(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Oversigt af Förhandlingar, Volumes 30-33"

This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that 's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this file - a reminder of this book' s long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by Commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the file s We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each file is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
anywhere in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's Information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . corn/ 



L-^oc /<5:SJ. ^ ^0 - 33;) 



i 



Bought vyriththeincome of 

THEKELLERFUND 



Bequeathed inMemory of 

JasperNevvton Keller 

Betty Scott Henshaw Keller 

Marl\n MandellKeller 

Ralph Henshaw Keller 

CarlTilden Keller 





Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



OFVERSIGT 



AF 



FINSKA VF.Tr.\SK.\PS-SO('IHTKTi;NS 



föriiani)lin(;ar. 



xxx. 



1887—^888. 



-@-sie-#- 



Pris: 3 iiinrli. 



Mfl^BAB^i^ 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by 



Google 



ÖFVERSIGT 



AF 



FINSKA VETEJJ^KAPS-SOCIETETENS 

FÖRHiMIlfiAR. . 



XXX. 



1887—1888. 



EELSINQFOBS, 

J. SnCELn ARFVIMGABS BOKTRYOKERI-AKTIEBOLAG, 



Digitized by VjOOQ IC 



U €o<. /i-3/. yC3ö-35j, 



HARVARD 

lUNIVERSITYl 

LIBRARY 



hk 



/<- /V6K 



i<:c((r, (^i) 






Digitized by VjOOQ IC 



Innehäll : 

dfrersiict af fSrhandlingrame Tid Tetenskaps-Soeietetens 
sammanträden: 

Sid. 

Den 26 September 1887 I. 

, 10 Oktober „ ID. 

n 24 „ „ IV. 

„ 14 November „ VI. 

„ 19 December „ VIII. 

„ 16 Januari 1888 X. 

„ 1 Februari „ XII. 

n 19 n n XIH. 

« 7 Mars „ XVII. 

» 19 n « xvm. 

„ 26 April „ XX. 

n 29 „ „ xxin. 

n 23 Maj „ XXIV. 

Vetenskapliga meddelandenx 

Direkt retning af tvärstrimmig muskel förmedelst konstant ström 

(Fortsättning), af £. HaOsUn 1. 

Tili kännedomen om sensibla nerver och ryggmärgens reflexap- 
parater, af K. EaUsten. 12. Elektrotoniska irritabilitets 
förändringar i sensibla nerver 26. 

Om sora estrar af ftalsyra, af Ossian Asehan 39. 

Mindre meddelanden frän universitetecs kemiska laboratorium af 
Edo. Hjdt och Ossian Asehan. 4. Bidrag tili kännedom 
af oxanilsyra. 5. Om (p)-tolylimid afbrandvinsyra. 6. Notis 
om ftalsyreanhydridens kristallform. 7. N&gra nya derivat 
af metaxylol. 8. Salicyl-propyl-etersyra 6<). 

Der Planet (183) Istria, von Anders Ihnner 68. 

Om framställning af konstgjord pyrokroit (kristalliseradt man- 

ganohydrat), af Avg, af SchtUtin 73. 

Om framstallning af silfverkaliumkarbonat, af Aug, af Schulten» 76. 

Absolnta magnetiska bestämningar vid Meteorologiska Central- 

anstalten i Helsingfors» 2, af Ernst Biese • • • ' 79. 



Digitized by VjOOQ IC 



Bidrag tili Enantylsyrans historia, af H. A. JVahlfors 82. 

M&nadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster &ren 
1886 och 1887, jemf5rd med det ärliga medeltalet, af N. 
K. Nordenskiöld 96. 

Zur Kenntniss der Erammangserscheinungen der Pflanzen, Ton 

Fredr, Elfving 98. 

Undersökningar öfver symmetrisk dietylbemstenssyra, af Edv. 

Hjdt 103. 

Sammandrag af de klimatologiska aDteckningame i Finland är 

1887, af Ad. Moberg 111. 

Berättelse öfver Finska Yetenskaps-Societetens Meteorologiska 
Gentralanstalts verksamhet under är 1887, af N, K, Nor- 
denskiöld 136. 

Finska Yetenskaps-Societetens femtio&rs-fest den 29 April 1888: 

Ordförandens helsningstal 147. 

Lyckönskningsadresser och telegram 150. 

Arsberättelse, afgifven af ständige sekretetaren 184. 

Suomen kielen lukusanoista. Esittänyt Aug. Ahlqvist (Esitelmä 

Suomen Tiedeseuran yuos^uhlassa 29 p:nä huhtik. t. 1888) 198. 
Det mekaniska äskädning3Sättet för förklaring af förändringarna 

inom de lefvande varelserna, af K. HöUsten 21 1 . 

Tillkännagifyande angäende hedersprisen,afafgäendeordföranden 222. 



Förteckning öfver de skrifter, som blifvit tili Finska Vetenskaps- 
Societeten förärade frän den 26 Maj 1837 tili den 23 Maj 
1888, af Ad, Moberg 224. 



Digitized by VjOOQ IC 



Ofversigt af förhandlingarne 

Tid Flnskft YetenskapshSocietetens sammanträden. 

Den 26 September 1887. 

P& Socitetens derom gjorda framställning hade Finans- 
Expeditionen, jemlikt skrifvelse af den 23 nästvikne Maj, fun- 
nit godt tillägga direktorn for Socitetens meteorologiska 
centralanstalt N. K. Nordenskiöld löneförhöjning för fem &rs 
tjenst med 750 mark om äret, attutgäfr&n den 1 Mars 1887. 

Antecknades att Kejserliga Senaten, jemlikt skrifvelsei 
frÄn Ecklesiastik-Expeditionen af den 26 nästlidne Maj, bi- 
Mit tili direktorn Nordenskiölds anh&llan om tjenstledighet 
iinder Juni, Juli ooh Augusti minader samt i enlighetmed 
Societetens hemställan förordnat assistenten K. EmilJohans- 
son att under tiden handhafva de direktorn vid meteorolo- 
giska eentralanstalten äliggande löpande göromäl. 

The Bureau of Edugation vid Inrikes-Departementet i 
Washington hade tili Societeten öfversändt en del af sinä se- 
naste publikationer ooh derjemte, i bref af den 30 nästvikne 
Juli, uttalat önskan att inträda i skriftbyte med Societeten, 
hvartill denna ä sin sida biföll. 

Professom E. R Neovhjs hade tili Societeten inlemnat 
en afhandling med titel: „Untersuchung einiger Singularitä- 
len, welche im Innem und auf der Begrenzung von Mini- 
malflächenstucken auftreten können, deren Begrenzung von 
geradlinigen Strecken gebildet wird", hvilken p& framställ- 
ning af sekreteraren godkändes tili införande i Acta. 

Hr Hällsten anmälde tili intagning i Öfversigten fort- 
sättning af sitt förut p&böqade arbete „om direkt retning 
af tvärstrimmig muskel förmedelst konstant ström". 

Hr Nordenskiöld anmälde att limnigrafen i Hangö un- 
der senaste sommar blifvit försatt i verksamhet samt före- 
visade dermed gjorda observationer öfver hafsytans höjd 



Digitized by VjOOQ IC 



fr&n den 20 Juli tili den 21 September, hvilka företedde tyd- 
liga spär at ebb och flod. En notis haroin skulle meddelas 
för Öfversigten. 

Hr Nordenskiöld framforde tillika en at Stationsinspek- 
torn Appelgren ä Hangö kommuns vägnar gjord anhällan att 
det tili limnigrafen hörande byggnadsarbetet m&tte, säsnart 
ske kan, genom Societetens försorg afsynas. Medanledning 
häraf uppdrogs ät Meteorologiska Utskottet att inkomma med 
förslag tili nödiga ätgärder i detta hänseende. 

Societetens hedersledamot Professorn H. A. Schwarz 
i Göttingen hade forärat Societeten ett exemplar af sitt ny- 
ligen utgifna arbete ^Ueber specielle zweifach zusammen- 
hängende Flächenstiicke, welche kleineren Flächeninhalt be- 
sitzen, als alle benachbarten, von denselben Randlinien be- 
grenzten Flächenstiicke". 

Tili biblioteket hade dessutom under sommarens lopp 
ingätt sändningar af skrifter fr&n Vetenskaps-Akademiema i 
S:t Petersburg, Berlin, Miinchen, Paris, Turin och Stockholm, 
Juridiska Föreningen, Finska Historiska Samfundet, Svenska 
Literatur-Sällskapet och Industristyrelsen härstädes, K. Ry- 
skä geografiska Sällskapet och Comit6 göologique i S:t Pe- 
tersburg, Universitetet, Naturforscher-Gesellschaft och Ge- 
lehrte estnische Gesellschaft i Dorpat, Soci6t6 Imp6riale des 
Naturalistes och Läkaresällskapet i Moskwa, Soci6t6 Oura- 
lienne d'amateurs des sciences naturelles i Jekaterinenburg, 
Universitetet, Norska Nordhafsexpeditionen, Norska Grad- 
mätningsexpeditionen och Meteorologiska Institutet i Chri- 
stiania, K. Danske Videnskabemes Selskab i Köpenhamn, 
Gesellschaft der Wissenschaften i Göttingen, Naturiforschen- 
der Verein i Briinn, Medicinisch-naturwissenschaftliche Ge- 
sellschaft i Jena, Verein för Chemnitzer Geschichte i Chem- 
nitz, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum i Wien, Naturwis- 
senschaftlicher Verein i Bremen, K. Sächsische Gesellschaft 
der Wissenschaften i Leipzig, Historischer Verein fiir Schwa- 
ben und Neuburg i Augsburg, Historischer Verein fur Steier* 
mark i Graz, Naturforschende Gesellschaft i Halle, K. K. 
Zoologisch-botanische Gesellschaft, Verein zur Verbreitung 
natunvissenschaftlicher Kenntnisse, Anthropologische Gesell- 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

schaft och K. K. Geologische Reichsanstalt i Wien, Verein 
der Aertzte in Steiermark i Graz, Soci6t6 Arch6ologique i 
Agram, Oberbessische Gesellscbaft der Natur- und Heilkunde 
i Giessen, Naturwi8sensebaftlicber Verein fiir Neu-Vorpom- 
mem und Rugen i Greifswald, Astronomische Gesellchaft i 
Leipzig, Soci6t6 HoUandaise des sciences i Harlem, Soci6t6 
entomologique de Belgique ocb Soci6t6 malacologique de 
Belgique 1 Brussel, L'6eole polytechnique i Deift, Soci6t6 
de göogrs^hie och Soci6t6 matb^matique de France i Paris, 
Acadömie de Metz, R. Seuola normale superiore i Pisa, R. 
Accademia dei Lineei i Rom, Royal Society, Royal Astrono- 
mical Society ocb Meteorological Office i London, Literary 
and philosophical Society i Liverpool, Royal Society i Dub- 
lin, Bureau of Education ocb U. S. geological Survey i Was- 
hington, Wagner Free Institute of Science ocb Academy of 
natural Sciences i Pbiladelpbia, American Academy of Arts 
and Sciences i Boston, Johns Hopkins University i Baltimore, 
Yale University i New-Haven, Museum of comparative Zoo- 
logy i Cambridge, Academia näcional de ciencias i Cördoba, 
Asiatic Society of Bengal i Calcutta, Observatorium i Bata- 
via, Linnean Society af New Soutb Wales i Sidney samt Kejs. 
Universitetet i Tokio. 

Den 10 Oktober 1887. 
Ordforanden tillkännagaf att detta extra-möte blifvit 
sammankalladt med anledning af en frin Ecklesiastik-Expe- 
ditionen i Kejserliga Senaten anländ skrifvelse af den 30 
nyssvikne September, bvilken upplästes ocb deri Societeten 
anmodades att, enär den tid af tre &r, för bvilken de nu- 
varande ledamöteme i Arkeologiska Kommissionen blifvit 
tillsatte, den 23 Oktober 1887 utg&r, oförtöfvadt utsetv&le- 
damöter i Konmiissionen för nästföljande treärsperiod sam- 
underställa valet Kejserliga Senatens stadfästelse. 

Vid det vai, som med anledning bäraf nu anställdes, 
utsägos tili ledamöter i Arkeologiska Kommissionen brr Est- 
lander ocb Freudentbal; ocb skulle anmälan om detta vai 
göras bos KejserUga Senaten. 

I iräga om afsyning af limnigrafbyggnaden i Hangö 



Digitized by VjOOQ IC 



IV 

upplästes ett utl&tande fr&n Meteorologiska Utskottet, hvari 
föreslogs: l:o att i afsyningen, som borde med det snaraste 
faretagas, ä Societetens vägnar Utskottets ordförande skuUe 
förordnas att deltaga, och 2:o att Societeten hos Kcgseriiga 
Senaten m&tte hemställa om förordnande for nftgon arkitekt 
att ä statens vägnar öfvervara synen, alldenstund ifirägava- 
rande byggnad blifvit med statsmedel uppförd och bör af sta- 
ten för framtiden underhällas. Dettaförslagblet af Societeten 
godkändt, och skuUeunderdänighemstäUaniantydt syfte göras. 

I sammanhang härmed beslöts att hos Guvernörsem- 
betet i Nylands Iän reqvirera innevarande ärs anslag for 
limnigrafens underhäU samt deraf tillhandahälla Drätselkam- 
maren i Hangö 75 mark säsom ersättning för byggnadens 
värd sedän Juli mänad detta är, dä den blifvit tili begag- 
nande uppl&ten. 

P& anh&llan af hr Nordenskiöld bifölls att tili Meteo- 
rologiska Centralanstaltens begagnande öf^erlemna en polar- 
expeditionen tillhörig Hottingers barograf. 

Den 24 Oktober 1887. 

I skrifvelse af den 7 Oktober meddelade Ecklesiastik- 
Expeditionen i Kejserliga Senaten att Hans Kegserliga Ma- 
jestät, pä derom gjord underdänig framställning, bemyndigat 
Senaten att för utdelande af pris för vetenskapliga afhand- 
ingar vid Vetenskaps-Societetens instundande 50:de ärsdag, pä 
sätt en af Societeten uppgjord och i s&dant hänseende in- 
sänd pian för prisutdelningen närmare inneh&Uer, ur all- 
männa medel utbetala högst 6,000 mark, hvarjemte Socie- 
teten anbefalldes att, sedän vederbörande prisnämnder sig 
utl&tit samt antalet utfallande pris eller accessit blifvit be- 
stämda, med uppgifter härom i sinom tid tili Kejserliga Se- 
naten inkomma. 

Med anledning häraf beslöts i landets officiela tidnin- 
gar läta införa ett tillkännagifvande härom jemte den för 
prisutdelningen antagna planen, hvilken var af följande lydelse. 

„Finska Vetenskaps-Societeten utdelar pä sin femtionde 
ärsdag den 29 April 1888 ett pris af 2,000 finska mark inom 
hvarje af dess tre sektioner: den matematisk-fysiska, den 



Digitized by VjOOQ IC 



naturhistoriska och den historisk-filologiska, för det bästa 
inlemnade arbete, som befinnes i högre grad hafva riktat 
den vetenskapliga forskningen. De arbeten, som i dettaaf- 
seende tagas i betraktande, böra vara författade af finske 
män och skola antingen förut vara offentliggjorda i Socie- 
tetens publikationer eUer i fullständigt manuskript inlemnas 
tili Societeten senast den 1 Februari 1888. Skrifter tryckta 
före 1886 deltaga icke i täflingen". 

„Hvarje sektion utgör prisnämnd för de tili dess om- 
räde hörande skrifter, men kan, i händelse af behof, förstär- 
kas med en eller flere af Societeten utsedda personer". 

,,SkulIe skäl ej anses förekomma tili utgifvande af of- 
van nänmda pris, kan inom hvarje sektion ett accessit af 
750 finska mark tilldelas det bästa inlemnade arbete af ve- 
tenskaplig förtjenst". 

,^isbelönt skrift, som icke förut med Societetens be- 
gifvande införts i dess publikationer, bör i desamma offent- 
liggöras'S 

Hr Lemström anmälde, att han jemte hr Sundell den 
20 nästvikne Maj anställt inventering säväl af mekaniska in- 
stitutets finska staten tillhöriga instrumenter, som af den 
under Vetenskaps-Societetens värd stäende för polarexpedi- 
tionen anskaffade instrumentsamlingen, samt inlenmade skrift- 
lig berättelse öfver dessa inventeringar. 

Lektom dr L. Neovius förevisade en af honom kon- 
struerad synnerligen känslig elektrometer. 

Hr Moberg tillkännagaf att kostnaderna för limnigra- 
fen i Hangö, för hvilken ursprungligen reserverats 1,050 
mark, i verkligheten öfverskridit detta belopp med 432 mark. 
Societeten beslöt att denna brist skulle betäckas med Socie- 
tetens egna tillgängar. 

Ett af tre ledamöter undertecknadt förslag om inväl- 
jande af en hedersledamot i Vetenskaps-Societeten bordla- 
des jemlikt stadgame tili nasta sammanträde. 

Tili Societetens bibliotek hade boksänd ningar ing&t 
frän Finska LitteratursäUskapet, Kejs. Finska Hushillnings- 
sällskapet i Äbo, Soci6t6 Imp. des naturalistes i Moskwa, 
Naturvännernas Sällskap i Kiew, Universitetet i Upsala, Ve- 



Digitized by VjOOQ IC 



VI 

tenskaps-Akademien i Munchen, Alterthumsverein i Zwickau, 
Natunvissenschaftlicher Verein i Elberfeld, Naturhistorischer 
Verein i Bonn, Med. Natunvissenschaftliche Gesellschaft i 
Jena, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, Oberlausitzische 
Gesellschaft der Wisseschaften i Görlitz, Institut Royal M6- 
töorologique des Pays-Bas i Utrecht, Royal Society, Zoolo- 
gical Society och Meteorological Office i London, Soci^tö de 
göographie i Paris, Johns Hopkins University i Baltimore samt 
Academia Nacional des Ciencias i Cördoba. 

Den 14 November 1887. 

Föredrogs en skrifvelse frän Finans-Expeditionen i 
Kejserliga Senaten af den 21 Oktober med underrättelse att 
Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna genom Expeditio- 
nen anmodats förordna nägon arkitekt att jemte statsrädet 
Moberg afsyna limnigrafbyggnaden vid Hangö. 

Enligt hvad Öfverstyrelsen lör allmänna byggnaderna 
i skrifvelse af den 29 Oktober raeddelade, hade berörda upp- 
drag & dess vägnar öfverlemnats ät Öfverdirektören Lind- 
qvist. 

Med anledning häraf upplyste hr Moberg att han jemte 
öfverdirektören Lindqvist allaredan den 5 i denna mänad 
verkställt ifrägavarande afsyning, och skuUe berättelse der- 
öfver snarligen tili Societeten afgifvas. 

Hr Lagus förevisade en tili minne af Calvin-festen i 
Genfeve 1835 präglad silfvermedalj, hvilken utmärktesig ge- 
nem sin storlek (108 mm.) och sin fina gravyr. Medaljen, 
hvaraf endast 10 exemplar präglats, var skänkt tili uni- 
versitetets myntkabinet af en baron Simolin, hvars förfäder 
värit bosatte i Äbo. 

Hr Ahlqvist omnämnde att ett, visserligen defekt, exem- 
plar af Jakob Finnes numera ytterst sällsynta psalmbok, 
den äldsta pä finska spräket, tr^^ckt är 1580, päträffats uti 
ett arkiv i Upsala af kyrkoherden mag. Cederberg, hvilken 
lätit taga en noggrann afskrift deraf och vore sinnad att 
ytterligare komplettera densamma genom jemförelse med ett 
i härvarande universitets bibliotek befintligt manuskript, en- 



Digitized by VjOOQ IC 



VII 

ligt uppgift originalkonseptet tili berörda psalmbok ; och hem- 
stälde hr Ahlqvist huruvida icke Societeten ville till&ta att 
detta arbete publicerades i Bidragen samt att kostnadenfor 
dess komplettering, hvilken uppskattades tili högst 200 mark, 
mätte ersättas af Socieietens medel. Härtill biföUs. 

Pä firamställning af hr Malmgren godkändes tili infö- 
rande i Bidragen en af stabskaptenen d:r Osk. Nordqvist 
inlemnad uppsats med titel: „Iakttagelser öfver hafsvattnets 
salthalt och temperatur inom Finlands sydvestra skärgärd 
och Bottniska viken sommaren 1887". 

I sammanhang härmed meddelade hr E. Hjelt en af 
honom pä dr Nordqvists anhällan utförd „kemisk undersök- 
ning af hafevattnet i Finlands sydvestra skärg&rd", som tili 
komplettering af foregäende uppsats jemväl skuUe ingä i 
Bidragea 

Hr Hällsten anmälde för Öfversigten fortsättning af 
artikelserien: „Till kännedom om sensibla nerver och rygg- 
mäi^gens reflexapparater". 

Tili hedersledamot af Vetenskaps-Societeten invaldes 
enhälligt professorn vid universitetet i Utrecht och direktorn 
för meteorologiska Institutet derstädes Christoph Heinrich 
DiEDRiCH Buijs Ballot, och beslöts tillika att med anled- 
ning af hans den 16 November förest&ende 40-ärs profes- 
sorsjubileum tili honom äfläta ett lyckönskningstelegram. 

Hr Moberg tilkännagaf att Societetens bibliotek häref- 
ter komme att h&Uas öppet onsdagar kl. 11—2 pä dagen. 
Tili biträde vid biblioteket hade studeranden Äberg antagits 
mot ett arvode af 15 mark i mänaden. 

Ett af Hr Malmgren väckt förslag om ökande af leda- 
mötemes antal inom matematisk-fysiska och naturalhisto- 
riska sektionema lemnades beroende tili annat sammanträde. 

Härefter företogs tili granskning det af en för ända- 
mälet nedsatt komit6 utarbetade förslaget tili nya stadgar 
for Societeten, och genomgingos nu § 1 — 7 af samma 
forslag. 

Tili Societetens bibliotek hade föräringar ingätt frän 
Vetenskaps-akademiema i S:t Petersburg, Wien och Paris, Ju- 



Digitized by VjOOQ IC 



VIII 

ridiska Föreningea härstädes, Universitetet i Upsala, Kön. 
Sächsishe Gesellschafl der Wissenschaften i Leipzig, Nassaui- 
scher Verein fiir Naturkunde i Wiesbaden, Verein fiirKunst und 
Alterthum i Stuttgart, Kön. Gesellschafl der Wissenschaflten i 
Göttingen, Soci6t6 Archeologique i Agram, Ecole polytechnique 
i Delft, Ecole polytechnique, Soci6t6 de g^ographie, Mus6e Gui- 
met och Soci6t6 mathömatique de France i Paris, Societä Adria- 
tica di Scienze naturali i Triest, Acad^mie de sciences et 
lettres i Montpellier, Soci6t6 des Sciences i Nancy, Accade- 
mia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astronomical 
Society, Zoological Society och Meteorological Office i Lon- 
don, Smithsonian Institution, U. S. Geological Survey och 
the Chief Signal Officer i Washington, Johns Hopkins Uni- 
versity i Baltimore samt Museum of Comparative Zoology 
i Cambridge. 

Den 19 December 1887. 

Professor Buys-Ballot betygade i bref tili sekretera- 
ren sin tacksamhet för inväljandet tili hedersledamot i Ve- 
tenskaps-Societeten samt förärade &t Societeten ett exem- 
plar af den medalj, som präglats med anledning af hans 
40-ärs professors-jubileum. 

En frän Tromsö museum tili Societeten rigtad anh&l- 
lan om skriftbyte bifölls. 

Hr Sundell meddelade nägra preliminära uppgifter 
om de af honom insamlade äskväders observationerna sarat 
hemställde huruvida dessa observationer borde fortsättas 
äfven under nasta är. Societeten ansäg detta önskvärdt 
samt förklarade sig villig att bekosta tryckningen af härtill 
nödiga kort och blanketter m. m. 

Pä framställning af hr Sundell godkändes tili intagning 
i Öfversigten en af prof. A. Donner ingifven uppsats: der 
Planet (183) Istria". 

Hr E. Hjelt meddelade likaledes för Öfversigten föl- 
jande tvenne uppsatser: „Mindre meddelanden fr&n univer- 
sitetets kemiska laboratorium (4—8)'* af Edv. Hjelt och Os- 



Digitized by VjOOQ IC 



IX 

SIAN AscHAN, samt „om sura estrar af ftalsyra" af Ossian 

ASCHAN. 

I en tili Societeten stäld skrift framställde hr Norden- 
skiöld ett förslag att pä telegrafisk väg meddela den vid 
meteorologiska centralanstalten dagligen uppgjorda väder- 
lekskartan ät observatörer i landsorten for att sätta dem i 
ständ att hvar ä sin ort ofTentliggöra en förutsägelse afvä- 
derleken under närmast följande dygn, samt anhöll att So- 
cieteten ville hos Jemvägsstyrelsen förorda, att Meteorologi- 
ska centralanstalten i sädant syfte forsöksvis under ett är 
berättigades dagligen mellan kl. 2V2— 3 e. m. kostnadsfritt 
medels jemvägstelegrafen afsända ett väderlekstelegram tili 
stationema i Hangö, Wiborg, Tammerfors, Forsa, Nikolai- 
stad och Uleäborg. Pä meteorologiska utskottets tillstyrkan 
beslöt Societeten att hos Jemvägsstyrelsen förorda berörda 
forslag. 

Tili ledamöter i meteorologiska utskottet under är 1888 
Ätervaldes hrr Moberg, Lemström och Sundell samt tillde- 
ras suppleanter hrr Lindelöf och Elmgren. 

Tili revisorer för Societetens, meteorologiska central- 
anstaltens och polarexpeditionens räkenskaper utsägos hrr 
MoBERG och Elmgren. 

Hr Malmgrens förslag om ökande af ledamöternes an- 
tal i matematisk-fysiska och naturalhistoriska sektionema 
bänsköts tili dessa sektioners förberedande behandling. 

Härefter fortsattes och slutfördes granskningen af tör- 
slaget tili nya stadgar for Societeten. Den vidare ätgärd, 
hvartill förslaget kunde föranleda, lemnades beroende tili 
nasta sammanträde, som utsattes tili den 16 Januari. 

Tili Societetens bibliotek hade bokf örsändningar ingätt 
firän: Vetenskaps-Akademiema i S:t Petersburg, Stockhohn, 
Munchen, Briissel och Paris, Statistiska Byrin härstädes, 
Kejs. Ryskä Geografiska Sällskapet och Comitö göologique 
i Srt Petersburg, Soci6t6 mathömatique i Moskwa, Kongi. 
Vitterhets Historie och Antiqvitets Akademien samt Geolo- 
giska Byrän i Stockholm, Museum i Tromsö, Deutsche See- 
warte i Hamburg, K. Sächsische Gesellschafl der Wissen- 



Digitized by VjOOQ IC 



schaften i Leipzig, Verein för Natunvissenschaft i Braun- 
schweig, K. K. Naturhistorisches Hofmuseum i Wien, Natur- 
forschende Gesellsehaft i Bamberg, Forstakademien i Ebers- 
walde, Soci6t6 Hollandaise des Sciences i Harlem, Ecole Po- 
lytechnique i Delft, Ministöre de rint^rieur et de Pinstruction 
publique och Society Malacologique de Belgique i Briissel, 
Soci^lö de g^ographie i Paris, Accademia dei Lincei i Rom, 
Royal Astronomical Society i London, U. S. Geological Sur- 
vey i Washington, Academy of Natural Sciences i Phila- 
delphia, California Academy of Sciences i San Francisco, 
Morrison Observatory i Glasgow Missouri U. S., Observato- 
rio Astronomico Nacional i Mexico, Academia Nacional de 
Ciencias i Cördoba, Asiatic Society of Bengal i Calcutta 
samt College of Sciences, Imperial University of Japan, i 
Tokyo. 

Den 16 Januari 1888. 

Ordföranden öppnade sammanträdet med erinran om 
den förlust, som nyligen träffat Societeten genom dess he- 
dersledamot Akademikern F. J. Wiedemanns den 30 näst- 
vikne December inträffade fränfälle. 

Bergen^ Museum hade tili Societeten öfversändt sin 
ärsberättelse for 1886 med anhällan om utbyte af skrifter, 
hvartill Societeten & sin sida samtyckte. 

Sekreteraren anmälde, med kort redogörelse för inne- 
hället, en af professoren E. R. Neovius ingifven afhandling 
med titel: „Ueber Minimalflächenstiicke, deren Begrenzung 
aus drei geradlinigen Theilen besteht, Erster Abschnitt", samt 
förordade dess intagning Acta, hvartill biföUs. 

P& framställning af hr Sundell godkändes likaledes tili 
införande i Acta följande afhandling af dr E. A. Stenberg : 
„Zur Theorie der linearen und homogenen Differentialglei- 
chungen mit doppeltperiodischen Coefficienten, ff'. 

Säsom en dagens fräga, föranledd af de vexlande och 
hvarannan motsägande uppgifter, som i tidningspressen värit 
synliga angäende beskaffenheten af den strup&komma, hvar- 
af tyska kronprinsen besväras och hvilken pä grund af mi- 



Digitized by VjOOQ IC 



XI 

kroskopisk analys karakteriserats ena gängen s&som en värta, 
andra gängen säsom en kräftknöl, yttrade sig hr O. Hjelt 
om den st&ndpunkt, pä hvilken undersökningen af kräft- 
svulster för närvarande befinner sig, ooh framhöU dervid 
hunisum af de tvenne metoder, hvilka i sädant afseende äro 
att tillgä, den kliniska och den anatomiska, den senare vis- 
serligen kan anses ofelbar i de*fall, d& svulsten är ätkom- 
lig, sä att den inre kaman af densamma kan blifva föremäl 
för mikroskopisk observation. I förevarande fall är detta 
likväl icke möjligt; de extraherade väfnaderna, som blifvit 
mikroskopiskt undersökta, härröra frin svulstens yttre de- 
lar och dessa kunna ganska väl hafva karaktären af en 
varta, om ock kräfta är förhanden, alldenstund de för kräf- 
tan egendomliga bildningarna i allmänhet ligga c^upare. 
Delta förh&Uande förklarar den alit ännu r&dande osäkerhe- 
ten om sjukdomens verkliga beskaflfenhet. 

Tili vidare ätgärd upptogs det af hr Malmgren väekta 
förslaget om ökande af ledamötemes antal i matematisk- 
fysiska och naturhistoriska sektionerna, som värit öfverlem- 
nadt tili dessa sektioners utlätande. Härvid tillkännagafs 
att hvardera sektionen tillstyrkt antalets bcstämmande tili 
15, matematisk-fysiska sektionen likväl mider den förutsätt- 
ning, att den härförinnan vidtagna interimsbestämningen, en- 
ligt hvilken utrikes vistande ledamöter icke medräknas, skuUe 
upphöra. Societeten uppsköt tili nasta sammanträde att 
fatta beslut i saken, för att lemna historisk-filologiska sek- 
tionen tillfälle att, om den s& önskade, derförinnan yttra sig 
om sistnämnda tillägg. 

Vid härefter företagen justering af förslaget tili nya 
stadgar för Societeten föreslog hr Malmgren ett tillägg tili 
§21i detsyfle, att fräga om förändring afstadgarnaelleraf 
bestämningen om ledamötemes antal borde lemnas en viss 
tid hvilande, innan beslut derom fattades. Med godkännande 
af det föreslagna tillägget i princip lemnades den närmare 
fonnuleringen deraf beroende tili nasta sammanträde. 

Emedan den faststälda tiden för inlemnandet af skrit- 
ter, som kunna tagas i betraktande vid den ä nasta ärshög- 



Digitized by VjOOQ IC 



XII 

tid förest&ende utdelningen af vetenskapliga pris, med denna 
mänad utgär, beslöts att ett extra sammanträde skulle h&l- 
las den 1 instundande Februari för mottagande af uppgifl 
om de vetenskapliga arbeten, som tili dess blifvit inlemnade, 
samt bestämmande af \idare ätgärder i saken. 

Akademikern F. Plateau hade tili Societeten forärat 
tvenne af honom nyligeiT utgifha arbeten. Boksändningar 
hade dessutom ingätt fr&n Sällskapet pro fauna etflorafen- 
nica, Kejserliga Ryskä Geografiska Sällskapet i S:t Peters- 
burg, Soci6t6 Imp. des naturalistes i Moskwa, Museum i Ber- 
gen, K. Danske Videnskabernes Selskab i Köpenhamn, Ve- 
rein fur Erdkunde i Leipzig, K. K. Zoologisch-botanische 
Gesellschaft i Wien, Sociätä de g^ographie i Paiis, Royal 
Society i London, Johns Hopkins University i Baltimore, 
Museum of comparative Zoology i Cambridge, samt Straits 
Branch of the Royal Asiatic Society i Singapore. 

Den 1 Februari 1888. 

Föredrogs en skrifvefse frän Finans-Expeditionen i Kej- 
serliga Senaten af den 16 Januari, hvari Expeditionen an- 
höll om Societetens utlätande öfver en af Sjökaptenen D. 
J. Sjöstrand hos Hans Kejserliga Majestät gjord underdinig 
ansökan om ett statsunderstöd af 3,000 mark för en tilläm- 
nad undersökning af isförhällandena vid Finlands kuster. 
Sedän Meteorologiska Utskottet, tili hvars beredning ärendet, 
i anseende tili dess brädskande beskaffenhet, blifvit genom 
sekreterarens försorg omedelbart remitteradt, med skriftligt 
yttrande i saken inkommit, blef detta yttrande nu uppläst 
och at Societeten i allo godkändt, och skulle svarsskrifvelse 
i enlighet dermed tili Finans-Expeditionen aflätas. 

Drätselkammaren i Hangö anhöll i bref af den 28 Ja- 
nuari att utbekomma anslaget för limnigrafbyggnadens un- 
derhäll med 75 mark för senare häiden af &r 1887 och 150 
mark för detta är. Med bifall härtill bemyndigades sekrete- 
raren att tillhandahälla Drätselkammaren det äskande be- 
loppet. 

Dä tiden för inlemnande af afhandlingar, hvilka finge 



Digitized by VjOOQ IC 



xm 

tagas i betraktande vid den forestäende prisutdelningen, med 
denna dag utgick, meddelade seki^eteraren en förteckning 
öfver de arbeten, som sedän början af 1^86 blifvit dels 
tryekta i Societetens skrifler, dels anmälda tili intagning i 
dem. Utom härforinnan anmälda arbeten hade efter senaste 
sammanträde ytterligare inlemnats föyande: 

„Kritisk öfversigt af Finlands Basidsvampar I—VI, af 
P. A. Karsten, att införas i Bidragen; 

„Atmosferiska forh&Uandens inflytande p& uppkomsten 
af Ros, Lunginflammationer och Katarrer**, af K. E. Lindan ; 

„Die Calaniden Finnlands", af Osc. Nordqvist; 

„Uber die ElecU*icitätsleitung der Gase, ii", af Th. Ho- 
m6n (hvartill manuskriptet dock ej var fullt afslutadt) ; samt 

„Kuollan Lapin kielen Sanakirja. — Wörterbuch des 
Kola-Lappischen", af Arvid Genetz; 
de fyra sistnämnda arbetena med forfattames tillkännagifha 
önskan att deltaga i pristäflingen. 

Jemte 'det Societeten p& fraraställning af hr Ahlqvist 
omedelbart samtyckte dertill, att hr Genetz' arbete fingo 
tryekas säsom ett särskildt häfte af Bidragen, remitterades 
de af hrr Lindan och Nordqvist inlemnade afhandlingarna 
tili Naturhistoriska Sektionens granskning. 

I sammanhang härmed tiUkännagafhr Lagus, att tryck- 
ningen af hans i Bidragen intagna Historik öfver Finska 
Dniversitetets myntkabinet nyligen afslutats, samt hr Reuter 
att, ehuru hans i tom. XV af Acta ingäende arbete „Revisio 
synonymica Heteropterorum palaearcticorum, quae descri- 
pserunt auctores vetustiores (Linnaeus 1758— Latreille 1806)*' 
för Societeten anmälts redan den 23 Febr. 1885, trycknin- 
gen af dess pars II päbegynts 1886 och fortgätt under ären 
1886 — 1888 samt att manuskriptet dertill numera fiillstän- 
digt lemnats tili tryckeriet. 

Den 19 Februari 1888. 

Föredrogs en skrifvelse frän Jernvägsstyrelsen af den 
2 dennes med underrättelse att Kejserliga Senaten under 
den 19 nyssvikne Januari funnit godt berättiga Vetenskaps- 



Digitized by VjOOQ IC 



XIV 

Societetens meteorologiska centralanstalt att forsökvis under 
ett är dagligen mellan kl. 2V2 och 3 e. m, kostnadsfritt me- 
delst jernvägstelegrafen afsända ett väderlekstelegram tili 
stationerna i Hangö, Wiborg, Tammerfors, Forssa, Nikolai- 
stad och Uleiborg. 

Sekreteraren anmälde en af professorn E. R. Neovius 
ingifven afhandling „uber einige durch rationale Functionen 
vermittelte conforme Abbildungen", hvilken godkändes tili 
införande i Acta. 

Docenten Th. HoMto, som numera fiillständigat sitt 
forut anmälda arbete „Ueber die Electricitätsleitung der 
Gase n & III", hade änyo inlemnat detsamma tili Societe- 
ten med anhällan om dess införande i Acta. Arbetet öf- 
verlemnades tili matematisk-fysiska sektionens granskning. 

Hr Estlander meddelade att docenten Tikkanen mider 
sinä studier i San Marco kyrkan i Venedig anträffat ska- 
pelsebistorien framstald i mosaik i kyrkans förhall samt fun- 
nit densamma ganska närä öfverensstämmande med de mi- 
niatyrbilder öfver samma ämne, som förekomma uti den i 
British Museum förvarade frän sjette ärhundradet härstam- 
mande Cottonbibeln. 

Tili införande i Öfversigten meddelades genom hr Nor- 
denskiöld „Absoluta magnetiska bestämningar vid meteoro- 
logiska centralanstalten i Helsingfors, 2," af Ernst Biese. 

Företogs tili vidare ätgärd den vid senaste ordinarie 
sammanträde bordlagda frigan om ökande af ledamötemes 
antal i Societeten och beslöts att detta antal skulle faststäl- 
las tili 15 inom hvarje sektion, i hvilket antal Societetens 
samtliga säväl inom som utom landet vistande ordinarie le- 
damöter vore inbegripna. 

Sedän Societeten vid granskningen af förslaget tili nya 
stadgar beslutit att deri borde införas en bestämning om 
det förfarande, som vore att iakttaga i fräga om än- 
dring af stadgarne eller af antalet ledamotsplatser i Socie- 
teten, samt öfverlemnat &t sekreteraren att närmare formu- 
lera denna bestämning, föreslog sekreteraren nu ett s& ly- 
dande tUlägg tili § 21 i berörda förslag: 



Digitized by VjOOQ IC 



XV 



„BföIut om ändring af Societetens stadgar eller af be- 
stamningen om ledamötemes antal mä fattas endast vid ärs- 
sammanträdet, efter det ärendet derforinnan senast inom 
nästfbreg&ende Mars mänad blifvit Mständigt förberedt"; 

och blef detta tillägg af Societeten godkändt. 

Ordforanden upplyste att inom natm-historiska sektio- 
nen fräga väckts om utverkande af en s&dan förändring i 
den för prisutdelningen faststälda planen, att det för hvarje 
sektion bestämda priset 2,000 mark finge efter sektionens 
pröfaing fördelas i smärre pris, förslagsvis ett om 1,000 och 
tvä ä 500 mark. Efter n&gon diskussion i ämnet, hvarun- 
der olika forslag framställdes, beslöts att deröfver inhemta 
yttranden äfven af matematisk-fysiska och historisk-filologi- 
ska sektionema samt i öfi^igt lemna frägan beroende tili ett 
extra sammanträde, som skulle hällas tvä veckor härefter. 

Hr MoBERG anmälde att han jemte hr Elmgren, säsom 
utsedde revisorer, verkställt granskning af»s&väl Vetenskaps- 
Societetens, som Finska Polarexpeditionens och Meteorolo- 
giska Centralanstaltens räkenskaper för &r 1887 samt upp- 
läste foljande 



BeyisIonRberättelse. 

Vid anställd granskning af Finska Vetenskaps-Societe- 
tens räkenskaper *för är 1887 hafva undertecknade revisorer 
funnit inneh&Uet deraf silunda: 

1. Vetetiskaps-Societetens Kassa. 

Beh&Uning fr&n &r 1886 ^m^ 11,323: 48. 

Inkomster under 1887: 

Statsanslaget för Vetenskaps^ocieteten • 
D:o för Mekaniska verkstaden • 

Influtna räntor 



15,000: 

2,500: 

285: 



33. 



Aterboma medel frän anslaget för polarexpedition 



17,785: 33. 
2,400: — 



Utgifter under &r 1887: 
För tryckning af skrifter • 
För litografier och träsnitt 
Mekaniska yerkstaden* • • 



Summa 31,508: 81. 



7,850: 50. 
2,099: 40. 
2,546: 66. 



Transport 12,496: 56. 31,508: 81. 



Digitized by VjOOQ IC 



XVI 

Transport 12,496: 56. 31,508: 81. 

Hyra för lokalen 2,000: — 

Aflöningar 1,000: -— 

WattenhöjdsobservatioDer 336: — 

Limnigrafen i Hangö 450: — 

Böckers inbindning (162 band) 301: 50. 

Frakter och diveree 346: 89. 

Biträde vid bibliotheket 15: — 16,945: 95. 

Beh&llning tili &r 1888 14,562: 86. 

Summa 31,508: 81. 

2. Anslaget för polarexpeditionerna. 

Beh&llning fr&n &r 1886 289: 35. 

Nytt anslag 12,000: — 

Summa 12,289: 35. 
Utgifter under &r 1887: 

För tryckning 5,122: — 

„ litografering 560: 50. 

Arvode &t räknebiträden 2,760: 58. 

Materialier, försändningskostnader, diverse • 96: 51. 

Redovisarens arvode -. • • 100: -- 8,641: 59. 

Beh&lJning tili 1888 3,647: 76. 

Summa 12,289: 35. 

3. Meteorologiska Centralanstaltens Kassa, 

Beh&llning fr&n 1886 9m^ 176: 31. 

Statsanslag för anstalten 19,200: — 

För en förs&ld termometer 11: 25. 

Summa 19,386: 56. 
Utgifter under &r 1887. 

Amanuensers och räknebiträdens aflöning* • 9,142: 60. 

Uppköp och reparation af instrumenter* • • 1,564: 49. 

Betjening och renh&llning 654: 50. 

Ved och Ijus 705: 40. 

Underh&ll af byggnadema 238: 77. 

Blankettryck, böcker och expenser 1,417: 57. 

Observatörers vid landsortsstationer aflö- 
ning 2,299: 10. 

För utarbetande af de synoptiska kartorna • 3,199: 96. 19,222: 39. 

Beh&llning tili &r 1888 . . , ^ . . 164: 17. 

Summa 9mf 19,386: 56. 



Digitized by VjOOQ IC 



xvn 

och emedan desamma blifvit utan anmärkning af oss god- 
kända, tillstyrka vi att decharge m&tte resp. redovisare be- 
viljas. 

Helsingfors den 17 Februari 1888. 

Ad. Moherg. S. Q. Elmgren, 

I enlighet med revisoreraes tillstyrkan beviljade Socie- 
teten ansvarsfiihet ät vederbörande redovisare. 

Hr Moberg afgaf vidare berättelse öfver den afsyning 
af Uninigrafbyggnaden i Hangö, som han jemte Öfverdirek- 
tören Lindqvist verkställt den 5 November sistlidet är, samt 
meddelade tillika särskilda af stationsinspektom Appelgren 
framstälda anmärkningar beträifande ifir&gavarande anstalt. 
Soeieleten fann skäl häröfver infordra meteorologiska ut- 
skottets yttrande. 

Föräringar tili Societetens bibliotek hade ingätt firän 
Vetenskaps-Akademieraa i Paris, Munchen och Turin, Fy- 
sikaliska Centralobservatorium i S:t Petersburg, Redaktio- 
nen för Antiqvarisk Tidskrift i Stockholm, Anthropologische 
Gesellschaft i Wien, K. Sächsische Gesellschaft der Wissen- 
schaften i Leipzig, Verein för Natur- und Heilkunde i Pres- 
burg, Medicinisch-Naturwissenschaftliche Gesellschaft i Jena, 
Society Arch^ologique i Agram, Deutsche Seewarte i Ham- 
burg, Soci6t6 Math6matique och Sociät^ de gäographie i 
Paris, Sociötö Royale des Sciences iyLiöge, R. Accademia dei 
Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astronomical Society 
och Zoological Society i London, American Academy of Arts 
and Sciences i Roston, Academy of Sciences i New Orleans, 
Johns Hopkins University i Raltimore, Public Library i Mel- 
bourne samt Colonial Musqum of New Zealand i Wellington. 

Den 7 Mars 1888. 

Ordföranden tiUkännagaf, att, enligt frän Stockhohn 
ing&ngen imderrättelse, Societetens ordinarie ledamot pro- 
fessor emeritus N. A. Gyld6n derstädes aflidit den 28 nyss- 
vikne Februari. 



Digitized by VjOOQ IC 



xvra 

Företogs tili vidare itgärd det af natural-historiska 
sektionen väckta förslaget om utverkande af sadan förän- 
dring i den för prisutdelningen fsststälda planen, att hvarje 
sektion finge i stäUet för ett pris om 2,000 mark utdela flere 
smärre pris, förslagsvis ett om 1,000 och tvä ä 500 mark. 

Sedän ordförandene för matematisk-fysiska och histo- 
risk-filologiska sektionerna upplyst att hvardera af dessa 
sektioner vid hiilen öfverläggning i ämnet för sin del af- 
styrkt ifrägavarande förslag, beslöt Societeten att vidblifva 
den faststälda planen för prisutdelningea 

Sekreteraren meddelade att frin hr P. Duhem i Lille, 
hvilken härförinnan publieerat ett arbete i Societetens ak- 
ter, ingätt förfrägan, hmiivida Societeten ville tili införande 
i sinä skrifter ytterligare mottaga en afhandling af honom 
med titel: „Sur les applications de la Thermodynamique 
aux actions qui s'exercent entre les courants et les aimants", 
för hvars innehäll närmare redogjordes i en af författaren 
meddelad resumö af arbetet Med bifall härtill beslöts att 
arbetet skuUe ingä i Acta. 

Hr Sundell redogjorde för en af honom gjord sam- 
manställnirig af de insända uppgifterna om äskväder i Fin- 
land 1887, och skulle densamma införas i Bidragen. Tillika 
beslöts att 500 exemplar öfvertryck pä svenska och 250 pä 
finska spriket skulle tagas af ifrägavarande arbete för att 
utdelas bland observatöreme. 

P& framställning af Hr Wiik godkändes följande tvenne 
uppsatser tili införande i Öfversigten: 1) Om framställning 
af konstgjord pyrokroit (kristalliseradt manganohydrat) samt 
2) Om framställning af silfverkaliumkarbonat, bäda inlem- 
nade af docenten friherre Aug. af Schulten. 

Den 19 Mars 1888. 

Jemte skrifvelse af den 3 dennes meddelade Finans- 
Expeditionen i Kejserliga Senaten ett frän Byggnadsöfversty- 
relsen insändt instrument öfver afsyningen aflimnigrafbygg- 
naden i Hangö, i afseende & den ätgärd Societeten möjli- 



Digitized by VjOOQ IC 



XIX 

gen kunde firma nödigt vidtaga med aniedning af derigjorda 
anmärkningar. Ärendet hänsköts tili Meteorologiska Utskot- 
tel, som egde inkomma med utl&tande och forslag i ämnet. 
Sekreteraren anmälde ett af professorn A. Donner in- 
lemnadt arbete: „Beobachtungen von Cometen angestellt 
auf der Sterawarte zu Helsingfors im Winter und Friihjahre 
1885—1886", som forf. önskade fä infördt i Societetens Acta. 
Arbetet lemnades tili Matematisk-Fysiska sektionens gransk- 
ning. 

Hr Karsten hade tili ofifentliggörande i Acta insändt 
„Icones selectae Hymenomycetmn Fenniae nondum delinea- 
torum", fasc. UI. Societeten ans&g dock, med afseende & be- 
skaffenheten af de ätföljande plancherna, önskligt att inhemta 
hr Lindbergs yttrande ang&ende lämpligaste sättet för deras 
anordning och publikation. 

Hr E. Hjelt meddelade af honom gjorda „Undersök- 
ningar öfver symmetrisk dietylbemstenssyra", som skulle 
ingä i ÖfVersigten. 

Sedän Natm^alhistoriska Sektionen, tili hvars gransk- 
ning Societeten öfverlemnat D:r O. Nordqvists afhandling 
„Die Calaniden Finnlands", deröfver afgifvit ett godkännande 
utl&tande, beslöts att densamma skulle tryckas i Bidragen. 
Med afseende & det vai af nya ledamöter, som vid 
nasta sanmianträde komme att ega rum, hade fyra skilda 
forslag inlemnats, hvilka nu upplästes och remitterades tili 
vederbörande sektioners utlätande. 

Emedan den häriorinnan utsedda festkomitön, enligt 
sekreterarens anmälan, hade behof af förstärkning, utsägos 
hrr Freudenthal och E. Hjelt tili suppleanter i densamma. 
Föräringar tili Societetens bibUotek hade ing&tt frän 
Statistiska Byrän och Societas pro fauna et flora fennica 
härstädes, Kejserl. Ryskä Geografiska Sällskapet i S:t Pe- 
tersburg, Kön. Sächsische GeseUschafl der Wissenschaften i 
Leipzig, Soci6t6 de g6ographie och Soci6t6 mathömatique 
de France i Paris, Royal Society och Royal Astronomical 
Society i London, Vetenskaps- Akademin i Turin, Reale Ac- 
cademia dei Lincei i Rom, Johns Hopkins University i Bal- 
timore och Museum of Comparative Zoology i Cambridge. 



Digitized by VjOOQ IC 



XX 

Den 16 April 1888. 

Föredrogs en skrifvelse frän Finans-Expeditionen i 
Kejserliga Senaten af den 21 nästvikne Mars, innehällande 
meddelande derom, att pä anh&Uan af Fysikaliska Central- 
observatorium i S:t Petersburg, som hade for afsigt att an- 
ställa undersökningar rörande äskvädersforeteelser i Öster- 
sjön, &t fyrmästarene vid Söderskärs, Hangö, Utö, Bogskärs, 
Märkets, Skälskärs, Säbbskärs, Skälgrunds, Ulkokalla och Mar- 
janiemi fyrbäkar uppdragits att göra regelbundna anteck- 
ningar i berördt syfte, hvarjemte Societeten anmodades att 
inkomma med utlätande, huruvida de föreslagna platsema 
vore för ändam&let lämpliga samt om deras antal icke kunde 
utan men för ändam&let i nägon mon inskränkas ; och hade 
ÖfVerstyrelsen för lots- och fyrinrättningen anmodats att tili 
Societeten lemna afskrift af anteckningarna öfver omför- 
mälda observationer, i den mon de inkomma. 

Sedän Meteorologiska Utskottet, som allaredan haft del 
af denna skrifv^else, afgifvit skriftligt yttrande i saken, blef 
detta yttrande nu uppläst och i hufvudsak godkändt, och 
skuUe svarsskrifvelse i enlighet dermed tili Finans Expedi- 
tionen aflätas. 

I skrifvelse af den 27 nästvikne Mars hade Öfversty- 
relsen för väg- och vattenbyggnadema anhällit att för upp- 
görande af törslag tili arbeten för underlättande af sjöfarten 
i Finska och Bottniska vikarne fä del af de vattenhöjdsob- 
servationer, som genom Societetens försorg gjorts eller fram- 
deles komme att anställas. Med anledning häraf beslöts att 
meddela bemälde Öfverstyrelse uppgift öfver de sammanställ- 
ningar af berörda observationer och andra dertill hörande 
uppsatser, som i Societetens skrifter olTentliggjorts. 

Med anledning af en frän Öfverstyrelsen för lots- och 
fyrinrättningen i skrifvelse af den 4 innevarande April gjord 
anh&Uan att fä del af de hos Vetenskaps-Societeten tillgäng- 
Uga uppgifter angäende tiderna för islossningen utanför Svea- 
borg samt sjöfartens begynnande derstädes, beslöts att med- 
dels bemälde Öfverstyrelse en hänvisning tili dedelarafSo- 



Digitized by VjOOQ IC 



XXI 

cietetens skrifler, hvari hithörande uppgifter finnas samman- 
stälda. 

Föredrogs en skrifvelse Mn Finans-Expeditionen af 
den 21 nästvikne Mars, hvari Societeten anmodades att i 
samr&d med lotsdirektören uppgöra och tili KejserUga Se- 
naten inkomma med program för undersökningar af isför- 
hiilandena vid Finlands kuster, hvilka undersökningar skulle 
verkställas af fyr- ooh lotsbetjeningen, och beslöts att här- 
öfver inhemta utl&tande af Meteorologiska Utskottet. 

Hr Lemström hade fr&n Paris, der han för närvarande 
vistas, insändt ett arbete om „Nervanders galvanometer" 
hvilket han önskade fä infördt i Acta. 

Docenten d:r Fr. Elfving meddelade enuppsats: „Zur 
Kenntniss der Kriimmungserscheinungen der Pflanzen", hvil- 
ken skulle införas i Öfversigten. 

Pä tillstyrkan af matematisk-fysiska sektionen godkän- 
des de tili dess granskning öfverlemnade, af docenten Th 
HoM^ och professorn A. Donner ingifiia afhandUngama tili 
inforande i Acta. 

Hr O. Hjelt anmälde tili intagning i Bidragen en af 
honom författad uppsats med titel „Svenska statens inköp 
af hemliga läkemedel och särskildt kirurgen Guy^s medel 
mot kräfla". 

Hr Nordenskiöld meddelade en „sammanställning af 
m&nadtliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster 
ären 1886 och 1887, jemförd med det irhga medeltalet", 
hvilken skulle ingä i Öfversigten. 

Hr MoBERG tillkännagaf att Meteorologiska Utskottet 
den 31 nästvikne Mars verkstäUt inventering af Meteorolo- 
giska Centralanstaltens kassa och öfriga egendom samt upp- 
läste Utskottets deröfver afjgifha berättelse. Tili afskrifning 
föreslogos 2 Leclanche's och 3 Daniells element samt 1 gross 
löfsägar, hvarutom Utskottet förordade ett af Direktor Nor- 
denskiöld framstäldt yrkande, att en summa af Fmk 515: 62, 
som under ären 1883—1887 af Meteorologiska Centralan- 
stalten utbetalts för vattenhöjdsmätningar, skulle af Socie- 
tetens medel tili anstaltens kassa äterhäras, samt tillstyrkte 



Digitized by VjOOQ IC 



xxn 

ett af direktor Nordenskiöld jemväl gjordt forslag att läta 
genom mekanikem Helin besigtiga limnigrafen i Hangö ooh 
afhjelpa nägra smärre bnstfäUigheter ä densamma. Samt- 
liga dessa förslag blefvo af Societen godkända. 

Med anledning af de anmärkningar, som vid afeynin- 
gen af limnigrafbyggnaden i Hangö den 5 November 1887 
af synemännen gjorts beträlTande särskilda afvikelser frin 
de ritningar, som vid arbetets utforande jemlikt det mellan 
Drätselkammaren i Hangö ooh Vetenskaps-Societeten afslu- 
tade kontraktet bort följas, särskildt deruti att brunnaraes 
djuplek var närä tvä fot mindre än ritningen angaf, förbe- 
behöll sig Societeten att firamdeles. ifall nägra hinder eller 
olägenheter för limnigrafens begagnande genom dessa afd- 
kelser uppstode, väcka ansprto om deras afhjelpande pä 
Hangö kommmis bekostnad. Derjemte godkändes enafsta- 
tionsinspektom C. Appelgren ä Societetens vägnar i skrif- 
velse tili Drätselkammaren i Hangö den 5 dennes inlagd re- 
servation med anledning deraf, att ytterom vägbrytaren i 
hafsbottnet indrifvits stockar, mellan hvilka bildat sig sä be- 
tydande ismassor, att dessa vid hafsvattets stigande möjli- 
gen kmide ur sitt läge rubba bryggan ooh derigenom skada 
det tili linmigrafen ledande röret, i hvilket ffidl reparation 
deraf ej kunde vidkomma Societen. Om dessa beslut skulle 
Drätselkammaren i Hangö genom bref underrättas. 

Pä derom gjord firamställning fann Societeten för godt 
förordna assistenten vid Meteorologiska Centralanstalten K. 
Emil Johansson att besöka meteorologiska stationema i Wi- 
borg, Hangö, Tammerfors, Mustiala, Wasa och Uleäborgför 
att meddela vederbörande observatörer nödig upplysning och 
instruktion angäende dechiffreringen och tillgodogörandet af 
telegrammen för öfverföring af de synoptiska väderlekskar- 
torna. 

I en tili Societeten stäld skrift anhöll direktor Norden- 
skiöld, med stöd af bifogadt läkarebevis, om tjenstledighet 
under instundande Juni, Juli, Augusti och September mäna- 
der för att derunder söka äterställa sin svärt skadade hälsa 
samt föreslog att assistenten Johansson blefve förordnad att 



Digitized by VjOOQ IC 



zxm 

emellertid handhafva de pä direktor ankommande löpande 
göromälen. Societeten beslöt att jemlikt § 7 i nädiga in- 
stroktionen for meteorologiska centralanstalten öfverlemna 
ansökningen tili Kejserliga Senatens pröfning och tillikaför- 
orda bifall tiU densamma. 

P& gnind af de (Örslag, som vid senaste sammanträde 
mlemnats, och sedän vederbörande sektioner omdem afgif- 
Tit sinä yttranden, skreds nu tili vai af nya ordinarie ledamö- 
ler i Societeten och invaldes dervid: 

professom i matematik d:r Edvard Rudolf Neovius tili 
ledamot i matematisk-fysiska sektionen; 

professom i zoologi d:r friherre Johan Axel Palm^ 
tili ledamot i naturalhistoriska sektionen, samt 

professom i allmän historia d:r Johan Richard Daniel- 
soN och lektorn i finska och svenska sprftken d:r Arvid 
Oskar Gustaf Genetz tili ledamöter i historisk-filologiska 
sektionen. 

Tili Societetens bibliotek hade föräringar ingätt fr&n 
Finska Litteratur-Sällskapet, Soci6t6 Imp6riale des natura- 
listes i Moskwa, Universitetet i Lund, Naturhistorischer Verein 
i Bonn, Verein lur Kunst und Alterthum i Stuttgart, Natur- 
historisches Hofmuseum i Wien, Physikalisch-Medicinische 
Gesellschaft i Wurzburg, Sociötä Archöologique i Agram, 
Vorein iiir Naturkunde i Oflenbach, Ecole polytechnique, i 
Delft, M:r F. Plateau i Gent, Ecole polytechnique, Mus6e 
Guimet och Societö de g6ographie i Paris, Soci6t6 des sci- 
ences physiques et naturelles i Bordeaux, R. Accademia dei 
Lincei i Rom, Royal Society och Meteorological Office i Lon- 
don, Museum of comparative Zoology i Cambridge, Johns 
Hopkins University i Baltimore, Asiatic Society of Bengal i 
Calcutta, samt National Museum of Naturalhistory i Mel- 
bourne. 

Den 29 April 1888. 

Efter ärsfestens afslutning sammanträdde Finska Ve- 
tenskaps-Societeten; och sedän hr Freudenthal nu tillträdt 
ordförandeskapet, företogs vai af viceordförande, hvilket ut- 
foU sä, att hr Sundell dertill enhälligt utsägs. 



Digitized by VjOOQ IC 



XXIV 

Med anledning af den nyss forsiggängna utdelningen 
af vetenskapUga pris, hvarvid ett af dem tillerkänts Socie- 
tetens ständige sekreterare, anhöll denne, under firambärande 
af sin tacksägelse för den honom silunda vederfaraa ut- 
märkelsen, att fä tili Societeten öfverlemnabeloppetafsagda 
pris 2,000 mark tili att utgöra en grundfond för belönande 
af matematiska afhandlingar, utbedjande sig att framdelesÄ 
inkomma med förslag tili närmare bestämningar angäende 
fondens användning. Härtill biföll Societeten oeh uttalade 
ordtöranden tillika Societetens tacksamhet för g&fvan. 

Den 23 Maj 1888. 

I skrifvelse af den 26 nästvikne April meddelade Ec- 
klesiastik-Expeditionen att Kejserliga Senaten medelst utfär- 
dad resolution ftinnit godt bevilja direktorn vid meteorolo- 
giska centralanstalten Nordenskiöld ansökt tjenstledighet for 
Juni, Juli, Augusti och September mänader samt förordnat 
assistenten K. E. Johansson att under tiden handhafva de 
direktor vid sagde anstalt äliggande löpande göromilen. 

Med anledning häraf oeh dä hi* Johansson s&lunda 
komme att vara upptagen af sinä äJigganden vid meteoro- 
logiska Centralanstalten, beslöts, pä framställning af hr Nor- 
denskiöld, att det honom härförinnan meddelade uppdrag 
att under instundande sommar inspektera särskilda meteo- 
rologiska stationer i landet för att tillika instruera vederbö- 
rande observatörer beträlTande den telegrafiska öfverioringen 
af väderlekskartor skuUe anförtros ät filos. magistern Uno 
Roos. 

Sekreteraren uppläste en mängd försenade lyckönsk- 
ningsadresser, som ankommit tili Vetenskaps-Soeieteten ef- 
ter ärsfesten. 

Hr Sundell anmälde att hans arbete om äskvädren i 
Finland 1887 numera utkommit bäde pä svenska och finska 
spr&ken samt att instruktion och blanketter för anteckning 
af äskvädersobservationer jemväl tryckts p& bäda spr&ken 
för att vederbörande observatörer tillhandahällas. 



Digitized by VjOOQ IC 



xxv 

Föredrogs en skrifVelse frän Finska Fomminnesföre- 
ningen, deri Föreningen, som hade för afsigt att utrusta en 
ny expedition tili Jeniseitrakten för fullfötjandet af de under 
forliden sommar pi dess foranstaltande utförda arkeologiska 
undersökningama och särskildt for uppsökandet af derstädes 
befintliga ännu icke äterfunna inskrifter, anhöU om ett un- 
derstöd for ändamälet af Societetens medel tili belopp af 
3,000 mark. Dä Societetens tillg&ngar emellertid for när- 
varande icke ans&gos medgifva en sä stor extra utgift och 
ahen lämpligheten att ställa dess anslag tili förfogande för 
ett annat af staten subventioneradt samfund ifr&gasattes, 
bifölls ifrägavarande anhällan endast sätillvida, att Societeten 
med 500 mark skulle bidraga tili sagda företag. 

Societetens hedersledamot verkl. statsr&det Arppe refe- 
rerade en af docenten H. A. Wahlforss ingifven uppsats, 
innehällande „Bidrag tili Enantylsyrans historia", hvilket ämne 
stod i visst sammanhang med den af hr Arppe i VIII to- 
men af Acta publicerade undersökningen af fettarters oxida- 
tionsprodukter; och skulle denna uppsats ingä i öfversigten. 
Hr Moberg änmälde att Meteorologiska Utskottet, som 
amnodats att i samräd med Lotsdirektören uppgöra förslag 
tili undersökning af isförhällandena i Botniska och Finska 
vikame, fätt af denne emottaga ett skriftligt meddelande i 
saken, men att tillfälle tili vidare öfverläggning i ämnet icke 
forelanns under sommaren, hvarför ärendet mäste lemnas 
beroende tili hösten. 

P& framstälhiing af sekreteraren beviyades ät vaktmä- 
staren Zetter en gratifikation af 100 mark. 

Tili Societetens bibliotek hade bokförsändelser ingätt 
frän Cornit^ göologique och K. Ryskä Geografiska Sällska- 
pet i S:t Petersburg, Naturforscher-Gesellschaft ochGelehrte 
estnische Gesellschaft i Dorpat, K. Svenska Vetenskaps-Aka- 
demien och Kongi. Bibliotheket i Stockhobn, Meteorologiska 
Observatorium i Upsala, Kais. Leopoldinisch-Carolinische 
Akademie i Halle, L'Institut M6t6orologique de Roumanie i 
Bukarest, Natunvissenschaftlicher Verein i Bremen, Anthro- 
pologische Gesellschaft, K. K. Geologische Reichsanstalt, K. 



Digitized by VjOOQ IC 



XXVI 

K. Centralanstalt fur Meteorologie und Erdmagnetismus och 
K. K. Geographische Gesellschaft i Wien, Soci^tä de physi- 
que et d'histoire naturelle i Genöve, Naturhistorischer Vä- 
rein i Passau, Osservatorio marittimo i Triest, Kön. Säch- 
sische Gesellschaft der Wissenschaften och Astronomische 
Gesellschaft i Leipzig, Kön. Bayerische Akademie der Wis- 
senschaften i Miinchen, Kön. Preussische Akademie der 
Wissenschaften i Berlin, Germanisches Nationalmuseum i 
Niirnberg, Naturforschender Verein i Brunn, K. Gesellschaft 
der Wissenschaften i Göttingen, Oberlausitzische Gesellschaft 
der Wissenschaften i Görlitz, Soci^tö de g6ographie i Paris, 
R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och Royal 
Astronomical Society i London, Museum of comparative Zoo- 
logy i Cambridge, Johns Hopkins University i Baltimore 
samt Academia Nacional de Ciencias i Cördoba. 

L. Lindelöf. 



Digitized by VjOOQ IC 



Ttehpliga nuiiMeMeB. 

Direkt retning af tvärstrimmig muskel förmedelst 
konstant ström. 

(FortBättning). 

Af 

S. Eftlllt6n. 
(Med en plansoli). 

5. IrritaMlitets fSrättdringar yid elektrotonns. 

(Med figareraa 1 tili 5 & planschen I.) 

Imtabilitets forändringar i trärstriminiga muskler yid 
inyerkan af konstant ström, hafva, s&som nogsamt är be- 
kant, blifVit uppvisade af y. Bezold^); y. Bezold fann 
dessa forändringar förhäUa sig p& samma sätt som i moto- 
riska neryer med den skilnad dock, att de i musklerna aro 
inskrankta endast tili den intrapolära sträckan. Samma 
forh&llande hafva äfven y&ra undersökningar tili alla delar 
konstaterat; skilda orsaker göra dock att yi här ytterligare 
npptaga denna fräga; bit bör tili en början den omständig- 
het att y. Bezold'8 undersökningar icke äro utförda med 
opolariserbara elektroder^); yidare bänföra sig y. Bezold*s 
imdersökningar i afseende p& imtabilitets förändnngama i 
den intrapolära muskelsträckan endast tili den si kallade 
totala irritabiliteten^); dertill egnades yid desea undeiv 
sökningar ingen uppmärksamhet &t den besl&ende förkori>- 



^) A. y. Bezold. Untersnch. tlber die elektrischjErreg. d. 
Nerv. V. Mnsk. Leipzig 1861. 
*) L. c. pag 222. 
«) L. c. pag. 21^—224. 



Digitized by VjOOQ IC 



ningen. Vi hafva användt opolariserbara elektroder enligt den 
metod som i början af denna afhandling angafs; vidare 
hänföra sig de följande undersökDingarna tili partiella irri- 
tabiliteten i den intrapolära sträckan ; och tillika hafra 
vi egnat uppmärksamhet &t de längdförändriDgar den po- 
lariserade muskeln und^rgär vid retning. Undersökningarna 
äro för öfrigt liksom v. Bezold'8 utförda ä inuskler af ku- 
rariseradt djur, men hänföra sig uteslutande tili muscul. 
gastrocnem, y. Bezold^s deremot tili muskler af mer regel- 
bunden form, nemligen muscul. semimembranos. ') 

S&som irritament tid desda undersökningar användes 
iLrsprungligen(vären 1886) induktionsströmmar ; dädock sonare 
befanns att preparaten visa betydligt större utbällighet vid 
retning med konstant ström, sä hafva vi upptagit försöken 
änyo denna vär (1887) med konstant ström s&som irrita- 
ment. De senare undersökningarna läta ook fenomenen firam- 
träda mer regelbundet ; vi egna derföre dem här större upp- 
märksamhet. Vidare bifoga vi här och der en figur för bely- 
sande af reaktionerna; ryckningarna upptecknades nemligen 
p& stillastäende sotad skifva, hvaraf teckningarna äro gjorda. 
I figurerna antjda vidare beteckningarna 1 D, 2 D, 3 D 
o. 8. V. det antal Daniell's element, hvarmed muskeln pola- 
riserades i den i fräga varande försöksserien. Det mä an- 
märkas att försöken äro utförda utan skild belastning. 

1:o. Konstant strVm s&soro irritament 

Tr&darna brarmed den pdariserande strömmen leddes tili 
muskeln voro bundna kring muskelns öfim och nedra ända; 
den irriterande strömmen fiek verka i den intrapolära sträo* 
kan p& muskelns öfra eller mellersta del, i uppetigande rikt* 
ning. 1 favarje försöks serie fingo strömmarne inverica fem 
g&nger, nemtigen först det använda irritameatet ensam för 
sig genom att med hand sluta och strax derpä öppna den 
retande strömmen; omedelbart (nägon sekund) derpä slöts 
den polariserande strömmen; deretter pröfvades förmedelst 



O L. c. pag. 212. 



Digitized by VjOOQ IC 



ny retning med det nyss aBvända irritamentet om irritali- 
liteten pä det undersöskta stallet föräodrats tillfÖ^e af dea 
polariserande strömmeDS inTerkan; sedän öppnades den po^ 
laiiaerande ströxnmen ocb tili mt pröfVades äter irritabilite- 
ten pä samma staUe med det ursprungliga irritamentet. De 
fyra första operationema ntfördes inom n&gra f& sekunder; 
den sista retningen deremot, som blott är ett kontrollföreök 
för att utreda möjliga efterrerkniogar af de^ polariserande 
strömmen, skedde vanligen strax efter det polarieerande 
strömmen öppnats, ocb dä reaktionen ej öfverensstämde med 
den ursprungliga 8& upprepades retningen efter nägon mi- 
nuts mellantid förrän nasta försöksserie vidtog. Afcminstone 
nägou minut fick s&lunda forflyta mellan de skilda forsöks-^ 
serierna. För hvaije reaktion forskjöts taflan par millin 
meter; sälunda erhöUos de teckniogar figurerna 1 tili ö 
utrisa. Alla figurerna aro att läsas fr&n yenster tili höger; 
det forsta vertikalstrecket tili venster antyder sälunda ver* 
kan af det använda irritamentet pä den opolariserade mu* 
skeln, det tredje verkan af irritamentet p& den polariserade 
muskeln, det andra slutningsryckningens storlek, det Qerde 
verkan af den polariserande strömmens öppning, ocb det 
femte antyder irritamentets verkan efter försöket. I öfver- 
ensstämmelse bärmed sammanfatta vi resultaten af de skilda 
försöksseriera i tabellform; öfverskriften Dan. antyder det 
antal DanielFs element som i försöksserien användes; ko- 
lomnerna med öfverskriften Slutnr. ocb öppnr. antyda ver- 
kan af den polariserande strömmens slutning ocb öppning; 
de tre kolumnerna med öfverskriften Irr. slutligen bänföra 
sig tili verkan af irritamentet, nemligen de b&da yttersta af 
dessa kolummer tili irritamentets verkan pä den opolarise- 
rade muskeln, ocb den mellersta tili dess verkan pä den po- 
lariserade. I tabellen hafva vi vidare bär ocb der tillaggt : 
f k ocb fl = en sifira: bärmed antydes muskelns forkortning 
fk eller forlängning fl vid den i fr&ga varande reaktionen. 
Alla längdm&tten äro uppmätta i millimeter förmedelst en 
stängcirkel. — De följande försöken utfördes i maj m&nad & 
8 — 10—14 dagar tidigare f&ngade grodor. 



Digitized by VjOOQ IC 



Här mi vidlu^ nämnas att yid dessa fonök de intrft' 
polftra länskelsträokonia för den polariserande och retande 
strömmen Toro i allmänfaet omkring resp. 20 och 3 a 4 nxil- 
lemeter; det visade sighärrid omedelbart och dessa intmpo^ 
Iftm sträokor utöfra väseoidtligt inflytande p& rethingeii9 
iivIMUUtndä, s&lunda nemligen att för framkallande af en rydc- 
ning ett större antal element m&ste anyändas för den re«* 
tande strömmen än för den polariserande. Denna omstan- 
dighet bar gifvit anledning tili undersökningarna 1 fö^jande 
artikel. 

Försök 1, liksom forsöken 2, 3, 4 och 5, hänfor 
sig tili katelektrotoniskt tillst&nd i mnskelns öfra anda; 
polariserande strömmen, med polerna k muskelns ändor, 
vaar s&lnnda nppstigande. Retande strömmen Tar jemväl 
nppstigande; denna riktning valdes emedan retningen yfii 
strömmens slutning utg&r fr&n den negativa polen och 
emedan försöket afser irritabilitets förändringen helt nsra 
intill den polariserande strömmens negativa pol. Intn^o*' 
lära sträckoma voro resp. 20 och 3,5 millimeter och afetiuidet 
mallan b&da strömmamas negativa poler 3,5; forsöken hän* 
föra sig s&lunda tili den del af den intrapolära stradtan 
som befann sig p& 3,5 millimeters afständ frän polarise- 
rande sttömmens negativa pol. Huru de skilda forsöks- 
seriema utföllo antyder följande tabell: 

Dan. Irr. Slutor. Irr. Öppnr. Iir. 

1. — min. O — 1,7; fk — 0,4. — 2,a; — 0; min, 

2. — min. — 4,6; fk — 1,8. — 1,2; fl — min. — 0; fl — 1,8 — min^ 

3. — min. — 5,5; fk — 2,5 — min.-fl — min. — 0; fl — 1,8 — 0. 

4. — min. — 4,»; fk — 2,6 — min; fl — 0,4 — (^ fl — l,f — 0. 
6. — min. — 3,6; fk — 2,8 — 0; fl — 0,5 — 0; fl — 0,7 — mäte 
6. — 1,6 — 3,6; fk — 2,8 — min; fl — 0,7 — 0; fl — 0,6 — Q^ 

Tili sist utfördes tvenne kontroUförsök med 3 Daniel! 
polarisrande stöm med i det närmaste samma resultat soi» 
i tabellen är angifvet 



O min. betecknar här och öfverallt minimal ryckning d.v. s. 
en ryckning af ungefär en tiondisdels millhUetBr eller mindre. 



Digitized by VjOOQ IC 



I de tY& första försöksserierna med 1 och 2 Daniell 
polarisande ström var s&lunda irritabiliteten pk det uader- 
sökta stället förökad; i tredje och Qerde försölsserierDa med 
S odh 4 Deniell polarirande ström, var irritabiliteten ej syn- 
nerUgt förändrad ; i femte och sjette försöksserierna, d& den 
pohuriserande ytteligare förökades, var irritabiliteten formin- 
skad. Förklanngen for dessa förti&Handen m&ste sökas i 
indifferens punktens förakjutning, vid stigande styrka för 
den polariserande strömmen, alit närmare tili den negativa 
polen, sä att densamma vid ea viss styrka öfverskrider det 
nndersökta stället. 

Försöket visar vidare att den best&ende förkortningea 
ik) som muskeln viaade strax efter det slutningsryckningen 
försigg&tt, tillväxte med BtömstyriEan intill en viss gräns. 

Vidare var s& att säga hvarje retning af den polari- 
«eiade maskein oeh likasi öppnandat af den polariserande 
fitrÖBimen itföljda af forlängning i muikein eller af en föc- 
minskiuiig i dess besttende fÖrkortniBg 

Forsök 2 med samma anordning som i foregäende försök. 

Dan. — Irr. — Slutiir. •»— Irr. — öppnr. — Irr. 

1. — min. — 0. — 0,5 — 0. — min. 

2. — min. — - min. — 0,5 — 0. — min. 

I den fdrra af dessa försöksserier framträdd^ sälunda 
iriitabilitets fdrökning invid negativa polon, fastän dan po- 
lariserande strömmen ej ästadkom n&gan sltttniijigsiyGknin^ 
«Uer annan märkbar förändring i muskeln. 

Försök 3 äfren med samma anordning. 



an. 


Irr. 


Slutnr. Irr. 




Öppnr. 


Irr. 


3. 


- 0,» 


- 7,8 - 3,5 


— 


0, 


— min. 


1. 


- 2,7 


— min. — 4,6 


— 


0, 


- 2,6 


X 


- 3,S 


- M - 3,1 


^ 


0, 


^ 0,5 


i. 


- 0,5 


- 3^4 - 1,0 


— 


0, 


— Tmi 


6. 


— min. 


- ?,6 - 0, 


— 


0, 


— .min. 



'Mudcelns ländgförttiMMngar baifviki detta forsök ej bM" 
vii aatecknade. 



Digitized by VjOOQ IC 



6 

Försöket utTisar samma resultat som försöket 1 i af- 
seende p& irritabilitets förändriDgen, först en {orökning, 
sedän vid tillväxande polariserad ström en förminBkning. 

Vi tillägga ännu tvä försök och dertill hörande figurer 
— figurerna 1 och 2 — för belysande af irritabilitets förök- 
ningen invid den negativa polen. 

Försök 4. Anordningen densamma; intri^olära mu- 
skesträckorna voro reps. 20 och 3 millimeter och afetän- 
det mellan strömmarnas negatiya poler 2 a 3 millimeter. 
Figurerna 1 visa muskelns fdrh&llande yid polarisation, med 
1, 3 och 5 Daniell, samt svagt irritament. 

Dan. Irr. Slutnr. Irr. öppnr. Irr. 

1. — min. — 0,4; fk zzmin.— 3,a; fl =: min. — 0; — min 

3. — min. — 8,o: fk = 2,9 — 2,a; fl = 0,4 — (^ fl z= 1,» — O- 
5. — min. — 8,4; fk zz 4,i — O,»; fl = min. — 1,8; fl zz 1,8 — 0. 

I den fösta af figurerna finnas endast fyra streck, eme- 
dan öppnandet af den polariserande strömmen ej gaf B&gon 
verkan ; figurerna utvisa yidare att det använda irritamentet 
var alldeles minimalt och irritabilitetsförökningen isynnerhet 
yid svagare polariserande ström tydligt framträdande. 

Försök 5. Likadant försök med starkare irritament 
intrapolära muskelsträckorna voro 22 och 2 ä 3 millimeter 
och afst&ndet mellan b&da strömmarnas negatiya poler 2 milli- 
meter. Muskelns förh&llande yid polarisation med 1, 3, 5 
och 7 Daniell yisa figurerna 2, och de reaktioner muskeln visade 
angifyer den följande tabellen. 

Dan. Irr. Slutnr. Irr. öppnr. Irr. 

1. — 3,6 — 2,i; fk = 0,6 — 4,0; fl zz min. 0; 2,s 

3. — 2,2 — 9,8; f k z: 2,5 — 5,4; fl =: min. 0; fl zz 0,» 2,7 

5. — 2,5 —10,5; fk. zz 4,4 — 2,i; — l,»;flzz 2,5 3,4 

7. — 3,6 — 9,7; fk. — 5,4 — 0; fl — min. — 1,6; fl — 3,4 — 3^7 

Äf^en här framträder irritabilitets förökningen inyid 
negatiya polen yid syagare polariserande ström; att sam- 
ma förh&llande ej framträder i de b&dasenare försök s- 
serierna, d& polariserande strömmen yar starkare, kan pä 
samma sätt som i försöket 1 ibrklaras genom indifferenspunk- 



Digitized by VjOOQ IC 



teas förkjutning; men detta förh&Uande kao äfven finna sin 
förklaring deri att d& irritamentet, säsqm här, är stort, den 
höggradiga best&ende förkortningen icke till&ter den förö- 
kade jrritabiliteten yisa sig i en förstorad muskelryckning. 

De närmast fdljande fdrsöken 6 tili 8 hänföra sig tili 
anelektrotonidkt tillst&nd i muskelns öfra ända. I dessa 
försök var s&landa polariserande strömmen nedstigande, 
men af samma orsak som i förra fallet retande strömmen 
uppstigande. 

Försök 6. Intrapolära muskelsträckoma voro resp. 
20 ooh 3 millimeter, och afst&ndet mellan retande strömmens 
negatiya samt polariserande strömmens positiva poler 1,5 mil- 
limeter. 

Dan. Irr. Slutnr. Irr. Öppnr. Irr. 

1. — 3,3 — 5,7; fk — 2,3 — 1,5; fl «. 0,9 — 0; fl « 0,8 — 3,8 

3. — 2,8 — Ö,5; fk — 5,1 — 1,5; fl — 1,6 — 0; fl — 1,8 — 3,0 

6. — 4,9 — 7,6 och tetanus— min; fl =- 0,8 — 2,i; fl ■« 0,6 — 4,3 

8. — 3,7 — 6,9; f k « 4,8 — 0; fl « 0,9 — 4,i; il « 1,8 — 5,3 

8. — 5,4 — 6,2; fk — 4,0 — 0; fl = 0,8 — 2,3; fl — 1,2 — 5,4 

Försöket visar irritabilitetens förminskning inyid den 
polariserande strömmens anod ; i detta försök användes starkt 
irritament; det fordrades derför relativt stark polarise- 
rande Ström, 6 ä 8 Daniell, for att hindra irritamentet att 
framkalla n&gon ryckning. 

Försök 7. Samma ancHrdning som i föref^ueade försök; 
intrapolära muskelsträckoma voro 23 och 6 millimeter; afr 
st&ndet mellan retande strömmens negatiya och polariserande 
strömmens positiva pol var 3 millimeter. S&som polarise- 
rande Ström användes endast en Daniell, och dess styrka 
förändrades efter behof medelst rheokord; likasä var irrita- 
mentet svagt, s& att utslagen, som deraf framkallades i den 
opolariserade mnskeln, ej öfverskred 0,s millimeter. Vid rheo- 
kordlägetl? centimeter och sragare polariserande strom obser- 
verades ingen fölrändring i irritabiliteten ; deremot d& pola- 
riserande strömmen förökades genom förskjutning af rheokord- 
bygeln tili 19, 23, 28 centimeter 8& förminskades irritabili- 



Digitizedby Google j 



8 

teten; och slutligen vid rheokadläget 30 och deröfver erhölls 
alldeles minimalt eller intet utslag med det använda irrita- 
mratet. 

I detta försök ästadkom don använda polariserande 
strömmen ingen slutningsryckning eller best&ende förkortning 
i muskeln. ÄfVen den anelektrotoniska irritabilitets forän- 
dringen inträdde s&lunda tidigare eller vid sragare ström- 
etjrka än de nyssnämnda verkningarna, p& samma sätt som 
enligt fdrsöket 2 den katelektrotoniska fdrändringen. Detta 
förBÖk yisar yidare att irritabilitets förminskningen invid den 
positiva polen icke föreg&s af en irritabilitets förökning. I 
detta försök försattes s&lunda &tminstone Vas d* ^- s* Vs 
eller V? ^l^l ^ ^^^ intrapolära sträckan invid anoden i till- 
st&nd af anelektrotonus. 

Försök 8. Samma anordning som i de b&da föregä- 
ende försöken; intrapolära muskelsträckoma voro resp. 20 
och 3 ä 4 millimeter samt afst&ndet mellan retande ström- 
mens negativa och polariserande strömmens positiva pol 1 & 
2 millimeter. Försök resultaten visar figuren 3. 

Dan. Irr. Slutnr. Irr. öppnr. Irr. 

1. — 3,0 — 1,«; l,oj fl = min. — 0; 3,e 

3. — 2,7 — 4,«; fk — 1,0 — min. — 0; fl — min. — 2,o 

5. — 2,0 — 5,4; fk — 1,5 — min. — 0,e; fl — 0,o — 1,4 

7. — 1,5 — 5,6; fk — 1,8 — 0. — 1,8; fl — 0,8 — 1,1 

Försöket visar sämma förb&llande som försSket 6, 
nemligen irritabilitetens förminskning invid positiva polen. 

Slutligen intaga vi här n&gra försök, som hänföra sig 
tili midten af den polariserande sträckan ; vid dessa försök 
— försöken 9 tili 13 — var polariserande strömmen nedsti- 
gande, den retande strömmen deremot uppstigande. 

Försök 9. Intrapolära muskelsträckoma voro resp. 22 
och 4 millimeter; afst&ndet mellan strömmarnas n^ativa 
poler var 13 millimeter. 



Digitized by VjOOQ IC 



Dan. Irr. Slatnr. Irr. öppnr. Irr. 

1. — min. — 3,e; fk — min. — min. — 0; — min. 

2. — 3,8 — 10,8; fk •- 2,1 — 7,4; Ä — 0,1 — (^ fl — 0,8 — 4,« 

3. — 3,2 — 11,3; fk — 2,7 — 6»a; fl — 0,4 — 0; fl — l,i — 3,8 

4. — 4,0 — 11,5; fk — 3,4 — 5,2; fl — min. — 0; fl — 1,4 — 4,o 

5. — 5,7 — ll,i; fk — 4,1 — 4,9 fl — 0,4 — 2,8; fl — 0,5 — 4,6 

6. — 5,5 — 11,3; fk = 5,3 — 4,1 fl = 2,0 — 2,«,fl = 0,9— 4,3 

Det mä anmärkas att Tid pol&riBeriDg med 5 Danieil 
sltttningsryckningen var &tfo]|jd af syag tetanus, som inoaa 
kort upphörde. Med syagare polariserande ström — frän 
2, 3 tillochmed 4 Danieil — framträdde s&iunda irritabili- 
tets förökningen tydligt. Med strarkare ström deremot, 
5 ä 6 Danieil, var utslaget fdrminskadt, d& härvid dock 
8tarkt irritament användes kan man ej a^öras, hvarpä denna 
föiminskning beror. Vi öfyerg& derföre tili försök med sva- 
gare irritament 

Försök 10. Likadan anordning som i föreg&ende försök, 

Dan. Irr. SlutDr. Irr. öppnr. Irr. 

2. — 2,8 — 0,8; fk — min. — 5,8; fl = min. — 0; — 3,6 

3. — min. — 9,o; fk = 3,8 — 4,2; fl = 0,5 — (^ fl 2,0 — 0,» 

4. — min. — 10,i; fk =■- 4,0 — 2,8; fl = min. — 0; fl = 1,5 — min. 

5. — 0,7 '— 9,3; fk = 3,7 — 1,2; fl= 1,0 — 3,8; ff — 0,9 — min 

6. — min. — 8,2; fk == 3,2 — 0,8; fl=: 0,4 — 3,7;fli:: l,i — min. 

7. — min. — 7,7; fk — 3,0 — 0,4; fl = 0,5 — 4,0; fl =r l,o — min. 

8. — 0,4 — 8,1; fk = 4,0 — 0,2; fl — 0,2 — 3,4;fl — 1,3— 0. 

Ocksä bar är irritabiliteten förökad; forst med 8 Da- 
nieil polariserande ström ficiamträdde irritabitaUtets för- 
minskning. 

Försök 11, «noidnadt s&som i de b&da niirmast fSre- 
g&ende fiirsöken; intrttpolära strSckoma Toro resp. 23ech6 
millimeter, ock afctkidet mdUn b&da stömmaraas negativa 
poler var 14 millimeten 

Pan. Irr. Slatnr. Irr. öppnr. Irr. 

2. — min. — 7,3; fk = 1,3 — 1,8; fl = min. — O, fl = 0,i — 0,4 
4. — 1,4 — 8,8; fk = 2,5 — 2,8; fk — min. — 0,8; fl = 1,9 — 4,3 
6. — min. — 9,8; fk = 8,7 — 8,o; fl = 0,8 — 3,i;fl= 2,0 — 1,3 
8. — min. — 9,9; fk = 3,4 — 1,2 fl t= 0,7 — 3^; fl = 2,8 — 1,4 



Digitized by VjOOQ IC 



10 

Tillochmed med 8 Daniell framträdde här änau förö- 
kad irritabilitet. Här liksom i allxaäQhet var vidare ret- 
ningen af den polariserade muskeln &tföljd af förlängniog 
dock i forsöket med 4 Daniell polariserande ström ätföljdes 
retningen af förkortning, om ock obetydlig, ett förbäUande 
8om äfven i nägot annat fall observerats. 

Försök 12, härtill hänfor sig figuren 4. Intrapolära 
8träckorna voro resp. 21 ooh 3 millimeter, ooh det ofran 
nämnda afst&ndet 12 millimeter. 

Dan. Irr. Slutnr. Irr. Öppur. Irr. 

1. — 2,4 — 0. — 4,9j fl = min. — 0. — !,• 

3. — 1,8 — 9,1; fk = 2,4 — 5,e; fl = min. — 0; fl =r 0,8 — l,i 

5. — 1,6 — 10,6; fk = 2,9 — 4,0; fl ~ 0,5 — min.;fl = 1,4 — 1,3 

7. — 1,5 — 12,2; fk = 3,5 — 2,o; fl := 0,3 — 3,o; fl = 1,7 — 1,5 

Här var s&lunda irritabiliteten i alla försöksseriema 
förökad, men med 7 Daniell polariserande ström icke i sam- 
ma män som med 5 Daipiell. 

Försök 13; härtill hänför sig figuren 5. Samma an- 
ordning som i det föreg&ende försöket, men läget för po- 
lerna ej uppmätt. 

Dan. Iit. Slutnr: Irr. Öppnr. Irr. 

1. — min. — 0. — 1,1 — 0. — min 

2. — 1,2 — 0.8; fk = min.— 2,5; — 0. ■— 1,1 
7. — 1,0 — 10,9; f k = 3,3 — 0; fl = min. — 2,6; fl z=r 1,4 — 0,8 
5. — 0,8 — 7,8; fk = 2,2 — 0,7; fl = min. — 1,5 fl =: 0,8 — 0,8 

3. — 1.0 — 2,8; fk = 0,4 —1,0; fl r=z min. — 0. — l,o 

I detta fall Iät &ter svagare polariserande ström fr&n 
1 och 2 Daniell irritabilitets förökning framträda; men med 
3 och 5 Daniell var irritabiliteten ieke eller kni^ppt forän- 
drad« med 7 Daniell decemot förminakades densamma. 

Slutligen har fdrsök, likadant som försöket 7, visat 
att] den| första förändring irritabiliteten i midten af den 
intropolära stryekan nndergär, d& den polariserande ström- 
men sm&ningom f&r tillväxa, best&r deri att den forökas; 
ena hälften eller större delen af den intrapolära sträckan 
invid katoden försättes s&lunda vid svag polariserande ström 
i tillständ af katelektrotonas. 



Digitized by VjOOQ IC 



11 

Resultaten af försöken kuuna sammanfattas pä fdljande 
sati: elektrotoniska irritabiHtets foraudringar i deu iutra- 
polwa sträckau iuträda redau f5r än deu polariserande ström- 
men &8tadkommer slutuiugBryckuing; p& samma sätt som 
i motoriaka och seusibla nerver bestä dessa föräudnngar i 
en förökuiug af irritabiliteteu iuvid aegatiya polen och i 
^n förmiuskning iuvid deu positiva; deasa föräudnngar till- 
växa med deu polariserande etrönuueus atyrka, men iudifif^ 
reuspunkteu förskjutes bärvid mot deu negativa poleu. (Att 
uärmare utreda iudiffereuspuuktens läge i förii&llande tili 
polema, äu hvad de foregäude försöken antyda, tro vi ej 
yara af n&gou beijdelse för en sä oregelbuudet formad mu- 
skel som deu tili hvilken försöken bänföra sig; i delta bän- 
seende synas för öfrigt i icke ringa grad individuella olikhe- 
ter göra sig gällande). 

Försöken läta yidare se, att deu bestäende förkort- 
ningen, sadan deu visar sig i de första momeuten efter det 
slutniiigsryckuingeu försigg&tt tillväxer med strömstyrkau 
tili dess den uppn&tt ett maximalt värde, onv ock i euskilda 
M undautag fr&n deuua regel göra sig glUlaude (t. m. i 
försöken 6, 10 ocb 11). Den bestäende förkortuiugen för- 
ändras vidare plöltdigt, och närmare beetärndt förmiukas, 
hvarje gäng muskelu retas tili ryckuiug; detta iuträffar ofta 
uog ahea om irritamentet ej framkallar n&gou ryckuiug, 
förutsatt att det har ett uära uog minimalt värde. 

Tili sist m& aumärkaa att retningeu omedelbart efter 
det den polariseramle strömmen öppnas ofta uog ej 
gifVer aamma reaktion som just förrän den slöts; nägon tid 
derpä, nägra fä minuter, inträffar detta dock vanligen. Nä- 
gon bestämd regel i a&eeude pä dessa efterverkningar af 
den polariserande strömmen hafya de föregäende försöken 
ej lätit framträda; stuudom har nemligen irritabiUleten ome- 
delbart efter det den polariserande strömmen öppnats visat 
sig förökad, stuudom äter förmiuskad, säsom deu -sista ko- 
lumuen i de skilda försöken i nägon män autyder. Mä- 
hända beror detta af deu tid den polariserande strömmen 
hillits sluten, — en fräga som ej ingätt i planeu för dessa 
uudersökningar. 



Digitized by VjOOQ IC 



12 



2:o JnduktiontttrVmmar Mimm irritamML 

Det nämndes redan i början af deDna artikel att vi 
ursprungligen ¥id dessa undereökningar anvflnde induktiona- 
strömmar s&som irritamant och att fenomeDen under desBa 
förh&llanden ej framträda lika regelbundet 8om d& retoin- 
garna utföras med konstant ström. Med n&gra ord m& dock 
äfven denna andersökningsserie här refereras. 

Vid dessa* undersökningar knötos tr&darna, hvarmed 
den polariserande strömmen leddes tili muskeln, icke biag 
sjelf^a muskeln, utan den ena kring os femoris tätt ofVan- 
om kondylerna, och den andra kring Achilks senan; de 
irriterande induktionsströmmarna &ter fingo verka p& mu- 
skelns öfversta eller nedersta del, med liten (n&gra f& mii- 
limeter) intrapolär distans. Försöken hänförde sig «Jdanda 
endast tili de närmast polerna för den polariserande ström- 
men belägna delarna af maskein. I anseende tili den bri- 
stande uthUlighet prepiEtraten visade skedde retningarna 
med det använda irritamentet i hvarje fbrsöksserie tre gänger 
med ätminstone fem sekunders mellantid, b&de p& den iöke 
polariserade oeh den polariserade muskeln ; ooh endast 
de försök som vid de b&da olika tillst&nden gktfo öfver- 
verensstämmande resultat, ansägos vara bevisande. 

Försök 14. Här sammanfatta vi försök iafi^eendep&dien 
anelektrotoniska irritabilitets förminskningen; n&gra försök 
sammanf&tta vi äter i tabeU form p& samma sätt som i 
förra fetllet ; här angifva vi i kolummetna med ofranskriften 
Irr. de värden utslagen hade vid de tre ofran nämda ret* 
ningama. 

I ett B&dant försök voro resultaten fö^ande: 



Dan. 


Irr. 


Slutnr. 


Irr. 


Öppnr. 


6. 


- l,i; 0,9; 0,8 


- 3,3 - 


0,3; min.; min. 


- 0. 


5. 


— 6,4; 6,8; 6,1 


- 3,4 - 


1,8; M; 0,8 


— 0. 


4. 


— 6,8;6,i; 6,3 


- !,• - 


M; (M; (M 


— 0. 


a. 


- 6,3; 5,7; 5,4 


— 0. ~ 


1^; 0,5; min. 


— 0. 


2. 


— 5,5; 5,3; 5,0 


— 0. — 


1,0; min. min. 


— 0. 


1. 


— 5,2; 4,8; 4,8 


— 0. — 


3,2; 2,i; 1,8 


— 0. 


l;Rh 


— 50— 3,8; 3,4; 2,5 


— 0. — 


1,5; 1,2; 1,8 


— 0. 



Digitized by VjOOQ IC 



13 

I de BOX första af dessa föraöksserier var rheokorden 
öppen, i den sista sluten vid läget 50 oentimeter. 

I ett annat dylikt försök med 4 Daniell polariserande 
^)röm gaf irritamentet vid verkan p& den opolariserade mu- 
skeln utslagen l,o; 0,8; 0,8 och sedän vid Terkan p& den po- 
lariserade utslagen min.; min.; min. N&gra minnter detpk 
fiiamkallade samma irritament i den opolariserade muskeln 
titriagen 0,4; 0,4; 0,4, och sedän d& muskeln polariserades 
med 6 Daniell, alldeles minimala, knappt märicbara utslag. 

I ett dylikt försök erbölls: 

Dan. Irr. Slutnr. Irr. öppnr. 

1. — 0,3; 0,8; 0,3 — 3,6 — min.; min.; min. — 0. 

2. — 1,2; 1,2; 1,1 — 3,7 — min.; min.; min. — 0. 

3. — 1,*; 1,4; 1,8 — 3,5 — 0; O; 0. — 0. 
3. — 4,1 ; 4,8; 4,8 — 2)8 — 0,7; min.; min. — 0. 

Sludigen m& ännu följande försök vid bvilket den po- 
lariserande strömmen fr&n 1 Daniell sm&ningom fick till- 
ySxsLy bar ännu finna plats. 



EUl 




Irr. 




Slutnr. 




Irr. 


öppnr. 


0. 


— 


3,6; 3,2; 2,4 


— 





— 


2,8; 2,8; 2;7 


— 0. 


10. 


— 


3,i; 2,s; 3,0 


— 





— 


2,8; 2,o; 2,o 


— 0. 


20. 


— 


2,3; 2,4; 2,« 


— 





— 


2,i; !,•; 1,» 


— 0. 


30. 


— 


2,6; 2,4; 2,0 


— 





— 


1,0; 0,9; 1,2 


-- 0. 


40. 


— 


2,8; l,s; 1,9 


— 





— 


0,7; 0,9; 1,0 


— 0. 


50. 


— 


2,o; 1,»; 1,5 


— 





— 


0.9; 0,8; 0,5 


— 



100. — 2,o; 1,7; 1,4 — o — min^ min.; min. — 0. 

Hvarje försöksserie i dessa försök visar irritabilitets för- 
minskningen i den närä anoden belägna muskelstrackan. 

FÖrsöl? 15 bänför sig tfll den katelektrotoniska irrita- 
bilitets förökningen. I ett hitbörande försök med svagt irri- 
ment gaf polwsation med 1 Daniell ej märkbar verkan; 
med 2 Daniell polariserande störm tilhäxte ryekningarna 
fiAn 0^3 tili 0^8; med S Daniell frftn 0,3 tUl 1,1 ; i«ed4Da- 
■Ml fr&n 0,3 tiU 1,1, samt med 5 Daniell pdariseraode 
Btrom fr&n 0,3 tili Uoti O,». Oob ungef&r p& samma sätt 
fikiöpo de bithörsnde IKrsöken öfvieiiiisfrad; m«r i ögonen 



Digitized by VjOOQ IC 



14 

fallande ifritabilitets föeökningar invid katoden lyckades vi 
knappt pä denna väg framkalla. 

Det var detta förhällande ocb tillika den ringa bestän- 
digbet fenomenen visade vid använduing af induktionsström- 
mar säsom irritament, som föranledde uodersökDiDg angä- 
ende preparatets utb&lligbet vid upprepad retning, 8amt vi- 
dare att p& grund bäraf upptaga undersökningarna i afse* 
ende p& de elektrotoniska irritabilitets rdrändringarna med 
konstant ström säsom irritament 



Förklaring öfver figurema i tili 5 & planschen I. 

Figurerna 1 ocb 2 bänföra sig tili irritabilitets för- 
ökningen invid negativa polen; närmare uppgifter i afse- 
ende pä dessa ögurer aro gifna i beskrifningen af försöken 
4 ocb 5. 

Figuren 3 bänför sig tili försöket 8 ocb visar irrita- 
bilitets förminskningen invid anoden. 

Figurerna 4 ocb 5 visa irritabilitetens förökning ocb sa- 
dan förminskning i midten af den intrapolära sträckan vid 
sm&ningom tillväxande strömstryka ; närmare uppgifter i af- 
seende pä dessa figurer äro lemnade i försöken 12 ocb 13. 



6. Betningens beroende af den intrapolära 
mnskelsträckan. 

(Med iigorema 6 och 7 i plaHBohen.) 

Det framböUs redan i föregäende artikel att den in- 
trapolära muskelsträckans längd utöfvat väsentligt inflytands 
pä retnisgens eller ryckningens inträdande; vid imdersök* 
ning af pactiella irritobilitettn i den intrapolära sträckan 



Digitized by VjOOQ IC 



15 

fonnedest konstftnt Ström s&som irritament befanns nemU- 
gen att för ftumkallande af retniog eller lyckning behöfdes 
flere element i d^i retande etrömbanan än i den polarise- 
rande. D& de intrapolära sträckorna för desea strömmar 
bade mycket olika värden (t. ex. resp. 3 och 22 millimeter), 
sk är det att antaga att fenomenet beror häraf, sä mycket 
mer som ett sädant inflytande äfVen blifvit uppvisadt för 
motoriska nerver. £n närmare analys af de hithörande fe- 
nomenen i motoriska nerver hafva s&som bekaot är visat, 
att tT& skilda faktorer här äro verksamma, men i motsatt 
riktning. Vi g& främst tili en redogörelse för fenomen, 6&- 
dana Ti funnit dem i tvärstrimmiga muskler ochäterkomma 
sedän tili frägans mer teoretiska sida. 

Försöken för att utreda intrapolära sträckans infly- 
tande p& ryckningen eller närmare bestämdt pä dess stor- 
lek hafya vi anordnat sälunda att i hvarje föröksserie en- 
dast intrapolära sträckans längd förändrades: hvarje försök 
omfattar vidare flera försöksserier alit efter som antalet an- 
vända element förändrades. För förändring af den intrapo- 
lära muskelsträckan hafva vi förfarit sälunda att knutarna, 
bvarmed nllträdarna vore fästade ä mnskeln, nägot lÖBtes 
förmedelst tv& pinsetter sä att öglan konde förskjutas tili 
det nya, afsedda stället ä muskeln. 

Försöken afse sälunda kortligen att utreda den total 
effekt, som förändring af den intrapolära muskelsträckan 
utöfvar. De skilda retningarna skedde i allmänhet med en 
minuts mellantid, men vid öfvergäng frän en anordning tili 
en annan äfven med nägot längre mellantid, dä förskjutning 
af trädarna och förändring af elementen s&dant fordrade.. 

Försök 1. Strömmen var nedstigande med positiva po- 
Ien vid muskelns öfversta ända under hela försöket; nega- 
tiva polen deremot hade sitt läge pä tre olika ställen, nem- 
ligen vid muskelns nedersta ända, eller vid dess midt, 
eller slutligen p& blott 2 millimeters afständ frän positiva 
polen ; intrapolära sträkorna vid dessa tre anordningar voro 
20, 9 och 2 millimeter. Retningsförsöken, utfördes i den ord- 
ning horizontal raderna vid de skilda anordningarna l:o 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

2:0 .. . 10:o angifva; upprepningarna hafVa skett fiir afct 
utreda om väsentliga föräBdringar här framträda. Alia 
längdm&tten äro &ter angifiia i millimeter. Negatba polen 
bade sitt läge vid muskel&s 

l:o nedra ända, 2:o midt 

1 Dan. — 4,2 Slutnr. l,o Slutnr. 

1 n "■" ^»^ »> ^)* »> 

1 „ — 5^2 „ 1,4 

2 ,} 7,2 „ 4,2 „ 

2 )» 7,2 „ 4,2 „ 

3 „ — 7,2 „ 5,0 „ 

^ » 7,2 „ 5,0 „ 

3:o nedra ända. 4:o midt 

1 Dan. — 6,2 Slutnr. 2,« Slutnr. 

1 „ — 6,8 „ 2,7 „ 

1 „ — 5,9 „ 2,6 „ 

2 V — 7,2 „ 5,0 „ 

2 „ — 7,1 „ 5,0 „ 

3 „ — ej utfdrdt 6,2 „ 

3 ,, — ej utfSrdt • • 6,2 „ 

6:o 2 mm. frän pasitiv. pellen. 6:o nedra ändan. 

1 Dan. — min. Slutnr. 6,2 Slutnr. 

1 w -- 0,6 „ 5,5 „ 

1 „ — 0,6 „ ej utfordt 

2 „ — 8,1 „ 6,4 Slutnr. 

2 „ — 3,3 „ 7,1 „ 

?:o 3 mm, frän positiv. polen. 8:o midten. 

1 Dan. — ],i Slutnr. 3,2 Slutnr. 

1 ») 1*1 M 3,3 ^ yj 

1 „ — 1,1 „ > ej utfdrdt 

2 „ — 4,8 „ 6,3 Slutnr. 

2 „ — 4,8 „ 6,3 y, 



Digitized by VjOOQ IC 



17 



9:o nedra ändan. 10:o 2 mm, frän positiv. polen. 

1 Dan. — 6,4 Slutnr. l,i Slutnr. 

1 „ — 6,2 „ 1,1 

2 „ — 7,0 ,, 3,9 

2 n o,8 „ 3,5 ,, 

Under hela försöket hade säsom nämndes positiya po- 
len samma läge yid muskelns öfra ända; negativa polen 
deremot färskjöts, 8& att den vid anordningarnal:o, 3:o, 6:o 
och 9:0 var stalld vid muskelns nedra ända, vid anordnin- 
garna 2:o, 4:o och 8:o vid muskelns midt, och stutligen vid 
5:o, 7:0 och 10:o vid muskelns öfra ända p& 2 millimeters 
afständ frän positiva polen. Hela försöket fordrade unge- 
fär en timme. 

Jemföras nu utslagen vid de 3 olika anordningarna 
med hvarandra, sä utvisa de att visserligen preparatet 
under försöket forändrats; men utan undantag visa de tillika 
att utslagen minskas med den intrapolära sträckan. 

Försök 2. Alldeles samma anordning som i det före- 
gäende försöket. Negativa polen vid 
to nedra ända. 2:o midten. 

1 Dan. — 2,9 Slutnr. l,i Slutnr. 

1 j, 3>o V 0,8 „ 

2 5, — 4,3 „ 3,6 „ 

2 „ — 4,3 „ 0,6 „ 

3:o 2 mm. fränposiUv. polen. 4:o nedra ändan 

1 Dan. — O Slutnr. 2,6 Slutnr. 

1 „ - O „ 2,3 

^ »> 0^5 tt 4,5 „ 

^ i; ~~ "i3 „ 4,5 „ 

Äfven här framträder samma förhällande som i det före- 
g&ende försöket. 

Försök 3. Strömmen uppstigande med positiva po- 
lerna vid muskelns nedra ända. Den öfra negativa polen 
gafs foljande lägen vid 

2 



Digitized by VjOOQ IC 



18 



1:0 öfra ändan. 2:o midten. 3:o 2 mm. fr. positiv. pol 

1 Dan. — 1,8 Slutnr. l:o Slutnr. O. 

1 „ —1,6 „ 0,9 „ 0. 

2 „ — 3,6 „ 2,2 „ min. Slutnr. 
2 „ —3,4 „ 2,1 „ min. „ 

Försök 4. Strömmen yar uppstigande vid de följande 
försöks anordningarna l:o tillochmed 5:o samt 9:o tilloch- 
med ll:o; vid de öfriga 6:o tili 8:o nedstigande. Tili en 
början, dä strömmen var uppstigande med positiva polen 
vid muskelns nedra ända, fick negativa polen verka vid 

l:o öfra ändan. 2:o midten. 3:o 2 mm. fr. positiv. pol. 
1 Dan. — 6,6 Slutnr. 6,4 Slutnr. 1,8 Slutnr. 

1 V — ö^* )» 6,4 „ 1,6 „ 

2 „ «7,3 „ J,3 ., o,8 „ 
2 „ ",3 „ J,3 „ o,8 „ 

2:o öfra ändan 6:o 2 mm. fr. positiv pol. 
1 Dan. — 6,2 Slutnr. 1,2 Slntnr. 

1 „ — 6,1 „ 1,2 „ 

2 :? ")* ty • 1* n 

2 11 ^1* 1? •«* ?i 

Här kom den nämnda regeln ej i dagen, vid anord- 
ningarna l:o och 2:o, deremot vid alla öfriga anordningar. 
Strömmen vändes, sä att den i de följande anordnin- 
garna 6.0, 7.0 och 8:0 var nedstigande; negativa (nedra) po- 
en fick bibeh&lla sitt läge vid muskelns nedra ända; den 
positiva fick verka vid 

6:0 2 mm. fr, negativ. pol. 7:o midten. 8:o öfra ändan. 

1 Dan. — 4,2 Slutnr. 4,8 Slutnr. 7,0 Slutnr. 

1 „ — 4,1 „ 5,0 „ 7,0 „ 

2 n — 6,6 „ 6,9 ,, 7,1 „ 
2 „ — 6,4 „ 6,9 „ 7,1 „ 

I retningsförsöken med 1 Daniell framsträder äter här 
det ofvan nämda förh&Uandet, med 2 Daniell deremot ej eller ej 



Digitized by VjOOQ IC 



19 

^dligt, troligen derför att ryckningarna i alla fallen närma 
sig maximala värden. 

Slutligen gafs stömmen äter dess ursprungliga, d. v. s. 
uppstigande riktning och negativa polen fick verka pä föl- 
jande ställen. 

Sro öfra ändan. lO:o midten. ll:o 2 mm, fr. potitiv. poL 
1 Dan. — 6,1 Slutnr. 4,9 Slutnr. 1,4 Slutnr. 

1 „ — 0,4 „ 0,0 „ 1,4 „ 

2 „ —8,6 „ 7,9 „ 4,8 „ 
2 „ —8,5 „ 8,9 „ 4,8 „ 

Isynnerhet den sista försöksanordaingen, jemförd med 
de bäda förra, läter äter intrapolära sträckans inflytande 
framträda. 

Försök 5. För att omedelbart för ögat äskädliggöra 
detta förh&llande, mä ännu här ett försök refereras vid 
hyilket muskelkurvor upptogos pä roterande cyliuder. Fi- 
gurera 6oeh7, den förra vid nedstigande, den senare vid 
uppstigande ström belysa förhällandena närmare; iiguren 6 a 
och 7 a, hänför sig tili det fall d& polerna voro p& längsta 
afiständ fr&n hvarandra, d. v. s. vid muskeln ändor; figu- 
rerna 6 b och 7 b äter tili det fall, dä ena polen var vid 
öfra ändan och den andra i midten, fingurerna 6 c och 7 c, 
d& polerna voro pä 2 milhmiteters afständ frän hvarandra 
vid muskelns öfra ända; figurema 6 d och 7 d, slutligen er- 
höUos, d& polerna voro i muskelns öfra ända, men pä 5 
millimeter frän hvarandra. Sjelva försöket utfördes pä föl- 
jande sätt: retningama skedde med 1 Daniell; i strömba- 
Dan var en strömvändare insatt, sä att vid hvarje anord- 
ning för polerna ä muskeln retningarna kunde utföras i 
b&da riktningarna. Tili en början voro polerna ställda vid 
muskelns ändar; sedän flyttades den nedra polen tili mid- 
ten och derefker p& 2 millimeters afst&nd frän polen vid mu- 
skelns öfra ända, och tili sist p& 5 millimeters afst&nd fr&n 
nyss nämnda pol. Vid hvarje, af dessa anordningar för po- 
lerna och vid hvardera stömriktningen togos tvenne kurvor 
8om i alla fall visade noggrann öfverensstämmelse. Figu- 



Digitized by VjOOQ IC 



2a 

rerna G och 7, som s&lunda hänförasig tili de bäda ström- 
riktningarna, den förra tili nedstigande den senare tili upp- 
stigande, utvisa omedelbart att utslaget minskas med intra- 
polära a&tändet. 

Af försöken öfverbufvud synes oss den r^el framg& 
hvarom p& skilda ställen i det föreg&ende värit fr&ga, att 
nemligen utslagen eller ryckningarna tili och aftaga med det 
intrapolära afständet ; detta förhällande framträder tydligast 
vid minimal eller underminimal retning. Hvad orsken här- 
tili beträffar, 8& nämndes redau i början af denna artikel 
att skilda omständigheter här samverka; enligt den ana- 
lys ursprunligen Dubois Reymond utfort vid undersökning 
af den intrapolära sträckans inflytande p& de elektrotoniska 
faserna i motoriska nerver^), äro nemligen här att afses 
tvä omständigheter som motverka hvarandra ; d& intrapolära 
sträckan förlänges, sä kommer strömmen att verka päflera 
delar af muskeln, men strömmens styrka resp. täthet min- 
käs tillf ölje af det förökade motst&ndet; den förra omstän- 
sdigheten underlättar den sednare motarbetar retningens in- 
trädande. Sjelffallet är totaleffekten summan af b&da dessa par- 
tiella verkningar ; den visar sig derföre i en med intrapolära 
afständet förökad eller förminskad verkan alit efter som den 
förra eller senare verkningen är öfvervägande. I den feno- 
mengrupp här är fräga om, är s&lunda den förra verknin- 
gen öfvervägande; af denna orsak bar det vid de föregä- 
ende undersökningarna ej värit nödigt att vidtaga skilda 
ätgärder för att eliminera inflytandet tillfölje af förän- 
dringar i strömmens täthet. 

Förklaring for figurema 6 och 7 ä planschen äro 
gifna i figuren 5. 

*) Dubois Beymond. Untersch. liber thierisch Electr. Berlin 
1849. Bnd II, Abtheil 1. pag. 337 och följande. 



Digitized by VjOOQ IC 



21 



7, Belastningens inflyUnde pä ryckningens storlek 
Yid miBimal retning. 

Ar 1861 fann Hermann att minimala irritamentet för 
trärstrimmig muskel, vid indirekt retning (eller vid retning 
af motoriska »tammen), är oberoende af belastningen. „Die- 
ser Satz — framhäUer Kries — findet sich wiederholt in 
der missverständlichen und nicbt correcten Form ausge- 
sprochen, dase bei minimalen Reizen die Hubhöben ftir grosse 
and kleine Lasten gleich . . . wärden ^y. Utan att här vidare 
folja Kries undersökningar i fr&gan mä nämnas, att jag i 
en tidigare undereökning om minimal retning af motoriek 
nervstam förmedelst mekaniskt irritament bar framh&Uit 
samma sak; resultatet af försöken är af mig samman- 
fattadt med foljande ord: ^^Diese Versuche zeigen, dass 
anch bei mecbnisben Reizung ein Reiz, der sicb der 
Schwelle nahe befindet, innerbalb sebr weiter Grenzen 
der Belastung Musklzucknng bervor bringen kann ; hie- 
raas geht weiter bervor, dass die minimalen Muekel- 
zuckungen. die so erzeagt werden, mit der Belastung 
abnebmen ^y^. För ej längesedan bar det sist nämnda 
resultatet blifvit stäldt i tvifvel af ZuccarOn som äfven an- 
vändt mekanisk retning förmedelst en af bonom för än- 
dam&let konstruerad apparat; Zuccaro framb&Uer nemligen 
i motsatts bärtill säsom resultat af sinä undersökningar, att 
,iorökningen i muskelns belastning icke medför en förmins- 
ning af kontraktionen ^y. Blad annat af denna orsak bar 
jag upptagit fr&gan om minimal retning vid olika belast- 
ning; de foljande försöken i detta bänseende bänföra sigtill 
direkt retning af kurarisirad muscul. gastrocnem. förmedelst 
konstant ström. Metoden för undersökningens utförande är 

^) /. V. Kries, Untersuch. zur Meohanik des quergestreiften 
Muskels. Archiv f. Physiolog Jahrg. 1885, pag. 68. 

*) K. HäUsten. Zur Kenntniss der meclianischen Reizung der 
Nerven. Archiv f. Physiolog. Jahrg. 1880, pag. 184. 

') G, Zuecaro. Nnovi stndi sulia stimulazione meccanica d«i 
nervi e dei muscoli. Bologna (Augusto) 1885, Fascicolo l:o, pag. 70. 



Digitized by VjOOQ IC 



22 

antydd i det föregäende, särskildt i artikeln 4 (Uthällig- 
heten vid uppi:6pad retning) ; i öfverensstämmelse dermed 
skedde de skilda retningarna efter ätminstone en ininuts mel- 
landtid, hvilket vid dessa försök äfven var uödvändigt af den 
orsak att i allinänhet ätminstone mellan retningsförsöken 
vigterna pä vigtsk&len mäste ökas eller minskas. Vidare 
d& möjligast minimala irritament användes, upptogos ut- 
slagen p& aotad glasskifya, för att undersökning af utslagen 
med miktoskop skuUe kunna ske; är nämligen vid ringa 
bel«stning k mnskeln irritamentet möjligast minimalt, sk 
fÖrminskas utslagets strolek vid större belasning i den m&n 
att man ofta nog icke med blotta ögat kan afgöra om irri- 
tamentet alls framkallat n&gon ryckning, och försöken 
synas sälunda stä i strid med den Hermann^ska sat- 
aen, att minimala irritamentet är oberoendeaf belastningen. 
En mikroskopisk undersökning af det spär n&lspetsen 
lemnat pä glaset visar dock att ryckning försigg&tt: härvid 
ses nemligen tili en början att strecket pä glasskifvan 
har ojemna kanter, men att i dess midt, motsvarande de 
ställen som verkligen berörts af nälspetsen, framträder en 
kontinuerlig, skarpt begränsad linie, som är fri fr&n sot och bar 
alldeles jemna ränder ; ä denna linie ses vidare de smä 
utslagen likasä skarpt begränsade. Sjelifallet härleda sig de 
oregelbundna konturer, som omgifva denna jemna linie 
deraf, att sotet vid tafians förskjutning lossnar ej blott 
fr&n de ställen som verkligen beröras af nälspetsen, utan 
äfven fr&n omgifningen. 

Försök 1. Klektroderna voro fästade & hvardera tred- 
jedelen af muskeln ; strömmen fr&n 4 Daniell, var ledd ge- 
nom en strömvändare och kunde modifieras tili dess styrka 
fdrmedelst rheokord. Belastningen tillfolje af häfst&ngen 
och dervid fästade delar var uppmätt fdrmedelat fdrlängningen 
i en spirälfläder, som fick intaga muskelns plats, och be- 
fanns vara ungefär 18 gram. Vid denna belastning & mu- 
kein, den minsta som användes, uppsöktes minimala irrita- 
mentet; vid rheokordläget 20 och 23 erhölls ingen ryckning, 
men vid läget 25 just märkbart, men icke mätbart utslag ; 



Digitized by VjOOQ IC 



23 

ulslaget var mindre än en tiondedels millimeter. Vid upp- 
repDiDg af retningsförsöket erhölls samma resultat ; sedän 
vid tillsats af 50 gram p& vigtsk&len erhölls likasä märk- 
bart utslag, oeh vid upprepning samma resultat. D& sedän 
belastningen & vigtsk&len ökades tili 80 och derefter tili 100 
gram, erhölls äfven märkbara utslag vid retning med det 
ofvan nfimnda irritamentet ; men d& belastningen ökades 
tili 200 och 250 gram, sägs ej mer med blotta ögat n&got 
Qtslag & glasskif?an tillfölje af retningen ; mikro^opisk un- 
dersökningen af glasskifvan utvisade dock, att äfven nu ret- 
ningen var beledsagad af ett ringa utslag. Sedän derefter 
belastningen borttagits fr&n yigtskälen, gaf samma irrita- 
ment ett utslag af 0,8 millimeter; rheokordbygeln förskjöts 
derföre tili läget 20, dä äter utslaget antog minimal storlek ; 
efter - derpä skedd belastning med 200 o6h med 300 gram 
kuade utslagen tillfölje af irritamentet ännu observeras men 
vid 400 grams belastning kunde det ses blott vid mikro- 
ekopisk undersökning. 

Försök 2. Alldeles likadant försök & preparat fr&n 
andra extremiteten af samma djur som användes vid det 
förra forsöket. Utan skild belastning befanns minimala irri- 
tamentet vid rheokordläget 40, d. v. s. härvid erhölls ett 
markbart minimalt utslag; sedän ökades belastningen med 
300 gram, hvarvid erhölls ännu ett för blotta ögat markbart 
utslag. Vid ytterligare förökning tili 400 gram erhölls äf- 
ven utslag) men förminskadt, och vid upprepning samma 
resultat. Slutligen d& belastningen borttogs fr&n vigtsk&len 
gaf det använda irritamentet utslag ungefär af samma stor- 
lek som vid det första retnings forsöket. 

Dessa b&da försök utfördes höstetid; ett försök utfördt 
i mars m&nad (& vintergroda) m& här tilläggas. 

Försök 3. Strömriktningen (i de föreg&ende försöken 
icke antedcnad) var nedstigande; vid rheokordläget 33 be- 
fanns irritament gifira en minimal ryokning; sedän retades 
med samma irritament efter belastning med resp. 100 och 
200 gram, i hvardera fallet tre g&nger ; utslagen häraf kunde ej 
ses med blotta ögat, men vid mikroskopisk undersökning af 



Digitized by VjOOQ IC 



24 

den sotade glasskifyaQ s&gs i förra fallet, vid belastning 
med 100 gram, ätminstone ett utslag tydligt, i senare Cidlet 
vid belastning med 200 gram, s&gs att alla tre retningarna 
värit ätföljda af utslag. 

Vi anse det härmed vara tillräckligt bevisadt att ut- 
slagen tillfölje af minimala irritament aftaga med belast- 
ningen. 

8. Mnsklers längdfSrftndring. 

De föreg&ende undersökningarna haf?a visat att mnsk- 
lers längd förändras af olika orsaker. Tili en börjao ästad' 
kommer konstant ström, dä strömmen slutes, den längdför- 
ändring, som fätt namn af best&ende fdricortning, och som 
vi ofvan, i artikeln 2, ansett oss böra. betrakta s&som 
en af de reaktioner de kontraktila delama i muskelele- 
mentens inre visa vid direkt inverkan af konstant ström. 

Denna best&ende forkortning förminskas kontinuerligt 
d& strömmen h&lles sluten; den förändras vidare plötsligt 
s& snart muskeln retas, och denna förändring bestär i en 
förlängning, s&som talrika försök i artikeln 5 visat; n&gon 
gäng kan dock denna förlängning vid retning uteblifva: odi 
i n^ra alldeles enskilda fall bar denna längdförändriog vi- 
sat sig i en ringa forkortning. Vidare kan denna plötsliga 
längdförändring i den best&ende förkortningen framkallas 
äf?en utan att retningen förorsakar n&gon ryckning, isyaner- 
het om irritamentet är närä nog minimalt. I detta £all är 
längdförändringen eller noggrannare bestämdt förlängningen 
den enda märkbara reaktion, som muskeln visar for det 
underminimala irritamentet. 

Tili dessa längdförändringar i muskeln, som hänfora 
sig tili den best&ende förkortningen, äro slutligen att tilläg- 
gas de längdförändringar, som äro oberoende af best&ende 
förkortningen och framkallas genom retning. Dessa läod- 
förändringar visa sig deri, att muskeln efter retningen och 
den deraf framkallade ryckningen icke omedelbart ätertager 
sin förra längd. I allmänhet torde denna längdförändring 



Digitized by VjOOQ IC 



25 

visa sig säsom en förkortning; men icke säilän visar den 
sig äfVen s&som en förlängning; figurerna 6 och 7 & pian- 
schen visar det senare fallet; der framträda endast för- 
längningar, nemligen i figurerna 6 a och 6 b samt 1 7 a och 
7 b. Tili denna fräga om musklers längdförändring vid 
retning, som — s&som tidigare omnämnts — gifVit aniedning 
tili denna undersökning om direkt retning af muskler for- 
medelst konstant ström, är för öfrigt min afsigt att pä an- 
nat ställe och i annat samband ännu äterkomma. 



Digitized by VjOOQ IC 



Tili kännedomen om sensibia nerver och ryggmär- 
gens reflexapparater. 

Af 
Z. H&Uitto. 

12. Elektrotonlska irrltabllltets forftndringar i 
sensibia nerver. 

I en liten afhandling, publicerad i Dubois-Reymond^s 
archiv för sju är sedän, bar jag redogjort för resultaten af 
n&gra undersökningar i afseende pä irritabilitets förändrin- 
gar i sensibia nerver vid elektrotonus *). D& jag här fiter- 
kommer tili samma fräga. sä sker detta af följande orsaker. 
I den nämnda afhandlingen angäfvos endast slutresultaten 
af undersökningarna, emedan de i fr^a varande irritabili- 
tets förändringarna i sensibia nerver befunnos förh&lla sig 
alldeles pä samma sätt som i motoriska; i detta hänseende 
synes det vara skäl att komplettera de förra uppgifterna 
med data i afseende pä de skilda detaljerna, sk mycket mer 
som säsora bekant är äldre undersökningar i afseende pä 
dessa irritabilitets förändringar delvis gifvit andra resultat*) 
Vidare utfördes de fÖrra iindersökningarna ä preparat af fri- 
ska eller icke-strykniserade djur; dervid mäste starkare och 
tili och med betydligt starkare irritament användas än vid 
dylika undersökningar k motoriska nerver; för att undvika 
denna olägenhet synes det vara skäl att äterupptaga under- 
sökningarna ä preparat af strykniserade djur, dk svagare 

') Electrotonus in sensiblen Nenien. Dubois-Reymond^s Arcbiv, 
Jabrg. 1880; pag. 112—114. 

*) .Ternf. Hanb. d. Physiol. Bnd II Abth. 1 pag. 47. 



Digitized by VjOOQ IC 



27 

irritament kunna komma tili användning och sälunda un- 
denökningarna öfverhufvnd antagligen blifva forenklade. 

De följande undersökningarna äro s&lunda ntförda k 
preparat af strykniserade djur: tillika bibehölls i preparaten 
hda ryggmärgen jemte förläDgda märgen; centrala nerv- 
qrstemet var nemligen afskuret mellan trnmhinnorna. Vi- 
dare voro bida musculi gastrocnemii bibeh&llna i prepara- 
ten för att, 8&6oin redan i en föreg&ende artikel blifVit nämndt, 
af den reaktion den direkt, fr&n den motoriska stammen re- 
tade mnskeln visar, bedöma den använda strömmens förb&l- 
lande, och tillika för att här undvika ett tvärsnitt ä sensibla 
stammen närä intill det undersökta stället. Säsom irrita- 
ment användes induktionsströmmar. Den polariserande 
strömmen slutligen fick verka p& den periferiska delen af 
den sensibla stammen i närheten af muskeln, för att hindra 
mojlig elektrotonisk inrerkan p& ryggmärgen. Sjelffallet roro 
alla elektroderna opolariserande. 

Undersökningarna gingo tili en början ut pä att af- 
göra i hvilket förgiftnings stadium preparaten böra förfärdi- 
gas för att bäst motsvara ändamftlet; sedän detta blef fan- 
net, 8& inskränktes undersökningen roöjligast tili preparat 
fr&n detta stadium. 

En olägenhet vid dessa undersökningar öfverhufvud är 
att preparatet under utförandet af försöken förändras, sk 
att samma preparat under samma yttre förh&llanden vid 
npprepning af försöket endast nägra f& g&nger ätergif^er 
samma eller ungefar samma resultat. För undvikande af 
denna olägenhet har jag försökt i stället för induktions- 
strommar använda konstant ström säsom retmedel men re- 
snltaten hafva utfallit kanske ännu mer ofördelaktiga ; un- 
dersökningen är derföre genomförd med induktionsström- 
mar säsom retmedel. 

£n annan sv&righet, hvarom redan i par af de före- 
g&ende artiklama värit fr&ga, framträder äfven vid dessa un- 
dersökningar, nemligen sv&righeten att finna ett minimalt 
och ofta nog tili och med ett under-maximalt irritament. 
Denna sv&righet har dock här kunnat undvikas genom föl- 



Digitized by VjOOQ IC 



28 

jande fdrfarande : tili en börjaQ uppsökies det minsta irrita- 
ment som behöfdes för framkallande af reflexryckning; detta 
ininsta irritament eller tili ooh med ett litet forökadt an- 
vändes sedän vid de följande försöken, ifiall nemligen det 
retade stäUet af nerven skuUe fdrsättas i tillst&nd af ane- 
lektrotonus; undersökningen gick nemligen i detta fall ut 
p& att afgöra, om vid nägot visst värde för den polarise- 
rande strömmens styrka reflexryckningen tili följe af det i 
fr&ga varande irritamentet kunde helt ooh h&llet bindras att 
framträda. Afs&g &ter undersökningen att uppvisa ett kate- 
lektrotoniskt tillst&nd pä det retade stället af nerven, 8& min- 
skades först det minimala irritamentet sä mycket att det 
ej framkallade nagon reflexryckning, dä nerven var opolari- 
serad; sedän polariserades nerven och undersökningen gick 
ut p& att afgöra om vid n&gon viss styrka for den polari- 
serande strömmen samma irritament kunde framkalla reflex- 
ryckning. 

I redogörelsen för försökeu äro foljande beteckningar 
införda: P beteckuar den polariserade nervsträckans längd, 
p afst&ndet melUn polerna för den irriterande strömmen, 
och d afst&ndet mellan dessa b&da intrapolära sträckor; 
vidare beteckna r, r^ och r, de utslag reflexryckningarna 
tillföllje af det använda irritamentet g&fvo, nemligen r förrän 
nerven polariserades, r, derefter samt r^ under det nerven 
var polariserad. 

Efter dessa antydningar ang&ende metoden och de an- 
vända beteckningarna öfvergä vi tili beskrifning af försöken, 
och sammanfatta dem, pä samma sätt som i den förra af- 
handlingen, under foljande tre rubriker: 

1:o. Irritamentet fick verka extrapolärt, mellan den polari- 
serade nervsträckan och ryggmärgen. 

Försök 1 & preparat frän ett tidigare förgiftnings sta- 
dium; i s&dana preparat kunna de i fräga varande irrita- 
bilitets förändringama framkallas tili och med upprepade 
g&nger; ett exempel härp& är följande försök som hänför 
sig tili katelektrotoniskt tillst&nd; preparatet förfärdigades 



Digitized by VjOOQ IC 



29 



2 minuter efter forgiftningen, d& ännu intet förgiftDingsfeno- 
men & djaret kunde iakttagas; (dosen vid dessa forsök öf- 
yerhufvud var s& vald, att de första forgiftningsfenomenen 
firamträdde 4—5 — 6 minuter efter förgiftningen). Säsom po- 
lariserande ström användes 1 och 4 Daniell, s&8om redan 
anfyddes med negativa polen närmare tili det undersökta 
stallet och tili ryggmärgen. Följande tabell antyder resul- 
taten af de med n&gra sekunders mellantid företagna ret- 
ningarna 



1 Dan 




7» 




'? 




O 




»1 




1) 




»? 




>? 



r 
t) 
O 
O 
O 

o 
o 
o 
o 



8,0 mm 


7,5 


>» 


6,6 


J» 


8,9 


n 


6,9 


1? 


6.7 


?1 


8,1 


11 


7,2 


•> 



Ta 
0. 
0. 
0. 
0. 
0. 
0. 
0. 
0. 



11 venster antalet Daniell som 



Här antyder första koliunnen til 
i de skilda försöksseriema användes tili att polarisera ner- 
veo; andra och sista kolamnerna med öfverskrifterna r och 
r, beteckna, säsom ofvan nämndes, utslagen 8om det an- 
Tända retmedlet framkallade vid inverkan p& den opolarise- 
rade nerrstammen, nemligen den förra kolumnen (r) förran 
nerren polariserades, den senare (r^ derefter; tredje ko- 
lumnen äter med öfverskriften r^^ angifver utslagen tillfölje 
af reflexryckningarna, d& samma retmedel fick verka p& den 
polariserade nerven. Vid alla dessa retningar användes sam- 
ma irritament; vidare hade här hela nervstammen en längd 
af 54 mm, P eller den polariserade nervsträckan i den pe- 
riferiska delen af nervstammen 21, p eller afst&ndet mellan 
polerna för retande strömmen var 3, oZh d eller afständet 
mellan bäda intrapolära sträckoma var likasä 3 nmi. 

Försöket l&ter sälunda den katelektrotoniska irritabiH- 
tets forökningen framträda redan med 1 Daniell polarise- 
rande ström; men de retande strömmama mäste vara starka 
i forhUlande nemligen tili minimala irritamentet för den 



Digitized by VjOOQ IC 



30 

direkt retade maskein ; denna omständighet gör att reaktio- 
nerna icke i allmäDhet framträda sk regelbundet, som detta 
torsök antyder. Af dessa orsaker hafva vi fuQoit skäl att 
utföra undersökningea öfverhufvud k preparat frän ett se- 
nare förgiftnings stadium. 

Försök 2. Preparatet förfärdigades 5 minuter efter 
torgiftniDgeu sedän de fdrsta förgiftniDgs fenomenen tydligt 
framträdt; nervstammen hade en längd af 54 mm, och här 
var P= IG, p = 2 a 3 samt d = 2 ä 3 mm. Miasta irri- 
tamentet för franikallande af reiiexryckaiag befaaas vid af- 
ständet 382 mm. mellan spiralerna; för dea direkt fr&n mo- 
toriska stammea retade muskela var detta afst&nd ungefar 
100 mm. större. Uadersökaiagarna utfördes pk följande 
sätt: det nyss aämada irritameatet raiaskades sä att det i 
tvä retningsförsök ej framkallade reilex; sedän slöts dea 
polariseraade strömmen fr&a 1 Daaiell i s&daa riktoing att 
dess negativa pol var aärmare tili det undersökta stället; 
vid au företagen retaiag erhöUs reflexryckning med utslaget 
6.8 mm, och vid upprepaiag 6,5 mm; efter öppaandet a 
den polariseraade strömmea gaf det aaväada irritameatet 
icke reflexryckuiag; pk det uadersökta stället framträdde 
s&luada katelektrotoaisk irritabilitets förökaiag. Sedaa for- 
ökades irritameatet s& att det vid iaverkaa pä. dea opolari- 
serade aervea gaf en reflexryckaiag med utslaget 7,4 och 
vid upprepaiag 7,0 mm; derefter slöts dea polariseraade 
strömmea i motsatt riktaiag, s& att positiva polea var aär- 
mare det uadersökta stället; med det ayss aämada irrita- 
meatet erhöUs au icke reiiexryckaiag i tvä. retaiags forsök; 
här framträdde s&luada irritabilitets förmiaskaiag. N&gra 
ögoablick derpä upprepades dea förra forsökseriea ; härvid 
erböUs tili ea börjaa utslagea O och O, dä nerven icke var 
polariserad, samt utslagen 6,5 och 6,4, dä nerven polarise- 
rades, och tili sist utslagen O och O, sedän den polarise- 
rande strönmien öppnats. Slutligen upprepades jemväl den 
aadra försöksseriea och erhöUos härvid tili ea börjaa ut- 
slagea 7,0 och 6,4, dä. dea koastaata strömmeas verkaa var 
uteslutea, deremot iatet utslag i tvä retaiagsförsök, d& dea 



Digitized by VjOOQ IC 



31 

andersökta nervsträckan försattes i tiUst&nd af anelektroto- 
nos; ocb tili si8t d& den polariserande strömmen öppnades, 
gaf samma irritament utslagen 6,7 ooh 6,4. Försöksresul- 
tateu framträda kanske tydligare i följande tabell: 

1 Dan. .... O O . . . 6,8; 6,5 .. • 0; 0. 

1 „ .... 7,4; 7,0 .. . O; O 

1 „ . • • • 0; O . . • 6,5; 6,4 ... • 0; 0. 

1 „ .... 7,0; 6,4 .. . 0; 6,7; 6,4. 

Har Yisa första och tredje försöksserierna irritabilitets för- 
ökniog tillfölje af katelektrotonus, samt andra och Qerde 
irritabilitets fdrminskQiDg tillfölje anelektrotouus; som po- 
lariserande Ström användes i alla försöken 1 Daniell. 

1 detta försök framträdde s&lunda de kat- och anelek- 
trotoniska irritabilitets förändringama i den sensibla nerv- 
stammen alldeles pä samma sätt som i motoriska stammar, 
och tili och med nägra gänger vid upprepning af försöken; 
vi tillägga dock här ännu ett likartadt försök. 

Försök 8. Preparatet förfärdigades 5 miuuter efter 
förgiftningen, dä ett svagt krampanfall af kort tidsutdrägt 
för^&tt. Elektroderna voro anordnade i det närmaste pä 
samma sätt som i det föregäende försöket-, ocksä här an- 
vändes 1 Daniell s&som polariserande ström. Minsta irrita- 
mentet för framkallande af reflexryckning beCanns vid af- 
ständet 425 mm. mellan spiralena; för den direkt frän den 
motoriska stammen retade muskeln var minimala irrita- 
mentet obetydligt svagare. Försöken utfördes alldeles pä 
samma sätt och i samma ordning som i det föregäende för- 
söket; resultaten kunna derföre utan vidare sammanfattas 
i följande tabell: 

r ri rj 

1 Dan. O • . . 9,8; .... 0. 

1 „ 10,7; 9,2. . . 0; O • • • . 0; O. 

1 „ 0; O . . • 8,9 8,1 • • . • 0; 0. 

1 „ 10,4; 9,4. . . O, 0. . . . 10,1; 9,8. 

Pdarisationen skedde ocksä här med 1 Daniell; första och 
tredje försöksserien visa äter irritabilitets förökning vid kat- 



Digitized by VjOOQ IC 



32 

elektrotonus, den andra och Qerde deremot irritabilitets 
förminskning vid anelektrotonus. Tabellen utvisar vidare att 
i andra försöksserien det använda irritamentet icke fram- 
kallade ryckning efter öppnandet af den polariserande ström- 
men ; den anelektrotoniska irritabilitets förminskningen fort- 
bestod s&lunda ännu i det moroent retningen skedde; obe- 
roende däraf fortsattes försöket med den tredje försöksserien 
och härvid användes samma irritament som i den andra 
försöksserien. 

Försöksresultaten äro sälnnda här desamma som i det 
föregäende försöket; men i bäda försöken användes en hei 
Daniell för att polarisera nerven; vi tillägga derföre ännu 
n&gra försök, som visa att de i fr&ga varando fenomenen 
framkallas äfven af betydligt svagare polariserande strömmar. 

Försök 4. Preparatet förfärdigades 5 minuter efter 
förgiftningen sedän tydlig reaktion framträdt ; här var vidare 
P=:ll, p = 5 och d = 6 mm. S&som polariserande ström 
användes 1 Daniell med rhekordbygeln vid afst&ndet 10 
centimeter frän noUpunkten; (härvid användes en nysilfver 
rheokord, konstruerad enligt PoggendorfiTs princip; nysilfver- 
tr&darnas diameter var 0,6 mm). Härmed erhöUs 

r ri rj 

1 Dan.; Rh = 10- • 0; O • 7,5; 6.8 • • 0; O. 

1 „ „ 7,6: 7,0 . 0; O . . 6,2; 6,o. 

Af dessa försök hänför sig det förra tili katelektrotoniskt 
tillst&nd, det senare tili anelektrotoniskt. 

Försök 5. Preparatet förfärdigades under samma för- 
h&Uanden som i förra försöket ; här var P = 11, p = 4 och 
d = 2 a 3 mm. Polariserande strömmen var äter 1 Daniell 
med rheokordbygeln vid läget 10 cm. Härmed erhöUs 

r ri ra 

1 Dan., Rh =10 • • 8,o; 8;o. • • O; O • • • 8,o; 8,0, 
som visar uppkomst af anelektrotoniskt tillst&nd. 

Försök 6. Äfven här var preparatet förfärdigadt under 
samma förh&Uanden som i de b&da förra försöken; vidare 
var P = 9, p=:5 och d = 5mm; sisom polariserande ström 



Digitized by VjOOQ IC 



33 



aoTändes 1 Daniell med bygeln i rheokorden vid läget 5 c». 
Härvid erhöUs 

r ri ra 

1 Dan.; Rh =5- • • 6,»; 6,i • • • O; O- • • 6,7; 5,9, 
<L V. 8. anelektrotoniskt tillst&nd i den sensibla stammen. 
Dessa tre sista försök afs&go egentligen ett helt annat än- 
dam&l och aro derföre ej upprepade eller fortsatta för det 
ändam&l här afses. 

2:o. Irritamentet fick verka mellan polerna. 

Försök 7. Preparatet förfärdigades 5 ä 6 minuter efter 
förgiftningen under samma förh&Ilanden som i försöken 4, 
5 och 6; här var P= 19 och p = 3, samt den senare in- 
trapolära sträckan p& 3 millimeters afst&nd fr&n polarise- 
rande strömmens anod ; hela nervstammen hade en längd af 
49 mm. Polariserande strömmen hade i alla de skilda för- 
söksserierna negativa polen närmare ryggmärgen. Minsta 
irritamentet lor framkallande af reflexryckning framträdde 
vid afst&ndet 448 mm. mellan spiralerna; för den direkt 
frän motoriska stammen retade muskeln var minimala irri- 
tamentet i det närmaste detsamma; vid afst&ndet 452 der- 
emot erhöUs ej reflexryckning; vid detta läge för sekundära 
spiralen utfördes alla de foljande försöken hvarom följande 
tabell lemnar närmare upplysning: 

r r, 



Dan.; Rh= 5 
„ 15 
M 50 
90 



0; O 
0; O 
0; O. 
0; O 
0; O 
O; O 



9,8. . . 
6,4. . . 
4,5; 3,6 . 
4,o; 2,8 • 
2,3; 2,4 0; 
0: O . . 



r2 
0; O. 
0; 0. 
0; O. 
0; 0. 
0; 0. 
0; O. 

Af dessa försök upprepades omedelbart det andra (1 Dan.; 
Rh= 15) samt det nästsista (1 Dan) med i det närmaste 
samina resultat; likas& gaf upprepning af sista försöksserien 
(2 Dan) samma resultat. 

Försöket läter se den katelektrotoriska irritabiUtets 
forokningen i den intropolära sträckan; det visar tillika att 

3 



Digitized by VjOOQ IC 



34 



vid tillväxande styrka för polariserande strömmen irritabili- 
teten i närheten af anoden mer och mer förminskas. 

Försök 8. Detta försök utfördes under samina förhäl- 
landen som det föregäende, men i detta fall minskades icke 
minimala irritamentet; här var P = 22 samt intrapolära 
strackan p för retande strömmen = 4 ; vidare var den senare 
intrapolära strackan p& 4,5 mm afst&nd frän den polarise- 
rande strömmens positiva pol; hela nervens längd var 51 
mm. Sedän genom föregäende försök ä andra preparat blif- 
vit utredt att redan en svag polariserande ström är tillräcklig 
för att försätta det undersökta stället i tillst&nd af anelek- 
trotonus, förfors säsom vidstäende tabell antyder: 



1 Dan; Rh=l cm. 



o 
2 
2 

1 
2 

3 



r 


Tl 


'a 


8,3; 8,1 • . 


8,0; 8,0 . . 


7,3; 7,9. 


9,0; 8,0 • 


• 0; 0- • • 


9,3; 8,4. 


8,0; 8,7 • 


■ H,o; • • 


9,3. 


8,«; 8,2 . 


0; 0- . 


9,0; 8,0. 


9,1; 8,2 . 


8,8; 7,2 . 


8,7; 8,2. 


8,4; 8,4 • . 


8,8; 6,7 • 


. 8,4. 


8,4; 7,2 • 


0; 0. . 


• 8,i; 6,4. 



Försöket läter se att det undersökta stället vid tili- 
räckligt stark ström försattes i tillständ af anelektrotonus; 
den härför nödiga strömstyrkan begränsades tili en början 
af rheokordlängderna 1 och 5 cm, d& 1 Daniell användes, 
och längre fram af rheokordlängderna 1 och 3 cm; försöket 
antyder att ungefär vid rheokordlängden 2 cm. indifferens- 
punkten förskjöts förbi det undersökta stället. 

3:o. Irritamentet fick verka extrapolärt, mellan den polari- 
serade nervsträckan och muskeln. 

Försök g. Förgiftningen skedde med samma qvantitet 
som i de närmast föregäende försöken, men de första för- 
giftnings fenomen framträdde i detta fall ej förrän 10 mi- 
nuter derefter; i detta moment förfärdigades preparatet. 
Här var P== 11, p = 2 h 3 och d = 2 ä 3 mm; nervstam- 
men hade en längd af 55 mm och den polariserade strackan 



Digitized by VjOOQ IC 



fl 


'2 


10,0; 9,90; 


• 0; 0. 


10,1; 10,2 . 


• 0; 0. 


0; 0- • 


10,0; 9,5. 


9,7; 9,7 . 


• 0; 0. 



35 

?ar p& 28 mm afständ frän ryggraden. I de skilda försöken 
vara polariserande strömmen af samma styrka, 1 Daniell med 
rheokordbygeln vid läget 10 cm. Minsta irritament befanns 
vid läget 490 för sekundära spiralen vara detsamma för bäde 
deu frän sensibla och motoriska stammen retade muskeln. 
Nedanstäende tabell antyder försöksresultaten: 

r 
l Dan.; Rh=10 • • 0,7; 0,1 • • 
1 o „ . . 0; O . . . 

1 „ „ • • 9,8; 9,0 9,3 

1 „ n • • 0; O . . . 

I första, andra och Qerde försöken hade polariserande 
strömmen sadan riktning att det undersökta stället var när- 
mare negativa polen eller försattes i katelektrotoniskt till- 
st&nd; i tredje försöket var tvärtom det undersökta stället 
närmare polariserande strömmens positiva pol och s&lunda 
i tillst&nd af anelektrotonus. 

Försöket l&ter se att de elektrotoniska irritabilitets 
förändringama, nemligen dess förökning invid katoden och 
förminskning invid anoden, i sensibla nerver framträda äf- 
ven, d& irritamentet verkar mellan den polariserade sträckan 
och muskeln. 

Härmed äro de i fir&ga vararande irritabilitets förän- 
dringarna i sensibla nerver uppvisade. 



Förmedelst det här använda förfarandet gestalta sig 
sälunda lindersökningama i afseende pä de elektrotoniska 
irritabilitets förän dringarna i sensibla nerver p& ett relativt 
enkelt sätt; om preparatet förfärdigas sedän tydliga förgift- 
ningsfenomen framträdt, 8& f&r irritamentet hafva ungefär 
samina styrka som fordras för att fr&n motoriska stammen 
framkalla en minimal ryckning; och med denna metod kan 
äfven den katelektrotoniska irritabilitets förökningen i den 
extrapolära, frän ryggmärgen aflägsnare sträckan uppvisas 
hvilket med den förra metoden icke lyckades^). 

») 1. c pag. 114. 



Digitized by VjOOQ IC 



36 

Annu en hithörande omständighet egna vi här upp- 
märksamhet. I de ofvan refererade försök, som hänföra sig 
tili de extrapolära delarna af nerven, var det ställe, bvars 
irritabilitet undersöktes, beläget helt närä intill den polari- 
serade nerysträckan, nemligen p4 blott 2 — 3—5 millimeters 
afst&nd derifr&n. Dessa försök till&ta derför ej bedömanii- 
got om den utsträckning som de elektrotoniska irritabilitets 
förändringarna hafva utanför polerna. För detta ändamil 
fordras skild undersökning; vi intaga derföre här n&gra för- 
sök, som hänföra sig tili den mellan den polariserade sträc- 
kan och ryggmärgen belägna delen. 

Försök 10 i afseende pä det anelektrotoniska tillst&n- 
dets utbredning. Preparatet förfardigades 5 minuter efter 
forgiftningen, sedän tydlig reaktion inträdt; här var P = 9, 
p=r4 och d = 6 mm; minsta irritamentet befanns vid lä- 
get 490 mm. för sekundära spiralen; s&som polariserande 
Ström användes 1 Daniell med rheokordbygeln vid 6 cm^ 
härvid erhölls 

r ri r, 

1 Dan.; Rh = 6 • • 10 3; 10,9 • • 0; O • • 10,3. 10,o, 
s&ledes anelektrotoniskt tillst&nd p& det, närä intill den po- 
lariserade sträckan undersökta stället. Sedän förskjötos 
elektrodema fÖr retande strömmen, s& att d = 21 och p 
äter = 4 mm; och försöket fortsattes pä följande sätt: 

r ri rj 

1 Dan.; Rh= 6 • . 9,2; 8,i7 • • 9,i; 9,i • • 9,2; 3,o. 
4 „ ... 9,4; 8,2. .. 0; O • . 8,3; 1,7. 

P& ett afständ af 21 mm fr&n den polariserade sträc- 
kan gaf s&lunda 1 Dan. Rh = 6 cm. ingen verkan, men med 
4 Dan. polariserande ström framträdde här anelektrotoniskt 
tillst&nd, 

Försök 11; förfarandet detsamma som i det forra för- 
söket, men här ställdes omedelbart elektrodema pä l&ngt 
afständ fr&n den polariserade sträckan, s& att d = 20, F = 
10 och p = 8 a 4 mm; med 1 Dan., Rh = 50 erhölls ingen 
verkan, men med 2 Dan. erhölls 



Digitized by VjOOQ IC 



37 



r Tl ra 

2 Dan. - • • 10,o; 10.9 ... 0; O • • • 10,9; 10,o, 
d. Y. 8. &ter anelektrotoDiskt tillständ pä 20 millimeters af- 
ständ fr&D den polariserade sträckan. 

Försök 12 i afseende p& det katelektrotoniska tillst&n- 
dets utbredniDg. Anordningarna voro desamma som i det 
närmast föreg&ende försöket, men polariserande strömmen 
bade annan riktning, sä att det undersökta stället försattes 
i tillständ af katelektrotonus. Vid försöken förfors 8&som 
ofVan, d. t. s. först söktes minsta irritamentet för framkallande 
af reflexryckning; sedän minskades detta litet tills det ej mer 
framkallade reflex; med det sälunda bestämda irritamentet 
utfordes försöken. Här var P = 12, p = 4 och d = 21 mm; 
med 1 Daniell med rheokordbygeln vid 5 och 50, samt med 

1 Dan. och 4 Dan. erhöUs i detta fall ingen verkan. Se- 
dän förskjötos retande elektroderna närmare intill den po- 
lariserade sträckan, s& att d=ll och p =4 mm; 4 Daniell 
polariserande ström gaf nu i tvä försöksserier 

r Tl ra 

4 Dan. 0; O • • • • 4,3; 3,i • • • 0; 0; 

„ 0; O • • • • 2,8; 3,0 ... • 0; 0; 

d. V. 8. katelektrotoniskt tillst&nd pä 11 millimeters afständ 
frän den polariserade sträckan. 

Försök 13, likadant som det närmast föregäende; här 
var det P = 10, p = 2 och d := 22 mm ; genom samma för- 
farande som i förra fallet erhölls ej nu katelektrotoniskt 
tillständ med 1, 2, 4 eller 6 Daniell. Elektroderna för re- 
tande strömmen förskjötos derföre s& att d = 15, och p = 

2 ä 3 mm; nu erhölls med 6 Daniell 

r ri ra 

6 Dan. 0; O • • • • 10,3 8,5 • • • . 0; O, 

säledes katelektrotoniskt tillst&nd med 6 Daniell p& 15 mil- 
Umeters afständ frän den polariserade sträckan. 

Härmed anse vi det vara bevisadt, att de elektrotoni- 
ska irritabiUtets förändringarna kunna sträcka sig ätmin- 
stone 15 tili och med 20 mm frän den polariserade nerv- 
sträckan. En längre utbredning, 20 — 25—30 millimeter, 



Digitized by VjOOQ IC 



38 

bar den här inslagna metoden ej tillätit uppvisa; men det 
är att antaga, att under gynsammare förhällanden, nemligen 
längre polariserad nervsträcka och starkare polariserande 
Ström, de i fräga varande tillständen kunna uppvisas p& 
ännu längre afständ frän den polariserade sträckan. 



Innehäll : 

Sid. 

6. Innervationer frän medulla oblongata tili extremitetemas 
muskler 1. 

7. Muskelreflexer förmedelst kemisk retning af nerv. ischiad. 7. 

8. Muskelreflexer förmedelst retning af hudcn 24. 

9. Skala för irritamenten 28. 

10. Sekundär retning af sensibla nerver 37. 

11. Dubbla muskelreflexer och reflexbanorna inom ryggmärgen 39. 

12. Elektrotoniska irritabilitets förändringar i sensibla rener 47. 



Digitized by VjOOQ IC 



Om sura estrar af ftaisyra. 

Af 

Ossian Asehan. 

Tilllälligtvis gjorde jag engäng den observation, att ka- 
liumcyanid löser sig i en alkoholisk lösning af flalsyrean- 
hydrid under utveckling af en gas, som med ledning af sin 
prägnanta lukt med lätthet igenkändes sisom cyanväte. 
Resultatet af den undersökning, jag företog för utrönande 
af hvilken omsättning hämnder försiggick, viii jag framlägga 
i det fäljande. 

Om man uppvärmer en lösning af 20 gr. (1 mol.)ftal- 
syreanhydrid i 100 gr. alkohol (96 Vo) med 9 gr. (1 mol.) fint 
pulveriserad kaliumcyanid pä vattenbad, sä inträder snart en 
häftig gasutveckling, som smäningom aftager i styrka. För 
att häfva hvarje tvifvel om gasens identidet med cyanväte, 
inleddes den i silfvernitratlösning, och den fällning, som här- 
vid uppkom, affiltrerades och digererades med ferro-ferrisul- 
fat, hvilket blifvit försatt med natronlut; vätskan gaf efter 
tillsats af klorvätesyra berlinerblätt. Efter 3 — 4 timmar har 
gasutveckiingen upphört, ehuru alkohobi hälles kokande, men 
äfven efter en längre kokning blir ständigt en del, inemot 
halften af den använda mängden kaliumcyanid, oangripen. 
Filtreras reaktionsprodukten, sedän reaktionen synes hafvra 
upphört, sä stelnar hela filtratet, som utgör en tung oljartad 
vätska, sedän det afsvalnat tili en hvit massa af slemmig 
konsistens, hvilken under mikroskopet visar sig bestä af yt- 
terst fina, flere centimeter länga nälar af en fast kropp, 
omgifiia af den alkoholiska moderluten. Denna, som fort- 



Digitized by VjOOQ IC 



40 

farande är nägot tjockflytande, innehäller ännu en del af 
den fasta reaktionsprodukten, men dessutom ett annat ämne, 
som vid vanlig temperatur är flytande. 

Det är omöjligt att genom filtrering skilja det kristallise- 
rade ämnet frän moderluten, äfven om man använder sugpump, 
emedan de trädfina] kristallnälarna härdnackadt kvarh&lla den- 
samma. Fördenskull upplöses den filtrerade kristallmassan i 
vatten, som med lätthet upptager densamma; den flytande 
reaktionsprodukten blir dä olöst och samlar sig pä vätskans yta. 
Genom att omskaka det hela med eter, erh&ller man i det 
nedre lagret en ren vattenlösning af det kristalliserande äm- 
net. Vattenlösningen afdunstas vid sä läg temperatur som 
möjligt, och fär äterstoden svalna, sä stehiar den inom kort 
tili en fast hvit kristallkaka, som lämpligast befrias fr&n vat- 
ten medelst porösa lerplattor, hvarpä den torkas öfver svafvel- 
syra tills viktskonsistens inträffar. I detta tillst&nd utgör änmet 
en lätt hvit massa, som mycket liknar blekt pappersmassa ; vid 
prässning antager det fettglans p& prässytoma. Det löses 
med lätthet af alkohol och vatten. Upphettadt pä platina- 
bläck sönderdelas ämnet och kvarlämnar en hvit alkalisk 
äterstod. Detta förh&llande dokumenterar detsamma s&som 
ett kaliumsalt. 

