(navigation image)
Home American Libraries | Canadian Libraries | Universal Library | Community Texts | Project Gutenberg | Children's Library | Biodiversity Heritage Library | Additional Collections
Search: Advanced Search
Anonymous User (login or join us)
Upload
See other formats

Full text of "Personhistorisk tidskrift"

Ge KA T 

929.182 . ^^- ^ 

P43 ' 

1913-14 

Arg. 15-16 

1780972 



REYNCLDS HISTCRICAL 
GENEALOGY COLLECTION 



éC 



ALLÉN COUNTY PUBUC LIBRARY 



3 1833 00662 9858 



Digitized by the Internet Archive 

in 2009 with funding from 

Allén County Public Library Genealogy Center 



http://www.archive.org/details/personhistoriskt191314pers 



y-9ö 



PERSON-HISTORISK 
TIDSKRIFT 



FEMTONDE ÅRGÅNGEN 



j n ->' ' I ' 1913 



Un. l^-((^ 



UTGIFVEN AF 



'ERSONIIISTORISKA SAMFUNDET 



CARL MAGNUS STENBOCK 

S iMll N1>1 IS ^5^KKK^ I^KAKl-. 



I 

é 



n 



STCiCKIIOLM 

OKUNCL. i)OKruY(-Ki;uii 1. 1. A. Nous n;i)T ,N; sdnkr 
I914 
[J303^9] 



i r. ] /[-^ 



) I / 






>'v( . 



1 J ' I* '.'T'y 



i\y\. ^!/ ; 



l/:( 



r.;';: f' t'>U/j 



INNEHALL 



♦ Minnesbilder i profil< af friherre Carl Otto Pulmstierna. S.i Adam Leiacnhaupt i. 
Ktt bidra<^ till Axel Gabriel Silfverstolpes politiska biografi. Ki Axel Bitismnts 41. 
Några källor till en 'iconograpliia mediconiiu suecatiorum'. M Marld/i Sondén 61. 
Hidrug till sbikten Montgonierys historia. Af David Mo/ifgonwi v .... 81,229. 

Två von Sclnverinska familjctallor. Medd. af TJi. //i/^Vv/ y 113. 

Anteckningar till Ulfsparreska familjeporträtterna. Af y. A. Ulfsparre . . .114. 
Anna Hanulton Geete: 'I solnedgångens' författarinna. Af Lotten Dalilgren . wj. 

Malin Stures släktbok, utgifven af Sigrid Leijcnhufvud 145. 

Till Axel Oxenstiernas ungdomshistoria. Af Nils Ahnlund 167. 

Ktt bref från Lennart Torstensson. Metld. af Axd Wachlnieistcr 190. 

Kn bild från kriget i Polen 1704. Medd. af /. J. l\-trs!li 192. 

Et sjioltedigt, medd. ved C. Klitgaard 19g. 

G. A. Reuterholm till Nils Dalberg mctld. af Ivar Xorberg 200. 

En tinsk officer på audiens hos Gustaf IV Ailoll. Medd. af Ivar Ujerlåt . . 206. 

En bortglömd svensk friherrlig iitl. Medd. af .Irvid Liiuihagn: 211. 

Släkten Wevtmiiller. Af G. A. Granström 213. 

Fra Karl Johans hof Indberedninger til Frederik VI af officeren Josejih 

Abrahamson. Medd. ved S. A. Lindbcek 231. 

Carl Carlson lionde. In mcmoriam. Af C. M. S 27Ö. 

Personhistoriska Samfundet 144. 

Personhistorisk Litteratur 120, 21S. 

Insända böcker 141, 224. 

Notiser, frågor och svar 142,226,281. 

Personregister, utarbetadt af o. 13 2S4. 



irS05}7;2 

Illustrationer. 

Två Schwerinska familjctallor, Göran Eriksson Ulfs[)arre, Erik Månsson Ulf- 
sparre, Hans Åkesson Ulfsparre, Fabian Ulfsparre. Carl Carlson lionde. 

I Bilagan: 

Olof Wijk d. y. ; Katarina Elisabet Bagge, f. Beckman; Erik Dahlberg; Katarina 
Ebba Horn; Drottning Desideria; Gillis Edenhjelm; Frans Michael Franzén; Gustaf 
II Adolf; Drottning Kristina; Gustaf III, 2 portr. ; Filip Bernhard Hebbe och 
Kristina PTisabel Fredenheii\i; Frans Jennings; Johan Niclas Nordenfelt; Aun.i 
Wilhelmina Nordenfelt; Carl Lin.cus; Martin Meytens d. y. ; Georg Wilhelm Roth; 
Fredrik Sparre; Kristina Margareta Augusta Wrede-Sparre; Olof Wijk d. ii.; Okänd 
man och okänd dam. « 



Handlingar utgifna genom Personhistoriska Samfundet 7. 

Olof och Caroline Wijks porträttsamling. Af Nils Sjöberg. 






'/. 



\v:.. ■," ' ■:' i, 



,>.i..V,.. ■ ' 









Minnesbilder i profil- af friherre Carl Otto 
Palmstierna 

Kn tlag" sotn skolyn^lin^^^ blcf jaq" :if min far tillsai^d följa 
liDnom pa ett hcsok. ]i\^ bad fa slippa, men mötics af ett: det 
ar till en man. luillccn tlu i framtiden l:onniier att med g^lädje 
minnas dig hafva sett.» Och det var sant. Mannen var den 
iran)staende statsmannen och [)olitikern friherre Carl (Jtto l'alm- 
stierna. Den uböjde. stätlii^a S6-aringen med det rika hvita håret, 
den vänliga djupa blicken och de fängshmde berättelserna om 
niinnen frän forna tider, gjorde ett outplånligt intrNxk pa xnglingens 
sinne, lifter snart 40 är står detta besök litligt och oskymdt för 
mitt minne. 

Uppfostrad af sin tarmoiler, hvars make kämpat under Carl XIl:s 
fanor och under frihetstiden burit rädsherrens purpur, utl)ildades 
Iriherre Palmstierna till man under ledning af sin morbroder gus- 
tavicUien gref\e \c»n lissen, efter hvartannat innehafvare af rikets 
högsta civila och militära värdigheter. Ihider ett långt lif ägnadt 
at statens tjiinst ingrep han själf frän riddarhusbänken, länsresi- 
denset, landtmarskalksstolen och konungens riidsbord \erksamt, 
■<)tta bestämmande, i värt lands inre statslif. 

I det 1'almstiernska familjearkifvet pa Skenas förvaras en 
samling .-Minnesbilder i protll» nedskrifna af honom. Man karak- 
teriserar där i korta kraftiga uttrxck. ibland néistan i lapidarstil, 
^ina mer kända samtiila. Nagongäng citerade i historiska arbeten 
hafva de ej förut \-arit tr\xkta. 

Addi/i l.cicoihaiiM 
4 

Carl XIII. 

läten till växten; sedan 1809 efter ett slaganfall svag i alla 
liänseenden fastän tidtals mera eller mindre. M\'cket lifvad af 
norska frägan beslöt han själf att gä ombord pä flottan 1S14 

1 -l:i(i.!4:». Pifsonhist. tidskiift U)is. 



rM 



•n-.ii 



• j^fU.fl 
I 



under kriget, där han lyckades orh skix-f efLcr iVcden Ull rilcs- 
stäthiillaren mänga och länga nästan oliisliga enskilda bref af 
högst obct\'dlipt inncliäll. 



Kronprinsen Carl August. 



Till växten ganska liten, men starkt b\'ggd, med kort hals. 
Ansiktet något rödbrusigt, föga behagligt, uttr)-cket öppet, allvar- 
ligt och tankfullt, utan att ingifva stora förhojiiMiingar om fram- 
tiden. Vann uti S\-erige intet personligt statsmannaanseende: 
blott ett vördnadsfullt minne for ansijralcslösa. \';il\illiga afsikter. 



Carl XV. 

Utseendet majestätiskt. Reslig växt, vittnande om styrka och 
förmåga, uttrycksfulla ögon, nägot buktad näsa, fylligt ansikte, 
kraftiga händer. Sinnet lifligt, rörelserna lätta och behaglig. i. Sjäis- 
förmögenheterna visade anlag till allt utmärkt: snabb u[)pfattnlng, 
klart omdöme, lätthet att uttrycka sig; och dessa giif\ors utbikl- 
ning var ingalunda försummad. Ocksä \ar han forfittare, makuc, 
sångare, glad och vänlig i umgänget, nedlatantle, välvilligt hjalj)- 
sam och åsidosättande all höghet, förutom \ id sådana tillfallen, 
då den kungliga värdigheten måste offentligen rranihallas Kn- 
all mänhetens betraktantle. 

Alen — han saknade sinne för själsansträngande arbete, sådant 
som bereder och genomfor högre saker ot:li som ulmiirkt \ara 
stora konungar. 

Såsom regent var han fientligt stämd mot Ryssland, k-allsinnigt 
mot Preussen, varm för Frankrike och lif\ad af önskningar for 
Danmarks sak. Men han bar sin politik pa tungan, vek snart 
för litet motstånd och förmådde aldrig att ge-nomföra något, som 
låg honom varmt om hjärtat. Representatiimsforändringen i8C)3 
var icke hans verk; den gick fram emot hans f )rvantan. padrif\"en 
af andra krafter. « 

. Sedermera fördes regeringen egentligen efter hans rådgifvares 
godtfinnande, med undantag då och då af enstaka befordringsfrågor 
och militär-saker. Konungens tid ägnades hut\udsak1igen åt mera 
personligt behagliga ämnen och enskildheter, som ej angingx» riks- 
styrelsen; och härom \are det ej skäl att säga något annat än, 
att dessa icke buro några frukter för fätlerneslandets utveckling 



Mlh 









till inre krafter eller utrikes anseende, sa^■illa ej ile senare aren 
af lians re;^erini;' utvisat ett allmännare valst.uid oeli lilli^^are 
affärsrörelse än någonsin förut. 

Detta lyrkliga förhällande var m fuljd af de goda furfattningar 
uti den inrikes styrelsen, som under ett förr aldrig sa länge åt- 
njutet fredstillständ \idtagits uti de bada senaste tDreträd.arne-. tid, 
och äfvcn därefter fortfarit att vidtagas samt hunmi utveckla sig 
uti en f()rut aldrig anad grad genom tidens n_\-a hjiilpmedel: 
aiiga, järnvägar, telegrafer och maskiner, med Ytterligare stegrad 
verksamhet genom Icredit- och bank\äsende. 

Offirsiktigt och öfverdrifvet torhtande pa sin starl^a kropps 
fiirmäga, fruntimmer och drickande undergräfde hans halsa vid 
en tidig ålder; med tålamod och sj;ilsst)"rka bcU- han sin:i ])låg\>r 
intill litVets sista ögonblick', som troligen nägut påskyndades af 
hans hjärtliga önskan att sluta i slctitet af sitt fcillc, hwirs k-ärlel: 
han \'isste sig iiga. 

• ' ■; ^■- :.( .1 Prins Gustaf. ' ' 

Lång och v;il växt, vackert lilhgt ansilcte. själfullt uttryci<. 
behagligt och \'änligt \äsende. anspråkslöst, ^dusikalisk. Jiortgick 
tidigt ur \arlden genom en häftig sjuk'dom. begynd i sammanhang 
med ovanligt stark .sjösjuka untler ett ji.ir dagars frirtfaraude sturn^ 
i Kattegatt. . . ,,•-, >■!.•■ n .(.- ■ '■■'<' . '■■ ■^" - v ;'. '■■'•. 

Prins Oscar (1870). 

Ovanligt läng till växten, smärt och mager; sjiilfuUt allvarligt 
ansikte och lynne ; utrustad med m>-cl<en förmåga, som tidigt togs 
1 visst anspråk för saker af vikt, men snart ma^te iigna sig mera 
at vitterhet, konst och musik'. Sinnesst\-rk'an iiniui oprof\ad; 
blicken rik'tad framåt. 

Carl Johan Adlercreutz, » 

'^refvc. f. 1757. "i" iSiv V.n af likels lievrar, staUrad ocli i^cncrul. 

Metlellängd, stark k'roppsb}'ggnad. bestämdt \'äsende och 
ansiktsuttryck; i >'ngre åren glad sällskapsvän, i de äldre t)'ngd 
af ämbetsgöromålen i skrifrummet. ILandling var hans sak mera 
än rådslåendet, ehuru han ingahmda saknade förutseende Idokhet 
vid sak'ers beredande och ärenders behandling. 



^" ■ 



' j'it 






Georg Adlersparre, 

;;rcf\c;, f. 1760, f 1S35. ICn af rikets herrar, st;U^ra(i och ;^<.ncraliiiaior. 

Till växten stor och tutii^fotad; stort nidlätt ansikte, nicil 
stora lifliga öijon, särdcics liten niisa, löjet \anlii;en \änlic;t spe- 
lande krini^ munnen. Satt helst lutande i ett soffhörn. Med niili- 
täriska kunskaper var han dock utan niilitarisl'.- duL;liL;'het. Hans 
slughet, kvickhet, inbundenhet och egenkära själfförtrocndc, äro 
lika allmänt kända som hans allt \ägande fosterlandskärlek. Den 
bekvämlighet han sä högt värderade, hindrade honom ej att i 
nödens timma med sällsynt Icraft fatta uti händelsernas hjul och 
\erka mera åtgörande än någon annan till dess infc^rande pä en 
säkrare strät. Uti enslcilda lifvet högaktad — uti det offentliga 
sä kiind att det ej i dessa rader iu' att vidnira. 

^"^i ' ' Carl Henrik Anckarsvärd. 

It,-...''.;-' , . I , 

' grefve, f. 1782. y 1865, ölvcrstc. ' 

Ikm är den mera ryktbare brödren, belcante re\olutions-ma- 
^ karen, glänsande talaren, äregirig och anspråksfull, häftig och egen- 
kär, med de uppriktigaste fosterländska afsikter for det allmänna 
">. bästa. Mans lefnad är mera offentligen känd, med sina \ä.\lingar 
dock S3'ftande mot ett mal. 1 hjärtat full af heder och iira, kunde 
dock ytan s}'nas skiftande af egoismens färger. 

De märkligaste episoderna i luuis lefnad s\'nas \ara: revolu- 
, tionen 1809; lagförändringen om skilsmässa mellan makar; gifter- 
målet; de politiska uttrycken 1813; hemsändningen frän arméen 
och afskedandet; misslyckade önskningarna att iiterinträda pa 
tjänstemannabanan 1817; handeln af Carlslund och Giinthers miss- 
öde; rusthällsbyxorna och högmalsfrägan; op[)ositionsanföraren 
. -sedan 1823 intill 1844; misshushiiUningen och tillbakadragandel 
1835; äterframträdandet uti coalitionen 1S30 och oppositionen 
1840; bitterheten mot Carl Johan ännu 1856. 

Utseendet vackert och själfullt, krökt niisa. behaglig mun; 
gladlynt då ej det känsliga sinnet upprördes af någon stormil 
eller de politiska strängarna anslogos af någon ömtåligare fråga. 

I I, I Johan August Anckarsvärd. 

i^rcfve, f. 1783. V KS74, ofvcrslf. 

Af alla dem jag känner är han den. som i timligt hänseende 
genomgått lifvet med största framgång uti sina for egen tillfreds- 



1-' 



;it 



I 






ställelsc ätyftade och beräknade företag och bemödanden. l'"ör- 
delaktii^t utseende, ypperlig Iialsa, gladt lynne, tillräcklig bildning 
och nödig utkomst, satte honom såsom ung gardesolTiccr i tillfälU; 
att af hufvudstadens umgängeskretsar, i början af detta arhund 
rade, njuta mera än hvad arten af en senare tids samhällslif ur- 
säktar eller möjliggör. 

13^1 fäderneslandets olyckor och gardesregementenas mistning 
af sin rang är iSoS förberedde 1809 ars re\olution, var A. genon^. 
sin anställning \id den mot \orge samlade Armé-k'ördelningens 
stab i tillfälle att bet\'dligt verka för denna fördelnings vinnande; 
och han \ ar det skickliga verktyg, som förde Värmländslca fönlel- 
ningen samlad till Is^arlstad den 6 mars utan att dess chef (Leijon- 
stedt) anade det ringaste därom, innan han med po.st U>v sin dnrr 
säg trupperna pä torget skyldra for G. Adlersparrc, som .'?j;ilf tagii 
sig öfvcrbefälet. 

Därefter hastigt befordrad inom armén och tjänstgörande under 
kriget 1S13 och 14, ville han dock ej efter sin brors, Carl Anckar- 
svärds, motgång fortsätta tjänstemannabanan, utan tog afsked, ocli 
vände sina blickar pa en tämligen rik arftagerska, hvars missbildade 
yttre lofvade den unge och intagande friaren mycken sannolikher 
att \inna sitt S)-ftemal. ]3et vanns - och framgången kröntes efter 
50 ar meil guldliröUop, likasom fadrcn och brodern upi)hunnit 
guldbröllopstiden uti sina äktenskap. 

Till motsats mot sin bror har August Anckarsvärel förstått 
att verksamt och viil skota sin egendom och sina affärer, s;i att 
han ej allenast en gäng kunnat friilsa brödren frän obestånd, utan 
ock' vid hustruns död kunnat lämna sina tre magar hvar och en 
en ganska vacker förmögenhet samt själf uti sitt 84:de ar sätt;i 
sig uti välbehällen ro, utan andra bekynmier än sädana snw. 
släktingar och vänner påföra obetingadt. 

Peder Anker, .. ,;,>•; .,1. > 

f. 1749. t 1S24, norsk statsminister. I 

Läng till växten, stadig k'roppsb\'ggnad. fryntligt väsende, 
artig och belefwid: älskare af godt bord och gladt sällskap. Meil 
betydlig ärfd rikedom i skogbeväxt jordfastighet m. m.. misslyc- 
kades han vid försöket att genom inrättningar föröka dess afkast- 
ning. Hans gästfrihet \'ar o\anligt öppen; slädtrafveri ett nationelh 
alsklingsnöje for honom. 






/•'.i. ■ 'I, 



I 

'Mf. liJ 
(IV 






■■'tJv 



! ;.'.., 



6 

I i)c)litikeii Ijestänicl för förenini^en, ulan att förmä därviil 
iiaLjot uträtta. Säsoni statsminister redbar t»ch säker, utan betjxl- 
liL;t iiifl\'taiide. 

Lars Anton Anjou, 

f. 1S03, t I.SS4, slalM.-.d, Ki-kM|i. 

l^tt lamm, med redligt nit och Lioda insikter. 



Ture Annerstedt, ( u ., 

I. iSoö. y iSNo. lii-kup. 

lk'liaglii^t \'äsende, af mcdelhuii4d, med kraftii^t ultrsck i ru^t 
och åtbörd; inti\'telserik i sitt stånd och sitt stift. \ar han 185 1 
af konung- Oscar j^atänkt tiU chef for Kcclesiastik-departementei. 
men frågan förföll genom hans val till biskop i Strängnäs efter 
1 lolmstrom. 

Gustaf Mauritx Armfelt, 

tVihiMic t'. 1757, f KS14, en af nkels lierr.ir. L;i.-iier:il. 

Till växten läng och starkt b)'ggd; vackert ansikte och före- 
m mande väsende. Alltför lättsinnig för att säkert beräl-cna. lu-ad 
Som kiuide göras och hvad omständigheterna medgäfvo. Ingaf 
intet fcirtrocnde i arméen, .som kände honom sedan förra tider. 
Egoist, lycksökare, utan militäriskt omdöme, men med oforskräckt 
mod orh begär efter verksamhet. 

JVUi;")!.' Jens Laurits Arup, 

' ' f. 1793. t 1S74, iKMSk lu-ku].. 

Lang till \ axten, allvarligt väsende, mindre behagligt ansikte, 
men andligen nnxket begäfvad. 1. ,' , ; 



Fredrik Julius Beck, 

I. I75i>, t 1S22, nor<k l)i,-k<iji. 

Ansenligt utseende, stadgadt, anspråksfullt \'äsent!e. med slug- 
het och tändigen l}"ckadt bemödande att bibeliälla en ansedd 
ställning iifven efter 1S14. Sag giu-na folk hos sig. 



r.'f 



■y.n 






Jöns Jacob Berzelius, 

' frilit-rrc f. 1770- t 1S4S. naLurvL-tc-ii;k:i|>-'iiinii. 

McdcllänL^d, li)'gc;li£,'t ansil-cte, gladlynt, anspråkslöst vänligt 
väsende; redbart sinnelag med bestiinida grundsatser för sitt hand- 
lingssätt, likasom i sin vetenskap. 

' ' "^ Didrik Anders Gillis Bildt, 

fnlicnu t". 1S20, t )Sci4, -tal-miiiiälcr, riksni.iisknlk, uf\ >.-i.-laihållarc. 

Lång", \ackert och lifligt utseende, med ni)'cken intelligens, 
som tidigt tillvann honom u})pmärksamhct. Ovanligt tidig be- 
jVirdran till iKigre slatsämbeten och uppenbart, utan ådagalagda 
tjänstemeriter, vunnit särdeles förtroende pa högsta ort, har för- 
skaft*at honom oförtjänt afundsmän, samt mindre allmänt förtroende 
än hans egenskai^er, duglighet, uppförande och tänkesätt för- 
tjäna. ..,,., ■_ < :. 

■-[• Johan Petter af Billbergh, 

f. 177(1. t 1S4U. inoMilcnt. 

Koppärrig och skon-ande, af medellängd; med medelmåttig 
förmåga och insikt, men litligt nit och oförtröttadt bemödande 
att up})f}dla sina ti;instemannai)likter, iifvensom sina enskilda. 

Carl Magnus Ludvig Björnstierna, 

i^rclve r. l!Sl7, 'j' iSSS, i'!\ eilio(<tal!iiiablarL', i;cneralli.'ilnanl. 

Medelmåttig uti kropps- och själsegenskaper; men orädd, nitisk", 
\erksam och tilltagsen samt konsekvent uti handlingssätt, har han 
gagnat sitt land. ' •' •!■■..-•.. • . " • 

Magnus Fredrik Ferdinand Björnstierna, 

ijrefvc I. 1779- ''" i-"^47i <-'ii -^t rikct^ licnar. L;cneraL 

Medelstor växt, fördelaktigt utseende; dansör i garnisonslifvet. 
Lycksökare med heder och förtjänster samt en del kunskaper, 
ehuru hvarken sä mångkunnig eller grundlig, som han sökte visa 
sig och \ille gälla för att vara. Nog själfkär. 

Oförskräckt i fält och rådig, samt ställd uti ganska infl)-tel- 
serika befattningar, är han dock ej kiind för att haf\'a åstadkommit 
något märkligt, hvarken i militäriskt eller diplomatiskt hänseende; 
ej heller såsom riksdagsman eller författare, ehuru arbetsam och 
nitisk för allmänt ijai^n han än war. 



.■;■■' ^1 M "i '"'•; 



Dl' t 






i t r. 



Ji 'V 






8 

Magnus Brahe, 

f. 1700, f I.S44, en :U' likcl- lu-nai, 1 ik-iiuir- kalk. L.inriulailjul.uil li.i ariiiijii. 

'liinilii^en länt^" till växten, som var rc_L;clinas.si;^ allt intill sluU t : 
rena och vackra anlctsdrai^, iuclI öppna tillilsfull;! t)C;"on; liakan 
nägot framstående, munnen behac^iiL^, rosten jämn och mild; iiela 
det yttre väsendet mera vekt än riktii^t man Hl;!. Men sinnel var 
fast, viljan bestämd, beslutet or\i;L;elii;t. nar det en L^iing \ar 
fattadt; öfverilnini; okänd pa hans bana. som bUf l\sande men 
icke lycklig. Hela uttrycket af hans ansikte- bar en prägel af 
sviirmod, fördragande lifvet men ej njutande iKt. 

Ingen kärlek förljufvade hans lif; vänsk.ijjcn bröts genom 
vännens död, hvarefter tid, hälsa och krafter ut.in afbrott ägnades 
konungen och plikterna, de dubbla af regementet och arnieen 
samt hofvet. 

Det törtroentle och den ynnest Carl lohan visade J^rahe. åter- 
verkade sä mycket pä allmiinhcten. att livar och en. eller nära 
nog hvar och en, som ästundaile nägot af konungen, vände si- 
först till Ikahe, som därför ocksä mäste bestamma sig till nästan 
dagliga förmiddagsemottagningar uti de rum af lilla slottsilxgeln. 
där mera än en 'mansålder förut Armfelt i nattrock emottagit den 
tidens supplikantcr. Jh-ahe var ilär alltid klädd uti generalsun.i- 
forms öfverrock; emottog alla hc^thgt. antecknade da och da något 
på ett papper, glömde aldrig det som var honom anfortrodt och 
gaf besked därom när ske kunde. Tilliten till hans ord var all- j 

män, fastän ahmd och förtak sa väl op[)et soui hemligt, beled- 
.sågade hans )'nnestfulla och l)'sande ställmng i k-onungens innersta 
förtroende. Men när konungen \'ar dbd. blef högaktningen (or 
]5rahe odelad. Hans trohet, rattskänsla och (Hg(.nn>tta erk.ändes 
högt och öppet; allmänheten toljde med tleltagande det afmatt- 
ningstillständ, som inom ett hälft är lade ;if\'en honom i gralXen. 

Hans omdöme var sundt. aldrig hänhirdt; bildningen vunnen 
i sällskapslifvet, där studierna skedile mera än \id ak-ademien. 
intill dess att tjiinsten och gunsten tt)go all hans tid i anspråk: 
och utvecklade de medfödda själskrafter, soui uti en \iss fäktning 
utmärkte honom framför vanliga mim. 

Erik Wilhelm Bredberg. 

f. 17.S7, Y iS(H). juslilii-ia.L 

Lång till växten med godt utseende. Stort anseende soir, 
upplyst domare. Vägrade 1S40 att emottaga statsministerjilatsen. 
hvarom han tillfraLrades. 



r .,"!» 



■>t\t.i'l <,:,'y'->"V 



('•■ 11'' 



. '1 , ::;■ v: .; i: / 



fri, v. I fr 't 



1)..: Il,; 



•j;!- 



/ !!i» 



Christian Zetlitz Bretteville, 

f. iSoo, "i" 1.S71. iiiir-kt statsråd. 

Liten och fm till växten, särdeles lifliij;t väsen, rinifenäni i 
umc^änget. ansedd säsoni skickdii;" iinibetsnum. 

Peter Olivarius Bugge, 

t". 1704. 'i" 1840. norsk !<i-;l;oii. 

( )belKigliL^t utseende, inedellängd, mager, pi-atsani; full af 
anspråk ]i.i inflytande i stortinget, dar han niisslyckades. A'ann 
intet tortr» leiule. 

Carl Bunge, 

frilierri- f. 1763, 'i' iSu. ;^ciicialinaior, ciivdyL- i Wii-ii. 

Läng, rak med förnäm hållning; stora ansiktsdrag (jcIi fyllig 
krop[). Inskränkta själsformögenheter och ringa verlvsamhet : obe- 
tydlig persi^n i det hela. 

Nils Callerholm, 

t". 17S0, y JS5S. laciuian. 

l^istingeradt utseende af medelstor kroppsbyggnad. l\.)-ktbar 
säsom dnmare. hos hvilken mänga unga jurister sökte praktisk 
utbildning. Vägrade 1840 att emottaga statsmimsterplatsen. som 
honom erbjöds genom exi)ress. 

Carl von Cardell, • 

frilicrre f. I7i'4. i" 1S21. -Liicrallalllyi^iiiii- lare. 

Tysk född, lycksökare S(jm gjorde sk-äl for sin framgång. 
Införde ritlandc artilleriet i var armé och bildade det äkande. Tapper 
och oförskräckt, stundom oförständigt; satte sitt vapen (artilleriet) 
framför riittvisa, framför lydnad emellanåt. I.\'ckades emellertid 
säson". militiir att uträtta nägot verkligt inom \'apnet. 

Säsom cnslcild var han ej högaktad. 

4 

Carl Cederström, 

fiilicrvi- I. 1774, Y iS.^2. i^ciiL-raliu.iioir. 

Medellängd, utan särdeles märkeligt }ttre väsende, mera än 
en viss liflighet, som )-ttradc sig i tal och åtbörder. Deltog ej 
sä litet uti 1809 års röri.^lse vid \'ärmländska fördelningens iipi'- 
brott till Stockholm. 



it!) 



.imorA 



,j •! 



■i: 1 



10 



Bror Cederström. 

frilicnr f. I 7 54. "f iSlO, 1 min nio t :if rikcl- nllin.iiiiia iiri.inlir- Lcr^-iliiinj^. ;^ciuT:Hl;:lti;' c.t. 

Till växten mindre, men fetla^cl. Vackeil ansikte, m(;n Iiöl;- 
drai^et satt mot alla. i\ns})rak'sfull ehuru utrustad med alltför 
medelmätticj förmåga att motsvara den ställnini; han, såsom c(unst- 
ling hos konungen, ville intaga nch ågde intill i^ide mars IJSO*», 
da revolutionen tillintetgjorde honom. 

Gustaf Albrecht Bror Cederström, 

liilicirc f. 17S0, "j" 1S77, -la<~iail, L;i-ncralliijl luuil. 

Liten till våxten, med \-ackert utseende, lungt sinnelag, ral:- 
nande tjänsteår frän vaggan; och hastigt befordrad till framstående 
militärtjänst, fyllde han dess fordringar väl; men iclce tillräckligt 
(.len af statsråd, hvarHir han .sjalf drog sig därifrån. Aflarsmot- 
gång.u" tillintetgjorde det allmanna fi>rtrocnde, han åtnjöt i sin 
landsort; men l-croppsrörlighet MlK-håller han ännu vid en ålder 
af 91 år. 

Jakob Cederström, 

frihcirc !". 17S2. "j" 1S57, Liciicralnuiior. prcTiiiciit. ■,_ 

[Medellängd, vackert ansikte, stark hälsa och ni\-clcen rörlighet 
oaktadt det simpla träben han begagnade efter fi^rlusten af ett 
eget, amputeradt vid knäet enligt egen föreskrift, sedan han blifvit 
särad uti en affär mot norrmännen ar iSoS. 

Ovanligt arbetsam och uthiiUig till kropp och själ, envis ocii 
ensidig, men vänfast. M)'cket arbetande för revolutionen 1S09; 
ifrig riksdagsman intill dess att krafter och förmåga sveko. 

- ' Vilhelm Frimann Koren Christie, 

t'. 177S, 'i" 1S41). >ii'!tin^<i)re^ideiit. 

Medellängd, vackert ansikte, allvarligt \-äsende, utmärkt for- 
stånd, orubbelig fosterlandskärlek; ägde den allmänna högaktning 
och förtroende som fa, kanske ingen. 1814 — 15 åtnjöt *bland sina 
landsmän. 

Carl Fredrik Coijet, 

f. 1708, Y 1S57. auiirui. 

Lång och smal med friskt utseende intill hög ålder. Ange- 
nämt väsende, beslutsam och duglig utan snille. 



."> 



. il." 



m' W,t: 



•: fof.i 



1 1 
Nils August Cronstedt, 

;4refvc r. 1753. "i" 1 5^35, .i^i-ncraliiuiioi. 

Till viixtcn medelstor, mera tetlagd an ma;^cr. Ansikh t ohe- 
hai^liLjt, likastiin rcjsten. 

Ilade tanili^^^en inskränkta sjcälsförn^.ÖL;enheter och alldeles 
bakviindt sätt att använda dem vid kadettcrnas behandling. Var 
ock af dessa ansedd foga aktningsvärd och lätt dragen vid näsan. 
Dock var han i lijärtat välvillig i män af sitt omdömes förmåga; 1 

nitisk och allvarlig i tjänsten. 

Claes August Cronstedt, 

i^i-L-fvi; f. 1783. t l'"^*)"- i;c-iii.'rahulnii:iiil lur iii !■ i-MLillaii. 1,. oiieuMiiii.it. 

Medellängd, angeniunt, gladlynt väsende; själffbrtroende. I 
kigre grader ansedd skicklig. 

Skild frän tiänstcn till följd af den misst)'dning. han gifvit 
ett konungens beslut. 

Carl De Geer. 

I 

"refvc f. 1781. "i" iSoi, LMi af likci- lieriar. lainll mar-l.alk. i 

I 

Stor till vä.vten med vackert och distingerat ansil<te. l-"ast j 

karaktär med stadgade meningar, dem han elock aklrig arbetade 
alt genomdrifva mot i)luralitetens. Yaltalande. fastan sällan \-tt- 
rande sig. Nitisk for det allmanna bästa, och lärdig till ujipoU- | 

ringar därför; men enskildt noga hushållare, olcande sin st^ra ; 

förmögenhet. Uti allt redlig och' tillförlitlig, utan iku-d och biaf- '. 
sikter; upi)riktig i ord, men siiarsam därpä. lians inwrkan jxä 
Carl Johan afgjorde slutligen myntbestänmingen 1.S30. \ 

Frisk till kropp och sjal, rik, gift efter sitt txxke. utan ovänner, j 

var dock den längsta tiden af hans lefiiad ej lycklig (i min tankei. I 

i 

Jacob Gustaf De la Gardie, 

i;rL-r\c f. 1768, j lS.1.2, t-ii af rikets luarar, lamlunai-kall^, L^oneral. I 

Lang till växten, och af stark kroppsställning, mycket Vörligt • 

ansikte, litligt lynne, gärna och öppet talande, med anspråk pa j 

vältalighet. Mecenat sä vidt tillgängarna medgäfvo, kanske något 
mera. Gärna verksam f()r det allmänna men föga diirmed uträt- 
tande. \'äl\-illig, vän af nöjen, l)ekanl med särdeles många män- 
niskor af alla stånd och villkor. 1 det hela aktningsvärd och god 
patriot, fastän länge .saknande det afsatta konungahuset. 



.i. ii. ,f. 



111 j 






Christian Adolf Diriks, 

f. 1775. ■'■ ''^37: ii"i-^l^l -i;\l-rat!. 

Kiiui^"d, obcha_c;lii4\ men iluL^li;.^ tjaiistcnian. 

Fredrik Gottschalk Heltzen Due, •. : 

r. 179Ö, i" 1873. ihii-k siai-iiiiin-iir. 

Vackert utseende alltintill sena ålderdomen, sa till växten sonv 
ansiktet, hvilket brai^te honom litli^t i j^unst hos iVuntinmK-r. 
Artigt och uppmärksamt sätt att \ dra samt Hit, tystlälenliet ocli 
noggrannhet ingaf tidigt förtroende hos Uirmim. .M\ eket lefnails- 
\'ett (.)ch lefnadsvana gjorde honom gärna sedd ,it alla, helst 
hans hus blef angeniimt for cdla; hans \;i>endes uttryck \ar 
välvilja. Affärerna, de enskilda, skott(.; han wal och samlade för- 
mögenhet; i de allmänna, ansågs han af sina landsman sakna 
grundlighet och moget onuliMue; han wir mera sällskapsman an 
statsman. Han s\'nes själi hafv.i riktigt insett sm ställning i all- 
männa omdömet, dä han sökte plats pa den dijilomatiska l)an;in 
for sin ålderdom. "■ - • 

Casper Wilhelm Ehrenborgh, 

! . > ;. :, nilu-nc f. 178(1. t 1S44. lais-^-kielcrart'. iir.-iilcia. 

liehagligt Jiofmannaväsende i hela sin person, sitt tak Nog 
förstand, föga anseende säsom jiuäst. Lyckades dock bra såsom 
tjänsteman, tvifvelaktigt säsom äkta man. icke bra säsom aff;u'sman. 
Hade nog klokhet och nog kraft alt försaka honom erbjuden 
statsministerstjänst 1S40. 

Lars von Engeström, 

;..;rclve f. 1754. ']' lS2(>. cii al iiki.i> iuiiir. ^lauuiiiii-lcr fur iilrikr- arciiiicna. 

Stor, läng och gr<jft b)"ggd; h\ardagsmänniska, med heder- 
liga och fasta fosterländska tanl<esätt ; arbctstlit mera än tlipio- 
matisk förmåga. Retlbar men k-i-irts\-nt. 

» 

Hans Henrik von Essen, 

Lliofvi' f. 1755. "(■ 1S24. eii al' likels ln-nai, <UU-r;ul. rik-maiskalk, rik<<l,uhalhire i 

Läng och smärt vä.xt, bildslcönt ansikte, lungt väsende, men. 
liflig tankegång ocli raskhet, när nägot af \-ikt påkallade det eller 
när jaktlusten därtill ui^pfordrade. 



'>t}0 i'"t^ i' ■ J 



:.■' ..-:' :'>: - r;'''b^v;'j 



C; :;^' ii 



■ ■:'•[ / 



. /I •f'-M <■ 









., , i 






Den finaste bikinin;^ vitsordad under 50 ars umcrän^e uti 
sainliällets höf^re kretsar förenades hos honom med en tippenhet 
uti väsende, ett allvar uti handling Dch en rättr;idiL,diet uti tanlre- 
satt, som oforimdrade bestodo vid tidernas skiften. 

Kikt beoiif\ad af naturen, fäste han snart mänc^dcns uppmärk- 
samhet, ägde flera än 01 konungs vänsk-ap rllcr \,nncst, och an- 
förtroddes under sin länga tjänstebana mänga af statens viktigaste 
värf. Lugn genom med\'etandet af sitt redliga bemödande, l>-ckades 
han ofta uti det svaraste och nöjd med känslan af eget värde, 
fränträdde han den stora skadeplatsen, sä ofta han där fann sig 
(.ifvertlödig. Intet parti ägde honom någonsin, hans sak var rätt- 
visans och kiderneslandets och ingen lläck fördunk-l.u" den blanka 
sköld, där äran ristat hans namn. 

Saiuiingens språk förde han i medgång som motgång. \id kojan 
lik.som för tronen; hiifderna förvara minnet at den oegenn\tt<i 
oich rättsinthet, fosterland.sk;irlek, rädighet och mognade klokhet, 
som utmärkte alla hans steg; de forvara minnet af hans skarj)- 
s\'nthet och människ-okännedom. som statsmanoch som medborgare. 
-Men livad gagn har han gjort sitt land- Man tanke sig tillbaka 
ett tiotal af är och något mera. och spörje Ihödrafolket, om icke 
svaret ännu lefver uti någons hjärta. 

Lycklig under sin lefnad mer an de flesta, var motgången \ 

dock icke fränmiande uti hans hus; men han höjde sig därö^fver ": 

med ståndaktighetens lugna blick mot den konunande tiden. 1 kui I 

sökte äran icke lyckan, och faiui dem bada; den högsta Ixxka t 

uti sin husliga omgifning, ock den htigsta ära uti O^kiw odelade j 

aktning svenskar och norrmän bära for hans minne. 

Tohan Fredrik Fåhraeus, 1 

f. 1790, v 1SÖ5. -t;M-i.iu. i;cin.-rallullilin.ki;'ir. j 

Utmärkt genom arbetsamhet och arbetsförmåga, upparbetad I 

frän första ungdomen; redbara tankesätt och [)alitlighet, hederlig 
man, men ej nog förutseende. i 

4 

Olof Immanuel Fåhraeus, 

f. 1796. "(■ 1SS4. -l;il-rail. iLiiui-liofiliii'^. 

Dessa bada t\'illingbröder. voro i >ngre aren hvarandra sä 
lika till utseendet, att mänga misstag skedde, da man trodde den 
ene vara den andre. Dt.ras \axt \ ar ock länge lika, till t\Tatio- 



Sk 






,'..,.'. (h.. 



; iiW. f- 
.f\> nAf. 

t.. 1'.'/.7.-. 



14 

talet, da den sistiiäinnde biet" tyllic^arc och (.\cn otVaiinämiidc 
magrare. 

Denne O. 1. ägde jäniväl sainina eL,^ensl<apei- som brödren; 
\'ar diirjriinte niera meddelsam, lnill<en ej^enskap hos honom nari 
utvecklade si_f^ igenom tjanstebefettninc^en såsom landsliöfdin;^ i 
Göteborg, samt under de mänga riksdagarnas arbeten, hvari han 
nicd största allvar deltog intill sena åldern; alltid moilerat uti 
åsikter, varsam men bestämd uti ord. 

Ikida bröderna \'oro allmiint högaktade; hyste- liberala tänke- 
sätt utan ölverdrift och med bemödande att belortlra samhälls- 
förbättringar utan allttor hastigt undruiskjutande al (.let. som utbil- 
dat sig under förra tidernas iorhälianden. 

Johan Ludvig Bogislaus von Greiff. 

i. 1757, 'i" 1S27. fui-U- liwli.i-iii.i-larc. .ii\lt-I<-, 

Lång till vä.vten, stark-, härdad jagare, maL;er. til)il(kKl, men 
tretlig i umgänget och godmodig; aktningsvärd Lill sinnelag; i 
nära fattiga omständigheter under senare delen af sin lefnad, utan 
att klaga sig. Hvarken pratsam eller skrytsam. 1S09 den i^aic 
mars tog han Konungen. 181 1 i oktober sköt hanen luit kråka. 

Johan August Gripenstedt, 

tVilnTli.-, r. 1813, ■;" 1S74. -t.ltM;ul. 

Smärt växt af god medellängd, llnt vackert ansikte, sjuklig- 
men ihärdig nog. Lifligt sinne, utmärkt talare, \ackra ord. lo- 
gisk tankegäng, behaglig röst, liflig åtbörd, oforskrackt i länkar 
och uttryck. Liberal statsman i alla riktningar, teoretiskt och 
praktiskt; men fordrande ordning och laglydnail ulan klemighet. 

Ägde sedan 1856 stort infl\-tande uti .Statsrådet, blef utarbe- 
tad till 1866; har troligen då utsi)elt sin roll såsom inflytelserik 
statsman. 

'■'' I ' Samuel Grubbe, ''• • ' ■' 

« 

f. 17S6, Y 1S53, ^l:;l<r,lll. 

Obet)'dligt utseende, liflig sjiil, lätt talegåf\a, (l\-tande utan 
ringaste tvekan; med förmåga att framställa sakernas bada mot- 
satta sidor, lika bindande den rwd som den andra. ^Vrlig foster- 
landskärlek förmådde honom emottaga plats uti .Statsiadet, dar 
lian ej kunde slcörda h\'ark-en lagrar eller anseende eller rikedom. 



Ij.-' 



,on 



.v.ti.n 

ttj. 



,i,-'t . 



■■.ir 



Adolf Fredrik Nils Gyldenstolpe. . ; 

grefve f. 179O, f 1S64, eii :tf riki t- licirnr, sh^t-rail. ril.-iiiai>l.:ilk. '' ' 

Aledcllanj^d, vackert ansikte, elegant i'i;gur i un'_;(L'ineii, nicil i 

niyck-en behändigliet. Högst onlcntlig, hederlig i tankesätt, ni- 
tisk i alla plikters uppf}'llande, uppl)'st uch arbetsam, med godt 
omdöme i vanliga saker, ntan snille. Förståndig i aftarer, lagcin 
hushållare, vann förmögenhet genom köp och f')rsälining i rät- 
ter tid. 

Gitt två gånger med utmårlct vackra unga llickor. bada sn.irt 
förlorade genom döden, lefdc han sedan långe ungkarl ocli tiog 
;if en liten slcårning med rakd^nifven uti ett llnger. 

Carl Henrik Gyllenhaal, 

frilitrrc, f. 17S8, 'i' 1S57, ^l;ll^l■all, ^i'iirrnliulMiix-kUir. ' 

Ilofman af goda sorten. Smickrande men upi)riktig, frimo- 
dig och sanningsålskande. Full af heder och godt hjårta, men 
aldrig åsidosättande egen fördel i stort som smått. Oupphörligt 
verksam och tjånstaktig ehuru ofta litet uträttande. Stark \'ilja, 
men ombytligt sinne. , " i 

Gyllenhaal hade fått en vårdslösad uppfostran, men af natu- j 

ren litligt sinne, verksam själ, gladt K-nne. och m\'cken urskill- 
ningsförmåga. lian insfig snart bristerna uti sin Ijildning och '! 

arbetade vitl mognare år alltjämt på att ersätta dem. Vid ett | 

tillfälle af militärisk tjänstgöring, fastades då\arande kronprinsens ■ •] 

uppmärlcsamhet pii honom och han blef dess ailiutant. höfter ■ . 'J 

detta närmantle till Carl Johans penson, blef Gyllenhaal i tillfälle . . J.? 

att ådagalägga en särdeles varm och uppriktig tillgifvenhct. som 
aldrig sviktade, ej en gäng under de svåraste omständighetur. 
lian anförtroddes tillsynen <)fver Konungens många enskilda egen- 
tlomar, blef förtalad, afskedad med onåd och försatt uti en på 
allt utblottad ställning. Kort tid därefter rättfärdigad hos Ko- 
nungen, fann han uti dess önskan att godtgora oförrätten en snar 
belöning för sitt förståndiga uppförande untler onådstiden; blef 
landshofding först uti Carlskrona, sedan uti Mariestad; tillM.mn 
sig länsinnevånarnes bifall och befordrades 1S3S till statsråd. Han 
hade iicn särskilda hxkan att stå väl uti de intimaste forhållanden 
till Carl Johan, Konung Oscar, prinsarne Carl och Oscar kVetlrik. 
intill sin död. 

Såsom generaltulldirektör under 16 år förvårfvaile han sig 
tullstatens synnerliga tillgifvenhct. Hans verksamhet i afseende 



o:^:' 



.•!;.. IvmI Ifoh/. 



J '■■'■•(;', 






bvi'* T-»: I 



.- ■ • > '. ' :' fl'" 

.•■/.nii.-. ■ 



111',' J , 



'V'' 



i6 

på tullbevakninijon bidroi^ otvifvclaktij^l '^janslvu myckel till förminsk- 
ning af lurendrcjcriet ocli sålunda till ökning; af statsiiilcomstcrna. 
Koleran slutade hans Ufnad ar 1857 uti jox- aret. 

,, Lars Herman Gyllenhaal. 

friherre, t'. 1790, f 1S5S, iulUic-Uu-inini- trr, laiiilUiiar-k:ilk. 

Medellängd, lätt kroi)p, nn-ck-tt rörlig, glädtigt väsende, \al- 
villigt sinnelag. Arbetssam (jcli verl^sam utan att uträtta mjxket. 
Med fä kunskaper, utan snille, utan äregirighet eller lycks(.>keri- 
begär, blef han vid tämligen unga ar lujfrättspresident. sedan 
landtmarslcalk, sedan statsminister. Lämnade statsmannabanan 
utan saknad och utan att saknas. 



vi c t 



■. «, Claes Ephraim Giinter, 

r. 179'), t '•'^'^i- jii>til.ii.-tai-iiiiiu-'.cr. 

Utseendet var allmänneligt utan nägot fördelaktigt uttrjck. 
ej heller motsatsen. Han ansågs \'ara den skarpsinnigaste jurist 
uti högsta domstolen, men \ar utan infUtande \ id Riksdag och 
utan märkeligt anseende hos allmiinheten. Såsom den främste 
uti statsrådet verkade han med klokhet under konung ( )scars 
sista sjukdom. ,_ ,, ■ . . 

, Henning Ludvig Hugo Hamilton, 

i,'ref\e. f. 1814, i iSSö. Mal-r.itl, l.-.iuUiiuir-kalk. 

Hans lysande bana hoppas jag ännu har mycket otngt att 
visa, nämner därför blott: fint \ackert ansikte, smärt va.\t at 
medellängd, sjuklig men ihärdig, nästan outtröttlig när tlet pä- 
fordrades. 

Ovanlig .själsst)Tka, pröfxad af hustruns mjältsjuka och en 
intim väns bedräglighet i peiiningeaflarer. l'ppoiYrande allt for 
att f)'lla sina plikter mot failernesland och \'ännei', dock ej sin 
öfvcrt\'geLse om det rätta och biista, hvilken val någon gång 
kunde vara sväfvande, men alltid uppriktig och \arm. 

., ; .1. Hugo Adolf Hamilton, 

fribcrrc, f. 1S02. "i" 1S71. ■.;ciicr:di>.i-uiirL-kuir. 

Medellängd, starkt byggd, men låghalt. \'ackert ansikte, 
vackert talorgan och lätthet att ultr)cka tämligen hvardaghga tan- 
kar i mycket liberal riktning. Fikande efter tillfälle att framstå 
såsom talare i sin ort, där han ägde färmögenhet. Själfkär. utan 
allmänt inflvtande. 



,5' .'i,..I 



;!(• 






■!■'■•.,)■ 



' .1 >\>fi-yj:'y ) 



■:>v !;:?./ 



I-,N -(.f. ■ 'i 



T) J '•" , ',ii<i ■'} ■ ' 'I' 









i( •■ •..•■?;■ 



:; :. I,; ■: ' ':v! / 



v!..ij;' 



. i; .■ I ■ . M, > -1 ■ 



■;';!■ r/;':!' 



Jakob Essen Hamilton, 

S^rcfvc, f. 1797, t 1S64, r,rvL-i>iiUliallare. '" ■ ■ 

IJehagligt utseende och väsende, lungt sinnelai;'. men iifliL^t ; 

^■erksam när bcstänul plilct sä fordrade. Höi^aktad säsoni öfver- 
ståthällarc. märkelig såsom riksdac^sman, dä han föreslog; kinf^fre- ' 

dagen och andra helgedagars förändrande till hvardagar. IJeräk- ' 

nande affärsman, med någorlunda själfständig fcirmögenhet frän ' 

början, samlade han likväl ej rikedom annorlimda än genom gifte. 

Hans anslutande till 1S40 ars oppositionsmän, förde honom 
troligen till oiverstäthällarebefattningen frän sin enskilda ställning , ■ 

såsom bldtt lantlthushällare, sedan han tidigt lämnat krigstjänsten. 

< 

I- 

Jakob August von Hartmansdorff, I 

f. 1792, i 1S56, president, stals-elcrclt-rare. ' '1-'-^''' . ' • " V 

I 

Medellängd, af smärt vä.\t, föga \ackert ansikte, klart för- , ^ < 

■ständ, skarpsinnighet och lätthet att uttr}xka sig; outtröttlig ar- -. 

betsförmäga, med ett redligt nit för det allmänna bästa, som un- i* 

derstundom förledde hans ståndaktighet att blifva envishet, hans t 

omdöme att taga miste om vägen till sitt åsyftade mål. ^ 

Han var på Riddarhuset den anförare, som gick i spetsen för -S 

de konservati\a med mångårig ihärdighet under jämna strider, 
växlande segrar ocii nederlag. När han \'ar afliden, var det en af 
hans bestämdaste motståndare på Riddarhuset, som föreslog präg- 
lingen af en medalj till hans minne, Inålket är en sällsynt ocli • ■ 
förundransvärd utmärkelse, så väl i och för sig, som för sättet 
af dess tillkomst. 

Nitet för allmänt bästa fcirmåddc honom att låta tr\-cka ett 
förslag till förändrad representation, hvari prästeståndet skulle fa 
det största infl}-tandet; men arbetet mottogs så illa af hans egna 
konservativa vänner att det troligen, såsom ett fullkomligt miss- 
tag, begrofs i tysthet. 

1 lans arbetsförmåga och ihärdighet att begynna sin dag kl. 
4 på morgonen, gjorde för honom möjligt att ajiteckna sii^i iakt- " " 

tagelser rörande de ärenden, hvari han tagit del, och de händelser, 
som tilldragit sig i hans närhet. Dessa manuskripter äro af ovär- 
derligt gagn för framtida häfdatecknare. om de tinnas fullständigt * 
i behäll, oförstörda. Skrifna af en verksam och nitisk partiman, i 
kunna de vara skefva uti åsikter, men författarens redlighet för- I 
vissar om omutlig sanning af det som däri berättas. i: 

2 — 1-jO:N9. Pnsonhiit. itdskrift n)ij. "' * 



:l\ 



Fredrik Gottschalk von Haxthausen. 

t". 1750, "i" 1S25. iii)i-kl -;l;\t-i;nl, uTv eiliofin;ir-k.ill;. ;^ciUT:lllujlll:uil. 

Mindre behagligt ansikte, snedväxt underlif. Slug och verk- 
sam, fåfängt arbetande pä att efter ftireningen bibehålla nägot af 
sitt förut ägande stora inflytande. 

' Erland Hedenstierna. 

f. 1770. "i" 1S56. L',L'neralliijlnaiil. 

Läng till växten, som var stark, men ej grof säsom dock af 
ansiktet kunnat förväntas. Linder en tjänstetid af mera än ett 
hälft sekel, var han ingen dag anmäld säsom .sjuk; och när hans 
hus, efter en mansålders mellantid, af vädeld for 2:a gängen for- 
stördes, kunde han för att tillse tless ;iteruppb}'ggande, aka ett 
par mil hvarje dag i flera veckor. 

Kunnig i värt militärväsende var han af soldaten högt aktad 
för sin vårdnad om underK'dande. sitt jämna och allvarliga vä- 
sende, sin oförskräckthet och sinnesnärvaro under de sväraste 
omständigheter. Han v.ar i fä ord, en ärans man, tluktig krigare, 
ansedd befälliafvare för sin brigad. 

Carl Johan Hederstierna, 

r. 17SS. v 1S6S. L;eiu-ialiii.nj()r. 

Kunnig och duglig militär, men sjuklig till följe af en för- 
giftning är 1806 e!. 7 i Lommern, dä värdinnan pä en bal, genom 
misstag, lagt arsenik uti punschbälen i stället för socker. Däraf 
dog en af gästerna innan kort, en blef låghalt, andra sjukliga. 

Diderik Hegermann, 

r. 1763, ■;■ 1S35. luirskt stat.^råd. 

j\ngenämt och fryntligt väsende med ansedd skicklighet, 

stämd för föreningens ordnande till ömsesidig belätenhet. Drog 

sig snart tillbaka till sitt lyckliga enskilda lif. 

» 
r 

Christoffer Isak Heurlin, 

f. 1786. i 1.S60. jlatsrilil, lii^ko]). 

Fcjga i:)ehagligt utseende, medelmåttig till växten, nägot värds- 
löst i klädseln; särdeles lifligt sinne, flytande talegåfva; skarp, 
hastig och djup blick uti alla vanliga frågor. 



.r .|!.yrii 



I )'.; j 



Tliu;.;/ 



i^t^ 



19 

Mycket inflytelserik uti prästeståndet under riksdagarna, mera 

statsman än präst. Skuklsatt, sträfvade han från den ena tjanste- 

lägenheten till den andra, sökande förena brödet för sin familj 

med verksamt gagn för det allmänna. ILan har mänga sä kal- j 

lade vänner, om någon verklig är ovisst, ehuruväl allt t}'c]:es ut- ( 

visa, att hans ovanliga förmåga eldades af ren fosterlandskärlel;. J 

1 

Carl Ludvig von Hohenhausen. 1 

t. 17^7- !' lS66. ^Mai-iad. ;^L-n<.-ra]iiinior. ' 

I 

Medellängd, smärt växt, mindre vackert ansikte, rödt hår. 

Lätt uppfattning, men föga studier; arbetsförmåga, när den 
j).tfordrades, och säkert omdöme i konservativ riktning. 5 

Illa gift för att bärga sig val, slutade han utan fömögenhet, 
görande dock alla rätt; lefde på sin pension till sen ålder. — Bra 3 

regementschef. 

Gustaf Holm, 

talman i bori^arilaudct. buri^niäsutre i StDckliului. 

Obetydligt utseende; öppet viisende och redbar, men med j 

medelmåttiga naturgåfvor. Var någon tid kufvad af brukspatron J 

riksdagstalaren Petré (i borgareståndet under riksdag). ' J 



Hans Olof Holmström, t 

I 

t. 17S4. Y 1S55. arkeM-kun. _.| 

•>. 

Sjukligt utseende, kroppsbyggnaden till det yttre sä svag, att " 
lian tycktes digna under sin kåpa. Mögt aktad för redlighet, 
saktmod och insikter tyckes han dock ej haft stort inflytande på 
prästerskapet; i öfrigt obctydande. lian var en fullständig mot- 
sats till sin företrädare uti Uppsala, hvars ärlcebiskopsstol man 
först ei trodde han skulle vilja sätta sig uti. 



Johan Hiibner von Holst, * 

I. 1774, t 1S36. i;eu«Taliiiaior. 

Liten till växten, starlct byggd, angenämt och vänligt vii- 
sende, trofast sinnelag. IMoget och godt förstånd, mycken erfa- 
renhet, oegennyttig och arbetsam, t)-stlåten, utan intriger. Af 
alla i Sverige, som kände honom, högaktad. 






,7. > 



-O. il 



rtr\ 



'.fl 



M-' 'i •;, ,1 



■J.l.i' 






(tli\ 



20 



Albrecht Elof Ihre. 

IriherrL- f. 1797 'j' 1877. '-'at-uiiiiistir fur lUriki-s ii re ni;': t- na. 

Utseendet ståtligt, all\-aiiigt och intelligent; grundsatserna 
fasta, arbetsförmågan betydlig; nicn benägenheten till hvila och 
intetgörande togo for tidigt och for mycket öfverhanden, sa val 
uti allmänna som enskilda förhållanden och frågor. Att han al- 
drig uppfyllde det åliggande, som vanligen åligger en till svenska 
akademien invald ledamot, år bekant; han log dar aldrig inträde. 

Johan Henrik Kreuger, 

f. 17S2 "i" 1S5S konli/ramiinl. 

Medellängd, mera buttert utseende; ansedd sjöman, dock utan 
stort inflytande. 

Christian Krogh. 

f. T777 t 1S2S. uor<kt tlnlMiul. 

Starkt byggd af medellängd, med hederligt ansikte och he- 
derligt hjärta; något svårmodigt sinne. Ahxket tillgifven före- 
ningen med Sverige, dock utan politisl^ct inrl\'tande i annat ån 
ordning, bildning och anständigt skick. . . . • .... , .,, 

•m .o<u '■ ' ' I.- 
Carl Johan Kuylenstierna, 

friherre f. iJt^Q, ']' I^'5-- niaiiir. 

Liten till växten, allvarsamt väsende, obet}'dligt utseende, 
men ansedd såsom en kunnig, verksam och i allo tillförlitlig man; 
högt aktad af sitt kompani, då han var kapten, och af sin orts 
invånare, då han dragit sig ur krigstjänsten. Till sinnelaget gam- 
malmodig, föranledde han den af östgötarna är 1S38 till Carl 
Johan i Norrköping afgifna adress, som uttryckte tillgifvenhetens 
vördnad och tänkesätt, i motsats mot den tidens stockholmsblads 
oskickliga ton och personliga anfall mot konungen. 

Johan Lagerbjelke, 

friherre I'. 177S. "j" 1S56. en af rike^^ herrar, slatsrad. viceaniiral. 

Stort och angenämt, fryntligt utseende; ansedd, men föga 
duglig i .själfva verket, fastän han en viss tid förestod både sjö- 
och landtforsvarsdepartementen. 






i<n 



; O ' 



21 



Gustaf Lagerbjelke. 

■^rcfve. f, 1S17, v iS(j5. UiiuliiiKtr-k:ilk. 

i 

Medellängd, finare kroi)psb)'ggnad i yngre år; behagligt och *' 

lifligt ansikte, lätthet att uttrycka sig utan anspråk p;i vältalighet, 
hvartill han dock äger förmåga. Stark vilja och beslutsamhet; :* 

högt anseende såsom ordförande, därtill uppöfvad från tidiga be- 
fattningar med viktiga statsärenden. I^ill timkesatt konservativ, 
har han dock måst förena sitt namn med representationens om- ^ 

bildningsbcslut. En i)raktisk man, utan större eller vidsträcktare '■ 

statsmannaegenskaper till inverkande pä en framtids blifvande 
skick. Aktningsvård uti så väl enskilda som allmämia forhållanden. i 

Israel Carl Adam Lagerfelt, ^• 

triherre. T. l7Qv 'r" iSöo. hufiiKii.-kalk V 

, t 

■j 

Medellängd, icke fetlagd, icke magerlagd; vänligt väsende 

och anspråkslöst. Förståndig i allmänhet; välvillig och verksam ■ 

för sin orts bästa, hvartill han ock jämt uppmanades af dess in- ' 

vanare, som f()r honom hade stort förtroende, mera än till någon ;| 

annan. lians hus var ganska gästfritt fur hans talrika vänner. ] 

som odeladt höealctadc hoiKim. -1 



Per Johan Lagergren. - n 

I". 1797. v 1S5O. horijinä.-^l.Trc i Xorrku|>iiiL;. ,*' 

Lång till växten, med åren fetmande, behagligt och lifligt 
ansikte, lifligt sinne med lätthet och fyndighet i tal. Kunnig i 
mycket, upplyst domare och ifrig riksdagsman på den förståndi- 
gare konservativa sidan. Högaktad af alla, afven af sina häfti- 
gasta politiska motståndare. 



Johan Peter Lefrén, , 

r. 17S4, v 1S62. .L;encr:illr>jtnanl. 

Lång till växten och tämligen bastant, med ett (ippet och 
gladt ansikte, oregelbundna drag (se porträtt af Södermark, (vv- 
träffligt). 

Vänligt väsende, lifligt sinne, talade gärna, men med diupt 
förstånd i sina ord och tystlåtenhet med det, som borde fortigas, 



'^("^(v ■'.■>; 



. ; : 11..; I 



j ' 1 - 



I I: !■ 






Lättrördt sinne, stundom liänford af hjärtats känsla. Själfva he- 
dern i tänkcsiitt ocli lefverne. 

Kunni- o-cnoni mycket eget arbete, snabb uppfattnm- och 
-odt minne, lian vann snart och sturt fortroende hos formän 
genom sina kunskaper, sitt samtal och sin arbetsfornuiga; icke sä 
niycket hos arméens yn-re officerare i allmänliet, emedan de an- 
sågo honom vara mera professor än till handling färdig soldat. 

Till konung Oscars militära bildning bidrog Lefrén mycket 
och åtnjöt af honom stor aktning allt intill det sista. 

Ovanligt arbetsam i allmänhet, helst i sitt yrke, förutsäg han, 
att en ny tid stundade for dess vidare utveckling i sä väl stats- 
ekonomisk som vetenskaplig och praktisk riktning. 



Carl Johan Leijonstedt, 

L;iel\e, f. 1751. •;• iSj;. -eucr;ilinaior. 

Till växten oansenlig, ansiktet oangenämt; utan militärisk 
förmåga; pratsam och i det hela obetN-dlig samt utan anseende 



1 armeen. Hans samhällsställning uppehållen af giftermål med e 
Cederström; föll 1S09. 



:n 



Gustaf Carl Fredrik Löwenhielm, 

i^iflvc-, I. ,771, t KS50. c-ii al" riLet^ Imi.u. nciicra], cnvoyo. 

Medellängd, af särdeles behagligt utseende och sätt att vara 
men i enskilda lifvet lättsinnig; uti allmänna saker allvarlig, skarp- 
snmig och mycket användbar. 

Han var en utmärkt kavalleriofRcer, som bildade vart rytteris 
duglighet; införde exerci.sskvadronerna; författare af ett exercis- 
reglemente, som utmärkte sig för enkelhet och fältmässig använd- 
barhet. 

Oaktadt yngre arens nästan forstörda hälsa, blef hans ålder- 
dom ovanligt rask, ehuru därjämte alltfcr pratsam, med anspråk 
pa en ungdomlighet. som kmgt förut forsvunnit. 



t 



Carl Axel Löwenhielm, 

.Urefvc. 1. 1772, t :Soi, ci. af nk.-U herrar, .-talsråd. t^cnerallcjmaia. 

Medellängd, med nägot bredare utseende an den förenamnda 
broderns, fastän äfvenledes behagligt. Uppfödd uti i8:de seklets 
lättsinniga sammanlefnads vanor och aristokratiska förhållanden 



'I ' jfUi- 'l'''U 



Uti 



tim) 



II>'J- ' 









23 

framstucko de ungdomlii^a tankarna undcrstundoin ännu jja slmki 
ålderdomen. 

Genoni sin stallninL^- vi(,l hofvet sanit tiän,sti;örini^' vid fot;4ai'- 
<k't och sin lätthet att taki tVans\ska sprälcet i1\-tande (bada brö- 
derna hade fatt sin bildnini^ uti Strasburg". ckir de tillsammans 
begingo sin första nattvardsgång, och 50 är därefter den senaste 
tillsammans) blef han närmare k.änd af Carl Johan, som begag- 
nade honom att inleda den förbindelse med kejsar Alexander, som 
blef sä följdrik för Europas befrielse frän Napoleons- väldet. Lö- 
wenhielm utförde detta värf l}'ckligt och. synes det, skickligt, 
livilket utgör hans egentliga märkvärdighet. 

Severin Löwenskiold. 

r. 1777. t 1S56. riks-uiUiall.nrc i Xor-c. 

Knappt af medellängd, men starkt b)'ggd; trivialt ansikte. 

Utan snille, men med det som ar bättre, redlig vilja och öppet 
sinne för allt som är godt; därtill oegennyttigt uppoffrande tid, 
arbete och penningar för sin konung och sitt fäderneslands väl. 

Man var för öfrigt medelmåttig uti allt yttre och inre. Agdc 
god enskild förmögenhet. 

ChristofFer Rutger Ludvig Manderström, 

Ljretvc t. 1S06, Y 1S73. -Iiitbuimi-ier h^r utiike; .irc-iuiciia. 

Medellängd; tidigt gubbe till utseendet; liflig, dock innerst 
förbehällsam; skarpsinnig och slug; ledigt tal, stil och xäsende, 
utan pruderie men med något coquetteri. Vände nog sin kappa 
etter xinden, men blåstes dock ned frän sin diplomatislca ställning. 
Skref själf mycket af det som utgick från kabinettet, i motsats 
till Stierneld, som skref föga. 

Uti enskilda lif\'et tillförlitlig; ägde \änner och visade vänskap. 

. ' Carl von Mansbach, ^ 

f. 1790, Y 1S67. L;fner:ilK'.unuiii, c-n\ovi.\ 

Vackert utseende, godt sätt att wara, hederliga tankesätt. 

Såsom adjutant hos prins Christian (konge i Norge), följde 
han honom på återfärden till Danmark- 1814. men ätervimtle ge- 
nast till sitt hemland Norge, raskt fordrande sin jjlats uti staben. 
Blef väl emottagen, befordrad, kanske g\-nnad. Slutade såsom 



1j. •■;ffr,-:f 









I. ■ I 



!■-. I.r; .,! 



\ 



.< 



diplomat, dock utan inverkan pa rirendcrnas "^änjj, hvarkcn uti 
kriirsväsendet eller statsärenderna. 



Haagen Mathiesen. 

•• '759> t 1S42, iior-k ■^od^iiL^.irc. 

Illa ansedd i Norge 18 14, önskande föreningen mellan rikena. 
Troddes rik, men känniade sin mag föga. Lefde slutligen mesta- 
dels utrikes. 

Peder Motzfeldt, 

'"■ 1777. 'i' '^54- iiin-kl slaUrail. 

Af medellängd, tämligen stark kroppsbyggnad, {r\-ntligt vä- 
sende. Med kunskaper och ibrmäga. Sökte 1814 ifrigt. skrift- 
och muntligen, att blifva en verksam och inflytelserik ledamot af 
det statsrad, som skulle ordna sakerna efter föreningen, hvilket 
han ock blef samt fortfor att sedan vara, intill dess att hans in- 
discretion föranledde pask\-ndandet af rigsrätten mot Löwcnskiold.. 



[•■ 



Sven Abraham Munthe. 

17S7, r iS7_^, -Uitsrail, iire-idc ut. 



Läng nog till växten, föga behagligt ansikte, men gladlynt: 
oegennyttigt tjänstvillig; duglig tjänsteman uti hvardagsäreiidea 
utan anspråk pä utmärkelse eller nyheter. 

Axel Johan Adam Möllerhielm, 

f. 17JS7. t 1S46. 1. t. (.ifvci-HlhallarL-, t^ciK-ralinaicir. 

Vackert och gladt väsende i ungdomen innan tidens växlin- 
gar tyngde pä sinnet, som var lifligt och känsligt. 

r"rån hans tjänstetid säsom major kan räknas det mer än van- 
ligt framstående hos Lifregem:ts grenadjärer. Den civila tjänsle- 
banan var ej sä passande för hans militära uppfostran och där- 
efter lämpade bildning och lynne. • 

Carl Otto Mörner, 

friherre, f. 17S1, f 1S6S, ulverste. 

Till växten liten och oansenlig, utan nägot )'ttre som i ölrigt 
kunde vinna uppmärksamhet; utan högre bildning, eller sädana 






(i Of» 



,■ '., fl!-/',' 



r :M: 



' I I' l;;P 
• .'V:.<i 



25 

själsegenskaper, soni gifva intlytande pa kamrater uti soldatlifvet 
eller på umgängesvänner i sälLsl>:apslifvet. Därjämte behäftad metl 
iiägon svårighet att uttrycka sina tankar. Utan märkeliga släkt- 
cller vänskapsförbindelser och utan penningef(.)rmögenhet. .Men 
med ett oförskräckt sinnelag och brinnande fosterlandskärlek. 
som ej aktade några svårigheter eller skydde några andra betänk- 
ligheter än hederns och ärlighetens. 

Ät sitt fädernesland förvärfvade han en styresman; ät sig 
själf luistrur och döttrar; men penningen fann ingen trefnad i 
hans bo. 

lian \-ar forsynens redskap för ett ändamål och lefde länge 
nog för att se den lyckdiga frukten af sin tilltagsenhet i tredje led. 



' Hans Lejerdahl Nansen, 

r. 1764. "j" 1S21. iKif^k laiHl-iiniiKirc. 

Medellängd och foga tilldragande utseende. Mycken litlighit 
i sinnet och i sin patriotism, oförtruten uti stortmgsdebatterna, 
ofta kvick, men betydligt stammande. 



' Johan Nordenfalk, 

IrilaTre, f. 1796, "i" iS^i). iu<litiL-tat-niiiiistcr. 

Ovanligt lång till \äxten, med något groft uti sitt ansiktsut- 
tryck, hvilket dock ej uteslöt en viss fmhet uti tanken. Men fin- 
heten var obeslutsam i allmänhet, likasom affärs\erksamheten var 
föga sammanhängande i sina beräkningar, åtminstone s)-nes sa. 
då en stor förmögenhet i hans hiindcr snart borstsmälte betyd- 
ligt. Mans mest kända förmåga var en oxanligt vaclcer handstil; 
såsom statsminister hade han ringa intlytande. Hans tidiga död 
är en gåta för mänga, fastän den ägde rum i eget hus uti huf\ ud- 
staden. 

• ■ • ' . .' ■ . >■ - 1, i , 

Carl lohan af Nordin, 

-' t 

frih., f. 17S5, t 1850. -taUrad. 

^kledcUängd, stark kroppsbyggnad, litligt \-äsende och sinne. 
Ärelysten, fin så långt hans förmåga sträckte sig, intrigant utan 
hinder af konsekventa grundsatser. Vann aldrig förtroende af 
allmänheten, om det än för någon tid vanns af konungen eller 
af ett parti. 



■r\ 



• '' ' .. -»,1 



:: T 



• fi 



X'..\ I 



.1 ii, -I 



Uti det enskilda lifvet lyckades han icke efter önskan, hvar- 
ken att L^cnom giftermål eller L^cnoni kompaniskap om bruksrö- 
relse \'inna större fc>rmögenhet, ej heller att genom lefnadssätt 
och bemötande vinna viinner. Slutade med Ijeldagligt fanuljelif. 
giktfulla podagerplågor och bankrutt. 



Axel Odelberg, 

f. 1S05, ■[ 1S84. i;utls.iL;are. i, , ,, 

Lang till \-äxtcn med allvarligt xäscndc, ansi^råkslös till ut- 
seendet. Förständig, driftig och \'al beräknande brännvinsbränna- 
re och landthushällarc enligt n)-arc grundsatser med stora förlager 
för högt uppdrifvcn produl-ction, har han \'unnit förtroende för 
insikter uti landtmannaekonomicn. Såsom riksdagsman protektio- 
nist utan stor framgång. 
o ;■•, o'!;> ,.,...■;;/.!. " i .;>.»-•• ^ " ■ "'- "■ ' '■•■ '-■■'■- '■ -• 

Hans Christian Petersen, 

f. 1703. t 'S(>2. niirskl ^inl^rad. 

Stark kroppsbyggnad, i ungdomen behagligt ansikte och an- 
genämt väsende; fast sinnelag, skicklig säsom advokat. Vän af 
Rikenas förening. Oegennyttig och glad ^>Lebcns-bruden. 



• .'- ' . Thore Petre, 

'■ '7'.Lv t ''^SS; liruksiiL^-arc. , ' 

Lång till växten, groft byggd, bullrande röst. Häftigt och 
obändigt sinne, äregirig och despotisk, utan grannlagenhet. Mycken 
förmåga att med stora ord och sammanbindande af h\arandra 
mycket olika ämnen och saker väcka uppseende och vinna in- 
flytande pä mindre själfständigt tänkande riksdagskamrater. Djärf 
hufvudman för ofrälse ståndens opposition 1834 och 1S40. mera 
riktad på klander än på förbättringar. Att i fä ord uttrycka ett 
beslut såsom resultat af en öfverläggning var ej hftnom gifvet. 
den mängtalande häftige mannen, som ej kunde fördraga motsä- 
gelser eller lära motgång. Man sade att förlorade \oteringar i 
statsutskottet vid en riksdag påskyndade hans död. 

Han hade den förvånande utmärkelsen att vid slutet af 1S40 
års riksdag blifva afvisad från middagsbordet på kungl. slottet, da 
riksståndens ledamöter till \isst antal voro bjudna. 



•.c T 






: ; fl 









Gustaf Abraham Peyron, 

friherre, t'. 1783. "j" 1S52, -tal-ruil, -ciiL-raiUiitiiam. 

Liten och spenslig till växten, lätt kropp, ytterst lifligt sinne, '• 

med mycken arbctsfcirniaga. soni tidigt togs i anspråk, alltjämt ' 

påkallades frän högre ort och motswirades af outtröttlig flit, huf- 
\'udsakligast uti militära ärenden. Uti unga är hastigt befordrad af 
Gustaf IV Adolf, \'ar han i de iildre siuid till den landsH\-ktige 
kringirrande konungen uti ett ganska kinkigt ärende, som han 
utfiirde väl, liksom de flesta honom anförtroddes. Gränsreglerin- 
gen mot Rj-ssland uti Lap[)markerna torde böra antecknas säsom 
undantag härifrän. En kortare tid landshöfding återgick han '■ 

gärna till militär-befattning. Han \ar en arbetande ledamot uti ii 

den kommitté, som författade ett i många hänseenden förtjänst- 
fullt excercisreglemente, fastän det var fotadt pa gammalmodig 
stelhet och omständlighet. 1848 ars hiindelser oroade honom. ^ 

^ I, 

Baltzar Bogislaf von Plåten, 

Ljrefve, f. 1766, y lS:o, en ai riket-- herrar, ^tal-räi.l. rik^^^täthaUare. ' ' ' ' 

Medellängd, stark Icroppsbyggnad, allvarligt och tänkande ut- 
seende; tysk brytning i rösten, men utmärkt talare uti \iktiga frä- -X' 
gor och större saker. .tVf fosterländskt framtidssinne upphofsman , . . ^<) 
till Göta kanal, genomdref han törnämligast beviljandet af därtill . H 
nödiga anslag, oaktadt diskont-krisen 18 17 och alla de ifriga mot- t 
ständarne. luiskildt högt aktnings\ärd och uppoffrande för det ' 
han ansåg \ara af allmän vikt. 

Säsom sjöofficer uti }'ngre är högt uppburen, gaf han prof pa ^| 

bestämd vilja och oförsi^räckt mod. . _ '.M 

Baltzar Julius Ernst von Plåten, 

r 
grefve, f. 1S19, y 1S75, stai^mini-ler lur ulrike? iirendena. .' 

Medellängd, föga behagligt ansikte, men belefvadt väsende, 
aktningsfull mot andras stridiga opinioner, utan minsta af\ ikande 
från egna. 

Utan särdeles erfarenhet såsom sjöman, utan snillegåfvor. . ,, 
ntan vältalighet, var han två särskilda tider statsråd, genomföran- 
de sista gängen flottans delande uti två atskillda delar, någon tid 
envoyé vid storbrittaniska hofvet med ett visst anseende där; ar- 
betande för representationsförändringen i fäderneslandet med fram- 



r- 1 .'v'-i r 



^/Uf^) 



'. j'-]' ■ 



.nr ■ 

:0'- 



■.1|i 



»..J. 



; .fii 



sång. Slutligen till allmänhetens förvåning, troligen äfven hans 
egen, statsminister för utrikes ärendena en kortare tid. 

Gift med en ganska rik och utnicärktare mans dotter, som 
var bemärkt för särdeles fin artighet och välvilja, men intet 
snillegäf\or. 

Gabriel Poppius, 

f. 1770. v 1^56. slatsra.l. pre-:i(lcnt. 

Till borden finne. Liten till växten, särdeles liflig till lynnet. 
Mycket aktad för redlighet och uppriktighet. Arbet.-,am ocli i fri g. 
verksam för framgången af de n\-arc jordbruksgrundsatscrna, för- 
tjänt af tacksam hågkomst. 

Såsom statsman obet\'dli<?-. 



1 '' Carl Henrik Posse, 

i;ref\e-. i. 1 767. r 1843. en at" rikel- herrar, general. 

Till växten lång och välbyggd. Allvarsamt och ofta barskt 
ansikte, hvars starka och vackra drag i allmänhet buro ett svar- 
modigt uttryck, måhända härrörande af känslan att hafva vård- 
slösat stora naturgåfvor och förspillt mycket afhvad lyckan gifvit. 
Häftig till lynnet, hatare af all omständlighet. 

Förträfrlig befälhafvare for soldaten; kmkig. stundom otill- 
börligt svår mot underlydande befäl, svårare mot befälhafvare 
öfvcr honom. Tålde knappast till honom orderförande adiu- 
tanter. 

Ägde skarpblick och utmärktaie manoverskicklighet. Var myc- 
ket aktad, än mera fruktad inom armen; afhållen blott af några 
la, som under närmare förhållanden till honom vetat att utan 
fjäsk uppfylla sina tjänsteåligganden. Dem höll han ock r\-ggen 
fri. när det gällde. 

lian ägde ett större militäriskt fortroende hos Carl Tohan. 

Arvid Mauritz Posse, 

t 

-relve. 1. 1792, v 1S50. JU*litie^talMuini^ter. landniiarskaik. rikimar>k.ilk. 

k^öga intagande utseende, men ledigt och forekommande sätt 
att vara. :\Iedellängd, smärt växt, lätt och flytande tal. Med 
valvilliga afsikter, patriotiska tänkesätt, som ej ryggade tillbaka 
för någon uppoffring, da han ansåg plikten bjuda eller allmänna 
bästa fordra det. Men sinnet \ar dock vekt, .st.indaktioheten 



, 



■Jtqa.''' 



.,^..,!„;;r> 






•\ •((•! ;:;;. 



• lin 









m b ■!'■.: 



snart bruten \id politisk motgång-, hvaraf liiilsan. tidigt ömtålig, 
undergräfdes och förde till svaghet samt en snar graf. 

Johan Carl af Puke. 

ijrefve, i. 1795. t 1S47, generalmajor, fur^le direktiir for K. M:l- liolknpcll ocli 

teater. 

Till utseendet svag, mera litterär iin militär. 
' ' ' Adam Christian Raab, 

frilierre. f. iSoi. J 1S72, kaniinaiherre. guds;iL;are. '' '• 

Medellängd, obetydligt utseende, ihärdigt sinne, }-tterst liberal 
uti inhemska angelägenheter, skandinav uti politiken. Oförtruten 
talare med fl)'tande uppöfvadt föredrag, nägot vidlyftigare än 
nödigt för sakens utredande. Innerst af aktningsvärda tänkesätt; 
verks;tm landthushällare utan framgång däruti. 

.:,'■):' '■ 

Henrik Reuterdahl, 

f- '795' t 1^70, ärkelji^^ko]!, statsråd. 

Läng och ful, utan vältalighetsgäfxa eller sinne för intriger, 
af utfattig oberömd härk'omst, stod han dock slutligen i spetsen 
för rikets prästerskap, äfven utan att af ärlcestiftets vara därtill 
uppförd pä förslag. Detta är bevis pä \ crklig förtjänst, äfvensoni 
pä prästerskapets i allmänhet skarpsynta omdöme och beslutsam- 
het, när tiden fordrar kraft. Dä förslaget till återbesättande af 
Holmströms lediga plats föredrogs, var konung Oscar uti sitt 
konservativa mellanskede, och fann af egen drift, utan tvekan, 
bäst att utnämna Reuterdahl, som sedermera genom sin kloka 
och lugna \'erksamhet i ärkestiftet vann särdeles förtroende där 
likasom hög aktning \id akadentien. 

Han var ett exempel pä hvad redbarhet i förening med lär- 
dom och allvar ännu kmma förmä till utmärkelse och förtroende 
i vär tid. I första ungdomen hugnad med matdagar hos goda 
husägare i Malmö, emottog han shitligen konung och drottning 
säsom gäster i den boning hans förtjänster honom ö[)pnat. 

Casimir Reuterskiöld, 

f. 1770, "j" 184S, j;enerallöitiiaiit. 

Medellängd, starkt byggd, regelbundna anletsdrag, gladlynt 
och vänligt väsende; lätthet att framställa sina tankar. For sin 






'■''.[ 



;t.-. >(. 






;;,' i;:-, .■.-. i'.i. 



f f ' ■ ■• ' I ■ 



.1/ 



lid var han en framtidsman i det militära; litTigt omfattande iifvcn 
politiska frågor. ]\Iycket verksam och klol<t beräknande landthus- 
liålkTre pa sitt boställe. 

Axel Pontus von Rosen, 

L^refw-, t'. 1772. y 1834. l;inil-liiiftliii^. ^L-neralliMiniint. 

Lang. vackert och ledigt utseende, gladt l)'nne, skämtsam 
och nog mycket fördomsfri i mänga hänseenden, själfsvåldig •vbon 
vivants med godt hufvud och duglighet, när han ville bruka det. 

Omtyckt i Göteborg för sitt tretliga sätt att umgäs med alla ocli 
för sin verksamhet i frihandelsriktning under brydsamma för- 
hållanden. Slutligen skördad af koleran, tlå han personligen upu- 
bjöd sin förmåga till stäfjandet af dess härjningar i länet. 

Marcus Gjöe Rosenkrantz, 

t". 17Ö2, Y 1S3S, iior-kt stal-r.id. ,, . 

Fin kroppsbildning. Hederlig man med särdeles bekymradt 
utseende, troligen förorsakadt af husliga och ekonomiska förluster 
i förening med den politiska hvälfningen. Välvillig i så allmänt 
som enskildt hänseende. 



;«r. 



Leonhard Fredrik Rääf, 

' ' ''' 1. 17S6. "i" 1872. kaiiiniariuiikare. k^lluIIl)i^tl)^ik 



er. 



Medellängd, mager, allvarligt ansikte, orubbligt sinne och 
viisende. Gammalmodig i tänkesätt och handling, utan att kunna 
förlika sig med nya tidens riktning, hvarken uti det ekonomiska 
eller politiska lifvet. Aktad och hedrad af sin aflägsna ort, som 
i m}'cket följde hans råd. 

Skriftställare i antikvarisk riktning och talangfull talare med 
lakonisk skärpa. 

Evert Fredrik von Saltza, 

gref\'e, f. 1775' T '^59- utvcrslekummarjuukiire. 

Lång och välväxt, med glädtigt väsende och \ anlig mot alla. 
fåfäng, men uppoffrande tid, möda och penningar för att behaga 
konung, gagna fädernesland och göra godt ät släktingar och 
vänner samt underhafvande. Inför samtiden var hans så förtro- 
liga umgänge med Carl lohan en gåta. hvarom man dock vet. 



H 



A •' 



.,■1 ' 



'':■(:■ it r,'^ f)f..l I 



■ ■ , i 1 



, .1 Ti-- ,„, 



, ■ , ) 









■■-.! . II-: 



(Il <itru-" T 



31 

att det skadade ingen, var välgörande för nägon sanit utan sam- 
band med den inre politiken. 

Hans omväxlande industriella förscik voro sällan följda af 
framgång, hvarför affärerna tidtals voro kink-iga. 

Ludviq von Saltza, 

friliLMTc, r. 17115, '\' 1838, major. 

Medellängd, magrare till utseendet, allvarligt och tillbakadra- 
get väsende, sa noga hushållare att man fann det löjligt, men 
hans genom sparsamhet samlade förmögenhet blef viilkommen 
för yngste brodern. 

Han använde m3'cken tid och möda att bringa tjnfwar till 
välRirtjänt straff, men själf blef han en vinterafton ihjälslagen af 
sin egen gårdsrättare, som försåtligt öfverloU honom \-id en grind 
på vägen till hans bostad. 

Denne von Saltza var förmodligen den siste officer som inne- 
hade ett adelsfaneboställe. 



Anders Peter Sandströmer, 

1". 1S04. Y 1S57, slntsrdd, laml-luifdini;. 

Lång och smärt till växten, vackert ansigtc, litligt sinne, men 
.sjuklig. Utan släktförbindelser gjorde han sig känd genom skick- 
lighet, arbetsdrift och bestämda meningar i m\'cket liberal rikt- 
ning, just när vinden dref fram åt detta hall. Kom sålunda hastigt 
till höga tjänstebefattningar och sist till en särdeles förmånlig, 
genom företrädarens pä hög befallning skedda afgäng. Var se- 
dermera ej utan anspråk på behaglig utkomst och på tjänste- 
inannabetydenhet, men dog tidigt. .. , ,. ■ 

Berndt Harder Santesson, 

I : t; 

r. 1770, 'i' 1862, kiimmersoräil. 

I 

Liten till växten, spenslig, med tilltalande ansikte och sär- 
deles lifligt väsende. Ifrig för Göta kanals anläggande, uppoffra- 
de han därför sin förmögenhet och senare delen af sitt lifs verk- 
samhet; säg den också färdigbyggd. Såsom riksdagsman be- 
fordrande nitiskt reda och förenklingar, vidlyftig och varm oför- 
truten talare. , ,. .:,,„,;,■ min.io v k ' .f-v.,, ,:, .,• 






■u 






' .'ii. 



32 



Fredrik Bogislaus von Schwerin, 

;;rctv(' f. I7i>-1. i' 1'534. l>ro■^l. 

Lång" till växten och smal. allvarlii^t xäsendc. liflii^t sinne. 
Särdeles arbetsam och ifrii^ uti don sak, som var föremal for han-^ 
\'erksanihct. Först i landtluishällnint;. sedan i historiska studier, 
därefter uti inre politiken, slutlii^cn uti bank- och nn^ntväsendet. 
Myntbestämningen af 1830 \ar huf\-udsakligen en frukt af hans 
försiktiga, ifriga och beslutsamma bemödanden, det är en minnes- 
\'ård mera värd än de flesta. 

Den prästerliga tjänstgöringen \ar ej hans sak och därmei-l 
upphörde han snarliga helt och hållet, fastän han såsom ung 
kavalleriofficer genom särskild nad af Gustaf III omedelbarligen 
befordrats till det stora pastoratet. 

Carl David Skogman, 

friherre, t". 17S6. "i' 1S50, ^UiU-ekrcterarc, president. 

]\Iedellängd, behagligt ansikte, starkt byggd, m)'cken lätthet 
att arbeta vid skrifbor(.let uti fniansärenden af skiftande riktnin- 
gar. Oegennyttig och varm för allmänt bästa, med redbara 
grundsatser som gäfvo honom större förtroende i allmänhet än 
hans förmåga eeentlisjen mots\arade. 



. . Bengt Erland Sparre. 

',; ^ grefxe, f. 1774, 'i" 1S37. ^^ciicrnIKiiln:TiU. 

Till hela sitt väsende en skrifvare. krökt vid arbetsbordet. 
Full af kunskaper och kammarerfarenhet, välvillig, gladl\'nt, und- 
fallande, med mognadt och godt omdöme, svaghet i karaktären. 
Således utan annat verkligt inflytande än pä bokstäfverna uti de 
generalorder och instruktioner, som i högkvarteret uppsattes. 

Har del uti Karlsborgs anläggande. 



, Gustaf Adolf Sparre, 

^ grefve, f. 1S02, "j" 1SS6, iusiilic^laijininistcr, laiKllm;:r;kalk. riksmarskalk. 

Ganska lång till växten, distingeradt ansikte och vacker håll- 
ning i sitt väsende. Redbar och fast i tänkesätt och handling. 
med goda insikter, utmärkt minne och kännedom af sitt land. 



'TI .',' :i ■ ■' ■ \' ' 



,..•-•. 



'I! 



■'.\'i JiU: ' 



( I ■ I ' I • f. 



■ ; i . 1 ' 






1S • ■ >>; 



33 

Utan ärcL;iriqt bctjär att utiiiiirka sIl;" i^^cnom ingi"i[)aiidc åtgärder, 
dock mycket arbetsam i det han ansiii:,^ nj-ttigt och nödigt att 
genomföra; särdeles ordentlig. 

Snille har han ej, men lätthet att uppfatta sakers forhällande. 
T)'cks sakna fullt .själfTörtroende, hvarfor han ock niaste räknas 
till de konservativa. För öfrigt en af de hederligaste män jag 
känt under en läng lefnad, som fört mig i beröring med mänga. 

Konimg Oscar hade för honom ett stort förtroende, hufvud- 
sakligen grundadt pä hans redbarhet, men uti sina beslut gick ko- 
nungen ofta emot sin ministers mening och tillstj^rkande. 

Jakob Wilhelm Sprengtporten, 

friherre, f. 1794, f 1S75, uf\ crstäthnllnrc, tihx-rlinfj.i^iii.i-tan-, L;enerallöjiiiaiu. 

Medellängd, behagligt utseende, lifligt l}'nne och Ixxkliga 
naturgäfvor, som dock ei behorigen odlats i ungdomen. .Ahxket 
tidigt framflyttad till högt ämbete, saknade han kunskapernas och 
erfarenhetens tygel pä sina välsinnade önskningar; hänfördes af 
förtreten ati haf\"a missKckats och gick däruti längt under 1S40 
och 41 ars riksdag. Med aren stillade sig känslorna, omdömet 
sk'ärptes och hans ställning i det allmänna blef lugn. aktad, fastän 
utan särdeles inflytande j)a sakernas gäng. 

Slutligen den till aren äldste i r.sta kammaren, dock med 
bibehållna krafter. 

Bernhard Ditlev Staffeldt, 

> ■ ' t. 1752, "i" 1S18. .nor^k ;;;ciicralmaior. 

Åldrad, frän i förflutna tider ägande allmänt anseende för 
skicklighet och duglighet. ])ö]d af ;ir (Kdi politisk orättvisa. 

Fredrik Stäng, 

t". iSoS, t 1SS4. nor-ki >tat~ra.l <icl) staliniiiiistcr. 

Medellängd, behaglig växt och skönt ansikte. Utmärkta 
själsförmögenheter, med snabb uppfattning och sälls)'nt klarhet i 
framställningen af sin mening. .S\!ics vara tillförlitliij \än af Ri- 
kenas förening pä fasta giHuuler. 

Curt Bogislaf Ludvig Christoflfer von Stedingk, 

Ljrcfxe. 1. 1 74Ö, t 1S37. L-ii al' rikoi-- lieir.ir. talliiiar-l;alk. aiiiba-raiUir. 

Liten till växten, med särdeles ungdomligt utseende intill 
sena ålderdomen, liflig och fryntlig, vördad och högaktad. 

^~ loO;i 10. Pcrso/i/iist. iidskrift igij. 



j 1,.' ; ! . _■ ' ■ fil' 






'■■ '■ ■■ il! (1 'iM' 

..; ■.;-■:. o 



'(:■: ^ ., ) 



1/ 



'1.; ixr.h) 



■ii^^.-Äi^fR 



^;.' i/ 






har 



34 

Uti förra seklet utmärkte lian si;,>, i Paris sasoiii elegant, uti 
Amerika såsom tapper, uti l''inlancl .s,is(Jin klok bctalhafwire. uti 
]'etersburg såsom diplomat. I 'ti detta århundrade \'ar hans di- 
plomati ol)'cklig om ån oforskråckt ; hans militära befäl under 
kriget liSi3 — 14 i Twskland och Nederland en skiMibild, om an 
enskildt hedrande i ni}'cket. 

lians hus var de senare aren i Storkholm m\'(:ket ansedt och 
besökt, fastan hans hustru varit t\-åttcrsk-a och barnen fcidda innan 
vigseln. 

Gustaf Nils Algernon Adolf Stierncld, 

frihcire, 1. 171)1, "J" iSoS. slntMuini-ici liir uiiiko- .'iicnilcna. 

Ovanligt lång till våxten, \-ack'e-rt ansilcte, rak' men vänlig 
hållning i sitt sått att \'ara, tillbakadraget väsende i motsats med 
ett framstående utseende och hog samhällsställning redan i )"ngre 
;ir. M\'ck-cn bildning och \årlds\ana, utcUi snille, utan begär att 
verksamt arbeta pa inOx-tande i allmänhet, men fast och ixalitlig 
i tanke- och handlingssätt, nar det profvades. Noggrann hus- 
hållare af grundsats, han hade pa nära hall sett följderna af mot- 
satsen. ■ 

Nils Strindlund, 

^ f. 1792, t 1872. Uihiiui i b..ii'!i.--^taiidcl. 

Medellängd, med uttr\ckhfullt godt ansikte. AI}'cken skarp- 
sinnighet. lått talegåf\'a. som kuiide blifxa ganska bitande, alltid 
färdig lill svar. Utmärkt ledamot i statsutskottet mänga riks- 
dagar; såsom talman för m\-ck-et iildrad. 



John Swartz, 

r. 1700, v 1S53, tnlKik-fiiliiik.n-. 

Af stark växt, f>'lligt utseende, behagligt ansilcte, skarpt för- 
stånd och oforsagd \-erksamhet uti nutidens ekonomiska ril^t- 
ning; förökade ock sin årfda förmögenhet. Sparade hvarken möda 
eller uppotTringar for sin friderneb\'gd, Norrköpingsi stads, ut- 
vcclding. 

Beimdrare af Carl fohans stora egenskaper, utan l)lindhet för 
sxagheterna af dess verksamhet för S\"eriges politiska framtii.1. 
utan förbiseende af bristerna, genomfc)rde han beslutet om up[)- 
rcsningen af konungens bildstod på stadens stora torg i Norr- 
köping. .^ ; . . 



n-i;>» 



;, i;. ')>,>,' ' ■"■■■ ■>•' 



tr.. 






,.'• ..'..tu 
••.■■■i.-J"! 



55 

Xägon orden ville han oj oniottaga, an.Sc\^- des.s bärande ej 
tillhöra borgersmannen, nicn cniottog en stor gnidmedalj, sla-^en 
blott för ändamålet. 



Casten Tank, 

17(16. v 1S32, !u,i-l.t -tal- 



178097^ 



Liten till växten, litligt väsentle, m\-cket arbetande med me- 
delmåttig förmåga, intet verkligt inflytande pa allmanna ärendenas 
gäng. ^._^ ,^. _ ,^_ . _^^^ . , .,,.... ^ 

Johan Henrik Tawast, 

L^n-lvL-. I". 17(13. •;■ 1S41, 011 al riket-; herrar, -ciier.- 1. 

Lang till växten med obehagligt ansikte, torr och Ingn i 
sitt väsende sä andligt som lekamligt; men skicklig och använd- 
bar i m\-cket. llushallsam till l>-nne och med grundsats af\en 
med fram<?än'j. 



Wilhelm Fredrik Tersmeden. 

friherre, 1. iSo2. i 1879. kapten, hruksioMre. - ' 

Allvarligt och aktningsbjndande väsende, vacker förmögenhet ' i 
och liberala oi)positionsgrundsatser har gifvit honom ett visst an- 
seende utöfver det som medelmåttiga egenskaper vanligen gifva. 1 
I öfrigt ädla tänkessätt och medbe.rgerlig verksamhet hafva äf\-en i 
gifvit honom allmännare furtroende, som ar mera framstående än i 
intljtelserikt. - j 

Gustaf Wilhelm af Tibell, ■ , 

friherre, i". 1772, Y 1S32, i;eiieralK-.jtiiani, luesident. 'i-, '. '.riU'-'-- • • i 

Lifligt ansikte, fm färg, medellängd och -växt, lilliga åtbör- ! 

der. Svag karaktär, föga själfständigt sinne, fastän upplyst om- ] 

döme och stark fosterlandskänsla. Mycket arbetsam med goda I 

kunskaper och ifrigt bemödande att förvärfva liera till fädernes- " ' ! 

landets gagn. Hörde till skrifrummet ej till fallet. 

I 

Johan Christoffer Toll, 

Ljrofve, f. 174J, -j- 1S17. en af rikets lienar, f;;ltiiiar-.kaik. 

Han var af reslig växt, oböjd af aren, friskt och gladt utse- 
ende, framstående örnnäsa, små eldiga ögon under buskiga ögon- 
bryn, .skämtande samtal. Mycken .själsförmaga, slughet, verksam- 



vr:p,ni>-: } 









t\ Ik 



vli/ 



■Of i 



.rj\) 



36 

het och forutseende gaf honom iinnu jki suna iildcrn stort anse- 
ende förökadt genom erkiiiui oeL;cnnylta i ftjreninc^ med bc- 
pröiVad fosterhuidskarlck under het;inkH;^-a fcirhallandcn af \;ix- 
lande ski^;^. 

Att han iir 1S07 k/ckhc;cn underhandlade med fransmannen 
om svenska arméns hemföranck' frän Kiicren ar I)el<ant. 



Carl Peter Törnebladh, 

1 v^ •: '.l::i-'-l/ '• 1774. t '844. ju^liliL-slr^J^niiiiistcr. 

i\Iedehiiåtti<;t utseende med uttr},'ck af anspraksUxs besked- 
lighet, livilken dock ej uteslöt det anseende för juridisk skicklig- 
het, man ansåg honom äga. 1 lan uppoffrade sitt lugn för att 
tjäna sin konung och sitt fädernesland undei- en br_\'dsam tid. eia 
m.änga andra drogo sii» undan. 



Ii 



■ - Carl Hans Ulner, 

Medellängd, mera saktmodigt väsende än man väntar af en 
sjöman. Var besvärad af k-onseljbest_\ren, Inarvid han saknade 
dugligt biträde; samvetsbekymrcn häröf\er påsk\'ndade hans dod, 
förmodar man. 

Eberhard Ernst Gotthard von Vegesack, 

frilien-f, r. 1763, j iSiS, L^enerallöiiiuim. 

Tysk till födseln. — Till utseendet soldatlik, med öppet glad- 
lynt och uttrycksfullt ansikte, stora ögon, starkt byggd. I mål- 
föret brytning p;i tyska. Hans försummade uj^pfostran försenade 
mycket utvecklingen af hans goda .inlag, hvilka därför aldrig för- 
mådde att höja honom öfver en viss medelmatta, ehuru han genom 
raskhet oeh nit sökte ersätta, hvad honom brast uti grundliga 
kunskaper. ,,.,.. 

Omtyckt befälhafvare utaf soldaten: ägde ock tidtals öfver- 
hetens förtroende till sin duglighet. * 



Jörgen Herman Vogt, . . 

f. 17S4. t 1S62, noiskl statsrad. • ■ , ' 

Ärlighet, noggrannhet och arbetsamhet utmärkte honom uti 
allt, rättfram öppenhet när det behöfdes. Vän af föreningen, an- 



i.i i I',"' i; >. '|i , ' ■ I 



*'.■, -tji.", jvjfr; >} i.> 



nu..!:,.': :."■!■:' ■['* 



M..-,'. >;■ ..• i 



! -K.i.r ri).:. 



j;!l;' 



..;.'l 



Ufv! 









I ■ ■ . !'•* 



.'Ml, ) ' '1. 



37 

vände han sin stora förmåga att göra dess följder lyckobringande 
for sitt land och lefde endast härför till sin sena ålderdom. Ägde 
stort anseende i Xorge. 

Hans giftermål med en svensk kokett var olyckligt. 

Hans Gabriel Trolle-Wachtmeister, 

L;refve, f. 17S2. T 1S71. en af rikets herrar, 'iistitiekansJcr. 

Föga behagligt väsende, svårt uttal, bestämda åsikter. Väg- 
rade 1840 att emottaga justitiestatsministersämbetet, ehuru han 
därtill var utnämnd (oåtspord) och uti officiell tidning såsom så- 
dan införd. Samlare af diverse, såsom dilettant i naturkunnighet 
och tidens historia. Rik genom nrf och hushållning. 

Jonas Waern, 

f. 1709. T 1S6S, slat^rail. laiiJsliöfdiiii;. 

Af medellängd, men starkt byggd, foga uttrjxksfullt ansikte 
fastän beslutsamt. Ilade stark vilja, mycken ihärdighet och verk- 
samhet, Inilket beredde honom framgång i lifvet. I politiken 
mycket hberal, slöt han sig vid oftentliga inträdet pa denna bana 
1834 till Petré, dock med mera sans och öfvergaf den snart. Stats- 
rådsbefattningen öfvergaf han äfven vid första tillfälle och \ände 
sin verksamhet åter med kraft på enskilda angelägenheter, dem 
han skötte med särdeles drift och framgång, allt intill dess att 
hans medinteressenter vid ett tillfälle nekade bifall till ett viktigt 
förtroendeförslag, da han genast skilde sig från dem, öfvergaf 
den vidlvftiga bruksrörelsen, han så mvcket utvidg^at och för- 
bättrat, samt sökte sig in på tjänstemannabanan åter, troligen 
åberopande gamla nådiga löften. Här giorde han intet särdeles 5 
förlorade hälsa och kraft, dog af slag. 

r;'^\ Nils Fredrik Wallensteen, 

f. 1796, t 1 1^7 7, -latsrail. 

Läng till växten, vanlig kroppsställning och intet utmarkande 
i sitt ansikte. Simpla maner, men städade ord. Utan snille, 
men med en träget upparbetad, på godt minne och mångåriga 
"^ä.äi''^""^ anteckningar stödd, förmåga att bedöma nya frågors 
inverkan pä gamla statsekonomiska förhallanden. Mycket redig i 
tankar och redbar i tänkesätt, böjd för liberala förbättringar i 
samhället, utan häftighet. Pålitlig karaktär, klen framstållningsgåfva. 



••.,,-. ,1 



■> ' ! • <■ ■.'.■/> 



. . ■) .■■>'•,' 



.U i'' 



tu T 



38 



Johan Casper Herman Wedel Jarlsberg, 

l^rclvo. I'. 1779, "i" 1S40, liks lålliallarr. 

Oppct. Ulligt och raskt väsciule, oaktadt nicstaclcls nccislaL;na 
ögon. Medellängd, vackert ansikte, stark kroppsbyggnad, hvars 
hälsa undcrgräfdes genom praktisk tillämpning af grundsatsen, att 
en norrman bör uthärda alla \äderle]^-sskif(en utan k-ink med \-ar- 
ma ytterplagrg. 

Frfui ungdomen uppoffrande tid, Icrafter och egna tillgångar 
för sitt lands bästa, ägde han till stadigt s}-ftemäl dess frigörelse 
frän Danmark samt slutligen dess själfständiga förening med 
Sverige, hwartill han var betNciligt \'erlcsam. lians mod s\ik-tade 
aldrig-, hvarlcen vid konungamisshag', medborgares misstroende och 
obillighet eller vid svära ekonomiska motgångar. Han öfvervann 
allt fc)rutom följderna af en ofcirsiktig hälso\-ärd. 

Hans förtjänster om ordnandet af Norges forst()rda fmanser 
böra ej glömmas af detta lands häldatecknare. 

Grefve Wedels fru, född Ankx-r, \'ar ett ovanligt älsk\'ärdt, 
tänkande och svensk\'änligt, vänfast fruntinnner. 

Ferdinand Carl Maria Wedel-Jarlsberg, 

friheni.'. f. 17S1, 'i" 1S57, general, nor-k hofchcf. 

Läng till växten, \ackert och uttr}xksfullt ansikte, raskt vä- 
sende, lifligt sinne, bestämdt handlingssätt. Under senaste aren 
med giktbruten kropp, dock bibehållen plikttrogen sjiil. 

Utmärkt r)'tteriofficer. Ifrig för föreningen mctl S\'erige. 



,^ v Gustaf af Wetterstedt, 

grefve, t". I77<i, ■]■ 1IS.57. -lat-nuni-;lcr liir utrikc- .iroDdcna. 

Svag- kropp och fm; men starlc karaktiir med utmärkta själs- 
gäfvor, hvaribland finhet ej heller saknades. Gladt. kvickt och 
älskvärdt umgängessätt; litligt och \-änligt, men icke vackert, blekt 
ansikte. Välvillig, hederlig, högst aktningsvärd ot:h pålitlig. 
Svag for sin hustru, som \-ar vacker men ej kvick. l^ppolTrande 
mycket af sina meningar föir lIcw riktning och gäng af det hela 
uti fäderneslandets angelägenheter, som han fann vara det bästa 
möjliga för dåvarande tidpunkt och omständigheter. Till det 
lyckliga afslutandet af freden i Kiel i rätta ogonblick-et, bidrog- 
han otvifvelaktigt m\'cket. 



{■,'i'tt.\ r.iii:-» 



. ni.tlA 



i;.; .','; : > ! ■'- 
i!.', 1 ;. 1 , ' ■' 


,.:■•'. !>.-, 




?; . i.n 



V:.' ■'!!(),. 



;■! : H.';.iiiido 



\,'. ' 1 



.;,.-,: :i'w;' 



! / , I V! 1 r , ; . ' 1 



i; ■!:.< .:i,- 



■!- ^ ii. jr 



39 



Johan Didrik af Wingård. 

r. 177S, i- 1S54, -latsr.iil. l:unl-lniMiii^. 

Starkt b\'gL;d, af nKxlLllanL;xl, gladt och rr)ntligl, i;udniudiL;l 
väsende. Kunnig uti nuxket. fastän ej i fransyslcan; arbetsam, 
med anspråk pä duqlighet .säsoni militär och kindshöfdiuL;, pä tref- 
li^hct säsom författare. 

Filef af en bedräy;hL; kuidssekrctci"arc ruinerad; af en hten 
hustru ofvergifven, bedrai^en pä hoppet att ärfva ril^edom af s\'är- 
fadern. Nödgad att emottaga hnansdcpartementet (840, cUir han 
egcntUgen blott figurerade. \'ar en ganska gagnande rik.sdags- 
man uti be\'iUningsutsk'ottet. 

Såhnida användbar tjänsteman en uti \-iss män; ej passande där 
fast l:)eskitsamlict erfordrades. 



Carl Fredrik af Wingård, 

r. 1781, f 1S51, ;iikL-i'i-k(iii. 

k^inare kroi)psbyggnad, af medeUängd, inteUigent anlete och 
skarpsinnig beskitsamliet; stor Hirmäga att uttrycl<a sina stundom 
svärfatthga tankar pä ett kiirnfullt sprälc. .\gde stort inflytande 
i prästeständet och uti sitt stift. Olyckligt gift, han lefde for 
sig -sjiilf. 

Carl Johan af Wirsén, 

1. 1777. t 1S25, :Miiir:il. 

Liten till växten, melankoliskt utseende. Ansedd för mer än 
vanlig duiiliijket och hederlighet. 



Gustaf Fredrik af Wirsén, 

grefve, t". 1770. 'j" 1JS27. -^tnUrad, pic-idcnl. 

Medelmåttig längd, starkt b}'ggd, regelmässigt anlete. Ovan- 
lig skarpsinnighet och förmåga, nit och verksamhet gaf honom 
frän sin till en början ringa ställning snart ett stort och sig al!t- 
jämnt ökande inflytande pä finansiella åtgärder och förvaltningen 
häraf. Samlade förmögenhet genom klokt begagnande af 
penningetransaktionerna under 1S13 års krig, utan att hans red- 
ligiiet någonsin betviflades. Afled hastict och saknades. 



'..^■^■.'Wl' 



U;'' ni:>\r.\ 






■rl t,.,.;l 



•'(.' .■'^' 



■ilniiv 



>n;. ' m: 



n.;>M 



' ' I ■■ ' ' * ■ ■■ ■ 
n •■«,:■,■'■.( , I 



40 



Gustaf Fredrik Äkerhielm, 

Irilimrc, I. 17711. -j- 1S53. sial-rail. 

Angenämt yttre, mycket snabb uppfattning, gladl lynne, väl- 
villig, verksam, men saknade en säl-rer och förutseende statsmau- 
nablick. Iköts af stormen \id början af 1S40 ars riksdag. 



;:U 1':". 



'c ' <•■ M 



I 'A; -..'jrtCK 



' ' ! ■ , 



,, , ,1 .1' 



41 



Ett bidrag till Axel Gabriel Silfverstolpes politiska 

biografi 

Al" Axel Bruscwitz 

lui af medlcniniarna i 1809 ars l^onstitutionsutskott, .\. I'". 
Skiöldebrand, har i sina efterlämnade memoarer om sin utskotts- 
kamrat, Axel Gabriel Silfverstolpe, fällt det yttrandet, att han \ar 
en man, som hade mera skicklighet att sammansätta vackra \'ers 
än konstitutioner och hvad slags forfattningar eller regler som 
hälstf.' Skjöldelirand var i flera viktiga frågor Silfverstolpes anta- 
gonist, och hans yttrande bör därför ses i den beK'sningen, lik- 
som lians uppgift om motståndaren, att han pä grund af sin en- 
trägna talträngdhct i utskottsarbetet var till -.mycken olägenhet» 
är att skrifva pä den politiska motsättningens konto. Alen on> 
äfven såtillvida en sanning kan sägas ligga fordold i Skjöldebrands 
utsago, att ak-ademikern och vitterlekaren Silfverstolpe af samti- 
den var mera uppskattad samt framför allt mera känd än politi- 
kern, torde hans omdöme inför eftervärldens domslut ha foga ut- 
sikt att blifva bestående. Visserligen ha Silfverstolpes »vacl^ra 
vers» och flitiga litterära produktion i ilen franskklassiska stilen 
varit ägnade att bereda honom ett aktadt. om ock numera skä- 
ligen förgätet namn i vår litteraturhistoria; fråga är dock, om han 
ej genom sin gärning som en af 1809 '^''^ grundlagsfäder förvärf- 
vat sig sitt varaktigaste minne och gjort sitt mest bet\'delsefulla 
arbete. I historien om vår författnings ursprung och tillkomst 
intar Silfverstolpes nanm en up])märksammad plats, och den se- 
naste forskningen s\'nes allt mer ben.ägen att tillmäta hans insat.s 
ett högt rum vid den viktigaste af våra grundlagars, regtjrings- 
formens, skapande. 

Sitt egentliga inträde i det politiska lifvet gjorde Silfverstol- 
pe vid 1800 års riksdag, dä han erhöll platsen som riddarhussek- 
reterare, en post, som han sedermera beklädde till sin död. Un- 
der 1790-talets litterära fejder nära lierad med den krets, de s. k. 

' Skjöl(/cliiani/s memo.-xrer, II. s. 13S. 



t". >f^ ■ \.'.1 •' ''. •'<»; ■- .' )•/' 



■; !.-»-:A 'U: iyE^\,i(^ 



1 w I ■ I . 





, 1 . 

fl; 
/ '•■,-■ ii' 



, r, \,i j 






:i ■ ■.■i-.mA'.V 



42 

jencyklopedisternai, hvilka, med Georg" Adlersparre som sin er- 
"Ivände chef och med hans tidslaifl, --Läsning- i blandade ämnen», 
som htterärt språkrör, umlcr stiindigt stegrad misstänksamhet ocli 
ovilja frän de st\randes sida sökte införa den svenska allmänhe- 
ten i tidens briinnbara frågor, räknades Silfverstolpe till de afgjordaoj)- 
positionsmännen under Gustaf IV Adolfs regering. Revolutionen den 
13 mars 1809 gjorde den underkufvade oppositionen, vies enragés» af 
år 1800, eller, som de äfven af motstfmdarna benämndes, de svenska 
jakobinerna, till liinkare af landets öden. Inom det ])arti, som bär 
ansvaret och äran af den n\a konstitutionen, kom Silfverstolpe 
snart att intaga en ledande ställning. lians solida kunskaper voro 
allmänt erkända, och i insikter och teoretisk skolning hör han 
till de främsta bland 1S09 ars män. lians bildning var genom- 
gående fransk, och upplysningsfilosofien har i Sverige haft få 
mera konsekventa och trogna anhängare. Själf har han med naiv 
oförställdhet bekant, hvilket outplånligt intr}-ck hans ungdoms 
läromästare gjort på hans sinne. Han »begynte att //?y/X.v/>. säger 
han, först då han \id n;igra ocli 20 år kom öfver Ilelvetius och 
Condillac; och han tillägger: sen ny ^\■erld öppnade sig för mig.>' 
Det politiska frilietsideal, som han med de fransk-a statsteorierna 
inhämtat, sökte han i sin mån i det nya statssk-icket förverkliga. 
Det gällde att arbeta för, att den svenska regeringsformen blef 
;>till sina JiiifvudgnDider instänmiande med grunderna för Sam- 
hälls-contractet». Att detta äfven enligt Silfverstolpes åsikt i 
stort sedt blef resultatet har han sedermera sökt visa i en bok, 
afsedd att vara en kommentar till regeringsformen-. Han har h;ir 
äfven närmare formulerat, hur han uppfattat det problem, som 
var 1809 års grundlagsstiftare förelagt att lösa. I korthet kan det 
uttryckas så: huru förena kungadöme och frihet.^ Svaret [ki den- 
na fråga har Silfverstolpe för sin del 1809 gifvit i den ryktbara 
skrift, »Hvad synes allmänna opinionen önska till en nu möjlig 
förbättring af svenska statsförfattningen?», hvilken k'om ut under 



' Se nedan biefvet den -, 5 iSi i, s. 13. 

- Se nedan s. 17, n. 4. 

3 1 ofvan nämnda, 1S12 skrifna arbele. s. loö, bar Silfvcrslolpe gifvit en 
tolkning af den svenska grundlagens anda, som i sin pregnanta formulering pa ett 
karakteristiskt sätt uppenbarar den af honom och andra 1S09 års män omfattade 
stalsdoklrinen. >Svenska konstitutionens anda> heter del, >ar att siöra förenliga 
friheten och monarkien. Af denna grundsats liar nödvändigt ett blandadl rege- 
ringssätt måst födas, och denna bhmdning är däruti tillvägabragt sä, alt monar- 
kien och demokratien inbördes temperera hvarandra och alt den aristokratiska 
kraften, ställd niidt emellan och saknande all verklig makt, men ingalunda all in- 
ll)ielse, ej kan för n;igonilera wira vudligr. 



I ■ ■ ' ;• c 






>l>0 '; 



rr.r'A'l 



i '(■ I T, 



, r, 



UUsi> 



43 

Tiksdagens första dagar, ocli som med en viss ratt kan betecknas 
som det konstitutionella jjarticts programskrift, flera af di_s^ 
nrundtanl-:ar gå igen i 1809 ars regeringsform. Don medborger- 
liga frihetens tryggande genom vederbörligen utstakade garantier 
var för Silfverstolpe författningens ändamål, och ickcalldelesutanskäl 
räknas han i drottning Hedvig Elisabeth Charlottas dagbok till 
dem af konstitutionsutskottets ledamöter, som företrädesvis förtjä- 
nade benämningen >les amateurs de la libertci.' h'or drottningen 
framstod Silfverstolpe närmast som en tailig motståndare till mo- 
narkien, och i sin afvoghet mot samt bristande och dessutom 
färgade kännedom om det yjarti, bland luars ledande krafter han 
hörde, har hon i sin framställning utmålat lionom som en exal- 
terad \'tterhghetsman. Det slag af politisk tVihet, som for Silf\-crstol- 
pe var idealet, har han dock tillräckligt klart preciserat, bl. a. i nämnda 
skrifter, för att man ej skall behöfva sväfva i o\isshet om arten af hans 
tänkesätt, lian hörde till dem. som i sin ungdom en gduv; häl- 
sat en ny dag för mänskligheten genom den franska revolutionen. 
Sedermera hade han lärt sig inse dess ofverdrit'ter. I en tlikt. 
kallad ^Friheten»,- skrifven 1S09 och tillägnad den gamle förkäm- 
pen för laglig ordning under Gustaf i\^ .Adolfs despotiska sty- 
relse, riksdrotset C. A. Wachtmeister, har han gifvit uttr}'ck ät sin 
besvikenhet öfver frihetens nederlag genom revolutionens öfver- 
handtagande anarkiserande tendenser imder skräckväldet. Mot 
anarkien, säväl som despotismen, sätter Silfverstolpe den lag- 
bundna friheten. :>IIvem är den frie:- frågar han, och svaret blir: 

»Den, som njutningen förstår 
Utaf (let samhalls.';kick hans röst bereda får; 
Som siUter, ej af sken och lystnader bedragen, 
Sitt hela sjelfbestånd i lydnaden för lagen; 

Och som, i verkning ställd på politikens brant, 
Af is för nåd och hot, af eld för rätt och sant, 
Står mot — då anarkien, då despotismen Ijungar — 
Med lagen till egid. folkledare och kungar.-' 

Man märke särskildt den fi^)rsta af de anförda stroferna.» Det 
är den bekanta Montestiuicusk-a frihetsdetuiitioncn, som här af 
Silfverstolpe klädts i svensk meter. Och man sparar hans före- 
bild för ett fritt statsskick: Montesquieus konstitutionella monarki, 
där statsmakternas väl af\;igda inbtn-des jänniktsläge garanterar 

' jfr X. Höjer, TUl frågnii om iippkomstea af 1S09 fiis regeringsform. Slats- 
vel. lidskr. dec. 191 1, extrah. s. 39. n. 2. 

- Intagen i Silfverstolpe^ samlade skaldestycken. 



ITK! --I, •;. 

Il :?i ;' . •■■'. .;;-T 



\'l! II. 



44 



« 



medborgarens friliet, ocli lacken är högsta aulctoritct för underså- 
ten säväl som regenten. 

Dessa antydningar ma vara no<^ för att ge en föreställning 
om Silfverstolpes insats i iSoy ars författningsarbete och arten 
af hans politiska åskådning. Till sin läggning mera en teoretiskt 
spekulerande än praktiskt handlande natur, har han dock \isat, 
att han till fullo förstod att uppfatta den fak-tiska situationens 
kraf; därom vittnar tytUigt hans förut nämda programskrift, i hvil- 
kcn nödvändigheten bjöd honom att för ögonblicket pruta af i)ä åt- 
skilliga af de reformer, som han i och fiirsig ansåg ouskvärdt genom- 
föra. Det är naturligt, att Silfverst(jlpe. .själfen af hufvudmedarbetar- 
ne, skulle i alldeles särskild mening känna sig solidarisk med det 
konstitutionsverk, som af 1809 ars ständer antogs och stadfästes. 
Redan under loppet af sanuna riksdag hade det parti, lian till- 
hörde — dit rälcnades utom Silfverstolpe sådana män som Mau- 
nerheim. Järta, bröderna Jacob och Rudolf Cederstrcim, A. G. 
Mörner m. fl. — all möda c^spard att lotsa den n\'skajKide for- 
fattningen i säker hamn undan de allvarligt hotande attentat, som 
af det gustavianska motpartiet med den gamle lättledde konun- 
gens goda minne och gillande gjordes för att genom en kontra- 
revolution slopa densamma och införa en annan tingens cn-dning. 
Alen äfven de närmast efter 1809 följande åren voro för det nya 
statsskicket kritiska. Det gällde därför för ide välsinnade> att 
alltfort vara pa sin vakt, och att, som Silfverstolpe skrifver, .ar- 
beta och icke förtröttas: t\' frän det cigonblick de skulle bt>rja 
att misströsta vore allt förloradt^.' Ehuru icke själf i en ställning, 
som tillät honom att direkt gripa in i statshändelserna, kände 
han sin förpliktelse djupt att i mån af krafter och förmåga »bjuda 
till att vara nyttig». Nedan publicerade bref,^ alla med undantag 
af det första, som är frän slutet af 18 10, skrifna under loi)pet af 
år 181 1 och riktade till hans vän och partikamrat från 1809 ars 
riksdagsstrider, Adolf (iöran Alörner, visa hur Silfverstolpe denna 
tid fattade sin uppgii"t att utveckla och befästa det \'erk, som han 
och hans meningsfränder varit de förnämsta att grundlägga. 

1 lufvudintresset i dessa bref, där Silfverstolpe btskrifver sina 
planer och arbeten och uppmuntrar Alörner i hans verksamhet, 
kn\'ter sig kring kronprinsens, Karl Johans, person. Direkt eller 
indirekt kretsar brefskrifvarens tankar omkrin<j" honom såsom 



H 



1 



' Se nedan brefvel den -' u iSii, s. 19. 

- De tillliöra Esplunda arkiv ocli ha af ägaren, grefve Axel Mörnor. välvilligt ställts. 
till milt förtogandi-. \'id tryckningen har ortograti-^k no'.;grannhei iakttagits. 



>in 



.' I i'- 



i/ 
I i'-. 



■ ■ " 4 5 ■ 

TiieLielpunktcn i Sveriges oftentlii^a lif. Icke minst 1809 ars nian 
hade ställt höga fc^rhoppningar jju ilen n\-koiacle tronföljaren så- 
som räddaren i rikets brx-dsaninia belägenhet. Man väntade af ho- 
iiDin ingenting nniulre, än att han skulle onisk-apa nationen orh 
\äcka till lif en nationalanda, hvarigenoni dess själfförtroende ef- 
ter de lidna nederlagen kunde äterfödas. Uttalanden af tidens 
ledande män — Silfverstolpes for Alörner skildrafle [)ersonliga 
intyck' biira äf\cn därom vittne' -— visa, alt man kände sig för- 
vissad om att dessa förhoppningar skulle komma att ga i upp- 
f\-llelse.° Men det var af \'ikt, att den i s\enska förhållanden täm- 
ligen oinvigde kroiiprinsen bibringades den rätta upph'sningen 
och försågs med medel att sätta sig in i det svenska regerings- 
sättets anda. Mänga krafter voro i rörelse fur att intluera pä 
Karl Johan, och röster saknades ej. som uppmanade honom att 
återupptaga de revolutions{)laner till forman fcir en kunglig makt- 
utvidgning, som en gäng förut l}xkligen blilVit afvärjda.-* Har 
säg Silf\'erstolpe en bjutlande plikt att göra något, och man far 
vitl läsningen af hans bref ett liHigt intr_\ ek' af hur han iSii sök- 
te spela den själftagna rollen af en politisk och konstitutionell men- 
tor för Karl Johan. Man öfversätter regcringst'ormen pa franska 
till k-ronprinsens tjänst, han skrifver memorialer och inlämnar for- 
slag om n}'ttiga reformer, han förlattar en bok, hvars egentliga 
ändamål är att för kronprinsen tolka den svenska konstitutionen, 
ja han ger t. o. m. anvisning pA de jiersoner, som i alldeles sär- 
skild grad böra vara \'ärda . hans förtroende.' Man s})ärar 
bakom dessa sträfvanden tleii s. k. M809 ärs cliiiue»,-"^ som söker 
att bibeh;illa sitt inilytande och värna sitt \"erk. 

' Se nedan brefvet den ^° o iSi i s. i c; f. 

- Några yttranden i bref till Mörner från dennes politiska vänner (i Ksphinda 
arkiv) kunna anföras som belysande för den entusia-;ni. som vid denna Uti om- 
jjaf Karl Johan. Jacob Cedcrslröni skrifver (_Visl)y den '^ a ivSii): iDet var med 
verklig tillfredsslälellsc, som jag vid Krou l'rinscns bekantskap trodde mig i honom 
finna alla de egenskaper förenade som fordras för alt af oss aterskajia en Xalioii 
och l)ibringa oss en god nationalanda. Jag hadde fyra gänger på de dagarna jag var i 
Stockholm, ganska longa samtal med honom, ilet enda som gior del sv.irt al lala 
vid honom, är, al han talar nästan mycket själf, sa at man får falla Konom i 
talet för alt iå säga honom de saker hvarom man vill underrätta honom-. — 
Ännu mi-ra entusiasliskl uttalar sig Clas Fleming (Stockholm den -^4 iSiii: 
»Prinsen är i Statsrådet hvarken mer eller mindre än /•'ci^Y/v///'//^'. lians faitnings- 
gofva är lält och precis, lians vuer vidsträckta, ljusa och menniskoälskande, lians 
själ af en storhet och upphöjelsc som sällan finnes bland metiniskor. lians hjerta 
älskar ända till passion Frihet, sanning och rättvisa och «.len måste vara itl IJl 
eller bof som icke Ijenar honom med redlighet och nytla>. 

• Se S,//i//År/s .Minnen \'l s. 153 f. 

■* Jfr härom Silfverstolpes bref till kronjirinscn den ■ j iSii. Irvckt i S\/;//i- 
k,ls Minnen, Uih. II. s. 362 i(. 

= Se L. T. /■'iii^esliih)i. Minnen och anteckijingar. 11 s. l^4. 






: w'- :" 



■•/'!. 



'■.■■> ''j' 



Vör detta arbete ]):ikallar och erhåller Silfverbtolpc Mör- 
ners bistånd. Denne hade tagit verksam del i riksdagsarbelet j 
1S09, hade ät\'en \itl x^alriksdagen i ( )rebro 1810 spelat en fram- ^ 
stående roll samt vistades nu som gotlsägare pa sin gärd ICsp- \ 
lunda i Närke, lians langa olTentliga verksamhet som niciUem 
af regeringen började först 1812, da han blcf statssekreterare for 
fmansärendena. Med IMörner hade Silf\'erstolpe sedan gammalt 
nära förbindelser', och den förres begäfning, djupgäende studier 
samt utprägkule smak for litterära s\'sselsättningar gjorde hans 
samverkan synnerligen \;irdefull. Ocksä ofvcrhcjpas han af Silf- 
verstolpc med projekter och ifriga uppmaningar till inlägg i da- ,; 
gens strii-lsfragor. Redan vid iScx) -10 ars riksdag hade Morner t' ■ 
gripit till orda i dagspressen,- och iSii, da hans tid \ar mindre I i 
upptagen, ägnade han sig, såsom af ile efterföljande brefven 
framgår, åt en omfattande publicistisl; \ (.rksamhet. iSo*) hade 
gifvit Sverige en oftentlig press, och om allmänheten ännu endast 
nnxkct sparsamt fatt skonla några af de 'tr_\'ckfrihetens },'piierlig;i 
fiukter-v, h\'ilka Silf\"crstolpr f irtrostat pa for uppkomsten af en , 
sann icspiät public», hade dun i sa m}'cket rilcare matt blitvit hug- 
nad med tlagblad och tidskrifter, för det mesta af efemär art. och 
ofta tjänande dunkla och tvet\'diga S3'ften. ]Ln viss rangjilats I- .' 
bland dessa tidskrifter intager den af den bekante orcstiftaren och \ 
intrigören C. A. Grevesmohlen talangfullt redigerade lAskadaren, \ j 
medborgerlig wcckoskrift i statistiska och politiska ämnen-, hvil- i 

ken icke s\-nes varit utan inll}'lande pä allmänna oi)imonen.^ [ 
Alot Åskådaren \ar iifven Morners presskampanj riktad. Ehuru ' _: 
närmast afsedda för allmänheten, voro hans artiklar dock kanske i - 
i allra friimsta rummet ärnade för kronprinsen, hvilkens känslig- ■. 1 
het, som Silfvcrstolpe anmärker, iör dagbladsopinionen var sär- i ' 
deles högt utvecklad. De fä en viss pilcant bismak däraf. att j ] 
Karl Johan, icke alldeles utan skal, ansågs i hemlighet gynna | ' 

vissa af de i Åskådaren frainlt>rda meningarne. Särskildt torde \ ] 

. \ \ 

detta ha galit dess åsikter i ekononiiska ämnen. »; 1 

f. 1 

' I ännu liöi^re grad synes M. v.irit lierad ined de yngre bröderna Silfver- i » 

stolpe, Gustaf Abraliani ucli l'"redrik Samuel, från hvilka en vidlyftig korrespuri- f 1 

dons för\'aras i 1'splunda arkiv. jfr. .1. /■'/// j;7,'.'.':. Kn brefväxling om Gustaf Abra- J ■. 

ham Silfverstoliie, denna lidskr. 1910 s. 153 if. « a 

- Se Journal fiir litteraturen och thealern iSio, n:r 90— 91 C' 4. '^.<^- linligl - ]| 

koncept i I-]splunda arkiv är den här förekommande upsalscn, 'Några ord om « \ 

livad som bör förstas med opposition, eller oppositionsparti till eftersinnande af i i 

Iramtida lagstiftare», författad af .M. ; j 

G. A. Silfverstolpe skrifvcr ull Morner. Norrköping den "5 iSii: -Hopen ] 
här tror på sin .\skadare som p.å bibeln». (Esplunda arkiv.) Se äfven nedan bret\et 
»len - 5 iSi 1. s. I.}. 



U 



'r. V> 
. -i 



.•.•-;,'li 



,. j';.r!-:-»vc ■ 




MV'...n!' )•.• 




.,/ii ■•il ,• '■' 


l.i>y^' 


,: i i';qy;;. 


,::)!.'. 


■■(■■•f.t.r; ! 


1 . r ' j 


'.I, ■, ■. ■ ; 


•K.. kl 




••rn 



,t-^/-;(i- 



'i;ii< 



;• ]■ 

■, • il'!'! 

, ; 
.J'-'fl 

y' ','"1 



47 

Som bidrag äfven till frågan oin tidens licniligajournalistikäro så- 
lunda SiltVerstolpes bref icke utan sitt intresse. Angående dagens 
löpande himdelscr samt politiska och personliga skvaller är deras inne- 
jiall mindre gifvandc. Dock torde de upj-)t\'sningar, som himnas 
om Järtas ställning under den bekanta Oxelbergska striden och 
hans afgang från regeringen, vara värda en \iss uppmärksamhet. 



Brcf från Axel Gabrid Silfventolpe till Adolf Göran Mornor. 

Stockholm iXtw 6 Hec. iSio. 
Min Meders-Vän och Bror! 

Under oändeliga tacksägelser för din wänskapbfulla och smick- 
rande hågkomst, fär jag, skjiulande till ämnena i ditt bref, nänma., 
att sedan jag 2:ne gånger förgäfvcs sökt Wetterstedt, träffade jag ho- 
nom i går, och han sade mig alt angående Skriftens' sändande med 
Avisorna, skulle han sjelf tillskrifva Dig i dag. H\atl effecten af den- 
samma angår, har den varit rätt nyttig, och alla kloka tacka tor den- 
samma; likval har den, som naturligt var, haft till jjåföljd ett s\'ar, 
(leruti Järta blifvit ännu hårdare angrij)en.- Men Järta ärnar ej svara. 
Han har begärt undersökning om sitt förhällande, att anställas genon> 
Hof Cant/leren, hvars embete denna befattniiig åtföljer: och den lärer 
i dessa ilagar blifva anbefaldt. Beträlfande den upplysning Du fått 
att saken mot Oxelbergs tryckta Dictamen egenteligen bordt tillkomma 
Justiti;i;-Cantzleren. tror jag visst att det så förhäller sig, när frågan är 
om //<"•(•//.' soni shall fora talan vid domstol: men det är också intet 
annat Jiirta begärt, än att målet skulle genom Justitia:-Cantzleren be- 
handlas, sedan blott Konungen förut -utverkat Honde Ståndets consli- 
tutionella medgifvande dertill. Angifvare existerar ej i ett mål som 
ligger för jniblikens ögon (.nämligen Oxelbergs obevista tillniäle): det 
finnes blott en Actor, och det kan finnas en Anmärkare hos Konun- 
gen, hvilken Anmärkares erindran kan haiVa till påföljd förordnandet 
af en Actor. Att Järta skulle vara obefogad såsom Anmärkare. det 
vill säga, icke Angifvare, hvilket medforer be\isning af någon ting 
icke väl u!)pdagatlt, utan Uppgifvare hos Konungen af ett klart l"ac- 
tum, som till äfventyrs ej förut var Konungen kändt, kan jag, up])- 
riktigt, ej fmna: jag tror, att dä intet beilVande kunde äga rum utan 
ett préalabelt constitutionelt steg af Konungen, hvaröfver Stats Rädet 



' Den äsyftiide skriften aren broschyr, anonymt ut^ifven under hösten iSio, 
med titeln »Undersökning om oväldiglieten af de s;i kallade oväldige Tankar ang.iende 
llr Slatssecreteraren pirtas åtgärd ifr.iga oiu Riksdagsman C)xelhergs memorial 
rörand(! Spannniäls direclion». Såsom framgår af cit egenhändij;;t af Murner skrif- 
vet koncept i Esplunda arkiv har denne författat skriften, hvari han i det beryk- 
tade målet gör ett inlägg till sin vän Järtas försvar. Jfr J-'frsi/ls iefnadsteckning 
af Järta (\'alda skrifter I. s. IX. n i). där han framkastar den förmodan, all Jär- 
ta själf skrifvit Ijroschyren. 

' Se Forsell, anf. st. 



,(.' ■.;^ 



t: 14.1?;' 



r.u; ^ . Il 
- 'j I , <• • ; ' 



Uvi.i' \ ■.;'!;, 



48 

ätVen borde gif\ui sina tankar, så — IkuIc <iet \arit \:il om lnstili;L-- 
("antzlereii gjort anmärkningen — men nar lian ej hördes af, lujrde 
hvilken Stats Rådets Ledamot som liälst, till uch med de mllilaira, 
i sin egenskap af Stats Råd, kunna anmäla factum hos den Myndig- 
het som äger friiiusta rättigheten att conimunicera med ett Riks Stånd, 
och äfven kunna vid denna anmälan tilliigga, att i en Stat der Clrund- 
lagarne skulle så uttydas, att helgden af Riksdagsmannarätten kimde 
skydda otTentliga inbrott i Allmänna Lagens grund-prinriper, der 
wilja de icke äga någon befattning, livad annat liade justitiru-Cantz- 
leren i ett mål af denna beskaffenhet kunnat göra? Han hade ändå 
ej handlat i kraft af sitt Justitia-Cant/.lers-Kmbcte: dess utöfning hade 
ej inträdt förr än efter Hontle Ståndets medgifvande: då hade han 
blifvit Actor, eller (.lan hvarifrån actionen utgår: förut var han ej annat 
än anmälare af händelsen: och sådane, rätt väl autoriserade, hade 
kunnat finnas äfven utom Stats Rådet, i synnerhet bland Spannmåls 
Directionens ledamöter; ja, Konungen Sjelf hade kunnat vara denna 
anmälare, om Han först hade läst tillmälet. 

Det är sant att vi torklarat Kngland krig: och deröfver har ej 
förniärkts något bittert missnöje, emedan alla medgifra att vi ej kunde 
göra annorlunda: äfven väl iir en årsliil inne, untler hvilken kriget ej 
k;in bli actilt. Hopp om negocialioner imedlerlid. Kungens i Kng- 
lanil åter insjuknande i tokenskap, moj/i^c// deraf luljamle ministcre- 
förändring, mycket bankrutter i Kngland, m. m. rassurerar ock något 
tills vidare. Kejsar Napoleon begärde Kungens decision under 6 da- 
gar: blefve den negative, skulle Ahpiier resa. — Riks Marskalken 
I"'ersen begrofs i förgars. Klockan 12 om dagen börjades processio- 
nen från Slottet. Klockan \^ 3 var högtidligheten förbi, och cj/lsinxrn 
i'i\> har forsjjorts. — Härmed ber jag få göra Dig present af Rar: 
Llemings 'i'al, äfvensom af (Irefve Ankarsverds, hvilka utkommo, me- 
nar jag, sedan Du i maji var bortrest. — Min vördnad tur din (iref- 
vinna, och oändliga tacksägelser för Herrskapets gemensamma poli- 
tesse och din bepriifvade vänskap. 

•, .: _: -1 .'!■ - 1;: .: :. ;. .■■: \> • AxcliuS. 

Jag skrifver med något besvär, emedan jag i går halkade om- 
kull i Lejonbacken och stötte mig något hederligt. Jag föll pu sidan, 
så att min tämligen massi\a guhhlosii ho[)kramades och gick något 
scinder. Derjemte skrapade jag kindbenet blodigt, feck ett hål under 
hakan, ett på underläiipen, och en framt;md afbruten. Men som jag 
har mycket sunda vätskor, sa har jag häraf obetydande olägenhet. 
Imedlertid ber jag Dig förlåta att jag glömde tala med Weltersledt om 
den utkomna Andra Delen af Gust. Adolfs Lh'storia. ' ^\:\<^ skulle just 
vända om till Cabinettet Lejonbacken upp.före. då jag"f"öll, och blef 
l(ir mycket bloilig för att kunna i)resentera mig. 

Utaf tlin upplaga lära circa 300 Kxemplar vara sålda. 






I 






i 
I : 

H 
P 

M 

H 

11 

... 



' Åsyftar »Historia 
ringsår». 



t.itla af f, (i. konun" f.iislaf IV .•Vdulfs scdnasle rcijc- 



i;.., ,.• ,;l 






<v\ 



(..; : M.--'t 



Oflf 



'. n. 



.v I ' !'■■; 



i •,, i.,'! 



:■,•/! >■,'.: i' 



40 

Stockholm d. 4 Febr. 181 1. 

Min Heders Van och Bror! 

Jämte oändliga tacksägelser fur ditt sisla bref, utlieder jag mig fa 
nämna för Dig, att jag, 1 den ötvertygelsen alt kännedomen af vårt 
Regeringssätt vore den främsta som vår Krön Prins borde undfå, om 
bdde Han och wårt Fädernesland skulle blifva lyckliga, och då jag 
funnit ingen wederborande tänka med något alfvar derpå, föresatt mig 
använda min personliga möda till detta ändamål, sä mycket häldrc 
som jag, vid ett par tämligen länga ccuiversationer, funnit lionoin äga 
så wärdiga tänkesätt och ett sä sundt furstand, att det föitjcnar att 
inan bjuder till åhninstoiie gifva honom de kunskaper, han naturligt- 
vis måste sakna. I anledning häraf har jag redan före Jul, genom 
Wetterstedt, skaffat mig att låna iXtw fransyska öfversättning Krön 
Prinsen i Paris undfått af Regerings-Formen. Den var i allmänhet 
god, men dels hade Copisten utelemnat några viktiga punkter, dels 
var (\t\\ oriktig i afseende på en mängd finesser, som ingen Svensk 
en gång rätt observerat, utan att sjelf hafva haft befiittning med våra 
constitutionella ämnen. Denna öfversättning har jag afskrifvit, jämfört 
den 2 gånger rad för rad med originalet, retoucherat den på mer än 
100 ställen, omskrifvit den äter, låtit Wetterstedt genomse den, hvilken 
också en gång jämtort den med svenskan, och i dessa dagar lägger 
jag den, med Prinsens tillstånd (efter i:sta Exemplaret var Hans), 
under pressen, och trycker deraf 500 Exemplar, pä det de Embetsmän 
och andra, som kuntle behöf\a tala med Honom om constitutions- 
änuien, måtte hafva säkra och bestämda termer att nyttja, begripliga 
för bägge. Men derjämte har jag öfversatt de af sista Riksdagars 
Constitutions-Utskott gjorde förslag till förändringar i Regerings Formen, 
samt 1S09 års Constitutions Utskotts Petänkande öfver Regerings For- 
men jämte Bilagorna dertill, äfvensom min utredning af Stånds-Pri\ ilcgier- 
nas beskaftenh.et, ' hvilket allt jag ärnar lemna Krön Prinsen i manuscriiit, 
på det han måtte komma i tillstånd att alldeles familiarisera sig med 
vårt Regeringssätt, intill nästa Riksdag, då Grundlags-frågornas ven- 
tilerande måste göra Regeringssättet till ett dagligt taleämne för hans 
öron. Detta allt torde jag om 3 högst 4 veckor kunna presentera 
åt Prinsen. j\[en en vigtig fråga återstår, som Han borde känna, sa 
mycket mer som de olika intressena en gång vid afgörandet gör den 
till en af de svåraste att fatta ett parti öfver. Det är tlen om Ref)re- 
sentationen. Hvarken orkar jag nu, et"ier 6 å, 7 veckors ouj^])hörligt 
arbete, eller förstår jag ens, att framställa den på en gång kort och 
en détail: ty att öfversätta hela Constitutions Utskottets Bok härom,- 
blefve en evighet. Nu får jag derföre härmed till Dig framstrilla den 
frågan, om ej Du, som bäst af alla känner detta ämne,^ skulle vilja 

' KonstilutionsiUskotlets nieuiorLilcr och expeililioncr 1S09 — iSio s. 452 ff. 

" .Xsyflar konslitulionsulskottets belänknnde i represenlationsfragan den 24 
mars iSlo jämte bilagor. (^KonstitutionsutskoUcts niemorialer och expeditioner 
1S09 — 10, s. 4S3 — 646). 

^ Mörner hade själf författat konstitutionsutskottets belänkande, hvilket bc- 
slyrkes af Silfverslolpe i dennes inlaga till kronprinsen Karl Johan den ',3 iSii. 
(Jfr ofvan s. 5 n. 4.) 

^—130349. rcnonhist. tidskrift igij. 



.1- ' ■ 



' •* ! I ■' ■. 



'1.: ; ■-■:. 



J-^.i 



'■'I 



: . I * •.; 

• '■■■: ( 



50 

göra en resumé på fransyska så af Betänkandet som af Bilagorna, för 
att sedermera aflemnas till Krön Prinsen, antingen, om \)n vill, genom 
mig, eller kanske häldre genom Wetterstedt, men i alla fall i ditt egit 
namn. Kunde en sådan resumé göras på 7 å 8 full.skrifna ark, vore 
det väl, på det ej vidden mätte förskräcka en Person, som väl läser, 
men redan ej h:ir mycken ledighet att läsa. I fall Du ej ville göra 
detta arbete, vet jag ingen som hvarken kunde göra, eller gjorde det. 
Man tänker ej ens på att låta öfversätta Riksdags Ordningen och Tryck 
frihets-Förordningen åt Honom: och jag orkar ej mera. Jag har lik 
väl tält med Wetterstedt härom, som inser nödvändigheten och låfvat 
söka anstalta, men den stackars hederliga mannen har så mycket att göra 
ändå. I händelse Du ingår i denna plan, utber jag mig få fråga om Du 
tillåter att jag för Prinsen nämner, att Du låfvat göra berörde resumé, 
som han då skulle hat"va att förvänta inom någon kort tid? 

Nyheter äro här inga af t'/\''f, ehuru sädana finnas, tror jag, i 
myckenhet, i landsorterne. Intet actlft krig höres af ännu. Prins 
Oscar, mycket lik sin Far, synes gifva mycket godt hopp. Han har 
nyss fått titel af Hertig af Södermanland och Öfverste Lieut. fiiUmagt 
i Gardes Regementerne. Krön Prinsen fortfar att intaga exactement 
alla. Det som fägnar mig mast, är att Han söker instruera sig. För 
några aftnar sedan hade han några Riksgälds Cont:s Fullmägtige hos 
sig, i 2 timar, för att discutera en enda sak. — Min vördnad for Din 
Grefvinna — Salut & fraterniié. 

■ • . A. G. S. 

Järla arbetar som en häst, och låter dem skrika. Han synes 
nästan ej ute, mer än i Stats Rädet och Beredningen. Visst tror jag 
att han jämt har en fot färdig att klifva bort, men ännu åtminstone 
står han qvar, hvartill kanske förhoppningarna om Krön Prinsen 
mycket bidraga. 



Gr..-!" 



Stockholm den iS Mars iSir, 



Min Heders Vän och Bror! 

Jag bör begynna med att be Dig tusende gånger om excuse för 
det jag så ganska sent besvarar dina wänskapbfulla skrifvelser, men 
orsakerne äro, att jag först \ille vänta till dess jag kunde återsända Dig 
ditt Concej)!, och att jag sedan varit något himlrad af e\tra-arbeten. 
Din RL\sumé af Rei»resentations-frågan är efter mitt omdöme rätt väl 
och rätt opartiskt gjord. ^ Détaillerna kunde ej däruti få rum: och 
ändamålet war endast att bibringa en i)erson, som ej kaA äga mycken 
tid till läsning, ett allmänt begrei)p om saken, sa att han, när den en 
gång förekommer, ej mätte vara för tlensamma främmande. Det var 

' Konceptet till denna på franska skrifna resumé, betitlad »Ess.ii d'un 
Exposé succinct de Telat de la quesiion sur une nuuvclle representation Xalionale 
en Suede», finnes i Espluuda arkiv. Morners med senare hand t,'jorda anmärk- 
ning, >presente par feu Mr de Silverstolpe au 1'rinee Koyale», är såsom af det 
följande framyår, orikti;^. 



^i 



,Ur-. :..M 



irl 






-,,"1 .:;., Ii 



'1.:,; .' 



.i.l'.if: 



,;.,■!■ .. 



'!■->•' 






:»;ii 



.">!> 



)■ > . . ■'Il- 



51 



conveneradt mellan Bar: Fleming och mig, att jag skulle furst aflenma 
till Krön Prinsen mina documenter, och prevenera honom om (.Itn 
skrift Han från Dig hade alt förvänta: detta skedde i fredags,' och 
någon dag i början af förra weckan lärer Bar: Fleming hafva fullgjort 
sin commission.^ Jag förmodar att Prinsen nu, sedan Han (som Du 
af denna dags Bihang till Post 'Pidningen ser) fatt riktigt Konunga- 
bestyr, icke lärer fä godt om stunder till nägot djupare studium af 
våra Constitutions-frågor;3 men imedlertid är t/en nyttan gjortl, all 
lemna Honom tillfälle dertill i sin egen pul[)et: och det blir alltid 
lättare för dem som kunna behöfva tala med honom öfver de vigtiga 
puncterna vid en Riksdag, att blifva af honom förstådda, IVIilt öfver- 
lemnande gaf mig, i Lördags 8 dagar sedan och måndagen derpå, då 
jag vardt befall till miiklagen, anledning till 2:ne conversationer, som 
varade den ena en half och den andra en hel timme, och voro gan- 
ska interessanta och rassuranta. Hufvudrésultalet af hvarje samtal 
jag fåll den nåden att hålla med Honom, är den fullkomligaste öfver- 
tygelse om hans moralité, förenad med libéralité och allmänna upp- 
lysta begrepp. — Konungen har på en vecka varit så kraslig, att 
Stats Råd ej kunnat hällas, utan att Han derföre är illa sjuk. Fruktan 
att delta tillstånd kunde räcka länge och ärenderne tlerigenom afstad- 
na, är hela orsaken till Krön Prinsens förordnande att provisoriskt 
företräda Konungens ställe: och detta förordnande upphör hvad dag 
Konungen Sjelf orkar vara i Stals Rådet. Jag tror mig böra nämna 
detta, på det att Du med öfvertygelse må kunna vederlägga de rykten, 
hvilka säkert komma att kringflyga i I.andsorterne, att Konungen 
alldeles afsagt sig regeringen. Delta är ej annat än en ganska amicale 
och provisionnelle transaction mellan Kungen och Stats Rådet. Om 
den är så rigtig efter Regerings Formen, och om ej Stats Rådet bordt 
regera, blir en annan fråga: men nog tror jag alt Landet är nöjdare 
med denna arrangement, som likväl om 8 dagar kan vara upphörd, 
blott Konungen tillfrisknar. — Klockan ringer 7. Min vördnad till 
Grefvinnan. Din uj^prikliga vän och högaktare 

A. G. S. 



Afskriften af din Essai etc. kostade 2 Rdr B:co. 



D: 21 Mars. 



P. S. Postens stora exactilude att ej mottaga bref under det 
klockan ännu ringer 7, gör att milt bref kommer en postdag sednare. 



' Genom ofvan s. 5, n. 4 citerade inlaga. 

* I bref lill Mörner, (cit. s. 5, n. 2) berättar Fleming, att han skriflliyen full- 
gjort sill uppdrag lill kronprinsen >vid samma lidpunkt som Silfveistolpe al"ga( 
sina handlini;ar». Om den ifrågavarande exposén afger Fleming följande fördel- 
akliga omdöme: >/vV(///;;V cch i(j\tnktigt sagt var din Éspcse klar, kraftig och kun 
skapsrik som allt hvad du skrifver och som sammandrag betraktad /////j/,.'/'//;». Det 
synes dock som om kronprinsen åtminstone ej under de niirmaste vtckorna fått tid alt 
studera aktstycket. >TroligLn», heter det i brefvct. >har han sedermera icke l.^st 
aclen emedan han aldrig sagt mig ett ord derom>. 

3 Enligt Kungl. Maj:ts nåd. kung. den 17 mars iSii förordnades Karl To 
han, i strid mot grundlagens bud, lill regent under konungens sjukdom. 



,u :i""'" 



:, .■.:)■.<! »ii»" 
; -f; no; I 

,' t.5'5j4".»"l 



i .'1 






52 

Jag får härigenom tillfälle berätta Dig den nonvellen, att Järta ej mera 
är Stats Secreterare. Detta är törniodcligcn en Riks-skatla, men kunde 
ej numera hjelpas. För circa 14 dagar sedan liirer han ha lagt in 
sitt Afskeds Memorial, i anseende till, efter hans öfvertygelse, skadliga 
projecter i Finance-wägen som hölle på att fä framgång, men hvar- 
öfver likväl ännu ej något ])ani är fattadt. En derjjä följande enskilt 
conversation med Krön 1'rinsen, som varat 2 timmar och varit ganska 
amical, hade till resultat, att memorialet ej skulle återtagas, men hvila. 
När Stats Rådet och de öfrige Stats Secreterarne i Söndags gjorde 
sin ganska välsinnade och kanske nyttiga revolution i 48 § R. F.,^ så 
war Järta, förut ej consulterad, utan af Wetterstetit blott enskilt wän- 
ner emellan prevenerad om Lördagen i allmimna termer, kallad jämte 
de Öfriga Ledamöterna för alt gå upp till Kungen med detta ärende; 
men profiterade af sin opasslighet tor att ej infinna sig, och ej göra 
en scéne genom sin ensamma opposition i tien sjuka kungens närvaro. 
Följden skulle då ock blifva, att han ej, enligt sin öfvertygelse, kunde 
vidare föredraga: han begärte således att hans memoricd måtte före- 
dragas, och det blef i går bifallit. Men derföre ;lr ej Lärta, som 
ryktet säkert skall saga, i opposition nu mot Regeringen. Tvärtom är det 
väl emellan Krön Prinsen och honom, och han fromierar alldeles icke 
mot Stats Rådet utan tror blott att samma nyttiga ändamål kunnat 
vinnas med bibehållande af R: F:s helgd. Han behåller ingenting, 
icke ens sin plats i Tull Directionen, utan återgår till sin förra belä- 
genhet. Prinsen har genom Börtzell^ skickat beklagelser att försona 
honom, och förhoppningar att han ej undandrager sig metldela sina 
råd och idéer i vigtiga frågor, hvilket Järta lafvat. 



■ '■•'y '' •• '■ ■ Stockholm den 22 April 181 1. 

Min hederlige Vän och Bror! 

Jämte det jag härmed får aflägga min tacksägelse för ditt sista 
bref och den metlioljande 2 R:dls Sedeln, har jag för detta bref elt 
annat ändamål, det nemligen, alt för Dig yttra min innerliga önskan 
att gissa rätt, då jag i all ära misstänker Dig för autor till i.\en veder- 
läggning af Åskådaren som varit införd nyligen 5 ä 6 Numror af 
Litteratur-Journalen. 3 Den är så förträfllig både i anseende till idéerna, 
kunskajjerna, stylen och tonen, alt jag (när jag undantager Järta och 
Wetlerstedt, hvilka säkerligen ingendera skrifvit den, efter hvad jag 

' S. åberopar af förbiseende felaktig §; bör vara § 40, där åtgärder i l-.ändel- 
se af konungens sjukdom behandlas. 1 

" Statssekreterare för civila ärenden. 

3 Den i n:o S6 — 91 af Journal for litteraturen och iheatern {'3/4 — '°iU iSii) 
förekommande artikelserien, benämnd »N.igra erinringar ocli önskningar, fram- 
ställda tilll allmänhetens pröfning, i anledning af åtskilliga uti Weckoskriften 
Åskådaren förekommande anföranden>, hvilken synbarligen här af SillVerstolpe 
åsyftas, är, såsom af nästföljande bref framgdr, förfallad af Mörner. Angreppet 
hade till följd tvenne svarsartiklar i Åskådaren (n:o 53. 54, ^,'s, " 5\ hvarpa Mör- 
ner replikerar i Litleraturjournalen i en »Förklaring till allmänheten» ln:o 12S, 
13O1 ^*) V*)- Koncept till alla dessa Mörners uppsatser finnas i Esplunda arkiv. 



v?. 



.',':\' 



] ,;■ . >■ I '■•I'' '■' 



Il ,. l.^, 

1 , ■..' 






.,'0'' ,ri-if.! ■'■" 
••■••I !.;.l!'.iti'.'' ~'j'' 



.'. ..I'.' 






.0 ,':f.,M-.i' 



,,; ifif; 



/ •' I 



53 

kan dömma) icke wet någon i detta Rike att gissa pa, som i sin 
skrift kunnat förena alla dessa egenskaper, mer än endast l^u. Ar 
det en annan, sä gläder jag mig åt upptäckten att ile goda tänkarnes 
antal ökas. Är det åter Dn, så gläder jag mig åt den större soin Du 
denne gången gifvit ät Din styl, genom ett minilre antal af ord, min- 
dre Uingd i bevisningstournurerna, och en deraf uj)pkommen större 
lathet i idéerna och större klarhet i framställningen. Dessutom har 
s.Tllan Tryckfriheten blifvit sä värdigt och nyttigt använd. Dåt mig 
änteligen la ilen tillfredsställelsen att wela att Du är autoren, mot \il- 
kor, som du sjelf behagar, att nämna eller förtiga Dig. Afven ber 
jag Dig jx* det högsta icke förtrolla^ vid Åskådaren. iJet återstår 
ännu en hop både i hnance-vägen, bevillnings-vägen och constitutions- 
wagen, som behöfver att af ett moget hufvud inför allmänheten recli- 
fieras. N:rorna 46 och 47 äro af den sismännule genren, och böra 
så mycket mer relcveras i samma värdiga och lugna ton, som Askåila- 
rens ton deruti försämrat sig och gått uf\er till en ad\ ocatoriskt per- 
sonlig åsyftning. ^ 

Jag ber härmed få göra Dig present af en brochure, som jag 
underkastar tlin granskning, och — när Du fördomsfritt läst den från 
början till slut — ditt omdömme: och derpä innesluter jag mig i din 
oskattbara och beständiga vänskap. 

. ' A. G. S. 



■ ■■ Stockholm den 2 Maji iSii. ) 
Min aktningsvärda Vän och r>ror! ' ' ' ' •■ , ,. '\ 

Gud nås, Du har visst rätt i att ej hafva väntat mycken brefväx- >| 

ling af mig: jag har merendels mycket alt arbeta, och tänker och ."j 

skrifver med yttersta svårighet, till och med bret", emedan jag, i brist g 

pä en riktig läro-method i mina yngre år, icke begynte tänka förr än % 

jag var några och 20 år gammal, dä jag kom öfver Helvetius och i 

Condillac, och en ny werld öp])nade sig för mig. Jag ber dig ock . ' I 

vara sä god och icke mycket tillräkna mig om jag icke alltid svarar j 

Dig exact. — Öfver riktigheten af min gissning och öf\er ditt förtro- ! 

ende gläder jag mig på det högsta, och skall ej missbruka det.- I 
Mannerheim och Wetterstedt hafva ensamme fått del deraf, sä niycket 

häldre som de förut voro derom nästan öfvertygade, och genom för- , 

troendet blifvit förbundne till discretion. Med den sednare ville jag j 
så mycket mindre spela tint, som jag nödvändigt ville befordra snabb- 
heten af de tryckta skrifternas framkomst till Dig, och derigertoni 
snabbheten af obehörigheternas värdiga vederläggning. Också ingick 
han gerna deruti, på det sätt att hvad weckoskritterna angår skulle de 

få tillsändas Dig postdagligen, omslagna med ett pai)perskors, sä alt ^ 
man i hörnen ser att det är Titlnings-pap})er, och hvilka upplemnas 



I 



' N:o 46 n.f Åskådaren innehåller en artikel om >Förlroendesysslor>, n:o 47 
en >Om rikcls ständers justitieombudsman». 
- Jfr ofvan s. 12, n. 3. 



,■(■ 



-Ml., 



■';■.!; I ?.'.•!;; jr i/ 



r. ,' ■;,!:-l:l 1 



'*• I r -i.l-K 



54 



till Wetterstedt i dilt namn. livad åter tjockare häften beträffar, trodde 
han sig finna medel dertill genom den utväg Du sjelf projeclerat, 
Courirer till Göthcborg. Du behagade nu sjelf skrifva honom till ett 
litet tacksägelse-bref och åberopa mig; men någorlunda snart, på del 
denna comnumicationsväg må bli riktigt öppnad medan Wetterstedt är 
qvar i Stockholm; ty jag har hört sägas att han tärer iirna få 
permission att dricka brunn vid Ramlösa. Jag önskar att ])u snart 
måtte få befatta Dig med Åskådarens tankar om Cours, Agio, Handel, 
Bevillning ocli i allmänhet Financer, hvaruli mig är sagdt af klokt 
folk, att ibland några riktiga, skall finnas många upp- och ner-vända 
begrepp af stor wigt att rectifiera, både i afseende pä mängden af l;i- 
sare och på de Styrande. I de få constitulionella ämnen som numera 
där förekomma, kan jag sjelf se att han ofta déraisonnerar med klyf- 
tighet, och nu nyligast äfven personaliserar, för hvilket sednare, såsom 
varande en förändring i hans första ton, han (utan försvar för j^erso- 
nerna) förtjenar en värdig moralisk föreställning. Ett par saker på- 
minner jag mig, som behöfde yrkas och utredas kart och klart: den 
ena att man förgäfves, utan en outtömlig fond, söker att genom arti- 
ficiella utvägar styra Courscn, äfvensom att cours och agio äro 2 
mycket olika ting; den aiuira att Sveriges handel är någonting helt 
annat än köpmans-intresset, och alt man ej bör drifva sin riiltmätiga 
aversion för det sednares tilltag [\\\(h\ till att låta (\cn förra förgås. 
Likaså torde försöket att upphjelpa Riket genom en Öfvertlöds-För- 
ordning förtjena alt bemärkas såsom en liten och fruktlös mesure. 
Det är en olycka, att setlan Järta är borta fins ingen mer i Stats Rå- 
det som har stora Finance-begrepp, mer än Plåten, som ändå ej har 
andra, än dem hans lumineusa Mufvud förskaffat honom, och som 
dessutom ofta är borta vid sin Canal. Det är niycket derföre, som 
din möda alt utreda ofvaniAämnde änmen skulle vara af hopslå \ itrt, 
älvensom för alt visa alt Askäilaren icke är någon Gud Fader, som 
mången läsare ännu tror, ehuru nog mindre efter vederläggningarne i 
Litteratur Journalen. Det är icke osannolikt alt en viss i Åskådaren 
berömd Excellence är lämmeligen initierad med Redacteuren till Åskå- 
daren; och alt han söker alt denigrera den sista Stats Secreteraren, 
med hvilken han aldrig kan jämföras, hvarken i duglighet till Finance 
Minister, eller i afseentle på de olika perioder, hvarunder bägge haft 
financerna om händer. Abicte virtute, och an\ änil din utmärkta talang 
på ett lika klart kallt och \ärdigl salt, så alt man äfven målte få njuta 
någon af tryckfrihetens ypperliga frukter. Med en alllid fortfarande 
lika högaktning framhärdar jag din uppriktige vän och tjenare 



\. G. 



b. 



