  ooh  fiod  förorsakas,    s&som  bekant  är,  hufvudsakli- 
gen  af  mänens  attraktion,   som  verkar  olika  pä  skilda  delar 
af  jorden   efter  deras  större  eller  mindre  afständ  frän  denna 
himlakropp.    Jorden  sträfvar  i  hvaije  ögonblick  att  forma  sig 
tili   en    förlängd    ellipsoid,    hvars   större  axel  är  rigtad  emot 
mänen.     Vore  jorden  orörlig,   skulle  flodvägen  ständigt  befin- 
na  sig  undet  mänens  meridian;    men  genom  rotationen  kom- 
mer  m&nen   oupphörligt  att  stä  öfver  nya  punkter  af  jorden 
och  Oodvägen  följer  densamma  ät,   dock  sä,   att  den  inträffar 
först  nägon  tid  efter,  sedän  mänen  passerat  en  orts  meridian. 
Med  andra  ord,  den  ellipsoid,   som  jorden  sträfvar  att  bilda, 
rigtar  sin  större  axel  icke  emot  mänen,   utan  emot  en  punkt, 
som  befinner  sig  ständigt  pä  nägot  afst&nd  Öster  om  densam- 
ma.   För  enkelhets  skuU  kunde  man  tanka  sig  jorden  s&som 
en  sfer  och  flodv&gen  säsom  tvenne  mindre  massor  placerade 
pä  dess  yta  i  ändpunktema   af  en  diameter,    som  beständigt 
gör  en  viss  vinkel  med  den  linie,  som  sammanbinder  jordens 
oeh  mänens  medelpunkter.     Oenom  den  attraktion,   som  mä- 
nen  utöfvar  pä  dessa  massor,  uppkommer  en  kraft,  som  sträf- 
var att  vrida   nämnde  diameter  ät  vester,   säledes  en  kraft, 
som  motverkar  rotationen  och  i  tidens  längd  mäste  förminska 
dess  hastighet.     Solen  som  äfven,  ehuru  i  mindre  grad,  bidra- 
ger  tili  frambringandet  af  det   fenomen,   som  kallas  ebb  och 
flod,  bör  likaledes  bidraga  tili  en  fortg&ende  förminskning  af 
jordens   rotations-hastighet.     En    ungefärlig   beräkning  af  det 
infljtande,    som    mänen    kan   utöfva  pä  jordens  rotation,    ut- 
visar,  att  den  härigenom  uppkommande  retardationen  är  till- 
räckligt  stor  för  att  utjemna  den  anmärkta  afvikelsen  emellan 
teeri   och    observation,    och  Delaunay  tvekar  p&  grund  häraf 
ej  att  anse  denna  retardation  härigenom  vara  konstaterad. 
Enligt  .hans   äsigt  skulle   s&ledes   den   hastighet,    hvar- 


100 

med  jorden  rullar  kring  sin  axel  smlLningoin  aflaga  och  dj^- 
netB  längd  ökas.  Mä  vi  dock  genast  fillägga,  att  man  icke 
derföre  behöfde  frukta  n&gon  märkbar  rubbning  i  bestäende 
förh&llanden,  ätminstone  ej  för  den  nännaste  framtiden:  \j 
den  kraft,  hvarom  här  är  frfiga,  behOfde  en  tid  af  1 70,000  4r 
för  att  förändra  dygnets  längd  om  en  tidssekund.  fimelleiiid 
skuUe  retardationen  fortgä  sin  jemna  gäng,  tili  dess  i  en  oänd- 
ligt  aflägsen  framtid  dygnets  längd  blifvit  lika  med  den  tid, 
p&  hvilken  m&nen  fullbordar  sitt  omlopp  kring  jorden,  det  är 
en  dag  lika  med  en  mänad.  Likasom  mänen  ständigt  vänder 
samma  sida  emot  jorden,  skall  dä  äfven  jorden  ständigt  vän- 
da  samma  sida  emot  m&nen.  Ebb  och  flod  skola  d&  icktf 
mer  omvexla  utan  intaga  ett  permanent  läge,  likasom  fallet 
är  pä  mänen,  hvars  stelnade  flodväg  är  beständigt  rigtad  emot 
jorden. 

Innan  man  dock  kan  skänka  fullt  förtroende  äl  deooa 
teori,  m&ste  den  underkastas  en  grundligare  matematisk  prof- 
ning,  än  hittills  ännu  skett.  Ty  utan  afseende  derpä  att  land 
och  haf  omvexla  pä  jordens  yta,  att  s&ledes  ebb  och  flod  ej 
kunna  fortgä  med  absolut  regelbundenhet,  och  att  öfverhufnid 
de  antaganden,  under  hvilka  Delaunay  gjort  sinä  berakningar. 
äro  längt  ifrän  att  ega  ens  approximativ  motsvarighet  i  verk- 
ligheten,  kunde  man  möjligen  ännu  hysa  tvifvel  om  riktighe- 
ten  af  sjelfva  det  betraktelsesätt,  enligt  hvilket  mänens  attrak- 
tion, sedän  den  först  gifvit  upphof  &t  flodv&gen,  ytferligare 
skulle  säsom  en  störande  kraft  ingripa  i  denna  flodv&g.  Man 
kunde  fräga,  om  icke  detta  är  att  göra  tvä  saker  af  en,  att 
taga  samma  kraft  i  dubbelt  anspräk.  Det  borde  utredas,  hu- 
ruvida,  noga  taget,  flodv&gens  gestalt  är  sadan,  att  summan 
af  de  störande  krafternas  momenter  i  afseende  p&  jordaxeln 
icke  är  noll,  utan  verkligen  lemnar  nägot  antingen  positivt 
eller  negativt  öfverskott. 

Betraktas  saken  fr&n  en  annan  sida,  framställa  sig  dessa 
betänkligheter  under  en  n&got  förändrad  form.  Enligt  den 
allmänna  grundsatsen,  att  verkan  och  motverkan  äro  lika  sto- 
ra  vid  hvarje  dynamiskt  fenomen,  m&ste  nemligen  den  hori- 
zontela    mot  jordaxeln    vinkelräta    komponenten   af  m&nens 


101 


attraktion  pä  hvarje  särskild  partikel  af  flodvägen  meddela  &t 
deuna  en  sadan  rörelse,  att  den  dervid  uppkommande  friktio- 
nen  jemnt  motväger  attraktionen.  Den  kraft,  som  enligt  De- 
launays  teori  skail  minska  rotations-hastigheten,  kan  s&ledes 
tillskrifvas  de  friktioner,  som  ega  rum  vid  flodv&gens  fram- 
skridande.  Men  för  att  den  ifrägavarande  effekten  dervid 
skall  ästadkommas,  mäste  en  större  eller  mindre  del  af  flod- 
vattnet  verkligen  framsläpas  öfver  jordens  yta,  det  är,  en 
kontinuerlig  ström  borde  ega  rum,  hvilken  skuUe  jemnt  fort- 
g&  frän  Öster  tili  vester,  om  hela  jorden  vore  betäckt  med 
haf.  Dä  nu  detta  ej  är  fallet,  utan  vattenmassoma  bilda  fle- 
re  mer  eller  mindre  afskilda  bassiner,  borde  hvarje  sadan  häs- 
sin erh&lla  sin  särskilda  ström,  som  i  norra  halfklotet  vore 
riktad  medsols  (N.  O.  S.  V.),  i  det  södra  halfklotet  tvärtom. 
Samma  störande  krafter  verka  äfven  säväl  p&  atmosferen,  som 
p&  den  ännu  i  smält  tillst&nd  hefintliga  massan  i  jordens  in- 
re  och  borde  äfven  der  framkalla  djlika  strömmar.  M&- 
nens  attraktion  skuUe  säledes  hafva  nägon  del  säväl  i  passad- 
vindame,  som  i  de  konstanta  hafsströmmarne,  hvilka  man  el- 
jest  uteslutande  tillskrifvit  solvärmen. 

Frägan  är  nu  den,  huruvida  vid  ebb  och  flod  nägon 
ström  eller  framsläpniug  af  vattnet  eger  rum.  Detta  strider 
nemligen  emot  den  äsigt  man  hittills  hyst  om  ifrägavarande 
fenomen,  hvilket  man  endast  betraktat  säsom  en  vanlig  väg- 
rörelse,  efter  hvars  förlopp  vattenpartiklarne  äter  intoge  sinä 
ursprungliga  lägen.  I  alla  händelser  beror  frägans  utredning 
ännu  pä  en  djupare  inträugande  matematisk  analys,  som  san- 
nolikl  ej  skall  uteblifva. 


10-2 


Beskrirning  öfver  ett  instrament  for  höjdmatningar  af  träd. 

(Meddelad  den  19  Febr.  1866  af  N.  K.  Nobdexseiöld.) 

Den  celebre  fj-sikem  baron  Fabian  Wrkdk  har  inveote- 
rat  en  '"'afvägningsspegeP,  hvilken  enligt  flere  srenska  inge- 
niörers  uppgift  är  ätminstone  lika  användbar,  som  hraije  ao- 
nat  afvägningsinstrument  ulan  kikare,  men  eger  företräde  ge- 
nom  det  ringa  uttymme  den  upptager  och  dess  tillfölje  deraf 
lätta  transportabilitet  I  sin  enklaste  fonn  bestir  instnimen- 
tet  af  en  omkring  tvenne  staLspetsar  rörlig  pendel,  vid  hvil- 
ken en  spegel  är  föstad,  s&lunda  att  den  speglande  jtan  är 
vertikal,  dä  pendeln  inställer  sig  uti  vertikaliinien.  Fr&n  den 
högra  hälften  af  spegeln  är  spegelbeläggningen  borttagen,  och 
tvärt  öfver  b&da  hälfterna  är  en  fin  horisontel  rispa  dragec 
uti  glaset.  Om  instrumentet  h&lles  framför  ögat,  och  man 
syftar  öfver  rispan  uti  det  genomskinliga  glaset,  sIL  är  denoa 
sjfllinie  horisontel,  ifall  samtidigt  spegelbilden  af  observatoms 
öga  skäres  midt  itu  af  rispan. 

Genom  att  tili  detta  instrument  tillägga  jttermera  en 
spegel,  hvilken  med  den  förra  bör  bilda  en  vinkel  af  67  V, 
grad,  erhäller  man  ett  särdeles  beqvämt  och  noggrannt  instra- 
ment för  höjdmätningar  af  träd.  Fig.  I  och  II  framställa  in- 
strumentet uti  '/,  af  naturliga  storleken;  a  är  afvägningsspe- 
geln,  hvars  högra  hälft  s&som  ofvan  nämndes  är  genomskin- 
lig.  De  tre  justeringsskrufvame  d  hafva  sitt  föste  uti  det  ifrdn 
pendelaxeln  vertikalt  uppät  gäende  metallstjcket  c,  vid  hril- 
ket  en  metallQäder  är  fastad,  som  trjcker  spegeln  emot  ju- 
sterskrufvames  hufvuden;  6  äterigen  är  höjdmätningsspegeln, 
som  likaledes  trjckes  af  en  metailQäder  emot  hufvudena  &/ 
trenne  justerskrufvar  e.  Sistnämnde  skrufvar  och  Qädera  aro 
fUstade  uti  det  vid  pendelaxeln  fastlödda  ihäliga  triangulära 
prismat  t.  Är  instrumentet  justeradt,  sä  bildar  höjdmätnings- 
spegeln med  afvägningsspegeln  en  vinkel  af  67  Va  gnid,  <>cii 
har  säledes  227]   grads   lutning  emot  horisonten,  d&  pendeb 


-F    -  r 


^ 


•f.' 


103 

är  riktad  utefter  vertikalen.  Uti  glaset  pä  höjdmätningsspe- 
geln  är  en  horisontel  rispa  dragen,  hvilken  bör  ligga  uti  linie 
med  rispan  i  afyägningsspegeln.  De  tvenne  spetsar  omkring 
hvilka  pendeln  är  rörlig,  utgä  ifrän  ramen  n^  hvilken  derjemte 
sammanh&ller  instrumenilädans  tvenne  sidor;  p&  fig.  I  är  en 
del  af  ramen  tili  veneter  borttagen,  sä  att  den  ena  spetsen  är 
ajnlig.  Det  öfre  locket  f  är  rörligt  omkring  ett  g&ngjem  g, 
och  kan  dä  instrumentet  ej  begagnas  eller  d&  det  begagnas 
tili  afvägning,  fastfästas  medelst  haken  h;  vid  höjdmätningars 
anställande  vrides  locket  deremot  &t  aidan  s&som  p&  fig.  I. 
Det  främre  och  det  bakre  locket,  —  &  ritningen  upptagna  en- 
dast  p&  äg.  II,  —  löpa  uti  en  faUs,  sä  de  med  lätthet  kunna 
utdragaa  antingen  helt  och  hället  eller  8&  mycket  vid  obser- 
vationemas  anställande  behöOigt  är,  och  vid  dem  äro  fastade 
de  emot  pendeln  med  sämsk  öfverdragna  tvenne  trädklossar- 
ne  ky  hvilka  inpassa  uti  tvenne  inskämingar  i  lädans  nedre 
hotten  och  förhindra  hvarje  rörelse  hos  pendeln,  dä  lockena 
äro  fullkomligt  tillskjutna. 

För  att  medelst  ofvan  beskrifne  instrument  finna  höjden 
af  ett  stäende  träd  g&r  man,  h&llande  instrumentet  med  fritt 
osciyerande  pendel  omkring  8  5*  10  tum  fr&n  ögat,  tili  ett  s&- 
dant  ställe  framför  trädet,  att  man  ser  trädtoppen  afspeglad 
vid  rispan  uti  höjdmätningsspegeln,  under  det  att  tillika  ris- 
pans  fortsättning  uti  afvägningsspegeln  skär  pupillen  midt  itu. 
Emedan  nu  höjdmätningsspegeln  lutar  22Va  grad  emot  hori- 
Bonten,  s&  m&ste  hvarje  Ijussträle,  som  af  spegeln  reflekteras 
tili  observatoms  öga,  d.  v.  s.  i  horisontalliniens  riktning,  sjelf 
ega  en  lutning  af  45  grader  emot  horisonten  och  observatom 
be&nner  sig  s&ledes  lika  l&ngt  ifr&n  trädet,  som  trädtoppen  är 
höjd  öfver  horisontalplanet  genom  ögat.  För  att  finna  trädets 
höjd  &terst&r  säledes  endast  att  uppmäta  afständet  tili  trädet, 
samt  härtill  tiliäpä  det  med  lätthet  antingen  uppmätta  eller 
efter  ögonm&tt  uppskattade  afständet  emellan  trädets  rot  och 
den  punkt  der  den  horisontela  syftlinien  träffade  trädet.  Fig. 
III  förtydligar  detta;  om  spegeln  h  bildar  en  vinkel  af  22Va 
grad  med  den  af  afvägningsspegeln  angifna  horisontela  syft- 
hnien  DBy  sä  mäste  Ijussträlen  AD,  för  att  kunna  reflekteras 


104 

tili  observatorns  öga,  bilda  67Va  grads  vinkel  med  höjdmiil- 
ningsspegelns  infallslod  DL  Vinkel  nADB  &r  tillfölje  häraf  45 
grader  och  AB  lika  med  DB,  samt  trädets  sökta  höjd  8&ledes 
lika  med  DB  +  BC. 

Dä  man  viii  öfvertyga  sig  om  att  instnimentei  ftr  feU 
fritt,  beriktigar  man  först  afvägningsspegeln  enligt  n&gon  af 
de  för  djlika  justeringar  bekanta  metoder.  För  att  undenöka 
om  höjdmätningsspegeln  är  parallel  med  pendelns  rörelseaxel, 
upphänger  man  ett  lodsnöre  framför  instrumentet,  sftlimda  att 
spegelbilden  af  snörets  öfre  del  faller  upp&  dess  nedre  del; 
fortfar  nämAde  spegelbild  att  täcka  snöret  äfven  d&  pendeln 
försättes  uti  rörelse,  8&  m&ste  naturligtvis  det  speglande  pla- 
net  och  pendelns  rörelseaxel  vara  parallela  med  hvarandra. 
För  att  äterigen  undersöka  om  höjdmätningsspegeln  bildar 
67  Va  grads  vinkel  med  afvägningsspegeln,  kan  man  t  ex.  upp- 
ställa  instrumentet  upp&  ett  bord  framom  en  vSgg,  s&Iunda  att 
taklisten  afspeglas  af  höjdmätningsspegeln  uti  riktning  af  hori- 
sontalplanet  genom  spegelrispan.  Utmärker  man  derpä  ge* 
nom  ett  streck  det  ställe  uppä  väggen,  der  man  ser  taklistens 
spegelbild  falla,  sä  är,  om  spegelns  lutning  är  riktig,  detta 
strecks  afständ  fr&n  taklisten  lika  med  dess  afständ  frän  spe- 
gelrispan; i  annat  fall  mäste  spegelns  lutning  förändras  med 
tillhjelp  af  justerskrufvame. 

Den  höjdmätningsspegel  jag  användt,  har  jag  lätit  för- 
fördiga  hos  mekanikem  Burkhardt  i  Helsingfors.  Enligt  de 
försök  jag  med  densamma  anställt,  kan  man  med  tillbjelp  af 
detta  instrument  lika  skjndsamt  finna  ett  st&ende  träds  höjd, 
som  i  fall  trädet  vore  nedfaidt,  och  instrumentets  noggrannhet 
är  betydligt  större,  än  för  djlika  mätningar  behöfves. 


105 


Sammanträdet  den  19  Mars  1866. 

Ordföranden,  professoren  Eruegbr  gjorde  ang&ende  Ura- 
nus-drabanterna  följande  meddelande: 

Den  13  Mars  1781  var  W.  Herschbl  sjsselsatt  med  att 
mönstra  en  tIss  grupp  af  smä  stjemor  i  konstellationen  Tvil- 
lingarne;  vid  detta  tillfäUe  varseblef  haa  en  stjerna  af  vidpass 
sjette  storleken,  som  tili  utseendet  skilde  sig  betjdligt  iir&n 
de  öfriga.  Den  visade  en  märkbar  skifva  ooh  efter  en  kort 
tids  förlopp  kunde  äfven  en  l&ngsam  rörelse  hos  densamma 
observeras.  Sedän  den  en  längre  tid  hade  blifvit  ansedd  för 
en  nj  komet,  yann  man  efterhand  en  klarare  föreställning 
om  dess  natur  och  man  kom  tili  den  öfvertygelsen,  att  denna 
förut  obekanta  himlakropp  var  en  ny  planet,  den  yttersta 
af  alla  dä  för  tiden  kända,  som  numera  allmänt  betecknas 
med  namnet  Uranus. 

Urani  afständ  ifr&n  solen  är  19  gänger  större  än  jordens; 
denna  omständighet  i  förening  med  dess  ringa  skenbara  dia- 
meter  Iät  p&  förhand  förmoda,  att  dess  drabanter,  om  öfver- 
hufvud  sädana  skulle  finnas  tili,  endast  med  största  svärighet 
borde  kunna  observeras.  Efter  fruktlösa  försök  att  upptäcka 
Uranus-drabanter,  använde  Herschei.  frän  och  med  1787  nya 
af  honom  förbättradö  teleskoper,  sk  kallade  '*front  view*  re- 
ilektorer,  som  hade  betydliga  företräden  framför  den  äldre 
konstruktionen.  Med  en  sadan  säg  han  den  11  Jan.  1787 
Uranus  omgifven  af  flera  smä  stjemor,  hvars  ställningar,  jem- 
förda  med  planetens,  noga  antecknades.  Ds^en  derp&  hade 
tv&  af  dessa  stjemor  försvunnit,  hvilken  omständighet  hän- 
tjdde  p&  drabanters  tillvaro.  Genom  fortsatta  observationer 
blef  det  möjligt,  att  redan  den  7  Febr.  1787  konstatera  exi- 
8tensen  af  en  drabant;  tvä  dagar  derpä  fanns  äfven  en  annan. 
Omloppstiden  af  dessa  tvä  först  upptäekta  drabanter  utgör 
8J  och  13  J  dygn;  deras  banor  hafva  en  ganska  stor  lutning 
emot  ekliptikan. 


106 


I  en  afhandling,  som  utkom  den  14  Dee.  1797  tillkäDna- 
gaf  Herschel,  att  han  upptäckt  ytterligare  4  drabanter,  for 
hvilka  han  äfven  uppgaf  approximaiiva  bestämningar  af  om- 
loppstiden,  och  den  8  Juni  1815  meddelade  han  nja  obsei^ 
vationer,  som  talade  för  deras  existens.  Emellertid  har  Her- 
schel icke  försummat  att  anföra  de  stora  sv&righeter  och  mot- 
gängar,  som  han  haft  vid  dessa  observationer.  Det  Yar  ea- 
dast  med  20  fots  refiektorer,  som  man  kunde  se  dessa  knappt 
synliga  kroppar,  och  en  noggrann  mätning  af  deras  positio- 
ner  var  alldeles  icke  att  tanka  pä.  Huru  lätt  var  det  d&,  att 
förvexla  drabanterna  med  smä  öxstjernor  i  grannskapet  af 
Uranus?  Man  har  derföre  icke  kunnat  f<örundra  sig  öfver,  att 
endast  de  tvenne  förstupptäckta  drabanter  med  säkerhet  haf- 
va  blifvit  ätersedda,  emedan  de  enligt  Herschels  uppgift  aro 
vida  större,  än  de  öfriga. 

Först  i  njare  tider  hafra  engelska  astronomer  Ijckats 
att  konstruera  teleskoper,  som  icke  endast  t&la  jemf^relaen 
med  den  ftldre  Herschels  väldiga  sjnrör,  utan  tili  och  med 
öfyerträfifa  desamma,  och  de  hafva  med  stor  framg&ag  blifvit 
använda  i  alla  de  fall,  der  mjcket  Ijusstariia  instrumenter  be- 
höfvas.  Hr  Lassbl  i  Liverpool  undersökte  Uranus-sjstemet 
med  en  20  fots  reflektor  och  fann  om  hOsten  1851  tvenne 
nya  drabanter  inom  de  af  Herschel  upptäckta,  som  han  kal- 
lade  Ariel  och  Umbriel,  hvaremot  Herschels  ty&  forst  upptäck- 
ta  erhöUo  namnen:  Obertm  och  Titania.  SUedes  uppgifver 
man  i  astronomiska  läioböcker  antalet  af  Uranusdrabantema 
tili  8,  nemligen: 

1.  Ariel,    omloppstid    2.52  dagar,  upptäckt  1851  afLasseL 

2.  Umbriel,      „  4.14     „  y,       1B51   „      — 

3.  —  yy  5.89      ^  79        1*^90  jy  Herschel. 

4.  Oberon,       „  8.71     ^  »       1787   „       — 

5.  -  ^  10.96      ^  yy       1794   „       - 

6.  Titania,       „  13.46     ^  ,>       1787   „       — 

7.  -  ^  38.(y7     y,  ^       1790  „      - 

8.  -  „  107.69     ^  »        1794   „       - 
Utom  1,  2,  4  och  6  har  hr  Lassel  icke  med  n&gon  sä- 
kerhet  kunnat  observera  andra  drabanter,    och  eftersom  han 


107 

äfven  under  en  fierärig  vistelse  pä  ön  Malta,  under  Medel- 
hafvete  ojemnförligt  gynsammare  himmel  icke  fönnätt  äterse 
Herschels  öfriga  fyra,  anser  han  sig  berättigad  tili  att  stryka 
dem  ur  drabantförteckningen.  Härmed  skall  dock  inöjligheten 
af  äDQu  flera  drabanters  tillvaro  icke  nekas,  men  inom  den 
af  Herschels  8:de  beskrifna  omkretsen  finnas  enligt  Lassel  in- 
ga  andra.  Tager  maa  de  svärigheter,  under  hvilka  Herschel 
gjorde  sinä  observationer,  i  öfvervägande  och  besinnar  man 
den  förbeh&Usamhet,  med  hvilken  han  sjelf  meddelar  dem, 
sä  kan  man  endast  förena  sig  i  Lassels  &sigt  och  man  skall 
medgifva,  att  den  store  astronomen  i  Slough  denna  g&ng  miss- 
tagit  sig. 

Professoren  Gyldkn  höU  ett  föredrag  öfver  tre  ställen  i 
Homeri  Iliad,  nämligen  vv.  197—200  i  l:a,  «amt  vv.  36—40 
och  53—55  i  2:a  rhapsodien.  BeträfiandB  det  förstnämde 
stället  sökte  prof.  vederlägga  Nägelbachs  tolkning  af  orden 
(Triy  ö^on^sv;  ang&ende  det  andra  stället  uttalade  han  den  p& 
anförda  skäl  grundade  mening,  att  dessa  verser  ej  voro  ur- 
sprungliga,  utan  en  sednare  tillsats;  hvad  slutligen  det  tredje 
stället  angick,  sä  ville  han  bevisa,  att  den  af  Aristarchus, 
Bentley,  Heyne,  Fr.  Aug.  WolflF  m.  fl.  följda  läsarten  fiovX^ 
ej  vore  den  ursprungliga,  utan  att  den  andra  läsarten  fiovlijv 
borde  säsom  sadan  betraktas. 

Professoren  Moberg  meddelade,  för  att  i  ärsberättelsen 
intagas  ett  sammandrag  af  de  under  &r  1865  pä  societetens 
föranstaltande  gjorda  vattenhöjdsobservationerna. 

Professoren  Arppe  anförde  resultaterna  af  analyser,  som 
k  universitetets  kemiska  laboratorium  blifvit  utförda  ä  tvenne 
profver  sjömalm,  hvardera  hörande  tili  det  slag,  som  benäm- 
nes  hagelmalm.  Det  ena  profvet  är  hemtadt  fr&n  Loitimo 
sjö  i  Tohmajärvi  socken  och  utgör  den  fömämsta  malm  för 
Wärtsilä  masugn.  Analysen  är  verkställd  af  studeranden  M. 
Brenner.  Den  andra  malmen.  som  förekommer  i  sjön  Wehka- 
järvi  inom  Kerimäki  socken,  analyserades  af  studeranden  K. 
E.  Holm.  Analysens  resultater  synas  af  efterföljande  samman- 
ställning : 


I 


108 


Loitimo.  Wehkajirvi. 

Jernoxid 69,79-  69^7. 

Manganoxidul  ....  0,24-  0,81. 

Kalk 1,18.  1^ 

Taik sp&r.  0,36- 

Lerjord 1,47.  1,58- 

Fosforsyra 0,59-  2,29- 

Svafvelsjra sp&r.  sp&r. 

Easelsjra,  sand   .  .  .  11,34.  1^,53-                  i 

Vatten 14,55.  10,68.                  j 

99,16.  101,07- 

I  sammanhang  härmed  mä  en  af  hr  Strdve  i  S:t  Peters- 
burg  redan    &r    1854    utförd  analys  af  det  vid  AiVärtsilä  ner- 
smälta  grofkorniga  gräa  tackjernet  meddelas. 
Det  inneh&IIer  pä  100  delar: 

Jem 89,72. 

Mangan 3,00. 

Silicium 4,64* 

Koi  (grafit) 3,13. 

Fosfor 0,36. 

100,85. 

Hvarken  svafvel  eller  arsenik  kunde  iippvisas. 

Med  anledning  deraf  att  societcten  utlofvat  sin  medver- 
kan  vid  utarbetniogen  af  en  framställning  af  Finlands  allmäo- 
na  bestäende  naturförhällanden,  hvilken  kommer  att  utgöra 
inledningen  tili  en  tillämnad  statistisk  beskrifaing  af  landet, 
tillkännagaf  kanslirädet  Rein  i  sin  egenskap  af  ledare  for  de 
statistiska  arbetena,  att  e.  o.  professoren  Makun  vore  hugad 
att  öfvertaga  bearbetuingen  af  den  zoologiska,  doktor  S£L<i!i 
ooh  lektor  Furuhjelm  den  geologiska  och  lektor  Nordbkskiölb 
den  klimatologiska  delen  af  berörde  inledning. 


109 


Sammanträdet  den  16  April  1866. 

Ordföranden  professoren  Krueger  anförde  följande  ang&- 

ende  mänens  bana  i  rymden:  Prof.  Schjellerup  i  Röpenhamn 

har  för  en  kort  tid  sedän  meddelat  en  notis  rörande  m&nba- 

nans  form,  genom  hvilken  han  rättar  de  alldeles  oriktiga  och 

för  Vanda  framställningar,  som  äro  gängse  hos  de  flesta  popu- 

]äre   författare.     Antager  man,  för  större  enkelhets  skull,  att 

mänena  och  jordens  bana  äro  cirkelformiga,  samt  att  mänba- 

nans  lutning  emot  jordbanan  är  noll,  (den  utgör  i  verklighet 

nägot  öfver  5  grader),  b&  kan  man  med  lätthet  konstruera  den 

kroklinie,  utefter  hvilken  m&nen  rör  sig  kring  solen.     Vi  rita 

först  en  cirkel,  som  förestäUer  jordens  bana  kring  solen  och 

hvars   periferi  genomlöpes   med  konstant  hastighet  af  medel- 

punkten  för  en  annan  betjdligt  mindre  cirkel.    Den  sistnämn- 

de  cirkeln  förestäUer  man  sig  s&som   nillande  p&  periferin  af 

en  tredje,   som  är  koncentrisk   med  jordbanan,  men  mindre. 

