Skip to main content

Full text of "Reseskildringar, anteckningar och bref, samlade och utgifna av Georg Nordensvan"

See other formats 


/i-^é 


K*^ 


,^^^ 


^.'2 

i 

wl 

1 

o*«i 

o 

»r-  -.*.  :• 


..*«. 


•Äi 


•..^'^ 


^••> 


EGRON  LUNDGREN 


>:•     *«.•      ". 


EGRON  LUNDGREN 

RESESKILDRINGAR,   ANTECKNINGAR 
OCH   BREF 

SAMLADE    OCH    UKUFXA 


GEORG  NORDENSVAN 


STOCKHOLM 
Albhht  Bonniers  föulag 


^*^?X?Oft 


il 


en 


W 


^■■^  1974 


\v. 


STOCKHOLM 

AlR.    BoNMI-RS    MOKTHYCKKUI     1905 


Några  inledande  sidor. 

>^De  papper,  som  jag  låtit  trycka,  voro  endast  en  lek 
på  lediga  stunder  med  pennan»,  skref  Egron  Lundgren 
till  excellensen  Manderström,  då  han  blifvit  tillerkänd 
Svenska  Akademiens  medalj  som  belöning  för  En  målares 
anteckningar. 

Man  kan  ej  annat  än  förvånas  öfver  att  en  så  llitig 
man  hade  så  mycken  tid  öfrig  till  lek  med  pennan  och 
att  lusten  att  skrifva  aldrig  slappnade  och  idéerna  aldrig 
tröto.  Det  hade  blifvit  en  vana  och  ett  behof  för  honom  att 
kasta  sina  intryck  och  stämningar  ner  på  papperet.  Han 
skref  för  sitt  nöje  och  för  att  roa  sina  vänner,  men  först 
och  sist  för  att  »stilla  en  lekfull  fantasis  nycker»..  Författar- 
äran  lockade  honom  föga.  Hälft  motvilligt  gaf  han  år  IHOl 
sin  kusin,  fru  Laura  Grubb,  f.  Fåhra'us,  tillåtelse  att  trycka 
en  del  utdrag  ur  hans  bref  till  sina  närmaste  i  en  liten 
upplaga  som  »naturligtvis»  ej  skulle  få  komma  i  bok- 
handeln utan  var  af  sedd  endast  för  vänkretsen  [Ur  Egron 
Lundgrens  bref  till  hemmet).  Själf  visste  han  ej  hvad 
som  stod  att  läsa  i  den  boken,  förr  än  han  fick  den 
färdigtryckt  i  sina  händer.  Några  år  därefter  började 
han  —  på  uppmaning  af  sina  släktingar  —  fundera  på 
att    själf    utgifva    några    af  sina   »gamla  papper'\  och  så 

1.  —  Eyron  Lundgren. 


EGRON    LUNDGRF.X 


utkom  1870  En  målares  anteckningar.  Italien  och  Spanien. 
Därmed  var  Egrons  plats  i  vår  litteratur  gifven  som  den 
främste  författare  bland  våra  konstnärer.  1872  utgafs 
boken  i  ny  upplaga,  där  åtskilligt  från  första  upplagan 
är  uteslutet  men  annat  lillagdt.  Samma  år  utkom  Indien 
och  1873  Lediga  stunder  i  främmande  land.  1  tidskrifter 
och  kalendrar  ha  dessutom  några  af  Egron  Lundgrens 
anteckningar  och  bref  blifvit  offentliggjorda,  men  någon 
samlad  upplaga  har  man  ej  hört  af. 