För att isolera den oljformiga reaktionsprodukten, af- 
dunstades den första alkoholiska moderluten p& vattenbad, 
äterstoden behandlades med vatten, hvarvid en större mängd 
olja fbrblir olöst, och det hela omskakades med eter lika- 
som i föregäende fall. Ur vattenskiktet erhölls vid afdunst- 
ning en ny portion af kaliumsaltet, ehuru nägot guliargad 
Eterlösningen torkades med klorkalcium, hvarpä etem af- 
dunstades pä vattenbad. Härvid kvarblir en farglös vätska, 
som vid vanlig temperatur är trögflytande. Den är nägot 
löslig i vatten: i fbljd af sin löslighet i alkaiier, sin sura 
smak och sin reaktion pä lackmus-papper är den en syra. 
För att erhälla den i rent tillständ, underkastades den de- 
stillation. 

Det visade sig emellertid att syran härunder sönder- 
faller, äfven om den destilleras i vakuum. I förlaget öfver- 



Digitized by VjOOQ IC 



41 

gär en lättflyktig vätska, medan en kristallinisk, hvit sub- 
slans kvarblir i förlaget. Destillatet visade sig pä grund ai 
sin luki och sin löslighet i vatien vara etylalkohol; för att 
häfra hvaije tvifVel härom, behandlade jag en del af destil- 
latet med jod och kaliumhydrat i öfVerskott Vätskan upp- 
värmdes häraf och antog en gul färg; dä den svalnade af- 
satte sig jodoform i gula kristallblad, kännspak genom sin 
lukt och smältpunkten 119". Den fasta äterstoden i kolfven 
tTättades med kali alkohol och omkristalliserades ursanima 
lösningsmedel. Den erhöUs härvid i form af l&nga sexkan- 
tiga prismer af smältpunkten 128^; vid kokning med vatten 
öfverg&r den i ftalsyra och upphettad med anilin ger den 
flalanil af sm. p. 205^. Dess identitet med ftalsyreanhydrid 
st&r därför utom alit tvifvel. 

Som den o^artade syran vid destillation sönderfaller i 
etylalkohol och ftalsyreanhydrid (andra sönderdebiings pro- 
dukter uppträda icke), sä mäste den vara en additionspro- 
dukt af dessa tvänne ämnen. Dess enklaste formel skulle 
därför vara Cjo Hjo O4, och dess sönderdelning genom värme 
skulle i säfall försiggä eniigt formehi: 

Cio Hj^ O4 = C^ H^ O -(- Cg H4 O3. 

etylalkohol ftalsyreanhydrid. 

Antagandet af denna formel blir tillftillo bestyrkt ge- 
nom analysen och den närmare undersökningen af del ka- 
liumsalt, som äfven bUdats under reaktionen. Löses delta 
nämligen i vatien och behandlas med saltsyra, utfaller den 
firia syran i flytande form. Upptages den med eter och de- 
slilleras sedän etem fätl afdunsta, sä ger destillalionen samma 
resultat, som ofvan anfördes. Det öfvergftr etylalkohol i 
förlaget och ftalsyreanhydrid kvarblir i retorten. Den kri- 
stalliniska reaktionsprodukten är därför kaliumsaltet af den 
firia syra, som samtidigt uppkommil under reaktionen. Detta 
besannas äfven af de analyser, som blifvil utförda p& ka- 
liumsaltet: 

0.2051 gr. subslans gaf 0.0766 gr. Kj SO4; 

0,2110 „ „ „ 0.0777 „ „ 

Beräknadl för Cjo H» O4. K: Funnet: 

K I6.81V0 1) 16.74 — 2) 16.53 Vo. 



Digitized by VjOOQ IC 



42 

Nägon analys af den fiia syran har icke blifvit utförd, 
emedan det sätt, hvarpä den blifvit isolerad, samt dess vid 
vanlig temperatur flytande konsistens icke lämna tillräekliga 
garantier för präparatets renhet. Hvad dess struktur be- 
träffar, s& lämnar dess empiriska sammansättning och dess 
sönderdelning genom hetta knapt nägot tvifvel däroiiL Sy- 
ran mäste vara etylftalsyra, ftalsyrans sura etylester; följande 
formeP) tydliggör dess struktur och visar dess sönderdel- 
ning vid upphettning: 

O H 
/ O. C2 H5. 

/ O 

Etylftalsyra *) är en vid vanlig temperatur trögflytando 
olja med svagt sur smak, som är nägot löslig i kalit vatten, 
lättare i kokande. I alkohol och eter är den i alla förhäl- 
landen löslig. I en köldblandning stelnar den inom kort: 
detsamma sker om den öfvergjutes med litet eter, hvilken 
sedän vid en temperatur, som understiger O®, afdunstas ge- 
nom en kraftig luftström. Vid päföljandc längsam uppvärm- 
uing smälter den äter vid + 2". Kokande vatten sönder- 
delar den icke, äfven utspädda alkalier synas eqdast l&ng- 
samt invärka därpä vid kokning. Koncentrerade s^Tor för- 
vandla den inom kort tili ftalsyra. Ett försök att genom 
koncentrerad ammoniak vid vanlig temperatur erhälla ftala- 

*) Ftalsyrans derivater har jag tillagt den struktur, som numera 
svnes vara den antagligastc och härleder sig fr&n följande formel för 

A\OH 
ftalsyra Cg H4' ;0; se härom Edv. Hjelt, Finska Vetensk. Soc. förh. 

CO 
XXVIII. 

*) Detta ämne har under den tid, som förflutit emeilan utföran- 
det af ofvanstäende undersökning och denna publikation, blifvit fram- 
stäldt af Zelinsky, Berichte der d. ch. Gesellsch. 20. 1010, som likväl 
icke närmare undersökt detsamma. 



Digitized by VjOOQ IC 



43 

nimsyra strandade alldeles, ty äfven efter en längre tids 
foriopp hade ingen invärkan skett. Kokande koncentrerad 
ammoniaklösning öfVerfor den inom kort i motsvarande sait 
af ftalamins^Ta; huruvida härunder i forsta hand bildats 
flalaminsyra, är med kännedom af denna förenings ringa 
beständighet vid högre temperatur omöjligt att afgöra. 

Af etylftalsyrans salter har jag utom ofvanbeskrifna 
kaliumsalt närmare undersökt följande: 

Silfversaltet erhälles genom att lösa kaliumsaltet i al- 
kohol och forsätta lösningen med nägot mer än den beräk- 
nade mängden silfVernitrat i femprocents-lösning. Det af- 
ski\jer sig inom kort i länga silfverglänsande nälar^ hvilka 
uppfylla hela vätskan. Saltet affiltreras och tvättas med 70"/o 
alkohol pä filtrum; det har egenheten att vara lättare lös- 
ligt i vatten och i absolut alkohol än i 70Vo alkohol. Ana- 
lysen gaf Ibljande resultat: 

0.2069 gr. subst. gaf O.075 gr. Ag.; 
0.2115 „ „ „ 0.0761 „ Ag. 

Beräknadt för C^o H9 O4 Ag. Funnet: 

Ag. 35.88V0 1) 36.25 — 2) 35.98%. 

Bariumsaltet framstäldes genom att lösa etylftals^Ta i 
barytvatten; ur lösningen utföldes öfverskottet af barium- 
hydrat medelst koldioxid och den filtreradc lösningen afdun- 
stades pä vattenbad tili en ringa äterstod. Härunder lidcr 
saltet en partiel sönderdelning, det afskiljer sig en i vatten olös- 
lig substans, som under mikroskopet visar sig bestä af breda 
sammanvuxna prismer. Denna affiltrerades frän lösningen, 
som stäld öfver svafvelsyra smäningom afsätter sig i länga 
glasglänsande prismer, hvilka äro lättlösliga i vatten och 
alkohol. Upphettade tili 100® undergä de sönderdelning. 
Analysen ger vid handen att saltet är vattenfritt. 

0.2214 gr. substans gaf 0.0828 gr. Ba CO^: 
Beräknadt för (Cjo H9 04)2 Ba: Funnet: 

Ba 26.1 97o. 25.9 9%. 

Den i vatten olösliga förening, som afskiljer sig under 
afdunstningen af bariumsaltets vattenlösning, bestär san- 



Digitized by VjOOQ IC 



44 

nolikt af surt flalsyradt barium, som uppkommit ur etylftal- 
syradt barium genom afspjälkning af alkohol: 

(Ci„ H, 0,)2 Ba + 2 H, O = (Cg H5 0^)2 Ba + 
2 G, H5. OH. 

Den ringa kvantitet, som erhöUs, räckte emellertid ej 
tili en analys. Att ett sait af ftalsyra föreläg, framgick däraf, 
alt detsamma med koncentrerad saltsyra gaf ftalsyra (sm. 
p. 204«). 

Kalciumsaltet erhölls pä samma sätt som bariumsaltet 
genom att lösa etylftalsyra i kalkvatten. Dess vattenlösning 
undergär vid afdunstning pä vattenbad sönderdelning ooh 
afskiljer ett kalciumsalt af ftalsyra, som är olösligt i vatien. 
Etylftalsyradt kalcium är lättlösligt i vatten och alkohol samt 
kristalliserar i blad. 

0.23 50 gr. substans gaf O.1009 gr. Ca CO3; 

Beräknadt för (Cio H9 OJj Ca: Funnet: 

Ca 17.18% 17.31%. 

Ammoniumsaltet, som erh&lles genom afdunstning vid 
vanlig temperatur af etylftalsyrans upplösning i ammoniak, 
bestär af en glasartad, amorf massa, hvilken icke kristalli- 
serar, hvarför detta sait icke blifvit analyseradt. 

Kaliumsaltets alkoholiska lösning ger med en lösning 
af kopparacetat ett kopparsalt, som utfaller i vackra gul- 
gröna blad. Med blyacetat erhälles pä samma sätt en hvil 
fällning, med mercuriklorid ett i stora, skarpt tillspetsade 
prismer kristalliserande sait ; dessa salter ha icke blifvit ana- 
lyserade. 

Vidare har jag framstält etylsvafvelsyrans etylester, 
hvilken under de förutsättningar om syrans sammansättning, 
som ingätt i det föregäende, borde vara identisk med die- 
tylestern af ftalsyra. Syntesen af denna ester var äfven 
därför af intresse, att den förmodan uttalats, det ftalsyrans 
estrar möjligen existerade i tvänne former, af hvilka den 
ena (I) härledde sig frän dess salter, den andra (II) frän 
dess klorid. Följande formler angifva denna hypotetiska 
olikhet: 



Digitized by VjOOQ IC 



45 
/C<0. C H. 

Grsebe, som*) utlalat denna förmodan, har tillika un- 
derkastat den en experimentell pröfhing. Af ftalsyran erhöU 
han likväl, antingen han utgick frän silfversaltet eller frän 
kloriden, etyl- och metyl-estrar af samma kokpukt, ehuru 
specifika vikten var nägot afvikande, isynnerhet de pä olika 
sätt firamstälda metylestramas. Han synes likväl tveka att 
pi grand af denna ringa olikhct bestämdt uttala sig om 
existensen af isomera estrar af ftalsyra. Därcmot erhöU han 
af tetraklorftalsyra, resp. dess silfversalt och klorid, elylestrar 
af olika smältpunkt och kristallform. — Gcnom esterifikation 
af etylftalsyra, hvilken härledde sig frän flalsyreanhydrid, 
kimde nu möjligcn erhällas en ftalsyreester, som vore iso- 
raer med den förut bekanta. 

Etylftalsyra lästes i absolut alkohol, och i lösningen 
inieddes klorvätegas, fbrst i köld, sedän vid alkoholns kok- 
nings-temperatur. Efter 12 timmars förlopp utfäldes eslern 
med vatien och isolerades pä vanligt sätt. Vid destillatio- 
nen gick hela kvantiteten öfver vid 285.5 — 286" (korr). Som 
denna kokpunt nägot afviker frän den af Grsebe angifaa, 
framstälde jag samma dictylester direkt ur flalsyreanhydrid; 
denna visade sig äga samma kokpunkt (285 — 286'^). Etyl- 
ftalsyra ger säledes den vanliga etylestem af ftalsyra. 

^^^0. CH, 

Etylftalsyrans metyUster C^ H^n / *' ^ 

CO 
etylmetylester, framstäldes pä samma vis, genom invärkan 
af klorväte pä syrans lösning i absolut metylalkohol. Den 
utgör en farglös, \jusbrytande vätska, som kokar vid 281 
—282* (korr). Fö^ande analys visar, att dess sammansätt- 
ning öfverenstämmer med ofvranstäende formel. 

*) Berichte d. d. chem. Gesellsch. I6.860. 



Digitized by VjOOQ IC 



46 



0.2451 gr. subst. gaf 0.5692 gr. COj och 0.1362 gr. HjO: 
Beräknadt för Cu Hij O*: Funnet: 

C — 63.46 7o 63.33%. 

H — 5.77 „ 6.17 „ 



Den invärkan, som äger rum emellan etylalkohol och 
Italsyreanhydrid i närvara af cyankalium, försiggär äfven 
om man i stället för etylalkohol använder metylalkohol. In- 
värkan begynner sedän vid vanlig temperatur; vid alkoholns 
kokpunkt inträder en häflig utveckling af cyanväte, som efter 
nägon tid upphör. Filtreras vätskan het, afski\ja sig under 
svabiandet länga nälar af ett kaliumsalt, som fuUkomligt liknar 
etylftalsyradt kalium. Kaliumsaltet renades liksom det sist- 
nämda; ur moderluten erhölls liksom i förra fallet en tjoek- 
flytande olja af sur reaktion. I motsats tili etylftalsyra stel- 
nar denna i rent tillständ redan vid vanlig temperatm* tili 
en fast, hvit kristallkaka. Denna förening, som utgöres af 
metylftalsyra, kan med fördel omkristalliseras m* vatten eller 
benzol, Efter en kristallisation är den ren, säsom följande 
analys utvisar: 

0.2376 gr. substans gaf O.5200 CO2 och 0.0948 HjO; 
Beräknadt för C9 Hg O4: Funnet: 

C — 60.00% C — 59.65%. 

H — 4. 44 „ H — 4.43 „ 

y^O. CH3 

Metylftalsyra C» UA \ kristalliserar ur sin vat- 

CO. O 
tenlösning, genom frivillig afdunstning, i stora vattenklara 
romboedriska kristaller, ur benzol i prismer. Den äger sur 
smak och sönderfaller i analogi med sin homolog, etylftal- 
syra, vid upphettning i metylalkohol och ftalsyreanhydrid. Dess 
salter likna fullkomligt etylftalsyrans och kunna framställas 
pä ett liknande sätt. Smältpunkt 84®. 

Kaliumsaltet Cg H, O4 K, erh&llet direkt genom invär- 



Digitized by VjOOQ IC 



47 

kan af kaliumcyanid pä ftalsyreanhydrid. Beräknadt K = 
17.89%; funnet K = 17.80 V„. 

Silfversaltet C© H, 0^ Ag. Beräknadt: Ag. = 37.63; 
funnet Ag. = 37.06; 37.42%. 

Bariumsaltet, (C9 H^ OJj Ba; lättlösliga prismer. Be- 
räknadt Ba = 27.68 %; funnet Ba = 27.71 %. 

Kalciumsaltet (C9 H7 0^)2 Ca; lättlösliga bladformiga 
kristaller. Beräknadt Ca = 10.05%; funnet Ca =9.84 7o. 

Etylestem af metylftalsyra Cg H, O4. CH3 erhölls pä 
vanligt sätt ur metylftalsyra ooh absolut alkohol. Den ko- 
kar vid 281 — 282*^ (korr.) och är identisk med etylftalsyrans 
metylester, hvaraf man med hög grad af sannolikhet kan 
sluta, att ftalsyrans hyroxyler äro likavärda. 

Metylftalsyrans metylester, framstäld ur metylftalsyra 
och metylalkohol, äger kokpunkten 271 — 272** (okorr.) För 
att öfvertyga mig om dess identitet med dimetylester af 
ftalsyra, firamstälde jag den sistnämda ur ftalsyreanhydrid, 
och befans den d& koka vid samma temperatur, 271 — 272® 
(okorr) Graebe anger kokpunkten tili 280**. 



Äfven vanlig amylalkohol reagerar med ftalsyreanhyd- 
rid i närvara af cyankalium; dock ha de produkter, som 
härvid uppkomma, icke blifvit undersökta, dä detta efter ali 
sannolikhet skuUe blifva ett upprepande af det ofvan anforda. 



Beträffande förloppet af den reaktion, enligt hvilken 
melyl- och etylftalsyra uppkomma ur ftalsyreanhydrid i när- 
vara af cyankalium, s& antog jag tili en början, att det forst 
uppkom kaliumsaltet af en cyanflalsyra, hvilken likväl vore 
sjä obeständig, att den redan vid kokning med alkohol sön- 
derdelades : 

CO /^^OK 

C« H,<co>0 + K. CN = C, e1 ^0, 

CO 



Digitized by VjOOQ IC 



48 



p<'CN r<:0' Cj H5 



U «4 N o I r H. OH = C. h/ 



x/ 



o + Cj H5 OH = C« H/ ,0 + H. CN. 



CO' CO 

Sannolikheten af reaklionens lörlopp i denna riktning 
förminskas emellertid af det faktum, att af den beräknade 
kvantiteten cyankalium (1 mol.) endast en del deltager i 
reaktionen och bilder metyl-resp. etylflalsyradt kalium, me- 
dan äterstoden af ftalsyreanhydrid öfvergär i moisvarandc 
Iria syror, hvilka alltid bildas under reaktionen. Det visade 
sig genom de försök, jag (ör utredande af denna fräga an- 
stält, att man endast behöfver använda en ringa kvantitet 
kalimncyanid for att inom kort öfverföra jämförelsevis stora 
mängder ftalsyreanhydrid i etyl- eller metylftalsyra. Vid 
kokning af 25 gr. ftalsyreanhydrid, löst i 150 gr. etylalkohol 
(96 "/o) med 1 gr. kaliumcyanid, löser sig den sistnämnda 
genast, och anhydriden öfvergär inom kort (V2 timme) fiill- 
ständigt i etylftals\Ta. För att öfvertyga mig om, att ka- 
liumcyaniden värkligen ästadkom ftalsyreanhydridens före- 
ning med etylalkohol, kokade jag en lösning af anhydriden 
i absolut alkohol, utan tillsats af cyanid; det visade sig att 
etylftalsyra värkligen bildas, men icke sä lätt som i förra 
fallet; lörst efter 4 — 6 timmar är reaktionen fullständig. 
Använder man alkohol af 96 ' /o, sä lyekas man icke, oak- 
tadt kokningen fortsattes i 12 timmars tid, (örvandla hela 
kvantiteten anhydrid i etylftalsyra. Framh&llas mä äfven 
att reaktionen försiggär i närvara af cymikalium redan vid 
vanlig temperatur, ehuru längsamt. Metylalkohol förhäller 
sig pä samma sätt. Detta bevisar att kaliumcyaniden värk- 
ligen deltager vid etyl- resp. metylftalsyrans bildning, bvar- 
vid den öfvergär i kaliumsaltet af syran, och endast i fBljd 
af denna ombildning tillkommer kaliumcyaniden förmägan 
att öfverföra ftalsyreanhydrid i sura estrar af ftalsyra. Detta 
framgär af följande försök. Jag upphettade en lösning af 
25 gr. anhydrid i etylalkohol (96 %) med 1 gr. etylftalsyradt 
kalium och fann att reaktionen äfven i detta fall försiggär 
inom en kort tid (V2 timme). 



Digitized by VjOOQ IC 



49 

Af det nyssnämda framgär att en ringa mängd af etyl- 
flalsyrans kaliumsalt förmär förvandla stora kvantiteter ftal- 
syreanhydrid i den sura estern. Sädana reaktioner, i hvilka 
smä kvantiteter af ett ämne ästadkommer en reaktion emel- 
lan större mängder af andra ämnen, utan att själf synbart 
deltaga i reaktionen eller förändras, känner man flere. Jag 
behöfver blott päminna om huru man fiinnit, att en till- 
sats af en ringa mängd ättiketer väsentligen päskyndar reak- 
tionen emellan alkyjjodider ooh raetaller vid framställning 
af metallorganiska föreningar, andra liknande exempel pä en 
sadan »kontaktvärkan» att förtiga. 

Hmii etyMtalsyrans kaliumsalt först uppkommer urcyan- 
kalium, kan icke med säkerhet afgöras. Möjligt är att reak- 
tionen emellan ftalsyreanhydrid, alkohol ooh cyankalium i 
dess allra första begynnelse försiggär under intermediär 
bildning af en obeständig cyanftalsyra, resp. dess kalium- 
salt, i enlighet med nyssnämda formler, men endast sälängo, 
tills det bildats en viss mängd etylflalsyradt kalium, tilbäck- 
ligt Stor att förmedla reaktionen emellan äterstoden af ftal- 
syreanhydrid och alkohol. 



©^•^'i 



Digitized by VjOOQ IC 



Mindre meddelanden frän universitetets 
kemiska laboratorium*). 

Af 

Edv. Bjjelt och Oaeian Asehan. 

4. Bidrag tili kännedom af oxanilsyra. 

Vid framställning af oxanilsyrans (o)- och (p)- mono- 
nilroderivater, hvilkas förhällande tili reduktionsmedel i sur 
lösning jag tidigare undersökt, har jag mer än engäng erfa- 
rit, att det vanligen använda framställningssättet af detta 
ämne ger ett mindre godt utbyte. Enligt detta förfar man 
i korthet sälunda, att man smgUter anilin med ett öfverskott 
af oxalsyra 8 — 10 minuters tid under stark uppvärmning, 
utlakar den afsvalnade smältan med kokande vatten, som upp- 
tager hufvudprodukten, oxanilsyrans sura anilinsalt, filtrerar 
samt kokar filtratet med ett öfverskott af kalciumhydroxid. 
Därpä filtreras den kokheta lösningen, som numera inneh&Uer 
kaleiumsaltet af oxanilsyra, filtratet försättes med svafvelsyra 
samt omskakas med eter, hvilken upptager oxanilsyra. Detta 
beredningssätt härstammar hufNTudsakligen frän Lam^ent och 
Gerhardt^), oxanilsyrans upptäckare. 

Det är i hufvudsak tvänne omständigheter, som förringa 



*) Under denna rubrik redogöres för mindre undersökningar 
iitförda vid laboratoriet och särskildt för de af praktikanter derstädes 
verkstälda öfningsarbeten, vid hvilka framstälts nya föreningar eller gjorts 
nya iakttagelser, som kimna förtjena att offentliggöras. (Se Finska 
Vet. Soc. förh. XXVIII. 89.) 

^) Annalen der Chemie 68, 15. 



Digitized by VjOOQ IC 



51 

utbytet dä man arbeter efter denna metod. Ä ena sidan 
mäste man vid oxalsyrans smältning med anilin arbeta vid 
en alltlbr hög temperatur, som vid slutet af operationen utgör 
160 — 170**, för att reaktionen skall kunna slutföras under en 
sä kort tid, som den ofVan angifha. Följden är att man 
erhäller en betydlig i vatten olöslig äterstod, som bestär af 
oxanilid, ty vid nyssnämda temperatm* öfvergär det sura ani- 
linsaltet af oxanilsyra med lätthet i oxanilid. Ä andra sidan 
utmärker sig oxanilsyrans kalciumsalt, om det engäng utkri- 
stalliserat, genom sin svärlöslighet i vatten. Dä man be- 
handlar lösningen af oxanilsyrans anilinsalt med kalcium- 
hydroxid, sä afskiljer sig, sävida man icke arbetar med myc- 
ket Stora kvantiteter vatten, största delen af kalciumsallet 
och blir kvar pä filtrum, medan filtratet endast innehäUer en 
jämförelsevis ringa mängd däraf. Dessa olägenheter har jag 
forsökt kringgä genom följande nägot förändrade framställ- 
ningssätt af oxanilsyra. 

20 gr. anilin och 25 gr. vattenfri oxalsyra upphettas i 
en kolf uti oljbad. Reaktionen begynner under afspjälkning 
af vatten vid c:a 120® och försiggär ganska lifligt vid 130 — 
140**. Häller man temperaturen emellan dessa gränser, sä 
är reaktionen slutförd inom en timme, ty efter denna tid 
har utveeklingen af vattenänga upphört, och man erhäller 
en slutprodukt, som är fullständigt löslig i vatten. Den upp- 
löses i den erforderliga mängden kokande vatten, som för 
ofvanstäende kvantiteter utgör 300 — 400 cc, den heta lös- 
ningen filtreras, om sä erfordras, och fär afsvakia. Härvid 
afsätter sig oxanilsyrans svärlösliga sura anilinsalt, som bil- 
dats imder reaktionen, i stora, nägot gulfärgade blad. Kris- 
tallema aflBltreras och innehäUa, sedän de blifvit tvättade pä 
filtrum, endast spär af oxalsyra; efter torkning vägde de 
24 gr. 

För att ur anilinsaltet framstäUa fri oxanilsyra förfar 
man pä följande sätt. Man uppvärmer en blandning af svaf- 
velsyra (20 cc af sp. v. 1,2 erhällen af 1 voi. kone. svaf- 
velsyra och 4 voi. vatten) och vatten (80 cc) nastan tili 
kokning och inför anilinsaltet (10 gr.) efterhand i den heta 



Digitized by VjOOQ IC 



52 

lösningen, i hvilken det efter omskakning löser sig. Här- 
efter afkyles lösningen med kait vatten för att undvika svaf- 
velsyrans sönderdelande inflytande pä oxanilsyran samt om- 
skakas med eter. Eterlösningen afdunstas och äterstoden 
omkristalliseras ur litet kokande vatten. Pä detta sätt er- 
hölls af ofvannämda kvantiteter 7 gr. ren oxanilsyra af smält- 
punkten 150 — 151**. Ehuru detta förfaringssätt icke lämnar 
ett kvantitativt utbyte, — af 20 gr. anilin erhäller man nägot 
mer än 16 gr. oxanilsyra, som representerar ett utbyte af 
73%, — sä är det dock vida bättre än det man kan erh&lla 
^enom den äldre metoden, som högst ger ett utbyte af 15 
-20%. 

I det följande viii jag ännu framstäUa nägra iaktta- 
gelser rörande oxanilsyrans salter, hvilka jag värit i tillfalle 
att göra. De oxanilsyrade salterna utmärka sig i allmänhet 
^nom sin beständighet gentemot utspädda mineralsyror. 
Häraf kommer det sig att dess vattenlösning fälles af de 
flesta metallsalter. Klinger^) har tidigaie erhillit de nor- 
mala kalcium- och bariumsalterna genom att fälla en vat- 
tenlösning af oxanilsyra med kalcium- och bariumklorid. Af 
4essa har han analyserat kalciumsaltet. Jag har nu pä 
samma sätt framstält silf\rersaltet genom att fälla med silf- 
vernitratlösning. 

0.223 gr. subst. gaf 0,0883 gr. Ag. 

Beräknadt för Cg He NO3: Funnet 

Ag — 39,7 i 39,59 proc. 

Blynitrat och merkuriklorid gifva likasä kristalliniska 
fällningar med M oxanilsyra. 

Men äfven alkalisalterna visa ett liknande förhällande. 
Försättes en icke alltför utspädd lösning af oxanilsyra (1 del 
pä 15 — 20 delar vatten) med mättade lösningar af alkali- 
salter, sä erhälles motsvarande sura salter af oxanilsyra i 
kristallinisk form. 

Kaliumsaltet erhöUs genom fällning med kaliumnitrat; 
det utfaller om lösningarna sammanblandas varma i form af 



•) Annalen der Chemie 184. 266. 



Digitized by VjOOQ IC 



53 

l&nga platta prismer, svärlösliga i vatien, hvilka innehäUa 1 
mol. kristallvatten. 

0.2941 gr. substans afgaf vid upphettning tili 100 — 110*^ 
0.0131 gr. HjO samt vid upphettning med svafvelsyra 
0.0651 gr. K2SO4: 

Beräknadt för Ci« His NjOe, K + H2O: Funnet 



Ha O — 4,«« proc. 4,45"/^ 



o- 



K — 10,10 „ 9,8i7o. 

Det sura ammoniumsaltet erhälles pä samma sätt, ge- 
Qom att faUa en lösning af oxanilsyra med salmiak, i form 
af vattenklara prismer, hvilka tili sinä yttre egenskaper öf- 
verensstämma med de uppgifler, Gerhard ooh Laurent lämna 
om detta sait, som de framstält genom behandling af det 
neutrala saltet med klorvätesyra. 

Det sura natriumsaltet utfallar t. o. m, ur en ganska 
utspädd lösning af oxanilsyra vid tillsats af en kone. nat- 
riumnitratlösning säsom glänsande kristallblad. Det är svä- 
rare lösligt i vatten än kalium- ooh ammoniumsaltema. 
Emedan det sönderdelas redan vid 100®, kunde en kristall- 
vattenbestämning vid analysen icke komma ifräga. Likvisst 
ger denna vid handen att det sura saltet foreligger. 
0,2695 gr. subst gaf 0,048 gr. NajSOAi 
Beräknadt för Ci« H13 N3 0,6. Na + 3 H, 0: Funnet 

Na — 5,7 5<> proc. 5,75 proc. 

Det vattenfria sura saltet hade erfordrat 6,54%. — 
Säsom en egendomlighet hos oxanilsyra kan sälunda 
framhäUas, ali att dess vattenlösning falles af de flesta metaU- 
salter; att alkalisaltema härvid gifva upphof ät svärlösliga 
sura salter samt att andra metallers salter utfälla motsva- 
rande neutrala salter af densamma. O. A. 



5. Om (p)- toljlimid af brandyinsyra. 

Detta ämne framstäldes genom upphettning af lika delar 
brandvinsyra och (p)- toluidin i en retort pä sandbad. Tem- 



Digitized by VjOOQ IC 



54 

peraturen hilles forst vid c:a 150® sälänge vatten afg&r, 
därpft stegras upphettningen, hvarvid temperaturen först sti- 
ger tili 200°, dä öfverskottet af toluidin öfvergär. Som ter- 
mometems kvicksilfverpelare härefter hastigt steg öfVer 300®, 
utfbrdes destillationen utan termometer; ungefär vid kvick- 
silfrets kokpunkt öfvergftr nu en tung brunaktig otja, som 
stelnar i retortens hals; den mörka fargen härrör däraf, att 
de fororeningar, hvilka massan i retorten innehäller, äga en 
synnerlig benägenhet att stiga uppför retortens väggar och 
sälunda öfVergä i destillatet. Detta löses i 50% alkohol, 
som vid kokning kvarlämnar största delen at de fargande 
substanserna i form af en mörk oy a; den alkoholiska lös- 
ningen kokas med benkol ooh den färglösa vätskan &r af- 
svalna. Härvid afskiljes tolylimiden i smä färglösa kristal- 
ler, hvilka efter en fömyad kristallisation m* alkohol smälta 
vid 107— 108^ 

0,1897 gr. subst. gaf 11,5 cc N af 15® temp ooh 776,2 
m. m. tryek. 

Beräknadt för C,2 H13 N O2: Funnet: 

N — 6,92 7,25®/.. 

Reaktionen emellan brandvinsyra ooh (p) toluidin for- 
sigg&r s&lmida enligt formeln: 

CH,. CH. CH,. COOH 

\ + NH,. Ca H,. CH3 = 

COOH 

CH, CH. CHj. CO. N. Ce H4. CH3 

co--^'""^^ 

Denna syntes har utCörts med biträde af studd. G. E. 
T. Sandell och E. Gröhn. 



6. Notis om ftalsyreanhydridens kristallform. 

I en, ftalylklorid inneh&llande flatska, hvars propp ieke 
värit alldeles tätt slutande och hvilken stfttt orörd myeket 
läng tid, visade sig väggama beklädda med stora, ända tili 



Digitized by VjOOQ IC 



55 

en centimeter länga och 5 — 6 millimeter tjocka kristaller. 
Vid deras omkristallisering ur alkohol erhöllos länga n&lor, 
hvilka smulto vid 128*^. Kristallerna voro s&ledes ftalsyre- 
anhydrid, hvilken smäningom hade bildats genom fuktig lufts 
inverkan p& kloriden, alltsä en direkt öfvergftng af klorid i 
anhydrid. De synnerligen väl utbildade kristallerna undersök- 
tes nännare af prof F. J. Wiik, som derom meddelar föl- 
jande: 

„KristaDema äro rhombiska: 

a: b: c = 0,5536: 1: 0,4190, 
ytor: ab = 110 (oo P); bc = 

(P^); b = 010 (oo P ^), 

matta: beräknad: 

ab: ab = 57^56' 

bc: bc = 45^28' 

bc: ab = 79«,i4' 79«,2o, 

Optiska axelplanet paralelt med c- planet =: 001 (O P) ; 
optiska axlama närmande sig tili normalema tili ab- planen". 

Bodetuig *) har tidigare undersökt ftalsyreanhydrid kris- 
taller, erhällna ur kloroformlösning och fiinnit a: b: c = 
0, 55 4 9: 1: 0,4173. Dessa kristaller voro n&lformiga, utdragna i 
hufvudaxelns riktning (ab: ab). 




7. N&gra nya d«riYat af Dietaxylol. 

Dibromxylylenbromid. Inledes brom&nga (2 mol.) i 
uppvärmd dibrom- m- xylol, upptages bromen lätt under 
bromväte-utveckling. Den sälunda erhällna, brunfärgade reak- 
tionsmassan stelnar vid atkylning, tili en kristalUnisk massa. 
Efter dess utpressning och omkristallisering ur eter erii&llas 
fari^ösa kristaller, hvilka smälta vid 97®. De utgöra dibrom- 
xylylenbromid. 



») Groth»s Zeitschrift f. Krystallographie Bd V, 556. 



Digitized by VjOOQ IC 



56 

0,45 gr. g&fvo 0,794 gr. AgBr. 

Funnet Ber. f. C 8 H« Br^ 

Br 75,08 75,81. pCt. 

Vid denna förenings uppvärmning med sodalösning 
under längre tid erh&llas kristaller, hvilka efter omkrislalli- 
sering ur hett vatten, smälta vid 160®. Detta ämne är 
utan tvifvel dibrom- m- xylylenglykol. 

Dibromisoftalsyra. Genom oxidation af dibrom- m- 
xylol hafva Fitttg, Ahrens och Mattheides ^) framstältXdi- 
brom- m- toluylsyra men icke den motsvarande ftalsyran. 
Denna erhälles emellertid lätt vid nämnda loluylsyras be- 
handling med kaliumpermanganat. 

Dibroraxylolen uppvärmdes med den beräknade mäng- 
den kromtrioxid, löst i isältika. Ur reaktionsmassan utial- 
des den bildade syran med vatien, lösningen affiltrerades, 
äterstoden behandlades med sodalösning och ur den erhällna 
lösningen utföldes toluylsyran med saltsyra. Den bildar 
fina, vid 184® smältande nälar. 

Löses denna syra i utspädd natronlut och [försättes 
med den beräknade mängden kaliumpermanganat, samt 
uppvärmes pä vattenbad, försigg&r dess oxidation ganska 
snabt Dä den frän mangansuperoxid afBltrerade lösningen 
försättes med saltsyra, afskiljer sig den bildade syran, hvil- 
ken omkristalliserad ur hett vatten bildar fina nälar. 

Analyserna gäfvo fo^ande resultat: 

Funnet Beräknat f. 

Cg H4 O4 Brj. 

C 30,09 29,63 pCt. 

H 1,78 1,23 „ 

Br 49,02 49,43 „ 

Syran smälter först vid mycket hög temperatur under 
delvis sönderdehiing delvis sublimation. I hett vatten löser 
den sig lätt, i kalit föga. Vid behandling med natrium- 
amalgam afgifves bromen fiillständigt. Syrans kaleium-, 
barium- och kopparsalt äro lösliga i vatten, silfver- och 



») Ann. d. Ch. u. Pharm. 147,3«. 



Digitized by VjOOQ IC 



57 

jernsalten deremot utfalla vid tillsats af silfvernitrat och jern- 
klorid tili en lösning af syrans natriumsalt. — Syran har 
framstälts af studd. A. Sandström och K. Peräntie. 



8. Saliejl-propyl-etersynu 

Af salicylsyrans alkyletersyror äro metyl-, etyl och 
isopropyl-föreningarna bekanta. Den normala propyl-före- 
ningen erhälles om man upphettar salicylsyra i tillslutet rör 
med kalihydat, propy^odid och propylalkohoL Reaktions- 
produkten förtv&las, syran frigöres med saltsyra och extra- 
heras med eter. För att befrias fr&n forhandenvarande sali- 
cylsyra digereras den med kalknyölt Syran erh&lles i form 
af en tjockflytande o^a, hvilken om en tid stehiar tili en 
af tafvelfonniga kristaller bildad massa. Utbytet är ganska 
diligt Flere ä den fria syran gjorda förbränningor g&fvo 
icke Mli stämmande tai. 

Kalcimnsaltet, som bildar fina, vatteniria, i vatten lätt 
lösliga kristaller, analyserades. 

0,209 gr. gäfvo 0,0687 Ca SO4. 

0,164 gr. gäfvo 0,0546 Ca SO4. 

Funnet Beräknat för 

(C, Hu 0,)2 Ca 

Ca 9,66 9,76 10,05. 

Syran smälter vid 30^, löser sig i hett vatten och af- 
skiljes &ter (i oljform) vid afkyhiing. 

Jämförelsevis mft meddelas att salicyhnetyletersyra 
smältar vid 98,5® och motsvarande etylförening vid 19,6*>. 

Salicylpropyleter-syran framstäldes af stud. fröken Ina 
Rosqvist 



CIXOO 



Digitized by VjOOQ IC 



Der Planet (183) Istria. 

Von 

Anders Donner. 



Der Planet (183) Istria gehört zur Klasse derjenigen 
Planeten, welche seit dem Jahre der Entdeekung nicht wie- 
dergefunden worden sind. Es mag daher zweekmässig 
sein eine Zusammenstellung von dem zu geben, was iiber- 
haupt in Bezug auf diesen Planeten gemacht worden ist. 
Die Gelegenheit wird dadurch geboten auf verschiedene Um- 
stände hiqzudeuten, welche das Wiederfinden bedeutend er- 
sehwert haben. 

Der Planet wurde am 8 Februar 1878 vom Herrn Di- 
rector J. Palisa in Pola entdeekt. Es liegen meines Wis- 
sens nur die 8 einen Zeitraum von anderthalb Monaten um- 
fassenden Beobachtungen vor, welehe auf der folgenden 
Seite zusammengestellt sind. Die Polaer Beobachtungen sind 
von dem Entdeeker in den Circularen zum Berliner Astronomi- 
schen Jahrbuch N:o 85, 86 und 88 publicirt und später in 
den Astronomischen Nachrichten N:o 221 1 reproducirt wor- 
den; die von Doctor V. Kn orr e angestellten Beriiner Beob- 
achtungen finden sich in den Cirkularen N:o 85, 87, 88 und 
sind in den Astr. Nachr. N:o 2250 wieder abgedruckt. In 
Folge von Neubestimmungen der Vergleichsterne haben 
die Beobachtungen aus Pola dabei einige Abänderungen er- 
litten. 



Digitized by VjOOQ IC 



- 


-• 


g 

s 


= 


- 


3 


s 


2^ 

cr 
7« 


i 


g 


g 


CO 


^ 


8 


- 


CO 


00 




1— 




l_^ 


^ 




^ 


>-• 


^ 






CO 


00 


•-^ 


CO 


to 


00 


^- 




s 


CO 


to 

00 


O 


Oi 


s 


CO 


^B 


s; 


s 


S: 


to 


fe 


CO 


2 


s 


s. 








td 




^ 


es 




13 


rt) 


^ 


- 


5* 




0^ 






sr 


r* 


1 


( 


f 


1 


+ 


+ 


1 


1 4- 


hö 


^ 


© 


to 


o 





© 


© 


» ©g 




OS 


g 


1-^ 


lO 

74 


9" 


8 


s 


5 2 


s 


1.^ 


^ 


CO 


o« 


Ci 


CO 


a> tt^ 




© 


Oi 


01 


CO 


CO 


CO 






1 


1 


+ 


1 


+ 


1 


+ 


+ 1 


o 


»^ 


o 


►^ 


^ 








o> ©, 


t>- 


s 


fe 




s: 




fe 


2 


3 fe 

3 




«o 


00 


to 


05 


a> 


if^ 


CO 


Jä^ 




















o 

Ö9 


Oi 
CIO 




to 


>-• 
to 


Ot 


00 


oa oa 


1^ 


OD 


00 


CO 


CO 


CO 


CO 


CO 


% 


^ 


3 


s 


to 





to 


8 


to 


^ 




S3 


g 


)(^ 


S 


s 


09 


J^ 


fe. 


^: 


S 


ö 


►-^ 


^ 




S 


8 


S 


e» 


CO 


00 


CO 


<?o 


CO 


CD 


CO 


CO 








% 




B 


g 


M 


J 


•d -j -i 


+ 


+ 


+ 


+ 


H- 


+ 


+ 


+ 




to 


8 


»-- 


1-^ 


i_^ 


^^ 


^^ 


^ 


•^ 




CO 


oa 


01 


CO 


to 


to 



Q.2 


g 


g 


»(^ 


10 


g 


s 


s 


s 


l« 


s 


g 


s 


03 


S 


s 


s 


•^ 


e»- 


bi 


ÖD 


to 


ifi^ 


Ö 


e» 


ö. 


<l 




o 


Q 


o 








© 








1 
1 


-1 


s 


2 




S 


2 


s 


s 


•d J -l 


o 


OD 


o> 


Ifk. 


w 




o> 




+ 


+ 


+ 


+ 


+ 


4- 


+ 


+ + 


» 


K) 


to 


to 


^3 


to 


to 


to 


to to. 


55 P- 


s 


b« 


a> 


oa 


a> 


1 


6* 


ö» b* 


&0 


1 

09 


1 


c;« 


CO 

1 


CO 


^ 10 




1 

09 


1 


1 1 


^:§ 


^o 


Ot 


«o 


09 


CO 


00 


CO 


I- öo 


*p 


, , 


^ 








>-• 


^ 


^ 




lO 


c» 


to 


1 


1 




•-• 


to 


•aMfiiO 


00 


o 


oa 






00 


o» 


ö 




















<l 


«*. 


>- 


CQ 


-**» 


c% 


s^ 


Ci 


c^ d 





















59 



Digitized by VjOOQ IC 



60 





Mittlere Oerter der Vergleichsteme fUr 1878.0 


1 
Stern j a 1878.0 

! 


A 1878.0 


Autorität. 


a 


9 2r63".13 + 12°43'48".l 2 Mer. Beob. Pola, 


b 


9 26 2 .39 + 12 16 22 .3f 2 Mer. Beob. Pola, 


c 


9 22 37.25 


+ 12 49 42 .5 2 Mer. Beob. Pola. 


d 


9 19 34.37 


+ 13 21 42 .8 Durch Anschluss am W, 9b.496 
bestimmt. 


e 


9 U 46.89 


+ 15 31 20 .7 2 Mer. Beob. Pola. 


f 


9 11 24.70 


+ 16 3 53 .3 


1 Mer. Beob. Pola. 


9 


9 4 25.21 


+ 19 3 32 .9 


Durch Anschluss am W, 9^.118 
bestimmt. 


h 


8 59 45.56 + 21 10 .6 


Astr. Nachr. Bd 84; N:o 2006. 


i 


9 56.76 


+ 21 24 11 .6 


W, 81^.1475. 



Diese in Pola angestellten Bestimmungen der Vergleich- 
steme sind von D:r J. Palisa in den Astr. Nachr. N:o 2200 
publicirt worden. Die in Berlin benutzten Vergleichstem- 
positionen wiirden mir durch Vermittelang des Herrn Pro- 
fessor A. Krueger in September 1878 von Doctor V. Knorre 
zugestellt. Dieselben smd jedenfalls auch in den Planeten- 
oertern angewendet, welche D:r Knorre in den Astr. Nahr. 
Nro 2250 publicirt hat; wenngleich in dem nachfolgenden 
Sternverzeichniss im N:o 2251 dieser Ort nur fiir den Stern 
h angegeben wird, för die anderen aber die auf Kremsmiin- 
ster Meridian-Beobachtungen beruhenden Oerter fiir 1 878.0 : 



d 


9" 19" 35f28 


+ 13°21'45".3 


9 


9 4 25.81 


+ 19 3 38 .2 


i 


9 57.19 


+ 21 23 13 .9 



In den Circularen z. Berl. Astr. Jahrb. N:o 86 und 87 
finden sich die folgenden von Herrn Le Grand Roy berech- 
neten Elementensysteme, von denen das erste auf den Beob- 
achtungen Febr. 8, 11 und 22, das zweite auf deiyenigen 
von Febr. 8, 22 und März 9 beruhen, nebst darauf gegriin- 
dete Ephemeriden. 



Digitized by VjOOQ IC 



61 



Epoche 1878 Febr. 22,5 mittl. Zt. Berlin. 



CircuL 86. 
M= 67^19'33".0 
« = 267 41 14.3 1 
e = 143 11 47.4] 
i = 23 14 8.6 
ip= 12 27 45.0 
^ = 877".764 
log a = 0.404419 



mittl. Aequin. 
1878.0 



Circul. 87. 
= 56^30' 43".3 
= 262 7 50.8 
= 142 44 43.5 
= 26 40 15.8 
= 20 53 4.3 
= 7öl".l82 
= 0.449508 



Herr Professor A. Krueger, zu dieser Zeit Director der 
Stemwarte in Gotha, veranlasste im Jahre 1878 mich, sei- 
nen damaligen Assistenten, die diesen Planeten betreffenden 
Berechnungen lur das Berliner Astronomische Jahrbueh 
zu iibemehmen und vermittelte aueh die Zustimmung der 
Redaction des Jahrbuches hierzu. Seit dieser Zeit sind mir 
dieselben anvertraut gewesen. 

Das erste Elementensystem, was ich berechnete, ftisste 
auf den oben angegebenen Beobachtungen Pola Febr. 8, 
Pola Febr. 22 und Berlin März 26. Bei Vergleichung der 
Beobachtung Berlin März 22 mit dem aus diesen Elemen- 
ten abgeleiteten Orte zeigte sich indess eine Abweiehung 
in der Deelination von nabezu 1'. Eine Revision der Rech- 
nungen liess keinen Fehler in denselben erkennen. Auf ei- 
nem von Professor Krueger ausgesprochenen Wunsch hatte 
Doctor Knorre die Freundlichkeit genauere Angaben iiber 
seine Beobachtungen zu iibersenden. Das beigebene Ver- 
zeichniss der Positionen der Vergleiehsterne, welches nicht 
publicirt worden war, veranlasste eine neue Reduction der 
betreffenden Sterne aus Bessels Königsberger Zonen. Dabei 
zeigte es sich, dass in der That der Fehler in dem Kata- 
log von Weisse lag. Reducirt man nämlich aus der Zone 
278 den Stern Wj 8*^.1475, erhält man fiir 1 825.0 : 

a = 8*^ 57"54'.22 d = + 21 ° 35' 41".3 

Wogegen W e is se 36' 41".3 angiebt. Der letzte Ort muss 
also heissen: 



Digitized by VjOOQ IC 



62 

März 26 n*' 38"" 30" mittl. | a app. = 8*^ 59°" 27'.80 
Zt. Berlin \ <Japp. = 21<=> 22'38".5 

Mittlerer Ori des Vergleichsterns 1878.0 

i) a = 9*^ O*" 56'.80 <J = + 21^ 23' 11".6 W2 8\l475. 

Die später publicirte letzte Kremsmunster-Beobaehtung be- 
stätigt auch diese Verbesserung. 

Da der uneorrigirte Ori der Bahnbeslimmung zu Grunde 
lag, waren diese Elemenle zu venverfen. Sie konnien 
dennoch bei der Bildung von zwei Nonnaloerlern dienen. 
Die folgenden Elemenle sind desshalb berechnel: aus einem 
Normalorle gebildel aus den Beobachlungen Febr. 8, 9, 11, 
einem zweilen Normalorle beruhend auf den Beobachlun- 
gen Febr. 20 und 22 und schliesslich aus der Beobachtung 
März 22. Ich erhiell fur die 

Epoche 1878 Febr. 10.0 milli. Zl. Berlin. 

Mo = 54°ll'41".6 

Lo= 99 11 17.9 

w = 262 13 33.5 

0=142 46 2.7 

TT = 44 59 36.2 

i= 26 30 10.2 

9) = 20 40 17.7 

^ = 756".3767 

log a = 0.447526 

Diese Elemenle nebsl darauf gegriindele Ephemeriden 
sind in den Jahrgängen des Berliner Aslronomischen Jahr- 
buchs 1881—1889 publicirl worden. Fur die Jahre 1879 — 
1881 sind auch Opposilionsephemeriden, späler nur Jahres- 
ephemeriden angegeben worden. Wie D:r P. Lehman n mich 
im Seplember 1883 benachrichligl hai, hai Dr. H. Oppen- 
heim ihn darauf aufmerksam gemachl, dass die Werthe 
von fjt und log a nichl ganz iibereinslimmen. Bei Revision 
der Rechnung, fand ich dass ii = 756".3417 heissen soU; der 
Unlerschied isl zu geringfiigig, dass er sich in den ConlroU- 
rechnungen hälle bemerkbar machen können. Der berich- 



Milll. Aequin. 1878.0 



Digitized by VjOOQ IC 



63 

tigte Werth ist in den Jahrgängen 1886 — 1889 angewendet 
worden. Der Einfluss dieses Fehlers auf den Oertern des 
Planeten ist verschwindend im Verhältniss zu demjenigen 
der Unsicherheit in den Beobachtungen. Fiir die verhält- 
nissmässig gunstige Opposition im Sonmier 1881 wurde die 
Epbemeride bis auf zwei Monate vor der Opposition aus- 
gedehnt; der nicht im Jahrbuch fiir 1883 befindliehe Theil 
derselben wurde im Circular Nro 162 veröffentlieht. Die 
Grösse des Planeten in der Opposition war nur 11".0 bei 
einer Declination von — 23°. Naeh einer Mittheilmig in 
der dem Circular N:o 164 begleitenden Ck)iTespondenz Uber 
Planeten-Beobachtungen N:o 128 hat D:r J. PalisainWien 
„nach (183) Istria zwischen — 6" und 4-6° vergeblich 
gesucht". Dies seheint um den 20 Juli herum geschehen 
zu sein, zu weleher Zeit der Planet = 11".? bei <J = — 8° 
war. Die durchmusterte Zone ist wohl doeh zu kurz und 
vor AUem bei der grossen Neigung zu eng gewesen. 

Bis Ende 1881 habe ich aueh die speeiellen Jupiter- 
störungen des Planeten berechnet. Eine Fortfiihrung der- 
selben iiber diesen Zeitpunkt sohien mir nicht der Muhe zu 
entsprechen; nur habe ich mich (iberzeugt, dass eine grös- 
sere Annäherung des Planeten an Jupiter in der Zwischen- 
zeit nicht stattgefunden hat. 

Es verdient vielleicht noch ein Elementensystem ange- 
luhrt zu werden, das ich bei einer späteren Gelegenheit 
aus den Beobachtungen 1878 Febr. 8, Febr. 22 und die 
berichtigte Beobachtung März 26 abgeleitet habe. Diese 
Bahnbestimmung, bei welcher die Verhältnisse der Dreiecks- 
flachen zu den Sectoren unter Anwendung zweier verschie- 
denen Methoden berechnet wurden, deren Resultate voU- 
ständig iibereinstimmten, ergab fiir die 

Epoche 1878 Febr. 10.0 mittl. Zeit Berlin. 

Mo = 54°23'5".4 

Lo=99 24 1.0 

O) = 262 14 53.8 

^""^f. ^ ?f J Mittl. Aeqvin. 1878.0 
7r= 4o O 55.6 ^ 

i= 26 29 58.1 



Digitized by VjOOQ IC 



64 

y = 20 33 24".6 

^ = 757".4983 

log a = 0.447083 

Da indessen die firiiheren Elemente auf zwei Normal- 
oerlern beruhten, schien mir nicht hinreichende Veranlas- 
sung vorhanden zu sein, die Angaben fur das Berliner Jahrbuch 
zu verändern; nnd betraehte ieh die Ergebnisse dieserBahn- 
bestimmung nur als Conlrolle der ersten. Die Elemente habe 
ieh der Redaction des Berliner Jahrbuehs schon friiher mit- 
getheilt. 

Da fur den Winter 1886 — 1887 eine verhältnissmässig 
giinstige Opposition des Planeten wieder herannahte, kam 
ieh während einer Reise im Sommer 1886 mit den Herren 
Doctor V. Knorre in Berlin und Doctor J. Palisa in Wien 
iiberein, dass sie einige Miihe auf das Aufsuchen des Planeten 
anwenden wollten, wenn icl^ie Berechnung der wahrsehein- 
lichsten Werthe der Elemente iibernähme. 

Aus den „Naehweisungen fur die (kleinen) Planeten" 
im Berliner Jahrbuch fand ieh ausser den schon angegebe- 
nen Beobachtungen der Vergleichsterne nur noch die fol- 
gende, in den Astr. Nachr. N:o 2651 von Doctor Knorre 
publicirte, fur den Stern /*, welche fur 1878.0 ergiebt: 

f) « = 9*^1 r24.'63 d = + 16° 3' 52".6 

An derselben Stelle findet sich noch die Bemerkung, 
dass der Stern h eine grössere Eigenbewegung besitzt und 
identisch ist mit UI. 17937, B. Z. 275.278, Y. 3828, A. N. 
2008. Aus diesen leitete ieh die jährliche Eigenbewegung 
= — 0'.0026 in a und = — 0".205 in d ab, nebst dem Orte 
fur 1878.0 

h) a = 8*'59°'45'.59 <J = 21° O' 10".7 

Fur die mittleren Zeiten Berlin=Beobachtungszeit 
— Aberrationszeit wurden nun nach meinen ersten Ele- 
menten die geocentrischen Coordinaten des Planeten ab- 
geleitet. Die Zahlen wurden durch Vergleichung mit frii- 
her berechneten Ephemeriden controlirt. Die Praecession, 



Digitized by VjOOQ IC 



65 



Nutalion und die Parallaxe wurden hiezu angebracht, hei 
weicher letzteren die aus der Rechnung hervorgegangenen 
Werthe des Logarilhmus des Erdabstandes benutzt wurden: 

Febr. 8 log. ^ = 0.185 Febr. 22 log. q = 0.208 

,, 9 „ 0.186 März 9 „ 0.247 

„ 11 „ 0.189 „ 22 „ 0.287 

„ 20 „ 0.204 „ 26 „ 0.300 

Durch den genannten Neubestimmungen der Vergleich- 
hlerne waren die beobachteten Oerter theilweise verändert 
worden. Mit den berechneten Oertern waren also zu ver- 
gleichen: fiir Febr. 8, 9 und 20 die auf Seite 2 angegebenen 
Oerter, fiir Febr. 11, März 9 und März 26 die in Folge der 
Kremsmunster-Beobachtungen respective um + 0*.91 und 
+ 2".5, 4- 0''60 und + 5".3, + 0'.43 und - 1' + 2".3 
veränderten, fiir Febr. 22, da fiir den Vergleichstern das Mittel 
aus der Polaer und der Berliner Bestimmung angenommen 
wurde, der um — O^.OS und — 0".4 corrigirten und fur 
März 22 den in Folge des Ortes Seite 9 um +0".03 und 
+ 0".l verbesserten. Ich erhielt so die Unterschiede in der 
Richtung von 

Beobachtung-Rcchnung : 



1878 Febr 



8 

9 

11 

20 



m it 

+ 2.1 
— 1 .2 



in 8 



in a 



in 6 



+ 3 .8 
+ 3 .0 
+ 12.7 + 5 .6 
+ 5 .9 — 1 .3 
Hieraus wurden die folgenden Normaloerter gebildet: 
Mittleres Äequinoctium 1878.0. 



Febr. 22 +2".8 


— .3 


März 9 +8 .0 


+ 1 .« 


„ 22 +0 .5 


+ 4.4 


„ 26 +4 .2 


+ 8.1 



1878 


« 


8 


Gevvieht. 


Febr. lO.ooooo 

„ 21.50000 

März 9.54771 
„ 24.50000 


o tn 

140 21 5 .0 
137 55 23.1 
135 33 20.3 
134 50 34.5 


+ 12° 57' 26".5 
+ 15 48 50 .1 
+ 19 4 24 .2 
+ 21 10 5 .3 


3 
2 
1 
2 



Digitized by VjOOQ IC 



Mittl Aequin. 187«.o. 



m 

Die wahrscheinlichsten Klemente wurdeii nun mii Hulfe 
der Methode in v. Oppolzer's „Lehrbuch zur Bahnbcstim- 
mung der Kometen und Planeten'' Il P. 428 ff. ermittelt. Ich 
i^etze hier nur das Endresultat an: 

Epoche 1878 März 2.5 mittl. Zl. Herlin. 

Mo = 58°44'43".:3 
o. = 262 16 51.2 
J^ = 142 46 4.4 
i= 26 29 27.8 
^>= 20 30 59.1 
f, = 757".8367 
log a = 0.446954 

Diese Elemente ergaben z. B. fur 1886 Nov. 24.5 

« = 5** 24" 8M d= 25° 54' 21" 

während die 8 Jahre äiteren Elemente fur dieseUje Zeit an- 
zeigten : 

« = 4^5lr5 rf= -27^57' 

Eine auf die«en Elementen gegriindete, sicli von 188(J 
Oct. 23 bis Nov. 24 erstreckende Ephemeridc wurde am 2;> 
Oet. den Herren Knorre und Pai is a ijbersendet. Zugleich 
liess ich zwei andere sich uber dieselbe Zeit erstreckendeii 
Ephemeriden mitfolgen, welclie den inuneriiin selir kleinen 
Variationen 

too = + 0.002051 

d'Jo = + 0.001 155 

angehören, denen /i = 755".79 und /a = 759".88 entspre- 
chen. Diese gehören nämlich zu n =: Vc nebst N = 45^ 
und N = 225°. 

Dieselben ergeben fiir Nov. 24.5 

« = 4** 02"^ 46' rf = — 28° 23'.7 

« = 5 52 58 (} = - 23 19.6 

Eine ungiinstigere Annahme, die an sieli vollkonnuen 
motivirt gewes(*n wäre, hätte die Zone zum Durchmustorn 
in einer fiir die IU'obacliier miihsamen \Veise vergrössert. 



Digitized by VjOOQ IC 



67 

Kurz nachher erhielt ich von den Herren Pai is a 
und Knorre Antwort. D:r P ali s a hat, leider erfolglos, 
die ganze Zone zwischen den Ephemeriden durchgesucht. 
Jedoch spricht D:r Palisa seine Absicht aus, im Decem- 
ber, wo die Declinationen nördlicher geworden sind, weiter 
zu suchen. In beiden Briefen ist die Hoffnung ausgespro- 
chen, dass die Kremsmiinster-Beobachtungen nieht zur An- 
wendung gekoramen seien. In der That blieb mir kaum 
ein anderer Ausweg iibrig, als die Rechnungen auf den- 
selben zu stUtzen, da andenveitige neuere Beobachtungen 
dieser Vergleichsterne mir nicht bekannt waren. D:r Knorre 
cilirt in seineni Briefe die Beobachtungen von D:r Palisa 
aus den Astr. Nachr. N:o 2337. Dieselben waren mir da- 
durch entgangen, dass der Beobachter in den wenigen die- 
sem Sternverzeiehniss beigegebenen Worten die Sterne als zu 
den gleichzeitig publicirten Refractorbeobachtungen, von de- 
nen keine (183) betrifH, und zu zwei Cometen gehörende Ver- 
gleichsterne bezeiclmet. Wahrseheinlich ist dieses aueh der 
Grund, wesshalb in den „Nachweisungen fur die (kleinen) 
Planeten*' in den Jahrgängen des Berliner Jahrbuchs nichts 
diesen (Jegenstand Betrcffendes zu finden war. Die Positio- 
Den ergeben fiir 

Stern « 1878.0 d 1878.0 

i !9**0"57'.04 +21^23'll".5 
g d 4 25.44 +19 3 37 .5 
d 9 19 34 .58 . + 13 21 41 .8 

Ausserdem giebt D:r Knorre noch zwei Berliner 
Beobachtungen an: 

1885 April 15 u 1885.0 9*" 4™ 49'.00 Ö 1885.0 1^^ l'55".8 
„ 16 48 .97 55 .7 

welche ergeben: 

g) 1878.0 « = 9^ 4!'26".09 : d=19°3'3G".9 

Hierzu kommt noch die Beobaehtuiig von I):r Knopf 
iii den Astr. Nachr. 2745, nach welcher 



Digitized by VjOOQ IC 



68 

h) 1878.0 a = 8^59"'45'.61 
Eigene Bewegung + 0.02 



5 = + 21° O' 9".8 
+ 1 .7 



Und endlich fmde ich bei Herrn Romberg (PubL d. Astroii, 
Gesellsch. XVIII P. 20) ein Citat aus den Astr. Nachr. N:o 
2680, einer Bestimmung des Sterns b aus Cap belreflcnd. 
vvclche auf zwei Beobachtungen beruhend, ergiebt : 

h) 1878.0 « = o"* 20" 2'.31 J = + 12° 16' 22".6 

Ich entschloss mich gleich zu einer Neuberechnung der 
wahrseheinKchsten Elemente, bei welcher jedoch sämtliehe 
Rechnungen, die nur von den angenommenen Ausgangs- 
elementen Seite 5 abhängen, vor Allem die Coefficienten iu 
den Bedingungsgleichungen beibehalten wurden. Dabei wur- 
den folgende Positionen der Vergleichsterne angenommoii: 



i 


Corr. zu den 


■ ■ 


Stern. « 1878.0 


d 1878.0 


nächst Yorherg. 
Annahmen. 


Autoritiit. 


a 


9''2r53".13 


-f 12"* 43 48".l 


+ 0'00 + 0^0| 2 Mer. Beob. Pola, 


h 


9 26 2.35 


+ 12 16 22 .5 


-0.04 + 0.2! } [Cap + Pola.] 


c 


9 22 37.25 


+ 12 49 42 .5 


+ 0.00 + 0.2' 2 Mer. Beob. Pola. 


d 


9 19 34.81 


+ 13 21 43 .0 


— 0.47 - 2.3' i [2Pola + Krem.. 






1 milnster.] 


e 19 11 46.891+15 31 20 .7 


+ 0.00 + 0.0 i 2 Mer. Beob. Pola, 


/• > 11 24 .67'+ 16 3 52 .9 


— 0.00 — 0.0 ; 1 [Pola + Berliu.] 


a !9 4 25.77+19 3 37 .4 


— .04 — 0.8 ; 1 [2 Pola + 2 Ber- 


1 
1 


lin + KremsmJ 


h 8 59 45.60 + 21 10 .9 


+ 0.01 + 0.2 . i [3 Besultat S. 7 


1 


, + Knopf.J 


i ! 


9 57.09| 


+ 21 23 12 .3| 


— 0.10 — 1.6: 


i [2 Pola+ Krem>.: 



Es ist also nur bei einem Orte eine beträchtlichere Än- 
derung der Position eingetreten. 

Vielleicht wäre es vorzuziehen gewesen, die Kreuis- 
miinster Beobachtungen ganz auszuschliessen. Jedoch spielea 
sie auch jetzt eine ziemlieh kleine RoUe. 



Digitized by VjOOQ IC 



G9 



Ich erhielt mit diesen Vergleiehsterii-Posltionen fol- 
gende scheinbaren Oerter des Planeten, wobei die parallak- 
lischen Correctionen nicht angebracht sind. 



= 3 




- 


- 


- 


— 


3= 

75 




s fe^ 


O 


fs 


CO 


h-' 


CO 

05 


oc 


00 ' 


1— l 


1— * 
CO 


H-*^ 


; 


OD CD 


^ 


h— 

o 


O^ 


to 


09 


5 


^ i 


CO *^ 

o o< 


to 


fe 


CO 


c;i 


S 


00 


E 1 


:: - 


5* 

CO 


CO 


CO 


CD 
o 

5' 


- 


P5 


N 


00 00 


CO 


CO 


^^ 




59 26 

59 28 




o 






oc 


to 
to 

B 


1 1 


8 S 


o: 


OS 


H* 


8 


25 


b 
00 


( 


++++++++ 




J2 ^ 


CO 




H- i 


>-* 

oo 


tc 


1— * 
10 



O* 


?s g 


4i>^ 


to 


C)5 


g 


s 


g§ 


TD 


23.1 
39.2 


1— * 

CD 


05 

b 


c 


00 


en 




t 

1 


+ + + ++ + 


1 


+ 




to O 


•a 


fcO 


O' 


QT 


^-A 


H^ 




'-J c: 


4^ 


bo 


CO 


^ 


to 


00 


Od 


+ + + 


1 


1 


+ + + 


1 t 


es rfa- 


C 


O 


t— ^ 


cc 


05 


00^ 




cn O^ 


00 


w 


cc 


c« 


b 


CO 





Digitized by VjOOQ IC 



70 

Hieraus wurden die folgenden Normaloerter abgeleitot: 



1878 , 


« 1878.0 


d 1878.0 


Gewicht 


1 
Febr. 10.00000; 


O f ff 

140 21 2 .6 


1 
f ff 

12 57 25 .8 


3 


„ 21.50000 , 


137 55 23.0 


15 48 50 .1 ' 


2 


März 9.54771 [ 


135 33 19.7 


19 4 23 .4 i 


l 


„ 24.50000 1 


134 50 33.7 


21 10 4 .6 1 


2 



Das F]ndresultat der Rechnung, deren Einzelnheile ic-h 
um nicht zu weitläufig zu sein hier nicht anfuhre, ergab 
fiir die Werthe der wahrscheinliehsten Elemente: 
Epoche 1878 März 2.5 mittl. Zt, Berlin. 

Mo = 58°39'57".5 

« = 262 17 9.2 j 

tt = 142 45 57.1 [ Mittl. Aequin. 1878.0. 

i= 26 30 36.2) 

(f= 20 33 20.0 

/i = 756".9917 

log a = 0.447277 

Die Correctionen waren, wie bemerkt, iiur bei einoin 
einzigen Vergleichstern von grössercm Betrage und betrafeii 
gar nicht die Dififerenzialbeobachtungen Planet — Stern; iibeniic 
Unsicherkeit dieser giebt der Unterschied von 0*.92 und 13"7 
zwischen dcn zwei Vergleichungen Febr. H, vvelcher wolil 
ungewöhnlich gross ist, doch cin gevvissos Maas ab. Da 
dennoch zvvischen den beiden Elementensystemen eine 
Differenz in // von 0".845 besteht, veranlasste dieser Uni- 
stand in Verbindung mit dem vergeblichen Suchen des 
Doctor Palisa mieh die (irenzen der Aufsuchimgs-ephe- 
meride nahe doppelt so weit wie friihor zu verlegeu, 
Damit soUte doch gar nicht gesagt sein, dass auch das 
sorgfaltige Durchsuchen dieser Zone die Auffindung des Pla- 
neten sichern könnte. Dazu mussten die Grenzen derselbeii 
noch weiter genommen werden. Da das Suchen in den 
triibsten Wintermonaten und in tiefen Declinationen vorge- 
nomnien werden musste, so dass dazu nicht jede klare 



Digitized by VjOOQ IC 



71 

Naeht verwendbar war, er.schien es gebolcn, die Zone nicht 
allzu stark auszudehncn. 

Die Angaben, welche ich den Herren Palisa und 
Knorre iibersendete, umfassen funf Ephemeriden, deren mit- 
lelsle den wahrscheiiilichsten Elementen entspricht, die iibri- 
gen den folgenden Variationen: 



. i . 1 ... 1 KT 1886 Nov. 


24,5 
d 


-3".552 +0.002957 
-1.932 ' +0.002267 
+ 1.828 1 — 0.0022H7 
+ 3.608 ' —0.002957 


+ 0.002418 1 OP 4**13"l7' - 
+ 0.000827 ' 70° 4 41 10 ' - 

— 0.000827 i 250V o 37 45 

— 0.002418 180V 6 2 .53 - 


-31* 13' .8 

- 29 18 .4 

- 24 32 .8 
-22 5 .8 



bei n = J. Die wahrscheinlichsten Elemenle ergeben 
Nov. 24.5 5M 1°* 1 1'.7 — 26^ 57' 2". Es existirt somit (VergL 
S. 9) ein Unterschied von 13" in a und 1° in 5 zwischen den 
Oerlern, welche aus den aul' Grund so wenig verschiedener 
Grunddaten bereehneten wahrscheinliehsten Elemente abgelei- 
letet sind. Dies zeigt dass die Zonen in der That sehr grcss 
hätien genommen werden miissen, wenn man der Wider- 
aufRndung hälte gewiss sein wollen. Dass es dennoch bes- 
ser war, dies nicht zu thun, beweist die Nachsuchung selbst. 

Bei SO siidlichen Declinationen konnte in Berlin an 
ein erfolgvoUes Nachsuchen kaum gedaeht werden. D:r Pa- 
lisa in Wien hat im December nur einen brauchbaren Abend 
gehabt und diesen dazu venvendet die Gegend zwisehen 
der ersten und zweiten Hypothese zu mappiren. Die Re- 
vision dieser Gegend, welehe in Bezug auf den Erfolg den 
Ausschlag gegeben hätte, wurde D:r Palisa verhindert 
vorzunehmen theils durch ungunstige WitterungsverhäU- 
nisse theils und später durch die Aufmerksamkeit, welche 
er den theilweise von ihm selbst entdeckten neuen Plane- 
len (261) bis (264) zuzuwenden hatte. Wie er mich neu- 
lich brieflich mitgetheilt, hat er die Absicht, dieselbe bald 
auszufuhren. 

Die vorhergehenden Untersuchungen iiber die wahrschein- 



Digitized by VjOOQ IC 



72 

lichste Bahii des Planetcii gebcn zu erkennen, dass, wenn 
ein Erfolg envartet werden soll, den Zonen bei der Auf- 
suchung eine mehr wie gewöhnliche Ausdehnung sowohl in 
der Längs- wie in der Breitesrichtung gegeben werden mus^?. 
Die Beobachtungen umfassen zwar anderthalb Monale, sind 
aber gering an der Zahl. Es bleibl desshalb bei der Ab- 
leilung der Elemente immer eine bedeutende Unsicherheil. 
Hierzu komml die grosse Neigung der Bahn, welche unter 
den Planeten nur von Pallas iibertroffen wird, während nur 
die der (31), (132), (164) und (247) der (183) nahe kom- 
jnen. Unter diesen ist (132) aueh nur in einer Opposition 
beobachtct worden. Ferner wirkt die bedeutende Excentricität, 
vvelclie nur von (132) iibertroflen, und nur bei (164) und 
(175) dieser gleichkomnit. Hinderlieh Tur die Wiederauffin- 
dnng ist noch die Lichtschwäche des Planeten; derselbe 
ist iin Mittel 12".6 und variirt in den Oppositionen zwi- 
sehen 10".4 und 14°'.3. In den zwei Oppositionen, in wel- 
ehen nach der Entdeekung iiberhaupt an einer Nachsuc- 
hung hat gedaeht werden können, ist der Planet 11" — 12" 
gewcsen. Dabei ist die Declination immer stark sudlieh 
gewesen; und hat dieser Umstand bedeutend mitgewirkt, 
dass der Planet nur von einem einzigen Beobachter, Doc- 
tor Pai is a, und nicht so viel wie er gewunseht hätte, ge- 
suchl worden ist. 



Digitized by VjOOQ IC 



Om framställning af konstgjord pyrokroit (kristallise- 
radt manganohydrat). 

Af 
Aog. ftf Schultta. 

För att cfterbilda d(*lta inineral pä konstgjord väg be- 
gagiiar jag mig at* samnia metod, som jag användt för 
framstälJning af kristalliseradt inagiiesiumliydrat (artiliciel 
brueil) och kristalliseradt kadmiiimhydrat ^). Det enda för- 
siglighetsmält inan masto iakttaga vid beredning af kristal- 
Jiseradl manganohydrat iir att under operationen med om- 
>org undvika alit lufltillträdo. 

Jag gär härvid tillväga pä följaude sätt. 1 en flaska 
af iniiimiskt glas npplöscr jag 300 grani med alkohol re- 
iiadt kaliumbydrat i 50 kub. cent. vatien, tillsluter flaskan 
med i^n kork, läter en vätgas- eller lysgasström genom- 
ga llaskan o( li npphellar kalininhydratlösningen tili kokning 
nägon lid tor att utdrifva lattean derifrän. .lag l&ler häref- 
ter l(isningen nägot svalna, och med tillhjelp af en separa- 
tionslratt blandar jag derlill droppvis oeh ulan alt luft med- 
foljer en nyss utkokad lösning af 15 --17 gram krislalHse- 
rad manganoklorid MnCl2 + '4 aq. i 15 knb. eenl. vatien. 
Härpä upphettai* jag lösningen änyo, tili dess del ulfalda 
manganohydrat et fullstiindigt löst sig, hvilket inträffar vid 
(»mkring IGO^. 

Löjiningen, som är fuUkomligl klar ovh svagt brunför- 
gad, afsälter vid afsvalning kristaUer af manganohydrat och 
>lelnar lill en fast massa. För att isolera dessa kristaller 
Illan att de oxideras behandlar man den fasta massan, se- 

*) Coinptes renilus, t. CI, i>. 72. 



Digitized by VjOOQ IC 



74 

dan den fullsiändigt afsvalnat, iiied nyss ulkokadt vatien. 
Kristallerna böra genom tvättning omsorgsfullt befrias fräii 
hvaije spär af vidhängande kaliumhydrat. Denna tvättning 
utföres silunda, att mau genom separationstratteii inför lufl- 
fritt vatten, som sedän äter afdekanteras mo<lels en häfv(Ml 
alit under det vätgasströmmen fortfarande genomgär flaskan 
Kristallerna tvättas slutligen med alkohol och eter samt tor- 
kas i lindrig värme. De fin-varas i tillsmälta glasrör fylda 
med vätgas. 

Om man vid iiys^^ beski*ifna operation använvler na- 
trimnhydrat i stället för kaliumhydrat, sä löser sig mangano- 
hydratet icke. En klar lösning erhällos ieko ens, om mun 
upphettar en lösning af 100 gram natriumhydrat i 25 kuh, 
cent. vatten med onda^t 1 gram MnCl2-f-4 aq. tili kok- 
ning d. v. s. tili ungefar 2(^j". Men vid mikroskopisk under- 
sökning af den fällning af manganoliydrat, som bildas vi<l 
demia operation, fann jag utl den ut|cjorde.s af ytterst sniä 
kristaller, liknande dem, som blifvit framstälda formed^is 
kaliumhydrat. Enligt minä tidigare verkstälda undei^sökniu- 
gar förhäller sig natriiimhycbat pä liknande sätt gentemot 
magnesiumhydral . 

Kristalliscradt mangaiiohydi-at hiscM- sig lätt i klorviUe- 
syra och i en lösning af amoniumklorid. l)ä man upphettar 
kristallerna tili nidglödning vid lufttillträdo öfvorgä de i 
brun mangano-manganioxid med bibeliällande af sin yltre 
form. Vid upphettning i välgasström förlora do sitt konsti- 
tutionsvatten och gifva manganooxid, hvilken är grCm säsoni 
varm och blir grä vid afsvalning. Vattontorlusten uppgfir 
tili 19.71%: beräknad enhgt formeln Mn(0H)2 borde <Umi 
utgöra 20.2 2 "/o- Kristallernas sanmiansätlning motsv.arur 
formeln Mn(0H)2, sÄ.som d(»t framgär af nUjandc analys- 
resultal : 

Kunnet Beräknad t. 

MnO . . . 79.65 79.78 

H2O ... 20.09 20.22 



99.74 100.00 



Digitized by VjOOQ IC 



75 

I denna analys har vattnet blifvit bestämdt genom äm- 
nets upphettning vid lufttillträde. 

Konstgjord pyrokroit bUdar mycket tillplattade hexa- 
gonala prismer af omkring 0.2 millimeter i diameter. Kri- 
stallema aro fullkomligt genomskinliga och hafva, sedda i 
större mängd, en svag skiftning i Ijusrödt. I rent tillst&nd 
syrsältas de i luften endast helt läagsaml, men i närvaro 
af sp&r af alkalier oxideras de mycket hastigare i beröring 
med luften och antaga först en bronsliknande farg, hvilken 
sedän genom alit mörkare bruna färgtoner öfverg&r i svart. 
Kristallemas specifika vigt är 3.258 vid 15^ 

Dä man observerar en kristall vertikalt mot ändytan 
under mikroskopet i parallelt polariseradt \jus mellan kor- 
aade nikoler, ser man att den i alla ställningar förblir mörk. 
I konvergent polariseradt \]us kan man tydligt iakttaga det 
kors, som karakteriserar kristaller med en optisk axel. 
Denna axel är negativ, likasom fallet är hos de naturliga 
kristallema ^). Kadmiomhydrat är äfven negativt, medan 
magnesiumhydrat är positivt, väre sig det blifvit framstäldt 
p4 konstgjord väg eller bildadt i naturen. 



O G. Flink, Bihang tili Svenska Vetenskaps-Academiens Hantl- 
lingar, Band XII, Afd. II (1887). 



Digitized by VjOOQ IC 



Om framställning af silfverkaliumkarbonat. 

Af 

Aog. af Schult6n. 

Flere kemistcr hafva iakttagit alt silfverkarboiiat, som 
blifvit framstäldl genoin inverkan af alkalikarbonat pä silf- 
vernitrat, stundom är gult, stundom hvilt ooh att den h vi ta 
fallningen i de flesta fall blir giil, da den tvältas med vat- 
ien *). Dessa fakta hafva loranledt mig att göra uägra för- 
sök i ändamäl alt uiröna, om icke den hvita färgen hos 
fallningen tillkom en förening jnellan silfverkarbonat och 
alkalikarbonatet, hvilken förening vid tvättningen sönderde- 
lades i gult silfverkarbonat och alkalikarbonat, som npptogs 
af vattnet. Resultatet af dessa forsök bekräfta mitt antagande. 

Om man häller en mindre mängd af en silfvernitrai- 
lösning tili en koneentrerad lösning af kaliumkarbonat, hvar- 
till man blandat nägot kaliuinbikarbonat, sä bildas i sjelfva 
verket en amorf, gulhvit fällning, som efter nägon tid f[>r- 
vandlas tili hvita, mikroskopiska kristaller af silfverkalium- 
karbonat och dessa kristaller sönderdelas samt blifva gula, 
dä man utspäder den lösning, h väri de uppst&tt, med vatten. 

För att framställa denna ny a förening i sä rena kri- 
staller som möjhgt bör man gä tillväga pä följande sätt. 
Man löser 150 gram rent, afvattnadt kaliumkarbonat i 150 
kub. cent. vatten och blandar tili lösningen, sedän den sval- 
nat, omkring 15 gram pulveriseradt kaliumkarbonat. Dä 
lösningen blifvit mättad med bikarbonatet vid vanlig tem- 
peratur filtrerar man den, tillsätter en lösning af 1 gram 
silfvemitrat i 25 kub. cent. vatten och omrör vätskan, tili 

•; Se Gmelin, Haudbucb der anorganischen Cheniie, t. Illi). 91G. 



Digitized by VjOOQ IC 



i i 



dess att «ien gulaktiga föllning, som törsl bildats, fullstäii- 
digl fiirvandlats tili hvita kristaller, hvilket icke erfordrar 
iändre tid än nigra minuter. För att orh&lla större kri- 
staller upphettar man vätskan innehällande den kristallini- 
ska fallningen ända tili detss den fiillständigt löst sig. Lös- 
ningeii afsätter vid längsain afsvalning «ilfverkaliumkarbo- 
natet i vackra kristaller, som kunna uppnä en längd af 2 
eentimeter. Medan man upphettar vätskan bör man stän- 
digt omröra den samnia ooh sorgfalligt skydda den mot 
b1oft, ty annars sönderdelas en del af fallningen. 

För att befria kristallerua frän moderluten utbreder 
man dem i ett tunnt lager pä en platta af oglaseradt por- 
ein. Man lyckas likväl icke fuUständigt aflägsna det kri- 
slallema vidhängande kaliurakarbonatet, säsom det framgär 
af nedanstännde tai, funna genom analys af ämne, som 
blifVit renadt med mycken oinsorg: 

Funnet. Beräknadt. 

AgjO 54,o« r)5,»7 

Ka O 23,75 22,74 

COa • • • • ' 21,56 21,2» 

99,40 100,00 

Dcttu analysresultat leder tili den enkla formeln 
AgKCOj. 

Kristallerna äro silverglänsande och fuUkomligt genom- 
skinliga. De svärtas icke af dagsljuset förutom i närvaro 
af organiökl stoft. De sönderdelas ögonblickligen i beröring 
me<l vatten, som beröfyar dem alit kaliumkarbonat. Äter- 
i^toden utgöres af gult, ogenomskinligt silfverkarbonat, som 
bibehäller de m-sprungliga kristallernas form. 

Om man lindrigt upphettar kristallerua, förlora de 
koldioxid oeh öfvergä i en blandning af silfveroxid och ka- 
liumkarbonat; vid nägot starkare upphettning afgifva de 
dessutom syre och hela vigtsförlusten uppg&r tili 14,76 % 
(beräknad enligt formeln Ag KCO3 borde den utgöra 14, 5 1 %). 

Kristallernas egontliga vigt är 3,7 69. 



Digitized by VjOOQ IC 



7H 

Sedda under mikroskopet visa de sig ega formen af 
mktangulära lamcller, hvilka stundom sluta med en tili- 
spetsning, som bildar en vinkel af i det allra närmaste 90^. 
I parallelt polariseradt ^us är utsläckningsriktningen paral- 
lel med längdriktningen. Kristallema äro tillplattade i samma 
pian hvari de optiska axlarne ligga; de äro positiva. 

Dä man, vid de operationer jag ofvan beskrifvrit, er- 
sätter kaliumkarbonatet med natriumkarbonat, sä bildas ett 
kristalliseradt silfvematriumkarbonat, hvilket jag likväl icke 
lyekats isolera. 



Digitized by VjOOQ IC 



Absoluta magnetiska bestämningar vid Meteorologiska 
Central anstalten i Helsingfors. 

2. 

At 
Ernst Biete. 

De absoluta niagneliska beätämningarna hafva fortgitt 
euligl sanuna pian soni lorut. Jag hänvisar därtore här 
blott tili redogörelsen för den första serien bestämningar*, 
M)m finnes publieerad i B. XXIX af denna Öfversigt af Fin- 
ska Vetensk.-So(Melelens Förhandlingar. Endasl en omslän- 
difhi^t behöfver päpeka:?, atl nämligen i stället lor box-kro- 
Domelern Dent 1807 användts Dent 1919. 

Beräkningen af obsorvationerna gifver fiiljande rosultat: 

Deklination. 









S 


I) 


ck 1 i na ti 


o n: 


T 


i 


<l. 


1 




—- - 




- - 




> 






OS 

1 


tlig. 


västlig. 






hmm 




O » 


c 


> r 


mi Api-il 


22 


4 17— 2Gp. 


1 


.356 


10,1 


3 


499 


'? 51 


>' 


4 30—38,, 


II 




i».7 




50.3 


., .luni 


3 


ö 4G- 54 „ 


1 




17.2 




42.8 


n M 


?? 


5 59— Ö^:, 


II 


1 


17.3 




42.7 


r^ ?i 


21» 


5 21-30,, 


1 




14.7 




45.3 


•J ?^ 


?T 


5 34—41 ,. 


II 




14.9 




45.1 


„ .luli 


22 


5 17 -25 „ 


1 




18.4 




41.G 


II )! 


•■1 


5 211 -37 ,, 


II 




18.3 




41.7 


,. Nov. 


i 


38—48,, 


1 




18.1 




41.9 


"> ?? 


?? 


(» 52 l"!" 


II 




17.3 




42.7 


\m Fel.r. 


17 


l 4-11.," 


1 




17.5 




42.5 


?5 


;, 


1 15-23,, 


II 




17.3 




42.7 



Digitized by VjOOQ IC 



80 

Horisontal-intensitet. 













^^ 




^ 


._, 


^ 


_, 


^ 


00 








' 


^ 


'^ 






o 


O 


> 




=-^ 


> 




s 


?r 


a 


-J 


^ 


"C 




r^ 


r* 


OQ 




Ji, 


2. 




S 


':^ 


1— »• 

Ci 


o 


*^ 


4^ 


*-3 


_^ 










,„^ 


— 


, tr 






'O er 


o^ 

sr 


^- 




^. 


to 


to 




^^ 


::^ 






»^- 


—1 


05^ 


00 




P^ 


I 


! 


F 3 


^ 3 

t 


1 




O 


1 


1 


^ 


Ö' 


l 




B* 


cr 


»• 


>«^ e:* 


s* 


^^ cr 




w 


:;^ 


4^ 


iO 


un 


f^ 




v^^ 


^« 


^« 


«^- 


^- 


^« 




^s 


p^ 


"? _ 


_^ .. 


:e. . 


-S ^ 
















S 


^^ 


^ 


— 


•■^ 


^ 


-^ 


OQ 

p 


r^ hO 


U) K, 


INO to 


to to 


lO to 


to to 




c; Ci 


Ci Ci 


Ci Ci 


Ci Ci 

• 


Ci Ci 


Ci Ci 
O 




05 w 


^-* »-^ 




to to 




»-^ 1-^ 


<•» 


00 CÖ 


rfi^ Oi 


»^ :^ 


to 4^ 


4»- 4^ 


*^ 05^ 


' 


W 


^ to 




09 


^ to 


^ h^" 




05 O^ 


4^ W 


Ci -1 


Ci to 


05 CO 

5 




+' 


1 


+ '^ 


> 


+ 






t— k 












Ä- 


c» 


l>ö 


X 


05 


1— i 


'^5 






)— * 


t-* 


, . 


, . 


■ 




o 


O 


Ci 


P 


Of 


lO 


•< 


's 


InO 


Ci 


^ 


i^ 


to 




00 


W 


05 


to 
















05, 




g J2 


io t>o 


£ 1 


io to 


to to 


io to 


^^ 


h- ^^ 


N^ ta-A 


K* ^^ 






-1 o 


C^ Ui 


00 CO 


CO CO 


•^ CO 




CO c« 


O' 05 


w^ ^ 


-^ 00 


w' CO 








^^ 


»-^ 


^^ 


_^ 




--1 


;d 


Ci 


Ci 


Ui 


to 




o 


^1 


'n^ 


*4^ 


Ci 


ö 




00 


to 


C' 


CO 


_ 05 







»^ 


INS 


05 


4^ 


i^ 


05 


> 


ö 


4*^ 


*w1 


C 


^ 


CO' 


1^ 


1^ 


1 


r 


1 

o 




00 


Kp 


.__ P 


Ci 


to 


*-l 


ö 


_. 


^ 


^-A 


^^ 


»-^ 


^ 


.^ 




8 


Ci 


Ci 


Ci 


Ci 


Ci 


Ä 


8 




^ 


s 


2 


-4 


cc 


CO 


lO 


05 


Ci 





Digitized by VjOOQ IC 



81 



Inklination. 



T 


i d. 


£2 


li, I, 


I 


1887April21 


hm hm 

10 55 a.— 1127 p. 


3 


71° 
70 


2:4 
58.4 


71° 


0:4 


„ Juni 5 


hm hm 

11 15 a.— 1143 a. 


3 


70 

70 


58.0 

58.2 


70 


58.1 


)) )t "'-' 


hm hm 

5 28 p.— 6 2 p. 


3 


70 
70 


58.5 
54.9 


70 


56.7 


,, Aug. 16 


hm hm 

5 44p.— 6 15 p. 


3 


70 
70 


59.6 
53.2 


70 


56.4 


„ Nov. 7 


hm hm 

5 lOp.— 5 43p. 


3 


70 
70 

• 


58.2 
54.9 


70 


56.6 


1888 Jan. 27 

• 


hm hm 

10 50 a.— 11 21a. 


3 


71 

70 


1.5 

56.8 


70 


59.1 



<K>*<><>- 



Digitized by VjOOQ IC 



Bidrag tili Enantylsyrans historia. 

Af 

ZS. j£L^ TT^alilfbxss. 

Enligt Laurents uppgift hade redan Chevreul iaktagit, 
att vid olcinsyras, stearinsyras och den s. k. margarinsyrans 
kokning med koncentrerad salpetersyra tvä syror bildas : en 
oljeartad, olöslig i vattcn och en fast, löslig i sin tjugu- 
faldiga vigt deraf^). 

En dylik oljeartad äterstod undersöktes närraare ai 
Laurent. Den hade qvarblifvit efter olivoyas behandling 
med salpetersyra, simmande pä syrans yta och utgjorde 
ungefär femte delen* af den använda o^jan. Vid försök att 
destillera en del deraf, öfvergick en trec^edel utan sönder- 
delning, derefter svartnade massan och började pösa. Mot 
slutet erhölls ett svärsmält, hvitt sublimat. Resten* esterifie- 
rades* med alkohol och svafvelsyra. Af den bildade estern 
öfverdestillerade endast en femtedel utan sönderdelning. 
Estern var o^eartad. Ded förtvälades med alkoholisk kalilut. 
Syran, som var olöslig i vatten och likaledes hade olje- 
konsistens, afskiydes med saltsyra. Den benämndes azolein- 
syra. Ehuru Laurent uttryckligen betonade syrans icke rena 
tillständ, analyserade han densamma. Resultatet var empi- 
riska formeln C13 Hje O4, uttryckt med nuvarande atointal. 

Formeln C,3 Hje O4 är tydligen lika med C7 H14 O2 + 
Ce Hl, O2 eller en blandnlng af lika molekyler enantylsyra 
och kapronsyra. 



')Annales de Chimie et de Physique T. 66 p. 157 (1837). 



Digitized by VjOOQ IC 



83 

Azoleinsyra löses af koncentrerad salpetersyra, utfälles 
ar lösningen genom vatten, men omvandlas vid längre kok- 
ning med denna syra tili i vatten lösliga substanser ^). 

Bromeis upprepade pi Liebigs uppmaning Laurents 
försök bide med stearinsyra och oleinsyra. Han gjorde 
denrid den iakttagelsen, att den använda salpetersyra, hvO- 
ken vid dessa forsök öfverdestillerat, hade en genomträn- 
gande hikt. Denna lukt forsvann ej vid neutralisering med 
alkali. Den luktande substansen kunde ej utfällas genom 
saltlösningar, men isoleras genom salpetersyrelösningens 
neutralisering med natriumkarbonat och destillation. Den 
erhöUs dervid säsom en pä vattnet simmande olja, hvilken 
var ofärgad, tunnflytande och flyktig. Dess mängd var all- 
deles otillräcklig för närmare undersökning *). Dessa no- 
granna, med ytterst smä qvantiteter utförda iakttagelser 
haiVa sedän lemnats obeaktade. 

Azoleinsyran sjelf framst^ldes ej af Bromeis, deremot 
dess etylester m* stearinsyra, margarinsyra, oleinsyra och 
Iinoja. De med salpetersyra behandlade fettsyroma fingo 
st4 nägon tid med alkohol under tillsats af en ringa mängd 
svafvelsyra. Alkoholen afdestillerades. Detta upprepades. 
Ur de aikoholiska destillaten utfälldes estern med vatten*och 
torkades. Den var färglös, tunnflytande och temmeligen 
flyktig. Den frän olika material h^mställda estern visade 
vid analys likartad sammansättning *). 

Ur densamma beräknade Bromeis syrans sammansätt- 
ning tili C7 Hi4 O2. Syran sjelf kunde Bromeis ej isolera af 
brist pä material *). 

Derefter företog Tilley, äfven pä uppmaning af Liebig, 
oxidation af ricinolja med dess dubbla vigt salpetersyra, 
hvilken förut blifvit utspädd med sin lika vigt vatten. 



*jL. c. p. 173. 

*j Ann. Chem. Pharm. (Annalen der Chemie und Phannacie) B. 
d. 35 S. 94 (1840). 

=»)Ibid. Bd. 35 S. 110. 
*)Ibid. Bd. 37 S. 200 (1841). 



Digitized by VjOOQ IC 



84 

Han erhöll härvid i förlaget en oljeartad vätska, hvars 
mängd ansenligt kunde ökas genom den i retorten qvarblif- 
vande oljans destillation med vatten. 

Den flyktiga oljan blef tvättad med vatien, äter öfver- 
destillerad dermed, separerad och torkad med smäit fosfor- 
syra. Den var en fullkomligt färglös, genomskinlig vätska 
af egendomlig, aromatisk luki och retande smak. Den bör- 
jade koka vid 148^, men sönderdelade sig under svärtning 
vid längre upphettning tili denna temperatur. Den benämn- 
des af Tilley Enantylsyra. 

Dess analys gaf tai, hvilka nägorlunda stärade med 
formeln C7 H14 O2; kolhalten var nägot för hög. 

Tilley framställde etyleslern: en farglös vätska, lättare 
än vatten, af angenäm lukt och brännande smak. Den blef 
i köldblandning fast och kristallinisk. Dess sammansättning 
var C9 H18 O2. 

Vidare framställdes siltversaltet genom utfällning af 
syrans ammoniaklösning med silfvernitrat. 

Enantylsyradt barium erhölls genom kokning af syrans 
alkohoUösning med bariumkarbonat. Det kristalliserade i 
glänsande Qäll. Dess analys tydde p& en syra med högre 
kolhalt: 

Enantylsyrad koppar kristalliserade i gröna sidenglän- 
sande nälar. 

Det precipiterade blysaltet var citrongult, olösligt i 
vatten, men lösligt i alkohol, m' hvilken lösning det kunde 
erhällas kristalliseradt. 

Tilley formodade att hans enantylsyra var identisk med 
Laurents Azoleinsyra, ehuru denna sistnämnda ej värit ren; 
Bromeis etylester förklarades af honom för enantyls\Tad 
etyP). 

Denna med vatten flyktiga, men deri svärlösliga oxida- 
tionsprodukt, karakteriserad genom sin starka lukt, hvilken 
Laurent erhillit ur oleinsyra och Tilley ur ricinolja, var 
s&lunda införd i kemiska literaturen säsom Enantvls\Ta. 



»j Ann Chem. Pharm. Bd. 39 S. 161 (18411 



Digitized by VjOOQ IC 



85 

Ett stort intresse, ehuru ej släende i omedelbart sam- 
bana härmed, erbjuder Redtenbachers undersökning öfver 
alla de flyktiga fettsyror, hvilka bildas vid oleinsyras oxi- 
dation med stark salpetersyra. Denna undersökning om- 
fiittar s&Iunda äfven de i valten lösliga. Den visar atl bland 
de senare finnas ättiksyra, propionsyra och smörsyra. De 
svärlösliga, hvilka afski^a sig sisom olja, börja med vale- 
riansyra och sluta med kaprinsyra, omfattande samtliga 
mellanliggande normala fettsyror deribland äfven en dittills 
obekant, med nio kolatomer: pelargonsyran ^). 

Arzbächer oxiderade ricinolja och vallmoo|ja med ka- 
liumdikromat och svafvelsyra och erhöU dervid säsom hut- 
vudprodukt enantylsyra och derjemte en neutral starkt luk- 
tande, flyktig substans, enligt förmodan en aldehyd, möjligen 
valeral *). 

Enantylsyra framställdes sedermera af Brazier och 
Gossleth, ur ricinolja med salpetersyra, efter Tilley's m- 
sprungliga metod, hvilken de funno fi5rdelaktigare än andra*). 

Tolf är sednare framstäldes Enantylsyra pä samma 
satt af Landolt. Tvä skälpmid ricinolja gäfvo 80 kb. cm. 
riprodukt Syran öfverdestillerades tvä ginger med vatten, 
torkades öfver glasig fosforsyra och fraktionerades. Den 
borjade koka vid 208°; tcmperatm^en steg raskt tili 218^5, 
derefter längsamt tili 220°. Den mellan dessa temperatm^er 
öfvergäende delen utgjorde hälften af vätskemängden. Ana- 
lysema stämma väl*). 

Under loppet af tio är finnas inga skriftliga uppgifter 
om enantylsyra, oaktadt otvifvelaktigt minga kemlster haft 
den om händer. 

Syntetiskt framstälde Schorlemmer ai* primär heptyl- 
alkohol, erh&llen fir&n normalheptan ur Pennsylvanskt petro- 
leum, en syra med sju kolatomer. Den jemfördes med enantyl- 



') Ann. Chem. Pharm. Ba. 59. S. 41 (1846). 
^) Ibid. Bd. 73. S. 199 (1850). 
') Ann. Chem. Pharm. Bd. 75. S. 269 (1850). 
*) PoggendorflFs Annaler Bd. 72. S. 379 (1862). 



Digitized by VjOOQ IC 



86 



syra ur ricinolja. Bäggc substanserna befunnos ega samma 
kokpunkt och lika kristalliserande, vattenfria bariumsalt^). 

Franchimont crhöU en normal heptylsyra frän hexyl- 
alkohol ur Herakleumolja genom nitrilreaktionen. Den tor- 
kades öfver fosforpentoxid och destillerades. Den var en 
färglös olja af svag fettlukt. Dess kokpunkt var 223°— 
224°, när hela qvicksilfVerpelaren var insänkt i ämnets änga. 
Dess smältpunkt var — 8° eller möjligen tvä grader lägre. 

Dess etylester stelnade ej i köldblandning. Dess blysalt 
var hvilt. Om dess salter längre fram. I allmänhet äro heptyl- 
syran och nägra derivater af densamma sorgfälligt under- 
sökta och deras karakterer noggrant angifna^). — 

Detsamma gäller äfven om Schorlemmers enantylsyra, 
framställd genom enantols oxidation med kaliumdikromat 
och svafvelsyra. Syran torkades öfver fosforpentoxid och 
fraktionerades sä länge tills dess kokpunkt blef konstant och 
den öfverdestillerade utan sönderdelning. 

Denna rena enantylsyra är en vätska af svag talglukt, 
konstant kokande vid 223° — 224°, när hela qvicksilfVer- 
pelaren är omgifven af änga. Dess stelningspunkt är — 11°; 
dess smältpunkt — 10°. Äfven dess blysalt är hvitt och 
dess ester stelnar ej i köldblandning. Smä olikheter mellaii 
enantylsyrans och Franchimonts heptylsyras derivat skola 
längre fram anföras *). 

Af Mchlis framställdes äfven heptylsyra ur enantol med 
salpetersyra säsom oxidationsmedel. Ur oxidationsprodukten, 
som hade en svag fcttsyrelukt och kokade fr. 145° tili 200^, 
framställdes bariumsaltet genom fraktionerad kristallisation 
Detta sönderdelades dereftcr med svafvelsyra. Syran stelnade 
i en köldblandning af — 12°; smälte vid — 5° tili — 6°. 
Den kokade vid 219°. Dess sp. vigt, vid 21°, \^r 0.916*). 

Slutligen framställdes normal heptylsyra af Lieben och 



») Ann. Chem. Pharm. Bd. 161. S. 280 (1872^. 
2) Ann. Chem. Pharm. Bd. 161. S. 280 (18721 
») Ihid. Bd. 170. S. 141 (1873). 
*) Ibid. Bd.' 185. S. 358. 



Digitized by VjOOQ IC 



87 

Janecek ur normal kapronsyra genom dess öfVerforande i 
alkohoi, och alkoholens omvandling i enantylsyra medelst 
nitrilen. Syran är en tjockflytande vätska af feltartad lukt. 
Dess smältpunkt ooh dess stelningspunkt ligga ungefär vid 
— 10^. 

Oaktadt smä ofVan antydda olikheter, fbrklaras Franchi- 
monts normala heptylsyra, Schorlemmers enantyls^Ta ur 
enantol samt deras egen heptylsyra af dem for identiska *). 



Af denna historik framgär: 

Att enantylsyra ooh normal heptylsyra äro tillräckligt 
karakteriserade af Franchimont, Schorlemmer och Lieben, 
men att Tilleys syra visar väsentliga, frän dessa s>Tor af- 
vikande egenskaper; 

Att nägon af dem dock förekommer i Tilleys olja och 
deraf utgär inemot hälften, framgär, med mycket stor sanno- 
likhet, m* Landolts korta, men exakta notis. 

Att orsakerna tili Tilleys syTckomplexs olikheter ej äro 
fullständigt bekanta, men att man kan sluta tili dem af 
Bromeis och Arzbächers undersökningar. 

Att studiet af utspädd salpetersyras inverkan pä ricin- 
olja ännu ingalunda är fullständigt afslutadt. 

Att derföre äter upptaga Tilleys reaktion syntes mig 
ingalunda sakna intresse, äfven om jag dervid skulle komma 
att blott konstatera redan bekanta eller nastan fullständigt 
kända data. 

Jag hade sedän nägon tid, vid framställning af azelain- 
syra och korksyra efler Arppes exakta metod, kömmit i be- 
sittning af en qvantitet Tilleyso|ja och, vid ett par forsök 
med densamma, gjort nigra iakttagelser, hvilka stä i an- 
märkningsvärd öfverensstämmelse med nägra redan gjorda 
och ofvan anforda dylika. 

Den med vatten aflvättade oljan sönderdelades vid ett 
destillationsförsök hastigt vid cirka 170°. 



») Ann. Chem. Pharm. Bd. 187, S. 139 1877). 



Digitized by VjOOQ IC 



88 

Vid en annan destillation, företagen först efter längre 
fortsatt tvättning med vatten och sedän o^jan forut gjorts 
vattenfri genom svag uppvärmning i en längsam torr luft- 
ström, började kokningen vid 120°, temperaturen steg ända 
tili 235° likväl sä, att öfver hälften hade öfvergätt mellan 
210° — 215°. Den ringa äterstoden i fraktioneringskolfven 
var mörk och tjockflytande. Vid nägra gänger upprepad 
fraktionering öfVergick ännu alltid en betydande mängd mel- 
lan 210°— 215° och jag trodde mig tili en början hafva 
fiinnit en kokpunkt vid 213 ^). Vid dessa fraktioneringar, 
öfver 235° kokande, mörkfärgade rester samlades och förena- 
des. De stelnade efter nägon tid tili en kristallisk massa. 

Vid andra destillationsforsök började kokningen, sedän 
vattnet pä ofvannämndt sätt blifvit bortskaffat, vid 200° och 
vid 223° fanns endast en ytterst ringa äterstod. 

Vid o^jans neutralisering med natronlut qvarblef alltid 
en ringa mängd deraf olöst. Denna egde i hög grad den 
starka lukt, som utmärker den räa syreblandningen. Nat- 
rium saltet var, afdunstadt tili torrhet, svagt gulfärgadt och 
gaf med blyacetat en citrongul föllning. 

Emedan Tilleys o^ja sälunda visat sig, frän olika bered- 
ningar, besitta varierande egenskaper, mäste jag forst deraf 
forskaffa mig en tillräcklig mängd med nägorlunda likartad 
sammansättning. Min afsigt var, att derefter: isolera den deri 
i största mängd forekommande syran och konstatera dess 
sannolika identitet antingen med Schorlemmers enantylsyra 
eller Franchimonts heptylsyra. Jag ville vidare isolera andra 
i oljan ännu forekommande flyktiga fettsyror; sedän närmare 
bestämma de substanser, hvilka meddela densamma dess 
starka aromatiska lukt, och om möjligt äfven de syror, hvilka 
ega gulfärgade salter, samt slutligen fastställa hvilka lätt- 
lösliga syror bildas vid reaktionen. 



^) De tidigaste uppgifterna om enantylsyrans kokpiinkt finnas ej 
i nägon särskild, publicerad undersökning, iitan i Streckers lärobok» 
der den anges tili 212°. Den r&ttas af St&deler ^Journ. prakt. Chem. 
Bd. 72. S. 241) tili 118**, hvilket enligt Kolbe bör vara 218°. Den 
astställdes af Landolt tili 2i8°, 5—221° (se ofvan). 



Digitized by VjOOQ IC 



89 

Ehuru tills nu endast det första syftet blifvit uppnädt, 
tar jag mig dock friheten att meddela detsamma for intag- 
ning i öfversigt af Vetenskapssocietetens förhandlingar. 

Materialet firamställdes efter samma metod^ som ut- 
forligt beskrifvits af TUley o. a. och i synnerhet af Arppe i 
hans fiilländade undersökning af de härvid bildade fasta 
syroma. 

Tili 1000 grm. salpetersyra af 1,25 spec. vigt, hvilken 
svagt uppvärmdes i en rymlig tubulerad retort, infördes i 
smä satser 250 grm. ricino^a. Sedän första inverkan var 
öfver, uppvärmdes syran starkare och höUs i mycket svag 
kokning i tvä dagar. Derefter tillsattes ytterligare 500 grm, 
syra och koknmgen fortsattes ännu fyra dagar. Den o^ja, 
som hvarje dag jemte svag salpetersyra öfverdestillerade, 
separerades och syran infördes äter i retorten. Genom pä 
detta sätt upprepadt förfarande erhöll jag pä sex dagar, 
emedan tvä satser alltid samtidigt bearbetades, af 500 grm. 
ricinolja högst 100, minst 85 grm. Tilleys o\ja. Dessa qvanti- 
teter hafva ständigt erhällits vid hittiUs utförda tjugu Cörsök *). 

För att framställa blott hufvudprodukten hade det 
otvifvelaktigt värit fördelaktigast att, säsom Landolt, tvä eller 
tre gänger öfverdestillera den räa oljan med vatten, hvarvid 
mera lösliga syror hade öfvergätt i vatten lösning, derefter 
neutralisera densamma med natriumhydroxid lösning, afdmista 
tili torrhet, för att aflägsna den luktande substansen, afski^a 
de svärlösliga syrorna med svafvelsyra samt torka och 
firaktionera dem. Men, emedan jag samtidigt ej blott ville 
vinna den luktande substansen, hvilken, enligt tidigare af 
mig gjorda iakttagelser, öfvergick med de första fraktionema, 
utan äfven utreda huruvida vid 213° nägon kokpunkt kunde 
observeras, förfor jag pä fo^jande sätt. 

Ungefär 600 kb. cm. o^ja tvättades upprepade gänger 
med smä qvantiteter vatten, ända tills tvättvattnet, som ur- 
spningligen värit gulfärgadt, blef färglöst. Derefter uppvärm- 



^) Af svärlösliga fasta syror hafva samtidigt erh&llits, efter tvätt- 
ning och torkniDg, 150—175 grm. frän samma 500 grm. ricinolja. 



Digitized by VjOOQ IC 



90 

des oljan i en fraktioneringskolf i o^jebad tili cirka 130°, under 
det en ström af torr luft leddes öfVer dess yta. Sedän vattnet 
afgätt, upphettades starkare ooh temperaturen steg raskt tili 
200° derefter nägot längsammare tili 210°. Frän 210° tiU 
216°, öfverdestillerade ungefär en trec^edel; 216°— 223° 
hälften. En ringa mängd mörk äterstod qvarlef i destiUa- 
tionsapparaten. Hvar och en af dessa fraktioner hade den 
lukt, som ansetts känneteckna Tilleys enantylsyra. De neu- 
traliserades, hvar för sig, med natriumhydroxidlösning. Af 
den första blef\ro ungefär 8 kb. cm. olosta. Af den andra 
en kb. cm. Den tredje löste sig nastan fullständigt. 

Natriumsaltlösningarna afdunstades tili torrhet. De tor- 
kade saltmassorna voro förglösa. De ur dem afskiyda syre- 
blandningarna underkastades fraktionerad destillation. 

Sedän denna en längre tid fortsatts, hade jag erhällit 
tvä fraktioner hvilka kokade mellan 219°— 220°, 220°— 221°. 
Termometern var härvid ej fullständigt insänkt i substansens 
änga. De utsattes för afkylning i luften, hvilken hade en 
temperatur af — 25° och bildade bägge fullkomlikt likartade 
fasta massor, utgörande efter stelningens olika hastighet an- 
tingen smä perlemorglänsande Qäll eller stora krislallblad, 
liknande isättika. En termometer instäld i kristallmassorna 
visade för bägge under smältningen en temperatur af — IP. 
Termometern steg vid smältningens slut tili — 10°. Eng&ng 
erhölls smälttemperaturen — 10°, en annan — 12°, en tredje 
— 13°, alit för substanser af skilda beredningar. Dessa 
differenser viii jag tillskrifva smi föroreningar, hvilka, som 
bekant, sanka smälttemperaturen. 

Specifika vigten vid + 17°, jemförd med vatten af 
samma temperatur, var 0,9212. 

Undolt hade funnit 0,9179 vid 18°. 

Franchimont 0,9212 > 24°. 

Schorlemmer 0,9217 > 16°. 

Lieben och Janecek 0,9198 > 20°. 

Substansen hade en oljeartad konsistens och var vid 
vanlig temperatur nastan luktlös. 



Digitized by VjOOQ IC 



91 

En organisk elementaranalys gaf fo^jande resultat: 
0,4187 grm. substans gaf, forbrännd med kopparoxid, 
0,4131 vatten och 0,9901 koldioxid. 

Beräknadt. Funnet. 

C, 84. 64,61. 64,46. 

Hu J4. 10,77. 10,96. 

O2 > ' 32. 24,62. 

130. 100. 

Etylestem framstäldes derigenom alt syran blandades 
med lika vigt absolut aUcokol och smäningom försattes med 
sin haliva volym engeisk svafvelsyra. Redan härvid afskiyde 
sig största delen af estern pä blandningens yta. Denna öfver- 
lönnades ät sig sjeif i tolf timmar och uppvärmdes derefter 
omkring &tta pä vattenbad. Efter tillsatts af vatien sepä- 
rerades den pä detsamma simmande, färglösa vätskan, tvät- 
tactes med natrium-karbonatlösning och derefter med vatten 
och lorkades med klorkalcium. Redan vid första destilla- 
tionen ur o^ebad kokade den tili allra största delen mellan 
186^—187^, när qvicksiUverpelarn ej var tili hela sin längd 
i estems änga. Den stelnade ej vid — 2P. 

Schorlemmer anger 187^— 180^(?), för etylenantylat: 

Franchimont 187° — 188°. För begge var hela termo- 
metern omgifven af änga. 

Lieben och Janecek ange den korrigcradc kokpunkten 
for etylheptylat ur kapronsyra tili 189°,3. 

Estems lukt var likasora de föregäendes angenämt 
fruktartad. 

Dess egentliga vigt, jemförd med vatten af samma 
lemperatur, var vid 17° 0,8730. 

Schorlemmer hade funnit 0,8735 vid 16^. 

Franchimont 0,874 > 24°. 

Lieben vid 20° 0.8716. 
0,2584 grm. substans gaf vid förbränning med kopparoxid 
0,6449 koldioxid och 0,2655 vatten. 



Digitized by VjOOQ IC 



92 

Beräknadt. Funnet. 

C9 IOh!^ 68,35. 68,07. 

Hi8 18. 11,39. 11,42. 

Oa 32. 20,26. 

158. 100. 

Natriumsaltet Syran neutraliserades sorgfalligt med 
utspädd natronlul. Lösningen afdunstades pä vattenbad tills 
fast substans började visa sig vid vätskans rand. Denna 
var, efter mycket längsam afsvalning, fuUkomligt genom- 
skinlig, ganska tjockflytande och innehöll en stor mängd 
ytterst fina, genomskinliga kristallnälar samt hade eftöf 
nägra dagar, i öppen skäl och rumvärme, intorkat tili en 
sidenglänsande, af lums länga, koncentriska nälar best&^de 
massa. 

Kalciumsaltet framställdes ur natriumsaltets lösning 
genom utfallning med kalciumklorid. Precipitatet bestod af 
tydliga kristaller. Det aftvättades med n&got kalit vatten 
och löstes äter. Vattenlösningen gaf vid frivillig afdunstning 
länga tunna prismatiska kristaller, ofta med hvarandra sol- 
Qäderformigt förenade. Upptagna pä filtrum sammantorkade 
de öfver svafvelsyra tili en sammanhängande massa af stark 
sidenglans. Äfven moderluten gaf vid afdunstning pris- 
matiska kristaller, likaledes koncentriskt gnipperade. 

0,1692 grm. kalciumsalt, tre dagar torkadt öfver sva- 
velsyra, förlorade vid 150^ 0,0102 vatten och gaf vid stark 
glödgning öfver bläster 0,0305 Ca O. 

Härur beräknas kalcium-saltets sammansättning tili 
(C7 Hi3 02)2 Ca, Hj O. 

Beräknade. Funna. 

Ca 12,66 12,88. 

Ha O 5,70 6,03. 

Detta sait öfverenstämmer i afssende ä yttre form, sam- 
mansättning och kristallvattenhalt med Franchimonts och 
Schorlenmiers samt Liebens kalciumsalt. 

Zinksaltet erhölls frän natriumsaltlösningen med zink- 
sulfat. Fällningen, hvilken var kristalliniskt komig, aftvät- 



Digitized by VjOOQ IC 



93 

lades med kalit vatten. Den torkades vid rumvärme i svaf- 
vdsyreexsickator. 

En del af det torkade, precipiterade saltet löste sig 
med mycken lätthet och fiiUkomligt klart i varm alkohol af 
98 Vo- Det utkristalliserade vid lösningens afsvalnande i 
korta prismer, hvilka vid intorkning öfyrer svafvelsyra visade 
slark perlemorglans. Dess smältpunkt var vid 132^ — 133^. 

0,1142 grm., utfälldt och öfver svafvelsyra torkadt, sait 
forlorade vid 108° endast 0,0008 grm. 0,1134 gaf vid glödg- 
ning 0,0276 zinkoxid. 

0,1173 grm. ur alkohol omkristalliseradt, fyra dagar 
luftlorkadt sait forlorade vid 110° 0,0018 grm. 0,1155 gaf 
vid glödgning 0,0287 zinkoxid. 

0,1010 en vecka öfver svafvelsyra torkadt, ur alkohol 
omkristalliseradt zinksalt forlorade vid 107° endast 0,0002 
grm. och gaf vid glödgning 0,0254 zinkoxid. Dess samman- 
sättning är sälunda (C? H^s 02)3 Zn. 

Beräknad. Fmmen. 



Zn 20,17. 19,6 — 19,94,-20,17. 

Franchimonls precipiterade zinksalt innehöU en half 
molekyl kristallvatten, och det ur alkohol omkristalliserade 
saltet tvä molekyler kristallalkohol. 

Schorlemmers utfällda sait, likasom nu beskrifvna, var 
vattenfritt, hans ur alkohol omkristalliserade var likasi fritt 
frin alkohol. 

Kopparsaltet Natriumsalt lösning försattes med kop- 
parsulfat. Fällningen var mörkgrön, kornig och klumpig. 
Den Ijusnade sm&ningom under vätskan. Efter upptagning 
pä filtrum tvättades dcn med vatten och torkades. Saltet 
löste sig efter torkning lätt i absolut alkohol. Lösningen 
gaf vid frivillig afdunstning dels koncentriskt anordnade kris- 
läUgrupper, dels isolerade korta prismer. 

0,2534 grm. kristalliseradt, lufttorkadt sait forlorade vid 
110° 0,0004 och gaf vid glödgning 0,0633 kopparoxid. 



Digitized by VjOOQ IC 



94 

(C, Uiz 02)2 Cu. 

Beräknad. Funnen. 
Cu 19,75 19,90. 

Franchimonts kopparsalt afskilde sig ur alkohol lös- 
ningen i droppform; Schorlemmers i fasta kristaller likasom 
det nu anforda. 

Blysaltet Natriumsaltet fälldes med blyacetal. Fäll- 
ningen var hvit, kornig. Ehuru svärlöslig omkristalliserades 
den ur kokande vatten och smälte under detsamma, men 
gaf ej härvid nigon genomskinlig massa. Vid afsvalning 
utkristalliserade blysaltet i tunna färgskiftande blad, hvilka 
torkade i exsickator, visande liflig perlemorglans. Det om- 
kristalliserade saltet veknar först, men var fullkomligt smält 
vid 87^. 

0,1805 grm. kristalliscradt blysalt, torkadt vid 110°, 
gaf glödgadt 0,0871 blyoxid. 

Beräknadt. Funnet. 
Pb 44,51 44,78. 



Syran mcd dess ofvan beskri&ia derivat visar fuUkomlig 
öfverensstämmelse med Schorlemmers enantylsyra. Med 
denna är sälunda den del af Tilleys olja, hvilken löses af 
natonlut och visar en okorrigerad kokpunkt af 219° — 221° 
identisk. 



Vid behandling af Tilleys olja med natronlut har alltid, 
säsom ofvan anförts, en ringa mängd blifvit olöst. Den är 
en färglös, vattenklar, tunn-flytande vätska, lättare än vatten 
och eger, i hög grad, den starka lukt, som utmärker enantyl- 
syra enligt Tilley. Emedan jag af densamma tills nu erhällit 
blott ungefar 20 kb. cm. har jag uppslgutit dess undersök- 
ning tili dess en större mängd hunnit framställas. Ett med 



Digitized by VjOOQ IC 



95 

densamma företaget destillationsförsök har visat, att här ej 
föreligger nägon enhetlig substans. Dcss kokpunkt stiger 
vid destillationen frin 160^ — tili 180°. Dess mängd har 
dcrfore synts mig otiDräcklig for fraktionerad destillation. 



Digitized by VjOOQ IC 






-S 

•O 

"S 



•s 


-s 

E 




iSS 


g 


£ 


o 


5^ 


••S^ 


O 


CO 


o> 


s 


S 


^" 


cJ 



•§ i 



JS ^ 



> C8 
C8 C8 



CB 1^ 



S 

C8 



Wa8a. 



Rönnskärs 
lotsplats. 

Lökö lots- 
plats. 



Lypörtö lots- 
plats. 



Kobbaklin- 
tarnes lots- 
plats. 



Utö lotsplats. 



Utö fyrb&k. 



Jungfrusunds 
lotsplats. 



Hangöudds 
fyrb&k. 



Söderskärs 
fyrb&k. 



^ OD r< « c» ^ 
c* *n o a» a c* 



O . -^ 



'^^N^OCOOOOCOC 



+ 1 I I I I-H-+I 1 + 



•i^ «s e« c- 

tt C4 ^ 00 



I I l-H-H 1 + 



^+ M I I I +++ I 1 + 



«^ 00 OD eo 

_+l I 



»o -^cf t«^»dco -Teo r^ 

I I I+-H-I 1 + 



>** '■^ ■^ ^m^ V* ••* «* c^ ^^ 

I I+++I 1+ 



e»>o^aooecoi/)a»ioaoaoc-cD 

»O t^ t^ OI »O ^ ^ t>r CO CO i-T CO O 



+ 1 1 


1 1 


I+++I 


1 + 


o f f © 
^ e* 9 » 


© ^ 


■* n f n Ui 

^ 0» « «^ l> 




+ 1 1 


1 1 




cöc 
1 + 



+ M I I l-H-l-l 1 + 



)h-G0«-i»0C0-^l>O^i-iC0O 



-H-fl 1 + 



«^c<e>iK3aor><.«iHie»ao^e4tt 
«*^^oo«^aioaoc«^t>w©« 

+ lT I I l-f-H-l 1 + 



2 



a. 






-^ ^-Ä fc s -< s h; ^^ <3 (^ o 



o O) 



s. 


e 




o; 


^ 


4^ 

a 


a 


§, 






■*A 








08 


s 


S 


es 


^ 




-« 






s 


s 


ra 


«*« 












rn 


■*-i 


00 


c 


•■^ 


•^ 


I 


g 


,.^ 


TT 




C 


e 


b 


o 

TS 


•*J 




> 


0> 




O 


X5 


f?! 


pfi 


^ 


e3 


fi 


"S 


:<-« 


.ä 


<^ 


r* 


.M 


^ 


•S 


— 


»i« 


1^ , 


^r 


•c 




& 


o 


< 


•*J 






*a 




o 


TJ 


c 


> 


t 




a 


g 


S 


^ 


^ 


3 

'5 


'i 


•^ 


u 


IC8 


h 


S 


"c 




fc 


•*-• 




«« 


't^ 


>• 


Ä 


u 


B 


tO 


et 


t^ 




g 


u 


i» 


Ci 


^ 


a 


Oi 


0) 




a 


o 




5z; 


1^ 




cd 




> 




t< 








OJ 




.2 




O 



Digitized by VjOOQ IC 



97 



-S 
1 

E 



1^ 



00 (O 



ts i 



o 

«> 



1^ E 



> m 



S 



Wa8a. 



Rönnskärs 
lotsplats. 



Ldkö lots- 
plats. 



Lypörtö lots- 
plats. 



Eobbaklin- 
tarnes lots- 
plats. 



Utö lotsplats. 



Utö fyrb&k. 



Jungfrusands 
lotsplats. 



Hangöadds 
fyrb&k. 



Söderskärs 
fyrb&k. 



«>^i«o»^e»^« ^^«^^ci^io e ^ e« oo 

crfcQ CT.-J''^'^ CO T-T-^^of i-« kO' 

I + I I I I +++-H-+ 



l + l I I l-l-H-++f 



2}" CO -^'-^•^•^coi-i'^ oeo OQO 

f I I I I I +-H-F-H- 



r» 00 « o» ^ '^'t.'ft*i'l»'^'l. 

crTeOf-r^-^^cfFH-^o^ot*^ 

^ I I I I I I -H-++-H- 



ejf I I I CO ^^»-S^-^^COO^ 

I I I 



I I I I I I +1 I I I I 



«O *o' i-T ^ "^rjT ,-.? i-^*"^ C CO O i> 

*■ I I I I I I ++++++ 



g^o f^cq CO "^ »^ ^"^o Vo i> 

I I I I I I+-H-+I + 



1 1 1 1 1 1++++I+ 



I I I I I I I I I I I I 



.2 



Äj ^ r* r*« r^ 






79 

•s 

SS 



Digitized by VjOOQ IC 



Zur Kentniss der KrQmmungserscheinungen 
der Pflanzen. 

Von 

FxedLx. SlfTTlZLer. 

Uber die Vorgänge, die sich im Inneren der pflanz- 
lichen Organe abspielen, während dieselbe unter den Einfluss 
äusserer Reize (Licht, Schwerkraft, Feuchtigkeit u. s. w.) sich 
in charaehteristiseher Weise kriimmen, sind die Ansichten der 
Pflanzenphysiologen lange nicht geklärt Es sind zwar hier- 
iiber Hypothesen aufgestellt, der jetzige Stand der Wissen- 
schaft diirfte aber durch die Äusserung von Sachs (Vorle- 
sungen uber Pflanzenphysiologie, Erste Aufl. s. 753) „dass 
daruber so gut wie nichts bekannt ist" am besten angege- 
ben sein. 

Neulich hat Wortmann (Botanische Zeitung 1887 N. 
48 u. f.) auf Grund einiger theils älterer, theils neuer Beo- 
bachtungen den Versuch gemacht, die Vorgänge bei den Reiz- 
kriimmungen pflanzlicher sowohl ein- als mehrzelligen Or- 
gano zu analysiren. Bei der Kriimmung eines einzelligen 
Organs unterscheidet Wortmann folgende Momente: 

l:o. Das vorher gleichformig vertheilte Protoplasma 
bewegt sich in eine durch den Reiz und die Reizbarkeit des ^ 
Organs bedingte Richtung; es entsteht in Folge dessen eine 
Ansammlung von Protoplasma an einer bestimmten Stelle der 
Membran, und zwar gerade an derjenigen Stelle, welche bei 
der folgenden Kriimmung concav wird. — Dies wird gegrun- 
det auf von Wortmann bestätigten Beobachtungen von Kohl. 
Dieser Autor fand in den geo-, helio- und hydrotropisch ge- 



Digitized by VjOOQ IC 



99 

knimmten Stellen der Sporangienträger von Phycamyces ni- 
tens eine eigenthumliche Vertheilung des Plasmas derart, dass 
der concaven Seite der Zelle ein stärkerer Plasmabeleg als 
der convexen znkommt. 

2:o. An den Stellen, an welchen die Protoplasma-An- 
sammlung eintrat, wäehst die Zellmembran mehr in die Dieke 
als an denjenigen Orten, von denen das Protoplasma fort- 
gewandert ist — Als Beweis hierfUr fuhrt Wortmann an, 
dass in scharf gekrömmten Sporangienträgern von Phycomy- 
ces die Membran an der concaven Seite dicker, in besonders 
pragnanten FäUen um mehr als das Doppelte so dick als an 
der gegeniiberliegenden Seite ist. 

3:o. Mit physikalischer Nothwendigkeit wird in Folge 
dieser differenten Ausbildung der Membran eine Krummung 
durch den Turgor der ZeUe hervorgerufen, eine Krummung, 
die naturgemäss nach den^jenigen Ort, nach welchem das 
Protoplasma sich zu bewegen versuchte, gerichtet ist und 
welche aufhört, so bald die Zelle in Richtung des sie treffen- 
den Reizes steht, weil dann einer weiteren geradlinigen Be- 
w^rang des Plasmas kein Hindemiss mehr im Wege steht. 

Ähnlich verhalten sich nach Wortmann vielzellige Or- 
gano. Im Folge einseitiger Einwirkung eines Reizes bewegt 
sich das Protoplasma innerhalb des ganzen Organs von Zelle 
zu Zelle nach einer Seite hin, wobei die in neuester Zeit 
aufgeiundenen Kanäle in den Wänden die Bewegung mög- 
lich machen. In den Zellen an deijenigen Seite des Organs, 
wo die Protoplasma-Ansammlung stattgefunden hat, tritt eine 
stärkere Verdickung der Membran als in den gegeniiberlie- 
genden ein. Diese verdickten Membrane setzen dem Turgor 
einen grösseren Widerstand als die anderen entgegen; sie 
werden weniger gedehnt als jene, und davon resultirt eine 
Krummung des ganzen Organs, wobei diejenige Seite, auf 
welcher das Protoplasma sich sammelte, concav wird. — 
Die direkte Untersuchung geo- oder heliotropisch gekriimm- 
ter vielzelliger Organe ergab wenig zu Stötze fur diese An- 
sicht Das Hauptargument dafiir liefem die anatomischen 
Veränderungen, welche Wortmann in dem Epicotyl von Pha- 



Digitized by VjOOQ IC 



100 

seölus multiflorus kiinstlich hervorrief. Wenn man ein Epi- 
cotyl horizontal legt, so erfolgt bald eine Aufwärtskrummung, 
und in der so gekriimmten Stelle lässt sich, wie angedeutet, 
wenig auffallendes beobachten. Wenn man aber um die 
Plumula einen Faden schlingt, denselben tiber eine leicht 
bewegliche RoUe fiihrt und sein freies Ende mit einem Ge- 
wicht versieht, so dass die geotropische AufwärtskrUmmung 
verhindert wird, so treten bedeutende anatomisehe Verän- 
derungen ein. Das Protoplasma hai gewissermassen Zeit 
gehabt seine Reizbewegung voll und ganz auszufiihren und 
hat sich in den Zellen der Oberseite gesammelt und da eine 
weitgehende Verdickung der Membran bewirkt, während die 
gegeniiberliegenden Zellen protoplasmaarm und dunnwandig 
werden. — Ähnliches bei Verhinderung der heliotropischen 
Krummung desselben Pflanzentheils. 

Ich werde im Folgenden einige Thatsachen mittheilen, 
die zur richtigen Beurtheilung dieser von Wortmann mit vie- 
lem Talent vorgelegten Ansicht beitragen mögen. 

Wenn man den aufrecht wachsenden Sporangienträ- 
gern von Phycomyces ein Hinderniss entgegenstellt, zum 
Beispiel eine Glasplatte so placirt dass sie dagegen stos- 
sen miissen, so erfahren sie in kurzer Zeit, da das Spo- 
rangium nicht weiter kommen kann, der Träger aber immer 
wäehst, allerlei unregelmässige Kriimmungen. Diese Kriim- 
mungen sind natiirlich keine Reizerscheinung, sondern eine 
rein mechanische, analog deqenigen Kriimmung, welche ein 
biegsamer Stab ^rfährt, wenn man ihn senkrecht gegen die 
Wand stösst. Diese Krummungen werden bei dem nach- 
träglichen Wachsthum fixirt. Untersucht man die gekrumm- 
ten Stellen mikroskopisch, so findet man in ihnen durchaus 
dieselbe Vertheilung des Protoplasmas wie in den geo-, helio- 
oder hydrotropisch gekriimmten Zellen (Kohl, Botanische Hef- 
te, herausgegeben von A. Wigand. H. I. Tafel IV. Fig. II a, b, e). 
Das Protoplasma (Wanderplasma!) liegt vonviegend, oft in 
dieker Schicht, an der concaven Seite der gekriimmten Zone 
angesammelt. Sehr instructiv sind S-förmige Kriimmungen, die 
man hin und wieder bekommt: an jeder Concavität hat sich 



Digitized by VjOOQ IC 



101 

das Protoplasma angehäuft. Untersucht man besonders 
scharf geknimmte SteUen, so findet man bald solche, welcbe 
eine entsprechende Verdickung der Membran zeigen; m ei- 
nigen Fällen habe ich die Membran an der concaven Seite 
doppelt SO dick als an der gegeniiberliegenden geiunden« 

Wenn aiso die Ansammlung des Protoplasmas an der 
concaven Seite mid die entsprechende Wandverdickmig in 
diesem Falle nacbweislicb als Folge der rein mechanischen 
Biegung eintritt, so diirfte es bis auf Weiteres angemessen sein, 
dieselbe Erscheinungen, wenn sie bei Reizkriimmungen vor- 
kommen, nicht als m^chliche Momente, sondem als Folgen 
der Kriimmung zu betrachten, um so mehr als die Wande- 
rang des Plasmas nach der concav werdenden Seite nicht 
direkt beobachtet, sondem aus Betrachtung fertig gekriimm- 
ter Zuständen abgeleitet ist. 

Anf die Frage, warum die convexe Seite relativ arm 
an Protoplasma wird, gehe ich nicht ein; hier wollte ich 
nur hervorheben, dass was in dem einem Falle als Folge 
nachgewiesen, in dem anderen nicht ohne Beweis als Ur- 
sache betrachtet werden darf. 

Was dann die vielzelligen Organe betrilll, so ist bei 
dem Grundversuch mit JPhaseoltM multiflorus im Auge zu 
behalten, dass dabei äussere Gewalt an der Pflanze ange- 
wendet wird. Das angehängte Gewicht verhindert die Kriim- 
miing, d. h. es dehnt diejenige Seite, welche unter normalen 
Verhältnissen concav werden vviirde, aus und zwar mehr als 
die andere. Bringt man nun eine ähnliche, einseitige Deh- 
Dung des wachsenden Epicotyls der betreffenden Pflanze zu 
Stande, indem man es vorsichtig imibiegt und in dieser Lage 
mit einem Faden befestigt, und lässt man die so behandelte 
Pflanze am Klinostaten rotiren, wobei jede einseitige Einwir- 
kung der Schwerkraft ausgeschlossen ist, so findet man nach 
einigen Tagen oder schon firiiher, wenn die Krummung sich 
fcrirt hat, genau dieselben zum Theil schon mit blossem Auge 
wahmehmbaren anatomischen Veränderungen, welche Wort- 
mann fiir seine PhaseoltM-PHBiizen beschreibt. Gerade so 
wie dort sind die Zellen der gedehnten (in diesem Falle der 



Digitized by VjOOQ IC 



102 

convexen) Seite mit Protoplasma dicht gefullt und stark col- 
lenchymatisch verdickt, w£Öirend die Zellen der anderen Seite 
dunnwandig, wasserreich und grosslumig sind. — Bei den 
Versuchen ist zu beachten dass häufig Torsionen eintreten, 
durch welche die urspriinglich am meisten gedehnte Gewebe- 
partie seitlieh versehoben wird. 

Die differente Ausbildung der Gewebe ist in diesem 
Falle von der Sehwerkraft unabhängig; sie ist eine Folge 
der mechanischen Dehnung, und diese genugt aueh um die 
Ergebnisse Wortmanns zu erklären, ohne dass man genöthigt 
wäre, die Schwerkraft oder andere Reize heranzuziehen. 

Dass Biegung eines Stengels die Ausbildung des Col- 
lenehyms auf der convexen Seite befördert, auf der concaven 
Seite vermindert resp. unterdruckt, diirfte ein allgemeines 
Verhalten sein. Wenigstens konnte ich es bei gelegentlich 
angestellten Versuchen mit verschiedenen Pflanzen (Bluthen- 
stiele von Cyclamen, Blattstiele von Melianthtis, junge 
Sprosse von Bridgesia spicata und von einer Myosotis-Ari) 
constatiren. 

März, 1888. 



Digitized by VjOÖQ IC 



Undersökningar öfver symmetrisk dietylbernstenssyra 

af 

Hos de symmetriska dialkylbemstenssyrorna; hvilka 
aro sammansatta enligt typen 
C abc 

G abc, 
liter teorin forutsätta geometrisk isomeri. Den enda hit- 
hörande förening, som värit föremäl för en mera ingäende 
undersökning är s-dimetylbemstenssyra, hvilken ocksä upp- 
träder i isomera former, som visa intressanta inbördes 
relationer.*) 

Redan för längre tid sedän framstälde Hell') ur a-jod- 
smörsyreester och silfverstoft dietylbemstenssyreester, men 
isolerade icke den motsvarande syran. Senare behand- 
lade Hell och Miihlhäuser*) bromsmörsyreester med silf- 
verstoft och erhöUo ur den dervid bildade estem tvänne 
syror, hvilka de benämnde isokorksyror och af hvilka 
den ena smälte vid 184<>— 185^ den andra vid 127®. Ge- 
nom reduktion af xeronsyra har Otto*) erhällit ensyra, 
hvilken mäste -anses vara s-dietylbernstenssyra och som sy- 
nes vara i identisk med den högre smältande isokorksyran. 
En närmare undersökning af «-dietylbernstenssyra syntes 
mig pä grund af ofvan anförda omständigheter erbjuda in- 
tresse. För syrans framställning använde jag maJonsyre- 
est^-metoden. 

Bromsmörsyreester framstäldes enligt Zelinskis me- 
tod Genom dess inverkan pft natriummalonsyreester er- 
hölls etylbutenyltrikarbonsyreester. 

>) Se särskildt Otto och Rössing Ber.d.d. ch. Ges. XX, 2736 

«) Ber. d. d. ch. Ges. VI. 80. 

») Ber. d. d. ch. Ges. XIH. 475, 479. 

*) Ann. Chem. Phann. 239, 279. 



Digitized by VjOOQ IC 



104 

COa Cj H5 CO9 Cj Hj 

C2 Er6 Na + CHBr-Ca H5 = C2 H^-ii-CH-Ca E, 

COaC^Hs 
+ NaBr. 
Dä den med vatten afskilda estern underkastades de- 
stillation, uppsamlades det mellan 275® — 285® öfverg&ende 
for vidare förarbetning. Största delen öfverdestillerade vid 
280®— 282<*. Estem forseddes med ett stort öfVerskott (tre 
gftnger den beräknade mängden) koneenterad kalihydrat, 
jämte en ringa mängd alkohol samt uppvärmdes pft vatten- 
bad. En fiillständig fortvälning ernäddes forst eiler längre 
tids uppvärmning. Reaktionsmassan försattes med saltsyra 
ooh utskakades nägra gänger med eter. Vid dennas af- 
dunstning qvarblef en fast äterstod, hvilken omkristallisera-* 
des ur varmt vatten. Den sälunda erhällna syran smäl- 
ter vid 150® under gasutveekling. I vatten är den lättlöslig. 
Denutgör etylbutenyltrikarbonsyra; dock ärdenför- 
orenad af en ringa mängd tväbasisk syra, frän hvilken den 
ieke lätt kan be&ias. Vid dess analys utfollo pä denna 
grund talen för koi ooh väte litet för höga. 

0,2114 g gaf 0,3886 g COs OCb 0,1346 g HaO 
Funnet: Ber&knadt fdr 

Cg Hi4 Oe-' 
C. . . . 50,13 49,55 pet 

H. . . . 7,07 6,42." 

För den tväbasiska syrans framstäUning uppvärmes 
den räa etylbutenyltrikarbonsyran i svafvelsyrebad tili 150® 
— 160®, s& länge koldioxid afg&r. Härvid eger äfven vatten- 
afspjelkning rum. Den äterst&ende massan, en blandning 
af anhydrid ooh syra, omkristalliseras ur hett vatten. 
Den flytande anhydriden löser sig vid en stunds kokning. 
I den män lösningen afsvlanat utkristallisera smä kristallnälar, 
hvilka slutligen nastan uppfylla hela vätskan. De smälta 
ungefär vid 170*, men genom upprepad omkristallisering 
kan smältpunkten höjas tili 189*^ — 190®. Dä moderluten 
afdunstar, erh&lles en syra, hvilken smälter vid 127®. B&da 



Digitized by VjOOQ IC 



105 



dessa syror ega dietylbernstenssyrans Cg U^ O4, samman- 
sättning. 

0,196 g (Sp. IBQ^) gaf 0,1489 H2O OCh 0,3933 g CO2 
0,1868 g (Sp. 127®) gaf 0,1428 g H2O OCh 0,3768 

gCOj. 

Funnet: 



Beräknadt för 

Cg Hi4 O4 

55,1 pct 

8,1.'' 



C 54,7 55,0 

H 8,4 8,5 

De bäda syroma äro synbarligen identiska med de 
ofvan nämnda af Hell ooh Mtihlhäuser framstälda 
tyänne isokorksyroma. Den högre smältande öiverensstäm- 
mer i sinä egenskaper med den af Otto genom reduktion 
af xeronsyra erh&Una syran. 

De bäda syroma kristallisera alldeles olika. Prof. F. 
Wiik bar haft godheten krystallografiskt undersöka dem 
och meddelar derom fö^ande: 

„Den bögre smältande syran: Sneda monoklina, l&ng- 
sträekta, rhomboidiskt tafvelformiga kristaller med 69® — 70® 




Digitized by VjOOQ IC 



106 

vinkel mellan kantnktningarna; utsläckningsriktning närä 
normal,resp. paralell med med denena (vanligenkortare), tydligt 
spjelkbara kanlriktningen; tviUingskristaller med den andra 
längre kantriktningen säsom tvillingsaxeL 

Lägre smältande syran: mikrokristallinisk massa utan 
tydliga kristallindivider." 

Ibland afski][jde sig m* moderluten en ringa mängd kri- 
staller, (blandningskristaller?) hvilka smälta nigot högre än 
127®, och hvilka voro pelarformiga och samiolikt rhombiska. 

De bäda syrorna visa en alldeles olika löslighet och 
derpä gnmdar sig, säsom ofvannämnts, deras ätski^ande. 
Dä den högre smältande syran utkristalliserar, mäste man 
afdmista moderluten tili stark koncentration, innan den lägre 
smältande börjar afiskilja sig. Enligt gjord bestämning lösa 
100 delar vatten vid rumtemperatur (23®) 0,6i delar och 
vid 95® 6,7 delar af den forra syran. Af den andra syran 
löser 100 delar vatten vid vanlig temperatur 2,4 delar. 

Gentemot andra lösningsmedel visa de icke nägon an- 
märkningsvärd olikhet. I alkohol och eter äro de lätt lösliga, 
i kloroform äro de sv&rlösliga. 

Af salten har jag midersökt natrium-, kalcium-, kop- 
par- och silfversalten. 

Sj/ra med smältpunkt 189^—19(fi (a): 

Natriumsaltet, Cg H^o O4 Na2 finamstäldt genom sy- 
rans neutralisation med natriumhydrat, är lätt lösligt i vat- 
ten och qvarblifver vid lösningens afdunstande säsom en 
skumlik massa. 

0,155 g af det, först i exsiccator, sedän vid 110®torkade 
saltet gaf 0,104 g Na, SO4. 

Fuxmet: Beräknadt för 

Cg Hl. O4 Na,: 
Na ... . 21,7 21,1. pct. 

Kalciumsaltet Cg H^o O4 Ca-f- ÄO, är likaledes lätt 
lösligt och afski\jer sig icke vid lösningens uppvärmning. 
Det erhölls i form af bladiga kristaller vid syrans neu- 



Digitized by VjOOQ IC 



107 

tralisation med kalciumkarbonat, ocb lösningens afdunstning 
pi vattenbad I ock för analys omkristalliserades saltet 
ur vatten och toitodes i exsiccator. 

0,2145 g förlorade i vigt vid 110<>0,08i5 g. 

0,1 509 g förlorade i vigt vid samma temperatur 0,02i6 
g och g&fsro 0,0798 g CaSO^. 

Funnet: Beräknadt för 

C8Hio04Ca+2H20: 
H,0 14,7 14,3 14,5 pct 

Ca — 15,55 16,1 „ 

Kop p a r s a 1 1 e t , Cg Hi^ O4 Cu + H,0, utfaller sftsom en 
tjock mörkblä massa, dä en lösning af syrans natriumsalt 
forsättes med kopparsulfat. 

0,1702 g af det i exsiccator torkade saltet förlorade i 
vigt vid 110<> 0,138 g och gaf 0,0524 g CuO. 

Fannet: Beräknadt för 

CgHioO^Cu+HaO: 
H2O 7,» 7,2 pct 

Cu 24,6 24,15 „ 

Silf versaltet. Cg H^o O4 Agj, är sv&rlösligt ochpulver- 
formigt. 

0,148 g gaf 0,082 gAg. 

Funnet: Beräknadt för 

CgH^oO.Aga: 
Ag 55, « 55,7 pct. 

Syra med smäl^nkt 127^ (j3): 
Natriumsaltet ärlätt lösligt och erhftlles vid lösnin- 
gens afdunstande säsom en komig massa. Saltet är vattenlritt. 
0,1617 g gaf 0,1093 g Na^SO^. 

Funnet: Beräknadt för 

Cg Hio O4 Na,: 
Na 21,3 21,1 pct 

K a 1 c i u m s a 1 te t , Cg Hio O4 Ca + HjO, afskiljer sig vidlös- 
ningens uppvämming sftsom ett pulver, hvilket vid afsval- 



Digitized by VjOOQ IC 



108 

ning iter löser sig, sävida icke lösningen var mycket kon- 
centrerad. Saltet framställes lämpligast sälunda, att syrans 
lösning i köld neutraliseras med kaliumkarbonat och upp- 
värmes tili kokning. Det afskilda saltet afBltreras snabbt 

0,1836 g af det exsiccatortorra saltet forlorade i vigt 
vid 110« 0,0146 g och gaf 0,io»2 g CaS04. 

Funnet: Beräknadt för 

CgHioO^Ca + HjO: 
H^O 7,9 5 7,8 pet 

Ca 17,5 17,3 „ 

K opp ars alt et , C8H10O4CU +H2O, erhillet genom fall- 
ning med kopparsulfat, bildar ett Ijusgrönt pulver. 

0,24 g förlorade i vigt vid 110® 0,oi68 g och gaf 
0,0744 g CaO. 

Funnet: Beräknadt för 

CgHioO^Cu + HjO: 
H2O 7,0 7,2 pct 

Ca 24,7 24,15 „ 

Silfversaltet är sv&rlösligt och erh&lles sAsom en floc- 
kig fällning vid inverkan af siUvemitrat pä syrans neutrala 
saltlösningar. 

Jernklorid och merkuriklorid ästadkomma ingen fäll- 
ning, merkuronitrat deremot framkallar en hvit, iötverskott 
af fällningsmedlet löslig faUning uti hvardera syromas salt- 
lösningar. 

Upphettade med resorcin gifva hvardera syroma fluo- 
resceinfärger. 

I följande tabell sammanställas de olikheter, hvilkade 
bftda syroma visa 



Digitized by VjOOQ IC 



109 



Smältponkt 


o-syran. 


/8-syran. 


189«— 190«- 


1270. 


Form 


Lingsträckta taf- 
velformiga, sanno- 
likt monokliniska 
kristaller 


Kristallinisk massa, 
utan tydliga kristall- 
individer 


LösUghet (23«) 


100 del. vattenlö- 
sa 0,61 del. 


100 del. vatten lö- 
sa 2,4 del. 


Natriumsalt 


skumlikt 


kornigt 


Kalciumsalt 


krist. med 2 mol. 
vatten, utfaller ieke 
vid kokning 


krist. med en mol. 
vatten, utfaller vid 
kokning 


Kopparsalt 


mörkbiä massa 


Ijusgrönt pulver 


Silfversalt 


pulverformigt 


kornigt 



De bäda syroma motsvara tydligen de tvenne 5-dime- 
tylbemstenssyrorna och mäste betraktas s&som geometriskt 
isomera. Det syntes derföre sannolikt, att den ena syran 
bmde öfverforas i den andra. Den högre smältande syran 
forlorar vid sin smältning nftgot vatten; rikligare är vattenaf- 
spjelkningen vid högre temperatur ooh vid ungefar 230^ öf- 
verdestillerar den bildade anh^iden. Destillatet innehiller 
nägot fri syra (ung. 10 "/o). Anhydriden förblifver flytande 
äiVen vid stark afkylning. Dft denna anhydrid genom kok- 
ning med vatten äterfores i fri syra, erhftlles s&som hufvud- 
produkt syran med smältpunkten 127*. Den högre smäl- 
tande syran öfverg&r s&ledes i den lägre smältande. Den 
sistnänmda syran forlorar icke vatten vid sin smältpunkt, 
utan först vid högre temperatm*. Äfven härvid öfverdestil- 
lerar anhydriden vid mig. 230® samt innehiller upplöst nä- 
got fri syra. Vid kokning med vatten äterbildas den ur- 



Digitized by VjOOQ IC 



110 

sprungliga syran. Vid ett forsök kunde en ringa mängd af 
den bögre smältande syran uppvisas. Möjligen bQdas alltsä 
UT anhydriden de bftda syroma jämte hvarandra Huruvida 
de bftda syrornas anhydrider äro identiska är genom ofvan- 
nämnda forsök ieke strängt bevisadt, men synes dock högst 
sannolikL — Äfven vid uppvännning med acetylklorid gifva 
syroma flytande anhydrid. 

Under det jag var sysselsatt med minä undersöknin- 
gar öfver dietylbemstenssyra, ofifentliggjorde C. A^Bischoff 
i Beriehte der deutschen chem. Gesellschaft ett kort med- 
delande, hvanir framgär, att ban bade en undersökning 
af samma (orening under händer. Enligt med bonom traf- 
fad öfverenskommelse fortsatte jag icke mitt arbete längre 
än tili konstaterandet af ofvannämnda olikbeter i de bftda 
syrornas egenskaper. En midersökning af deras för forkla- 
randet af den geometriska konstitutionen sft vigtiga optiska 
fbrhftUande bar Biseboff öfvertagit. 



Digitized by VjOOQ IC 



Sammandrag 



af de 



klimatologiska anteckningarne 



i ^lÄlarLd. 



är 1887. 



-^«4-^ — 



Digitized by VjOOQIC 



112 





Näktergal 

Sylvia 
philomela. 


1 III 1^ 1 1 1 1^ II 


Ladusvala 
Hirundo 
mstica. 


lO 00 10 "^ Oi c^ CO 
1 1 "" 1 "" 1 1 ^^ 1 


Hussvala 
Hirundo 
urbica. 


<M '^ '^ '^ tH 00 rH 00 CD CO 




Gök 
Cuculus 
canorus. 


a>-^eo 00 t» a> '^ '^ eo eo 00 


H 

o 

M 


Rödstjert 

Sylvia phoe- 

nicurus. 


V 6 
IV 26 

IV 2G 
IV 27 

IV 26 

V 3 
IV 27 
IV 80 


08 

m 
u 
08 


Stensqvätta 
Saxicola 
oenanthe. 


IV 28 

IV 26 
IV 28 

IV 28 
IV 24 

IV 23 
IV 24 
IV 8 
IV 29 




«M 


Gräsand 

Anas bo* 

schas. 


m 30 
m 23 

IV 18 
IV 9 
IV 28 




Sädesärla 

Motacilla 

alba. 


00 rH 00 OJ © 00 «O (M (N IM (M fl 


M 


Irana 
Grus cinerea. 


IV 17 
IV 6 

IV 12 
IV 6 
IV 23 
IV 9 

IV 9 
IV 1 
IV 6 
IV 28 




Vildsvan 
Cygnus 
musicus. 


IV 11 
IV 1 

IV 2 
IV 9 

IV 1 
IV 1 




Stare 
Stumus 
vulgaris. 


m 30 
IV 7 

m 31 

rv 2 
IV 2 
IV 2 
IV 6 
IV 3 

m 30 

IV 5 
IV 4 
IV 10 




S&nglärka 
Alauda 
arvensis. 








M TS • ... s • ' ' E ^M • • 

Ifp lliiijrill 









Digitized by VjOOQIC 



113 



01 

> 



o Oi 



i-> 



■^ O Oi 1-H 

»-H 1-H Cl i-« 



IIII I I I M II I I 

00 00 Tj« O o CO 1^ 00 !> ^ l> 

~~^ »o "^ ^ CO CO i-H 05 1-» o o 

>>>> >>> '> >>> 

1-s 05 "^ ^H !-• 1-1 00 "^ o (N OÖ o 

t>.c>t>> >>>>>>> I f> 

w öo «o lO qoIh b^ 

11°" I "^ 1 I I 

05~C5 CO o ^CÖ th CO oi "Tf ' 

OI OI o^ I ^ { 11^ 

cooo rH oi»-ido o 00 cd" 

tHtJ«C0»O "^QOOlflOOO OII>C0 

OlO^OIi-» T-lrHi-H01i-« ,i-«tHC^ 

'«i^co CO Oi^^iöcoos-^di o" 

*-• . »-H OI O^ 1-H , OI 

«-H OI CO ^ |>' 

>' 1^ I l^ll l«l^ 

to ■^ ta <M do-^iOi-i 

I '^'^ I II '^ I 

'^'^225 o^^oooo'^^ oi' 

CO OI CO CO »-• (N rH 

8 



oeo 



>> 



I I 



,§ 



00 

01 ^ 



00 

> 



a 

i ^ 

^25:3 

o 
S| 

SS 



o 00 l-H 

»-H , OI i-« 



>> 



O 00 ^ »O 



CO Oi 
j 01 OI I 



CO l> Oi 
Oi 01 01 

>>> 

co' 



»o o 
01 01 



^ ^ ^ CO 
OI /N 01 OI 

HH M M M 



CO 

01 OI 






O O ^ Oi 



tBtt 



Oi -^ CO 00 

Oi 

a>>> 
\^ h^ \-^ ^-^ 



-* CO CO l> 



tttt 






» s 



OQ 






Digitized by VjOOQ IC 



114 



SO 

a 

o 

M 

08 

SO 

u 

08 

To 


pci 


Näktergal 

Sylvia 
philomela. 


Ml ^Z> M II M 1 


Ladusvala 
Hirundo 
rustica. 


00 




CO 00 l> 

y^ y-t rH 
>>> 




i> 01 00 CO CO CO 01 


Hussvala 
Hirundo 
urbica. 


10 »0 CO 

*H tH ^H 
>>> 




t^ 00 

y-t G^ y~t 
>>> 




CO -^00 

1^1 1--I 


Gök 
Cuculus 
canorus. 


^ »O 00 

1-1 1-H ^-1 

>>> 




lO 

>>> 




l> Oi l> -^ "^ CO 

t-l 1-H 1-1 1 v-H 0^ 1-t 


Rödstjert 

Sylvia phoe- 

uicurus. 


•^ CO ^ 

>>> 




OI l> 00 
(N (M 




»-H hH M 


Stens^vätta 
Saxicola 
cenauthe. 


-0 CO TH 

>>> 




CO Ci l> 
(N (N (N 

>>> 
HH hH M 




CO CO CO 


Grasand 

Anas bo- 

schas. 


•^ CO (N 
(N (N (N 




00 Oi l> 




ri r-i 


Sädesärla 

Motacilla 

alba. 


10 '^ l> 
(N <N (N 




10 CO )C 
(N (N (N 




IV 25 
IV 18 
IV 18 
IV 17 

IV 21 
IV 18 


Trana 
Grus cinerea. 


-rH CO y^ 
(N (M CO 




00 CO Oi 

1-1 Oi TH 

>>> 

HH »-H M 




IV 24 
IV 5 

IV 6 
IV 16 
in 80 


Vildsvan 
Cygnus 
musicus. 


t^ 00 




CO Oi 
. Oi (N 

'as 




1^ M II 1 


Stare 
Stumus 
vulgaris. 


1 1 1 




^ CO 

t-l 1 1-1 


CO CO 


SILnglärka 

Alauda ar- 

vensis. 


t-< (N 00 








IV 11 
IV 6 

m 80 

IV 3 
IV 1 
IV 7 


i 




Saarijärvi Toivola • • • 

„ Mannila • • • 

Pihtipudas kyrkoby • • 


1 


8:t Michel 

Sulkava Tiittala- • • • 
Impilaks kyrkoby • • • 


1 


Alavo 

Wa8a (Nikolaistad) • . 

Mustasaari Korsholm- • 

„ Er&kland- • 

Wör& 

Ali^järvi prestg&rd- • • 
„ Mnstakorpi • • 



Digitized by VjOOQ IC 



I I 

I C9 



Ci 00 



MII 



CC c^ 

>> 



>> 



es t* 
(N O) 



<D ^ r- CO CO »O O 

^^ »H rH 1-^ ^i^ »H t-^ 

»O O " "~co 



00 O O QO Od 



'ci 



>>P> 



I I 



c<i i-« Tj« OI CO Cl i> 



>>>>>>> 



o 



00 1-H 



00 
(N 



Oi 05 
Cl d 



o 

(M 



>>> ' > 



CO o 



I I I 



CO 
(M 



I O 00 



(N 






'^ O 



p>> 



I I 



115 



Oi CO 
OI (N 

>> 

Ci CO 

d (M 

>> 



(M P 

>^ 

CO O 
Cl Cl 

>> 



l-H Cl 

d ^ 



00 '^ 

JN d 


»O O CO r^ lO 
d ^ d 1 1 d 


t* Ci 00 00 

d j d d d 


t* d 

»H 


^S: 


ttt '> '^ 


^ '^^&: 


>> 


»o d 

94 d 


kO kO CO lO kC Tff iO 

d d d d d d d 


CO -^ o t* kO 
d d CO d d 


00 00 

d d 


t^ 


►H M M M »-H M HH 


^ttt^ 


tt 



CO 00 


^ 


1-1 00 eo 

1 "^ 


t 1 


t^ CO o 00 
1 T-l d d Ci 


Oi 

1 


>> 


t 


'^&=^ 


1 1 


^^ hH t^ yH 


t> ' 


o 
^ 1 


1-H 

T-4 


.s-^^s 


T-l 

1 ^ 


»O O CO 


1^ 


M 


> 

1— 1 


M hH hH 




feö' 'ö 


'b: 


^ 






CO 







flC ■^ 



lO rH 1-1 Cl »-• 



>>>>> 



kO 



00 -Tjl o 00 
d CO 

H- 1 hH HH HH 






JS 
« • 

a g 



1 

5S <D ^ A 






SM Kl^lH^E^iM 



•5 2^ 

4> O O 



'.2 8 






I 
J 

g 



11-8 

MPW;z;:0 



- s 



Digitized by VjOOQ IC 



116 



d 
d 

O 

u 
o* 

CO 

•d 
cS 

pm 

• 

IS 

{ . 


Ask 
Fraxinus 
excelsior. 

Ek 

Quercus 

robur. 

Aap 
Populus 
tremula. 