Stockh. den 30 sept. iSii. 



Min aktningsvärda \[\\\\ 

Så sällan och ogerna jag vanligtvis skrifver bref, kan jag likväl 
ej underlåta att använda några ögonblick till uttryckande af min 



::i 



hc 






/ ■ .uA 



...o 



•"in 



■ B no; i ur 



: ■( ! ; 








i'- (H 


-•al/ 



,, .'.'il 



1 ,|| .t 



■r.:-o>ii 



55 

erkänsla för Dig, öfver de meci djup iirskillnmg, insigter, valvilja, 
wärtiighet, och omfattning i vucr författade stycken i Journalen un- 
der de 3 sistförflulne inänaderne.' Efter hvad jag förut kände, har 
jng lätt igenkänt din hand; men jag har ä{\en fatt bekräftelse därpå 
af Redacteuren, som af mina omdömen och kännedomen af vår liai- 
son lätt fann, att ett sådant erkännande för w/^»- icke var någon in- 
(liscrelion. Jag kan ej beskrifva hvad gläilje jag känner att se tryck- 
friheten så använd: det är på det sättet hon frälsas, corrigerar sina 
missbruk, och gagnar vårt fädernesland. Efter de, i den biltrn gen- 
ren, emot anarchisterne (ty så anser jag dem) utfärdade bitar af för- 
tjenst, hafva dina v;n-digt och lugnt raisonnerade stycken, kommit och 
med öfvertygelsen nedslagit sophismerna, och i många mål skämt 
bort deras cretlit hos båile vissa högre och lägre. Jag tillstår väl att 
jag nu ])å lång tid icke sett hvad verkan de haft till själfva antago- 
nisternas bättring, ty jag har ej sett deras blad; men det kan vara 
lika mycket om deras ton, blott tonen /'c>/- dem afmattas genom hög- 
tidliga bevis som Du gitVit att de Inarken äro ärliga, eller förstån- 
diga, eller kunniga. Det kallas att schavotlera på tre torg. Tröttna 
icke: Du gör vårt fattiga land därmed ett gagn, som Du ej alltid 
kan gissa till: och om hela den publik som kan värdera Dina skrifter 
ej öfverstiger 50 personer, så är det redan en dyrbar omstiindighet 
hos oss att deras begrej)p rectifieras och vägledas, ty de influera 
redan på ilera hundrade. — Jag skulle önska att Du äfven \iil till- 
fälle ville författa en historisk berättelse om de 3 Riksdagar Du bi- 
vistat, vore det ej för annat, åtminstone för att låna Krön Prinsen att genom- 
läsa. Att den ej borde vara mycket lång, forstås, äfvensom att den 
ej borde innefatta om personer annat än notoira fakta, emedan det 
annars blefve en lång angifvelse-act mot vissa. Men en sådan rela- 
tion skulle säkert både intressera och gagna honom, både för att lära 
känna moliverna och ledningarna af många följande händelser, och 
många personer, i synnerhet sådana som förtjäna värderas. 

Jag har och budit till att vara litet nyttig hos Krön Prinsen 
(dock blott i allmänna saker, icke i enskilta eller i afseende j)å per- 
soner). Jag har hos Honom haft många tillträden och enskilta con- 
versationer, on) vårt lamls belägeidiet, om vårt regeringssält, om vissa 
angelägna företag till att lära känna landet och göra nationen uj^p- 
lystare: jag har äfven lämnat honom några !/ié/noirir öfver dessa äm- 
nen som, när vi träffas, icke skola vara hemligheter för Dig. Alltid 
har han mottagit mig och mina idéer med den ädlaste välvilja. Men 
tidernas omständigheter så utom som innom landet, vägra Honom att ännu 
företaga alU det goda Han verkeligen med värma \ill. Aljt kan 
Han naturligtvis ej heller ]ki långt när känna; men Han begär ej bätt- 
re än alt blifva upplyst. Det rådande hos honom är ädelhet och nit: 

' Af de >stycken>, pS. hvilka Silfverstolpe här anspelar, kunna alininstone 
Ivenne med säkerhet idenlilieras efter i Esphmda arkiv förvarade koncepter. De 
äro: >Nå5^ra ord om verksläUighelsälyärder med afseende pa en del senare eko- 
nomiska förfaltningar> (Litlci-aturjournalen '8, ^/s) samt >Fursök till hesiämmande 
af de aUmänua grunderna för en tryckfrihetsförordning» iLilteraturiournalen 

3- a. ^/„. 3 „V 



■' ■ ••fi'- 
';! ifO 



! (1 



■■'urAi 



M->nl- 



56 

god är Han, kanske fur mycket: hans hufvud är hvad man egentli- 
gen kallar up[)lyst: hans väsende meil fullkomlig ärlighet' intagancie: 
och vore Han blott en gnmdelig fmancier, och ndgot mera genom- 
trängande människokännare, sä \ore lian en ange! till Regent. Jag 
menar meii menniskokännare, egentligen att Han sknlle bättre första 
de elaka, och i samma mån fermaie dccidcra sig fur de goda: ty 
tlet är änilå blott med dem Han kan sympathisera. 

En sak har jag varit nog lycklig att kunna sätta litet en train. 
I mer än 2 år hafva vi ini haft ett särskildt departement för Allinän- 
na Undervisningen^ och det synes ej en våt tläck efter det. Namnet 
Ecclesiastique-'^^\\)Q.<X\'(\<.')\\ synes vara liksom ett skydd för glön)- 
skan af dess hufvuddestination. Tillfälle till allmän undervisning borde 
finnas för ungefär 100,000, och detta tillfälle Inins ej för mer än un- 
gefär 7,000: dessutom har det befintliga stora brister. Jag har härom både 
skrifvit och tak med Krön Priiisen, som intresserar sig högeligen fur detta 
ämne. Han ville sluteligen att jag skulle lenma Honom ett snccinct arbete 
öfver Allmänna Undervsningen. Däjag svarade Hononi att det öfverginge 
mina krafter, begärde han adresse ])å nagon annan, och Han samtyckte att 
mottaga ett sådant af Gustaf, Mivilken under mitt vistantle i Norrköjjingutar- 
betade ett sådant, ganska godt och i en ganska sage åsyftning. Han lärde 
äfven i Norrköping att fördelaktigt känna Gustaf. Entln, detta arbete, 
2S ark, presenterade jag Krön Prinsen vid min återkomst i början af 
september,^ med anhållan att liet sluteligen måtte komma till Stats- 
Rådet, eller dessförinnan till en särskilt comité, men att fiirst måtte 
mig tillåtas att på Krön Prinsens vägnar begära några få personers, 
skrifteliga granskning deraf. Jag föreslog därtill liiskop Rosenstein, 
Brinckman, doctor Äström, och conrectoren Broocman. För några da- 
gar sedan erhöll jag ett bref tVån Krön Prinsen med de nåtligaste 
tacksägelser för Afhandlingen, ganska judicieusa omdömen deröiver, 
och fullkomligt bifall till jn-ojectet och personerne, samt autorisation 
att öfverenskomma med personerne om en termin då allas yttranden 
skola vara inne. Således har jag nu saken i gång. Men tala ej 
härom. Intressen och svaghet kunde i förtid opponera sig: och Du 
vet att Stats Secreteraren sjelf,3 metl sitt förträflliga hufvud och sin 
verkliga \älvilja, har ej styrka hvarken att framgå med saker soni 
kunde göra förändringar, eller motstå individuella försök att hindra 
dem. Hvad jag ;/// egentligen åsyftar, är ändå ej annat än an- 
stalter om sådana uppgifter rör;mde tillståndet af \åra Undervisnings- 
verk, af hvilka man sedan kan sluta hvatl godt är möjligt att göra. 
Till Baron Flemings heder bör jag nämna, att han äfven gjort steg 
redan i våras hos Prinsen, i detta ämne, men — af^samma orsak 
som jag — sous le sceau du secret. 



' IJrefskrifvarens broder, Gustaf .\l)raham Silfverstolpe, vid denna tid rektor 
vid Norrköpings trivialskola. 

• G. A. Silfverslolpes »Mémoire» blef sedermera tryckt under titel >Kör?c3k 
till framställning af allmänna Läroverkets tillståiul i Sverige», Sthm. 1H13. Jfr. i 
öfrigt för det följande >Några anteckningar om släkten Silfversttilpe>. s, 35Ö f. 

3 Nils von Koscnsteln. 



57 

En annan sak har jag ock hos Krön Prinsen yrkat, neniHgen an- 
stalter om u|)pgifter en délail, för livart Län och mindre dislricler, af 
Sveriges statistiska tillstånd. Jag har föreställt att dem förutan kunna 
hvarken Regering eller Ständer någonsin veta hvarkcn hvad Landet är, 
eller Inad det kan b!if\a, att det således iir ett ibland de vigiigaste 
ämnen Regeringen har att påtänka. Vid iSog års Riksdag inlemnade 
Riks. Ständer en underdånig önskan att Konungen ville utse en skick- 
lig person som skulle genom resor i landet inhemta dess Statistik.' 
Jag anser detta förslag ganska förnuftigt, om det så ansändes, att man 
liter en sådan person inhemta Statistiken tur 2 ä 3 Län, h varefter 
hans upi)gifler skulle granskas af en Comité, och dcraf resultera en 
fullständig instruction for en person i hvarje Län, som skulle inom 
en determincrad ud liafva uppgjort statistiken fur hela Landet. Så har 
ock mitt j)roject till Krön Prinsen varit.- 

Mig är sagdt att Ständernas förslag blifvit i slutet af förl. år i 
Stats Rådet föredragit af den ringa trollkarlen Börtzell, och att Stats 
Rådet, i brist på pengar och kanske äfven på begrepp, stadnat \id 
att inhemta några upi)lysningar af Landshufdingarne. Del går aldrig. 
Kanske är Adlersi)arren den enda som rätt vet hvad statistik är: och 
ingen Lanilslu)filing har tid att .vv/''? en statistik ehuru han vid kunde 
ha tid att undcrJialla en retlan gjord. Lnedlertid \ore det väl alt all- 
mänhetens upjMnärksamhet härnppå äfven väcktes i något Dagbhul, 
så mycket häldre som det som införes i Dagblail i synnerhet väcker 
Prinsens. Någon (sicl) är inlemnadt härom till Wallmark, som låfvat införa 
det innan kårt.^ Men ville Du, som mer än de llesta i Riket inser 
nödvändigheten af Sveriges statistiska tafla, efter fa äga dina théore- 
tiska kunskaper i Statshushållningen, skrifva någon ting och infora i 
Journalen, vore det förtriiflligt: i synnerhet att detaillera alla tle syn- 
punkter hvaruiuler en sådan statistik är nödvändig. Jag skulle sedan 
söka mig tillfälle alt vidare tala med Krön Prinsen. 

Jag håller, nu på med en af handling för att visa att vår Rege- 
ringsform, som Åskådaren sökt alt dilacerera, ändå verkligen är, till 
sina /uifvi/dgn(/i(/er, instämmande med grunderna för Samliälls-con- 
tractet. Få se om jag tycker den bli nog öfvertygande, så torde jag 
småiiingom låta föra in den i Journalen, dels för allmänhetens, och 
dels för Prinsens skull. •♦ Så felaktig den kan vara i vissa delailler, 
bör han ändå försvaras i hvad han fortjenar, och nationens esprit bör 

' Riksens ständers skrifvelso i denna fr.iga (.\d. prot. TS09— 10, VI:2 s. 
912) utgör i hufvudpak ett tillstyrkande af ett af Ter König jiå riddarhusct deu 
'■'/lo iSo() uppläst memorial. 

- Silfverstolpe upptog sedermera sina här nedkastade planer för införandet 
af en svensk statistik i ett memorial, framlämnadt vid 1S12 års riksdag (Ad: prot. 
1S12, I s. 434 11), hvilket lades till grund för en ständernas skrifvelse i ämnet. 

^ Under rubrik >Till utgifvaren (uisändt)» linnes i Litleraturjournalea för den 
'10 en artikel med förslag till statistisk undersi)kning. 

■* Här onmämnda afhaiulling är den är 1S12 lugifna iFörsök till utveckling 
af grunderna tor svenska regeringssättet». I en efterlämnad anteckning (,I".splun- 
da arkiv) yttrar Mörner om densamma: i>Den anonyma skriften kallad 'Försök 
etc' är märkvärdig och har först skrilvits p.i fransyska såsom menuiire till nuvarande 
konungen. Mera dyl. mémoircr har han sedermera afgifvit, alla af värde, men 
de hafvu ej meddelats allmänhelen>. 



. -3,' v. ■ I 






'i ■* 



;i.j 

E^ 



"■> ■''•': /f! 



58 

blifva att böja sig under Lagen, äfven med dess fel, n:ir man har en 
Lag till den grad liberal som var. 

Att Järta i fredags åtta dagar sedan flyttade en famille till Fahl- 
un, torde Dii veta. Jag tror likväl att han har tillräckligt högaktare, 
för att en tiag, r;itt känd, återkomma. Sansningen, i afseende på ho- 
nom, har reth^n börjat ansenh'gen visa sig. 

Ett trycktVihets-missbruk gör nu litet uppseende här. N:o 3 af 
Politiska Journalen innehöll en artikel om Finlands återförening med 
Sverige, ej \äl, men slugt skrifven, i anseende till uttrycken. General 
Suchtelen anmälte missnöje deremot. Regeringen sequestrerade num- 
mern. Krön Prinsen befalite tala med Tryckfrihets-Commitén. ALanner- 
heim och Turdfjäll äro på landet. Vi öfrige kommo. Han berättade 
oss saken, enllaamierades öfver obehörigheten att sätta landets säker- 
het pä vågspel genom sådana articklar, gjorde justice åt niesuren i 
Suchtelens anmälan, litade ])å att vi, utrustade med Riks: St:s förtro- 
ende, skulle tänka väl för fäderneslandet, och slöt me<l att förklara 
att Hans mening ej vore att imponera på vårt handlingssätt, llof 
Cantsleren atlemnade sitt Embets Memorial. Vi sammanträdde dagen 
efter: och dagen dcrcftcr aflemnades vårt yttrande, som var unanimt, 
att skriften kunde enl. 5:te § i "IVyckfr. F., jämförd med lagföikla- 
ringen i Örebro, åtalas, såsom innefattande skäl till missnöje for Rvska 
niagten. Följande dagen blef författaren, en Regnér, son ät Kongl. 
Secr. Regnér, och anecdot-vis bekant såsom författare till Allm. Opi- 
nionens Organ, arresterad. (Han hade ej haft namn-sedel, utan Delen 
gaf upp honom). Tre gånger har han nu varit för Hof Rätten, och 
slutpåståendet skall vara fästning på vissa är\ ■ — Nu har jag, i fall 
detta bref är välkommit, tyckts reparera pä visst sätt min långa 
tystnad. Förlåt blott, min heders-vän, om dröjsmålet åter skulle bli 
omåttligt. Anmäl min vördnad till tlin CrctVinna, fortfar i dina nyttiga 
mödor, och bibehåll i din oskattbara hugkomst din uppriktiga vän och 
högaktare 

. A. G. Silfverstolpe. 
I morgon flytta alla Hofven in till Stockholm. 



Stockholm d. 21 Nov. iSii 



Min aktningsvärde Vän! 



Just därföre att Du är en ibland de oändeligen fä ännu i detta 
Rike som pä en gäng vilja och kunna väl, kommer jag och besvärar 
Dig med, ej allenast genomläsning af medföljande Skrift, ulan ock, 
om Du finner det l)ehöfvas, att teckna upp några ann)ärkningar der- 
vid. Historien är, att utgifvaren af Läs/ii/ig för Sve/iskar, en bort- 
gömd, men kunnig och välsinnad Litterateur, som jag händelse\is 



' Ang. här oniformälcia tryckfrihetsmål jfr. B. Lundstcdt, Sveriges period, 
litteratur 1 s. 155. 



/. . ..S \^*>(:\ '■■■•■'^'■ 



,.h „t |s 






I , , , I 



I },-.,;:( 



<\] -t 



o.j; 



fil ;'0'i-!oai 






;ri«).i fl*tf!l 



K'r> ;hd 



59 

kommit att lära känna, förtrodde mig för någon tid sedan denna skrift, 
med begäran atl jag matte säga honom mina tankar däröfver, emedan 
lian sade sig ej sjelf vara nog verserad i ämnet (ty skriften är ej af 
honom sjelf).' Jag svarade att samma sak inträffade med mig; men 
lian insisterade, jag läste, och fann mitt omdöme om mig sjelf ganska 
välgrundadt. Väl tyckte både han och jag att ett och annat i skriften 
icke måtte vara riktigt sedt; men jag slöt med att yttra att jag ej 
vågade gifva något råd hvarken för eller mot skriftens utgifvande, 
enär behandlingen af ett ämne sådant som delta vore, riktig eller orik- 
tig, af mycken inflytelse ])å det Allmännas väl. Men af samma skäl, 
och då jag sa väl kände både dina kunskaper och din välvilja, erböd 
jag mig, vid hans yttrade embarras huru han borde göra, att med 
lians tillåtelse, skicka skriften till en af mina \änner som gjort dessa 
saker till ett hutVudstudium (ilet vill säga, att Du för honom är all- 
deles anonym): och han mottog delta förslag med tacksamhet. Det 
skulle då ankomma pd dig sjelf, antingen Du behagade ujjpteckna 
(lina tankar i form af Anmärkningar föranledande blott till rättelser i 
skriften, eller i form att kunna i samma Tidskrift införas jämte skrif- 
ten. Jag ber Dig om förlåtelse för det besvär jag härigenom torde 
åstadkomma Dig; men jag upprepar det, nyttan eller skadan af ett 
sådant ämnes rikliga eller oril^tiga behandling inför ."Mlmänheten, har 
bragt mig härtill: godt att göra, eller ondt all förekomma, är i \'år 
ännu forlvarande belägenhet lika vigtigt; och. i ett ämne af tlenna be- 
skaffenhet, vet jag ingen person af Ditt \ärde alt vända mig till. 

Dina reflexioner rörande sättet att få en Statistik öf\er Sverige upp 
gjord, äro ganska judicieusa. Likval synes mig, att när man ej har 
annat an svart verkställliara förslag att välja emellan, är Riksens Stän- 
ders project att skicka en enda, men skicklig person, det bästa, när 
det ado|)leras af en Regering som oefiergifligen utför sedan åcn en 
gång vill: lik\äl skulle jag as)'t'ta tieriiti den mofication (!), att tlenna 
enda person blott skulle vara en i^of-resare för 2 ä 3 Län af varie- 
rad beskatTenhet, efter hvars arliete man sedan \ore i belägenhet att upp- 
göra fullständiga instructioner för flera resande pa en gång, då det 
hela kunde fortare fulländas. I denna öfvert}'gelse har jag ock satt 
mig, så mycket mina relationer medgifver, i rörelse för denna sak: 
den är ock på god väg: skulle projectet vinna framgång, är jag 
öfvertygad att Du icke ogillar det;^ men det svåra här i landet är 
att få saker i gång: öfver allt möter man okunnighet, insouciance och 
inskränkta détail-vuer; men jag fmner väl ock att man ej bör undra 
däri)å etter vårt fordna Regeringssätt, och emedan det nya ej förr än 
sent kan hinna skapa en esprit public: och hvad hafva da de välsin- 
nade annat att göra imedlertid, än att arbeta och icke förtröttas: ty 
från det ögonblick de skulle börja alt misströsta, vore allt förloradl. 



' Af de i lie båda h.^ftena af Läsning for Svenskar (ulg. af C. Collnér) 
förekommande uppsatserna finnes endast alt gissa på den i första häftet tryckta, 
>Kan en samhällsförening blifva varaktig>, såsom den här dryftade skriften, lör så 
vidt denna nu någonsin blef införd. 

" Ang. Silfverslolpes statistiska planer jfr. föreg. brefs. 17, n. 2. 



•i : ) 






Vj 

■!;5ij' 



■I :)!>)■■ i;,; 



,1 ■.■■tdf, , 
i; ' ■ ir.,: 



;f,.'c/i 



i''j..'i I i,>i!f( 



6o 



NA: 



mer ' 



,,v,s; 



Du har visst ej rätt i att säga, all l)u ej skulle hafva skrifvit 
dina artiklar om Constitutionen,' om ] )u kiint milt arbete i samma 
ämne;^ ty först äro, efter min uppriktiga uf\crtygelse, dina artiklar 
förträffliga, och hafva säkert återfört många till saiisning; och for det 
andra hade jag förmockdigen aldrig kommit att företaga milt arbete, 
om jag ej varit uppmuntrad af dina artiklar. Imedlcrlitl är det visst 
att arbetet är svårare än jag förestälKle mig i början: jag liar nu ar- 
betat derpå öiVer 2 månatler, är pä långt när ej nöjd dermed, och 
högst fatiguerad. Lik\äl, som jag ej förmärker att någon annan fo- 
retagit sig alt framställa rensemble af vår Constitution, så ärnar jag 
fullända och Irycka det, kanske inom ett par månader. Ikfa- 
rade jag ej att Riksdag kunde inträfta i vinter, febiuarii eller 
jNIars, sä skulle jag låta det ligga en god tid, och sedan revi- 
dera och då förmodligen förkårta det; men i osäkerhet derom, bjuder 
jag till att få manuscrijitet färdigt till Jul, ocli trycka på Nyåret, 
men visst icke med mitt namn, för att ej genom dess åsättande 
missrekommendera arbetet hos Regeringssättets détractcurer. — Huru- 
vida Riksdag inträffar i vinter eller nästa höst, tror jag ej ännu vara 
afgjordt. Frågans afgörande torde mest bero på huruvida Ragerheinv 
kan hinna till \intern förfärdiga ett forbältradt fmance-project att för- 
lägga Stals Utskottet: ty man har änleiigen insett att en Riksdag be- 
höfver beredas, om Riksens Ständer skola kunna discutera och besluta 
med förstånd. Konungen torde i januarii återtaga regeringen, antin- 
gen Ständer kallas, eller icke: förmodligen blir det ej på mycket läng 
tid. Utaf medvetande af en begången, ehuru nyttig, synd, skulle 
visserligen Stats Rådet ej vaga anställa prolongalion af nuvarande 
Regering ötVer 12 månader och Krön Prinsen sjclf anser sig ej kun- 
na kalla Ständer. Detta är ([^w enda politik här nu omtalas, och iSstw 
den utan särdeles fart. Förlåt längden af detta bref, och bibehåll i 
ilin o\ärderliga vänskap Din ganska ui)riktigt lillgifne \än 

A. G. S. 

' Ilvilka artiklar S. här .^syftar kan ej nicd Ijeslämdhet uppgifvas. Dock 
torde man kanske ha anlednini,' aU gissa på den mot Åskådaren riktade i n. 233 
och 234 af Litteralurjournalen ('10, ^,10) införda uppsatsen »Nayra betraktelser 
öfver vår konstitvuion och de mot densamma gjorda kritiker». Vissa skäl tala för 
ISlörners författarskap äfven till en annan under hösten 181 1 i Litteraturjourna- 
len förekommande artikelserier, niiml. de för den '■',10 och '*, 10 införda >Oför- 
gripliga reflexioner rörande stalssekrcterarnes konstitutionella embelsbefaltning, 
riksens ständers justitieombudsman, ståndens talmän samt förtroendesysslor m. m.i 
Som förut är nämdt Jiade Möruer redan i bref af --,'4 af Silfverstolpe mottagit 
uppmaning att bemöta .\skadarens artiklar i dessa ämnen (se ofvan s 13, n. l). 1 en 
svarsanmärkning i n:o loS ("^,11) upptog .åskådaren den utkastade strii^sliandskeu, och 
en replik af förf. till Litteralurjournalens artiklar den '■'/jo och "^',10 följde i sam- 
ma tidning den '~/i2 och "',12. Ett direkt bevis för att Mörner varit inblandad i 
denna strid utgöres af ett i Esplunda arkiv förvaradt koncept af hans hand, be- 
titladt >Påminnelser vid de uti .Åskådaren n:o loS införda anmärkningar >. I^enna 
uppsats finnes dock åtminstone under denna rubrik ej införd- i Litleralurjournalen. 

^ Se ofvan s. 17, n. 4. 

3 K. E. Lagerheim, president i statskontoret. i' ''■' ■ ' 



1 1 , . ^ / -I ■ I • 



, ■, '■'.[■■-.'U ■■■- 






6i 



ri:;nni.. 



Några källor till en »iconographia meclico- 
, ; . rum suecanorum> 

Anteckningar af Mårten Sondén 

■^Porträtt af svenska läkare och apotekare^ beskrifiia af A'. 
Sjöherg», det storslagna arbete, som under Sv. läkaresällskapets 
egid utkom /p/o, skänkte oss i utmiirkt vacker rei)roduktion icke 
mindre än 2'/6 porträtt af svenska läkare och apotekare, och alla 
dessa bilder — med undantag af 3 — voro direkt atergifna efter 
original: målningar i olja och pastell, teckningar, laveringar, mi- 
niatyrer och skulpturer. Äfven de 3 undantagen — reproduce- 
rade efter gravyrer — ätergifva sä sällsynta blad, att de väl för- 
tjäna sin plats och rubba icke den eljest följda regeln att endast 
upptaga bilder, som direkt återgifvits efter konstverk i original. 
Va\ del af porträtterna äro visserligen förut bekant.i genom andra 
mer eller mindre goda reproduktioner, men ett öfverväldigande 
antal blir först genom detta statliga verk kändt för en större all- 
mänhet och — t. o. m. om ett eller annat af de ursprungliga 
konstverken skulle gä förloradt — bevaradt åt eftervärlden. 

Arbetet grundar sig pä det material, som hopsamlades för 
190S års medicinsk-historiska utställning vid Sv. läkaresällskapets 
hundraårsjubileum och väckte berättigad uppmärksamhet. Genom 
en läkares, dr Alb. Paulis, offervillighet kunde det komma till 
stånd. Alla på utställningen befintliga porträtt hafva likviil icke 
däri kunnat medtagas och reproduceras. Det har det oaktadt 
svällt ut till ett stort verk i 3 band. Helt visst måste hvarje vän 
af svensk medicinsk historia och af en därtill hörande ikonografi 
därför känna tacksamhet och glädje. Som en särskild förtjänst 
och som ett föredöme värdt att följas är att arbetet endast om- 
fattar eii kår. 



.:>:j'i.'') '' ' 



•-;i:- rfrn 



.7. 



62 



Ilr Sjöberg har icke nöjt sig med att bcskrifva de i arbetet 
reproducerade porträtterna vitan har äfven lämnat beskrifning af 
en del biide)-, som funnos pä utstäUningen men icke nu bhfvit 
resproducerade, samt dessutom af ätskilUga »gra\'erade, litografe- 
rade och skurna» bkad ur KungL bibhotekets porträttsamHng m. 
m. — träsnitt hk\'äl endast ^såvida de tinnas tryckta som pkmscher 
eller hafva nfigon särskild ikonografisk betydelse». Textens num- 
mer ha därigenom stigit till den respektabla siffran 76'p, men 
som under samma nummer flera reproduktioner efter samma 
original finnas upptagna, sä är i själfva verket antalet af de be- 
skrifna bladen ännu icke obetydligt högre. Att härpä blifvit ned- 
lagdt ett bet\-dande arbete kan icke förnekas. 

Ilade hr Sjöberg endast lämnat beskrifning af de 276 repro- 
ducerade porträtterna, sä hade detta \'arit ett vackert, väl sam 
manhället arbete, redan det, och om han därtill fogat en förteck- 
ning äfven öfver de porträtt, som voro med pä utställningen, 
fastän de ej reproducerades, sä skulle äfven detta \'arit tacl-: värdt. 
Hela hans arbete hade dä legat inom utställningens ram och hade 
gifvit en fullständig bild af h\'ad därvid presterats. Helt annor- 
lunda blir förhällandet, dä förf. för sin katalog upptar och använder 
material frän annat luill såsom K. bibliotekets samling och flera 
porträttverk etc. Arbetet blir nämligen därigenom lagdt pä ett 
annat plan och man tvingas snart sagdt att granska, huru han 
behandlat detta tillskott till utställningskatalogen. Själf säger 
förf., »att detta första forsok att göra en sammanställning af det 
ikonografiska materialet af en viss klass svenskar naturligtvis ef 
på långt när ar fnllständigt, utan endast kan betraktas som en 
/orsta grundval'] således dock en grnndval^ pä livilken andra 
borde kunna bygga vidare. Fullständighet kan visserligen aldrig 
uppnäs, särskiklt om det gäller en växande samling, till hvilken allt- 
jämt blad tillkomma, men gäller det af slutade samlingar, böcker eller 
porträttverk, sä är beträffande dessa fullständighet ej blott möj- 
lig utan man har rätt att fordra af en författare, att han ////// 
utnyttjar sådant material som han anxandt och öf\'er hufvud de 
arbeten, som han citerar eller upptar i sin litterati^irförteckning. 
Detta har hr Sjöberg icke gjort. Han uppger själf, att han an- 
vändt K. bibliotekets samling, men har därvid underlåtit att med- 
taga åtskilliga intressanta blad. Han har citerat flera porträttverk, 
men utan att fullt utnyttja dem. Kn konnnande forskare måste 
sålunda själf gä igenom dessa verk och kan aldrig lita [)ä, att 
icke hr S. elömt en eller annan sten i den där omtalade > grund- 



,;. j!.. JV), 



: ,i, .-.n 01 -'dör' 'r) i 



,;; o. '1 '■' ''''i 



h-.J. •.• 



:.'il! 






. '■ 'in 



,.Mo; 



.\VVi\ 



:a^>'v 





j 


■ ,,'^ .•.,ii->^' 


)h 


\\- \ :,. nr" 


p'"' 



valen». Visste man endast, att ett om än så litet hörn däraf 
vore säkert och fardit^^t, sa Ivunde man ju b}'gga vidare; nu kan 
man det ej. 

Det har icke varit mig angenämt att göra anmärkningar mot 
texten till det vackra porträttverket öfver svenska läkare etc, men 
jag har ansett det nödvändigt, för att förklara hvarför jag här 
meddelar nägra bidrag, till en »iconographia niedicorum suecan- 
oruni». Sådana bidrag skulle varit öfverHödiga för de af hr Sjö- 
berg citerade arbetena, om de tiUbörligcn utnyttjats. Dessutom 
liar jag här velat meddela bidrag iKvcn frän nägra andra arbeten, 
som upptaga porträtt af svenska lälcare. De första arbeten för 
hvilkas porträtt jag här vill redogöra äro: 



N:o I. S. A. Hedin: y>]^etcnskaps- 
handlingar för läkare ocli fiiltskä- 
rer lygj — ijgSi (ö luznd) och iSoj 
kind j. Hvarje band i 4 häften. / 
Jivarjc häfte i portratt. 

B I. Rönnow, Gasten. 

15.äck, Abrah. 

Rosenblad, Kberh. 

Block, M. Gabr. 
B 2. Acrel, Olof af. 

Heidenstam, P. von. 

Martin Roland. 

Hofll)erg, G. J. 
B J. Schulz von Schulzenheim, D. 

Schytzercrantz, Herman. 
(MezzoLint af A. U. Bern- 
des). 

Waiilbohm, J. G. 

Tingstadius, L. G. 
B 4. Bergius, P. J, 

Blom, Garl Magnus. 

Kngelhart, G. Didr. 

Bergstral, foh. 
B 5, Acrel, J. G. 

Hallman, J. G. Af Sjöberg 
ej omnämnd såsom tillhö- 
rande Hedins opera. 

Unge, P. 

Törnbom, J. F. 
B 6. Heidenstam, E. J. M, von. 

Weigel, Ghr. Ehr. d. ä. 

Hedenberg, Andreas. 

Haken, J. C. 



B 7, Schulzenheim, G. J. 
Tlumberg, G. P. 
Gahn, Hénricus. 
Rung, Joh. Dan. 



N:r 2. .9. A. Hedin: ^A^denskaps 
journal for läkare och fältskäret 
iSoo och. iSoi.> (2 band,) hvar- 
dera i 2 häften med till hvarje 
häfte följande porträtt. 

B I. Odhelius, Joh. Laur. 

Murray, Joh. Andr. (Af Sjö- 
berg felaktigt angifven till- 
höra Vet. han dl. B. i, 2. 
B 2. Hagström, And. Joh. Af 
Sjöberg u[)pgifves: »Journal 
f. läkare 2, i.» 
Vestring, Joh. Pet. 



N:r 3. ^Sa ni limmar i blandade äm- 
I nen för läkarevetenskapen och na- 
I tnrforskninj^en^., h. i '\ 4 häften, de 
I j första åtföljda af portritt och 
I B. 2 — ett Jiäfte vied porträtt. 

B I. Murray, Adolf. 

Santheson, And. I.aur. 

-A-x. 3.» Rosenblail, Matthias. 

Weigel, Ghr. Ehr. von d. y. 
B 2.1. Wedenber-, A. Fr. 






.\ -AV 


• . '^ . 




i. 'U' 

. ■ f 


. ;'■■■'') 


• 




, ' , - , 5 r 


.^. ^ 










: • '■'; .H 






, ■^,:k<^ 


•'i'i 






- ,tv ii;'.'„'n;(. 



.>.,„ri 






64 



N:r 4. C. Eich/ioni: »Beskrifvande förteckning ä Kungl. me- 
dicinalstyrelsens samling af porträtt i olja och pastell — jämte 
förteckiii)ii^ ofvcr graverade portrattplatar, tillhöriga samma st}'- 
relse. Stockholm. Konradsbergs boktryckeri iSS"/.-» Mertalcl 
af dessa plåtar beställdes och publicerades af S. A. Hedin i hans 
under n:r /, 2 och j utgifna arbeten. Aftryck af plåtarna, Jivilka 
fortfarande förvaras i K. iiiedici/ialstyi-else)!, torde senast hafva 
tagits ungefär samtidigt som den Michhornska katalogen utkom. 
Ett fullständigt ex. af denna samling finnes i Kungl. medicinalsty- 
relsen, ett ex. i min samling och möjligen i å 2 exemplar i annan 
ägo. De af Hedin själf publicerade aftr\'ckeu äro i allmänhet 
bättre, stundon^ i annat ctat än n\'tr}'ckcn. 



Acrel, J. G. 
Acre!, 01. af. 
Bergius, P. J. , 

Bergstral, John. 
Bjerkdn, af, Petrus, d. 

Block, M. (;. v. 

Bäck, Abr, 

Durietz, Greg. Frans. 

Engelhart, Carol. Did. 
Gahn, Henricus. 
Hagströmer, And. Joh. 
Haken, Joh. C. 
Hallman, Joh. G. Se/i. 
Hedenberg, Andr. 



Berndes se. 

Fr. Akrel del. se. 1795. 

Ej sign. (Fr. Akrel). 

J. F. Martin se. 1796. 

Ej sign. (Berndes se). Porträttet icke 

alls nämndt af Sjöberg. 
J. F. Martin se. 
Fr. Akrel se. 1793. 
J. B. Berndes se. Att plåten tinns i K. 

Med. -st. ej otnnäinndt af Sjöberg. 
J. F. Martin se. 1796. 
A. U. Berndes se. 
A. U. Berndes se. 
A. U. Berndes se. 1797. 
J. F. Martin se. 1797. 
l'>. .Akrel se. 



Heidenstam, Ernest J. M. von. Fj sign. (Berndes se). 



Heidenstam, Petrus von. 



Hoffberg, C. F. (Silhuett). 
Laubry, I. Ambr. 

Lindenstolpe, Joh. 



Linné, Carol. a. 
Linné. 4 medaljer. 



Fr. Akrel se. 1795. Porträttet ej om- 
nämndt af Sjöberg, som omnänmer 
ett nljeporträtt af J\'tcr rcttrscn adlad 
:•. Hciilcnstain. 

An (Ml. 

E. Åkerland se. Porträttet icke nämndt 
af Sjöberg. 

Anon. Enligt Eichhorn gr. af A. U. 
Berndes 1794. Sjöberg säger ))icd 
rätta ^ att uppgiften om^ gravören måste 
bero pa ett skritTel. Sjöberg uppger 
Akrel. Al"\en detta ett misstag, san- 
nolikare Anon. 

Anon. (E. Åkerland se.) Porträtt icke 
nämndt af Sjöberg. 

Anon. (E. Åkerland se.) Porträtt icke 
nämndt af Sjöberg. 






ij;,r,r'" ■-!'!. 


■ •-,) 


vm.;:l'-^ ^ 


i ''."i 


;:, •/■ ir 


' M ; 






, .' ) , ' . ' ; 


'■■■/-■ 


h: ") .!■' 


r.A 


.' ,*:■':. 


, -■ '. 


1 • . :. . 


;< ! 









,(<«rii.f 



65 

Liiinéus. KratTt p. Akrel se. Porträtt icke nämnill 

af Sjöberg. ■■ : .j, 

Linné, Carolus a Jun. A. U. Bcrndes, 

Martin, Roland, (silhuett). Anon. 

.Murray, Joh. Andr. Kj sign. (A. U. Ikrndes.) 

Odhelius, Joh. Laur. A. U. Berndes se. • ■ . 

Kosenbhid, ELberhard. Er. Akrel se. 1794. 

Rosenblad, Matthias. Byst. E. Åkerland se. Ss icke läkare onämnd 

af Sjöberg. Plät i K. med. st. 

Rung, Joh. Dan. * ' ' Ej sign. (A. U. Berndes se. 1806.) 

Runnow, Casten. ' Fr. Akrel se. 1793. 

Salomon, EHas. _,, Ej sign. (A. U. Berndes se. 1806.) Por- 

trätt ej nämndt af Sjöberg. 

Santheson, And. Laur. E. Åkerland se. Att portr. tillhör He- 

dins op. cit. 3 ej nämndt af Sjöberg. 

Sehulzenheim, Carol. Fr. A. U. Berndes se. 1S03. Tillhör B. 7:1 

(icke B. 6:1) af Hedins op. cit. i. 

Sehulz a Sehulzenheim, David. J. B. Berndes se. 

Sehulz a Sehulzenheim, Da\id. Er. Akrel se. 1796. 

Schytzererantz, Plerman. Anon. se. Liniestick enl. Eichhorn af 

A. U. Bei-ndcs 1796. Delta ar tydl. 
' misstag. Denna j^låt men icke mez- 

• - ' . ■• zotinten finns i K. med. st. Sjöberg 

;;^ • •; anger felaktigt att mezzotinten finns 

. , ^ f ,■ där. Den finnes i Hedins op. cit. i. 

B. 3:-^. 

Strandberg, Zach. T. F. Martin ilel se. 1792. 

Thunberg, C. P. Ej sign. (A. U. Berndes iSoi.) 

Tingstadius, Laur. C. Ej sign. (A. U. Berndes.) 

Törnbom, Joh. Fr. Ej sign. (A. U. P)erndes.) ' '■■ 

Unge, Petrus, ]\L Heland se. 

\\'ahlboiu, joh. Gust. J. F. Martin se. Den berömde mannen 

alldeUs forbigån^^oi af Sjöberg. 

Wedenberg, A. Fr. E. Åkerland se. Purträttet icke nämndt 

af Sjöberg. 

Weigel, Chr. E. d. ä. M. R. Heland se. 1707. 

Weigel, Chr. Ehr. Jun. E. Åkerland se. " ' ■* 

\Venner, Joh. Ludv. E. Åkerland se. ■ ■' ' . 

Wesiring, Joh. Petr. M. R. Heland se. 

luch/iont upptar bland K. nicd. styrelsens plåtar en af J. /•'. 
Martin lySj utfC)rd bild af X. Rosin v. Rosrnstcin. \)c\\vi\ {)lat 
finnes ickt' i K. rned. styrelsens sandini;'. Daren.ot finnes C. 7~. 
SclinlzotJiciui, graverad af A. U. Berndes 1S03 i nämnda sam- 
lini;'. Honom har Eichhorn /(i/7'/;^'"(?/A //. SchiitZL-rcrantz (mez- 
zutint af Bcrndes) uppges af Sjöberg tillhöra K. med. st\'r:s sam- 
ling. Detta är oriktigt. Den i K. med. st. förvar:ulc pläten (se 
ot\an) är ett liniestick, trol. af Aiiian. 

S — 1303^11. Pcrso/ifiist. l:,:'.<kii/i igij. 






•'"i .loir.'.) 







,i. .: 


■i ui; 



■>v 



; (•■■■ir 



66 



CM. BloDt, 'jx-AX. af i\. U. Bcnulcs (och publicerad af He- 
din i Vetenslc. hand. B. 4:2) ätcrfinncs icke i luchhorns förteck- 
ning och var redan 1887 borta. Plåten har ja<^ sett i Nilssons 
samling i Skara! 

Ad. Mnvraw gr. af K. Åkerland publicerades i I ledin: sanil. 
för L. 1>. 1:1. Sjöberg anger felaktigt \"etenskh. 15. r.i. Möjligen 
har plåten h^rt till samlingen. 

c", r. Thunberg, (af A. U. Ik-rndes). Enl. Sjöberg utfördt 
1799, »t\'dligen ej pä beställning, dä nägot pris ej finnes utsatt.. 
Huru härmed vara, ma lämnas därhän. 1'läten finns emell. i K. 
med. st}Telsens samling och porträttet publicerades af Hedin i 
Vetenskh. B. 7:2. 

Såsom s)-ncs, äro plåtarna i K. med. styrelsen de af Hedin 
för hans arbeten afsedda. Hedin har också lämnat dem til! däv. 
sundhetscollegium — ■ troligen som gäfva, möjligen mot ersättning. 
Hedin var medicinalråd. På ett mig tillhörigt blad — /'. v. 
BJcrkén iL ti. — finns antecknadt, att i)läten lämnats säsom gäf\-a 
af Hedin. 

N:r 5. lät arbete som hr Sjöberg r/trrctr, ehuru han cj uppta- 
git i sin litteratur forteck)ii)tg''kx >.l^orträtter af nanmkunnige Svenske 
män och fruntimmer» Stockholm tryckt hos L. J. Hjerta (häftena i 
— 10 är 1841—42) och hos P. G. Berg (häftena 11 — 14 är 1S43 — 
47) samt 1S47 försedt med nytt titelblad och titel: -427 porträt- 
ter af namnkunniga svenska män och fruntimmer^. Pä hvarje 
blad äro 9 porträtt. Korta l:)iografier och register finnas. Arbe- 
tet innehåller icke mindre än 50 läkare, af hvilka likväl Sjöberg 
endast upptagit 25. De af Sjöberg icke omnämnda äro beteck- 
nade med *. (N. Sahlgren ehuru upptagen i min förteckning 
säsom af betydelse för sv. med. hist., \ar ej läkare och raknäs 
ej bland de 50.) 



Acharius, Erik. 

Acrel, Olof af. 

Acrei, Joh. G. 

Afzelius,. Pehr af. 
*Bergius, Peter Jonas. 

Bergstrahl, Joh. 
*Berzelius, Jakob af. 

Block, Magnus Gabriel. 

Bäck, Abr. 

Dalberg, Nils. 
*Engelhart, Carl Didr. 
*Fries, Elias. 

Fries, B. J. 



Gadcliu!-:, Erik. 

Hagstromer, Ami. Joh. 
'■''"Hedenl)erg, Joh. 

Medin. Sv. And. 
*Heidenslam, Peter von. 

Heidenstam, E. J. \*on. 
*Hernquist, Peter. 

Eloffnian, Anton. 
*H\vas3er, Israel. 

Liljewalch, Carl Fr. 
*Ling, Pehr H. 
*Linné, Carl von. 

Murray, Adolf. 



-JfiU; 



■ f^-J 


l:':iiU 


'■ 


.'.r-.-/ 




. ■■<i) 






,, 'i 





■Kdt 



-Ift''' 




1. . 1.." : 




_' , 


y!.)I.IJ 


'(.. 


;i'ti:r.i: 


; ■■ • 


rM h 


■i ^ ■ 


, . '/. 


■i"' , 




■i ., : 


i.,.t/ 



i ,>-■-:;{ 



07 



! *Sparnnan, And. 
! *StobaiUS, Kilian. 
i Strandbiifg, Zacharias. 
; *Swartz, Olof. 

*Svedenborg, Kiiiaiiuel. 
Thunl)erg, C. P. 

*Tingstadius, Joh. Ad. 

*\V'ahlboni, Joh. Giist. 

*\Vahlenberg, Göran. 

*\\'allerius, Joh. (iottsch. 
Wostring, Joh. V. 

*Äkerman, Jakob. 



Odhehus, Joli. I.or. 
*Retzius, An(]. Joh. 

Rosenltlad, Eberhartl. 

Rosén v. Rosenstein, X, 
•Rudbeck, Olof d. a. 

Rönnow, Gasten. 
•Sahlgrcn, N. 

Salomon, Klias. 
*Scheele, G. W. 
*Schulz v. Schulzenheim, iKavii 
*Schulzenheim, G. F. 
*Schytzercrantz, Herman. 
*Solander, Dan. | 

N:r 6. Cileradt, nicii ej i Sjöbergs litteraturförteckning up;> 
taget, är det af y. G. Sandih-r^ och 7. E. Cardoii ar iS^2 iit- 
gifna^ vackra porträttverket: »Galleri af utmärkte Svenska Lärde, 
Witterlietsidkare och konstnärer;. Arbetet innehäller lOO num- 
rerade porträtt, däraf 13 af läkare, nämligen: 



Rosén, v. Rosenstein, N. 

Rudbeck, Olof d. ä. 
*Svedenborg, Kman. 

Thunberg, G. P. 

Wahlenberg, G. 
*\Vallerius, J. G. 



Arrel, 01. af. > ■ ■■ : .. .' 

Afzelius, P. af. 

Berzelius, J. ,, ; . 

*P'ries, K. 

*Ling, P. H. ' ■ 
*Linné, G. von. '•■ ' 

Murray, Ad. 

N:r 7. Det under aren 1833 — 18.43 '■'tgitna verket: -iSvcnska 
konungar ocJi Deras TidcJivarf^ 01 saiidiiig af portraitcr oficr 
navinknnniga personer med bifogade korta Lefnadsteckningar at 
Adolf Ivar Arividsson, Lithographierade af /. Ji\ Sa/inson.-> 
(1833 — 1843.) Denna källa iir föga gifvande. Den innehåller 
blott 5 läkare- och apotelcareporträtt näml. 



Rudbeck, 01. d. ä. 
Rosén v. Rosenstein, N. 
*Linné, G. von. 



*Scheele, G. W. 

*Svedenborg. Sjöberg citerar emel- 
lertid arbetet. 



N:r 8. Andra Upplagan af sannna arbete, Tr^-ckt, 1S55 — 
nied y portratt pä hvarje sida — citeras ej af Sjöberg. I denna 
tillkomma till de 5 ur första upplagan anförda: 

^Berzelius och 
*I.ing, P. H. 

N:r 9. i>Sveriges store man, snillen, statsmän, Jijeltar — 
— — framstälda i 2.fo lulder jämte lefnadsteckningar.» Redak- 






.•iiH , 



ri"-» I. 






;nf.: o*^ 



,f'l 



.ni) ■ 






68 



tor: G. H. Mclliii. Tecknare: A. C. Wctterlin;;, O. Wallgren 
111. fl. Litografi JoJiait Cardo)i. Stockholm 1S49. I detta ar- 
bete återhnnas ftiljatnle jiorträtt, som höra hit. Sjöberg citerar 
det Hitigt, men har ej omnämnt det i sin litteraturförteckning. 
De med * betecknade ej upptagna af Sjwberg. 



r>jerkén, P. af d. y. 

}'.erzcliLis, J. |. 

Dalberg, N. 

KHf, Sam. 
*Hagslrönier, A. J. 

Hedenbcrg, A. 

Hedin, S.^A. 
*Hern([uist, I'. 

I Ijärne, Urban. 

Iloffman, Anton. 
*].in", ]'. H. 



'Linné, C. von. 

Odhclius, J. L. 

Ruberg, Lars. 

Rosén v. Rosenstcin. 

Rndbeck, 01. d. a. 

Ru.lbeck, 01. d. y. 

Svartz, Olof. 
''Svedenborg, Eman. 

'l'hunl)crg, C. V. 
^Wailerius, J. G. 



På titelbladet står såsom litograf J. Cardoii. Fdiuru Hof- 
berg uppger, att Oskar Ciii\iiii! utfört de flesta af dessa por- 
trått, vet jag intet skal .itt darfor — .uisivn SjöIutl^ ^j'-"'/ — ■ 'i"" 
föra honom som arbetets litograf. 7. Cardon har utan txåfvel 
svarat för arbetet; han har haft ledningen; han \-ar den större 
artisten, den skickligare litografen och sin \'ngre broder Oskars 
ledare och lärare. 

N:r 10 är en källa, som s>'nes haf\a warit alldeles okänd för 
hr Sjöberg. C. Forssemiis: Mmnestal \'id fh-andct af Sahlgrenska 
sjukhusets hundraåriga tillvaro den 7/ Mars 1SS2 af sjukhusdi- 
rektionens ordförande dr C. Forssenius. Göteborg. Ilelsidslito- 
grafier. Arbetet innehåller följande porträtt: 



*r)ubb, Pehr. 

*Ekrnan, J. ]. 
*AVestring", P. C. 
*Liboriiis, J. A. - 

*Lang, Fritz, 
*FangeIl, A. A. 
*Asplund, N. M. 
■■■Sydow, F. F. von. 

*Lindh, A. A. A. 

De nämnda voro alla 
sjukhuset i Göleborg. 



Portriitt fanns ä utst. iqoS. Reproduk- 
tionen ej nämnd af Sjöberg. 

Fj ens omnämnd af Sjöberg. 

Fj nämnd af Sjöberg. 

Porträtt på utst. 190S. Reproduktionen 
ej niinnid af Sjöberg. 

Fj n;unnd af Sjöberg. 

Fj nämnd af Sjöberg. 

Fj nämnd af Sjöberg. 

Ännu KioS lefvande och hörde därtor 
icke till cxjiositionsbilderna. 

Fj nämnd af Sjöberg. 

öfverläkare eller ot"\erkirur!:er a SahJfrrenska 



■// 






; -.0. ■* 



'I ,1 ;'■.,;. .■il-?i t 



' j.'' 



jr k) 



,;,J...,'!-ift 



f'.r;:i'' 



fC;::'! ,-'!■ 



.1 ,. ;Mii 



A .' 



:i-.M T- 



69 

N:r 11. » 6'r vår sauitid. Ju-iiUio porträtt med nel<rol(-)f^cr 

af Harald Wiescigrcn. Stockholm icSSo.> (Goda träsnitt trjxkta 

som särskilda planscher.) Arbetet lanmar \-isserligen endast 3 

läkareporträtt men ett af dem L;äller Peter Alrik 'J"onibl()iii, en ' 

inan som har den största äran af antiseptikens införantle i väit 

land och därigenom af kirurgiens omskapande, lian omnämnes nu ; 

icke alls i Sjöbergs katalog öfver expositionen 1908. Porträttet 

är likt. De 3 porträtten äro af 

-».I- 
.,., , ' .; *Son(ién, C. U. ■ 1 : j 

'.. , *Törnl>lom, P. A. , | 

'■■'"■'■ ' ''' *Walilberg, P. ¥. ' ■' ' - .. ■ • (i 

i-. Arbetet synes ha varit for lir Sjöberg obekant. ' • 

N:r 12 är ett af Sjöberg ganska ilitigt citcradt arbete, hvars titel ; 

han anger vara: :i>Portr(itt<^''a//er/ af framstående Svenska Läkare. j, 

StockJiolm 1SS2 — 1884..^ Det är ett ganska säreget arbete detta, ! 

som om hr Sjöberg haft tillfälle att se och studera det, bort i han> 
litteraturförteckning upptagas, helst med närmare upplysningar — 
till hjälp för kommande forskare. Just med häns\-n till dessa 
nödgas jag att något uppeliTiUa mig diu-vid. 

F^ör min del hyser jag de starkaste tvifvel, huruvida arbetet 
utkommit med den angifna titeln, huruvida utgifningsären äro rik- 
tigt angifna, ja I huruvida öfver hufvud ett sådant •. verk» eller >: ar- t 
betes funnits till — om med verk eller arbete menas, att det skall j 
hafva åtminstone en liörjan, att det sk-all ha nai^on begränsning ; 
till innehåll och utgifningstid, -att inom detsamma kan spåras I 
någon plan och ordningsföljd och att tryckort och tr\'ckår ilnnas 
angifna. I alla dessa st}'cken brister det citerade »arbetets mer j 
eller mindre fullständigt. Det kan med skäl betecknas vara niden I 
hoved og hale». Arbetet, om man nu \ill kalla det sä, är näm- s 
ligen icke annat än en samling af under en följd af ar utgifna. , I 
lösa porträtt, bland hvilka hugade köpare hade att välja, hvilka 
han önskade, flere eller färre. Visserligen utbjödos inom olika , | 
kretsar olika serier — så äfven en serie af svenska läkare — men 
aldrig var en sådan serie komplett eller ett afslutadt helt q^\\ intet ;. 
hindrade att ur skilda serier ploclca ut, hvad man önskade. Köptes 
en knippa blad sä erhöll man dem — vare sig de tillhörde en eller 
olika grupper — i ett omslag, pa hvilket stod ett slags titel, mera 
sällan med tryckår utsatt. 

Förneka kan jag ju icke möjligheten, att omslagstitlarna un- 
der tidens lopp växlat utseende och att sålunda sädana funnits 



f'S\ ' t • 



-,/ 1 



.!/. 



'■:i -1:^ 






•,''v,. •• ', 



■r:ob'^l 



70 



Fl 



med den af Sjöbcr^r anförda titeln, men bland dcu l-cniiJija om- 
slai;', som ännu finnas i min äL^o — och jag har sa \idt }'d^^ vet, 
inköpt alla s. k. häften — Jiuitcs icke ett eiiäa sädant. Vanligen 
heter det ä omslagen: ^>Porträtti!;alleri af fraiiL^tdeiide svenska i 

iiiäii'-', iSer/ef (eller ;.<AV serie) — ■ yJIaftet.-, med plats, att V \ 

med blåpenna och blyerts rita dit ett nummer. Dessutom an- 
gifves pä omslaget, att »afdelningarnc innehålla: i. Afd. Statsiuaii, 
lioi^re militära einhetsman; 2:dra Afd. Riiitlerska/^et odi adeln: 
3:dje Afd. Veteuskapsinäii; 4:de Afd. Läkare; 5:te Afd. Industriens 
män; 6:te Afd. Skalder, konstnärer ocli skrifställare; /ide Afd. 
Prester; 8:dc Afd. Militärer; 9:de .Afd. Riksdai^smän.-i Stun- \ 
i-lom voro nummer tiitskrifna, stundom icke, stundom voro rubri- ! 
kcr strukna, stundom understrukna, alltid lika godtyckligt. ICn t 
begäran, att utgifvaren skulle meddela mig, livad som utkommit I 
och hvad som vidare voro att vänta blef aldrig besvarad. l'lhuru '- 
jag inköpt alla hithörantle, mig tillbjudna porträtt, är jag därför i 
iclce viss om att hafva samlingen komplett och saknar dess värre 
möjlighet att kontrollera förhällandet, h^n \iss hjälp härtill har, 
det mäste erkännas, utgifvaren V. W. Eklund lämnat genom en af 
honom är iS8S publicerad, illustrerad foi-lagskatalog-^ omfattande 
tiden 1S62 — i6'SS. Däri utbjudes bl. annat: -Porträttgalleri af 
svenska statsmän, krigare, vetenskapsman, sk'aldcr, konstnärer, 
läkare, handelns och industriens män och här lämnas nu en (ehuru 
ej fullständig) förteckning af hittills utkomna porträttfoljder.v. L)äri 
utbjudas nu 3j_^ porträtt, hvaribland af kikare ett antal af ^j. I 
ett eirknlär af den / Okt. iSiji lämnar 1'. 15. h^klund. som nu 
söker realisera sitt lager, ån)-o en förteckning, denna gäng upp- 
tagande 26 j porti-ätt. Här upptages en särskild gru])p -däkare 
med ^^, men alldenstund 5 af grui)pen : vetenskapsman» höra till 
läkarckären, bestiger sig denna /.''// ./c;. 1'Jt porträtt, som utan 
t\'ifvel tillhör den liklundska samlingen, ehuru det icke äterfhmes 
i uägon af st"örteckningarne., gäller Sven Skolilberg d. ä. Till- 
lägges detta, sä finnes hyRlunds läkareljilder utgöra ej mindre än 
50 — ett betydande tillskott till en iconograjDhia med. sved 
Nägon text har naturligtvis aldrig förekommit. De uu omtalade 
Eklundska porträttsamlingarna äro alla utförda i litografi p;i Cen- 
traltryckeriet: i Stockholm. 

Sedan han upphört att publicera litogafiskt framställda por- 
trätt, fortsatte han dock — om omeilelbart eller efter ndgot uppe- 
håll, är mig obekant — att utgifva en betydande mängd ljustrycks- 
porträtt i ungefar samma format som litografierna. De utbjödos 








1 ,\UU% 




v.\rvV\ 






'^ 


,:'.n;pd 


'■'.'■' 


-'^ ^A 




'■■ ; •'■,i3( 


• . :■■ 


■!■ !v'un? 


i '•* 


. 'r V)!. 




::!•:.»! 




, ir,;,i, 




■ '■i.;''/^ 


/i ' : ' ' 


1 !• I 








V, 1 J^> 




■tj.Iofc 




■ : --;rt 




■ ', .^--.w^ 


' ' . 


-IN.ICI 


;i ! ' ' 


' •.)(■/] 







,)J-- 



71 

'd^kcn de i fria knippen, instoppade i omslat; af samma beskaffen- 
het som de ofvaii omtalade. Öfver dessa blad har det ej lyckats 
mi^- att fä se någon förteckning^, .l/z/iu jpoy utbjödos ät mig 
sädana blad. A dessas omslag angifves ä baksidan, att de äro 
tryckta hos Gustaf Lindström aren 1898, 1899 och 1900. 

I sin förlagskatalog anger V. B. Eklund, att litografierna hade 
formatet: 56x38'/^ centimeter (iöox ^Sj niilliuicte)). Detta synes 
vara planschpapperets mätt. Äfven jag har tagit matt, nämligen 
efter tontrycksranden, ett mätt som synts mig lämpligare, dä det ej 
sa lätt som pappersmättet förändras genom klippning. Enligt min 
mätning varierar höjden mellan ^16 och J2-/., bredden mellan 260 
ol/: 2JO ini/liiji. Ilr Sjbrg har afven meddelat mätt, men dessa 
hafva varit sä afvikande frdn mina. att man skulle tro dem gälla 
helt andra blad, om ej hans beskrifning visade, att det gällde 
samma sak. I^nligt hans mätning skulle höjden variera mellan 
J2-r och joo millim. och bredden mellan 20S och 2Ö(j millim. 

Trots allt utgöra de Eklundska porträtterna ett betydande 
ikognografiskt material, som mäste tillmätas stort värde. Själf 
säger Eklund i sin förteckning af 1S91, att de bilda i-den största 
samling i sitt slag i Sverige». Det är just darföre jag anser det 
ha_ varit mödan \ärdt, att söka fä reda pa det säregna i-arbetets» 
genes, omfattning, titel (eller titlar), utgifningstid m. m. och att 
meddela det jag därom \id mina rechercher lyckats uppspära. 
hiom kort, dä samlingen är skingrad, dä de skröpliga omslagen 
äro bortkastade, da förlagskatalogen af är 18S8 och cirkuläret om 
realisationen af 1891 hamnat i papperskorgarna, blir all utredning 
omöjlig. 

i'rincipen för utställningen 1908 var, att den endast skulle 
omfatta aflidiia läkare och apotekare. De Eklundska porträtten 
galla (ehuru blott i några fa fall) äfven lcfva)idc perso}icr. En 
förteckning meddelas här, så väl öfver de hf vande som de redan 
bortgångna. .:;■:. 

Abelin, Hj. Aug. I Björnström, Fred. Joh. 
Acrel, Olof af. ' ' Bruzelius, Magn. Ragn. 
.Afzelius, Per af. ' '• ' ' I Clason, Edv. Cl. Herm. 4 
Aiméu, Aug. Teod. Dickson, Charles. 
Ask, Carl Jac. | Eilhulm, Kdv. Martin. 
Berg, l'"r. Theod. j Fdlund, Erik. F)'siker men leda- 
Berg, Joii. Wilh. I mot af Sv. Läkaresällskapet. 
Berlin, Nils Joh. Detta porträtt ej | Ekström, Fredr. Aug. Icke alls 

omnämndt af Sjbrg. i upptagen i utställn.-kat. 1908. 

Berzelius, J. J. | Ekströmer, Carl Joh. 



:.,;',;:>:.J-j('i , 



,;:; '■. ';-> 



,;>.)(< :,1 ;,.,) 



A;.')' J; f!i, 






": ■]•;•, 






..AU ■. 



|),;j 



:.b 



U .'f 



i. .''; i 



Fries, Elias. Med. Hedersdoktor. 

Aldrig medtagen i utst.-kat. 

190S. 
Gellerstedt, P. 
Glas, Olof. 
I lauimarsten, Olof. 
Hedenius, Per. Detta porträtt ej 

ornnämndt af Sjbrg. 
Holmgren, Alarik Frith. 
Huss, Magnus. 
Hwasser, Israel. 
Keij, Ernst Axel H. 
Kjellberg, Adolf. 
Kjellberg, Nils Gust. 



Rosén v. Rosenstein, N. 

Rosander, Carl jac. ;. 

Salin, iMaur. |oh. 

Sandahl, Oskar Th. 

Santesson, Carl Gust. 

Sköldberg, Sven ]''.rik. Saknas h. o. 
h. i utställnigskat. iqoS. Atcr- 
tinnes icke i Ekelunds förteck- 
ningar. 

Stenberg, Sten. 

Sundevall, Carl Jac. Kj ornnämndt 
af Sjbrg. 

Thunberg, Carl Peter. 

Wahlberg, P. Fr. 



Linné, C. von. Ej ornnämndt af i Wahlenberg, Georg. 



Sjbrg. 

Loven, Otto Christian. 

Loven, Sven Ludv. Aldrig med- 
tagen i utst.-kat. igoS. 

Malmsten, P. H. 

Mesterton, Carl B. 

Regnell, And. Fredr. 

Retzius, x\.nd. Adolf. 

Retzius, Magnus Gust. 



\Valdenström, Joh. Ant. Porträttet 
upptaget i Eklunds förteckning 
iSSS^ men jag har aldrig sett 
det och det saknas i min sam- 
ling. Sjbrg saknar det äfven. 

Warfvinge, Fr. Wilh. 

Westerlund, Ernst Otto Th. 

Ödmansson, Ernst Otto Teod. 



Hvarför Sjciberg för några af de sista i)ortratterna ( 77///^//-'i7-,;,^, 
Wahlberg och Wahltnibcrg) anger titeln å Eklunds arbete till 
^Porträttgalleri af svenska vetenskapsniän:^ i stället lor den förut 
af honom använda titeln: >l'orträttgalleri af framstående svcnsl-ca 
läkare», känner jag icke. .Båda titlarna torde vara lika oriktiga. 

Ss N:r 13 af tillgängliga källor till en dconographia med. 
sueo torde här vara platsen att meddela en förteckning af de 
porträtt i ljustryck, som af P. B. l^lclund iitgafs säsom en fort- 
sättning af hans ;.porträttgalleri af framstående svenska män.-. Så- 
som redan omtalats, är det angående dessa blad ännu omöjligare 
än angående litografierna, nietl luillca de dock- öfverensstämma 
till format och häftindelning, att fa reda på hvad som fattas, nar 
de började utgifvas och när de upphörde att utkomma. Ungefar 
från 1900 och till 1907 utbjödos at mig hithörande blad, men lilca 
htet för begynnelse- som för slutåret vägar jag säkert svara. 

Ljustryckbladen upptaga till stor del ä)inu Icf vande läkare: 

Almquist, E. Bernh. I Berg, joh. \\\\\\. 

Arrhenius, Svante August. Heders- ' Bergenholtz, Nils August. 

doktor. Ledamot af Sv. Läkare- \ Ijergman, Frans Ant. Gustaf j. 

sällskapet. | Björkman, Ernst ^Vilh. 






^..v. 












:>J 



T MjO^ 


.' .Il' 


1 -M' 
' 111' 7! 






73 



Jiolin, Ernst Runo Alfr. 

Horelius, Jaqucs Ludv. 

IJrunnberg, Joh. Vikt. Tyko. 

Bruzelius, Magii. Ragn. f. 

Bylund, Karl Joh. Nat. y. 

Curnian, Carl Petter. 

Döbeln, Joh. ^Vllh. von y. 

Kdgren, Joh. (iust. 

Flensburg, Carl Ax. Wilh. 

Floderus, Björn Gust. Osk. 

(iadelius, Bror Erland. 

Hafström, Joh. Lorentz. 

Haglund, Sinis Kinil Patrik. 

Hammarsten, Olof. 

Hedenius, Per Arv. Isriwl. 

Medlund, Joh. Aug. 

Hellström, Thure Gust. 

Henschen, Salom. Eberh. 

Hofsten, Sven von. 

Holmgren, Emil Algot. 

Ilwass, And. Thorbjorn. 

Johansson, Joh. Erik. 

Jolin, Severin. 

Josephson, Carl David. ' i 

Karström, Adolf Wilh. 

Kjerulf, Gustaf. Veterinärt medi- 
cinalråd. Ledamot af Sv. Lä- 
karesällskapet. 

Lennmalm, Carl Gust. Frilhiof. 

Linrolh, Klas Maurit/. 

Löwegren, Mich. Kolmodin. 



I Medin, Carl Oskar. , , 

i Miiller, Erik Gottlieb. 
I Mörner, Carl Thore. 
I Naumann, Joh. Leon. 

Naumann. Gustaf. '' ■ • 

I Perman, Emil. 

Petersson, Oskar \'iktor y. 

Ramström, Oskar Martin. 

Ribb ing, Seved. 

Selander, Nils P^dvard. 

Sondén, ('. Mårten. 

Stille, Joh. Alb. y. Kirurg, inslru- 
mentmakare. Ledamot af S\. 
Läkaresällskapet. 

Svensson, Carl Axel I\ar y. 

Svensson, Prey Herman. 

Toll, Plugo Mauritz. . 

\V?ern. Jonas. 

Warfvinge, Erans Wilh. 

Wawrinsky, Richard Aug. 

Westberg, Arlur Edv. 

Wettergren, Carl Ludv. Er. 

Wetterstrand. Otto Cieorg y. 

Wide, Anders (.lustaf. 

Widerslröm, Karolina Olivia. '' 

Widmark, Erik Johan ■\. 

Wilkens, (aist. i)an. 

\Vising, Per Johan y. 

Zachrisson, Lars Joh. Eredr. y. 

Öhrvall, llj. August. 



Såsom n:r 14 af cle har sammanförda ikognografiska källorna 
k-an ännu Jlera af P. 15. iLklunds publikationer upptagas: V. V>. 
Eklund, ixYoj-c/isÅ-a friinui-arcpoytyatt. (nicd biogr. uppgifter af 
C. II. L. Tliiilstnip) Stockholm iSSS. (Litografier.) 

Här återfinnas: 

Huss, Magnus, y. 
Hallin, OloL y, 
*Ekström, Ered. Aug. y. 

och n:r 15 Friiiuii-aripiVtyatt. Ny scr/r. Stockholm (igoj). 
Häri finnas: 

Edholm, Edv. Martin. -^^ 't 

Jcntzen, Carl Mart, Georg. y. ^ 

N:o 16. tPar BricoU'. Portratt. StockJioliu V. B. Eklunds 
förlag./ Omslaget trjxkt hos O. L. Svanbäcks Boktr. Aktie l)olag 



n 






■■ V/- , 






\ • V - 1 "un i! 



■il ' 



74 

iSg\ — g2. Inre titelblad: >.Par-Brikoll-Poiträtt.. utc^ifna af P. B. 
l'Lklund. 12 liäftcn, luiftcnas nunitiicr endast med blyerts. A detta 
blad saknas tryckort och tryckår. Med sista häftet följde förteck- 
ning ä de 48 af Ös/, Centraltryckeriet utförda litografierna, hvilka 
aro ungefär 165x130 niillini. Sniä biogiaficr medfölja. I detta 
arbete tuinas af läkare endast: 

Hallin, Olof Pr. 
Rossander, Carl Jac. 

N:o 17. ij^ci/' Jh-ikollporträit. Ny serie StockJiolui (/(^oy.-).> 
Ljustryck upptar: 

Rossander, Carl Jac. 
Suniiherg, Jak. Gust. Harald. 
Andréen, Carl. 

N:o 18. ^Ar/a Coldiiiu Orden Portratts Stockholm, V. B. 
Eklund. Ljustryck', upptar: 

Levin, Adolf Astlev. 

N:o 19. Ännu ett arbete, utgifvet af den outtröttlige P. B. 
P^klund mäste up]3tagas såsom en af källorna till en »icognographia 
med suec.x Let bär titeln: -iMvine af ko)iniig Oskar II. I'ravi- 
stående män och kvinnor iDider Bcrnadottska ätten jenite mer 
framstående fersonlit^hetei- vid Konungois död.i Stockholm V. W. 
P^klund. Arbetet är utgifvet efter 1907 men tr)'ckeri och trjxkär 
(af häftesomslagen) äro ej angifna. De kungliga personerna fin- 
nas i helsides foliotryck. Eljest äro ä hvarje sida omkring ett 
30-tal af någon grupp sammanförda. At läkare ägnas ej nnndre 
än 2 sidor, en grupp äldre, en yngre men däri ingen konsekvens, 
liilderna äro i ljustryck. A det för de äldre afsedda bladet åter- 
hnnas: , . . . 



Abelin, H. A. f. 
AUnen, A. F. y. 
Asp, C. J. -j-. 
Berg, F. Th. -f. 
Berg, J. W. 
Berlin, N, J. j. 
Bruzelius, R. M. f. 
Kdgren, J. (}. 
Fkströmer, C. J. f. 
Flensburg, C. A. W. 
Hafström, J. L. 
ILaniniarsten, O. 



Hedenius, P. y. 

Henschen, S. E. 

Keij, K. Axel. y. 
I Fidin, F. O. 

Finroth, K. ^i. 
! Malmsten, P. H. 
I Medin, C. O. 
I Mesterton, C. I>. 
I Mörner, K. A. 11 
j Regnell, A. F. t. 

Retziiis, JNL G. 
I Ribbing, Seved. 



.ro ■ 1 ' 



ii .>t>.L;J -L ' 






/:; o:l'. 



','..1 






);.» 



iT'-W 



■I-'! 






/ 5 

Rossander, C. T. f- i Sondéii, M. 

Salin, M. ' ' Warfvinge, V. W. ' ' '■' 

Saiitesson, CG. [ ^VcbteI•lun(l, K. O. T. 

.V det ät n;i;4ot \'nL;re läk-arc ägnade bladet liniias följande: 

Almquist, ILrnst. , , , : Lindström, CA. ■ ' 

Carlsson, S. C Lindström, G. 

Curman, C I Loven, Chr. 

Dahlström. K. A. U. ,, ' iMiiller, K. G. ';' 

l)obeln, |. W. \on. I Perman, K. S. 

Moderns." K. G. O. '' ' ' ' Petersson, O. V. , ■ ,,, . 

l)nihn-Fähr:iäus, M. ' Santesson, C G. ^ . - 

Ciadelius, ]]. G. ■'"■ ■ ! Sundberg, C J. G. 

Hellström, T. G. ' Wiern, Jonas. 

llofsten, S. A. G. von. , Wallis, Curt. ■ i i 

Flolmgren, K. '• Wawrinsky, R. A. ' 

Hwass, A. 'I\ '■: Welander, E. W. 

lohansson, I. K. i , Westerniark, F. J. E. 

jolin, S. " Wide, A. G. 

losephson, C 1). , : Widmark, E. I. y. ' "' 

"Key-Al)erg, A. H. A. , ^ Wising, V. J. f. 

Kjerriilf, G. : Åkerman, J. H. 

Lennmaltn, K. G. F. Ödmansson, F.. !>. j. 

A ett ät damerna äi;nadt blad af sanmia publikation upptai^as 
2 kxinnliga läkare: 

"': ' ^ Sandelin, Ellen. ■ ., . ,,, ,, ' 

Widerstrom, Carolina. 

I .samma arbete upptagas bl. C. XIII riddare: 

Edholm, E. M. ,. , ' ' ■ 

Ekström, F. A. -j-. 

N:o 20. IMand källorna förtjänar nämnas det af Per Liiuiell 
under iiren 1889 — 1897 i 4 serier 14 hiiften iitgifna: :iAutoi:;rafur 
och porträtt af fraiiistaaidc poysoicr.' Detta arbete innehåller i 
\ackra ljustryck af J^eger, Wolfcinstein etc. följande läkare. 

Ihiss, Magnus. Ser. i. h. i y. Holmgren, Frithiof. Ser. 2. h. (i f. 

Loven, Sven. — h. 3 y. 1 Key, Axel. Ser. 3. h. 10 f. 

Salherberg, Herman. — h. 4 j. i Rct/ius, Cuist. Ser. 3. h. o. 
lierlin, N. J. Ser. 2. li. 6 f. 

N:o 21. .)Miiuicsblad, ntgifna med aiiIod/ii>ig af Koiufiig 
Oskar II:s fevitioars jubilenui soui frii/iiiraj-c^, med text af C. D. 
af Wirscn. Utan tryckår. — Samtliga illustrationer, ljustr\xk och 









.IfO- .J 



I * i\u .;in-'",' 



•:>?".' Mi. 



'•. ■: -.1 1/. .! ^v 



»'.!.■ I 






1^ 



fototypici" utförda vid Generalstabens litografiska anstalt. \'iv;- 
netterna af Agi Lindegren, Boktrycket af J\^. L. l^ecknians WuV- 
tryckeri. Utgifvare Axel Lagrelius och Carl Fr. J^ernströni. Ljus- 
ti-yck (praktverk). Detta \-erlv innehåller följande lakareporträtt: 



thiss, Magnus, f. 
A\'äslfelt, J. A. r. 
Ekström, Fr. Aug. j. 



fhillin, Olof Fr. T. 
lent/L-n, Carl Mart. Georg. 



N:o 22. /-Svenska och finska portratt, förteckning nfxcr en \m\x- 
trättsamling tillhörig />'. W. 2 häften 1894 med ^jo bilder. Sjalf\a 
f()rteckningen omfattar endast bokstäfverna A och 15 men bilderna 
gälla dock hela samlingen. De iiro dock i allmänhet reproduktioner 
af reproduktioner och af mindre ikonogr. intresse. (hJt portratt 
af Könnozo efter original pä Gripsholm) förtjänar beaktande, cnn 
porträttet gäller honom. Bland bilderna miirlvas följande läkare: 



Acrel, 01. af. 
Afzelius, Jan. 
Rer/.elius, |. J. 
Linné, C. von. 
Odhelius, f. L. 



Rossander, C. ]. 
Rudbeck, 01. 
Rönnow, (kasten. 
Sondén, M. 
Svedenborg, E. 



N:o 23. sActa Horti Bergiani I). 3 N:o 2 och X:o j.z^ illlu- 
strcrad förteckning öfver Bergielunds Botaniska Trädgärds sam- 
ling porträtt af Botaniska författare, jemte biografiska notiser.- 
/(^(t? och igoj. (Dels helsidesporträtt, dels ö bilder pä samma 
blad. Autotypicr (Reproduktioner af reproduktioner). 

X:o 2 innehåller i större format: 



Eergius, Peter Jonas. 

Finne. C. von. (Efter Hoftinan). 

— (Efter Scheffel). 

— (Efter ai[iiarell). 

— (4 O 

— {VÅitx G. Ftind- 

berg). 

— rEfter C. F. In- 

länder). 
(Efter Per Kratlt 

sen.) 
X:o j innehåller i större format. 
Rutibcck, Olof ti. ä. 
Finne, C. von (efler Scheffel:) 
Retzius, And. Joh. 
'rhunl)erg, C. P. 
Acharius, Erik. 



Swartz, Olof. 

Wahlcnberg, Georg. 

Fries, Elias Magnus. 

I )iii)idrc fotniat tninas i sannna 

band. 
Fries, Elias. 
l'ries, Oskar Robert. 
Fristedt. R. F. 
Wahlberg, P. F. 
Thedenius, K. K. (ap^btekarel 
Almquist, Ernst 15. 
Fries, Oskar Rob. 
Henschen, S. E. 
Kleen. E. A. G. 
Sandahl, O. T. 
Lindberg, Se.xtus Olto. Svensk. 

(prof. i Helsingfors) 






U ,■;; I !■■>• 



.1 .T^/. ir. i. 



-, ./ .! 






1 :.J''l 



■ui 

.; I 



n 



N:o 24. IMand källorna till cii iconoL;ra[)hia nied. succ. iVir 
ej gioninias: >/•". LeiUDiuilin: Sven sk dt Lakdrcsallskuptls Historia 
iSoS — njoS.-> (Stocklujliii 1908.) Däri finnes lulsidcspoyliatt af 
sällskapets J stiftare: 



Schul/.enheim, C. F. v. 
Gahn, Henric. 
Hagströni, A. F. 
Gistrcn, I. H. 



Trafvenfclt, Carl. 
Gadclins, Frie. 
Berzelius, J. J. 



oc/t dessutom eii mängd i texten intagna mindje portratt, 
som. pa giitnd af att de nnfor första giingcn eller af andra or- 
saker leprodnceras, föi-tja/ia nämnas: 



Carlander, Chr. 

Bjerkén, Pehr af. 

Odhelius, joh. L. 

Schulz v. Schulzenheim, I). 

\\eigel, Chr. F. d. y. 

Trafvenfelt, C. (Medalj.) ' ' 

Cederschjold, P. G. 

Wenner, M. L. (Medaljong.) 

Wertnniller, C. H. (Mndaljong.) 

Fklund, Dan. 

Rctzius, Anders. 

1'lagenian, Carl Fr. 

Klorinan, A. M. 

Hedlund, T. 

Ronander, C. W. II. (Silhuett.) 

Setterblad, A. 

F.kströni, C. J. 

Sondén, Carl Ulrik. 

Huss, Magnus. 

Berg, F. Th. 

Malmsten, P. H. 

Santesson, Carl. ' -' ■ 

Tholander, Fr. 

Afzelius, P. von, (Medalj.) 

Carlander, Chr. (Metlalj.) 

Berzelius, J. J. (Medalj.) 

Bottiger, Gustaf. 

Hamberg, N. P. ■. . . , 

Gellerstedt, P. E. 

Rctzius, M. F. 



Sälherberg, Herman. 
Abelin, II. A. 
Svalin, O. A. 
Lundberg, Vincent. 
Cederschiöld, F. A. 
Wistrand, Aug. Timol. 
Wislrand, A. Ililarion. 
Gridis, C. (j. 
Carlson, Ax. Gabr. 
Schaumkell, J. E. 
Key, Axel. 

Retzius, Anders. (Byst.) 
Loven, Christian. 
Sandahl, Oskar Th. 
Bruzelius, Ragnar. ' '. 
Varfvinge, \C \\\ 
Kjellberg, Adolf 
Törnblom, P. A. 
Anderson, Anders. 
Sköldberg, Sven. Jun. 
Rossander, Carl J. 
Diibcn, Gustaf von. 
Jädcrholm, Axel. 
Berlin, N. ]. 
Regneli, A". F. 
Retzius, And. (Medalj.) 
Almén, Ang. 
Meyman, Flias. 
Levertin, Jac. 
Lennander, K. G. 



N:o 25, '^Svenska Läkaresällskapet iSoS—njoS. Porträtt 
och lliograJier.-> Stockholm. Masse \V. TuUberg.s förlag". 1909. 
Detta arbete, citeradt af Sjbrg liknar i mycket det af Hasse W. 



■ ,\S'. \i .1 ^ 



/ .1; ..-I 

n 1 



f/; ! 



!'u.^ .ri, 
'i' ., 



! I 



(.i. ■•)?/■' ,( 



1, ';/..-"jJ! ■ .■... 



7^ 



'l\illberg utgifna Svenskt porträttgalleri. ] Jet innehåller i helsides- 
bilder de 7 stiftarnc — Jfr A':o _'/ — - men fur öfrigt sniä por- 
trätt, 2 till 5 (samt biografier) p;i Inarje sida. Arbetet innehåller 
en ganska fullständig samling af Sv. läkaresiillskapets ledamöter 
frän .sällskapets stiftelse ända t. o. ni. iSoS, samt (.lessutom en 
stor del af sällskapets utländska ledamöter under samma tid. 
lifter ett kort öfverslag s)-nas bilderna bestiga sig till något mer 
än 1760. 

N:o 26. ■»Svenskt poytratti^alUri XIII Läkarrkårein. Stock- 
holm. Hasse W. Tullbergs förlag. \'^^y)- — • Liknar 1 mängt 
och mycket i\:o 25 och inneli;iller i stor myckenhet samma por- 
trätt. Detta arbete innehåller ouiast smä jiorträtt och biogra- 
fier. 

N:o 27. ^{Svciiskt porträttgalleri XXIII). Sällskapet Lhin. 
1S62 — iSi)ö. Porträtt och matrikcldata -Tryckt i september 1896. 
Stockholm. Hasse \V. Tullbergs buiag>. — 

jSvcnskt [)orträttg"allcri XXIII.'> Sällskapet Idun, Xy Tillökad 
Upplaga Stockholm. Hasse W. Tullbergs förlag. Stockholm 
1903. 

^Sällskapet Idun 1904 — 1902.. Stockholm. Hasse W. Tull- 
bergs förlag. Stockholm 19 12. (Tillägg till föregående. Arbe- 
tet innehåller åtskilliga sv. läkares porträtt i samma format som 
sv. porträttgalleri vanligen innehåller. Huruvida några af por- 
triitterna icke äro upptagna i X:o 2j och jö, är mig' obekant. 

N:0 28. iSzw/iskt porträttgalleri XIV. Akademier samt 
vittra och lärda samfiiiid.-i Stockholm. Hasse W. Tullbergs 
förlag. 1904. (Smä porträtt.) Däri finnas 46 läkare upptagna. 



N:o 29. ySve)iskt portrattgalleri XX]\ Riksdagers 
oeli Andra kam»iare iSöj — njo^. Del I och 2. Stoc 
Hasse W. Tullbergs förlag 1904 och 1905. .Smä porträtt. 
läkarne tyckas foga liafva deltagit i det politiska lifitt 
dock förtjäna antecknas, att under denna tid /'r'//'c?//./» ////v?/ 
»ledlemmar af i:a kai)unare)i\ 



I er sta 
kholm. 
Ehur:i 
, torde 
<■ varit 



Almén, A. T. ■\. 
l^erlin, N. J. j. 
] )ickson, C. y. 
Khrengranat, G. A. W. 



(irenholm, E. M. i 
Hallin, O. F. f. 
Lindgren, H. O. j 
Nyström, C. L. H. 



saiJtt ledamöter af J:a kamma ren . 



. ',1 'I' 



,.,.., ■■ .1.1 



'.■UWl 






•t '' 
.'.>>•■■ I fl" 

:v. c. 1-1 

,,„;,., . 1''' ''-'^' 

■';!■■. Ii. i.'fJ' *■'■?' '^-i' ' -^ 

.: .,,.,.,v ,...;-ic)i '■;,■' ^- 



,vr;i-(l 



, .,■ v.t. ;...'. ' ■ ■ ■ 
, .. , ..ti;: i,phir-'^ •■! 



.it ,J»if!' 



79 



Althin, L. M. j. 
Appeltoli^t, C. V. j. 
Beronius, V. M. j. 
Björck, C. H. f. 
Collvin, II. K. 
Dickson, Ch. j. 
lluss, M. f. 
Key, E. Axel H. y. 
Landelius, P. 1''. f. 



l.cijer, J. Cl. E. f. 
Loven, P. Sigurd. 
Martin, O. A. f. 
Nyström, C. II. I.. 
Rossander, C". J. f 
Vahhiuist, C V. 
Wavvrinsk}', R. A. 
Westerberg, A. P. 
Wrctlind, K. W. y- 



N:o 30. rSz'iVLs-Å'f porträttgallfri X\\ 1-oifattarc. Stock- 
holm. Hasse W. Tiillbcrgs forlao;, Stockhohii igoo> innehåller 
flera läkareporträtt. Hänvisning till X:o 26 torde här vara fullt 
tiliräcklitr. %':■;; i ;"■.'•• ^ 



N:o 31. y>Sa))ifuiidct S. II. T:s IrilrJiibtrr jSff — -iiiiS()=;. 
Förteckning jenite porträtter.» StocLIiolm iSg^^. Hasse W. Tull- 
bergs Boktryckeri. Innehåller i helsidesporträtt bl. a. 

Appe/bi'rg\ Carl 3Ia<^n//s — (Sällskapets stiftare) samt 2140 
smäporträtt, hvaraf icke mindre än ungefär ^^o pcjrträtt af sven- 
ska — och nägra finska läkare. För det stora flertalet kan hän- 
visas till N:o 2j och 26. 

N:o 32. '.^Porträtter af åtskilliga 1S2J; ars Riksdagsman 
utgifne af L. II. Roosi innehåller (i konturetsning) följande 2 
läkare: ,. ^ ...,: ^. ■ , :,.,■•,>.,,., • ,.. , •,,,. .. • 

Ber/elius, J. 
Cederschjöld, P. G. 

N:o 33. i>Die geistige Welt» Fcksteins Yerlag. Berlin-Char- 
lottenburg njor är ett ^arbete» nägot i samma stil .som P. 15. 
Fklunds -^»Porträttgalleri af framstående sxenske män.» Det iir 
med andra ord egentligen icke något f:arbete> utan en stor sam- 
ling af lösa porträttblad, \anligen dock med ett bilagdt blad, 
innehållande en kort biografi. Listor i öf\ertryck öf\er grupper 
af vetenskapsmän, konstnärer, statsmän o. s. v. — af alla stånd 
och )iationalitetcr länuiades till påseende af en agent, som besökte 
Sverige för att upptaga order. Om loo porträtter togos, skulle 
rätt stor })risreduktion erhållas. Med villkor, att jag skulle er- 
hålla 100 fran)stående svoiske mäns - - lak-:ires. x-etenskajismäns. 
konstnärers etc. — porträtt gick jag in på att prenumerera på 
'»arbetet», men när jag erhiUl förteckningen å däri upptagna sven- 
iskar var hela antalet omkring lOO och af dessa önskade jag 



[ I, ,3y 
1 .'f 

.0. 



v \ ' ' . ■. .'.A ,■ .' 



A' ■'I)'. 
"■')■ j ■ I '. 
:bM C' ■. 
'J •■• ll/.l 



' --.v. 



. .. /J 



:-'T. : - ,..J.: t 

•1. ' ■: ;"; y-xf 



So 



icke erhålla mer än dt jo-tal. Va agentens forslac^f iitr)'lklc.s un- 

l;tl(;t, |),'i (jet ;,;il1, ;il| j;i|- erhöll (II .ilil,!! cXi iil | )l.ir .il lllill cflCI) 

bild. J'orlrältcni.i iii folio aro i alliiianhcl. siireltlcs \Mckra och 
välgjorda — särdeles t^oda ljustryck (eller fotograv\rr) Af sven- 
sk'a läkare innehåller arbetet: 



Ask, Fritz Gustaf. 
IJerg, Joh. Wilh. 
Dalen, Joh. Alb. 
Kssen-Möller, Gust. 
Johansson, Joh. Erik. 
Möller, Lars Magnus 



Mörner, Karl Axel II. 
Ribhing, Seved. 
Smid), .\x\(\. W. SitloiiiiVi. 
Sondén, Carl Märlen. 
Warfvinge, Frans "Wilhelm f 
Widmark, Joh. Erik j. 



Frestande vore att här lämna förteckning öfvcr lösa porträtt, 
befintliga dels i Kungl. bibliotekets, dels i min samling, men da 
dessa äro i tillväxt och fitllstäiidig/iet sålunda omöjlig, har jag 
afstått därifrån. Att ett sådant fjlad som 01. Rudbecks d. ä. 
för atlanticans atlas gjorda, ståtliga bild med den stolta inskrip- 
tionen: -■■I-J nos liouihicsli) icke uj^ptagits i hr Sjöbergs arbete, 
smärtar verkligen ett gammalt svenskt hjärta — ei minst då man 
vet, att bladet finnes både i Kungl. bibliotek'ets och i min samling 
och sålunda varit lätt tillgängligt — och om många intressanta blad 
skulle man kunna saga detsamma. Må nu andra komplettera mina an- 
teckningar; de äro icke bcskrifvaiuic och spara sålunda komniande 
forskare icke besväret att i källorna söka uppl\'sningar, men de 
kunna visa, h\-ad som i ett antal arbeten finnes och därigenom 
inbespara en del efterforskningsarbete. 

I beskrifningen af originalarbeten — porträtt i olja, i akva- 
rell, i i:»astell, i teckning, äfvensom af b)-ster, medaljer o. d. — 
har enligt min mening hr Sjöberg inlagt sin största förtjänst. 
Kunde ett och annat, som ej fanns med på utställningen 190S 
uppspåras, beskril\as, bestämmas och i en fortsatt katalog med- 
delas, så skulle detta vara ett högeligen tacknämligt om än svårt 
arbete. Klart är, att detta helt och hållet legat utom planen 
för min uppsats. , ■' " " ' ^•'•'' • 



'.\ 1 11. - ■^!^■{l iijl'" 

• 111. . 'M. ) >1. 

' ' .'■;.!rij : 

.,;i.v ... i 



• /■•' i ;.; (tflihid 



.' '■.; ■! .jli-.;^ il.-io 
• ■ . ■ ■■.)./■ 

■ • r ir.j -.»',1 



:l'.w., .f. 



Bidrag till släkten Montgomerys historia 

»Surs omnia ver.-;at.* 

Söder om staden Lisieux i Norniandie samt str.äckande sio- 

o 

inom de nuvarande departementen Calvados och Orne, var fordom 
beläijet grefskapet Montgomer}', hvilkct omfattade circa 150 under- 
förläningar, ' inbegripande hk a. de i vår tid befintliga distrikten 
Saint-Germain de Montgoniery, Sainte-Foy de Montgomcry, La 
Chapelle-IIaute-Grise, Vignet och Mesle-Sur-Sartlie.-' Ifrågava- 
rande grefskap, kändt såsom sådant från förra hälften af looo-talet 
och såsom herrskap (seigneurie) från slutet af 900-talet (jmf. nedan 
sid. 82), hade erhållit sitt namn efter det bergfäste Montgo- 
niery, på latin Möns Gommerici, livilket utgjorde dess i strategiskt 
afseende viktigaste punkt. Af detta fäste återstå ännu, omkring 
2 km. frän staden Vimoutiers, vid floden Vie, en del tydliga läm- 
ningar. Trots ofantliga ras räknas i våra dagar 7 å 8 meter frän 
murkrönet till vallgrafvarnas botten. Dessa voro anlagda i cirkel, 
uti hvars midt uppkastats den utgräfda jorden, hvarpå reste sig 
själfva fästningstornet. Fästets radie har 45 meter. — Fästningen 
Möns Gommerici var uppkallad efter det berg, på hvilket den 
låg, och detta hade i sin ordning namn af en ägare i äldsta tider, 
hvars existens till fullo ådagalägges af ordet Gommerici = Gom- 
riks(-berg). Denne man har trötts vara släkten Montgomerys stam- 
fader. För spörsmålets belysning torde några anmärkningar rörande 
släktens upprinnelse vara på sin plats. — På grund af den egen- 
skap af större låntagare under de normandiska hertigarne, skikten 
Montgomerys första bekanta generationer innehade så tidigt som 
vid år 1000 (se nedan sid. 82), torde det vara ställdt utom 

' Se viil.are >Dcnoml)reinent t1u Comtc de M(imL,'oiiiery> \'. ^480, ca\). de? 
tit res, Bibi. \at., Paris. 

^ Mcdd. af vice ordf. i >la Sociétc llistorique et .Vrchéoloeique de TOrno. 
dr II. J, F. vicotnte du Moley, hvilken förf. li.ir :\lt tiKka för llertnlet upplyiningav 
>im sliiktens iildsla fnamträilaiule. 

6 — i:iO;NU. Pirsonhisi. iidikrift igij- 



'r"yr:W' ■:"''' 



^•^.■t -^tÅ^^^ \\h Si5*iL. 



•' ' '[l •-', . .;f, 



f.::.l ,( 






:::!;:h ii 



.'I w; fv,.ir,, 



82 

allt tvifvel, att den tradition, som latcr dem nedstämma frän en 
af hertig Rolfs So a. 90 är dessförinnan lefvandc fi)licslagare, leder 
sin uppkomst ur historisk'a fakta. l'\)ljaktliL;en bör slaktens ytters- 
ta ursprung sökas i Sk'andinavien, närmare bestämdt Danmark 
eller Skäne. T}' säväl till följd af den ådagalagda trovärdigheten 
af de äldsta normandiska kronisterna, hvilka uppgifva att Rolf 

och hans män kommo frän »Dacia>. och »Scanza insula», som äfven 1 

j 
på grund af den oomtvistliga öfv^erensstämmelsen mellan dansk-- » 

skånska och normandiska ortsnamn,' torde väl numera norman- ; 
dernas sydskandinaxiska härkomst \ara tillräckligt klargjord för 'i 
att på allvar kunna förnekas — utom i Norge. (Där häfdar ' 
man nämligen, som bekant, att de isländska sagorna om ^Gänge * 
Rolf» äro större auktoriteter än de öfver 200 är äldre norman- 
diska krönikorna, andra omständigheter att förtiga.) — För att 
återgå till frågan om möjligheten af att Gomrik (Gommericus) 
skulle varit släkten Montgomerys stamfar, så hade t)'dligen den- 
samma utan större tvekan kunnat besxaras jakande, för den hän- 
delse hans namns skandinaviska ursprung vore påvisbart. — Guma- 
rich, Goma-rik, Gummrik, Gomericus återfinnes (första gängen 
782) såsom förnamn bland germanska stammar i Frankrike, Tysk- 
land och Österrike. Men det har icke kunnat konstateras vare 
sig att Gomrik eller enbart Goma förek-ommit i Skandinavien 
som personnamn eller letl i ortsnamn.- Det torde alltså metl 
visshet kunna sägas att tÅcn från Norden härstammande släkten 
Montgomery icke har något samband med den Gomrik, som af 
allt att döma långt före skandinavernas invandring till Norman- 
die gifvit släktens sedermera vordna stamgods dess namn. Kan 
alltså Gomrik lämnas ur räkningen, är det däremot icke alldeles 
uteslutet att, såsom uppgifvits,3 släkten Montgomerys med Rolf 
följande stamfar i Frankrike burit namnet Roger — antaget vid 
döpelsen — samt haft sönerna Wilhelm och Bernhard sden danske . 
Den senare är en i Normandies historia välbekant gestalt,-* hvars 
danska härkomst, genom den benämning han har, är höjd öfver 
hvarje tvifvel. Wilhelms son Hugo påstås hafva varit far till 
släkten Montgomer3's förste jHiui full sakcr/ut till ifamnet kände 
stamfader. 



' K. Tej^ucr >Nornuäii i-llcr l)aiiyk:u i NutukuuIic: ». Nord. Titlikr. 1SS4. 
183—214. 

^ Medd. af professor Esaias Tci^ncr. 

' Jiuf. vol. 207S0. cal). des tilres, Hibl. N;it. 

■» Se t. ex. (»Idelicu^ Vit:ilis, ed. Le Trevo^l. Ill, PO (\. 



:-:;.y /T -v.i'-: 



■•••*• ■:: 'KflJ 
fli: : ;:-IM'li 

•w.v .w.^. 



1 1 /. ; 



- ■ ■ ^ ■ ', v f i 



83 

Denne är Roger I sire cle Montgoniery 99(4) — 1035, »Tun 
des plus puissants barons norniands. a la fm cki X:e siecle'^.' lians 
hustrus namn torde ej vara bekant, men deras giftermål synes 
iiafva skett 994. Detta årtal hänföres felaktigt i sDictionnaire de 
la Noblessen» till hans son I lugos giftermål, som ingicks på lOOO- 
talet, närmare bestämdt sannolikt i början af 1020-talet, då llugos 
son Roger 1048 som //y/^i,-" omtalas vid 13omfront med hertig Wilhelm. - 
Roger Montgomer}' d. ä. inrättade år 1022 äXII canonicos» i 
Troarn,3 hvilket måhända får sättas i samband med hans sons 
giftermål, alldenstund Troarn tillhörde dennes svärföräldrar (jmf. 
nedan). Roger senior, som i ett donationsbref till Jumiéges 
skref sig »Rogerius quem dicunt de Montgommerie»,'» är mest 
känd såsom en af ledarne för de herrar, hvilka motsatte sig 
Wilhelm »bastardens)' anspråk på kronan, samt kallade, för att 
omintetgöra dessas förverkligande, sina vasaller under vapen. Det 
fälttåg, som nu begyntes mellan Wilhelms förmyndare, hertig 
Alan af Bretagne, och ]\.oger jämte dennes anhängare, slutade 
oh'ckligt för de senare (i så måtto äfven för Alan, som han dog 
af förgiftning i staden Vimoutiers under belägring af slottet Mont- 
gomery). — Montgomery blef omsider intaget. Roger själf und- 
kom med nöd sina motståndare samt måste begifva sig i landsflykt 
till Paris. Detta skedde vid tiden för hertig Roberts död, d. v. s. 
år 1035.-'^ — Roger I:s äldste son Hugo^ ingick äktenskap, genom 
sin faders bemedling,^ med Joscelline, dotter af Torolf sire du Pon- 
taudemcr och Veniva, s\'Ster till Gunnor, Richard den oräddes gemål. 
Denne Hugo, betecknad såsom ;,Comes Montis Gommerici»,^ förso- 
nade sig med hertig Wilhelm och erhöll i förläning, jämte det han in- 
sattes till sin faders arfvinge, grefskapet I liéme eller Exmes år 1047, 
som vid hans död, kort därefter, tillföll hans son Roger II. ^ — Hugo, 
grefve af Montgomery, ärfde med sin hustru bl. a. Troarn, Touffre- 
\ille, Sanner\ille och Jan\ille, hvilka områden öfvergått på sonen 

' Cit. M. du Motey. 

' Wilhelm af Malinesl)urv, cil. Sa\illf. 9Ö. 

' Ord. Vit. (Le 1'revosl), '11, 21—22. 

■• »Roluli Scficc. Normai)niae>, 1, 73. 

5 Wilhelm af J\imieges, bok \'I1, kap. 2, ss. 57 — 5S. • 

" 15eiioit »Chronique des Duos de Norinundie>, v. 111. s. 6: Francisque Michel 
>'rable analyti(iue» 111, 661. Under Rogers d. ä. namn \\\\.\ dukuniontel i »Rotiili 
."^cacc. Norm.>, loc. cit.) linnes »Sij^nnuii Uu^onis lilii ejus^^ 

7 »llistoire de la Maison d'H:ircourt>, v. 1, k. 27. 

** Robert af Caen, bok 11: »llu^o Comes Monlis Gommerici, acceptä in iixo- 
leni Joifeliiiä Gunnoris, ducis Normaniae, Richaidi piimi s[)onsae neptä, hunc ex eä 
i^ciuiit Roi^erium, qui, adolescens faelus.desponsavit Mabiliam GuillelniiTalvatii filiam.» 

' Wilhelm af lumiet^es, bok VII, kap. 6.-^. 17 V »Chronique de? Uucs Norm. > 

v. Ill, S. 12, IQ. ' ' 



I 






'-.V. 



-■'fO> 



3fT. 



( 



1 .il 



84 



Roger år 1050.' Detta år grund;ule nämligen denne abbotstiflet i 
Troarn.^ — Denne Roger Alontgonier)' oljade afsevärdt sina be- 
sittningar genom giftermål med enda dottern och arftagerskan 
till W^ilhelm II Taluas, grefve af Alengon och Bellémes,^ med 
Hildeburga, dotter till vicomten af Beaumont.-* Om Ivoger Mont- 
gomery äger man nogrann kännedom i främsta rummet tack vare 
den bekante historikern Ordericus Vitalis, som nämner honom på 
ett tjugotal ställen. Då detaljerade redogörelser for lians lif med 
ledning af sarritida källor fninas så väl i Freemans dlistory of the 
Norman Conquest» som i »Dictionary of National IMographyi-, må 
här endast några viktigare fakta anföras. — Roger Montgomer}- 
var en af de ifrigaste förespråkarne för tåget till England och 
utrustade på egen bekostnad 60 skepp för trupptransporten dit. 5 
I slaget vid Hastings anförde han den segrande normandiska 
härens högra flygel samt utmärkte sig för personlig tapperhet. ° 
När Wilhelm 1067 återgick till Normandie följdes han af Roger, 
men kvarlämnade denne, då han själf inom kort reste tillbaka till 
England, såsom regent öfver Normandie. Denna befattning inne- 



* Wilh. af Juni., Ijok VIII, kap. 35: »Roj^crius coines, filius Hugonis de Monie 
Goniiiierici, . . . nalus est ex (]iiädain nepliii Ounaoris comitis sae, unde et ipse in- 
;,'entes possessiones habuit in divxrsis retjioiiiliiis NoriiK\niac.> Des>as ii;uiin medi!. 
af M. du Motey. 

'■' »Rotuli Scacc. Norin.>, I, 73. I stiftelseurkundcn skref han iijj »Rogeriu- 
. . . Ro^erii filius». Hetta har, med oriilt, ansetts bevisa, att lian var son till Ro_i;er 
1. Som ofvan sades, hade hiui ju iirft Troarn efter sin moder Joscelline, hustru tili 
llujjo. Den senare har \id;\re faktiskt kallat si^ lhiL;o-Rogerius eller IIu;^fO-l\.o^erii, 
s.Hhmda till sitt eget namn, enlitjl en utbiedd normandisk sed, Läggande sin fader-, 
hvarför han .äfven beniimnts uteslutande Rögerius, h\ilket således icke rubbar Wil- 
helm af Juniieges i fijreg. not refererade uppgift, att Roger II var son af llugo 
niedd. af M. du Motey. 

3 Se s. 83. n. S. 

* Grefvarne af Alengon härstammade frän Vves de Creit, som 943 erliiill .\len- 
gon i förläning. .\r 96S fick han diirjämle herrskapet liellenies och skrefs sedan 
dess >Yves de Belicmes». Med sin hu-tru G. idehilda hade han sonen Wilhelm I. 
grefve af Bellénies mh .Mengon. som ailed niell.in aren 102S och 1033 och med 
sin hustru Malhilda, >de la lignee de Ganeloiw, hade 1)1. a. siinerna Robert, soiu 
alled 1035 och efterträdde- al sin ofsanniininde bror Wilhelm II, samt Vves, biskop 
i Sées, >en vis, from, lärd och triiUnin nian>, som återuppbyggde katedralen i Sées 
och där begrofs. Ar 1601 ö[ipnades hans sarkofag och man aterfaiin kroppen >entier 
vétu d'habits épiscopaux en chasuble de velours cramoisi. une crosse a son cöic. 
l.e corps ayant pris Tair s'en alla en poudrej. Wilhelm II är i den normandiska 
historien känd såsom sitt lands plagoris. florn Mabilia hade han* sonen .\rnull", 
som gjorde uppror mot sin far och dog liiHgt (medd. ai M. du Motey). 

5 Ord. Vit. I, 465, den s. k. edition Huhn, soni är en lifvers. till engelska, verk- 
ställd af Forester. (Ibinvisningar till äldre utländska arbeten, främst denna upplaga 
af Ordericus — på 5 ställen citeras dock ed. Le Prevn-t — samt de gamla skotska 
registraturen, som ej varit förf. tillgängliga, haf\a dels hämtats ur nyare lack-litteratur, 
dels refererats enligt upplysningar, erhållna par correspondance. h\)r värdefulla 
litteraturutdr.ag står förf. särkildt i tacksamhetsskuld till arkivarien W. .Vngus och. 
bibliotekarien G. Harpcr, Edinburgh, samt dr C. I.. Kingsford, Oxford.) 

'' Wace: »Roman de Rou», 7668 — 9. 






i. . .' ''■■■•' 






M.<; .J 



'.'.• 'Ut 



85 

liade dock Roger endast omkring ett är, ty redan 1068 slog han 
sig pä allvar ned uti luigland.' Där erhöll han först grefskapet 
Sussex (Arundel och Chichcster) samt, är 1071, grefskapet 
Shrewsbury.'' Han var jämväl ..comes merciorum»* (mercianernas 
grefve el. gref\e af Mercia) och skref sig iDei Gratia».'* P^ör 
öfrigt eröfrade han själf frän det Iceltiska Wales ett vidsträckt 
oinräde, som han gaf sitt franska grefskaps namn, Montgomery, 
hvilket det ännu bibehäller.'^ — Denne Roger Montgomery, om 
hvilken Freeman säger att han var »literally foremost among the 
conquerors of England», beskrifves af Ordericus säsong ;klok, 
måttfull och rättvis». ° Däremot torde han liksom sin konung 
hafva behandlat det besegrade folket med hårdhet. Han utöfvade 
stor frikostighet mot kyrkor och kloster. Af kuriositetsintresse 
torde vara, att han är den förste, som i England infört fuUblods- 
afvel.7 — Ar 1094, dä han kände sitt slut nalkas, drog han sig 
tillbaka till klostret S;t Peter i Shrewsbury, där han afled d. 27 
juli efter tre dagars oafbrutna andaktsöfningar. ^ 

Roger JMontgomerys första hustru Mabilia mätte hafva varit 
ett mindre angenämt fruntimmer. Wilhelm af Jumicges säger om 
henne: »Praefata nuilier erat corpore parva multumque loquax, 
ad malum satis prompta, et sagax atque faceta, nimiumque cru- 
delis et audax.» Hon mördades är 1082 af en bland sina mänga 
vedersakare. Med Roger hade hon sönerna Robert, Hugo, Roger, 
Arnulf och Philip. Sedermera gifte Roger Montgomery om sig 
med Adeliza de Puiset, med hvilken han hade sonen Eberhard, 
som blef munk.'^ 

Den äldste sonen Robert '° ärfde af sin fader de franska gref- 
skapen Montgomery och Exmes, af sina föräldrar grefskapen Alen- 
gon och Bellémes, genom sin hustru grefskapet Ponthieu och större 



' e)id. Vil. II, 14 O^oliii). 

^ Jnif. »Kncvclop. Rrit.», rubr. »Shr(.'w-l)uiy». - Ordcricii'; >ager: >Rc\ (jiiil- 
K-limis Kogerio de Miinte-UoiiKTici in jirimi- ca>liuui AraiulcUum cl urhem Cicestraiii 
iloUt.» 

^ Jiuf. Freeman II, 195 (ed. 2). 

* Ord. Vit. II, 196 (liohn). >I)uiiu'sday r)uuk>. 252, sjj^i-r: >lpso Conu-s 
Kogerius /tv/t"/ de Kei,'e civitateiii Sciropeslierie et uituiu eouiitalum et totuni domi- 
niimi quod Kex E. ibi /ial<ii>a/.y (Kurs. af furt". ) * 

5 Freeman II, 194. 

" Ord. Vit. Il, 48 (liolui). 

' Whyle >Ilisli)ry ut" tlie lirilisli Tarf», I. 19. 

" Ord. \it. 11, 203 jml. ib. 111, 32 (Hohn). 

'* Förest, geiiealo^iska nutider luimtade ur Chdericus iHohns ed. har i likhet 
nied Le l'revust utförlif^t indexl. 

'" L'tfurlig lefnadstecknin;.^ hos Freeman. i »Dictionary of National liiii;.Trnphy>, 
rubrik >l)ellemes> (diir naLjra smärre oriktiLjheler rmn;i>) sann i Williau) Frasers 
>.Meniorials i)f the Monty^umeries, Farls of Fi;linton», 2 V(d\nier, F.dinbur^h 1S59. 



.' ! ! ■ :,i -.1 ■' 



v! ,';. i): 



iUi'n r< tji;; 



'f 'i';;:;: ' r. ' '}: 



'■') 



n'A 



... : v:[ t,..p 
i -' :■ >' ":.ij ti: : r.i, .. 






,, , 1 , , ■, I , . . . 



86 

delen af Picardie samt .sliitli:^en, efter sin brur Hugos död, de 
engelska grefskapen Shrewsbury, Sussex, ]\Iereia och Montgonier)-. 
Af Orderici beskrifning på denne Ivobert, som i historien tillagts 
benämningen >^de Bellemess, framgår att han var en typisk ättling 
af sin mödernesläkt: intelligent och listig, djärf och hänsynslcjs. 
lifter att under en lång följd af år hafva hållit först Normandie 
och sedan I.uigland i ett tillstånd af inbördes krig, blef Robert 
slutligen tillfångatagen af Henrik I samt inspärrades för sin åter- 
stående lifstid i Warham Castle. lians engelska förläningar in- 
drogos. Robert Montgomery gifte sig 1095 med Agnes af Pon- 
thieu och hade en enda son Wilhelm (t 1172), som i gifte med 
Alix af Burgund blef stamfader för tvenne släktgrenar, rei)resen- 
terade af grefvarne öfver Ponthieu och Alen(,-on. Wilhelms sonsons 
son Wilhelm af Ponthieu (j 1221) hade med Alix, dotter till 
Ludvig VII, tvenne barn, af hvilka sonen stupade 12 14 vid Bou- 
vines, samt dottern Maria (g. 1:0 m. Simon, Comte de 1 Jammartin) 
ärfde grefskapet Ponthieu, som vid hennes död år 1251 tillföll 
hennes mäg Ferdinand III af Castilien och därefter dennes dotter 
Eleonora, g. m. p:dvard I af PLngland.' — Den siste manlige 
ättlingen af huset Alengon, Robert, afled år 1219, hvarefter gref- 
skapet införlifvades med kronan."" 

Roger af Shrewsburys andre son Hugo ärfde, som ofvan 
nämnts, sin faders engelska gods, men innehade dem blott en 
kortare tid, då han redan ar 1103 barnlös afled. Detta år mötte 
han, i spetsen för en engelsk krigshär, den norske konungen 
Magnus Olofsson vid dennes angrepp mot ön Anglesey, hvilkcn 
händelse sålunda skildras af Snorre:^ -J Angelsösund mötte honom 
(Magnus) en här från Brittland under tvenne jarlar, Huge prude 
(Montgomery) och Huge digre; där börjades genast en hård strid. 
Magnus sköt med båge, men Huge prude var sä helt betäckt af 
brynja, att intet var bart pä honom, utom ögonen. Magnus och 
en hålög, som stod bredvid honom, sköto på en gång mot honom. 



' Från dem härstnmmadf i I2:e kd saval r.o Maria Sluart (om hvars liärled- 
iiing frän Roger Monlgomerys [f 1094] ?on Arnulf genom dennesi ättling John [r 
12S5] O'^!' Jotier Sibylla genom hennes liitling Robert Ikiice, se nedan ss. 90, n. ö 
iV 95, n. 4) boin 2:0 hennes gemäl Henry (.un hvar-^ härledning frän Rogers ätt- 
ling Alexander 1, U)rd Montgomery. ^e nedan <. 93, n. 3. oeh dotter Sibylla, 

^ Se bl. a. Stokvis: -Manuel crilisloire. de Genealogien etc. II. och >nict. de 
la noblesse». 

■5 Kd. llildebraiul, ss. 5S1— S2 (alt Snorre i deUa fall är tillförlitlig tramgär al 

jämförelse med Urdericus). 



':' "«■■''; ' ■'■';■;' 



■(,; h:\.' - 



'.i , >i-l 



.1-i''; 



■\A.i'ii 



i A 



•('i ;^; .'t' 



■.'.:.■■>■ ■:'. .:: ' '^(^ '■^' 



■]:y,^<-'(l<'. 



(v 



■S7 

Den ena pilen kom i hjälmens ncis.sk}'dd och detta böjdes ut ät 
sidan; det andra skottet kom i jarlens öga och flög tviirt igenom 
hufvudet.' Det senare tillerkändes konungen. Sa föll Iluge jarl, 
hvarefter Britterne fl}'dde.:' 

Hugos näst yngre bror, Roger, var en tid grefve af Lancas- 
ter,* men förlorade sina engelska egendomar genom att ansluta 
sig till sin upproriske bror Robert, hvarefter han slog sig ned i 
Frankrike, där han med sin hustru ärft grcfskapet La Marche. 
Han hade 3 söner, /\udebert IV (f 1143) samt luitlo (f barnlös 
1 135) och Boso (f barnlös 11 18). Denna gren af släkten Mont- 
gomery utgick är 1180.^ 

Roger och Mabilia hade slutligen sönerna Arnulf och Philip, 
af hvilka den sistnämnde, som för sin stora lärdom kallades Gram- 
maticus, begaf sig icx)6 som korsriddare till Palestina, men afled 
redan i Antiokia är 1098, efterlämnande en dotter Alathilda, som 
lefde i Normandie och blef abbedissa af Almenéches ar iii3.'* 
Arnulf jNIontgomer}' innehade sedan c:a 1091 grefskapet Pem- 
broke, där han byggde fästet af samma namn. Om honom och hans 
bror Roger berättar Ordericus bl. a.: ;>Rogerius tamen et Arnulfus. 
qui militae probitatisque titulis inter contubernales valuerunt, consilio 
patris, suaque procuratione, generoras conjuges accei)erunt, et 
ambo comites, potentia divitiisque i:)ollentes ali(]uandiu floruerunt. 
>Arnulfus filiam regis Hiberniae. nomine Lafracoth, uxorem habuit. 
per quam soceri sui regnum obtinere concupixil. Hetta var 
1 102. Ungefär samtidigt förlorade Arnulf, genom anslutning till 
sin upproriske bror, Pembroke. Efter nägra år rakade han i 
oenighet med sin svärfar Murdach CBrien, kung af Munster, 
hvilken till slut lyckades bortföra Lafracoth. s — Arnulf och La- 
fracoth hade sonen Robert, uppkallad efter sin äldste farbroder 
och som flyttade till Skottland samt blef stamfader för nu lefvande 
ätter Montgomer\\° lihuru de dokumentariska bevisen för upp- 

' Uetla pilskoU erbjULler cU cj^^cndoniliL;! lilUallc lill jäiiilorclsc med deu lan-- 
slöt, i^u-nom hvilken, 456 .-xr Sfuaic, Gabriel de Muiiti^oinery. äuling till en .if grehe 
Hugos l)röder, bragte Henrik II af Frankrike om lifvet, af hvilken händelse en ^aiii- 
lida bild atergifves i Wallia varldshiituria IV. 2lS och P. l.acr.>i\: >Vie jinilitnire 
aii Moyen Age», 178. 

== Ord. Vit. II, 423, III, 425—26 (Le l'revo<0. 

3 Se not 2 ä fureg. sida. ' " 

■» Ord. III, 342 (Bohn). 

5 Förest, uppg. ur Ordericus II, 423. III. 425 26, 1\', i;?— 7!^. iS^lj— 94- I''"" 
ses iifveii att Arnulf pa äldre dagar ånyo ingick gilicrinal, mea omedelbart el'.er 
bröllopsmältiden nedföll död. {Dessa uppg. tagna ur cd. Le Prevost.) 

'' »Dictionnaire de la Xoblesse» uppgifver. att Arnulf är stamfader tor den 
skotska släkten Montgomery; dess förste medlem K.jbert föddes under Arnulfs iikten- 
skap med Lafracoth. (iioi — 1 105.) 



giften om detta sannnanband mellan Arnulf och I' l ^ at 

^iccr ai 1063 bcvislio-en endast Rooer TT-s ^rr,.n . 1 r , 

..ä.n„dc Ro.er i;„dr. ledet, d 7 "L i, :: .V", ""'"■" "" 
Biand des^T •,(!,. H „ ,'■ ^- ''O" "" c" af deiiiiL-s söner. 

upp4' fin,;l" i r ,'''^';"'„""S'-> barnlö,,. medan fullständiga 

1-^^ iDiand dessa barn^ meraberörda Robert wln fnr.i 
mer, kan häraf med bestämdhet slutas .tf ]'''''''\\^^^^ forekom- 
var son till den med en irländ a ' ; ,r "?' ^"''''' ^""^"^ 
säkrare, som tiden för Robe t w '"f ' ' ' '^'■''^' '^'^ "^>'^^^'^"^ 

samtida en-elska nrl-nn i \ -^i^^*ttl'Uid. De a;^,^u bevarade 

engelska urkundernas tystnad kan nöhl-ti,,f r i i 
genom deras kitalicrhct ^ - I )•, Ji , • "°>^'^t.ot förklaras 

utom af^-örande sl-i' f • ^ -, , osannolik dayer samt dess- 

......I.:, t ,,:,;;;';;:,.,"; *'•"» '*» "■" ■'■»*. 



' j"if. Ordericus 1, 4-1 ,];„),„) 
■'^c* SS. 106—107 



' l'>aser 1, S. '^"^'"'-^l^ -" resumé at „r NN. l.-,a.crs h.visforino (I, S). 






fl. /•. 11 

' ' ''■■,( 
■I I). 






• ■ ■ I \ r ■ 1 ■ 



ii'j:> 






90 



John Montgomcry och bans hustru liden, Kohcrt de Kents dot- 
ter, hafva c. 1 190 uppsatt ett gafvobref till abboten af Kelso i)a jord i 
Inncrwick, hvaraf John genom sitt gifte arfde en tredjedel,' som 
sedan tillföll deras son sir Alan, hvilken först omtalas 1203 och där- 
efter fram till ar 1221,"' dä han undertecknade en ofverenskommelsc 
mellan Kelso-abboten angående tionde friiu Innerwick, därom de le- 
gat i tvist. 3 Sir Alan Montgomcry, som uppgifves hafva dött 1234, 
hade sönerna Robert, John och Henry. De bada förstnämnda 
underskrefvo en del dokument 1234 — 58. •♦ Sir Robert ärfdes af sin 
broder John, som skref sig till l^.astvvood. h\'ilket baroni fortfarande 
besittes af hans ättlingar. Sir John Alontgomery bevittnar för 
utom hvad n}ss sades ett donationsbref vid är 1260^ och d<jg 

omkring 12S5. Man anses \'arit 
m. Margareta, dotter till William 
Murra}-, baron af ]k)th\vell, Paneta- 
rius Scotiae-, samt hatle sönerna John. 
Murth.iw (stamfar fötr ]Montgomer\- 
af Thornton och hmerwick, r före 
1500) afvensom Alan (stamfar for 
Montgomcry af Stair och Cassilis. 
f före 1400)." 

Innan fortsättning göres med 
sistnämnde sir John Montgomcry ma 
yttras nägra ord om en i ),Scots Pee- 
rage=(IIl, 421—65) befintlig genea- 
logi öfver släkten Montgomer)'. 
h\arest äro en del omllyttningar i 
den släktledning, som nyss ätergifvits med de autlringar, William 
I*"raser, efter omfattande urkundsgranskning, vidtagit. Först märkes 
att berörda genealogis författare ansett Alan ( 1 165 — 90) och sir Alan 
(1203 — 21) vara en och samma per.son. 1^'öljden blefve att denne 
ende Alan, som, enligt vad ofvan påpekas, mäste varit född c:a 
1 130, skulle Icfvat ända till 1221(34)1 [Dessutom tros John (f. 




Fig. I. Sir Ji''"i Mo/itgonii-rys 
sigill— forc 7/77. 



' Ket^. de Calcnon ], 209. 

^ Reg. de l'as<elct, 14, 17. iS, 49. 50, 

3 Reg. de Calcbou 1, 2i{). 

4 Rfg. de l':\<>elet. 20, 21. Re-, de Cnlchou I, 203. Robert 
1258 ?oin vittne till ett donaticmsbret" af Talric, earl of Mar (Fra^^er 

5 Keg. de Fasselet, 5S. 
^ Fraser I, 12. Där ses äfven hans enda doUer g. m. Are 

Kowallan. Deras iitiling Elisabet Miire, i;. 111. Rolierl II ocli mor 
fraii hvilken härstammade Hugo I, earl of l-;L;linti .n, (se nedan 95) -a 
(se nedan 95 n. 4). 



1. l.iber .le Melro> 1. 38, 52, 54. 

fdrekouiiner >i-t 
1, II). 

Inbaid M 
till Robe 
ut Maria 



lire of 
rl III. 
Siuan 









' :./ll -iV.JIr 



IV.:. - ,,ori ) 

■ ,f-'./. -'b/i-J 



;. ^;'. 



91 

1177 — I-M) ^'i'"'^ bror till Alan och son af K(.)bert (j c. iiSo). 
oaktadt //an sjalf kallar sii^ i^filius Alaiii de Mniidfgiuiieri ■ i 
brefvct frän fiirc 1177] Angående Alan (1165—90) adatraläi^gcs 
— om möjligt tydligare an genom den orimligt länga lifstids- 
perioden I130 — 1221(34) — att han ej är identisk med sin sist ar 
1221(34) omtalade namne, däraf, att denne innehade det område 
hinerwick, hvilket sir John Montgomery (f. 1177 — 1214) ärft af 
sin svärfader Robert af Kent.' Detta bevisar ju, att John filius 
Alanio .ärfdes af sin son sir Alan Alontgomer}- (f efter 1221). 

För att ätergä till sir John Montgomery,- son till John (■>; c:a 
1285), var denne en bland de skotska baroner, som är 1290 mötte 
Kdward I vid Norham Castle^ för dr)'ftande af tronföljdsfrägan 
samt svor 1296 den engelslce konungen trohetsed, tillika med sina 
bröder Murthaw och Tomas. Dä sedermera den inhemske pre- 
tedenten Robert Ikuce d. \'. grep till \ aj^en mot de utländske in- 
kräktarne, slöt sig John till honom. Denne sir John Montgomery 
afied före 1328 och hade med Janet, dotter till sir John lu'skine 
of lirskine, sonen Alexander, hvilken slogs till riddare af konung 
Robert Bruce (1306 — 1329).-* Sir Alexander s säges hafva varit 
>a man of great abilit)% and undoubted honour and integrity*. 
Han var ett af de skotska sändebud, som är 1358 i Berwick 
underhandlade med engelska utskickade rörande lösgifning af 
l^avid II, hvilken dä befann sig uti fångenskap i I-Jigland. Alex- 
ander erhöll samma är den 24:de oktober tiUständ att beväpnad 
färdas i nämnda land. Sir /Mexander Montgomery påträffas sist 
i ett dokument af 25 maj 1360° jämte sin svärfader, den skotske 
tronpretendenten William, förste earl of Douglas, med hvars dotter 
han hade sonen John.^ Denne^ utmiirkte sig i slaget vid Otter- 
burn I3<S8, där han tillfångatog sir Henry Perc\', som till lösen 
måste uppbygga fästet Polnoon i Eaglesham, sir Johns baroni. 
r^ör sina förtjänster om kronan belönades John ?^Iontgomery med 
en ärlig ränta ur h^dinburghs och Linlithgows tuUintälcter. Han 



' Fraser I, lo. ' ; ' ' 

^ Oni honom nnf. »ippc;. (utom arhiliM 132S, smn licll iiyli<;cii fixerat--! nu-r- 
liiinns hos Fraser I, 12 — 13. 

^ 1 Prins lista ofver tle skotska l)ar(int-r. som mutle l-Mwar^l, kallas sii-ijoliii 
»Jtihn Mundc;^()niery>. 

■* »l'eera^fe of Scotland.> 

5 Om honom i det föliande anf. uppi;. finnas ho^ l'"ra>er 1, 13 — 14. 

*" .-\ftryckt hos l'"raser II. 4. 

' »Iste John ]Monty;omery fuit nepos .Magni Coniiti de I)ouL;lasi (Ilarleian 
M. S. Hritish Museum). 

^ Efterföljande uppg. ta^na ur Fra-^er I, 14 — 17 och >1 )iilionary of National 
Hiogra[)hy>, jmf. med Hurkes -l'eeragei. 



A ■ . 1 



fh9 -13 



,1 c 



;(;Lf 51 



.';,•! 

(iii« 



92 



erhöll baronierna l^^glinton och Ardrossan genom gifte med IClisa- 
bcth, arfdotter till den kände poeten sir Ilugh Eglinton, en af 
Skottlands tvenne öfverdomare, och dennes hustru Egidia Stuart 
(den sjätte rikshofmästaren Walters dotter' samt Robert II:s half- 
syster) i hennes andra gifte (g. 1:0 m. sir James Lindsay of Craw- 
ford, g. 3:0 m. den för sin lärdom bekante sir James Douglas 

of Dalkeith, som i ett föregående 
gifte är stamfar for den svenska 
ätten Douglas). Sir John Montgo- 
mer\' dog före juli 1401 samt hade 
sönerna John och Alexander (hvilken 
senare är 13S7 fick godset Bonning- 
ton i Rathou. Sjmes stamfar for 
huset Scotston."") John \ar en af 
cheferna för den armé, som ar 1402 
inföll i England, där han tillfånga- 
togs i träftningen vid Homeldon 
Hill. T\ä är senare är han åter i 
Skottland. I april 1408 gifver sig 
John Montgomer}' till gisslan för 
sin i engelsk fångenskap varande 
frände Archibald, earl of Douglas. 
Är 1423 \ar han jämte earlerna af 
Strathearn och Angus samt lord 
Gordon gisslan för Jacob I:s lösen. 
I en för tillfället uppgjord lista pä 
deras årliga inkomster synes, att 
sir John hade sju, Strathearn, Angus 
och Gordon fem, sex och fyrahundra 
mark resp. I maj I425 var John en 
' af de sju bisittare i juryn vid rätte- 
gängen mot Robert II:s sonson Alurdach, hertig af Albany. (Stamfar 
för huset Ochiltree, hvarifrim svenska ätten Stuart härledes.) Kort 
efteråt fick han i uppdrag att rasera fästningen vid Loch Lomond. 




Fic 



2. Sir John Monlgoinerys 



' Hon var uppkallad efter ^in hinnor Ki^iilin. iloltcr af Wallcr (k- Hur^;!). earl 
nf Ulster. 

- (.Hans ättling) Robert Monti^oiuery of Seoi>uin oniialas 1)1. a. i Rey. ile 
Tasselcl ar 148S som skiljedoniare mellan abbolen af l'aisley och staden R.enirew. 
lians son Renkin hade med Catharina Stewait sonen Henry, som 1522 ini^ick ^iflc 
med Eufemia Maxwell (kontraktet aftr. hos Fraser 11, 94) oeli doy efter 1544 etlcr- 
lämiiandc sonen John (15S9), hvars son |ohn var den siste, som skret sIl; lill Scols- 
ton, hvilket han sålde under Carl l:s regerini;. Hans ältlintjar llytlade lill Kintyrc, 
där de utdo;^o efter 1722 tjmf. Xisbets illeraldrv», sid 3S5I. 



•^ 



1 (v-p;i 'K- 
[ ■': ,|<i■.■>t\'^ 



93 . 






Sir John Montgomcry, soni aflcd fc^re nov. 1429, hade med sin första 
hustru, Agnes of the Isles (tydh'gen dotter af Jolin, lord of the Isles) 
sönerna Alexander och Robert af Giffcn (stamfader för Montgo- 
mcry af Giffen [Magbiehill] samt de därifrån kommande barone- 
terna af Stanhope). Efter 1413, men före 1427 ingick John n)tt 
^'iftermäl med Margareta Maxwell, som sj-nes \'ara moder till 
hans tredje son Hugo (stamfar för de yngre grefvarne Montgo- 
niery i h>ankrike, som utdogo 1731'). — iVr 1428 fastslogs i 
Skottland en bestämd åtskillnad mellan större och mindre baroner 
(barones majores, minores). luidast de förre skulle \'ara tvungna 
bevista riksmötena, hvarjämte för dem infördes beteckningen 
'.Lords of Parliament*. Till dessa hörde 
sir Alexander Montgomer}- är 144.5, ■^^^'* 
han d. 3 juli namnes uti vthe charter of 
erection of the lordship of Hamilton». 
Ar 1438 sändes han till England för 
afslutande af en vapenhvila. Alexander, 
lord of Montgomery, var d. 10 aug. 
1440 en bland riksråden (Privy Coun- 
cillors). Han användes vid diplomatiska 
förhandlingar 1449 och 145 1 samt afgick 
år 1460 som ambassadör till luigland, åt- 
följd af en svit på 20 personer. Han om- 
talas sist år 1469 och hade med sin hustru 
Margareta, dotter af sir Thomas Bo)-d, 

sönerna Alexander, Georg (stamfar fi)r Montgomer}' of Skelmorly 
[Kirktonholm], f före 1735) samt Thomas (präst, rektor för universi- 
tetet i Glasgow).- Sonen Alexander,-^ master of Montgomery, erhöll 
d. 31 jan. 1448 af Jacob I värdigheten af ärftlig bailiff of Cuninghame 
och skrifves i det kungl. brefvet att befattningen gifves ^Alexandro 
de Montgumry filio primogenito dilecti consanguineo nostri 




Vig. 3. Alixa/iiiers, f\'yste Icrd 
Mcitti^onurv, sigill — 1445- 



' Den franska ätten angifves (v. 20229 Bibi. Nat.) härstamma från Hugo 
(>Heout>), hror till André de Montgomery, conite d'EglintGn, hvanned naturligeii 
afses -Mexander I, lord Montgomery, baron af Kglinton. Hugo namnes ännu 1452 
i Skottland (Fraser I, 22), hvarefter han »sint en Krance et epoiisa Jeanne de IJfssy. 
Ce fut le premier capitaine (= dfverste och chef) des Gardes Escossaises regnani 
Louis XI (1461 — S3)». — Hibl. Nat. 1. c. lians son Roberts son Jacob (se nedan 
sid. 025, n. 3), som var fransk generalkapten och chef fur skotska gardet, aterlör- 
värfvade det feodala grefskapet Montgomery. 

' Samtliga förestående uppgifter hämtade ur l'"raser. 1, 20 — 25 •"-''' 
>l)ictionary of National Hiographv» (som liar lelnadskckningar öf\er .Mexaiider I, 
lord Montgomery), jämförda med Hurkes >l'eerage>. 

3 Hans äldsta syster Margareta g. m. John Stuart, lord Darnlcy, earl of l.er- 
niot, hvars sonsons sonson Henry g. m. Maria Stuart. 



,./H '!> 



■rn • yM{iin 



U\ 



^''fi;M'-, 



'il, '-"^fi ^■'i>r,^■ 

■■ ii,.. ;(:• 



./ ■■irMU • •-. 



■:4>s 



94 



w^^'51: 











) \Li:XA N 13 K O \\4 

c o M ! T I T) i: \: G I, 1 \ T () \" \ 

/'.■m/nr i ,- .Ucnti^rme rit- ^t Ai ln\rir!int} . f 

B.rr^/ni.lr^n^Siini.^hfr/i^lturtc' iiinnirujami^ ^ 

%>. ........ /É^\^ 





FROM MAP Of CUNRINCH/kME BY TIMOTHY PONT. 
Fii^. 4. Alexaiidivs, sjaltf earl of Eglhiton, vapcii. 

Alexandri Domini Montguniryv. Alexander d. y. afled redan 
1452 och efterlämnade i gifte med Elisabeth, dotter af ståthållaren 
sir Adam Ilepburn of Hailes,' tre söner: Alexander, Robert of 

' Hans sonsons <onson J;uiics var Maria Stuaits berykladc ticdje t^cmal. 



(•'. , /' 






95 

Hraidstonc (stamfar Hir irländska syrenen: L;rt-:f\ainc af Alontalex- 
aiulcr, f 1757,' Montgomcry of Grey Abbcy samt baroiietcrna Munt- 
fjomer}' of the Hall-) och Ilut^o of Messilheid (stamfar för Montgo- 
mery of Hessilheid och därifrån kommande svenska kommendörs-, 
ätten Montgomer}" samt Montgomery of ]'>caulieu 1 Irland-*). — 
Den äldste sonen Alexander efterträdde sin farfader vid är 1470 
och hade fyra är tidigare stadfästats som bailiff öf\'er Cuninghame. 
Han var g. m. Catharina, dotter af Gilbert, lord Kennetly (dotter- 
son af Robert IIH), och hade sönerna Hugo, John och James (de 
tv;i senare j utan afkomma). — Hugo utmärkte sig som ung i 
bataljen \id Sauchieburn och var 1484 sk'otskt (Mubud \id afslu- 
tande af fordraget i Nottinghamc. Han blef 14S9 riksrad, konne- 
tabel af Rothesa)' ocli bailiff af Cuninghame, 1513 ledamot i för- 
m)'ndarst)-relsen, 1526 högste domare (Justice General) i Nordskott- 
land samt 1536 en af de sju riksregenterna. Hans baronier blefvo 
1506 upphöjda till ett grefskap, kalladt Eglinton. Den förste earlen 
ailed 1545, efterlämnande med Helen Campbell, dotter till rikskan- 
sleren Colin Campbell, earl of y\rg}'le, sönerna: John (stamfar for 
de följande grefvarne af Eglinton, j 1612, och ärfde af den tredje 
earlens dotterson Alexander Seton, som bortlade sitt släktnamn och 
\apen och antog de montgomer}\ska. Dennes ättlingar inneha iuinu 
grefskapet E.); William (stamfar för Montgomery of Green(icld), 
Hugo (f barnlös 1547), sir Neill (stamfar för Montgomery of 
Lainshaw och svenska adliga ätten Montgomer)') samt Robert, 
katolsk- biskop of Arg)'le.5 

William Montgomer)- of Greenfield, Dreghorn and Stane hade 
(i gifte före 1508) med I^lisabeth, dotter till Robert Erancis ot 
Stane ett barn, sonen Arthm- (1546), g. 1:0 m. Lucie Cairnis, som 
han sedan försköt, 2:0 med en dotter till lairden of Eairlie, med 
hvilken han hade Hugo, siste laird of Stane. Med Lucie hade 
iVrthur en son John, som ärfde Greenfield och Dreghorn samt är 

^ lians ättlinj^ Hui^o I, vi^count Montgomc-ry of Grcat Aid;, Inule en sonson 
Hugo (f 1663), som 1661 krecrailes earl of MontalcxaiulL-r. 

- Genealogier i Burkes >l,aiideii Cientry», Irland, och >lV'eraL;e eto 

3 Genealop;! i IJurkes »Landed Gentry», Irland. 

■* RoLjer I\Iont>^oniery (f IOtJ4) hade med Maliilia dritlern Sil))-lla l;. m. Kobert 
l''itz llamon. Deras dotter Matliilda ^. m. Roherl, earl of LHuucesler l,son till lien- 
rik I). l)eras doUer Mathilda ;^. m. Ralf 11, earl i/f Chester. Deras son Hugos 
dotter Malhilda g. m. Daxid af Skottland. Deras dotter Isabella f;. m. Robert Bruce, 
farfars far till Robert I af Skottland, hvars tloUcrson \ar Robert 11, far till Robert 
111, friiii hvilken Maria Stuart oeh — L^enoni hans duUer Maria llenry ] tarnley 

slammade. 

5 .Samtliga förestående upiigifler taL;na in l''ra-er I. 25 -34, jiuf. med Hurkc-; 
>l'eerages och »Dictionary of rsational l!io'^rapli)>. Fi>r ile s\en.-ka ätternas \id- 
kcnnmande, se i det följande. 



:; 'L' ...'■ 
; ■ , I , ' 



i) 



96 

1566 ^iftc sig med Joiict, dotter till sir Jcdin Mure of Caldwell 
(hvars mor Isabel var en dotter till Mui^o, i earl of I'2glintonj. 
De hade en son John, som ar 1612 var n.ärmaste arftagare pa 
svärdssidan till grefskapet Eglinton. Såsom varande barnlös iii- 
tj^ick han sannolikt en öfverenskommelse, enligt hvilken han af- 
stod sin rätt och inijde sig med en ärlig ränta. Han dog i bör- 
jan af i6oo:talct, dock efter är 1616. ' 

Sir Neill of Lainshaw erhöll af sin fader i fcirläning Lain- 
shaw och Stewartown före d. 25 aug. 1531, dä han af denne mot- 
tog en obligation att återgälda de å fästet Stevvartowns reparation 
nedlagda summor.- Jämte Hugo, 2 earl of Eglinton, ingick han 
ett ömsesidigt försvarsförbund med Archibald, earl of Angus och 
George Douglas d. 12 apr. 1546. Den part, som bröt aftalel, 
skulle i skadestånd utgifva £ 15,000 att lika fördelas mellan mot- 
parterna, drottningen (Maria Stuart) och k}'rkan, för reparation af 
:>S:t Mungoes work».^ S. ä. d. 29 sept. efter nämnde Hugos 
död blef han genom familjefördrag regcnt i grefskapct h^.glinton.* 
Dödad i staden Irvine före 28 juni 1547 af Robert, lord l50}'d 
m. fl. 5 Sir Neill ökade afsevärdt sin förmögenhet genom gifter- 
mål med Margareta, dotter och arftagerska till Quentin Alure of 
Skeldon,^ samt hade med henne sonen sir Neill Montgomery of 
Lainshaw, hvilken läg i fejd med sin faders mördare till är 1 560. 
D. ä. den 10 febr. ingick han med tiem en förlilcning, enligt 
hvilken de på knä slculle göra oftentlig afbön på torget eller i 
kyrkan i staden Irvine, betala vissa penningsummor till den döde.-^ 
släkt m. m. Afvenså skulle tre af mördarna afresa till hVanl^rike 
och där förblifva sä länge sir Neill fann för godt.' Denna punkt 
upphäfdes s. å. mot att Neill erhöll .staden Irvine i vederlag.^ 
Han ärfde med sin hustru Jane, länsberättigad arfdotter till Jtjhn. 
fjärde och siste lord Lyle, baroniet af detta namn. ' Deras son. 
sir Neill Montgomery of Lainshaw, namnes d. 17 febr. 1581. d. 
30 dec. 1584 och d. 6 okt. 1590, då han af James \1 utnämndes 
till förmyndare för Hugo, femte earl of Lglinton.'^ 

' Jnif. Fraser I, 33: II, 127, 142, 201 — 4, 260. * 

- Dokuiii. aftryckl lios l'"ra^■er 11, 116. 

3 il). 139. 

* I'"rasi.-r I, 3S. 

5 Fraser II, 14^. , . • 

" Fraser I, 33. ' •' ' ' / ' '. ■ ■ 

' Dokum. atlr. hos P"raser II. 155, .' , 

^ ib. 15S. 

9 Fraser I, 33. 

'° Dokumenten aftryckla hos Fraser II. 220, 1, 179 & 11, 231 resp. 



\ 






'.).■ K ': • '^' I 






ll;' 






97 

Denne Neill hade sönerna Neill Montgoniery of Lainshaw, 
William of Brigend, revcrend Janies of Hunlop och John of 
Cockilbie. Den äldste af dessa bröder var år 1612, efter John of 
Greenfield, närmaste arfvinge till grcfskapet h^glinton, som dock 
gick honom förbi. Som han afled barnlös är 1625, öfvergick 
hufvudmannask'apet öfvcr hela släkten Montgoniery till Williams 
gren. Den senares sons, John of Brigend, sons, I lugh of Brigend, 
son Williani flyttade till Amerika,' hvarest hans son William af- 
led 1778. Dennes son Williani Ilenry äterfl^ltade till F.uropa 
och slog sig ned i Normandie, d;ir hans efterkommande nu be- 
sitta godset Fervacques ej längt frän stamslottet Montgomerys . 
ruiner.^ — Om James of Dnnlop skall talas nedan (sid. loi). — 
John Montgomer}' of Cock-ilbies son David var en liten tid uti 
s\'ensk tjänst och 1641 ryttmästare pä Johan Lilliehööks värfvade 
kavalleriregemente, 3 men återvände till Skottland, där han efter 
sin faders död innehade Cockilbie m. m. Hans gren utdog 1726 
och ärfdes slutligen af ätten Cuninghame.' 

William of Brigend öfverlät på John af Cockilbie sin rätt till både 
Lainshaw och Lyle, hvilka dock sedermera af Johns ättlingar för- 
yttrades. Likväl pretenderade den äldste af dem, sir T. Montgomery 
Cuninghame, på i85o:talet titeln lord Lyle.* Denna titel begagnas 
dock för närvarande af chefen för Williams nu i Normanelie boende 
gren, eliiini dess förfäder ju afstätt sina anspråk. 

På svenska riddarhuset hafva introducerats tvenne ätter Mont- 
gomery, den ena under n:r 1960, A, den andra under 1960, B. 

De efterforskningar, som anställts i och för utredning af den 
förra ättens ursprung hafva, enligt Wrangel — Bergströms, ättar- 
taflor, gifvit vid handen att den hiirstammar från en John Mont- 
gomery (midten af i6oo:talet), som omtalats såsom ättling i iO:e 
led till Alexander, i lord Montgomery, far till Alexander, master 
of Montgomery (f 1452). Huruvida namnen pä mellanliggande 
generationer någonstädes äro bevarade, därom har den som 
skrifver detta förgäfves sökt erhålla upplysning. Emellertid synes 
af ättens hjälmprydnad att den härstammar från Alexanders d. 
y. tredje son, Hugo af Hessilheid (se ofvan sid. 95), för hvars af- 
konilingar ifrågavarande crest, en med lans beväpnad aiini, är 

' Medd. af sir Thomas Moiitgoinery Cuninyhauic. 

" Mcdd. af comte de MoiitgoniL-iy, Chäleau de l''crvacqucs, Calvados. 

3 Kav. niUor i krigsarkivet, 1641. 

•* Anspråket framslälldc.-; redan 17S4 af lians farfader, sir Walter Montgomery 
Cuninghame, hvars mor Klisahelh \ar d(itler till David Montgomery, förut Lang, 
son till reverend. Alex. Lang och Jane, som var sysler till Lain-haw-attens siste 
nian i Skottland (f 1726). 

'J — 1JU34'J. Pcrscnhist. tidskrift IQIJ. 



'■^'■- ■- ■ v ; ;i; >■ :i ',/'. 



■>>:> ..r 



i ' ' ■ ■ 
i .i. Jf^i 






'O' ■.•If.vl <i^';f' 






:."r;;';jv 



98 

kaniktcristisk-.. Nyssnämnd. J„hn kfcie f„rst i Crcboy och sedan 
, Ounpbclltown , Ar.yUshirc sa„,t had. „,cd s,„ hustru Ja 
Mont8<,n,„y of Scots.on rjn.f. s. S., not .) soaun John, bai iff i 
Ca,,j^,.„tou.„ oc död före. .-o« 3 .. , „,„. med Mana, döt.e 

1695. Uenne kallas ann,, ,7.0 handlande , Glas^-ou., ,„.„ öfver- 

flj ttadc kort därefter till Sverige, hvarest han blcf bruksägare 

och ,;36 naturahserad adelsn.an. Introducerad ,756 son,":," 

960. Han var g. ,„. si,, f,-änka Anna, dotter af konunerserädet 

flv .rr-"'t"''", ' f °'^"'°'"' '^"''^■■■' C^"'Pbell (afvenledes i„. 
■ fly tad frän Skottland sann son t,ll Walter Can.pbell of Skin- 

]H,te3) Joh,, Montsomerys och Anna Can.pbells son Kobert 
o verste for Nylands öch Tavastehus d,.,a8-oner'sa,m bekant sason,' 
en af ledarne , a,,jalaförbundet, blef i e.^enskap af K. S. O. upp- 
a, tS ,'ärf fi/"^'"'-'""" "■"" - -/'O. A. - Sedan ätten 
ocIU, ,ns-M ! "?",',"'" ^'^"''" ' ^"^''^ ^k°'» l>"f-'dn,a„ne„ 
och 1 ans äldste son kalla si;.- Alontyo.nerv-Cederhiehn 

stalU !" *'°"'»'""">-'^' "■■'■ '560, Ii, förste i svensk tjänst an- 

allde =^an,fader var den frän Skottland till Tysldand utvandrade 

' t, H ,r^- '^'•^."'S™""^. 8-- n,. Catharina Balduin. Såsom 

nedan skall v,sas ,„g,ck han ej detta g,fter,nal senare an i fon^ 

halfen af ,62o:talet, hvaraf fran^.är att han var fod.l vid slutet 

■ ndl"::;;::"?: r'"'- ^'-^f ^'""'S"n,ery od, Catharma H.dd. 

hade sonen Jacob, j;. n,. Anna Eleono,a von Schell, hv,lK-en i ett 

n,anuskr,pt af år ,65,S, för sin son David ChristoTer u; " i " 

na egna anor san,t dennes fars, farfars öch far,nors ,k .T, pä 

6-o-ta^t f" "t ,'M' ^'"'^'°"'^'- ^'-"Sontery inflvttade pä 

™4. ' °""^''''''' "^'f™ "aturaliserade adelsn,än 

Riddarhusgenealogien uppgifver Jacob g. m. Balduin vara 

t^TZfVu^Tt,"' "™«^'°-">'. b-n d'i.:couch- ," 
son tu grefve Gabr,el Montgomery i Frankrike (-r .574) 1 Wran 

fte;"Z:™'" ""^'^'1'^^ -"- "™-' uppgift onrjensvenX 
r t™ i tvif! ,'""r "edstannting frän Gabriel Möntgo„,ery ,ned ■ 
ratt^_^jufv.elsn,al, ehuru på grund af ett ohållbart skäl ( Vtt 

* Kopia i förf.-s ägo. "^^^ 



r: "• 



■.,. ) .:•..:: .ii 1 ^> 






.L f . .-•• 



r aT 



99 

detta ej var tillfyllest att bevisa det ätten ATontgoniery n:r igCo, 
B, icke härstammade från den franska ätten af samma namn of ver 
liKfviid tagit har framhållits i en artikel' uti denna tidskrift, är<^. 
1910, h. 3 — 4.) Emellertid vanns n}'ligen igenom en lycklig till- 
fällighet den slutliga lösningen på denna trassliga härfva. Man 







Fig. 5. Allni Monl^^cDierys, n:r jgöo, B, iiliista bevarade vapen. 

påträffade nämligen en del äldre montgomeryska familjedoku- 
ment,- af hvilka framgår såväl huru åsikten om den svenska ättens 
samband med den franska uppstått, som ock huru i sjäfva verket 
den förra ätten är kommen frän Skottland ofver Tvskland till 



' Där fra)nkastades tillika eii fi. riuoilaii, att iiKlre stanitatlor iniieliållit stöd 
för ättens franska extraktion — man iroddo iiändit^en i det liinysta att riddarhus- 
slanitallans U|)pgifler hviladc pa fastare grund än sedan visat sig vara fallet. 

^ Förvärfvade af förf. frän l>)r.lcliefcu .\. T. Granlunds stiirbluis. 



• Da iitten i):r 1960, B, i regel brukat liljorna placerade i fallen i Å: 4 o. s v. 
är det tydligt, att målningens motsatta tjnipperint; beror pa att den utförts efter en 
sigillbtamp, utan att vederbörlig hänsyn tagils till den omständigheten, att anordningen 
at t.älten i stamjien alltid afser framkallandet af en onn\'ind anordning i aftrycket. 
— Tilläggas bör att de granater, ätten stundom haft i ringarnas ställe, otvifvelaktigt 
äro en urartning, som uppkommit af att ringarna afl)ildats krönta, si^om ännu sker 
i den finska grenens sköldemärke (se Granfelts vapenbok). 

^ I förfs. ägo. 

3 I hufvudmannens för ätten ägo. 

^ Oäkta barn fingo endast använda sliiktvapnet med deras börd angifvande 
bitecken. I regel brukades bastard?ti;ing, som dock efter tre legitima släktled kunde 
ställas bandvis eller utbytas mot mindre l)itecken (Nisbets »Ileraldry», s. 110). Emel- 
lertid erhöllo bastarder först i kraft af konungens öppna bref ratt till vapen. »\on ob- 
stante bastardia inqua geniti sunt et pri\ilegio juris nobis super eschaetis bastardoruni 
concessos (K. brcf attr. hos Fraser 11, 12S). 



100 

Sverige. Mvad angår clcn för.sta frågan har riddarhti.sstaintaflans 
författare lätit verkställa utdrag ur -.Pceragc of Scotland.-, emedan, 
som strax ncärniare sivall ani^ifvas, ättens egna stauitaflor upp- 
gäfvo dess skotsl<a extraktion. ;Peeragc:^ innehöll entlast eii ^ 
redogörelse för släktens a/tis/ti i Skottland boende gren, men den V 
nämnde författaren trodde denna redoc^örelse omfatta släkten i 
Skottland i dess helhet. Vid sådant förhallande, och da han natur- 
ligt nog ej därstädes kunde finna sin till en )-ngre gren hörande 
stamfader, ansåg han sig böra söka denne titanför Skottland. Till 
följd häraf föranstaltades ett utdrag likaledes ur »Dictionnaire de la j 
Noblesse», afseende den franska ätten Alontgomery, och resultatet | 
blef att, som nämndt, den svenska ättens stamfader Jacob förmo- 
dades vara Jacques, baron d'F.couché. , 
Bland de nu i dagen komna genealogierna förvarades ett hand- [ 
mäladt vapen (se fig. 5), ofvan hvilket' står skrifvet: »Wappen I 
des Muntigummcrschen geschlechts aus Sclipttlandt. 1639.» Seder- f 
mera hafva ättens förfäder med olika handstilar tillagt initialerna 
ij. E. M.» (Jacob och Eleonora Montgomery) samt .D. C i\I.> 
(Da\id Christoffer Alontgomery). Ank.iret som hjälmprydnad f 
bibehölls in i senare tid, hvilket bl. a. s\'nes af ett dokument 
från 174(2)'' samt af ett vapen ä stamtafla från 1S23 (där ankaret 
satts i vänstra handen af en kvinnofigiu-, som i den högra 
liäller ett vildnianshufvud).^ Här af bildade vapenmålnings öfver- 
skrift och sköld, innehållande alliansvapnet Eglinton — ]\Iontgo- 
niery, visa att den svenska ätten n:r 1690, B, härstammar frän 
sir John Montgomerys och Elisabeth Eglintons legitima afkom- 
lingar i Skottland.-* Ättens originalgenealogi hade visserligen 
år 17 12 gått förlorad jämte ägarens, Carl Gustaf Montgomery, 
fullmakter (P. M. T. loc. cit.), men af de nu fimna stamtafiorna, 
hvilka därefter sammanskrefvos för att undan 'dömskan rädda de 



.:J; >u\ 



■,,,i < t.:'' .'•! ,b 






lOI 

uppgifter, man ännu ägde bevarade, framgår emellertid att ätten 
härstammar från earlerna of Kglinton.' Namnen pä samtliga de 
generationer, genom hvilka härledningen etablerades, funnos väl ej 
kvar i bemälda ättetaflor, men enligt en af desamma skulle stam- 
fadern Jacob (g. m. Balduin) varit aflvrjmling i 5:e led frän Ihigo, 
förste earl of Eglinton. Detta måste dock bero pä att han för- 
växlats med sin far, äfven kallad Jacob, som stod i sagda släkt- 
skapsförhållande till nämnde Hugo och om hvilken här nedan 
skall talas. Från den först(; earlen of Eglinton ledde, som förut 
påpekats, tvenne yngre grenar sin upprinnelse: Greenfield (Stane) 
och Lainshaw.^ Redan i och för sig talar den mer egenartade 
beskaffenheten af namnet David, som inom den skotska släkten 
I\Iontgomery endast användts af ätten Lainshaw,^ för ett samband 
mellan denna och den svenska ätten n:r 1960, 15, bland hvars 
medlemmar sagda namn af ålder brukats. I och med att man 
fick utrönt, huruledes sistnämnda ätts vid slutet på i^oo:talet födde 
och från Skottland utvandrade stamfar icke funnits i tlcn då i 
utdöende stadda Greenfield-grenen,+ blef det också definitivt klart, 
att han, såsom man haft anledning vänta, var att söka i ätten 
Lainshaw. Emedan äfven denna vid ifrågavarande tidpunkt endast 
hade ett fåtal medlemmar (S af manligt kön) kunde man omedel- 
bart identifiera den svenska ättens stamfader James, nämligen med 
den ende af samma namn, som uppfyllde de bägge nyss angifna 
fordringarna rörande ålder och utvandring, d. v. s. James' of Dunlop 
(sid. 97) andre son James. s — James Montgomery of Dunlop 



* Ehuru inga omständiLjhetcr motsade riktij^hcten af detta släktskaiisförlKxllande 
syntes det af intresse — da ej alla ledens namn \oro litvarade — alt fä det 
ytterligare garanteradt. Detta har skett så att man [genuin \idtomfattaiule under- 
sökningar i de skotska grenar (llessilheid, Skelmorly, Giffen, Scutston), som funnos 
vid slutet af i5oo:talet och icke slammade frän liglinton-earlen, kunnat konstatera 
all ej inom dem förekonimil den svenska iittens stamfar Jacol), hvilken var född 
vid nämnda tid och utvandrade frän Skoltlaiul. Dessa undersökningar hafva gjorts 
af bibliotekarierna R. iVdams, Glasgow, och A. Tucker, Camberley. rev. W. M(<nl- 
gomery of Ilaise, \V. Montgomery, Kinross, samt skriftställaren Ii. 1 ,a\v, London. 
De sagda ätterna återfinnas pa ötversiktstamtallan. Dessutom existerade ännu en 
ätt, Broomlands, hvilken da hade synnerligen fa medlemmar och utdog c:a 1749. 
Undersökningarna i denna hafva ulförts jiå uppilrag af lady Lucy i:ich med samma 
patöljd. — ' Setian berörda forskningar fitllfvljts kom det Ull Jorfs. kännedom, alt 
de ifrågavarande ätternas samtliga »tedleinmar förde vissa s/eeiella figurer i vapnet, 
för hvilka detaljerad redogörelse skall gifvas å sid loS ff. Ingen af dessa ha fun- 
nits i den svenska Buittens sköld eller a dess l//älm, hvilket alltså /•ii ett slående sätt 
bestyrker det negativa resultatet af de verkställda undersökningarna. 

' lUirkes »Peerage» och Fraser 1, 33 — 58. 

3 Medd. af framl. arkiv. \. .Anderson, ICilinburgh. 

■* Dessa stamtallor granskade af D. Mordue pa uppdrag af lord Eglinton. 

5 Kopia af Lainshaw-genealogien och medd. fr. sir 'i'. Montgomery Cuninghame. 



•II- '.. i;,.;', .• 



ubl;:f. 



tu;.:'! i< 



■ if:r I.;- • 






.va; fl 8.' 



i.ilM ' 



102 

innehade sedan 1605 cj^endomcn (5 merkland, till synes iikcrjord) 
Gallowben-y i .Axrshirc' samt atled 10 13 efter att liafva upprättat 
sitt testamente, hvari han omtalat sin hustru I'21isabeth, f(3dd Mont- 
t^omer}', jämte sina söner Robert och James äfvensom sina bröder 
William och John.- Årtalet for James' d. \'. utx^andrin;^- är icke 
kändt, men dä han säsom yni^re son \ar utesluten frän direkt 
succession till Gallowberry samt lämnade Skottland innan han in- 
gått gifte, beklädt ämbete eller ägt jord,^ begagnade hrm sig 
t}'dligen snart efter faderns död af nägot bland de mänga till- 
fällen till ökad utk'omst, krigen pä kontinenten erbjödo. Måhända 
tog han först, säsom ofta uppgif\'its, tjänst i Frankrike, men ur 
ett manuskript af Carl Montgomer)-, ' som haft originalstamtafkn, 
synes endast att han »kommit att stadna i T)-skland». Där ingick 
han giftermål med Catharina Balduin,^ h\-ilket ej kunde inträffat 
senare än i förra hälften af i62o:talet, alldenstund deras son, 
som strax skall \-isas, är 1650 var öfverstelöjtnant. Pä grund af 
de intill nu bevarade gamla ruUornas ofRllständighet, kan man ej 
med full säkerhet bestämma, när James Montgomer)' i svenska 
hären erhöll sin första anställning; att döma efter konceptet af år 
177(3)-* till hans ättlingars naturalisationsansökan, borde det emel- 
lertid hafva ägt rum på i62o:talet. Säkert är, att han 1630 var 
kapten pä Lichtones, sedan Cuninghames infanteriregemente i 
svensk sold. Är 1631 förlades han till Pommern och därefter 
till Preussen, hvarifrän han i dec. med sitt kompani följde Axel 
Oxenstierna till I"rankfurt. P^fter maj månad 1632 blef han öfverste- 
löjtnant och chef »to a free Squadron of foote», men dödades 
kort därpå af generalkvartermästaren Bullien i en duell »on the 
horseback». ^ Att hans afkomlincar hade en unoefärlie föreställ- 



' 



■•-' ' I Arkivet i Ayr vol III, fol. 72. • . '■ 

' Testn.mcntsrc'^;i^tratuict i skotska riksarkivet. 

3 Lainshaw-gen. 

■* I förfä. ägu. 

5 Den enda familj Balduin, som anträffats, lefde i Pommern. Catharina var med 
all sannolikhet syster till svenske kommissarien hos pommerska regeringen Georg Bal- 
duin (1600 — 47, äfv. kallad »Schwed. Kommandant fär Ostpommern») samt enda dotter 
till Jacob Ralduin (f 1628) och dennes hustru, likaledes vid*namn Catharina, 
dotter af Georg Wachs, >vornehmer Bi.irger in GreilTenberg». Jacob Balduin siälf 
var till år 1606 en »vornehmer vvohlbenalimter Biirgcr und Seide Cramer» i samma 
stad, men llyltade sedan till Slargaid (Likpredikan of\er G. Balduin i Greifswalds 
universitctsl)ibliolek). Till yttermera visso kan 1 apekas att intill 1650 ingen person 
af namnet Balduin eller Baldri'/;/ funnits i Skottland, h\adaii iu rtiian häraf synes 
det James Montgoniery måste emigrerat före sitt giftermål (nieild. af arkiv. J. 
Anderson, Edinburgh). 