FörhäJlandet  emellan  deras  radier  antages  sälunda,  att  det  mot- 

svarar  förhällandet  emellan  mänens  synodiska  omloppstid  och 

jordens  omloppstid  kring  solen  (29  .  53  :  365 .  24).     Nu  taga  vi 

slutUgen  nägon  radie  af  den  ruUande  cirkeln  och  beteckna  pä 

tillbörligt   afständ    en   punkt  pä  densamma  säsom   mänen,  s& 

beskrifver   den   under  ruUningen  en  linie,  som  kan  anses  sä- 

som  en  bild  af  m&nbanan. 

Emellertid  är  mänens  afständ  ifrän  jorden  ganska  litet, 
icke  mera  än  ~  af  afständet  emellan  jorden  och  solen  och 
tili  följe  af  denna  omständighet  är  det  svärt  att  i  riktiga  pro- 
portioner  utföra  denna  konstruktion.  Antaga  vi  t.  ex.  1  tum 
fiä^om  mänbanans  radie,  sä  blir  jordbanans  radie  400  tum  och 
ftJr  den  rullande  cirkeln  fär  man  30  tum.  Men  man  skall 
ändock  lätt  kunna  föreställa  sig,  att  de  slingringar,  som  mä- 
öen  beskrifver  kring  jordbanan,  äro  högst  obetydliga,  emedan 
m&nens  afständ  ifrän  jordbanan  aldrig  öfverskrider  ■—  af  den- 
nes  radie.     Vid   närmare   undersökning  finner  man,  att  män- 


110 

banan  alltid  är  konkav  emot  solen.  Detta  märkvärdiga  faktum 
har,  säsom  jag  i  början  anförde,  räkät  i  glömska  hos  en  stor 
del  af  nyare  författare. 

Sekreteraren  tilikännagaf,  att  Societetens  hedersledamot, 
Statsrädet  Pipping  inlemnat  en  af  honom  författad  historisk  af- 
handliDg:  Om  hjelten  i  sorgespelet  Daniel  Hjort,  samt  tillika 
uttryokt  den  önskan,  att  arbetet  m&tte  i  det  först  utgäende 
häftet  af  ^Bidrag  tili  kännedom  af  Finlands  natur  och  folk"^ 
intagas. 

Professoren  Gyld^n  höll  ett  föredrag  öfver  ett  staile  i 
Demosthenes'  tai  för  kransen  och  sökte  visa  ej  blott,  huru 
detta  ställe  bör  läsas  och  tolkas,  utan  äfven  hvarföre  det  här- 
tills  ej  lyckats  filologerna  att  rörande  frSgan  komma  tili  en 
öfverensstämmande  äsigt. 

Professoren  Forsman  redogjorde  i  korthet  för  ett  jord- 
fynd,  som  för  icke  länge  sedän  gjordes  &  \Vanaantaka  egen- 
dom  i  Janakkala  socken.  Fyndet  best&r  af  en  mängd  egg- 
yapen  (lans-  och  pilspetsar,  större  och  mindre  knifvar,  skäror, 
o.  s.  y.)  alla  af  jem,  eamt  ätskilliga  prydnader  af  brons,  hvar- 
ibland  trenne  bröstsmycken,  af  hvilka  en  fibula  blifyit  analy- 
serad  &  uniyersitetets  laboratorium  af  studeranden  F.  W.  We- 
sterlund under  ledning  af  d:r  J.  J.  Chydenius.  Analysen  gaf 
för  det  undersökta  profyet  följande  sammansättning  i  100 
delar : 

Koppar 87,15. 

Bly 7,80. 

Tenn 2,55. 

Zink 2,25. 

99,75. 

Anmärkningsyärd  är  isynnerhet  den  stora  blyhalten:  ty 
de  af  Berzelius  gjorda  analyser  p&  äldre  skandinayiska  bron- 
ser  utyisa  en  legering  af  ungefär  88—89  proc.  koppar  och 
12—11  proc.  tenn,  utan  tillblandning  af  hyarken  bly  eller 
zink;  Göbels  analyser  pä  lifländska  bronser  hafya  deremot  gif- 
yit  77—82  proc.  koppar,  0,5 — 4  proc.  bly,  1,25 — 2,5  procent 
tenn  och  15—19  proc.  zink  (se  Fr.  Kruses  ^Necroliyonica.^ 
Beilage  F,  sid.  3). 


UI 


Det  mk  tillftggas,  att  ofvanuämnda  fomsakers  Uder  med 
största  sannolikhet  torde  kunna  antagas  uppg&  tili  Tavaster- 
nes  hednatid. 

Kanslir&det  Rsin  tillk&nnagaf,  att  2:dra  delen  af  hans 
materialier  tili  Finlands  Statistik,  innefattande  Ule&borgs  Iän, 
innan  kort  kunde  läggas  under  pressea  och  öiiskade  han,  att 
detta  arbete  skolle  inrjmmas  i  ett  häfte  af  Bidragen  tili  k&n- 
uedom  af  Finlands  Natur  och  Folk. 

Professoren  Mobbrg  inlemnade  det  sammandrag  af  de 
klimatologiska  observationerna  i  Finland  under  &r  1866,  hvil- 
kei  igenflnnes  i  slutet  af  denna  öfirenigt. 


112 


Philologiska  nDdersökDingar^ 

(Me4d«lade  den  19  Febr.,  19  Mara  oeh  16  Aprill8G6  sf  K.  A.  Otuci.} 
!•    «nil  Tli«ey«MM  1,  22,2. 

Dea  vanliga  lAsarten  p&  detta  st&Ue  Ar  foljaode:  ta  d* 
i(fya  %äv  nna%%f'6v%(av  ^  tui  4€oX4(Uf  ovx  iu  t9v  na^agmxjiv' 
%0Q  Ttvv&avifJkevo^  ^i^fta  y^f€$r^  mrd'  mq  ifsei  idotu^  ai£ 
ok  ^«  cevto^  Tto^v^  9UÄ  TtoQa  xfSv  äXlav  o^ov  ivvarov  ä*^ 
fiskf  7t€(jl  Jbea&rm>  iTtsieXS^tiSy.  ÄfVen  manuskripterna  hafVa 
denna  Iftsait,  med  undaatag  endast  af  algra  O,  ati  hvilka, 
enligt  PoppoB  appgift,  l&sea  tzcqI  %£y  aXhav  i  st.  f.  na^  %.  o. 
Först  Ullrich  bar  i  sin  skrift:  Beitrfige  zur  Erkl&rang  des 
Thucjdides.  Hamburg  1846,  sid.  127  f.  not  150,  förklant 
den  vanliga  l&sarten  vara  ^bis  zur  Undeutlichkeit  harC*",  samt 
af  8&dan  anledning  uppkastat  den  fr&gan,  huruvida  icke  arti- 
kein  %d  borde  sättas  framför  naqd.  Denna  konjektur  tjcker 
Boehme  vara  riktig,  hvmiföre  han  äfven  i  anm&rkningama  tiU 
sin  edition  af  Thucjdides  fö^jer  den  uti  interpretationen  af 
detta  stäUe,  ehuru  han  dock  ^  upptagit  den  i  texten.  Y&r 
mening  härom  skola  vi  nedanföre  framl&gga  för  läsaren,  se- 
dän vi  först  granskat  de  försök  att  tolka  detta  ställe,  hvilka 
blifvit  gjorda  af  de  nyaste  editorer  af  Thuoydides.  Anmfirka 
böra  vi  dock,  att  vi  ej  haft  tillg&ng  tili  andra  editioner  &n 
Poppos,  Goellers,  ErOgers,  Böhmes  ooh  Classens. 

PoppoB  interpretation  lyder  s&lunda:  ^Intellige,  quasi 
scriptum  esset  xai  a  7$aQa  xäv  aXXwv  ijnjv&avofi/^^  otfcr  dr- 
vcvror  äxQifieCa  —  insieX&oip.  Ita  non  opus  est,  ut  jta^ 
oum  paucis  libris  in  jtegi  mutemus.  Nam  In^SiQX^^^^  7ta(jd 
%wo^  sane  non  recte  dicitur;  sed  inB^iqxBfS&tu^  ut  alibi,  valet 
pertraeiare,  per$egWf  et  e  w.  &  tov  TtoQtnvxorroq  Ttvv^VQ- 
fteroq  facile  idem  mfv&€cv6/A$voig  vei  7tv&o(Aivoq  buc  referri  po* 
test,  quod  factum  est  etiam  a  Dion.  Hai.  —  Stnictura  esi  igitur 
ovx  ix  TOV  TraQortix^yrog  TtvvdavofAcvog  t^^/ot^o  Y9^9^^y'i  ^^ 


113 

i^^itatfa  yqdfsnf)  iTt^eX&dr  oh  ts  avro^  rtof^v  xcU  noQa 

TcSy  aXixar  jtvv&apofjuvog.'"    Denna  inteipretation  hvilar  p& 

tvenne  antaganden,  hvilkas  riktighet   maa  dock  har  skftl  att 

icke  blott  betvifla  utan  äfven  bestrida:   det  ena,  att  mau  tili 

TtccQci  raiv  äiJicov  Ma  det  föregäende  borde  underförsti  ordet 

7€vv^avofA8vog^  ooh  det  andra,  att  detta  Ttvvd-avofuvoq  vore  i 

8t.   f.   a   Ijtvv&avofji^r.     Tili    Btöd   för  det  förra   antagandet 

äberopar  Poppo  visserligen  Dionjsias   fr&n  Halikarnassus  (p. 

822);    men   vid   nännare   granskning   af   detta   ställe   hafva 

vi    vunnit   den   öfverfygelBen,   att  han  äfven   här   beg&tt  ett 

misstag.    Dionjsii   ord  om  Thucydides  äro   nämligen  dessa: 

ovx  ix  T(Sv  innvxovztav  dMovfffMXTdor  räg  TtQoJSelg  cvvtkd-sig^ 

dXV  olg  (ihf  cevTog  naqilv^  iS  IfJots^QCag^  iv  S*  dneXeCfp&f^^ 

ÖUl  t^v  fvyi^p^   Ttaga  taiv  a^itfra   )r$yvo}gx6vTwv  7tt>vd'CcyofA&' 

rog.     Uppeobarligen   har  Dionysius  här  med  andra  ord  sagt 

detsamma  som  Thucydides  pä  värt  ställe,  och  de  sista  orden 

ho8  den  förre  naQa  tmv  —  7WP&Hv6fjb€vog  äro  ej  annat  än  en 

paraphras  af  de  sista  orden  hos  den  senare  o(fov  dvpceroy  — 

^Tts^iXd-cSvj  följaktligen  svarar  itvvd-av&Ttevog  hos  den  förre  ej 

mot  samma  ord,  utan   mot   iTts^eX&oiv  hos  den  senare,  och 

detta  ord  har  säledes  af  denne   obestridligen   blifvit  fattadt  i 

betydelsen  fonka,  undersöka.    Änmärkas  mä  för  öfrigt  att  Pop- 

pos  interpretation  af  senare  interpreter  blifvit  dels  förkastad, 

dels  lemnad  utan  afseende. 

Goeller  har  i  anmärkningarna  tili  sin  är  1826  utkomna 
edition  af  Thucydides  gifvit  följande  korta  interpretation  af 
v&rt  ställe:  ^in  verbis  dXi^  olg  rs  avrog  —  IneHsX&dv  variata 
structura  est  Idem  enim  dixisset,  si  ita  scripsisset:  äXXu 
%€£v%d  TS  i^^^cdtia  )^Qdq>€^p\  olg  avrog  na(^v^  xai  *S  nctqä 
%fSv  äX)MV  Ins^Xdov^  i.  e.  investigavi.^  Med  denna  inter- 
pretation öfverensstämmer  Krtiger,  hvilken  uti  anmärkningarna 
tili  sin  är  1846  tryekta  editition  af  Th.  resonerar  sälunda: 
'^dXX  olg  T€  —  f.  dXXcc  ravTa  re  (jJlAötfa  ygd^s&v)  olg  avrSc 
TtaQ^p^  worauf  statt  des  entsprechenden  xai  ä  ^jts^X&or  eine 
andere  Wendung  folgt:  ich  glaubte  mich  verpflichtet  nur  dar^ 
zuttellen  theils  das  u>obei  ich  selbst  zugegm  gewefen,  theiU  von  An- 
dnn  (durch  Erkundigung  bei  ihnen),  so  tceii  e$  möglieh  u>ar. 


114 

mii  Genauigkcit  erfanchi  kabend  (wa8  ioh  erforscht  habe).^  8k- 
iedes  antager  hvardera,  s&vftl  Goeller  som  KrQger,  att  tTt^dL" 
d^tiv  bör  först&s  s&som  om  det  vore  skrifvet  Int^l^y^  alldeles 
p&  samina  sätt  som  Poppo  aniog  att  Ttvvd^txvofuvoq  borde  för- 
8t&8  s&som  a  trtvvx^avofj^iv.  Men  ett  s&dant  antagande  Ar  i 
grekiskan  likasä  orimligt  som  om  man  antoge  att  i  tjskan 
kunde  sägas  erforcht  habend  i  st.  f.  u)iu  ich  erfortchi  habe, 

Classen,  som  i  sin  förträfiliga  edition  af  Th.,  hvaraf  för- 
sta  delen  utkom  &r  1861,  &fven  behandlar  detta  st&IIe,  anta- 
ger likaledes,  att  en  v&ndning  i  tai  här  eger  ram,  men  ser 
ioke  denna  v&ndning  uti  ordet  irctiBX&dy^  utan  i  sjelfra  tan- 
keg&ngen.  Hans  ord  Ijda  nemligen  s&Iunda:  ^Dabei  ifif  ol^ 
ts  athog  Ttaf^v  nicht  zu  ine^^X&oiv^  sondern  zu  yQafsir  tn 
construiren:  —  das  Belbstgesehene  steht  an  sich  fest,  bedarf 
keinen  weitern  Nachforschung;  —  diesem  Objecte  von  ygdftiy 
tritt  aber  nioht  ein  zweites  zur  Seite,  sondern  in  freierer  Wen- 
dung  die  Sehilderung  des  Yerfahreus  beim  Nachfragen  bei  An- 
dern.  Der  positive  Oegensatz  zu  dem  Negativem :  ovm  Ix  zov 
Trap.  —  id6x€t  ist  ohiastisch  georduet:  o<s  —  jtaQijv  dem  lk 
tov  n.  —  Ttvyd-avofAsyoq  gegendber.''  Alla  tre  interpreter  öf- 
verensstämma  s&ledes  i  uppfattningen  af  satsbyggnaden  p& 
v&rt  stalle;  de  anse  n&mligen  att  orden  olq  —  na^^v  ej  hafva 
n&gon  bestämning  i  det  följande,  d&  deremot  Poppo  betrak- 
tar  oiSov  —  tne^eX&oiv  s&som  best&mningsord  s&väJ  tiU  olg  — 
na^v  som  tili  naQci  —  äkXoyy, 

Förenftmnde  uppfattning  af  satsbyggnaden  äfvensom  Clas- 
sens  interpretation  af  stället  skola  vi  nu  underkasta  en  nftr- 
mare  granskning.  Det  är  uppenbart,  att  Th.  här  velat  redo- 
göra  för  det  s&tt,  hvarp&  han  trott  sig  böra  förfara  vid  be- 
skrifningen  af  de  handlingar,  hvilka  förefallit  i  de  krig,  som 
ftro  fOrem&l  fbr  hans  historie.  Detta  s&tt  framställer  han  forst 
negativt  medelst  uttrycken  ovx  —  m^&ay6f*€yog  ooh  ord*  mg 
idoxsi,  Den  adversativa  sats,  som  följer  omedelbart  h&ip&  oeh 
inledes  medelst  konjunktionen  oJUlcr,  mäste,  i  följd  af  denna 
konjunktions  betydelse  inneh&lla  n&got,  som  &r  motsatt  det^ 
hvilket  i  den  fOreg&ende  satsen  blifvit  negeradt  Men  det 
som   der  blifvit  negeradt,  &r  ej  n&got  forem&l,  utan   sjelfra 


115 

8&ttet  att  beskrifva  handlingarna;  följaktligen  fordra  s&väl  lo- 
gik  8om  grammatik  att  i  den  adyersativa  sataen  detta  sätt  blif- 
▼it  positivt  uppgifyet,  samt  att  formen  för  författarens  tanke- 
g&ng   yarit  denna:  jag  bar  trott  mig  böra  beskrifva  handiin- 
gar,    icke  8&,  utan  sä.     De  anförda  interpretationema  gifva 
deremot  &t  tankeg&ngen  p&  detta  st&lle  denna  form:  jag  bar 
trott   mig  böra  beskrifva  kandlingar,  icke  8&,  utan  de  hand- 
lingar  o.  s.  v.     Det  ologiska  och   ogrammatikaliska  i  denna 
tankeform  framlyser  8&  myeket  klarare,  som  Th.,  äfven  enligt 
Ciassens  mening,  vid  orden  ovd^  dg  i^C  id6x€$  tftnkt  p&  de 
bandlingar,  vid  hvilka  ban  sjelf  värit  närvarande,  och  s&iedes 
medelst  dessa  ord  uttaiat,  hurii  ban  trott  sig  icke  böra  beskrif- 
va Dämnde  handlingar.    Det  felaktiga  i  talets  form,   hvilket 
Ciassens  interpretation  antager,  afhjelpes  ej  genom  hans  an- 
märkning,  att  det  man  sjelf  sett  ej  tarfvar  n&gon  vidare  effcer- 
forskning.     Ty  äfven  om  anmärkningen  vore  grundad,  kunde 
man  dock  friga,  hvarföre  Th.  ej  p&  annat  sätt  uttryekt  sin 
ianke;   men  den  är  dessutom,  d&  den  blifvit  framstäld  utan 
ali  n&rmare  bestämning,  alldeles  oriktig.     Ty  endast  dä  tarf- 
var det  man  sjelf  sett  ej   n&gon    vidare   efterforskning,  om 
man  sett  det,  ej  flygtigt  och  jtligt,  utan  uppmärksamt,  nog- 
grannt  och  grundligt,  d.  v.  s.  om  man  under  sjelfva  seendet 
noggrannt   undersökt  föremUet.     Det  var  derföre  för  Th.,  dä 
han  företog  sig  att  redogöra  för  sitt  förfarande  vid  beskrif- 
ningen  af  handlingarna,  nödvändigt  att   äfven  hafva  afseende 
p&  de  handlingar,  vid  hvilka  han  sjelf  värit  närvarande.     Vi 
m&  derföre  betrakta  stället  ur  en  formell  eller  materiell  sjn- 
punkt,  8&  nödgas  vi  antaga,  att  orden  iyQd^e$v)  olq  tb  cevrog 
nag^v  m&ste  hafva  n&gon  närmare  bestämning  i  ^det  följande. 
Icke  mindre  missljokad  är  Ciassens  tolkning  af  den  se- 
nare   delen   af  den  adversativa   satsen,  d&  hans   mening,  att 
Th.  här  i  en  friare  vändning  skildrat  sitt  förfarande  vid  efter- 
fr&gandet  hos  andra,  är  ett  uppenbart  misstag.     Detta  förfa- 
rande skildras  medelst  orden  otfov  —  Ixdtfrov^  och  dessa  för- 
blifva  oförändrade,  i  hvilken  form  inf^^QX^^^"^  ^^^  ™^  ^^^' 
tas.     Icke  förfarandet  vid  efterfr&gandet  utan  vid  sjelfva  be- 
«krifningen  (yQag>€iv)  har  genom  partio.  fTtsl^Bk&aip  blifvit  skil- 


116 

dradt,  d&  detta  pari.  ej  kaa  faftnföras  tili  o&got  annat  in  tili 
ygäfstv.  D&  nu,  enligt  Glassens  uppfattning  af  satsbjggoar 
den  p&  detta  ställe,  i  denna  senare  del  ej  finnefl  n&got  objeki, 
0&  nödgas  man  naturligtvis  h&r  t&nka  aig  samma  objekt  som 
i  den  för^&ende  delen,  p&  samma  sätt  som^  om  man  p&  sren- 
ska  akulle  säga:  jag  trodde  mig  böra  beskrifva  8&Tftl  de  haod- 
lingar,  vid  hvilka  jag  ajelf  värit  nftrvarande,  som  oek  elter 
anst&ld  undersökniog  hos  andra,  man  ick»  kupde  förBt&  detta 
talesätt  annorlunda  än  8&  alt  man  i  den  senare  delen  t&nkte 
sig  ordet  dem^  hvilket  naturligtvis  skuUe  hafva  afseende  p4  de 
i  den  föreg&ende  delen  omtaUde  handlingarna.  Tfa.  akulle  A- 
lunda  hafva  redogjort  end.ast  för  sitt  förfarande  vid  beskrifnin- 
gen  af  de  handling^j*,  vid  hvilka  han  sjelf  värit  n&rvarande. 
8&  har  Classen  visserligen  icke  uppfattat  st&Uet,  men  hana  io- 
terpretation  leder  tili  denna  uppfattning  ooh  visar  sig  derige- 
nom  vara  oriktig.  Det  nödv&ndiga  objektet  tili  (jQa^Hv) 
irte^eX&oip  kan  ej  sökas  annorstädes  än  i  ordeo;  viSy  aiiMr. 
Dessa  ord  hafva  alla  de  interpreter,  hvilka  vi  anfbrt,  öfversatt 
med  andere,  likasom  oni:  de  alldeles  hade  förbisett  artikeln  tmf. 
Ty  att  oi  äXXot  icke  betjder  andra,  utan  de  andra^  ds  öfriga, 
&r  en  allmänt  k&nd  sak;  men  d&  denna  betydelse  icke  p& 
annat  sätt  passat  för  dem,  hafva  de  utan  betänkande  tolkat 
ordet  s&som  om  twv  alldeles  icke  funnos  der.  Denna  artikel 
är  derföre,  i  v&r  tanke,  en  ovederlägglig  vederläggning  af  alla 
de  försök  att  intrepretera  detta  stäUe  hos  Th.,  hvilka  härtiUs 
blifvit  gjorda.  Fr&ga  vi  efter  grunden  tili  detta  misstag  hos 
interpreteme,  s&  ligger  den  närä  tili  hands.  De  hafva  nemli- 
gen  alla  blifvit  förledda  tili  det  antagande,  att  roV  aJUUur 
vore  motsatt  tili  avrog  i  den  föregäende  satslemmen  ooh  följ- 
aktligen  förstis  om  menniskor.  Men  tili  hvilket  nomen  dessa 
ord  böra  hänföras,  torde  lätt  synas,  om  man  försöker  att  i  den 
förra  satslemmen  utsätta  det  framför  olg  bortlemnade  pronomen, 
d&  man  flr;  dXXa  C^^^omta  yqaKpeiv)  ravrä  te  (Ijj^cc),  olg  avrog 
TUiq^v^  9uzl  —  t£v  aUcov.  Det  torde  nu  genast  falla  en  hvar 
i  ögonen,  att  ravra  {fqyd)  och  r«r7i/  äUxov  blifvit  medelst 
koigunktionerDa  xi  och  xa/  förenade,  samt  att  s&ledes  med 
t£v  äXluv  fdrst&s  de  OMga  handlingarna ,  d.  v.  s.  de,  vid 


117 

hrilk»  han  ajelf  ej  värit  ntovarsnde  eUer,  s&som  Dion.  Hai. 
p&  det  »nföida  «t»Uet  sftger,  ,Sv  S  ihttXet(pihi,  hvaraf  tydligen 
BvncB  »tt  itfTcn  b»  hänfört  rSv  äXlfov  tUl  handUngar,  ej  tiU 
mcnniBkor.    Har  det  nu,  B&som  vi  hoppaa,  blifvit  satt  utom 
alit  tvifvel,  att  teSp  SUmv  bör  hänförafl  tili  handlingar,  ej  tiU 
mcnniBkor,  8&  te  det  p&tagHgt,  att  Th.  ej  skrifvit  rrapÄ,  utan 
jttQl  -rmv  aXXtov,  samt  att  han  konstruerat  y^^etv  i  den  förra 
satslemmen  med  akkue.,  och  i  den  Benare  med  rttQt.    Vi  er- 
hUla    BMunda  följande  i  materielt  afseende  högst  passande, 
och  i  formelt  fiiUkomligt  tydUga  mening:  handUngama  har  jag 
ej  trott  mig  böra  beskrifva  medelst  efterfr&gande  af  hvem  som 
helst,  ej  heller  sSaom  det  tyckte»  mig,  utan  slv&l  dem,  vid 
hvilka  jag  sjelf  värit  nftrvarande,  som  o«k  de  «friga  efter  en 
8&  vidt  som  möjligt  noggrann  torekning  betraffande  en  hvar 
(af  dem).    TillS^as  m&  ftnnu,  att  de  grekiska  scholiema  tiU 
Th    h^ka  eljest  teo  ganska  rikhaltiga,  ej  förklara  nSgon  af 
de  8v&righeter,  hvamed  detta  st&Ue  efter  den  vanliga  Iftsarten 
ilr  behäftadt.    Vi  draga  deraf  den  »lutsats,  att  deesa  acholiers 
fftrfattare  i  sinä  exemplar  af  Th.  haft  mQ(,  ej  na^,  hvilket 
ord  te  upphofvet  tUl  de  olösliga  Bv&righcter,  hvilka  nu  fÖror- 
sakat  B&  mycket  hufvudbrftk  hoB  phUologema. 

Vi  hafva,  sftBom  Bynes,  antagit,  att  tTtel^fq%s<t»m  pidettä 

Bttllle  har  betydelBen  af /or»*mnj,  vnderHkning.  Detta  har  man 

velat  bestrida,  och  Benaet  har  Boehme  i  sin  edition  af  Th. 

förklarat  detta  ordB  bctydelse  vara  -^dMrchgehtn,  penequi  ora- 

tione,  eogilatione,  nicht  aber  erfortehm,  wie  Einige  vriUkttri.  er- 

klftren."     Claseen  har  deremot  sökt  bevisa,  att  detta  ord  här 

bUfvit  brukadt  "nicht  von  der  Darstellung,  wie  3,  67,  1,  Bon- 

dem  von  der  Erforschung.*    Tili  de  grunder,  hvilka  ClaBaen 

anfbrt  B&8om  Btöd  fÖr  sin  mening,  kuuna  vi  tiUftgga  n&gra, 

hvUka  tyokas  obb  vara  afgörande  i  denna  frfiga.     Säsom  fl&- 

dan  grund  anBC  vi"  obb  kuuna  betrakta  den  omaUlndigheten, 

att  Dion.  Hai.,  s&Bom  ofvanföre  blifvit  viBadt,  fattat  ordet  p& 

detta  BtftUe  hos  Th.  s&Bom  synonymt  med  7twȊve<f&M.    I 

öfvereuBBt&mmelBe  med  Dion.  &tergifver  BoholiaBten  oidet  med 

fQ^ÖSv.    I  ett  fragment  af  BophokleB  (fi»gm.  inc.  6)  före- 

kommer  ordet  i  följande  verser: 


118 

di£  ov  yoQ  Sv  ta  ^«la,  nqvrctivt^v  &mSr 

Att  ordet  här  ej  kan  betyda  framställa,  torde  ntan  8t4- 
righet  medgifvas.  Ellendt  har  i  sitt  lex.  sophool.  öfirenatt 
det  med  cogitando,  scrutando  persequi.  Slutligen  anae  yi 
sjelfva  detta  ställe  hos  Th.  vara  ett  aäkert  bevis  p&  saimiD- 
gen  af  y&r  mening,  dä  betydelsen  framställa  alldeles  icke  pas- 
sar  här,  ooh  dessutom,  s&som  Classen  riktigt  anmärker,  mot- 
säges  af  partic.  aor.,  uti  hvilken  form  ordet  är  stäldt,  d&  man 
väl  kan  Saga:  beskrifva  efter  det  man  undersökt^  men  ej: 
beskrifva  en  sak  efter  det  man  (i  tai)  framstälit  den. 

Enligt  y&rt  i  början  af  denna  undersökning  gifna  löfle 
skola  yi  nu  granska  den  af  Ullriohs  uppkastade  fr&gan,  huni- 
yida  p&  y&rt  ställe  ej  borde  läsas  rä  naqa  nSr  aJUaiv,  byil- 
ket  uttryck  han  i  texten  öfyersatt  med  das,  teos  er  von  ande- 
ren  erfahren.  D&  denna  konjektur  äfyenledes  förbiser  artikeln 
%wy  framför  SUmv  samt  h&nför  detta  ord  tili  menniskor,  sk 
tarfyar  den  ej  n&gon  yidare  yederläggning.  Vi  tro  oas  dock 
kunna  yisa,  att  den  äfven  af  andra  skäl  icke  är  antaglig. 
Ullrichs  p&st&r  att  uttrjcket  ra  jtct^d  Tivog  icke  säilän  blif- 
yit  brukadt  af  Th.,  och  ännu  oftare  af  andra,  isjnnerhet  af 
Xenophon,  samt  söker  att  bevisa  detta  medelst  nägra  exem- 
pel,  hemtade  fr&n  Th.  Ta  ncqC  nvog  är  i  grekiskan  ett  6& 
vanligt  uttryck,  att  detta  ej  hade  behöffc  beyJsas;  vigtigare 
hade  här  det  beyis  värit,  att  nämnde  uttryck  kan,  s&som  Ull- 
richs' konjektur  fordrar,  betyda  det  som  man  erfarit  af  andra. 
Detta  uttryck,  om  det  betraktas  i  och  för  sig  samt  utan  sam- 
manhang  med  annat,  betyder  det  som  härrör  af,  utg&r  frän 
n&gon,  och,  d&  fr&ga  är,  säsom  här,  om  handlingar,  de  (hand- 
Hngar),  hyilka  härröra,  blifyit  utförda  af  n&gon.  Betraktar 
man  &ter  detta  uttryck  i  dess  sammanhang  p&  y&rt  st^lie,  8& 
m&ste  tili  äUMy^  d&  detta  antages  yara  mbtsatt  tili  det  före- 
g&ende  ctvtogt  detsamma  underförst&s,  som  blifvit  sagdt  om 
detta  senare,  p&  samma  sätt  som,  om  i  Svenskan  sades:  s&- 
väl  de  handlingar,  dem  jag  sjelf  bivistat,  som  ock  de  af  an- 
dra, ordet  bivfiiade  nödvändigt  m&ste  underförst&js.  Men  d& 
af  7taQ€Xva$  icke   n&gon   passiv   form   ens  är  t&nkbar,  s&  har 


119 


den  i  detta  verbum  liggande  föreatftllning  ioke  kunnat  före- 
svftfva  Th.  Vi  nödgas  derföre  betvifla  s&väl  riktigheten  af 
TJllrichs'  tolkning  af  ra  tiSp  äUiMV  Bom  ock  antagligheten  af 
hana  emendation,  äfven  om  roTy  aXXtap  akulle  till&ta  den. 