1 l-H 00 

>> 


o: 00 lO X i-H "* 

(M (N (N j 1^1 


1 


OI 

-il 


1-1 '^ (N 1-t »O CO 
j CO <M 1 1 OI (M 


1 


lO lO 


CO CO t* lO o:> CO •* 

1 (N (N (N o? (N (N CQ j 


Lind 

Tiliä ulmi- 

folia. 

Äpletrad 
Pyrus malus. 

Lönn 

Acer plata- 

noides. 

Syr^n 

Syringa vul- 

garis. 


1 

53 
> 


1 1 1 


»O 05 00 l>- O 00 
1 (M 1 (N (N (N (M (M 1 


t* 00 Oi 

1-1 rH 1-H 
>>> 


(N (N <N (M 1 (N tH »-< 


> 




(M cc o (N Ci CD iQ 
(N (N (N (N 1 tH j 1-t tH 


«0 
(N 

> 


O «a 
> ' > 


xcot^i-Hr>-ocor*co 

TH (N rH (N 1-i (N C^ 


Or& ai 
Alnus incana. 

Könn " 
Sorbus aucu- 
paria. 


1 

> 




XCOCOOt^^CiXt^ 

tHiH-HC^tHC^-H Oi 


l> lO X 

>>> 


40Ttcoo:>co3:(No:^ 

1— IrHrHi-Hi-Hi— IT-I i-l 


Björk 

Hetula Oiior. 

et verrur. 

Röda vinbar 

Ribes ru- 

brum. 


> 

Oi 

> 


(M 05 o 


OOfcCOl>COI>-C<ll>t* 


XC'* 

>>> 


CXOiX-iXa^C^O 

1-* 1^ 1-1 T-« 1-1 




Prunu^pnduii. 




X t- 

1 
•>> 


(NOi-^OCCOXOöS 






S 

1 


Itil 
* ii 








i!-il|ij.äi. 



Digitized by VjOOQ IC 



117 



^ 1 


^111 


1 1 ^ 1 


CO 00 

HH*^ 1 


i i 1 1 1 1 


> ' 


> M 1 


1 l> 1 


^> ' 


1 1 1 1 1 1 


00 
« 1 


(N 1 (N 1 


1 "^ 1 1 


Oi CO -^ 
(M Ci Ci 


1 1 1 1 1 1 


> ' 


> > 


'> ' ' 


>>> 


1 1 1 1 1 1 


CO CO 
(M (M 


lO O CD iO 
(N (N (M (M 


CD CO CO l>- 
Cl (M Ci Ci 


Ci (M (M 


.^ ,n^^ 


>> 


>>>> 


>>>> 


>>> 


> >>> 


CO <N 

ei (N 


eo fcO 
1 <^<^ 1 


lO -^ lO 
Ci Ci Ci 1 


§§§S 


1 ff» eo 0» c» 1 


>> 


>> 


P>>P> 


P>>> 


' >!>>> ' 


^ (N 


1 ] <M <M 


Ci 1 TH Ci 


l> O 1-1 
Ci Ci Ci 


,S ,2a§ 


>> 


• > > 


> ' >;> 


>>> 


> ' >t>f> 






Ci Ci lO 

Ci Ci TH 1 


CO CO 00 
Ci Ci i-« 




>> 


' '> ' 


>>> 


r>r>> 


'> 'j>5> ' 


01 N 


-^ C5 (M O 
(M th <N (M 


Ci Ci Ci d 


•^ Oi CO 
Ci i-« rH 


,SS2SS!^ 


>> 


>>>> 


>>>> 


>>> 


' >[>>>> 




■i-i C5 i-« O 
C^ ^ <M Ci 


t>- O 00 Oi 

rH Cl !-• ^ 


rH O Oi 
d ^ »-• 


,2§5J:S§5 


>> 


>>P>> 


>P>P>> 


>>> 


>>t>f>t> 




00 00 O O 

T-t T-t Oi 'TH 


CO O ^ 
^ Ci 1 Ci 


tl 00 00 
Ci »H ^ 


t* C >o CO e» 

I tl ff» »H ffl ff« 


>> 


>>>> 


>> ' > 


>>> 


;>t>>f>t> 


lO 00 


00 i> o o 

^ *-*(?! (M 


CO t^ 00 Oi 
iH r^ y^ t-^ 


Oil>^OOCOOOt>-OrH 


>> 


>>>> 


>>>> 


p> > > |> p> |> t> > > 


1 


rl 00 CO O 

^ tH C^ Ci 


, ^ , Ci 


00 lO ^ 

1-1 tH »H 


,S2 gSS 


> ' 


>>>> 


'l> 'k 


t>>l> 


' >k ' !>t> 


1-f 


Ci ^ o CO 

»H ^^ *-^ rH 


o « o C« 

1-1 0» »H 


OOCiOiiOCD^^CDiOCO 


>?» 


>>>> 


>>f>> 


>P>>>>>>>> 



s 

II 

O 





08 

£.1 

P O 



§fll 
MEHpqpM 



i «Il 



feufi 5^ ^ -g 







Digitized by VjOOQIC 



118 



1 

te 

1-4 

d 

M 

o 

•1-4 
»4 
P« 

m 

•ö 
oS 

.Q 

»4 

•-4 
f-4 

O 

o 

SO 

»4 

o 
H 

«s 

> 

M* 
M 


Ask 
Fraxinus 
excelsior. 


V 31 
VI 10 


Ek 

Qtiercus 

robur. 


1 1 


CO CO 
(M 1 (N 

> ' > 


1^ 1 1 1 1 1 1 


Asp 
Popuius 
tremula. 


ia ko 

(N <M 

>> 


(N (M (N 

>>> 


o t^ »o 00 ^ th o 

CO (N Cq j Cq CO CO CO 


Lind 

Tiliä ulmi- 

folia. 




(M 1 <M 


'«*« 00 

l^^l 1 1 i 1 


Äpleträd 
Pyrus malus. 


00 

^1 


lO OO CO 
(N (N (M 

>>> 


l^^l 1 1 ! 1 


Ldnn 

Acer plata- 

noides. 


1 1 


CO »^ (N 
(N <M (N 

>>> 


c^ ^ o 

' >» ' ' ' ' 


Syren 
Syrin^ 
vulgans. 




05 O CO 
»^ (N <N 

>>> 


-< rt (M o 

^;s 1^1,1 

>>> > 


Grä ai 
Alnos incana. 


CO lO 


2g§ 
>>> 


tH |> o CO OJ CO 
(N ^ 1 j (N (N G^ (N 


Rönn 

Sorbiis 

aucuparia. 


(N CO 
(N tM 

>> 


00 t* Ci 

rH 1-H 1-H 
>>> 


i-i^^OOCOOcOC^Oi 
(M »H i-< (N (N CN ^ 


Björk 

Betula odor. 

et verruc. 


rH CO 
(M 1-H 

>> 


00 C5 00 

1-1 1-1 1-4 

>>> 


0»0l>i00i0001 
Cq_,-irHi-io^C<l<M 


Röda vinbär 

Ribes ni- 

brum. 


(M 


CO t^ CM 

1-1 rH 0? 

>>> 


00 ^ l> o fcO 


Hägg 
Prunus 
padus. 


O CD 
(N tM 

>> 


CO O'^ 

1-1 1-H 1-1 

>>> 


iO 00 "^ »o CO Tj» lO 

T-l ,-( ,.^ . ,»1 






Saarijärvi Mannila» 
Pihtipudas kyrkoby • • 


Xedl. Savolaks o. Sarelen. 

S:t Michel 

Sulkava Tiittala- • • • 
Impilaks kyrkoby • • • 


Södra Ostorbotten. 

Alavo 

Wasa (Nikolaistad) • • 
Mustasaari Korsholm* • 
„ Kr&klund. • 
Alajärvi prestg&rd- • • 
^ Mustakorpi • • 
Munsala Damskata* * • 
Kronoby P&ras .... 



Digitized by VjOOQ IC 



119 



1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 11 1 II 


1^ 1 I II 1 1 1 1 1 1 1 II 


e« (N c* 04 01 C4 c* « 1 (N 1 eo ^ o> 


^^ 1 I 1^ 1 1 1 1 1 1 1 II 


1^!; 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 II 


1^^ 1 1 II 1 II 1 1 1 II 




G9 (N OI (N Cd Cl Cd ^111 1^ 


C« Cd Cd Cd Cd (N Cd Cd 1 ^ Cd Cd Cl Cd Cd 



»^ o »^ 1-^ »^ ^^ CT 
04 0) C4 e<l (N C4 09 


^-1 ^ Cd Cd »o lO 
Cd Cd Cd o« Cd Cl 


CO tH 

OI Cd 


>>>>>>> 


>>>>>> 


>> 


w 1 « 1 , (N 1 


o Oi Cd CO t-i 
iH 1-1 1 OI Cd Cd 


Cd CO 
OI Cd 


>'>''?>' 


>> ' >>> 


>> 



oä o 



CO Cd ^ CO 
Cd Cd Cd Cd 



> >>>>> 



kO 



^-4 Cd 
Cd Cd 



CO Cl 

Cd Cd 



> ' p^>>> 



CO Cd 
Cd OI 

>> 






!•= 



täi 






slll 



I 



I 



"•ii 



1 
J 



^ 5 

^ "^f^ 



31 



^ l4 



.4 1^1 



•S -g 






.l-lll 



m 

- s 
■•3 ä 

MH 



Digitized by VjOOQIC 



120 



Körsbär 

Primus 

cerasus. 






00 



C^ CM 



>>p> 



(M 



> > 



Hägg 
Pninus 
padus. 



(N t>- CO 
CM (N c^ 

>>> 



lO 00 
(N <N 



(N 0^ 



CO l> '^ 
(N <N (N 



^ -^ C^ -^ 
(M C<1 CM C<1 



>>>>>>>>>>> 



60 

d 

n 

o 



m 
u 

H 

«8 



Smultron 

Fragaria 

vesca. 



Röda vinbär 

Ribes ru- 

brum. 



"^ O CO 
CM CO CM 

>>> 



t* 00 
o? CM 



CM KO kO 
O? CM C^ 



>> ' >>>> 



» C<1 ^ CM 
d CM ^ (M 

>>>> 



Ci iH Til 

i-i a t-H 



Ci ^ 



CM O? 



CD CO 

01 (N OI 



CO »H O CO 
CM C4 d CM 



>P>>>>>>t>>>> 



Smörblomma 
Taraxacum 
officinale. 



i-i 00 



CO CM 



CO 



o 00 t* 

d tH »H 



CQ CO ^ CO 
1-1 rH »H CM 



>> ' >>>>>>>> 



Ealfleka 

Caltha 

palustris. 



Asp 
Populus 
tremula. 



CO CM 00 

>>> 
^-^^ 

Oi 



Oi »O 00 Ä O CO »O t* CM 



I I 



CO Oi O i-« 
d d TH , C? 



CO 1-i t* tO 
TH CM CM 



^^> '> '>>>t 



Hvitsippa 
Anemone 
nemorosa. 



CO '^ O 
CM y~i 



O d 00 CO to >o 
CO CM C^ CM CQ 



lO Oi O C* ▼-• 
CM 1-1 OI CM 



>,» >>tttttt^^> 



Hästhof 

Tussilago 

farfara. 



t* cc CO iH 
CM r-i . CM 

>> ' >> 



00 lO 

I I "^ 



Bläsippa 
Anemone 
hepatica. 



Klibbal 

Ainus glu- 

tinosa. 



Qrk ai 
Alnus 



OI CO 

r-l , OI 



OOt^C^COiHOlO OiOCO 
tHtH ,-ItHiH .rHCMd 



>'B tBttttt tt^ 



GM 



I I 



00 



CO 



o iO o 00 Oi 



O 00 



I I I 



ttttt '^ 




.a 

a 



-Mlllll-i 



Digitized by VjOOQIC 



121 



00 sO CO Ci 




CO 00 C 

j Cl 01 CO 

>>> 


coooo t^ ooco^ot* 

OI 0« CO 1 OI 1 OI j 


C9 <^ r^ t>» 

>>>> 




>' 


OI 00 


t^COCOCOCOI^-^iOOOOOO 
O^OIOIOIO^OIOIO^OIOIOO 


^CQ CO s 






cocooo -rn a> ^ lo ^ c^ Oi 

O^OIOI iOI(NCqOIC<IOIOI 


eiio o i> 

C« CO C9 




1 1 


OI 01 


oioioi idS jdoicq , 


»0 Cl en Q 

71 (M OI Ä 




e<i c^ TH c<i 

>>>> 


40CCOl>t^Q»0OIC0C00l 

iHiHOIOIi-lOl^-fO^OIO^rH 


X O t^ O 

•H »H 1-1 ipH 






1-i CO COi-HCidOOO 

1-41-H jtH^H ^HCIOI^H t 


1 1 






c 


OSCOO^OOCOCO '^*lCO'* 
OI OI OI OI OI 1 1 


•HO 




. 0^ 

'e 


1 1 


CD 1^ rH CO Oi 

^>»^\ IMU 






o 00 00 OI i-« 

««« .rt ... 


rH lO t* 

. (N (M 




-^ 01 »O 00 
OI TH (N 


"^ o o CO OI 

« c.c.rt III,, 

hH »— 1 H-l HH hH 


IIII 






1 1 


^ 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 


•■£> ■* »O 




1-1 


1 1 


^3 s SS-^S 


g • • • • 


1 


• • • • 

l-fi 

lm 




«Iii « 
1 Jli 


1 13 l^^^l ^ 



Digitized by VjOOQ IC 



122 



Körsbär 
Prunus 
ceiasus. 

Hägg 
Prunus 
padus. 



Smultron 

Fragaria 

vesca. 



Oi^ CO 



M >-• »-» 

>>> 



^ CO 
(M 



I I 



CO CO CO 
(M OI (M 

>>> 



O -^ 00 »O O 
00 C<l (N C9 (N 



OO 
CO 00 



>>>>> >> 



00 lO Tj< 
^ (M(M 



00 »O (N 
(M 



00 "^ rH Oi 
(N 






CO 00 
<M OI 

>> 



Cl Oi 
00 OI 



>>> g>^ ^^^> >> 



Röda vinbär 

Ribes ru- 

brum. 



00 »o Oi 

01 OI OI 

>>> 



lO CO -^ o CO 

OI C« OI Oi OI 



00 lO 

01 0« 



>>>>> >> 



cc o 
Oi OI 

>> 



m 
u 

o 

•»a 
H 
«8 

> 



Smörblomma 
Taraxacnm 
officinale. 



CO ^ OI 
TH OI Oi 

>>> 



CO Oi Oi 
OI ^ 



00 l> '^ ^ 
Oi OI OI C4 



>>> • P>P>P>> 



l> 00 



^ O 
OI Oi 

>> 



Kalfleka 

Caltha 

palustris. 



CD r-i^ 



>>> 



O t- 
OI 



OI 

> 



00 

01 ^ 

>> 



Asp 
Populus 
tremula. 



CO o tH 
OI CO ^ 



00 CO OI o 

Oi CO 



tt> >t>t 



»o CO »H 

>>> 



Hvitsippa 
Anemone 
nemorosa. 



Hästhof 

Tussilago 

farfara. 



Anemoue 
hepatica. 



Elibbal 

Ainus ghi- 

tinosa. 



Gr& ai 
Alnus incana. 



I I 



iO 



o 

> 



CO »O 

01 Oi Oi 



Oi 
Oi 



Oi 



^ 't 



i I I 






CO 
Oi 



Oi 
Oi 



> ' > 



^ O 

Oi OI 



I I 



I I 



00 



I I 



^-1 »o t* 



O 



Oi 




J| 



I 



1*5 



■|M«l§il 



LS^S^ 



■•l»- 



röoQ 



J £ 

SM 



I 



3 j< > 
? -c. 43 



Digitized by VjOOQ IC 



123 



Ö3 






^i 1 1 1 


1 1 1 1 1 1 


1 1 


IS toe CO o 


S3"*S*22 


»O <N 
^ (N 


>>>.>> 


>^>^^^ 


^^ 


0^05 ® CO 
«00 (?1 C« 


" 1 1 1 1 1 


1 1 


>>>>^ 


^ 1 1 1 1 1 


1 1 




g^S^^S!^ 


2§ 


»>^^^ 


^^ 


r^ e- CO 


(N 1 <N ^ (?« 1 


S§ 


>' '>^ 


> >^> ' 


^^ 


s§ .'•g 


d CO ^ O O 
d 1 <N OI CO (N 


1 


>> '>> 


> ' >>>> 


'^ 



V 12 

V 10 

V 20 

V 25 

V 18 

V 18 

V 18 

V 22 
VI 10 


1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 M 


2 '^ 

^M;,l 1 1 1 1 1 1 II 


II II 1 1 1 1 1 1 1 II 


II li 1 1 1 1 i II II 


> 1 1 1 1 ►> ' ' >►>> ' > 



s« O g 

Iti 



Is 



S ä 
Mä 



I 



'^' 'Il 

.^ « c? ^^ ^ «^ 



lii 



•a 



MH 



Digitized by VjOOQIC 



124 



Liung 
Calluna 
viilgaris. 



Lind 

Tiliä ulmi- 

folia. 



I I 



O lO CO 00 00 cc 00 

CO C<1 (M ^ HH I I 5^1 »-« 

CO t* CO O "^ 

a la la iH lö 
> > > > > 



60 

o 



m 
u 

H 

«8 
> 



Elggräs 
Spiraea 
uimaria. 



Gul Nuckros 
Nuphar 
luteum. 



Linnea 
Linnaea 
borealis. 



Biaklint 

Centaurea 

cyanus. 



lO t* CO 



»-^ M M 



Oi ^ 



C^ CO 
(M I (M 



t* O (M 
T-i Ci C^ 



>>> 



CO »O O -^ »O 



gggg? 



00 ^ o 
(M d CO 



Cl 



O 

CO 



"co 



COCO^^^OC^lOOCOiOiOOi 
^-•C^C<l'-iClCO^C^»-«0«'-< 

Tj« OOtJ«COCIOO^I> 

f-i , .iHCiC^t-iCi^-JC^^ 



Lingon 
Yaccinium 
vitis idaea. 



"^ci cioicocoooo Ci 



Rönn 

Sorbus 

aucuparia. 



Syr6n 
Syrin^a 
vulgaris. 



l>CiC^ iCCiCOClO»Ot^OOt>«COC« 

COiOCO C0OÖ5l>-l>-CiC0'^O'^'^ 



Dufkulla 
Trientalis 
europffia. 



Liljekonvalje 

Convallaria 

majalis. 



Äpleträd 
Pyrus maltis. 



coo i^-oo^^^ooco^^i* i-ico 

Ci Ci Ci 11^ 



lO Ci CiCOOOOCiiO OrHCi 

Ci I I ^ Ci I CO 

^ > > >>^ >> ^ > > 



Ci CO ^ 
CO 



»ccoci cor-ic:>eoooo 
I CO c^ (M CO 



43 . S 






1 '=^M s ^«aJ 



^ * • "o I s § S^-a a J 






IH 



Digitized by VjOOQIC 



125 



(N l> 00 
, CQ OI ^ 

>>> 



Oi c 

, TH (N 



»o GO 






t* :o 00 

CM (M (M 



(N 

H 
> 



(N C^ , 



CO o 



00 Oi Oi 



o 00 t* 

>>> 



t* 00 l> "^ 

1-H »-H 1-H 



00 t>- 



gg 



00 o 



00 Oi '^ CO 
1-1 CQ (N (N 



00 ^ t* 

rH <M (N 



hH hH ^ I— I MMM 



00 l> O 

O^ t-i r-i 



CO t* CO 

O 00 »O O 

1-1 »H tH 

ac«a 



g 



»o o t^ ^ 
w 1-H cq 

H M J-H S 
>>>> 



O 
(N 



(N (M 



g gg 



00 '^ 



t» t» ^ 
Oi (M <N 



>>> 



00 »O th 00 
^ OI C>1 OI 

J-H H »"• »— ' 

>>>> 



gl 



00 
I OI 



^^^ 



00 »o -^ 

1-t OI 



^ CO o 

CO 

>>> 

00 OI o: 

01 OI 



00 Oi 00 

d T-H ^ 



-^ o CO t* 

*Cq T-» 1-1 



>>>> 



Cli 00 a iO 



>> 

CO 



o Oi 



o ^ 



>> 



00 CO 

>> 



^ o 



>> 



CO 00 



^^ 



t>- »o Oi 



00 00 



OI OI OI "^ 

rH rH 1-1 »-H 



"^ 00 00 o 00 o o 00 CO o t* CO o rH o 

hH»— IHHJ-H MMMM^-^^^II^MI-^»^»— • 

>>>> >>>> >>>> >>> 



lO 00 o "^ 



>>>> 



4OOii>004O00^coe*t^Oi 
MMt-iMi— 'MH- iHHi-ji-Hh-i 



OI CO Oi ^ 
OI • 



OCO lOiOCOCOiO'^ 

CO . . , OI 

5^^ ^^>>>^ 



OI 00 -^ 00 
>-H »-H HH »— I 



o '^ -^ Oi '^ 00 OOO 

CO -^ I OI , ^ rH »H 



OJ -^ "^ 
I 

M ' »-H M 

> >> 



i-<CO<NCOOi^OOiiOCOt>- 
OI 00 0« 




■a -* • s © 

^ 'S & <=* o 



2 ^ rs o 
o8 o a M 




Digitized by VjOOQ IC 



126 



to 

d 

t^ 
a 

B 

o 

.0 

m 
u 


H 

«S 
> 

h4 
M 


Liung 
Calluna 
vulgaris. 


^ 

CO (N 

aa 
> > 


CO CO »H t* 

CO (N , , 1-t (N hH C^ 

aa 1 1 aaaa 
> > > > > > 


^ 1 

> 


Lind 

TUia ulmi- 

folia. 


II 1 1 1 1 1 M 1 s 1 

> 


Elggräs 
Spirsea 
uimaria. 


00 CO 

aa 

>> 


00 00 CO 

aa 1 1 iaa 1 

>> >> 


e* 

> 


Gul Näckros 
Nuphar 
luteum. 


>> 


00 ^ ^ 

BhH 1 laa M 
>> >> 




a 1 

> 


Linn^ 
Linnaea 
borealis. 


l> (N 

(M T-« 

sS 


Ci CO ^ TH lo 00 OI 

01 0« OI OI i-H . 

hH hH a a hH hH a 1 


^1 

hH ' 

> 


Bläklint 

Centaurea 

cyanus. 


H-l h-l 
>> 


COOOOI-^OiOt-iO 
OI OI CO (M 

ahnahHhHaahH 
>>>>>>>> 


> 


Lingon 
Vaccinium 
vitis idiea. 


CO 10 


VI 15 
VI 4 
VI 16 

VI 8 
VI 13 

VI 18 


CO lO 

hH hH 
>> 


Rönn 

Sorbus aucu- 

paria. 


«0 

HH hH 
>> 


COO»OOOOI'*t^'* 
r-t y-t 1-1 tH *H T-« 

hHhHhHhHhHMhHhH 
>>> > >>>> 


hH ' 

> 


Syren 
Syringa 
vulgaris. 


iO Ci 

h-l hH 

> > 


a> a> 00 10 00 

^< »^ ^H 1^ 1 1 
h-l HH HH HH M HH ' ' 

>>>>>> 


»O 00 

hH hH 
>> 


Dufkulla 
Trientalis 
enropsea. 


CO ^ 

hH hH 
> > 


VI 10 

V 27 

V 30 

VI 7 
VI 5 

V 25 
VI 15 


"2 

5> 


Liljekonvalje 

Convallaria 

majalis. 


l> CO 

hH hH 

>> 


V 27 
VI 2 

VI 8 

VI 6 
VI 11 


00 

hH hH 
> > 


Äpleträd 
Pyrus malus. 


hH hH 

>> 


(N 00 t> 

I^HHH. I 1 I I 

>> > 


Im 

> 




Medl. Savolaks 0. Sarelen. 

Sulkava Tiittala- • • • 
Impilaks kyrkoby • • • 


Södra öiterbotten. 

Alavo 

Wasa (Nikolaistad) • • 
Mustasaari Korsholm* • 

Wörä 

Alajärvi prestg&rd- • • 

„ Mustakorpi • • 

Munsala Damskata • • 

Kronoby Paras .... 


Norra Savolaks 0. Sarelen. 

Pelkjärvi kyrkoby. • • 
Jorois Järvikylä • . • 



Digitized by VjOOQ IC 



127 



N 
« 



CO 



1 1 1 



CO 

> 



■ I 

I I 



M M 
MM 
>> 



CO 

u 



^ I 

> 



M 

> 



5 I I I 






o 

00 



CO CO 



> > > 



> 



BmHH 
>>>> 



I I 



cc M o »^ 



s .2* 



(N 



00 

B 

_> 



«o o « r-l 



>> 



t^ CO C^ l> 

^ (N (N Oi 



CO 



>>>> 



ciooo 



>>> 



OOmqo 

^^ I 



> >>> 

CO 

> 



CO o (N 



> >> 



00 "^t* 



o iO (M (M 
t-H »H rH C^ 



>>> 



>>>> 



03 

M I I I 




•4:5 2 C 



g i 



S «^ «s 

tn 

s o s 



»S 



Digitized by VjOOQIC 



128 



Ängslätterns 
I början. 



u 

o 

4» 

H 

•d 

•d 
O 



08 
d 

O 

n 

u 

«8 



Sädd. 



Skörd. 



^ Blomning. 



Axbild- 
ning. 



Korn 
Hordeum vul- 
gare. Sädd. 



Hafro 

Avena sativa, 

S&dd. 

Röda vinbär 

Ribes ru- 

briim. 



Mallon 
Rubiis 
idff»us. 



Hjortron 

Rubps cha- 

mjemorus. 



Bläbär 

Myrtillus 

nigra. 



Smultron 

Fragaria 

vesca. 



CO 00 CO 

r-l 
H4 hH M 
t-H H-( M 
> > > 



lO X O 

(N T-l (N 

t-H l-H M 

> >> 



^ CO 00 

> > > 



(M Oi ^ 

i-H tH d 



> >> 



CO Oi th 
(N (N OI 

> >> 



CO 

01 t-H 



CO OI lO 
OI OI 

>>> 



CO OI t^ 
O^ OI ^ 

>>> 



00 

o^ 



00 

o^ 



> > 



I I I 



OI o 

aa 

> > 



o 00 CO 

CO 

hnaa 

>> > 



00 i-H Oi l>-"i-i C* Oi 00 ö' 

a I aaaaaaa I Z 
_> > >>> >>> > 

»o t* OIOOi-hOCOO^ 

r-l r-l r-l »-H r-l r^ t-i 

S I ig lasgsaa 

> > >>>> >> 

r-l Oir-lOiCO»O00COQ0C^ 

OI OIOIOIOIOIO«(M 

a 'aSaaaaasa 
> >>> >>>>>> 

o6 t^^-rj^öco-^cbco "^ 

^ l------- , - 

h^ ll-H)— |»^M»-HM»-H 'H- 1 
> >>>>>>> ^> 

CO I^OiOOQOCOCOI^-OOCO' 

01 lOIOlOIOIOIOIOIO^OI 

> '>>>>>t>>>> 

"cö Oi o t* t* i>- co^ 

t-H j I t-H ^^ rH I T-1 I O^ 

> '>>>>'>* t> 

"o lO »o CO !>• »o !>• Ö^~Oi~ 
OI jO^OIOIO^O^OlOI OI 

> 't>>>>>>>>> 

_« « HH hH t»C l-H H-IJ-I _hg l. 

f-l OI 'i-H OÖ CO '^ 
OI OI OI 

I s ' a ' aaaa ' ' 

> > > > > > 
Oi t-H o »b '^ 

OI CO «-H 

la la laa 'S I I 

_ >^ _> > >_ > 
o " oo' " -^ 

I I la la la I M 

> > > 

O 01 cb'oo r-l " Oi CO 

C^ rH rH 

I a ' aaaa 'a ' s 
> >> > > _ > _> 

COrHOlOi-iOOt-l^t>.Oi 
, CO OI ^ OI 

I hH Q l-M l-H l-H hH l-H 

I s §)i|i liitti 

^ ^a * >>s ö .29 P^ g a 

JS S ^ o ^ o -jö :i -Ä *5 :« 

§2.2,1 §|ff:§g| i 



I 



'H • - 

•3 no :cö 

•§§•?. 



Digitized by VjOOQ IC 



129 



«^ i-H »o 

> > > 



r-l ^ t* 

a I Pö 
> > > 



t*(Nr-iOO(X)Oi«QOQOO 

' ■ " ■ I (M 



HHÖÖ 
> > > > 



aaaöai 



> 

S 



00 

B 

T-H 

B 

> 



IS 

>_ 

IB 

> 



00 



> 



(M 



O O o 
t-l (M 

BB IB 

J> > > 
(n"^ o6"o 

BBBB 

> > > > 



00 O O 60 
*-• CQ CQ o? 



> > > > 



BBBB 

C*"r-I lO r-l 



BBB3B! 



BBBB 

>> >> 



r-l tJ« X 00 00 1 

BöBBB 

> >> >> 



O O »o 00 
(N (N »^ rH 



00 Oi O « 00 ' 
rH ,-H CO (M G<l 



> > > > >>.>>>> 



I 
(M «Tl* CO C5 



Od 00 



(N 



l-H l-H 

> > 

CO s 

> > 



Oi ^ ^ ^ 

1^ HH HH M 
^ > > > 

O CO i>- 
I (M <N (M 

> > > 



O irH l-H 
CO 

•-^ t— I M 
_ _^> 

O O O 
(M <N (N 



r-l CO !-• 
CO CO 



CO T*< 

»-• I (N 



o X o 
1-» 1-1 (M 



>>>> >>>>> 



05 CO 



> > 



QC 00 
> > 

CO 



I a 

»-H 

> 



O <;d 05 00 



> > > > 






aB 

> > 



CO CO 0« 

BB = 

> > > 



00 »o (N 
(M (M 



05 CO O 05 (M 



> > > > 



i> 5^ ;> ■ > 

HH HH 



^jr"c5 ^ 

>>>>>> 



Vh o Ȁ 
(N (N 

Saa 



> > >: 

rH tH 1— I 

BBB 

> > > 



^ 00 -^ 
CO 

öBB 

>>> 



CO T** X 

bbS 

> >> 



(M CO t* 



BB 

> > 



O 
I ^ 



(N 05 X 

aaa 



X "^ "^ 

HHaa 
> > > 



o CO X 

ISB« 

> > > 

t* CD CQ CO 



aaaa 
>> > > 



X (N o lO 
94 r-« ^ 

«aaa 
> > > > 



05 



!=i I a 



Bal 



S 



> > > 



05 O 
(M CO 

aaa 
> > > 



(M rH X 
t-l Ca t-H 

aaa 
>> > 



o ^ CO 
1-1 <N 

aaa 
> > > 



X 05 X 
(M 

^aa 
> > > 



^ eo ^ 

aaa 
> > > 



CO lO CO 
»H irH fl 

aaa 
> > > 

X o o 



aaa! 

> > >: 




oS 
'o 



I 



08 «- ^ rs 05 iS '^ 



-i^^l-s 



-§^^!i'S' 



Ha pq 1,^ X oQ 



•2, c c o^ 



Digitized by VjOOQ IC 



130 



Ängsl&tterns 
början. 




00 Tj< 

T-l fH 

> > 




t-i 1-1 T|< X 00 00 lO 
1-1 <N i-l , 1-1 1-1 r-l Oi 

ööö löööa 
> > > > > > > 




> > 




i S&dd. 




a> o 

t-l tH 

SS 

> > 




t^ »o o (N t* 

1-1 tH (N (N tH 

SI 1 ISBSB 

> > > > > 




ia 

> 


u 

o 

M 


S| Skörd. 

-SI 




rl lO 

SS 

>> 




00 00 Oi 00 00 (N Oi 

BSBISSSB 

> > > > > >> 

CQ<NOi<NTHCC<M^' 
(N (N <N 

ähHMMaaaa 
>>>>>>>> 


— - 


cc -^ 

sa 




^Blomning. 




00 00 
(M (M 

HH M 
>> 




CO lO 
(M <M 

> > 


08 

•d 
O 


"^i Axbild- 
' ning. 




CC CO 
> > 




OOt*t*(N»ÖiÄTHfH 
|-JhHI-l>HMHHMHH 




00 CO 

M h-4 

> > 


> 


Korn 
Hordeum vul- 
gare. S&dd. 




•O t^ 
(M (M 

>> 




CC CC r-l CC O O CC 
(N (M <N 1 (N (N (M (N 

>> > ' > > > > 




(N <N 
> > 




Hafre 

Avena sativa. 

S&dd. 




Ci tl 
>> 




t* r-l O -^ t* Oi !>• 
tH CC j tH iH 




(N CD 
(M 




Röda vinbär 

Ribes ru- 

brum. 




00 O 

(M tH 

öS 

>> 




~iO <:D lO" Oi 00 O 
1-1 <N 1-1 (M (N (?l 

>>> >>> 




(M 

S ' 


08 


Hallon 
Rubus 
idffius. 




§2 

öS 

>> 




CC o T|< 00 CO o 

r-l cc tH tH (M 

BhSIBBBI 

> > > > > > 




cc 

S 1 

> 


u 

«8 


Hjortron 

Rubus cha- 

maemorus. 




^ o 

(N (N 

>> 




cc (N £5 1 (N (N 1 cc 

ööB laa lö 

>>> > > > 




00 
tH 

> 


1^ 
> 

M 


Bläbär 

Myrtillus 

nigra. 




(M 00 

> > 




>> > > > > 




cc 
H 1 

> 




Smultron 

Fragaria 

vesca. 




>> 




CO CO CO cc iC !>• 

tH C^ 1-1 1-1 tH , , 

ÖMöaöö 1 1 




rH 

1=1 1 

> 




1 


li 

il 


1 


. 'o " . 8 S S •« 

^^1^^ Im 


1 

1 


O ä 

tl" 

¥'2 



Digitized by VjOOQ IC 



131 



t^ ^ kO Tj< i-H 
iH T-l f— 1 irH 

>> > > > 


> > 


X o 

1-1 OI 

aa 
>> 


> 


Ci X OI ^ 

35iäs 


00 OI 
01 

> > 


> 


«o 

01 

> 


OIX T|< Ci 1-» 

333gg 

>>> > > 


CO Tj* Oi 

irH rH »— 1 

>> > 


SI 

> 


OI 


"«J* >0 X Ci »o 
?1 01 OI OI OI 


a Im 1 
> > 


OI OI 

BÖ 
>> 

1 ^ 

> 

01 OI 

> > 


1-1 
OI , 

a 1 

> 


VI 8 
VI « 
VI12 
VI 8 
VI 4 


1-1 »-I tH 
HH M M M 
>>>> 


M 1 

> 


^ '^ iQ t^ CO 
01 01 OI 1-f OI 

>>> >> 


OI OI S 05 

>>>> 


> > 


IV 28 

V 9 

V 11 

IV 28 

V 17 


>>>> 


1 1 



> > > > > 



^ OI 

31 131 

> > 


CO 

öl 

> 


1 


00 

131 

> 

CO 

101 

> 


10 10 
01 01 

M M 
> > 


CO OIO ^ »0 

^ CO 

3B3öB 

> i- > > > 


10 

IS 

> 


1 




IS 

> 


X ^ iC X 
^ 01 01 , OI 

aaa l a 
>>> > 


1 1 


1 


»0 01 

, 01 01 

laa 
>> 


01 


:C cc iO 01 CO 
^ 01 i-l 1-H 

aöttiaa 
>>>>> 


> 


1 


CO 01 
OI 01 

'aa 

> > 
00 

la 1 


X 00 

m 


55 ao as oo<D 


01 
ö 1 


CO 
01 

a 


1 1 




• • cö 

. s"» 



o 

t 



lii 



:e8 

.-a 






Digitized by VjOOQ IC 



132 



(N 






»e 



I 



CO 
(N 



CO 



4 



tH 
«M 

o" 



o 

(N 

00 



CO 
OI 









[S 



N^ CO 






I 

o? 



r-l 



e8 



00 



.1^ 






"^ff 



-.O 
iO (N 00 



I (N I 



rl Oi 



^r^oo^^co 

04 HH M 



(M 



1-H 
> 



I I ^~ 



li 



£ 



a 



» 

^ 



I 

r-^ o 

ii 



S"* 

ti 



38 , 
ro . 



^ 



II 



I 



•S 

1 






^^ 






Digitized by VjOOQ IC 



133 



05 



X 



iH O 



00 

■»-H 

(N CO 



2 2 « 
o» " 



?5 o*»,-r ® 



CO 

M 

1-» 

I ^ 

rl CO 00 '^ 

1-1 tH tH HH 

N-rf HH ^-4 ^ 



3 



CO «^ l-H 



I I I 



MMI 



:m 



o ® CO 
51 C« Cl 

>>> 



(M 

> (M 

^ -. 00 
I— I CO 

ö > 





^« '^ 


-^ 




> 


-00 >o 


^ 

«^ 





00 



> 



00 t* »Ö Oi lO 

o^ ca OI c^ 



cS2 



I I I I t 









, 


järvi 
ksen' 
ervui 


•S 


3 §^ • 


1 


f^^^- 


^ 


^'^'^ • 


8 

1 


ioga, 
ärden 
urkijo 
ädoga 


1 




J 


•?^P 












ja ;§ O" 




(^^t3 




Me» 



Ph 



I 







ent^Md?»^ 



Digitized by VjOOQIC 



134 





ä 


U) 


>o 





a>* 


•w^ 




a 




hc 




&c 




xe 





C<l 



(M 

(N 

M 



(N 


1.^ 








M 


^ CO 


«M 


R 


^ 




Cl 


«. 


r-l 


Med 


iD 


tH 




1— ( 


0=1 




*> ^«Tft 






, , 


CO lO ^ 


lO ^ 


X 


M 


(N (N ^ 


^X 


^ 


^ 


XXX 


Ms- 



CO 



-MS 

y^ ^^ ^ 



::::.« 



00 



bb 






o- > 

I - 



I I 



e8 



>< 



CO 



_M_ 



(M 



1 I I 



I 1^- 



X 



12 I 



Oi 

I ^ 

00 > 
(M — 






« Oi 
O 



CD 



Ti* 
(N 



(N 






CO 






•:S? 



I 
I 

OQ 






.- -9 



•a 



CO 



s 

j:3 



CC 



O) 

§ 
--^ 

3 2 .. •• 
■e. s3 - 

CO C3Q I 



i 



I 

I 



^j 



:0 cö • 

M <« . 
g ä . 

«^- • 

^ O • 

g s -S ä 






I 





1 
•s 



§ 2 



Digitized by VjOOQ IC 



135 





M S 














^ K^ 












1 1 




IIII 


1 


1 


O 


_• 


1 1 


/-N,. CQ « 










to 












oo" 
M 


1 

• 


X 








«^ 


^ 


CO 






O 






1 1 1 


1 1 


M t-"^ 


«M 










5S 


_„ <N cq 


1 




iC 








^•^;5 1 ctl ^ 


ri 


t* 


M 




M 


t?iM«^ 


M 


M 


/-> 






_-co o ai 
g ,-( ^ rl 

>>>> 




































to 


ir'^:^^ 


IIII 


1 


1 


I 




1? 1 
^1 


1-» f-^ '^ '^ 


IIII 


1 


1 


1 




>> 


Ä^" r^i^ 












(N 










CO 




> 


d 1 1 


_ rl CO 


lO 




tH 




1 1 1 


CO tH 1-1 


tH 




1 




1 i CO 


^ 1 1 


S 1 1 1 




iO 


T|< 




<N 


> 


'^ r^fOi 


0) 


iH 


t-1 




> 
1-^ 


H- i 


b>t>> 


> 


> 


> 





i 
I 



1 o 



II 



.«s 



äl 









(D 'm* 



S •. 
S .S 

OQ 3 

> 2 

o es 












• ' 




'. P ! 












ä 








'So 




• *o? * 








Q 












fl 




. S . 


e 






a 

1" 




.^ . 


ija 










• « 


1 






i 1 


•4 


ipla&d 

• • 
joki, 


"Z 3^ 


■ s 1 


3 

-1 


Lai 

lä: Ounasjoki 
e : ^) Kaamas 
Enareiärvi • 


Sz §1 1 


3 
A 

§ 

2 


lli-i J 


> 


P" 


p 


4t 


3t> 


tl!z; < 


5 


MH 



Digitized by VjOOQ IC 



Berättelse 

öfver 

Flnska Tetenskaps-Societetens Meteorologiska Central- 
anstalts yerksamhet nnder är 1887. 

Enär tiden for fttnjutande af det ä Meteorologiska 
Centralanstaltens stat, för fem är frän försla januari 1882, 
upptagna anslag tili observationers utförande, byggnaders 
underhäll, betjening, ved, Ijus och öfriga behof, stort 16,000 
mark, med är 1886 tilländaginge, sä vände sig Finska Ve- 
tenskaps-Societeten uti skrifvelse af den 21 april 1886 i un- 
derd&nighet tili Hans Kejserliga Majestät med hemställan 
om fortfarande anslag för anstalten, i hvilket afseende tili 
skrifvelsen bilades ett förslag tili ny stat, innefattande bland 
annat aflöningar för tre nya tjenster, deraf ordinarie löner 
ä stat för tvenne assistenter. Den föreslagna nya staten 
slutade sig ä sammanlagdt 35,164 mark, under det den 
mider 1886 gäUande staten upptog ett slutbelopp af 25,700 
mark. Genom bref af den 20 januari 1887 frän Ecklesia- 
stik-Expeditionen i Kejserliga Senaten underrättades Veten- 
skaps-Societeten, att Hans Kejserliga Majestät pä derom 
gjord framställning i näder funnit godt tilläta, att ofvan- 
nämnda anslag 16,000 mark fortfarande finge, för samma 
ändamäl och pä sätt härintills nädigt bestämts, under tvft 
är, räknadt frän den första januari 1887, ur allmänna me- 
del utbetalas, samt att Kejserliga Senaten vid skedd före- 
dragning af ärendet velat hafva Vetenskaps-Societeten an- 
modad att taga i öfvervägande, huru Meteorologiska Central- 
anstalten kunde i antydd matto lämpligen omorganiseras 
samt med förslag derom tili Kejserliga Senaten inkomma, 
beräknadt pä en kostnad ieke öfverstigande 30,000 mark 
om äret. 



Digitized by VjOOQ IC 



137 

Meteorologiska Cenlralanstalten har rönt tillfredssläl- 
lelsen alt frän flere h&ll emottaga uttalanden af intresse 
for de utaf anstalten utarbetade dagliga väderleks-kartor, 
-öfversigter och -forutsägelser, hvilka delgifvas allmänheten 
dels genom »Finlands AUmänna Tidning» och > Suomalainen 
Wirallinen Lehti >, dels genom for hand gjorda kopior, som 
utställas tili allmänhetens betraktande pä tre skilda stäUen 
inom hufvudstaden. SjelfTallet framträder önskningsmälet, 
att dessa dagliga publikationer mätte med tiUhjelp af tele- 
grafen eller telefonen kunna delgifvas ätskilliga landsorts- 
stationer. Af ekonomiska skäl har det ej kunnat komma 
i firäga att för ändamälet begagna nägon af dessa kompliee- 
rade telegrafapparater, medelst hvilka handskrifter kunna 
med tili och med autografisk noggrannhet telegraferas frän 
en ort tili en annan, och hvilka apparater naturligtvis ocksä 
skulle möjUggöra att med ali upptänkUg noggrannhet öfver- 
föra en väderlekskarta frän centralstationen tili hvarje lands- 
ortsstation, der en dylik telegrafapparat vore uppstäld och 
frän centralstationen tillgänglig. Dä nägonting sädant sä- 
som nämndt hos oss ej kan komma i fräga, sä har man 
ifi4n de för landsorten afsedda väderlekskartoma helt och 
hället bortlemnat de tecken, hvilka utmärka temperaturen, 
vindens riktning och styrka, himlahvalfvets molnbeklädnad 
och hydrometeorema, men i stället egnar man väderleks- 
öfversigten uteslutande ät dessa förhällanden, hvilka man 
söker att med nägra fä ord skildra i möjligaste mon tyd- 
ligt och öfversigtligt. 

Isobaremas mängskiftande former, lägen och förlopp 
läter sig i allmänhet ej i korthet skriftligen med erforderlig 
noggrannhet skildras. Det har derföre värit af nöden att 
uttänka ett särskildt chiffersystem för deras telegrafiska för- 
sändande tili landsorten. A en glasskifva är en rektangel 
af väderlekskartans storlek inetsad, och denna rektangel är 
genom ett system af uti glaset likaledes inetsade coordinater 
indelad uti smä qvadrater af ungeför 2 Va millimeter i fyr- 

kant Abskissoma äro utmärkta med siffroma 01, 02, 03 

51, 52, 53 och 54 och ordinatema med bokstäfvema 



Digitized by VjOOQ IC 



138 

a, b, c V, X, y och z. Emedan ordinaternas antal 

är dubbelt sä stort som antalet bokstäfver uti värt alfabet, 
sä har alfabetet blifvit vid betecknandet af ordinaterna tvenne 
ginger upprepadt, ena gängen för ordinaterna inom öfre, 
andra g&ngen för ordinaterna inom nedre hälften af glas- 
skifvan, och för att urskilja om det är fr&ga om förra eller 
senare slaget af ordinater, sä skrifves i förra fallet bokstafven, 
som utmärker ordinaten, efter abskissiffran, men i senare 
fallet tvärtom. Utväljer man tvä, tre eller vid behof flere 
punkter af en gifven isobar, genom hvilka dess läge ä vä- 
derlekskartan med tillräcklig noggrannhet är bestämdt ooh 
inriktas glasskifvan öfver väderlekskartan, sä kan man upp- 
teckna dessa punkters coordinater uti telegrammet tätt efter 
siffran, som angifver isobarens lufttryck. Pä enahanda sätt 
förfares med öfriga isobarer, som Meteorologiska Central- 
anstalten tecknat ä sin väderlekskarta, äfvensom med coor- 
dinaterna tili de punkter, emellan hvilka orden »lufttrycket 
faller> eller »lufttrycket stiger» eller annat dylikt böra ut- 
skrifvas. Efter emottagandet af telegrammet ätgär det för 
landsortsobservatören endast nägra minuter tili att upprita 
dagens isobarkarta. För detta ändamäl erfordras en mes- 
singsskifva af noggrant samma form och ytinnehäll, som 
glasskifvan ä Meteorologiska Centralanstalten, och genom- 
borrad af synälsfina häl ä alla de ställen, som motsvara 
korsningspunkterna emellan coordinaterna pä glasskifvan. 
Metallskifvans marginaler äro försedda med enahanda bok- 
stäfver och siffror som glasskifvans. 

Uti en tili Vetenskaps-Societeten stäld skrifvelse fram- 
höll undertecknad närmare önskvärdheten af att tili lands- 
ortsstationer telegrafera isobarkartor och väderleksöfversig- 
ter och föreslog, att Vetenskaps-Societeten mätte ä veder- 
börlig ort utverka tillständ för Meteorologiska Centralanstal- 
ten att försöksvis under ett ärs tid fä, dagligen emellan kl. 
2 V2 och 3 e. m., kostnadsfritt medelst jernvägstelegrafen 
afsända ett sädant telegram tili stationema i Hangö, Wiborg, 
Tammerfors, Nikolaistad, Uleäborg och eventuelt Forssa, frän 
hvilken sistnämnda ort detsamma torde komma att telefone- 



Digitized by VjOOQ IC 



139 

ras tili Mustiala Landtbruksinstitut. Genom Jernvägsstyrel- 
sens benägna medverkan erhölls ocksä Kejserliga Senatens 
tillständ härtill. 

I det Meteorologiska Centralanstalten alit mer och mer 
firamskridit i utarbetandet af dagliga synoptiska undersök- 
ningar af vara väderleksförhäUanden, har den alit lifligare 
erfarit väsendtliga olägenheter af att ej erhälla nägra väder- 
lekstelegram ifr&n Danmark och ej heller frän tyska Nordsjö- 
och Östersjökusterna. Fysiska Centralobservatoriet i S:t 
Petersburg emottager dagligen sädana telegram ifr&n Fanö, 
Kj0benhavn, Borkum, Hamburg, Swinemunde och Neufahr- 
wasser. Med anledning häraf vände sig Meteorologiska Cen- 
iralanstalten uti bref af den 29 december 1887 tili Chefen 
for Finländska Telegrafarrondissementet, Herr Statsrädet m. m. 
Walfrid Späre med törbindlig anhällan, att Herr Statsrädet 
benäget ville utverka, att väderlekstelegram frän dessa sex 
orter finge kostnadsfritt meddelas äfven tili Finska Veten- 
skaps-Societetens Meteorologiska Centralanstalt. Om vi i 
behörig tid, erhöUe del af dessa telegram, sä skulle vi &t- 
minstone tjugufyra timmar tidigare än hvad nu är fallet 
erhälla kännedom om alla de, särdeles sommartiden ofta före- 
kommande oväderscentra, hvilka draga fram öfver Danmark 
längs Östersjön tili Finska eller Bottniska viken, och hvilka 
alltid utöfva ett väsentligt inflytande uppä vär väderlek. 

Sedän entreprenören af arbetena för Umnigrafen i 
Hangö slutligen lyckades göra inre . limnigraf brunnen tät, 
blef instrumentet den 20 juli 1887 försatt i verksamhet. 
Limnigrafen arbetade derpä utan afbrott tili den 24 septem- 
ber om morgonen, dä uret genom ovarsam uppdragning 
rubbades ur sitt rätta läge och stannade. LyckUgtvis tog 
detsamma dervid ej nägon skada, utan försattes af Instru- 
mentmakar Helin änyo i gäng den 29 oktober, hvarefter 
detsamma fortfarande värit i gäng, under äterstoden af 1887 
utan annat afbrott än för juldagame, dä instrumentet genom 
missförständ var i saknad af papper. 

Dä Vetenskaps-Societeten tillstyrkte uppförandet af en 
limnigraf vid Hangö, framhöll Societeten i främsta rummet 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

det vetenskapliga intresse, som fäster sig vid firigan om 
ebb och flod visar sig i Finska viken. Redan det första 
ark, som limnigrafen i Hangö uppritade, besvarade frägan 
jakande. Ä dessa ark uppträda nemligen städse en mängd 
maxima ooh minima, hvilka följa pä hvarandra med unge- 
fär sex timmars intervaller. Om man ä ett limnigrafark 
utsätter de tider, dä m&nen passerar Hangös meridian, väre 
sig att detta sker ofvan eller nedan om horisonten, sä fin- 
ner man, att de nämnda ä limnigrafarken uppträdande ma- 
xima och minima noggrant följa mänen ät, silunda att tids- 
skilnaden emellan uppträdandet af ett maximum och det 
derpäföljande minimet egentligen icke är sex timmar, utan 
noggrant hälften af tiden emellan tvä p& hvarandra fol- 
jande mänpassager. En närmare skildring af ebb- och flod- 
fenomenet vid Hangö har emellertid icke lämpligen sin plats 
här, utan är förtjent af att blifva förem&I för en särskild 
uppsats. 

Ett annat fenomen, som limnigrafen i Hangö genast 
framvisade och som torde vara förtjent af en framtida nog- 
grann och utförlig undersökning, är en egendomlig undula- 
tion hos blyertspennslinien pä limnigrafarket, desto lifligare 
ju mera upprördt hafsret var dä linien tillkom, hvarföre dessa 
undulationer lemna ett godt mätt uppä intensiteten af v&g- 
svallet pä det utanför liggande hafvet. Dä dessa midulatio- 
ners svängningstid alltid är mycket längre än svängnings- 
tiden hos enskilda vattenvägor, sä torde man mästa betrakta 
dem säsom interferensfenomen framkallade af flera vägsy- 
stemers inverkan uppä hvarandra. 

Bland nya instrumenter, som blifvit anskaffade under 
1887, äro: en stationsbarometer, n:o 1, enligt Professor A. F. 
Sundells konstruktion; en silfver chronograf, angifvande Vs^els 
sekunder; och ett nephoscope frän Joh. Leon Rose i Upsala. 

Meteorologiska Centrsdanstaltens kassabehällning, som 
vid ärets början utgjorde 175 mark 31 penni, nedgick vid 
dess slut tili 164 mark 17 penni. Det har derföre af eko- 
nomiska skäl icke värit möjligt att äterupptaga tryckningen 
af anstaltens ärsbok, ehuru tredje och igerde delens första 



Digitized by VjOOQ IC 



141 

häften icke allenast aro beräknade, utan äfven för tryckning 
utskrifha i manuskript. 

En af värt lands ifrigaste meteorologiska observatörer 
Kommunakädel N. Edv. Arppe afled värvintem 1887 & sin 
egendom Niirala i Tohmajärvi socken. Hans dotter Ida 
Arppe fortsatte med sin faders observationer intill den 1 
derpäfoljande september. 

Herr Lektor K. J. Högman, som under flere ftr an- 
stält meteorologiska observationer och afsändt väderlekstele- 
gram frän Jyväskylä, öfverlemnade stationen frftn den 1 
juni 1887 ät Apotekaren Herr H[jalmar Drake. 

Magister Ernst Biese har under är 1887 en gäng hvarje 
mänad utfört absoluta bestämningar af jordmagnetismens 
elementer, och en af honom uppsatt redogörelse för dessa 
bestämningar ingir uti Vetenskaps-Societetens Öfversigter. 
Af anstaltens observatörer och räknebiträden i Helsingfors 
önskade Fröken G. Brunon afgä under februari mänad och 
Fröken M. Sundström under oktober mänad. I stället för 
den sistnämnda erhöll Fröken E. de Pont anstäUning och 
öfvertog jemte Fröken A. Sundström nattobservationerna 
firän 2 — 5 om morgonen. 

Under juni, juli & augusti mänader hade Kejserliga Se- 
naten beviljat ät undertecknad tjenstledighet för sjuklighet, 
som blifvit styrkt genom läkareattest, och hade Assisten- 
ten Herr K. Emil Johansson af Senaten förordnats att här- 
under vara tjenstförrättande direktor. 



Meteorologiska observationer hafva under &r 1887 
bllfvit anstäida ntaf : 

Fyrmästarene D. J. Sjöstrand, Th. V. Montell och K. J. K. 

Lindström vid Bogskärs fyrbäk. 
Fyrmästaren K. F. Alcenius vid Hangö fyrbäk. 
Fyrmästaren F. T. Bengelsdorff vid Utö fyrbäk. 
Stationsinspektom K. Appelgren i Hangö stad. 
Fru Rektorskan K. M. Kandolin i Mariehamn. 



Digitized by VjOOQ IC 



142 

Fyrmästaren C. F. Liljefors vid Söderskärs fyrbäk. 

Fyrmästarene J. V. Eriksson och P. F. Söderström vid Mär- 
kets fyrbäk. 

Fyrmästaren F. W. Grönlund vid Säiskärs fyrbäk. 

Professorn J. F. Elfving och Apotekaren B. W. Strömberg i Äbo. 

Trädgärdsmästaren L. F. Eriksson i Wiborg, Myllysaari. 

Apotekaren A. M. Hallman i Willmanstrand. 

Eleverne vid Mustiala landtbruksinstitut. 

Löjtnanten N. Etholön i Lampis, Kivesmäki. 

Fyrmästaren C F. Stählbom vid Säbbskärs fyrbäk. 

Fröken Thekla Molin i Tammerfors. 

Herr G. W. Serlachius, föreständare för Otava jordbruksskola. 

Possessionaten C. Ph. Lindforss i Sulkava. 

Lektorn K. J. Högman och Apotekaren Hj. Drake i Jyväskylä. 

Kommunalrädet N. E. Arppe och fröken Ida Arppe i Tohma- 
järvi, frän 1 januari tili 31 augusti 1887. 

Fröken Lonny Lojander i Wärtsilä. 

Kyrkoherden Jonatan Johansson i Alajärvi. 

Fyrmästaren Solon Strömborg vid Sälgrund fyrbäk, 

Herrarne O. Tapenius och G. J. Hallberg i Ilomants, Möhkö 
bruk. 

Magistem Bruno Granit i Kuopio. 

Magistern O. Alcenius i Wasa. 

Kyrkoherden Wilh. Lindstedt i Lapinlahti. 

Lektorn J, Lindskog ä Damskata invid Nykarleby. 

Herr Alfr. Hedman i Pihtipudas. 

Forstmästaren H. J. Aminoff i Idensalmi, 

Pastorn J. Simelius i Pyhäjärvi. 

Fröken Maria Renfors i Kajana. 

Fyrmästaren E. E. Björklöf vid Ulkokalla fyrbäk. 

KoUegiiassessorn E. Westerlund i Uleäborg. 

Fyrmästaren L. Lalin vid Marjaniemi fyrbäk. 

Apotekaren F. G. Borg i Torneä. 

Forstuppsyningsmannen M. W. Wa3nerberg ä Thule hemman 
i Enare. 

Kronolänsmannen X. Nordling ä Toivonniemi gärd i Enare. 



Digitized by VjOOQ IC 



143 



Fenologiska anteekningar hafva för 1887 inkonimit 
frän nedanfortecknade orter: 



1 Observationsort. 


Observatorns namn. 






1 Län. 


Kommun. 




1 

Nylands 


Helsingfors 


Sffilan, Th., professor. 


' > 


Tenala 


Taube, L, fiu 


1 

1 


Borgä 


Holmberg, Julia, häradshöf- 
dingska. 


> 


Perna 


Rosberg, Johan, hofräd. 


> 


Askola 


Wir6n, Johannes, folkskol- 
lärare. 


1 > 


Mäntsälä 


Nordenskiöld, N. G. G. 


1 


Sibbo 


Äström, H. B., possessionat. 


i 


Wiehtis 


Sjöstedt, G. H., statsr&d. 


> 


Lojo 


af Tengström, J. M., provin- 
eialläkare. 


> 


Elimä 


Kellman, Gabriel. 


Äbo och 


Mariehamn 


Öhberg,Abr.,kollegiiassessor. 


Björaeborgs 


Kimito 


Hedberg, Maria, fröken. 


' > 


Kisko 


RoseU, Sofi. 


> 


Brunkkala 


Kahilainen, Matti 


> 


Pyhämaa 


HoUm6n, J. G., t. f. kapeUan. 


y 


Parkano 


Brander, Casimir, forstmä- 
stare. 


> 


> 


Brander, Karl. 


Tavaslehus 


Tammela 


Procop6, A. F., provineial- 
läkare. 


> 


> 


Karsten, Onni. 


j 


Tottijärvi 


Aronen, J. Oskar, skogsupp- 
syningsman. 


y 


Janakkala 


Hanström, Joh. 


> 


Hattula 


Lilius, F. J., kyrkoherde. 



Digitized by VjOOQ IC 



144 



Tavastehus 


Hattula 


Wegelius, Uno. 


> 


Kangasala 


Harjunen, A. 


> 


Birkkala 


Malin, Henr., kontraktsprost. 


> 

S:t Michels 


Lampis 
S:t Michels stad 


/Nordström, A. W., kollega. 


> 


Sysmä 


Wilskman, Karl, godsförval- 
tare. 


> 


Sulkava 


Lindforss,C.Ph.,possessionat. 


> 


Jorois 


Grotenfelt, Nils H., kommu- 
nalr&d. 


Wiborgs 


Pyhäjärvi 


Breitenstein, W., förvaltare. 


> 


Jääskis 


Fabritius, Alarik, provincial- 
läkjire. 


> 


Kronoborg 


Lotman, 0. V., Veterinär. 


> 


> 


Söderman, H. L. 


Kuopio 


Kiihtelysvaara 


Koljonen, Olli. 


> 


> 


Koljonen, Helena. 


> 


Tohmajärvi 


Karsten, Nina, pastorska, 


> 


Pelkjärvi 


Karsten, Inez, fröken. 
Saastamoinen, Heikki, hem- 


> 


Nurmis 


mansegare och Collan, 
Joh., provincialläkare. 


> 


Impilaks 


Backman, Herman, provin- 
cialläkare. 


Wasa 


Jyväskylä stad 


Sahlstein, J. V., bruksägare. 


> 


Alavo 


Ilmoni, A. Hj., provincial-' 
läkare. 


1 > 


Saarijärvi 


Krank, F. 0., forstmästare. 


1 


> 


Lilius, A, A., kontorist. | 


1 

> 


> 


Boisman, Almar. 


i 


Alajärvi 


Thome, J. H., forstmästare. 


> 


y 


Johansson, Jonatan, prost. 


j 


Mustasaari 


Wahlbeck, Anna, fru. ' 


> 


y 


Cannelin, Einar. 


j > 


> 

Wasa stad 


/Boehm, Karl Uno, lyceist. , 



Digitized by VjOOQ IC 



145 



Wasa 


Wasa stad 


Lunden, Ossian, lyceist. 


> 


> 


Hjelt, Hjalmar, lektor. 


> 


> 


Heikel, J. A., vieepastor. 


> 


Wör& 


Wegelius, Birger, lyceist. 


> 


Pihtipudas 


Fredman, Alfr., folkskJärare. 


> 


Munsala 


Lindskog, Josef, lektor. 


> 


Kronoby 


Storbjörk, J. 


Dle&borgs 


Kajana stad 


Renfors, Maria, fröken. 


> 


Paavola 


Gummerus, Jonath., kyrko- 
herde. 


> 


Ule&borgs stad 


Westerlund, Emil, kollegii- 
assessor. 


> 


Kemi 


Böök, Arthur, forstmästare. 


> 


Nedertomeä 


Castron, K. Em. 


> 


ÖfVertorneä 


Sandberg, Hugo Rich., forst- 
mästare. 


> 


Kittilä 


Sandberg, William, forstupp- 
syningsman. 


> 


Enare 


Waenerberg, M. W., forstupp- 
syningsman. 



Variationema uti hafsytans höjd hafva under 1887 
blifvit observerade af Fyrmästarene C. F. Liljefors ooh K. 
F. Alcenius vid Söderskärs och Hangö fyrbäkar samt af Lots- 
äldermännen A. W. Salomonsson vid Jungfrusund, Joh. 
Öhman vid Utö, H. J. Söderholm vid Rönnskär, A. Lind vid 
Lypörtö och af Lotsarne vid Kobbaklintame, hvarjemte sä- 
dana observationer erhällits frän hamnen vid Wasa genom 
Magister F. R. Westlin. 

Helsingfors, den 25 april 1888. 

N. S. Nordenskiöld. 



10 



Digitized by VjOOQ IC 



Finska Vetenskaps-Societetens femtioärs Fest 
den 29 April 1888. 

Ofvan nämnde dag begick Finska Vetenskaps-Socie^ 
teten sin femtionde ärsdag genom en fesUig sammankomst 
i Universitetets solennitetssal, tili hvilken vetenskapens gyn- 
nare och vänner genom tillkännagifvande i tidningarae och 
utdelade inträdeskort samt inhemska litterära och veten- 
skapliga sarafund dessutom genom särskilda skrifvelser blit- 
vit inbjudna. Undcrrättelse om festen hade derförinnan äf- 
ven meddelats Soeietetens hedersledamöter och de samfund 
i utiandet, med hvilka Societeten stär i skriftbyte, genom 
ett cirkulär af följande lydelse: 

La Soci^tö des sciences de Finlande, instituee en 1838, 
a Fhonneur de faire connaitre qu'elle c616brera le 50'*™* anni- 
versaire de sa fondation par une söance solennelle, qui aura lieu 
le 29 Avril prochain, ä 6 heures du soir, dans la salle des 
fetes de runiversit^. 

Eloignee des grands foyers d'activit^ scientifique, la Soci6te 
des Sciences de Finlande, tout en s'inspirant des progr^ qui y 
ont ^t^ reaUs^s, a voulu ^tre un organe pour la propagation et 
le maintien des int^r^ts litt^raires et scientifiques dans 1'eztrdiiie- 
nord du monde civilis6. L'attention bienveillänte dont ses efTorts 
ont 6t^ Tobjet et qui 8'est manifest^e par le nombre toujours 
croissant des institutions savantes qui Tont honoree de Techange 
de leurs publications, lui fait esp^rer qu'elle pourra aussi k Tave- 
nir compter sur la sympathie et le concours pr^cieux des pro- 
moteurs et des amis de la science. Helsingfors le 7 Mars 1888. 

Au nom de la Soci^t^ des Sciences de Finlande: 
K. Hälistä, L. Lindelöf, 

Pr^dent actuel. Secr^taire perp. 



Digitized by VjOOQ IC 



147 

Festen, som behedrades genom närvaro af represen- 
tanter för landets regering och siänder samt för särskilda 
inhemska litterära och vetenskapliga institutioner äf\rensom 
en störrc samling af huf^rudstadens öfnga bildade allmänhet, 
öppnades af ordföranden hr Hallsten med följande ord: 

Hogtärade för samling! 

Bland de mänga uppgifter, de modema samhällena 
ställt för sig, intager sträfvandet att föröka den skatt af 
konskaper föregäende siägten lemnat i arf, ett framstäende 
runL Detta sträfvande har väl alltid, mer eller mindre med- 
vetet, förefiinnits; säsom en af stat och kyrka uppmuntrad 
uppgift firamträdde det med Universitetens uppkomst för sex, 
sjn ärhundraden sedän, och det här väsendtligen befordrats 
genom inrättandet af lärda samfund, vetenskapsakademier 
och societeter. Det är Italien, Frankrike och England aran 
tiOkommer att först hafva ästadkommit sädana lärda sam- 
fimd, för nngefär tvähmidra är sedän; under den närmast 
föQande tiden följde Europas ötrigs, stater detta föredöme, 
odi numera kunna sädana vetenskapliga föreningar sägas 
finnas i hvarje land, som gör anspräk pä att räknas tili de 
civiliserade. 

I värt firän de vetenskapliga härdarna aflägsna land 
firamträdde ett sädant sträfvande ej förr än pä 1820-talet; 
dä grundlades nemligen värt äldsta vetenskapliga samfund, 
famia- och fiora-sällskapet, och likasä det medicinska säU- 
skap, frän hvilket längre firam det nuvarande finska läkare- 
sällskapet framgätt; är 1831 grundlades finska litteratur- 
sallskapet; och nägra. är derpä bestöto nägra af landets 
d&varande vetenskapsmän, att försöka inrätta en förening 
för befordrande af sjelfständig vetenskaplig forskning öfver- 
hufvud. Detta sträfvande möttes med gynnsamt tillmötes- 
gäende af landets däval^ande Styrelse; föreningen fick namn 
af iFinska Vetenskaps-Societeten», och bifall tili dess stif- 
telse meddelades för femtio är sedän, är 1838. 

Med 4jupaste tacksamhet bevarar finska vetenskaps- 
societeten — och vi väga tro fosterlandet — minnet af de 



Digitized by VjOOQ IC 



148 

män, som togo initiativet tili denna institution; och med 
vördnad ih&gkommer societeten det n&diga hägn den ny- 
bildade societeten, fr&n dess första början skänktes af den 
ädle furste, hvars minne värt folk, för sk mänga välgämin- 
gar, lärt sig att välsigna, af Alexander den andre, Univer- 
sitetets d&varande kansler. 

Soeietetens uppgift har varit, att utgöra ett förenings- 
band mellan landets vetenskapsmän inbördes ooh tillika 
mellan dem och utlandet, samt att befordra sjelfständig ve- 
tenskaplig forskning öfverhufvud. I hvilken män societeten 
nppfyllt dessa uppgifter, tillhör en framtid att bedöma; vid 
bedömandet, hoppas vi, skola äfven de förhällanden tagas 
i betraktande, under hvilka societeten verkat. Societeten 
har haft, isynnerhet under dess tidigare verksamhets period, 
endast ringa ekonomiska lyelpmedel; vidare — s&sora män- 
gen gäng vid soeietetens ärsfester blifvit framhället — är 
societeten icke att likställas med en akademi; dess med- 
lenunar äro nemligen lärare och tjenstemän i staten, och 
kunna derför endast vid sidan af sinä egentliga uppgifter 
egna sig ät de ideala m&l, fmska vetenskaps-societeten sö- 
ker att realisera, Med f& ord, vid bedömandet af soeiete- 
tens verksamhet, bör äfven afises medlemmarnes stäUning 
och soeietetens ekonomiska hjelpmedel. 

Under sin femtio&riga tiUvaro har societeten fätt träda 
i samband med alit flera lärda samfund i utlandet, numera 
nägot öfvrer etthundra femtio; dess bibliotek är det enda i 
sitt slag i värt land; dess ekonomiska lyelpmedel hafva för- 
ökats genom större anslag, som Ständer och Styrelse stäUt 
tili dess disposition; och äfven dess speciella verksamhets 
fält har blifvit utvidgadt, sedän den meteorologiska central- 
anstalten ställdes under soeietetens tiUsyn, hvarigenom ät- 
minstone en special forskare helt och hället kan egna sig 
ät soeietetens vetenskapliga uppgifter. 

Institutioner af den beskaffenhet som societeten grund- 
läggas icke för tillfället, utan för en obegränsad framtid; 
det är derför sjelffallet att finska vetenskaps-societeten frän 
dess första början, icke behöft vara fullfärdig efter mönster 



Digitized by VjOOQ IC 



149 

fr&n utlandet; hufvudvigten har legat derpä, att den mot- 
svarat den närvarande tidens behof inom eget land, for att 
längre fram lulländas, dä förhällandena s&dant fordra. So- 
cietetens utveckling är med ik ord kontinuerlig; smäningom 
har den utvecklats tili den st&ndpunkt den nu innehar; ooh 
frin densamma skall, sä hoppas vi, i sinom tid framgä en 
alit fiillständigare institution tili fosterlandets heder och gagn. 

Pä samma gäng jag har aran, i finska vetenskaps- 
societelens namn, här hälsa välkomna de högtärade damer 
och herrar, som genom sin närvaro vid denna fest velat 
visa sitt intresse för de uppgifter, finska vetenskaps-societe- 
ten ställt för sig, — pä samma gäng fär jag nämna, att 
vid detta tillfäUe främst mottagas de adresser och lyckönsk- 
ningar, hvarmed lärda samfimd och institutioner velat ih&g- 
komma societeten. — Demäst afgifver societetens ständige 
sekreterare, hr Lindelöf, i sedvanlig ordning redogörelse för 
societetens verksamhet under det förflutna äret. — Sedän 
hällas föredrag af hr Ahlqvist pä finska spräket om fö^jande 
ämne: huru längt täljde de finska foVcens aldste förfäder 
med genuina primitiva kardinalard? samt af afgäende ord- 
föranden pä svenska spräket om det mekaniska äskädnings- 
sättet för förklaring af förändringarna inom de lefvande 
varelsema. 

Tili sist tillkännagifves ät hvilka auktorer societeten 
bestämt de tre hederspris, societeten genom styrelsens för- 
sorg vid denna sin half-sekular fest är i tillfälle att utdela. 

Sedän det föregäende blifvit uppläst jemväl pä finska, 
tiUade ordföranden följande likaledes pä bäda spräken: 

Nägra af landets öiriga lärda samfund och institutio- 
ner hafva tillkännagifvit sin afsigt, att vid detta tillfälle tili 
societeten fii^mlemna lyckönskningsadresser; för denna vän- 
liga uppmärksamhet fär jag uttrycka societetens uppriktiga 
tacksägelse; och jag fär tillika tillkännagifva att jag har 
aran, i societetens namn, mottaga dessa adresser. 

I fö^jd häraf ficamträdde nu deputerade för nedan 
nämnda samfund och institutioner och iramförde deras lyck- 
önskningsadresser, hvilka voro af följande lydelse: 



Digitized by VjOOQ IC 



150 

Frän Kejserliga Alexanders Universitetet, genom 
Universitetets rektor, professor K. G. Th. Rein: 

TiU Finska Vetenskaps-Societetm. 

Vid ett tillfälle som detta, d& Finska Vetenskaps-Societeten 
högtidligen begär minnet af sin stiftelse för ett halft sekel till- 
baka, kan bland dem, bvilka af sadan anledning bembära henne 
sin lyckönskan, allra minst saknas den institution, ur hvars mo- 
derliga sköte Societeten uppvuxit ocb som städse med henne st&tt 
i den allra närmaste förbindelse, nemligen Finlands UniTersitet. 
Bland Societetens stiftare voro de allra fleste, hennes första 6rej- 
dade ordförande deribland inbegripen, tiUika lärare vid högsko- 
lan, och ända tili senaste tid bafva de i veteiiskapens tjenst ar- 
betande kraftema inom bäda samfunden tili en stor del värit 
desamma. Ett synligt uttryck bar denna närä förbindelse haft 
deri, att Universitetet under l&nga tider inom sinä murar upp- 
lätit en fristad för Societeten och hennes samlingar. Och Socie- 
teten bar ä sin sida erkänt denna förbindelse, bland annat derige- 
nom att bon bembar sin tidigaste publikation, det första häflet 
af sinä „Acta", säsom en bögtidsgäfva &t Universitetet vid ett 
för det sistnämnda betydelsefuUt tillfälle, nemligen den jubelfest, 
hvarmed högskolan &r 1840 firade sin 200 &riga tillvaro. In- 
gen kan derföre varmare än Universitetet taga del i de känslor, 
med bvilka Societeten beg&r dagens högtid. Och s& mycket lif- 
ligare mäste denna medkänsla vara, som ju de b&da institutio- 
nema genom arten af sin verksambet ömsesidigt stödja och kom- 
plettera bvarandra. Särskildt mäste Societetens arbete komma 
äfven Universitetet tillgodo. Det senare bar visserligen äfven 
vetenskapens utveckling tili syfte, men f&r dock ej egna sig en- 
samt härät. Betraktadt säsom den bögsta bildnings- ocb under- 
visningsanstalt inom värt fädemesland bar Universitetet uppgif- 
ten att prägla vetandets ädla metall tili gängbart mynt och sätta 
det i drkulation ; men detta förutsätter att en annan uppgift re- 
dan är löst, den nemligen att ur dunkla schakter framdraga 
denna metall i Ijuset och rena den fr&n slagg och grus, som 
skymma dess glans. Ocb det är uteslutande denna senare upp- 
gift Societeten gjort tili sin. Man kan väl säga att dä bon s&- 
lunda egnar sig blott ät den rena forskningen, hennes arbete 
bar en mera kosmopolitisk syftning än Universitetets. Att upp- 
daga nya sanningar, att oka den menskliga kunskapens skatt är 
ett arbete ej blott för eget folk utan för menskligheten. Men 
Societetens verksambet bar derjemte utan gensägelse haft äfven 
en Stor fosterländsk betydelse. Den bar haft en s&dan icke blott 
i den mening, att hennes vetenskapliga frambringelser, bvilka ju 



Digitized by VjOOQ IC 



151 

ofta tillyuDnit sig erkännande äfVen af utlandets lärde, i förening 
med de talrika fbrbindelser hon knudt med yetenskap idkande 
samiiuid öfVer hela jordklotet, bidragit att göra vär tillvaro 8&- 
8om kulturfolk känd och erkänd af andra nationer. Äfven i 
det hfinseende har Societeten forst&U att fbrena forskningens in- 
treesen med patriotismens, att hon med särskild omsorg egnat 
sig &t utredningen af förh&llaiiden beträffande v&rt eget land, 
desB natur och dess folk. Tillika har Societeten verkat for ut- 
bredandet af den vetenskapliga forskningsh&gen inom landet, i 
det hon forstätt intressera talrika medborgare af olika samh^- 
klasser och boeatta p& skilda orter för att medverka tili vinnan- 
det af societetens syften genom insamlandet af observationsma- 
terial. 

Med berätdgad stolthet kan Societeten bUcka tillbaka p& 
ett 50 ikrigt arbete, hvilket, om man tager billig hänsyn tili hen- 
nee begränsade tiUg&ngar och fltktaligheten af dem, hvilka hos 
oBs kunna egna sig &t yetenskapen, m&sto erkännas vara i hög 
grad hedrande. Hon kan hänvisa p& den vackra rad af publika- 
tioner, som under namn af „Acta" „Öfver8igter", „Bidrag" b8r 
yittne om ett intellektuelt arbete, sä mjcket mera erkännans- 
värdt som det för det mesta haft sin enda belöning i den tiU- 
fredsstallelse, den vetenskapliga forsknlngen som sadan skänker 
sinä idkare. Pä samma g&ng Universitetet tili Societeten fram- 
bär sin lyckönskan och sin tack för hvad hon tili vetenskaper- 
nas förkofran uträttat, hjser Universitetet det hopp och den tili- 
fbrsigt, att Societeten äfven framgent, huru än tiderna vexla, 
skall med ökade hjelpmedel och växande antal arbetare fortfara 
att verka med samma hängifvenhet och samma oegennytta som 
hittills för sanningens seger hos menskligheten och derigenom 
äfven för ett älskadt fosterlands väl! 

Ä Kejserliga Alexanders Universitetets vägnar: 
Th. Rein, H. BAbergh, 

Rektor. Prorektor. 



Fr&n Societas pro Fauna et Flora Fennica, genom 
professorn A. Th. SiELAN: 

Tili Ftnska Vetenskaps-Societeten. 

Societas pro fauna et flora fennica anhäller att tili Finska 
Yetenskaps-Societeten pft Dess femtionde ärsdag f& frambära sinä 
uppriktiga v&lg&ngsönskningar. 



Digitized by VjOOQ IC 



152 

Det är med berättigad glädje hvarje fosterlandsvän blic- 
kar tillbaka pä Finska Vetenskaps-Societetens verksamhet under 
det förflutna halfseklet. Sammanslutande de mest bepröfrade 
vetenskapsidkarene i värt land har Societeten lifvat och under- 
stödt forskningen *p& vidt skilda omräden i en grad, som ingen 
ho8 oss for femtio &r sedän v&gade hoppaa, och p& ett sätt, som 
alit fastare knutit vara forskare vid det vetenskapliga arbetet i 
de Stora kulturländema. Särskildt gläder sig Societas pro fauna 
et ilora fennica vid tanken p& den lika verksamma som sakkun- 
niga Tippmärksamhet Finska Vetenskaps-Societeten städse egnat 
den inhemska naturalhistorien. Med tacksamhet erinrar sig SlUl- 
skapet, att dess första publikationer genom Societetens försorg 
offentliggjordes, och äfven senare har Sällskapet haft lyckan rona 
Societetens bev&genhet. 

Ett p& en g&ng vetenskapligt och fosterländskt samarbete 
ger ät Sällskapets Ijckönskningar en djupare betydelse än blott 
stundens, och likasom Sällskapet hoppas att Finska Yetenskaps- 
Societeten städse och i växande utsträckning skall opartiskt 
främja ali fri forskning i värt land, sä är Sällskapet ö^ertygadt 
om att iramgent inom omrädet för sitt arbete fä hos Finska 
Vetenskaps-Societeten möta samma insigt och samma intresse 
som hittills. 

Societas pro fauna et flora fennica ber att förblifva i Fin- 
ska Vetenskaps-Societetens välvilja inneslutet. 

Th. Sodan, 

vice ordförande. 

Fredr. Elfving. 



Frän Finska Litteratursällskapet, genom e. o. pro- 
fessoren J. L. F. Krohn: 

Suomen Tiedeseuralle, 

Kun Suomen Tiedeseura tänä päivänä viettää viisikymmen- 
vuotisen olemisensa muistoa, pyytää Suomalaisen Kirjallisuu- 
den Seura saada Teille lausua vilpitöintä iloansa ja totista kun- 
nioitustansa siitä yhtä väsymättömästä kuin suuren-arvoisesta 
työstä, jolla olette tieteen eri aloja, korkeimpiakin, menestyksellä 
viljelleet ja kotimaatamme oppineen mailman kilpatantereUa kun- 
nialla edustaneet. Ylevään päämäärään pyrkiessänne olette meillä 
johdattaneet huomiota ja vireillä pitäneet halua puhtaaseen, ih- 



Digitized by VjOOQ IC 



153 

miskuntaa yleensfi tarkoittavaan tieteelliseen toimintaan — jalo an- 
sio näillä kylmillä, mieltä ummistuttavilla Pohjan perillä. Eri- 
näisellä kiitollisuudella Suomalaisen Kirjallisuuden Seura muis- 
taa sitä neroUista ja tehokasta työtä, jota olette tehneet Suomen- 
maan luonnon ja kansan, sen kielen ja historian tutkimisessa, 
aloilla semmoisilla, joilla Kirjallisuuden Seura on voinut asetove- 
rina Tiedeseuraan liittyä. Varmana siitä, että sama isänmaalli- 
nen suunta ja kansallinen henki aina on Suomen Tiedeseurassa 
vallitseva, toivottaa Suomalaisen Kirjallisuuden Seura Teille har- 
taalla ystävyydellä tuleviakin aikoja varten runsaassa määrässä 
onnea ja menestystä. 

Helsingissä 29 Huktikuuta 1888. 

Suomalaisen Kirjallisuuden Seuran puolesta: 

Yrjö-Koskinen, 
Th. Bein. F. W. Rothsten, 



Frän Finska Läkaresällskapet, genom professoren E. 
E. Sundvik: 

Täi Finska Vetenskaps-Societeten. 

Finska Läkaresällskapet anhäUer att fä bringa Finska Ve- 
tenskaps-Societeten en varm och vördnadsfull helsning pä denna 
för Sodeteten och för den finska Vetenskapen betydelsefulla min- 
nesdag. 

För femtio är sedän, dä Finska Vetenskaps-Societeten stif- 
tades, kunde det inhemska vetenskapliga lifvet sägas ännu ligga 
i sin linda; arbetame pä vetenskapens fölt voro f&taliga och 
de vetenskapliga sträfvandena i mycket beroende af det foma 
moderlandet, hvilket sedän ärhundraden här inföit och sedermera 
alit fortfarande uppehällit vetenskap och kultur. Dä Societeten 
na kastar en äterblick p& de förflutna femtio &ren af sin tili- 
vara och de derunder vunna resultaten, har den förvisso skäl 
att med tillförsigt och förtröstan blicka mot framtiden. Den har 
tillfredsställelsen och glädjen att finna sitt arbete, desto aktnings- 
värdare som det begynts med ringa hjelpmedel, krönt med den 
framgäng ett ädelt företag med högt mäl alltid har rätt att p&- 
räkna. Inhemsk täflan i vetandets alla grenar beHnner sig nu 
i blomstring. Ett ungt folk som värt har icke kunnat nä l&ngt, 
men det söker dock i sin mon sträfva för det Stora, alla folk 
gemensamma, kulturarbetet. Att den rätta rigtningen inslagits, 



Digitized by VjOOQ IC 



154 

att det som värit vetenskapen Tärdt blifvit tiUvarataget; att upp- 
muntran kömmit de vetenskapliga sträfvandena tili del; att slut- 
ligen y&rt vetenskapliga lif vunnit erkännande ; — detta är i 
väsendtlig grad Sodetetens förtjenst. 

D& Finska Läkaresällskapet, hvilket redan frän den for 
vftrt land betydelsefuUa tid, som gifvit upphof hi Finska Yeten- 
skaps-Societeten, egnat sinä krafter, om ock p& ett begränsadt 
omr&de, &t den fosterländska vetenskapens forkofran, härmed 
hembär Yetenskaps-Societeten sin hyllning p& dess femtioftTs 
högtid, sker detta med den upprigtiga Önskan, att Societeten 
fortfarande mätte med sainma iramgäng som hittills verka för 
sitt höga mäl^ i medvetande af att vara vetenskapens i v&rt land 
fömämsta värn och stöd. 

A Finska Läkaresällskapets vägnar: 
Ernst Edv, Sundvik. 

Richard Sievers. 



Frän Finska Fornminnesförenlxgen, genom e. o. pro- 
fessoren J. R. Aspeun: 

Suonien Tiedeseuralle. 

Suomen Muinaismuisto- Yhdistys liittyy juhlaan, joUa Suo- 
men Tiedeseura viettää viisikymmenvuotisen tieteellisen vaikutuk- 
sensa muistoa, harttaimmilla onnentoivotuksillansa. 

Suomen Tiedeseura, joka on tehnyt kaiken tieteen harras- 
tuksensa esineeksi, ei ole kieltänyt muinaistutkimukseltakaan te- 
hokasta kannatustansa ja olkoon sekin Tiedeseuran kunniaksi 
mainittuoa, että tuo kannatus ei ole supistunut ainoastaan oman 
maan ahtaihin rajoihin, vaan jo kerran tavoitellut Niniveh'nkin 
raunioita. Vertailevain luonnontieteiden koulussa on eloton mui- 
naistutkimus tieteeksi muuttunut ja taimena muinaistiede pian 
Suomessa kuihtuisi, kuten nekin, vapaan vertailevan tieteen eh- 
doitta. 

Vakuutettuna että Suomen Tiedeseura edelleenkin on suova 
Suomen vertailevalle muinaistieteelle tukevan kannatuksensa, sul- 
keutuu Suomen Muinaismuisto-Yhdistys Tiedeseuran pysyväiseen 
suosioon. 

Suomen Muinaismuisto- Yhdistyksen puolesta: 
J. JB. Aspelin. A. O. Heikel. 



Digitized by VjOOQ IC 



155 

Fr&n FiNSKA Historiska Samfundet, genom professoren 
finherre E. G. Palmen: 

Suomen Tiedeseuralle» 

Siinä juhlallisessa tilaisuudessa, jolloin Suomen Tiedeseura 
viettää puolen vuosisadan hedelmällisen toimensa muistoa, pyy- 
tää Suomen Historiallinen Seura saadaksensa yhtyä niihin hart- 
taihin onnentoivotuksiin, jotka Tiedeseura on saava läheltä ja 
kaukaa. 

Suomen Historiallinen Seura, jonka varsinaisena tehtävänä 
on valon levittäminen maamme muinaisuuteen, ei voi muuta 
kuin erityisellä kiitollisuudella muistella sitä huolta, jota Tiede- 
seura jo puolen vuosisadan aikaa on isänmaamme vaiheitten 
tutkimiselle omistanut. Suomen historian valaiseminen on työ, 
joka kyllä useitten tointa ja uutteraa yhdysvaikutusta vaatii. 
Monellfdset ovat Suomen Tiedeseuran tehtävät, laaja sen työala, 
mutta Historiallinen Seura toivoo vastakin saavansa valitsemal- 
laan alalla luottaa Tiedeseuran myötävaikutukseen. 

Tulkoon tänään alkava Tiedeseuran elämän jakso yhtä 
taottavaksi ja monipuoliseksi kuin päättynyt puoli vuosisata, pysy- 
köön Tiedeseura meillä erilaisten tieteellisten harrastusten varsi- 
mdsena yhdyspaikkana, ja kantakoon yhdistetyin voimin tehty 
työ runsaita hedelmiä rakkaalle isänmaalle. 

Helsingissä 29 päivänä Huhtikuuta 1888. 

Suomen Historiallisen Seuran puolesta: 

& (?. Elmgren. E. G. PalmSn. 



Friui Finsk-Ugriska Sällskapet, genom e. o. profes- 
soren O. Donner: 

Stumien Tiedeseuralle. 

Kaikista heimolaisistansa. Unkarilaisia lukuun ottamatta, on 
Suomen kansa yksin kohonnut tieteen valon osallisuuteen. SUlä 
siis on ennen kaikkea velvollisuutena luoda valoa noiden osat- 
tomien veljiensä vaiheihin. Suomalais-Ugrilainen Seura, joUe 
ikäänkuin eilispäivältä yllämainittu tehtävä on uskottu, tahtoo 
tässä tilaisuudessa julkisesti tunnustaa, että Suomen Tiedeseura 
on viisikymmenvuotisen vaikutuksensa kestäessä tätäkin tieteel- 



Digitized by VjOOQ IC 



156 

Iistä velvoUisuuUa jo aikaisin silmällä pitänyt, ja se toivoo, että 
Suomen Tiedeseura yhä edeskinpäin on suosioonsa sulkeTa niitä 
tieteen aloja, jotka muulta maailmalta milt'eiyät kokonansa vil- 
jelemättä jää, ell'eivät Suomalaiset niihin täyttä työvoimaansa pane. 
Yhä laajemmalle ulotuttakoon Suomen Tiedeseura toimin- 
tansa piiriä ja yhä syvemmälle tunkekoon tutkimuksensa juuria! 

Helsingissä 29 p. Huhtik. 1888. 

Suomalais-Ugrilaisen Seuran puolesta: 

H. Molander. 



Frän Svenska Literatursällskapet i Finland, genom 
e. o. professoren M. G. Schybergson: 

Tili Finska Vetenskaps-Sodeteten, 

Svenska Literatursällskapet i Finland, det yngsta af lan- 
dets literära samfund, sänder härmed Finska Vetenskaps-Socie- 
teten sin vördnadshiUa lyckönskan tili uppnädd femtioärig akt- 
ningsbjudande värksamhet. 

Svenska Literatursällskapet, hvars uppgift är egnad &t £räm- 
jandet af en andlig kultur, som under sekler stält värt land i 
förbindelse med Öfriga bildade nationer och utgjort den brygga, 
pä hvilken Västerlandets bildning kömmit oss tili del, känner 
isynnerhet lifligt behofvet af stöd och samvärkan. Det är där- 
för med uppriktig tacksamhet Sällskapet bringar Finska Veten- 
skaps-Societeten pä femtionde ärsdagen af dess stiftelse sin gärd 
af hyllning for hängifvet och framgängsrikt arbete i den veten- 
skapliga forskningens tjänst Mätte det förunnas Societeten att 
i detta det ädlaste och mest upphöjda kulturarbete alt framgent 
samia rika skördar tili heder och gagn for mänskligheten och 
v&rt land. Helsingfors den 19 April 1888. 

P& Svenska Literatursällskapets vägnar: 
Eeinh, Hansen, M. G, Schybergson. 



Digitized by VjOOQ IC 



157 

Frin Arkeologiska Kommissionen, genom e. o. pro- 
fessoren S. G. Elmgren: 

TUI Finska Vetenskaps-Sodeteten. 

Med mftnga andra den vetenskapliga forskningens befräm- 
jare och Tanner förenar. sig Arkeologiska Kommissionen om en 
innerlig lyckönskan tili Finska Vetenskaps-Societeten, att med 
utmärkt heder och framg&ng hafva tillryggalagt det första half- 
seklet af sin tillvaro, säsom den enda ät allmänt vetenskaplig 
forskning sig egnande fria förening i Finland. Minnet af mänga 
hädang&ngna berömda vetenskapsmän, hvilka tillhört Societeten, 
äftrensom det betydliga antal skrifter, som genom dess försorg 
8ett dagen, försäkra Societeten om ett framst&ende rum i bild- 
ningens häfder och utgöra en borgen för att densamma äfven 
framdeles under nasta halfisekels lopp skall med ära och ökad 
framgäng föra den sanning sökande vetenskapens taian i Tärt 
fidemesland. 

A Arkeologiska Kommissionens vägnar: 
S. O. Elmgren. J. B. Aspelin, 



Frän Polytekniska Institutet i Finland, genom direk- 
tor E. Qvist: 

TiU Finska Vetenskaps^Soäeieten pä femtionde ärsdagen 
af dess Ullvaro. 

Högädle och yidtberömde Herrar Ordförande och Leda- 
moter! 

Genomträngdt af den lifligaste medkänsla för Finska Ve- 
tenskaps-Societetens ärofulla verksamhet, säsom en förening af 
det högsta vetenskapliga vetandets ban^rförare i y&rt land, an- 
h&ller PolTtekniska Institutet att iä pä denna Societetens jubel- 
dag, d& h&gkomsten af ett halfsekell&ngt forskningsarbete firas, 
tili Societeten frambära uttrycken af sin djupa vördnad för dess 
betjdelsefuUa verksamhet i den allmänna och fosterländska bild- 
ningens tjenst 

För Polytekniska Institutet i Finland 
Dess direktor: E. Qvist 



Digitized by VjOOQ IC 



158 

Efter mottagandet af dessa adresser yttrade ordfo- 
randen: 

Ä Finska Vetenskaps-Societetens vägnar har jag redan 
haft tillfälle framföra dess uppriktiga tacksägelse for den 
vänliga uppmärksamhet, societeten nu fätt röna. Dessa 
adresser visa iiUräckligt alt de vetenskapliga sträfvandena i 
v&rt land företrädas ej blott af Finska Vetenskaps-Soeiete- 
ten, utan äfven af mänga andra institutioner. Tili nägra af 
dessa institutioner har societeten under hela sin tillvaro stätt 
i närmare förbindelse, och särskildt tili Universitetet, dä ju 
societetens flesta ledamöter värit och äro Universitetets lä- 
rare; och med landets alla lärda samfuod och institutioner 
har societeten samma m&l i den exakta forskningens tjenst; 
mänga af de speciella uppgifter de stäUt for sig, kunna äf- 
ven sägas vara societetens; mähända skall ock derföre en 
framtid f& se nägra af de i landet nu befintliga lärda sam- 
funden kunna sammangä med societeten s&som en enda 
institution. I alla händelser — dcrom kan ej vara tvifvel 
— skola societeten och landets öfriga lärda samfund och 
institutioner äfven framdeles, der sä behöfs, understöcya 
hvarandra i det gemensamma arbetet för den vetenskapliga 
forskningens framgäng i värt land. 

Societeten har vidare tili denna fest fätt mottaga en 
mängd lyckönskningsadresser frän vetenskapliga samftmd i 
utlandet; jag har aran uppraana Societetens ständige sekre- 
tcrare, hr Lindelöf, att uppläsa dessa adresser. 

Sekreteraren uppläste nu nedannämnda lyckönsknings- 
skrifvelser: 

Frän Kejserliga Vetenskaps-Akademien i S:t Peters- 
burg: 

S:t Petersbourg le 9 Avril 188& 

Ä Monsieur L. Lindelöf, Membre Gorrespondant de VAca- 
demie Imperiale des Sciences ä S:t Bstersbourg et SecrHaire Ber- 
petuel de la Soci^U des Sciences de Finlande. 

Monsieur, 
L'Acad^mie Imperiale des Sciences a ^t^ heureuse de sai* 
sir Toccasion que lui offrait la c^l^bration par la. Soci^t6 des 



Digitized by VjOOQ IC 



159 

Sciences de Finlande du öO^^™^' anniversaire de sa fondation, 
poTir exprimer la haute estime dont elle est p^n^tr^ poiur les 
signales services, rendus par la Sod^t^ aux progr^s des sciences, 
et in'a charg6, Monsieur, de yous prier de vouloir bien etre le 
rq)redentant de rAcad^mie 4 la fete du 29 Avril et de pr^sen- 
ter a cette occasion a la Soci^te Tadresse congratulative ci-jointe. 
Agr^, Monsieur, Tassurance de mon profond respect. 

C. Vesselofski. 

Secretiiire Perp^toel de TAcad^mie. 

Den i skrifvelsen omnämnda adressen var af foljande 
lydelse: 

Hlustri Societati Scimtiarum Fennicae 

S. 

Ut quam arctissimis vinculis conjungerentur viri eruditi 
qoi in Fennia bonarum artium studiis operam navarent, insti- 
tuta est quinquaginta abhinc annos docta Societas Scientiarum, 
qaae per decem haec lustra plurimum contulit ad fines humanae 
sdentiae diversissimis in disciplinis dilatandos et de promovendis 
literarum studiis egregie merita est Viis hucusque initis im- 
mensus futuris quaestionibus paratus est campus, in quo hae 
Sodetate duce et auspice sine dubio exorientur qui Haellstroemii, 
Loenrothii, Nordenskioeldii, Nervander, aliorum merita immorta- 
lia splendidissimo cum successu aemulentur. Itaque Imperialis 
Academia Scientiarum Petropolitana studiorum communione vo- 
biscum conjunctissima vobis Sodetatis Sdentiarum Fennicae 
saera semisaecularia sollemniter celebrantibus venerabunda con- 
gratulatur, enixe optans ut illustris Societas Sdentiarum Fen- 
nica porro floreat et gloriam virtute partam strenue tueatur. 

Valete, Viri clarissimi, nobisque favete. 

Petropoli die XXIX (XVII) mensis Aprilis anno 
MDCCCLXXXVin. 

Imperialis Academiae Scientiarum PetropoUtanae 

Praeses: Comes Demetrius ToUtoy. 

Praesidis vices gerens: F. BouniaJcoiVsJcy. 

Secretarius Perpetuus: C. Vesselofski. 



Digitized by VjOOQ IC 



160 

Frän Naturforscher-Gesellschaft bei der Kaiserli- 
CHEN Universität Dorpat: 

Dorpat den 10 April 1888, 

Än die Finlaendische Gesellschaft der IVissenschaften 
zu Helsingfors. 

Bei der seltenen Feier semisaecularen Bestehens, die am 
^Vi7 A.P'^! d. J. die Finländische Gesellschaft der Wis8enschafte]i 
zu begehen sich anschickt, kann auch die Dorpater Naturforscher- 
Gesellschaft es sich nicht versagen der Jubilarin den Ausdnick 
ihrer auftichtigen Theilnahme darzubringen. 

Es muss bei diesem Anlass die Dorpater Gesellschaft mehr 
noch als sonst sich dessen erinnem, dass sie, obgleich nicht das 
Gesammtgebiet des Wissens umfassend, sondem ihre Thätigkeit 
auf enger begrenzte, hauptsächlich baltische Interessen beschrän- 
kend, doch unter ähnlichen Verhältnissen wie ihre ältere Schwe- 
ster in Helsingfors zu wirken berufen ist, und ihre Aufgabe 
darin erblickeu muss, westeuropäischer Cultur im femen Nord- 
osten die Wege zu bahnen und zu ebnen. Sie muss femer der 
mehrfachen Belehrung und Anregung eingedenk sein, die sie 
dem Schriflenaustausch mit der Finländischen Gesellschaft zu 
danken hat, und kann endlich auch nicht vergessen, dass trotz 
des trennenden finnischen Meeres es an wohlthuenden persön- 
lichen Beziehungen zvnschen ihr und ihrer nordischen Genossin 
nicht gefehlt hat. 

Unter solchen Umständen glaubt die Dorpater Naturfor- 
scher-Gesellschaft sich der Hoffnung hingcben zu diirfen, dass 
die herzlichen Wun8che zu femerem Gedeihen, die sie der Fin- 
ländischen Societät der Wissenschaften zu ihrem Ehrentage hier- 
mit iibersendet, bei letzterer eine freundliche Stätte finden wer- 
den, und dass dieselbe die Widmung der beifolgenden Schrift: 
„Neue Untersuchungen iiber die BesseFsche Formel und deren 
Verwendung in der Meteorologie" von Prof. D:r Weihrauch als 
geringen Ausdruck ihrer hochachtungsvollen G^sinnung nach- 
sichtigst wird entgegennehmen wollen. 

Im Namen der Naturforscher-Gesellschaft bei der 
Universität Dorpat: 

Praesident D:r F. Bidder. 

Secretaire D:r O. Dragendorff. 



Digitized by VjOOQ IC 



161 

Fr&n KoNGUOA Svenska Vetenskaps Akademien i 
Stockholm: 

Tilf Finska Vetenskaps-Sodeteten. 

KoDgl. Svenska Vetenskaps Akademien, som hafl nöjet 
mottaga nnderrättelsen derom, att Finska Vetenskaps Societeten 
ämnar den 29:de i denna mänad högtidligen beg& minnet af 
sin stiftelse for femdo &r sedän, anh&Uer att härmed f& tili So- 
cietetens Herrar Ledamöter firambära sin uppriktiga tacksägelse 
ibr denna henne visade uppmärksamhet äfvensom sin varma Ijck- 
Önskan tili den betydelsefulla högtiden med dess ärofiilla min- 
nen och helt visst äfven rika framtidslöften. Akademien, hvars 
stiftelse ligger ett sekel längre tillbaka i tiden, bar, lik en äldre 
Bjster, stadse med det lifligaste deltagande följt sin p& andra si- 
dan om Bottenhafvet uppspirande och med ungdomligt mod upp- 
iktsträfrande yngre systers utveckling tili en fullt mognad verk- 
samhet i den ' menskliga odlingens tjenst. Med glad tillförsigt 
hoppas Akademien att framgent fi& g& hand i hand med Socie- 
teten för förverkligande af den gemensamma höga uppgift, som 
de b&da för sig uppstäUt, att här uppe i den hÖga norden un- 
derhftUa och A^ämja den vetenskapliga forskningen tili fromroa 
och ära för v&ra fordom förenade men genom skickelsemas makt 
nnmera skilda folk. Och med uttalande af denna forhoppning 
anh&Uer Akademien att fortfarande fi& vara i Societetens vän- 
liga hugkomst innesluten. 

Stockholm den 19 April 1888. 
P& Kongi. Svenska Vetenskaps- Akademfens vägnar: 
Axel Key D. O. Lindhagen 

n. T. Prsses. Stfindig Sekreterare. 



Frän Svenska Akadeboen i Stockholm: 

Tili Finska Vetenskaps-Sodeteten. 

D& Finska Vetenskaps-Societeten nu st&r i begrepp att 
med anledning af sin lemtio&riga tillvaro fira en högtidlig min- 
nesfest, fkr Svenska Akademien härmed sända Vetenskaps-Socie- 
teten sin varma och uppriktiga helsning. Det gemensamma 
str&fvandet för den andliga odlingens tillväxt och utbredande ut- 
gör redan i och för sig ett föreningsband mellan alla sarofiindy 

11 



Digitized by VjOOQ IC 



162 

som verka för denna betydelsefulla uppgift, men Svenska Aka- 
demien fömimmer i detta ögonblick röster af en närmare fränd- 
skap. Oslitliga äro de band ai gemensamma minnen, som för- 
binda Sveriges och Finlands folk, varaktig den fredliga forening, 
som samfaldt arbete i bildningens tjenst p& grundvalen af ge- 
mensam odling stiftat och upprätthäller mellan Runebergs oeh 
Tegners fosterländer. Svenska Akademien, som liHigt erinrar 
sig, att flere i Finland födde och fostrade män sedermera blifvit 
prydnader for den svenska vetenskapen och dikten, och som, för 
att väljä ett lysande exempel, i sinä egna häfder med stolthet 
bevarar hägkomsten af Selmas s&ngare, hvars vagga stod i Fin- 
land, hvars mognare Älder framlefdes i Sverige och hvars for- 
fattareskap är begge folkens egendom, känner sig vid tanken p& 
alla dessa iörbindelser särskildt manad att tili det samfund, som 
i Finland under femtio är har burit vetenskapens fackla, fram- 
hära sin gärd af hjertliga välönskningar. Stockholm den 19 
April 1888. 

Ä. Anderson. 

Svenska Akademiens n. v. Kansler. 

a D, af Wirsin. 



Frän Societetens hedersledamot professoren Er, Edlund 
(tili sekreteraren) : 

Stockholm den 7 Apr. 1888. 

Herr Statsräd, 

D& Finska Yetenskaps-Societeten snart kommer att fira sin 
femtio-&riga betydelsefulla verksamhet i vetenskapens tjenst, an- 
häller jag att tili Societen fä genom Eder, hennes ständige se- 
kreterare, framföra min vördnadsfulla lyckönskan. Det akulle 
haf^a värit för mig, som fitt den aran att räknas bland societe- 
tens ledamöter, ett kärt nöje att närvara vid den stundande fe- 
Sten, men tyvärr är jag af helsoskäl och af andra orsaker deri- 
k&n fbrhindrad. 

M&tte Finska Vetenskaps Societeten, i närä fbrbindelse med 
sinä syster-anstalter i det öfriga Skandinavien, hädanefler som 
hittiUs, kraftigt bidraga tili att läta vetenskapens Ijus str&la ut 
öfver Nordanlanden ! 

YördnadsfuUt 

Er. Edlund. 



Digitized by VjOOQ IC 



163 
Fr&n KoNGLiGA UjnvERSiTETET i Lund: 
Iiii Finska Vetenskaps-Societeten, 

Lunds Akademiska Konsistorium, som erfarit att Finska 
Vetenskaps-Societeten den 29 dennes högtidlighäller sin femtio- 
äriga tillvaro, {^r med anledning häraf sända sin hjertliga lyck- 
onskan. 

Det arbete, som Societeten under det' forflutna halfiseklet 
kannat ntföra i vetenskapens tjenst, har värit fruktbringande och 
af Stor betydelse. 

För Lunds universitet, som under en l&ng följd af &,r stätt 
med Societeten i den lifligaste literära gemenskap, är det derföre 
en synnerHg gladje att med anledning af den förestäende h5g- 
tidligheten i& uttala den innerliga önskan^ att det m& vara So- 
cieteten fbrunnadt att äfven hädanefter med alltjemt vezande 
fnmgkag kraftigt bidraga tili underh&Uande och f^rokande af det 
▼etenskapliga lifvet i Norden! 

Lund den 13 April 1888. 

P& det Akademiska Konöstoriets vägnar: 

Theodor Wis&n. 



Frän Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället 
i Göteborg: 

TiU Finska Vetenskaps-Societeten, 

D& den Finska Yetenskaps-Societeten nu gär att fira sin 
femtioärs jubelfest, känner Göteborgs Kongi. Vetenskaps- och 
Vitterhets-Samhälle sig lifligt manadt att tili Yetenskaps-Societe- 
ten frambära uppriktiga lyckönskningar tili alit, hvad hon under 
sin femtio&riga tillvaro gjort och verkat för sitt lands kunskap 
och bildning och tili den värdefulla insatts hon dervid inlagt i 
den yetenskapliga odlingens Stora arbete. 

At den känsiä, hvarmed det Kongi. Samhället uttalar denna 
sin lyckönskan, gifva forflutna dagars minnen en ännu varmare 
innebörd. D& Göteborgs Kongi. Vetenskaps- och Vitterhets-Sam- 
hSSle för mer än 100 &r sedän stiftades, var det icke minst fr&n 
JFinland som den unga institutionen erhöll ett broderligt stöd^ 
och m&nga aro i det KongL Samhällets häfder de utmärkta Fin- 
ska mäns namn, som d& lifligt deltogo i dess forsta bildnings- 
arbete s&väl inom vetenskapens som vitterhetens omr&den. 



Digitized by VjOOQ IC 



164 

Förändrade yttre forh&Uanden förmft ej losa de band, som 
anden engäng sammanknutit; ocb det &r derföre med en äldre 
systers känslor det Kongi. Samhället, med tacksam hugkomst af 
hvad som värit, nttalar de bästa välönskningar för den Finska 
Yetenflkaps-Sodetetens framtid och dess fortfarande framg&ng i 
sin ädla verksamhet. 

Göteborg den 24 April 1888. 

P& Göteborgs Kongi. Yetenskaps- ocb Vitterhets-Sambälles vägnar: 
Henr. We8tin, Jakob Biörklund, 

n. y. Ordförande E. Samh. Sekreterare. 



Fr&n Kejserliga Vetenskaps- Akademien i Wien: 

Än die geehrie finländische OeseUschaft der JVissenschaften m 
Helsingfors. 

Die Kaiserlicbe Akademie der Wis8enscbaften in Wien sen- 
det der finländischen Gesellachaft der Wis8enschaften i Helsing- 
fors zur Feier ihres fönfzigj&brigen Bestandes Crruss und Gliick- 
wunsch. 

Möge es der geehrten Gesellscbaft, mit der uns gegenseiti- 
ger Schriflentausch näber verbindet, gegönnt sein, nocb in fem- 
ster Zukunft an der Entwicklung der Wissenscbaft erfolgreichen 
Antbeil zu nehmen. 

Wien am 21 April 1888. 

Ameth. Siegel 

PrHsident. General-SecretÄr. 



Fr&n K. K. Geographische Gesellschaft i Wien: 

An den geehrten Vorstand der „8ociSte] des Sciences de Finlande'^, 

Helsingfors! 

Die k. k. geographiscbe Gesellschaft in Wien^ beehrt sicb, 
der Societö des Sciences de Finlande die berzlichsten Griisse und 
besten Wunsche zur Feier ibres fiinfzigjährigen Bestehens zu 
libermitteln. 

Die Soei6t6 des Sciences de Finlande vermag auf eine ruhm- 
reicbe wis8enscbaftliche Thätigkeit am heutigen Tage mitt Stolz 



Digitized by VjOOQ IC 



165 

zuruckzublicken und wird daher der yon k. k. geographischen 6e- 
seDschaft in Wie]i aus Anlass dieser seltenen Festfeier auf s wänii- 
ste b^läckwiinscht. 

Wien am 19 April 1888. 

Der Praesident: 
JVilczek. 
Der General-Secretär: 
D:r t\ Le Monnier. 



Frän K. K. zoologisch-botanische gesellschaft i Wien. 

Wien am ^ 1888. 

IV 

An die löbL Societe des Sciences in Helsingfors. 

Im Namen der k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in 
Wien beehrt sich der ergebenst gefertigte eine löbliche Gesell- 
schaft zur Feier ihres 50 jährigen Bestandes auf das wärmste 
zu begliickw{inschen und ihr zuzurufen vivat, floreat, crescat ! 

Mit dem Wunsche, dass die freundschaftlichen Beziehun- 
gen der heiden Gesellschaften fortdauem mögen 

ergebenst 

fiir die Gesellschaft 

D:r B. V. Wett8tein, 
Secretar. 



Frän Anthropologische gesellschaft i Wien. 

An den hochgeehrten Herm Präsidenten der Societe des Sciences 

de Finlande, 

Im Namen der Anthropologischen Gesellschaft in Wieo 
beehrt sich der ergebenst Gefertigte die aufrichtigsten Gl{ickwtin- 
sche zum 50 Jahrestage der Griindung der geehrten „Soci^ des 
Sciences de Finlande^ auszudriicken. 

Schon seit langer Zeit im gegenseitigen Schriflentausch ste- 
hend, hat die Anthropologische Gesellschaft unaufhörlich G^e- 
genheit den hohen Rang zu schätzen, den die Arbeiten der geehr- 
ten Gesellschaft in der wissenschaftlichen Welt einnehmen, und 
wir hofTen, dass es uns auch för die Folge beschieden sein wird 
dass collegiale Einyemehmen weiter in so gedeihlicher Art und 
Weise zu pflegen, wie bisher. 



Digitized by VjOOQ IC 



160 

Genehmigen den Ausdruck der vorziiglichsten Hochachtung, 
mit der die Ehre hat zu zeichnen 

ergebener 
Wieii, am 19 April 1888. 

HegeTy 

SecretKr. 



Frän Königlich Böhmische Gesellschaft der Wissen- 

SCHAFTEN (tili ordföraiiden) : 

Prague le 22 Avril 1888. 

Monsieur le Bresident! 

La Societe royale des sciences de la Boh^me u recu Com- 
munication de Tinvitation que vous avez bien voulu lui adresser 
pour la föte du 50:i^rae anniversaire de la fondation de la So- 
ciete des sciences de Finlande. La Societe Boheme m'a charg6 
d'exprimer ä cette occasion a la Soci6t6 de Finlande ses i^lici- 
tations les plus chaleureuses et la prie d'accepter ses voeux les 
plus sinc^res pour son succes et sa prosp^rit^ ä Tavenir. 

Agr6ez Monsieur le Pr^sident Tassuraace de ma plus baute 
coDsid6ration. 

Le Secrötaire general 

D:r K. KoiirStki. 



Frän Physikalisch-ökonomische Gesellschaft i Kö- 

nigsberg: 

Königsberg den 21 April 1888. 

Der Finnischen Gesellscbaft der Wissen8chaften (ibersendet 
die Physikalisch-ökonomiscbe Gesellschaft zu Königsberg die herz- 
lichsten Gliickwfinsche zu der Feier ihres 50 jährigen Bestehens, 
in der festen Ueberzeugung, dass die Finnische Gesellschaft der 
Wis8enschaften auch in alien spätem S^eiten in der Lage sein 
wird, in derselben ruhmvoUen und erfolgreichen Wei8e wie in 
dem verflossenen halben Jahrhundert fiir die Verbreitung der 
Wis8enschaften und fftr die Erforschung Finnlands zu wirken. 

Mit herzlichem und freundschaftlichem Grusse. 

Im Nam en der Physikalisch-ökonomischen Gesellschaft 

Otto Tischler. 
AtiswHrtiger SeoretUr. 



Digitized by VjOOQ IC 



167 

Frän Verein fCr Naturkunde i Cassei: 

Cassel, 16 April 1888. 

Än die Firdändische Oesellschaft der IVissenschaften, Helsingfors. 

Den zahlreichen Vereinen, welche der hochgeehrten Fin- 
läDdiBchen Gesellschaft der Wiessenschafiten zu Helsingfors zu de- 
ren 50 jährigen Jubelfeste ihre Anerkennung und ihre Gliick- 
wtin8che aussprechen, schliesst sich auch der Verein fiir Natur- 
kunde zu Cassei an. Wir bedauera es lebhaft, dass die weite 
Entfemung es nicht gestattet Ihrer freundlichen Einladung Folge 
zu leisten und persönlich Ihrer Jubelfeier beizuwohneny um in 
lebendigerer Wei8e unseren 61iickwiinschen Ausdruck zu geben, 
ab es diese Zeilen vennögen. Doch entbieten wir deshalb Ihnen 
nicht minder herzlich Gruss und Handschlag zu Ihrem Ehren- 
tage; möge es Direr Gesellschaft beschieden sein noeh viele soi- 
cher Freudenfeste zu begehen, möge sie bliihen und gedeihen bis 
in die femsten Zeiten. 

Der Vorstand des Vereins fiir Naturkunde 

Dr. Ackermann, 



Frän Oberhessische Gesellschaft fur Natur- und 

HEILKUNDE 1 GleSSCD: 

An die Finländische Gesellschaft der JVissenschaften zu 
Helsingfors, 

Der Tag, an welchem Ihre Gesellschait auf eine segen- 
reiche Thatigkeit von fQnfzig Jahren zuriickblicken kann, naht 
heran. Wenn auch im Leben des einzelnen Menschen eine so 
lange Frist die längste und beste Zeit des Lebens ist, so ist dies 
nidit der Fall bei einer gelehrten Körperschaft, die nun erst nach 
lange gesammelter Erfahrung in ihre voUe Thatigkeit eintritt; 
mit Toller Manneskrafl kann sie nun arbeiten an der weiteren 
£ntwickelung der Wissenschaft, an der Erforschung der Er- 
scheinuDgen in der Natur und der Gesetze derselben. Möchte 
es Ihnen vergönnt sein, in diesem Sinne noch ungemessene Zeit 
Ihre wissensehaftliche Thatigkeit zu entfalten und wie seither 



Digitized by VjOOQ IC 



168 

weiter zu bauen an dem grossen Werke, zu dem sich die Gre- 
Jehrten der ganzen Welt verbriidert haben. 

Mit vorzuglicher Hochachtung verharrt, 

GiesseD, den 7 Apdl 1888, 

Oberhessische Gesellschaft fiir Natur- und Heilkunde. 

Prof. Dr. Thaer. Prof. Dr. O. Buchner, 

Voreitzender. z. corresp. SecretSr. 



Frän Verein fCr Naturwissenschaft i Braunschweig: 
Braunschweig den 24 April 1888. 

Än den Bräsidenten der Finländuichen IVissenschaftUchen OeseU- 
schaft Herm K. HäUstSn, Helsingfors, 

Hochverehrter Herr! 

Mit aufrichtigster Freude haben wir die Mittheilung von 
dem 50 jährigen Bestehen der Finländischen WissenschafUicheii 
Gesellschaft zu Helsingfors entgegengenommen. 

Möchte das wissenschaftliche Interesse Ihres Vereins, das 
bisher so schöne Fröchte gezeitigt hat, fort und fort wachse]i 
und gedeihen zum Segen der ganzen civilisirten Welt! Das ist 
unser aufrichtigster GlUckwunsch den wir Ihnen Namens des 
hiesigen Yereins fiir Natur wissenschaft aus der Ferne zurufen. 

Wir blicken mit Stolz auf unsere Mitarbeiter im Streben 
auf Erweiterung der Wissenschaft, die im höchsten Norden der 
Civilisation unermiidlich im Strome der Zeit durch ein halbes 
Jahrhundert den erhabensten Zielen nachgeeifert haben. 

Auch wir wiirden es uns zu hoher Ehre anrechnen, wenn 
wir in Zukunft auf die Fortsetzung unseres wis8enschaftlichen 
Verkehrs wie bisher hoflfen diirfiten. 

Der Präsident Der Secretär 

Prot Dr. WillL Blasius. Brancalio. 



Frftn Naturwissenschaftlicher Verein i Bremen: 

Bremen, 26 April 1888. 

Die Oesellschaft der JVissenscliaften fiir Finnland 

beehren wir uns zu der 60 Wiederkehr ihres Stiftungstages be- 
stens zu begluckwunschen. Dass die Ungunst der den Yerkehr 



Digitized by VjOOQ IC 



169 

er8chwerendeii Lage för die Gesellschaft kein Hindemiss gewor- 
den ist, eine rege und erfolgreiche Thätigkeit zu entfalten, ist 
ein rUhmlicher Beweis fiir den der Wi8senschaft £Ugewandten 
£dfer ihrer Mitglieder, und wir gestatten uns Ihnen zu dem be- 
vorstehenden Festtage mit dem Danke fur die bisherige Zusen- 
dang Ihrer Schriften den Wunsch auszusprechen, dass Ihnen auch 
femerhin eine gleich fruchtbare Arbeit vergonnt sein möge. 

Der Naturwissenschaflliche Verein 

7. A. W. Miiller-Erzbach. 



Frän Germanisches Nationalmuseum i Numberg: 

Nttmberg den 19 April 1888. 

An die hochuerehrUche FMändische Gesellschaft der W%ssenschaf' 
ien in Helsingfors. 

Fiir die freundliche Einladung vom 7 d. M. verbindlichst 
dankend, bedauem wir lebhafc, dass es uns der weiten Entfer- 
nung wegen nicht möglich ist, der schönen Feier anwohnen und 
unsere 6luckwunsche persönlich darbringen Im können. 

Wir beehren uns daher, der hochverehrlichen Finländischen 
Gesellschafl der Wissenschafiten auf diesem Wege unsere ebenso 
aofricfatigen als herzlichen Gluckwunsche zu Ihrer funfzigjähri- 
gen Jubelfeier darzubringen, zugleich den Wun8ch damit ver- 
knfipfend, dass auch dia femere Thätigkeit der hochverehrlichen 
Gresellschafik von gleich segensreichen Erfolgen gekrönt und die 
Beziehungen zwischen Ihr und unserer Anstalt fiir alle Zeiten 
ebenso gute sein mögen wie bisher. 

Mit vorziigliehster Hochachtung 

Das Direktorium 

des germanischen Natiotialmuseums : 

A. Essentvein, 
L Direktor. 



Fr&n Verein fOr Kunst und Alterthum in Ulm und 
Oberschwaben. 

An die GesMschaft der JVissenschaften Fkinlands in Helsingfors, 

Indem wir der hochgeschätzten Gesellschaft der Wissen- 
fldialten Finnlands zur Feier 'ihres 50 jährigen von glänzenden 



Digitized by VjOOQ IC 



170 

Erfolgen begleiteten Wirkeii8 unserere herzlichen Glucfwun8che 
darbringen, fiigen wir die Versichenmg bei, das8 wir zur Hand- 
reichung fiir die grosseu Ziele der Wisseiischaft in dem Masse 
unserer bescheidenen Kräfte stets bereit sein werden. 
Ulm den 13 April 1888. 

HochachtungsvoU, fiir den Verein, der Ausschuss.: 

Bergiiis. Beyer. Veesenmeyer. 

Knapp. O. F. MOOer. 



Frän Universitetet i Strassburg: 

Strassburg, den 20 April 1888. 

An die Societe des Sciences de Finlandef z, H. des Varsitzenden 
p, t K. HäUsthi, hochtcolgebaren, Helsingfors. 

Ew. Hochwolgeboren 
haben die Giite gehabt, die Universität Strassburg von dem be- 
vorstehenden 50 jährigen Jubiläum der „Soci6t^ des Sciences de 
Finlande" in KennCniss zu setzen, Ich babe nicht verfehlt, Dir 
geehrtes Schreiben zur Kenntniss des akademischen Senates un- 
serer Hochschule zu bringen. Im Namen und Auflrage dessel- 
ben habe icb Ew. Hochwolgeboren unseren verbindlichsten Dank 
fiir die freundliche Mittheilung auszusprechen, und gleichzeitig 
den lierzlichsten Gliickwun8chen Ausdruck zu geben, welche die 
Kaiser-Wilhelms-Universität der gelehrten iinnländischen Gesell- 
schaft zu der Feier ihres 50 jährigen Bestehens entgegenbringt. 
Wenn Ew. Hochwolgeboren in Ihrer geschHtzten Zuschnft der 
Hofinung Ausdruck verleihen, dass die gelehrte finnländische Ge- 
sellschafl in ihrem erfolgreichen Bestreben, an der Vertretung 
und Verbreitung der litterarischen und wissenschaflliehen Inte- 
ressen im äussersten Norden der zivilisirten Welt zu arbeiten^ 
jederzeit auf die vollste Sympathie aller Freunde der Wissenschaft 
werde rechnen können, so darf ich die Versicherung aussprechen, 
dass diese Erwartung bezöglich unserer Hochschule jederzeit in 
henrorragendem Masse Erfiillung finden wird. 

Der Rektor der Universität: 

Ooltz. 

Der SeDatasekretär: 
Dr. Hausmann, 



Digitized by VjOOQ IC 



171 

Frän Societetens hedersledamot, professom H. A. 
ScHWARz i Göttingen: 

Göttingen den 24 April 1888. 

An dm beständigen Secretair der Finnländischen OeseUschaft der 
JVissenschaften Herm Staatsrath Lindelöf, Helsingfors. 

Hochverehrter Herr Staatsrath! 

Sie baben die Giite gehabt, mir die Mittbeilung zu machen, 
dass die Finnländische Gesellscbaft der Wis8en8ebaflen am 29:ten 
dieses Monats die funfzigste Wiederkebr des Tages ihrer Griin- 
dnng festlicb begehen wird. 

Da es mir nicht möglich ist, dieser scbönen Festfeier in 
Pereon beizuwohnen, werde ich im Geiste am Tage des Festes 
mich in den Kreis der Mitglieder versetzen und in geistiger 6e- 
meinschaft und Zugeböngkeit das Fest mitfeiem. 

Den Mitgliedem der Finnländischen GeseUschait der Wis- 
senschaften, den Gelehrten Finnlands, welche sich um dieselbe 
sdiaaren, welche auf der weit gegen Norden vorgeschobenen Ar- 
beitsst&tte des menschlichen Geistes die Fahne echter Wissen- 
scfaafdichkeit hochhalten nnd mit den gelehrten anderer Natio- 
nen wetteifemd sagaciier scrutando die Erkenntniss der Wahr- 
heit erstreben, bitte ich Sie, hochverehrter Herr Staatsrath, mei- 
nen ehrerbietigen Gruss, meine Gliick- und Segen8wiin8che zu 
diesem Feste zu tibermitteln. 

Mit ausgezeichneter Hochachtung, verehrungsvoU 

H. A. Schwarz. 



Frän Academie Royale des Sciences, des Lettres et 
DES Beaux Arts de Belgique i Bruxelles (tili sekreteraren): 

Bruxelles, Ie 12 Avril 1888. 

Monsieur le Secretaire perpetuel, 

L' Academie de Belgique a pris connaissance de votre circulaire 
annoncant que la Soci^t^ des Sciences de Finlande c^l^brera 
bientöt le 50:e anniversaire de sa fondation. L' Academie m'a 
charg^ de vous adresser ses felicitations les plus chaleureuses, et 
de Tous t^moigner toute sa sjmpathie au sujet de ce mömora- 
ble ey^nement. 

EUe fait les voeux les plus sinceres pour que votre sa- 



Digitized by VjOOQ IC 



172 

vante Compagnie continne son oeuvre de propagande scientifique 
dans Textr^me Nord de TEurope. 

Veuillez agr6er, Monsieur le Secr^taire perp^tuel, Texpres- 
sion de mes sentiments les plus distingu6s. 

Le Secrötaire perpetuel de Tacad^mie 

J. Liagre. 



Frän SocifeTfe Gi&ologique de Belgique i Li^ge: 

Liege, le 20 AtfU 1888. 

A Messieurs les president et memhres de la SodeU des Sciences 

de Finlande, 

La Soci^t6 göologique de Belgique a recu Communication, 
dans sa saanee du 15 c:t, de la circulaire annon9ant que votre 
soci6t^ c^l^brerait dans quelques jours le cinquanti^me anniver- 
saire de sa fondation et elle ra'a charg^ de vous adresser ses 
meilleurs souhaits. Les services 6rainents que votre savante 
Compagnie a rendus, pendänt un demi-si^le, au progr^ et a la 
diffusion des lettres et des sciences, lui ont assur^ un rang des 
plus distingu^s parmi les societes savantes. Puisse la Providence 
lui accorder une longue suite de pareils succ^s et prot^ger les 
travaux de tant d^hommes 6minents, dignes continuateurs de 
ceux qui ne sont plus. 

Je suis heureux, Messieurs, de Toccasion qui m'est offerte de 
joindre mes humbles hommages k ceux de notre soci^t6 et je vous 
prie d'agr^r avec eux Tassurance de ma plus haute consideration. 

Le secr^taire general 
O, Detvalqiie. 



Frän Soci^te Entomologique de Belgique (tili sekre- 
teraren): 

Bruxelles, le 8 Avril 1888 

Monsieur le Secretaire, 

J'ai bien re9u la Communication par laquelle vous annoncez 
c^lebration du cinquantenaire de la fondation de la Soci^t^ des 
Sciences de Finlande, et viens, au nom de la Soci^t^ Entomolo- 



Digitized by VjOOQ IC 



173 

gique de Belgique, vous adresser mes felicitations au 8i:get de eet 
heureux ^ydnement, qui est une preuve de vitalit^ dont la Science 
a lieu de se glorifier. 

Veuillez donc, Monsieur le Secr^taire, pr^enter a la Soci^t^ 
des Sdences de Finlande Texpression la plus sincere de notre 
sjmpathie et lui exprimer la part que nous prenons a votre 
jubiU. 

Veuillez agr^r, Monsieur le Secretaire, Tassurance de mes 
s^timents d^oues. 

Ch. Kerremans, 



Frän Soci^te nationale des sciences naturelles et 
MATH^ATiQUES DE Cherbourg (tili sekreterareii) ! 

Cherboorg, le 14 AyHI 1888. 

Monsieur le SecrSUxire^perpitMel. 

La Societe nationale des sciences naturelles et math^mati- 
ques de Cherbourg a appris avec grand int^r^t, par TOtre dr- 
colaire, que la Societe des Sciences de Finlande c^ldbrera, le 29 
de ce moiSy le 50:e anniversaire de sa fondation, et m'a charg^ 
de Tous transmettre ses plus chaleureuses fölicitations k Tocca- 
sion de cette föte jubilaire. 

Uactivit^ scientifique de la Soci^t^ iinlandaise des Sciences, 
le nombre et Timportance de ses publications, Tont prompte- 
ment plac6e au rang des Acad^mies les plus illustres, et notre 
Societe est heureuse d'^tre admise au nombre des sod^t^s qui 
ont IHionneur de correspondre avec Elle pour l'6change des pu- 
blicadons. 

A Toccasion de votre fi^te, et pour resserrer les liens qui 
Tunissent & la Soci6t6 iinlandaise des Sciences, notre Soci6t6, dans 
sa saanee dliier, vous a nomm6 Membre Correspondant, et je 
suis heureux de vous en donner avis. 

Veuillez, Monsieur le Secr6taire-perp6tuel, agr^r Tassu- 
rance de ma consid6ration la plus distingu6e. 

Le fondateur et directeur de la Soci^t^ 

Au^, Le Jolis. 



Digitized by VjOOQ IC 



174 

Frin Reale Accademia delle Scienze i Turin (tili se- 
kreteraren) : 

Torino, li 10 Aprile 1888. 

CUarissimo Signore, 

Questa R:e Accademia delle Scienze ha ricevuto la lettera 
circolare con cui cotesta illustre Societa delle Scienze di Finlan- 
dia le annunzia che verso la fine del mese corrente celebrer4 con 
un' adunanza solenne il cinquantesimo anniversario della sua isti- 
tuzione, ed ha affidato a me il grato incarico^ non solo di rin- 
gaziare del cortese annunzio cotesta spettabile Societi, ma di pre- 
sentarle per questa occasione, a nome dell' Accademia Torinese, 
le piu sincere felicitazione ed i piu vivi auguri di prosperita e 
di gloria avvenire. Per quel vincolo di fratellanza che stringe 
intieme tra loro le scienze et lettere, et rende tra loro amid gli 
studiosi di qualsiasi nazione, L' Accademia torinese sari presente 
in ispirito alla iestä solenne della scienza che si far4 in Helsing- 
fors la sera del 29 Aprile corrente. 

n Presidente 

A, Oenocchu 



Fr&n Meteorological Office i London (tili sekreteraren}: 

London, March 27 1888. 

My dear Sir. 

I regret sincerely that it is quite impossible for me to ac- 
cept the kind invitation conveyed in your circular of the 7:tli, 
and to take part in your jubilee. 

I can only ofier my most heats congratulations to the So- 
ciety on the occasion. It is only a few Societies which can 
show SO much solid work in half a century. 

Y:rs very faithfully 

Bobert K Scott. 



I sammanhang härmed intagas här ännu fö^ande lyck- 
önskningsskrifvelser, hvilka i fö\jd af afet&ndet eller annan 
anledning forsenats och tili Societeten anländt efter festen. 



Digitized by VjOOQ IC 



175 

Fr&n KöN. Bäyerische Akademie der Wissenschaften i 
Munchen: 

MOnchen dcn 26 April 1888. 

in die FitUändische Gesellschaft der JVissenschaften in Helsingfors. 

Ira hohen Auftrag des Herm Präsidenten und der Klas- 
sensekreträre unserer Akademie beehre ich mich der sehr ge- 
sduUzten Gesellschaft zur bevorstehenden Feier ihres 50 jährigen 
Bestehens die ergebensten Gluckwuusche unserer Akademie zu 
ubersenden und damit die Yersicherung zu verbinden, dass die- 
selbe die Fortdauer des beiderseitigen Schriftentausches auch in 
Zukonft als ein willkommene8 Mittel zur Förderung der gemein- 
samen wi88enschaftlichen Aufgaben beider Körperschaften be- 
tnchten wird. 

Hochachtungsvoll und ergebenst 

Das Sekretariat de K. bäyer. Akademie der 

Wis8enschaften 

D:r Max Lossen. 



Frän Verein fCr Erdkunde i Leipzig. 

Leipzig den •/» 1888. 

Der ergebenst unterzeichnete Verein f. Erdkunde sendet 
nachtraglich seine herzlichen GlUckwiinsche mit dem Ausdruck 
des Bedauems, dieselben erst heute aussprechen zu können. 
Möge die Finnländische Gesellschaft der Wissenschaften auch in 
ihrem zweiten Halbjahrhundert bliihen und gedeihen! 

HochachtungsvoUst 

D:r Friedrich Bateel, 
I. Vorsitzender. 



Frän Naturhistorischer Verein i Bonn; 

Bonn, den 27 April 1888. 

Der Naturhistarische Verein 

der Breussischen Bheinlande und Westp?Mlen's 

beehrt sich, der Societas Scientiarum Fennica in Helsingfors, 



Digitized by VjOOQ IC 



176 

welche am 29 April d. J. das Fest ihres 50 jährigen Bestehens 
feiert, zu dieser Gelegenheit die aufrichtigsten und theilnehmend- 
sten Gliickwim8che darzubringen. 

Wenig begiinstigt durch äussere Verhältnisse iind die geo- 
graphische Lage ihres Forschungsgebietes, hat Ihre Gesellschaft 
durch die aufopfemdste Hingabe ihrerMitglieder eine Thätigkeit 
entfaltet, welche alien ähnlichen Gesellschaften und Yereinen 
zum Yorbild dienen kann ; die stattliche Reihe von Bänden \iber 
Finnlands Natur und Volk, die Verhandlungen und Acta Ihrer 
Gesellschaft bilden eine Zierde unserer Bibliothek, die wir gliick- 
lich sind, im Austausch gegen unsere Schriften zu erwerben. 

Möge es der hochgeschätzten Geflellschaft auch femerhin 
beschieden sein, eine gleiche Th&dgkeit zu entMten und nach 
weiteren 50 Jahren mit demselben Geftihl der Befiiedigung auf 
die Leistungen der vergangenen Jahre zurttckzublicken! 

Der durch Krankheit an der Unterzeichnung 
gegenwärtiger Urkunde verhinderte Präsident Wirk- 
licher Geheimer Rath D:r von Dechen und die iibri- 
gen Mitglieder des Yereinsvorstandes 

Fabridxis. Bertkau. 

Geheimer Bergrath SekretSr des Vereins. 

und Vice-Prfisident des Vereins. 



Frin Pollichia, ein naturwissenschaftlicher Verein 
DER Rheinpfalz 1 Diirkheim a. d. H.: 

An verehrlichen tvissenschaftUchen Verein fUr Finnland zu 
Helsingfors. 

Im Auftrage des Ausschusses der Pollichia entledige ich 
mich andurch der angenehmen Pflicht Ihrem werthen Vereine 
zu der Feier seines 50 jährigen Bestehens die aufrichtigsten 
Gluckwtinsche derselben zu iibersenden. 

Mit dem besten Danke ftir den uns bisjetzt zu Theil ge- 
wordenen ehrenyollen Yerkehr erlaube ich mir die Bitte auszu- 
sprechen, es möge auch fiir die feme der gegenwärtige Austausch 



Digitized by VjOOQ IC 



177 

der Yereinspublikationen fortbestehen und ein stets reger und 
CTspricsslicheT bleiben. 

Mit der Versicherung der vor/öglichster Hochachtung 

Ch. Eccar. 

SecretHr. 



Frän Socie:t^ Royale Malacolooique de Beloique i 
Braxelles: 

Bnixelles, le 18 Aprll 1888. 

d Messieurs K. Hällsten, Preftident actuel, et L. Lindelöf ^ 
Secretmre perpiiud de la Society des Sciences de Finkmde, ä 
Hdskngfcrs. 

Messieurs, 

Nous aTons Thoimeur de porter k votre connaissance que 
la SociM rojale malaoologique de Belgique a appris avec la 
plus grande satisfaction que la Soci^t^ des Sciences de Finlande 
se pr^pare ä c^lebrcr le cinquanti^me anniversaire de sa fon- 
dation. 

Nous nous empressons, Messienrs, de yous annoncer que 
notre Association participe a cet heureux jubil^ en vous expri- 
mant les sentiments de haute estime qu'elle professe pour votre 
Sod^ et pour ses travaux. Nous saisissons bien volontiers 
roccasion de la f^te prochaine du 29 avril pour vous rendre 
temoignage de ce que les efibrts que vous et vos pr^^cesseurs 
avez faits pour la propagation et le progr^s des int^r^ts litt6- 
raires et scientifiques, ne se sont pas bom^ k la region de 
Textr^me Nord, car nous avons pu, de tout temps, profiter dans 
de larges proportions du resullat de vos savantes investigations. 
Nous ne pouvons, Messieurs, vous donner de gage plus 
certain de notre sympathie qu'en vous disant que nous conti- 
nuerons a suivre avec le m^me int^r^t vos efforts pour la dif- 
fusion des lumi^res et en faisant des voeux pour que votre 
Association se maintienne ä la place honorable qu'elle occupe 
dans la scienee. 

Nous sommes heureux de vous apprendre que la Soci^to 
royale malacologique, dans sa saanee du 7 avril, nous a char- 
g^s de vous transmettre, avec ses felicitations, Texpression des 

12 



Digitized by VjOOQ IC 



178 

Toeux qu'elle forme pour la continuatiou de la prosp^rite de 
votre Institution. 

Veuillez agr^r, Messieurs, Tassurance de notre haute 
considcration. 

Le Secr^taire, Le Pr^sident, 

Th. Lefivre. J, Crocq. 



Frin Johns Hopkins University i Baltimore: 

Baltimore, Md., April 18, 1888. 

The Johns Hopkins University has had the honor to re- 
ceive an invitation from the Society of Sciences in Finland to 
the oelebration which will be held on the twenty-ninth of April, 
commemorating the fiftieth anniversary oi the foundation of that 
Society. The University regrets that it cannot be represented 
at that time by a delegate. It congratulates the Society on the ex- 
cellent services it has rendered in the promodon of Science, and 
predicts for it increasing usefullness and honor during the 
years to come. 

Daniel C. QUman, 
President J. H. U. 



Fr&n AsiATic Society of Bengal i Calcutta (tili sek- 
reteraren): 

Calcutta 30:th April 1888. 

Sir, 

1 have the honor tho inform you that your letter dated 
7:th March last, intimating that the Society of Sciences of Fin- 
lande will celebrate the 50:th anniversary of their foundation 
on the 29:th April 1888, was laid before the Council of the 
Asiatic Society at their meeting of the 26:th April, and am 
directed to request in reply that you will be good enough to 



Digitized by VjOOQ IC 



179 

convey to the Society the warine8t congratulations of the Asia- 
tie Society of Bengal on this auspicious occasion. 
I remains, Sir, 

Yours faithfuUy 

J5. M. PerctvcU, 
Honorary Secretary 
Asiatic Society of Bengal. 



Tili Societeten hade ytterligare anländt foljande tele- 
gram, hvilka af sekreleram jemväl upplästcs: 

8:t Petersbourg, Avril 17. 

Le Comite G^ologique de Russie a Thonneur de fölidter 
la Soci^te des Sciences de Finlande a son jubil^ de ractivit^ 
sdentifique. 

Le Directeur Karpinshy. 



Palkova, April 17. 

(TiU sekreteraren). 

Die Pulkovaer Stemwarte bittet Sie als ehemaliger Pulko- 
▼aiter der hochverdienten Finnlfindischen Gesellschafl der Wis- 
senschaften zum 50 jährigen Jubiläum ihre wännsten Wunsche 
fur femeres glorreiches Gedeihen zum Besten der Wi8S6n8chaft 
und Nutzen des Vaterlandes zu iibermitteln. 

Struve. 



Dorpat, April 17. 

Mit 8chwesterlichem Gruss sendet die wänn8ten Wönsche 
fuT das femere segenreiche Gedeihen der Gesellschaft die Uni- 
yersität Dorpat. 

Rector A, Schmidt 



Digitized by VjOOQ IC 



180 



Moskwa, April 16. 



CoBtn» HMnepaiopcKaro MocKOBCKaro yHUBepcHTera, npHBtT- 
cTByA OHBJiHHACKoe 06mecTBo HayiTb cb TopsecTBeHBUirb ABemi iiath- 
AecATiutTBett roAOBniHHBiii eBO ocBOBaaiii, HHterb necTb yBtAomTb 
HTO ofli» no 3T0My oiynaD ii36pajrb ceKpeTapii o6mecTBa JundejMi^ btu 
CBOH noHeiHue HJieHU. 

PeKTopi» HeoMo&s. 



Moscou, Ayril 16. 

La Society Imp^riale des Naturalistes de Moscou envoie k 
la Soci^t^ des Sciences de Finlande ses f^licitations au jour so- 
lennel du öO:e anniyersaire de sa vie scientifiqe. 

Pr6sident Bredichin. 



Moskwa, April 15. 

MocKOBCKoe MaTeMaTHHecKoe o6niecTBO HecTByA jieBb w}6iiAex 
CJiaBHaro co6paTa CBoero Onn^iAH^icKaro 06mecTBa nayirb m^erb eMy 

CepAeHBUA npHBtTCTBiA. 

npesHAeHTB UuHtep9, Bnue-IIpeaHÄeHTi» Eytaee^. 

CcKperapi. HeKpacotm. 



Charkow, April 16. 

IlMnepaTopcKiit XapbKOBCKiIt yiiiiBepcHTerb npoHHRHyTuft rjiy6o- 
KHMii yaaiKeBieMii ki» naynuuMi» 3acjiyraMi> OunjiAHjCKaro oömecrea 
HayKi> npHBocurb eMy HCKpeHHee nosApaBJieaie no cjynai) ero uath- 
AecATHJitTHAro D6HjieA H HaHjyHmlA no»e;iaHiA ji.m ero 6yAynieä x^- 

ATeJIbHOCTH. 

PeKTopt UfeAKoen. 



Upsala, April 29. 

En hjertlig helsning fr&n Upsala Universitet med önskan, 
att pä de lyckosamt tillryggalagda femtio &ren m& följa en fram- 



Digitized by VjOOQ IC 



181 

tid, rik p4 verksamhet tili vetenskapens förkolran och det finska 
namnets ära. Pä det större akademiska konsistoriets vägnar: 

Sdhlin, 

Universitetets rektor. 



Upsala, April 29. 

Hjertlig lyckönskan p& femti&rsdagen. Framg&ng och ära 
i fortsatt arbete for vetenskapen! 

Ä Kongi. Vetenskaps Societeteus vägnar: 
Frithiof Holmgren, Bob. Thalin, 

Ordforande. Sekreterare. 



Tromsö, April 26. 

Tromsoe Museum sender siue hjertligaste lyckönskninger i 
anledning av 50 ärsdagen. 

Karl Pettersen. 



Berlin, April 29. 

Akademie der Wissenschaften zu Berlin begriisst Finlän- 
dische Gesellschaft der Wi8senschaften am heutigen Festtage 
und wiinscht femeres Gedeihen. 

Zhibois-Beymofid. 



GöttiDgen, April 28. 

Frohes Fest im Bewu9t8ein der Vergangenheit, gesegnete 
Zukunft in reichem Schaffen fur Wi8sen8chaft und Wahrheit 

WU118cht 

die Königl, Gesellschaft der Wis8enschaften. 



Digitized by VjOOQ IC 



182 



Zagrab (Agram), Avril 28. 



Ne pouvant assister autrement k la i^e que dans Tesprit, 
nous VOU8 fölidtoDS du brillant succ^s de vos travaux accomplis, 
souhaitant que le progrds s'accentue aussi ä ravenir au profit 
de la Science. 

SociiU Archeologique Croate. 



Göttingen, April 28. 

Der Fumländischen Gesellschaft der Wi88enschafteii ehrbie- 
tige Griisee, Gliick- und S^ensw(iiische von 

Professor Schwarz. 

Äbo, April 29. 

Finska Vetenskaps-Societeten hembäres med anledning af dess 
femtio&riga ädla och fruktbringande verksamhet en innerlig lyck- 
önskan Tördsamt af 

K. Tigerstedt 



(Försenadt telegramn Stockholm, Maj 1. 

Bjertliga välonskningar tili Vetenskaps Societeten p& dess 
femtio&rsdag och tack för forgängna tider. M&tte den alit 
framgent högt och framgängsrikt föra forskningeus f ana i norden ! 

Nordenskiöld, Oyldin. 



Dessutom hade prof. statsr&det Leo Mayer i bref tili hr 
O. Donner af den j^^^\ under beklagande af den ofrivilliga 
försummelse som föranledts genom förrexling af ganila och nya 
stilen, anh&llit om framförande tili Societeten af uppriktiga och 
hjertliga, om ock sentida, lyckönskningar fr&n die Gdehrte EsU 
nische Oesellshaft i Dorpat och fr&n honom sjelf pensonligen, 



Digitized by VjOOQ IC 



183 

dervid tilläggaude : ,,M5ge der hochverehrten Jubilarin eine noch 
reich gesegnete Wirksamkeit beschieden sein z\im Froramen der 
Wi8se]iBchaft iiberhaupt und insbesondere ihres engeren Gebietes! 
Möge sie auch dauemd im freundschaftlichsten Yerhältniss zu 
uns bestehen!'' 



Efter uppläsningen af dessa lyckönskningar tillade ord- 
(oranden, pä svenska och finska, fö^jande: 

Societetens uppriktiga tacksägelse för alla dessa adres- 
ser och lyckönskningar fr&n lärda samfund i utlandet har 
jag aran uttala. Societeten vet raed sig sjelf, att de äro 
att härledas icke sä mycket af särskilda förtjenster, som 
societeten skulle inlagt i Vetenskapens tjenst, utan fastmer 
af den sympati, det vänliga iiUmötesgäende lärda samfund 
öfverhufvud visa hvarandra, Societeten hoppas att samma 
vänliga tillmötesgäende äfven framdeles fär komma Socie- 
teten tai del. 



Ordet gafs nu äter ät ständige sekreteraren för upp- 
läsande af ärsberättelsen, hvars hufvudsakliga innehäll af 
honom jemväl i korthet tolkades p& finska spräket. Denna 
berättelse äfvensom de af hrr Ahlqvist och Hällsten derefter 
häUna vetenskapliga föredragen intagas här nedan i en följd. 



Digitized by VjOOQ IC 



Arsberättelse, 

afgifven den 29 April 1888. 

Dä Finska Veteskaps-Societeten nu begär 50:de ärsda- 
gen af sin stiftelse, kunde det utan tvifVel synas lämpligt 
alt kasta en äterblick pä det tillryggalagda halfseklet af dess 
verksamhet och söka utreda hvilken betydelse denna haft 
för den vetenskapliga forskningens fränyande i v&rt land. 
Deraf skuUe dä mihända framgä, att det arbete Societeten 
nedlagt p& Mfoyandet af sin antydda uppgift och som möj- 
liggjorts dels genom det materiela understöd hon fätt ätnjuta 
af landets styrelse, dels äfven genom medverkan af veten- 
skapsidkare utom hennes krets, representerär en icke allde- 
les obetydlig del af den insats, hvarmed värt undangömda 
land under denna tid förmätt bidraga tili de kultursträfvan- 
den, som äro gemensamma för ali» bildade nationer, och 
hvarigenom v&rt folk s&lmida häfdat sin plats bland dessa. 
Vi m&ste dock afstä frin en dylik äterblick, som i hvaije 
händelse skulle falla utom omrädet för denna ärsberättelse, 
och kunna göra det sä mycket hellre, som vi äro i tillfalle 
att i detta afseende hänvisa tili den öfversigt af Finska Ve- 
tenskaps-Societetens verksamhet under berörda hällsekel, 
som tili illustrerande af denna högtid utarbetats af en ärad 
medlem af Societeten, hvilken sedän l&ng tid tillbaka värit 
närä förtrogen med dess angelägenheter. 

Det har icke förunnats Societeten att fira denna sin 
jubelfest med oblandadt glada känslor. Dess ärsberättelse 
mäste nu, likasom mängen gäng förut värit fallet, inledas 
med en erinring om dödens skördar bland personer, som 
st&tt Societeten mer eller mindre närä. Denna gäng har 
lotten träffat tvenne veteraner i vetenskapens tjenst. Den 



Digitized by VjOOQ IC 



185 

30 December förlidet &r afled Societetens hedersledamot, 
akademikern och geheimerädet Ferdinand Wiedemann, och 
den 29 Februari d. &. dess ordinarie ledamot professor eme- 
ritus Nils Abraham Gylden, den forre i sitt 82:a, den se- 
oare i sitt 83:e äldersär. Dä särskilda minnestal öfver dem 
vid detta tillfalle mäste uteblifva, torde ätminstone nägra 
korta uppgifter om deras lif och verksamhet här böra an- 
tecknas. 

Wiedemann var född den 18 Mars 1805 (g. st.) i Hap- 
saL Efter afslutade studier vid universitetet i Dorpat er- 
höU han anställning först vid gymnasium i Mitau och sedän 
säsom lärare i grekiska spräket i Reval, der han verkade 
inemot 20 &r. Under denna tid begynte han forska i de 
finska och estniska dialekterna, utgaf 1847 sinä första gram- 
matikaliska arbeten öfver syqäniska och tscheremissiska 
spräken samt 1851 en grammatik öfver wotjakiska spräket* 
Men han hade derjemte tid och häg öfrig att sysselsätta sig 
äfiren med andra än filologiska änmen, säsom mcd musik, 
i hvars teori och utöfning han säges hafva värit mycket 
bevandrad, och med botanik, hvari han inlade icke ringa 
fortjenst gcnom den flora öfver Östersjöprovmsema han 
jemte sin kollega d:r E. Weber utgaf är 1852. — P& grund 
af sinä lingvistiska förtjenster kallades Wiedemann 1857 tili 
ledamot af Vetenskapsakademien i S:t Petersburg, hvarige- 
Qom han försattes i tillfalle att odeladt egna sig ät sitt älsk- 
lingsstudium, den finsk-ugriska filologin. Af de arbeten, 
hvilka han eflcr denna tid publicerade och som förskaffade 
honom stort anseende bland lingvister, mä här endast näm- 
nas hans liviska grammatik och lexikon, hans grammatik 
öfver ersa-mordviniska spräket och framförallt hans >Est- 
nisch-Deutsches Wörterbuch>, som anses vara af grund- 
läggande betydelse för den estniska spräkvetenskapen. Annu 
i sin sena älderdom utgaf han 1884 en grammatik öfver 
syrjänska spräket — Af sinä landsmän estema var Wiede- 
mann högt uppburen och deltog af själ och hjerta i alit 
som rörde dem. Under den jungestniska rörelsens högflods- 
tid m[iderlät han icke heller, pä sätt hans tyska biograf om 



Digitized by VjOOQ IC 



186 

honom särskildt firamhäUer, alt upprepadt höja sin stäinma 
fönnanande och r&dande. Hans personliga egenskaper gjorde 
honom aktad och ärad af enhvar som kom i beröring med 
honom. Tili hedersledamol af Finska Vetenskaps-Societo- 
ten hade Wiedemann blifvit invald den 6 April 1868. 

Gyldän var ärsbarn med Wiedemann; han var född 
den 16 Maj 1805 i S:t Michels soeken, der hans fader d& for- 
valtade domareembetet, blef student 1821, filosofiekandidat 
1827 samt promoverades samma är tili filosofie doktor. 
Är 1829 utnämndes han tili doeent i grekiska litteraturen. 
Fem är senare, dä adjunkturen i grekiska och romerska lit- 
teraturen vid universitetet efter Sjöström blef ledig, ansök- 
tes denna tjenst samtidigtaf Gylden och dävarande magi- 
ster docens i vältalighct J. L. Runeberg. Dä behandlingen 
af detta befordringsärende och dess utg&ng pi sin tid väckte 
Stor uppmärksamhet och erhillit en kulturhistorisk betydelse, 
torde en kort framställning deraf icke sakna intresse, helst 
derigenom tiUika lemnas en karakteristik af Gyld^ns veten- 
skapliga ständpunkl. Säsom specimina för tjcnsten hade 
sökandenc utgifvit och försvarat hvar sin afhandling pä 
latinska spriket, Gylden om gcnitivus och ablativus abso- 
lutus i grekiskan och latinet, Runeberg om kören i den gre- 
kiska tragedin. Säsom cx ofTicio opponent fungerade pro- 
fessorn i vältalighet J. G. Linsen. Dennes utl&tande om Gyl- 
dens afhandling innehöll bl. a., att den >pä ett fördelaktigt 
sätt vittnäde om ej mindre genom läsning än sjelfbegrun- 
dande \ninnen förtrolig bekantskap med den upphöjda äsigt 
af sprikens studium, hvarigenom detsamma frän att vara 
ett blott aggregat af död kunskap öfvergär tili ett lefvande 
organiskt helt och intager en vigtig plats i vetenskapemas 
§tora syskonring». Dock anmärktes att >afhandlingen blif- 
vit för tidigt afbruten och s&ledes de ifrägavarande konstruk- 
tionssättens härledning ur de grunder, förf uppställt, föga 
eller intet utvecklad>. Om Runebergs afliandling äter ytt- 
rade opponenten, att han ans&g den för en >fri och i mänga 
hänseenden själfständig utveckling af det valda ämnet, vid 
hvilken afhandlingens obestridliga förtjenst förhöjes af det 



Digitized by VjOOQ IC 



187 

egna intresse, läsaren känner, d& hän vet att dessa den 
högre aesthetikens grundsatser här blifvit uttalade af en för- 
fattare, som sjelf vid konsiens utöfhing lyckligt loljt dc- 
samma. Den röjer derjemte ett flitigt studium af de greki- 
ska tragederna, isynnerhet af den herrlige Sophoclesi. Dä 
ärendet sedän förekom tili behandling i konsistorium acade- 
micum, forspordes olika meningar om företrädet mellan sö- 
kandene, hvarför onu^östning derom egde rum. Tili förmon 
för Runeberg uppträdde isynnerhet Linsen med stor värme 
ooh vältalighet. >Wuxen sin medsökande i classisk lärdom, 
i aesthetiskt hänseende öfverlägsen, eller rättare oförlikne- 
lig>, var enligt hans öfvertygelse, >Elgskyttaraes sängare af 
naturen kallad tili en lycklig tolk af tankens och snillcts 
fordna heroer och derigenom tili en ledare af den akade- 
miska ungdomen, som ocksä med förtroende hyllade sig tili 
honom. Hans latinitet är skön och det fulländade svenska 
föredraget lära ej eng&ng obilliga domare väga bestrida». 
Med Linsöen forenade sig bland andra äfven Sjöström. Plu- 
raliteten af konsistorium ans&g sig dock böra gifva förc- 
trade &t Gyld^n pä grund af hans anciennitet och lingvisti- 
ska fortjenster. Tydligast formulerades dess äsigt af pro- 
fessorn i lärdomshistoria Pipping i följande ord: > Magister 
docens Gyld6n har under hela sin studiitid och särdeles sä- 
som lärare vid universitetet foreträdesvis egnat sin flit ät 
de gamle grekers och romares tungomäl, samt silunda med 
den lyckligaste framg&ng vunnit förtrolig bekantskap med 
deras litteratur i ali sin vidd. Deremot har magister do- 
cens Runeberg, ledd af sin medfödda samt genom flitig öf- 
ning och studier lyckligt utbildade skaldegftfva, uppfattat 
fömämligast den poetiska sidan af litteraturen, och synes 
derfor icke heller hafva pä grekemas och romarenas spräk 
användt grundligare forskning, än som erfordrats, för att af 
bekantskapen med deras classiska forfattare vinna den för 
bonom, säsom skald, mest behageliga näring>. Resultatet 
blef att Gyld^n med 10 röster mot 4 uppfördes i forsta för- 
slagsrummet samt den 26 Mars 1834 utnämndes tili tjensten. 
Kort derpä företog han genom Sverige och Danmark en 



Digitized by VjOOQ IC 



188 

resa tili Tyskland, der han uppehöU sig i ett ars tid för li- 
lologiska och arkeologiska studier. Är 1847 befordrades 
han efter Sjöströras död tili professionen i grekiska littera- 
turen, hvilken han innehade tili &r 1866, d& han erhöU af- 
sked säsom emeritus. 