* Förestående uppg. hämtade ur: rullor i krigsarkivet >Ba 2 1630, 163 1, 
l632>, Monro >llis Expedition with thc worthy Scots Regiment called Mac Keys 



^ i. .1 'itcr;; 



; 01 



W:- :n< 



>; . -'iiJ 



,;ir-d 



I03 

niny" oin, när han afled, franiL^ar af en antecknint^ frän i/OOitalet, 
att det var vid är 1635. — James iMontL;onicr)'s och Catharina 
l^alduiiis son Jacob eller James omtalas säsom öfverstelöjtnant 
vill ett af Sveriges pommerska kavalleriregementen.' lian hade 
avancerat till öf\crstelöjtnant iir 1650, emedan han i denna egen- 
sk-ap den 29 jan. s. å. af drottning Christina crluJll Coo daler smt. 
*i betraktande af krigstjänsters presterande..- Han säges flerstädes^ 
hafva varit h.annoveransk generalmajor, men detta är föga an- 
tagligt. Under hans lifstid existerade intet Hannover, och skulle 
han väl därför varit i tjänst hos någon af tle furstar af huset h^ste, 
hvilkas länder sedan hopsmälte till kurfurstendömet Mannover. 
och i sä fall snarast hos fursten af Kalenberg, som hade Hannover 
till huf\-udstad. Men då han ej påträffas i hannoveranska stats- 
arkivet^ och man torde kunna förutsätta, att alla generalspersoner 
där skola finnas omtalade, synes det icke obefogadt att förmoda, 
det James Montgomcry haft nägun alltfcir frikostig genealog att 
tack-a fur sin gencralsvärdighet. Hans dodsär har satts till 1653 
eller lOöo, men stamtaflorna äro eniga om, att han afled i Tom^ 
mern. Otvif\elaktigt är det förra årtalet alt föredraga, emedan 
han pätagligen redan var död är 1658, när Ikuis hustru Anna 
Eleonora von Schell, som ofvan antydts, för sin minderårige son 
gor en del genealogiska uppteckningar. Af dessa s)'nes f. ö. att 
hennes man kallades för Jacob (ä riddarhusstamtaflan uppgifves 
han hetat Jacob David) samt att hon \-ar dotter till F.dmund von 
Schell och Maria Jacobina, dotter af Andreas Staffeldt von I-^tten- 
stein och Anna Ursula von Stoven. Några hennes anvapen finnas 
ännu i ättens ägo. 

James Montgomerys och Anna Eleonora von Schells enda 
barn, sonen David Christoffer, torde varit född kort före faderns död 
och hafva fått sitt första namn efter sin frände, ryttmästaren David 
Montgomery (se sid. 97). David (-Christoffer) blef år 1672 korpral 
på Lybeckers kavalleriregemente samt transporterades s. ä. till 
Bunovs regemente till häst i rommern; 1674 d. 30 maj kor- 
nett och 1675 löjtnant ibidem. Sårad vid Lund s. å., blef han 



Regiment.» s. 99. ds. >List of Scottish Officers in chiefe called Officers of tAe tield 
tliat served Ilis Majesty of Sweden anno 1632». Jnif. äf^en Grant »Menioirs and 
AdvenUires of Sir J. l[epburn>. 

' Kn ^enealui^i i förfs. ä.'^o. Sd äfvcn Wasastiernas ^llnska Adelns .Utar- 
tallor», där dock >kavalleri» utliininats. 

' Riksregistraturet 1650, fol. 80. 

3 T. ex. ä riddarhusstamtaflan och i Oetlinger »Moniteur des Dates>, vol. S, 
sid. 53. 

•* Medd. af arkiv. d:r Doebner, lIanno\er. . ■ •< . 



'■■■' ,'■■-<''■ '.■: 



. ' ' I , 

■■"■.;: ■■■■t/'. 



j'iv,tO 



:.•......■ !;.b 



'l.nnAl ,;. 



i/JC 



tJi 



104 . 

1677 kaptenlöjtnant på Mellins regemente samt året därpå rytt- 
mästare och clief för lifskvadronen vnär bataljen hölls pä Landt- 
rygen». S. ä. skjuten i benet vid Stralsund. Kom andra gången 
till Skåne sista maj 1679. S. å. d. i okt. ryttmästare vid Södra 
Skånska kavallerireg:tet (Ramsvärds, nuv. K. 6). 1693 d. 22 dec. 
major vid Östgöta kavallerireg., 1700 d. 26 jan. afsked med karak- 
tär af öfverstelöjnant.' Hans son^ Carl Gustaf uppgifver, att fadren 
afled är 1707 (riddarhusstamtaflan har 1704). Med sin hustru 
Emerentia Rosenstråle ärfde David Christoffer säteriet Svarttorp i 
Ragna s:n och Östergötland. Han hade utlånat en större penning- 
summa till sin frus kusin och styffader, landtrådet i Estland Nils 
Stackelberg, men då denne icke gäldade sin skuld annat än i 
små terminer — ännu Uavid Christoffcrs äldste son måste öfver- 
resa till Östersjöprovinserna för att indrifva resterande belopp — 
var hans borgenär själf tvungen upptaga lån af sin svåger general 
Carl Gyllenpistol med sin fordran hos Stackelberg som säkerhet. 
Gyllenpistols änka Märta Rosenstråle vände sig d. 9 okt. 1701 
till K. M:t med begäran att landshöfdii^g Eldstierna ofördröjligen 
måtte förständigas att verkställa utmätning — något som denne 
upprepade gånger vägrat — af hennes fordran hos svågern, hvil- 
ken hon säger sig veta hafva af Stackelberg återfått penningar. 
Utmätningen skulle gälla 400 daler smt. »med Interessea från 18 
jan. 1694.3 ■ , , 

David Christoffer Montgomery hade två söner, Carl Gustaf 
och Hans, båda anställda vid Östgöta kavalleri. Den senare dö- 
dades i Kurland år 1709. Den förre tog afsked som andre r\-tt- 
mästare är 17 19 vid tjugunio års ålder, fick karaktär af major 
1740 och svärsorden 175 1. A riddarhusstamtaflan finnes fullstän- 
dig — och korrekt! — tjänsteforteckning. Han var gift i:o med 
Catharina Grubbensköld, 2:0 med Anna Maria Wictorin, med 
hvilken han efter sin svärfar, bruksägaren Johan Wictorin på 
Bersbo och Qvarn, synes hafva ärft den förstnämnda egendomen, 
hvarest hans änka dog år 1790 och deras äldsta son bodde till 
1796.* — Carl Gustaf Montgomerys (-j- 1763) söner anhöllo år 
177(3) om naturalisation och förklarades inbegripna under den 

^ Först. uppg. hämlade ur: likvidationer i kaiuniararkivet, illaren 1620 — iöSo>, 
ser. B., ii:r 119; Tlaten, >Skäiiäka nragonregeiiicntets histoiia>. 

' Som ett kuriosum ma anföras, att ett bröllopskväde af Runius till David 
Christoffcrs dotter Gunilla (g. Drake) finnes uti StelTeu »Öfversikt af Svenska 
Litteraturen > I, 123. 

3 Biographica i riksarkivet. 

•• Anteckn. af dennes son ofverstelöjnanten David Robert Montgomery (1771 
— 1S46). 



^.fj(.(; ).v 



.;a .j- '''t 



fU 



>-! n:v;? 



r^ ' ivr;' ; 
; . ■ ..-ar' 1 .1!-"^ 



::-i-in 



'!:..-. -.'',- 



o>f 



!.;') 



rO 


00 *:■- 


Til' -' 


::o 




,; ; I V" ..•' 



..■}lB\ 



105 

förut naturaliscrade ätten i kraft af kungl. resolution' cl. 12 jan. 
1774. Samtidigt föreskrefs att de skulle introduceras ä n:r 1960, 
hvilket skedde år 1776. Detta nummer ändrades tio år senare 
till 1960, B. Carl Gustafs nämnda söner voro: i första giftet 
David Christoffer (1724 — 83)^, löjtnant vid Ostgöta kavalleri, R. 
S. O.; i andra giftet Carl Johan (1730 — 1H05), major på samma 
regemente ^v R, S. O., Otto Wilhelm (1736—75), löjtnant i 
armén, Gustaf Adolf (1739 — 1803), major vid Österbottens reg:te 
^: R. S. O., Edvard (1746 — 18 13), ryttmästares afsked från ()st- 
göta kavalleri. — Gustaf Adolfs son, fänriken lulward, ininia- 
trikulerades år 1S18 på finslca riddarhusct, men denna gren 
utdog 1S98 med hans son, senatorn Robert IMontgomery. 

Som ättling i rätt nedstigande led till Roger II Montgonier}^ 
(f 1094) förer släkten Montgomerys caput — hufvudmannen för den 
i Normandie lefvande grenen af Lainshaw-ätten — titeln comte^ 
samt såsom chef för äldsta nuvarande linje af Alexanders, i lord 
Montgomery, afkomlingar, titeln lord Montgomer)'. Om baroniet 
Lyle har förut talats (s. 97). 

Man har sig ej bekant, hvilka vapen som fördes af släkten 
Montgomerys äldsta historiskt kända generationer. I British 
Museum förvaras t. ex, stiftelscurkunden för Battle Abbey, 
hvarest Roger Montgomerys (f 1094) namn finnes, ehuru utan 
åtföljande insegel. Det torde för öfrigt vid samma tid varit regel 
— i hvarje fall uti England — att inga heraldiska märken in- 
sattes i sigillen.* Man kunde möjligen hafva väntat att finna 
något vapen öfver nämnde Rogers graf uti Shrewsbury Abbey. 



' Orig. i riddarhusarkivet. 

' Hans gren dog 1S26 ut med sonen, öfverstelöjtnaaten Carl Svante Montgomery. 

3 Bevisen för denna liärstamning ha ofvan gifvits (s. 8S), och densamma har 
i Frankrike blifvit officiellt erkiind, hvilket ju för //7t.Vfragan har afgörande betydelse. 
Frdnsedt uppgiften i »Dictionnaire de la Nohlesse» att den skotska släkten Mont- 
gomery är descendent från Arnulf af Pembroke, har nämligen Frans I:s syster Mar- 
gareta af Angouléme återställt de feodala grundräntor, hon som hertiginna af Alengon 
uppburit, till den till sagda släkt hörande Jacob Montgomery (far till Gabriel, j" 
1574), därmed erkännande dennes och alltså iifven lians släkts ärftlighet frän Mabilia 
af Alengon, Arnulfs mor. (Om grundräntornas atstaende, se La Ferriere »Journal 
de la Comtesse de Sanzay>, s. 91). Dessutom erhöll .Mfred Montgomery, son af 
den till Normandie aterllyttade William Henry, olTiciell sladl"ästelse på titeln comte 
till tViljd af häistamning från Roger (f 1094") — medd. af comte de Montg^imery, 
Fervacques. — Fmedan den franska titulära arfsordningen för Roger ll:s efterkom- 
mande »de males en m.ales» icke var primogenitur, ha alla hans i Frankrike bo- 
ende ättlingar af äldre eller yngre grenar begagnat titeln comte (3^4 personer af 
särskilda orsaker undantagna). Beträffande de yngre ättemännen hade naturligen 
titeln enligt regeln icke såsom underlag ett grefskap, men till densamma pliigade 
man foga namnet pä något familjegods, hvilket som helst (t. ex. Lorge, Ducye, 
Clianteloup). 

■♦ Medd, af arkivarien I. jeayes, London. 



f:;>! '■ j i> 









io6 

Förgäfvcs! Lika litet förckoinnia heraldiska afbildnint^ar på det 
i denna kyrka öfver l\.o^e^ uppresta monumentet, hvillcet dess- 
utom daterar sig frän en senare epok-.' Men äfvcn om man 
lyckats uppspåra något af de äldsta släktmedlemmarnes personliga 
vapen, skulle detta endast varit af sekundärt intresse. ]Jet för- 
• håller sig ju nämligen så, att .s-AV/7vapen ej kommo i bruk förrän 
''"•- under iioo-talets lopp.^ Århundradet dessförinnan hade som bc- 

''•' kant icke ens de fransk-a konungarna n;igot dylikt. Då plägade 
i Frankrike hantverkarne förfärdiga sköldar, som öfverdrogos med 

•' tyg eller läder, hvarpå målades lejon och liljor. ?\Ien emetian 

■ ärftliga vai)en var ett okändt begrepp, hvilket alltså ej kunde 
kräfva häns)'n, så inköptes dessa sköldar — benämnda jcon- 

' naissances» eller ;;entre-sains> — af riddarne uteslutande efter hvars 
och ens individuella smak. 3 Om en släkt delat sig redan untler den 
tid, när antydda förhållanden voro rådande, blef häraf en naturlig 
följd att, då sedermera släktvapen utvecklades, desamma fingo skilj- 
aktiga typer inom de olika grenarna och särsk-ildt för den hän- 
delse dessa vunnit fotfäste i geografiskt hvarandra aflägsna trakter.-» 
I öfverensstämmelse härmed utbildade sig under i lOO-talet 

' olikartade vapen i släkten Mongomcrys franska och skotska lin- 
jer. — Grefvarne af IMontgomery och Ponthieu förde i blå sköld 
ett gyllene beväpnadt lejon. 5 Den yngre frän dem stammande 
grenen, som inneiiade grefskapet Alengon, synes hafva begagnat 
det vapen, hvilket äf\'en tillskrifves den normandiska ätten, näm- 
\\^^\\ en med herminer besatt och af trenne gyllene lejon åtföljd 
sparre i rödt fält. — Släkten Alontgomerys andra hufvudgren, 
grefvarne af La Marche, utdog ju redan iiSo och dess va- 

', ' pen torde vara okändt. — I den tredje eller skotska grenen 
har bevarats ett dokument, skrifvet före 1177 och vid hvilket 
hänger sir John IMontgomerys sigill, visande en fransk lilja (se 
fig. i).° Nästa steg till vapnets utveckling togs af hans ättling 
sir John Montgomery (•}- f. 1401), som, då han med sin hustru 
fick baronierna Eglinton och Ardrossan, förenade hennes skölde- 



' Medd. nf rev. A. Morinrtz, Shrewsbury. i 

^ Några undantag gifvas, men de äro sa få alt de knajipast förtiiina beaktande. 

3 Lacroi>c >Sciences et Lettres au Moyeu Age», ?s. 320, 32S. 

■• Det ligger ju dock alltid inom möjlighetens gräns alt en len slump i dylika 
fall kunnat alstra samma vapen. 

5 »Dictionnaire de la Nobles>-e>. 

* Efterföljande vapenbeskrifningar äro hufvudsakligen gjorda med ledning af 
hos Fraser reproducerade heraldiska föremål, af hvilka några här olvan afbildais 
(figg. I, 2, 3, 4). Dessutom hafva bl. a. rådfrågats Nishets >System of Heraldry>, 
SS. 383—86, samt Burkes »Peerage» och »Landed Geutry>, Irland. 



;!. t. 



I07 

miirke, en ring, med sitt eget. Af hans sigill frän cl. 8 oktober 
1392 s\-nes, att denna kombination skedde så, att liljan ökades 
till trenne, satta 2 & i, samt den eglingtonska ringen placerades 
i skcMdens midtpunkt (se fig. 2). Sistnämnde sir Johns s(_)n, af 
lika namn och titel, anviinder sin fars sigillstamp d. 24 no\'. 141 3. 
Denne \'ngre Johns sou, Alexander, förste lord I\Iontgomer\', gaf 
släktvapnet dess nuvarande utseende. I hans insegel af 9 juni 
1445 (se hg. 3) är skölden fyrdelad: i i 6v: 4 tre liljor, i 2 6c 3 
tre ringar. Samtliga märken ställda tvä och en. För att beteckna 
yngre söner ha de äf\en ordnats en och tva, t. ex. i bada de 
s\'cnska iittcrnas äldsta vapen. Gil\'etvis haf\'a däremot icke 
liljorna satts tvä och en, men ringarna en och tva. (Sä dock 
genom feltryck, som ännu ej torde blifvit rättadt, ä \'apen- 
planschen uti ;.Sveriges Ridderskaps och Adels Kalender^ arg. 
190S.) Alan känner nägra enstaka fall, där eglintonska \-apnct 
intagit fälten i & 4,' men detta har berott pä tillfälligheter och 
aldrig blifvit för nägon viss släktgren utmärkande. 

Lainshaw-hufvudmannen kom genom arf i besittning af gods 
från annat håll samt förenade arflåtarnes vapen med sitt. Sålunda 
använde sir Neill (1590) det montg"omer}'-eglintonska kvadrerade 
sköldemärket — iitfen Lavisliaiv Jiade inga tilläggsfignrer mot- 
svarande dem, som nedan skola beskrifvas inom de andra yngre 
släktlinjerna — lagdt såsom hjärtvapen på en större fyrdelad 
sköld, hvaraf öfre högra och nedre vänstra fälten innehöll© lians 
mors vapen och jämväl voro fyrdelade: i i »Se 4 å blå grund en pä 
hvardera sidan af tre stickekors åtföljd balk, allt af guld (för 
carlerna af Mar);- i 2 ^: 3 g)'llene gallerverk på röd botten (för 
lorderna Lyle). Uti den större sköldens öfre vänstra och nedre 
högra fält hade han äter sin farmors vapen: på silfver en blå bjälke 
belagd med tre femuddiga försilfrade stjärnor (för Alure of Skel- 
don). Hjärtvapnets hjälmpr}'dnad, se strax nedan; lorderna Lyles 
var en tupp, ätten IMures en ur hjälmkransen uppstigande vildman. 
Detta sammansatta vapen tillkom hufvudmannen endast så länge 
han var innehafvare af Lyles och Mures fideikommiss. I och med 
i 

' I v.Tpen för: svenska ]>:iiUen Montgomery (1639). Kolicrt of Skelmorly (1636), 
Hugo, andre son Ull sjätte earlen, luars Naju-n i \\g. 4 (,1017) samt Alexander. S earl 
of Eglinton (1669). 

^ 5 Anno 1430 obiit Alexander Stewart, Conies de Mar, et quia basiardus erat, 
Rex illi successit quanivis jure haereditario Doiuini Erskine et Lyle suecessisse de- 
buisjent» (Fordans »Coiitinualor»). 1 )en sir Robert Lyle, som krafde halfva gref- 
skapet Mar, var 1446 »Lord of Parliament». 



y/k 



.:..h;r. 



5 .\ 



loS 

den egendomliga disposition, enligt hvilken dessa tillföllo ättens 
tredje gren, öfvertog dess chef ifrågavarande sköld. 

Den första, numera franska, och andra, numera svenska, gre- 
nen bibehöllo allenast det nyssncänmda hjärtvapnet, d. v. s. fyr- 
deld sköld: i i & 4 Montgomery, i 2 & 3 liglinton. Den väsent- 
liga beståndsdelen i deras hjälmprydnad, ;.the Picture of Hope., 
som de ha gemensam med earlerna af Eglinton och ättt-n Giffcn, 
utgöres af ett ankare, hvilket inom den svenska grenen förekommit 
dels enbart, dels i vänstra handen af en blåklädd kvinnofigur, som 
i den högra häller ett vildmanshufvud, under det att fransyska 
grenen i allmänhet satt ankaret i höger hand på kvinnan, som då i 
griper vildmanshufvudet med vänster. • 

Lainshaw-ättens yngsta linje utdog, som nämndt, år 1736, men | 
den äldsta återfick ej majoratcn, hvartill ju en giing rätten afsagts, j 
samt antog därför ej heller vapnet Lyle— Alure. Hufvudmannen 
erhöll emellertid, genom patent af 20 sept. 1S60, skotske vapen- 
konungens tillstånd att, i egenskap af representant för lorderna 
Lyle, anlägga deras vapen pä följande satt (yngre medlemmar 
ha fortfarande blott montgomery-eglintonska skölden): kvadrerad 
sköld, i I & 4 Montgomery — Eglinton af sedvanlig typ. i 2 v^c 3 
Lyle-Mar af förut angifvet utseende, men inom gyllene fjällskuren 
bord; dock att Lyle intager fcirsta och fjärde, i st. f. andra och 
tredje fälten o. s. v. Hjälmprydnaden med ankaret oförändrad. 
Lyles utelämnad.^ 

Hvar och en af de släktgrenar, hvilka ej härledas frän ear- 
lerna af Eghnton, har, som förut antydts, till särmärken vissa 
figurer, förda både af hufvudmannen och de yngre ättemännen. 
Dessa figurer betecknas i nedanstående vapenbeskrifningar med 
kursiv stil. 

Inom släktgrenen Rraidstone i) grefvarne af Mont- 

alexander: skölden klufven i rödt och blått, däruti korslagda eU 
svärd och en toruerlans, följda öfver och ä hvar sida af en 
lilja, under af tre ringar (i, 2), allt af guld. Se fig. 6. Hjälm- 
prydnad: en lilja. 2) Montgomery of Grey Ahbey: fyrdelad 
sköld, omgifven af gyllene bord belagd med röd jdouble tressure 
flory countertlory» (hvarom i det följande mera skall talas). I 
I &: 4 Montgomery, i 2 .^- 3 l^glinton. Öfver det hela en hjärt- 
sköld af silfver, däruti korslagda svärd och tornerlans. Hjälm- 
prydnad: en med svärd beväpnad arm. 3) Baroneterna IMontgo- 

^ l-"ppgil"terna om franska ättens vapen, medd af comte de Mont>;oniery, Fer- 
vacques. 



.l:'l«0:: 



'v -1..;, . 






'j'i 



I09 



mery of the Hall: fyrdclad sköld, omsluten af försilfrad bord bc- 
iai,'^d nicd 8 ^röna klöfvcrblad. I i & 4 MontL^oincr}-, i 2 å: 3 
liglintoii. Ofver det hela en hjartsköld af siltVer, daruti kors- 
laL^da s:'än/ och tor)urla)is. 1 Ijälnipr\'dnad, en lansbeväpnad 
hand. 

Hessilheid i) Hiifvudgrencn Hessilheid (Corscrage) 

röd sköld, däruti tvenne korslagda tornerlansar. AIark'ena som a 
fig 6. IJjälmprydnad: en vied /ans beväpnad ann. 2) och 3) De 
yngre grenarna, svenska kommendörsätten Montgomery och Mont- 
gomer}' of Beaulieu: f}Tdelad sköld, kantad af gyllene bord belagd 
med röd »double tressure flory countertlory». I 1 it 4 Montgomery 
i 2 & 3 Eglinton. Hjälmprydnader: med lans bezuipnad arm. 

Skelmorly fyrdelad sköld 

belagd med ett stolpiiis stä//dt, iveeg- 
gadt svärd. I I &: 4 Montgomery, i 

2 & 3 Eglinton. Hjälmpr\'dnad: lilja 
(är 1600), kvinnofigur hällande ankare 
och vildmanshufvud eller ankaret en- 
samt (1636), en med svärd beväpnad 
hand (1704), hjärta, därofvan ett öga 

(1732). 

Giffen (Magbiehill) sköl- 
den fyrdelad genom ett gyllene vag- 
skuret kors, som hos den yngre grenen, 
baroneterna Montgomery of Stanhope, 
är belagdt med en femuddig stjärna och 
fyra halfmänar, allt af blått. I i ä 4 Montgomery, i 2 & 3 
l<2glinton. (Den tredje baroneten förenade sin morfars, Thomas 
Graham, namn och vapen med sina egna, hvarför han och hans 
ättlingar kallat sig Graham-Montgomer}' samt begagnat fx-rdelad 
sköld: i I Ä: 4 Montgomery-Eglinton af anfördt utseende, i 2 & 

3 Graham, d. ä. i silfverfält, omslutet af herminbeklädd bord, 
ett krönt hjärta, däröfv^er pä svart chef tre gyllene snäckor.) — 
Hjälmprydnad: ett ankare i höger hand af en kvinnofigur, hvars 
vänstra hand fattar ett vildmanshufvud vid håret. t 

Grefvarne af jMontgomery och Lorge — fyrdelad sköld: 

I I & 4, på rödt tre snäckor af guld eller silfver, i 2 & 3 Mont- 
gomer)'. 

Scotston fyrdelad sköld: i i & 4 Montgomerx', i 2 .Jv: 

3 Eglinton. Öfver det hela en försilfrad hjartsköld, hvaruti synes 
ett lijortJiufvud af naturlig färg. Hjälmpr\'dnad: JijortJiuf-iUd. 




Fit 



6. Grefvarne af Mont- 
alexandcrs vapen. 



i; ■ ' * 



ii'.>i.- 



: !■) t ■ ■ ■ 



■! ()'■> 



■).-, > 






no 



Broomlands fyrdclad sköld: i i & 4 Montgonicry, 

men emellan liljorna en grön palmkvist, i 2& 3 ]{glinton. Hjälm- 
prydnad: palvi kvist. 

Liljorna i montgonieryska vapnet hafva regelrätt varit af 
guld, men grefvarne af Montgomery-Lorge, begagnade dem för- 
silfrade, när snäckorna i i .V' 4 voro af silfver. De eglintonska 
ringarna ha alltid afbildats gyllene. 

Rörande fältens färger märkes, att numera liljorna äro på 
blått, men ringarna pä rödt. Sä var ej frän början fallet. 
Den franska ätten (Lorge), som ju redan pa ^oortalet utvandrade, 
hade oftast liljorna på röd grund, sällan pa blä. ^led Braidstone- 
gruppen torde förhällandet ursprungligen varit snarlikt, dä den 
montalexanderska sköldens Jiögra hälft är röd och liljorna upp- 
taga c:a 3^'^ af skölden, medan vänstra hälften är blå och rinaarna 
icke få mer än c:a ' , pä sin lott. Liljorna intogo ju ock samma 
dommerande ställning i den äldsta grenen Hessilheids sköld 
hvilken var //.•// ;,;,/. I det officiella vapen, som ar 1542 målats 
för earlerna af Egiinton uti .Booke and Register of Armes Done 
by Sir David Lindesay of the Month Lyone King of Armes, 
åro liljorna på röd, ringarna på blå botten, och enalianda vapen 
finnes fårglagdt i ett a Egiinton förvaradt kontrakt af 1C30. 
Möjligen hade redan dessförinnan inom en eller annan gren den 
nu ^ brukliga koloreringen begynt användas, ehuru det först var 
under iCoo:talet som densamma allmännare vann insteg.' 

Förut har påpekats att vissa ätter omge sin skodd med en 
gyllene bord belagd af den i skotska heraldiken s. k. -double 
tressure flory counterflory», röd, hvilken utgöres af tvenne å borden 
och parallellt med sköldens sidor löpande strängar; ur hvarje upp- 
växande åtta (eller fjorton) liljetoppar, på den yttre strängen rik- 
tade från, på den inre uiot sköldcentrum. Denna .tressure> be- 
stod till en börjen blott af en sträng samt härrör från skotska 
riksvapnet, där den funnits alltsedan iioo:talet, efter hvad det 
det sägs som symbol på de skotska konungarnes vänskapliga för- 
hållande till Frankrike. Men dessutom gafs den såsom vap^^nför- 
battring (.additament of Honour») dels åt dem, som» på kvinno- 
hnjen härstammade ifrån eller voro besvägrade med det kungliga 
huset, dels åt dem, som gjort sig om riket svnnerligen förtfäiUa 
(1 andra fallet exempelvis Erskine, earl of Kelly, Ramsay, earl of 

}.nA,nl ^^ grun^l/if f^renänind.i patent nf iS6o .^terto.^^ emellertid I.:.in.haw-ätten. 
hufv^dman ,../ iarg i n.untgomeryska, 1.1a i eolia,„„sk. vapnet. Sä dock ej yngre 



y .1 



.)o?> 



1.) -.t'nsl.i;)i 



,.Mr( 






III 

Ilulderness). Dessa fordringar iipprätthöllos dock ej i längden. 
Särskildt inträftade det att, sedan pä nägon af n\'S.s angifna 
grunder en släkts hufvudgren fatt sig nämnda »trcssure^ tillerkänd, 
densamma småningom anlailes jämväl af yngre grenar, äfven om 
dessa saknade bemälda förutsättningar. 

Första gången stressure flor)' counterflory», och då enkel, 
förekommer inom släkten Montgomery, är i ett sigill från 1598, 
tillhörigt den siste ätteläggen på svärdssidan af äldsta grenen, 
nämligen Hugo femte earl of Eglinton. Hans arftagarc Alexander, 
Seton, sedan Montgomery, hade samma vapen, hvilket afbildats 
i fig. 4.' Att i detta fall en dylik jtressurev var fullt på sin 
plats är tydligt, då Hugo och Alexander bägge stammade bl. a. 
såväl från Robert III, genom earlerna af Cassilis, som frän Robert 
Bruces syster Christina, genom lorderna Seton. De yngre förut 
omtalade montgomeryska släktgrenar, som i slutet af i6oo:talet 
och under loppet af följande sekel lade sig till med »double tres- 
sure flory counterflory?, synas däremot knappast haft lika god 
rätt därtill. 

Ofvan hjälmen uti sir John Montgomcrys å fig. 2 reproducerade 
insegel från 1392 synes ett vildmanshufvud. Torhända upptog 
han denna »crest» till minne af sin mödernesläkt Douglas, som 
af ålder till sköldhållare haft en vildman (senare tvenne). Högst 
få af sir Johns ättlingar bibehöllo hans hjälmpr\'dnad. Earlerna 
af Eglinton och från dem nedstämmande }'ngre linjer samt ätten 
GitTen använde visserligen vildmanshufvudet i kvinnofigurens ena 
hand, men deras hjälmprydnads viktigaste beståndsdel var ju 
ankaret, hvilket framgår bl. a. af att detsamma stundom afbildats 
ensamt och att cresten säges beteckna »Hoppet:?, såsom förut omtalats. 

Bruket af sköldhållare var vacklande, infördes i släkten sent 
samt gällde dem, som innehade adlig titel (t. ex. earl, sir) eller 
legitima anspråk, lat vara hvilande, på sådan. Den förste, som 
veterligen begagnat sköldhållare, är sir Neill Montgomery of 
Lainshaw (f 1547), hvars sköld stöddes af tvä drakar. Hans sonson 



' Hans ättling, den trettonde earlen, återtog sitt fädernevapen, seda* hans 
anspråk pa hufvudmannaskapet för ätten Seton, skotsk earl of Winlon, blitvil er- 
kända, lian förde kvadrerad sköld, i I & IV Montgomery-Eglinton af vanlig typ 
och inom gyllene bord belagd med röd »double treisure tlory countertloryj : II \: 
111 i sin ordning fyrdelade: i i & 4 på guld tre röda halfmånar inom röd >double 
tressure llory counter(k-iry>, i 2 & 3 pä blått tre gyllene kärfvar. Öfver II och III 
ligga hjärtsköldar, hvardera infattad med gyllene »double Iressure llory counterllory» 
samt klufven: i höger tält, som är rödt, elt stolpvis ställdt svärd med uj^päiriktad 
spets, hvarpa hvilar en kungl. kruna; i vänster fält, som är blält, lyser en i2:uddig 
stjiirna af silfver. 



■i'. v t 



■; .'1 III 



•K^' 



^ N 



H\y. 



I 12 



sir Neill hade däremot Ivcnne leoparder. IIuj^^o, den femte i 
earlen of l*^t^linton, använde 1598 tvä drakar, sir Robert af Skel- 
morly 1704 tvenne leoi)arder. Löfverlc eller lijälmtäcke, rätteli- 
gen rödt, fordradt med silfver. ' 

Släkten Montgomer)'.s allmänna valspråk har varit ;,Garde 
bien», men nägra grenar hafva anlagt afvikande deviser, säsoni 
»Honneur sans Repos» (Montalexander), >>Tout bien ou rien» (Skel- 
morly), »Patriae infelicl fidelisv (]5eaulieu), ;.Procedanuis in Pace» 
(Broomlands) samt »Constans in Morte» (adl. -ätten Montgomery 
[B] vid sidan af »Garde biem). 

Slutligen torde böra anmiirkas att i senaste tid namnet Mont- 
gomery — i likhet med andra ätters, t. ex. Bruce, Campbell, } 
Hamilton och Stewart — upptagits af ett flertal personer i Amerika, 
hvilka icke hafva nägot samband med den skotska ätten. 

' Skotske vapcnkoiuingcns patcnl, ref. s. 4S samt dylika, aftryckta hos Fraser 
I, 149, 16S. 

David Jllontgoiiicry 




J. ' 



l^"A.V,f'; 










,^d:uUja<''vxa:ei-.^W^L:-«5j»: -^.u. 



;<,r •■ t ; 



.1^ : ,ir-!lf;-:---. 



GrEFVE c. Th. von SCIIWKRIXS FAMH.J. 
Ak 1-'k. von li.\Ki)Ki. 1S42. 










Fröknarna Mina, Augusta, Lotten och Louise 
von sciiwerin. 



1 SLUTEl' AF 1S30-TALET. 



/ 



113 



Två von Schwerinska familjetaflor 

En stor del af de karrikatyrer och familjeporträtt, som teck- 
nats och målats af Fritz von Dardel ha blifvit reproducerade i 
hans minnen. Det torde därför ha ett visst intresse att här åter- 
gifva en af honom synnerligen väl utförd familjeinteriör frän 1840- 
talet, som icke förut blifvit publicerad och som är synnerligen 
typisk för 1840-talet med dess egendomliga moder. Den är sig- 
nerad 'i; Fritz von Dardel april iS^2-i> och föreställer adjutanten 
hos Carl XV öfversten grefve C. Ph. von Schi^crin med maka 
född Liljencrantz och deras 10 barn i deras bostad pä Norrtulls- 
gatan (å den tomt, som för närvarande äges af Allmänna Barn- 
huset) (Taflans storlek är 40 x 27 cm.). Deras yngste son, som 
sitter i moderns knä föddes året efter sedan taflan målats och 
har ditmålats efteråt sedan taflan \-ar fullbordad. Taflan tillhör 
undertecknad. 

Den andra taflan som tillhör redaktionssekreteraren K. A. 
Hagberg, är en akvarellmålning på ett bokställ (storlek 34 x 25 
cm.) och föreställer fröknarne Mi)ia v. Sclnverifi (gift Blo)nstedt) 
Augusta v. S. (gift Björkenstani) Lotten v. S. och Louise v. S. 
(gift Hagberg) stående och med guirlander omkransande ett por- 
trätt af generalskan v. Schzverin född Putbus. Taflan lär ha be- 
ställts af öfversten grefve C. Ph. v. S. och förärades generalskan 
v. S. på hennes födelsedag. Enligt uppgift skulle taflan vara 
målad af en fröken Berg (?), antagligen i slutet af iS30-talet, 
men är icke signerad. . , •,. 

Theodor Hagberg 

Ak\arellmålning af Fritz v. Dardel föreställande öfverste grefve C. PIt. von 
Schwerin och hans maka f. Liljencrantz jämte tio Ijarn. Personerna äro från 
höger räknadl: öfversten grefve C. Ph. v. Sc/ncerin (f. 1790 f 1S65) IFi/helin z: S. 
(f. 1838 t 1885 som kapten) Grefvin. Charlotte v. S. f. Liljencrantz (f. 1803 f 
1864) Carl v. S. (f. 1S43 f 1S99 kammarjunkare) Gvsta v. S. (f. 1S39 t ^9^- 
öfverstelöjtnant) Louise v. S. f. 1S31 f 190S gift med professor Th. Hagberg) 
Aii;^iisti2 V. S. (f. 1829 f 1S92 gift med ryttmästaren /;•. Bjorkenstain) Eu^enie v. 
S. ({. 1833 t 1899) Mina v. S. (f. 1S23 f 1904 gift med kammarherre Blomstcdt 
Josephine v. S. (f. 1S33 f 1903) Philip v. S. (f. 1S35 f igi2 kapten, landtnuitarc) 
Lotten v. S. (f. 1S2S f 1905). 

8 — lo0349. I^ersonJiist. tidskrift igij.- 



;..[ 



.;i*)Ji. .;! > 






,''\■y.^.\ 



114 



Anteckningar till Ulfsparreska familjepor- 
trätterna 



Riksrådet Göran Eriksson Ulfsparrc (se Anreps Attartaflor, 
Tab. 6i) f. 1544, cl. '^/7 161 2; han ligger begrafven jämte sin 
hustru Marina Ribbing, ej i Kaida k\Tka i Smakind såsom åttar- 
taflorna uppgifva, utan i Stora Lundby kyrka i Våstergötkind, där 
deras grafsten ännu ses, numera utflyttad ur kyrkan ut pä kyrko- 
gården. Han var ock med bland dem, som underskrefvo Uppsala 
mötes beslut 1593. Porträtt-beskrifning. Oljemålning på duk 105 
cm. hög, 89 cm. bred; å dukens öfverkant läses: -nAiio 154^ Blcf 
Wälbornc Jdran Erichsoii Uifsparrc född Upph Bråxwijck»^ där- 
under finnes afmäladt Ulfsparre-vapnet; till vänster därom midt 
på taflans öfverkant: -i Anno 16 12 Afsonibnade Wälbornc Man Jo- 
ran Erichsson Ulfsparrc.-^ Midjebild, fas till höger, äldre man, 
bruna ögon, grått kortklippt hår, grå mustascher och pipskägg. 
Bred hvit nedliggande veckad styf krage; svart dräkt, hopknäppt med 
stora tätt sittande guldknappar; gehäng kring lifvet, besatt med 
talrika guldknappar med en stor briljant i hvarje; om halsen bred 
guldkedja nedhängande å bröstet och vid denna en stor guld- 
medalj med Johan III:s bröstbild och inskrift: ^johanncs Rex 
Siiesics.-» Vänstra handen i sidan, guldsignetring å pekfingret; i 
högra handen, med slät guldring å ringfingret, hålles brungula 
kraghandskar, kantade med bred yfvig guldspets. Öfver a.xlarna 
kappa af mörkt fasoneradt sammet med stora guldknappar samt 
med krage och bräm af brunt skinn (sobel.'). På ett bord till 
höger ligger en högkullig hatt, försedd med en briljantkedja riuidt 
om samt en stor briljant-sol midt fram. A bordeti ligger ock en 
mindre bok i hvitt pergamentband. En ljusgrå pelare ock till 
höger och å denna öfver en nisch Ulfsparrexapnet och förenämnda 
inskription. Uppe i vänstra hiirnet en mörk gardin med guldspcts 
i kanten. 

Intressant för släktforskning vore, om den handskrift, hvilken 
i magister Se:cirin Ströjns ar 175S nedskrifna beskritning öf\-er 



VO^^"/' 



..;,. ,i 




I. Göran Eriksson Ulfsparre 
F. 1544 t 1612. 




2. Erik Månsson Ulfsparrk 
K. 1584 t 16 . . . 




3- Friherre Hans Åkesson Ulfsparre » 

,.^^\.. r. i63o-'i-Ai.Kr f i68S. 



'^5 

Vättlc härad i Västergötland (utgifven pä tryck genom i)ite)idcn- 
tcn Bniscwitz i Göteborg 1S97 i 250 nuniereradc exemplar) om- 
förmäles, numera kunde uppspåras; Strcim uppgifvcr nämligen 
bland källorna till sitt arbete: »en handskrift om Ulfsparreska 
Ätten, som är sammanskrifvcn uti Riks-radets och Lagmannens 
öfver Westergötland, Göran lu-icsson Ulfsparres tid, h\'ilken 
sträcker sig intill Sturarnes regemente?". 



Ståthållaren och assessorn Erik Månsson Ulf spar re (Anrep. 
Tab. 19) f. 15S4, dödsår okändt. Oljemålning 100 cm. hög, 70 cm.br.; 
uppe till höger ä dukens framsida läses: .i^^EtiJtis srj^ jj. Anno 
lö^i.T) Midjebild, fas t. vänster, lilå ögon, kal hjässa, mellan- 
brunt lockigt hår, ögonbryn, små mustascher samt pipskägg af 
samma färg. Bred hvit nedliggande fyrkantig spetskantad krage, 
sammanhållen med knytband med hvitöfverspunna träpärlor; svart 
atlasdräkt; breda hvita uppvikta spetskantade manschetter; i 
vänstra handen framom höften hålles bruna kraghandskar, Ican- 
tade med bred guldspets; högra handen hängande ned liuigs si- 
dan. Mörk bakgrund. Porträttet är särdeles väl måladt. Vid 
2'Retrospektio Utställning af äldre svenskt porträttmåleri» å Hel- 
singborgs Museum november 191 2 ansågs denna tafk^ såsom pär- 
lan bland de omkring 300 där utställda porträtterna; ammanuen- 
sen Anderberg vid Lunds Konst-Museum anser taflan vara af en 
m}'cket framstiiende gammal holländsk mästare. 

5- 

General majoren friJicrrc Hans Akcsso)i Ulfsparrc (Frih. 
Ätten, Tab. 10) f. på 1630-talct, d. 1688. Oljemålning 127 cm. 
h(jg, 98 cm. bred, uppe till höger å duken ses friherrliga Ulf- 
sparrevapnet och därunder s//^?;/^- llfi^u-sparrc i6j6\ Knäst}xke, 
fas till vänster. Mörkbruna ögon, svart allongeperuk, linjefina 
svarta mustascher. Hvit lindad spetshalsduk, nedhängande ä 
bröstet, sammanknuten med långa högröda bandciglor; rödfodradt 
stålharnesk med förgyllda knappar kring lifvet; gult älghudskyller; 
af den under kyllret burna guldbrok-adrocken S}'nes ärmarna kantade 
med talrika nedhängande mörkröda bandöglor; hvita spct>kantade 
pösunderärmar sammanhållna kring handlofven af mörlcröda band 
med (\glor; öfver harnesket blå sidcnfältbindel kantad med guldfransar 
samt knuten å högra axeln i en siirdeles yf\'ig rosett; kommandostal' 
guldskodd, hålles bakåtvänd i högra handen; viinstra handen, med 



U:in<l 



r' 



»Hy 









ii6 

signet-c^uldrini; å lillfint^rct, haller bruna hvitfodrade kraghand- 
skar; nedanför vänstra handen stär iia nägot pcjstament en stor 
rödfodrad stålhjälm med uppslaget visir och prydd med förgyltl.i 
knappar och kanter samt stor blå plymbuske. Mörk bakgrund. 

Äfven detta porträtt är särdeles väl mäladt samt väckte ock 
stor uppmiirksamhet vid förut nämnda porträtt-utställning i Ik-l- \ 
singborg under sistl. novemb. månad. Docent August Ifaiin friin 
Lund anser, att porträttet troligen är maladt af holländaren Martin 
Mijtens d. ä. 

Signeringen ä dessa 3 porträtter kunna numera ej återfinnas; ^ 
dukarna ha varit större samt kanterna under århundradenas lopp 
mera eller mindre skadats och förmodligen — afl^lippts; porträtter- 
na ha sannolikt någon gäng varit inboiserade å väggar; dä ja^^ 
erhöll dem i arf efter en min kusin, som åter i sin ordning ärft 
dem efter sin fader, voro de blott lösa dukar, ej ens uppspikade 
ä underramar. 

4 

Landshöfding Fabian Ulfspar re (Anrep,Tab.24)f. ij6j,d. 1842. 
Oval miniatyrbild på elfenben, signerad »Gillberg 1797». J^s cm. 
hög, 6 cm. br. Bröstbild, fas till vänster. Ulä ögon; pudradt 
lockigt nedhängande här. Hvit lindad halsduk med stor knuten 
rosett med hängande ända; hög hvit uppstående västkrage; bla 
rock (frack.^) med förgyllda knappar. Bakgrund ljusblå himmel 
med hvitgrå moln nederst. J. A. Ulfsparre. 

5 
Major Ulfsparre har dessutom till denna tidskrift insändt 
fotografier af två porträtt, det ena med dateringen Aetatis siuc 
XLIV Anno MDCXLVII, som uppgifves möjligen föreställa rege- 
mentskvartermästaren Johan Pedtrsoii Ulfsparre; det tinnes inget 
som talar emot detta, men då hans födelseår ej är kändt, kan sa- 
ken ej med bestämdhet afgöras. — Det andra har en påskrift 
betydligt senare än porträttet: -äKnict Göransson Ulf spar e til 
Onared Sner. Rijk. Stalniester föd i^gy N:o i62j.'i — Här före- 
ligger ett misstag. Rikstallmästaren dog enl. Ai^rep 1642. men 
den på porträttet framställde unge mannen bär en dräkt från 
omkr. 1660. Major Ulfsparre har dessutom .själf påpekat, att 
säkerligen det på porträttet utsatta födelseåret är oriktigt. Hans 
äldre bror är född 1577, och da han 1612 blef hofstallmästare hos 
hertig Johan af Östergötland, var han säkerligen äldre än 15 år. 




4. Fabian Ui.FsrAKKE 
F. 1767 -j- 1842. 



uA 



117 



Anna Hamilton Geete: A Solnedgångensj- 
^ författarinna 

(Född år 1848 ^ 3, död 1913 =^2) 

Alla anmärkningar som blifvit gjorda och ännu skulle kunna göras 
mot Ari/ia Hamilton Geetes metod att skrifva historia förlora sin udd 
inför det oemotsägliga faktum att förf. icke kan bemöta dem, om hon 
skulle önskat, eller ställa sig dem till efterrättelse. Döden har ställt 
henne själf utom och öfver all kritik. 

Det ar med denna vemodiga sanning inför ögonen man kanske 
bäst fattar hvad förf. gifvit oss med sin bok »I Solnedgångenv, det i 
trenne delar föreliggande verket, hvilket hon genom sin den 24 sist- 
lidne februari ])lötsligt inträffade död lämnat ofullbordadt. En på au- 
tentiska bref och familjepapper byggd skildring af en sior man och 
hans omgifning måste alltid vara af intresse, ämnet talar ju för sig 
själf, men dess njutbarhet är likväl i mycket beroende af det sätt h varpa 
stofliet framlägges. För den strängare historiska forskningen är det 
kanske välkomnast att bearbetningen sker med sä lätt hand som möj- 
ligt, vetenskapsmannen vill själf analysera och kombinera och betackar 
sig för alla fingervisningar. Icke så med den olärde, för honom spelar 
formen en betydande roll och han är glad att kunna öfverlämna sig 
åt den vägledande handen. Det är den sistnämndes synpunkt fru Geete 
beaktat vid utarbetandet af sina y^)iiuiiien ocJi bilder från Erik Gustaf 
Geijers senaste lefnadsan--, hon uppträder icke med den vetenskapligt 
skolade historikerns intentioner eller jnetentioner, hon har önskat ge 
en bild af den stora tänkaren, som alla kunna förstå, och den vidt 
spridda popularitet hennes bok vunnit, den allmänna sorgen öfver förf. 
bortgång innan hon hunnit slutbehandla sitt änme, allt talar för hur 
utomordentligt väl hennes afsikt har lyckats. * 

Anna Hamilton Geete har också ägt förutsättningar framtör andra 
att kunna skapa den afsedda lefvande l^lden af människan Geijer: 
den nära släktskapens. Alen detta onekligen stora företräde medför 
på samma gång en fara, en fara som förf., om det är skedt med\etet, 
icke undgått: en väl långt drifven subjektivitet och en alltför stor bredd 
i teckningen. Karaktärisliken är hallen i idel ljus, i den förklarade 
dager hvarmed man omger en älskad bortgången, ])å hvilkcn ingen 



.lA 



,iMl„' Jlf 



ii8 ■ 

skugga får f:illa och om Inilken det aldrig kan sägas för mycket. 
Men d anilra sidan nekar Inarkcn vär känsla eller vart förstånd oss 
alt mottaga den idealbild af Cleijer, som lians dotterdotter skänkt oss, 
vi känna att den är trogen, och vid tanken på att den tecknande 
handen för alltid domnat, — glömmer man hvad den gifvit — för 
mycket, för saknaden att man aldrig af den kan vänta något mera. 

Af sin mor, A^i^ncs Gcijcr, gift mod landshöfdingen i UiJitsala lan 
grefve Adolf HaiiiUton, har Anna Gcctc erhållit i arf ile fainilje- 
dokument som ligga till grund for hennes bok. Som bekant har Krik 
Gustaf Geijer icke efterlämnat några ättlingar i tredje leil med dec 
Geijerska namnet. Hans tvenne äldsta söner dogo ogifta och hans 
yngsta ännu Icfvande son, öfverstlöjtnanten B, Gustaf Geijer, är barnlös. 
(Samma förhällande ägde rum med Geijers trenne bröder, ingen af 
dem efterlämnade någon son. Af <\^\\ vidt utgrenade Geijerska släk- 
ten — enligt en sommaren ig 12 med anledning af ett Geijerskt släkt- 
möte utfäniad förteckning, räknade ilen tia 182 metllemmar — står 
ingen med namnet G-eijer, natuiligen med undantag a\. den ofvannämnda 
yngste sonen, annat an i ett mycket allägset släktskapsförhållande till 
häfdatecknaren. 

Således har det fallit på Geijers enda. dotters lott — hvilkens 
kärlekshistoria erhållit en så vacker skildring i A Solnedgången^ — att 
uppbära och forti)lanta fainiljetraditionerna, så väl de upptecknade som, 
de genom hörsägen bevaraile; det är dennas äldsta dotter återigen vi 
nu ha att tacka för att en så stor del af dessa dyrbara familjenunnen 
blifvit allmän egendom. 

»I solnedgången» behandlar Geijers senaste år, eller åren 1S40 — 
1846. De tvenne första delarna röra sig kring Ui)|)salalifvet, från det 
förstnämnda året och till dess familjen var färdig att bryta upp för 
alt bosätta sig i Stockholm. Den tredje delen är uteslutande ägnad 
ät Geijers och hans anhörigas resa i Tysklantl sommaren 1S46. 

Med mycken åskådlighet återges genom citat ur Itref och dag- 
böcker, ifyllda med i förf. eget minne gömda och nu återupplifvade 
släkthistorier och reminiscenser, ställningar och förhållande samt per- 
sonager frän 1840-talets Uppsala, den titl som för en senare generation 
är omstrålad nära nog nied guldålders-glans. Både från äldre och 
nyare skildringar känna vi väl alla aktörerna pä Fyrisstadens sällskaps- 
scen, grupperade kring förgrundsfigurerna, Geijer själf, hans hustru, 
hans dotter och andra hans närmaste. Men aldrig ha de kommit oss 
på så nära håll, eller presenterats för oss så tbtograhskt trovärdigt 
både i helg och socken som genom Anna Geetes framställning. Det 
är Atterboni och fciria, r^i/c s//ui Kni>saiiia<> och Malla Silfverstolpc^ 
landshöfding Krceincrs och ydilla Schröder>. Hvem kan täkna upp dem 
alla? — Men det är ej blott ur de gamla [^ajiperen torf. hämtar stoff 
till sin minnesteckning öfver morfadern, hon öser ■Aistw flitigt ur hans 
skrifter, med hvilka hon röjer en förtrogenhet, som förklarar mången 
träftsäker och själfständig analys icke blott af människan utan af tän- 
karen och historikern Geijer. 

Den sist utgifna delen af >I Solnedgången» fylles som nämnts, af 
den resa Geijer sonunaren 1S46 företog i Tyskland i sällskap n)ed sin 



119 

hustru, sin dotter och dennas bUfvande svägerska, fröken Eva Ilarnilton. 
Resan hade till mäl att restaurera Geijers vacklande hälsa, af hvilken 
anledning några veckor tillbragtes vid badorten Schlangenbad i Nassau. 
Men både före och efter biunnskuron besöktes mänga af Tysklands 
märkliga städer och orter, besök illustrerade af sammanträtTanden med 
titlens främste celebriteter i)å olika områden: iMende!ssohn-l>artholdy 
och Jenny Lind, Ernst Moritz Arndt och bröderna Grimm, för att 
blott nämna ett par. Det är ej Geijer sjiilf som upptecknar händel- 
serna iVan denna minnesrika resa — »lilla [)ai)])a» som hans dotter 
kallar sin illystre fader, iir en siirdeles lat både [)refskrifvare och dag- 
boksantecknare. — men har.s fruntimmer äro i det afsecndet desto 
llitigare. I resejournaler och länga bref till lieaimcl ha de nedskrifvit 
sina intryck från denna af så mycken bude inre och yttre sol omstrå- 
lade färd och därigenom skänkt oss ett ovanskligt minne af den sköna 
sonnnar, som skulle blifva Geijers sista jjå jorden. 

Med Geijers farväl från Uppsala den kulna oktobermorgonen 1846 
då studenterna med fanor och sång bragte den älskade läraren sin 
afskedshyllning, med hans lif i Stockholm, sista vinter, sista sjukdom 
och död sku!'e väl den fjärde delen af ~^l Solnedgången» ha fyllts, den 
del på hvilken man nu förgäfyes väntar. 

Genom detta abrupta afbrott har möjligen i\(in vetenskapliga Geijers- 
torskningen intet väsentligt förlorat, men en vidtomfattande sympatisk 
läsekrets Sverige rundt skall nied saknad minnas att det vackra sol- 
nedgångsmotivet aldrig erhållit sin sista konstnärliga afrundning. 

Lotten Daiilercn 



i\jr ' ' .)■ 



120 



Personhistorisk litteratur 

SvcfisJia sJäkfkalendern IQIJ. Utgifven af Gustaf Elgen- 
stierna. Andra årgången, med iG porträtt. Alb. Bonniers förlag. 

Granskade man Svenska släktkalendern, uppgift för uppgift, igenom 
alla trettonhundra och tva sidorna, om man nu kunde det, skulle man 
naturligtvis tinna ofullkomligheter och fel. Det kan icke vara annor- 
lunda. En släktkalender, i hvilken man endast hittar några få onöj- 
aktigheter är en stor sällsynthet, och en sådan utan nämnvärda rena 
tryckfel är helt enkelt ett unicum. Anmälaren känner ingen släkt- 
kalender som i detta afseende står idealet närmare än Gustaf Elgen- 
stiernas. Och tillförlitlighet är i alla fall en släktkalenders första egen- 
skap. 

Därjämte har man andra fordringar på en kalender, som bär 
namnet »Svenska släktkalendern». Man var vid första framträdandet 
angelägen att fä veta hur kalendern skulle komma att gestalta sig i 
fortsättningen. Det torde nu \ara absolut otänkbart att inom ramen 
af en enda kalenderårgång ge ett tillräckligt antal släkter, som tillsam- 
mans kunna anses vara representativa för vårt land. Och detta 
äfven om man inskränker sig till nu florerande släkter med )iu lefvande 
på ett eller annat sätt bemärkta personer, Inilkas släkter i några ge- 
nerationer spelat en mer eller mindre betydande roll. Naturligtvis 
kan en enda årgång än mindre göra anspråk på att bli representativ 
för svenska släkter, när den, som denna, äfven redogör för .-nya» män 
och »nya» kvinnors släkter, och därigenom också får ta med en hel 
rad med skäleligen obetydligt folk från i dag och i historiken lifva upp 
minnet af länge sedan totalt förgätna personer. Långt ifrån att klandra 
detta, anser anmälaren tvärtom att man med stor tacksamhet bör ta 
emot underrättelser om bemärkta personers ursprung och släkter. Det 
är bara en stor svårighet att välja med smak. 

Nu har andra årgången kommit och ger oss till förra årgångens 
301 släkter icke mindre än 158 nya, af hvilka 49 (i förra årgången 
95) eller närmare en tredjedel, förut icke varit tryckta i någon släkt- 
bok. Med tillfredsställelse liiser man att uppdelningen enligt utgifvarens 
plan är, »att en tredjedel af släkterna i föreliggande årgång intages i 
kalendern under hvart och ett af följande tre år, för hvarje år tillökad 
med ungefär Hka många nya släkter. Hvarje släkt skulle sålunda in- 
komma i kalendern hvart tredje år\ 

Det vore efter denna upplysning förmätet af en kritiker att yttra 
sig om valet af sliikter är väl gjordt eller icke. Vi ha tydligen att 



121 



vänta oss^ en läng rad af kalendrar. Först sedan inga nya släkter 
längre tas in, och sålunda hela kalendersvitcn efter ofvan skisserade 
plan föreligger färdig, kan en öfverblick öfver det hela lämna svar pa 
frågan om själfva etiketten är motiverad, ^Svenska sliiktkalcudern». 
Man har all anledning att i\(\cn i detta afseende vara ganska lugn. 



C. M. S. 



Nordisk adels- åf diplomaikalender IQ13 af Tage Erhard 
von Gerber. Andra årgången (Första årgången : Nordisk adelskaleji<lcr) 
Stockholm 191 2. 

En gammal snäll tant yttrade efter att ha bläddrat igenom den 
nordiska adelskalendern och förgäfves sökt s\ar pa sina frägcn-: :;Det 
är ju bara ett fragment». Tanten torde ha träfiat det rätta ordet. 
Men kalendern är icke afsedd att vara ett fragment, och vi äro ej 
betjänta af andra arbeten än fullgoda. 

Af en nordisk adelskalender skulle man väl till en början vänta 
sig att den vore nordisk; förf. ujjptar emellertid så godt som ingen 
nordisk adel alls, utan snarare utom- nordisk. I motsats mot förra år- 
gången, där »ätter, som ej tillhöra (!) resp. lands adelskalender» blifvit 
upptagna, annonseras nu en ny jjlan: iM de nordiska länderna lefvande 
ointroducerade eller ej naturaliserade ätter, som inkommit frän diplo- 
matiskt förbundna land?. 

Jag får bekänna att jag inte begriper planen. Hvarje tursuk att 
få någon mening i det har strandat, när jag sökt tillämpa jjlanen på 
de intagna släkterna. Alldeles oafsedt detta har mot förra aret med 
afseende pa valet af släkter i någon mån en förbättring inträffat så tillvida 
att en del öfverflödiga släkter blifvit uteslutna och några i förra årgången 
felande blifvit intagna. Dock är ändringen alldeles för liten fur att 
kalendern i detta hänseende märkbart skulle ha förbättrats. Eii annan 
olikhet mot förra årgången bör annoteras, detta cvinnerliga »af denna 
introducerade brefadliga ätt» etc. etc, hvaråt kalenderns läsare skrattade 
förra året, har uteslutits. Gärna skall erkännas, att kalendern på det 
hela vunnit en smula, da försök ^crkligen gjorts att höja kalendern: 
»Fel, som insmugit sig, (jag citerar förordet) och oriktiga nppgil'ter 
hafva rättats; af förstnämnda slag må påpekas felstafning af namnet 
r>erencrcut/. under porträttet, af sistniimnda slag uppgifter om ätten 
de Rons härstamning från l''rankrike.» 

Då inga porträtt medtagits i den nya årgången är det naturligtvis 
ingenting bevändt med dylika rättelser af »fel». Det andra slaget af 
oriktigheter exemplifieras med att en oriktig uppgift ersatts med en 
annan lika oriktig, ty i Sverige lefvande släkten de Ron är, de åbero- 
pade icke namngifna »utländska auktoriteterna» till trots, borgerlig, hvil- 
ket redan uppgafs i min förra rec. i Pcrsonh. Tidskr. 191 2 h. i, efter 
G. Indebetous utredning, stödd på mycket solida grunder. 

Förra årets kalender afslutades ■ — alldeles öfverllödigt för rasten — 
med »En gammal rapports från Stralsund, si slutet af denna del är, 



.\f.\t^ 



iji^ j ..■' )V. 



•jnoi; .1-' lA 



I i. , I, 



»■•I 



I 22 



(enligt forordet) en nckrolo^^r i„f„r,l,. Man letar för-äfvcs efter den 
l)ebadade dödsrunan. På sid. 150 upptiicker man .slutligen en .A'ek- 
rolog, fortecknuig a sedan utgifvandet af arg. 1912 bekanta död.sfall. 
•som ej angilvas 1 denna ärg:s te.vtn Det är 7 personer på 12 rader 
Att altrycka alla upptäckta felaktigheter och oegcntligheter är 
onioj igt. Det skulle ocksä föra alldeles for långt att äter uppta frågan 
om kalenderiis prmciper. Kn är dock efter vart förmenande sddan 
ait den afven här bör något vidröras. Ett exempel: släkten Lavonius- 

\ T f- A'- ''; '■' v ■ ^^'^^ '"'"^'^ J°'^^"^ "^'^^'1^ ^'^'^''"■^- -iyer Svalnäs i 
Uppland; Direktör [l^jursholm]». Därom vore intet annat att säga än 
alt gittermalsdatum l.orde ha stått och likasä dopnamnet kursivt, om 
icke eljest prmcipen vore att utforiigt behandla de ingifta, men kanske 
de: blott galler niir dessa äro militärer! Ur högen har detta exempel 
valts; kanske ett till, ett typiskt. Slakten von Eckerman: diir har för 
den 1 Ljusne boende bergsingeniören och ofveringeniorcn vid Ljusne- 
verken som tillika är reservunderlojtnant endast satts: r.Ulöjtnant i 
K. Södermanlands reg:tes reserv [Stockholm]». On^ man tror att detta 
ar en tiUtallighet, sa kan den tvillande exempelvis sia upp släkterna 
von Sydow, Grill osv. os\-. och jämföra dessa släkter i de bada kalen- 
drarna, den nordiska och den svenska, och han skall fmna att man 
kan tala_ om en i.rmcip. Lärorik är också en granskning af släkten 
von Zweigbergk, 1 den ena up])tar <len knappt 3 "sidor (formatet är i 
ba<ia kalendrarna ungefär lika) i den andra nära nog sju och en half 
Vi sago här otvan att utg. inlagt i ordet nekrolog mer än hvad 
andra bruka göra. Icke nog med det, han har riktat svenska språket 
ined ett nytt ord. I Svenska akademiens stora ordbok, som behandlat 
bokstalven 6, förekommer icke .v////'w.w^ Att ordet ännu i-ke är rik- 
tigt hemmavant ens hos utg. synes daraf att en grellig fröken ocksd 
Dcteckna.s med Å-cm/.'ss,r. Fur utläiulskor (utg. upptar ocksä exempel- 
vis danska slakter) skulle ju cvwA-.-,-,- (med e) möjligen gå an, men 
tor svenska fröknar, hvars fäder ha utländsk härstanniino- med o-retli- 
\ardighet! 00 

Men nyhetsmakeriet inskränker sig icke till titulaturen, utg. kom 
mer med nya begrq.p om adeln, tillämpade förut i förra årgången af 
kalendern och nu här, men ingen annanstädes. Vi antora hans ord: 

Fordringarna för ätts uppta-niug i kalendern äro; i) lur rm:,l^■/ bevis: 
a) att en bärare af de.s adel namnes under riddartiden. hvilken tid i Mel- 
lancuropa anses sluta med 1400-talets bdrjan (dock lur preussisk och 
bayersk ätt /<7V ^r 1350 och för annan tysk ätt cu^^Åruj^r ar 1350, i en- 
lighet med i respektive tyska stater gällande lagar); 1.) att' vapnet förekom- 
mit omkring denna tid; och c) att vapnet föris af nu lefvijnde ättemed- 
lems fäder under minst 100 ar; — en ovillkorlig förutsättning är dessutom 
att sddan ätt på allt sätt låter sig angeläget vara genom fortsatt forskning 
fullständiga bevismaterialet, 2) för c>r,/,rM, a) af^krift af adelsbrefvet; b) 
bevis för härstamning frän den adlade; och c) afskrift af vapenbrefvet. 

Ingen kan hindra utg. att fordra hur litet som hälst för att bli 
intagen 1 nordisk adelskalender, utg. kan använda hvilka termer han 
tialst önskar, han kan göra borgerliga släkter till uradel, och tvärtom 



123 

om han sa behagar, men nog är det villsanit, att när nu fordringarna 
lor att kallas uradel en gång aUmiint äro antagna, komma med helt 
nya uch tillämpa dem pä just sådana släkter i h\'ilkas ursprungliga 
hemland andra begrepp äro radande. Bchofxcr jag nännia alt en släkt 
tor att räknas till uradeln skall \ara känd lore ur 1350 och senast 
dä (i vissa läniler har efter särskild undersökning någon modifikation 
tillätits), att genealogien skall \ara alUleles klar minst 200 är och att 
sammanhanget med den före 1350 kända släkten skall Nära bcvifitdt. 

Jämför nu därmed ulg.'s konfysa resonnemang om .vi40o-lalets 
börjanv och hans »100 är:>! 

Att granska utg.'s historiker vore att göra om dem. Ktt par 
exempel för att visa graden af utg.'s vederhäftighet: 

ven Bclo-iö. Ut"'. ha.r har saiiimaiihhiiidal ilc t\a uradlij^a slakler nicd 
detta nauiu som liada iinmi forllcfva i Tyskland ucli ännu i sista r:r;;aiigcii 
af 'raschenlnich der uradclii^en 1 liiuser iipi)!a^as sasoin l\'a skilda slakter. 
(Redan Tersmedeu täL;er att sainmanluuiget inellaii den meckleiihurgska 
(icli tlen pommerska ;itten von lielow iclce låter sig jjrai-as). iJen meck- 
leaburgska ätten, livar,-- anherre \ar Nieolaus de lielow (1217) for i vapuet 
cii svart dukibeltirn i guldtält, medan den iiommerska, h\'ars först kända 
stamfader var Wliuidos de llelow, och till hvilken den svenska grenen 
hor, har tre mansluit\aden i Matt fiilt till vapen. 1 förbigående sagdt: 
livad »personalbcständetJ betriilTar inhämlas af Taschenb. d. uradl. Häuser 
att Theodor Carl :ir löjtnant, hvarjämle den oriktiga ujipgifien om Clara 
\'on lJ:s atlidne man som tillhörde släkten Geijer, kvarstår ät'\en i denna 
argang af kalendern, fastän förut jiåpekad. 

di Beschc. lliir \inilar historiken af fel. I Persoidi. Tidskr. arg. 12, 
sid. 179, är den norska grenens härstamning frän en af de till Sverige 
inflyttade bröderna de Besclie fullt utredd och af denna utredning framgår 
att den norska grenens stamfader Petter Giliusson de liesche var son till 
Gilius Giliusson de 11.. f 1570, t ^048. och således icke till Wilhelm 
Giliusson, hvars med sonen Carl de Iksche adlade och under 11:0 763 
intr. gren, mycket riktigt utdog med stiftaren själf i6Si. Uttrycket »ne- 
derländsk uradel > har icke fog för sig. (Om »uradel» se här ofvan). 
Xägon släkt med detta namn linnes icke upptagen i det stora, utmärkta 
hisloriskt-heraldiska arbetet af de Kand t: Sceaux armories des Pays P.as 
et des pays a\'oisinants, Uruxelles 1S97 — 1901. Ihad slam\'apnet beträffar 
torde detta icke hafva \arit det af utg. anförda, ty atminstcnie tva af de 
till Sverige intlyttade bröderna de liesche, Gillis (tader till den norska 
grenens stamfader) och Hubert förde i \apnet 3 xägrätt ställda tiskar, däraf 
2 med hufvudet at höger och, mellan dem, en med hutvudet ät vänster, 
samt pa hjälmen en upprättstaende fisk, allt enligt deras ännu bevaiade 
grafstenar (Gillis' i .\11 Helgona kyrkan, Nyköping, och Muberts ii Tuna 
kyrka i Södermanland). 

Gcddi (von Giddc). Om historiken fiir denna släkt ma det vara nog 
att anföra hvad arkivarien P. B. Grandjeaii i sin recension i Berlingske 
Tidende d. 27 febr. 1912 härom yttrar: »Xaar .Vrkivar 'Fhiset i (dansk) 
Personalhistorisk Tidskrifts 3 Bind (1SS2) har fort Bevis for, al den ansete 
dansk-norske OfficerssLvgt Gedde ikke stämmer ned fra de gamle, adelige 
Giedder og at en l''orbindelse med denne nu uddode Adelsslivgt ikke kan 



.., f 



Iv) 



124 

paavises, er det ganskc utilladcli,,, at den svenske -Xordick Adelskalcndc-,' 

ha,t."5aran^: :;^r't:li:' ^^"^ ^^ '''' ^^^ ^ ^^ ^^^ 

...« C7.r^... Tysk uradel ; dess anherre. dominus Johannes Gherwer 
n n,nes : urkund af .9. .u,. X376. Under medeltiden, s.rskildt n.ot dl 
slut slogo s,g r.ddare ner i de fria städerna, i hvilkas uppbåd de gjord 
kngstjanst tUl h.st och pS hvilkas regering de öfvadelrt innX^, 

r J ' ^"' ;^"-^' ;--•; I-"-^!^^ ^^<"clebud tin Tyska ordens l^glsl 

Jo ^^"^; '''^''^ '"'^'■" ^^" '""^•^•'^'^'^ ^'^'^"^^^"- - In.lyttninK till Sveri,e 
.^9(...C.rMVnhe,.^ 

GerbS"nktS'\in'1?''^^'r" T""^ ^'^ "^"^ ^"^^ -^S- ^^^^^^^^ von 
kunde,_ hvars medlem utg. i förra upplagan uppgaf si^ vara S aa 
offi:Sr;a^r '" '^ Kret.sch,JS.Jr haf{ 'fiskv.nlh;;^; auT^; 
ja.b at^r '""r- '^"-^ ^^^^^^l ^^^^•°-' f- hvilket tillmötesgående 
ha^inerrbl "'*"''' ''"" "PPriktigaste erkänsla. _ ^.;///;r;.. To- 

hanne Gherwer uj-pges af von Gerber som anherre och i det följande 

elä en adelskan %"' 1 .^'^"^'""-^ enbart bevisar riddarvard.gheten 
som i d.tM ^ ^ '" '^' titulerade, men det är en fråga fSr si^ 

u?k;n.de^^^^L:a;:rf^:^.l;:rtYtu^^r T^ '^r '''-^-'^ 

ar dem?:: I"'' '^""'^ "^^l^"^ + ^4^°' ^-^ '^' Golde^s Xe^d 

v' son 1 .;;"h/°" "';■'""■' "'" '^°^'^"^^''^' «^^^ -^ ^ohan (f '460 

a^ tillägga: osarmohkt. Jag har redan i första häftet af Vå^ dJknft 
och^en sHH t /'"'" '^'§''- ^^^^ ^'^^^"^ ^^^^^^^^^ otillständigt, hvar 



är en afkomi;n,T o.- ' ''^';"- F''=^'i -ill lii nu leivantie ^.-//w/^// 

båda ef .t /l^^ "'^;°'' ."'^'^^ 1^^ 1200-talet bara på den grund att 
Ii' 4 AW ler S;"""' r'^ ^'"'''^ ^"^" ^'>-''^^- detsamma gälkr natur- 
d ^re oc^ 1' rl' f ' ^''^'''' f" , '"'"^^ ^'''' '^^'^'^ gjorts .killnad mellan 
sy.;^;L;l);^:f'::H^!;,:S:r '" '^''^^ ^"'^*^ *^^" -mmanblanda deras 
börd^oÄ h'''" ^-"u-''' '■''-''/'" ^'"'^ ^S*^-^ ''^fli^'"^ farfarstar var af adli^ 
år obe Ld OH^^f "'"^^ '''"] ^^^^'^"^ ^^^'^^^ ^ ^^^'^-k P^ Moo-talet 
läkt sä W v?i ■■ '\ ? °'"= ^^'^ ^"''''^' ^^"^^^ ^" ^^^^ '^^ ^^-^^ma 

Sn 'räknas til niT n" ^'-'f'" ^'^^^'"-^''■^^^' ""^"^ '^'' ^^^^'^^ P-^^^^^i^tet 
Kan raknäs t.ll adeln eller icke. Det hör nu emellertid till de mast 



125 

svårlösta frågorna. Den sammanslutning som släkten Ghcrwer tillhörde, 
var Zirkelgenossenschaft, ett hanscatiskc gille, motsvarande exempelvis 
det ännu florerande S:t Knutsgillets anor i IauuI. Ar 1641 adlades 
emellertid de da i Liibeck kvarlefvantle detta gille tillhöriga 6 släkterna, 
men Mand dem fanns icke Gerber. Se här brefvet: 

J.ubcck, 23 Dcc. 1912: 
Herr T. Krh. von Gcrher hat sich mc-hrfach an das hicsigc Staats- 
archiv uni Auskunft iibcr ilie liihccki^che Faiuilic Gorbcr ycweudet und auch 
solche empfangen. 

Es isL ihni initgeteilt wordcn, dass es in L.uljeck einu l'"aniilie Gerber 
im 14, 15 und 16 Jaluhundcrt goijebcn liat, aui der ein Rat;l]c-rr Johann 
(f 1460* und dessen Sohn, ebcnfalls Tuhann, Miti;liv;der der hie-iL,'en 
Zirkelkonipa^^nie gewescn sind. Lelzerer — niclu auch .-ein \'ater — i<t 
von 1429 — 1440 Besitzer des Gutes Goldcnsee gewesen. Die Mitgliedcr der 
Zirkelkompagnie gehörten zuni liibeckischen Patviziate, ob sie danials auch 
bereils als adelig gallen, steht dahin. Ihr Adel ist ersl 1641 von Kaiser 
Ferdinand III bestätigl wordcn; 1641 gehörlen der Zirkclgesellscliafl nur 
nocli 6 Ijckannte Faniiliea an, worunter sich die Familie Gerber niclit 
bcfindet. Die Frage, ob ilas 1'atriziaL ini 15 jahrhundert adelig war, zu 
entschciden, ist auch solange iiberlliissig, bis 1 krr \on Gerljer den Zusani- 
menhang seiner Familie mit der dainaligen lubeckisclien Patriziarfaniilie 
nachgewiesen hat. Dio citierle Urkunde von 1376, aug. 29 ist ein Testa- 
ment eines Johannes Gerwer (nicht dominus Joh. Gerwer), Biirgers zu 
Liibeck, das sich im hiesigen Staatsarchiv befindet. 

Nach den Angaben des Herrn von Gerber ist sein \'orfahr Johann 
Anton Christian Gerber gewesen, seit 175S in liibischen Dienslen als 
Leutnant, seit 17S3 als Stabskapitän und seit 17S5 als wirklicher Kapitän; 
1792 schied er als alter Mann aus de\n Dienste aus. Sein Gelnirtsort ist 
niclu l)ekannt, nach seiner eigenen Angabe hal er. ehe er in lubische Dienste 
trät, in hannoverschen Diensten gestanden und 4 Kampagnen in Brabant 
niitgemacht, er erhielt dort den Abschied als Premierleutnant. Dass Johann 
Anton Christian Gerber adelig gewesen sci, davon findet sich in hiesigen 
Aklen keiiie Spur; ob er mil der allén Itibischen 1'atriziarfamilie zusam- 
nienhängt, muss erst nachgewiesen werdcn. [Flt par rader om \'erein 
liir I.iibeckische Geschichte und Allerluniskunde]. 

Der Staat?archivar 
Ivrcl/sclnnar. 

Det är sålunda dessa uppgifter utg. fatt. ]\[an måste af hela 
brefvets beskaffenhet anta att han ej kunnat få andra. Hvad gör 
han? Till en början minskas fordringarna på begreppet uradel, sedan 
göres borgaren i Liibeck Johannes (iherwer till doniifius och ridclave, 
liibska patriciatet adlas, en Kibsk kapten med namnet Gerber adlas 
likaså och hela »ätten» blir »Tysk urarleb!! 

Vi ha för att sammanfatta det sagda funnit det hela, lindrigast, 
vara ett skäleligen s\agt fragment med konfys plan och alldeles ab- 
surda principer. Rent ut sagdt, den personhistoriska forskningens 
vänner hade varit tacksamma om kalendern afsomnat med första år- 
gången, l^iist hade det 'ufvetvis varit om iXtw aldrio- kommit ut. Den 



.-■v.^, ,,. 


1 .•; 


• -It,:-! 


i::l 


,• ! . ^ > 


v. h 


i -'i 


jV 


. ,; , 1 


,':j 


.,,■,-.1-. 


» rA 



126 

lilla förbättringen som med god vilja kan sparas är så minimal, ati 
den icke inger något som hälst liopji for framtiden. En kalender som 
denna är öfverilödig, dä de upjitagna sliikterna, om de erbjiula något 
större intresse redan stå eller inom kort komma att stå i Elgenslicrnas 
^Svenska Släktkalendern» och där äro eller bli förträffligt i)eliandladc. 
Men om nu en sådan »Nordisk Adelskalender» skall fa något existens- 
berättigande, borde släkterna, som där skola intagas omarbetas efter 
cii Itelt oc/i hållet ny plan ifrån första början oc/i anda till sista slu- 
tet. Dixi et sah'avi animam mcam. 

C. Af. Stenbock. 



Om SläJdeii Wciitau. Historik. Genealogi. Biografi. — Av 
Gösta Gustafsson \\'cman. Ui)psala IQ12. 262 sid. 325 numrerade ex. 

Aktningsfullt, såsom häftlen undersökes af den laglärde och histo- 
rikern, bör släkttraditionen anses af genealogen. Aldrig far släktfor- 
skaren från sitt område bortvisa en sägen, innan dess hallpunkter till- 
varatagits. Ty det gamla ordspråket »ingen rök utan eld» bekräftar sig 
också här, och gnistrande i sanning äro ofta uppslag gifna af traditioner. 

Men farligare än att vägra traditionen dess rätt, är att lita på 
den, att famlande elter irrbloss utan urkundernas fasta uj-plysning 
framlägga en ättcledning sådan som förekommer i det präktigt utstyrda, 
stort anlagda arbetet ;>Släkten Veman 1590 — 1912». 

Den unge författarens förklaring i förordet att hans kunskap om 
släktens första led enJast, om det följande ledet delvis, grundas pa 
släkttraditioner får icke giilla, ty den Wemanska släktens prehistoriska 
tid t"rån 1590 — 1740-talet blir minst sagdt sentida. 

Min misstro till boken vaknade strax då jag läste att Lamminniemi 
gård i Libelitz socken i Karelen sedan c. 1660 — 1805 varit släktens 
stolta stamsäte. Nu bör det viil vara bekant tor hvarje ibrskare i nor- 
disk genealogi att hela Libelit/. år I 651 gals till friherreskap åt riksrådet 
Herman Fleming. Jag tänkte då att någon Weman kanske varit fogde 
i friherreskajict och bosatt på Lamminniemi — )nen jag letade fåtangt! 
— ingen Weman finns i socknens jordeböcker eller skatteregister 
före 1748. 

Friherreskapet Libelitz undergick redukdonen och blef i sin helhet 
ett stort kronogods, som 16S4 lämnades under arrende till en viss 
Simon Hoppenstång, som tog sitt residens pa Lamminniemi såkallade 
»hotläger->. Ar 1699 var Hoppenstang atliden, arrendet hade öfvergatt 
till hans anförvandt kamreraren Karl Print/, f 1740 på Lamminniemi. 
Under kronans penningenöd ar 1704 fick 1'rint/. det stora kronogodset 
i pant mot en försträckning af 4,000 daler siltVer. SamAia panträitig- 
het gällde för Printzens artvingar under 1740-talet. Men åtminstone 
redan 1764 års jonlebok innehåller en ny öfverenskommelse med hä- 
radsskrifvaren Gustaf Adolf Weman, — gift med Printzens dotterdotter 
och således en af arfvingarna — gällande ärlig arrendeafgift af 20 
daler silfver förutom spannmål. Ar 1748 namnes denne Weman tidi- 
gast i Libelitz, Hurnilanranta by; ar 1749 är han första gången där 
skatteskrifven. Frånvaron af gamla kyrkböcker i Libelitz, hvilken för- 



■M ! \'>^ 






<: ..Vi 



■f,M 






I..')- i 



127 

fattaren i förordet djupt beklagar, är sfdedes utan betydelse för xSliik- 
ten Wemaii). 

Då sålunda mitt intresse för verket vaknat, begynte jag ransaka 
det från början. Tyvärr blir mitt försök att ställa furfädren \Veman 
på fötter bristfälligt, dä jag hittills endast i förbigaL-nde fästat 
lilicken \id dem. 

Bokens ])rydligt uppställda tabell i visar släktens »förste säkert 
kände stamfader» Gustaf Wehman till Raustnick i Livland, f. omkring 
1590 därstädes. Denna stamfadrens adclskap efter slaget vid Kerkholm 
T 605, jämte öfriga ^kringflackande och ])å äfventyr rika lif», kan här 
förl)igås, dä det ju är nog med att ingen adlig släkt Wehman funnits 
i Östersjöprovinserna, icke heller nägon sätesgård Raustnick. En by 
Raigastfer nära Riga ger det enda sig närmande namnet, men denna 
by underlydde 1627 och därförinnan det Stackelbergska godset Ellistfer. 

Vidare, tabell 2 frammanar sonen Gustaph-Adolph Wehman. f. c. 
1630 på Raustnick, död i sina bästa år på sin donation LaiiiDiinuicmi, 
som han erhållit för tapperhet i slaget \id ^Varschau 1656, där hans 
vänstra fot blef afhuggen. Denne Gustaph-Adolph hade från Livland, 

— heter det — , hemfört en adlig maka, Margareta von Biiri^Jiaiiscn. 
Deras son Carl Gusta])h (se tabell 3) f. omkring 1670 på Lamminniemi, 
död dilrstädes i mycket hög ålder, — siiger författaren — reste all- 
mogen under stora ofreden mot ryssarna. Han ujipgifves varit fader 
till häradsskrifvaren G. A. Weman, densamme som, enligt min fram- 
ställning ofvan, år 1748 tidigast namnes i Libelitz. 

Hvar skönjas hår de glimtar af sanning hvilka vållat ofterröken? 

— Till läsarens omdöme vågar jag lämna fuljande jämförelse, dragen 
ur mina anteckningar ur Riksarkivet samt Finlands Statsarkiv: 

Omkring 1670, alltså \u\ samma tid som angifves i bokens tabell 
2, uppträdde i Vemo socken i Åbo län den välborne enkefrun rvLar- 
gareta von Lathausen (jämför bokens tabell 2, von Burghausen), med 
sin omyndige son Carl Gustaf Wedenian. Fadern, Ludvig Joakim 
\Vedeman, hade fört xett kringflackande, på äfventyr rikt lif» (se tabell 
i). Född i Mecklenburg — (jämför hiirmed uppgiften i »Historiken», 
pag. I, att familjen ursprungligen skulle hetat ^Vehemann och stammat 
från trakten af Liibeck), — gick Ludvig Joakim i fransk tjänst såsom 
kapten vid reg:tet von Schack, tog afsked 1643, blef ryttmaslare \-id 
generalmajor LL\ns Wachtmeisters svenska kavalleri. ^L'ihända var det 
han som i slaget vid Warschau fick vänstra foten afhuggen! Dylika 
detaljer äro just typiska pålitliga punkter i släkttraditioner. — Af någon 
barmhärtig vind fördes ^Lirgareta von Lathausen med sitt barn Carl 
Gustaf till Korsnäs gästfria förmögna gård i \'eino socken. Frun på 
Korsnäs, Elisabet Wachtmeister, gift von CJertten, var syster till igene- 
ralmajoren Hans Wachtmeister. Ar 16S0 afled på Korsnäs fru Mar- 
gareta, hon begrafdes den 25 nov. i Vemo kyrka. Sonen Cai'l Gustaf 
Wedeman hade ärft faderns äfventyrarblod, enligt Vemo härads tings- 
protokoll. Egde Karintaka rusthåll i \'emo; kvartermästare vid adels- 
fanan. Vistades 17 15 i Storkholm, afskedad och slagrörd, fattig flyk- 
ting med hustru och tre små barn. Hustrun Maria Anckarsköld skref 
i su]:)plik till flyktingskommissionen, att de alla varit under ryssens 



j":fiii.' 1 



128 

okristliga slafvcri och oktvingandc cU helt dr, till dess de omsider en 
iiatt blifvit frälsta genom äldsta sonens, partigängaren Carl Gustaf 
VVedemans, dristighet (jämför här författarens berättelse om C. G. 
VVehmans uppträdande under stora ofreden, tah. 3). Denne yngre Carl 
Gustaf, hvars meritlista finnes bes ärad, var född 1 693, deltog rned olika 
kårer i finska arméns öt\<in inom Ingermanland och Finland, avance- 
rade till löjtnant, var slutligen ännu anställd vid fästningsarbetet pd 
Sveaborg. Han var gift med Margareta Norberg, som lefde 1746, 
och hade åtminstone en dotter, gift med kyrkoherden i Virmo, Adam 
Sacklinius. I Virmo kyrkbok skrifves namnet Weilman. 

Häradsskrifsarcn Gustaf Adolf Wemans sammanhang med herrarne 
Wedeman har jag icke lyckats utreda. Pa grund af felande bevis 
måste därför min framställning gälla såsom en stark hypotes, ytterli- 
gare stödd af det faktum att någon familj Wehemann eller Weman icke i 
finska handlingar förekommer t"öre 174S. 

Häradsskrifvaren Weman uppgifves varit född 1715 och kunde 
därför varit ett af de små flyktiga barnen i Stockholm under stora 
ofreden. I sådant fall skulle han iigt en känd syster, Hedvig Sofia, f. 
1709, gift 1729 med sin kusin ka])tenen Lars Jägerhorn af Storby. 
Modern Maria Anckarskölds moder var också en Jägerhorn af Storby. 

Här kan jag själf, trots varning åt andra, icke undantränga en 
gissning: är icke det Wehemannska eller Wemanska vapnet — ett jägar- 
horn eller en stridslur — märkvärdigt likt det Jägerhornska och således 
en reminiscens af släktskapen. Vaiienbildcn och till och med fiirgerna 
äro desamma, äfven måste medgifvas att den Wehemannska traditionen 
om den oförvägne blåsaren franiför stridshären starkt påminner om 
ätterna Jägerhorns sägen om deras vapens in-sprung. 

Det synes mig som om en del af romantiken i släkten ^Veman 
kunde skyllas i)d prosten i Kimito, Carl Gustaf Weman, j 1S03, en 
poetisk, fantasifull, samt — enligt Porthaii — fåfäng oeh lättvindig 
man. »Lappri, sa prosten Weman?, är ännu i Kimito ett gängse ord- 
språk (se släkten Weman, pag. 29). 

Stamtaflorna rörande fmska släkter vidrör jag icke, emedan jag 
anser läsaren tillräckligt varnad. 

/////v luv/isay. 

Efter denna vidräkning med den finska delen af arbetet torde nå- 
got böra sägas om den svenska. 

Utan tvifvel måste man gitVa författaren ett rättmätigt erkännande 
för arbetets disposition och präktiga utstyrsel, vida öfvergående hvad i 
allmänhet presterats på senare tid. Det vidlyftiga registret och inne- 
hallsförteckningen göra de olika uppgitterna lätt tillgänglilja och synas 
dessa från senare tid erbjuda ett visst intresse, da de omfatta flera ej 
förut i tryck befintliga släkter. 

Att arbetet måste vara ofullständigt eller oriktigt framgår redan 
af historiken, som meddelar att genealogien upptager 23S personer, 
hvilka själfva eller hvilkas förfäder tillhört släkten Weman från omkring 
1590. Ett så litet antal på öfver 300 år är en ren orimlighet. Lika 
mänga tusental som nu i hundratal vore sannolikare. 



129 

Om en del i noter och bilagor anförda släkters härstamning finner 
man uppgifter, som skulle tarfva vederläggning i detalj, då inan eljest 
kan befara att oriktigheterna kunna ätergifvas af kommande släktforskare. 
En uppmaning att begagna arbetet med stor kritik är därför på sin plats. 

Några exempel kunna anföras. Att släkten JFovin;^ hilrstammar 
från Holland är riktigt, men att den där );\ar af gannnal adelv torde 
fa betvitlas. Åtminstone finnes ej i Nederland's Adelsboek någon ätt 
med liknande namn. Det senare gäller äfven om släkten TeiicJiler, 
hvarom tidskriften 1908 sid. 28 innehåller uppgifter, som synas undgått 
författaren. 

För släkten Barnekotv hade en hänvisning till Danmarks Adels 
Aarbog och Personhistorisk Tidskrift varit att föredraga framför Anreps 
ättartatlor. Likaså borde ej ättartaflorna utan Lagus arbeten om Wiborg 
fått utgöra källor vid behandlingen af släkten Fircse. 

Det anförda må vara nog, men exemplen skulle kunne mångfaldigas. 

Den varma släktkänsla, som genomgår arbetet, och det intresse 
för sin up])gift, som besjälat dess ungdomlige författare, göra att man 
i mycket öfverser med dess fel och gärna såge allt tlera släkter komma 
i åtnjutande af lika utförliga om än mera kritiska beskrifningar. 

G. I. 



SläJdbok utgifven af Atle ^Viiskman. I: i. Helsingfors 19 12. 
312 spalter. Stor S:o. 

Det l)etydande och storartade arbete, som Svenska litteratursäll- 
skapet i Finland utfört för den svenska odlingens befrämjande torde 
vara den historiskt intresserade så väl bekant, att ett påpekande däraf 
knappast behöfves. Men sällskapet har nu sträckt genealogien sin 
stödjande hand och detta måste hälsas med stor tillfredsställelse och 
tacksamhet af alla personhistoriens vänner. 

Ifrågavarande arbete, som utgör CVII: i af Skrifter utgitna af 
Svenska litteratursällskapet i Finland, är afsedt att utkomma i fria 
häften om cirka 10 tryckark. I hvarje häfte skola införas släkter obe- 
roende af begynnelsebokstaf, men inom häftet i bokstafsordning. Tre 
häften skola bilda ett band, och hvarje band afslutas med ett full- 
ständigt personregister. I nu föreliggande häfte ingå släkterna Colinis, 
Jhirclniian, Fcde)ic}\ Forsiiis, Frn', Gyllifii;; Sali/i^i;rc, Stcr/!l'ct\i^, 
Sui/iclius, Tallgvist, Tollet^ Trappa Wacklin, Wahlroos och Wasenius. 

En del släkter äro utarbetade af utgifvaren fil. magister Atle 
Wilskman. som exempelvis genom sitt arbete om sin egen släkt är väl 
bekant för svenska läsare. Andra äro meddelade af universitetssekre- 
tcraren friherre Tor Carpelan, som i sin utredning af släkterna 'l'allqvist 
nedlagt ett högst betydande arbete. Släkten Tallqvist från Karislojo 
omfattar nämligen icke mindre än 82 tab. 

För . svenska fi)ihåIlandon erbjuda gifvet de i Sverige naguii tid 
bosatta släkterna det största nuresset. Främst fästa vi oss da vid släkten 
ToUet, som, antagligen af fransk härkomst, på 1600-talet kom att spela 
in i den värmländska brukshistorien, och hvaraf en medlem blef adlad 

g — 130349. IWsonhist. tidskr. igij. 






.t,. ;-,,vi' 



) vv-•^*^v^ 






130 

Lindeflygt. Grenar af sliikterna Tra],!. och Watklin hafva afvcn fun- 
nits 1 Sverige. Det kan tilläggas att Isak Edvard Wacklins (tah lo) 
tredje hustru Maria Kristina Skotte tillhörde Falusläkten Schotte och 
sannolikt var dotter af bergsmannen Jolian Johansson Schotte och lirita 
Eggertz, ty hennes närmaste farsfrände var i)rosten Georg Schotte i 
Maråker. 

Man saknar den i Sverige i liknande arbeten numera ot"tast före- 
kommande öfversiktstabellen, likaså alla källförteckningar. Enda-^t med- 
delarens namn gif\er någon ledning för en förlrågan. Att kvrko- uc !, 
andra arkiv beaktats, därför borgar utgifvarens och högt förtjänta me.!- 
arbetares namn, och att utarbetandet skett med stor omsorc, visar si" 
redan vid ett hastigt genomgående af arbetet. ^' 'o 

Vi hoppas uppriktigt, att det sa lyckliL^t böljade arbetet matte gå 
en snabb tortsättning till mötes och ej motas af sa stora svårigheter, 
som trättat andra liknande arbeten i Sverige under senare tid. 

G. I. 



Släktenia KjcUman och von Lözvenadler samt deras af- 
komlingar af Henrik Lowenadler har nyligen utkommit i en andra 
med 2 22 porträtt försedd upplaga. Tidskriften har redan 1902 sid. 
74 vant i tillfälle att omnämna arbetet, som nu framträder i ännu 
fullständigare och elegantare gestalt, om än en del årtal sannolikt med 
tillhjälp at kyrkoarkiven kunna fyllas liksom antalet ättlingar ökas. Så 
saknas nu den småländska prästsläkten Ekedal och en gren af skåne- 
släkten^ Hjertvian. Flertalet porträtt äro reproduktioner efter fotocrrafi, 
men några återgifva gamla målade portnitt, om hvilkas härkomst migra 
radej gärna kunnat lämnas. Ett portriitt borde dessutom alltid åtföljas 
af årtal, då det togs, hellre än en underskrift af herr och fröken tor 
minderåriga barn. 



VärmlaudssläJden Låftman samt jämförande beskrifning af 
släkter med liknande namn utarbetad af Bengt Låftman är ett arbete, 
som gör sin författare all heder. Källorna synas väl tillgodogiorda 
och arbetet är en pietetsfull hyllning till fäilrens minne ej niinst genom 
sina skildringar om Värmlands gamla brukslif. En öfversiktstatfa och 
ett register borde dock ej få saknas i en släktmonografi. 



Alnarps mafrikcl 1S62—IQ12. På elevkårens ujipdrao utar- 
betad at Carl Sjöström. Luml 1912. 301 sid. S:o. 

Det var ^utan ^tvitVel en fullkomligt riktig tanke, som besjälade 
Alnarps elevkår, då^ den på sammanträde den 13 nov. 1909 beslöt 
att till institutets 50-årsjubileum utgifva en matrikel ofver dess stvrelse, 
lärare och elever under den gångna tiden. Skada endast att den ej 



trj';. ;. ' 



131 

förmått att i)å ett bättre sätt förverkliga den goda afsikten och att 
föregångaren frcån Ultuna 1909 ej verkat mera afskräckande 1912. 
Ku är det med stor missräkning man lägger boken ifrån sig efter att 
liafva ögnat igenom densamma. 

l'ill format, utstyrsel och U])pställning påminnande om Carl Sjö- 
ströms föregående verkligt värdefulla nationsarbeten har det synbarligen 
varit författarens mening, att detta arbete skulle utgöra en fortsättning 
af hans väldiga matrikelarbete från den sydsvenska högskolan. I för- 
ordet säges visserligen att herr Sjöström endast åtog sig utarbetandet 
af matrikeln, med villkor dock att elevkåren sjiilf ombesörjde arbetet 
med uppgifternas hopsamlande men att ett stort antal luckor blifvit 
tVllda tack vare stadsfogden Sjöströms stora person- och litteratur- 
kännedom samt välvilja att åtaga sig ett hingt större arbete än han 
från början utlofvat. 

Det är dock minst sagdt förvånande att ej hänsyn tagits till stats- 
kalendern, adelskalendern och svenska släktkalendern vid matrikelns 
utarbetande. Likaså skulle en kollationering med rikslelefonkatalogen 
och Sveriges handelskalender hafva gifvit ett godt utbyte vid komjjlet- 
tering af de nu knapphändiga adresserna, hvilka i ett arbete, som i 
så hög grad berör nu lefvande personer, äro af den största praktiska 
betytlelse. 

Man träffar nu \)a den ena öfverraskningen efter den andra. En 
jjerson angifves som ägare till 2 egendomar i Södertörn sedan 1SS6, 
hvilka han enligt Attartatlorna sålde 1892 ^/o. Den ena af dessa är 
sedan många år hufvudstation för Stockholms stads vattenledning. Afven 
skåningar sakna dem gifna utmärkelser eller uppgift pa giftermål. Mindre 
underligt då att i det öfriga Sverige boende f. d. elever äro ofullstän- 
digt behandlade. Och deras antal som matrikeln anger som lefvande 
är ej ringa, ehuru ofta många år förflutit sedan de gått till sina täder. 

Antingen nu dessa missförhållanden äro att tillskrifva elevkåren 
eller utgif våren, äro de mycket att beklaga. Och oförklarligt synes 
oss, huru Carl Sjöström, som mer än någon annan nu lefvande svensk 
riktat den personhistoriska litteraturen på ett synnerligen förtjänstfullt 
sätt, kunnat lämna ett så svagt arbete som det nu föreliggande ifrån sig. 

G. I. 



Två konstnärstuouografier. Anders Trulson 1S74 — 191 1. 
Lund 191 2. Karl Wåhlin: Ernst Josephson, i — 2 Sthlm 191 1 — 12. 
Svenska allmänna konstföreningens publikationer. 

Det är af stor vikt för konstforskningen, att genast då en konstnär 
dör, så mycket material som möjligt samlas rörande honom, i första 
rummet hans produktion, men också bref, uppgifter om honom af 
närstående och dylikt. Efter den förra året allidne imge skånske må- 
laren Anders Trulson har en minnesbok utkommit, innehallande hut'- 
vudsakligen reproduktioner af hans arbeten dels i autotypi, dels i färg- 
tryck samt en originaletsning, ett själfporträtt. Härtill har fogats en 
kort biografi af professor E. Wrangel. 



'" 1 



.r< 



132 

Af helt annan anläggning och omfång är Karl Wåhlins stora 
monografi öfver den främste af våra 8o-talsmälare. Men sa är ocksi 
Ernst Josephson ett långt rikare ämne, och da han 1906 atled, hade 
han i sjutton år varit andligen död och tillhörde redan historien. Dess- 
utom var det ej emlast med penseln han kunde uttrycka sig, han kunde 
också föra pennan, och det är elt stort material författaren lyckat- 
sammanföra. Man beklagar endast iblantl alt ej få hela hans hrcf- 
samling in extenso. Man följer med intresse och på slutet med spän- 
ning denna så sorgliga konstnärssaga om honom, som gick ^in egen 
väg, tills han slutligen stotl ensam och oftjrstudd af alla och sen för- 
lorade äfven sig sjiilf. Det är en hittcr liistoria om vår främste må- 
lare, som måste sluta alt maka, därför all han ej hade rad alt köpa 
sig färg. 

Berömmet och förståelsen kom först efteråt, tia han ej hade någon 
förståelse däraf. 



Gtisfaf Uplltarlc : C.ustaf Vasas hof. Cederquisls grafiska ak- 
tiebolag. 

Lorcnso Mitirolotfi : Sverige under år 1674. Från italienskan 
med 23 samtida bilder utgifven af Carl Magnus Stenbock. 

Gustaf Upmark ger en skildring af riksfurvaltningen under (nistaf 
I:s tid, då ännu endast några svaga embryon till ämbetsverk funnos 
och då kungen ])ersonligen ingrep i och skötte det hela. Af person- 
historiskt intresse äro de hopsamlade biografiska notiserna om en del 
i kansliet och kammaren anställda personer. Illustrationerna i ljustryck 
äro utmärkta, sådana man är van få se dem från Cederquistska an- 
stalten. Flera af tidens porträtt ålergifvas och särskildt är man tack- 
sam för det jämförelsematerial man tar genom reproduktion af kung 
Gustafs porträtt i Uppsala både före och et"ter den Zornska irestaura- 
tionen». 

Den italienske diplomaten Lorenzo Magolottis skildringar från 
sin vistelse i Sverige har förut genom utdrag varit kända och af sådant 
intresse, att dess fullständiga utgilVande har varit en (»nskning, som 
grefve C. M. Stenbock \Å ett utmärkt sätt fyllt. Denna af en högt- 
bildad och opartisk man nedskrifna framställning af Sverige och sven- 
skarna, af styrelsen, hären, politiken, finanserna, jordförhållandena, om 
handeln, grundad på de bästa underrättelser 0(^h verkliga stuilier är 
lika upplysande som roande. Karakteristikerna af den^ unge Karl XI, 
änkedrottningen och de ledande männen äro visserligen något skarpa 
men oftast träffande. Och af största kulttirhisloriska värde äro de 23 
illustrationer författaren för sitt arbete har laiil utföra. l'tgifvarens 
noter äro synnerligen gedigna. 

A'. Sjöberg. 



T;'! 



133 

Thyseliiis. Erik* Vem är det? Upjisiags- och handhok öfver 
samtida kiinda svenska mim och kvinnor. Stockhohn. 1'. A. Norstedt 
& Söner i()i2. 331 s. 

\^cn som med sä stor fördel viil biografiska forskningar begagnat 
de århgen nlkommande verk, \Vcr isi's, Who is Ho in Enghrnd, in 
America, (^ui etes vous hälsade med stort intresse underrättelsen i pressen 
att ett likartadt svenskt arbete skulle utkonnna. 

Det kan ej nekas att i mångt och mycket förväntningarna blefvo 
ej så litet liesvikna. Det visade sig, att ett sådant arbete, hvilande endast 
på en mans skuldror, skulle blif\a honom för öfvermäktigt. Man kan 
ej heller begära att en ])crson, iitven om han \isste sig \ara en vaken 
och intresserad biografisk författare, skall vara lika bevandrad på alla 
de områden, som ett arbete af denna art måste omt'atta. Felaktigheter 
måste förekomma de kunna ej undvikas och kunna ej endast bero pa 
okunnighet, utan lika mycket ])å mindre omsorgsfull korrekturläsning 
osv. Det vore skada om detta arbete ej skulle kunna fortsättas och 
om banbrytaren skulle i och med detta t"örsta försök förtröttas och ned- 
lägga sin jienna. Om en ny ujiplaga skulle se dagen, som jag hoi)pas, 
borde redaktören söka skatta sig en redaktionsnämnd af personer, som 
äro sakkunniga, vakna och intresserade hvar och en pä sitt område 
och soni kunde bistå honom med rad och dåd. 

Det kan ej på något sätt forringa hut\ udretlaktörens anseende, 
att han söker en stab af fasta medarbetare, som äro villiga att under 
hans egid arbeta för detta prisvärda syfte att bilda ett litet biografiskt 
lexikon »in petto». 

Sä har skett pä många områden när t. ex. tlen kände bokförläggaren 
Hasse W. Tullberg utgaf t. ex. sin läkarafdelning, samlades hos honom 
ett htet urval af intresserade läkare, som bistodo hufvudredaktören i 
hans arbete och ända klandrades \\ att en del personer frän tiden 1S60 
— 1S99 voro uteglömda, Säilant kan ej undvikas!! 

Efter dessa allmänna betraktelser öfvergär jag till närmare gransk- 
ning af arbetet. Uppställningen anser jag \ara i allt mönstergiltig. Att 
i ett så vidlyftigt aibete genomgå alla biografierna för alt framvisa 
felaktigheterna är omöjligt, man finner dessa endast sa småningom. 

Men i ännu högre grad äro underlätelserna, jag vill kalla det sä, 
anmärkningsvärda. 

Med dessa förhåller det sig så, att man gärna jämför en hel del 
i arbetet intagna personer med andra hörande till samma kategori, 
och som saknas. En del af dessa i arbetet nämnda personer kan man 
ej egentligen fatta, hvarför de äro i detta intagna. Sä har jag t. ex. 
30 läkare, som hade intagits med samma berättigande som de föreva- 
varande. Bland dessa uteglömda läkare äro e. o. j)rof. vid karol. inst. 
Erik Wilh. Netzel. 

Nu kan ju förf. försvara sig meil orden uti förordet ^omöjligheten 
i somliga fall att oaktadt påminnelser etc. bekomna svar har föranlett, 
att en del namn måste stå öfver till härnästv. Då skulle jag uti en 
liten bilaga uppräknat namnen på dessa, som borde intagits, men ej svarat. 

Bland släktforskare äro Elias Eagerheim, \'. l,jungt"ors och kyrkoh. 
Södersteen i Askersund uteylömda. 



'■' r.i 

'■ ■ .' : Ii! 






^^ ;.-■' I 



-yj [9 


.-.;.,-....' OJ-, 


>,>runn. 


.iirw ÅhA 


, ' 


. .. : rA- '\ 


. ' ,* Ii* 



134 

Bland apotekare kunna vi nämna apotek, i Stockhl. K. A. Ahl- 
herg författaren till det stora arbetet Farmaciens historia, apotek. C. V. 
V. Schimmelpfennig och af andra mera bekanta personer, f. d. talmannen 
i Första kammaren grefve Nils Gustaf Alex Sparre, som äro uteglöinda. 

Författaren får ej lägga dessa mina anmäkningar tungt pd sinnet 
som ingalunda förestafvas af småaktighet, de visa blott att jag noga 
studerat arbetet. 

Af stor nytta för vår forskning är en del biografier ofver personer, 
som ej på andra ställen finnas såsom, en del af s))ortens män. ¥m 
anmärkning kan man göra om detta och flera af de utländska af samma 
art, att det hufvudsakligast är hufvudstadens mera bekanta j^ersoner 
som omnämnas, så t. ex. i det franska arbetet är det Paris man finner 
där men inga uppgifter frän provnisen, dessa äro oftast svårare att 
få reila på och, om. nian infordrade uppgifter [ki mera kända personer 
i Göteborg och Malmö, får nian kanske en sådan mängd, att ett ur- 
val ej är lätt att göra. Förf. l)ör i alla fall med viss tillfredsställelse 
se \>i\ sitt arbete, som nog i alla fall gor sin nytta och manar till ef- 
terföljd för kommande år. 

.'/. Z. 



BiograjisJca anfeck/iingar öfvcr Jiirjitngar intagna vid 
Karlstads högre allnt' lärcrvcrk. Utarbetad af C. E. Xy^^^rcu. 
Göteborg 191 2. 

Af ofwanstående arbete, som är afsedt att omfatta aren 1S50 — 
igoo, ha tre häften utkomunt, behandlande lärjungar, som intagits vid 
läroverket åren 1864 — 74, 1875 — 85 och 1SS6 — 1900. 

I likhet med andra arbeten af samma Ivp ^■ill detta närmast vara 
en minnesbok tor kamratkretsar. Men ot\ ifvelaktigt tyller det ocksä 
vidsträcktare uppgifter, da- det innehåller en mängd peisonhistoriska 
data, som synas samlade med torskavmöda och nit. Visserligen måste 
ju en samling Värmlandsbiografier tangera arbeten med större räck- 
vidd — namnen Fryxell, Fröding och Geijer stå i det ena häftet o- 
medclbart efter hvarandra — , men \ id sidan om de mera bemärkta 
finnes också en mäiigd pjersoner, som imnii icke inrangerats i andra 
biografiska verk. 

Då arbetet blir färdigt, kommer dess vänle att höjas genom ett 
personregister. 

Arbetet kan rek\ireras hos kapten C. F. Nygren, Karlstad. 



Ilcrrhorum. Centraltryckeriet, Stockholm 1012. 33 sid. S:o. 

Med anledning däraf att ett lunulr.i ar förlltitit sedan östgötagod- 
set Herrborum kom i släkten Mörners ägo, har gretVinnan Louise 
Stenbock, född Mörner, utgif\it ett litet elegant, rikt illustreradt hät'te 
om denna sin fäderneuard. HutViulsakliiia innehållet är ä2:nadt åt 



,/ M : i-s^ 



135 

utredning om godsets ägare från äldsta tider, och har härvid förf. efter 
ingående och trägna forslcningar i olika arkiv pä ett utmärkt sätt lyckats 
skildra egendomens öden under den afsevärdt länga tidsrymden af 
nära sexhundra är. Herrborums äldste kände ägare är Algot Bryn- 
julfsson af Folkungaätten, hvilken lefde under 1300-talets förra hälft 
och uti ett pergamentsbrcf frän 1350 omniimnes hans son Bengt Al- 
gotsson såsom gårdens ägare. Detta intressanta, i häftet reijroducerade 
dokument förvaras på Thorönsborg, likaledes en mörnersk östg(jtagärd. 
Bland släkter, som under de följande seklerna ägde gården, miirkas 
Ulfsparre, Bielke, Baner, Gyllenstierna och Mörner. Om de olika ä- 
garna har förf. meddelat biografiska notiser, särskildt sådana som stå 
i samband med godsbeskrifningen eller skildra lifvet på den gamla 
herrgärden. Genom nitton porträttafbildningar fa vi äfven ägarnas bil- 
der, allt från riksrådet Gustaf lianer (j 1600) och hans hustru Kri- 
stina Sture till den nuvarande ägaren grefve Nils Mörner och .hans 
maka. Margreta Montgomery. 

Häftet, som i öfrigt prydes af flera exteriörer, visande Herrborums 
natiu-skuna läge \id en vik af Östersjön, är tr)'ckt i 200 numrerade ex. 

• . /• ^• 



ArcJiiv des Jiradcligcn Gcsclilcchfs Taube, sonst Tiwe 
geiianni. Hcrausgegeljcn von Prof. D:r Micluwl FrJir v. Taube. I. 
Abteilung: Geschichte des uradeligen (^leschlechts Taube. i. Band. 
Der Urspnniii- des G:si/ilcc/its. Mit Abbildimgen im Text, 8 Tafeln 
und 3 Ubersichtskarten (300 numr. ex.). S:t Petersburg loii. — II. 
Abteilung: Urkundenburh des uradeligen C;eschlechts Taube. i. Band. 
Urkunden imd Rcgcsten bis 1561. i. Lieferung: bis 1500 (200 numr. 
ex). Jurjcw (Dorpat) ig 11. Pris 22 mark + 6,50. (Att rekvirera hos 
friherrinnan A. v. Taube S.t Petersburg, Englischer Prospekt 3S.) 

Den som i JaJtrbitcIi fiir (Jciiealogic, Hcraldik inni Sp/irai:^istik, 
det baltiska för öfrigt förträliliga fackorganet, följt ])rof. frilierre 7\iu- 
bcs bidrag till baltiska släkthistorien, väntade med spänning pa det be- 
bådade stora arbetet om Taubeska släktarkivet. Nya U]ipslag om släkt- 
ten hade mait redan fatt i nämnda årsböckerna och man hade all an- 
ledning att vänta sig ytterligare nytt material och nya synpunkter. 

Man blef icke besviken vid närmare bekantskap med de nu ut- 
komna delarna. Författaren har nämligen i denna lärda afhandling 
lagt ner ett betydande arbete och gifvit oss nya i hög grad värdefulla 
synpunkter och kommer till intressanta resultat. Erbjuda redan dessa 
icke ringa vinst för våra genealogiska kunskaper om några Af våra 
främsta ätter, så äro utan tvifvel de vägar som leda till dessa punkter 
vill värda att följas med största tippmärksamhet. Knhvar som gör 
detta skall däraf ha nytta, Wiwcn om han ej särskildt eftersträfvar att 
gå till botten med frågan om den Taubeska släktens ursprung. Af- 
handlingen äger nämligen stora rent metodiska furtjänster, tyvärr ännu 
synnerligen sällsynta i liknande gcnealogiska arbeten. 



'11.'!: 



136 

Författarens rika icicer föra ej sällan till konsekvenser, inför hvil- 
ka vi stå undrande, ibland retade till gcnsägelse. Alltid skola vi dock 
medge att hans glänsande fra)nst;illningHkc)nst haft något bestickande. 

Det blir här ej fråga 0111 att liinma ett ens någorlunda uttöm- 
mande referat af detta stort anlagda arbete, dels emedan en sådan 
granskning lämpligen bör ujipskjutas tills hela verket ligger fullbordadt, 
dels ock därför att förf. i stora delar rör sig på områden, som ej 
speciellt angå den svenska .släkten 'i'aube. Det hör ju till dylika ar- 
beten att i diskussionen indraga alla släkter med samma nanm och under- 
söka, hvart dessa skola inställas i iorhallande till hufvudfureniålet for 
behandlingen. 

Den baltiska släkten laube med den .'ifluiggna triistubben i vap- 
net, från hvilka våra 7 å riddarhusct intioduterade ätter 'J\!!(l'C ome- 
delbart leda sitt ursprung, bildar hufvudföremalet för under^ukningen. 
(I förbigående sagdt är uttalet af namnet 7\'iube i Sverige en kvarlefva 
från 1700-talets franska smakriktning; pä tyska uttalas namnet allt- 
jämt som det tyska ordet för duiVa.) Utgångsjuuikten för undersök- 
ningen blir gifvetvis det första uppträdandet af släkten i de baltiska 
länderna. Äldsta hittills kända skrifna urkund daterar sig tVan 1373 
^■♦/s, då en väpnare Ejii^elkc Tnvc bevittnar en handling. Frågan ujijj- 
står då om denne är den förste som konunit till de baltiska länderna. 
En längre undersökning tor förf. till det antagandet att detta icke är 
fallet; han hiin visar exempelvis till vapenframställningen pä jiortalen 
till kyrkan Jewe i Estland, som måste vara äldre än 1354. Och det 
faktum att en släkt, som i urkunderna kallas von ]Vedwcs sigillar med 
den Tauheska trästubben, tur tanken till att de båda släkterna Tuvc 
och von Wcihves iiro af en och sanmia stam. Nu är det som bekant 
synnerligen vanligt att det egentliga familjenamnet ersattes nied ett nytt, 
taget efter hcrresiitet. Dylika exempel äro synnerligen \anliga i Tysk- 
land, och till låvland har seden öfvertlyltats med de tyska ordensrid- 
darna. Erinras kan i detta sammanhang om ett i)ar af Mua egna 
släkter, som kommit från Östersjöprovinserna, Koskull: (namnet är ta- 
get efter ett ortnamn) är en gren af (\.q.x\ gamla släkten von Jc-r Pali- 
len: Wrangel af estniskt ursprung, taget af länsgodsets territorialnamn, 
som i liber census danii'e är uarangahv, släktens egentliga namn är 
von Hocliberg; (se Jahrbuch tur (lenealogi etc. 1910. Jämfur ock en 
kort resumé i Personh, Tidskrifts, 1911 sid. 73). Nu är ]\'ed:^-cs ingen- 
ting annat än den uiedeUida estniska formen för nuvarande Eti i 
omedelbar nitrhct af ofvannämnda Jewe, där vapenbilden synes på 
kyrkoporten. Då släkten redan i midten pä 1300-talet var talrik och lU- 
bredd, är det enligt förf. antagligt att invandringen ägt rum omkring 1300. 
En familjetradition, som i sin första uppteckning g.^r tillbaks till 
1638, omtalar att tlå för ungefär tre och ett hälft sekel sedan (alltså 
just omkr. 1300) anherren var en af de 12 riddarna af Tyska orden 
som gjort denna orden stora tjänster etc. I det s. k. ^.Necrologium 
Ronneburgense», författadt omkring 1300 öfver de mot hedningarna 
fallna tyska ordensriddarna omnämnes: i-BroJrr Henrik D!/i;/ic' tillika 
med II brödcr.-i> Tradidonen kan sålunda verkligen ha haft en sanning 
i sig. I alla händelser tvingar notisen till en undersökning. 



■Vi ..> '• 'J 



■-■ f 



. : i) 
ii;.' 



Åi:\ 



■)r^'A 



' '-', ■ ' 


/■■' 


'1 
< I 


' • i 




i 


^i 


Ii 


1 



137 

Det visar sig också mycket riktigt att i sachsiska Unterliartz, lan- 
det omkring Aschersleben, som tillhörde askaniska grefvarna af Anhalt 
och ärkebiskoparna 'af I Jalberstadt, omkring ar 1300 bortåt 60 år, när- 
mare 1 281 — 1330» funnits en \asall- och riddarsläkt som i sitt sigill 
har halt samma bild som den Taubeska. Den i Nec rologium Ronne- 
brogense nämnde riddaren Jfe/irik Diiglie hörde till denna slakt. 

Författarens utredning angående namformerna JJiig/ie och Diiye 
etc. erbjuder liera intressanta syni)unkter, och man följer med stigande 
intresse hans filologiska diskussion. Ehuru han icke i hvarjc detalj 
lyckas öfvertyga, kan man dock ge honom rätt i allt väsentligt. 

Vapnet uppfattar förf. som syftande på Tuve = stubbe, vare sig 
detta är primärt eller någon af släktens äldste fatt heta så på grund 
af sitt så att säga obarkade, trotsiga \äsen. 

Hvar nu Aschersleben släktens urhem eller låg detta utanför? 
Vi har redan lämnat urkundernas fasta grundvalar och betinna oss \yj. 
hypotesernas gungfly. Författarens fantasi är stor, och det är med 
tvekan man antyder en af hans idéer om urhemmet. Uttryckligen er- 
känner han dock att han nu icke längre vill anse sina egna funderingar 
annat än som arbetshypoteser. l'\vndig är nämligen hans teori om 
den nordvestfaliska släkten Duve (l)ove) de Meringhe. En hel ilel 
beröringspunkter mellan denna släkt och Dnj^i.' i Anhalt erhåller sitt 
siirskikla intresse genom en heraldisk undersökning, som här endast 
i största korthet må vidröras. Han fmner den baltiska trästubben som 
li/ijfjli^iir betraktail vara sammansatt af runorna Y och /k (M odi R), 
som bilda hulVudfiguren i ordet »^Nrering^ uttryckt som runmonogram. 
I heraldiserad form åter bildar detta monogram vapenbilden för herrarna 
von Mcringlie vid Aschersleben. 

C. ^r. s. 



Amiralen Carl Tcrsuicdcns lucutoarcr. — Från kadettåren 
— . Utgifna af A^ils SJöben^. Stockholm 191 2. Wahlström och Wid- 
strands förlag. 

När amiral Carl Tcrs)nedeii blef gammal och sa korpulent, att 
Johan Gabriel Oxenstierna om honom skref: 

>Tersiue(.len, tjock ocli tung och läng, 
> . Ar både amiral och harlast pa en gäng?, 

roade han sig, liksona så många andra gamla herrar före och i synner- 
het efter hans tid, att sammanskrifva sina frän tidigaste ar tlitigt torda 
dagböcker till memoarer. t 

En första samling af dessa är nu, med undertiteln iFrån kadett- 
åren», utgifven af Nils Sjöberg. 

Vid genomläsandet af dessa memoarer känner man sig ganska 
tacksam, i första hand mot den gamle sjöofliceren, som, »under en \ id 
sin annalkande ålder mera trankil lefnad seilan han lemnat det bryd- 
samma och ansvariga varfsamiralsämbetet> i Karlskrona, så noggrant 
u[)i)tecknade sitt långa, växlingsrika lifs händelser, mot hans släkt, som 



' 1- r • 









>■.•;' ..V 



138 

pietetsfullt bevarat anteckningarna och nu, 115 år efter amiralens död, 
ufvtTlaninat dem till offentligheten samt sist, men icke minst, mot iit- 
gifvaren. 

Ty Tersmedens memoarer äro ovanligt underhålkmde och latlliista 
oaktadt ett mycket detaljeradt och bredt framställningssätt, hvilket dock 
sa godt som aldrig verkar tröttande, åtminstone ej på en pcrsonhisto- 
riskt intresserad läsare. Dessutom haf\a de den förtjänsten att röra 
sig pä en ur memoarsynpunkt tämligen obruten mark, nämligen Fred- 
rik I:s regeringstid, från hvilken ejtok de gifva kulturhistoriska skild- 
ringar, alltid roande, ofta mycket värdefulla. 

Efter en barndomstid, tillbragt dels i)å faderns, bergsrådet Jacob 
Ters)ncdcn, egendom Larsbo bruk i Kopparbergs län och dels i Uppsala, 
kom Carl l'ersineJrn vid temtt)n ars åkler till Stockholm, där han, 
som förberedelse till sjöofticersyrket, sattes i skeppsbyggarlära hos skei)i)s- 
byggmästaren pa Holmen (Skepi)sholmen) Carl Falck^ i hvars familj 
han äfven inackorderades. Han inskrefs dessutom som volontär \u\ 
amiral Edvard Didrik Taubes kompani och blef, tack vare familjernas 
vänskap, upptagen nästan som son i det 'Jaubeska huset pä Skepps- 
holmen. Denna omständighet ger hans skildringar ökadt värde, ty han 
har bl. a. åtskilligt att berätta oss om amiral Taubes dotter, den vackra 
Iledvis:; Ulrika^ sedan så bekant som gref\'inna Jlessoistein. 

'JVrsi/Uilcn, hvais liittanliindliga hjärta xömmade utan dccisionv för 
alki fyra systrarna Taubc^ ger en entusiastisk skiklring af fröken Ilcd- 
vi,i;s vackra uppenbarelse och goila hjiirta, och hon a sin sida bibehöll 
städse for honom en \arm vänskap, som sedermera lände honom till 
mycken nytta. 

Genom konung Fredriks täta besök hos familjeii Taube samt ge- 
nom sina släktskapsforbindelser i huvudstaden kom Carl Tersnieden, 
faslän blott en ung ofticersaspirant, torvanande mycket med i Stock- 
liolms högre sällskapslif \ id denna tid. Det var dessutom tvennc egen- 
skaper hos honom, som gjorde, att han kom att spela en i flera afse- 
enden framträdande roll i societeten, nämligen hans ovanliga längd och 
fenomenala tur i sj)el, i synnerhet i)haraobank, som tyckes hafva varit 
ett särskildt omtyckt sällskapsnöje imder kung Fredriks tid. Lägger 
man härtill, att Carl 7'ersmedcn ägde mycken personlig älskvärdhet, 
och att hans aldrig svikande sj)ellycka ingalunda medförde den tradi- 
tionella oturen i kärlek, men däremot en ständigt fylld [ilänbok, så kan 
man förstå, att hans vistelse i Stockholm under 1730-talets törsta tre 
år förflöt angenämt nog. På tal om Tersviediiis si)ellycka kan i förbi- 
gående nämnas, att hans detaljerade skildringar af sina Ivckatle kupjjer 
vid pharaoborden gifva en roande inblick i 1700-talels svenska spel- 
terminologi, s]:)elsätt och — si)elhumor. 

Carl Tersiitcdeii begagnade ganska väl sina ögon \ id hotcourerna, 
vid assembleerna i societeten och vid sina sammanträtVanden (oftast 
vid spelbordet) med de utländska ministrarne, af hvilka ])reussiske en- 
voyén Podewils förgäfves sökte \ärtVa dcw herkuliske \nglingen till fly- 
gelman vid jättebataljonen i Potsdam. Tersviede/i liade som sagdt 
ögonen med sig och försunnnade ingen dag att i sin journal int"öra de 
gjorda iakttagelserna. 



:;:-(! H} ■'- 



;'. wV ■'■'■' 



■..■<, 
.•tn 






..'•MiOlJ 



139 

Han är för lojal att j);1 något sätt göra sig löjlig öfver sin monark, 
och dock lämna hans anteckningar oss ej ett ögonblick i t\ifvcl om, 
hur Fredrik I tog sig ut, da han ett par gånger i veckan koin ut till 
Skeppsholmen under förevändning att se pd sin i2-ärs^lup, som Ter- 
smeden och hans arbetskamrater höllo pä att bygga, hvarvid Hans 
Majestät dock ej hade ögon för annat än ilen vackra fröken Hedvig. 
Eller när han nyårsdagen 1732 \\y\ sitt pharaobc^rd pä slottet vunnit 
■en rouleau pii 50 dukater och lät en kammarherre utdela spehinsten 
bland pagerna samt, efter en nådig tysk replik till 'l'ers/itede/i, gick ut 
i danssalen för att se fröken Hedvig dansa. Hans i grunden goda 
hjärta och hans bonhomie skymta öfverallt fram i anteckningarna. 

Hvilken dyrbar kulturbild gifver ej skildringen af den middag 
Teisi/tedeii, för att fira sin lyckligen öfverstandna officersexamen, gaf 
ute på Stallmästargården för tjugo personer, en middag där »karj) och 
si)arris ej felade samt jiunsch och archiebischofl', en nyss införd och 
rar dryck*. Till middagen hade Tersmeden med ungdomlig oförskräckt- 
het inl ljudit kungens närmaste omgifning och andra tornämitetcr. Er- 
land Broina/i åtog sig och utöfvadc con amore värdskapet vid mid- 
dagsbordet, man drack tappert, och dä riksrådet Sparre :;kl. 5 for 
bort med ett hälft rus», satte man sig vid ([uinzebordet. Ryktet om 
den rikliga \'älfägnaden på Stallmästargården triingde snart nog fram till 
kungens oron, h\ilkct gjorde, att hogstde-nsamme \id påföljande cour 
stannade ett ögonblick hos Tersmeden och med oförliknelig humor 
yttrade: ).Er ist ein stärker traktierer». 

Genom sin vistelse i det Fal<'kska hemmet kom Tersmeden ofca 
i beröring med denna familjs umgänge, och kapitlet ^Sällskajjslif hos 
Stockholms borgerska])) utgör ett intressant bidrag till kännedomen om 
svenskt hufvudstadslif pa 1700-talet. Vi få \ara med på julkalas på 
söder, där borden digna af bastanta maträtter, där de rhenska \inerna 
göra herrarna »röda i synen som kalkontuppar., och där Tersmeden 
under pantlekarna får tillfälle att h\iska tusen ömma saker i sin lilla 
Cloris' öra. Kn förmiddag jagar han vid Fiskartorpet dofhjort med 
kungens bösspännare Fliiton och är sedan bjuden pa middag hos 
falkeneraren Togard på Stallmästargården. 

En intressant afdelning bildar 7\-rsv!edens fävd till Lissabon, en 
resa som han företog i egenskaj) af understyrman [lå handelshuset 
drills s|)aniefarare >d\.esulotion». Kapitlet ^Förberedelser till utresan* 
är helt enkelt en liten kulturhistorisk ]);irla. 

I Lissabon låg fartyget en längre tid för ankar, Tersmeden tlyttade 
i land och kom, genom tlera omständigheters makt, att föra et: i alla 
afseenden mondänt lif. Lians nordiska kämpagestalt gjorde furctr bland 
de minst sagdt tillmötesgående damerna i Lissabon, och snart \ar han 
hela socieletens enfant gaW. 

(ilanspunkten i hans skildringar från Portugal utgöres af beskrif- 
iiingen på dtw resa han i sällskap ined sina nyförvärfvade vänner, 
hertigen och hertiginnan af Aveiros, ett stort kotteri af societeten i 
Lissabon samt några dansöser och dansörer från oiieran därstädes, 
företog till hertigparets slott A\'eiro. 1'ersineden beskrifxer med en- 
tusiasm slottets alla härligheter, och man t\cker till slut, att man har 



t 






140 

miljön klar till någon ^^()/.artope^a. Alla tillbehör fiinnos: j-raktfulla 
salonger och. giistkanirar med gyniisanit anbragta lönndörrar, terrasser 
planterade med ])omerans- och citronträd, ändlösa alldcr af myrten och 
lager, fontäner med satyrer och nymfer, idylliska Irädgårdsjjaviljongcr 
och ståtliga orangerier, där man ät glada frukostar, serverade af ett 
otal lakejer. Ej heller saknades mystiska grottor och labyrinter, som 
fingo bevittna många kärleksintriger och oi)erettartade cjiii pro quo'n. 

Med en, till typen kanske något modererad men dock ganska 
företagsam, chevalier de Faublas' friska ajdit på lifvet njöt den nitton- 
årige 2'ers)iicdcn i fulla drag af tilharou jiä A\eiro. Han var med 
om utflykter i phaeton och kalesch, jakter, dar damerna \oro kläilda 
som amazoner, besök i de hertigliga stuterierna samt ständiga lestmid- 
dagar och baler, nied och ulan mask. Vid karusellen ])ä hertiginnans 
23-äriga födelsedag bar han hennes färger — couleur de leu — -, och 
i iXiiw lilla dansösen Maria Sa/itiiiis armar glömde han snart sin Cloris 
i Stockholm. 

Tersinri/ens alla portugisiska amom-etter hindrade honom d.ock ej 
att med klar uch \akeu iakttagelseförmåga studera landets natur och 
folk, sedvänjor och kyrkväscn. Man får äfven i hans sällskaj) bevista 
en föreställning af ^Julius t";esar'-' på Lissabons hofteater, och hans 
ganska ingående skildring af tlenna representation konnner en alt unska, 
att man hade tlera ilylika från vara Stockholmsteatrar |)å 1700-talet. 

Men de glada dagarna i Tortugal togo tyvärr småningom slut. 
Med sorg i hjärtat ocli under strida tårar ur dunkla portugisiska kvinno- 
ögon lämnade han Lissabon i egenskap af s. k. adelboerst \Å dcw 
holländska fregatten ^'ageningen. lian dellog i densammas krvssning 
hösten 1734, ocli med hans landstigning i Amsterdam i nos. s. å. 
slutar skildringen af Carl 1 i-rsiiu\lins Chcrubinperiod, som man hoppas 
måtte åtföljas af tlera lika luulerhållande delar af hans memoarer. 

Att tlenna tlel saknar personregister är fullt förklarligt, da detta 
lämpligen kan upjiskjutas till sista delen, men att kommentarerna, 
som ej böra saknas i något memoarverk, också sparats att i eit 
sammanhang lämnas, måste betraktas som mindre lyckligt. Ou]jp- 
hörligt träda en \iktiga frågor till mötes, hvilkas bes\arande icke tal 
något uppskof, om man eljest skall ha verklig behåUning af läsningen. 
Dylika kommentarer, af Nils Sjöbergs hand, sktiUe dessutom gjort 
boken ännu mera underhållande. 

Boken är vackert utstyrd med Tersmedenska vajmet pa titelbladet. 



Folke Ku de I i US. 



r- 

^:.. 



•,,>-. ,)•,:■/. 






141 



Insända böcker 

Utom här ofvan anmälda arbeten ha en del andra blifvit insiinda, 
hvilka af någon anledning icke hunnit bli granskade. Med denna lista är 
den senast utkomna personhistoriska litteraturen ingalunda uttömd, endast 
af resj). förläggare till redaktionen insänd litteratur har kunnat beaktas. 
Tyvärr saknas i listan till och med synnerligen märkliga tryckalster. 

l):r L. Wahlström har lofvat anmäla Taylors intressanta skildring 
af Drottning Kristina^ så ock grefve Edvard Fredrik von Saltzas 
FainHJcanekdofcr. Af oskattbart värde synes oss, äro dennes välskrifna 
skildringar från små västgötaherrgårdar untler lyoo-talet. Boken är 
tillika lien mest underhållande, som utkommit pä länge. i^Ian hatle 
väntat sig v. Saltzas gretliga vapen pä titelbladet i stället för det fri- 
hcrrliga. 

För något år sedan utkom Marscliall Bernadotte af Hans Kkcber. 
Nu har P. A. Norstedt i.\: Söners förlag låtit öfversätta detta arbete 
genom V. Brandberg. r):r V, Söderberg tänker anmäla den i vår tid- 
skrift. 

P"n af förra julens mest bemärkta böcker var j\Iartlna von Sc/icoe- 
ri/i, Snillenas /ortrogn<r af E. Wrangel. Det är brefsamlingen efter 
denna begåfvade dam som legat till grund för skildringen. Beklagligt- 
vis saknas ])ersonregister. 

Förträfllig synes oss d:r L. Wahlströms upplaga af Bengt von 
Hofstens brev frän iSog ars riksdag med sin inledning, sina kom- 
mentarer och register. Brefsamlingen bidrar icke sä mycket till kän- 
nedom om Ii. v. Hofstens personlighet, utan är något annat, så att 
säga ett uttryck för den alhuänna meningen, hvad folk säger; däri 
ligger icke så litet värde. 

I dagarna har en nationsmatrikel kommit ut, som efter ett flvk- 
tigt genombläddrande gjort intryck af att stå bland de allra främsta. 
Det är Gestrike-IIiilsinglands nation 1812 — 1912, redigerad af rege- 
ringsrådet H. Palmgren. 

Åtskilliga notiser af personhistoriskt värde kunna hämtas ur andra 
delen af praktverket Svenska Bokband af Joh. Rudbeck, som 4 denna 
lidskrift kommer att niirmare omnämnas af d:r R. Geete. 

Stockkolnis nation våren igij torde med sina goda jiorträtt vara 
det hittills vackraste nationsalbum som konuuit ut. De biografiska upp- 
gifterna äro efter en god plan samvetsgrant antecknade. Särskildt för- 
tjänar framhållas att redaktören icke skytt mödan alt ta reda på 
nationsmedlenuuarnas födelseförsamlingar, hvarigenom han för kom- 
mande forskare underlättat mycken möda. 



■■■b 

• r. 



■jr, 3] 
I' i ,■ . 



■.\'.VA\ 
. ■, I, Ä 









''•'■I 



142 

I 3 upplagor har d:r C. Forsstrands juli »ok utgått: De tre ,s^ra- 
cenia, minnen och anteckningar frän Gustaf II I:s StockJiohn. Vackert 
illustrerad, ger den mycket intima skildringar frun hoflihet i Stockhohn 
mot slutet af 1700-talet. 

Som gåfva inkom nyligen en bok, som icke hör till årets skörd, 
då den är tryckt 1897. Den berör ungefär samma tid som sistnämnda 
anteckningar. Skillnaden är dock som natt och dag. Behöfver Aron 
Isaks sjclfbio\:;raJi någon rekommendation? Denna skrift intar en sär- 
ställning icke blott därigenom att den är den enda i sitt slag; (\<^w är i 
högsta gratl märklig genom de liffulla verklighetsskildringar den ger oss. 

Klt samvetsgrant arbete synes ligga bakom anteckningarna af 
Släkten Berlin ar ig 13^ samlade af l^o Löfgren. 

Vi ha vidare att anteckna en ny del af Svenska Jioffcstcr, näm- 
ligen Konung Gustaf II Adolphs dod och likl>ei;dngelse ; den helt nyss 
i Helsingfors utgifna Finska kadcttkärens elever och tjänsteman, bio- 
grafiska antecknar 1812 — 1912, samlade af Hugo Schulman och Sigurd 
Nordenstreng; y'rollhättan, dess kanal och kraftverk, tlel III; Karo- 
linska Förbundets årsbok igi2 samt det stort anlagda, synnerligen 
vackra Sveriges städer, hvaraf i dagarna forsla häftet kommit ut med 
femte bandets första del, innehållande staden Jönköping. Häftet ger 
mycket goda förhoppningar, väl skritVet, pojiulärt pä samma gång 
som gediget. Illustrationerna iiro de bästa. 

Ett praktverk är: Ftt svenskt porträttgalleri, sa ni la dt af Hugo 
Kehbinder. Efter hans anteckningar beskrifvet af Georg Gotlie. 



Frågor. 

I. Porträtt sökes af majoren Carl von Koland (f 1761 på Skenas 
och gift med i) Helena Catharina Gjöte 2) Catharina Maria von 
Schoting. 

Stockholm d. "^/j 1913. ■ ■ >' 

Samuel E. B ring. 

Andre bibliotekarie vid 

Kun<:l. Biblioteket. 



2. Skulle någon kunna upplysa, när Anna Christ. Petronella Råd- 
beck afled. Hon var gift med assessorn i Sv. hofrätt La\s Lidman. 

A. Lev ert in. 
Med. d:r. 



3. Undertegnede vil vo^re meget förbunden for enhver Oj »lysning 
om Personer af Namnet Abelin, hvad der findes hos Cawallin, i Svensk 
släktkalender og Sjöströms Blekingska og Skånska Nationer er mig 



).;» 



'?M 143 

bekendt, ligeledes vil jag vx-re takneiulig for enlner .Meddelelsc om 
Förekomsten af namnet Cloos i Sverig. 

.1-lrhödigst 

Iliiiic/i. Fausliull. 

4. Undertecknad vore mycket tacksam att erhålla href eller styrkta 
afskrifter af bref från Guiuiar Wciincrbcrg insiinda under nedanstående 
adress. 

Friherrinnan ^9. Taube. 
född Wennerberg. 

Uppsala. 

5. Kan någon upplysning erhållas om skräddaren Erik Eriksson 
Sfigzclius' (f. 1 68 1, död ^,j 1757 som innehaf\are af ett hemman i 
Algsjö af Stigsjö socken) härstamning? Stod han i släktskapsförhål- 
lande till den kända, från Stigsjö utgångna i)rästsläkten Stigzelius, främst 
till kollegan i Härnösand Ericus Nicolai Stigzelius? 

Uppgifter härom mottagas med tacksamhet af 

Edward Stigzelius 
lil. mag., apotekare 

Hälsingtbrs. 



6. Finnes porträtt af öfversten y^V/;/ Hepbiirii, f. omkring 1600? 

Einar Wcern 
Adr. Riksarkivet. 

7. Porträtt sökes af: 

i) Lektorn i Härnösand, riksdagsmannen 1S23 och 1S2S åv Jo/i. 
Häggblad. 

2) Teol. lektor i Härnösand JoJi. JVorrnian. 

3) Gymnasieadjunkten i Härnösand, sed. lektor F. Engman. 

4) Rådman Anders [ebenius. 

5) Rektorn vid Härnösands trivialskola Jonas Svedboin. 

Hjalniar Heden. 
•■.;.' .\dr. Molkom. 









( V 



■■■I (i. 

'! (? 



144 



Personhistoriska samfundet 

höll årsmöte å Cafc Riche den 17 mars 1913 under ordförande- 
skap af riksarkivarien E. Hildebrand. 

Sedan revisionsberättelsen upplästs, beviljades styrelsen ansvars- 
frihet. Den afgående styrelsen återvaldes, nämlii^en: friherre Carl 
Cariso)i Boiuh\ riksarkivarien J-'.. llildcbraiui, bibliotekarien hos 
H. INI. Konungen Joh. Ax. ^l/jiiqnist, sekreteraren hos general- 
poststyrelsen friherre Jo/i. RiiJbi-ck, och andre bibliotekarien grefve 
C. M. Stiiiöock. I redaktionsutskottet återinsattes ofvannämnde 
frih. Rndbeck och grefve Sttnibock, vidare intendenten frih. R. 
Cederstroin och docenten //. Aliiiqnist. Tih revisorer återvaldes 
f. d. kammarrättsrådet y. .1. Walleiistceii och kapten O. Berg- 
ström med d:r A. Lcverd/i som suppleant. 

Föredrag hölls af löjtnant Folke Rudelius om: Le clicvalier 
de Rnnge. 

Efter mötets slut intogs gemensam sexa. 

-. • 4 

Utdrag ur revisionsberättelsen för år 1912. 



5.40 
9,64 



3: 6S 

q: o; 



De k i: 

JnLidlliniig från år igii 4i-45- 35 

Jiikoiitstcr år 1912: 

Ledamotsafgifter 45-09- 34 

Lagerförsiiljning 564: 40 

Inkomster af annonser 43 7- 5° 

Räntor 192:44 

Summa kr. 
Kredit: 

Uti^ifter ar 191 2 : 

'J'rycknings- och illustrationskostnadcr . . . 

Ujipbörds- och distributionskostnader .... 

Arfvoden 1,367 

Annonskostnader 33S 

Diverse utciifter 214: ::^ c a- 

BeJiålliting till år i()i3 3,Q0 

Sunuua kr. 0,649: o^ 



3,347 
390 



29 
35 
45 



7: 44 
i: so 



Malin Stures släktbok 

ulgifven af 
Sigrid Leijonhufvud 

Då jag för några år sedan, sysselsatt med en undersökning 
af den 1500-tals bönbok i Statens historiska museum,' som jag 
ansett mig kunna beteckna som Malin Stures, genom tillmötes- 
gående från Uppsala universitetsbibliotek blef satt i tillfälle att 
jämföra anteckningarna i den med hennes där förvarade släktbok, 
uppmanades jag af bibliotekarien doktor K. H. Karlsson att ut- 
gifva släktbokens text. Som en ringa gärd ät den bortgångne 
släktforskarens minne har jag nu, ehuru flera gånger genom annat 
arbete hindrad att fullfölja undersökningen däraf, sent omsider 
sökt efterkomma uppmaningen. 

Malin Stures släktbok, bunden i originalskinnband med blind- 
pressningar och rödt snitt, innehåller nu 47 blad, af hvilka fyra 
äro inklistrade efter bindningen. Däremot hafva två blad bort- 
klippts, hvarigenom en lucka uppstått mellan anteckningarna for 
åren 1575 och 15S2; två blad mot slutet af boken hafva likaledes 
atlägsnats, men de tyckas ej hafva varit skrifna. 

Släktboken (sign. X 294) har kommit till Universitetsbiblioteket 
med den Celsiuska samlingen, och det är troligen Olof Celsius som 
gjort anteckningen på dess första blad och ombesörjt pagineringen 
af de med text försedda sidorna (r — 56 + 52 bis och två opagincra- 
de; jfr nedan under 15S5 och 1588). Någon gång under 1700-talet 
synes en afskrift hafva gjorts; därpå tyda anteckningar sådana som 
Huindre nödigt at skrifwa» eller idet förstår jag intet». = Den senare 
på ett par ställen upprepade anteckningen gäller stycken, som äro 
skrifna med den stil, som efter allt att döma är Malin Stures*egen; 
vid en af dem står med blyerts tillagdt: »detta kunde Grefwinan 
Bielke läsa^>, möjligen en antydan om, för hvems räkning afskriften 
gjorts. 



' Se Fornvännen 1907, s. 145 — 59. 

* Stilen i dessa anteckningar Vctecknas i det ftiljande mod 1700-talsstil 
dt-n pri tur^ta bladet förckomnuindo med 1700-lalsrtiI 1. 

10— I J0340. Pirso/i kistorisk li.iskri/l igij. 



n 



,1 -\h?. " 



146 

Släktbokens hufvudtext utgöres af i l-:ronoloL;isk- ordnin;^ upp- 
ställda anlcckiniif^ar af företrädesvis genealogiskt intresse. Åt- 
skilliga historiska notiser äro dock inströdda, och de senaste an- 
teckningarna hafva nästan dagbokskaraktär. Te.xten omfattar åren 
1 5 14 till och med 1592 och är tydligen nedskrifvcn i ett samman- 
hang på 1590-talet; stilen — en jämn och drifven skrifvarestil — 
är nämligen alltigenom enhetlig och färgen pä bläcket densanuna. 
Anteckningarna äro affattade i Malin Stures namn, tydligen på 
uppdrag af henne och möjligen, åtminstone delvis, efter hennes 
utkast eller diktamen. Därpå tyder den större fylligheten i an- 
teckningarna från den tid, som hon själf kunde minnas, jämförd 
med knappheten i notiser för släktbokens första årtal. Därpå tyda 
äfven de på flera ställen i hufvudtexten förefintliga luckor för 
data, som i några fall senare ifyllts af ]\Ialin Sture själf. 

Att den hand, som försett ett flertal af hufvudtextens anteck- 
ningar med tillägg eller rättelser, är Malin Stures egen, anser jag 
mig nämligen genom ofvan citerade undersökning hafva uiipvisat 
till en grad af sannolikhet, som närmar sig visshet. Jag betecknar 
därför i det följande tilläggens och rättelsernas stil som Malin 
Stures. Att hennes bidrag åtminstone delvis äro samtidiga med 
hufvudtexten, framgår af 1573 års anteckning, hvars förstadelär 
skrifven af henne, under det fortsättningen: ;.samma år aftsåmmnade 
min herres Bror» etc. är skrifven med hufvudtextens stil. 

Såväl i hufvudtexten som i Malin Stures egna tillägg före- 
komma, utom sådana ujipenbara misstag som förväxlingen af ko- 
nungavalet 1523 med kröningen 1528, flera bevisligen oriktiga 
uppgifter. Delvis kunna dessa förklaras såsom beroende på fel- 
läsning vid återgifvande af äldre, kanske otydligt skrifna anteck- 
ningar, som antagligen legat till grund för vissa partier af släkt- 
boken. På detta sätt kan t. ex. anteckningen för 15S9 om 
hertiginnan Marias död blifva möjlig att förstå. ^laVm Stures 
»äskellstagen» utgår under denna förutsättning från ett felläst lÄs- 
kelstuna». Detta är så m)-cket antagligare, som helgondagar i a. 
i släktbokens anteckningar efter 1569 aflösts af nutida datum- 
beteckning. ^ 

Utom de båda ofvanniimnda stilarna — hufvudtextens och 
Malin Stures — förekomma i släktboken- ännu två — eller tre — 
femtonhundratalsstilar. Den ena återfinnes i den efter bokens 
bindning tillfogade anteckningen ior 1529. i tilläggen för 15S7, 
möjligen också i ett tillägg för 15S3, som i annat fall represen- 
terar ännu en hand. Den andra — som hår nedan betecknas med 



■:•; 



147 

skrifvarestilen n:o 2 — har tillagt n\'a anteckningar till de ur- 
sprungliga för 15S3, 15S7 — 15S9. Frän scxtonhundratalct härrör 
slutligen en på fjärde bladet efter den sista anteckningen för 1592 
prydligt inskrif\-en notis för 1618 — en enstaka ansats till fort- 
sättning af krönikan. An senare äro, utom de redan nämnda 
i/oo-talskommentarierna, två här utelämnade vårdslöst skrifna in- 
ventarieförteckningar öfver en del husgeräd, upptagande dels fursta 
sidan af bladet näst före anteckningen för 161 8, dels bokens 
sista sida, som bada sakna paginering. 

Vid ätergifvandct i tryck har det, som är skrifvet med Malin 
Stures hand, kursiverats och tilläggen af skrifvarestilen n:o 2 spärrats. 
Stafning och interpunktering ha återgifvits sä noggrant, som 
utg. funnit möjligt. Hufvudte.xtens ;;/, 11 och u sakna ibland ena 
stapeln eller hafva en öfverskjutande, men denna felskrifning har 
ej anmärkts, liksom ej häller när a och o i tr}'cket rättats till re- 
spektive ä och ö. De luckor, som ofta lämnats i manuskriptet Hir 
ett datum eller ett namn, som ej senare blifvit if)-lldt, hafva bibe- 
hållits i trycket. 

Då släktbokens uppgifter vare sig strida mot eller komplettera 
kända eller allmänt antagna fakta, har sådant i not angifvits. 



Använda förkortningar. 

A. L. = Lerveukaupt, Biografiska data rörande Vasahuset. (I Hist. 
tidskr. Årg. 20 (1900), s. 164 — 176.) 
A ur. = An rep, Svenska adelns ättartaflor, i — 4, 1 85 8 — 64. 
Kl. = Sc/i/c-x'-^/ o. Klingspor^ Den med .sköUlebref förlänade men ej 
]xi riddarhiiset introducerade svenska adelns ättar-taflor, 1S75. 
Ridd. = Stamtatlor, utg. af Riddarhusdirektionen gen. Adam LcK\n- 
Iiaiipt, 1908. 



Denna Slägtebok är oppsatt af Grefwinnan Magdalenai Suan- 
tesdotter Sture, R. R. Friherre Eric Göstafsson Stenbocks Fru.^ 

I 5 14 ^al,^ I 

Den I Januarj Bleff Dråtning INIargretha föd vppå Ekeberg.^ 

' Anteckning af 1700-taIästil i. 

' A'. Leijon/iiifvnd har satt i frai^a riktigheten af .årtal ocli datum i denna an- 
teckning. (Se llist. tidskr. 1900, s. 29S— 99.) KuiJ. har ','i I5i[7?]. 



■:■■■■'. iJirii: 
■i, p 

. _: ■ • 3< 

■ . r.ih:,l 






•'/ '. ' 



148 

1 5 17 

^""i.'^' ' riiilippi och Jacobi dag blcff Grcffuc Suantlic min Fader 
! '^ " födh på Ståkhälms släätt: 

Pag. 2. ; . . 1518 ' 

T , . 1 ^ Skedde slachtningen wid I^rennekyrkie 

I.. . Sama ärr siglade konungh Christiern ått Danmarck och tog 

med sig then giskin Her Steen sture hade vthskickctt 

1 5 19 

Wnkom Gustaff Eriksän sitt fengilse ifrän Danmark och kom 
till Lybek den 30 septemb: 

. 3- 1520 

' ■ ■ Bleff min Frw moder grelTuinnen födh Jula afftan: 

Den 19 Januari Blcfi' vnge her Sten sture skuthin pä asunnden: 
Samma äär BlelT Konungh Christiern krynht i Stäkhähn denn 
8 Nouemb:' 

4- ' ■' 1 521 och 1522 

Handlade Konungh Gustaff i Dalarnne emott Konungh Chris- 
tiern 

1522 

1523 

5- 1524 

Bleff Ståkhälms slätt och stadh Konung Giöstaff vpgiffuit om 
misssomeren 

Samma är besökthe Konungh Giöstaff vthi Egenn personn 
dett herra möthit i Malmöö om larismesso tijd 

15^5 

; ■■ ^ 1526 

1527 

6. 1528 

Den 6 Junij bleff Konungh giöstaff vthuald till Sueries Ko- 
nungh i strengeness' 

Kon. Kristicrn kröntes som bekant don 4 november, och Stockholms blodbad 
hölls den 8. 

' Förväxling med kröningen i Uppsala. 



f ,..<.} 






149 



sy 

len 
de 



På sama tidh Bleff der bcuiliat och saniintycht att skula 
vthgiffuas i Kantzelijct 

För itt Breff pä itt Lagmansdöiiic 7 

För itt förläniiigz Breff pä itt slätzlän lO 

För it breff på en häradzrett 2 

För itt försuarilse Breff 2 

For itt frelsis Breff 12 

For Presternna 10 

Anno 1529, årett effter Konungh giöstaff war kornen thill 
regementhett, begierede adellen dett Konung giöstaff wille effter- 
latha dem deras godz igen, som vare geffne thill Kyrker ocli 
kloster för sielemesser, effter att alle Kloster bleffue förstörede; 
dett och Konung Giöstaff beuilliade sama år, med de welkår 
att sä mänge, som wåro geffne sedan Konung Karls reftst var 
hällen, dem mätte adellen kienness wedh. Sä är Konung Karls 
reft'st hällen 1454, och wäre denne eft"terskreffne förordnede, som 
höle reffsten pä Konungens vegne: en benembd Erich Erichson^ 
och dochter nichlaus ryttingh. Och gaff Konung Giöstaff .Vnno 
1529 vth breff på några godz, som en frw hett frw brithe, Knuth 
grundis, hade geftuid thill ett munke kloster i Yexiö, var geftuid 
Anno 1485; samme godz kiendis hennes ärffuinger wed och liaft"ue 
dem Ennu.3 

1529 

stod itt herramöthe i Nylöse om larissmesse emellan Kongh 
Giöstaff och Konungh Fredrickz sendebudh + 



[l'--^K ] 7- 



1530 

1531 
Bleff Konungh Cristiern fänfrens 



»För itt Breff»; med 1700-talsbtil 



^ Detta stycke är öfverstruket fr. o. 
tillagdt: »inindre nödigt at skrifwix». 

^ Gyllensticrna, Karl Kmit^soiis nia;;. 

3 Antecknini;on frän ocli nu'd »anno 1529» (som tydliL;cn afser 1527, aret för 
Västerås recess) är skrifven pa ett senare tillsatt Mad med en stil, som återfinnes 
i tillägLj för 15S7, möjligen också för 15S3, men ej annorstädes. sBirgitta llarals- 
dotter fordom H:re Knutli gnmdisses hustru» utfärdar 1475 ^ Vadstena ett af bl. a. 
hennes broder H:r Laurins llaralsson bevittnadt gafvobref pa Öslw i Qvillinge 
socken, Bräbo härad, till Vadstena kloster. (Urnhiehn, Klosterbref, T. 10. s. 81S. 
lldskr. i K. Vitt. Hist. o. Ant. Ak. arkiv.) Att Holger Karlsson (GeraUill Björkvik 
var en af Knut Grundis arfvingar, framg.ar af ett af honom i Eksjö 1530 utfärdadt 
bref, hvarigenom han till Ture Trolle upplåter en ström vid Bergqvara, som han 
igenvunuit frän Växjö domkyrka, dit den testamenterats af »her Knuth grundijs 
Riddar». (11). T. 4, s. 16S3.) Interpunkteringen i stycket är utg:s. 

■* Afser herremötet i Lödöse 152S. 

5 Kung Kristiern II fängslades som bekant först 1532. 



/; t 
■ "; 



,. i/l 



-.'i 



•■.:\ 
..-fl/. 



.t •' ' • 

• . . o ■ 



:^:oitJ 



150 

Om Sancte Michelztid hölt Konung giöstaff sitt första bröllop 
i stäkhålm med Fröiknn Chatharina' hertig Magnisscs dätter aff 
Saxen: 

-.' .. .■ 1532 

[f.-^c.] 10. 1533 

Bleff Konungh Erik den 14 födh på Ståckhålms slätt sanchte 
Lucie dagh 

1534 
Affsomnade dråtning Catharina den 23 speptembris(I) Om 
nathenn som — 10 slog på ståkhåms slått-' 
Drogh Greftue Johan ^ att' vibårgh 

, i -N ■ ... :■■ '.:■■. • . . ■• ■ ^ 

11. 1" •-•■ 1535 

I53Ö 
- Den förste octobris hölt Konungh Göstaff sitt Andra bröllop 

i Vpsala med Jumfrw Margretha hcr Erik Abrahams Dåttir 

12. 1537 

BletT Konungh Cristier i Danmark kröntt 
Samma år BletT Konugh Johan den tridie födh på stegebärgz 
.. slätt sancte tämmesse dagh om morgonen dä 4 var slagitt.+ 

1538 

hölt frw Kirstin her Johan ture sånss Her suanthe Stures 
Bröllop med Junfrw Martha her Erik Abrahams sans dåttir Faste- 
lagzsöndagh på Niikiöpingz Slått 

Sama åår BletT her Erik Giöstesän fodh på tårppa then 28 
julj Sancte olatTz aftThan'- 

^ »M» öfverstruket före >hertig». 

- DroUnini^en dog '^ 9 fJSS- Stjemman uppger enligt .-/. Z. klockslaget till 
10 /. f/i. 

^ af llojn, Giistnf \^aäas svåger. 

•» Johan föddes ^'V.^, ej d. 21 (St. Thomas dag"). (.-/. Z., s. löS.I De 6 sista 
orden i anteckningen iiro tillskrifna med mörkare l.dack. 

5 Krislina Gyllenstiem.a, Svante Stures mur, onigift 1527 med riksr.ådet Johan 
Turesson (tre rosor), höfvitsman pä Nyköpings slott 1530—47. 

* A/ir. anger ej vare sig årtal, datum eller ort för Erik Stenbocks födelse. 



ud 



Jr. ii 



151 

1538 [rag.] 13- 

Bleff frw sirii Sture födh sanchtc Tiuhcie dac;h mcllen Man- 
dagen och tisdaijen som kläkan var — ii på Nj-kiiipingz slått 
såin ivar dan i6 DesemBer^ 

5 539 

then — 6 Juli^ Bleff Chatharina Greffuinnen till Ost frisland 
födh på ståkhålms slått 

Sama år Bleff Frw Malin Sture födh på stegebårgh den q 
noiväuiBer en sondag 

1540 14. 

Om Paschatiid stodh itt herra möthe I Nylöse der Konungh 
Giöstaff war personnliga med Riksens Råd och ther bleff Beuiliat 
then Regementzens Ordni[n]gh3 

75^0 

Samma åår then 9 Nouembris mellen trij och fyra effter mid- 
dagh Bleff INIark Greffuinnen Cesilia födh pä Ståkhålms Slått •♦ 

1 541 15- • 

Bleff Frw Anna Sture födh torsdagen för Sancte Påuels dagh 
på Stägebårgz slått såin war dä)i 2g jan-^uxrj^ 

1542 . 16. 

Bleff En Min Broder födh på stegeborgz slätt e}i fredag^ 
och hett Sten denn då Strax bletT dödh dan 2^ fcBrvarj Bllef foöd 

Samma åår i Juli Månad sanchte Jacobs dagh bleff hertigh 
Magnus aff Östergiötland födh på Ståkhålms slått 



' >saate> öf\erstruket fure »dän». Luciedagen är d. 13., men den 16 g^ifver- 
ensstamnier med den angifna veckodagen. 

-■ Skall trol. vara d. 6. jtini. (A. Z., s. 169.) 

3 (Jrdinantia eller laudsordnini^r fur Väitergutland, iitfiirdad i Lödose d. 9 
april 1540. 

'' 1'er Brahe har samma upjigifter med undantag af att han anger datum d. 
16. (.'I. L.. s. 170.) 

^ Möjligen felskrifning fur 20 jan., i hvilket fall anteckningens b:\da delar 
öfverensstänima. 

" Ofverskrifvet med Malin Stures btil ufver följande: >Oni varfrwlijd i fastan 
som». "5/3 inföll pii en lördag. 






trjiii 



k;'! m*) 



:!• U 



.TJ-.;-.^.-,.,- ' 



1 i'.U = 
,i fifPi.r. 



! i- • ■ n ■ j 


. -" ,lt 



15^ 

Samma år begynthcs taka fegdcn i Småland' 
.' '■ Samma åär komm till Konungh Guistaff lät Konungh Fiir- 
denande sendebud En friherre benembd ]3one garde 

Samma år stogh och itt mcithc i Kalmaren Emellan Konungh 
giöstaff och the Lybesche och flere stedcrss sciidcbLid 

[Pag.] 17. ' ■ 1543 

Blcff min Broder hcr Nils Sture föd i Junj månadt Sanchtc 
Margrcthe dag pa hörninghzhålmm diui 20 ji^')ij- 

Samma år om IMidsåmmeren kom her sten l'>iksån i frå h^ran- 
kerike 

Samma år var och Ringh GretTuen hoss Konungh giöstaff i 
suderkiöpingh 

Någott ther effter Bleff Konrad van pihin fången 

Sanmia är Bleff och Nilss takc slagen 

18. 1544 . ■ 

om helig tre Konnge tijdh vthi vesteråss skedde then arf- 
föreningh och tå Bleff härtig Erik vthwald til sueries Konungh 
effter sin faders dödh och tå var han pä sitt — 1 1 åär och samma 
dagh Synthes en Rängebughe 
' ' Samma år bleff min l^roder her Steen Sture födh på Låkö 

slätt denn 4 Nouember 01 iiiå)idag^=> 

1545 
then 9 Julj-* bleff P[t"]alz Greffuinan Anna födh på ståkhåmms 
> slåt Mellan 7 och S 
\'). . Samma åhr den 8 j\laij bleff min Broder hcr Erik Sture födh 

' på hörningshålm en Uogerdag^ 



'ici.'.',-- 



19. 1546 

1547 

Sanchte Simmonis & Jude dagh° n:lr klåkan Avar \\ id 8 om 
Mårgonen Bleff Förstinnen? såffie aff Saxen födh på Ståckhålms slätt 

' Nils Dacke lat, sc/iu Ixjkniii, somiiuucn 1542 ^kriha till Svante Sture på 
Stegeborg och erbjiula honom att lililva de uppioviskos herre och hufvilsmaii, men 
fick eU afsläende svar. 

^ S. jNIargaretas dag iuRill den 20 juli. 
.r • 3 4^,j inföll ar 1544 pa en usdaL;. 

■ . ■♦ l'".ndast Messenius har sanmia uppgift om datum. (./. Z., <. 171.) 

5 8^^ infiill är 1545 pa en tVedag. 

* ""^/lo: öfriga kända uppgifter ange -'10. {A. Z., s. 171). 
' >aff» öfverstruket före »saiTie». 






TI ( I' 



V 



153 

Samma är Breirf[!] min Syster Margrctlia födh på hörningz- 
hålm den i6 Nouembris eii torsdag^ 

154S • [I'ag-] 20. 