Här  framlägges  nu  ett  större  urval  ur  hans  litterära 
kvarlålenskap.  Så  rikligt  som  materialet  är,  har  en 
gallring  varit  nödvändig.  Urvalet  har  varit  vanskligt 
nog,  och  jag  vågar  ej  påstå  att  det  ej  bland  det  ratade 
linns  lika  läsvärda  sidor  som  de  här  upptagna.  Upp- 
giften har  varit  den  att,  med  undvikande  af  det  som  är 
tryckt  i  En  målares  anteckningar  och  i  den  ofvannämnda 
brefsamlingen,  upptaga  det  som  klarast  och  lifligast  be- 
lyser Kgrons  personlighet  liksom  hans  utvecklings  gång. 
Han  är  en  spirituell,  liflig  och  alltid  roande  skildrare  af 
allt,  han  ser  i  lifvet,  och  hans  lif  är  ganska  brokigt  och 
omväxlande.  1  sina  bref  och  dagböcker  ger  han  dess- 
utom en  ytterst  fängslande  och  nyansrik  karaktäristik  af 
sig  själf,  en  okonstlad,  uppriktig,  alltid  rättfram  och  på- 
litlig bild  af  hurudan  han  är  och  huru  han  under  årens 
lopp  förändrar  sig  under  inflytande  af  den  förvandlingens 
lag,  vi  äro  underkastade.  Det  är  en  intressant  personlighet 
man  i  honom  lär  känna.  Han  har  sina  sidor  visserligen, 
man  tar  honom  ej  alltid  på  den  kvist,  därifrån  hans  röst 
senast  blifvit  hörd  —  han  vore  i  själf  va  verket  mindre 
mänskligt  intresseväckande,  om  han  vore  uteslutande  en 
mönstergosse,  som  aldrig  handlar  i  strid  med  sina  grund- 
satser   och    aldrig    vågar    ett    hopp    utanför    dem.      Han 


NÅGRA    IXI.F.DANDE    SIDOR  3 

är  någon  gång  inne  i  förhållanden,  som  han  själf  kallar 
»kulörta»,  och  han  älskar  allt  som  är  lif,  färg,  kiinsla 
och  lidelse  och  afskyr  allt  som  är  ljumt  och  hälft,  men 
fast  hans  blod  sjuder  »som  ett  litet  Trollhätta»,  sä  tappar 
han  aldrig  »sitt  sunda  svenska  förstånd»  och  låter  sig 
aldrig  —  ty  en  gång  är  ingen  gång  —  infångas  i  trasslig- 
heter med  vidtgående  konsekvenser.  Han  är  hvad  man 
nu  för  tiden  kallar  en  lefnadskonstnär,  han  uppfostrar 
sig  till  att  lefva  efter  sin  egen  läggning,  lefva  sitt  eget 
lif  med  själfutveckling  som  mål,  bringa  sitt  yttre  lif  i 
harmoni  med  sitt  inre.  »Den  största  konsten  här  i 
världen»  —  så  lyder  en  af  hans  sentenser  —  >är  att 
kunna  njuta  hvarje  ögonblick  på  det  bästa  sätt,  och  den 
är  lycklig  som  är  mästare  häri.» 

F]n  närmare  karaktärsanalys  vore  här  öfverflödig  — 
den  må  läsaren  göra  själf  med  ledning  af  både  det  som 
står  pä  och  mellan  raderna  i  hans  skrifvelser.  Jag  skall 
inskränka  mig  till  några  lefnadsdata  och  till  ett  par  helt 
kortfattade  antydningar  om  hans  utvecklingsgång,  sådan 
den  belyses  af  hans  efterlämnade  papper. 

Egrons  fader,  sidenfabrikören  Erik  Lundgren,  var  född 
1775  och  dog  1S23,  modren,  Maria  Elisabet  Fåhranis,  föddes 
1783  och  dog  184G.  Föräldrarnas  giftermål  hade  ägt  rum 
1805.  Modrens  fader  (f.  1758,  d.  1816)  var  handlande  i  Slite 
på  Gottland,  mormodern,  Karin  Sturzenbecker,  född  1762, 
lefde  till  1841.  Som  barn  hade  Egron  besökt  morföräldrarnes 
hem   —  på  en  papperslapp  har  han  skrifvit  följande  rader: 

»På  den  tiden  tillhörde  det  största  stenhuset  på  Slite 
vår  mormor;  men  om  det  var  det  största  där  på  orten,  var 
det  därför  icke  något  palats  utan  helt  simpelt  ett  två- 
våningshus, tämligen  rymligt,  städade  rum  på  nedra  botten 