Gyld^n var icke blott en allvarlig och grundlig klas- 
sisk filolog, utan dertill en varm vän af den bildande kon- 
Sten och en af dem, som tidigast i värt land sökte väeka 
intresset för densamma. Under sin redan nämnda resa i 
Tyskland sysselsattc han sig specielt äfven med studium af 
den antika konsten. Vid de besök han i sädant afseende 
gjorde i Munchens och Berlins museer väcktes hos honom 
tanken att ät det finska universitetet söka förskaflfa en sanni- 
ling af de utmärkaste antiker i gipsafgjutningar. I denna 
sak vände han sig tili grefve Rehbinder 1838 och efter dennes 
död tili grefve Armfelt 1841 och erhöll löfte om deras med- 
verkan för saken. Frägan förföll likväl, sedän konsistorium 
den 12 November 1842 deröfver afgifvit det utlätande, att 
en slik samling >väl vore för universitetet behöflig och nyt- 
tig, men att universitetet saknade utvägar att densamma 
anskaffa och sedän underhälla>. — I stiftandet af Finska 
Konstförcningen tog Gylden en verksam del och han torde 
värit den, hos hvilken tanken pä en sadan förening forst 
uppstod. Enligt hvad han i sin 1868 utgifha broskyr, »Fin- 
ska konstföreningens stiftelse, historiskt framställd>, haro m 
upplyser, hade han sedän 1840 först genom samtal med 
enskilda konstvänner och sedän genom tidningsuppsatser 
och saramanträden arbetat för saken, hvilken genom honom 
bragtes derhän, att en af 33 personer undertecknad ansök- 
ning om tillständ att bilda en dylik förening, jemte förslag 
tili stadgar för densamma, den 24 Februari 1843 inlenma- 
des tili Kejserliga Senaten. D|i föreningen efter erhäUet till- 
ständ konstituerade sig och vai af direktion första gängen 
egde rum den 10 Mars 1846, blef Gyldto emeUertid icke 
deri invald säsom ledamot utan endast säsom suppleant 
Han säg hari, med eller utan skäl, en tillställning af mötets 
ordförande, som sjelf ville gälla säsom föreningens upphofs- 



Digitized by VjOOQ IC 



189 

man och derfore icke önskade i direktionen se den man, 
som kunde göra honom aran stridig. Tre är senare, dä ny 
ledamot i direktionen efter Nervanders fr&nfalle skuUe ut- 
ses, träffade valet Fr. Cygnaeus och Gyld^n fann sig för 
andra gängen förbigängen. Men hans intresse för konstens 
firämjande i landet öfverlefde äfven denna motging. Som- 
maren 1849 företog han i sällskap med sin intelligenta och 
konstälskande maka, född Wrede, en resa tili Itjdien. De 
intryck han i' dervarande m&nga och rika museer mottog 
och den erfarenhet han derunder inhemtadc, väckte hos ho- 
nom tanken pft bildandet af ett finskt konstmuseum, för hvil- 
ket han ansäg kejserliga slottet härstädes kunna erbjuda 
lämplig lokal. Denna pian, för hvilken han redan lyckats 
inlressera säväl dftvarande finanschefen von Haartman som 
andra inflytelserika personer, förföll likväl, emedan den icke 
erhöll nödigt understöd firän konstföreningens sida, hvars be- 
shit dä dikterades af Cygnaeus. I förtrytelsen öfver denna 
uraktl&tenhet, som enligt Gyld^ns mening >tillfogade vär 
unga konst och dess framtid en känbar skada>, afhöll han 
sig sedermera att taga del i föreningens sammankomster. 

En fräga, för hvilken Gyld^n äfven lifligt intresserade sig, 
var den p& 1860-talet förberedda reorganisationen af värt 
skohräsende; men äfven här r&kade han i strid med de för 
tiden rädande opinionema. Han kunde icke godkänna do 
princip^er 1865 ärs skolkomite lade tili grund för sitt betän- 
kande, och i sinä 1869 publicerade »Betraktelser öfver det 
senaste skolförslaget, framstälda i form af bref tili professor 
emeritus G. F. Aminoflf> underkastade han dem en sträng 
kritik. Professionen i pedagogik ans&g han fullkomligt 
onyttig och anförde s&som stöd för denna sin isigt, att 
exempelvis Preussen, ehuru det hade 7 universiteter och 
deribland det i Berlin med öfver 170 lärare, dock ej vid 
nägot af dem inrättat en lärostol i pedagogiken. Äfven 
id6n att genom normallyceer vilja befrämja den praktiska 
lärarebildningen ans&g han förfelad. V&r lärda skolas un- 
derlägsenhet i jemförelse med den tyska skolan bcrodde 
icke derpi, att vira lärare saknade insigt i teoretisk peda- 



Digitized by VjOOQ IC 



190 

gogik eller praklisk ö&iing, utan pft otillräckligheten af de- 
ras vetenskapliga bildning. Erfarenheten har intygat atl en 
god undervisningsmetod är helt och hället beroende af lä- 
rarens vetenskapliga ständpnnkt; tili stöd härior anfördes 
den berömde pedagogen L Wieses ord, >att ett grundligt id- 
kande af vetenskapliga studier tillika har en metodiskt bildande 
kraft, att systematiskt forvärfvad vetenskap tillika gör skicklig 
tili användande af densamma, medan metod utan ^jupare upp- 
fattning af ämnet lätt blir en tom och ytlig rutin>. I enlighet 
dermed yrkade Gyld6n pä inrättandet af vetenskapliga semi- 
narier vid universitetet efter mönster af dem, som allmänt 
förekomma vid de tyska universiteten och som hafva tili ända- 
mäl att genom muntliga och skriftliga öihingar införa de stu- 
derande i en (\jupare och grundligare uppfattning af veten- 
skapen. Detta vore det verksammaste medlet att höja lä- 
rarebildningen och derigenom ocksä den lärda skolan. Hans 
förslag om inrättandet af dylika seminarier och firämst ett 
iilologiskt afböjdes dock af Consistorium academicum, som 
formodligen icke fann firägan tillräckligt forberedd. 

Efter sin afgäng frän universitetet vistades Gyld6n hos 
sin son astronomen Hugo Gylden först i Pulkova och der- 
efter i Stockholm, der han äfven slutade sinä dagar. 

Gyld^ns efterlemnade vetenskapliga arbeten bestä huf- 
vudsakhgen i akademiska disputationer och programmer. 
I Finska Vetenskaps-Societetens skrifter har han publicerat 
ett minnestal öfver Lins6n (1849) samt nägra filologiska un- 
dersökningar (1866). Tili ledamot af Vetenskaps-Societeten 
blef Gylden invald den 24 April 1846 och fungerade säsom 
dess ordförande frän den 29 April 1852 tili samma dag 1853. 

För att möjliggöra en önskvärd förstärkning af sinä 
krafter har Societeten den 19 nästvikne Februari beslutit, 
att antalet ordinarie ledamotsplatser, som dittills utgjort 15 
i den historisk-filologiska, men endast 10 i hvardera af de 
tvä öfriga sektionerna, skulle ökas tili 15 inom hvaije sek- 
tion, hvarvid likväl den härförinnan vidtagna provisoriska 
bestämningen, enligt hvilken utom landet bosatte ledamö- 



Digitized by VjOOQ IC 



191 

ter icke medräknats i det faststälda maximi antalet, komme 
att upphöra. Med begagnande af den härigenom öppnade 
utvägen invalde Socieleten den 16 i denna mänad tili ordi- 
narie ledamöler: professorn i matematik Edvard Rudolf 
Neovius i matematisk-fysiska seklionen, professorn i zoologi 
friherre Johan Axel Palmen i naturalhisloriska samt profes- 
sorn i allmän historia Johan Richard Danielson och lektorn 
i finska och svenska spräken d:r Arvid Oskar Gustaf Ge- 
NETZ i historisk filologiska sektionen. Dessförinnan hade So- 
cieteten den 14 November 1887 tili hedersledamot invalt 
professorn vid universitetet i Utrecht, direktorn för meteoro- 
logiska institutet derstädes Cristoph Heinrich Diedrich Buijs 
Ballot. Obesatta äro för närvarande 7 ledamotsplatser, 
nämligen 3 i den matematisk-fysiska, 3 i den natm*alhisto- 
riska och 1 i den historisk-filologiska sektionen. 

Af Societetens skrifter har under ärets lopp härförin- 
nan utkommit Bidrag tili kännedom af Finlands natur och 
foUc, 45:te häftet samt öfversigt af Finska Vetenskaps-So- 
detetens förhandlingar, XXIX, 1886—1887. Societeten är 
nu i tillfalle att ytterligare utdela foljande arbeten, hvilka tili 
denna ärsdag afslutats oöh sälunda kunna pä visst sätt 
betraktas s&som festpublikationer, nämligen: XV och XVI 
tomema at Acta Societatis Scientiancm Fennicae, tvenne 
volymer in 4:o, omfattande den förra 812 sid. jemte 16 plan- 
cher, den senara XV -f- 601 sidor jemte 1 7 plancher, äfven- 
som 46:te och 47:de häftena af Bidrag. I de nämnda tvä 
tomema af Acta ingä afhandlingar: i den XV af hrr Hj. Mel- 
lin, E. Goursat (i Toulouse), O. Nordqvist, A. T. Sundell, 
P. A. Karsten, L. Lindelöf, O. M. Reuter, H. A. Schwarz 
(i Göttingen), E. R. Neovius och W. Söderhjehn; i den XVI 
af I. A. Heikel, Edv. Hjelt, Th. Homto, E. Aspelin, E. A. 
Stenberg, P. Duhem (i Lille), O. Asehan, L. Lindelöf, A. F. 
Sundell, P. A. Karsten samt E. R. Neovius. Ifrägavarande 
häften af Bidragen äter innehälla afhandlingar: det 46:te af 
hrr F. J. Wiik, Hj. Gyllmg, O. Nordqvist, A. F. SundeU och 
Edv. Hjelt; det 47:de af hrr W. Lagus, O. Hjelt och O. 
Nordqvist 



Digitized by VjOOQ IC 



192 

Tili alla dem, hvilka genom sin närvaro vid denna 
fest behedrat Societeten, har hon dessulom velat tili minne 
af denna for henne betydelsefulla dag vördsamt öfveriemna 
en for detta tillfalle pä svenska ooh finska spräken särskildt 
utgifven skrift, bärande titeln >F. V. Societeten 1838 — 1888, 
Dess organisation och verksainhet>, hvilken skrift, säsom 
ofvan redan antyddes, pä Societetens anhäUan benäget ut- 
arbetats af dess vordne sekreterare och numcra hedersleda- 
mot verklige statsrädet A, E. Arppe. 

Vetenskaps-Societeten har under nu tilländag&ngna 
redogörelseär hallit inalles 9 ordinarie och 3 extra sam- 
manträden for behandling af dels vetenskapliga, dels eko- 
nomiska angelägenheter. Tili de förra höra hufvudsakligen 
anmälningar af arbeten, som inlemnats tili införande i So- 
cietetens skrifler och for hvilka här närmast skall redogöras. 

Tili införande i Acta äro anmälda: 
Barometer-Vergleichungen ausgefiihrt in den Jahren 1886 

— 1887 an verschiedenen meteorologischen Centralanstal- 

ten (mit 1 Tafel), af A. F. Sundell; 
Untersuchung einiger Singularitäten, welche im Innem mid 

auf der Begrenzung von Minimalflächenstucken auflreten 

können, deren Begrenzung von geradlinigen Strecken ge- 

bildet wird, af E. R Neovius; 
Ueber Minimalflächenstucke, deren Begrenzung von drei ge- 
radlinigen Strecken besteht, Erster Abschnitt, af den- 

samme; 
Zur Theorie der linearen und homogenen DifTerentialglei- 

chungen mit doppeltperiodischen Coeflficienten, II, af E. A. 

Stenberg; 
Ueber die Elecktricitätsleitung der Gase, II, III, af Th. Ho- 

Mto; 
Ueber einige durch rationale Functionen vermittelte confor- 

me Abbildungen, af E. R. Neovius; 
Sur les applications de la thermodynamique aux actions 

qui s^exercent entre les courants et les aimants, af P. 

Duhem: 



Digitized by VjOOQ IC 



193 

Beobachtungen von Cometen, angestellt auf der Stemwarte 
zu Helsingfors im Winter und Friihjahre 1 885-— 86, af A. 
Donner; 

Icones selectae Hymenomyeetum Fenniae nondum delinea- 
topum, fasc. III, af P. A. Karsten; 

Nervanders galvanometer, af S. Lemström. 

Fö^jande arbeten skola ingä i Bidragen: 
Bidrag tili kännedom af vestra Finlands glaciala och postr- 

glaciala bildningar, af Hj. Gylling; 
Jaakko Suomalaisen virsikirja, kopioitu Upsalan yliopistossa 

säilytetystä ainoasta jälellä olevasta kappaleesta v. 1887, 

af J. A, Cederberg; 
lakttagelser öfver hafsvattnets salthalt och temperatur inom 

Finlands sydvestra skärg&rd och Bottniska viken somma- 

ren 1887, af Osc. Nordqvist; 
Kemisk undersökning af hafsvattnet i Finlands sydvestra 

skärgärd, af E. Hjelt; 
Kritisk öfversigt af Finlands Basidsvampar, I — VI, af P. A. 

Karsten; 
Die Cälaniden Finnlands, af Osc. Nordqvist; 
Kuollan Lapin kielen Sanakirja. — Wörterbuch des Kola- 

Lappischen, af Arvid Genetz; 
Äskvädren i Finland 1887, af A. F. Sundell; 
Svenska statens inköp af hemliga läkemedel och särskildt 

kirurgen Guy's medel mot krälla, af O. Hjelt. 

Afsedda att införas i Öfversigten äro nedanstäende 

uppsatser: 

Synopsis of the genus Neuroctenus Fieb., af E. Bergroth; 

Om grundformema hos kristalliserade mineralier och deras 
genetiska samband, af F. J. Wiik; 

Direkt retning af tvärstrimmig muskel (forts.), af K. Häll- 
sten; 

Tili kännedomen om sensibla nerver och ryggmärgens re- 
flex-apparater (forts,), af densamme; 

Der planet (183) Istria, af A. Donner; 

13 



Digitized by VjOOQ IC 



194 

Mindre meddelanden frän universitetets kemiska laborato- 

rium (4 — 8), af E, Hjelt och O. Aschan; 
Om sura estrar af phtalsyra, af O. Aschan; 
Absoluta magnetiska bestämningar vid meteorologiska cen- 

iralanstalten i Helsingfors, 2, af Ernst Biese; 
Om framställning af konstgjord pyrokroil (kristalliseradt 

manganohydrat), af frih. Aug. af Schult^; 
Om framställning af silfverkaliumkarbonat, af densamme; 
Undersökningar öfver symmetrisk dietylberaslenssyra, af E. 

Hjelt; 
Zur Kenntniss der Kriimmungserseheinungen der Pflanzen, 

af Fr. Elfving; 
Minatliga medelhöjden af hafsytan vid Finlands kuster ären 

1886 och 1887, jemford med det ärliga medeltalet, af N. 

K. Nordenskiöld. 

Utom nu uppräknade arbeten foreligger tili publikation 
jemväl 3:dje tomen af finska polarexpeditionens observatio- 
ner, som bära den allmänna titeln: »Exploration Internatio- 
nale des r^gions polaires. Exp^dition polaire finlandaise». 

Bland öfriga ärender, som värit föremäl för Societe- 
tens öfverläggningar, torde följande förtjena att särskildt 
framhällas. 

Genom skrifvelse frän Ecklesiastik-Expeditionen i Kej- 
serliga Senaten af den 7 Oktober 1887 underrättades Veten- 
skaps-Societeten, att H. K. M., pi derom gjord miderd&nig 
anh&Uan, bemyndigat Senaten att för utdelande af pris for 
vetenskapliga af handlingar vid Societetens 50:de ärsdag, pä 
sätt en af Societeten uppgjord och i sädant afseende insänd 
pian för prisutdelningen närmare innehöU, m* allmänna me- 
del utbetala högst 6,000 mark, hvarjemte Societeten anbe- 
falldes att, sedän vederbörande prisnämnder sig utlätit samt 
antalet utfallande pris eller accessit blifvit bestämda, med 
uppgift härom i sinom tid tili Kejserliga Senaten inkomma. 

Dä denna för Societeten hugnesamma underrättelse 
emellertid nog sentida kom henne tillhanda, väcktes inom 
Societeten fräga, hmnivida icke tiden för inlemnandet af 



Digitized by VjOOQ IC 



195 

prisskrifter, som utgick den 1 päfö^ande Februari, äfvren- 
som sjelfva prisutdelningen borde pä n&gon tid uppskjutas, 
eller ätminstone en sadan förändring i planen för densamma 
uiverkas, att en delning af prisen i flere mindre, om skäl 
dertill förekomme, finge ega mm. Societeten ansäg likväl 
den faststälda planen böra vidhäUas, oeh komma förty de 
beslut, hvari de skilda sektionerna stannat med afiseende ä 
de tili deras förfogande stälda prisen, att vid slutet af detta 
sammanträde tillkännagif^ras. 

Emedan den tid af tre är, för hvilken ledamöterne i 
aikeologiska Kommissionen värit tillsatte, utgick den 23 Ok- 
tober 1887, bar Societeten för sin del tili ledamöter i Kom- 
missionen för nästfö^ande tre&rsperiod utsett hrr Estlander 
och Freudenthal samt understäUt valet Kejserliga Senatens 
stadfästelse. 

Sedän en för ändamälet tillsatt kornit^ utarbetat för- 
slag tili nya stadgar för Socieieten, bar granskningen af detta 
forslag, som utgjort föremäl för öfverläggningar vid flere 
skilda sammanträden, blifvit den 19 nästvikne Februari slut- 
förd. Nägon ätgärd tili utverkande af stadfästelse af de nya 
stadgarne bar dock ännn ej vidtagits, utan bar frägan derom 
lemnats tillsvidare beroende. 

Den af Societeten under senaste v&r anordnade insam- 
lingen af äskväders observationer frän skilda delar af lan- 
det bar fortgätt under medverkan af ett stort antal för sa- 
ken intresserade personer. Genom tillmötesgäende Mn post- 
direktörens sida bar dervid den anordning vidtagits, att de 
for sagde observationers antecknande utsända breikorten, 
för större beqvämlighet ocb tili undvikande af tidsutdrägt, 
befordras säsom fribref utan att derför beböfva af posttjen- 
stemämien bokföras. En af br Sundell gjord sammanställ- 
ning af dessa observationer ingär i Bidragen, ocb skola de- 
samma pä bans förslag fortsättas äfven under detta är en- 
ligt samma pian som bittills. 

Öfver meteorologiska centralanstaltens verksambet un- 
der senaste är bar anstaltens direktor br N. K. Nordenskiöld 
afgifrit sedvanlig berättelse, som skall ingä i Öfversigten af 



Digitized by VjOOQ IC 



196 

Societetens förhandlingar. Ur denna berättelse intaga vi 
här foljande summariska uppgifter. 

Meteorologiska observalioner hafvra under &r 1887 blif- 
vit pä föraastaltande dels af Meteorologiska centralanstalten, 
dels af Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrältningen anstälda 
pä inalles 37 stationer i skilda delar landet. Fenologiska 
anteekningar hafva inkommit frän 53 kommuner och i de- 
ras uppsamlande hafv^a deltagit 65 personer. Variationema uti 
hafsytans höjd hafva regelbundet observerats vid 6 lotsplat- 
ser och 2 fyrb&kar samt i hamnen vid Nikolaistad. 

Sedän limnigrätbyggnaden i Hangö, om hvars uppfö- 
rande aftal träflfats med Drätselkammaren pä orten, nnder 
senaste sommar fiillbordats, har afsyningen af densamma 
egt rum i November sistlidet är och de dervid gjorda an- 
märkningarna öfverlemnats tili meteorologiska utskottet i 
afseende ä granskning och utlätande. Emellertid har sjelfva 
limnigrafen värit i verksamhet sedän den 20 nästvikne Juli, 
och ehuru en noggrannare bearbetning af de dermed gjorda 
observationema öfver hafsytans höjd ännu ej medhunnits, 
synas dessa dock redan otvetydigt gifva vid handen tillva- 
ron af en om ock obetydlig ebb och flod i Finska viken. 
Den häraf beroende periodiska variationen i vattenständet 
uppgär tili omkring 1 decimeter. Det vore utan tvifvel 
önskligt att dylika observationer kunde anordnas äfven pä 
nägra andra punkter af Finska och Bottniska vikarne. 

Antalet af Societetens utländska förbindelser har under 
äret ökats med tre nya, i det öfverenskommelse om skrift- 
byte träffats med Bureau of Education vid inrikesdeparte- 
mentet i Washington, Tromsö museu/m och Bergens wu- 
seum. Hela antalet af dessa förbindelser uppgär nu tili 157, 
deraf 16 i Ryssland, 15 i Sverige och Norge, 2 i Danmark, 
38 i Tyskland, 19 i Österrike och Ungem, 3 i Schweiz, 11 i 
Holland och Belgien, 13 i Frankrike, 3 i Italien, 12 i Stor- 
britannien och Irland, 16 i Nordamerika, 1 i Sydamerika, 3 
i Ostindien, 2 i Japan och 3 i Austrahen. 

Genom utbyte af skrifter med dessa och inhemska kor- 
responderande samfund äfvensom genom enskilda förärin- 



Digitized by VjOOQ IC 



197 

gar har Societetens bibliotek under iret ökals med omkring 
750 volymer. 

Meteorologiska Utskottet har under 1887 utgjorts af 
hrr MoBERG, Lemström och Sundell säsom ledamöter, samt 
undertecknad och hr Elmgren säsom suppleanter, och hafva 
samma funktionärer ätervalts äfven för innevarände &r. S&- 
som revisorer af räkenskapema hafva fortfarande fungerat 
hrr MoBERG och Elmgren. 

Ordförandeskapet i Societeten har under äret handhafts 
af hr Hallsten och öfverg&r nu tili den vordne viceordfö- 
randen hr Freudenthal, hvarefter vai af viceordförande i 
den sistnämndes ställe kommer att ega rum. 



L. Lindelöf. 



Digitized by VjOOQ IC 



Suomen kielen Inknsanoista. 

Esittänyt 

ATlg. Ahlqviit. 

(Esitelmä Suomen Tiedeseuran vuosijuhlassa 29 p:nä huuhtik. v. 1888.) 

Minulla on aikomuksena tällä kertaa Teidän arvostel- 
laksenne esittää muutamia mietteitä meidän kielemme ja 
muidenkin suomalais-ugrUaisten kielten lukusanoista. 

Kaikkein esinnä tahdon kuitenkin ilmoittaa, että minä 
tahallani käytän sanaa lukusana, enkä laskusana, joka nyt 
lienee tavallisempi nuorisoa opetettaessa. Tämä jälkimmäi- 
nen sana on ijältänsä aivan nuori, ja sen synty muuan niitä 
milfei lukemattomia ruotsin kielen matkimisia, joissa suo- 
men kielen >kehkeyttäjät> ovat poikenneet oman kielensä 
luonteesta sekä muistoista ja »luoneet» uutta, joka ei ole 
ollut tarpeen. Jo tuhansia vuosia ennen kuin Suomalaiset 
oppivat lukemaan kirjaa osasivat he näet lukemalla mää- 
rätä kappaleiden määrän, jolle antoivatkin nimen luku. Jos 
mikään, on siis lukusana sopivin ja alkuperäisin nimi niille 
sanoille, joilla luvut nimitetään eli sanotaan. Näin on useim- 
missa muissakin kielissä puheenalaisten sanojen nimi joh- 
dettu siitä verbistä, millä mikin kieli nimittää kappaleiden 
lukemisen toimen. Eikä sana lukusana näytä mitenkään 
voivan saattaa aikaan väärinkäsitystä, sillä sitä ei käytetä 
missään muussa merkityksessä kuin tuossa sen alkuperäi- 
sessä, joka on yksi kuin saksan sanalla Zahltvort Perättö- 
mästä väärinkäsityksen pelosta on kuitenkin nimi laskusana 
sepitetty. Mutta tässä on jouduttu ojasta allikkoon, koska 



Digitized by VjOOQ IC 



199 

näet sanalla ladcu on ^niin monta eri käytäntöä ja merki- 
tystä, esim. sanoissa: laskuikkuna, laskulohi, laskumies, las- 
kuoja, laskuporras, lasktitorvi, laskutuoli, laskuväylä, ja toi- 
sin päin sanoissa: mäenlasku, vaatteenlasku, luvunlasku, 
karjanlasku, koskenlasku, puhumattakaan siitä, että sana 
ladcu myöskin on suomalainen muodostus ruotsalaista flaska; 
tämä muodostus tavataan muun muassa Savolaisen piimä- 
leilin nimessä maitolasku, joka siis on yhtä kuin ruots. 
mjölkflaska, mutta meidän uusimmassa kielessänmie 
voipi myöskin merkitä mjölkräkning! Tämän kaiken li- 
säksi vielä sana laskusanat on loihtujenkin nimityksissä ta- 
vattavana, esim. karjanlaskusanat, koskenlaskusanat 

Siis: ei laskusanat^ korkeintaan ehkä luvunlaskusanat, 
mutta mieluimmin lukusanat! 

Lukusanat, tullaksemme nyt itse aineesen, eivät ole- 
tettavasti ole kielen kaikkein vanhimpia keksimiä. Me voimme 
näet ajatella ihmisen kerran olleen niinkin alhaisella kan- 
nalla, että hän ei ymmärtänyt lausua esineiden lukiya eri 
nimillä, vaan kertoi esineen nimen niin monta kertaa kuin 
kappaleita puheenalaista esinettä oli, eikä siis sanonut esim. 
kolme miestä, vaan äänsi esineensä nimen kolme kertaa, 
sanoen: mies, mies, mies. Mahdollista tällainen menettely 
kyllä olisi ollut, ja jo sekin olisi ollut omansa eroittamaan 
ihmisen luontokappaleesta, koska hän jo tätenkin olisi osoit- 
tanut käsittävänsä esineiden luvuUisuuden, jota eläin- 
ten, järkevintenkään, emme tiedä voivan tehdä. Hankala ja 
raskas, se täytyy myöntää, olisi täänkaltainen lukumäärien 
ilmituominen kumminkin ollut, jopa mahdotoinkin vähäistä 
suuremman luvun toimittamiselle. Tästä syystä keksi ihmi- 
nen lukusanat, näillä lausuakseen esineiden lukumäärän suk- 
kelasti ja suoraan, ilman esineen nimeä useammin kerto- 
matta. Tätä nykyä elävien kansojen joukossa tiettävästi ei 
olekaan yhtään semmoista, jolla ei tavattaisi eri nimiä eri 
lukumäärille. 

Mutta yhtä vähän kuin ihminen voi lukumäärien ilmoit- 
tamisen suhteen tulla sillä toimeen, että vaan niin monesti 



Digitized by VjOOQ IC 



200 

kertoi kulloinkin puheina olevan esineen nimen kuin yksi- 
tyisiä kappaleita sitä esinettä oli mainittavana, yhtä vähän 
oli hänen mahdollista kaikille luvuille loppumattomihin kek- 
siä itsenäisiä eri nimiä. Tämä ei ollutkaan tarpeen, ja itse 
lukujen luonnekin tuli hänelle tässä avuksi. Erityisiä, yksin- 
kertaisia nimiä ei hän tarvinnut keksiä kuin muutamia vaan, 
tehdä pysähdyksen eli käänteen jonkun luvun kohdalla, ja 
siitä lähtien sepittää uusia luvunnimiä siten, että joko yh- 
teenlaskun tahi vähennyksen taikkapa kerron tavoin yhdisti 
noita yksinkertaisia luvunnimiä uusiksi liittoperäisiksi luvun- 
nimiksi. Tärkeintä tässä menettelyssä oli vaan tuon pysäh- 
dys- eli käännekohdan keksiminen eli, toisin sanoen, keksi- 
minen se ensimmäisten lukigen määrä, jonka sisällä hän 
tahtoi saada kulienkin eri luvulle yksinkertaisen nimen ja joka 
lukumäärä oli oleva ensimmäinen ryhmä, ikäänkuin perus- 
ryhmä, esineiden luvussa. Mistä sai hän tuon määrän? 

Omasta olennostaan. 

»Ihminen on luotigen kappalten mitta ja määrä >, on 
joku tietäjä sanonut, sillä tarkoittaen kuitenkin pääasialli- 
sesti henkisiä suhteita. Mutta aineellisestikin on ihminen 
omasta itsestään s. o. ruumiistansa saanut kappaleille mit- 
toja ja määriä. Lyhempien pituutten mittoina otti hän käyt- 
tääksensä ruumiinsa osien pituuksia; tämän todistavat täl- 
laisten pituutten nimetkin, niinkuin syli, kyynärä, jalka, 
vaaksa, tuuma, joilla sanoilla kaikissa kielissä on saman- 
peräiset vastansa. 

Samasta lähteestä sai hän esineiden lukemiselleenkin 
johtoa ja perustusta. Hänellä oli kädessänsä viisi sor- 
mea. Tuossahan oh hyvä osviitta. Luku viisi tuli hänelle 
esineiden lukemisessa pysähdys- eU käännekohdaksi, ja sitä 
myöten ulottuva luvusto hänen luvunlaskunsa perusryhmäksi. 
Itsenäisiä nimiä ei hän tarvinnut keksiä luvuille muille kuin 
vaan noille viidelle ensimmäiselle, esim. yksi, kaksi, kolme, 
neljä, viisi. Tätä etemmäksi ulottuville luvuille sai hän ni- 
met siten, että yhteenlaskun tavoin yhdisti näitä alkuperäi- 
siä nimiä Hittosanoiksi ja sanoi esim. viisi-yksi = 6, viisi- 
kaksi = 7, viisi-kolme = 8, vitsi-neljä = 9. Kymmenelle 



Digitized by VjOOQ IC 



201 

voi hän sukkelimmasti kerron tavoin saada esim. nimen 
kaksi-viittä. — Niitä kieliä on paljo, joissa yksinkertaisia 
lukusanoja on vaan viittä myöten ja jotka enempiä lukuja 
nimittäessään ovat menetelleet tähän nyt sanottuun tapaan. 

Toisissa kielissä tavataan yksinkertaisia lukusanoja aina 
kymmentä myöten. Tähänkin lukumäärään sai ihminen ruu- 
miistansa osviitan, siten näet, että luki molempain kättensä 
sormet yhteen. Muutamissa kielissä taas huomaltaan yksin- 
kertaisten lukusanojen ulottuvan aina kahtd-kymmentä myö- 
ten, johon lukuun helposti saavuttiin lukemalla sormien li- 
säksi varpaatkin. 

Nämät kolme lukemis-tapaa, nim. viisin, kymmenin ja 
kaksin-kymmenin, ovat yleisimmät ja käsittävät suurimman 
osan maanpallon asujanten kielistä. Mutta kansoja sanotaan 
olevan senmioisiakin, joiden kielissä yksinkertaisia luvunni- 
miä ei ole kuin kolmea myöten ja jotka siis, toisin sanoen, 
alussa eivät lukeneet kuin kolmea myöten. 

Suomensukuiset kansat kuuluvat tätä nykyä kymme- 
nin-lukijain joukkoon. Sanoin: tätä nykyä, osoittaakseni 
täUä sen, ett'en luule heidän alusta alkaen kuuluneen tähän 
ryhmään. Jos vähänkään tarkemmin otamme suomensu- 
kuisten kielten lukusanat silmälle, niin huomaamme näissä, 
lukusanoissa, seikkoja, jotka karkoittavat meistä sen luulon, 
että kymmenin-luku olisi näissä kieUssä ollut alkuperäinen 
lukemistapa. 

Niinpä näemme, että samalla kuin yhtäläisyys näiden 
kielten enimmissä lukusanoissa on niin selvä, etVei niiden 
yhteisestä alkuperästä voi syntyä vähintäkään epäilystä, sa- 
malla ilmaseksen niiden nimissä kymmen-luvulle merkillinen 
eroavaisuus. Suomen kielen ftymm^n-sanaa emme ulkopuo- 
lella Itämerenmaita tapaa muualla kuin Mordvalaisilla muo- 
dossa kemen. Jo noilla likeisillä Lappalaisilla on tälle lu- 
vulle peräti toinen nimi, nim. loge eli lokke, joka lieneekin 
yhtä kuin suomalainen sana luku ja joka tavallansa ilmoit- 
taa, että Lappalainen, myöhemmin ruvettuansa kymmenin- 
lukyaksi, tahtoi tämmöisellä kymmenen nimityksellä osoittaa 



Digitized by VjOOQ IC 



202 

tämän luvun lukemisen käänteeksi eli pääksi, ikäänkuin lu- 
vuksi xcer i^oxfiv* Yhtä tämän lapin sanan kanssa on tscher. 
lu ja vog. lou. Kolmas kymmenen nimi puheenalaisissa kie- 
lissä on ostj. jan, jota ei tavata missään muissa murteissa 
meidän kielikuntaamme. Neljäs ja merkillisin on permiläis- 
ten kielten kymmenluvun nimi das, joka unkarin kielessä 
saapi muodon tiz. 

Nämät toisistansa eriävät kymmenen nimet suomalais- 
ugrilaisissa kielissä osoittavat selvästi, että näiden kielten 
äidissä eli emäkielessä ei tälle luvulle ollut itsenäistä nimeä, 
joka taas todistanee, ettei tuon alkukielen puhiyat olleet 
kymmenin-lukijoita. 

Edelleen näemme kielikuntamme lukusanoista, etfeivät 
he, nuo tuon alkukielen puhujat, lukemisensa perusryhmän 
määräämisessä päässeet likeUenkään kymmentä. Meidän 
heimomme kielissä ei näet yhdeksälläkään eikä kahdeksalla 
ole yhteistä, koko kielikunnan läpi käypää nimeä, niinkuin 
luvuston kuuden ensimmäisen luvun nimet ovat yhteiset. 
Ja sanotun lisäksi näemme vielä, että yhdeksän ja kahdek- 
san nimet eivät ole yksinkertaiset, vaan Hittämällä tehdyt. 
Nämät kaksi lukusanaa ovat siis syntyneet myöhemmin kuin 
nuo ensinmiäisten lukiyen nimet, ja syntyneetkin kunkin kie- 
len tahi murreryhmän omalla alalla, ei saapuneet perintönä 
yhteisestä emäkielestä. 

Katsokaanimepa likemmälti näiden kahden luvim nimiä. 

Meillä on suomen kielessä niinä: yhdeksän ja kahdek- 
san. Nämät sanat ilmautuvat lapinkin kielessä, vaikka vä- 
hän kuluneempina, muodoissa: oftse 1. oktse ja gautse 1. kak- 
tse, sekä mordvan kielessä muodoissa: vehksä 1. veikse ja 
kafksa 1. kavkso. Tscheremissin kielen indäk^ ja kandaki, 
vaikka kyllä likellä ikään mainittuja, lienevät kumminkin 
oletettavat syntyneiksi omalla alallansa. 

Mitä näkyy nyt noissa sanoissa yhdeksän ja kahdek- 
san? Ensinkin näemme niissä yksi- ja kaksi-luvun nimet 
typistyneinä eli kaikkein alkuperäisimmässä asussaan, jom- 
moisina ne tavataan vielä sanoissa yk-könen, kak-konen 



Digitized by VjOOQ IC 



203 

(tscher, ik, kok). Sitten keksimme niiden lopussa taivutus- 
päätteen n (jota tavallisesti pidetään genitivin päätteenä) ja 
tämän päätteen edeUä käyvän sidevokaalin. Ja niiden sisim- 
päoä osana löydämme olevan tavuun deks, joka muodossa 
dak$ (däkS) on vastamainitsemissani tschjeremissinkin sa- 
noissa. Noissa meidän sanoissamme on siis kolme osaa 
yk-deks-an, kak-deks-an, kielen nykyisten äännelakien mu- 
kaan: yh-deks-än, kah-deks-an. 

Jtfutta mitä tietää tuo yksi- ja kaksi-luvun nimien il- 
mauminen näissä meidän lukusanoissamme? Epäilemättö- 
mästi sitä, että meillä näissä sanoissa, joissa tuo tuntema- 
toin dei^ välttämättömästi merkitsee kymmentä, on vähen- 
nyksen tavoin tehty lukusananmuoto, ja että yhdeksän siis 
merkitykseltään on: yhtä vailla kymmenen ja kahdek- 
san samoin: kahta vailla kymmenen. Tällaisia vähen- 
nyksen tavoin sepitettyjä lukusanoja tavataan monessa kie- 
lessä; minä viittaan vaan noihin tunnettuihin latinan kielen 
sanoihin undeviginti ja duodemginti, joissa ilmautuu vielä 
tuokin vähennystä osoittava prepositioni de, — Tällä samai- 
sella vähennys-tavalla ovat permiläis-suomalaisetkin kielet 
sepittäneet itsellensä yhdeksän ja kahdeksan nimet; Uitos 
on niissäkin yhtä selvä ja epäilemätöin kuin meidän suo- 
men kielessä. Sama asianlaita näiden kahden lukusanan 
suhteen ilmautuu vihdoin serkuksissa voguulin ja unkarin 
kielissäkin, vaikka liitos ja sen osat näissä eivät ole niin 
selvät kuin edellä-mainituissa. 

Valitettavasti pakoittaa kuitenkin ajan vähyys ja esi- 
tehnäni laatu mun nyt jättämään puheenalainen seikka kah- 
dessa viimeksi mainitussa kieliryhmässä esitettäväksi jossa- 
kin muussa tilaisuudessa. Sen vaan lisään vielä, että ulko- 
puolella suomalais-ugrilaista kieliheimoa tavataan uraali-al- 
tailaisella alalla tämmöinen yhdeksän ja kahdeksan nimien 
synty eräässä samojedin murteessa, ja selviä jälkiä siitä 
sanoo mainio turkin kielten tuntya H. Vänb^ry kiijeessä 
minulle löytyvän parissa itäturkinkin murteessa. 

Mutta, arvellee joku kunnioitettavista kuulijoistani, te 
sanoitte, hyvä herra, että sanoissa yhdeksän ja kahdeksan 



Digitized by VjOOQ IC 



204 

kuin myöskin tscher. indökH ja kandakS tuo tuntematoin 
aines deks (dak^) olisi kymmen-luvun nimi; millä todistatte 
te tämän olettamuksen? Vastaus: tämä deks on juuri sama 
sana kuin kymmenen nimi das syrjäänin ja votjakin kielissä, 
ja tis unkarin kielessä. Kuin suomensukuiset kansat alussa 
eivät käyttäneet kymmenin-lukua, mutta arjalaisten kanso- 
jen naapuruuteen jouduttuansa huomasivat tämän lukemis- 
tavan mukavammaksi heidän entistä tapaansa, lainasivat he 
noilta naapureiltansa käsitteen kanssa nimenkin. Arjalais- 
ten kielten nimi tälle luvulle ilmautuu muodoissa sanskr. 
da^an, kr. dixa, lat. decem, slav. decnmb j. n. e. Missä ja 
milloin tämä lainaus tapahtui, siitä ei saatane koskaan var- 
maa tietoa. Noihin permiläisiin kieliimme samoin kuin un- 
karinkin kieleen jäi tämä lainasana pysyväisesti olemaan. 
Meidän muissa kielissämme menetti se itsenäisen asemansa 
ja sen sijaan siirtyi vähitellen joku oma sana kussakin kie- 
lessä, niinkuin lapin kielessä lokke. Näin on suomen kym- 
man-sanan oleminen tuon (2e^-sanan rinnalla varsin helposti 
ymmärrettävä. Mitä kymmen itsessänsä ja alkiyansa mer- 
kitsee, siitä voipi vaan panna arvaamalla. Kuin näet ottaa 
tämän sanan mordvalaisen muodon kemen huomioon, niin 
iskee mieleen suomen sana käm^nen (= käsi, = 5) ja mieli 
viehtyy ajattelemaan, että kymmen voisi olla jonkunmoinen 
dualis tahi kaksikertaisuuden muoto sanaa kämmen, samalla 
tavoin kuin ostjakin njll = 8 on saman kielen sanaa njel = 4. 
Kymmen merkitseisi tämän mukaan kaksi kämmentä s. o. 
molempain kätten sormiluvun. 

Puheina-ollut kymmen-luvun nimi das (deks) on arja- 
laisista kielistä saapunut meidän kieliimme todennäköisesti 
kultuuri-sanana. Sama on luultava myöskin sata-luvun ja 
tuhannen nimistä. Sana sata käypi läpi koko meidän kieli- 
heimomme muodoissa, jotka varsin vähän eriävät toisistansa. 
Tämä seikka osoittanee sitä, että meidän kielet jo hyvin ai- 
kaiseen omistivat sen itsellensä. Tämän sanan alkuperä 
kuuluu arjalaisella alalla sanskr. mta, pers. sad, slav. cto 
(alkup. coTo, koska mon. gen. cott,). — Sitä vastaan oli niin 
suuren luvun kuin tuhannen sekä käyttäminen että nimikin 



Digitized by VjOOQ IC 



205 

roilt^ei kokonaan tarpeetoin niin yksinkertaisissa oloissa kuin 
ne, joissa muinais-Suomalaiset elivät ja joissa rahaa ei käy- 
tetty ensinkään tavaran arvon määränä. Että tuhannen nimi 
on meidän kieliimme tullut paljoa myöhemmin kuin sadan^ 
näkyy siitäkin, että se niissä ilmautuu kolmessa tahi nel- 
jässä eri muodossa, jotka kumminkin kaikki näyttävät ole- 
van arjalaista alkuperää. Niin on unk. ezer nähtävästi yhtä 
kuin pers, hesar, obi-ugr. sores, säter voivat olla samaa 
kuin sanskr. sahasra; tscher. tizem ja mordv. tbe^än, samoin 
kuin suom. tukani ovat likellä sekä slav. Tuca^a että var- 
sinkin germ. tusand, — Korkeampien lukusanojen lainaa- 
misesta sanoo Bopp (VergL Grammatik, zweite Aufl., II B. 
s. 91): >Gewiss ist, dass hei den höheren Zahlen, welche 
gleiehsam Cultunvörter anzusehen sind, Entlehnungen am 
wenigsten befremdend erscheinen. So ist das lat. mille in 
mehrere neuere keltische Dialekte eingedrungen und lautet 
im Irländisehen mile, im Wallisischen mt7.> 

Minä mainitsin jo edellä, että noissa sanoissa yhdek- 
sän ja kahdeksan ilmautuu loppu, joka on taivutuspääte. 
Tässä asussaan käytetään näitä sanoja subjektinakin s. o. 
nominativin veroisina. Nominativi- muotoisina esiyty vät 
ne ainoastaan liittosyntyisten sanojen määräyssanana, tuom- 
moisten kuin esim; yhdeks-kuinen, kahdeks-vuotinen, joiden 
määräyssanat ovat lyhennykset muotoja yhdeksi, kahdeksi; 
nämät taas ovat tunnetun äännelain mukaan muodostuneet 
muodoista yhdeksä, kahdeksa, jotka näiden lukusanojen tai- 
vutuksessa ilmautuvatkin vartaloina. Mutta itsenäisesti ei 
näitä oletettuja nominativeja käytetä koskaan. Verrattuina 
niihin selviin ja yksinkertaisiin sanoihin, joilla meidän kieli 
nimittää 6 ensimmäistä lukua ja joiden taivutus ei poikkea 
muiden nominien taivutuksesta, saattavat nämät kaksi pu- 
heenalaista lukusanaa epäsäännöUisyydellänsäkin meidän huo- 
mioomme myöhemmän syntynsä ja mutkikkaamman alku- 
peränsä. 

Yhdeksän ja kahdeksan muotoinen on Jf^mmenen-sana- 
kin päätteensä suhteen. Mutta tästä sanasta on meillä kum- 



Digitized by VjOOQ IC 



206 

minkin, ainakin murteittain, vielä nominativi-muoto kymmen 
käytännössä, ei ainoastaan liittosyntyisissä sanoissa, esim. 
kymmenvuotinen, kymmenkuinen, vaan myöskin itsenäisenä 
sanana, niinkuin esim. lauseissa: > toinen kymmen on alulla >, 
> tästä alkaa kolmas kymmen». Tämä muoto mahtoi tällä 
sanalla olla alussa sen puhtaasti kardinalisessakin käyttämi- 
sessä. Mutta aikaa voittaen saattoi attraktioni taikka jon- 
kunlainen myötähakoisuuden tarve kielen antamaan talienkin 
myöhempi-syntyiselle lukusanalle tuon samaisen päätteen, 
joka oli jo käytännössä yhdeksän ja kahdeksan-sanoisssi. 

Mitä seitsemän-SBneain tulee, niin ilmoittaa sekin tuolla 
n-päätteellä, joka on olematoin seitsemän edellä kulkevien 
lukujen nimissä, mutta olemassa sen jälkeisten lukiyen ni- 
missä, ei kuuluvansa suomen alkuperäisiin lukusanoihin. 
Sen nominativi-muotoa näet ei käytetä muuten kuin tuona 
lyhennettynä seitsen liittosanoissa, niinkuin esim. seitsenkui- 
nen, seitsenpäinen. 

Tämä lukusana tavataan tosin kaikissa meidän suo- 
mensukuisissa kielissämme, vaikka kyllä vahvastikin toisis- 
tansa poikkeavissa ilmaumissa. Mutta todennäköisesti on se 
kuitenkin lainattu näihin arjalaiselta alalta ja näyttää sieltä 
tulleen meidän kieliin useamman kuin yhden kerran s. o. 
useammassa kuin yhdessä paikassa. Tähän luuloon viehät- 
tävät minua eräät tämän sanan muodot meidän kielikun- 
nassa, jotka hyvin likenevät seitsemän nimen muotoja eräissä 
arjalaisissa kielissä. Niinhän meidän kielen sana, jos sen 
otamme alkuperäisessä asussansa seittem, on kummastelta- 
van yhdenlainen kuin sekä lat. septem että slav. sedem (ven. 
ccäml, ceMb); ostjakilainen seitsemän nimi tläbet, joka eräässä 
murteessa kuuluu melkein kuin säbet, on ääneltänsä jokseen* 
kin yhtä kuin sanskr. saptan; ja unk. hH on epäilemättö- 
mästi yhtä kuin pers. heft (kreik. iTrrd), Minun luullakseni 
on tämä arjalainen lukusana saanut nuo kolme meidän kie- 
likunnassa tavattavaa eri muotoansa seittem, säbet ja h^t 
kolmessa eri paikassa s. o. aikana semmoisena, jolloin ne 
kolme kieltä, joihin nuo sanat kuuluvat, jo olivat kaukana 



Digitized by VjOOQ IC 



207 

toisistansa. Mutta tuota lainauksen tapahtumis-aikaa en 
laula kenenkään uskaltavan ruveta likemmin määräämään. 

Sitä vastaan tuntuu minusta helpommalta osoittaa tä- 
män lainan syy tahi syyt Itäisissä maissa oli näet sekä 
semiläisillä että arjalaisilla kansoilla seitsen-luku pyhä luku, 
se oli täydellisyyden määrä ja symboli. Tämän luvun suuri 
arvo ja kunnioitus yleni myöskin sekä todellisten seikkain 
kautta että kuvausaistin vaikutuksen avulla. Vanhaan ai- 
kaan tunnettiyen planeetain luku oli 7; Kreikan viisaita oli 
ollut 7; maailman ihmerakennuksia luettiin 7; ja 7 kertoi 
myöhemmin kristillinen legenda n. k. unikekojakin olleen. 
Nämät ja monta muuta tämänlaatuista seikkaa, joista maine 
saattoi sivistyksen aloilta selvemmin tahi tummemmin kai- 
justaa pimeään Turaaniinkin, voivat kartuttaa seitsen-luvulle 
erityisen huomion suomensukuistenkin kansojen kesken. Mutta 
merkillisin seitsen-luvun käyttäminen oli kumminkin epäile- 
mättä se, joka tavattiin kertomuksessa maailman luomisesta. 
Luojan käyttämä seitsenlukuinen päivämäärä tuli kaldealais- 
ten astronomien ajai\jaossa luonnollisen kuukauden neljän- 
neksi osaksi. Ja juuri tämän osan eli nykyisen viikon 
nimenä tahi nimessä näyttää seitsen-luvun nimi arjalaisista 
kielistä saapuneen tänne meidän kieliheimomme alalle. Viik- 
kokausi sai näet melkein kaikkialla nimeksensä joko paljaal- 
taan vaan seitsen-luvun nimen, niinkuin on hebr. Sefta, tahi 
jonkun tästä sanasta johdetun johdannaisen, niinkuin kreik. 
ifidofiäc^ lat. septimana (joista nykyiset ital. settimana, span. 
semana, ransk. semaine). 

Täten joutui myöskin pers. heft, hefta, hafta viikon 
nimenä turkin kieliin, jotka kuin niillä oli omatekoinen seit- 
semän nimi, eivät tarvinneet käyttää sitä tänä lukusanana. 
Täältä kautta lienee unkarin kieli saanut tuon arjalaisen 
sanan muodossa hSt, jota se käyttää sekä seitsemän että 
viikon nimenä. Samoin on^ seitsemällä ja viikolla yhteinen 
nimi ostjakin ja voguulin kielissä. 

Todenmukaista on että suomalais-ugrilaisella alalla vii- 
kon nimenä alussa oli liitännäinen, jonka edellisenä osana 
oli seitsemän nimi ja jälkimmäisenä kunkin kielen sana kä- 



Digitized by VjOOQ IC 



208 

sitteelle päivä, siis niinkuin suomeksi olisi >seitsenpäivä>, 
mutta että jälkiosa tästä niinkuin monesta muustakin liitän- 
näisestä mukavuuden vuoksi vähitellen jätettiin pois. Näin 
tapaamme vielä eräässä syrjäänin kielen murteessa viikon 
nimenä Um-lun ja jurak-samojedin murteessa siu-jälea, jotka 
kumpikin merkitsevät juuri >seitsenpäivä>. 

NäUlä paikoin lienee «ninun sovelijain ottaa huomiooni 
eräs vastaväite, joka melkein itsestänsä tarjoutuu tehtäväksi 
puheenalaista olettamusta vastaan. Jos sana seitsemän eli 
sen alkumuoto seittem, voidaan nim. sanoa, on tuolla tavoin 
arjalaisista kielistä tullut suomen kieleen, niin miksi se ei 
siinä enää merkitse sekä seitsen-lukua että viikkokautta, 
niinkuin vastaavaiset unk. hSt, ostj. tlähet ja vog. sat, mutta 
ainoastaan seitsen-lukua yksinänsä? Tähän en voi vastata 
muuten kuin olettamalla, että suomenkin seitsen-luvun nimi 
varmaan on kerran ollut myöskin viikon nimenä, pakanalli- 
sella ajalla näet. Mutta kristinuskon tultua tapahtui muutos. 
Tämä uskonto antoi viikkokaudelle uuden ja tärkeämmän 
merkityksen sillä, että sen tunnustajat eivät viettäneet viikon 
pääpäivää ainoastaan ja paljaaltaan lepopäivänä, niinkuin 
pakanat, vaan myöskin sinä päivänä, jolloin ihminen enem- 
män kuin muina päivinä ja yhteisesti muiden kanssa lähes- 
tyy Jumalata. Heidän viikkonsakin, joka vastasi raamatussa 
kerrotun luomisen ajanmäärää, sai täten uskonnollisen mer- 
kityksen. Uutten tämän uskon tunnustajain tuli luopua kai- 
kesta pakanuutta muistuttavasta, yksin tuon seitsenkauden 
ja sen eri päivien, varsinkin sen lepopäivän, vanhoista ni- 
mistäkin. Voguulien ja Ostjakien suhteen ei tuonlaista pak- 
koa ole ollut olemassa, heidän käännytyksensä kuin on vasta 
alullansa; heillä on siis entinen viikonnimikin pysynyt pai- 
koillansa. Unkarilaisten käännyttäjät taas eivät liene, paka- 
nuuden laitoksia hävittäessänsä, tässä kohdin olleet niin 
ankarat kuin muissa; taikka oli kansanhenki heillä sitkeämpi 
puolustaessaan vanhoja oloja; heilläkin jäi seitsenpäivän nimi 
olemaan ennellänsä. Mutta meidän Suomalaiset saivat täksi 
nimeksi sanan viikko, ja muutamat idempänä olevia kanso- 



Digitized by VjOOQ IC 



209 

jamme sanan nedSlja, uuden nimen kummassakin kohdassa 
siltä kansalta, joka kristin uskoa kummassakin kohdin suo- 
malais-kansoille saamautti. 

Sanaa viikko emme voi pitää kovin vanhana lainana 
gennanilaisista kielistä. Vanhimmat lainansa on meidän 
kieli saanut näiltä jo silloin kuin Suomalaiset keski-Venä- 
jällä olivat rajaksuttain siellä majailevien Germanein kanssa. 
Tämmöisiä lainasanoja on meidän kielessä koko joukko, ja 
eräs niiden tunnusmerkki on sekin, että ne löytyvät kaikissa 
baltilaisissa suomen kielissä. Mutta puheenalaista sanaa ei 
ole edes vironkaan kielessä; lapin kieleen on se nähtävästi 
lainattu suomesta. Jotensakin selvää on siis, että sana 
viikko, jolla onkin aivan ruotsalais -skandinavilainen asu, 
vasta ruotsalaisten kristinuskon saarnaajien kautta tuli suo- 
men kieleen. Samoin on sana nedSlja itäsuomalaisten kan- 
sojen kieliin levinnyt heidän ristijäinsä Venäläisten kielestä. 
Tämä sana (aineksista ne = ei, ja ÄtJiaib = tehdä, tehdä 
työtä) merkitsee joutopäivää ja oli sunnuntain eli lepopäi- 
vän vanhempi nimi slavilaisissa kielissä, mutta muuttui myö- 
hemmin viikon nimeksi, ja sunnuntaUle annettiin nykyinen 
nimensä BOCKpecenie vapahtajan kuolluista-nousemisen muis- 
toksi. Viikon nimenä on nedilja nyt meidän likintenkin 
kieliveljestemme Virolaisten, Vatjalaisten ja Venäjän-Karja- 
laisten murteissa. 

Dman minun sanomattanikin ovat kunnioiettavat kuu- 
lijani esitelmäni juoksusta voineet huomalta sen tarkoituksen. 
Tarkoittanut olen sillä näet saada vastausta kysymykselle: 
kuinka pitkälle lukivat suomensukuisten kansojen vanhim- 
mat esi-isät alkuperäisillä yksinkertaisilla lukusanoilla? Ja 
vastaukseksi on tullut se jokseenkin todennäköinen arvelu 
että tuo lukeminen on tapahtunut vaan kuutta myöten. 
Ainoastaan kuuden ensimmäisen luvun niminä on meidän 
kielessä yksinkertaisia kaksitavuisia sanoja; ainoastaan nä- 
mät lukusanat, kymmenestä ensimmäisestä, ilmautuvat no- 
minativeina ja ovat siis säännöllisten nominien veroiset; ja 
ainoastaan nämät kuusi lukusanaa käyvät hämmentymättö- 

14 



Digitized by VjOOQ IC 



210 

minä läpi koko kieliheimon* Seitsemästä alkaen muuntavat 
lukasanamme yhfäkkiä muotonsa, esiytyen subjektinakin 
päätteen kanssa, joka kuuluu genitiville, ja saavat täten epä- 
säännöllisen ja epälogillisen asun, jonkalaista meidän kie- 
lessämme muualla ei tavata. Tämän lisäksi on seitsenluvun 
nimi selvästi lainattu, ja kymmenen nimi enimmäkseen joko 
lainattu taikka jälkisyntyinen. Kahdeksan ja yhdeksän lu- 
vuille taas ovat nimet tehdyt silminnähtävästi vähennyksen 
tavoin ja vieraskielisen kymmenen nimen avulla; nekin siis 
jälkisyntyiset. 

Suomalaiset eivät siis alkuperäisesti olleet sorminluki- 
joita, ei viisin, eikä kymmenin, eikä kaksin-kymmenin. He 
lukivat kuutta myöten. Aiheen tähän olivat he varmaan 
saaneet schamanilaisesta uskomuksestansa. Samoin kuin 
arjalais-semQäisellä alalla seitsemän oli pyhä luku, samoin oli 
ja on kolme turanilaiselle hengelle sekä pyhyyden että täy- 
dellisyyden luku. Kalevalassa ja Loitsurunoissamme on sata- 
määrin esimerkkejä kolmen tämmöisenä pitämisestä. Kui- 
tenkin Uenee kolme tuntunut suomalais-kielten alkupuhujista 
kovin pieneltä lukujen .perusryhmäksi. Täksi ottivat he tä- 
män pyhän lukunsa kaksinkertaisen määrän. Ja näin syn- 
tyi heillä kuusin-lukeminen. Myöhemmin, sitten kuin seit- 
sen-luvun pyhänä-pitäminen tuli tunnetuksi ja mieluisaksi 
ja sen nimikin saapui kieliin, lienee suomen sukigen alalla 
seitsemän ollut hyvän aikaa lukemisen perusryhmänä. Vih- 
doin jouduttiin, vaivaloisesti kyllä, nykyiseen järjestelmään, 
jossa kymmenen on lukemisen perusryhmän päättiö. 



Digitized by VjOOQ IC 



Det mekaniska askadningssattet for forklaring af forandriDgarna 
inom de lefvande YareherDa, 

af Z. EftllBt6n. 

Allmänt erkännes det slora inflytande framslegen inom 
naturforskningen utöfvat pä forhällandena inom de modema 
samhällena. Pätagliga bevis härför lemnar den förökade 
användning naturkraftema och hvarjehanda naturprodukter 
funnit i induslrins och samfärdseins tjenst, ja i de mekaniska 
yrkena ooh tili och med i det dagliga lifvet. [^)Denna an- 
vändning af naturforskningens resultat har numera erhäl- 
lit sadan utbredning, att snart sagdt hvarje person, tili och 
med bland samhällets lägsta lager, har nägon kunskap där- 
ora.] Kanske icke mindre är det inflytande, framstegen inom 
naturforskningen utöfvat pä det allmänna askadningssattet^ 
ehuru bevisen härför ej kunna sägas vara lika pätagliga. 
Noggrannare kunskap om naturlagarna har bland annat 
bidragit tili undanrödjande af fördomar och öfvertro; — t. ex., 
män- och sollormörkelser äro ej mer foremäl for vidskeplig 
fniktan, sedän man lärt kanna, hvarpä de bero; epidemiska 
sjukdomar betraktar man ej mer säsom oundvikliga plogo- 
ris, sedän man lärt kanna att äfven de bero af naturliga 
orsaker, som därtUl kunna undanrödjas. Dock, det infly- 
tande naturvetenskapema utöfvat, visar sig ingalunda blott 
i den direkta användning framstegen inom naturforsknin- 
gen finna i det dagliga lifvet eller för forklaring af feno- 
menen i naturen; framför annat framträder det i den alit 
allmännare utbredda insigten, att fenomenen öfverhufvud 
bero af naturliga orsaker, som verka efter bestämda regler, 

') De med parenteser omgifna ställena upplästes ej. 



Digitized by VjOOQ IC 



212 

efter naturlagar, kortligen att det finnes en verldsordning, 
i hvilken hvarken under eller godtycke gör sig gällande. 

Med denna insigt har äfven en större allmänhet blifvit 
mer tillgänglig för de allmänna läror, naturforskarene uppe- 
h&lla; ooh tiU och med sädana läror, som för tillfallet äro 
mer eller mindre osäkra, hafva trängt längt utom den krets 
af naturibrskare, der de uppst&tt. Tili sädana läror hör, 
bland andra, det mekaniska äskädningssätt, som naturfor- 
skarene och särskUdt fysiologerna ansett sig böra uppeh&Ua 
för förklaring af de förändringar, som försiggä inom de lef- 
vande varelserna. Detta mekaniska äskädningssätt kan kan- 
ske med nägra fä ord definieras sälunda, att i de lefvande 
varelserna ej finnes nägonting annat än samma krafter och 
materia som i den döda naturen, — eller närmare bestämdt 
sälunda, att alit hvad som försiggär inom de lefvande va- 
relserna skall finna sin förklaring i samma mekaniska för- 
hällanden, som göra sig gällande i. den döda naturen. I 
detta mekaniska äskädningssätt har man äfven sökt stöd 
för den uppfattning, att jemväl vara andliga egenskaper borde 
finna sin förklaring i dylika mekaniska förhällanden. Hvil- 
ket stöd, lemnar den nutida biologiska forskningen för denna 
mekaniska, eller säsom den äfven kallas materialistiska lära? 
Det är för denna fräga jag här har aran utbe^ja mig nägra 
ögonblicks, nägra minuters uppmärksamhet. 

Frägan om orsakerna tili förändringarna, tili proces- 
serna inom de lefvande organismema är icke frän gärdagen; 
den framträder nämligen, under en eller annan form, sä 
längt tillbaks i tiden, som en biologisk forskning funnits. 
För de ändamäl här afses, behöfver jag dock fösta upp- 
märksamheten blott vid det svar, pä denna fräga gafs vid 
början af detta sekel. 

Vid denna tid — början af detta sekel — tänkte man 
sig, att förändringarna i de lefvande varelserna bero af en 
eller flere egendomliga krafter, som äro väsendtligen skilda 
frän kraftema i den döda naturen. Denna kraft eller dessa 
krafter kallades lifsprincip, lifskraft, lifskrafter, och lokalisera- 



Digitized by VjOOQ IC 



213 

des i de skilda slagen af enkla väfnader, som sammansätla 
organismerna. Det läg i sakens natur, att man sökte när- 
mare definiera dessa krafter med afseende p4 deras verk- 
ningar; man gjorde det genom att afse deras förhällande 
tili de krafter, som verka i den döda naturen; dessa olika 
slag af krafter ansägos nemligen motverka hvarandra; kraf- 
tema i den döda naturen, antog man, sträfva ständigt att 
forstöra de lefvande varelsema, att upphäfva lifvet i dem, 
kortligen att döda dem; detta äter hindrades af lifskrafterna. 
Det är, sä tänkte man sig, en kontinuerlig strid pä lif och 
död meUan lifskraften inom organismen pä ena sidan och 
kraftema i den omgifvande döda naturen pä den andra, — 
en strid, hvars slutliga utg&ng dock icke kunde vara tvifvel- 
aktig, di ju, säsom erfarenheten visar, alit lefvande slutligen 
mäste dö. [Ett yttrande i detta hänseende, som nägorlunda 
karakteriserar hela detta äskädningssätt, har vunnit berömd- 
het; det är af fransmannen Bichat, som egentligen gaf upp- 
hof tili denna lära eller väsendtligen definierade densamma, 
och det är följande: lifvet är summan af de funktioner inom 
de lefvande organismerna, som hindra dödens inträdande 
[la vie est Temsemble des fonctions, qui rösistent ä la mort. 
I öfverensstämmelse härmed tänkte man sig hos unga individ 
lifskraften hafva öfvervigten öfver de yttre kraftema; säsom 
yttryck af lifskraftens öfvervigt ansäg man den unga indi- 
videns tiUväxt och utveckling. Hos unga fuUväxta individ 
äter tänkte man sig lifskraften pä ena sidan och de yttre 
kraftema pä den andra vara i jemvigt, och tillfölje häraf 
lillväxten upphöra. Men under lifvets förlopp antogs lifskraf- 
ten aftaga mer och mer; den förmädde derför ej mer uppe- 
hälla jemvigten med de yttre kraftema; och härmed inträdde 
organismens älderdom, dess längsamma aftynande intill det 
moment, dä krafterna i den yttre naturen helt och hället 
fingo öfverhanden; dä mäste lifsprincipen vika; döden in- 
trädde, och organismen gick sin upplösning tili mötes]. 

Denna uppfattning var visserligen obestämd; och de 
egenskaper, som tillades lifskraften, voro — säsom man ut- 
tryckte sig — hypermekaniska, i den betydelse, att denna 



Digitized by VjOOQ IC 



214 

kraft ej tillkom samma qvaliteter, som de kemiska och fy- 
sikaliska krafterna; men detta oaktadt omfattades och god- 
kändes denna lära ej blott i Frankrike der den uppstod, 
utan öfverallt; den godkändes, om ock under n&got förän- 
drad form, ännu för ej mänga decennier sedän; och den är 
känd under namn af den vitalistiska läran, emedan den till- 
skrifver lifvret — la vie eller vita — alldeles egendomliga 
egenskaper, som icke äterfinnas hos den döda materien. 

[Denna lära af Bichat stär för öfrigt i närä samband 
med den uppfattning, som före hans tid gjordes gällande 
inom biologin, särskildt inom medicinen, samt pä andra sidan 
med framstegen inom fysiken och kemin. De äldre läkarenes 
uppfattning om tillvaron af andliga väsenden, sä kallade lifs- 
andar, spiritus animales, hade längt förut blifvit ersatt af id^n 
om tillvaron af en kraft, lifskraft kallad. Det var framför an- 
nat Newton's upptäckt af gravitationen säsom orsak tili en 
mängd kosmiska och terrestriska fenomen, som gjorde att 
denna uppfattning om en lifskraft säsom orsak tili lifsproces- 
serna vann biologernas godkännande. Äter lokalisationen af 
lifskrafterna i de skilda enkla väfnaderna stär i samband med 
den betydelse de kemiska elementen kort före denna läras 
framträdande fätt för uppfattningen om de kemiska proces- 
serna. I likhet härmed sökte Bichat efter de enkla delar 
inom organismen som förmedla lifsprocesserna. Hans sträf- 
vanden i detta hänseende, framför annat hans anatomiska 
undersökningar ledde tili upptäckten af de enkla väfnaderna, 
och dermed tili de elementära delar, i hvilka lifskraften 
eller lifskrafterna voro att lokaliseras. Hvarje sadan enkel 
väfnad — nervväf, muskelväf, o. s. v. — tillade Bichat olika, 
dock ej närmare definierade vitala egenskaper och vitala 
krafter. — För de biologiska vetenskapernas utveckling blef 
denna Bichafs uppfattning af framstäende betydelse; härtill 
ansiot sig nämligen längre fram Schleiden-Schwann's lära 
samt Virchow's cellularteori, med de förändringar som upp- 
täckterna med mikroskopet lärt kanna i afseende pä de en- 
kla väfnadernas byggnad af histologiska element, och som 
vidare under mellantiden läran om lifskraften undergätt.] 



Digitized by VjOOQ IC 



215 

Emellertid framhölls redan tidigt, kort efter det denna 
lära framträdde, dess oh&llbarhet [bL a. af Vicq d'Azyr 
samt] isynnerhet och syslematiskt af en af de förste fysio- 
loger, af Magendie. 

Magendie gjorde fysiologin tili experimentel vetenskap, 
pä samma sätt sora kernin och fysiken redan voro det; i 
ett af sinä första arbeten — af &r 1809 — underkastade 
han teorin ora lifskraften närmare kritisk granskning; han 
framhöll här tili en början att de antagna lifskrafterna 
borde reduceras tili antal, och vidare att de tili och med 
heh och hället kunde undvaras och förklaringen för lifspro- 
cessema sökas blott i kemiska och fysikaliska förhällanden. 
Hela hans vetenskapUga i^erksamhet, sora omfattade flera 
decennier, kan sägas hafva gätt ut pä denna uppgift. [Han 
sökte pä experimentel väg uppvisa att, i motsats mot den 
vilalistiska läran, kemiska och fysikaliska processer försiggä 
inom de lefvande varelsema pä samma sätt som utom dem, 
och att lifeprocessema blott bero af kemiska och fysikaliska 
krafter.] 

[En sadan uppfattning, om ock mider nägot annan form, 
var för öfrigt längt förut omfattad af de sä kallade iatro- 
mekanikema och iatro-kemikerna; och ej längt förut hade 
Lavoisier och Laplace i ett gemensamt arbete angäende re- 
spirationen äfven uppehäUit densamma.] 

Äfven denna uppfattning vann innan kort medhäll och 
är känd under namn af den mekaniska läran, emedan den 
icke tillerkänner de lefvande organismema eller de histolo- 
giska element, hvaraf de sammansattas, nägra egendomliga 
krafler. Understundom kallas denna lära äfven materiali- 
stisk tillfolje af de ofvan päpekade konseqvensema, hvartill 
den ledt i afseende pä den psykiska verksamheten. 

Dessa bäda läror — den vitaUstiska och den meka- 
niska — upphöUos sälunda samtidigt för ej alldeles mänga 
decennier sedän; häfliga strider fordes meUan deras bekän- 
nare, hvilket i det hela ej är att undra öfver, dä man be- 
tänker att dessa läror särskildt i sinä följder representera 
motsatta verldsäskädningar, nämligen den ena en uteslu- 



Digitized by VjOOQ IC 



216 

tande mekanisk eller materialistisk, den andra en mer ideal 
Sedän nägra f& decennier kan emellertid striden sägas hafva 
upphört; det mekaniska äskädningssättet vann nemligen all- 
mänt eller sä att säga allmänt erkännande inom vetenska- 
pen; och det vitalistiska betraktelsesättet har f&tt vika, om 
ock spär däraf dä och dä framträdt, isynnerhet hos biologi- 
ska forskare i Frankrike. 

Orsakerna härtill äro att sökas i skilda omständigheter, 
men framför annat i de framstäende upptäckter, som sodan 
nägra fä decennier blifvit gjorda inom de experimentella ve- 
tenskaperna, [särskildt i fysiologin och i nägra därtill när- 
stäende diskipliner]. Af stor betydelse i detta hänseende 
voro tili en början upptäcktema inom organiska kernin; de 
sammansatta kemiska föreningar som frambringas af väx- 
ter och djur, säsom fetter, sockerarter, ägghviteämnen o. s. v., 
kunde man tili en början icke framstäUa genom konst af 
enklare föreningar; — i öfverenstämmelse med den vitali- 
stiska läran stannade man derföre vid det resultat, att dessa 
ämnen kunna frambringas endast af de lefvande, organis- 
mema under lifskraftens inflytande. Smäningom förändra- 
des dock denna uppfattning, sedän nemligen kemistema 
lärdt kanna metoder för sammansättning af alit flera organi- 
ska ämnen af enklare föreningar och tillochmed af oorga- 
niska ämnen. Början i detta hänseende gjordes redan är 
1828, dä det lyckades den berömde kemisten Wöhler att 
genom konst framställa ett ganska kompliceradt, qväfvehal- 
tigt ämne [urinämne] som produceras af ^m'organismen; 
sedän dess hafva alit flera organiska ämnen blifvt fram- 
bragta genom konst; och numera kan det ej vara tvifvel 
miderkastadt, att i en framtid tili och med sädana ämnen 
som sockerarterna, mähända äfven ägghviteämnena skola 
blifva det — Upptäckter af denna beskaflfenhet ledde mer 
och mer tili den äsigt, att man ej behöfde antaga tillvaron 
af en egendomlig lifskraft för att förklara uppkomsten af 
de i fräga varande organiska ämnena inom de lefvande or- 
ganismema; tvärtom ansog man sig i öfverenstämmelse 
med det mekaniska äskädningssättet kunna söka lörklarin- 



Digitized by VjOOQ IC 



217 

gen i samma kemiskt-fysikaliska krafter, som äfVen verka i 
den döda naturen. 

[Alldeles dylikt resultal framgick äfVen af undersöknin- 
gama i afseende pä de kemiska förändringar, som nutri- 
tionsmaterialet underg&r i digestionskanalen, förrän det öfver- 
fores tili blodkärlen (resp. kylusvätskan ooh blodet); under 
digestionsvätskomas inflytande underg&r nemligen nutritions- 
materiaiet utom organismen samina förändringar som inom 
densamma. Äfven i delta fall fami man sälunda antagandet 
af en lifskraft vara onödigt; fenomenen kunde äfven utan ett 
s&dant antagande förklaras]. 

Tili samma resultat l^de äfven fysiologiska undersök- 
ningar; t ex. blodets rörelse i de periferiska blodkärlen be- 
fanns försiggä enligt alldeles samma fysikaliska lagar som 
gälla for vätskors rörelse i elastiska rör öfverhufvud. Ocksä 
här var sälmida antagandet af en egendomlig lifskraft 
onödigt. 

Likasä lärde man sig belysa respirationsprocessen för- 
medelst fysikaliska och kemiskt-fysikaliska synpmikter. — 
[Mekaniska lagar fimno vidare tillämpning jemväl för förkla- 
ring af extremitetemas rörelser vid lokomotion — vid gäen- 
det och springandet t. ex.] — Ögats förmäga att se före- 
mäl tydligt pä olika äfständ — en fräga som redan ärhun- 
draden sysselsatt forskarene — fann sin förklaring i qvan- 
titativt bestämbara förändringar inne i ögat, nämligen i form- 
och läge-förändringar i linsen. — Tonfömimmelsemas upp- 
komst belystes genom samma mekaniska förhällande, näm- 
ligen resonans, som tillkommer hvaqe musikaliskt instru- 
ment — För att ännu anföra n&got exempel, — i lef- 
vande nerver och muskler — [de väfnader, som äro att räk- 
nas tili de gätfuUaste med afseende pä deras uppgifter inom 
djurorganismen] — uppvisades elektriska fenomen vid deras 
tillständ af hvila och verksamhet; härmed blef — för att 
använda ett uttryck af en af samtidens förnämste fysiologer 
— härmed blef lifskraften fördrifven frän en af dess star- 
kaste forskansningar. — Äfven den allmänna naturlag, som 
utsäger att materien och kraftyttringama i naturen blott 



Digitized by VjOOQ IC 



218 

kunna förvandlas, men icke tili deras qvantitet ökas eller 
minskas, — äfven denna naturlag befanns gälla de lefvande 
organismenrna. 

Med fä ord, öfverallt i de biologiska fenomenen syntes 
antagandet af egendomliga krafter vara onödigt for fenome- 
nens förklaring; man fann tillfredsställande förklaring i sam- 
ma förh&Uanden, som göra sig gällande i den döda naturen. 
Med sädana resultat, af den experimentella forskningen, är 
det väl ej att undra öfver, att den vitalistiska läran fick vika 
för den mekaniska, ooh att man vidare äfven för de andliga 
egenskaperna, för den psykiska verksamheten trodde sig 
kunna vänta förklaringen i likadana mekaniska förh&Uanden. 

Att dock denna uppfattning bland biologiska forskare 
ej värit alldeles enhällig, har redan blifvit antydt; särskildt 
inlade den kände transke fysiologen Bernard upprepade 
ginger vamingar mot detta mekaniska äskädningssätt. Det 
är visserligen sannt, framhöU Bernard, att bekännarene af 
den vitalistiska läran misstagit sig; men, sade han, de som 
hylla den mekaniska läran misstaga sig icke mindre, ehuru 
i alldeles motsatt riktning; de yttersta orsakerna tili förän- 
dringama inom de lefvande organismema kunna ej forklaras 
blott förmedelst kemiskt-fysikaliska förhällanden. Det är icke 
ett tillfälligt sammanträffande af kemiskt-fysikaliska krafter 
som gör att hvarje lefvande varelse är byggd efter en 
bestämd pian, — en pian, som upprepas frän individ tili 
individ, frän slägte tili slägte; denna ordning, denna orga- 
niska pian som genomgär den lefvande naturen öfverhufvud, 
mäste vi härleda af egendomliga vitala krafter. — Men ylt- 
randen i denna riktning af Bernard ooh andra voro h&Una i 
altlör allmän och obestämd form, för att röna annan upp- 
märksamhet än den, att de nägon gäng förklarades tillhöra 
en redan för&ldrad och öfvervunnen vitalistisk ständpunkt 

Förhällandena äro väl fortfarande desamma; men i 
alla fall kan sägas, att genom de noggrannaste detaljforsk- 
ningar frän senaste tid hvärjehanda fenomen blifvit kända, 
som ej mer kunnat äterföras tili kemiska eller fysikaliska 
förhällanden, och om hvilka det tili och med blifvit ställdt i 



Digitized by VjOOQ IC 



219 

tvifVel, om de n&gonsin kunna blifva det. De i fr&ga va- 
rande fenomenen hänfora sig tili de förändringar, som för- 
siggi i väjhadselementen vid deras tillständ af verksamhet; 
de stÄ däriore i det närmaste samband, med den biologi- 
ska lära, som sedän nägra fä decennier vunnit alit allmän- 
nare erkännande, att nemligen de yttersta delar i hvilka 
lifsproeessema försiggä, äro de väfnadselement, [celler, fi- 
brer, o. s. v.], som sammansätta de [ofvan omnämnda af 
Bichat upptäckta] enkla väfhaderna. Här är sälunda fr&ga 
om lenomen af helt annat ordning än de nyssnämda, som 
giftrit stöd för det mekaniska äskädningssättet; de nu i fräga 
Tarande fenomenen hänföra sig tili de yttersta orsakerna, 
som framkalla prosesserna inom de lefvande varelserna; 
de förra deremot hänföra sig tili processerna i organen i 
deras helhet, dä man abstraherar frän de yttersta orsaker 
hTarpä dessa processer bero. Det är föga möjligt att göra 
sig reda för dessa förhällauden, utan att ingä i detaljer; 
nägot hithörande exempel mä det därföre tiU&tas att här 
anföra. 

Sedän länga tider känner man noggrannt det ställe i 
digestionskanalen, der fettämnen fr&n nutritionsmaterialet 
öftrerföras tili blodet [resp. tili kylusvätskan] ; detta ställe an- 
tydes bland annat deraf, att här de celler, som bekläda di- 
gestionskanalen — nägra timmar efter en mältid — äro 
fyllda med smä fettkom i sitt inre [och likasä kyluskärlen 
samt det fina kanalsystem hvarmed dessa taga sin början]. 
Tfll denna upptäckt ansiot sig omedelbart frägan om orsa- 
ken tili fettkomens inträngande i de nämnda cellerna. I detta 
hänseende hafva mänga äsigter, — i öfverensstämmelse med 
den mekaniska läran, — blifvit uppehäUna, ja troligen s& 
mänga äsigter och hypoteser, att de föga kunna ökas; redan 
deras antal utvisar, att man icke värit tillfredsställd med de 
uppställda förklaringarna; slutligen har man ock sett sig för- 
anläten att öfvergifva dem alla, och att förklara fenomenet 
pk annat sätt, nämligen förmedelst en aktiv verkan som 
utgär Mn de lefvande elementen sjelfva, och som visar sig 
deri att de upptaga fettkomen frän omgifningen i sitt inre 



Digitized by VjOOQ IC 



220 

[samt befordra dem midt igegom sin substans tili de när- 
liggande kyluskärlen]. Vid denna aktiva verksamhet förh&l- 
ler sig hvart och ett af de i fr&ga varande elementen pä. 
samma sätt som en-celliga varelser, deder frän det omgif- 
vande mediet upptaga i sitt inre vissa beständsdelar, men 
undvika andra. 

Dylika förh&llanden har man äfVen uppvisat i de seeer- 
nerande körtlarna, eller närmare bestämdt i de element, der 
sekretionen försigg&r; härvid visa nämligen dessa element 
förändringar tili form, storlek och inre byggnad; och dessa 
förändringar hafva icke kunnat äterföras tili kemiskt-fysika- 
liska förhällanden; man anser äfVen dem bero p& en sjelf- 
ständig verksamhet, som tillkommer dessa element vid se- 
kretionsprocessen. 

Sädana förhällanden har man äfven lärt kanna för de 
väfnadselement, som förmedla de högre djurens och äfven 
menniskans rörelse, — nämligen muskelelementen; förme- 
delst mikroskopet har man nämligen kunnat uppvisa vissa 
regelbundet förlöpande förändringar inne i dessa element, 
i det moment d& de kontrahera sig. Icke heller dessa för- 
ändringar hafva tunnit sin förklaring i kemiskt-fysikaliska 
förhällanden, [om ock sädana förklaringar blifvit försökta]; 
ej ens analogier för möjliga förklaringar förmedelst det me- 
kaniska äskädningssättet hafva blifvit funna; man härleder 
dem helt enkelt af en aktiv verksamaet i de lefvande mu- 
skelelementen. 

[Pä samma sätt förhäller det sig med vissa egendom- 
liga förändringar, som med mikroskopet ses försiggä i cel- 
lemas inre, dä de dela sig och gifva upphof tili nya celier; 
här möta äter förändringar i elementens inre, som förlöpa 
i en bestämd ordning eller visa en bestämd lagbundenhet, 
men icke kunnat äterföras tili kemiskt-fysikaliska processer, 
sädana de försiggä i den döda naturen; ocksä dessa förän- 
dringar härledas af en aktiv verksamhet i elementen sjelfva]- 

Dessa exempel läta redan förstä den uppfattning, som 
uppehälles i afseende pä förändringarna inom de lefvande 
väfnadselementen. Hvarje slag af element har sin särskilda 



Digitized by VjOOQ IC 



221 

uppgift inom organismen; muskelelementen hafva sälunda 
tili uppgift, att ästadkomma rörelser i de delar, vid hvilka 
de äro fastade; körtelcellerna äter producera sekret, t. ex. 
i spottkörtlarna spott, i lefvern galla; de ofvan nämnda cel- 
lerna i digestionskanalen hafva tili uppgift, att uppsamla 
fettkornen frän nutritionsmaterialet, för att ölVerföra dem 
tili blodet eller närmast tili kyluskärlen. Med f& ord, hvarje 
slag af element har sin bestämda uppgift i organismens tjenst; 
med afeeende härpä, har man jemfört organismen [växt, 
djur, menniska] med ett väl organiseradt samballe, der väf- 
nadselementen representera de skilda individerna eller per- 
sonerna; i detta samballe bafva de skilda slagen af väfnads- 
element olika rang, olika sambällsstäUning ocb dermed äf- 
ven olika uppgifter i det allmännas, i organismens tjenst; 
och dessa uppgifter utföra de vid sin verksambet med stör- 
sta precision, vi kunna säga med mekanisk nödvändigbet. 

Men dermed att processerna i väfiaadselementen be- 
traktas säsom yttringar af elementens egen eller sjelfstän- 
diga verksambet, äro dessa processer ej ännu förklarade. 
Hvarpä beror dä denna sjelfständiga verksambet? eller när- 
mare bestämdt, bvarpä bero dessa egendomliga fenomen i 
väfhadselementens inre, bvarigenom denna sjelfständiga verk- 
sambet visar sig? — det är denna fräga, som ännu förelig- 
ger tili besvarande. I detta bänseende bafva n&gra forskare 
uttalat den förboppning, att i en framtid äfven dessa feno- 
men skola finna sin förklaring i kemiskt-fysikaliska förbäl- 
landen; — andra vänta med säkerbet, att sä skall ske; slut- 
ligen finnas äfven forskare, som anse det vara omöjligt att 
dessa fenomen n&gonsin skola finna sin förklaring i öfver- 
ensstämmelse med den nyss omnämnda nrekaniska läran. 
Hvilken af dessa äsigter i en framtid kan befinnas vara den 
riktiga, är för tidigt att söka afgöra; denna fräga kan icke 
for närvarande exakt besvaras, — sä mycket mindre som 
äfven de närmaste orsakema tili de kemiskt-fysikaliska fe- 
nomenen i den döda naturen tiUsvidare äro ganska oftill- 
ständigt kända. — Men, äfven under denna form äro de i 
fräga varande resultaten af betydelse för det bär bebandlade 



Digitized by VjOOQ IC 



222 

ämnet; de visa nämligen, att det mekaniska äsk&dningssät- 
tet ej fär uppeh&llas säsom allmängiltigt i samma utsträck- 
uing som tillförene, emedan en vigtig grupp af fenomen tills- 
vidare icke deri funnit sin förklaring. Dessa resultat visa 
vidare, att det icke är omöjligt, att den biologiska forsk- 
ningen ännu skall se sig föranläten i viss män äterupptaga 
det förra vitalistiska äsk&dningssättet för förklaringen näm- 
ligen af just de biologiska fenomen, som mer än andra aro 
karakteristiska för den lefvande materien, de nämligen som 
försiggä i väfnadselementen vid deras tillständ af verksam- 
het. — Genom dessa resultat förändras visserligen icke den 
forskningsmetod, som hittills blifvit följd inom de biologiska 
vetenskaperna; men uppfattningen om de biologiska feno- 
menen blifver en annan; den m&ste tillsvidare blifva mer 
reserverad, tili dess säkrare kännedom erh&lles om de aktiva 
processerna i väfnadselementen. Det är sjelffallet, att här- 
med äfven de slutledningar man gjort, under förutsättning 
att det mekaniska äskädningssättet är allena berättigadt for 
förklaring af förändringama inom de lefvande varelsema, — 
det är sjelffallet, att äfven dessa slutledningar härmed för- 
lorat i betydelse och allmängiltighet. 

För tolkningen af förändringama inom de lefvande va- 
relserna inrymmes sälunda fortfarande det mekaniska äskäd- 
ningssättet ett framstäende rum; men möjligheten att vid 
dessa processer äfven alldeles egendomliga krafter äro verk- 
samma, bar äter vunnit större uppmärksamhet bland biolo- 
giska forskare. 



Tillkännagifvande angäende hedersprisen, 

af aiJB^de ordföranden. 

A Societetens vägnar har jag ännu aran tillkänna- 
gifva, att de tre hedersprisen, — hvarje om 2,000 ^i/: — , 
hafva tilldelats följande auktorer: 



Digitized by VjOOQ IC 



223 

af fysikalisk-matematiska sektionen ät Verklige Stats- 
rädet, Öfverdirektören för skolväsendet, D:r Lorenz Leonard 
Ijndelöf för hans afhandling Trajectoire d*un corps assujet- 
tie ä se mouvoir mr la surface de la terre sous Vinfiicence 
äe la rotatian terrestre; 

bS naturhistoriska sektionen • AX: Lektorn vid Mustiala 
Landtbruks-institutet, D:r Petter Adolf Karsta, för hans 
arbeten: Kritisk öfvef-sigt af Finlands Basidsvampar och 
Icones selectae hymenomycetum Fenniae. IV, 

samt af historisk-filologiska sektionen &t: Lektorn vid 
finska Normallyceum i Helsingfors, D.t Arvid Oskar Genetz 
för hans arbete: Kuollan Lapin Sanakirja — JVörterhcch 
des Kola-Lappischen. 

Alla dessa afhannlingar hafva inom den föreskrifna 
tiden bUfrit inlemnade tili Societeten, och äro eller komma 
att blifv^a offentliggjorda i Societetens publikationer. 

Societeten skattar sig lycklig deröfver att dessa pen- 
ningemedel blifvit ställda tili dess disposition, och deröfver 
att sä förtjenstfuUa afhandlingar blifvit inlemnade tili Socie- 
teten, att alla dessa hederspris kunnat utdelas. 



♦ O"»-»- 



Digitized by VjOOQ IC 



Förteckning 

dfrer de skrlfter, soni blif?it tili Finska Yetenskaps-Soeieteten 
förftrade frin den 26 MiO 1887 tili den 28 MiO 1888. 



Suomalaisen Kirjallisuuden Seura. 
Toimituksia: XLVIII Kalevala 3 painos. — LX Shakespea- 

rin Dramoja VIII. 
Suomi Toinen Jakso, Vihko XX. 

Societas pro Fauna et Flora Fennica, 
Acta Voi. IV. 
Meddelanden. H. 14. 

Suomen Historiallinen Seura: 
Consistorii Academici vid Äbo Universitet äldre protokoller 
B. n. 

Svenska Literatursällskapet i Finland, 
Skrifter: H. VI. Förhandlingar och uppsatser. 2. — VII. 
Ordbok öfver estländsk-svenska dialekterna af A. O. 
Freudenthal och H. A. Wendell. 

Juridiska Föreningcn i Finland. 
Tidskrift kr 1887 1—4. 

Statistiska Byrän i Finland, 

Bidrag tili Finlands ofBciela Statistit I. Händel och Sjö- 

fart. 7. Öfversigt af Finlands utrikes sjöfart och han-. 

del 1883 och 1884. — VI. Befolkningsstatistik. 14. 

Öfversigt af folkmängdsförändringarna i Finland 1885. 



Digitized by VjOOQ IC 



225 

— Vn. Sparbanksstatistik. 2. Öfversigt af Finlands 
sparbanker 1883—1885. — XVIII. Industristatistik &r 

1884. 1. Bergshandteringen, geologiska undersöknin- 
gar m. m. 2. Fabriker och handtverkerier. — D:o 

1885. 2. Fabriker och handtverkerier. 
Suomenmaan virallinen Tilasto. XVIII. Teollisuustilasto v. 

1884 1. 2; 1885 2. 1, 2. 

Industristyrelsen i Finland. 
Meddelanden. H. 4, 6—9. 
Tiedonantoja. V. 2, 3, 5, 7. 

Rnlands geologiska undersökning. Kartbladen 10, 11 med 
beskrifhingar af K. A. Moberg. 

Suomalais- Ugrilainen Seura. 
Aikakauskirja. V. I, II. 

Kej8. Finska HushäUnings-SäUskapet. 
Handlingar för ir 1886. 

VAcadSniie imp. des sciences de S.i Petershourg. 

Bulletin. T. XXXI 4, XXXII 1. 

M^moires VDrme Serie. T. XXXIV 4—13, XXXV 1, 2. 

3anHCKH, T. LH 2— LV 1. 

M^langes asiatiques. T. IX 2. 

M^langes physiques et ehimiques. T. XII 4, 5. 

M6Ianges biologiques. T. XII 2, 5. 

Melanges mathematiqnes et astronomiques. T. VI 4. 

Mäanges russes. T. V. 1. 

06pa3iii>i HapoAHoii jraiepaTypH d^Beprnjxi» T^pKCKHXTb njie- 
Mern, co6paHu B. PaÄ^oBUMT» h. VI. — Proben der 
Volksliteratur der nördlichen Tiirkisehen Stämme ge- 
sammelt u. ubersetzt von W. Radio ff. T. VI. 

JIoKJiaAM H HpHTOBOpU COCTOflBm. BT» IipaBHT. CeHaTfe BT. 

impcTB. Xlerpa BCJiHKaro, h3a. n. pe^aKu. H. B. Kajia- 
lOBa. T. Il 1, 2. 
Beitrage zur Kenntniss des russischon Reiches. 2:te Folgc 
B. IX. — 3:te Folge B. I, II. 

15 



Digitized by VjOOQ IC 



226 

Das physikalische Centralobservatorium in Btissland. 
Annalen, herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1886 1,.2. 
Repertorium fur Meteorologie redig. von H. Wild. B. X. 

Entu PyccKoe feotpa^uuecHoe 06\uficm$o. 
HsBtCTia. T. XXin 1, 2, 4, 6. 
3aimcKH. Otä. I no o6nieä reorpa«»iH. T. XIII, XV 3—8, 

XVI 2, XVn 1, 2, 4, 5. — n OTÄ. 3THorpa«i>iH. T. X 

2, Xm 2, XVI. 

FeoAotuuemU KoMumena es C. Bemepöypn. 
TpyÄU. T. U 4, 5, m 3, IV 1, V 4, VH 1, 2. 
HsBtCTiiL T. VI 6—12, VII 1, 2. 
PyccKafl TeoiiorHHecKafl BHÖjuoxeKa II (1886). 

Die Kaiserl, Universität zu Dorpat 

Verzeichniss der Vorlesungen 1886 2, 1887 1. 

Personal der kais. Universität 1886 2, 1887 1. 

Ad solenmia Caes. Universit. Dorp. 1885 (G. Loeschkii 
Die östl. Giebelgruppe am Zeustempel zu Olympia); 
1886 (G. Loeschkii Boreas und Oreithyia am Ky- 
pseloskasten). 

Festrede d. 12 Dee. 1885 von R. Thomae nebst Jahres- 
berieht. — Festrede d. 12 Dee. 1886 Ueber That- 
sachenreihen in der Geschichte, von A. Briickner, 
nebst Jahresbericht. 

Festrede am Tage der Enthiillung des in Dorpat errichteten 
Denkmals fiir K. E. von Baer gehalten von Rosen- 
berg. 

Akademiska dissertationer 1886 (28 st.), 1887 (9 st.). 

Die Naturforscher-Gesellschaft b. d. Universität Dorpat. 
Sitzungsberichte. B. VIII 1, 2. 
Archiv fär die Naturkunde. Ser. I. B. IX 4. 

Die gelehrte estnische Gesellschaft 
Sitzungsberichte 1886, 1887. 

Verhandlungen. B. XIII (Festschrift der Gesellschaft zur 
Feier ihres 50:jährigen Bestehens). 



Digitized by VjOOQ IC 



227 

La SociStd imp. des Naturalistes de Moscau. 
BoUetin 1887 2—4, 1888 1. 

Meteorologische Beobachtungen von B. E. Bach m et ie ff 
1887 1, 2. 

MocKoeacoe MameMamuuecnoe OStnecmeo. 
MareuaTHHecKiö G6opHHirB. T. Xm 3. 

XieecKoe OÖtu/BciMo EcmecmeoucnbimafMMä. 
UpoTOKOjn» oHopejVL coöpaHia 25 Anp., 16 MaH, 5 Ccht., 20 
Hoflöp., 18 JleK. 1887, 16 Hhb., 30 Hhb. 1888. 

06wficfMo 9omHbWi BpaKeU n MocMib. 
TpYÄH 1887 1—4, 1888 1. 

La SocUtS Ouralienne d^amateurs des sciences natureUes. 
3anHCKH (BuUetin). T. X 2. 

Kongi. Svenska Vetenskaps-Akademien. 
Öfversigl af Vetenskapsakademiens förhandlingar. Ärg. 42, 

43 (1885, 1886). 
Bihang tili Vetenskapsakademiens handlingar. B. X 1, 2, 

XI 1, 2, XII Afd. 1—4. 

Kongi Vitterhets-, Historie- och Äntigvitets-Äkademien. 
Handlingar. D. 30. 

Antiqvarisk Tidskrift for Sverige. D. X 3, 4. 
Mänadsblad är 1886. 

Kongi. Biblioiheket i Stockholm. 
Sveriges offentliga Bibliothek: Stockholm, Upsala, Lmid. Ac- 
cessionskatalog 2 (1887). 

Kongi. Universitetet och Vetenskaps-Societeten i Upsala. 
Nova Acta reg. Societatis scient. Ups. Ser. III. Voi. XIII 2. 
Upsala Universitets Ärsskrift. Ärg. 1886. 
Bulletin m6t6orologique mensueL Voi. XIX (1887). 

Kongi. Carolinska Universitetet i Lund. 
Lunds Universitets Ärsskrift. B. XXIII (1886—87). 



Digitized by VjOOQ IC 



228 

Byrän för Sveriges geologuka undersökning. 
Sveriges geologiska undersökning. Ser. A. Kartblad a) 
N:ris 92, 94, 97—99, 101, 102 med beskr. b) N:ris 11, 
12 med beskr. — Ser. B. b) N:o 5. — Ser. C. N:ris 
65, 78—91. 

KangeL Norske Frederiks Universitet och Videnskabs- 
Selskabet i Kristiania, 
Den Norske Nordhavs-Expedition 1876—1878. XVII. Zoo- 
logi: Aleyonida ved D. C. Daniel s e n. — XVIII. A, 
B. Nordhavets Dybder, Temperatur og Stromninger, 
ved H. M oh n. 
Viridariura norvegicum. Norges Vöextrige af F. C. Schii- 
beler. B. I 2, II 1. 

Den Norske Oradtnaalingskommission. 
Vandstandsobservationer. H. 4. 
Geodätische Arbeiten. H. 5. 

Bergens Museum. 

Aarsberetning for 1886. 

Tromsö Museum. 

Aarshefter 10. 
Aarsberetning for 1886. 

Det kongel. Danske Videnskabemes Selskab i KiBhenhavn^ 
Skrifter. Sjette Raekke. Naturvidensk. og' matheni. Afd. 

B. IV 3—5. 
Oversigt over Selskabets Forhandlinger. Aar 1886 3, 1887 

1, 2. 
Regesta diplomalica historia^ Danicse. Ser. II. T. 1 5. 

Die kais. Leopoldino-Carolinische deutsche Akademie 
der Naturforscher. 
Verhandlungen. T. XLIX— LI. 
Leopoldina. H. 22 (1886). 

Katsdog der Bibliothek der kais. Leopoldino-Carol. Akade- 
mie. 1. 



Digitized by VjOOQ IC 



229 

Das germanisclie Nationalmtiseum. 
Anzeiger. B. II 1. (1887). — Beilageu: MitteQungen. B. Il 
1. — Katalog der in germ. Museum befindl. vorge- 
schichtlichen Denkmäler. 

Die deuische Seetuarte zu Hamburg. 
Vierteyahi*s-Wetter-Rundschau. Jahi-g. I 1. 

Die königl Äkademie der TVissenscJiaften zxi Berlitz. 
Abhandlungen 1886. 
Sitzungsberichte 1887 l— LIV. 

Die königl. Forsiakademie zu Neustadt-EhersivalAe. 
Jahresbericht. Jahrg. XII (1886).. 

Die königl. OeseUssJmft der TVissenschaften zu Göttingen. 
Abhandlungen. B. XXXIH (1886), XXXIV (1887). 
Nachrichten 1886, 1887. 

Der natunvissensch. Verein von iNeti- Vorpommem 
u. Biigen. 
Mittheilungen. Jahrg. XVIH (1886). 

Der natnrhist. Verein d. preiiss. Eheinlandes 
u. JVestphalens. 
Verhandlungen. XLIV 1, 2. 

Der nassauiscJie Verein fiir Naturkunde. 
Jahrbächer. Jahrg. 40. 

Die naturfarschende GeseUschaft zu HaUe. 
Abhandlungen. T. XVI 4. 
Berichte uber die Silzungen 1886, 1886. 

Der naturtvissenschaftliche Verein zu Elherfeld. 
Jahresberichte. H. Vn (1884—87). 

Die oberlausitzische GeseUschaft der JVissensdm/ten. 
Neues I^usitzisches Magazin. B. LXIII 1, 2. 



Digitized by VjOOQ IC 



230 

Der Verein filr Natunvissenschaft zu Braunschiveig. 
Jahresbericht fiir 1881—1887. 

Der naturtvissenschaftliche Verein zu Bremen. 
Abhandlungen. B. DC 4, X 1, 2. 
Flora der ostfriesischen Inseln von F. Buchenau. 

Die königl. SäcJisische Oesellschaft der JVissenschaften 

zu Leipzig, 

Abhandlungen. Math.-phys. Classe. B. XIH 8, 9, XIV 1—6. 

— Philolog.-histor. Classe. B. X 3—6, 8. 
Beriehte. Math.-phys. Classe 1887 1, 2. — Philolog.-histor. 
Classe 1886 2, 1887 1—5. 

Die astronomische Oesellschaft zu Leipzig. 
Vierteljahrsschrift*Jahrg. XXII 2—4. 

Der Verein fiir Erdkunde zu Leipzig. 
Mitteilungen 1886 1—3. 

Der Verein fiir Chemnitzer Geschichte. 
Mitteilungen V (1884—86). 

Die medicin-naturudssenschaftl Oesellschaft zu Jena. 
Jenaische Zeitschrift. Jahrg. XX 1 — 4, XXI 1 — 4. 

Der Ältertumsverein filr Ztvickau und Umgegend. 
Mitteilungen. H. 1. 

Die cberhessische Oesellschaft filr Natur- und HeiUcunde. 
Bericht XXV. 

Der Offenbacher Verein filr Naiurkunde. 
Bericht XXVI-XXVHI (1884—87). 

Die königl Bayerisdie Äkademie der JVissenschaften. 
Abhandlungen. Math.-phys. Classe. B. XV 3, XVI 1. 
Sitzungsberichte. Math.-phys. Classe. 1877 1—3. — Phi- 



Digitized by VjOOQ IC 



231 



los.-phUolog. u. histor. Classe. 1886 4, 1887 I 1—3, 
n 1—3. 

Gedachtnissrede auf C. Tli. v. Siebold von R. Hertwig 
1886. 

Gedachtnissrede auf J. v. Fraunhofer von C. M. v. Bauern- 
feind 1887. 

Gedachtnissrede auf L. v. Ranke von W. v. Gicsebrecht 
1887. 

Die physikalisch-medicinische OeseUschaft zu Wilrz}mrg, 
Sitzungsberichte 1887. 

Der natiirhistorische Verein zu Passau. 
Vierzehnter Bericht fiir J. 1886—87. 

Der histarische Kreisverein fiir Schtvdben u. Nevburg. 
Zeitschrift. Jahrg. XIU. 

Die naturforschende GeseUschaft zn Bamberg. 

Bericht XIV. 

Der kön. TViirttembergische staUst-topographische Bureau. 

Vierteljahrshefte fiir Ijandesgeschichte. Jahrg. VIII— X (1885 
— LS87). 

L'Äcademie de Metz. 
Observations m^teorologiques faites ä Metz par M, Schu- 
ster 1883. 

Die kaiserl Äkademie der JVissensdiaften in Wien. 
Denkschriften. Mathem.-naturwissensch. Classe. B. LI, LII. 
Sitzungsberichte. Philos.-histor. Classe. B. CXII 1, 2, CXIII 

1, 2, CXIV 1. — Math.-naturwissensch. Classe. Abth. 

L B. XCm 4, 5, XCIV 1—5; Abth. n. B. XCIII 3— 

5, XCrV 1—5, XCV 1, 2; Abth. III. B. XCffl 1-5, 

XCIV 1—5. 
Jahrbucher der k. k. Centralanstalt fiir Meteorologie und 

Erdmagnetismus. Neue Folge. B. XXIII (1886). 



Digitized by VjOOQ IC 



232 



Register zu den Denkschriften der philos.-histor. Classe. B. 

XV— XXXV. 
Register zu der Sitzungsberichte philo«.-histor, Classe, B, 

CI— CX. 

Dos k, k, naturhistorische Hofmusen^m in Wien, 
Annalcn. B. II 2—4, III 1. 

Die &. k. zoologisch-hotanische OeseUschaft in Wien. 
Verhandlungen. B. XXXVII 1, 2 (U887). 

Die k. k. geographisdie OeseUschaft in Wien. 
Mittheilungen. Neue Folge. Jahrg. XX (1887). 

Die anOiropologische OeseUschaft in Wien. 
MittheUungen. Neue Folge. B. VII 1—4, VIII 1. 

Die k. k, geologische Beidisanstalt in Wien. 
Abhandlungen. B. Xl 2. 

Verhandlungen. Jahrg. 1887 2—10, 12—18, 1888 1—6. 
Jahrbuch. Jahrg. XXXVII (1887) 1, 2. 

Der Verein zur Verbreitung naturwiss. Kenntnisse in Wien. 
Schriftcn. B. XXVH. 

Der natiirforschende Verein in Brilnn. 
Verhandlungen. B. XXIV (1885) 1, 2, XXV (1886). 
Bericht der raeteorologischen Commission 1884, 1885. 

Der historische Verein fiir Steiermark, 

Mittheilungen. H. XXV. 

Beiträge zur Kunde steierm. tjeschichtsquellen. Jahrg. XXII. 

Der Verein der Aerzte in Steiermark. 
Mittheilungen fur Vereinsjahr XXIII (1886). 

La Societä Ädriatica di scienze naturali in Triest. 
Bolletino. Voi. X. 

Osservatorio marittimo di Trieste. 
Rapporto annuale per Tanno 1885. Voi. II. red. da F. 
Osnaghi. 



Digitized by VjOOQ IC 



233 

Hrvateko Arkeologicko Bmztvo, 
Viestnik. Godino IX 2—4, X 1, 2. 
Izvjesce za god. 1886. 

Institutul meteoroloffic ai Bomaniei. 
Analele. T.J, II (1885, 1886). 
Serviciultt meteorologicii in Europa, de S. C. Hepites. 

La SocUU de Physique et d^Histoire natnrelle de Oenive, 
Memoires. T. XXIX 2. 

La reale Accademia dei Lincei, Boma. 

Alti. Serie II:da Memorie Voi. IV. — Serie III:za Memorie 
della elasse di scienze morali, storiche e filologiche 
Voi. XII. — Serie IV:ta Memorie della elasse di scienze 
mor., Stor. e filol. Voi I, II 2. — Memorie della elasse 
di scienze iisiche, mathcm. e natur. Voi. L — Rendi- 
conti Voi. ra. 1 Sem. 7—13, 2 Sem. 1—13, IV 1 
Sem. 1, 2. 

Annuario della r. Accademia dei Lincei 1888. 

L Accademia reale delle scienze di Torino, 

Atti. VoL XXU 10—15, XXIII 1—5. 
Bolletino nietcorologico anno XXI (1886). 

La reale Scuola normale superiore di Pisa.' 

Annali Voi. VIII (Scienze fisiche e mathem. 4). 

LAcademie des sciences de Paris. 

Comples-rcndus hebdomadaires. T. CIV 1—26, CV 1—26. 

Le Ministre de Vinstruction publique de France. 
Oeuvres completes de Aug. Cauchy. Ser. II. T. VI. 

UEcole pohjtechnique de Paris. 
Journal Cah. 56, 57. 

La 8oci6t6 mathematique de France. 
BuUetin. T. XV 3—7, XVI 1. 



Digitized by VjOOQ IC 



234 

La Sociite de giographie ä Paris. 

Bulletin 1887 1—4. 

Compte-rendu des seances 1887 9—16, 1888 1—3, 5—8. 

Le MtisSe Ouimet de JLyon, 
Annales. T. X. 

Revue de Fhistoire des religions. T. XIV 2, 3, XV 1—3, 
XVI 1-3. 

UAcademie des sciences et lettres de MontpeUier. 
M^moires. Section des sciences. T. XI 1 (1885 — 86). — 
Section des lettres. T. Vffl 1 (1886—87). 

La Sociite des sciences physiques et natureUes de Bordeaux. 
Mömoires. Serie UI. T. U 2, ffl 1. 

Commission meteorologique de la Gironde: Observations 
faites Juin 1885— Mai 1886. 

La SodSU des sciences de Nancy. 
Bulletin. S^rie Ite. T. VIII fasc. 20 (1886). 

VAcademie royale des sciences, des lettres et des heaux 
arts de Belgique, 
Bulletin. Ulre S6rie. T. IX— XII. 
Annuaire 1886, 1887. 
M^moires. T. XLVI. 
M^moires couronnes et memoires des savants etrangei*s. 

T. XLVII, XLVIII. 
Memoires couronnes et autres memoires in 8:o. T. XXXVI 

—XXXIX. 
Notices biographices et bibliographices 1886. 
Bulletin de Ministöre de Finterieur et de Finstruction publi- 

que 1886 4, 1887 1. 

La Sodete Malacologiqtie de Belgique. 
Annales. T. XXI (4:me S6r. I.) 1886. 

Proc6s-verbaux des seances. T. XV (1886 Aout — Dee), 
XVI (1887 Jan.— Juin). 



Digitized by VjOOQ IC 



235 

La SociSte Entomohgiqm de Belgique. 
Annales. J. XXX. 

La Sociite geologiqtie de Belgique,- 
Proces-verbal de Tassemblee genörale de 21 Nov. 1886. 

La SociiU royale des sdences de Idige. 
M^moires. S^rie II. T. XIV. 

Kon, Nederlandsch meteorologisch Institiiut 
Nederlandsch meteorologisch Jaarboek voor 1886. 

La Society Hollandaise de sciences ä Harlem, 
Archives Neerlandaises des sciences. T. XXI 5, XXII 1—3. 
Nieuwe Naamlijst van Nederlandsche schildvleugelige Insec- 
ten, door E. Evert s. 

L'tkole polytechnique de Delft 
Annales. T. III 1—4 (1887). 

The royal Society of London, 
Philosophical Transactions for the years 1885 1, 2, 1886 1, 2. 
Proceedings. Voi. XLII 253—257, XLIII 258—264. 
The royal Society 1886, 1886. 

The meteorological Council of London. 
Quarterly Weather report of the meteorological office 1878 

4, 1879 1. 
Hourly Readings 1884 4, 1885 1. 
Mounthly Weather report of the meteorol. office 1886 Dee, 

1887 Jan., Febr. 
Weekly Weather report of the meteorol. office. Voi. IV 

12—52; App. 1—4; V 1—7. 

The zoological Society of London, 
Proceedings 1886 4, 1887 1—3. 

The royal astronomical Society of London. 
Monthiv notices. Voi. XLVH 6—9, XLVIII 1—6. 



Digitized by VjOOQ IC 



236 

The literary and philosaphical Society of Liverpool. 
Proceedings Nro XXXIX, XL. t 

Tlie royal DuUin Society. 
Transactions. New Series. Voi. III 11 — 13. 
Proceedings. New Series. Voi. V. 3—6. 

I%e Asiatic Society of Bengal, 
Journal. Voi. LIV p. II 4, LV p. Il 5, LVI p. I 1—3, p. U 

1—3. 
Proceedings 1885 10, 1887 2—10, 1888 1. 

The Straits branche of the royal Asiatic Society, Singapore. 
Journal Nro XVIII (1887). 

The Satavia Observatory. 
Regenwaarneiningen in Nederlandsch-Indie. Jaarg. VII (1885). 

The College of science imp, University Japan. 
Journal. Voi. 1 2—4. 

The royal Society of NetV''Soiith''Wales. 
Journal and Proceedings. Voi. XX (1886). 

The Linnean Society of New-South'Wales, 
Proceedings lird Series. Voi. I 1 — 4. 

The National Museum of natural history and geology of 
Melbourne. 
Prodromus of the zoology of Victoria. Decade. I — XV. By 
F. McCoy. 

The NeW'Zealand Institut. 
Transactions and Proceedings. Voi. XIX (1886). 

The Smithsonian Institution Washington. 
Annual report 1885 1. 
Miscellaneous Collections. Voi. XXVIII — XXX. 

Smilhson. Institut. Bureau of Ethnology. 
Annual report by J. W. Powell IV (1882—83). 



Digitized by VjOOQ IC 



237 

The United States Bureau of Education. 
Report of the Commissioner of education for the vear 

1884—85. 
Circulars of information and Bulletins for 1885. 

TJie United States War D^ipartment 
Aimual report of the Chief Signal-Officer for y. 1885 1, 2. 

The United States geological Survey, 
Sixth annual report for y. 1884 — 85 by .1. W. Powell. 
BuUetin Nuis 34—39. 
Monographs Voi. X,XI. 
Mineral resourees of the United States 1885. 

The Academy of natural sdences of Philadelphia. 
Proceedings 1886 3, 1887 1. 

Hie Wagner free Institute of science of Philadelphia. 
Transactions. Voi. I. 

The American Academy of arts and sdences, Boston 
and Cambridge, 
Proceedings. Voi. XHI 2, XIV 1, 2. 

Tfie Museum of comparative zoology in Cambridge. 
Annual report of the Curator 1886 — 87. 
Bulletin. Voi. XDI 4—8, XVI 1. 
Memoirs. XVI 1, 2. 

The Califomia Academy of natural science. 
Bulletin. Voi. II 6, 7. 

The New' Orleans Academy of sdences. 
Papers read befor the Academy 1886 — 87. 

John Hopkins University, Baltimore. 
American Journal of Mathematics. Voi. IX 2, 4, X 1, 2. 
Circulars. Voi. VI 56, 58, 60, 61, 63—65. 



Digitized by VjOOQ IC 



238 

The astronomkal Observatory of Yale University. 
Transactions. Voi. I 1. 

Morrison Observatory, Olasgotv (Missouri). 
Publications N:o 1. 

The Canadian Institute, Toronto. 
Proceedings 1885 Juli. 

Observatorio astronomico nacional de Tacubaya. 
Anuario Aiio VIII (1888). 

Äcademia nacional de cienciad en Cordoba. 
Actas. T. V 3. 
Boletin. Tom. IX 1 --4, X 1. 

De intemaiionala eocpeditionema för polarobservationer, 

Beobachtungen der Russischen Polarstation an der Lena- 
miindung. II:r Th. Meteorologische Beobachtungen 
bearbeitet von A. Eigner. Lief. 2. Beobachtungen 
1883—84. 

Beobachtungen der Russischen Polarstation auf Now^ja- 
Semija. II:r Th. Meteorologische Beobachtungen bear- 
beitet von K. Andrejeff. 

Die intemationale Polarforschung 1882 — 1883. Beobach- 
tungsergebnisse der nonvegischen Polarstation Bosse- 
kop in Alten, herausg. von A, S. Steen. I:r Th, Hi- 
Stor. Einleitung; Astronomie; Meteorologie. 

Mission scientifique du Cap Horn 1882—1883. T. IV, VL 

Enskilda. 
Theorie de Tinduction unipolaire par E. Edlund. — Con- 

siderations sur certaines th^ories relatives ä F^lectri- 

cit6 atmosph^rique, par E. Edlund. — Äf författaren. 
Les formes principales des lignes du 3:me degr6, par W. 

Jochnick. — Äf författaren. 
Die Drehung der Erdkruste in geologischen Zeiträumen, von 

Loffelholz V. Colberg. — Äf författaren. 



Digitized by VjOOQ IC 



239 

Contributions to Meteorology, by E. I^oomis. Chapl. 2. 
— Af författaren. 

Bidrag tili kännedomen om Sibiriska ishafekustens Fogel- 
fauna enligt Vegaexpeditionens iakttagelser och sam- 
lingar, bearbetade af J. A. Palmen. — Af författaren. 

Recherches experimentales sur la vision chez les Arthropo- 
des par F. Plateau. — Experiences sur le role des 
palpes chez les Arthropodes raaxill^s, 3:me partie, par 
F. Plateau. — Af författaren. 

IIojiyaiecTKOKpLiJiUH, o6pa6oTairL itpx FeäiepT». — Af för- 
fattaren, 

Kpandä o63opi> pacnpocrpaHeHifl h acHann Fiiyxapa n Tere- 
pcBa. A. yniKOBT». — Af författaren. 

Etude sur les Alges parasites des paresseux, par Madame 
A. Weber van Bosse. — Af författarinnan. 

Ad. Udbvrg. 



Digitized by VjOOQIC 



Digitized by VjOOQ IC 



m 



v3f 



OFVERSIGT 



AP 



FINSKA NETliNSKAPS-SOClETETIiNS 



FÖRHANDLINGAR. 



XXXI. 



1888 1889. 



Pris: .'{ iiiark. 



Digitized byCjOOQlC 



rifc 



Digitized by 



Googk 



ÖFVERSIGT 



AF 



FINSKA VETEN8KAPS-S0C1ETETENS 



FÖRHANDLINfiAR. 



1888—1889. 



HELSINGFORS, 

J. 8TMSLII ARFVINaARS BOKl^YCKERI-AKTIEBOLAO, 
1889. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Innehäll. 

Öfrerslgt af fdrhandlingarne rid Teteiiskaps-Soeieteteiis 
sammanträden: 

Sid. 

Den 24 September 1888 I. 

„ 22 Oktober „ IV. 

„ 19 November „ . • IV. 

«26 „ „ VIL 

„ 17 December „ VII. 

„ 21 Januari 1889 VUI. 

„ 18 Februari „ X. 

„ 18 Mars „ Xm. 

„ 15 April „ XVI. 

„ 29 „ „ XIX. 

„ 20 Maj „ XIX. 

r> 28 „ „ XXI. 

„ 21 Juni „ XXn. 

Yetenskapllgra meddelauden: 

EntzifferuDgsversuch einiger Inschriften auf einer Felsenwand 

im Kreise Minusinsk (Ostsibirien), von Aug, Tötterman 1. 

Die Felseninschrifb bei Snljek, von O. Donner ....... 9. 

Zur Frage der ostsibirischen- Inschriften. Bemerkungen znm 

Tötlerman'schen Entzifferungsversuch, von H. Ghrenman 14. 
Einige Beobachtungen Uber synimetrisches Dibromaceton, von 

Edv. EjeU und F. C. Sivhn ^ 18. 

Om kaliumsulfids inverkan pä xylylen-bromidema, af Edv. 

Hjelt 23. 

Bemerkungen zu Wortmanns Hypothose der pflanzlichen 

Kjönunungen, von Fr. Elfving 27. 

Ck>iistruction eines Modelles einer speciellen MinimalBäche, 

von Bj. Tallqvist 32. 

Anteckningar om Martial d^Auvergne och hans kärleksdomar, t 

at W. Söderhjelm 52. 

Textkritische Bemerkungen zu ComeHus Nepos, von C. Syn- 

nerberg 106. 

Bidrag tili enantylsyrans historia, U, af H. A. WaKlfor8$ - - 121. 

Das Suljekalphabet, von Aug. Tötterman 136. 



Digitized by VjOOQ IC 



Absoluta magnetiska bestämoingar vid meteorologiska cen- 

tralanstalten i Helsingfors, af Ernst Biese 164. 

Quelques observations sur le pouvoir rotatoire du quartz re- 
lativement aux couleurs du spectre, avec une formule 
nouvelle pour en calculer les valeurs, par Lars iroaa- 
atjema 167. 

Berättelse öfver Finska Vetenskaps-Societetens meteorologiska 
centralanstalts verksamhet under &r 1888, af N, K. 
Nordenskiöld 178. 

Sammandrag af klimatologiska anteckningame i Finland är 

1888, af Ad. Moberg 183. 

Finska Yetenskaps-Societetens &r8h9|rtid den 29 April 1889: 

I. Ordfbrandens inledningstal 207. 

n. Arsberättelse, afgifvren af ständige sekreteraren • • • « 210. 

ITL Eddastudier. Föredrag af A. O, Freudmthal 219. 

IV. Tili Erik Edlunds minne, af A. F. SundeU 247. 

Förteckning öfver de skrifter, som blifvit tOl Finska Veten- 
skaps-Societeten forärade iMn den 23 Maj 1888 tili 20 
Maj 1889, af Ad. Moberg 365. 



Tryckfcl. 

Sid. 178 rad. 2 nedifrän st&r: direktör, las: direktor. 
„ 207 n % uppi^än „ den 29 Apnl 1888, läs: den 29 



April 1889. 



Digitized by VjOOQ IC 



Ofversigt af förhandiingame vid 
Finska Yetenskaps-Socletetens sammantrftden. 

Dan 24 Saptanibar 1888. 

OrdfSranden uppläste ett cirkulär firftn Kongi. Svenska 
Vetenskaps-Akademin i Stockholm, hvari tillkännagafe att 
ledamoten af samma akademi professom Erik Edlund den 
19 Augusti 1888 aflidit i sitt 70:de ftldersir. 

Med anledning häraf anmälde sekreteraren att p& f5r- 
anstältande af nägra medlemmar af Vetenskaps-Sodeteten 
en krans blif^t & Societetens vägnar genom prof. H. Gyldto 
nedlagd p& Edlunds graf. 

Sedän midertecknad sekreterare tili Societeten öfver- 
lenmat det honom vid senaste ärsfest tillerkända Vetenskap- 
liga priset 2,000 mark för att bilda en grundfond for belö- 
nande af matematiska afhandlingar, framlade undertecknad 
na fo^ande forslag tili stadgar för samma fond: 

Stadgar för den af midertecknad tili 
Finska Vetenskaps-Societeten donerade 
matematiska prisionden. 

§1. 
Fondens medel förräntas pä lämpligt sätt un- 
der Societetens inseende och den inflytande räntan 
lägges ärligen tili kapitalet, tills detta uppgätt tili 
5,000 mark. 

§2. 

Sedän fonden vuxit tili nyssnämnda belopp, bil- 
das af räntoma derä hvart trecye är ett pris, hvil- 



Digitized by VjOOQ IC 



n 

ket af Vetenskaps-Societeten utdelas för den bästa 
matematiska afhandling, som irnder nästföreg&ende 
tre &r blifvit tili Societen inlemnad för att i dess 
skrifter oflentliggöras. 

§3. 

P4 Societeten ankommer att bestämma sättet 
för prisskriftemas granskning samt att, om s4 pröf- 
vas nödigt, fastställa närmare vilkor för prisets ut- 
gifvande. 

Helsingfors den 24 September 1888. 
L. lÄndelöf. 

Förslaget godkändes utan anmärkning. Beträffande 
medlens förvaltning ansägs lämpligt att de, för erhällande 
af högre räntä, utlänades ät enskild person mot antaglig 
säkerhet. 

Pä framställning af hr Ahlqvist godkändes tili införande 
i Öfversigten en af prof. Auo. Tötterman inlemnad uppsats: 
Entzifferungsversuch einiger Inschriften auf einer Felsenmauer 
im Kreise Minusinsk (Ostsibirien), ooh biföll Societeten tilbka 
förfis anhällan om bekostande af arbetets öfversättning tili 
tyskan samt om 50 exemplar öfvertryek. 

Hr Elmgren öfverlemnade ät Societeten ett exemplar 
af sitt nyligen utgifna arbete: Evangeliska historiens krono- 
logi. TiU Societetens bibliotek hade för öfrigt under som- 
marens lopp föräringar ingätt fr&n följande vetenskapliga 
samfund och institutioner: Vetenskäps-Akademierna i S:t 
Petersburg, Stockholm, Berlin, Miinchen, Paris och Turin, 
Comit6 gÄologique och Ryskä Geografiska Sällskapet i S:t 
Petersburg, Naturforscher-Gesellschaft och Universitetet i 
Dorpat, Soci6t6 Imp. des Naturalistes och Societe Math6ma- 
tique i Moskwa, Naturvännernas Sällskap i Kiew, Fysikaliska 
Observatorium i Tiflis, Videnskabs-Selskabet i Christiania, 
Norska Polarexpeditionen, Kongi. Danske Videnskabemes 
Selskab och Carlsberg Laboratoriet i Köpenhamn, Oberlau- 
sitzische Gesellschaft der Wissenschaften i Görlitz, Medici- 



Digitized by VjOOQ IC 



in 

nisch-Naturwissenschaflliche GeseUschaft i Jena, Kön. Säch- 
sische GeseUschaft der Wissenschaften i Leipzig, K. K. 
Natnrhislorisehes Höfmuseum, Verein zur Verbreitung natur- 
wissenschaftlicher Kenntnisse, K. K. Geologisehe Reiehsan- 
stalt och Zoologisch-Botanische GeseUschaft 1 Wien, Verein 
der Aertzte in Steiermark i Graz, Altertumsverein i Frei- 
berg, Historischer Verein fiir Schwaben und Nenburg i 
Augsburg, Physikalisch-Medicinische Societät i Erlangen, 
Statistisches Bureau i Budapest, Naturhistorischer Verein 
liir Neuvorpommern und Riigen i Greifewald, Naturhisto- 
rischer Verein i Bonn, Naturhistorischer Verein i Regens- 
burg, Gewerbeschule i Bistritz, Soci6t6 Arch^ologique i 
Agram, Ecole Polytechnique i Delft, Societö HoUandaise des 
Sciences i Harlem, Institut M6t6orologique 4 Utrecht, Soci6t6 
Entomologique de Belgique och Society Royale Malacologi- 
que de Belgique i Briissel, SociÄte geologique de Belgique i 
Li^ge, Soci6t6 de geographie och Societe mathematique i 
Paris, Association Fran^aise de Tavancement des Sciences, 
R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society, Royal Astro- 
nomical Society, Meteorogical Office och Zoological Society 
i London, Royal frisch Academy och Royal Society i Du- 
blin, Royal Society i Edinburgh, Literary and PhUosophical 
Society i Manchester, Smithsonian Institution, Geological 
Survey och The Chief Signal Officer i Washington, Geologi- 
cal and NaturaUiistory Survey i Canada, Academy of Natu- 
ral Sciences i Philadelphia, Califomia Academy of Sciences 
i San Francisco, Museum of Comparative Zoölogy i Cam- 
bridge, Society of Natural History i Boston, Johns Hopkins, 
University i Baltimore, Canadian Institut i Torento, Connec- 
ticut Academy of Arts and Sciences i New Haven, Acade- 
mia Nacional de Cienclas i Cördoba, Royal Society of New 
South Wales och Linnean Society of New South Wales i 
Sidney, Asiatic Society of Bengal i Calcutta samt CoUege 
of Science vid Keis. Universiletet i Tokyo, äfvensom frän 
Svenska Literatursällskapet härstädes samt prof. K. G. Lein- 
berg i Jyväskylä. 



Digitized by VjOOQ IC 



IV 



Den 22 Oktober 1888. 

Pä framfltällning af s^retararen beslöts alt afläta en 
särskild skrifvelse tili Naturforschö^-Gesellschaft vid univer- 
sitetet i Dorpat tili betygande af Societeiens tacksamhet for 
den af berörda sällskap tili Societeten vid dess femtio&rs 
jubileum dedicerade festskriften, inneh&llande en afhandlin^ 
af professorn dr Karl Weihrauch med titel: „Neue Unter- 
suchungen uber die BessePsche Formel und d^ren Anwen- 
dung in der Meteorologi." 

Tili Societetens bibliotek hade föräringar ing&tt firän 
Vetenskaps-Akademiema i S:t Petersburg, Stockholm, Berlin 
och Wien, K. Sächsische Gesellschaft der Wi3senschaflen i 
Le^)zig, K. K. Geologische Reichsanstalt och Anthropolo- 
gische Gesellschaft i Wien, Historischer Verein för Steier- 
maric i Gratz, Forstakademin i £berswalde, Society Hollan- 
daise des Sciences och Fondation de Teyler van der Hulst i 
Hariem, Mus^e Guimet och Soci6t6 Math^matique de France 
i Paris, Soci6t6 nationale de sciences naturelles et mathö- 
matiques i Cherbourg, Smithsonian Institution i Washington, 
Society of Natural History i Boston samt Academy of Na- 
tural Sciences i Philadelphia. 

Den 19 November 1888. 

Fr&n Kongi. Christian-Albrechts-Universitet i Kiel hade 
ankommit en skrifvelse med förslag tili skriftutbyte, hvilket 
förslag af Societeten antogs. 

Sekreteraren anmälde tili ingtagning i Öf^ersigten en 
af docenten Fredr. Elfving inlemnad uppsats: Bemerkungen 
zu Wortmanns Hypothese der pfanzUchen Kriimmungen. 

Hr Donner meddelade likaledes för Öfversigten en upp- 
sats med titel: Die Felseninschrift bei Sufjek, hvilken komme 
att ätfö\jas af en af magister H. Grenman forfattad recen- 
sion af prof. A. Töttermans nyligen publicerade „Entzifre- 
rungsversilch einiger Inschriften auf einer Felsenmauer im 
Kreise Minusinsk." 

Hr E. Hjelt meddelade „Einige Beobachtungen uber 



Digitized by VjOOQ IC 



symmetrische Dibromacelon ron Edv. Hjelt und V. O.Sivto", 
hvilket meddelande skulle ingä i öfVersigten. 

Hr Neovius refererade en af studeranden Tallqvist 
verkstäld undersökning af en speciel minimalyta samt färe- 
visade en dertill hörande af hr Tallqvist konstnierad gips- 
modell. Tili fysisk-matematiska sektionens granskning öf- 
veriemnades, huravida arbetet kunde intagas i SocietetOTs 
skrifter. Hr Lagus tillkännagaf att af hans arbete „Numis- 
maliska anteckningar" andra delen, behandlande „myntfynd 
i finsk jord", numera afelutats och kunde densamma bilda 
ett särskildt häfte af Bidragen. 

Jemte en skrifvelse frän direktom H. Wild hade tili 
Societelen öfversändts ett cirkulär firin Interaationela Me- 
teorologiska Komiten, innehällande förfrägan om det pen- 
ningebidrag, som frän särskilda i cirkuläret uppräknade sta- 
ter möjligen kimde päräknas för utgifvandet af en samling 
inlernationela meteorologiska tabeller samt om det antal 
exemplar af sagda tabeller, som beräknades kunna fä afsätt- 
ning inom enhvar af dessa stater. Sedän meteorologiska 
utskottet upplyst att meteorologiska centralanstalten vore i 
behof af 2 exemplar af ifrägavarande tabeller, universitetets 
fysikaliska laboratorium af 1, Justeringsbyrän af 1 samt att 
ior Societetens bibliotek äfven 1 exemplar vore önskvärdt, 
beslöts att anhälla hos hr E. Maseart i Paris att 5 exemplar 
af berörda arbete mätte reserveras for Finland samt att om 
denna ätgärd jemväl underrätta direktor Wild. 

Hr Moberg meddelade en forteckm'ng öfver defekter 
nti Societeteas bibliotek, utvisande mer eller mindre tabrika 
luckor uti publikationsseriema frän 70 af de säUskap, med 
hYilka Societeten stär i skriftbyte. Ät sekreteraren upp- 
drogs att genom skrifvelser tili samtliga dessa säUskap söka 
ntreika komplettenng af de felande numroma. 

Pä gmnd af de vid senaste samroanträdet inlemnade 
iorslag fSretogs nu vai af nya ledamöter i Societeten och 
invaldes dervid tili hedersledamot ständige sekreteraren i 
Vetenskaps-Akademien i Paris Joseph L. Francois Bertrand 



Digitized by VjOOQ IC 



VI 

samt tili ordinarie ledamot inom historisk-filologiska sektio- 
nen e. o. professom dr Magnus Gottfrid Schybergson. 

Hr Moberg uppläste ett af Meteorologiska Utskottet i 
samräd med direktorn Nordenskiöld uppgjordt förslag tili ny 
stat ooh instruktion för meteorologiska centralanstalten äf- 
vensom en dertill fogad reservation af hr Sundell Efler en 
längre diskussion, bvarunder hr Nordenskiöld sökte gendrifva 
reservationen ooh denna äter togs i försvar af hr Sundell, 
beslöts att uppskjuta frägans afgörande tili ett extra sam- 
manträde, som för sädant ändamäl skulle hällas en vecka 
härefter. 

Hr Nordenskiöld förevisade prof pä ett meteorologiskt 
veckoblad, som han önskade utgifva pä försök och hvari 
skulle ingä synoptiska kartor för den förflutna veckan äfven- 
som väderleksöfversikter. Mängfaldigandet skulle ske me- 
dels autokopist och redaktionskostnaden beräknades tili 1 
mk 20 p:i för dag. Societeten hade för sin del ej nägot att 
häremot invända. 

Sedän anmäldt blifvit att limnigrafen i Hangö kömmit 
i obeständ, uppdrog Societeten, pä framställning af hr Nor- 
denskiöld, ät mekanikern Helin att resa tili Hangö för att 
ställa den i skick. 

Tili Societetens bibliotek hade föräringar ingätt frän 
Statistiska Byrän och Svenska Literatursällskapet härstädes, 
Ryskä Geografiska Sällskapet i S:t Petersburg, Societe ma- 
th^matique i Moskwa, Universitetet i Upsala, Meteorologiska 
Institutet i Christiania, K. K. Geologische Reichsanstalt i 
Wien, Naturforschende Gesellschaft i Danzig, Vetenskaps- 
Akademin i Miinchen, Astronomische Gesellschaft i Leipzig, 
Societ6 Archeologique i Agram, Medicinisch-Naturwissen- 
schÄftliche Gesellschaft i Jena, Societe Royale des Sciences 
i Liöge, Ministöre de la Marine et de Tlnstruction publique 
i Paris, Mr E. Lemoine dersammastädes, Vetenskaps-akade- 
min i Turin, R. Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society 
och Roy^ Astronomical Society i London, Academia Na- 
cional de Ciencias i Cördoba samt Linnean Society of New 
South Wales i Sidney. 



Digitized by VjOOQ IC 



vu 



Den 26 November 1888. 

Tili vidare ätgärd företogs dea vid senaste samman- 
träde bordlagda frägan om ny stat och instruktion för me- 
teorologiska centralanstalten. Efter nägon diskussion god- 
kändes Meteorologiäai Utskottets framställning i ämnet med 
särskilda af sekreteraren deri föreslagna modifikationer , och 
skulle underdänig hemställan om stat och instruktion för 
berörda anstalt i enlighet harmed tili . Kejserliga Senaten 
ingifvas. 

Den 17 December 1888. 

The Kansas Academy of Science i Topeka hade tili 
Societeten öfversändt ett band af sinä publikationer med 
anhällan om utbyte af skrifler, hvartill Societeten & sin sida 
samtyekte. 

Sekreteraren anmälde att han, jemlikt Societetens vid 
senaste ordinarie sammanträde meddelade uppdrag, under 
den 25 November aflätit cirkulär tili vederbörande veten- 
skapliga samfiind och institutioner med uppgift om de i So- 
cietetens bibhotek förekommande hickorna i deras publika- 
tioner samt anhällan att om möjligt fä dem fylda. 

P& Matematisk-Fysiska Sektionens tillstyrkan godkändes 
den af stud. Hj. Tallqvist inlemn^de af handlingen „Construc- 
tion eines Modeles einer speciellen Minimalfläche" tili infö- 
rande i Öfversigten. 

Pä framställning af hr E. Hjelt mottogs tili införande i 
Acta ett arbete af Ossian Ascuan med titel: Bidrag tili kän- 
nedom af a-dibromhydrin, hvarutom hr Hjelt för egen del 
anmäkle tili intagning i Öfversigten en uppsats „0m kalium- 
sulfids inverkan pä xylylenbromidema." 

Tili ledamöter i Meteorologiska Utskottet under ftr 1889 
ätervaldes hrr Moberg, Lemström och Sundell. Tili supp- 
leanter i samma utskott utsägos hrr Lindelöf och Neovius. 

Tili revisorer för granskningen af Vetenskaps-Societe- 
teos och Meteorologiska centralanstaltens räkenskaper äter- 
valdes likaledes hrr Moberg och Elmgren. 



Digitized by VjOOQ IC 



vni 

TOI Societetens bibliotek hade föräringar ingätt fr&n 
Svenska Literatursällskapet, Juridiska Föreuingen, Medicinal- 
styrelsen och Industristyrelsen härstädes, Äbo stads histo- 
riska museum, Fysikaliska Observatojium i Tiflis, Tromsö 
Museum, Observatorium i Kiel, Mönster-komit6n i Ulm, Phy- 
sikalisch-medicinische Gesellschaft i Wiirzburg, Physikalisch- 
ökonomische Gesellschaft i Königsberg, Verein ffir Natur- 
kunde i Cassel, Vetenskaps-Akademien i Munchen, Natur- 
wissenschaftHcher Verein i Bremen, Astronomische Gesell- 
schaft i Leipzig, Nalurforschende Gesellschaft i Halle, Sociite 
Hollandaise des Sciences och Fondation Teyler i Harlem, 
Observatorium i Briissel, Societe de geographie i Paris, R 
Accademia dei Lincei i Rom, Zoological Society i London, 
Smithsonian Institution i Washington, Museum of compara- 
tive Zoology i Cambridge, Geological and Natural Histöry 
Survey of Canada, Kansas Academy of Science i Topeka, 
Academia Nacional de Ciencias i Cördoba, Asiatic Society of 
Bengal i Calcutta samt Asiatic Society of Japan i Yokohama. 

Den 21 Januari 1889. 

Finans-Expeditionen i Kejseriiga Senaten meddelade 
utanordning af 332 mk 90 p:i, utgörande magistem Uno B. 
Roos tillkommande ersättning för en under sistlidne Maj och 
Juni mänader verkstäld resa i och för inspektion af särskilda 
meteorologiska stationer. 

Hr Synnerberg anmälde tili införande i Acta en af ho- 
nom forfattad afhandling med titel: Observationes criticae 
in M. Minucii Felicis Octavium. 

Hr Estlander inlemnade k docenten J. J. Tikkanens 
vägnar ett arbete med titel: Die Genesis-mosaiken von S. 
Marco in Venedig und ihr Verhältniss zu den Miniaturen 
der Cotton-bibel nebst einer Untersuchung viber den Ursprung 
der mittelalterlichen Genesisredactionen besonders in der by- 
zantinischen und der italienischen Kunst, hvaraf nägon del 
förut värit p& italienska spr&ket publicerad i Archivio Sto- 
nea dePArte, utgifven af Guoli i Rom. Pi tillstyrkan af hi- 
storisk-filologiska sektionen godkändes arbetet tili införande 



Digitized by VjOOQ IC 



IX 

i Acta. Detsamma akulle &tfoljas af högst 10 plancher, för 
hvilka kostnaden uppgifrits tili 40 mark stycket. 

Meteorologiska Utskottet inlemnade ett skriftligt ytt- 
rande i frAga om anordnandet af obsenrationer för utre- 
dande af isförh&llandena vid Finlands kust^, innefottande 
sarskilda modifikation^ i det af öfrerdirektören för lots- ooh 
fyrinrättningen meddelade förslag i ämnet Med anledning 
häraf uppdrogs &t ut^ottet att ytteriigare samräda med lots- 
chefen rörande de omständigheter, hvari meningsoUkhet egt 
mm, samt att derefter firamstäUa definitivt förslag i saken. 

Emedan det pris som betingats för litografering af 
planchema tili sista häftet af dr Karstens „Icones selectae 
hymenomycetum Fenniae" syntes oproportionerligt högt i 
förfa&llande tili arbetets ringa omfäng, beslöt Societeten an- 
moda författaren att vidtaga s&dana anordningar beträfTande 
planchemas uppställning och färgläggning, hvarigenom kost- 
naden för dem kunde i möjligaste m&n reduceras, och &tog 
sig Mherre Palman att härom meddela sig med författaren. 

Hr F. Plateau i BrQssel hade tili Societeten förärat ett 
af honom författadt arbete ang&ende synsinnet hos insekter. 
Boksändningar tili biblioteket hade i öfrigt ingätt frftn Fin- 
ska Litteratursällskapet, Medicinalstyrelsen och Industristy- 
relsen härstädes, K. Ry^a Geografiska Sällskapet och Co- 
mitÄ geologique i Sl Petersburg, Gelehrte estnische Gesell- 
schafl i Dorpat, SociMä des Naturalistes i Moskwa, Svenska 
Akademien i Stockholm, K. D. Videnskabemes Selskab i Kö- 
penhamn, K. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften, 
Naturforschende Gesellschaft och Astronomische Gesellschaft 
i Leipzig, Vetenskaps-Akademien i Mtknchen, Nassauischer 
Verein fiir Naturkunde i Wiesbaden, Altertumsverein i Zwic- 
kau, Ungerska Vetenskaps-Akademien i Budapest, Anthro- 
pologische Gesellschaft, Zoologisch-botanische Gesellschaft, 
K. K. Naturhistorisches Hofmuseum samt K. K. Geologische 
Reichsanstalt i Wien, Verein för Naturkunde i Offenbach, 
Soci6t6 Hollahdaise des Sciences i Harlem, Societ6 entomo- 
logique de Belgique i Bruxelles, Soci6te de g^graphie och 
Soci6t6 Mathematique de France i Paris, Meteorological 



Digitized by VjOOQ IC 



Office och Royal Astroaomical Society i London, Royal Irish 
Academy i Dublin, U. S. Geological Survey i Washington, 
Essex Institute i Salem, American Academy of Sciences i 
Boston, New-York Academy of Sciences, Museum of com- 
parative Zoology i Cambridge, College of Science, Imp. Uni- 
versity i Tokyo samt Royal Society of New South Wales i 
Sidney. 

Den 18 Februari 1889. 

Sekreteraren i franska Vetenskaps Akademien J. Ber- 
trand hade i bref tili sekreteraren uttalat sin tacksamhet 
för den uppmärksamhet Societeten bevisat honom genom 
hans inkallande tili hedersledamot samt tillika förärat at So- 
cieteten ett exemplar af sitt nyligen utgifna arbete: Calcul 
des probabilit^s. 

Föreningen Circolo inatematko i Palermo hade öfver- 
sändt de bäda första volymerna af sinä „Rendiconti'' naed 
anh&Uan att fä inträda i skriftbyte med Societeten, hvartill 
biföUs. 

Dr W. Söderhjelm hade inlemnat „Anteckningar om 
Martial d'Auvergne och hans kärleksdomar", hvilka pä fram- 
ställning af hr Estlander godkändes tili införande i Öfver- 
sigten. 

Hr O. Hjelt anmälde ett arbete af med. kand. Waltkr 
Cygnaeus med titel: „Studier öfver typhus-baciUen", hvilket 
förf. önskade fä intaget i Societetens Acta med rätt att der- 
jemte begagna det säsom akademiskt specimen. Arbetet ät- 
föydes ai 3 plancher, för hvilka kostnaden beräknades tili 
600 mk. Pä hr Hjelts tillstyrkan samtyckte Societeten här- 
till, med vilkor att förf. deltoge i halfva kostnaden för pian- 
cherna. 

Friherre Palmen tillkännagaf att dr Karsten, pä gjord 
förirägan om möjligheten att nägot nedbringa kostnaden för 
plancherna tili hans arbete Icones selectae, ansett sig kunna 
medgifva endast nägra föga betydande ändringar i dem; Vid 
sädant förhällande beslöts antaga det af litografen Sundman 
gjorda anbudet om tryckningen af sagda plancher säsom bil- 
hgare än det af hr Lievendal framstälda. 



Digitized by VjOOQ IC 



XI 

Hr Moberg anmälde alt Meteorologiska Utskottet hälUt 
gemaisam öfverläggning med öf\rerdirektören för lots- och 
fyrinrättningen angäende ordnandet af observationer öfver 
isforiiällandena vid Finlands kuster och dervid enats i öfriga 
fir&gor utom beträffande observationemas bearbetning, hvar- 
om utskottet önskade inhemta Societetens närmare bestäm- 
manda Societeten ansäg för sin del lämpligast att sagda 
bearbetning öfvertoges af lotsöfverstyrelsen, tili hvars förfo- 
gande för sädant ändamäl nödigt statsanslag borde ställas, 
samt uppdrog ät Meteorologiska Utskottet att i dess afgif- 
vande förslag i ämnet jemväl upptaga det belopp, som efter 
pröfiiing härtill skulle erfordras. 

Hr Moberg tiUkännagaf att han jemte hr Ehngren, sä- 
som utsedde revisorer, granskat Finska Vetenskaps-Societe- 
tens och polarexpeditionens räkenskaper för sistlidet är samt 
uppläste deröfvreiv följande 

Revisionsberättelse. 

Vid anstäld granskning af Finska Vetenskaps-Societe- 
tens räkenskaper för är 1888 hafva undertecknade revisorer 
beiunnit dem innehälla redovisningar för fö\jande fonder: 

i. Vetenakaps-Sodetetens kassa: 

Beh&llning fr&n 1887 14,562: 86. 

Ijikomster under kr 1888: 
Statsanslaget för Yetenskaps-Societeten . . . löyOOO: — 

D:o för mekaniska verkstaden 2,500: — 

D:o för limnigrafen i Hangö 20U: — 

D:o för prisutdelning vid 50:&r8 jubileum . . 6,000: — 

Influtna räntor * . . . . 285: 56» 23,985: 5^. 

öumma ^mjp 38,54a- 42. 

Utgifter under är 1888: 

Tryck, inbindning och haftning af Vet. Societetens skrifter 10,896: 57. 

Litografier och träsnitt 1,211: — 

Mekaniska verkstaden 2,500: — 

Pris Tid 50:&rs jubileum 6,000: — 

Hyra för lokalen 2,000: — 

Afiöniogar och gratifikation 1,100: — 

Transport .^ 23,707: 57. 



Digitized by VjOOQ IC 



xn 

Traosport Jii^pf 23,707: 67. 

Yattenhöjdsmätnuigar och apparater dertill ...... 709: ^ 

Limnigrafen i Hangö 439: 40. 

Bidrag tili fornminDesföreniDgen 500: — 

Kopiering af Finnos Wir8ikiija 120: — 

Öfversättningar tili Finska 630: — 

Frakter och postporto . 312: 16. 

TJtgifter för jubileumfesten 136: 40. 

Eenskrifning 50: — 

Inbindning för Biblioteket 271: 25. 

Biträde vid d:o 48: — 

Diverae expenser 166: 83. 

Beh&llnmg tili 1889 11,457; 79. 

Summa ^^ 38,548: 42. 

2. Statsrädet L. Lindelöfs donationsfond: 

Doneradt kapital 2,000: — 

Räntä k 2 7o fr&n 18V,88 tili 18Vi89 22: 42. 

Summa ^Byc 2,022: 42. 

TJtl&nadt kapital mot 6 7o räntä 2,000: — 

Kontant . 22: 42. 

Summa ^ 2/)22: 42. 

3. Änslaget för polarexpeditionema: 
Beh&Uning frän är 1887 ^. 3,647: 76. Beh&Ilning tili 1889 M^ 3,647: 76. 

Emedan ingen anmärkning emot desamma kunnat gö- 
ras, tillstyrka vi fuU decharge fÖr redovisaren. 
Helsingfors den 21 Januari 1889. 

Ad. Moberg. S. G. Elmgren. 

Pä grund af hvad revisorerne s&lunda tillstyrkt, beslöt 
Societeten meddela skattmästaren full decharge. 

Vaktmästarens arvode, som bittills utgjort 200 mark 
för är, höjdes pä sekreterarens framställning tili 300 mark, 
räknadt frän innevarande kalenderärs början. 

Föräringar tili Societetens bibliotek, utom de redan 
omnämnda, hade ingätt frän Finska Läkaresällskapet, So- 
cietas pro fauna et flora fennica, Äbo stads historiska 



Digitized by VjOOQ IC 



XIU 

moseiim, Observatorium i Pulkova, Soci^te Mathämatique i 
Moskwa, Universitetet i Christiania, Bergens Museum, Ve- 
t^iskaps-Akademien och K.^ K. Geologische Reicbsanstalt i 
Wi^ Soci6te Arcb^ologique i Agram, Medicinisch^natur- 
wi8senschaftliche Gesellschaft i Jena, Vetenskaps-Akademien 
i MuncheD, Alterthumav^ein i Zwickau, Ecole Polytechnique 
i Delft, SociMe de Gtographie i Paris, Vetenskaps-Akademiea 
i Turin, R Accademia dei Lincei i Rom, Royal Society och 
Royal Astronomical i Society i London, Royal Irish Aca- 
demy i Dublin samt Museum of comparative Zoology i 
Cambridge. 

Den 18 Mars 1889. 

Ordföranden öppnade sammanträdet med en erinran 
om den stora föriust Societet^i lidit genom dess frejdade 
ledamot professorn SeItus Otto Lindberqs den 20 näst- 
vikne Februari timade fr&nfälla 

Societeten öfveriemnade ät naturhistoriska sektionen 
alt utse n&gon af sinä medlemmar att vid nästinstundande 
ärsfest halla minnestal öf^er den hädang&ngne. 

I sammanhang härmed beslöts att enligt häfdvunnen 
ordning vetenskapliga föredrag vid samma tillfälle skuUe 
h&Uas af afgäende och tiUträdande ordföranden. 

I duif\relse af den 11 dennes tillkännagaf Öfverstyrel- 
sen för väg- och vattenkommunikationema att pä dess för- 
anstaltande ätgärd vidtagits om anbringande af fixpunkter i 
vidt skilda delar af landet i afsigt att, sedän deras inbördes 
höjd och läge i förhällande tili en lämpUg nollpunkt blif^t 
genom noggrann afvägning bestämda, alla höjdmätningar 
framdeles kunde tili denna för landet gemensamma noll- 
punkt hänföras och s&lunda jemförbara uppgifter vinnas bl 
a. tili utredande af den lutning vattenytan i Finska och 
Bottniska vikame antagligen innehar äfvensom om jord- 
skorpans mer eller mindre reguliera höjning i skilda delar 
af kmdet, och anhöll Öfverstyrelsen tiUika att Vetenskaps- 
Societeten ville delgifva Öfverstyrelsen sin äsigt beträffande 
de omständigheter, som dervid vore att beakta. Societeten 



Digitized by VjOOQ IC 



XIV 

beslöt att, innan vidare i saken tillgjordes, hftrom inhemia 
matematisk-fysiska sektionens yttrande. 

Forstmästaren H. E. Sandberg anftiälde i bref af den 
11 Mars om ett jordskalf, som den 9 dennes iakttagits ft 
Rousu gästgifveri i Karungi socken Stötarae inträffade vid 
pass kl. half 2 p& dagen peh fortgingo utan afbrott omkring 
*/2 minut. Skallvet, som tycktes gft i rigtning frftn Öster &t 
vester, ästadkom en vaggande rörelse & byggnaden samt 
husgeräden i rummet. Detta jordskalf var svagare an de 
tvenne sftdana, som inträffade under sommaren 1882 i 
samma trakter. 

Hr Ahlqvist anmälde tili införande i Öfversigten en af 
professom A. Tötterman inlemnad uppsats om „Suljek-alfa- 
betet", jemte iorfis anhällan att pi egen bekostnad fft taga 
300 exemplar öfvertryck deraf, hvartill Societeten biföll. 

P& framställning af hr Hjelt godkändes tili införande i 
Acta en af docenten Ossian Aschan författad afhandling 
,,om klorid at oxanilsyra." 

Hr Sundell redogjorde för resultaten af de under se- 
naste &r insamlade äskvädersobservationerna, hvaröfver en 
uppsats med titel „iskvädren 1888" skuUe ingft i Bidragen 
och jemte öfversättning deraf tili finskan utdelas bland ob- 
servatörerne. Pä hr Sundells framställning beslöts tillika, 
att äskvädersobservationema skulle fortsättas äfven under 
innevarande är samt derför nödiga blanketter ooh foitoulär 
tryckas p& Societetens bekostnad. 

Sekreteraren anmälde tili intagning i Bidragen en af 
honom gjord undersökning af lifslängden i Finland, grundad 
p& de statistiska uppgifterna om folkmängden den 31 De- 
cember 1880 samt om dödligheten under ären 1878 — 1886. 

Hr Elmgren anmälde en af fil. kandidaten Hannes 
Gebhard inlemnad afhandling: „Savonlinnan läänin asutus 
ja oloja V. 1541—1571", hvilken förf. önskade fä inlord i 
Bidragen med rätt att derjemte begagna den säsom akade- 
miskt specimen för licentiatgrad. Arbetet hänsköts tili hi* 
storisk-filologiska sektionens granskning. 

Tili samma sektion remitterades pä ordtörandens an- 



Digitized by VjOOQ IC 



XV 

mälän en af docenten H. A. Wendell forfattad lill intagning 
i Bidragen jemväl afsedd „Ordlista öfver allmogemftlet i 
Finnby kapell i Äbo Iän." 

Hr Moberg anmälde att han jemte hr Elmgren enligt 
uppdrag granskat och & Societetens vägnar godkänt redo- 
visningen öiVer meteorologiska centralanstaltens inkomster 
och utgifter under &r 1888 och skuDe densamma insändas 
tili Finans-Expeditionen i Kejserliga Senaten. 

lileteorologiska utskottet, som haft att bereda den i 
Finans-Expeditionens skrifvelse af den 21 Mars 1888 berörda 
frägan om anordnande af observalioner öfver isforhällandena 
vid Finlands kuster, hade numera i samr&d med Chefen för 
lotsväsendet och direktorn för meteorologiska centralanstal- 
ten uppgjort ej allenast prpgram och instruktion för dylika 
observationer, utan ock förslag tili provisorisk anordning 
för den första organisationen af observationerna, deras be- 
arbetning och tillgodogörande samt kostnadsforslag för den- 
samma, slutande sig k Smfi 16,500, och öfverlemnade dessa 
sinä förslag, jemte skrifvelse af denne dag, tili Societetens 
pröfaing. Societeten, som för sin del icke hade nftgonting 
mot förslagen att anmärka, beslöt att insända dem jemte 
öfriga i ärendet tillkomna handlingar tili Kejserliga Senaten 
och dervid hemställa om godkännande af Utskottets försdag. 

Sekreteraren tillkännagaf att han vore sinnad företaga 
en utrikesresa mider instundande April och Maj mftnader. 
Med anledning häraf uppdrogs At hr Lemström att ilnder 
tiden handhafva sekreteraregörom&len. 

Prof. H. GyldÄn hade tili Societeten öfversändt ett 
exemplar af sin afhandling: „Fortsatta midersökningar rö- 
rande en icke lineär differential-epvation af andra ordnin- 
gen." Föräringar tili Societetens bibliotek hade dessutom 
ingitt fr&n Jm^idiska Föreningen härstädes, Kejs. Finska 
Hushällningssällskapet i Äbo, Kejs. Ryskä Geografiska Säll- 
skapet och Comite Geologique i Srt Petersburg, Naturvän- 
nemas SäUskap i Kiew, Kongi. Norske Videnskabers Selskab 
i Trondhjem, Universitetet i Kiel, Ungerska Vetenskaps-Aka- 
demien i Budapest, Naturwissenschaftlicher Verein i Greifs- 



Digitized by VjOOQ IC 



XVI 

wald, Naturhistorischer Verein i Bonn, K. K. Geologische 
Reichsanstalt i Wien, Oberiausitzi^he Gesellschaft der Wis- 
sensehaften i Görlitz, Astronomische Gesellschaft i Leipzig-, 
Soeiäte Mathämatique de France i Pans, Sociätä des Scien- 
ces i Nancy, SociMe des Sciences physiques et naturelles i 
Bordeaux, Mus6e Goimet och Societe de geographie i Paris, 
Acad^mie des Sciences et lettres i MontpeUier, R Scuola 
Superiore i Pisa, R. Accademia delle Scienze i Turin, R. 
Accademia dei Lincei i Rom, Circolo Matematico i Palermo, 
Royal Society i London, Royal Irish Academy i Dublin, U. 
S. Signal OfSce i Washington samt Academy of Natural 
Sciences i Philadelphia. 

Den 15 April 1889. 

Historisk-filologiska sektionens ordförande tillkännagat 
att sektionen beslutit förorda hr Gebhards i föregäende pro- 
tokoll omnämnda af handling tili införande i Bidragen, hvar- 
jemte sektionen tillika töreslagit att Societeten ej vidare 
framdel^s borde mottaga tili publikation för licentiatgrad 
tillemade disputationer, och efter n&gon diskussion beslöt 
Societeten att i allmänhet ansluta sig tili denna uppfattning. 

Hr Neovius anmälde tili intagande i Acta en afhand- 
ling med titel: Ueber Minimalflächenstiicke deren Begren- 
zung von drei geradlinigen Theilen gebildet wird. 

Hr Lemström anmälde tili intagande i Öfversigten: 
Quelques observations sur le pouvoir rotatoir du Quartz 
pour les diff^rentes couleurs du spectre avec une formole 
nouvelle pour en calculer les valeurs af Lars Wasastjerna 
samt Absoluta magnetiska bestämningar vid meteorologiska 
centralanstalten i Helsingfors N:o 3 af E. Biese. 

Upplästes ett protokoll af den 30 Mars 1889, inkom- 
met ifrän Meteorologiska Utskottet och undertecknadt af 
Moberg, Lemström och Neovius, ang&ende inventering af 
Meteorologiska centralanstalten. Uti detta protokoll förordas 
af Utskottet föijande, af anstaltens direktor gjorda förslag: 

att irän instrumentförteekningen afTöra en thermome- 



Digitized by VjOOQ IC 



xyn 

ter, som af v&da söndrats i Sordavala, och frän inventarie- 
forteckmDgen efn lykta, som förkommit; 

alt Societeten, med anledning af den utvidgade synop- 
iiska undersökningen af Yäderleks^rh&llandena, hos chefen 
för ryskä telegpafverket i Finland verklige statsr&det m. m. 
W. Späre skulle göra anhällan derom, alt g^om hans med- 
verkan dagliga väderiekstelegrammer mätte kostnadsfritt fä 
meddelas meteorotogiska centr^anstalten fr&n Paris^ IQöben- 
havn, Borkum, Hamburg Syinemunde odi Neufalzwas8^) 
fir&ii hvilka orier dylika telegram inkomma iiU Fysidca cenr 
tral-observatoriet i S:t Petersburg; 

att Societeten bos Jemvägsstyrelsen skulle anhäUa om 
att de isobartelegrammer, hvilka fr&n l:sta Maj förledne &r 
forsöksvis afsändts tili Wiborg, Forssa, Tammerfors, Wasa 
och Ule&borg, äfven imder det kommande äret finge kost- 
nadsfritt fortsättas samt att de mätte fä utvidgas medvind- 
pilar ooh en verbal förklaring af 25 ord, i stället för blott 
10 ord, som hittills fätt anväodas; 

att magister Axel Heinrichs mätte erhälla uppdrag att 
inspektera meteorologiska stationema i Sordavala, Wärtsilä, 
Sulkava, Wiborg, Hangö och Äbo samt att han vid resan 
tili Sordavala &ige taga vägen öfver S:t Petersburg för an* 
ställandet af en barometerkamparation; och beslöt Societe- 
ten att p& grund af de skäl, som dkektor och Meteorolo- 
giska Utskottet anfört, bifalla tili alla dessa förslag. 

P& grund af genom läkarebetyg styrkt sjuklighet hade 
direktom N. K. Nordenskiöld anhäUit om tjenstledighet under 
Juniy Juli och Äugusti' mänader och att assistenten för ut- 
arbelandet af synoptiska kartor hr K. E. Johansson mätte 
forordnas att sköta de löpande göromälen vid anstalten; och 
beslöt Societeten, pä Meteorologiska Ut^ottets förord, att 
bärUU bifalla. 

Pä hr Mob^gs framstäUning beslöt Societeten tiUdela 
yngiingen Zetter för 16 dagars arbete vid uppställandet af 
Societ^ens bibliotek en gratifikation af 25 mark. 