1549 

hölt Konungh Giöstaft" och IJråtningh Margretha Greffue Pc- 
derss och frw Beatas^ med samnpt llerc vthalY Adelz Bröllop pä 
Gripshälm: 

Samma år i Maii3 JMånadt bleff hertiginnen aff Michelborgh 
Elizebet födh på Kongzöör: 

Samma år Blcff en min Bror hett Giöstaff föd på hörningz- 
hålm den Septembriss-^ och strax dödhe 

1550 21. 

tlien 4- ochtobris wid 2 om Natten bleff högbårnne förste 
hertigh Carl föd på Ståkhåms slått 

Samma år bleff En Min syster föd på hörningzhålmm hcet 
Beritha och Bleff strax dödh den Augu-^ 

Samma ^ ■ 

1551 
Den 26 Augusti Mellan 2 och 3 om ^lårgonen affsomnade 
Dråtningh Margretha på tönnelssöö och Bleff förd der ifrå och till 
Ståkhålm och sathc[s] i sakerstidenn der stodh hon i 10 år ;• 

1552 22. 

Den 20 Augusti hölt Konungh Giöstaff sitt tridie bröllop i 
Wadstena med Jumfrw Catharina her Giöstaff Oisåns dåtter 

Samma år om Sancthe Cathrine tiid Bleff ]\Iin Bror Greffue 
Mauris Sture födh på Nykiöpingz slått: saj)i ivar dä)i 2^ )ioiceiiibtr. 

• ^ 1553 

. . ■ v . 15547 ,3. 

Den Agusti drogh Konungh Giöstaff till Finland och var 
mz honom ditt ]\Iånga vthaff Riksens råd som år denne dVter 



^ ''/ii inföll är 1547 pä en onsdag. 
^ Här är med lyoo-tiilsstil I lillaj^dt: >Stenbock>. 

3 Senare ändradt till >MaTli>, hvilket öfverensstänuncr med de tlcsta uppy,il- 
terna. (./. Z., s. 1 71.) 
■• AV. uppger "°yi3. 
5 AV. uppger ej manad. 
* Kj fulllöljd anteckning. 
7 Skall vara 1555. ' 



u. a 



154 

skriffne her suanthe Sture her 'Abraham Erik.sån, her Börie Xilsän, 
ber ]\Iäns Jahansån: 

I 55 4" 
Samma år bleff min Bror her Carl sture födh i Aäbo stadh 
den deseuiBer såuiivar dagen iif ter scDigta livssjj eii Itögerdag^ 

1557 
dan II aprj/l sam loar palliiia sondag Bllcfv en jnjn syster 
föd het jllja7ina på Frugården 

[Png.] 24. 1555 

Drog Konungh Giöstaff i frä finnland Och till Suerie:^ 
'•! . Samma är+ döde her Abraham Eriksän i Wibärg och der 

Bleff Begraffuen: 

Samma är dödhe och frw Ingebårg Greffue Giöstaffz i 
Ståkhämms 

1556° 

Dacren för heli^ tre Kon^e dagh döde min Faderss Moder 
Frw Kirstin på hörningzhålm och bleff Begraffuen i trose Kyrchia 
, . Samma åar den 24 Februari döde en min Syster pä hörningz- 

hålm heett Eliana och lades i min Farmoders graff i Trosa: 

25- 1557 

hölt Konungh Giöstaff En herredag på Stegebärgh den Junj^ 

155S . 
Kom Greffuen Aff Fridzland till Konunci^h Giöstaff i Stäkhålm 



v ■ I Sknll vara 1555. 

= Kl. uppger S:cla; Lucix dag, '3',,^ <oin 1555 inföll pa en fredag. 

3 Konun^^cn stannade i Finland under Uirsla halfu-n -åX är 1556. i.Se Sveriges 
historia, afd. 3, 1903. S. 236.) ^ 

-1 •• 1556 enl. Anr. 

5 Fru Ingeborg Kristofersdotter, l^. m. Gustaf lohansson (tre ni;or>. dug enl. 
Kl. ",.0 155S. 

^ Skall troligen vara ijsg. Kristina Gyllenstierna dog enl. Kl. ° i 1559, och 
anteckningen om llianas födelse, som af Malin Sture placerats /".vt nu ilragavarande, 
Idter i sa fall förena sig med denna. Man skulle da slippa ifrän AV.y antagande 
att två döttrar med samma namn dött unga, ett anlagande. som tydligen är byggdt 
på här ofvan ätergifna anteckningar. 

' Kan möjl. hafva afseeiule pa det radsniöte, som hölls pa Stegehorg -'■• 10 1549. 
(Se Svenska riksdagsakter 1521 — 1718. D. i, s. 57S.) 



'50 155 

• "'' 1559 [Pag.] 26. 

hölt Konngh Giöstaff sin dätters Frykinn Catharinis bröllop 
på Ståkholni niz GrelTue Efertth aff Fridzlandii: 

Sania äär drogh Ilärtigh Erik till Engcland: och vend om 
till baka Jgen i Siön:' 

sa)/ia åar ijjg Bllef })ijn syster Kjrstjn föd däii 22 desonBer 

1560 

Döde Konungh Giöstaff Sanchte Michaelz dagh på Ståkhålms 
slått och bleff den decembris förd der ifrän med l^åda sina aff- 
sämnade Dråtninger och Bleff begraffuen i vpsala. 

1561 27. 

Bleff Konungh Erik kröneht i vpsala Petri pauli Dagh 
Sama åar begynthe han thz liftlenska krii[g]h 
och Bllef af k erek beivjlljed dänne årdnjng för adellen, 
at af hicarje ^00 uiark skvlle ]iållt\i\ en waragtji^ ijall rz^'stad 
kar Ock Jtäst, dag jke ivärderes deres silat och sategarder, alle- 
^ ne st de)\e\s erfar godz; loärderjnger: i spän säd — 7 dre, pwnd 
smör — 12 dre, fat järn — 6 vici\_rk\ forjngs häst j ore^ 

1 562 

hölt min her far och fru moder min syster frw siris Bröllop 
mz här ture bielke på hörningzhålm then 15 Februari som var 
sanchte sifris dagh 

Sama tijd om ondsdagen i Bröllöppitt döde min Morbroder 
her stens sån Carl^ 

Sama ärit 62+ begynthe Konngh Erik den danske fegden med 2S. 
konngh fredrik och varade sama fegden så lenge Konungh Erik 
Regerade i sax åhr till dess han bleff aff satt med Regementit 

• • . . • 15635 

Bleff Min här fader förskikatt till Liffland aff Konungh Erik 

Att Bliffua der ståtthållare på Räflla, 

* 

I Skall vara 1 560. 

' Vid doUa stycke, som senare öfverkorsats, är med 1700-talsstil 2 antecknadt: 
>dotla stycket kan jaj^ intet få reda pa>. — llaratVes tydlif^en den ur öfverläi;t:;nint;- 
arna i JönkiipinL; i okt. 156 1 )ranigaiiL;na öfverenskommcUen. i^Sc //. Forssell, S\e- 
riges inre historia, D. I, s. 86.) •-- lulcrpunkteringen iir utg:s. 

3 '5 '2 iafiill pä en söudaj^, Inarfor '", 2 torde vara rätt datum för Carl Stens- 
sons [Lewenliaupt] d()d. 

" Skall vara 1563. 

5 1562 enl. Kl. 



. : ' ,- I - i I 



'i'-i/lU 



. ' r/A 






'I !^;fi 



156 

[I'^^S-] 29- I 563 

Bleff min systers Frw sirics dätter Jumfrw Karin födh på 
'' ■- sadilstad den Fcbruarj' 

■,. ,^ I 

,,,,:,,;: 1564 

: '.'..il ■' Lätt Konu[n]gh Erik fordra inn lier fader ifrå Liffland 

Sama år bleff min systerss san Erik Biälke födh pä sadil- 
stadh den Maij ^ 

■ 30- 1565 

Den 12 Maij sloges dij suensche och dij Dansche på hisingen 
Der bleff min Broder her Erik sture skuthen vthi sitt låår doch 
skadde honom Inthet till liffuit 

Samma är sloges dij Suenske och dij dans[c]he orlige skepen 
Oc på ett aff orlige skepen heett Suanen var förordnatt min Broder 
her sten sture och Per Baneer och dij finge kongens i Dannemarkz 
ammerall till fånga then 17 Julj.3 Skepitt heett Jägaren: och dij 
bliffue skuttna och sama tijd Begraffna then 23 Julj, bäde i en 
graff i vpsala 

31. - 1565 

then 20 octobriss stod slagit vid Suartheråd+ på Grensen, 
där Mången Man satte liffuit till 

32. 1566 

then 15 Julj 5 Lett Konungh Erik Giönom sinn schriffuilse 
fordra min Broder h Nils Sture till sigh till stäkhälm och be- 
skylthe honom, att han hade varit En orsak att dij tyske Ryttare 
vore Rymbde jfrå Suerie och till Danmark; lett till spått föra 
honom pä en åker hest med en halm krantz pä halsen Offer 
Järn tårgett med mökit Spätt och Spee; sedan bleff fången satt 
och anmott aff Jören Pärson, att så frampt han ville förwärffua 
sig Gunst aff Kongen, schuUe han vara Kongen värff till en 
Fröikin aff Lytringen, pä dett Kongh Erik ville vara åff med 
honom, den Resan han och Måste eiöra. » 



' A/ir. anger ej datum. 

" Aftr. aui^er ej datum. 

3 7. juli (S\eriL^is historia. Afd. 4 1904. S. 50") A'.', lir.r .•• datum för be- 
grafningen. 

•* Det ar slaget vid byn Axtorna i Kuinore socken, som åsyftas. Svartra är 
grannsocken till Kömge, båda vid llögvadsan. Nils Sture var med vid Axtorna. 

5 Skall vara juni. — Styckets interpunktering är utg:s. 



157 

I 567 [f-^g] 33- 

Lett Konungh Erik förskriffua En hcrredagh först till Ståk- 
hålni och seden förändrades fram bethir till vpsala i 

I medier tid for Konungh Erik siälff till Suarthesiöö och den 
6 Maij' lätt schriffue itt gunstigdt breff effter her l'>ik Sture 
Och strax han kom till kongen Bleff han fangen satt. 

Den 6 Maij' skreff Kongen Effter min salige her fadlicr ooh 
När han kom till Kongen till Suarthesiöö bleff han strax fang- 
en satt 

var Der och Pä Suarthesiöö på samma tijd fägna her Sten 
Eriksån her Abram Giöstesånn och her Jffwar Jft"uarsånn: 

Denn 17 Maij bleffue dij alla saman förda till \-i)sala och 
der fägna satta: 

Sama är 67 den 20 Maij^ kom her Nils Sture ifrän Lytt- 34. 
ringhen till vpsala och Bleff strax fången satt vthi En kammar 
Then 24 Maij bleff min salige här fader Med både sine söner 
her Nilss och her Erik Sture med sammpt her Abram Giöstesån 
och her JfhuM' Jfriursänn !\Kirdc aff Kongh h^.rik ov:h hans knech- 
t>;i ; .k res tangilse: 

llicn 4 (I i, lUeiiiic dM .illc S »'j^^mPK;! ! vpsal;. 

Samma av dv.:: oritA)-.::^ Uict! imn ä)'i>icr:j frw .Sjiis san 

her suanthc biälke fodh jm lioriiing/.halin: 

156S 33- 

den Junj'* toghs härtig Johan och hertig Carl Jnn vad- 

stena slått. 

Samma år Sanchte Michelz Dagh kom härtig Johan och 
härtig Carl för stäkhålm och finge dett Jnn och samma dag 
Bleff Kongh Erik fångenn och affsatt Aff Regementit 

Samma år then 4 october bleff her Sten Eriksån skuthen^ i 
Ståkhälms stad och döde der aff t/ii/i 



' Öfveiensstäinmer med Erik XIV:s anteckning för denna dag. (Erik i^IV:5 
almanacksanteckningar, utg. af C. M. Stenbock, 1912. S. 57.) 

^ V.w annan trovärdig källa uppger den ^','5. {A/tltjvist, Om Sturemorden. 
Rist. Bibi. 1S77. S. 167.) 

3 A>tr. anger ej datum. 

■* Skall vara juli. 

5 Ordet »togh> är med Malin Stures stil iindradt till »f[ing]e>. 

* Ordet >skuthen> iir med Malin Stures stil ändradt till >h\vghen>, n.igot som 
öfverenstämmer med uppgifter från andra lidll. Händelsen iuträlTade den 29. 
september, och dödsdagen ui.pgifves af Anrep till 5. nkt. 



:< 'i ■:■ ■■ - tt.jC 

itB' a 



, , , ,.., f ,,, f ^.j 



• .•» '. 






' 'i,' 



158 

Den Junj' lileff Konungh Johan Krönth J vpsala: 
Samma äår then 24 Junj^ somm var sanchte Jacobs affthan 
hölt Fruu Moder min systers frw annas Bröllop och hcr hogcii 
'^ • skiäl Beia[l]kis pä hörninghzhälm: 

Den 5 Novemb l^leff min systers frw Siries sån här Xilz 
biälke födh på hörningzhålm 

37- 1570 

Denn 19 Decembris bleff minn systers frw Annas Dåtter 
Ju[m]frw Ebba födh Jmmellan 10 och 11 om Nathan i Ståkhälmm 

15703 

Den 24 Maij helig torsdagh om IMargonen som klåkan var 
I .,; vid 9 affsämnade Här Giöstaff oisån på Ströms halm hoss sin 
.p ,,^> Dåtter Dråttningh Cathrina 

. , , ^ Samma är den 5 Nouembris+ blelT min systers frw Siries 

;,. dåtter Jumfrw Kirstin födh i vesterwikz stad 

38. Samma är 71 war Kongh Johan i Kalmarn 

. ■ ' " 157- 

then 20 Februarjs bleff min s}-sterss fru Annas sån Nilz BiärFke 
födh om Natten Nar Klakan var — i pä Akeröö 

Samma är then 25 Martij som var värfrw dagh i fasto aff- 
,,,,:, sämnade min herres Moder frw Bri[t]ha Här Giöstaff oisåns päå 
• . Brånäss och Bleff förd till wadstena och Bleff Begraftuen hoss 
sinn herra: 
39- 1573 

/iö//i änke dråiijngen sju syster frzv cBes Brcllåp j ståk- 

, „ ,^ _ Jiallni och då j milhn inandan vek tjsdagen j BroUopcdafsam- 
fiede deres syster janifrzv anna gustafz dåter dan^' 

' Skall vara Juli. 

= Afvea här fdskrifninj; för >//,• S. Jakobs afton = '*'j. F. Ödocr-^ upp.-er 
emellertid i sin pa autentiska handlingar hyg-;da skildring af Ilogenskild Bielkes 
moder, alt bröllopet stod ^-^:^. (Vesteroötl. Fornniinnesföns tid-^kr. D»-- lo ^ 4) AV 
uppger ;■ 6, .hu: ^'^5 (tydl. efter fr,reli.i,ri.ande anteckning). 

' Årtalet synes vara senare ändradt frän ett ursprungligt ijjr. (Tämfur i fort^ 
»samma ar 71..) 1571 inföll Kristi himmdsfärdsdag ^'4 ^//r. upn.-er datum 
men ej dödsort. ' ' ^ ' 

■* --l/ir. uppger '^/n 1570. 

5 Ödberg uppger '"l^ (a. a. s. 8.) 

" Anteckningen är senare öfvcrkorsad och därvid är med 1 joo-tal^^siil 2 anteck- 
nadt: >detta stycket kan jag ingen reda fa pa.. — .-hu: uppger att bröllopet stod 
,.., som 1573 intöll pa söndag. 



159 

samma år affsåmnade min licrrcs Bror hcr stecn Giöstesän 
på ströms halm hoss Enke dråttningeii och Ijlcff l^cc^raffucii i 
vastena:' 

Samma år bleff her hogenskiäl liiå[l]kc her Giöstaff Baneer 
luir Chkass Bialke förskikade Aff Koni^cn till Tåland. - 

1574 [Pag.] 40. 

Den 17 Januarj hölt min herre sitt bröllop på tårppa 
Samnia år den J^^nij^ J^leff her Karlus affhugggen i Ståk- 
hålm 

■■ • ■'. 1575 ~ " • . 

f 
- ■ ■« 1575 41.' 

Den II septembris BleiT Min sån Giöstaff •» födh på hörningz- 
hålm som klåkan var vid 4 Effter Middagen och var En söndag 
Tiv//' skytffis tck)i och 7vay 7c>2Jd S dcigt' gaiiia/It 

Samma är den 16 septembris Bleff min S)'stcrs frw Annas 
dåtter Junfrw Kirstin födh Mellan 9 och 10 om Mårgonen på 
äkeröö 

sauima åar Jiollt frio iiiagdelF^£\)ia på Berkvcr sju dåter jiiin- 
fm Kjrstjn Wålles Bröllop uiåd åke jaha/isån dan 6 jioiceinB'" 

aiiiio 82^ . . 42- 

Giöstafif Baner ocli her Ture biålke"" 

for hårtig Karll %ot thill tysllaiid viäd sju först jiie 
inarjja 

1582 

Kom Greffue Erik Med sin Greffuinne ifrån Tysland till 
Ribbehälm:? 



' A/ir. uppger att han dog utomlands 1593. 

^ Enl. ÖJlierg aterkommo de efter ett hälft års vistelse i Polen i början af 
sept. 1573. (A. a. s. 8, 9.) 

3 Charles de Mornay halshöggs som bekant '',9. j 

•* Hur är med i700-tal3stil i tillagdt: ».Stenbock». 

^ Anteckningen är öfverstruken och därvid är med 1700-talsstil 2 på ett senare 
inklistrad! blad tillskrifvet : >det förstår jag intet.» De tva pa berättelsen om 1575 
närmast följande bladen äro bortklippta. — .///;-. bygger sin uppgift pa föreliggande 
auteckn. (Se Natt och Dag, tab. 54.) 

^ Med en anteckning å de bortklip])ta bladen sammanhörande namn, som 
sedermera öfverstrukits. Öfverstrykningen är gjonl med samma bläck som i det 
of\an tillagda »anno 82» och som i Malin Stures följande anteckn. 

7 Ilrik llrahe gifte sig enl. .//;;■. o. /uJJ. i Tyskland -■• o 15S2. 



nv^ 



' .1 


■y . 


n 


. 'firr 


'i/c. 




■/"irrjj 






v, • \\\\\ 


;^^ 




<••":■: v 


*A 





.1, » 



i6o 

Samma åår Affsåmnade Frw anna Giöllcnstiernna' pä sin 
gård ]£edeby dem jr inaj 

Samma år Den 2§ ;/(?7ivembris'^ hölt Enke Dråtningen her 
Arffuid Giöstesåns Bröllop i ståkhälm med Junfrw Karin Mansa- 
dåtter 

43- ' '. 15S2 

hölt Konungh Johan Casper Tisinhusers Bröllop med Jumfrw 
Mertha här Gabriellz Christiersäns^ Dätter j opsalla 

1582 

sania åar Bllef vijn systi[_r'] frw Mixrgrctes san jaJian fod 
på opsalla dan ip ag7i>stj 

och dån 12 septcmBcr Bllef min syster fnu Kjrstjnes dåter 
föd j Opsalla jåntfrio Diargrcte^ 

44- 1583 ' 

Den 1 1 Martij affsåmnade Minn herres syster Junfrw Mar- 
gretha Giöstaffs dåtters på hagha: hoss sin syster Greffuinnenn 
frw sissella och bleff Begraffuen then 7 septembris i vastena 
dit min herre och jagh fulgde Liked t 

Samma år den^ affsåmnade Greffuinnen Frw Beata på 

Rebbehålm Och bleff begraffuen J sin sochnna Kyrchia 

^'Vffsåmnade Och på samma tijd En frw Jibba^ sån Giöstaff 
Flemmingh på rydBoJiållni 

Samma år den^ september Affsåmmnade den höghbärnna 
frv Cathrina Sueries Rikis dråtningh på ståkhålms slått 

Sama åår bleff Greffue Erik her Anders skitt her Magnus 
Bra Och Her Erik Biälke aff kongen förskikade till Engelan 

45- Same åhr blcft" päbudhit att både bönder och andre som 
Crononiss godz besitte wille schulle lösse aff konungen en bonde 
rätt och sedan Man effter Man obehindrctt besitte gårdarne för 
schatt och skuld, och ner ordningen bleff giordh på 3: 4 eller 5 



' O är sennre ändradt till y. — llon var eul. A)ir. g. in. Mans Iwarsson 
(Lilljeörn). 

* UrsprungliL;cn har statt ».septenibris> A)!r. auger ej datum. 
3 Oxenstierna. 

•♦ Enl. Anr. föddes Margaretha Baner '^,'9. 

5 Här är med 1700-talsstil \ tillagdt »Stenbock». 

* =°;4 enl. .///;•. o. Ridd. (lirahel. 

' Här är med i yoo-lalsstil I tillagdt »Stenbocks». 
^ ",9 enl. A. L. 



i- 



.-;l 



i6i 

daller aff hucrtt It Smör räntha effter som lägenheten war till. ähr 
förslagitt lo daller atT huar gård Lijthen och stor ötVuer heelc rijkit' 

15S4 
Den 16 februari 151011' Drotniiig Cathrina förd frän Ståkhå[l]m 
och begraffuen vthi vpsala 

1584^ 
Sama är den 15 Januarj affsämmnadc Min Salige frw Mor 
|)cå Stägehälm Och bleff Begraffuen then 10 Januarij vlhi \'p.sala 

1585^ 

Jiollt Kiciigoi sit Bröllop j Wiis/tyiuhs mad jainfi-i^' gxoucll 
ja hans datcr dd)i'' 

och strax dar dftir döde en dra>i)ij)ig gioielles Bror j 
loäster års och en /ta nes syster dän = 

sama adr Bl/ef et Dtote zoed dan\j']ke gränsen och :oar 
djt 7odra [.-] 

af dj da fl ske har pä)- axe Jiåfmeste\_r'\ njllss K as Kansellär'^ 

for drrede rjgsens rad dråj/j//g gzonell et loan Backoi och 
Kanna tJiell -,00g tJiell hopa 

22 llödjg viarker — lo^i^. llod 

än et förgyllt Kredens coog 

lö I löd/g viarkcr och — I2\'2 llod 

lUlef \oärdered j {"änjnger för öji daller och :oar på 
(län tjd ry'gseji\^s'\ rad ij pär son er ^ 

1585 [Pag.] 46. 

Aft"sämnade frw IMargretha här Steen Baneers på Broo^ 
Samma åar Affsåmnade och frw Margretha på skåffthe b\'9 



' Detta stycke är möjligen ikrifvet af sainiua hand, som ljjovc auteckninLjeu 
för 1529. 

' A7. o. J\i(id. upjige 15S3. Årtalet iir senare till<krit'\et med annat bläck 

' Ändradt af Malin Sture Iran 15S4. 

••21. fel)ruari. 

5 .Inr. har om drottningens syskon Eric, Nils och Ebba endast uppgiften 
*tt unga». 

* Detta tilläninade(?) Inöte, som jag ej annorstädes funnit nägon uppgiit om, 
skulle sannolikt slålt i sammanhang med den af rådet i Västeras ','3 I5ii5 föie- 
slagna giftermälsunderhandlingen mellan Sigismund och en dansk prinsessa. (Se 
Meddelanden från Sv. Riksark. V, s. 119 — 20.) Da Teder L>xe doi; redan 1575 
gidler uppgiften dock troligen ett tidigare gransmöte. 

' Malin Stures anteckningar äro öfverkorsade och med 1700-talsstil 2 tillagdt 
»denna sidan förstår jag intet», och därunder i blyerts med annan 1700-lalsstil: »l'>etta 
kunde Grefwinan Ipielke läsa». Sidan är ej paginerad. 

^ Margareta Grip dog enl. Aiir. o. A7. I5S6 '°3. 

5 Margareta NilsdoUer (Winge), änka efter Bengt Slätte till Skofteby. Anr. 
anger hvarken dödsort eller dödsdr. 

1 1 — 130349. /\rstvi/'/is/orisÅ- tuiskrift i^)lj. 



(!: 



m)/\_ 






102 

saiJin aar Bf/cf palk^uioi en f:;t(y<i såiii här a fler föll jer 
och shall :cani JloiuUr j hicar i:;ärd sa llopcr af i^astcr Hyl- 
land' äftcr inantallcd ^So ii-ärder och nuid hiear ^i^drd 

tarkcd r'cg 3f lliist J0\^ pvnd 

mjöll 21 Häst JO'., pvnd 

mall t y./ I läst er 7 pvnd 

korn /./ lläster 7 /:■//(/ 

gryn 7 lläster ?' .- /:■//(/ 

h^cinlla _9-," skepv/id 

sinor 10 llästtr ii\ 4 tij)ia 

kot ochjlläsk /_/ skeh'c)id 

gärde axer joo styke 

af samma gärd Bllef for ardned t hel I nllfr: liärg en fjärde 
part lendentagendes a.verna- 

15SÖ 

47- ' 15S7 

Den Januarij bleff Min Bror Greue Måreesa sån Suanthe 
föd pä hörningzhälm^ ( )ch blelT döpt then 26 fe/>r:etrr/j 

Sanmia ar den 5 Fcbruarij hult Min S\'stcr Vvw Sirid Sin 
dåtter frw Karines och her Christers + BröUop, på sallstad 

Sania är AtTsänmade .Min s\'ster Frw Annas Sän Per ]iiäll-:e 
Den aprilHs /,/ :ell/'asa'> 

Sama är den aprilHs alTsämnade Her Erich Giö»llenstiernna° 
på äåråss 

Sama år hölt Enkie drätningen her olaff Giöstesäns Bröllop 
pä Strönishålm med Junfrw Ingeborg Bonde Den 5 Alartij? 

Sama år giordes en hielpcgiärd till förstens skep och skulle 
wara \6 Bönder i huar giard skatta och Crona^ och Hoper pa 
hzear gärd m joll — I3 shäf^er mallt — 2 skaper gryn — / 
shäpa smör S marker kot och flläsk — i pvnd S marker 

' Sknll v.irn >gyllaiul>. 

- Anteckningen är öfverkor?aJ. ocl\ därvid har 1700-lalsitil 2 tilliii;i: >Detta 
furslår ja;; intet > 

3 i-;,ii_ j^i_^ o^oni ei vippger ort, °-Vi 
' ■• Horn af Aniinne. 

5 rå Salsta enl. .1 /:>■., som ej upjiger manad. 

6 »Erich» tillskrifvct nicil annat bUick öfver »Xilz», foni är utstruket. L> är 
senare iindradt till y. (Jämfiir not S.) Knl. A/n: dog Krik G. '"9 15S6. 

' Afven här felaktig ärsuppgiU. Ingeliorg Bonde dug enl. .!/.■>■. i barnsäng 
'■•/i 15S7. (Jämför dock här nedan under 15S7.) 

^ Denna anteckning är tillskrifvea med samma stil och bläck som a det till- 
fogade bladet för iS^o, en stil som äfven ätertinnes i rättelsen till anteckningen 
här ofvan om Erik Gvllenstierna. Hela stvcket ;ir senare ötverkorsadt. 



87. 

I 5 87 [l'.iä-]4S. 

l^ciiii blclT lu.Ttii^' Carlz förstinnc ftirUissat ocli _c;'lk1 

jjaff henne Va\ Sån och r>lerf här Twre JJiall^e och hans frw' 
lörorchiadt aff Kongen att sta till fadder i ].)ratnin;.;ene.s stadh 

Sama ahr war I\.(_)nc^ea J vastena 

Sania år for IIcrtJL;' SiLjisniundus och fröikin Anna till Tå- 
land: och den 24junj- l>lerf hertig SiL;isnuindus vthropat Konungh 
till Påland. 

Saninia år Den 12 Juni affsåninade frw Jngcborg her olaff 
giöstasåns på Lena:^ Och VAqH begraluicn Den 26 Xouenbris 
dar vid Lena: 

For min herre och Jagh der ifrån till hornborgh^ 
och den 30 Noucnb. kom f rök in .Vnna och frökin IClisc- 
bet der till oss och fulgde oss till tarpa. 

13SS 

■:c(rr s<iiiih'Ir:^'d fra)i tartrtc {.') j stakJiålliii ocJi tJicHBicdc 
(It icd}-L K:i!gen Bistånd j\^e j mot rvscn iiiiul i M Iiiciidrcd 
t:<.'ScH man och at dj lojllo llef)-t'rc lians K M Jiallcr Oth /lans 
K .1/ sä)i m:'s/co'iOen^ 

anno SS zoar e)i hård pcstena\ji\se j Stakliollm ocli JlUrsttdz 
j rjkal'^ 

1588 

Den 21 Januarij hölt Kongen her Chlass l^iållces Bröllop 49- 
med Jufrw IClsa Johans dåtter i Kalmaren, 

Fastelagz söndagh der l^ffther höltz her steeii Giöstesåns 
15r(JllL«p i Kalmaren. 7 

S.imma år Den 4 aprillis affsånmade Konungh fredrik i Dann- 
marck: 

Den 31 ^klartij affsånniade frw Alargretha^ på Kafflåås 



' Ur>;prun{^ligeii har statt >l"i:ir> (ämlradt till >han?>) il'\vre> (andraut till 
»frw») och »liiälke» (ölVerstrukct). 

^ Skall vara ',8. Furst '-/y lämnade Sigisnuiiul Svurige for att fara (U"\er till 
1'ulen. 

^ Jiinifor här ofvan under 15S7. 

* \'id Ilurnbor^asjöii i \'ästeri^ötland finna^ ruiner af ett i;auimalt stenhus. 

- Tartarernas khan erhiöd siij genom sina siindcimd i iui\-. att med en h;ir 
af 200,000 man infalla i Ryssland. (Se: Aiilqvist. Om aristokratiens tVirli. t. 
konungamakten under Johan lihs reg., Il, s. 2S. 1S66.) 

"" De tvä af Malin Sture skrifna anteckningarna äro senare öfverstrukna och 
den sida de up[)taga ej paginerad. 

' 1700-talssiil I har liiir tillagt: >med Ihita Hielke». 

>* Tillägu af d;o: »nielliko. ' 



■i:-j< t 



164 

Sania ar Affsarnnadc frw sidonia GrclTuc Axclz Grcffinna i 
findlandli' 

Sama år Den 10 Mai] affsarnnadc Min syster frw Marc^rellia 
sån vSuanthe Biällce på h()rninf:^/.hålni hoss Min s)'.stcr ^^rcffinnen 
och på den tid var min 15 Grcfiwc Mawris och hår Ture ]3iälkc 
och Min s)'ster frw niargrctha stadhc J Pahmd 

[I'ag.] 50. 15S8 

Holt min herre Och Jagh Jöns Xilsans och ]\Ialincs- Brölloop 

på tårppa X}'ilrs dagh : 

Sania år den 21 Januari wovc wij pa patarp J Jumfrv Ihåtha 

Giölthes-i och Knuth Jönsåns Bröllop-* 

Samma år den 25 hY-buari h'ur Min herre till Kalmareu till 

Kongen och kom dår i frän till tårppa med sampt her J^rik 

Sparre Påscha affthan som war den 5 apriU^ 

alYsåmmnade frw ALargreta på KaitUass den 31 Martij^ 
Then 28 kom iag till hågnetarp till härtig Carls förstinne 
t/ä/i for jag tel I iiiai-ja Iiallijt t J tel I Jorsljiioi och 

där jfr (hl dä)i 

51. i?8'^ 

Dån 21 Januarj bleff Jungfru 15rite G>ites bröllop 
hålledh på Tå t år p medh Knut Jönsson. 

Den 31 Marsi döde fru Margreta Johan akesons på 
sin går dh Kaflås 

Den 25 aprill for iagh till hertigh Karls förstinna 
till hcgnetorp och den 2 Maj for iagh frän forstinnan? 

52. 1589 ■, 

Den 18 aprill bleff hårtig Johan föd emellan 9 och 10 för 
middagen på \'psala. 

Sama år den Juli foor Kongen till Råilla och dår mötte 
Kongen J Tåland sin här fader 

' I juni niånud cnli^jt Ridd. (I.cweiiliaupt.) 

° EU ord utplanadt. Ilar ihdyiavarandc personer ha ej kunnat idenlitiera^. 

■^ ö är senare ändradt till y och s iill>krirvel. 

* Anr. uppger ej datum för Knut Kurcks och Brita Gyltas bröllop. 
5 Påskafton inföll år 15SS den ' 4. 

* Denna anteckning är öfverstruken; den återfinnes här of\an och här nedan 
under 15SS. 

' Innehållet i denna grupp af anteckningar fiir 15SS återfinnes här olvnn 
med undantag af data f ir den sista. Ilujentorp i Valla hd och Marieholni i Vadsbo 
hd tillhörde båda £edan 1571 hertig Karls furstendönie. 



165 

Sania lijd ihen 25 Juli f^r min herre frän låri^pa och til! 

Stäkhalni der ifrän och till Räffla 

Sama ar kom kongen tilbaka lL,^enn Ifrän Ivällla 

sojinna äiir af Siiiiiiicde Iwrtj;^ Kaills Jorstjiie pa dskells- 

tagoi^ diiit . och Bllff Bcgi-ajiciii dim j 

stragiiäs. 

for fr(')kin .Vnna till Pälandh ocli fölgde min S_\-ster 

fru Sigrid henne di t - 

Samma är bör i ad e \vi först a t byggda pä häliön 
Sama ar den^ nouember bleff min l^roder här Carl 

St ur ens bröllop i N\'kiöpingh-* 

1592 53- 

Den 21 Januari bleff kongh Johan Siuk på Ståckhäms slätt 
Och Den 17 Nouember vidh 3 Effter middagh äffsamnade kongli 
Johan pä stäkhålms slätt 

Sama är den 17 Januari Bleff min s}'ster Frw kirstines datter 
Sirid födh om märgonen som 7 sloo^ 

Den II Martij'^ Bleff konung Sigismunduses BÄillop hällit 
i Ivrocho med denn högbärnne Fröikin anna aff i)sterrike. 

Sama är den 14 Alartij Affsämnade min J^roder Greffue 
Mauris pä hörnning/diälm om Märgonen När 8 slogh: 

Den 4 Juni 7 Bleff han begrauen 1 Mörlce kxTckia 

159^ 54- 

Den 27 Augusti höltt härtigh Carll sitt bröllop med Fröikui 
Kirstin Aff hälsten, i X\'kiöping och ditt \'ar min herre förordnat 
i kongens stadh. 

Sama tijd ladis vth där i N)-kiöpingh i förstens ]<iöke och 

kiällar tyska daler 15 

dee holstenske tromcther 5 

de suenske tromether * 10 ' 

' Säkerligen felskrifning för Eskilstuna, där Maria af Tfalz do:;;. Hennes 
dödsdag var °* 7, Eskilsdagen infaller *, 1.. Hon hegrof:- ''' e. 

'"■ 1 )cnna anteckning är senare ufverstruken. 

3 Kid. Kl. '',,0. 

■* Henna anteckning är senare öfverstruken. 

- Aiir. v.jipger alt Sigrid lianer fiiildes pä Djursliohn, men har ingen uppgift 
om datum. 

'-" ^kall vara -' 5. 

" Kl. har ej upjjgift om datum. 



\ \\l 



^^ 



i66 

Fcdlc och Lutlic slaf,^'irc 5 

liatzuncr 4 

I härbcrgit värtlinan lO 

Sania tijd holt f(ir.steii har Mauris stcnsaiis ]5röllop nicd 
Junifrw AnneHn' Ken t)-sk Juiiifrw diiii ,"• septcmlh-r 

Den 9 Scptcmh>cr fur min herre frfm X\'lci(ipin_yh ocli till 
Kong-ea till Stakha|l]ai: 

['■•^i,'-] 55- 1592 

Affsänmade l'^rw ]'>rilha pä siian.s(i- 
l)en 15 AuL^nisti for Jagh till åkerö till mina S}-strar: 
I '■. Den 15 Deceinbris for Jag" frän lutliön och till tallegarn och 

fuldis Frw Karin och Jag till täliöö^ till härtig Carclz förstine 

att vara hennes Nad fölghactig til Stakhalm: 

56- Anno 1618 thcn 22 h^ebruarij Afsonmadhe i Ilerranuni denn 

Höghbårne Grefuinne niedh Gudz Xadhe hLlizebecht Ixnxnn fur- 
stinne till Ijruiulzuijck och Läugneborg, Grefuinne till Wijsingz- 
borgh, fruu till Lindhollnienn och .'\lfuani.+ 



' Amalia* von llaIzfeKl enl. Ridit. (Lcwcnliaupt). 
" liar t'i kiinnal identifieras. 
^ Seilerincra ämliaiU till »taliee». 

■* Anteckninjien iir skrif\en med en diit'\eii handstil, suni ej fJirekouimei 
r.nnat ställe i släkthokeii. 



■t -.'1 



l67 



Till Axel Oxenstiernas ungdomshistoria 

, , Af Nils Ahnlund 

Vår störste statsinan nedaiiiör tronen salcnar en bioL^rafi. 
Brislcn ar päfallandc men ingalunda svårförklarlig. Ty en tram- 
ställning af Axel Oxenstiernas lif och verk måste sjiillTallei svalla 
iit till en universalhist orisk bredd, och materialets rikedom ter 
sig öf\'ervåldigande stor. Här föreligger emellertid en bestämd 
skållnad mellan hans )'ngre och iildre dagar. Lika jåmnt och 
}'mnigt ilöda l-ciillorna naturligtvis icke, och sårskildt för de tidigaste 
åren åro de gifvetvis mer sparsamma och svåröf\'erkomliga. 

Axel Oxenstiernas ungdomsculen, i sxiinerliet hans owanhgt 
k'ingvariga utländska studieresor, ha också endast helt obetydligt 
beaktats af vår personhistoriska litteratur. Utöfver de knappa 
notiser, som Fryxcll och Witsch^rcit ha att gifva. tumes egentligen 
intet. Och livad dessa författare berätta grundar sig uteslutande 
pä uppgifter i minnestal och parcntationer, hufvudsakligast den 
rätt bet}'dliga äreminneslitteraturen vid nk'sdrotsens döel 1640 och 
rikskanslerens 1654. Det är sant, att denna i det väsentliga återger 
en fullt säker släkttradition — utan misstag är den dock ingalunda 
— men den kan ej tänkas lämna annat iin fragmentariska atttyd- 
ningar. Det retoriska är hufvudsak-en i denna mituieslitteratur, och 
därnäst den moraliserande' tendensen. Siillan forsunuiias tillfället 
att framställa bröderna Oxenstiernas studieår och resor som \ackra 
mönsterbilder, hälsosamt kontrasterande mot samtida öfverdad och 
tygellöshet bland ungdomen. Kändt är vidare, att biografiska data 
från samma tid ofta äro osäkra och ofullständiga. \\\\ kännare 
af de oxenstiernska arkivskatterna. Son ä nu uppger också (i sin 
skriiå Axel Oxe)isticr}ia ot/i ha>is />roc/i-/-),' att vi icke \-eta mN'ck-et 
om de båda brödernas lif under deras utrikes resor. 

Med tillhjälp af i tryck tillgängliga universitetsmatriklar, be- 
varade disputationsprof och gratulatiemsverser m. m. k-an man i 
dess hufvuddrag bestämma den ilerariga studietiden i trämmande 

• llciiiulals FolkskrifuT. 7S. 



'-v A KIT 



v/ 



I>l 



1 68 

land. Redan därmed korrigeras ej oväsentligt vissa traditionella 
utsagor, bl. a. den, att Isak' Rothoviiis skulle varit brödernas 
lärare.' Men visserligen mäste en sk-iklring af dessa betj-dL-lsefulla 
läro- och vandringsår bli nog s;l schutnatisk, om den ej kunde 
bygga på andra källor än de nu antydda. Samtida eller senare 
bref kunna emellertid utfylla bilden. Sa har en utförlig, med 
ganska mycken karaktär och friskhet gjord up])teckning af den 
egentliga peregrinationen icl-ce alls observerats. Den reducerar 
betydligt den vanliga uppgiften, att Axel och Gabriel under sin 
resa besökte de tyska furstehofven, men ger i stället en inblick i 
tiden och tänkesättet. 

Utan allt intresse är kanske därför ej ett försök att följa 
Axel och Gabriel Cxenstiernas öden frän deras faders död och 
fram till den tid, tia de begynte tagas i anspråk för svensk stats- 
tjänst. Den miljö, hvari de då lefde, dé påverkningar och impulser, 
som de då fingo röna, korteligen, dessa utbildnings- och utrust- 
ningsår voro helt visst för dem och i s}'nnerhet för den äldre, 
Axel, af en ganska stor bet\-delse. 



Den 1 8 januari 1597 afled Sveriges rikes råd och kammarråd 
Gustaf Gabrielsson, friherre till Fiholm och Rinkcstad, och blef 
följande månad begrafen i Jäders kyrka. Med honom bortgick en 
berest och erfaren herre. Hans namn är ej förbundet med tidens 
händelser pii samma sätt som åtskilliga hans ståndsbröders, men 
som fullgod typ för en svensk adelsman under 1500-talets senare 
hälft står han ej mycket tillbaka för andra. Vid pass tjuguårig 
— han var född 1551 — hade han aflagt sina första mandoms- 
prof under de r\-ska fejderna och sedan begifvit sig till Neder- 
länderna, där han halfannat års tid tjänat under Wilhelms af 
Oranien fanor. När han i september 1575 lämnade dennes här, 
erhöll han ett öpi)et bref, som betygar hans mppriktiga, tappra 
sinnelag och ärliga välförhållandes, lian hembjöd så sitt svärd 
åt ungerska hären och återvände efter sex års bortvaro till Sverige 
under de sista åren af 1570-talet.- Efter hemkomsten uppehöll 

' Häremot opponerade sil; redan Tc'f:i^stri'.'/! i Vila cl nierita M. Ifnr.ci B. 
Rotliovii, diss. Abo 1790 t'f. 

- .\xel O.xcnsliernas ei;enluitulii;:i personalier iif\er sin fader (Upjis. Univ. hil)l. 
X 2S+ k) och Isak Kothovius' likpredikan r.lVer fru Barbro Bielke, 1624. — Wil- 
helms af Oranien ofvanniinuida bref. dat. den 21 sept. 1575, finnes bland »Skrif- 
velser till Gustaf Clabrie^sun» 1 Rikjarkivel. ie)xensuernska sanil.) 






i!o>! 



169 

han sig- först vid konung; Johans hof. Där vistades som hoftärna 
den unge Barbara Axclsdotter Bielke; hennes mor, af Posseiitten, 
\'ar en tid hofmästarinna hos Katarina JagellcMiica.' Hon Ijlef 
15S0 hans brud och öfverlefde honom i mänga ar. 

Under det sjuttonåriga alctenskapet föddes tre söner och sex 
döttrar. Äldst var i\xel, född den 16 juni 1583 p;i Fanö i Upp- 
land. Andre sonen i ordningen var Krister (Christicrn), som föddes 
i december 15S4, en sjuklig ung' man, som snart skördades af 
dt»dcn; flere af systrarna dogo också i tidig aldcr. Yngst bland 
bröderna var Gabriel, född den 15 juni 1587 i Iveval, där fadern 
flcre är var stäthallare. 

Liksoni sina mänga bröder hade Gustaf Gabrielsson Oxen- 
stierna undgått att kompromettera sig under de politiska bryt- 
ningar, hvarpä hans sista tid varit sa rik. Intet tvifvel Ihtncs om 
oxenstiernska släktens anslutning till hertig Karls salc. Men denna 
anslutning var icke obetingad; aret före sin död gjorde Gustaf 
Gabrielsson gemensam sak med det öfriga rådet under en \isser- 
ligen ganska lamt förd opposition mot hertigen.- Att frändeför- 
bindelser med det kungliga partiet icke saknades, behöfver knappt 
anmärkas. De inkräktade i hvarje fall icke pa den oxenstiernska 
familjens fasta ståndpunkt i nationella och rcligösa frågor. ^ Gustaf 
Gabrielsson undgick genom döden att fa skada den storm, som 
bröt lös öfver radskretsen. Hans yngre broder Johan var helt 
och fullt en hertig Karls man. Det blef han, som närn^ast öfver- 
förde ättens politiska traditioner till det yngre släktledet. 

De sista aren hade herr Gustaf allt mer dominerat inom släk- 
ten; han var da dess huf\ud och medeliuuikt. Efter hans bröder 
Eriks och Bengts bortgång alag honom som förmyndare omsorg-en 
om den förres nio, den senares sex barn.-^ Det vill förefalla, som 
om de tlesta af dessa åtminstone tidvis uppfostrades hos honom. 
Ocksä var hans hushall eller :^hof:j storartadt; åttio personer, hans 
brorsbarn inräknade, rörde sig pä hans gärd. \'anligtvis synes 



' Isak Rothovius' likpredikiin. 

^ Rådslag från år 1596: MctKlekindeu från Riksarkivet TI: sidd. 1S3 — 1S4. 

3 J. F. af Lundhlad uppger i den 1826 ulkouina andra delen af Svensk 
riutark, att Barbro Bielke, när hon sände sina söner till Tysklaml, förutsäg, att 
hennes slakt >redan tagit för betydande del i tidens händelser, for att, vid en ovän- 
tad utgång däraf, kunna strattlös gå ur den började striden >. Det må vara sant, 
att .\\el Oxenstiernas moder tillhörde den mot hertig Karl fientliga Akerögrenen af 
Bielkeätten, och troligt, att hon haft vissa familjeomsorger gemensamma med sina 
fränder, men det är tydligt, alt hon genom sin mans familj, särskildl Johan Oxen- 
stierna, stod fjärran frän dessas jiolitiska lager. 

•* Rådets formyndarebref för Gustaf Gabrielsson, dat. 15 okt. 1594. Skrifvelser 
från Gustaf Gabrielsson. 1\.\. 



.i . .1 .■ 1 



( > 



MllJl 
J i 



i.;.; /t' ''U II 



170 

han h;i uj^pehallit si<^ med sitt .^hoftoU-;- p;i hufvudi(fHlsct I-^iliolni. 
Där var också Gal:)riel Abel, sl-colniästarc cllcr prcccptor for licrr 
Gustafs t\'enne äklrc söner, Axel och Jvrister, som i lieminct niot- 
togo sin första unclcr\isnin^- s^cnicnsanit med sina kusiner Gustaf 
och Gabriel lk'ngtsson samt Karl och Ake JCriksson.' Sa små- 
ningom bcgynte \'äl ock'sa Gabriel Gustafsson att bevista denna 
adelsskola. luiligt tidens sed afsag under\isningcn främst att bi- 
bringa den första färdigheten i latinet, och junkcr Axel blef tidigt 
den, at h\'ars omdöme Ivusinerna hiinski)to sina skrifprof ad cor- 
rigendum.- Som \i skola tuma, hade troligen (labriel ,\bcls lär- 
jungar redan skingrats, när kihohns herre i liörjan af 1597 afled. 

Axel och Cjabriel Oxenstiernas moder har det eftermälet, att 
hon \-äl skilde sig frän den svara ujtpgiften att i en bister lid 
sörja for sina barns :adliga u]iptuktan . I lon slcildras af dem, som 
statt lienne nära, sum en god hushållerska, \;ilgörande i stor stil, 
mot sina underlydande bestiimd men stillsam, med mikle ord 
och litet talande:> förmående mer an andra med häftighet och 
maktspråk. Det är Isak Kotliovius, som tecknat detta portriitt. 
Släktkärlek-en, den ekonomiska talangen, ja fromheten hos henne 
synas ha varit af mindre robust art än hos \issa andra af tidens 
manhaftiga adelsdamer. Hvaije morgon och afron sammank-allade 
hon sitt gårdsfolk och höll med dem ^herrhge öfningars', inneslu- 
tände öf\crhet, sliilct och land i sina förböner.3 Man kan, om man 
sa \ill, \'äga den gissningen, att hennes äldste son af henite ;irl"t 
lugnet och eftertänks.amheten. Om Gabriel mera bråddes pä sin 
far, sa var denne af en mer impulsiv läggning och ej fri frän 
häftighet. 

Eti kraftig hjälp hade fru Barbro i sin svåger Johan Gabriels- 
son, som efter broderns död var närmast till nialsmannadömet 
öfver hans barn och myndlingar. Han, nu den ende kxarlet vande 
bland Gabriel Kristerssons sex söner, \ar en driftig herre och redan 
tillförene högt i gunst hos hertigen. I mars 1597 uppdrogs ;it 
honom förmj-ndarsk-apet öf\er Gustaf Gabrielssons barn. Da 
han vid omsorgen om deras uppfostran och uppbörd hade att 
vidkännas åtskilligt omak, heter det i hertig Karls»brcf härom, 
sa vore det tillbörligt, att han som lon beholle något af det, som 
barnens gods afkastade: dags\erks[)eimingar, far, höns, iigg, sak- 



' l.iiikupiiii;> liihl. llisl. llaiull. ()2. Anteckniiii; ojord af Nicoliuis Gruhb, at 
hvilkciis liand i saiiimu saninicUiaiul liiinei llcm atVkrifter fr.-ln dåvarande Fiholuis- 
arkivet, bl. a. n.i.;ra kopior af hiitills okända oxeii<liernapapper. 

" Gustaf li(.'nL;t>son5 href lill .\xel eixenjtierna 24 april 159". K -V. 

2 Isak Rollivnius" Likpredikan öfver ISarliro liielke. 



171 

ören ocli bratpenningar ni. m.' luiahantla förmj-ndararvode liatle 
herr (}iistaf uppburit. Sjalftallet blef lian också målsman for 
sina öfriga föriildraliisa Ijrorsbarn. De m}'n(llingsmedcl, lian 
f()r\'altade, voro ganska afscviirda summm-, och vid liera tillfallen 
förstriickte han hertigen lan af dessa. lian var barnUis. Ar 159S 
erhöll han af hertigen befallning i Östergötland." en bes\-ärlig 
syssla, som stundom kom hans tålamod ati beiimkdigt tryta. 1 lellre 
ville han vara svinaherde än .ståthållare, heter det sa en gäng i 
en sl;rifvelse.3 

l'^i bland hans första omsorger som förnn-ndare för sä godt 
som en hel adlig ätt var att utse preceptor fi>r Karl och Ake ILriksson 
samt Gustaf och Gabriel Ik-ngtsson, som i början af ar 1597 befunno 
sig pa studiefärd i T^-skdand. Som fö>rut nämnis hade de troligen 
afrest frän blholm före dödsfallet. 

Det hade ännu icke blifvir en modesak, att den s\enske adels- 
maneen i främmande land fullbordade sin edukation. Men ovanligt 
var det ingalunda, ait de förnämligare ittiernas söner studerade 
och \'andrade nägra ar i utlandet. Gustat (Kibrielssons liiroär 
hade skett i krigets skola. Johan hade däremot, ar 15 78, kiiit 
inskrif\-a sig vid Rostocks universitet; lun- kuige han där studera- 
de, är dock icke kändt. Och seden att ligga några ar \id ett 
främmande uni\-ersitet främjade uppkomsten af en gedigen bild- 
ning, ja stundom af l\-sande l-:ulti.n"intres\sen. Man behöfver blott 
erinra om l^-ik Sparre och Tuvc Bielke. Af\'ent\'rslusten, som 
sedermera i förbund med tygellösheten ofta misskrediterade dessa 
utlandsresor, stod ännu tillbaka för allvarliga studiemödor. Här- 
till kom, att akademien i Uppsala ej kunde f\'lla större ansi)räk-, 
och att de inbördes oroligheterna ej just befordrade dess förkofran. 
Under de år, hwarom nu ;ir fråga, gar cicksa en mer im vanligt 
stark ström af s\'enska resenärer, adel och ofriilse, till det jirotestan- 
tiska Tyskdands högskolor. ■♦ Till jesuitfädernas kollegium i ]'rauns- 
berg leder en annan ädra. Att undgå de vanskliga partistriderna 
hemma i Sverige var ett ej oväsentligt motiv för dessa studieresor. 



' Karls förmyndarbref för Johan Galorieljsoii, dat. Arboga den 2 mars 1597. 
i Upps. Univ. bibi. I-] ii^S a. (f.kasanilingcii). 

^ Karls brof. dal. Nyköpin;^ don 9 maj 159S, i sanmia band. 

3 Johan 1'iabriolssun till Kammarrådet, dat. Xorrkiipin;.; den II :idi l6oi. 
pamma band. (koncept.) Klera skrifvel^er fr.in Johan GabrieU:;on linnes i J.inkö- 
piiii;s bibliotek, si_L;n. »Itref 2.» 

* Sv Sandaren 1904 sidd. i — 21. Jinfr Annerstedi: l'p-ala Universitets historia 
I: sidd. 77 — Si och 259 — 262 ocli ],einber;j;: Om linske mMns stiidiere-or i äldre 
tid, llistoriallinen Arkisto 15, sidd. 2Ö4 — 302. — Om de adliga och lurstliga re-^orna 
i allmiinhet se 11. Ixoseni^reii : K.irl X OiiNiaf fove tronbestignin'.;en sid. 33 och föl;.. 



'1 4 



172 

Men mera betydde, att: il[)|)sala iiiotc och den nationellt-relicnösa 
frågan väckt till lif som IcnajJiiast förr l)elKif\et af starka andliga 
förbindelser med kontinenten. Ikiraf följer, att teologien ar det 
härskande hufvudintresset vid dessa studicfärder. Några arti<jnden 
senare, och den var det icke mer pä samma sätt som förr. Ilar 
gar gränsen mellan tva adelsgemn-ationcr. A.xel Oxenstierna till- 
hör den förra, hans söner den senare.' 

Ett latinskt: bref Iran den unge Gustaf Ijengtsson, dateradt 
Arnstadt den 24 april 1597, iir det äldsta bevarade dokumentet i 
rikskanslerens stora brefsamling. Gustaf Ijengtsson uttrjxker här 
sin forho})pning, att också .Axel snart matte anträda sin studie- 
resa och sammanträlTa med kusinerna i T}'skland. Till preceptor 
hade de nu fatt en student frän Viborg, som mot etr gage af 
hundra daler trädt i deras tjänst. A( universitelsmatrikeln i 
Greifswald, där de fyra Oxenstiernorna samma är inskrcfvus, se 
vi, att denne preceptor \-ar en viss Xicolaus Magni; nnijligen var 
en kort därefter inskrif\-en l'elrus Magni en broder till denne. De 
adliga ynghngarna åtföljdes dessutom af en ;famulus» och en ipuer 
nobilium», bada svenska studenter och \id akademien inskrifna. 
I inskrifningsafgifter betalades tillsammans iS mark. Iläraf kom 
p:\ de f\Ta kusinerna ej mindre im 16 mark.- 

Mera karakteristiskt är ett annat bref, visserligen odateradt 
men säkert frän samma är. lirefskrifvarna - — underskrifter sak-nas, 
men allt t}'der pa alt samtliga resenärer äro atsandare — bedja 
»de unga junkarna pä Fiholm^ att mottaga broderlig hälsning 
jämte önskan om lycka och välgång i dessa farliga tider. Med 
minnet af de forna glada dagarna följer också längtan att gemen- 
samt få tillbringa de återstående ungdomsåren och med kamrat- 
ligt umgänge lätta de besvärliga studierna, :hvilke numer fögo 
lustighet med sig hafva utan stor mödo och arbet, och bedröfvas 
ofta ungdomen.-). Ty det ar sant, som Ilesiodus säger, att dygdens 
rötter äro kärfva och bittra men dess frukter Ijufva. s^Därföre låt 
oss fara fort uti studering och med all llit planera uti denna träd- 
gården, hvilken med tiden icke allenast frukt och gagn utan ock 
lust, ära och beprj-dning varder oss samlandes.) Så följer till 
sist en lockande uppräkning af märkliga tidender frän Ilögtyskland: 
i Augsburg har en ung man stått upp frän de döda och profeterat 



' I Danmark \ar forliållandct likartadt: jinfr l"ricU'iicia: Adelsvxldens sidste Dage 
sidd. 52 ((. 

" Altere Univcr^itatiinatrikcln. II Universität Greifswald ], sid. 362. 



I?' 
- -'I 



i ■ .y<. 



1/3 

ftirskräckliga ting, ibcsyniKTligcn ni>'ckct om turken ; teclccn lia 
synts pa hininielen, andra miraklcr alt förtiga. ' 

Dock dröjde det ännu år, innan fru J5arhro.s söner foretogo 
sin studieresa; ocksä kuiule väl (jabriel ej ha hunnit öfver den 
första undervisningens stadium. En u])pgift af senare datum, atr 
bröderna under Jonas Rothovius' ledning n;igon tid studerade i 
Uppsala, innan de reste till Tyskland, måste afvisas. - Svårigheten 
att inom landet finna en fullt lämplig preceptor torde ej ha varit 
ringa. Valet af en sädan uppsköts därför gärna, tills man vid ett 
friunmande universitet i samråd med professorer och kända lands- 
män hade de största möjligheterna att utse den lämpligaste. 

Af de tyska universiteten var som bekant Rostocks högskola 
den, som vid denna tid företrädesvis besöktes af svenskar, [ohan 
Gabrielsson hade, som ofvan nämnts, i sin ungdom studerat dar. 
Rostock var br}'ggan mellan den svenska protestantismen och 
den tyska. Ljuset vid akademien var den berömde, da tämligen 
ålderstigne David Ch}'tr;eus. lians intresse för Sverige är lielcant. 
rians litterära förbindelser med hhäk S[jarre, hans påstådda stora 
inflytande på svenska kyrkans hållning gent emot konkordie- 
formeln 3 och ej mmst hans personliga förkärlek for svenskar 
i Rostock är här ej platsen att närmare ingå på. ]\Ien ior cien 
lifliga andliga samfärdseln mellan Sverige och T}'skland, som till 
stor del förniedlades öfver Rostock, var Ch\'tra;us ej den ifrigast 
verksamme. Det är svensken Petrus Johannis Gothus, som här 
inlagt största förtjänsten.-* 

Fördrifven från sin kyrkoherdebefattning i Norrköping på 
grund af sitt motstånd mot liturgien uppehöll sig denne man 
under många årtionden i Rostock och blef den d;u varande s\enska 
koloniens hufvudman, »quasi splendor et lumen omnium in ipsa 
Academia Svconums.5 Outtröttligt verksam som bearbetare och 
öfvcrsättare af tyska teologiska skrifter kan han ej tillskrifvas 



'■ Ijland Barl)ro Bielkes ])apper i ]\A. Att ])rofvet är frun 1597 synes däraf, att 
diiri talns om >lillkommande ar, som äre gS, qq och löoo». 

" Petrus Petri: Mcmoria J.iictuosa 1040 (mamiskript). Se Wieselj^ren : de la 
Gardicska Archivct X: 34. — Jonas Rothovius inskrefs 159S i Rostock och ^ippe- 
liöll sig dessförinnan endast en kortare tid i Uppsala. En annan uppgift, att Piarliro 
Piclke efter sin mans död anförtrott Isak Rothovius sina söners undervisniiii;, är 
lic\islit;cn oriklig. R. sliger siiilf — i likinedikan ötver Jiarbro Bielkc — all han 
{v[>i i()04 hirdc kiinna henne. 

3 11. Lundström: Skisser och kritiker s. 102. 

■' //. Sc/uil/cs undersökning om Petrus johannis Gothus, nyss offentliggjord i 
festskriften lill Hugo Geber, var förf. obekant vid nedskrifvandet af denna uppsats 
våren 1 91 3. 

5 Gabriel Gustafsson ttxensticrna i siti reseuppteckning 16C3 (närmare om 
tleniia nedan). 



174 

någon egentlig litterär själfsiiindigliet och egenart. Men hans 
kulturnit var af det brinnande och liiingifna slag, som ej dämpas 
af några vedervärdigheter, ekonomiskt triingmäl och små féirhiil- 
landcn. l^e ilesta af honom ofversatta böcker, traktater och trtisic- 
skrifter äro, det anges uttrjxkligen, utgifna ])ä uittcjlk-arens egna 
bekostning:>. I de länga loretal och inledningar, som han oftast 
försåg sina böcker med, visar han sig som en mera originell för- 
fattare, full af hänförelse tor fäderneslandets själfständighet, kultur 
och språk. :>Vi äro inge lifegne trillar f(jdde men el t fritt folk 
till lag och rätt^> skrifver han i en tilliignau till prinsessan Anna. 
Der är Uppsala nuite och '.vart n\a lorlnnid med Gutlv, som gifvit 
anledning till dessa hans ord. lians stil har en ålderdomlig, med- 
vetet arkaiserande tendens. Han vill återställa språket till dess 
förra renhet, som alltmer förvanskats genom ;-allmogans ovisshet • 
och »de danskas tungomål och böker.. De svenska reformatorer- 
nas skrifter, af hvilka han utgaf flere, synas ha varit hans mönster. 
Men hans dedicerande företal hade också ett mera praktiskt s\-fte, 
det att tacka hans svenska vänner for bekommet untlerstöd och 
:.hederliga föriiringarv ; en viss bedröthg ton, som genomgår många 
af dem, må ursäktas af hans ålderdom och sjuklighet. Hans för- 
bindelser i hemlandet voro omfattande: medlemmar af ktmgahuset, 
ett stort antal adliga ätter, särskildt adliga fruar — bl. a. af 
släkterna Baat, Soop, Ikmér, Tott, Bagge och Oxenstierna ■ — 
samt många ofrälse handelsmän, räntmiistare och tullnarer i Stock- 
holm och Söderköping. Bland Petrus Johannis ibevagna befordra- 
rinnor» var också fru Barbro till Fiholm. ' Redan innan hennes 
söner lämnade Sverige, torde det ha varit öf\erenskommet, att de 
skulle inackorderas hos Petrus Johannis i Rostock. 

I vårbrytningen 1599 afreste Axel, Krister och Gabriel Gustafs- 
söner Oxenstierna i sällskap med en af faderns trotjänare, Nils 
Larsson, till Rostock. Resan ställdes öfver Danmark -; vid Rostock- 
färderna var ofta vanligt att först resa till Köpenhamn och sedan 
sjöledes till bestämmelseorten. Köpenhamns universitet var vid 
denna tidpunkt tilltlyktsort för åtskilliga unga svenska adelsmän, som 
väl funnit hemlandets mark något osäker. IMand andVa studerade 
där några unga Bielkar. ^ Senast den 14 april var han framme i 



' Källorna till otVanslåuiulc ulL;>'irfS af cledikati. niorna till cU llortal af relrus 

Johannis Golhiis' skrifter. j 

" Emporagrius' Likpredikan uixcr .Vxel Oxensiii.rna 1655, umtryckt af Klini;- f 

spor i Sveriges adel I: ?idd. 233 — 259. I 

3 Se Rodoliihus (ioelenius' minnestal öfver Johan Turei!=on Gielke den iS nov. | 

1597: De luctu minuendo etc. llavni.e 15'jli. j 



iiiA 



11,.! 



1*. / 



'75 

Rostock, t}' denna dai^ utfiinladc Axel Oxenstierna en passcdel 
för Nils Larsson med int)-;4" till lierti!^ Karls tjänare och befall- 
ninqsnKin, att denne var stadd i ratta ärenden. ' I-\-nitonarinc^ens 
stil är rcLlau mogen och elegant, med uppenbar lilchel med rilcs- 
kanslerens s\'artydda piktur, endast m\-cket liittlästare. 

Under ett och ett hälft ar stannade nu bröderna i Rostock', sedan 
de i april låtit inskrifva sig vid universitetet.-' De bodde hos Petrus 
Johannis, som de scd.an mindes med en viss beundran. 3 ^.\tt de med 
tacksamhet fästes vid den gamle teologen, si>m bruten af gil:t och 
värk pa kryckor stapplade till sin skrifpulpet, ses bäst däraf, att 
Krister, som dog några fa är senare, ihägkom honom i sitt testa- 
mente.-* Genom Petrus Johannis' försorg anskatTades nu ocksä en 
preceptor för de tre bröderna. Valet föll pa Jonas Rothovius, en 
ung smålänning, som sedan ett är studerat i Rostock. ^ 

Detta \'ar urspnmget till Oxenstiernornas förbindelse med 
bröderna Rothovius. Isak, som med orätt fatt namn att ha \arit 
rikskanslerens lärare, kom, som \i skola se, först senare, i Witten- 
berg, i beröring med Axel Oxenstierna och har icke \arit dennes 
preceptor. 

Rothovierna — de skrefvo sig ursprungligen endast Bergeri 
efter fadern Börje, kanske ocksä efter sin välgörare Laurentius 
Bergeri — voro af en som det säges ursprungligen tysk släkt och 
födda i Mederstorp i Angelstad, Sunnerbo härad; fadern var bonde. 
Berättelsen om deras skolär i Växjö. Kalmar och Linköping är 
för tiden belysande. Tack vare sina goda hufvuden och sin friska 
seghet togo de sig fram trots försalcelser och hardt arbete för 
bröder, tidtals förlorande hvarandra ur sikte för art sedan nästan 
af en tillfällighet återfinna hvarandra. " Rektorn i Linköping, 
magister Laurentius Bergeri, fäste sig vid )'ngiingarne, antog 
Isak, som synes ha börjat sina studier nägot senare iin brodern, 
till sin alumn och underhöll honom några är i Upi.isala. Jonas 



' lUand Ilfirbro liiclkcs jiapijcr, RA. — GiHlaf Gnbrielsson knllar homjm i elt 
bref miin trotjänare och landbofogde ärlig och ftirjtåndi;.; Nils Larfson». 

- Daae, Matrikler över Xordiske Sluderende ved freiamede Univer^iteler I. 

3 »Nos oiimes ipsius jiopulares iiiaxiinoj.ere cum colebainus, qno cullu ipse 
etiam ccrte dignas est», safter Galiriel (_)\enslierna (^Kjiistola etc. lu Julii A:o 1603). 

■* l'etrub Johannis Golluis till A.\el Uxen;tiei iia, dat. Rostock S juli 160S. 
Oxcnstieriiska sanil. RA. 

5 Petrus Jona; Angennannus' likpredikan öfver Jonas Rotlun-ius. 

** Se hiironi Wieselgrens pa sin lid beundrade skildring i Sveriges sköna litte- 
ratur 111: sid. 17 — iS, soMi dock icke är fullt korrekt. W. uppger som sin källa 
Gahms Archivuni Sniol. å Upiisala Uni^■. bibi.: torde afse serien Lärda .Sniolandi. 
Gahnis uppgifter grunda sig pa Petrus Joiue Angerinanni lik]>redikan. — l)en bästa 
saniniantaltningen af Isak Rotho\ius' iif linnes i Caipcbn, Finsk biografisk hand- 
bok II. 



"I ■ -■ 



' •• . i'} 



■i'.'-., >-;i 



176 

däremot 1'ick, uiuKTslödd af biskopen i Viixjö och kyrl-rohL-rclcn 
i hemsocknen yVnj^elstad, snart företaqa en studieresa till Tyskland. 
När han nu anloc^s till jireceptrn' hus bröderna Oxenstierna, lä^ 
alltså Isak fortfarande kvar i U])psala. 

Under Rothovius' ledninn; och Petrus Jnhaimis' öf\erinseende 
grepo sig nu Axel, Krister ueh Gabriel an med sina studier. 
Den äldste af dem var sexton, den yngste tolf är. (Jm nägra 
universitetsstudier i var mening kunde det alltså knappt bli tal. 
Jonas Ivothovius .själf studeratle teologi och dingu;e sanctce;, d. v. s. 
exeges, och som hans lärare nämnas Tarnovius och Lobechius samt 
Chytr;eus. Att preceptorerna ofta bestämde sina diciplars studie- 
riktning, är naturligt; längre fram i tiden klagade de senares fader 
ofta därötVer. ' Men för det släkte, som fostrades i hägnet af 
Uppsala mötes traditioner, föll det af sig själf, att teologien blef 
det dominerande huf\-udintresset. Om det ocksä ej torde vara 
riktigt, livad en gammal tradition förmäler, att fru Barbro velat 
fostra sin äldste soii till präst — härtill återkommer jag senare — 
så lär det i iivarje tall ej ha skett emot hennes och herr Johans 
\ilja, när hans utländska studietid fick ett sa öfvcrvägande teologiskt 
drag. Till den uti)räglade teologiska åslcådning, som senare skarpt 
utformades under Wittenbcrgsären, fanns naturligtvis disposition 
sedan barndomen, men säkert har den vunnit i stadga under det 
dagliga umgänget med mäster Tetrus, som sällan försummade att 
öfversätta dt: upjobyggligare af de ständigt framträdande strids- 
skrifterna mot papister och reformerta, själf ett ofter för sin oböj- 
liga karaktär och omutliga no. 

Troligen är det också han som förmatt dem att frän Rostock 
styra färden just till de evangeliskes klassiska lärdomsort, Witten- 
berg. Därjämte funnos andra anledningar att resa dir. Karl och 
Ake lunksson Oxenstierna hade efter en tids studier i Greifswald 
afbrutit sin utlands\'istelse, under det att Gustaf och Gabriel 
15engtsson 1 599 fortsatte till Wittenberg. Att där fa trälYa sina 
fränder och barndomskamrater var alltså ett motiv för resan. 
Våren 1600 afied emellertid Gustaf Bengtsson i Wittenberg, utan 
att det länge planeratle saiumantraftandet blitvit af. Likpredikan 
ofver honom hölls af professor Egidius Hunnius. I denna beriittas, 
att den unge mannen, ehuru tillhörande en högförnäm svensk ätr, 
lefde så godt som inkognito med sin tjänare; knappast någon kände 

' Abraham Brahe skiifvcr till sin Jon Tit ar 1620, ila denne studerade i uthm- 
det: >Det är mig Ijeraltadt, att du la^jer di^; för niyékct före i stället för sädant. 
sum ditt stånd pas^ar. 1 Htt sland kralVer ej, ati du skall blifva naj^on priist.» 
Nordman: Ter Pirahe ?id. .)ö. 



1.1 / ; 



r-^ 



■' -y ■;:/ 



■lo' 



I ;-,,'■, t, r 



Cl,. •;;,]'' 



177 

hans ädla börd. ' Hans broder (iabricl, den blifvande riksskatt- 
mästaren, fortsatte sina resor och uppehcjll sic^ bl, a. i hVankrike.- 
Han hemkom åtskilligt senare an AxA och Gabriel Gustafsson 
till Sverige. 

Krister var ej med liuif^re, när resan till Wittenberc^ foretc^gs. 
På grund af tilltagande sjuklighet hade han blifvit nödsakad att 
återvända till hemmet. Sedan krafterna där :'.terkonimit, anställ- 
des han vid kammaren och tjänstgjorde sedan 1604 \'id llottan 
under /\xel Ryning. Man dog i oktober 1607. ^ 

Isak Rotho\'ius hade emellertid nu afslutat sina up])salastudier. 
Måhända har han af Axel och Gabriel uppmanats att deltaga i 
VVittenbergsfärden. Åtminstone hnna \i tlcn 1 juli 1600 Isaac I^cr- 
geri Sueco-Schmalandus inskrifven i Wittenberg. Men först i\en 
15 september anmiilde sig vid universitetet Axel och Gabriel 
Oxenstierna och Jonas Rothovius; sä skrifvir sig den senare stän- 
digt hiirefter. •♦ Här träftades alltså bröderna frän Hederstorp. 
och här gjordes den langa resans betydelsefullaste uppehåll. 

För (Ål-x\ stränga lutherska ortodoxi, som framträdde i kon- 
kordieformelns spar med den bestämdaste protest mot alla fcjrmed- 
lande riktningar, funnos inga mer utpräglade representanter än 
\\ittenbergstec^)logerna. Ett namn som Leonard Mutter aktualiserar 
skolans mest tyj^iska drag. Vid sin högskola dominerade lian 
fullständigt. Af afgjort samma Higgning voro hans kolleger, den 
iörut nämnde lluntiius, Ivungius och Gessner, för att nämna dem, 
med hvilka de unga Oxenstiernorna särskildt uppgifvas ha trädt i 
förbindelse. Sina maltider intogo de vid Gessners bord. Han \ar 
en berömd teolog, en frejdad historiker och en s\'nnerligen kunnig 
språkman, berättar Gabriel i sin reseskildring från ar 1603. h2j 
blott vid mer allvarliga tillfällen utan äf\en under gladare stunder 
i festligt lag inhämtade Axel de teologiska fädernas lärdomar. 
Samvarons glädje förhöjdes af vin, dock drack man med matta, s 
Det är Chemnitz, som omtalar detta älskvärda förhallande mellan 

' Denna likpredikan öfversaltes af Petrus Johaniiis (lothus till ^\cnska, tyd- 
ligen p.a Axel Oxenstiernas fdranslaltande. 

^ Tit. Ket;. 156S — ibii RA. Karl IX 1602 till koiwiivj, Henrik i lrankrik^> nicu 
rekommendation för Gabriel iJengtsson Oxon-tiern.T. 1 »en 28 mar? 1605 ^krifver 
Johan Gabrielsson till drottning Kristina (Up]i-s. Univ. luhl. K. 15S a orig.Nich hc- 
riillar, att brorsonen Gabriel liengtsson länge \arit ut()mlalul^, .synnerligen i half- 
tri<lie ar vistes i l''rankrike>, samt anhåller om tlroltningens ttirbiin hi» sin gcniiil 
tur utverkande af tillstånd att längre kvarstanna där. 

^ .\\el C>xenslietnas >nionumentum> äfver sin bruder Kri--ter, I pi>s. Univ. Liibl. 
X 2S4 k. 

•• .\lbum Academix' Vitebergensis al) a. 1502. II: i j;6o — 1002. llali? 1S94. 
sid. 409. 

5 Chemnitz: Kxtrennim vale, Ilolmi.e 1055. 

\2--i:!Uo4'J. Pfrso/i/iistvrisk tidskrift igij- 



■. >';■ 



i: 



■V>-<i-t,: Ii 






I .'I..;: 



irj-li-ri 



>i i f : j 



. r ■ 



ut Å 



178 

lärare och larjuiiL^c. uch u})pcnbai'li:;cn har han hcraitclsen frän 
nlcskaiislcrciis ci[cn imm. 

Man slt stunduin anfnn ijolskc .siorlvan.sIeri.-n Luhoniirskis )'tt- 
rande n\n Axrl (Jxensiicrna, ait lian \()re en pras! ulan priist\-iL;'- 
nin_L;">.' Tanki-n variera.s i niinnrsial och parL-niaiionc r. Och tiet 
h_tj^<;"cr mycken .sanniiii;' cUu"i, R)rsa\i(.li .som lian i teoloL^isk liirdLuii of- 
verträffade manien framstaemle ]v)-rkans nian. länder det\aareni 
WittenberLj; L^rundkis^i^es igenom ifri^t sUKlium dvn i:;c(.\\'^n:i kännL-- 
ilom om tiden.s lutc-r.skt-dogmatiska ^xMen.sk-ap, som tidiL^t samman- 
smälte med fastheten oeh si:ilsluL;"iiei i hans natur. 

lian delto!^' aktut i kolleL^nr och ofnin^jar och dispurLrade ej 
miiidre än fyra ^^"an^er. .AdliL^a \"n^linL;ar sirafwide \anliL;"en ej ef- 
ter \innande af lärdoms^ratl, och nai^oii sådan var rj IkIIlt målet 
for honom. iJet ar L;"ifvet, att dessa disi)ulations])rof tia icke bcsto- 
ilo i LiTansknini^' och forsvar af .sj;ilfsi;mdiL;t \'etenskaph_L;-t arbete; 
dt)ck' fdr(.'kom ätVcn sådant.-^ l^^irfartart: \ar i)r;esi-s, och livad sum 
kriifdes af rc^spomlenten xai' kannedom om teserna och dialektisk' 
iartli^iiei. Hans toi-sia disinitaiion ;iL;'de rum ckn 2 maj iCoi 
under RunL^ius' j:)rcsiilium. .\mne \ ar uttrycket in heli_L;', all- 
männelii;' kyrkao i .S)'ml)olum apostolicum. Under (lessners i^resi- 
(.lium \(.nt lierades följande ar ikn lO iebruari den andra elisserTa- 
tion, som han fiirsx-aratle. Den behandlade en del af ]\k\rtin Chem- 
nitz' ber')mda ;.examen concilii Tridentini», di.'n antikatolska polemi- 
kens yppersta \erk-. Redan den 13 mars h(>lls den tredje och den 
6 aui;'usti den fjärde ilis[Hnationen, den förra om Gutls namns miss- 
bruk', den senare om läran om dopet. Prieses \ar i mars RunLjäus, 
i au_i;usti Gessner.-' Vid fkre af elessa tillfallen uppxaktacle \;ui- 
nerna med latinslca lyck'(Misk-ningsverser. ?iled en parafraserini;" af 
ett k-ändt uttryck" hos Mt)ralius säL;er Jonas Rothovius, anspelande 
pä den imL;'e teolo^^ens tlit: 

jNohilis .\\eli. \er.sas noctUi|ue diuque 
Biljlia sacra nianu. 

och samma tema är _L;enomL;;;ende, men ocksa en uppriktig' tack- 
samlut kommer till uityck.' Det är intet t\if\-elj att bröderna 

' j.Sacerdds -cd ;iiu' sacLTiloii' >>. 1 .iihomii-ki- KjiiUipliiuiii ul^cr .\\t.-l (Kcii- 
■^licrna 1O54. SiioriiuKUi llilil. Sviu^; 11: p:iL;s;. 30 — 33. 

■" Om ilrii ;-'tuiuKini r:ai t\ i^^tis.,':! Ini;an mu ic-^imiuliJiuens ucli pnvscs" inbiirdcs 
iVirhallmulc \id tVirfaltaiuU-l -^c |. iJ-kav .\iid(.rsi-n : l!.)iL;or KoscnkinntiC den hvrde, 
Mdd. 26 — 30. 

-' ■i'itl:una funias fiill-t,uii!iL;t ho- Stiiiniii.ui, Kildiothecv Sviooolliica II : i>a:;i;. 
31)— 40. 

•• ^'1 ■'/iiiiiKi a.d ii')ii. cl luiiii. 1'. .Vxcliiiin, de ^acrosaticto riapii^mnic di.-;- 
1 Hl lan le III. 



•79 

Rothovius, t\'a h1if\':indc stormän i k)'rkc'in, bäL^i^e studrrailc pa 
Oxcnsiicriiornas bekostnad i \Yilt(,•nl)(.■l■^^ Isak, kanskx- den mest bc- 
i;ar\ade, s}'ncs ha bcdriK-ir sina studier ined krafi ; lians broiler \'ar 
jii dessutom Gabrieks lärare och bumlen al tlenna syssla. J)en 23 
mars 1602 promoveratles Isak RoiIuaIus. Hans niirmaste lärare, 
Laurentius Rhotlomannus, poet och historianun i)rofessor. och hans 
kamrater och landsmän hugfäste da^en ined ett helt knippe j^ra- 
liilaiions\crs. ' \''i finna som fcirfatrare xarinlatinin^cn Carolus Tr;e- 
torius, Jonas Oriensulanus, Ilaquin JSerLicri frän Urshuh och brö- 
derna Mai^iuis och Adam Velleriiis. lirodern Jonas anspelar i sina 
disrika ratt mycket pa skolåren och studietiden: dikten, som luiri- 
i^eiiom blir af \ärde for Rorhoxiernas un^domshistoi'ia. l)ares at \arm 
tack'samhei mot Laurentius l^er^eri, brödernas första xiil^orare. 
Af intresse ;iro naiurli;_;t\as de verser, som ull forkutare lia Gabriel 
och Axel, sarskildt da dvn senares. Har l)r\'ter sil;" i)a ett for 
tid(.n karakteristiskt satt innehållet mot loruKii, den mytokwiska 
ordskruden mot den luterska iankeL;"anL;"en. (.)lymi)Lns L;udak'reis 
och fonititlens odopra filosofer och skahkr kallas tram, och (.\(n 
klassiske tilolo_L;'en Isak Rothoxius sm\Tkas med aitribui, som äro allt 
annat ;m kristna. ?ylen, spörjer lorkuiaren, h\ad ^atiiiar dvn hed- 
nisk-a \-isheicn? Mwid båtar det att tala iim Anstoteles' liirosatser? 
(Jch sä slutar dikten, h\'ars by^-^aiael ocii imuhall aro t}'piska Airr 
ramismen. med vn honnitr kir Isaks teolo;_;isk'a \eiaiule. 

Kort därpå reste tleniu' hem; tlere af (.likUrna utmynna i lill- 
onskan om l)'cka pa tarden. Atr w itteiiber-sareu t\ if\elsutan pa 
ett fruktbart sätt pa\'erkade hans iiiielliL;ens och \ilja och for fram- 
liden präglade hans andliga f}'sionomi, har blifxat framhållet af en 
kyrkohistorisk forskare.'^ Den niisran hardhandta kraft och kon- 
sekvens, han som stiftsherde i Abo \isste ati ui\eckla. är intimt 
befr}'ndad med den teok)_L;iska riktniiiL;, med Inilkeii lian dar 
triidde i nära beröring'. Han \'ar en af tiikh\arf\ets mest framstå- 
ende predikanter, af en stridbar och krii^isk kiL^j^nini^'. och lånar 
ilarna sina bilder frän fältlä^ren, at\ en tktta ej utan samband 
med Wittenberi;'. 3 Hans broder har upiienbart slaktt\'cke »med 
honom; dock framträder bilden af tkii senare kalmarsuperinii.ndc li- 
ten näiiot blekare. Också ofverlefde honom Isak i iRre årtionden 



' J-iij iiiini \in) huniniii>-\ cl (locti;v. Dii l-.iacn Ikti^iti) Rliotoviu (.-le. — 
liycktcs i Robluck l6o2. 'ryilliL^cn liar relnia |i)!iaiiiii- duihc-or;! h vcknin;.;iii. 
" KalierL;: Ilen evniiLjfli-ka |iri-(iik.iverksniiilieti.-ii i l-'iiilaiul sid. 41. 
^ O, Muen-L-l: lluiiiii(.-iik -i.l. ;;;. 



i8o 

cich blcf (len, som traditionen slutlioin ^j(jr(lc till :\xcl 0\X'nstiornas 
liirarc' 

Un_i;efar tio ar \'nL;rc an ]\(jtlK)\ icrna -- uppgifterna om dessas 
födelseiir \"äxla nåi^ot — rönte Axel Oxenstierna sa'keri ett ej rinj^^a 
inflytande af dem. Men teoloL;ien \ar iclce eiula föremålet för hans 
studier. I5ade i Ivostock ocli Wittenhc i u;' hade han >;da_L^eH^e öf- 
ninL;er uti Politicis», och härtill kom förl-cofran i latinska och tyska 
språken.- Det eleganta (jch \ackra latin, som VVhitelocke femtio 
ar senare beundrade, \ar en sedan den tidiga unL;domen förvärfvad 
talang;', under aren \ielmak'thallen igenom utdrag;" nr klassiska auk- 
torer. 1 radsprotokoll och bref sparas Phcedrus och Tcrcntius. 
Den stats\etenskapliL;"a sidan af iitbildninL;en f(M-summades siiker- 
lii^en icke helli^r i den L;Tad, som man xore benii^en att tr(;, när 
man ser, hur d^^n fick träda i skuL;L;an tor tcoU)L;icn, men mera 
till sin rätt kommo noi;' dessa studier först i Jena. 

^ , I WittenberL;" fanns mider dessa ar en hel sxensl: koloni. I 

det förei^aende äro några namn anförda. ^ Här studerade äfven sam- 

; ,., tidigt den sedermera sä bekante göteborgssuperintendenten Syl- 
\ ester Johannes rhr\'gius. När han 1602 blev magister, uppvak- 
tades han af Isak l\.otho\'ius med en gratulationsdikt, som be- 

|. . I ,' fäste sin författares rylcte som lycklig latinsk skald. Emellertid 

j ^ hade bröderna Oxenstierna t)ch deras preceptor nu dröjt i Wit- 

tenberg i of\er t\a ar och började tröttna pa staden.* De beslöto 
att resa till Jena för att en tid ligga \id dess universitet. Och 
, sedan Axel i augusti 1602 fullgjort siit sista dispiitations{)rof, 

sattes beslutet snart i \'erket. Innan arets slut insk'refvo sig de 
bägge bröderna och deras guvernör — om man sa kan kalla Rol- 
ho\ius - \id Jena akademi. 5 

Jena ar en mycket angenäm ort fiir studier, berättar Gabriel 
Oxenstierna, h\ars anteckningar nu bli utförligare. De besökte 
där magister Petrus Piscators bord. Han var professor i hebre- 
iska, både lärd och praktiskt klok och icke minst en stor humo- 

' Denna vaxlinj,' skedde furst seiil, under ilet att man tidii^are iynes lia 

varit väl underrättad 0111, Inilken af Ijröderna som varit rikskanslerens preceptor 

i\' -< ■ yonas Palma t. ex. uppc,rer i sin *Koijftoay:o7ita> el. • Werldennes I5eskodlielse>, tryckt. 

Ml . 1613, att Axel Oxenstierna > under dens hederlige och höglärdes l>*imini M. Jonx- 

Rothovii disciplin ocli höga onivårdnat> studerat i Tyskland. 

^ Emporagrius' likpredikan ufver Axel Oxenstierna. 

^ I Allinm Glanduinum a Lunds univ. bibi. (se Wieselgren: de la Gardieska 
Archi\et X: 221 fulj.) finnas egenhiindiga anteckningar af åtskilliga unga svenskar, 
som samlidigl med C)xenst!ernorna synas iia studerat i Witteuberg. Flera Trofessorer 
— s.å Ihmnius, Ilutter, Rungius och Gessner — ha iifvcn där teclcnat namn och 
sentenser. Facsimiler a fursiillsplanschen till anf. arli. 

* Gabr. Gustafssons resebeskrilning it>o3. 

5 Samlaren 1904. l!cldagligt\ is har datum lYir inskrifningcn diir ej anförts. 



I.l 



I i.;.' tu 









v;.i'^i 






■I h 



• M 



lii .jl. 



i8i 

rist." Under honom studerade Jonas Rothoxius iphilolo^ia sacra. . 
Han disputerade också 1603 i l)iblislc ocli klassisk- filoloL(i under 
Piscators presidium men tycks ej lia jjromoverats. l^^ir .Axel och 
Gabriel äter blef det nu ftirnamlii^ast k'lassisk \itnrhef, s(jm ingick i 
studieprogrammet.- iMen säkerliL;en agnades af\en tid at ridderli^'a 
öfnin^ar, och i allmiuihet torde de alKarsamma, mer kriihande stu- 
diemödorna u]:)ph()rt efter afresan frän WittenhiTL;'. Iliirom \'ittnar ju 
också Gabriels nyss anf(irda omdöme om Jenas förträffliL;'a 614x11- 
skaper som universitetsstad och om den muntre ijrofessor Piscator. 

Det led nu pa femte aret af utlands\"islelsen. I lade fru Barbo, 
när hon sände sina söner till Tyskland, velat skydda deras unLjcUMn 
för partistriilerna inom landet, sa \ar det maler nu \unnet. Under 
denna tid hade tle ej kunnat und;4'a alt ^enom nyanlända lands- 
mäns berättelser eller allmiint liipande rykten fa \eia, h\ad som 
skedde hemma. Däremot syns brel\;ixlini_;en med JKinmet i all- 
mänhet ej ha varit alltfiir lifliL^'. De ekonomiska transal:tionerna 
ombesörjdes ij^ifvetvis af en faktor, näi^on köpman i kuststiiderna, 
som förskotterade summor mot de xaror in naiura, som tillsandes 
lionom frän Sveri<;e.^ 

Våren 1603 kom omsider ett bref liemifran. Det var nu 
moderns och herr Johans \ilja, ait di.' skulle antriida h(.'mfärden. 
Budskapet var i och för sii^' icl:e \idare angenämt, bekänner 
Gabriel, men det gladde dem mycket att fa hiira, att tleras »för- 
äklrar» — modern tich farbrodern — malsmamien bada xoro 

i lifvet. Säkerligen omnämndes i bref\'ei kuni;' Karls mandat, alt 
alla svenska adelsmän, som befunno sIl; i utlandet, sa smanint^-om 
skulle bes4"ifva si_Li" hem; i senare källor uppi^ifw-s allmänt, att detta 
varit orsaken till hemresan, och att bröderna endast hälft mot- 
vinii;t efterkonnnit päbudet.+ l^L^entli^en riktande sii;" moi sådana 
Sii^ismunds anhänL,^are, som under o\iidersaren i^ait i landstlx-kt, 
kom befallningen att drabba ixWcn dem, som for studier eller 
andra syften uppehöllo sii;" utomlands. 5 

' »vir ningiKv doctrinre, sumiiii consilii imillique joci. 

' Stieniiiian BiblioUiea SviuL;olhica II: ]k\<^. 70 fuij. Jtr l'cUu< Jdua- .\iiL;i-r- 
nianmis' Likpredikan ölx^er Jonas Kotluniu-^. — \Vie;clt;ri'n; dt.- la (;arilie<ka .Hclri- 
vtt X: 34 följ, 

■^ När Ako iicli '1'iiro Axcls-on Nait ocli Dat;, snnM)iK-r lill Harliro Dioikos 
syster Margareta, 1610 tiiretOLjo sin Iv-ka ^ludietard, sanityckic cu Imrgarc i lailn-ck 
a^tl handla >nieil i:irn eller andra '^oda \anir, cu iirlig skep|)an.' IcNi-rerar i St.>ckluilni . 
.•\ke .Axelsson liU Axel 1 txen-iierna di'n 7 niais lOio. KA. - .\\il \.ir da fiM- 
myndare för de— a häda; sedan 1(104 \c.i,i ile t<ir;ildiahisa. 

■* S;i i en hel del niinne-,tal. 

5 Jfr Dalin Svea Rikes lli-toria 111: 500, oeli föreg. >id. [1 ij not 2. l'al.udet 
ii]il)re))ades 1604, d.'i en \i--^ fri'^1 ulsaUes. 



■Il ;n 



■■ I 



l82 

J'jncIl(.Tticl hradskrulr iki icl.c niid hemresan. JJa reskassan 
ännu \ai' Liansl-:a x^alforsecld, (ir\erenl;()iiis aii nu fMreia;_;a en pere- 
i;rinatiun, och bröderna \-oro i denna juinht \ issa om sina liciiinia- 
\aranile tVimdcrs synnerhL^a trillande. iJet \ar sitl. rui de ieoretis!;a 
läroåren afsloros med en xandrniL;' i.'ner resa. under h\ilkcn for- 
\arr\ad erfarenhet och prakiisl< iakiiaj^elseforma^a fick lillfalle 
att prof\as. Det L;;ilUle nu att, som Axel Oxenstierna senare viil 
ett tillfälle urtr\'ckte si^', i-stuckra humorcrne af folkiii . .Man lo;^ 
alltså afsked frän \;inner och Iruidsmiui i Jena. Kamrat la^ei i 
Petrus Piscators hus hade strängat sina lyror.' ] )v\ \ar en pfal- 
zare. ma;_;ister llippolutus Huhenmeir. och en nsii-rrikare. Johannes 
Widerus, och slutliL;en Piscaior sjalf: han kallai" Axel en del af 
sitt hjiirra (>ch bjuder resenärerna atsked: 

■ he iionis ;uil)iis, peregrinas \i^ere terrasl- 

Den 4 april \(;0^ anträdde tle alltså resan i sällskap med en 
k-rin_L;'ri.'sande bokkramare, som lolvat atr bli dem en ti\)_L;en farde- 
brotler (.11 bit af \';iL;en.- ^kul ämnade si;^ först till 1'Vankfurt. 
Reskamraten hade emellertid att ombesörja nai;ra viirf i Kobur^;' 
och mötte in;^a inximdni^ar, da han hnxsloi;' en afstickare dit. 

r^iu-den i^ick alltså i s\'d\astli^- riktniiiL;, och efter fjorton mils 
färd \ar -man i Kobur;:;-, tliu" uppehåll _L;jortks lIi (.)ch ett hälft 
dyLi'n. Der herti^ii^ri L;Tafl;apellet tOL^s i bL-tralcrande. xackeit 
by^^L^clr af marmor och pr\"tlt med skulpturer. Sa fortsattes resan: 
först i mer nordliL;" riknini; till den utslocknade' henneberi^ska iuieiis 
stad, Schleusin<4en, sedan med en böinini;' at sotler till Kdnin-s- 
hofen. eir slott i dvn w iuv.burLjska biskopi.'ns aL;'o. Det \ar en 
\acker och aktiiin^sbjudande b\L;v>na(,l, nun de nordislca studen- 
terna menade att befäst nin^'arna ej \"oro noi; siarl-ca, en ril-cti^;" 
iakttagelse, som det trettioariL^a krii^eis luuidelser komnio att 
\'isa.-' Vid Schweinfun nåddes MaindaUn: t WiirzburL;- fm^o ile 
se jesuitkolle^iet. som man talade om i hela lA^sldand. Utan 

' Ad nnl). iuvo^c^ . . . 1 >ii. Axcliiim ut Pn. ( laKrick-JU :il) * '.\cii;U-rii ncc 
iion . . . lonani Kotlioviuiii . . . amicd- rl c.'n\iclu:e^ <iii>~ suavi^^ilUll.- ex Acadc- 
mia lenensi in l'auiain i)rutVcuiru>. — Iv^endomliL;! hul; tiniu--; bland dikierna t-ii 
af Ij^ak Knihoviu;;. synbarli-cn Irycki ifUr cU af dfiine förut dfversiiiuU inaiuiskript. 

- Källan for del friliandc iir ( Inlnicl-; upiuccknini; af re-an. skrifvcn i juli l(>03. 
1 )en har formen af cU lalin-^kl \nx'{ lill on \an i Roslock. livilkct i on k«)it iiilcd- 
nini; undcrstallc- A\i.d~ ouulunu' cicli r.iUil er. Alt vi-:^a rellcxioncr och onuiuiiicii 
däri Slamma frän den äldre lirodeiii oeli preeciilorn är tydliL;l. -- rahnsköKl.~ka 
sam). 371 L"|'ps. l'ni\. l'.ibl. latskrif;.) Hela fram-iällnini;ei\ är hällen i iat^-form. 
Reskamraterna nämna~ ej eji^. 

* Da (iiistaf Adolf i sepl. \(>]^0 -lormat fä-tel. 1;U han tVn-läika verken. A;er- 
lo^s af l'iceo]oniiiii dee. i<>3=;. 



-i 



fl 



18.3 

naL^ra niisstKUni aiiliindc clc lill sin niiiwnasic mal, I<'ranl:fiiri, där 
deras \ an hokliandhircn lämnade dem. 

Eljes saknade noi;' ej vandriiv^i n sina l)es\-ärli;.fheier. l'"r;nivaron 
af alla ståndsniässi^a låter \'isas biist af eijisodm med dui k'rin;_;- 
vandrantk' bok-m. uii^iaren, en välbekant <j;eslalt pa dk- i)-.-^ka lands- 
vägnarna under lOoo-iaki. ^Lan reste Hmder.stundom i ill hast. 
und(.-rstunth)m till \\)\ , har Axel Uxenstierna tn L;iiny senare om- 
talat, och af det <nnidvikliL;a Lminiuv^et med allehanda löst foli-: 
i värdshusen under rasterna s)'nes han ha lje\'arat ett mnulre angc- 
niimt minne.' Hur annorlunda, \vd\- f)-i-tio ar senare I'!rik 0.\en- 
stierna ttiretoi;" sin peres^^rination, uppvaktad s^m en un;^' furste! 

1 h^-ankfurt var det just stor marknad, och dar stannade man 
flera dagar hos en bt)rL;'are och atnjot hederli_L;- iraktenn;,;'. Sedan 
fortsattes färden. Den i^ick* nu bfwr Rluaistranden sotKrut : cjfwr 
Mainz, hvars domk\-rka \ärkte stor beunelran. till Worms, dar 
Luthers minne itpptoi.;' resetiärc rnas tankar, och därifrån till Spever; 
ett Icort uppehåll gjordes dar.' lifter tidens sed redogör Gabri< 1 
for stadens märkvärdigheter: riksk'ammarrätten, domen och -Olie- 
bergei-.. \'\d påsktiden inirätVade de i Heidelberg. Där bevistacie 
de den reformerta gudstjänsten, s\mbarligen dock först efter en 
viss t\-ekan, och besolcte professor primarius Parens, k)'rkoherden 
Scultetus och hofpredikanten Pitiskus, ^lärda män uku uppfxdlda 
af villfarelser». Kansl-ce ihägkom l\areus detta besok. niir han 1614 
under firhatidlingarna mellan unii.inen och Gustaf Adolf skref till 
s\cnsk'e rikskanslerer) 1 s\'fte att \-inna hemom for e'n evangelisk- 
sammanslutning. ^ 

I^fiea- paske'ns slut fortsattes färden upipät Xeclcar till Tiibingen. 
De resande s)'nas ej ha ftirsummat att u[)pvakta prijfessorerna \iel 
det luterska universitetet. k'.j utan stolthet trodde de sig ilnna. 
att dessa vsant i)ch rätt tänkanele män ■. en Gerlachius, en 1 lofenrefter. 
en Crusius, i lärdom \'ida öfverglänste heidelbergarne. ja. att alla 
heidelbergare tillsammantagna ej voro sa kn'da seim Crusius i 
grekiska! i\Ian dröjde' här t\a dagar, helst som en gammal bekant 
frän wittenbergstiden ujipenbarade sig, och fortsatte sedan till 

t 

' ,\\cl O\(.'nstiorii:i li!l (.'laliiicl Clu-taf-soii. dnl. Kliiiii- <k-ii 17 ni.n- Iti2g 
A. (K Skr. o, UrctV. 1: 4 -iJ.. 420. 

- l';irL-u- lill Axel I )\ciUiL-riia. d;J. llLiilc-ll)ciL;Le' 27 iijiili- 1014. ( >\. sanit 
J\A. — l''.tt talande licvi-: \y.\ d,e!i u-.ikra ^liilliiiii;^, muu de n-ka priitc-taiUertK-. 
ansägii S\eiiL;c luMinna -ii; i uikKt ieiOe)-lalels udii;a--lc ai, uiii i deUa -ammanhaiiL; 
;u»för:ib.. TareiiÄ ö(\ iTsiindfr till ei\i-n<Ucriia >iU verk Irenicuui, i hvai- tciiUe 
kapitel de pmteitantiska furstarna tippriikir.\<. lian iVirklarar orsaken till att >\eriL;i^ 
ci är Mieula>;et: da l)oken j;ick i Iryek, rasade ännu kriLjet mellan Karl i.ich >i'^i>- 
numd i)ch 5reL;ni coiidiiio duhia niiluic no>lris quident hnniinilms viderelur». 



: -1.7 
■ i. / • 



•F' 



184 

Strassl^ur^- — alltså en skarp kioknini,^ niut väster öfver Schwarz- 
wald tillbaka till Rhcndalcn. Det gamla ArLjcntoratum framkallade 
uttryck för en litlig beundran. Der ar den skönaste stad, näst 
Nurnberg den mäktigaste i Tyskland nun i afseende jiä medborgar- 
dygd och endräkt uran motstxrke i hela romerska riket, säger 
Gabriel. Här finns en berömd akademi, här bo den berömde 
teologen j^rofessor Johannes Pastor och ::den tyske Cicero:, den 
store filologen Melchior Junius, en pa samma gäng lärd och älskvärd 
man — en naturens sällsynta gafva! Allt tyder således pä, att 
vara resenärer ujipvaktat dessa notabilitcler. Deras intresse för 
Strassburg sträckte sig äfvcn till stadens historia och äldre öden. 
Under vistelsen här hade de sa godt som beslutit sig för att 
vända hemät med Wittenberg som mal men ändrade uppsåt, da 
reskassan ej hindrade resans fortsättande söderut. 

Freiburg var resans nästa raststation. I denna stad bor 
professor Johannes Pistorius - — berätta reseanteckningarna — 
denne vankelmodigi- man, som är en fiende till alla sanna lute- 
raner. Man är emellertid sällan hemma utan uppehåller sig van- 
ligen hos kejsaren i Prag. lians son är juris doktor och anställd 
vid universitetet. De besökte honom och moltogos mycket vänligt 
och förekommande, ehuru han \äl visste, att de icke voro kato- 
liker. 

Basels vackra läge imponerade synbarligen pa s\enskarne. 
Här fanns en akademi med föga mindre r}-kte än Strassburgs 
och ansedda lärare. Tyvärr voro alla kaKinister eller pse\'do- 
evangeliska. Men \ inet var förträfiligt och priserna billiga. Färden 
sträcktes nu längre inåt Schweiz, till Luzern. Befrielsekampen 
och reformationsstriderna omnämnas: mycket är att berätta men 
tiden kort, säger Gabriel Gustafsson. Luzern blef resans vänd- 
punkt. Det bar nu äter af mot norden. 

Det vore säkert ej utan intresse att jämföra bröderna Oxenstier- 
nas anteckningar frän sin peregrination — kanske de äldsta sådana 
vi ha i behåll — med ett halfsekel yngre dagböcker och skildringar. 
I mycket skulle likheter kunna påvisas, lut mera litligr och mo- 
dernt uppfattningssätt af natur och företeelser kan mani naturligt- 
vis ej beräkna att finna i nägotdera fallet, allra minst stämnings- 
målningar o. d. 1 fråga om ö[)pen blick och omdöme skiljer sig 
ilock den af Gabriel gjorda uppteckningen fcrdelaktigt från mänga 
senare, som ofta ej bli annat än långrandiga protokoll öfver tillryg- 
galagda färdemil, interfolierade med anteckningar om ett och 
annat kuriosum. Mui olikheter finnas t)cksa i andra afseenden. 



f(i 



~ »o : 



1 j;ffi 
i\ I f / 



' nr. 



1 ,Uj 

,1 A.' 

.I>>5 



',; 



. : I , ' 
< ■..■•/ 



185 

Främst faller här i ögonen ikt skarpa l)etonanclct af den religiösa 
och teologiska partiställningen. Alan märker, ait atmosfären är 
laddad. Och denna motvilja och avoghet yppar sig minst, lika 
bittert mot reformerta som mot l^atolikcr. Zuingli kallas ea 
svärmande ( iste nebulo-), h\'ars död bildade en \ärdig afhlutning 
pii hans lif. ' Det är naturligtvis att antaga, att de: imge männen 
uppgjort sin resplan i samråd med Piscator, och att de frän Jena 
medförde rekommendalionsskrifvelser till })rofessorer vid andra 
högskolor. De träffsäkra omdömen om IcaKänska och katolska 
lärda, som stundom i i\cn sextonårige Gabriels mun kunna bli 
roande nog, voro kanske fällda af Piscator under diskussionerna 
om den kommande resan. Och i hvarje fall är det säkert, att Axels 
och Rothovius' mognare omdöme pä flera punkter kan skönjas. 

I Ziirich uppvaktade de flera lärda kalvinister, Stukius och 
Vaserus m. fl., och niottogos mycket hedersamt. Pä vägen till 
Konstanz träffade de i staden Winterthur en lärd jurist, som förr 
varit kansler hos pfalzgrefven, en stor politiker och en förfaren 
man. heter det med största beundran; hans nanni namnes ej. 
ILan ville promt bli deras värd och tog för sitt värdskap ingen 
som helst ersättning utan tackade tvärtom för att han fatt den 
äran. Under hela sin tysklandstid hade de aldrig träfiat en sä 
verkligt älskvärd, prälctig och tinbildad nian. 

Komna till Konstanz stannade de där öfver natten i godt 
härbärge. Dä de pä morgonen skulle resa därifrån, kom en 
borgare fram och berättade, att det var här i Konstanz, som den 
oskyldige Johan från Prag och hans vän Ilieronymus blefvo brända 
mot lejd och löfte genom påfvens, denne Antikrists, förvällande. 
Förr var staden stor och betydande: nu drabbas den af Guds. 
straff för Huss' död och aftynar for hvarje dag under den öster- 
rikiske hertigens odrägliga välde. Med tårar af harm och mrelse 
sägo de svenska studenterna martyrernas fängelse och gratvar. 

Resan gick härifrån till det rilca och vackra Ulm, samlings- 
platsen för de värfvade knektar, som sedan skulle begif\'a sig till 
Wien och Ungarn, och fortsatte sä till Augsburg. Staden var i 
sanning värd sitt namn, Augusta (den upphöjda). Här* sågo 
de ett beundransvärdt horologium, som i d}'rbarhet och konst- 
närlighet af dem ansågs öfvcrgå t. o. m. Strassburgs. annars all- 

■ Nd^ra tiotal ar scnan- j^jordi- si^; större^ l"i)rdoiu jlrilict L;ällanilc \iil desvcii- 
skn. t(.'oloi;eriias ullaiiilsrc^or. ^le^.l bckymiiiLT niiirktc da Axel ( ).\i'ii<ticina att iin^- 
doineii l>esokU' biide kalvinistiska och katolska universitet. lian yrkade 1634 hos 
prästerskapet pd äli^arder mot taran. — .•\nnerstedt : l'i):ala univeisitels lii^lnria I: 
sid. 2()i. 



I, < . \ 



n;;;c'q(ji' 



^■.'.'11, t 



.(ri.iii 



■; . )•• 



. ! 
;• 'Ml 

•r.;.ii.j:.' 






■■lUiO;. 



1 86 

mänt hållet för det förnämsta i Tx-skland. Tre dai^ar rastade de 
men hunno ända ej skada allt se värd t. I Miinchen fint^o de till- 
fälle all: forari^a sii;' öfver alla de formaliteter, anmalnin;_;ssk)'ldiL;- 
het o s. v., som de resande där niaste ui^jjfylla. De funno staden 
vacker — särskildt tilltalade dem det härlp^a jesuitkollef,net — 
men alldiles i^enompyrd af katolicism och vantro. \\n dai^s uppe- 
liall gjordes i hiijolstadt, hvars akademi, om man far tro deras 
mening, stod i allmänt vanrykte ]ni grund af professorernas ^/okun- 
nighet och oförskämdhet ; man t\'cker sig i deita uttalande tydligt 
höra ekot af Gessners eller Piscators harmsna middagskonservation. 
I Tär fanns det starkaste fästet i hela l)a>'ern, nien orätt fanget, 
lätt förgänget, som ordspråket säger. Det sl-:ulle emellertid dröja 
mycket länge, innan denna moraliserande spådom gick i u):)i)fyllelse. 
Tvä dagar anslogos till att bese Regensburgs märkvärdigheter. 
Och Gabriel berättar: 1 ett kdoster här Innies en g\-l!ene bok, 
smyckad med ädla stenar, för hvilken Ba\'erns hertig förgäfves 
lär ha biudit tvä sköna städer. 1 samma kloster, säga katolikerna, 
finnas den helige 1 lieroiumus' ben. .men jag tror, ati Sanct Iliero- 
n\-mus' ben längesedan blifvit uppätna af maskarna*. För mänga 
är sedan var Regensburg en myckit mäktig stad. Da funnos 
där nägra oförfärade predikare, som förehöllo stadens styresmän | 

deras orätträdighet. Radsherar och borgmästare upptändes af | 
vrede och kito bränna dem. .Sedan den st mulen är det ute med I 
stadens storhet och lyck-a. — .Samma uppfattning om den liisto- ■ .|. 
riska vedergällningen ha vi nyss mött i t råga om Konsianz. 

Niirnberg funno de foll-crikt och \'älb)-ggt men ej sa vackert 
som t. ex. Augsburg. Med sorg konstaterade de, att denna gamla 
luterska stad allt mer uppf\-lldes af ateister, epikureer och äfven 
kalvinister?, som forförde folkel. Kosan ställdes sedan frän IkiNx-rn 
in i nordvästra Rohmeii. 1 Jvarl^bad ämnade bröderna och 
Rothovius l)ruk"a de varma baden men uj^pgalN"© lanken. da de 
fingo hora, att ett lyckligt resultat fordrade en \-istelse där af en 
•eller annan manad, ('ch for ofrigi omtal.is icke nägra krämpor 
.hos resenärerna. ]'"rän Karlsl)ad gick lärden till Sachsen, öfver 
Freiburg fram till Dresden. Slottet har s\-nies dem \Ackrare an 
något de fi)rut sett. (>m det storartade kurfursiliga siallet (\n\- 
varande Museum lohanneum) gick bland folkei den betecknande 
anekdoten, att turkiske sultanen uttryckt sin stora beundran for 
detsamma. Vin- tiden synnerligen karakteristiskt ar, att (labriel 
Gustafsson härtill fogar en from önskan, att storturk-eii ej matte 
,str;ick'a sitt rikes grimser anda hii upp. 



•I ! 



•r.a ' -;'[ 
■•■I -.'Il 

, '■ ■ i' 



.•i I 



.87 

l\Tenin;^-en var nu atr dircl<i fortsatta resan hem. I'>an Meissen 
och Tori^au nåddes sluili^^en Wittenber;^', där cii l^oriare up]jehail 
säkert i^jordes hos professor Gi.ssner. Mlm fiirden brådskade, 
man l)rot upp mot norr. 1 Zc rbst fanns just ini^enting nuirkh^t 
annat an det berömda, L^oda ölet och teol(j;_;t n AmHiiL;", som ur- 
sinnigt polemiserade mot wit tenberL^an^a. ehuru han for \isso icke 
ens vore värd svar frän deras sida. ?^La^deburt^ \ar uppnadi. när 
ryktet förmälile, att }H'sten L^rasserade \id kusten. Med anlednini; 
h;u-af xiuidc- man om till Wittenber;^;'. Det \ ar i midten af juli 
1603. Mar sluta (Gabriels rmteckniuL^ar. '■ 

]:\'^ har na;_;"ot utRirli^^are in;^aii pa denna resa. som förur 
\arit kiind endast 1 sina L;rot'sta hul\ udi_lr;i;j. - 1 och for si^- saJc- 
nar den ju större betydelse, men \'i ä-a icke iiaL^ot biutre \-itincs- 
bcird om brödernas askåtlniui^ssäti under uiv^a ar :ui den af Gabriels 
hand nedskrifna skiUlrin;.^-, som hai" i sammamlraL; aieri^ifvii>. 
Intellii^ens, uppfattningsförmåga (jch humor skall in^cn franlvänna 
den. Åtskilliga ej ointressanta suKidra- ha 1 det foreL;"aende m;ist 
uteslutas. 

höfter pereL;rinruionens fullbordan i_lrojde man en tiil i Witten- 
ber_i^". Den \'idl\'fti_(;"a resan hadi- natui-li;.;"t\is ta^it hartlt pa l-cassan, 
och det är tyilli_L;'f, .att vissa pcnninL;s\ ari;_;heier \'ppai si^;-. Först 
mot höstsidan L^jordes iippbroii fur i\'.n defmitixii hemkualen. I 
llelmsledt, dar askillii^a s\enskar stiiLleradc \ id uni\ersitelet, \ar 
ressällskapet nödsakadt att siitta si- i skaild. k^-amkomna lill 
l\.ostt)ck måste de anlita 1'eirus Johannis Goihus' hjiilp (ov att 
ka)mma vidare', och i .Stralsund. där de tyckas ha i^att oml.^ord. 
k\arl;minade de hela sitt bibliotel; som pant.-- XaL;"on af de först;.. 
daL;'arna i okuober landste^o ek' i Kalmar och iräftade här xänner 
och friinder. .Vtskillii^a hem\äiKlande uiv_;a adelsmän ha denna 
manad tecknat sitt naitm i en minnesbok, lillhori;^- iiuv_;t'ru .Ann:-. 
Tcjtt. Mere af \-alsprak-en ;ua> L^anska l;arakteristiska. Och när 
Gabriel Gustafsson skrif\er: 

»Gaudia prinei])iuiii no-tri sunt srepe (U)loris\ 



' 1 >e iivo (.latoiadc WillmliiTi^' iUmi id -.ili. 

■ UUörlij;:i-l lyckcb l-lrik ( Kcii.-lii-i i!:i \;i:a i -iu iiiiniu'<!;\l. ('»rauo runeliri.-. 
ritvcr lurbrodern (.;al)rii-l t_lu>;nrÄSuii : »Nnn tria lustra (.uin iliiuiilio e;^r_t(ro?^us omuc 
poiii', ([uod kTUiinis siiis aniiiliim (iirnumia, inipcriaiu ctmUiu-l, poratiravit. Oiiit'- 
iliiiil ]\lifnus alluit, aiU va-;ti--simo aiiiMui c.Jin]ilrc'itar, ['laMr.mia. Helvetia. Svevia |v.- 
liciaia llavarir., ulraque Saxi.iiia ci hi~ L-niUoiiimia r"iiu-rania iiti-ui^nuo liniluib adincen- 
1 »ania L-xigiia aniioniin serie lu~lraiit.> 

■' .-Vnspelniiii^ar pa der<a furliallaiideM tiiun- i l^mas l<..ili(i\ iu;" lire.*" til! .\\l-! 
< )\en-;lierna, ilat. .\n_;;el<l;id o iuli 1(104. < >\i-n-l!(.rn<ka s:'.ii-.lin;4en. K.\. 



(.' hl- 


f! 
(i 


.11' 


1 
'Jfj 


. . ' ' r ' 


IlJ 




V i 


(\ 


>u 



o'i( !1 



■.\v.-J 



1 88 

sa li.^i4<-'i' l-:anskc i tlcnna sucl-: ofxtr all i^ladjcs kc;rt\'ari'4lict en for- 
läckr protest mor det kun^li^a niaiuhiict, som siikcrli^cii debattera- 
des af de återvändande. l)hin(-l dessa \i)ro Nils Bielke till IVnninbgy, 
jöran Nilsson Posse och Johan Pontusson de la Gardie. ' 

Rothovius åtföljde i\xel och Gabriel till l-^iholm och tycks 
Jiär ha dröjt ofver julen och en tid fram pa aret 1604. Tydlif^en 
har också miister Isak inbjudits dit. Först i a])ril reste Jonas hen\ 
till i\n^elstad; följande manad i)r;istviL;'des han i Viixiö. - Fra^^a 
var nu väckt, att lian skulle resa tillbaka till Tyskland, ovisst af 
h\ad anlednini^': kanske var det for att där uppfora O.xenstierncjrnas 
atTärer eller for att handleda naL^on un^^- iVande till dem, hvilken 
nu skulle företaj^a sin studiefärd. • Af detta firslaj;^' blef emellertid 
intet, da Rotho\ius inom kort fick' sin verksamliet forlai;d till 
An^elstads församling;". IJrodern Isak', redan förut hofpredikant, 
kallades 1604 till kyrkoherde i Xx-kopini;'. Da han samma ar 
i^ifte siij;', skref Jonas till brudparets heder nai^ra svenska rim, ■• 
hvari han prisade den lycka brodern haft, da han fatt studera ej 
blott i SveriL;e utan af\en 

i^i Tyskland uti nåyra år, 
'> där du kunde ock förfara, 

hvad grundval Guds luis uppä står, 
och med Gudi salig vara.~> 

— Det faller utinn ramen tor denna uppsats att in^^a pa 
Axel (Oxenstiernas l<;arriär i hof- och statstjimst efter hemkomsten 
frän Tysklantl. lui sällsynt bei;afnin>4" och oxanli^^a kunskaper, 
understödda af inllytelserika relationer, i^jorek- honom snari till en 
af den yn-^re ^generationens franitidsmän. Visserli_<;en \ar kanske 
hans föregående utbildning ej direk-t afpassad för de praktiska 
u])pgifter i rikets tjänst, som stundade. Skolningen i diplomatiska 
och k-amerala viui aterstotl ännu och lär ej länge vänta pa sig. 
Vid sidan häraf dref han fortsatta studier i mer ]M-ak'tiskt och 
fosterländskt s)'tte, svensk lag. siats\-etenskap o. s. v. 5 Man upp- 



' Ifr.Hgavar.inde minne-bok .ir den upplaLja at reUui Johannis Gotluis' Enchi- 
lidicn etc, som limits a Upp?- Lniv. liibl. 1 liörjan ocli slutet aro en del blad 
tillhiiftade och å des:a ha aiUeckninL;arna gjort':. Ilandet är ganska vackert. 

^ Jonas Rothovius till Axel < i\en-tierna den li maj 1604. Ox. saml. Jämf. 
ui)pgiften i likpredikan ulver llarbro IHelke. atl Isak Rothovius första gany;en träf- 
fade henne 1604. 

^ Hengt Bengtsson ' Kenstierna- 

■* 1 J''.en Christeliglt lirudepretlikan uf Syl\'. Joh. Phrygius, tr. 1605. 

5 1 oxenstiernska samlingen i RA. toivaras i ett kon\olut en del bokför- 
teckningar, excerpt och annotationer af vikskanslerens hand. Af stilen all duma 
äro åtskilliga af dessa gan-^ka tidiga, några troligen frän tysklandstiden. Att när- 
mare ingå härpå har jag i di'Ua -ammaidiang ansett olVi-rlhidigt. 







'1 i.< 






. 1 v 


./] 


1 1 


ur A 



r >!t\rn> liVfi 

■;.:■■ ■(■,•!;;■«;.; 
!'/' O; U;le \iU 

• ,) fr/-, 

.f' 'Ui. jf 



189 

iKirde aldri;^ att betrakta sin utbikinin^- s(jni ofiilllxjrdad. wch nar 
lian pa äldre da^ar ansa_L;-, att uii;_;dunis.stiidicriia 1 viss nian vani 
otillräckliga och cnsidii^a, far man tliirfor ej fiir mycket betcHia 
detta underkännande, l-^or hans l^ommande \erk-samhcr saknade 
helt visst aren utomlands (jch dess im[)ulser ej sin stora \ärde. 

Med de universitet, där han tillbrac^t en tid af sin lyckliga 
ungdom, och de \änner, han där förvärfvat, stod han också luuler 
senare är i förbindelse. Piscator uträttade för hans räkning f^era 
anförtrodda best\-r. Om Kristers testamente till Petrus Johannis 
är fcirut berättadt. Sä sent som 1648 ihägkom Jena universitet 
sin berömde lärjunge och \-ädjade till hans sk'}dd mot krigets 
vanskligheter, erinrande om hans studier vid akademien >;ante 
annos hosce quadraginta et quod excurrit . ' 

-*- ^ 

»Gamle rikskanslern gref Axel Oxenstierna har i sin ungdom 
studerat teologien i Wittenberg. där han ock atskillige orationes 
och disputationes theologicas hållit; menandes dä hans fränder, 
att det var nödigt, för det dä varande polniske oväsendets skuld, 
att ungdomen lade sig pä teologien, och att det intet slcada skulle, 
om denne unge herre kunde blifva biskop. Men dä han kom hem 
i landet, sade koiumg Karl c\cn nii>nde, att man minner sig nog 
pä livad oro Trollen och andre bispar stiftat hade, s;i att man 
intet behöfde desslikar, äfven tog Ikduoui strax i Rådet och gjorde 
honom till kansler, medan han än tänilig unger \ar. ■ 

Så visste en pä Palviskolds tid färdigbildad tradition att be- 
rätta. ^ Den kan ha sitt intresse, äfven om den i tlera detaljer, 
såsom kanslersvalet, är uppenbart oriktig och för öfrigt själfldart 
måste tagas med försiktighet. T}' ingen samtida källa ant}'der 
något dylikt. Uppkomsten af en sådan anekdot är lätt att for- 
klara: en tid, dä det ej längre var vanligt, att stormännen studerade 
kyrkofäderna, måst utspekulera denna förklaring till arten af Axel 
Oxenstiernas ungdomsstudier. Det tidsskede var förbi, då teologien 
var helt förhärskande. Men dä denna period ovedersägligen ägt 
några af de yppersta statsmän, historien känner, liggei; det en 
viss sanning i Guizots paradox, att de störste statsmännen oftast 
varit teologer. 

' Universitetet i Jen.a till Axel Oxenstierna den 14 febr. 1648. ]\A. 

- l'almskölilska sauii. 253 i Upps. L'niv. bibi. — I fortsäUnint;eD, som här 
utelämnats, berätt.as huru Oxenstierna toruKuUle Salvius att ofvergifva medicinen och 
slä sig pa i)olitiken, ni. m. Slutantecknim;: >Vide Re;^. R. Hurgmans bret" ilat. 
Zweyljriicken ''/9 Januari 1703.» 



.! Ii; 

,'."i/;v 
• nr-" 






' r.'Jti r.C] 
-■ '.d 






190 



Ett bref från Lennart Torstensson 

Gicfvc Axel Waclitnieistcr pri KuUa-GunnarstoriJ har till 1'lt- 
sonhistorisk tidskrift iiisaiKlt fiiljaiide afskrift af ett brcf fraa Lennart 
Torstensson. Adressaten ar okänd, proveniensen ger ingen ledning 
liellcr, men det synes antagligt att brefvet är skrifvet till Axel 
Oxenstierna. 

Vellbornne hicrthans allerkieraste bn)r näst all flitigh och 
troghen l)xkönskningh, älir till min Icierc Ijror min brodhervän- 
lighe och flitighe bön och begiärhan att han nu migh iithur denn 
olyclca hielpa ville t_\' iagh wett inghen bätre wän som migh känn 
hielpa uthan du kiere bror huill-cen iagh uch all min fcirhapningh 
aldeles till sätter. Jagh hapes och att (.leneral lianer gior och 
huadh han kan om bror tahlar medh honom och bedher honom 
pä mina wegnar, Och ähr iagh Generallwachtmestar Cronebärgx: 
fänghc och han begiärar JO.OOO ducater i ranssion huilkitt min 
kiere bror väll wett min läghenhett att iagh ähr en arm caualier 
S(Mii mer liafuer thientt min k-onungh och landlzfdrste fur min 
älira och skyllighett än for stor rickedom t)' min liror wett huadh 
iag utij sä mangha ;ihr forwärfuatt hafuer Jagh hafuer budhitt 
för min ransion 3,000 duchater män de villa intett höra där af 
uthan giöra sigh on-ytig pa migh, gudh ma wctta huem som hafuer 
giordt migh sa rick här iagh hadhe förment om iagh hade kunatt 
komitt löss för de 3.000 sa hadhe mast sällia och vändha i pen- 
iiinghar huadh iagh hafuer haft till att lossa migh medh, män 
efter dätt nu intitt kan ske vett iagh ingen rädh om gudh och 1 
godha vänner iclce hielpa migh att ilätt skier igiönom en utvexlan 
eller anan medhell, iagh hafuer förstått att Curförstcn will att 
iagh skall skafua några gijslar loss sa hafuer iagh suaratt dätt ähr 
gijslar och ingha fångar, dar till tors iagh intit undherstå migh 
sadhantt att begiäia man oui mijgeligitt vare att iagh kundhe 
bedha att min kiere bror sadhant kundhe prachtiseras dätt iagh 
aldhrigh annatt h(~)pas bedher i.igh honom jxi dätt aldhra tienst- 
villigeste t\- iagh ho[)as och att i.igh hat"uer blifuilt langin utij en 



■y 



•..•I ; i' 



a •.•-'I 



..U.:0:4 



191 

i^odh ocation ocli där iagh hafucr gioidt ^nm en ltHl;!! Icar bctlhcr 
nu lor gudz skull niiii k bror niigh nu ulij denna min stora olycka 
icke låtter fördarfua t\' gaidh skall vetta om iai^h ick'c snartt kom- 
mer löss så iiKistc iagh här aldhilis ruginera Idere bror iac^h 
bedher dii^h sä ganska giiirnna du \-ille .skrifua migh till huru 
dätt stär till pä edher sitUia tle saia sä ni\-ckitt har gutlh wett om 
dätt iilir sandt hdiest kiere bror om min ( "nstoler ahr där an och 
om han hafucr lefuereratt de 22,000 1) ilran siidi och om hiirr 
llanss än ahr där eller huru dätt är medh min aianodh ^om iagh 
hadhe lattitt der hoss min kiere bror kiere bror skrif migh ändhe- 
1ig till om alla saker och huadh tiendher utur Suerige gior nu 
kiere bror som iagh tror digh om och hielp niigh. iagh vill giärnna 
giefua att iagh äger dätt iag \'are pä mina trije fötter t)' om iagh 
liär längcr sijtter mäste iagh dä förtära alt iagh äger min kiere 
bror kan intitt tänckia huru migh gär och huru iag ähr till mod/, 
de skära up att llanss Majhestet ähr dödh uch slagin män efter 
I pil edher sidha hafua slcutitt frögdeskatt hapas iagh tlär är intitt, 
gudh förbiudhe datt sa illa wäre, vare iagh en ällendh menska 
som här sittia mäste och därhoss mist all min häpningh, kiere 
bror skrif migh till och s)' l)refuitt uti] stifningen pa den kdleren 
som iagh begiärar gudh den hellige trefaldhighett befaller iagh 
mink: h: bror och migh aldhilis därpå forlatter att bror migh nu 
h,u- utt hiel[)atlhes vardher tar väll hierthans kiere bror slaäf vist 
och halt intitt tromeslagaren ope uthau afärdigan strax 

Förblifuer din trogne tienere 
och bror in till min dödh: 
Söndags näten 

uti mitt (dng;- freundhe in der not förtänck 

elsse Ingolstats migh intett kiere bror som 

Slot ähr 1632 : skrifuer sa hastigdt och illa 

. Linnardt 

> . . Torstenson mp. 






I : . ■} 



i! ^ .1; 



192 



En bild från kriget i Polen 1704 

(MuaJrladt .it" T. J. P.t 

Efter genonuirifvandct af Stanislaus Leszczinskijs val till polsk 
konung i början af iuli 1704 hade konung Karl XII med svenska 
hufxudhären tågat till södra Polen för att tillintetgöra August 
den starkes där stående armé. Men i\ugust förstod att undvika 
stöten och skyndade i stället norrut, där han återtog Varschau 
och hotade Posen. I medlet af .september uppbröt Karl XII frän 
Lemberg och tågade norrut för att söka konnna till en afgörande 
drabbning med August, och pä detta sätt hade konung Karls 
armé sista dagarna i september hunnit upp till närheten af Lublin. 

Under det att sven.ska trupperna vistades i dessa trakter, ut- 
sändes ät skilda häll detachement att indnfva kontributioncr. Ett 
d}-likt under kommissarien Magnus Lind kom till det vid pass 2 
mil (fägelvägen) väster om Lublin belägna slottet Opollow (Opole), 
som äges af vojevoden af Lublin grefxe Tarlov, hvilken hörde 
till konung Augusts parti. Lind fick där, som det tycktes, af 
gärdens folk kunskap om en skatt, som grefve Tarlov sökt rädda 
undan svenskarna genom att i hemlighet nedgräfva den i en af 
slottets källare. Lind skyndade sig att gräfva upp densamma och 
öfverlämnade dyrbarlieterna säsom konfiskeradt gods till general- 
krigskommissariatet, hvilket lät anteckna och värdera detsamma 
af en guldsmed, innan silfret användes till truppernas underhäll. 
Emellertid synes en försoning inträlTat emellan grefve Tarlov och 
svenskarna, ty i oktober följande är kom till gene^alkrigskom- 
missariatet en skrifvelse frän konung Karl med befallning att lata 
undersöka, huru det förhållit sig med gfvannämnda beslag, öfver 
hvilket grefve Tarlov beklagat sig hos konungen. Dä generalkrigs- 
kommissariatets förteckning icke stämde öfverens med uppgiften 
frän grefve Tarlov öfver de beslagtagna dyrbarheterna, blef Linds 
förklaring infordrad, och pä detta sätt har till efter\ärlden kommit 



'J' 



Jl ; ^1 



1 ' ... '■.'-? Ii /I 


. 1,.' I'.-. :.,.'T!l1>i 


1- •,,',:.. liinl 


;:;' , '.,: ll/rASOl 



193 

följande lefvandc bild af hur det tillgick i Polen den tiden. 
Dä det kan vara af intresse att se såväl detta, som livad dyrbar- 
heter en polsk magnat ät^de, meddelas här ijrefve Tarlovs förteck- 
ning och kommissarien Linds svaromäl. Hur det sedan gick, har 
meddelaren ej haft tid och tillfälle att utreda. Handlingarna äro 
hämtade frän generalkrigskommissariets i Polen inkomna och ut- 
gångna handlingar, hvilka nyligen blifvit antriiffade i Krigsarki\et. 

Grefve Tarlo\'s uppgift })ä de förlorade sakerna lyder som följer: 

Eine Specitication der genomnicnen Sachen, aiibs dem Opolskischen 
Schatz, zLir Zeit des Durchnuirches von Lemberg nacli Warschaw, durrh 
H:\\ Commissarium Linde d. 5 Octob. ao 1704. 

2 1 halbschiisseln mit dem Wapen eines Schwahns. 
31 Teller, von selbigein \Vaj)en. 
3 Schiisseln von .selbigein Waiicn. 

1 Gross Handfass mit dem (iies beckcn von dem \Va])en. 

Mit einem Ritter auf dem IMcrde, ge/.ci( hnete Sachcii: 

2 grosse neue Flaschen. 

1 grosse Schenck: Knnne bunt verguldet. 

2 grosse Leuchter, noch 
2 grössere Leuchter 

2 glatte unverguldcte Tacen 

2 verguldete Tacen mit biissen 

2 bunt ^•e^guldete Tacen mit biisseu 

2 verguldete Saltztasser. 

I sielbern '1'öpffchen uiit Fiisseu 

I sielbernes Kästchen zum Gewiirtz, mit dem Wapen Rawid/, 

1 grosse inwendig — verguldte- Schale mit dem Ordre 

1 Tisch Credentzer mit silbernen Handgritifen das, isi. 

2 paar Messer mit Gal)eln. 
2 sielberne Aussheber. 

2 grosse Credentz Löffel, und 

I Eijserner Aussheber mit silbernem Handgritf. 

I bunt verguldter Calender auff art eines hangenden Uhrs, so die 
tage des Monahts weiset. 

I Grose Tisch = Tindtfas mit oben und unten gegossenen Sil- 
bernen blech, inwendig mit unterschiedlichen Galanterien 
■ ./ von Gold und Silber, und 4 Uhrchens, worinn auch unter- 
schiedliche handtschrifften, \on unterschiedenen Sehul(5nern. 

Beij diesem Sillier war aucli eine grosse Päudel [Eeutel], angefiillet 
mit guldnen und silbernen Galanterien, wie darunter insonderheit: 

1 Schahle von purem Golde, ä hundert Ducaten. 

2 guldene bleche von einem Polnischen Gurtel Pas, so beij nahe 

50 Ducaten wieget. 
I guldenes Kreijtz von einer Seebel. 

i2— 130349. J\-isoiilnsti'iisk tidskrift igij. 



■I.)!,^ 



.'<Kr^ Ihfi 



t.'.x -jr I 



194 

■'"J''-'' I Hnnilgriti' itcni der g.mizc besclilag a huiulcrl viml ctliche /elin 

' jt . Ducaten. 

I antler Hamigrift" von Aspis, so griin mit Rubiiien besctzt. 



1 !. 



I Messer mit guldner Si heide, doucht beset/t mit grossen Ku- 

binen. 
I Messerschahle von Asi)is, bcsctzcl mit Rubieiicn, 
I 'J'urkisch Messer, Zekier geiiandt. griin \ on Jaspis, mit gobl 

beschlageii und uiitergeleget. 

1 Siegcl mit den \\'aiK-n eines bcijls. von ctlich zclin iJiamanteii 

be/.etzet. 
Unterscliicdliche Siegel = und andcre (lobbic Ixingcii 
Etliche zelm guldne Knöiitlcliens mit cinL-in Rubin. 
Von Perlen Korallen untersehiedenen t lold und silberstiicken, 

war diese 1'audel angefuUel, .^o nielit konncn besihrieben 

werden. Ks waren auch 
T5 Portugalen odcr Roscnobel mit altem und fiomlerlichem Stem- 

lieU da einer biss etliehe zelm ducaten gehalten. 

2 sielberne verguldte Reitzeuge mit steinen. 
2 beschlagene Seebeln. 

Unterschiedene Keliqxien in Silber gefasset. 
Bilder mit beschlag und ^ielliernen Ramen. 
2 grosse Weinfasser voU Pulnische KnjdVer Miint/e beij nahe a 

I2.COO t". 

AVass son.sten im Schat/. an lösen Sachen war, als Stuben beschläge, 
grosse Turkische 'ra]ieten, kleine Tajielen, Ciezelte, Zinn und andere 
Hau.?sgeraht, od. \va>'; sonsten ui A]")otheck und Schat/en /u seijn 
ptleget, an Kusten. Kasten und Scatulleu, das haben sie allés auffge- 
schlagen. und allés wass ihnen mir getalien, genomnien. /ulet/t liaben 
sie auss der Karo>s den seidenen besehlag gerissen, und grosseren 
Schaden damit gedian, aiss ihnen der Xutzen davon werden können. 

Joannes ("omes 'barlo 1'alatinides I.ublinensis. 
Kommissarien Lind skildrar i sitt svaromål tilldranjelscn sålunda: 

]lu!^\vahlbornc Ii:r (irefwc General Lieutnant ocb Directetn-.' 

Sä och wäiilborne ll:r General Krie;gz Comniissaric 

Xatl-g^unsLJige Herrar. 

Uppä Eders Ilog Gretl. li!xce!l:s och Koni^l. General Kriei;z 
Commissariatctz till mi^ ank-ombnc ordres och befallning at med 
min förklaring inkomma, nfwer den klai^an. som 1'alatinidcs II:r 
Grefwe Tarloii emoth iiiIl; iiiL^ifwit, angående ett partie silfwer 
och andra specihcerade saker, som iag uthin- dess håf Opolio i 
forledit ahr borttagit och confiscerat; Sä länder här uppä min 
underdän-ödmiuka berättelse, huru säsont i forledit ähr och sej)- 

' Chef fot Generalkri;;5h(jnuiiisäarialet v.ir da Magnus ."^lenbock. 



)^' --jlnif, t 






1-rwl 



'05 

temb:r månad, då iag af vvahlb:e H;r General Krici;/. Coniniissa- 
rien Adlersleen wardt tillijka med ccn Kyttniastarc och 40 i^cmcna 
uthcomnicnderat att indrifwa cuntribulicMi och ])r(jfwiant, komiiio 
wij till bcni:tc Opolio, hwarcst wij ccn natt nicd partiet woro. 
Och som iai^f emedlcrtijd fick kundskap det iithi een kiällare woro 
under jorden neder^räfne een hoop salcer, som woro confiscablc, 
och till hans Kongl. Mrtz underdånige tienst borde bortföras, sä 
gick lag med bem:te II:r Ryttmästare sampt någre ryttare och 
wolocher af ll:r feltlierren Sapias armee som och Pudstcirostt-n 
uthi samma kiellare att låta desse saker iipgråfwa, hwilcka, sedan 
wij 2 tijmar hade gråfuit och arbetat och desse saaker diui)t un- 
der jorden funnit, kastade wij sölfret uthi stiirste hastigheet som 
sig giöra kunde uthi siickar, uthan att något råkna och annotera, 
emedan wij då på stunden bekommo bref af l\:v General Krieg/,- 
commissarien, det Hans Exelhs ll:r General Jvehnschiöld wore 
den dagen upbrutin med arméen, och at wij uthan någon minutz 
torsiunmelse slculle sk-_\-nda natt och dag efter med partiet, jempte 
att wij uthoni dess hade kundskap, det ett fientekt partie pålackar 
wore dher omkring uthi skogarne, och iörwist af Woijwodens c^en 
präst sades, det VVoywoden sampt dess sohn sielf wore dher hoos. 
Altså anbelangande silfret och ilen differentz som år emillan M:r 
Grefwe Tarlous ingifne upsattz och hwad iag atlefwererat till Kongl. 
General Krieg/. Conmiissariatet uthi Lissa, så kan iag wid Gud 
och mitt samwethe bet\'ga, att så myckit soni der blef tagit, år 
utliom min ■svettenskap och willia orörd atlefwererat, ty då wij 
hade inkastat det silfret uthi sackar, som angår servisen, hwilket 
iag och seer komma på ett uth med Grefwe Tarlous upsattx, sä 
hörde wij twånne skatt, wid pass kl. 7 om cjwållen, då Ryttmäs- 
taren och iag lupo båda uth (låmbnandes uthi hastigheet r\-ttarne, 
walocherne ocli podstarosten (]war) att tillsee hwad passerade, då 
det sades, att uthan för j^orten hade twånne pålackar skutit. håiied- 
lertijd då wij något utheblefwo, Ivyttmåstaren att beställa oni 
partiet, och iag om wagnarne, kom iag tillbakars och fant Pod- 
starosten sittiandes på een bielcke, som wij haile uthur jorden 
gräfwit, och hade emillan benen een h;dm korg wid een liaff co- 
retz stoorleek, då iag straxt frågade så wåhl r\'ttarnc som Pod- 
starosten och waloscherne hwad dheruthi warit och luvar det blifwit, 
då dee swarade, att dher uthi war något smått lapperie, och hafwa 
dee dett uthi säckar kastat. Nu hwad wiji.1 denna råbusen, medan 
wij uthe warit, blifwit borttagit eller förtegat, weet iag intet, men 
som iag warse blef det Podstarosten altijd hade handen uthi bar- 






.' fp 



■>.f 



• ' ) i ; 
■t JrJ.ifl 



.1 : •*. 



196 

men, söckte iai^, om han der nai^ot förvsarat och funiu: hoos ho- 
nom een palsk gurdcll pass, som han sade hi^gat vilhi denna kor- 
L;en, och som den war ganmiall och af intet wkrde, fick lian det 
IjehäUa; hwaraf är klart att ])resumera, at så framjjt desse saker 
dher uthi warit, som (jrefwcii beskrifwer, sä Uihrer utlian twifell 
l'odstarosten, dä wij uthe wore, sig walil forsedt, emädan han 
wiste hwad dher uthi war; Sedermehra fann iag och een possa 
med skilhngar, som samma Podstarost hade uthi winkeH foruarat, 
sä at iag säg, att lian wähl l)enägen war att stiähla, och hwad 
som uthi sina b)-xor kunnat förstuckit, weeth iag intet, eij heller 
gaf iag nng tijd dherefter att sökia, nnxkit mindre att kunnat 
tänkt det så dyrbare saker, som Gref Tarlou speciticerar, kunde 
uthi een så slätt lialmkorg förwaras, uthan mehr war bekymbrat 
att kunna wähl fortskafia och berga, hwad w ij hade och tor ögo- 
nen sägo. ]\Ien om guldskahlen och uthi sanmia korg liggat, Ican 
iag intet wetta, dock ;ir åcn samma atlefwererat med II:r General 
KriegzCommissariens wettenskap till ll:r General Rehnschiölds 
uthskickade. Parmän benämbd. Af de ofriga weet iag intet att 
säija, emädan iag dem huarken sedt eij heller någonsin dheraf 
hördt tillförne; Mwad pälska skillingarne anbelanger, så påminner 
iag mig, att dee intet lägo uthi 2:ne stora wijnfath, uthan uthi 
twänne små tunnor, som stodo uthi jorden nedgräfne, hwilcka när 
wij dem upslogo, föll så myckit mull uthur tunnorne, att då wij 
öste med hatt kullen skillingarne uthi säckar, funno wij mehra 
mull än pänningar, och stod det intet att ändra, emädan då wij 
oss rörde det ringaste, hehla jordstyckorne föUo neder på desse 
])änningar. Och emädan wij sågo det lijte fordelil wara länge sig 
med desse skilingar att uppehålla, emädan klockan redan 10 war 
om natten och wij då straxt wille marchera, tog iag allenast uthi 
7 säckar dher af så nuxkit iag kunde, hwilcke iag och ricktigt 
atlefwererat; Och hade wij med desse skiUingar på wägen så myckit 
beswär, emädan då den säcken gick isönder, da een annan, att 
om wij hade tordtz, hade wij dem gärna bort kastat. Och kan 
iag betyga, at halfwa tunnorne blefwo efter oss qwar. med pän- 
ningar och mull beblandat uthi kiellaren. Nu såsom ljem:te Gref 
Tarlou uthi dee iorra puncterne af sin klage libell nog osanning 
infördt, så har han och wid slutet intet ospart hafft den sanmia 
så groft att fuUföllia, att iag mig förundrar, huru oftirswarkn han 
sig understädt Hans Kongl. M:tz allernådigste öron med een 
sådan osanning att berätta, i det han Ryttmästaren mig och hehla 
partiet för wåld och röfwande anklagat; Altså angående tapeters, 



• • :, . t. 

''.o-ir\c.:yf) I 

. : • .i-.l /' 

1' I . . ■.•'!! 






! I a 



197 

tälten etc. borttagande som och kistors upslagandc, skall aldrig 
i ewigheet kunna bewijsas, eij heller att nägot ähr rördt, Invarkeii 
iithi fathe buhren, eller pii nägot annat ställe till ett knappnälils 
wärde, utham uthi kiillaren allena, och som bem:te l"arlou dher 
intet war tillstädes, uthan efter dess halunckar drängar och dy- 
lijka löst packz berättande, oss sä häftigt till ähra och wählfiud 
angriper, sä begier iag for min pehrson,'sä uähl som uthi R}'tt- 
mästarens nampn, här öfwer behtirig satisfacfion, t)' iag weet. att 
Kyttmästaren som hårdast hade förbudit något det ringaste att 
röra, och ehuruwähl nian sin yttersta tlijth giör \vk\ sädanne till- 
fällen Hans Kongl. M:tz höga interesse att sokia. dock wore man 
den allra olyckligaste, at när een sädan falsk klage skrift och 
falskt register inkommo, upfylt efter behag med dee sorter och 
saker, som både warit och intet warit, skulle gifwas mehra witz- 
ord, än eens sanfärdiga berättelse, och costar det pälacken m}'ckit 
lijte för een tluga skrifwa een cameel, och för een timf^ säija 
hundrade. Mig är det nog, att iag ett rent samwethe hafwer och 
een sådan uprichtigheet här wid wijsat, att pa det intet skulle för- 
kommas, har iag sä wähl lv\'ttmästaren, som hehla ])artiet tr()stat 
och försäkrat, at Mans Kongl. Maij:stt uthan twifwel oss med nå- 
gon andehl lährer allernådigst betänkia och soulagera, allenast att 
wij intet taga något sielf dheraf. Omsijder dä nu alting war på- 
lastat, så wähl provianten som dessa confiscerade saker, marche- 
rade wij dher ifrån kl. ii om natten, och sålunda uthan uppehald 
2 nätter och een dag, till dess wij kommo till armeen, da iag 
straxt kl. 4 om morgonen gick till Hans l-^xcelks H:r General 
Renschiöld och detta angaf, som och sedan till Hrr General Krieg/. 
Commissarien Adlersteen, dä och samma dagen wid första (Jvar- 
teret, alla desse saker uthi närwaru af bem:te H:r General Rehn- 
schiöld, som och H:r General Kriegz Commissarien Adlersten, 
blefwo inventerade; Om nu något under warande march skulle 
wara förkommit, som iag intet kan säija. sa h()[)pas iag dherföre 
intet bör hafwa något answar, ty gud weet huad ihjth och zele 
iag altijd sökt att befrämia Hans Kongl. M:tz höga interesse, som 
och fullgiöra min embetes plicht, jeniptc wid alla tillfällen \~)ch 
partier mig wijsat trogen emoth min allcrnädigstc Konung, l>'dig 
mine förmän och flijtig uthi min tienst. hwarfure beer Eders Hög 
Grefl. Excelks och det höglofl. Kongl. General Ivriegz Commis- 
sariatet iag slutkn underdån-ödmiukeligast, att uthi een sådan 
ohemuhl beskyldning, må fä niuta J^ders hög ("irefl. Excelks och 

' l't)lski koiiparmviil. 



^t•i I. ■ ^,i ■/: 



•'ii:' . ;;ii 



. r. .:-Ao' ?(: 



•■•1 l',M 



,9S 

Koiif^l. General Kriegz Commissariatct/. beskydd, som och emoth 

cea sädan orättniiitiL^ klagan fa sokia justicc och satisfaction, hwar 

emot iag in till min clödzstnnd uthi diupaste odmiuldicet framhärdar. 

Eders Hög- Grcfl. Kxcclicnces och det llugl. Kongl. General 

Kriegz Commissariatet/. 

Underdån-ödmiukc tienare 

Ahignus Lindh. 
Ilowa d. 15/25 Octob:r 
A:o 1705. 

Specificalion pd de saker som äro tagna pa Opalows god/, gref 
'Jarlo tillhörige. NI. 

I stort drefwit silf:i- wattnfaat med drefweii kanna. 

1 dito mindre med kamia 

2 stycken silfwer Uaskor 

1 stor atlång silfwerkanna 

30 stycken silfwer talrikar 

20 stvcken sma sihrfaat 

1 dito större 

2 dito större ' ' 
*"■■• T par stora silfrr liuseslakar med plåtar 

1 par dito mimlre med plåtar 

4 st. Sur' koppar, 2:ne utan fötter och 2 me med fötter 

r rtmd tlrefwen solfwer[)atta eller ask med långt skafU 

4 st. smä drefne confect faat 

I hten dretVen silt'.skal metl läck 

I dito liten silf.palta med läck 

I härensteits helate med drif\\ei\ silf.r rand 

I dito calender i silf.r infattat 

1 saltkar af silfwer med en bilt under 

I dito mindre 

t I förliig.skied af sill". 

1 tlito skiunskied 

I par forsnijdaieknilwar med silt.skattt. 

I knijf med silf.skijda oeh oächta stenar liesatt 

X dolch med silt'. skijda 

'i I silf. knapp pä en schekade 

i stort fyrkantigt silf.skrijn hwar uti fantt/ ätskillige småsaker af 
rahand, silf. knappar, perspeetiv oeh smä oiicliM ringar ete. 

I liten silf.ask med smätt skrap uti. 

7 säckar med k(^i>p:r skillin:r giorde efl"l:r wichten 3,700 timi. 

' l!ör ^•.^nnohkt \':ira »silr> silfvcr. 



•. :! 



.. . ■ 'ti. ; 



199 



Et spotted igt 

medd. ved C. Klitgaard, Postexpedient, Aalborg 

I det danskt' ;koni;eliL^e liibliothck findcs bkindt X}' lci;k 
Sami. 4:0, N:o S6y> ncdenstaacndc lille Digt, som maaskc IvMii 
])aaregne nogen liitcresse blaiidl Tidskriltets Lru-sere. k"urfattcrcn 
er uk-jendr, men Digtet s_\-nes skrevet med forhen\ :eiende Kapellan 
i Skjorbiek (Ribe Stift) Jakob Nielsen IIarreb}es Ilaand, cg han 
var sist Skibspnest paa den dansk'e Fiaade i den store nordislce Krig. 

Grev Piper blev ja fanget i Slaget \-ed Poltava 8 Juli 1709, 
faa jMaaneder for Danmark ei^<ki."rede Sverige Krig. og Digtet er 
•da sikkert fra Sommaren 1709. 

.;Gravskrift ofver en lefvende opblaest Svenske Posenpiber.» 

Mand siger, naar mand \'il sig tröste udi Sorgen, 
Jeg haaber pibcn faar en anden liud i Morgen, 
Du Piper var en stund de Saxers sk'arpe ]\.iis, 
De Polers pest og Patkuls Bödel liggewiis. 
Xu siar din Tromme om, og Piben bag i sx-ttis, 
Thi efter din concept vil alting icke rettis, 
Du saad i Röret men forsof den gyldne stund 
At giöre Piber, som \'ar tienlig for din mund. 
Har Du af Polens guld skiönt samlet dig en s;ede. 
Sterchodder för har l:ert en Pibere at gr.ede; 
Jeg troer Zaren vcl af dig tör tage boed 
Saa vel for Rofvet gods, som Pai- og Patkuls P)Iod. 
IMen snild var Adlersteen, hand sk\-nte sig tilbage 
Og tenchte, det var bedst i holdcn Vogn at age; 
Nu sidder hand og bedst, et Runt ustadigt Glas. 
Som bedst kan tiene i et t\Tchiske Com[ias. 
]'ib nu i Moschou du, som för i Polen l^andset, 
Sidst du til Polen gich, du icke rett har sandset. 
Skam fich Achitophel for sine onde raad, 
Pib Piper nu det vers, min Pibe den er graad. 

[ImIw H,,y JO. \-. I ; jr.; 



r I 



200 



G. A. Reuterholm till Nils Dalberg 

Meddclaill nf Ivar Norberg 

Nedan publicerade bref frän sedermera presidenten m. in. fri- 
herre Gustaf Adolf Reuterholm till arkiater Nils Dalberc^ finnas bland 
den senares papper i Ijiikopings stiftsbibliotek, vol_\-men Bf. iS. 
l^essa tvenne bref äro de enda af Reuterholms hand, som i denna 
samling päträfifats, och härröra bägge från sommaren 17S0. Dal- 
berg var vid denna tid Gustaf III:s läkare och vistades med ko- 
nungen i utlandet; Reuterholm, tjugufyra ar gammal och kammar- 
herre hos drottning Sotia Magdalena, tjänstgjorde vid hofvet pa 
Ulriksdal, där intressena dä kretsade dels omkring konungen, hans 
hälsotillstånd och resor, dels också omkring den t\aärige kron- 
prinsen Gustaf Adolf. 

Nils Dalberg,' son af skräddareälderman nen Kr ik Dalberg och 
Margareta Lundberg, föddes i Link-öping dun i april 1736, blef 
student i Upsala 1752 och var därefter under någon tid informator 
i Stockholm. Disputerade under Linnes presidium 1755 och pro- 
moverades till medicine doktor 1763. Redan aret Rirut hade han 
börjat sin läkarpraktik i hufvudstaden. lian g\-nnadcs af bl. a. 
grefvarne Karl och Axel h^Tsen och utnämndes den 7 november 
1768 till lifmedikus hos dåvarande k-ronprinsen Gustaf, en befatt- 
ning, som han bibehöll jämviil efter dennes tronbestigning. Kort 
efter hemkomsten från åcw resa, som i de här meddelade brefven 
omtalas, begärde emellertid Dalberg afsked från sin hoftjänst, där 
han icke ansåg sig tillbörligcn uppskattad. Utnänn\des till bergs- 
råd den 10 september 1781, fick efter några år tillstand att rendast 
när hans öfriga omständigheter det tillätov deltaga i Bergskolle- 
giets göromål och erluUl afsked från detta ämbete 1S16. Död i 
Stockholm den 3 januari 1820. 



' Om dennes lefnadsliändelser ~e i öfrigl: Chr. Slenhammar, ».^niinnelse-Tal 
öfver Bergsrådet och Commendeureu .if Kongl. Wasa-Orden Herr 1 >oclor Nils 
Dalberg, hållel pa Linköpings Kongl. (.iymnasii större Lärosal vid allni.inl Prest- 
iiiöte den 13 September 1S20.' Detta tal trycktes först i Linköjiing 1 S22, därelier 
i Nonköping 1^53- 



.. ;{>: 






r . ' :,■'■'<■ 



T 201 

Ar 1/73 t)lef Dalberg vice preses i Collec^iuni Medicuin och 
ledamot af Vetenskapsakademien. Samma ar lär Gustaf 111 liafva 
erbjudit honom adelskap, men han blef aldrig introducerad pä 
Riddarhuset. I ett af Karl XIII den 28 april 1817 undertecknadt 
bref, hvari Dalberg utnämncs till kommendör af Vasaorden, kallas 
han emellertid jädel och välbördig Nils af Dalberg . 

lians efterlämnade anteckningar, som förvaras i Linköpings 
stiftsbibliotek, innehålla åtskilliga skarpa, för att icke säga hätska, 
uttalanden om Gustaf III. Bland tlc i samma bibliotek befintliga 
brefven till Dalberg, som äfven vittuit om hans lärda intressen 
och förbindelser, märkas flera frän Linné och ett frän Rousseau. 

Reuterholms bref' ätertrifvas här med oförändrad stafniu". 



f^lriesdal den 15 julii 1780.^ 

Den bedröfliga tidningen om vår goda Konungs farliga tillstånd i 
Damgarien har så helt och hållit occuperat oss alla denna tiden, att vi 
nästan ingenting kunnat taga oss före. Atminsione \et jag \isst det 
vara pa den räckningen min försummelse att l)c.s\ara Herr Archiaterns 
bägge obligeanta brcf liör skrifvas. Min Arcliiater torde ilock göra 
mig (\cn rättvisan att tro, det jag med lika aikiinsla emottagit dessa 
prof af Dess hugkomst, samt att min Niinskaji liallcr Herr Archiatern 
(lärföre lika fullkomlig räckning. 

Jag sjjar med Edert tilkständ, min Ijilsta Archiater, all beskrifning 
af den oro (jch bekymmer, som här vid Hofvet varit vår lott, efter 
man så lätt kan förestäUa sig högden däraf. Det bör jag likväl för- 
säkra Herr Archiatern, att vij under den största känslofullliet af vart 
egit öde eij glömt deltaga i horreuren af Dess Ijelägenhet, den jag aldrig 
utan att rysa kunnat [jätäneka. Men så måste jag också säga, att föga 
någonting olyckeligare kan gifvas ämi att i en dödande ovisshet så 
sväfva mellan hoi)p och fruchtan, som vij gjort ifrån ena Postdagen 
till den andra, hälst då stället, Personerna ocli nästan alt medfört för 
hvar och en de sensiblaste hugkomster. Döm sielf till hvad point när 
den lilla (iuds Gåfvan, soni är van att göra gUidjen svnbar i allas vara 

' Om deras historiska bakgrund, konungens resa ocli orsakerna därtill, hans 
sjukdom, uppehållet i Damgarten och vistelsen i Spa ni. ni. se: F. A. von Fersen, 
Historiska skrifter, D. 4 (Stockholm 1S09). G. I. l-2hrcnsvaril, Dagboksanteckningar, 
furda vid Gustaf lll:s hof, 1). 2 (Stockholm 1S7S), A. 15ody. Gustavc 111. roi de 
Suede, aux eaux de Spa (IJruxelles 1S791, Hedvig IClisabelh Charlottas dagbok, 
öfvers. och utg. af Carl Carlsson 15onde. i, 1775 — 17S2 (Slockholni iqoz). äfvensom 
A. Ahnfelt, Ur svenska hofvets och aristokratiens lif, 4 (Norrköping 1S81) med där 
publicerade, under sommaren 1780 skrifna bref från Dalberg till riksrådet Karl 
SchelTer. 

- När detta bref skrefs, bet'ann sig Dall)erg i Aachen, dit konungen och hans 
svit ankommit den 13 juli. Ankomsten till Spa skedde ticn 22 juli. lirefvet har 
af Dalberg Kirsctts iiu-d följande anteckning: f Ank. ocb. bcsv. d. 3 .\ug. och d. 5.» 



:!;7l 





Il . 


■.'U.fu. 






,r-.f< 



... :.J. 



1 , , j.i-:... fuA 
< f>il ?iriwrtr»fntt MV? 



202 



öifon, nu endast fyllilc dem nicd taiar. . . 1 )o( k Ciudskiclof att vij fä 
gluninia dessa bistra (Iai;ai. Jan L;ar aldclcs inii i uiiii Arcliiatcis uléc, 
att en allnuin tacksägelse vore visserligen hade anständig <;(;h tillhorlig, 
och skulle jag tornunla, att Rädct därum drager forsorg. I'a 1 )rott- 
ningens befallning skieddc den gienast har \id llofxcl oih i Staden, 
sa snart de bättre tiilningarne ankomnio, och Herr Archiatcrn kan vara 
försäkrad, att 'Nu täcker (nid alt folck'! eij denna gängen söngs utan 
andacht. jag ville (inska, att Kungen hade sielf kunnat vara vittne till 
alla de glädjetårar den dagen giotos,^ sa är jag ufvert\gad, att han 
eij for sin Hälsa skulle behofva resa till Spaa. Och kvnide \äl någon 
mera hedrande syn for lumom och menskligheten gif\as an dennar . . . 
1 'el blir åtminstone allid af de lyckeligaste momenier jag (^fverlefvat. 

Min Archiatei- känner for myckel localcn hjr all fordra af uiig 
några interessante n\heler. Sådant \ankas sällan tor dem. som leha i 
retraiten. Men h\ad som liirer kumia luilla min Archiater skadeslös \id 
mistningen af alla andra tidningar ar ati (a hora sin lilla Herres väl- 
måga.^ Jag niasie diirjemte siiga min Archiater. att han continuerar 
som han begynt, nemligen att dag frän dag blif\a alt täckare och 
täc.kare och ät\en i sannna mahn all mer och mera spraksam. Hans 
boijelse for de miliiairi.^ka maneu\reine \arar ännu till niärckelig ofning 
ior Gardis-fosterne, t)ch han är ahen nu sa långt a\anceratl, alt han 
sielf kan sitmga sin l''a\orit marche: marchcra i tacten liirde Han redan 
]ja Giärdet, som min Archiater minns. Han kan också reilan gif\a 
s\ar [)å frågor. Om nägon par exemjile vill \eia, livar Papjia är, s\a- 
rar han straxt /></, som pä hans lilla spräk bet\(ler Spaa. Med ett ord. 
det är det charmantaste liarn man någonsin kan se. Hvatl som dock 
mast ghider mig är att ett godi hieria och en \ acker Oaraclere sa offta 
lyser fram hos den lilla Herren. Jag skall bara iläraf fortällja en irait. 
Häromdagen lekte Kssen^ och jag med honom, da l-.sscn en badinanl 
slog mig på armen. Den lilla, som märckte del, sprang stra\t till o( h 
klappade mig i ansigtet, samt ryckte en Solfiäder tn- händerna pa nå- 
gon af de Damerna, som närmast satt, den han också gienast gaf mig 
att trösta mig med, oi'h alt detta skedde med en sådan \i\acite, att 
man eij hade s\'art \id all luma, hmai en god sial dar ile\ elopperade sig. 
H\ad tycker viil nnn Archiater om min anecdoie: jag tror eij, alt Ni 
blir missnögd, t)m jag ]>a satlant satt betalar de interessante saker Herr 
Archiaterns resa lenmar lionom anledning au gifva mig del titat". 
Denna slutsålts bör öf\ert\-ga min Archiater, alt jag fullkoml. kiinner 
honom både som S\ensk och Prinsens Difmcdiius. 

Min Archiater gick allid iörr i \ärlden hiir och smalrätte pä mig 
for det anrältsbuden gafs sa sent; men nu skiille jag vara Eder bästa 
v:in, om ni Nore »par hos oss, ty \i äta middag kl. ' . till 2 och at'ton 

' Jtr Fersen, a. a. sid. 232. Man gjorde den ohservalioneii. alt folket, vid 
detta tillfälle, gaf hvarken sorg eller glädje tillkänna.» 

" L)alberg hade före afnsan fungerat soui ledare af kron[)rinsens fysiska upp- 
fostran, hvarvid hans ordinaiioner. i förbigående sagdl, varit väl spartanska. Se 
därom: Svenska Akademiens Handlingar ifrån år i/gb, 1>. 52 (Stockholm 1877». 
sid. 93. (C. W. IJotliger, Minne af Nils von Roscnslein.) 