-:GR0N    I.rNDGRF.X 


och  en  finskurad  trätrappa  ledande  till  öfre  våningen,  där 
stora  salen  var  ljus  med  många  fönster.  Där  fanns  det 
porträtter  af  min  mor  som  flicka  i  hvit  klädning  och 
kort  lif,  pastell  i  oval  ram,  och  en  samling  silhuetter  af 
släktingar  i  små  förgyllda  ramar.  Ofver  klaveret  hängde 
landskapsstycken,  broderade  med  silke  på  hvitt  taft  i 
glas  och  ram,  omkring  en  gammalmodig  spegel,  öfver- 
dragen  med  gas  för  flugornas  skull.  I  spiseln  var  det 
syrener  med  friska  löf,  i  fönstren  blomkrukor,  på  bordet 
törnrosor  i  vattenglaset  och  i  farstun  ända  ut  på  trappan 
granris. » 

Egrons  fader  hade  sin  affär  vid  Packartorget  (nuv. 
Norrmalmstorg).  Kgron  skrifver  den  25  dec.  1(S6()  till  sin 
broder  Mildhog:  »Det  grufliga  gamla  magasinet  under 
gatan  och  midt  i  rännstenen  var  en  verklig  mördarkula, 
som  tagit  lifvet  af  min  far,  Janne  Schönherr,  Edvin, 
Willgott,  Frida,  (iustaf  och  mänga  ller.»  — 

När  F]gron,  2H  år  gammal,  reser  utrikes  1889,  är 
han  en  välartad  familjegosse  med  god  uppfostran  och 
solida  grundsatser.  Han  är  dessutom  liflig  och  vaken, 
gladlynt,  sjunger  visor  och  kan  skrifva  dem  själf  —  bland 
hans  efterlämnade  papper  finns  en  del  nätta  vers,  inlagda 
i  ett  omslag  med  påskrift  »När  jag  var  ung».  Han  är 
ideellt  och  poetiskt  anlagd,  en  liten  smula  naiv  men  på 
ett  älskligt  sätt,    i  alla  afseenden  en  sympatisk  ung  man. 

I  Paris  stannar  han  i  två  år,  både  sommar  och 
vinter.  Han  är  flitig  i  sina  studier,  går  igenom  en  »god 
och  .sträng  kurs»  hos  Cogniet,  grundlägger  framför  allt 
den  djupa  kärlek  till  de  gamla  mästarna,  som  växer  sig 
allt  starkare,  ju  äldre  och  mera  erfaren  han  blir. 

På  hösten  1841  fortsattes  resan  till  Mom.  »Man 
rycker  här  på  axlarna  åt  min  förkärlek  för  Frankrike  och 
för    allt    som    tänder»,    skrifver    han    2    dec.  nämnda  år. 


NÅGRA    INLI-DANDH    SIDOR  5 

Men  Italien  »har  dock  bildat  mig  mest.»  Långt  efteråt 
skref  han  att  det  var  i  rätta  stunden  han  kom  ifrån 
Paris,  att  hans  »hyfsning»  började  i  Florens  på  nerresan, 
att  han  i  Venedig  fick  det  första  begrepp  om  färg,  att  i 
Rom  den  nordiska  snön  smälte  ur  hans  ögon.  Rom,  säger 
han,  är  och  förblir  »en  af  mina  käraste  fosterbygder». 

I  8  år  stannade  han  i  Italien.  Många  resor  gjordes 
under  denna  tid  inom  landet,  sommaren  1845  äfven  en 
tur  norrut  till  Wien,  Prag  och  Miinchen  —  en  resa  som 
han  omtalar  som  högst  lärorik.  Han  innehar  rese- 
stipendium från  konstakademien  i  Stockholm  från  1843 
till  49  och  ägnar  sig  »åt  de  högre  konststudier,  som  för 
en  historiemålare  erfordras». 

Redan  1842  var  han  på  väg  hem,  men  den  gången 
fann  han  en  anledning  att  vända  i  Venedig.  1849  an- 
träder han  sin  hemresa  på  allvar  —  han  skall  dock  först 
i  förbigående  se  på  Spanien.  Där  mötes  han  af  helt  nya 
intryck,  som  sätta  honom  i  jämvikt  igen  —  en  af  anled- 
ningarna till  afresan  från  Rom  var  en  roman,  som  han 
råkat  bli  den  ena  hufvudpersonen  i,  en  roman  som  börjat 
»rosenskimrande  romantiskt»  men  som  slutade  »i  en  sorg- 
lig prosa»,  hvilket  allt  håller  honom  »i  ett  odrägligt 
lynne»  en  liten  tid.  Han  befinner  sig  emellertid  nu  i  en  ny 
värld,  han  kommer  in  i  spanskt  lif,  lefver  hela  dagen 
eller  rättare  hela  dygnet  och  glömmer  sig  kvar  i  Spanien 
i  4  år. 