Hr Freudenthal uppläste en skrifvelse frän den kornit^, 
som af Fornminnesföreningen blifvit nedsatt för insamling 



Digitized by VjOOQ IC 



xvm 

af medel tili en ny expedition under instundande sommar 
med ändam&l att ytteriigare utforska inskriptionema vid Je- 
nissei, i hvilken skrifvelse anh&Ues att Societeten härtill ville 
bidraga med ettusen mark; härjemto uppläste hr Freudenthal 
ett cirkulär, utfärdadt af samma komite. Societeten beslöt 
att hänskjuta detta ärende tili historisk-filologiska sektionen, 
och d& genotn hr Nordenskiöld upplystes att aflidne bergs- 
intendenten N. Nordenskiöld vid resa i Sibirien erh&llit en 
uppgift att i trakten af Tagilsk en inskription skuUe finnas 
p& en bergvägg, beslöts att fästa expeditionens uppmärk- 
samhet p& denna sak. 

Tili Societetens hedersledamot invaldes direktom for 
Fysiska Central-observatoriet i S:t Petersburg verklige stats- 
rftdet Heinrich Wild; och tili ordinarie ledamot i Natur- 
historiska Sektionen extra ordinarie professom- Johan Pet- 
ter NORRLIN. 

Societeten, som uppdragit &t naturhistoriska sektionen 
att ombesörja en minnesteckning öfver Societetens aflidne 
berömde ledamot professor Sextus Otto Lindberg, att fram- 
ställas pä ärsdagen, underrättades af nämnda sektion, att 
ingen s&dan minnesteckning kunde tili nämnda dag ästad- 
kommas, i anseende tili den korta tiden, hvarför densamma 
borde uppskjutas tili nasta ärsdag. 

Föräringar af böcker hade sedän senaste möte tili So- 
cieteten anländt frän Inrikes-Departementet och United Sta- 
tes Geological Survey i Washington, Johns Hopkins Univer- 
sity i Baltimore, Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften 
i Leipzig, Royal Astronomical Society i London, Matematiska 
Sällskapet i Moskwa, Naturhistorisches Hofmuseum i Wien, 
Accademia delle Scienze i Turin, Royal Society i London, 
Statistiska Centralbyr&n härstädes, Accademia dei Lincei 
i Rom, Naturforscher-Gesellschaft in Dorpat, Geologische 
Reichsanstalt in Wien, Doktor Spof i Äbo, Die Gewerbe- 
schule in Bistritz, Comite G6ologique i S:t Petersburg, SociSte 
de Geographic i Paris, Finska LäkaresäUskapet och Geogra- 
fiska Sällskapet härstädes. 



Digitized by VjOOQ IC 



XIX 



Den 29 April 1889 

sammanträdde Finska Vetenskaps-Socieieten och sedän hr 
SoNBELL nu tillträdt ordförandeskapet, skreds tili vai af vico 
ordiorande, hvarvid härtill enhälligt uts&gs professorn fri- 
herre J. A. Palmen. 

Den 20 Maj 1889. 

Ett firän Akademikern, direktor H. Wild ankommet 
tacksagelsebref för valet tili hedersledamot upplästes. 

Fysisk-matematiska sektionen anmälde genom hr Sua- 
dell att sektionen tagit skrifvelsen af dcn 11 Mars 1889 frän 
ÖfVerstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna i öfvervä- 
gande och ansäg för sin del att Societeten i sin svarsskrif- 
Telse borde framhäUa fö^jande: 

l:o) Nollpunkten för höjdbestäniningar inrättas lämpU- 
gast strax söder om astronomiska observatoriet och ställes 
ooder observatoriets uppsigt 

2:o) Det vore önskvärdt att Sodetetens vattenmärken 
vid Nikolaistad och Hangö blefve, yid de af Öfverstyrelsen 
jor väg- och vattenbyggnaderna föranstaltande nivelleringar, 
hänförda tili Öfverstyrelsens pä dessa orter upprättade fix- 
pnnkter. 

3:o) Det vore likaledes önskvärdt att resnltatet af ni- 
velleringama efterhand mätte meddelas Societeten. 

Societeten beslöt att svarsskrifvelse i enlighet härmed 
skuUe tili Öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna 
aflätas. 

Pä historisk-filologiska sektiouens tillstyrkande utlä- 
tande beslöts att hr Wendells „Ordlista öfver allmogemälet 
i Finnby kapell i Äbo län^^ skuUe tryckas i Bidragen. Sam- 
ma sdction hade äfven afgifvit yttrande angäende bidrag tili 
Jenissei-expeditionen och förordat en summa af 500 mark, 
hvarom Societeten förenade sig. 

Tili införande i Öfversigten anmäldes: af hr A. E. 
Arppe: Bidrag tili Enantylsyromas historia II af prof. H. A. 
Wahlfors8; 



Digitized by VjOOQ IC 



XX 

af t. f. sekreteraren: „Recherches experimentales sur 
la limite de stabilitä de quelques surfaces minimales^^ af 
kandidalen Hj. Tallqvist. 

T. f. sekreteraren anmälde att hr C. Synnerberg lill 
honom öfverlemnat en kortare af handling med titel Texl- 
kritische Bemerkungen zu Coraelius Nepos, som författaren 
önskade f& inford i Öfversigten för är 1888—89; hvilket af 
Societeten bifölls. 

Emedan Jeravägsstyrelsen förmenat sig icke vidare 
kunna, utan att ersättning ät telegrafisterna vid Helsingfors 
station af 50 mark i m^aden utbetalades, fortskaiia de i 
föregäende protokoll omnämnda isobartelegrammen, s& er- 
höll Meteorologiska Utskottet i uppdrag att, med anledning 
af sakens stora betydelse, ä Societetens vägnar anh&Ua om 
anslag af allmänna medel för detta ändam&l, enär Societe- 
ten med egna tillg&ngar icke ans&g sig konna bestrida 
denna utgift. 

Hr Sundell anmälte att uppsatsen: „0m äskväder i Fin- 
land 1888—89" var färdig tryckt. Tillika anhöU hr Sundell 
att Meteorologiska centralanstalten skulle anmodas att tlll- 
handah&lla landets o£Qciella tidningar väderlekstelegramraer. 
för sön- oeh högtidsdagar i s& god tid att dessa kunde ingä 
i det derpä föj^ande helgfria dag utkommande bladet, och 
beslöts att Meteorologiska centralanstalten skulle anmodas 
villfara denna önskan. 

Gifvor af böcker hade anländt tili Societetens biblio- 
tek frin Kon. Zoologisch Genotschap i Amsterdam, Fysika- 
liska Centralobservatorium i S:t Petersburg, Soci6t6 malaco- 
logique i Briissel, Societe g^ologique i Li^ge, SociM6 de 
physique et d'histoire naturelle i Geneve, Asiatic Society of 
Japan i Yokohama, Universitetet i Lund, Meteorologiska 
Institutet i Christiania, Svenska Literatursällskapet härstädes, 
Dr J. O. Rancken i Wasa, Historischer Verein i Augsburg, 
Vetenskaps-Akademien i Turin, Oberhessische Gresellschaft 
fär Natur- und Heilkunde, Finska Litteratursällskapet, Ge- 
lehrte Estnische Gesellschaft i Dorpat, Kongi. Vitterhets-, 
Historie- och Antiqvitets-Akademien i Stockholm, Astrono- 



Digitized by VjOOQ IC 



XXI 

mische Gesellschaft i Leipzig, Finska Läkaresällskapet, R. 
Acoademia dei Ldncei i Rom, Soci6te de g^ographie i Paris, 
K. K Gfeologische Reichsanstalt i Wien, Kejs. Vetenskaps- 
Akademien i S:t Petersburg, Militäriäkare-^Iskapet i Mo- 
skwa, Royal Astronomical Society i London, Societe Hol- 
landaise des Sciences i Harlem och Society Adriatica delle 
Scienze i Triest. 

Den 28 Maj 1889. 

Ordföranden erinrade om att direktor N, K. Norden- 
skiöld den 21 Maj aflidit samt inledde mötet med n&gra 
minnesord om hans vetenskapliga vericsamhet och den för- 
lust Sodeteten genom hans Mnfälle lidit 

T. f. sekreteraren anmälte att, genom ett tiUfälligt miss- 
öde, en ansökning af docenten W. Söderhjelm och magister 
A Wallensköld vid föregiende möte icke kunnat föredra- 
gas och anhöU nu om att fä uppläsä densamma. Nämnde 
herrar anhilla att i Societetens „Acta" fi trycka en publi- 
kation med titel: „Le mystire de Saint Laurent, publie 
d'i4)rös la seule Edition gothique, avec introduction et glos- 
saire'^; och beslöt Societeten p& de at författarena anförda 
skäl härtill bifalla. 

Företogs frägan om besättandet af direktorsembetet 
vid meteorologiska centralanstalten och efler n&gon diskus- 
sion ansäg sig Societeten kunna tili afgörande upptaga frä- 
gan huruvida tjensten borde ansl&s ledig, eller om den kunde 
säsom en förtroendepost besättas, efter det yttrande af fy* 
sisk-matematiska sektionen blifvit inhemtadt Med 8 röster 
mot 2 beslöts att tjensten icke skulle anslfts ledig och här- 
efter remitterades Mgan tili fysisk-matematiska sektionen, 
som egde att tili första möte instundande höst inkomma 
med yttrande om de personer, som befinnas lämpliga för 
denna tjenst och villiga att densamma emottaga. 

Ordföranden väckte fr&ga om bestridandet af direktors- 
tjensten vid Meteorologiska centralanstalten under den tid 
tjensten kommer att stä obesatt, och dä hr Moberg medde- 
lade att hr Lemström vid frägans bebandling inom Meteo- 



Digitized by VjOOQ IC 



xxn 

rologiska Utskoltet förklarat sig villig att emottaga detta 
uppdrag och d& Societeten ansäg önskligt vara, att anstal- 
ten under ledigheten icke lemnas utan vetenskaplig tillsyn 
och v&rd, beslöt Societeten att hos Kejserliga Senaten före- 
siä hr Lemström tili tjenstförrättande direktor intill den l 
Oktober innevarande är. Enär lönen för denna tjenst un- 
der samma tid öfverg&r tili civilstatens enke- och pupill- 
kassa, skuUe tillika göras Cramställning derom, att hr Lem- 
ström ur allmäima medel mätte för detta uppdrag erhälla 
ett arvode tili det belopp, som i dylika fall plägar tillfalla 
vikarie. 

Naturhistoriska Sektionen anmälte att hr J. P. Norrlin 
blifvit utsedd att p& nasta ärsdag framställa en minnesteck- 
ning öfVer aflidne prof. S. O. Lindberg. 

Den 21 Juni 1889. 

Föredrogs en skrifvelse frän Ecklesiastik-Expeditionen 
af den 14 i denna mänad, hvarigenom Societeten underrät- 
tades att Kejserliga Senaten, vid skedd föredragning af So- 
cietetens underdäniga framställning af den 31 nästvikne Maj 
om förordnande för professoren S. Lemström att intill den 
1 Oktober innevarande är bestrida foreständarebefattningen 
vid meteorologiska centralanstalten, velat hafva ät Societe- 
ten öfverlemnadt att, pä sätt Societeten finner lämpligast, 
sä begä, att foreständarebefattningen vid meteorologiska 
centralanstalten under ledigheten efter direktor Nordenskiöld 
varder behörigen och enligt gällande foreskrifter omhänder- 
hafd, dock sälunda att statsverket ej varder med nägra sär- 
skilda utgifter för ändamälet betungadt. 

Med anledning häraf och dä Societeten under nuva- 
rande förhällanden icke anaäg sig kunna lemna anstalten 
utan särskild vetenskaplig tillsyn, beslöts enhäUigt uppdraga 
ät prof. Lemström att under förenämnda tid säsom t f. di- 
rektor utöfva den nödvändigaste uppsigten öfrer arbetena 
vid meteorologiska centralanstalten jemte värden om dess 
penningemedel och öfriga egendom mot ett arvode af 400 
mark för Juni mänad och 200 mark i mänaden för den öf- 



Digitized by VjOOQ IC 



XXIII 

riga tiden intill den, 1 Oktober, eller inalles 1,000 mark, 
hvaraf 333 mark 33 p:ni skulle utgi ur det lediga direktors- 
arvodet och äterstoden 666 mark 67 poii ur besparingar i 
anstaltens medeL 

Hr Neovius, som under sommaren vistades i Hangö, an- 
mälde om särskilda bristfälligheter, hvilka han fiinnit vid- 
läda limnigrafapparaten derslädes sämt erbjöd sig att söka 
afhjelpa dem. Societeten antog med nöje anbudet och för- 
klarade sig villig att ersättä de dermed tilläfventyrs forenade 
kostnader. 

L. Lindelöf. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Entzifferungsversuch einiger Inschriften auf einer 
Felsenwänd im Kreise Minusinsk (Ostsibirien) 

▼on Anff. TOtUrmftB. 

Aus mehreren Grunden sehe ich mich bewogen einen 
anspruchslosen und zunächst von berufswegen veranlassten 
Entzifferungsversuch einiger von den, durch die Jenisseische 
Expedition aufgezeichneten, hei Sujjek im Kreise Minusinsk be- 
findlichen Felsenschriften der Öffentlichkeit zu iibergeben. 

Die Nachbildung, welche ich zunächst im Auge habe, 
trägt die Uberschrift: Paikalla mukailtu ^VvnST. Alla 2 
Kameelia vastakkain d. h. „am Orte den ^/vn87 nachge- 
bildet Unten befinden sich zwei Kamele einander gegeniiber." 

Da die Expedition zwei andere, etwas abweichende 
Aufiiahmen derselben Felsenschrift hergestellt hat, mein Deu- 
tungsversuch aber zunächst nur der eben genannten galt, 
SO will ich diese mit N:r 1 bezeichnen, die heiden anderen 
mit Nar 2 und N:r 3. S. Tab. n a. 

Dass die Zeichnungen etwas verschieden ausgefallen 
sind, ist natiirlich in den Schwierigkeiten, eine undeutliche 
Inschrift wiederzugeben, begriindet. 

Die Zeichnungen N:r 1 imd 2 befinden sich auf Pa- 
pierstreifen, wogegen N:r 3 auf einem grösseren Papier ge- 
meinsam mit anderen Nachbildungen von hischriften und 
Thierbildem aufgezeichnet ist So sind unmittelbar darun- 
ter zwei einander gegeniiberstehende Kamele abgebildet, 
welche sich die Zähne weisen und sich beissen wollen. S. 
Tab. I a. 

Dass meine Textwahl auf Zeichnung N:r 1 fiel, be- 
ruhte darauf, dass sowohl die Uberschrift als auch die ge- 



Digitized by VjOOQ IC 



rlnge Anzahl von Schriflzeichen mir die Arbeit ihrer Ent- 
ziffemng erleichtern zu können schien. 

Was das Aussehen der Buchstaben in dieser Nachbil- 
dung betrifll, so erinnern sie an das altsemitische Alphabet. 
Ich rechne darum, wenn ich im Folgenden von der Reihen- 
folge der Buchstaben rede, von rechts nach links. In dem 
ersten und siebenten Buchstaben findet man das palmyreni- 
sche g wieder, der dritte und eilfte hat einige Ahnlichkeit 
mit dem m desselben Alphabets, der funfte gleicht dem t, 
der achte dem j. Der zweite und neunte Buchstabe hat 
dasselbe Aussehen wie das v (u) der Quadratschrift, der 
sechste ist das altsemitische ajin (spiritus asper). 

Dem vierten Buchstaben seinen Platz in dem altsemi- 
tischen Alphabet anzuweisen, fiel dagegen schwerer. Er 
erinnert stark an r. Ein einigermassen ähnliches r habe 
ich aber nur gefunden in: Neuaufgefundene hebr. Bibel- 
handschriften, Bericht etc. von A. Harkavy, Petersburg 
1884; siehe Memoiren der Kaiserlichen Akademie der Wis- 
senschaften 7. Ser., Tom. XXXII, N:r 8. 

Unmittelbar rechts neben dem zweiten m befindet sich 
der kleinere senkrechte Strich, uber dessen Verbindung mit 
m durch einen wagerechten Strich der Zeichner, ein be- 
währter Alterthumsforscher, lebhaften Zweifel gehegt hat, 
wie aus den Tilgungs- imd Fragezeichen hervorgeht Es 
ist also kein zwingender Grund vorhanden, jenen Verbin- 
dungsstrich und einen dadurch gebildeten Buchstaben anzu- 
nehmen, Nimmt man einen solchen an, muss man noch 
andere schwach begriindete Voraussetzungen heranziehen 
und bekommt dennoch keine Deutung, deren Richtigkeit 
sich bewährte, wie es mit der in einer der hauptstädtischen 
Tageszeitungen, Nya Pressen N:r 167 d. J., erwähnten jeden- 
falls der Fall ist. Der in Rede stehende Strich muss im 
Gegentheil allein fiir sich einen Buchstaben ausmachen und 
scheint in der That derselbe wie der achte, also ein j^ zu 
sein. Dass dieses Schriflzeichen in der Inschrift wirklich 
vorkommt, bestätigen allerdings die Zeichnungen Nt 2 und 
N:r 3. Das letzte Schriflzeichen, das links neben dem zwei- 



Digitized by VjOOQ IC 



ten m befindliche, gleicht einem nun finale (siehe Stade, 
Lehri). der hebr. Gramm. Taf. I KoL 11). 

Nach Aafiaahme Nt 1 gehören also zur Inschrift die 
Buchstaben gvnCrt^gjvjmn, 

Obgleich die Nachbildungen N:r 2 und N.t 3 beim er- 
sien Anblick sich als abweichend von N:r 1 darstellen, so 
ist bei genauerem Zusehen die Versehiedenheit doch nicht 
SO bedeutend. In Nnr 3 sowohl wie N:r 2 lässt sich nach 
dem ersten ^ ein m und ein v erkennen, denn m kann im 
Pahnyrenischen auch ein Aussehen wie das des zweiten 
Buehstabens in N:r 3 haben (s. Taylor, The Alphabet, voL 1, 
S. 250). Den dritten Buchstaben in N:r 3 hat der Zeichner, 
wie mir scheint mit Unrecht, als ein unsicheres v bezeich- 
net In N:r 2 sind die nächsten Zeichen nach g am wahr- 
scheinlichsten in ein m und ein v aufzulösen, wie sich eben 
aus N:r 3 schliessen lässt. Die Zeichen nach ajin scheinen 
grössere Versehiedenheit von den entsprechenden Zeichen 
in N:r 1 aufzuweisen, da aber der Zeichner selbst an dem 
Vorhandensein eines Verbindungsstrichs in dem ersten Zei- 
chen nach ajin in N:r 2 zweifelt, weswegen er ihn diinner 
wiedergegeben hat, so kann man auch hier bei etwas gu- 
tem Willen ein g j v j herauslesen. Weil N:r 3 von dem- 
selben Gelehrten aufgenommen ist wie N:r 2, so diirfte wohl 
das von N:r 2 gesagte auch von N:r 3 gelten können. 
Doch findet sich in N:r 3 nach dem zweiten m und vor 
dem nun finale ein j\ welches in N:r 1 und 2 gar nicht 
vorkommt 

Nach den Aufhahmen N:r 2 und 3 gehören also zur 
Inschrift die Buchstaben gmvrt^gjvjm(j)n. Es 
sind somit dieselben Buchstaben wie in N:r 1. Nur in der 
Reihenfolge weichen sie etwas ab, indem N:r 1 die Folge 
g V m \x. s. w., N:r 2 nnd 3 die Folge g m v u. s. w. 
haben. 

Wenn Juden arabische Worte mit rabbinisch-hebräi- 
schen Buchstaben schreiben, so bezeichnen sie sowohl das 
arabische gim wie gain mit dem rabbinisch-hebräischen g. 
Wollen sie in ihrer Schrift diese arabischen Buchstaben un- 



Digitized by VjOOQ IC 



4 

terscheiden, so transscribieren sie g?m dureh ein unten mit 
einem Punkt versehenes g, wogegen der Punkt iiber das g 
gesetzt wird, falls die Transscription gam beabsichtigt 
Nicht selten lassen sie jedoch diese Unterseheidungspunkte 
fort. Vgl. Bargös, Rabbi Yapheti ben Heli bassorensis ka- 
raitae in librum psalmorum commentarii arabici etc. Lu- 
tetiae Parisiorum 1846, Seite nach dem Vonvorte; Jepheti 
ben Eli karaitae in proverbiorum Salomonis caput XXX 
commentarius, quem edidit Zacharias Auerbach. Bonn 1866. 
S. 8 und: Uber des Karäers Jephet arabische Erklärungdes 
Hohenliedes von Paul Jung. Göttingen, Druck der Dieteri- 
schen Univ. Buchdruckerei, S. 7. 

In der fragliehen Felsenschrift, wo ich annehme, dass 
arabische Worte mit altsemitischen Buchstaben wiederge- 
geben sind, muss also das Schriflzeichen g dem gim oder 
gain entsprechen oder auch beides bezeichnen können, da 
es nicht mit Unterscheidungszeichen verjehen ist. In Er- 
wägung dessen, dass hinter dem zweiten g zwei Vokalkon- 
sonanten j und v stehen, erscheint es jedoch wahrschein- 
lich, dass der Schreiber mit g und j zusammen den ara- 
bischen Konsonantlau g Jm hat wiedergeben wollen, an wel- 
chen sich v als Siihen bildender Vokal schliesst (u). Ist 
diese Vermuthung richtig, so hat man auch Grund anzu- 
nehmen, dass der Schreiber das erste g anwendete, um 
den gamlaut auszudriicken. Statt nach dem Beispiel der 
Schriftsteller durch diakritische Punkte verschiedene Kon- 
sonanten zu unterscheiden, wendet der Schreiber zu diesem 
Zweck ein fiir Felsenschrift geeigneteres und dauerhafteres 
Verfahren an. Mit diesOT Annahme wird die Deutung der 
fragliehen Inschrift wesentUch erleichtert imd ich trage kein 
Bedenken, dies hier vorauszusetzen, obwohl mir allerdings 
nicht bekannt ist, dass anderswo Juden diese Bezeichnungs- 
weise beim Schreiben des Arabischen angewendet haben 
soUten. Jedenfalls spricht fiir diese Annahme die Art und 
Weise, wie die modernen Juden beim Schreiben deutscher 
Worte mit hebräisch-rabbinischen Buchstaben die Vokal- 
konsonanten anwenden. 



Digitized by VjOOQ IC 



5 

In den oben erwähnten Zeichen, welche der Inschrift 
angehören, kann man nun die Stammbuchstaben von zwei 
arabischen Worten erkennen. In dem einen Worte sind 
die Buchstaben g (g) fn r enthalten, in dem anderen spiri-^ 
tus €uper, gj (g) und m. Zu diesen kommen die Vocale 
der inneren Formation und die gehörigen Endungen, wobei 
zu bemerken ist, dass die Nunation sich in der Zeiehnung 
nieht ausgedriiekt findet, denn arabisch schreibende Juden 
lassen sie absichtlich fort (s. Furst, Geschicbte des Karäer- 
thums, 2 B., Vorwort, S. X.). Die Worte, welche ich auf 
solehe Weise erhalte, sind: gum^ratu ^u Amin. Hierbei 
nehme ich an, dass zur Bildung der Silbe % ausser den 
Buchstaben gju auch das naeh v (u) folgende j gehöre. 
Ein Analogon hierzu finde ich in der Weise, wie polnische 
Juden deutsch transscribieren, Wenn sie mit sogenannter 
Raschischrift z. B. das deutsche „auch" schreiben, so sieht 
es, wiedergegeben in Quadratschrift, so aus: ^ul. Bei 
ihnen lässt sich also nach dem -, noch ein •» hören, ob- 
gleich ein solches in dem deutschen Worte nicht vorkommt. 

Das Wort ^umuratu'* fasse ich als nomen actionis vom 
Verbum gamira in der Bedeutung odio plentis fuit animus. 
In ^^Amin sehe ich wiederum das nomen actionis vom Ver- 
bum 'a ama, dentibus momordit Die Bedeutung dieser 
Worte wäre also: die Qehässigkeit des Beissens, illustriert 
durch die heiden Kamele, welche die Zähne gegen einander 
fletschen. Dass die Kamele oft sehr boshaft, ja, mitunter 
sogar rasend sind, ist iibrigens eine bekannte Thatsache 
(s. Riehm, Handw. des bibl Altertums u. W. Kamel). 

Dass der oder die Schreiber jedoch nicht bloss ara^- 
bisch for die Inschrift angewendet haben, geht daraus her- 
vor, dass auf der fraglichen Felsenwand Worte vorkom- 
men, welche augenscheinlich hehräisch sind. An einer 
Stelle, wo Risse und Sprunge in dem Felsen vorkommen, 
liest man mit grossem Zwischenraum zwischen den einzel- 
nen Worten in Quadratschrift: zo no* ai jok, (vgL Tabb. I u. 
n b.). An einer andem Stelle wieder, wo Jagdscenen dar- 
gestellt sind und die Jäger die Beute — in einem Steinbocke 



Digitized by VjOOQ IC 



6 

steckt schon ein Pfeil — davontragen, ist das Wort imc* 
deutlicb zu unterscheiden ; s. Tabb. I u. n c. 

Da das Verbum nDa im Hifil zerscblagen, zerstören, 
niedermacben bedeutet, so kann es nicht mit einritzen iden- 
tificiert werden, und der Satz mit *^-» erzähit slso nicbt 
von dem, welchep diese Inscbriften eingegraben bat, son- 
dem bedeutet eber die Zerstörung, welebe fiir den Scbrei- 
ber in den Rissen und Spriingen am Felsen ringsberum vor- 
lag. Das verkurzte bnpf. Hi£ ist statt der verlängerten 
Form angewendet in Cbereinstimmung mit Ges. § 128. 2. 
Im Worte no' ai gleicbt das n einem n, welcbes auf cilici- 
scben Munzen vorkommt, siebe Ta£ I in Stades Lebrb. der 
bebr. Gramm., Koi. 8. Icb sebe in diesem Wortft ein Par- 
ticipium Nifal vom Verbum bs',welcbes im alten Testa- 
ment synonym mit «on stebt (s. Num. 12, 11.). Die frag- 
licben hebräiscben Worte ergeben also den Satz: dies eer^ 
störte ein thöricht, gottlos Handelnder. Diese Inscbrift ist 
ebenfalls friiber von mir in Nya Pressen d. J. N:r 167 er- 
wäbnt worden. 

Aus diesen bebräiscb gescbriebenen Worten kann man 
den Scbluss ziehen, dass Israeliten in diesen Gegenden ge- 
wobnt baben, Wabrsebeinlicb riibrt aucb die Inscbrift iiber 
die Kamele von einem Israeliten ber. Das scbeint mir aus 
dem Umstand bervorzugeben, dass der Scbreiber wie die Ka- 
räer die Buebstaben g?m und gain mit g bezeicbnet, aber 
dabei aucb dieselben zu unterscbeiden verstanden, wenn. 
aucb nicbt mit Punkten uber und unter dem g wie der Ka- 
räer Jefet ben Ali, so docb in einer fttr eine Felsenscbrift. 
geeigneten Weise, indem, wie oben bereits angegeben, g 
allein gain bezeicbnen sollte, wogegen gim mit gj trans- 
scribiert wurde. 

Dass das israelitiscbe Volk sich weit iiber die Erde 
verbreitet bat, ist ja allgemein bekannt, insbesondere will 
icb in dieser Hinsicht an die Kinder Israel erinnem, welcbe 
Karäer benannt werden. Diese traten zuerst an den Ufem 
des Eupbrat und Tigris auf um 750 n. Cbr. und breiteten 
sicb von da aus iiber Persien, Irak, Afgbanistan, die Län- 



Digitized by VjOOQ IC 



der östlich und sfldlich des Mittelmeers und anderswo; siehe 
Furst, a. a. O., 2 B., Vorwort, S. IX. Dass Juden bis zu den 
Quellen des Jenissei gekommen sein solien, ist um so we- 
niger unglaublich, als sie sogar auch in China eingewandert 
sind. VgL Delitzsch, Kommentar zu Jesaja Kap. 49, V. 12. 
Im ersten christlichen Jahrhundert hegte man auch die Mei- 
nung, dass eine grosse Menge Israeliten in Ruhe und Frie- 
den in einem weit entfemt nach Nordosten gelegenen Lande 
wohnte, vgl. 4 Ezr. Kap. 13 ; Ewald, Gesch. d. Volkes Israel 
IV. B., S. 118. Anm. 2. Auch braucht der Umstand keine 
Verwundening zu erregen, dass sie sich der arabischen 
Sprache bedienten. Das war nichts ungewöhnliches, wie 
aas ihrer Literatur hervorgeht 

Die Benutzung des Arabischen als Schriftsprache war 
(ur die Juden um so leichter, als es eine mit dem Hebräi- 
schen venvandte Sprache ist Grössere Schwierigkeiten 
bietet den Juden jedenfalls die Anwendung der deutschen 
Sprache als Schriftsprache dar; gleichwohl kommt es vor, 
dass sie Deutsch, wenn auch nicht mit altsemitischen so 
doch mit hebräischen Buchstaben schreiben. So hat, um 
ein Beispiel anzufuhren, die kleine Schrift, aus welcher ich 
das oben erwähnte ^■»nH — dies Wort findet sich schon 
auf dem Titelblatte — citierte, den deutschen mit Buch- 
staben in hebräischer Quadratschrift geschriebenen Titel: 
yi-^-^a 'TPi^y yis^iv n-^B '^HianKB-]»-'-!^ -.:?-?« ly^nyb ^''''n-j? 
•iJoa^biSy:! Diese Worte sind so. zu lesen: „Schreib-Lehrer 
oder Briefen-Formel fiir jiidische Kinder beide Geschlechter" 
Die kleine Schrift, welche imUbrigen mit hebräischen Cur- 
siv-Buchstaben gedruckt ist, erschien in Warszowie 1867. 

In diesem Zusammenhange darf auch angefiihrt wer- 
den, was der Karäer Eldad ha-Dani von Medien, der 
am Ende des Zehnten Jahrhunderts lebte, iiber die Sprach- 
kenntniss seiner Landsleute bemerkt Ausser behräisch, 
sagt er, verstand man persisch, arabisch und tatarisch (s. 
Furst a. a. O., 1 B., S. 103 f.). 



Digitized by VjOOQ IC 



8 

Einer umfassenderen Untersuchung und Entziffenmg 
der fraglichen Inschrifteii muss es vorbehalten sein auszu- 
machen, ob in denselben andere Spraöhen als arabisch und 
hebräisch angewendet sind. Ebenso kann erst eine genaue 
und griindiiche Untersuchung ihres gesammten Inhaits die 
Frage erledigen, wie viele unbeschriebene Blätter in der 
Geschichte des fiir die ganze Mensehheit so wiehtigen Voi- 
kes Israel dieselben noch fullen mögen. 

In Betreff des Aussehens der Buchstaben will ich noch 
auf die Eigenthiimlicbkeit hinweisen, dass eine ältere Form 
des Buchstaben ajin angewendet ist, obwohl das paknyre- 
nische Alphabet sich einer jiingeren bedient Dass sonst 
ältere Buchstabenformen neben jiingeren angewendet wer- 
den, dariiber siehe Stade, Lehrb. d. hebr. Gramm., § 22. 
Das Aussehen von dem ersten m in N:r 3 erinnert an eine 
ältere palmyrenische Form dieses Buchstabens. S. Taylor, 
The Alphabet, VoL 1., S. 250. Die kurze Inschrift scheint 
also auch in palaeographischer Hinsicht viel Interesse zu 
bieten. 

Wie man iibrigens im Inneren von Asien Niederlas- 
sungen antreffen kann, von deren Dasein man friiher keine 
allgemeine Kenntniss hatte, dafiir liefert ein Bericht in Bul- 
letin de Tacadömie imp6riale des sciences de St. P6ters- 
bourg, Tome XXXII, p. 464—465, auf welchen Herr Staats- 
rath Ahlqvist mich gutigst aufmerksam machte, einen höchst 
interessanten Beitrag. Aus diesem Berichte geht nämlich 
hervor, dass Nestorianische Christen in friiheren Zeiten un- 
ter nördlichen tiirkischen Stämmen gelebt haben. Von ih- 
nen ruhren nun syrische Grabsteine im Gebiete Semiret- 
schye her nebst einer grossen Anzahl von Inschriften, welche 
alle schon entziffert, und zwar die meisten von Herrn Pro- 
fessor Chwolson, und der Publication Ubergeben sind, wie 
der Berichterstatter, der Herr Akademiker Radloff, mittheilte. 



Digitized by VjOOQ IC 



Tat. n. 



Felseimajidsdirift: 



n^\v 



^ 







\%hrM 






-a 

03 



\\ 



3/ 



( rift: 
1 






: c jchrifti 



ir 



i 

\ 



?.liewendals Lith. Anst, HiUingfors. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Die feiseninschrift bei Suijek 

Ton 
0. Donner. 

Da die in den verhandlungen der Soeietät abgedruckte, 
von prot A. Tötterman versuchte entziflferung einiger in- 
schriften auf einer felsenwand bei Suijek im kreise Minu- 
sinsk aus mehreren grönden mir miwarscheinlich vorkommt, 
eriaube ich mir meine bedenken gegen die versuchte deu- 
tung hier in kurze anzugeben. 

Das material, welches im sommer 1887 eingesammelt 
wurde, bestand aus 10 inschriften, davon neun grabsehrif- 
ten und eine felseninsehrift. Alle jene waren durch ab- 
klatsch in weichem papier auf der stelle kopirt worden, 
nur die inschrift auf der felsenwand, welche durch ihre lage 
schwerer zugänglich war, ist am platze abgezeichnet. T. 
hat sonach aus dem befindlichen schriftmaterial sich die am 
wemgsten zuverlässige zur behandlung herausgewählt, wo* 
durch die darstellung sogleich an beweiskraft verringert wer- 
den muss. 

An derselben felsenwand, wo die von T. abgebildeten 
kurzen sätze vorkommen, finden sich noch andere und zwar 
teihveise längere inschriften. Bei einem versuch zur deu- 
tung jener, wäre e$ daher nöthig gewesen wenigstens auf 
alle an derselben inschriftstelle vörkommenden schriftcha- 
raktere bezug zu nehmen. Dies thut T. nicht, er lässt meh- 
rere der schwierigsten typen fort, und erklärt dann die öbri- 
gen weiiiger komplicirten aus dem altsemitischen alphabet, 
zunächst aus dem palmyrenischen. Vergleicht man aber alle 
die auf der felsenwand vorkommanden schriftzeichen mit 
den palmyrenischen, so fehlen unter den letztgenannten meh- 



Digitized by VjOOQ IC 



10 

rere derselben, iind iiberhaupt enthält kein einzelnes semi- 
tisches schriftsystem alle entsprechenden formen. Nimmt 
man aber einzelne typen aus dem ganzen heraus, so bieten 
sowohl die nordsemitische wie die siidsemitische schrift in 
ihren ältesten ziigen zahlreiche iibereinstimmungen mit der 
altaischen schrift, aber es zeigen sich ähnliehe auch mit der 
altgrichischen mid altitalischen, mit der phoenikischen mid 
altindischen, besonders aber mit der runenschriit. 

Dm^ch ähnliches herauspfliicken einzelner streifen aus 
dem nunmehr ziemlieh reichhaltigen materiale mid die be- 
ziehmig ihrer schriftzeichen auf altsemitisehe charaktere ge- 
langt nmi der verfasser zu der iiberrasehenden lösung des 
jäthsels, dass nicht einmal diese drei zeilen zu demselben 
einheitlichen alphabete gehören, sondem phonetisehe ab- 
weichungen von einander enthalten, und dass die erste zeile 
arabisch, die zwei letzteren hebräisch gelesen werden miissen. 
Dies verfahren ist aber entschieden willkiirlich und die dar- 
auf begriindeten sehlusse lauter annahmen. Die inschriften 
miissen bis auf weiteres als ganzes, ais einheitliehes schrift- 
system beurtheilt werden, innerhalb dessen den einzelnen 
typen ein bestimmter lautwerth im verhältniss zu den iibri- 
gen zukommt. Erst wenn dieser werth im allgemeinen nach- 
gewiesen worden ist, kann zur deutung einzelner abschnitte 
mit hiilfe der einen oder anderen sprache geschritten werden, 

Gesetzt jedoch, dass die altaischen inschriften iiber- 
haupt ein besonderes schriftsystem in irgend einer bekann 
ten oder unbekannten sprache repräsentiren und dass sie in 
längst verflossener zeit an felsenwänden und grabsteinen ein- 
gehauen wurden, so ist dadurch jedoch nicht die möglich- 
keit auch späterer inschrift daselbst ausgeschlossen. Es 
könnten judische kolonisten oder reisende an dieser felsen- 
wand später ihre bemerkungen neben den fiiiheren inschrif- 
ten eingegrabt haben. In diesem falle verlieren jedoch die 
letzteren, einzeln dastehenden schriftzuge jede bedeutung fiir 
die beurteilung des ursprungs und der sprache jener älteren. 

Nehmen wie aber vorläufig eine ähnliehe erklärung an^ 
so ist zu imtersuchen, in welcher weise die von Tötterman 



Digitized by VjOOQ IC 



11 

behandelten inschriften einer deutung aus dem altsemitischen^ 
resp. palmyrenischen palaeographisch entsprechen. 

Er liest ytimuratu ^ujurmn. Dabei muss erst bemerkt 
werden, dass die erste form seiner nachbildung der schrift 
N:o 1, nach angaben der herren Aspelin iind Appelgren, als 
die ohne zweifel zuverlässigste bezeichnet werden mussv 
Wir bekämen dann in der ersien, nicht in der zweiten silbe 
ein langes O. 

Was das aussehen der charaktere betrifft, habe ich auf 
der beigefugten tafel die formen der Suljek-inschrifl neben 
den von T. zur deutung angenommenen palmyrenischen und 
anderen altsemitischen schriftzeichen zusammengestellt, um 
zu zeigen wie wenig sie im ganzen mit einander Uberein- 
stimmen. 

1. Das erste zeichen, mit dem palmyrenischen g iden- 
tificirt, hier aber als arabisches yain gelesen, hat ein strich. 
rechts, das palmyrenische links. 

4, 5. Das vierte und funfte zeichen entsprechen noch 
weniger palmyrenischen r und t; beide haben vielmehr auf- 
fiallende ähnlichkeit mit dem sabeischen und ethiopischen &y 
oder mit den in Safa-inschriften vorkommenden heth und 
samekh^ oder h und s, 

6. ^Ayin erscheint zwar im phoenikischen alphabet wie 
ein cirkel, im palmyrenischen aber wie ein y. Nur in frii- 
herer aramäischer schrift zeigt es sich als ein nach oben 
offener rundel, während das zeichen hier nach unten offen ist. 

8. Das achte zeichen ist ein fiir das ganze altaische 
schriftsystem eigenthiimliches, das in keinem semitischen ai- 
phabete vorkommt T. sieht darin drei bukstaben: j, u, y 
gelesen, von welchen der erste die palataUsinmg des g — 
lautes, die dritte nur verlängerung des dazwischenstehendea 
u bezeichnen soll. 

10. Schliesslich ist der endbuchstab von den palmy- 
renischen formen des nun bedeutend abweichend. 



Digitized by VjOOQ IC 



12 

Grehen wir zu den vennutheten hebräischen texten uber: 
zo no' dl jok und jisav, Mi es sogleicfa auf, dass der an- 
fangsbuchstab j an zwei stellen so ganz anders bezeichnet 
wäre, an erster stelle in teilweiser ubereinstimmung mit 
dem palmyrenischen, während es in dem letzten worte so 
ziemlich identisch ist mit dem vorausgesetzten n in no'äl. 
Ebenso unzulässig ist es in jedem der drei wörter so, no'al, 
jisav eine verschiedene form des vav anzunehmen, wenig- 
stens muss die erste und zweite form verschiedene lautbil- 
der bezeichnen. Auch lamed hat gewöhnlich die umgekehrte 
stellung im vergleich zu der hier befindlichen, 

Abgesehen von diesen schwerwiegenden griinden gegen 
€ine entzifferung jener wörter in der angegebenen weise, 
ist jedoch von entscheidender bedeutung, dass die zeichen 
der inschrift in T:s abbildung ganz ungenau nachgebiidet 
worden sind. Bei genauerer prufung findet man kein dem 
nleph entsprechendes zeichen wieder in der inschrift b), noch 
in c). Auf der mitfolgenden tafel habe ich versucht, die 
inschrift genauer abzubilden. Daraus erhellt, dass in heiden 
fällen zwei verschiedene zeichen auftreten, wo T. sie als 
-afepA gelesen, sowie dass diese an heiden stellen nicht ein- 
ander gleich sind. 

Fassen wir das angefiihrte zusammen, so sprechen die 
folgenden umstände gegen die von T. versuchte deutung der 
tetreffenden inschrift: die wiedergabe derselben ist in bedeu- 
tendem grade ungenau; 

die formen der einzehien schriftzuge zeigen nur ge- 
ringe iibereinstimmung mit den zu erklärung angezogenen 
typen der altsemitischen oder pahnyrenischen schrift. 

Der versuch die angefiihrten zeilen als arabische und 
hebräische schrift zu lesen hat daher schon aus bloss pa- 
läographischem gesichtspunkte keine wahrscheinlichkeit fiir 
sich. Um SO mehr treten dann die zu anfang betonten ge- 
sichtspunkte in den vordergrund, wonach das ganze inschrift- 
liche material durchmustert werden muss, ehe zur deutung 
der texte geschritten wird. Dies um so nöthiger, da viele 
inschriften durch die zeit bedeutend abgenutzt wurden, so 



Digitized by VjOOQ IC 



Suljek. Palmyr. FoirUk. He^r. 

Iiischr. 



s. 


n 


HJt Ji 


/ 




Ä 





y V 





e/&VIW. CJ 


Ä 


r 








/Ä 




5 ^ \ 


^ 


•Mram, ) > 



ry. 


1 


y ^ A^ 


— 


Hehr. ■» 1 * 


f 2, f s. 
22. 


1 1 1 


]Ui 


— 


« 7 1 J 


fS. 


; 


:) j 1 


— 


« L, ^ \, 


20. 


•^ 


\> e- 


V/V^ >J^ 


» V' vl^ 


• 


Inschrift 


*. 





i' > H A I \\- 



\ ^/ 1 ' 



F. LievTendal'8 tryclcari i Helsingfors. 
Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



13 

daBs die wahre form mehrerer charaktere erst durch genaue 
?efgleichang festgestellt werden kaim« 

Ohne zweifel gehört das altaische schriftsystem, mii 
ausnahme der keilschrift, zu den ältesten aller in westasieii 
Torkommenden und bezeugt schon fiir sich eine ziemlich 
hoch eiitwickelte kultur. Die in den inschriften aufbewahr* 
ten spärlichen reste dieser kultur werden daher, einst / ent- 
zifiert, die dunkle vorgeschichte mittelasiens in eigenthiimli- 
cher weise beleuchten. Hoffentlich wird dies in verhältniss' 
mässig kurzer zeit geschehen können. 






Digitized by VjOOQ IC 



Zur Frage der ostsibirischen inschriften. 

Bemerkangen znm TStteniian'8chen Entziffenuigsyersach 

von 
H. Qrenman. 

In dem Bemuhen die Jeniseischen Inschriften, die bisher 
jedem Versuch der Entzifferung Trotz geboten haben, zu erklä- 
ren, ist es dem Hra Professor Tötterman noch nicht gelungen, 
einvoUständiges und allgultiges Alphabet aufzustellen, noch hat 
er eine grössere Anzahl dieser Inschriften zum Gegenstände 
^iner eingehenderen Untersuchung gemacht, sondern sich 
deren zwei oder drei ausgewählt, die aus irgend einem 
Grunde dem Erforscher weniger Schwierigkeit erbieten schie- 
nen. Um ein Paar Dutzend, auf derselben Felsenwand be- 
findlicher Lautzeichen entziffern zu können, ist er genöthigt 
^ewesen, das Vorkommen zweier verschiedenen Sprachen 
und zweier verschiedenen Schriftsysteme anzunehmen. Doch 
nicht SO, als ob derselbe Inhalt in verschiedenen Sprachen 
wiedergegeben wäre, sondem stehen diese Inschriften von 
^inander völlig unabhängig da. 

Die Wahl des Interpretators ist zuerst auf eine Felsen- 
5chrift gefallen, welche in Folge der geringen Anzahl von 
Schriftzeichen und der begleitenden Zeichnung von zweien 
Kameelen ihm die Arbeit ihrer Auslegung erleichtern zu 
können schien. Die Untersuchung derselben hat ihn zu der 
öberraschenden Hypothese gefiihrt, diese Inschrift stamme 
von einer bisher unbekannten, in Sibirien wohnhaft gewe- 
^enen israelitischen Bevölkerung her, welche sich der ara- 
bischen Sprache und altsyrischen (palmyrenischen) Schrift- 
zeichen zu ihrem Zwecke bedient hätte! 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

Weil inzwischen die palmyrenische Schriftart nur we- 
Bige Analogien darbieten konnte, wurde es nöthig, die iibri* 
gen Zeicben aus sehr verschiedenen Schriftsystemen beraus- 
2asucben: aus der gleicbzeitigen, aber selbständig auftreten- 
den hebräiscben Qvadratscbrift, aus dem alien pbönikiscben 
Alpbabet und aus bebräiscben Bibelbandscbriften, welcbe 
letztgenannten wobl niobi aus einer firiiberen Zeii ais dem 
acbten Jabrbunderte unserer Zeiirecbnung berriibren können. 

Die pahnyrenische Scbrift ist bisjeizt als dem Pabnyra 
und den Aramäera eigentbiimlicb beiracbiei worden; siebe 
de Vogu6, Inscripiions s^mitiques, Paris 1868 — 1877, S. 3. 
Die Annabme ibres Vorkommens in Sibirien im Grebraucb 
einer judiscben Colonie muss also als eine äussersi gewagie 
Hypotbese bezeicbnei werden. Weil Uberdies die Jenisei- 
^chen Felsenzeicbnungen aus mebreren Griinden keineswegs 
von einer islamiscben Bevölkerung berriibren können, son- 
dem im Gegenibeil allem Anscbein nacb viele Jabrbun- 
derie älier als Mubammad sein miissen, wird man wobl aueb 
annebmen miissen, dass die Spracbe dieser inscbriftlicben 
Texie scbwerlicb arabiscb sein kann. Denn die arabische 
Spracbe bai bekanntlich erst dureb den Islam Scbwingen 
und eine bervorragende Stellung imier fremden Naiionen 
erhalien. 

Die in Rede siebende Insebrift wird von Herrn T. ge- 
lesen: (.umAratu ^ugUmi^^y und diesen Worten giebi er, nacb 
Freyiags arab. W^örierbucb, die Bedeuiimg: die Gebässigkeii 
des Beissens. Hierbei befremdei in ersier Linie die ziem- 
Jicb unmoiivirte Abwesenbeii des Artikels beim Geniiiv wie 
aucb die seliene Bedeuiung, in welcher die beiden arabi- 
schen Worien aufgefiassi werden. Öamara beissi urspriing- 
lich vom Wasser: Jemanden bedecken, driicken, iiberscb^rem- 
men. Öamira in der Bedeuiung: odio plentis fmt animus, 
wird immer mii dem Subjekt zadr o. dgl. imd praep. 'alä 
construiri: „das Herz flutbet iiber ibm"; es wird so von 
Seelenaffekien ebensowobl in bonam als in malam pariem 
^raucbt. In dieser bildlicben Bedeuiung aber kömmi das 
Wort weder im Koran, nocb meines Wissens bei den alien 



Digitized by VjOOQ IC 



16 

Dichtem vor; es scheint der betreffende Ausdruck vielmehr 
eiQ in späteren Zeiten entstandener, was die Araber ein „mu- 
vallad^' nennen, zu sein. Hierzu kommt noch, dass die 
Form gumfirat, ais nomen actionis von gamira^ schon a 
priori Bedenken erregen muss; denn nach der Regel ge- 
hört das Infinitivschema fu^&lat ausschliesslich den intran- 
sitiven Zeitwörtern der Form fcfiUa (siehe z. B. LÄgus, Läro- 
kurs i arabiska spr&ket, § 165, 1). In der Explikation die- 
ser Wurzel bei Freytag waltet in der That eine durehge- 
hende Konfusion ob, wie es sich herausstellt, wenn man 
dasselbe Wort bei aUBistänty in dessen ausgezeichnetem 
arab. Wörterbuche Muhit el-muhit, Beirut 1870, nachschlägt. 
Albistftni kannte und citirt öfters Freytags Wörterbueh, das 
er an unzähligen Stellen korrigirt; vgL z. B. die so gewöhn- 
liche Wurzel dh bei jedem. Nach Muhit hat gamira in der 
angegebenen Bedeutung nur die Infinitiven gamar und gamr. 
Die Form gumfirat gehört dagegen zu gamura, das theils 
dieselbe Bedeutung hat wie gamara (vom Wasser), theils 
(von Personen gebraucht) bedeutet: edel, freigebig sein. 
Dass Freytag aber auch aus besseren Qwellen geschöpft hat, 
erhellt daraus, dass er weiter unten gumUrat aIs Substan- 
tiv mit der Angebung der ganz richtigen Bedeutung: pro- 
fiinditas, liberalitas, aufnimmt. 

Das Wort ^ugUm wird als nomen actionis von ^agama 
in der Bedeutung: dentibus momordit, aufg^asst. Auch in 
diesem Falle giebt uns al-Bistftnl u. A. einen näheren Auf- 
schluss. Die erste Bedeutimg des Wortes ist: „etwas (ein 
Stuck Holz o. dgl.) in den Mund nehmen, um mit den Zäh- 
nen die Beschaffenheit desselben zu erforschen, ob der Ge- 
genstand hart sei oder weich'', woher der Ausdruck: ^agama 
^Mahti,f „er hat in sein Holz gebissen", d. h. er hat die Ver- 
hältnisse einer Person ausgeforscht. In der Literatur kommt 
das Wort ^agama vor in der Bdt: auf die Probe stellen, er- 
forschen; VgL die Erklärung desselben von S. de Sacy in 
seinem arabischen Commentar zu Hariri, Les s^ances de 
Harin, Paris 1853, S. 83 und 482.— „Aus Bosheit beissen**^ 
heisst dagegen im Arabischen ^azza, ein Verbum, das in 



Digitized by VjOOQ IC 



17 

seiner dritten iind sechsten Form gerade von Thieren, die 
sich beissen, gebraacht wird. 

Der einzige Sinn, den man aus der Zusammenstellimg: 
gumärata 'ugtlmi'^ herauslocken könnte, wäre also nicht: 
Gehassigkeit im Beissen, sondem: Grrossmuth im Ausforschen, 
Humanität in der Priifung, ein Begriff, welcher in sonder- 
barer Weise durdi das Bild von zweien, einander gegen- 
uberstehenden mid sich gegenseitig die Zähne zeigenden Ka- 
meelen illustrirt worden wäre! 

Unmittelbar unter dieser Inseription hai der Herr T. 
zwei hebräische, in Qvadratschrift wiedergegebene, insge- 
sammt 12 Zeichen enthaltende Inschriften gefimden. In ei- 
ner begleitenden Zeichnung kommen wiedermn die beiden 
gdiässigen Kameele vor, sowie eine Jagdseene: Reiter mit 
Pfeil und Bogen nebst fliebenden wilden Thieren. Hier hat 
der Herr T. herausgelesen : sie tragen davon; leider kann 
man den Zusammenhang zwiseben diesen Worten und der 
Zeichnung scbwerlich begreifen. 



Digitized by VjOOQ IC 



Einlge Beobachtungen Qber symmetrisches 
Dibromaceton. 

Von 
Edv. ^]elt und V. 0. Sivön. 

Um einige synthetische Versuche auszufuhren, welche 
dochnichtgiinstlig verliefen, haben wir symmetrisches Dibrom- 
aceton dargestellt. Diese Verbindung ist bis jetzt sehr we- 
nig untersucht, und wir theilen deswegen einige während 
dieser Arbeit iiber dieselbe gemachten Beobachtmigen mit. 
Der einzige, welcher friiher dieses substituirte Aceton darge- 
stellt hat, ist Völcker ^), der es bei Einwirkung von Brom- 
silber auf Dijodaceton, sowie von Bromkialium auf Dichlor- 
aceton erhielt. 

Wir haben es auf anderen Wege dargestellt, nähmlich 
durch Oxydation des «-Dibromhydrins *), welches bei Ein- 
wirkung von Phosphorbromid auf Glycerin entsteht. Die 
Constitution dieser Verbindung ist durch Untersuchungen von 
O. Asehan sicher bewiesen. Bei der Darstellung derselben 
haben wir seine Methode *) gefolgt. Aus 1350 Gr. Glyce- 
rin erhielten wir 258 Gr. Dibromhydrin, welche bei der De- 
stillation im Kohlensäurestrom zwischen 211 — 220' iiber- 
gingen. 

Die Oxydation wurde in hauptsächlicher Ubereinstim- 
mung mit dem von Markotvnikoff ^) fur Darstellung des 



») Ann. d. Chemie, 192, 96. 

«) Vgl. Markmcnikoff, Ann. d. Ch. 208, 363; O. Asehan^ Ber. d. 
ch. Ges. XXI, 2891. 

») Ber. d. d. ch. Ges. XXI, 2890. 
*) Ann. d. Chemie 208, 349. 



Digitized by VjOOQ IC 



19 

Dichloraceton aus Dichiorhydrin angegebenen Verfahren, aus- 
gefuhrt. 50 Gr. Dibromhydrin wurden in kleinen Portionen 
in ein erwärmtes Gemisch von 25 Gr. Kaliumbichromat, 40 
Gr. Schwefelsäure und 40 Gr. Wasser eingetröpfelt Die 
Retorte, welche mit einem Ruckfusskiihler verbunden war, 
wurde noch eine kurze Zeit, nachdem alles Hydrin einge- 
tragen war, erwärmt. Dann wurde mit Aether ausgezogen, 
dieser abdestillirt und der Riickstand mit einer koncentrir- 
ten Lösung von Natriumbisulfit umgeschiittelt. Nur ein 
Theil des Oeles löste sich; das zuruckgebliebene war un- 
verändertes Dibromhydrin. 

Durch Ansäuern mit Schwefelsäure, Envärmen und 
Ausziehen mit Aether wurde der Bisulfitlösung das Aceton 
entzogen. Aus der entwässerten Aetherlösung wurde das Ace- 
ton als schwach gefärbtes Oel erhalten. Die Ausbeute betrug 
13 Gr., während 32 Gr. unverändertes Dibromhydrin zuriick- 
gewonnen wurden. Dieses wurde dann nochmals oxydirt 
und SO eine neue Portion Aceton gewonnen. 

Wir versuchten das Aceton aus dem Oxydationsgemisch 
sofort abzudestilliren, mit den Wasserdämpfen ging aber 
auch Dibromhydrin iiber. Die OxydAtion war nicht voll- 
ständiger, als das Oxydationsgemisch zum envärmten Di- 
bromhydrin zugetröpfelt wurde. Die Ausbeute betrug bei 
jeder Oxydation im Mittel20 — 25 pct. des angewandten Hydrins. 

Das Aceton lässt sich nicht bei gewöhnlichem Luft- 
druck destilliren. Im luftverdiinnten Raume — bei 38 — 65 
m. m. Druck — destillirt es ohne sich in bedeutendem Grade 
zu zersetzen. Nur geringe Bromwasserstoflfbildung wurde 
bemerkt, als das Oel bei 110® bis 130® iiberging. 

Das Aceton wurde als ein fast farbloses Oel erhalten, 
das wir aber nicht zum Erstarren bringen konnten. Völc- 
ker gibt indessen an, dass es ein fester Körper ist, 
welcher bei 24® schmilzt. Wir können die einander wieder- 
sprechenden Beobachtungen nicht erklären. Es wäre ja im- 
merhin möglich, dass unser Oel eine geringe Menge einer 
venmreinigenden Verbindung enthielte. Bei den ersten Ana- 
lysen wurde der Bromgehalt ein wenig zu niedrig gefun- 



Digitized by VjOOQ IC 



90 

dwi (dieseö war Sbrig^z» auch bei Völckers Analysen der 
Fail); schliesiich aber haben wir genö^end stimmende Zahleti 
eriialien. Zur Reioigung war das Aceton znm zweiten Mäle 
in BisuIfitTerbindung itt>ergefQhrt und wieder freigemacfat 

0,365 g. gaben 0,6335 g. AgBt. 
Gefunden Ber. f. CjH^OBrj 

Br. 73,84 74,07 pct 

Das spec. Gewicht des Acetons haben wir bei 18* be- 
stimmt und 2,167 gefunden; doch wollen wir bemerkl haben^ 
dass die zur Bestimmung angewandte Substanz wohl nicht 
absolut rein war. 

Die Verbindung besitzt, wie die iibrigen halogensub- 
stituirten Acetone, einen scharfen Gerueh. Seine Dämpfe grei- 
fen die Schleimhäute stark an. In Aether und Schwefel- 
kohlenstofT isl das Aceton leicht löslich. 

Fiir die Bisulfitverbindung, welche perlenmutter-glän- 
zände Sehuppen bildet, wurde die Zusammensetzung 

C,H40Br2, NaHSOa+lVt H^O gefunden 
0,227 g. gaben 0,0446 g. Na, SO4 
0,2116 g. gaben 0,0412 g. Na, SO4 
0,2762 g. gaben 0,3017 AgBr. 

Gefunden: Na 6,8 6, s Bereefanet: 6,7 poL 

Br 4G,i „ 47,3 „ 

Dass die Krystalle Wasser enthalten geht daraus her- 
vor, dass sie in der Loft verwittem uod bei Erhitzen aer- 
fliefisen. Eine Bestimmung des AVassere konnte nicht aue- 
gefilfart verden, weil mit dem Wass«r auch Aceton sich 
verfliichtigt Eine Probe, in Exsiccator gestellt^ verior in 
curca 12 Stunden 8, s pct. in Gewicht (Iftr IV, H,0 ber. 7,8) 
Die GemchtsiJonahme hörte hierblei nicht atif, fand aber 
langsamer statt. Es mag erwlUmt werden) dass das uns^m- 
metrische Dichloraccton mit Vs Mol. H,0 und die »ytnme- 
trische VeAindung mit 27, MoL HaO krystrfUsirt 

Prof. Wiik hai die BisuUitveti>indung krystallograj^sch 
untersadit und theilt hierOber foigendes mlt:^ „Tafelförmtge 
Krystalle: 



Digitized by VjOOQ IC 



81 

OP.ooP. Poo(c. ab. ac); 
Wiiikel (apppoximativ): ab : ab 0:= 79^ 

ac:.ac=»32^ 40-; 

AxenTerbältDiss: 

a:b:c=7?0,824: 1:2,69. 

Von den optisch^n Elasticitätsrichtimgen auf dem c— 
Piaa geht die grössere paralell mii der b -^f die kleinere mit 
dera— Axe". 

Mit HydroxylajBiin bildet das Aceton ein in Nadeln kry* 
aUiUisiireiides Oxim, welches iiicht unter 290^ schmilzt. Es 
löst sich nicht in Natronlauge. 

Weiui trochenes Ämoaoniakgas in m^e aetboriscbe Lö- 
sung des Acetons geleiiet wird, entsteht ein wei8ser Krystall- 
brei, obne zweifel dorch Bilduitg eines Additionsproduktes. 
Ähnlich verhält sich Monobromaceton (Sokohivsky). 

Die Verbindung ist änserst unbeständig. Von Aether 
befreit, zersetzt sie sich unter Braunfarbung. Es wurde 
schnell eine Probe abgewogen und analysirt 

0,2065 g. gaben 0,3295 g. AgBr. 
Gefiinden: Br 67,9 Bereehnet fur: C3H4 O Br^, NH3 

68,« 

Aach die Gegenwart von Ammoniak in der Verbin- 
dung wurde naehgewiesen. 

Bei der Einwirkung von alkoholisehem Ammoniak findet 
eine tiefergehende Reaktion statt Es entsteht viel Brom- 
ammonimn. 

In den stark reducirenden Produkten, welche bei der Oxy- 
dation des Glycerins entstehen, haben, J5. Fischer mA Tafel% 
neben Glyeerinaldehyd, symmetrisches Dioxyaeeton nachge- 
wiesen. Nicht um diese Verbindung darzusteUen, sondem nur 
um zu erfahren, ob aus dem Dibromaceton ein reducirender 
Körper entsteht, haben wir dasselbe mit Kaliumcarbonat und 
Körmit Baryumhydrat behandelU Das erstgenannte Reagens 
yiiAi in verdiinnter Lösung beim Erwärmen nach und nach 
ein. Man erhält eine bräunlich gefärbte Lösung, welche 



>) Ber. d. d. chem. Ges. XXI, 26S4. 



Digitized by VjOOQ IC 



22 

anfangs Fehlingsche Lösung schon in der Kälte reducirt; 
nach einiger Zeit zeigt sie aber diese Reaktion nur in der 
Wärme. Auf dem Wasserbade zur Trockene verdampft und 
mit Alkohol extrahirt, bleibt beim Verdunsten der Lösung 
eine sirupöse, nicht siiss schmeckende Fliissigkeit mit schwa- 
chen Caramelgeruch zuriick In Baryumhydrat löst sich das 
Aceton schon in der Kälte auf. Die Lösung reducirt, nach 
Entfemen des Baryums, die Fehlingsche Fliissigkeit in der 
Wärme. Wenn das Dibromaceton selbst rait der alkoholi- 
schen Kupferoxydlösung envärmt wird, tritt natiirlich aueh 
Reduktion ein. 

Ein Versuch durch Einwirkung von Dibromaceton auf 
Natriummalonsäure-ester eine Tetramethylenketo-dikarbon- 
säure darzustellen zeigte, dass die Reaktion keineswegs 
glatt verläuft. 



Digitized by VjOOQ IC 



L. 



Om katiumsulfids inverkan pä xylylenbromiderna. 

Af 
SdT. BiM. 

Vid sinä undersökningar öfver o-xylylenbromid pröf- 
vade Leser^) denna forenings forhällande äfven tili kalium- 
sulfid. Han erhöll härvid en merkaptanlikt luktande olja, 
hvilken hade xylylensulfidens sammansättning. Denna före- 
ning, hvilken myeket lätt förhartsas, undersöktes icke när- 
mare. Om den utgör den enkla sulfiden, hvars samman- 
sättning uttryckes genom formeln 

>S, 

eger den emellertid ett visst intresse, emedan den inneh&Uer 
en tiofenring och kan uppfattas säsom en hydrerad isotio- 
naften. 

I sammanhang med tidigare arbeten öfver ftalalkoho- 
len och försök att bereda dess inre anhydrid har jag äfven 
framstäit den ofvannämnda sulfiden och med densamma 
gjort nägra reaktioner. 

o-XylyUnbromiden upphettades vid omvänd kylare med 
en koncentrerad kaliumsulfidfösning. Alkoholtillsats undveks, 
emedan bromiden i en alkalisk och alkoholisk lösning lätt 
öfvergär i ftaletyleter. D& bromidens lukt icke vidare kmide 
iakttagas, öfverdestillerades sulfiden med vatten&nga. I de- 
stillationBkärlet samlade sig en farglös olja, hvilken upp- 
togs i eter. Den efter eterns frivilliga afdunstning äterstäende 



») Ber. d. d. Ger. XVH, 1824. 



Digitized by VjOOQ IC 



24 

o\jan stelnade i en köldblandning tili kristaller, hvilka smulto 
vid ungefar 0°. Den mörknar mycket snabbt och öfVergftr 
i ett svart, i eter svärlösligt harts. I eterlösning häller sig sul- 
fiden längre tid oforändrad, men ur lösningen afskiJljes dock 
efter hand det nämnda hartset. Enligt Lesers analys har 
o\jan sammansättningen Cg Ug S. 

S&som ur det fö^ande framgär, eger föreningen sulfi- 
dernas allmänna egenskaper. Dä eterlösningen försättes med 
metyljodid och afdunstas, erhäUas kristaller, hvilka smälta 
vid 154 — 155° och utgöra additionsprodukten, d. v. s. xy- 
lylen-metyl-sulfoniunyodid. 

C.H,<^>S<f« 

0,2504 g. gaf 0,209 g. Ag J 

Funnet: J = 45,i beräkn: 45,6. 

Uppvärmes jodiden med silfveroxid och vatten, bildas 
ett kristalliseradt, starkt basiskt reagerande sulfoniumhydrat. 

Äfven med qvicksilfverklorid, platinaklorid och brom 
bildar sulfiden additionsprodukter. Qvicksilfverkloridförenin- 
gen erhölls säsom en af länga, n^uka kristallnälar bildad 
filtlik massa. Den löser sig icke i vatten och eter, men väl 
i varm alkohol. Vid dess analys erhöllos föyande tai: 

0,1508 g. gal 0,063 g.HgS 
0,1463 g. gaf 0,0734 g.AgCl 

Funnet: Beräknat för 

(CsHgS), HgCl, rCsHgS),, HgCl, 

Hg 36,0 49,2 36,8 

Cl 12,5 17,4 13,0. 

Föreningen synes s&ledes vara ett derivat af dixylylen- 
disulfid, analogt sammansatt med dietylendisulfid-qvicksilfver- 
klorid. (Ca H^)^ Sj Hg Clj. *) Sulfiden sjelf är högst sannolikt 
en disulfid 

ell^ öfvergär ätminstone lätt i en s&dan. 



>) Huaemann, Ann. d. Gh. 126,280. 



Digitized by VjOOQ IC 



25 

Af kc»iceiitrerad salpetersyra oxideras sulfiden häftigt, 
hyarvid svaf^dsyra i riklig mängd bildas. Försättes den 
med koQcaitrerad svafvelsyra ^hälles en rödviolett lösning. 

För jämioreLses skuU behandlades äfVen m- och p- 
xylylenbromid med kaliumsulfid, hvarvid forfors säsom for 
ortoföreningen angafe. Ur den förstnämda bildade sig 
Tid längre upphettning en gulfargad, fast massa. Vid 
destillation med vattmänga öfvergick intet. Den fasta mas- 
sim affiltrerades, sönderkrossades, uttvättades med vatien, 
alkohol ooh eter och erhölls s&som ett amorft, nastan 
för^öst pulver, hvilket icke smälter och icke löser sig i 
vanliga lösningsmedeL Ämnet innehöll ännu nägot brom 
(2,3%). Svafvelhalten befanns vara 22,8 7o? under det 
för xylylensulfid beräknas 23,5 7o* Omsättning ega* s&- 
ledes rum mellan bromiden och kalimnsulfid, men den enkla 
sulfiden polymeriserar sig emedelbart, ty den bildade amorfa 
sulfiden mäste anses vara en polymer sadan. Reaktionen 
motsvarar den, hvilken eger rum vid inverkan af kalium- 
sulfid pä etylenbromid. ^) Härvid bildas nemligen en amorf 
i alkohol, eter och kolsvafla olöslig massa, hvilken är nägot 
bromhaltig. Vid upphettning gifver denna dietylendisulfid. 
Den amorfa m-xylylensulfiden gifver dock vid upphettning 
intet sublimat 

Öfvergjutes sulfiden med koncentrerad salpetersyra, 
sker häflig inverkan. £fter en stunds uppvärmning pä vat- 
tenbad är reaktionen slutförd och ur lösningen utkristallise- 
rar isoftalsyra. 

p-Xylylenbromiden förh&ller sig vid inverkan af ka- 
limnsulfid säsom m-föreningen. Härvid bildas en seg amorf, 
olöslig sulfid, hvilken dock snart härdnar. Reaktionspro- 
dukten innehäller blott 17, • 7o svafvel, hvilket väl ätminstone 
delvis beror derpä, att den innehäller icke alldeles obetyd- 
liga mängder brom. Vid stark upphettning, hvarvid för- 
kolning egde rum, erhölls ringa mängder af ett gult kristal- 
liniskt, sulfidlikt luktande subUmat, hvars smältpunkt läg vid 



>) OrafU, Ann. d. Ch. 124,110; 128,220. 



Digitized by VjOOQ IC 



26 

155^, och som med qvicksiUVerklorid bildade en förening. 
Den erh&Una qvantiteten var otillräcklig för analys. Af kon- 
eentrerad salpetersyra oxideras den amorfa sulfiden häfligt 
tili tereftalsyra. — S&väl m- som p-föreningen färgar kon- 
centrerad svafvelsyra violett 

Äf^en med inverkan af kaliumsulfhydrat p& de tre 
bromiderna gjordes nägra försök. Ur o-föreningen erhöUs 
jämte ofvannämnda sulfid, en icke stelnande olja, hvilken 
väl var det motsvarande sulfhydratet P-föreningen gaf &t- 
minstone s&som hufmdprodukt samma amorfa, olösliga sul- 
fid, som bildades vid inverkan af kaliumsulfid, m-förenin- 
gen förhöll sig annorlunda. Jämte amorf solfid erhölls en 
i den alkoholiska vätskan löst, vid tillsatts af saltsyra ut- 
fällbar olja, hvilken egde en vidrig merkaptan-lukt. En svaf- 
velbestämning i den ria oljan gjordes ooh gaf ett resultat, 
som ganska närä öfverensstämmer med det för xylylensulf- 
hydrat beräknade. 

0,1835 g. gaf 0,5U2 g. BaSO^ 

Funnet: 38,5. beräk: 38,o •/«• 

Dessa amorfa sulfider erinra om de anhydrider hvilka 

bildas vid inverkan af svafvelsyra pä xylylenglykolema *) 

eller vatten vid hög temperatur pä xylylenbromiderna. ^) 

Äfven dessa äro amorfa och olösliga i vanliga lösningsmedel. 



*) mdt, Öfvers. af vet soc. förh. XXIX; Ber. d.d.cb. Ges. XIX, 
1638; XX, R, 269. 

*) GhrimauXy Ann. d. Ch. 165, 343. 



* ♦ ' 



Digitized by VjOOQ IC 



Bemerkungen zu VVortmanns Hypothese der 
pflanzlichen KrQmmungen. 

Von 
Fr«dr. ElfTing. 

Im vorigen Jahre stellle Wortmann (Bolanische Zei- 
tung 1887, Nro 48 — 51) eine Hypothese iiber die inneren 
Vorgänge bei den Reizkrummungen der Pflanzen auf. Einige 
kritische Bemerkungen dazu machte ieh in einer Mitthei- 
lung „Zur Kentniss der Krummungserscheinungen der Pflan- 
zen" (Öfversigt af Finska Vet. Soo: s Förhandlingar Bd. 30. 
1888), die fast unverändert unter den Titel „Quelques mots 
sur la courbure des plantes" in Journal de botanique (16 
Juni 1888, N:o 12) erschien. Darauf hat Wortmann in der 
Bot. Zeitung (1888, N:o 30, 31) geantwortet. 

Da Wortmann, wie es scheint, meine Darstellung nicht 
ganz, wie sie gemeint war, aufgefasst hat, will ieh, obgleicb 
ieh nur wenig thatsächlich neues mitzutheilen habe, noch 
auf die Frage eingehen, da sie von fundamentaler Bedeu- 
tung ist und Wortmanns geschiekte Darstellung leicht zu 
dem Glauben fiihren könnte, dass wir aut diesem Gebiete 
mehr wissen als nach meinem Erachten der Fall ist. 

Wortmann legte ein Epicotyl von Phaseohts mnltiflorus^ 
horizontal und verhinderte vermittelst eines in passender 
Weise angebrachten Gewichtes die Aufwärtskrummung, wel- 
che miter normalen Verhältnissen eintreten sollte. Es stellte 
sieh dann in dem Organ eine differente Ausbildung der Ge- 
webe auf der Ober- und Unterseite ein; die Zellen auf der 
Unterseite wurden gross und dunnwandig, diejenigen der 
Oberseite dagegen stark collenchymatisch verdickt. Die Ur- 



Digitized by VjOOQ IC 



28 

sache dazu ist nach Wortmann die Schwerkraft, und in ho- 
rizontal geleglen geotropischen Organen werden analoge 
Veränderungen hervorgerufen, wenn sie auch nicht nach- 
weisbar sind; sie genilgen indessen um die geotropischen 
Kriimmungen zu erklären: diese beruhen darauf dass die 
verdicklen Zellwände weiiiger gedehnt werden als die der 
anderen Seite. 

Dagegen wandte ich ein dass, wenn die Kriimmung 
in angegebener Weise verhindert wird, diejenige Seite, wel- 
che unter nonnalen Verhältnissen coneav werden wiirde, 
gedehnt wird, und ich zeigte dass bei kiinstlicher, einseitiger 
Dehnung, einfach durch dauernde Biegung des Epicotyls, die- 
selben anatomischen Veränderungen, welche Wortmann ge- 
fiinden hatte, eintreten. Ich schioss daraus dass es bei sei- 
nen Versuchen nicht die Schwerkraft, sondern die emsei- 
tige Dehnung d. h. die Biegung war, welche die verschiedene 
Ausbildung der heiden Seiten bewirkt hätte und dass folg- 
lich seine Hypothese iiber das Zustandekommen der Kriim- 
mung nicht genug begriindet wäre. 

In seinem zweiten Aufsatze bemerkte nun Wortmanii 
dass eine dauernde horizontale Lage des Organs erreicht wer- 
den könne ohne dass auch der geringste Zug aui dasselbe 
ausgeiibt wird. Wortniann liess das Epicotyl in einer on- 
gen, horizontalen Glasröhre wachsen oder aber er befestig- 
ste die Plumula mit einer Klemme, und obgleich jetzt keine 
Dehnung vorhanden war, steliten sich doch die betreffenden 
anatomischen Veränderungen ein: sie wurden von der Schwer- 
kraft bewirkt. 

Diese Versuche Wortmanns kann ich bestätigen, seiner 
Deutung aber nicht beistimmen. 

Mein Gedankengang findet sich am besten ansgednickt 
in der iranzösischen Mittheilung 1. c, wo es heisst: Il est 
clair que, quand an moyen d'un poids on maintient droit 
la tigelle d'un Haricot qui normalement se serait redressee, 
onexercesur Torgane, au point de vue möcanique» une in- 
fluence de mSme nature que quand on ilächit un organo 
dr(Ht. On est donc autorisö de se demander si les change- 



Digitized by VjOOQ IC 



29 

ments dans la stracture anatomique, qu'a observ^s M. Wort- 
mann et qu'il attribae k Finilaence de la pesanteur etc, ne 
sont pas dus ä la simple flexion m6canique. Cest ce qni 
a lieu en effet 

Ich behaupte also dass in einem Organ, welches sich 
anfkriinimen soitte, aber in dauemder horizontaler Lage ge* 
halten wird, eine analoge Spannung in der waehsenden Re- 
gion eintreten muss wie in einem gebogenen Theil; die Ober- 
seite muss länger werden als unter normalen Verhältnissen, 
die Unterseite dagegen kiirzer. Dabei ist es ganz gleiehgul- 
tig ob ein Gewicht, eine Klemme, ein Glasrohr oder irgend 
eine andere Einriehtung zur Anwendung kommt Hauptsa- 
dte ist dass das Organ eine gerade statt einer krummen 
Form bekommt 

Dass auch bei Wortmanns letzten Versuchen in der 
That eine solche innere Spannung in den Organen vorhan- 
pen ist, sieht man leicht, wenn man zum Beispiel das in einer 
hcMizontalen Glasröhre gewaehsene Epieotyl herauszieht: die 
Spitze schnellt naeh oben, ein Zeiehen dass die Oberseite 
gedehnt, die Unterseite zusammengedriickt war, gerade wie 
ich es verlange. 

Wortmanns Behauptung dass hier „nicht die mindeste 
mechanische Dehnnng auf die Zellen der Oberseite ausgeiibt 
wird" trifit also nicht zu, — Es ist auch leicht sich zu iiber- 
zeugen, dass diese innere Spannung vorbanden ist, bevor 
die Änsbildung der Ober- und Unterseite eine diiferente ge- 
worden. 

Beiläufig bemerke ich hier dass Wortmans Angabe 
aber das Verbalten der zusammengelötheten Eisen- und Kup- 
erstreifen, welche als lUustration seiner Anfiiassung angefiihrt 
wird, nicht correct ist, dam wenn die Krummung der bei- 
dea erwännten Streifen verhindert wird, so erfährt der Ei- 
senstireifen nothwendig eine Dehnung von Seiten des anderen. 

Femer zeigte ich dass die uns jetzt beschäftigendra 
anatomischen Veränderungen durch dauernde Biegung des 
Organs henrorgerufen werden. Ich kann hinzufugen dass es 
nicht DOthwendig ist, das Epicotyl auf ein Mal umzubiegen; 



Digitized by VjOOQ IC 



30 

es genugl die Spitze festzubinden und so die Krummung der 
Pflanze selbst zu uberlassen, wobei man sie am Klinostaten 
rotiren lassen kann. Bei dem Weiterwachsen krummt sieh 
das Epicotyl, und diejenige Seite, welche durch die zufallige 
Vertheilung dor WachsthumsiDtensität convex und folglich 
gespannt geworden ist, zeigt nach 1—2 Tagen die gewöhn- 
lichen Membranverdickungen, während die entgegengesetzte, 
in ihrem Längenwachsthum verhinderte, von grossen diinn- 
wandigen Zellen gebiidet ist. 

Also, wenn man die geotropische Krummung verhin- 
dert, so tritt in dem Organ P eine innere Spannung und 
2" gewisse anatomische Veränderungen ein. Dieselben ana- 
tomischen Veränderungen treten, bei Ausschluss der Schwer- 
kraft, ein, wenn eine ähnliche innere Spannung in dem Or- 
gan zustande gebracht wird. Folglich ist man in erstem 
Falle nicht berechtigt die Schwerkraft als Ursache zu den 
Veränderungen zu bezeichnen. 

Dadurch glaube ich die Hauptsache klargelegt zu haben. 
Dass ich eine Erklärung der geotropischen Kriimmungen 
nicht zu geben vermöge, gebe - ich gern zu. Eine solche er- 
warte ich von der Zukunft, und es wird sich vielleicht her- 
ausstellen dass selbige nicht auf der Grundlage der Theo- 
rie von Sachs und de Vries zu gewinnen ist. 

Betreffend Wortmanns Versuchen mit geotropisch ge- 
kriimmten Theilen, die er gerade streckte, muss ich noch 
einige Worte hinzufugen. W. stellte Fhaseolus-KeimUnge ho- 
rizontal so dass das Epicotyl sich geotropisch aufwärts 
kriimmte. Nach einiger Zeit wurde die Pflanze wieder auf- 
gerichtet und der jetzt gekriimmte Theil gespannt, wodurch 
er schliesslich gerade wurde. Dass hier keine anatomische 
Veränderungen sichtbar wurden, kommt beim ersten Betrach- 
ten auffallend vor, da doch hier eine kiinstlich horvorgeru- 
fene Kriimmung eines Organs, gerade wie bei meinen Ver- 
suchen, vorliegt. Der Widerspruch ist aber nur scheinbar. 
Wenn bei einer in angegebener Weise behandelten Pflanze 
der gekriimmte Theil des Epicotyls noch in Wachsthum be- 
griflfen war, dann wiirde er sich gerade gestreckt haben auch 



Digitized by VjOOQ IC 



31 

ohne das Gewicht, das hier in demselben Sinne wie die in 
der Pflanze selbst vorhandenen Kräfte wirkte. War dagegen 
der gekrummte Theil schon ausgewachsen, dann hai der 
Fail fur uns keine Bedeutung, denn es handelt sich bei der 
ganzen Frage nur um die Kriimmungen wachsender Pflan- 
zentheile. 



'tasxs^:^- 



Digitized by VjOOQ IC 



Construction eines Modeiles einer specietien 
Minimalflache, 

Von 
B3. TaUqyift. 

Zu den Minimalflächen, welche eine Schaar reeller Cur- 
ven zweiteii Grades enthalten, gehört auch eine von Herra Pro- 
fessor Enneper bestimmte. (Ä. Enneper, „Ueber Flächen mit 
besonderen Meridianeurven"; Abhandlungen der KgL Gesell- 
schaft der Wissenschaften zu Göttingen 1882. Bd. XXIX 
pag. 49 — 50.) Die auf dieser Fläehe gelegenen Curven zwei- 
ten Grades sind Parabeln. Herr Dt Relander hat in einer 
Abhandlung: „Bestimmung der Minimalflächen, welche eine 
Schaar reeller Curven zweiten Grades enthalten" zu zeigen 
gesucht, dass es unter den Minimalflächen mit einer Schaar 
reeller Curven zweiten Grades, ausser den Flächen mit in 
parallelen Ebenen liegenden Kreisen, keine andere gibt, als 
die von Enneper zuerst bestimmte Fläehe mit einer Schaar 
reeller Parabehi und die daraus bei specieller Constantenbe- 
stinmiimg hervorgehende Öitoian'sche Fläehe. (Journal de 
TEcole Polytechnique, cah. 37, 1858.) Die Beweisfuhrung 
Herra Belanders leidet jedoch an Ungenauigkeiten und die 
in seiner Abhandlung aufgestellte Behauptung — wenn die- 
selbe richtig ist — ist jedenlalls eines Beweises diirftig. Es 
bietet aber die Enneper^schQ Fläehe schon an und fiir sich 
ein SO grosses Interesse dar, dass ein näheres Eingehen auf 
die Eigenschaften dieser Fläehe, sowie die Veranschaulichung 
derselben durch ein Modell, als gerechtfertigt betrachtet wer- 
den kann. 



Digitized by VjOOQ IC 



33 

I. 

ÄBalytiscke DarsteUung der FUcke. Geonetriscke 
Entstekung derselbea. 

In der oben erwähnten Abhandlung des Herra Belan- 
der wird gezeigt, dass die Gleichungen der betrachteten 
Flache dadurch erhalten werden, dass der in den von Herra 
Weiersira88 aufgesteilten Ausdrucken fiir die rechlwinkligen 
Coordinaten eines Punktes einer Minimalfläche 

x = gi/*(i-s^f5(s)ds, 

y = 9ly^i(l + s^) f5(s)ds, 

z = 9ly^2sf5(s)ds, 
auftretenden Grösse ^ ( s) der Werth 



') ^ («) = ^ 



la- 



s^— 1 



2is^ 

wo a und b reelle Constanten bezeichnen, beigelegt wird. 
Setzt man 

s = r e = r (cos y + i sin y), 

und 

1 
--r = v, 

SO erhält man folgende Ausdriicke fur die rechtwinkligen Coor- 
dinaten eines Punktes der betrachteten Fläche: 

X = a sin 2 9) — 2 ay + -^ bv sin y + -s- av^ sin 2 y, 

2) y = — a cos 2 y — ^ bv cos tp — "ö" ^^^ ^^^ ^ V' 

z = by-j-2avsiny. 

Fohrt man noch die folgenden Bezeichnungen ein: 

3 



Digitized by VjOOQ IC 



34 



1 
Xl = a sin 2 y — 2 a y + -^ av^ sin 2 y, 

3) Yi = — a COS 2 y — -^ av^ cos 2 y, 





Zl = 


: 2 av sin 


Vi 


und 












x,= 


ybvsiny, 


4) 




ya= 


1 . 

— -g- DV cos y, 






Zj = 


bsp» 


SO erhält 


maa 










X 


= Xl + Xj, 






y = 


= yi + y2, 






Z: 


= Zi + Zj. 



Hierin bedeuten nun x^, y„ z^ die rechtwinkligeii Coor- 
dinaten eines Punktes der Catalan^schen Fläche, X2, yj, Zj 
die rechtwinkligen Coordinaten eines Punktes der gewöhn- 
lichen Schraubenfläche. 

Es entsteht somit die Ennepersche Fläche durch geo- 
metrische Äddition der geiuöhnlichen Schraubenfläche und 
der Catalanschen Minimalfläche, 

Bei dieser Äddition werden bekanntlich die Coordinaten 
deijenigen Punkte der beiden Flächen zu einander addirt, 
welche demselben Werthe der Grösse s entsprechen, oder 
in welehen die Tangentialebenen einander parallel sind. 



IL 
Anf der FUche gelegene Canren. 

Setzt man in den Gleichimgen 8) und 4) y = yi = const., 
SO wird durch die GI. 3) eine Parabel der Catalanschen 
Fläche ausgedriickt; die GL 4) ergeben eine geradlinige Er- 



Digitized by VjOOQ IC 



35 

zeugende der Schraubenfläche. Bei der envähnlen geome- 
Irischen Addition werden also zu den Punkten einer Para- 
bel der Catalanschen Fläche die Punkte einer geradlinigen 
Erzeugenden der Schraubenfläche addirt. Hieraus geht her- 
vor, dass die durch Addition enstandene Fläche ebenfalls 
eine Schaar reeller Parabeln enthält, und dass jede einzehie 
derselben dadurch erhalten wird, dass in den Gl. 2) der 
GrSsse y ©in constanter Werth v = yi beigelegt wird. 

Um die Lage der dem Werthe (p = ^x entsprechenden 
Parabel näher zu bestimmen, ist es zweckmässig das Coor- 
dinatensystem so zu verlegen, dass die Ebene der Parabel 
zur xy-Ebene wird. ^) Bezeichnet man mit x' y' z' die 
Coordinaten eines Punktes der Parabel in Bezug auf das 
neue Coordinalensystem, so ergibt sich bei passender Ver- 
legung des Anfangspunktes 

5) y' = _|Kl6a^+b^sin<,. (v+ ^^), 

z'=a 

Die Axe der Parabel fällt mit der Geraden y' = 
zusammen. Ihre Gleichung bezogen auf das urspriinglichc 
Coordinatensystem ist 

b^ 
cos2ff>j x4-sin2a)i y= q — sin2y, — 2 a ^i cos2y^, 

o a 

z = byi — YSin2<^i, 

woraus zu ersehen ist, dass die Axen aller Parabeln mit 
der xy-Ebene parallel sind. Diese Eigenschaft der Fläche 
geht auch aus der geometrischen Entstehungsweise dersel- 
ben hervor. Die Axen der Parabeln bilden mit der y-Axe 
des alten Coordinatensystemes einen Winkel von der Grösse 



>) Yergleiche die oben enrähnte Abhandlung des Herm Be- 
Umäer. Seite 61—63. 



Digitized by VjOOQ IC 



36 

2<pi. Der Parameter der Parabeln wird gegeben durck 

den Ausdruck 

a. 16a2 + b' . - 



Die Coordinaten des Scheitels entsprechen dem Werthe 
7) v = 



b cos (f j 



2a 

und werden bestimmt durch die Gleichungen 

b2 
x = asm 2^1 — 2ayi — ^— sin2y.i sin^ y^ , 

o a 

b2 b^ 
8) y = — acos2yi + g- + g-cos2y, sin^y^, 

z=:byi — ^ sin2 y»! . ^) 

Um die Lage der Parabel vollständig zu bestimmeii 
hat man noch die Grösse des Winkels zu ermitteln, welchea 
die Ebene der Parabel mit der xy-Ebene einschliesst. 

Aus den Gleichungen 2) erhält man die Gl. der Ebene 
der Parabel in der Form 

acos2y, x4-asin2yi y + — z= ^^ — 2a^ytCos2y^y 

aus welcher ersichtlich ist, dass die Normale der Ebene mit der 
z-Axe einen Winkel einschliesst, dessen Grösse von dem 
Werthe des Parameters y vollständig imabhängig ist, und es 
ergibt sich folglich die bemerkenswerthe Eigenschaft der 
Fläche, dass die Ebenen sämmtlkher auf derselhen gelegenen^ 
Parabeln mit einer festen Ebene — mit der xy-Ebene — 
Winkel von constanter Orösse einschliessen, 

Bezeicbnet man diesen constanten Winkel mit cö, so ist 

b 
9) cos « = ,. =r. 

Kl6a2-)-b^ 



^) Vergleiche Melander. Seite 64. 



Digitized by VjOOQ IC 



37 

Setzt man in den Gleichungen 2) 

V = const. 

SO erhält man die Gleichungen einer zweiten auf der Fläche 
li^enden Curvenschaar, die Schaar der orthogonalen Tra- 
jectorien der Parabeln. Die von Gauss mit 

d q> övdydvdqp dy 

bezeichnete Grösse versehwindet nämlich identisch. Diese 
zweite Curvenschaar entsteht durch geometrische Addition 
der Punkte der Schraubenlinien auf der Schraubenfläche zu 
den Punkien der orthogonalen Trajectorien der Parabehi 
auf der Calalanschen Fläche. 

Ebenso wie die Catalansche Fläche die Eigenschaft be- 
5itzt längs jeder einzelnen auf der Fläche gelegenen Parabel 
von einem parabolischen Cylinder beriihrt zu werden, des- 
sen Erzeugenden auf die Directrixlinie der Parabel senkrecht 
stehen, so wird auch die Ennepersche Fläche längs jeder 
auf derselben liegenden Parabel von einem parabolischen 
Cylinder beriihrt, dessen Erzeugenden aber nicht mehr mit 
der Directrixlinie der Parabel einen rechten Winkel ein- 
schliessen. Herr Belander hat gezeigt (a. a. 0. Seite 55 — 59), 
dass die Ennepersche Fläche die allgemeinste Minimalfläche 
ist, welche durch diese Eigenschaft characterisirt wird. 



III. 

Crerade Linien auf der Fläche. Symmetriverhältnisse 
and Periodicität derselben. 

Setzt man in den Geichungen 2) 

9) = n n-, (n = O, + 1, + 2 . . . . •) 

SO erhält man 



Digitized by VjOOQ IC 



38 

X = — 2 an ;r , 

y = — a + yv— yavS 

z = bn TT . 

Es sind dies die Gleichungen gerader Linien, in welche 
die auf der Fläche gelegenen Parabeln öbergehen. (Verg- 
leiche Belander. Seite 64) Alle diese Geraden sind der 
y-Axe parallel und liegen in einer zu der xz-Ebene 
senkrechten Ebene, welche mit der positiven Richtung der 

x-Axe einen Winkel von der Grösse arctg f — ^ — Jein- 

schliesst. För n = erhält man die y-Axe selbst Der 
Abstand zweier aufeinander folgenden Geraden ist eonstant 
und gleich 7rl^4a2-f-b^ Von diesen Geraden liegt nur 
das Stiick 

auf der Fläche. Die Geraden sind ais Parabeln mit dem 
Parameter Null doppelt zu denken. Die Fläche durchsetzt 
sich selbst längs jeder dieser Geraden und hat in alien 
Punkten derselben zwei von einander verschiedene Tan- 
gentialebenen. Ausser längs diesen Geraden, durchsetzt 
sich die Fläche noch längs Curven, von welchen jede 
einzelne im Bezug auf eine dieser Geraden symmetrisch 
ist. Nach einem von Herrn H, Ä. Schwarz bewiesenen 
Lehrsatze sind die envähnten Geraden Symmetriaxen der 
Fläche. 

Setzt man in dem Ausdriicke 6) 

V=— ^'*. („ = 0,±1,±2 ) 

so ergibt sich der grösste Werth, welchen der Parameter 
der auf der Fläche gelegenen Parabeln annehmen kann> 
nämlich 

16a2 + b2 
P= 4a ' 



Digitized by VjOOQ IC 



39 

Die Axen der diesen Werlhen von 9 entspreehenden 
Parabeln werden durch die Gleiehungen 

x = — (2n + l)a7r, 

y=y, 

z = (2n + l)|-7t 

bestiramt. Es ist ersichtlich, dass dieselben ebenfalls alle 
der y-Axe parallel sind und in derselben Ebene liegen, wie 
das soeben betrachtete System gerader Linien auf der Fläche. 
Die Entfemimg zwei er aufeioa nderfolgender dieser Axen 
beträgt ebenfalls n K4a* -f-b^ und jede einzelne derselben 
liegt in der Mitte zwischen zwei Geraden des ersten Systems. 
EIs lässt sieh nun zeigen, dass auch jede dieser Axen 
eine Symmetriaxe der Fläche ist, obwohl dieselben nicht 
auf der Fläche gelegen sind. Um dieses zu zeigen verschiebe 
man das Coordinatensystem so, dass die y-Axe mit der 

Axe der dem Werthe y = — ^^ n entspreehenden Parabel 

zusammenfällt und betrachte sodann zwei auf der Fläche 
gelegene Punkte (x^ y^ zj und (xg ya zj, welche den Wer- 
then y ,, V, resp. (2n4-l)7t — y^ — v^ entsprechen ; als- 
dann bestehen die Gleiehungen 

Xj = Xj, 

Yi = 72. 



z, = — z 



2) 



aus welchen hervorgeht, dass die Fläche durch eine Dre- 
hung um 180° um die y-Axe, d. h. um eine der betrachte- 
ten parallelen Geraden, mit sich selbst zur Deckung gelangt. 



Aus den Gleiehungen 2) geht hervor, dass wenn man 
die Grössen y und v in y -f- tt und — v iibergehen lässt, 
die Coordinate y ihren Werth nicht ändert, während die 
Coordinaten x und z um die constanten Grössen — 2a7r 



Digitized by VjOOQ IC 



40 

und b 7t zunehmen. (Vergleiohe Melander. Seite 64.) Der 
Abstand zweier solcher Punkte beträgt ti J^4 a^ -f- b*, ihre 
Verbindungslinie ist der xz-Ebene parallel und bildet mit 
der positiven Richtung der x-Axe einen Winkel von der 

Grösse arctg f — o~)- Betrachtet man daher das Stiick 

der Fläche, welehes theilweise von zwei aufeinanderfolgen- 
den, der auf der Fläehe liegenden Symmetriaxen begrenzt 
wird, SO geht aus dem gesagten hervor, dass die Fläche 
aus lauter solchen congruenten Stiicken, die wir im Folgenden 
Flächensehaalen nennen wollen, gebildet wi rd Durch eine 
Translation um die Grösse n Vi a^ -(- b*, hei welcher je- 
der einzehie Punkt der Flächensehaalen eine zur xz-Ebene 

parallele, gegen die x-Axe um einen Winkel arctg f — o~ ) 

geneigte Gerade beschreibt, gelangt die Minimalfläche mit 
sich selbst zur Deckung. 

Betrachtet man die Normalen in entsprechenden 
Punkten zweier aufeinanderfolgender dieser Flächensehaa- 
len, SO ergibt sich aus der Gleichung 

X : Y : Z = 2 cos y : 2 sin y : — v, 

dass die Normalen zwar parallel, aber entgegengesetzt gerich- 
tet sind. In entsprechenden Punkten jeder zweiten dieser 
Flächensehaalen sind die Normalen auch gleichgerichtet 



IV. 

Confomte Abbildaug der Fläche aaf die Kagel vom Radius 
Eins nnd auf die s-Ebene. 

Stellt man fest, dass die positive Richtung der Nor- 
male der Fläche in dem Scheitel der Parabel mit dem 

grössten Parameter (v = 0, ^ = —j mit der Axenrichtung 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



41 



der Parabel zusammenfiallen soll, so erhält man zur Bestim- 


mung der positiven 


Richtung der NöFmale der Fläche die 


Gleichungen 






„ 2 cos V 




Vi + v^' 


10) 


Y 2 sin V 

K4-t-"vi' 

7- V 



wo der Qvadratwurzel ihr Hauptwerth beizulegen ist. 

Mit Hulfe dieser Gleichungen ist es leicht, die durch 
parallele Normalen vermittelte Abbildung der Curven y = 
Const iind v = Const auf die Hiilfskugel vom Radius Eins 
zu verfolgen. 

Setzt man y = Const., so ergibt sich 

-^ = cot (p = Const., 

d. h. die Normalen der Fläche in den Punkten längs einer 
Parabel sind sämmtlich einer Vertikalebene parallel. Es 
entspricht also jeder Parabel auf der Fläche ein durch den 
Nordpol und Södpol gehender grösster Kreis der Kugel. Der 
Schaar der Parabeln entspricht die Schaar der Meridianen 
der HiilfskugeL (Vergleiche Relander, Seite 58.) 

Setzt man v = Const., so ergeben die obigen Glei- 
chungen 

Z = Const. 

Die Normalen längs einer orthogonalen Trajectorie 
der Parabeln auf der Minimalfläche schliessen folglich mit 
der z-Axe einen constanten Winkel ein. Auf der Hiilfs- 
kugel entspricht also der Schaar der orthogonalen Trajectorien 
der Parabeln die Schaar der zu den Meridianen senkrech- 
ten Parallelkreise. 

Aus dieser Abbildung auf die Kugel geht hervor, dass 
die Schaar der Parabeln und deren orthogonale Trajecto- 



Digitized by VjOOQ IC 



42 

rien die Fläche in unendlich kleine Qvadrate zu theilen 
vermögen. 

Durch stereographische Projection. des Systems der 
Meridianen und Parallelkreise erhält man die Abbildimg 
der auf der Fläche gelegenen heiden Curvenschaaren aitf 
die s-Ebene. Der Schaar der Parabehi entspricht das 
Strahlensyslem durch den NuUpunkt der s-Ehene, der 
Schaar der orthogonalen Trajectorien der Parabehi ent- 
spricht die Schaar concentrischer Kreise um den Nullpunkt. 
Die Abbildung auf die s-Ebene ergibt sich auch unmittel- 
bar aus den Relationen (pag. 2) 

^i 
s = re = r (cos 9 -|- i sin y), 

1 

V = r. 

r 

Betrachtet man eine der vorhin envähnten Flächen- 
schaalen, so hiidet sich dieselbe ab auf die auf der positiven 
Seite der Axe des Reellen liegenden Halbebene, in welcher 
ein Punkt die complexe Grösse s geometrisch darstellt 
Der einen der auf der Fläche liegenden Geraden (y = O) 
entspricht nämlich der positive Theil der Axe des Reellen, 
der anderen Geraden (y = n) entspricht der negative Theil 
der Axe des Reellen. Der Parabel mit dem grössten Para- 

meter f ^ = -^J entspricht der positive Theil der Axe des 

Imaginären. Das Stiick der durch den Scheitel dieser Pa- 
rabel gehenden orthogonalen Trajectorie (v = 0), welche 
von den heiden Geraden ^ = O und ^ = tt begrenzt wird, 
bildet sich ab auf den durch die Punkte s = -f-l, s = i, 
s = — 1 gehenden Halbkreis. Längs dieser Curve, welche 
durch geometrische Addition der Cycloide auf der Catalan- 
schen Fläche imd der Axe der Schraubenfläche entsteht, 
sind die Tangentialebenen der Minimalfläche alle vertikal 
Die Curve theilt die Fläche in zwei Theile, von welchen- 
der eine Theil positiven, der andere Theil dagegen ne- 
gativen Werthen der Grösse v entspricht Der erstere 



Digitized by VjOOQ IC 



43 

dieser Theile bildet sich ab auf das Innere des Halbkreises 
durch den Einheitspunkt der s-Ebene, der andere Theil 
bfldet sich ab auf das Äussere dieses Halbkreises. 

Die zu der betrachteten Flächenschaale nächstliegende 
Flächenschaale wird auf die von der Axe des Reellen der 
s-Ebene begrenzte negative Halbebene abgebildet, so das» 
durch die Abbildung zweier aufeinanderfolgender Flächen- 
schaalen die ganze s-Ebene einfacht bedeckt wird. Zwei 
in Bezug auf die Gerade y = ti symmetrisch gelegene Punkte 
der beiden Flächenschaalen hiiden sich ab auf zwei in Bezug 
auf die Axe des Reellen der s-Ebene symmetrisch gele- 
gene Punkte. 

Die Eieinann'sche Fläche, welche die Abbildung der 
ganzen Minimalfläche darstellt, wird gebildet aus unendlich 
vielen Blättern, welche längs der positiven reellen Axe mit 
einander zusammenhängen. 

Vom Interesse ist es, die Abbildung der Curve zu ver- 
folgen, welche die Scheilel sämmtlicher auf der Minimal- 
fläche liegender Parabeln verbindet. Nach dem Vorherge- 
henden (pag. 5 ) besteht fiir den Scheitel jeder Parabel zwi- 
schen den Grössen v und y die Relation 

b cos (p 



v = - 



2a 



Die Abbildung der Scheitelcurve der Parabeln auf die s — 
Ebene wird also in Polarcoordinaten durch die Gleichung 

1 b cos O) ' 

r = — 

r 2a 

ausgedriickt. In rechtwinkligen Coordinaten lautet die Glei- 
chang 

Tt bA» j 16aM-bf 

Es ist dies die Gleichung eines Kreises, dessen Mittelpunkts- 

coordinaten -t— , O sind imd dessen Radius gleich — Ib a -f-p 
4a' ^ 4a 

ist Der Kreis geht durch die Punkte s = -f- i und s = — i 



Digitized by VjOOQ IC 



44 

und schliesst mii den durch den NuUpunkt der s-Ebene 
gehenden Strahlen dieselben Winkel ein, wdche die Scheitel- 
curve mii den den Strahlen entspreehenden Parabehi auf der 
Minimalfläche hiidet. Die auf der Minimalfläehe gelegenen 
geraden Linien werden sämmllich von der Scheitelcurve 
unter reehlem Winkel getrolfen. 
Unter der speciellen Annahme 

h = 4a, 

welche fiir die Construction des Modelles der Fläehe zu 
Grunde gelegt ist, werden die Parabeln vom grössten Para- 
meter von der Scheitelcurve unter Winkeln von 45^ 
geschnitten. 

Auf der Hulfskugel entspricht der Scheitelcurve ein durch 
die Punkte X = 0, Y=l, Z = und X = 0, Y = — 1, 
Z = O gehender grösster Kreis, dessen Ebene fiir den Fall 
4a = h gegen die Aequatorebene unter 45° geneigt ist 



V. 
Construction eines Modelles der Fläehe. 

Um zu einer deutlichen Vorstcllung der Gestaltung 
der Fläehe zu gelangen, ist von einem gehörig ausgedehn- 
ten Stiicke der Fläehe ein Modell in Gips angefertigt 
worden. 

Den in den Gleichungen 2) der Fläehe auftretenden 
Constanten a und b sind die Werthe 

a = 6 m. m. b = 24 m. m. 

beigelegt worden. 

Die Coordinaten der Scheiteln der Parabeln werden aLs- 
dann durch die Gleichungen 

X = 3 (— 4 y + sin 4 y), 
11) y = 3(3 — cos4y), 

z = 12 (2 y — sin 2 y), 



Digitized by VjOOQ IC 



45 

ausgedriickt Zur Berechnung der Grösse der Parametern 
dient die Gleichung 

12) -H- = 24sm2(p. 

Die Ebenen der Parabeln schliessen mit der xy-Ebene 
einen Winkel 

13) CO = 45° 

ein. 

Verlegt man das Coordinatensystem so, dass die xy- 
Ebene mit der Ebene der Parabel y = ^i zusammenfällt, 
SO ergibt sich fiir die neuen Coordinaten eines Punktes 
der Parabel die Ausdriicke 

x' = 3(v + 2cos<pi)2, 

14) y' = — 12 V2 sin ^^ (v + 2 cos yj, 
z' = 0. 

Von der Fläche ist zunächst eine der vorhin envähnten 
Flächenschaalen modellirt worden. Es wurde zu dem Zweeke 
das Intervall ^ = bis 9 = 71 in 18 gleiche Theile gelheilt 

imd fur jeden der Werthe a^ (n = 0, 1, 2, 18) 

die Form und die Lage der diesem Werthe entsprechenden 
Parabel ermittelt. Die Parabeln wiirden aus Zinkblech her- 
geslellt nnd in ihre richtige Lage gegen eine feste Ebene 
(die xy-Ebene) aufgestellt. Das so erhallene Gerippe wurde 
sodann mit Gips ausgefiillt, worauf das Ganze ausgearbeitet 
wurde. Von dem so hergestellten Modelle einer der Flächen- 
schaalen wurden zwei Abgiisse genommen. Da, wie schon 
envähnt, zwei aufeinanderfolgende Flächenschaalen sich 
durchsetzen, so erforderte es noch einiger Muhe mid Ausar- 
beitmig um die heiden Flächenschaalen in ihre richtige gegen- 
seitige Lage befestigen zu können. 

Durch die auf dem Modelle dargestellten Parabeln und 
deren orthogonale Trajectorien wird die Eigenschaft der 
Fläche veranschaulicht, dass dieselbe durch die heiden Cur- 



Digitized by VjOOQ IC 



46 

venschaaren in unendlich kleine Qvadrate getheilt werden 
kaim. Ausser den beiden erwähnten Schaaren ist noch 
die Scheitelcurve der Parabeln auf dem Medelle zur An- 
sehauimg gebracht. 

Von dem Medelle der Fläche fiige ich dieser Abhand- 
lung eine Photographie bei, da jede Beschreibung der Fläche 
nur ein sehr unvollkommenes Bild derselben gewähren wurde. 

Die fiir die Construction des Modells erforderlichen Wer- 
the der Coordinaten der Scheiteln, sowie die Grösse der Para- 
meter der Parabeln sind in der Tabelle I zusammengestelll. 

Die Werthe der CJoordinaten x' y' der Punkle, durch 
welche die Lage der zu der Schaar der Parabeln orthogo- 
nalen Curven fixirt wird, sind mit Hiilfe der Gleichungen 
14) ausgerechnet worden und in der Tabelle II zusammen- 
gestellt. Diese Tabelle enthält ausserdem die aus den 
Formeln 

m TT m TT m 71 

r = e"^, vzzre"""!^ —e'^, (m = 0, ±1, ±2 ) 

sich ergebenden Werthe der Grössen r und v. 

Die Werthe der Grösse m hiiden den einen Eingang 
dieser Tabelle. Dem Werthe m = (v = 0) entspricht die 
Curve, welche durch den Scheitel der Parabel mit dem 
^össten . Parameter hindurchgeht. Da die Axe dieser 
Parabel fiir die Fläche eine Symmetriaxe ist, so konnte der 
Äweite Eingang der Tabelle auf die Werthe (p = 0°, 10°, ... 90° 
beschränkt werden. 



Digitized by VjOOQ IC 



Tabelle L 



47 



9> 



n/r 

X = 3 ( — 4 9 + sin 4 9), 
y = 3 (3 — cos 4 cp), 
z = }2(2(p — sm2(p), 

^ = 24sin' (f. 



n 


ff 


X 


y 


z 


P 

2 





0"" 


0.0000 


6.0000 


0.0000 


0.0000 


1 


10^ 


— 0.1660 


6.7019 


0.0845 


0.7237 


2 


20<^ 


— 1.2344 


8.4791 


0.6641 


2.8075 


3 


30<^ 


— 3.6851 


10.5000 


2.1741 


6.0000 


4 


40^ 


— 7.3515 


11.8191 


4.9375 


9.9162 


5 


50<^ 


— 11.4980 


11.8191 


9.1263 


14.0838 


6 


60<^ 


— 15.1644 


10.5000 


14.7404 


18.0000 


7 


70° 


— 17.6152 


8.4791 


21.6081 


21.1925 


8 


80° 


— 18.6835 


6.7019 


29.40 61 


23.2763 


9 


90° 


— 18.8496 


6.0000 


37.6991 


24.0000 


10 


100° 


— 19.0156 


6.7019 


45.9 921 


23.2763 


11 


110° 


— 20.0839 


8.4791 


53.7901 


21.1925 


12 


120° 


— 22.5347 


10.5000 


60.6578 


18.0000 


13 


130° 


— 26.2011 


11.8191 


66.2720 


14.0838 


14 


140° 


— 30.3476 


11.8191 


70.4608 


9.9162 


15 


160° 


— 34.0140 


10.5000 


73.2242 


6.0000 


16 


160° 


— 36.4647 


8.4791 


74.7341 


2.8075 


17 


170° 


— 37.5331 


6.7019 


75.1314 


0.7237 


18 


180° 


— 37.6991 


6.0000 


75.3982 


0.0000 



Digitized by VjOOQ IC 



48 



TabeUe H. 



m n 
"Tö" 



r- 



r = e 
: — 12 V2 sin 9 (v + 2 cos tp). 









9^=0^^ 


9 = 


10° 




mn 


1 








m 


r = eiö 


r 


x' 


x' 


r 


— 9 


0.20788 


4.60260 


130.783 


129.582 


— 19.368 


— 8 


0.24752 


3.79255 


100.661 


99.608 


— 16.981 


— 7 


0.29472 


3.09834 


77.979 


77.052 


— 14.935 


— 6 


0.35092 


2.49874 


60.716 


59.89 9 


— 13.168 


— 5 


0.41784 


1.97544 


47.412 


46.6 90 


— 11.62^ 


— 4 


0.49751 


1.51248 


37.013 


36.375 


— 10.262 


— 3 


0.59238 


1.09571 


28.750 


28.189 


— 9.0332 


— 2 


0.70535 


0.7123 9 


22.071 


21.580 


— 7.9036 


— 1 


0.83985 


0.35084 


16.579 


16.154 


— 6.8381 





1.00000 


0.00000 


12.000 


11.638 


— 5.8043 


1 


1.19069 


— 0.35084 


8.1592 


7.8613 


— 4.7704 


2 


1.41774 


— 0.71239 


4.8606 


4.7418 


— 3.7049 


3 


1.68809 


— 1.09571 


2.4532 


2.2912 


-2.5753 


4 


2.00999 


— 1.51248 


0.7130 


0.6269 


— 1.3471 


5 


2.39328 


— 1.97544 


0.0018 


0.0001 


0.0172 


6 


2.84966 


— 2.49874 


0.7462 


0.8399 


1.5593 


7 


3.39306 


— 3.09834 


3.6190 


3.8219 


3.3262 


8 


4.04007 


— 3.79255 


9.6397 


9.9693 


5.3720 


9 


4.81048 


— 4.60260 


20.321 


20.79 8 


7.7592 


10 


5.72778 


— 5.55316 


37.875 


38.525 


10.560 


11 


6.82002 


— 6.67339 


65.522 


66.376 


13.861 


12 


8.12051 


— 7.99737 


107.905 


109.00 2 


17.763 



Digitized by VjOOQ IC 



49 



■ 




<P = 


20<^ 


(p = 


30^ 


9 = 40^ 




m 


x' 


y' 


X' 


Y 


x' 




-9 


126.048 


— 37.623 


120.383 


— 53.751 


112.903 




-8 


96.513 


— 32.921 


91.564 


— 46.878 


85.055 




-7 


74.3 33 


— 28.892 


69.9 98 


— 40.987 


64.322 




-6 


57.504 


— 25.412 


53.699 


— 35.899 


48.743 




-5 


44.579 


— 22.374 


41.237 


— 31.459 


36.908 




-4 


34.514 


— 19.687 


31.581 


— 27.531 


27.808 




-3 


26.554 


— 17.268 


23.989 


— 23.994 


20.719 




-2 


20.152 


— 15.043 


17.92.7 


— 20.743 


15.113 




-1 


14.922 


— 12.945 


13.015 


— 17.674 


10.6 3 6 







10.596 


— 10.908 


9.0000 


— 14.697 


7.0419 




1 


7.0935 


— 8.8721 


5.7232 


— 11.720 


4.1860 




2 


4.0856 


— 6.7735 


3.1191 


— 8.6521 


2.0157 




3 


1.8425 


— 4.5487 


1.2148 


— 5.3996 


0.5713 




4 


0.4039 


— 2.1296 


0.1447 


— 1.8631 


0.0012 




5 


0.0277 


— 0.5575 


0.1777 


2.0652 


0.5897 




6 


1.1508 


3.5949 


1.7634 


6.5055 


2.8032 




7 


4.4575 


7.0751 


5.6002 


11.593 


7.3594 




8 


10.981 


11.105 


12.737 


17.464 


15.329 




9 


22.248 


15.806 


24.720 


24.357 


28.284 




10 


40.490 


21.324 


43.803 


j 32.423 


48.507 




n 


68.947 


27.826 


73.250 


41.929 


79.299 




12 


112.289 


35.510 


117.763 


1 53.163 


125.395 



Digitized by VjOOQ IC 



50 





(p=40<' 


<P = 


50<^ . 


<P = 


60<^ 


m 


f 


x' 


y' 


x' 


y' 


— 9 


— 66.920 


104.012 


— 76.547 


94.167 


— 82.341 


— 8 


— 58.084 


77.362 


— 66.017 


68.906 


— 70.436 


— 7 


— 50.511 


57.656 


— 56.992 


50.389 


— 60.238 


-6 


— 43.970 


42.9 63 


— 49.197 


36.723 


— 51.421 


— 5 


— 38.262 


31.903 


— 42.394 


26.560 


— 43.730 


— 4 


— 33.212 


23.487 


— 36.375 


18.937 


-36.926 


— 3 


— 28.666 


17.012 


— 30.957 


13.176 


— 30.800 


— 2 


— 24.484 


11.976 


— 25.974 


8.7969 


— 25.167 


— 1 


— 20.540 


8.0336 


— 21.274 


5.4743 


— 19.853 





16.712 


4.9581 


— 16.713 


3.0000 


— 14.696 


1 


— 12.886 


2.6212 


— 12.152 


1.2642 


— 9.5406 


2 


— 8.9416 


0.9866 


— 7.4615 


0.2482 


— 4.2269 


3 


— 4.7603 


0.1081 


— 2.4683 


0.0275 


— 1.4066 


4 


— 0.2139 


0.1546 


2.9498 


0.7879 


7.5319 


5 


4.8363 


1.4278 


8.9684 


2.8545 


14.336 


6 


10.545 


4.4153 


15.771 


6.7385 


22.027 


7 


17.086 


9.8583 


23.566 


13.209 


30.839 


8 


24.668 


18.856 


32.591 


23.3 95 


41.042 


9 


33.495 


33.008 


43.122 


38.936 


52.947 


10 


43.864 


54.637 


55.480 


62.195 


66.«17 


11 


56.084 


87.086 


70.043 


96.584 


83.381 


12 


70.526 


135.144 


87.255 


146.890 


102.839 



Digitized by VjOOQ IC 



51 





<P — 


70° 


<p = 


80° 


q> = 


90° 


m 


x' 


y' 


x' 


y' 


X' 


Y 


-9 


83.846 


— 84.307 


73.504 


— 82.726 


63.550 


— 78.109 


-8 


60.119 


— 71.388 


51.415 


— 69.188 


43.150 


— 64.362 


-7 


42.919 


— 60.318 


85.617 


— 57.586 


28.799 


— 52.580 


-6 


30.390 


— 60.756 


24.300 


— 47.565 


18.731 


— 42.405 


-5 


21.219 


— 42.411 


16.185 


— 38.819 


11.707 


— 33.524 


-4 


14.474 


— 35.028 


10.376 


31.082 


6.8628 


— 25.6 68 


-3 


9.5025 


— 28.382 


6.2468 


— 24.117 


3.6017 


— 18.595 


-2 


5.8501 


— 22.269 


3.3688 


— 17.710 


1.5225 


— 12.090 


-1 


3.2129 


— 16.503 


1.4622 


— 11.668 


0.3693 


— 5.9540 





1.4037 


— 10.908 


0.3618 


— 5.8043 


0.0000 


0.0000 


1 


0.3331 


— 5.3136 


0.0000 


0.0592 


0.3693 


5.9540 


2 


0.0024 


0.4522 


0.3999 


6.1018 


1.5225 


12.090 


3 


0.5084 


6.5649 


1.6803 


12.508 


3.6017 


18.59 5 


4 


2.0589 


13.211 


4.0730 


19.473 


6.8628 


25.668 


5 


5.0043 


20.594 


7.9526 


27.211 


11.707 


33.524 


6 


9.8794 


26.939 


13.886 


35.956 


18.731 


42.405 


7 


17.480 


38.501 


22.705 


46.977 


28.799 


52.580 


8 


28.988 


49.572 


35.009 


57.580 


43.150 


64.362 


9 


46.045 


62.489 


54.323 


71.118 


63.550 


78.109 


10 


71.125 


77.648 


81.303 


87.004 


92.513 


94.241 


U 


107.917 


95.513 


— 


— 


— 


— 



-^o*08ea5c3«>fo — 



Digitized by VjOOQ IC 



Anteckningar om Martial d'Auvergne och hans 
kärleksdomar. 

Af 
Dr W. Söderhjelm. 

Den som, forskande i äldre skeden af Frankrikes litera- 
tur, blifVit van att vid studiet af medeltidens frambringel- 
ser, poetiska och prosaiska, epopeer och helgonlegender^ 
kärleksdikter och mirakel, hafva tili hands, utom andra bib- 
liografiska hjälpmedel, präktiga modema editioner med vid- 
lyftiga literaturhistoriska och lingvistiska kommentarier, for- 
vänas utan tvifvel när han hinner fram tili början af nyare 
tiden och varsnar, hvilka luckor forskningen här lämnat 
öppna. Bland mängden af arbeten — ty det är icke brist 
pä produktion under denna tid mer än under de foregäende 
— som ligga gömda i manuskript och sv&rtillgängliga, ur- 
äldriga editioner, har man endast egnat sin omsorg ät de 
fomämsta och lämnat resten oexploiterad och s&lunda oät- 
komlig för den som icke själf haft tillfalle eller anledning^ 
att gä tili urskrifterna. De flesta nyare editioner af andra 
rangens författare fr&n dessa tider äro för öfrigt hvarken 
tili follständighet eller iilologisk noggrannhet sädana att pä 
dem ett exakt vetenskapligt studium kan byggas. 

Femtonde ärhundradet har att uppvisa icke s& fä dik- 
tare hvilka af forskningen försummats. ^) Mänga af dem 



') Öfverhufvud kan man säga, att ingen af XV &rh:s poeter 
rönt en frän modernt yetenskaplig synpunkt tillfyllestgörande behan- 
dling. Oaktadt mänga, delvis utmärkta, publikationer om ViUon (af 
Longnon, Campeaux, Yitu, Bijvanck, Stimming, Nagel m. fl.) finnea 
ingen uttömmande monografi öfver honom; tili sin edition af CharUs 
d*0rlean8 har d'H^ricault fogat en biografi och Beaafils har 1861 be- 



Digitized by VjOOQIC 



58 

fortjäna helt visst ett bättre öde och bland dessa intager 
Martial de Faris, kallad d'Äuvergne, ett framst&ende rum. 
Icke säsom skulle det galla nftgonslags literär „Rettung**; 
tvärtom har, säsom vi i det följande skola fä se, en upp- 
skattning, ofta mähända högre än han fortjänat, alltid köm- 
mit Martial tili del. Men det skulle utan tvifVel löna mödan 
bäde att änyo utgifVa en del af hans arbeten, och att göra 
honom tili foremäl för en monografisk behandling som skulle, 
med l\jälp af alla tili buds stäende källor, bringa klarhet i 
hans hittills temligen okända lefaadshistoria och noggran- 
nare än som skett bestämma hans ställning inom den pe- 
riods hterära utveckling tili hvilken han hör. 

Eflerfö\jande rader skola mähända lämna nägra bidrag 
tili en framtida behandling af antydd art. Det i dem fram- 
lagda materialet har samlats med tanke pä en dylik; af sär- 
skilda skäl uppgafs emellertid tanken redan midt under ar- 
betet och forskningamas ofullständighet har ej tiUätit nägon 
annan form för sammanfattningen af deras resultat än nedan- 
stäende firagmentariska uppsats. 

handlat honom i en tes; en ofullständig dylik (af Delaunay) existerar, 
jämte lingvistiska specialundersökningar, öfver Alain Chartier; p& 
d'H^ricaults inledning tili hans upplaga af CoquiUart kunde en literatur- 
historisk undersökning byggas; Martin le Franc har rönt ftran af att 
bli fOrem&l fOr en artikel af Gaston Paris (i Romania XVI) och skall 
af en af m&starens elever monografiskt behandlas; om Henri Baude 
har Quicherat skrifvit i Biblioth^que de 1'Ecole des Chartes. Den in- 
tressante Antoine de la Säle saknar, s& yidt jag vet, hvarje kommentator. 
Naturligtvis vore en sammanfattande historik Öfver hela ärhnn- 
dradets diktning, eller ätminstone öfver dess särskilda grenar, af &n 
stdrre vikt än monografiska arbeten. I detta afseende kan jag blott 
citera Campaux'8 f5ga grundliga La Queation des f emme» au XV sikie 
(Paris 1865) äfvensom Gaston Paris' spiritoela inledningsfSredrag {La 
poine frangaise au XV e, i he monde po^tique 1886) tili en 1886 i Ck>l- 
l^ge de France h&llen förel&sningskors öfver femtonde ärbondradets li- 
terator. Dessa förel&sningars publikation är ett lifligt önskningsm&l 
hos alla som intressera sig för Frankrikes tidigare vitterhet — Petit 
de Jiillevil]e's stora arbete öfver mysteriema &r i bibliografiskt afseende 
upplysande för seklets dramatiska diktning. — En utförlig framställ- 
ning af deöaMiteraturen är att vänta af docenten vid universitetet i 
St Petersburg Batjaschkoff. 



Digitized by VjOOQ IC 



54 

I. Biograflskt 

Ett epitaphium öfver Martial som, affattadt pä franska 
och lätin, funnits anbragt ä en tafla i kyrkan S:t Germaia 
le Vieil i Paris, anger datum for hans död: den 13 Maj 
1508.^) Det innehäUer ocksä ett par andra indikationer^ 
h\llka, i betraktande af de fä upplysningar som finnas om 
Martials Iit, äro af vikt: att han värit prokm*ator vid par- 
lamentet och att han beklädt detta embete i femtio är. Den 
latinska texten anger dessutom att han vid sin död var senio 
canfectus samt att han värit director ac nutritor pauperum. 

En annan kalla, den s. k. Chronique scandaleuse, an- 
ger ett annat datum i Martials lif : den 24 Juni 1466, kloc- 
kan nio pä morgonen, betogs han af en sadan „frenaisie''' 
att han frän sitt fönster kastade sig ut pä gatan, bröt ena 
benet, stötte illa hela kroppen och var i stor lifefara, samt 
att han l&ng tid efter&t var besatt af samma „frenaisie" in- 
nan han slutligen blef botad. *) — Det mäste tillika anmär- 
kas att berättelsen talar om „den unge" Martial och näm- 
ner att han vid tiden för olyckstillfället var nyss gift — tre 
veckor forut hade han tagit tili äkta en dotter tili „maltre 
Jacques Fournier, conseiller du roy en sa court de parlement'*^ 

Med stöd af uppgiften i epitaphiet, kombinerad med 
hvad man känner eller rättare hvad man antager i afseende 
ä tiden för tillkomsten af Martials särskilda arbeten, har 
man sökt fastställa poetens födelsedatum. I de stora bio- 
grafiska lexica, liksom i ätskilliga literaturhistoriska hand- 
böcker nämnes tiden omkring 1440; man har synbarli- 
gen därvid utgätt frän det attribut „le jeune^' som Martial 
erhäller pä angifha stäUe i Chronique scandaleuse, men har 
förbisett eller icke haft reda pä epitaphiets uppgifter: senio 
confectus hade väl knappast kunnat sägas om en man vid 
sextioätta är och han hade, säsom född 1440, icke gärna 

') Epitaphiet är ofta aftrykt och senast i de Montaiglons edi- 
tion af L^Amant rendu oardeHer (Soci^t^ des anciens textes 1881, Qt^ 
kommen 1888), 6. IX f. 

') de Montaiglon, a. a. s. VII. 



Digitized by VjOOQ IC 



55 

kunnat vid c. 18 ärs älder blifva prokurator, hvilket han 
vid sin död ju värit i femtio är. Den i dessa tiders poesi 
bevandrade Iranska literaturhistorikem Anatole de Montaig- 
hn antager i det Ulla biografiska utkast han i Cr^fs an- 
tologi skriMt om Martial och som torde vara författadt c. 
1868, pä gnind af epitaphiets antydan om poetens höga 
&lder, att denne värit född 1420 eller dessförinnan och söker 
att — med svaga grunder — ur hans fomämsta arbete leda 
detta datum i säkrare bevis. ^) Naturligtvis finnes i hans 
konstruktion intet rum för uppgiften att Martial värit img 
1466 och han säger ocksä att Lacroix du Maine misstagit 
sig dä han pä vär poet applicerat den sorgliga historien i 
Chronique scandaleuse! Herr de Montaiglon har senare köm- 
mit tili en annan äsigt: i företalet tili sin edition af L'amant 
rendu cardelier ä Vdbservance Samours tvekar han s& litet 
att antaga författaren haf\ra värit det beklagansvärda offiret 
for händelsen pä midsommardagen 1466 att han fastmer 
anser detta vara ett af de tvä säkra data i hans lif, och 
han anger nu som sin tanke att Martial fodts „vers ou 
avant 1440^^^) dock utan att nämna nägon vidare grund 
for denna nya presumption än att han, enligt skandalkröni- 
kan, var notarie 1466. Detta är ett sä mycket mindre skäl 
för antagandet af 1440 säsom Martials födelseär som ju be- 
rättelsen uttryckligen nämner, att han, pä samma gäng han 
var notarie vid Chatelet, ocksä var prokurator vid parla- 
mentet, den befattning han i femtio är innehade, och tili 
hvilken han, säsom nämdt, knappast kunnat befordras vid 
18 ä 20 ärs älder. 

En viss Ch. Bataillard, som i akademins i Caen me- 
moirer publicerat en icke synnerUgen grundlig studie öfver 
Martial, ^) anser, pä samma grund som ofvan framlagts, det 

^) Les poötes fran^ais, s. 422. 

*) a. a. 8. X. 

') Martial de Baria äit Martial d'Äuvergne (Martdalis Anremus) 
Notice 8ur sa vie et ses ouyrages. Par M. Ch. BataiUard, Membre 
correspondant (Mömoires de Facad^mie imp^riale des sciences, arts A 
belles- lettres de Caen 1868, s. 186 ff.) 



Digitized by VjOOQ IC 



56 

omöjligt att Marlial skulle värit född 1440 och menar att 
man mäste fastställa säsom hans födelsedatum 1430 eller 
troligen n&got ännu tidigare är. 

Gaston Paris har uttalat samma äsigt. ^) Martial skulle 
ha dött vid 78 ärs älder, skrifvit sitt första större arbete, 
den versifierade kronikan om Karl VH, vid ungefär tretio ärs 
älder 1461 och blifvit parlamentsprokurator s&som tjugu- 
ätta &T gammal 1458. 

För min del finner jag det högst troligt att man genom 
att antaga 1430 eller ännu hällre n&got &r under 1420-talets 
senare lustrum s&som tidpunkten för Martials födelse kom- 
mer sanningen närmast. Senio confectus skulle dä hafva 
haft afseende p& ätta decennier eller n&got mer och Martial 
skulle ha blifvit prokurator vid tretio eller n&got och tretio 
&rs &lder — en dylik befattning gafs säUan &t yngre män 
än S&. Det enda som stode i vägen för ett slikt antagande 
skulle vara detta attribut „den unge" om den yrande fr&n 
1466. Att olyckshändelsen träffade poeten Martial st&r utom 
alt tvifvel genom hans egen utsago i ett af hans senare värk 
— stället skall senare citeras — och attributet „le jeune" 
kan förklaras. Enligt en af de Montaiglon meddelad upp- 
gift 2) har det nämligen &r 1437 eller 1440 ocks& funnits en 
parlamentsprokurator kallad Martial d'Auvergne. Det är, 
s&som ocks& de Montaiglon p&pekar, icke osannolikt att detta 
värit v&r Martials fader; i hvilket fall som hälst existerade 
det icke s& alldeles läng tid före, kanske ocks& samtidigt med 
den &r 1458 utnämde prokuratorn Martial en äldre med 
samma namn och tili skihiad fr&n honom kallades poeten helt 
naturligt — äfven om den äldre icke mera lefde — „le jeune." 

I ett aktstycke, publiceradt af Quicherat^) och, enligt 

') I en otrykt, mig godhetsfallt meddelad recension öfyer P. L. 
Miot-Frochot, La grant Dance Macabre des femmes que composa Mai- 
stre Marcial de Paris, dit d^Auyergne, Paris 1869. 

') L'ainaiit reodu cordelier, s. X, anm. 

') Empnmt forc6 snr les gens d*6glise et lee habitants des yilles 
de Limousin (Docnments in6dits sur Phistorie de France. M^langes 
hist. par GhampoUion-Figeac 1841, X s. 685). 



Digitized by VjOOQ IC 



57 

bonom härrörande frän är 1471, finnes maistre Martial 
d*Auvergne le jeune nämd säsom sekreterare hos ärkebisko- 
pen af Limoges (Jean de Borthon) ooh resande i hans affä- 
rer. Ehuru, som vi sett, epitetet „le jeune" icke skulle 
lägga hinder i vägen för att antaga poeten Martial säsom 
liktydig med den här omtalade juristen, s& är det dock föga 
sannolikt, att parlamentsprokuratom skulle tagit sig tjänst- 
ledighet för att färdas pä uppbörd för ärkebiskopen at Li- 
moges. Men väl kan med denne unge Martial d'Auvergne 
vara menad nägon son tili prokuratom, som valt fadems 
och farfadems yrke och vid unga &r blifvit advokat — ti- 
teln „maistre" anger detta*) — samt sedän sökt sig tili 
släktens hembygd. Detta förutsätter visserligen ä ena sidan, 
att fadems i Chronique scandaleuse omtalade gifterm&l vä- 
rit hans andra, och ä andra sidan, att man för att bestämma 
hans födelseär fär gä tillbaka ätminstone tili e. 1425, ett 
datum, som i flera än detta afseende synes mig plausibelt. 

Martials epitaphium ställer utom alt tvifvel att hans 
födelseort var Paris. Tillnamnet d'Auvergne som han er- 
hallit i arf, härrörde pätagligen frän släktens hemort; detta 
bekräftas ock af kommentatom tili hans kärleksdomar Be- 
nait le Court, som säger: cognitor f uit senatus Parisiensis, 
nomine Martialis, origine Ärvemtis. — Epitaphiet anger 
vidare, att han utöfvat sitt embete cum labore et diUgentia 
och värit en „procureur renomm6" ; den latinska texten kal- 
lar honom defensor ac nutritor pauperum, hvilket af BataU- 
lard tolkas sä att Martial, i likhet med advokaternas helgon 
S:t Yves, gjort sig tili de fättigas försvarare och vän, af de 
Montaiglon äter i mindre ideel riktning s&, att han haft nä- 
got att göra med stadens fattigvärds administration. 

Att Martial värit högt värderad ocksä inom sitt ständ, 
intygas af Foumel, ^) som säger, att han var en af de ad- 
vokater, hvilka gjorde heder ät yrket och g&fvo det an- 



') Jfr t ex. Littr6 ander detta ord. 

*) Foumd, Histoire des avocats an parlement et da barreau 
de Paris depois s. Louis josqu^aa 15 Octobre 1790. II, 124 ff. 



Digitized by VjOOQ IC 



58 

seende, samt att han var känd för en ytterlig redlighet och 
utmärkta egenskaper för öfrigt 

Detta är det lilla som man känner eller kan konstru- 
era ut om Martials yttre lif. Jag skall nu söka att i detta 
sammanhang ungeförligen bestämma data för uppkomsten 
af hans arbeten. 

Den versifierade kronikan Les Vigilles de Charles VII 
finnes bevarad i ett manuskript, dateradt 1484 och af Mar- 
tial tillegnadt konung Karl VIII*) och den tryktes första 
gftngen &r 1490. Emellertid behöfver man blott kasta en 
blick pä Invitatorium och första psalmen för att se att de 
m&ste vara skrifiia omedelbart efter Karl Vn:s död. Dessa 
utrop af sorg öfver den utmärkte, „gudasände" konungen 
upphört att lefva, dessa uppmaningar tili klagan och grät, 
o. s. V., gifva tydligt vidhanden att poeten under första in- 
trycket af sorgebudskapet satt sig att apoteosera hans re- 
gering. Annu ett bevis: i de sista raderaa af sitt värk ber 
han publiken ursäkta de stora fel, den kommer att finna 
däri och taga i betraktande att han är „un nouvel facteur.'^ 
Han hade s&ledes hvarken offentliggjort eller sannolikt ens 
skrifvit n&got (ätminstone större) arbete fore Les VigUles. 
Och sedermera finnes i denna egendomliga epope inströdd 
en hymn tili njutningens och kärlekens lof, hvilken ögon- 
skenligt faller under den slags poetiska värksamhet som 
Martial senare sä bittert ängrade och hvilken han bedrif- 
vit innan han förlorade sitt „entendement" &r 1466 (se 
nedan). Den omständighet att dikten publicerats först vid 
nämda tid har förbryllat bl. a. BataiUard, som — utan att 
ens hafva reda p& manuskriptet af 1484 — anser Martials 
första uppträdande som diktare hafv^a skett 1490 eller d& 
han hade uppnätt den respektabla äldem af mellau sextio 
och sjutio är.(!) — Det ofvan anförda visar, att samman- 



*) Bibl. Nat. ms. f. fr. 5054; ett särdeles vackert mannskripti 
p& hvars titelblad är anbragt Bourbonemas vapen i giild och azur och 
som inneh&IIer icke mindre än 157 miniatyrer. Ett litet oktavmanu- 
skript fr&n böijan af detta sekel (f. fr. 14547) npptager bland andra 
afskrifter ocksft utdrag ur den förenämda handskriften. 



Digitized by VjOOQ IC 



59 

bttningen af Martials vidlyftiga historiska dikt m&ste hafva 
infaUit under de närmaste ären efter Karl VILs död; yi miss- 
taga oss säkert icke om vi förlägga dess böijande redan 
tili 1460. Däremot är det oss naturligtyis sv&rt att säga när 
arbetet afslutades, men omdömen, som Martial föller om 
^n nya regeringen, gifVa vidhanden, att denna räkt tillräck- 
ligt länge för att kunna bedömas. Hvarför arbetet icke 
bekantgjordes tidigare är lätt att inse om man betänker^ 
hvem som följde Karl VII pä tronen: det öfverdrifha lo^ri- 
sandet af företrädarens regering och egenskaper och isyn- 
nerhet de nyssnämda omdömena om hans efterträdare, hvilka 
Toro alt amiat än vänliga, skulle samiolikt icke altför mycket 
hafv^a behagat Ludvig XI. Däremot räknade Martial, när 
han dedicerade sitt vackra manuskript tili Karl VIII, pä denne 
romantiskt anlagde monarks häg för dikt om ridderliga brag- 
der och fosterländsk häfA 

Det omtalade vidlyftiga värket stär ensamt i sitt slag 
inom Martials produktion. Hufvudinnehället i hans öfriga 
arbeten är af tvä slag, världsligt-erotiskt och religiöst. 

De religiösa diktema äro skrifha mot slutet af Martial» 
lif. Danse macdbre des fetnmes torde — oaktadt ett af de 
manuskript, hvilka innehälla poemet, är dateradt 1474 i na- 
tionalbibliotekets stora handskriftskatalog — härstamma firftn 
seklets sista är. Tillika med „la Reine" och „la Duchesse'*^ 
figurerar där nämligen „la Rögente" och det är svärt att tro 
att härmed skulle menas nägon annan än Anne de Beau* 
jeu, Karl VIDrs bekanta syster, som förde regeringen un- 
der hans minderirighet „La vieille damoyselle" bär som 
hufvudbonad en „hermin", medan de andra damema hafva 
den fyrkantiga mössa, som begagnades under Ludvig XIIis tid, 
och döden talar spefullt om den gamla jungfruns föräldrade 
hufvudbeklädnad. D& „le hermm" ännu var i bruk vid Karl 
den c^ärfves hof, m&ste väl den tid, d& blott gamla män- 
niskor buro den och man gjorde narr af den, infalla om- 
kring 1500. Bruket att afsluta stroferna med en vers som 
innehäller ett ordspr&k, är ocksä karaktäristiskt för Qorton- 



Digitized by VjOOQ IC 



60 

hundratalels sista är. ^) — Hvad den länga dikten Devotes 
louanges ä la vierge Marie äler beträffar, sä anlyder Mar- 
tial själf flere gänger i den, alt han är gammal och känner 
sitt slut nalkas; arbetet är skrifvet efter Ludvig XLs död, 
ty det innehäller en bön för hans själ och en önskan om 
iyeka for hans eflerträdare — sannolikt 1483 eller nägot af 
de närmast följande ären. 

I denna dikt finnes en strof, som är viktig för känne- 
-domen om de öfriga arbetenas kronologi. Martial talar där 
om händelsen pä midsommardagen 1466, dä han förlorade 
siii „entendement", och betraktar den s&som ett straff fr&n 
höjden för det han begagnat sin penna lättsinnigt och skrif- 
vit böcker om kärlek och f&fänglighet i stället för att prisa 
Gud. 2) Han menar härmed, jemte vissa passager i VigiUes, 
eina p& prosa affattade kärleksdomar, Les Arrets d'amour, 
äfvensom — ifall de äro af honom, s&som man förmodat, 
— diktema Uamant rendu cordelier ä Vobservance d'amours 
och La Confession de la helle filie. De nämda arbetena 
m&ste siledes vara författade raellan de par första ären 
af 1460-talet — vi minnas att Martial i VigiUes kallar sig 
,,un nouvel facteur" — och 1466. Att L'ainant rendu cor- 
delier är skrifven före kärleksdomarna, framgär af att en 
hänsyftning pä denna dikt ingär i en af dessa, den trettio- 
sjunde. 

Vi ha härmed uppnätt en, säsom det viii synas, ät- 
minstone närmelsevis riktig tidsbestämning för uppkomsten 
€df Martials kända arbeten. Det äterstär att nämna, att en- 



*) Dessa anmärkningar ftro h&mtade ur Gastön Paris* ofvan* 
nämda opublicerade recension. 
*) St&Uet lyder: 

J*ai mal vecu, ici je le confesse . . . 

Pour avoir brait mon sens n^avoye bout6 

Que ä faire livres d^amour et vanit^, 

Sans louer Diea qui le m*avoit presto; 
Et tellement, 

Que tont ä eoup, en ung seul moavement, 

1*1 a troublö tout mon entendement. 



Digitized by VjOOQ IC 



61 

ligt en med Martial ungefärligen samtidig författares uppgift^) 
denne ocksä författat mindre dikter i särskilda versmätt, 
hvilka sjöngos af hans landsmän. Härom saknas alla när- 
mare upplysningar, men det är ju ieke omöjligt alt den 
slags föriattarevärksamhet Martial sedermera sä bittert än-> 
grade, omfattade annat äu blott de nämda arbetena, och att 
den anonyma poetiska literatur pä hvilken femtonde ärhun- 
dradet är sä rikt, äfven, utom de nyss anförda tvä diktema, 
hyilkas autenticitet senare skall undersökas, innehäller bidrag 
af honom, ehuru det är oss fSrborgadt hvilka. 



Fournels ofvannämda utsago (hvars källor han dock 
tyvärr ej anger) visar, att Martial af sin samtid värit högt 
skattad som embetsman, och de talrika editioner som han^ 
värk upplefde under hans lifetid och iriom det ärhundrade, 
i hvars början hans död infaller, vitna lika fördelaktigt om 
hans anseende som skriftställare. Beklagligtvis har man 
dock under dessa tider blott värit altför sparsam att skrifva 
ner hans namn och omdömen om hans diktning. I sjut- 
tonde ärhundradet upptäcker man icke nägot spär af kun- 
skap om Martial, hvilket ju icke bör synnerligt forv&na. Men 
i adertonde seklets literaturhistoriska sammelvärk dyker han 
upp som en ny Phoenix. Man sysselsätter sig med den tra- 
giska händelsen i hans lif, man polemiserar om honom och 
man höjer hans diktning tili skyarna: han är den, som skrif- 
vit bäst under sin tid, hans poesier ärö de angenämaste och 
intressantaste under detta sekel, o. s. v. ^) — P& tai om kär- 

*) Lilii Gregorii Oyraldi Ferrarensia Dialogi duo de poetis 
nostrorum temporum, Florentia, 1551, p. 77; „MartiaIis Arvernus scrip- 
sit sennone gallico rhytmos diversos ... et cantiones sen cantilenas 
eleganti carmine, quae nunc passim a Gallis concinuntur''. Cit efter 
Bataillard. 

*) Jfr SaUengre, M^moires de litt^rature, 1715, I, 104 ff, 
Lenglet du Fresnoy, Inledning tili ed. af Les arrets d^amour, 1781, 
AbU Massieu, Histoire de Ia po^sie fran^oise, 1739, s. 275, Niceron, 
Memoires pour servir h. Phist. des hommes illustres de la r^publique 



Digitized by VjOOQ IC 



62 

leksdomama, hvilka närmast sysselsatt kriUken, fär jag tiU- 
fälle att äterkomma tili dessa admiratörer. 

Tidigare ha nämts ett par författare, som i värt är- 
hundrade närmare bdiandlat Martial och jag har värit i till- 
fälle att päpeka misstag, som af ett par bland dem blifvit 
begängna. Bataillard imiterar i öfrigt tämligen kritiklöst 
^Martials lofprisare under föregäende sekel: han säger att 
Martials stil är „fri frän den däliga smak, som ofta for- 
<lärhrar Marots och tili och med Malherbes poesier^S att 
hans spräk „mycket mer liknar det, som stadfastes af de 
:stora författarena i XVUide seklet, än Marots, Amyots, 
JAontaignes och Malherbes" o. s. v. Medges m&ste dock att 
berömmet icke alltid är oinskränkt De Montaiglon berör i 
4sin nämda nyligen publicerade uppsats icke andra arbeten 
•af Martial än det, han i samma sammanhang offentliggör. 
— De författare, som sysselsatt sig med medeltidens kärleks- 
•domstolar, tala ocksä alla mer eller mindre utförligt om Mar- 
tial. Tili dem f&r jag anledniug att senare äterkomma. 

2. Versiflerade arbeten. 

Les Vigilles de la tnart du roy Charles VII a neuf 
pseaulmes et neuf legons är, säsom vi sett, Martials forsta 
större arbete. Det framställer i sammanlagdt omkring 14500 
verser Karl Vllrs historia, fr&n hans födelse tili hans död och 
begrafning, med den vidlyftigaste utförlighet behandlande sär- 
skildt händelsema under kriget mot engelsmännen, bland 
annat jungiruns af Orleans uppträdande, m. m. I rubriken 
är antydd en kuriös egendomlighet i afseende ä formen. 
Poemet är deladt i nio „psaulmes" och lika mänga „leQons'S 
•en indelning, som torde vara hämtad ur den katolska kyr- 
kans ritual för dödsmässorna. Hvaqe psalm, som bär la- 
tinsk rubrik, primus psalmtis o. s. v. ätföljes af en antiphona, 

des lettres, 1728, IX, s. 171, ff. 278, Abbi Qmijet, Bibliothäqae fran- 
^oise, 1746, X. 81 ff., Xacrota; du ifaifie et i>uvmifer Biblioth^aes fran- 
•(Oises, nouv. M par Rigoley de Juvigny, 1772, IL 98 ff., MiUmgts, (i* 
rUs d'une grande bibliothique 1780 t. D. s. 332 ff. 



Digitized by VjOOQ IC 



63 

bestäende af n&gra rader ooh inneh&llande nägon from re- 
flexion. I psalmema, hvilkas meter är genomgäende uni- 
form, ättastafvig med rim abab, fortä^jas de historiska hän- 
delserna i ordningsfoiljd och utan afbrott, hvaremot de nio 
^^le^ons*^ innehälla det egentUga forhärligandet af den af- 
lidne konongens regering och dygder. De sgungas af sär- 
skilda abstrakta personligheter: France, Noblesse, Labour, 
Marchamdise, ClergiS, PitU le Chappelain des Dames, Judtice, 
Faix, Eglise och efter hvaqe ,Je9on" fö^jer „les respons" 
sjangna af motsvarande konkreta individer, le Peuple de 
France, les Nobles de France, les Ldboureurs et Bergiers, 
les Marchans, les Clercs; den sjätte bar intet svar, de fol- 
jandes svar äro icke lagda i n&gra bestämda korporation^s 
mun. Med icke mindre deta\jrikedom än den som utmärker 
den historiska skildringen äro i dessa ^le^ons'^ framstälda 
dai aflidne regentens forijänster pä de syungandes resp. 
omr&den. I dem begagnar författaren växlande metrar: han 
begynner i tio- elter ättastafviga verser för att sediui van* 
ligen gä ötvev tiU korta versrader, sex-, fem- och tili och 
med trestafnga. Det hela inledes med ett Invitatarium, en 
nppmaning tili alla att begräta konungens död, som erbju- 
der en egendomlig^et i formen s& tili vida att icke all^iast 
hiraije strof (ättastafviga verser) slutar med den latindca 
versrad: venite nunc et pUremus, hvilken böijat den första 
strofen — ett enstaka latinskt ord är dessutom anbregt i 
stat^ af härmed rimmande rader — utan ocksä hyaqe iör- 
sta rad i strofai böijar med ett latini^ uttryok; ^) s&dana 



*) Första Tersen lyder: 

Yemte nunc et piaremus 
Pour le trespas da fea bon Roy, 
£t 868 biens faitz recolemus 
Comme condaitz en bon arroy, 
San8 notts 8oaffrir vivre en desroy, 
Dont le louer bien debemus; 
Et 8i gardoit jnstice & f oy: 
Yenite nunc et phremua, 

(Cit. efter Cousteliers edition af 1724). 



Digitized by VjOOQ IC 



64 

finnas for öfrigt inströdda här och hvar i dikten, särskUdt i 
den sista „respons/^ Det hela slatar med les laudes och 
tvä versifierade böner — alt sannolikt reminiscenser fr&n 
det omtalade mönster, hvars form Martial vid afiattandet af 
denna besynnerliga komposition följt. 

Denna rimloröiiika utmärker sig, s&som redan antydts, 
genom ett samvetsgrant uppräknande af händelsema och ge- 
nom en kolossal rikedom pä detaljer, hvilken icke borde vara 
att förakta för dem som skrif^a Karl Vllrs historia. Men 
alt detta är uppradadt med den största möjliga torriiet, af 
poetisk fläkt finnes blott enstaka spär och en större äskäd- 
lighet har författaren uppnätt endast när har är skildra det 
som tyckes roa honom mest och firesta hans penna tili verk- 
liga debaacher i ordflöde, processioner, begrafiiingar och 
andra stora och granna ceremonier, vid hvilkas beskrifvande 
han icke läter en enda dräkt eller ett vapen blif\ra onämda. 

Man skuUe dock göra Martial orätt om man icke med- 
gäfve att i hans länga dikt finnes ställen, hvilka röja otve- 
tydig poetisk begäfning, ehuru det visserligen icke är i upp- 
räknandet af de historiska händelsema som den framträder. 
Det är när Martial i n&gon af de inflickade „leQons'' skildrar 
fröjder, som under den förra konmigens regering ostördt 
fingo pjutas, men som man nu mäste taga aisked af. Sär- 
skildt anmärkningsvärd i detta hänseende är senare delen 
af „la troysiesme le<?on chantto par Labom^^S där i femstaf- 
viga rader och med en rimrikedom som p&minner om me- 
ddtidslyrikens, landtlifvets glädje lifligt och Mskt, ehuru icke 
fullt anständigt, besjunges. ^) Nämnas bör ocksä slutet af den 

') Som prof mä anföras ett par strofer. 
n n*est tel plaisir, 
Que d^estre ä g6sir 
Parmy Ies beaulx champs, 
L^erbe verd' choisir, 
Jouer qul a loisir, 
Et prendre bon temps; 
Voyre ä toutes gens, 
Boargoys ou Marchans, 
Pour euk rassaisir: 



Digitized by VjOOQ IC 



65 

^tte ,9le<^n'S där poeten l&t^ „Piti6, Chappdain des da- 
mes'^ taga ett patetiskt forväl af riddarUf och damtjänst med 
aHa cbeval^redat och galanta firöjder, som tili dem höra. 
Tadlet mot den närvarande regimen attrydses vanUgen 
Uoti indirekt, om ock tämligen oförtydbart, genom ett dy- 
ykt ofta upprepadt framh&llande af hvad man i den bort^ 
g&ngne fiirsten förlorat. Dock gkr (orfiEittareQ n&gon g&ng 
alldelee aggressivt tillväga och säger d& ganska skarpa sa- 
ker, som t ex. dä han i „cmqaie8me lepon chante^ par 
Qergi^'^ uppdrager en jämförelse mellan det andliga st&ndet 
under den törra regeringen och onder den n&rvarande, samt 
tämligen ohö\jdt framlägger prästerski^ts synder i yärld- 
sligfaet, i firässeri, lyx och nöjen, medan de fattiga f& njija 
sig med smnlor som falla frän dess bord. I samma ande- 
diag talar han om att rättvisan missbrukas och att man 
tili domare gör smä barn, som „komma fr&n Orleans'' och 
icke hafira lärt n&gonting annat än att spela flpjt, medan 
ingen fins som tänker p& de rättvisa och i lag förfarna kler- 
keraas befordran. 



€ar petitz & grans 
En vivent plas (Tans, 
Selon lenr d^ir. 

Mieulx vault la liesse, 
L'accueil & adresse, 
L'amour & simplesse 
De Bergiers Pasteurs, 
Qa'avoir k largesse 
Or, argent, richesse, 
Ne la gentillesse 
De ses grans Seigneurs; 
Car ilz ont douleurs, 
Et des mauht greignenn; 
Mais pour noz labenrs 
Noos arona sans cesse 
Les beanlz Prez & flenrs, 
Fruitaiges, odeurs, 
Et joye k nos cueurs, 
Sans mal qui nous blesse. 



Digitized by VjOOQ IC 



66 

Den lifiigare ton, som s&lunda herskar i nftgra bipartier 
af diktea, förmir emellertid icke göra sig gällande bredYid 
den längdragna enformigheten i ^älfVa de vidlyftiga batnui- 
styckena. Man märker altför yäl^ att krönikeskrif^raDdet icke 
värit det> som l&g bäst för Martials begäfning ooh man mär- 
ker det isynnerhet när man ser huru ledig och näsiän upp* 
sluppen ban känner. sig d& han för ett ögonUidE fiur öfrerge 
de historiaka data ock skildra saker som, intressera faonom 
mer. Icke ens en sadan häDdelse som Jeanne d'Arcs upp- 
trädande förm&r sporra hans pegas tili högre fiykt Martial 
var pätagligen en man som älskade lifVets goda, gläc^, i^- 
ning och galanteri, prakt och lyx; hvad den bortg&ngne ko- 
nungens regeringstid bärutinnan haft att erbjuda, besgungi^ 
han med entusiasm, men för skildringen af stridema och 
belägringama eldas ej hans fridsamma och kanake n&got 
vekliga sinne. 

Det originella i formen, den Iäti löpande versen — ty 
Martial synes icke besvärats af nägon svirighet att rimma 
— och naturligtvis det fosterländska i innefa&llet förklara 
den prestige som Martials värk, att döma af de tahika edi- 
tioner det i femtonde och sextonde seklet upplefmt, ät- 
njöt Martials samtidas smak bar funnit en viss genklang 
hos ett par senare kritiker, ^) men om man icke betraktar Les 
VigilUs genom patriotiska känslors förskönände glasögon sä 
torde det omdöme, som inneh&lles i det ofvansagda, ökadt 
med erkännande ät en viss uppfinningsförmäga i afseende ä 
formen och ät den ymniga rimkonsteo, väl icke kunna jäfvas. 

Om förebilder kan det knai^ast bhfra fräga. F]jortonde 
ärhundradets historiska poesi uppvisar äf\ren i arbeten med 
sä modemt stoff som Le Comhat de trente Änglais et de 
trente Bretons, behandlande en episod ur hundraärskriget 
med engelsmännen, och den rimmade kronikan om Bertrand 



^) S& heter det t ex. i M^ianges etc. 8. 852: „Si I'on yeat bien 
oublier, pour un moment, la forme ridicttle de cd poöme, forme qui doit 
^tre attribu^ k Pignorance et au mauvaii go6t du si^le od il a §t6 
produit, on conviendra qu'i] n'y a peiit-^r« auouli livre plas curieux ni 
plus int^ressant.^' 



Digitized by VjOOQ IC 



67 

Dugoescliii, ett, stundom gandui lyckadt, aträfVande att imn 
terä formen, stilen odi toDen i de gamla geste-s&ngi^iia. 
I Martials eget tidehvarf är den historiaka diktningen lika 
forsimuBad som krömkeskrifraiidet p& prosa är vanligt Före 
Martial kan jag nnder femtonde ftrhnDdradet citera eiidast 
tvänne historiska arbeten pä vers: Martin de Catigmet hi- 
stoiik öfV^ huset Croy och pfieudooiymen Btuxiriue^ diktX^ 
Pastaräkt, Imiken bebandlar inbördes kriget mellan hoaen 
Ori^ans och Burgtind i böi^an pk seklet. Den förra af deraa 
utgor blott ett iCHrrt uppräknande af data, som aiigä den 
nämda fJEuniyeo. Den aenare har en genomg&ende allegorisk 
form: de handlande personerna äio doUa i herdars och 
herdinnors skepnader, en skog forestäU^ Paris, en äng 
ArtoiSy en li^erabatt S:t Denis o. s. v. En nAngd ,,chan* 
sons^^ och „triolets'' Sro inströdda i dikten, som fiir öfirigt 
ieke saknar hterärt Tärde. ^) Kand dessa s&nger förekomma 
nägon gäng sädana, som förefalla att hafva kunnat tjäna tili 
mönster for Martials ofvannämda herdeidyll i hans „troy- 
sifeme le<?on*'; men bäde formen och innehället äro altför 
ofta ät^ommande i den fornfiranska lyriken^ för att man 
af demia Ukhet skuUe kunna draga n&gon konklusioB i af-^ 
seende ä ett sammanhang mellan Martials Vigilles och Le 
Paetorakt; de öfverensstämma for öfirigt blott (&*i, att ocl»& 
i sistnämda dikt hoffestema ntgora en af författaren ombul- 
dad deta^ 

I hvilken män Martial hämtat stofT ur samtida krönikor 
(t, ex. Jean Chartiers krönika öfver Karl VH, Chrcmiqae de 
la PuceUe, Journal du siöge d'0rl6aJB, Nicole Gilles Oironi* 
ques et annales, o. a.) är svirt att säga d& man, tiU fc^jd 
af deras datimi, icke kan med säkerhet pftsftä, att haa kände 
dem vid tiden för sitt arbeles afttttning. — * D^a^jrikedomen 
och äsMbdligheten i hans framstiUlning göra sannolikt, att 
han i hvad som inträffat under den tid faan kunde fö^a med 



O Le Pastoralet är publicerad i Chroniqnes belges (Chroniquet 
des ducs de Bourgogne, IL 1B73) ed. Kervyn v. Lettenhove, Jfr om 
den egendomliga dikten Van Hasaelt, Essai sur IHiistoire de la po^sie 
fran^ise en Belgique, 1838, 118 ff. 



Digitized by VjOOQ IC 



68 

händelseraa, väljät Mli sitt eget minne och i öfrigt r^ererat 
allom bekanta fakta frän en nyss förgängen tid. 

Blott i ett a&eende synes man konna med tämligen 
Stor sannolikhet forutsätta ett inflytande. I sitt prosaarbete 
QuadrilogiLe läter Alain Chartier „LÄbenr", ,^oblesse" och 
„Clerg^'S representerande de tre st&nden, utbreda sig öfver 
krigets olydcor pä samma sätt som de göra bos Martial, 
ehuru denne ökat de abstrakta personemas antaL Allegorin 
i sig själf hade Martial visserligen icke n&gon svärighet att 
finna pä dä den, som bekant, var alt annat än ovanlig i 
tideiis lit^ratur. Men sättet hvarpä han begagnade sig af 
den päminner frapperande om Alain Chartier och dä man 
vet med hvilken suveränitet d^ma skriftsställare beherskade 
femtonde ärhundradets literatur, bar man alt skäl att antaga, 
att äfven Martial d'Auvergne, oaktadt sin själfständighet i 
öfrigt, rönt ett, visserligen obetydligt men dir^, inflytande 
af honom. 