^ Hans Henrik von Kssen, f. 1755, t 1S24. Grefve. llofsiallmäslare, slutligen 
riksmarskalk. 



203 

',iio i anseende till Droltningcns Ijrunn^drickning. I)ct ;ir värckl. vi^-it, 
alt nian behöfxer se de Kongl. l'ers')nernc fm att komma i hug, att 
man är i Hof\ct, så öfvermattan ordcnteligil gar liiir till. 0( h sällskaiiet 
ar just eij eller större änn att icke en Particullier kunde bestå sig det, 
men dessoachtadt roa vij oss enda bra nog, bara vij slippa llere så- 
dana Poster, som den ifrun Danimgarten. H vilket kommer att blifva 
min goda Dalbergs afaire, oni han eljest vill viil fara. 

De Hälsningar, mig blif\it anförtrodda, har jag rieluigt framburit, 
utom <len till ("las Rälamb,' hvarföre min Ar( hiatei- \id detta laget 
lärer hälla mig ursägtad. (jrefvimian Kosens- och alla andra Hr Archia- 
terns connoissencers llugkomsi innesluter jag här, nonunemcnt F.der 
(II. '{"r.itofrus, ocli bt-r min Aithiater for ofrigt eij glömma den, som 
altid giör sig en heder af att var.i Herr .\r< liiaterns tillgifne \;in i.,'cli 

'•^''^'''^■^' Gustaf Ad. Rmt.rh.-Jm. 

Om dessa runor kunna denhiftréras ar l}'cka, såd.ant hasl\ärck är det. 

I . 2» ' ' ' 

Ulricsdal '•Xqw K) Augusti 17S0.3 

Min Archiaters interessante bref af den tredje ocli femte inne\'a- 
rande hade jag metl Gänlags Posten (Xkiw fägnaden emottaga. Mitt ode är act 
altid synas lat. fag måste äf\en nu besvara t\änne bref pa en gäng, 
men jag ho])i)as likväl, att min Archiater eij ger mig skullden iör d.et. 
som bör skrifvas \yX Postens nickninn. 

De glada underriutelser om H. .M:t> sälmaga komma aldrig for 
offta, och är jag en parLirullier min Ar( hiater |'a diet liugsta torbunden. 
som sa beskedligt giher mig dem. Den största \anska[). n'iig kan Msas, 
är att därnred fortfara, och ju offtare dei skier, desto mera ofvertygas 
jag om min Archiaters goda hugkomsi. den jag aldrig underlåter att 
som sig bör värdera. 

Jag ser visst på all Peskrifning, att det eij kan vara leilsanu i 
S])aa, och jag feliciterar h.iler .--amteligen, som fa deltaga i noijena, 
men som ingenting far \ara tfiUkonnneligt liär i Världen, lärer Ni enda, 
eker min uträckning, nagodt hvar haf\a momenter, da Ni gierna \ore till- 
baka i det mindre roliga S\erige. — Den rélache for alla slags tracas- 
serier, som Herrskapet så mycket skryter af, månne kX^^w eij ull någon 
del comi)enseras af en ifrån atlägsenheten aUul o^killgachtig iuquietude, 
01 h torde således Debet i)ch Credit tennuel. s\ara emot hxarartdra, om 
riickningen blifver rätt uiipgiord. Kmcllertid m det allid en lycka, att 

' Klas Kälamb, f. 1750, fil^-fi 1 lofstallmiiMarc. Sändes den 5 juli af urolt- 
ningen såsom express till Danigarten fur alt efterhöra konungens hälsotillstånd, 
men återvände, da han i Stralsund tick vela, att konungen tillfrisknat ccL redan 
lämnat Damgarten. 

'■' Hedviij Solia von Rosen, f. Stenbock 1734, f iNi.V Ofverhofmhstarinna 
hos kronprins Gustaf Adolf. 

^ Unlherg har på della l.ref antecknat: -Besv. d. 3 Si-pl Afrosan fr:;n Sj a.i 
sketlde den 17 september. 



It iT flL'!^- 



204 

vij äga någon Magnet, som drager henim åt, Herren lorde eljest, för 
att ännu längre undvara dem, blifva bordtä hela vintern, och huru grufve- 
ligt läng blefve den då eij för oss? 

En sä brilleante Societé som den lians Maj-.t nu äger lärer han 
eij i bråkastet få igien. Jag önskar endast, att den eij mätte giöra (Åtn 
Hemmavarande mindre rolig. - — Duc de Chartres' annkomst har sä- 
kert intet minskat plaisirerne i Spaa. Det fattas nu allenast, att Keij- 
saren^ också kommer dit för att giöra den Sejouren tyllest märkvärdig. 
Apropos däraf kan jag eij neka, att det oändl. grämer mig att eij hafva 
fått se den Herren, da vij likväl sa nära friserade Hans besök. ^ Men 
det är ännu en ren i)rofit af vår stränga incognito denna sommar. 

Att Sjiel Lyckan varit så gynnande, är ju aldrabäst afpassat under 
en kostsam resa. Vore jag säker om detsamma, tillfredsställde jag i 
morgondagen min reselystnad; men som det beror uppä en Blind Gu- 
dinnas Caprice, pnéfererar jag rafiel om appelsiner här hemma för alla 
de stora högar med Louis d'ors min Archiater beskrifver. Det skall 
dock vara mig oändligen kärt att få höra min Archiater hafva gri])it 
sig ann och vunnit ett jiar sådana Banquer. Ingen fortune i världen 
kan vara lättare giord än denn. F.tt enda Banco, sä är min Dalberg 
en richard, om han bara har goda aningar och courage. 

Clas Rålambs tyska resa var visst sä snäll, som om både Ram- 
ström och Schyttzercrantz-' hielpts åt med förlossningen. Han giorde, 
tror jag, försigtigast som vände om; men hade Drottningen uppdragit 
mig den Commissionen, skulle jag åtniinstone dessförinnan vetat, huru 
det ser ut i Spaa. 

Så väl till honom sont alla de andra i bretVen nänide har jag 
richtigt framburit min Archiaters hälsningar, och är ombedeu tillfiaka 
försäkra om deras hugkomst och vänska]). Stierneld^ nouHiieuicn'. m-i.i 
altsedan den första Julii varit min \agtcammerad härstädes. 

När det lider närmare afresan från Spaa, väntar jag mig vis>are 
underrättelse om touren som -tages tillbaka. Rychten och Gazetter säga 
så mycken osanning, att jag ingenting tror så länge. Emedlertid smick- 
rar man sig här med det hopp, att i sidsta dagarne af Septembr. eller 
de första af Octobr. se Herren pä Gripsholm.^ Jag önskar det måtte 
träffa inn och skall giöra min högsta flit, att därtill kunna vara tillbaka 
ifrån min finska resa, hvilcken jag nu, sä snart min vagt är all. tänker 
entamera. Det är just ej någon stor partie de plaisir denna årstiden, 
i synnerhet da jag eij har mera änn två å tre veckor att dépensera. 

' Louis-Philippe-Joseph d"OrléaDS, sedermera känd under namn af Philippe- 
Egalilé. Afrätlad 1793. 

^ Josef II. Kejsaren besökte icke Spa förrän 17S1. Ifr. liodv, a a. «idd. 

22. 68. 

^ Gustaf III skrifver lill grefvc Ulrik Scheffer, .Aachen den 17 juli i7So: >On 
dil partout ici que TEmpereur retournera par la Sucde. Irez vous le voir en clie- 
min? (J'cst un homnie inléressant .\ connaitre; peul-étre ira-t-il a Trollhälta.- Jfr 
Hedvig Elisabeth tJharloUas dagbok, 1. sid. 256. 

* Herman Schiitzercranlz, f. 1713, f 1S02, och Christian Ludvig Ramslrom, 
f. 1740, f 17S2, båda kirurger, hade biträdl vid drottningens förlossning 177S. 

^ Adolf Louis Stjeroeld. f. 1755, f i'*^35- Kammarherre hos drottning Sofia 
Magdalena. 

' Konungen anlände till Gripsholm den iS oktober. 






1 






,':M 



205 

Men (Id frågan iir om en skylkligliels uitptyllandc emot en re.s|)ectal)Ie 
Mor' blir det, som vore iinnu ledsammare, bädc roligt och lätt. Jag 
förmodar likväl, att min Arcliiater eij Idter Ålands Haf l)lifva någon 
oc)f\er\ innerlig barriere för var Correspondence. Min Arcliiater täcktes 
endast lägga mina bref under Rälambens Couvert, sa fdr jag dem rich- 
tigt till mig skickandes, ehvarest jag vistas. Jag skall dock \isst änn 
en gäng låta höra af mig, innan jag res[er] härifrån. 

Min Merr Doctor bedrager sig märckeligen, da han tror mig ligga 
siuk i den lilla Gudens Hospital. Han behöf\er bara påminna sig, 
h\ad det är Rir gamla fastrar jag här lef\er med for att gienast dömnia 
mig fri frän Spa-vattnet; och tror jag knappt, att någon sommar ]>å 
langlig tid \id IIof\et gått sa tyst till i den vägen som denna. 

Nyheter äro här inga. Alla må \äl, och allting [är] sig eljest oändc- 
ligen likt, men goda biten har jag enda giömt till sluts, neml. att gifva 
min Archiater tidningar om sin lilla Herre, som till allas \ar glädje 
mår fullkoml. väl. lians Mai:t hatle fått richtig ra[i[)ort om Hans 
opasslighet tör några \eckor seilan. men som >\cn cij på minsta s;itt 
ansågs för att \ara betydlig, och jag eij visste om de därmed \ilK- 
■oroa kungen, gick jag hela den saken i tysthet förbi. Han är nu dage 
ligen ute och promenerar änn till fot.-i och ämi i \agn, begynner blifva 
altmer och mera språksam och kan också redan säga h\ad han är 
eller vill bli, neml. P>ra-kar^ se)m han altid gier til svar på den frå- 
gan. I allt marcjuerar han mycken intelligence och godt minne samt 
förnämligast en god Caractere. Jag är viss på, att det skall blifva en 
skiön scene de reconnoissance mellan Hans Fapjia och Honom, när 
(iud en gång hieli)cr Kungen hem. Hvar dag niinmer han honom, 
och far han [tag] i någodt ridspö, viser han stra\t huru Pappa därmed 
brukade leka for honom på goltvet. YXi stort prof af hugkomst på 
hans lilla \is. 

Jag Uunnar nu min Archiater att bäst han kan déchiffrera dessa 
griftonnager och slutar med forsiikran om en ou])i)hörIig vänskap och 
tillgifx enhet. Adieu. .^ , ,, 

Hälsa Wrighten- oändl. ifrån mig, och säg honom, att det eij var 
synnerligen patriotiskt att vinna sina landsmänns Dukater för att sedan 
.spela bordt dem åt utlänningar, som hafva nog af den sorten torut. 

' Friherrinnan INIaria Reulerholm, f. Gyllenslierna af Lundhohn 1716, "j" 1783. 
Uin Reuterhohns förhållande till modern se: O. P. Sturzen-Becker, Reuterhohn 
cfler hans egna memoirer. En fotografi (Kjöbenhavn 1862), sid. 14 tf. 

^ Georg Jonas von Wright, f 1754, f uSoo. Ryttmäslare och lor<te kammar- 
page (lifpage) hos Gustaf III, slutliL;eu öfverste vid Dalregementet. 

i 



.iv.-i,^^. lin 



.(i '/ Jl 



^■A m 



9y, 



:o6 



En finsk officer på audiens hos Gustaf IV 

Adolf 

ML-ildeladi at Ivar Hjertén 

Grcfve ?>I;ignu.s Björnstjcrna, s<>ni med stor liedcr deltOL,^ i 
1808 ars finska kritj, har i sina i^osthuina ■^.Antccknini^^ari (1, 203) 
lämnat följande mycket, uppmärksammade och ofta omtr)'ckta 
skiklring af det sätt, hvarpä han bl ef mottagen i audiens af sin 
konung, dä han efter La[)po instäUde sig hos denne fir att fram- 
lämna rapport om striden frän Adlercreutz, hos hvilken han tjänst- 
gjorde som adjutant. iVakthafvande k-apiten-löjtnanten grefxe 
Carl l'i[ier-'. sl<rifver 15jol-nstjerna, -anmälde mig genast vid min 
ankomst. Ktt ögonblick därefter insläpptes jag i ett litet oansen- 
ligt rum, hvarest Hans ?slajestät ensam emottog mig. Stel och 
frånstötande som vanligt stod han der, kladd i den nannikunniga 
Carolinska drägten, handskar och allt. Med handen på värjan, 
med utskjuten underläpp och stirrande pa mig med sina stora, 
uttryckslösa ögon, ansäg han sig troligen vara högst \ördnads- 
bjudande; men lyckades blott att synas nägot löjlig. Sedan han 
kastat en mönstrande blick pä min klädsel, nickade han nådigt, 
emottog depescherna o. började läsa. När detta \'ar slut. nickade 
han äter och dermed var afven mitt fi^iretriide förbi: jag bockade 
mig ut ur rummet utan att hafva fatt, jag vill ej säga ett ord af 
beröm eller uppmuntran, men ej ens en enda fräga om kriget, 
om hären eller fienden. Härom trodde Hans Maj:t sig allt för 
val underrättad att behöfv;i de upplysningar, en stackars stabs- 
adjutant kunde lenma. Att Hans Maj :t dock ej var nvssnöjd med 
mig, derom öfvertygades jag snart genom den utnämning till 
major i armen och of\'eradjutant hos honom, hvarmed jag hedrades 
några få dagar härefter. iJet är således ej af missbelåtenhet jag 
omnämner mitt emottagande; blott for att få gifva ett begrep[) 
om det besynnerliga sätt, hvarigenom (Åcn ()l\'cklige monarken 
Ivckades stöta ifrån sl'j äfvcn sina mest till"ifna vänner. 3 Da en 



,4'-'' 
'ffi' » 



207 

så nobel Dch alltigenom hofinannaniessig person som Hjörnstj':rna 
riskerade att bli bemött pa detta siitt, och det till jki köpet då 
han kom med den olTiciella rapporten om en stor svensk seger, 
hvad skulle då icke kunna vederfaras en person af enklare snitt och 
med mindre korrekt uppträdande inför majestätet! Som en parallell 
och ett komplement till ofvanstående välkända skildring s)'nes mig 
en otr)'ckt berättelse af en tinsk officer, meddelad ät Gustaf l\Iont- 
gomery och f()rvarad blancl dennes handslirifna källor på K. liibl. 
i Stockholm, ej vara utan intresse. Den bclwser drastiskt kun_L';en.s 
sannolikt mest oUxksbringande svaghet - - hans bakvända siitt att 
i>ehandla folk! Författaren, som signerat sig J.» och som ej namn- 
ges af Alontgomery. ehuru denne flitigt begagnat andra partier 
af hans relation^;, kan ej vara någon annan än löjtnanten vid 
Adlercreutzska regementet Jack, som, med sitt regemente kommen- 
derad till Sveaborg och inbegripen i fästningens dagtingan, seder- 
mera genom rymning beredde sig tillfälle att deltaga i fortsätt- 
ningen af kriget, med bravur kämpatle \'id Oravais och sedermera 
under eii kortare period var anställd vid Västmanlands regemente — 
allt fakta, som återfinnas äfven i relationens. Denna sistnämnda 
bibringar läsaren intrycket af en käck" och lefnadsfrislc, klok och 
hederskänslig officer, om också en personlighet utan finare polit}T. 
Mötet mellan den lugne och envise finnen och den koleriske 
monarken skildras — med bibehållande af urskriftens ortografi — 
på följande sätt: 

I anledning af det föreg;iende har man trodt. att ett litet bi- 
drag till f. d. Ivonung Gustaf vVdolfs caracteristique angående sättet 
att någon gång vårda sig om individer, som gjort ujijpotTringar 
for 1'^äderneslandet, icke skulle salcna allt intresse utan måhända 
förtjena omnämnas. Till exempel: huru författaren blef behandlad. 

Wid dess första företrade hos f. d. Konungen på Åland emot- 
togs eller bemöttes han med den största popularitet, och Regenten 
nedlät sig att ingå uti de minsta detailler, äf\-en angående för- 
fattarens enskildte angelägenheter, samt visade honom en ynnest, 
som skulle anses otrolig, om man refererade allt, som föreföll. 
Så till e.xempel: vid den dagen efter dess första audience hålhla 
offenteliga Gudstjensten (under bar himmel) och efter afsjungna 
Te Deum öfver aftaren vid Lappo, hvarefter paradcring och defi- 
lering ägde rum, befallde f. d. Konungen Sjelf författaren fram- 
komma ut ur den talrikt församlade folkhopen till Sig, under det 
troupperna defilerade, och bevärdigade honom med. det måst 
nedlåtande samtal; fiera liknande ynnestprof att fortiga. Klockan 



-.tim 



208 

4 eftermiddagen samma dag var utsatt till n\'tt företrade, hvarvid 
den anbefallda skriftliga relationen ancmnades, som innefattade de 
omständigheter, författaren hade sig bekanta från det land, han 
på en kort tid måst lemna. — Lika nådigt emottogs han äfven 
då som \id de törenämnda tillfällena, och sedan f. d. Konungen 
ögnat igenom skriften, förklarade [han] uti de nådigaste ordalag 
Sitt välbehag öfver densamma, samt, under fortsatt nedlåtande 
samtal, spände på sig \årjan och tog hatten uti handen. Då detta 
var gjort, framkom f. d. Konungen och tog författaren på axeln 
under yttrande: Ni har uppf}'llt en rättskaffens Krigares plig- 
ter; — for det nit och den trohet, ni ådagalagt för Wårt och 
Fäderneslandets bästa, vilja \Vi härmed utnämna er till Befälhafware 
öfver ett Compagnie af \\'årt härvarande Landtvärn!! — :• livarpä 
f. d. Konungen aflägsnade sig ett par steg baklänges under ett 
allvarligt fixerande af författarens person och med tilltagande s}'n- 
bar. förtrj^telse Öf\-er den villkorliga tacksägelsen för H. ■Maj:ts 
visade nåd. ]\Ian gjorde neniligen den underdåniga framställning, 
:.att om H. IMaj;t fann hans handling värd Dess Höga åtanke, 
han endast önskade den nåden att få blifva använd vid den 
reguliera arméen, om det ock \ore som blott soldat i ledet;-. 
emedan han i alla händelser hoppades genom sina fortsatta bemö- 
danden icke gifva II. Maj -.t anledning till missnöje. — • Denna 
yttrade önskan (som genom sitt framställningssätt troligen ganska 
mycket skilde sig från det vanliga välljudande hofspråket: blef 
sålunda äfven i det afseendet ansedd opassande) försatte f. d. 
Konungen i ögonblicket uti vrede; hvarunder H. Maj:t med häf- 
tighet yttrade: — shvad! — — ni försakar War näd! — — gå 
— — -gä — — !» Författaren, som — Gud bättre! — iust alldrig 
heller varit begåfvad med det beprisade »Englatålamodet;> eller 
med den lyckliga fördragsamheten och förmågan att smälta oför- 
rätter! försökte -éSw^w nu att pruta emot. Men sedan monarkens 
otålighet allt mera ökade sig, fann man rådligast att retirera i god 
ordning, till yttre rummet, där General-Adjutanten m. m. von 
Vegesack befann sig. Generalen inbefalldes genast till f. d. 
Konungen. Samtalet blef ganska högljudt och, som det tycktes, 
vredgadt. Någon stund därefter utkom Generalen uti yttre rum- 
met, mycket upprörd; under föreställningar uti skarpa ordalag 
öfver författarens iotacksamhet, oförsigtighet» och mera ».h-likt, som 
han förebråddes hafva begått, genom sin vägran att emottaga den 
5>förunnade nåden», som det benämndes. Iläruppå androg man 
såsom skäl till vägran, att han under sitt korta vistande på Åland 



'.,1. 



ni 



■'■ -i i;j;r! 



.>'A 






i' Ar. 



209 

redan mera än tillräckligt fät tillfälle med egna ögon göra det 
olycldiga Landtvärnets bekantskap och clerjemte hunnit fä kiinne- 
doni af det mindre grannlaga \'al som ägl rum vid en stor del 
af de officerares tillsättande, som tillhörde denna trouppe; och med 
hvilka han således, emot hvilka villkor som hälst, icke kunde for- 
mas dellaga uti Kannatskai). Detta allt bestämde författaren att 
undanbedja sig den, under motsatta förhallanden visserligen högst 
smickrande »Nåden». Med denna förklaring ingick Generalen äter 
till f. d. K:n, och, efter ett längt viintande, ö[)pnades andteligen 
dörren, dä författaren ur Generalens hand feck emottaga en Order 
att begifva sig till Norra h^inska Arméen. 

1 glädjen öfver h'ckliga utgängen af den ojämna striden ut- 
ropade författaren uti sin hänr\'ckning: >prisadt vare min finska 
envishet!-) — Om det var författarens upprymda glada sinnes- 
rörelse eller den begagnade termen, nog af, molnen fi-än Gene- 
ralens ansigte skingrade sig för ett ögonblick, och författaren 
trodde, att Generalen delade hans fröjd, hvaraf han således njöt 
dubbelt! Alen denna glädje, lil-:som all glädje i menskligheten, 
blef korrt! — dä författaren framställde till Generalens behjertande 
den kinkigaste och svåraste af alla saker här i werlden, nämligen 
penningar. Då antog Generalens anlete äter ett ännu' mörkare 
utseende än det, som nyss förut hade gifvit vika for ljusare blic- 
ken: s\'aren blefvo tvära och eftcrtänkliga: xSådant kan ej hjälpas»; 
»man måste vara nöjd med det som redan beviljats.- etc. etc. 
Förf. genmälte och androg såsoiu bevekelsegrunder: att man ju 
icke utan mynt kunde komma ur fläcken under en resa utan att 
tigga eller stjäla, och slika olater anstå ju en Ofticer illa? Huru 
ville man begära, att en cirka 200 mil läng väg skulle tillrygga- 
läggas utan en styfver pä fickan, hälst då magen redan var så tom, 
att den bet]vämt kunde correspondera med ryggen invändigt? med 
flera likartade nödspråk. Allt detta ville dock icke hjelpa; Gene- 
ralen ordade att ?^sedan man så illa ställdt och förbrutit sig mot 
H. I\laj:t K:n och derigenom uppväckt Dess onåd, kunde Generjlen 
icke blottställa sig sjelf för en lika våda, ifall han förn)-ade någon 
bön för en så stor xs}'ndare;>. Då allt hopp om bemedling pä 
denna väg således syntes stranda, grep förf. sig an och gjorde 
mine af att klifva in till K:n, under yttrande, att man gär-na för 
sin goda saks skull ville blottställa sig för hvad som hända kunde; 
penningar måste man ha eller vända om till r\ssen! — Detta 
argument grep; Generalen -tog dristigheten pa sig , gläntade sakta 
pä dörren och steg varsamt in öfver trösklcn till den törtörnade 

14— /•■;0.V III. rci\<uiihijtori.^l: , JsLrif: Ii' /.V. 



■ T,. , J ^ 1 'C , 
I . lu. I < ■ 



210 

monarken; som, efter en l<-inj^\'aric^ öfverlaggning, ändteligen lat 
beveka sig! En månads allöning i förskott beviljades. Man bu- 
gade sig för Generalen! och geck att gripa myntet samt rusade 
derefter in i första bondstuga för att söka tillfredställa den revol- 
terande magens behof.» 

Det beviljade understödet visade sig naturligtvis alldeles 
otillräckligt för den långa resan, hvarför författaren, som det heter 
i anteckningarne, ; nödsakades, för att möjligen under en sä läng 
färd kunna subsistera, sälla sig (r!) till Kongl. Westmanlands 
Regemente, som, just vid hans ankomst till Grisslehamn, äfven 
där inträffade för att embarquera uch öfverfara till krigsthéatern 
Finland. Dessa nya vapenbröder drogo sedermera ädelmodigt 
försorg om författarens uppehälle! Författaren blcf alltsä äf\en 
hemma pä svensk botten pä sitt eget lilla vis en exponent for 
den berömda här, 

»som frös och svak 

och seyrade tillika. v 



21 I 



En bortglömd svensk friherrlig ätt 

För kort tid sedan mottog jag j^å omvägar frän en cänkc-fri- 
herrinna \-on Klot-Trautvcttcr i Ik-rlin en anhållan att söka for- 
sl^caffa henne en autentisk beskrifning pä det von I\.lot-Trautvettcrska 
vapnet. Ätten, hvars majorat Hohendorf är bekiget i Pommern, 
skulle nämligen räkna sin tillvaro från den 20 april 1752, dä Pom- 
mern ännu tillhörde Sverige. 

Då jag med anledning häraf vände mig till riksarkivet, på- 
träffades oekså i utrikes- expeditionens registratur för nämnda datum 
följande kungliga resolution. 

Ihro Konigl. i\Iay:tt Gnädigste Resolution 
wegen P^-eiherrkr Wiirde fiir den jederzeitigen 
besitzer dess von den verstorbenen General Lieute- 
nant Baron Trautwetter gestifteten Majorats ge- 
geben etc. 

Da der verstorbene General Lieutenant l^aron Johan Reinhold 
Trautvetter, mittelst einer sollenen Testamentirlichen disposition, 
in denen von Ihm acquirirten im Ilertzogthum Pommern belege- 
nen glitern, Batewitz und Hohendorf cum pertinentiis ein Majorat 
Stiftung gemacht: und Ihro Königl. May:tt in gnädiger betrach- 
tung desselben langen und getreuen P)ero Reiche geleisteten Dienste 
nicht allein den gegenwärtigen Besitzer sothane Alajorats, nemlich 
dem Ahijor ]veinholdt Wilhelm von Klodt gnant Trautvetter, 
sondern auch denen darin jederzeit folgenden Possessoribuz liir 
Ihre Personen und so länge sie im besitz ermeldten Majorats 
bleiben, Freiherrlichen Stånd und Win-de, mit fiihrungdes Nahiiiens 
Trautvetter, hiemit in gnaden sehencken geben und bexdegen; als 
haben Ihro Königl. May:tt daniber Dero Gnädigste Resolution 
ertheilen woUen. Datum etc. 

ADOLPH FRIEDRICIL 

. . • C. RudciiSLhölJ. 



;d r 



M J 1 r* 



■oJ'r. 



I'- ' >:l•.■ 



212 

iMiligt livatl rikshcralclilccrn herr L;rcfve .A. Lcwenhaupt med- 
delat, har denna frihenliL^a iitts tillvaro alldeles fallit i glömska 
har i landet; den har aldrii^" blifvit introducerad pa riddarhuset 
och nä_i;ot vapen för densanmia har aldric;' vunnit fastställelse frän 
svensk sida. 

För dem, som niöjlic^en äro närmare intresserade, kan näm- 
nas, att major von Klodts supplik om friherrlig" värdighet förvaras 
i riksarkivets sköldebrefssamling, och att en redogörelse för ären- 
dets behandling i rade.t finnes i utrikes radsprotukollen under den 
20 april 1752. 

Ar:'/(/ Li)idhai:tn 



213 



Släkten Wertmuller 

Uti Sacklcns i^Sverioes apotckarhistoria» anföres att Johan 
Ulric A\'ertniiiller var född i Stockholm och son af kanircraixn 
uti det grefliga de ka Gardieska Inisct N. Wcrtnuiller. Förmod- 
ligen stöder han sig vid denna upj^gift jia de anteckningar af 
Pelir Christofler Scliulzén, som finnas forvarade hos Apotekare- 
Societeten. Där finnes nämligen under namnet Johan Ulric \\'er- 
muller:> följande anteckning >I''ödd i Stockholm — — lians Var 
var Cam. — — ifrän Canton Ziiriclv och vidare å ett inhäftadt 
blad (40) angående J. U. \V. i kanten Svensk, född i Stockholm 
son af Camerer , . . Wertnuiller frän Sweitz och Canton Zvirich 
bördig». 

Då det vore af stort intresse, att erhålla kännedom om i hvad 
förhållande den svenska ätten Wertmuller stär till schweiziska 
ätten \\'erdmuller,' har jag både i Schweiz och här, sökt efter- 
forska detta mycket sannolika samband, men hittills utan resultat, 
llufvudsvårigheten sj-nes ligga däri, att nämnde N. Wertmuller 
icke kan aterfuinas i några andra handlingar än de ofvan angifna. 
Uppgiften, att N. W. skulle varit kamrerare i grefliga de la Gar- 
dieska huset, har gifvit anledning till efterforskningar såväl i 
Lunds Universitets bibliotek som i Riksarkivet bland de vidlyftiga 
handlingar, som finnas efter Magnus Gabriel de la Gardie och 
hvilka genomsökts i de delar där man kunnat vänta att finna 
någon anteckning om eller af denne kamrerare, dock hittills så 
länge, förgäfves. 

När sonen J. U. W. var född, känner man ej. Af en inlaga 
af honom år 1696 till Kungl. ]\Iaj:t med anledning däraf, -^tt han 
såsom rStudiosum mcdicino erhållit uppdrag att för visst ändamål 
företaga en resa till :>Norlanden och Westerbotten» kan man 
emellertid sluta, att han borde vara född antagligen på 1670- 

' Oscar Leverlin >A. Roslin A. -B Ljus S.j 1901 sid 7. »Modern (.Cath;irin:\ 
Wertmuller) Ullhörde en beruind Schwei/.errainilj». Afvcn 5\Ville> anför i sina 
daghoksanteckningar att faniiiien luirstaunnade frän /.dricli. 



I. ..». K'! 

' • 'ii 



!l'j 



■"■■■■ 'i'«fi,;i 



•...•f "Ii 



imiim:./"/ 



214 

talet. Dä han desslikes angifves vara född i Stockholm och hans 
;, fader antagligen sålunda där boende har (under en los förmodan 
1 att fadern tillhört den tyska församlingen) p;i tyska pastorsex- 
peditionen i därvarande böcker med vigsel- och dopanteckningar, 
som omfatta ärcn 1639 — 1734, vigselboken genomgatts t. o. m. 
är 1689 och dopboken till 16S0 utan att finna någon anteckning 
om ifrågavarande namn. Med hänsyn därtill att en del af Magnus 
-. G. de la G:s egendomar i Stockholm låg inom Jakobs försam- 
ling (Makalös) har äfven denna församlings k\'rkoh)öcker, som börja 
;. 1643, genomsetts, men intet rörande någon WertmuUer funnits, 
med undantag af en räkning är 17 12 i begrafningskostnader ftir 
J. U. \y. Ytterligare hafva de gamla kyrkoböckerna, som tillhöra 
Riddarholmsförsamlingen, numera förvarade uti Storkyrkans arkiv, 
genomgatts. Anledningen till sökandet uti dessa berodde på en 
af doktor Alfr. Levertin lämnad uppgift, att uti dessa Riddarholms- 
böcker skulle finnas en anteckning om Catharina Wertnuillers 
bröUoj) med Hans Roslin. För nämnda församling finnes dop- 
och \igsellängder ifrån IÖ36 jämte begrafiiingslängd alltifrån 1659 
och forskningar i desamma hafva benäget utförts af kyrkonota- 
rien i Storkyrkoförsamlingen hr W^ilh. Gyllensvärd. Häraf har 
framgått följande: 

»17 14 December 23 Christnade Hr Tengmarck skoflickarens 

»Anders Ahl och dess hustrus barn Maria, faddr - 

jungfru j>\\'ertmöller; 

21715 Octob. d. 14 jordfäste Hr Arcnius Badaren \\'ert[nöllers 
»Sahl. hustru utij Weijlandts graf på k:o gård; 

»17 16 Martij 2 jordfäste llögv:de Hr k:o herden Ekendahl 
jBadaren Sahl. Wertmöller; utij Sahl. Weijlandts graf j^a k:o gärd; 
»1716 Febr. 23. Efter 3:0 ordentel. Lysningar: Här i försambkn 
»Copulerade Högwärdie Hr kyrkoherden — — — April 12 sam- 
i^maledes Govcrnaments Doctorn Hr Hans Roslin med jungfru 
^Catharina Wertmöller i Caution Apotekaren Basilius Tuckter. . 
* Ifrågavarande jungfru Wertmöller, hvilken stod fadder 17 14. 

är otvifvelaktigt samma jungfru Catharina, som vigdes vid Roslin. 
1,. Att Basilius Teiichler antecknades som löftesman har shi naturliga 
förklaring däri, att han, som efter apotekaren J. U. Wertnuillers 
> , fränfälle 17 12, år 1714 gifte sig med hans efterlefvande änka 
Juliana Brandt, väl var den närmaste anförvant som jungfru 
so Catharina vid sitt giftermål omkring 1 vecka före, enligt all san- 
nolikhet, sin faders död och sålunda såsom brorsdotter till apo- 
1;, tekaren Wcrtmiiller, kunde anlitas. Af bouppteckningshandlingen 



.'■;..><! 

■ IMO 
^ .i) 

■ ; :^nii 

..c I 

■.Jill 

■f 

'.. t;i 



t.UO 



, ii 



lAil: 

'I 



215 

den 23 febr. 17 14 framgår nämligen att badaren Alexander Wert- 
möUcr var broder till apotekaren och äfven hade påtagit sig 
förmyndareskapet för den efterkommande sonen, sedermera apo- 
tekaren af lifmedicus J. U. Wertmiiller. Mnligt Klerkers samlingar 
i Kungl. biblioteket, där ett utdrag af :;Hist. och Statis. Mcrcurius 
n:o 39 17'° '2765 åberopas, föddes Alexander Roslin, son af lians 
och Cath. W. i Malmö ^tJ6 1720.' O. Lexx-rtin, i sin förut åbe- 
ropade uppsats, angifver '5/^ 1718 såsom födcisetid, hvilket be- 
st\'rkes af en anteclcning uti S:t Petri kyrkas i Malmö k\-rkobok 
nu förvarad i stadens arkiv. Mans Roslin dog som amiralitets- 
medicus i Karlskrona 1737 (enl. bigr. lex.) men angående moderns 
död är intet bekant. ,-\potekaren Wertmiiller d. }•. och Catharina 
Wertmiiller voro således kusiner samt målaren .Adolf Ulrik Wert- 
miiller, son till sistnämnde apotekare, och Alexander Roslin S}-ss- 
lingar. O. Levertins uppgifter i åberopade monografi om A. 
Roslin a sid. 8 och 31 angående släktförhållandet till Wertmiillcrs 
äro sålunda antagligen icke exakta. 

Men det s)'nes åf\'en hafva fimnits en tredje broder till J. U. 
Wertmiiller d. ä., vid namn »Gideon», hvilken slutade som kapten 
vid fortifik-ationen, blef tillfångatagen vid Narva och dog i Moskwa 
1709. Äfven hans födcisetid och -ort äro obelcanta. I'\illmakten 
för honom såsom fortihkationslöjtnant finnes i Krigsarki\'et och är 
utfärdad af Carl XII den --t/s 1698. Uti Riksarkivet finnas 3;ne 
suppliker från denne Gideons hustru :Reata>\ född Sliernstall})e, 
af april 1723, juli 1724 och oktober 1728, af hvilka iVamgå, dels, 
att hon är hemkommen från en »långlig och trälsam fångenskaps-, 
viilare, att hennes sahl. man redan före krigets utbrott tjänte för 
Lieutnant vid Fortificationen under sNarviska guarniesonen»; 
blef Capitain und. Gen. -maj. G. Henning Rudolf Horns Infanteri 

regimente; ^och begge dhe Xar\iska belägringarne uthållit 

>;till dess han uti den sidsta vijd stadsens öfvergäng tilijka med 
»alla andra fångar med mig till R\'ssland i fångenskapen släpad 
»blef, derest han åhret 1709, mig till een obotelig sorg och iämmer 
:^sin lijfstijd i störste tattigdomb ändade, lämbnandes mig dä een 
jomyndig sohn af 3 åhr. Men uthi livad för misere och fattig- 
:i>domb, som iag sedermehra i alla fångenskapsar ahren efter des 
»död, som war 13 år^ — — . 

1 oktober 1762 dog en Adam Gideon Wertmiiller som afskedad 
sergeant vid Kungl. Maj:ts Lifgarde. ;\f bouppteckningen ''/s 1763 



' I Bioi^rafisk lexikon 12 hand. 1S46 ani^ifvns samma dag och årtal, likaså i 
Galim Perssons samliiiij i Upjisala L'niv. iiibliolek. 



:r.Aj 



I ■' ■ or. 
■;■/ ) i' - -■< 



;.'. . V, 



' ■ ■ ) ' '),:>E 



2l6 

aiij^ifves denne vara en son till Capitain Gidcon Wertnuiller, som 
var S}'skonbarn med Lifmedicus W^ertniiiller, h vadan kaptenen 
sålunda måste hafva varit broder till ap'.>tekaren och badaren. 

Angående hustru l^eata Wertmuller, född Stiernstolpe, sä 
finnes en IV-ata S. upptaj^en uti .\nreps attartaflor för denna ätt, 
född 3 '5 16S3, t -I.) 1737. Denna Beata blef i^nft den '^ , 1721 
med en löjtnant Carl Gustaf Uttermark, f. 1691, som efter fanL;en- 
skap efter slaget vid Pultava, rymde ur densamma och aterkum 
1716 till fäderneslandet. Det är ju ingalunda omöjligt att Beata 
Wertmuller och Beata Uttermark \'arit samma person, da älders- 
och tidsförhållanden i öfrigt passa ihop. 

I anslutning till livad ofvan anförts, skulle en släkttafla öfver 
angifna personer se ut som följer. 



A'. ]l\rliiiyiL\-r. 

(hur naiiinet skiefs är obekant). 

född d. ? i ? t <i- ? ■ ? 

Tid för Ljitle och nicd hveni ol)t;kant. 

Enl. Sacklcn angifven som kamrer uti del ^relliga de la Gardieska huset och bördig 

Ir.in Ziirich. 



j\'/:iin L '.'r.w 
(skref sig WeidtuuiUer) 
apotekare på L.ejonct i 
Sluckholm, f. ? i .Stock- 
holm (enl. Sacklén) f i 
Stockholm -'',2 1712. Gift 
"4 17 1 1 med fuliana 
lirandt, f. ■'" 9 1600 "j" i 
Stockholm -5 , 1709 

Joiujii i'lric. 
apotek.' re och lifmedicus, 
f. '-4 1712 i Stockholm, 
t '" I 1 7 So i Stockholm. 
G. °5 5 17^2 i Stockholm 
med Maria Rävens, f. i 
Ilamlniri; --3 1720, t i 
Stockholm '' 4 1786. 

lUaml aiuha Adolf Lliic, 
ni ■lare 1". 1 StO' kholm '*■ 2 
1751, t i \Vilmin!:;ton 
(bet;rafd i Fhiladelha) 
5 10' I Si I. G. ** I I So I 
med Eliza liendersson. 

Om öfriija barn se Sve- 
riges .'\polekarehisioria af 
l.evertin och Schimniel- 
pfenniy; sid 19. 



(skref siy Wert-Möller.) 
Hädare i Stockhohii 1'. ? i ?, 
t jotdf. - 3 1716 å Kid- 
darholmskyrkogardcn. G i fl 
med GhriÄtina Holm (enl. 
.\lfr. Levertiu) f. ? f 

jordf. '■* 10 17 15 a Kiddar- 
holmskvrkoLjartlen. 



CiJtOii. 
(ankan skref sig Wert- 
niöller) Capiiain vid Eor- 
tit"ikation, f . , r i ?, j i 
Mu5k\vai709. Gifi ? med 
Beata Stiernslallpe, f. 3, 5 
16S3 ?, t -■ 9 1737 ?■ 
I 



Catliai ini. 

f. ? i ?, t ? i .-. G. '-■ 4 

1716 ined Governamenls- 

Doktor Hans Roslin, f. i6Sfe>, 

j i Karlskrona 1737. 



Ad.DH Ciddn 

f. i Ryssland, f ,10 1762 

i Stockholm, som afske- 

dad sergeant vid Kungl. 

Lifgardel. 



f. ? } handl. 
i Zey>i i Hol- 
land. 



A:!X.:nd:> . 
f. i Malmö '= - 17 iS. 
t i Paris 5 7 1793. 
målare. Ci. 1759 med 
Mana Susanne Gi- 
roust. 



i dr::. 
f. .- ; Hof- 
iuvelerare 
Gotha. 



Den frän Storkyrkans arkiv erhållna u|)plysningen att badaren 
Wertnuiller och hans fru blifvit bcgrafna uti Weijlands graf ä 
RiddarholmskvrkoLjarden är ratt märklie- 1 hvad förhällande 



217 

hafva dessa familjer kunnat sta till hvarandrar On. dcn■u^ ^raf 
omformalcs i kyrkboken vidare ^ 

M703 januarij 21 jordfästes Inspectoren Sahl. lochim Weiland 
»af Pastoren Magister Hr Zacharias Ksber-; 

nyos April d. 7 jordfästes inspcctis^^Jochim Weilands sah! 
^.ndaa Hustru ... uti Kasten Weilands GraU pa kyrchio.arden af 
^o. Mana Prast^>. 

For alla upplysningar, korrigering och anvisningar för vidare 
forsknuig, synnerligen angående N. Wertmuller. blifvcr ja-M^nxket 
tack-sani. ■* ^ - 

Salberget, Sala i november 191 1. 

Cl. A. Crausii-öin 



2l8 



Personhistorisk litteratur. 

yohnuttes Rttdbeck, Svenska bokband under nyare liden. 
Andra delen, 17 i8 — 1809. Stockholm, Föreningen för bokhandtverk, 
1913. Hög 4:0 (XXVII + 87 sid., 45 ])1.). 

Det allmänna intresse, hvarmed första delen af detta arbete (ut- 
gifven i slutet a[ år 1910) mottogs af publik och forskare, har med 
berömvärd raskhet gif\its ny niiring i och med den nu föreliggande 
andra delens ofientliggorande. Första delen omtattade Vasatiden och 
Karolinska tiden, 1521 — 1718 (anmäld i denna lidskrift arg. loii, 
s. 68 ff. ), den nu utgifna delen meddelar Fritictstidens och Gusta\'i- 
anska ti(iens bokbinderihistoria i öfversikt, illustrerad af priiktiga afhild- 
ningar. Liksom i första delen äro dessa senare delvis utförda i färg- 
trvck, och alla vittna de om smakfullt urval och' hög teknisk färdig- 
het till heder för utgifvaren och Warner Silfversparres officin, som 
utfört klichéerna. 

Sjuttonhundratalet företer en glansperiod inom bokbinderiet, en 
lifskrafcig renässans efter det förfall, som följde pd guldaUlern, 1500- 
talet och början af 1600-talet, då Italien ocli Frankrike gingo i spetsen och 
hade att uppvisa sådana lysande namn som firman Aldus i Venezia, 
konstälskarna Maioli^ Caiuvari m. ti. i det förstnämnda landet, de 
genialiska bokbindarna G. 'J'ory, ^'icolas och Clovis Evt\ mecenaten ./c' 
Thoii^ den under namnet le Gaicoii kiinde miistaren och framför alla 
den remarkable bokentusiasten Grolicr — alla i Frankrike. 

I'"nh. Rudbeck ägnar i åqw nu utgitna \olymcn en inledning ät en 
kortfattad, instruktiv framställning af bokbindcriets allmänna ställning 
och utveckling i de europeiska kulturländerna under 1700-talet. Frank- 
rike gick alltjämt i sjietsen med sådana mästare som (flera) medlem- 
mar af släkterna Fasdcloup (ej mindre än 15 bärare af detta namn 
utöfvade yrket), Dcro)iic (18 medlemmar), Lcnioitnicr (2o d:o), Doii- 
ceiir, Lafcrtc, Diibtihson m. ti. Nämnda historik åtföljes af fem (tyvärr 
väl starkt förminskade) al"bildningar af för tiden karakteristiska bokliand. 

Följer så framställningen af det s\enska boklnnderiets historia 
under ifråga\arande period i ett urval af tidens bästa och mest be- 
tecknande prestationer, illustrerade medelst en serie förträffliga af'bild- 
ningar. Med sannskyldig tillfredsställelse fördjupar man sig i betrak- 
tandet af de dråpliga band, som utgått från sådana mästare som Kri- 
stoffer Schneiiller^ hvilken arbetade i Stockholm under hVtio är, däraf 
23 ar i egenskap -.xi ålderman i skrået, \idare F. //'. 'Ställänder^ 
J. K. Caloander, II. K. Kiclitcr m. 11. Åtskilliga af denna tidens 
stora namn på bokbinderiets område äro — - liksom i Frankrike — 
representerade af ett flertal olika mästare. Det var nämligen da för 
tiden (hur olika mot nu!) inoni yrkcsviirklen en helt annan s\n ]xi 
lifsuppgit"ten än i \åra dagar. Dä ansågs det som en hederssak att 
sonen uppfostrades tor och forbereddes till att en gång öfvertaga fadrens 



'■■ ', t 



:r- b:} 



219 

hedervärda yrke. Att denna berömvärda sed långt ifrån var till förfång 
for den allmänna yrkesskickligheten säger sig själf. Sålunda finna vi 
1)1. a. ej mindre än elfva medlemmar af släkten Schneidler anstiillda 
i Ijokbinderiyrket i Stockholm, däribland tre söner till den berömlige 
Kristoftcr S. Af namnet Ställänder kunna uppvisas ej färre än tretton 
bokbindare under tiden 1720 till slutet af iSoo-talet. Detta har ju 
en smula släkt- och ]jersonhistoriskt intresse! Den nu utgitna vohnicn 
är till omfånget något mindre än den första, som innehöll 80 afbiUi- 
ningar, men den står fortfarande lika högt i tekniskt hiinscende och 
hedrar sin officin, Hasse W. Tullbergs aktiebolag. Textutrymmet s\ncs 
i tlenna del vara bättre utnyttjadt än i den förra. \'i och med oss 
mänga intresserade motse den atslutantlc delen af det ståtliga arbetet, 
som kommer att ge oss en, efter hvad \i torvänta oss, f\ 11ig framställ- 
ning äfven af 1800-talets svenska bokkonst. 

A'. G t' i' 1 1'. 



^lA'eI Gyllcnlirook. Relationer från Karl Xllts krig, utgifna af 
Nils Sjöberg. Stockholm, Bröderna Lagerstri_)m iQij- 8:0. 

Det nu rådande intresset för historiska dagböcker och memoar- 
verk har lockat Nils Sjöberg, lörut väl känd som utgifvare af Johan 
Kkeblads bref, Carl Tersmedens niemoarer m. m., att i nytt tryck fram- 
lägga Axel Gyllenkrooks bekanta berättelser om Karl XII:s fälttag i 
R\ssland 1708 — 09. Till dessa ha fogats några hittills otryckta rela- 
tioner af Gyllenkrook frän polska kriget 1701 — ot,, alltsammans under 
den föga lyckliga titeln: >.Relatii-)ner frän Karl XII:s krig». De förra, 
som utgöra hufvudjjarten i foreliggande arbete, äro nämligen inga rela- 
tioner utan memoarartade skildringar oiVer en längre periods tilldra- 
gelser, nedskritna under fångenskapen i Moskwa. De senare, som om- 
fatta 32 af arbetets 134 sidor, kunna möjligen göra anspråk pa eiåtetet 
relationer, Inarmeil man \aiiligeii furstar omedelliart afgitna redogö- 
relser for \issa enstaka händelser, rublikationen gor forlaget all heder 
men tyvärr kan man ej säga detsamma om utg:s arbete. 

Relationerna ;iro ai'tr)'ikta efter manuskript i Riksarki\et. På h\'ilkeii 
afdelning man skall söka detta, tar man icke \eta. 1 inledningen u])p- 
lyses läsaren om att det endast är (■// manuskript; man skulle eljest 
vänta lika många som relationerna eller fem. Vid en närmare granskning 
visar ilet sig genast, att de alla äro skriina med samma hand och 
undertecknade af Gyllenkrook, och \)i\ samma sorts papjier, hvilket är an- 
ordnadt i ett enda lägg och sammanhätUult. Det är alldeles tydligt, att 
de fem relationerna, i den form \\ nu ha dem, iiro utskrilna och at"- 
lämnade i>å en gång. Öf\erst jia törsta sitlaii står med Olof Hernielins 
välbekanta stil »Öfwerste lieutnanten Gyllencroks berättelse»-. Da G. blef 
öfverstelojtnant 1706, är det mycket sannolikt, att de renskrit\its först 
under u[)pehållet i Sachsen och då atlämnats. Huruvida de törst \\d 
den tidi)imkten uppsatts, låter sig numera icke med bestämdhet afgöras. 
Det är väl antagligt att de återgå till några af G. töroa primäranteck- 
ningar. Sådant, som är af allra största vikt att veta vid bestämmande 



r.h 



\n\ 



• in 



, / ti. 



220 

af »relationernas» värde som historisk källa, negligerar utg. fullstäridigt. 
Stora brister fuinas likaledes i de till relationerna hörande anmärknin- 
garna. Sä t. oc. laser man pa sid. 5 — 6 med förvåning, att hiindel 
serna vid Hunimerhjelms tillfångatagande ägde rum i niirltcn af febru- 
ari i st. t", mars utan att deita föranleder en enda retlektion af utg. 
Detta minnesfel af (Jjllenkrook tyder ju jia att redogörelsen nedskrifvits 
ganska längt efter tilldragelserna. Däremot innehålla anmärkniiigarna 
en del oviktiga saker, som t. ex. hur Nordberg stafvat förekommande 
ortnamn. 

f )riginalmanuskri[)tet till Gyllenkrooks berättelse om fiilttaget 1708 — 
og finnes, sd vidt man \ct, numera icke i behåll. Huruvida det dd 
är riktigt att som utg. gör (s. Xl\') tala om liera original msr., far 
limmas därhän.' Men beriittelseii föreligger i mänga afskrifter Iran 
olika titler, af h\ilka endast de i Kungl. Biblioteket, Riksarkivet och 
Uppsala Universitetsliibliotek vant utg. bekanta. Åtskilliga andra finnas 
bdde i offentliga och enskilda bibliotek. .Man hade hatd rätt att viinta, 
att utg. underkastat dem alla en jämförande granskning i enlighet med 
il^n moderna källkritikens regler, genom en sddmi undersökning fast- 
ställt ett manuskript som det bastå och lagt detta till grund för editionen. 
Men alla spar af en kritisk metod saknas. Mit kan icke räknas anföran- 
det af olika läsarter i U|)psalamanuskriplet V 140, dd utg. aldrig \dL;ar 
fälla något omdöme om tlessas olika xärde. Man lar icke ens veta, 
hvilket msr. utg. loljt \id utgihiingen, eller de principer som användts 
vid textens återgit"\ande. Af mänga skäl är det alUleles tvdligt, att den 
n)a editionen endast är ett direkt onurvck af den dåliga Fantska, hvars 
värsta felaktigheter i början rattats af herr S. men h\'ilka sedan i arbe- 
tets fortsättning fatt sta kvar i texten. Dagg härtill, att denna \ inilar 
af direkta trycklcl, att inledningens sprdkbehandling är sådan, att redan 
i dagspressen anställts en vidräkning med den, och man kan tryggt 
j)astd, att herr Sjöbergs edition af 1913 icke är ett dugg bättre an 
Fants af 1800! 

Till ett memoarverk eller en dagbok hör emellertid, om arbetet 
skall vara lätt användbart som historisk källa, som ett absolut nödvän- 
digt komplement ett i)ersonregister. Vi ha — latom oss hoppas det — 
den tid bakom oss, da sådana urkunder till Karl XIl:s historia som 
■capten JetTeryes bref, Anders Pihlströms och Carl Fij:)ers dagböcker 
kunde tryckas utan ett sddant oimibärligt bihang. Men a andra sidan 
är det en oeftergillig fordran, att personförteckningen skall vara absolut 
fullständig och i görligaste måtto korrekt. I intet af dessa afseenden 
fyller Nils Sjöbergs edition af Gyllenkrooks ^relationer» ens mycket 
minimala anspråk, bortsedt frän alla tr\-ckt'el, Inilka ätVen i ]ierson- 
registret äro mänga och störande, vittnar detta om en oet*hörd hatVig- 
het och stor okiuinighet hos utg. \'id dess uppgörande ha sådana 
törsta klassens \erk som sDeonhards Kaggs dagboks- med Adan\ I.ewen- 
haupts enastående personregister, Plåtens ytterst tillförlitliga ^Kongl. 
Skånska dragonregementets historia-^', l^M-gstroms förträffliga >. F.idrag till 



' S. .XIV »Intet af dessa nianuskripl ;ir original, dessa tyckas hiifva försvunnit: 
det iir väl »originalen» <oni åsyftas med dessa, icke afskrifterna? 



.(■,( .;;iIjO 



I . !m 



221 

Koni;!. Uphinds regementes liistoria», for att nu bUitt nämna några, icke 
radlVägats. En liten axplockning ur det rika material, som siar. en 
granskare till butls, skall till full cvidens bevisa mina påståenden. 

I personregistret saknas alla sidliimvisningar lur Bonnac, Cedcr- 
hjelm och prins Maximilian Kmanuel. Den i-yske fältmarskalken Uoris 
Scheremetjev namnes tre gånger på s. 68 och iitVen pd s. 86 men hans 
namn ar icke upptaget i förteckningen. \'isscrligen är del i lexlcn 
atergifvet under formen Cziermetow, men denna slafning har syn- 
nerligen varit utg. en allt för svar not att knäcka. Idcra ]jersoner 
nämnas pä åtskilliga andra ställen än de i registret angifna. Sa t. ex. 
A[»i)elgren a s. 62 men ej ä s. 63, August II pa s. 34, funcli pa s. 
124 och 125, Hielm s. 116 men ej 106, I.agercrona s. 133, I.ewen- 
haupt s. 57, 61, 64, X12, Roos s. 53, Roxman s. 6, Sjjarre s. 132, 
C. O. Sperling s. 78. 

Störande inkonsekvenser och oegentligheter i namiiformerna saknas 
icke heller. Anna Maria TörnHycht, gift med generalmajor Meijerfelt, 
har falt sitt efternamn normaliseradt och statVat med ek, men hennes 
fars har fåit behålla sitt ch. Båda återfinnas icke under T utan den 
förra \id IVIejert'elt, hvilket kan försvaras. Borgmästaren Olof Törn- 
llycht skulle väl knappast någon söka under Piper, äfven om han i 
texten blott står angifven som Pijjers s\ärfar. Det är lika oriktigt, att 
till \'alenlin Dahldorfls namn lägga ett von som att berolVa }]ernhard 
von Liewen eller Georg \on Buchwald deras rättmätiga von, såsom 
utg. gör. Kosacköfversten Aposlol får i namnregistret behålla i.\cn af 
Gyllenkrook använda formen Apostell, ehuru alla andra arbeten begagna 
tlct sedan Nordberg vetlertagna skrifsältet. Hvilken skillnad är det 
mellan StanisA/z/.N- Leszczynski och StanisA?(\' Ponialowskir Och h\arför 
kan icke Gyllenkrook .själf fa sitt namn staf\adt i)a samma sätt i arbe- 
tets arksignaturer som jKi dess titelblail^ 

Den ilerstädes i relationerna nämnde Brandt, hvars dopnamn Kristian 
Fredrik med lätthet kunde suijplerats från den tyska ofversättningen af 
Nordberg, kan möjligen kallas polsk general, bättre hade nog varit 
])olsk-sachsisk. Johan Kasimir Sajiieha \ar storfaltherre i Littauen 
och Sinjawski — hans fornamn Adam Nikolaus, som saknas, kunde 
hiimtats ur en sa lätt tillgänglig källa som anilra delen af karolinska 
krigares dagböcker — var underfällherre i Polen och sedermera stor- 
fältherre. Det är något helt annat än namnregistrets >polsk taltherrcv 
for båda. Om Dahldortf heter det l>lott, att han blcf >.öfversle för 
Upjilanils regemente 1705. Det :ir alldeles riktigt. Men redan loljantle 
ar förtlyttades han som öfverste till Smålands kavalleri. Det är 1 den 
egenskapen han namnes i Gyllenkrooks berättelse s. 70. Som upj^fitten 
nu står, tror den oin\ igde läsaren, att I >.. (.\å han kommenderades till 
lladjat/ (Gadjalj) »med sitt regemente och ett regemenie infanteri», fortfa- 
rande var chef tor Upjjlands intanteri. Uppgilterna om linnom kunde 
tullständigats ur Balincourts :>\'alentin Dahldorfl". Un general de cava- 
lerie sons Charles XII (^1905)-. Alt Hugo Johan Hamilton 1700 blef 
chef lör Lifregementet till hiist, är fullkomligt felaktigt. I maj 1700 
utnanuides han till öf\'erstelujtnant \iil Rehnschiolds dragoner (l.itdra- 
uouerna) och i oktober s. å. till ötVerste. Han \ ar ciief tor detta 



«ic .y.J 



A r 



222 

regemente iinda till 170S, da han blef generalmajor och fick Östgöta 
kavalleri. Tillfångatagen vid Pultava, icke Perevolotjna, som S. niipgcr, 
hemkom han frän Sibirien först 1722. Hos Ennes och i andra källor 
uppgifves det visserligen, alt Carl Cronsiedi blef fången \i(l Poltava. 
Den ui;>i)giften följer också utg., o])ekymrad om att Oyllenkrook själf 
i sin berättelse (s. 128) omtalar, alt Cronstedt någon dag efter slaget 
befann sig vid Dnjepern och undersökte de möjliga öfvergångsställena. 
Lika häpen blir man, när man i namnregistret Jiiser om öfverstelujt- 
nanten Johan Reinhold Traiitwetter, att han blef fången vid Poltava, 
och sedan siar upj) den sida, där han namnes (s. 124 — 1 25) och finner, 
att han med Meijerfelts regemente, som itke deltog i slaget, stod vid 
Xovo Senschary ungefär 2 mil suder om Polta\a. Om Nils Hammar- 
hiehn heter det efter Anrep. att han blef rofverste och andre lojmant 
\id lit\lrabanterna 1708^. Yu] tlrabantkaren funnos \isserligen tveniie 
löjtnanter men de hatle lika rang. iJtt lalas aldrig om den >.förste^ 
eller »andre» löjtnanten utan alltid om en af de båda löjtnanterna. 1 )e^^sa 
voro dock icke öf\erstar vid karen men de hade lika rang med ofver- 
star, ^skolandes ile med dem hafva att alterner.a allt, som de kunna 
vara äldre till i tjänsten». Anders Koskull blef major vid Södra skånska 
kavalleriregementet 1708 ej 1706 och Carl Custaf Örnestedt öt\erste- 
lojtnant vid saninia regemente 1702 ej 1703. 

Det skulle föra alldeles för långt att uppräkna alla liegångna dylika 
fel eller utfylla namnregistrets bristantle rea!up])gifter. IjJott några rena 
identifieringsfel skola påvisas. Ar ej en persons identitet säkert gifven 
genom förnamn, titel m. m., bör man \ara ytterst toisiktig vid dess 
fastställande. Saknas sådana inre och yttre bestämningsgrunder och 
kan icke identifieringen med tillgängliga källor fastställas, far man nöja 
sig med ett »antagligen den och den^, : antingen den eller dc\v> o. s. \. 
Kller också i registret aufiira honom 1 ilen form han forekonuner i 
texten utan alla \ulare tilliigg. For stor tveksamhet är n)ånga gånger 
bättre än för stor säkerhet. Herr Sjöberg har en alldeles motsatt upii- 
fattning och hugger därför duktigt i sten. Pä s. 5 och 6 namnes en 
kapten Bure af Upplänningarna, som 1702 var med pä tåget till Kovno. 
Denne identifieras i personförteckningen som ;.Erik Bure, löjtnant vid 
Upplands infanteri 1700, kapten; o. s. v. Skir man upj) i Bergström, 
anf. arb., får man där veta, att Kiik Bure efter att ha varit volontär 
vid gardet blef underofiiccr \\d ofverste A. I.ewenhaupts regemente i 
Holland och löjtnant 1708. Inust i november 1709 blef han kapten 
\id U^pplands infanteri. Denne kan det således icke vara. Säkerligen 
är det hans broder Axel, som Gyllenkrook åsyftar. På s. 17 talas om 
en ryttmästare Rehbiniler. Om lionom säger registret ^Karl Gustaf 
Rehbnuler, f. på 1670-talet, ryttmästare vid Abo och Bjcift-neborgs Hins 
kavalleri 1701, fången vid Pohava, öfverstelöjtnants alsketl 1724. dvil 
1720.. Dessa u]ipgifter gälla emellertiil icke Karl Gustaf R. lUan enligt 
Anrep (Tab. 4) hans äldre halfbtoder Ikrndt. Om Karl Gustaf R. har 
Anre[) blott den up])lysningen, att han var r_\ltmästare och stupaiie 
\id Ljesna. Enligt Kaggs dagliok var han r\ ttmästare vid samma 
regemente som brodern och fann sin död jia Poltavas slagfält. Abo 
läns kavalleri kom först 170S till hufvudarmén efter att förut ha be- 



223 

funnit sig i Östersjöprovinserna. Det hindrar doi.k icke, att någon af 
l)röcierna varit med om taget till Krakau 1702 i niidtcn al" juni. Herndt 
kan det knappast ej ha varit, ty enligt Kelch, 1 jclländische Historia 
deltog han vid denna tid i striderna i Livland. Det fanns sä många 
andra medlemmar af släkten Rehbinder i Karl XII:s här, att det 
är mycket möjligt, att det är någon annan än de båda bröderna 
Berndt eller Karl Gustaf. Om den på s. 52 nämnde >/generaladjutant 
Kaniffer;^ får man veta, att han hette Martin Fredrik, blef löjtnant vid 
'1'iesenhausens kavalleri 1701, ryttmästare, fången 1708 o. s. v. Anreji, 
Inarifrån dessa up[)gifter hämtats, nämner honom dock icke som gene- 
raladjutant. Herr Sjöberg har ingen aning om att Karl XII:s egen ge- 
neraladjutant hade generalmajors grad och sätter därför likhel^tecken 
mellan ilen af Gyllenkrook nämnde generaladjutanten Kanefehr och 
rvttmästaren Martin Fredrik K. Utom Nordberg skilja alla andra 
källor mycket noga mellan denne, som enligt Kaggs dagbok blef fången 
i juli 1707, och generaladjutanten och öfverste[löjtnante]n \id voloscherna 
Gabriel Kanefehr, som enligt samma källa och Siltmans dagbok blef till- 
fångatagen i augusti 170S. Generaladjutanten Duwall (s. t!)2, loi, 123) 
likställes med drabantkorporalen Axel Duwall. Denne blef visserligen 
adjutant i december 1708 men, märk val, vid ilrabanterna. Däremot 
utnäumdes hans broder Jakob i september 170S till generalatijutant. 
Gent)m Kaggs dagbok blir det ytterligare fastslaget, att det \ar han och 
icke Axel D., som skickades till Zinkowa mei.! den omtalatle ordern. 
Den redan nämnde kosackanföraren Apostol, som i [lersonförteckningen 
kallas Andres, stui^ade enligt Nordberg och Adlcrfeldt redan i maj 
1706 i Litthauen. Den Apostol, som det 170S is. 71) är fråga om, 
hade till dopnamn Daniel. På s. 114 slulligen omtalas en kapten 
Rosenstierna, som deltog i slaget vid Polta\a. I namnregistret kallas 
han Karl Gustaf och bl. a. får man den upplysningen om honom, att 
han (.log af sina blessyrer 1708! Men detta spelar ingen roll. Herr 
Sjöberg låter honom stå upp från de döda och, liksom om Gyllenkrooks 
berättelse vore en röfvareroman, i sjjetsen för gardets grenadjärbataljon 
tåga fram mot de ryska redulterna. Så illa var det ändock icke med 
karolinerna, att de :;gingo igen». Garl Rosenstierna hvilade nog i 
Litthauens -jord men hans kusin l.ibert förde bataljonen öf\'er Poltavas 
blodiga fält. 

Herr Sjöberg! Låt for framtiden alla karoliner och deras dag- 
böcker hvila i stilla frid. Kalla dem ej fram igen för den nu lefvande 
och ■ kommande generationen, förrän resultatet kan bli bättre. Sådana 
editioner som :!>Gyllenkrooks relationer^ göra bra liten nytta men obot- 
lig skada. ^. , ^^ ,, • 4 

tiaiitucl E. hriiisr. 



Os7oa1d Kitylensticrua. Karl XII, hans '^kIcw och hans per- 
sonlighet. Stockholm 191 2. 

Många tecken, ej minst bildandet af Karolinska förbuntlet. tytla 
pa att Karl XlLs historia i våra dagar iir i \ida kretsar fciremal för 
del litligaste intresse. Nya kiillskrifter publiceras ärligen, nya utreil- 



. :' >■). i 11 



■ » 






••.v;.'«<A> 






224 ! 

ningar kosta ljus uf\cr en clli.T annan mörk jnnikt. Visserligen aterstä ' 
ännu mänga gåtor alt lusa, och en sädan ])crsonlighct som Karl XII:s 
kan ej undgä att af hvarje nytt tidchxarf ställas in i ny belysning. | 
j\len vår tid torde dock mer än någon ruregående genom sitt inten- j 
siNa forskningsnrbeic liaf\a lyckats alt stiilla hans bilil i stora och små 
drag ietVande for efterviirldcn. j 

Förehggande ari)ete, hvars författare tidigare offentliggjort värde- 
fulla bidrag till Kail XII-h'tteraturen, resumerar på ett liffullt och i gud 
mening populärt sätt h\ad senare tiders forskningar bragt i dagen , 
rörande Karl XII. Förf. ger i koria öfversikter det viktigaste af hans 
historia och genom himvisniiigar till den litteratiu-, på hviiken han .stötler 
sin framställning, leder han en intresserad läsare (jfver till ett mera I 
ingående studium. Hufsiulviktcn lägger lian (U.ick \id teckningen af 
Karl XII:s personlighet, hvar\-id han ofta har tillfälle att polemisera 
mot den up])fattning, s(jm rei)resenteras af Fryxell och som ännu liar 
sina föres]")råkare. 

I ett fall, nämligen i fråga om hans l)arndom, grundar sig denna 
teckning af Karl XII pä fornt ej utgit\et matu'rial. Hvad förf. med- 
delar ur de skriftligen affatlaile och lyckliglvis bevarade frågorna och 
svaren från Antlreas Norcopensis lektionstimmar och ur dagboksfrag- 
menten af hans kunglige lärjunges egen hand är af största intresse. 
Ur detta material, kompletteradt frän andra håll — ^Icn ritlxjk, nr 
hviiken E. Brunnström i Ord och l)ild 1004 medilelade utdrag ej att 
förglömma — är mycket att hämta till bel)-sning af barnet Karl XII, 
■hans intressen, hans ut\ecklingsgång och de inflytanden, som be- 
stämde den. 

Pel med ett llcttal \ackra och instrukti\'a illustrationer prydda 
arbetet vittnar alltigenom om förialtareiis entusiasm for sin skildrings 
föremål, en entusiasm som helt \ isst skall \erka medr\ckande. 

S. L. 



Öfversikt af insända böcker. 

Helmer Fagergrens up[ilaga af faiob Iiigchso)is berättelse oi/i 
Stora A'(>/>/^i7r/'e/-get ar iji6 är en liten bok af stort intresse, om- 
sorgsfullt utgifven och insiktsfullt kommenterad. 

Som bilaga till Tidskrift för Fandtmäteri 191 2 har ett Supple- 
?ncnt uppkommit till Sve/is/<:a La/tdtiiiätare 16 Jj — /(-joo, utarbetadt af 
Viktor Ekstrand. 

Som nunmier 2 i serien -'Tviinne sliikler från Karlskoga bergslag-^ 
har Kexsa/itiss/äkte/i insändls. Kvrkoherden C \'. Fromander har lofvat 
anmäla båda arbetena. 

Kännaren af Askersundsläkterna, den grundlige genealogen k\rko- 
herden H. ööderstécn har åtagit sig att granska en nyligen utkonuiien, 
i många afsecnden förtjänstfull genealogisk studie, Slakte/t Lundberg 



225 

fri^ii Aikenuiul orh ined densamma befryndadc släkterna: Muller, 
Noiscliiis, Prico, Nordgren, Peltcrsson i S(jdL'rlclji,', Kjolli;rcn, SlciisUtJiii, 
Hillsiiom, i.yhock, MclUli()m, 1 .ii\(lslröin, I .e\in in. t1. 

Al' hAlibristidskrittcn lia hittills nlkommit t\cnnc hällen. 

Al" intresse för \åra läsare torde \ara den st<jra dnl)l)eläri^ännen at" 
(\ki\\ förträrHiga /alirbiicli Jer (Ji-/iiUi/,>i^ii\ Hcraldik ttiid Spltra^-^istik {y>x 
i()0() och i(;io (nyligen utkommen). Siirskildt nännias tojjandL- np]»satsfi-: 
l''.in r>eitraL; /ur (liiter- und l'";niiiliengeseln'<hte Kallands /\w schwcdisf hen 
/eit \()n Paul l''rh. \. IJngern-StcTnherg ; Beiträge /.ur llaltisi hen kannlien- 
gesehielue von Trofes.sor M. l-rh. v. 'i'aulie, där särskildt Irägaii om 
Wrangelska släktens urs[irung herijres; vidare liera. u|ii)satser an^äentle 
(len Tauhska släkten samt Aus dem l.ehen eines I.i\l;uiders /ur /eit 
des Uingens zwischen Schwedeii luid Polen inn den l)e.>it/, Lis lands m 
den lahren 1600 — 1621 \on P.iul Im-Ii \. Ungern-Stcrnberg. 

Med verklig glädje kunna alla konsts änner hälsa laidsig Loostroms 
|iu|)likation A'// //,<,'/. Akadnniciis for dt' fria hoi!stcr)ia s<nnli/i:^iir af 
maliii/ix' och ski/iptiir. Aldrig har hittills dessa ktuislskatter blifvit 
alergifna bättre (det är ( 'eilerciuists grahska aktieln>la^) och aldrig 
ha de beskrit'\its sä som här. l''or den personhistoriskt intresserade 
allmänheten torde detta stort aidagda arbete bli en verklig skatt med 
alla dessa jiorträtt af utomordentligt intresse. Hittills föreligga tNcnne 
halten at" de 10 eller 12 utlohade. 

Riks<higs/iiotioiu'r och a)i foraiuicii af lians, Jlicrta, luaraf törsta 
delen 1S2S — 41 nu toreligger, utgifven efter allt att ti(.)ma ]iå ett sär- 
deles förtjänstfullt sätt af (Justaf A. Aldén, kt)mmer i demia tidskrift 
anmidas af O. Wieselgren. 

Helt nyligen har O. (i. \. lleidenstani lalit trycka en liten volym: 
Martc-Aiiloincltc, Ferscn & Iniriiavc. Del ar t\a brefsamlingar for- 
\arade [lä I.ofsta, som här gifvits ut, den ena innehäller bref frän 
Axel Fersen till dennes s\ster Sofi, gift Piper; den anilra fyrtiolyra 
bref från AEarie Antoinette. 

1 200 numrerade exemplar har en gai-ds- o( h slakthistorisk studie 
utkommit imder titeln •'/Jluawinhor;^ frän ijoo-lalcts förra lialft till 
ar icjtj-», utarlx-tad af Louise Stenbock, todd Mörner. 

Rudolf jijiirkman har samlat up[)gifter om Tcnhults hcrri;ärd 
dess ägare och snart sagt allt som kan ha samband med denna gärd 
i en smakfullt utst\rd, af ägaren L. L. llartman i 1 50 numr. e.xemplar 
bekostad volym. Af alldeles siirskildt iiitresse är Rjcjrkmans bilaga 
Mickel i Tenhult. 

Kn god akademisk afhandling med lortjansten att vara lättläst är 
IL Rosengrens .Kar! X Gustaf forc tron/fcsti^^^/zn/xi^. ^ 

Grnera/rexis/cr till svenskt piirtritlt^^alicri, bioi^rajisk handl>oh 
omfattande jofoj pcrs(>ncr har nyss utkonnnit. .Albin llildebrand 
iiro alla tack sk)-]diga hir detta UitriifHiga arbete. 

28 oktober 1913. G. M. S. 



15 I:jIj:I49 J^erninhisluri.^i li.lshrift. 






.. I.; 






Frågor och svar. 

l'orlr:itt siikes af kaminariicrtcii hos Karl XII, (hataf Adlrrfrll 
(Jill af konu-ltcn IJiirJ, sdih i yotj \ar anstiilld vid skåiiska stdiids- 
dra^oiierna. I 'ppLjiftcr liaroin cmotta^cs tacksamt af 

Max Stiiii /■(•>■ ?w/ WaldJteiiii. 
lii'^ciiit'ntsiiitciiil(Mit. 

I lidsiiiuljortj. 



Portratt sokcs af majoren Olof /\<'scN/'('rx f. 1670 d. 17.1.''''. 
L^lililysninnar motses tarksamt af 

Mii\ Si- Il ii /■(■/■ ;■('// WaLlht-iin. 
' , ■ I\i'i;l iiK-iitsiiiit-n(l<-nt. 

Hidsingliorg. 



[. Portratt si)kes al i^eiieralmajorcn, Iriherrc ^l/idcrs F.ai^^ercniiui . 

\'ancrsl)org den 30 aumisti 191 3. 

//'. Silfversparrr. 
Vici.' 1 liiradshöfilin^. 



I. Finnes portriitt af frilierre /'.'./. Crnit-. (friherre 1654) f. r6[i) 
•j- 1684. l.aiulshoUhiiL;, Riksrad och President. (Bror till 
kiks-amiralen.) 
II. Pinnes portratt af friherre Johan Lorcnti Crrutz, öfxerste, 

den toregäentics iddsta son ■]" 1701. 
III. linnes ijorträtt af friherre Clas Ciciitz (son till Lorentz Creut/. 
d. y.) och f 1706 i slaget vid Frauenstadi. (Mans luistrn, 
en iViherrimia Wachtmeister af Pijornö, ar i min ago.) 

Krus.! Creniz. 
, . • Saltsjohadeii. 



5. Undertecknad x^ore lacksam erhålla uppgifter om följande Parn 
(ocli lieras eflerkomniande) till landtmataren Magnus Moi\n oc h 
j hans hustru l-llhabrtJi Sofia Kjclhon nämligen: » 

1. Sofia d(')d '-4 187S. ditt med garfsaren Sven 'Pheorin. 

2. /''./isafi/Ji I. -■' ,, 1S30. (liti med hennnansagaren Carl 
I. Persson i Olotsbol. 

3. Carin f. "^ 1S33. 

C. G. l^jurktiiliei)ii. 

Finland. Hjiirna- (S: Nase-Ciård. 



227 

t). I riKtfrtccknnd \nn- tadcsaiii f(>r upplysning. ir lor.imlc /olian h.rih 
Kxtiijvisl^ säiskildt bref urh aiuira manuskripl .il' och uni lionuni, 

O. 1 1,1 /</,-. 

AiiilfL- l!il)li()tckarie. 
O. Sluttsgatan ]o, Ippsala. 



7. Fuines något portratt al" ("liefLMi fur Kiin^;!. I''c)rtit'ikaii()nc'n, <)t\i.r- 
sten och riddaren at" sxiuilsonlcrn nicd .stora kor>ci, an<h-n khisscn. 
jVi/s Cidergreit^ död i Stockholm 1825 -^ 4 i dess "] y.<t ai.' 

H\ar och när fciddes han: 

Knligt bouppteckning i^^^f " d atled han ogift ocli nt.m 
kän(hi arfvingar. Boei uppgals a t" denioiselle Sof^/iiu M,i^:^u/dhihi 
KolLrfrliit. som pa grund af testamente erhöll kvarlatenskai)en. 
Hon var dotter al borgaren i 'i'avastehus M alliun xKollcr JeLit 
och s_\ster till Anna Catharina l^il/u hni/ni, Adel Ht Fredrik. 
stuilent i Abo 1792, och Henru /o/ian A7'/7(V;/V/,//. student i Abo 
1803, apotekare i TaNasiehus och Abo och 1S50 ombudsman tor 
iinska landtni. -handeln i 1'etersburg. 

Svar emotlages tacksamt at" tidskrillcns redaktion. 



8. J)anck7i.Htrdlsattliniiai-. Horgmastaren Joachim l),mckwards af- 
komlingar, ett torsok till uiredning, utkonnner under ;iret. 

I''örsla delen imiehaller c:a 500 sidoi o( h omfatt.ir i ( :a ^30 
tabeller endast svenska adliga, a Kiddarhusel introdiu eraile ätter 
till ett antal al" c:a 275, liNaral medlemmar härstamma iriin ol\an- 
namnda Joachim Danckwardt, vden \ idttamnande iuteladern . som 
han af ()rnberg benämnes. 

Andra delen onrtattar ofralse iUter. s\ensk;i adliga. onitre)du- 
cerade ätter, linska aillig.i ätter s;iml utländsk, 1 adlig, 1 ,itier. Penna 
del konuner att omfatta c:a 250 tabeller och i :,t ^^50 sulor med 
lilliigg' angående de slaktmedlenmiar, om luilkas ,U"komlingai- ut- 
redning ej kimnat \iimas. 

Första delen har redan utkomniil, den andra utkommer senast 
vid jultiden. t 

U])])l,igan blir 1,000 e\em[ilar. 1'riset ar 5 kronor tor h\,irie 

del for bundet exemplar jämte porio. l\ck\isition sker hos luukr- 

leckn.ul ellei" hos llarnosandspostens tryi keriaktiebolag mider 

adress Härnösand. 

Harnosantl i niai 101^. . , .,, 

•" ' ^ c; II sia f IVNiirall. 

\ icc 1 l;ir;uislu')Kliau. 



•\ 



■) /.,'Vv 



■ 1 , . - 
Si. 



228 



Hor.Hni.ist.ircn.s i l';il,in /,•//„// /foinims Inisini i i :a -nici 
lirita Zac.lirisdotkT Tioiiiiis allrd i yoj " ■. 
Margarcla 'lersonis alicd lyoi; ' j. 

I fel mer l.a^^cri^nii. 



lans 2:a luistiii 



I o. Srnnkit Slaklkalnidrni njij. l-.n nitirlsc odi ett tilla-u- 

.S7,//'A7/ Clliiinn. I historiken till d.-nna sLikt niipt'irva- ni 
Osten 1 flolenid 0( h deiiiirs M,iiS\cn lllholin vara slaktciis lorsta 
kända stainlader. I )ctla inotsa-cs af den omständigheten aii la.l- 
inannen o.h handkniden i Kristinehamn, Custaf rihnan som 
hittills o;,llt oeh an en tid torde la -äUa som sin slakts äldsta 
kaiKla staintadei-, hette (aistaf I './,/.'sso// Ullman oeh således i< ke 
,!4arna kimde \ara son al^ lorenämnda Sven Idlholm. Att denna 
lu1te sa, hekialtas af eii radstnix m altsproiokoll (,,r i\^:n lo m,ij 
1700, <läii det heter: S. d. inkom iin-e pevsonen. arrendaioien 
valaktad Gustaf IJddesson Ullman o<h be-arde lilifva anta-en till 
Stadskassör, som honom lieviljadcs.- 

S!ak/ni irisi/zx oJi ]'isi/i,'. Som denna släkts äldsta me.I 
med säkerhet kända stamfader an,-if\es kvariermiistaren \i(l Lif- 
re-emeiUet till häst C.ahriel Wisiny, f. Kmjo, y ly.]-. !'or att 
Kifva intresserade en ledmng, da meddelaren i.ke haft lilltalle 
utsträcka midersoknin-cn, ber han fa ni^pKsa. att bemiiide Cabriel 
Nar son af bokhållaren /.,vv/,'/: eller /.,//•/ //V.sv^/.'// (y efter 1700) 
1 Stockholm. Om honom ar endast kandt. att han gifte sig 1:0 
16.S7 den 3 november i Ni.olai lors. 1 Stockholm m^d jtV AVav 
J^<!/i^y; 2:0 160S i\cn S september i samma fors. med .Inud 
C7!ris/ii!,i Liii{d)mi!u, \. o. 1672, f ,7^2 '? ,„ i Arboga. Den 
sen. hustrun git'te om sig "med hamllanden ocli radmannen^ Arbo-a 
Johan Schaeij d. ä. (gift 1 ;o med Margareta Ahlman), fader t"ill 
lioh-ättsradet Peter Schaeij, adlad \on Schaeij. [..han S:s andra 
giile omnämnes icke i Anreps atiartallor, ej heller tiden for lians 
• lod, som inträflade \~y~, " >. Som dennes svärmoder omtalas i 
ArJKiga ministerialbocker ('hri^tlna (de) besch(e). t", o. 1040 v 
'7-4 '-' 5. 
, ^ At Lars Wisings barn iiro följande i 2:a -iftet kända: 
Cabriel, se ofvan ; — J,ars, f. o. 1706. j lyiq -4 . 'j ,\,-i,o„., . _ 
Axel. f. o. 1700, j i7 2,S -ö ... 

Kvartermästaren Cabriel Wising hade följande burn, födda i 
Arboga: Heaia Cliristina, f. 172^^ - ,. -j- „ng; — Lars Cu-taf f. 
1726 -''..o, t 172S '> ,,: _ (^M-X Llh-ik, f. 1720. t 1802. radman 
1 .\rboga och stamfar för nu lef\ande slaktaren; — Beata Stina. 
I- '7.>i '5 ,, -j. ,. ;^ .. ,. ^_ (;,,^,,^,- ,- ,.^_ ,, ^^. _ Al.rahain 

.l"''"'^' 1- '7->5 " ". t ^- a- '"..; - Civta Kajsa. 



Heliih-r L ai^crgreii . 



229 

II :>( ).st_!L;()t;i nation i I.iind lAöS — 11)13 iir under iitL;it'ninf;. I liorjan 
Icirckonnner hisloiik ofvcr nationen med liio^rarKT ohcr licders- 
ledanioter, inspektörer, 111. 11. harpa l)ioL;ratier ot\er alla lands- 
mannen onikr. 1,500. l'\)r In ar och en finnas uppgit'lC'r om giltcr- 
mal. \'idarc slaktötVersikter ofver mera framstående slakt<.T. 
Stndenler -utanfur nation iiro o( k medla,<,Mia. Siibskrihentenia 
torde .inniiU.a sig hos nnderteeknad. l'riset Mir 10 kronor, i hok- 
handeln j 5 krtjnor. 

/. /'■. S,-tl,r,lahl. 
Slaka, Malmslail. 



Det torde möjlinen intiessera 1'ersonbistori^ka Samfimdels med- 
lemmar, att ett antal e\. af Stock/iii/z/is kiniiiiniihilkalrihlrr. år- 
gångar looS och luou, imu'hallande forntoin korttattade historiker 
oher kommunala institutioner m. m. at'\en en liiogfatisk afdelning 
rotande kommunala hetattningshalx are m. m. i hnf\ udstaden. anmi 
imnas att tillg,i, eller iek\isition hos aktieholaget 11. Klemmings 
antikwariat, till ett nedsatt pris a\ 50 ore pr e\. (ursprimgligt 
lioklads|)ris 4 kr.). 

Sten S. Lcijo)iIiu f-i'Utl. 
Fiirstf aktiKirio i Stiickli(iliii> .siiuls s1alisiisk:i koiit.ur. 



13. Som tillagg till (\k:\\ i h. 1 och j inlorda up|)satsen .P.idrag till 
skikten Montgomer}s historia me<ldelas har en siamtalla ol'\er 
.slakten. 



< I. il 



■Wciii"^ 



10IJ4) 



Ruhert [;rt"ive af 
ijiiuicry, Pontliieii 
Alcncon (f ii i[ 

Willu-hii (t 117 



I Llui [-f 1 147 Jci 

' v. p.). ii 



Clrcfvar af, 

Montj^oiiury 

och Pniilhicu, 

t I221 

(1'rankrikc). 



Murtli.iw 



Sir 
T- Koliert 
'S , af Giffcn 

61). ^""r; 
I 1413)- 



U45^i- 



Giffcn 
(Ma.L;l)iehin). 



ClUiuorly liari-ine- Grclxar af 

af Jktun- ter af Moiitnmncry 

c«n\ t Slauhope och Loryc, 

t 11735 iSl-ott- t 1731 

(Frthiiui). huicn. (Fiankriku). 

rii 



J.Kl.Uli. /\'rs, 



Ahxaii- 



Scotstoii, 
t efter 

1722 
(Skoit- 
laiidl. 



Sir Alii 
II32S). 



riiornloii Slair och 
och * Ca>silis. 

Tnncrwick, f f. 14OO 

t f. 1500 (Skolllaiul). 

(Skottlaiid». 



.'1 



i ' 

Stamtafla öfverlkten Montgomery. 

Koj^cr I sire de !»l',;,.nit.Ty 99(4)— 1035. 
IIiil;ii y;ii,'rvc :if Moul,'»?, ,^U Kxim-- (f u. 1050). 



i:i'ii;en-. roiuliieii ocli MoiU- 

Akncon ( j ni [4] ). goiiuTy 

wiihom ,f 11721, '-^f;^ 

• . af La 

Gal vt 1147 .Kan (j MnrcliL- 

v- ]>.)■ 1191). (t II2j\ 



11 Ljrrlvr at M.,ii|^oiiicry, Kxiiifs , Alcnctt"' ^nies Sussl-n, Sliruu slniry urh Mt-rcia (t 10(141. 

1 1, V-'). 



Aniulf Mi.iii-ouu-iy f. d «..■ .u rciiil.n.ki; n 



Kuhfit .M.)utyomm:l ,,lc-h.mi ri" u, iiSo). 



Alan y: 


iiyo). 


Sir Jolr.f , 


■ 1214), 


Sir Alai;f 


' ij;,4l- 


bir Jol;:;t 


. 1285). 


Sir JoUTt 


132,S), 



Sir 'Alex;:»» .t o. 13110). 
Sir Joht : 1401 i 



.\1 
U2' 



Ale.xander lur.l M cH-ili^omcry ij 1470), 
Alexander ' 



ir K,b 



I42i)V 



.T (,r M.inlwoinfry if 14S2). 



AlcxaiidiT lurd iMoiil.i;„iiKTy' ( 



Sir Nuil 



lliii;o ^il-1'm; a l' lv,^liiil.,n (f 

Jiihnlurd William 

Mdnlgo- af 

lutry (f GreeiifiL-ld 

1520 (1522). 

v. P.). I 



Wilh 
lin 



14831, 



KolierI af la li',oiic U47^). 



.S45). 



Co.r^ af 

Skcluiorly 

(1461I. 

I 



Kolie-rt 
af Giffeti 


11 


= " 


11452 


(un- 









AKxaii- 

dur (uii;,^ 

13^7).' 



-1'^!"' (t 1547). 



Sir Ncill (1500) 



11 11590) l„id 



Grefvar af. 



(1613). 



J.mic- |„l,n af 

l.t 16131. (Jockill.ie 
I (1Ö13). 



lIcs-illK-id 
(Inrscra-e). 



I (Ma,L;l,iellill). , 



och K , M ^ tifAlc-n- af La af K- (.Stane) f i Mr,nl..nmery M„ni- 
^ ,';'^ ' ...•""• ■ll='^c'i^-. Ii"'"", början af uchlvi- ,.■,,,„'.,,. 

I 1219 ; uSo T 1612 i6oo-lalit 



\'iiL;rL' 
.ain.;ha\v, 
t .72 



""'■'"'■ ".st 'st '^Es '^•'"^- ^-'■'^-- -"^"-'" "■ "*s 



Grefvar af Citv liarum- Kouuiien- Heaulieii Skelinorly liarone- 

Mont- i!, v ler i.f dur-alteti (Irland). (Kiiklon- ter af 

alexandeiy (Ij.-.ai;. Ihellall M.hiI- huliii), f Slanhnpe 

(Irland). ijoiiÉerv c. 1735 (Skolt- 

(Sverit;e). (Skottland), land). 



Gref\ar af 


Seolsion, 


riuirnton 


Stair och 


Mnnt^oinery 


t elter 


oeh » 


Cu^silis. 


och l.uri;c. 


1722, 


Iniieru ick, 


t t. 1400 


t 1731 


(Skolt- 


t f. 1500 


(>kottlaiun 


(1' rankrike). 


land). 


(Skottland'. 





.iir .\hu 
•(132S1. 



t:ti,:u!i /W....n/ti:i. lidilnifi 



, t>M"J 



231''*'^ 



Fra Karl Johans hof 

Indberetninger til Frederik VI af officeren Joseph Abrahamson 
Ved Sofie Aubert Lindbaek 

De indberetninger, der nedenfor skal meddeles, sk}'ldes en af 
de officerer, som stod Frederik VI nierniest, Joscpli A/na/iainson 
(1789 — 1S47), sön af den kjendte forfalter Werner II. V. Abraham- 
son. I en iranske ung' ålder koin han ind 1 kongens general- 
adjutantstab, som isa^r i krigsärene spillede en meget stor rolle; 
han vandt her kongens yndest, og det blev ham bctroet at före 
»den hemmelige protokoll, kongens gehejme korrespondance. Pä 
grund af sine sprogkundskaber og sin taktfulde optr^eden blev * 
han meget benyttet som kongens udsending; han var med i det 
troppekorps, som 181 5 — -iS besatte en del af Nordfrankrig, og 
blev senere anvendt til talrige milit;ere og diplomatiske sendelser. 
I Danmark deltog han i ledeisen af mange grene af admimstra- 
tionen og virkede srerlig med mere iver end held for en reform 
af almueskolevccsenet, hvor han vilde indföre den saakaldte ind- 
byrdes undervisning». 

Han besögte svenske övelseslejre tre gange 1819, 1824 og 
1832, og sendte hver gäng kongen indberetning om sine indtr)'k. 
Det er naturligvis mest om militcervaisen. han tåler, men ved siden 
deraf giver han skildringer af fremtrredende personligheder ved 
det svenske hof. Som man vil se, vidner disse skiklringer om en 
skarp iagttagelses;tvne og ikke ringe stilkunst; merl^elig er ^ies- 
uden ([(in torholdsvis velvilhge bedömmelse af Sverige og svens- 
kerne, der står i skarp modsaitning til den levende uvilje, Abra- 
hamson n.XMer mod nordm;endene. 



1 6 — I.-I0:i4!>. /\-rsonJiisloris/: tidskrift igrj. 



., ' T 






'), !• I ■ 



■J<. I 



232 



I. 

Indberetning til Fredcrik VI fra kaptejn Joseph Abrahamson 
om en rejse til den svenske ovelseslejr i8l9. 

Den liöjstkoniiiianclcrciidcs Arkiv. Iiidkomne Sai;cr. II. 1'. 1X19 Nr. 14. 

For 3 Aar siden har man opfört et incget smukt Palais der 
hvor det gamle Hervads Kloster laa. Der bocde Kongen, medens 
Kronprindsen hele Tiden blev op[)e pari Hctlcn [o: lionarps hed] 
i Leiren. 

Kongens Fölgc var ei saa talrigt, som man havde sagt det. 

Statsministeren Jini^tströvi og Kantsleren Wetttrstait \are 
de betydeligste i\I;und. Wetterstedt reiste allerede den 20 tilbage 
til et Gods han eier en Snees Mile fra Stockholm, med Tilladelse 
at blive der, saakenge Kongen bliver i Skaane. h^xcellensen Enge- 
ström derimod bliver her ncde med Kongen. 

Dernrvst vare de to tjenestgjorende Generaladjutanter med 
Kongen. 

Söetatens Generaladjutant er Admiral Ciderstroi/i, Land- 
etatens Generaladjutant Generalmajor Bjornsijerna. Det ere de 
to vigtige Personer, der före de to nu-egtige Stokke. Ceder- 
ströms er sort med hvid i^^lfenbeens Hoved og Dupsko, Björn- 
stjernas aldeles af Guld. Begge ere besaaede med Guldkroner. 
Stokkene byde i den hele Etat, og fordre ubetinget Lydighed. 

Cederström er allerede en gammcl Mand; han er meget til- 
bageholden og taus; opxakt skal han aldrig have v.eret. 

Björnstjerna er en ung 39 Åars Mand. Han er en Mand med 
Kundskaber, og han har tjent i Here Eeldttog udenlands. Han er 
unicgteligen en Mand af h~ortjcneste, men föler sig ogsaa. skiönt 
noget hötlig og tils\'neladende beskeden, o\'erordentligen. Om sig 
tåler han med megen 15eskedenhed, men han overdri\er og gjör 
Vind, saasnart Talen er om svenske Bedri\ter. Dog läder han sig 
temmelig let vise till Rette. 

General Björnstjerna havde sit sedvanlige Referat |til Kongen, 
Arméen vedkommende: og anderledes vedkom heller ikke det for- 
samlede Arméecorps hani. Men han havde den .i-lre. at komman- 
dere mod Kronprindsen, den eneste Gäng, at der maneuvreertes i 
to Partier. 

Secretairen for Krigsdepartementet i Ministeriet var ikke med 
selv, derimod en af hans n;ermeste Underarbeidere; men i denne 



Ml. v 

• fl nr."'* 



''. i\ 



233 

Tid havde Björnstjcrna altid den /Ere at blive kaldct af Konocti, 
og at viure tilstCLie, naar denne Herre, Kaninierherre Khrenheini, 
havde Referat. 

Den norske Statsminister Ankcr ol; Statsraadernc Motzfcldt 
0£^ Sovuiurlijebii \-arc og i Fölget. 

7\f marqverende Personer \'are der is.er Generakrne Grev 
Hampus Monifr (;eldste Kavallerigeneral) og Grev jfacoö de la 
Gardit, der har v;eret Ambassadör i Petersburg; Generallieutenant 
Grev Pipir, en af Kaptainslieutenanterne. 

F.ndvidere Landshövdingerne Grev Rosen fra Gothenborg og 
Grev Axel de la Gardie fra Christianstad; den sidste is;er, en höist 
intercssant Mand. 

Kongen havde som Adjutanter med sig Grev Brahe, Grev 
Esse/t, Baron Gyllenhaal, Oberstltn. Adlercrciitz og Oberstlieute- 
nant Paalniami. 

Brahe er n}ligen ble\et Overstaldmester: som saadan har han 
Rang mellem Feldtmarskalk og Generallieutenant. Han er et ungt 
JMenneske, i stor Vndest hos Kongen. Han er höflig, men affec- 
tcert, taciturn o^ uden Klögt naar han endeligen engang tåler: 
han er et meget smukt Menneske. 

Fssen har omtrent samme V^ resen, foler sig maaskee ikke fuldt 
saa meget, og er lidt-mere communicaliv. I lan har faaet sur- 
vivance paa Overjregermesterpladsen, hvorved han saaledes ogsaa 
faaer Rang umiddelbar efter k'eldtmarskalk. 

Adlercreut/, har hävt den .l^re nu senest at sees af Dercs 
Majestctt selv. 

G>'llenhaal er et godmodigt, höfligt Menneske, men uden 
Kundskaber og ei med Verden nok for at skjule det. 

Paalmann er en opbkust, temmelig ung Mand, der ei besidder 
hverken Kameraters eller Folks i Almindelighed deres Agtelse. 

Brahe fungeerte som Hofchef; dog var en Kabinetskammer- 
herre Baron Frieseiidoj-Jf (det er en höiere Grad end simpel 
Kammerherre) den egenligen Opvartende. De vare meget jaloux 
paa hinanden, og Friescndorff havde ei Conduite nok til at lade 
vajre at forta^lle os Fremmede derom. I lan er et temmeligt siAi- 
pelt, men meget artigt Menneske. 

l^aron J 'läten var et slags Intendent: han har indrettet Palaiet 
og gjort det med megen Smag: han ha\'de og Overopsigt med 
Kjökken og Kjelder o. s. v. 

Hos Kronprindsen var hans Gouverneur, den Vcerdige Gene- 
ral Skföldebrand. Han er 62 Aar, men end en meget rask Mand. 



2ZA ' 

Han har et saare clskcliot Udvortcs, aabent ol,^ irodt. Han be- 
sidder alle Menneskcrs I U)iai;tclsc, af hvilkc han er kjcndt. Han 
er en Mand af srerdelcs nianf;c Kundskaber; men man m;erker 
det ikke paa hani. Han har sa,'rdeles Fortjenestc af Kronprinsens 
Opdra$;else o^- liar aldclcs hen^^ivet sii;- ene derfor, siden dettc j 
vigtige Enihed blev betroet hain. 

1 Almindelighcd tilkx>gi4cr nian hani Aarsagen, at saadannc 
fortraiftelige Folk vali^tes til L;erer for Prindsen. To af dem 
vare her, den ene, Gencrallieutenant Cardell, som )o^ allerede har 
omtalt, ved Artilleriet, 0'g (\qw anden en Oberstlieutenant Le fre it 
af Ingenieurcorpset. Denne Ofhceer ansees for et af de bcdste 
Hoveder Sverrig- har; han har skrevet. baade över sin cgenlige 
Videnskab og över Tactiken. IXt er et saare lyst Hoved, der 
har anvendt sin Tid overmaade vek ' 

De andre LcSrere 1'rinsen har hävt. skulle ogsaa have v;iiret 
udm.nerkede ALiend. 

Chefen for Prinsens Stab Generalmajor Reutenkjold er en 
dygtig Forretningsmand. Ikan var kun for Leirtiden her, ellers 
har han Intet med Prindsen at gjore. 

Souschefen Grev LovenJijelm skal vrere en meget flink P""or- ' 
retningsmand, og vilde ogsaa v.ere Mand af Verdcn, hvis han 
ikke saa ideligen lod sig m.erke med de mange Pr.-etensjoner 
han gjör. 

Oberste Grev Posse gjorde Tjeneste hos Prindsen som Ilof- 
marskalk. Han er en meget artig Mand. kun lidt affecteeret vigtig, 
naar han vil overbevise Folk om de mange Forretninger, han har. 

NiESten alle Officerer (paa 3 n:er) der gjorde Tjeneste hos 
Prindsen som Adjutanter, vare ikkun tagne dertil for den Tid 
Leiren varede. Alle disse afgik igjen. da Leiren ha;vetles. 



Om Artillcrigencralen og om Cavallerigeneralerne og Obcr- 
sterne er allerede i)aa sit sted talet. Infanterigeneplerue vare: 

Förste Division: 

Divisionairen, Generallieutenant Ikiron }-o.^sc. Han gj.xlder 
for en af de bedste Infanterister 1 Sverrig. Ogsaa blev han der- 
for, da han endnu var den 20:de Generalmajor i Anciennetetslisten. 
gjort til Generallieutenant, og fik i\v\\ ene Infanteriinspection. 
Han er 52 Aar gammel, hoi som en Kjemiu-, och meget rask. 



-^' , 235 

lian skal va:rc dygtii;" Soldat, \\\k:\\ afholdt er han il<kc. Han 
har et ubcskrivcligt koldt, tilbaL^xtrukkct \^;L-scn, oy ci\ Ljanskc 
(.'s^cn Maadc, udcn just at vierc i^rov, at \';urc: umanccrlic^ uhoflif^. 
Man niaa lade hani, at han ikl;c- \ar partisk, thi denne h^-env^angs- 
maade brugte han mod Alle. 

Den ftirste l^rigade blev coniniandeert af Generalmajor Adlei- 
creutz, den anden af Generalmajor Stabil. 

Anden Division: 

Divisionairen var Generalmajor Rosenblad^ en gainmel god- 
modig Mand, agtet af Alle for sit Hjerte og for sin Caractt-er, 
men ei beundret for sit Hoved. Man berömmede Kronprindsen 
jMeget, men isier derfor, at han, naar han havde en Irettesiettelse 
at give til en General eller Oberste, saa gav han den ikk-e paa 
Stctlet, men indböd altid Personen det gjaldt, i sit Cabinet. Den 
gamle Herre fortaltc det med saadant Liv, med saadan Sandhed 
at han nok af egen lurfaring havde den fäste C)verbe\iisning 
derom. 

Den tredie Brigade conmiandeertes af Generalmajor Ilcdcr- 
stjciiia. Det er en Mand, der sk-al ha\e megen h\jrtjeneste. Han 
havde her et saare smukt Konmiando. (i Batailloner Smaahijndere 
stode nemlig under hans Kommando, og deriblandt de to bedste 
Regimenter i den hele Leir, de to deiligc Regimenter Kalmar og 
Kronoberg. 

Den fjerde Brigade var imder Generalmajor J!t'rgt-iistrcuilt- en 
Mand, der skal have tjent udenlauds, og have megen l'>faring. 

Lazarethet \ar en La-nge af det forrige Hervadskloster. De 
havde va,>ret meget heldige, i det de havde hävt över 350 Syge, 
og nu kun havde 200 omtrent. Majrkeligt er det, hvor lidet 
Normxmdene taaler Förändring af Klima og Kost: blandt dissc 
200 Syge vare över 60 Norske, det er ',3 af det hele Antal, er 
afgivet af 1000 Xorske (d. e. hver i6:'^« Mand) og - 3 er afgivet 
af de 12000 Svenske (d. v. hver '^cj:'^^ Mand). 

Misfornöielse gjortle jo sagtens ogsaa saare Meget: den simple 
Mand var med megen Uvillie taget til Skaane, saa og Captaiiferne 
og Subalternofficererne i Almindelighed. Överalt tilfredse, glade 
i deres Stilling eller med andre Ord svenskt sindede, vare egenligen 
kun endeel fra even af. Hvad der havde gjort et Tas eller to, hvad 
der vare blevne Korpsadjutanter, og hvilke Alle vare blevne benaa- 
dede med Sv;erdordenen, og endeligen de enkelte favoriserede af 
de )'ngre, hvilke vare blevne, deels Adjutanter, deels Ordonnants- 
officerer. 



•J 



i: Il 



■A A 






■•■U :(!!;■,: 



J_>v;^'li 



'jy ■iiu 



236 

Ogsaa var den Maadc, som NorniiL-ndcrnc i Almindulighed 
bchandledcs paa af tlc Svenske, saa köld, saa frastödendc, at det 
unaigteligen niaa s.x-tte ondt l^lod. 

Kongen havde siedvanligen et TatTel paa 24 Couverts, men 
enkelte Dage herved 50 Couverts. 

Kronprindsen havde dagligen i dtjn hele Leirtid Oo indtil 72 
Couverts; sa^dvanligen var oi>pe i Pavillonen hos ham et Bord 
paa 18 og tiut ved i et overordentligt stort Telt et Marskalks- 
taffel paa 50 Couverts eller derover. Dette ovirordenrlig store 
Telt er bygget af Gustaf den 3" 1774 til en Leir han da havde 
paa Heden her. Det rummede över 800 Personer den sidste 
Aften, da åcn slore Fete gaves i det og dets 6 Sidev;erelser. 

Den dag, den 24", sj)istes i det store Telt om Middagen; 
Kongcn sad midt for et Bord paa 150 Couverts: Kronprindsen 
ligeoverfor ham. Om .\ftenen var Bal i Teltet og Souper i 5 
Sale og tilbyggede, ileels Br.eddehuue, deels Telte i Pavillonen. 

Mundtligt har jeg allerede allerunderdaanigst haft den .Kre, 
at melde Deres Majestiut, om det udiiKerkede, n;esten atTecteerte 
Galanterie, den sögte Forekommenhed, hvormed Alt hvad der var 
danskt, behandledes; ligefra Kongen af, og heelt ned til den sidste 
der hörte til Iloffet, vedligeholdtes dette den hele Tid. 

Jeg meldte mig först i I lovedqvarteret og da i Kongecjvarteret. 
Jeg bad naturligviis ikke om Audients, da jeg Intet havde at tale 
med Kongen om: men han lod Kammerherre Wtgiiur og mig 
tilsigc at komme en Time' efter. 

I Samtalen, som meest gik ud paa, om Kxerceertiden her var 
förbi, og Spörgsmaal om Styrke o. s. v. angav jeg den til mellem 
II og 12 m., men lagde til, at det kun var den aarlige, sccdvan- 
/ige Troppesamling, og at xVlt, til Su'tlvaiilig Tid var gaaet hjem. 
Han var uds.igt artig — spurgte tilsidst, om vi blev Noget? Jeg 
svarede, at vi, hvis han tillod det, önskede iht blive til Leiren 
h.-Evcdes. Sans doute, svarede han, je le vois meme avec plaisir. 

I de 5 Dage spiste jeg to Gange ved Kongens og 2 Gange 
ved Kronprindsens Taftel, eengang ved Ministeren Fngeströms. 

Ved Manoeuvren kaldte Kongen mig 4 Gange hen til sig — 
to Gange efter l^onlet havde jeg den .lire at tale temmeligt kenge 
med ham. Det var is.er om Infanteri og JcUgertjenesten, om 
Artilleriet, og derved fortrinligen om Jernkanonerne. at Samtalerne 
gik. Endeligen ogsaa om den inb\'rdes Underviisning. Kron- 
prindsen läder Skilderierne komme hvori nud Deres Majest.ets 



f'K ^ 



-...:.jd 






' I .' '. 



'■■>' 237 

Tilladclsc, Berctningcrnc om den nye Undcrviisninf^smaadc ind- 
förcs. KonLjen paastod at han lod Kronprindscn for(jl.'L'.L,^gc sig 
Alt dcrom. Han sagde mig snjrdeles smigrende Ting i den An- 
ledning, og beklagede sig, at han il^k-e kunde s;utte saa allnien- 
nyttig en Sag, saa kraftfuld igjennem, som Deres Majest;et. Han 
paastod at Sägen allerede meget kenge havde interesseret ham, 
og han til den Ende havde sendt en Mand til Engelland. for at 
blive fuldkonimen underrettet om Methoden. Vel instrueret \'ar 
denne Mand kommet tilbage, og en Skole efter den indbyrdes 
Underviisning, var ble\'et anlagt i Mandens Fiuleby, i Norköping. 
Kongen havde derpaa befälet Di)'cctio)icn for Undcrviisni)igtii at 
arbeide paa Methodens Indförelse, og bedet Bisperne og Geistlig- 
heden i Almindelighed, at r;ekke virksom Haand til det. »iMais, 
le croyez-vous», sagde Kongen, »la direction ne rien fait et semble 
vouloir rien faire, quoique cela soit i6 mois depuis que le jeune 
homme est de retour d^-Vngleterre.» Ogsaa blandt Geistligheden 
finder Sägen Modstand, dens llovedgrund er, at der er noget Nyt, 
at det er alt for militairt et Udseende at Methoden har, og at — 
hvilket er Hovedaarsagen — det vil koste for megen Umag at 
oniiundre alle Skoler. 

For nu at faae Sägen til at gaae, saa har Kronprindsen be- 
skittet at ankugge 4 Skoler i Stockholm, og har faaet Lövte af 
7 — 8 AdelsHKend, at de vil gjöre ,Forsog dermed paa deres 
Godser. 

To Gange Kronprindsen er kommet gjennem Norköping, har 
han hvcrgang vajret 2 — 3 Timer i Skolen. 

Kronprindsen og Alt, hvad der var hos ham, var ogsaa fore- 
kommende i höi Grad; men det saae ikke saa beregnet ud, det 
havde mere aabent Udseende, det saae med eet Ord mere 
»mcent» ud. 

Ved Afskedsaudientsen, som jeg havde paa Ballet, vedblev 
Kongen i sannne Tone, som han hele Tiden havde holdt mod os. 
ICfter at han gjentaget havde paalagt os at forsikkre i )eres Maje- 
sta,'t om hans oprigtige og iiiderlige Hengivenhed, og at fofmelde 
hans Respect til hendes Majesta^t Dronningen, sagde han, da jeg 
takkede ham for den nydte Höflighed, at han kun havde gjort 
sin Pligt, at det var hans bestemteste Villie, at enhver Dansk 
skulde behandles saaledes allevegne i Sverrig, at han var overbe- 
viist om, at enhver Svensk vilde hjaslpc ham i saa Henseende 
o. s. v. Alt med en sögt, kjerlig Tone. 



■ '<■,■, 



:.Jy-:v! .(, 



1 ;■ ! :»■ . 



'- ••[tlOV 

: •-. ■■..flit 
i . .1 U> 
. : AvrA 






■(.'■!' ,:■ ' J'r.n 



i'l iU< 



v 2 O 



238 

Efter Dercs Majcsta^ts BefaliiiL;-, blev jei^ did den 25 över, 
saa at jeg den 26 om Mori^encn saac över ^i^ af Leiren brudt af, 
og- transporteret bort. Da f(>rst afreiste jeg, og kom herved Mid- 
nat til Kjöbenhavn. 

Kjöbenhavn d. 30:de juni 18 19. 
I dyl^este .'l*^refr}'gt henlever 

iJeres IMajesta^ts 

allerunderdani<;ste 
•;' ' ' ; ' ' • J. Abrahamson, 



" II. 

Indberetning til Frederik VI fra major Joseph Abrahamson 
';' om en rejse til den svenske evelseslejr 1824. 

Den höjslkoiiini.indcrenilfS Arkiv. Indkmune Säger II. V. 1S24 Nr. 14. 

Dcres Maj e st w t: 

i« :i i ' AUerunderdanigst have Oberst Kammerherre du Plåt og jeg, 

i • r : idag til Deres Majestajt indgi\-er den Rirstc Part af vor Rapport 

över den Reise, \i paa Deres ]\Tajesta-ts allerhöieste Hefaling have j 

foretaget til den svenske Leir pa Bonarps Hed, og snart skal aller- 

underdanigst den anden Part fölge. Men i bemeldte Rapport holde j 

... vi det for rettest, da den er en formelig allerunderdanigst Melding t 

■ ■ .,: underskre\-en af os begge, kun at beröre isa^r det MiUtaire^ og l 

överalt hartad Intet udm det, so)n vi iiitd fuld bfstcvit \'isJicd I 

." ' / allerunderdanigst kunne indberette. 

I Der er denmod mange andre Gjenstande. som jeg allerunder- 

: i!, danigst vover at ansee interessantc nok til allenuiderdanigst at 

vorde indmeldte og forelagte Deres Majestaet, og det uagtet en 

1 Deel deraf kun er privat Leiligheds-]\Ieddelelse, endeel kun Rygte, 

\ endeel derimod bestemt. Saadant skal jeg imidlertid hvergang 

r nöiagtigen bemairke. 

Til saadanne Gjenstande regner jeg: Kongens*, Dronningens, 

i:* i' Kroni)rindsens, Kronprindsessens Personlighed; Forhold melleni 

i(' . ciem inbyrdes; Levemaade; Caracteristik af Generaler og Chefer; 

I lottet; Adjutanter; M;erkelige andre Personer; Ta."nkcmaade i Al- 

!' mindelighed, saa og af enkelte St;ender m. m. 

Det ligger i Tingens Nattu-, at disse Frems;vtninger tildeels 
nöd\'endigen maa skee, som Hrudstykki. r, tildeels er ingen egenlig 



i:^. 






239 

1'orbindelsc mellcm dem, tildecls kan ingen chronolofrjsk Orden 
derved finde Sted. 

Kongen er 6i Aar (udgives for 60), og man er upaat\i\leligen 
forundret ved at see ham springe af og op paa en Mest med 
niegen Lethed, og at bevajge sig med saare megen Li\elighed. 

Men paa den anden Side er Sägen ei saa nieget vanskelig 
hos en Mand, der ikke er affa:ldig endnu, naar man bctrenker den 
Tid, i hvilken han samler Ilvile. 

Fölgende war Kongens Liv her i Leiren, den ene Dag, som 
den anden. 

KL II — 11','^ om iXftenen gik han tilsengs. I Sengen blev 
han sovende til Klokken circa 12 om Middagen. Derpaa skylte 
han sin Mund, drak et Par Koppar Bouillon, og blev fremdeles 
liggende i Sengen til Kl. r/4 — i^A — i^U ja til 2, modtagende 
imidlertid Statssecretairerne, den tjenestgjörende Generaladjutant, 
den opvartende Kammerherre og den jourhavende Adjutant. 

Han modtog fremdeles af disse I lerrer (saa og af Dronningens 
og Kronprindsessens Kammerherrer) medens han kl.vdtes paa, 
hviUcet skete fra i'/^ — 1^4 naar han stod op, til Kl. 3. Fra Klok- 
ken 3 til 3';'4 gav han Audients til skaanske og andre tilreisendc 
1 lerrem;end. 

Klokken 3 '.'4 kjörtc han til Palaiet; gav en kort Cour fra 
3 ',4 — 3\'2 o£:^ da til taffels. 

Taffelet varede Sctd vanligen 3 ' \. — 5. Klokken 5 ' 4 — 5Vj(saa- 
kenge conxerseredcs ved Kaffeen) gik Kongen sedvanligen tilbage 
til sit Palais og modtog de höie Enibedsmaend ^ .. Time. 

Kl. 6 red han ud til Exercits. Denne varede sa:dvanligen til 

8^'4— 9-9'- 

Da fordetmeste Thee i Kronprindsens Pavillon \'j — i Time; da 
til Hervads kloster; ^'2 — i Times Conversation, og i Seng. 

Manoeuvrerne beg)'ndtes siden Kl. 4; da holdt Kongen kort 
Taffel og var Kl. 4'/-2 paa Pladsen. 

Med Undtagelse al de 3 Aftener at Kongen soupeerte med, 
forholdtes om Aftenen paa Manoeuvredagene, som de andre Dage. 

Kongen var, som anfört, de 3 — 4 Timer, man saae ham ude 
ret bev;egelig, ret livelig. Dette s}'ntes han ogsaa med Tilfreds- 
hed at vidi' og at vise. Deriil regner jeg: 

a. Ved en Brigadeexereits (den 20 Juni om 1'Ttermiddag) blev 
Kongen h;xiftig, og da man ei ved Teten af Colonnen gjorde den 
Traikning (til höire) som Kongen vilde have, sprang han af Hesten, 
lod den staae, löb ind paa Colonnen, dreiede Flöimanden i den 



i. i/. 

livo 

I. i' .'Jé. 



'.IT';/;;'. 
:i. •v:'/i,-.i>i 



.: i,' 1 



:! I..r;. 






240 

Dircction, han viklc havc hain, o^^ lob da, ba;^l;L-nds, vist en 20 — 
30 skiidt, vinkcndc iiucl tlcn lillr Kidcpisl^, han altid förcr i Ilaan- 
ilrn, oi;" raabcnde: »Kom, kom' ;i moi! a moi!. Dcrcficr gilc han 
til sin Hest, og sprang med megen Liihcd op paa den. 

b. Ved et Manoeuvre (den i Juh) red han op i Sonderaasen 
og blev ved at ride saakenge över Stok og Sten. at tilsidst kun 
2 — 3 af hans Fölge vare med. Kt P;ir af dem redc egne Meste 
og gave den naive ]k'kjendelse, at de bleve tilbage for ci at for- 
vaerre deres Heste; men de Heste rede Kongens Meste (alle hans 
virkelige Adjutanter ride, naar de ere til Tjeneste h<^s ham, k'onge- 
lige Heste) og bleve tilbage, for at de kuntle fortadle, som de ej 
undlode: »Kongen har vieret paa Toppen af Sonderaasen; kun 
2 — 3 af os kunde folge med; han satte över fiere Grövter og 
Gjasrder; og da han ikke mere kunde kommc frem tilhest, sprang 
han af og klattrede det ovrige Stykke fremad, Of) til Toppen at 
.Vasen.» IDenne Fortrelling hk alle Chefer, og af disse kundgjordes 
den igjen for alle Ofticerer etc. 

c. Dagen efter (ved Alanoeuvret den 2:den Juli) da Uorden i 
höi eller rettere i höieste Grad indtraf, holdt Kongen ved Ivin- 
arp. l)eels a^rgrede han sig nok, at det gik' saa galt, deels vilde 
han maaske give h^olk Andet at tieiike paa; kort han red frem 
og vinkede ad Alle, at blive holdende. Xu red han — han havde 
en temmelig urolig Skimmel den Dag — 20 — 30 Skridt frem, og 
begyndte der at ride Volte, til iiöire, til venstre, Slangegang, 
changere, ottetal etc., tiltalende hele Tiden Mesten o. s. w Det 
varede vist i en 10 — 12 Minuter! 

d. Imellem, naar han spadserer, läder han sig s)'nke paa det 
ene l>een, som han böier, str;ekkende det andet fra sig, og tager 
da et Malmstraa eller en lille Steen op af Jorden, hvorefter han 
igjen reiser sig. Det skal da moere h;un at see MotTolkeiie pröve 
detsamme og — falde om! I! 

a. og c. saae jeg selv, b. var d(jn .Vften i Allés Munde, d. er for- 
t;tlt mig af 0ien\idne. 

Kongens Maal er upaatvivlelig at vinde Alle for sig og at 
grundf;este sin Familie der. Han anvender Pen ge, Ord, Naades- 
beviisninger af al Slags dertil. Maaskee feiler jeg, men det före- 
kom mig, som om dette Maal, han altid har for Oie. henrev ham 
mange Gange til at gaae for vidt. Dertil regner jeg: 

a. At han gav Ihiandcn ikke alene til Generalspersoner, men 
til Regimentets — ja — til Ixitaillonschefer; flere gange gav han 
Kammerherre du Plåt 01: misj llaanden! 



•<.a 



i. I 



241 

pc Svenske tccnke ikke med Gl?ede paa, hvorledLS de, hvcr- 
gancr cle under den afsatte Konge fik Audients, niaatte k)'.sse hans 
Ilaand; men enhver T;enkende mellem dem er ei .glad ved den 
her anförte Fremgangsmaade af Kongen. Fleregange vare heel 
talende Ansigtstr;ek Vidne til, hvad de föelte ved at see (/rréS 
KongL' gi\'e mig, en fremmed Mnjoi-, liaanden. 

Ogsaa har dette stor Indflydelse paa Kronprindscns Opförsel, 
hvilket jeg bedre hen heri allerunderdanigst skal söge ar vise. 

b. Ved Kaffeen lod han ahid Generalerne Siiclitcloi og lUooiii- 
field sidde ned hos sig i Sophaen. Ja to Gange saae jeg selv, at 

Kongen lod General Suchtelen s;ette sig i Sopliaen hos Dronnin 
gen, medens han (Kongen) tog en Stoel och satte sig paa. 

c. Det varede henge — 6 iJage — inden at en eneste Dame 
fra Omegnen kom til Opvartning. Den i'", der omsider kom, 
var en Grevinde Scliictriii (en Kjöbmandsdatter fra Gotenborg, 
hvilket de adelige Herrer ved Hoffet öieblikkeligen og uden mind- 
ste Opfordring dertil fra vor Side, ilede med at meddele os), som 
desaarsag behandledes med overdreven Naade. Fölgende Tr;ek, 
som jeg selv saae, be\iser bedst dette: 

Strax efter Taffelet, ved Conversationen, förte Kongen Grev- 
inde Schwerin hen til en Sopha og satte sig med hende i den, 
saaledes, at hun sad paa den hoire Side. Noget efter kom Dron- 
ningen, hvorpaa Kongen til venstre gjorde lidt Pläds, saa at man 
nu saae ham sidde i Sophaen, med Grevinde Schwerin til höire og 
Dronningen til venstre. 

d. Om .Vftenen hiendte det to Gange, at Kongen red hjem 
fra Kronprindscns Pavillon, og at Dronningen og Prindsessen med 
Damerne i to Vagne kjörte hjem. Da saae man Kongen först at 
lijielpe SiJiiitligc Damer ind og op i begge Vogne, inden at han 
satte sig tilhest og red bort ! 

c. Det overdrevne Naadige i hans Spörgsmaal om Here Ting 
og Gjenstande, i det han brugte Udtr\'k, som: je suis charmé que 
vous étes de meme opinion cjue moi — cela me fait beaucoup de 
plaisir que vous trouvez Tartillerie en bon état og lignende 
Udtryk. 

f. Fnhver maatte vist finde det rigtigt, at Kongen ved de 
militaire soupers forlod det kongelige TatTel for at gaae ned at 
s;ette sig ved et af de mindre Hörde, hvor Regiments- og Batail- 
lons-Chefer spise ved. Men hvad der forundrede var den Maade 
han tog det paa, da \i reiste os ved hans Komme: non, non, 
Messieurs, non, ne vous dérangez pas, mais je \'ous en prie, mais 



U1 


v^.A. 



; ■ ■ •! I ■/ I- 

• •' ^.. ;rr.'.'jti 

( ■ ■ , i'r. 

■;,-■■. vf.r;, 

■ , I '>i]y/ tu: 
: i„.MI. JOT< I 

' >• >! /,tl 



•rr-'. 



•if.jV 



■/: ' I t 



sno I 



242 

asseycz vous donc! — et bicn, Mcssicurs, il faut donc quc jc nu- 
rctirc>;, etc. Alt med overdrcvcn naadi;^ yttriiv^c r i Minc, Stcmnie etc. 

Han sad den i:-stc Aften ved et Bord, hvor der vare idel 
r^ataillonschefer ved. De andre Aftener var det arran-erct, at flere 
Generalspersoner Xo\i;c Tlads ved hans Bord. 

0-. luideligen rtgner jei^- dertil de niange Naadestegn han ud- 
dcler til Personer af t/c gaiiilf Fannlier, han mener at kunde troc 
— thi i Almindelig-h(!d er han bange for den höie gamle Adel, 
og denne er ingenlunde tilfreds. 

Dertil henregncr jeg: 

1. Det uh)re store Antal Ordener, han uddeler. 1 )cr var kun 
3. Generalmajorer, som ikke havde det store J5aand över Kjolen (det 
baiircs hver dag til Kxercits). Og meget faa SiabsolTicerer fandtes, 
der ikke havde Ridderkorset af Sv.xrdordenen. 

2. I kedersvajrger. Det er Kaarder i Form af de gamle Svx-rd. 
Af dem uddeler Kongen aarligen mange tildeels meget kostbare — 
fra 150— lOCO Rigsdalers Werdi. Akdcns vi vare i Leiren, hk 
Kongens Adjutant Oberstlöitnant Grev Lewenhaupt saadan Kaardc 
af ca. 300 Rdrs. Vx-rdi. En artig Mode er, at hvem, der har faaet 
den, ei hxxcv Officeersfeldttegnet i den! men i Tjenestcn og över- 
alt aldeles uden Portcpee. 

3. Medailler. Kongen fonx-rer sin Kroningsmedaille i en dob- 
bclt Guldkjxde 2 Gange om Halsen til enkelte, dog kun de äld- 
ste gamle Rigsherrer. Her var tilstede dernud Gen. Lt. Gr. Jacob 
de la Gardie. 

4. At Kongen favoriserer de P^imilier, han troer, er begribe- 
ligt. Dog synes han ogsaa der at gaae vel ra.skt og vidt, og op- 
vx-kker derved Alisundelse, Vrede og Misfornöielse hos det ö\Tigc 
meget store p^leertal. 

Bra/u-: 

Faderen — Seraphim-Medaille — F.nrrée i Cabinettet — Stats- 
raad — Rigsherre o. s. v, 

Sönnen, med 32 Aar: Generalmajor, Sec.chcf tor Garden t il- 
hest (Kongen selv Chef) Storkors af Svx-rdordenen, i:ste Hof- 
staldmester med virkelig Gener ah Rang, i:ste . tjenestgjörende 
Aeljutant hos Kongen etc. 

Cederströiii : 

F^aderen -- Generaladmiral — Seraplnmridder, m. m. 
' ■ Sönnen, en ung Knös, Ritnusier og Escadronschei i Garden 
' tilhcst. Brodersönnen med 43 Aar Generalmajor (i 7 Aar alt) 
og her i Leiren fungerende som Generallieutenant. 






:r.f 



,1 r,. 



243 

Brodcrcn (Claussoii) Adjutant hos KoiiL^cn, Oberst i Arniccn 
etc. etc. etc. etc. 

I)crtil bör cnd rci^Mics de bctydelii^c Sunimcr Fcn^c, som han 
af egen Forniue, har först rakt dissc i Gunst v<x-rcndc Faniihcr med, 
deels som Laan, dcels som F^orskud, decls cndehgcn ved at kjöbe 
ICiendomme af dem til en IViis, saa at han neppe har mere end 
I eller höist I /"2 °o af sinc Penge. 

Men Antallet af Familier med Pr;etensiontr er fur stort til, 
at det er Kongen muligt at bcgunstige dem alle. Han hfjlder 
sig derfor is;er til noglc og stöder I hjben fra sig. 

Strax i den i:ste Samtale, jeg havde med Kongen, talede 
han til mig om indb}'rdes Underviisning. Han s\-ntes overrasket 
ved Resultatet og sagde, at lian gjerne önskede at faae en Icort 
]\.esumé af denne Fremgang i Hanmark. Jeg svaredc, at jeg ny- 
ligen havde hävt den Lykke allerunderdanigst at overriekke Heres 
Majest;et en Generalrapport derover; at denne var trykt, og at 
jeg let kunde lade et ICxemplar komme fra Kjöbenliavn, hvis han 
befalede det. Han svarede, at han önskede det. 

Samme Dags Eftermiddag kom Generallieutenant Ijiörnstjerna 
og begyndte en Samtale paa läng Omvei, som omsitler faldt ud til 
at udfritte niig om Amtskartarbeidet, af hvilket en svensk Ofti- 
ccer havde bragt ham et Exemplar, rimeligen bildende ham en- 
deel ind derom. Jeg kunde neppe lade v.ere at smile ved hans 
h^orsigtighed, og ved hans Forsög, om mueligt, at faae et Exemplar 
til Kongen og et til sig. Jeg svarede Generalen: at jeg var saa 
fri at ansee ham feil underrettet, at Arbeidet vel paa allerhöieste 
Befahng af Deres ]\Iajest;ct foretages i Deres Alajestiets Steentryk- 
keri, men at det, istedenfor at höides hemmeligt. netop var Deres 
Majest.vts allerhöieste Villie, at det skulde gjöre saa meget Gavn 
som muligt, og at derfor megen Udbredelse af det fandt Sted; — 
at jeg bestemt vidste at det vilde gkede Deres Majest;et, hvis det 
kunde viere Kongen behagehgt at modtage denne Bagatel. og at 
jeg strax vilde beordre et Par l^lxemplarer hid. 

Da de kom, sagde jeg det til Björnstjerna, og spurgte*. om 
han vilde levere Kongen det? men i det Sted fik jeg Indbydelse 
til Privataudients for selv at overlevere Kongen det. 

Kongen var, som sécdwinlig i höi Grad foreko mmende. Han 
udbredte sig i en lO Minuters Samtale med mig om indbyrdes 
Underviisnings Gäng, dens Hovcdnytte, Vanskelighederne ved at 



■M 



• 1(1 



i', t:?. 



■' •■•!, j}. n: 



Ml 



r: v-tU- 



nu , ( 



t "(.i X.J ,nif 



.■!•' !. 



244 

frcnime den o. s. v. l)crn;L'St om Stccntrj-kkeriet, om det licn- 
sigtsrette i denne Udgaves ]'>jrm oi^ Slorrdse m. m. 

Han sagde, at han bel>:lagede, at Stcentr)'kkeriet ingen Vei 
kunde komme i Sverrig. Han khigede över, at I^orsögene ei 
vare drevne med Värme, at den beg\'ndte gode l''remgang var 
gaact tilbage igjen etc. Han paastod netop, at lia\e bet;enkte eu 
lignende Udgave pr. LancLshövdingdömme (I.;enj af Sverrig. men 
at baade Kobber.stilc og .Steentryk var saa indskr;enket i Stock- 
liolm m. ni. Han gilc derpaa över i .Vnledning al", livad jeg sva- 
rede ham meel 1 lens\'n til begge 1 )ele, is;er nemlig, at ingen af 
dem var gaaet naar Deres Majest;et ikke med faderlig Godhed 
og Udholdenhed og Bestemthed og Opoffrelser, liavde villet det, 
og at her, som saa tiilt, saa herligt Resultat fremspirede hos 
os af Deres .Majest;ets C)verbeviisning om det Gode, og af iMler- 
höieste deres fastc Villie til at s;ette det igjennem — til at talc 
med mig om 1 )eres Majestiut, og jeg sk\lder at bem.vrke, at 
Kongcns Tone i det hele var mindre affecteert end ellers. og at 
der var n^esten Hjertelighed i hans Tone og Udtryk, da han 
talede om Heres I\Iajest;ets og hendes Majestret Dronningens be- 
viste Naade mod hans Sön. Han talede n<'esten eet Ovarter om 
Deres Majestajt. Han talede deels om Deres AIajest;et som Regent, 
deels om Deres Majesta-t som Fader; — han udbredte sig över Deres 
Majesta^ts Caracteer og över vor Kj;erlighed til Dem. 1 hans hele 
l'one var imidlertid dette loyale Constitutions Sprog, som her 
afifecteres af Alle, fra Kongen af nedefter, og hvilket Sprog is.x-r 
er moersomt i Munden paa dem, der ideligen söge at faae flere 
Privilegier, og som end den dag idag er, med alle de frie Floskler 
i Munden behandle l^orger og lionde en canaille, og paa enhver 
Rigsdag forsr>ge pa;i at \;ulte hartad alle H}'rder över paa de 
lavere St;under. 

Kongen endte med at sige fölgende, som jeg faa .Minuter 
efter skrev ned, da jeg end huskcde hvert Ord: 

»J'admire le Roi, et je Tadmire plus de jour en jour. Ui\ roi 
qui est absolu est bien a plaindre, (luand il n'a pas de bonheur 
d'avoir cette fermeté d'ame. 11 n'y ;i que lui eji luirope c[ui 
conserve, avec telle organisation du pa)'s, Testime et le respect 
de tous les princes, de tout sujet, et je suis le premier (]ui le 
porte une estimc sans bornes. Je me trouve lic, et bien souvent 
trés-contrarié, il est vrai! — mais d'un autre coté, je suis assez 
content de ces liens, bien sur, cjue je ne saurais étre avec le 
plein-pouvoir, ni si modére ni si impartial, (jue le Roi de Dane- 



■> 245 

marek. J'adrnire sa fcrmetc, sa niodération, sa sai^csse. Jc vous 
vous authorise Mr. le Chcvalicr de dirc cela au Ivoi; je \'Ous p»'ie 
tle le dlre et de presenter ;i Sa Majesté le Roi nus plus sinceres 
compliniens et Tassurance et de nion éstime sans bornes et de 
nia vive reconnaissance. Je n'oublierai janiais, janiais les bontes 
de Sa iMajestc et de la Reine envers mon fils: janiais!^ 

Han endte Samtalen med at spörge om Reiscn 1 )eres Majestiet 
nu foretai^er, om Deres AlajesttCts Befindende, om naar 'lilbac^e- 
komstcn bk\' til Kjöbenhavn? Jeg svarcde, at för medio Juli 
sketc det ikke, men at jeg iklce kunde \'ide, om det maaskee ble\' 
senere. sAIaaskee», sagde han, ■vfaai.T jeg dog den k\)rnöielse, at 
hans Majestx-t kommer tilbage til Kjöbenhavn, nuckns jeg endnu 
er her i Skaane.^> 

Efter flere Samtaler har jeg Grund til at troe, at Kongen 
meget önskede det for at faae Leilighed til at complimentere Deres 
Majestajt og igjen at blive cofiiplimenteret, hvorpaa han og med 
ham de allerfleste Svenske sajtte o\'ermaade höi Y;erd mud Hen- 
syn baade paa Ueres Alajestacts Personlighed og paa Deres Alaje- 
st;ets Huses ylilde. 

Kongens k-j;ereste I^rindring er hans fransl^c Marsk'alk'sdage. 
I lan b;erer deifor end altid den franske Marskalksuniform, med 
saare liden Förändring; dertil trekantet Hat uden Fjeder, blaae 
sn;evre Pantalons i Stövlerne, disse temmeligt länge og uilen Ovas- 
ter. Över Kjolen bierer han altid Seraphimbaanciet, og i samme, 
brugende det som Kaardegehieng, en liden Kaarde. Han b;erer 
sig meget godt. Han har end altid megen Anseelse og Va^M-dig- 
hed i sit Valsen, naar han ikke, ved at \ilde \inde, giver for 
Meget bort. Hans Udseende er godt; kun noget blegere i An- 
sigtet. Han er ikke fidere, men ei heller mere paafaldende 
mager. 

I lan spiser med Appetit og drikker som Franskmand, en Deel 
Viin og Vand. I Stockholm skal han tidt i flere Maaneder ikke 
gaae ud af Stuen; i den have i8 — 19' Reaummur, og da ikke 
bryde sig om at gaae en Vinterdag til Höitid, Here Timer paa 
Paraden. Han skal der, paastaaes, blive om .\ftenen oppe til K»l. 2. 
Han har end altid det sögte i sin Tone. Dertil ek- enkelte M;erke- 
ligheder, han synes at s;ette Xoget i. Saaledes at han, naar han 
kommer nogetsteds, hilser Folk med: >.Adieu, Messieui's, adieu!;-, 
hvilket vel i gamle Dage \'ar Skik og som ä Dieu Ican forsvares, 
men dog i vore Tider bli\-er förunderligt. Og saa fortielles der 
curieuse Anecdoter om IMisforstaaelser og P\>iltagelser, som denne 



' ; 1 



J fl } fJCll 



>■: /.-. 1 TjIi 






!,' fif,! ' 



'! .1! 



)J(I/ •>?. 



246 

Tiltale har voldct j)a;i I^olk fra Provindscnic, der lam kjcndtc- dcii 
ene BeiiKcrkclsc l^^arvcl! af adicu. 

Som Inviis paa den Ghedc, hvormed Kon^cn ciul altid t.L-nkcr 
paa do rransl<c Marskalksdaj^c, tjiiur o_L,^saa, at lians i)crsunli^c 
Adjutanter b;ere den samme underlige, for ci at sige naragtige 
Husardragt, som Marskalk Bernadottes Adjutanter barc. 1mi char- 
mois [carmoisiner] Pelts og en reltsv;L-rks stor llue pivd Ilovedct 
tager sig m;er]vv;erdigt ud. 

Kongen lod altid til Manoeuvrene en Haandhcst före med. 
Tidt skiftede han 1 Icst efter en Times Forlob. Haandhesten havde 
hver Dag et andet Dx-kken, det ene brillanterc end det andet. 
Alle vare de af Flöiel (grönne, rosen rode, carmoisine. blaae) med 
uh}'re Gallons, h'ryndse og CantiUe Bes;ijtning, alt af Gukl og 
moget tykt og sv>ert. 

I Ilaanden förte han altid en lille Ridepisk, som han pegede 
og badinerede med. 1 )etileringen gjör han meget af. lian tager 
Hatten af for enhver Chef og for enhver Fåne. lian nikker til 
enhver Ofhceer. 1 I\'er Aften, hver ceneste Aften formeredes 
Bataillonsmasser af Tropperne, som uden Intervaller rykkede sam- 
men; Kongen bered da Linierne, hilste hver Bataillon ved at löfte 
paa Hatten, og tilstod Extrabrajndvin. \)cn Scene havde \i hver 
'^'^2') *^^S' <^'^ Kronprindsen kom, to Gange. 

Paa Kongens Navnedag, St. Hans Dag, og paa Kronprindsens 
Födselsdag, 4. Juli, tilstodes pr. Mand Belöbet af en Forpleining 
eller 8 Skilling b:co (\6 ^J eller omtrent 14 Rbs. i Tegn. 

Aleget lidt Svenslc kan Kongen. De enkelte Ord han kan 
bcn)-tter han ved Tropperne. Saaledes hörer man: »/\gtal Agtal* — 
»Trava!^> — Kom!. — :.Sagta!^> — »Det er brav!» — Det er nok 
ogsaa Aarsagen, at han saa lidet giver Audients. Det regnes som 
noget meget lleldigr, at faae Kongen i Tale. Överalt skal den 
egenlige Regjering af Landet ei vxre, hvad han meest beskj^ef- 
tiger sig med. Der paastaaes, at de udenlandske Anliggender, 
Armeen og tildeels Finantserne, vare de eneste Gjenstande, han 
qua Forretning \'nder. Folks private Onsker 014 Anliggender 
bliye först da interessanre, naar det er Ahi^nd af Indii\'delse. 
Derimod skete det 2—3 Gange, at Bönder og Bönderkoner skiltes 
med Ansögninger i H.enderne ved Pavillonen, naar Kongen kom 
Ira Exercits og steg af. Nu traad han hen til den Ansögende, 
klappende ham (eller lunde) paa Kinden, lod Ansogningen over- 
s;ette. lovede alt Gotlt. klappede dem igjen paa Kinden og sagde 



247 

da f^jernc höit noget snuil^t i den Anlcdninf^. Mod sit Onii^ivcndr 
lt han nie^et naad^^^ Let bliver lian iniidicrtid hidsi^r, er da al- 
vorlij^^, tidt strenL,^^ nica mettet .snart fattet o;^' s^jor det da godt 
iL^jen. Vi ha\xlc 2 I*]xcnipler: 

det oie: 

Ved det i:ste store Diner havde Kon^en ladet ansiije 1 10 
l^ersoner, og Kronprindseii över 50. Da man nu ikke iiavde reg- 
net derpaa, men kun simpelt paa Prinsens Angi\'else af 12 — 14 
Personer, saa havde man troet 140 eDUxerts tilstr;ekkelig, medens 
tlet nu var for lidt. Kongen blev meget haard i sine Udtr)'k mod 
ilen tjenestgjörende Kanmierherre (jjllenhaal og sagde ganskc höit, 
livad han af haarde Ting sagde ham. 

det a /idet: 

Ved Féten paa St. Hansdag pr.ukede den Feldtpr;est, h\is 
Tour det var, maadeligt. Det fortielte man strax Kongen, som 
desuden var a^rgerlig över det slette \"eir den Dag. Han vendte 
sig da til Generalmajor Grev Axel Mörner, som havde arrangeret 
Fcten og havde et ganske scerdcles Arbeid dermed, og sagde ham 
adskiUige haarde Ting. Dog jievnedes samme Dags Aften Alt. 

Kongen skal baade i Stockholm og paa Reiser, hver Lördag 
.\ften gjöre sine Huusholdningsregninger op. Han skal ikke taale, 
at der Lördag Aften skyldes 2 Skilhng for hans Huus til nogen 
Leverandeur, LLaandvajrksmiend etc. ILan skal tidt med ganske 
s;erdeles Strenghed gjennemgaae Regningerne og alvorligen tiltale 
Folk, naar han fmder Feil, Skjödeslöshed eller mist.enker Rigtig- 
lieden i det PVemsatte. Lian skal, fort;elles der, i 2 Aar have hävt 
Konditorsagerne til Desserten til Taffelet i et V;erelse ved Siden 
af .Arbeidscabinettet paa Stockholms Slot, da han havde Hof- 
conditoren mistajnkt. L^orresten paastaaer Alle, at han vel er god 
Oeconom men ikke altfor nöieseende undtagen mod Kronprindsen. 
Ham giver han aldrig Noget. JJet skal gaae saa vidt: 

i) at Kongen naar de reise sammen sel\- efter.seer Regnin- 
gerne for L"ort;ering m. m. under\eis og strax str)'ger hver mind- 
ste Smule ud, der vedkommer Kronprindsen och hans Llof. 

2) at Kongen i Leiren 3 Gange spiste i Prindsens Pavillon 
lod enilog 2 Gange tilsige 300 Personer Inergang, lod Prindsens 
Llofmarskalk skafle Alt — men — at det skal holde saare haard 
at faae Noget retunderet derlor. Man fortalte os, at lOOCO Rdr., 
som Prindsen ved forrige Leir \ar kommet for kort, og som han 
havde bedet Kongen om, ha\"de gi\et Anledning til et bouderie 

17 — /oO.VVW. /'c-rsi^n/iistcrisÅ: tidskrift igij. 



• ■>-. . ;i 

fi \'\ -1-. ' ■ ' 

... . . ,, ...t ^J^ff 

.1;.., , .; , , T-iMo?-'"^'^ 






W-i I 



r: ,rry....I 

• ; ' I: .A 
' ■!.'. I;. 

r , '•■■■/■ i 
\ I 



I (n>'^^-. 



III.. 

i »il 
' ii'.' 

' ' '.•■ 
• I- 1-, 



248 

incllcni r\iclcr og" Son i 3 L^^i-'!'; — al- (jUKTal Ccdcr.ström li;i\clc 
maattct betale for Prindscn; — o;^; at h~atKi\n omsider i Calinar 
först havde c:i\-ct Pcnsjcnc- dcrtil. 



Kroipiijidscn er i Udscciulc ci incc,^rt forandrrt. Lidt man- 
dif^erc scer han W([\ — fvldtc nu u^saa 25 Aar. 1 lans Sy^doins- 
tilf;L'lde er slcnit. Alt to Gani^c har han lidt dtirif, niaattc brugc 
Iglcr, lade 3 TiLMidcr br}-dc ud, lade si^ 2 Gangc opcrere. Det 
var nok dennesindc, skjönt man ikke \ ilde veds^aae dei, ikke 
alene Tandb}-ld, men oqsaa Tandfistel. Det \il h()isi rimeli;^en fra 
Tid til anden komnie igjen. 

At Prindsen har faaet en nieget omln-g-gelig Opdragelse, at 
han har la^rt saare Meget; at lian er arbeidsom, \irksom og in- 
teresserende sig saarc for Alt h\ad han har mellcin Ha^nder - — 
det kan vissel igen Ingen n;vgte ham. Men, paa den anden Side, 
vare flere, tildeels vel kun mindre Ting paafaldende, Inilke s}-nes 
at ant}-de, at Prindsens Conduite maaskee i tlere I Knseender ei er 
den retteste. 

1 Forholdet mellem h^ader og Sön saaes naturligxiis aldrig 
Noget, der lignede bouderie — men naar Kongen, som alt i mel- 
lem skete, midt i et Manoeuvre befalede en .ICndring, kunde Prind- 
sen ei imellem skjule sit jMisnöie. Ja eengang [)areerle han ikke. 
Kongen holdt }"pperlig Contenance, og ingen Scene forefaldt. 

Dernajst bör erindres den sp;endte Fod, som Prindsen staaer 
paa med den tjenestgjörende GeULraladjutant Gen.lt. Pjörnstjerna, 
der imidlertid modtager Jkfaling til .\li hvad han gjör af Kongen 
sclv, og i dennes Navn befaler Alt. Derved tillod Prindsen sig 
flere, som det s}'nes mig, heel uoverlagte Tmg. Dertil regner jeg: 

i) Det nye Infanterireglement er udkommeu, een Deel i No\br. 
23 og een i Marts 24. Kongen har approberet og befälet det. 
Git. Björnstjerna har auihoriseret Trykningen og Udgaxen i fölge 
Kongens Ordre. Udarbeidelsen er skeet under Björnstjernas 0\er- 
opsyn, af en Commission, hvis Pr^eses var den titulaire General- 
adjutant Djurklo (af Svea Garde), som var i Leiren scAn inviteert. 
Prindsen er, med de flesie ChetVr, \red paa det n)-e Regiement. 
Men det gik .saa vidt, at han i Kongens Gemak höit raillerede 
derover til Fremmede endog (den österrigiske Chargé d'alTaires 
Grcv' Colleredo og mig) og satte os i störste Forlegenhed derved. 
Han gik saavidt, at han sagde, höit: >A-t-on jamais rien vu aussi 
bete que cela?» og derefter: le pau\re Djuridol il est eomme le 



1 ■ y 



249 

chicn chassc; il n'os(.' pas se [')rcsLiiti.T! il est cliassc ci j)(iursiii\'i 
(lo l)atailloii ;i hataillon en icconij)rnsr ilc touUs cis ciioses char- 
mantes. « 

2) Va Manocuvre i 2 rarticr var bLSteinl til i Juli. Git. 
Björnstjerna fortaltc mig" c)<^' entlrcl andre ( ^iTicerer (to — 12) ar 
han skulde coniniandere mod Prindsm IkIl' Suppositionen etc. 
1 )a erkl.erecle PrindsLii at han ik'ke vilde contmandt^re mod Gene- 
ralen; for al undgaae en .Scme, ot^ for ild^e at stock' l-Jjornstierna 
\ed at lade en anden General comnianderc', blev der ikkc et cncstc 
IManoeuvre i 2 Partier. 

3) Sägen er, at Hjörnstjerna tidr maa gi\X' en IkTaling, der 
ikke hover Prindsen; men isnjr nok, at lijörnstjerna foriiden övrige 
Charger og er Inspecteur o\'er Artilleriet og altsaa alt imellem 
inspicerer, hvad Prindsen .som Artillericluf (Generalfeldrröiniester) 
anordner. Principet er iövrigt det Samme iier om Inspecteur, som 
i Engelland om Chefen for Artilleriet, thc master general of the 
ordonnance, at han nemlig ikke skal vrere Artillerist af IVofession; 
— og der läder sig upaatvivleligen sige saare Meget, overordcn- 
ligen Meget derfor. 

.\llermuk'rdanigst bor jeg her\-ed (.rindre at det af flere, og 
(.leriblandt to meget langL' Samtaler, jeg havde nuil Prindsen, er 
mig klart, at 1'rindsen sel\- maaskee er lidt mere overbeviist om det 
meget Gode, han udretter. og om den owrordenlige Vigtii:,hed, 
han er af for Tjenesten og Landets Veks Skyld, end godt er, 
baade for ham selv og for k^olket, han nu eengang er bestemt for. 
Man tåler n<'esten aldrig uden om, hvad han har gjort, gjrtr eller 
\il gjöre. lian i)aastaaer f. Kx. i Artilleriet at gjöre Alt, selv at 
lade Tegninger giöre, selv at lade Forsog foretage, sel\- at e.xa- 
niinere l'21everne i .Academiet, se!\' at ieiidre i 1'rofessorernes Fore- 
kxsninger i Manuscript etc. Og hvad der n.estin er det X^^rerste, 
han railkrer över tlet Andt.r. om det saa er Kongen selw der har 
befälet det. 

P^.ndeel af hans Omgiwlse bidrager \el deres til det, og «did- 
hen i'ne kan jeg ogsa:i kun regne den Uforskannnenhed, med 
hvilken KronprnulsadjutantLrne laslede alle k\iranstaltninger, der 
\are tagne i Leiren for Kronprindsens Konmie. og tk I lildeeks 
med aabenbare Uret. 

Kronprindsen fciler t}'deligen, at Kongen giver i\)V meget bort. 
Deraf ' forkiarer jeg det stiwre, koldere ^^esen. han for (.n stoer 
1 )eel nu har. lians Lat ter er ordenligen na^sten t\amgen nu, og 



■ . ■ I ; . - 

' -.p-, si; 









■i/. !.■ 



: ii . 






250 

lyder ildc. I det Udv.x-rte.s viscr h;in det ved niodsat Conduitc af 

r^aderen. 

1) Saaledes or han neppe at l)ev;e;^^(-- at hjarlpe Kroiiprind- 
sesscn i Vognen, men nigenlunde andn- Damer. 

2) Saaledes er hans llilsen me-et alvorH<^a-re, kolderc, bestcm- 
tcrc end T^aderens. 

3) Saaledes läder han af 20 Gani^e at h^iderin \'d<^vr Hatten 
af, denne de 19 Gange siilde. 

4) Saaledes hans h-oneringer til Folk meget faa og smaa. 

5) Saaledes hans V;usen meget mere afmaalt, meget mere be- 
stcmt baade mod Fremmede og mod Svenske. 

6) Saaledes endehgen giver han meget sjeldent Haanden til 
Nogen og NB. läder den endog k)'ssel!! 

Da jeg dog kun saae eet Ivxempel derpaa, men dette i höieste 
Grad var ma-'rkeligt, saa tillader jeg mig först allerimderdanigst 
at frcmsaitte lIcm Tildragelse, der vuldte denne mx-rkelige Scene. 
Flistorien er denne: 

Den 22:de Juni r)'kkede Generallieutenant Tavast ud meil den 
ham undcrlagte i. Infanteridivisjon (Fonlelning) samt 3 Batailloner 
Jaigcrc, 8 Kanoner og 8 l-Lscadroner. AU fra Begyndeisen af var 
Inddelingen ilde bet.enkt, da Generalen sendte den halve Styrke 
ad Bjergveien og med det ö\rige hal\e upaaivivleligen var tur 
svao- i Plainen. Deraf fulgte at Generalen var tor svag, da han 
kom op mod Forsby, en Landsby han skulde attaquere. Da 
faldt han paa en ulykkelig Tcnirneringsriden, som, da han var saa 
sva'>-, kun var at udföre- med eeii Bataillon, der, mod Kongens 
Befaling, gik över et par Gjertlcr. Detre skal jeg noiagtigen i \or 
militaire Rapport detailleret beskri\e. 

Da kom Gen.lt. Björnstjorna til som rilskucr. Han besaae, 
hvad der var skcet og dadlede, deels at Generalen havde ladet 
Gjerdernc overstige, deels den ene I^aiaillon, der var sendt til 
Tourncring, saasom den, hvis Fjenden var .st;erk nok for at oppe- 
bie Storm, maatte blivc tilintetgjort ved hans Retraite, og var 
unyttigen afscndt, hvis Fjendin ikke war st;erk nok dertil. 

Sikkert er det, at Gen. Lt. Björnstjerna havde *l\.et 1 Sägen, 
— men ligesaa vist er det, at han havde Uret i Maaden. 1 )et var 
ikke kjönt at han, der er 16 Aar yngre Ofllceer end Tavast. 
og som I4:de Generalmajor har faaet extraordinairt Caracteer ai 
Generallieutenant etc, medens Tavast er den ,e'dste Cknera 1 
lieuteiiant i hele .\rinen: — at han, siger jeg, begyndte med det 
Udtryk >urimehg og gjentog det. tia Tavast gjorde noglc Iiul- 



>;>* 



js 



251 

vendinger, med strong og bydendc Tonc. ]{nd prövcdc Tavast 
paa at jcviie Sägen og vilde, rigtignok med mtctsigcnde (jrunde 
fc)rs\'are <Åcn; da hiftede Gcn.ll. l^jörnstjcrna Stold<en, 'l\<^net paa 
lians Va.'rdighed, og bcfcxledc G. It. Tavast: 

— öieblikkeligen at tr.x-kke den ene Ijataillun till^age igjen, 

— at iendre Suppositionen, og strax at antage at l'"JL-nden 
havde faaet bei\'delig k'orst;vrk-ning, 

- — at gjöre en Storm paa l*\)rsby og dercfter at beg)'nde 
Retraiten. 

Dertil brugte han end adskillige haarde Udtryk, og det Alt 
i samtlige AdjuranterSj e-r Par Chefers og vi to frcmmedes Ncur- 
va^relse. 

Gen.Lt. Tavast adlöd; — thi ligesom den tjenestgjörende 
Generaladjutant altid sk-river »Paa hans Majestitts naadigste Be- 
faling», saaledes er ogsaa l^jih\-er förbunden til, naar han h;ever 
Stokk'en og tåler, at respectere hans Ord, som Kongens Befaling. 
13et er den store Respect i S\'errig for Stokken (Kjeppen, Batonen), 
og derfor svarede en af Tavasts Adjutanter I\Iajor Grev Sparre mig, 
da jeg, paa hans Klage över denne Scenc, tilstod, ai jeg fandt 
det haardt og IMeget, at Gen.lt, Tavast saaledes compronntteret 
havde maatte {)arere: >.Ja, h\em Dja,-velen vilde det \-el, naar ikke 
den sacramentske Batonen var.' Dagen efter kom Kronprindsen. 
Strax fort;eltes Sägen til ham, aldeles til Last for Gen.lt. Björn- 
stjerna. Prindsen entreerte gandskx- deri, og sagde Gen.Lt. Tavast 
adskilligt deeltagende derover. Det var den 24" om Aftenen. 
Hvad han sagde, hörte jeg ikke, men \'el, at >Björnstjerna>.' nrevn- 
tes. Da bukkede Tavast sig — og Icyssede Prindsens Maand. 
Samtaleit varede end Noget, hvorpaa Tavast att er tog Prindsens 
Maand — — o^ Icyssede den igjen. 

Dette var iklce et pludseligt Taknemmelighodsudbrud; — nei, 
han tog Prindsens Haand og förte den saa langsomt til Munden, 
som om han vilde give ham Tid til at frabede sig det. Paa ingen 
]\kiade: Prindsen ralcte Ikiamkn med megen Tilfredshed hen, lod 
den af den 61 Åars gamle Mand före heelt op, og lod sig k\^sse 
til 2" Gange paa '^\:\\. Jeg stod 2 Skridt derfra. og o\er lOO 
Personer vare i Pavillonens Sal og Forstue. 1 DörLii mellem begge 
foregik denne Scene. 

Man var meget vred derover. I\kni frygter for den Ind- 
fl)-delse, som saadan Kryben kan ha\'e paa den unge Herres 
Caractecr; man er bange for. at denne skal tage en altfor tillids- 
ftild Vendin--. 



)I.>V/.I 






f! .1 



.1 ..'..■■ 









4) I lid lunhörcr lihI in IVnKLTl^nin;^: 'lil Kungens Taffcl 
»indbxdcs , til Prindsi-ns TatTcl drriinod vbcfalcs» man at niödc. 

Det i" Udtr)'k IT \'i.st nol, alt for lidt for Kongcn. is. ur i 
Modsittiiini^ mod ckt Sidsie fra Piindskii af. 

Kongcns Yttring fuld af Ivcspi-Ci for iJcrcs Majcst;ut, ved \'or 
Afskcdsaudicnts, og Kronprindsens meget nettc A(lf;crd lilsidst. 
har jeg allcredc allcrundcrdaiiigst onUalci i vor i\ai)[)()rt af 6:lc 
d. Al. Kronprindscn talcde wd Liihvcr Lcilighed liöit om det 
Mcgct, han sk\-ldtc Dcres Majest, ut og llendes Majest. lm Dnjn- 
nnigen, og gjcntog altid, at han, saalicnge han levede, aldrig nogen- 
sinde -skulde glemme tlet. 

Godt Iloved har Trindsen. og iioie fölger han. hwad han ccn- 
gang kjender. lian gik md med os i enln lt m.erkelig l'"orandring 
i Armcobesiuttelsen hos os, om Deres Akijest.ets Ud.najvnelser af 
Oberst Halfner, G. M. Pr. riiilijisihak ()berst I legermann-Linden- 
crone, Obersilöitn. d"Orign)-, Major Trt^ika o. .s. v. og var i saa 
1 Icnsecnde saari' vel mulerretled, som end videre saaes af hans 
Yttringer om disse Personer, om deri.^ Regimenter og Corps etc. 

Kronprindsen kan imidlertid dog ei lade vcere at s;L-tte lidt 
Skin imellem paa Sagerne. l)eriil rLgner jeg fölgendc lo Ting, 
der mod te os: 

i) Alle forialie os, at der til Manoeiurerne Intet blev befälet 
liden Opstillingen; at A// Aiidft blev befälet p.ia Stedet. Xu fat- 
tcde vi vel strax Mistanke — 

deels, da vi imellem- hörte om en P\'olution, der slculde ud- 
förcs og ble\- udfeirt, deels, da Cheten for Kronjirindsens Siab, 
under allehaande inietsigende Paaskud. n.egteile os disse Op- 
stillingsordres. Men gjcntaget forsikkrexles det os, endog tVa lioi 
llaand, at der ingen detaillerede Suppositioner, men i s.er ingen 
detaillerede Dispositioner gaves, men .it Alt befaledes paa Stedet. 

Paa den simple Wi \'ar da Intet at L;jöre. W valgte da 
andre Midlcr, og af vor nnlitairc' Rap[)iirt \il Deres Majestat 
allernaadigst see det I leld jeg ha\ de at t\irskaffe os de ,ictailh- 
redt Dispositioner til clhvcrt af Ki-oiipjindSi /is Ma)uvii:'i\- .' ! ! 
• Hvad skal saadan Komedie til? 

2) Kron[)rindsen forsikkrede os at der var kun 45 Mand paa 
Lazarethet og at det höiesu ha\de weret nugle og 60. Yi toge 
da Leilighed og foere did. S)-gehuset v.ir excelleni imlrettet. 
hi.specteuren forsikkrctie os. at nu x.ir dir kun 40 iig tlet hdieste 
havde v;eret 60. Ou' at det var alle de .S\-^c i Ldren. Deels 



253 

förekom dcttc os utroliL,u, rhi f^a.icncK- fr.i »len svenske IV.uiensjon 
om 16000 Mand i Leiren og holdcncle os til Sandhefkn af 12 — 
13000, blev detle neppe ',2 K — noget Uhört. 

Den Sag maatte opl\'ses. 

\''i skaffede os da först Kundskab om cien officielle Alelding 
fra S>-geluiset, og saae ar der den Dag vare 58 og at der i nogle 
1 )age ha\'de vädret 79. 

Dern;esr spurgte vi om S}'ge i Leiren. Insi)ect. forsikkrede 
iikke en I\huid», saa og Officererne i Ilovedqvarteret. Apotheleren 
i Sygehuset narredc vi dermiod til at sige Sandhed. Vi gratu- 
lerede ham nemlig til hans ringe Arbeid. 1 kan meente det \'ar 
det ingenlunde. Vi ble\'e ved. Saa bekjendte han, at han maatte 
lave Medicine til 200 — 250 Syge der vare / Liiroi. Det ga\- alt- 
saa et Resultat af 260 — 320 Syge. 

Men ogsaa dette Antal 2 — 2'/.. ^. kimde man godt \-;ure be- 
kjendt. Ilvorfor da igjen Comedier 



Dronningen seer 10 — 12 .Var ;cldrL' ud end hun er og har 
ingen Wurdighed, Anstånd, Holding eller \'nde; ei helkr Smag 
i 1'aald.edning. 

Forstand kan hun umuligen have efitr forsk-JLllige m:erk-elige 
Spörgsmaal hun gjorde os. \\\ helkr \idner deiom tlere uover- 
lagte Yttringer f. E. det gamle: " il \\y a qirun réel Paris.- 
iMilhousiasmen med luilken luui }-ttrede sig om det behagelige 
i at lew i k^-ankrig, det llgeneerte der, det deilige Climat etc. 

Tilsidst fe^elte hun det og talede derfor om k- bon peuple 
suédois og om dets store Kj;erligiied til hende. 

Hendes idelig Smiil for meget; hendes hoie Latter alt imel- 
lem kinide jt'g ilcke v.cnne mig til; hendes k^orlegeiilied i Con- 
\ersation höist fölelig. 

Muligen at disse Akuigier vare mig, som dansk, meest paa- 
faldende; .Maalestokken jeg dömte efter var for ophöiet. Men 
ogsaa de andre k>cmmede gjorde, idetmindste tildei^ls disse l^e- 
ma:rkn inger. 

Dronningen hru- en temmelig Grad af embonpoint. 

Dronningens Damer vare 4: 

Grevinde Tacher de la kagerie, en Niece af Dronningen. Hun 
var Lnlce paa c:a 30 Aar. Med sig en 10 — 12 Åars k)atter. Vel 



i/. 



; ■ 'iy 



254 

st.xrk cnibonpoinl, mc^^ct snuikt I loved, clcili;^^' 0ine, siurckks 
iiicgen l'"urst ;uu1. 