U.    Tfll  «re  atlUleii  1  Homers  lllad. 

1)    1,  197-200. 

oXti^  tpatvofjtfr^'  TtSv  d^  äXXa>p  ovrtg  ofHXTo. 

De  första  orden  öt^  d'  om&$p  har  man  vanligen  för- 
st&tt  s&lunda,  att  gudinnan  Athene,  om  hvilka  de  sägas,  be- 
rättas  hafva  $tälU  sig  bakam  AchilleB.  Denna  tolkning  har 
dock  blifvit  förkastad  af  Nägelsbach  i  hans  grundliga  ooh  för- 
träffiiga  ^Anmerkungen  zur  Ilias.  NOrnberg  1834^,  der  ifrä- 
gavarande  ord  förklaras  s&lunda:  ^accedebat  a  tergo.  Denn 
crrij  heisst  (vgl.  v.  6):  '^sie  stellte  sich,  sie  trat.''  Vgl.  z.  B. 
nur  0*ri7  d'  img  xiJttt^g^  trat  aus  dem  Zelte  heraus  II.  |,  13; 
(tvatf*  t^  OvXvfjiTtoto  ibm.  154.*"  Denna  förklaring  ha  blifvit 
bibehällen  i  den  tredje,  af  Autenrieth  bearbetade  upplagan  af 
nämnde  ^Anmerkungen^,  trjekt  1864,  ooh  den  vanliga  tolk- 
ningen  der  ännu  bestämdare  förkastad.  Der  läses  nemligen: 
""cmy  S*  o7ti\>€P^  nicht:  sie  stand  hinter  ihm,  sondern:  sie  trat 
von  hinten  her.'^  Men,  oaktadt  det  stora  anseende  Nägels- 
bachs  anmärkningar  &tnjuta,  väga  vi  dock  päst&,  att  han  pä 
detta  stäUe  beg&tt  ett  misstag,  och  att  detta  misstag  blifvit 
förbisedt  af  Autenrieth.  De  ställen  fr&n  Homer,  dem  Nägels- 
bach  anfört  s&som  stöd  för  sin  tolkning,  bevisa  endast  att 
&r^pcu  äfven  betyder  trada,  framträda,  men  ej  att  ordet  p& 
detta  stället  blifvit  användt  i  denna  betjdelse.  I  hvilken  be- 
tjdelse  ordet  pä  hvarje  särskilt  ställe  blifvit  begagnadt,  kan 
endast  sammanhanget  afgöra.  Här  är  sammanhanget  i  detta 
afseende  otvetydigt.  I  den  andra  versen  efter  de  anförda  or- 
den säges  om  Achilles,  att  han  vände  sig  om  och  igenkände 
genast   Pallas   Athene.     Behöfde   han   vftnda  sig  om   för  att 


120 

igenk&DDa  gudinnan,  8&  m&ste  hon  A  hafVa  stltt  bakom  ho- 
nom  och  s&ledes  ej  hafva  framtrftdt  bakifi&D  hononi*  Om  lik- 
tigheten  af  den  vaoliga  tolkningen  af  iMgavanuide  ord  torde 
derfOre  ej  n&goi  tvifvel  kanaa  app8t&.  Men  &r  denna  tolk- 
ning  riktig,  8&  stöter  man  p&  en,  ehuru  biott  skenbar  motsi- 
gelse.  Det  sflges  ntailigen  om  gudioaan,  att  hon  stäUde  aig 
bakom  Achilles  och  fattade  honom  i  h&ret,  visande  aig  för 
honom  allena.  Huru  kunde  hon,  kan  här  fr&ga8,  p&  eng&og 
8t&  bakom  Achilles  oeh  visa  mg  f6r  honom?  Stode  ordet 
q>atvofiini^  visande  ng^  hftr  i  sin  vanliga  betydelse  kommm  eUer 
sialla  sig  inom  ndgont  synkrsU,  8&  vore  motsfigelsen  Tisseiiigen 
verklig;  men  att  denna  betydehe  här  icke  &r  antaglig,  fram- 
g&r  af  det  derp&  följande  iiU&gget,  att  imgen  af  de  öfrige  Ug 
henne.  Detta  kunde  nemligen  ej  hafva  8in  grund  deri,  att 
hon  ej  8kulle  hafra  kömmit  ftfven  inom  de  öfHgea  8jnkret8, 
utan  var  en  omedelbar  följd  af  den  ^enakap  hoe  de  home- 
riska  gudarne,  att  de  ftfven  i  oförrandlad  gestalt  kunde  868 
af  nilgra  utmärkta  menniekor  (8e  Nftgelsbach,  die  homerieehe 
Theologie,  I,  139  f.)  OaCvett&at  betyder  8diedee  hftr  vara 
$ynlig,  t  synlig  gestalt,  och  participium  q>cupofAiy^  bör  hfiofOraa 
ej  blott  tili  de  tvenne  sista  predikatema,  utan  tili  gadinnans 
hela  uppträdande,  s&ledes  ftfven  tili  det  första  predikatet  f  jl^c, 
och  betecknar  det  tillst&nd,  i  hvilket  hon  upptrftdde:  vorafi^8 
(under  alit  detta)  t  en  fär  Konom  allena  synlig  gestalL  Detta 
hennes  tillst&nd  var  oförftndradt  ftfven  d&  hon  stod  bakom 
Achilles  och  derföre  ej  kunde  ses  af  honom. 

2)  2,  36—40.  Uti  tredje  upplagan  af  Nftgelsbachs  ^Aa- 
merkungen  zur  llias^  Iftses  ang&ende  versema  37 — 40  följan- 
de tillägg  af  Autenrieth:  ^Dieee  Verse  bezeichnet  DOntzer 
Arist.  65  als  ^ungeschiekten  Zusatz.'')  Man  könnte  aie  frei- 
lich  leicht  ausscheiden,  allein  damit  warden  wir  eben  nur  an- 
serm  subjectiven  Geschmack  huldigen.'''  D&  DOntzers  akrill 
ej  värit  oss  tillgänglig,  sft  kunna  vi  ej  med  visshet  bedöma 
halten  af  de  grunder,  p&  hvilka  han  sökt  stödja  sin  &sigt;  af 
Autenrieths  anförda  anmftrkning  tjckes  man  dock  kunna  siula, 
att  de  ej  ftro  af  n&gon  objektiv  natur,  och  s&ledes  ej  tillrftek- 
Iigt  öfvertygande.     Vi  tro  oss  dock  kunna  visa,  att  ftfven  en 


121 

objektiv  grund  talar  för  den  Isigt,  att  här  icke  alit  kan  vara 
ursprungligt. 

Sedän  den  drömbild,  hvilken  Zeus  hade  skiekat  tili  A- 
gamemnon  för  att  uppmana  honom  att  angripa  Trojaneme, 
fiillgjort  detta  uppdrag,  fortg&r  berättelsen  s&lunda: 
V.  35.  Tög  äqa  gxavijffccg  äjtefiijffcro*  rov  d*  ^^n^  txvtov 

ra  ^qovioVT  avn  xhffior^  8  fW  T€)J€(t&a$  fysXXov. 
Den  naturligaste  tolkning  af  dessa  verser  anse  yi  den  vara, 
att  Agamemnon  vid  drömbildens  bortg&ng  vaknade  (jfrv.  71) 
med  de  tankar,  hvilka  här  tillskrifvas  honom,  att  han  e&Ie- 
des  under  dessa  tankar  xedan  var  vaken.  Endast  denna  tolk- 
ning gifver  ett  fömaftigt  ändam&I  (t  meddelandet  af  dessa 
tankar,  det  nämligen  att  visa,  hvilket  intrjck  drömbildens  ord 
verkligen  gjort  p&  Agam.,  ett  ändam&l,  hvilket  ej  är  fören- 
ligt  med  antagandet,  att  han  t&nkte  endast  i  drömmen.  Har 
detredan  genom  denna  tolkning  blifnt  i  hög  grad  sannolikt, 
att  Agam.  redan  var  vaken,  sä  stegras  denna  sannolikhet  tili 
otvetydig  visshet  af  38.  v. 

viqmoq;  ovdi  fä  ^dfj^  S  f  a  Zevg  ^devo  ^ya. 
Det  flLr  nemligen,  i  v&r  tanke^  ej  antAgas,  att  Homer  i  anled- 
ning  af  tankar,  dem  Agam.  haft  i  drömmen,  benämnt  honom 
d&re  (viJTttog)  eller  anmärkt  hans  okunnighet  om  Zeus'  pla- 
ner.  St&r  det  s&ledes  fast,  att  Agam.  redan  var  vaken,  s& 
kan  man  ej  p&  n&got  sätt  dermed  förena  den  41.  versen: 

tyQevo  d*  i^  VTtvov'  O^etfj  di  fi$v  a(jt^ix^^  ^(^Vi 
emedan  vi  d&  skulle  tillskrifva  Homer  denna  tankegäng:  dröm- 
bilden  lemnade  Agam.  tänkande  (vaken),  och  (derefter)  vak- 
nade han.  Denna  mots%else  kan  endast  derigenom  häfvas, 
att  antingen  vv.  35 — 40  eller  v.  41  förkastas.  Den  sistnämn- 
de  versen  tjekes  oss  dock  vara  ursprunglig.  PS,  den  följer 
en  s&  noggrann  berättelse  om  det  som  Agam.  företog  sig  ef- 
ter  sitt  uppvaknande,  att  Homer  icke  gerna  kan  anses  hafva 
underl&tit  att  fr&mst  omnämna  detta  uppvaknande.  Dessutom 
är  den  skildring  af  Agamemnons  tillst&nd  vid  uppvaknandet, 
hvilken  ligger  i  orden  d^sCti  —  ofKfti^  8&  naturlig  och  s&  pas- 
sande  för  den  d&varande  situationen,  att  man  i  anledning  deraf 
sv&rligen  kan  tvifla  p&  ursprungligheten  af  denna  vers.    Der- 


122 


emot  kunna  vv.  36 --40  utan  olftgenhet  umb&ras,  ej  belierstO- 
res  sammaahanget  det  ringaste,  om  de  bortiemnafl. 
3)    2,  53-55. 

BovX^  di  TtQtSrop  fuyn&v/MiP  tCe  yeqovzmv^ 

Tovg  oye  (fvyxcditfag^  Ttvxiy^y  ^Qftvyet^o  JtavUjv. 

S&  läses  detta  sialle  i  de  ilesta  nyare  editioaer.  Ota 
den  rätta  läsarten  voro  dock  redan  de  berömda  Alexandrio- 
ska  Jjkritikerne  Aristarchus  ooh  Zenodotus  af  olika  mening, 
d&  den  förre  föredrog  läsarten  fiovhj^  den  senare  deremot 
fiavXfjv*  Scholiema  A  ooh  L  anmärka,  att  de  flesta  och  ba- 
sta  manuskripterna  läsa  fiovXij^  de  öfriga  deremot  fiwXijy* 
Heyne  tillskrifver  Eustathius  samma  anm&rkning;  men  detta 
är  p&tagligen  ett  misstag,  d&  denne  kommentator,  hyilken  ajelf 
l&ser  fiovXijv^  uttryckligen  säger:  rtva  di  mv  ävfiyfdfmv 
fiovXii  yQäfovifi  dix^  %ov  v^  samt  tillägger  derefler:  «xi  fff* 
alv  0%  7t(tXa$ol  ätizsiOTiqav  xid  ^AQi<tTdQ%€toy  slyfu  r^vroicct- 
%fiv  yqaqyfjv.  Allts&  var  p&  de  tider,  d&  fören&mnde  scholi» 
författades,  läsarten  fiovXy  upptagen  i  de  flesta  och  bftsta  ma- 
nuskripter:  men  detta  förhällande  tjckes  under  tidemas  lopp 
hafva  underg&tt  en  betydlig  föräudring,  d4  Eustath.  anmi^ 
ker,  att  nägra  hafva  nämnde  läsart.  Sedermera  har  deooa 
läsart  blifvit  sä  utträngd  af  den  andra,  att  den,  enligt  Hejoe, 
flnnes  endast  i  ett  af  de  manuskripter,  hvilka  kömmit  tili  vlr 
tid.  Frän  manuskripterna  öfvei^ick  läsarten  fiovXtiv  uti  edi- 
tionema,  tills  de  venetianska  scholiema  &r  1788  genom  Vii- 
loison  gjordes  bekanta.  Heyne  upptog  derefter  den  Ari^ta^ 
chiska  läsarten,  och  hans  exempel  har  blifvit  följdt  af  de  fle- 
sta editorer,  utan  att  dock  frägan  ännu  blifvit,  säsom  det  tjc- 
kes,  p&  ett  tillfredsställande  sätt  löst,  d&  hvardera  l&sarten 
fortfarande  har  sinä  anhängare,  (se  Nägelsbach's  Anmerk.  3  ed.) 

Heyne  stöder  sin  äsigt  främst  p&  de  ofvan  anförda  acho- 
lierna,  och  anmärker  derefter,  att  {^^»^^  ^^^  vanligen  bet/- 
der  BäUa  sig,  silta,  endast  pä  ett  ställe  i  Iliaden  (XXIV,  553) 
förekommer  i  den  transitiva  betjdelsen  hafva  nägon  aU  f6m 
sig.  Men  detta  senare  st^d  är  sä  svagt,  att  det  tvertom,  en- 
ligt den  kritiska  regel,  som  säger  att  den  sv&rare  läsarten  bor 


123 

bafva  företr&de  framför  den  lättare,  kan  begagnas  s&som  stöd 
för  den  motsatta  meningen.  Den  vanliga  betjdelsen  af  V^nv 
förklarar  näroligen  ganska  lätt  förändringen  af  fiovh]v  tili 
fiw),iq^  d&  deremot  den  motsatta  förändringen  endast  kan  för- 
klaras  s&som  ett  skrifTel. 

Deremot  m&ste  medgifvas,  att  det  skäl  för  läsarten  fiov- 
).ij^  hvilket  man^  hemtat  fr&n  scholierna,  är  af  icke  ringa  vigt, 
isjnnerhei  dä  ur  dem  framgär,  att  den  stora  kritikern  Arfstar- 
cbus  gifvit  företräde  &t  denna  läsart.  Aristarchi  etora  anse- 
ende  bar  dock  ej  kunnat  hindra  oss  att,  d&  tvifvelsm&l  hos 
088  uppst&tt  om  riktigheten  af  nämnde  l&sart,  underkasta  den- 
8amma  en  noggrann  undersökning. 

Detta  v&rt  tvifvelsmäl  bar  blifvit  framkalladt  af  den  tan* 
keg&ng,  8om  enligt  denna  lAsart  ligger  i  dessa  verser.    Denna 
tankeg&ng  &r  följande:  en  r&dsförsaraling  af  geronterne  satte 
sig  yid  Nestors  skepp,  oeh  Agamemnon,  sedän  ban  samman- 
kallat  dem,   ihopsatte  en  klok  pian.     Om  nu  den  ordning,  i 
hvilken  hftndelserna  i  verkligbeten  följa  pä  bvarandra,  äfven 
i  framställningen  af  dem  bör  bibeb&llas,  s&  m&ste  af  den  ord- 
ning, i  bvilken  verberna  J^^,  cvyxaliaaq  och  f^qxvvtto  följa 
p&  bvarandra,  den  slutsats  kunna  dri^as,  att  geronterne  först 
satte  sig  tili  en  rädsförsamliog,  samt  att  Agam.  derefter  sam- 
mankallade   dem   ocb  ibopeatte  sin  pian.    Men  d&  de  redan 
sutto  ocb  följaktligen   voro  församlade,  sä  kunde  ett  vidare 
sammankallande  af  dem   ej  ega  rum.    Man    nödgas   derföre 
h&nföra  detta  gerontemes  sammankallande  tili  tiden  före  de- 
ras  sammankomst,  eburu  om  ett  s8.dant  sammankallande  i  det 
föreg&ende  ingenting  blifvit  nämndt,  utan  endast  berättadt,  att 
Agam.   befallt  bärolderne  att  tili  en  folkförsamling  Cäyofd) 
eammankalla  Aehaierne.    Men  d&  antager  man  &ter,  att  pre- 
dikatet  ^^vvero  bar  sin  närmare  tidsbestämning,  icke  i  den 
omedelbart  föreg&ende  bandlingen  satie  sig,  utan  i  en  tidigare 
och  dessatom  ej  omnämnd,  nemligen  geronternes  sammankal- 
lande.    Detta  tyckes  oss  vara  lika  opassande  som  om  n&gon 
började  en  sats  med  derefter,  utan  att  bänföra  detta  ord  tili 
den   nästfbreg&ende    hufvudtanken.      Hvilken    betydelse   kan 
man  ock  gifva  &t  orden  Twg  oys  &vyxaXiifag^  d&  genom  dem 


124 


icke  n&goD  ny  tanke  införes  i  berättelaen?  Betraktar 
denna  fr&ga  nännare,  sk  torde  man  finaa,  att  denna  betydelse 
ej  kan  vara  nägon  annan,  än  en  blott  tidsbeat&mmande,  raot- 
svarande  det  prosaiska  derefter  eller  sedän  han  gfori  dttUL 
Häraf  följer  omedelbart,  att  Agam.  m&ste  hafva  gjort  nigot, 
8om  med  de  anförda  orden  blifvit  upprepadt  Detta  ftter  ftr 
endast  möjligt,  om  man  laser  fiovlffV^  d&  verbum  V^e  ftr  en 
transitiv  betjdetoe  med  Agam.  tili  subjekt  Att  icke  t^«  blif- 
vit upprepadt,  utan  i  dess  ställe  HfvfxaXätv  begagnadt,  har  sin 
naturliga  grund  deri,  att  det  förra  saknar  den  fonn,  som  hir 
hade  erfordimts.  Medgifvas  m&ste  visserligen,  ätt  dessa  tven- 
ne  verber  ej  äro  Sjnonytfia,  men  att  yigopvixg  iiv^xaXfiv  (ek 
fi&vl^v)  kan  begagnas  i  st.  f.  fiovX^v  IX^iV  y€if6vrwv^  toide 
knappt  ^igon  p&  allvar  vilja  bestrida,  och  det  s&  oijeket  min- 
dre,  som  det  torde  blifva  sv&rt  att  utan  detta  antagande  p& 
ett  tillfredsställande  sätt  förklara  dessa  verser. 

Genom  läsarten  fiovX^p  vinnes  dessutom  en  annan  for- 
del.  Den  l&ter  oss  neniligen  se  Agam.  verksam  äfven  i  af- 
seende  &  gerontemes  sammankallaude  samt  i  best&mmande 
af  platsen  för  r&dsförsamlingen  vid  Nestors  skepp;  tvenne  fr&- 
gor,  dem  den  andra  läsarten  först  senare  l&ter  indlrekt  be- 
svaras  genom  part  ffvyxalitfa^^  hvilket  blifvit  begagnadt,  ej 
för  att  förklara,  af  hvilken  anledning  gerontema  kömmit  till- 
sammans  och  utvalt  den  uppgifna  samlingsplatsen,  utan  en- 
dast för  att  bestämma  tiden  för  en  annan  handling. 


Iit.    TflB  Oemosthenls  tai  om  kransen  246,  165. 

xat  yicQ  ei  fUy  mg  ixQat^de  OChTtitog  £%€%  ev^g  caumv 
x(d  fuva  TOVT  ^y€v  ^ffvxCccp^  fM^e  tiSp  ixötov  ttvfifxix^r  §m^ 
%£v  älkmf  ^ElXijynr  pki^diva  puidly  XvTt^ffag^  ofM»g  ^v  av  Ttg 
xarä  t(Sy  [avx]  iva^rcHod-ivz^v  oh  freQcerrey  ixslyog  fäffHptg 
xal  xaviiyo^£a.  Vi  hafva  gifvit  texten  efler  Imm.  Bekker, 
hvilken  berömda  fllolog  s&lunda  visat  sig  vara  osäker,  om 
cvx  hör  tili  den  ursprungliga  texten  eller  icke.  Om  denna 
frfiga  hafva  ej  heller  de  öfrige  philologerna  4nnu  kunnat  föreoa 
sig.     Enahanda  är  förhUlandet  med  partikeln  Sfimg.    Beiske, 


125 

Wunderlich,  Oindorf  oob  WeBtennann  hirf^va  borttemnat  b&de 
o/i»q  och  avx^  äfvensi  Vömel,  men  med  deo  skillnad,  att  han 
uppfattat  sataen  s&som  en  fr&gesats.  Dobson  och  Disaen  haf- 
va  bibeh&llit  hvardera  ordet,  och  Bremi  har  i  texten  följt 
Bekker,  men  i  aina  anmärkningar  sökt  göra  sannolikt,  att  ovh 
bör  bortkastaa,  men  o/mo^  bibeh&Uaa.  Uti  fdrklaiingen  af  denna 
sin  I&sart  öfverensstämmer  han  dock  ej  med  sig  sjelf.  Uti 
anm&rkningen  tiU  ett  kort  förut  g&ende  stäUe  förklarar  han 
n&mligen  sataen  vara  en  fr&geaata  oeh  motiyerar  denna  me- 
ning  a&lunda:  ^Reete  senserunt  Wolfins,  Reiskius  aliique,  de- 
siderari  sententiun  hancce:  St  Philippus  vietor  faciut  iMmtiMtii 
j^tkac  lanstety  ne  tum  qtidem  euH  quod  in  tcbhy  qui  adver' 
sait  esiis,  rejnrehendi  pouet,  nunc  autem,  fimm  Qtnnibut  tumma  bona 
ademerii  cmnia,  nanne  vo$  aeqq.  Jam  quod  iiii  efBceie  volue- 
rant  inaerenda  particula  orx,  idem  noa  videmur  aaseqtd  par- 
ticula  ovXi  ut  libri  jubent,  deleta  et  signo  interrogationia  po- 
aito  post  xatijyoQkc^  ut  sensua  hio  ait:  Si  Pk.  vietor  fae$us  im« 
minem  Imdens  domum  staiim  rediitset  pacemque  deutde  $ervas$€i, 
tamen  essttne  quod  in  ii»,  qui  adversaii  smU,  reprehendi  pouet. 
cett^  Uti  aina  kritiaka  anmärkningar  tili  v&rt  atälle  aer  Bremi 
deremot  i  ain  läaart  ej  en  fr&gande  utan  en  jakande  aata,  ooh 
öfvera&tter  den  aUnnda:  ''^$0  fisnde  dock  noeh  (tantum  tibi  con- 
cedo)  e»n  Tadel  und  eine  BescMdigung  SlattJ^  Enligt  hana  tan- 
ke  kunde  a&ledea  o(»mq  at&  här,  utan  att  ovx  behöfdea  fram- 
för  IvavTM^ivttov.  Detta  atrider.  dock  emot  denna  partikela 
betjdelse,  hvilken  är  att,  likaaom  det  avenaka  iikväl,  inleda 
en  motaata  tili  det  aom  det  fdreg&ende  ger  anledning  att 
y&nta.  H&r  antagea  nu  i  det  föregäende,  att  Philipp  &ter- 
▼&ndt  hem  utan  att  krftnka  n&gon.  Detta  antagande  l&ter  na- 
turligtvia  v&nta  att  de,  hvilka  ej  motaatt  aig  honom,  icke  hel- 
ler  traffaa  af  tadel,  eller  ock  att  de,  hvilka  gjort  detta  mot- 
et&nd,  traffaa  deraf.  S&lunda  kan  eftersataen,  d&  den  begyn- 
ner  med  ofuaq^  icke  inneh&Ua  nigondera  af  deaaa  tankar,  utan 
m&ate  inneh&Ua  motaataen  af  endera  af  dem.  En  taoke  a&- 
dan  aom  denna:  om  Ph.  hade  fttervändt  hem  utan  att  krftnka 
nigoo,  akuUe  likv&l  de,  bvilka  motaatt  aig  honom,  trtffaa  af 
tadel,  ftr  likaa&  ologiak  aom  denna:  äfven  om  det  ftr  kalit, 


126 

frjser  jag  likvftl.  Bremi  har  l&tit  miaaleda  sig  i^  det  tjab 
ordet  doeh,  hvilket  visserligen  bar  samina  betjdelse  som  ofw^ 
men  dessutom  &fven  andra,  hvilka  ej  finnas  i  den  grekish 
partikeln,  och  uti  en  af  dessa  senare,  nemligen  uti  en  insknUi- 
kande  betydelse,  bar  ban  i  sin  öfvers&ttning  begagn»t  oidei 
doch.  OfverBättningen  är  derföre  endast  skenbart  riktig.  Det 
ftr  sUedes  en  logisk  nödvftndighet  att,  ifall  man  bortlemoar 
ovx  framfbr  Ipcevt.^  ftfven  ofHa(;  bortlemnas. 

Yi  vände  oss  nu  tili  Bremi'8  andra  interpretation  af  stil- 
let,  bvilken  antager  att  eatsen  här  &r  fr&gande,  och  medgif- 
ver  gema,  att  detta  ställe,  s&lunda  uppfattadt  och  deijemte 
-betraktadt  utan  afseende  p&  dess  sammanbang  med  denD&st- 
föreg&ende  sataen,  ger  en  god  ocb  passande  mening.  Ena- 
banda  är  förhällandet  med  Dissens  ocb  We6termann8  inter- 
pretationer  af  detta  stftUe. 

Dissen,  bvilken  i  sin  förtrftffliga  &r  1851  utkomoa  edi- 
tion af  detta  tai  bibeb&Uer  s&v&l  oftM^  som  orx.  interpreterar 
st&llet  s&lunda:  ^In  sequentibus  com  manifeste  sententia  sit: 
fr  H  mi  tnaxtme  Philippus  post  mdoriatn  e  Graeia  recttnuA 
nanini  malum  afferenSj  iamen  esset  quod  quis  vituperarei  ei  ocn- 
sarei  eos^  qui  non  re$HH$9mt  conatilms  regiSy  vides  neceas&rio 
tenmdam  leetionem:  o/moc  ^v  ay  Tig  xara  rmv  ovx  ivavfM>^if 
xf»v  seqq.  Nam  i^v  av  r«^  9uxrä  rtSv  ipavtHo^ivtmv  ^^  ^ 
e.  esset  sane  quod  quis  no$  reprehenderei,  boc,  inquam,  De- 
mostbenes  dicere  et  concedere  non  potiiit;  repugnat  talis 
sententia  omnibus  sensibus  Demostbenis.^  We8termaDD  ftter, 
bvars  edition  af  detta  tai  utkom  1850  ocb  ingär  i  den  Weid- 
mannska  samlingen  af  grekiska  ocb  romerska  författare,  bort- 
lemnar  b&de  ofMog  ooh  ovx  samt  utl&ter  sig  öfver  st&llet 
p&  följande  sätt:  ^Die  in  einigen  Mss.  vor  ivayrt»&intsr 
eingescbaltete  Keg.  ovx  verdankt  ibre  Entstebung  einer  fal- 
scben  Auffassung  der  Zusammenhangs.  D.  wiU  sich  reeht- 
fertigen  und  den  Wider8tand,  welcben  auf  seinem  Rath  A- 
tben  den  Makedoniem  geleistet.  Hätte  Pb.,  als  er  die  O* 
berband  bebalten  (dies  scbeint  sich  auf  die  Beendigimg  des 
beil.  Krieges  zu  bezioben,  wo  Pb.  wenig8tens  einen  Sehetn 
der  Rechts  far  sich  batte,   indem   er  diejenigen  bekftmpfte, 


127 

die  sich  an  dem  delphiscben  Heiligthum  vergriffen  hatten), 
sioh  zurackgezogen  und  weiter  keine  Eingnffe  in  die  Rechte 
anderer  Staaten  sich  erlaubt,  so  hätte  man  einigen  Grund 
diejenigen  (uns)  zu  tädein,  welche  sich  ihm  wider6etzten:  man 
hätte  ihn  eutweder  unterstatzen  oder  gewähren  laasen  mttssen, 
und  ich  wäre  zu  tädein,  dass  ich  fortwahrend  zum  Wider- 
stande  mahnte:  wenn  er  aber  im  Gegentheil  jenen  Sieg  benut- 
zend  weiter  um  sich  grifif  und  nach  und  nach  alle  Staaten  um 
ihre  Selbstständigkeit  brachte,  so  hai  sich  meine  Besorgniss 
vollständig  gerechtfertigt  und  ihr  habt  recht  gehandelt,  dass 
ihr  meinem  Rathe  folgend  stets  eueh  i^idersetztest.'"  Vi  hafva 
säledes  af  värt  ställe  tre  olika  interpretationer,  af  hvilka  en 
hvar  vid  första  p&seendet  tyckes  gifva  en  god  och  passande 
mening.  Men  d&  endast  en  af  dem  kan  vara  sann,  s&  upp- 
stär  den  frägan,  hvilken  deuna  ena  är.  Vi  skola  försöka  att 
besvara  denna  fräga. 