Att dikten L'afn<mt rendu cordeUer ä Vobservance 
d'am<mr8 är af Martial bar redan Lenglet du Fresnay sökt 
bevisa, ocb i inledningen tili sin ofvan nämda edition af 
poemet upptager de Montaij^n bans skäl och ökar dem 
med nya, hvilka, enligt min tanke, trygt hade kunnat läta 
honom bestämdare än som skett formulera sin äsigt om for- 
fattarens identitet isLg anser nämligen, att det icke blott 
„finnes skäl att antaga'' att L'amafU rendti cardelier är skrif- 
ven af samme man som Les arrita d^amour, men att man 
kan pästä det utan tvekan. Tillräckliga gnmder vore redan 
öfverensstämmelsen mellan 37:de kärl^:sdomen och strofema 
164, 165 och 170 i poemet samt den omständighet, att 
detta sistnämda tili en stor del utgöres af en resume öfver 
det sätt hvarpä borgerligt galanteri bedrefs pä Martials tid 
— säsom ju ocksä fallet är med kärleksdomarna. De af de 
Montaiglon i notema tili hans edition pävisade kongruen- 
sema i stilen och spräket skingra de sista möjligen äter- 
stäende tvifvel. 



Digitized by VjOOQ IC 



69 

En analys af poemet är obehöflig sedän det genom fran* 
ska foraskriftssällskapets försorg Mifnt lätt tillgängligt för aDa 
fackmän. I detta säUskapa magntfika poblikationer förtjänar 
det väl sin plats, ty det är fiiUt af behag ooh poesi, naivt 
odi enkelt pä samma gäng som det är gjordt med konst- 
fardig hand, samt sä originelt i afiseende k uppfinning och 
stil och prägladt af ett sä staito personligt tyeke, att det 
däende skUj&t sig firän största delen af tidens öfriga ano- 
nyma poesL*) 

Inom denna möta blott fä andra dikter, hvilka höja sig 
öfver den docerande och halft triviala ton som utmärker 
de flesta. En sadan är La canfessum de la helle fiUe. ') 
Man har tillskrifnt den Martial d^Auyergne men utan att 
närmare motivera hyarior. *) Det blir säledes nödigt att söka 
utreda förh&llandet och d& alla yttre indikationer angäende 
denna dikt saknas i Martials kända aii>eten mäste dikten 
själf leyerera beyismaterialet för eDer emot 

Innehället är fö\jande: 

En ung dam kommer tiU Chappellain du manair 
d^Ämours ior att bekänna hvad hon försyndat mot kärleks- 
gudens lagar och föreskrifter. Med sinä „fem sinnen" har 
hon syndat: hon har icke sä ömt som hon bort med sinä 
ögon betraktat den som älskat henne, icke med sinä öron 
hört pä hans försäkringar om evig kärlek och trohet, icke 
med sin mun gifvit honom uppmuntran, icke ömt berort 
honom med sinä händer, icke lätit sinä fötter bära sig dit 
där hon skuUe träffat honom; alla de sju dödssynderna har 
hon pä sitt samvete gentemot honom, högmod, vrede, afiind 

') Poemet L*amant rendu par force au eauvent de tristetse (de 
JdoiUaighn, Beeneil de po^es fran^oises IX, s. 821 ff.) &r, B&som at^ 
gifnuren riktigt p&pekar (a. a. g. 321 not, L'aniant renda oordelier, s. 
135), endast tili rabriken en imitation af Martials dikt Härigenom 
bevisas i alla fall denoas popularitet 

*) Pnblicerad af Van Eaaselt, a. a. s. 229 ff. och tidigare efter 
samina manaskript af Douxfils, La danse aux avengles et autres po^ 
sies du XV siMe, Amsterdam 1749, p. 247 ff. 

*) Jfr G, PärU, La poMe fran^ise au XV. s. s. 11 f. 



Digitized by VjOOQ IC 



70 

m. xn.; icfenting godt har hon gjort bonom med ett ord. 
Nm &ngrar hon sig, säger siit ^eonfiteor^' och begär alt fä 
abeolutioQ. Hon emottafes: „vous so^z la Irös-bieD ye- 
bue^S och le beau pire försäkrar, att kfi^l^guden skaU för- 
l&ta heone ocb att det skall bli benne fönmnadt att rädda 
fr&n döden en ^kristen'' 6om goden viii behäUa vid li£ 
Och nu f&r bon af „Cha()peU£un d'amours'^ «n mängd räd 
huru hon skall bära sig &t, hura bon sk^l imdTika Beffus 
och Dangier, fridstörarena i kärlekens rike, huru hon skall 
ftnvända sinä Jem stnnen^' för att vara sia adoratör i lag 
och hfilka goda värk hon skall göra för att blidka guden. 
Sedän (är hon ytteriigare bedja om förl&telse och jbfva att 
aldrig mera göra td folours, Emellertid no&ste hon underg& 
ett straff för bvad bon gjort: hon f&r akirig opponera aig 
mot kärieksgudons bud, m&ste öfirerlSmna sig bett och b&Uet 
iX Bin älskare, oauftste stjunga fyra yisor om kiiieken ocb 
sist lof\ra att icke uppUda sitt tqärta för alla som bon ser, 
utan vara trogen mot den ene. 

Det faller genast i ögonen, att dikten tili sitt innebäll 
är starkt befryndad med Vamant rendu cordelier, Liksom 
där kommer här en älskande tili en af kärleksgudens högre 
förtroendemän för att bikta sig och erh&Ua tröst i sinä li- 
danden, liksom där förlänas här bot mot att vissa löften, 
förestafvade af biktfadem, afläggas. I La confession &ter- 
gär emellertid den biktande tili kärlekens tjänst, i L'amant 
rendu cardelier afsäger han sig alla värdsliga fröjder och 
klär sig i cordelierens käpa. Den viktigasta ätskilnaden är 
dock den, att i sistnämda dikt den lidande mannen icke 
kommer tili priorn i klostret „ä Tobservance d'amours" för 
att be4}a om tillgift för sinä synder, utan emadan han viU 
draga sig tillbaka fr&n ett lif som för honom värit follt af 
«n ringaktad kärieks alla förödmjnkelser, medan „den sköna 
tärnans bekännelse** är en ängerfull bikt för hvad hon för- 
brutit sig mot den, som troget älskat benne. Men skiljak- 
tigbeten är af den egendomliga art, att den fastmer närmar 
dikterna tili hvarandra. FramstäUes i den ena den härd- 
hjärtade damens ftnger öfver hvad bon förbrutit sä är den 



Digitized by VjOOQ IC 



7i 

andra liksom en mälning af det, hvartUl ett dylikt kSrleks- 
löst appf5rande leder. Hannes Aiiger är för sen: i den ena 
dikten upptages hon visserligen pk nytt i käriekei^ rike, men 
den andra visar fannisom tiUbecyaren redan besIutH begrafva 
sin sorg i kiosteriifVets förjakela^r. Nttr han viges tili munk 
är hon närvarande och kan icke taga slna ögon Mn ho* 
nom; tili tecken pä sin bedröfrelse har hcm klädt sig i sorg 
jpeh beklagande utropar diktaren: 

Helas! elle eust beaucoup mielx fait 
Se, durant Ia pro3perit6, 
Elle eust de quelque bien parfait 
Le povre homme reconfort^, 
Car lors avoit perdu santö 
Et le veu de Pordre entrepris. 
Rien n'y valloit Ia voulentö; 
Le conseil en etoit ja prins. 

SUunda ingripa de bäda dikAei^na i ooh förefaUa som 
pendanfer täi bvarandra. ~ Ukheter emeUan dem kumia 
pävisas i nägra deta^er. Den, som faDer mest i ögonen, 
är att de b&da b&tfddenia i&igt och ntföriigi vama för 
Dai^era riinker. Vidare: enligt priom botas man för kär- 
lekssgukdom genom en ballad (str. 27) och „la beHe fille'^ 
talar om att hon bort „dffe balades*' o. s. v. för att gifva 
tröst ftt älskaren — hon blir ocksä förpliktad att sjunga 
fyra sänger; i 53 strofen beklagar sig älskaren öf\rer att han 
aldrig fätt se henne nar hao gjitt förbi hennes fönster och 
priom menar att hon kanske sofvit; „la helle fille'' bekän- 
ner för sin biktfader att hon värit lat och icke gfttt tili fön- 
stret dä han hallit serenad, utan legat i sängen (jfr III Ar- 
röt d'amour), Cordelieren förtä^jer för priorn om de fy- 
siska kval han lidit (sfirof 27, 29) och damen bekänner sig 
icke hafva hugsvalat honom i hana „aBpre et dure pestillence." 

De egenskaper som betinga Vamant rendu cardelier^s 
ansenhga literaturvärd^ äterfinnas icke i fullt lika hög grad 
i La confession de la belle fiUe. Stilen är icke lika indivi- 
duel, icke lika rik, icke lika energisk eller lika realistisk. De 



Digitized by VjOOQ IC 



72 

frapperande urspnmgliga bild^ma äterfinnas icke, ej häller 
den inspiration som exempelvis dikterar pri(»ni8 skildring af 
kvinDornas ögon. Och samma differenser framträda vid jäm- 
förelse mellan stilegendomli^etema i ifirigavarande anonyma 
dikt och Martials stora prosaari^ete Jjes arrits d^amow. 
Men, säsom sagdt, La canfession de la beUe fiHe ställer sig 
dock märkbart utom den homogena majssan af anonym ly- 
risk poesi, angäende hvars ursprung man icke ens brytt sig 
om att göra suppositioner. Där finnas ansatser bäde tili en 
mera utprägfad stil och en varmare kansia: den unga flic- 
kans orädda skildring af sinä iel liksom uttrycken af hennes 
bittra änger och det behag hvarmed biktfadem varligt och 
ömt gif^er henne räd om huru hon skall uppföra sig för att 
äterfä medborgarinnerätt i kärlekens stat*) — alt detta är 
flytande och elegant gjordt och ingalunda ovärdigt Martial 
d'Auvergnes penna, — Härtill kommer ännu, att den tendens 
som utgör kaman i den lilla dikten, nämligen det oratta i 
att icke besyara en uthillig och trogen kärlek, ocksä bildar 
den stomme, omkring hvilken flertalet af skildringama i Les 
arrits d^amcmr gruppera sig. 

Tidigare har visats, att Martial i sitt f5rsta större ai^ 
bete rönt en viss pävärfaui af Alain Chartier. Som b^ant 



') Emploiez trestouB vos cinq sens 
A Ie mettre en joieuset^, 
Soient vos yeulx bien diligens 
De Ie yisiter cest est6, 
Vostre oyr vere Iny aprest^ 
A escooter ce qu^il dira» 
Oa Amours, qni rous a presto 
Tant de beault^, voas maudira. 

De vostre bouche doalcement 
Le baisiez, ainsi qu'il aiert; 
De vos mains gracieusement 
L'acolez, sUl vous en requiert; 
£t, puisque vous savez quUl quiert, 
Emploiez vos pi^s k courir 
Es lieiix ou vous pensez qa'il iert, 
Ponr humblement le secoorir. 



Digitized by VjOOQ IC 



73 

har denne skrifvit en dikt, La beUe dame sane merq/, hvilken 
var ytterst känd i XV:de seklet och framkallade en hei li- 
teratur af liknande art. ^) Direkt eller medelbart har den 
utan tvifvel gifvit Martial anledning att skildra en dylik 
„vacker flicka utan förbarmande" ehuru han icke framslMler 
henne sä oförbätterligt härdl^ärtad som master Alain det gör; 
hos honom drifver hon nämUgm tillbec(jaren i grafven. („La 
beUe fille" firuktar vissa^gen ocksä, att det skallhafva gätt 
p& samma sätt med hennes). Sedermera har dä Martial 
upptagit ämnet i Uumant rendu corddier och utvidgat det 
ur egen fatabur. Ty om engäng La confemon härrör frän 
honom är den, det visar behandlingssättet nogsamt, af tidi- 
gare datum än bäde förstnänKla dikt och Les arrSte d*amour. 
Att poemet är af Martial kan, säsom af ofiranstärade 
jämförelse firamgär, icke pä längt när lika evident ädagaläg- 
gas, som när det gäller att konstatera författarskapet vid 
L'amant rendu cordeUer, De p&pekade öfverensstämmel- 
sema med denna sistnämda dikts innehäll äro icke bindande, 
ty ämnet har, som sagdt, ofta bearbetats i femtonde äriimi- 
dradets poesL De samman£allande deta^ema bevisa icke 
häUer i och för sig mycket: den olyckliga kärleken föror- 
sakar aHtid fysiska lidanden, hvilka bäst kureras med kyssar 
och glada sänger; Dangier och hans kamrater Malebouche, 
Refiis m. fl. äro traditionelt föraktade och förfö^da parsoner 
i kärlekens rike; juridiska uttryck finnas inströdda här och 
hvar i tidens poetiska ,jugements/' Men det starka släkt- 
tycket mellan dessä bäda dikter blir särskildt p&fallande ge- 
nom att de i poetiskt värde st& sä pass högt, att andra 
samtida stycken af denna genre icke uthärda nägon täflan 
med dem, icke ens de mest bekanta* Och dä det icke fin- 
nes nägon af tidens mera betydande skalder, tili hvars dikt- 
ning man med nägot sken af sannolikhet kunde hänföra La 
canfeesion de la beUe fiUej synes antagandet att Martial 
d'Auvergne är författaren hafva skäl för sig. I formelt och 
syntaktiskt afseende lägger spräket i dikt^na icke häller 



O Jfr Bomania^ 1887, 412, 3. 



Digitized by VjOOQ IC 



74 

n&got hinder i vägen för ett dylikt antagande; genom sin 
iikedom p& bilder och p6 Mai mftngsdianda omr&den häm- 
tade ord blir det blott i L^cmant rendu eorielier förgrikare 
och kraftigare än i dai andra dikten. 



Om Martials tväime religiöaa poem är icke stort att 
säga. Det mindre, Danse macäbre des femmes, som värit 
okändt för Martials tkUgare som senare biografer och blifnt 
bekantgjordt först genom Miot-Frochots of^ramiämda d&Uga 
upplaga, ansluter sig tiU de firamRtäUningar af döddaasen 
som isymierbet i l&de &rhundradet voro tabrika. Martials 
poem är en imitation af dessa ^danses macabres des hom- 
mes'* bland hyilka den bekantaste &r af Oerson ^) — och 
Martial är 83fnbarUgen den första som kömmit p& att ocksä 
läta kyinnan figm^era i dödsdansen. Hans poem har som 
de andra tili ändamil att visa lifeets och alla väriddiga 
iröjders fäiänglighet; det är skrifret utan impiration och har 
ingen poetisk stämning, men det p&minner dock i ett af- 
seende, genom i sin naivitet stundom hett ilskyärda beskrif- 
ningar af det borgeriiga lifrets seder och bruk under denna 
tid, om, att det har Les arrSts d^amcu^s ooh L^ainant rendn 
cordeUer^s författare tili upphofsman. 

Den andra dikten, Dev^tes Umangee ä la Vi^rge Marie 
är sätiUvida i formen lik Martials stora historiska poem, att 
den är ofantligt vidlyflig samt skrifven i växlaode versslag. 
Devetes louanges behandlar den heliga juQgfruns historia, 
Mn hennes födelse tili hennes begrafning od) himmelsfärd, 
samt hennes underverk. Tili stärsta delen är poemet blottadt 
p& hterärt intresse. Endast nägra gänger framdcymtar den 
fome Martial — naivt skämtande dä han förtä^er t ex. hur 
djätlama ville fara af med en stackars kari, emedan han tjänat 
dem i tretio &r och hur det för den heliga jungfrmi ioke 
Aterstod annat än att med egen kraft tynga ner vigskMen 
pä den sidan där mannens smä förtjänster I&go och balan* 



') Af 1426. Ed. bl. a. hos L. Willem, Paris, utan datum. 



Digitized by VjOOQ IC 



75 

^»Cffade högt uppe i lufien för vikten nf de mäofa synd^na 
i den andra ^älen, — oskuld^illt leihadsglad d& ban här 
wh där befltjunger UndtUfvets fröjder. Framhällas kan ock 
en läog bön tili den heliga jungfrun, i hvilken diktaren med 
sioT pondua talar om sitt däliga lif, om vanskligheten af 
jordiska föratröelser och om tidens stora syndftiUfaet. — Sä* 
som ofvan nämts, är denna dikt för öfrigt ett slags testa- 
mente, hvari Martial desavouerar sin tidigare poetiska värk- 
samhet; g&ng pä gäng takur han ocksä om sin älderdom 
och sin snara död och tili sist ger han en melankdisdc fan- 
tasi öfver sitt fr&nfalle och sin likbegängelse, hrilken i äskäd- 
lighet och naturlighet p^inner om de bättre sktldringama 
i hans tidigare dikter. 

3. KSrleksdomarna. 

Les cinquante et ting arrestz- cPammir utgöra en sam- 
ling af femtioen protokoll öftrer lika mänga m&l, behand- 
lande mer eller mindre viktijpa konflikter i kärleksaffärer 
samt utagerade inför olika myndigheter med högst kuriösa 
titlar siäom U Frevost de Deuil, le BaiUifde Joye, le Viguier 
d^Amawrs9 le Qmservateur des hauUg privileges d'Amours, 
les Dames du conseil d^Amours, le Procureur d^Atnours, le 
Marguis des fleurs et violettes d'Amours m. fl. äfvensom i 
egenskap af högsta instans, la court de ceans eller la court 
d*Amcurs. I en form som är kalkerad p& Martials jm^idiska 
maller och som med sinä stereotypa vändningar bildar en 
egendomlig kontrast tili det lekande inneh&llet, uppruUas 
här en rad af lika naiva som mälande bilder af tidens ga- 
lanta seder. Ty om ocksä naturligtvis sjäUVa domstolsför- 
huidlingarna äro^fingerade här, liksom i hela den föregäende 
diktningen af denna art, s& möta dock i deta^erna en mängd 
antydmngar om förhftllanden hvilka utan tvifv^el faktiskt före- 
kommo. Den som är intresserad af att taga reda päi hvil- 
ken män de konventionela galanta bruken under femtonde 
4rhundradet afveko frän senare tiders, bar därior i Martials 
k^leksdomar en god kalla. Han skall erfara att mycket 



Digitized by VjOOQ IC 



76 

förändrat sig, — att gä och kyssä klinkan p& den älskades 
dörr samt knyta tvä starka knutar pä toppen af sin natt- 
mössa för att behaga henne är pätagUgen föräldradt — men 
att det finnes medel — säsom serenader och blomsterhyll- 
ningar — hvilkas alt ännu sä ofta anropade makt att im- 
ponera pä svaga bjärtan redan af Martials samtida yarit 
fullständigt insedd och exploiterad. 

I betraktande af att ingen som skrifnt om Martials 
kärleksdomar gifvit ens en närmelsevis utförlig framstäUning 
af deras innehäll, skall jag här nedan analysera nägra. För 
att tillika bibringa läsaren ett begrepp om stilen och be- 
handlingssättet meddelar jag forst in extenso en af do- 
mama, den tjugufemte, hvilken visserligen icke hör tili de 
mest underhällande, men ä andra sidan genom det starka 
iramhäf^andet af domamas vanliga tendens — det brotts- 
liga i att icke besvara en trogen kärlek — kan betraktas 
säsom typisk. ^) 

Le XXV Arest. 

Ceans s^est plainct un amoareux dhuie Bienne dame, disant qne 
combien qu41 Pait longuemeot servy: et qu'dle ait peu i^>erGeToir aa 
bonne volont^, neantmoins elle ne Ta voulu aymer, ne prendre en grace: 
ains luy a ia respondu par plusieurs fois qu^elle ne le veult aymer 
plus qu'un autre: et qu'elle nel sera subiecte en Amours tant qu^elle 
▼iye, afifin quMl se pourvoye aillenrs: et ainsi ce porre galland a des 
maolx beauconp k sonifrir. Gar il a mii tout son caeor en die, et voul* 
droit bien Poster et retirer, mais il ne peult. 

Et pouroe requeroit qu'elle fust condamnöe ^ le recevoir en sa 
grace comme son serviteur et amy, ou aumoins qu'elle feist tant qu'il 
ne luy souvient plus d'elle, et ne lui en chalust point 

Et sor ce a ladiete dame deffenderesse deffendu au contraire 
disant qa'au regard d'elle, ponr oboier aox grans maulz qu^elle reoit tous 
les jours ad?enir k cenlx et celleg qoi sont an plaisir et service d' Amours, 
elle ne veult personne aymer ne mettre son cueur plus k Pun qu'4 
Pautre: car celles qui le font se trouvent deceuptes. 

Et advient voluntiers qu^elles en souffrent opprobres, et en per- 



^) Jag fdljer hftrvid en upplaga af det sällsynta arbetet, som jag 
lyckats förskaila mig, den af 1544. 



Digitized by VjOOQ IC 



77 

dent lenr bonne reBommöe, dont aux galkndz ne chaalt gaerea: car ils 
ne penaent qa'a leor singoli^re Tolani^. 

£t lenr semble qne ce qn^ils songent leor doibt advenir, dont ils 
en 8ont bien lt)ing. 

Et aussi ponr faire tont ony n^avoit ladicte dame intention d'ay- 
mer aacnn, ains vooloit demourer en sa franchise: et ledict complaig- 
nant avoit mis si ibrt son coeor en elle, qa*il ne Pen ponvoit oster, 
dont c'e8toit follie It luy, car il aymoit sans partie. Et qoant est de 
reqnerir qa'il ne luy soavienne plus d^elle reepondit ladicte dame, qu^elle 
ne le s^aoroit garder de penser k elle, si luy mesme ne s^en vooloit 
garder. Car elle n^avoit pas la clef de son coeur. Anssi telz pense- 
mens ne viennent qne de folles voolnnt^ qoi suffoquent les cuenrs des 
gens par trop legier croire, et folle esperance, en quoy Ton ne se doibt 
fier: mais entant quUl Iny touche, ne Iny soavient de luy qne bien apoinct. 

Et disoit oultre qu'elle n^empesche en rien qnMl ne Toste de 
Pamour qu'il dit avoir en elle: ven qa'il s'i abusoit trop longnement. 
Si conclnoit par ses moyens a£fin d*absolation, et demandoit despens. 

Et apres le proeoreor d^Amours qui touchant ceste matiere estoict 
idioinct avec ledict povre amant demandeur, si disoit, qu^ane femme 
de qnelqne estät qn^elle soit, s^elle n*e8t une fois en sa vie amonreuse, 
et au Service d^Amonrs, elle ne sera jamais bien venue au monde, ains 
doibt estre repute^ tout son temps comme une beste morte qui n'a 
point d*entendementy car tous biens viennent d^aymer. 

Et qu^il soit vray, on le peult veoir par experience de celles qui 
ayment: car d'Amours vient ioye, plaisance, et desplaisance, aise, et 
mesaise, et tous les biens du monde. lamais femme n'homme qui soit 
amoureux n'anra disette de biens, car on en a tousiours assez. 

Et vant mielx un soubris, ou un petit genou, ou quelque petit 
Signe qu^on iecte Pun k Pautre, que d'avoir cent muidz de bl^ au gre- 
nier: car aumoins telz biens d^Amours ne se peuvent diminuer, et si ne 
les fault point vanner pour les chardons. Et aussi on voit commune- 
ment qu^une femme qui est amoureose est toujours ioyense, et chascun 
tasche k luy faire plaisir, et s^avance encore pour estre des premiers 
ä la servir: elle sera toujours coincte et iolye, et bien cueiUye, etn'y a 
ordure qui s'osast prendre k sa robbe. 

Mais au contraire celles qui renoncent au service d'Amours 
sont malbeureuses et chetives: et ne veult on avoir affaire k elles, 
sinon en passant, pour dire Dieu gard, k Dieu dame. Et tous les 
plus grandz biens qu'ilz peuvent avoir, c^est quand elles se trouvent 
es festes ou Pon danse, ou en autre lieu \k ou un fait bonne chere, 
qu^eUes sont assises en banc pour parler du temps pass6, regarder les 
personnages, et vieulz babitz qui sont pourtraictz en ces tapisseries de 
*nopee8, et deviser illec en un coing, que du temps iadis n^avoient garde 
d^eulx babiDer en telz babitz qui cour^t maintenant. Et une belle 



Digitized by VjOOQ IC 



78 

commen^a k dire, Tout est chang^ et qa^eile ne eongnoit plus rien an 
monde. Et Fautre dira, que ce ii'e8t qtie follye d'y mettre son cneur, 
veo qa'il faolt mourir. E^ en oe prennent leur deduict, et ne letir dure 
gueres Ie temps: car qaelqae chose qu^elles en disent, elles Tonldroient 
en leurs cneors estre aussi iolyes qne les aotres: et arec ce, elles n'ont 
point de bien, car alors on n*en tient pas grand compte: par qnoy n'ont 
point de ioye ne lyesse, ains Ijysgnissent sor pied. Et poorce disoit 
ledict procenrer d^Amours, qn^r y avoit chois de Ton k Tautre, et qn^il 
ne povoit croire que ceste dame de si vaillanfcourage refosast son Ser- 
vice. Et affin qn'il en scent la v6rit6, reqneroit, qa*elle iorast 8'elle 
vooloit k tonsiours renoncer aax biens et service d^Amours. 

Surquoy elle interrogu6e dict et afferma que ony, et qu'elle n*avoit 
cnre d'aymer <S[ueIqne galland qne ce fbst, poar aucones cboses que k 
ce la niouToient. 

Ouyes lesdictes responses et affbrmations, ledict procureur 
d^Amours print ses eonclusions akncontre d^elle, tendant qu^elle ftist 
bannye et priv6e k toosiours du royaume d*Amoars, et des biens qui 
y sont: et qu'il n'y eust personne qni se jonast ne parlast k elle en 
quelqae maniere que ce fust, sttr peine de confiscation de corps et de 
biens: et que tous ceulx qui luy verroieot desonnes teair bosqoetz les 
luy allassent arracber des mains devant tout le monde, comme indigne 
de Ies porter. Et avec ce nonobstaat la revoeatioa par elle fakte, et 
sans preiudice d^ioelle, fust eondemn^ k le salner, et lay rire de Toeil 
et de boucbe taiit seulement, et d^aymer le galland taaft qu41 fust revenu 
en 8ant6 de la maladie quUl avoit k cause d^elle^ Et onltre requeroit 
que k greigneur seuret^, qu^il fust bailI6 k eUe en garde, pour le 
penser durani sa maladie, en telle maniere ^e t^il r^eachet iamais en 
Pestat, on s'en poorra prendre k elle. Et auasi qn'elle fust tenue de 
respondre, ou que telles autres condusions fnssent ading^es audict pro- 
civeur d^Ameors que la eourt adviseroit. 

Surquoy la dame dessudiote disoH, qne tene la revoeatien par 
elle faicte, de n^ymer, ne d'ayoir aueuns biens d^Ateonrs, on ne luy 
povoit rien demaoder: car eUe estoH exempte de la conrt et non tenne 
de proceder, mais debuoit estre miee hors de proces. El quant est de» 
eonclusions prinses contre elle par les gens d*Aniours, disoit qu^elles 
n^estoient recevables car Amours yient de Tohintö et de plaisir. Et 
aussi donc, puis qu'u»e fois elle avoit declar6 que son phdfl^ n^esteit 
point d'aymer, on ne Ia debuoit, de raison, oontfaindre par foree k ay- 
mer, et ne s'eB deb«oit la couit phis mesler. Et au r^gard de luy bail-' 
ler le malade en garde, elle respondit qu'elle n*cii prendroit jamais la 
charge, pource qa^elle avoit assez k faire de se garder elle mesme. Et 
quant est de porter fleurs on bou^netz, bien s*ea passerolt 

Mais le povre amant par ses repliques disoit qu*il estoit conlent 
qu'elle demourast en sa Ubert^ et qu'elle feit tout ce qu'ene vouldreit^ 



Digitized by VjOOQ IC 



79 

poarveu qu^il ne lui souvint pltts d*elle, combien qa*il ne lui estoit pas 
possible qae iamais la sceut oblier et s^en estoit bien efforc6 tant jKir 
Yojrages, et pelerinages quil en avoit faict, mais tout n'y a rien valu: 
car de tant plus en estoit loing , c'estoit alors qa'il avoit plus grand desir 
de s' en approeher. Farquoy son cas estoit pitoyable, et moult favo' 
rable: attenda mesmemcnt quil n'estoit possible de recevotr gnarison, 
ftinon de la grmce ^ sadicte dame, poqr oocasioa de laquelle sa ma- 
ladio luy estoit venue, et k ce qn*il fust guary. Et estoit content de 
mourir entre ses mains en offrant de la quitter de sa mort Et aussi 
de deffendre k ses heritiers de luy en iamais rien demander. 

Mais ladicte dame perseveroit tousioars en ces reffus disant, que 
celles qni y soit bien s'y doibuent tenir, et qne de toy obliger en ane 
chose, ou elle n*est poist tenue, iamais ne le seratt ponr rien. Oultre 
elle disoit, quil ne luy souTient de luy. Parquoy ne luy doibt point 
souvenir d*elle. et est bien grand^simplesse d'y mettre son cueur si avant 
qu'on ne le puisse oster. 

A qooy le povre homme respondit qQ'on n'e8t pas maistre qni 
venlt, et que s'il s' en povoit one fois deffafre, iamais elle n'tnke 
n'aymeroit si parfaictement aa moins qa'il ne seast bien comment. 

Ouyes lesqaelles parties en tout ce qu^elles ont voulu dire, et alle- 
guer, elles ont est6 appoinct^s k mettre par devers la court et au con- 
seil. Si a la court finablement rea ledict proces avec ce qu'il fallait 
veoir et visiter en ceste matiere: et tout vea, et contider6 Ia cenrt dit, 
que vea la rerocation faicte par ladicte dane deffenderesse de ne senrir 
iamais Amours, elle ne tiendra court, ne congnoissance de ceete ma- 
tiere, mais elle ordonne qu'il sera deffendu k tous gallandz subiectz et 
serviteurs d' Amours, qa'il ne soient si osez, ne si hardis de Ia mener 
danser, en quelconqne feste qu^elle seit ou royse. Ain^oys qa'on la laisse 
toote comme ane femme habandosn^ et baonye de toute ioye. Et pa- 
rdllement sera def^nda k tous eooalurien qa'ilz ne luy facent aacuaes 
robbes ou veatemens k la nouvelle fa^on, mais qu'ilz mettent tousiours 
en celles qui luy feront un gros ply entre deux menus, que devant ou 
derriere elle soyent mal arondies, que le get passe d*uu costS affin que 
chascun congnoisse qu*avant ses ionrs eBe deviendra chartreuse. Et que 
par ce moyen elle soit eslongn^e et priv^ de toote ioyense oompagine. 
Et aa regard de la provission reqoise par ledict povre amant malade, 
la court dit qa'elle n'y penit toucher. Mais de grace combien qu'il ne 
soit acconstum6 de faire luy conseille de se pourvoir ailleurs de dame, 
ou se vestir de daeil, affin que le cueur d'elle puisse un peu amollir. 



Anklagelsen for att dea ena eUer andra pstrten icke 
med tiliräcklig styrka besvarar en aUvarlig kärlek eller är 
nog firikostig i sinä ynnestbevis äterkommer ofta; domen är 



Digitized by VjOOQ IC 



80 

sedän beroende af dotnarens äsigt om tillräckligheten af de 
gifha kärlekstecknen. 

Sälunda har tillbecyaren engäng^) instämt sin sköna 
infor „le juge de Ia garde des sceaux^^ med förklariog alt 
hon otillbörligt slär mynt af det mellan dem för längesedan 
upprättade „kontrakt." Han har nämligen, tillfo^d af sin stora 
kärlek tili henne, icke allenast p& alla festdagar af äret, mel- 
lan midnatt och morgongryningen hämtat spelemän utanför 
hennes dörr för att IjufUgt uppväcka henne, utan ocksä gifvii 
henne tili hvaije ny&r en vaeker „chapperon de mygraine", 
en hatt med liljekonvayer, och hvarje forsta Maj en ny kläd- 
ning af den farg som hon önskat. Och dessutom är han 
nödgad att hvarje mänad skaffa sig en ny dräkt „med hen- 
nes devis." P& alt detta har han depenserat en stor summa 
penningar och tili belöning icke erh&llit annat än en enda 
kyss — d& han engäng fick träffa henne afsides — och 
denna var ocksä s& beskaffad, att hon blott sträkte mot ho- 
nom sin mun och sin kind utan att fatta honom med han- 
den kring haisen — „en quoy elle gaignoit plus de la moi- 
ti6'* — hvilket var tydligt missbruk; och borde s&ledes 
kontraktet upphäfvas äfvensom han erhälla sinä kostnader 
betäkta. 

Härtill genmäler den anklagade damen, att hon icke 
bedt sin motpart göra alla dessa uppoffringar; hon hade 
t. o. m. häUre sett, att han icke gjort dem. Hon hade önskat 
spelemännen l&ngt frftn sin dörr, ty att höra dem när man 
ej har gladt lyärta är blott att öka sorgen. Hvad klädnin- 
garna beträfTar s& hade hon gjort honom tillräckligt stor ära 
genom att bära dem s&som tecken pft kärlek tili honom. 
Och för resten äro alla klädningar och alt guld i världen 
ingenting ens mot en half kyss. Ty om man kunde jämfora 
b&da med samma m&tt sä skulle man fmna, att hälften af 
en enda kyss af en dam, beviljad med godt hjärta, gäller 
vida mer än alla häfvor man kan uppleta. Kyssen, tillägger 
hon, är i kärlek ansedd för en alldeles särskild belöning och 



») Le X Arest. 



Digitized by VjOOQ IC 



81 

när den är gifVen i glä4je och &tio\jd af omfamning, kan 
man icke köpa eller sä^a den för dyrL ^) Ocksä säga de 
lärde, „le8 maistres^', att man ej fär slösa med kyssar, utan 
den som skall anses värdig att fä en sadan m&ste vara 
,,bien experiment^" och halya Ijänat troget. 

Detta försvar finner domaren öfVertygande: den sköna 
firikännes och klaganden dönunes att betala rätteg&ngskost- 
nadema. Han vädjar, men domen stadfästes. 

I närä sammanhang med denna stär en annan af do* 
mama, den lemtonde. Ocksä här anklagar tillbecyaren sin 
dam för det hon blott gör narr af honom oaktadt han skänkt 
henne för kärlekens uppehäUande och pä det hon mätte 
minnas honom, ilere ringar och sipycken, äfvensom sex 
alnar damast, Ui, smä kvistar af guld, fyra alnar skarlakan, 
en turkos, en „agnus dei'^ af guld, och mänga andra saker 
— hvilket alt han nu ftterfordrar. — Damen svarar i ampra 
ordalag: för det första är det skändligt att begära tillbaka 
hvad man gifvit af kärlek; för öfrigt är denna herre ung 
och inbilsk, han anser, att man för hans vackra ögons skull 
mäste beviya honom alt hvad han bogär utan att man fätt 
tillfalle att pröfva honom eller vet hvad han bär i skölden. 
Han hade bL a. ätskilliga g&nger anklagat henne för det 
hon icke värit vänlig nog när hon mött honom pä gatan 
— . han ville kantänka att hon skuUe gapskratta mot honom 
och stanna för att underhälla sig med honom, hvilket ju 
icke är höfviskt skick. Hvad kärleken beträfUar, sä kan hon 
€j lofva nägot innan hon känner honom. Den köpes icke, 
si, mycket vet hon, och hon har aldrig begärt hans skänker, 
utan tvungits att mottaga dem; hon viU för öfrigt gäma 
äterge dem (hon har dock värit dum nog att l&ta göra en 
klädning af tyget) men med vilkor att de skola brännas i 
hennes närvaro. — Efter ätskilliga repliker, under hvilka 
klaganden bl. a. lofvar ge hundra g&nger mer om han fär 



') Disoit aussi qa'uii baiser est reputa en amour poor chose 
tingnliere et spirituelle, et qu'oii ne le scanroit trop yendre no achepter 
principallQpient quand il est procedant de ioye & quMl y a embrassement» 

6 



Digitized by VjOOQ IC 



82 

kärlek i gengäld men damen icke viii lofVa att älska ho- 
nom, dömes han att betala en ansenlig plikt emedan han 
köpslagit om kärlek och hon att äterge skänkema, utom 
tyget. B&da väcya; öfverrätten faststäUer domen i afeeende 
k honom, men förordnar, att hon fär behälla alt som hon fätt 

Den bär frambäUna tanken att den som tror kärleken 
fal är en brottsling som mäste bestraffas, äterkommer fler- 
städes. Sä beklagar sig i tretiotredje domen en gammal 
man öfver en mig dam for det hon icke besvarar hans kär- 
lek, oaktadt han underh&Uer den med rika g&fvor. Dä hon 
bar begär efter dylika är hon nog kärläten och kysser och 
omfamnar honom men när hon f&tt dem säger hon blott 
„nescio vos" och gör narr af honom. Hon svarar, att det 
är emot en ung kvinnas natur att älska en gammal man: 
det är tvä motsatta saker, som hvitt och svart, eller som 
värme och köld. Det är löjligt af gubben att tro, att hon 
skulle lämna alt blott för att begynna sysselsätta sig med 
att „gnida honom p& hufvudet tills han insomnar." Det skulle 
icke falla henne in att älska honom och hon brydde sig ej 
om hans skänker. Gubben bönfaller, att hon ätminstone for 
hans pengar ville taga honom. Men härigenom gör han 
domaren vred och saken afgöres tili hans nackdeL 

Annu värre g&r det en ung dam som p& tillbe^jarens 
förebrielser fräkt svarar, att hon icke mer behöfver älska 
honom dä hans pengar äro slut „Les gens d'amours^^ döm- 
ma henne, som älskar blott for pengar och suger ut sinä 
tillbedjare och derför icke är värd att nämnas infSr heder- 
ligt folk, att ätergifva alt hvad hon fätt af honom och att 
för aUtid förvisas m» kärlekens rike. Tillbe^jaren tycker det 
är synd och ber att hon ätminstone mä f& behälla presen- 
tema. Men domstolen gär längre och lägger tili det fore- 
gäende konfiskation af hennes ägodelar och fängsUng af 
hennes person. 

Men äfven annorlunda forvärkar man sin rätt att vistas 
i Amors rike och komma i äti\jutande af hans beskydd. 
Bär man sig ohöfviskt ät blir man utan skonsan^et 
utstött. 



Digitized by VjOOQ IC 



83 

I den forsta domen afhandlas en dylik a<!är. En dam 

tilltalar en berre för det han skrämt benne med att l&tsa 

vilja döda ^ig. Dä hon ej mottagit hans skänker af ihiktan 

att begä ^simonie en amours'' hade ban först velat röfVa 

en kyss men fätt ett slag af benne, bvarefter ban grätande 

och med ansigte ocb ögon ingnidna med „eaue de comin^S 

for att se ynkligare ut, kömmit ocb skildrat sin kärleks* 

smärta. Hon bar dä blifvit rörd af medlidande ocb gifnt 

honom tvä eller tre kyssar, men d& ban ej värit nöjd, stött 

honom tillbaka. Därpä infann ban sig en vacker dag, ut- 

styrd med en läng värja vid bältet ocb böU först ett tai tili 

henne samt l&tsade sedän ränna väijan i kroppen pä sig. 

Full af skräck rusade bon tili ocb rykte bort vapnet samt 

visade sig mycket kärl&ten mot bonom, bvaröf\rer ban efterät 

offentligen skrutit, sägande sig ba emätt det genom list 

Delta lömska tillvägagäende fordrar, menar bon, det aUra 

högsta straiT. Oaktadt mannen förklarar, att ban värkligen 

ämnat döda sig emedan ban lidit förfärligt för bennes skuU, 

icke kunnat äta, icke sofva, utan städse känt det som om 

han „baft kring sin bals en ring af bmidra stickande nälar'^, 

för ban ett förfärligt strail Först skall ban göra afbön „pä 

knä, utan gördel ocb batt, med en brinnande fackla i ban- 

den," därefter betala tusen livres ocb sist för evigt bannlysas 

frftn kärlekens rike. Han appelierar tili „la court d'Amom«" 

men fär sin dom ytterligare skärpt: ban skall barfota före- 

taga en pilgrimsfärd tili St. Valentin ocb bvarje gäng ban 

spisar sktdl brödet läggas upp- ocb nedvändt i^mför bonom 

tili evigt minne af bans förbrytelse. 

I den sista (den femtioförsta) domen afbandlas ett ännu 
större brott, bvilket ocksä fär ett det skymfligaste straflf. 
Det ar en skön ung dam som anklagar en „assez gentU 
compaignon". förut bennes tillbedjare, för att engäng dä de 
lekte pä en grön pian ocb bon pä skämt stoppade en band- 
fiill gräs mellan bans skjorta ocb rygg, ban blef sä vred att 
han genast gaf benne tvä starka öriUar, „deux grands sou- 
fletz", ocb icke nöjd därmed, kastade benne tili marken och 
härdrog benne. Han bade sälmida begätt oiTentligt väld ocb 



Digitized by VjOOQ IC 



84 

brutit kärlekeDS firäjd, hvarför ban borde kroppsligen be- 
straffas. — Han svarar, alt man kan t&la ett och annat af 
den man älskar, men ej att (k nässlor, myror och ogräs i 
ryggeb; det fororsakade honom sä grymma smärtor att han 
väl kunde blif\ra n&got häftig, hvilket han för öfrigt nu ängrar. 
— „Les gens d^amours^' anse fiallet vara ytterst betänkligt: 
det är ett brott mot la „souverainet6 d'Amours" och „crime 
de lese maiest^^^ att siä sin dam och borde egentligen be- 
straffas med död och sönderslitande af alla lemmar. De 
läta honom dock behälla lif^et men döma honom tili att 
beröfvas alla sinä kläder och i detta tiUständ af bödeln öf- 
verlämnas ät fyra gamla käringar, hvilka skola rulla in ho- 
nom i ett ganmialt täcke, fiillt af maskar och annan ohyra 
samt sedän kasta honom pä ett nässel- och tistelbevuxet 
fält. Hans egendom konfiskeras och han förvisas ur kär- 
lekens rike. ^) 

Ibland är förbrytelsen mindre och kan repareras. S& 
t ex. när *) tillbe^jaren anklagar sin dam för det hon kyst 
honom sä h&rdt att hans näsa böijat blöda och att en näl 
som hon hait i sin hatt skrapat honom ett s&r pä kinden. 
Hon dömes att, enär „le mödecin d'amours^^ förklarat säret 
vara farligt, bota det genom att ,,mouiller de sa salive tous 
les mois la playe pour faire en aller le venin.^^ 

Att röfva en kyss betraktas icke som n&got synnerli- 
gen farligt. En gäng blir damen som beklagar sig öfver att 
hennes tiUbecijare tagit en som räkt „tout un moment'', 
blott dömd att ge en ny „de bon coeur" och en annan gäng, 
d& kyssen tagits under en lek, (älskaren pästär att det icke 

*) Et condemne la court ledict amant deffendeur pour repara- 
tion dtidict cas k estre despoaill6 tout nn, et ordonne qae lay sera en 
cest estät baill6 et delior^ par le boarreaa k qaatres Tieilles chambe- 
rieres destaues, poor le tresbien venner dedans une Vieille coutre, 
prinse des prisonniers, ou d^autre vieille coaverture plaine de poux et 
de vermine. Et cela faict, le condemne k estre iect6 tout nu en un 
champ plein d'orthies et de chardons« Et au surplus le bannist k tous- 
ioors dn royanlme d^Amours et da service des dames, en declarant 
tous et chascuns ses biens confisquez. 

«) Le II Arest. 



Digitized by VjOOQ IC 



86 

värit en väridig kyss, utan blott en „glissement") forordnar 
domaren endast alt de ieke mer fä Idea dennä lek om icke 
Dangier eller Chagrin — alla alskandes basar — sitta emel- 
lan dem — „et pour cause", tilläggör han fömumstigt. 

De sistnämda personema spela annars en stor roll, 
isynnerhet Dangier; han är i de flesta fall den tillbeddas man 
och de älskande, liksom ocksä domaren, anse, att han pä 
alt sätt bör dragas vid näsan. En gammal „chambri6re", 
som forrftdt hustruns kärlekshemlighetef &t mannen, blir 
sälunda dömd att stä vid skampälen (19:de domen). 

En gäng har Dangier v&llat stor forskräckelse och ännu 
mera. Han har vaknat af en serenad för sin hustru ooh 
älskaren, gömd i rommet bredvid, har nödgats taga sin till- 
flykt tili en hönsbnr, där han farit sä illa att han frusit 
il^jäL Arfvingama fordra ali möjlig skadeersättning af den 
sköna, bL a. att hon skall l&ta uppresa ett kors pä den dö- 
des graf med en hänfiill indikation om orsaken tili hans död: 
„ . . qui receut d'elle si bonnes estreines, qu^il en est pi- 
teusement mort quinze jours aprfes." Denna dom, den tjugu- 
andra, är för öfrigt kanske den mest miderh&Ilande och den 
i literärt afeeende bästa af alla. ^) 



^) Ur anklagelsen m& meddelas fö^ande: 

„ Et comme ledict galland fut couch6 en attendant ses 

estreines, les dictz menestriers alors commencerent k iouer de la basse 
dance, le Langair et de TArdant desir. Et sor ce point Dangier le 
mary s^esveille, lequel ne pensoit pas k danser: et commen^ inconti- 
nent ä dire, qu'il avoit ouy les larrons en la maison. Et aassi pareil- 
lement, qQ'il avoit ouy ou 8ong6 la nuyct, qa'on les debvoit desrober: 
parqnoj se vouloit lever, et alors ladicte dame faignant d'aller alloxner 
de la chandelle, s^^n yint conrant dedans la chambre ou le galland 

estoit coach^, et lui dit quMl estoit perdn. Et alors tout k 

coap, et sondainement il iecta la coayertare du lict, od 11 estoit coach^ 
k terre, et se le?a tont nad comme s'il venoit du ventre de sa m^, 
ce qui estoit besoing qu'il feist sans songer; car on le poursuyroit de 

bien pr^s. Si advint si bien qu'en descendant les degrez il ren- 

contra une vieille chambri^ qui savoit tous les destroiccz de Thostel 
de leans, laqnelle ayant piti6 et compassion de son cas, luy dit, qu'il 
n*y avoit remede de son faict, sinon qu'il se mist dedans un vieil ge- 



Digitized by VjOOQ IC 



86 

Säsom tidigare nämts, hafva ätskilliga författare egnai 
dessa Martials kärleksdomar en vanligen mycket smick- 
rande uppmärksamhet. Afsikten med dem bar dock blifvit 
olika uppfattad: visserligen formenar flertalet kritiker dem 



linier de la maison, lequel estoit tout plain de poulles et chappons, ou 
iamais on ne Teust este qnerir ne chercher. Et apr^s que ledict gal- 
land fut entr6 dedans ledict gelinier, ladicte vieille ferma tresbien le 
guichet, en mettant des barres au deyant, affin qu*on n*y peust entrer. 
£t ce faict 8'en partit llidicte chambriere bien legerement, sans soy arrester, 
pour musser et oster ses robbes et habillemens, affin que Pon n'apper- 
ceust riens. En quoy feist diligence extreme. Et brief elle les entor- 
tilla tous en un monceau et les iecta tous sus le ciel de son lict: mais 
encore ne peust on si bien cacher, ne musser, que ledict Dangier ne 
trouvast un des patins dudict galland, qui estoit par cas de fortune de- 
mour^ en la nielle du lict. £t dieu scait Ia tempeste qu^il en feit Et 
combien que ladicte vieille chambriere en faisant son debvoir iurast et 
affermast, par grandz sermens, et sur son baptesme, que c^estoit un des 
patins des menestreirs dessusdictz qu'ilz lui avoient ru6 ä la teste 
pource qu'elle leur avoit iect^ de Teaue, affin que ledict Dangier n'y 
eust point de regret, n'aucune suspicion, toutes fois pourtant iceluy Dan- 
gier ne s'en voulut onc taire, ain^ois dit et iura quMl n'y auroit lict ne 
banc qui ne fut renvers^ et mis ce dessus dessoubz et cerchoit depuis 
la iusques au grenier, pour trouver ledict galland lequel estoit cachä et 
rnuss^ leans, et en congnoistroit et s^auroit la pure verit^. Si fnrent 
allumez falotz et lantemes de tous costez et n'y eust guichet, ne cor- 
net, depuis le hault jusques au bas, oti Pon ne cerchast, et ne falloit 
point repliquer, ne dire, il n'y eust pas, car fureur de Dangier couroit 
alors pour tout confondre. 

Or sus ce point fault noter qu^il geloit k pierre fendant et goute 
sur autre: le povre amant ainsi estant tout nu dedans ledict gelinier, 
demonrant lä en cest estät, et tremblant comme la fueille faict en Tarbre 
Tespace de bien environ deux grosses heures. Et qui plus est avec le 
mal qu'il souffroit, encore sonffroit il innumerable douleur des coqs et 
chappons, qui le venoient mordre et becqueter comme si fust est^ pous- 
sins; et tellement qu'il luy falloit tousiours avoir les mains devant Ies 
yenlx affin qu^ilz ne les crevassent. Et disait on, pour vray, que quand 
il sortit dudict gelinier, il avoit plus de six cens trous et morsures, 
dont il feignoit de tous costez: qui estoit une angoisse importable. Et 
si ne s^osoit plaindre, crier, ne tirer son haleine, affin qu'on ne le veist 
ou apperceust. Et aduint bien que quand ledict Dangier demanda qu* 
auoient lesdictz poussins, qui ainsi Toloient, et faisoient si grand gay 
et caquet que merueilles, que ladicte vieille chanbriere print la parolle, 
sans soy effrayer, en disant audict Dangier, que 8'estoit pour Tamour 



Digitized by VjOOQ IC 



87 

icke hafva haft nägon motsvarighet i värkligheten, ^) men 
medan SaUengre, *) Lengkt du Fresnoy, •) o, a. däruti se 



de la laear et lumiere des fallotz et chandelles, dont lesdictz chappons 
et poulletz avoient paour. Et s^en alla coucher. Si fut le poure homme 
tir^ hors de leans aussi roide comme une barre de yiel fer, et ne con- 
gnoissoit desiä plus personne. Et quand on le voulait faire approcher 
da fea, qnon feit en la cnysine ponr TechaaifSer, il eommenca k 8*68aa- 
nonir. Et brief, qoi ne Penst bien tost secooru, il estoit mort tout plat 
Or 8'en fallolt il partir acoup, ear le tarder estoit trop perilleox. Mais 
ledict poure amant ne peut avoir lesdictes robbes et vestemens, qui 
ainsi avoient est6 iectez sor le ciel du lict sans faire grand' noise, qui 
estoit encore pour tout gaster. Parquoy fut ledict compaignon con- 
trainct de vestir Fune des robbes de ladicte Yieille chambriere, qui estoit 
bien estroicte sor les espaules dudict amant. Et de chauffer les sou- 
llers de ladicte chambriere, et en ce point s^en vint en sa maison tres- 
bien malade et en moult piteux termes. Si se feit alors bien penser 
et Pendemain visiter par les medecins. Mais il estoit si tresesmeu, et 
avoit si forte fienre du grand travail qu'il avoit souffert qu^on n^j eust 
sceu bouter remede, sinon qa'il traina bien quinze jours sans scavoir 
boire ne menger. Et devint aussi sec que bois, si que finablement il 
alla de vie ä trespas, qui estoit grand dommage, veu qu^l estoit sur le 
point de son bien(!) 

*) Deras inflytande p& uppfattningen af kärleksdomars värkliga 
existens skall senare omtalas. 

*) a. a. I, s. 104 ff. Han kallar arbetet ,,un oviuge purement 
b&din", men anser dess inneh&ll imiteradt efter tensonema. 

*) a. a. inl. Här m& fö^ande citeras s&som inneh&llande ett 
utfdrligt och jämförelsevis sundt omdöme. 

Cest un Livre original en ce genre: Et il m'a pliU assez, aussi 
bien qu'li beaucoup d'autres, pour me determiner ä le faire de nou- 
Teau reparoitre sur le Th^atre de notre litt^rature fran^aise. C*est un 
jeu d*esprit, mais si agr^able et si diversifi^, qu'on n*y retrouve pas seu- 
lement la conduite qu'on peut tenir dans un amour ^alement sage et 
anim6: on y fait connaitre encore toutes les supercheries, dont cette pas- 
sion est susceptible, aussi bien que toutes les qualitez louables, que peut 
renfenner cette verta. 

Ce petit ouvrage contient donc tout Pagrement qu^on peut d^- 
sirer en matiäre Amoureuse, sans rien laisser apercevoir qui puiase faire 
ciller les yeux, ou detoumer Poreille. On y remarque des penseä d^li- 
cates & des tours ingenieux peu contmuns dans ces anciens temps» oix 
la Barbarie Fran^aise commen^oit k peine k se debrouiller. L^auteur 
fait bien voir que s'il n^avoit point parcouru lui-m^me tout le domaine 
de Pamour, il avoit du moins, comme personne publique, 6t^ charg6 des 



Digitized by VjOOQ IC 



88 

endast en ,geu d'esprit", som möjligen hade tili uteslutande 
ändamäl att skildra tidens galanta bruk, h&IIer Faumel^) 
före, att Martial i sitt värk velat ge ett slags juridisk hand- 
bok och endast betjänat sig af de roande kärlekshistorierna 
for att göra den undervisande delen mera lättsmält. — 
Baynouard^) och Ebert^) beröra i förbigiende kärleksdo- 
mama utan att betona annat än att de äro fantasifoster; 

affaires de gens ezperts, qai en connaisBolent jn8qa'aax moindres sen- 
tiers. Ce cont des saillies tonjonrs nouvelles et d^autaot plns singuli^ 
res, qn'elles paroissent ici soas un habitz qtii ne lear est pas ordinaire. 
Les Procez qui s^^ldvent sur les int^röts da Coeur, ne se portent pas 
common^ment devant Ies Tribunaox. On n'en vient 1& qne quand on 
n^aime plas. Ce sont presqne toc^onrs des affaires de petits commis- 
saires; oh Pon est en m^me temps Jnge & parties; les Audiences nY 
sont pas publiques, & les Jugemens s^y rendent k hnys clos. 

Quoiqne Ies armes n^ayent pas cbang6 en Amoor; cependant la 
mani^re de le faire n^a pas moins vari^, que la mani^re de faire la 
guerre. Martial de Paris en a donc parl6 selon Pnsage de son temps. 
G^^toit par exemple de s'aller promener, mfime pendant les nnits les 
plus froides de Pyver, devant la porte de sa maitrcsse; d*en baiser 
tendrement & affectneosement le Loquet, ne poavant mieox faire; de 
regarder k travers les fentes, ou m^me par Ie trou de la serrnre, pour 
jouir du savoureux plaisir de la voir seulement passer; d'y chanter 
quelque cbansonnette amoureuse^de baiser le bas de sa robe; de sauter 
gaillardement les mnrailles; de Ärancbir l^gdrement le toit des maisons; 
de descendre avec prudence & tranqaillit6 par la cbeminte pour Paller 
voir; de se frotter le visage de cnmin on dc soucl, pour paraitre plus 
pitenx; de soubaiter mtoe, ouy de soubaiter de mourir pour elle; & 
cent autres singeries, qui ne sont plns d^usage, car aigourd^bui nous 
allons droit k la r6alit6. 

') a. a. II, B. 124: ,, . . . il faut saToir que ce n^^toit qu'ati 
cadre imagin^ pour consigner les formes de la procMure et les pHnci- 
pes du droit, et pour les mettre k la port^ des gens du monde en les 
appliquant k des esp^s flctiyes et galantes.^' — Jfr (PÄrgeiuon (i M^ 
langes etc. p. 336) som anser att en ny upplaga af Les arr^ts d^amoors 
med modemiseradt spr&k skulle (jana tili att upplysa unga tj&nstemän 
och adTokater om r&tteg&ngsbruken p& Martials tid äfvensom gifva ,,le8 
dames et les gens du monde des renseignemens sur les moeurs civites 
et galantes du quinzi^me si^le.*' 

*) I Des cours d*amour (Cboix des po^sies originales des troo* 
badours H, s. 122). 

*) I en uppsats i Hermes 1821. St IV, s. 67. 



Digitized by VjOOQ IC 



89 

Dier*) betraktar dem som en satir mot tidens sedväiyor i 
karlekshandel, en uppfattning som redan mer än bundra kr 
tidigare framstälts af bistorieskrif^raren Varillaa, *) — Den 
danska literaturhistorikern Trojel^ som i sm nyligen ut- 
komna afhandling om „com*s d'amour" egnar Martial ett 
kapitel, delar icke tidigare författares goda mening om kär- 
leksdomarna utan betonar skibiaden mellan idealiteten i me- 
dettidens kärleksdomar ocb den vnlgära tonen i dessa, fram- 
hUlande därjämte, att hos Martial alt synes vara draget ner 
tiU en lägre sfer „0rjensynlig for at frembringe et latterligt 
hdtryk**. Qastan Paris bar i en vidlyftig recension af Tro- 
jds arbete gifvit denne rätt i bvad som angär Martial; *) 
fomt bar ban dock uttalat sig mera f5rdelaktigt om kärleks- 
domamas forfattare. ') 

* * 

Bekant är, bm*usom en dialektisk-juridisk bebandling 
af galanta affärer är vanlig i Frankrikes äldre literatur. För 
att finna grodden tili denna rättskipande kärlekspoesi, bvil* 
ken ända in i femtonde ärbundradet företer en rik blom* 
string ocb bvaraf Martial d^Auvergnes Arrets kunna betrak- 
tas säsom ett af de sista sidoskotten, bör man, som kändt, 
gä tillbaka tili medeltidslyriken. De personer som uppträda 
tvistande i ien8an'evnsi ocb jeux partis bäns^uta vanligtvis 
-- ännu oftare i de senare än i de förra — stridsfrägan tili 
en eller flera för tillfället valda domares afgörande. •) I en- 

Cber die Minnehöfe 1825. 

«) Histoire de Charles VIII, 1691, Pr^face, jfr Trojel 8. 49not. 1. 

*) Middelalderens Elskovshoffer, Literatorhistorisk andersögelse. 
EjöbenliaTn 1888 8:0 s. 47. — Detta arbete är en särdeles aUömmande 
och grondlig undersökning öfver ämnet. För kritik af enskildhetema 
jfr recensionema af Qastan Paria i Joomal des Sayants November och 
December 1888 samt ^fyrop i Nordisk Tidskrift 1888, 7, s. 545 ft. 

*) a. a. Dee. s. 785. 

*) La po^ie fran^aise an XV si^le, s. 11 f, 30. 

*) Med dessa sammanhänger den senare s& utyecklade dS&aMite- 
ratnreo, eharu ftmnet, ifr&n att i de nämda diktartema nastan uteslu- 
Unde hafra omfattat kärleksaff&rer, dftr utbreder sig äfven öfver andra 
omr&den. 



Digitized by VjOOQ IC 



90 

skilda, namngifha poeters dikter forekomma samtidigt och 
senare analoga fall: det förtä^jes hurusom antingen diktaren 
själf och hans dam räkät i delo och underställa sin sak en 
aktad persons dom eller att detta inträffar med n&gra utan- 
för stäende, endast omtalade parter. Säsom författare tili 
sädana domar citeras tidigast (12:te ärh.) trubaduren OuU- 
hem de Bergzudan *), hvars dikt behandlar en tvist mellan 
diktaren och hans dam angäende ett löfte som hon afgifnt 
att kyssä honom hvar gäng de träffas och hvilket hon nu 
viii bryta; en Guilhems vän utses tili domare; vidare truba- 
duren JRaimon Vidal (13 ärh.)^) som framställer tvänne da- 
mers strid angäende foreträdesrätten tili en kavaljer. lik- 
nande angelägenheter behandlas n&got senare (pk franskt 
spr&k) af OuUlaume de Machaut (medlet af 14:de ärh.). *) I 
sin bekanta dikt Jugetnent du rai de Behaigne (i vissa manu- 
skript kallad blott Jugement d^amours) berättar han huru- 
som han räkät i tvist med en dam angäende hvilkenderas 
sorg som är större, hans, som ej fär svar pä sin kärlek tili 
henne, eller hennes, som mist den hon älskat genom döden; 
tili domare föresläs en „chevalier, qui de largesse passe 
Alixandre et Hector de prouesse" och man vänder sig tili 
„le roy de Behaigne, le fils Henry le bon roy d'Allemaigne", 
som, efler att ha rädfrägat sinä riddare, dömer, att hans 
sorg är större emedan han alltid har damen infor sinä ögon. 
Damen viii icke gäma foga sig i domen, men gör det dock 
tili sist, hvarefter domaren tillställer ett stort gästabud. *) — 
I Jugetnent du rai de Navarre^) äterkommer samma sak 
under diskussion. Damen, som förlorat i det förra mälet, 



») Tnifjel a. a. s. 189 ff. 

«) Trojel a. a. s. 192 ff. 

*) Jfr Tarbi, Les oeuvres de Gaillaume de Machault, 1849, dftr 
en biografi öfver denne produktive diktare meddelas och n&gra af hana 
poesier publiceras. — För Machauts biografi se ock8& Ä. Thomoi i Ro- 
mania, X, 325 ff. 

*) Ms. Bibl. Nat f. fr. 1687, f:o 58—74. 

*) Oöfrersigtliga fragment af denna dikt finnas poblicerade hos 
Tarb6. — Jag har excerperat den efter Ms. B. N. f. fr. 9221 f:o 45—56. 



Digitized by VjOOQ IC 



91 

forebrär bSr GuUIaume för det hau skrifvit böcker i hvilka 
det stär att bans sorg är större än bennes. De besluta att 
underkasta sig ett nytt domslut i frägan ocb damen väfjer 
tili domare „celui qui roys est appell6 des navarrois". Kun- 
gen mottager dem, omgifven af sin drottning ocb tolf „de- 
moiselles'^ ^) ocb dömer, sedän ban bört damens klagan ocb 
det förra utslaget, att „mannen mäste vara stark som ett 
lejoD, men kvinnan, som ser sin älskare dö, bar ingen tröst 
som skolle kunna bota benne^S Guillaume söker att vid- 
lyftigt iörsvara sig, men de tolf damema uppträda ocb ge 
kangen rätt Badsan framställer i skarpa ordalag för Guil- 
laume bans oerbörda fräckbet att väcka klagan mot denna 
dam ocb läser upp en läng litania pä bans öfriga synder 
samt ber kungen faststäUa straffet. Detta lyder pä att Guil- 
laume skall författa „un lay", „une cbancon de trois vers 
et un reförain" ocb „une ballade". 

Tili detta sammanbang böra ocksä tvänne dikter af 
Christine de Pimn. Den ena, Le dit des trois jugements är 
firagmentariskt publicerad^) utan angifvande af domamas 
hufvudinneb&U, hvilket därför ej Trojel*) synes bafva känt 
Det är följande:*) i den första domen suckar en kavafjer 
efter en dam bvars like ej finnes i Frankrike eller i „rem- 
pire^^; bon ger slutligen med sig, men d& ban efter n&gon 
tid blir benne otrogen, tröstar bon sig ocb tar en annan 
med bvilken bon lefver gladeligen tillsammans; den första 
älskaren fär böra det ocb stäUer benne tili ansvar för det 
hennes kärlek värit altför „l6g6re"; bon försvarar sig med 
att bon ej vidare bade nägra skyldigbeter gentemot bonom; 
— i den andra blir en älskare otrogen „när sommaren kom- 
mer^S glömmer sin dam för en annan ocb sänder benne ej 



^) Dessa aro allegoriska figarer och heta: Mesure, Souffisance, 
Donbtance, Largesse, Franchisse, Charit^; Foy, Paix, Attrempence, 
Ezample, Cognoissance och Raison. 

') A. Dinaux, Trouver^s, jongleurs 6t m^nestrels du nord de la 
France et du midi de la Belgique, t. IV, s. 707 ff. 

•) a. a. 8. 197. 

*) Ms. B. N. f. fr. 604 f;o 60—70. 



Digitized by VjOOQ IC 




92 

mer bud och brel ; när de träffas gör hon honom förebr&el- 
ser men han p&st&r sig ej ha handlat ilia; — i den tredje 
tycker kavaljeren alt hans tillbedda är af för lägt ständ och 
vänder sig tili en „puissante dame" hos hvilken han värk- 
ligen lyckas vinna gehör; den förskjutna uppträder &ter som 
anklagare. — Den andra dikten är i handskriftema nämd 
Le dSbat des detix amants ^) och behandlar foljande kvistiga 
fall: en dam har tvä beundrare, af hvilka den ena pä en 
bal icke dansar ett steg utan sitter med hufvndet sänki p4 
en bänk och bleknar hvar gäng en dam kommer närä, 
hvaremot den andra är uppsluppen och glad; irägan gäller 
dä hvilkendera sinnesstämningen som är indiciet pä en större 
kärlek och afgörandet öfverlämnas &t hertigen af Orleans, 
hvilken ocksä hela dikten är tiUegnad. 

Nägra andra dikter som skuUe innehäUa domar af en- 
skilda synas icke vara kända. Tahikare och af större vikt 
i literaturhistoriskt afseende äro de dokument, i hvilka dom- 
stolar, behandlande kärleksaflarer, nämnas. Här är icke 
platsen att vidlyftigare orda om den äldre literaturm i äm- 
net, isynnerhet d& densamma, under den pä senaste tider 
genom TrojePs bok nyväkta diskussionen om kärleksdo- 
mama, blifVit fiillständigt belyst, *) och nämnandet af alla 
hithörande arbeten blott skuUe vara ett upprepande af hvad 
där med största möjliga fullständighet framlagts. Jag viii 
endast päminna om, att de omtalade domstolama äro af 
tvä väsentligen olika slag, nämligen ä ena sidan presiderade 
af gud Amor själf, som med biträde af sinä baroner fäUer 
utslagen, samt ä andra sidan sammansatta af (i de allra 
flesta fall uteslutande) damer, vanligen under ordförandeskap 
af n&gon fömämare; det är naturligtvis dessa senare som 
gifvit uiiphof ät den af sä stark poetisk glans kringgjutna 
föreställningen om cours d'ainour^s värkliga existens. Den 
viktigaste rollen hafva, som kändt, härvidlag spelat Andreas 

*) T. ex. i Ms. B. N. f. fr. 604 f;o 39—51, f. fr. 1740 etc. 

^) Jfr Trojd a. a. passim och s&rskildt i denna fr&ga kapp. 2 

o. 3 samt s. 50. 



k 



Digitized by VjOOQ IC 



93 

Ca/peUanus' (böijan af 13:de &rb.) bekanta, pä latinsk prosa 
afihttade ijugu kärleksdomar i hans arbete De arte honeste 
aiftatuit, där galanta irägor af olika art komma tili ompröf- 
Ding af ett tribunal af damer under presidium växelvis af 
AUenor af Poitou, Made de France, grefrinna af Champagne 
och Ennenjard^ vicomtessa af Narbonne. ^) — Af dikter, som 
omnämna det första slaget af domstolar, kan i detta sam- 
manhkng päpekas Le court cfAmaurs af en viss Mahiu 
h Pariier, där domstolens förman är le grand Bailli^ 
som assisteras af tolf pärer med aUegoriska namn: AvisS, 
Percevant^ Ami, Deduiant, maistre Connaissant o. s. y. ^) 

*) Sedän det tili följd af Dtcz* och Oaston Päris undersöknin- 
gftr blifvit en allm&nt antagen ftsigt, att dessa cours d^amour icke rarit 
annat ftn sftUskapslekar, har Trajd uppträdt tili fdrsvar f5r BaynoU' 
arda mening, att kärleksdomstolar med en viss juridisk befogenhet värk- 
ligen funnits tili. Dock synes hans berisföring icke hafvä lyckats öf- 
Tertyga nägon; förhällandet torde väl värit s&dant 6. Paris formulerat 
det i sin recension af Trojels arbete (Journal des Savants, D^cembre 
1888, s. 738 f.): »Cest donc bien k des jenx d^esprlt, ädes amnsements 

de societ^ que s^est bom6e la juridiction des dames dont Andr6 

le Chapelain noos a transmis les d^cisions. Qae ces d^cisions, ^tant 
donne le singulier 6tat d^esprit que nous fait connaltre Ia litt^.rature 
courtoise du XII:e sivele, aient pu exercer parfois une influence sur les 
idees, sur les sentiments, partant sur les actions de tel on tel cheralier, 
de telle on telle dame, c'est ce qne je me garderais bien de contester; 
mais elles en ont exerc6 comme la philosophie k la mode, les romans 
et les po^es du jonr, le ton changeant des conversations mondaines, 
en exercent dans tous les temps. Il n'7 a jamais eu de jugements 
d'amour au senä oti Pentendait Baynouard, ni mhne au sens plus res- 
treint ot Tentend M. Trojel: il y a en sans donte au XIII:e si6cle des 
jngements d'amour rendns en prose par des dames, soit seules, soit en 
nombre, comme il y a en des ten^ons d'amour, des jeux partis d'amour, 
d^ plaids d'amour et des jugements d^amour r^dig^s en vers. Quant 

aux „cours d^amour**, le mot est inconnu au moyen kge; la 

chose si Von entend par \k des tribunaux plus ou moins r^guliers con- 
Toqn^s pour jager des questions d'amour, n^a pas exist6 davantage. Les 
r6unions oii Pon parait s^^tre livr^ k cet amusement 6taient fortuites et 
n^ayaient pas 6t6 provoqu^s dans cette vue; il n'y en a d*ailleurs que 

deux on trois de mentionn^s ; le nom de cour, curict, qui est 

donn6 k Pune d'elles indique simplement une assembl^e tenue dans quel- 
qne ch&teau princier et n'a nullement un sens judicaire/' 

') Dikten &r refererad i Romania X, s. 519 S. 



Digitized by VjOOQ IC 



94 

Under den tid som närmast föreg&r Martials iniägg i 
den galanta juridiska literaluren, framträda ätskilliga dikter, 
uteslutande egnade ät domslut i kärleksangelägenheter (i de 
flesta af de föregäende hafv^a domstoiama blott omtidats 
episodiskt). Den förut nämda dikten af Alain Chartier, La 
beUe dame sans mercy framkallade en poetisk dom öfver den 
härdhjärtade flickan Le Jugement de la helle dame 9an8 
mercy ^ i hvilken hon dömes tili icke mindre än döden; denna 
äter en opposition i Les erreurs du jugement de la helle 
dame sans mercy ^\ i hvilken hennes arfvingar forsvara 
henne ooh p&visa misstag i tio eller elfva punkter af den 
förra don\stolens bevisföring. Den forra af dessa dikter kän- 
ner jag ej; af det iragmentariska skick hvari den senare är 
publicerad kan icke ses huru domstolen värit sammansatt: 
författaren säger blott i slutstrofen att han begaf sig att äta 
middag „car Ten ferma le parlement^\ hvaraf framgär, att 
ett konsortium af dömande äfven här värit tänkt. — I dik- 
ten Le jugement du pavre amant hanny ^) synas förhand- 
lingarna försiggä i le palais d'amours samt, att döma af de 
meddelade rubrikema, les gens d'amours spela nägonslags 
mälsegare-roll; den juridiska procedyrens mönster är i all- 
mänhet noggrannare fö^dt än i de föregäende diktema: bL 
a. biträdas de tvistande af advokater, älskaren af JPitU, samt 
Malehouche ooh Danger, hvilka tyckas vara motpartema, af 
Chagrin. — Äfven det hari gifna utslaget, som utfallit tili 
älskarens naekdel, har väkt opposition: i dikten Les erreurs 
du jugement du povre amant hanny ^) omtalas hurusom la 
court, församlad i le parlement d^amours, beröfvar en „con- 
seiller nomm^ Discord" hans tjänst för det han i förut- 
nämda sak afgifvit en falsk rapport.*) 



*) Keller, Romvart, s. 192 (icke 412, säsom i Romania, XVI, 
412 citeras). 

*) Eeller, a. a. s. 186 ff. 
») Keller, a. a. s. 189 ff. 

*) De publicerade stroferna inneh&lla en rätt vacker och poetisk 
beskrifning pä det nndersköna land, „ung droit paradis terrestre, ang 



Digitized by VjOOQ IC 



95 

Ett alt strängare underordnande af de imaginerade ga- 
lanta tvistefirftgoma under judiciella former försiggir när den 
normandiske diktaren BlosseviUe i sitt poem Le dShat de la 
damoiseUe et de la hcurgmse läter en fornäm dam och en ur 
borgarklassen strida om hvilkendera som bör ha foreträdet 
i kärlek inför en domstol som han efter institutionerna i sin 
hemtrakt kallar Uickiquier d!amour. ^) 



Vi ha härmed kronologiskt kömmit fram tili Martial 
d'Auvergnes kärleksdomar. Frägan gäller nu, hvilken filia- 
tion som mellan dem och de ofvan berörda literaturalstren 
af samma art möjligen kan pävisas. 

Det st&r utom alt tvifvel, att man med Trojel*) mä- 
ste aflägsna hvarje tanke pä nägot inflytande irän den 
äldre medeltidslyriken — man känner ju för väl, huru in- 
skränkt kunskapen om detta tidehvarfs poesi var i Martials 
ärtiundrade och det finnes i hans arbete ingenting som hän- 
forde sig direkt tili densamma. Fastmer ligger det i öppen 
dag, att Martial fätt id^n ätminstone tili formen för sin kom- 
position frän de talrika poetiska , jugements" hvilka, som vi 
sett, författats under tiden närmast före honom och osan- 
nolikt är det icke, att Gaston Paris har rätt dä han antager 
Blossevilles ofvannämdadikt närmast hafva ledt Martial pä tan- 

des plus beaux lieux da monde^S där parlamentet afhölls. Inskriften i 
domstolssalama 

jjYenus grant diea d'amours et juge 

Yendra au jour du jugement 

Jager fauk ai&ans par deluge'* 
ger yidhanden, att dikten bör räknas tili dem, i hvilka kärleksguden 
eller hans mor framställas som dömande. 

^) Dikten är under den nämda rubriken publicerad af dt Mon- 
taiglcn, Recneil de po^ies fran^oises des XY:e et XVLe sidcles, V, s. 5 
— 33. — De fem första strofema tidigare meddelade af Äbbe de la Eue, 
Jongleurs et Trouvferes, III, s. 333 ff. under ti tein L^echiquier d^amour. 
— Jfr om BlosseviUe de Montaiglon, Recueil, IX, s. 216 ff., om de nor- 
mandiska domstolama Houard, Dictionnaire de droit normand under 
Echiquier. 

») Trqjel, a. a. 8. 50. 



Digitized by VjOOQ IC 



96 

ken att läta de behandlade kärleksafTärema forsiggä enligt de 
vid parlamentet i Paris öiliga formaliteteraa. ^) Emellertid ta- 
lar Martial i den versifier^de prologen tili sitt arbete om huru 
ban befann sig i la grande chambre du nobU parlement 
d'amour8 och där ähörde domarna, hvilket är den i de fore- 
gäende dikterna vanliga formen, samt beskrifver prakten i 
domstolspersonalens dräkter ungefar i samma stil som för- 
fattaren tili ett ofvan anfördt styeke skildrar grannläten i 
salaraa;*) detta alt tyder p& att Uichiquier d'amour icke 
värit hans enda källa i a&eende k formen. För öfrigt är 
Martials parlament sammansatt af les seigneurs lois ooh les 
conseiUers d^Eglise samt damer, les dSesses. Det tyckes her- 
ska nägon inkonsekvens uti att sedermera de flesta domama 
afkunnas af vissa enstaka personer, men mähända är det i 
prologen nämda parlamentet den högre instansen ehuru 
denna efterät bär ett annat namn: i alla iall har Martial 
under de herskande processformernas egid förenat de tvä 
olika slagen af kärleksrätt^ngar, s&dana de framträda i 
den föregäende literaturen, de som utageras inför enskilda 
och de i hvilka en domstol fäller utslaget. 

Hvad inneh&Uet beträffar, sä äterfinnas naturligtvis hos 
Martial mänga allmänna tendenser, hvilka gä igenom den 
tidigare hteratm*en af samma eller närsläktad beskafTenhet 
Sä är forh&llandet med den allsv&ldiga makt, kärleken ansas 
ega och hvilken hos Martial framställes som s& stor, att tili 
och med döden m&ste böja sig för den: den har intet att be- 
falla öfver älskande som befinna sig mider gud Amors skydd. ^} 



') Journal des Savants, D^ccmbre 1888, s. 7S5. 
*) V&r författares falleDhet för realistiska bilder visar sig re- 
dan bär, d& han berättar om de närvarande damernas klädsel: 
Leurs habitz sentoient le cypres 
£t le muscz si abondamment, 
Que Von n^eust scea estre au plus pres 
Sans esternuer largement 
*) Areat XXXVI: ,vLa mort n*a que congnoistre sur amans qui 
sont en la sauvegarde d'amours. . . . £t qu^il soit vray que la mort 
n^avoit point de congnoissauce sur eulz, il en apparoissoit assez par 



Digitized by VjOOQ IC 



97 

Deona omatändit^ är Iftisotn a pdorisk vid alla kärleks- 
domatolars forfmndlingar. Sk är vidare fitllet med den ab- 
9ohxi TkkgaktBade uppfiOlningeQ af äkteimkapet, hrilken hos 
MarUal yttrar sif därigenom, att ea mSmgi af hans kvioliga 
figorer är o gifta och likväl ntk tili andra mau i «tt kärlek»- 
iorb&llaade, i hvilfcei de p& det kraftigaste underBtödas af 
domstotoQ feQtemot den äkta nuaneiL Detia «uveräiia be- 
tzaktande af äktenskapet s&som &x olidlig tviogsiBstitution, 
hvi&et äteikommer i m&Diga arbeten ed med Martial sam- 
tida forfottare oc^ kulmioerar i Antm9^ 4e la Sale^s Jehan 
de SuintrS ech Qumge joyee de Marmge, uppträder tydligt 
redan i ^ortonde aeUiet ^) och faar kMske närmast fiUt fart 
genom de (»rmciper «om i delta aise^de proklameras i Bo- 
»nun de la Boae.^) P& ett omride, ftiUständigt analogt med 
Martials, firamträder det hos Andreas GapeUanus, där gref- 
vionan af Champagne tili och med ger en uttryddig fiirkla- 
ring p& orsakerna tili att käridoen icke kan best& i äktm- 

rexpeneqce des amoureuzj gui montett et devalleiUi de nuict da hault 
de deux ou treis estages par une Uaille ou kmgiere, poor entrer en une 
maison, sans eulx blesser ou mal faire quelconqae'* etc. 

^) Tidigare har ocksä i vissa proyen^aliska dikter den älskande 
damen framstälts s&som gift. 

*) Frftn denna dikt leda de personliglicter sitt ursprung, hTilka 
äfVen hos Martital framstäHas s&som de älskandes fieoder, Malebonche 
«cb Daagier (rosens väktare i Tomanen) och den suspekta Faaz Sem* 
blant. ~ Kanske oxitterar det ock8& n&gon skga släktBkapsfdrh&Uande 
mellan den ^vieille chambriäre" som t ex. 1 nittonde domen förräder 
kärleksbemligheter och Jean de Meungs afskyvärda „la Vieille" som i 
sin tor härstammar alt ifr&n Ovidius. Jfr Qa$ton Fan», La litt6ra- 
tore fran^se aa moyen &ge, s. 166. 

') ^Dicinius emm et stabilito tenore firm^änos, amorem non posse 
inter duos coo^ogides sost eKtejidetie vires. Kain amantos stbi invieem 
gratis omnia krgiofttur, nullios neceMitatis ratkHie cogente, jagales vero 
mntois tenentur ex debito voluntatibns obedire' et in nallo se ipsos sibi 
ad invieem denegare. Praeterea quid jugalis crescit honore, si sai con- 
jogalis amantiam more fruatur amplexo, cnm neatrias inde possit pro- 
hitas angmentari, et nihil ampKos videantur habere nisi, quod sao jare 
priinztiie tenebaatr^ — GrefvinnanB bref, IV(^, a. a. s. 158. 



Digitized by VjOOQ IC 



I afse^de & dessa och dylika omständigheter har Mar- 
tial synbariigen följt en stark och delvis gammal tradition. 
Sv&rare blir att säga, om detta äfVen är fallet vid andra 
moment, säsom damernas deltagande i rättsförhandlingama; 
ntom det nämda stället i prologen, där det är fr&ga om les 
diesses, förekomma i Martials tolfte arrU dömande damer, 
les äames du conseil d^amours. I det hela innehälla blott 
fä af de Martials tid närmast stäende literära alstren af 
denna art domar af damer och om nägon tradition därvid- 
lag skuUe utbildat sig. hvilket icke ser ut att vara fallet, 
vore dess upphof utan tvifvel tiU stor del att söka hos ka- 
pellanen Andreas. Men skulle icke Martial haf^a kunnat 
omedeibart begagna sig af dennes värk? En upplaga utkom 
i femtonde irhundradet; man känner visserligen icke när- 
mare dess datum, men Martial skref ju i senare hälften af 
seklet. N&gra saker hos Martial förräda för öfirigt ett visst 
tycke med Andreas: i främsta rummet den sä att säga rea- 
listiska ton och stil, det enkla rakt pä saken g&ende be- 
handlingssätt, som är utmärkande för dem hvardera i mot- 
sats mot hvad som är vanligt hos andra forfattare i samroa 
ämnen; sedermera vissa detaljer, säsöm att i Andreas sex- 
tonde dom de tvä skyldiga för alltid bannlysas ur kärlekens 
rike, hvilket är ett vanligt straff hos Martial, alt i den ader- 
tonde en person röjer kärlekshemligheter som han fätt sig 
anförtrodda, hvilket päminner om Martials förrädiska kam- 
marjungfru (jfir not 2 ä föregäende sida) samt att i den nit- 
tonde en dam tar emot presenter utan att skänka motsva- 
rande ynnestbevis, hvilket öfv^erensstämmer med Martials re- 
dan i det föregäende citerade tretiotrec^e dom, där en gam- 
mal man beklagar sig öfver att damen häller tili godo med 
hans gäfvor men ger intet i gengäld; här har slutet af ut- 
slaget hos hvardera nastan samma lydelse, nämligen: „ . . . aut 
meretricum patienter sustineat coetibus.aggregari" och,,... 
qu'elle sera abandonn^e ä un chascun pour desormes servir 
le commun et devenir ä tous publique." 

Om man säledes icke, enligt hvad mig viU synas, har 
rält att sä bestamdt som skett tillbakavisa möjligheten af 



Digitized by VjOOQ IC 



99 

nägon korrespondens mellan kapellanen Andreas och Martial, 
och om man ocksä mäste medgifVa, alt Martial i afseende & 
sin form rönt inflytande frän Blosseville, och kanske andra, ^) 
sä stär det nog ä andra sidan fast, alt hans kärleksdomar aro 
i hög grad olika alla föregäende. Martial spekolerade icke 
öfver teorier ulan sökte att s& myeket som möjligt inom sin 
ram af. fingerade processer insätta värklighetsbildcr; och det 
kan säkert icke fömekas, att icke en stor del af de detafjer pk 
hvilka Martial bygt sinä rättegängar, aro kopierade direkte 
frän tidens borgerligt-galanta bruk.^) Hans realistiskt an- 
lagda sinne Iät honom flytta ner dessa spöijsmäl tili sin 
egen tid och krets (den „lavere sfer" Trojel klandrar ho» 
honom) och det är orätt att alls nämna hans domar p& 
samma gäng som tensonema; skall han. jämföras med nä- 
gon är det med sitt ärhundrades författare i samma ämnen 
och vid en slik jämförelse t/or jag icke Martials domar, sä- 
som literaturprodukt betraktade, skola draga det kortare 
sträet — om man nämligen icke redan pä förhand anser 
honom stä pä ett lägre trappsteg för det hans personer icke 
äro tillböriigt ideelt anlagda och för det han dä och dä be- 
gagnar nägot kraftiga uttryck och liknelser. ') Hvad i öfrigt 

1) Trqjel, a. a. s. 201 är ben&gen för att anse den ofvan nämda 
dikten ai Mi^iu le Porller som „den f0r8te Framstilling af den Slags, 
hvortil les Arrfets d*amour af Martial d^Auvergne herer'*, hvarför jag 
ock citerat den. Jag kan dock icke finna, att den har större frändskap 
med Martials domar än m&ngen annan af de föregäende diktema. Där- 
emot stär den, s&som ocks& dess ntgifVare med rätta anmärker^ i när- 
maste samband med Roman de la Rose; att domaren här assisteras af 
tolf bisittare päminner om Guillaume de Macbanfs ofvan refererade dom, 
där antalet af den dömande kungens rädgifvare äro lika m&nga (blott 
att de äro kvinliga) och där de pä samma sätt allegorisera särskilda 
goda egenskaper. 

*) de Montaighn har gjort sig mödan att nppsöka bevisställen 
för, att mänga af de smädrag Martial framhäfver i Laamani rendu cor- 
delier ochLes arfits d^amour i själfva värket ingingo i tidens galanteri 
och hade den betydelse Martial tillägger dem. Jfr. L^amant r. c. bs. 
107, 110 AF, 114 f, 124, 156, 171. 

. ') Mot hvad Trcjel, a. a s. 47 säger om att man hos Martial 
,,alldele8 saknar den i diktema ständigt äterkommande framstallningen 



Digitized by VjOOQ IC 



100 

arien af den k&rlek ^kommer som Martial skildrar, s& sy- 
nes han därvidlag icke gjort annat än föyt alla sinä före- 
g&ngare i sp&ren: det är kändt, att det bvarken i tidigare 
eller senare hithörande literaturalster handlar sig om n&gon 
platonisk beundran. 

DA man betraktat Martials kärleksdomar s&som en satir, 
riktad mot älskogshandel pä hans tid, bar man synbarlig^i 
icke tänkt närmare p& diktarens lynne, sädant det otvetydigt 
framlyser ur alla bass viirk: skolle Martial värit satiriker s& 
hade ban icke t. ex. i Les VigiUes gkii tillväga pä det nastan 
naivt rättfiramma sätt som ban gjort. Af alt — t ex. af beskrif- 
ningen pä käriekstjänstens ocb damemas bebag i L'amant 
rendu cordeUer — framgAr för öfrigt, att detta var en sida 
af lifvet som pä det bögsta intresserade Martial ooh i bvil- 
ken ban utan tvifvel hade en stor erfiirenbet — säsom ban 
ju ooksä sedän med bittertiet tänkte tillbi^ pä sin ungdoms 
le&adslu^. För att satiriskt bebandla de^ förbäUanden 
bade därför fordrats en öfverlägsenbet som Martial belt sä- 
kert ej besatt. DQt förefaller säledes aUdeles icke omöjligt 
att Martial blott velat roa sig ocb publiken med att sam- 
manfatta alla de konventionella bruk som ban visste vara 
förberskande i kärleksaffarer, krydda dem med andra ur 
sin egen fatabor ocb med sinä egna tendenser i särskilda 
faU, samt sedän pä denna grundval konstruera upp smä äf- 
ventyr eller bistorier af mer eller mindre pikant beskaffenhet. 

Det mäste visserligen medgifvas, att en ocb annan gäng 
resultatet värkar mindre roande än det väcker beundran för 
de kraftprof, förfiattarens uppfinningsförmäga ästadkommit 
Men i allmänbet mäste man dock ge Martials kärleksdomar 
det erkännande, att de göra ett längtifrän enformigt eller 
flakt intryck, samt i detta afseende stä betydligt öfver de 
flesta samtida författares banala ocb läogtr&diga produktio- 

af k&rldcen 8&som driffjiider tili alt godt*', tili jag pftminna om hrad 
som stflr i den ofvan i sin helhet anförda tjngnfemte domen: alt godt 
i Tärlden kommer fräu kärleken; ett litet kärlekstecken gäller mer än 
handra m&tt s&d i förr&dskammaren; en dam som tj&nar kärleken är 
alltid glad, ingen flftok kan haft^ rtd hennes klädnad o. s. v. 



Digitized by VjOOQ IC 



101 

net i samm& art. Ämnet har af Martial varierats pä tosen 
olika satt och han utvecklar i sjelfva rärket en ganska nm- 
iiMurfcningsigärd Sonaäga alt bereda sinä läsare omväxling, 
fiBsande pk nastan aUla omräden af det dagliga Kfret stofT 
for bdiaiuämg i det syAe hfjx eftersträfvar. Nägra af de 
^ildraide äfrentyren aro för öfrigt hopeatta med en ieke 
mga taJang för novellistisk komposition; sirskiklt nrit pA* 
pehas det med. älsfcaren i hönsburen, en historia som med 
sin djärft burieska komik icke är utim att cöja en viss a»- 
klang ät Boccaccio. ^) FramstäUningss&ttet är i allmänhet 
högst fangsdande; stilea är — p&ba^gen tili en stor deltacA 
väre j^safiormenv som Martial med godt omdöme valt -*- 
flytaode, liflig och frisk, rik p& (mginella och realistiska Tändh 
ningar oeh Hknetser^ hrilka stundam öfverraska genoa nkr 
staa baroeka men gaoska komiska sfMräng fran högre rynn 
der tili lägre. ^) Btoi ofta höjer sig Martial däijämte tiB 
mmxL poetiska rymder, säsom idc han talar om kärii^ns 
häigd^ onr kyssens Ijtifhet och om hur isynen af vackra blomh 
mor och grönt gräs drif^r bort myelankoliska tankar.^) — 



*) Jfr t. ex. G(JBnde noreQen p& fittonde dagen t Deoameroni — 
den ange älskaren som fke sl& i snöa ooh frysa (BibL class^ ecoiu H 
8. 206 ff.) Samma detalj i Martials fyrationionde dom. 

*) Utom hvad som i detta hänseende ofvan citerats m& anna 
anföras t. ex. utslaget i tjiiguförsta domen: „ . . . que ceste dame sera 
tenae poor toute recompense de donner a sondict amy demandear de- 
mjedousaine de baisers^ bien assis, dont cbascuir d'icenz poorra dnrer 
aatant qii^on mettroit H dlre un De profnudfe & Fidelitan*^ eller bt- 
skrifniifgen i tjagunionde domen p& en dams sorg öfver att hennes tili- 
bcKljare. Tändt sig tiU en annan. „ - .^ . car tousjours. sana cesse pense h 
\as[, son caeur luy fremit, et luy viennent plusieurs vomissemens q^i 
tressoavent la font eavanoujr; elle crache sang; k grosmorceaux meslfiz 
d/S' gcande ordure, qoi ost grand piti6 . . . Elle ne vit et n'est souste- 
nue qae de soaspirs: et ne boit que de Peaae de lannes, les. ianibe 
laj commencent k pelleiv les ongles lujr ckeent.'' 

*) TjuguaiondQ domen, där en peBfluniatiak ocfa hypokondndB 
älskare blir ddmd att &n mftnad hM\m i en v^usker tpftdglipd föraitUi 
glad igjui; han fär ej aOtoifi af aocgset sädlflkafi utait Ykaam dam skall 
vara med honom och afh&lla alla tankar pä det som kundq ?&cka 1 
melankoli tili lifs, s&som p& pengac och rilbedomar. 



Digitized by VjOOQ IC 



102 

Liksom kränkandet af kärleken framkallar ocksä förolämp- 
ning mot damerna hos honom en indignation som ger sig 
luft i stilens större energi; delta, i likhet for öfrigt med hela 
Martials förhällande tili det täcka kön^ sädant det fram- 
träder i hans skrifter, läter ana alt han, ifall han uppträdt 
i den stora strid som under hans egen och föregäende tid 
i literaturen utkämpades om kvinnan, afgjordt hade stält sig 
pä hennes sida ooh blifvit en trogen vapendragare ät Martin 
le Frane och andra hennes ifriga forsvarare. *) 

Martials Ärrits d'amour förtjäna, redan genom den 
framgäng de ätt\jutit under hans eget och nästfö|jande är- 
hundrade, en remarkabel plats i femtonde seklets literatur- 
historia. De förtjäna den vidare genom den stora origina- 
litet och själfständighet i konception och behandlingssätt som 
utmärker dem och som förlänar dem en egen prägel, för- 
delaktigt olik den, hvilken tidens produktioner i samma art 
vanligen bära, samt genom att vara en karaktäristisk expo- 
nent för slutfasen i en läng literär utveckling, hvilken sett 
dagen under det romantiska hägnet af riddartidens ideal och 
hvars sista yttringar arbeta sig fram under tyngden af fem- 
tonde seklets borgerUga och nyktra lifisuppfattning, den där 
ock gifvit dem sin omisskänneliga förg. 



Efter Martial d'Auvergne har Guillaume CoquiUart i 
sinä tvä poem Les droits nouveaux'^) och Leplaidoyi d^en- 
tre la simpU et la rusSe,^) sannolikt efter sin föreg&ngares 

^) I femtionde damen anklagar „procureur general d'Ainours'S 
tv& ;,malfaiteurs qui par leurs mauvaises langues avoient emb16 la re- 
nomm^ et desrob^ Phonneur de plusieurs dames k tort et sans cause." 
De blifya dömda „& estre battus par trois samedis de verges, par les 
carrefours", hvarjämte domstolen fördordnar „que tous ceulx quidores- 
enavant parleront ainsi deshonnestement contre Phonneur des dames, 
icealx ne iouyront aaconement des pririleges d^Amonrs, et si seront 
punis si ti*esgrievement que les autres y prendront exemple.'* 

») CoqidUart, Oeavres, p. p. d^mriomdt 1857 (Bibl. Elz6v.) T. I, 
s. 27-196. , 

») CoquiUart, a. a. T. II, s. 5—70. 



Digitized by VjOOQ IC 



103 

mönster, diakuterat och karrikerat företeelser' inom tidens 
borgerliga lif uoder judicielia former; dessa dikters iimehäll 
Qtgör en tydlig satir icke blott pä svagbeier af hvad slag som 
halat hos forfattarens samtida utan ock p& de juridiska for- 
maliteterna ') och ski^jer sig redan därigenom fj&n Martials 
prosaarbete liksom frän öfiriga här ifr&gakomna literära 
produkter. — En dikt som däremot hör in i detta samman- 
hang och synbarligen är uppkommen under inflytande af 
Martial, är OuiUaume CretMs (f 1525) Le plaidoyS de Va- 
mant datUoureux, i hvilken älskar^i inför Cupidos domstol 
beklagar sig öfver sin dams otrob^ och hon forsrarar sig; 
nägot utslag fiörekommer dock ej och framställningen är 
platt och träkig. ^) 



Ätskilliga af de tidigare fSrfattare, som tagil tili ordet 
ior att försvara den reellä existensen af medeltidens kärleks- 
domstolar, hafva, kuriöst nog, i Martials Arrets trott sig 
finna stöd för sin äsigt i detta hänseende. Trojel uttalar 
en högst sannolik supposition om att den bekante Jehan ie 
Nosbradamus (16:de ärh.), den Cörste som omtalar kärleks- 
domstolar, fr&n Martial hemtat namnet pä sin samling af 
dem, Lofus arrests d*amour, liksom han i dem, kombinerade 
med tensonema, säg ett klart bevis pä dömstolamas före- 
komst; Oiasteuil-OaUaup (17:de ärh.) antog, att Martial hem- 
tat sinä ämnen direkt frän trubadurerna och placerade den 
domstol, där hans processer skulle utagerats, tili Aix; Fon- 
ienette säg i dem en samling af de galanta utslag, som gif- 
vits af Provence's och Picardie's i kärlekssaker dömande 
forsamlingar, (han sammanblandar för öfrigt cours' d^amor 
och jeux 80U8 Vorme) eller ätminstone en imitation efter 
dessa; den sistnämda äsigten är ocksä Le Orand d'Äu88y's, ^) 

>) Se O. Faris' förträ£fUga karaktäristik i La po^sie fr. au 
XV 8. 8. 30. 

') Les po^sies de OuiUaume Cretin 1723 (Coustelier) s. 145—153. 

*) Jfr TrqfH, (efter hrilken denna sammanstftllning ftr gjord) 
a. a, 8. 14, 19, 23, 47 flf. 



Digitized by VjOOQ IC 




104 

— I den afhiandHng, ^) med anledning af hvilken Eberts of- 
van eiterade uppsats i Hermes är skrifven men som jag ^ 
seit, synes f5Ffattaren, att döma af Eberls polemik, ocksA, 9i 
Martials domar draga slutsatser i afseen^ k reaKteten af 



Den ix 1533^utkonina opplagan af Martials ^rrlfe iane- 
hftller for första gängen den rättslärde J5fenöW fe Cbur^s 
(Benedictns Cortins) frftn Lyon latinska kommentar tili do- 
mama. Upptagande större utrymnie än domsmia själfv», ay- 
nas i den nämda upplagan ech des» aftryck Benoits anmärk- 
ningar hafva gjort anspräk pä lika stort intresse som desea, 
att döma af att den bär tilein BenedicH Curtit Sytnpho- 
riani in Äresta amorum Comment, och foregäs, jämte en 
lista öfrer eiterade författare, af ett par versifierade latinska 
mtroduktioner i hvilka kommentariema rekommenderas i 
den köplystna pubKkens nppmärksamhet. *) 

Man häpnar öfv^er den oerhörda belfisenhet som kom- 
mentatom r^jer och den möda han nedlagt. Hans Ksta 
upptager icke mindre än tvähundratjngufem författare som 
han citcrat, alt ifr&n Plato och Aristoteles tili kyrkofädema, 
Dante och Petrarca. Men si passar han ocksä pä att sticka 
in en explication, väre sig af jmidisk efler annan art, hvar 
den blott kan ft ram: när han i texten finner nämdt att en 
kavaljer fcyst fillama pä sin dams Hädning, gör han en 
marginalanteckning „amantes deoscnlantur vestes** och an- 
för ett bevisställe nr den gamla literaturen; d& det i forbi- 
gäende är Iritga om flit eller otacksamhet eller nigon annan 
egenskap gör Benoit strax en lÄng exkurs öfver den, späc- 
kad med citat; när det talas om att kvinnorna „souvent 
parlent de legier et contre elles mesmes'*^ antecknar han 

M Die Minnehöle des Mittelalten irnd Hae EntscheidangeD. 
1821 (anonymt). Författaren torde hetat Spangenberg. 
*) 1 den mreta heter det bl. a. 

Haec igitor mAen eme coHunentana lector, 
S ie modico immensas sere parabis opes. 



fc" 



Digitized by VjOOQ IC 



105 

,,nmlieres loquaces sunt'^ och tager de gamla tili viinen pä 
sanning^i häraf; marginalrubrikeraa ,;amare senes non de- 
benl", „amantes pecuniosos esse oportere", „donum non 
accipere beata res est", „beatius est dare quam accipere", 
„detractores^^ o. s. v. antyda nägra andra deta^er hvilka den 
lärde kommentatorn funnit skäl att utbreda sig öfver. Dä 
man laser hans vidlyftiga, i den torraste citatstil framstälda 
utiaggningar kan man icke komma pä den tanken, att han 
velat roa sig med ett ,jeu d'esprit" utan förv&nar sig en- 
bart öfver det onyttiga arbete han förspilt. Men han säger 
i sin nästsista rad „sed iam satis iuvenes Itmmus^'^ och upp- 
lyser därmed sinä läsare om att han dragit ihop hela det 
monstruösa materialet blott för att skämta. 



Digitized by VjOOQ IC 



Textkritische Bemerkungen zu Cornelius Nepos 

Ton 
0. Synnerberg. 

In einer Programmabhandlung vom J. 1888 hat Herr 
Gymnasial-Professor G. Gemss in Berlin die Textesiiber- 
lieferung des Nepos einer neuen, sorgföltigen Priifung unter- 
zogen. Mit vollem Rechte hat er seine Abhandlung „zur 
Reform der Textkritik des Comelius Nepos" betitelt Es 
scheint mir nämlich als ob die gewonnenen Resultate geeig- 
net seien der Textkritik des genannten Autors eine neue 
Bahn zu eröffnen. 

Wie wichtig auch die vom Verfasser hingestellte That- 
sache sein mag, dass dem cod, Parcensis die erste Stelle 
unter den vorhandenen vollstftndigen Nepos-Handschriften 
gebuhrt, so ist doch meines Eraehtens ein anderes Resultat 
seiner Untei*suchung in noch höherem Grade geeignet die 
Aufmerksamkeit auf sich zu lenken. Dieses Resultat be- 
zieht sich auf die sogenannten sehlcehteren Handschriften; 
er hat iiberzeugend nachgewiesen, dass diese, besonders 
cod. M (Monacensis n. 88 v. J. 1482) und die ältesten Aus- 
gaben, weit grössere Beriicksiehtigung beim Feststellen des 
Textes verdienen, als ihnen bis jetzt zu Theil geworden ist. 
Dieser Umstand im Verein mit den von Fleekeisen gele- 
gentlich beriihrten (Philol. IV, 1849, S. 337), jetzt von Gemss 
ansfuhrlich behandelten doppelten Schreibungen der besse- 
ren Handschriften und der ed. Ultraiectina macht die An- 
nahme verschiedener Rezensionen so gut wie sicher und 
berechtigt uns noch weiter gehende Folgerungen hinsicht- 
lich der Textesgestaltung des Nepos zu ziehen. 



Digitized by VjOOQ IC 



107 

Es lässt sich nicht leugnen, dass die handschriftliche 
Uberlieferung för Nepos, ungeachtet der vCThältnissmässig 
grossen Zahl der Codices und äiterer, fur die Textkritik 
wichtiger Editionen, eine sehr sehlechte ist. Keine von den 
vorhandenen Handschriften geht, 8oweit mit Sieherheit be- 
kannt ist, uber das 13. Jahrhundert hinaus, und es ist un- 
gemein schwierig, kanm roöglich, ihr Verhältniss zu einan- 
der und ihren darauf beruhenden Werth genau festzustel- 
Ien. Man kann vielmehr sagen, dass sie säramtlich im 
Grossen und Ganzen derselben Uberlieferungsschicht an- 
gehören; nur vereinzelt voricommende Spuren scheinen uber 
diese hinauszugehen und lassen uns Riickschliisse auf eine 
ältere Textesgestaltung ziehen. Der von Roth in seiner 
Aosgabe (1841) verfolgte Zwe€k, auf Grundlage der sog. 
besseren Handschriften ein möglichst treues Bild von der 
Rezension zu geben, aus welcher alle auf unsere Zeit ge- 
kommenen Handschriften geflossen sind (er sagt davon S. 257 : 
etenim vohii id exemplum sununa cum fide proponere, unde 
libros, qui ad nostram aetatem pervenerunt, omnes deriva- 
tos esse appareret), war unter den obwaltenden Umständen 
ein an und fiir sich sehr b^echtigter. Uberhaupt hat auch 
Hai m in seiner Ausgabe (1871) ein gleiches Verfahren ein- 
gehalten, indem er der von Roth aufgestellten Gruppie- 
nmg der Handschriften folgte, nur dass er zuweilen dem 
cod. M. und der ed. Ultrai. einen entscheidenden Einfluss zu- 
erkannte. Auf diese Weise aber wird es nie gelingen die 
Aufgabc der neueren Kritik hinsichtlich des Nepos-Textes, 
wie sie Fleckeisen hingestellt hat (a. O. S. 345), zu lösen, 
nämlich „den ursprungUchen Text, wie er von einem Zeit- 
genossen Ciceros niedergeschrieben worden sein inuss, so^ 
weit es möglich ist, wiederherzustellen". Kann man doch 
in einzelnen ubrig gebliebenen, wenn auch sehr spärlichen 
Resten die Spuren einer äiteren Textesgestaltung erkennen 
und berecbtigt uns der Zustand der gegenwärtigen Uberlie- 
ferung zu der Annahme, dass der Text des Nepos schon 
firiih bedeutende Erweiterungen, Uber-, ja sogar Umarbei- 
tungen erfahren hat, — dann muss es auch als durchaus 



Digitized by VjOOQ IC 



108 

zulässig erscheinen nicht nur diesen Erwigungen bei dem 
Konstituiren des Textesihr voUes Recht etnzuräumen, son- 
dern auch einen Scfaritt weitef zu gehen und einen Sdiloss 
auf die Veranlassung jener Verunstaltaog zu zieheiL 

Als tjberbletbsel der äliesten und echtea Textesgeslal- 
tung betrachte ich folgende Lesarten: praef. 4 hcdere (fiif 
habui88e)y 8 cum magnitudo (£ tmn m. oder cum ganz aus* 
gelassen, ebeuso cum Pel. 1 1, Dat 3 4, Eum. 8 2), MUt. 6 2 
pcpuli noatri (f. p. Bomani), Chabr. 3 3 quoad (f. quo), Ti- 
molL 1 2 detulit (t rettulit), Dat 3 4 $ym vilis rex {Lno- 
bilis r.), Eum. 3 5 prudentissimum cofmUnm (c&nsiUum in 
den besseren Ha. ausgelassen), 6 5 his verbis (L kis rebui), 
ebenso TimoL 1 6 quibus verbiä {i qtabu$r6bus),T!im6l.2 2 
detnisisset {i detulisset und die Yas:mAedepuli^etinl]\iraL\ 
Reg. 3 1 muiti reges {t magni r.). Zu diesen hier nur beispiels- 
weise angefuhrien Lesarten könnai zwar andore gefiigt w^- 
den; sie konunen fast ohne Ausnahme in den aog. schlechteren 
Handschriflen vor, durchgehend in M^ die Mehrzahlauehiii dem 
in mancher Hinsicht mit diesem nabe venvandten R, und wer- 
den durch ihre Eigenartvor dem Verdachte Emendationen zu 
sein geschutzt. Doch findet siek in M (auch in R und der 
Ultrai) eine ziemlich grosse Anzahl guter Lesarten^ die idi 
k^ Bedenken trage ais Emendationen zn bezeichnra; 
dahin gehören die oftmaks richtig geschrid^enai Orts- und 
Personennamen (s. Gemss & 22), wie auch in MPaus. 5 3 
chaldoecus richtig ist Ubrigens ist die offenbar sehr firiih 
eingetretene Verschlechterung durch bisweiten gut gelungene 
Emendationen daselbst beseitigt und das riehtige hergestdlt 
worden7 z. B. an folgenden Stellen: liClt 6 3 qui {t qtiiä)j 7 6 
classem (f. classes)^ Arist 1 2 qued qnidem (l quae oder quem 
quidem), Ak. 2 1 tribuerat (f. tribu^nt)^ Dion 1 4 inJtrarunt 
(f. intnkrant\ Chabr. 3 4 TimoO^eus Lesbi, Chares m /Si- 
g(a)eo (f. Lefbo — Sigeo^ Sygaeo, Sffg^), wie in derselben 
Stelle Ultrat putarent (f. putabanf)^ Timoth. 1 2 m qwi qn 
ptignanda (f. in quo oppugwmdo\ TimoL 4 3 maximas (t 
maonme) u. s. w. bi einzelnen Fillen geben diese Emenda- 
tionen einen Fingerzeig ziu* Entdeckung von Interpolationen, 



Digitized by VjOOQ IC 



109 

wie 2. B. Epam. 4 4, wo die schlechteren Handschriften nebst 
B (und A ub^ der Zeile) quae attulisset (f. quae athtlerat) 
bieten; dieser Satz verdankt meiner Uberzeugung nach sei- 
nen Urspning unzweifelhaft einer Randglosse, die urspriing- 
lich ^Moe oiMerat lautete (ebenso sind ähnliche Stellen, 
wie Them. 7 6 fuoe A&enas miserant und 8 2 propter muU 
tas etua virtHteSy zu beurtheilenX und darauf weist schon der 
störende Misslaut suaqne quae atttilerat hin. Als Inter- 
polation bewährt sich aus ähnlichem Gnmde Them. 10 3 
kis quidem verins, wo M und R kis usus verbis faaben. 
Dass Spurön von Bemuhungen zu verbessem wirklich vor- 
handen sind, davon findet sich ein interressantes Zeugniss 
Miit 5 3, wo die meisten Handschriften nona partis summa 
habmi (das unzweifdhaft richtige apertissuma von Roth 
durch Koi\)ektur ha*gestält) ; in M aber lesen vir nova arte 
vi 8umwia^ in R tn parte ^lumtis siimma (vgl. Roth, S. 255 
£). Milt 8 4 oamUas (f. cammtmitas), TiraoL 3 2 toti (f. totae) 
VL dgl. können nur Versuche sein ein geläufigeres Wort fiir 
ein weniger gebräuchliches einzusetzen. 

Dass einzelne von dies^ Em^tidationen auch in einer 
anderen Handschrift-Klasse vorkommen (wie Ep. 4 4 attti- 
Usset Qber der ZeOe in A) ist nur ein Beweis fiir das hohe 
Alter der Verunstaltung des Textes. Jene sind also muth- 
masslich sehr friih ontstanden, und daher ist es ja völlig 
denkbsr, dass einzehie von ifanen aus einer Handschrift- 
Gruppe, wo sie urspriinglich aufgekommen waren, in eine 
Midere ub^*gegangen sind 

Was die doppelten Schreibungen anbetrilR, fin- 
desi sie sich, wie schon gesagt, hauptsächlich in den sog. 
besaeren Handschriften vor. Ich verzetchne hier beispiels- 
weise folgende: praefl 4 scenam und iiber der Zeile V ce 
(nam); Paus. 4 5 repenttni consiUi, sm Rande r^pmtino 
consilio; Dion 2 l ui uni huic maxime indulgeret, u. d. Z. 
r magis oder umgekehrt magis und V maxime; Iphicr. 2 2 
addtixit ai indtucit (s. Gemss S. 15) ; 3 4 genuit, u. d. Z. 
vei creavit od^ im Texte genuit vei creavit; Chabr. 3 2 pos- 
sit^ u. d. Z. l' e; 3 8 quo ei Ucebat, u. d. Z, ad oder am 



Digitized by VjOOQ IC 



110 

Rande alii qm cum; Dat. 4 5 capit, u. d. Z. V mmit; 7 1 
Sysinas vei Sysnias im Texte; Pelop. 1 1 lucide, ii. d. Z. aV 
di oder am Rande ai. diltunde;Eum.2 2 commisisse vei corn- 
mendasse im Texte oder am Rande ai. commisisse; Timol. 4 3 
constituerunt vei constituissent; Att 9 2 commendatumum 
(sic), u. d. Z. velcommodidatem; u. a. Hierher können auch 
gefiihrt werden Ale. 2 3 nm maiara potiara haberemue, 
Dion. 1 1 immerentes inermes ut sceleratos occidunt (nur in 
M), Att. 1 2 patre tmis est diligente indulgente ^). 

Ausserdem sind auch die doppelten Lesarten in 
verschiedenen Handschriften zu beachten; sie sind nicht 
selten von gleichem Werthe. Hauptsächiich folgende sehei- 
nen mir von Bedeutung zu sein: Milt. 3 6 conscUs — ccwi- 
sociis; 8 3 Chersonesso — Chersonesi; Ale. 1 2 dives — deinde , 
Thras. 2 1 Äctaeomm — AUicamm; Con. l 2 imperator — 
imperii ; Dion 2 5 aeger — ergo; 3 2 in eo libro (in iUo tt- 
bro) — in eo meo libro; 6 2 vim suatn — saevitiam (^auch 
am Rande sttam vim, u. d. Z. V vim); 10. 1 pro noxiis 
— pro consciis; Iphicr. 2 3 interfedt — intercepit; 
2 5 inceptus — impetus; Chabr. 3 3 eminere — emergere; 
Timoth. 3 4 in ma navi — in ma mana; Dat 3 1 pro- 
missä — prolixa; 3 3 conqncerent — prospicerent; 9 3 or- 
7iatii vestittique militari — omatus vestitxt mUitari; Epam. 
10 3 ne manus cnientaret — neque mantis cmentare: Ages. 
8 1 Iiabuit — nactus est; Eum. 4 4 amplo munere extuMt — 
atnplo funere exttdit; 5 3 drcumitus — circumventiM ; Ti- 
mol. 1 3 parere legibus quam imperare pairiae saHus dttxe- 
rit — patriae legibus obtemperare satius (sanctius) duxe- 
rit qxiam imperare patriae; 1 5 factum — faeinu^; 5 3 voH 
esse damnatum — voti esse compotem; Reg. 1 5 interemptus 
est — interfectus est; Hann. 3 1 Hae ergo — Hae igittir; 
34 orruitus — onerattis; 12 3 sdlicet — semper, u. a. Die 
an der zweiten Stelle angefuhrten Lesarten kommen fast 
alle in M vor, die Mehrzahl auch in R und in einigen an- 



\) Aus seinem Codex annotiert Bökler zu Chabr. l 2: Id novum 
cemens Agesilaus contwn8 id progredi non est ausus. 



Digitized by VjOOQ IC 



111 

derenvoD den sog. schlechteren Handschriften; ausnahmswei8e 
finden sie sich auch, wie die schon envähnten Emendaiio- 
nen, in den sog. besseren, hauptsächlich B; wo aber M 
mit mehreren von diesen iibereinstimmt, ist wohl immer 
anf dieser Seite das richtige zu suchen (z. B. Timoth, 3 4 
manUy Hann. 3 1 igitur, 3 4 oneraius). — Hierher sind na- 
turiicherweise auch zu rechnen die oben als Uberbleibsel 
der ursprungliehen Fassung des Textes angefiihrten Les- 
arten. 

Diese doppelten Schreibungen und Lesarten, die nicht 
selten gleichen Werthes sind, veranlassten Fleckeisen auf 
die Wahrseheinlichkeit verschiedener (zwei) Rezensionen 
h]nzuweisen, und Gemss hai denselben Gedanken aufgenom- 
men und weitör entwickelt Aber wahrlich^ um einen wirk- 
iichen Gewinn jfiir die Textesgestaltung hieraus zu erzielen, 
genugt es nicht diese Thatsache als unleugbar zu konsta- 
tieren, es ist auch nöthig naeh der Veranlassung derselben 
zu fragea Freilich lässt sich diese nicht als ganz sicher 
hinstellen, aber einen Schluss aufdieselbezumachenscheint 
nicht nur durchaus berechtigt, sondern auch bei der jetzi- 
gen Lage der Untersuchung sogar unabweisbar. Und einen 
vemunftigen Grund miissen ja diese vörschiedenen Textes- 
gestaltungen haben, da die davon iibrig gebliebenen Reste 
auf reinen Zufall oder Willkuhr nicht zuriickgefiihrt werden 
können und ebenso wenig bei weitem nicht alle als Körrek- 
turen oder Emendationen aufzufassen sind. Im Gegentheii 
liegt die Vermuthung sehr nahe und ergiebt sich aus der 
Art und Beschaffenheit der Textesiiberlieferung beinahe 
von selbst, dass der Text des Feldherrnbuches zu bestimm- 
ten Zwecken angewandt und dabei auch umgearbeitet wor- 
den ist. Von anderer Seite (siehe Wiese, Goram. de vita- 
rum scriptoribus romanis, Berlin 1840, S. 30, Thyen, De 
auctore vitarum Comelii Nepotis quae feruntur, Osnabriick 
1874, S. 4) ist schon die Ansicht ausgesprochen, dass das 
genannte Buch ebenso wie die Vita Catonis und die des 
Atticus zu Schulzweicken angewandt worden seien und dass 
dieser Umstand eine Verschlechterung, möglicherweise auch 



Digitized by VjOOQ IC 



112 

eine Verkiirzung des ursprunglifdie& Textes zur Folge ge- 
habt habe. Ich bin unbedingt derselben Ansicht, obgleidi 
sie bei dem gänzlichen Mangel an Auskunft iiber die Schick- 
sale der Werke des Nepos im Mittelalter *), durch stidihal- 
tige äussere Beweisgrunde schweriich unterstutzt werden 
können. Dafiir sprechen doch deutlich genug die innereti Be- 
weisgrunde, welche die jetzige Texlesiiberlieferung darbie- 
tet, deren schon besprochene Eigenthumiichkeitra sidi am 
einfachsten dadm'ch erklären lassen. Sonst kann man nicht 
das Entstehen einer Menge synonymer Varianten verstehen, 
wo keine weder änssere noch innere Veranlassung dazu 
vorliegt und der Sinn dadurch in keiner Weise vä*nd^ 
wird, wie andererseits die Verbessenmgen offenbarer spradi- 
licher Unrichtigkeiten auf eine schon dagewe9ene Verschlecb- 
terung hinweisen, die ihre natiirlichste Erklärong im viel- 
fachen Gebraueh und damit zusammenhängendCT Verviel- 
fältigung durch unwissende Hände findet. Man kann sich 
leicht vorstellen, welch ein grosses Feld audi fiir Erweite- 
rungen aller Art auf diese Weise eröflhet wurde; G&nsa 
kommt in seiner Untersuchung zu dem Resultate, dass sol- 
che in grossem Um£ange vorliegen, „indem", wie er sagt 
(S. 26), „Randbemerkungen, und zwar nicfat bloss Eiidä- 
rungen, sondem auch Inhaltsangaben und andere Rezenao- 
Qen in den Text eindrangen^^ Und ganz richtig nimmt er 
fOr diese Verfälschungen ein hohes Altar an: „schon der 
Archetypus, ebenso auch fur sieh die den einzelnen Rezen- 
sionen zu Grunde liegenden Handschriften haben Enveite- 
rungen erfahren^^ 

Ebenfalls ist sowohl die oftmals hervortretende Unbe- 
holfenheit im Satz- und Periodenbau (vgL Lupus, Der 
Sprachgeb. des C. N., S. 1%) wie auch die ungleiche Lange 
der einzehien Vitae sehr auffallend. Wir haben die Vi- 
tae des Aristides, Cimon, Phocion, Hamilcar in einer so 
knappen und Kickenhaften Gestait, dass diese wohl nicht 
von dem Verfasser herruhren kann. Im Vergleich mit je- 



») Vgl. M. MamHu8 in Philol. 1888, S. 567. 



Digitized by VjOOQ IC 



113 

nen und anderen stehen die Vitae der weiiiger bekannten 
and bedeutenden Feldherren Datames und Eumenes in ei- 
ner verhältnissmässig grossen YoUständigkeit und Intaktheit 
da, die am wahrscheinlichsten sich so erklären lässt, dass 
diese Vitae weniger fiir den Schulgebrauch venvendet wor- 
den sind. Und was soll man denn von den geschiohtli- 
chen Fehlem in der Vita Hannibalis denken? 

Zu der Zeit also, wo die Quellen der jetzigen (Jber- 
lieferung liegen, war man von dem urspriinglichen und un- 
verfälschten Texte des Nepos vöUig abgekommen; sogar 
sein Name war ganz verscbolien, so dass sein Werk unter 
dem Namen eines Aemiiius Probus ging. Die Tradition von 
dem wirklichen Verfasser hatte sich nur bei der Vita Cato- 
nis und des Atticus, die schon friih an das Feldhermbuch 
angehängt waren, erhalten. Hätten wii* nicht die Hinwei- 
sung am Schluss der erst genannten Vita auf eine grös- 
sere Arbeit des Verfassers iiber Cato, so könnte man 
zweifebi, ob jene in ihrer urspriinglichen Gestalt auf uns 
gekommen sei, zumal da die handschriftliche Aufzeich- 
nung: excerpium e libro ComeUi Nepotis de laiinis histari- . 
äs darauf hinzuweisen scheint, dass dies nicht der Fall ist; 
jetzt muss wohl diese Frage dahingestellt bleiben. Die Vita 
des Atticus ist von der Verschlechterung ziemlich unbe- 
riihrt geblieben, und wenn die sprachlichen Eigenthiimlich- 
keiten derselben im Vergleich zu denen des Feldhermbu- 
ches (vgL Unger, Der sogenannte Comelius Nepos, Mim- 
chen 1881, S. 34 iT.) nicht hinreichen, um die Amiahme 
verschiedener Verfasser wahrscheinlich zu machen, sind sie 
doch in mancher Hinsicht bezeichnend genug, um den Un- 
tersdiied zwischen ein im Ganzen unbeschädigtes Original 
undeiner Uberarbeitung, bzw. Umarbeitung und Verkurzung, 
zu erklären. 

Dass alle diese Envägungen bei der Textesgestaltung 
nicht unbeachtet bleiben diirfen liegt auf der Hand. Na- 
turlich kann es nur annäherungsweise gelingen den urspriing- 
lichen Text wieder herzustellen, da er vielleicht hier und 
da auch nur in Bruchstiicken vorhanden ist. Um dem Ur- 



Digitized by VjOOQ IC 



114 

texte möglichst nah zu kommendarfmansichnichtscheuen, 
um mit Fleckeisen (a. O. S. 349) zu reden, „zu herzhaflem 
Emendationen seine Zuflucht zu iiehmen'^ Selbst hat er 
auch in seiner 1886 erschienenen Ausgabe einige Schritte 
in dieser Richtung gethan. Und ein gewisser Eklektizismus 
lässt sich dabei kaum vermeiden hinsichtlich sowohl der 
Lesarten gleichen Werthes wie auch der Wahl der Hand* 
schrift-Klassen för einzelne Stellen; zuweilen wird mannicht 
umhin können sich einfach dazu zu entschliessen dem sprach- 
lich am besten sich Erwei9enden den Vorzug zu g^ea Vor 
allem muss eine grössere Auftnerksamkeit als bisher den 
zuweilen ziemlich umfangreichen Erweiterungen gewidinet 
werden. 

Gemss' Ansicht von diesen Enveiterungen habe ich 
oben envähnt. Als ein Glossem erkennt er (S. 29) audi 
Them. 8 2 propter multaa eius virtutes, was mir schon seit 
langem als unzweifelhaft erschienen ist. Der Vorschlag 
diese Worte zustreich^ ist schon längst von Dietsch ge- 
macht und von Halm in seiner adnot. criL empfohlen wor- 
•den; Fleckeisen wollte in der hier öfter citierten Abhand- 
lung (S. 335) eit$8 in stias korrigieren, begniigt sich aber in 
seiner Ausgabe damit nur eius mit Halm zu tUgen. Als Glos- 
seme miissen meiner Uberzeugung nach ebenfalls folgende, 
von mir eingeklammerte Stellen betrachtet werden: Milt 4 
5 Id si factum esBet, et civibus animum acceseurum, [onm 
viderent de eorum virtute non desperariy] ei hostes eadem 
re fore tardioree, si aniinadverterent audere aäverms se tam 
exiguis copiis dimicare. So kann inan leichter das uner^ 
hörte atideri dimicari entbehren und statt des von Lambm 
hineinkorrigierten auderi das einstimmig öberlieferte (»udere 
beibehalten; dimieari, das die meisten Handschriften bieten, 
lässt sich als ein Schreibfehler erklären, durch das voriier- 
gehende desperari veranlasst; auch ist dimicare nicht ohne 
alle handschriftliche Autorität. So wird auch die freilich 
sehr harte Auslassung des Subjekts-acc. Ulos oder eos, de- 
ren Möglichkeit Nipperdey Spic. II 1, 4 (Opusc. S. 125) 
leugnet, durch die Nähe von civibus und den schärfer her- 



Digitized by VjOOQ IC 



115 

vortretenden Gegensatz zu hostes viel erträglicher. — Ages. 
3 4 Huic cum tempus esset visum copias extrahere ex hiber- 
nacuUsj vidit, si, quo esset iter facturus, palam pronuntias- 
set, hostis non credituros aliasque regumes praesidiis occu 
paturos [neque dmbitattiras äliud eum facturum acpronun- 
tia89et]. Hier selite man ohne Bedenken die eingeklammer- 
ten Worte streichen (wie Weidner in sein^ Schulausg. 
V. J. 1884 gethan); wiU man sie beibehalten, so soilta man 
wenigst^is dem gut bezeugten esse allgemeiner, als bisher- 
geschehen ist, vor eum den Vorzug geben oder jenes, wie 
auch vorgeschlagen ist (s. Nipperd. Spic. n 4, 4, Opusc. S. 160, 
Mnem. IX, 1881, S. 333) msese ändem. Sehr zu beaehten 
ist Andresen's Vermuthmig hic statt huic (schon Schefier 
wollte nach einer Notiz bei Staveren heic lesen mit Hin- 
weisTiDg auf die verschiedenen La. in einigen der geringe- 
ren Ha. zu Ep. 6 3). 

Zu den stark interpoU^en Stellen rechne ich auch 
Milt 2 2 — 3: Nam cum virtute mtUUAm devidsset hastium 
exercitus, summa aequitate res constituit atque ipee ibidem 
manere decrevit [Erot enim inter eos dÄgnitate regia, quam- 
vis card>at nomine, neque id magis imperio quam iustitia 
consecutus.] Nepie eo ^dus Äfheniensibus, a quibus erät 
prcfectus, officia praestabat Hier kann man sogar zwei 
verschiedene InterpolationsstiiTen unterscheiden, indem allem 

Anscheine nach zuerst die Worle Erät enim nomine 

am Rande geschrieben wor(ten, von da in den Text hinein- 
gekommen sind und derselbe Verlauf sich später mit den 

folgenden Worten neque id consecutus wiederholt hat. 

Auch lässt sich mit grosser Wahrscheinlichkeit die Quelle 
nachweisen, wrfcher diese Interpolationen ihren Ursprung 
verdanken; es scheint mir kaum einem Zweifel zu unterlie- 
gen, dass sie aus 8 3 geflossen sind, wo derselbe Sinn mit 
theilweise denselben Worten so ausgedruckt ist: Nam CJier- 
sanesi amnes iUos guos habitarat annos perpetuam obtinue- 
rat dominationem tyrannusque fuerat appeUaius, sed i^Mtus. 
Non erät enim pi consecutus, sed suorum voUmtate eamque 
potestatem bonitate retinebat Hier bietet sich umgekehrt 



Digitized by VjOOQ IC 



116 

die Gelegenheit mii Hiilfe jener Interpolationen eine sehr 
nöthige Emendation vorzunehnen: ich denke man muss le- 
sen: Non erät enim id vi consecutus ^), — Doppelte Inter- 
polationen finden sich aueh Con. 3, 2 und 3 vor, wo die 
Sätze nemo enim sine hoe admittitiir und quod ngogxvvijifiv 
tiu vocant, die an verschiedenen Stellen in den Text hinein- 
gekommen sind, wohl urspriinglich Randglossen an dersel- 
ben Textesstelle venerari te regem waren. Schon andere 
haben hier eine Verfälschung erkannt: fast alle stimmen 
nunmehr darin iiberein, dass die Worte quod etc. zu tilgen 
seien, einige aber (Fleckeisen, Andresen, Weidner) ziehen 
vor jene an die Stelle dieser zu versetzen^). — In der 
Beseitigung eines Verderbnisses ähnlicher Art suche ich die 
Heilung der vielbehandelten Stelle Ages. 6 1: Interim accidit 
Ula calamitas apud Leuctra Lacedaemoniis. Quo [neprofi- 
cisceretur] cum a plerisgue ad exeundum premereiur, ut si 
de exitu divinaret, [exire] noluit. Seitdem exire in den 
Text hineingekommen war, gab es die Veranlassung zu ei- 
ner neuen Glosse ne proficisceretur. 

In Zusanunenhang hiermit ist aueh zu erwähnen die 
von Gemss besonders behandelte Stelle Ale. 10 2: HisLaco 
rebus commotus siatuit accuratius sibi agendum cum, Phar- 
nabazo. Huic ergo renuntiat quae regi cum Lacedaemoniis 
essent, nisi Älcibiadem vivum iut mortuum sibi tradidisset. 
So liest man gewöhnlich seit Halm; Fleckeisen und Andre- 
sen haben jedoch Freudenberg's Koiyektur in N. Jbb. 
1875, S. 492 convenissent slatt essent aufgenommen. Ein- 
stimmig ist — sibi agendum mm Phamabazo sodetatem. 

huic tiberliefert; M nebst vier anderen unter densog. 

schlechteren Ha. sowie einige der ältesten und fur die Text- 
kritik wichtigsten Ausgaben haben essent irrita futura nisi 



*) Ich sehe, dass Ortmann in seiner Ausg. v. J. 1878 den ent- 
gegeagesetzten Weg eingeschlagen und 8 3 die Worte sediusius. Non 
erot mim reH$ub(U gestrichen hat 

») Man könnte aueh in § 2 die Ächtheit von posieaquam venit 
bezweifeln, wie Ar. 2 2 von guam huiua imperii memoria. 



Digitized by VjOOQ IC 



117 

und M nebst denselben Ausgaben noch dazu tradi- 

disset stare non posse. Ich glaube an societatem als echter 
uod alter Uberliefemng festhalten zu miissen; das Wort ist 
nur von seinem Platze geruckt worden, wodurch die Schrei- 
bung essent veranlasst wurde; irrita fuiura und stare non 
posse sind enistanden aus verschiedenen Versuchen den Zu- 
sammenhang herzustellen, weil man renuntiat in der Be- 
dentung von „melden'' auffasste. Solches bewei8t auch der 
Umstand, dass in den iibrigen Handschriften keine Spur von 
diesen Glossen vortianden ist Es ist also zu lesen: Suic 
ergo renuntiat societatem, quae regi cum Lacedaemoniis es- 
sety nisi Äldbiadem vivum aut mortuum sibi tradidisset 
Gemss streicht, soweit ich weiss, mit alien Herausgebem, 
das Wort societatem, setzt irrita- futura in den Text ein 
und schlägt vor mit der ed. Oxon. und Bökler zu lesen: 
Huic ergo renunäat (raeldet amtlieh), quae regi cum Lace- 
daemoniis essent irrita futura, nisi Älcibiadem vivum aut 
mortuum tradidisset {sibi mit M weggelassen). Die von 
Gemss friiher gebilligte Ansicht, dass der Relativsatz 
in Verbindung mit renuntiat „zu vag und unbestimmt" sei 
(ZGW, 1876, Jahresber. S. 193), ist jedoch vollkommen be- 
rechtigt Ob äber dieser Ubelstand durch das eingesetzte 
irrita futura beseitigt ist, mag dahingestellt bleiben. 

Them, 7 6: Quare si sttos legatos recipere vellent, [qiMS 
Äthenas miserant,] se remitterent; [aliter iUos numqttam in 
patriam essent reversuri] bietet meiner Uberzeugung nach 
gleichfalls ein Beispiel weit gehender Interpolationen dar. 
Auch Andresen hat die letzten Worte als iiberflussig gestrichen; 
ich venverfe sie auch nicht als wenn es wegen der unge- 
wöhnlichen Konstruktion nothwendig wäre, da eine solche so- 
gär bei Cicero sich nachweisen lässt (M a dvi g zu Cic.de fin. 
in 15, 50), sondem viebnehr wegen der Tautologie, indem 
die Worte nur eine Umschreibung des bereits gesagten sind 
und etwas sehr mattes imd störendes zu dem sonst kräfti- 
gen Abschluss der Rede fiigen. 

Ein lehrreiches Beispiel fur die Umwandlungen der 
Randglossen, als sie in den Text hineinkamen, findet sich 



Digitized by VjOOQ IC 



118 

vor Timoth. 3 5: Populus, ac&i\ mspicax 6b eamquerem mo- 
bUis, adversaritis, invidtis [etiam poteniiae in crimen vocaban- 
tur] domumrevocat: accusantur proditionis. SoHalm. Hier 
vermuthe ich dass zu lesen sei: Populus acer, suspicax oh eam- 
que rem mobilis, adversarius, invidus potentiae domum re- 
vocat etc. Am Rande wurde bemerkt: etiam patentia in 
crimen vocabatur; als diese Worte ihren Weg in den Text 
fanden, wurden. sie fiir das da bereits befindliche potentiae 
zurechtgemacht. Auf diase Weise lässt sich die Ejitstehimg 
der in alien Handschriften jetzt vorkommenden, jeden ver- 
niinftigen Sinn uud jeden Zusammenhang mit dem Uebrigen 
entbehrenden Worte erklären. Gemss glaubt, dass die ur- 
spriingUche Fassung mit Hiilfe der Ausgabe des Longolius 
(1543) wieder herzustellen sei; in dieser Ausgabe lautet 

nach Halm die Stelle so: nisi a Timofheo et Iphi- 

crate desertus esset Ob eam rem in crimen vocabantiir. 
Nam popiiltis acer, suspicax, mobiUs, adversarhis, invidus 
etiam potentiae confestim eos domum revocat: accusantur 
proditionis. Seine Meinung ist demnach, dass die Worle 
ob eam rem in crimen vocabaniur ein Glossem sind, eine 
urspriingliche Randbemerkung, die an verschiedenen Stellen 
in den Text gerathen ist; er will daher wie Lambin, jedoch 

unter Weglassung der letztgenannten Worte, lesen: 

desertus esset Pöpulus acer, suspicax, adversarius, invidus 
etiam potentiae domum revocat (das Wort mobilis wohl aus 
Versehen weggefallen; so lesen auch Bremi in d. 4:ten 
Ausg. V. J. 1^7 und Weise in der Tauchn. Stereot Ausg. 
V. J. 1875). Indessen sind die fiinf unmittelbar und ziem- 
lich willkuhrlich an einander gereihten Adjektive auch fiir 
unseren Cornelius Nepos oCfenbar zu viel. Will man auf 
die Uberlieferung iiberhaupt etwas geben, so muss man die 
Lesart bei Longolius als eine willkuhrliche Änderung auf- 
fassen (Roth sagt zu d. St.: „luxationis, quae vulgo obtinet, 
auctor Longolius"), zumal ohne alle handsehriftliche Au- 
torität die Wörter nam und confestim eos sich bei ihm vor- 
finden. Die letzteren Wörter passen jedoch hier vorziiglich, 
denn vor domum revocat vermisst man ungem ein eos. 



Digitized by VjOOQ IC 



119 

Ein Glossem ähnlicher Art wie das eben besprochene 
erk^ine idi auch in AU. 2 6 — 3 1, nur mit dem Unter- 
schied, dass es nicht an derjenigen Textesstelle eingefUgt 
worden ist, zu welcher es un^riinglieh gehörte. Die Stelle 
lantet: Attxit hoe officium alia quoque UberaUtate: nam 
ufdversos frumento donavity ita ut singulis seni modii tri- 
tici dareniur, qui modus mensurae medimnus Äthenis ap- 
pellatur. III. [Hic ax^tem sic se gerebat, ut communis mfi- 
mis, par principibus videretur.] Qtu) factum est ut huic 
omnes honores, quos possenty publice haberent civemque fa- 
cere studerent Von den emgeklammerten Worten, die hier 
vöUig unpassend und sehr störend sind (vj^. die Anm. Nip- 
perdey's), darf man wohl annehmen,' dass sie aus einer 
Randbemerkung sic se gerebat etc. zu 2 3: Hic ita viodtyUt 
universis Ätheniensibus merito esset carissimus, entstan- 
den sind. 

Durch die Annahme einer in den Texl willkUhrlieh 
hineingesetzen Randbemerkung kann vielleicht ein genugender 
Zusammenhang hergestellt werden PeL 2 5: lUi igiturdtiO' 
dectmy quorum dux erät Pelopidas, ctim AHkenis interdiu 
exissent^ ut vesperascente caeh Thebas possent pervenire, cum 
canibus venaticis exierunty retiä ferentes, vestitu agresti, 
quo minore suspidone facerent iter. Ich schlage vor zu le- 
sen: HU igitur duodecimy quorum dux erät Pdopidas, A- 
thenis interdiu, ut vesperascente caelo Thebas possent perve- 
nire, cum canibtAS venaticis exierunt etc. Eine zu perve- 
nire gemachte Randbemerkung cum interdiu Athenis exis- 
sent wurde auf die im Texte stehenden Worte Athenis 
interdiu bezogen und mit ihnen zusammengeschmolzen: 
ein ähnlicher Hergang wie der oben zu Timoth. 3 5 erwähnte. 
Pluygers (Mnem. VIII, 1880 S. 354) wollte, um einen erlrägli- 
chen Sinn zu erhalten, exeundum esset siBitexissent\esen^), 



*) Es ist zu bemerken, dass es in den Excerpta Palavina bei Roth 
S. 198 in näherer tJbereinstimniung mit der Erzählnng bei Xen. Hell. 
V 4, 3 80 heisst: Nam vesperi cum XII adtUescentibtis, qui tum etiam 
exulabanty venatorum habitu Athenis egressus, silentio noctis Thebas per- 
renit in domum Charonis, qtti eonsiliorum eius particeps erät Sollte 



Digitized by VjOOQ IC 



120 

Schliesslich erlaube ich mir die Aufmerksamkeit auf 
das erste Kapitel der Vita Thrasybuli als ein einleuchtendes 
Beispiel von Umarbeitung und Verkiirzung zu lenken; ich 
schreibe die erste Hälfte des Kapitels ab und sehliesse mit 
Klammem alle diejenige Wörter ein, die mir verdächtig vor- 
kommen, ein Paar Wörter als eigne Vermuthungen hinzu- 
fiigend. 

Thrasyhtdus, Lyci filitis, Atheniensis. 8i per se vir- 
tiis sine fortuna ponderanda esi, dubito an hunc primutn 
amnium ponam, [lUtid sine duAio.] Neminem enim huic 
praefero fide, constantia, magnitudine animi, in patriam 
amore. Nam quod multi voluerunt, pauci[qu£] potuerunt, 
ab uno tyranno patriam liberare, huic sic contigit, tU a 
triginta oppressam tyrannis e servilute in libertatem vindi- 
caret, 8ed nescio quo modo, cum eum nemo anteiret kis 
idrtutibus, multi nobilitate praecucurrerunt Primum JPe- 
loponnesio bello muUa \hic\ sine Älcibiade gessit, [iUe ntd" 
lam rem sine hoe,] quae ille universa naturali quodamhono 
fedt lUfCri .... Hier nehme ich eine Liicke an. WegOT 
des eingesetzten sic verweise ich auf Att 6 4; MtUtortim con- 
siilum praetorumque praefecturas delatas sic accepit, ut ne- 
minem in provindam sit secutus, honore fuerit contentus, 
rei familiaris despeocerit fructum. Die zweite Hälfte des 
Kapitels ist durch Verfälschungen aller Art so entstellt, dass 
man von einem Versuche die urspriingliche Fassung auch 
nur in annähernder Woise wieder herzustellen ganz absehen 
muss. Am Schluss kommt meiner Uberzeugung nach wie- 
der eine Liicke vor. Muthmasslich jQng das zweite Kapitel 
mit einem hinc (statt hic) an. 



vielleicht die jetzige Fassung der oben angefahrfen Stelle aus einer 
Bearbeitung hervorgegangen sein? Darauf deutet ebenfalls die unklare 
und verwickelte Darstellung in den drei letzten Paragraphen des 2. 
Kapitels bin. 



-iJSl>^?<3S?> 



Digitized by VjOOQ IC 



Bidrag tili enantylsyrans historia II. 

Af 
H. A. WalilforM. 

I ett tidigare, i Öfversigt af Finska Vet Soc:s För- 
handlingar B. XXX offentliggjordt, meddelande harjag visat 
att i den oljeartade vätska, hvilken Tilley erh&Uit genom 
ricinoljas oxidation med salpetersyra, ingä, utom hufvud- 
delen, i ringa mängd, en neutral substans af stark, aroma- 
tisk lukt och en syra, hvars sait äro gulfärgade. Dessa 
ämnen hade ej blifvit afski^jda, utan ätfö^jt den syra, hvaraf 
oljan tili större delen utgöres: enantylsyran. Tilleys uppgif- 
ter om denna syras yttre egenskaper hade deriore blifvit 
vilseledande. 

Sednare hafva Tilleys iakttagelser af flere forskare, 
bland dem i första mmmet Landolt, blifvit i hufvudsak be- 
kräftade, att nämligen berörda olja tili ungeför hälften utgö- 
res af enantylsyra. 

Flera syror med samma empiriska sammansättning 
hafva sedän blifvit framställda dels syntetiskt, dels efter 
andra metoder, genom hvilka deras kemiska konstitution 
kimnat pä förhand bestämmäs. De ski^jda syrornas yttre 
egenskaper hafva äfven samtidigt blifvit noggrannt fastställda. 
Min uppgift var deriore endast, att ur Tilleys o\ja framställa 
syran ren ooh befriad frän ofvannämnda föroreningar. Sedän 
kunde jag lätt ädagalägga dess identitet närmast med den 
norroal enantylsyra Schorlemmer framställt ur normal hep- 
tan och sedän ur enantol med kalium-dikromat och svaf- 
velsyra. 



Digitized by VjOOQ IC 



122 

Redan Tilley hade i sin olja äfVen funnit kapronsyra. *) 
Detta fann äfven jag högst sannolikt genom den utsträck- 
ning syreblandningens kokteraperaturer visat sig ega. Dessa 
omfattade nämligen gradtalen firän 160° tili 235°, s&ledes 
smörsyrans ända tili kaprylsyrans kokpunkter. 

Enklaste sättet att afski^a dessa syror fr&n hvarandra 
tyckes vara fraktionerad destillation af syrorna sjelfva. Vid 
utförandet ställer sig saken dock annorlunda. Fettsyror 
kunna ej befrias fr&n vatten med klorkalcium. De lösa nä- 
got deraf, i det de forena sig dermed tili molekulära fore- 
ningar, hvilka sedän vid ringaste uppvärmning utveckla 
saltsyra. 

Men äfven om det obundna vattnet blifvit bortskaffadt 
genom en föreg&ende upphettning tili 120° ä 130°, afge de 
likväl vid sjelfva destillationen, äfven om denna upprepas, 
ständigt smä qvantiteter vatten. Detta torde bildas ur hy- 
drat, hvilka först vid kokningen längsamt dissocieras. De 
äro vidare svära att ski^ja frän hvarandra genom endast 
destillation. I detta afseende viii jag blott erinra om den 
mycket diskuterade, af Nöllner funna, Pseudo- eller Butyr- 
ättiksyran. ^) Äfven jag hade funnit en blandning, kokande 
vid 213°, hvilken först vid ihärdig fraktionering upplöste sig 
i enantylsyra och en lägre kokande del. Slutligen kan im- 
der kokning af ämnen vid si höga temperaturer partiel 
öfverhettning af destillationskärlet svärligen forebyggas. Här- 
vid bildas mörkförgade ketonartade residua, oeh sälimda 
förorsakas smäningom ansenliga forluster. 

Dessa antydda svärigheter kunna endast delvis undvi- 
kas genom användning af fosforpentoxid som vattenbortta- 
gande medel. FuUständigt aflägsnas de genom syromas 
öfverförande i estrar, hvilka lätt erh&Uas vattenfria, äfven 
utan nämnda verksamma, men för mig svärt tillgängliga 
medel. De kunna lätt ski^as frän hvarandra genom frak- 



>) Ann. Chem. Phann. Bd. 67. S. 108. 
*) Ann. Chem. Pharm. Bd. 38. S. 299. 



Digitized by VjOOQ IC 



123 

tionerad destillation och ega slutligen kokpunkter, hvilka for 
metylestrama med omkring 50° understiga syrornas egna. 
Dessa motiv hafva värit ledande vid fo^ande iorsök. 



1000 grm Tilleys olja omskakädes nägra ginger med 
smä qvantiteter vatten, hufVudsakligen for att aflägsna vid- 
hangande salpetersyra. Oljan mättades med natronlut. Pä 
lösningens yta hade endast ett tunnt lager, i natronluten 
olöslig, starkt luktande vätska afski^t sig. Genom utspäd- 
ning med vatten afskiljdes ännu nägot deraf och alit aflägs- 
nades frän natronsaltens lösning genom omskakning med 
eter. Sednare har äfven afdrifning med vattenänga blifvit 
använd. Om detta ämne längre fram. Den gulfärgade salt- 
lösningen afdimstades tili torrhet. Äterstoden var likasä 
^jusguL Den pulveriserades, öfvergöts direkt med en liter 
metylalkohol och tili blandningen sattes, i smä portioner, 
500 kb. cm. engelsk svafvelsyra. Efter grundlig omskakning 
öfverlemnades den ät sig sgelf i omkring tolf timmar och 
upphettades sedän pä vattenbad lika läng tid. Redan vid 
svafvelsyrans tillsatts hade ett lager af estrar börjat afski^ja 
sig pä vätskans yta. Efter nyssnämnda behandling var detta 
afekiljande nastan fullständigt, och estrarnas mängd kimde 
endast obetydligt ökas genom, den frän saltmassan afgjutna, 
lösningens försättande med vatten. Estrarna separerades, 
tvättades med utspädd natriumkarbonatlösning och derefter 
med vatten och underkastades, sedän de blifvit sorgfälligt 
afskiljda frän vattnet, utan vidare torkning, fraktionerad 
destfllation. 

Denna har blifvit utförd i fraktioneringskolfvar af för 
de skiljda substans-mängderna lämpad storlek. De hade 
halsar af omkring 10 cm. längd, räknadt frän kolfvens sfa- 
riska del tili afledningsröret ; deröfver cfrka 5 cm. Vidden 
var 1,5 tili 2 cm. Halsens nedersta del var nägot samman- 
dragen för att lemna stöd ät en glasrost, pä hvilka ett 1 
ill 2 cm. högt lager af Hempels glasperlor hvilade. Säsom 
värmeförmedlare användes först sandbad, men sedän jag 



Digitized by VjOOQ IC 



124 

lärt känua Bruhls luftbad, ^ endast detta. Det är renligt, 
isynnerhet jemfördt med oljebadet. Det är vidare ytterst 
lätt upphettadt och känsligt för värmetillökning, hvarfore 
äfven, vid dess användning, gastillforseln tili brännaren bör 
kunna sorgfälligt regleras. HäUes denna jemn, är badets 
temperatur konstant, nch destillationen har mänga gänger 
blifvit fortsatt tili torrhet, utan att termometern visat nägon 
öfverhettning af ängan i kolfvens, öfver badet fristäende, 
hals. Vid alla temperaturbestämningar öfver 70° har all- 
tid samma förkortade termometer, hvars gradinledning just 
börjar vid denna grad, blifvit använd. Dess qvicksilfver- 
pelare har sälunda vid destillationen tili största delen värit 
omgifven af substansens änga. Temperaturkorrektionema 
skuUe derför öfver 200° inskränka sig tili högst tvä grader; 
vid lägre värmegrader blefve de mindre eller inga. 

Pä detta sätt har jag genora en nastan ftillständigt 
genomförd ooh derföre nägot tidsödande destillation kömmit 
tili följande fraktioner: 

I 75°— 85° ... . 4 grra, 
n 100°— 110° .... 7 „ , 
m 127°— 130° .... 35 „ , 
IV 150°— 152° .... 192 „ , 
V 171°— 173° .... 510 „ , 
VI 185° -195° .... 13 „ , 
VII 205°— 215° .... 8 „ . 
Fraktionen I bestod tili största delen af aceton ; ^ VI 
har vid förtvälning gifvit gult kaliumsalt. I, VI ooh VII 
hafva derföre ej ännu blifvit fullständigt undersökta. 

Fraktionen 100°— 110°. 
De under 130° kokande delarna blelvo efter första 
destillationen gjorda vattenfria med kalciumklorid, innan 
nägon vidare fraktionering med dem företogs. Emedan den 



V) Berl. Ber. XXI. S. S339. 

*) Den för mig dä tillgängliga metylalkoholen var ej absolut och, 
än rärre, ej ketonfri. 



Digitized by VjOOQ IC 



125 

mellan nyssnämnda grader kokande vätskan ännu hade tyd- 
lig acetonlukt, förfors dermed pä följande sält: 

6,8 grm fortvälades med kaliumhydrat löst i absolut 
alkohol. Blandningen nppvärmdes pä vattenbad tills esterns 
lukt försvunnit. Vid afsvalning utkristalliserade kaliumsaltet 
i smä, men likväl tydliga kristaller. ^) Efter afdunstning af 
alkoholen p& vatteiil)ad och fullständig intorkning, sönder-- 
delades den färglösa massan med utspädd svafVelsyra, och 
syreblandningen öfverdestillerades med vattenänga. Det fiill- 
komligt klara destillatet neutraliserades noggramit med ka- 
iumhydroxid och afdunstades p& vattenbad. Äterstopen 
torkades och omkristalliserades m* absolut alkohol. Den 
kristalliserade i korta färglösa prismer och var luftbeständig 
samt vattenfrL 

0,1675 grm lufttorkadt ämne forlorade vid 110^ 0,0022 
grm.; 0,1653 gaf efter förkolning, upphettning med ammo- 
niumsul&t och lindrig glödgning 0,1130 kaliumsulfat 

Beräknadt: FunneC: 

För C4 H7 O2. 

K . . . 31,01. 30,68. 

En del kalimnsalt löstes i vatten; den koncentrerade 
lösningen försattes med silfvernitrat. Den komiga fäUningen 
tvättades, skyddad för Ijuset, hvarat' den ganska hastigt 
mörkfärgas, upprepade gänger med vatten. 

0,1630 grm lufttorrt silfversalt törlorade vid 100^ 0,0002 
vatten och gaf vid glödgning en Äterstod af 0,0894 silfver. 
Beräknadt i procent för Ag. C4 H7 O2. 55,3v*; 

fimnet 54,91. 

FäUningen hade s&lmida nastan samma silf\rerhalt som 
sUfverbutyraL Denna äfvensom kaliumsaltets sammansätt- 
ning visade att fraktionen i hufvudsak bestod af smors^yrad 
metylester. Att ur den ursprungliga blandningen, hvilken 
dessutom var förorenad af ketoner, utfraktionera den rena 



<) Ann. Chem. Pharm. Bd. 47. S. 248. 



Digitized by VjOOQ IC 



126 

estem, derpä hade ej värit att tanka, ännu mindre darpä, 
att ur de smä mängderna sait framställa ren smörsyra. 
Metylbytyratets kokpunkt angifves af Kahlbaum tili 101^. *) 

Fraktionen 127^—130°. 
Dess vigt var 35 grm. Den hade samma b^agliga 
fruktartade lukt, som utmärker de följande estrarna, dock 
med en dragning &t etylacetat. Dess egentliga vigt vid 17^ 
bestämdes med Sprengels apparat och fanns, jemförd med 
vatten af samma värmegrad, s&ledes ^ vara 0,8923. 

En elementaranalys gaf följande resultat: 

0,1788 substans gaf, vid forbränning med kopparoxid, *) 

i en Ström af luft och slutligen syrgas, 0,4053 koldioxid och 

0,1660 vatten. 





Beräknade: 


Fauna 


Ca. 

Hu- 
0,. 


... 72- 62,07. 
... 12— 10,34. 
. . . 32- 27,59. 


61,82. 
10,31. 



116. 100,00. 

Den var s&lunda metylvalerat. För att afgöra, hvilken 
af de fyra bdcanta vak^ansyroma det var, hvilfcens mety- 
lester här förefanns, framställdes den fria syran. 

16 grm ester blandades med en lösning af 10 grm 
kaliumhydroxid i absohit alkohoL öler n^ra minuter hade 
blandningen stehiat tili en af kristallblad genomsatt massa. 
Dra iq)pvärmdes p& vattenbad i kolf med kyirör omkring 
12 timmar, för att afsluta sfi^onifieringen, hvilken med denna 
metylester, likasom med de tvä följande, inleddes genast 
utan uppvärmning ocs slutfördes med mycken lätthet Alko- 
holen afdrefs, i öppen skäl, pä vattenbad och kaliumsaltet 
torkades efter afdunstning af det vatten, som nägra gänger 



») Berl. Ber. XII. S. 344. 

*) Alla, här anförda, organiska elementaranalyser hafva blifvit 
utförda pä samma 8ätt Häraf lörklaras vätets fullkomliga öfverens- 
btämmelse med beräkningen. 



Digitized by VjOOQ IC 



127 

blifrit tillsait Saltmassan sönderdelades med svafvelsyra, 
forsatt med lika volym vatt^. Den öf^er det afskiyda ka-^ 
liumsaltet och .dess mättade vattenlösning simmande syran 
separerades. Den destillerades i vanlig firaktionerkolf och 
Bruhls luftbad, sedän vattnet bUfvit bortskaffadt genom fö- 
r^äende längsam upphettning tili 120° ä 130°. Vid des- 
tillationen öfvergingo endast nägra droppar under 183°; 
hof^ddelen mnllan 183°— 184°. Temperaturen i fraktioner- 
kolfvens bals steg ej högre än tili 185° utan sjönk sedän 
ali vätska var afdestillirad. Ämnet var sälunda homogent. 
Det var en klar, farglös, ej o\|eartad vätska, af rent sur, ej 
obehaglig lukt, hvilken ej stelnade i en blandning af snö 
och koksalt 

Dess sammansättning bestämdes genom förbränning, 
hinlken utfördes säsom ofVan beskrifvits. 

0,2090 grm af ämnet gaf 0,1842 vatten och 0,4515 
koldioxid« 

Ber&knade: Fimna: * 

Cj . . . . 60— 58,82. • 58,91. 

Hl, ... . 10— 9,80. 9,79. 

O2 . . ■ . 32— 31.38. 
102. 100,00. 

Syrans empiriska sammansätUiing, dess kokpunkt och 
dess öfriga egenskaper göra det i hög grad sannolikt att 
den är identisk med den narmalpenioyisyra eller normal- 
valeriansyra, hvilken Lieben och Rossi framställt m normal- 
butylcyanid *) och Juslin ur propylmalonsyra. ^) Lieben och 
Rossi hade funsit dess kokpunkt tili 184°— 165°, hvarvid 
korrektionen utgjorde 3^°8; Juslin afven 184°— 186°. 

Kaliumnormalvalerat. Ren syra neutraliserades med 
kaliumhydroxid. Lösningen afdunstades tili torrhet. Det 
fullkomligt torkade kaliumsaltet löstes i kokande absolut ai- 
kohol. Vid afsvalning ansköt det derur i korta, nägot tjocka 



») Ann. Chcm. Pharm. Bd. 159. S. 59. 

*) Akademisk afhandling. Behingfors IBSB. S. 7. 



Digitized by VjOOQ IC 



128 

kristallblad, hvilka, upptagna och pressade mellan filtrer- 
papper, väl bildade en sammanhängande perlemorglänsande 
massa, men ej voro sammanfiltade. 

Kaliumsaltet var färglöst, ej bygroskopiski och, luft- 
torkadt vid rumvärme, valtenfritt. 

0,3081 grm luftiorkadt sait förlorade vid 110^ endast 
0,0002; 0,3079 gaf kaliumsulfal 0,1919. 

0,1843 vid 110° torkadt sait gaf 0,1153 kaliumsulfat 

Beräkuadt : Funnet : 

C5 H9 O2. 

K . . . 27,91. 27,93. 28,04. 

Bariumsaltet, Syra af 183° — 184° kokpunkt forsattes 
med läsning af bariumhydrat. Öfverskottet deraf bortskaffa- 
des genom inledning af koldioxid under kokning. Efter fil- 
trering afdunstades lösningen tili kristallhud. Vid afsvalning 
ansköt bariumsaltet i smä korta, flata prismer. Det blef 
genom torkning i exsickator vid vanlig temperatur smä- 
ningom vattenfiritt. 

0,3496 grm bariumsalt torlorade, torkadt en vecka öf- 
ver svafvelsyra, vid upphettning tiU 115° 0,0116; i pro- 
cent 3,31. 

0,3380 grm gaf bariumsulfat 0,2330. 

0,3407 grm, forvaradt fyra veckor öfver svafvelsyra, 
örloräde vid 115° intet. 

0,4052 torkadt vid 115° gaf 0,2780 bariumsulfat 
Ur (Cs H9 02)2 Ba beräknas i procent: 

Ba 40,41. Funnet 40,53. 40,32. 