Denna  tid  betecknar  ett  afgjordt  omslag  i  hans  konst- 
sträfvan.  Han  studerar  ej  mera  den  stora  konsten,  tänker 
ej  på  att  bli  monumentalmålare,  slår  sig  däremot  på 
akvarellen  och  målar  ganska  lätt  och  lekande  allt 
hvad  han  ser  i  det  lif,  han  omgifves  af  —  »för  några 
orsakers    skull    mestadels    hastverk    af    intet  värde,  lätta 


6  EGROX    LUNDGREX 

fjärilar  med  granna  vingar,  af  hvilka  de  flesta  redan 
flugit  till  England,»  heter  det  i  ett  bref  från  Sevilla.  Han 
har  blifvit  vän  med  ett  par  engelska  målare  —  framför 
allt  med  skotten  John  Phillip,  en  genialisk  kolorist  — 
och  redan  1851  har  han  beslutat  att  utställa  i  London, 
för  att  där  skaffa  sig  »förmånliga  relationer».  Landsmän 
träffar  han  numera  så  godt  som  inga,  och  den  enda  kon- 
flikt från  denna  tid,  som  han  lägger  på  hjärtat,  gäller 
hans  ställning  till  hemlandet.  Akademien,  som  bekostat 
hans  studier  under  sex  år,  vill  naturligt  nog  att  han  skall 
komma  hem  —  det  är  ondt  om  lärarekrafter  hemma,  och  man 
erbjuder  honom  en  professorsplats.  Han  har  att  välja 
mellan  å  ena  sidan  ett  lif  i  frihet  och  oberoende  och  ä 
den  andra  det  som  vederbörande  hemma  anse  vara  hans 
enkla  plikt  mot  akademien  och  det  fosterländska  konst- 
sträfvandet.  Det  är  samma  konflikt  som  spelat  en  så 
afgörande  roll  i  Sergels  lefnad,  och  som  Thorvaldsen, 
Byström  och  andra  klarat  till  egen  fördel  och  ingens 
skada.  Slutet  på  underhandlingarna  blef,  att  akademien 
måste  reda  sig  Egron  förutan.  För  att  använda  ett  par 
uttryck,  som  ej  funnos  pä  den  tiden,  så  begärde  man  af 
honom  en  sjäUTörnekelse,  och  hans  undanllykter  inncburo 
en  själfhäfdelse. 

Han  ansåg  sm  skyldighet  att  i  in(')jligastc  mån  ut- 
veckla sill  eget  konstnärsskap  gå  framför  skyldigheten 
att  uppfostra  den  svenska  ungdomen  i  anlik-  och  modell- 
teckning. Långt  efteråt  skrifver  han  på  tal  om  dessa  år 
i  Spanien:  »Länge  trodde  jag  mig  icke  böra  brådska  och 
lättsinnigt  öfvergifva  ett  sådant  lefnadssätt  och  utbyta  det 
mot  den  tomhet  i  sådana  afseenden,  som  jag  föreställde 
mig  hafva  att  vänta  hemma.» 

Märk  ordet  lättsinnigt  i  detta  uttalande! 


NÅGRA    INLEDANDE    SIDOR  7 

Redan  i  hans  bref  från  Rom-tiden  tar  sig  hans 
fordran  på  frihet  i  studiet  flere  gånger  uttryck  —  han 
betonar  att  han  måste  få  arbeta  så  som  det  passar  för 
honom,  efter  egna  förutsättningar.  Motviljan  mot  all 
undervisning,  som  sker  mekaniskt,  likformigt  för  alla 
utan  hänsyn  till  olika  individualiteter,  växer  till  motvilja 
mot  allt  hvad  akademier  heter.  Om  deras  otidsenlighet 
och  skadlighet  fäller  han  på  äldre  dagar  hårda  och  hån 
fulla  ord.  En  detalj  att  lägga  märke  till  är  hans  för- 
kastelsedom  öfver  ontikstiidiet  för  nybörjare  i  konsten  — 
antiken  är  och  blir  för  dem  en  tom  och  död  form,  dess 
anda  kunna  de  på  detta  stadium  ej  förstå  och  tillägna  sig. 