Greviiii/f Ciylloistolpe, l£nkc, 45 — 50 Aar, skal viure en mc<^c-t 
forst<'ind!<^ Konc. V\\\\\ Y;fscn, mcgct smukt k"ranskl. Hun har 
5 Sönnci", aUc Officcrcr. 

Grevinde- Hanulton^ Enkc paa 27 — 28 Aar. Maadcligt Franskt, 
nicgtt styg Mund, do. Nctsc, alr for mager. Men Forstand og 
en hcel tlcel Indtagenck', en lieel deel Xai\t i Véesen og ALaade 
at \':L're [)aa. 

Fröken Haxthausoi, stor, mcget .st;erk og föer af Lenimer, 
styg Hiiud, nieget stor, bred Miind, afsk) (.-lige, C(jk)ssale T.x-ndcr, 
store ILtnder og Föddcr, e\igt Smiil, neppe niegcn Forstand, ei 
Idee til Ynde. llun skal have givet Gen. Lt. Tavast en Kurv. 

Af disse Damer haxelc (\c\\ franske, (}re\inde Taclur, k)op;el 
ovenpaa i Palaiet, og der 4 Yrerelser, medens enhver af de 3 
andre Damer, ikkun i Stueetagen havde hver cet eiiiste Vwrclst 
paa eet Fag. Det satte en heel Deel oiult Blod, saameget mere, 
som Grevinde Tacher ha\de faaet Titel af f lovmesterinde for at 
tage Pas över alle Dronningens Damer, ene O\'erhofmesterinden 
undtagen, som dog ikke var med paa Iveisen. 

Det sagdes at Gre\inde Tacher til lT"teraaret \-il förlade 
Sverrig. 

I övrigt bestod Dronningens Hof af en eneste Kammerherre 
Baron de Gcer, som ellers \ar l'\riid>-ik i Lifregimentets Grena- 
derer. 

Iblandt Officererne i Kongens Fölge fandtes dog een af Dron- 
ningens Kammerherre i Reser\- — Baron Roxendorff. 



Kronprindsessen er endnu saa meget ung. 

Hendes Udvortes er omtrent fölgende: 

Meget höi og rank; snuekker, s.erdeles spingel, da hun slet 
ikke er udvoxet, slet ikke formeret i \'rext endnu; Alt gaaet i 
Höiden. Hendes 1'ande, Na-'se, 0ine, Kinder ere nieget kjönne; 
hendes Mund kun, naar hun tier. 1 lemles Tiender for store, ei 
sluttende. Hendes Öie er meget smukt og förståndigt, men end 
barnligt. Hendes Udtryk godmodigt i höi Grad; hendes Smiil 
meget blidt. Hendes h""od er ei saa kort o^g smal, som hun Icunde 
önske det; hendes Haanei ilerimod \el formet. Hendes Tale er 
hurtig; Organet behageligt. Hun har naturlig\iis ei megen X^.er- 



',''. 



,<•! 



•ii'- 
fi-ifi 



•1(1 



1 M,M,i< 



255 

cliglicd, men mcgcn Ynde, er artig og forckoninicndc mod Alle, 
og indtager Nationen derved, at hun talcr meget godt Svenskt, 
llun hajnger u{)aatvivleligen med Liv og Sj;el \ed liendes Genial. 
Taa Grund af hendes Ungdom havde Lajgcrne paalagt Kronprind- 
sen et sva^rt Hud paa 2 Aar, — 3 Maancdcr skal han havi- hokli det. 
Til gode Omsticndighcder var ei Spoer at sec; ogsaa \ildc Ingen 
have nogen Ide derom. 

Kron{)rindsessens Damer vare ogsaa 4. 

Crcviitdc Piper, som Ilofmesterinde. Mun tog stra.x Termi- 
tion,^ saa at jeg ikke har talet med liende. llun skal \';LTe en 
Kone af megen T^orstand. 

Conitcssc Lnvoiluuipt^ meget lille fiin Taille, smuk Fod, bry- 
nettc, meget kjönne 0ine. Men guul i I luden, fuld af Finner og 
Fregner, styg Na'se. Megen Forstand. 

CouLtt'SSt- Taube — lille, fiin Taille — meget smuk lille Fod, 
smaae stj-gge, men meget förståndige 0ine, ei behagelig Najse eller 
l\lund; stivrk Brynette. 

Fyoktii Haxtliausoi, yngre Scister til Dronningens Ilofdame, 
lille, rei net Taille, store, meget kjönne blaae Oine; Pande og 
Niiise kjönne; Munden vel bred, store Txnider, smalle, t\nde 
Lieber; Foden ei heldig, isier meget t_\-k ved Anklen. Mangler 
nok ikke Forstand. llun er forlo\et med Major Hr. Stetlingk, 
Kammerherre hos Kronprindsen, og er i höi Grad afholdt af ham. 

Fen Kaiiunerlurre til Opiarliii/ig, Kapt.lt. Ilesitlhcri:;. 

Dronn ingen skal ynde at con\ersere til ud paa Natten til 
Kl. I — I ','2 — 2. Kronprindsessen og hendes unge Damer gjorde 
Alt for at blive fri fra disse Nattetourer og for det meste lykke- 
des det. Alle ere bange for de länge Conversationer hos Dron- 
n ingen. 

Kongen elsker begge de Unge, baade Prindsen og Prindsessen 
i höi Grad. Kongen iagttager nöie, hvad han bör, mod Dronnin- 
gen, men gjör det con amore mod Printlsessen, som han med 
Kj;erlighed kommer imöde ved hver Leilighed. 

Prindsessen var ogsaa meget net mod Kongen, fuld at* Op- 
nuerksomlied ved hver Leilighed. Med Hensyn til Dronningvn 
fantit jeg det ikke. 

Sammen ville det vmge Par altid wx-re og har nok Intet imod 
at v.ere fra For^eldrene. 

Da det blev bestemt, at Kongen og Dronningen skulde efter 
Leiren v;ere i Helsingborg og Kronprindsen i Ramlösa, mekltes, 



:v .:y 



,1 



.yj) 



256 

at Pladscn i)aa dctte sidstc Stid var saa l;nap. ar l'iindscsscn 
maatte hVwc i I Iclsinc^borj.^. 

Dcrpaa \'ildc baade hun og Prindsuii ilcke inlade sig. Prind- 
scn befaldc öicblikkcliL^cii sin Ilofinarskalk Grev Possc og en af 
sinc Adjutanter H;iron liennct at afi^faae til Rainlösa oc,^ coiite qui 
coute og' ihvor l^napt tlet end l)kv, at gjöre Quarteer tUr for 
Prindsessen med. 1'dlers \ik1e lian slel ikke did! 



Kongens Onigivelse \ar fölgende: 

Gcii.lt. Bjdrnstjer>ia, tjenestgjörende Generaladiutant. Om 
hans Furhold med Prindsen har jeg alt allerunderdanigsi fremsai 
det Nödvendige. Myndig, streng, föknde sig i sin Post — see 
hans Ilistorie med Tavast. lian kan ild^^e lade v;ere at broute, naar 
Talen er om Sverrig" eller noget S\ensl:t. lian synes paa sidste 
Rigsdag at have arbeidet Meget for en forb^^dret Under\ii.sning 
af den opvoxende Skegt. lian i)aastaaer Reformation i saa Ilen- 
seende behöves höiligen, da man ved Uni\ersiteterne af 20—24 
Timer om Ugen skal la^se de 16 — iS ene o\er de döde Sprog. 
Han siger at interessere sig meget for tlen indb)Tdes Underviis- 
ning (der protegeres l)aade af Konge og Kronprinds) og gjorde 
i Förstningen \'ind, paastaaende at den \ar snart hele S\errig 
över. Jeg foritrede ham et Kxem}:)lar af IIo\'edrapporten, og han 
havde det Galanteri fra Stockholm at lade komme en Beretning 
til mig til 0\'ersigt af livad for Sägen er skeet i Sverrig (hvillcLn 
jeg riitrmere allerumlerdanigsv i egen Rapport skal \-o\e at fore- 
ktigge); og da han gav mig den, maatte han giore Afbigt, 1 det 
han sagde: >>Iler har De vor Oversigt, og maa jeg tilstaae, ar de 
rigtignok i Danmarl^ er långt kenger nuxl di.nne nj-ttige Sag end 
vi, men vi skulle nok komme efter. Gen.lt. Björnsijerna er Clut 
for den store Generalstab, lns[)ecteiir o\-er Artilleriet, Storkors al 
Svairdordcnen, har nissisk og preussisk' Orden og er alt i 10 Aar 
Generalsperson, \ed en Akler af 45 Aar og 3I Aar Officeerl!! 

Gen.lt. Gr. Gustav Lovoihjclni, Caxalleriinspectciur, !\Iiiiisrer 
i Paris, Storkors af Sviurdordeneni, Personnel Adjutant hos Kongen, 
Overkammerjunker. 2 russiske, i osterrigsk og 2 preussiske Ordr- 
ner, 53 Aar gamniel, 40 Aar Ofhceer, alt 6 Aar Generallieutenant 
(den 4:de i Arnieen). lian agtes af Alle som dercs I :ste Ca\'alleri- 
officeer. De sk\'lde ham deres Ca\ allerireglement og IIo\ed- 
aarsageii til deres Caxalleries Godhetl, Fxerceerskolerne (Kxersitsii.- 



.s(iuadron). 1 1;in er cnd en iiu'L;et raslv .Man'1, l-:lo'_>t Blil-c i höi 
(iratl. Men' Ingen ynder lians C.iraeteer. I lan var nu ])aa Reiscii 
til Paris, men afgiver doc; ikke sin Cavalleriinsixctidn (for (ja'^ens 
Skyld). 

Gciicraladmiraloi Cciicrslnnn bliver nu affajldi^. 1 [diagtelse 
havde han aldrig. Nu faaer han snart Aledlidenhed. lian spiste 
st.erkt, drak s,'erdeles Megei, iinelleni hal\' fuUl, nun mdlod sig 
forresten paa Intet, lian er 70 Aar, Seraphinurridder og Sver- 
rigs ;eldste Söofficeer. Som en at Rigels I lerrer tr han h~xcel- 
I elits. 

Gi')ierallicHtciia}it Cirti' Jacob de la Gardic, 3" General- 
licutenant, Excellents qua en af Rigets I lerrer, Seraphinicrridder, 
har Kongens Kroningsniedaille i tlubbelt Guldkj;ede (jui Halsen. 
Han har v.eret Minister (lere Steder, blandt Andet i Spanien, 
hvoraf han gjiir sig nieget til. lian er bon vivant i höi Grad. 
Han er över 3 Alen höi med en t} k Maw. Ret förståndigt Aa- 
syn, men noget lavt, falskt om ]\Iunden. h^orelvommende artig i 
höi Grad. Han blev svimmel een Dag, og st\'rtede af Hesten, 
men hk ingen Skade. 

Statssci rctair Scliulzc}iliii})i, er nyligen beskil^ket til at be- 
styre Hofcantslerembedet. Det er en Maud paa nogle og tredive 
;\ar, mager, med et stygl, men iiieget klogt Ansigt. Han har 
gjort o\'erordenlig L}"kke og foler sig he^l Meget. Han fimge- 
rede her som iMinisler da Wetterstedt \'ar frav;erende. Han bliver 
mere og inere en höist \igtig Aland, skjöndt lian rimeligen aldrig 
bliver det for Wetterstedt, livad dc^niie \'ar for l{ngeström. Ogsaa 
han \ar meget höll ig. 

(rciicrali/iajor Gr ev Bi-aJu\ r' Ilofstaldmester (som saadan 
virkelig (lenerals Rang), Chif for Garden tilhest, Storkors af S\;erd- 
ordeneii, personnel Adjutant hos Kongen, j-f Aar gammel og 
ij Aar Officeer!!! 

Da han nu blev udn.evnt til Geiuralmajor, var han af Armens 
89 OI)erster ckn ö/itle i .\neieiinitet. Det nalurlig\'iis s;etter ondt 
l^lod. 

Han er Hofmand i luu Grad og i overordenlig Yndest. [lan 
er niegx't hovmodig af sin ulnre L\'kke. ]^-^^ har tleregange seet 
Oberster at staae med Hatten i Haanden, at tak' med ham, 
ond sige ringerc Officerer. Mod os hötlig, men det var og- 
saa alt. 

Han lider imellem af heftige Bryslkramper. 



r\' ' f, 



•••i ' 



>, .' v' \\\'A' • . \ luVtS 



/ :),!l f 






J I 



' " ai i»iv ' 

-.1 i; jfi') 

'.' -1,. '". >\ 
k: r.\d iS\ 



.' :..l ;.Mi.' J 



258 






Dagligen laa han til KKikkcn 12 om Middagen! Kongcn he- 
handlede hani med fortrinlig Godhcd. 

Rrahcrne er den a.'ldste b"aniilic i S\errig. og man lortielkr 
at dennes Fader, den end le\xndc Grev l>rahe, var RigslK-rrc og 
altsaa Kxcellents, som Ritmcsur i Garden, hvilkct gav iXnlcdning 
til fölgende Tiltale eengang ved en li^xercits af Commandeuren 
for Garden: »Passer Hr. Ritmesteren ikke hedre paa sin S(|i;adrons 
Retning, saa sajtter jeg ta' mig l'\anden lulers Kxcellents i Ar- 
rest.» 

4 Adjutanter foruden Gr. Brahe fulgte med Kongen til dag- 
lig Tjeneste: 

Oherst, Kabi)ictska)]uucrhcrre (}yllc)ihaal — opvartende Kani- 
merherre — . lian har alt v:erer Regimentschef men faaet Lov at 
salige Regimentet. Nu er han 3 Aar Oberst med en Ålder af 
35 Aar og 19 Aar Officeer! I\Ieget he^flig og artig, uden stor 
Forstand; — l'\)rtjenes!er i Krigen faa. Naturhgviis Kongen per- 
sonligen meget hengiven. 

Obltn. Gr. Leicoihaupt, 32 Aar gammel. I megen h\a\'eur. 
Dygtig, stolt. Tilbageholden, fremmcd, indtil jeg ha\cle hävt den 
I" offenlige länge Samtale med Majesticterne. Da opdagede han 
paa eengang at vi vare gamle Bekjendte. Siden Ilötligheden selv. 
Meget god Forstand, skjöndi ne[)pe af mange Kundskaber. 

(De to ha\'de eet Vierelse srunmen paa eet l''ag.j 

Oberst. titul. Gm. Adjnfcvit lljerta, C> Aar Oberst, 43 Aar 
gammel. Det er ham der altid var saa tölperagtig mod de danske. 
Ogsaa han maatte til at blive hötlig, skjondt det kostede ham 
megen Umag. Han er köld men skal \a're yderst brav, bestemt 
og til at stole paa. Noget srerdeles I laardt i sit Ydre. Dertil 
bidrager, at han strunmer Noget. 

Obcrstltii. Claesson, en meget artig Mand og skal vajre en 
dygtig Karl. lian er ikke ung mere. lian er en kjödelig Broder 
til Generaladmiralen og hed för baron Cederström, — men han 
var een af den hake Snees echaufterede llo\eder, som paa Rigs- 
dagen — jeg tror det var 1811, nedlagde i\dels\;erdighed, Navn 
og Rcttighed. » 

(Disse to havde ligeledes tilsammen eet Wxrelse paa eet 
Fag.) 

Captain Bachniivin, et sajrdeles godt lille lIo\"ed. sj:)illendc 
Forstand, talende >'pperligr Franskt, altid lire a cjuatre epmgles; 

Captain Grev Leiceii/iaupt, omtrent ligesaa, men lolende sit 
Navn ganske overordenligt; 



-h.. hl 



•:jl l/-. <- 



j<r- 


•! ' 


T^" 


1"VS''' 


» 




->' 




Vviil 




t; 





_;I.' 



.1 .i 

, I "I 






259 

Lt. gr. Gyllciistolpe og 

Lt. Ami II o ff, 
beg^c de sidstc nici^xt uw^c Ofhcccrcr, vare alle 4 med som konge- 
lige Ordonnantsofficerer. 

De laae alle 4 sammen i eet V;erelse. 

Ritmester br. Roxeiidoyff, KanimeilieiTL' hos Dronniiigcn. 

Lt. y(i'gi'rIioni og 

Lt. br. Ctdcrstyom 
vare 3 Officerer af Garden tilhest beordrede med i Reserve, om 
S}'gdom skulde ramme de foranförte Officerer i Tjenesten. .saa og 
til lirug, h\ is Kurerer skulde scndes. Den i" \'ar en saare aaben, 
loyal, ung" Aland; <\<z\\ 2" \ar maaskee den, der ha\'de mest l^^or- 
stand af dem. Alle 3 meget artige. 

(De 3 laae i eet Véerelse j:)aa et Fag.) 

Obltn. G/fl' Rosi-Ji, en 33 Åars I\Iand, med niegen Selvfölelse 
og Tilfredshed og af betydelig Indflydelse da lian fungerede som 
liureauchef for Arméens J^xjieditionskontor under Gen.lt. Björn- 
stjerna, 

Captain Grev Taube, en saare vakker, ligefrem og vistnok 
meget förståndig og d\-gtig Karl, og 

Captai)i Aiuiloii, yderst höflig, men neppe med megen For- 
stand, 

vare alle 3 Officerer af Generalstaben (i den ere 80 Officerer) 
og arbeidende hos Gen.lt. Björnstjerna. efter hvem de rede i eet 
Geled, naar han red ud til Manoeuvrerne, og i hvis /Lrinde de 
alle\egne sendtes om. 

End var i Kongens Suite hans LivlcCge og hans Privatsecre- 
tair Krigsraad Ulrik, en lille, h.xslig, haltende Aland, men han 
skal havc megen Forstaiul, v;ere god Regenskabsfdrer, og dygtig 
Arbeider. 

Disse vare de Svenske. 

Af Norske vare der: 

Förste Gtneraladjntdiit Flt-ischer O'^ Oberst Spdrc/i. Disse 
opförte sig begge slet, og tvang os til at vise dem alvorligt til- 
rette. Da det den ene Gäng skete i Svenskes N;^M-vierelse* saa 
lik de, som \i siden erfore eiidnu en d\-gtig X^isker fra öven af, 
bagefter. 

Dernaist Major Ankir, Kabinetslvammerherre, hvilken opförte 
sig godt. Över ham havde vi ikke Aarsag at klage. Han var 
forknyt, thi den ankerske Periode er forbi. Dette herte os föl- 
uende mcest: 



\ .> 






■J.xl 



"1"* 



:,.:'U>t 



•. 3!;.V 



■v-oTi 1A 



• ■'.1 



2Co 

I den B)'gnin<;, Inor Gmcral HjörnsLjirna bocdr, lia\'dc .\nktr 
cet Va Tclsc o>^' Mcisclur (.'ct. 

Da dcrpaa Baron I'irtU)iaiui Wedil-yarlshci-g, tlcr er hlcvct 
ct Slags Fa\orit, i tlct niindstc i^jörcs oxcrcjrdcntliLit im'L,U't af, 
l<oni, saa maattc baadc Mcischcr og ;\nkcr flotte ud, ol;' owr- 
ladc Wedcl bcL^^^e \';L'rcl.scTnc, i tlct de sek' niaattc f](jttc ind i 
Tcltc. Wedcl kjcirte i Vo^u nicd Kohl^ch U) ()an;_;c. lian er 
(icncraladjutant (alt 2 Aar ObL-rsi), ll(>finarsl-:allc, Uiddcr o. s. \-. 
Chef for det ene Corps Ca\allcri etc. 

Wedcl \ar nH'L;et ligefrcni i Forstniiif^xn, nun oi^saa han l^lev 
impertinent tilsidst, ik-kc mod os ([ua Personer, men (jua Danske. 
Vi revsede naturh£(\'iis (iieblikkcligen hans Tale. 

Disse 4 vare Adjutanter lios Js^ongen, men spilte, allenfalls 
jiaa Wedcl n;ur, en saarc elendi<^' Rolle. De S\cnske o\ersaac dem 
aldeles, oc^ messet sjeldent roges i min.dste Maade Xcjtiis af dem. 
Gjerne sad de derfor sammen ved liordet, fulgtes ad paa Marlceii 
etc. Som Ordonnantsofhceer var en Rit mest er Weidcmann der. 
Han var af merc Conduite end hdcisclier oi( Sp(>rch, dog ci gan- 
ske fri for, hvad der meest gik os n;er. 

SovivierJijelm — Ministeren — var den samme som for 5 
Aar siden, c'cst tout dire. 

Motafcldt saac netltr)-kt \\å\ klagedc o\-cr svagcligt Mclbretl, 
og" tungere end hans Ilclbreds S\'a'kkclse laa nok" Stilling cg Lands 
Stilling ham paa I Ijertct. 

Man er bleven meget gammel. Det er den cneste af alle Nor- 
ma^ndene, der \are tilstedc,- der ret med sand Interessc spurgte 
om Deres ]\Iajesta2ts om hendes Majestajt Dronningens Iktlndendc, 
om Tilstand og Sagcrncs Gäng i Danmark. At han saare önslcedc 
Meget anderledes, \ar mig ganske klart. 

Ilolst, Statsraad; er noksom bckjcndi. Han hawle Intet sun- 
det, siden jeg sidst saae liam i Kjöbenha\n. 

D//L\ Statssecretair, var, da jeg forrige Gäng var i Leiren, 
18 19, Lienttiia)it. 

Nu var han Statssecretair, med virkdig Gtiierahiiajors Ra)ig. 
3000 R. bco. i Gage og fri Rolig, Rigshcrold og Ruldcr af 1 
Ordener. Han hawle det 1 leld, at da Hagcrup druknetle sig, 
var ingen norsk Jurist tilstedc, der kunde h^ansk tilga\ns. 
Kongen constituerede ham og gjorde ham siden til \irkelig Stats- 
secretair, da han slakl^cde sig \el i sin Post. .Alle lodc ham 
\-edcrfarcs den Ret, ai han har arbcidct Xat og Dag tor ai kon\me 
ind i P^orretningerne og at bli\-e hjemme i dem; Kongen er meget 



.,■' 



■ r.' ■>:'i' 
I •■ • TJ.A 



1,?. 



jO 



TtiV 



3>fli 



201 

fornoict med ham, oi; alle ere o\crl)e\iisie om at han mei^ret 
snart bli\er, om han il-,l<e allerrde er del nu, den vij^tic^ste Mand 
for Norge. 

Jeg talede med ham om tle 13 h^orsla^;' o<:r om il^n imperti- 
nente Maadc, uden at discntcre dem, at liore Commissjonerne ög- 
at forkaste dem alle 13 i een Formiddag. 

Due svarede i det Y;esentlig.str, som folger: 

1) Forslagcnc maatle forl^^astes, vi kundr ikke iVndet. 

2) Noie wirc de o\er\'eiede af Con\missjonen og alk- Stor- 
thingsm;end. 

3) I)c- S\'enske smeddede h^orslaget, og i det n;este Statsraatl 
trak Kongen Alt reenskrevet op af Lommen. 

4) Han forkastede alle Indvendinger og befalede Forslaget 
sat op. 

5) Nu afifecterer han ikke at bry de sig om de 12, men ene ar 
\ ilde .staa paa det ubetingede Veto. 

6) kJette mene Normajndene ei at kunne gi\'e, da Kongcns 
Akagt, i Förening med han.s Ret provisorisk at anordne mellem 2 
Stonliing ble\- efter deres Mening for stor. 

7) lians 0\'erbe\iisning er derfor, at det n.x^ste' Storthiiig ogsaa 
\ il forkaste den nye Proposition om det ubetingede Veto. 

S) 1'^orslaget \ar vcl skre\ei i det s\enske udenlandske Mi- 
lusterium, men man troetle dog, at dit egenlig\n \ar nissiskt. 



Der troedcs almindehgcn, at Kongen \ildc \:ere Idog nok til 
i Norge at vise sig naadig og nedladende, og saakdes betage 
dem hléen, at han nu er vred. Siden ved Leilighed al see til al 
faae. hvad lian vik 

Siemningen i Norge er itok, paa de faa Begunstigede nx-r, 
een.s i Almindelighed, hverken til Kongens eller Sverriges Fordeek 
Bidrag dertil: 

Ved feten den 24:de saae en sortkkedi Aland megel venligt 
til mig og hilste mig. Jeg spurgte, hviin jeg ha\cle den Ai^c at 
see for mig: jIui Fredrikshalder- , siden, tr^-klande min Haand. 
med et ordentligt, et ajrligt ^'-^?;//;;/,!-// 1 Ijcrte.v (ianuiielt betonedc 
han. Jeg erfoer siden, at det var en Grosserer \\ d Na\n Mamcn 
eller Alamum. 

I Sverrig er Stemn ingen mellem den ringere Adel og I^orger- 
skabet for Kongen, endeel af Geistligheden ogsaa, cudeel lunken 



i (I 



/'I 






262 

og iinod; og- af dvn hoic Adel '9;,,, imod Koni^cn. (.)Lisaa skjulcr 
i.\cn tlct \kkc. \k)'^ sl-:ukk' vc\ sai^-icns mc-^at iil al tilfrcdsstillc 
alla dcres o\erdrc\nc Fordriiv^cr. 

l^Vx-gtcn for Ruslaml er stor. I Jet gaaer ned c^^jeiineni alle 
St.x-nder. i\l!e ha^fte dercs Oiiie paa KiiL^clland. Det var i hoi 
Grad nuerkv^-rdigt at see Kong^ens, Kroni)rind.seiis og" AUes Cour 
i höi Grad til Idr. lk'iijaniin Bloonifield, naar ing-en Riisser vare 
tilstede; og- vare tle der, da den a^ngstlige Onihyggelighed fur 
dem, og" det lijerteligere, for at gjöre tlet g^odt igjen niotl l"2ngel- 
lainderne. 

Var Suchtilen tler, da sad han paa Sophaen, altid hus iJron- 
ningeu etc. — og mod Bloomfield var man da liotlig, men intet 
videre. \\ar IMoomfield der ikke, da tog Kongen ideligen Sucli- 
telen tilside, og ha\'de looo Ting at sige han). 

\^ar Suchtelen der ikke, da havde Kongen Samtaler paa hele 
Ovarteer med Bloomfield. 

Mod Suchtelen var ])loomfield den cordiale, den forekommen- 
de, den courgjorende, tidt paa fad Aktade, medens Stichtelen altid 
vat meget höflig', men aldrig" cordial mod Bloomfield. 

Bloouifield og hans lutgelkendere: 

Bloomfield, Ministerens Brodersön, en ganske beskeden nng 
Knös, god t underviist. 

Bloouifield, Ministerens l^rodersön, Captain i Artilleriet, gam- 
mel Bekjendt af mig fra Caml)ray, lo}-al, ligefrem, nun nog"et 
ecnfoldig. 

llohiw — en temmelig sat ung Knos — tilbageholden i fuld 
Grad — ;egte hjigclkender. 

Goore — étourdi, meget godt 1 loved, gode Sprogkundskaber. 
tåler S\'ensk som Indfodt; 

v.xTe alle fulde af Opm.xrksomhed mod de Svenske og" ladende 
altid saa saare cordiale. Da Kong"en sprang af Hesten ved Ma- 
noeuvret, sprang Ministeren Bloomfield ogsaa af, og holdi Kon- 
gens Hest til Nogen kom til. — Naar Talen var om den svenske 
Armée, h;evede Bloomfield den ril Sk)'erne: c'est inconcevabk '. 
On ne le croira pas! cela me toiuMie la teiel» og"*hg"nende iki- 
tr\'k. Altid talede han derom, som om det Förste i Verden. 

Ministeren Bloomfield er bon \i\ant af i:ste Klasse. Spiser 
temmeligt st;erkt, drikker saare Meget. Kla^jper sig med \"el- 
behag paa Maven, naar Ne)get smager ham. og naar han eruKei. 

Blandt Diplomat erne udm;erke(le han sig \ eil altid at före la 
p.iix unixerselle i Mundeii. 



Su c /!/(.• fru o;^ hans Russer: 

Juhiisco — Lci^ationsraad, KainmerluTrr. var (kn iistc af ciciii; 
— han vr iipaatvivk lif;cn ut nic^;».'! i^oth 1 loved, iiun hoviuodifj 
i höi Grad. som JL-j^tc nycre Tiders Rus. h'ra tlc \o Ophold i 
Kjöbcnhavn, bcgi^-c kortc\ takxlc han med et: I^elvjenchsl^ab til den 
danslce Arniée m. m., som k^rundretk-. [ lan talcr (.'xrelk-nt eni^elsk, 
t}'dsk, fransl-: ol;' svensk soni indfodi. Ja, han havde ]a<^"t Akerke 
til en 30 — 40 (,lansk'e Ord, som han mei^et c;'oth anl)ra!?;te. naar 
han takxie S\-enskt til os. 

Mas/ioiiltskv, Oberstlientenant i (iL^neralstaben — mere Rus, 
tcmmeli_L4' uvidende, havde nok först i Lei^ationen faaet Afslibninj^'. 

Smiiidtrs, Captain (i et Gardere;4mu-nie), i^ndr 1 hn-etl, tåler 
meget godt Svensk'. 

Disse alle vare- n;esten koldc mod de Svenske, ia tillode sig 
megtt iihöflige king mod dem. 

Den gamle General mindre, skjöndt der altid imellem kom et 
Sidehug eller et ringeagtende Ord eller !\Iine; — men Bodisco og 
lALashoultsky vare imelleni grove. Den sidsie gjorde tidt Xar af 
mange Ting ved Tropperne og i Exercitsen, og lud imellem Sven- 
skt' liöre paa det. Den förste, Bodisco, var tidt bitter. .Ecngang 
hos Bloe^mtleld, h.evede denne, der ei var sa^rdeles fast i Fransk, 
sit Cjlas, efter at havc drulcket tret, og föreslog paa hhigelsk den 
Skaal: ^Alle fravjerende Yenner og Ik-kjendtere og Alt, hvad os 
kjccrt er!» og bad Bodisco at ovcrscttte det paa h^ransk-. Det 
gjorde han strax og gjorde det meget godt. Derpaa sagde Ilocli- 
scJiild (den svenske Minister hos .deres Akajest.et) med megen 
ArtiL;hed og Godmodighed: vc'est ])arfaiten)ent bien trathnt . Men 
Hodisco satte et haanendc Smiil op, bukkede sig tilhöire og venstre, 
og sagde 1 den meest bidende T<^ne: .\h! vous Tentendez, Mes- 
sieiirs, .M. de Hochschild approuve la traduction; par conscquent 
elle doit avoir été parfaite: qnclle satisfaction pour moi! (]ue je 
suis heureux de sa bonlé!:> 

liochschild blev röd af /l<h'grelse, men holdt Contenancen. 
Ogsaa var baade Suchtelens og Bodisccxs Ansigter, begge med 
sarcasliske Smiil, ret interressante for mig, da Hloomfield fore^^og 
Skaalen: -.la paix vmiverselle!^ 

Baade Bodisco, Mashoultsky og Saunders havc svenske Riddor- . 
kors. l^loomfield og I^ngcll.x-nderne vare höflige mod os. Such- 
telen og hans Russer dcrimod overv;eldede os med ArtighcLler. 
Dettc var lige fra den förste Gäng af at vi stödtc sammen og ti! 
sidste Oieblik. 

lS~i;!i):illi. I\rSi>nluslori.d' tidskrift igij. 



,.'( 



i, -^n 



:. ', . t -An.:. 



264 

V:ui IMrulscn saintnkdc ji';^' tidt nifd l-CnL;cll.'unLU.Tiu-, naar jc<^ 
stödtr paa dcin; nitn Russrrnc ikriiiu^d söl;I(." datdic^c-n mii^. 

HcL,''^^' Miiiisrrcriu- tatcdc gjcniai^cudc om dcrcs d)'l)f Rcspcct 
for Dcrcs Maj(.st;L'i oi^' den licuiulriiig, de af -anskc Iljerte hyl- 
dedc Dcrcs Maicst.x-ts Caracierr med. 

Andre Freiiimcdé ve)re: 

Di fl österriiiskc (-/laixi- (Vajfaii-cs Grcv Collcndo, eu uni;, 
artig" Aland, liilt etourdi, gotlt 1 lo\'ed, (.■xcellente Spi-ogl-:undskaUT 
— tåler fl}'dende kVansk, luigelslc og Italienslc. 1 lan behandledes 
med SfCrdeles niegen (Jpiiiierksomheil, baade af Kongeii oc^ af 
Kronprindsen. lian er Ulilanritmester. 

Den portugisiske Legations-aiiaché, da Ciinlia, et artigt, men 
meget ungt Menneske. lian er Underlieutenant i en Jéeger- 
bataillon. Tåler t\-dskt og engelskt men maadcligt franskt. Blev 
ei heller behandlet synderligt vel. Omirent som et slags .\p[)en- 
dix til CollL'yedi\ der nok havde givet ham fri Reise ned til Leireii, 
saa vidt jeg kunde forstaae paa dem. Ogsaa boede han hos ham. 

To baii-rskc ^'»fhcercr, Brödre, den ene Lieutenant i Artilleriet, 
den anden i Infanteriet. Man havde ladet dem ligge 9 iJage i 
Ystad for at vente paa Tilladelse at komme til Leiren, hvor de 
da ligefrem behandledes en eanaille, og higen bröd sig om dem. 

Grev Erlon, ungt Menneske, Sön af Gen. Lt. h>lon. I lam 
giver Kongen en Cornetplads i Garden tilhest. 

Afg. Marskalk Ncy<, 2 Sönner, begge med meget förståndige 
Ansigter, över hvilke (.leres haarde Skjebne dog laae som en mörk 
Sky. De skulle begge v;ere vel underviste, og man troede, at de 
vilde blive ansatte i Artilleriet. 

Kndelig maa som h>emmed regnes en S\'ensk. en vis Baron 
BoIdh, en /Eventyrer, der er bkven brugt xet-l Afsluttelsen af 
Kronprindsens Givtermaal. Det er et af de meest paatroingende, 
meest uforskammede Mennesker, der er til. lian behandledes med 
Höflighed af den k-ongelige Familie, taaltes men gjordes ogsaa Nar 
af, ja fik en Grovhed imellem af de Svenske i Almindehghcd, tog 
imod Alt, tra^ngte sig alkvegne frem, og vilde absolut spille en Rolle. 
En Sön förte^ han med .sig, .som han nok \'ilde sögu ansat i svensk 
Tjeneste; lod lil en ganske skikkelig Knös, men blöt ung endiui. 

Men end saaes i Kongens og Kronprindsens Omgivelse tidt 
mange tilfajldige tilreisende Svenske. 

Af disse vare de mierkeligste: 

Landshövdingen i Malmö (Malmöhuus Len eller den wstre 
Deel af Skaane) Baron af KliJitcln /i;-. Det er en nuget artig, 



205 

forckoninuiuU' lijcrtelit^ CjainiiKl .Maiul. I lan har ( )id for at vjure 
ra af Svcrrii^s iorstr JLiristrr. lian har Tiicl af l'r,i-sicknl. I lan 
lal(.'tle nicd nics^en 1 iicrlclii^heti om ckn bcdrc Tonc, der nu fandt 
Stetl mcllem I )anske og Svenske. 

Landshiivdingen i Christianstad Lam (ostre 1 )ee] af Sk-aanc) 
Grei' dl- la C/^?;-r//> ' (l^-odcr til Gen. It. j. J',n liiierc 1 lofniand. 
\\\\ simik Alanil i bedste jAlder. Fon.koniniende arlii; mod os. 

L.andslun-ilitigen i (lolhenburg, (',cni'i'ahiiajoi- Cnv Rosen, 
skal v;erc en dN-s^iiij Soldat o<7 luiibedsmand. Cordial er han 0'Z 
temnulig bon \ivant. l^ehandlede miLj' nud stor oc; lijeitelig 
1 löfiii^hcd. Gjentagen Indb)'tlelse at besee Troldh;ettan, at komme 
til ham i Gotenborg etc. 

Landshövdingen i Carlslcrona Grev Wachtmeister, en nieget 
ung .Maud, n\'hg i limbed. 

liiskoppen i Lund, Dr. I^^axe, en artig Åland, der dog ogsaa 
vilde gjöre lidt Vind, ligesoin r)jörnsrierna, med deres indb)Tdes 
Lhiderviisning, og som jeg dcsaarsag forrcrede et l^xemplar af 
I lovedrapporten, lian skal \';ere nieget kerd. 

(jeiu-raladjutant Djio-klo, som spilte en daarlig Rolle for det 
nye Infanteriregknients Sk}'ld, han s}'ntes ei at have stor I''or- 
stand, blev imellem ilde medhandlet. 1 lan var kcfmmet fe»r at nyde 
Triumph, men det blev det Alodsatte. — ■ — ■ — — — — 

Lk'ndehgt bclönnende for mig vil det va.-re, om Deres Maje- 
sta:t ikke finder disse licmarkninger ganske iivcerdige for Deres 
Majestaits Opma^rksomlied. 

I dybeste yllrefrygt vover jeg. at undertegne mig 

Deres Maiest;ets 

aller under danigste 

J. Al)rahamson. 

Kjöbenhavn d. lo. Juli 1S24. 



IIL 

4 
Indberetning til Frederik. VI fra oberstlieutenant Joseph Abra- 
hamson om en rejse til den svenske evelseslejr I832. 

Den hdjstkouiniandcTciulcÄ Arkiv. Indkdiiuic .'-lai;er. 11. 1'. n:r \\ . 



livad Kongens [o: Karl Johan.s] Lersonlighed angaaer, da böl- 
der han sig meget rask. 1 lans Ålder vilde jo end ei v;ere at 



. inn.'. ( 



•v,,v I), 









26r. 

kaldc höi, hvis ei Slrahatlscr al alsl;cns Art. havde i laiv^ K.uki.c 
af .\ar inedtaget liani; men undt r >.\c ( )in.standii4lieder er dei 
ma-Tkeligt at see en Maiul paa OS .\ar saa rask. Koni^an red 
hver Dag en Hingst, der alt imellern var nu'get urolig; han pous- 
screde den st.'erkt, men uden videre at indkide sig med den, pas- 
sande hvad han vikle. Kongen red nieget sl;urkt, meget i Gallop. 
Han var saidvanhgen tilhest hver Dag fra Kk 7' '^— 9 om Aficncn. 
Havde han spiist i B)'en (dc-t er paa Slott ei), saa kj(jrte han til 
Excerceerpladsen -— og stod saa lilhest; havde lian spiist paa 
Rosendal, saa steg han allerede der tilhest. --- — — 

Alt imelleni skal der gaae 3-4 Alaaneder, at Stockholmcren 
ikke faaer Kongen at see. Och det er det Akerkelige med llen- 
s}'n til Kongens Sundhed, at han kan tilbringe 3 — 4 .Maancder i 
.Stuerne, og det til den Grad, at han i al t\cn Tid ikke gaacr ned 
ad en Trap}:>e, ikk-e k-onimer ud i en 1'oiridor, og derpaa i l;en- 
gere Tid rider og kjdrer hver Dag tlere Timer i lAiften, og det, 
som i Lk'n nu henrundne Tid, i k()ld, skarp, streng Luft, udin at 
angribes derved, eller lide deraf. 

Kongens Udseende er meget godt; hans Holding rank og 
opreist; hans Bev.egelser levende og krafifi.ilde; opad Trappe tog 
han altid 2 Trin*"ad Gängen; hans Apjx-tii er meg\-t god, og han 
geneerte sig \kkc med Viin han havtle r.)'st til. l{en .Middag 
drak han 7 Glas Viin af 4 forsl-:j\llige .Slags. 1 )i;et med .Mad 
bölder han ikke heller. 1 lans sidste heisdelige S)'gdom. for 6 
Maaneder siden, skal han have paadraget sig derved. at han spiste 
10 — 12 Skivor r()get Lax til h^"okost. 

Denne holder han altid i .Sengen, i hvilken han s;edvanlig 
ligger fra Midnat til Kl. 22' .: om l^fiermiddagen. Han skal 
sove godt, sredvanligen fra .Midnat til Kl. 10--10' -', stundom til 
Kl. II. Da gjör han Toilette, tager en Bouillon, og derefter et 
Marvebccn, eller Cotteletter, eller Lax, eller noget Lignende. 
Ministcrne, Statssccretaireriie, men fremfor Alle Gre\' Hrahe, der 
gaaer ud og ind, naar og hvor han vil, mode da for Sengen og 
refererc og tage Kongens Bestemmelser og Resolutioner. 

Det er eftectivt den virkelige .\rbeidsri(.i for Kongtn, i SengLii 
fra 12—2 — 2\'^. med Undtagelse af Statsraadet, i hvilket Kongen 
sredvanligen sidder cengang om Lgeii. 2 —3 Tiiui-r. .Statsraadet 
har til hver saadan Sessic)n i forveieii holdt 2-3 .Mcxler, hwrt 
paa 4 — 5—6 Timer, i h\-ilke först .\lt Mixei- discuteiet VRltU)ftigen. 
inden at det forekegges Kongen. Saadaiine .Moder, kaldes: In-red- 
nincsmöder. Sasjeii foredrages tia lor Ko'wen ovLreensstemnunde 



) iV- 



. t 



.: ! • I • < 

).!:■■ : 
•in 



26/ 

med Majoriteicns Menini;', mctl niiiulrc lua fordnr at et sJL-rsldlt 
\''otuni skal foredrages for Koni^cn. 

I Bcredningsniödcrnc arbcidis i det s\'ensl-:c Sprog, i Möderne 
for Kongen, i det Franske. 

Allerunderdanigst har jeg vovet at )'ttre, at jeg i Kongens 
Ph)'sik ei fandt nogen nverkelig /^lindring. A!aasl<e kunde dertil 
derimod wtre nogen Ankxlning med IIens\'n lil det Intellectuelk-. 
Kongen takr som bekjendt gjerne og meget. Alt for 8 Aar siden 
hiundte det vel, at han miellem talede raskt og anforende imellem 
litlt exalrerede Udtr\'k, icom til et Resultat, der vel ikke altid 
kunde forsvares etter sund Logiks Regler; nu derimod, skete det 
tiere. Nicslen i h\'er af de Samtaler ji^g ha\de den /lire al före- 
med lians Majest. et Kongen, kom en eller anden o\erdre\ en Ytt- 
ring, og stimdom, mere end eengang, ha-ndle det, at Resultatet 
ei svarede til liegyndelsen, at Slutninger droges, der ingenlunde 
svarede til de fremsaite PrxMnisser, ja to Gange endog at dtr lige- 
frem ei var lintle [)aa den beg}'ndte Fremsiutning. Det \ar ei 
saa i 1824. 

Kongen overlader Alt Inad Armeen angaaer til 1'rindsen. 
lians Majestret kom kun paa Pladsen om Afteiun fra 7 — 7 '2 — 
8' j — 9, og holdi sig tia altul 5 — 600 ja icoo .Alen fra Tropperne; 
kun Hurrah! medtog han tildsist. LJgesaa (.)\erlader Kongen 
Floden aldeles til Kronprindsen, som ogsaa er Storadmiral. Dog 
skal stundom en og anden liden Misforstaaelse \;ere 1'olgen der- 
af, og det er i den Anledning, at man ;erer Grev Brahe s.erdeles; 
tlu han skal da \edbli\e at gaae saa kenge mellem Fader og Sön, 
111 .Ml er godl igjeii. 

C)economien skal 1 Is Majest;ut imellem dri\e \el \'idt. Meget 
store Summer af egen k\M"mue skal Kongen ha\ e sat paa de Sven- 
ske, deels som Laan, tleels som Gaver, deels \'ed at kjöbe deres 
Godser, der intet indl)ringe ham, isa.M" siden Oberst C/assoH (en 
Cederström fddtj havde det Dlu-ld at L^aae fra Förstånden. k)et 
lille L)'slslot RoSi'i!(ial moerer Kongen, tig paa tlet har han an- 
wndt o\er ' .-, Nt)gie nune o\er ■'■ 4 Millioner Rigsdaler; nun paa 
Slottet s.elter han ikke en Skilling, t)g intl\'entlig seer de* saa 
sort og forfaldel ud, som om man ikke i 50 Aar haxtle rört \-etl 
tlet. Kongen skal entl, saa forsiklcres tlet, selv inspicere Desserten 
\ed Taffelet, tjg aarligen skulle lemmeligen al\t)rlige Scener finde 
.Stetl metl Kronprindst n, i iAnledning af Summer, scmu tleiine i sin 
I luushoUlimiL!- k-onuner tillcort. 



■ ■■■■•: ,-M ::iA 






268 

Man sagde alminclL^li^cn, at Kronprindst'ii ik-l-;c kunde k-omnie 
ud, med I I\;k1 lian har. Af personlig Caractcer ansee iXlK hani 
som nieget mere oplagt lil at v;ere paaholden end til at vjurc 
gavniild. JJog laaer en Förste jo let det te Lo\' ]iaa sii;', naar han 
ikke kan 0])fylde Allés 0nsker. 

lleftig er Kongeii end altid. Naar han imellem har Ministerene 
eller Statssecreiairerne hos sig om h"ormiddagen, naar hs. Majest sel 
end ligger i Sengen, skal han stundom kunde: l)li\'e saa hidsig, at 
han sparker Tiepper og Lagen af sig. 

Til Middag har Kongeii s;ed\anligen god .Appetit, Ugjenie 
venler han da paa at gaae tiltaffels, naar Tiden er der. Een Dag- 
ved stort Taffe! paa Rosendal, ansagt til 5' .. \ar Kongeii der 
priucis til den Tid, men Kl. hle\- 5^,4, den hlex- 6, og da forsi 
kom Dronningen hjem fra vn af hendes S(.-d\ .an Ii ge Promenader. 
Hun tog i Döreii; Kongen l)le\' iilfreds; men Dronningen op- 
dagede i det Samme, at hun ha\ale tilsna\sede Skoe, \endte om 
igjcn, og gik i sine V;erelser for at skit te l'"odtöi. Da brast Kon- 
gens Taalmodighed : 

»Messieurs», sagde han, quelqu^.ui di.- \'Ous, a-t-il le malheur 
d'étrc marié?» 

Alle Damer kws.ser Kongen j^aa Pandeii. naar han kommer, og 
naar han gaaer. Med at giw 1 landen har ll>. Majest.et denmotl 
gjort stor h^irandring. Istedenfor at han for ga\' den til enluar 
Stabsofticeer, slceer det nu kun til Ivxcellenserne c-)g Geiierals- 
personerne. I 1S24 gav han den til eiiluir af os hVemmede; 
nu gav han den dagligen kam til mig, som den ;eldsle af os. 
Af aiulre Fremmede var det nu kun Minisirene han ga\- Haanden 
til. 1-^or til alle friuimede Diplomater, sel\- de mindste. 

iJen gamle General Sitchtilcn be\iste Kongen ^\e\\ Udniierkelse. 
at kysse ham paa begge Kinder. Suclitelen \iste sin Respect 
ved at k}'sse Kongens Kjole (paa BrystLi af Ils. Majestret). 

Kongen har end den Vane at liilsc- JMiluer med Ordet: adieu. 
Fn Prcest fra Landet, som \ar tils;igt tor at faae en Decoration. 
var borte, da han skultle lia\e den. Man heiitede ham da igjeii 
og spurgte ham, h\-orfor han \-ar gaaet sin \''ei. >lh min Gud-, 
svarede han, ^Kcmgen sagde jo 'Adiiu' til mig. saa tcenkie jcg, 
at jeg skulde gaae min Vei. 

Hans Majest;ets raakkediiing er til dagligxii simpel blaae 
Kjole med Gulde|)auleltcr; men naar Kongen \ iser sig for Trop- 
perne, er tlet altul kV-\\ gamle Marskalksuniform (men naturlig\iis 









u. ' •„ •■r.h 



t tu.:' 

I A 



,••'•1 
• ^» 






269 



blåa, si.url>;T broderct med (iuld) o;^ denil vu lille Kaarck-, (Kr 
er stukken i og b.eres af SeraphiinerDrdLiuiis blaae I5and. 

Uforbeholdent yilreilc Iis. Alajcsl.L-t si;^- finn- Gange mod Rigs- 
stiendernc, men han lagde altid til, ai han, naar lian eiigang skulde 
liave Constitution, \ar meget lilfreds nud dv 4 Slags St:ender han 
ha\'de. 1 )e kommer man bedrr vn\ af (kl, end med 2 Kamrel. 
Man fort;eller om ham, aL han ^l-;al haw sagt: ■s'il fallait cfjn- 
querir la moitie de Tluirope, eela (k\aii et re- pour )• introduire 
les quatrc ordres. ^> 

Men Steniningen i Sverrig s\'nes ikke al \;ere for de 4 Sirender. 
Sel\' de mest betydende af de Personer, der sj)ille Rolle der\'ed, 
lale mere mod end for denne Statsindretnuig, lu^ortil vel is;er bi- 
drager deres mrerkelige h^inantswesen. Ikstandigen dragé de Pa- 
rallel med 1 )anmark. A'i rose os af Consiii ution^, sige de, 'Og 
Danmark har nigeii ; og i Danmark har en \iis og sparsonimehg 
Regent, uagtel en betydelig Gj;eld, skaffet ]'aijiirpengene n;eslen 
lige med Sol\-, medens vore neppe ere ' 3, det er 30 "o af Sölvet. 
Gud give en Finantsbest)'relse som den danslseli' — - - — 

Rigsst.enderne, saaledes som de nu ere med de 4 Strender, 
skulle ik'ke Icoste Aleget at h;u'e til Disposition. I Riddcrhustt 
seer man miellem, ai [derj sendes Inid efter ( iarden ti!hesf"s OlYi- 
cerer, scun iorlade h.xereitsen, tr;ede ind 1 Ividderhusei, uden at 
vide hvorom Takn er, og paa Hefaling derpaa votere raskt med 
Ja eller Xei. 

Prrcstestanden er aldeles til Disposition, Porgerstandeti betyder 
Intet, da alle de Talentfulde efterhaanden tages op i Adelen, og 
bondestånden skal ikkun koste, i l'\)rhold tenuneligt ringe .Svuii- 
mer. 

•:Men disse Summera, sige Folk, vdi-m kundi.' \\ spare, og For- 
retningerne gik bedie (\g raskere.-!- Rört, AbstVunoielsen med St.iMi- 
derne er lemmclig stor og almindelig. 

Til ilde Tone l)idrager ogsaa et Par ()p|iositionsbladc, redi- 
gerede i en höist m.erkelig Aaand. Det er en saare .stor APerke- 
lighed at see i en monarkisk Stat. politiske lilade, at före et Sprog, 
som de störste Jaeobinere, de gedigenste 1 )emagoger f en reen 
democratisk Republik, ei kunde före \;erre. Saaledes f. lix. be- 
ständige Sarcasmer og Grovheder n. esten o\er eth\ert Regjerings- 
foretagende saaledes med magelcis I''r;ekhed i Anledning af en 
:\fhandling og Undersögelse om Legitinuteten, en Samntenligning 
af >l>orgeren Rernadotie i^aa den s\'enske Trone og af den legi- 
time Ivong Gustaf siiklende Midsat for Regn og Kulde paa ']\'dsk- 



t> V) 



ih/i.li 

: ;•;:- - >'i 

. . -f. .■'.>''. 

'■■ 'i ,1, -'jjA 
. 1 , iMm"! 



,nr.' 



.11^;' 



in;!, 



'■ /• 



2 70 



lands Diligenccrn Vcl kiiiulr tlissr Hlade anklaLjcs ol;" forb}-des; 
men uniiddclbart dcrcfrcr kan h\Trrartcrcn bcc^yndc et in-t Blad, 
hvilker da oi;saa skccr. Titold harmcli^t niaac det \;L-re for 
KonL^en, naar det, som Iut 'rilHekkr var, er en Kj;ekring, der 
har modtaget betydelige Velgjerninger af Kongen, og som Ujnncr 
saadant paa slig infam Ahiade. Han hedder Iljeria^ og har \;uret 
OberstHeutenant i Li\be\a-ringsregimenter; — hans h^ietter, en 
anden Hjerta, er Udgiver af et andct af de groxeste Bkade. Ue 
to Blade hedde å)q\\ s\'enske Medborger; og »Aftenbkadet*. Det 
l^alder man ei Tr}'l-:kefrihed, men Tr}'kk'efr.el<he(-k 

Kongen og Dronningen s[:)ise sammen, naar der er stort Taf- 
fi'l paa Rosendal, eller om Vinteren stort indbutiet dmer paa 
Slottet; men ellers ikke. Til daglig spiser Kongen ene med Grev 
Brahe, eller metl een eller to Personer tik Dronningen spiser for 
sig i sine Gemakker, s;ed\anligen 6 eller S cou\erts. 

Ilendes Majestret ha\de noget st;erk-ere embon})oint end for 
8 Aar siden, men \ar i ()\-rigt den Samme, i Tale, megen L.atter, 
Conversarion m. m. Knn i een Ting har hun m;erkeligen forandret 
sig, at hun nu meget godt taaler Kulde og dagligen foretager 
höist bet\-delige Tourer. Saaledes kom hun imellem nd paae 
]'k\erceerpladsen Kl. lo— lO' .: om .Morgenen, i aaben \'^ogn, steg 
tidt ud og sjiadserede (hvilk'et hun imellem midt om \'interen 
skal gjöre og imellem i d\'b Snee, eller d)d)t Snavs spadsere ^,- 
Miil), steg i Vogneii igjen og ble\' hos os til Kk 2 — 3. Derpaa 
kom hun om l{ftermiddagen igjen, blev til Kl. 9 og ckrefter paa 
Borgen til Kl. 10— 10'-. 

Til daglig skal Ilendes Majest;ut behokle sine Damer og 
Cavallerer hos sig til Kl. 2 — 3 om Natten, hvorved dog aldrig 
spilles, o^ aldrig foretages 1 laaiularbeid. Meget indtaget \ar Ingen 
deraf. 

Dronningen \'ar altid i fortra^lTehgt Lune, og lo ualkideligen. 

/Mlerunderdanigst har jeg allerede vovet at melde, at Kongen 
overlod Kronprindsen .\lt lietretfcntle Armeen og Modeti: kun 
maa hans kongelige I löihed angaaende A\ancement og lloved- 
forandringer v;\:re enig med Grev lirahe. * 

Kronprindsen tager sig upaatvi\leligen overmaade meget af 
Alt h\-ael ham betroet er. 1 Artilleriet imcrker man stor og 
bi.t)'delig l'\:)randring, hvortil da ogsaa den sidste Rigsdags Rund- 
haandenhed bidrog saare, i det man paa eengang tilstod Forhöien 
fra 2400 til 3000 .\rtillerister, aarligen, fast, fur beständigt, og 
desuden tilstod 3400OU Rbdk banco til n\-t .Materiel. — — — 



I .;1m . 
.ivrn 

•>:•!:• v ri 

' ■ ■■ I M.A 

.■': ..-!<..) 

.,..-1 h\ 






•i / 

1; 



,i;'l 



27 I 

I3e bctydclic^e r^orbcdriiv^LT ol;' I^^ordi^clscr, smii det sxcnskc 
Artillerie har faact oi; nu faacr, 014" som upaatvivleli^t^en \il lade 
det pr;L'sciiterc sit( ved Slutnin<;cn af i\ar 18^5 fra et saare smulat 
Standpunct, slcyldes for störste iJek-n 5 yXrlilleriofficerer af nicken 
Vierdi, og man maa erkjende Kronprindsens betydelige I*"ortiencsler 
\ed at insee dissc dygtige I\l;ends Viurd. ved at drai^e dnn frem, 
ved at give dem hrillani Virkekreds og \ed at sl^jiunlce dem sin 
l-Vort rolighed. 

iJisse ere först og fremmest 0/uTSt/u'ufiiiaiit HrcitJioltz, en 
meget d}-gtig, höist grundig, meget acti\- og derved i höieste Grad 
elsk\'airdig og ligefrem Mand. I sin Toiir havde han v:eret nu 
Secondca]:)tain; nu er han virkcH<^ Oberstlieutenant og Overtöi- 
mester, saa godt som Chef for Artilleriet. 

Den anden er Chefen for det ))ers()nnelle og for den egeii- 
lige Artilleritjeneste i Kegimenterne, Capitain Baron Silfvi-rskjold. 
der har den Lykkc at have pr;esenteret sig for Deres Majestctt. 
Man er et udma:rkct godt Hoved med mange og gode Kunilskaber. 
I sin Tour havde han \;L'ret Lieutenant, endnu i 5 — 6 Aar. 

Dlii 3" er Töimester i Stockholm, Major Silfvcrstolpe, en 
meget d}-gtig Officeer. I sin Tour vilde han n)'ligen va-re ble\en 
Secondcaptain. 

1 )en 4" er den \istnok exenlriske og stundom vel poetiske 
Major haiidcr, Chefen for Marit-berg Skole. et udm;erket godt 
lioved med mangfoldige Kundskaber; denne Mand er ikke prac- 
tisk selv og holder derfor mere, <:\\i\ eliers \'ilde v;ere Tilfruldet, 
paa den simple Practik. Med hani har jcg haft nogle meget be- 
t)"delige Discussioner om Tid ug Gjenstande \ed den höiere mili- 
taire 1'nderviisning, hvorved jeg jo maatte gjentaget bede ham 
vel at erindre, at den danske 1 löiskole ganske sikkert erkjender 
Practik for llovedsagen, og Maalet for dens Arbeid, at \a're en 
dy;^tig Lieutenaitt og jo ci nicrc, nuii at vi ogsa mene, at man 
dermed retteligen bei^ynder med at gi\e de inige Mennesker en 
god Theori. 

Den 5'" endeligen er Baron F. Vj-rtfr, der har iinx-nteert den 
nye Lavetconstruction, og som nu er Capitam i .Arméen, medens 
han i sit Regiment er ])aa den 7" Lieutenantsplads. 

Kronprindsen fiiukr sig i hoi Grad tilfredsstillet (\g glad i 
sit Artilleriarbeid, og det har han ganske vist Rct i. Det er en 
uh}'re P\)randring, der er foregaaet og foregaaer. og Maalet er 
iioist bet\-deli"t. 



;^l 












i..; 






272 



— — — Ogsaa Cavalleriet liar Kronprindsen bcski.tftiget sig 
megcl med. lian ev selv Chef for et Rcgimcnt, der er opkaldt 
efter hani, og som imi; Mand var det det Vaabcii, der is.x-rdeles- 
hed intercsserede liam. 

Dog siger han nu: 

»Det var dengang! Men snart indseer man dog at Infanteriet 
er og bliver Hovedsagen, understöttet af et godt Artillerie/ 

En Original, en Adelsmand ved Navn Aakci-stein, har nu in- 
venteret en ny Sadel, der i hoi (jrad har vundet baade Kron- 
prindsens og Grev l^rahes Yndest. 

Denne .Aakerstein er en Sön af en General, fordum Chef for 
Svea .\rlilleriregimentet. Selv blev han i ung Ålder .\rtilleri- 
lieutenant. höfter et l'ar Åars Tjeneste kom han i ubehagelige 
Forhold med derv;erende Artillerichef, General Kartlel, der nok 
behandlede ham vel haardt. Da log Aakerstein sin Afsked, gik 
ud i Verden, gjorde 3—4 Campagner og kom da hjem til Sverrig. 
Der paastod han, at man ikke ret Icuntle kjende Tjenesten, naar 
man ikke tjente fra neden af op. Da flere modsagde ham, blev 
han vred, og traad ind i et Husarregiment som simpel Ilusar, 
levede ene og alene af Lönningen, striglede og ])assede sin Mest, 
sov i ^c\\ simple I lusarseng. Man omgikkcs ham aldeles som 
Officeer, men han gjorde uden mindeste Undtagelse sin Tjeneste 
som simpel Flusar. Saaledes kerte jeg ham at kjende i 1824 i 
Skaane, hvor Kronprindsen havde taget ham til fast Ordonnants. 
Paa den Maade gik tlere Aar: da gjordes han paa eengang til 
Ritmester i Generalstaben. - 

Ritmester Ankerstein lever og tienkcr ene paa Tjenesten og 
l)aa h^orbedringer, der ere at anbringe \ed X^aaben, Ik'kl.e(.hiing 
m. m. Me)i lian gjor intet J''ors/trg uiicn at liavc selv pioret 
Sägen i 10 Aar. Saaledes liar han i 10 Aar redet paa den Sa- 
del, han nu foreslaaer. Han b.erer et Korads paa Legemet under 
Vesten, Nat og iMg, og et Par Stö\'ler, der i Foden saa temme- 
1ig ligne Carl den 12". Men om ingen af disse 2 Dele holder 
han af at tale; thi Kyradset har han endnu kun baaret i 7 Aar 
og Stövlerne i 6 Aar. Men om respecti\e 3 — ^ Aar \Sl han give 
Beretning og Forslag om begge Dele. — — — ■ 

Skjicrgaards Moden har ganske vist ogsaa i seneste l)eeen- 
niuni vundet saare Meget. Paade Kanonjoller og Kanonbaade 
have gjort bet>-delig h^remgang efter Allés Udsigende, baade med 
1 lensyn til Lethed og Sikkerhed ved Prugen. ]^'g afholder mig 
h-a alt videre dei-uui, tia Deres Majestiet alt fur allernaadi^^st har 



'i'; 



: ■ r 



■,r.,-,i-^ 



ri.;f 



T .;i 



• ' . f.ii 



273 

niodtaL^et det Udförlic^e, isiur aiv.raaendc BoinbclcanoncriK' Oi^ 
dcrcs An\andclse o^ Rfsul lätet nietl dcni 

Kronprindsen har bidraj^ct nu i;\ t til, at Vaiuus og Carlskroiia 
konimc istand; iiKii nu er hans ] lovctlidcc Hefajstningen af Slock- 
hohn. Da denne \'il koste sa^rdeles Mrget, og Nyttm ei er saa 
^an.sl-:e indl\'>ende, saa ere Mani;e, navnlJLjcn Konc^en selv. ei der- 
for. Paa neeste Rigsdai;' vil det \isc sJl;', hveni der vinder, oj^- 
överalt om St;onderne vil, som man haaber, frc^nuKles lilstaae 
saadan stor aarhg" Sum, som den, de afi^ave til Kanalanliei^c^et. 

Kronprindsens Physiske er det Samme som for 8 Aar siden. 
Hans Figur og Ydre er meget lidt eller um.e riveli gen forandret. 
Prindsen kan viere i hoi Cjrad elskv;erdig. og er saa for det Meste; 
dog kan man ikk-e n;egte. at denne Elskv;'erdighed tidt seer 
tvungen ud, tidt har Aline af et Offer, og ei af Natur; Alineafat 
\are tidt och megct bet.enkt, beregnet. Det bema;rke de Svenske 
ogsaa, og dertil maa nok ogsaa regnes h^t og Andet, der \el gjör 
Virkning paa den simple Mand, men som ere let given Anled- 
ning til anderledes Udkegning af de höiere Sta.Muler, som man, 
isii-M- i Sverrig, vistnok i tlere I lenseender har J^^xirahensyn at 
tage paa. 

Til Saadant regner ji-g f. l\x., al man lod gjöre en iMuske- 
teeruniform med h\ldthue til enhver af de 3 ;eldste af de smaa 
Prindser (ö, 5, 3 ',2 Aar) og at Kronprindsen med Kronprindsessen 
og de 3 Börn derpaa gik ned i Leiren til de Regimenter, der ere 
fra Proxindserne, som Hörnene b;ere Na\'n af. Saaledes gilc de 
först til Livgrenadererne, der ere fra Östergötland, fordi den lille 
Prinds Oscar hedder ITertug af Östergötland. Den lille Prinds — 
3 '/j Aar gammel, var i Grenaderernes dagiige Unilorm med liue 
paa, og blev de af Kronprindsen sat ind i Geleddet, mellem de 
to störste Grenaderer i Regimentet. Derpaa en stor Majngde 
Ilurraraab etc. Det fandt Alange at \;ere lidt for beregnet, lidt 
for theatralsk'. 

I den Genre syntes ogsaa det Manoeuvre. Jt-r ItVtr D ii ^^ , 
man kan na.\sten sige, aldeies uden Undtagelse. foretages med at 
lade 'Propperne om Aftenen r)d<ke t;et sammen, og raabe 3 Gange 
Plurra for Kongen. og siden, som tiest, ogsaa for Kronj^rindsen. 

Men end mcre thearralslc saae folgende ManoeuxTe ud. Xaar 
Kongen eller Kronjjrindsen kom nogctsteds nede i Leiren, iiden- 
for l^xercitstimerne, hvilket skete f. Kx. til Skivesk\'dningen af 
Kronprindsen og siden lil Pr.emiesk\'dningen af Kungen og Krön- 



.o./f 



,.>.> 



Vi ■. 



: ;;; v» 



':■,'■' .>'' 



,3 -. 



' v,>I •,: 



-74 



I 



prindscii, og ved cnkt:ltc aiulre Lciliy,hcd(.r f. Kx. Kronpriiidscn 
til en I''rokost, scjiu Gcnerallieutcnant, l^arcjii Scludzoilifiiii ^;av i 
sit Tclt i Leiren — 

saa avertercdcs Vcdkoniinendc Ivcginiciitc i I^orx-ricn, o;^- liclc 
Mandskabet holdtes nu oppe i Teltcnc ol^ i Leirgadernc jjarat, Alt 
i daglig ^Mundering, eller vel endog uden Uniform, i Vest, i barc 
Skjorte;ernier, men med h\-ldtluier paa IIo\cdel. Naar nu den 
kongeligc Person kom, saa st\Mtede alt Mandsk-abet CompOi^itiviis 
frem cg bröd raskt ned gjennem Teltene, formerede een stor 
Klynge, lige for deres Telte, kastede Iliicrne 10 — 12 ]^\xl i luften 
og skrege nu Hurra! paa det alleryderste. Det forestillede et 
voldsomt Gkudesudbrud fra Iljertet; men gik alt for nnleelt, alt 
for eens, alt for commamleret allewgne, til at det kunde undgaae 
at faae lidt theatralskt Udseende, hvilket aldrig gjör godt paa 
Säger, der skulle se ud, som om de kom fra Iljertet, fra Fölelsernc. 

Lidt i den Genre var dag nok ogsaa, dcels, at Kronprindsen 
uagtet hans specielle lk^m;erkning. at han önskede os i Stock- 
holm den 15" for at see Detailexercitsen m. m.: holdt os hen og 
slet ikke vilde have os ud paa Pladsen, eller i Leiren, för den 19" 
om Aftenen, og: 

deels at han da extra företog en (.Ikrs ikke betajiikt Brigade- 
excrcits med Garden for at vi fra i" Oieblik skulde imi)oneres 
og faae et brillant Indrr)'k af de svenske Tropper, ved allertörst 
at see det Bedstc, som de have, og cndeligxn: I 

deels ogsaa, at Kronprindsen ikk-e vilde ha\'e, at jeg maatte i 

faae Suppositioncrne og Dispositionerne, for 2 — 3 — 4 Dage etter 
efter at Manoeuvret var afholdt, for at jeg saaledes skulde v;ere 
mindre istand til at see og dömme Inad der foretages, en Be- 
regning, der i dobI)elt 1 lenseende ikke \ar vel betrenkt, 

baade, fordi man, havende Oinene og sp;eiKlt Opnuerksomhed 
med sig, dog ret godt kunde bedömme Sägen, 

og, fordi jeg meget snart aabnede mig Veie, veil de niangc 
og gamle Bekjendtskaber jeg havi.le der, til dog at faae Alt, strax, 
det er om Aftenen för ^Ianoeu\'rer, eller om Morgenen, för det 
blev rykket ud, saa at jeg, paa det I" ]'\'ldtmanoeuvreV, og de 2 
förste Linieexercitser n;er, siden \'.u' aldeles fiildst.endigen orien- 
teret, inden at der blev rykket ud — — — — — 

At Kronprindsen ha.r mange mo}\ns. dei"oni er slet ingen 
l\'ivl; uagtet at han vistnok langtfra ikke iKuur ]'\uleren i Kraft 
og hurtigt Blik, saa nuua man tilstaae. at han har hävt en >'pper- 
lig Opdragelse, og at han siden har hest un\aadeligt ^Meget og 



".) 1 jyj 






^/5 



t.xnkt över livad han har hust. Han staaer saalcdes ganskc o\-(.t- 
ordcnHyeii höit ovcr de flcste CVficercr i den svinskc Armcc, o^ 
L;ansl<c vist er han islaiul til at Ijel.erc de .Mlciflcstc af dein. 
Ikke desniindre linder h^en oy; Anden det ni<'erkeh'^t, naar I'rindscn 
o^saa udenfor l^xerceerpladscn, naisten Vjestanditan bel.ercr, docc- 
rcr, foredragLT. ICt af lians VndhnL^sudtr)'!-: er da: car ccla .irri\'e 
bien souvent tians hi ijuerrev, hvilkct l<;hnL(er underhi;! nol^- af den. 
der akirig gjorde et Feldltog med. 

Kronprindsen har l^^aderens heftige Caractccr, men han er 
bleven str;engt opdraget til at t;i.'mme den. 1 )ct forstaaer han 
godt, og- tidt har jeg beundret den Magt, han ha\'de o\'cr sig 
selv, naar de dummeste Indvendinger imellem bleve gjortc, eller 
naar han, efter paa det Tydeligste at lia\'e forklart-t en Sag, af 
Vedkommeiidcs Svar paa eengang opdagcde. at man havde aldeles 
misforstaaet hani, — eller naar man. etlcr en höisr dctailleret og 
udförlig I'orklaring" af Kronprindsen — gik hen og udforte l^e- 
viegelsen aldeles uovereensstemmende dermed. Alen imellem for- 
langte Naturen sin Ret, og Kronprindsen kunde da blive i hög 
Grad hidsig og" tillige haard i Ucltryk. 1 )ct blev da hvergang 
bemrerket öieblikkeligen af flere af de llerrer af de gamle h^i- 
milier; man hörte da Udtr3'k som: lui bli\-cr li:ins kongclige 
lloihed ond!>) (: vred:) eller .Priiuls Osear er lieel imaadig! og 
derved Ordene: /uv/s Å-oj/i^r/ii^c' Ildilud. og Pn'i/(/s. st;erkt be- 
tonede af Vedkommende. ligesoni man ved saadan Leilighed ogsaa 
alt imellem hörte venlige BenKvrkninger om livciit Piuulsem 
BecLstt fader havde vccrel! og mere Lignende. 

At Kron;)rindsen nok i ckl 1 lele föler sig t\\(\ dygtigere, end 
b(.'lydeligere, end han er, det mene de Svensl<e; men at han h.nr 
mange moyens og navnligen staaer uendeligen höit över tle .\ller 
fleste af dem, det er ogsaa vist. ( )g uomtvistelig er den .Sitt- 
ning, at Folk' i Almindelighed ikke taale at see en Mand med 
erkkert stcirre moyens, og desaarsag med k^orncMelse gnbe enhver 
Leilighed til at hakke paa ham. 

Tilmed förekommer det mig, at det jo bör bet;enkes. at 
Prindsen alt i meget ung Ålder spiltc den brillante Rolle» han 
spiller, den at v;ere Chef for Armee og for h^lode, Dg at i hans 
l^estyrelsestid un;egteligen saare Meget er skeet. og meget store 
Forbedringer traadte freni; — og endeligen er Prindsen kun 33 
-\ar, og tor de 40 kan nian vel i .Almindelighed antage, al den 
prö\ede Mand ei er f.erdig. 



2/6 

l\kn et Par Thil;" lasics alniindeli;^cn, o^ det er mrerkelij^^t, 
at rrindsen vil ud.s;ette si^" for billii;e ol^ rctHerdic^e Ikbreidclser 
i den Anledning: 

/?<-;/ c/ic, a t 11 a II altid I ad ti- :<nitc paa sig. Al han er ar- 
beidsoni oq' udliolden, ja n;L'slen utiiuttelii;;-, det erk'jcnde Alle. 
Men han-lvomnier altid forsilde, läder altid hele Verden vente. Om 
Morgeneii hed det altid: Opstillin;^ Kl. 5, sent,re Kl. 5'.:, nicn 
IVindsLii kom aldrii; tor 6' .,, för O' j. Om .MiddaL;\n tilsagdes 
man tiltatTels Kl. 2 ' .;, men vi stode hdt til Kl. y ■ — 33/4, indeii 
vi kom til at begynde. Om Jiftermiddaijcn stodo Tropperne 
Kl. 5 ',2, nH'n Priiidsen \'ar sjeklent paa Pladsen för 6' 4. 

Dtii andfii: at Priiidsni ladrr si)^- /:ys.Si- paa Ilaandoi al de 
Persoiur, der ville det. Kongen tilladcr aldrig Nogen, at gjöre 
tlet \'ed sig, nien anderledes er det inetl Kronjirind.sen. .^clv 
Grev Brahe, den i S\ errig n;esten ahricegtige Grex' Brahe, k-yssede 
Kronprindsens I laand, og det to Gange i ]5orggaarden, i över 
100 Personers Nn_'r\';vrelse. .Men hveni der eliers vilde det, tillod 
Prindsen det ogsaa. Dog var det ei Mange; jeg talte ialt kun 6 
Personer, i den hele Tid vi vare tler. I Almindelighed gav det 
et höist nbehageligt Indtryk, og ilde förstod Prindsen sin Fordecl, 
ved at tillade det. lian tabte Meget derved. 

Den tredie: de .Svenske bruge ei Pronomenet Du. Lige- 
som hos os, er han gaact af Brug, i de höiere Stjunder. /, eller 
som de Svenske sige: A'/, kan k^iuentinmier sige til .Mandfollc, 
men i Mandfolks Mund er det ringeagtende, naar man bruger det 
til andre Alandfolk. Der er altsaa Intet tilbage c\\(\ Dii, og naar 
man ikke kan sige det, da en l vig. höist tra-ttende Gentagelse af 
Titelen. Kronprindsen, som denne evige '['itulatur kjeder og 
triutter, ligesom cnhver anden t;enkende Aland, har da valgt at 
sige Dii til enhver Offieeer, han lider godt eller staaer i nrerniere 
Forhold til, som han seer tiere. Akn til de Andre siger ham: 
A'7 (/). Men det er netop de Fremmede, fra Provindserne, som 
vente naadig ©g höflig Behandling, medens Ni: er ringeagtende 
Udtryk-. Det har jeg seet giw vn heel Deel Misfornöielsi.- ol^ 
ubehagelig vStemning. Derved bör jag end benia:rke, ,at medens 
enhver isier, som Prindsen tiltaler med Dii, er tilfreds dermed, 
og fmder sig smigret derved, saa er man dog i det Ilcle taget 
ikke fornöiet dermed, paa (irund af, at det er den almindelige 
Skik i Rusland (hvor Keiseren aldrig bruger andet Pronom end 
Dii, naar han tåler med en Undersaat), og at Prindsen effectivt 
iörst beg)'ndte dermeLl, da han vav kommen tilbage fra Peters- 



277 

borg-. Men lladot til Rusland og til alt, hvacl der tr riissiskt, er 
saa br.x-ndcnde, saa glödcndc lios den hcK' svenske Nation, at 
i\-"- trocr, at sclv den aHcrbrdstc Tintr vilde blive forhadt i hclc 
Sverrig, hvis den kom fra Rusland. 

Doi fji rdc Pitiict er cndeligcn DamcDic: Mcdcns Kongen er 
rcspectcrct, Kronprindstn agtet af de IHeste, l)ronningen i ingen 
1 lenseende consideieret, er derimod Kri)nprindse-ssen i hoi ("irad 
elsket af 0^k:\\ hele Xalion. Alan tilgiwr derfor ikke Kronprindsen, 
at han ikke \'iser Delicatesse ved nogle ICxtraforbindelsi r, tler 
nioere hani. iJet har han gjort for, men i det sidste Aar har 
hävt deels en Actrice, deels en temmelig berygtet Dame af Stånd, 
og ved disse 2 Förbindelser ikke viist Delicatesse. .Sägen sek' 
criticere Ingen, den er hans, og ere Yedkommende fornöiede, saa 
kommer det jo Ingen \'ed; men man fordrer, og vistnok med fuld 
Föie, Delicatesse, og man er vred över, at Prindsen i den 1 len- 
seende er skjödeslös. Fölgen er at Kronprindsessen har faaet det 
at vide, og imellem skal findes, naar Kongen eller hendes Damer 
overraske hende, gr;edende. Saadanne Taarer af en almin'.leligen 
elsket Prindsesse, af saa iidm;erkede J^genskaber og saa fortrinlig 
OpfcM-sel, anklage Prindsen mere end Ord og Klager. og .alminde- 
1ig Uvilje har v;ere( Productet deraf. hivad Prindsen i Löbet af 
et Aar derved har tabt i Almindelighed, skal v;\;re ganske over- 
ordentligt. 

I de sidste 2 Aar har Kronprindsen i sin Levcmaade gjort 
den Förändring, at han har lagt Pnendeviin af. Naar om Mid- 
dagen de Andre tage den i S\'crrig saa höist }-ndede ;;Sup», det 
er ','4 eller '/a ölglas fuldt af gemeent 15r;endeviin, saa drikker 
han nu et Glas Portviin. Men forresten drikker han The, köld 
The, n;vsten til Overdrivelse. Om Morgonen 3 Kopper, til hVokost 
Kl. II — 12, 2 Kopper, om Fftermiddagen Kl. 6, 2 Kopper, og til 
souper Kl. 11 stundom 2 ja 3 Kopper. iJet er overdre\'ent. 

Det er den fme russiske, saakaldte Kara\'anethe, tler har bragt 
ham til det, og man kan ei negte, det er en lu el antlen J )rik, end 
livad man i almindelighed eliers kjeuder f(M- The. Soreisen be- 
tager Theen aldeles visse fine, aromatiske Partikler, der gjc^x- den 
The der er kommen tillands, saa }'derst velsmagende. At det 
förresten er i Rusland, at Prindsen fik Smag derpaa, og at denne 
fine The faaes över Rusland, er iövrigt nok til at gjöre, at de 
S\enske ere utilfredse dermed!! ligesom at de ikke undlade at 
railkre og at sige at Prindsen er et hemmeligt Medlem af de 
:.Nykterhedsforeninger) der, for at afskafte l-5r;en(,leviinsdril-:, ere i 



•'^ .-.f r! 



■i> OV f4 



. I 



278 

Gan^;' lui i S\crriL;, iloi; ikIcu rot sicm- OniL^ribon. S\•cn^kc•rnc cls]<i.' 
sin Sopkcn for höii. Men paa tim rcttc Maadc toi;" l'iindscn fat 
derpaa i det Store, i det han i Leiren, som l"\)|-s();^^ lod svensk' 
Porteré)! (ilet biy<:^ges i et stort i^ryL^oeri i (lolhenborgj tnede op 
istedenfor Br<'endeviin. Soldaten tog det ret L;jerne, og- blev t\-k 
og feed 0!;r kraftig derved. Alan tilskrev tlet sin Part i den lykki - 
lige Sundhedstilstand, i det \irkelige IMklmioukmi, ai ei Arnieecorjis 
af lOOOO Aland ei ha\de niere enil 33 — 36—39 S>ge. det er ',3 ".. 
— — — Kronprindsen viste inegen Respeci mod Kongen hvor 
man saac dem sammen. Aled Dronningen saae man sjeldent Kon- 
gen eller Kronprindsen tale. ])erimod talede de begge, og viste 
sa-^rdeles Opm.erksomhed mod Kronprindsessen, hvilken iagtlog 
det samme mod l)ronningen. 

Kronprindsessen \'ar meget naadig og artig imod ]^nh\cr. 
llun er dm Person af den kongelige l'\amilie, der egenligen er at'- 
holdt i Landet. J)ertil bidrager vel meget hendes exemplariskc 
Opförsel i hver Ilenseende, og den fortneffcligc Alaade, hun op- 
drager sine Börn paa. 

Forsaavidt man om Smaabtirn kan domme, da s\-nes de at 
blive kjönne og ei at mangk' P^orstand. Den .eldste Prinds Carl, 
ligner Kongen, den anden, Prinds Gustaf, ligner decideret Kron- 
])rindsessen; den tredie, Prinds Oscar, ligner Kronprindsen. Prind- 
sessen er den 4", og den 5" er den lille l^rinds Nicolai, som \'i 
kun cngang saae, og da gr:ed han. 1 km s)'nies at ligne Dron- 
ningen. 

Alan er meget sp;endt i Sverrig paa, hvem der bliver Gou- 
verneur for de unge ]^■indser. l-Lndnu ere tle i kVuentimmernes 
1 hentler, men da den ;eldste Prinds er i jde Aar. saa kan en Ud- 
n;evnelse af Gouverneur nepi)e ops.eties meget kengere. Kron- 
prindsen önsker den i flere llenseender (1 loved, Kundskaber, 1 Ijerte, 
Caracteer) undmcerkede Generalmajor Lcfrcit; denne er villig der- 
til; Kronprindsessen er meget glad i den Idee og hcle Xationen 
vilde med stor Gl.etle see det. Kongen sel v \'nder Lefren, og 
man skulde altsaa iroe del afgjort; — men, Lefren liörer ikke til 
den höie Adel, og meget tvivler man derfor endnu \y\\, at lian 
virlceligen udn;xi\-nes ti! hin \'igtige Post. 

Den tjenestgjörende Generaladjutant, Generallieutenant, Gre\- 
l>rahe ynder Lefren. men som (.kn iste Adelsfamilies Chef, troer 
han at liurde tage sierdeles Hensyn paa tien hoie Adel. (Jeg siger 
allerunderdanigsl dm i" Adelskimilie, fonii Gre\erne af ik-aliL' 
har X:o i paa Kuklerhuset ; men de virkelige gamle Praher i're 



A 



1^1) 



v- I .b 
v- utW 

1 .o-r^.-^ 



I 1 rfetC 



i^> 









i';,»ji 






279 

allmänna exportförening; hederspresident i S:t Gertruds Gemeindc 
i Stockholm; ordförande i Södermanlands och Nerikes i,nlle i 
Stockholm; ordförande i Oppunda härads sparbank; ledamot af 
Södermanlands läns luishällninL^ssiillskaps förvaltningsutskott, dess 
hedersledamot; ledamot af Södermanlands läns landsting, dess 
ordförande; hedersledamot af viticrluts-, historie- och antikvitets- 
akademien; ordförande i direktionen for kungl. sällskapet Pro 
Patria; ledamot i styrelsen för Oppunda häradsallmänning; ordf. 
i Oppunda härads hushallningsgille; ledamot i styrelsen för 
Södermanlands läns folkhögskola; ordförande i veterinärnämnden 
för Katrineholms distrikt; ordförande i Stora Malms sockens 
kommunalstiunma; ordförande i Stora Malms sockens valnämnd; 
led. af inskrifningsnämnden för Vingåkers kompaniområde; sty- 
relseledamot i Kungl. Dramatiska teaterns aktiebolag; styrelse- 
ledamot i Aktiebolaget Dramatiska teaterbyggnadskonsortiet; 
styrelseledamot i Aktiebolaget Gottlands skogsrusstuteri; st)'- 
relscledamot i Allmänna Svenska Utsädesaktiebolaget; styrelse- 
ledamot i ^^Ny Illustrerad Tidnings Aktiebolag af år 1891:»; ord- 
förande i AUiance Frangaise; ordförande i h^olkkonsertRirbundet; 
ordförande i Föreningen för I-Jokhandtverk; ordförande i Stora 
Malms kyrko- och skolråd; hedersordförande i 1850 års män; 
ordförande i Cit}'klubben; ordförande och hedersordförande i 
Yestra Seidcrmanlands Landtbruksklubb; stormästare i Coldinu- 
orden; insfiektor för Stora Malms konnnunala Mellanskola; ord- 
förande i Stockholms borgarskola; hedersledamot i Helsingfors 
Djurskyddsförening; hedersledamot i Föreningen for Dyrenes 
15eskyttelse i Danmarlv; hedersledamot i P^oreningen for Dyrenes 
Beskyttelse i Kristiania; styrelseledamot i S\enska allm. Djur- 
skyddsföreningen; styrelsel. i »Le Bureau Européen de la Donation 
Carnegie^>; styrelsel. i P^risinnade Landsföreningen; styrelsel. i 
Svenska PVeds- och Skiljedomsföreningen; styrelsel. i Nordiska 
Djurskyddsföreningen; styrelsel. i Svenska Motoculturföreningen; 
styrelsel. i Svenska P^redsförbundet; styrelsel. i Den svenska Djur- 
skyddsföreningen; styrelsel. i Flöda Skytteförening; styrelsel. i 
Fransk- Skandinaviska Sällskapet; styrelsel. i sConcordia»; styrelsel. 
i Svenska Lifförsäkringsanstalten ■'Prygg;; vice ordf. i arbetare- 
försäkringsföreningen för Södermanlands län; styrelsel. i Samfundet 
för Nordiska Museets främjande; st)'relsel. i i)Sk}'ddsvärnet> sven- 
ska Fattigvårdsförbundets afdelning för räddningsarbete; styrelsel. 
i Katrineholms Skyttegille; ledamot af Södermanlands fornmin- 
nesförening; Sveriges pomologiska förening; h^orcningen Un 



: '( >\>'iö 



...'iC > 



t I 



skoL^svard; Vcrniländska Bergsmannaförenin^cn; Svenska nuniis- 
matiska föreningen; Carl XV:s Jaktklubb; Svenska Fornminnes- 
föreningen; Föreningen till minne af Konung Oscar och Drott- 
ning Josephina; Kvnigl. Svenska Segclsällskapet; Djurvännernas 
Nya förening; 11. M:s Skridskoklubb; Svenska sällsl<apct för 
antropologi och geografi; Carl Johans förbundet; Svensk-a Lif- 
raddningssällskapet; Congres International d'agriculture; Dic Land- 
wirtschaftliche Centralgesellschaft fvir das Königreich Bohmen; 
Sällskapet till dygdigt och troget tjänstefolks belönande; Antivivi- 
sektionsföreningen i Uppsala; Gripsholmsforeningen; Nordiska 
Djursk\'ddsforbundet; Soderm. Läns Jagtvärdsforening; Sällsk-apet 
för främjande af skolungdomens fria lekar; Föreningen för sinnes- 
slöa barns värd; Svensl<a Slöjdföreningen; Linköpings djursk)-(lds- 
förening; Föreningen för bistånd ät lytta och vanföra; Föreningen 
för sjukvård hos fattiga inom Östermalms församling; Stockholms 
allm. Skrids]<oklubb; V^erein fiir liistorische Waffenkunde; Sveriges 
allmänna Idrottsförbund; Stockholms frisinnade ungdomsRirening; 
Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande; Upplands fornmin- 
nesförening; S\'enges allmänna konstförening; Sällskapet Idun; 
Samfundet Pro V\dc et Christianismo-; Samfundet St. l^äk; 
Föreningen for Stockholms prydande med konstverk; Föreningen 
för svensk hemslöjd. 

C. J/. .V. 



I • ■.' ■ M-". '(•(. 



.i ',(■!'/, 



M.:';":C-I'' ;; 



28l 



Notiser, frågor och svar. 

I. I Karlskrona lefde under tiden 1730 — 1S09 en familj Giur- 
fclilt, som ägde grafplats i Ronneby. Kan någon lämna up])l)'hfiingar 
om denna familj. 

Z. 



2. »Finnes något porträtt af hofmarskalken Jo/ian Gustaf IVu/- 
fraug f. 175S ^U, t 1827 ^/..» 

Oito Croiicbori^. 



3. Jacob Kalil, köpman, f. 1740 i Visb)-, ■\ 1830 där, och li. h. 
Anna Elisabet Flygare frän Strömsholm hade sonen Jakob Fredrik, sjö- 
farande, f. 17S0 i \'isby, T 1817 i I,ivorno. Gift 1813 i Göteborg med 
dottern till en bruksinspektör från Warberg Inga Fredrika Anderson. 
Frågas efter deras barn. Karl Fredrik var f. 1782, f 1813, och Anna 
Elisabet f. 18 15. Möjligen funnos yngre syskon. Pa Gottland har 
man alldeles tapj)at spåren efter denna familj. 

Ang. Ki/iberg., 

Linköping. 



Suhskriptionsinhjudan. Måndagen dtn 24 november 1913 
gick Tärnö slott \\\)\) i lågor. Cienom denna eldsvåda förstördes utom 
slottets inredning, till största delen- från sengustaviansk tid, äfven en 
mindre tafvelsamling, innehållande flere jiorträtt af stort historiskt in- 
tresse. Likaså blef den rikt skuli^terade stock, som enligt traditionen 
sanmianställdes med Gustaf Vasa, eldens rof. Med den publikation, 
hvilken härmed inbjudes till subskription, vore afsikten att for konst- 
och kulturforskningen i ord och bild rädda hvad man vet om de 
dokument till i\Q\\ svenska odlingens historia, som förstördes genom 
branden. 

Priset blir för subskripenter per e.\emi)lar 10 kronor. Hokhandels- 
priset blir sedan betydligt högre. Skriften utges i en liten upplaga 
numrerade exemplar. ^ 

Sii/ii ^li/tl>rosiain\ 
Nordiska Museet. 



'■' I 



^-V 



\i»'{. .Å'.ÅU?. 



:ii!,/i:>/lfi 



I .' ; '• 



I.' I .lic j'.r. l'i 



PERSON-REGISTER.' 



Abel, Gabriel. 170, 
Aljclin. 142. 

Ilj. Aug. 71, 74, 

77- 
Abraliamson, Joseiih. 231. 
> Werner H. F 

231. 
Acharius, Erik. b6, 76. 
Acrel, Joh. G. 63, 64, 66. 
at Acrcl, Olof. 63, 64, 66, 

67, 71, 76. 
Acielswärd, E. H., grcfve. 

280. 
Adlercreulz, Carl Johan, 
grefve. 3. 
G. 233. 
G. M. 235. 
Adlerfell, Gustaf. 22Ö. 
Adlersparre, Georg, grefvc. 

4- 

Afzclius, Jan. 70. 

af Afzclius, l'ehr. 66, 07, 

71- 
von Afzellus, P. 77- 
Alil, Anders. 214. 
Ablinan, Margareta. 22S. 
AhnUind, Niis. 167. 
Aldcn, Gustaf A. 225. 
Alengon. 84. 
Ahnön, Aug. 77. 
A. F. 74. 
> Aug. Teod. 71, 7S. 
Aluiquist, Ernst B. 72, 75. 
76. 
> H. 144. 
» Joh. Ax. 144. 
Althin, L. M. 79. 
Aniinoff, J. F. 259. 
Aniniilon, A. A. J. 259. 
Anckarsvärd, Carl Henrik, 
grcfve. 4. 
* Johan August, 

grefve. 4. 
Andersson, Anders. 77. 
Andréen, Carl. 74. 
Anjou, Lars Anton. 6. 
Anker, E. T. 233, 259. 



Anker, Peder. 5' 
.\nna af Österrike. 165. 
Annersledt, Ture. 6. 
Apostol, Anders. 221,223. 

» Daniel. 223. 

.\ppelberg, Carl Maijnus. 

79- 
Ap|iellofft, C. F. 79. 
Arnifelt, Gusl. Maurilz. frih. 

6. 
.\rrhenius, Svante Aug. 7-- 
.Vrup, Jens Lauritz. 6. 
Ask, Carl Jac. 71. 

> Fritz August. 80. 
Asp, C. [. 74. 
Asplund, N. M. 68. 

Bachman, Alexis. 25S. 
Halduin, Catharina. 98. 

> Georg. 102. 

Baner, Cu-taf. 135. 159. 

» Ahugareta. 160. 

Per.' 156. 
» Sigrid. 165. 
i Sten. 161. 
Beck, David. F. 1621, d. 
1656, hollänsk porträtt- 
målare, verksam i Sverige 
1647 — 51. 36. 
Beck, Fredrik Julius. 6. 
von Below, släkten. 123. 
Berg, Fr. Teod. 71, 74, 77. 
i Joh. Wilh. 71, 72, 
74, So. ^ 
iiergenhollz, Nils August. 

7^- 
Bergenstråhle, Gustaf. 235. 
Bergeri, Laurentius. 175. 
Hergivis, Peter Jonas. (13. 

04, 06, 70. 
Bergman, Irans .And. Gust. 

72. 
Bergstrahl, Joh. 63, 64, 66. 
Bergström, Otto. 144. 
Berlin, Nils Joli. 71, 74, 

75. 77, 78. ' 



Berndes, A. U. 63. 
Beronius, \'. M. 79. 
Berzelius, J. J., frih. 7, 66, 

67, 68, 71, 77, 79. 
(de) Bescli(e), Christina. 228. 
de Besche, släkten. 12^. 
Biclke, lJ;irl)ro. löS, i()9. 
i Brita. 163. 
Claes. 163. 
Eldn. 161. 
Elsa. 163. 
Erik. 156, 161. 
" Gunilla. 161. 
Johan Tuiesson. 

174. 
Karin. 162. 
Margareta. 163, 

164. 
Nils. 158, 161, 188. 
' Per. 162. 

Svante. 164. 
> Ture. 163, 171. 
Bildt, Didrik Anders Gillis, 

frih. 7. 
af Bil Ibergh, Johan Petter. 7. 
BiUecöcq. 285. 
Birch, Paul llansen. 284. 
af Bjerkén, P. 64, 68, 77. 
Björck, C. II. 79. 
Björkenheini. C. G. 226. 
Björkenstam, Fr. 113. 
Björkman, Ernst Wilh. 72. 

> Rudcdf. 225. 

Björnsijerna, Carl M. Ludv., 
grefve. 7. 
i Magnus, gref- 

ve. 206, 232, 
-43, 250, 
279. 
Pijörnström, Fred. Joh. 71. 
von Block, Magn. Gabriel. 

63, 64, 60. 
Blom, C. M. 63, 66. 
Blomfjeld, Benjamin. 262. 
P.lonisledt, Johan Oito. 1 13. 
Bodisco. 263. 284. 
Bolin, Ernst Bryno .\lf. 73. 



' Utarbetadt af O. C 



.!> 'A 



-IV A 



i.. I) A 



M-r 



(i.;./. Ju 



.' :.;<IA. 



il I ifilA 






' -T, .-■•A 
,.-■ s.iA 



283 



Bonde, Carl Carlson, frili. 
144, 276 o. f. 
» Ingeborg. 162, 163 
> G. TroUe-. 2S0. 
Borelius, Jaques Ludv. 73. 
Brahe, Beata. 160. 

" Erik, grefve. 159, 
166. 

> Magnus, grefve. S, 

233, 242, 257, 271). 

> 1'edcr, grefvt-. 153. 
Brandel, kapten. 283. 
Brandt, Juliana. 214. 

> Kristian Fredrik. 

221. 

Breda, Carl Eredrik von. 
K. 1759, d. iSiS, porträtt- 
målare. 44. 

Bredherg, Erik Wilhelm. 8. 

Breilholtz, C. J. 271. 

Bring, Sanniel E. 142, 223. 

Britleville, Christian Zcllilz. 

9- 
Broman, Erland. 139. 
Briihn-Fähraius, M. 75. 
Brunnberg, J. V. T. 73. 
Bruzclius, Ragnar. 71. 73, 

74. 77- 
von Buchwald, Georg. 221. 
Bugge, 1'etcr Olivarius. 9. 
BuUion. 102. 
Bunge, Carl. 9. 
Bure, Axel. 222. 

' Erik. 222. 
Bylund, Karl Joh. N. 73. 
Bånge, Ester. 228. 
Bäck, Abrah. 63, 64, 66. 
Bohm, frih. 264. 
Bölliger, Gustaf. 77. 

Oairnis, Lucie. 95. 
Callerholm, Nils. 9. 
Caloander. J. I\. 21S. 
Campbell, .Anna. 9S. 

' Colin. 95. 

» Helen. 95. 

» Itobert. 98. 

' Walter. 98. 

Canevari. 21S. 
von Gardell, Carl, frih. 9, 
^ 234. 

Cardon, Johan. 6S. 
Oscar. 6S. 
Carlaiider, Chr. 77. 
Carlson, Ax. Gabr. 77. 
Carlsson, S. C. 75. 
le Cascon. 218. 
Catharina af Sachsen. 150. 
Catharina, drottning. 160. 
Cecilia, prinsessa. 151. 



Cedergren, Nils. 227. 
(Jederhjelm, G. L., grefve. 

280. 
Cederschiöld, F. A. 77. 
i.'ederschjöld, P. G. 77, 79. 
'Jederström, Bror, frih. 10. 
Carl, frili. 9. 

> Gustaf Al- 

brecht Bror, 
frih. 10. 
* Jak(d). frih. 10. 

45, 2S3. 
>• O. B., grefve' 

232,242,257. 
2> R., frih. 144, 

259. 
Celsius, Olof. 145. 
Christie, Wilhelm TVimann 

Koren. 10. 
Christina af llolslein Got- 

lurp. 165. 
Chylranis, David. 173. 
Claesou(Cederslröin\Cl.ies. 

258. 
Clason, Edv.Cl. Herman. 7 i. 
("loos. 143. 

<,"iiijet, Carl Fredrik. 10. 
Colerus. 129. 
Cnlleredo, grefve. 264. 
1'ollvin, H. E. 79. 
•"reutz, Clas, frih. 226. 
■» Ernst, frih. 226. 
E. J., frih. 22(). 
* ' Johan Lorentz, fiili. 
226. 
Croiid^rugghe, F., frih. 283. 
Cronsledt. Carl. 222. 

> Claes August, 

grefve. 11. 
Nils Augusi, 
grefve. 11. 
(I^rusius. 1S3. 
da Cunha. 264. 
Curman, Carl Tetler. 73, 
75- 

Dacke, Nils. 152. 
Dahlberg, Nils. 66, oS. 
Dahldorff, Valentin. 221. 
Diililgren, l.oiten. i 19. 
Dahlström, K. A. H. 75. 
Dalberg, Erik. 200. 

> Nils. 200. 
iJalén, Joh. Alb. 80. 
Danckwardt, Joachim. 227. 
i )anck\vardtsäUlingar. 227. 
Darnley, Henry. 95. 

1 )e Gcer, Carl, grelve. 11. 
> Gharles Louis, 
frih. 254. 



I >e la (".ardie, /\. G. grefve. 
233, 265. 
Jakob, gref- 
ve. 233, 
257, 280. 
* Jakob Gus- 

taf, grefve. 
1 I. 

Derornc. 218. 

Dicksun, C. 71, 78, 79. 

Diriks. Christian Adolf. 12. 

Djurklon, N. F., frih. 265. 

Douceui'. 218. 

Dubb. 08. 

Dubinsson. 218. 

Due. Fredr. Gotts. Hellzen. 
12, 200, 282. 

Duglie, Henrik. 136. 

nuichman. 121). 

Durielz, Georg l''rans. 64. 

Duwnll, Axel. 223. 

von I)iil)en, Gustaf. 77. 

von Diiljeln, Juh. Wilh. 73, 
75- 

Edgren, Joh. Gust. 73. 
Edholm, Edv. Martin. 71, 

J3. 75- 

1'klUuid, Erik. 71. 
Eglinlun, FHisabet. loo. 
I']hrenborgh, Casper Wilh., 

frih. 12. 
Ehrengranat, G. .A. W^ 78. 
Fhrenstrahl, David Klöker. 

F. 1629, d. 1698, målare. 

6. 
Ekedal. 130. 
Eklund, Dan. 77. 
l']kmnu, J. J. fc8. 
l''kslr,Tnd, Niklor. 224. 
Ekström, C. J. 77. 

FVed. Aug. 71, 

73, 75, 70. 
Ekströmer, Carl [oh. 71. 
^74- 

l^lgenslierna, Gustaf. 120. 
IClisabet af Braunschweig 

Liineburg. i6b. 
f^isabet, prinsessa af Vasa. 

153- 

Fllf, Sam. 68. 
Engelhardl. 284. » 

l''ngelliart, Carl Didr. 03. 

(14, 66. 
von l'"ngeström, Lars, grefve. 

12, 232. 
l\ngman, L. 143. 
Lrik .XIV. 150. 156. 
Erlon. grefve. 204. 
von ICssen, Hans Henrik, 

yrefve. 12, 202, 2,;. 



... t 



..it 



,r:M 



■fl.'. .•. "i- 






' ..< ti; 
. '0)1 



284 



Essen— Möller, Gust. 80. 
Eve, Clovis. 218. 
» Nicolas. 218. 



Falck, Carl. 138. 

Faxe. 265. 

Federley. 129. 

von Fersen.Eva Sofia, grefv. 

225. 
> Hans Axel, 

grefve. 225. 
Fitz-Alan, Walter. 88. 
Fitz-Flaald, Alan. 88. 
Filz-IIamon, Robert. 95. 
Heischer, P. K. 259. 
Fleming, Clas. 45. 

y Gustaf. 160. 
Flensburg, Carl Ax. Wilh. 

7.^, 74- 
Floderus, Björn G. O. 73- 

75- 
Flonnan, A. H. 77. 
Forsius. 129. 
Forssenius, C. 68. 
Fredrik I. 139. 

. VI. 231. 

> konung af Dan- 

mark. 163. 
Frey. 129. 
Fries, B. J. 66. 

> Elias Magnus. 66, 

67, 72, 76. 

> Oskar Robert. 76. 
FriesendorfT, F. L. A., frih. 

233- 
Fristedt, R. F. 76. 
Fåhra?us, Johan Fredrik. 13. 
» Olof Immanuel. 

13- 

(jadclius. Bror Erland. 73, 

75- 

Erik. 66, 77. 
Gahn, Henr. 64, 77. 
von Gedde, släkten. 123. 
Geete. Anna. 1 18. 

> ■ R. 219. 
Geijer, Agnes. 11 8. 

Erik Gustaf, i iS. 
Gellerstedt, P. F. 72, 77. 
(Gera), Holger Karlson. 

149. 
von Gerber, släkten. 124- 
'•■ Tage Erhard 

121. 
Gerlachius. 1S3. 
Gessner. 177. 
Giroust, Maria Susanna. 
21(1. 



Gistrén, I. H. 77. 

Gjöle, Helena Calh. 142. 

Glas, Olof. 72. 

Goore. 262. 

Golhus, Petrus Johannis. 

173- 
von Greift, Joh. Ludv. Bo- 

gisl. 14. 
Grenholm, E. M. 7S. 
Grevesmöhlen, C. A. 46. 
Grip, Magdalena. 161. 
Gripenstedt, Joh. Aug., frih. 

14. 
Groher. 218. 
Grubb, Nicolaus. 170. 
Grulibe, Samuel. 14. 
Grubbensköld, Catharina. 

104. 
Grundiss, Knut. 149. 
Grähs, C. G. 77- 
Gustaf I. 148, 155. 
Gustaf IV Adolf. 206. 
Gustaf, prins. 3. 
Giinter, Claes Ephraim. 

16. 
Gyldenstolpe, A. F. N., gref- 
ve. 15. 
» Wilhelmina, 

f. de Geer, 
grefv. 254. 
» löjtnant, 

grefve. 259. 
Gyllenhaal, Carl Henrik, 
frih. 15, 
233. 25S. 
» Lars Herman, 

frih. 16. 
Gyllenkrook, Axel, frih. 

219. 
Gyllenpistol, Carl. 104. 
Gyllenstierna, .Anna. 160. 
Erik. 162. 
» Krislina. 

150. 
i Maria. 205. 

Gylliug. 129. 
Gyha, P>rila. 16.]. 

Hafslröm, [ohan i.orentz. 

73' 74- 
Hagberg. Th. 113. 
Hageman, C. F. 283. 
Haglund, S. Emil Patrik. 

73- 
Hagslröm, A. F. 77. 
Hagslrömer, And. Joh. 64. 

66, 68. 
Haken, J. C. 63, 64. 
Hallin, Olof Fr. 73, 74. 

76, 78. 
Hallman. J. G. 63, 64. 



Hamberg, N. P. 77. 
Hamilton, Beata, f. Beck 
Friis, grefvinna. 

254- 
; Henning L. H., 

grefve. 16. 

> Hugo Adolf, gref- 

ve. 16. 
Hugo Johan, gref- 
ve. 221. 

> Jakob Essen, 

grefve. 17. 
Hamilton-Geete, Anna. 117. 
Hammarhjelm, Nils. 222. 
Hammarsten, Olof. 72, 73, 

74- 
Haraldsdotler, Birgitta. 149. 
Haralsson, Lauritz. 149. 
Harrel)ye, Jakob NieLsen. 

199. 
Hartman, E. L. 225. 
von Harlsmansdoff, Jakob 

Aug. 17. 
von Hatzfeld, Amalia. 166. 
von Haxthausen, Fredr. 

Gollschalk. 
iS. 
* Fredrique. 

254. 
» Louise. 

255- 
Hedenberg, A. 63, 64, 68. 

■' Johan. 66. 

Hedenius, Per A. L 72, 73, 

74- 
Hedenstierna, Erland. 18. 

235- 
Hederstierna, Carl Johan. 

1 8. 
Hedin, Sv. And. 66, 68. 
Hedlund, Joh. Aug. 73. 

T. 77. 
Hegerman, Diderik. 18. 
von Heidenstam, E. J. 63. 
64, 66. 
O. G. 225, 
P. 63, ()4, 
66. 
Hellström, Thure Gust. 

73, 75- 
d'Hemricourt. C. R. .'\..,gref- 

\e. 2S5. * 

Hendersson, Eliza. 216. 
Henschen, Saloni. Eberh. 

73, 74, 7^'- 
Hepburn, Johan. 143. 
Hernquist, Peter. 66, 68. 
Hesselberg, Ciabriel. 255. 
Heurlin. ChristotTer Isak. 

iS. 
]Heyman, Elias. 77. 



i/(.-'-j I ne-' 






i'! 



; O 



.i ■■": 



till'- ..'in.a»./ 



28:; 



llierta, G. A. 15S. 
Hans. 225. 
Hildebrarid, Albin. 225. 

i Emil. 144. 

lIjerlcQ, Ivar. 200. 
lljertman. 130. 
lijärne, Urban. 6S. 
Ilochschild, C, frih. 263. 
lIofenrefTer. 1S3. 
Hoffberg, C. V. 64. 
C. J. 63. 
lloffman, Anton. I16, 68. 
\on llofslcn, Sven. 73, 75. 
von Ilöhcnhauscn, C^arl 

Ludv. 19. 
Holcnius, Johan. 22S. 
Ilulni, Christina. 216. 

Gusial". 19. 
Holme. 262. 

Holmgren. Alarik Frith. 72. 
> Emil Algot. 73. 

75- 
Frithiof. 75. 
Holmström, Hans Olof. 

19. 
von Holst, Johan Hiabncr. 

19, 260^ 
Horn af Aminne. Christer. 

162. 
Hubcnmeir, Hippolulus. 

1S2. 
Huss, Magnus. 72, 73. 75. 

7t', 77, 79- 
Hunnius, Egidius. 176. 
Hwass, And. Thorbjörn. 

73. 75- 
Hwasser, Israel. 66, 72. 
Hård. 226. 
Häggblad, Joh. 143. 

Ihre, .Mbrecht Elof. 20. 
Ingclsson, Jacob. 224. 
Isjinder, L. J. 271. 

Jack. 207. 

Jcbenius, .'\nders. 143. 

Jentzcn. Carl Mart. Georg. 

73, 76- 
Johan III. 165. 
Jolian, hertig. 164. 
lohansson, loh. Erik. 73 

75, So- 
jolin, Severin. 73, 75. 
Josef II. 204. 
Josephson, Carl David. 73 

75- 

Erust. 131. 

Jiinius, Melchior. 1S4. 

Jäderholm, Axel. 77. 



Jägerhorn, C. M. 259. 

r\.aniffer, Gabriel. 223. 
i Martin Fredrik. 

223. 
Karl IX. 153. 165. 
Karl X Gustaf. 225. 
Karl XII. 223. 
Karl XIII. I. 
Karl XIV lohan. 231. 
Karl XV. 2. 

Karl August, kronprins. 2. 
Karl Johan, kronprins. 44. 
Karström, Adolf Wdh. 73. 
Katarina, prinsessa af Vasa. 

'5', 155- 
Kexsundssläkten. 224. 
Key, Ernst Axel II. 72, 74, 

75-, 77, 79- 
Key- Åberg, A. II. A. 57. 
Kjellberg, .Adolf. 72, 77. 

> Nils Gustaf. 72. 

Kjellman, släkten. 130. 
Kjellson, Elisabet Solia. 

22t). 

Kjerulf, Gustaf. 73, 75. 
af Klinleberg, W., frih. 264. 
Klilgaard, C. 109. 
von Klot gnant 'IVaulvetler, 

Keinh. Wilh. 211. 
Koskull, Anders. 222. 
Krafft, Per d. y. F. 1777. 

d. iSb3, m.ålare. 48. 
von Kr:emer, R. F. 28 1. 
Kreuger, Johan Henrik. 20. 
Krisliern II. 148. 
Krislofersdotter, Ingeborg. 

154. 
Knigh, Christian. 20. 
Kuvck, Knut. 164. 
Kuyleustierna. Carl Johan. 

20. 

Oswald. 223. 
Köllerfeldt, Adolf Fredrik. 

227. 
» Anna Cath. 

Wilh. 227. 

> Henrik Johan. 

> Maihias. 227. 

> Sofia Magdale- 

na. 227. 

Laferté. 2 1 8. 
Lagerbjelke. Gustaf, grefve. 
21, 280. 

> Johan, frih. 20. 
Lagercrona, Anders, frih. 

226. 
I.agert'elt, Israel Carl .\dam, 
frih. 21. 



Lagergren, Helmer. 224, 
228. 
Ter Johan. 21. 
Landelius. P. F. 79. 
Langell, A. A. 68. 
Lar;sun, Nils. 174. 
Laubry, I. Ambr. 64. 
Lefrén. Jolian Peter. 21, 27S. 
Leijer, .J G. E. 79. 
Leijunhufvud, Märg. 147. 
» Märta. 150. 

» Sigrid. 145. 

Sten, fiih. 

157- 
Sten S., frih. 
229. 
Leijonstedt, Carl Johan, 

grefve. 22. 
Lemonnier. 2iS. 
Lennander. K. G. 77. 
I.eunmalm, Carl Gust. Fr. 

73, 75- 
I.ewenhaupt, .\dam. grefve. 
1. 
Axel, grefve 
164. 
1. - ) Carl Stensson. 

, '55- 

>■ Enk August, 

grefve. 259. 

■' Mariana, gref- 

vinna. 255. 

1 Maurilz, gret- 

ve 166, 258. 

>• r. A., grefve. 

258. 
* Sidonia, grefv. 

164. 
Levertin. Alfr. 142, 144. 

Jac. 77. 
Levin, Adolf Astley. 74. 
Liborius, J. A. 68. 
Lidin. E. O. 74. 
von Liewen, Pernhard. 221. 
Liljencrantz, Charl. 113. 
Liljcwalch, Carl Fr. 60. 
(Lilljeörn), Måns Iwarsson. 

160. 
Lind, Magnus. 191. 
Lindbx'k, Sofie Aubert. 231. 
Lindberg, S. O. 76. 
Lindegren, .\malia. F. 1S14, 
d. 1 89 1, genre- hch por- 
trättmåhirinna. 47. 
Lindenstolpe, Joh. 64 
Lindgren. H. Ö. 78. 
Lindii, Å. A. A. 08. 
Lindhagen, .\rvid. 212. 
Lindman, Anna Christina. 

228. 
Lindström. C. A. 75. 



2O~i;!0.il!). rn-soii'iish'ii>k tiJshl/t igrj. 



lo c: 



2S6 



Lindström, G. 75. 
Ling, r. n. 66. 67, 6S. 
von Linné, Carl. 64, 66, 

67, 6S. 72, 7(1. 
Linroth, Klas Mauritz. 73, 

74- 
Looström, Ludvig. 225. 
Louis- Philippe-Joseph 

d'Orlé.ins. 204. 
Loven, Christian. 75, 77. 
Otto Christian. 72. 
P. Sigurd. 79. 
Sven^. 72, 75. 
Lundberg från Askersund, 
släkten. 224 
Margareta. 200. 
Vincent. 77. 
Låfiman. 130. 
Löwcgren, Mich.Kolniodin. 

73-' 
von Löwenadler. 130. 
Löwenhiclni, Carl Axel, 

grefve. 22. 
2 So. 
Cnl,, nii-l\r 

Löwenskiold, Severin, i},^ 
2S2. 



IVlagni, Nieolaus. 172. 

Pciiuä. 172. 
Magnus, hertig. 151. 
Maioli. 21S. 
Malmsten, P. IL 72, 74, 

77- 

Mauderströni, Ludvig, gref- 
ve. 23. 

von Mansbach, Carl. 23, 
2S3. 

Margareta, drottning. 153. 

Mana af Pfalz. 165. 

Marie- Anioinelte. 225. 

Martin, J. L. 65. 
O. A. 79. 
Roland. ()3, 05. 

Mashoultsky. 263. 

Mathiesen, Ilaagen. 24. 

Medin, Carl Oskar. 73. 

von Meimghe. 137. 

Mestcrion, Carl B. 72'. 

Molin, Johan l'eler. F. 1814, 
d. 1S73, skulptör. 41, 

59- 
Moalgomery, David. 112. 
släkten. Si. 
-• släiitens 

slamialla. 229. 
Morén, Carin. 226. 

Elisabet. 226. 
■i Mai^iuis. 220. 



Morén, Sofia. 226. 

de Mornay, Charles. 159. 

Motzfeldi, Peder. 24, 233, 

2S2. 
Munlhe, Sven Abraham. 24. 
iNluriay, Ad. 00, 07. 

- Joh. Andr. 65. 
Muller, Erik Gottlieb. 73, 

75- 
Mänsdotter, Karin. 160. 
Möller, Lars Magnus. So. 
.MoUerhielm, Axel Johan 

Adam. 24. 
Mörner, Adolf Göran. 44. 
» Axel, grefve. 247. 

C. S., grefve. 2S0. 
> Karl Axel II. 74, 

So. 
Carl Otto, frih. 24. 
Carl I hore. 73. 
Hampus, gref\e. 

-.Lv 
Nils, grefve. 135. 



INiUist n. I liUi I I ij( idiilil. 

Natt och Dag, Julian Ake^- 
son. 104. 

> Ture Axels- 
^ son. 181. 

> Ake Axels- 

son. 1 S 1 . 

> Ake Johan-- 

son. 159. 
Naumann, Gusiat. 73. 

Joh. Leon. 73. 
Nilsson. Jöns. 164. 
Nordenfilk, Johan, frih. 25. 
af Nordin, Carl Johan. 25. 
Norrman, Joh. 143. 
Nygren, C. E. 134. 
^'v^trom, C. L. II. 7S, 79. 



Odelberg, Axel. 26. 
Odhelius, Joh. Lor. 05, 67, 

6S, 76, 77. 
O iensulanus, Junns. 179. 
Oscar I. 235. 
Oscar II. 3. 

Oxenstierna, .Axel, grefve. 
107, 190. 
5 Bengt. 109. 

» Erik. 170. 

> Gabriel Kris- 

lersson. 
160, 170. 
i Gustaf 

Ht-nglsson. 
170- 



Oxenstierna, Gustaf Gabri- 
elssou, frih. 
16S, 169. 

> Johan Gabri- 

clsson.170. 

> Krister. 1 69, 

„ 174,^ |77- 
! Ake Eiiks- 

son. j 70. 

Palmstierna, Carl Otto, 

frih. I. 
Pareus. 1S3. 
{'asdeloryr. 21S. 
Pastor, Johannes. 184. 
Pauli, Älb. 61. 
Perman, Emil. 73. 75. 
Per.-éu-, Ed\-ard. V. 1841, 

(1. 1S90. historie- och 

genrenialaie. 51. 
Perison, Carl. 226. 
Pcleisen, lians Christian. 

20. 
Peterssc)n, Oskar Viktor. 

7 i. 7S- 
P( lie. ■{ h.uf. .'(.. 
Peymn, (^iuslaf .\biahaiii. 

frih. 27. 
Philippe-Egalité. 204. 
Phrygius, Sylvester Joh. iSo. 
Piper, Carl, grefvf. 199. 
206, 233, 2S2._ 
Charlotta, grefvin- 
na. 255.^ 
Pifcator, Peiius. iSo. 
Pitiskus. 1S3. 
Plageman, Carl Fr. 77. 
\on Plåten, lialtzar lio;;is- 
laf, grefve. 27. 
lialtzar Julius. 
Erust, grefve. 
27. 
Poppius, Gabrul. 28. 
Posse. Arvid Mauritz, gref- 
ve. 2S. 
C. !■"., giefvL-. 234. 
Carl lleniik, grefve. 
28, 234. 
Proetorius. Carolus. 179. 
af Puke, Johan Carl, gretve. 

29. 
Pählman, Otto Fredrik. 
23.V 

Raab, Adam Christian, 

trih. 29. 
Ramsay, Jully. 1 28. 
Ramslröm, Christian Ludv. 
204. 
Oskar Martin. 



il >'• ■. '5;'Ii.'0« I 






.-.^rv; 



.i.fc;.' 



..•al{ 



v^ .I/*. 



•Mf, '/. 



28; 



Rävens, Maria. 216. 
Regnell, And. LVcdr. 72, 

74, 77- 
l\clihinder, I'erndt. 222. G. 
Ch., frih. 2S3, 
Karl Guslaf. 

Retzius, Anders. 77. 

Anders Adolf. 72. 
Anders Johan. O7, 

76. 
Guslaf. 75. 
. M. K. 77. 
v Magnus Gustaf. 

72, 74- 
Keuterdahl, Henrik. 29. 
Reuterholni, Guslaf Adolf. 

200. 
Reulerskiöld, Casiniir. 29. 

234- 
Reynolds, Joshua. F. 1723, 
ti. 1792. enyelsk niälare. 
44. 
Rhodomannus, Laur. 179. 
Rihbing. Marina. 114. 

Seved. 73, 74, So. 
Richter, II. K. 218. 
Ridderslolpe. F. L., frih. 

2Sr. 
von Koland, Carl. 142. 
Ronander, C. W. II. 77. 
viin Rosen, Axel l'onl\is, 
<;refve. 30, 
^ 233, 265. 
C. A., grefve. 

259- 
Rosén von Rosenstein, N. 

05, 67, 6S, 72. 
Rosenberg, Olof. 226. 
J\osenblad, I'2i)erhard. 63, 
65. (.7. 
> K., frih. 235. 

Mailhias, gref- 
ve. 65, 2S2. 
Rosengren, II. 225. 
Kosenkranlz, Marcus Gjöe. 

30. 
Rosenslierna, Karl Gustaf. 
223. 
Libert. 223. 
Roienslråle, Emerentia. 
104. 
Märta. 104. 
Roslin, Alexander. 215. 

Hans. 214. 
Kossander, Carl Jac. 72, 

73. 77, 19- 

Rothovius, Isak. 16S. 
Jonas. 173. 

von Ro.iceiidorfr, Carl Gus- 
laf, frih. 254, 259. 



Rudbeck, Anna Christ. 

Petronella. 142. 
v Johannes, frih. 

144, 21S. 
> Olof, d. ä. 67, 

6S, 76. 
Rudeliu'^, Folke. 140, 144. 
Rung, Joh. Dan. 65. 
Rungius. 177. 
Rydqvist, Johan ICrik. 227. 
Rålauib, Klas. 203. 
Rääf, l.eonhard Fredrik. 

30. 
Rönnow, Caslen. 03. 65, 
67, 76. 

Sahlgren, N. 07. 
Salin, Maur. Joh. 72, 75. 
Salingre. 129. 
Salomon, Elias. 65, 67. 
vun Saltza, Evert Fredrik, 
grefve. 30. 

> Ludvig, frih. 

30- 
Sandahl, Oskar Th. 72, 76, 

77- 
Sandelin, Ellen. 75. 
Sandströmer, Anders Peter. 

3'- 
Saulcsson, Berndt Ilarder. 

3'- 

> Carl Gus:. 72, 

75. 77- 
Santhesoii, And. Laur. 65. 
Sanlini, Maria. 140. 
Saphiea, Johan Kasiniir. 

221. 
Saunders. 263. 
Schaeij, Johan. 228. 
von Schaeij. Peter. 22S. 
Schaumkell, ]. E. 77. 
Scheele, C. W. 67. 
von Schell, Anna Elenora. 

qS, 103. 
Schneidler, Kristofter. 21S 
von .^choting, Cath. Maria 

142. 
Schultz von Schulzenheini, 

David. 63, 65, 07, 77. 
Schulzenheini, Carol. Fr 

65, 67, 77. 
von Schulzenheini, David 

frih. 257, 282. 
Scliiirer von Waklheini, 

Max. 226. 
Schiitzercranlz, Herman. 63, 

65, 67, 204. 
von Schwerin, Carl, grefve. 

i'3- 
C. Th. gref- 
ve 113. 



von Schwerin, Eugenie, 

grefv. 113. 

> Fredrik Ho- 

gislau-', 
grefve. 32. 
» Gös;a, gref- 

ve. 113. 

> Josepihna, 

grefv. 113. 
t Lotten. 

grefv. 113. 

> Louise, 

grefv. 113. 

> Mina, 

gref\. 113. 
Philip, 
grefve. 

'13- 
Wilhelm, 
grefv. 113. 
von Schwerin, grefvinna. 

241. 
Scultetus. 1S3. 
Selander, Nils Edvard. 73. 
Setlerblad, A. 77. 
Setterd-.hl, J. F. 220. 
Sig sniund, konung. 165. 
Siifverskjöld, C. frih. 271. 
Silfversparre, \V. 22Ö. 
Silfverslolpe, Axel Gabriel. 
41. 
v D. \V. 271. 

^ Gustaf Abra- 

ham. ^6. 
^L-illa. TiS. 
Sinjawski, Adam Nikolaus. 

221. 
Sjxberg, Nils. 61, 132, 137, 

219, 
Sjöström, Carl. T 30. 
Skjöldebrand, .\. F., grefve. 

233- 
Skogman, Carl David, fril;. 

32- 
Sköldberg, Sven. 70, 72, 77. 
Slatle, Bengt. 161. 
Smith, And. \V. Salomon. 

So. 
Sofia af Sachseu. 152. 
Solander, l)an. 67. 
Sommcrhjeliii. 23^^ 
Sondén. Carl M.irten. 61, 
73, 75, 76, So. 
Carl Ulrik. 09, 77. 
P. 167. 
Sparre, Bengt Erland, gref- 
ve. 32. 
Erik. 164, 171. 
Gustaf Adolf, gref- 
ve. 32. 
Sparrman. .\nd. 67. 



l./cJ.^ 






::.,>{ tv-/ 






Or 



•Jvl. ta , >| 









288 



Sprenrjtporicn, Jakob Wil- 
helm frih. 33. 
Spörch, J. II. 259. 
Stabcl, gen-major. 235. 
Slaffeldl, Bernhard Dillov. 

33- 
Stäng, Fredrik. 33. 
Ställänder, F. \V. 218. 
von Stedingk, C. B. L. Ch., 

grefve 33. 
Stenberg, Sten. 72. 
Stenbock, Anna. 15S. 

:> Arvid. frih. 160. 

> Beata. 153. 

i Carl ^IagIlUS, 

grefve. 126, 
144 ,225. 

j> Ebba. 15S, 160. 

> Erik, frih. 147, 

150, 159. 
Stenbock, Gustaf Olsson, 



iVih. i;S. 



hoha. 



153- 



J Hedvig 

. 203. 
» Katarina. 

155- 
» Louise, f. Mör- 

ner,grefv. 225. 
i Margareta, ido. 

> Olof Gustafsson. 

162. 
Sternberg. 129. 
Stierneld"", G. N. A. A., frih. 

Stjerneld, Adolf Louis. 204. 
Sljernstolpe, Beata. 215. 
Stigzelius, Erik I-Eriksson. 

143- 
Stille, Joh. Alb. 73. 
Stoboeus, Kilian. 67. 
Strandl)erg, Zacharias. 

67, 

Strindlund, Nils. 34. 

Ström, Sewerin. 1 14. 

Stuart, Maria. 95. 

Sture, Carl. 165. 

Christina. 135, 
Magdalena. 147. 

> Mauritz, grefve. 165 

> ISils. 156. 
Sigfrid. 165. 

•■' Sten. I4S. 
Svante, grefve 
150, 162. 
Sture-ätten. 151. 
van Suchtelen, P. 262, 2S4 
Sumelius. 129. 
Sundberg, E. J. G. 75. 

Jak. Gust. Ila 
raid. 74. 
Sundevall, Carl Jac. 72. 



tJ5 



165. 



14S. 



?^valin, O. A. 77. I 

Swarlz, jiihr]. 34. | 

Olof. (17, 6S, 76. 
Svedbom, Jonas. 143. 
Svedenborg, Emanuel. 67, 

6S, 76. 
Svensson, (.'arl Axel Ivar. 

73- 
Frey Herman. 

73- 
von Sydow, 1'. E. 6S. 
Sällierberg, Herman. 75,77- 
SödeistiJen, H. 224. 

TTacher de la Pagérie, Mar- 

celine, grefvinoa 253. 
Tallqvisl. 129. 
Tank, Gasten. 35- 
T:irlov, grefve, 191. 
von Tarrach. 2S4. 
Taube. 136. 

.■\ugusta,gref\'. 255. 
G. E. A., grefve. 

259. 
Hedvig Ulrika. 13S. 
M., frih. 225. 
Tawast, Johan Henrik, gref 

ve. 35, 250. 
Tengvall, Gustaf. 227. 
Terserus, Margareta. 22S. 
Tersmeden, Carl. i ^7. 

Wilh. Fredrik, 
fiih. 35. 
Thedenius, K. 1". 76. 
Theorin, Sven. 226. 
Tholander, Fr. 77. 
de Thou. 218. 
Thuuberg, C. P. 65, nti. 

67, Ö8, 72, 76. 
Thyselius, Erik. 133. 
af Tibell, Gustaf ^Vilh., 

frih. 35. 
Tisenhausen, Johan Casper. 

160. 
Tingsladius, Joh. Ad. 67. 
Laur. C. 03. 
Toll, Hugo Mauriti:. 73. 
1 Johan Christoffer, 

grefve. 35. 
ToUet. 129. 

Torstensson, Lennart. 100 
Tory, G. 21S. 
Totl, Anna. 1S7. 
Trafvenfelt, Carl. 77. 
Trapp. 129. 
Tr au i vetter, Johan Reinhold 

frih 211. 222. 
(Tre rosor) Cuslaf Johans 
son. 154. 
Johan, Tures 



(Tre rosor) Sten Gustafs- 
son. 163. 
Troilius. Brita Zackrisdol- 

ter. 228. 
TroUe, Ture. 149. 
Trulson, Anders. 131. 
Tuchter, Basilius. 214. 
Tuve, Engelke. 136. 
lörnblom, Peter Alrik. 69, 

77- 
"örnbom, Joh. Fr. 63, 65. 
Törnebladh, Carl ]'eter. 

36. 
'J'örnllyckt, Anna Maiiii 
221. 
Olof. 221. 

Ulfsparre, ICrik Mån5S'.n, 

115. 
Ulfsparre, Fabian, frih. 116. 
Göran Erik^- 
S(in. 114. 
i Hans Akesun. 

Irih. 115. 
i Joliau Pedcrs- 

son. 116. 
Knut Görans- 
son. 116. 
Ullholm, Sven. 22S. 
Ullman, släkten. 22S. 
Ulner, Carl Hans. 36. 
Ulrich, Johan. 259. 
Undahl, löjtnant. 2S3. 
Unge Petrus. 63, 65. 
von Ungern-Sternberg, Paul. 

frih. 225. 
Upmark, Gustaf. 132. 
Ullcrniark, Carl Gustaf. 210. 

von Vegesackj E. E. G., 

frih. 30. 
Yogt, Jörgen Herman. 30. 

Wachtmeister, Axel,gret"\e. 
190. 
-t Hans, gret- 

vr. 265. 

» Hans Gabri- 

el Trolle-, 
grefve. 37, 
. 2S2. 
Wacklin. 129. 
Warn, lönas. 37, 73, 75. 
Wahlberg. P. F. 60, 72. 

76. 
Wahlbom, Johan Gus;af. 

t'3. 05, 67. 
Waiilenberg, G. 67, 72, 70. 
Wahlqvist, C. F. 79. 
Wahlruos. izq. 



u-.W 



■^'■■'.•>tj.'i 



289 



^Valae, o. 227. 
Waldenström, Joh. Anl. 72. 
Walle, Kjerstiii. 151). 
NVallenstcen, J. A. 144. 

' Nils Fredrik. 

37- 
Wallerius. Joh. GoU.sch. 67, 

6S. 
Wallis, Curt. 75. 
^Va^fvint^e, Frans Wiih. 72, 

73, 75, 77- ^"=0. 
NVaseuius. 129. 
Wawrinsky. R. A. 75, 79. 
Wcdcl-JaTlsbcrt,', V. C. M.. 
frih. 
3S. 260. 
i- ]. C. Ii., 

grefvc. 

3S. 
\VL-denbcr_;,T, A. Fr. (15. 
\iin Wcdwcs. 130. 
WcLjencr. 236. 
Wcidc-niann, C. F. 200. 
WciL^el, Chr. Ehr. 03. 05, 

77- 
NVeijland, Jochim. 217. 
i Karsten. 217. 

Welander, ]•'. W. 75. 
^\'ellerius, Adam. 179. 

Magnus. 179. 
\N"cnian. släkten. I2ti. 



' \\'enia-r, loli. Liidv. 65. 

".M. L. 77. 
Wertmtiller, C. II. 77. 

släkten. 213. 
WestbcrLj, Artur VA\. 73. 
Westerberg, A. P. 70. 
Westerlund, K. O. T. 72, 

Ib- 
Wcsteruiarck. F. 1. E. 75. 
Weslrin^;, foh. l'et. O5, 07. 

'l'. E. 6S. 
Wettcrgren, Carl l.udv. Fr. 

73- 
af Wetlerstedl. Gustaf, gref- 

ve. 3S, 232, 2Sc). 
\N'eliersirand, Olto Geor 

73, 
Wictorin, .\nna Maria. lo.}. 

Julian. 104. 
Widc, Anders Gustaf. 73 

J5- 
NViderström, Karolina Oli- 

,via. 73, 75. 
Widerus, Johannes. 1S2 
Widmark, Eiik Johan. 73, 

,75, So. 
Wilhelm af Oranien. 16S. 
Wilkens, Gust. Dan. 73. 
Wilskman, Atle. 129. 
(Wini^e). Marijarela Nilsdot- 
ter. 101. 



af Vint^ård, Carl Fredrik. 39. 
af Wirsén, Carl Jolian. 30. 
Gustaf Fredrik, 
j^re ve. 39. 
Wisini;, Per Johan. 73,75. 
(Visin£,'j, släkten. 
22S. 
\N'i-,trand, A. Ililarion. 77. 
Aug. Timol. 77. 
Wrede, Fnbian, frih. 271. 
Wretlind, E. W. 79. 
von Wright, Georg [enas. 

205. 
Wählin, Karl. 131. 
Wästfcll, J. A. 76. 

^achrisson. Ears Joh. 
Fredr. 73. 

Akerhielm, Gustaf l''rediik 

frih. 40. 
Åkerman, Jakob. (,7, 75. 
Äkerstein, N. H. T. 272. 



Odmansson, E. O. T. 7: 

"5- 
Öhrvall. Hj. August. 73. 
Öinestetlt. Carl Gustaf. 22: 



,,. t .j„'y- V/ 

. ,r'^^ 



il i v* \>l\kl-\t fl 







Oloi- Wuk l\ Y. 
1833—1901 

Bronsstatyuii sij^nerad af P. II a s se Ibe re 1S;9I. 



v- vt;- 



SKRIFTER uTGiFNA af PERSONHISTORISKA SAMFUNDET 7. 



OLOF OCH CAROLINE WIJKS 
PORTRÄTTSAMLING 



BESKRIKVEN AF 



NILS SJÖBERG 



STOCKHOLM 

KINGI.. KtiKlia k.Ki:Ull; 1. l A. NOKSTF.;!!' tS; sö.m:R 

1914 



) -U 



Förord 

Dun samlin^i;- af ])()rtriitt i olja, pastell och miniatyr som Olof 
och Carohne Wijk hopbra^t ar ej till nummerarcn sa stor, men 
lien innehåller i stallet flera förstklassiga k-onst\erk. Ivoslins bild 
af Fredrik Sparre hör till mästarens allra praktfullaste saker, Gustaf 
Lundberg ar ypperligt representerad genom porträtten af Linne och 
Roth, d^w konstnärligt framstående och för \-ar miniat\'rkonst nn'c- 
ket betydande ]iossi har här nägra utmärkta saker, och samlingen 
af Gillbergsniiniatyrer iir också af l)et}'delse. 

Vid beskrifuingen har här liksom förut i af mig utgifna i)or- 
trättbeskrifningar höger och xänster alltid tagits i heraldisk mening, 
d. v. s. räknats fraii den afbiklades s)'npunl<t. Pl. utmärker alt 
porträttet är afbildadt. 

Jag l;an ej sluta utan att framföra min tacksamhet till sam- 
lingens ägarinna, som genom sitt intresse och sin :ilsk\ärdhet gjort 
mig detta arbete lätt och angenämt. 

Stockholm i dec. 191 3. i\^. SJöheri^. 






I / 










-ru Katarina Hlisahht BAdcH-: 

född Beckman 

1766—1840 

>\iniatyr signerad af I), liossi ISOl. 



bc':i au Ir t -/c^ : 



Adolf Fredrik. Konung i Sverige. Född 1710, furstbiskop af Lii- 
beck 1727, svensk tronföljare 1743, konung 1751, dod 1771. 

1. Medehllders man, bröstbild fas, huf\iulct ät \;iiistcr, kro])i)L'n 
åt höger, med bld ögon, jjusbruna ögonbryn, h\il[)udra<l upp- 
kammad peruk i lockar, svarta nackbandet om lialsen. llvit 
lintlad halsiluk, harnesk, blä rock med fodret och den nedlig- 
gande kragen nf hermelin, serafimerband och kraschan, bla- 
violett kronströdd mantel ötVer högra armen. Bakgrund himmel. 

Oval miniatyr, gouache i~>ä elfenben, 57 X 47 mm., 
upptast på pergament i målad rokokoinramning jämte 
miniatyrporträtt af ]. ovisa Ulrika och Gustaf IIL Det 
hela 203 X 150 mm. Förgylld skulpterad ram. På bak- 
sidan på etikettlaj)par: N. Lafrensen d. ä. i6g8 — 
1756. — Adolf Fredrik (FL 3 5 S) — Lovisa Ulrika 
— Gustaf III. — Af Nicolas I.afrensen d. ä. Inköpt 
på Hammers auktion 1893, n:o 3 58. 

Beckman, Katari/ia Elisabtth. Född 1766, gift 1786 med gross- 
handlaren i Göteborg, brukspatron Carl Bagge, änka 18 18, 
död 1S40. — Ägarinnans farniorsnior. 

2. Ung dam, bröstbild fas, kroppen åt vänster, lutar hufvudet åt 
höger. Blå ögon, brunt här i lockar ombundet med ljust 
rödviolett band, ],iärlbesatta örringar, pariband om halsen. Hvit 
klänning med djup rundad urringning kantad med broderadt 
band, i urringningen det djufit urringade linnet, broderadt 
bantl under brostet. Brun bakgrund. Signeradt: ]). B os si 
\' e t r i n .\ i t I 8 o I . 

Rund miniatyr på eltenben, 70 mm. i diameter i 
markoängetui. — Af Giovanni Domenico J^)0ssi. — Pl. 

4 

Bielke, Nils. b^altberre. Född 1644, öfvcrste för lifregenientct till 
häst 1Ö73, generalmajor 1677, sändebud i Paris 1679 — 1682, 
kejserlig general och romersk riksgrefve 1686, k-gi. rad, general- 
guvernör, general och grefve 1687, fältmarskalk 1690, dömd 
för förräderi frän lif, ära och gods 1705, benådad till lifvet, 
benådad frän fängelset 17 15, 'Åök^ 1716. 



il i'' A 



3- Medelålders man, bröstbild fas åt vänster, med blå ögon, Ijrunt 
deladt liar i lockar öfver axlarna, små undcrrakade mustascher. 
Hvit lindad halsduk med juvel, lindarna nctlstuckna, harnesk 
med fcjrg)lld uii])till ornerad ås. Mörk bakgrund. 

0\al miniatyr i olja, 2S X 24 mm., i julrlbesatt 
infattning med hängögla fäst i en liten rokokobrosch af 
silfver och bergkristall. Pa baksidan modern påskrift: 
Nils ]Jjelke T644 — -1716. l'\ältherre. — Slaget\id 
Landscrona. 

Dahlberg, Erik. Krigare, ingenjör, konstnär. Född 1625, general- 
adjutant 1657, öfverstlöjtnant och adlad 1660, öfverstc 1674, 
riksgcncralkvarleniiåstarc 1Ö76, gcncralniajor 16S7, gencral- 
fältt}'gniästarc 1692, kungl. rad, gencralgu\'ernör och grcf\c 
1693, fältmarskalk 1693, död 1703. 

4. Medelålders man, bröstbild fas åt vänster, med lilå ögon, grå 
delad allongeperuk på ryggen, små underrakade bruna musta- 
scher. I halsen hvit Sjiets med blått knytband, rustning metl 
förgyllda nitar och blätt foder. Mörk bakgrund. 

Oval miniatyr, gouache pä elfenben, 2)Z '^ -7 nun., 
i förgylldt armbandsknäpj)e. l'å hvit lapp på baksidan: 
Krik^Dahlberg. — Daviil Richter i 662 — i 735 — Pl. 

Desideria. Drottning. Född Clary 1777, gift 177S med general 
Jean Bernadotte, drottning i Sverige 1S18— 1S44, död 1860. 

5. Medelålders dam, nndjebild fas, luifxudet åt höger, krop])en 
åt vänster, med linnia ögon, brunt deladt här i lockar i 
pannan och nacken, U|>psatt med pärlband, pärlörhangcn. .Svart 
empiresammetsklänning med fyrkantig djuj) något sjjelsad urring- 
ning, korta hvita gallerpnffärmar, under bröstet hvitt guldinväfdt 
tyllskärp i rosett ])å vänster sida, öfver högra armen, ryggen 
och vänstra axeln röd schal kantad med guldbroderi af upp- 
repade sammanbundna lagerkvistar kring krona hvaröf\er 
stjärna. Olivbrun bakgrund. 

Oval miniatyr, 77 X 67 nmi. 1 krönt bronsram insatt 
i f\-rkantig s\-art träram. Pä baksidan står med blyerts, 
nästan ut[)lånadt: Drottning Desirée Repetition af 
Quaglia. — Af b'erLlinando (^uaglia. vacker miniatyr. 

t 

Edcnhjelm, Gillis. Krigare, b^ödd 1778, kapten \id Göta artilleri 
1801, öfverstc därstädes 1817, generalnuijnr 1S30, landshöfding 
i Göteborg 1835 — 43, död 1862. 

6. Medelålders man, bröstbild fas åt vänster, med blå ögon, mörkt 
i vågor uppkammadt här, fadermördare, svart lindad halsduk. 
Blå uniformsrock, upiistående nedvikt framtill snedskuren gul 






i ' ji '.-a 



,i,)..[ 




Fältmarskalken gretvc Erik Dahlberg 
1625-1703 

>\iiii3tyr. 




Riksgrefvinnan Katarina Ebba Horn 

gift grefvinn.i Barck 

1720—1781 



.NViiiialyr. 




Drottning DtsiDiikMA 
1777—1860 

AViniatyr .U 1". Q u a t;l i a. 




Generalmajoren och Landshöfdinyeii 

GlLI.IS liDENllJI-LM 

1778-1862 

Miniiityr. 




K,-^;r 



Professor Frans Michaki. Franzi-:n 
sedermera biskop. 

1772-1S17 

Miniatyr signeraJ af J. A. Oillbur^; lSi)7. 



krage med två giildgalonerade knapphål, förgyllda knnpjjar, 
knäppt, guldcpolcttcr med fransar och tre silf\ ersijrirnor, tv;l 
utländska ordnar om halsen, svärdsorden på bröstet. (Iråbla 
bakgrund. 

Oval miniatyr, gouache på elfeiiben, 62 X 50 mm. 
I guldkapsel med hängögla och två glas. — Vacker 
miniatyr, säkerligen af utländsk mästare. Inköpt på K. A. 
Bomans auktion 1880, n:o 98. — Pt, 

V. Fersen, Fredrik Axel d. a. Politiker, krigare. Född 17 19, 
brie^adier i franska armén 1748, .svensk generalmajor 1750, 
öfverste vid Lifgardet 1756, fältmarskalk 1770, riksråd 1772 
—73, död 1794. 

7. Medelålders man, bröstbild fas, hufvudet t. h., kroppen t. v., 
med blå ögon, h\it upjikannnad peruk i lockar öfver öronen, 
svart rosett i nacken. Hvit linilad halsduk, litet spetskrås. 
Gult kyller, harnesk med förgyllda kanter och axelknäppen 
samt rödt guldkantatlt fotler, svärdsorden om halsen, seratimer- 
bandet, röd hermelinsfodrad sammetsmantel med serafuner- 
kraschan öfver ryggen och v. armen. }jal<grimd himmel 
och träd. 

Fyrkantig miniatyr. 50 X 65 mm., i vackert ciselerad 
rokokoguldkapscl med slipadt glas. 

Franzén, Friuis Mikael. Skald, präst. P\xld 1772, professor i 
Åbo 1798, Icyrkoherde i Kuiida 18 10, i Klara 1824, biskop 
i Märnösand 1834, död 1S47. 

8. Medelålders man, bröstbild- profil åt hciger, med blå ögon, brunt 

tVamkanunadt har, fadermördare, prästkrage, hog lindad hvit 
halstluk, svait väst med uppståentle krage, svart rot k med i 
nacken hög nedliggande krage, som gar i ett med slaget, 
klädda knappar, knäjipt. Bakgiund hvit med moln. Signerad: 
G i 1 1 b e r g f : I 8 o 7 . 

Oval miniatyr, akvarell pä papper, 59 X 49 mm, 
I guldram med lagerkrans kring knuten, originaletui af 
röd marokäng. — Af Johan Axel Gillberg. — Pl. 

Fredrik I. Konung af Sverige, prins af Hessen. P^ödd 1676, s.\ensk 
generalis'^imus ]7i6, konung 1720, landtgrefve at IKsscn 1730, 
död 175 I. 

9. Medelålders man, bröstbild fas, hufvudet åt \änster, kroppen 
åt höger, med blä ögon, delad hvit allongeiieruk i lockar på 
axlarna, hvit lindad hilstluk uied nedstuckna ändar, rustning 
med förgyllda nil.ir och ränder samt mork\'iolett guldkantadt 
fotler, serafnnerordens baiul och kraschan. Plaviotett krön- 



''i nt ] 



strödd liennelinsfodrad matilcl sanimanliållun ofvcr \;inslia 
lirösteL med juvclsinycke. ]!akgnind liiuimel. 

0\al miniaUr, 77 X 62 iiim. I nrnerad lircjnsrain 
med krona. — Af Nicolas Lafrensi.-!! d. ä. 

Gustaf II Adolf. Konuny- af Svtri^c. 1^'ödd 1594, konung 1611, 
stupade 1632. 

JO. Mcdchilders man, broslhild las ät lioL;er, med tjocka kinder 
och tunga o;j,()nlock, h\il nedliL,'nande brc-d sjictskantad krage. ' 
Mörk bakgrund. ' 

C)\al miniatyr, olja pa guld, 20 X 16 mm. I inetall- 
ka[jsel med liängögla. lnk()i)t pä llammerska a\iklioncn 
]S()3, n:o 340. — IM. 



Gustaf III. Konung af Sverige. Vödd 1746, l<ouung 1771 , dr>d 1792. 

II. ])arn, helfigur fas, hufvudet ät höger, kroppen at viinster, står pa 
parketterad tromiiiphojiiing, pekar med Aänstra lianden mot bak- 
grunden, häller i högra kommandostafven. Blä ögon, h\it i 
lockar uppkammad peruk, svart nackrosett. 1I\ it lindad hals- 
duk, kräs, krasmanschelter. Hvit sidenunderrock med llcklock, 
guldbroderi längs kanten och guldknappar, knäpjit öfver magen ; 
blä sanmietsiock utan krage med utspretande skört, knapphål 
med guldbroderier och tofs, okn:ii)pt, iirnislag uppknäjipta pa 
guldknai)par, serafimerordens band och krasclian, svärtlsorden 
om halsen, viirja. Idvita kniibyxor, h\ita strum])0r, swarta skor 
med fyrkanUga juvelspännen. l'akom honom förgylld skulji- 
terad tronsiol klädd med gult kronströdt siden, framför honom 
förgylldt skuliiteraclt Ijord, hvarjiä ritningar, ])assare och jord- 
glob, därunder harnesk och rustningsdelar. ]]akgrund kolonn 
med krings\epande brunt draperi med snören nch tofsar, där 
bakom landskap, hvari solbelyst rundtempel. 

Fyrkantig miniatyr, gouache pa ix-rgament, 190 X 
130 uun. I forgylUl skulpterad ram. Pä baksidan modern 
inskrift: Gustaf III som barn mälad af b", i*. Kling- 
spor. häikettlapi» med tryckt )2]68. — - Alldeles olik 
den Hall-imiterande Klingsi)t)r. .^f Nicolas Lalrensen d. ii. 
eller möjligen ett ungdomsarbete af Nicolas l.afrensen d. 
y. — märk i\cn gröna karnationen och det vackert målade 
harnesket. Inköpt pa 1 lammers auktion iSo3. n:o 405. 

12. 13arn, bröstbild fas, hnf\iidet ät höger, krop]>en at vän.ster, meil 
blå ögon, ljusa ögonbryn, hvitt i \ägor upi)kannnatlt här, lock pä 
högra axeln. Hvit linilad halsiluk, kräs. lUa rock utan krage, 
knap])hälen med silfverbrodei i och tofs, seratunerordens band 
och kraschan, s\är(,lsorden om halsen, bla\iolett kronströdd 
hermelinsfotlrad s;ammetsmantcl öf\-er \';instra armen, b.ak- 
grund himmel. 





Konung Gustaf II Adolf 
1594— 1 032 

Miniatyr. 



Drottning Kristina 
1626- 1G89 

Miniatyr af P. Sign a c. 




Konung Gustaf III 
17-46—1792 

Miniatyr af L. Örn be c k. 



1 1 ■■'. .' '' • , 







Oi lir r 



Konung Gustaf 111 
1746—1792 

Oljcmälning af L. Pascli d. y. 



5 

o- . • ■ 

Oval miniatyr, gouache j)a elfenben, 54 x 44 mm., 
• fäst på samma inramning som föräldrarna. Se Adolf 
Fredrik. — Af Nicolas Lafrensen d. ii. 

13. Ung, bröstbild fas åt höger, med bla ögon, mörka ögonbryn, 
uppkammad hvit peruk i två lockrader ofvan örat, stor svart 
iiackrosett med de långa ändarna nedstoppade innanför västen. 
Hvit lindad halsduk, spetskrås. Röd sammcts\äst med silfver- 
broderier knäppt med silfverknappar, röd sammetsrock utan 
krage med rika silfverbroderier. Serafimerband och kraschan, 
svärdsorden om halsen, blå kronströdd hermelinsfodrad mantel 
öfver högra axeln. Olivgrön bakgrund. 

Olja på duk, 57 X 52 cm., af Lorentz Pasch d. y. 
— Pl. 

14. Medelålders man, bröstbild fas åt höger, med Ijlä ögon, mörka 

ögonbryn, hvit slät högt uppkammad jieruk med två lock- 
rader ofvan örat, svart nackrosett med bandet om halsen. 
Hög hvit lindad halsduk, Initt s])etskrås. Väst af guldbrokad, 
grön rock utan krage, oknäp]it, serafimcrbandct öf\er vänstra(!) 
axeln. Röd bakgrund. 

Oval miniatyr, akvarell på elfenben, 32 x 26 mm., 
af Leonard Örnbeck. I förgylld infattning. På baksidan 
på etiketila])p: L. Oernbäck 1736 — 17S9. Gustaf 
HL 360. — Vacker miniatyr af Leonard Örnbeck. In- 
köpt på Hammers auktion 1893, u:o 360. ■ — ■ Pl. 

Gyllenborg, Sofia Maria. Född 1779, diid 1783. 

15. Liten ilicka, bröstbild fas, huf\udet åt viinster, kroppen åt 
höger, med blå ögon, Ijushrunt något jjudradt knollrigt fram- 
kammadt hår. Gråblä klänning med djup rund urringning 
hvari hvit spets, på axlarna grön sidenrosett. Gråblå bakgrund. 

Oval pastell, 29 X 22^/2 cm:s dagyta. — Antagligen 
af Jonas Forsslund. Pendant till tuljande porträtt. 

Gyllenborg, J^iriiiiiia Chariotta. b^ödd 1784, död 1805. 

16. Liten flickj, bröstbild fas at höger, med blå ögon, Ijusbrunt 
något pudradt framkammadt hår. hvitblå randig klänning meil 
djup sj^etsig urringning hvari veckad utstående spets, utan- 
för denna blått sidenband i rosett i bröstet. Blägrä bakgrund. 

Oval ])astell, 30 X 2 3';'2 cm:s dagyta. — Aniat^igen 
af Jonas Forsshmd. Pendant till foregående porträtt. 

Gyllenstjerna, Göran. Politiker, magnat. Född 1724, lagman 
1750, riksråd 1765 — 69, riksmarskalk 1781 — 88, död 1799. 

17. Något äldre man, bröstbild fas åt vänster, med blå ögon, grå 
ögonbryn, hvitpuilrad up[)Struken peruk med kanonlock vid örat, 
lockar på ryggen. Hvit linilad halsduk med nedhängande 

2 — 130349. Personhisloiisk Tidskrift igij. Bila-a. 



:n Sf.1 



r.itåxnW (ii 






i-ft-^UxO 



'■- 7 1 



spetsändar, hvit sidenrock knappt med kliidda knappar, röd 
sammetstak^r med nedliggande krage, briiia orh iirmslag af 
hermelin, Serafimerkraschan, seralimerkedja, nordstjärnan om 
halsen. Olivgrön bakgrund. 

Olja på duk, 75 X 60 cm., af Lorentz Pasch d. y. 

— Samma porlriitt i helfigur tillhör Uppsala universitet. 

Hebbe, Filip Beni/iard. Godsägare. L^udd 1764, död 1834 och 
hans syster, Kristina Elisabctli, född 1762, gift 1779 med öfvcr- 
intcndenten Carl Fredrik Fredenheini, änka 1803, död 1841. 

T 8. Medelålders, midjebilder fas åt höger, han till höger på bilden, 
hon till vänster, haller högra handen under hans vänstra arm, 
han har vänstra handen skicken innanför väslen. Han har 
bruna ögon, gult pudradt ujipkammadt här, hvit lindad hals- 
duk, kräs, hvit väst med urringning och slag, blå rock med 
nedliggande rod krage utan slag. Hon har blå ögon, gult 
pudradt hår i lockar på ryggen, tvåradigt pärlhalsband, hvit 
einpireklänning med djup speisig urringnings blått band under 
bröstet, blå schal. Bakgrund blåbrun. Signerad: D. B os si 
pinxit I 80g. 

Rund miniatyr på elfenben, 67 cm:s diameter. I 
guldkapsel med ögla. — Af Giovanni Domenico Bossi. 

— Fl. 

Hedvig Elisabeth Charlotta. Svensk drottning, prinsessa af I lol- 
stein-Gott(;rp. Född 1759, gift 1774 med hertig Karl af Söder- 
manland, drottning 1809, dod 1S18. 

19. Något äldre tlam, bröstbild tas åt vänster, med blå ögon, brunt 
hår i lockar öfvef tinninuarna, juveldiadem, svart slöja ned- 
fallande därifrån \Å rygi^en, ]järlhalsband. Svart klänning 
med djup rak urringning, hvari hvit s|)ets, bakiill u|jpståeude 
hög hvit sjjctskrai^e, gallerärmar. iJkiLirå bakgrund. 

Oval miniatyr pä elfenben, 30 X 20 mm., i drifven 
guldbronskapsel med baksida af glas, hvarunder pa blå 
sidenbotten hvit hårlock med några bruna strån. — Insatt 
■ i o\al drifven miissingsram i svart fyrkantig träram kliidil 
med svart sammet På baksidan pä Iva etikettl:ii)par: 
G u s t a f A n d e r s s o n . — Hedvig K 1 i s a 1 > e t h Charlotta. 
— Af Anders Gustaf Andersson. Ink^.ipt på E. A. Bo- 
mans auktion i^.N^i, 11:0 ^7. 

Horn, Katarina Ebba. Fredrik- l:s älskarinna, l-^öikl 1720, romersk 
riksgrefvinna 1746, gift 1762 med riksrådet grefve Ulrik Barck, 
anka 1772, död 1781. 

20. Ung (kun, bröstbild tas, hufvudet åt höger, stöiler högra 
handen med kiipp (?) vid liÖL;ra kinden. ])lä ugon, brun.i 



rfi.H 



■oU 




Godscgaren Fii.ii> Bernhard Hebbe (1764 -1S34;i 

ocli hans syster 
Fru Kristina Fusabet Fredenhei.m (17ö2— KS-11) 

A\iiii.\tyr signerad af D. Bos si. 




Kommerserådet Frans Jennings 
1692-1754 

PasU-U ;if G. Lundberg. 



Ceuerqulats Gr»r. A. -B,, Sthin 



: ii" 
:: Il Ii 



ii 



v. ögonbryn, pudradt hdr, nacklockarna liojiknutna med .s\art 
rosett, svart hatt, violett oknutct knytband i halsen, som iir 
bar. Blågrå — blagrön bakgninil. 

Rutforniig miniatyr, akvarell ]ki elfenben, 3S X 30 
mm., i ornerad mässingsram med sammetsframsida. — IM. 

Hårleman, Karl. Född 1700, hofiiitendent 1728, öfverintendcnt 
1741, friherre 1747, ceremonimästare 174!^, död 1753. Arki- 
tekt, Stockholms slott.s fuUbordare. 

21. jMedekllders man, bröstbild fas åt höger, med bla ögon, hvit 
uppkammad peruk i lockar öfver öronen, nacklockarna hop- 
bundna mrd s\arl rosett. Hvit lindad halsduk, hvitt spetskrås, 
hvit blåfasoneiad väst, oknäppt upptill, blått drai)eri med 
brokadt"oder öf\er vänstra axeln. IJlå bakgrund. 

Oval miniatyr, 42 X 35 mm., i förgylld vackert 
ciselerad rokokokapsel meil hängkrok, fasettslipadt glas. 
Pä baksidan på påfäst pajiper: Hårleman. Gust. B. 
Marderfelt. — Af okänd miistare. 

Jennings, Frans. Född 1692 i Irland, handelsman i Stockholm, 
naturaliscrad svensk adelsman 1742, kommerseråds titel 1751, 
död 1754. 

22. Något iildre, bröstbild fas, hufvudet åt vänster, krojiiien åt 
liöger. med bla ögon, ljusbruna ögonln-yn, livit ujipkaimnad 
peruk i lockar j}ä a\larna, h\it lindad halsduk, spetskrås, grön 
rock, violett drajieri med grönt foder öfver bada axlarna. 
Gråblä bakgrund. 

Pastell, 64 X 50 cm:s dagyta, — Af Gustaf Lund- 
berg. Kn replik haraf. fmnes på Skånelaholm. Inkö]it ])å 
Hammerska auktionen 1H93. n:o 115, kallas där Jonas 
Alströmer. — V\. 

Jennings, Gustaf Adolf Fredrik. Född 1S03, löjtnant vid Li\'- 
regementets dragoner 1S27, r\'ttmiistare 1S33, riddare af sviirds- 
orden 1843, död samma är. -. 

23. Medelålders man, bröstbild fas åt höger, nied bruna ögon, 
mörkbrunt frailikauunadt hår, tunna jiolisonger. Fadermönlare, 
hvit lindad halsduk i rt)sett, gul väst med uiipstående krage, 
blå rctck med nedliggande krage, slagtlik, slag. r>ilden hediill 
afskuren. S\art bakgrund. 

Oval miniatyr, 54 x 45 nnn., i modern guldkapsel. 
Bakpå står med bläck: Medlem af familjen Jennings 
Vicrtel? — Om uppgiften alt detta iir en medlem af 
familjen Jennings är riktig, kan det ej vara någon annan 
af de hos Anrep uj-iptagna. Ktt barnporträtt af honom 
i sepia fmnes på Skånelaholm. Af okänd mästare. 



vnirnisj 



H 



Karl XI. Född 1655, konung i Sverige 1660, död 1697. 

24. Barn, bröstbild fas, hufvudet åt höger, rned bruna ögon, ljus- 
gul allongeperuk i lockar på vänstra axeln och i nacken, hvit 
lindad halsduk, blå rosett i halsen, gul rock med guld- och 
silfverbroderier. Brun bakgrund. 

(3val miniatyr, 25 X 22 nmi., fattad i förgylld kapsel 
med hängögla. 

25. Medelålders man, knäfigur stående t"as åt höger, håller i högra 
handen kommandostafvcn, den vänstra 1 liöften. Allongeperuk, 
hvit lindad halsduk, gult kyller kantadt med bredt guld- 
broderi, harnesk och rustningsarmar med förgylld ornering, 
om lifvet fältbindel af guld och silfvertyg i rosett på vänstra 
höften. Till höger mantel och pä bord regalierna. Bakgrund 
vägg, till vänster utsikt. 

Olja i)å duk, 140 X 110 cm. — Af David Kluker 
Ehrenstrahl, god bild. Inköpt på Hammerska auktionen 
i Köln 1893 (n:o 34). 

Karl XII. Född 1682, konung i Sverige 1697, stupade 1718. 

26. Medelålders man, bröstbild profd åt vänster. Uppstruket här, 
kal hjässa, svart lindad halsduk, harnesk med förgylld orne- 
ring och gapande lejonmask i)å axeln, blått draperi öfver båda 
axlarna. Me)rk bakgrund: Omskrift i gult: Carolus XII. 
Svecor: Gothor: \Vandalorumi[. Rex. 

Oval vaxpoussering med färger, 52 X 42 mm., i 
metallkapsel med hängögla. På baksidan ingraveradt: 
Wo hat mann ie gehört, \vo hat mann ie gelesen? 
Wo hat man ie gesehn, dass ein solch Held 
gewesen? aussr diesem zwölfften CARL ist warr- 
lich Keiner niclit, Er ist u. bleibt der gröst biss 
dass (lie \Vcld /.erbricht. Natus. d: 17 jun. 1682 
Occub. d. 30. c)b I 7 I S. — Inköpt nå Ibuumers auk- 
tion 1893, n:o 351. . 

Karl XIII. Född 1748, konung i Sverige 1809, död 181S. 