Yi  dela  fullkomligt  den  af  We6termann  uttalade  äsigt, 
att  man  oriktigt  uppfattat  sammanhanget  af  v&rt  ställe.  Men 
vi  g&  ännu  längre:  vi  tro  oss  uemligen  kunna  visa,  att  We- 
stermann  sjelf  i  frfigan  om  detta  sammanhang  begätt  ett  vä- 
sendtligt  misstag.  Han  bar  nemligen  ät  värt  ställe  gifvit  det 
ändamäl,  som  tillkommer  hela  den  tankeseries,  i  hvilken  värt 
ställe  endast  är  en  länk.  Han  bar  detföre,  i  Ukhet  med  de 
öfrige  interpreterna,  förbisett  det  sammanhang,  i  hvilket  värt 
ställe  st&r  med  den  nästföi«sg&ende  satsen,  och  hvilket  sam- 
manhang är  ganska  tydligt  uttrjekt  genom  konjunktionen  yd^^ 
som  förenar  värt  ställe  med  den  nästföregäende  satsen.  I  det 
föregäende  bar  D.  taiat  om  dem,  hvilka  antiugen  förenat  sig 
med  Philipp,  eller  ock  ej  motsatt  sig  hans  planer.  Om  dessa 
senare  säges  nu  i  den  föregäende  satsen,  att  deras  lott  värit 
sämre  än  Athenarnes,  hvilka  gjort  Philipp  motständ.  Dä  den 
följande  satsen,  d.  v.  s.  värt  ställe,  medelst  ydg  förenas  med 
den  föregäende,  sä  är  det  obestridligt,  att  D.  här  viii  förkla- 
ra,  hvarföre  de,  hvilka  ej  gjort  Ph.  motständ,  haft  en  sämre 
lott.  Efter  Westermanns  tolkning  af  värt  ställe  fä  vi  säledes 
följande  tankegäng:  de,  hvilka  ej  motsatt  sig  Philipps  planer, 
hafva  en  sämre  lott  än  Athename;  ty  tili  och  med  om  han 

y 


128 

hade  &terv&ndt  utan  att  kränka  n&gon,  akulle  Athen&me 
trftffas  af  tadel  och  beskjUning.  8&ledes,  emedan  de,  hvilka 
gjort  motst&nd,  träffas  af  tadel  och  beskyllning,  s&  &r  deras 
lott  sftinre,  hvilka  ej  gjort  motst&nd.  Denna  slutledning,  tili 
hvilken  We8termann8  interpretation  med  logisk  nödvindigfaet 
leder,  &r^  s&som  lätt  inses,  s&  stridande  emot  logikext,  att 
denna  ovilkorligen  fordrar  motsataen  af  det  som  We8termanii 
h&r  tror  sig  se,  d.  v.  en  negation  framför  lym*T&m&fvtmvy  d4 
vi  erh&Ua  denna  logiskt  riktiga  slutledaing:  emedan  de,  hvil- 
ka ej  moteatt  sig  Philipps  planer,  äro  utsatta  för  tadel  oeh 
beskyllning,  sä  &r  deras  lott  sämre  än  deras,  hvilka  gjort  ho- 
nom  motst&nd. 

Den  mening  &ter,  hvilken  Bremi  delat  med  Wolf,  Rei- 
ske  och  andra,  fönitsätter  hos  Demosthenes  följande  slutled- 
ning:  emedan  de,  hvilka  motsatt  sig  Philipps  planer,  ej  Aro 
utsatta  för  tadel  och  beskyllning,  s&  är  deras  lott,  hvilka  ej 
gjort  motst&nd,  sämre  än  deras,  hvilka  gjort  det.  AU  äfven 
denna  slutledning  är  oriktig,  ftr  för  uppenbart,  för  att  taifva 
närmare  utredning.  FuUkomligt  logisk  och  riktig  är  deremot 
den  slutledning,  som  Dissens  förklaring  af  st&llet  gifver:  eme- 
dan de,  hvilka  ej  motsatt  sig  Philipps  planer,  äro  utsatta  för 
tadel  och  beskyllning,  s&  är  deras  lott  sämre  än  deras,  hvilka 
gjort  honom  motst&nd.  Dissen  bar  s&ledes  här  sett  rätt;  mea 
d&  hans  bevisning  ej  grundar  sig  p&  sammanhanget  emellan 
detta  stÄlle  och  den  nästföreg&ende  satsen,  hvilket  sammao- 
hang  tyckes  hafva  undg&tt  äfven  hans  uppmärksamhet,  s&  ftr 
den  ej  tillräckligt  bindande,  och  har  derföre  ej  heller  öfver- 
tygat  dem,  hvilka  efter  honom  behandlat  detta  stäUe. 

I  händelse  icke  äfven  vi  beg&tt  n&got  misstag  i  uppfatt- 
ningen  af  ställets  sammanhang,  s&  hafva  vi  i  detta  samman- 
hang  funnit  ett  ovederläggligt  bevis  derp&,  att  sftväl  oit»q 
som  ovn  böra  bibehällas,  samt  att  Dissens  interpretation  af 
stället  är  den  enda  sanna.  Vi  hafva  derjemte  gjort  den  upp- 
täokt,  att  grunden  tili  den  meningsskiljaktighet,  hvilken  ang&- 
ende  detta  ställe  ännu  herrskar  emellan  philologerna,  ligger 
deri,  att  af  alla  dem,  hvilka  behandlat  detta  ställe,  ieke  en 
enda  föst  sin  uppmärksamhet  vid  den  nästföreg&ende  satsen 


1:29 


ocli  vid  det  logiska  förh&llaiide,  i  hvilket  denna  stär  tili  v&rt 
sialle. 

Vi  akulle  här  sluta  vär  undersökning,  ifall  ej  äfven  sjelf- 
va  spr&ket  erbjöde  oss  ett  bevis,  hvilket  är  lika  ovederlägg- 
ligt  SODI  det,  hvilket  vi  hemtat  frän  ställets  sammanhang. 
Detta  bevis  se  vi  uti  partikeln  xal^  hvilkea  stär  i  början  af 
v&rt  ställe  och  ovilkoriigen  fordrar  en  negation  framför  ivav- 
ttfoy^fvroiv,  Denna  partikel  har  nämligen  här,  säsoin  eam- 
manhanget  visar,  en  stegrande  betydelse,  svarande  emot  det 
svenska  HU  och  medy  samt  gifver  kt  den  hypotetiska  sats,  i 
hvilkea  den  här  stär,  denna  tolkning:  tadel  och  beskyllning 
skulle  träifa  (nägon)  under  antagande  (af  hvarje)  tili  och  med 
af  det  f5rfarande  af  Philipp,  hvilket  minst  eller  alldeles  icke 
skulle  l&ta  vänta  s&dant.  Dä  na  omedelbart  efter  värt  ställe 
den  tanke  yttras  att,  ifall  Ph.  hade  förfarit  p&  ett  annat  sätt, 
det  beslut  Athename  fattat,  värit  det  ärofullaste,  följaktligen 
oätkomligt  för  alit  tadel,  sä  är  det  orimligt  att  tili  dem  hän- 
föra  det  tadel,  hvilket  under  hvarje  förfarande  af  Ph.  skulle 
hafva  träffat  n&gon.  Härtill  kommer  att,  dä  antagandet  i  för-^ 
satsen  inneh&Uer  det  enda  förfarande  af  Ph.,  under  antagan- 
de af  hvilket  Athenarne  f5r  sitt  motständ  kunnat  blifva  före- 
mäl  för  tadel,  6&  hade  Demosthenes,  om  han  velat  säga  detta, 
här  ovilkorligen  användt  en  inskränkande,  ej  en  siegrande  par- 
tikel, och  sagt:  endaxt  om,  ej:  tili  och  med  om.  Partikeln  jea/ 
tillät^r  oss  s&ledes  icke  att  hänföra  tadlet  tili  dem,  hvilka 
motsatt  sig  Philip ps  planer,  utan  fordrar  tvärtom,  att  detla 
tadel  förstäs  om  dem,  hvilka  ej  gjort  detta  motständ  och  der- 
före,  i  talarens  tanke,  gjort  sig  skyldiga  tili  tadel  och  be- 
skyllning  tili  och  med  under  antagandet  af  ett  förfarande  af 
Ph.,  hvilket  ej  värit  egnadt  att  l&ta  vänta  nägot  sädant. 


130 


ArssammaDtfadet  den  29  April  1866 

inleddes  med  följande  ord,  hvilka,  i  anseende  tili  ordftranden 
professoren  Krubgbrs  opasslighet,  af  viceordföranden  piofesao- 
ren  Hjelt  föredrogos: 

Den  flnska  vetenskapssocieteten  firar  sin  enkla  irafest 
p&  en  di^,  8om  med  r&tta  anses  betjdelsefulL  Det  &r  vkr 
ftdle  Kej8are«  oeh  Storfuntes,  soeietetens  höge  beskjddares 
fbdelsedag.  Mer  &n  eljest  betjdelsefull  och  festlig  ajnea  oas 
denna  di^  na  efter  den  hemska  fara,  som  njligen  hotat  ett 
lif,  sk  djrbart  oeh  T&Lsignelserikt  för  miljoner  tacksamme  un- 
ders&ter.  Lifligare  ftn  eljest  framst&r  för  osa  nu  bilden  af  den 
Ijusa  framtid,  som  genom  Hans  miida  och  r&ttvisa  regering 
blifvit  beredd  &fven  ii  Finlands  folk.  Det  tillkommer  oas  ej 
att  tala  i  andras  nsoin,  än  v&rt  eget,  men  vi  äro  öfveityga- 
de,  att  alla  med  oss  skoU  förena  sig  i  uppriktiga  och  inner- 
liga  v&lönskningar  för  v&r  ftdle,  högtälskade  Storfurste. 

I  sin  sednaste  irsberftttclse  omnftrande  soeietetens  sekre- 
terare,  att  de  medel,  societeten  egde  att  disponera,  icke  men 
voro  tillrftckliga  för  dess  behof.  Han  torde  i  dag  nftrmare 
redogöra  för  de  skäl,  som  föranledt  oss  att  hos  regeiingen 
anh&lla  om  ett  förökadt  statsanslag.  I  betraktande  af  de  stora 
och  ro&ngfaldiga,  bestftndigt  stigande  anspr&k,  som  fr&n  alla 
sidor  ställas  p&  statsverket,  hade  societeten  helst  velat  imd- 
vika  att  ftfven  &  sin  sida  framkomma  med  anh&llan  om  un- 
derstöd;  endast  omöjligheten  att  eljest  kunna  forts&tta  sinä 
publikationer  och  de  af  henne  bekostade  regelbundna  obser- 
vationema  hafva  kunnat  förm&  societeten  dertiil.  Dessa  pu- 
blikationer, isynnerhet  Acta,  utgöra  det  väsendtligastc  otganet 
för  soeietetens  lif  och  verksamhet.  Genom  dem  förmedlas 
förbindelsen  med  andra  lärda  samfund;  utan  dem  skulle  nt- 
bytet  af  skrifter  och  dermed  ali  vetenskaplig  kommunikation 
nödvändigt  afstadna.  Den  beredvillighet,  hvarmed  Styrelsen 
bifallit  tili  soeietetens  anh&llan,  förbinder  oss  tili  uppriktig  er- 


131 


känsiä  p&  samnift  g&ng  den  gläder  088  8&80in  ett  bevis  derpä, 
att  regeringeo  med  y&lTilja  ser  tili  det  ringa,  som  societeten 
fttrm&r  istadkomma. 

Det  kr.  soeieteten  nu  upplefvat,  har  skftnkt  henne  till« 
fredaetällelseo  &fveii  i  annat  afaeende.  Vid  flere  tilUällen  har 
hon  f&tt  röna  ett  ofBeielt  erkftnnande,  i  det  hon  blifvit  upp* 
manad  att  lemna  utl&tande  ang&ende  vigtiga  vetenskapliga 
frigor.  Jag  erinrar  faänrid  8&r»kildt  om  de  ätg&rder,  soui  yid- 
togos  efter  inrättandet  af  den  statistiska  bjr&n  för  att  samia 
material  tiil  en  naturbeskrifning  öfver  Finland.  Anbefalld  att 
jttra  sig  ang&ende  beskaffenheten  af  det  material,  som  redan 
fanns  förfaanden,  samt  att  före^  nt^ägar  tili  dess  nödiga  kom- 
pletlering,  har  soeieteten  icke  blott  skjndat  att  fuUgöra  detta 
uppdrag,  utan  äfven  erbjudit  sig  att  öfverraka  och  kontroUera 
de  härvid  erforderliga  arbeten.  I>et  är  soeieteten  angenämt, 
om  hon  genom  sinä  tjenster  &t  det  allmänna  kan  helst  i  n&* 
gon  mon  godtgöra,  hvad  staten  p&  henne  uppoffrat  oeh  hon 
skall  ej  försumma  n&got  tillflllle  att  rättfärdiga  och  beflista 
det  henne  visade  förtroende.  De  tiilfällen,  d&  en  rent  veten- 
skaplig  institution,  s&som  denna,  kan  göra  samhftllet  nfigon 
omedelbar  tjenst,  äro  öfverhufvud  sällsynta,  s&v&l  här  som 
annorstades;  men  desto  större  är  den  moraliska  förpligtelsen, 
att,  när  sk  ske  kan,  göra  de  krafter,  hvaröfver  soeieteten  har 
att  förfoga,  fruktbringande  för  det  allmänna. 

För  ett  &r  sedän  anfördes  p&  detta  ställe,  att  de  af  so- 
eieteten föranstaltade  vattenhöjdsobservationema  skulle  erh&lla 
en  större  utsträckning.  De  i  sädant  afseende  ridtagna  ätgär- 
der  hafva  likväl  härtills  ej  ledt  tili  nSgot  resultat,  oaktadt  den 
beredvillighet,  hvarmed  s&väl  lots-  som  tullstjrelsen  g&tt  socie- 
tetens  önskningar  tili  möte.  Det  vore  enligt  min  äsigt  nöd- 
vändigt,  att  soeieteten  utsände  en  af  sinä  roedlemmar  direkte 
tili  de  platser,  der  observationema  skola  anställas,  för  att  om- 
besötja  instrumentemas  uppstäUning  och  meddela  lotsema  nö- 
dig  instruktion.  Vid  samma  tillfalle  rore  det  af  nytta  att  in- 
spektera  de  gamla  stationema  och  personligen  öfvertjga  sig 
om,  huruvida  obserratiooerna  blifvit  gjorda  enligt  föreskrift. 
Väl  hafva  vi  ingen  anledning  att  betvifla  deras  tillförlitlighet 


132 


men  det  vure  emeliertid  nyttigt,  att  tid  efter  monan  kunna 
kontroUera  detu.  Det  material,  aom  smäningom  samlaa  ge- 
nom  dessa  observationer  kan  blifva  af  intresse  i  mer  fta  ett 
hänseende.  Man  kan  deraf  hoppaa  upplysningar  icke  blott 
angäende  Ostersjöne  efterhand  akeende  längeamma  niviföran- 
dringar,  utan  äfven  om  orsakerna  tili  det  peiiodiska  stigande 
ooh  fallande,  som  icke  tjckes  bero  endast  af  vinden. 

Yid  en  framtida  bearbetning  af  materialet  kunde  man 
äfven  dessutom  anetälia  undersökningar  öfrer  ebb  och  tlod, 
ehuraväl  observationerna  f6r  s&dant  ändam&l  ej  torde  vara 
tiilräckligt  talrika,  m&hända  äfven  icke  tillräckligt  noggranna. 
Finnes  det  öfverhufvud  n&got  apär  af  ebb  och  flod  vid  v&ra 
kuster,  eä  är  det  i  hvarje  händelse  högst  ringa  och  för  dess 
urskiljande  behöfdes  tätt  pä  hvarandra  följande  observationer, 
Uil  exempel  frän  timme  tili  timme  fortsatta  under  flere  som- 
rar.  Endast  sälunda  kan  man  ekilja  de  tillfälliga  inflytelserna 
af  vind  och  mähända  lufttrjck  ifrän  dem,  som  betingas  af 
m&nens  och  solens  ställning.  I  alla  fall  vore  det  af  intresse, 
att  undersöka  denna  punkt  och  jemföra  resultatema  med  dem, 
som  man  funnit  för  den  preussiska  östersjökusten. 

Societeten  bar  under  ärets  lopp  fött  emottaga  utom  de 
regelmässiga  meleorologiska  anteckningar,  förhvilka  hon  har 
att  tacka  n&gra  enskilda  personers  intresse,  äfven  andra  v&r- 
defulla  meddelanden.  I  det  jag  med  tacksamhet  omnämner 
detta,  kan  jag  ej  underl&ta  att  erinra  derom,  huru  önskvärdt 
det  vore,  att  allmänheten  mer  än  hvad  hittills  skett,  deltoge 
i  och  understödde  societetens  publicistiska  verksamhet.  Dess 
särskilda  periodiska  ekrifter,  akterna,  bidragen,  öfversigtema 
erbjuda  utrjmme  icke  blott  för  arbeten,  som  hafva  betjdelse 
för  den  stränga  vetenskapen  öfverhufvud,  utan  äfven  för  un- 
dersökningar  af  mera  lokalt  intresse.  Genom  att  förmedla  ut- 
gifvandet  af  sädana  dertill  egnade  arbeten  kan  societeten  be- 
reda  deras  förfaltare  icke  blott  en  besparing  af  trjcknings- 
kostnader,  utan  äfven  en  större  krets  af  läsare.  Vinsten  af 
ett  sädant  deltagande  fr&n  allmänhetens  sida  är,  säsom  aodia 
länders  erfarenhet  nogsamt  visar,  icke  obetjdlig.  M&nga  in- 
tressanta  och   vigtiga    iakttagelser,  t.  ex.   öfver   företeelsema 


133 

inom  atmosferen,  s&aom  norrsken  och  stjernfall,  att  icke  tala 
om  yanliga  meteorologiska  observationer,  angäende  tempera- 
tur-,  lufttryck  och  nederbörd,  kunna  med  lätthet  anställas  na- 
stan af  kvem  som  helst,  i  det  de  erfordra  hvarken  myeken 
öfning  eller  djrbara  instrumenter. 

£n  närmare  redogörelse  öfver  soeietetens  öden  och  yerk- 
sambet  under  det  förflutna  &ret  kommer  att  i  vanlig  ordning 
afgifvas  af  sekreteraren,  hvarefter  ett  vetenskapligt  föredrag 
h&IleB  af  t^  f.  generaldirektören  prof.  v.  Willibrahd. 


134 


Fiiftka  Teteiftkaf  SMcieteteift  Irskerittebe, 

afgirveD  den  29  April  1866. 

Vid  en  öfvenigt  af  det  anmftrkDingsY&rda,  som  inom 
finska  Tetenskapssocietetens  verkningskreta  ander  det  i  dag 
tilländag&ende  redogörelse&ret  förekommit,  bör  i  frftmata  nrni- 
met  med  tacksamt  erkännande  omnämnas  det  ntmflikta  re- 
deimäle  af  Kejserlig  ynoie^t  och  välvilja,  Societeten  nnder 
detta  &r  haft  Ijckan  emottaga.  Den  13  siBtl.  Juli  har  nemli- 
gen  Hans  Kejserliga  Majeatät  funnit  godtinUer  berilja 
en  &rlig  tillökning  af  tretusen  fjrahundra&ttatiofem  mark  aex- 
tio  penni  uti  det  härförinnan  &  Bt9>t  för  Societeten  upptagna 
anslag,  att  utg&  fr&n  den  l:8ta  Januari  1865,  tili  följe  hvaraf 
och  d&  Societeten  jemlikt  n&diga  förordnanden  af  den  23  Ok- 
tober  1839,  10  Juli  1844  och  22  Deeember  1856  ur  fioaka 
Btatsmede]  hittills  ärligen  uppbuxit  4,514  mark  40  penni,  dess 
ärsanslag  nu  uppgär  tili  ättatuaen  mark.  De  finansiella  i«v&- 
righeter,  hvilka,  oaktadt  Societetens  verksamhet  i  det  hela 
kunnat  erhulla  en  ganska  ringa  utsträckning,  dock  esomoflas^t 
trädt  hemmande  i  vägen  för  deneamma,  bafva  s&lunda  blifrit 
undanröjda.  Ocksä  har  Societeten  redan  värit  i  tillfalle  att 
ansenligen  afkorta  det  Iän,  stort  fjratusen  mark,  hon  fann  sig 
nödsakad  att  under  de  nästföreg&ende  &ren  upptaga,  och  skali 
otvifvelaktigt  äfven  tillsyidare  vara  i  ständ  alt  ulan  sv&righet 
bestrida  de  koetnader,  aom  med  utgifvandet  af  hennea  skrifter 
och  öfriga  tillgöranden  för  vetenskapernas  befrämjande  aro 
oundvikligen  förenade. 

Hvad  Societetens  verksamhet  under  det  nu  tillrjggalagda 
iret  beträffar,  sä  m&  derom  följande  anföras.  Under  de  nio 
ganger  Societeten  värit  församlad,  har  hon  f&ti  emottaga  in- 
alles  50  vetenskapliga  meddelanden.  Af  dessa  ekall  flertalet 
delgifvas  allmänheten  i  den  Öfversigt  af  Societetens  förhand- 
lingar,  som  redan  är  lagd  under  pressen  och  hvaraf  7  ark 
blifvif    nirdigtrjckla.     Dh  detta  häfte  s&ledes  snart  torde  ut- 


135 


komma,  synes  en  närroare  redogörelse  för  de  fr&gor,  som  in- 
om  Societeten  ff^rhandlata,  i  denna  irsberftttelse  icke  behöfva 
ing&.  De  för  Aktema  bestämda  afhandlingame  hafva  ej  va* 
rit  flere  &n  4  tili  antalet,  nemligen  en  den  16  Bistl.  Oktober 
inlemnad  afhandling,  med  titel:  Yerzeicknm  ton  Nordlichtem 
heobachiei  anf  den  Stermoartm  zu  Abo  und  Helsingforg  in  den 
Jahren  f 823 — 1837,  hrilken  Societeten  haft  fägnaden  emottaga 
af  dess  hedersledaroot,  professoren  Argblarder  i  Bonn;  Vn-- 
tertuchwng  ikber  die  Bahn  des  Planeien  Themis  nebsi  einer  neuen 
Beetimmung  der  Anziehung  dee  Jupiter  af  professoren  Kruegbr^ 
föredragen  den  22  sistl.  Januari;  Sur  les  vaUurs  extrimes  d^une 
foneiion  queleonque  des  rayans  veeteurs  menis  d^un  paint  variabte  ä 
plvsieurs  eentres  fixes,  eamt:  Remarques  sur  la  formule  ^-j  =  —4^, 
hvardera  meddelade  sistnämnde  dag  af  professoren  Lirdblöf. 
Deesa  afhandlingar  jemte  en  af  undertecknad  den  10  April 
sistl.  &r  anmäld  kemisk  undersökning:  Om  de  i  Luotolaks  by 
af  Savitaipale  socken  dr  1813  nerfallna  meteormtenar  upptaga  ar- 
ken  11 — 25  i  Akternas  8:de  Tom,  hvilken,  tryekt  uti  tvenne 
afdelningar,  nu  innehäller  tillsammans  75  fardiga  ark  och  i 
höst  torde  kunna' utgifvas. 

Af  Societetens  ^Bidrag  tili  kännedom  af  Finlands  Natur 
och  Folk^  hafva  sjunde  och  ättonde  häftena  laggts  under  pres* 
sen;  det  förra  kommer  att  upptagas  af  andra  delen  af  arkia- 
ter  BoNSDonrFS  BcBkrifning  af  Finlands  tvävingade  insekter 
{Dipterä)  och  äro  deraf  redan  7  ark  fsirdigtrjckta.  (I  förbi- 
g&ende  in&  nämnas,  att  förra  (lelen  ^f  detta  arbete  ing&r  i 
sjette  häfdet  af  den  numera  afslutade  samUngen,  som  bär  ti- 
tein:  Bidrag  tili  Finlands  naturkänuedon,  etnografi  ooh  stati- 
stik.)  Uti  ofvannämnda  ättonde  häfte  skol^  tyenne  Societeten 
nieddelade  afhandlingar  inrjmmas:  nemligen  af  filosofiemagi- 
Stern  AxEt  Olof  Freudbkthai.  en  uppsats  om  svenska  orts- 
namn  i  Kyland,  samt  af  Societeten»  hedersledamot,  statsr&det 
Pipping  en  historisk  afhandling  om  hjelten  i  sorgespelet  Da- 
niel Hjort,  och  har  trjckningen  af  förstnämnde  arbete  redan 
p&börjats. 

Utom    njssnämnda    afhandling  af  magister  Freudenthal 


13(5 

har  Societeten  fäU  emottaga  ivenne  velenskapliga  meddelan- 
den  af  vetenskapsidkare  utom  Societeten:  nemligeQ  af  kol- 
legan doktor  G.  Lagus,  anmälan  derom,  att  ban  i  Boigä  gym- 
nasiibibliotek  öfverkoromit  en  samling  svenska  poemer  och 
tillföllighetsvera,  hufvudsakligast  fr&n  &ren  1730—1770,  men 
äfven  frän  äldre  tider,  föranstaltad  af  f.  d.  pastor  MiöD  i  0- 
rimattila  och  innehällande,  som  det  tjckes,  ganska  värderika 
och  hiltiils  obegagnade  bidrag  tili  värt  lands  kulturbistoria 
fr&n  nämnde  tidrymd,  hvarjemte  d:r  Lagis  tillkännagifvit  sig 
vara  sinnad  att  för  ^Bidragen^  ularbeta  en  afhandling  i  äin- 
net;  vidare  bar  lektorn  vid  forstinstitutet  i  Evois,  magister  Nils 
Karl  Nordenskiöld,  tili  Sckcieteten  öfverlemnat  en  beskrifning 
af  ett  instrument  för  höjdmätningar  af  träd,  hvilken  ingär  i 
öfversigten  af  Soeietetens  förhandliogar. 

De  observationer,  som  äsyfta  att  lemna  ärliga  bidrag  tili 
utredning  af  Finlands  klimatologiska  förhällanden  och  tili  hvil- 
kas  anställande  Societeten  anskaffat  nödiga  instrumenter,  haf- 
va  under  äret  blifvit  gjorda  ä  följande  orter:  i  Kuopio  stad 
af  majoren  Karsten,  i  Jyväskylä  af  apotekaren  Erckell,  i 
Muldia  kapell  af  kapellanen  Llndegreh,  i  Sodankylä  af  krono- 
länsman  Ekroos  och  efter  hans  fränfälle  af  kronolänsman 
Eklöf,  i  Uleäborg  af  assessoren  Westerlund,  i  Tammela  vid 
Mustiala  landtbruksinstitut  af  herr  Jansson,  i  Tome&  af  herr 
BÄCKSTRÖM  samt  i  Finströms  socken  p&  Äland  af  rektom  vid 
lägre  elementarskolau  i  Godby  K.  M.  Kandolin,  hvilka  obser- 
vatorer  äfven  insändt  de  af  dem  gjorda  anteckningar.  Dess- 
utom  har  Societeten  f&tt  emottaga  de  meteorologiska  obM^rva- 
tioner,  som  blifvit  anställda  &  experimentalfältet  p&  Runsala, 
termometerobservationer  af  prosten  \Venell  i  Taipalsaari,  kom- 
missiouslandtmätaren  Hartman  i  Kides,  kapellanen  LdWENNARK 
i  Hyrynsalmi  samt  barometer-,  termometer  jemte  andra  vä- 
derleksobservationer  fr&n-  &ren  1862,  1863  och  1864  af  pro- 
vincialläkaren,  professoren  Elfting  i  Abo. 

•  Särskilda  anteckningar  tili  belysande  af  klimatverkningar 
och  orsaker  med  ledning  af.de  utaf  Societeten  utfcuniade  anvis- 
ningar  och  formulärer,  hafva  blifvit  Societeten  meddelade  frin 
följande  oi-ter  genom  ncdanuämnde  observatorera   medverkan: 


137 


Observationeorten . 

OHfiprvA.t/)rnfl    nA.nin 

Län. 

Socken  eller  stad 

Vfl/DCX  ^  IhtAfl  Ua     IJBiUlU* 

^^ 

^jlands 

Kjrkslätt 

Smedberg,  I.,  vicepastor. 

1865 

Tenala 

Ericson,  L,  kyrkoherde. 

V 

Äbo  och 

Eura 

Hom^D,  G.  W.,  prost. 

1864 

Björneborgs 

Densamme. 

1865 

med  Äland 

Kisko 

Henriksson,  J.  N.,  kapellan. 

5) 

N&dendal 

Bredenberg,  G.,  löjtnant. 

n 

Salo 

Renwall,  G. 

}) 

Tavastehus 

Janakkala 

Bredenberg,  E.  A.,  kapel- 

lan. 

n 

1 

Orimattila 

Granholm,  J.,  kyrkoherde. 

» 

Wohlonen,  J.,  plogkarl. 

jy 

Wiborg8 

Taipalsaari 

Wenell,  A.  J.,  prost. 

19 

Kuopio 

Kides 

Hartman,  E.,  kommissions- 

landtmätare. 

jj 

Kuopio 

Manninen,  A.,  landtbruks- 

skoleförest&ndare. 