Detta sait framställdes och undersöktes af Lieben och 
Rossi i sammanhang med deras bekanta, ofvan nämnda 
syntes. De funno saltet kristalliseradt i smä blad, och, ef- 
ter längre tids stiende i luften, neutralt och vattenfritt. 

Fraktionen 150°— 152°. 
Denna, likasom den fo^ande fraktionen 171°— 173°, 
har blifvit framställd frän vid skiljda tider beredt och sedän 
pä olika sätt bearbetadt materiaL Först esterifierades un- 



Digitized by VjOOQ IC 



129 

der sommaren 1888 de syreresier, hTilka tidigare erhillits 
Tid utfraktionering af enanlylsyra, ooh dervid erhöllos tv& 
fraktioner, af hvilka den ena kokade med 148^—150^ och 
den andra vid 168°— 170°. Detta stir i fullkomlig öfve- 
rensstämmelse med sednare iakttagelser, emedan vattnets 
kokponkt pi observationsorten — Ziirich — vid medel- 
baromelerstAnd är n&gol under 98°. Den sednare esteri- 
fimngen har ofvan blifvit beskrifven; den förelogs i Hel- 
singfors och lemnade ofvnn anförda resuHat, sftlimda jemte 
andra äfven firaktionen 150°— 152°. Begge ega samma 
kokpunkt, de haf\ra visat sig ega samma egentliga vigt, 
krfra gifvit syra med samnta stelnings- och samma smält- 
pankter samt samma kokpunkt. De äro derföre identiska. 

Denna metylester är en Krttrörlig, klar och ofärgad 
Täfska af ganska behaglig fruktartad lakt. Dess egentliga 
vigt har, efter hvardera beredningen, visat sig vid ~* vara 
0,8874. Dess sammansättning bestämdes genom forbränning. 

0,2303 grm gaf 0,2215 vatten och 0,5430 koldioxid. 

Funna: 
64,30. 
10,69. 



Hu. 
0, . 


Beräknadt: 
. . . 84— 64,60. 
. . . 14- 10,77. 
. . . 32— 23,63. 




130. 100,00. 



Den är sälunda C7 H^ O2 eller C^ Hu O2. C H^. 

Kapronsyrad metyl har endast blifvit framstäld genom 
Fehling, fr&n kapronsyra erh&llen m* kokostalg. Dess kok- 
punkt var 150°, dess speeifika vigt vid 18° 0,8977. Ehuru 
den anses af Fehling för metylestem af isobutylättiksyra är 
den sannolikt identisk med den ofvan beskrifna. ^) 

Normal-kapromyra. 35 grm kaliumhydrat löstes i ab- 
solut alkohol, dertill sattes 50 grm af estern. Efter om- 
skakning stebiade blandningen snart tili en af mörk moder- 
lut genomdränkt massa af tunna, bladformig^ iriserand 



») Ann. Chem. Pharm/Bd. 53. S. 410. 



Digitized by VjOOQ IC 



130 

kristaller. Vid uppvärmning p& vattenbad löste sig ämnet, 
men anBköt &ter vid afsvalmng. Vid förnyad omkristallise- 
ring kunde jag» vid längsam aisvaliuickg af den absolut^alko* 
holiska lösningen, erhäUa centimeter Unga ytterst tuona 
kristallblad. En ringa mängd vattea forminskade dereneiot 
betydligt kaliumsaltets kristaUiaatioosform&ga. Hela förtväl- 
ningsprodukten afdunstades tili torrbet. Vid tillsatis ai vattea 
löste sig saltet oaed mycken lätthet under rotationsfenomeo. 
Efter upprepad afduastning sönderdelades det med utspädd 
svafvelsyra. Det afskiljda o^eartade lagret s^arerades, tor- 
kades genom upphettaing tili omkring 130^ och destillemdes. 
Härvid steg temperaturen geimst tili 200^ och eiidast eo 
ringa mängd öfvergick under 202^, nio tiondedelar meilao 
202°— 204°; en ringa äterstod mellan 204°— 205°. 

Dess samraansättning beetämdes genom förbränning. 

0,3706 grm gaf 0,3406 vatten och 0,8400 koldioxid. 

Funna: 

r>i,s2. 
10,21. 



c. . 

0, . 


Beräknade: 
... 72— 62,07. 
. . . 12— 10,34. 
. . . 32— 27,59. 




116. 100,00. 



Det är en klar, ofargad, lättflytande vätska af rent sur 
och ej obehaglig lukt Dess specifika vigt ^J| var 0,9310. 
Dessa egenskaper öfverenstämma fuUkomligt med den af 
Lieben och Rossi ur normalpentylalkohol framstälda nor- 
mala kapronsyrans. 

Lieben och Rossi hade^) funnit dess korrigerade kok- 
punkt tili 204°— 205° och egentllga vigt vid ^ 0,9294. 

Dess smältpunkt bestämdes i ett tunnt profrör, i hvil- 
ket syran, med i densamma insänkt termometer, infördes i 
en köldblandning, bestiende af 1 volymdel Koksalt och 3 snö. 

Efter köHblandningens aflägsnande smälte syran och 
tcrmometem deri visade hela tiden en temperatur af — 7^. 
Vid 6°,5 voro de sista andelame smälta. Detta rcsultat 

M Ann. Chem. Phann. Bd. 159. S. 76. 



Digitized by VjOOQ IC 



131 

var öfverraskande, emedan Freund ^) hade fi»uiit dess smält- 
punkt tm —2 och Kttig vid iqt^repeda fdreök tiU —1^,5.^) 

För att bekräfta min iakttageÄse behandlades äayo 30 
gnn af samina fraktion p& ofram anfördt sädt Efter syrans 
destiliation, undersöktes ski^dt för si; denringa mbngd, som 
öfverg&tt imder 202"", hufmddel» 202"^— 204° oeh den obe- 
tydliga delan 204^—205°. De viaade alla uoder stelningen 
— 7°,5 tili —8°, och ansköto under ren kristallbildning, 
hvilken hos hufvudmängden bestod af, öfver centimetar l&nga, 
kristallblad. Under deras smältning höll sig temperaturen 
konstant vid —7°. Ytterligare framställdes syra frän 20 
gnn af tidigare beredd metylester. Syran delades äter i 
fraktioner: —200°, 202°— 208° och 203°— 204°. För aUa 
erhöllos stehiingspunkten — 7°,ö oeh smältpunkten — 7°. 

Dessa iakttagelser stä äfven i öfverensstämmelse med 
regeln for fettsyrors smältpunkt. Den närmast högre, med 
udda kolatomer, enantylsyrans smältpunkt har ju af mänga 
forskare bUfvit bestämd tili —10°, —11°. 

Kaliumkapronat. Detta framställdes genom ren syras, 
202° — 204°, sorgfälliga mättning med kaliumhydratlösning. 
Vid afdmistning pä vattenbad intorkade saltet tili en gela- 
tinös, styf och seg genomskinlig massa. Efter fuUständig 
torkning pä vattenbad löstes det i varm abscdot alkohol oeh 
utkristaUiserade vid afsvalning i tunna iriserande kristailblad, 
hviUffl, upptagna och torkade, voro sammanfiHade, färglösa 
och visade en vacker atlasglans. Kaliumsaltet var, lufttor- 
kadt, vatten- och alkoholfritt. 

0,2960 grm lufttorrt sait förlorade vid 120° endast 
0,0002 och gaf 0,1686 kaliumsulfat. Detta öfverensstämmer 
med formeln C« Hn O2 K. 

Beräknadt : Fnnnet : 

K . . . . 25,37. 25,58. 

Kaldumsalt^t. Syra, 11,5 grm, öfvergöts med vatten. 
Under uppvärmning tiUsattes smäningom 5 grm rent preci- 

>j Journ. Prakt. Chem. N. F. Bd. S. S. 232. 
2) Ann. Chem. Phann. Bd. 200. S. 49. 



Digitized by VjOOQ IC 



132 

piteradt kalciumkarbonat. Sedän detta löst sig, erhölls efter 
filtrering, afduhstmng ocb afsvalning kalciumsaltet i korta 
farglösa blad eUer tunna prismer, hvilka efter torkning vi- 
sade stark glans. Dess sammansättning: (Ce Ha 02)2 Ca 
H, O ädagalades genom fö^ande bestämningar: 

0,3316 gnn lufttorkadt sait föriorade vid 120° 0,0205 
och gaf vid glödgning, sist öfver bläster, kalchimoxid 0,0643, 

0,2687 kalciumsall föriorade vid 110^ 0,0161 och gaf 
0,0626 äterstod. 

2 (Ce Hu O2) 78,86. 

Ca . . . 13,89. 13,79. 13,98. 

H 2 O . . 6,25. 6,18. 5,99. 

100,00. 

Moderlut efter saltet utsattes för frivillig afdunstning i 
rumvärme tills ymnig kristallbildning inträdt. Af den vid 
17° mättade lösningen g&fvo 4,6527 grm, efter afdunstning 
pä vattenbad en äterstod, som, torkad vid 115°, utgjorde 
0,1111 grm. Detta är beräknadt pä 100 delar lösning 2,44. 

Lieben') hade funnit lösligheten vid 11°— 12° lika 
med 2,36; Fittig») vid 18° 2,5. 

Kapronsyradt barium. 11,6 grm ren kapronsyra upp- 
värmdes med vatten; dertill sattes 9,8 rent barium-karbo- 
nat. Kolsyreutvecklingen försiggick längsamt, emedan olöst 
syra och karbonatet sammanklibbade sig tili en seg massa, 
hvilken vid afsyahiing härdnade och derefter med svärighet 
löstes af helt vatten. Det utkristalliserade sedän i farglösa, 
glänsande flälL Förvaradt n&gra dagar öfver svafvelsyra 
var det vattenfritt. 

0,4224 grm s&lunda behandladt sait föriorade vid 120° 
endast 0,0018 och gaf 0,2651 bariumsulfat. 

0,3644 grm, torkadt vid 120°, gaf 0,2230 barium- 
sulfat. 



») Aun. Chem. Pharm. Bd. 187. S. 128. 
*) n)id. Bd. 200. S. 50. 



Digitized by VjOOQ IC 



133 

För Ba (C« Hu Oa)^ 

B^räknas: Faimet: 

Ba . . . . 37,32. 37,02. 36,99. 

Fraktionen 171°— 173^. 

Den frän olika material framstäUda estern var efter 
ofvan beskrifiia sorgfäUiga destillationer en firglös lättfly- 
tande vätska och hade en behaglig finiktartad lukt liknande 
metylkapronatete. Dess täthet vid ^. var 0,8847. Desö sam- 
mansältning erhölls genom forbränning: 

0,2577 eatter gaf 0,2549 vatten och 0,6294 boldiaxid. 

Beräknade: Fanna. 

Cg ... . 96— 66,67. 66,61. 

H,« . . .' . 16— 11,11. 10,99. 

Oa . . . . 32— 22,22 . 
144. 100,00. 
Den var sälunda enantylsyrad metyL 
Metylenantylat har förut blifvit framstäldt af Neubof, ^) 
som for detsamma fann kokpunkten 180° och speci£ vig- 
ten vid 8° =0,887; sednare af Cahours och Demar^ay 
hvilka funnit kokjAinkten 172°,5— 173°5 och specit vigten 
0,889 vid 18°. ') 

EnarUylsyra. Estem forsattes med absolutalkoholisk 
kalilut. Snart utkristaUiserade glänsande Qäll, hvilka fyllde 
hela vätskan. Efter 12 timmars kokning pä vattenbad i 
kolf med kylrör, afdreCs alkoholen under tillsatta af vatien. 
Den afdunstade saltmassan sönderdelades med utspädd svaf- 
velsyra. Syran separerades, torkades genom uppvärmning 
och firaktionerades. En mycket ringa mängd gick öfver 
mellan 217°— 218°, hufvudmassan 218°— 220°. Äterstoden 
var obetydlig. Vid afkyhiing erhölls en massa best&ende af 
länga krislallblad, hvilkas smältpmikt var — 10°,5 tili —10°. 
EnantylsyracU kalium. Syra af kokpunkt 218°— 220° 
och anförd smältpunkt, mättades med kalilut; lösningen af- 



') Jahresberichte 1866. S. 323. 
>) Bulletin de Soc. Chim. 34. 481 



Digitized by VjOOQ IC 



134 

dunstades tili fullkomlig torrhet Äteratoden omkristallisera- 
des tvä gänger *ur absolut alkohol. Pä delta säti erhölls 
det reaa kaliumsaltet kristallis^adt i farglösa, i^änsahde, 
korta prismer, hvilka voro luftbeständiga, vatten- och alko- 
holfria. 

0,2484 lufttorkadt aalt förlorade vid llö"" 0,0009 och 
gaf 0,1857 kalimnsuUat För K C7 H^, O2. 

Beräknas: Funnet: 

K . . . . 23,26. 23,24. 

Kaliumenantylal har blifvit framställdt af Mehlis, ^) hvil- 
ken endast erhöll det i klotformiga aggregat. 



Fraklionerna 185° — 195° och 205°— 215° voro tUl sin 
vigt, 13 och 8 grm, alltför obetydande att kunna renas ge- 
nom vidare fraktionering. Den förra gaf vid förtv&kiing 
ett kaliumsalt, hvilket kristalliserade i nastan klotformiga 
aggregat Afäunstadt tili torrhet var saltet ännu dertill gul- 
f&rgadt. 

Deras tmdersökning har derföre ännu ej blilvit slut- 
fBrd. De borde umehälla metylestrama af kaprylsyra och 
pelargonsyra. Det är möjligt att dessa syror härstamma 
frin det tristearin, hvilket, enligt Kraflls *) nyligen prelimi- 
närt poblicerade, interessanta medddande ing&r i ricmo(ja. 
Detta arbete lofvar att afsluta firftgan om ricinolsyrans konsti- 
tation, och lära oss kanna forhppet af den oxidationspro- 
cess, hvars resultat jag delvis ofvan anf5rt. 

Tili sist en sammanstäDning: 

Okorrig. kokpunkt: Spec. vigt j^- 

Metylvalerat .... 127°— 130°. 0,8923. 

kapronat 150°— 152°. 0,8874. 

„ enantylat 171°— 173°. 0,8845. 



») Ann. Chem. Pharm. Öd. 185. S. 362. 
*) Berl. Ber. XXI 2737. 



Digitized by VjOOQ IC 



135 

Denna melod att framställa pch isolera enantylsyra 
stäUer sig ej sä ofördelaktigt. Inalles hafVa genom 34 oxi- 
dationer, af 500 grm ricinoya hvaqe ging, n&got mindre 
an 3400 gpin TUleys olja vunnits. Ur denna kunna erhäl- 
las mellan 40 och 50 procent ren enantylsyra. Det, dessa 
syror konstant beledsagaftdte, nentrda iranet ingär i oljan 
tili omkring 4 procent Dess imdersökning fortgär. 



Digitized by VjOOQ IC 



Das Suljekalphabet, 

Von 
Aug. Tötterman. 

Mein anspruchsloser und urspriinglich gar nicht zur 
Veröffentlichung bestimmter Versuch, einige Inschriften, 
welche die Jenissei-Expedition vom Jahre 1887 mitgebracht 
hatte, zu entziffern, hat zwei Entgegnungen hervorgerufen. Die 
eine hat Professor Donner zum Verfasser, die andere deo 
Arabisten, Herm Grenman. Dieselben haben ebenfalls in 
der »Öfversigt af Finska Vetenskaps societetens forhandlin- 
gar>, B. XXXI, wo auch mein Aufsatz abgedruckt wurde, 
ihren Bedenken gegen meine Auflfassimg Ausdruck gegeben. 
D. hat es dabei zu seiner Aufgabe gemacht, die Buchstaben 
der Inschrift und ihre Uebereinstimmung mit den Buchsta- 
bentypen, welehe ich zur Vergleichung herangezogen, zu 
prufen. G. hat seinerseits die Rolle iiberaommen, die 
sprachliche Beschaffenheit der Inschrift, welche ich als ara- 
bisch bezeiehnet, zu untersuchen. Beide sind dabei zu 
demselben Resultat gelangt, dass nämlich diese Inschrift 
nicht, wie ich behauptet, arabisch sei. 

So sehe ich mich veranlasst, zunächst die Griinde, 
mit welchen diese Herren ihre Behauptungen stutzen, in 
Envägung zu ziehen und sodann auch an den iibrigen In- 
schriften^) der fraglichen Felsenwand bei Su^ek meine 
EntzifTerungsmethode zu erproben. Zeigt es sich, dass die- 
selben als arabische gedeutet werden können, so wird da- 
durch die arabische Erklärung der umstrittenen Inschrift 5 
um SO wahrscheinlicher. Drittens werde ich dann, nach 
Deutung dieser Inschriften, in einer Tabelle (Taf. III) alpha- 

Cfr. Taf. II, Inschrift 1—4. 



Digitized by VjOOQ IC 



137 

betisch die Schriftzeichen derselben zufiammensteUen. Das 
SO gewonDeiie Alphabet benenne ich nach dem Fondort 
dieser Insehiiften das StUfekalphabet Diese Bezeiohnong 
sagt also nnr aus, dass die aofgefiihrien Bocbstaben in den 
Inschriften der Fel8enwand von Su^ek voricommen, keines- 
weg8 aber liegt zugleich die Meinong darin, dies Schr^- 
system besohränke sich bk)s auf die Suyddeben-Inschriftm. 
In dem so konstruirten AJphabet sind die Buchstaben der 
von mir ais bebräisch beseiehneten Inscbriften 6 u. 7 in 
Taf. II nicht mii ao^enotnmeQ. 

Was nun Donners Bemerkungen .betrifll, so stellt er 
zum teil solche Buchslabenvergleiche an, die ich nicht an- 
gestellt babe, und da er dabei nicht die Aefanlichkeiten fin- 
det, welche nach seiner Voransseteung zutreffen mussen, 
SO zieht er daraus den Schluss: >die Formen der einzelnen 
SchriftzQge zeigen nur geringe Uebereinstimmung mit den 
zur Ei^Iäning angezogenen Typra der altsemitischen oder 
palmyrenischen Schrift». 

Die Richtigkeit dieser Darstellnng.hat der Leser selbst 
Gelegenheit zn pröfen, wenn er den Inhalt von D's Schrift 
mit der nieinigen vergleicht. Dm diese Vergleichmigen zu 
erleichtem, darf ich darauf anfmerksam machen, dass D. 
mich vorzugsweise Aehnlichkeiten mit dem palmyrenischen 
Alphabet suchen lässt, während ich ausdröcklich auf dieses 
Alphabet nnr betreffs der Buchstaben g und m hingewiesen 
habe (s. meine Schrift S. 2*). Zum Vergleich der Buchsta- 
ben n, r imd w habe ich speciell auf das hebräische Alpha- 
bet hingewiesen (s. S. 2 u. 3). Dagegen hat D. in seiner 
Tabelle keinen der von mir verglichenen Buchstaben aus 
dem letzterra Alphabet. Ueber den sechsten Buchstaben 
habe ich mich so geäussert, dass derselbe das Zeichen fiir 
das ahsemitische ajin sei. Ansser an's phönicische Alpha- 
bet hätte D. dabei an das althebräische und altaramäische 



') Entzifferungiversuch einiger Inscbriften auf oiner Fel8enwand 
bei Suljek (Ostsibirien), von Aug. Tötterman. Separatabdruck. Hel- 
singfors, Bachdnickerei J. Simelii Aktten-Gesellscbaft, 1868. 



Digitized by VjOOQ IC 



138 

denkcQ können ^). Den 5. und 8. Buchstaben, t und j, habe 
ich oichi mit Buchstaben eines speciellra Alphabets ver- 
gUcben. Vergleicht man 3ie mit sokdien, so &iden sieh 
Aehnlichkeiten in dem hebräiscfaeii A^>habet D. vma»i ai- 
lerdings fiir ^ auf das letztere und, wie es scheint, auf 
Adener Grabschriften hin, aber fuhrt die Form dieMS Boch- 
stabens an, welebe bierbei nicht in Frage konunen kana ^). 
Durch ein derartiges Verfahren bemiiht er sieh dann, sich 
selbet und dea in dem semitisdiea Alphabet weniger bewan- 
derten Leser glauben zu machen, dass dte von mir angestell, 
ten Yergleichungen. nicht die Aehnlichkeiten klar stellen 
welche ich behauptet habe. 

WoUte man hieraus den ScUuss zMien, D. meine 
dass die Bucfasftaben der Sa|jekinschriften kdnerlei Aehn- 
licU[eit mit semitischer Scbrift aufwei8ai, so wurde man 
sehr fehlgreifen. D. giebt viehnehr zu erkennen, dass sich 
»zahb^iche Uebereinstimmungen mit der nordsanitisehen 
sowol wie der sudsemitischen Schrift in ihren ältesten Zu- 
gen> finden (S. 2). Man musste nur sich darauf verstehen, 
die Aehnlichkeiten da zu suchen, wo sie eigentlich zu su- 
chen sind D. begiebt sich daher selhst auf Streifzuge zu 
diesem Zweck. Weldie eMreichen Uebereinstimmungen 
er dabei gefonden, lässt er uns indessen nicht wi8sen. Nur 
soviel teilt er mit, d^ss die Buchstaben, welche ich als r 
und t bezeichnet, vielmehr »aufiaUende Aehdichkdt mit 
dem sabäischen und äthiopiscben b oder mit den in Safa- 
Inschriften vorkommenden beih und samekh, oder b und s> 
(S. 3) haben. — Man möge aber nicht glauben, dass das 
von D. SO genannte altai$che SchrifUystem ganz und gar 
semitisch sei. Das ist nicht der Fall, denn D. kennt ein 
Buchstabenzeichen in diesem Schriitsystem, welches in kei- 
nem semitischen Alphabet vorkommt. Wie es sich jedoch 
mit diesem neuen Zeichen höchst wahrscheinlich verhält 



*) Vgl. diese Buchstaben bei Stade, Lehrbuch der hebräische 
Gramm. Leipzig 1879, Taf. I KoU. 3— « u. Koi. 7. 

*) Vgl bei Stade a. a. O. Koi. 13 and Taf. III dieser Schrift. 



Digitized by VjOOQ IC 



• 139 

darubcr wer(ie ich mich bei der EatzifTerung von Inschr. 5) 
äuäsera. — Fiir die Hichtigkeit meiner Bestimmung uber 
die Bedeutung der Bucbstaben in der firagliehea Inschrift 
^richt jedocb der UmMand, dase dieselbm bei ifarem Vor- 
kommen in den andem kischriflen des Suljekfelsens sich in 
derselben BedeuUmg auflassen lassen, die icb ihaen gege- 
ben. — Das8 D. nicht angiebt, welche Arbeiten oder Tabellen 
er bei der Au&tellung seiner vergleicheod^ Buchstaben- 
tabelle zu Rathe gezogen, maas aueb ats Bewei8 von man- 
gelnder Genauigkeit in den Angaben angesehaa werdeii. 

Der kritische und gewisseiibafte Leser war selbst in 
der Lage, die Richiigkeit oder Unriehtigkeit d^ Verglei- 
chungen zu konstatierea, welche D. mir hinsichtlioh der 
Bueh3taben in der Inschr. 5 zuschreibt So giinstig ist die 
Sachlage nicht, wenn D. nnn daran geht, betreife der In- 
schnften 6) und 7) Betraohtungen attsustellen und Sohliisse 
zu zi^en. Der Leser ist hier nicht selbst im SUnde auszu- 
machen, welch^ Grad von Wahrheit in seiner B^iauptung 
liegt, wenn er meine Wiedergabe dieser heiden Inschriften 
iin bedeutendem Grade ungenau» (S. 4)^nennt. 

Fiir diese Wiedergabe hatte ich indessen aus den 
>Sanimlungen> eine Zeichnung entlehnt, wdehe als Origi- 
oalzeichnug gelten wilL Diese Zeichnung ist das grössere 
Papier nnt Abbildungen von bischrifien und Tierbildem, von 
welchein auch die Zeichnung a, Nr. 3, in meinem erwäbnten 
Aufsatz herriihrte. Das ist dasselbe Papier^ auf dessen 
2^ichnungen die hier aufgenomoAene TabeUe I sich griin- 
det. Den Inschriften auf dieser TabeUe habe ich indessen 
dasselbe Ausseben gegeben, welehes sie auf Tab. II haben, 
nrährend sie auf dem obenenvähnten Papier etwas ab- 
vrechsehid sind. Von diesem grösseren Papii^ sind nun 
unmittelbar die Inschriften 6) und 7) in meinem ersien 
AuCsatz wied6rgegeben. Aber die heiden letzten Worte der 
Inschrift 6) finden sich auch abgezeichnet auf einem beson- 
deren kleinen Papier, wogegen die Inschrift 7) nur auf vor- 
genanntem grösseren Papier vorkommt. Dieser zweiten 
Zeichnung von Inschrift 6) auf dem kleineren Papier ist nun 



Digitized by VjOOQ IC 



140 

D. teilweise gefolgt, ohne jedoch das ebengenannte Sach- 
verhältniss zu envähnen. Ich sage teiltveise, denn aleph 
hat das Aussehen nicht, welches er demselben giebt. Auch 
der stellvertr. Intendent, Mag. Appelgren, hat das konslatiert. 
Und gerade um diesen Buchstaben dreht sich sowohl in 
dieser Insehrift wie in Inschr. 7) das Hauptinteresse. In 
beiden FäUen teili D. olapA in zwei Buchstaben, ohne dass 
die vorliegenden Zeichnungen dies erforderten. Er hat of- 
fenbar selbst die Form dieses Buehstabens festgestellt auf 
Grund anderer >von den Expeditionen gesammelten Inschrif- 
ten>. Ich werde an dieser Vermutung durch den weiter 
unten abgedruckten Brief des Staatsarchäologen, Professor 
Aspelin, bestärkt, in welchem derselbe sich Qber beide In- 
schriften dahin äussert, dass >sie so schwach eingegraben 
sind, dass sie nur der Vollständigkeit wegen abgezeichnet 
wurden in dem Gedanken, dieselben könnten möglicherweise 
ebenfialls bei einem vergleiehenden Studium der Inschriften 
vom oberen Jenissei und Ob denselben zugezählt werden>. 
D. Kieht es also vor in dieser Frage mit >entschei- 
dender Bedeutnng) und gewichtTollen Worten aufzutreten, 
statt dem Leser alle die Aufklärungen zu geben, durch 
welche derselbe befähigt wärde, selbst das Sachveiiiältnis 
unparteiisch zu beurteilea Ich hatte keinen besonderen 
Anlass in melner Schrift eine unvollständige Zeichnung 
aufzunehmen, wie die zweite Zeichnung der Insehrift 6) es 
ist. Die Frage wegen der hebräischen Inschriften war auch 
noch keine Streitfrage gewesen. In meinem Aufsatz kon- 
centrierte sich das Hauptinteresse um hischrift 5), weswe- 
gen ich auch alle Torhandenen Zeichnungen derselben an- 
fiihrte. In Tab. II habe ich nun als Insehrift 6) die beiden 
letzten Worte nach dieser zweiten Zeichnung aufgenommen, 
damit der Leser in der LAge sei, diese Zeichnung mit der von 
mir zuvor veröflfentlichten zu vergleichen, und um alle Zweifel 
iiber das wirkliche Aussehn dieser Inschriften zu beseitigen, 
wandte ich mich an Professor Aspelin mit der Bitte um 
seine aufklärende und entscheidende Äusserung in dieser 
Frage. Seine briefliche Antwort ist weiter unten angeföhrt. 



Digitized by VjOOQ IC 



141 

Er erklärt darin, dass diese Inschriflen unzuverlässig seien. 
Sieht man aber aussichliesslich anf die Form, wie sie von 
der >Expedition> wie(jiergegeben ist, so muss ich bei der 
Annabme eines hebräischen Ursprungs för dieselben beharren. 
Zu Gunsten dieser Auibssung spricht insonderheit das letzte 
Wort in der Insehrifl 6). In Inscbrift 7) gleicht alierdings 
der zweite Bucbstabe mebr einem w^) als einem sin^ 
aber ein entscbeidender Grund gegen ibren bebräisehen 
Ursprung ist damit nocb mcbt aofgestellt. Jedoch weil diese 
Inschriflen för unzuverläsäg eridärt sind, so ziehe icb sie 
bei Aufstellung des Alphabets in Tab. m niebt in Betraeht.' 
Ein dritter Einwand, den D. gegen meinen Deutungs- 
versuch erhebt^ ist der, dass ich zur Ekitzifferung die am we- 
nigsten zuveriässigen Inschriften gewäblt babe. Dadurch ver- 
löre sie, nach seiner Meinung, Beweiskraft. Wenn D. meine 
Wabl tadelt, so vergisst er ganz, dass der Grad dieser Un- 
zuverlässigkeit, wenigstens fiir mich, erst durch den Deu- 
tungsversuch selbst an den Tag getreten ist, sowte durch 
den unten veröffentlichten Brief von Prof. Aspelin. Aber 
wenn ich auch einerseits anerkenne, dass die Inschriflen 
auf dem Suyekfelsen, weil nur gezeichnet und nicht durch Ab- 
klatscb oder auf heiioglyptischem Wege kopiert, bis zu einem 
gewissen Grade unzuverlässig sind, so muss ich doch an- 
drerseits denselben eine relaiive 2hAverlässigkeit znschreiben. 
Ich bin dazu gezwungen, weil es sonst unbegreiflich wäre, 
wie die Herren Aspelin und Appelgren, von denen keiner 
arabisch oder hebräisch versteht, Inschriflen abgezeichnet 
haben soUten, welche sicb als arabische (bezw. bebräische) 
erklären lassen. Um jedoch mein Urteil in dieser Frage 
vöUig zu sichem, wanjdte ich mich an den Veranstalter die- 
ser ostsibirischen Expeditionen und bat mir seine Auslas- 
sung betreflis der Zuverlässigkeit aller auf dem Su\jekfelsen 
vorhandener Inschriften aus. Der Herr Staatsarchäologe, 
Professor Aspelin, beantwortete giitigst meinen Brief, der 
zugleich ein Gesuch, die envähnten Inschriften kalkieren zu 
dörfen, enthielt, mit folgenden Zeilen (in (jbersetzung): 

^) Vgl* die hier beigefQgte Tab. III unter dem Bustaben v, zweite Koi. 



Digitized by VjOOQ IC 



142 

H. Herr Professori 

Anlässlich des von Herm Professor brieflich mir iiber- 
mittelten Wun8ches, zum Zweck einer wissenschaftlichen 
Untersnchimg die Kopien kalkiren zu dtirfen, weldie .,Finska 
Fornminnesföpeningen" von Inschriften und Zeichnungen auf 
einer Felsenwand hei Sujjek im Kreise Atschinsk, Jenissei- 
sches Gouvemement, hat abnehmen lassen, habe ich von 
der Delegation, welche von dem Verein mit der VeröCfent- 
liehung der am oberen Jenissei und Ob gesammelten In- 
schriften betraut worden, folgende Antwort eingeholt 

>Nacbdem ein Teil der Inschriften und Zeichnungen 
von Suyek ohne Vonvissen der Delegation veröffentlicht 
und Gegenstand öflfentlicher Diskussion geworden sind, kann 
eine weitere Kalkierung derselben nicht verweigert werden; 
aber da die Behandlung dieser vergieicbsweise kurzen und 
undeutiichen Inschriften ohne Beriicksichtigung der ubrigen 
iiberhaupt viel dcutlicheren Inschriften dem Publikum eine 
einseitige und vielleicht schiefe Auffassung sowohl von dem 
Schriftsystem, zu dessen Beleuchtung das Materia! gesam- 
melt wurde, wie von der Besdiaffenheit dieses Materials uber- 
haupt beibringen könnte, glaubt die Delegation den Wunsch 
au^prechen zu mössen, dfiss eine Vergleichung der sämmt- 
lichen zum Schriftsystem gehörenden Insdiriften vom oberen 
Jenissei der wis9enschaftlichen Beurtellung der Suljekinschrif- 
ten HU Grunde gelegt werde>. 

BetrefTs der ZuverKssigkeit der auf dieser Felsen- 
wand befmdlichen Inschriften, kann ich, nachdem die Ab- 
schriften, welche ich bei verschiedener Beleuchtung in mei- 
nem Notizbuch gemacht, mit demselben letzten Sommer 
verloren gegangen, dem Wunsche des Herrn Professor ent- 
gegenkommend, nur folgende Erklärung abgeben: 

1) dass die von Herrn Professor als hebräisch bezeich- 
neten Inschriften so schvvach eingegraben sind, dass sie 
blos der Vollständigkeit wegen abgezeichnet wurden in dem 
Gedanken, dass mögiicherweise auch diese bei einem ver- 
gleichenden Sludium der Inschriften am oberen Jenissei und 
Ob denselben zugezählt werden könnten; 



Digitized by VjOOQ IC 



143 

2) dass dagegen die iibrigen Inschriften, yon denen 
nur die längste zweizeilige sorgfaMg eingegrabeQ) aber durch 
spätere Eioritzuiigen beschädigt war, alB aolche beseichnet 
werden miissen und durch Vergldchung mii dem Alphabet 
und dem Woriiiiaterial der iibrigen, von den Expedttionen 
1887 und 1888 geaammelteD Insohriften W6nig8ten8 zum 
grössien Teil möchten wi6derherge8teUt wenlen könnra; 

3) dass icfa daber aus wi8sen8ehaftlichem Gesiehtspunkt 
misebilligen mnss, dass die Inschriften von Su\jek, welche 
von der ersien Expedition nicht mechanisch abgedruckt 
werden konnlien, zum Gegenstand besonderer Untersuchung 
gemacht sind, bevor sie durch Vergleichung mii anderen 
von den Expeditioiaen gesammelten Jnschriflen in ihrer 
Form festgestellt wiirden. 

Mit ausgezeicbneter Hochachtung 
J. R. Aspelin. 
Helsingfors d. 31. Mfirz 1888. 

Obigen Brief habe ich auf Verlangen vollständig ver- 
öffentlicht Da er, wenigstens teilweise, zur Enviederung 
aulTordert, so will ich den Inhalt desselben in verschiedenen 
Punkien zusammenfassen und dann punktweise die Erklä- 
rungen und Erörterungen geben, welche die Beschaffenheit 
der Sache erheischt. — Aus diesem Briefe geht nun hervor, 
1) dass Prof. Aspelin die fraglichen Inschriften als zuver- 
lässig oder wenigstens wiederherstellbar betrachtet fnit 
Ausnahme nur der von mir als hebräisch bezeichneten. Die 
Inschriften 1 — 5 in Tab. H sind also relativ zuverlässig, die 
Inschriften 6) und 7) sind dies dagegen nicht im gleichem 
Grade; 2) dass nur die zweizeilige Inschrift*) sorgfällig 
eingegraben ist, aber durch spätere Emritzungen beschädigt 
ist; 3) dass die Inschriften 1 — 5 durch Vergleichung mit 
dem Alphabet und Wortmaterial der iibrigen von den Ex- 
peditionen 1887 und 1888 gesammelten Inschriften wenig- 



*) Anm. Mit dieser zweizeiligen Inschrift raeint Prof. Aspelin 
offenbar die Inschriften, welche ich in Tab. II als Inschrift 2 und 
Inschr. 1 bezeichnet habe. 



Digitized by VjOOQ IC 



144 

stens zutn grössten Teil möchten wiederhergestellt werden 
könncn. Mii Riickaicht auf diesem letzten Punkt missbilligt 
er daher aus wis8enschafllichem Gesiohtspunkt, dass die 
Inschriften bei Suljek zum Gegenstand besonderer Unter- 
suchung gemaoht Mrurdeo, bevor sie durch Vergieichung 
mii den iibrigen von der Expedition gesammelten Inschrif- 
ten in ihrer Form festgestellt sind. Dem gegenuber mochte 
ich ais meine Änsicht hinstellen, dass dieser >wi8sen8chafl- 
liche Ge8icht«punkt>, so richtig er an und fiir sich sein 
mag, doch der Willkiir und Selbstklugfaeit eine ge&hrliche 
Waffe in die Hand giebt. Um meine Ansicht mit Beispielen 
zu erläutem, wiU ich den Leser auf das elfte und sechs- 
eehnte Zeichen in bischr. I aufmerksam machen. Solche 
Zeichen kommen in den iibrigen von den Expeditionen ge- 
sammelten Inschriften nicht vor. De8swegen nun die Form 
dieses Zeichens entsprechend irgend einem einfachen Zei- 
chen festzustelien, das möglicherweise in anderen Inschriften 
vorkommt, nenne ich meinerseits ein unwissenschaftliches 
Verfahren. Der »Expedition» und »Delegation» kommt, wie 
mir scheint, nur zu, die Inschriften ganz treu und genau 
wiederzugeben; dagegen ist es die Sache des einsichtigen 
Interpreten in jedem einzelnen Fall zu versuchen das Aus- 
sehen bei einer unzuverlässigen Inschrift zu bestimmen und 
zwischen dem, was zur Inschrift selbst gehört, und dem, was 
eine später zugekommene Einritzung darstellt, zu scheiden. 
Derartige spätere Einritzungen kommen meiner Meinung 
nach z. B. in Inschr. II vor, und ich habe sie daher bei 
Aufstellung der Buchstabentabelle III nicht beriicksichtigt 
Dagegen halte ich dafiir, dass mehrere verschiedene Buch- 
staben sowol in dem elften wie in dem sechszehnten Zei- 
chen zusammengestellt sind. Dass Risse, Sprunge und Ein- 
ritzungen auf Steinen mit Inschriften vorkommen, ist. libri* 
gens nichts ungewöhnliches. Lehrreiche Beispiele hiervon 
liefert Corpus inscriptionum semiticarum Tom. I, gedruckt 
von der französischen Akademie in Paris 1881. Man ver- 
gleiche dort z. B. Tab. XV, Memphis. Durch Vergieichung 
der Buchstabenzeichen in Tab. III mit denen in Tab. 11 



Digitized by VjOOQ IC 



J^^nn d^r Loser a^Ib^t fiadQn, wa8 iob lUs mobt saigeborig 
apgeseben wd darum b^i der Bueb^tabontabeUe fortgelasBen 
b^be. 

In dieser meiner Veröffo^Uicbimg bin icb dem Prmcip 
gefolgt, bei der Wabl von verBchiedeiiep Abbildungen deiv 
a^en Inscbrift die Abzeicbnung zu beautzen, von welcber 
icb Weiss, dass sie so naturgelreu wie nuiglicb die Inscbrift 
wied6rgiebt D^ möchte icb besonders binsiebtiiicfa der 
Ipsehriit 1 bemerkt babea Oiese ist auf dem grosaen Pa- 
pi^r mii d^ TierbiJdem etwas aAders abgebildet als auf 
depi Papier, von w€tebem dieselbe in Tab. II aulgenommen 
ist. In dieser Fonn ist sie aucb in Tab. I wiedergegebra. 
Jlucb den iibrigen Insohriften in Tab. I babe icb dassdbe 
Aussehen g^eben, welches sie in Tab. II baben. Fiir die 
Inscbriften dieser TabeUe wiedenun babe ieh Abzeicbnung^ 
zn Grunde gelegt, welcbe för die besten und zuverlässigsten 
anges^hen wurden. Man kann mir allerdings vonverfen, 
iob sei darin unwis9eQscbaftlicb verfabren, dass icb nioht 
zifgleicb die abwei^henden Abbildungen veröffentUcht Je- 
doch .mit Hinsicbt auf den Zweek dieser Scbrift balte iob 
es fur völbg binreiebend^ wenn icb bemerke, dass noch 
andere Abbildungen vorbanden sind. Dagegen finde icb, es 
.s^i 3aobe der Del^atMMi, das Material in aller VoUständig- 
iiäi zu veröifiantUcben, damit der wissenscbafiliche Inter- 
pret in der liage ist, seibst zu entscbeiden, welcben Abbil- 
dmigen er das grösste Vertraura zu scbenken bat. 

Aus ..dem ob6^ veröffentlichten BrieC geht 4) bervor, 
4ass eine >Delegation> vorbanden ist, welcbe von dem 
^F^rapunnesfor^ing» mit d^ Herausgabe der am obenan 
.Jenissei wd Ob geoaxnmeltea Inscbriften betraut ist, und dass 
4iese Delegajtion An£|>nicb darauf macbte, zuerst gebört zu 
jrecden, bevor ein Teil der Insobriften und Zeicbnungen von 
SjuiJljek veröffentlicht und zum Gegenctood öfientlicher Dis- 
Im^qu gema^ht wurde. Hierauf darf icb erwidem, dass 
die >Delegatjon> eine Autorität ist, von deren Existenz icb 
erst durch den oben angefubrten Brief des Intendenten am 
'bistorisqb-etbnograpbiscben Museumi des mebrgenan nten 

10 



Digitized by VjOOQ IC 



146 

ProfiBssor und Staatsarchäologen, Herra Aspelin, Kimde er^ 
halien habe. Mein Gesuch betreffs Kalkierung der fragUchen 
Inschriften war darum anch nicht an die >Delegation> ge- 
richtet, sondem an den Herra Intendentea Dieser hat sich 
mit der Vorfrage an die >Delegation> gewendet, nicht ich. 
Es kommt mir nicht zu, mich liber die Gehörigkeit oder 
Ungehörigkeit dieses Verfahrens zu äussern. Meine erste 
Publikation wiederam geschah während Prof. Aspelins Ab- 
wesenheit auf der Jenissei-Expedition yon 1888. Ich wandte 
mich daher an den Präfekten dieses Museums, Freiherm Prot 
E. G. Palman, mit dem Gesuch, die erforderlichen Kopien von 
Inschriften und Zeichnungen benutzen zu durfen. Ihm habe 
ich es zu verdanken, dass diese erste Publikation erschei- 
nen konnte. Die Graehmigung dazu wurde mir um so 
leichter zutheil, als das Dasein und die Befugnis der Dele- 
gation auch ihm, dem Präfekten, unbekannt war. 

5) darf ich anlässlich des oft genannten Briefe bemer- 
ken, dass meine VeröfFentlichimg nicht ans dem Yerlangen 
entstand, das Jenisseische »Schriftsystem» oder >Material> 
zu verdächtigen, sondera lediglich aus dem Wunsche, von 
der Beschaffenheit der Inschriften einige Kenntnis zu näi- 
men, ftir deren Einsammlimg die Jenissei-Expedition vom 
Jahre 1888 eine Unterstiitzung bdm Consistorium acade- 
micum, dessen Mitglied ich bm, begehrte. Grade deswegen, 
weil es nicht in meiner Absicht lag, dem Publikum eine 
einseitige und vielleicht schiefe >Au£bssung beizubringen>, 
macht es mir ein wirkliches VergnUgen, die Antwort der 
>Delegation> in extenso hier aufzunehmen und sie ihre Be- 
denken frei aussprechen zu lassen. Statt das ganze System 
zu verdächtigen, möchte ich eher glauben, dass das Su^jek- 
material dazu beiträgt, Interesse daftir zu wecken. Die 
>Delegation> soUte erwägen, dass Entzifferungsversuche in 
ihrem eigenen Interesse liegea Und seme Untersuchung 
noch nicht ganz beschädigten Inschriften zu widmen, be- 
deutet den Versuch, sie der vöUigen Zerstörung zu entzie- 
h^, SO lange es noch Zeit ist. 

6) sprieht die Delegation den Wunsch aus, >dass eine 



Digitized by VjOOQ IC 



147 

Yer^eichung von sämmtlichen zum Schriftsystem gehörigen 
Inschriftai am oberen Jenissei der wissenschaftlicheQ Beur- 
theilung der Suyekinschrifteii zu Grunde gelegt werden 
möge.> Ist dieser Wunsch durch meine Deutung der In- 
schriften 6) und 7) veranlasst w.orden, so will icb, nach- 
dem Professor Aspelin sich öber ihre Unzuverlässigkeit 
ansgesprochen, ebensowemg mit Bestimmtheit ihren hebräi- 
schen Urspning festhalten, wie b^anpten, dass sie noth- 
wendigerweise wie die anda:n Inschriflen auf dem Su^ek- 
felsen als arabische gedeutet werden mOssen. Da sie je- 
doch abgezeichnet sind in der Absicht, erkiärt zu werden, 
SO halte ich dafiir, dass sie, wie icb bereits oben zu erkennen 
gegeben, am besten sich als hebräiache erklären lassen. Ich 
bleibe bei dieser Meinung, imgeachtet ich von dem Aus- 
sehen sämmtlicher zum Schriftsystem gehörenden Inschrif- 
ten vom oberen Jenissei Kenntniss genommen habe. Im 
Zusammenhang hiermit erlaube ich mir auch als meine 
Ansicht auszusprechen, dass ebensowenig wie bloese Samm^ 
ler von Inschriften die geeignetsten Personen sind um vor- 
zuschreiben, wie bei der wissenschaftlichen Deutung von 
Inschriflen verfahren werden soll, ebensowenig sind es die- 
jenigen, deren Auftrag sich nothwendigerweise nur darauf 
beschränken möchte, die Herausgabe von Inschriften nach 
ihrer Form und allem was damit zusammenhängen kann, 
aber nicht nach ihrem Inhalt, zu besorgen und zu tiber- 
wachen. Als eine passende IHustration zu dieser meiner 
Meinung lese man in D.'s Schrift (S. 2) seine Auslassung 
daruber, wie die fraglichen Inschriften vorläufig beurtheilt 
werden miissen und welches Verfahren zu befolgen ist, be- 
vor man zur Deutung einzelner Inschriftgruppen schreiten 
kann. >Die Inschriften miissen bis auf Weiteres>, sagt er, 
lals Ganzes, als einheitliches Schriftsystem beurtheilt wer- 
den, innerhalb dessen den einzehien Typen ein bestinunter 
Lautwerth im Verhältniss zu den öbrigen zukommt Erst 
wenn dieser Werth im Allgemeinen nachgewie8en worden 
ist, kann zur Deutung einzelner Abschnitte mit Hilfe der 
einen oder anderen Sprache geschritten werden.> Ob D., 



Digitized by VjOOQ IC 



WÄleher zur >Detegatien> fehärt^ diese VJekilmi cgdxa mA 
«ar un ejgenen Namen voorbnagt, oder obear.aus dem rin- 
DQrsten dar >DelQgation> 9pricbt? InbeiikoFällmeiilbcto 
seine Worte jedea w}rklicben Inbalt Dean als ein System 
kann in der That etwas eM dann auige&ast und beuriheilt 
werden, wQnn es auf Gnmd von specieU^n lind grundlidken 
Untersuchungen aicb als ein System erwieaeQ bat. Und 
ferner wird beii einem Buchstaben sein besttmmter Jjmtr 
.wer(h nicht im AUgemeioen aufgewie6en, sondem beim 
Sprcchen und Lesen, beim Entzifferungsversttch. £in aahr 
lebrreiches Beispiel bietet der Buchstabe q im Si4J6kalpba- 
bet Er gleicht ein^n ajm, erst die EnUiifierang giebt an 
die Hand, dass es ein ^ ist 

Aus dem Briefe geht schliesslicfa als Moment 7) <lie 
JMittheilung hervor, dass die Fdswand SvHjeik siob im Ai- 
^an^A:'schen Kreise des JenissQisohen Gouv^nnements befin- 
det Meine fruh^re Angabe, er läge im Minusifiskaeben 
Kxeise, darf icb also biennit berichtigen. Diese Angabe 
riihrte von einem der Theilnehmer an der Jenissei-Expedi- 
tion des Jahres 1887 h^, dem Altertbumsforsober Appel- 
gren, der jedoch jetzt erklärt bat, dies babe auf einem Ge- 
däcbtnissfehler beruht 

Nach dieser, durch den Inhalt des in extenao veröff^t- 
licbten Briefes veranlassten, Digression komme icb zu dea 
Bemerkungeq, welche der Arahist G. macht. Er «ieht Frei- 
tag nicht for s^verläsaig an hinfiichUich der Bedeutung von 
gymOratu'. Ist Freiiag naoht zuverläs^^» so ist es.aMh 
nicht Castellus^). Mii diesen beiden teiit Kazimifski die Auf- 
fassimg dieses Wortes als nom. actzugamira. Diese Fof^ 
ist jedoch gegenwärtig von untergeordnefcer Bedeutuög, da 
das Wort sich sJb ein aiideres b^ ausstellt, als ich in mei- 
ner Sohrift annabm. Nach Aapelin und Appelgren, nmss 
nämlioh die Bu^hstal)aifolge ,gwmr — sein '). Idi werde 
weiter unten auf diese Inschrift zuIJ^ckko^lm^n, ~ ,Weiter 
vermisst G. historiscbe Angabm darOber, daas Juden in die- 

>) LeaUon heptaglotton, London 1669. 
•) VgL D. a. ja. O. S. 8. 



Digitized by VjOOQ IC 



i'4d 

sen^ G^nden gen^obnt Uttben soUten; SowohI ^e Oe^ 
scihicl^ wie die Sage versetst jedoch Ii^aditeni tief iiach 
Aidefii faieneini Ich^ habe in dfeser Ifinsieht sehon äuf die 
Cleschiehäe ^r Kaaräer Mogevdeeen: Die Sage wiedenim, 
inrebshe ja a)s Ausgangepunkt ein historisches Factum*) han- 
hen kann, lässt Judea weit in Aäea nach Östen und Nor^ 
den^ wohnm. So allgemeln war diese Sage verbreitet, dass 
segftT die sehwedi8che Litemttir des Mittelalter^ sie ketmt^: 

Siöd die Inachriften 6) und 7) nicht hebräisch, so hin- 
deit. mchts anasiinehmen^ dass die Insebriften dee Snyekfel- 
senff von andem arabl»^ sprecdbenden Völkern herrfihren. 
Darf man ausserdem annehnMNi, dass die in* den Pelsen ein^ 
gehauenen Kreuze gteiohseitig mit den Inschriftien* daraufge- 
kommen sind, was jedoch weniger wahrscheinlich ist, so 
besitat man wiedertQn historische Daten von der Alisbrei- 
tung. de» Christentbams bis ins hmere von Asien wghrend 
des Mittelalters. So ist mwä berechtigt zu^ der Annahme, 
das Cfaristenihum sei zur Zeit des Aufkommens der Seld- 
sohcdciden D^nastie bis in die Kirgisensleppe we^Uch des Bki- 
kabees' vorgedrungen. Der nestonanische Patriarch Timo- 
thens (378^830) soll ttlrMs^^ FSroten zum Christenthum 
b^ehrt baben^> Diese Pmge bett^eife der Natlomditat der 
VolkOT, w€dche Äese Insebriften eingehauen, kaftn jedoch 
am passenddten: und besteii er^ dimn ettfödiieden' vrerdto, 
wMii afie hiei4Mr geböri^ Insebriftidn etitsifTertsind. Mbine 
Zeit: ist Bbw alli^^sttiesig^iä Ansprudi genommen von andem, 
diese)^ ¥mg^ beterogenen A^beiten, ab däss^ieh nocfa weitere 
A&t0i£tenmgsvfömi^»d^ vensprech^ kSnnte. 

FWöer im 6. zu bemerkött- däss ieb von Qtiadl^t- 
settrtft nebeb a»aitttti)3obe^ Sehrfit spreche. Es ist jedoch 



1) lOehtig lagt G*/ OppMtt jfiv tiBr^MrrM^ ottd^ uiMltthr^Ue^Scll 
aiMdi dto lUhi^ einer Sag^ sei» msg, 6lwm Th«tbioUidi«( läigt- iUi» 
in der Regel zu Grande.*< Ygl. der Prestbyter Johannes in 8age nnd 
Gesckichte. S* 13. Berlin/ 1870^ 

«) Vgl. K. F. Södervall, Fomsvensk Ordbok, w 61», ArtikelJddÄt; 

») Si^atö D. Ch'wolM)n< Syrföehe Grabinschfiftteii aiis Sömlrjetschie, 
S. 28. St Petersboig 1886. 



Digitized by VjOOQ IC 



X50 

nichts ungewöbnliches, dass in einer aramäiscben Schriftart 
Buchstaben vorkommen, welche der späteren Quadratschrifl 
gleichen. Das ist der Fall z. B. mit dem aramäischen Buch- 
staben h auf einem Thoncylinder, welcher vielleicht aus 
dem achten Jahrhundert v. Chr. stammt ^). In dieser Frage 
liegt naturlich das Hauptgewieht darauf, inwieweit die Be- 
deutung der Buchstaben richtig bestimmt wird oder nicht, 
mögen sie im tfbrigen hebräiscben oder aramäischen Buch* 
stabenzeichen gleichen. Diese Fähigkeit, die Bedeutung der 
Buchstaben festzustellen, zeigt sich am Besten bei EntziiTe- 
rungsversuchea Aber D. nnd G. haben noch keinerlei Ent- 
zifferungsversuche vorgewiesen. 

Ich gehe nun zur Deutung der bezeichneten Inschrif- 
ten iiber. 

Dieselben sind in Tab. II m der Grösse und Form 
wiedergegeben, welche sie in den Abbildungen haben, die 
ich fur diesen Zweck habe durchzeichnen lassen. Von Tab. 
n sind sie in veqiingter Grösse auf Tab. I ubertragen, um 
dort die Stelle anzugeben, welche sie auf der Felsenwand 
einnehmen. Das Suljekalphabet auf Tab. DI, erste Kolunme» 
ist auf Grund der Buchstabenzeichnen in Tab. II aufgestellt 
In diesem Alphabete lese ich jedoch nunmehr drei Zeichea 
anders. Es sind diese das Zeicben auf der zehnten, ein 
Zeichen auf der zwanzigsten und eins auf der drei und zwan- 
zigsten Zeile. Den Buchstaben auf der zehnten Zeile flEisse 
ich nämlich jetzt als ein z, nicht ein s, auf. Das vierte Zeichea 
auf der zwanzigsten Zeile ist kein m, sondem muss aufge- 
löst werden in ein j und d. Schliesslich sehe ich in dem 
siebenten Zeicben auf der drei und zwanzigsten Zeile kein 
w, sondem ein j. Die zweite Kolumne auf Tab. III ent- 
hält die Buchstabenzeichen der ^MfaVi^schen Tabelle*), mit 
welchen ich Vergleicbe angestellt Die ZiiTer neben dem 
Buchstaben giebt die Kohimne der genannten Tabelle an. 



>) Siehe bei Riehm, Handw. des bibl. Altertums, Bielefeld n. Leip- 
zig 1884. S. 1420 a. 

*) Diese Tabelle schliesst sich an: OutUnes of Hebrew Ghrammar 
by Gustavus BickeU. Leipzig, 1877. 



Digitized by VjOOQ IC 



151 

in W6ld)er der fragliche Buchstabe zu finden ist W6im 
ich bei dieser Vergleichung eine andere Quelle als Euting 
zu Rathe gezogen, so habe ich dieselbe.besoDders angege^ 
ben. Das ist d^r Fall in der 8. ZeUe, wo B. H. neben dem 
Buchstaben auf die, von mir schon im ersten Aofsatz citirte 
Arbeit hinweist: Nra au^efundene hehr. Bibelhandschriftenf 
Bericht etc von A. Harkavy. Peterd)urg 1884. Dassdbe 
ist der Fall in der 12. Zeile, wo der Zusatz K. aram. aegypt 
neben dem Buchstaben bedeutet, dass derselbe der aram. 
aeg^t Kolumne in der Buchstabentabdle entnommen ist, 
welche der 23 Aullage von Gesenins' h^räisch. Granmiatik, 
umgearbeitet und herausgegeben von E. KoAitzschf beigefugt 
isL Uebrigens ruhrt auch dieae Tabelle von Euting her. 
Die Abkurzung B. 7 in der 13. Zeile giebt an, dass das 
fragliche B\ichstabenzeichen sich in der 7. Kolumne der Ta- 
belle zum OrundrisB der hebräischen OrammaUk von Dr. 
G. Bickell, Leipzig 1869, wiederfindet. Diese Kolumne ent- 
hält die aegypt aram. Schriflart Die 5. Kolumne derselben 
Tabelle (althebräisch auf Miinzen imd Siegelsteinen) citire 
ich in der 23. Zeile. Das Zeichen för den Buchstaben q in 
der 2 Kolumne ist entiehnt aus Merx, Archiv för wissen- 
schaftl. Erforschung des A. T., III Heft, Halle 1868, Tab. H, 
N:o 4. Die Abkurzung ZDMG ist die allgemein bekannte 
Abkurzung för Zeitschrift der deutschen morgenländischen 
GesellschfidDL Den 18. Band dieser Zeitschrift citire, ich so- 
wohl in der 20. wie 23. Zeile. 

Das Transskriptionssystem, welches ich in der 4. Ko- 
lumne (lätein. Schiift) befolge, ist das von TT. Lagtis in 
seinem >Lärokur» i a/rdbi$ka 8pr&ket>, Helsingfors, 1869, 
angewendete. 

Nachdem ich diese Bemerkungen vorausgeschickt, 
schreite ich dazu, die Bedeutung der Buchstaben in den 
einzehien Inschriften anzugeben und weise den Leser auf 
Tab. m hin, welche in der 2. Kolumne, wie gesagt, die Buch- 
staben enthäU, mit denen ich Vergleicbe angesteUt. Der 
Leser beachte gefälligst nur, was ich so eben von einigen 
Buchstabenzeichen, welche sich auf der 10:ten, 20.sten und 



Digitized by VjOOQ IC 



153 

28JsAen Zelle befindön, bemerkt habe. Ik dtt- lötehrfft I 
s^e ich folgende Buchstaben: z w w t f r w (d) q w w 
clTTktnq^djkzjjdbljhftoj. 

Auf das^ Buchstabenxeichön, welches ich mit dem la- 
teinischen d transscribiere, will ich den Leser besonders 
atifinerksam machen: Iii dem aram. aegypt. Ali^habet isft 
cKeser Buchstabe gebildet aus einem senkrechten Strich und 
dnetn andero, der auf seiner linken Seite ztierst fast parallel 
mit ihm läuft, darai aber gerade gegen denselben sich wen- 
det. Das d des Su^ekalphabets hat dagegen diesen zwei- 
ten l^rich mit seiner Weiidmig auf der rechten Seite des 
senkrechten Strichs. Obvrohl es mir nicht bekannt ist, ob 
eiöö solche Form des d andOTswo Vorkommt, so trage ich 
doch kein Bedenken, dieselbe hier anztmehmen. Ich stutze 
mich dabei auf den Umstand, dass auch der Buchstabe a 
zMrei gänz verschiedene Pormen haben kann. Die Spitze 
des Winkels, welchen die beiden Striche bilden, die den 
senkrechten Strich bei d durchschneiden, befindet sich ge- 
wöhnlich auf det linken Seite desselben, abev kommt auch 
auf der rechten Seite vor, wie die Buchstabentabelle aus- 
weist Kann nun a zwei so verschiedene Formen haben, 
so ist man zu der Annfthme bereohtfgt, dass dies auch bei 
d vorkomiöeri kann. 

Wie ich diese Inschrift lese, zo bezieht sie sich auf 
dife unter derselben befindlichen Bilder. Dnd weil mehrere 
und verschiedenartige solche vorliegen, so zerfäHt die dem 
Aussehen näch eine Inschrift= in mehrere einzelne. Die er- 
ätien Worte enthaltfen diö ambischen Bezeichriiingen flir 
Riätlbthiere, Mirine Hteerde und Bei^gziegen oder Steinböcke. 
Darauf folgt zuerst die Benennung eines Vertreters der Raob- 
vogel, des Habichtsi dänn die Benennuilg Von HQhnem. 
Däftiuf werden Jftger uud Kameele genändt. 

Das eMe Wort lese ich emöafu'^, agmen fferärmh (FVey- 
tä^, bahde de böfös fauves (Razimlrsk^ i), elttö Schäai- Roth- 
Md. Der Qotertrich Welchei' von^ dem e!*^teii' fo nach dem 



*) Dictioniiaire Arabö-Fran^is. Paris, 1060.' 



Digitized by VjOOQ IC 



153 

erstefti Btachstabte des fblgetiäön Wortes geht, dörfte*niclit 
einön eingehauenen Buchstaben ausmachen, scmdefrn einen 
Riss in dem Felsen. 

In dem 2. und 3. Wort sehe ich die arabischen Woftb 
furHqu^ iimwu^lu\ Puröqu* ist der Plural des Slngnlar firqu»', 
agftien ovium magnum, tum et boum vei dorcadiun, aliid 
taintummodo ovium, aliis ovium errantium magnus grex, aliis 
infira centum (Freytag); kleine Heerde (Schafe, Rinder)nach 
Wafarmund ^). Wahrscheinlich nimmt der Sleinschreiber dies 
Wbrt in so weiter Bedfeutung, dass aueh der Hirsch, bos 
syhrestris, darunter begriffen wird. 

Das Wort tvu^ulu'' bildet den Plural zum Singulär 
va<ilu», caper monlanu», rupicaper (Freytag), Bergziege, 
Gemse, Argali, Steinbock (Wahrmund). Der Steinschreiber 
verbindet die Worte fiirOqu'' und vuculu" eng durch die 
Conjunction wa, und. Deber den Buchstaben ajin ist zu 
bemericen, dass derselbe so gebildet ist, dass der Buchstabe 
{ eine Ecke von einem grösseren Buchstaben absefaneidet, 
in welchem ich ein fha sehe. — Neben und teilweise obei*- 
halb des ebengenannten l befindet sich ein kleiner senkrechter 
Strich, welcher, falk er einen selbständigen Buchstaben aus- 
macht, eiri w ist. Unter dem grossen (ha befindet sich efai 
kleineres. Diese heiden (drei) Buchstaben sind es, welche 
das vierte Wort, rftttt* accipiter, das^ französische epervier, 
Sperber, hiiden. Von diesem Raubvogel sägt das fanfte 
Wort aus, derselbef sei >gleich einem Greif> ka<^anq&^a, in 
anbetraöht seiner Grösse selten in seiner Art. 

In dem sechsten Wort' sind' die Buchstaben so zusam- 
meiigeschriebfen, dass^ das* Ganze wie eitte einzige Pigur aUs-' 
si^ht Ich löse diese Figur in folgenden Buchstaben aiif: 
^d j k. Das hieraus gebildete tVort lese ich ^adjäkii**, was 
den Plural zum l^älftiliBur diku"' bildet, HkHtti gällus galöna- 
öen^, abei' das- Wort wirtl auch allgemein fur Hilhnisr be- 
ntttzi (Pi^ytäg). 

Der ertte Biichstaft* döö* folgenden, sfebenten; Wortes 

') Fandwörterbucli der arabischen und deutschen Sprache. Gies- 
sen. 1877. 



Digitized by VjOOQ IC 



154 

gleicht sehr einem althebräischen oder aramäischen «amefcA. 
Angenommen, dass man hier diesen Buchstaben vor sicb 
bat, SO wurde derselbe dem sin des arabiscben Alpbabets 
entsprecben. Aber es liegt doch die Annahme näber, dass 
das arabiscbe sin mii dem Zeicben des altbebräiscben und 
aramäischen sin wiedergegeben werde. Es bleibt also nocb 
iibrig an den Bucbstaben gäd zxx denken. Allerdings ist 
derselbe nicbt mit ebenso vielen Winkelspitzen in dem er- 
sten Wort dieser bisebrift verseben, aber da das Aussdien 
dieses Buebstabens aucb sonst wecbselt*), so kann man 
auöb bier, voraiisgesetzt dass die Nacbbildung ganz richtig 
ist, eine solcbe Abänderung annehmen. Dagegen scbeint die 
geringe Abweichung von dem Bilde eines w, welcbe der 
zweite Buchstabe aufweist, aucb eine Verscbiedenbeit in der 
Bedeutung zu bedingen. Ich sebe in diesem Bucbstaben ein 
j. Als folgenden Bucbstaben betracbte ich den zunäcbst- 
stebenden senkrechten Stricb. Dies^ bezeicbnet ebenfalls 
ein j. En solcbes j kommt in dem näcbst vorbergebenden 
Worte vor. Der vierte Bucbstabe ist ein d, ebenso wie in 
dem vorigen Worte gebildet. Die Bucbstaben j und d sind 
also teilweise in einander eingehauen* Aus zjjd ist das 
Wort zajädu", Plur. eaJädUna, Jä^er, zu bilden. Solcbe befin- 
d^ sicb auf Taf. I sowohl zu Pferde wie zu Fuss. Die 
Pferde sind in der Regel mit einem zackigen Zierrat am 
Nacken gescbmiickt Um die Jadgscene zu vervollständigen, 
erscheinen aucb Jagdhunde unter den eingehauenen Bildem, 
jedocb ohne besonders in der Inscbrift auigezählt zu sein, 
weil ibre Teilnabme von sicb selbst verständlicb war. 
Fröber las icb das fraglicbe Wort: sutvämu*', tveidende Ka- 
tneeU. Von dieser Lesung riibren einige Bucbstabenbestim- 
mungen in Taf. lU, Koi. 1, ber, welcbe icb nunmebr auf- 
gebe. Es sind jene, welcbe icb oben besprocben. 

Von den Bucbstaben des acbten Wortes, b l j, ist l 
oberhalb b gescbrieben. Sie bilden das Wort ^balju*» oder 
6l7;u^ itinere trita, macerata atque enervata (camela) (Freyt), 



^) VgU die Eolumne Althebr. Mflnzen u. Gemmen in: Gesenins* 
hebr. Grammat., 21 Aufl. Lpzg. 1872. 



Digitized by VjOOQ IC 



155 

von der Reise abf^magertes Kameel> (Wahrm.). Das Wort 
bezieht sich auf die beiden Kameele, welche ein Fuhnverk ^) 
zwischen sich vonvärtsschleppen, und ist daher ais Dualis zu 
lesen: biljäni, zwei durch die Reise abgemagerte und er- 
miidete Kameele. 

Die letzten Buchstaben dieser langen Inschrift gehörea 
dem neunten Worte an und bezeichnen: h f v j. Daraua 
erhäit man das Wort hafväni, indem j den Dual angiebt. 
Der Singular hafvu*" bedeutet homme Uger, agiUf rapide 
Uans 868 mouvemenU (Kaz.). Als CoUeclivum bedeutet es: 
4garS8f gui errent gä et lä (chameaux) (Kaz.), im Dual also 
zwei Gruppen von verirrten Kameelen, wie sie auch unten 
auf der Taf. I nach rechts und links erscheinen. 

Die hischrift 2) enthält die Buchstaben jzchzrnrw 
fg n w. Ich lese dieselben: jaza^u haziru** nur^fu" ganuU, 
ein lAhce (Zermalmer) richtet zu Chrundej Flinke kriimmen 
äch, Diese Sätze werden durch ein Bild illustriert, wel- 
ches zwei Kameele darsteUt, die einander zu beissen suchen^ 
indem sie den Riicken kriimmen und ihre Hälse einander 
unter den Bauch strecken. 

Jazacu ist das Imperfectum des Verbums vaSsaca. Kazi- 
mirski giebt als eine (14) von seinen vielen Bedeutungen 
an: mettre* ä bas, abattre (le cou), decapiter quelqu'un^ 
Nulufu'* ist der Plural von nafu", flink, riihrig, stets in Be- 
wegung; witzig; freigebig (Wahrm.); active (Camel) (Lane^). 
Das Verbum gana^a oder ganiaa wiederum hat die Bedeu- 
tung >pronus concidit, pronumve se inclinavit» (Freyt.)> 
»aufis Gesicht niedersturzen> (Wahrm.). 

Unter der Inschrift 3) kommt ein Reiter vor, welcher 
einen Pfeil gegen einen Hirsch abgeschossen hat. Das Tier 
ergreift die Flucht und passiert in eilendem LäuT einen 
Busch; der Reiter nimmt eine vorgebeugte Stellung ein, das 
Tier verfolgend. Die Buchstaben der Inschrift sind: h j h 



*) Als ich jenes Bild dem Staatsrat Ahlqwi8t vorzeigte, erzfthlte 
er, dass die Kaimtkeken nocfa heutzotege fthnliche Fohrwerke (Kibitka) 
gebraachen. 

*) £. W. Lane, An Arabic-Englich Lexicon. 



Digitized by VjOOQ IC 



156 

m m c t. Liest mandiese In&chrift Haja hamma^ cäta^ hief- 
her, er (der Jäger) hat ein Entkommen verdorben, so be- 
sagt dieselbe, dass der Jäger dem Hirsche eine ihm sich bie- 
tende Fluchtgelegenheit genommen hat. Das lötzte Buch- 
stabenzeichen ist schwer nach .seiner Bedeutung zu bestim- 
men gewesen. Mir scheint es jedoch äm wahrscheinlichsten, 
dass dasselbe dem vierten Buchstaben im arabischen Alpha- 
bet entspricht. leh habe daher das letzte Wort der In- 
schrift gelesen > cäta, gater, endomager quelque ehose> (Kaz.)^ 

Die Bedeutung der vierten Inschrift anzugeben, ist 
schwierig. Dies liegt an der Schwierigkeit, den CHarakter 
des darunter befindliehen Bildes festzustellen, auf welches 
die Inschrift sich wahrscheinllch bezieht. Ich beschränke 
iliich daher darauf, die Buchstaben dereelben aufzuzählen: 
h j h m m et, indem ich es dem Leser öberlasse selbst zu 
entscheiden, ob er lesen will: Haja hamma;** cäta, hierher, er 
liat ein Vorhaben verdorben. Das setzt voraus, das Bild 
habe eine abschreckende Bedeutung oder enthalte einböses 
Omen. Den zweiten Buchstaben halte ich fur ein j, obwohl 
derselbe nicht vöUig demselben Buchstaben in der dritten 
Inschrift gleicht. 

Ich komme nun auf Inschrift 5) zuriick. Die Deutung 
dieser Inschrift ist es, welche die Gegenschriften von D. und 
G. hervorgerufen und welche zunächst die Prtifung der ö- 
brigen Inschriften auf dem Suljekfelsen veranlasst hat Slnd 
diese nim arabisch, so folgl daraus als höchst wahrschein- 
Uch, dass auch die ebengönannte mit wesentlich gleichen 
Buchstabenzeichen arabisch ist. Grade dies wurde aber 
von D. und G. bestritten. Ist sie abei* arabisch, so ist die 
nächste Frage, wie sie zu verstehen ist. Gegen D. bleibe 
ich bei' der Auffassung des vierten fiuchstabens als eiöes 
r, deö fimften als eines t, des sechsten als eine ajin. Die 
dtel senkrechten Striche, welche auf den siebenten Buch- 
staben folgen, solien nach D:s Ansicht einen demganzen altai- 
schen SchriftsyBtemeigeQthiu^ch^ii Buchstaben aosmacbefi O» 



') a. a. O. S. 8. 



Digitized by VjOOQ IC 



Ich ddgegen sah darin mxj, w,j, woTon das eine j nurals eia 
dttkritisches Zeicben fimgiert neben dem voraogehendea g^ 
veiches dadurch als ein dschim bezeiohnet wird ^), Das aa- 
dere j könnte dagegen neben dem Vokalbucbstaben w.(u) zum 
Zeichen dasteb^ dass derselbe lang ist Aus dem Obigen 
phi auch hervor, dass diese Bucbstaben soicbes Ausseben 
in dem semitischen Alpbabet baben ^). Gleicbwohl will icb 
aber nunmebr^ nachdem Prof. Aspelin sicb iU>er die Bo- 
sclmfTonbeit der vorbandenen Zeichnungen erklärti d^ese 
moine Mbere Auffassung niobi aufrecbt erbalten. Keines- 
w^ teile icb aber aucb D:s obne jede Begriindung auf- 
geworfene Ansicbt iiber ibre Bedeutung. Vielmebr balte iob 
daflir, das erste ; geböre zu dem siebenten Bucbstaben als 
m damit eig^tlicb zusammenbängender TeiL Einen der- 
artigen binausragenden Teil bat das dschim in Inscbrift 2. 
Man vergleicbe auob das Aussebn des zweitem f in d^* 
selben Inscbrift. Das zweile j sebe icb fur einen integrie- 
renden Teil des daneben stebenden t(; an, so dass die^er 
Bacbstabe ungefäbr das gleicbe Ausseben erbält, wie er in 
der zweiton Inscbrift zwiscben den beiden 1 bat. Demge- 
mäss siod dann die Bucbstaben der fiinfter Insobrift fd- 
gende: gwmrtcgw({l)mn. Zwiscben den beiden letzten 
Bucbstaben m und /n bat eine Zeiebnung ausserdeip ^ j 
(S. moinen vorigen Aitfsatz). JMan kann daber diese In- 
scbrift lesen: gaumaratu gtuUmaini. Durcb diese Le3VU)g 
lounmt dann aucb der Buchstabe n zu seinem Recbt. SoUte 
es eia blosses Nunatioios-n sein» so braucbte es nlcbt aus*- 
gesQbrieben zu .werden. 

Da das Yerbum gamara in der dritten Fprm beden^ 
etigager avec qwlqu'un une lutte acharnie et corps ä cotfps, 
mns 86 prioccuper du danger (Kaz.), so lässi sicb ein S^b- 
Htantivum.gat(;mara<u'* leicbt in der Bedeutung erhmerter 
Streit denken. Dass solobe Nominalbildungen vorkommen, 
todet man z. B. bei einer Veiigleicbnung mit cau;mara*u^ 



>) s. in meinem Auf8atze S. 4. 

*) Vgl. auch dieee Bnchstabeo auf d^ Taf. UI. 



Digitized by VjOOQ IC 



158 

Das Wort cugumaini wiederam kann man als eine Dualbil- 
-dung O vom Plural cu timu°, junge Kameele, dessen Sin- 
gular cagmu"^ lautet, aufifassen. Dieser Dualis wurde dann 
^wei junge Kameele von verschiedenen Heerden bezeich- 
nen, und beide Worle zusammen wQrden demnach den In- 
halt der Inschrift so angeben: Der erbitterte Streit zweier 
junger Kameele von verschiedenen Heerden, Die Behaup- 
tung von D. und 6., die Inschrift 5) sei nichl arabisch, er- 
«cheint also als nichl glaubwiirdig. Ist aber meine Deutung 
derselben richtig, so dient sie zur Beleuchtung der schon 
oben besprochenen Wahrheit, dass es dem Entzifferer, nicht 
dem blossen Aufizeichner von Inschriften zukommt, eine ge- 
«chädigte Inschrift endgultig herzustellen. 

Die Inschriften 6) und 7), welche ich als hebräische 
betrachtet, hat Prof. Aspelin in seinem oben mitgeteilten 
Brief als unzuverlässig bezeichnet. Daher lohnt es sich 
nicht," weitläufiger von denselben zu reden; ich fasse mich 
vielmehr in dieser Frage ganz kurz. 

Liest man die Inschrift 6) so, wie ich sie lese: ^o no^al 
jok, SO liegt darin der Gedanke: tvenn jemand dies (diese 
Inschriften) zerschlägt, so handelt er als ein Frecher^). 
Das Verbum nakä kommt in dieser Bedeutung z. B. Exod. 
^9,1 5 vor. In Inschrift 7) scheint das Verbum nasä in ähn- 
licher Bedeutung wie 1 Sam. 17,34 zu stehen. Was zu 
<iiesem Verb Subjekt sei, ob die Jäger oder die zwei rechts 
von der Inschrift stehenden Bärer^ oder was anderes, das 
lässt sich aus den Zeichnungen nicht gut entscheiden. 

Die Entzifferung der Inschriften auf der Felsenwand von 
Suljek war eine von den Aufgaben, welche ich mirgesteckt 
hatte. Zu dieser Aufgabe, welche zu lösen ich im Obigen 
bemliht war, fiigt nun die Delegation eine neue, ehrenvolle 
hinzu. Sie spricht nämlich in dem oben veröflfentlichten Briefe 
•den Wunsch aus, dass die Inschriften bei Suljek mit alien 
librigen Inschriften vom gleichen Schriftsystem am oberen 

^) Far eine solche Dualbildung ygl. Lagus a. a. o. § 217. 
*) Ygl. Uber das verkOrzte Imperf. inBedingungssätzen: Kautzsck, 
Oesenios* hebr. Qramm. 23. Aufl., Lpzg 1881, § 128, 2. 



Digitized by VjOOQ IC 



159 

Jenissei verglichen werden möchten. Ein solcher Wim8ch 
aber schUesst in sich die PrUfung iind Ueberzetzung von 
alien diesen öbrigen Inschriften. Nur auf solche Weise 
kann, naöh meinem Dafliriialten, eine wirkliche, genaue und 
befriedigende Vergleichung statt finden. Dies ist jedoch 
eine Aufgabe, welehe ich mir nicht vorgesetzt hatte und 
fur deren Lösung zu arbeiten ich mich schon aus dem 
Grunde nicht verpflichte, weil meine Zeit von anderen Ar- 
beiten stark in Anspruch genommen ist. Ich gehe daher 
jetzt zur Besprechung der Buchstaben und der Schriftart auf 
dem Felsen bei Su^ek öber. 

Von Tab. II sind, wie schon oben angegeben, die 
Buchstaben der Inschriften in verjöngter Grösse auf Tab. 
in iibertragen und dort in die Reihenfolge gebracht, welche 
die Buchstaben des arabischen Alphabets haben. Dass das 
arabische Alphabet aui Tab. III in einer besonderen Kolumne 
aufgenommen ist, beruht naturlich darauf, dass ich die In- 
schriften als arabische lese, und ich habe durch diese An- 
ordnung die Uebersicht öber die verscliiedenen Alphabete 
erieichtem wollen. Von den arabischen Buchstaben haben 
nur dsäl, sin, «cAln und thaa keine Vertreter auf dem Sul- 
jekfelsen, aber da man zu der Annahme berechtigt ist, dass 
die Zeichen, welche däl und tha entsprechen, zugleich för 
dsal und thsa fimgferen können^), so enthalten aiso die mehr 
gaiannten Inschriften eine solche Anzahl verschiedener 
Buchstaben, dass sie beinahe einem voliständigen arabischen 
Alphabet entsprechen. Wollte man auch sonst den Suljek- 
inschriften keine besondere Wichtigkeit zuerkennen, so Kegt 
doch schon darin eine grosse Bedeutung, daiss man auf 
Grund derselben ein Alphabet aufetellen kann. Mit Hiilfe 
dieses Alphabets muss es relativ leicht^ iverden, andere 
Insqhriften, welche demselben Schriftsyi^em folgen, zu dauten. 

Dass das Alphabet der Inschriften altsemitisch ist, habe 
ich schon in meinem ersten Aufsatz bemerkt. Aber dieses 

') Ygl. bei Riehm a. a. o. S. 1429 &: „Zahlreiche Analogien spre- 
chen dafflr dass die älteste Lautschrift verscliiedene verwandte Laute 
mit einem Zeichen ausdrackte^. 



Digitized by VjOOQ IC 



.W0 

4Jlpbfi]E>et beetat tmos 7m]eia ScJ^rlfts^n. Es gilt daher .zu 
bestimmen, zu welcher Schriflart die Schrift des Suljekfel- 
sens gebört. Wirft man eii^^ Blick aof Tabelle.IlI, so ^n- 
det man sofort, dass dje meisien Buchstahen in Kolumne 
II Yon den Kolumnen 18—21 der JSu^iityschen Tabelle dut-^j 
lehnt sind. Diese Kolumnen enthalten eine Scbriftart, welcbQJ 
durch eine eigentumlich aramäjisclie Ausprägung des altae^ 
jpitischen Alpbabets charakterisiert wird. Die 18. KoUmuie;- 
enthält das Alphabet, welches der Scbrift auf aramäischaoj 
Siegeln und Edelsteinen und kilikischen Mirnzen entnomipeil ^ 
ist. Zu der 19. Kolumne steht das Alpbabet, welcbes •sam 
dien Stein von Carpepjtras vorkommt^). Die ;20. Kolumni 
gi^t das Alpbabetb von Serapeum^). Die Kolumnen ^1--^ 
23 enthalten das Papyms^phabet ^). Die Sobriftart iäas| 
>sich aiso näher als mamHich^aegypUsoh bestimmen. 

Die anderen Kolumnep, welche ich von Eutiifkg citieii^< 
b^be, wider;^reehan dieser Bebauptvmg nicht; d^pn diejKo; 
iupinen 33 und 34 enthalten die Bucbstabenformen äm 
alUiebräischen Alpbabets auf Sie^ elo, Edelsteinen und MöJ i 
zen, ein Alphabet, welcbes £ast vgUkommeA dem alt^2 ^ 
Äiäischen gleicbt*). So z. B. hai der Buchstabe ä, fur w^ - 
cl^en ich auf das altbobräische.Alpbabet hing6wiesen, duFd) 
^us das gleicbe Ausseben anf Jkilikischen Miinzen^). Ko 
37 und 38 entljialten das Alphab^t auf den Thongefaasc 
voA Babylop. Die Bucbst«aben m KolL 36, 39 und AOjgi 
\mm ^erdmgs ^uin Kefr Bere^n und Adener Alpl^pJ^ 
.^ber es muss ais |e$tgesMi}t ^iQgesehen wwd^, dass Bpis): 
«t^Quformen, welche jn der hpbir^uscben Quadr^tpchrifl vj 
ik^mnien, viel irub^r i^njarajpajUscherSchfift bal^n vorjci 



-! 



% 



^ 






^) Vgl. bei W. Oesenius: Scripturae linguaeque Plioeniclafe mi 
Dsmttita, L^6ifle 1387, p..326 ff., Tabfo. 38 und 39. 

*) Ygl. Levy, aber die^aramäUdie laschrift^atif ^ixter Vase d( 
^apfupB za Memphi^. .^MG.XI.iSB., S. Q5 ff. 

•) Vgl. W. öesenios a. a. O. S. 233 ff. 

^) Vgl Stade, Lebrb. der bpbr. Gramm., Leipzig, 1879. § 20, 

»; Vgl. stade, a. a. O. Tab. I, KpL 8. 



X 



Digitized by VjOOQ IC 



I I 



J^%^ 



\ 




^ 



■ ^ 




h 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Ta f. m. 








Jlrab, 
SchrtfL 


Lätein. 
Schrift. 


\ 

1 


f 


^ä 



?6 O t 

vi:) T t? 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



161 

men können^). Ausserdem braucht man nicht notwen(li- 
gerweise die Gleichheiten in diesen letztgenanten Kolumnen 
zu suchen. Sie lassen, weiin auch nicht so vollständig, 
sich in Koli. 37, 21 und 17 (assyrische Ge¥achte) finden 
In KoL 24, welche ich auch angefuhrt, ist die palmyreni- 
sche Schriflart enthaiten. Die meiste Eigentiimlichkeit bie- 
ien die Buchstabenform^i d, r, q und m dar, ebenso eine 
Form von z und eine von j in dem Worte, welches > Jäger> 
bedeutet Zu Grunde fur die Bildung des ganz besonderen 
Zeichens fiir t scheint eine Form von t liegeo. Man ver- 
gleiche bei EuUng das Aussehen von t in der KoL 16. 

Dass einzelne Buchstaben auf diesen Inschriften in 
vielen verschiedenen Formen vorkommen, ist etwas, was 
sdch auch bei andem Inschriften wiederfindet. So nimmt 
Bickell *) in seiner SchriftAafel unter der Rubrik Althebräisch 
auf Munzen und Siegelsteinen ztvclf verschiedene For- 
men för den Buchstaben w auC Af dem Suljekfelsen sind 
es nur sieben'), wovon jedoch nicht alle eine eigentliche 
Verschiedenheit von einander darbieten. Eine Form von 
ayin und die Form för q gleichen einander in hohem Grade. 
Erst bei der ^igentlichen Entdiferung der Inschriften kann 
man entscheiden, ob dieses Buchstabenzeichen als ajin oder 
q zu betrachten ist 

Erkennt man nun an, dass das Alphabet auf dem Sul- 
jekfelsen aramäiaeh ist, so kann es von Interesse sem, sich 
daran zu erinnem, welche Bedeutung und Ausbreitung ara- 
mäische Sprache und Schrift in älteren Zeiten hatte. Sie 
war in alter Zeit recht eigentlich die Verkehrssprache und 
Schrift Vorderasiens und nahm etwa die Stellung ein, 
welche heute dem Englischen oder dem Französischen 
eignet Und diese Stellung behauptete das Aramäische 
bis es durch das Arabische des siegenden Islam abgelöst 



>) Vgl. Riehm a, a. O. S. 1420 a, 
*) Gnmdriss der hebr. Qramm. Leipzig, 1869. 
*) Anm. Auf der Tabelle sind es acht, aber eine derselben die 
siebente, rechne ich jetzt zum Buchstaben j, 

11 



Digitized by VjOOQ IC 



162 

wurde^}. Die ostsibirischen Inschriflen geben nun an die 
Hand, dass die aramäische Buchstabeosehrift bis nach Ost- 
sibirien vordrang. 

Die Inschriften, an deren Deutung ich mich nun ver- 
sucht habe, nihren von einer wis3enschaftlichen Expedition 
nach Ostsibirien her, welche im Sommer 1887 von hier ent- 
sendet wurde. Prof. Aspelin hat, wie er mir angegeben, 
Mitteilungen uber dieselbe in > Verhandlungen der Beriiner Ge- 
sellschaft fur Anthropologie, Ethnologie und nrgesehichte>, 
1887, Ss. 529—531, gemacht — Ueber die im vorigen 
Jahre unternommene Expedition hat er in derselben Zeit- 
schrift, 1888, Ss. 462—466, berichtet In einer mit Tabelien 
versehenen Arbeit aus dem vorigen Jahrhundert ^) finden 
sich die hierher gehörenden Inschriften ber&hrt in Tab. V, 
Lit D. p. 357 und 400, Tab. V, Lit A. p. 409—11, Tab. 
Xn, Lit. A. B. p. 357, 397 und 411. Diese Angaben ver- 
danke ich ebenfalls dem Prof. Aspelin. Der Leser erkennt 
daraus, däss das Vorhandensein dieser Inschriften schon 
seit lange der gelehrten Welt bekannt gewesen ist. Es ist 
jedoch bisher nicht gegliickt sie zu entziffem, nach dem 
was Herr Grenman angiebt a. a. O. S. 1. Ihre Deutung 
muss daher ftir schwierig angesehen werden. Aber da beim 
Beginn einer schwierigen Entzififerung Irrtiimer unvermeid- 
lich sind *), so mussten solche auch in diesen meinen Ent- 
zifferungsversuchen vorkommen. Ist es mir jedoch gegliickt, 
zur Lösung der Deutungsfrage irgendwie beizutrag^, so ist 
der Zweck dieser Publikationen erreicht 



. Berichtigungen: 

In Taf. UI, koL 1, hat man den Buchstaben auf der 
zehnten Zeile als ein z, nicht ein s, zu lesen. Der vierte 



») Vgl. Riehm, a. a. O. Ss. 81 a. und 1420 a. 
*) P. J. von Strahlenberg, der Nord und Östliche Theil von Eu- 
ropa und Asia. Stockholm, 1730. 
3) Hiehm a. a. O. S. 1420 b. 



Digitized by VjOOQ IC 



163 

Buchstabe auf der zwanzigsten Zeile ist kein m, sondem 
in ein j und d aufznlösen. Auch hai man den siebenten 
Buchstaben auf der drei und zwanzigsten Zeile als ein jj 



Digitized byVjOOQlC 



Absoluta magnetiska bestämningar vid Meteorolo* 
giska Gentralanstalten i Helsingfors. 

3- 

Af Srnit Biene. 

Den i B. XXIX och XXX af denna Öfversigt af Fin- 
ska Vetensk.-Societetens Förhandlingar päbörjade förteck- 
ningen öfver resultaten af de fortg&ende magnetiska bestäm- 
ningama fortsättes här. Bestämningama hafva utförts med 
samma instrument och enligt samma methoder som förut 
Jag behöfver därfore här blott änyo hänvisa tili redogörelsen 
som for den första observationsserien (B. XXIX, sid. 143). 

N&gra för utrönande af horisontal-variometerns (Gauss' 
bifilar) temperaturkoefficient gjorda bestämningar meddelas 
inom kort i sammanhang med de för variationsinstrumen* 
ten beräknade normalständen. 

Beräkningen af observationema gifver fö^ande resultat: 





DeklinatioQ. 






T i 


d. 


Magnet. 


Deklination: 


ostlig. 


vädtlig. 


1888 Juni 22 

7> » >1 

„ Aug. 2 
l Dee. 21 

J> >» >» 

1888 Apr. 4 
>> M " 


hmm 

11 20—28 a. 
11 32—39 „ 
11 46 53 „ 

11 57a— 0*4? 
11 31—41 a 
11 46—56 „ 
11 36—46 „ 
11 49-58 „ 


I 

n 

I 

U 
I 

II 
I 

n 


356° 18.6 
19,8 
21.7 

20.6 
24.4 
24.1 
23.0 
23.2 


3 41.4 
40.2 
38.3 

39.4 
35.6 
85.9 
37.0 
36.8 



Digitized by VjOOQ IC 



165 



Horitontal«4iitBti8itet 



oc 

00 

o 
oc 



I 

o 



o 
< 

to 






OS 

to 



> 

s 
cp 

to 



to 

O". 



^9 



oc 
•o» 

1 

to. 






00 

» 

00 






I 

^6 



f 



to to 

Cd Cd 



to to 

Oi Cd 



to to 

Oi Cd 



JS JS 

Cd Cd 



to to 

Od Cd^ 



O9C0 COOd toto toto COOd 
tOUi 1-4^ i-^H^ i-*tO 0000 



s 2 


S§ S 


g 8 


81 00 


9 




1 


o 


I 


+ 


+ 


s^ 


i2 

*-* 


o 

^ 




H* 

00 


OS 

JS 


•^ 



Od 



03. 



to to to to to to 

^ ^ »^ »^ CO CO 
00 o to ^ o» 00 



to 



Cd 
CO 



09 



00 

oo 



00 



Cd 

A. 

09 

ö 
to 



00 

to 

09 



s 8 



to 



to 



CO 



Digitized by VjOOQ IC 



166 



laldiiiation. 



T 


id. 


f 


'1,1, 


I 


1888 Jnni 26 


b m hm 

3 p.— 32 p. 


3 


70° 59!8 
70 55.8 


70° 57'.8 


„ Aug. 3 


b m hm 

6 7 p.— 6 40 p. 


3 


71 1.4 

70 55.8 


70 58.6 


„ Dee. 19 


hm hm 

11 46 a.— 22 p. 


3 


70 54.5 
70 54.2 


70 54.3 


1889 Febr. 7 


hm hm 

5 21 p.— 6 p. 


3 


70 59.2 
70 54.8 


70 57.0 



Digitized by VjOOQ IC 



Quelques observations sur le pouvoir rotatoire du 
quartz relativement aux couleurs du spectre, avec 
une formule nouvelle pour en calculer les valeurs. 

Par 
Lars Wasastjema. 



On a etabli plusieurs formules diflferentes pour expri- 
mer le rapport, qui existe entre le pouvoir rotatoire du 
quartz et la longueur d'onde de la lumiere. M. Biot a conclu 
de ses experienees que ce pouvoir est en raison inverse du 
carrö de la longueur d'onde. Mais, comme la m^thode exp6- 
rimentale de M. Biot ne permettait pas assez de pr^cision, 
sa formule ne donne qu'une premifere approximation. 

M. Broch a employ^ une möthode plus exacte. Il pose 
une lame de quartz entre deux prismes de Nicol et dispose 
eet appareil de manifere que les rayons du soleil, refl^chis 
par un heliostat, tombent sur une fente ätroite et passant 
par les nieoles et un prisme, produisent ensuite un spectre. 

Comme le pian de polarisation est inögalement dävi6 
pour la lumifere de diverses longueurs d'onde. les plans de 
polarisation des difF6rentes couleurs font des angles de gran- 
deurs in^gales avec le pian de polarisation de Fanalyseur. Si 
pour une eouleur 1'angle de d^viation est 6gal ä (2 m -f- 1) 90°, 
eette lumifere ne peut pas traverser Fanalyseur, et il se 
produit ä cet endroit du spectre une bande noire. Si Ton 
repr6sente par a Tangle, auquel il faut toumer Tanalyseur de 
la position crois6e pour qu^une bande noire coincide avec 
une raie de Frauenhofer, par d la rotation du pian de pola- 
risation dans une lame du quartz de 1"°* d'epaisseur, par 



Digitized by VjOOQ IC 



168 

D r^paisseur de la lame et par m un nombre eutier, on a 

. a4-m-180 
6 = g 

Broch disposait la lame de quartz de telle manifere 
qu'elle ne couvrait que la moitiö de la fente du spectroscope ; 
il pouvait ainsi voir les bandes noires dans le prolongement 
des raies de Frauenhofer; il dötermina ainsi le pouvoir 
rotatoire pour les raies difKrentes. Il reconnut que la loi 
de Biot n'est pas exaete. M. v. Lang conclut des exp^rien- 
ces de Broch que le pouvoir rotatoire du quartz peut 6tre 
exprimö par Föquation. 

(1) 5 = a + | 

Oli a et b sont deux constantes. 

M. Stefan a essayö d'appliquer eette lormule ä des rösul- 
tats obtenus par une möthode analogue ä celle de M. Broch. 
n a reconnu que la formule de v. Lang reproduit les valeurs 
du pouvou* rotatoire avec un degrö d'approximation suf- 
fisante. 

Par des raisons th^oriques M. Boltzmann a exprimö le 
pouvoir rotatoire par la s6rie suivante 

(2) «=!+!+ 

dont deux termes suffisent. La rotation du pian de polari- 
sation 6tait un des ph^nom^nes qui ne peuvent pas se 
produire si la distance des mol6cules d'6ther est infiniment 
petite par rapport ä la longueur d'onde, il faut que, pour 
;. = oo, ö soit 6gal ä o. En effet, la formule (2) donne pour 
A = oo la valeur d = 0. Boltzman, qui n'a pas fait lui- 
möme d'observations sur le pouvoir rotatoire du quartz, a 
compar6 les valeurs obtenues par cette formule avec les 
observations de M. Stefan; et il a trouvö qu'elles se rapp- 
rochent beaucoup plus des valeurs observees que celles 
obtenues par la formule de M. v. Lang. 

Plus tard la formule de Boltzmann a 6t6 confirmöe 
par M. M. Soret et Sarasin, qui ont mesurö le pouvoit rota- 



Digitized by.VjOOQlC 



169 

loire du buartz pour les raies principales du spectre de A 
jusqu'ä N. 

Au printemps de 1887 j'ai d6termin6 au laboratoire 
de physique de rUniversit^ de Helsingfors le pouvoir rota- 
toire du quartz pour les raies principales dans la partie 
visible du spectre. J'ai employö une methode analogue ä 
celle de M. Broch, mais faute d'appareils convenables je ne 
pus pas produire les deux spectres Pun audessus de Tautre. 
Je fus ainsi oblig6 de proc6der de la manifere suivante. 
J'employai un spectroscope ä fils croisös. D'abord je fis 
comcider le fil vertical avec une raie du spectre, et ensuite 
avec une bande noire, en toumant Tanalyseur. Comme il 
faut pour cela deux installations, cette möthode ne peut pas 
comporter la mftme exactitude que la mäthode de M. Broch. 
Les rösultats de mes observations sont inscrits dans le tableau 
suivant, oö D reprösente Töpaisseur de la lame de quartz, 
d' la rotation du pian de polarisation dans toute la lame 
employöe, et d la rotation dans une lame de 1"^ d'6paisseur. 





a 


a 


• 


B 




i' 


d 


d' 


d 


8' 


8 


4265° 


14180 


425.4° 


1414° 


4745° 


15.78° 


426.9 


14.19 


426.4 


1418 


475-4 


15.S1 


425.0 


14.13 


426.3 


1417 


472-3 


15.70 


4255 


14.15 


427.6 


1422 


15.61 


428.3 


14.24 


426.5 


1418 


469;2 


15.77 


424.3 


14.11 


428.1 


14.23 


474.5 


15.78 


428.1 


14.23 


425.5 


1415 


474.3 


15.74 


425.9 


14.16 


424.8 


1412 


473.9 


15.62 


427.1 


1450 


424.9 


1413 


469.4 


15.67 


427.2 


14.20 


426.7 


1419 


471.2 


15.67 


428.4 


14.24 


427.4 


1421 


4716 


15.71 


428.1 


14.23 


427.2 


1420 


4724 


15.81 


430.6 


1432 


428.1 


1423 


4754 


15.71 


429.0 


14.26 


427.1 


1420 


4723 


1570 


426.8 


1419 


425.3 


1414 


472.8 


15.75 


D = 30 


1,075"» 


D = 30,075»» 


D =30,075»» 


Moy. d -. 


= 1450° 


Moy. ö = 


: 1418° 


Moy. d = 


= 15.72° 



Digitized by VjOOQ IC 



170 



B B 



433A° 


14.09« 


469.0« 


15.59« 


469.8° 


15.62° 


42ÖA 


14.14 


467.1 


15.53 


470.4 


15.64 


425.5 


14.15 


466.8 


15.52 


469.3 


15.60 


422.8 


14.06 


465.0 


15.46 


471.0 


15.66 


423.2 


14.07 


467.2 


15.53 


472.6 


15.71 


422.5 


14.05 


466.5 


15.51 


469.3 


15.60 


422.0 


14.03 


466.8 


15.52 


470.4 


15.64 


427.8 


14.22 


467.4 


15.54 


468.8 


15.59 


432.0 


14.36 


467.0 


15.53 


474.8 


15.79 


482.1 


14.37 


465.3 


15.47 


471.3 


15.67 


430.5 


14.31 


486.8 


15.52 


471.9 


15.69 


430.5 


1431 


465.9 


15.49 


470.4 


15.64 


431.0 


14.33 


464.2 


15.43 


469.8 


1562 


429.4 


14.28 


467.1 


15.53 


470.3 


15.64 


430.1 


14.30 


465.9 


15.49 


470.1 


15.63 


D = 30, 


075 mm 


= 30,075»» 


D = 30, 


076»" 


Moy. d = 


: 14.20° 


Moy. d = 


: 15.51° 


Moy. d = 


= 15.65° 



D. D. 



516.0° 


17.16° 


648.6° 


21.57° 


366.4° 


21.88° 


514.2 


17.10 


647.2 


21.52 


366.0 


21.85 


516.6 


17.17 


648.0 


21.55 


865.0 


21.79 


514.0 


17.09 


647.8 


21.54 


365.5 


2l.«2 


518.0 


17.22 


650.9 


21.64 


366.1 


21.86 


514.5 


17.11 


6475 


21.53 


366.5 


21.88 


513.0 


17.06 


649.9 


21.61 


366.4 


21.88 


512.1 


nm 


647.9 


21.54 


366.3 


21.87 


514.9 


17.12 


647.6 


21.53 


365.9 


21.85 


5135 


17.06 


647.3 


21.52 


366.0 


21.85 


513.8 


17.07 


647.5 


21.53 


366.3 


21.87 


516.4 


17.17 


647.5 


21.53 


366J0 


21.85 


513.1 


17.06 


647.5 


21.53 


367J0 


21.91 


.514.1 


17.09 


648.5 


21.56 


366.8 


21.90 


515.0 


17.12 


647.7 


21.54 


366.9 


21.91 


D = 80,»75»» 


D = 80,075"" 


= 16,747»» 


Moy. d = 


17.11° 


Moy. ö = 


: 21.55° 


Moy. d: 


= 21.86° 



Digitized by VjOOQ IC 



171 
D. D. 



5175° 


17.20° 


651.7° 


21.67° 


194.0° 


21.57» 


522.3 


17.37 


652.0 


21.68 


194.7 


21.85 


518.5 


17.24 


651.1 


21.65 


193.9 


21.56 


520.8 


17.32 


651.2 


21.65 


194.2 


21ii9 


517.8 


17.22 


652.0 


21.68 


194.2 


21.59 


520.5 


17.31 


651.5 


21.66 


193.6 


2133 


518.7 


1725 


651.2 


21.65 


194.1 


21,68 


518.2 


17.23 


651.6 


2J.67 


194.2 


21..59 


517.9 


17.22 


651.9 


21.68 


193.9 


21.56 


518.7 


17.25 


651.1 


21.65 


193i> 


21.52 


517.3 


17.20 


650.5 


21.63 


193.9 


21,56 


518.8 


17.25 


651.0 


21.65 


194.6 


21.64 


518.2 


17.23 


651.7 


21.67 


195.0 


21.68 


5215 


17.34 


651.8 


21.67 


194.0 


21.57 


518.8 


17.25 


651.6 


21.67 


194.2 


21.59 


= 30,075"» 


D = 30,075»» 


D = 


8,9»3»» 


Moy. i = 


: 17.26° 


Moy. d = 


= 21.66° 


Moy, «J = 21.59* 


C. 




D. 






E. 


d' 


<J 


d' 


ö 


3' 


i 


518.8* 


17.15° 


621.1° 


21.69° 


827.7° 


27.52° 


514.1 


17.09 


520.2 


21.65 


826.0 


27.46 


515.3 


17.13 


520.3 


21.66 


829.0 


27.56 


515.5 


17.14 


520.1 


21.65 


829.0 


27.66 


5165 


17.17 


521.8 


21.72 


824.8 


27.42 


516.7 


17.18 


520.8 


21.68 


8245 


27.41 


515.7 


17.15 


520.5 


21.66 


821X) 


27Ä) 


5166 


17.18 


52a9 


21.68 


825.9 


27.46 


515.3 


17.13 


521.4 


21.70 


826.0 


27.46 


515.6 


17.14 


521.3 


21.70 


826.3 


27.47 


516.4 


17.17 


51H.1 


21.61 


8254 


21M 


517.2 


17.20 


521.8 


21.72 


823^ 


27.38 


515.2 


17.13 


522.0 


21.73 


824.5 


27.41 


515.4 


17.14 


521.1 


21.69 


823.5 


27.38 


514.2 


17.10 . 


5204 


21.66 


8235 


27.37 


D = 30,( 


»75»» 


D = 24,( 


)26»» 


= 80,075»» 


Moy. d = 


■■ 17.15° 


Moy. <J = 


: 21.68° 


Moy. «J = 2745° 



Digitized by VjOOQ IC 



172 

E. E. F. 

d' ö d' d 6' d 

823.1* 27.37° 245.2« 27.27° 979.3° 32.56° 

824.2 27.41 245.9 27.34 978.4 32.58 

825.2 27.44 -246.5 27.41 980-0 3259 

824.8 27.42 245.8 27.33 981.2 32.62 

824.1 27.40 245.7 27.32 979.8 32.58 

824.2 27 41 247.0 27.47 979.9 32.58 
823.6 27.39 246.4 27.29 980-2 32.59 
824.6 27.42 246.4 27.40 981.0 32.62 
823.6 27.39 245.8 27.33 979-3 3256 
8247 27.42 246.6 27.42 978-8 32-55 

823.6 27.39 245.9 27.34 980.1 32.59 

822.9 27.36 246.4 27.40 980.2 32.59 

823.4 27.38 245.8 27.33 980-9 32-62 

824.5 27.41 245-5 27-30 979.3 32.56 

822.7 27.36 246.5 27.41 978.6 32.54 

D = 30,076™» D = 8,»»3""" D = 30,076'»»' 

Moy. d = 27.40° Moy. ii = 27.36° Moy. d = 32.58° 



E. b. . F. 

6 d' d d' 



656.8° 


27.30° 


855.0° 


28-43° 


979.4° 


3257° 


656.6 


2753 


856.9 


28.49 


9795 


3257 


667.1 


27.35 


855.2 


28.44 


980.2 


3259 


666.8 


27.34 


855.3 


28-44 


981.7 


32.64 


665.7 


27.29 


857.3 


28.51 


977.4 


3250 


657.6 


27.37 


857.2 


28-50 


9815 


32.63 


665.9 


2750 


856.6 


28.48 


979.6 


3257 


666.7 


27.33 


857.0 


28-50 


978.1 


3252 


666.6 


27.33 


866.2 


28.47 


979.7 


3258 


668.1 


27.39 


868.3 


28.54 


9815 


32.62 


666.9 


27.34 


856.1 


28.43 


978.2 


3253 


655.8 


27.30 


866.0 


28.46 


980.4 


32.60 


656.0 


27.31 


856.1 


28.47 


980.7 


32.61 


667.3 


27.36 


856.6 


28.48 


980.6 


32.61 


656.6 


27.33 


868.4 


28.64 


979.9 


32.58 


= 24,026»'» 


D = 30,( 


,75 mm 


D = 30,076»"' 


Moy. «J = 


= 2753° 


Moy. d = 


= 28.48° 


Moy. 3 = 


= 3253° 



Digitized by VjOOQ IC 



371 



E. 



b. 



d' 



d' 



461.0° 


27.53° 


. 255.7° 


28.43° 


982.8° 


32.66° 


461.4 


27.56 


256.7 


38.54 


98i:2 


32.62 


462.0 


27.59 


256.3 


28.50 


981.9 


32.65 


459.6 


27.44 


256.2 


2849 


981.4 


32.63 


459.4 


27.43 


254.9 


28.34 


980.3 


32.60 


459.2 


27.42 


257.0 


28.58 


981.6 


32.64 


461.2 


27.54 


266.4 


28.61 


982.1 


32.66 


460.3 


27.49 


255.9 


28.46 


980.0 


32.59 


^9.2 


27.42 


256.2 


28.49 


982.2 


32.66 


460.1 


27.47 


255.7 


28.43 


980.9 


32.62 


459.5 


27.44 


255.6 


2841 


981.1 


32.62 


461.2 


27.54 


256.9 


28.57 


981.6 


32.64 


460.0 


27.47 


256.7 


28.64 


980.6 


32.60 


459.4 


27.43 


265.6 


28.41 


981.2 


32.62 


461.1 


27.53 


256.6 


28.53 


981.1 


32.62 


D = 16, 


747"» 


D = 8, 


»»a»"» 


D = 30, 


075»» 


Moy. d = 


= 27.49° 


Moy. « = 


= 28.48° 


Moy. <Ja=32.6:i° 


;i = 0,00046665. 


;. = 0,0004383. 


G. 


6' 


d 


8' 


i 


Ö' 


8 


1075.2'' 


35.75° 


12275° 


40.81° 


1283.9° 


42.69» 


1073.3 


35.69 


1223.2 


40.67 


12848 


42.72 


1074.2 


35.72 


1227.2 


40.80 


1281.9 


42.62 


1074.0 


35.71 


1225.0 


40.73 


12861 


42.73 


1074.2 


85.72 


1226.8 


40.76 


1283.9 


42.69 


1070.2 


3558 


1227.1 


40.80 


1286.7 


42.76 


1072.6 


35.66 


1227.2 


40.80 


1283.8 


42.69 


1073j6 


35.70 


1227.4 


40.81 


1283.2 


42.67 


1073.5 


35.69 


1225.1 


40.73 


1283.2 


42.67 


10723 


3565 


1225.5 


40.76 


1283.0 


42.66 


1072.4 


35.66 


1224.7 


40.72 


1284.0 


42.69 


1073.6 


35.70 


1224.4 


40.71 


1286.0 


42.76 


1072.0 


35.64 


1225.2 


40.74 


1284.4 


42.71 


1073.1 


35.68 


1226.7 


40.79 


1285.1 


42.73 


1071.2 


35.62 


1224.1 


40.70 


1286.1 


42.76 


D = 30,075»» 


D = 80 


,075»» 


D = 80, 


075»» 


Moy. ö = 


= 35.68° 


Moy. <J = 


: 40.75° 


Moy. <J = 


: 42.70= 



Digitized by VjOOQ IC 



174 



A = < 


[),000453. 


;. = 0,0004383. 


h. 




8' 


8 


8' 


8 


8' 


8 


1144.0° 


' 38.04° 


978.9° 


40.75° 


1431.6° 


47.60° 


1141.2 


37.65 


980.0 


4a79 


1435.3 


47.72 


1142.7 


38.00 


982.8 


40.91 


1434.6 


47.70 


1141.4 


37.95 


979.8 


40.78 


1433.6 


47.67 


1141.6 


37.96 


982.9 


40.91 


1436.9 


47.78 


1140.7 


37.93 


980.5 


40.81 


1436.7 


47.77 


114a7 


37.93 


980.9 


4083 


1433.0 


47.65 


1142.7 


38.00 


981.1 


40.84 


1433.4 


47.66 


1140.6 


37.93 


979.7 


40.78 


1437.4 


47.79 


1142.1 


37.98 


979.1 


40.75 


1434.7 


47.70 


1143.2 


38.01 


9809 


40.83 


1434.6 


47.70 


1143.1 


38.01 


980.9 


40.83 


1433.0 


47.65 


1141.2 


37.95 


981.4 


40.85 


1436.3 


47.76 


1140.2 


37.91 


980.9 


40.83 


1430.4 


47.56 


1140.7 


37.98 


979.7 


4a78 


1431.7 


47.60 


D = 30,076»» 


D = 34, 


026»» 


D = 3,0076»" 


Moy. 8 


— 37.97° 


Moy. 8 = 


= 40.82° 


Moy. 8 = 


= 47.69° 




A= 0,0004383. 




G. 






8' 


8 


8' 


8 






1221.6° 


40.62° 


1280.3° 


42.57° 






1221.5 


40.62 


1281.7 


.42.62 






1221.8 


40.63 


1283.6 


42.68 






12208 


40.69 


1183.1 


42.66 






1220.8 


40.59 


1279.6 


42.55 






1221.8 


40.63 


1283.1 


42.66 






1223.3 


40.68 


1279.9 


42.56 






1225.4 


40.74 


1284.0 


42.69 






1223.5 


40.68 


1284.3 


42.70 






1221.4 


40.61 


1281.4 


42.60 






1224.9 


40.73 


1281.3 


42.60 






1223.8 


4a69 


1284.2 


42.70 






1224.8 


40.72 


12838 


42.69 






1221.0 


40.60 


1284.1 


42.70 






1224.7 


40.72 


1283.3 


42.67 






D = 30,07 5"» 


D = 30,075"» 






Moy. 8 = 


40.66° 


Moy. 8 


= 42.64° 





Digitized by VjOOQ IC 



175 

Comme moyenne de toutes ces observations on trouve 
les valeurs suivantes pour le pouvoir rotatoire du quart2 



a 


14.19° 


B 


15.63° 


C 


17.17° 


D 


21.67° 


E 


27.41° 


b 


28.48° 


F 


32.60° 


A = O,000466«6 


35.68° 


A = 0,000453 


37.97° 


;i = 0,0004J83 


40.74° 


G 


42.67° 


h 


47.69° 



En calculant par Ia m6thode de moindre carrö avec 
ces nombres les constantes a et b dans Töquation de M. v. 
Lang, on trouve 

a = 1.97 
b = 821.89.10— « 
De m6me on trouve pour les constantes A et B dans 
r6quation de Boltzmann les valeurs 
A = 703.493.10— 8 
3 = 1591.07.10—" 
J'ai essayä pour ma part la formule suivante 



(3) 



ö = c(/'-l) 



oCi c et a sont deux constantes et e la base du systöme de 
logarithmes nep. Cette formule donne, comme celle de 
Bohzman, pour A = oo la valeur <J = 0. Pour les constantes 
c et a j'ai trouvö les valeurs suivantes: 

c = 172.05 

a = 4.10113.10— « 

Le tableau ci-dessous contient les valeurs da pouvoir 
rotatoire du quartz, calcul^es par ces trois formules, avec 
les diflferences A entre les valeurs calcul6es de et les valeurs 
.observ6es Öq. 



Digitized by VjOOQ IC 



176 

Valeurs, calcul6es Valeurs, calculees Valeurs, calculöes 

par Ia formule par Ia formule par la formule 

i b . A , B , . . 

cJ = a + ^^ i = Y. + T. d = c(e^-l) 

cJc A (Jc A <Jc A 

13.960 —0.23 14.23^ +0.04 14.23° +0.04 

15.46 —0.17 15.63 O 15.63 O 

17.12 —0.05 17.20 +0.03 17.19 +0.02 

21.70 +0.03 21.58 —0.09 21.58 —0.09 

27.63 -H 0.22 27.40 —0.01 27.39 —0.02 

28.69 +0.21 28.46 —0.02 28.44 —0.04. 

32.83 -f 0.23 32.64 +0.04 32.62 +0.02 

35.77 +0.09 35.66 —0.02 35.65 —0.03 

38.08 +0.11 38.06 +0.09 38.06 +0.09 

49.81 +0.07 40.93 +0.19 40.94 +0.20 

42.34 —0.33 42.55 —0.12 42.57 —0.10 

46.90 —0.79 47.45 —0.24 47.51 —0.18 

On voit par ce tableau que la formule (1) pour des 
valeurs petites et des valeurs grandes d X donne toiyours 
des valeurs trop petites de d, et pour des valeurs interm^ 
diaires de X des valeurs trop grandes de A Au contraire 
Ies formules (2) et (3) donnent des differences altemative- 
ment positives et nögatives, ce qui prouve que ces formules 
reproduisent plus exactement que celle de M. v. Lang les 
valeurs du pouvoir rotatoire du quartz. Des deux formules 
(2) et (3) celle-ci s'applique un peu mieux, ce qu'on recon- 
nait en calculant les sommes JpA*, ou p represente le 
poids des valeurs difKrentes. Pour ces sommes on trouve 
respectivement Ies valeurs: 

(2) :?pA^ = 0.2573 
:fp/\« = 0.2329 

Ces valeurs sont presque ^gales, et en effet la formule 
de Boltzmann peut Stre considär6e comme une forme approxi- 

mative de la formule (3). Car si Pon d6veloppe e^ en une 
s^rie, on a 



Digitized by VjOOQ IC 



177 



.J = c^l + ^ + 2!T* + 3l'X* + -^) 

ca cä* J_ , ca* ^ , 

'^ ;.2 "^2! ';>"^ 3! 'k'^ 

Ainsi on a, en comparant cette s^rie avec Ia s6rie de 

Boltzmann: 

A „ ca* ^ ea* 

A = ca; B = — ; G =3 -g-; 

De cette maniäre on trouve ponr les eonstantes A, B, 

C, les valeurs 

A = 705.60.10^8; B = 1446.88.10— 1«; C = 1977.94.10—^; 

Ces valeurs des eonstantes A et B sont presque les 
mgmes que eelles que nous avons trouv6es pr6c6demment 
n est clair qu'elles ne peuvent pas 6tre tout ä fait ^gales, 
parce que nous avons n6glig6 tous les tennes ä partir 

Ainsi les' fonnules (2) et (3) doivent s,accorder et 
8'accordent en effet. 



* >«< » 



12 



Digitized by VjOOQ IC 



Berättelse 

öfver Finska Vetenskaps-Societetens Meteorologiska 
Central^anstalts verksamhet under &r 1888 '*'). 

Meteorologiska observatioJier hafva under är 1888 hlif- 
vit anstälda utaf: 
Fyrmästarene Th. V. Montell och K. J. K. Lindström vid 

Bogskärs fyrbäk. 
Fyrmästaren K. F. Alcenius vid Hangö fyrb&k. 
Fyrmästaren F. T. Bengelsdorff vid Utö fyrbäk. 
Stationsinspektom K. Appelgren i Hangö stad. . 
Fru Rektorskan K. M. Kandolin i Mariehamn. 
Fyrmästaren C. F. Liljefors vid Söderskärs fyrbftk. 
Fyrmästarene J. V. Eriksson och P. F. Söderström vid Märkets 

fyrb&k. 
Fyrmästaren F. W. Grönlun^ vid Sälskärs fyrbäk. 
Professorn J. F. Elfving och Apotekaren B. W. Strömberg i 

Äbo. 
Herr Lars Larsson i Wiborg, Myllysaari. 
Apotekaren A. M. Hallman i Willmanstrand. 
Elever vid Mustiala landtbruksinstitut. 
Löjtnanten N. Ethol6n i Lampis, Kivesmäki, för januari— 

april, juni och september— december 1888. 
Fyrmästaren C. F. Stählbom vid Säbbskärs fyrbäk. 
Fröken Thekla Molin i Tammerfors. 
Herr G. W. Serlachius, föreständare för Otava jordbruks- 

skola. 



*) I följd af direktör Nordenskiölds död har den Hllämnade ut- 
förligare berättelsen denna g&ng uteblifvit. L. Lf. 



Digitized by VjOOQ IC 



179 

Possessionaten C. Ph. Lindfors i Sulkava. 

Apotekaren Hj. Drake i Jyväskylä. 

Fröken Lonny Lojander i Wärtsilä. 

KyriLoberden Jonatan Johansson i Alajärvi. 

Fyrmästaren Solon Strömborg vid Sälgrimd fyrbäk. 

Herrame C. J. Hallberg och P. Hakulinen i Ilomants, Möhkö 

bruk, frän 1 januari tili 31 maj och fr&n 1 september 

tili 31 december 1888. 
Magistem Bruno Granit i Kuopio. 
Magistem O. Alcenius i Wa8a. 
Kyrkoherden Wilh. Lindstedt i Lapinlaks. 
Herr Alfr. Fredman i Pihtipudas. 
Forstmästaren H. J. Aminoff i Idensalmi, frän 1 januari tili 

31 juU 1888. 
Pastom J. Simelius i Pyhäjärvi. 
Fröken Maria Renfors i Kajana. 
Fyrmästaren E. E. Björklöf vid Ulkokalla fyrbäk. 
KoUegiiassessom £. Westerlund i Ule&borg. 
Fyrmästaren L. Lalin vid Marjaniemi fyrbäk. 
Apotekaren F. G. Borg i Torneä. 
Forstuppsyningsmannen M. W. Waenerberg ä Thule hemman 

i Enare. 
Kronolänsmannen X. Nordling & Toivonniemi i Enare. 

Fenologiska anteckningar hafva för 1888 ink&mmit 
frän nedanförtecknade orter: 



Obsenrationsort. 


Observatorns namn. 


L&n. 


Eomman. 


Nylands 


Helsingfors. 

Helsinge. 

Pojo. 

Pemft. 

Askola. 

11 


Sselan, Th. {»rofessor. 
Kannelin, Th. 
Borg, Gust, rättare. 
Rosberg, Johan, hofräd. 
Holmberg, Julia, häradshöfdingska. 
Wir6n, Johannes, folkskollärare. 



Digitized by VjOOQ IC 



180 



Nylands 


Mäntsälä. 


Nordenskiöld, N. G. G. 


n 


Wichtis. 


Sjöstedt, G. H., statsrAd. 


>? 


Lojo. 


af Tengström, J. M., provindalläk. 


)? 


Nurmijärvi. 


Kellman, Gabriel, possessionat 


Abo och 


Geta kapell. 


Montell, Eugen. 


B:borgs 


Mariehamn. 


Öhberg, Abr. kollegiiassessor. 


» 


Kimito. 


Hedberg, Maria, fröken. 


jj 


Kisko. 


Rosell, Sofi. 


9> 


Salo. 


Zetterman, A., provincialläkare. 


»> 


Pyhämaa. 


Hollmön, J. G., t. f. kapellan. 


» 


Parkano. 


Brander, Casimir, forstmästare. 


Tavastehus 


Tammela. 


Procopö, A. F., provincialläkare. 


>» 


11 


Karsten, Onni. 


)> 


Janakkala. 


Hanström, Joh. 


91 


Hattula. 


Lilius, F. J., kyrkoherde. 


11 


11 


Wegelius, Uno. 


» 


Kangasala. , 


Harjunen, A., handlande. 


>1 


Birkkala. 


Malin, Henr., kontraktsprost 


11 

S:tl«ichels 


Lampis. 
S.-t Michel 


<Nordström, A. W., kollega. 


11 


Sysmä. 


Wilskman, Karl, godsförvaltare. 


11 


Puumala. 


Witikka, Bertha, fröken. 


11 


Sulkava. 


Lindforss, C. Ph., possessionat 


Wil>OKgs 


Fredrikshamn. 


Heiman, H. E., skogsförvaltare. 


y^ 


Pyhäjärvi. 


Breitenstein, W., förvaltare. 


yy 


Jääskis. 


Fabritius, Alarik, provincialläkare. 


yy 


Kronoborg. 


Löfman, 0. V., veterinärläkare. 


)i 


11 


Söderman, H. L 


Kuopio 


Kihtelysvaara. 


Koljonen, Olli. 


yy 


11 


Koljonen, Helena. 


11 


Tohmajärvi. 


Karsten, Nina, pastorska. 


11 


Pelkjärvi. 


Karsten, Inez, fröken. 


11 


Impilaks. 


Backman, Herman, prov. läkare. 


Wasa 


Vasa*Karkku 


I^jelt, Hjalmar, lektor. 


h 


Jyväskylä. 


Sahlstein, J. V., bruksägare. 


11 


Alavo. 


Ilmoni, A. Hj., provincialläkare. 



Digitized by VjOOQ IC 



181 



Wasa 


Saaryärvi 


Krank, F. 0., forstmästare. 


H 


15 


Lilius, A. A., kontorist. 


H 


Alajärvi. 


Thomö, J. H., forstmästare. 


'5 


Mustasaari. 


Wahibeck, Anna, fru. 


9) 


Wasa staA 


Tegengren, G. 


J1 


Pihtipudas. 


Fredman, Alfr., folkskollärare. 


n 


Munsala. 


Lindskog, Josef, lektor. 


J? 


Nykarleby. 


lUberg, F. W., lektor. 


»? 


Kronoby. 


Storbjörk, J. 


1 Ule&borgs 


Sotkamo. 


Hollmerus, A. L, forstmästare. 


5» 


Kajana. 


Renfors, Maria, fröken. 


11 


Urborgs stad. 


Westerlund, Emil, kollegiiassessor. 


>1 


Kemi. 


Böök, Arthur, forstmästare. 


1 

71 


Nedertoraeä. 


Castron, K. Em. 


11 


Öfvertoraeä. 


Sandberg, Hugo Rich., forsmästare. 



Variationerna uti hafsytans höjd hafva under 1888 blif- 
vit observerade af Fyrmästarene C. F. Liljefors ooh K. F. Al- 
cem'us vid Söderskärs och Hangö fyrbäkar samt af Lots- 
äldermännen A. W. Salomonsson vid Jungfhisund, Job. Öhman 
vid Utö, H. J Söderholm vid Rönnskär, A. Lind vid Lypörtö, 
Lots&ldermansenkan M. L. Ahlstön vid Lökö och af Lotsame 
vid Kobbaklintarne, hvarjemte sädana observationer erhällits 
frän hamnen vid Wasa genom Magister F. R. Westlin. 



Helsingfors, den 26 april 1889. 



N. K. Nordenskiöld. 



Digitized by VjOOQ IC 



Digitized by VjOOQ IC 



Sammandrag 



af de 



klimatologiska anteckningarne 



Finland är 1888. 

af 



Digitized by VjOOQIC 



184 



< 
S 



§ 
1 

H 


Näktergal 
Sylvia 

phiiomela. 

Ladusvala 
Hirundo 
rustica. 


1 Ml 1^ 1 II 1 1 1 1 


1 


1-j cc t^ 
>>> 


o t-H 00 l> CO 
(M -^ 1-1 -H CO j 1-1 i-H 1 


Hussvala 
Hirundo 
urbica. 


> 


00 o 

1 >l> 


'^ '^ ' 1 ! "^ 1 *ö CO 


Gök 
Cuculus 
canorus. 


to 

> 


CO i> xo 

»H 

>>> 


■ b ' o 

t-i-^^TjltNt^COiOiOCO 


Rödstjert 

Sylvia phoe- 

nicurus. 


1 


« (N 1 

>> 1 


lO (N 

CO CO j tH (N CO CO 1 1 


Stensqvätta 
Saxicola 
oenanthe. 


> 


00 

's' 


l> »o (N lO lO lO 

00 j (N OI o? <M OI 1 


Gi^sand 

Anas bo- 

schas 


1 


'e' 

-^ o Oi"'" 
1-» CO (M 
f^ M M 


<?» 1 (N , 1 (M CO , 1 

^l^M^t^l 1 


Sädesärla 

Motacilla 

alba. 


IM 

> 

M 


lO 1-J l> CO 
tHiHi-(I>COi-JtHtH I 


Trana 
Grus cinerea. 


1 


00 
, M 00 


iO.Ci r-^ COO5l>C0^ 
i-«MC<1i-«tHi-It-ItHi-I 


Vildsvan 
Cygnus 
musicus. 


1 


O 


^J Ij M 1 II 

t^ t^ M 


Stare 
Stumus 
vulgaris. 


1 


y^ ^ iO 

CD iH »C 
fH CO <M 


l> O) CO l> CO 1-J (M 
rHOqTHi-li-(CO»-« iCO 

>;a>;>;^a^ '& 


S&nglärka 
Alauda 
arvensis. 




-H «^ M l> 
t^C0THiOC0(N05b-»O 

^a^e:Ba^^E; 




Aland. 
Mariehamn 

Egentllga Finland. 


Kimito prestg&rd .... 
Salo köping (Uskela) . . . 
Pyhämaa Ketteli .... 

Nyland. 








Pojo Brödtorp . . . 
Helsingfors (Lappudden) 
Helsinge Äggelby . . 
Lojo Mongola ... 
Kisko Mommola. . . 
Borg& s:n Dampbacka . , 
Wichtis Ijahtis . . . 
Nurmijärvi Toivola. . 
Pem& Tasarby . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



> 



>1 



00 

> 

t-L. 

O 

»H 

> 
00 



OI (M 
>> 



O 

^ I 
I— I _ 

O CO 

£:& 

o 



185 

l>^ i III I I I I I I I I I I 

lO Cl 00 CC 05 t^ C* ^ CO lO CO 00 t^oo 

t-li-lTHi-l ^^^ 1— *i-IjiHiHCOi-HfHIÖ 

ö ö~co CO c<i i-i" " ö äcTo o t> 

p>>^> >>> >>> '>> 'l>p> 1 

CÖ (N CO 00 cc (M Tj< 00 o CO CD l> 

t>>t>p> >>> >>>>>>>>>> 

o ~ o ~ ob * 

to •*-* T-i r-* .,HCf ^C^jOOi-H.^COOOOO 

r^i c^ C»"t^^ lO lO CO 

C<»'^<N0O COi-t©l (M<Nj(N(Mi-4r^COCPf-i 

M HH h H »HM _ _ 

00 <M ' ~ CO t^ O O OOO^ 

t-i|(N| 11^ l<N<NC0i-HC0(NC<10«<M 

Ei '^ ' ' '£; ^tt>»tt ^ t 

ÖOO »O0OM< "^COiOCOCOt^iO <M (^ 00 

t* <N— »O "^ Ot-iOOO i-H<NÄilO 

> !>>■ > i> fek^> ' ^>>>> 

_ M . . M JH M I I M M M HH HH Hi >-< M 

O 00 t>» 05 t^ iA O 

Za>> \\> I I I I I ir 1^ I 

CO 00 Oi t* 

_^ >> ' '^ ^ ' ' '^^> ' ' ' 

fOO i-HO'^ o oo o~ä5 lö" 

, •• ••• ,., 

e . . "S • C • .^ ^' 

5 -l^li ^ lii J iill-.ill 

= 11^^ I ni 1 11^ Iii ;-'^-^ 



Digitized by VjOOQ IC 



186 



4 

g 

c 

a 
s 

8 

« 

u 

H 


Näktergal 

Sylvia 
philomela. 





1 

es 
> 

t- 

> 


V28 




1 1 1 i 1 


>> 


Ladosvala. 
Hinmdo 
rustica. 


ICC 1 ,H 




— V21 
V 16 V 17 

— V23 

— V20 

— VIII 
V 19 — 


V18 
V17 


Hussvala 

Hinmdo 

urbica. 


V30 


^1 


Gök 
Cuculns 
oanorus. 




Tl 
> 


V 12 V 7 
— V2 

VI V5 




— — V21 

— V 2 V 13 

V 5 V 12 V 18 

— _ V 17 

V 13 V 16 V 17 

V 13 V 5 V 20 


>> 


Rödstj^ 

Sylvia ph<B- 

iiicuru9. 





> 


^ CO 

>> 


Stensqvätta 
Saxicola 
oenanthe. 


O 


1-1 tH 


Qräsand 

Anas 
bosohae. 




00 1 1 -H 




1 ! " 1 1 > 




Sädesärla 

Motacilla. 

alba. 




§ 

t 


— IV 5 

— IV 20 
IV 20 IV 17 




IV 21 IV 16 
VI IV 14 
— IV 14 
IV 19 IV 16 
IV 19 IV 23 
IV 24IV 19 


tH i-H 


Trana 
Grus cinerea. 




cc 

t 


^ »O 
OI (M 


Vildsvan 
Cygnns 
musicus. 




IV 21 




1 1^1 1^ 


Oi 0> 
rH 11 


Stare 
Stnmus 
vulgaris. 




IV 24 
IV 23 




IV 17 

IV 16 
IV 14 


1 1 


Sänglärka 
Alauda 
arvensis. 




81 AI 

81 AI 
IS AI 




IV 14 

IV 18 
IV 18 


CO d 




1 

6 
IS 

t 




Puumala kyrkoby .... 

Sulkava Tiittala 

Impilaks kyrkoby .... 


E 

1 

f 

i 
i 

■O 
«0 


Alavo 

Wasa (Nikolaistad). . . . 
Mustasaari Korsholm . . . 

Muoaala Damskata. . . . 
Nykarleby 


Norra Karelen. 

PelkjÄrvi kyrkoby . • . . 
Tohmajärvi Wärtsilä . . . 



Digitized by VjOOQ IC 



187 



I I 



I I 



t« 00 aO <;0 CO 

II J^ I I I I 

lO 00 05 CO 

i-« rl tH j (N 1^ ^ I 

>> > ' >ti^ ' 

o» eO rH 

, e* cfl I tH I I ©il 

I g» > ' |> ' ' > 

1^ ^ ! I I I* 

!> > I I 1 !!: 

1-1 C^ rH O^ tH CO i-« 

^ örocTo 

I C^ C^ O^ o* iH 1-1 c^ 

'^ ^t^»> 

00 c* ^, 

>j> ^> I M ►;> 

M i I I I I I 

CQ c« oa t* OI 1-» j I 

^ > t>t> [ [ 
•II I •••••• 

S « i * '^^^ 

■'jilJl! 






1H 00 



(M OI 

•-H HH 



(N <N 



r-4 lO 

(N C4 



1-H 



>> 



r-l « 



<5g 



Digitized by VjOOQ IC 



188 



S 

ml 

d 

•m 

u 



Ask. Fraxi- 
Dus excelsior. 



Ek. Quer- 
CU8 robur. 



Asp. Popu- 
lus tremula. 



Lind. Tiliä 
ulmifolia. 



« I Äpleträd. 
j ;Pyrus malus. 



5 



H 
H 



Lönn. Acer 
platanoides. 



Syr6n.Syrin- 
ga vulgarls. 



Grä ai. Alnus 
incana. 



Rönn. Sorbus 
aucuparia, 



Björk. Betu- 

la odor. et 

verruc. 



1 Röda vinbär 
IRib. rubrum. 



|Hägg. Pruniis 
I padus. 



O t-i 00 
f-l rH 1-1 

»-H l-H M 
>>> 



00 
t-l 



o 



05 
> 






<N 



Ci 
(M 



C5 05 
l-H i-H 



00 l> rH 
1-J i-H M 
>>> 



'?' 



00 CO rH 
M l-H HH 
>>> 






00 1» 



1^ I 



"^ "^ 00 
(N (M (N 

>>> 



Ti< rH i> 
(M Cl OI 



(M -^ 
(M (M 



p O l> 
5^ (N (M 

>>> 



O 05 CD 
tH T-» .l-H 

M «-H I HH 



(M CO 



00 



O CO 

rH 1-- I 05 



00 



^-H l-H 



^^} 



\ 



00 O 00 ^-* 
k-H t-H — < ^— 



(M 

00 y^ 



00 00 Oi 
HH I-H HH 



00 



o o 

rH CD 00 T- 



tH rH . CD O t> (M <0 
l-H {-H I WH M M H- 1 ^ 

'^ • "^ CO 
> 00 (M (M 'Ti' 

; > p^ > r- 



CO 
(N CO 



^- 00 
C^ (N 



05 rH lO 

JN CO <M — 

Ci ^ Q^ ^ 

(N (M <M (M 



iO CO rH rt< 
(M CM CN »N 

>>>>>>>> 



CO rH 
(N CO 

>> 



O (N ^ -'^ 

Cl (N eq C4 



Cl "^ 
Cl Cl 

>> 



00 05 C5 xf' 

Cl tH rH CT 

>>>> 



T}< O CO 
Cl CO Cl 



00 o o Cl 
Cl Cl d Cl 



>>> I >>>> 



-g 



s 




«s 

^- « 

s.-!. 



Digitized by VjOOQ IC 



189 



CO 
00 ^ 05 


00 


1 1 1 


1 1 


1 1 


iH iH 1 


1 1 1 1 


l-H l-H »H 
>>> 


> 


1 1 ' 


1 1 


1 1 


M M 1 
>> 


IIII 


^ CO y^ 

tH »-^ 1-1 


1 


CO 
I ^ 1 


'^ 1 


1 1 


CO r^ CO 

»H »H iH 


Mli 


^^^ 


1 

CO 


1^1 


^' 


1 1 


^^^ 


0(M 

^H »-I O 


<M CO 

(M ^ 1-t 


«2 


r-4 
1 *~^ 


»H (M 

iH fH , 


Ci 1 00 


t-4 l-H HH 
>>> 


^ 


^^^ 


^^ 


1 M 

> 


^^' 


^ '$: 


, CO 0^ 


1 


l-H 

! ^ I 


12 00 


05 
tH 


O o 

^ rH , 


TH CN 

1H tH I 


1 HH »— i 


1 

1 


'p' 


^^ 


^ 


. ^^' 


^^' 


r-^ Ci Ci 


TH CO 
1 t-l 1-H 




CO 

tH 


CO ^ 

iH 05 »H 


O ^ 


k-l HH l-H 
>>> 


1 


1 HH M 
>> 


>> 


^ 


^^^ 


^'p 


CO 

t* OI T-l 


1 


O 

1 ^ 1 


'^ o 


1 


»H tH lO 


00 , fO 


>!>> 




'^' 




1 


^e;^ 


^ '^ 


I> 00 
t* (M C^ 


S <NC0 


Sco 


tH 
vH 


Ci(£>^ r 


1 1 1 


^>*- 


(M 

l-H 


>^> 


^^ 


^ 


^^^ • 


1 1 1 




CO Soi 


^ ^ 1 


O 


CO^ 1 1 


o ^ 

lO ^ CO 


1>> 




^>b; 


>^ ' 


^ 


►HHH 1 1 


^^p- 






»o 



>>> 



C5 o 
94 ^ 



OI 
OI 



00 00 ö 
00 (M OI CO 



lO -^ 00 O 
OI OI OI CO 



•^ Oi (N Ci 



O Ci 

CO OI OI rH 



^ 



p^2 
S 2 



B 






lO 

«o 




_ o iH Ö 

OI CO '-l iH CO CO I 

CO »H S S Ä loili 



>>> >>>> >>^^ >^>>>g:> 



rf X Ci 
01 ^ »-• 


C^ 00 O CO 
OI OI OI OI 


1 1 


1 *" 


Ci '^ lO 
OI OI OI 


•H 
1 1 "^^ 


>>> 


>>>> 


1 1 


'^ 


S>^> 


' '^;> 


CD 0« OI 

CT OI OI 


Oi OI tH CO 
iH CT OI OI 


,s 


00 

1 *^ 


CD CO »o 
OI CT CT 


lO 00 ' 
, CT CT , 


>>> 


>>>> 


't> 


'> 


>->P- 


l>^ 1 



. o 



II 



CO 



' CO Af^ 
« O 



«• 
xs 



> 
1= 



^ OS 






a 



§ 



li 
II 

08 

1 

e8 

w 



"o 



:o8 

c:a 



I 



Digitized by VjOOQ IC 



J90 



• 

tl 

a 

-i 



l 

1 

c 

1 

12 

c 

1 

> 

• 


Ask. Fraxi- 
Dus excelsior. 


CO 

III IMI M^ M 


Ek. Quer- 
CU8 robur. 


's' 




\ ' \Z 
> 




Mpl 


Asp. Popu- 
lus tremu]a. 


<M O 




1 i;;^ 
>> 




VI 17 

VI13 
VH7 


Lind. Tiliä 
ulmifolia. 


VI 14 
VI 16 
VIII 




«e 

i: \z 

> ■ > 




1 l2 1 1 


Äpleträd. 
I^^smala9. 






1 

>_ 


35 tH CO 
rH t-H r-( 




1 


(N 

1^1 1 
1^1 1 


Lönn. Acer 
platanoides. 


O 


VI 10 
VIII 
VI 9 




1 


Syrön.Syrin- 
ga yulgaris. 


VI 10 
VIII 
VI9 


VI 10 
VI 6 
VI9 




CO CO 


Gr& ai. Alnus 
incana. 


00 00 1 


CO CO tH t* 


VI7 
V29 
VI 6 
VIII 
VIII 


Rönn. Sorbus 
aucuparia. 


CO t* 00 




lO CO 

ia CO ^ -^ 

(N C<1 C^^ (N 




CO (N C9 O) Cd 


Bjöik. Hetu- 
la odor. et 
verruc. 


lO -^ tH 




00 
CO <N CO 00 00 


Rödavinb&r. 
Rib. rubmm. 


CO CO <M 




CO CO 1 (N 




s, 11^ 


Hftgg. Prunus 
padns. 


VII 
VI3 
VII 




Ȁ O CO 
(M CO 1 (n 




CO »-1 
CO (N 1 -^ 

M ^ JH 1^ 




Saarijärvi Toivola .... 

„ Mannila .... 

Pihtipudas kyrkoby . . . 


e 
JS 

ö 

•s 

1 


c 

ii 


Puumala kyrkoby .... 

Sulkava Tiittala 

Impilaks kyrkoby .... 


• 

1 
S 

i 


C 

j 


• . . 


1- 




Wa8a (Nikolaistad). . 
Mustasaari Korsholm • 
Alajärvi Mustakorpi . . 
Munsala Damskata. . . 



Digitized by VjOOQ IC 



191 



Iti 1 i 1 1 i 1 1 


Mi 1 1 1 1 1 II 




C^ (N 




iO lO O Oi 


^ o 




1-1 1-1 t* 




^H 1-4 1-4 ^i^ o 


1-4 1-H 


— 


VI 13 VI 

— VI 

VI6 VI 




1 1 1 1 1 


1 1 




■* 




00 






1 "* ■ 




1 "^ 1 1 1 


1 1 




'^^ 




1^1 II 


1 1 




CC 










1 ^ 1 




1 1 1 1 1 


1 1 




1^1 

oo 





M 1 1 1 


1 1 




CC 






^^ . 




1 '^ f : 1 


1 1 




^^ ' 




1^1 1 1 


1 1 










^ "^^ 




O t* CC 




o 1 -, , »o 


^H 1-H 




^^E2 




^1 1 1« 


^> 




^H O 




o ^ 


O 




CC<M<N 




cq 00 ^ ^ CO 


c>^ 




>^P> 




^^^^^ 


^^ 








O cc 


^ c 




1-1 tH 1-^ 




t*- o »-• '-^ t* 


00 ^ 




^^> 




p^^^^ 


^> 




»O 




o cc 


o o 




(M <M , 




^ cc ^ 1-1 (M 


1-H •-* 




>^1 




^>^^^ 


^^ 




O 00 O 




<=^<=^_. 


o o 




CO (M CC 




iM 00 1-1 ^ '^ 


^H 1-4 




>>> 




^^^^^ 


^^ 




' • g 








• 
e 




• 

e 

i 


' ' ' e» 




. « 


**>-?^ 


A 


o «t; 


■e 


& 


-sIm 


i 


1 ■ 'l-S 


s • - 


t 


järvi kyrk 
ni^'ärvi W 
telysvaara 


1 

Z 








Pelk 
Eiih 


• 




••S c 
MH 



Digitized by VjOOQ IC 



192 



il 

I 

g 

O 

I 

> 



Körsbär 
Prunus 



Hägg 
Prunus 

padus. 
Smultron 
Fragaria 

vesca. 



Röda vinbär 

Ribes 
rubrum. 

Smörblomma 

Taraxacum 

officinale. 

Ealfleka 

Caltha 

palustris. 



Asp 
Populus 
tremula. 



Hvitsippa 
Anemone 
nemorosa. 



Hästhof 
Tussilago 
farfara, 
Bl&sippa 
Anemone 
hepatica. 
""KlibbäT 

Alnus 
glutinosa. 



Gr& ai 
Alnus 




^^^ 



00 i-H 00 



^ »H 00 



o: <X) o 

(N (N CO 
>>> 

1-» tH 0« 

~ÖO~l>OÖ~ 



>>> 



OQ -^ CD 



>>k 






(N 



CO 
<M 



^ ^ O <N 00 (M 

1^00 jTHC^OOi-i€OC^i-tO 

^g! '^^Pgg»g g 
005 .oo-^c^cot^coooco 

OCO fcOOOCO t^ooo 

COC<I I .<N<NOIt*(NrHCC 

>> ' I >>?> g:t>?>> 

•^ "^ ^ O rH CO t^ CO ^ 

>>>>>>>>> I > 

05 CD i^H ^TeÖ CD 

j »-< (N I (N j CO ^H (M . ^ 

I >> I > I >>p> I J> 
iO T-^ "^ CO CD ^i kO l> 

j>p^ I ;>>>{>{>>>> 

~O~C0 -^ ö" 

>> ' > ' ' > ' ' ' > 

CD ^ Oi ~ 

C<lCliO |(N(M .kOOOtO 

_JH r-l H 

(N C5 00 »fS 

j 1-1 . (N t*- I G^ rH I tH . 

Ip> I >;^. I>^ I > I 

jCOi-<(NCO |CN05 |<n2 
' >>>> I >> I >p> 

d 

• • • « • c3 •••■•• 

.a .9 o ^S 3 •« C 5 




1 



Digitized by VjOOQ IC 



193 



VI 23 
VI 15 

VI 22 


(M -* » 
Oi i-i »i »-I 


VI 16 
VI 14 
VI 20 
VI 17 

VI 25 


i-t 05 •-< -H 


»H CO IM rt -^ fO ■^ 



IH HH »H M 


M M M M 




VI6 

VI 12 
VI9 


VI 2 
VI 6 
VI 13 
VI 13 


O (M '^ 00 

C0CO'^i-Hi^'— «»H^^ 


VI 13 

VI 7 
VIII 


VI 13 


00 00 *H . CO tH T-H 1 



(N O O 
"»H CO CO CO 

>> 



>> 

CO Ö 00 Ci 
C« <M *-• C<l 

>>>> 



00 ^ (N 



CO CO *H t* 



CO CO 
^ (M 



00 00 
(N 04 



>>>> 



O 
(N 



t> 00 
(N (N 

>> 



00 04 . 

> > 



rt 



CO O 
(N CO 

>> 



00 1-1 tH 
t-l M M 
>>> 



J>>. 



CO CO ^H 

C4 O^ OI 



1 I p.j> r 



-^ o 

^ 04 



00 



04 



Ci 04 l-H 
»-• 04 04 

>>> 



Ulf 



00 CO 

>> 



I I I 



^ 04 -H 
— • 1^ 04 



>>>> 



O 00 

CO 1-1 tH CO 

>>>> 



>> ' P> 



:o O ^ 

*H *H »H OI 



I I 



O 
CO 



I I I 



I I I I I I M 



(O 
CO 



00 

04 *H T-^ OI 



g «-S > 

O) Cq 30 |bi 

^ »-i W 



CO tH 



>> '^ 



(O 



O Ja ^ 






j i;: l> 1 I I 

_ a -e CO 08 j 
H i-i W 3Q y} Ph 



13 



Digitized by VjOOQ IC 



194 



Körsbär 
Prunus 
cerasas. 



Hägg 
Prunus 
padus. 



O 

I 

H 



Smultron 

Fragaria 

vesca. 



Röda vinbär 
Q Ribes 
rubrum. 



Sxnörblomma 

Taraxacum 

officinale. 



Kalfleka 

Caltha 

palustris. 



Asp 
Populus 
tremula. 



Hvitsippa 
Anemone 
nemorosa. 



Hästhof 

Tussilago 

farfara. 



Oa CO (M 
^ (N OI 



00 
(N 



O <N (N 

tH tH Tl 



CO <N 
CQ CO tH -^ 

fc>. M M M 



O »o 

CO "^ 1-H r- 



^^ 



CO 00 
CQ (M 

>> 



(N 



CO -^ 
>> 



CO 



00 
(N 



■O 
(M 



(N -^ 

-H Ti4 00 1-H tH 
kH M M »-I ^ 



00 



« . CO 



(N 



CO 
OI 



CO o CO 
<N tH OI 

>>> 



CO 05 
OI OI 

>> 



o 

OI 



Im I 



J> 


> 


00 00 00 t» 

1-1 1 1-H tH rH 


(N i-f CO 

1-4 tH 1^ 


^ '^^^ 


^^>! 


t- 01 O '^ 

tH CO iH OI ^ 


O 
00 ^ O) 


^^^^^ 


^^^ 


CO CO 
tH 1 Oi 1 ^ 


lO 1-1 . 


> ►> > 


^^ ' 



lO Oi 
OI OI 



X l> 
OI OI I 

OI OI OI 

>>> 



I I 



Bl&sippa 
Anemone 
hepatica. 



I I 



I i I 



Klibbal 

Alnus 

glatinosa. 



Gr& ai 
Alnus 
incana. 



CO 






00 



CO 
> 



^H CO 00 



• 
• 






e 
> 

(O 



O ^ O 
OQ Pm OQ M 



•Im s i 
Il g 






fl 



e8 . 



•"■s 

a> o 



fl 

I 
i 

QQ 

rS 



Digitized by VjOOQIC 



195 



"ö — 

^ CO 



X t- !-• "* th 
^ ^ <M CQ CQ 



I I 



I I 



^^^^^ 


>> 


1-^ »H o«i s 1 II 


22 «^ 

Ipplp II 


lO '^ t*- CO lO 
iH rH rH tH tH 


00 ot 


V29 
VI8 
VI 12 
VI9 
VI6 




VI2 


•| 1 


1 M I 1 • 


1 1 



I I 



(N 

Cd CO ■ vH 



e 



o 

§ 

Ui 

a 



' • • 08 



o tao >> E g 



OQ PM ÄO 



42 © 

® TS 

'S i 



Digitized by VjOOQIC 



196 



II 

I 

H 
> 



Ljung 

Calluna 

vulgaris. 



Lind 

Tiliä ulmi- 

folia 



Elggräs 
Spirsea 
uimaria. 



Gul Näckros 
Nuphar 
luteam. 



Linnea 
Linnaea 
borealis. 



Bl&klint 

Centaurea 

cyanus. 



Lingon 

Vaccinium 

Titis idffia. 

Rönn ~ 

Sorbus 

aucuparia. 



ia" 

-^ t^ ^ 

^ ^ (N 

>>> 



o 

CO t*- 

_>_ 

(N 



3 



SI !a 

> > 









Höö 



a 

> 

(N 

I I I 1^ 






ö la 



o (M 
(N (N lO 

00 ib 

(M (M CO 



s CO -^ '^ <N 



00 
CO CO OI 



eaaaa aa^ 



a 
> 



^ 00 

(N rH 



CO 

at: 



Syr6n 

Syringa 

vulgaris. 



Dufkulla 
Trientalis 
europaea. 



Liljekonvalje 

Conyallaria 

majalis. 

Äpleträd 

Pyrus 

malus. 



(N ^ CT 
C<l (N <M 

hH M HH l-H H-l 
>>>>> 



l> 00 00 
CT CQ OI 



>>> 
-^ CT ^ 



CT 

a 

> 



a 

> 



a 



a 



o »ft 00 



CT 



CT 



rH 1-H 00 

CT CT CT 

HH H-l »H 

CT th 00 
CT CT CT 

M HH HH 
>>> 



CT O lO 

1-H tH OI 



O t*- CO 
CT ^ CT 



05 CT 
l-H CT 



^^ 



C» O O 
1-H OI CT 



>>>> 



CT O ^ 
CT CT CT 



>>> >> >>>>>> 



O 05 "^ O CO 
CT ^ CT CT OI 

LH M t-H M l-l 
> > >> >_ 

CO CT *-• 05 



Oi Oi Ci r^ ^ a 

T-« tH »-I OI CT '-i 

1-1 HH H-l H-l M »—I 

00 t^ 00 O CT 

»-^ 1-H 1-H »-H 1-4 C^ 



t*- CO CO 

tH 1-4 0^ 



«8 
O» 



« 
a» 

UI 



la" 

W GO Ph 



_>i__F > >_> > > > > > 

t^CTOO'^ COOOQCOOi-H 
00&Oi-Ht^t« OOOOOOCT 

iHi-lOI^H»-» iHT-I^HO^Cq . 

.23 

a 



rö • • • • ^ 









5 .« iS o 



(O 

a> Ui , 



Digitized by VjOOQ IC 



197 





1 

VIII 13 
VIII 6 


VH 29 
VIHI 


VIII 8 
VIII 10 

VIII 2 

VII 80 
VIII 8 
VIII 11 




Ml! 


VIII 8 


VIII 11 
VIII 6 

VIII 8 
VIII 10 

VII 22 
VII 22 




VIII 1 
VII 18 
VII 23 


VII 18 
VH 18 

VH 15 


VII 20 
VII 19 

VH 17 
VH 22 

VII 25 
VII 23 




VII 9 


VII 13 
VH 8 

VII 5 


VH 2 
VII 11 
VII 8 
VII 9 
VH 12 

VH 11 
VJI 22 
VII 81 




VII 9 
VII 6 


VH 4 
VII 5 

VII 2 


VII 4 
VII 9 

VII 6 
VH 15 

VII 7 
VH 9 




VII 10 
VII 1 
VH 8 
VII 5 


VH 4 
VH 4 

VI 25 


VII 8 
VII 6 
VII 5 

VII 10 

VH 9 
VII 11 
Vii 14 




VI 12 
VI 26 
VI 25 


VI 15 
VI 21 

VI 25 


MOIOIC4<N09^09^ 




VI 80 
VI 20 
VI 25 

VI 26 


VI 22 
VI 20 
VI 25 
VI 27 


OiCOiO^-^OCOiOOO 
rH09CQ<NOlOI09Olc5 

>>>>>>>>> 




VI 27 
VI 20 
VI 22 
VI 27 


VI 21 
VI 20 
VI 24 
VI 80 


Oi^-^C^Oli-HCOCOOO 
T-0909OIOI090909C^ 




VI 18 — 
VI 20 VI 15 
VI 20, VI 24 
VI 16 VI 16 


VI 15 VI 15 
VI 16 VI 17 

VI19VI16 


1 

VI 16 VI 18 
VI 19 VI 26 
VI22 — 
VI 18 VI 18 
VI 15 VI 15 
VI18 - 
VI 21 VI 17 
VI 21 VI 19 
VI20 — 




VI 25 
VI 28 


VI 21 
VI 23 


VI 18 
VI 18 
VI 22 
VI 18 
VI 20 
VI 17 


e 
"o 

m 

1 

«0 


Pyhäjirvi Wer- 

nitsa .... 

Jääskis Kostiala . 

Kronoborg Instit . 

„ Tervns. 


Satakunda. 

Karkku .... 
Kangasala kyrkoby 
Birkkala prestg&rd 
ParkanoPeltoniemi 


TavaaUand. 

Tammela Mustiala 
„ Forssa . 
Janakkals Wirala 
Hattula Pelkola . 
Lampis prestg&rd. 
Sysmä Olkkola. . 
Saarijärvi Toivola. 
„ Mannila 
Pihtipudas kyrkby 



Digitized by VjOOQ IC 



I9S 



Gallmia 
YolgAris. 



Jiind 

Tiliä ulmi- 

folia. 



(N CO 00 



>^> 



lO 1-1 

I s^ 



I I 



I I I 



CO CO 

= =: I 






£ II 



tl 

tm 
fl 

g 

O 



Elggräs 
Spiraea 
uimaria. 



CO CO 
CO (N (N 



:>> 



r: I I 1 = 

> • > 



Qul N&ckros 
Nuphar 
luteam. 



Linnea 
Liniuea 
borealis. 



00 iQ 
^ Cl 

>> 



CO t^ 



> I > > 



tH 05 tH t-I 



Bl&klint 

Gentaorea 

cyantis. 



Lingon 
Vaccinium 
vitis idaea. 



Rönn 

Sorbas 

aucuparia. 



> >> 



>> 



>> 



Syrtn 
Syrinjja 
Yulgaris. 



CO CO CO 
<M (N <N 

> >> 



Dufkulla 
TrientaliB 
europsaa. 



«o CO kO 



> >> 



> > 



»o 

(N 



(N C9 



> >> 
O CO 



VII 5 
VII 1- 
VII K 




> 


> 


> 


r: 1 

> 


»H t- (M 


O 


> 


> > 


00 

> 


'^ o 

1-H Tl 

>> 


VI 26 
VI 17 


CO 

•>> 


> 


SS 


CO 
(N 

> 


CO aO 
(N (M 

> > 


*H lO o« 
(N (N (N 


(N (N 


CO 
0« 


(M (N 


(M 


«-4 »-H 



00 lO o 

(M 0« . (N (M 

O^O -^ "^ 00 o 

(N '-t *H tH th »h 

>> > > > > 



Liljekottvaye 

Conyallaria 

nugalis. 



00 CO tO 
tH tH »-I 



<M 



00 00 CO 

tH tH tH 

> >> 



Äpletr&d 
Pyrtts 
malus. 



o CO >o 
<M 0« (N 



> >> 



IIII 



(M 






•1 



^ 



aet-^ 5 






.Ro.» 



I 



:il 



P rt ^ 



•-i S '- 



— ^ 






a> o 
Ph EH 






> 

00 



x8 5 



Digitized by VjOOQ IC 



U)} 



(N lO 



00 



>::r 



« 

t: 

o 





1 I 1 


1 1 1 


1 1 




s 








> 


1 1 1 


1 1 




§5 ■ 


Oi 

-H 


O CO 




1=: 1 

> 


> 


> > 




00 


CO CO 






> 


>> 


1 1 




CO 

»o ^ 




?s 




>> 


II 1 


> 1 



VI 26 
VII 2 
VI 27 


VII 6 


«e 

>> 


VI 28 
VII 8 

VI 29 
VII 10 
VII 15 
VII 4 


(N CO 

1-1 fH 
>> 


VII 10 
VII 18 


VI 19 
VI 22 
VI 17 


VI 20 


1 1 


00 00 M •<*< «o 

.-< (N (N -1 (M (N II 


1 1 1 1 II II 



o 

a 

i 



1-3 sf 



O 

^ J 5 *a J ^ 



1 1 



II 



Digitized by VjOOQIC 



200 



Yägssl&ttems 

b orjan. 




VII 21 
VII 21 




^ "^ t- l> (N CO 

C^ 1^ ^H r-t *-4 T-l 


• 
> 

d 

! 

• 

& 



g 

• 
H 


1 

o; 

1 


C/3 




VIII 24 
VIII 16 
VIII 18 


CO 
> 


CO ^ O »O lO lO lO 
r^ 0^ y-4 T^ y^ r^ r-^ 

= = = = = = = 1 


1 




VIII 16 
VIII 9 
VIII 20 


1-H 


•^ CO CO CO »-» o 


ii 




VI 26 

VI 26 

VII 1 


ia 

^1 


lÄ t*» 00 t* »o 
^ OQ (N <M ^ (N <M 

> > > > 5 > > 


Im 




VI 12 
VI 13 
VI 13 




CO O (N -^ o 

T-l iH O tH ^- tH O 


Korn. Hor- 

deum vulga- 

re. Sädd. 




SS 
I >> 


ai 


'^t* <M (N , CO (N '-i , 


Hafre. Ave- 
na sativa. 
_ S&dd. 