Ett  oblandadt  godt  intryck  gör  det  visserligen  ej  att 
höra  honom  gnata  på  svenska  konstförhållanden,  på  vår 
ringa  bildning  och  våra  små  behof  i  den  vägen,  då  han 
själf  ej  rör  en  fena  för  att  bidraga  till  att  arbeta  på 
framsteg.  Det  har  dock  varit  stunder,  då  han  drömt  om 
att  kunna  bli  till  nytta  hemma,  därom  vittnar  ett  bref 
som  i  denna  samling  återgifves,  till  O.  J.  Södermark,  och 
ett  annat  till  brodern,  skrifvet  Ii-  febr.  lSi8,  senare  tryckt  i 
Italien  och  Spanien.     Han  skrifver  där: 

»Då  jag  tänker  på,  hur  långt  efter  i  konstafseende 
vi  ännu  äro  hemma,  kan  jag  känna  det  som  en  plikt  att 
ställa  mig  i  leden  med  dem,  som  kämpa  för  att  vi  icke 
måtte  blifva  ännu  större  barbarer  i  det  fallet  än  vi  redan 
äro;  men  jag  minns  då  det  förfärliga  ordspråket:  en  fluga 
gör  ingen  sommar.  Det  är  solskenet  som  gör  flugan  och 
icke  flugan  som  gör  solskenet.  Man  säger  att  skön  konst 
är  kulturens  blomma,  men  jag  vill  knappast  tro  det,  ty 
om  det  är  sant,  står  det  illa  till  med  kulturen  i  Sverige. 
Vi  hafva  ännu  ingen  fosterländsk  skön  konst,  och  nästan 
ingen  känner  behof  däraf ...» 


EGRON    LL"XDGRE\ 


Han  gör  i  själfva  verket  intet  försök  att  draga  sitt 
strä  till  stacken.  Han  förblir  stående  utanför,  en  reflek- 
terande och  resonnerande  natur,  men  ingen  liandlingens 
man.  Man  förstår,  att  bland  hans  yrkeskamrater  hemma 
tankarna  om  hans  handlingssätt  kunde  vara  delade.  Scho- 
lander  skref  i  ett  odateradt  bref  till  Albano  Adlersparre 
(senast  1862),  att  Egron  Lundgrens  målningar  »pä  långt 
när  icke  motsvara  hvad  man  har  rätt  att  af  en  sådan 
man  fordra.  Detta»  —  fortsätter  han  —  »kommer  att 
sägas,  så  länge  Lundgren  fortfar  att  utan  afseende  å  de 
förbindelser,  han  i  egenskap  af  svensk  konstpensionär 
åtagit  sig,  idka  konsten  såsom  en  tämligen  lättfärdig 
dilettantism  och  hjärtlöst  och  hånfullt  peta  i  den  trög- 
körda  jordmånen,  där  den  svenska  konstens  segervagn 
står  fast,  i  stället  för  att,  såsom  andra  gjort  och  göra, 
efter  bästa  (om  ock  ringa)  förmåga  hugga  tag  i  vagns- 
karmarna och  sätta  lif  och  fart  i  hjulen.»  — 

Sedan  1858  är  han  bosatt  i  London.  Af  sina  engelska 
vänner  från  Spanien  —  isynnerhet  af  John  l'hillip  och 
Francis  Topham  —  har  han  blifvit  införd  i  societeten.  Han 
gör  lycka,  har  den  turen  att  få  sälja  till  drottningen  och  fä 
beställningar  af  henne  och  finner  därmed  alla  dörrar 
öppna  för  sig.  Han  blir  snart  hemmastadd  i  sin  nya 
miljö,  angenäm  sällskapsmänniska  som  han  är,  smidig 
och  liflig  och  naturligtvis  kunnig  i  språket  —  han  talar 
med  samma  lätthet  engelska,  franska,  italienska  och 
spanska.  Han  inrättar  sitt  hus  i  Kensington  med  korrekt 
elegans  och  får  fullt  upp  att  göra  med  beställningar  på 
porträtt,  oftast  i  akvarell  —  ännu  1857  omtalar  han 
dock,  att  han  skall  börja  måla  ett  porträtt  i  olja. 
Drottningen    låter   honom    måla    scener   ur  Shakespeares 


NÅGRA    INLEDANDE    SIDOR 


dramer  på  Princess  Iheater,  militärparader,  bröllop  och 
dop  på  hofvet. 