27, Gammal, bröstbild fas, huf\udet starkt åt vänster, med blå 
ögon, livitt uppstruket hår, kal panna, lockar i nacken, små 
pohsonger. Hvit skjortlinning öfver den svarta lindade hals- 
duken, blå uniformsrock med framtill rundail snedsfturen krage, 
, ... ^ serafimerbanil, Kari XIlI:s orden om halsen, i)å bröstet serafimer- 

kraschan, svärds-, nordstjärne- och vasaorden. Brun bakgrund. 
Oval miniatyr på elfenben, 60 X 51 mm., i oval 
ciselerad guldbronsintattning fäst i svart fyrkantig träram 
under kunglig krona. På infattningens baksida står: Karl 
; XIU målad af L. Spargren. — Af Lorentz Svensson 

I . • Sparrgren. 



>' Vie.}{ 



Karl XIV Johan. Född 1763, konung i Sverige 1S18, död 1S44. 

2S. Medelålders man, bröstbild fas åt vänster, med bruna ögon, 
mörkbrunt knoUrigt hår, små polisonger. Fadermördare, svart 
lindad halsduk, blå uniformsrock med uppstående framtill 
snedskuren krage, en rad förgyllda knappar, knäppt, guld- 
epoletter med fransar. Serafimerordens band, om halsen Karl 
XIII:s orden, jxi bröstet serafnnerkraschan med svärd, sviirds- 
orden och nordstjärneorden. Bakgrund himmel. 

Oval miiuatyr i)å elfenben, 67 X 5S mm., i drifvcn 
bronsram fäst i fyrkantig träram klädd med svart sammet. 
På baksidan på nummerlapp: Sjjarrgren Carl XIV. 
— Af Lorentz Svensson Sparrgren. Inköpt på E. A. Bo- 
mans auktion 18SS, nro 61. 

Kristina. Fgdd 1626, drottning i Sverige 1632, nedlade kronan 
1654, död 1689. 

29. Ung, bröstbild fas, huf\udet at höger, kroppen at vänster, 
med bla ögon, Ijusbruut benadt hår i lockar öfver öronen. 
Blä kliinning med rundad urringning, blått draperi öfver h. 

; axeln. Bakgrund blå med rödt draperi. 

' Rund miniatyr, akvarell, 18 mm. i diameter, i metall- 

\ : kapsel med bortbruten ögla. Fasettslipadt glas. — Af 

Pierre Signac. InköiU på Hamiuerska auktionen 1S93, 
\ n:o 343. 

30. Medelålders, heltlgur stående at vänster hufvudet fas, kroppen 
prolil, spiran i högra handen, vänstra handen vid bröstet. Bla 
ögon, Ijusbrunt hår med bena och t^•ärl)ena i lockar pä axlar 
och rygg, uppsatt i nacken. Ilvit sidenklänning med djup 

1 spetsig urringning, mycket vida ärmar, släp. DärötVer bla 

kronströdd sammetsmantel med bräm och krage af hermelin, 

urringad i halsen och hopfäst i bröstet med smycke, Fram- 

i för henne bord med röd guldfransad duk, hvarpå krona och 

svärd. Bakgrund l)run vägg, i hörn öfver bordet rödt guld- 

' fransadt draperi, bakom drottningen kolonn. Rutadt stengolf. 

Fyrkantig miniatyr, gouache på pergament, 123 X 95 

mm., i förgylld skulpterad träram frän omkring 1700. 

i-' • Pa baksidan påfäst papper med stil från 1800-talets 

• början: Drottning Christina, då hon pa Upsala 

slott d. 9 Junii I 6 5 4 nedlägger regeringen. Senare 

; tlitskrifvet Aied blånenna: Sitinac. 

Lenngren, Ajnia Maria, född Malmstedt. Född 1755, gift 17S0 
\ med kanslisten sedan kommerserådet Karl Peter Fenngren, 

död 1S17, Skakiinna. 

31. Medelålders, bröstbild proiil åt höger, med bla ögon, morkc 
askbrunt hår i lockar ombundet med blätt band, smålockar 
i nacken, röd schal. Blå bakgrund. 



10 



Akvarell, oval (lagyta, 9 X 7'/. rm. Vi baksidan 
silkesbrodcri: landskap med sittande kvinna. 

Linné, Ka?-/ von. l"ödd 1707, professor i Ui)psal.i 1740, död 1778. 
»Botanisternas förste.» 

32. Medelålders man, bröstbild fas, hufvudet ät höger, kroppen at 
vänster, med magert ansikte, bruna ögon, bruna ögonbryn, 
hvit uppkammad peruk i lockar öfver öronen, svart nackrosett 
med bandet om halsen. Hvit lindad halsduk, spetskrås, pärl- 
blå väst med malvafärgade broderier, klädda knappar, knäppt 
nedtill. Malvafärgad sammetsrock utan krage med klädda 
knappar, oknäppt. Svart trekantig hatt under vänstra arrnen. 
Bakgrund himmel. 

Pastell, 66 X 52 cm:s dagyta, i rikt skulijterad ram 
med monogrammet C. L. och blomrankor. — Af Gustaf 
Lundberg, utmärkt vackert porträtt. Gustaf Lundberg 
målade enligt uppgift i bref från Linné 1753 dennes 
porträtt. Det här beskrifna porträttet som har kvar sin 
af blommor rikt smyckade originah-am med monogram- 
met C. L. och en däri inilätad kvist, har tillhört en dam, 
till hvilken det enligt hennes uppgit't kommit frun skikten 
Abrrtin, af hvilken en gren härstammar från Linné. Det 
inköptes från henne af byggmästaren K. A. ]^oman, på 
hvars auktion iSSS (nU) 15) det förvärfvades till Wijkska 
samlingen. l'rofessor T. Tullberg har i sitt arbete Linné- 
porträtt (Sthlm 1907 s. 32 ff.) framställt tvifvel om att 
detta porträtt verkligen föreställer Linné, säkerligen med 
orätt. Så väl traditionen som monogrammet talar därför, 
i dräkt och peruk finnes intet som talar däremot livad 
likheten med andra porträtt beträflar är ju uppfattningen 
häraf subjektif. De bruna ögonen äro hkväl ej så van- 
liga på svenska porträtt och bortser man från Lundbergs 
idealisering kan man ej förneka likheten exempeUis med 
den professor Tullberg tillhöriga N. Lafrensen d. ä. till- 
skrifna gouachen. — - Pl. 

Lovisa Ulrika. Prinsessa af Preussen. Född 1720, förmäld med 
svenske tronföljaren Adolf P^redrik 1744, drottning i Sverige 
1 75 1, änka J771, död 1782. 

3-,. Medelålders, bröstbild tas, hufvudet åt höger, kroppfcn åt vänster, 
od stora lilå ögon, bruna ögonbryn, hvitpudradt uppkammadt 



me 



hår med juvelliesatt gulddiadem och pärlsnöre, lockar pa 
axlarna. Pärlblå klänning, djup rundad uningning besatt med 
bred hvit spets, spetsärmar, lifvet frauitill besatt med juveler. 
I bröstet stort juvelsmycke, vid hvilket är fäst den blå, kron- 
strödda hermelinsfodrade sammetsmanteln, som går ötver 
vänstra armen och ryggen, IJakgrund himmel. 



•rrrii J 



/o I 



^i .1: j\ ^ 




Arkiater Cari. I.inn/TiUS 
1707--177S 

Pastill af O. 1. II ml berg. 



1 




Målaren Martin Mhvti^ns d. y. 
1695-1770 

Oljem.Unint; siijnLiad al L. v. UreJa. 




.öjtnnnteii ocli briikspiitroncii Johan Niklas NoRnFMi-ir 

1759^1825 4 

Miniatyr signerad af J. A. Qillber;,' I79ti. 



II 

Oval miniatyr, gouache på elfenben, 58 X 49 mm., 
uppfäst på. ram jäinte man och son. Se Adolf l''reilrik, 

— Af Nicolas Lafrensen d. ii. 

Meytens, Mariin d. y. Född 1695, porträttmålare, österrikisk hof- 
niålare 1726, direktör för konstakademien i Wien 1759, död 
1770. 

34. Ung man, bröstbild åt höger, hufvudet fas, kroppen profil, 
med l.)la ögon, askblondt här benadt i midten, nedkammadt 
i lockar på ryggen. Hvit lindad halsduk med nedhängande 
spetsändar, rödl draperi med giilbrokadfoder pä vänstra axeln. 
Mörk bakgrund. 

Olja på duk, 77 X 64 cm., signerad på baksidan: 
L. v. Breda f. — Af Lukas von Breda. Inköi)t pä 
Hammerska auktionen 1893, n:o 214. Själfjiot trätt af 
Meytens finnes i Konstakademiens samling, Wiens museum 
och Uffizierna i Florens. — IM. 

Nordenfelt, Johan Niklas. Född 1759, löjnant vid Jämtlands 
regemente 1781, afsked 1803, brLd<spatron, död 1825. 

35. Medelålders man, brösllnltl fas åt vänster, med blå ögon, ljusa 
ögonl)ryn, hvit sliUt uppkammad peruk, kanonlock vid iirat, 
svart nackrosett. Mvit lindad halsduk, veckadt krås, gul brun- 
randig väst med kUuUla knapjtar, (.le t\ä of\ersta oknäppla, 
svart rock, upjitill sned-kuren, svart ned vikt sammetskraLje, 
utan slag, klädda knapi>ar. de tvä öfversta oknäppta, puder 
på kragen. Bakgrund himmel. Signerad: Gillberg f. 1796. 

Oval miniatyr pä elfenben, 73 X 62 mm., guldkajisel. 

— Af Jakob Axel (lillberg. Pendant till .Anna Wil- 
helmina Posses porträtt, har varit (.lubbelminialyr. Original- 
etui. — PI. 

Oxenstierna, A.wl. X^ö^^}^ 1583, rikskansler 1612, död 1654. 

2^(d. Gammal man, bröstbild fas åt vänster, nu-d blå ögon, hvitt 
hår i vågor i nacken, kullrig s\ art kalott, hvita mustascher, 
brcdt hvitt hakskägg. Hut nedliggande krage, svart fasoi^erad 
rock knaj^pt med s\arta knappar, svart ka[>[ia. ^lörkbrun 
bakgrund. 

Olja på oval duk, 66 X 55 cm. På baksidan står: 
Grefve Axel Oxenstierna Svea Rikes Canceler 
och General Directör af Pr otestan sk a [!] B un ti e 
i Ty si and. — Gammal kopia efter David Beck. Har 
förut tillhört kustchefen friherre Erik Gustaf Oxensiierna. 

Oxenstierna, Kristina Mai^daLiia. Född 1689, död 1777. 

37. Ung dam, bröstbild fas, hufvudet åt höger, kroppen åt vänster, 
med mörkblå ögon, ljusa ögonbryn, hvit])udra(lt i midten 






■ih-.b-*viV) 



■■',:■(% 



■;'... O 



12 

benadt i lockar uiipknniniadt hår. Ciul brokadkliinning, lifvet 
med djup rundad urringning franuill uppskutet, i urringningen 
batistkrås, bhifodradt, axcislt;?iffrna lasiadc vid framstyckct 
nied |)ärlsiiiycke, halfärniarna lösa frän lifvet och fastade vid 
axlarna med jiärlagraff, nedtill vida och skurna i llikar, linne- 
engageanter. Ofver rygg och \;insti-a a.xehi rödt draperi 
med i);irlblatt foder, i bröstet juvelsmycke med tre ])ärlkläp])ar. 
Ijlågrä bakgrund. 

()lja j);! duk, Si X 64 cm. Pa baksidan namn ocli 
årtal, öfverstrukna — antagiiuen är öfverstrykningen gjord 
\id första försäljningen. — Med modern stil: ])a\iti K ra ff t. 
• — Inköpt på 1 lammers auktion iScjj, n:o 220, och upp- 
gifves dar vara af 1). v. Kraflt. 'rorcic biittre kunna till- 
skrifvas J. Slarbus. 

Pauli, /•'., grosshandlare i Stockholm. 

38. Något äldre, bröstbild fas till höger, med blå ögon, bruna 
ögonbryn hvit i vågor uppkaivmiad i^cruk, kanonlock \id örat. 
Stor svart nackrosett, hvit lindad halsduk, \eckadt krås, gul 
rödrandig urringad väst med slag, brun rock med ncdvikt 
krage och stora .slag, klätlda knajipar, knä[)[it. Bakgrund 
himmel. Signerad: (liUberg f. i7ij7. 

Oval minial\r. ^ 77 X 62 cui. i originaletui. — Af 
Jacob Axel (tillberg. 

Piper, Axe/ Adolf. Född 1778, löjtnant vid låtta lifdraoonerna 

1800, ryttniåstarc i arnicn 1801, kammarherre, död 1827. 

3g. Medelålders man, bröstbild fas åt vitnster, med bruna ögon. 

brunt lockigt framkatnmadt hår, ]>olisonger. k^rdermördare, 

hvit lindad halsduk i rosett, hvitt \eckadt krås, h\ it under\äst 

med uppslående krage, likadan mörkblå öfverväst, svart rock 

med i nacken hög nedböjd krage, slag. r.lagra bakgrund. 

Fyrkantig miniatyr med afskurna hörn på elfenben, 

55 X 47 mm., i förgylld metallkapsel med hängc'gla, 

baksidan med glas, hvarundcr bkitt siden. -— Det ;ir ej 

fullt siikert, om jjorträttet föreställer den uppgit"ne ]>er- 

sonen. 



Posse af Säby, Anna ]Villu-liiuiia. b\)dd 1779, gift 1 795 med 
bruksj^atroii Johan Niclas Nordenfclt, anka 1825, död 1858. 
40. Medelålders dam, br^istbild fas at \änster, med blä ögon, brunt 
graptidradt hår deladi i midtcti och kammadt i lockar på 
axlarna. Ciul kapotthatt med blått band i rosett framtill och 
i nacken, fodrad med hvitt kras. rärihalsband, hvit empire- 
kläiining med djup s|)etsig urringning hvari linnet, Init rosett 
i bröstet, bkitt band under bröstet. Itruii schal med bård af 
röda ränder öfver axlarna. ISakgnmd himmel. Signerad 
Cl i 1 1 b e r g I', i 7 9 6 . 




Friherrinnan Anna Wilhelmina NoRnENFELT 
född Possi- 
1779— 185S 

AMniatvr signerad af J. A. Oillber« 1796. 




stallmästaren Georg Wilhelm Roth 

Pastell af G. Lundberg. 



Cederquists Grät. A. -B . Stnim. 



.^ 



.•fn 



•N'i 




1 -- i. 



Grefve Fredf^ik Sparre 

sedermera rikskansler 

1731 — 1803 

Oljemålning af A. Roslin. 



Oval miniatyr ]»a elfenben, 75 x 60 min., i gukl- 
kapsel. — Af Jacob Axel Gillberg. Har tillsammans 
med mannens purträtt varit en dubbelminiatvr. — IM. 

Prytz, Hilda Virginia, Född 18 10, gift 1S32 med koinmcrse- 
rädet Olof Wijk d. ä., anka 1856, död 1S90. 

41. Medelålders dam, byst 1 fas, benadt hår i k)ckar öfver öronen, 
lock pä vänstra axeln, djupt urringad empiredräkt, draperi. 

Marmorbyst pa rund plint, 67 cm. hög. signerad 
P. iMolin Rom 1853. — Af Johan Peter iMolin. Pen- 
dant till mannens byst. 

Roth, Georg Wilhelm. Hofstallmästare. 

42. Medelålders man, bröstbild fas till vänster, med blå ögon, 
bruna ögonbryn, hvit i \ägor uppkammad peruk i lockar öfver 
öronen, svart nackrosett métl ändarna om halsen. Hvit lindad 
halsduk, harnesk, bkx sammetsrock med brunt pälsfoder, utan 
krage, metl klädda knappar, oknäppt. Bakgrund himmel. 

Pastell, 64 X 51 cm:s dag\ta. På baksiilans täck- 
skifva siär med bläck: Portrait de George Guillaume 
Roth F>cuyer du Roy. Peint i)ar son ami M:r 
Pundberg 1750. — På en Ctir. Ilammers etikettlaiii^: 
Pundberg G. f. 1700 ^j" 1786. Porträtt af Georg 
Wilhelm Roth, Hofstallmästare. — Af Gustaf Lunil- 
berg, utmärkt vackert jjorträtt. Inköjit på Ilammers auk- 
tion 1S93, n:o 233. — Pl. 

Sparre, Fredrik. Grefve. Född 173 1, hofkansler 1773, riksråd 
1 78 1 — 1789, guvernör för kronprinsen 1781 — 17S7, rikskansler 
1792 — 1797, död 1803. :.RiskansIcren.i' 

43. Ung man, midjebild sittande fas, hufvudet åt vänster, kroppen 
åt höger, stöder båda armarna mot ett skrifbord, håller gås- 
penna i högra handen, som hvilar mot t.-n bok. Bruna ögon, 
bruna ögonbrun, hvit up|)Struken peruk i lockar ötver öronen, 
svarta nackbandet om halsen. Hvit lindacl halsduk, spetskrås, 
spetsmanschetter, röd sammetsdriikt med klädda knappar, \'ästen 
oknäppt, rocken utan krage, oknäppt meil stora upijknäppta 
ärnislag. Moidet har blå duk, därpå papper och bok, bakom 
skrit"bordct jordglob, förgylld bri>kadklädd fåtölj, bokhylla 
bakom grönt draperi. 4 

Olja på duk, 100 X 80 cm. — Af .Alexander Roslin. 
Utmärkt porträtt, synnerligen dräkten och accessoirerna 
yi)perligt målade. — Pl. 

Swedenborg, Eiiiauuel. Védå. 1688, assessor i Bergskollegium 
17 16, afsked 1747, död 1772. Naturvetenskapsman, mystiker. 

2—I0OJ49 Pasoithistorisk Tidskrift nyrj. Bilaga. 



:ri 



■■A/,. ..i 



•'A .■•^h 






■} ,1 .r.-v>w 



H 

44. Medelålders nian, brö.stliild fas at höger, med gråbruna ögon, 
livit uj)pstruken peruk i tre lockrader öfver örat, hvit lindad 
halsduk, spetskrås. Mörkt gråbla dräkt ined mörka knappar, 
rocken utan kr;ige, nedtill oknappt. Nedfallet puder \å 
axlarna. Mörk gråbrun bakgrund. 

Olja pä duk, 76 X 63 cm. l'a baksidan står: Ema- 
nuel Swedenborg born 1688 d. 1772. — Kopia af 
Carl Fredrik v. Inreda (Sander n:r) 34) möjligrn efter 
original af Joshua Reynolds. — Bretla kom först till 
England 1787, och kan s;iledes ej haf\a målat porträttet 
efter naturen. I Upsala universitets .samlingar finnes 
samma porträtt, och en inskrift pä baksidan anger det 
som en kopia efter Joshua Reynolds (Sjöberg: Svenska 
Porträtt I s. 74); du omständigheten, att Breda var lär- 
junge af Reynolds kan ju i nägon män bekräfta denna 
uppgift. Porträttet inköptes pä Mammers auktion i Kuln 
1893 (n:o 256). — .En förteckning öfvcr Swedenborgs- 
■ porträtt upprättad af .Mfred El. Stroh finnes i J. V. Hult- 
krantz: The mortal reniain-; of Swedenborg. Upsala 1910. 
s. 92. 

Törnflycht, Kristina Jfcirj^t/rfta Ai/o^/ista. Vöåå 1714, gift 1735 
med löjtnanten sedan generalmajoren och öfverstäthållarcii 
Axel Wrede-Sparre, änka 1772, diid 1780. 

45. Meiletälders dam, midjebild sittande fas ät vänster, framför 
toalettspegel, haller i v. handen solfjäilern, med daw högra haller 
hon fram sitt parlörhänge. Gräblä ögon, brunt här, hvit spets- 
kantad hufva, svart kappa med ka])usi:hong öfver hufvudet, 
halfiirniar metl engageanter, piirlband om armarna. Sitter i 
rödklädd stol vid toalettbord liu kt med hvit duk. därpä står 
spegrl j:imie t\ä damkor, ljusstake, ask och s\art band me(l 
smycke. IJrun och grönblå bakgrund. 

Eyrkantig miniatyr pa cllenben, 90 X 74 mm., i for- 
g)l!d skulpterad träram. Pa baksidan med Chr. Eichorns 
stil: Kristina Margar. .\ugusia Törnfiycht E. i 7 i 4, 
ö- ^735 nied sed. gen. -majoren och öfserstät- 
hällaren gr. Axel \\'reile-S [larre j 1780 änka. 
'' Ätten utslocknade me il henne. Olof A renius ])in\. 

(Enila mig bekanta at] varell miniatyr jiä elfenben 
af denne mästare.) Ranrcn skuren hos Nerpin 
el ter antikt monster. Kont^tinilustr iutst. 1876.77. 
-— Af 0](M" Arenius — Pl. 

Ulrika Eleonora d. ä. Prinsessa af Danmark. P^ödd 1656, gift 
1680 med konung Karl XI, död 1693. 

46. Medelålders, bröstbild fas, hiifvudet at höger, krojjpen ät vänster, 
med blägröna ögon. brunt har i lockar kring pannan och i)ä 




Grefvinnan Kristina Maroariita Augusta Wredf.-Sparre 

född TÖRNFLVCHT 

1714 — 1780 

Miniatyr af O. Arenius. 




■>-?.'--^i 



1^1» '■ 



Kommerserådet Ol.oi- WuK n. A. 
1786—1856 

Teckning signerad af P. Hallman 185-1. 



15 

vänstra axeln, juvelsmycke ö{\cv jjannan, parunformig piirla 
i örat. Röd klänning med tljup rund urringning, hvari spets, 
besatt med juvelkedja med tre klappar af päronformiga pärlor 
i bröstet. Blä hermelinsfodrad sammetsmantel hopfäst med 
juvelsmycke öfver högra axeln. Grågrön bakgrund. 

Oval miniatyr ])ä spelkort, 54 X 48 mm., i ftirgylld 
drifven kopparinfattning. Pä baksidan pä tvä nummer- 
lappar (moderna): Utterhi elm 1662— 17 17. — Ulrika 
Eleonora d. ä. — Af Erik Utterhielm. Inköpt på Ham- 
mers auktion 1S93, n:o 348. 

"Wijk, Eleonora {Eila). Född 1880, gift 1901 ined godsägaren 
greve Eugcne von Rosen. 

47. Ung flicka, bröstbild fas åt \änster med blå ögon, gult här 
slätkammadt och klippt i rak lugg, i viigor på axlarna. Hvit 
klänning, djup rund urringning med uppstående spets, korta 
puffarmar med trädt rödt band och spets nedtill hvitt spets- 

. . kantadt, förkläde med bröstla])p, upptill med trädt rödt band. 
Mörkgrön bakgrund. .Signerad Am. Idndegren 1S85. 

Olja på duk, 52 X 44 cm. — Af Amalia Lindegren. 

Wijk, Olof d. a. Född 1786, affärsnKin i Göteborg, kommer- 
seråds titel 1820, död 1856. Kommunalman, politiker. 

48. Något äldre man, nuMjcbild fas, luif\-udet ät vänster, stöder 
högra armen mot stolsrygg. iMörkt något gråsi)rängt öf\er 
hjässan tuimt vågigt framkannnadt hår, polisonger. Fader- 
mördare, hög hvit lindad halsduk i rosett, urringail brun siden- 
väst, oknäppt svart rock. Karl Xllks orden om halsen, vasa- 
or<lens band öf\er Nästen, på bröstet vasaordens kraschan och 
nordstjärnan. Interiör, till vänster jordglob. Signerad 1'. 
Krafft 183Q. 

Olja i)å duk, 84 x 7 1 cm. — Af Per KratTt d. y. 

49. Något äldre man, byst i fas, håret framkannnadt öfver öronen, 
korta polisonger, bar hals, draperi. 

Marmorbyst på rund plint, 70 cm. hög, signerad: 
P. Molin Rom 1853. — Af Johan Peter Molin. 

50. Äldre man, midjebild fas ät vänster, med knollrigt har, under- 
rakade i)olisongcr. Fadermördare, lindad Init halsduk, hvitt 
skjord)röst, svart väst med djup urringning, svart rock metl 
nedliggande krage, slagflik och slag, två rader klädda knappar. 
Karl XIII:s orden om halsen, vasaordens band öfver västen, 
vasaordens kraschan och Karl Xlllis klädeskors pa bröstet, 
nordstjärnan ]x\ slaget. — Signerad: P. Hallman 1854. 

Teckning med isatt kinesiskt Initt, 31 X 24 cm:s 
dagyta. — .\f Philipjius Hallman — Pl. 



.)!fiW. 



..•^wtV 



i6 

Wijk, Olof d. y. Född 1S33, affärsman i Göteborg, kommunal- 
man, politiker, talman i riksdagens andra kammare 1S80— 1890, 
död 1901. 

51. Äldre man, bröstbild sittande fas åt vänster, med blå ögon, 
; glasögon, kal hjässa, ljust u])pkannnadt hår, grå polisonger. 

Uppstående hvit krage, hvit halsduksrosett, stärkt hviit skjort- 
bröst med två ])ärlenu)knappar, svart frackväst, svart frack. 
Vasaordens band öfver västen. Mörk stolsrygg bakom honom. 
Grå bakgrund. Signerad: Kmil Österman. 

Olja på duk, 73 X 60 cm. — Af Emil Österman, 
re])lik målad efier Olof AVijks i\d(\, af jjorträtt i Litfor- 
säkringsaktiebolaget Svea, Göteborg. — Ett annat porträtt 
af Olof Wijk mäladt af E. Pcrséus 18S4 i riksdagshuset. 

• 52. Något äldre man, byst, hufvudet at höger, håret benadc })å 
vänster sitla, tunnt of\er hjnssan, poli^onger. Uppstående 
, h\it krage, kravait med kråsnal, reilingot. 

Marmorbyst på fyrkantig plint, 74 cm. hög. Erampå 
plinten i monogram 6. W. — Af Per Hasseiberg. 

53. Äldre man, helfigur stående med hufvudet åt höger, händerna 
]iå ryggen. Uppstruket har, kal hjässa, polisonger. Uppstå- 
ende h\it krage, kvavatt med kråsnal, bonjour. 

Ikonsstatyi-tt pä fyrkantig fotplatta, 40 cm. hög, sig- 
nerad: P. Hasseiberg i S (j 1 . — Pl. 

Herre från omkring 1700. 

54. Medelålders man, bröstbild fas åt vänster, med blå ögon, hvit 
delad allongeperuk i lockar på ryggen, hvit lindad halsduk i 
knut med nedhängande ändar, blå guUlkantad rock, rödt 
draperi öfver högra axeln med guldl)roderad bård. Rödbrun 
bakgrund. 

Oval miniatyr, 30 X .25 mm., i förgylld ka]isel, bak- 
sidan gra\-crad, med t\å l>yglar, hängcigla, fasetteradt glas. 

Krigare från omkring 1710. 

55. Medelålders man, bröstbild fas, hufvudet åt höger, kroppen 
ät vänster, med blå ögon, små uppvridna svarta mustascher, 
hög h\it allongeperuk nedfallande på ryggen. Svart lindad 
halsduk, harnesk, blå rock med nedliggande krage, kantade 
nied guldgalon, galon utanför knappar och knapphål, på axeln 
och kring ärmhålet, torgyllda knappar, oknäppt,» rödl foder. 
Brun bakgrund. 

Oval miniatyr, 37 X31 mm., i förgylld metall- 
kapsel med hängogla. 

Herre från 1720-talet. 

56. Något äldre man, brösd)ild fas ät \änster, med blå ögon, 
mörka ögonbryn, Imgt uppkannnad delad allonge|5eriik i lockar 



■•; tW 





OKÄND MAN 
Miniatyr signerad af L). Bos si 1796. 



OKÄND DAM 
Mi.iiatyr af J. E. Bolinder. 



17 

.'.i. på ryggen. Hvit lindad halsduk, veckad skjorta, blå s:inimets- 

dräkt med silfver-knappar, västen med mindre kna])|iar, oknäppt, 
rocken utan krage med större kna|)par, up[;kn;ippta ärmshig 
med silfvergalon och tofs. Mörk bakgrund. 

Oval miniatyr, gouachc ])a spelkort, 66 X 52 mm., 
i massingsinfattning med hiingögla. l'å baksidan pa 
nummerlapj): Starbus J. 1697— 1724 II. 426. — At' 
Johan Staibus. Inköpt på Ilammers auktion 1803, n:u 
426. 

Herre från 1720-talet. 

57. Medelålders man, bröstl)ild fas åt \'änster, med blå ögon, 
bruna ögonbryn, mycket små underrakade mustascher, mörk 
allongeperuk i lockar i)å axlarna. Hvit lindad halsduk med 
nedhängande spetsändar, rötl rock, rödvioictt draperi öfvcr 
högra axeln. Mörkbrun bakgrund. 

Oval miniatyr, olja på spelkort, 2S X 23 mm. På 
baksidan står med blyerts: Lundberg. Metallkapsel med 
hängögla och fasetteradt glas. — Vacker miniatyr af okänd 
målare. 

Herre från 1796. 

58. Äldre man, bröstbild fas at höger, med l>!a ögon, hvit upp- 
struken peruk, jnska med s\'art rosett, lindad hvit halsduk, 
krås, gul broderad väst med ui)pstående krage, malvafärgad 
rock med nedvikt krage och stora slag. Gråbrun bakgrund. 
Signerad D. Bossi Pinxit 1796. 

Oval miniatyr, 45 X 38 mm. — .Af Giovanni Dome- 
nico Bossi. Utmärkt vackert jiorträtt, säkerligen någon 
konstnär. — Pl. 

Dam från 1800-talets början. 

59. Ung dam, midjebild fas åt höger, med bruna ögon, askblondt 
något pudradt hår i lockar på rygg och axlar, Init empire- 
klänning, mycket djup fyrkantig rundad urringning kantad 
med spets, blått bantl under bröstet med llerfärgadt knäppe 
framtill. Blågrå bakgrund. 

Oval miniatyr, akvarell jiå elfenben, 60 X 4S mm., 
i metallkai)sel metl hängögla. — Af J. E. Bulinder. 

i 
Dam från 1807. : 

60. Något äldre dam, bröstbild profil åt höger, med blå ögon, 
mörkt i lockar framkammadt hår. Hatt af spetsar med hvitt 
sidenband i rosett framtill, därunder konvaljebukett, knuten 
med blåhvitt sidenband under hakan. Hvit klänning med 
djup spetsig urringning, hvari uppstående spets, blå schal öfver 
axlarna, pjakcrrund moln. Siirnerad Gillberg d. 1S07. 



, .• I •. 1, 1 1 



.M>V 






'•..t! tnt 



;: n('. jT rot 



i8 

Oval miniatyr, 66 X 56 rnm., i förgylld riitformig 
filigransram. — Af Jakob Axel Gillberg. Inköpt på Hain- 
niers auktion 1S93, n:o 394. 

Herre från 1809. 

61. Medelålders man, bröstbild profil at höger, med blå ögon, 
askbrunt gråpudradt framkammadt hår, lock framför örat, 

Ii nackpiska med lilen rosett. Mvit lindad halsduk, ^eckadt 

krås, hvit väst med uppstående krage, blå rock med nedlig- 

. • gande krage, slagtlik och slag, två rader förgyllda knappar, 

I .: ■■'■■ knä[)pt. l')akgrund hvit med moln. Signerad (j illberg i 809. 

Oval miniatyr pä papper, 56 X 49 mm., i guldram. 

— Af Jakob Axel G illberg. 

Herre från 1812. 

62. Medelålders man, bröstbild fas ät vänster, med blå ögon, mörk- 
brunt ofver pannan framkammadt hår, polisonger. Fader- 

•* ' mördare, hvit lindad halsduk i liten knut, hvitt skjortbröst 

med kråsnål, hvit väst med hög mipstående krage, mörkblå 

rock med i nacken hög nedliggande kraye, slagflik och slag, 

. .. två rader klädda knappar, knäpi)t. Blå bakgrund. Signerad: 

Henry i 8 i 2 . 

0\al miniatyr på elfenben, Oi x 49 nnn., i förgylld 
ciselerad omfattning i svart fyrkantig träram. — Af en 
okänd målare Henry. 

Herre från 1810-talet. 

6^. Ung man, bröstbild fas åt vänster, med bruna ögon, brunt 
i lockar öfver pannan framkammadt hår, ])olisonger. Hög 
lindad halsduk öfver hakan i liten rosett, hvitt veckadt skjort- 
bröst, blåhvit urringad väst, svart rock med i nacken hög 
nedliggande krage, slag, t\å rader klädda knap[iar, knäjii^t. 
Blå bakgrund. 

Rund miniatyr på elfenben, 70x70 mm., i förg}lld 
metallintattning. På baksidan uniler glas mörkbrun har- 
matta. — Af Johan Kail Fredrik Viertel. 

Herre från 1820-talet. 

64. Medelålders man, bröstbild fas åt vänster, med blå ögon, 
mörkt framkammatit knoUrigt hår, i)olisonger. Fadermördare, 
Init linihd halsduk i rosett, hvit väst med ui)pstående krage, 
■ utstående slag och pärlemoknappar, de l\å öf\ersta oknäpjna, 

svart rock med i nacken u[)pslående nedböjd krage, slagtlik, 
slag, två rader klädda knappar, knäppt. Blågrå bakgrund. 
Signerad till vänster: S. llotling målat 1S20. 

Oval miniatyr på elfenben, 40 X 30 mm. i blå 
sannnetsklädd ram. — Af Salomon 1 lollinti. 



- ,;■• v.v.n 



■ o 



A Ii 



r.H 



19 



Utländska porträtt. 

Alexander I af Ryssland. Född 1777, kejsare iSor, diK\ 1825. 

65. Medelålders man, bröstbild fas at vänster, med bid ögon, hvit- 
])udradt framkaniniadt här, Ijnsbruna polisonL^er. Hög svart 
lindad balsdnk, mörkgrön uniformsroek, bug nppstående fram- 
till snedskuren röd guldbroderad krage, guldaxeltriins med 
fransar, blått ordensbaml, kraschan. JJakgrund 1 iminel och 
rödviolett drai^eri. Signerad: 1). Bossi iSo . . . 

Oval miniatyr, 42 x 34 mm. i metallkapsel med 
hängögia besatt meti slipatle bergkristaller. — Af Ciio- 
vanni Donicnico IJossi. Beklagiigtvis ar sista siffran i 
årtalet olaslig. Detta skulle annars gifvit ett bidrag till 
den kringresande konsiniireiis biogr:ifi. 

Katarina I. Född 16S4, hette egentligen Marta Skavronski, gift 
1702 med ryttaren vitl Li\'landska adelsfanan Johan Kruse, till- 
fångatagen af ryssarna s. å., förmäld med tsar Peter af Ryss- 
land 1707, kejsarinna 17 iS, änka och regerande kejsarinna 1725, 
död 1727. ' 

66. Medelålilers dam, midjebild fas, hufvudet at vänster, kroppen 
åt höger, med bruna ögon, svartbrunt hår med juvelbesatt 
gulddiadem. Blågrå kliimiing, snibblif\et med djup rundad 
urringning hvari spetskrås, \iila halfiirmar med juvclkedja 
och spetsengageanler, vid veckad si\fkj(il. Andreasordens Ijlå 
band och kraschan. Rödlirun bakgrund, up[)e till höger 
gråblått draperi. 

l'A'rkantig miniatyr, 'gouache, 77 X 53 mm., i tur- 
silfrad meiallkapsel. Tå baksidan pa numnierlapp: 4 1 S 
Marderfeldt Katarina 1. — Af Chistaf MardctVlt. In- 
kö]jt på Ilammers auktion 1893, n:o 418. Pendant till 
följande. 

Peter I af Ryssland. P'ödd 1672, tsar 1682, död 1725. 

67. Medelålders, midjebild åt vänster, hufvmlet las, kroppen profd, 
sträcker fram högra armen. ]5runa ögon, mörkbrunt upp- 
kammadt hår, underrakatle mustascher. Hvit skjortlinning, 
rustning med förg\llda ränder och nitar, \ iolett guldkanladt 
foder, blått ordensband öfver högra axeln, ljusblå siilenlif- 
bindel, hermelinsfodrad mantel otvcr sänslra axeln. Pak- 
grund hinimel. 

Fyrkantig miniatyr, gouache, 76 X 52 nun., i för- 
sihrad metallkajisel. På baksiilan nunnuerhi[i]i, Inariiå 
står: Marderfeldt Peter L H. 417. — Af Gustaf Marde- 



?3 



f.-. -r .:;n 






ir i ■"» 



20 

felt. Inköpt ])ii Ilammers auklion 1893, n:o 417. Pen- 
daiit till foregäciule. 

Pius VI, Giovaiuii Aiigelo Braschi. Född 17 17, Ivardinalprcsbyter 
1773, päfve 1775, d(3d i fransk fängcnskai) 1799. 

68. Äldre man, bröstbild fas åt höger, med bla ögon, hvitt iipp- 
kamniadt har, kanonlock öfver örat, hvit kalott. Hvit npp- 
stäende ncdvikt krage, röd guldbroderad kappa med hsit 
skinnbärd. lirun bakgrund. 

Oval miniatyr jni elfenben, 32 X 26 mm., i förgylld 
ciselerad ram infattad i svart fyrkantig iriiram. På bak- 
sidan med Itlycrts: Pius VI. 

Stanislaus II August Poniatovvski. Född 1732, konung i Polen 
1764, tvingad att afsäga sig kronan 1705, död 1798. 

69. Medelålders man, bröstbild fas, huf\udet at vänster, kroppen 
åt höger, med bruna ögon, mörka ögonbryn, högt upi)kammad 
hvit något delad ])eruk, lockar vid öronen. Ilvit lindail hals- 
duk, krås, bki\iolett rock med rödviolctt ncdliggande krage, 
rödt ordensband om halsen. Grågrön bakgrund. 

Oval miniatyr, gouache på eltenbcn, 32 X 27 mm.. 

fattad i forg}'lld meiallka[)sel apterad till brosch. — På 

baksidan på nummerlapp: Stanislaus August Kon. i 

I . ■ Polen. — Gåfva af konungen till en grefve Duben 

(riksrådet Carl Vilhelm?). 



I- 1 



Konstnärsförteckning. 

Siffrorna luiiivisa till porträtlcns miinincr i fui teckningen 



Andirsicn, Anc!ir= (liir^taf. V. 17S0, d. 1S33, niini:it)Tinal;Tre. — 19. 

Arcriitis, Olof. F. 1701, d. 1760, i<orlr;iltniul:ue. — 45. 

Bick, David. F. 1621, d. 1656. IlolUinsk porträttmålare, i S\crige 16^7 — 51. — 36. 

Bolinder, Johan Erik. F. T76S, d. 180S, niiniatyrmalare, — 5g. 

Bossi, Giovanni Domenico. F. 1767, d. 1S53, italiensk miniaiyrm.alare, verk-ani i 
Sverige frän slutet af i7CXD-talet till hörjan af 1810-talet. — 2. iS. 5S. 65. 

!'('« Biwiti, Carl Fredrik. F. 1759, d. iSiS, porträttuiälare. — 44. 

lui/i Breda, Luca?. F. 1670, d. 1752, ixirtrattniälare. — 34. 

F.hr£tiitra!il, Pavid Klöker. V. 1629, d. 169S, nuilare. — 25. 

I''orssliind, Jona-:. F. 1754, d. 1809, målare, skulptör. — 15, 16. 

Gillber^;, Jakob .\xel. F. 1709, d. 1845, minialyrmiUare. — S, 35, 38, 40, Oo, 01. 

Hallman, rhilippu^. F. 1830, d. 1S56, miilare. — 50. 

Jlasselbcr^-, Karl l'eier Åkeson (l'er\ F. 1S50, d. 1S94, skulplur. — 26, 52, 53. 

Ihnry. — En emaljmalare uietl detta namn år iSi2 veiksain i Gcnf, en minatyr- 
mdlaririna med detta namn ar 17SS bosatt i Potsdam. — 62. 

llojUng, Salomon. F. 1778, d. 1S27, miniatyrmålare. — 64. 

Klini^stor, Fredrii; l'"ilip, F. 17Ö1, d. 1S32, r>f\ erstlöjtnant, miniatyrm.alare. — II. 

von Krajjt, David. F. 1655, d. 1724, porträttmålare. — 37. 

Krafft, i'er d. y. l'\ 1777, d. 1863, målare. — 48. 

La/linsen, Nicolas il. ä. F. 169S, d. 1756, miniatyrmålare. — i, 9, 11, 12, }i}^. 

Lafren<:en, Nicolas d. y. I'. 1737, d. 1807, .t;riuaclie- och miniatyrmålare, \erksam 
i Paris 1774 -91. — 11. 

Lindeglin, Amalia. F. 1S14, d. 1891, målarinna. — 47. 

Lundberg, Guilaf. F. 1695, d. 17S6, pastellmålare. — 22, 32, 42. 

Mardefelt, Gustaf F. 1664, ii. 1729, i)reussisk minister i Petersburg, mini.ityrmalare. — 
21, 66, 67. 

Molin, Johan Peter. F. 1814, d. 1S73, skulptör. — 4I, 49. 

Fasch, Lorentz d. y. F. 1733, d. 1805, porttdttinålare. — 13, 17. I 

Beiséiis, Edvard. F. 1841, d. 1840, målare. — 51. 

(Jiiaglia, Ferdinand. !•'. 1780, d. 1S25, italiensk miniat)'rniålare, verksam i Floii-ns 
oeh Paris. — 5. 

Keynclils, Joshua. V. 1723. d. 1742 en>;elsk målare. — ■ 44. 

Richler, David d. y. F. o. 1664 (enl. andra o. 1670), d. 1 74 1 , porträtt- oeli miniatyr- 
målare. — 4. 

Koslin, .\lexander. ]•'. 171S, lI. 1793 porträttmålare verksam i Paris. — 43. 
4 — I0O319. FersonJiisloiisk Fidskri/l igij. Bilaga. 



v\\', 



22 



Si^^MC, 1-icrrc. F. o. 1625, ,!. ,0S^, frank nnnialy- o,:h c-in.lin.ahue verk.:..., i 

Slockliolin. — 2Q, 30. 
.S/,-/r/-7-<7,, l.orc-nu Svcn.un. K. 1703, ,i. uSaS, ...inialynnalr^ic. -- 27, 2S. 
.Sy^r;-^'/^^, Jacn. K. 1679. '1- i?-!. poflrälh.iaJarc. ---- 37, 50. 

Utlcrhidm, Erik. K ,662, ,1. 1 7'7, 1<="nniarlKnv, lumiatyr- ocl, .-..Kujn.al.m- - ,6 
/V;/./, Juha., Karl Fr,.,lrik. V. 1772, .1. ,S34, ,1 .n-k >„i„iau r,.,alarc, verk-n.n , 

Sverige iSoo— 1S19. — 25, (>■},. 
Öntbcck, l.conar.l. J'. 1730, d. 17S9, ii.inialyrii.alair. - ,4. 
Östt-rman, Karl Kmil. V. 1S7U, p-irtraluiiälnu-. --51. 



PERSONHISTORISK 
TIDSKRIFT 

SEXTONDE ÅRGÅNGEN 

'1914 

■ l"l(;il'\'KN AF 

• PF.RSONIIISTOKISKA SAMFUNDirr 

CIAO.M 

CARL iMÄGNUS STENBOCK 



STOCKHOLM T915 

KU.NGI.. IKV.CTUVCKI Kil r. 1'. A. NOKSTF.nT Å: .S>")\"I T. 
'4I37S 



H ^ q 



INNEHALL 



M.I. 

Svcrij^cs iiliM.i kii-Li.a kdiuiii-al uilhI. M .Wi.'. />V, cw,/// i. 

I )e ri^Jla iiuiiiiniiKi i \'ail-;h'iui. Al /u /■ >/ i/V/.V 12. 

Vlw cniise célMuc i ( )reljni 1S36. Af Gintaf l--,iehia<n iS. 

Till liely-iiiiiL; :if \ .\\\i llicrtn^ |iuliUsk:i ri^^kaciiiiiiL;. Af t'. \l' ies:'l:^i\ii ... 25. 

t )in l)()i jcrlii;;i ^liikl vai-t-iis f.nukc.insl i Svni-i- .\f uiilaf E!^i;,/i.i/i'i/i.i . . yi. 

Katarina I »aniulfdoltcv Uch-aiim. Af Os,\ir .\'\\>u.'J,-r \ti. 

SkikU'11 Ca-^-cl-; aidn' slaiiUalla. Af //. Sr.iirsUai (1. 

AlU'11 lliiwiu- i l'"rul)(il i Af.;a. Af (/. 7'. A\u/öi!\: I7. 

AlltfckiiinL;ar anuacnilr ■kaklciria ( )riifrli Af A',:i' Å':fr/j I .fijoii hii fviid . . 51. 

Till -kaldcn J. \l. 1 .aniu-i -licriia-: |ji.i;^rah. Af (/'. I'. K'arll<:i ■:; \.\. 

Vak. Incf fr.iii haiiit'1 Tila; lill kaii l'.cMiliar.l W adsluini. McM. af j' . JL . y, . 

Vx fil piivai airo^iaf^aiiiliiii;. MimIiI. .iI /■.:■,/ /■'.', w) Oii. 

Sverii^^c^ Kik--va|K-!i. Af .V. ./ 0,^ 

Till l.ivfvaxlin-cn iiK-llan Ca^Iaf AiLMf .hIi i:i,|.a Urali.-. .\l C. M. SU/ik':': 104. 

Tva (lii-iaf lll-|.<iitrat; ulanfiir S\t.-n-c 1 r:'-.M-l ock Wa-a. Al SiMm Sln>iu!(.\'ii 1 16. 

■|'M.'nnc (.'iiialiporir.itl.. nt,l'Ta< rirciiiuT. .\l A'. S!c:;!'tik iiQ. 

Kakclu>.;ii>iuakar(> och' urmakare i S\oiiL;c cirka 1700 lill l.S.jli. At/.Y/.v/ /\\ih';.!e: \21 

Klias I :vj,riluani f- -^'^ -I- ^ ' n"- 

Slockholin- ofvcr^tatliallarr, .\\ Ä'. v. D. Ji>. ( ircfvc A.xcl Wicdc Si^arie . lö;,. 

Ktt brcf Iran |. T. >crc'el till J. N. liy-lroin. Mc<id. af (7. (/ idS. 

Hidiai; lill svcn-k rcLicnl-ikuiio-rah. I. '\'\:\ K ri-iiiia por' lalt i liraiinsclnv'.';^;. 

.\f Si A /fr: Slri'mi'i'iii 170. 

Williaui ('haliucr-" portraii. Af //. /-''('ifirr^ 175. 

NiK Sicd)ci;4. In nicinoiiain. .Af ( '. M. S 177. 

i".u-laf Norlander "j-. \\ 1 '. /./>• 170. 

( )tio r.crostnhn T. Af (7. / iSo. 

1'crionliislin i^ka Saiiifaiidcl ')>|. 

IVTSoillustorisk JillcraUir "v '■^-1- 

Xuli-cv. frav."r och <var SS, 15S, ].|i). 



AV/,;,;-,, 
Skrifter iitglfna af Personhistoriska Sanifiindet S. 



Cirefxe Kcinbold vem Ko-fn> luirtriin^ainlin'. 



Illustrationer 



Puriiäit af Gustaf 111 i <'a -cl. Wa-a i-ich (jnp-liolni. \'idarc' iuiniat\ iporliiiu 
n\ r.i-nL;t ( )\fn<lieina och Mr.^dalcna .'^iciiluick. pa-icll af A\rl Wrcdc Spano, 



II'! 



i -r.xj. 



,i.! 



cii ilnillnin^ K ri^liii:ih\ ^t .uli cii iiuilräll i ulia iif luinn'. -nini piui i'iit :tl M:ni:i 
A\lii-ir;i KoiiiL^siiKUT.k. 

I 1 1 list r;it i<iiu"r i Icxteii: 2 i.uili.ill :il W. ( haliin-i'^ siil. 176, cl:irlill i-ti 
koiistnäissi^natiir sid. 175. l'ni Iriii iLiniiip till >Vu c.ui-^c lélMire i (irclim lS36> 
sill. 23, jjiislryck af dt Gustaf .\iliills-liirf till ilhl-a r.rabe nch ett hcmn."; Iin-t till 
komiiiLjfii, sid. lo.S, 2 luldrr t-fici ku])[)nrs|ick liinandc lill Kiinii^sniarikemns 
historia sid. iSS ikIi I()5. 

1 hilaj^an: PoririiU al" Gu-laf III, Kri~tiiia Kalaiina De la (iardic, Karolina 
lieata 1 .a^ersiralilc, I'ndiik L'lrik vuii Koscii. r.i;-:t;i|' l"n.'(liik von J\(]-;tMi. (iiistat' 
J^olierl von Uosfii, Kcinliold von Ko-cn (t idoy). ('.u-taf Otto .Ktenhock. MaL,'n\is 
Sli^nhock, samt 2 ok.inda |Hirtr,i1t. 



■.i\ - -. 



■-■!,. 



Sveriges äldsta kristna konungalängd 

Af Nat. Beckman 

Såsom program för inbjudan till den profcssorsinstallation, 
hvilka ägt rum i Uppsala d. 15 ocli 16 januari 1914. har prof. 
Scluick ottentliggjort en synnerligen intressant midersökning med 
titel: Den äldsta kristna konungalangden i Sxerige. iJa af hand- 
lingen i och för sig är af största nitresse och dessutom står i 
närmaste samband med de frågor, som behandlades i min upp- 
sats »Tre konungaätter och deras jordegendomar i Sverige i tid- 
skriftens argäng 191 2. sa torde några ord om densamma vara 
på sin plats. 

Schiicks uppsats inlcdes af ett källlcritiskt parti, däri han be- 
handlar de äldre uppteckningar, som vi ha kvar. Som första 
rangs källa vill han endast erkänna en liten grupp runinskrifter, 
hvilka äro samtidiga med de behandlade personerna och upplysa 
åtskilligt rörande en relativt underordnad, eliuru ingalunda oin- 
tressant detalj. Däremot afböjer han L. Weibulls rätt öf\-erra- 
skande antagande, att den i äldre Västgötalagen införda s. k. Co- 
nungsbolkajr, som behandlar Danaholmsmötet, skulle kunna anses 
såsom afskrift af ett protokoll, fördt vid en gränsreglering i slutet 
af 900-talet. För det första är det icke sannolikt, att något sådant 
protokoll förts. För det andra hade ett sådant svårligen kunnat 
bevaras till 1200-talets slut, då vår urkund är nedskrifven. Och 
för det tredje tala till våra dagar komma gransregleringsdokument 
och referat af gränsregleringar mot antagandet af den påstådda 
stora apparaten med representanter for åtskilliga olika landskap 
inom resp. konungariken. Man plägade nöja sig med trovärdiga 
män från orten, som ägde nödig lokalkännedom. 

Vi fa då gä till källorna af andra rang, och bland des-4a upj.i- 
tager Scluick för denna tid i främsta rummet Adam af Bremen; 
att Adam hade en \-;U underrättad sagesman i konung Sven 
h^stridsson, är ju allt för väl bekant att här behöfva \-tterligare 
omtalas. I andra rummet ställer Schiick den konungalängd, som 
afslutar Her\-arar saga, och i hvilken han mot Weibull Ibrt- 



2J 1>, .^^-!•1e' 



1 - ' I 'j .' j . 



' il-o ; n 



I -'J'! 



farande vill se ett stycke, lånat l"ran A res förlorade större Islen- 
din£;abt)k. Det förefaller n\i'^ (Hvifvclaktii^t, att Schiick' liärvidhr^ 
liar riitt. Åres sagesman för den cj)isod, som utförligast be- 
handlas i nämnda konungalangd, episoden om iilotsven, är biskop 
Gizurr, om hvilken vi \-cta, att han just efter dessa händelser 
pä återfärden frän sin vigningsresa uppehöll sig i Västergötland. 
Och dä vi härtill i detta st}'cke mota lIcI eljest för isländsk litte- 
ratur främmande, rent svenska binanniet S/.-(>l/:oiiNiii;\ sa förefaller 
det rätt tydligt, att \'\ vei-k'ligen ha att gura med en t>'Ilig redu- 
görelse för svensk tradition. Blotsvens episod läter sig f. o wo'^- 
grant verifiera medelst andra källor, -h'lnoths biografi öfver Knut 
d. helige m. fl. 

Som n:r 3 bland andra rangens källor up])tager Scliiick Väst- 
götalagens konungalängd. Vid kritiken af denna accepterar han 
i det stora hela de åsikter, som framställts af närvaran'Je referent.' 
Han vill dock göra gällande, att ett parti af de s. k. västgöta- 
längderna skulle ha annat ursprung. Biskojislängden skulle \ara 
författad af en andlig, snarast ilen närmaste efterträdaren till tlen 
högt prisade biskop Bengt den gode. Xagon svårare menings- 
skiljaktighet mellan Schiick och mig finnes nog icke pä denna 
punkt. Att det i domkyrk-an funnits något slag af anteckningar 
om gängna tiders Ijiskopar, far \';il niistan anses själiklart, trots 
det samma k-yrka längre fram under medeltiden s\'nes ha riiknat 
var längd säsom sin enila k-;illa for det egna stiftets äldre historia. 
Att emellertid äfven biskopslängden 1 nuvarande sk'ick företer på- 
tagliga drag af lekmannasynpunkt, har af mig framhållits och icke 
af Schiick vederlagts. Att detta gäller behandlingen af den i 
början af i200-hundratalet lefvande Bengt II, grundaren at hierar- 
kien i Västergötland, motsäger pä intet sätt Schucks teori, ^slen 
redan vid den törste. iden godcv biskop Bengts i"e)reträdru"e, mota 
vi lekmannasynpunkter. Det gäller här frågan om beräkningen 
af en kyrklig skatt, hvilken enligt \-är fcirfattare bör kunna ut- 
göras i dåligt nuMit, efter sädant gick, da skatten pålades. 1 lär 
talar tydligen (\i:\-\ rättslärde lek-mannen. For min (.lel \agar jag 
icke ha nägon bestämd asil-ct om beskatfenheien a^ de källor 
denne användt. — För öfrigt berores frågan om konungalängdens 
förlattare ickx af åsikterna i fra.ga om biskopskiiigden. I lär äro 
Schiick och jag ense; vi se däri en ui)[)teck-ning af den väst- 
götska traditionen, sädan ilenna. sarskildt i lagl-:unuiga kretsar utbil- 



' Arkiv fur nord. filolngi 2S. 140 iT. Ur v.ir ilUisUi Lok. 



•i i>);;i-l 

I 1 .■ I I 

v, t 'j':t 



.11 



dats. Vöv senare delen af i loo-talet anser Scluick denna längd 
förtjiina stor tilltro. 

I spetsen fcir källor af tredje ordningen ställer Scliiick den 
konungalängd till 1333, som fogats till del utdrag af .Historia 
Norvegi;e.>. hvilk-et inforts i laghandskriften H 17.' Det ar denna 
konungalängd, som nämner Sigridlev, (jcli jag hade därför tidigare 
bort något närmare karakterisera den. Med Scluick är jag ense. 
att den tyckes bygga pä svenska traditioner, ehuru delvis aneh-a iin 
de i Västgötalängderna upptecknade. Sa bctrak-tades f. v. saken 
redan af Fahlbeck i Mist. Tidskrift 18S4. H 17 är en landslag 
med sörmländsk kyrkoballc. De omnänmda godsen med srumnan- 
fattningsnanmet Sigridlev synas till afse\'ard del ha legat i Söder- 
manland, och man Ivan da med en viss sammlildiet antaga, att 
vi här ha en södermanländsk variant af den s\-ensk-a traditionen. 

Näst denna längd komma längderna n:r IX och X i SRS I. 
Och sä ha vi naturligtvis isländarna och Saxo. Isländarnas si)ridda 
notiser anser Scluick böra behandlas h\'ar för sig, åtminstone blefve 
det för vidh'ftigt att i en inl:)judningsskrift utreda den isländska tradi- 
tionens pålitlighet i livad som galler den s\-enska historien. Saxo 
anser han for senare delen af i lOO-talet \ara en jämfnrelsexäs 
god, ehuru föga gifvande källa. Undras, om man ic!-:e skulle 
kunna lata bet}'get -jämförelsevis god.' gälla ett stycke längre 
tillbaka. Afven för tiden c. 1 1 56, dä Sverker dog, och äf\'en h/r 
Margareta h^-edkullas tid c. 1 1 30 bör Saxo ha kiumat erhålla ]xi- 
litliga uppgifter, helst hans där lämnade m^tiser äro af vikt h')r 
hans hufvudämne. Saxos förnämste sagesman för iioo-talet ar 
biskop i\bsalon, som föddes 1128. Xog kunde Absalon ge or- 
dentligt besk-ed om sådant som danska prinsars utländska tron- 
ansi)räk, tamiljeförmögenhetens fördehiing inom konungaätten unge- 
fär vid deima tid. att icke tala om att en del hithörande ting 
\"id Saxos tid nog förelag i skriftliga dokument, som nu förlorats. 

Härifrän gä vi till sjalf\a koiumgaliingden. Rörande Olof 
Skötkoiumg är icke sa mycket att säga ur här behandlade syn- 
punkt. Kronologiskt är Snorre här särdeles val underrättad, tro- 
ligen genom förlorade förarbeten af Are, som ju hade s^-^gesmän. 
hvilkas barndom hifallit under Olofs tid. Jag erinrar om att 
Snorres kronologi forlägger higegärds biläger till är 1019.- medati 

' Tryckt i SKS 1 som n;r II I>essuloin i >Sniåslyckeii pa fornsvenska- , 
s. 270 If. 

'-' Snorre har, som l.iekant, aldriy; årtal. Man kan emellertid l"ran hans ar 
från år fortgående berättelse ofta Lätt uträkna sådana, hviikel tiir denna tid ijjori^ 
redan af isländska annalisier på 1200-talel. 



v 



;.?! 'i\ii'.iini 









v i/l 









en sä absolut oafhäiii^ic;" källa .soni Kicfkronil-can (Xcslorsl-cronikan) 
förläg"ger hennes äUiste sons födelse lill ar 1020. 'JVolic^en ha 
isländarna rätt, att Olof afU;d 1022. Vt>r denna tid blir den in- 
tressantaste fra;_;an den om SJL^rid Storrai,la. Schlicl: anser, att 
nian mot \ ittnesbordct i tirnicn Sigridlex icke kan förneka till- 
varon af en ni)'ck(t rik Sigrid, hvars egendomar pa nägot sätt 
kommit i den danska konungaättens ägo, och han anser, att vi 
känna denna ätts historia for väl att behöf\-a antaga någon eljest 
obekant Sigrid efter Olofs tid. Under sädana förhållanden l:an 
nian icke förneka Sigrid Storrädas existens, säsom Weibull velat 
göra. Afven nödfallsutvägen att antaga dubbla namn afljoier 
Schuck, som det synes pä grund af arfvets storlek-. Sä s}-nnerligen 
djärft är väl icke heller det antagandet, att en tysk k-anik, äfven 
om han haft en god nordisk sagesman, skall kunna ha tagit 
miste om moder och st}'fmoder. Och onekligen är det s\'ärt att 
tänka sig, att en förgrundsfigur inom händelserna pä en tid, som 
upplef\-ats af Åres sagesman, skulle vara helt uppdiktad. Sigrid 
förekommer hos Are, om \i antaga, att llerwararsagans slut- 
kapitel ar hans arbete. 

Anund Jak-ob uppges i de flesta — icke alla — handskrifter 
af Snorres verk vara efterträdd af iMiiund redan ar 1035, dä 
Magnus Olofsson kom äter frän Ryssland. Med skal framhåller 
Schuck-, ;itt detta ick'e kan vara riktigt. 1 lar torele salsrare ui)p- 
gifter tinnas i de Hrenieii-1 lamburgska källorna, lui sen aflag- 
gare af dessa förlägger hans död till 1031, luilket torde vara 
ungefär riktigt. Här har Schuck emellertid ett intressant påpe- 
kande. Man har ett m\-nt, hänfordt till Sigtuna, där Knut beteck- 
nas som rex svtecoruni). Och i ett bref af 1027 betecknar sig Knut 
såsom konung öfver sen del af Sverige (Verba formalia fore- 
finnas icke hos Schuck). Som bekant beratta åtskilliga källor' 
om Knuts krig mot Olof den helige och dennes bundsförxant Anund 
af Sverige. Vid 1 lelgeä synes det ha l\-ckats de förenade att 
bringa förvirring i Knuts llotta. men de följande händelserna. 
särskildt Olofs fl\'kt landvägen till Norge, visa. att framgången 
icke var afgörande, och det niä väl kunna antagas, att Knut för 
nägon tid varit herre öf\er någon del af S\-erige, ehuru väl 
knapi)ast Sigtuna. 

Knumd skall enligt Hervararsagan (Are) ha \-arit konung 
kort tid. Det passar väl. da hans död af Adam sättes i förbui- 

' De samiuanslalLas kritiskt af v. Friesen i Nuna Sm.^laiids foinmiunejfor- 
enings : Meddelanden» 1. s. 3 ff. 



j.''"..iih 






-i. 1' 


'lii|L' 




■fK) 


;,, . ., 


f-rin 




.'.!>.J 


•.■•^V, 


;■ '-'t 


.Ml/' 


'<qr.'Å 


. i i-M w . 


) :.,.r, 


',:.. If. 






•:. ii,''. 
.■/.I'>! 



5 



delse med en hungersnöd och da denna efter utland.sl<a kalUjr 
kan förlaggas till är 1056. Vi fa en regeringstid c. 1050-1056. 
]-',fterträdaren Stenkil är enligt nyss nämnda nordiska källa >.mäg> 
till Kmund. något som knappast vederlägges af Adam, dä hans 
ord dotterson eller st\'fson-:^ väl i allmänhet tyder pa ovisshet, 
kanske missförstånd af det nord. ordet >ihigi\ som bet}'dde både 
mag, svåger och en del annat. De islandska källorna och Adam 
äro ense om att förlägga Stenkils dod till ungefär samma tid 
som slaget vid Hastings, alltså 1066 eller 1067. 

]\fter Stenkils död tyckas förhållandena i lef\'ande lif\-et ha 
bhfvit }'tterst törvirrade, och det ar rimligtvis icke bättre i käl- 
lorna. Emellertid är det här. som runstenarna btirja tala historia, 
och med deras hjälp tyckes man kunna fä någon reda beträtlande 
de tronpretendenter, som uppträdde. Vi sammanställa det hela 
i en släkttafla. En af källorna är här utom de förut nämnda ixWcn 
Yngvars saga vi(M\irla.' 






1..1 


Skutkunun^ k. 1 K.iier. u; m. 


Akc. 




]ngeL;ärd, 

^. m. 
jaroslaf. 


k 


Anund k. Enuind k. Lniund j^ 

iJolter 
g. ni. Slcnkil k. 


Ul. 


Tjla. 




Anund p. 


l-:rik p. ll.-illslen k. Inge k. 




Anm. 


i\ai;nar. Anund. Ing\ar. ll:irald. l\agnli 
vi.Vorli 

■'" 10.^1. 

: konung: p -; nn-tendeiu. - 


1.!. 


ll.ikan 
Kode k. 


Erik p 



I korthet har det tillgått sålunda. Efter Stenkil ha enligt 
Adam två E.rikar kampat om tronen. Scluici^: antar nu, att ^\^\\ 
ene varit en son till Stenkil, ([(iw andre en ättling af den frän en 
förmodad s\-ster till Olof Skotkonung härstammande >idogren, 
Som vi med hjälp af runstenarna, tack vare prof. llrauns geniala 
uppslag i Eornvännen loio och v. hViesens kritiska granskning 
daraf sammastädes, kunna uppställa. Sä namnes i källorna en 
Jläkan, i Västgötalagens längd kallad rode. Man har enli^jt en 
runsten vid Ilofgärden varit herre äfven i S\ealand. \'ästgöta- 
langdens påstående, att han lik-som Stenkil \arit frän LetVene i 
Västergötland, blir då osannolikt, och \\ ideniit'iera hiinom hellre 
med de uppsvenska runstenarnas Hakan, da \i fa i honom se en 



' Senaril utgifven af ]]. nl^on bland .'^kriftci uigifna af JSainfund lil udgi- 
vclsc af gannncl nordisk ]itli.-rauir>. 



jjT.'/.!" rn 



.(•j\ 






/.i ni V/i 



r '.M ir 



medlem af konungaätten. Hakan och JCrik skulle varit köttsliga 
bröder till Ingvar vi(Vorle, som enligt isländska annaler dött 1041. 
etr ärral, som i huhudsak bckräfias af ingxarstenarnasi' typologi.' 
Afven en Anund frän Ryssland namnes af Adam. l%alill:)cck har 
antagit, att Anund skulle varit ett annat namn pä Inge d. a. Men 
tvä namn pä samma man, häda af nordiskt ursprung, är nägot 
osannolikt: dä duhbelnamn föreligga, är vanligen det ena af krist- 
ligt ursprung. Och att någon af Jaroslafs söner kunnat reflektera 
pä Sveriges Icrona, är ju ingalunda (jt.änkbari. 

l\Ied Inges uppstigande jta tronen inträder en jämförelsevis 
vill belyst period med Blotsvens resning och besegrande. Scluick 
diskuterar här en i källorna ofta chiuai pa svärtoUcat sätt nämnd 
herre, som bunt namnet l^rik Arsäll. Han antager att denne 
Erik var identisk med nägon af de of\an nämnda två Krikarna. 
Jag skall här tillåta mig en moth}-potes. Det är verkligen fres- 
tande an erinra om, hurusom enligt Saxo under Uloi Hunger i 
Danmark (1086 — 1095) rädde svår hungersnöd. hVån Sverige veta 
vi JLi ingenting i denna väg; frän andra länder, luigland och 
Tyskland, best}'rkes Saxos uppgift. Om ilet nu i Sverige varit 
pa samma sätt, sä kan man utan risk för misstag antaga, att 
hungersnöden \allat förbittring och kommit mången Ijinn kristen 
att i det skedda se gudarnas vrede for tempelbranden i Uppsala 
c. loSo. Och att dä en motkonung till Inge slcall ha kunnat 
med framgång försöka sin l)'cka, kanske med upptag;mde af en 
legitim Eriks identitet, på sätt som senare förekom, det är heller 
icke otroligt.- Hade han nu -den turen att öfverlef\-a året 1095. da 
förhållandena blefvo hastigt och afgörande förbättrade, da hade han 
de bästa utsikter att bli populär och forvärfva det o\\:\ sedda 
binamnet. Jag gissar, att luäk Arsall på ant}-dt sätt varit en 
motkonung till Inge. Kanske \'ar det oroligheter frän hans parti, 
som gjorde, att Inge fick lida smälek, for det han sa sent tog 
upp striden med Magnus Barfot IIOO. 

' 1 Xcnia l.iticniiuia liar jaj^ sökt göra Uolit^t, att ileiina ui^pgift i annalerna 
går tillhaka till don urskritt. som y.\g förniinlal \ara lillkoinuicii pa Åres titt, c. 
1 131. I så fall kan uppyiiten ha \ar(le. Men afven i dctla fall kan den icke 
pressas på enheten, som Dlson gjort i sin upplaga af \'ngvars saga* där han står 
kvar på den förut rHtlande ståndpunkten, enligt hvilken annalerna samlats först 
c. 12S0. Om nian antar uppteckningen så sen. så blir up[)giften naturligtvis a))- 
solut värdelös. 

■ -Att dödade tronpretendenter pä detta sätt uppstodo, känna vi från Sverres 
historia: det gällde ju den s. k. Erling Stenvägg, som senare representerades af 
Torgils Tuxuskit. — l"rån senare tid känner jag traditioner om, att atlidna jjerso- 
ner faktiskt skulle lefva. ehuru de funnit för godt att förklara sig döda och laiil 
begrafva en tom kisla. Om en liberal präst i Sköfde berättades sådant allmänt 
under nun barndom. Han skulle >ha förtalat sig mot kungen på riksdagcm. 



! .;ni 

.'.■•:'. I 

.11 IV 

■ r,q 



:■ ■ !- -1 'f 



;. ,:,;;.;.:d 

■ -M1,> fl 



::;i 



,;r.yr 



7 

När Inc[c do<^, vet inL;L-u miuinislsa. .\\\\ iiii har fatt ett 
slags traditionell giltighet, men det hvilar lAoU pa en gissning. 
Detta ar ungefär öfvergick" Jiuntiand till Xorge. oeh tiian hai' 
ior detta faktum sökt en förklaring i den kraftige l;(jnungens 
förmodade död. lui säilan h)potes ma ju ha en \iss rimlighet 
for sig, men den borde aldrig utges for ett fakimn. \'i ha under 
förra hiilften af iioo-talet icke flera best}'r]<ta årtal an följande: 
kung l''ilips död 1 1 iS (Are); ;korstägetv till Smaland 1 123 (sommaren 
före det stora mörkret — förmörkelsen i augusti 1124; detta enligt 
Agrip); slaget vid L^otvik 1134 (gatula uppteckningar i Lutuis 
domk\M"ka). Alla andra arial, som mota, aro anringen dåliga eller 
undantagsvis goda antaganden. Man anser, att Inge ofverlefvat 
sin bror Hallsten. Motsatsen skulle snarast vilja framgå af, att 
brorsonen Inge d. y. ärfde hans namn. Allt nog efter Inge d. ;i. hade 
vi en tid brorsönerna som samregenter, och efter den siste Ilall- 
stenssonens tlöd inträdde nya sviira förvecklingar. 

Det ;u' här, som Saxo och \';istgötalängden bli \'ara hufvud- 
källor. luiligt dessa framträdde tva hulvudkandidaler, Magnus 
Nilsson oeh Ragnvald Knaijphöfde. iJen senare stupade \'id 
I^'ot\ik under de stridigheter, som han framkallat i Danmark". 
1 )en förre blef ihjälslagen af \'ästgötarna, tor det lian visat dem 
den sidovördnaden att infmna sig pä deras ting utan att först ha 
lämnat och begärt gisslan. Naturligast vill väl framgå, att Magnus, 
som ostridigt var Inge d. ä:s dotterson och morfadern mycket 
lik-, varit västgötarnas kandidat, omhuldad som rätt arftagare af 
den älskade västgötska d\'nastien, under hvilken enligt Västgota- 
langden vSverige alltid for viil:. l'".mellertid har Scluick en aiuian 
mening. Magnus upptages icke i \'ästgötalängden; alltså har han 
troligen icke varit Västgötarnas konung. \'idare skall han i af 
Schiick uppgifna k'ällor (l''agrskinn;i och Snorre) ha kallats s\ea- 
konung. A andra sidan veta vi bestämdt, att Inge d. ä. haft en 
son, som hette Ragnvald, och Schiick finner förvånande, att man 
icke länge sedan insett, att denne är identisk med Ragnvald 
Kna[)phöfde.' som västgötarna slogo ihjäl. 

Onekligen förefaller detta ganska öfvertygaude, men det t<orde 
icke dess mindre vara oriktigt. För det första veta de isländska 
källorna ingenting om att Magnus, Margareta Fredkullas son. varit 
sveakonung. Schiick har här läst miste, ty källorna afse Magnus 
Henriksson, Margaretas brorsdotters son, som falide Erik den 
helige 1160 och därefter kunde är 1161 bjuda ett kortwarigt skydd 
at dem, som varit anhängare at hans halfbror, den i början af 



! : 



nämnda är fallne kuni,^ In^c i Nort^e. Vidai-c ar det ju oncklij^cn 
märkligt, om västgötarna hade slagit ihjäl just den, som de själfva 
valt till konung, lifter eventuellt val diir hade han icke \arit skyldig 
ställa gisslan. Men om han, såsom man hittills allmänt antagit, 
varit vald pä annat häll, dä hade han säkerligen denna sk\'ldighet. 
Att Magnus Nilsson icke namnes i Västgötalängden, kan förefrdla 
märkligt, men det förklarar sig enkelt nog. Dä denna skrefs, 
var han icke längre den glänsande unge prinsen, af Inilken väst- 
götarna hoppades sä mycket. I lan \ar ett kanoniserat helgons 
mördare. Och dä han säkerligen aUlrig utolvat någon regerings- 
myndighet, sä torde elen lagkunnige, men för jjolitiska förvcck'- 
lingar föga intresserade författaren till var längd kunna ha ansett 
sig äga rätt att betrakta det hela som en episod utanför ]jroto- 
kollet. Det tilltalade honom mer att berätta, hur bra lagmannen 
skött sig under krisen. 

Starkast al Scluicks skäl är ju det, att \-i \eta om en son af 
Inge, som bar samma namn som Ragnvald Knapphöfde. ( )ch 
det är nog riktigt, att ingen källa bestämdt uppger, att R. \'arit 
aliiden före fadern. \in :^antydani\ att Stenkilsättens verkliga saga 
var slut, finna vi trots Schiick i V^ästgcjtalängdens ord efter Inge d. y.: 
jiTien Sverige for alltid \äl, sä länge dessa fränder regerade . 
Frågan blir i alla händelser: om Ragnvald öf\erlefvat sin fader, 
hvarför blef han da icke konung: Minderårig kan han icke gärna 
ha varit vid faderns död, t)' hans dotter, som blef änka 1134, 
hade i sitt äktenskap icke mindre än tre barn, och en morfar fick 
väl äfven vid denna tid vara allra minst c. 40 är äldre än barn- 
barnen. Var han sålunda född senast omkring 1090. sa borde hans 
anspräk ha kommit i betraktande, dä fadern dog. åtminstone om 
det antagna dödsaret för Inge är tillnärmelse\is riktigt. Återstår da 
den möjligheten, att han varit personligen impopulär. hZtt sådant an- 
tagande stänmier ju rätt bra med hvad vi erfara om Ragnvald Knapp- 
höfde. Men det stöter pä allvarsamma svårigheter, da vi komma till 
frågan om arf\'et, och i arfsbestämmelserna ha vi enligt min mening 
det bästa medlet att kritiskt pröf\a de traditionella uppgifterna. 

Om Ragnvald Ingeson öf\erlefde sin far, sa skulle* det ju bli 
han, som blef universalarf\inge. Margareta ]'>edkulla skulle <.Ia 
blott ha fatt den hemgift, som Magnus Barfot efter ett misslyckadt 
fälttåg kunnat betinga sig vid fredsuppgörelsen. Och i sä fall skulle 
det varit Ragnvalds dotter Ingrid, icke Margareta, som senare 
varit ägare till större delen af det Stenkilska arfvet. Det skulle 
i så fall varit alldeles orimligt, att Margareta till sin sons förfång 



. ' ■ 7 






■•■ '{<■,' 
•I ::u: 






■n. ■ • .,HJ:( 



afstått sturrc delen af det lilla, som tillfallit henne. Helt annor- 
lunda blir det, om vi anta<;a, att Rai^nvald dött fure fadern. JJa 
blef Maroareta arfvinge till det hela, helst om systern, såsom jai^ 
förmodat, ansetts borgerlij^t död, da hon gift sig till ett sa af- 
lagset land som R}'ssland (i Grikkum).' Men Margareta hade 
kommit till ett land, dar utvecklingLii hunnit något längre an i 
Västergötland. Hon insåg den obillighet, som hemlandets lag 
till hennes favör låtit ske. ( )ch hon fann det politiskt klol:t att 
vara billig. Sa delade hon, enligt Saxos tydliga ord, arfvet i 
tre lika delar: en till hennes egen son, en till Ingriil och en till 
Knut Lavards gemål Ingeborg.- Jag vågar sålunda tro, att den 
äldre åsikten pä denna punkt har riitt mot .Schiick. Naturligtvis 
är det i alla fall möjligt, till och med troligt, att Ragnvald Knapp- 
höfde pä något sått var bet"r}'ndad med Stenkils ätt. Det år 
mycket rimligt, att han pa mödernet härstammade frän denna, 
sa nnxket mer som han tydligen bar ett inom ätten brukligt 
släktnamn. 

Det närmaste intresset kn}'ter sig nu till frågan, hur de tvä 
sedermera tåilande ätterna voro befryndade med den utdöda ätten 
och hur de i det hela motiverade sina anspråk. Jvätt klart är 
detta med Sverker, om hvilken vi säkert veta. att han blef giit 
med Ulfhild, Inge d. y:s änka. Rörande Erik uppger ju en in- 
hemsk källa, den. sörmländska längden och efter ett åldre exemplar 
af denna en yngre hand i Registrum Upsalense. att hans drottning, 
Kristina, var dotter till Inge d. y. luiligt den isländska Kn}'t- 
lingasagan skulle Eriks drottning på ett mera inveckladt sätt varit 
l)efryndad med Stenkils ätt. Jag har därför i mm tr>rra upj)sats 
måst i slakttallan uppställa Kristina pa alternativa platser. Schuck 
stryker under den kronologiska osannolikheten af Kn)'tlingasagans 
uppgift och anser den inhemska, ehuru yngre, hår haf\a rått. Uch 
onekligen förklaras pa detta sätt nästan allt, hvad vi behofva för- 
klara för den följande tiden. .Så hår kunna vi rekonstruera för- 
loppet: Inge d. y. var gift med Ulfhild och hade (troligen med 
lienne) den minderåriga dottern Kristina.-^ Konungen atled hastigt 

• 

' Det är med tlit jag anwänder termen ibort^erligt död-, ty \'r;sl<_;ö',alagens 
bestämmelse, 'Ingens arf tager han, medan han sitter i grekerna . liar samma 
upjigift som den borgerliga dödtörklaringen i vär rätt: att icke för en person, om 
hvilken intet kunde utrönas, andras klara rätt skulle i obegränsad tid bli dem 
förhallen. 

■ Att Saxo skulle varit oriktigt underrättad pa denna punkt, är ytterst osannolikt. 

- Märk, att i det hela Stenkils ätt haft förkärlek för grekiska helgonnamn: 
Margareta. Katarina. Kristina. FiliiJ. b.varlill kommer namnet llcleija. som bars ai 
Inijc-'; drotininv. 



.-..!/ 



'(!';•'' 1 . 1 s v 



■ •,;'• /"I 



,:ti r" 



.ji 10 



i-r..'l/ 



10 

pä Vreta, där han qästat storbonden Svcrlccr. J-^n del f()r värden 
förklcnliga ryk'tcn k-omino, trolis^cn med tAillräckliL^ L;rund, i om- 
lopp. Nägot sk-äl atl med r^Iunch anta;j,'a ett kärlel-csforhallaiide 
och en komplott mellan th"onninc;en och Sverker .s\ne.s knappast 
föreligL;a. Ulfhild sökte under olyckan sk\-dd i Danmark, där ko- 
nungens kusin drottning Margareta kVedkulla Luigefär vid sanmia tid 
atlidir. Ulihild blef här den åldrige danakungens drottning och skall 
enligt llelmold ha l)last under t\'isterna mellan konungen och 
prins Magnus å ena sidan samt Knut La\ald a lIcu andra. iJä 
efter dråpet pä Knut kungens ställning blef hotad, återvände hon 
till Sverige och sökte sk}-dd hos den rike Sverk-er. Inars xäldiga 
domäner \'i delvis kunnat utpeka pä kartan och hvilken väl 
under inierreguum närmast förest^id st\-relsen i (Jslergotland. 
Hon ingick sedan iiktenskap med denne, enligr Saxo redan under 
konung Xils' lifstid (alltså före 1134). Kristina \'äxte v.pp. och 
ingick — någon gäng pa ii40-t,iki — .gif^^*-' uied en storman 
l'>ik-. Hos det unga paret uppstod nu tank'en, att en dotter till 
en kung, särskildt för sina barns räk"ning. har bättre rätt till arfvet 
än en drottnitigs man i andra gifter. Så uj^pkom till en början 
processen om Värnhems klosters af Ulfhild donerade jord och så 
kom Erik att täfla med (sin hustrus styffar och halfbror) Sverker 
och Karl Sverkersson om k-ronan. 

Redan under medeltiden har man försökt fa Sverker och Erik 
i genealogisk förbindelse med lie gamla konungaätterna. Dessa 
kombinationer förefalla icke sannolika, och enligt det föregående, 
som nära bygger pa relativt säkra källor, äro de icke behofliga. 
Om Sverkers far erfara vi ett och annat, som vi fc^rut meddelat. 
Isländarna kalla honom Kol, medan de svenska källorna, alla ut- 
gående från en del anteckningar i \'arnhem. kalla fadern Kornuba 
(med varianter), hvarjämte en del göra denne Kornuba till son af 
en Kol. Att Kol var släktnamn i familjen, kunna vi antaga, dä 
ju en son till Sverker hette sä. Schiick söker nu förklara det 
underliga namnet Kornuba såsom Kol med ett tillnamn = isl. 
Ilnufa. Dcmua kombination fiirefaller icke orimlig. Däremot be- 
tviflar jag, att .Schuck har ratt, da han i Sigridlev »vill se en 
godskomplex, som genom Sverker ska ät te tis förmedling kom 
till den danska konutigaätten. Det är \-äl dock så, att vi m)xket 
lätt kumia förklara, hur Sigrid Storrådas arf kom att stanna i de 
danska konungarnas ägo. Om det staimade där. så blir det också 
rimligt, att det kom att forwaltas under ett särskildt gemensamt 
namn. Om åter den svensk'e storbonden Sverker igenom na<7ra nu 



;. /, 









1 1 

icke l<ända förhållanden koniniit att arfva na;.;'un del af \'nglinL;'a- 
ättcns domäner, sa forefaller det orinilJL;!. att denna arfslott skulle 
särsk-ildt uppkallats efter en af drottninL^-arna inom alten. 

Härmed har jag redogjort för innehållet i Schucks intres- 
santa framställning och f^ir egen del tillfogat en del re>er\ationer. 
De senare äterga nästan alla pä en gemensam i)rincip. i det jag 
ansett, att var kännedom om arfsräiten pa iioo-talet är säkrare 
än var kännedom om tidens personhistoria, sa att arfsrätteii, da 
den inverkar pä värt omdöme om pcrsonhistorien, bor fa intaga 
platsen som ett kritiskt hjälpmedel af första rang.- 

' Sedan ofv.inståendc skiefs. liar Schiick ånyo varii inne ]A samma änme. 
nämliijen i Historisk Tidskrift, sluthäftet för år 1913. Han behandlar här för- 
nämligast konungavalen under senare tidei-. men han bygger pä sina vunna resul- 
tat, särskildt rörande Kangvald Knnpi^höfdc. hvars identitet sålunda far en verklig 
författningshistonsk betydelse. Några nya skäl anför Schiick icke för sin mening, 
om jag bortser från påpekandet, att Siglunabiskcjpen I lenrik ^kall ha \arit (.■n 
Idand de vid Futcvik stupade 5 eller o biskoparna, något som ju icke pa minsta 
sätt kan anses styrka, alt Magnus varit erkänd som kunung i Uppland, ])å sin 
höjd gör troligt, att han där liaft ett parti. I öfrigt kan mot Schiick invändas, 
alt han räknar för mycket pä okunnighet hos Saxo om de cimsiändighetcr. som 
förde pä tronen Sverker, vilken dock var slyffar till en dansk konung och till 
Valdemar den stores med Saxo samtida drottning. \'idare synes Schack vilja 
till en oväsentlighel reducera den landskapspartikularism. som dock spelar ca 
afgörande roll i de norska och danska tronstriilerna \id samma tid och h\ilken 
direkt präglar framställningen af händelserna i den västgötska källan. A;t den 
tidens bönder hade mer sinne för materiella realiteter än för statsrättsliga teorier, 
skall jag gärna med Schiick vilja antaga. Men h\ad hindrar, att t. ex. Magnus 
Nilssons agenter utlofvat materiella förmåner under sin agitation: rältarbbter at 
bönderna och nafnböter ät stormännen, som det plägar heta i de norska sagorna. 
Saxo torde ha varit ganska väl underrättad, och den rivalitet, han antyder, står 
nog fast. En annan sak är, att hans litterära stil ijch hans bristande aktning' 
för svenskarna nog kommer honom alt använda mindre exakta uttryck, särskildt 
götar för västgötar och liknande. 

- Ett par små tillägg till Erik d. heliges historia torde möjligen här försvara 
sin ])lats. Det har anmärkts mot hans legend, att den uppger, att hans död in- 
träffade Kristi Himmelsfärdsdag, d. iS maj 1160. hvilkel icke kan \ara riktigt, <lä 
Kristi Himmelsfärdsdag detta år icke inföll den dagen. Detta är sant. men det 
bör anmärkas, att dagen icke dess mindre var helgdag, då kvatemberdagen ar iido 
inföll d. iS m.aj. Felet i traditionen är alltså ringa. 

Man brukar antaga, att Erik var uppsvensk. \"i ha framhållit, att hans 
jordagods tydligen varit till större del västgötska, i sä fall troligen förvärfvade 
gunom hans gifte, 'billäggas må, att släkten i Norge gällt som götisk. Bisp Ni- 
kolas säger en gäng till Sverre: >Det skall visa sig. hvem som hjälper bäst. den 
helige Hallvard eller hon 'kytlan gautzka'. som du tror pä. > Orden afse tydligen 
drottningen. »Kyila» är ett skällsord af obekant betydelse. Säkert framgår emel- 
lertid, att Nikolas ansett sin franka och fiende vara (väsentligen^ af götastam. Be- 
visen, att Erik var frän Svealand, äro kanske rilaiga. Sin makt stödde han mest pä 
västgötska besittningar. 



;f.|: 



12 



( !V'V 'V. 



De sista nunnorna i Vadstena 

Af Robert Geete 

Birgittas stolta skapelse, Sal\'atorsregclii nictl dess Iclosler- 
stiftelse, som hafr eii så utomorclentlig bet\'dclse för Sveriges 
humanisering" under medeltiden ocli bragt vart land i mångfaldiga 
förbindelser, både rent andliga, kulturella och världsliga, med ut- 
landet, denna skapelse gick — i \'ttre mening — sin undergång 
till mötes i och med de strömningar som reformationen medförde. 
] det längsta skonades visserligen dvn berömda klosterstiftelsen 
af den nya tidens främste maktägande representant hos oss, kung 
Gösta, men i längden blefvo klostrets många jordagods, penningar 
och klenoder alltför frestande för den store rikshushållaren. Aret 
1543 (alltså dock- först sexton år efter Yasteråsbeslutet) är ett 
första ol}'cksår för klostret. Då besöktes nämligen Vadstena af 
k-onungens :satellitcs», som förseglade de i Idostret befintliga tvenne 
brefskäpen i »libreriet. och lade beslag på ett oräkneligt antal af 
dess böcker, eller såsom det i klagande ton heter i Vaelstena- 
diariet vid ar 1543: >.Satellites ejus [o: Regis Göstavi] desumserunt 
innumerabiles libros ibidem cum imagine lapidea apad altare b. 
Virginis, dein multa alia, quorum non numerus, desumserunt. > 
Efter denna tid fortlefde klostret endast ived svagt lif. Nunnorna, 
alltjämt med sm abbedissa i täten, \-oro visserligen tillförsäkrade 
sitt underhåll, men gudstjänstöfningarna voro betänkligt inskränkta 
pa grund af bristen pa ordinerade manliga förrättare af desamma. 
]3e sista munkarne lämnade nämligen klostret i sluten skara år 
1550. Ingen mässa kunde celebreras af någon annan äh en präst, 
och de präster, som tid efter annan skickades af öfverordnade, 
voro lutherska, luilka predil<ade for att omväntla de hårdnackade 
nunnorna till den n\'a läran. Klosters)Strarna \ågade ej underlåta 
att infinna sig vid dessa straflpredikningar. men gjorde sig okäns- 
liga för deras verkningar genom att stoppa blanor och vax i 
öronen, enligt hvad de senare bekände för den k'atolske legaten 



, i I 



r ri- ■ :i> 



13 

1'osscvinus, som på Johan III:s tid besökte dem. Under denne 
sistnämnde koniuv^s tid ljusnade åter hoppet om klosterstiftelsens 
återupprättande, men detta hoi)p visade si^^ snart \ara bedrägligt. 
U[)psala möte 1593 gaf impulsen till och Söderköpings möte 1595 
utdelade dråpslaget, som tillintetgjorde Birgittas stiftelse. Redan 
i november 1595 infann sig nämligen den m)-ndige hertig Carl. 
åtföljd af ärkebiskop Abraham iVngermannus och ett talril^t följe, 
i klostret och afhyste de kvarvarande nunnorna, sum dock fmgo 
löfte om underhåll till d()ddagar. 



Enligt klosterregeln fick sammanlagda antalet af mnnior och 
munkar aldrig samtidigt öfxerstiga 85. Det oaktadt uppgår summan 
af under arens lopp invigda nunnor i \'^adstcna till den ansenliga 
siffran af 321 och af munkar till 173, hvarxåd lämnas ur räkningen 
det betydliga antalet af sorores och fratres »ab extra». Vid tiden 
for klostrets upplösning har man kommit till den anspråkslösa 
siffran af endast i r nunnor, abbedissan inbcräk-nad. Några nnmkar 
hade, såsom redan nämndt. ej funnits sedan är 1550. da de 
lämnade klostret för alltid. A( dessa elfva nunnor deltogo nio 
i det sista abbedissevalet, som ägde rum den 22 maj 1 594, 
hvarvid nunnan Katarina Olofsdotter utsågs till moder abbedissa-, 
ett val som bekräftades af konung Sigismund, men naturligtvis 
ej erkändes af svenska myndigheter, allra minst af den då radande 
hertig Carl, som redan följande år, enligt hvad förut nämnts. 
u[)phäfde klosterstiftelsen och utdref de kvarvarande nunnorna 
med deras »föreståndarinna-, såsom lutheranerna kallade abbedissan. 
Af samtliga elfva klostcrjungfriu', hvilka emellertid erbjudits att 
allt fortfarande fd nnderhäll på det allmännas bekostnad och tak 
ötVer hufvudet hos enskilda borgare i Vadstena, kvarstannade 
endast åtta i klostrets närhet. Af de tre öfriga följde tva med 
hertig Carls hof, den ena såsom kammarpiga. den andra för att 
ingå äktenskap med en imgersven 1 hertigens följe. Den tredje 
af dessa f. d. nunnor lämnade alla sorgliga minnen bakom sig och 
slog sig ned på annan ort. där hon fortsatte sitt celibatiirft lif. 
De numera återstående åtta nunnorna lefde ett säkerligen ej al- 
undsvärdt lif ännu några månader i \'adstena. Det visade sig 
nämligen ej vara någon lätt sak att erhålla det utlofvade under- 
hållet, såsom framgår af abbedissans och en annan nunnas klago- 
bref af d. 12 febr. 1596 till kamrcraren Knut Persson med anhållan 
om utbekommande af anslairna underhållsmedel. Under slika tor- 



I .. Il 



.fli-»"M!i ! 



'I !■ ri': 



■•', /:?■'•' 



t 



'■'Aiiwi 



■ I ) ,«t 



hållanden väcker det ej förvåning att nunnorna ril:tade sina tanlcar 
och förhoppningar på nägon gastvänli'^^-lro ort än den som dittills 
varit deras hem, och sä beslöto de sig for att länma sitt fädernes- 
land och uppsöka en annan ort, där Birgittas \crk .ännu omhul- 
dades af trogna systrar — birgittinklostret i J)iiiir:i<^. V^m. af 
nunnorna, iläribland abbedissan Katarina Ohjfsdotter, begafvo sig 
alltså af under den närmaste tiden, troligen dock först \aren 
1596, och ej långt därefter koninio de tre sista kvarvarande 
nunnorna efter. Alla s)-nas dock ej ha blifvit bofasta i Danzig, 
tre (eller f\'ra) toftlc hafva fortsatt sin iärd, man \-et ej siikert 
hvart. men det s}'nes sannolikt alt målet \arit någon ort i l'olen. 
troligen staden Lublin, dit de lockats genom inbjudning af någ<>n 
utskickad eller anh.ängare af k. Sigismunci. deras uch kat(jlicismens 
välvillige beskyddare. 

Om dessa till Danzig afresta f. d. Vadstenas)-strars oden efter 
expatrieringen har man ända till senaste tid ej haft några närmare 
underrättelser. Nu Aireligger emellertid en källa, där man far 
någon kunskap hiirutinnan. 1 den lilla västpreussiska staden 
Pelplins seminariebibliotek för\'aras nämligen ett nekrologium 
(d. v. s. ett kalendarium, afsedt fcir infcirande af dödsdata for 
någon viss grup[:) af aflidna ijersoner) for birgittinklostret i Dan- 
zig, visserligen närmast omfattande tiden 1644 — ^^35' "'i^'" "-^år- 
jämte innehallande notiser införda frän något äldre nekrologium 
med uppgifter -Ah-cu för 1500-talet. Denna dödbokv utgafs 1912 
af R. Frydrychowicz under titeln Das Tutenbuch des St. Rrigit- 
tenklosters in Danzig (i Zeit.schr. des westpreussischen Geschichts- 
vereins 1 left 54, s. 189 — 222), och det är ur denna urkund 
som vi erhålla några efterlängtade uppgifter om f\'ra eller lem 
af de till Danzig öfvertl\'ttade Vadstencuumnorna. Det synes 
saluntla sannolikt, att detta utgjorde det antal som kvarstannat i 
Danzig, medan de öfriga fortsatte till Polen eller något annat land, 
där de helt visst fortlefvat sitt klosterlif. De svenska Danzignun- 
nornas dödsår, h\'ilka såknula sent omsider kommit i dagen, ;iro 
enligt nämnda källa (i hvilken dock namnen stunilom betänkligt 
travesterats) fiiljande: * 

I ) Kai-ii! 0/<ih>ttii\ i det tyska nekrologiet kallad Ka!'iariiu-t 
O/dw/u. Hon valdes 22 maj 1594 till abbedissa i Vadstena för 
(\cn lilla flock af tio nunnor, som då ännu lefde kvar i moder- 
klostret, och ställde sig 1596 i spetsen för dem. som då utbytte 
Vadstena mot Danzig. I lon dog i sistnänmda stad d. iS juli 
1625, enligt hvad vi nu få \'cta. 



I Ii ; ■ '*, .' Il 



jii 



I- ! 1 1 . : '. 
.■ ' h) 



i. 'O 



•i.'; 






1 5 

2) Margcirt-fa Ma/stfottir, iickrolo^^icts J/<?;;^'-. Jfasstii, är 
känd frän ;ir 1567 dä hon olVcilamiiadc en t^alVa till Vadstena 
kloster. Hon afled i Dan/ä*^^ d. 27 jan. [615. 

3) A'ris////(i PiiiTSifotti-r. som i nekroloy;iet locnänmes Cliri- 
itiiia Gotta (d. \-. s. Gotha, han ( )stergötlandj. lh<n alled i 
Danzig d. 12 aj^r. 1634. \'id afrcsan frän \'adstcna medförde 
hon (liksom troligen hvar ocii en af de öfriga nunnorna) sin egen 
bönbok-, präntad i Vadstena (i slutet af 1400-talet) och pä pärmen 
försedtl med hennes ägaremärke i form af tle instämplade bok- 
stäf\erna K yV/> jiimte årtalet 1593. Detta märkliga Vadstena- 
minne har förmodligen vid Uanzigklostrets upphiifvande 1S35 
kommit att hamna i Kgl. Hibliothek i J>erlin, som nu äger 
handskriften. Denna, som finnes beskrifven at Jv. Geete i den af 
Sv. fornskriftssällskapet utgifna publikationen S\'enska böner frän 
medeltiden., 1907—09 (Inledn. s. VII — XXI med ett faksimil af 
en sida, pl. i), innehäller frätust ett kalendarium, hvari införts en 
del notiser om klosterfolk i Vadstena, och h\arur vi här nedan 
skola lämna nägra utdrag. Men vi fortsätta uppräkningen: 

4) A)nta Larsdotter, nekrologiets A/uia Laiircittssoi. Hon 
var -den sista nunnan som tog doket i Vadstena kloster. Afled i 
Danzig d. 15 dec. 163S. 

Utom dessa f\Ta \'adstenasy.strar, som alltså bevisligen slutade 
sina dagar i Danzig, omnämnes en femte f. d. \'adstenanunna, 
näml. ytterligare en Margaretha Maasscn [d. v. s. Matsdotter] 
säsom gewesene schwedische Klosterjungfrau-^, hvilken skall hafwi 
aflidit i Danzigklostret d. 31 jan. [640. Säsom man finner, har 
hon samma for- och tillnamn som n:r 2 har ofvan och borde 
naturligtvis motsvaras af ännu en Märg. Matsdottcr. men nägon 
sädan namne är ej käind i den senaste nunnelängden. Möjligen 
föreligger felskrifning eller sammanljlandning med forenämnda 
n:r 2, som emellertid afled redan J615. 

Till sist lämnas här i kronologisk följd efter intagningen en 
förteckning öfver de nio nunnor, som 1596 lämnade Vadstena 
och af hvilka ätta begäfvo sig utomlands. Med en * betecknas 
de. af dem, hvilka enligt Danzignekrologiet slutade sina da^^ar i 
Danzigs birgittinkloster. De bifogade siffrorna inom parentes 
hänvisa till nunnornas nummer hos SiliVerstolpe, >. Klosterfolket i 
Vadstena-', 1898 — 99 (= Skrifter och handlingar utgifna genom 
Svenska autografsällskapet, IV). De voro följande: 

i) liii^rin))-;^ Pctersdottei\ tlen äldst. i nunnan vid abbedisse- 
valet i Vadstena 1594 (n:r 305). 



il ' ., ; : I '. . 



•rn;,,! 



., .r.b... 



^ ;to}'J 
T. il» O r, 
•:.»•; .Irr 
ill'.' 



• i i ■ t 



' • Ij 



i6 

2) Ingegerd Maitsdottcr {w.x 312). 

3) * Katarina Olofsdoftcr, \'ad.stcna klosters sista abbedissa, 
därtill vald d. 22 maj 1594. Dod 1623 i Dan/.if^ (abbed. n:r2i). 

4) ^Kristina Petersdotter, inh}'stes vid klostrets stäiifrniir^ 
1595 hos borgaren Lars Jönsson i \'adstena. \.)od i J Danzig 1634 
n:r 314). 

5) Inger /'etersdotter (n:r 316). 

6) J/a/ga/eta Jakobsdotter skulle enligt ;^con\'ent7.s)'strerncs 
utspisningh anno 1595'-' blif\'a he)S Jon Larsson i \'adstena (n:r 

SI/)- 

7) * Margareta Matsdotter, af en förmögen släkt, såsom det 
vill s\'nas af hennes rika gafvor till klostret. Hon bodde sista 
tiden tillsammans med abbedissan Karin (Jlsdotter. Uöd i Dan- 
zig 161 5 eller möjligen 1640 (se of\-an) (n:r 318]. 

8j Ingrid jonsdotter var äldre till lefnadsären, men namnes 
ännu i den n)'ssnäninda imderhållslängden för 1595 (n:r 319;. 

9) "^Anna Larsdotter, (\c\\ sist intagna nunnan i \'adstena, 
ehuru\'äl tiden for intagningen ej är närmare känd. I lon inh)'stes 
vid klosterupplösningen hos en Daniel Hansson i \'adstena. Död 
i Danzig 1638 (n:r 321). 

Hvem i\^i\\ femte af de enligt Danzignekrologiet i nämnda 
stad aflidna f. d. \''adstenanunnorna kunnat motsvara i den of\'an- 
stäende längden är ej godt att afgora. Häller man sig till för- 
namnet Margareta, som var m)'cket anvandt äfven i T)'skland 
och därför troligen är pålitligt, sä skulle man stanna vid ALarg. 
Jakobsdotter, n:r 6 här ohan. men huru förlika dennas tillnamn 
med det i nekrologiet uppgifna: Maassen: Tills \idare mäste 
frågan lämnas öppen. 

i*!'.r' ta, .-,,.■: 



Det nämndes ofvan att äfven i den Kgi. Hibliothek i Berlin 
numera tillhöriga \^adstenabönbok, som en gäng tillhört Kristina 
Petersdotter och af henne medförts i landsfl)"kten, fmnas tillskrifna 
nägra notiser om klosterfolk i Vadstena, hvilka notiser kohiplettera 
u[)pgifterna hos Silfverstoljie i hans anförda arbete. Sä anföres 
med gammal hand vid den 5 febr. Obiit soror Margareta nobilis 
vidua anno domini 1569.. Inilket s}-nes gälla den Märg. Xilsdotter 
som var abbedissa i Wadstena 1548 — 53 och enl. Silfverstolpe 
(abbed. n:r 18) lefde sannolikt rmnu L^^P- ^^'^'^ *"'^^ alltsä här 
säväl bekräftelse pä hennes dodsar som äf\'en dagen nar hon afled. 



Ii 



... /i' ' 

'. i'.r;.Ai 



T.l vi .'^-l.i^. 



17 

Vid 3 mars heter det: -Mer doo min Icära syster Anna 
Benctzdottcrn (Silfverst. n:r 2S3), för hvilkcn dödsaret 1549 är 
kändt. 

Enligt samma anteckningar afled hek Hirgittas yngsta dfjtter 
Cecilia d. 13 mars (det omtxistade^dcjdsåret — 1391 eller 1399 — 
far man däremot ej veta). Samma dag i aret 1569 afled Kristina 
Svensdotter (Silfverst. n:r 310) och d. 16 i samma manad och är 
Margareta jonsdotter (Silfverstolpe n:r 311). 

Wd \2 juli heter det vher doo m)'n kära moder KM 1554-. 
Uttrjxket 5moder:> antyder en abbedissa, och torde här galla 
Katarina Mattsdotter, som innehade abbedissevärdigheten 1539 
— 48. Därmed skulle alltså Silfverstolpes uppgift (abbed. n:r 17): 
sAfled sannolikt 1559' kunna korrigeras. 

Nunnan Kristina Olofsdotter, som enl. Silf\'erstolpe (n:r 273 ) 
afled d. 22 sept. 1526. uppgifves här under initialerna KO hafva 
dött d. 13 juli 1525. 

Äfven nägra andra dödsdata (prior Petrus Olaxis 1390 5 4^ 
biskop Nicolaus Hermannis 1391 - 5, hel. Katerinas — Birgittas 
dotter — 1381 ^3/3) finnas införda i denna märkliga bönbok, en 
af de vackraste och värdefullaste af de i \'adstena af flitiga nun- 
nehänder förfärdigade, och det är att allvarligt beklaga, att den 
hamnat i utlandet. Af faksimilet i fotot)'pi af en sida i densam- 
ma (återgifvet i -;S\'enska böner frän medeltiden») bestyrkes hand- 
skriftens skönhet. I samma publikation (s. LXV ft".) fmnes beskrif- 
ven en annan Vadstenabönbok (med faksimil af tva sidor, pl. 10 
och II), nu tillhörig universitetsbiblioteket i Giessen, h\'ilken äfven 
den torde lämnat Sverige vid samma tidpunkt som P.erlinbönboken. 
Därom finnas dock ej nägra bevis bevarade i .själfva handskriften, 
som icke heller innehåller nägra annotationer rörande klosterfolk i 
Vadstena. 



• / ; i:i7S. /':v.'(7/^7V/:'r//(' Hiiskrifl lar, 



ir.i I 



r>v\/' 



i;: I :i:VK;) ■! 



..•i:^t;/: 



i8 



!'■■' 



En cause celebre i Örebro 1836 

Af C. Gustaf Edolstam 

Oric;inalet till vidstäendc phmsch, en pcniitcckninLj om 28 x { 



415 cm., har tillhört kaptenen C. R. von Pust och ä>j[e.s nu af hans 
dotterson, meddelaren at dessa rader. Teckningens upphofsman i 

f)ch tidigare öden äro icke bekanta. Den tt^rde redan i och för 
sig kunna ur tlera synpunkter paral^na allmännare intresse. Per- 
sonerna aro pä teckningens baksida nämnda under ile a plansclien 
atergihia rubril-cerna. IJet skiUlrade up[:iträdets omnämnande i 
Bernhard Torssells är 191 2 utgifna Örebro och dess utxeckling, 
förra bandet, har dessutom gif\it uppslag till studier i de rätte- 
gängsiiandlingar, ur hvilka det Inljande hutXiidsakdigen hcmtats. 



Fredagen den 11 mars 1S36 liade teaterföreställning ägt rum 
i Societetshuset i Örebro. Den kände teaterföreständaren 1. H. 
Hall och hans sallska[) hade sedan nära tvä månader låtit stadens och 
ortens hög- och respektive herrskaper njuta af sin konst och denna 
afton gifvit Schillers Carl von Moor eller Rofvarebandet. Irland 
publiken, som trängdes i teaterlägenheten en trappa upp, uppmärk- 
sammades ett antal uniformsklädda othcerare vid Lifregemenrets 
husarkär, hvaraf dä fanns i staden forlagi.! en instruktionsskva- 
(Iron. Då spektaklet vid ' ^ii-tiden slutat och den öfriga publiken 
troppade af, uppehollo sig dessc i trappan, mönstrandeide passe- 
rande, och stego sedan in i bottenvåningens restauration, där 
mademoiselle Christine Rosing förde spiran. 

Brukspatronen och boktryckaren P. AI. l.indh hade i sällskap 
med sin mor, sin fästmö och dennas s)'ster bevistat föreställningen 
och afhiimtade i förbigående i yttre restain-ationsrummet sin där 
liängande kappa. Utkommen i lorstugan sannnanträffade han med 



fiO'.'(> 

• -ii) 



Cl '1 



19 

löjtnanten grefve Sven Robert Löwen. som n.ic^ot före piccens 
slut gått dit ned och samtalat med a.tskilliga ija^^serande kamrater 
oeh i.tt fruntimmer, livad soni mellan nanmde bada lierrar nu 
föreföll ute i förstugan, har icke blif\it nöjaktigt utredt. Enligt 
Lindhs uppgift skulle han af Löwcn blifvit rdnlockadv i restaura- 
tionslokalen, enligt Löwen hade Lindh xalldclcs opakallad.' följt 
honom dit in. Allt nog, samtidigt triidde de in genom dörren i 
nedre andan af det inre matrummet, hvilket plägade disponeras 
af officerare och andra ståndspersoner. Bakr)m langbordets öfrc 
ända, invid brcinvinsbordet mellan bTida fönstren, stod r\'ttmästaren 
C. G. Wästfelt och bredvid honom satt underlöjtnanten baron Carl 
Wachtmeister. pa andra sidan sutto stadens aktade borgmiistare 
L. G. Alund. stadslalcaren B. W. Ingman och assessorn J. G. Wil- 
son. innehafvare af Skäfvesund; kvartermästaren grefve Sten Le- 
wenhaupt satt med r)-ggen mot dö)rren. hvarjämte löjtnanterna ba- 
ron C. Leuhusen och baron Tönnes Fr. Wrangel samt underlöjt- 
nanterna C. G. Granath och C. A. Fr. Gyllenhaal också uppe- 
höllo sig i rummet. Två uppassande pigor gingo af och till. 
Lindh, som var iklädd sin kappa, tilltalades genast vid dörren 
häftigt af Löwen med uppmaning att där offentligt göra ursäk-t, 
för det han upprepade gånger betett sig som en fähund emot 
husarkåren och särskildt för det han på samma plats offentligen 
förolämpat grefve Ilamilton. Pa Löwens två gånger förnyade 
uppmaningar gaf Lindh n.igot hanligt till svar, att han alltför gerna 
skulle länma grefve Ilamilton upprättelse, om han kunde öfver- 
tygas hafva förolämpat denne, .^om vore Lindh en alldeles obe- 
kant person och som han hade sett blott en enda gäng uti 
simpel bolstervarsrock och utan några yttre tecken till den gref- 
liga värdigheten, samt att Lindh ej kunde erinra sig att han föro- 
lämpat någon husarofficerare. Till Löwens ord: clå ges intet 
annat råd än att herrn skall fä stryk», svarade Lindh: vja, så slå 
mig. i Under den fortsatta ordväxlingen hade bl. a. officerare 
ryttmästaren Wästfelt skyndat fram och knöt handen under Lindhs 
näsa, utbristande, att det vore inte värdt uppmana Lindh att bedja 
om förlåtelse, då denne visst varit full då efter vanan, tillägi^ande. 
att Lindh vore en lymmel och länge hade tiggt stryk och att det 
enda som kunde inge Lindh respekt, vore en blå r)'gg. Xu small 
'en örfil frän Löwen mot Lindhs runda kind åtföljd af flera ännu 
kraftigare slag, under det Lindh sökte undkomma inät runnnet 
och slutligen hamnade i en soffa i hörnet vid fönstret, svepande 
kappan om hufvuilet. Allmän uppståndelse! Borgmästaren ro- 



' ■'' ' i/vnfi 

i / .0 :j, 

'r> ,.' 

r, )/f 

I i i . t 
' ■, 'r>r'; 

'-'"IM" 

' t ''■■■: 
■ •.n ■ ^fj:! 

■ ^ • :V!.*I ^1 



r.hno 






20 

pade: -herr ryttmästare, herr ryttmästare detta är for obehagligt,» 
assessor Wilson, högst altererad, slcj-ndade, sa snart dörren blcf 
fri. ut i )"ttrc rummet meiJ .-.in mat, snart följd af jjorgniastaren. 
Men doktor Ingmcui Ijckades, sedan Lindlis näsa gått i blod, 
hejda Löwen, och efter ännu en knuff fick' Lindh vara i fred. 
Under oväsendet hade också madenioiselle Rosing, sekunderad af 
skänkmamsellen Thérese Spångberg, kommit in, och då hon sag 
huru Löwen »torfvade till-; Lindh, sprang hon emellan dem med 
utro[)et lUu är det slut god herrars, hvarigenom, såsom Lindh 
sedermera uttryckte sig, den behjärtade (jvinnan slutligen frälsade 
honom från dråpslaget. Mdle Rosing förde skyndsamt Lindh i 
säkerhet i sin sängkammare innanför salen, därifrån han, vanställd 
och sönderslagen och beröfvad sin mössa, fick återvända genom 
en annan utgång till sitt hem utan att \'idare blifva förföljd. 

Till kämnersrätten hade Lindh genom stämningsmemorial af 
d. 1" mars låtit instämma såväl Wästfelt som Löwen, yrkande an- 
svar för edsöresbrott, enär misshandeln skulle skett försåtligt och 
efter öfverläggning. samt anslcaffat ett läkarebet}'g, att Lindh den 
12 mars funnits hafva en större blånad under \änstra ögat samt 
flera mindre a vänstra sidan af ansiktet och pannan och för öfrigt 
hela vänstra sidan af hufvudet betydligt uppsvullnadt. hvilket allt 
icke vore af någon farlig beskaffenhet men vittnade om bet\-dligt 
föröfvadt våld. 

Kämnersrätten handlade målet den 22 inars, den 8 och 26 
april och den 3 maj, då den fann nödigt öfverlämna målet till 
rådstufvurätten. Särskild -ordförande förordnades af Svea hofrätt 
att med ojäfvige ledamöter döma, och afkunnade den 18 augusti 
sitt utslag, som emellertid underställdes S\-ea hofrätt. hvars utslag 
af den 23 december s. å. Lindh ofverklagade. Kungl. I\Laj:ts ut- 
slag gafs den 14 augusti 1S39. 

Samtliga rättegångshandlingarna trvxktes af Lindh, åtminstone 
delvis såsom bilagor till Örebro Tidning, som han utgaf, sålunda 
från början vändande sig till Allmänna Vettets domstol, hvarmed. 
såsom Löwen anmärkte, Mr Lindh nu tycktes \ilja göra belcantskap. 

Lindh biträddes i rättegången af landskanslistei* S\ante Falk, 
hvars idérika ocli kända persons försåtliga insinuationer emot en 
lättrörd }'nglings ifver föranledde sv^arandena, biträdde af v. härads- 
höfdingen J. A. Hertzman, till sådana utlatelser emot Lindhs ret- 
samma personlighet och de elaka snillen, hvilkas klient denne 
genom själsfrändskap blifvit, att alla parter i rådstufvurätten böt- 
fälldes for missfu-meHua utlatelser. 



- [an 

■ iihAn 
..-•.'.'fl 



.Uk 






21 

Angående uppträdets förhistoria berättade swirandena, att 
Lindh, som med afsecnde j)<i sin förmögenhet ansett siL,' berätti- 
_i;ad att sällskapa med husarkaren, af denna, sa \'idt möjligt \'arit, 
undvikits för hans personhghfts skull, hvaraf den hätskhet hos 
honom uppkommit, att han vid alla görliga tilliälicn förolämpade 
och att dessa förolämpningar, i minnet sanm:ianlagda, någon gång 
måste leda till ett utbrott, sådant son) det timade. Episoden Ila- 
milton skildrades från svarandesidan s;i, att grefve I lamilton (Carl 
Ludvig, f. 1 8 17), en ung oerfaren gradpasserare, en afton \id ut- 
gåendet från inre spisningsrunmiet blifvit af en ditkommande per- 
son förnärmad medelst mössans afslående i furstugutrappan, men 
att bemälda person, som genast insett sitt misstag, följande dag 
uppsökt den förorättade och godtgjort på ganska hedrande sätt 
sitt förhastande, hvarlore ock Ilamiltons kommenderande formän 
])å lika hedrande sätt vid annat tillfälle förklarat den frivillige upp- 
rattaren deras aktning och tacksamhet, luiiellcrtid hade Hamilton 
genast efter förut angifna uppträde åter gått in i matsalen for att 
till förolämparen \-ttra sitt missnöje, men då mötts — ej af den 
sökte — utan af Lindh. hvilken (uti honom värdiga ordalag och 
pöibelspråk, hvars innehåll anständigheten förbjode att meddela) 
bedt Hamilton med kamrater akta sig etc, hvarföre denne ganska 
visligen öfvergifvit stället. — Enligt Lindh åter hade första anled- 
ningen till detta uppträde varit, att sergeanten grefve Hamilton uti 
stallrock och fodermössa infunnit sig till spisning uti ett sällsk-ap, 
som icke ansett stallrocken höra till dess krets. Då Hamilton 
under däraf uppkommen ordvä.vling kommit gående frän andra 
ändan af rummet mot dörren under \-ttrande: ni skall fä se hvad 
det kostar att kasta ut min miissa,^ hade Lindh )ttrat den tanke, 
som fallit honom i sinnet: :>men tänk om man hade kastat ut hela 
karlen I» Om han därvid användt några oanstäntliga uttr)xk. an- 
höll Lindh, att detta måtte genom vittnen styrkas. 

Inför kämnersrätten förklarade Wästfelt sig iclce försvara sina 
mot Lindh falida omstämda yttranden, ehuru han icke heller åter- 
toge sitt generella omdöme. Löwen beklagade den häftighet hans 
\arma ungdomsblod och förolämpade kamratkänsla påk-alla^. — 
om ej for Lindhs skull, åtminstone för de närvarande aktnings- 
värda personer, hvilka haft full rättighet anse stiillet lredl\'st från 
obehagliga uppträden. 

När målet skulle af kämnärsrätten öfverlämnas till rädstufvu- 
rätten, yrkade Lindhs biträde svarandenas häktande, enär desse 
kunde befaras rymma, helst Löwen vore farlig för allmänna sä- 



A .•'<!:! 



j, ;;;■■; fl 

'l,,H I t 



i: : _[ 



i:./. 



22 " '- J 

kcrhetcn och Wastfelt niåstc anses ha förvarkat .-.in tjänst; cli \t- 
kande som swarandcnas biträde lorl^claradie vara sa dumt, att det 
icke förtjänade nai^ot svar. — Den 17 april hade Lindh L^enoni 
en inhiga till justitiekanslarsämbetet palcallat dess biträde. — In- 
för rådstufv^urätten yrkade Lindli värjemalsed fur Löwen eller 
fxdlnadsed för siL( själf angående sitt försåtliga >inlockandej. sa att 
det mätte blifva Lowen, som infor det allmänna omdömet måste 
anses for lögnaren eller den usle tornekaren af en påtaglig sanning. 
Alla \-id misshandeln närwirande personer hördes såsom \-ilt- 
nen infor kamnersrätten. en eller [\c\.\- gånger. Angående senare 
delen af M:lle Rosings \'ittnesmal innehåller protokollet t\'värr 
endast, att hon iqtprepade några efter uppträdet falda uttr\-ck. 
hvilka säsom icke hit horande och ingalunda upplj-sande for må- 
lets utredande utan endast begagnade for ätlöjes väckande, rätten 
ansäg icke böra uti protcikoUel intl\-ta. 

Radstufvurätten och of\errätterna iniderkändc med olika mo- 
tiveringar yrkandena om ansvar for edsoresbrott och adiimde alla 
Wästfelt I riksdaler 32 skilling banko i böter för ok\-;ide och hot 
i vredesmod och att gemensamt med Léiwen ersatta Lindhs rätte- 
gångskostnader med 13 rdr 16 sk. fianko. — Löwen dömdes i 
radstufvurätten att för slag, h\-araf sex ansetts icke hafva medfört 
äkomma och sex med blanader och blod\-iten, samt for okvädings- 
ord, alla a \ärdshus utilelade, bota 15 rdr banko, att ersätta Lindh 
for sveda och \-ärk-, läkarelon och hinder med 50 rdr banko samt 
att gemensamt med Wästfelt ersatta Lindhs rättegångskostnad 
med nämndt belopp. 

I Löwens straff gjorde of\-erratterna den ändring, att han för 
de Lindh af honom tilldelade slag, som kunde till tolf antagas 
och borde anses hafva hvarie for sig medfört åkomma, skulle bota 
17 rdr banko. — Lindhs ombud i hofrätten adomdes där 3 rdr 
16 sk. banko for inblandnin;'- af In-ael til! saken icke hörde. 



i 



K.0 -(- > 






Oj O ^ 
-^ — ^ 




V.A 



Till belysning af Lars Hiertas politiska 

åskådning 

Af O.Wiesehjren 

Xär Aftonbladet den tjugonde november ar 1872 kom ut med 
svarta sorgkanter så visste livar och en i^enast hvad som var 
anledningen. Man behöfde icke käsa nekrologen, dar i djupt lainda 
ordalag omtalades att ;.en utmärkt och framstående medborgare, 
hvilkens verksamhet varit djupt ingripande och fruktbringande i 
många riktningar», hade gått ur tiden, for att förstå att det blott 
fanns en man i Sverige som af Aftonbladet kunde anses värd en 
sorgebetygelse af så markant beskatfenhet, nämligen tidningens 
egen skapare och mångårige redaktör. Lars Johan Ilierta själf. 
All annan helgondyrkan, alla andra försök till personkult och 
kanonisering hade alltid i Aftonbladets spalter på det kraftigaste 
nagelfarits, men i detta fall gjorde tidningen ett undantag frän 
sina vanliga bildstormarprinciper. Och märkligt är att den tradi- 
tion som sålunda inaugurerades redan vid den store mannens bort- 
gång sedermera år från år har upprätthållits och snarare vuxit i 
styrka än aftagit. iJet finnes väl k'nappast någon bland det 
nittonde århundradets politiska personligheter, som under senare 
tid i så hög grad som llierta blifvit föremål för erkännande och 
uppskattning äfven från meningsmotståndares sida, och alldeles 
säkert är att ingen kunnat fröjda sig åt en så kraftigt verkande 
centralhärd för den beundrande traditionen som den Aftonbladets 
fiirste redaktör fatt i stiftelsen Lars lliertas niiiuie. ()fverhufvud 
taget står Ilierta i det allmänna medvetandet ungefår som en 
slags k\-rkofader för den svensl<a liberalismen, och i afseeijde på 
hans verksamhet i dess helhet gäller samma stadgande som grund- 
lagen fastslagit om konungens gärningar: de vare från allt åtal 
fredade. 

Det är med hänsyn till dessa omständigheter att hoppas att 
någon forskare på allvar ägnar sig åt studiet af 1830- och 40- 
talens politiska historia, ty ännu så länge kan man knappast säga 



o v löd IfIT 



. ,-fjn'M 



■., :i.A 



; t- 



i,. '>!.;n->..i 



26 

att den blifvit belyst frän någon annan si<ia :in opi)Ositioncns. \"\ 
\cla till dato egentligen blott att Ilicrta enligt sina meningsfrän- 
ders åsikt var en >ardeles stor man livars betydelse natt och jänil 
kan i vanliga ordalag uttrNxkas och att liela landet är honom 
tack skyldigt för hans energiska och ofurtrutna arbete i det san- 
■-!• na framåtskridandets tjänst. Men livad som egentligen är det 
bestående och beundransvärda i hans politiska gärning, därom 
•,M sväfva vi allt fortfarande i okunnighet. Man kan visserligen kr.n- 

statera att han med ifvcr och energi furde fram i di.-.kussir)nen 
'i ' de termer och slagord som den da\-arande liberalisn^.en plägade 
t> • satta pä första platsen i sitt program; men i ofrigt kan man 

.. , just icke ur hans uttalande leta fram någon särdeles frappant 

statsmannavishet. Den ortodoxa tradhionen har dfveralh tolkat 
hans \erksamhet med allt för sttjr xäKilja. 

Reflexioner sädana som dessa inställa sig alldeles otri\illigt, 
, ;.:' då man tager kännedom om den omfattande aktpublikation till 
lliertas historia, som för någon tid sedan påbörjats af Ciustiif -i- 
Aldai. {Lars Ilicrta, Riksdagsnujtioner och anföranden, 
första delen: Riksdagarna 1828—41, Stockholm 1913.) Da detta 
^■. : arbete tillkommit med understöd frän stiftelsen Lars lliertas min- 

ne är det otviiVelaktigt att det är afsedi att utgöra ett stöd ior 
den härskande traditionen om Ilicrta; men hvar och en som med 
' -.' någon uppmärksamhet studerar detsamma måste däraf mottaga 

ett intryck som snarast går i en riktning rakt motsatt den atsedda. 
Iliertas argumentation och uttalanden höja sig i allmänhet pa 
intet sätt öfver den nivå pa lu ilken vanligen riksdagsoppositionen 
brukade hälla sig. Man gick sällan eller .ildrig problemen dju- 
pare in på lifvct utan nöjde sig i de tlesta fall med att undersöka 
huruvida de stämde med de generella doktriner som bildade den 
egentliga grund\-alen for hans åskådning. Dessutom \-isa han> 
uttalanden ej sällan att han nästan lika nnxket som en del af hans 
. politiska arftagare i våra dagar varit fangen i en nästan vid- 
skeplig dyrkan af den allmänna opinionen. Några exempel \-alda 
på måfå ur den hår foreliggande samlingen af hans politiska ut- 
■ ': talanden skola belysa det ofvan sagda. 

-.V:.. Särdeles betecknande for Iliertas uppfattning af det politisk;- 

lifvets betydelse och varde ur allmän medborgerlig .s)-npunkt är 
ett uttalande S(mii härrtir frän debatterna om de vid 1834 — 35 år.s 
riksdag framlagda fcjrslagen till K'randring af representationen. 
Under diskussionen hade framhäfts att s\-stemet med allmänna 
val i tlera främmande länder .i.stailkMmmit alt man vid \;ihill- 



i.iUifi 



:■>'[ 



27 

fällcna tagit sin tillll)'kt till nuitof och iutrJL^^cr fur att clrif\'a 
if^enoni (jiiskadc kandidater. Hierta yttrade härom följande beteck- 
nande ord: Oni så verklig^en sknlle förhålla sig, att corruption r)c]i 
intriger stuntloni afgöra valen, hemställer jag, hvilk'et som vittnar 
om ett ]\-ckhgare tillstand i det offentliga lifvet, antingen att for- 
troendet att \ara folkets representant anses fcjr sk hedrande att 
de st)kande derfor vilja vidkiinnas betydliga ui^poffVingar, ehuru 
äfven detta i sig sjelf ;u" orätt, eller oclcså, säsom det luir gar till 
i en del af småstäderna, att l)orgerskai)et nodgas ga, snart sagdt, 
frän dörr till dörr bland sina medlemmar for att Jinna någon, 
som \'ill åtaga sig representantkallet.:) Det ;ir alldeles t}'pisk't för 
dåtidens liberala upi)fattning: politik å t(,)ut prix, äfven om man 
sk'all taga mätsystem och andra lik-artade välsignelser pa köpet. 
Egendomligt nog blef llierta vid detta rillfalU icke bemött af 
någon annan ån den genom sina \ilda fejder med Cirevesmohlen 
bekante baron Ludvig lk)ije, hvilken förklarade att om allmanna 
val infördes »sktille det komma att tillgå med dem alkleles som 
det nu tillgår med prestvalen på landet d. v. s., att briumvins- 
kannan, tobaksrullen och ölstopet blif\'a de som framkalla repre- 
sentanterna'. 

h.n annan detalj, som sedd i bel)\sning af senare tiders er- 
farenheter äger sitt speciella intresse, år lliertas beundran Rir det 
norska stortinget. I sitt andra anförande i den debatt, som n)-ss 
omtalats, gaf llierta uttryck åt sina känslor i detta hånseende i 
orden att »dä hos en stor del af svenska folket missnöjet med 
den närvarande representationen icke .är något tvil\'e! underkastadt 
sa iir det tleremot allmänt kändt, alt norrmannen tala om sin mid 
stolthet och entusiasm!-. Det är en upjifattning ungefiu- likartad 
med den som ligger bakom en ett par >ir iildre skritt at C. 1'. 
iXgrelius, h\-ars titel år jSwenska h"olkets återställelse till ett; enk- 
lare och bättre, med Norrska h^olkets mera öf\-erensståmmande 
lefnadssått^, i hvilken författaren emfatiskt utbrister: »Xår slcall 
ett Swenskt storting uppstå vid sidan af det Norrskar 

kåt annat exemj:)el. som ganska tyiuskt \äsar att llierta i 
likhet nted åtskilliga andra af sina meningsfränder gärna anv^inde 
alla tillfällen, likgiltigt hurudana de voro, for att rilvta sina :in- 
grepp mot en honom misshaglig regerings for.slag, kan hämtas 
från diskussionen om det år 1834 framlagda förslaget om extra 
anslag till försvarets stärl-cande. 1 lierta u[)ptrådde da emot för- 
slaget, närmast med den motiveringen att regeringen ivisat en 
nästan oupphörlig missak-tning for Ständernas rättighet att besluta 



<.-. ,.i. Jo' 

.iri.-' t:; »b »•? 



, . li(J .;r: j- 



■; •! ■/ i';,.t rr 



. . o ! 'J / 



. ' ■■-'. 1 i 



):.^i.r 



M[\\ 



28 

om beviljandet af follcets bidra;^^. De fall där regeringen slaille 
hafva uppträdt pa detta sätt hade visserligen intet med det f(;re- 
liggande ärendet att skaffa, men det betydde ingenting för Iliertas 
omutliga rättsinnigliet. Man misstrodde regeringen, och därför 
skulle försvarsanslaget kastas ofver ända. Ständerna borde enligt 
Iliertas mening »en gäng begagna sin rättighet att afslä de stän- 
digt förnyade fordringarna, till dess tle (mna ett annat system 
vidtagas och sina föreställningar om nödvändigheten af besparing 
pä något häll vinna mera afseende». livad som-var för rikets väl- 
färd nödvändigt betraktades i detta fall som mindre bet\'delsefullt. 
endast ständernas bestämmanderätt icke träddes för nära. Det 
är ungefär samma taktik som man i vara dagar fatt tillfälle att 
bevittna i åtskilliga af de länder där parlamentarismen slagit ut i 
full blomma. 

Ganska intressant och lärorikt är ocksä att studera Iliertas 
liallning vid riksdagen 1840 — 41, dä oppositionen för att visa sitt 
inflytande forsökte framdrifva ett mot justitieräden Nybla,'us. 
Snoilsky och Isberg riktadt afsättningsbeslut i den af ständerna 
tillsatta opinionsnämnden. Ilierta intog 1 denna sak den ständ- 
punkten att han — om man nämligen far tro den af Aldén citerade 
Carl Vilhelm Lilliecronas dagboksanteckningar — stödde förslaget 
men ansåg lämpligast att endast ui\otera tva justitierad: :annars 
i hans tanka framkallas reactionr^. Den sakliga grunden för ut- 
voteringen synes man i allmänhet hafva lämnat därhän; åtmin- 
stone kan man af de i Aldéns samling publicerade uttalandena icke 
finna att man ens gjort något försök att uppvisa en faktisk grund 
för (.let planerade förfarandet.' Skadespelet ar onekdigen npP^^)'?^'" 
ligt: representationens oppositionsparti, som blott för att demon- 
strera, söker förgripa sig på den högsta domaremakten i landet. 
Det fär väl antagas att denna episod fallit Hierta ur minnet \ id 
det tillfälle dä han karakteriserade sin riksdagsmannaverksamhet 
som en sträfvan efter samhällsinriittningarnas förbättring medelst 
undanröjande af de missbruk och obilligheter i lagstiftningen eller 
af de radande fortlomar, hvilka hindra en fri utveckling af de 
mänskliga krafterna, och bakom hvilka egoismen föAkansat sina 
rättigheter». 

' Prosten StIvNUammar berättar i sina Bilder ur riksJiv^i- och hiifvudsltidslijvef 
(.del 2, sid. 74) att han, som vid det nämnda tillfället blifvit vald till medlem af 
opinionsnämnden, >\oterade nej och fällde alltså ingen. Ty jag vet intet oudt med 
deml> Att man >et;eniligen ville .at Ljrefve Snoilsky» omtalar han emellertid som 
ett allmänt kändt förhållande. — Ifr äfvcn 01. Im. Fahraus^ SÅ'i/iiri//t;c:r ur det 
oifcntti^^a lifiet. s. 107 — 12c. 



' '-( 



1.\ 



*- .■••I 



. . f. 



-••■■•1 f 

■ ■■.v ""7 

p.. •iiOi- 

. j 1 I ' ' ' 

, ..■.>! Ir 

.,■ ■.•■■I 1 



i\> (j.'.'''J 



29 

Ilicrta själf skref i Afionbladct for clcn 23 mars alt opinioiis- 
nänindcn. om den slvullc träda i verksamhet och utofva sina rät- 
tiglietcr, vore att betrakta som eti koncenircradt uttrjxk af hela 
den uppl}'sta majoritetens i landet tanl^esatt och följaktHL;en borde 
anses som ett lamphgt och n)'tligt organ for den representativa 
makten. Dock gick han icke in pa någon undersökning af frågan 
om de sakskäl som i det foreliggande fallet föranledt rilcsdags- 
oppositionen att rikta sitt anfall mot landets högsta domaremakt. 
Det hade frän hans synpunkt endast ett relativt ringa intresse. 

livad beträffar det politiska lifvets allmänna organisation sa 
hade redan Hierta klart for sig att partisystcmet i själfva verket var 
det mest eftersträfvansvärda af alla; dess företraden voro sa stora 
att eventuella olägenheter daraf fullständigt bortsk_\'mdes. Om 
\'i gä tillbaka till de länders historia, som vi kärast läsa, till Roms. 
till Greklands, till Englands politiska historia; männe \'i icke da 
helst fästa oss vid de tidpunkter, där vi se partierna starkast drab- 
ba emot hvarandra? Ar det icke i dessa epoker som de store 
män uppträdt hvilk-as r)'kte och ära pr\-der minnets tempel?/ 
Dessa ord, som fälldes i en af debatterna om representationsfrågan 
vid riksdagen är 1S40, visa pä ett ganska karakteristiskt sätt hur 
tidigt den liberala doktrinen om partiväldets nödvändighet vann 
insteg i värt land. Det ar ungefar sanmia åskådning som Jakob 
Wallcnberg under det närmast föregående århundradet formulerat 
i följande klassiska rader: 

Lät Hatt och Mona ilras, lat l\c(lrakts askur knalla: 

En ek som da och da en liten skakniiig har 

i jorden bättre fäste tar. 

När Rom ej trätte mer, begynte det att falla, 

och Faigland när sin höid midt under split och kif: 

Parti är fria staters lif. 

]'ör Ilierta \ar partiorganisationen ett ofrånkomlig nod\'ändighet. 
och all [)olitik som ej räknade med denna faktor måste frän hans 
s\'npunkt betraktas som felaktigt orienterad. Det \;ir frihets- 
tidens arf som ännu gjorde sitt infl\-tande gällande i \-art t*tient- 
liga lif. 

tivad beträffar förswarspolitiken sä har Hierta äfven pa detta 
område fällt en hel del yttranden som v;U ktmna fortjima efter- 
världens uppmärksamhet. SiirskiKlt intressanta aro hans uttalanden 
i den \'id riksdagen ar 1840 — 41 forekommande debatten om \'ax- 
holms befästande. Regeringen hade foreslagit ett anslag af 100,000 



.(I 



ni/ 



']! 



I. ) v. 



30 . 

riksdaler årligen under fem år, livilket af statsutskottet nedprutats 
till samma summa under tre år. Ilieria ställde si<^ icke alldeles 
afvisande mot forslaget men hade dock en hel del betänkligheter 
mot dess omedelbara antagande: han uch hans meningsfränder 
inom ståndet »önskad.; endast något litet stiifja den i deras tanke 
alltför häftiga ifver som rader i denna sak och vågade framställa 
s(jm sin åsikt att nag(;t litet dröjsmål därmed ej kunde skada.. 
Detta dröjsmål kunde under inga omständighetei- tänkas medföra 
några farliga följder, då ju särdeles intima förhållanden* voro 
rådande emellan de svenska och r\ska hofven! Dessutom hade 
man tidigare, da tanken pa det sa kallade centralforsvaret upp- 
tagit intresset, ej visat sig angelägen om att hålla kustförsvaret 
uppe. Då man nu betraktar alla dessa forhållanden sa tror jag 
att man däraf kan draga den slutsatsen att det ej är så utom- 
ordentligen nödvändigt att nu. för att nyttja ett gammalt svenskt 
uttryck, vara så het på gröten, som många nu tyckas vara.:» 

Man kan knappast undgå att i ett uttalande sådant som detta 
känna igen en tendens ungefär likartad med den som Tegnér i 
sin dikt Oppositionstalare lagt i munnen pa den bekante liberale 
riddarhuspolitikern gref\'e David lM->)lich: 

Konstitulion i ljusets dar, 
Statsniakter, frihetsanda. 
Försvarsverk utan allt torsvar 
och Dagligt Allehanda. — 

Tegnérs dikt skrefs 1S29, d. v. s. innan Aftonbladet kom till, 
eljest skulle säkerligen namnet pa I liertas tidning ligurerat i stället 
för det gamla Dagligt Allehanda. 

Sanmia benägenhet for att möta forslag i försvarsvänligt syfte 
med hänvisningar på vårt säkerställda internationella läge åter- 
fimier man äfven i 1 liertas aniorande i frågan om b\-ggandet af 
en kanal mellan Hjälmaren och \'änern, som äfvtai framlades för 
riksdagen 1840—41. Man hade påpekat att denna kanal kunde 
blifva af stort gagti i f.)rsvarshänseende; härtill svaratK.- emellertid 
Hierta att det icke kunde vara möjligt att ej jvar regering skulle 
hafva sett sig sa väl före i sitt politiska systeme att ju den mång- 
åriga vänskap som förenat denna regering med v.u" östra granne 
likasom med våra öfriga gramiar skulle hafva till påföljd en trygg- 
het i det ytterst möjliga om neutralitet och fred för Sverige, och ett 
ytterligare insegel pa en sådan niirmare förening och vänskap 



'fl'. IV 

Ml 

■ '1 



,\.rf 



h ■• r! 



31 

nuitte vara lumiera gifvct sedan vart luivarandc ri.'_;cnt!ni.s ar sa 
iiara licsläl^ctadt med den östra grannens regenlluis/. Afven den 
som i ett och allt vill söka uppehålla traditionen om Iliertas 
skarpa blick för politiska frågor torde inför uttalanden af detta 
slag iinna sig föranlåten att åtminstone i friiga om utrilcespolitik 
något moderera sin beundran. 

1-ai mera ingående granslaiing skulle lämna åtskilliga likartade 
bidrag till kännedomen om Hiertas politiska \-erksan)het, men afsik- 
ten med denna uppsats har endast varit att framlägga några antyd- 
ningar till bestyrkande af det i inledningen påpekade förhallandet 
att Iliertas roll i var historia tills dato bedömts mera ur apolo- 
getisk än ur allsidigt kritisk synpunkt, och det ma därför vara 
nog med livad som redan blifvit framlagdt. Den son) griper sig 
an med den visserligen svåra och kräf\ande men äfven intresse- 
väckande och tacksamma uppgiften att skildra striderna mellan 
regeringen och oppositionen under de bägge senaste decennierna 
af Karl XIV Johans styrelse Icommer säkerligen att bel\"sa ännu 
mänga flera fall där den stridbare redaktören för Aftonbladet visat 
vägen för en uppfattning af de politisl-ca frågorna som \-arit långt 
ilVän gagnelig for det svenslca statslifvet i dess senare utveckling. 






.. i.rjlt 



Om borgerliga släktvapens förekomst i 

Sverige 

Af Gustaf Elcjenstierna 

Mhurii afven i SvciT^e i s\-niici"hct iiiulcr 1600- och 1700-talcn 
bruket af borgerliga eller rättare icke adliga \'apen forekoinniit 
i en utsträckning, hvarom den. som icke forskat i vara arkiv, knaj)- 
past kan göra sig en föreställning, har jag dock icke funnit denna 
gren af heraldiken pä något sätt omnämnd i vara t\'värr sä fätaliga 
heraldiska arbeten eller i uppslagsböcker. luidast i sedermera 
kanslirådet m. m. Anders Schonbergs förtjänstfulla afhandling 
»Om Ileraldikens Oden i Sverige , införd i tidskriften Swenska 
Mercurius under juli, augusti och oktober 1757, finnas några fä 
upplysningar om densamma. Jag tror därför att en kort redogö- 
relse för förekomsten af dessa vapen kunde intressera föreningens 
medlemmar. 

Som bekant har bruket att gvvii sig ett heraldiskt vapen och 
att använda detsamma i sigill. ])ä b)'ggnader, prydnadsföremål, o. d. 
gamla anor i T}'skland, och därstädes finnas ännu i dag förutom de 
relati\l fataliga rena patriciersläkterna tiotusentals borgerliga, vapen 
förande släkter, af hvilka en stor del kan leda sin härstamning 
upp till medeltiden. Här mä j)äpekas att forskningen om dessa 
släkter därstädes imder de sista decennierna alstrat en rik littera- 
tin-, och att det förnämsta arbetet om desamma, den ärligen 
utkommande, med talrika \'apenplanscher och reproduktioner af 
fannljeporträtt försedda Genealogisches Ilandbuch burgerlichen 
Familien hittills inkommit i 24 ärgängar. 

Otvifvelaktigt har bruket af heraldiska icke adlig» vapen in- 
kommit till S\-erige frän Tyskland, ehuru iag icke \'ill pasta an 
de vapen af detta slag, som förekomma i Sverige, utgöra en 
full mots\arighet till de t\'sk-a borgare- eller patriciervapnen. 
Åtminstone i an\';indandet af dessa va[)en forefinnes en väsentlig 
olikhet, i det nämligen i T\'skland det \'apen sotn användts af 
stamfadern for en slakt sedan i de tlesta fall bibehölls och an- 



'O 



u- /t 



33 

vändes af hans efterkommande i förekommande fall ännu i den 
dag som är, medan i Sverige ett d\-likt vapen sällan användes af 
stamfaderns efterkommande Längre än ett eller annat slälctled. 
De släkter i Sverige som i viira dagar nnra allmänt bruk th-jika 
vapen äro lätt räknade. 

Jag häller icke för otroligt att redan under medeltiden, dä 
hälften af borgerskapet i vara städer utgjordes af intl\-ttade t\'skar, 
äfvensom senare, detta bruk att gr>ra sig vapen vann insteg äfven 
hos de svenska borgarfamiljerna, men tyvärr s}'nas numera alla 
spär af desamma, med imdantag af ett eller annat sigill under 
medeltidsarkivalier ■ — ■ i Ilildebraiul, Svenska sigiller frfm medel- 
tiden, fnmas atl)ildade ett par dylika frän början af 1300-talct — 
\'ara försvunna och voro dtt sannolikt redan i förra hälften af 
1600-talet, ty ä de äldsta ännu kvarstående borgarhusen i Stock- 
holm, som förskrifva sig Iran denna tid, söker man fv>rgäfves efter 
något d)-likt vapen. 

Det var egentligen först vid tiden för trettioåriga kriget, som 
bruket att göra sig vapen blef mera allmänt, och gifvervis gafs impul- 
sen därtill af de frän kriget hemkomna officerarne. Det är hos 
dessa det tidigast framträder, men spred sig snart till andra sam- 
hällsklasser. Det fanns mut slutet af 1600-talet och hundra är 
framåt knappast en ofrälse officer eller civil tjänsteman, som icke 
kit göra sig ett vapen. Alen iifven bland präster och borgare 
blef det allmänt. I en hel del fall bibehölls ett sådant vapen af, 
den som antagit detsamma äfven sedan han, som ju da för tiden 
iclce var ovanligt, blifvit adlad, såsom hans adliga vapen, vanligtvis 
pa ett eller annat sätt )/förbättradt och tillökt;>, ty vapnen, vanligen 
s. k. talande vapen, voro ursprungligen rätt enkla, med endast 
en figur i skölden. De skulle kunna indelas i tvä stora grupper, 
krigarvapen och civila vapen. De förra skilde sig icke m}'cket 
från de adliga vapnen; de \'oro försedda med alla ett adligt va- 
pens attributer, sköld, hjälm — hvilken i de flesta fall under 
1600-talet var sluten, till skillnad frän den öppna adliga hjälnien — 
lofverk etc, vanligtvis också med bärarens initialer. De senare 
äro lättare att skilja från de adliga vapnen genom sin i allmänhet 
runda sköld, prydd allenast med en adlig krona, ehuru äfven bland 
dessa någon gång hjälm och sköldhållare förekonnna. En särskild 
grupp bilda de prästerliga vapnen med sina kyrkliga sinnebilder, 
gudsögat, pelikanen, o. a. i skoiden. 

Det var ju naturligt att det öfverhand tagande bruket af 
.sjiilfgjorda vapen snart skulle föranleda protester iVån ridtlerska- 

3 — 14 U7S. Pi7Sonhisto)is/: tidskri/t U)i.f. 



34 

pet och adeln, som ansåg detsamma utj^öra ett intrång i dess 
privilegier, och ståndet utverkade äfven ;it sig vid tlcra riksdagar 
under slutet af 1600- och burjan af 1700-talLt ilcra förordningar 
i syfte att stäfja detsamma. iJet var dock först efter utfärdandet 
af den k. förordningen af den 10 aug. 1762, som förbjöd ofrälse 
att föra adlig sköld och lijålm. som bruket att göra sig vapen så 
småningom upphörde. 

Förutom nu nämnda själfgjorda vapen framträder, om ån 
sparsamt, under 1600-takt en särskild grui)p af vapen, som nog 
rättare böra räknas till de borgerliga än ajliga vapnen. Dessa 
vapen antogos af afkomlingar af släkter, som räknade anor frän 
det urgamla frälset och det under 1500-talet talrika s. k. små- 
frälset eller halftVålset, samt voro vanligtvis på ett eller annat sått 
förvanskade kopior af ursprungliga frålscvapen. Som bekant upp- 
gick en hel del af dessa släkter, som icke längre förmådde fullgöra 
rusttjänsten eller af annan anledning uttrådt ur frälset, i bonde- 
ståndet. Äfvenså förekom i Västergötland och Smaland, i s>'nncr- 
het i gränstrakterna mot Danmark, ett talrikt rustande ofrälse, 
som genom konung l-^rik XlV:s instruktion af den 7 aug. 1562 
erbjöds att besöka honom för vinnande af rätt till frälse, sköld 
och hjälm, och hvaraf en mängd rustande bondsöner begagnade 
sig. Dessas efterkommande återgingo i allmänhet till bondeståndet. 
När sedan under 1600-talet en medlem af dessa bondesläkter genom 
krigarbragder eller studier uppstigit till högre social ställning, men 
icke kunde, af en eller annan anledning, tillräckligt styrka sin här- 
stamning — oftast var densamma endast kognatisk — från den 
gamla frälsesläkten för att erhålla introduktion å riddarhuset, upp- 
tog han ändock och begagnade, dock icke alltid i dess ursj)rung- 
liga form, det gamla frälsevapen, som hans stamfader förvärfvat 
sig. IMånga söner till frälsemän under midten och slutet af 1500- 
talet ingingo i prästeståndet, och då ad-:omlingar af dessa, såsom 
mången gång hände, ägnade sig åt krigaryrket, gjorde de sig ett 
krigarvapen så mycket som möjligt likt det fäderne\'apen, om 
hvilket släkttraditionen malde. Ofta blefvo dock dessa senare 
adlade, och det upptagna vapnet med eller utan :Horbättrings 
inregistreradt bland de adliga vapnen. 

Förutom i sigill under handlingar från 1600- och 1700-talen 
kan man äfven någon gäng påträlTa nyss nämnda själfgjorda vapen 
i våra kyrkor, uppsatta pä samma sätt som de adliga vapensköl- 
darna. l<^tt typiskt sådant fall ar mig bekant frän Fjällkinge 
sockenkyrka i Skåne, hvarest åtminstone ännu för 10 år sedan 



>(>.: 


■ 1 lO 


; 


n 


1./; 


•■*. i 


; T'.' 


:f 'Ii 


i: ■'" : 

}? .T 

rif./ 



35 

hängde ett stort hufvudvapen uppsatt tifvcr likvidationskoniuiissa- 
rien Pehr StccnhotT, -i- 1746, och visande i blä sk(^ld ett stort 
hvitt hus (holT) stående pa steniga grund, pä skölden en skiten 
hjiihii utan hjahiiprydnad, och det heki onn-aniadt af ett sirligt 
löfverk i hvitt och rödt samt kring sköldens nedre del en band- 
\'irad krans af palmblad. Den under adliga \'apensköldar ofta 
förekommande inskriptionspläten saknas ej heller. Inom jjaren- 
tes ma nämnas att likvidationskommissariens son, den sedermera 
adlade lagmannen Christian af Stenhof, \-id adlandet erhöll ett 
mot ofvan beskrifna helt olika vapen. i 

Det är naturligtvis den inom sä mänga icke adliga släkter i 

ännu fortlefvande traditionen om ett sädant i det föregående 
nämndt själfgjordt vapen som gor. att man sä ofta hör eller ser 
uppgifvas att släkten i fräga en gäng skall hafva blifvit adlad. 
Mänga exempel pä dylika släkter jämte bevis for huru traditionen 
i hvart särskildt fall uppkommit, skulle kunna anföras, men jag 
afstär därifrån, dä jag redan tagit nog mycken plats i anspråk. 
Med hvad jag nu sagt har jag endast velat bringa i erinring den ; 

del af den heraldiska vetenskapen, som skulle kunna kallas känne- ; 

domen om de borgerliga vapnens förekomst i Sverige, om hvil- , 

ken sä ofantligt många bevis dels föreligga i sigill under handlingar i 

i våra arkiv, dels finnas i vara kyrkor och ä andra ställen, men ' 

om hvilken ännu ingen mig veterligt gjort nägra ingående forsk- | 

ningar för att göra densamma mera känd. Och dock synes den . j 

mig väl värd detta och skulle utgöra ett tacksamt varf för den, 1 

som har intresse nog och tid att sysselsätta sig därmed. ! 






: . /.u hilU 

< 'ti 



Ir;!- ' f .Vf> I 

■■■■■■. v' 



•rr.v t 






I '.T.,- : 



^^ I Katarina Danielsdotter Robsahm 

i / {^, It ; Af Oscar Nycander 

Om man studerar kiillskrifU-rna till slalctcn Ivobsahms historia, 
möter man ett jnu' namn, om h\ilk'a de mest siridig"a upp^^ifter 
aterfmnas, t. o. ni. i en och samma källa. Va\ af dessa slaktmed- 
lemmar, som sålunda pa grund af motsägande och oklara upp- 
: gifter blifvit i vara moderna släktböcker förväxlad eller erhållit 
., felaktiga i)ersonalier sig tillfogade, är Katarina I\c>/>sa/n;i, dotter 
; af brukspatronen Da)ii(l Robsa/nn pä Villingsberg i Knista socken 

i Närke. 
I ■ I jSiuiiska Åttartal /SS\j'', sid. 405, linnes hon U[jptagen utan 

någon som helst anteckning, vare sig om födelse- resp. dödsdag 
eller i öfrigt. I ».\> svr/zsÅ- släktboki- af Leijonhufvud, sida 503, 
återfinnes hon likaledes utan annan uppl\'sning än att hon är dod, 
och att lK)n var gift med ilen likaledes nu döde inspektorn 
Sven Lo)irot. \'idare finnes hon i de handskrifna släktsamlin- 
garna angifven varit gift dels med jägmästaren Lindrot, dels äfven 
med bokhållaren Fransson, medan hon i underteclcnads arbete 
tiSläkttii Åycaiider-», finnes upptagen såsom gift med jägmästaren 
JMagnus Lonrot. Slutligen är hon omnämnd i ^Persoiihisiorisk 
[, lidskrift 1909», sida 153, i en anmiilan o\\\ nyssnämnda arbete, i 
,, h vilken signaturen G. I. liurmar dels den ui^pilwsningen, att hon i 
äktenskap med en Ldnroth hade dottern Kristi)ia Katarina, som 
blef gift med slottsbokhållaren och radmannen i Örebro J/agnus 
Ilansso)!, dels meddelandet, att liera skäl tala för att hennes man 
var inspektorn Sven Ld)iroth. * 

Jag skall i det följande söka utreda de allmänna dragen af 
hennes lefiiadsöden och därvid först visa, att det sistnämnda an- 
tagandet är oriktigt och grundadt på en förväxling med hennes 
kusin Anna Katarina Rodsahm, dotter af brukspatronen på Bofors 
Per Jakob Robsahm, och att således inspektorn S\en Lönroth, 
såsom äfven af Ornberg anföres, \ar gift med den sistnämnda 



:>^ >^ 



•I • >.'():n 



; ■, , 1 > 



37 

Anna Katarina Robsahni, sedan hon bliiVit anlca efter landssekre- 
teraren 1 Uppsala Lars Alh-)\s^. 

Denna Örnbcrgs uppgift fnines bekräftad i den Klerckerska 
sUiktsainlingen och styrkes ytterligare af ett dokument, hvars 
tillförlitlighet luaste sta höjd tifver allt tvifvel, nämligen Ixniijp- 
teckningen efter brukspatronen Abraham Robsahiii, hvilken dog 
1733 ^1 (<^j 1732 s. s. Örnbcrg och Leijonluifvud uppgifva) \\Å sitt 
bruk Biörkborn. 15ouppteck'ningen, som p;i grund af siit rik-a 
innehall förtjänar att af släkten beak-tas, återfinnes egendomligt 
nog i Stoclcholms förmyndarekanimare bland bouppteckningar är 
1733, andra bandet n:o 580, och upptar bland Abraham Robsahms 
arfvingar »samsystern, framlidne bruksarrendatorn Sven Lönroths 
änka Anna Catharina Robsahm->. Häraf torde direkt framgå, att 
Sven Lönroth ej varit Katarina Danielsdottcrs man. 

1 förutnämnda bokanmälan lämnas af G. 1. den mycket in- 
tressanta, pä bokauktionskonniiissarien Gustaf Elgenstiernas forsk- 
ningar i Örebro kyrkas och radhusrätts arkiv grundade, uppl)'s- 
ningen, att förutnänmda Magnus lianssons föräldrar \oro justitie- 
borgmästaren Mat^^iins Ha)!sson Ilasseij^^riJ/' (iörut gift med Anna 
Utterman) och hans andra hustru. Ka tar hi a Mart{c)li-ur- och 
icke såsom i »Släkten Nycander-. pä grund af direl<ta upph's- 
ningar frän pastorsämbetet 1 Örebro angifvits den sistnauuidas 
andre man Saiiuul I''raii[()sso/i och dennes andra hustru Ka/arina 
{Stina?) Roösa/n/!. 

Dä nu, säsom ofvan visats, Katarina Danielsdotter Robsahm 
icke var gift med bruksinspektorn Sven Lönroth, står man inför 
den frågan: hvem var da hennes man? och man kan tillägga: 
hvem var den Katarina Robsahm, som blcf gift med änketuannen 
Samuel Fransson r 

Svaret blir då, såsom jag nedan skall visa, att båda dessa 
Katarinor voro en och samma person, och att hon först \-ar gift 
med jägmästaren ä stora Ulfgryt Magims Ld)irot (han stafvade 
sitt namn utan h) och sedermera med slottsbokhållaren Samuel 
l<l-ansso)i i Örebro. 

I Täby (Närke) församlings kyrkoböcker återfinnas föl^jande 
anteckningar: 

' Borginäslaren Magnus Hansson var son a.i Ilaits yo/i.sso/t A'i'r>\LUS. Kommi- 
nisler i Ilvarf och Styra, samt dennes husUu I/igcl Månsdcttcr rijitrö, y 1722 'Vi 
på Hassle i Glanshammar 82 ar gammal. Han kallade sig siälf enbart Magnus 
Hansson men döpte sina barn till Hasselgren efter kronorusliiållet Hassle. Vid 
sonen Conrads dop antecknades denne såsom borgmästaren Magnus Hasselgrens son. 

'■' .\f wallonsk härkomst ("rån Ullfors bruk i Tierps sucken. 



;' I 



i; t' ' ' '<>■ t- (■:. 



'..i^;,-...1 \ 



; 'III" ■ ;'fi >! r' 



I ti 



■n-vr^. 



I 

»Den 31 dec. 1721 föddes jä^nuist. Mai^nus Lonrots ocli iiiad. t 

Catharina Robsanis barn i St. Ulfi^ryt iMncrentia.» 

Den 27 sept. 1723 föddes järrmäst. Magnus Lönrots och niad. 
Catharina Dan. Robsanis barn i St. Ulfgr)-t Christina Catha- 
rina.» t 

^Jägmästaren Magnus Lönrot afsonmade i Ilerranom d. i 
mars 1741, lefvat 62 är.» 

i\f dessa anteckningar framgår tydhgen, att Katarina Daniels- 
dotter Robsahm var gift med jägmästaren Magnus Lönrot. 

Att hon äfven varit gift med slottsbol<häUaren Fransson, 
framgår af f<^)ljande: j 

1 de llulphcrska anteclcnincarna om släkten Robsahm finnes | 

i noten ä sida 70 i förteck-ningen öfver brukspatronen Daniel Robsahms 1 

barn upptagen: >,Catharina gift med jägmästar Lönnrot* och i 1 

denna anteckning äro orden »jägmästar Lönnrot^ öfverstrukna och i ; 

rättade till »slotts-bolchallaren hVansson^ och i Klerckers släkt- , I 
samling å tab. 1 af släkten R(,)bsahm ;ir såsom Daniel Robsahms 
barn upptagen Catharina Robsahm, g. 1 ) m. jiigmästar Lindrot ; 

och omgift med slottsbokhållaren i Örebro hVansson, i hvilken . ; 

anteck-ning jägmästaren Lönrot tydligen genom felskrifning eller | 

felläsning af .äldre uppgift blif\'it kallad Lindrot. 1 i 

Såsom }'tterligare be\is for de båda Katarinornas identitet ( 

med h varandra må äfven anfciras, att så\äl Örebro pastorsämbete ; 1 

uppgifvit fru l-^ransson hafva dödt i Örebro 175S som Llgenstierna,. 1 i 

att Katarina Danielsdotter g. Lönroth därstädes atlidit 1758. | ( 

Om man slutligen tar i betänkande, att det vid tidpunkten \ \ 

för l'Vanssons äktenskap med Katarina Robsahm enl. samtliga i • 

f()rtcckningar öfver släkten icke fanns någon annan Katarina j i 

Robsahm än änkefru Lönrot, som kan tänkas hafva gift sig med | I 

1'Vansson, t)'ckas de anförda skälen for antagandet, att fru Lönrot 
och fru I"'ransson vore en och samma [)erson, vara tåillt bevi- 
sande.' 

Sammanställer man nu de af C. 1. lämnade uppgifterna med 
af mig från Örebro och Täb\' pastorsarki\- erhållna, ytterligare 
kom[)letterade med upph-sningar i de handskrifna octi tr\-ckta $ , 



' Sedan denna uppsats skrcfs, liar förfaltaren funiiit sin hypotes bekrätiad 
Igenom hoiippleckningcQ efter Katharina Kobsalun .t. landsarkivet i Upsala, Örebro 
i)oupplecknin_L^ar 1758 '" ,, enl. hvilken slottibokhållaren 1'ranssons .änka, Katha- 
rina Danielsdotter Robsahm döU hos sin mag slotisbukhållaren Magnus Hansson 
samt efter sig liimnat l)roslarl vingarna: sonen borgmästaren i .Vskersund C.ar] Magnus 
Lönnroth sann döttrarna Mmerenlia och Kristina Kajsa Lönnroth. Hehalluingen 
i boet utgjorde 10.602 Maler sdfserniynt. 



1 , 
? 

i 



\ 



i 



^•;>J 



.;.. f; 






= j ;i.vii' b^:n 



tloX 



firn.' n 



' ' ■ .,1 i 



■ 39 

släktsamlingarna, crhallcs följande konturer af Katarina iJanicls- 
dorters lefnad : 

Dotter af brukspatronen Daniel Robsahin på Yillinc^^sberg 
och hans hustru Kyistiiia Saxotlurg af Liinebur^isk iitt, föddes 
hon näL;ot af de sista iiren af 1600-talet.' llon i^ifte si:;- med 
licjderidaren, sedermera jägmästaren ä stora Ulfgr}-t i Täby 
Jfagjiiis Lonvot^^ som var född 1679 — således c:a iS ar äldre 
än hustrun — samt tillhörde en vid denna tiil vidt utgrenad och 
mycket ansedd släkt. I detta sitt gifte hade hon sonen Carl 
Magnus, borgmästare i Askersund, samt tvenne döttrar, af hvilka 
(V-w äldre liiiicrt)itia, f. 1721 ^' i.- i Tab\% y 1795 -■^'; i Örebro, 
blef gift med jägmästaren Pehr hVischenfeldt och hade med honom 
mänga barn, födda i Täby, och den yngre, Kristina Katarina, 
f. 1723 ^7;g i Täby, f 1773 '-'12 i Örebro, blef gift med slottsbok- 
hftUarcn, proviantmästaren och radmannen J/agn ns //ansson, f. 
1722 i Örebro, j 1771 -^ „, son af justitieborgmästaren därstädes 
Jfag/i//s IIansso}i XorriCus och hans andra hustru Katarina 
Marti It-nr. 