}) 

Wa8a 

Jyväskylä 

Enckell,  M.,  apotekare. 

» 

Keuru 

Taipalainen,  M.,  jordbru- 

kare. 

J5 

Saarijärvi 

Hermansson,    R.,     stude- 

rande. 

M 

Ule&borgs 

Kemi 

Westerlund,  E.,  apotekare. 

II 

Ule&borg 

Lindegren,  P.  H.,  vicepa- 

stor. 

n 

Dylika  anteckningar  fr&n  särskilda  orter  i  landet  hafva 
dessutom  blifvit  inlemnade  af  studeranderne  G.  Lundström,  A. 
Palman  och  T.  Wold8tedt,  alla  för  &r  1865. 

Den  af  Societeten  föranstaltade  dagliga  mätningen  af 
vattenhöjden  &  särskilda  ställen  vid  landets  kuster,  har  för 
ifr&gavarande  &r  lemnat  det  allmänna  resultat,  efterföljande 
öfversigt  af  vattenst&ndets  medelhöjd  jemförd  med  den  ärliga 
medelhöjden  i  decimaltum,  enligt  en  af  professoren  Mobirg 
utförd  beräkning,  utvisar: 


138 


HedelhÖjden 

HeUing- 
fon. 

Fbrkalft. 

Hangö- 
«dd. 

JoBgrrni. 

■QBd. 

Ljrpdrto. 

LÖU.    j 

1 

1 

för  hela&ret.  . 

8,814 

52,964 

40,703 

34,574 

44,992 

47,52ll 

ji   Jan  aari  .  . 

— 

+  4,427 

+  4,804 

+  3,352 

+  4,756 

+  4,702 

^    Februari.  . 

— 

-  5,421 

-5,342 

-7,192 

-4,353 

-3,888^ 

„   Mars 

— 

-  8,893 

-9,574 

-8.787 

-  8,931 

-  8,014. 

„   April   .  .  . 

— 

—  5,490 

-5,416 

-6,084 

—  6,085 

-6,164 

„   Mty 

-1,014 

-0,199 

-2,561 

-2,813 

-3,179 

-2,7821 

„   Juni 

+  2,719 

+  2,860 

+  4,241 

+  5,033 

+  2,341 

+  ^576 

„   Juli 

+  0,347 

+  4,204 

+  2,746 

+  3,626 

+  4,337 

+  3,302' 

„   AaguBti  .  . 

—  0,588 

+  0,149 

+  2,362 

+  2,5101+2,556 

+  1,732 

n    September. 

+  1,986 

+  4,830 

+  5,304 

+  6,969 

+  4,188 

+  4,536 

„    Oktober  .  . 

—  6,298 

-3,048 

-3,351 

-3,361 

-2,028 

—  2.153; 

^    November. 

+  2,219 

+  4,«40 

+  2,474 

+  3,756 

+  3,498 

+  3,336i 

„   December. 

— 

+  1,6  6 

+  4,013 

+  2,607 

+  2,411 

+  2,556 

Societetens  bibliotek  har  under  &ret  erh&llit  icke  obetjd- 
lig  tillvext  och  henaes  förbindelser  med  andra  vetenskapliga 
samfund  hafva  äfren  utvidgate.  ithy  att  utbyte  af  skrifler  blifTit 
inledt  med  Soeieteten  af:  Naturalhistorj  Society  of  Dublin, 
Soc]6t6  des  Sciences  de  Li^es,  Naturforschende  Gesellscbafl 
zu  Halle  a.  d.  S.,  Yerein  fQr  Naturkunde  zu  Presburg,  Natur- 
forschender  Yerein  in  Brflnn  och  Bamberg. 

Ordförandeskapet  i  Soeieteten  bar  innehafts  af  professo- 
ren  Krueger,  som  vid  senaste  ärsdag  öfvertog  denna  befatt- 
ning,  vid  hvilket  tillfiille  äfven  professoren  Hjelt  utaigs  tili 
yiceordförande  för  det  ing&ende  &ret. 

Soeieteten  har  icke  värit  i  tillfälle  att  under  &ret  invälja 
nSgon  nj  ledamot,  deremot  hafva  ur  hennes  kret«  bortgitt 
tvenne  högtvördade  män,  af  hvilka  den  ene,  kejs.  Alexanders- 
Universitetets  vicekansler,  generalen  af  infanteriet,  friherre 
MuNCK,  tillhörde  Soeieteten  s&som  hedersledamot,  —  den  an- 
dre,  f.  d.  öfverintendenten  för  bergväsendet  i  landet,  atalsiA- 
det  Nordenskiöld,  innehade  s&som  ordinarie  ledamot  ett  mm 
inom  Societetens  fysisk-matematiska  sektion.  Det  personliga 
förh&llande,  hvari  flertalet  af  vetenskapssocietetens  ledamöter 
hade  lyckan  att  stä  tili  universitetets  framlidne  vicekansler, 
gjorde,  att  hans  bortgäng  äfven  inom  Soeieteten  likasom  vid 
universitetet   framkallade    den    lifligaste   saknad.      En   annan 


139 

skickligare  hand  har  för  icke  länge  sedän  p&  detta  rum  lem- 
nat  en  skildring  af  hans  förtjenster  och  vällaligt  teoknat  hans 
ftdla  penonlighet.  Detta  bör  ej  hindra  vetenskapssooieteten 
att  i  sinä  annaler  fOnrara  n&gra  ord,  aom  kunna  p&minna  om 
den  YördnadsTärde  mannens  gagnande  verksainhet  och  v&l- 
menande  fosterl&ndska  sträfvanden. 

Friherre  JouAR  Reinhold  Muiuck  var  född  den  30  Januari 
1795.  Redan  tidigt  ingick  han  p&  den  militära  banan,  deltog 
Bom  volontär  i  de  allierades  Altt&g  1814  tili  Paris  och  avan- 
cerade  upp  grad  efter  grad  tills  han  &r  1839  utnftmndes  tili 
befälhafyaie  för  ett  af  de  förnämflta  gardesregementema  i  Rjss* 
land.  Under  sin  l&nga  tjenstetid  hade  han  föstat  vid  sig  Kej- 
sarens  och  Thronföljarens  n&diga  uppmärkBamhet  och  s&aom 
en  följd  häraf  utnämndes  han  den  11  November  1843  tili  di- 
rektor  för  finska  kadettkorpsen,  pä  hvilken  plats  han  den  11 
April  1848  befordrades  tili  generallöjtnant.  Den  30  Augusti 
1855  utnämndes  han  tili  vicekansler  för  kejs.  Alexanders-Uni- 
versitetet  och  den  29  April  1862  tili  general  af  infanteriet. 

Under  de  tio  är,  han  stod  i  epetsen  för  Finlands  hög- 
skola,  sökte  han  genom  en  human  förvaltning  motsvara  Kej- 
sarens  förtroende  och  befordra  universitetets  förkofran.  Huru 
han  deri  Ijckades,  lemnar  jag  helst  &t  framtiden  att  bedöm- 
ma;  men  samtiden  uppskattade  högt  hans  ädla  syfte,  och  de 
itgärder,  som  tili  höjande  af  det  vetenskapliga  lifvet  vid  uni- 
versitetet  frän  honom  utgingo,  vittna  alla  om  varm  önskan  att 
för  universitetet  bereda  flere  utvftgar  tili  att  fullst&ndigare  upp- 
fjUa  sin  yigtiga  bestämmelse.  Men  finska  vetenskapssociete- 
ten  bör  vid  detta  tillf^Ue  ih&gkomma  äfven  andra  sidor  af  fri- 
herre Muncks  verksamhet.  Fattande  med  hela  varman  af  sin 
upphöjda  sjäJ  vigten  af  folkupplysningens  stora  sak  och  an- 
seende  dess  befr&mjande  för  den  vigtigaste  angelägenhet  för 
landets  framtid,  gjorde  han  betjdligik  uppoffringar  för  att  i 
den  församling  af  landsbygden,  der  han  egde  sinä  ansenliga 
jordagods,  införa  planmässigt  inrättade  folkskolar.  P&  Erkylä 
egendom  inom  Hausjärvi  kapell  uppbyggde  han  en  särskild, 
v&l  afpassad  och  prjdlig  lokal  för  en  folkskola,  som  under 
^dning  af  ekickliga  Iftrare  ifr&n  &r  1858  der  var  i  verksam- 


140 

het;  det  var  hans  fröjd  att  bevittna  den  framg&ng,  hvanned 
andervisningen  i  skolan  bedrefs;  större  fröjd  k&nde  han  dock, 
när  denna  framg&ng  8&  lyekades  omstämma  hans  församlings- 
boers  sinnen,  att  de  som  värit  folkskolans  varsta  motständare, 
sm&ningom  blifvit  dess  ifrigaste  förespr&kare.  Ocksä  kuDde 
Erkylä  folkskola  om  vären  1865  upphöra  med  sin  verksam- 
het;  den  hade  fyllt  sitt  ändam&l:  tT  under  tiden  hade  en 
byggnad  för  en  sockneskola  i  Hausjärvi  blifvit  uppförd  och  d4 
friherre  MuRCK  utföst  sig  att  tili  dess  uoderhäll  i  tio  krs  tid 
bidraga  med  600  mark  ärligen,  har  denna  skola  numera  köm- 
mit i  full  g&ng.  *)  —  Hvad  folkskolan  är  för  folkets   andliga 


*)  Nedannämnde  nppgifter  om  folkskolan  p&  Erkjlä  torde  har 
försvara  ain  plats.    De  äro  meddela  af  skolans  sisla  lärai^e  staderanden 

MlKLIN. 

Är  1857  den  20  Oktober  börjades  folkundervisning  p&  general 
MtTNGKS  egendom  Erkylä  1  Hausjärvi  kapell  af  Janakkala  socken.  Un- 
der  första  läse&ret  höUs  skolan  tarvis  pft  Erkylä  g&rd  och  i  demnder- 
lydande  Yandais  hy^  en  half  vecka  i  sender  p&  hvardera  stället.  Emd- 
lertid  uppbyggde  general  Munck  pä  e^en  bekostnad  fc)r  skolan  en  su"- 
skild  väl  afpassad  och  prydlig  lokal  p&  stranden  af  Erkylä  sjö.  Denoa 
lokal,  byggd  &  Esko  torplägfenhet,  blef  färdig  om  hösten  1858,  fr&n 
hvilken  tid  skolan  alltid  h&llits  derstädes.  Desis  första  lärare  var  ma- 
gister O.  Wallin,  som  efter  v&rterminens  siat  1861^  d&  han  i  pedago- 
giskt  ändam&l  företog  en  utländsk  resa,  lemnade  sin  hiUiUs  haiid- 
hafda  befattning  &t  studeranden  F.  J.  Miklin,  hvilken  ifrän  den  derpä- 
följande  hösttermins  början  ledt  undervisningen  tili  slutet  af  värtermin 
ftr  1865,  d&  denna  skola^  efter  b&llen  ärsexamen,  den  3  Jani  tills'öts 
och  sälunda  slutade  sin  verksamhet;  ty  den  d&  under  byggnad  varan- 
de  Hausjärvi  sockneskolan,  tili  hvars  underh&U  general  Munck  ädelmo- 
digt  lofvat  6^000  mark  att  utbetalas  under  10  Ars  förlopp  med  600  mark 
ärligen,  skulle  om  hösten  öppnas,  bvilket  dock  cg  skedde  förrän  i  Uars 
1866.  —  Under  Erkylä  folkskolans  ättaäriga  verksamhet  hafra  136  barn 
(82  gossar  och  54  flickor)  blifvit  inskrifna,  af  hvilka  25  (18  gossar  och 
7  flickor)  värit  bosatta  ntom  Erkylä  egor.  Anstaltcns  grnndlHggare 
har  nemligen  tillätit  läraren  emottaga  äfven  andra  sockneboers  bam, 
dä  utrymmet  sädant  medgifvit.  Alla  Erkylä  underhafvandes  barn  haf- 
va  vant  befriade  ifrän  skolafgifter  (de  öfriga  hafva  betait  2  rubel  s:r 
ärligen)  och  dessiitom  fätt  gratis  kokad  mat  tili  middag  vid  anstalten, 
der  ockfiä  nnttqvarter  upplÄtits  fit  de  mera  aflägset  boende.  Med  un- 
dantag  af  Katekes  och  Biblisk  historie  hafva  elevema  begagnat  skolans 
läroböcker,  kartor,  papper,  griffeltaflor  och  andra  läromatcrialicr. 


141 

kultur,  det  är  jordens  ans  ooh  odling  för  folkets  materiella 
yftlständ.  Härom  var  friherre  Munck  äfven  liiligt  öfvertygad. 
Införandet  af  de  rationella  metoder  i  jordbruket,  som  vunnit 
ineteg  mer  och  mer  i  alla  civiliserade  länder,  ans&g  han,  lika- 
soin  m&ngen  annan  fosterlandsvän,  för  en  af  de  stora  uppgif- 
ter,  hvilka  hos  oss  ju  förr  dess  hellre  borde  genomföras;  lika- 
som  m&ngen  annan  arbetade  han  för  detta  ändamäl  med  stor 
ansträngning  och  nedlade  betydliga  kostnader  pä  dess  förverk- 
ligande. 

Som  en  äkta  folkets  man  lefde  och  verkade  han  8&lunda 


Hösttenninen  h&r  be^nts  i  Oktober  m&nad,  vanligen  i  början, 
men  n&^a  ftr  äfven  i  medlet  af  densamma;  ty  baroen  hafva  ej  kunnat 
siippa  tili  skolan  förrän  de  nödvändigaste  höstarbeten  blifvit  gjorda  1 
hemniet.  Värterminen  &ter  har  vidtagit  strax  efter  trettondag  (efter 
omkring  20  dagars  julferier)  och  räckt  tili  första  dagarne  af  Juni,  dä 
läseäret  slatats  med  en  af  elevernas  föräldrar  och  andra  sockneboer 
talrikt  bivistad  ärsexamen,  hvarvid  alla  barn  af  skolans  anläggare,  som 
jemte  sin  familj  alltid  öfvervarit  högtidligheten,  fätt  n&gon  bok  tili 
skänks,  olika  tili  Tärde  efter  barnens  olika  förhällanden. 

Lektionstimmarnes  antal  har  dagligen  värit  6,  utom  om  lördagar- 
ne,  d&  eleverne  blifvit  hemförlofvade  kl.  1  p&  dagen.  Den  mörkare 
ftrstiden  hafva  lektionerna  börjats  kl.  9  f.  m.,  annar?  kl.  8.  Läroäm- 
nen  hafva  Tarit:  1)  Religion  (Katekes  och  Biblisk  historie),  2)  Fm1and$ 
(geografi  efter  Hallstens  lärobok,  3)  Allmän  geoyraji  (det  allmännafite  af 
den  raatematiska  och  fysiska  samt  Europas  politiska),  4)  Finland»  hi- 
•torit  efter  Hallsten,  5)  Alhnän  historie  efter  Bredow,  tili  korstägen,  6) 
Katuriura  med  ledning  af  Berlins  och  Topelii  läroböcker,  7)  Finsk  gram^ 
matik  (et}*mologi),  8)  Rdk-ning^  der  de  mest  försigkomna  hunnit  tili  Re- 
galadetri,  9)  Skri/ninp  (skön-,  rätt-  och  ämneskrifning),  10)  Tanke-  och 
taiöfnin^ar  (efterj  Wur8t'8  ''Zwei  ersten  Schuljahre"),  11)  Skrif/dsning, 
12)  Teckning  och  13)  Sang  (tvästämmig).  Endast  i  Kotekes  hafva  ele- 
vcrna  hait  hemlexor,  föröfrigt  har  alit  blifvit  inlärdt  pä  skolan,  dels 
gennm  läsning  i  läroboken  och  dels  genora  lärarens  muntliga  föredrag. 
—  Arligen  har  skolan  värit  bcsökt  af  omkring  40  elever;  under  första 
&ret  1857—58  var  elevernas  antal  59  (33  gossar  och  26  flickor),  andra 
&ret  1858  -59  38  (21  och  17),  tredje  &ret  1859-60  45  (29  och  16),  Qer- 
de  Iret  1860-61  40  (24  och  16),  femte  &ret  1861—62  34  (22  och  12), 
fijette  Äret  1862-63  35  (22  och  13),  sjunde  &ret  1863-64  46  (28  och 
18)  och  ättonde  &ret  1864-65  44  (28  och  16)  emellan  7  och  14  &r 
gamla,  och  hafva  de  äldre  af  hvardera  könet  turvis  hvarannan  vecka 
bivistat  skolan,  de  yngi-e  deremot  i  en  fortsättning. 


142 

genom  iindervisniag  och  föredöme,  och  om  han  ftnnu  ieke  fick 
sklda  n&gra  utm&rktare  frukter  af  deasa  bemOdaoden  trftda  i 
dagen,  8&  skftnkte  de  honom  dock  den  ftdlaste  skörd  haa  kun- 
de  önska:  de  m&nges  aktning  och  kärlek,  hvilka  i  honom  vör- 
dade  sin  far  och  sin  välgörare.  Följd  af  deras  tirar  och  upp- 
likiige  saknad,  af  aine  medborgares  odelade  högaktning,  bort- 
gick  han,  plOtsligen  träffad  af  ett  slaganfall,  ur  det  jordiska 
lifvet  den  27  Juli  1865. 

Enligt  Societetens  särskilda  hedrande  uppdrag  Uigger 
mig  att  vid  detta  tillfUle  äfven  framlägga  en  utförligare  min- 
nesteckning  af  dess  andra  uader  &ret  bortg&ngne,  frejdade  och 
högt  värdeiade  ledaoiot,  statsr&det  NoRDBHSKitfLO,  hvilken  min- 
nesteckning,  enligt  Societetens  beslut,  offentliggOres  i  den  fönt 
utkommande  tomen  af  dess  handlingar. 

A.  E.  Arppe. 


143 


Anmärkningar   med  afseende  ft  den  användning  galvanis- 
men  sftsom  läkemedel  funnit  i  Finland. 

(Föredrag  h&llet  vid  Vetenskaps-Societetens  ärsdag  den  29 
April  1866  af  Felix  von  Willbbrand.) 

D&  för  tjugu  är   tillbaka  jag  uti  en  i  Finska  L&kare- 
SäUskapets  Handlingar  offentliggjord  uppaats  under  titel:  ''^Om 
galvanismen  sdsom  läkemedel'",  framställde  minä  iakttageleer  an- 
g&ende  de  fördelar  läkaren  kan  af  denna  naturkraft  draga  för 
korrigerande  af  olika  slags  rubbningar  inom  menniskoorganis- 
men,  var  det  d&  en  lätt  begriplig   stolthet  jag  kände  att  fä 
konstatera  8&som  ett  faktum,  att  ifrägavarande  ämne  inom  den 
praktieka  medicinen  blifvit  härstädes  grundiigare  bearbetadt 
än  kanake  nägonstädes  den  tiden.     D&  funnos  mig  veterligen 
inga   sjukinrättningar  uti  Europa,  der  elektricitet  ooh  galva- 
nlsm   akulle   användts   efter  nSgon    annan  indikation   Un   den 
ursprungliga,  alit  ifrän   dessas  upptäckande  antagne  ooh  gäU 
lande,  nemligen  att  härigenom  kunna  böja  eller  öka  lifskraf- 
ten  uti  en  lefvande  menniekokropp.     Af  sadan  anledning  be- 
gagnadea  den  ocksä  endast  för  att  bota  lamheter  efter  slag- 
attacker,  emot  nervsvaghet  m.  m.     Men  som  de  härpä  fästa- 
de   sanguiniska    förhoppningar    nastan    aldrig   förverkligades , 
hade   elektriciteten   och   galvanismen   fallit  i  diskredit  säsom 
läkemedel,    hvarföre   galvaniska  ooh   elektriska    apparater   k 
sjukhusen  funnos  förviste  tili  samlingen  af  antiquerade  instru- 
menter. 

Hos  oss  deremot  hade  redan  sen  kr  1838  vär  landsman 
Crusell  fallit  pk  den  snillrika  id6  att  söka  för  sjukdomars 
botande  använda  äfven  den  effekten  af  galvanismen,  hvilken 
den  tiden  begynte  lemna  8&  förv&nande  resultater  för  teckni- 
ska  behof,  nemligen  dess  kemiska  verkan.  Denna  tanke  var 
hos  Crusell  sk  myeket  originelare,  som  detta  läroverk  der 
ban  f&tt  sin  bildning  i^öfvervägande  grad  representerade  det 
teoretiserande  naturfilosofiska  äsk&dningssättet  i  medicinen  och 

10 


144 

äfven  i  öfrigt  de  tendenser,  hvilka  senare  ansägos  utgöra  den 
moderna  medicinska  forskningens  ära,  att  nemligen  söka  re- 
ducera  lifsfenomenerna  tili  enkla  fysiska  och  kemiska  proces- 
ser,  d&  ännu  knappt  n&gonst&des  hunnit  göra  sig  gftllande. 

Crusells  teori  för  galvanismenB  användniog  tili  medi- 
cinskt  behof  blef  nu  helt  enkelt  den,  att  genom  sjrets  at- 
veckling  vid  den  ingäende  strömmen  fä  blodet  och  v&tskoma 
vid  beröringsstället  att  coagulera  och  att  deremot  genom  den 
6&  att  Saga  alkaliniserande  effekten  af  den  utgäende  ström- 
men verka  upplösande  &  coagulerade  partier  af  organismens 
yfttskor,  att  fördela  dem  eller  t.  o.  m.  att  sönderdela  redan 
oi^aniserade  texturer.  Han  visade  ä  lefvande  djur  hura  v&t- 
skoma  uti  ögat  inom  fä  minuter  grumlades  d&  genom  starr- 
n&lien,  införd  i  ögat,  den  galvaniska  strömmen  ur  ett  sragt 
batteri  inleddes  deri,  och  huru  deremot  samma  grumling  upp- 
löstes  genom  inverkan  af  den  utg&ende  galvaniska  strömmen. 
Han  visade  att  blodet  kunde  fäs  att  stelna  uti  blod&dem 
hos  ett  lefvande  djur  genom  den  ena  strömmen  och  att  blodet 
&ter  upplöses  genom  den  motsatta  strömmen. 

Det  ftr  en  sällsynt  händelse  i  hvarje  land  äfven  uti  de 
p&  intelligenta  krafter  rikast  beg&fvade,  d&  n&gon  af  dessa 
tankens  Ijusblixtar  uppenbara  sig,  hvilka  genomkorsande  re- 
dan af  &rhundradet  godkända  läror  öppna  och  uppljsa  nva 
stigar  för  forakningen.  Denna  nya  af  Crusell  väckta  veten- 
skapliga  forsknings  metod  hörer  tili  antalet  af  dessa  Ijekliga 
företeelser  inom  v&rt  land.  Att  dessa  öfverallt  i  sitt  upptr&- 
dande  mötas  af  svärigheter  och  motständ  synes  vara  en  na- 
turlag.  Att  Crusell  i  högre  mätt  än  vanligt  haft  denna  na- 
turlag  att  kampa  emot,  utgör  ingen  berömmelse  för  oss.  Men 
8&  mycket  sämre  vore  det  beställdt  om  vi  försummade  att 
taga  vara  p&  hans  minne  nu  d&  hans  namn  tyckes  h&Ila  pi 
att  utomlands  falla  i  glömska.  S&som  tecken  hftrpä  mäste 
väl  betraktas  att  t.  ex.  i  ett  sistlidet  &r  i  Wien  af  Professor 
MoRiz  RosBRTHAi.  utgifvet  förtjenstfullt  arbete  öfver  galvanis- 
roens  användning  i  medicinen,  Crusells  namn  knappt  ens  ci- 
teräs,  och  att  vid  Pariser  kirurgiska  societetens  sammantr&de 
den  26  Januari  detta  &r,  med  anledning  af  frägan  om  ett  fall 


145 

af  poljp  i  svalget,  lyckligen  opereradt  af  Nelaton  genom  gal- 
vanocaustik,  en  Italienare  Ciihicelli  velat  yindicera  sig  prio- 
riteten  tili  ifr&gavarande  operations  metod,  emedan  han  &r 
1862  utgifyit  ett  arbete  öfver  galvanocaustiken.  Uti  gamlin- 
gen  af  desse  vetenskapliga  notabiliteter  af  försfa  rangen,  hvar- 
af  de  flesta  medlemmar  af  sagde  lärda  samfund  i  Paris  ut- 
göres,  fanns  lyckligtvis  likväl  en,  det  mäste  erkännas,  nem- 
iigen  Yerneuille,  hvilken  p&minner  sig  att  en  Crusell  nägot 
arbetat  uti  samma  ämne,  men  han  betecknade  detta  s&som 
^des  thäories.et  des  essais  imparfaits.^  Emot  s&väl  detta  le- 
gera  bedömande,  som  ock  isynnerhet  emot  denna  Ginicellis 
lust  att  pä  grund  af  ett  är  1862  utgifyet  arbete  öfyer  galva- 
Docaustik  vilja  tillvälla  sig  prioriteten  af  sagde  stora  uppBn- 
niDg,  fä  vi  här  iolägga  vär  protest  sA.  vidt  denna  kan  ifr&n 
omr&det  af  vär  modesta  vetenskapssocietet  göra  sig  hörd. 

Redan  &r  1838  s%o  vi  härstädcs  v&r  landsman  Crusell, 
dä  efter  njss  slutad  akademisk  kurs  kamraterna  hvar  &t  sitt 
häll  hastade  att  förskaffa  sig  en  praktisk  anställning,  fortfa- 
rande  med  en  äkta  finsk  ihärdighet  arbeta  i  sin  mer  än  tarf- 
liga  studerkammare  med  att  galvanisera  hundar,  kattor  ooh 
höns.  Han  ville  ställa  sinä  frägor  rörande  effekten  af  denna 
naturkraft  ä  lefvande  organismer  tili  den  lefvande  naturen, 
för  att  f&  desse  af  henne  sjelf  löste.  Hans  n&got  tafatta  sätt 
att  g&  tillväga  vid  experimenterandet,  Iät  dem  ofta  nog  miss- 
hckas,  nägot  som  vi  i  öfrigt  ofta  fätt  bevittna  kunna  inträffa 
äfven  med  de  habilaste  experimentatörer  ooh  detta  just  dä  de 
mest  värit  beräknade  pä  effekt.  Sä.  gick  det  med  Crusell  en 
gäng  d&  han  ville  ä  Universitetet  ofifentligen  framställa  sinä 
rön.  Han  ville  ibland  annat  visa  k  en  hund  och  ä  n&gra  höns 
huru  det  med  de  olika  strömrigtningame  ifrän  ett  litet  galva- 
niskt  batteri  läte  sig  utföras  att  efter  behag  framkalla  uti  ö- 
gat  gr&  starr  och  att  sedän  äter  upplösa  densamma  och  &ter- 
ställa  den  förlorade  sjnen.  Det  första  momentet  af  experi- 
mentet  Ijckades  ganska  riktigt,  men  det  senare  misslyckades. 
De  blindgjorda  ögonen  förblefvo  blinda.  Detta  &drog  honom 
mänget  spefullt  skämt,  ehuru  visserligen  ocksfi*  &  andra  h&ll 
ett  välförtjent   erkännande  af  hans   vetenskapliga   sträfvande 


14G 

begynte  komina  honom  tili  del.  Häribland  var  lyckligtTis 
för  honom  det  deltagande  v&r  odödlige  Nertajidkk  sk&nkte 
den  oförtrutne  forskaren.  Stor  naturvetenskapsman  och  ex- 
perimentator  sjelf  visste  han  mer  an  väl  huru  de  offentligen 
anställda  försöken  kunna  misslyckas. 

Den  oblidkeliga  nödvändigheten  att  söija  för  sin  berg- 
ning  tvang  honom  dock  att  hos  Medicinalöfverstjrelsen  an- 
kalla om  anställning,  hvilket  honom  ocksä  beviljades  genom 
förordnande  att  förestä  en  Provincialläkaretjenst^  men  i  Kajana^ 
dit  han  begaf  sig  den  4  December  1839.  Äfven  der  arbefade 
han  8&  vidt  sig  göra  Iät  för  sin  älsklingsid^,  men  skulle  sanno- 
likt  under  sä.  ogynsamma  förbällanden  icke  kunnat  halla  sitt 
vetenskapliga  intresse  uppe,  derest  ej  en  lyeklig  omständig- 
het  gjort  en  vändning  uti  hans  lif.  Universitetets  jubelfest 
erbjöd  honom  jemte  tjiigunio  audra  promovendi  doktorshalten. 
Detta  för  glädje  stämda  tiUrälle  begagnade  Nervander  att  hos 
Grefve  Rehbinder  rekommendera  Crusell  säsom  en  hoppfuU 
vetenskapsman  och  lyckades  genom  denne  Mecenat  utrerka 
honom  underst^d  för  resa  tili  S:t  Petersbui^  och  vistelse  der- 
städes.  Här  förskaffade  honom  Nervander  ett  mägtigt  skjdd 
och  värdefuUt  biständ  uti  hans  vetenskapliga  arbeten  genom 
rekommendation  tili  akademikerna  Hess  och  Lehz.  Den  stora 
kejsarestaden  erbjöd  honom  fördelen  af  ett  oändeligen  rikt 
material  för  medicinsk  iakttagelse  ä  sjukhusen.  Hans  nya 
id6er  väckte  här  uppseende  och  sjelfva  Eejsar  NICOLAI  in- 
tresserade  sig  att  se  den  originelle  forskaren  och  adresserade 
honom  uppmuntrande  ord,  för  hvilket  alit  han  tili  icke  ringa 
del  torde  haft  att  tacka  Kejsarens  dävarande  lifmedicus,  den 
ädle  Marcus,  hvilken  alit  framgent  med  intresse  omfattade 
honom.  Mängen  annan  skulle  väl  genom  dessa  deltagande 
ord  af  verldens  mägtigaste  monark  hafva  äfven  i  materielt 
afseende  grundlagt  sin  lycka.  Crusell  vann  ocksä  det  han 
nftrmast  eftersträfvade,  att  ä  sjukhusen  afdelningar  upplätos 
tiu  hans  förfogande,  der  han  i  praktiken  kunde  utföra  de  o- 
perationer,  dera  han  förut  genom  experimenter  &  djur  öfrer- 
tygat  sig  om  att  vara  verkställbara.  Säsom  första  frukten 
häraf  ofTentliggjorde   han   kr  1841  en  afhandling  under  titel: 


147 

Uber  den  Galvanismus  ah  chenmchct  Heilmittel.  Hari  benätnn- 
des  den  af  honom  nu  införda  metoden  för  galvanismens  aa- 
Tändning  emot  sjukdomen  elektrolys. 