Röda vinbär. 

Ribes 

rubrum. 




.*( t» 1— 1 
>>> 


1 

VIII 8 1 V 12 
VIII 10 — 


00 »H CO OI (N 
rH t^ C^ tH ,H tH tH . 

>>>>>>> 1 




VIII 6 


VIII 11 
VIII 3 1 

VIII 6 
VIII 22 
VIII 12 
VIII 6 


Hallon. 
Rubus 
idseus. 




VIII 6 
VIII 19 


Soo 

> > 

(M 


VIII 6 
VIII 8 

VIII 10 
VIII 2 
VIII lö 
VIII 16 


Hjortron 
Rubus cha- 
msemorus. 




»o 

(M 

Igl 


VIII 2 

VII 23 

VII 20 
VIII 8 


Bl&bär 

Myrtillus 

nigra. 




VII 16 
VII 19 




Smultron 

Fragaria 

vesca. 




VII 7 
VIIS 
VII 9 


lO 
00 ipH 


>* CO o «e 

i-lOSt-r^lOQOi-li-l 


>>>>>>>>>> 






T3 
B 

n 

fl 

1 

UI 


Eimito prestg&rd . 
Salo köping (Uskela) 
Pyhämaa Ketteli. . 


Nyland. 

Pojo Brödtorp . . 
Helsingfors . . . 
Lojo Mongola. . . 
Kisko Mommola. . 
Borgä s:n Dampbacka 
Wichtis Jjahtis . . 
Nurmijärvi Toivola. 
Perna Fasarby . . 
Fredrikshamn. . . 
Mäntsälä Nnmmis • 



Digitized by VjOOQ IC 



201 



(N lO CO 



Oi O 
1-1 (N 



>> 



00 
OI 



(N CO c^ 00 a o 00 

1-4 »H fH tH 1-1 (M CQ 



> > > >> > > 






> > 



<:o CO 00 

t-n ^^ tH 

1—4 1-^ 1-^ 
>> > 



»- lO 00 

> > > 

^^ 00 



> > 



1-1 ^ t- t*- 


(N (N ^ »o 
tH (N (N (N 


>>>> 


> >> > 


'"^"§"2 


~ ^oo' 



> > >> 



>> 



I .-1 



•5: w 






€0 






o 

^ O 

c 
o 



(O 









OOiOlO COiOCOCO 



>>; 



> > >> 



t>CO«O'^COCOCOCQ00 
*-iTHt-ii-iiHr-lCQ(N(N 



(N t*- 10 


VI 29 
VII 2 

VII 4 




CO^^OO^COCOOOOOiH 


> > > > 


>>>>>>>>> 


10 iO CD 
*H tH Cq rH 

> > >> 


CO CO CO CO 
i-< 1-1 1— OI 

> >>> 


t^coeodOOcooo 

i-iTHiM(N(Ni-iCqC<l<M 


"^ »H lO 
1-1 (M CO (N 

^>> > 


CO CO f -^ 


00 ^ 00 'H 
1 iH 00 00 1 lO 01 iH CO 



t* s 



>>> 



^ o 



CO lO 

r> ^^ !-• 



fh Ci »H 



CO 00 tO 

O» ^ 01 

>> > 

(M (N 



VIII 
VIII 


> 


> 


======== ' 


VIII 10 
VIII 16 
VIII 9 


> 


00 
> 


rH CO 
>> 


f »o CO »0 

00 iH 01 01 OI 

'====== 

> > -^ > > > 


VIII 14 
VII 29 
VIIIC 


(N 05 


00 
OI 

> 


0: r> 

Ol OI 

>> 


VIII 9 
VIII 6 

VIII 8 
VIII 8 
VIII 6 


S2gg 


>> 


! 


05 
1-1 05 


1-H ^ CO lO 00 *H 
^ 05 01 iH 01 01 CO 


>>>> 


^> 


>>>>>>> 


(j^co 00 ^ 


(N 
00^ 


1 h-rf 


00 ^ 


CO OI iH 1-1 '^^ 

<r> i-H ^ iH OI 01 OI 



>>>>>>>>> 

■** s! *^^ ^^ liv Oö t^ O M 

i ö ^ s w s ;s 

Eh Hö W i^ QQ 00 (^ 



Digitized by VjOOQ IC 



202 



Ängssl&tterns 
böijan. 



TS 
TS 

CO 



to 
cc 






-S .2 

4« 



CD CO ^ 
tH <N *H 

Höö 

> > > 



CO ^^ cc cc 

(N (N (M <M 



> >> > 



tH Tl 0> C« 

ÖÖKB 
> > >> 



CD lO l>- 

•-^ ipH T-» 

Bina 

HH HH M 
> > > 



-^ CD O "^ 
»H 1-H (N (N 

ssaa 

> > > > 



2« 

> > 



O 00 o 

»-I i-H (N 



CD lO (N 00 
»^ « (N (N 



533 3333 



> > > 

00 CO 

T-i CD T-i 

HH M ►H 
HH Hl M 

> > > 



-^ t^ t^ 



> > > > 
rH (N (N 



hH l-H M ' 
_>_>_> 

CO CO CO CD 
(N (M (N (M 



O O O O 
(N C« <N C^ 

3333 

> > > > 



> > > > 



O 
CD tH CO 

öa la 
>>_ >^ 

00" 00 00 <N 

•r^ T-< rH OI 

l-l HH hH hH 
> > > > 



Korn. Hor- 

deum Yulga- 

re. S&dd. 



T-^ CO t* 



CD 



00 00 
(M (M 

>> 



Hafre. Ave- 

Da sativa. 

S&dd. 



Rödavinbär. 

Ribes 

rubnim. 



(M o «^ 
(N ^ <N 

>>> 

"o csi oo"' 

CO »H rH 

ÖGÖ 

^ HH l-H 



l>- CD 00 (N 
»H rH tH (N 

> > > > 



"O 
(M 

3 

> 



O 

CO 

3 

> 



1 

O I- 



kO (N I Ci 

t-H M I M 

>> > 

t^ 00 

t^ T^ ^ ^ 

> > >> 

(M (M 

aa I I 



Kallon. 
Rubus 
idseas. 



o 

CD Oi 5^ 

«KB 

t— « H- 1 1-4 
> > > 



n 

H 



Hjortron. 

Rabus 

chamsemoras. 



05 

C^ tH ,H 



> > 



CO O 
(N (N 

33 

O 
1-1 01 



(N (M 

OI »H 

33 

> > 



CD 



>>'^> 



CO O CO 

OI 05 T-t 

333 I 

> > > 



CO CO (M >0 

= asti 



Bl&bär. 

Myrtillus 

nigra. 



0« CD 00 
0« 1-1 ^H 



> > > 



CD (M O 
OI OI CO 



>> 



Smultron. 

Fragaria 

vesca. 



iO OI (M 



> > > 



OI 1-1 



> > 



OI 



> 



1-1 OI o^ 
<N CO OI (M 



' > > > 



O CO OI O 

Tl ^H rH OI 



> >>> 



-. c •.? o 

li t|| 

Ph QQ HH 



'.s 



Jli 

■"ao 

g 5 =s I 




Digitized by VjOOQ IC 



20» 





tH 


CO o 


t^ 




C<1 


<M (M 


« (N 




a 1 löö 1 


>> 




oco 








CO 'H 








IgB 


1 1 1 


j 1 




CO 00 




CO 




<N <N 1-1 


CO 


vH 




SSÖ 


1^1 


1 X 




> . 








'^ o CO 


CO <N 






*H rH tH 


M <N 


, 




Böa 


löö 


1 1 




>>> 


^ > 






^ cc »o 


00 






CQ (N (M 


<M (M 






MMM 


1 »-<u 

>> 


1 1 




> >> 






lO 




Cd 




'^ 1 <N 


1 '^ (N 


M CC 




£:'> 


1 M M 


> M 




>> 


^ > 




tH CC 


. O O 






<N 1 (M 


1 (M CC 


1 1 




> ' > 


' >> 


1 1 




O 


-'^'~ —- 


CO 




<N 




tH 




'«' 


1 1 1 


IS 




> 




> 




CO <M 








(M (N 








'Ea 


1 1 1 


1 1 




>> 








tH 




CO 




^ cc lO -^^ 


•rH 




lö« 


BS3 


1 HH 




>*^ 


>>> 






O 




CO CO 




<N00 M^^CO 


(N rH 




■iga. 


BSS 


sa 




> > > 


> > 




00 


o 






<M »O CC '-i 






igg 




1 1 








_ 


O 


9 


00 ^ 


■g" -s » 




^ • • 




a. c S 


■o 


2 • 2? 


g- ofi 


1 

z 




L 

Kittilä 
Enare ' 



Digitized by VjOOQ IC 



204 











G^ 


(N 


O 








CO 




^"^ 


1-4 


CO 








»H 


^ 






1 






1 


.3 

-M 
B - 


cf 00 


^>5 


1 

M 

•H 


! 1 


60 
te 

MS 




cTM 


M ;^5r 


;:;-5r 






ai 










^ 






hH 












1 




R 








kO 




*ö5 


1 1 


IS 1 1 


1 


(M 1 II 1 1 1 


1 


17 




C 




'^ 




1 




1 




03 




Cl 




t 




1-H 




o^ 




X 




J3 




ö 








1-H _ 






M 


-^=^ 


^==- 


^ 




_- _ . . 


'i— 1 


^ . -_ - 


(M 






O 

»H 


df 




CO ^ 


»-H 




te 

S 






"^ »o -. 




V 5, 4) V 
5)V8,6) 
10 
,2)V14 

10—13 

10 

6 


> 

cT 

«f 
> 


«-N 

(M 


s 

on 

OB 

O 


— 


*H 


f> c?^sr 


rH 


cTgf >■ "^p- > t> t> 


CT 


^H 














90 


c 




o 










M 


c8 
"ci 

•<1 


! 1 


(N 


1 


o 1 1 1 11 1 


l 


1 1 



^t 



't5 


£ 8 


g 


■i2 > • 


J ' 


i^ • 


S? • 


•«^ • 


S ' 


■g rfSS^ 


es 


M . > 


Uja 


c a .-^ 


lland. 

Vestra ha 
:>lms träs 


entliga Fi 

y träsk. 
&; 2) Ha 
Raumat 
esi . . 


II 


Eg 

mito: Trotb 
lo: 1) Salo 
hämaa: 1) 
3) Mannerv 


äo 


'^Sff 



^ "« ^ 

5^ © ^ »-• •© '5» 



© 
.P 

/-N 

(N 



(N 



00 



w-?a 



© 

•a -s 

»-• _S ^ 

-g c ^^ 

^ s oS 



> 

•5* 



00 ^^ 



f^-g 



i £ * 



© 

r r-1 00 
> JA 

:| 

S 3Q 

•£•2 



•-5 



Digitized by VjOOQ IC 



205 



















X 




^<^ ^S^^ 


*-i T^ t*- 






1 


S? 




^3 -"s: 


^ >^'^ 


(N 


1 






1-< 
CO 


s 1 ::^^^ 


\ 1 1 


1 


CO 


^ 


(M 1-1 Kn ipH 


X 


oTM M Jh^^C^^co 


xxxx 


XX 


w 


00 
(N 








Oi 
(M 






X 








>^ 






/— \ 














CO 


1 1 1 1 


1 


1 1 1 1 1 1 i 


1 1 Oi" 1 


1 1 


1 1 


^ 


IMI 


1 


1 1 1 1 1 1 • 


1 1 (M • 


1 1 


1 ! 


s 

« 






* 


i 

(N 






1-H 








X 






-'- 


^JM (N 




^ oi3 i 








^ 




iH e« j^ ^^pi. 












> >^^.s- 


Tjl 






00 (N (M 

70" ocT 


1 


1 2 ^ ^ ^ 


rH 1 iH 
1 ' i 


T7 


1 


00 

> 


1 S -H 




>^^>^^% 


1 lO 1 


1 

CO CO 




(M 




^>>:::c:^^ 


>> 


t^ 


"~00 














(N 














> 














^-1 














^-> 














f-« 


IIII 


1 


1 II 1 1 1 1 1 


IIII 


1 1 


t 


cT 


i 1 I 1 












<— 1 














> 












10 



CO 



> 

EH 

sr 

> 

(N 

•of 



2 © 



5 "S. 



> 
08 



(N 

•'S. 






(2 /— 

•^ »H 



^•11 






> 

I 

I "s 






• .^ o 

> ^ .s 



2 L. «s »-^ 






a. 

ja 
o 

o 









S^' 



J3 
(D 






O 



- =. I 

"S QQ > C8 jq CO 
W GQ »-5 C» ^ 









<s ^ a- 



ii 



OQ 



t3 >> -O 

s ^ * 

^^^ s 

Ph OQ HH 



TS 

m 



pM .g HH 






Digitized by VjOOQ IC 



206 









lO 












CO 






S 


t^ 






>^ 


oM 




« 


w 




i 


co^ 


IS^ 




5? 1 1 1 


S" 


i, 


a? 


tC 


M^'§ 




'^^ 


o? 






(M 




(N 


(N 


8 




S M 


g; 5^^ 




k^ 00 00 
rS oi| <M 


X 


tn 
tt> 




M « 


X öri?or 




^MM 


^ 












t^ 


00 


i 










M 






1 


IS 




1 1 8 


1 
oo 




■ ^ 




1^ 
Sh 




2 1 


CO CO 




* 

-< 


CO 




sSoJ: 


2öä 






M 


M- 




MMMM 


M S" sr 




h 




7,3)V18 
14, 5)V 
,7)V24 




oT 1 1 » 






& 


1 


'T^S 




« 


o 


m 

OD 


<^ 




1 ^— ^^^ 




1)V20- 
VI 4 
V26 














QO" 


^* 












« 


00 


ä 




1-H 






> 




Ä 




1 > 




1 1 CO «e s eo 


^S? 




o 




1 




^ ^ (M Oi 


OI «^ 




S' 


00 00 
4 CO 


i- 




IIII 


l^§ 




•^ 


^> 




»O (M t- CO 
rH i-H '-J ^ 


Soj> 






> > 


&:c 




>>>> 


(>c^«' 






y) elf; Inre 
Hamnen, 3) 






»ai 

.-■•i.!-ä 

3 /-N*Q» 3 

. > ^ "p t^ 

':i4 


e 


¥ 






eirJ 
1^ 






'% •^ 


S 




1 


s^ 


'S 




O 






Lappo (Nykar 
d. . . 
: 1) Elfven, * 


» 




O 

■s 

a. 

1 


.4* 

II 

S 




• 

■O 

i 

O. 

.s 

ri 


Alajoki, 2) Iv 
4) Enarejärvi, 






Munsala: 
skärgär 

Nykarleby 
Thorsö 


Pelkjärvi: 

Tohmajärv 

Kiihtelysv 

järvi, 3 

Jukajär 




Sotkamo: 
Kajana: 
Ule&borg: 
Kemi: Eli 
NedertonM 
Öfvertorne 


Kittilä: Oi 
Enare: 1) 
maajoki. 



Digitized by VjOOQ IC 



Finska Yetenskaps-Societetens ärshOgtid 
den 29 April 1888. 

I. 

Ordforanden hr Freudenthal öppnade sammankomsten 
med följande ord: 

Ett är har förflutit, sedän Finska Vetenskapssocieteten 
firade minnet af sin stiflelse för ett halft sekel tiUbaka och 
Societeten, hvars uppgift är främjandet af det vctenskapliga 
arbetet, hade tillfredsstäUelsen att frän talrika samiund med 
likartadt mäl sä inom som utom landet mottaga uttryek af 
erkännande för det sätt, hvarpft Societeten ditintils sökt 
värka för de ändamäl, hvilka med hennes stiftelse afs&gos. 

Närvaran vid samma tilUälle af en stor mängd med- 
lemmar af landets styrelse och lagstiftande församling samt 
representanter för hufvudstadens bildade aUmänhet var egnad 
att ingifvB Societeten den förhoppning, att hennes sträfvan- 
den med intresse och bifall töljas af fosterlandet och alla 
den firia forskningens vänner samt att det första halfseklet 
af hennes tillvara icjce förflutit utan att Ätminstone nftgon 
del af de anspräk fylts, tili hvilka en berättigad anledning 
kan synas gifven i själfva denna institutions namn. 

Det är sant: femtio ir, hvilka för individen i vanliga 
feU representera den största och kraftigaste delen af hans 
lif, utgöra för ett samfund med det ändam&l, som ett lärdt 
sällskap har sig förelagdt, blott en ringa böqan, men icke 
dess mindre är det m&tt af arbete, som under ett s& stort 
antal är kan ästadkommas, om blott de inre och yttre be- 
tingelsema icke saknas, en beaktansvärd insats och ett fast 
stöd att trygga sig tili för kommande tider. Af s&dan an- 



Digitized by VjOOQ IC 



208 

ledning är det därfor ingalunda likgiltigt for Societeten, om 
det tillätes henne tyda tecknen si, att hon kan cyärfvas pi 
den tillryggalagda delen af sin värksamhet tillämpa sannin- 
gen af det gamla ordspräket: väl börjadt är häitten vunnet, 
hvarvid det dock för ingen kan framstä klarare än för So- 
cietetens egna medlemmar, att det värkstälda arbetet l&ngt 
ifrän motsvarar hvad de skulie önska, att det vore. 

Orsakerna härtill, lätt funna redan vid en flyktig efter- 
tanke, hafva sä ofta vid Societetens irshögtider p&pekats, 
att det nu kan synas öfverflödigt att om desamma vidare 
orda. I hufvudsakligt afseende har nämligen ställningen föga 
förändrats, äfven om det med största tacksamhet mäste er- 
kannas, att gäng efter annan ät Societeten beviyats nödiga 
anslag för det ena eller andra vetenskapliga ändamälets 
tillgodoseende. Det stora önskningsmälet: Societetens om- 
daning tili en vetenskapsakademi, om ock tili en början 
under nägon huru anspriikslös form som hälst, detta önsk- 
ningsmäl, om hvars uppnäende förhoppning uttalades redao 
vid ärsmötet i början af Societetens andra kvartsekel af den 
dä afgäende ordföranden, det hägrar äfven nu vid ingängen 
af det andra haliseklet, oupphunnet ännu, men — vi hälla 
fast vid den tron — icke oupphinneligt. 

I förbidan af den dag, dä denna förhoppning skall gk 
i fuUbordan, bar Societeten emellertid genom förstärkande 
af sinä medlemmars antal sökt i nägon män ersättä hvad 
som brister henne däri, att desamma icke fä odeladt egna 
sin tid ät vetenskapens ^änst, och bar därför i böijan af 
det sistlidna äret ökat antalet ordinarie ledamotsplatser i 
matematisk-fysiska och naturalhistoriska sektionerna irän 10 
tili 15 inom hvardera. Det kan med skäl ifrägasättas, huru- 
vida icke en motsvarande utvidgning äfven borde konmia 
den tredje af Societetens sektioner, den historisk-filologiska, 
tili del. Denna har visserligen frän början hafl ett större 
ledamotantal än nägondera af de bäda andra, nämligen 15, 
men den stora förgrening af de tili dess omräde hörande 
vetenskaperna, som försiggätt under de femtioett är, hvilka 
förilutit sedän Societetens stiftelse, har ocksä framkallat ett 



Digitized by VjOOQ IC 



209 

längt större antal specialforskare än vid denna tidpunkt 
kiinde förutsättas. I följd häraf mäste mer än en förtjänst- 
full vetenskapsidkare, som borde räknas bland Societetens 
ledamöter, nu stä utom dess krets. Om icke detta miss- 
förhällande afhjälpes, är det alt befara, att den historisk- 
filologiska sektionen icke si som hittils skall kunna häfda 
sin plats vid sidan af de bäda andra, en farhäga, hvilken 
synes vara sä myeket mera grundad, som nastan alla denna 
sektions medlemmar nödgas egna sin frän tjänsteäligganden 
lediga tid äfven ät upprätth&llandet af en mängd andra ve- 
tenSkapliga eller literära samfund, af hvilka de äro leda- 
möter, s&som Finska och Svenska Literatursällskapen, Fom- 
minnesföreningen, Historiska samfundet, Finsk-Ugriska säll- 
skapet 

Dock, detta är en Mga, som väl skall vinna sin lös- 
ning vid Societetens ordinarie sammanträden. Jag lämnar 
därför densamma nu och anhiller om uppmärksamhet för 
den sedvanliga ärsberättelsen öfver Societetens värksamhet, 
hvilken i ständiga sekreterarens, statsr&det Lindelöfs frin- 
vara kommer att uppläsas af tjänstförrättande sekreteraren 
prof. Lemström, hvarefter tvänne föredrag skola hällas, det 
ena af mig, det andra af tillträdande ordföranden prof. Sundell. 



14 



Digitized by VjOOQ IC 



II. 

Ärsberättelse, 

afgifven af Vet. Societetens ständige sekreterare ♦). 

Dä Finska Vetenskaps-Societeten för ett är sedän hög- 
tidligen begick 50:de ärsdagen af sin stiftelse, hade hon lye- 
kan mottaga mängfaldiga bevis pä vänskapligt deltagande 
icke blott Mn egna landsmäns sida, utan äfVen frän en 
Stor mängd vetenskapliga samfund i andra länder. Om ock 
mycket af de hedrande uttalanden, som dervid rigtades tili 
henne, var att tillskrifva en vid dylika tillfäUen vanlig upp- 
märksamhet, fömam hon dock med glädje och tillfredsstäl- 
lelse det erkännande af sinä syften och bemödanden, som 
l&g tili grund för dessa uttalanden och som gör, att hon 
med ökad tilUorsigt kan se framtiden an. 

Den erfarenhet, som hittills vunnits, har i sjelf\ra verket 
redan tillräckligt ädagalagt behofNret hiven i värt land af en 
institution, som har vetenskapens bearbetning och utveckling 
tili sin uteslutande uppgift, och Societeten torde, huru än 
omdömet om dess verksamhet i öfrigt utfaller, kunna räkna 
sig tili förtjenst att hafva brutit väg för en alit klarare insigt 
om detta behof. Vid sädant forhällande bör den framtids- 
tanke, som redan härförinnan nägongäng hägrat för med- 
lemmar af Societeten och som vid ingängen af detta nya 
tidskifte sjelfmant framträder med ökad liflighet och i be- 
stämdare form, tanken att ur denna frivilliga förening efter- 
hand kunde utbilda sig en fast organiserad statsinstitution 

*) I anseende tili sekreterarens Mnvaro upplästes denna berät- 
teUe af hr Lemström. 



Digitized by VjOOQ IC 



211 

— en finsk vetenskapsakademi — icke mer kunaa stämplas 
säsom en alltför djerf utopi. Ett steg i denna rigtning är 
pä vissi sätt redan taget genom meteorologiska central- 
anstaltens 1881 skedda införlifvande med Soeieteten och 
ställande under dess inseende. Det steg, som hämäsi kunde 
komma ifräga, vore mähända ati vid Soeieteten inrätiades 
heisi nägra fasia ledamotsplatser, väre sig for vissa bestämda 
forskningsomr&den eller ock, oberoende deraf, tili vissi antal, 
exempelvis ire, inom hvarje sektion, hvilkas innehafvare vore 
Ibrpligiade och genom lämpligi arvode ist&ndsatte ati före- 
trädesvis egna siii arbete ät befrämjandet af Societetens 
syften. I sammanhang härmed kan ännu framhällas önsk- 
värdheien för Soeieteten ati erhälla ett egei hus, hvaraf 
behofvet alit mer begynt göra sig gällande särskildi med 
hänsyn tili Societetens redan nu betydande och hasiigi växande 
biblioiek och boklager. Visserligen mäste det medgifvas' 
ati grvmdvilkoren för en institution af ofvan antydd beskaf- 
fenhet — de vetenskapliga kraftema — hos oss icke före- 
finnas i samma förhällande som i de äldre kulturländema, 
hvarför man i alla fall pä en dylik inrättning hos oss ej 
finge sialla alltför stora fordringar. Men obestridligt är ä 
andra sidan ati väri folk, i föyd af sin säregna poliiiska 
ställniDg, företrädesvis är hänvisadi ati genom arbete i den 
allmänna kuliurens tjenst söka häfda sin plats och siii an- 
seende. Om i dyliki syfte nägongäng äfven siörre kosinader 
nedläggas, än som beräknas kunna mbtsvara vinsten deraf 
för den närmasie framtiden, sä vftga vi halla före ati en 
sadan siaishnshällning ur fosierländsk synpunki ej bör kunna 
missbilligas. — Jag har troti det icke vara olämpligt ati i 
förbigäende beröra detta ämne, dä jag nu har ati redogöra 
för Societetens tillgöranden under det försia ärei af dess 
andra halfsekel och de förändringar inom Soeieteten, som 
derunder timat 

Främsi ledes tanken dervid p& de känbara förlusier, 
som iräflFai Soeieteten efter senasie ärsdag genom ivenne 
frejdade veienskapsmäns fränfälle, hvllka si&ti henne mer. 
eller mindre närä. Den 19 augusti 1888 afled i sin sommar 



Digitized by VjOOQ IC 



212 

bostad invid Waxholtn Societetens hedersledamot, professorn 
vid Kongliga Svenska Vetenskapsakademien Erik Edlund 
och den 20 februari detta är bortrycktes efter en kort sjuk- 
dom Societetens ordinarie ledamot professorn vid Kejserliga 
Alexanders-Universitetet Sextus Otto Lindberg. Dä den se- 
nares lefnadsöden och vetenskapliga förtjenster pä Societetens 
nasta ärsdag skola blifva förem&l för en särskild minnes- 
teckning, vilja vi här endast erinra om att Lindberg, sora 
var född i Stockholm den 29 mars 1835 och sedän 1865^ 
verkat vid värt universitet säsom professor i botanik, hade 
invalts tili medlem i Velenskaps-Societeten den 17 december 
1866 och fungerade s&som dess ordförande under äret 1872" 
— 1873. Hvad den förstnämnde beträffar, mä foljande bio- 
grafiska notiser här finna plats. 

Edlund var född den 14 mars 1819 i Edsbergs socken 
af Örebro Iän, der hans fader var bonde; blef student i 
Upsala 1840 och fil. doktor 1845 samt foljande är docent i 
mekanik. Ären 1847 — 1849 foretog han s&som byzanlinsk 
stipendiat en vetenskaplig studieresa tili Tyskland och Bel- 
gien samt var derunder i tillfälle att n&gon tid arbeta pä 
W. Webers laboratorium i Leipzig. Det var der han ut- 
förde sin forsta betydande undersökning af de induktions- 
strömmar. som uppkomma vid öppnandet och slutandet af 
en galvanisk kedja, en undersökning som pä sin tid väckte 
uppmärksamhet och grundlade Edlunds vetenskapliga rykte. 
Detta arbete efterfö\jdes af en serie experimentela under- 
sökningar, hvilka utmärkte sig för synnerlig skärpa och nog- 
granhet och ledde tili vigtiga resultat Bland annat uppfann 
Edlund en metod for samtida signalering i motsatta rigt- 
ningar pä en och samma telegrafträd, för hvilken honom 
tillerkändes första klassens silfvermeday vid verldsexposi- 
tionen i Paris 1855. Af erkänd betydelse voro äfven hans 
undersökningar om de vid fasta kroppars volymförändring 
uppkommande värmefenomenen och deras qvantitativa be- 
stämning, om galvaniska strömmars värmeutveckling samt 
om den elektromotoriska kraften i den galvaniska Ijusbägen 
och i den elektriska gnistan, m. m., för hvilka han redogjort 



Digitized by VjOOQ IC 



213 

i Öfveraigt af Svenska Vetenskapsakademiens förhaadlingar 
pä 1860-talet. 

Men Edlund var icke blott en grundlig och samvets- 
grann forskare pä den experimentela fysikens omräde. Ge- 
nom siria omfattande studier och spekulationer hade han 
ledt öig tili en helt ny teori för de elektriska fenomenen, 
hvarigenom dessa reducerades tili matematiskt beräkneliga 
rörelser hos etern. Denna teori, hvilken han är 1875 fram- 
ställde i en afhandling, >Th6orie des ph6nom6nes dectriques>, 
införd i Svenska Vetenskapsakademiens handlingar, förklarar 
i sjelfva verket flertalet af de nämnda fenomenen pä ett 
öfverraskande enkelt sätt, och ehuru den visserligen icke 
vunnit allmänt erkännande och flere invändningar raot den- 
samma blifvit framställda, hvilka Edlund sökt och delvis 
äfven lyckats bemöta, har den dock utöfvat ett märkbart 
iaflytande pä de herrskande äsigterna om elektricitetens och 
inagnetismens natur och skall utan tvifvel lemna underlag. 
for vidare arbeten pä detta fält 

Genom sin ovanligt enkla och flärdfria personlighet 
tillvann Edlund slg förtroende och aktning hos alla dem, 
ined hvilka han kom i närmare beröring. Mot yngre veten- 
skapsidkare var han tillmötesgäende och lämnade villigt räd 
och upplysningar för deras studier och arbeten. Säväl här- 
igenom som öfverhufvud genom sitt föredöme och sinä arbeten 
utöfvade Edlund, ehuru lärareverksamhet icke hörde tili hans 
einbete säsom akademiker, ett betydande inflytande pä fy- 
sikens studium och befrämjandet af den fysikaliska forsk- 
ningen ej blott i Sverige, utan äfven i andra nordiska län- 
der, särskildt i Finland. Pä hans laboratorium hafva flere af 
vara yngre vetenskapsidkare arbetat längre eller kortare tid 
och dervid ätiyutit förmonen af hans väckelserika räd och 
ledning. 

Edlund var ledamot af Svenska Vetenskaps- Akademien 
sedän 1850 och medlem af flere in- och utländska veten- 
skapliga samfund. Tili hedersledamot af Finska Vetenskaps- 
Societeten hade han blifvit invald den 22 november 1875. 



Digitized by VjOOQ IC 



214 

Ä annan sida har Societeten sökt förstärka sinä leder 
genom inval af nya medlemmar. Vid sammanträdet den 19 
novcmber sistlidet är beslöts alt tili hedersledamot inkalla 
ständige sekreteraren vid Vetenskapsakademien i Paris Jo- 
seph L FRANgois Bertrand och tili ordinarie ledamot i 
historisk-filologiska sektionen e. o. professoren vid Kejs. 
Alexanders-Universitetet d:r Magnus Gottfrid Schybergson; 
den 15 innevarande april invaldes äter tili hedersledamot 
direktom för fysikaliska centralobservatorium i S:t Petersburg 
och ledamoten i Kejs. Vetenskapsakademien derstädes, verkl. 
statsridet Heinrich Wild samt tili ordinarie ledamot i natur- 
historiska sektionen e. o. professoren vid Kejs. Alexanders- 
Universitetet d:r Johan Petter Norrlin. I föyd af den för 
ett är sedän vidtagna anordningen beträiTande ledamots- 
platser i Societeten, hvarigenom deras antal bestämdes tili 
15 inom hvarje sektion, äterstä för närvarande ännu tre 
. ledigheter inom matematisk-fysiska, tre inom naturhistoriska 
och en inom historisk-filologiska sektionen. 

Af Societetens skrifter har under äret utkommit öfver- 
sigt af F. Vet. Societetens förhandlingar, XXX, 1887—1888, 
äfvensom XVI tomen af dess Acta. Säsom i senaste krs- 
berättelse omnämndes, var denna tom redan dä afslutad, 
men en del plancher saknades ännu, hvarigenom dess ut- 
gifvande fördröjdes inpä hösten. Emellertid har tryckningen 
af tvenne nya tomer af Acta samtidigt päbegynt och fort- 
skridit derhän, att omkring 30 ark af den ena och 10 af 
den andra hittills lemnat pressen. Af Bidrag tiU kännedom 
af Finlands natur och folk äro likaledes tvä nya häilen, 
det 48:de och 49:de under arbete. 

Tili offentliggörande i Societetens skrifter hafva under 
det nu afslutade redogörelse&ret inalles 20 större eller mindre 
athandlingar och uppsatser blifvit mottagna. Af dessa äro 
följande bestämda att ingä i Acta: 

Bidrag tili kännedom af a-dibromhydrin, af O. Asehan; 

Observationes criticae in M. Minucii Felicis Octavia- 
num, af C. Synnerberg; 



Digitized by VjOOQ IC 



215 

Die Genesis-mosaiken von S. Marco in Venedig und 
ihr Veshältniss zu den Miniaturen der Cotton-bibel, nebst 
einer Untersuehung iiber den Ursprung der mittelalterlichen 
Genesisredaetionen besonders in der byzantinisehen und ita- 
lienischen Kunst, von J. J. Tikkanen; 

Studier öfver typhus-bacillen, af Walter Cygnaexis; 

Om klorid af oxanilsyra, af O. Asehan; 

Ueber Minimalfläehenstiicke deren Begren^ung von drei 
geradlinigen Theilen gebildet wird, af E. Neovius, 

Afsedda att införas i Bidrag tili kannedom af Finländs 
natur och folk äro nedan nämnde arbeten: 

Äskvädren i Finland 1888, af A. F. Sundell; 

Mortaliteten i Finland 1878—1886, af L. Lindelöf; 

Savonlinnan läänin asutus ja oloja v. 1541 — 1571, af 
O, Gebhard; 

Ordlista öfver allmogemälet i Finnby kapell af Äbo 
Iän, af H. A. JVendell 

Följande uppsatser skola ingä i Öfversigten af Socie- 
tetens forhandlingar: 

Bidrag tili Enantylsyrans historia, af H, A, fVahlforss; 

Entzifferungsversuch einiger Inschriften auf einer Fel- 
senmauer im Kreise Minusinsk (Ostsibirien), von Aug, Töt- 
terman; 

Bemerkungen zu Wortmanns Hypothese der pflanzliehen 
Krummungen, von Fr. Elfving; 

Die Felseninsehrift bei Suljek, von O. Donner; 

Einige Beobaehtungen uber symmetrisehe Dibromaeeton, 
von Edv. Hjelt und F. O. Siv&n; 

Construction eines Modeles einer speeiellen Minimal- 
fläehe, von Hj. Tallqvist; 

Om kaliumsulfids inverkan p& xylylenbromiden, af -EJiv. 
Hjelt; 

Anteckningar om Martial d'Auvergne ooh hans kärleks- 
doraar, af TT. Söderhjelm; 

Absoluta magnetiska bestämningar vid Met. Central- 
anstalten i Helsingfors, 3, af E. Biese; 



Digitized by VjOOQ IC 



216 

Quelques observations sur le pouvoir rotatoire du Quartz 
pour les diflferentes couleurs du spectre, avec une formule 
pour en calculer les valeurs, af L, Wasastje7ma. 

Bland öfriga ärenden, som värit föremäl för öfverlägg- 
ningar inom Societeten, mä främst nämnas det underdäniga 
förslag tili ny stat ooh instruktion för meteorologiska central- 
anstalten, som af Societeten uppgjorts och jemte underd&nig 
skrifvelsc af den 26 november 1888 tili Kejserliga Senaten 
ingifvits. Dä staten för berörde anstalt, enligt Senatens ti- 
digare meddelade föreskrift, ej finge öfverstiga 30,000 mark, 
upptog förslaget denna slutsumma. Hari ingick, utom aflöning 
för direktor, en assistent och en amanuens, anslag 8,000 
mark tili aflönande af observatörer samt kartograf- och 
räknebiträden vid centralanstalten och 3,000 mark tili ar- 
voden ät observatörer vid landsortsstationerna m. m. I be- 
rörda underdäniga skrifvelse framhölls tillika, hurusom So- 
cieteten visserligen motsäg svärighet för meteorologiska central- 
anstalten att med dess i anförd matto begränsade tillgängar 
kunna egna nägon tid ät bearbetningen och publicerandet 
af äldre observationsserier, men vägade hoppas att, derest 
detta visade sig omöjligt^ nägon särskild utväg mähända 
framdeles kunde beredas att för vetenskapen tillgodogöra 
detta material, pä hvars insamlande sä mycken bäde möda 
och kostnad blifvit nedlagd. Äfven andra lättnader kundc 
befinnas nödiga, säsom att befria anstalten frän tillsynen 
öfver limnigrafen i Hangö och bearbetningen af dermed 
gjorda observationer äfvensom af öfriga vattenhöjdsmätnin- 
gar, hvilka egentligen stode utom meteorologin och lämpli- 
gare kunde anförtros ät Öfverstyrelsen lör lots- och fyr- 
inrättningen. Detta skuUe isynnerhet blifva fallet, om, säsom 
önskligt vore, flere nya limnigrafer komme tili ständ pä sär- 
skilda punkter af kusten för ett noggrannare öch mera om- 
fattande studium at hafeytans vexUngar. 

Ett annat ärende, som i likhet med det föregäende 
under längre tid sysselsatt Societeten och särskildt dess 
meteorologiska utskott, är frägan om ordnandet af syste- 
matiska undersökningar af isförhällandena vid Finlands ku- 



Digitized by VjOOQ IC 



217 

ster. Sedän Societeten genom skrifvelse frän Finans-Expe- 
ditionen af den 21 mars 1888 anmodats att i samräd med 
lotsdirektören uppgöra och tili Kejserliga Senaten inkomma 
med förslag tili program för dylika andersökningar, har 
meteorologiska utskottet, tili hvars beredning ärendet af 
Societeten öfverlemnats, efter särskilda rädplägningar i äm- 
net tili Societeten inkommit med en framställning, hvaii 
torordats anställandet af isobservationer ä 17 fyrar och lots- 
stationer och deras bearbetning enligt bifogad pian oeli 
kostnadsförslag, slutande sig ä 16500 mark, hvilken summa 
skulle för ändamälet ställas tili Lotsöfverstyrelsens förfogande; 
och har Societeten den 21 nästvikne mars hos K. Senaten 
hemställt om godkännande afdetta förslag. 

P& anhällan af Finska Fornminnesföreningen har So- 
cieteten beviljat ett bidrag af 500 mark tili den af forenin- 
geh under sistlidne sommar anordnade expeditionen tili Je- 
niseitrakten för fortsatt undersökning af derstädes befintliga 
häUristningar. 

Öfver meteorologiska centralanstaltens verksamhet un- 
der är 1888 har anstaltens direktor afgifvit en särskild be- 
rättelse, som kommer att införas i Öfversigten af Societetens 
forhandlingar. Ur denna berättelse intaga vi här endast 
följande summariska uppgifter. Regelbundna meteorologiska 
observationer hafva blifvit anstälda, utom i Helsingfors, ti 
35 stationer, af hvilka 10 meddelat dagliga väderlekstelegram 
tili centralanstaltea Anteckningar öfver klimatologiska eller 
fenologiska iakttagelser hafva dessutom inkommit frän 51 
observatörer. Sedän början af detta är utgifver meteorolo- 
giska centralanstalten ett Meteorologiskt Veckoblad jemte 
korta förklaringar pä svenska och finska spräken, hvari- 
genom det för den intresserade blifver möjligt att dag efter 
dag följa gängen af de meteorologiska fenomenen. De af 
Societeten anordnade dagliga vattenhöjdsmätningame hafva 
fortgätt pä 6 lotsstationer, hvarutom Lotsöfverstyrelsen be- 
näget meddelat Societeten dylika mätningar jemte meteoro- 
logiska observationer frän särskilda fyrstationer. 



Digitized by VjOOQ IC 



218 

De pi hr Sundells initiativ och under hans närmaste 
ledning &r 1887 p&började äskvädersobservationerna hafva 
fortg&tt äfven under 1888 och komma eniigt Societetens 
beslut att fortsättas jemväl under innevarande är. 

Societetens utländska forbindelser hafva ökats.genom 
tillkomsten af tre nya, i det aftal om skriftbyte träffats med 
Kongi. Christian-Albrechts-Universttetet i Kiel, Kansas Aca- 
demy of Science i Topeka samt Circolo Matematico i Polermo. 

Genom utbyte af skrifter och enskilda foräringar har 
Societetens bibliotek vunnit en ansenlig tillvext, öfver hvil- 
ken en särskild af hr Moherg uppgjord förteckning efter 
vanligheten skall bifogas Öfversigten. Medelst cirkulär frin 
sekreteraren tili de korresponderande samfund, uppgäende 
tili ett antal af 70, i hvilkas publikationsserier, vid verkstäld 
revision af biblioteket, större en mindre luckor förefiinnits, 
är tillika ätgärd vidtagen att, sävidt möjligt är, f& dessa 
luckor fylda. 

Meteorologiska Utskottet har under iret utgjorts af hrr 
MoBERG, Lemström och Sundell säsom ledamöter samt hrr 
Lindelöf och Elmgren s&som suppleanter. Uppdraget att 
sftsom revisorer granska Societetens och Meteorologiska 
Centralanstaltens räkenskaper har fortsättningsvis värit anför- 
trodt ät hrr Moberg och Elmgren. 

Slutligen äterstär nämna, att ordtörandeskapet i Socie- 
teten under äret handhafts af hr Freudenthal och nu öfver- 
gir tin den vordne viceordforanden hr Sundell. 

L. Lindelöf. 



Digitized by VjOOQ IC 



m 

Eddastudier. 

Föredrag vid Vetenskapssocietetens Ärshögtid d. 29 april 1889 

af 
A. O. Frendenthal. 



Det är knappast nägot tidsskede i de nordiska folkens 
lif, som gifvit anledning tili sä motsatta uppfattningar ooh 
omdömen som vikingatiden. Forna dagars häfdatecknare 
voro altför benägne att oflra pä den krigiska ärans altare 
för att taga det sä noga med sädana bisaker som mord 
ooh brand, plmidring och ödeläggelse, ooh hvad särskildt 
de nordiske historieskrifvarne ang&r, var deras patriotism 
ett starkt hinder för deras klarsynthet samt gjorde dem 
mera benägna att öfverskatta ooh beundra än att opartiskt 
granska ooh oväldigt döma. Att poeterna följde samma 
strät, är än mindre att midra öfver: för dem hägrade denna 
tid som en de ridderliga bragdernas ooh äfventyrens period, 
den var chevaleriets tidehvarf i Norden, och medvetet eller 
omedvetet länade de fr&n den romantiska riddardiktningen 
mänget drag, mänget uttryek, som tillämpadt pä nordens 
vikingar hade myeket litet historiskt berättigande. 

Det kom emellertid en annan lifsäskädning, som pä 
alla omräden gjorde sig mer och mer gällande och genom 
reaktionens makt äfven pä det nu ifrägavarande gick nägot 
längre än som vederbort. Man hänlog ät uppfattningen af 
vikingalifvet säsom en ridderlig äflan efter krigisk utmärkelse 
och äfventyr, man säg fastmer i vikingatägen endast och 
allenast >qöröfveri drifvet som näringsfäng> och i följd däraf 
i vikingarne en hop kulturfiendtliga barbarer, som i de raaste 



Digitized by VjOOQ IC 



220 

väldsgärningar funno sitt nöje och satte bortröfvandet ai 
andras ägodelar med väpnad hand säsom det egentliga och 
högsta m&let för manhg värksamhet. 

Kritiken har redan brutit stafven öfver detta äsk&d- 
ningssätt, som pä förgängna tiders företeelser viii lägga 
samraa mättstock, som för vara dagars kan vara gäUande, 
och som fäller dom öfver enstaka tilldragelser, rykta ui 
deras världshistoriska sammanhang samt skärskädade utan 
hänsyn tili samtida rättsbegrepp, seder och sociala förhäl- 
landen. Hvilka förändringar i alla dessa hänseenden hafv^a 
ej ävägabragts under de tusen är, som skilja vär tid frän 
vikingatägens, och huru himmeLsvidt olika äro icke de reli- 
giösa begreppen, sädana kristendomen inplantat dem hos 
oss, och de tros- och sedeläror, hvilka vördades och ät- 
lyddes af de hedniske äsadyrkarne! För oss lörkuanas fri- 
dens evangelium och vi bekämia oss vara den religions an- 
hängare, som bär namnct >kärlekens reUgiom, de däremot 
trodde, att endast den i strid fallne kiinde förvänta sig säll- 
het efter dödcn. Att däijämte den hos alla kraftfulla folk i 
deras ungdomsälder sä vanliga äfventyrslustan och begäret 
efter krigisk berömmelse utgjorde mycket viktiga bevekelse- 
grmider, är lätt att fatta^och framh&lles dessutom uttryckligen 
i sagorna, där ändamälet med att draga i viking oförbehäll- 
samt säges vara >at afla s6r Qär ok frajgtar> o: att för- 
värfva sig gods och ära, 

Var det säledes endast ett poetiskt svärmeri, som i 
en Fritiofs gestalt, sadan han af Tegn6r framställes, trodde 
sig se en personifikation af den rätta vikingaandan, sä är 
den motsatta föreställningen om nordboame under vikinga- 
tiden som ett ytterligt rätt och kulturfiendtligt släkte, om 
möjligt, ännii mera skef och stridande mot det fcJctiakt be- 
visliga, Ty likasom den tiden ej gick förbi utan att lämna 
djupa sp&r efter sig i de främmande länders och folks hi- 
storia, hvilka af nordmannatägen berördes, sä utgör den 
ock inom nordens egen kultur- och isynnerhet literatur- 
historia en af de aika intressantaste epokema, utmärkt ä cna 
sidan genom öppen blick och stor emottaglighet för de främ- 



Digitized by VjOOQ IC 



221 

mande kulturinflytelser, s&m nu strömmade in frän mäng- 
h&ll, och ä den andra genom en om ofantlig nationell lifs- 
kraft vittnande förmäga att pä defäderrieärfda kulturelemen- 
ten inympa och med dem assimilera dessa nya beständsdelar 
utan att l&ta sig af dem beherskas. Tvärtom! Det är nu, 
som den för alla germanska folk gemensamma äldre run- 
skriften omdanas och fär sitt specifikt nordiska utseende, 
det är nu, som inom oraamentiken utbildas en för norden 
egendomlig stil, den s. k. >fornnordiska stilen>, med sinä 
fr&n runstenarne och den äldre medeltidens norska träkyrkor 
väl kända präktiga drakslingor, och det är nu, som äldre 
Kddans högstämda och djupsinniga kväden diktas. Dessa 
tre ärhundraden, det 8:de, 9:de och IChde, hvilka utgöra det 
tidehvarf, som af arkeologerna benämnes den yngre järn- 
äldern och i historien är bekant under namnet vikingatiden, 
kunna därför med rätta kallas en viktig och ärofull period 
i nordens fornhistoria äfven utan att man öfverskattar de 
krigiska bragdernas betydelse. Att under denna samma tide- 
rymd äfven de politiska och sociala förh&llandena i Nordens 
d& uppstäende trenne konungariken vunno nödig fasthet, 
att inre fred, ali utvecklings vilkor, omsider grundlades och 
betryggades, att vara älsta lagar sannolikt hafva sin rot och 
sitt upphof i dessa tiders rättssedvänjor, att slutligen den 
eviga sanningens religion, vftr kristna lära, dä först predi- 
kades och vann fotfäste i nordlanden, alt detta är allmänt 
kända tilldragelser, om hvilka det dock, i sammanhang med 
detta omdöme, är pä sin plats att göra en erinran. 

Jag nämde Eddasängema och det är dem jag nägot 
nännare nu skall taga i skärsk&dande. Ty likasom arkeo- 
login med tilllyälp af de sä talrika jordfynden bevisat oss, 
att hvad än vikingatiden var, ett torftighetens och r&hetens 
tidehvarf var den icke, likasä skola vi finna, om blott vi 
lyssna tili dessa saratida vittnens röst, dessa pä folkets läp- 
par fortplantade, i ärhundrade efler ärhundrade frän fader tili 
son i arf g&ngna gamla s&nger, att ett tänkande och bild- 
samt, om ock oupplyst, gudar vördande och människor icke 
fraktande släkte dä bodde i norden. Enkla voro väl dess 



Digitized by VjOOQ IC 



222 

seder, men det var redan ganska längt hunnet i sarahälls- 
utveckling, i äkerbruk, boskapsskötsel, idrott och slöjd, de 
bekvämligheter och njutningar, som kiimat ooh jordm&n 
medg&fvo, viste det att i fuUt mätt forskaffa sig och att 
^ästfritt dela med sig, kort sagdt, den bild vi fi af lifvet i 
norden under vikingatiden framkallar hos oss helt andra 
känslor än de västerländska kroniköremas skildringar af 
nordmännens grufliga framfart i främmande land. 

Hvad frägan om Eddas&ngernas älder angär, som 
naturligtvis först och främst m&ste besvaras, innan man 
företager sig att med stöd af deras innehäll gifva en fram- 
ställning af kulturen i norden under ett visst tidsskede, sä 
är för längesedan den äsikt öfvergifven, att den lärde islän- 
ningen Sämund Sigfusson, kallad den vise, hvilkeö lefde i 
5lutet af ll:te och böijan af 12:te sekiet, skulle hafva för- 
fattat dem, ja, icke ens för det antagandet, att han skulle 
upptecknat eller samlat dem finnes det n&got bevis, hvarior 
ocksä den äldre Eddan är en riktigare benämningpä dessa 
s&nger än den förr vanliga Sämunds Edda, för sä vidt Edda- 
namnet, som likasä härvidlag är apokryfiskt, skall bibe- 
hällas. Längre har den äsikt vidhällits.och framställes ännu 
1878 af Rosenberg, förf. tili det intressanta och troligen allmän- 
nare kända arbetet >Nordboernes Ändsliv f ra Oldtiden til 
vore Dagar», att ätminstone gudasängema 4 Eddan äro vida 
äldre än vikingatiden, den älsta, nämligen Völuspä, frän 
omkring 500, de yngsta icke stort yngre än 800. Sä an- 
sedde författare p& detta omräde som norrmannen Keyser 
och dansken Grundtvig gissa tili och med pft den äldre jäm- 
äldern, hvilken plägar räknas intill medlet af 5:te sekiet 
Pft fttskilliga grunder, hvilka det dock icke här är pft sin 
plats att närmare redogöra för, och fömämligast med stöd 
af sftngernas versbyggnad och sprftk har emellertid för nftgra 
är sedän den fräjdade Eddaforskaren, prof. Bugge i Kristiania, 
kömmit tili den öfvertygelsen, att ingen af dessa sftnger kan 
vara äldre än 9:de ftrhundradet. »Det är>, säger han »vikinga- 
tidens mäktiga böyeslag, som först har burit fram hela den ända 
lill vftra dagar bevarade mytisk-^heroiska diktningen». Ooh 



Digitized by VjOOQ IC 



223 

härpä mä man sä mycket mindre tveksamt taga fasta (hvil- 
ken äsikt man än i öfrigt m& hysa om de Buggeska föi^lags- 
meningarna angftende Eddamyterna), som äfven en af hans 
skarpsinnigasle och mest berömda motständare, afl. Berliner- 
professorn Karl Miillenhoff, ville forlägga uppkomsten af Völuspä 
tili det 9:de ärhundradet. Det är s&ledes ganska otvifvel- 
aktigt vikingatidens kulturförhällanden de drag äro egnade 
att belysa, hvilka jag nu i samlad bild skall framlägga, drag, 
hvilka nastan uteslutande hämtats ur Eddans mytiska och 
etiska sänger, dels emedan man bland dessa finner de älsta 
och ursprungligaste, dels oek därför, att man kan hafva nägon 
grund för den uppfattningen, att i de heroiska kvädena, s&- 
som skildrande de högsta samhällsklassernas förhällanden, 
insmugit sig ätskilligt, l&nadt fr&n sydligare länders, särdeles 
Tysklands, längre framskridna kulturlif. Om teckningen sä- 
lunda gär miste om m&ngt och mycket, som kunde göra 
den fargrikare och mera intressant, sä blir den i dess ställe 
sä mycket allmängiltigare, tillförlitligare, mera rent nordisk. 



Konungskt sinnad har nordbon värit fr&n urminnes tid, 
och sädant är sinnelaget än i dag hos folkets stora ilertal. 
Icke sä, att konungsligt envälde skulle värit den rädande 
styrelseformen i de aflägsna tider, hvarom här är firägan, 
men omgifven af jarlar och andra stormän samt de fri- 
boma, själfagande böndemas stolta och oroliga skara, skulle 
konungen genom sinä personliga egenskaper förstä att upp- 
bära sin maktställning. Att han i dessa tider och säsom 
sitt folks själfskrifna anförare i krig borde framom andra 
män vara kraftfull, modig och vapenöfvad, är lätt att förstä, 
hvarför ock i kvädet om Rig säges om den blifvande konungen, 
jarlasonen Kon den unge, att han hade >ätta mans mod 
och styrka», och bland de färdigheter, som det höfdes honom 
att äga, nämnes 

att tili liäst sitta, 
hugga med svärd 
och här fälla*). 

♦) Citaten ur Gödeckes öfversättning, ehiiru icke alltid orda- 
granna. 



Digitized by VjOOQ IC 



224 

Men större och kanske mera oväntade anspräk än sk stälde 
folket p& sin konung. Han skulle ej blotl föra det tili seger 
i striden, han skuUe äfven vara dess styresman i fredens 
tid, dess rädgifvare och hjälpare vid minga brydsamma till- 
fällen samt därför äfven i kunskaper och vett stä framom 
andra. Om Kon heter det, att han 

kunde runor, 
evighetsrunor 
och äldersrunor; 
mäktig var han 
att män bärga, 
svärdsägg döfva 
och s vallan de haf. 

F&glal&t han lärde, 
l&gor kväfde, 
smärtor söfde, 
sorger läkte o. s. v. 

Mängsidigt var s&lunda konungakallet, nastan patriarkaliskt, 
tyckes det, och mänga äro därför äfven de benämningar, 
som nytjas för att utmärka en herskare, bland hvilka blott 
de tre mä anföras: fyVcir d. ä. härföraren, stillir d. ä. styres- 
mannen eller ordnaren och vlsi d. v. s. den vise. 

Genom börden med konungama befryndade och näst 
dem i anseende och makt bäde säsom vapenöfvade anförare 
i krig och innehafvare af stora jordagods framstä höfdingama 
eller jarlama, hvilken benämning redan i den nyss anförda 
sängen om Rig möter oss. Den jarl, som där skUdras, hade 

gyllne h&r, 
röda kinder 
och ögon, eldiga 
som ormaungars; 



han lärde sig att 



slunga spjut, 
svinga lansar, 
hetsa husndar, 
rida hästar, 
kampa med svärd 
och simma vägen 



Digitized by VjOOQ IC 



225 

Det är egentligen han och hans ättemän, som framställas 
säsom byteslystna krigare, säsom eröfrare och frikostiga 
fordelare af rofvet. Jarl, heter det, 

red modig 

genom mörka skogar, 

öfver frostiga Qäll 

tm fjärran högsal; 

slungade spjut, 

svang sköld, 

spräDgde tili häst 

med huggande svärd, 

väkte stridens brandy 

blodade fölt 

och vaon sig land. 

Men icke häller en jarl fick vara främmande för vittra 
idrotter. Om denne förtäljes, att Rig själf, den skapande 
guden, lärde honom runor, ja, att lärjungen slutligen vardt 
mästaren öfverlägsen, ty 

Jarl med Rig 
om runor stred, 
slugast var 
och seger tog. 

Ringare än jarlarne voro, säsom vi af andra urkunder 
veta, härsame; med dottem tili Härse gifle sig Jarl, men 
för öfrigt nämnas deras ätter blott i sängen om Hyndla i 
förbigäende. Dels jarlarne och härsame sjäUve, dels deras 
eller konungamas hof- och följemän äsyftas med de krlgiska 
benämningama bragnar, rekkar, skatnar, kappar, alla bety- 
dande hjältar eller kämpar och i Hävam&l kollektivt samman- 
fattade under benämningama vigdrött o: stridsfolk och salfölk 
o: hus- eller hoffolk. Blott i den nyssanförda sängen om 
Hyndla, hvilken anses säsom den yngsta bland alla hithö- 
rande, omnämnas bärsärkar, (hvilfca för sitt raseri och sin 
ondska tyckas hafva dä redan värit illa ansedda), samt en 
särskild lifvakt (veröung, hirö), som ätföljde konungama 

I motsats tili alla dessa framstä säsom en fredlig och 
äkerbrukande folkklass de fria, själfägande odalbönderna 

15 



Digitized by VjOOQ IC 



226 

eller höldame, hvilken benämning dock i dessa singer blott 
ett par gänger förekommer. Karlar, karlaäit kallas de i 
sängen om Rig, och tili utseendet voro de (ej annorlunda 
än jarlarne) irödlätte med tindrande ögon> och buro skuret 
här öfVer pannan samt värdadt skägg. Säsom de syssel- 
sättningar, ät hvilka Karl egnade sig, nämnes det, att han 

oxar tamde, 
ärder gjorde, 
timrade hus 
och höga lador, 
gjorde kÄrror 
och körde plog. 

. Äfven hans fader och moder slöjdade. Dft Rig besökte dem, 
sysslade den förre med att talja en väfbom och den senare 
spann och stalde en väf i ordning. Det var denna samhäUs- 
klass, som utgjorde folkets flertal och egentliga kärna. Men 
n&gon 8karp gräns mellan den och härsarne, jarlarne m. fl. 
kan dock icke uppdragas. Ty lika litet, som de högättade 
männen uteslutande voro krigare, lika litet egnade sig bön- 
derna endast och allenast ät fredens värf. 

Det lägsta lagret i samhället utgjordes af trälame, 
hvilka förrättade alt det gröfsta och tyngsta kroppsarbetet 
Dels tili föyd dära^ dels troligen ock emedan de urspning- 
ligen voro af en annan folkras, hade de ett helt annat ut- 
seende än de friboma. I Rigsängen heter det nämKgen om 
Träl, att han var »gräsvart i hyn>, och vidare 

hade skrynkligt skinn 
k skrumpna näfvar, 
krökta knogar 
och kartnaglar, 
knöliga fingrar, 
knotigt anlet, 
lutande rygg 
och l&nga hälar, 

och lika ful var äf\ren den landstrykerska, som han tog tili 
äkta. Hon kallades Trälinna och hade >ärriga fotsälor, sol- 



Digitized by VjOOQ IC 



227 

brända armar och platt näsa>. Om dem och deras afkom- 
lingar fortäljer sängen, att 

de lade g&rdar, 
gödde äkrar, 
drefvo getter i vall^ 
hade svinafvel 
och samkade torf; 
bundo bastrep, 
bördor redde, 
drogo rifii hem 
dagen i ända. 

Dolskt och svekfuUt var deras lynne, hvarfor i Hävamäl 
varnas att sätta tro tili en träl, som fick rftda sig srjälf ; ooh 
likasom klyflan mollan frie och ofrie i det jordiska sam- 
hället var ofantlig, sä skulle den icke ens genom döden 
varda utjämnad, ty 

Odin eger jarlar, 

som med ära fidla, 

men Tor eger trälars släkt, 

säges det i sängen om Härbard. 

Sädana voro i allmänna drag vikingatidens samballe, 
dess klasser och dessas förhällande inbördes. Och lag var 
dä säsom nu det starka band, som höU alt tillsammans. 
Icke ens öfverguden Odin, Allfader själf, styrde enväldigt, 
utan tili ting, tili aUmän sammankom^ begäfvo sig de mäk- 
tige äser, alla de heliga gudar for att, sittande ä domare- 
säten, rädpläga öfver allmänna angelägenheter eller särskilda 
brydsamma forhällanden. Sä, när en jätte hade tillegnat 
sig gudavärldens väldigaste vapen, Tors hammare; sä, när 
gudars och människors älskling, den Ijuse Balder, plägades 
af onda drömmar, hvilka forkunnade honom hans stundande 
ändalykt. I tidens begynnelse ordna de alt i samräd, och 
när världsträdet skälfver, solen svartnar, jättevärlden gnyr 
och dvärgarne stöna af ängest, dä samlas gudarne for sista 
gängen tili ting, ty Ragnarök är inne. Tinget var säledes 
en rädplägande och lagstiftande församling, men därjämte 



Digitized by VjOOQ IC 



228 

äfven en dömande och lagskipande. Hvar dag (heter det i 
Grimnesmäl) draga äseme tili doms att sitta under Yggdrasils 
ask. Pä tinget, dit äfven den fattige ride enligt Hävamäls 
maning 

tvagen och mätt, 

fiftst han har knapt med kläder, 

var det sed, att vänner och fränder efter förm&ga under- 
stödde den sakegandes taian; dock skuUe (varnas i nyss- 
nämda säng) ingen inbilla sig, att han därvid kunde räkna 
pä bist&nd af enhvar, som nalkades honom med vänligt 
leende p& läpparna. Icke alla tvister sletos emellertid ä 
tinget, ty äfven förlikningsmän omtalas, hvilkas utslag man 
lotv^r underkasta sig (jfr sängen om Härbard 42 v.). Sä- 
ledes ett slags ski\jenämd eller jury redan hos dessa vikin- 
gar, som man plär föreställa sig sä själfirädiga och obändiga? 
Ej häller vordo dr&psaker hänskjutna tili tinget, med mindre 
mälsegaren var viUig att taga böter i försoning, ty blods- 
hämden var en altför helig rättighet för att den skulle kun- 
nat nägon förmenas. Sä säges redan i Völuspä, att Vidar 
tager hämd för sin faders, Odins, död genom att dräpa 
Fänrisulfven, och äfven i Grimnesmäl betraktas samma hans 
bragd säsom en akt af blodshämd. Sä frägar Odin i Vägtams- 
kvädet 

hvem skall hämd för dädet 

pä Höd vinoa 

och Balders bane 

& bäl hafva? 

Dä nu bäde Höd och Balder voro Odins egna söner, visar 
denna hans fräga, huru oundgängligt blodshämdens utkräf- 
vande ansägs vara äfven i sädana fall, där dräpet skett af 
väda säsom här. Och att det sedän blir en tredje broder, 
som öfvertager blodshämnarekallet, ädagalägger, att älven de 
allra närmaste släktskapsband mäste siitäs, ifall denna den 
heligaste af alla plikter med tvingande nödvändighet sädant 
äskade. Dock kunde, säsom nämdt, dräp redan i dessa tider 
forsonas med böter, hvilket sedermera i de under kristna 



Digitized by VjOOQ IC 



229 

tiden nedskrifna älsta landskapslagarna infores säsom lag- 
stadgande vid sidan af blodshämden, den man ej ens dä 
tilltrodde sig rält att aliskaffa. Men redan ehligt framställ- 
niDgen i Völuspä kunde blodshämnaren vä^a emellan dessa 
bäda slag af upprättelse, och att döma af ett ställe i Häva- 
mäl (hviUcet dock gifvit anledning tili olika tolkningar), var 
skoggäng eller fredlöshet dräparens lott, därest ej böter mot- 
togos. Äfvren i detta afseende visa säledes landskapslagarna 
lillbaka pä sedvänjor i mycket äldre tid, likasom man ocksä 
af vissa egenheter i deras spräk, nämligen alliteration och 
talrika verslämningar, samt pä hednisk kult tydande eds- 
formulär trott sig hafva skäl tili det antagandet, att ätmin- 
stone de älsta bland dem i väsentliga delar voro gällande 
längt fore den tid, d& de i skrift affattades. 

Rättstillständet och de sedliga begreppen st& för öfrigt 
(och isynnerhet där, hvarest de senare icke utvecklats och 
forädlats af religionen) i närmaste beroende af de föreställ- 
ningar, som utbildat sig ang&ende det tillbörliga, det hedrande, 
det nyttiga och dessas motsatser, hvarfor jag skall i korthet 
framstalla hvad fornsängerna härom upplysa. Dft möter oss 
visserligen (i s&ngen om Härbard) det äfven i sagoliteraturen 
förekommande ordstäf^et >eken hafver hvad hon af en an- 
nan skafveri, hvilket ju läter som ett erkännande af den 
starkares rätt gentemot den svage och s&ledes tyckes stämma 
väl öfverens med den allmänna föreställningen om vikinga- 
sed. Men mycket skulle vi misstaga oss, om vi trodde detta 
sannolikt oftast pä skämt använda ordstäf uttrycka lefiiads- 
vishetens summa p& den tiden. Tvärtom kunna vi anfora 
mer an en vaming mot öfvermod och maktmissbruk, som 
tyder pä helt annan uppfattning af rätt och heder. I Hävamäl 
t ex. säges: 

Makt sin 

och myndighet 
vet klok kari att knfva; 

bland f^jdstore kommen 

han finner nog, 
att ingen är tapprast af alla. 



Digitized by VjOOQ IC 



230 

Och vidare 

tili hän och löje 
haf aldrig 
yämlös vandrare eller irämliiig. 

I sammanhang härmed stär en maning alt visa äiderdomen 
vördnad (H&v. 134) och af ett ställe i Härbardssängen 
framgär, att det ansägs nesligt att bära hand p& en kvinna: 
ja, om Frö säger en annan af gudama, att han är bäst af 
alla bälda kämpar, emedan han aldrig kömmit nägon kvinna 
att gräta och ofta befriat fängar ur deras Qättrar (Ls. 37). 
Vinningslystnad och girighet, som närmast hafva ett 
uttryck i det ofmnnämda ordspriket, samt sn&lhet forakta- 
des, hvaremot gästfrihet och gifmildhet prisas s&som ädla 
dygder, t. ex. (Häv. 48): 

En gifmild, modig 

mmn har det bäst, 
Sallan närer han sorg; 

men den fege 

fruktar for alt, 
den girige ger sig för gftfvor. 

>Tag den torftige väl emot!> >Hell er, I gifmUde!> aro ma- 
ningar i samma anda, stmidom dock inmängda med pä- 
minnels^ att ej slösa: 

Ej mycket m& du 

en man gifva, 
ofta köpes lof för det lilla. 

Blott med en kant af kakan 

och en kltink nr homet 
vann jag &t mig en vän. 

Ej häUer mä man missbruka andras gästfrihet: 

ej är godt, att gäst 
är fltändigt p& ett ställe; 

Ijof varder led, 

som for länge kvar 
p& eu annans bänkar bidar. 



Digitized by VjOOQ IC 



231 

Tili en värd, som viii rält fylla sitt gästvänliga kali, sägee 
i samma säng: 

Var glad i hemmet 

glamma med din gftst 
ooh var om dig i alt du eger! 

minnesgod ooh m&lför 

en m&Dgvis väre, 
ooh ofta ett sant ord han sftge! 

Gästen däremot tillrides att »vrnnt i sitt vasen varsam» och 
>ej söka alt klyftigt med sin klokskap pr&la>. Tystlätenhet 
är en af de fornämsta dygder, ty >den slutne ooh sluge 
samkar sig säilän men», hvarför jen man väre 

vaksam ooh sluten 
ooh myoket i vänskap vaisam; 

för de ord 

du tili en annan säger 
f&r du ofta bittert böta. 



lössläpt tanga 
ntan tyglande herre 
hoipikvaUrar sin egen oftrd. 



Däremot fpfve enhvar noga akt pä hvad som säges och 
försiggär omkring honom, ja, redan forrän han träder in, 
mä han vid dörren spana omkring i salon, 

ty ovisst är att reta , 
hvar ovtener sitta 
borta p& saloBS binkar. 

Äfven ute pä fältet och ä färdvägar voro väldsamheter att 
be&ra under dessa osäkra tider bland blodshämiiare och 
ränave, hvarför 

vapen aina 

vike en man 
ej ett Qftt ifr&n pä flältet; 

ty ovisst ftr att veta, 

när pä vägar ute 
spjutets spets kan tarfvas. 



Digitized by VjOOQ IC 



232 

Af samma skäl mä man ej häller p& gästabud öfverlasta 
sig, ty m&nga, som e\jes aro hvarandra hulda, räkä vid 
gillebordet i delo. Ej häller vet man sft noga hvem man 
vid slik sinnesförfaltning kan komma att byta ord med, i 
strid mot den gyllene regeln: 

spill ej tre ord 

i träta med en usling; 
medan den bättre bidar, 
ofta den sämre sl&r. 

Därfbr manas: 

drick hofisamt, 
tala vettigt eller tig! 

Dig tili last 

lägger ingen 
att du tidigt sängen söker. 

Det är däijämte att ädraga sig ätlöje och skam pä 
samma gäng som ohälsa att hängifva sig ät frässeri och 
dryckenskap, som föraedrar människtui, ty >till och med fä- 
naden vet, när den skall öfvergifva betesmarken och hemmet 
söka>. Därfbr är det gille ypperst, hvilket hvar gäst lämnar 
vid fiill sans, och som en obestridlig sanning framh&lles, att 

bättre börda 

bär ingen bort med sig 
än myoket mannavett, 

men värre vägkost 

var ej pä en vandring med 
än för m&nga m&tt öl. 

Mannavett eller klokhet prisas framom alla andra egenska- 
per: det gagnar mer än gods och guld, det skänker den 
olycklige skydd och lugn, och osvikligare vän kan aldrig 
nägön vinna. 

Trogen vänskap är eljes hvad i Hävamäl sättes högst 
af hvad lifvet kan bjuda, och den, som värit nog lycklig 
att förvärfva en ftiUtrogen vän, mk göra alt för att behftUa 
honom : 



Digitized by VjOOQ IC 



233 

Mot din vän 

var aldrig 
snar att trohet alita! 

sorg fräter hjärtat, 

om 6] fritt du törs säga 
&t n&gon hela din hug. 

Faran morknar, 

8om & fjäUet st&r, 
hägnad hvarken af bark eller barr; 

6& är ock den man, 

som iDgen älskar, 
hvi skall han länge lefea? 

Därior skola vänner glädja hvarandra och vidmakthälla vän- 
skapen genom gäfvor och gengftfvor samt ofta besöka hvar- 
andra, 

ty med ankr höljes 
och högt ris 
den väg, som ingen vandrar. 

Varsamheten, som i alla lifvets skiften framhälles säsom sk 
ytterst nödvändig, m& dock firamfor alt vid valet af vänner 
och i umgänget med dem icke lämnas ur sikte. >Förtro 
dig tili en>, heter det, >icke tili tvä; världen vet, hvad tre 
veta>. Och har man genomskädat en falsk vän, sä >mä 
lönen gäfvan likna>; du skall 

fagert tala, 

men falskt tanka 
och list med lögn gälda. 

Inom sig själf bär dock människan det, som kan er- 
sättä henne tili och med vänskap och världens aktning, och 

Ball ftr den, 

som har själf 
heder- och vett i sin vandel, 

ty ovisst är alt, 

som vi ega m& 
bnret i andras bröst. 



Digitized by VjOOQ IC 



234 

Därför prisas ocksä en själfständig, af gunst och ogunst 
icke beroende slällning i lifvet, den mä vara huru ringa som 
hälst. >Bäst är eget bo>; heler det, 

om än en backstuga; 
hvar och en är herre hemma. 

Hans hjärta blöder, 

som bedja skall 
om maten hvarje m&ltid. 

Arbetsamhet, forenad med omsikt, var dä, säsom i 
alla tider, den kungsväg, hvilken ledde tili detta mäl, och 
hurtighet var framgängens vilkor i fredliga värf s&väl som 
pä slagfaltet. Därför manas 

Stig arla upp, 

ägga dina drängar; 
har du £)&, s& 98 npp och fblj dem! 

Lamt g&r mycket, 

di da om morgonmi sofver; 
hortig är tili hälften nk. 

I striden gänge man ^järft fram, och glad och munter väre 
hvarje man, äfven dä han bidar sin bane. Den fege tror 
sig undgä döden blott han aktar sig för strid, men besinnar 
icke, att 

älderdomen gifver 

honom ingen frid, 
fast honom spjuten sparat. 

Var därför frimodig, manas det, gläds &t det goda, nämn 
ondt det ondt är och skona ej dina fiender! — 

Det torde förefaUa mycket oväntadt, att i denna vildets 
och vapenlarmets tid finna nppskattadt säsom det högsta 
goda en man kunde besitta, ej kroppskraft och fardighet i 
vapnens bruk, men ägandet af kunekaper och visdom. Detta 
framgär emellertid otvetydigt af Hävamäl, däri det säges, 
att lifvet är yufligast for den, som innehar det största mätt 
af vetande, och flerestädes framhälles, att vett och kun- 
skaper mer än alt annat pryda en man och göra honom 



Digitized by VjOOQ IC 



235 

aktad hvarthälst han kommer, under det alt den, som in- 
tet vet och räkar i lag med vittert folk, varder utsatt för 
gäckerl 

RuDor eller fornsts^ar nämdes med ett gemensamt 
namn alla slags kunskaper, ey blott hvad vi nu förstä med 
runor eller runskrift, ehuru äfven den under vikingatiden 
spelade en viktig rolL Under delta namn innefattades sä- 
ledes alt tidens vetande om gudomliga och mänskliga ting, 
forskning angäende världens upphof och underg&ng säväl 
som naturkunnighet ooh läkdomskonst, fomtida sägner och 
sagor om hvad märkeligt bland förfädren limat ej mindre 
än IroUs&nger, afsedda alt l\jälpa och gagna i de mesi olika 
förelag och lefnadsforhällanden, ja, äfvea själfva skaldekon- 
slen. Täflan i runkunskap, som mer än en g&ng omlalas 
och slundom (säsom i runläflingen mellan Odin och den 
vise jällen Vatoidne) gälde den förlorande parlens hufvud, 
imiebar därfor ett ulrönande af de läilandes kmiskaper pä 
myckel ski\jakliga omräden af vetande. Enligl kvädet om 
Rig var del de i samhällel högsl stäende, de frän Jarl här- 
stammande, som voro runkunnige, och det bibegrepp af 
/orborgad eller hemlig visdom, som ordet rtin innebär, ädaga- 
lägger äfven, alt de s& högt värderade cyupare konskaperna 
voro blott n&gra f& privilegiarades tillhörighet, ej folkets i 
dess helhet, de egentliga odalmännens. 

Desse hade nog alt göra med det dagliga lifvets om- 
sorger och svärighelen alt i kamp med en karg natur och 
eli härdt klimal anskaffa hvad för ett nödtorftigl uppehälle 
var erforderligt Fisket och jalUen masle visserligen anlagas 
i de älsta tidema hafva varil längl viktigare och mera in- 
bringande näringskällor än nu, äfven om vi icke förbise de 
vida ofullkomligare redskap, hvarmed de d& för liden be- 
drefvos, och i de kväden, nr hvilka vi här söka belysning af 
tidsförhällandena, omnämnas de Qere g&nger. I Hymeskvädet 
skiMras sälunda en v&dlig fiskeiard, som Tor förelog längt 
ui p& hafvet i sällskap med jällen Hyme, och i kvädel om 
Trym nämnas laxar bland de räller, som framsatles. I 
Hävamäl omlalas jakt pä renar och i Rigs&ngen fägeljakt. 



Digitized by VjOOQ IC 



236 

Men boskapsskötsel och äkerbrtik voro likväl ä det sta- 
dium af kulturutveckling, dit nordboarne redan p& den tiden 
hunnit, de viktigaste näringama. »Gullhomade kof> och 
ihelsvarta oxar> ägdes af jätten Trym ooh boskapshjordar 
omtalas p& flere ställen, äfvensä svin, boekar och getter, 
hvaremot färafvel icke torde allmännare hafva idkats, dä 
dessa djur ej nämnas i Eddan. Ej häUer förekommer nägon 
särskild benämning p& ylletyg, ehuru väl bäde linne, lärft och 
silke omtalas. Det är dock själfklart, att fär höUos, kanske 
tili och med i stor myckenhet i vissa nordiska landsändar. 
Här mä blott p&minnas om att det var under vikingatiden Fär- 
öarna upptäktes och togos i besittning af nordmän (fn. fser 
betyder är). Hundar omtalas ofta och pryddes tili och med 
stundom med gyllne halsband (se Trymskvädet). Häslar voro 
mycket värderade och Odin själf troddes äga den yppersta 
bland springare, den ättafotade Slepne, p& hvilken han ilsnabt 
red hvart han ville. Af öfriga husdjur nämnas falkar, höns, 
kattor och gäss, de bäda senare djm^lagen dock ej i de 
mytiska sängerna. Att gudinnan Fröja äkte efter ett spann 
af tvä kattor omtalas nämligen blott i den yngre eller pro- 
saiska Eddan. — Äkerbrukets hufvudredskap, ärder och plog, 
säger kvädet om Rig förfardigas och begagnas af Karl, odal- 
mannaätternas stamfader, och af sädesslag voro allmännast 
korn, (som hade mänga olika benämningar), därnäst hvete 
och hafre, hvaremot räg tyckes värit okänd under vikinga- 
tiden sävidt man af Eddasängerna kan sluta. Lin mätte 
hafva odlats, dä linne och lärft nytjades, och brudlin, hvar- 
med i Trymskvädet betecknas den slöja, som höljde brudens 
anlete, var väl en mycket fin väfhad af Ungam. Öl var en 
allmänt begagnad dryck, och dess bruk forutsätter sannoUkt, 
att humleodling bedrefs, hvilket dock är osäkert, enär denna 
ingrediens i ölbrygd pä Island ersättes med en vildört achillea 
millefolium, som ännu i förra ärhundradet äfven i Dalarne 
nytjades för samma ändamäl och fördenskull där bär nam- 
net bryggei* 1. bryggtuppor, äfven backhumlef detta sista ocksä 
i Uppland, Helsingland m. fl. landskap. Likaledes användes 
fordom i stället för humle/?or«(myrica gale), ocksä kallad skogs- 



Digitized by VjOOQ IC 



237 

humle, hvarigenom ölet blef mera rusgifvandew — I den säng, 
som bär namnet >Skirnes (ard>, omnämnas äppleti, och 
Iduns äpplen aro bekanta, men nägon egentlig trägärds- 
skötsel fär man väl dock ej sluta tili pä grund häraf, äfven 
om myten ej är länad. 

I svedjor odlades antagligen i börjaa sädesväxlerna, ty 
detta ursprungliga sätt atl bruka jorden erbjuder sig sä att 
säga af sig själft, men att denna ständpunkt icke mer var 
den allmänna i norden under de tider, om hvilka nu är fräga, 
vittna Eddas&ngerna, där svecyebrok icke ens omnämnes, men 
väl flerestädes talas om äkrar, dem det enligt Rigsängen 
Mäg trälame att kringgärda och gödsla. Ä kvarnar bereddes 
säden tili n^öl, sannolikt dock blott handkvamar, hvilka drogos 
af trälinnor, hvarom haudlas t. ex. i sängen om kvamen 
Grotte. 

Brödet, det viktigaste af födoämnena, var af olika slag. 
Sä framsatte Träls moder, dä Rig var hennes gäst, groft, tjokt 
och tmigt bröd, bemängdt med sädor, hvaremot Jarls moder 
undfägnade honom med tunna och hvita hvetebrödskakor. 
Därtill bjöd den förra soppa och stekt kalfkött, som att 
döma häraf icke stod i högt anseende (det mä dock nämnas 
att dessa rader i kvädet torde vara senare tillsatta), men 
pä Jarls föräldrars bord uppdukades glänsande fläsk och 
stekta fäglar, hvartill dracks vin. Detta är att lägga märke 
tili, emedan begagnandet af denna dryck äfvensom det förut 
nämda bruket af sidentyg bevisar utländska handelsförbin- 
delser. Pä gästabud dracks dock vanligast mjöd eller öl, 
hvilka mycket ofta i sängerna onmämnas, och bekant är 
myten om geten Hedrun i Valhall, hvilken 

— karet skänker 
med klart mjöd fuUt, 
dryck, som ej tryta tör. 

Att äfven de jordiska gettemas mjölk tillgodogjordes, fö^er 
tydligen häraf, men om den bereddes tili ost eller om smör 
var bekant framgär icke af Eddasängema, ehuru sädant bar 
ali sannolikhet för sig. Oxkött omtalas säsom en vanlig 



Digitized by VjOOQ IC 



238 

föda, sä äfven villebräd och fisk, och att det vid gästabud 
gick rundligt tili, fär man veta tili dömes ur Trymskvädet, 
hvarest besjunges bland annat huru den tili brud utklädda 
dunderguden Tor ensam förtärde 

— ^ — en oxe, 
ätta laxar, 
smärätter alla, 
som kvinnor höfdes; 
drack sä ur 
tre ämbar mjöd. 

Det är högst anmärkningsvärdt, att, sä ofta i Eddan an 
är tai om gästabud och välkomstgillen, seden att äta hästkött 
p& intet enda ställe omnämnes. Det är emellertid bevisligt, 
att de hedniska nordboama icke allenast ej forsmädde häst- 
kött, utan tvärtom därpä voro sä begifna, att när kristen- 
domen infördes pä Island, sädant medgafs pä alltinget blott 
under det vilkor (bland andra) att hästkött fortfarande skdle 
fä fortäras. Och ur sagoma veta vi, att vid offergillen hä- 
star slaktades tili gudarnas ära och att deras kött därefter 
förtärdes, ja, detta ansägs säsom nägot sä väsentligt hörande 
tili offrets hälgd, att, dä den norske kristnade konungen 
Hakan den gode icke kunde förmäs att äta af hästköttet, 
han af bönderna tvangs att ätminstone gapa öfver kitteln, 
hvari det kokade, vid fara att annars mistä bäde krona 
och lif. 

Dä nägon fömämligare gäst var väntad och det forty, 
skulle rustas tili gille, plägade man hö|ja golf och bänkar 
med halm, en sed, som vid vissa högtiders firande ännu i 
aflägsnare bygder torde iakttagas. Men enligt Vägtams- 
kvädet stodo bänkarna i Häls boning, när Balder ditväntades, 

bredda med ringar, 
och de fagra sätena 
flödande af goldt 

och i Valhall varsna (säges i sängen om Grimne) de, som 
draga tili Odin, lättellgen hvilken sai de se, ty 



Digitized by VjOOQ IC 



239 

ffpttiTftnia ftro spjut, 

lak8p4otn «köldar^ 

binkama med bry^jor strödda. 

Flere slags bord stodo i gäslabudsballen, och hos de för- 
nämare höQdes dessa med hvita linnedukar, pä hvilka rät- 
tema framsattes i fat och skälar samt vin, mjöd och öl i 
kannor, bägare eDer dryckeshorn. I Rigsingen omtalas silfver- 
beslagna fiit och bägare och flerestädes nämnas dryckeskäri 
af guld och af glas, som troKgen genom handein eller säsom 
krigsbyte mkommit firän främmande land. 

Guld och Silfver var del for öfrigt under vikingatiden 
ingen brist pi i norden, säsom pi flere ställen i Eddas&n- 
gema intygas. Dä i dem omtalas salar »läkta med gnld» 
eller >sflfvertak, som hvilade p& guldpelare», f&r detta nator- 
ligtvis tagas Uka litet efter bokstafiren, som Adams af Bremen 
uppgift, att templet i Uppsala var hell och hället förfärdigadt 
af gnld, eller Erici Olai, Crantzii, Johannis Magni m. fl:s 
skrytsamma skildringar af delta tempels gyllene utsmyckning; 
men de jordfynd, som gjorts och ännu esomoftast göras i 
de skandinaviska ländema, lämna ovedersägliga bevis for 
att sagomas och fornsängemas skildringar af den prakt nord- 
boame, s&väl män som kvinnor, under denna lid förstodo 
alt utveckla ingalunda äro ur luften gripna. Den lanken 
ligger visseriigen närä tili hands och har Mven forut ofta 
uttalats, att alla om nägot slags konslfördighet villnande 
fomsaker, som uppbevarats tili vär lid, äro af vikingama 
hemforda som byte fr&n främmande land. Men — säger en 
af de sakkunnigaste domare pä det arkeologiska omrädet — 
>vär lids lugnare forskning har dock ädagalagt, att flertalet 
äfven af de bäst arbetade smyckena äro alster af den in- 
hemska konstfliten. Och vi hafva nu tili och med skäl alt 
fbrundra oss öftrer, huru litet man i själfva värket funnil i 
Sverge, som kan anses vara af vikingama hitfBrdl frän 
västra Europa. Förklaringen af denna nägot oväntade fore- 
teelse bör väl sökas dels däri att endast myckel litet af 
vara forfäders egodelar kömmit oss tili handa, dels däri alt 
en Stor del af de metaller, som hemfordes af de ätervän- 



Digitized by VjOOQ IC 



240 

dande sjökonungarne, under tidemas lopp blifvit omarbetad>. 
Hvad som här säges om smyckena, gäller naturligtvis (och 
kanske i än högre grad) om kärl och andra husgeriidssaker 
. af guld eller silfver. 

Men satte de gamle nordboarne värde uppä dyrbara 
och konstfardigt arbetade smycken och andra lösören af 
ädel metall, sä faste de än mera vikt vid alt ega dugliga 
och prydliga vapen, hvarpä ju under dessa tider Uf, ära och 
gods sä olla berodde. Hufvudmelallen, hvaraf dessa förfär- 
digades, var jäm eller rättare stil, men de pryddes ofta 
med inläggningar af guld eller silfver, ja, ett af de i Stock- 
hohns museum förvarade svärden frän vikingatiden har parer- 
st&ngen och knappen af massivt, förgyldt silfver med vackra 
sirater, och kaflen har värit tätt omlindad med guldträd. 
Svärdet var det förnämsta af anfaUsvapnen och sädana om- 
talas pä ilere ställen i Eddan, bäde länga eller egentligen sä 
kallade svärd och ett kortare slag, benämdt > sax> , ett mellanting 
af svärd och dolk. Berömdast af svärd var det, som guden 
Frö ägde, hvilket enligt sängen om Skune »svingar sig själft 
emot jättars ätt>, men som han bedärad af kärlek tili den 
fegra jättemön Gärd Iät förleda sig att gifva ifrän sig, och 
i mänga fomnordiska sagor och sänger omtalas svärd, hvilka 
voro sä utmärkta, att dem tillades egna namn. Sä t ex. 
Gram, Sigurd Fäfhesbanes svärd, som enligt Eddan var sä 
hvast, att det skar igenom en ulltapp, hvilken af strömmen 
drels ned mot dess ägg, och sä härdadt, att han därmed 
klöf det städ, hvarpä det hade hamrats. Med spjut eller 
kastspjut var Odin beväpnad, och det var enligt Völuspä 
han, som genom att slunga sitt spjut mot den fiendtUga 
härskaran började den forsta striden i världen. Likasom svär- 
det nämnes äfven spjutet med mängahanda namn i Edda- 
sängerna, hvilket visar, att det var ett af de vanUgast nyt- 
jade vapnen; vidare omtalas ofta bäge, pilar och pilkog^ 
samt i Härbardssängen järnklubbor. Säsom försvarsvapen 
nytjades brynjor och hjälmar samt sköldar, hvilka troUgen 
voro runda, eftersom de ofta betecknas i skaldespräket ge- 
nom omskrifiiingama >stridens l\jul> eller >stridens ring^ 



Digitized by VjOOQ IC 



241 

och emedan solen kallas »himmelens skold». I grafvar fir&n 
vildngatideii äro sköldbncklor af jäm ej säUsynta, men d& 
själfVa sköUaraa formultnat, finna vi att de värit af trä, 
läder eller dylikt I sängen om H&ii)ard nämnds »strids- 
&na>, och att yikingama begagnade fanor eller >märken>, 
som de ocksä kallades, vet man med visshet äf^en ur andra 
kallor. 

Hos ett 8& krigiskt folk, som pä goda vapen satte ett 
sädant Tärde, skulle natnriigtvis smeden och hans yrke stä 
i högt anseeide. Gudama själf^ troddes därför hafva upp- 
fonnit konsten att smida, säsom i Völusp& säges: 

Aseme möttes 
p& Idavalleiif 
timrade höga 
hof och altar, 
bygde smeds-äsjor, 
smidde gold, 
hamrade tänger, 
härdade yärldtyg. 

Dvärgama ansägos vara de skickligaste bland alla sme- 
der, ooh äf^en sägnen om Völxmd smed, hyilken ligger tili 
grand för en af Eddans märkeligaste sääger och som är en 
af de allmännast utbredda bland alla germanska folk, visar 
hvQket högt värde man satte p& smedens konstfärdighet. 
Det Tar dS^r ocksä företrädesvis han, som fick heta smed, 
ty i n<N*dens fomq;)räk betyder detta ord konstnär eller handt- 
värkare i aUmänhet och smida är synonymt med förfärdiga, 
hvadan sädana uttryck som »smida hus», »smida skepp» 
icke äro ovanliga. 

Särskilda byggmästare torde dock näppeHgen hafva 
gjort smeden hans anseende som den fSmämste bland konst- 
närer stridigt, ty pä den tiden voro nog husen af enklaste 
slag och skeppen äfvensä, ehnru senare omtalas knarrar- 
smifiir ellar skeppsbyggmästara Skeppen voro nämligen 
icke större än att de firamdrefVos medels rodd, och äror 
omtalas flerestädes i Eddans mytiska sänger, mider det att 

16 



Digitized by VjOOQ IC 



242 

segel i dem alldeles ioke nänmas. AU dock äfVen sädana nyt- 
jades redan i älsta tider, antydes af dea bekanta myten om 
Frös skepp, Skidbladne, och i H&vamäl omtalas skeppsrär. 
Af hjältekVädena framgär äfven att seglats öch kryssoing 
voro väl bekanta. Det var sed att pryda firamstammen med 
ett gapande drakhufvud dler nägon annan sinnebild i öfver- 
ensstämmelse med den uppfattning af skeppen säsom lef- 
vande varelseF) hvilken oeksä i Eddaspr&ket finner sitt uttryek 
i sädana omskrifhingar som vattenhäst, v&gbock, brännings- 
svin o. dyL, i fö^d hvaraf sedermera drakskepp eller >drakar> 
blef en vanlig benämning p& krigsskeppen. 

Det sades, att boningshusen voro af enklaste slag, utan 
tvifvel alltid af trä, enär de stora skogarna erbjödo tinuner 
i öfverflöd och konsten att bränna tegel först längt senare 
blef bekant i norden. De i en och annan aflägsnare bygd 
ännu stundom anträffade ryggässtugorna äro sannolikt i alt 
väsentligt uppförda i enlighet med det i forntiden allmänt 
brukliga byggnadssättet. Att döma af dem och i öfverens- 
stämmelse med de antydningar forns&ngerna lämna oss, voro 
husen l&ga med hög takresning och innehöllo blott ett enda 
stort rum, hvarför ordet salr betecknade säväl detta mm, 
stugan eller salen, som äfven sgälfva byggnaden. Yar salen 
mycket stor, sk uppbars taket utom af väggama äfven a 
tvä rader stö^jepelare, parallela med längväggarna och jäni- 
forliga med pelarradema i vara äldre landskyrkor, som tili 
sin stil cy äro syonerligt afvikande. Ingftngen tili det forn- 
tida boningshuset var pk ena kortvägg^n, akyddad genom 
en utbygd förstugukvist, och fönstren eller fönstergluggarna 
voro anbragta i taket Spisel eller skorsten nytjades ej, 
utan elden brann k själfva golfvet, som därför sannolikt be- 
stod af bÄrdt tillstampad lera, och röken utgick genom en 
öppning invid takäsen; nägot innan- eller m^Uantak förekom 
nämligea icke. Gärdsplanen eller tunet, hvarä huset vai* 
uppfördt, innoslöts af ett stängsel, försedt med en grind, 
hvilken kunde fastläsas. Sä beskrifves i sängen om Grimue 
den grind, som ledde tili Valhall: 



Digitized by VjOOQ IC 



343 

Valgrindeii 

p& välien sttadmr, 
helig för helga dörrar; 

fom är grinden, 

och ft veta, 
hmr hon är i l&s lykt. 

Det bohag, som i ett fomnordiskt hus begagnades, var 
hvarken mängfaldigt eller kostbart. I de Eddas&nger, om hvilka 
häp är fr&ga, nämnas blott bord, bänkar ocji sängar samt 
(i sängen om Völund) kistor, hvari dyrbarheter forvarades; 
i H&vamäl omtalas en gyllene stol. Lasta skäp eller kistor 
m&tte dock värit vanliga bohagsting, ty det tiilkom hus- 
modern att bara nyeklama p& sig. Sä beekrifves i Tryms- 
kvädet, hura gudame utklädde Tor tili Imid, hvarvid de 

Ifkto ned p& honom 
nycklar »kramla, 
och kvinnokläder 
om lians knän falla. 

Af husgerid nämnas väfbommar, spinnrockar, värktygs- 
lädor, tänger, hammare, borrar och andra värksaker, kittlar, 
fat, skälar, bägare, dryckeshom m. m., och en mängd sädana 
fomminnen hafm genom jordfynd kömmit i nraseernas förvar, 
där de gifva oss en rätt god och tydlig föreställning om det 
husliga lifvet i norden under denna tid. 

Hrad klädedräktm beträffar, finna vi endast sparsamma 
antydningar i s&ngema. D& Odm i en vandringsmans sfcep- 
nad besökte sm fosterson Gerröd, var han iklädd en mantel 
af pälsvärk och hans benämning Sidhatt visar, att han plä- 
gade bära en hatt med sida eller breda brätten (Grimnesmftl). 
I Hävamäl omtalas skor och brokor eller benkläder och i 
s&ngen om Rig eri trtng skyrta eller sfcjorta. Att dötna af 
den skSmtsamma myten (jfp Lokas. 60) ora Tor, som kröp 
in och gömde sig i tummen af jätten Grerröds vante, den 
han tog för ett atort hus med en smärre utbyggnad, työkaö 
vantar hatfva nytjats af det slag, som benämnes pisvantar. 
Stamraodern för Karl, den frie odalbonden, bar vid Rigs besök 



Digitized by viiOOQlC 



244 

klnt & hftret, 
krage för barmen 
dnk p4 haisen 

och pi axlaraa >dvergar>, hvarmed troligen menas nägot 
slags prydnader. Karls brud äter var iHädd getskinns Igortel 
och bar hängande nycklar. Om Jarls moder säges, att hon 
var iklädd en hufVa och bar 

smycke p& barmen, 

bl&sirad särk 

och släpande kjortel. 

D& Rig besökte henne, var hon sysselsatt raed att stryka 
linne och stärka (?) ärmar. Ur sagoliteratur^i kunde dessa 
torftiga uppgift^ kompletteras, men det ligger utom mitt 
ämne för närvarande. Likasä äro sängema fattiga pä skil- 
dringar af de prydnader, som buros. Af kvinnosirater näm- 
nas knapt andra än bröstsmycken (bland hvilka Fröjas stora 
Brisingamen var det berömdaste) och ringar. Att sädana 
buros äfven af män veta vi, och trikostige stormän plägade 
utdela bland sinä anhängare ringar, hela eller söndeiiiuggna 
i mindre bitar. Ty ej blott fingerringar begagnades, utaa 
äf^en (säsom vi af fomfynden kunna se) mycket massiva 
och tunga arm- och halsringar. Däijämte förvaras i museema 
flere andra slags dyrbara och delvis utomordentligt smak- 
fuUt arbetade smycken frän denna tid 

Att ett folk, bland hvilket skyldigheten att hänma mör- 
dade fränder ans&gs som dea oeftergifligaste af alla pUkter^ 
hyste höga begrepp om hälgden af blodsförvandtskapens oäx 
säFskildt familjens föreningsband, säger sig ^älft. Det kaa 
visserligen ur sagoma hopletas n&gra bevis iör att konungar 
och andra qälfr&diga män, som v&gade sätta sig öfver de 
af folkets rättsmedvetande hälgade sedemai leffat i tve- eller 
mänggifte, men dylika enstaka undantagsfall ega ingen stor 
betyddse och motväga ej det allmänna förb&Uande, som 
äf^en enligt Eddas&ngema var r&dande, nämUgen att hvaije 
man hade blott m hustru. Det anseende hon inom fami^jea 
&ti\iöt och dai myndighet henne i hemmet tillerkändee firamgä 



Digitized by VjOOQ IC 



246 

redan af den ofvan omtalaäe sed^ att det var hon, som 
omhänderhade nycklama tili husets förrädsrum och andra 
förvaringsställen. Hon firaraställes s&som mannens fSrtrogna 
r&dgifVarinna, tili hrars bedömande han hänflkjuter äfven de 
Tiktigaste företag. S& t ex. firägar i sängen om Vaftrudne 
Odin sin gem&l Frigg om räd, d& han st&r i begrepp att 
foretaga den lifsfarliga Tärden tiU denne för sin visdom fr9j<- 
dade jätte i afsikt att inl&ta sig i täflan med honom; och i 
HiTam&l säger s&ngaren slatligen, att det viktigaste af alt hvad 
han Yet yUI han ej anförtro &t n&gon annan än sin hustru 
eller sin syster. Förhälkndet mellan föräldrar och bam 
tyekes hafva värit kärleksiullt, och i sist nämda s&ng säges, att 

minnesstenar säilän 
stända vid vägen, 
om ej son rest dem &t fader. 

Bam namngäf^os med en ceremoni, som hade mycken 
likhet med det kristna dopet, nämligen den s& kallade vatten- 
ösningen, hvilken enligt Rigsängen var bruklig inom alla 
samhäUsklasser, bland trälame ej mindre än bland de högst 
uppsatte. Likasä var för alla den sista Tärden och förvand- 
lingen lika anordnad, ehmii naturligtvis med större eller 
mindre prakt Ehm*u tabrika jordf^d utvisa, att de döde 
QDder den period, som bär nanmet den yngre jäm&ldem, 
stundom brändes stmidom begrofvos obrända och att &t- 
minstone i Sverge bäda dessa bruk funnos vid sidan af 
hvarandra, onmämnes i Eddasängerna endast bränning ä 
b&l och plägade dä jämte den döde ätskilliga vapen, smycken 
och andra dyrbarheter offras &t l&gorna, ja, äfven hus^jur 
säsom hundar, hästar och falkar, samt tili och med människor. 
Men mera ärad än af sadan yttre prakt, hmii storartad som 
häbt, var dock den, som & b&let brändes, om han mider 
sin lifetid förvärfvat sig ett godt rykte, ty alt annat skall 
förg&s, säger H&vamäl, men ett finnes, som aldrig dör, och 
det är eftervärldens dom öf^er den döde. 



Digitized by VjOOQ IC 



246 

D& Eddans mytiska sänger äro förnämsta kallan för 
Y&r kunskap om de hedniska nordboaraas gudatro samt 
förestäUningar om yärldens uppkomst och lifvet efter döden, 
skulle det ännu äterstä alt (om ock blott i allmänna drag) 
sammanfatta en bild af alt detta, men dels läter det sig icke 
göra inom de tr&nga gränserna af ett föredrag, dels torde 
kännedomen om de nordiska myterna vara nägorlunda ali- 
män. Ocksä tror jag, utan att förbise eller miderskatta 
vikten af den växelvärkan, som sammanbinder ett folks kul- 
tur och lifsäskädning med dess religiösa förestäUningar, att 
skildringen af den förra och framstälhiingen af de senare 
kräf?a hvar sitt skilda kapitel af dess fornhistoria. 



Digitized by VjOOQ IC 



Tili Erik Edlunds minne, 

af 

A. F. StmdeU. 

Sommaren 1888 öfverraskades de vetenskapliga sam- 
funden af den smärtsamma och oväntade underrättelseD, ätt 
Svenska Vetenskapsakademiens fysiker, Finska Vetenskaps- 
Societetens hedersledämot Erik Edlund efter en kort fijjuk- 
dom ailidit den 19 Augusti i den lilla, närä Stockholm be- 
lägna staden Vaxholm, der han en längre följd af ir hade 
for vana att tillbrin^ sommaren. Den fysiska vetenski^en 
forlorade med honom en af sinä snillrikaste och trägnaste 
forskare. Under en tid af öfver 40 är finner man i de ve- 
tenskapliga tidskrifteraa af hans hand värdefiiUa af handiin- 
gar, hvilka skola bevara hans namn fr&n glömska under 
alla tider. Särskildt har den finska vetenskapen skäi att 
bevara Erik Edlund i tacksamt minne för den sant svenska 
gästirihet, hvarmed han lätit sitt vetenskapliga hem, Akade- 
miens fysiska laboratorium, stä öppet för mänga af vara 
landsmän, äfvensom för de impulser tili vetenskapUg forsk- 
ning de erhällit s&som hans läijungar. Mä det tiUätas mig, 
som haft lyckan att räkna Erik Edlund bland minä oförgät- 
ligaste lärare, att vid detta tillfäUe fä iramstäUa en kort 
skildring af Erik Edlunds vetenskapliga verksamhet En M- 
ständig biografi kan här ieke komma i fräga, dels emedan 
en sadan är att förutse ifrän det frejdade vet^iskapliga sam- 
fimd, ät hvilket Edlund egnade alla slna krafter, dels af brist 
pä tillräckliga data. Dä emellertid hvaije upplysnmg om en 
sä framstäende man mäste anses hafva en viss betydelse 
och vara förtjent af att icke räkä i glömska, viii jag här 



Digitized by VjOOQ IC 



248 

bifoga ur Edlunds lif och äskädningssätt ätskilliga karakte- 
ristiska fakta, hvilka blifvit mig bekanta genom mundtliga 
meddelanden af honom sjelf under min dagliga samvaro med 
honom vinlrarae 1869—1870 och 1871—1872. 

Erik Edlund föddes i Nerike den 14 Mars 1819 af fat- 
tiga föräldrar. Hans svaga helsa och klena kroppskrafter 
gjorde det nödvändigt för honom att söka sin utkomst ge- 
nom n&got annat än vanligt kroppsarbete, hvartill han tro- 
ligen under andra förhällanden blifvit bestämd. Han för- 
sökte sig säsom tingsskrifvare och kronofogdebiträde, tili 
dess han blef i tillfälle att böqa studera. Vid 21 ärs älder 
blef han inskrifven säsom student i Upsala, der han blef en 
af filosofen Boströms flitigaste ähörare. Snart nog vände 
han dock sin häg tili de exakta vetenskaperna, firämst ma- 
tematiken och fysiken, promoverades tili doktor 1845 och 
blef docent i mekanik 1846. Ett större stipendium, som 
han lyckades erhälla, satte honom i tillfälle att göra en 
längre utrikes resa. Före afresan uppvaktade han äfven 
Boström, hvilken dervid uttryckte sitt beklagande öfver Ed- 
lunds afifall och sitt tvifvel, huruvida Edlund skulle kunna 
komma tili n&gra resultater med den forskningsmetod, tili 
hvilken han nu hade vändt sig. Mähända har dock Edlunds 
tidigare filosofiska studier haft ett visst inflytande p& honom, 
ty en klarare tankegäng och större logisk skärpa än i Ed- 
lunds af handlingar finner man säilän i den fysikaliska lite- 
raturen. 

Under sin utrikes resa uppehöll sig Edlund en längre 
tid vid universitetet i Leipzig hos Wilhelm Weber. Enligt 
hans egen berättelse ville hansiarbeten der tili en början 
icke taga n&gon egentlig fart. Han fick icke pä länge tag 
i n&got passande ämne för undersökmng. Slutligen hade 
han dock utfunderat plan^i tili en undersökning om sk kai- 
lade extra strömmar. Dessa strömmar uppstä i en galva- 
nisk strömbana vid dess afbrytande och slutande. Redan 
Faraday hade uppvisat deras tillvaro, men ingen hade ännu 
lyckats eller försökt utreda de qvantitativa lagarna för dem. 
Detta föresatte sig nu Edlund; han visade sin pian ät We- 



Digitized by VjOOQ IC 



249 

b^, som gCMlkände den och an^ att undersökningen borde 
lyckas^ hvilket ocksä blef Met Denna undergökning, som 
utfördes med en af Weber konstruerad galyanometer, var 
Edlimds forsta arbete af siörre f^ikalisk betydelse och cite- 
ras i alla siörre handböcker i fysik. 

Webers galvanometer blef sedän ett af Edlunds käraste 
instroment; han ökade dess användharhet genom att förse 
den med astatisk magnet och bar begagnat den vid ett stort 
antal undersökningar. . ^ 

lirin Tyskland begaf sig Edlund tili Frankrike och Bel- 
gien, der han dock svärt insjuknade i BrusseL Hans läkare 
gaf honom rädet att resa hem, om han icke ville dö ibland 
främlingar. Edlund fö^jde rädet och reste efter äterkomsten 
tili fädemeslandet tili sitt hem i Nerike för att hos sin mor 
af^akta slutet. 

I hemmet repade sig emellertid Edlund &ter, s& att han 
han kunde fortsätta sinä arbeten. Han blef snart derpä, den 
9 Januari 1850 utnämnd tili fysiker vid Vetenskapsakade- 
mien och kom säledes att afsluta sin universitetsbana. En 
af honom sjelf relaterad episod frän denna period tiMter 
jag mig här omförmäla. Vid ventilationen af en afhandling, 
författad af en sedermera mycket framstäende, numera äfven 
afliden svensk vetenskapsman, en af Edlunds närmaste vän- 
ner, var Edlund förordnad tili opponent Enligt vedertaget 
akademiskt bruk ville Edlund pä förhand meddela författa- 
ren sinä vigtigaste inkast. Derpä gick emellertid författaren 
icke in, utan ville stä sitt kast som en man, samt ville icke 
lyssna Ull Edlunds argument, att hans ^gubbar^S som Ed- 
lund kallade sinä oppositionspunkter, möjligen kunde bringa 
författaren ur koncepterna, ifall han icke p& förhand hade 
kännedom om dem. Disputationen vidtog emellertid, och 
gick sin higna och harmlösa gäng en tid bort&t, tili dess 
Edlund kom fram med en af sinä „gubbar^^ med den efiekt, 
att författaren i qdfva verket förstummades. I sin hapen- 
het tog sig d& Edlund, som alltid var en stark snusare, en 
pris och detta, enligt bvad ähörame pästodo med en syn- 
nerligen föraöjd min. AU detta tiUfälliga minspel akulle 



Digitized by VjOOQ IC 



250 

haf^ra värit n&got tecken p& särskild triumf eller belätenhet 
bestred dock Edlund p& det lifligaste; tvärt om gjorde det 
honom inneriigen ondt, att hans opposition hade haft en sa- 
dan foljd; han skyndade sig att genom särskild forklaring 
s& vidt möjligt hos auditoriet motverka intrycket häraf, samt 
afslutade oppositionen med de sedvanliga harangema. Re- 
sultatet blef dock, tili Edlunds stora ledsnad, ett nägot ned- 
satt vitsord för forfattarens forsvar. 

Senare var Edlund dock närä att inyo bli fästad vid 
Upsala universitet. Professionen i fysik derstädes blef ledig 
och ansöktes bland andra af den sedermera s& berömde 
fysikem Ängström, en af spektralanalysens grundläggare. 
Säsom universitetets kansler fungeräde d& kronprinsen, se- 
dermera konung Carl XV. Möjligen hade kronprinsen vän- 
tat, att Edlund skulle söka platsen, hvilket emellertid icke 
skedde. Kronprinsen var ytterst angelägen om att fä Ed- 
lund tili professor i fysik och tvang honom att inlemna 
ansökan härom efter ansökningstidens utgäng. Häröfver r&- 
kade emellertid vetenskapsakademien, som icke pä nägot 
vilkor ville mistä Edlund, i stor bestörtning och alla forsök 
gjordes att formä kronprinsen att afstä frän sin foresats, 
hvilket ocksä slutligen lyckades. Edlund tilläts att ätertaga 
sin aftvungna ansökan. Ängström fick professionen, men 
kunde aldrig glömma de föregäende tilldragelserna, sä att 
han gent emot Edlund visade en tydlig köld. Äfven kron- 
prinsen var n&gon tid mindre väl stämd emot Edlund for 
denna tredska, men försonade sig med honom vid nägot fest- 
ligt tillfäUe, dä han vid glaset förklarade, att alit skulle vftra 
glömdt. Carl XV hade, säsom" Edlund uttryckte sig, ett allt- 
för godt hjerta för att en längre tid kunna vara ond pä 
nägon. 

Edlund fick nu ostörd egna sig ät sinä undersökningar. 
Pft 1860-talet pubHcerade han flere afhandlingar, bland hvilka 
mä, säsom mera beftydande, nämnas bestämningen af den 
hastigfaet, hvarmed den galvaniska polarisationen utvecklar 
sig, äfvensom hans experiment att saratidigt pä en och 
samma träd afsända tvä telegraflska underrättelser i mot- 



Digitized by VjOOQ IC 



251 

satta riktningar. Den telegrabpparat, som han för delta 
ändaro&l < konstruerade, förskafiade honom första klassens 
siifrermeday vid v^ldsexpositionen i Paris 1855. För ati 
angifva principen för delta experiment begagnade sig Ed- 
lund under ett samtal af följande liknelse. Om tv& postbad 
mötas pä en sä smal sp&ng att de icke kiinna komma förbi 
hvarandra, hura skola det oaktadt postväskoma komma fram 
tili vederbörande poststationer? Jo, postbuden byta heh en- 
keli väskor med hvarandra och älervända hvar tili sin ut- 
gängsstation. Liknelsen äskädliggör ganska släende Edlunds 
metod af dubbeltelegrafering. Sv&righeten att telegrafera p& 
samma tr&d i motsatta riktningar ligger deri, att det stund- 
om n^te inträiSa att nycklarne pä b&da stationema sam- 
tidigt äro nedtryekta, dä ali effekt uteblir vid den vanliga 
anordningen. I Edlunds apparat ästadkommer för denna 
händelse strömmen i&än afsändningsstationens batteri samma 
signal som strömmen iMn den andra stationens batteri 
skuUe istadkomma, ifall den obehindrad skulle komma fram. 

Sedän Edlund hade fätt sin apparat i ordning och ge- 
nom experimenter i sitt laboratorium fiinnit den tillfredsstäl- 
lande, ville han ock försöka den p& en verklig telegraf led- 
ning och anhöll att fä begagna linien mellan Stockholm och 
Upsala. Bifall tili denna anhällan erhöU han utan sv&righet, 
d4 han redan n&gon tid säsom Svenska Telegraf\rerkets fy- 
siker hade ganska stort inflytande inom detta verk. Men 
derjemte afr&ddes han pä det ifrigaste frkn s&dana försök i 
Stor skala. Pä laboratoriet gär det nog, menade man, men 
p& längre afständ är framgängen ganska osäker och det 
vetenskapliga anseendet kmide riskeras. Edlund var dock 
säker pä sin sak; han instmerade en assistent, och experi- 
mentet utfördes med fnllständig framg&ng p& linien mellan 
Stockholm ooh Upsala. N&gon tid senare försöktes med 
Kka Stor framg&ng mottelegrafering pft linien meUan Stock- 
hohn och Göteborg, en sträcka af 75 svenska mii. 

Samtidigt med Edlund sysslade ock fttskilliga tyska fy- 
siker med problemet Bland andra ofTentUggjordes 1856 af 
Wemw Siemens i Beriin en uppsats härom, htilket föran- 



Digitized by VjOOQ IC 



252 

ledde Edlund tili en polemik, deri han visar, att arrange- 
mentet för detta slags telegrafering är identiskt med Edlimds 
ofvannämnda, redan 1848 publioerade metod att mätä extra 
strömmars intensitet Härom nämner Siemens intet, lika 
litet omnämnes Edlund bland andra i Siemens uppsats upp- 
räknade experimentatorer p& detta omr&de, ehoru Siemens 
faade värit i tillfälle att k Pariserexpositionen 1855 b&de se 
Edlunds apparat och äfven öfrervara lyckade experiment 
med densamma. 

Edlunds metod att telegrafera i motsatta riktningar ä 
samma träd synes n&gon tid hafva blifvit använd i Sverige, 
men öfvergafe sedermera, emedan en och samma person 
icke kunde bäde mottaga och aMnda telegrammen i an- 
seende tili de samtidiga störande knackningama med nyc- 
keln och i mottagningsapparaten. 

Äfven en italiensk fysiker Zantedescbi gjorde s&väi of- 
fentiigen som ock i bref tili Edlund anspräk pä prioritet^ 
att haTva upptäckt dubbeltelegraferingen pk den grund, att 
han redan 1829 visat, att elektriska strömmar af motsatta 
riktningar kunna gä genom samma tr&d utan att störa hvar- 
andra. Edlund aispisade denna anmärkning dermed, alt 
hans egen metod just grundade sig p& raka motsatsen, eller 
pä egenskapen hos strömmar af motsatta riktningar i samma 
ledning att helt och h&Uet eller delvis upphäfva hvarandra. 

Det sammanbang mellan de olika fysikaliska företeel- 
sema, som omfattas under benämning^i ,,Mekanisk värme- 
teori'^ intresserade alltid pä det lifligaste Edlund och ut- 
gjorde i sjelfva verket den alstrande och ledande principen 
i de flesta af Edlunds efter 1860 uiförda undersökningar. 
Är 1B61 offentliggjorde han en afhandlfng om värmeCeno- 
menen vid fasta kroppars volymförändringar, samt dessas 
förhäUande tili det dervid förrättade mekaniska arbetet 
Denna undersökning blef sedermera fortsatt ooh resuliatema 
framlades i en afhaodling 1865. Edlund visar här genom en 
fin och sinnrik undersökningsmetod, att mekamska värme- 
teorins formler, som man dittiUs hufvudsakligen sökt be- 
kräfla genom experiment med flytande och gasformiga krop* 



Digitized by VjOOQ IC 



253 

par, ddyis gälla äiven fi^ fietsta kroppar. S&som märkii* 
gaste resultatet af mklersökmngama frsonstär en ny bestäm- 
ning af Tärmets mdcaniska eqvivalent eUer det arbete, som 
motsvarar värmeenbetm. Edlund fann ungefär samma värde 
p& denna vigtiga konstant som tidigare Joule, Hirn m. fl. 
hade erhäUit. En annan märkeHg bekräftelse p& mekaniska 
värm^eorin firamstäMe Edlund 1864 i ^i undersökning om 
galyaniska induktionsströmmars värmeutveckling och dennas 
forh&Uande tili det vid induktionen förbrukade mekaniska 
art)etet Hän visas, att vid galvanisk induktion genom in- 
duktionsbanans närmande eUer aflägsnande frän hufvud- 
strömmens bana en värmemängd produceras, som är pro- 
portionel med det tili induktionen använda arbetet Dä nem- 
ligen induktionsbanan närmas tili hufvudbanan, uppstär i den 
förra en induktionsström af motsatt riktning mot bufvud- 
strömmen; de Mda strömmame repellera hvarandra, s& att 
ett mekaniskt arbete m&ste förrättas. Aflägsnas &ter ba- 
noma frän hvarandra, sä bar induktionsströmmen samma 
riktning som hufmdströmmen; en attraktion f&refinnes sä- 
ledes meUan strömmame, hyilken mäste öfvervinnas genom 
rndkaniskt arbete. I bäda fallen alstras af strömmame i 
d^ras banor sä mycket mera värme som motsvarar det an- 
vända mekaniska arbetet. Det är ett sädant omsättande el 
art)ete i elektrieitet och dess verkningar som nu för tiden 
försiggär i sä stor skala med tillbjelp af de elektrodynami* 
ska maskinema. — Sker induktionen deremot genom huf- 
vudströmmens afbrytande eller slutände, sä förändras icke 
det i strömbanoma producerade värmet Den värmemängd^ 
som induktionsströmmen producerar i sin bana, är nemligen 
lika Stor med den f9rminskning i rärme, som uppstär i.huf- 
vudströmmens bäna i följd af i densamma uppstäende in- 
duktionsströmmar af andra ordningen eller extra strömmar. 
Tili sammanhanget mellan de elektrodynamiska och 
induktionsfenomenen äterkommer Edlund ofta i sinä afhand- 
lingar och päpekar alltid, att induktionen härvid framstär 
säsom en absolut nödvändighet och att induktionsström- 



Digitized by VjOOQ IC 



254 

marne pä denna väg hade bort kunna blifva teoretiskt upp- 
täckta, om man icke fönit hade känt d^as tiUvaro. 

Det lagbundna sammanhanget mellan naturforeteel- 
serna, hvarpä nyss anförda undersökoing lemDat ett bevis, 
ledde Edlund tili mänga nya och öfverraskande upptäckter 
inom elektricitetens omräde. I en uf^ats med den an- 
spräkslösa titeln: ,,Undersökning om den galvaniska QusbA- 
^en^' dedncerar han sälunda ur mekamska yärmeteorai tili- 
varon af en dittiils icke anad elektromotorisk kraft i dm 
galvaniska ^usbägen. Edlunds resonnement var foljande. 
De poler, mellan hvilka Ijusbägen bildas, fortäras ganska 
hastigt; isynnerhet är den positiva polen utsatt för mekanisk 
sönderdelning. Härtiil ätgär mekaniskt arbete ooh ström- 
men kan s&ledes icke under för öfrigt lika förh&Uanden al- 
stra, lika mycket värme som om (jusbägen icke skulle förefin- 
nas. Edlund bevisar nu, att den mot söndeidelningsarb^et 
svarande förminskningen i värmemängden &stadkommes der- 
igenom, att i ^usbägen en elektromotorisk kraft är verksam, 
hvilken utsänder en ström af motsatt riktning mot batteri- 
strönuuen. Införamdet af en ^usbäge i strömbanan förmin- 
skar säledes strömstyrkan pä tvä sätt, dels genom det ökade 
motständet, dels pk grund af den nytillkommande elektro- 
motoriska motkraften. Man hade redan tidigare obsenrerat, 
att Ijusbägen verkar pä ett annat sätt försvagande än ett 
vanligt motst&nd samt derför värit tvungen att antaga en 
alldeles egendomlig lag för ^usbigens ledningsmotständ. 
Oenom att tillskrifva en del af strömstyrkans förminskning 
den nya elektromotoriska kraften äterför nu Edlund mot- 
3tändet i \)usbägen under den alhnänna lagen. 

. Det är tydligt att, om en elektromotorisk kraft exisle* 
rar i Jjusbägeo, tili dess framstäUande en nigot större kraft 
än d^ona motkraft m&ste användas. Detta bevisade ock 
Edlund i ea fö^ande afhandling. Det lyckades honom slut- 
ligen att iaolera strömmen frän ^u^bigen ifr&n hufradsttöm^ 
men, hvarigenom s&ledes tiUvaron af den nya elektromoto- 
riska kraften var Mt bevisad. Edlund gaf kraften namnet 
disjunktionselekiramotorisk kraft och har experimentelt be- 



Digitized by VjOOQ IC 



255 

visat, att den forefiones äfven i den elektriska urladdaings- 
gnistan. 

Likasom hvarje aonaD ny ide rönte ocksä Edlunds 
di^unkiioDskraft tili en böijao motsägelser frän olika häU, 
tili och med ifräu egna landsipän. Man bemödade sig att för- 
klara fenomenet p& nägot annat sätt medelst ätskiUiga hy- 
poteser, förbiseende s&väl, att denna kraft är en ovilkorlig 
fö^d af den mekaniska värmeteorin, som att Edlund expe- 
rimentelt bevisat dess tillvaro. Sminingom bar man doek 
m&stat erkänna riktigheten af Edlunds päst&ende. Flere fy- 
siker hafva uppmätt storleken af denna kraft och Ekilund 
hade 1885 den tillfredsställelsen att se ali anledning tili osä- 
kerhet i detta hänseende undanröjd genom en undersök- 
ning af Professor Viktor von Lang, hvilken erhällit för denna 
kraft ett värde, sora mäste anses vara identiskt med det 
värde som Edlund hade funnit redan vid sinä forsta expe- 
rimenter 18 är tidigare. Dä Edlund hade gjort nägon ny 
upptäekt, var det icke förenligt med hans anspräkslösa ka- 
raktär att genast utbasunera upptäcktens stora vetenskap- 
liga betydelse. Tvärtom sökte han alltid att framställa sa- 
ken 8&som en naturHg fö^jd af förut kända lagar och fakta. 
Han ville s&lunda sm&ningom vanja den vetenskapliga pu- 
bUken vid den nya idÄn. M&hända fruktade han ock att 
möta inkast frän de stora vetenskapliga koryf^erna, hvar- 
igenom ett allmännare e Aännande af hans ideer utan tvifvel 
sknUe hafva blifvit fördröjdt. Sähinda framlade han sin upp- 
tac^ af den elektromotoriska kraften i gsdvaniska Ijusbä- 
gen under den intet sägande titehi: ..undersökning om den 
gaivaniska yusb&gen". Först i titeln tili sin tredje afhand- 
ling i ämnei talar han rent ut „om den nya elektromoto- 
riska kraften i den gaivaniska ^usbftgen/^ 

Säsom exempel pä en likartad försigtighet brukade han 
anföra en vetensfcapHg anekdot fr&n medlet af förra ^«'hun- 
dradet, D& Professor: Gelsius i Upsala, uppfinnaren af den 
nu alUnänt använda termometerskalan, läg pä sin sotesäog, 
kom en gäng hans assistent Hiorter upprörd in tiU honom 
med pästäendet att han sett magnetnälen i en kompass oseil- 



Digitized by VjOOQ IC 



256 

lera under ett stärkt norrsken. Celsius meddelade dä^ att 
han redan längt för detta gjort denna observation, men idke 
vägat omtala densamma af frnktan att icke blif^a trodd. 
Detta faktum, upptäckt genom mödosamt aktgifVande med 
blotta ögat p& de ytterst sm& oscillation^ma, men sed^- 
mera mängfaldiga gänger konstateradt med känsligare ap- 
parater efter upprättandet af de magnetiska observatorierna 
ett sekel senare, är ett af de vigtigaste bevisen p& norrske- 
nets elektriska ursprang. 

Ett visst slägttycke med teorin för den galvaniska ^us- 
bägen har Edlunds förklaring af det s& kallade Peltier'ska 
fenomenet. Dä en galvanisk ström gär genom kontaktstället 
mellan tvä olika metaller, uppstär derstädes en produktion 
eller konsumtion af värme, alit efter som strömmen gär i 
den ena eller andra riktningen. Edlund deducerade redan 
1869 ur mekaniska värmeteorin den rätta förklaringen p& 
detta fenomen. Det konsumerade värmet tillkännagifver 
nemligen, att p& kontaktstället en elektromotorisk kraft före- 
finnes, hvllken omsätter värmet i elektrisk rörelse. 

Samma omsättning af värme i elektricitet försigg&r ock 
pä kontaktstället mellan liasta och flytande ledare, i hydro- 
staplame, der dock det behöfliga värmet icke behöf^er tagas 
frän omgifhingen, utan tillhandah&lles genom de kemiska 
processema. Häraf förklaras deasa staplars krattiga verk- 
ningar. I ett bref säger Edlund, jemförande de bäda slagm 
elektromotoriska krafter med bvarandra, att de kemiskt 
elektromotoriska kraftema äro riktiga hederdmyfilar, som 
förse sig ^elfva med det värme de beböfva för strömbildnin- 
gen, bvaremot de kontakt-elektromotoriska kraftema (mel- 
lan tvä olika metaller) äro ordentliga fattighuslyon, som läna 
det behöfliga värmeförrädet af den närmaste omgifhingen. 

Edlund begagnade sig ock af det Peltier^ska fenomenet 
för att uppmäta storleken af de kontakt-elektromotoriska 
kraftema mellan metaller och fiBinn sälunda en el^tromo- 
torisk serie, som icke öfverensstämmer med den sä kal- 
lade tensionsserien. Denna serie kan säledes icke numera 



Digitized by VjOOQ IC 



tUIskrifVae aanuna betydelse som förut De vQrkliga kon- 
taktrelektromotoriska krafterna gifva sig tillkänna geaom 
det Peltier'ska fenomeoet, som utgör ett ojäfaktigt bevis pä 
deras existens. 

liman jag öfVerg&r tili ett nytt skede af Edlunds ve- 
tenskapliga verksamhet viii jag i korthet beröra nägra spe- 
ciela seiier undersökmngar pä särskilda Qmräden af fysiken. 

En fräga af ett visst intresse för dagen är tillg&ngen 
vid bafisisens bildning. Härmed sysselsatte sig Edlund ären 
1862 — 1865. I sjöar med sött vatten afkyles vid vinteras 
början vattnet pä ytan; det afkylda vattnet blir specifikt 
tyngre ocb sjunker ned samt ersättes af varmare vatten, 
hvilket äter i sin tur afkyles. Sälunda fortgär dock pro- 
cessen endast tili dess vattnets temperatur blir omkring + 
4 ^G. Vid fortsatt afkylning blir vattnet specifikt lättare, s& 
att det kallare vattnet, om mekanisk omblandning icke sker, 
staiinar pä ytan, der ock isbildning inträder vid tillräckligt 
läg temperatur, d. v, s. s& snart temperaturen g&r under 0^. 
FuUkomligt rent, luftfritt vatten kan man dock afkyla längt 
under 0^, utan att det fryser, om man aktar sig fr&n att 
omskaka detsamma. Vid omskakning eller beröring med 
^1 bai kropp, isynnerbet med en isbit, firyser en del af 
vattnet myd^et hastigt ocb temper^Xuren stiger tili 0^. Den 
bildade iam utgöres af sm& rund«a brickor eller ock af en 
mafisa fina isn&lar Ukoande snö, som är genomdränkt med 
vatien. 

Man hade tidigare antagit, att isbUdningen i hafvet 
skidle tillgä uogefär pä samma sätt som i sjöar med sött 
vaitten. Edlund visar nu, att detta iqke kan vara fallet, om 
man faster afseende vid det saita vattnets förändrade ege^- 
skiper. Sädant vatten krymper nemligen fortsättningsvis 
ihop vid af kylnuig äfv^ und^ 0^ äqda tiUs det fryser, hvil- 
ket iatra£Ear vid en lägre temperatur än 0°. I sait vatten 
bör säledes vattnets afkylning sträcka sig cljupt ned ocb 
fbitsättas ända tili dess ytaii betäckes af is, dä istäcket ut- 
gör ett lunder for fortfiarande afkylning. Nu är emellertid 
iattet, att isbildningen i saltvatten icke inträder sä synnerli- 

17 



Digitized by VjOOQ IC 



258 

gen lätt; saltvatten kan lättare än söttvatten öfvei^as, d. 
V. s. afkylas under fryspunkten, ulan alt stelning inträffar. 
Endast genom väldsam skakning eller genom frän andra 
stäUen aniändande isstycken eller genom i vattnet nedfal- 
lande snö f&s isbildnin^en i gäng och fortsättes sedän med 
Stor hastighet. 

Vanligt v&gsvall är ieke tillräckligt att inleda isbild- 
ning, emedan närbelägna delars relativa läge icke synner- 
igen förändras genom v&grörelsen. Vid strändema under- 
lättas isbildningen af det oregelbundna vägsvallet, brännin- 
gama, äiVensom af i vattnet uppslammade partiklar och 
genom uppblandning med fr&n landet nedrinnande sött vat- 
ten. Längre ut i hafvet m&ste deremot is kunna bildas vid 
bottnen, der det öfverkylda vattnet kommer i beröring med 
fasta föremäL I fö^d af sin lätthet stiga slutligen isklum- 
pame upp, medforande stenar och andra förem&l. Snart 
bildas ett tätt och tjockt lager issörja p& ytan, der vattnets 
foregäende öfverkylning päskyndar isbildningen, som sälunda 
kan försiggä tili och med dä luften är blid. 

Denna Edlunds teori vann fullständig bekräftelse dels 
genom af A. E. Nordenskiöld under en resa jultiden 1862 
fr&n Sverige öfver Äland tili Finland inhemtade upplysnin- 
gar, dels genom förfrägningar i cirkulär tili ätskilliga kust- 
orter i Sverige. Enligt de underrättelser Nordenskiöld er- 
höU pä Äland är isbildning frän djupet der en mycket vanlig 
foreteelse. Personer, som färdas ute pä hafvet i bät, öfi^er- 
raskas ofta af detta fenomen; de fir&n 4iapet uppstigande 
istallrikame och issöijan blir snart sä tät, att bäten ej kan 
siippa firam; efter nägra timmar brokar isen sedän bli s& 
fast, att den bär att gä pä. 

Ären 1866—1867 bevisade Edlund genom särdeles de- 
likata experimenter, att den galvaniska strömmen har förmä- 
gan att utvidga ledarene, genom hvilka den gär, oberoende 
af det genom strömmen alstrade värmet 

Är 1868 bestämde Edlund forhällandet mellan det sven- 
ska skälpundet och det franska kilogrammet Edlund var 
en af förkämpame for metersystemets införande i Sverige 



Digitized by VjOOQ IC 



2Ö9 

samt ledamot i de för detta ändamäl nedsatta komitSep, lik- 
som han ock tidigare bUfVit aniitad vid partiela reformer i 
mätt- och vigtsystemet. Bland amiat genomdref Edlund in- 
förandet af ett nytt känsligare besman, med bvilket dock 
torgmänglerskorna icke voro bel&tna i anseende tili den 
nägdt större svärigbeten att begagna detsamma, mähända 
ock emedan de voro urständsatta att med det nya bes- 
manet väga i en viss riktning. De gingo in med klagomäl 
tili konungen samt lyckades ock äterfä sitt gamla kärvordna 
besman. I sättet att mätä spanmäl föranstaltade ock Edlund 
en förändring. Mätarena kunde genom olika sätt att in- 
skofla säden i mättet ä^tadkomma ganska betydliga diffe- 
renser i ena eller andra riktningen alit efter aftal med in- 
tressentema. För att förekomma detta infördes nu ett slags 
galler med sneda spjelar, bvilket sattes öfver mättets öpp- 
ning, bvarigenom aEsigtlig packning af säden blef omöjlig. 
Under ett besök i Göteborg säsom censor vid studentexam^i 
iskädade Edlund en gäng spanmälsmätningen & i bamnen 
lastande fartyg. Han frägade de dermed sysselsatte mäta- 
rena, bvad de tyckte om den nya metoden med galler. Han 
fick dä tili svar, att de nog skulle veta att handgripligen be- 
löna uppHnnaren af apparaten, om de nägon gäng skulle fä 
tag i honom. Edlund aktade sig emellertid att l&ta dem 
veta, att de bade uppfinnaren framför sig. 

Är 1871 tager Edlunds vetenskapliga verksamhet en 
ny vändning. Hittills bade experimentela undersökningar 
utgjort bans bufvuduppgift; vid uppstäUningen af nya ideer 
inskränkte bän sig ock alltid tili sädana, bvilkas riktigbet 
ban omedelbart kunde experimentelt bevisa. Ett utkonstrue- 
rande af fenomenen xxr pä förhand uppstälda bypoteser ocb 
teorier ans&g ban icke tillböra bans vetenskapliga arbets- 
omräde. Nu inslär ban dock en annan väg. För en man 
med Edlunds skarpsinne ocb logiska deduktionsförmäga mä- 
ste bristema i de m&nga med bvarandra föga sammanbän- 
gande teoriema för de särskilda eMtriska fenomenen vara 
ögonskenliga, odi ban föresätter sig nu att framställa en 
teori, som skulle omfatta alla kända elektriska fenomen. 



Digitized by VjOOQ IC 



260 

Säsom gemensam sfer för dem alla anta^er ban ^jusetern, 
det mediam, 9om uppfyUer Terldsrymden och genointräDger 
alla kroppar och hvars iiUYaro tillkännagifves af ^usföre- 
teelserna De b&da bvarandra motsatta elektricitetema, dea 
positiva och den negativa bli s&lunda afekaffade och ersättä 
af ett enda fluidum, som utgör mediet för en helt annan 
klass af företeelser. Hari ligger ju redan ett ofantligt fram- 
steg med afseende ä sammanhanget mellan de särskilda 
fysiska företeelsema. Molekylema i detta fluidum antagas 
. repellera hvarandra enligt en lag identisk med Newtoiis at* 
traktionslag. Genom att vidare antaga, att en positivt elek- 
trisk kropp innehar ett öf^erskott af eter, samt att en kropp 
blir negativt elektrisk, om dess etermängd pä nägot sätt för- 
minskas, och genom att taga med i beräkning äfven hela 
den omgifvande etemsinflytande fär Edlund pä ett enkelt 
sätt fram de elektriska attraktionema och repulsionema. 
För att förklara attraktionen och repulsionen mellan galva- 
niska strömmar, eller de elektrodynamiska fenomenen, upp- 
stäUer Edlund derjemte grundsatsen, att allting som försiggär 
i naturen erfordrar en viss tid, en princip, som han i an- 
seende tili dess stora vigt anser jemförbar med mekaniska 
värmeteorins gnmdtanke: af intet blir intet En attraktion^ 
eller repulsion, som existerar mellan tvä kroppar pä afst&nd 
och hvars storlek beror af detta afst&nd^ kan icke ögon- 
blickUgen antaga det nya värde, som motsvarar en förän- 
dring i detta afst&nd. Tili kraftent förändring ätgir en viss 
tid. Det lyckas nu Edlund med tilUyelp af denna princip* 
och de föreg&ende antagandena att för dessa fenomen upp* 
stftUa en formel, bvilken tillämpad p& särskilda kända falL 
leder tili med ^perimentema Mt öfveirensfitämmande resul- 
tat Ur samma formel bärleder han ock induktionsfenome- 
nen samt förklarar vidare den kemiska sonderdelningen ge- 
nom galvanidca strömmra, den fria elektricttet^i p& ström- 
banans yta^ samt lemnar genom dedoktionen af den genoOL 
galvani^ strömmen frambragta vridningen af liosets po- 
lottsationq>lan ett sl&ende bevis pk de optiska och elektnska 



Digitized by VjOOQ IC 



261 

fenomenens kmeriiga saoibaad, trols detas dUileles oVIssl 
yttre eflUcter. Oberoeode af eterieonn leuMr Edlund d60&- 
utom en allddes ny förUariog af det tgeivaniska lecUng^ 
xBotsUmdets natur; bxa visar, att detta ledDtagsmotstiHid «eke 
J9dr anses vara koBstanit, utan a4t det är proportionelt med 
ströBftstyrkan, samt att det sä JEaUade lednmgsmotst&ndet, 
fiom anföres i litteraturen, är stoi^dEen «f detta motattfid 
för enfaetems strömstydca. Det bör nu amnäaritas, att man 
redan tidigare upptäckt eldctrodynamudoa formler, af hvOka 
WiUielm Webers iermel är den Tjgtigaste. Weber konslru- 
«rade doek sin formel uteslutande med bänsyn tili käoda 
fafcla och i äHdamftl ,alt JÖrklara dem, bvarför hane foraael 
issoi betraktas s&aom en rent empiräk formel, saknande ra- 
4miel grund. 

Sinä äsigter om de elektriaka fenomenen sammanfat- 
iade EdhiDd 1874 i ett större aAete med titeln: „Tfatorie 
^ee phänomines Älectriques." Naturiigtvis bafva en mängd 
jnkast blifvit gjerda emot Edlund» iofyti och Edlund bar fiSitt 
«nvända myeken tid tili cUt bemöta deesa inkast Han bar 
^ook haft den tiUfredsstäUelsen att de fömämsta aukloritetor 
p& detta omräde, Weber och de la Rive i href föridarat sig 
i hnfnadsak ense med faonom. 

Under senadte tid Imr emellenid ieke Edkmds elektridca 
teori i dess helhet värit sä myoket uppmärksammad «om 
-en detalj af densamma, nemligen hans teori för den 9& kai- 
Jade unipolära induktionen. Om man sätter en ih&lig^metall- 
■cylinder i rotatton kring ea magnet, hvars tael samman- 
fialler med cylindems axel, 8& uppst&r i metallcylindern en 
elektromotorisk kraft, som drifver etem ifrän cyönderns-midt 
emot dess baskanter ^er i molsatt riktning, j^eroende af 
rotationens riktning. Härrid är det Hkgittigt, om magnet^n 
sjelt är i hvila, eller om den roterar kring samma axel iena 
eUer andra rifciningen med en godty<^g hastigbet. Detta 
fefiomen upptäoktes redan 1839 af Wilhe)m Weber, *men 
n&gon tillfreddställande fS/Maxing hade icke blifvit uppstäld. 
Edhmd finner nu en etdcel förklaring p& fenomenet genom 



Digitized by VjOOQ IC 



262 

att följa sitt äsk&dnmgssätt, alt etern i rörelse alltid repre- 
senterar en elektrisk ström. I metallcylindenis rotation del- 
tager den i densamma for handen varande eiem och pä dessa 
eterströmmar verka nu magnetens poler, samt söka dnfva 
etern i riktning af eylindems alstringslinier. Med begag- 
nande af mekaniska värmeteorin ooh lagen för den elektro- 
dynamiska attraktionen och repulsionen finner Edlund for 
fenomenet en formel, enligt hvilken effekten kan beräknas 
för oUka modfikationer af försöket Den märkligaste an- 
vändningen af teorin utgör dock Edlunds derpä grundade 
förklaring af äskelektriciteten och norrskenet. Jorden mäste 
betraktas säsom en roterande magnet, omgifi^en af ett lika- 
ledes roterande medium, atmosferiska luften. Den unipolära 
induktionen blir s&ledes verksam och sträfvar vid eqvatom 
att föra etern eller den positiva elektriciteten lodrät uppät 
i atmosferen, der ock en viss mängd elektricitet samlas, 
beroende p& luftens ledningsförmäga. Pä andra orter exi- 
sterar deqemte en komponent, som sträf^ar att föra elek- 
triciteten parallelt med meridianema, d. v. s. ät norr & 
norra half klotet och ät söder k södra halfklotet. Mellan at- 
mosferen och jordytan existerar s&ledes en elektrisk tension, 
som vid tillräcklig styrka, sedän elektriciteten koncentrerat 
sig i bildade moln, föranleder iu*laddning i form af äskväder. 
Detta slags iu*laddning förekommer dock endast vid icke 
alltför höga breddgrader. I närheten af de magnetiska po- 
lema är nemligen den uppät verkande kraften ytterst liten 
och sätter ringa hinder emot en nastan kontinuerlig urladd- 
ning af den atmosferiska elektriciteten, hvarigenom norr- 
skenet uppstär. 

Denna vackra förklaring af unipolära induktionen och 
dermed jsammanhängande fenomen har emellertid uppväckt 
större opposition än nägon annan af Edlunds id^er. Det är 
anmärkningsvärdt, att är förgingo,* innan man faste nägon 
synnerlig uppmärksamhet vid dessa arbeten. Först sedän 
Edlund af firanska vetenskapsakademien blifvit utmärkt med 
det Bordinska priset (3,000 francs) för sinä aibeten öf^er 



Digitized by VjOOQ IC 



263 

unipolara induktionen, bröt stonnen lös. Edlund hade nem- 
ligen hait tili medtäflare om detta pris fem fransmän, fyra 
tyskar, tre engelsman och tvä italienare, Synnerligen ifriga 
motständare voro en del tyske fysiker, hvilka fortfarande 
ville försvara den i Tyskland gängse, med nutidens veten- 
skapliga ständpunkt fuUkomligt oförenliga föreställningen om 
detta fenomen. 

Säsom sitt slutord i Mgan utarbetade Edlund 1887 en 
ny utläggning af sin teori, deri han jemför den med den 
gamla och visar, att det icke finnes n&got bekant experi- 
ment hörande tili den unipolara induktion, som icke skulle 
foAlaras af hans teori, hvaremot m&nget experiment blir 
oförklarligt, om man hyllar den gamla föreställningen. 

Slutligen mä här ock päminnas derom, att Edlund har 
förtjensten af att hafva anordnat regelbundna meteorologiska 
observationer öfver hela Sverige. Dessa hafva päg&tt sedän 
1858 och stodo under Edlunds omedelbara ledning ända tili 
1873, dä Vetenskapsakademiens meteorologiska centralan- 
stalt inrättades. Edlund har utgifvit de första 14 ärens ob- 
servationer äfvensom en pi dem grundad afhandling om 
Sveriges kiimat. 



Man är nuförtiden mycket benägen att använda natm*- 
lagame säsom bevis för materiens evighet och vanskligheten 
af hvarje ideel veridsfisk&dning. Talrika sä kallade populärt 
vetenskapUga skrifter se ständigt dagen, deri med stöd af 
dessa naturlagar, hvilka skriftemas författare säilän rätt för- 
sti, tillvaron af ett allting styrande högre väsende göres 
tvifvelaktig eller fömekas. Det har derför mähända sitt in- 
tresse att veta, huru Erik Edlund, vetenskapsmannen i ordets 
vackraste bemärkelse, i detta hänseende uppfattade natur- 
lagarne. P& tai om det underbara sammanhanget mellan 
den galvaniska induktionen och de elektrodynamiska före- 
teelsema, tili hvilket ämne Edlund gema äterkom, anmärkte 
ban en gäng med ett satiriskt leende: „och detta tror man 



Digitized by VjOOQ IC 



264 

häfVa gjort sig sjelf ! ^^ Desea ord tiUkäniiagifVa tydligt hans 
vördnad lor ett hög^ väsende, en vördnad, som han for 
öfrigt öppet fidagatade genom att ofta besöka gudstjensten 
i Adolf FVedriks kyrka. 

Edlond framhöU ofta den beder Sverige haft af sinä 
Stora vetenskapsmän, en Celsius, en Linn6, en Schtele, en 
Berzelius m. fL 

Med saknad, tnen tillika med stolthet kan Sverige nu 
tiU dessa sinä berömda historistoi vetenskapsmän rSkim äf- 
ven Erik Edlimd. 



— <3(S*>- 



Digitized by VjOOQ IC 



Förteckning 

Mror de ikrtfler^ 00111 bHfrit ttU VkMba ?etmdwp84iMleteten 
flMrade ifirta deu 2S Ifa^ 1888 tUl dea 20 M|J 1889. 



Kejserl Senaten for FivUand, 

Ecklesiaslik-Expeditionens berättelse för ftr 1870—1807. 
EirkoUistoimituskuDnan kertomus v. 1870 — 1887. 

Finska Läkaresällskapet 
Handlingar B. V 2, 4, VI 2, 4, Vffl 1, XXXI (1888) 1—4 
Förimndlii^ar vid Finska LäkaresäUskapets tionde allmänna 
möte ocb femtio&rsfest d. 28—30 Sept 1885. 

Stiomalaisen KirjaUisu/uden Seura. 
TemMti^ia: LIX Ranskan kielioppi ja lukemislo toim. CG. 

Svan. — LXIX Suomalais-Saksalainen Sanakirja tehn. 

jLrErvast — LXX Kalevalan toiffliinot toim. J.£rohn 

Jälkim. sarja V. 1. — Svenskt-Finskt Lexikon af J. A. 

Hahnsson H. 2. 
Suomi Toinen Jakso V. XVI, XVIL Kolmas Jakso V. I, II- 
Willi. Liibke, Taiteen historia pääpiirtäissään. Suom. K. 

Forsman. V 1. 

Sotie^s pro WbuHa et Flom Wennica^ 
Acta. Voi. m, V 1. 

Svtmka LiteraiurmäMu^pet i Finkmd, 
^Skrtfker. vm HiBtoriBkt-politiska adleckiungar l'M8— 1796 
af H. T. Adlercreutz. — IX Förhandlingar oeh upp- 
»Mteer 3. — X 'ReseaäteekAingar af P. J. Bladhodi 



Digitized by VjOOQ IC 



266 

C. F. Hornstedt. — XI Äbo Akademis Studentmatri- 
kel ä ny o upprättad af W. Lagus. 

Juridiska Föreningen i Finland, 
Tidskrift är 1888 1—4, 1889 1. 

Statistiska Byrän i Finland. 
Bidrag tili Finlands ofBciela statistik. VI Befolkningsstatistik. 
15 Öfversigt af folkmängdsförändringaraa i Finland är 
1886. — Xin Poststatistik. 3 Postatyrelsens underd, 
berättelse öfver postverkets verksamhet är 1887. 

Industristyrelsen i Finland. 
Industristatistik 3. 1886 1, 2; 4. 1887 2. 
Tiedonantoja V. 4, 6. 
Teollisuus-tilastpa 3. 1861; 4. 1887 2. 

Sällskapet för Finlands geografi. 
Fennia H. L 

K^serl. Finska Eush&llningssäUskapet 
Handlingar för är 1887. 

Äho stads historiska Museum. 
Bidrag tili Äbo stads historia. III Äbo stads Dombok 1623— 
1634 utg. af C. V. Bonsdorff. 

UÄcaddtnie imp. des sciences de 8:t Petershourg. 
M6moires. VDrme S6rie. T. XXXV 3—10. 
Bulletin T. XXXH 2—4. Nouvelle S6rie T. I 1. 
SaimcKH T. LV 2, LVI 1, 2. 
M61anges asiatiques T. EX 3. 
M^langes physiques et ehimiques T. XII 6. 
Beiträge zur Kenntniss des russischen Reiches. Dritte Fol- 

ge. B. UL 
IIpncoeAHHeHic KpuMa b-l FocciH. H. ily6poBUH'B. T. 10. 
AoKJiaAiii H npnroBopiii cocToaam. b'b npasHT. CoHan^ b^ 

uapcTB. Ilerpa BejiHKaro, noKh peAaRK. H. B. Kajia- 

HOBa. T. m 1, 2. 
Kurdisehe Sammlungen. I Abth. Erzählungen u. Ueder in 



Digitized by VjOOQ IC 



267 

Dialekte des TOr 'Abdln. Ges., herausg. u. iibers. vod 

E. Prym u. A. Socin. 
Neue Reduction der Bradley^schen Beobachtungen aus den 

Jahren 1750—1762 von A. Auwers B. IIL 
KaraiiorB HSAamM Hmh. ARajteiiiH HayKi» I. Hsa. ea PyccKom» 

AjioasHTHufi yKaaaTejib HMeni» bi» l:owb TOMt OöpaaKos^B 
Hap. jrarep. TvpKCK. lueMeHi» co6p. B. PaÄJioBUMt. 

Das Kais. Nikolai-Cen&aUObservatorium eu JPuUcotoa. 
Stem-Ephemeriden auf das Jahr 1889 von W. DöUen. 

Das physikalische Central-Observatorium in Biissland. 
Annalen, herausgegeben von H. Wild. Jahrg. 1887 1, 2. 
Repertorium fur Meteorologie redig. von H. Wild. B. XI. 

Emh. PyecKoe Featpa^uuecKoe Oöu^ecmeo, 
H3BtCTifl T. Vn 6, IX 4—6, XI 1-6, Xffl 6, XV 1—6, 
XVn 3, 5, 6, XVin 3, 5, 6, XIX 3, XXn 6, xxiv 1-3. 
SaiiHCKH. Otä*ji. I. no o6meä reorpa^lH T. III — IX (AiJiacB. 

K-h T. IX) XI, xn 1—3, XVII 3, xvin 3, xix. — e 

no oTÄtJi. BTHorpaoiH T. ffl, V— X 1, XIII 2. — III. no 

OTÄtJ. OraTHCTHKH T II— V. 

Oraen» aa roÄ. 1874—1876, 1878—1880, 1887. 

HexBeproe nyremecTBle kb iieHTpajn>H0Ä Aain: On» Kaxtm na 

HCTOKH T&ejTtoä pl^KQ etc. H. M. Hp^eBaJibCKaro. 
OnepKH CtBepo-aanaAHoä MoHrojiiH. PeayjibTaTH nyreraecr- 

Bifl 1876—77 r. H. IIoTauHUMi». Bun. I, H. 

reoJunuuecKäi IhMumetM C. BemepSyptM. 

TpyAH. T. V 2, 3, VI 1, 2, VHI 1. 

Il3B*crifl T. vn 3—10, VHI 1. 

PyccicaH FeojiornHecKaH BnöiiioTeKa. III (1877). 

Die Kaiserl. Universität zu Dorpat. 
Verzeichniss der Vorlesungen 1887 2, 1888 1. 
Personal der kaiserl. Universität 1887 2, 1888 1. 
Ad solesmia Cses. 'Universitatis Dorp. 1887 (G. Loeschkii 
Die westliche Giebelgruppe am Zaistempel zu Olympia). 



Digitized by VjOOQ IC 



Festrede d. 12 Dee. 1887. Ikber Theilung imd Knospung 
der Thiere von J. v. Kennel, nebst Jahresberieht 

£in griechisches Lehrbuch der Metnk, litorarhistonsehe Sta- 
dien von W. Hoerschelmann. 

Akademiska Dissertationer 1887 18 st, 1886 22 st 

Die Naturforscher-G^esellschaft h. d* Universität Darpat 

Schriften H. H— IV. 

Sitzungsberiehte B. VTO 3. 

Archiv för die Naturkunde Ser. L B. IX 5. 

Die gelehrte estnische Oesellsckaft. 
Verhondlungen. B. VH 1, X 1, XIV. 
Sitzungsberiehte 1872, 1«88. 

La SocUtS imp. des Naiuralietes dc Moecou. 

BuUetin 1878 1, 1886 3, 1888 2, 8. 
Nouveaux Memoires T. Xffl 4, XIV 2. 
Meteorologische Beobachtungen 1888 1. 

MrnneMomuHecKoe Offmi/ecmeo «9 Moaasib. 
MaTeMaTHHecKiö C6ophhkt. T. I, HI 1, 2, 4, IV 1, 4, V 3, VI, 
VII 4, Vni 1, IX 2, X 1, XI 4, Xm 4, XIV 1, 2. 

06wficm$o eoeHHbun epaueU n MocKeib. 
TpyÄU T. m (1887—88) 2, 3, IV (1888—89) 1. 

EkiCKöe 06u^ecm60 EamcmemanHmameÄdL 
SaiiHCKH. T. IX 1, 2, X 1. 
npoTOROJTL o^ep. co6paHifl 16 Anp. 1888. 

Das phffsUcaUsche Observutorium in Tiflis. 
Meteorologische Beobachtungen im J. 1686. 
Magnetische Beobachtungen im J. 1886—87. 

Kongi. Svenska Vetenskaps Akademien. 
Handlingar. N7 fS^d B. XXI 1, 2. 

Astronomiska iakttagelser och undersökningar af H. -fry 1- 
d6n. B. ffl 1. 
X&ngl Vitterheis-, Higtorie- o^ AntiqvHsts-Ahadmmn, 
M&uadsblad Arg. XVI (1887). 



Digitized by VjOOQ IC 



269 

KangL BiiUoiheket i Stockholm. 
Sveriges offentl. Bibliothek: Stockholm, Upsala, Lund, Göthe- 
borg. Accessionskatalog 3 (1888). 

Kcngl, Universitetet och VetensJcaps-Societeten i Upsala. 
Upsala Universitets Ärsskrift 1887. 

Kongi. CarolinsJca Universitetet i Lund. 
Lunds Universitets Ärsskrift. T. XXIV (1887—88). 

Kongd. Norske Frederiks Univvrsitetet och Videnskabs- 
Selskabet i Kristiania. 

Forhandlinger i Videnskabs-Selskabet Aar 1887. 

Joannis Agricolaa Islebiensis Apophthegmata nonnuUa ed. 
L Daae. 

Symbolae ad historiam ecclesiast. provinciarum septentr. 
magni dissidii synodique Clonstantiensis temporibus per- 
tinentes, auct. L. Daae. 

Zonenbeobachtungen der Sterne zwischen 64° 50' und 70° 
10' nördl. Decl. auf der Universitäts-Stemwarte in Chri- 
stiania angest von C. Fearnleyu. H. Geelmuyden. 

Forhandlinger ved de skandinaviske Naturforskeres trettende 
Möde i Kristiania 1886. 

Udsigt over den Romerske Satires forskjellige Arter og de- 
res Oprindelse af L. B. Stenersen. 

Catul's Digtning oplyst i dens Sammenhseng med den tidli- 
gere grseske og latinske Literatur af L. B. Stenersen, 

Gudeme hos Vergil, Bidrag til Belysning af Aeneidens Kom- 
position af A. B. Drachmann. 

Catul's Digtning belyst i Forbold til den tidligere grseske og 
latinske Literatur af A. B. Drachmann. 

Det Norske Meteorohgiske InsiOut 
Jahrhxxeh för 1885, 1886, 1887. 

Det Kongel. Norske Videnskabers Selskab i Trondhjem. 
Skrifter 1886 og 1887. 

Bergem Museum. 
Aarsberetning for 1887. 



Digitized by VjOOQ IC 



270 

7\'om80 Museum, 
Aarshefter XI. 
Aarsberetning for 1887. 

Det Kongel Danske Videnskabemes SeUkab i Kiobenhatm. 
Skrifter Sjette Raekke. Naturvidensk. og mathem. Afd. B. IV 

6, 7. - Histor. og phUos. Afd. B. II 1—3. 
Oversigt over Selskabets Forhandlinger 1887 3, 1888 1, 2. 
Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet B. n 5. 

Die Icönigl. Akademie der JVissenschaften zu Berlin. 
Abhandlungen 1887. 
Sitzungsberichte 1888 I— XXXVII. 

Die kön. Forstakademie zu Neustadt-Eberstvalde. 
Jahresbericht Jahrg. Xffl (1887). 

Die kön. physikalisch-ökonomische OeseUschaft zu 
Königsberg. 
Schriften Jahrg. XXV— XXVffl (1884—1887). 

Die Oberlausitzische Qesellschaft der JVissenschaften. 
Neues Lausitzisches Magazin. B. LXIV 1, 2. 

Die natiirfarschende Qesellschaft zu Danzig. 
Die prähistorischen Denkmäler der Provinz Westpreussen 
und der angrenzenden Gebiete von A. Lissauer. 

Der naturwissenschaftliche Verein van Neu-Vorpommem u. 

JBUgen. 
MittheUungen Jahrg. XIX (1887), XX (1888). 

Die naturforschende Qesellschaft zu HaUe, 
Abhandlungen. B. XVII 1, 2. 
Berichte iiber die Sitzungen. J. 1887. 

Der naturhistorische Verein der preuss. Bheinlandes und 

H estphalens. 
Verhandlungen Jahrg. XLV 1, 2. 

Der nassauische Verein fOr Naiurkunde. 
Jahrbiicher Jahrg. 41. 



Digitized by VjOOQ IC 



271 

Der Verein fUr Naiurkunde eu Cassd. 
Bericht XXVin (1880—81). 

Die Universität zu Kieh 
Schriften der Universität aus A J. 1870—1882 (B. XVÄ— 

XXVIII). 
Chronik der Universität Kiel fiir d. J. 1882—1888. 
Amtliches Verzeichniss des Personals und der Studirenden 

1882—1884, 1886, 1887. 
Verzeichniss der Vorlesiingen 1882—1888. 
Dissertationen: 1879 1, 1880 18, 1881 16, 1882 18, 1883 

22, 1884 27, 1885 34, 1886 61, 1887 50, 1888 45. 

Die Stemtvarte zu Kiel. 
PobQcationen: Das Aequinoctium för l860,o abgeleitet von 
E. Lamp 1882. — Untersuchungen iiber das Cometen- 
system 1843 I, 1880 1 u. 1882 n l:r Th. Der grosse 
Septembercomet 1882 n von H. Kreutz 1888. 

Die JcönigL Sächsische QeseUschaft der JVissenechaften su 

Leipzig. 
Abhandliingen. Math.-phys. Qasse B. XIV 7—13, XV 1—4. 

— Philolog.-histor. Classe B. X 9, XI 1. 
Berichte. Math.-phys. Classe 1888 1, 2. — Philolog.-histor. 

Qasse 1888 1—4. 

Die astronomische OeseUsdiafl zu Leipzig. 
Vierteljahrsschrift Jahrg. XXffl 1—4, XXIV 1. 

Die naturforschende Oesellschaft zu Leipzig. 
Sitzungsberichte Jahrg. I (1874), XI (1884), XUI (1886), XIV 
(1887). 

Der Freiberger AUertumsverein. 
Mitteilungen. H. XXIV (1Ö87). 

Der Ältertumsverein fiir Ztvickau und Utngegend. 
Mitteilungen H. IL 

Die medicin.-naiurunssensch. OeseUschaft zu Jena. 
Jenaische Zeitsehrift Jahrg. XXn 1— 4, XXIII 1, 



Digitized by VjOOQ IC 



272 

Die oberhessisGhe GeselUch^ fUr Natur-.und HeUkunde. 
Bericht XXVL 

Der Offeniacher Verein fUr NaiurJcunde. 
Bericht Vn (1866—66), XV, XVI (1873—76). 

Die königl. Bayerische Äkademie der JVissenschaften,