\v 1 74 1 '/j blef hon änka och gifte sig med slottsbokhallaren 
i (Jrebro Saniiu-l J''ran{t)sson i dennes andia gifte, ("icnom detta 
sitt giftermål blef hon den sista länken i en kedja af äktenskap, 
som efter hvartannat upplösts resp. Icnutits genom den ena makans 
eller makens död och den efterlefvandes ingäi-nde af n\-tt gifte, 
och fick \\o\\ — utom sina egna barn med Lönrot samt st\'tdottern 
Anna Maria Lönrot — genom äktenskapet med l-'ransson ej mindre 
än 3 kullar sammanbragta styfbarn, af hvilka dock den äldsta 
k'ulle!i redan lämnat hemmet. 

Det första af detta äktenskap ingicks mellan den förutnämnde 
justitieborgmästaren Magnns Hansson Karrcr/zs, f. antagl. 1663, 
t 1728 ' I. och Anna Ktttrntan, och föddes i detta gifte barnen: 
i) Maria Elisabetli Ilasselgroi, gift med regementsskrifvaren Lars 
Hasselstroni, f 1734. 2) Carl Ilasselgren och 3) Hans Hassel- 
gren, bada mihtärer. lifter första hustruns dod gifte sig Magnns 
Hansson med Katarina Martilcnr,^^ f. 1697, j- 1741 ^" 3. och lick 

i 

' Hennes äldre syster Anna vnr född 1694 och yngre bror Reinhold 1700. 

' Jägm. Lönrot hadi- förut varit gift tvenne gånger, första gången med Anna 
Maria Rainn, f 1710 '^/lo i,bo"PPt. i Örebro 171 1 '° 3) och hade med henne 
dtiacrn Anna Maria. f. 170O "'5 samt andra gnngen 17 1 1 '^ j nicil .Ua^da/t-iia 
Å'ohitin\^'. Magnus I.önrot hade en syster Krislina Lönrot(h\ f. 1009, y 1731 "^4. 
som var gift första gången med en borgare Ci/il och andra gången 1710 '' t med 
borgaren jchan Eberliard Ci/ziiian. 

^ I boupi^teckningen efter Kat. Marleleur kallas hennes barn med Magnus 
Hansson för Ilasselgren. 



■Ii 



- .. , ; A 

.'.'I 



A ) 



:,'.■■■ '• :; 'I;;!: ti -il» 

,. tv:) :../ ■oi,,,.; 

rf . <:),...« , J. 

.• ■ ' '. 4'-,svAf'. (I 






I a, jn,ll 



40 

ined henne barnen: i) J/aj^/n/s Hansson, f. 1722, -j- 1771 ^^in, 
proviantmästare och radman i Örebro, g. m. Kristina Katarina 
Lönrot; 2) Conrad Hansson, f. 1724 -,10, j 173 1 '^'3; 3) Anna 
Kristina, f. 1726 -+,'3, f 1731 ^'.e; 4) Fredrik Hansson, f. 172S 
'"/V C"/6?)» bortflyttad till Nyköping 175 1 '»'i. J^ftcr Magnus 
Hanssons död gifte änkan om sig 1733 ^ j med slottsbokhiillare 
Samuel Frati{t)sson och hade med honom barnen: i) Daniel 
Fransson, f. 1733 9',.,^ bortflyttad till Visby 17 50; 2) Johan Filip 
Fransson, f. 1737 '^i-, bortfl}'ttad till Stockholm 1753, faltväbel vid 
Svea Lifgardet; 3) Sannul I'ransson, f. 1740. 

Sedan Katarina Alarteleur tlött 1741 -' j och Fransson ingätt 
nytt äktenskajj med ankefru Katarina Lönrot f. Robsahm, funnes 
i hemmet säviil barnen Fransson som )nghngarna Magnus och 
FVedrik Hansson, en omständighet, som förklarar den felaktiga 
ehuru af k}'rkoherden i Örebro bestyrkta upj)giften, att dessa bada 
makar (frun där\id kallad Stina Robsamb) voro syskonen Hanssons 
verkliga föräldrar. S;i]-:erligen bodde hemma hos sin mor äfvcn 
dottern Kristina Katarina Litnrot, en omständighet, som ledde till 
äktenskap mellan henne och fosterbrodern Magnus Hansson. 

Katarina Danielsdotter Robsahm blef fcir andra gängen änka, 
före 1744 och dog 1 Örebro 175S ^ ^ hos sm mag slottsbokhälla- 
ren Magnus Hansson. 

Det porträtt af hennes farfar, K^ristian Robson — ■ stamfader 
för släkten Robsahm och frän densannna utgrenade adliga ätterna 
af Robsahm och af Robson — , hvilket porträtt enl. Adelns ättcU'- 
taflor af Anrep »blef funnet i h^-ischenfeldtska sterbhuset och upp- 
sattes i konsistorierummet vid Upsala Akademiv, torde genom 
arf hafva tillfallit Katarina Rob.sahm och efter henne dottern 
Emerentia Lönroth gift m. jägmästaren Frischenfeldt. 

I anslutning till förestående utredning vill författaren till 
komplettering af den Robsahmska genealogien påpeka, att Daniel 
Robsahms svägerska Helena Johansdotter, änka efter skepparen 
Krisdan Robsahm, dog i Stockholm 1735 '7, x.. Enligt boupp- 
teckning 1736, andra bandet n:o 383, hade hon förlorat all sin 
egendom vid en eldsvåda 1723 och allt sedan dess äthjutit ifri 
kost, bostad, gängkläder och uppvaktning;- m. m. hos sin son 
kassören vid riksbanken Krister Robsahm. Den af Leijonhufvutl 
lämnade uppgiften, att hennes man dog 1735, torde därför möjli- 
gen vara oriktig och bero på förväxling med hustrun. 



-.V UV. -v' A 

• 'J. ,f!-',71f 

,'nitvT-i 

Ii: i:h,'ji,.. 



1 


no! 


■ /l 


n:' ( 


-■-*'• 


I..I 


■ .' .. 


■J "i.r 



.H/ . ■, ;,,;;1 'ffTv^i 



• , ■ I ' ' . 






41 



Släkten Cassels äldre stamtafla 

Mänga uppgifter och utredningar rörande denna gamla, \idt 
utgrenade släkt hafva förekommit i de senaste 27 arens genealo- 
giska arbeten alltifrån (.)rnbergs: »Svensk Slägtkalcnder för Ar 
1886» till Elgenstiernas: Svenska SUiktkalendern 1913, men alle- 
sammans oriktiga och ofullständiga. Nedanstående utredning gör 
icke anspråk på fullständighet — en sådan torde svårligen kunna 
åstadkommas — men den torde dock länma full bevisning angå- 
ende släktens härkomst och äldre stamtafla. En öfversikt af den 
stora släkten kommer att infl\-ta i komminister J. A. Scttertlahls 
snart utkommande: lÖstgöta Nation i Lund.» Själf äger jag i 
manuskript ett utförligt släktregister öfver samtliga kända med- 
lemmar af släkten Cassel. 

I Svenska Släktkalendern 191 3 s. 241 hnnes en kortfattad 
historik öfver släktens äldre linje, slutande med löjtnant Johan 
Cassel, f 1832, hvars fåtaliga ättlingar antagas vara de enda nu 
lefvande agnatiska medlemmarne af släkten Cassel från Julinburg . 
Detta antagande är emellertid oriktigt. Inåde i Sverige och Ame- 
rika finnas många flera, som bevisligen tillhöra de äldsta hufvud- 
grenarna. Fiir åtskilliga är sedan fick jag af en då i Askersund 
boende, af mig högt värderad medlem af släkten, fru Louise 
Hallberg, född Cassel, låna tvenne dittills endast af henne och 
hennes familj kända gamla dokument rörande släktens härkomst 
och äldre stamtafla. Efter en tids forskning i Vadstena lands- 
arkiv fann jag åtskilliga af dessa och kunde snart konstatera, att 
uppgifterna hos Örnberg i 1SS6 års Svensk Slägtkalcnder om den 
sedan s. k. yngre släkten Cassel voro oriktiga. Dessa upptogos 
sedan okritiskt i Leijonhufvuds: Ny Svensk Släktbok. På bugäran 
af Ornberg öfverlämnade jag till honom mina anteckningar, hvilka 
han sedan delvis använde i Svenska ättartal 1905 under ;Korpak- 
lefssläkten». Det ena af förutnämnda gamla släktdokument har till 
öfverskrift »Casselske Genealogie» och är undertecknadt: ^Holmen 
den 19 aprilis 1785 Dan: j\L Cassel.» Denne var hofrättskam- 
rerare i Göta hofrätt och bosatt på gården Holmen i Björkö 



;a 



, , '- yr 



i, Ii'. 









42 • 

socken, [önköpinos lan. Släktiippi;iftcrna omfatta hans foifädcr i 
5 led och utgöra en inledning- till hans utförliga, i Hofrätlen in- 
lämnade meritförteckning. Det andra papperet innehåller samma 
släktuppgifter nägot utvidgade. A detsamma finnes skrif\'et i 
nedre kanten med gammal stil: >.L)enna Genealogie har Borg- 
mästaren Samuel Cassel i J*lkesiö, som densamma i l^rland Cassels 
hus i Tiust skall funnit, afgifvit, hvilkcn ock skall wara den säk- 
resta underrättelsen om Casselslca slägten, sedan den hitn)'ttat till 
Sverige.» Uppställda som stamtafla fa dessa uppgifter i sanunan- 
drag följande utseende: 

»härstammar från Edinbur<i i Skottland, af gammal familie, inkom till Stockholm 
1592 med en sin son Önnart Cassel och blef stallmäslare pä Konungens Slall>. 
(Sedermera Carl lX:s; enligt en tradition anförde han kriiningståyet vid dennes 

kröning. I 
Son : 



Önnart Cassel 

kornett vid öslgötarne. bevistade slaget vid St.ingebro 1598 och stupade vi 

l.utzen den b nov. 1032. 

Snn.r; 



Jacob Cassel, korpral vid Öslgötarne, • Erland (hassel, 

gift 1640 med Elisabet A-p. 
Söner : 



I. 2. ;,. 4. 

Mårten Cassel, f. i Asby 1641, f 1712. Jöns Cassel. lOrik Cassel. Lennart Cassel 
I''r:ilsekamrerare öfver .Mörnerska god- 
sen; g. loSo m. Catharina Ekernian, 

f. 1044, t 1720. •■ 

."^on: 



Johan Cassel. f. 1683, f 1735- Kadman 1 ^keninge: uppliandlare (or Kuni 
. Ilofvet; g. 1701) m. .Margareta h^kerolh, f. 10S5, j 1773. 

Söner: 



1. 2. 3. 

Johan Adolf Cassel, f. 17 12. Abraham Cassel, iJaniel Magnus Cassel, 

.•\dvokalfiskal, g. i. 1745 ni. grosshandlare 1'. 17 iS. I lofriitl-kamrerare, 

Catharina Charlotta Eeijonadler. 1 Stockholm. g. 175S m. G. Eleonora 

2. 1758 m. Gustaviana Helena , , Edman, f. 1735. 
Mörner, f. 1723, f I755- \ 

Söner: Söner: 



Johan-Carl. Otto. Samuel. Johan, fänrik. Daniel Fredrik. Magnus Elisaeus. 

t 

Antagligen _ voro dessa uppgifter endast ett utdrag af den 
»Genealogie som borgmästaren Samuel Cassel funnit n I'~rland 
Cassels hus i Tiust>;. Den senare och hans släktgren, som mest 
utgjordes af landtbrukare, men inga ämbets- eller tjänstemän, ha 
alldeles uteslutits, likaså äfven borgiuästare Cassel och hans ätt- 
lingar. Han var dock kusin med DaniL4 Alaunus Cassels far. 



43 

Nägon ICrland Cassel har emellertid icke funnits i Tjiist, nu-.n väl 
i angränsande Kinda härad, där Erland Jonason Cassel var en rik 
handelsman, ägare af Ramshult, Skei)[)eberga m. fl. gärdar i Kisa 
och V. Eneby socknar. Eran hans dotter och dottersonsdotter 
härstamma de yngre släkterna Cassel och släkten Casselli. 

lifter en uttömmande forskning i kyrkobock-er, jordeböcker 
och domböcker har jag lyckats samla nästan fullständiga upp- 
gifter rörande hans släktgren och därigenom kunnat rätta och 
komplettera den gamla stamtaflan. 

h>land Cassel, född i Tirserums socken. Kinda härad i66S, 

j 1711, var son af den rike arrendatorn Jonas Mi^rti-nssoii Cassel, 

som ägde Sjöhult m. ti. gärdar i Norra Vi och Tirserum. Man 

dog 1701 vid 68 ärs älder, alltså född omkr. 1633. lians hustru 

Brita Börjesdotter, f. omkr. 1630, j 1716, var dotter af Börje 

Svensson i Sjöhult och Ramborg yf;-A?;/(/j>dottcr. Ramborgs fader 

]irla}id i Sjöhult, som enligt domboken är 1598 bortsälde en 

utjortl frän nämnda henunan, kan icke garna vara identisk med 

den i stamtatlan forekommande luland Öiiiiartssoii Cassel. t)- i 

domboken säges uttr)'ckligen att Iiaii var joiias Mårtenssons 

Juistrits morfader. Han skulle 1 annat fall — säsom här nedan 

skall visas — tillika hafva varit hans farbroder. Jonas Mårtenssons 

okände fader, Mårten Cassel, var svar att inpassa i stamtatlan. 

Frågan var, om han war son eller bror till den i Skottland födde 

Önnart Cassel. Jonas Mårtensson var född omkr. 1633; hans 

faders, [Mårtens, födelseår kuntie senast ha varit 161 i och dennes 

faders 1589, om de gift sig vid 21 årsålder. Om den sistnäninde 

varit hhdand Önnartsson, uppstår en åldersskillnad af omkr. 30 

iir emellan honom och hans i stamtatlan nämnde broder Jacob 

Önnartsson, som var född oml<:r. 1618. Jag kom emellertid till 

sist till den slutsatsen, att //a:^-0J! l-j-laiui önnartsson Cassel aldrig 

t:xisterat. »Salig Erland i Sjöhult^> åberopades upprepade gånger 

i de jordprocesser, som Jonas Mårtensson Cassel och hans barn 

under en lång tid förde, och hans namn går igen ■1\.{\q.\\ hos andra 

hans efterkommande än släkten Cassel. Tydligen har Jonas I\lår- 

tensson uppkallat sin äldste son, Börje, efter sin hustrus fai*. den 

■andre, ludand, efter hennes ofta åberopade morfader, den tredje. 

Mårten, efter sin q^kiw far och den fjärde, Peter, efter, som det 

sedan visat sig, sin farfar, som först inkom till Sverige. 

Men i den gamla staintajlan, som upprattats mer an 100 år 
i-fter slaktens in flytt nin,i;\, It ar >\uit/g Rrland^ i traditionen statt 
som dess åldste svenske stamfader. 



!::■■[ -aj: 



. jV- >-,'W(i: 



. M,:-i.-I 



\^^vu^•^■:V 



. ... >bi.t 
•: m;:v 

1,1; trtJi 

1 I '^b i 



'^?.<tV.'! 



i7 lliAiM 



44 

Emellertid hade jag i Vadstena landsarkiv låtit fortsätta forsk- 
ningen i Ydre härads äldre domböcker, och där fann slutligen 
1 vaktmästaren Rogalin. som \'arit mjTkct intresserad af denna ut- 
redning, en uppgift, som U)Stc frågan och pä samma gäng lielt 
och hållet förändrade den äldre Casselska stamtaflan. Vid en 
ägotvist emellan Ramsmäla och Tranberga hemman i Torpa 
socken, Ydre härad, är 1686 framlämnades en ixittst ^if örddoita 
. Jacob ocJi jfoiias Casshr M(]>-ttiiss'oiur om Ramsmäla ägoskillnad 
och häfd, daterad h^etebrunna den 20 maj 1684, och alldenstund 
Jacob Mårtensson i h\'tebrunna tillstädes; alltså han ock fram- 
kallad, och efter aHagd lifligh Md med hand ä bok jemte förma- 
ning om sanningens fria utsägande bevittnade således, alt min 
sa/i^ fader, som var en ani:;c'/anifare blef illa liuo^i:;i)i af pålackcn 
och (ler for bekom af K: (justaf Ramsmäla ii'a)-<l på oijvald be- 
sitlningsräti, Jivilkoi lian i 7/iii/iga ar och i/itill sin dod brukade. 
Och han häfdade Ramsmäla ägor ifr;in stenen vitl Trancberga 
l.ed», etc. etc. 

>.'Leutnanten Ulfven heremot ingaf en attest af d. 2. Scpt. 
1643 af ätskilliga namn undersk'rifven, hvillca alla nu döda äro» 
etc. etc. — »Och den i häradsdommen af 1645 nämda vittnet 
Hakan i Ik^ntorp — — — — förmäler Auditeuren sa beskaffat, 
att när Mårten Cassel fick samma Ramsmäla gärd och llalcan 
blef dädan drifven vart han därofver \red och liogg Mårten bak" 
i nacken med en y.\a att han deraf länge till sängs legat. — 
Tillfrågades sonen Jacob Miirtensson om hans fader länge sedan 
han samma hugg fatt lefde - eller om de aldrig dercfter vänner 
blefvo, dertill han svarade det han fuller mänga år derefter lefde 
och blefvo vänner, men sä umgingos de intet stort, samma år 
som häradsdommen fälldes (1645) så dodde han.^^ Vid fortsatt forsk- 
ning i domböckerna fann jag det omtalade öfverfallet på Mårten 
Cassel: »1625. ^i- I'"Ld-)r. S. 1). Kärde Mårten 7V;--s77;^ i Ramesmålen 
en förlammat krigzman, till sin förlimingzbonde och gårdbo, Håkan 
Jönsson, att han hade honom widh allehelgona tijdh, näst förleden 
ganska illa med hugg och slag ofuerwäldigat och slagit. Hwilker 
så tillgick, som the både bekente, att IMårten stodh itp bittida 
, om morgonen och gick vth på gärdet och wistc sig inthet ondt 
i wåne kom så Makan effter hafuandes ena \-xe på armen, tä 
talade Mårten till honom och sade: Du skall låtha mig få ena 
halftynna R.ofuer, och rätt nu genast för de Roffuer som din sw in 
hafvu ätit op för mig: hann swarade, Jaa riitt lOOO dietla. 'J\i 
slog Mårten åth honom med en staffuers enda. men Hakon hof 



! ■ ■■ • ' ■) n ! 
'i ."I 



' d-\ 



i}. > 



45 



up yxaiKi och högi^ honom i pannan så att han stalp, och andra 
hugget saninialedcs i hutTudct widh han låg l\'thc liåchin. Xoch 
ett hugg i pannan thår icke becn löstes doch l)'the. Noch ett 
köttsår på armen och ett blodwijte pa then kingsta Imgeren. I 
tern tu }'xhammarslag i hufvudet. kåltes förty forbe:te 1 lakan 
till 12 mark Hir thet första hugget i pannan som l)'the medföljde, 
niålseganden allena, och 20 mark till treskiftes för såramålet, för 
thet andra kiöttsåret i i)annan I2 mark målzeganden för lythet 
efter thet 3 Cap. uthi Såran. B. och 6 m.u"k för såramalet, målz- 
eganden 3 mark och 3 mark till 3 skiftes efter thet 10 Cap. i 
samma B. T tem för thet tredie hugget i huffvudeth thår eij fölgde 
l\'the medh dock' fulsart fåltes han till 20 marlc till tresl<ifics för 
kötsåret på armen målzeganden 3 mark (jch 3 mark till 3 slaftes, 
för the tuenne )-xhammarsslag i hnfhaKlet till 6 mark till treskiftes. 
Förhjchtes medh sådana förordh, att IliikDU skall giffwa honom 
40 daler och hans hustru ena 4 \od:i skued.-.' 

Hos Rååt: vVdre Hårad', ilår samma domboksutdrag ater- 
gifves, namnes på ett annat stålle, att sammanlagda penninge- 
böterna för denna misshandel: 60' 2 daler, motsvarande 6 gilla 
oxar å 10 daler, silfret oberåknadt. Mårten Cassel, som först 
blifvit :.illa huggen af pålacken;^ så att han kallas >.en förlammat 
krigzmanj och sedan blef sä s\årt tillt}-gad af sin gårdsbrukare, 
lefde iinnu 20 år dårefter. Ar 1643 kärade han i en ägot\ist och 
dog 1645. I jordeböckerna 1635 — 1645 namnes ^Märthen i Rames- 
iiiåla; för lemnadt r}'t1are fritt i lifstid-. Han Icallas uttr}-ckligcn 
Mårten Cassel och Mårten Person oc// idr fodii •iäirj;tla)h{ayc>. 
Hans far, sc»m tydligen \-ar släktens från lulinburg intl)-ttade 
stamfader, har alltså hetat Beter Cassel, eller troligen Castle. 
Denne hade alltså med sig till Sverige tvenne söner Pilarten och 
Onnart. Den senare, som stupade vid l4it/en, s)-nes iclce haft 
några efterkommande, men hans nanm går igen hos broderns 
ättlingar som Lennart. Xamnet ]''.rland har däremot, som förut 
visats, inkommit i släkten genom Erland i Sjöhult, och den förste 
Erland Cassel var heland Jonasson, i hvars hus den iCasselske 
Genealogie-) blifvit funnen. Denna får alltså följande lydelse*: (Se 
iiästföljande sida.) 

Från Jacobs och Jonas Cassels båda hufvudgrenar fmnas ännu 
talrika agnatiska ättlingar genom Mårten och Lennart Jacobsson 
och l^örje Jonasson. De synnerligen talrika }-ngre släkterna Cassel 
och släkten Casclli härstamma, som fornt blifxåt nånmdt, från 
l'!rland Jonassons dotter och dottersons dotter. Dessutom linnes 



m: .■ , ijj Ti'"' 
1 A : ■ A :;> ... 

.1.1 !••■' 

,1)1,'.' 



■;' > 



.(• . . 'i.., : 1 



46 



Peter Cassel, i. omkr. 1540, 

inkom från Edinlnirg 1592; >Slallmäslare \id Konun-^a-ns stall. > 

Söner: 



Mårten Cassel. OlTicer. f 1645. Önnart Cassel. Kornett, f 1632 '' n. 

Söner: 



I. 2. 

Jacob Cassel. Korporal, f. 161S, f 1696. Jonas Cassel. Arrendator, f. 1633. f 1701. 

Söner: Söner: 



1. Mårten, frälsekanirer, f. 1641, "j" 1712. 1. JJörje, hem. -äg., f. 1658, f 1730. 

2. Johan.' 2. Mårten, giistf^ifvare, f. 1663, f 1704. 

3. Jöns, borgare, f 1711. 3. Erland, handl., f. 166S, f 1711. 

4. Erik, borgare, f 1735. 4- l'^"^^''', borgare, f. 1671, j 1731. 

5. Lennart, borgare, f. 1664, f 1734. 

en adopterad släkt, lagnian Carl Gustaf (Wiberg) Cassels efter- 
kommande. 



' Reste bort 16S0 och kom aldrig åter, hvarför bröderna delade hans arfve- 
del, enl. domboken 1700. 

Ihrnian Söderstccii. 



1 . 



47 



Ätten Hjärne i Fröbol i Algå 

Af G. T. Karlberg 

I Älgå socken i Värmland, strax norr om IcjTlcan ligger hem- 
manet Fröbol. I slutet af 1400- och början af 1500-talet ägdes 
och beboddes detta hemman af adliga ätten I Ijärne. Här bodde 
sålunda Mäns Jenisson, halshuggen i Stockholms blodbad 1520. 
hans son h>ic Månsson tljärne och hans sonson Joen l£ricsson 
Hjärne f. 1554, död i Fröbol 1617. luiligt Anrep skulle denne 
sistnämnde ha haft tre söner; med säkerhet hade han åtminstone 
tvä söner, hvilka båda blefvo präster och hvilka bada fortplan- 
tade släkten. Den ena af dessa Erland Jon;e Hja^rne f. 1596, död 
1654 som prost och k}'rkoherde i N}-en i Ingermanland, blef 
fader till den ryktbare Urban Hjärne och stamfader till den nu 
lefvande adl. ätten Hjärne. Den andre sonen, troligen den 
äldre, hette Torsten och blef kapellan i Järnskogs socken af 
Kola pastorat i Värmland. Han bortlade släktnamnet Hjärne och 
kallade sig h^liander.' liliander afled vid hög ålder i Rudsgärden 
i Kola 1666; han hade två söner, Jon och Bengt, h\'ilka båda 
blefvo bönder i Fröbol i Algå, samt tre döttrar, Anna, Karin och 
Kerstin, af hvilka den förstnännida blef gift med faderns efter- 
trädare i Järnskog och den sistnämnda blef gift med fänriken Jean 
Skragge i Fröbol; Karin blef gift med en bonde i Fröbol i Algå. 
Pä spinnsidan kunna iinnu i dag åtskilliga allmogesläkter i Fröbol 
och i Sulvik (äfven beläget i Algå socken) bevisa sin härstamning 
från Joen Ericsson Hjärne, f 1617; men på svärdssidan utdog 
Hjärnesläkten i Algå i slutet af 1700-talet. Vi vilja här bifoga en 
kort genealogisk öfversikt öfver släkten Hjärne i Algå. 

i) Torstanus Jo/uz Eliandt-r^ ka]iellan i Järnskog, död 1666; gift 1:0 
med Marit, 2:0 nied Sig^-itl Jonsdotter. ^ 



' I Hammarin, Karlstads stifts herdaminne (Del IT, s. 154) namnes han en- 
dast Torslanus Jonce men i Algå kyrkoböcker kallas han siändis^t »gudfruktige 
och vällarde Dominus Torstanus Jon.x: Eliander. olim sacellanus in Köla>. 

^ Enligt Ilammarin var Torstanus Jonx gift endast en gång, n.äml. med 
Sigrid Jonsdotter, denna uppgift är emellertid ofullständig. 



•ij if;>o 

■: f.;o: 
r:r/bl 

■■ '.jIu 
i f. j/tv, i 

■ .'bo 
I li^>'U 

, • Uili 






48 

Barn: 
i i:.sta giftet 2)1; i 2:dra giftet 2)2 — 2)5. 

2) I Jon lorstensson i. i Riuisgarden i Kola 1614, hein. äg. i Kop- 
pom i Järnskog, sedan i Fröliol i Alga, dod diirst. 95 år gammal 
1709 ■^■*;7, gift med Agnes CJlasson. 

15 a r n : 

3 a) I Karin Jousdottcr^ f. i Kopjiom 1667, iS.b(\ i Fröbol 1740 3/0, 
gift nied Nils Nilsson, hem. äg. i Fröliol f. , tlötl 

före 172Ö. 
3 a) 2 Jon Jo/iison f. i Koppom 16S2; dod i f"rol)ol 170S. 
2) 2 Bc/ii^t 7'ors/t-/isst'//, f. i Riuisgarden i Kola 1627, hem. äg. i Frö- 
bol, död därst. i6qS. 

1j a r n : 

3 b) I Torsten Jkngtssoii, f. 1O54 i Fröbol. licm. äg. i Fröliol, 
död därst. 1 70 i; gift 16.S8 med Karin Kiisdofter. 

Barn: 

4 a) I 7:7/// Torsicnsdottcr, f. 16S9, död s. å. 

4 a) 2 Karin Torstoisdottcr^ f. 1600, (U)d s. d. 

4 a) 3 Xils Torstdiisson , i. 1600, ilod 1702. 

4 a) 4 Bengt 'Jorstensson, f. 1692 i Fröbol, bodde i många 
ar i Spässerud i Glafva socken, död därst. såsom 
fattighjon 1776; gift 1712 \\\Qd Karin .InJersJottcr. 

Son: 

5 a) Kils Brni^tsson^ f. i Spässerud i Glafva, 1720, 
' soldal tor r)ottevik i .Arvika socken, sedan för 

, - . , Skyberg i Älgå, kallade sig då Dottman, sedan 

f- Skyman; död i Alga 17 68: git"i med Bbrit 

[akobsdottcr. 

B a r n : 

6 a) I ^^arit Nilsdotter, t". 1746, gift med 

Henrik Håkansson Byström, f, 1740, 

soldat för Skyberg efter svärfadern. 

6 a) 2 Karin iVi/sdotter, f. 1757, död 1772. 

• 3 b) 2 Krik Boigtsso/!^ t". 1662 i Fröbol, hem. äg. i Fröbol, död 

därst. 1742; gift med Ingiät AnJersdottei'. 

Barn: 

4 b) I Kerstin Ersdottcr^ gift i :o med Thol Eriksson, f. 
1 641, död 1705, hem. äg. i Fröbol i Älgå, kyrko- 



49 

värd; 2:0 nictl Olof Larsson, 
lieiu. ii;.;, i [''röluil i Al^a. 
4 !)) 2 yliuui Jirsdotter^ f. 1721. ^Xd^X i 77 1 . gili mcil Jfaiis 
/a US so II. 
311)3 ErhvtJ J^ciii^tsso/!, f. 1663 i Fröbdl, licin. iig. i Frubol, 
(löd 1/37 '^,5; gitl nied Lisbet Hr/ii^tsi/ottcr i. i6(f], rlöd 
1741 '^ i^- 

Darn: 

4 c) I Jh-itta lirUnidsdotter^ f. 17 16. dud ogift i Fröbol 

t 773 '^Z.- 

40)2 Karin Erlandsdottei\ f. 1701. 

4 c) 3 Elut Erlandsdotter. 

4 c) 4 Ingeborg Erlandsdotler. 

40)5 Bengt Erlandsson., f. i Frubol 17 13. hem. ag. i 
Frölu)!, dud därst. 1771 ^° 10; gifl ined Th-itta Jons- 
dotter f . I 7 I 5 . 

1 j a r n : 

5 c) 1 Erland ftetigtsson. f. 1750, utf. fr. Alga vid 
faderns tlud. 

50)2 [on Bengtsson, f. 1753. soldat fL>r Fröbol, 
uttb sedan fr. Alga; gift med J\arin /'ers- 
dotter, f. 1755. 

Son: 

6 a) Bengt J(>nssfln, död s]jäd. 
50)3 Ber JSengtsson. f. 1755, uttl. frän Alga vid 
faderns död. 
:) 3 I\arin 'J orstensdotter. \. i Rudsgarden i Kula, gift med lians. 

hem. äg. i l'"röbol i Algå. 
)4 .4i:na Torstensdotter, gift med .Indreas Andrecr Kenipe. j 1671, 

kapellan i Järnskog. 
1)5 Kerstin Torstensdotter, f. i Rudsgarden i Kola. 1638. död i Frö- 
bol 1705, gift med Jean Olsson Skragge, f. 1022 i Hohneda! 
och son af kyrkoh. därst. Olaus Skragge; fänrik, hem. äg. i Frö- 
bol, (lod därst. 1600. 



4 — m.fTS. Pcrsr/iliiit. lidik-rift U/l.f.. 



i. .. I 



50 



kaiiellaii i jlirii^ki" 



Tiirslaniis yc/iu- Eliti/iiier. 
iliid vii! \\i\'g ålder, -ifi l:o in. M;uit, 



;ri(.l Joii^dollcr 



y<7; Torsh'nssL' 


'/. 1'. 1014, L\v^ 


Z)'(7/,7 /i?;-- 


Kanti /;>;■- 


./////./ '/<';■- 


Kjenltn J or 


1709 "9 7, hein.- 


äw. i Koppoiii 


sUnsscJi, 1. 


Sll/!St/i)ttt'l\, 


Stcnsdutlir, 


Slinsdottcr. 


i Järii^ko^, sedan i l'>öl)ul. 


1627, ddd 


•j^\\\ med ILiiis, 


,^ift med .\. 


f. 163S, död 






lögS, heiii.-:i^. 
i Fruh.,]. 


iiundc i !■ ni- 

\uÅ. 


keni[)e, 
kapellan i 
J;irn-koi;, 


Frul.10! 1705 
;..;ifl med le.-l 
OF-Dii .Sknio 






1 




T I 07 I. 


i^e, f. 1622. dii 


Karin Jons- 


jon y^/isso/i. 


Jorslcn 


!:iik Be/1 ^ Is- 


K,:.u,a 


1690, f.innk 
hem. -ii.;. 1 


liolUr, \. 1667, 


f. 16S2. hem.- 


Beni^tiSiit. 1. 


Sf/l, f. 1602, d. 


/':'l!^^t.<Si'/t. 


d. 1740, ■J. 111. 


;i^. i Fl-ubul. 


1654. d. 1701, 


1742, hem. -.ii;. 


1". 1 003. d. 




Nils Nilsson i 


d. 170S. 


hein.-ä'_;. i 


i Fröl)ol (ätt- 


1737, hem. -ä-. 




Friihol, i" furc 




Fröbol. 


lingar efler 


i F...l,ul. 




1726. 




slc/isson, f. 
1692 i l-"ruhol, 
död smii tat- 

tighion i 
Glatva 1776. 


honom \y.\ 

k\innu>idan 

IcfN-a ;ini):i i 

hViihol ocli 

Suhik i Al-a. 


Bdi^l Jir- 

laiidssoii. \. 

1713. d. 1771, 

hem.-äL;. i 
Fr..lH,l. 


t 



.\7/..- Beit^ts- 

son. r. 1720 i 

(ilalva, d. i 

.\]-a 170S, 

r.d.iat. 



jirla/i<i Bi/i^L.wn, \. 1750. 
yoii Bcn^lsso/i, f. 1753. 
Fdr Benglsson. f. 1755. 



Utlh 



-. Ali;å vid ladern- 
utll.-urt oliekanl. 



Anteckningar angående släkterna Örnfelt 

Af Karl K:son Leijonhufvud 

Ur en i undertecknads a^o behntlii^ slakt bol\ äro nedanstående 
uppgifter om släkterna Örnfelt hämtade. 

Släkten, hvilken genom en medlems upphi)jande i friherrligt 
ständ delades i en adlig och en friherrlig att, härstammar s<jm sa 
mänga andra af Sveriges adelssläkter frän Tyskland. 

I början af 1030-lalet lekle i Hamburg borgaren och handels- 
mannen därstädes jo/iaii Si/inlzf (Sc/ntltce), som var gift i med- 
let af juli är 1632 med Marqai-iia Dedckoi. Den Ji april 1Ö33 
föddes i Hamburg deras son Ili-iiirich, hvilken 1652 skicl-cades 
frän nämnda stad till Lixland. där han uppehöll sig nägra ar 
samt företog resor till Twskland och Holland. 1 följd af r}'sk-a 
kriget, sotn utbrutit, begaf han sig 1656 frän Narva till Liibeck, 
hvarifrån han dock, sedan fred slutits mellan Sverige och R\ss- 
land, återvände till Narva 1661. Den i december 1663 ingick han 
äktenskap i sistnämnda stad med ränt- och proviantmästaren där- 
städes Jonas Petersson Appelbergs och Hrita Appelboms dotter 
Mar oxaret a Appdberg. De s}'nas hafva 1666 öfverllyttat till 
Sverige, t}' sistnämnda är den Z"] april inträdde han i Stockholm 
i tjiuist hos grefve Karl Gustaf Wrangel säsom kamrerare och 
kvarstod där ännu 1674. Aret därpä den 3 juni förordnades 
han till krigskommissarie vid svenska armen mot Danmark 
och den 13 oktober samma år uppliöjdes han och hans familj 
i adligt ständ med namnet Örnfelt. I januari 1676 förordnades 
han till öfverkrigskommissarie vid s\'enska armen i Skåne. 

I lans hustru Mari^-ai-fla J/'/('//v;;i,'- atled i Stockholm den 
17 augusti 1679 kl. omkring 5 på morgonen, och bisättningen 
ägde rum den 19 i samma månad pa aftonen i Riddarholmskyrkan. 
Jordfästningen försiggick i Storkyrkan den 16 maj 16S0 och be- 
grafningen nägra dagar d;irefter i Tt)resunds k\'rka, där hennes 
jordiska kvarlefvor insattes tillsvidare i framlidne krigskommis- 
sarien l",rik Nilsson Lillje(ivists graf. 



jJnA 












Sistnämnda år iny^ick Ilciirik [I [cniricli) Onifclt den 28 de- 
cember pä Eka i närheten af Uppsala n>tt äktenskap med Ma^;- 
daleiia Katarina Transclw vo)i Kostiicck. med hvilken han ej 
ä;4de nägra barn. I sitt första gifte hade liaii däremot tio barn. 
af hvilka de t\ä äldsta föddes i Xar\a och de öfriga i Stock- 
holm. 

Det äldsta barnet, dottern Mai\ii'arcfa Kativma. döptes i 
svenska k\'rkan i Xar\a. Hon alled di^w 22 april \G6C) i nämnda 
stad och begrofs i svensk-a k-\-rk-an därstädes. 

Dottern Brita, som var det anJr.i bcunet i ordningen, doptes 
i sin morfaders hus i Xarva. 

De öfriga barnen, med undantag af det \ngsta, hvilket var död- 
födt, döptes i l\.iddarhomsk\-rkan i Stockholm. 

Dottern A)iiia Margareta, som atled den 4 oktober 1701 i 
Stockholm, hade där ingått äktenskap med stadskanircraren jolian 
1 'olckhaiiniiLr. som efter hennes död gitte >ig andra gängen den 
3 september 1703 i Stockholm med ^Iniia Elisabet zw/i 0/icr. 

Af sönerna afled yohan Aicw \6 augusti 1673 och begrofs 
<^c\\ 20 samma månad i Solna k}-rka. Sonen Henrik 'jiirgoi föddes 
lien 29 oktober 1 676. 

Det }'ngsta barnet, som såsom nämnts \'ar dödfödt, \ar ett 
flickebarn och föddes ^(t\\ 11 augusti 167U samt atled den 17 sam- 
ma manad. 

Sonen joiias Fredi-ik blef 1690 volontär under amiralitetet 
vid kapten de Prous Icompani (.)ch åtföljde dera kon\ ojer till Por- 
tugal, 1'Vankrike och Plolland till år 169Ö, dä han blef underofricer 
och erlioll permission for att taga anställning i utländsk sjöfart 
och göra sig skickdig ;till Kongl. May:ts tienst . Han tjänade 
i"örst i engelska örlogsllottan till freden ar 1697 slöt> i Rijswick 
och tog därefter anställning i \enetianska llottan i Morea. Efter 
freden i Karlowitz begaf han sig i kejsu-lig tjänst \)\\ Adriatiska 
hafvet, seglade uppfor ilotlen Poo. kom hösten 1703 till England 
och var 1704 äter hemma i Sverige. Sistnämnda ar blef han 
öfverlöitnant vid amiralitetet och gjorde kaptenstjänst vid amiral 
AnckTirstiernas expedition 1705 till de Xijensk-a farVatrnen mot 
r\'ssarna och medtoljde sedan, en transport till Danzig. 

.\r 1706 hade han äter erhållit permisson af Kungi. amirali- 
tetet för att begifva sig till Holland, ilar han blef befalhafvare 
pa 50-kanoners koffcrdisk-eppet Grose ChristoiYers . med luålket 
han seglade till Medelhafvet. ^led turk-.\rna och andra kapare 
utkämpade han dar tlera strider och t\'ang \åd ett tillfälle Am- 



53 

miralcn af Algici-s med stora förluster taga sin tillilylct till :r)ar- 
Ijiariska kustcm. 

13a kriget med Danmark utbröt 1 709, laninadc han i f(,tljd 
af skrifvelse från amiralitetet kotlcrditjänsten uch sitt fart\g. 
hvilket då befaim sig i .Marseille, och begaf sig pa hemväg till 
Sverige. Fartyget skulle sedermera af en af honon förordnad 
kapten föras till Holland. Sistnämnda är blef han kapten vid 
amiralitetet och var kommenderad med örlogsflottan i (Jstersjön 
mot den danska flottan. Den 29 december 17 12 utnämndes han 
till schoutbynacht, kommenderades 171 5 vid Stockholmska esl-;a- 
dern, blef 17 16 chef fcjr densamma och i juni nämnda år viceamiral. 
Ar 17 19 befordrades han till amiral och hade dessförinnan varit 
chef för Göteborgska esk-adent. Samma år upphöjdes lian i fri- 
herrligt stånd.' 

Han afied som landshöfding i N}'köpings län den 30 septem- 
ber 1733 pa Nyköpings slott och begrofs i tamiljegrafven i Tore- 
sunds k_\"rka. 

Han hade den 24 juni 1712 ingått äktenskap i Karlshamn i 
köpmannens, sedermera borgmästaren Petter Schaeijs hus med den- 
nes dotter Eva Katarina Scliaeij, född den ii september 16S4 
och förut gift med handelsmannen i Karskrona Teodor ChristotTers, 
med hvilken hon haft en son Petter, som ailidit vid ' .; iirs ålder. 

Hlifxen änk"a efter ( )rnfelt, gifte hon sig for 3:e gången den 2 
maj 1736 med cifversten friherre l^enkt Horn till Rantzien, som 
atled redan ^Xcw 6 november 173S på Herrestad och begrofs i 
Örnfeltska grafven i Toresunds k}'rka. 

I sitt äkteskap med (Jrnfelt hade hon sonen, /Av/ ;-//• Ti-odor, 
som fodiles den 12 juli 1715 i Karlshamn och döjjles i stadskyr- 
kan därstädes den 17 juli. 

' Friherrcl-irclvet är \\{ niii; ilcpoiuTadl i Riddarhusets arkiv. 



II : :•) 



i .J , 



■i^ } 



,j:;[ 



■i f/: 



54 



Till skalden J. M. Lannerstjernas biografi 

' Af G. T. Karlberg 

livar skalden Laniierstjerna var fmld, har hitUUs icke varit 
kandt. Han var cnicUortid ludd jia säteriet l>cri^' i Älc^ii socken i 
Värmland d. lO dec. 1758. Den mn'arande nKUil.))'ggnaden pa ]>erc; 
är bj-ggd af skaldens fader, nuijorcn M. \'. Lannerstjerna och har 
hade skaldens föräldrar sitt hem under ett tjugotal af ar. Sk'al- 
den blef tidigt moderlos. 1 )en '> ajiril 1769 k'l. 1 pä aftonen 
dodde af en langsam och utmärglande brost.sjuka \alborna tru 
majorskan Johanna Gustafva Lannerstjerna, född \'on Schening. 
Hon var född i Stockholm 1737 den 16 Mars' af förnäma för- 
äldrar; fadern var hhnbets- och l!}-ggnings-Rorgmästarcn Johan 
\'on Schening, modern var \'älboraa fiu Ikirbro Erika Johanna 
Brehmsköld.- Salig fru majorsk-ans lik blef med stor högtid- 
lighet bisatt i Alga k\-rkc! d. 13 april. Jorilfästningen ägde rum 
först d. O Juni s. iir.:. 1 dodboken iu' om skaldens niuder äl\-en 
antecknadt följande: dUand mänga denna saligen atlidna frus 
goda ägcnskaper \"ar äfven en oskrj^mtad gudsfruktan. w 

J'\\ra är därefter blef skalden äfven faderlos. Afven fadern 
dog af en »långsamt tärande sjukdom:. ^ Han afled pä Berg i 
Algä d. 3 Juni 1773. Om honom hnnes i Alga församlings död- 
bok följande anteckning: ;.Salig herr Majoren vdv i nn-cken näd 
hos sin öf\'erhet samt af alki sa höga som laga känd säsom en 
mycket ärlig, uppriktig och hederlig man och i s)-nnerhet utmärkt 
ofhcer. Af gudsfruktan och männislvokärlek \-isade han liera 
ofvert)-gande prof.i-» Hans stoft blef bisatt i Alga kyrka d. S 
Juni, men begrafningen egde rum först d. 3 augusti.* 

Anrep uppgifver i svenska adelns ättartatlor II. 612. att skalden 
Lannerstjernas fader war gift tvänne gånger. Henna uppgift, 

' Anrep uppgifver il. 5 mars 

- Anrep uppgifver licnnes dopnamn liritta GuslafsdoUer (Adelns äUanailor 
III, 6S9). 

^ Algå sockens tlödbok fur år 1709, iKr 5. pag. 332. 
* Alg.i sockens dudhok för dr 1773- 



:.,;ii;'r 



K ' ) 


,111 


:/. 


' ' ' ■ u 




.\t rf 



55 

hvilkcn är fclaktif^ cllcr kanske rättare sric,^ ofullständig, cjär igen 
hos C. O. N(M-dcns\an. i hans arbete V\ärnilands regementes 
historia, Del 11, sid. 91. — iMajor Lannerstjeriia var gift tre gånger; 
skaldens niotler var facKrns andra hustru dch hans stx^finodcr var 
faderns tredje hustru. l-'aderns första hustru, hxilken icke namnes 
vare sig hos Anrep eller hos Nordens\an, hette emellertid l-^ber- 
hardt.' luidast hennes slaktnamn linnes antecl:nadt i ^'Vlga sockens 
dddbok för 1773 och detta fcirsta äktensk-ap räckte endast 10 
veckor; huruvida döden eller skiljsmässa up])lostc iiktensk-apet. 
nänmer icke ifrågavarande kiilla. 

Anrep lämnar i\i'vcn ofullständiga och felaktiga uppgifter 
riirande skaldens syskon. Tvännc af s\-skonen, näml. .Adolf \'il- 
helm f. på Berg i Algä d. 2 sept. 1760 och dod därst. 7 okt. 
s. ä. samt Anna Gustafva f. pä Berg d. 25 januari 1763 och död 
därst. 14 febr. 1764, nämner iXnrep icke alls. Däremot nämner 
Anrep ett annat barn af majoren Lannerstjerna, näml. dottern 
Christina Fredrika, doil 1785 d. 4 sept. samt gift med slotts- och 
garnisonskirurgen Petter Stendei-. lian blef sedermera \'ausinnig 
och dog pa länshos[)italet i Cioteborg i7yIS. Denna Christina 
I^^redrika Stender, född Lannerstjerna (se Sacklén, Sveriges läkare- 
historia, III. sid. 196) var emellertid icke major Lannerstjernas 
dotter; »lojligtii \'ar hon oäkta d(jtter af major Lannerstjerna. 
1 lon namnes icke i någon af Algä iötrsamlings ministerialbocker 
frän ilen tiden familjen Lannerstjerna \'ar bosatt inom nämnda 
socken. Hon namnes ick'e i någon födelse- och dopbok från 
aren 1752 — 1773 och icke heller i någon af samma församlings 
husförhörsböcker (>4iomenclatura civium etc.;.) från de samma aren. 
I-^nligt en up}\gift i 1769 års dödbok frän Alga församling efter- 
lämnade skaldens moder vid sin död 4 barn; och enligt en upp- 
gift i 1773 års dödbok hade slcaldens fader med sin andra hustru 
haft 6 barn, af luälka 3 lefde 1773 och med sin tredje hustru 
tvänne barn, hvilka båda lefde sagda ar. Ivida dessa upi)gifter 
bek'räfta värt gjorda påstående, att Christina F^redrik-a Lannerstjerna 
icke var skaldens (äkta) s}'ster. Med sin första hustru hade major 
L. inga barn. 

Angående skaldens }'ngste broder Petter .\braham nämner 
Anrep endast hans födelseår och -datum samt, att han \ax död, dä 
ättartartorna utgåfvos. lian blef emellertid fänrik vid \'ärmlands 
regemente och var i flera år anställd såsom bokhållare vid Ilill- 

' Ali;'i död!)ok för 177;, 



56 

ringsbergs bruk i Glafva soclcen, i hvill^cn sockens IcjTkoböckcr 
hans namn äfven återfinnes.' 

\'id major Lannerstjernas dod 1773 Hyttatlc ank-an, skaklens 
styfmoder — Jolianna Lagerlöf — jämte barnen till k\Tkob)-n i 
Arvika socken, där hon afled af vattusut d. 15 januari \/*ji. 

' Till Anreps uppgifter bör äfven läggas aug. systern Williehnina. f. på i5erg 
I7Ö6--' 4, att hon alled därst. af rödsot 1772'^, 9. 



i' ■ '■.' . • 



'•r -1 ■■ 



ir:r. .'. ' , 
• ''.liv; . 






.un/-. 



57 



Ett bref från Daniel Tilas till Karl Bernhard 

Wadström 

Xorrl<öpings högre allniaiina läroverk äger for närvarande elt 
rikhaltigt och värdefullt bibliotek, som till största delen kommit 
till stånd därigenom, att j^ersoner pä skilda tider skänkt skolan 
större eller mindre boksamlingar. Den förste bland dem wir 
Karl Bernhard Wadström, om hvilken det med rätta kan sägas, 
att han är det ifrågavarande bibliotekets grundläggare. Han tes- 
tamenterade nämligen är 1799 till Norrköpings trivialskola hela 
sitt bibliotek-, som bestod af icke mindre än 2.0S7 volymer jämte 
manuskript, ritningar och gravyrer m. m. Mest repix-senterade 
äro kemin, mineralogin, fysik'en och naturalhistorien. 

Dessa Wadströms bokskatter ha pä sista tiden sammanförts 
och ordnats till ett iBiblioteca Wadströmiana!-, inom h\ilket hans 
manuskriptsamling intager främsta platsen. Däribland kunna sar- 
skildt framhiiUas Bergsmanna-Correspondencen, 1770 iirs jou.rnal. 
Wadströms dagbok för 177 1 — i//^) och hans brcf till Sven Rin- 
man. Ett af brefven bifogas i det följande. 

Karl Bernhard Wadström var iödd i Stockholm 1746, men 
kom \-id unga är till Norrköping, dit föräldrarna llyttat. Efter 
fullbordade studier, sist i Uppsala, där han tog bergsexamen, blef 
han stipendiat (i mekanik) i bergskc^Uegium 1774 och fick snart 
lor sin ovanliga duglighet stor användning. Sä t. ex. sände bergs- 
kollegium honom till Åtvidabergs bergslag, där han för statens 
räkning upptog Malmviks grufva, och länge var han statens sti- 
pendiat hos bergsrådet Sven Rinman. Gustaf III sande honoivi 
1774 till Solingen för att därstädes studera vapensmidesk(j)nsten 
och hemföra skickliga vapensmeder. Wadström l\'ckadcs ock-sä 
förm.i 26 dylika att tiytta öfver till ICskilstuna. Ar 177Ö utsändes 
han af regeringen till Tyskland, Frankrike och England för att 
studera järnförädling m. m. I"'rån är 17S3 finna \'i Wadström 
som öfverdirektor for svensk'a kontroll\-erket och 1787 — 17SS 
reste han pä Gustaf III:s bekostnad i Afrika (i Senegalsländern''i) 



,; !:.d 






.■iV 



.) ; '!'. 



iio-t 



r j, r.- 



5^ 

for att utröna, oni s%'cn.ska koloiiiL-r skulle kunna ank'i;^c(as där- 
städes. 

Wadströin ifradc, som kändt är, m\'ckct for ncgcrslaf^cricts 
utrotande. — lian dog i k"rankrikL d. 3 april 1790- 



J- 



II. 



B ref friin HiDiiii Ti las till K. />■ Wadslroiii. 

Iloylaradc llcrre! 

Jag oll^ka^ lycka til ankouistun i Saturiii foriiiak. Den högste 
torlaiic haUan til elc lui loroUKiulc lorsoken iiti cu niciier, som \al 
rosas och heroiniues uti alluuun tal. lucn slint bclöncs, när det an- 
konuner pa wcTkcliglicten. 

l''or de uug tilsaudc Ritningar, som riektigt inltipit, tackar jag 
ratt nncket. I )e äro til milt liillkomliga uoje arbetade, och det ar !•> 
lycka at Riksdagen ar al! i Norrköping; jag därifrån, och Herr Wad- 
ströin i Fahlun; t_\' annars hade det kuimat Ijlilua et ewigt skiiitsande 
emellan Östgöta kyrkorne om gaml.i moninnenters besökande. De äro 
nu incorporerade i en samling, som jag inbillar mig i sitt slag wara 
den st(.)rsta i Riket: nemligen en ( aK hogra|)hia topogiaiihica siie- 
<.:ana, Inartil grel" Dalbergs Siiecia antiqua et bodierna är basis, men da 
den allenast gar cjugefer til 350 plancher. sa utgiör min samling nu 
otwer 1. 100 Ritningar. De iiro i 4 tomer.' al' hvilka 3nie stycken äro 
i median tolio pateiui och der])ä alle ritningarne updragne eller in- 
siinckle. sä at de äro i lika storlek olueralt. men de antlre och större 
äro U[)dragne i t"ormatet graiul aigle samt utgiora fieri.le Tonien, och 
(.lit art) Norrk(j[iing> Ritningaine. såsom större, adresserade. Basis til 
den tonien iu'o alle de nve slottsritningarnc, som äro gra\erade och 
tryckte i Id-anckrike pa nyssnämnde Tajiperssort, som jag menar iitwen 
nu blitVa til fångs pä Tumba pappersbruk, fast jag an icke haft tid 
at fråga derefter. 

ja nu ar Xi min k. Herr Wadstrom i den största Bergwerksscho- 
lan som w i hal\\a liar i Riket; men den är dock icke sa synnerliga 
ap[)licabel at lära sig bergsmaiuiawetenskaiien uti. när jag conside- 
rerar wetenskajien abstracte. Fahlu grtifwa är ej for nybegynnare, at 
lära sig känna malmfeldt och gängar. Magistrar och Doctorer kunna 
der fa tilrackeligt luif\ utlbrv. 

Det är ännu for bittida for mig at fråga Inad Kr tyckes om alt 
tletta: och hurulunda Kr hug tV( ke-^ li\alf\va wid altsanunijns. Dertil 
lenmar jag V.\- räderiuu til michelsnuissan : men da önskar jag weta 
Kdra tanckar. antingen hugen mast faller pä Mcchaniquen eller pa Hergs- 
wiisendet i gemen, eller någon serskilt gren, eller ock pa Bergsoeco- 
nomien. .\nleilningen härtil at jag frågar derom är en kort Bretwäx- 
ling jag haft med Herr assessoren. som frågat hvad min tanka ■\vorc 

' Inki.iiln af Gii-t:il III. liUfiill.j de ryoj Kiin-l. riililinlckit. [■"i.rvarai.les fraii 
1705 i Kuul;!. MuM.it. iiicii alcrk.iiuniii till Kunyl. UiMi^iiokci i -c] il. 1S511. AV.;'. 



ni.;^'!j' 






'i 'I mm! 

:„■,!. -J 
■r >i,M 

/.'I 

r 



.* 59 

vid et furslag at la Er engagerad wid styrelsen af el kopparwerk i 
Småland, kallat Frodrichsbcrg, nitrn jau platt alVlagit f(jr nianga ord- 
saker skuld, men förnämligast det, at 1 Icrr Wadstrum icke matte i otid 
nibljas utur den pabegNiUa ställningen, al fa lära det som nödigt är. 
til at kunna med heder. ]''ri och andras gai^n, furcsla cl werk al' större 
detail. 

iMarckscheideriet och mckaniiiuen äro wäl lui sa länge cgenlcdiga 
föremålen af Kr Fahku isit: men sä bor ork Ilcrr Wailstrom wara an- 
gelägen at någorlunda känna systemen af hela detta \vidl\'ftiga werkets 
beskaftenhet och widsträckta hushaldning. Compendieuseste anledningen 
dertil fmner Herr ANadströrn uti det Ineentario, som jagar i759öf\ver 
hela werket uprättade, och Inilket Ni igenom Herr notarien Brand- 
bergs biträde kan få tilfalle at igenom.se. (Irufwans der u{jtagna be- 
skaffenhet är dock mindre at haka sig fast wid, serdeles specialitelerne. 
men indelningen sa mycket mera, och is\nnerhet de serskilte werkens 
beskaffenhet. 

Oeconomien plägar gierna ligga tungt på imge axlar, men da man 
om ilen kan formera sig s)-stematiske begrep, sa faller ilen lättare. Det 
är en s\or artickel at om h\-art och et werks beskaffenhet kunna for- 
mera sig et hu>lialds begrep. 

jag iwilhir ej om Herr Wadstronis upmärk^amiK'! wid alla tiltallen, 
men bor likwäl recommendera, at ingenting len^uas oanmärcki, ocli at 
grunden och sammanhanget ap]irofonderas: men ulan at fornt formera 
Kr et compendium af of\annannide Imentario. sa blif"\ver appu-ofonde- 
ringen tung och wiUsam. 

Observera änteligen en slags politesse och modestie emot KmJjetz- 
miinnen flerujjpe, ty det förwärtwar I'',r deras atteiuion. 'r}ck ej illa, 
at jag gier Kr denna moralen, tv jag kianner iike Krt handalag på 
den sidan: af hvad jag ho.s l''r sedt, bor jag bekaima, at min moral- 
är mindre nödig: men det iir :inda altid godt at fa conlirmation i 
det goda. Kliest hiinder ofta, ;vt n;ir gossarne blif\\a lustige deruppe, 
sa retar den ena den andre til liielledater i dr\ckiom: men det ber 
jag l''.r at se Kr före uli: icke at s_\'iias wresug. nar de andre aro glät- 
tige, men at pa godt maner evitera. Siung. .•skrala med, men likwäl 
icke at wilja excellera derutinnan. Men delta oss emellan. Der äro 
en hoper ynglingar derupi)e, som tortiena attention. serdeles en (iahn. 
och hans bror kommer snart np, en ung Polheimer m. m. Men en 
Rysk Kleve vet jag ej om han ar der qtiar, och som Ni nieil all poli- 
tesse (aber dreij schrille \om leibe~) bör bemöta, om han :innn är der. 
Håll Kr altid i)å fremmande tbt med honom. 

Jag önskar Kr härmed en beständig hälsa och meil nöje Iram- 
lefvver * 

min Herr Wadstroms 

, , tienstsk_\ldigste tienare 

Stockholm d. 21 Julii ryöu. J)anicl 'J'ilas. 



. . ... '1 

1 ;|-.0 



'Ill.,ju"^ yKi\^. 



6o 



Ur en privat autografsamling 

Värdet af en auto^rafsaiiilinL;" ligi^cr i främsta runinict i de 
mången gång karakteristiska och intressanta uttahmden, som före- 
komma i de bref samlingen innehåller. Dä jag vägar tro, att det 
kan intressera tidskriftens läsare att få del af ett och annat vs min 
samling, tillåter jag mig här attl ämna några utdrag ur densamma. 

Stockholm i december 1913. 

I:va Flacli. 

' I 

IMand brefven i samlingen förekommer ett frän skalden C. 
F. Dahlgren. Såsom af öfverskriften på brefvet framgår, är det 
skrifvet en tidig hiistmorgon uppe i dåvarande Ladugårdslands 
kyrkas torn, i hvilken församling han 1824 — 29 var komminister. 
Till hvem det är sl-:rifvet. liar jag ej lyckats få reda på. Brefvet 
fanns bland professor C. V. Bottigers efterlämnade papper. Det 
lyder som följer: 

Ladugårdslands kyrkotorn den 19 okt. kl. 6 \Å moron. 

Bästa Emma!! 

Sedan Du skälen sist har jag stundom tagit mig ilen friheten att 
stiga opp i min församlings kyrkotorn, utan att derför omväxla med 
Tornvägtarne, t^ör att se utåt Jerfva. Hade du en älskare, så önskade 
jag han blefve jaluux, sa att vi kunde komma att tluellera, eineilan 
Doktor Klmstedt sagt mig, att några blodiglar skulle icke skada bakom 
örat till fru Catalanis nästa concert, för att desto bättre upjjfatta 
tonerne — ty värjans blodige! är dock bättre än träskets. Jag säger 
jaloux, deraf, att jag tillskrifver tlig, och hvad som värre är utan till- 
låtelse. Men som ditt hjerta ännu lärer vara qvar på? Jerfva, eller 
åtminstone ej hafva rymt utom Stockholms stad och län, i hvilket tall 
allmän efterlysning måste ske — så lärer min förho[)])ning om en 
lindrig duell slå felt, och jag istället t\ ingas undergå Hektor Klmstedts 
antingen örfillar eller iglar till bättre hörande. 

Som ingenting här i verUlen utan, hvad philosopheiiie kalla, causa 
sufficiens, det vill säga sina vanliga skäl, kan gå för sig, är det min 
första pligt att omförmäla orsaken till min skrifvelse. ., > 



:; :, r. 



: irA 



■!,(.',' 



6i 

Jag var i går i fru Christiernsons kryddbod, der jag af l''risledt, 
under det jag liandlade 2 lod kaffe ocli i lod pannsocker. fick hör;i, 
att Mamsell Soi)hie skulle i dag på moron utresa till Vinler\ ikeii, iör 
att dt sin anförvandt och slägtinge, hvilken skall förmäla sig med 
Handelsman Lagerwall, sy, icke ett sparlakanstäcke, utan en sparlakans- 
läna, en cirka två månader efter brölloppet att begagna, jag begaf 
mig derföre nu tidigt pä moron opp i tornet för att se aflärden. Just 
nu bär det af. Zackris sjelf bär ned knytet, hvari alla slickcln uiid 
stackeln, det vill säga grofva och fina synålar äro furvaradc. i\u 
sätter han sig sjelf uti. Det ljusnar märkligen i öster. Dagen blir 
klar. Nu rullar hon öfver Nybron. Jag vänder under tiden mina 
blickar mot Jerfva. Genom fenstret och med dagandets tillhjelp ser 
jag några noter ligga på ditt forte|)iano. Jag är dock ej capable att 
se, om de äro af M. Veber eller Kuhlau, eller Cherubini eller Braun 
et. Delta har gett mig anledning att tro, tlet du s[)elar kla\er. Just 
som jag tlet tänkte, ser jag Stentryckar Ebeling sta vid foten a\' min 
thron, kyrktornet, och sträcka sina händer uppåt. Jag trodde i början, 
han gjorde sin moronbön utanför kyrkan, dä han bad mig stiga ner. 
Jag frågade hvad han ville. Han svarade sig hafva några nyss från 
hans stentryckeri utkonnia noter att presentera. Jag rock genast alla 
trådarna ur min moronrock, tillade några harstran, hopknöt alltsammans, 
och nedsände tråden. Vid densamma fastade han noterna och jag 
uppinssade dem. När jag nu ser på dem, så är den ena neml. 
Strenna, en composition, hvilken execjuerades vid en af fru Catalanis 
concerter. Det andra är af Boman, t lenast foU det mig in, att 
skicka dem till dig, då jag ej sjelf kan begagna dem, och l)edja hålla 
dem till godo, ifall du ej redan har dera. Der liar du hela historien. 
Och nu hoppas jag hafva anfört tillräckliga skal for min skrifvelse. 
F,tl skäl kunde jag dock tillägga. Dagen blir i dag alltför herrlig. 
Jag kiinner det pä mig, emedan jag tycker mig liksom fatt vingar vid 
fötterne, och kroppen vill uppåt. \'id sådana tillfallen, da jag ej som 
du kan utgjuta mig på klaver, sätter jag pennan |)ä i)ap])eret och 
skrifver ett bref till en bekant, eller en versstump eller något annat. 
Menniskan är som vissa blommor, hvilka när solen gar ui)p, utsila en 
slags dagg. Då unga flickor kyssa hvarann icke blott på läpparne 
utan på de blåa ögonen. Kir att pa sanuua gång få tillfälle sjiegla 
sig i det blå glaset, måste jag åtnöja niig med att s])egla nn'g i mitt 
bläckhorn. Emellertid hoppas jag få tillgift för mitt bref. Det ges 
t\;i slags vänner. Det ena slaget liknar ile å[ vilda trim be\u\na 
hålor, dit man llygtar undan regn, det andra liknar ett behagligt 
lusthus, omgifvet med blommor och en skön utsigt. De förhålla sig 
till hvarann såsom .en laraply oc:h en jjarasolle. Till h vilkendera 
dassen af mina vänner jag räknar l-anma — behöfver jag ej säga. Se 
sä. nu ser jag Mams. Sojihies \oiture svänga af i Hornskrogen. Min 
gud och skapare — ■ det bär då verkligen af till Vinterviken. Nej! nu 
skenar min phantasi ofver skaklarne. Den vill rigiigt kasta utför tornet 
och tro sig vara en lätt fogel. Lyckligtvis ser jag Dödgräfvar Lindholm 
komma med mitt moroncafYe. Jag hör hans pustande i lorntrapporne. 
Under titlen sätter jag min tub på Jerfsa. Kunna går i salen ser jag 



■"Jl .)i 



«),! 






-;■• \ 



v c I ' 



— springer öfver ganlen — • till mjölkkainmarn. l^rofessor T, ing 
ligger pä taket vid Annelund och bultar på jernpldtar. Hryggar Are- 
nander justerar sin moront()ui)pc \id Frcjsunda. iJöljorne börja röra 
sig i Brunnsviken och kysssa godmoron på striinderne. Invaliderne börja 
uträta sina krokiga ben pa Ulriksdal o< h daggen falla pa väfvarne 
vid bleket. Papperet är slut, kl. är 7, — nära ' ^ S. Sjostedt står 
]jå preilikstolcn och läser nioroncapitlel, med blixtrande ring på handen, 
Bergwall liar redan 7 gånger gnott sin näsa och spottat 1 5 gånger i 
spottlådan, der 365 länsniänner ligga begrafna, jag slutar med att 
innesluta mig i Kmmas vänskap, aiven som jag alltid t"orblif\tjr dess 

(Jdj. Tjenare 
JJii/i/ij/r^/. 



63 



Personhistorisk litteratur. 

Bref från Olof Hermelin Ull Samuel Barck 1^02 -lyog. 

Utgifna af Carl von Rosen. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner 1913. 8:0. 

De tryckta källorna till Karl XII:s historia ha fatt en värdefull 
tillökning genom iniblicerantiet af den brefsamling. hvars titel läses har 
ofvan. Olof Hermelins bref till Samuel Bank, hvilka forvaras i Krics- 
bergs arkiv, ha dock förut varit använda af forskare. Både F. K. 
Carlson och hans son ha i dem sökt och på sitt sätt funnit stöd för 
sin uppfattning om Karl XII, hans politik och krigföring. Man kan 
därför icke vara nog tacksam mot förlaget och utgifvaren, att dessa 
bref blifvit framlagda i ostymi)adt och fullstäntligt sanimanhang. 

Den -^elegante latinaren och lärde juristen» Olof Hermelin kallades 
1701 från jirofessorsstolen i Dorpat till sekreterare i fältkansliet, a\an- 
cerade 1705 till statssekreterare och kansliråd och åtföljde fältarmen 
tVån mars 1702, tills han lXcu olyckliga Poltava-dagen försvann, med 
all sannolikhet nedhuggen af tsaren. Genom sina språkkunskaper, sin 
stora arbetsamhet och öfriga framstående egenskaper kom han snart 
nog att i högkvarteret intaga en bemärkt plats, framför allt vid dij^lo- 
matiska underhandlingar, vare sig dessa fördes med polackerna eller ut- 
ländska sändebud, som samlades kring den svenske konungen, flermelin 
förvärfvade sig därund^^r Karl Xll:s och 1'ipers fulla förtroende. Fa 
grund af denna ställning måste hans uttalanden i brefven till vännen och 
studiekamraten Samuel Barck tillmätas stor betydelse. På sina ställen 
ganska skarpa anmärkningar om konungens åtgöranden förekomma i 
synnerhet i de tidigare brefven. Men denna kritik mister delvis sin udd 
genom d^n förändrade hållning, som Hermelin intager, om ett visst 
åsyftadt mål vinnes. Då tystnar klandret och brefskrifvaren yttrar sig 
i stället berömmande om konungen och hans handlingar. Ktt typiskt 
exempel härpå erbjuda brefven från 1703 under Thorns belägring. 
Under de följande åren försvinna anmärkningarna mer och mer, och 
Hermelin tyckes af brefven att döma fatt mer förtroende och hvartor 
icke resi)ekt för konungens beräkningar. Uti brefven från krigsåren 
1708 — 09 går åter en underström af bekymmer och räddhåga m*n, 
egendomligt nog, är tonen i det sista brefvet — frän Budizin i Ukraina 
i\Qn 31 mars 170g — mycket förhoppningsfull. 

Förutom i nu nämnda afseende äro Hermelins bref af historiskt 
intresse på grund af de upi^gifter de lämna om de underhandlingar, 
som han deltog uti, och om alla de petitesser, som därvid måste iaktta- 
gas. De gifva vidare upplysningar om hans numera försvunna s. k. 
diarium och hans materialsamling från de första kriysåren i och för en 



■;<■/.> niv-t\ ■^. " 



.. ^-.i':'' 09i.l 



, . , , , ., 



64 

fullkomlig historia». Genom sin ställning i kansliet blcf Hermelin också 
en ofta anlitad mellanhand vit! civila befordringsfrågor, oth hans bref 
äro därför af vikt för den tidens personhistoria. Men detta intlytande 
var icke i allo afundsvärdt utan förde med sig skvaller ocii intriger. 
Särskildt beklagar han sig ofta öf\er ett visst fruntimmer, >/den förban- 
nade skvaller- räckan» Maria Olivecrantz, som i sina skrifverier utmålade 
Hermelin och hans hustru >^i)a det slenmiastO/. 

För sa vidt undertecknad har sig bekant, är det första gängen, 
som grefve Carl von Rosen försökt sig på historiskt utgifvareskap. 
Resultatet har dock blifvit utomordentligt godt. .Anmälaren skulle för 
sin del bestämdt föredragit, att Hermelins bref framlagts jämsides med 
Barcks, h\ilka äfven tinnas i behåll, d. v. s. som en brefväxling dem 
emellan. T_\- de förra utgöra i de flesta fall svar på denne senares. 
Uå hade också pa tlera ]Hmkter en hc-l del ft)rhålhinden (»ch personer 
framträdt för läsaren i klarare dager. \'isberligen har utg. forsett den 
gedigna publikationen med en del uppl\'san(le noter. Men då dei; 
vänder sig till en större, intresserad allmänhet, hade det, enligt amiia- 
larens uppfattning, varit önsk\ärdt, att åtskilligt f^era ställen i texten 
blifvit förklarade för att kunna bättre försläs af dem, som icke äro 
speciellt inne i den tids historia, som dessa bref omspänna. Likaså 
hade upplysning om vissa mindre kända orters belägenhet \aritar\ikt 
för en bättre förståelse af vissa bref. ; 

l^å personregistret har utg. netllagt ett oeiiiördt och sam\etsgrant . 
arbete. Genom gruntlliga forskningar i tlera arkiv ha de oftast knapp- ; 
händiga upplysningarna kunnat komplettera^. Ett mindre indentitierings- j 
fel torde Itöra rättas, l^ti brefvet från \\'arschau den 2 juni 1702 j 
(s. 2) omtalar Hermelin bl. a., att rekrediti\et för den polska ambassa- j 
den var färdigt. Som ett P. S. tillägger han emellertid, att det :. påniintes 
genom Säcken, at man skulle innehålla med recredetivet>.'. Hiir är det 
icke. såsom i personregistret upjigifves. fråga om ryltmästaren vid I.if- 
regementet till häst Carl Philip Säck. Den åsyftaile är med all säkerhet 
den i^olske kammarherren E. von Säcken, som kom till det s\enska 
lägret i Bielowice för att anhålla om högtidlig audiens för ambassaden [ 
och sedan åtföljde den till Warschau. Han var förut känd vid svenska 
hofvet, då han till Stockholm fört noiitlkationen om Johan Sobieskis död. 

Personregistret är uppgjordt med stor noggranhet, som tlock kanske 1 
drifvits for längt i ett \ isst fall. I en publikation som denna är det j 
icke af någon praktisk betydelse alt införa sådana uppgifter som f. 16. . , 
d. 17.., då närmare uppgifter om födelse- och dödsår icke kunnat 
vinnas. Registret är i det närmaste fullständigt; dock alertinnes där 
icke Menschikoft (s. 103), Rode (s. 65) och Norskiöld (s. 136). PJet 
är väl också entlast ett förbiseende, att den sachsiske geh^imereferendarien 
G. V.. Pfmgsten fått sitt namn statVal iPhingsten , kanske i analogi 
med det närmast föregående ; Phall/gref\vinnan;>. Fullt lyckligt är det 
\äl icke heller att ui)i)föra i brefven nämiula t"urstar. prinsar ocli prin- 
sessor (dock il ke Uhica Eleonoia) under lamUl-- i. .ir.. i synnerhet 
då inga luinxisningar gjorts. Det är icke allom gifvet att med lätthet 
finna t. ex. den jiå s. 134 nämnde • Prince Gustaf, untler Zweibriicken eller 
2'Printz Carl Leo[iol(b> (s. 117) under Mecklenburg-Schwerin. 



Ii ;■. .1 .-1; ,/. . I.... 
' ; '•:^ ■; . "In v ■•:. 



■■■< -i 



65 

Dessa små anmärkningar, som anmälaren nödgats framställa, äro 
(lock icke af den betydenhet, att de förringa värdet af det gedigna 
och samvetsgranna arbete, som utg. nedlagt på sin edition af Herme- 
lins bref, inledning och personregister. I )etta senare kommer att för 
andra utgifvare bli af ovärderlig nytta. 

Sa/iiuel E. JU-inc. 



Osliar Patrik Siiirzcn-Beckcr (Orvar Odd) av Rai^nar 
Stiirzcn-Bakcr. Del I. iSii — 1857. Pris 4,75 kr. Del II. 1857 — 
iS6q. Pris 4,75 kr, P. A. Norstedt »S: Söners förlag. 

Den högst intressante skald och tidningsman, som plägade begagna 
signaturen Orvar Odd, och som ;ir\en var en i)olitiskt mycket intres- 
serad man, har ännu inte varit foremål för någon egentlig forskning. 
Så mycket mera välkommet är därför hvarje bidrag till hans lefnads- 
historia och hvarje undersökning af hans författarskap. Den allttor 
spatiöst tryckta och kostsainnia bok om' C)r\ar Odvi, som gif\its ut af 
hans sonson, har ur denna suipunkt beriittigade kraf på uppmärksam- 
het. Tyvärr har utgifvaren inte galt i lanil med sin upjjgift. Bokens 
undertitel utlofvar nämligen ett arbete om Sturzen-Beckers -div och gär- 
ningar framställda på grundval av bl. a. dagboksanteckningar och kor- 
respondens till och frän hans samtida . Kmellertid iiro själf\a doku- 
menten kärnan i arbetet, det värdefulla i boken, medan däremot ut- 
gitVarens egna mellanstick äro tämligen ytliga och tomiiKi och, såvidt 
jag kunnat se, osjälfständiga. Någon lefnadsteckning är boken inte; 
i.-en kort, orienterande och saklig redogörelse» tillhör alltjämt önske- 
målen, och det haile utan ringaste tvifvel varit l)åde bättre och klokare 
af utgifvaren, om han sökt åstadkomma en noggrann urkundspublikation 
af de papper, som sia lill hans torfogande, än alt göra denna imita- 
tion af Arvid Ahntelts böcker om berömda män. 

Denna generella anmärkning rörande bokens betydelse som biografi 
hindrar gifvetvis ingalunda erkännandet, att en stor del af de nu för 
1'orsta gången meddelade brefven och anteckningarna har ett icke ringa 
intresse. Det gäller särskildt allt, som hänför sig lill det politiska lifvet, 
d, v, s, egentligen skandinavismen, h\ars historia här erhållit en mängd 
nya dokum.ent, oftast pikanta, om också inte alltid tungt vägande. 
IJref af litteraturhistoriskt innehall saknas däremot egendomligt nog så 
gode som t'ullständigt; i all synnerhet är det lika slående som nedslå- 
ende, att det här inte finns några brefiiga bidrag af värde till belysning 
af Orvar Odds eget författarskap. Detta är också af utgif\aren till 
Åtw grad skjutet i bakgrunden, att man i hela hans arbete fo^•gätves 
letar efter någon redogörelse för dess utveckling, dess hutvudsakliga 
innehåll eller åtminstone karakteristik af hans förnämsta dikter. 

Personhistorikern — jag har här naturligtvis först och främst att 
se arbetet ur en sådan SNupunkt — måste beklaga, alt det \ id urva- 
let af bref och prof på Orvar Odds författarskap icke förfarits med 
bättre nrskiljning. Omkring 50 sidor ha blifvit upptagna af fullkom- 
ligt onödiga omtryck af allmänt och lätt tillgängliga dikter, oaktadt 

5— /7 /.vrs. I\i-soiiliiUoyisk lidsknft. 



;r.v ') 















iKfi 


♦'1 M. 


1 .. ■ 1 


• ".' 


1' r' 'S' IJ 




. .' 1 tr. 
■■.:y .'il 


, -'yr. 





(let förmodligen finns liera icke känchi nf intresse utt dra fram i ljuset. 
Ehuru ulgif\aren siiger sig ha »genomgått hundratals och aler hundra- 
tals brev och manuskript) vid sofringen, väljer han sa illa som t. ex. 
att ta med utdrag af ett bref frän Almquist till Orvar Odd om ^Ama- 
lia Hillner», hvilket sannerligen inte hör till Stur/en-Beckers lefnads- 
skildring och som till på köpet är klip])t ur Ahnfelts bok om Almquist; 
det hade naturligtvis varit förmånligare att meddela den kritik af Orvar 
Odds spetsiga jjcnna, som framkallade bref\et. 

En annan källa till missräkning är den osäkerhet om textens rätta 
förstånd, som inställer sig hiir och (Uii-. Tidningskritiken har redan 
påpekat flera svära ^.tryckfel , t\dligen beroende pa bristande utgit'sar- 
samvetsgrannhct, och jag kan darfcjr nöja ung med ett typiskt exempel. 
Bland medlennnar i en norsk kommitté namnes II: 115 äfven en Are- 
schoug, om hvilken bokens personregister begripligtvis inget har att 
förmäla. Namnet måste vara telläst; jag förmodar, att del i stället 
skall läsas Asc/ichou,^, den berömde nationalekonomen. — Det skulle 
för öfrigt roa mig att veta hvad som döljer sig under det kuriösa siii 
lärdom och sin 7nyiterii/ius^ (II: 244) i elt bref från S. A. Hedlund. 

Personhistorikern måste vidare ofta nog konstatera, att de notiser, 
som lämnas, äro tämligen lätt\indigt ihopkomna. Hur kan Oskar 
Patrick anlända till Ui)psala en sacker höstdag år 1S27 isom \älbe- 
ställd student- — han tog \äl studentexamen i Ujipsala eUer an- 
komsten ditr Det är framför allt personregistret, som sviker fur\änt- 
ningarna, och både de uppgifter, som saknas, och de, som ges, för- 
anleda anmärkningar. Det är sålunda påfallande, att man saknar så- 
dana namn, om h\ ilkas biirare genomsuittsläsaren sväfvar i okunnighet. 
Ett exempel! Or\ar Odd nilmner i elt href tVan Paris -',2 1S5S en 
JScniard^ som han tycks tro inte skall bli utlämnad af England. Denne 
är icke upptagen i registret, men hur mänga af bokens läsare \ela, 
att det är fråga oni Simon Franqois Bernard, som efter Orsinis atten- 
tat il\clde till England och kom att meilverka till lord Palmerstons tall: 
En annan gång heter det (II: 67) i ett bref: »Tala för ro skull med 
Cliyd. derom.» Chyd. är en ganska lättlöst förkortning t'ör C"h\denius, 
och man behöfver endast kimna läsa en up])slagsbok sådan som Nordisk 
familjebok för att kunna lista ut, att den omtalade var i{t\\ fmske 
publicisten A. H. Chydenius (iS3_:; — 96), som då vistatles i Sverige. 
Kiui Afikacl Ju-lliiian tar i registret det onödiga biograllska tillagget 
»skald, f. 1 740* och om Lifori:^^ Liordoii ]>yroii <:x\\^\:\\\ upplysningen: 
»lord, engelsk skalda. Men om Orvar Odds skånebekanta Karl Bcllaii- 
dcr och Callerhohii fä vi \eta al)Solut ingenting. Men just där haile 
upplysningar varit af nöden, ty de stå inte i hvartenda konversations- 
lexikon. — Understundom iiro notiserna rätt imderlii:a. Orvar Odd 
skrifver (I: 62) på tal om 1844 års riksdag, att iirkebiskopens hälsning 
till prästeståndet var det mest papistiska uttryck för det präs- 
terliga högmodet, som förnummits i vårt land »sedan Trolles och 
Brasks tid-). Vips, skulle de båtla herrarna in i personregistret! För 
Brask atlo])]) delta onödiga ftiretag utan större vada, ty han fick riktigt 
födelseår, riktig titel och riktigt förnamn. Men så tanns det inte heller 
många Braskar att \;ilja pä. Men fur TroUe gick det illa. I stället 



for ärkebiskop Gustaf Trolle lyckades uigifvaren få tag på en i det sam- 
manhanget otänkbar: Ture Arvidsson^ riksråd. iHvarför just en bagare:>/ 
heter det i (\.(t\\ bekanta Strixhistorien. Af sexton namn på denna regis- 
terspalt lämnas vi för resten i fullkomlig okunnighet om biograiihica for 
(le sex! Stundom är detta synnerligen illa, såsom i fråga om den Sten- 
kula^ hvars begrafning Orvar Odd var närvarande vid 1867. Djrhade 
man absolut bort upplysas om att Stenkula deltog som fri\illig läkare 
i polska upproret i''^3r och \årdade danska saratle i kriget 1S64. 
Notisen hade varit så nncket mer på sin plats, scun just Orvar Odil 
\id Stenkulas frånfälle skref en siirdeles vacker ihidsruna öf\-cr den 
bortgångne vännen. Ännu mer vilseledande är det naturligtvis, niir 
utg. af en person, den danske godsägaren lians Rasiiiusst'ii Carlscn, 
gjort två, en med detta namn och yrke och en: .■Carlsen, von, dansk 
jägmästare. ■!> Af utrvmmesskiU far jag inskränk;i mig till dessa sina 
exemjiel på det personhistoriska resultatet af arbetet. ]'"ramstä]lnings- 
sättet är ordrikt men blackt. Ett dylikt omdöme kräfver bevis, se här' 
några stilprof: »Fredric Sturtzenbecker \ ar en för sin tid synnerligen 
begafvad man»; >.redan nu som yngling \isade han t\dliga s])år, \art 
han sedan som man skulle gås; i^Dessa 'Stormfoglarne' väckte ett 
långt it"rån obetydligt uppseende, som ilock ej berodde ]iå skrifternas 
litterära värde utan helt och hållet på innehållet och ämnesbehandlingen--; 
»Halls uthalningspolitik»; »Nu soni förut kuniia vi tydligast följa hans 
gärningar, hans tankar och meningar uti hans ord, och dä icke minst 
uti hatts l)re\' till ^■annerna;>; slutligen syntesen af Orvar Odds skaldskap 
i sonsonens iramställning: »Hetta egemlomliga nittonde arhundraile, 
da hela tlen nya germanska kulturströmmen (!) bröt fram, da kravet 
på frihet gjorde sig gällande starkare än någonsin i icke endast poli- 
tiken utan även i litteraturen, konsten och religionen. Det är denna 
kulturström Orvar Odd kastats in uti (!) och rvckts med av, och det 
iir diirför han i sin stil fått in så mycket tVan^kt {!), .samtidigt scun 
han — kanske mot sin vilja (:) — -lärt så mycket av Heine, det iir 
därför att han är en sann, genomärlig svensk (!), samtidigt som han 
är en utpräglad kosmopolit (!).» 

Det vore kanhända inte ur vägen, om förlagen mer än hittills 
skett började kräfva kompetens och samvetsgrant arbete af de mänga, 
som nu i oträngdt mål *anse sig kallade till utgifvare. 

/v'. C. B. 



G ref ve Edvard Fredrik z'ott* Salfsa: FaDiiljcartckdidcr och 
Diimieii fraii ba)iidoi)icu. Utg. af Nils Sjöbcr};. Stockholm, ])röclerna 
I.agerstrcim. 19 12. ■' 

Detta är en stillsam bok, soiii inte ger sig ut för att vara annat än 
den är: litet högläsning för de gamla inom en familjekrets, helst jiå 
någon herrgård på landet, där man h.ar någon stamfader att intressera 
sig för bland den brokiga mängdeit af förbipasserande. 1 )et rent histo- 
riska värdet är. som uigifvaren också i anmärkningarn;i tydligen atlaga- 
lagger, rätt minimalt, och tle mest sensationella skildringarna sönder- 
smulas obarmhärtit^t vid en närmare granskning. Men sitt kultur\äule 



68 

kommer boken i alki tall alltid att äga, hopsatt som den är af fars 
och farfars småprat vid totklybrickan om kvällarna, när det kommit 
främmande. Det är sådant, som familjens medlemmar så ofta fått 
höra, att de så småningom upi>höra att lyssna, tills de efter den gamla 
berättarens bortgång stå där med kärnan af anekdoten fastslagen i minnet, 
men utan resurser att lokalisera den — ytterkonturerna ohjälpligt bort- 
fallna. I dessa »familjeanekdoter • däremot har den gamle berättaren 
själf roat sig med att i skrift fastlåsa tlen eljest så flyktiga tradition 
han serverat sina gäster i)å stamgotlset Mem i Östergötland eller i 
hofkretsarna hos Karl Johan och Oskar I, där han i egenskap af öfverste- 
kammarjunkare varit som barn i huset. Det är egentligen sin fars munt- 
ligen meddelade rninnen, alltså från Frihetstiden och Gustaf III:s tid, 
han upptecknat, mestadels med ett lif ocli en detaljrikedom, som skulle 
kunna göra det hela till ett gefundenes Fressen för en berättare i 
Selma Lagerlöfs stil. lyorna tiders mera bastanta än förfinade gästfri- 
het och forna tiders mera välmenta än lyckade andliga välfägnad fä 
här passera re\y i en serie litTulla jilnts, skulle man känna sig frestad 
att säga, om inte uttrycket verkade en smula för modernt i all denna 
gammaldags herrgårdsprakt och herrgårdsenkelhet. Vi rekonmiendera 
den j)rydligt utstyrda och m\cket lättlästa lilla boken till alla miljö- 
skildrares ujjpmärksamhet — de kunna här gratis få allt hvad de eljest 
mödosamt få leta sig till ur auktionsprotokoll och liouppteckningar. 

L. ]\'—!n. 



/. A. Taylor: Drottning Kristina. Bemyndigad öfversättning 
af //. Flygare-. Geber. 1912. 

Detta arbete föreföll i början hart när som en mystifikation, 
då man i Sverige i allmänhet inte kände författarens namn och 
förläggaren inte gjort någonting för att ]iresentera honom. Att 
dr \'erner Söderberg, som en gång skrifvit sin doktorsafhandling 
från Kristinas tid, genomgått öfversättningen i korrektur, verkade dock 
lugnande, och ju mer man läste, desto mer fann man, att boken 
inte var någon af ile vanliga bokhandelsspekulationerna i historisk 
sensation. Den kan snarare få betyg på att vara den på samma 
gång vidlyftigaste och vederhäftigaste biografi öfver Kristina vi hittills 
äga, äfven om den saknar alla vetenskapliga anspråk och författaren 
troligen icke kunnat begagna sig af några svenskspråkiga källor. 
Åtminstone åberopar han sig i förordet endast på utländska arbeten 
och visar ingen kännedom om vare sig Johan Kkeblads bret, Verner 
Söderbergs afhandling om Messeniernas sanuiiansvärjning, ^Veibulls, 
Sondéns, Berghs och Bååths specialstudier i Historisk tidskrift eller 
Ellen Fries' delvis pä otryckta källor grundade uppsatser om Kristina 
och Katarina af Pfaltz i »Märkvärdiga kvinnor-. Det är också natur- 
ligt för en utländsk författare, att framställningen af Kristinas ui>pfost- 
ran och regeringstid kommit att upptaga relativt mindre utrymme i 
boken (120 siilor af 340) än som riktigt rimtuar sig med betydelsen 
och längden däraf (28 år på 65\ 



... ,..rni 



.• ■.-,',< 

■-' ■>■■ Å 
•P.'' 

•., !;■.>■. 






.f 



;-^ 69 

Misstagen äro emellertid icke af den allvarliga art, att man någon- 
sin skulle vilja ifrågasätta bokens användbarliet för t. ex. svenska lärare. 
Den gravaste anaiärkningcn blir egentligen, att Maria Eleonoras aflägs- 
nande från sin dotter och pfalt/.grefviimans betydelse för Kristinas upp- 
fostran icke tydligt framträtla i boken, liksom förtattaren lämnar föga 
detaljer om Kristinas studier och icke heller meddelar henne försla- 
inträde i rådet. Mindre viktigt är däremot, att framställningenrsöraude 
Maria Eleonora, förmodligen på grund af förf:s okunnighe o m Seve- 
rin Herghs artikel (Mist. tidskr. 1902), hvarken är korrtkt eller ut- 
tömnKUKle. Tavlor har ej märkt, att fruklan för brytninge med kcjsa 
ren lag bakom kurfurstens motstånd mot sin systers giftermål. Likaså 
har han ej uppmärksanimat, att det äfvcn for dåtidens förhållanden 
otympliga törsenandet af Gustaf Adolfs begrafning hufvudsakligen be- 
rodde på änkedrottningen, liksom han inte har förstått rådets miss- 
nöje öfver hennes rynming. Märkligare är då, att han inte alllid 
tycks ha riktigt kunnat genomskåda ilen viktiga engelska publika- 
tion, som Whitelockes dagbok utgör. Åtminstone synes han mig 
inte riktigt tydligt ha observerat, att de strunifrågor, hvarmed drott- 
ningen ofta skenbart omotiveradt afbröt den något gravitetiske ambassa- 
dörens allvarliga framställningar, i själfva verket voro beräknade att 
draga ut underhandlingen på tiden. 

Slutligen har Taylor nog låtit dupera sig af en utländsk källa, 
när han visar sig tro på Magnus de la Gardies duglighet. 

När allt kommer omkring, är det dock märkligare, att förf:s skild- 
ring är så korrekt som den är, än att han gjort några jämförelsevis obe- 
tydliga fel. Eör skildringen af Kristinas lif efter den svenska perioden 
finnas inga egentliga svenskspråkiga källor, och där torde också 
framställningen vara alltigenom korrekt, stödd som den är hufvudsak- 
ligen på Archenholtz' samling och ]3ildts vetenskapliga aktpublikationer, 
hvilka båda han dock icke använder utan kritik. Huruvida egna forsk- 
ningar någon gång ligga till grund för framställningen har icke varit 
mig möjligt att afgöra. Det skulle i sä fall gälla ett bref från Algernon 
Sidney till earlen af Leicester, där förf. icke citerat någon tryckt källa, 
men troligen återtinnes delta i något af de många samtida memoar- 
verk han eljest använder. 

I fråga om totaluppfattningen af Krislinas personlighet är Taylor 
i själfva framställningen nästan lika orakelmässig som i foretalet. Efter 
att ha citerat de skarpaste förkaslclsedomarna, tillägger han, att andra, 
isom lägga tillbörlig vikt på Rnmildrande omstäntligheter, afhålla sig 
från att falla en afgjord förkastelsedomi>. Men »huruvida hennes historia 
var så mörk som den på somliga håll ansetts vara, tillkommer det 
läsaren att afgöra». Bildts och Rankes karakteristiker ha varit atgöraiule 
äfvcn för Ta\lor, och det är egentligen stor skada, att han icke varit i till- 
fälle att begagna Bååths psykologiskt inträngande och objektiva artikel 
i Hist. tiilskr. 1900 — säkerligen det mest förstående, som hittills 
skrifvits om Kristina. I fråga om hennes religiositet kommer han i 
alla fall, om också inte med samma bestämdhet, dock ungetar till samma 
slutsats som Bååth — och Ellen Fries — att verkligt religiösa skäl 
lå<!0 till trrund för hennes öfvertråns: till katolicismen. vTrols allt som 



■ ■<.,' '1 



' '.V-'!- 



', ?( ... 
. :i':Xr. 
r / nr.d 1; 



JO 

\arit \oiksanit för att ncddiacra hamllingen och göra den misstänkt, 
hade ^\tw duck. kanske dchi:. uliöil:^ liii ållydiiad for en sann andlic^ 
iini)uls.5> Han incMiar visseilit;<-i,, .a: dt.i it: '.^S-. 1 ' • '••' ■ '■. 1' (•■•■'. '•"" 
hunnit till :ett pcrsonhgi forlvÄlhr.idc i.i' !*aii sjaicn ocjh Gud . Men 
hennes liangifvenhct for katolska k)rl,uh ar icke tvifvel unilerkastad, 
pa sanu^ia gäng som hon dock hvarken blifvil bigotl eller intolerant 

Oenteniot Bildts fysiologiska metod, som väl starkt färgas af medi- 
cinsk materialism, när det gäller alt förklara Kristinas ställning till 
kärleken, förhåller sig Taylor däremot mera underdånigt, men tycks 
inte inveckla sig i Bildts motsägelse att \ii\ samma gång anse drott- 
ningen erotiskt kall och ändå misslänka förhållandet till Azzolino 
såsom fullt erotiskt. Taylor tror kna|)past pä det ]jlatoniska i detta 
förhållande, men ser på samma gång allt det vackra och ideella iläri. 

Framställningen är lätlllytaivie och enkel, stilen pockar aldrig pa 
uppmärksamhet, men någon gång kan förf. säga något, som vittnar 
om ett ovanligare psykologiskt djup, såsom då han, på tal om att 
Kristina möjligen poserat för den karakteristik Chanut gett af henne, 
siiger, att man måste komma ihåg, : att posen har en \äxande tendens 
att öfvcrgå till en andra natur, så att en återgång till enkelhet kan 
i sin orilning, hur paradoxt det låter, nästan få karakiären af pose. 
livad Kristina beträlfar, är det antagligt, att hon efter att ha bildat sig ett 
ideal af hvad drottningen af Sverige borde vara, ärligt trott sig ha upp- 
nått det, och om ett bedrägeri här förelåg, bedrog hon sig alltså själf.) 
Förf. har sökt göra Kristina rättvisa, och om boken, åtminstone vid 
ett flyktigare ])äseende, förefaller mindre sympatiskt stämii än Baåths 
och Ellen Fries' uppsatser om henne, så Ijcror det nog på det skarpa 
betonandet dels af hennes egenkärlek som tlet genomgående draget 
i hennes karaktär, ilels af hennes bristande fosterlandskärlek. Med egcn- 
kärleken har det nog sin riktighet, fast naturligtvis de urskuldande omstän- 
digheterna, som förf. också påjjekar, äro mångahanda. Den senare beskyll- 
ningen har af \Veibull vederlagts, och frånsedt alla andra kvalit"ikationer 
äro väl svenskar mera omdömesgilla om (\.t\\ saken än en utlänning. 

Jag skulle till sist \ilja tillägga, att kvinnor i)å det hela taget 
bättre än män borde kunna förstå denna komplicerade, midt i 1600- 
talets tungrodda Sverige fullt moderna, och trots sin oblandadt germanska 
härkomst nästan romanskt spirituella natur. Krislinas gåta är inte löst 
med en hänvisning till att hon var en kall ok\innlig nntlantagsvarelse. 
en hysterisk egoist. Att kärleken kunde taga henne helt fatt och förmå 
henne att tjäna och böja sig, det vet eftervärlden nu till fullo. Men 
ännu är inte det slutgiltiga totaiomdömet algifvet, och det kommer 
nog inte heller, annat än från en med henne själf besläktad natur. 
Och sådana äro nog i våra dagar bland kvinnorna inte så sällsynta 
som man tror. Rosa Mayreder har i sin både spirituella och getligna 
essaysamling, »>huilighet, kvinnlighet och mänsklighets', utan att veta 
det i själf\a verket gjort utkastet till en karaktärsteckning af Kristina 
i skildringen af en viss slags modern kvinnotyp. 

• Z. //'—;//. 



71 

JMairikcl öfvcr Gästrike-IIälsimye uatioti i Uppsala iSii 
— IQI2- Knligt nationens uppdrag utgihen under rcdakliun al Jfer)iian 
Pa(iiii::^rcn. Stockholm 1913. 343 sid. 8:0. Pris 7 kr. 50 orc. 

För hvarje gäng ett nytt nationsarbetc utkonnnit i Lund har man 
frågat sig: »när koniuier turen till U])psalar.' och man har haft fullt 
skäl därtill, ty sedan 1902, då Odens Ostgötars minne utgafs, har intet 
sett (lagen. Niir därför turen kommit till U[)[)sala, måste man fastslå, 
att det varit med god tur, som detta skett. 

Retlan 1S92 utgaf nuvarande regeringsrådet Herman 1'almgren 
^'Medlemmar af Gestrike-Helsinge natit)n i U[)sala 181 1 — 91», ett for 
sin lid förtjänstfullt arbete, ehuru ej i planen så vidlyftigt som man 
numera önskar se ett sådant verk. 

I den nya upplagan, ty såsom en sådan kan man betrakta före- 
liggande arbete, äro för liden i8ti — i '"^4 5 endast minilre förändringar 
vidtagna. Så har dödsår meil dato inforts för efter 1S91 aflidna med- 
lemmar. Och att dessa tillägg gjorts med stor noggrannhet visar en 
jämförelse, som företagits med ett i anmälarens ägo befintligt exemjjlar. 
som tillhört och kompletterats af den framstående släkttorskaren re\isor 
Karl Jungbeck, f 1906 5 ',,. 

För tiden 1846 — 1Q12 är planen betydligt ut\idgad. Här med- 
delas ätVen föräldrarnas fuUstämliga namn, hustruns namn med födelse- 
och dödsår samt hennes föräldrar, äfsensom uppgiller om barn, allt 
med dato. Således en särdeles fyllig plan. Det är endast släkthistoriken, 
som i Sjöströms Lundaarbeten särskildt beaktas, man saknar däri. Ktt 
register öfver fäder och söner vill kanske vara en ersättning härfor. 

Liksom i föregående upplaga synes särskiUl uppmärksamhet ägnats 
de bibliografiska uppgifterna. 

1 matrikeln äro 1,308 personer upi)tagna, hvilka i förordet statistiskt 
behandlas såväl beträffande födelseort som åldersklasser och lefnada- 
\erksamhet m. m. 

Het sätt, hvarpå utgifvaren i förening med redaktionskomnu'ttLMi 
skilt sig från sitt ingalunda lätta arbete, är värdt allt beröm och ett 
värdigt exemjjel för llertalet nationer i H])i)sala att efterfölja. 

G. I. 



jSlinnesskrifi med anledning av stadsfullmäktigeinstitutionens i 
Lund femtiåriga tillvaro, utgif\en på föranstaltande af stadsfullmäktige i 
Lund. Lund i()i3. XXXIl -f 79 sid. Stor 8:0. 

Den 21 mars 19 12 hade 50 år förflutit, sedan Kungl. förordningen 
o\w kommunalstyrelse i stad utkom. Helt naturligt gaf detta anlednmg 
för de svenska städerna att på olika sätt högtidlighålla minnet af donna 
för städerna på utveckling och framåtskridande så rika femtiårsperiod. 
Så hafva liera städer låtit utarbeta festskrifter med bl, a. portrält af 
stadsfuUmäktigcinstitiilionens meiilemmar. Iblaml dessa torde ilen som 
utgifvits af staden Lund förtjäna att här påpekas. 1 förevarande arbete 
lämnar först professor C. O. tJjörling en öfversikt af stadsfullmäktige- 
institutionens och öfritra af 1862 års komnumaUorordnins: reglerade 



'\^\ 



.v ^ 



:■. , t "*';''.•. 



I TI : Il L 

■ . , I ' : r. 

. ^j : . . 
■■■'-■!"■ ■'•" ' 



1 ' i '••'I .v;j 



\'v 



72 

förvaltningsmyndigheters historia. Följer så en af auditör Torsten 
Uggla ut;irbetatl förteckning med porträtt och biografiska ii])pgifter 
öfver magistratens och stadsfuUniiiktiges ledamöter och sekreterare 
äfvensom ilrätselkaminarens ordförande och tjänstemän. 

I Personhistorisk tidskrift 1909, sid. 50, haf\a vi haft tillfälle att 
omnämna auditör Ugglas förtjänster om Lunds stads personalhiscoria 
under de sista 75 åren i samband med hans arbete öfver »Sparbanken 
i Lund 1S33 — 1908». Då däri behandlas 126 personer, mot nu 22c, 
är det tydligt, att galleriet öf\er Lunds stads förtjänte män högst afse- 
värdt tillökats. Tack vare fotografiens allmänna spriilning under de 
sista 50 åren är det nu endast af 5 i)ersoner man saknar porträtt. 
Det är också hög tid att göra sådana samlingar, ty snart är den gene- 
ration borta, som minnes fotografiens första 1'ramträdande i vårt land 
och kan namngifva den mängtl porträtt frän denna tid, hvilka utan 
påskrift finnas i snart sagt hvarje hem. Därfur medan tid ännu är, 
skrif namn på alla fotografier! Framtiden kommer att tacka Fder 
därför. 

Minnesskriftens vårdade utstyrsel och vackra illustrationer göra 
kommittén för dess utarbetande all heder. 

G. I. 



SliiJdcn Litndbcrg från Askcrsund och med densamma 
befryndade släkter, J643 — 1013. Anteckningar af Oskar Lundberg. 
Stockholm 1913. 100 sid. 365 numrerade ex. Pris 10 kr. 

Författaren nämner sitt arbete ^-anteckningarx., viljande tydligen 
därmed från början angifva, att han icke gör anspråk på att komma 
med en uttömmande släktmonografi. Han är själf en åldrig och släki- 
kä.r man, och hans största intresse gäller medlemmarna af hans egen 
och närmaste föregående generation. Dem h;ir han själf lärt känna 
och kärleksfullt samlat uppgifter om deras öden och om de yttre och 
inre karaktärsdrag och anlag, som han ofta funnit vara typiska och 
ärftliga inom släkten. 

ILins egentliga källa, när det gäller de äldre släktleden, är familje- 
traditionen och G. O. Sundblads i genealogiskt afseende konstiga: 
:)0m Askersunds stad och de tolf äldsta och största släkterna därstädes.:.' 
Författaren upprepar efter Sundblad, att en del af Askersunds kyrko- 
böcker förstördes vid den stora branden 1776. iMen detta joåstående. 
som äfven vunnit allmän tilltro i Askersuntl, är alldeles oriktigt. \'id 
den stora branden, som ötlelade staden brann äfven kyrkan ned, och 
åtskilliga dess dokument gingo förlorade, iiu-n i/ii^a kyrkoböcker. Dessa, 
som börja med sporadiska anteckningar sedan 1649 °*^i '"'"'^^^ '^""" 
ständiga längder öfver födda, döda och \igda från 16S4, äro i all- 
nänhet rätt såväl förda och endast tidvis svårlästa och defekta. 

På titelbladen anger författaren tiden, som anteckningarna omfatta, 
till 1643 — 1913, hvilket dock i öfverskriften till släkthistoriken är änd- 
radt till 1643 — 19 12. Riktigare hade varit om han skrifvit 1673 — 1913- 
Nu vill han tydligen som terminus a quo för släktens kända historia sätta 
1643, det är, då Askersund fick stadsprivilegier. Men härtill finnas 



XI.' -.i! 



/:> 



inga skiil. Ty den Gustaf Persson, som enligt författarens påstående 
vid denna tid inflyttat frän Längslorp i Snaflunda till Askersund och 
dar iilkat köpenskap, har tydligen aldrig existerat därstädes. Åtmins- 
tone förekommer han icke bland det i 1649 och 1664 års kyrkobok 
uppräknade borgerskapet och ej heller i domböckerna. ;/Gustaf Pers- 
sons son», säger författaren, >diette sannolikt Per Gustafsson att döma 
efter fadrens och sonens nanui. Om denne Per är dock intet kimdt.' 
Nej, icke heller han har funnits i Askersund. JDcSSir bada kuinia allt- 
så saklöst strykas ur släktrt\qistrct. Släktens älilste kände stamfader 
;tr Gustaf Persson, tab. 1. Möjligen skulle hans föriildrar kunna åter- 
Ininas i Snaflunda församlings kyrkoböcker. Om denne stamfader 
anför förf. enligt släkttraditionen några episoder som bevis pä hans 
styrka, men känner i öfrigt om honom icke mera än namnet på hans 
i:a hustru och 4 barn. Gustaf Persson \ar troligen född i Snaflunda 
omkr, 1673, blef borgare i Askersund omkr. 1698, slutligen rådman 
och dog 173S '^'2, . I bouppteckningen efter honom niimndes bland 
annat: sen gärd belägen intill radman Carl Christiernssons, stt:rl'k/^sfls 
iDulcl i Skattchcimnanct La/igstorp i Sna/lii/iila och 42 rockknappar 
af silfver», Det var tydlii^t-zi /la/i, som iiitlyttadc från Lå/n^storp och 
ej hans farfar. lian var gift i:a g. 169S i Askersund (Dos 100 
]31. Silf. m.) med Brita Abrahamsdotter, död 173S -^° i. Hon var trol. 
från Degenäs i Snaflunda och syster till rådman Anders Abrahamsson ; 
stamfader för släkten Sundblad. Gustaf Persson gifta sig 2:a g. trol. 
1740 (ej i Askersund) med Sara Lisa Eklund, f. 17 15 -^ s, död 1771 
^';'; (enl. dödboken 60 är. finh^fru Sara Lisa l^klund och Tull- 
skrifvarcn Bengt Eklund faddrar 1739; hi/st/u Sara Lisa Eklund fad- 
der 1740). Hon gifte sig 2:a g. 1749 med handelsmannen i Asker- 
sund Arvid Wettcrgren, f. 1722 '■"■-'^1,, f (drunkn.) 1756 -55. Gustaf 
Persson hade 9 barn, 7 i i :a giftet och. 2 i j:a. 1) Per, f. 1700 '^ i 
se nedan; 2) Karin, f. 1702 -s/s, f 1764 '^^-',12, gift trol. 1728 (vigsel- 
boken defekt) med borgaren i Askersuml Nils Tyberg, f. före 1748; 
3) Gustaf, f. 1706 ^V ,, se nedan; 4) Abraham. 1. 1707 "-^lo, f 1722 
-"/ij; 5) Klara, f. 17 10 '^,'5, f 1776 "/e :;^periit in incendio^>; g. i:ag. 
1729 med borgaren i Askersund Anders Berg Nilsson, f. 1709 -'/o, t 
1743 "^/7- 2:a g. 1745 metl rådmannen i Askersund (tit. häradshöfd.) 
Fredrik Wilhelm Schiultz, f. 170S ^ /y, j 1770 - 5; 6) Anders, f. 17 13 
'7/4, -j- ung. (l^fde icke 1748); 7) Isak, f. 1715, f 1741 -'^'10; 2:a 
giftet: 8) Sara, f. 1741 -7,3, j 1791 --/3, g. i:a g. 1761 med borgaren 
i Askersund Jöns Äberg, f. 1740 -s/o, "f 1766 ^/j, 2:a g. 1768 med 
borgaren och handelsmamien Johan Berg Johansson, f. 1741 ^^ 12, t 
[792 i nov. i Hardemo (farfars far till byråchefen Georg Wilhelm 
Berg i Göteborg); 9) Brita Lisa, f. 1746 '9 j, bodde hos biodern 
Gustaf 1770. Om Per (Petrus) Lundberg kan tilläggas, att han blef 
student i Uppsala 171S, prästvigtl i Strängniis 1723 -^11, pastorsad- 
junkt i Botkyrka s. å. komminister i Toresund 1725, pedagog i 
.Askersund 1729, f 1735 5/,j gift 1725 med Brita Nubb, f. 1706 -^'3, 
t 1734 ''U, dotter af borgaren (guklsmeden) Jöns Nubb och Karin 
Christiernsdotter. Barn: Brita Greta, f. 1726 ^,5 (ej 1 725), Eva Cajsa, 
t 1732 '^','7 (födelseboken defekt). 



.»' '. A\- 









w.r» t 



74 

Andre sonen 3) (uistaf Lundberg, kallar förf. borgmästare i Asker- 
sund och anför om honom en anekchjt om hans satt att medelst kraft- 
åtgärder tvinga tvistande i)arter till förlikning, så alt /nmder hans borg- 
mästerskap aldrig någon dom eller utslag fälldes^. Han var emellertiil 
aldrig utnämnd borgmästare utan uppehöll tjänsten endast en kortare 
tid under borgmästare l.önroths sjukilom och etter hans i\öi\ 177 1 till 
dess borgmästare Stockenberg blef vald 1773. (l'a ett annat ställe, 
sitl II, talas om en borgmästare i Askersund, Krasnuis Lindström. 
Någon borgmästare med delta nanm har icke funnits där. Custaf 
Lundbergs i:a hustru Margareta Berg var född 1711 -'-^ ,, j 1733 -^ n, 
gift trol. 1728 (vigselboken defekt), dotter af rådmannen Jonas Berg 
Bengtsson och Catharina Stark, om h\ilken tnines anmärkt: j-erfaren 
hustru, hennes afkomlingar i 4:e led voro 63«^. C)m hans 2:a hustru, 
Dorothea (irahl, finnes i dödboken följande omdöme: Jpia probataque 
nnilier». Och om hennes dotter Stina Lundberg, g. in. Anders Christi- 
ernsson, l)etygas alt hon >:'ha{le mycket godt nanm om sig i. Gustaf 
Lundberg var gift 3:1; gången med Lisa (ej /isa) Brita 1'oignant. 
Hennes far kapten I )aniel Poignant dog i Askersund 1770 '5'. S2 år 
och iS mån. 

]]okens utstyrsel är i)rydlig. Som tryckfel må nämnas A. S. liar- 
hel resa 1875 skall vara 1775. 

Förf. har utsändt ett supplement till släktboken, nämligen ett 
sannolikt för ärftlighetsforskningen \ärdcl"ullr stamtiäd öfver fdri^^bliiiii- 
/tite/is gång inom islaklen Lundberg från Askersuufl ( Björk\iksgrenen)i. 

Jliniidii Scic-rstCiH. 



Carl Gustaf BjörkcnJieiin: Släkfoi Bjorkmau frän ]'erii:Iaiid 
och de som härstanmia frän -denna. Helsingfors i<»i3. 1S4 sid. 
Tryckt i 300 numrerade exemplar. 

Det ar elt lu)gst betydande arbete, som untler senare åren utförts 
i Finland t"or utredande af de svensk-fmska släkternas genealogier. 
Namnen Carpclan^ Ra»isay och ]Vihk}iuiii äro alla väl kända för 
svenska läsare, och deras arbeten höra till det bastå, som den person- 
historiska litteraturen kan framvisa från senaste årtionddn. Deras exem- 
pel har synbarligen verkat välgörande att döma af nu föreliggande 
arbete, som ej gör anspråk på att utgöra en fullständig monografi öfver 
slakten, utan blott vill sälta svenska och tinska medlemmar i tilltalle 
att lära känna Inarandra åtminstone till namnet. 

Släkten Björkman härstammar från Lars Blorckinan^ s6ni var lag- 
förare och 1697 -^3 utnämndes till ])OStmästare i Karlstail. Han blef 
sedan brukspatron jiå Nedre-Fösked och afled 1729 ^'i »62 år gammal 
])å 3 veckor när>. P. G. Wistrand lämnade i Svenska Ättartal för 1S03 
(del. 9) stommen till släkten. På denna stomme har utgifvaren byggt 
vidare, rättande och kompletterande, med det resultat, att 65c ättlingar 
nu behandlas och lämnas om llertalet mer eller mindre fullstäniliga 
biorjraficr. 



' i ' '! I 
,y. iff. ■•»? 





t"'-1 


'.'^ 




; ti ' 


'? 


Jj .v 


■ '.hl 





, 1 ,'1'K-' -^ 



75 

Först l)ehandl;is slakterna Björkman och den i Finland ar 1S34 
adlade grenen Björkenhcim. Därefter i alfabetisk ordning de ingifta 
slakterna och ileras ättlingar. Denna uppställning medför utan tvifvel 
praktiska fördelar för den i genealogiens irrgångar mindre bevandrade 
läsaren, men klargör ej tiden för de olika ingiftena i stamträdet, synner- 
ligast som generationsbeteckning saknas. Som ersättning lämnar iitgifva- 
ren ett lorienteringsstamträd för de olika grenarna af släkten^ och 
stamtaflor för hvarje gren. 

Till biografierna kunna naturligtvis många tillägg göras. Sa rö- 
rande Jn'iix't ^-l^i^:-^'""^ jyörkinaii, tab. 16. lian blef student af Stock- 
holms nation i Uppsala 1S51 och genomgii:k Falu bergsskola 1S51 
— -1852. Dennes broder .7.r,/ 2'redrik^ tab. iS, var äfven student och 
genomgick Falu bergsskola 1853 — 1854. Henrik Löwenadlers bok om 
^Slägtcrna Kjellman och von Löwenadler samt deras afkomlingar)' synes 
ej varit utgifvaren bekant, likaså August Kinbergs > Gotländska slägter- . 
I '^^\\ torra fmnes släkten Wistrand och dennas ättlingar, i den senare 
släkteii Cierle utförligare behandlad än här. IM ätten Ciyllenhaal har 
af misstag upptagits 2 jiersoner, hvilka äro syskon till (\ii\\ i stamträ- 
det ingifte Ciyllenhaal och ej dennes barn. 

Att däremot åtgöra, huruvida flertalet ättlingar medtagits eller nå- 
got större antal efterkommande saknas i stamträdet, torde vara omöj- 
ligt, dä man ej känner något medeltal tor en ättefaders efterkommande 
efter 100 eller 200 år. Det kan därför hafva ett visst intresse att se, 
huru dessa siffror ställa sig i några på senare tid ulgifna stamträd. 



' Li?U'rlands- 1 01. t. 1 , 

1'rostenletruä' bonden Pehr Kyrkoherden ,, ',, , / , ',,•. , 

. r I I) 1 ',u fM 1- ll>ea<'l Cjuslal I. ars L)!ork- 1 

c r,r , ^'(jei)er f. Ii)b2. nian (. 1607. 

r. lö(öo), , . , , . ' ■ \ 

'T 1746 T 1729 ' 

(16S2— I (1667 ~ i 

3 1S99). \ ■-, 1913). 1 



Generation. '171S, f I7!> 
I (171S- 

I ,'6 1911)- 



• I72I: 
f I.S04 
,1721 — 

i: 1907 i 



t I73S 
' (1660 1902). 



r . . . 


1 1 


6 


9 


.2 


7 


11 . . . 


66 


54 


34 






Ill . . . 


149 


140 


103 ' 






IV . . . 
v . . . 


2S() 
216 


462 
SSS 


230 
531 


; 2.si2(?) 


643 


VI . . . 


I I 


354 


SyS 






VII . . . 
VUI . . . 


— 


5 


679 

41 




t 


SuiiHua 


7,, 


1.909 


-.505 \ 


2,S24 


650 



Siffrorna äro ej fullt jämförbara, då olika författare räknat något 
olika. Så har exempelvis i Meurlingska stamträdet en del i unga år 
atlidna barn ej uj^ptagits, men däremot förekommer dubbelräkning vid 
ingiften. I Aroseniusska stamträilet har ett motsatt torhållande ägt rum, 
likaså i Geijerska. 



.,.1 



!.•. ,;!•_'.'!•,',» 



. ;l 

lil 

I 
.'J 

, 7 

• ''' I 
•IV ' 
, JII7 



/ 



i.:*. .A 

I- 



76 

I^et låga talet 650 för Björkmanska stamträdet gif\er dock stöd 
åt det antagandet, att en fortsalt forskning bor kunna bringa i dagen 
många hittills okända grenar. 

Författarens arbete är i alla fall furljänslfiillt och ar en vacker 
hyllning »till fädrens minne». Intet är sparadt i bokens utstyrsel. För- 
träftliga porträtt af de manliga medlemmarne af hufvudstammen IJjörk- 
man — Björkenheim, Björkenheimska vapnet i färger och afbildningar 
af i släktens ägo vid olika tider varande egendomar bidraga äf\en till 
det gynnsamma intrycket af arbetet. 

G. /. 



Lvrnil. Interiörer från 1870- och So-talens konstnärliga och 
litterära Stockholm, utg. af Lotten J.hi /lidren, Sthlm 191 3. 

l)et rikhaltiga familjearkiv, som gifvit Lotten Dahlgren stoffet till 
hennes :>Norrlänilska släkti)rofiler.v, omfattar äfven en stor samling bref 
och dokument från senare delen af 1800-talet. Det är pä dem, som 
föreliggande arbete är byggdt. Släktkrönikan, som börjar med inte- 
riörer från 1790-talets Stockholm — en resande ungmös flyktiga iakt- 
tagelser — slutar hundra är senare med ilen berömda Stockholms- 
salong, där den ena af krönikans hufvudtigurer utgjorde medeljnmkten. 

Fru Fredrika Svedbom-Lirnnell hörde till de människor, som mag- 
netiskt draga till sig det bästa inom sin krets. Hennes intuition och 
rika hjärtelag gjorde henne till geniernas förtrogna och till begäfvad 
och kämpande ungdoms moderliga vän. I galleriet af hennes korre- 
spondenter möter man namn sådana som Ibsen och ]5jörnson, Fredrika 
Bremer, Pontus Wikner, b".rnst Ahlgren nch S. L— d Adlersparre (som 
väl skulle förtjänat sitt eget kaiiitcl). Ftt atlägset eko af all den mu- 
sik, som brusat genom den Lininellska salongen, af alla de dikter, 
som värdinnan med sin själfulla röst föredragit, af alla ifriga diskus- 
sioner i frågor för dagen, genljuder ännu i bretVen. 

Det är dock ej af Stockholmssalongen vid Malmtorgsgatan som 
boken fått sitt namn, utan af fru Limnells sommarhem ui)pe på skogs- 
höjden vid Mälaren. Och det med rätta. Det förefaller som om det 
slags sällskapslif, som var fru hYedrikas lifsluft, tlär slagit ut sina 
vackraste blommor och som om hennes vänner där left i en förtrollad 
värld. Det är gotlt om bref fulla af entusiasm öfver Lyran; men 
ingen har fångat intrycket däraf såsom Helena Nyblom i sin här med- 
delade förtjusande beskrifning och sina än mer förtjusande dikter. 

Som man hade rätt att vänta, har Lotten Dahlgren med lika 
mycken takt som fm förståelse sofrat och ordnat stoffet ocl/ gjort rätt- 
visa så väl åt dess allvarliga som åt dess humoristiska sidor. Tack 
vare henne gör nu en ny generation bekantskap med tVu Fredrika, 
med lien lilla lifliga gestalt och de själfulla drag, som för många af 
oss äldre äro oupplösligt förknippade med minnet af högtidsstunder. 

S. L. 



. . . .■■Il 



11 

Ludvig Loosfröftt, Johan Tobias Sergel. Kn gustaviansk tids- 
bild. Cetierquists grafiska aktiebolag, Stockliolm 1914. Pris kr. 12. 

I l.ooströins vid Konstakatlemiens minnesfest öfvcr Johan Tobias 
Sergel utgifna vackra bok ar det författarens hufvudsakliga afsikt att 
teckna inänniskait, det är ni. a. o. ett stycke personhistoria snarare 
än konsthistoria. Vi bjudas här på en i raska drag gifven ufverblick af 
den store gustavianens curriculum vitce, stöcUl på fakta ur (]eorg (»öthes 
och Looströms egna källstudier. Något af det nibeinka lefnadsloppets 
snabba tempo återfinner man. Liksom öfver guldgossen Rubens öste 
l\ckogenierna gofla tillfällen öfver den blåögde och gyllenlockige 
Sergel. Cajolerad redan från lärlingsåren af sin förste lärare, hofbild- 
huggaren I.archeveque, fick Sergel det åtrådda, för de fiesta andra 
svenskar sä svarbekomliga tillfället till ]iariserresa som ett bref på 
Isosten; Larchevéque tog honom med helt eiikelt på en resa till sitt 
hemland. Vid aderton års ålder satt han i en parisisk akademisk klass 
och cajolerades äfven där (med en silfvermedalj). Senare skickas han 
genom öfverintendentens protektion med kungl. resestipendium ut på 
en allvarligare studiefärd. Flans elfvaåriga Roma-tid börjar. Afven här 
erinras man om Rubens. Med en receptivilet, som liknar dennes, in- 
registrerade han allt, hvad hans ögon förmådde fatta af stor och lef- 
\ande konst från antiken till hans samtid. — Med hemkomsten till Stock- 
holm slutar den rubensiska parallellen; trots all god vilja hade Stock- 
holm eller Gustav III:s hof icke det rika, af ålder högt konstkultiverade 
Belgiens möjligheter eller ens deras storslagenhet i projekt. Den 
stockholmska i)ublikens konstnärliga fantasi höjde sig sällan öfver det 
egna porträttets område. För Sergels konst betyder hemkomsten i 
stort sedt ett nedsänkande till »dagsverk i verklighetsexakt, porträtt- 
medaljongkonst. 

A andra sidan blir Sergel nu desto intressantare som person. 
För Stockholmstiden flyta de biografiska källorna särskildt ymnigt. 
Den populäre herr Sergel är en i bref och memoarer ofta nämnd figur. 
;Med afseende på goda inkomster, ett ståtligt hem och angenäma 
värdskapsgåfvor är lian verkligen, äfven i Stockholm, rubensk. Dock 
ej i ett kapitalt hänseende! Den nederländske konstnären visade i sitt 
lefnadssätt en måttlighet och hygien som nästan erinrar om en modern 
människa med böjelse för »naturenligt lefnadssätt:> och svensk gymna- 
stik. Rubens åt litet, drack mycket sparsamt, började sin dag med 
fasta, lorsummade icke sin ridtur. Sergel däremot var en obotlig 
gourmand. Redan i Rom på 70-talet, alltså som en ung man har 
han en så svår podager, ait han tidvis använder kryckor. Den be- 
römda teckningen »Sergel saltar oxtungor-' skvallrar om den sannolika 
orsaken: den alltför mäktiga, salta kött-dieten. * 

Icke heller kan Sergels förhållande till könet karakteriseras som 
ett exempel på måttfullhetens dygd. Looström framställer med sym- 
pati och vekhet hans samvetsäktenskap med Anna Rella. Det var 
också en idyll. Men af hur djup art? Ett sonimarniije, som räckte 
några somrar igenom. På vintrarna i staden fick den vackra servitösen 
Anna Rella icke uppträda som värdinna i det fina hofstatybildhuggar- 
hemmet. Det tillhörde blott sommarens med"ifna konventionsfrihet. 



78 

Jag fruktar att S:s förhållande till kvinnorna riktigare karakteriseras 
genom dessa rader ur hans bref till Abilgaaril: :-J'irai jjrendrc le café 
chez ma maitresse premiere actrice du theatrc drarnaticjue — — - 
sans femme je ne suis i)as henreux. (Anf. ur Cothe, Sergels bref 
s. 67.). 

Starkast se vi Sergels känslor brinna gentemot manliga vänner. 
Dioskurparet Sergel och Khrensvärd äf\ensä denna \änskaps bleka efier- 
Hknelse, förhallandet mellan Per Tliarn till Dagsnäs och konstnären, 
belyses på det förträftbgaste af författaren. Kn fullständig upplaga af 
brei"vä.\lingen Sergel — h^hrensvärd i originalspråket med originalstafning, 
utan strykningar och med alla af de bada geniala vänneriia ritade 
gubbarne är ett önskemål, för hvars fyllande ju många hinder af kon- 
ventionell och ekonomisk art stå i vägen. Men nog är det person- 
historiska intresset för de båda gusta\iancrna tillräckligt stort 1'or alt 
en dylik om än endast för bibliofiler tänkt ui)plaga skulle komnia 
till stånd. Och kunde man få ett mera ofurfalskadt stycke s<ni/i!Jii^ 
ur ett intressant historiskt skede r 

På detta och många andra områden tar läsaren mersmak, lioken 
är nämligen icke endast tillförlitlig, roande och smakfullt gjord utan 
äfven eggande till vidare intresseradt sysslande med Sergel, h^örf. har 
vunnit hvad han ås)'ftat — att vinna ökadt personligt deltagande fur 
Sergels mänsklighet. Som det holVes konstnären, har boken fram- 
ställts i en gedigen och konstnärlig form, prydd tramfor allt genom 
Sergels egna skulpturer och teckningar i reproduktioner af i\<:n kvalitet, 
som jag ofta med tillfredsställelse iakttagit i arbeten från Cederejuist 
officin. Men det är failigt med svart tbnd, då bladet är tryckt med 
text \Å andra sidan, typerna skina igenom. Och: de till öfverstycken 
använda bårderna äro alldeles förkastliga. Mellre ingenting alls. 

Joliimx RvoiViiL 



Gctteralrcgistcr fill Si^ensJd porfräftgallcri. P.iograiisk 
handbuk omfattancie 20,602 personer. Af .llbiii IlildcbraiuL Stock- 
holm. Hasse W. Tullbergs förlag. 1913. 

Het finns vä! ingen i Sverige nieil något intresse för personhisto- 
ria, som icke känner till Hasse W. Tullbergs porträttgalleri. Hetta 
rikhaltiga uppslagsverk, hvars motstycke intet land äger, har nämligen 
visat sig fullkomligt oumbärligt fur enhvar som vill följa tlet otlent- 
liga lifvet inom våra landaniären. Härom har gång på gäng uttalats 
så otvetydiga ord, att här i vår tidskrift helt säkert ett ytterligare 
l)åpekande däraf vore en ufverflödsgärning. Hvilken betydelse detta 
arbete en gång i en tVamtitl niåste anses konuna att få ligger 1 öjipen 
dag och är likaledes ofta påpekadt af framstående män. 

W erinra bU)tt därom, att arbetet började utkomma 1S95 och 
består i sin helhet af icke mintlre än 2^.4SS p>.'rtrdtt rch hiv^rafier. 
Dessa fördela sig bland följande afdelningar: 1. Kungl. t'amiljen samt 
Konungens stamfader och öfriga medlemmar af konungahuset; 1S95. 
II. Kungl. svenska hofstaterna; 1899. IIL Konungens stadsrad, Konun- 



1,1 1 II ^•JL ■■'. 






gens högsta domstol, Kungl. Maj:ts kansli, Kiingl. Maj:ts beskickningar 
samt svenska och norska aflönade generalkonsuler, konsuler och vice 
konsuler; 1899. IV. Öfverratter och kollegier samt öfriga centrala 
ämbetsverk; 1900. V. Riksdagen 1S96; 1S96. VI. Iläradshöfdingar, 
städernas styrelser m. ni. samt Sveriges advokatsamfund; 1903. VII. 
Arméns officerare och civilstat, 7 delar; 1S96 — iqg8. \'III. Mottans 
officerare ocli civilstat, lotsstaten, sjökrigsskolans lärare och na\iga- 
tionsskoleföreständare; 1902. IX. Öfverståtliallareämbctet samt lans- 
styrelsernas ämbets- och tjänstemän, äfvensom kronofogdar och härads- 
skrifvare; 190S. X. Prästerskapet, 13 delar; 1897 — 1909. XI. Uni- 
versiteten, Karolinska institutet samt Stockholms och (iöteborgs hög- 
skolor; 1896. XII. Lärarekåren vid de allmänna litroverken, semi- 
narierna och enskilda läroverk med dimissionsrätt, 4 ilelar; 189S — 190(1. 
XIII. Läkarekareii. XI\'. Ledamöter af akademier samt vittra och 
lärda samfund; 1004. XV. LVirfattare; 1900 X\'I. l'idningsniän, ny 
uppl.; 1910. X\'1I. Ingeniörer; 1905. XVIII. Apotekare; 1907. XIX. 
Bankmän; 1903. XX. /Xrkitekter, bildhuggare, målare, tecknare, gra- 
fiker, mönsterritare och konsiindustrialister; 1901. XXI. Tonkonstnärer 
och sceniska artister; 1897. XXII. Idkarc af handel, industri och 
sjöfart i Stockholm; 1906. XXIII. Sällskapet Iduii; 1903. XXIV. 
\'eterinärer och tandläkare; 1907. XXV. Riksdagens första och andra 
kammare 1867 — 1004 2 delar; 1905. XX\'I. Kungl. familjen 1912, 
generalregister till hela \erket samt förteckning of\er subskribenterna 
a verket i iless helhet. 

Den omsorg som vid detaljarbetet nedlagts är \ärd allt erkännande, 
det sätt ])å hvilket tlet hela skötts, har öfverallt vitsordals som syn- 
nerligen tVamstående. Det kan knap])t upprepas för ofta att man 
måste vara dju|)t tacksam mot förläggaren och Inifvudredaktören för 
detta förträftliga upi)slagsverk. Pastor Albin Hildebranil, som bekant 
hufvudredaktör för arbetet, har nu utgif\-it så att säga ett komplement 
till Svenskt portriittgalleri, ett generalregister, som u]»ptar alla i Porträtt- 
galleriet intagna personer eller 20,602. I sitt kirord uttrycker pastor 
Hildebrand den förhoppningen att delta register i »liera afscenden torde 
kunna vara till gagn och nytta för de många, som i våra dagar intres- 
sera sig för ])ersonhistorisk forskning--). 1 1 vem tvitlar pa att denna bok i 
våra dagar är till nytta, och vi få tillägga som vår öfvertygelse, den 
blir till nytta hvar gång vår tids Sverige i en framtid blir föremål för 
uppmärksamhet. Ty här äro ju ölVer tjugutusen svenska män och 
kvinnor från våra dagar biografiskt skisseraile. Detta enormt krafvande 
arbete har utförts med en säkerhet och noggrannhet som står utanför 
allt beröm. 



Ke.vsilllds släkfeil, en gammal bergsmanssläkt från Karlskoga 
bergslag af A. G. J'eicrssoji. Kristinehamn 1913. Pris 6 kr. 

Såvidt anmälaren kiinner äro dessa båda slaktböcker enaståentle 
i vår personhistoriska litteratur. Visserligen tinnas numera mänga ar- 



,J.j 



t. .A 



H,' 



80 

beten öfver svenska adels- och ämbetsmannnsläkter, men några sd ut- 
förliga arbeten öfver svenska allmogesläkter torde knappast existera, då 
man nämligen bortser från docent Lundborgs kända verk, som ju har 
ett speciellt naturvetenskapligt syfte. Det är nämligen sällan någon 
medlem af dylika obemärkta släkter har sådan ekonomi, att han kan 
offra arbete eller medel för utredning af sia ätts släkthistoria. 

Det är sin fäderne- och mödernesläkt, båda härstammande från 
Karlskoga härad, redaktör Petersson utredt i dessa arbeten, hvilka iiro 
uppställda efter manliga linjen enligt Anreps kända system. Ofverallt, 
där det varit möjligt, har förf. lämnat uppgift om ort för födelse, vig- 
sel, död och begrafning äfvensom om döilsorsak samt om vård finnes 
å grafven. Mången kan finna åtskilligt af delta öfverflödigt; men man 
besinne, att äfven sådant äger sitt intresse för släkternas egna medlem- 
mar, för hvilka dessa arbeten i första hand äro skrifna. 

Inickerna innehålla ett betydande illustrationsmaterial: porträtter, 
namnteckningar och vyer öfver släktmedlemmars egendomar — af alla 
tre kategorierna så många som förf. kunnat skaffa. Af värde äro 
statistiska tabeller — i båda arbetena — öfver yrken, ålder, dödsor- 
saker, ålder vid inträdet i äktenskapet, äktenskapens tidslängd m. m. 
Särskildt bemärkt gör sig det Kexsundsläkten bifogade anträdet för 
förf:s barn. Visserligen är härledningen icke äiiiiii fullt bestyrkt på 
några få ställen i äldsta leden, men detta har ock tydligen angif\its 
genom parenteser omkring tillnannien. — • I slutet af Kexsundssläkten 
finnes ett tillägg öfver släktingar pä kvinnolinjen, hvilka enligt arbetets 
plan egentligen icke höra hit, men j)å grund af friindskap äro t"ullt 
berättigade att vara med. Allraminst böra subskribenter vara missbe- 
låtna med alt pa detta sätt utan prisförhöjning erhålla mer än de fatt 
löfte om. 

Genom sina talrika citat ur gamla handlingar rörande en r^iängd 
ställen i Karlskoga härad innehålla dessa arbeten förträftliga bidrag 
till traktens bebyggelse- och odlingshistoria och kunna af denna an- 
ledning äfven intressera andra än släkternas medlemmar. 

Med oerhörd energi och dryga kostnader har förf. under många 
år samlat material frän de många håll, som nämnas i företalen. Hans 
arbeten, som \ittna om att ingen möda blifvit sparad, gifva ock intryck 
af gedigenhet. — Val kan man tycka, att framställning och propor- 
tioner på sina ställen äro litet ojämna, men detta beror vid sådana 
arbeten, mindre pä författarna än pa källorna, hvilka isynnerhet llöda 
ojämnt om släkter, som i allmännhet haft obemärkta medlenmiar. Det 
är därför en större förtjänst hos författaren att han, (.lär materialet va- 
rit rikare, tagit detta med, än om han uleslulit en del däraf för att 
proportionerna skulle bli mera harmoniska emellan dem, om hvilka han 
vetat mer, och dem om hvilka han vetat mindre. 

För att gälla obemärkta släkter äro dessa arbeten ovanligt full- 
ständiga. Att få en släktbok fullt komplett \ill med svårighet lyckas 
äfven i fråga om mera kända släkter. Att förf. gått omsorgst\illt till- 
\äga framgår ej blott af arbetena själfva, utan ock af följande ord i 
slutet af Kexsuntlssläkten: »Ehuru den största samvetsgrannhet iakt- 
tagits vid utarl)clandet af detta stamträd, liksom under utförandet af 



. JTt 

ii r. .fto 



8 1 

arbetet i sin helhet, kan dock lätt till följd af en del källors otyiilighet 
och ofullständighct hända, att enstaka fcltag om en eller annan af de 
äldre generationerna blifvit gjorda och fcirf. därigenom ki)mmit till oriktig 
slutledning. Om något misstag härvidlag i framtiden upptäckes, skulle 
detta nästan glädja förf., emedan han da. har tbrhoppning om att det 
felaktiga blir rättadt och hans mycket eftersträfvadc m;il må ifråga om 
den största nuijiiga tullständighet och tillforliiliglu.-i \innas af andra.- 
— Så talar ei tlen, som fruktar kritik. Om en eller annan uppgift 
om datum eller år skulle befmnas felaktig, så minskar detta ej arbe- 
tets varde. 

bigen må anse, att dylika arbeten öfver allmogesliikter äro ofver- 
flödiga eller onyttiga. Nej, dessa äga tvärtou) alldeles sauuiia twistc/is- 
herätth^aiidc som arbeten öfver hvilka andra släkter som helst. Dessa 
arbeten tilldraga sig därför icke blott släktmedlemmarnas uppmärksam- 
het utan lika mycket och kanske mer alla genealogiskt intresserades. 
De förra böra emlast icke fordra^ att alla andra skola vara skyldiga 
att för deras släkt hysa samma intresse som de själtVa. Detta är 
helt enkelt för mycket begärt, hvilken släkt det an gäller. 

C. V. B. 



A(fa J\V(fsfrö/fl' Det gamla Adelsnäs, \'iistervik 19 13. Med 
14 illustrastralioner. 

Vid genomläsandet af Ada Rydströms bok om det gamla Adelsnäs, 
fär man den bestämda upptattningen, att här foreligger ett arbete. 
hvilket för förf. har varit en glädje att utföra. Hur liffullt äro ej alla 
gamla traditioner berättade och med hvilken känsla af något verkligt 
upplefvadt tar man ej del af den Adelswärdska familjens öden under 
föregående århundraden. 

Rolig och i all sin knapphändighet ej utan värtle som kulturbihl 
är läkarejournalen från friherre Jan Carl .Adelswänis och hans frus ut- 
ländska resa 1821. Man får där \eta, att det höga herrskapet for 
att komma till Paris for rundt Bottniska viken öfver Petersl)urg och 
Ikrlin, allt for (\cn förfärliga sjöns skull. Detta tog naturligtvis sm 
rundliga tid, men resan blef inte lång for det, i]en utfylldes af all 
sköns omsorg om resenärernas hälsa. 

l>ifvet på det gamla Adelsnäs satte en sådan priigel på hela trakten, 
att minnet diiraf iinnu lefver kvar bland folket. 

Z. S. 



t 

Dancku)ardfsätilingar' Borgmästaren Joachim DanckwardtN 
afkomljngar. Ett försök till utrednining af Oustaf Tengwall. 2 delar. 
502 + 460 sid. Härnösand 1912 — 191 3. 

En ui)i)märksam läsare af Örnbergs Svenska ättartal har svårligen 
kunnat undgå att lägga märke till släkten Dankwardt på gruml af iless 
stora barnrikedom. Dess till Sverige öfverflyttade stamfader borgmästa- 
ren i Nyköping Joachim Danckwardt, f. 1565,11648 hade nämligen 

6 — H137&. Person/iistorisk tidskrift. 









rllijl Ul. 



82 

i sina ;, giften ej mindre im 2^) h.irn och \i(i dennes hortgani^ upp- 
gingo ättlingarna till it,^,. 

Alt till närvarande tid göra en sanimanställning af dessa borde 
därför hafva sitt stora intresse och detta intresse har synbarligen i 
hög grad besjälat utgifvaren af detta >.försök till utredning». Men nägot 
annat än ett försök kan det icke kallas. 

Hvarje nu lefvande familjs härledning frän stamfadern är tryckt 
för sig. Genom denna uiipslallning blir bcjken till en betydande del 
ett ofta återkommande omtryck af härledningar, som genom lämpliga 
siffer- eller bokstafsbeteckningar kunnat und\ikas. livad detta betyder 
framgår klart däraf, alt ättlingar nu linnas i i2:e ledet från stamfadern. 
Att dessutom \id utgifvande af ett stamträd skilja mellan adliga och 
icke adliga ättlingar på sätt här skett, torde i våra ilagar knappast 
kunna påräkna några försvarare, ty genom ett sådant tillvägagångssätt 
undvikes just ett af stamträdets intressantaste uppgifter: att vara det 
mest klara bevis på ståndscirkulationen. F^-j heller framgår här, hvilka 
grenar, som varit de kraftigaste, eller nar eventuellt någon gren ut- 
slocknat. Om man således ej kan undgå att göra en del princii)iella 
anmärkningar mot uppställningen, måste man dock medgifva att uti 
andra delen uppgifter om flera släkter fimias, hvilka förut ej kunnat 
sökas i någon släktbok. Härigenom får arbetet ett visst nUresse såsom 
ett komplement till släktkalendrarna. 

Utgifvaren ställer i utsikt ännu en del. Materialet torde dock 
räcka till många delar, om det kan hopsamlas och utarbetas. 

G. /. 



Magnus Stenbock och Eva Oxensfierna. En brefväxling 
utgifven af Carl Magnus Stenbock. Förra delen. P. A. Norstedts 
& Söners förlag 19 13. Pris 6 kr. 

Den karolinska epoken har icke — nedanför tronen — en be- 
römdare personlighet än den man, som Svenska Akademien å sin min- 
nespeiuiing 1905 kallar »den genom sin tapperhet, sitt snille, sin stånd- 
aktighet, sitt fängelse ryktbare hjälten», Magnus Stenbock. 

Stort är antalet skrifter, som beröra hans person. Skalden, konst- 
nären och nu senast dramaturgen hafva bemäktigat sig hans personlighet, 
hvilken i två hundra år icke upphört att tilltala folkfantasien. Helt 
naturligt är då, alt en sådan mans brefväxling måste vara af stort 
intresse och däraf icke minst den del däraf, som är ägnad åt den person, 
som stod honom närmast, hans trofasta maka. 

För att en omfattande och intressant brefväxlitig skall kunna 
uppstå är emellertid första förutsättningen att beskrifvarna äro till- 
räckligt långt och liinge skilda från hvarandra i tid och rum och i)å 
samma gång tillräckligt nära hvarandra i förtroende och uppfattning, 
för att fritt ur hjärtat vilja och kunna uttala sina tankar. 1 detta af- 
seende uppfyllde Magnus Stenbock och hans hustru alla foidringar. 
De många och hårda krigen höllo honom under en lång följd af år 
skild från hemmet, för alla underrättelser hänvisad till en osiiker pt)st- 



;1i2 

i; t 



^3 

gång, och (le f.iror, for hvilka han nära nog ständigt var utsatt, 
ovissheten om alt äterkornnia, ger at lians egna brcf och at hustruns 
svar en \arnuxre färg an den, som h\ilar (jfver vanhga bref sådana 
som i fredstitl pliiga \a.\las mellan tvenne makar. 

1 )e i föreliggande del utgifna brefven Ofnfatta icke mindre iin 318 
bref från Magnus Stenbock till Kva Magdalena Oxenstierna, mellan 
åren 16S6 till och med 1702 samt tolf bref frän hustrun till mannen 
frän 1697 till 1701. Som naturligt är hafva stt)rre delen af dessa 
skrifvel.'<er sitt egentliga värde från personhistorisk och kulturhistorisk 
syn]umkt. De låta oss emellertid följa den unge Stenbock som fäniik 
\id »Ståthållarens lifgartle» i Holland, kajjten vid grcfve Maurilz 
^Vellingks regemente, major vid Nils Bielkes regemente i Stade, general- 
adjutant hos niarkgrefven af Baden, öfverste hos kejsar ],eo])oUl, rege- 
mentschef i \\'ismar och Bremen, öfverste för Kalmar regemente, öfverste 
för Dalregementet, utnämnd till generalmajor et"ter slaget \id Xarva och 
slutligen hösten 1702 på uppdrag af Karl XII hällande hof i Krakau 
och förestående gencralkrigskommissariatet. 1 sanning en skiftande och 
händelserik bana, som kan gifva anledning till många betydelsefulla 
meddelanden. Särskildt gäller detta om tiden från och med Xarva- 
slaget. 

Men det är icke blott krigaren och administratören Stenbock, som 
vi lära känna i dessa bref, vi komma också människan, maken och 
familjefadern nära inpå lifvet. Hans ömhet gentemot hustrun, hans 
kärlek till Ijarnen, hvilkas utveckling han icke får se, utan endast genom 
brefven får sig beskrifven och hans äfven af Karl XII så högt skattaile 
skämtsamma lynne möta oss öhcrallt i brefven. Men ätVen andra af 
hans mest karakteriserande drag skymta i dessa förtroliga medilelanden. 
Magnus Stenbocks lifliga lynne gjorde honom som bekant myckel 
känslig för de, måhända af honom själf förstorade, intriger, som riktades 
mot honom, och öfver h vilka han ej sällan klagar. 

De jämförelsevis fåtaliga bref, som bevarats af Eva Oxenstiernas 
hand, ansluta sig \iå ett värtligt sätt till hans egna, de äro enkla och 
trohjärtade, fulla af onisorg för hans Niilbefinnande, men ])å samma 
gång tydligt målande hvad en karolinsk maka hade att utstå under 
dessa hårtia år. Betecknande är det post skriptum, tVån januari 1701, 
i hvilket det heter: »Hwar så godh min ängell och tag sigh wäll i agtt 
och tag altidh äm marnarna någett warmmtt innan min ängell gar utt 
och hålhd sitt hufwudh och bröst wäll warmth för tåf min ängells 
hälsa dei)enderar all nun hugnad och glädie.-- 

Värdet af den intressanta volymen forhöjes i hög grad genom ett 
stort antal väl återgifna ])ortr;itt samt vinjetter och slutstycken efter sam- 
tida arbeten. Det hela länder sin utgifvare, bibliotekarien gretVe C. .M. 

Stenbock till all heder. , , ,, , 

Os7<.'aui A i/\U'/ist!i/-/hi. 



Thoröttshorg från 1300-talets förra hälft till är 19 13, af Louise 
Stenbock, född Mörner, Centraltryckeriet, Stockholm 1913. ■ Stor 
kvart, .16 sid. 



II niWt 






■, /- I-.;/ 
■ ,1 • : :u'J 



IL .i<ii<:H 


.'■■ '1. ;''<.ii 


■ •:"••« 








1, .' 


.. ..-'ur 


,. • ■' .,'-j;'K 






S4 

Ett synnerligen vackert och intressant häfte är det furelii<ganile, 
författadt af gref\innan Louise Stenbock, (ödd Mörner, hvill;cn fur 
något år sedan iitgaf en licskrifning öfver c-n annan Mörnersk östgöta- 
gärd, nänihgen lierrboruin. I Thorönshorgs godsbcskrifning fä vi 
Hira känna denna gainhi ininnesfyllda egendom allt frän 1300-talets 
början till innevarande tid, särskildt beträffande dess ägare, hvarigenoni 
skildringen får ett speciellt personhistoriskt varde. Åtskilliga arki\- 
såväl i hufvudstaden som annorstädes hafva lämnat biilrag. Histori- 
ken uppdelas i tre perioder nämligt-n dels tiden före 1500, h\arunder 
bland andra konung Karl Knutsson var ägare till garden, dels den 
Oyllenstiernska tiden, som varade 300 ar, dels ock den Mörnerska 
tiden från början af 1 Soo-talet. Iliiftct prydes af åtskiHiga jiorträtt 
samt exteriörer af siiUfva slotlsbyggningen, h\ari förvaras en hel de! 
dyrbara möbler och konstföremål. Arbetet är tryckt i 200 numrerade e\. 



Insända böcker. 

Vi ha redan i våra öfversikter öfver insända böcker haft tillfälle 
att nämna »S7'c'riges städer», detta nya. stort anlagda praktverk. 
,'• ■ Det vill, för att använda oulen i anmälan, bli en kulturhistorisk be- 
skritning öfver alla Sveriges stätier, rikt illustrerad och författatl af de 
mest kompetenta personer inom resj). samhallen. \'erket far därigenom 
en mera intim och personlig i'iägel och kommer att omfatta stadens 
historia i stora drag, den nuvaiande stadsbilden med stadsplaner, at"- 
bildningar af gatupartier och märkligare byggnaders exteriörer och 
interiörer, redogörelse för" stats- och konnnunala institutioner, industri 
•;! •, i. och aftarslif, skolor, museer, teatrar, sammanslutningar för olika ända- 
.)• '■ 1.1 iiiål, porträtt af samhällets ledande jiersonligheter o. s. v. Arbetet 
kommer att omfatta bd. 1: Stockiiolms statl. 10 häften; j : Stockholms 
och U[)psala län, 3 häften; 3: Södermanlands län 2 häften; 4: Öster- 
götlands län, 4 häften; 5: Jonköpings län. båda häftena utkomna; 
'» 6: Kronobergs, Kalmar och Gottlands län, 3 häften; 7: Blekinge län. 

2 häften; 8: Kristianstads och Malmöhus län o häften; 9: Hallands 
län, 2 häften; 10: Göteborgs stad, Rirsta häftet utkommet 5 liäften; 

3 i: Göteborgs och Bohus län, 2 häften; 12: Alfsborgs län, 2 häften; 
13: Skaraborgs län. 2 hiU'ten; 14: \'ärmlands län. 2 häften; 15: Örebro 
län, 2 häften; 16: Wastmanlanils län, 2 häften; 17: Kopparbergs och 
Gäfleborgs län, 3 häften; iS: \'ästernorrlands, Jämtlands, Västerbottens 
och Norrbottens län, 3 häften. 

De hittills utkommna hiiftena gifva rika löften och hälsas säker- 
ligen med tillfretlställelse af alla hembygdst^orskningens xänner. 

Dessa stadsbeskrifningar torde oi:kså anses sänleles lämiiliga alt 
utdelas som skol[n-emier i de respektive läroverken. 



85 

I sina Riksdagsinintten gitVer i\(tn kiimlc l)aiikofullmäkti,2;en 
rektor R. Törneblatlh en sä långt detta är möjligt obJL-kti\ skildring af 
Riksdagsarbetet under aren J873 — 1909. 

F()rf. har tydligen ej ansett tiden vara inne att afslöja nägot om 
de olika riksdagsfrågornas iit\eck]ingssta(lier, sädana de tetide sig bakom 
kulisserna innan- de hunnit frani till offentligheten. Han skildrar hellre 
förloppet af förhandlingarna i kammaren än de agerande persc merna 
själfva, liksom han ocksä själf anmiirkningsvärdt sällan trailer i för- 
grunden. Kt'ter författarens ar i () 1 2 tinuide dud öfverlogs shitredige- 
ringen af dessa intressanta minnen af dennes son C. 'rornebladh som 
ocksä pr3(,lt boken med So illustrationer. 



Carl Forssf rands spåkiuimor ocli froUkarlar. Dessa 

skildringar eller som förf. kallar dem i undertiteln, minnen och an- 
teckningar tVän Gustaf III:s Stockholm, behöfva \ äl ej nägon rekom- 
mendation. J )en vackra boken har varit särdeles efterfrågad och har 
antagligen redan trängt till Samfundets samtliga ledamöter. Om sä 
ej skulle vara fallet, antecknas här innehållet. S/^jkvi/uitir vcJi TroU- 
karlar. Maiiiscll Ar/wiihsi>u. S/^ia/ti^rd f/ii/!^i^t'>i vul Osti rhi/ii^i^ataji. 
HaDiioiiiska societctcn. Eftcrskrift^ etc. Boken prydes af ett flertal 
goda illustrationer. 



Svenska Teafern under Gustavianska tideJivarfvef kallar 
intendenten Nils 1'ersonne en serie föreläsningar, som han hoplort till 
en läcker volym, behaglig att läsa, intrc'sse\ackande ot h särileles roande. 
l"'örfattaren ger mycket mer än boktiteln lofvar, tlä han pa ett 60-tal 
sidor skildrar teaterns utveckling hos oss frän Eddasångernas och folk- 
lekarnas stadier till Gustaf III;s dagar. Hufvudvikten ligger likval 
vid tjusarkungens tidehvarf. \'ar kultur- och personhistoria liar i denna 
volym fått ett värdefullt tillskott, som alla borde vara författaren tack- 
samma för. 



l^et \ore skada i fall den dai>hak, som har ^indreas Bolinus 
till författare, kyrkoherde i l''orsheda ■'{ i6()S, förblet"\e mindre beaktad 
Y>a. grund af det anspråkslösa }'ttre, i hvilket ilen uppträder, ty den 
förtjänar att läsas för sina kulturhistoriska randanmärkningar. Af 
sädana ha vi ju ej något öfverllöd frän den tid dagboken omfattar, 
nämligen 1666— röoy. Handskriften, som tillhör kyrkoherdei* L. F. 
Talmgren i Notebäck är aftryckt under E. F>runnslröms redaktion. 
Upplagan motsvarar tyvärr ingalunda de fordringar man numera med 
rätt har på dylika arbeten, bl. a. saknas personregister. 



Professor friherre (ritsfaf Cedersfrönis minnen skola, diirom 
kan icke råda minsta t\if\el, finna vaijcn till män^a hem med förfinad 



v; ^ 



T ' 



86 

bildning och smak. Knhvar som haft förmånen att göra bekantskap 
med författaren skall skynda sig alt förnya den och skall \ifi läsningen 
i hvarjc rad känna igen den kärnfulle, sym[)atiske ädlingen. Boken 
är som man kunde vänta utstyrt! \)ii myckel tilltalande sätt med en 
mängd noggrant valda illustrationer af stort intresse. Den färglagda 
permen är typisk för Cederström, i.]cn anslår ett svenskt grundackord, 
som tonar kraftfullt under läsningen af denna \a( kra, nobla bok. 



Sve/isJiUi folkefs underbara öden af Carl Gri/it/>erx, denna 
bok med den vackra titeln, har en alldeles säregen charm. Hen borde 
ingen försumma att taga del af. Man får lefva sig in i forna tiders 
seiler och får höra kända personers yttranden, hvilka karakterisera dem 
bättre än långa utläggningar och hvilka äro ägnade att föra en midt 
in i händelsernas gäng samt gifva lif åt allbekanta fakta. Det blir 
ett stort verk när det blir färdigt, fyra tusen sidor med omkr, ett lusen f 

illustrationer för endast 12,50. 



Aiifon Riddersfads Östergötland har alltsedan slutet af 
1870-talel varit en otmibarlig handbok for ostg(>ten med känsla för 
sin hembygds historia oi;h lör enhvar sorn af någon anledning behott 
upplysning i någon topografisk fråga från Östergötland. Det skall 
gitvetvis hälsas med tillfredsställelse uke minst af vårt Samfuntis leda- 
möter att nu ett nytt moderiil arbete i samma rikning kommer att 
utarbetas af kapten Anton J^HditerstiiJ. Detta stora rikt illustrerade verk 
hvaraf de första häftena gifva goda löften skola omfatta: /. Osteri^otla/ids 
liistoria frait tiLhta intill ntivariindc tiJ. II. Osti>\^otla/iils l>t's/:ri/- 
nin^^ ined drss stader samt /i!nd.<l>\\^-dc'ns socknar ocli alla (''^cndoniar. 
III. Historiska sa^i^-^olrrattcdsrr, kulliirliistoriska bilder oili a/itecknini^ar 
frän Östergötland. 

»Släkten Tatlhe, l'"amiljebok med ättartal, porträtter, biografiska 
notiser och (ifversikl af l.ivländska ordensländernas historia, utgifven 
af Ail. 7aul>e.f> Så lyder titeln ])å ett nytt genealogiskt arbete, som 
upi)lräder mycket blvgsamt, s(mi följande för fort', karakteristiska citat 
utvisar: »Den vetenskapligt arbetande genealogen tärtias nml oupptäckta 
länder eller forskar djupare ned i arkivens grufvor eller söker med 
kritisk skäri)a reda de befmtliga källådrorna trän oltehöriga tillsatser 
af missförstånd eller fantasi. Kn ansi)råkslos familjebok sås*om denna 
låter sig nöja med de källor, som redan äro tillgängliga, sammanfattar 
resultaten så noggrant, som stoftet kunnat af utgifvaren Ijehärskas, och 
framför intet nytt för genealoger. j 



Kunfrl. Akademiens för de fria iionsferna sanilingar af 

målning och skulptur. Tå Kungl. Akademiens uppdrag utgitna at 



n- i.nh\ 
1 iti''< 



' ..." ■■.)'■■■}-' 



) ;;,-;>-li 



'.'.".'iV 



. ,1 /Ut 



!ii;..->l 



\i Vt A 

i' inf^f^.-fj 



«7 

Liiilvii^- Lcdstföiji. Med sitt intressanta illustrationsmateria! af jjortratt 
och landskap mästerligt ropruduccradt och beskrifvol, intar detta stora 
arbete en rangplats bland våra främsta praktverk. liiltills lia 6 
häften utkommit af de lO eller 12 utlofvaile. 



Af Svensk E.xUbrisfidiiiug föreligger nu tredje årgången af- 
slutad. l)et vore skada om den icke uppmärksannnades mera af \ ärt 
Samtunds ledamöter med intresse for böcker. Tidskriften fdrljänar 
det och behöfver helt säkert uppmuntran. 



En särdeles prydlig l)ok är också den på Bröderna Lagerströms forlag 
utgifna af regementsintendenten Max Schiirer von Waldheim lörfattade 
skildringen af Prins JSIa.vifiiilian Enianiiel af Wiirteiiberg, en 
tajiper dvagonöfverste i Karl Xll:s armé-. Man har ej vetat mycket om 
honom. Denna bok stöder sig ])å »lille jjrinsens. fältpredikant och sekre- 
terare Banlilis lefnadsbeskrifning, och utgör som förf. själf ui)pger en 
bearbetning af den. Boken har äfven ett annat syften säger förf. i foror- 
tiet, :.att väcka intresse för en pietetsfull ^•ård af prinsens graf i Pitsclien 
och för återup|)ställandet av hans grafmonument pä dess rätta ])lats 
öfver grafhvalfvet, där kistan är. Det är denna sista afsikt, som ur- 
s])rungligen föranledt hopskrifvandet i)ä några lediga stunder af denna 
lilla bok.» 



Om C. y. L. Almqvist har nyss utkommit en bok, som torde 
erbjuda stort intresse. Författaren, den kände professorn i hygien 
Ernst Alnuivist, har som frände till den sti)re skalden ocii som läkare 
med sin naturvetenskajiliga syn särskilda förutsättningar för dessa 
>>sludier öfver personligheten-», som undertiteln lyder. 



Ctirncgy, J\Iihired. En drotttiings riddare' .l.vel 7'on 
E^ersens lif- Bris 4,50. (Anmälan utlufxad af dr Lydia Wahlström.) 



Tatibe, Signe. Gunnar JVennerherg. Bref och minnen, 
samlade och sammanbundna. Bris 5,75. (Anmälan ullofvad af Lotten 
Dalilgren.) 

t 

Eundegärd, A.vel. Om Engelbrekt, Erik Piike och Karl 
Knutsson , som bl ef kung. Bris 6 kr. 



CederscJiiöld, Maria. En banbryterska. Skildringar frän 
Ellen Eries' studentår i Uppsala. Bris i.;?. 



V' /' 









88 

Fredrika B rent ers bild. Kalender uff^iftwn af Siarrid 
LeiJonJinfznid och FAlen Klenian. Trib, 2,... 

*a.i'- ^ La<yerhieJke., Lina. Nyköpimrshn.^. Tris 3,5,. 



^Utla^ren, Osear- Frått indelnimj^sTwrkets <fa^ar. Pris 2,^3 



Dardel, Fritrj 7'on. Jlinnen. I). 4 187 1 — 1872. Jiiime [jci- 
sonregistcr till del i — 4. Pris 5 kr. 



Wrangel, K. Tes!;nérsha släldntinnen och }tn<^dontshil 
der. Pris s.5'>. 



Lcij(>uJiuf7utd, Karl K:son. Ktingl. Södermanlands rege 
nienfes Jiisforia i-jji — 1915. Del :: 1771-1815. Pris u kr 



U^rangel, F. U. Origines ef debuts du Royal-Suédois. 

Paris, 3 fr. 50. 



Björkenlieiin, Carl G. Å^äse-<rard i BJärna' 



(rrandjean, F. R., Stamfavle över Raadniand Poul Benf- 
ciens Ffterliomniere paa siuvrdsiden. 

» » SUvjrteboif ozH'r en Fantilie yiinge. 

» » NobeVske Shrgieboger. 

» » Sfanit(t('le OTwr Silke- o g Khvdekrani- 

mer, Borgerkaptwjji (liristian Mou- 
rifz Tiiclisens Sln'i>i. 



Notiser, Frågor. 

" yonas Frikson Sundalil, en svensk barockarkitekt i Zweibriicken. 

' (Efter Monatshefte tur Kunstwissenschaft, VI. Jarhg., H. 7. Juli 1913.) 
Ur en uppsats 3>Barockarchitektcn in Zweibriicken von Karl 
Lohmeyer, Wer ist der Architekt iles monunientalen von 1720 ab 
errichteten Zweibriickner Herzogschlossesr» intagen i ofvannämnda lid- 
skritt, nid antecknas: 



v'. . I ' .1^ '. ■»^'»^t 



89 

Vid efterforskningar angående barockarkitektcii Johannes Seiz 
(1717 1779) påträffade J.ohineyer ett annat namn, surn uppträder som 
konkurrent till Sei/, en »Haudireklorv Sundahl, som t. e\. lämnat en 
plan för Sitnultanl^yrkan i Hirkcnfeld. Siiecialundersökningar om 
lians föregåenden ha