Aret  derp&  se  vi  honom  utnämnd  och  i  verksamhet  sä- 
8om  Provincialläkare  i  Kexholm.  Denna  befattning  hade  han 
ansökt  af  samma  skäl  som  anställningen  i  Kajana,  nödtvun- 
gen  af  sin  ekoDomiska  subsistens.  Men  storstadslifvet  blef 
honom  öfvermägtigt  tilldragande.  Efter  blott  nägra  mänaders 
vistelse  uti  denna  smästad  ätervände  han  tili  S:t  Petersburg, 
der  han  med  ifver  hängaf  sig  att  behandla  blinda,  döfva  och 
mänga  s&som  obetydliga  ansedda  äkommor,  hvaribland  isjn- 
nerhet  m&  nämnas  det  ihärdiga  arbete  han  egnade  kräftäkom- 
mor,  dem  han  hoppades  kunna  härigenom  grundligen  kurera 
och  deri  han  äfven  hade  n&gra  ovädersägligen  lyckade  kurer 
att  uppvisa. 

Ar  1845  sSg  jag  honom  etablerad  i  Moskwa  s&som  före- 
8t4ndare  för  en  här  inrättad  privat  sjukvärdsinrättning,  kallad 
elektroljtiskt  institut.  Här  tjcktes  han  stä  p&  sin  lyckas  mid- 
dags  höjd.  Lysande  equipager  s&gos  vänta  utanför  hans  port. 
Inom  sjukhuset  Yoro  rummen  upptagna  af  patienter  med  oiika 
lidanden,  hvilka  behandlades  med  galvaniska  strömmar,  ledda 
genom  en  mängd  trädar  ifr&n  ett  kolossalt  batteri  midt  uti 
v&ningen.  Men  denna  lysande  period  varade  icke  länge.  Dels 
genom  brist  p&  skicklig  finaus-förvaltning,  dels  ocksä  lika 
mycket  genom  att  hans  lynne  icke  kunde  uthärda  länge  med 
arbete  för  pengar,  gick  detta  pä  ekonomisk  fördel  beräknade 
företag  öfverända.  Han  ätervände  tili  Petersburg  och  egnade 
sig  nu  med  ali  ifver  ät  en  annan  sida  af  sitt  älsklingsstudium, 
galvanocaustiken.  Honom  tillkommer  icke  allenast  obestridli- 
gen  aran  af  att  först  hafva  uttalat  den  tanken  att  begagna  ge- 
nom galvanism  uppglödgade  instrumenter  för  kirurgiskt  behof, 
utan  ock  den  att  i  sjelfva  verket  hafva  utarbetat  denna  metod 
i  dess  praktiska  applikationer,  hvarföre  han  ock  inventerade 
m&nga  sinnrikt  uttänkta  instrumenter  af  platina  för  s&väl  cau- 
terisationer,  som  för  affrätande  af  svulster.  Ja  t.  o.  m.  am- 
putationer  visade  han  &  djur  vara  p&  detta  sätt  utförbara. 
Sitt  första  offentliga  meddelande  öfvcr  detta  ämne  gjorde  han 


148 

inför  Kejserliga  Veteaskaps-Akademin  i  S:t  Petersbiug  den 
11  September  1846.  Han  inlemnade  flera  skrifna  memoirer 
häröfver  tili  Pariser- Akademin.  Den  stora  kirurgen  Piragoff 
omfattade  denna  nya  metod  med  stort  intresse  och  uppmaaa- 
de  Crusell  att  bege  sig  tili  Paris,  der  han  ansäg  r&tla  fUtet 
vara  för  hans  experimentela  studier.  Men  han  hade  icke  före- 
tagsamhet  nog  i  det  praktiska  lifvet  för  att  kunna  folja  detta 
räd  och  tycktes  icke  heller  lägga  nägon  synnerlig  rigt  här- 
vid.  Jag  arbetar  med  facta,  men  facta  äro  facta  öfverallt 
plägade  han  yttra  sig.  Detta  skuUe  dock  af  händelsema  svkti 
motsägas.  Han  hade  ännu  under  sin  lifstid  den  smärtan  att 
se  Pariser-Akademin  tilldöma  sitt  stora  pris  ät  Professoren 
MiDDBLDORPF  i  Breslau  för  dennes  stora  förtjenst  af  aU  hafm 
infört  galvanocaustiken  uti  kirurgin.  Och  nu  blott  f&  kr  efler 
hans  död  kan  inför  kirurgiska  societeteten  i  Paris  Cinicelii 
göra  päst&ende  om  prioritetsrätt  för  denna  uppOnning  i  och 
för  ett  arbete  dateradt  &r  1862! 

Ehuru  ätnjutande  säsom  understöd  under  sin  yistelse  i 
Petersburg  provincialläkarelönen  i  Kexholm,  den  han  fick  bi- 
beh&Ua  intill  dess  han  blef  genom  bemedling  af  sin  gjnnare 
Geheimerädet  Marcus  är  1847  antagen  s&som  tjensteman  vid 
medicinska  departementet  af  inrikesministerium  och  dervid 
uppbar  lön  samt  i  denna  egenskap  äfven  säsom  vedermälen 
af  Kejserlig  N&d  blef  ihägkommen  med  b&de  ordnar  och  tit- 
lar,  var  hans  ställning  i  Petersburg  förenad  med  m&nga  svk- 
righeter.  Hans  f^ordighet,  bristande  spr&kkunskap,  hans  ofta 
besjnnerliga  sätt  och  vanligast  mer  än  tarfliga  boning  och  ut- 
s^yrsel  gjorde  nägon  egentlig  framgäng  4  den  praktiska  ba- 
nan  omöjlig.  Hans  lif  förblef  sedän  alltigenom  en  kamp  emot 
nöd  och  försakelse.  Penningens  värde  säsom  medel  ati  njuta 
af  lifvet  kände  han  ej  och  dä  hans  patienter  tili  det  mesU 
voro  fattiga,  fick  han  ofta  dela  med  sig  af  de  honorarier  han 
kunnat  förvärfva  sig  af  de  rikare.  Nj^a  konstruktioner  af 
apparater  och  anställande  af  experimenter  &  djur  medtogo 
dock  det  mesta  af  hans  inkomster  och  ofta  skall  det  händt 
att  han  för  att  bekosta  en  ny  skruf  fick  försaka  brasan  i  ka- 
kelugnen,  hvarföre  han  icke  s&Uan  fanns  vid  sinä  arbeten  aitta 


149 

iasvept  i  en  gammal  kapprock.  M&nga  af  hans  der  vistande 
landsmän  egnade  fortfarande  honom  sitt  deltagande  ooh  voro 
hans  Btöd  under  bekymren.  Men  som  desse  tili  det  mesta 
uligjordeB  af  unge  ofBcerare,  tjenande  vid  olika  vapen  af  de 
i  kejsarestaden  förlagde  kärer,  hade  de  ocksä  säUan  annat 
än  sitt  rena  oblandade  deltagande  att  erbjuda  honom. 

Det  ser  at  som  om  han  slutligen  blifvit  sin  galvanism 
otrogen.  Han  egnade  sitt  studium  &t  pjrocaustiken,  8&  be- 
nämnde  han  en  ny  af  honom  inventerad  metod  att  för  kirur- 
giskt  behof  bringa  metallen  tili  hvitglödning  genom  förbrän- 
ning  af  knalluft.  Han  skref  häröfver  flera  memoirer  uti  akade 
mins  bulletiner  ooh  utgaf  slutligen  äfven  en  p&  svenska  skrif- 
ven  disputation  under  titel:  Om  det  pyrocausiiska  hjuUty  p& 
grund  hvaraf  han  vid  v&rt  Universitet  utnämndes  tili  dooent 
uii  medicinsk  fysik  &r  1857. 

Men  hans  lefnadsstjema  var  numera  uti  synbart  nedgä- 
ende.  Han  blef  sinnessjuk  ooh  s&som  s&dan  intagen  ooh  med 
uppoffrande  ömhet  värdad  uti  en  D:r  Stein  tillhörlg  enskild 
sjukvärdsanstalt,  der  han  afled  den  24  Oktober  1858. 

Crusells  hela  arbete  för  galvanismens  användning  inom 
medicinen  utgick  ifrän  den  teorin  att  ali  fr&ga  om  den  s.  k. 
lifsprincipen  uti  den  galvaniska  strömmen  vore  en  chim^re, 
att  den  enda  möjliga  effekten  af  galvaniska  strömmar  i  berö- 
ring  med  den  lefvande  mennisko-organismen  vore  den  kerni- 
ska  ooh  mekaniaka.  För  botande  af  sjukdomar  ans&g  han 
endast  den  förra  vara  af  egentligt  gagn  ooh  kunde  denna  i 
olika  styrka  och  verkan  vara.  af  nöden  ifrän  den  lindrigaste 
molekulär-omsättning  tili  den  styrka  att  metallen  häraf  hvit- 
glödgades.  Men  att  ali  denna  verkan  upplöste  sig  vid  berö- 
ringsstället  och  att  den.  lefvande  organismen  i  öfrigt  förhölle 
sig  tili  den  galvaniska  ström,  som  genomgick  henne,  blott 
som  en  ledare  utan  att  af  henne  förändras,  detta  var  hans 
oföränderliga  tanke. 

Redan  uti  min  ofvan  citerade  afhandling  framhölls  af 
mig  utöfver  denna  lokala  kemism  hela  vigten  af  den  mekani- 
ska  eller  irriterande   verkan  af  en   galvanisk  choo  p&  oi^a- 


150 


nismens  texturer.     Dä  härigenom  rörelsen  kunde  framkallas  i 
hvarje  med  kontraktilitet  försedd  fiber  och  dä  sUedes  ftfVen 
sammandragningen  och  utvidgningen  i  de  finare   blodkärlsut- 
greningarne  kunde  efter  behag  iillvagabringaB,  sk  ligger  vigten 
af  denna  s.  k.  mekaniska  verkan  vid  applikationen  af  galva- 
niska   strömmar   för  sjukdomars    botande  i  öppen  dag.     Jag 
hade   äfven  d&  anfört  de  olika  former  af  sjukljga  störingar^ 
der  endast  detta  moment  af  galvanisinen  lemnade  läkarea  den 
största  tjenst.     Men   sedän  dess  har  denna  naturkrafts  appli- 
kation  för  sjukdomars  botande  gjort  ofantligt  stora  framsteg 
utomlands   uti   en  rigtning  hvarom   vi  här  d&  ännu  ej  kunde 
hafva  nägon   aning.     Geuom   Dubois-Raimond^s  upptäckt  om 
galvaniska  strömmar  i  nerverna  ocli  musklerna  hos  lefrande 
djur,   hafva   studierna   rigtatfi  &t  detta  h&ll.     Hufvudsakligen 
Kemak   och  sednast  MoRiz  Rosenthal  hafva  p&  grund   häraf 
8ökt  att,   genom  att  l&ta  konstanta  galvaniska  strömmar  uti 
olika  rigtningar  genomg&  vissa  nervomräden,  omstämma  den 
sjukligt  förändrade  innervationsströmmen  inom  dessa  och  detta 
med   en   oväntadt    Ijcklig   p&följd.     Jag  har,   uppmuntrad  af 
dessa  forskares  framgängar,   begagnat  mig  af  konstanta  gal- 
vaniska strömmar  ur  starka  batterier  för  samma  &ndam&l  oeh 
fuunit  dessas  uppgifter  i  de  förekomne  fallen  be^annade.    Of- 
ver  den  irriterande  galvaniska  verkan  ur  induktionsapparater 
har  i  Paris  genom   Duchennes  ihftrdiga  studier  nja  upptäck- 
ter  gjorts   och  härigenom   stora  framsteg  vunnits  för  sjukdo- 
mars  botande.     Dock   nödgas  jag  här  inskränka  mig  tili  att 
blott  i  dessa  allmäuna  ordalag  ange  huru  studierna  öfver  gal- 
vanismens  användande  för  att  korrigera  rubbningars  förekom- 
mande  inom  mennisko-oi^anismen  gjort  fömämligast  i  Tjsk- 
land   och  Frankrike   stora  framsteg,   sen   den   tid  d&  jag  för 
tjugu  är  sedän  framställde  denna  läras  st&ndpunkt  här  i  lan- 
det.    DetaJjerna  häraf  nödgas  jag  uppskjuta  tili  ett  annat  till- 
fälle  och  nu  blott  uttala  den  öfvertygelse,  att  denna  natur- 
kraft  skall  uti  den  praktiska  läkarekonsten  komma  att  intaga 
ett  sk  vigtigt  rum  att  säväl  det  konstant  verkande  galvaniska 
Itattcriet,  som  väl  konstruerade   induktionsapparater  skola  for 


151 

ali  framtid  befinnas  vara  oumb&rliga  attributer  tili  en  fuUän- 
dad  sjukvärd  isynnerhet  &  sjukhusen,  och  ofta  äfven  inom 
den  enskildta  praktiken. 


152 


Sammanträdet  den   14  Maj   1866. 

Professoren  von  Becker  lemnade  en  framst&llning  af  de 
undersökningar,  som  tili  utredaode  af  Retinas  aoalomi  ooh 
fysiologi  blifvit  utförda  af  Professoren  Max.  Schultzb  i  Bonn. 

Professoren   Moberg   anmärkte  i  anledning   häraf  att  en 
med  YouNGS   theori  för  färgintrycken  analog   &sigt   ang&ende 
sensationen  af  de  särskilda  tonerna  blifvit  framstäld  af  Heui- 
HOLTZ  1  dess  Lehre  van  den  Tonemp/indungen,   nemligen   atl  för 
uppfattningen  af  hvarje  fömimbar  ton  finnes  en  egen  organ, 
som  endast  genom  toner  af  en  bestämd  höjd  (v&glängd)  kan 
försättas  i  medsvängning  och  derigenom  verkar  p&  dermed  i 
förbindelse  st&ende  fibrer  af  börselnerven.     Säsom  s&dana  or- 
ganer  anser  han  de  tili  snäckan  (cochlea)  hörande  s.  k.  Cor- 
tiska  fibrerna,   hvilkas  antal  enligt  Kölliker  uppg&r  tili  om- 
kring  3,000  och  säledes,  med  antagande  af  sju  i  musik  an- 
vändbara  oktaver,   belöpa  sig  tili  400  p&  hvarje  oktav  eller 
33   p&  hvarje  halflons   intervall.     N&r  nu  en  enkel  ton  orat, 
kommer  endast  den  af  dessa  fibrer,  som  med  denna  ton  stikr 
i  fullkomlig  enklang  eller  ock  möjligen  de  tvenne,  som  der- 
med närmast  öfverensstämma,  i  svängning;   en  ton  af  annan 
höjd  inverkar  äter  pä  en  annan  af  nämnde  fibrer,  hvarigenom 
ett  annat  intrjck  ästadkommes.     Träffas  deremot  orat  af  ett 
af  flere  toner  sammansatt  Ijud  t.  ex.  en  klang,  en  uttalad  staf- 
velse  eller  dyl.,  sä  bringas  alla  de  Cortiska  fibrer  i  vibration, 
hvilkas  egna  toner  mot^svara  klangens  eller  Ijudets  partialto- 
ner,  hvarigenom  fiere  nervfibrer  afficieras,  och  ehuru  man  kan 
med  särskild  derp&  riktad  uppmärksamhet  afsöndra  denir  ett 
specielt  intrjck,  d.  v.  s.  ur  klangen  höra  grundtonen  eller  n&gon 
viss  öfverton,   smälta  likväl   vanligen  alla  dessa  intrjck  till- 
samman  tili  en  klang  af  bestämd  art,  hvilken  vi  af  flerfaldig 
erfarenhet  urskilja  s&som  tillhörande  en  violin,  klarinett,  kloc- 
ka,   menniskoröst  o.  s.  v.     Denna  hjpothes  utgör  endast  en 
tillämpning  af  JoH.  MiiLLERS   &sigt  om  sinnesnervernas  speci- 


153 

fika  verksamheter  framstäld  i  dess  Bandimeh.  d,  Pkysiohgie  4:te 
Auli.  I  p.  667  flf. 

Professoren  yon  WiLLKBRAnD  anmälde  om  en  ny  teori 
för  sockersjukan,  hvilken  enligt  sednast  hitkomna  tidskrifter 
ifr&n  Paris  vid  ett  af  medicinska  Akademins  sammanträden 
framstälits  af  kemisten  Mialue  och  derstädes  väekt  stort  upp- 
seende.  Denne  vetenskapsman  hade  nemligen  för  tjugusex  &r 
tillbaka  inför  samma  akademi  framställt  den  teori  för  socker- 
sjukan, att  en  förminskad  alkalinitet  i  blodet  förorsakade  eu 
svärare  förbränlighet  af  de  tili  drufsooker  förvandlade  stär- 
kelsehaltiga  partiklarne  af  födoämnena.  Denna  sata  tjektes 
ocksS.  vara  af  praktiken  s&vidt  beaannad,  som  alkaliska  läke- 
medel  i  allmänhet  och  särskildt  de  pä  alkaliska  best&ndsde- 
lar  rikaste  helsokällor,  t.  ex.  Garlsbader-vattnen,  visat  sig  i 
allmänhet  lemna  bättre  resultat  emot  denna  sjukdom  &n  n&- 
gon  annan  medicinsk  ätgärd.  Dock  var  nu  denna  s.  k.  nya 
teori  endast  sä  tili  vida  ny,  att  han  vidh&llande  sin  förra  &- 
sigt  om  en  minskad  alkalihalt  i  blodet  säsom  orsak  tili  sjuk- 
domen  nu  ville  förklara  orsaken  tili  denna  blodets  minskade 
alkalihalt  genom  en  ifrän  nervsjstemet  utgäende  och  häraf 
beroende  förändring  uti  samtlige  de  afsöndrande  apparatemaa 
funktioner. 

Professoren  von  Willbbkand  meddelade  vidare  att  ifr&n 
flere  trakter  af  landet  ingätt  uppgifter  om,  att  det  af  honom 
för  ett  &r  tillbaka  förordade  begagnandet  af  Jod  emot  typhus 
synts  lemna  högst  ansl&ende  lyckligt  resultat  uti  den  i  landet 
nu  utbredda  typhus-epidemi.  Han  bifogade  härtill  statistisk 
uppgift  om  behandlingen  af  typhus  vid  den  under  hans  v&rd 
st&eode  medicinska  klinik,  hvilken  visade  ett  ovanligt  fördel- 
aktigt  resultat  i  afseende  &  mortaliteten,  men  ville  han  dock 
lemna  derhän  huru  stor  del  hari  finge  tillskrifvas  detta  under 
sjukdomen  begagnade  och  af  honom  förordade  läkemedel,  el- 
ler  om  icke  dettA  mera  fioge  tillräknas  nägot  eget  skaplynne 
hos  den  under  förlidet  &r  förekomne  typhus-epidemin,  som 
ehuru  tili  sinä  symptomer  icke  i  allmänhet  sä  lindrig  dock 
genom  sin  ringa  dödlighet  skulle  visat  sig  alldeles  ovanligt 
välartad. 


154 


Professoren  Forshan  gjorde  n&gra  meddelanden  ur  ett 
arbete  om  Livernes  &lder  i  Liffland,  hvilket  professoren  hade 
för  afsigt  att  offentliggöra  i  Akterna  under  titel:  Sur  CAnti- 
quiti  des  Lives  en  Livonie  och  förbehöll  sig  professoren  att  (k 
utgifva  detsamma  under  den  af  honom  begagnade  pseadonj- 
men:    YrjO  Koskiiier. 

Sekreteraren  professoren  Arppe  tillkftnnagaf,  att  Socie- 
tetens  ledamot  professoren  Akiardbr  tili  offentliggörande  i  bi- 
dragen  iniemnat  ett  utförligare  arbete,  inneh&llande:  Upplyg- 
ningar  om  läroverken  inom  fordna  Wibarg$  oek  nucarande  Bargi 
siift. 

Professoren  Arppe  föredrog  vidare  en  af  l&rarea  rid 
tekniska  realskolan  H.  A.  WAiiLFORSS  och  teknologen  E.  Qtist 
inlemnad  redogörelse  för  en  undersökning  angäende  trftdtjä- 
rans  mindre  flygtiga  best&ndsdelar,  favarmed  de  värit  syssel- 
satta.  Uppsatsen  skulle  under  titel:  Bidrag  tili  kOmMdom  af 
Ret^^^i  denna  öfversigt  intagas. 

Slutligen  meddelade  sekreteraren,  att  doceuten,  doktor 
Carl  Gustaf  Estlander  anhällit  om  plats  i  Akterna  för  en 
afhandling  med  titel:  Sur  le  roman  de  Tristan.  Piices  inedites 
prieedies  par  tine  Etade  sar  Vorigine  et  le  detdappemeni  des  ro- 
mans  de  Tristan. 


155 


Bidrag  tili  Retinas  anatomi  och  fysiologi. 

(Heddeladt  d.  14  Maj  1866  af  F.  J.  v.  Becker.) 

Yid  Sällskapets  ^niederrheinisohe  Gesellsohaft  fttr  Natur- 
und  Heilkunde  zu  Bonn^  sammanträde  den  4  sistlidne  April, 
meddelade  Prof.  Max.  Schultze  ett  utdrag  af  aina  sednaste 
undersökniogar  öfver  retinas  byggnad  hos  menniskor  och  djur. 
Dessa  rörde  hufvudsakligast  fastställandet  af  skiUnaden  mellan 
stafvar  och  tappar^  jemte  fUstadt  afseende  p&  dessa  elementers 
sammanhang  med  näi^änsande  retina-lager.  Detta  förhällan- 
de,  som  är  af  särdeles  vigt  för  sjnorganets  fysiologi,  bar  hit- 
tills  värit  fullkomligt  obekant. 

Hos  fiskar  med  benskelett  kan  man  lätt  öfvertjga  sig 
om  att  tappamey  som  hos  dessa  djur  ftro  flere  g&nger  tjockare 
än  stafvarne,  öfvergä  i  temmeligen  tjocka  fibrer,  som  sluta 
med  en  konisk  tillsvällning  uti  meUankomlagret.  Dessa  for- 
mer,  som  först  upptäcktes  och  af  bildades  af  H.  Möller,  hafva 
äfven  dä  och  d&  observerats  hos  menniskor  och  däggdjur,  och 
beskrefvos  nyligen  äfven  af  Henle.  öfver  dessa  fibrers  na- 
tur veta  vi  lika  litet  nägot  bestämdt,  som  öfver  deras  sam- 
manhang  med  öfriga  retinalager.  Annu  mycket  sv&rare  &r 
det  att  observera  de  frän  siafvame  uti  det  yttre  kornlagret 
utg&ende  fibreme.  Oenom  H.  Mttller  och  Eöllixer  hafva  vi 
lärt  kanna  dem,  men  huru  längt  de  sträcka  sig,  samt  med 
hvilka  elementer  de  träda  i  förening,  är  fullkomligt  obekant. 
I  anseende  tili  de  p&  dem  ofta  förekommande  karakteristiska 
spindelformiga  varikositeterne  bar  Schultze  redan  längesedan 
ansett  dem  vara  af  nervös  natur. 

Genom  ny  a  undersökningsmetoder,  äfvensom  genom  den 
lyckliga  tillfälligheten  att  erhälla  ett  nyss  exstirperadt  mensk- 
ligt  öga  med  fullkomligt  frisk  retinä,  bar  Schultze  numera 
ytterligare  kunnat  fastställa  följande  nya  data: 

Hvarje  siaf  öfvergär  i  en  ytterst  fin,  mycket  sv&rt  kon- 
serverbar  fiber,  som  vanligen  p&  rakaste  vägen  genom tränger 


156 

yttre  kornlagret,  och  dervid  förr  eller  sednare  träder  i  före- 
ning  med  en  liten  äggfonnig  cell,  ett  8&  kalladt  yttre  koni. 
Fibern  visar  uti  macerationspreparater,  som  tillätit  en  isole- 
ring  af  densamma  i  hela  dess  längd,  mjcket  kaiakteristiska 
fina  spindelformiga  varikositeter.  Fibern  slutar  p&  gränsen 
mellan  yttre  kornlagret  och  mellan-komlagret  med  en  de  yan- 
liga  varikoriteteme  i  storlek  litet  öfverträffande  spindelformig 
tillsv&llning^  uti  hvilken  ofta  8m&  vacuoler  kunna  märkas. 
Tofpame  hafva  &ter  vaoligen  tätt  nnder  membrana  limitans 
exteraa  en  kftmhaltig  tillsvällning,  som  enligt  sitt  läge  m&ste 
rftknas  tili  de  yttre  komen,  men  som  i  flere  afseenden  yst 
sendtiigen  skiljer  sig  fr&o  de  talrikare  med  stafvame  i  förening 
st&ende  yttre  komen.  Kama  och  kftrakropp  äro  större  p4 
tappames  korn;  deremot  tillkomma  de  af  Henle  upptackta 
tvärstrimmorae,  som  stundom  observeras  p&  de  yttre  komen, 
blott  stafvames,  men  ej  tappames  kom.  Fr&n  tappames  kora 
g&r  en  alltid  temmeligen  tjock,  men  ytterst  mjuk  och  förgang- 
lig  fiber,  som  (med  undantag  af  trakten  af  macula  lutea  hos 
menniskan)  löper  rakt  ned  tili  mellankornslagret,  vid  hvars 
yttre  yta  den  slutar  med  en  kägelformig  tiilsvällning.  Denoa 
tillsy&llning  visar,  d&  den  blifvit  vftl  bibeh&Uen,  en  pian  basal- 
yta,  frän  hvilken  n&gra  tr&dar,  hvilkas  antal  ej  närmare  kun- 
de  bestämmas,  utgä.  Dessa  tr&dar  fortlöpa  likväl  ieke  i  ra- 
di&r  riktning,  utan  skilja  sig,  som  det  tyckes,  fr&n  hvarandra, 
oeh  ansluta  sig  tili  den  parallelt  med  retinas  yta  gäende  streck- 
ningen  uti  mellankomlagret.  D&  den  kägelformiga  tUlsväll- 
ningen  är  nundre  väl  konserverad,  synes  den  ofta  klock-  eller 
äggformig;  äfven  uppst&  ofta  d&  i  densamma  vacuoler,  lik- 
nande  dem  i  de  bredvid  liggande  staf-fibremes  tillsvällningar. 
Uti  väl  lyckade  macerations-preparat,  d.  v.  s.  s&dane  der  de 
finaste  elementerne  se  ut  som  friska,  men  der  de  kunna  iso- 
leras  vida  mer  än  i  färskt  tillst&nd,  likna  dessa  tjocka  tapp- 
fibrer  i  Ijusbrytning,  ytans  glatthet,  benägenhet  att  bilda  ut- 
bugtningar  och  t.  o.  m.  regelbundet  formade,  spindelformiga 
varikositeter,  äfvensom  genom  sin  ytterliga  grad  af  brftcklig- 
het,  fuUständigt  ur  märghaltiga  nervfibrer  isolerade  axcylin- 
drar.    Äfven  tili  sin  finare  stmktur  likna  de  dessa,  derigenom 


157 

att  äfven  de  visa  en  tydligf^  parallelt  g&ende  längsstreckning, 
som  är  af  8&  stor  betydelee  för  axcylindrarne,  emedan  den- 
samina  l&ter  ana  tili  en  sammansättning  af  finare  fibrer.  Äf- 
ven vid  tappRbrerne  anser  Sehultze  att  denna  streckning  bör 
tjdas  p&  samma  sätt,  emedan  man  p&  rent  anatomisk  grund 
m&ste  sluta  tili  att  dessa  fibrer  äro  af  nervös  natur,  och  eme- 
dan han  8jelf  observerat  att  tappfibreme  uti  mellan-komlagret 
sönderfalla  i  en  mängd  Bna  fibrer.  Äfven  tappkroppen  visar 
en  viss  antjdning  tili  fibrös  by^nad,  liknande  den  fibrillära 
beskaffenheten,  som  observerats  uti  en  del  af  ganglie-oellemes 
substans.  Den  fibrillära  texturen  i  tappkroppen  räcker  ända 
tili  tappstafven. 

Äfven  ett  bindväfs-stroma  med  ofta  tydligt  radiärt  lö- 
pande  fortsättningar  af  de  Mttller^ska  fibrerne  genomdrager 
det  yttre  kornlagret,  men  slutar  uti  m.  limitans  extema,  utan 
alit  direkt  sammanhang  med  staf-  och  tappfibreme. 

Sehultze  anser  sig  derföre  numera  genom  dessa  sinä  un- 
dersökningar  hafva  anatomiskt  bevisat,  att  stafvame  st&  i  för- 
ening  med  mycket  fina,  tapparne  &ter  med  10  4  20  ggr  8& 
tjocka,  nervfibrer,  utaf  hvilka  de  sednare  ytterligare  bestä  af 
kDippen  af  finaste  nervträdar,  som  alla  uti  mellan-komlagret 
afvika  fr&n  den  radiära  rigtningen,  och  fördela  sig  parallelt 
med  retinas  yta. 

Uti  det  inre  kornlagret,  likasom  uti  det  molekulära,  före- 
komma  inga  sä  tjocka  nervfibrer,  som  tappfibreme,  utan  blott 
omätbart  fina  fibrer,  s&dane  som  stafvames.  Följaktligen  för- 
ena  sig  ej  mera  de  i  mellan-komlagret  upplösta  tappfibreme 
uti  de  inre  retina-lagren  tili  dylika  tjocka  fibrer,  utan  uppn& 
hvar  f6T  sig  och  kanske  l&ngt  ätskilda  de  inre  retina-lagren. 

Med  anledning  af  den  nu  framställda  anordningen  af  re- 
tina<elementema,  erinrade  8.  om  den  TouiiG^ska  teorin  öfver 
uppfattningen  af  färg,  enligt  hvilken,  s&som  bekant,  antagea 
att  intrycket  af  hvarje  hufvud-  eller  principalf^rg  förmedlas 
af  en  specifik  nerv. 

Undersökningen  af  fovea  centralU  visade  äfven  att  de 
derstädes  förekommande  tunna,  staflika  elementerne  oveder- 
sägligen  äro  äkta  smala  tappar,  med  dylika  fortsättningar  som 


158 

tapparne  i  den  öfriga  delen  af  retinä,  blott  med  den  ätskilU 
nad  att  de  frän  dem  utg&ende  tjocka  fibrerne  h&r  ej  g&  ra- 
diärt,  utan  i  en  fr&n  fovea  centi^lis  &t  alla  h&ll  snedt  diver- 
gerande  rigtning. 

Redan  H.  Mttller  hade  funnit  att  tapparne  i  fovea  cen- 
tralis  ej  blott  voro  smalare,  utan  äfven  längre  än  i  öfriga  de- 
lar  af  retinä.  En  af  S.  gjord,  särdeles  väl  Ijckad  snitt  ge- 
nom  fovea  af  en  enucleerad,  i  MttUer^ska  vätskan  h&rdnad^ 
bulbus,  visade  icke  blott  fovea  concav  emot  glaskoppen,  utan 
ftfven  m.  limitans  extema  med  tjdlig  eoncavitet  emot  chorioi- 
dea.  Det  sälunda  mellan  limitans  extema  ooh  pigmentet  i 
fovea  uppkomna  större  mellanrummet  fjlldes  af  de  längre 
tapparne  p&  s&  sätt  att  tappames  chorioideal-ändar  conver- 
gerade,  ooh  s&lunda  lägo  närmare  tili  hvarandra  &n  utan  en 
djlik  anordning  värit  möjligt.  S.  fäatade  vidare  uppmärksam- 
heten  derpä,  att  om  man  antager  de  uti  pigment  inbäddade 
chorioideal-ändame  af  tapparne  8&8om  de  percipierande  ele- 
menten,  en  mjcket  finare  synuppfattning  kan  förklaras,  än 
hittills  dä.  man  ansett  tappkroppen  vara  det  känsliga  elemen- 
tet.  Enligt  Schultze'8  sednaste  mätningar  aro  tappstarvames 
diameter  ungefor  0,0005)  eller  närä  pä  V5  ^^  tappkroppames. 
Härigenom  äro  s&ledes  äfven  de  betänkligheter,  man  (Volk- 
MANii,  AUBERT)  hjst  om  fovea-tapparnes  tillräcklighet  att  för- 
klara  uppfattningen  af  de  minsta  möjliga  retina-bildeme  tili 
största  delen  undanröjda. 

Slutligen  framkastades  fr&gan  om  hvad  njtta  den  gula 
pigmenteringen  p&  det  för  det  skarpaste  seendet  bestämda 
stftUet  kunde  medföra.  Föredraganden  hade  nemligen  redan 
förut  öfvertygat  sig  om  att  fovea  centralis  oaktadt  den  ringa 
tjocklek,  8om  retinä  här  eger,  likväl  sjnes  ciirongul  vid  ge- 
nomfallande  Ijus  uti  f&rska  mennisko-  och  ap-ögon.  Följden 
af  den  gula  fllrgningen  är  naturligtvis  att  en  större  eller  piin- 
dre  del  af  strälarne  frän  den  violetta  ändan  af  Spectrum  ab- 
sorberas  fr&n  Ijuset,  som  förr  än  det  percipieras  m&ste  pas- 
sera  igenom  det  gula  stället.  Likasom  i  macula  flava  är  hela 
retinä  hos  foglar  försedd  med  ett  gult  pigment.  Detta  är  lik- 
väl icke  diffust  utbredt  i  alla  lager,  utan,  säsom    bekant,  in- 


159 

skxankt  tili  genomskinliga  färgade  kulor,  belägna  p&  gränsen 
mellan  tappkroppen  och  tappstafveo,  och  hvilka  icke  lS?ta  nk- 
got  hvitt  Ijus  passera  förbi  sig.     Jemte  de  gulfargade  tappar- 
ne    förekomma  i  fog^lretinan   ännu   med  röda  kulor  förgade 
tappar,  hvaremot  de  tili  antalet  vida  underlägsna   stafvarne 
aro  försedda  med  ofärgade  elementer.     Utrönas  mäste  derföre 
hvilket  slag  af  dessa  tre  elementer,   som  förekom  pä  det  för 
det  skarpaste  seendet  bestämda  stället.     Yid  undersökning  af 
falkögon  fann  S.  att  begge  foveee  centrales  (enligt  H.  Mullers 
upptackt  hafva  nemligen  mänga  foglar  tvenae  foveae  i  hvar- 
dera  ögat)  blott  innehöUo  gula  elementer,  under  det  att  i  om- 
gifningen  de  begge  andra  slagen  sm&ningom  uppträdde  jemte 
de  förstnämnde.     Dessa  gulpigmenterade  kulor,  som  tjdligen 
m&ste  utöfva  samma  inflytande  pä  den  percipicrande  delen  af 
foglames  retinä,  som  det  dififust  utbredda  pigmentet  i  macula 
lutea  p&  menniskans,   undersöktes   i   blätt  och  violett  spek- 
tralljus,  och  befunnos   dervid  i  stor  mängd   absorbera  njss- 
nämnde  strälar.     Säsom   bekant   är,  har   det  menskliga  ögat 
stor   sv&righet  att  uppfatta  violetta   och   ultravioletta  strälar, 
under  det  att  likväl  direkta  försök  (Brutke,  Donders,  Rees) 
visat  att  ögats  medier  blott  tili  den  allraminsta   delen  kunna 
vara   orsaken  härtill.     Eunde   derföre   ej   denna  känslolöshet 
hoB  retinä  helt  enkelt  förklaras  genom  den  gula  fargen  i  ma- 
cula lutea,  som  absorberar  de  bl&a  och  violetta  strälarne,  In- 
nan de  komma  tili  perception? 

Men  hvad  njtta  kan  den  gula  fargen  medföra  för  den 
känsliga  macula  flava?  Med  den  violetta  ändan  af  spektrum 
absorberas  tillika  de  str&lar,  som  man  lärt  kanna  som  de  star- 
kast  kemiskt  verkande.  Hvad  foglarnes  retinä  angär  har  detta 
redan  blifvit  framhäUet  af  Hensen  i  Virchow8  Arch.  Bd. 
XXXIV,  Nov.  1865.  Förliknar  man  den  menskliga  retinan 
med  en  känslig  fotografisk  skifva,  sä  mäste  macula  lutea  ver- 
ka s&som  en  Ijusintensiteten  försvagande  skärm;  och  mycket 
troligt  är,  att  vi  utan  macula  lutea  skulle  föredraga  skjmnin- 
gen,  framför  det  fuUa  dagsljuset  vid  arbete. 

Är  denna  förutsättning  riktig,  sä  borde  hos  ugglorne, 
hvilka,  säsom  bekant,  om  dagen  sitta  bländade  af  Ijuset,  och 

11 


160 

först  i  skjmningen  fljga  ut  p&  rof,  retinä  s&kna  det  guk  pig- 
mentet  eller  ätminstone  hafva  det  af  mindre  iotensitet  äo  öf- 
riga  foglar.  Hos  Strix  aluoo  fann  äfven  S.  tili  sin  föiriaii^ 
hela  retinä  ytterst  fattig  p&  gula  pigmentkulor,  samt  dessa  af 
mycket  svag  flLrg;  de  röda  saknades  alldeles.  Tili  följe  h&nf 
drager  han  äfven  den  slutsats  att  orsaken  tili  ugglomes  at- 
omordentliga  känslighet  för  dagsljus  och  förm&ga  att  bättre 
än  andra  foglar  se  i  skjmning,  mftste  tillskrifvas  biisteo  p4 
gult  och  rödt  retinapigment 

Annu  i  ett  hänseende  kunde  man  likT&l  anse  att  det 
gula  pigmentet  gagnade  ögat  MOjligt  är  nemligen  att  det- 
samma  bidroge  tili  korrigering  af  den  ehramaiiska  ^femiuh 
nen,  hvarifrin  ögat  icke  är  fritt. 


161 


Bidrag  tili  kännedom  af  Reten. 
(Meddcladt  den  14  Maj  1866  af  H.  A.  Wahlpohss  och  E.  Qvist.) 

Den  allmänna  gängen  vid  en  destillation  af  trädtjära  vi- 
8ar  ingen  i  ögonen  fallande  olikhet  med  de  iakttagelser,  som 
utforligt  beskrifvits  vid  destillationen  af  hvarje  annan  tjära. 
Först  emot^slutet  af  operationen  inträda  följande  mera  fram- 
stäende  olikheter. 

Vid  en  temperatur,  som  öfverstiger  qvicksilfrets  kok- 
punkt,  öfvergär  en  gul  olja  med  bläaktigt  skimmer,  hvilken 
sedän  den  n&gon  tid  fktt  svalna,  antager  fast  form  af  smör-  • 
koDsistens,  tili  följe  af  den  mängd  bladformiga  glänsande  krj- 
staller,  som  anskjuta  genom  hela  massan.  Sedän  temperatu- 
ren  i  destillationsbläsan  ännu  ytterligare  stigit,  vinner  man  en 
olja  af  syrupartad  konsistens  med  en  om  naphtalin  päminnan- 
de  lukt,  hvilken  dag  för  dag  blir  alit  mera  eeg  tili  dess  den 
antagit  utseende  och  konsistens  af  en  ogenomskinlig  balsam. 
Det  är  den  förra  af  dessa  produkter  vi  begagnat  som  mate- 
rial  för  framställningen  af  ifrägavarande  kolväte  uti  rent  till- 
ständ,  och  hafva  vi  funnit  följande  reningsmethod  lämpligast. 

För  att  befria  kolvätet  frän  största  delen  af  den  med- 
följande  oljan,  pressas  massan  försigtigt  uti  hä^rdukar,  hvar- 
vid  en  tjock  mörkfdrgad  olja  afskiljes  och  i  duken  qvarst&r 
en  tili  fargen  Ijusare  af  fma  blad  bestäende  massa  af  talg- 
konsistens.  Den  sälunda  erhällna  produkten  behandlas  med 
koncentrerad  natronlut  för  att  befria  den  frän  alla  kroppar  af 
aura  egeuskaper,  hvilka  ständigt  ätfölja  tjäroljorna.  Efter 
denna  operation  smältes  den  tillhopa  med  30  proc.  terpentin- 
olja  och  pressas,  hvarvid  äter  en  mörkfärgad  vätska  afskil- 
jes. Denna  operation  upprepas  tili  dess  en  färglös  produkt 
erhälles.  Tili  sist  företages  en  omkrystallisering  ur  varm  vat- 
tenfri  aether,  hvarvid  kolvätet  anskjuter  i  genomskinliga  grup- 
perade  blad.  En  annan  reningsmethod  medelst  kokande  ab- 
solut  alkohol,  hvaruti  oljan  tyckes  vara  vida  lättare  löslig  &n 


162 


kolvätet,  m&ste  vi  äfven  omnämna,  emedan  en  mindre  qran- 
titet  äfven  sälunda  framställdes  ren. 

Det  af  088  s&lunda  rent  framställda  ämnet  öfverensstäm- 
mer  i  aina  fömämsta  egenskaper  med  ett  af  Fritschk  under 
namn  af  Ret^n  uti  Bulletin  de  S:t  Petersbourg  Class.  Phrs. 
math.  T.  XVII  p.  88—110  eamt  i  Bulletin  de  S:t  Peterabouig 
T.  III  p.  46—76  ooh  af  Fehling  i  Annalen  der  Chemie  und 
Phannacie  Bd.  106  p.  388  beskrifvet  ämne<,  oaktadt  analvser- 
ne  för  en  strängt  kritisk  domare  kunde  lemna  ätakiJligt  öfrigt 
att  önska.  För  bättre  öfversigts  skull  vilja  vi  här  samman- 
ställa  medeltalen  af  alla  analjser. 

Fehling 91,68  C.  8,36  H.  —  smpkt  98°— 99^. 

Fritsche 92,i9  „   7,60  „  »      95°. 

Af  088  genom  krjst.  ur 

aether 91,96  »    ^^,84  „  „      95°. 

Af  088  genom  krj8t.  ur 

alkohol 91,53  „   8,27  „  „       95°. 

Ofver  verkliga  orsaken  tili  denna  ringa  öfverenastam- 
melse  v&ga  vi  för  närvarande  icke  afgifva  ett  definitivt  ytt- 
rande.  Om  antingen  methoderna  för  förbränningen  af  kolrika 
ämnen  ej  äro  tillfredsatällande  eller  om  Fritsche  ooh  FehJing 
verkligen  arbetat  med  skilda  ämnen,  s&som  differenseroa  i 
smältpunkterna  skulle  antyda,  derom  hoppaa  vi  efter  en  ut- 
förlig  underaökning  kunna  lemna  uppljsniug. 

Inuan  vi  nu  öfvergä,  tili  beskrifning  af  ämnet  vilja  vi 
omnämna  att  Fritsche,  förutom  sinä  analjser  och  en  smait- 
punktsbestämning,  beskrifver  en  förening  af  kolvätet  med  Pi- 
krinsyra,  en  disulfosjra,  dess  barjtsalt  samt  ett  derivat  der- 
af,  äfvensom  dess  förekommande  i  fossila  trädsl^  frän  &t- 
skilliga  fundorter.  Fehling  deremot  tyckes  af  bristaude  tili- 
g&ng  pä  substans  ej  kunnat  lemna  andra  uppgifter  an  smält* 
punktsbestämningar  och  de  förut  berörda  analjsema. 

Ret^f  som  vi  enligt  ofvan  uppgifna  method  framstallt. 
utgöres  i  sitt  rena  tillst&nd  af  hvita,  stjemformigt  grupperade 
genomskinliga  krjstallblad,  med  en  egendomlig  perlemoartad 
glans,  det  är  vekt  fettartadt  för  känseln  och  fuUkomligt  lukt- 
fritt,  eamt  brinner  med  starkt  rykande  l&ga. 


163 


Sp.  V.  af  den  smälta  och  sedän  stelnade  aubstansen  är 
1,12  vid  rumtemperatur.  Vid  upphettning  smälter  ämnet  vid 
95*^  C.  Vid  en  temperatur,  eom  vi  med  qvicksilfver-tenno- 
meter  ej  kunnat  mätä,  tyekes  ämnet  kunna  destillera  utan 
sönderdelning,  men  väre  sig  genom  partiel  öfverhettning  eUer 
nägon  annan  grund,  har  det  ännu  ej  Ijckats  oss  att  erhSlla 
ett  förglöst  destillat  och  ännu  mindre  en  färglös  äterstod. 

Ret^n  löser  sig  icke  1  vatten.  Af  absolut  alkohol  for- 
drar  en  del  Bubstans  vid  rumtemperatur  54  delar,  af  kokande 
alkohol  8  delar  tili  sin  lösning.  Af  vattenfri  aether  fordrar 
en  del  substans  vid  vanlig  temperatur  3,6  delar,  hvilken  lös- 
ning vid  afkjlning  tili  0^  stelnar  tili  en  fast  massa,  uppvftrmd 
aether  förmär  upptaga  en  vida  större  qvantitet  substans.  Vid 
0°  löses  en  del  substans  af  2,7  delar  benzin,  vid  rumtempe- 
ratur af  1,99  delar  benzin  och  vid  85°,  v&r  benzins  kokpunkt, 
af  endast  0,42  delar.  Utaf  terpentinolja  löses  vid  vanlig  tem- 
peratur 1  del  uti  5,7  delar,  med  kokande  terpentinolja  tyekes 
den  blanda  sig  i  a]la  förhäilanden. 

I  luften  häller  sig  substansen  oförändrad,  men  mindre 
omsorgsfuUt  renad  substans '  antager  efter  nägon  tid  en  gul- 
aktig  fäi^,  hvilken  härrör  af  en  ringa  qvantitet  brandolja. 

Kali  och  ammoniak  äro  utan  inverkan. 

Torr  saltsjregas  absorberas  hvarken  af  den  fasta  eller 
smälta  substansen. 

Af  rykande  svafvelsyra  brunförgas  substansen  vid  van- 
lig temperatur  samt  löses  deri  tili  en  brungrön  färgad  vätska, 
vid  uppvärmning  i  vattenbad  löses  substansen  hastigare  under 
lindrig  utveckling  af  svafvelsyrlighets-gas,  vid  utspädning  med 
vatten  blir  vätskan  mjölkaktigt  grumlig,  men  klamar  vid  till- 
8ats  af  mera  vatten;  vätskan  innehäller,  säsom  vi  framdeles 
hoppas  kunna  visa,  tvenne  sulfosyror. 

Af  engelsk  svafvelsyra  är  inverkan  densamma,  ehuru 
mindre  energisk.  Af  utspädd  svafvelsyra  angripes  substan- 
sen ej. 

Rykande  salpetersyra  löser  substansen  med  stor  häftig- 
het  under  ringa  utveckling  af  röda  ängor;  utspädes  lösningen 
med  vatten,   utfaller  ett  Ijusgult  pulver,  lösligt  i  alkohol  och 


164 

aether,  men  som  dock  ej  hittills  kunnat  erh&Uas  i  krystallinuk 
form.  Utaf  salpetersyra  af  1,33  löses  substansen  ej,  men  gul- 
färgas  sm&ningom  i  beröring  dermed  ooh  förvandlas  slatligen 
tili  en  brunröd  hartsartad  massa.  Af  salpetersjra  af  1^  an- 
gripes  substansen  vid  vanlig  temperatur  icke,  men  efter  eo 
längre  tids  kokning  hade  den  under  gasutveckling  gifvit  upp- 
hof  tili  tvenne  slags  substanser,  en  röd  hartsartad  massa,  som 
simmade  uppä  salpetersyran,  ooh  ett  hvitt  pulver,  som  afsatte 
sig  vid  afsvalning,  hvardera  lösliga  i  ammoniak  och  derur 
fällbara  medelst  syror. 

Af  kromsyradt  kali  och  svafvelsjra  angripes  substansen 
▼id  vanlig  temperatur  endast  längsamt,  vid  kokning  deremot 
inträder  en  ganska  häftig  reaktion,  beledsagad  af  gasutveck- 
ling och  en  angenäm  aromatisk  lukt;  dervid  löser  sig  substan- 
sen icke.  Efter  slutad  reaktion  äterstär  en  grönfargad  lin- 
drigt  surt  luktande  lösning  samt  en  tegelstensfärgad  komig 
substans,  hvilken  löst  i  alkohol  eller  aether,  vid  afsvalning  an- 
skjuter  i  n&lformiga  krjstaller  af  orangeröd  färg. 

Oenom  inverkan  af  torr  chlorgas  smälter  substansen  un- 
der gasutveckling  tili  en  trögfljtande  vätska,  som  vid  afsval- 
ning stelnar  tili  en  massa  af  balsam-artad  konsistens. 

Brom  angriper  substansen  likasi,,  men  gifver  som  pro- 
dukt  en  f^rglös  pulverformig  massa. 

Jod  sammansmälter  med  substansen  i  alla  förhällanden 
och  stelnar  tili  en  graphit-artad  massa,  hvarur  dock  jodien 
genom  alkalier  fuUständigt  kan  afiägsnas. 

Fritsches  uppgifter  angä,ende  Ret^ns  förening  med  Pi- 
krinsyra  hafva  vi  funnit  bekräftade;  den  förening  vi  erii&Ilit 
visar,  likasom  Fritsches,  en  smältpunkt  af  125^. 

Substansen  renad  genom  krystallisation  ur  aether. 
T    a  u  .  A  Iga^  0^5767  CO*  =  91,87  proc.  C. 

I.    Subst.  0,1712  I  /^  rrr^  ^  tt 

'         (  „     0,1203  HO  =    7,84      „     H. 
TI    a  u  *    n  »  »     hOUZ  CO' =91,75       „      C. 

II.    Subst.  0,3015    {  /x  rrr^  «  IT 

"^^^  J  „     0,2105  HO  =    7,75      r,     H. 
IIT    Q  u  .  A  I  »     ^59610  CO»  =  92,25      „     C. 

III.  Subst.  0^0  j ;  ,;^^  HO  _  ,^^    ^  ^ 


165 


Substansen  renad  genom  krystallisation  ur  alkohol. 
T    fl  L  .  A  Igaf  0^53  00^  =  91,53  proc.  C. 


16a 


Sammandrag  af  de  klimatologiska  anteckniogarne  i 
Finland  &r  1865. 

(Meddeladt  den  16  April  1866  af  A.  Mobebg.) 

Orren  lekte  i  Tenala  den  4,  i  Janakkala  d.  25  Mars^  i 
Saarijärvi  den  8,  i  Orimattila  d.  10  April.  —  Lärkan  hördes 
1  Nädendal  d.  30  Mars ;  i  Kisko  d.  5,  Eura  ooh  Janakkala  d. 
8,  Orimattila  d.  9,  Taipalsaari  d.  11,  Tenala  d.  12,  Eides  d. 
13,  Kyrkslätt  d.  15,  Ule&borg  d.  17,  Jyväskylä  d.  18,  Saari- 
järvi d.  20  April.  —  B<^nken  förmärktes  i  Janakkala  d.  7, 
Orimattila  ooh  Kides  d.  14,  Uleä^borg  d.  15,  Tenala  d.  16, 
Saarijärvi  d.  28  April.  —  Svanen  sägs  i  Saarijärvi  d.  10,  Ki- 
des d.  16,  Janakkala  d.  30  April.  —  Sädesarlan  ankom  tili 
Kisko  d.  9,  Tenala  ooh  Orimattila  d.  11,  Nädendal  d.  18,  Tai- 
palsaari d.  20,  Janakkala  d.  23  April;  tili  Kides  d.  5,  Saari- 
järvi d.  7,  Kuopio  d.  12  Maj.  —  Sängtrasien  Iät  höra  sig  i 
Kisko  d.  8,  Tenala  d.  13,  Janakkala  d.  14,  Orimattila  d.  20 
April;  Kides  d.  3,  Saarijärvi  d.  6  Maj.  —  Jrafioii  observera- 
des  i  Eura  d.  13,  Kisko  oeh  Orimattila  d.  17,  Kyrkslätt  d.  20, 
Janakkala  d.  28,  Kides  och  Saarijärvi  d.  29  April;  Taipal- 
saari d.  6  Maj.  --  Spofven  anlände  tili  Kyrkslätt  d.  13,  Kisko 
d.  19,  Orimattila  d.  23  April;  Kides  d.  2,  Tenala  d.  6,  Saa- 
rijärvi d.  9,  Janakkala  d.  12  Maj.  —  StmsqväUan  infann  sig 
i  Nädendal  d.  21,  Kisko  och  Orimattila  d.  24  April;  Tenala 
d.  3,  Janakkala  d.  6,  Saarijärvi  d.  7,  Kides  d.  8  Maj.  — 
Göken  begynte  gala  i  N&dendal  och  Tenala  d.  9,  Kyrkslätt, 
Kisko,  Taipalsaari  och  Kides  d.  11,  Eura  och  Orimattila  d. 
12,  Janakkala  d.  13,  Jyväskylä  d.  14,  Kuopio  d.  15,  Saari- 
järvi d.  19  Maj.  --  Hmsvalan  syutes  i  Eura  d.  9,  Tenala  d. 
10,  Nädendal  d.  11,  Orimattila  d.  14,  Kyrkslätt,  Kisko  och 
Janakkala  d.  15,  Saarijärvi  d.  30  Maj.  —  Ladusvalan  ankom 
tili  Tenala  och  Kisko  d.  11,  Orimattila  och  Janakkala  d.  13, 
Taipalsaari  d.  14,  Saarijärvi  och  Kuopio  d.  15,  Jyväskylä, 
Kides  och  Ule&borg  d.  16  Maj. 


167 


Ibland  anteckningar  om  vextlighetsfenomenerna  in&  an- 
föras  att  Bäggen  begynte  löfvas  i  Orimattila  den  7,  Janakkala 
d.  9,  Tenala  d.  15,  Kisko  d.  17,  Salo  och  Kides  d.  20  Maj; 
Kemi  d.  8  Juni.  —  KruBbärsbuskens  bladsprickning  böijade  i 
Janakkala  d.  9,  Tenala  och  Orimattila  d.  10,  Kisko  d.  12, 
N&dendal  d.  14,  Salo  och  Kides  d.  19  Maj.  —  HtiUippan 
blommade  i  Tenala  d.  10,  Kisko  och  Janakkala  d.  12,  Kjrk- 
slätt  d.  14,  Orimattila  d.  15,  Kides  d.  20  Maj.  —  Rön9^m  fick 
löf  i  Janakkala  d.  12,  Orimattila  d.  14,  Tenala  d.  16,  N&den- 
dal  och  Saarijärvi  d.  19,  Kisko  d.  20,  Kyrkslätt  d.  22,  Salo 
d.  25  Maj;  Ule&borg  d.  5,  Kemi  d.  10  Juni.  —  KalfUkan  blom- 
made i  Janakkala  d.  13,  Kyrkslätt  och  Orimattila  d.  15,  Te- 
nala d.  18,  Kisko  d.  19,  Kides  d.  22  Maj;  Kemi  d.  10  Juni. 
—  Björken  begynte  1^  löf  i  N&dendal  och  Orimattila  d.  16, 
Kyrkslätt  och  Janakkala  d.  17,  Tenala,  Kisko  och  Kuopio  d. 
18,  Saarijärvi  d.  19,  Kides  d.  22  Maj;  Ule&borg  d.  3,  Kemi 
d.  7  Juni.  —  Hargyran  blommade  i  Jjrväskylä  d.  17,  Janak- 
kala d.  19,  Tenala  d.  21,  Kisko  d.  23  Maj.  —  Bldbär  d:o  i 
Tenala  d.  21,  Kisko  d.  22,  Janakkala  d.  24,  Saarijärvi  d.  26, 
Kides  d.  30  Maj;  N&dendal  d.  7,  Kemi  d.  16  Juni.  —  Stnul' 
tron  d:o  i  Salo  och  Janakkala  d.  23,  Kisko  d.  24,  Orimattila 
d.  27  Maj;  Kyrkslätt  d.  2,  N&dendal  och  Tenala  d.  3,  Kides 
d.  6  Juni;  Kemi  d.  2  Juli.  —  Aspen  löfvas  i  Kisko  och  Ja- 
nakkala d.  23,  Tenala  d.  25  Maj;  Kides  d.  6,  Kemi  d.  19 
Juni.  —  Häggen  blommar  i  Orimattila  och  Janakkala  d.  24, 
Tenala  och  Kisko  d.  25,  Salo  d.  26,  Kyrkslätt  d.  30  Maj; 
N&dendal  d.  1,  Kides  d.  10,  Kemi  d.  25  Juni.  —  Syrenen  d:o 
i  N&dendal  d.  4,  Kisko  d.  11,  Orimattila  d.  12,  Tenala  d.  16, 
Janakkala  d.  18,  Kyrkslätt  d.  21,  Kides  d.  29  Juni.  —  Röd- 
väppling  d:o  i  Orimattila  d.  8,  Tenala  d.  20,  Kides  d.  23,  Ja- 
nakkala d.  25,  Kyrkslätt  d.  27  Juni;  Kisko  ooh  Kemi  d.  1 
Juli.  —  Rönnen  d:o  i  Janakkala  d.  11,  N&dendal  d.  13,  Ori- 
mattila d.  14,  Tenala  d.  16,  Kyrkslätt  och  Kisko  d.  19,  Ki- 
des d.  26  Juni;  Kemi  d.  l  Juli.  —  Njuponbusken  d:o  i  Janak- 
kala d.  19,  Kides  d.  29  Juni;  Kisko  d.  4,  Lemland  d.  7,  Te- 
nala d.  13  Juli.  —  Hallonbuskm  d:o  i  N&dendal  d.  21,  Tenala 
d.  28,  Janakkala  d.  29  Juni;   Lemland   och  Kisko  d.  1  Juli. 


168 


—  BMlint  d:o  i  Tenala  d.  20,  Orimattila  d.  22,  Kisko  d.  28 
Juni;  Lemland  d.  3,  Janakkala  d.  6,  Eidee  d.  7,  Kyrksl&ttd. 
10  Juli,  Saarijärvi  d.  8  Augusti.  —  Stnultron  mognade  i  Ori- 
mattila d.  4,  Janakkala  d.  10,  Tenala,  Kisko  och  Kides  d.  12, 
Lemland  och  N&dendal  d.  13  Juli.  —  Bläbi^  d:o  i  N&dendal 
d.  16,  Tenala  d.  18,  Kisko  d.  20,  Kides  d.  24,  SaarijärTi  d. 
27  Juli.  —  Hollon  d:o  i  Nädendal  d.  21  Juli;  Tenala  och  Kisko 
d.  1,  Janakkala  ooh  Kides  d.  4  Augusti.  —  Bland  odlade  yex- 
ter  Mdes  Komet  i  Kisko  och  Orimattila  d.  20,  Kyrksl&tt  d. 
23,  Janakkala  d.  27  Maj;  Kides  d.  1,  Saarijärvi  d.  7,  Kemi 
d.  10  Juni  samt  gkk  i  ax  i  Lemland  d.  14,  Kides  d.  15,  Ja- 
nakkala och  Saarijärvi  d.  17,  Kyrkslätt  d.  20,  Kisko  d.  22 
JolL  —  Rägm  gkk  i  ax  i  Tenala  d.  6,  Orimattila  d.  7,  Ja- 
nakkala d.  9,  Kisko  d.  10,  Kyrkslätt  d.  12,  Kides  d.  19,  Saa- 
rijärvi d.  27  Juni;  blommade  i  Nädendal  d.  19,  Tenala  d.  28, 
Lemland  d.  29,  Orimattila  d.  30  Juni;  Kisko  och  Janakkala 
d.  1,  Kyrkslätt  d.  2,  Kides  d.  3,  Saarijärvi  d.  7  Juli;  samt 
ikärdadea  i  Janakkala  d.  5,  Orimattila  och  Kides  d.  7,  Tenala 
och  Kisko  d.  9,  Lemland  d.  11,  Kyrkslätt  d.  12,  Saarijärvi 
d.  14  Augusti. 

hloBtningen  inträffade  i  Salo  d.  21,  Nädendal  d.  23  A- 
pril;  i  Tenala  d.  8,  Janakkala  d.  9-- 13,  Uleäboig  (elfven)  d. 
10—12,  Kisko  d.  11—12,  Saarijärvi  d.  15—16,  Taipalsaari 
och  Jyväskylä  d.  16,  Kuopio  d.  16—20,  Kides  d.  17—20, 
Ule&borg  (redden)  d.  30  Maj.  —  Isläggningen  (första  gängen) 
i  Kides  d.  18,  Saarijärvi  d.  19  Oktober;  Kuopio  d.  5,  Jyväs- 
kylä d.  12,  Salo,  Janakkala,  Ule&borg  (elfven)  d.  13,  Tenala 
d.  26,  Taipalsaari  d.  30  November;  Nädendal  och  Kisko  d. 
1,  Ule&borgs  redd  d.  14  December.  —  Sisia  snöfallel  om  vä- 
ren  antecknades  i  Tenala,  Kisko,  Eura  d.  29  Aprii;  Näden- 
dal och  Kyrkslätt  d.  1,  Salo  d.  2,  Orimattila,  Janakkala,  Tai- 
palsaari ooh  Saarijärvi  d.  5,  Kuopio  och  Kides  d.  6  Maj; 
Ule&borg  d.  1  Juni,  hvilken  sistnämnde  dag  snöblandadt  regn 
äfven  föll  1  Salo,  Nädendal,  Tenala,  Kisko,  Orimattila,  Ja- 
nakkala, Saarijärvi,  samt  d.  8  Juni  i  Kides.  —  Första  snö- 
faUet  om  hösten  inföll  i  Salo,  Nädendal,  Tenala,  Kisko,  Ori- 


169' 


mattila  d.  7,  Kyrksl&tt,  Janakkala  och  Kuopio  d.  8,  Kidea  d. 
11,  Saarij&rvi  d.  12,  Ule&borg  d.  13  Oktober. 

Nederb&rdm  uppmättes  under  hela  äret  i  Kisko,  Orimat- 
tila och  Kides  samt  under  Maj— Oktober  m&nader  vid  Levftis 
landtbruksskola  i  Kuopio  socken,  och  reaultaterna  deraf  ut- 
gjorde  i  finska  decimaltum: 

Orimattila. 

Ml. 


Januari 
Februari 
Mars.  . 
April    . 
Maj   .  . 
Juni  .  . 
Juli   .  . 
Augusti 
September 
Oktober . 
November 
Deoember 


Leväis. 


Kisko.      Orimattila.  Kides. 

1,13.  1,41.  1,15. 

0,84.  1,00.  0,76. 

0,25.  0,33.  0,36. 

0,56.  0,37.  0,38. 

1,28.  1,98.  1,53.           2,10. 

1,69.  1,98.  2,00.           1,78. 

2,39.  2,95.  4,28.          2,21. 

1,78.  1,01.  1,30.           1,25. 

Iy49.  2,32.  2,51.           1,76. 

3,32.  3,36.  2,78.           3,16. 

2,65.  1,67.  1,34. 

0,56.  1,39.  0,85.         

17,93.  19,77.  19,23.         12,26- 


170 


FIrtecklilf  öfver  de  skrifter  Fioska  Veteoskaps-Socie- 
teten  erbftllit  frftn  den  1  Juni  1865  tili  den  31  Maj 
1866. 

Af  Finska  LäkaresälkkapeL 

Handlingar  B.  IX  4. 

Af  Suomalaisen  kirjallisuuden  Seura. 

Toimitakflia:  XIV  Kalevala,  kolmas  painos.  —  XVII  Suomen 
kansan  Satuja  ja  Tarinoita  4:s  osa.  —  XXIII  Luonnon- 
kirja Z.  Topeliukselta,  kolmas  painos.  —  XXXI 
Ranskan  kielioppi  toimitt.  A.  W.  Floman,  uusi  painos. 
—  XXXIV  Kertomuksia  ihmiskunnan  historiasta  A.  W. 
Grube'n  mukaan  III  1.  —  XXXVII  W.  PtttzMn  ylei- 
sen historian  oppikirja  I — III  2.  —  XXXVIII  Svenskt- 
Finskt  Lexikon.  —  XXXIX  Yleislaskun  alkeet  toimitt 
H.  Pantsar.  —  XL  Ruotsalais-Suomalainen  Lakisanain 
luettelo. 

Suomi,  kirjoituksia  isänmaallisista  aineista.  Toinen  jakso  UI, 
IV. 

Af  Wasa  Gymnasium. 
Programm  för  &ren  1859—1862  och  1862—1865. 

Af  LAcademie  imp,  des  sciences  de  S:t  Petersbourg. 

M^moires  VII  S6rie  T.  VIII  13,  T.  IX  1-7,  T.  X  1. 

Bulletin  T.  VIII  2-6,  T.  IX  1—3,  T.  X  1. 

M^langes   physiques  et  chimiques  tir^s  du  bulletin  de  TAea- 

demie  imp.  des  sciences  de  S:t  Petersbourg  T.  VI  2—4. 
M^langes  biologique^  tir^s  du  bulletin  de  TAcademie  imp.  des 

sciences  de  S:t  Petersbourg  T,  V  1—4. 
M^langes  greeo-romains  tir6s  du  bulletin  ete.  T.  II  6. 
M^langes  asiatiques  tir^s  du  bulletin  etc.     T.  V  4. 
3aiiHCKH  Hun.  ARa4eiiiB  Hayii»  T.  VII— IX  1. 


171 

33:e  apacjHjieaie  jrqpemAeaabixi»  II.  AeuuAOBMu-h  Barpa4Ti 

26  IOhii  1864  ro4a* 
TopsecTBeaaoe  CoGpanie  bmo.  AKBAeuiu  Hajirfc  29  4eK.  1864. 
OT«ieT'b  o  BocbyoMi»  DpBcjac4eain  HarpaAii  Fpaoa  YBapoBa, 

25  CeBT.  1865  ro4a. 
C6opHBRi>  yarepiajOBi»  4Jifl  BCTopia  Hmb.  ARa4eiiiB  Haji-b 

Bb   XVIII    B-aK«,    8343^1»    A.    KjBBRl».      H.    II. 

Sanskrit- Wörterbuch  herausgegeben  v.  d.  kais.  Akademie  der 

Wi88en8chaften,   bearb.  v.  O.  Böhtlingk  u.  R.  Roth. 

T.  V  1—20  ark. 
Das  fanfzigjährige  Doctor-Jubil&um  des   Geheimrathea  E.  E. 

von  Baer  am  29  Aug.  1864. 
Indische  SprQche,  sanskrit  und  deutsch  v.  O.  Böhtlingk  Th. 

III.     Nachtr.  1. 
Chr.  Donaleitis  Lithauisehe  Dichtungen   von  A.  Schleieher. 
Cosmographie  de  Chemseddin  Abou  Abdallah  Mohammed  Ed- 

Dimichqui,  pubi.  par  M.  A.  F.  M  e  hr  e  n. 
Histoire  de  la  Siounie  par  Steph.  Orbelian  trad.  de  Tarme- 

nien  par  M.  Brosset  Livr.  II. 
HBCTpjKuiH   cGÖHpaBia    fipe4MeT0Bb   4^fl   dTBorpa«B«iecKofi 

BbicTaBRB  B  PjccRsro  AijBea  bi»  AIockbb. 

Af  LObservatoire  physique  cenlral  de  Russie. 

Annales  1861,  1862. 

Af  La  Soeiiti  imp.  des  naturalisfes  de  Moscou. 

Bulletin  ann^e  1865  1—4. 

Af  die  gelehrle  estnische  Gesellschaft  zu  DorpaL 

Schriften:   N:o  4  Das  Steinalter  der  Ostseeproviuzen  von  C. 

Grewingk. 
Sitzungsberichte  1865. 
Der  Codex  Zamoiscianus  enth.  Cap  I — XXIII  8  der  ^Origi- 

nes  Livoni»'*,  beschrieben  von  C.  Schirren. 
Materialien  zur  Kirchen-  und  Prediger-Chronik  der  Stadt  Dor- 

pat,  gesammelt  von  E.  P.  Körber. 
Nachrichten  aber  Leben  und  Schriften  des  Herren  Oeheimra- 


172 


tlies  Karl  Ernst  von  Baer  mitgetheilt  von  ifam  selbet. 
Yeröffentlicht  bei  Gelegenheit  «eines  oO-jährigen  Doetor- 
Jubil&ums  am  29  Aug.  1864  von  der  lUtterechaft  Ehst- 
lands. 

Af  die  Kaisert.  Universität  zu  Dorpat. 

Indices   scholarum  anno   1865  (L.  Schwabiu8  de  codicibus 

archetjpo  et  Veronensi  Catullianis  pre&fatus  esi.) 
Oöospeaie  «ileKi^itt  1865  1  a  2  CeyecTpi*. 
Personal  der  kaiserl.  Universität  zu  Dorpat  1865. 
16  at.  Disputationer  under  &ren  1864  och  1865. 

Af  Kongi,  Svenska   Veienskaps- Akademin. 

Handlingar.     Ny  följd.     B.  V  1. 

Ofversigt  af  kongi.  Vetenskaps^Akademiens  förhandlingar.   21 

&rg.  1864. 
Meteorologiska  lakttagelser  i  Sverige.     B.  V  1863. 
Kongi.  Svenska  Vetenskaps- Akademien  Maj  1865. 

Af  Statisliska  Centralbyrän  i  Sverige. 

Bidrag  tili  Sveriges  offlciela  statistik.  A)  Befolkningsstatistik. 
Ny  följd  II  1,  2.  B)  Rättsväsendet  Ny  följd  13  a, 
IV  1,  V  1.  C)  Bergshandtering  1862.  D)  Fabriker  och 
Manufakturer  1862.  E)  Inrikes  sjöfart  1862.  F)  Utri- 
kes  handel  och  sjöfart  1862.  G)  F&ngv&rden.  Ny  foljd 
IV  1862.  E)  Helso-  och  sjukvirden  I.  Ny  följd  1 
1861. 

Kapitalkonto  tili  Rikshufvudboken  för  är  1861. 

Berättelse  tili  Rikets  höglofl.  St&nder  ang&ende  Bankoverket 
af  Rikets  Ständers  revisorer  är  1863. 

Ofversigt  af  Rikets  Ständers  banks  hela  ställning  sammanfat- 
tad  efter  1863  &rs  bokslut. 

Uppgift  öfver  Bankens  metalliska  kassa  samt  utelöpande  sed- 
lar  m.  m.  den  31  Dee.  1863. 

Rikets  Ständers  Riksstat  för  &r  1864  och  följande  &r. 

Oeneral-Sammandrag  öfver  1863  &rs  bevillning. 


173 

Af  Kongi  VnioersiieM  i  Upsala. 
Arsskrift  1864. 

Ar  Kmgl.   Vetenskaps-Societelen  i  Upsala. 

Nova  Acta  reg.  Societatis  Dpsal.    Ser.  III.    Voi.  V  2. 

Ar  kongeL  Norske  Frederiks  Unkersitetet  och  kongeL  Norske 
Videnskabs-SeUkabet  i  Chrisiiania. 

Aarsberetning  for  aaret  1863. 

Index  scholarum  1864,  1865  habendarum. 

Gaver  til  det  kgl.  Norske  Universitet  i  ChristiaDia  1863. 

Om  de  geologiske    Forhold    paa  kyststrcBkningen  af  nordre 

Bergenhuu8  Amt  af  M.  Irgens  og  Th.  Hjortdahl. 
Om  Sneebrceen  Folgefon  af  S.  A.  Sexe. 
Veiviser  ved   geologiske    exeursioner  i  Christiania  omegn  af 

Th.  Kjerulf. 
Om  de  i  Norge  forekommende  fossile  Dyrlevninger  fra  Qvar- 

tserperioden  af  M.  S  ars. 
Norges  Ferskvands  Krebsdyr.  I  Afsnit.   Branchiopoda  1  Cla- 

docera  Ctenopoda  af  O.  O.  S  ars. 
Om  forelebige  retsmidler  i  den  gamle  norske  Rettergang,  af 

F.  Brandt. 
Nyt  Magazin  for  Naturvidenskaberne.     Udg.  af  den  physiogr. 

forening  i  Christiania  ved   M.  Sars  och  Th.  Kjerulf. 

B.  XII  4  -  XIV  1. 
Forhandlinger  i  Videnskabs-Selskabet  i  Christiania  aar  1863. 
Det  kongel.  norske  Videnskabers-Selskabs  Skrifter  i  det  19:de 

Aarhundrede.     B.  V  1. 
Meteorologische  Beobachtungen  aufgezeichnet  auf  Christiania 

Observatorium  III— V  1848—63. 
Meteorologiske  lagttagelser  paa  Christiania  Observatorium  1864. 
Norske  Rigsregistranter  tildeels  i  Uddrag.     B.  III  1,  2. 
Meddeleleer  fra  det  Norske  Rigsarchiv.     B.  I  1. 
Det  Norske  Folks   historie  af  P.  A.  Munch.     II  Hovedafde- 

ling.     B.  I,  II. 
Norges  Mynter  i  middelalderen  samlede  og  beskrevne  af  C.  J. 

Schive. 


174 


Noiges  offlcielle  Statistik  adgiven  1863.    HUft  B  1,  C  3,  D 

1,  F  1.  —  D:o  d:o   1864  B   1,  C  3,  5,  D  1,  F  1.  - 

D:o  d:o  1865  B  1,  C  3,  5,  6,  7,  F  1. 
Beretning  om  Bodsfsengslets  yirksomhed  1863,  1864. 
Fortsatte  Bidrag  angaaende  SGedelighede-tilstanden  i  Norge  Ted 

E.  Sundt. 
Fjerde  Aarsberetning  om  Fantefolket  ved  E.  Sundt 
Oversigt  over  de  ved  Norges  kyster  iagttagne  Copepoder,  af 

A.  Boeck. 
Norges  Fiskerier  af  D.  A.  Laberg. 
Fiske-Udklffiknings-apparater  fra  Norge  udstillede  af  M.  6. 

Hetting. 
Beretning  om  Ladegaards^ens  Hovedgaard  for  1862  og  1863. 
Biblian-historia  toimitt.  Yolr.  Vogt,  viides  painos. 
Indberetning  om  professor  Monrads  1859  foretagne  Udenlands- 

reise. 

Ai  kongel.  Danske  Videnskabemes  Sehkab. 
Oversigt  over  det  E.  V.  8:8  Forhandlinger  1864. 

Af  die  kaiserl,  Leopoldin.^Carottnische   detUsche   Akademie 

der  Naturforscher. 
Verhandlungen  B.  XXXI,  XXXII  1. 

Af  das  germanische  Nationalmuseum. 
Anzeiger  fttr  Eunde  der  deutschen  Yorzeit  12:r  Jahig.  1865. 

Af  die  zoologische  Gesellschaft  in  Frankfurt  am  Main. 
Der  zoologische  Garten,  Zeitschrift  1864  N:i8  7 — 12. 

Af  der  naturioissenschaflliche   Verein  zu  Bremen. 

Erster  Jahresbericht  1864—1866. 

# 
Af  die  kön.  Akademie  der  JVissenschaften  zu  BerUn. 

Abhandlungen  1863. 

Preisfragen  der  phjs.-mathemat.  Classe  fttr  d.  J.  1866  u.  1867. 

Monatsbericht  Jan.  1865. 


175 

Af  der  naturhistorische  Verein  der  premsuehen  Rhein^ 
landes  und  We$tphalens. 
Verhandlungen  Jahrg.  XXI,  XXII  (Dritte  Folge  I,  II). 

Af  die  kön.  physikalisch-ökonomische  Gesellschaft  zu 
Königsberg. 
Schriften  V  Jahrg.  1864. 

Af  die  naturforschende  Gesellschaft  zu  Halle. 

Abbandlungen  I  1,  VI— IX  1. 

Berichte  aber  die  Sitzungen  der  Gesellschaft  in  J.  1854—56, 
1864. 

Af  die  oberlausilzische  Gesellschaft  der  JVissenschaften. 
Neues  Lausitzisches  Magazin.    B.  41,  42. 

Af  die  kön.  Sächsische  Gesellschaft  der  JVissenschaften 
zu  Leipzig. 

Abbandlungen.    Phil.-histor.  Classe  B.  IV  5,  6,  V  1.  —  Math.- 

phys.  Classe  B.  VII  2-4,  VIII  1. 
Berichte  tiber  die  Verhandlungen  phil.-hist.  Classe  1864  2,  3. 

—  Math.-phys.  Classe  1864. 

Af  der  Freiberger  AUerthums-verein. 
Mittheilungen  1863,  1864. 

Af  die  medicinisch-natunjcissenschaftliche  Gesellschaft 
zu  Jena. 
Jenaische  Zeitschrift  ftir  Medicin  u.  Natumrissenschaft.    I  2 — 
II  4. 

Af  der  Verein  fur  Naturkunde  im  Herzogthum  Nassau. 
Jahrbttcher  H.  XVII,  XVIII. 

Af  die  oberhessische  Gesellschaft  fUr  Natur-  u.  BeHkunde. 
Elfter  Bericht  1864. 

n 


176 

Amtlicher  Bericht  tiber  die  39:8te  Versammlung  deutscher  Ka- 
turforscher  und  Ärtzte  in  Giessen  im  Sept.  1864  von 
Wernher  u.  Leuckart. 

Af  der  Offenbacher  Verein  fur  Naturkunde, 

Fanfter  und  Sechster  Bericht  1863—1865. 

Af  die  kön.  Bayerische  Äkademie  der  JVissenschaftm. 

Abhandlungen.     Philos.-philol.  Classe  B.  X  2.  —  Histor.  Classe 

B.  IX  2,  X  1. 
Sitzungsberichte  1864  I  4,  5,  II  1—4,  1865  I,  IL 
Die  Sfellung  Venedigs  in  der  Weltge8chichte5  Rede  von  6.  M. 

Thomas. 
Die  Verhandlungen  der  protest.     Farsten  in  d.  J.  1590  u.  1591 

zu  Grandung  einer  Union,  Vortrag  von  K.  A.  Muffat 
König  Maximilian  II  und  die   Wi8sen8chafi,  Rede  von  J.  v. 

Döllinger. 
Annalen  der  kön.  Sternwarte  bei  MUnchen  von  J.  Lamont 

B.  Xin,  XIV. 

Af  die  naturforschende  GeseUschafl  zu  Bamberg. 
Fttnfter  u.  Sechster  Bericht  fttr  J.  1860—62. 

Af  die  physikalisch-medicinische   Gesellschaft  in   fVOrzburg. 
Wtirzburger  Naturwi8sen8chaftliche  Zeitschrift  B.  V  3,  4,  VI 1. 

Af  Pollichia,  ein  natur^joissenschafil.  Verein  der  Rheinpfah. 
20:r  und  2l:r  Jahresbericht  1862,  1863. 
Af  die  kaiserl  Äkademie  der   fVissenschaften  in  Wien. 

Denkschriften.  Math.- natunvissenschaftl.  Classe  B.  XXIII, 
XXIV.  -  Philos.-historische  Classe  B.  XIII,  XIV. 

Sitzungsberichte.  Math.-naturwissen8chafll.  Classe  I  Abth. 
B.  XLVIII  4— LI  55  II  Abth.  B.  XLVHI  5— LU  1.  - 
Register  zu  B.  XLIII— L.  —  Philos.-hist  Classe  B.  XLIV  2 
-L  2. 

Almanach  Jahrg.  XIV,  XV  1864,  1865. 


177 

Af  die  zoologtsch-bolanische  GeselUchafl  tn   Wien. 
Verhandlungen  Jahrg.  1864. 

Das  Vorkomnen  des  Parasitismus  im  Thier-  u.  Pflanzenreiche. 
Festflchrift  zur  50:jähr.  Jubelfeier  d.  naturforsch.  Gesell- 
schaft  in*Emden  von  G.  v.  Frauenfeld. 

Af  die  k.  k.  geographische  GeselUchafl  in  Wien, 
MittheUungen  Jahrg.  VII,  VIII  1. 

Af  die  kön.  Böhmische    Geselkchaft   der  Wissenschaften  in 

Prag. 

Abhandlungen.     Ftinfter  Folge  B.  XUI  1863,  1864. 
Sitzungsberichte  Jahrg.  1864. 

Af  der  naturforschende   Verein  in  Briinn. 
Verhandlungen  B.  II  1863. 

Af  das  naturhistorische  Landesmuseum  von  Kärnthen. 
Jahrbuch  H.  VI  Jahrg.  XII  1863. 

Af  der  historische  Verein  fiir  Steiermark. 

Mittheilungen  H.  13. 

Beiträge  zur  Eunde  steiermärkischer  Geschichtsquellen  Jahrg.  I. 

Af  der  Verein  fiir  Nalurkunde  zu  Presburg. 
Correspondenzblatt  Jahrg.  II  1863. 

Af  la  Sociäi  de  physique  et  d^histoire  nalurelle  de  Geneve. 
Memoires  T.  XVII  2,  XVIII  1. 

Af  la  reale  Accademia  delle  scienze  di  Torino. 

Memorie.     Serie  Seconda  Tomo  XXL 
Atti  Voi.  I  1,  2. 

Af  tAcademte  imp.  des  sciences^  belles  lelires  ei  arts  de  Lyon. 

Memoires.     Classe  des  sciences  T.  XIII.     Classe  des  lettres 
T.  XI. 


178 

Af  la  Sociiti  imp.  (fagricuUure,    hUtoire  nalurelU  et  arts 
utiles  de  Lyon. 

Annales  des  Bciences  physiques  et  naturelles,  d^agriculture  et 
d'industrie.     3:e  Serie  T.  VII. 

Af  la  SociiU  Linnimne  de  Lyon. 
Annales.     Ann^e  1863,  T.  X. 

Af  la  SocUti  Linnienne  de  Normandie. 

M^moires.     Ann^es  1863,  1864.     V.  XIV. 
Bulletin  Voi.  IV  a.  1863—64. 

Af  FAcademie  royale  des  sciences,  des  lettres  et  des  heaux- 
arts  de  Belgtque. 

Bulletin  2:e  Serie  T.  XVIII,  XIX,  ann.  33:e,  34;e,  1864, 1865. 

Annuaire  1865. 

M^moires    couronn^s   et  m6moires   des   savants    ^trangers  T. 

XXXII.     4:o. 
M6moires  couronn^s  et  autres  m^moires  T.  XVII.     8:o. 
Observations  des  phenom^nes  periodlques  des  plantes  et  des 

animaux  1861,  1862. 
Sur  les  epoques  compar6es  de  la  feuillaison  et  de  la  floraifion 

ä  Bruxelles,  ä  Stettin  et  ä  Vienne  par  A.  Quetelet, 

Linster  et  Ch.  Pritsch. 
Communications  de  TObservatoire  de  Bruxelles :  Etoiles  filan- 

tes  et  extr^mes  de  temperature  par  A.  Quetelet. 

Af  la  Sociiti  royale  des  sciendes  de  Liige, 
Mömoires  T.  I-XVIII. 

A/*  de  kon.  Akademie  van  Wetenschappen  to  Amsterdam. 

Verhandelingen  D.  X.     Afdeel.  Letterkunde  D.  III. 
Verslagen  en  Meddeelingen.    Afd.  Natuurkunde  D.  XVII.    Afd. 

Letterkunde  D.  VIII. 
Jaarboek  voor  1863,  1864. 
Mus^e  Vrolik,  CatÄlogue  de  la  collection  d'Anatomie  humaine. 


179 

compar^e  et  pathologique   de   MM.   G.  et  W.  Vrolik 

par  J.  L.  Dusseau  (De  Ia  part  de  la  famille). 
Senis  vota  pro  patria,  carmen  elegiacum  Joh.  van  Leeuwen 

Hollandi. 
^ Innoxqdxov^  xai  a).X(ov  icergcSv  nahxmv  keCifjova.     Hippo- 

cratis  et  aliorum  medieorum  veterum  reliqui».    Ed.  F.  Z. 

Ermerins.     Voi.  III. 

Af  the  naturalhistory  sodety  of  Dublin. 
Proceedings  for  the  session  1863 — 64.     Voi.  IV  2. 

Af  (he  Smithsonian  inslitution, 

Smithsonian  Contributions  to  knowledge.     Voi.  XIV. 

Annual  report  of  the  board  of  regents  of  the  Smithsonian  in- 
stitution for  the  year  1863. 

Kesults  of  meteorological  observations  made  in  year  1854 — 
1859.     Voi.  II  1. 

Fifteenth  annual  report  of  the  Trustees  of  Wi8Con8in  institute 
for  the  education  of  the  blinds  1864. 

Af  the  Academy  of  natural  sciences  of  Philadelphia. 
Proceedings  1864. 

Af  the  Boston  Society  of  naturalhistory. 

Proceedings  Voll.  II— VII,  IX  (21—25). 
Boston  Journal  of  naturalhistory.     Voll.  I— III,  IV  3,  4,  V 
1,  4,  VL 

Af  the  Lyceum  of  naturalhistory  of  Ne^-York. 

Annals  Voi.  VIII  1—3. 

Charter,  constitution  and  by-law8  of  the  Lyceum  of  natural- 
history in  the  city  of  New-Tork. 

Af  enskilda. 

Co6paoie  cTarett  BBi]^e-A4MBpaja  H.  H.  ^»OD-IIIaDi^a  nocBa- 
u^eHBbix^b    uopcKony    a^^aj  Cl»    1848   ho   1865   ro4i» 


180  1 

I 
I 

H.  I,  II.  —  Hepresee  h  pbcjhkh  ri»  ooCSp^ 
Boiie-A4iiBpaja  H.  4>oB-IIIaHi;a.  —    ^f  f 

Die  artesischen  Wa88er  und  untersilurischen   Ttioul 

tersburg  von  H.  Struve.  —  Af  författcgret^, 
Hämatologische  Studien  von  AL  Schmidt.   —   Af 
Olavi  Maununpojka  Pariisissa  ja  Suomalaisten    op  ii 

komailia  keskiaialla  kuvaillut  T.  Koskine z?.! 

fattaren. 
Lähteitä  ison  vihan  historiaan.     Handlingar  tiU    upp, 

Finlands  öden  under  det  stora  nordiska  kriget 

Y.  Koskinen.  —  Af  utgifvaren, 
Den  magnetiske  Declination  i  Christiania  udledet  af| 

tioner  1842—1863  af  H.  Mohn.  —  Af  forfaaa\ 
Untersuchungen  tiber  die  Constitution  der  Atmosphärij 

Strahlenbrechung  in   derselben  von  H.  Gyld^o 

författaren, 
Bidrag  tili  kännedom  om  Evangelisk-lutherska  församli 

i  Ingermanlands  stift  af  M.  Aki  an  der.  —  Af  för  f 
The  celebrated  theory  of  parallels.     Demonstration  of  1 

lebrated  theorem  Euclid.  I  axiom  12,  by  M.  BrVt 

Af  författaren, 
G.  A.  Wallins  Reseanteckningar  fr&n  Orienten  ären  V. 

1849   utgifna  af  S.  G.  Elmgren.    B.  IV.  —  A( 

varen, 

Ad.  ]Uoberg> 


Afförfattn 
vhmidL  -j;' 

Y.  Jidikifle: 

nia  u«i]e(^e/ . 

[er  Aönojpi 
ifl  Ä  6/:; 

er.-i'' 
l/F,- 


/ 


Pris:  2  Mark.