Egron  finner  ibland  sitt  dagsverksarbete  hårdt,  finner 
sig  innestängd,  längtar  oafbrutet  till  södern.  »Jag  känner 
mig  nästan  som  hemsjuk.  Sol,  ljus  och  värme!  Jag  sträcker 
förgäfves  ut  händerna  hela  dagen  därefter  här  i  detta 
dimmornas  land»,  skrifver  han  i  dagboken  1855.  Rom  häg- 
rar för  hans  längtan  vida  oftare  än  Spanien.  Men  han  har 
blifvit  praktisk  i  det  samhälle,  där  han  nu  lefver,  och 
han  har  satt  sig  i  sinnet  att  arbeta  sig  till  framgåiifj, 
som  för  till  oberoende.  Han  har  lagt  en  bestämd  plan 
för  sig  och  håller  fast  vid  den.  Underkastar  sig  därför 
både  porträttmålandet  af  sköna  damer  och  söta  barn  och 
societetslifvet  med  middagar,  supéer  och  nattvak,  hvilket 
han  finner  vara  ett  »vedervärdigt  arbete,  men  som  måste 
genomgås».  Han  finner  det  ändå  på  sitt  sätt  intressant 
att  iakttaga  äfven  denna  fas  af  människornas  sätt  att 
gifva  innehåll  åt  sin  tillvaro  —  fast  han  visserligen 
längtar  efter  »någon  ort,  där  man  kan  få  vara  i  fred  och 
fri  från  otrefliga  människor,  jag  menar  gentilt  folk»,  och 
fast  han  följaktligen  trifs  bäst  bland  sina  konstnärsvänner 
och  på  sina  ströftåg  utanför  societetslifvets  kulisser. 

Till  Spanien  gör  han  en  lusttur  1857  på  hösten. 
1858  i  februari  äntrades  resan  till  Indien,  som  varar  ett 
år.  Sommaren  1860  återser  han  Sverige  efter  21-årig 
bortavaro,  besöker  1861  Göteborg  och  sydliga  Norge, 
tillbringar  vintern  1861—62  i  Egypten  och  1862 — 68  i 
Spanien,  men  är  under  hela  tiden  bosatt  i  London.  1864 
når  han  där  sin  största  framgång,  då  han  —  fastän  ut- 
länning —  blir  invald  i  den  förnäma  Society  of  Painters 
in  Watercolour.  Med  denna  upphöjelse  har  han  vunnit 
ej    blott    socialt    anseende    utan  —  hvad  som  för  honom 


10  EGRON    I.UXDGREN 

spelar  en  större  roll  —  också  skyldighet  att  taga  bra 
betaldt  för  sina  arbeten.  Hädanefter  målar  han  ute- 
slutande sådant,  som  roar  honom,  och  säljer  allt,  han 
målar  —  ofta  innan  det  ännu  är  färdigt.  Till  Sverige 
hitta  ytterst  få  af  hans  alster  vägen,  det  är  förmånligare 
att  utställa  dem  i  London:  »en  aktör  spelar  nog  hellre 
på  stora  operan  än  i  Strängnäs,  skulle  han  äfven  vara 
född  i  Strängnäs,»  skrifver  han  1866.  Till  den  skandi- 
naviska utställningen  i  Stockholm  nämnda  år  skickade 
han  likväl  några  akvareller  och  skänkte  tvä  af  dem  till 
nationalmuseum. 

Han  är  fortfarande  ofta  på  resande  fot,  han  känner  sig 
hemlös  och  rotlös  och  är  aldrig  hågad  att  vistas  länge 
på  ett  och  samma  ställe.  Det  är  som  drifves  han  af  en 
inre  oro.  Att  resa,  skrifver  han  från  London  1865,  »är 
den  bästa  hvila  från  det  brusande  lifvet  här  i  trängseln 
—  ombyte  är  alltid  hvila».  Detta  år  återser  han  norra 
Italien,  F^lorens  och  Siena.  Om  denna  resa  skrifver  han 
att  den  »har  varit  mera  instruktiv  och  intressant  än  jag 
kan  beskrifva,  och  jag  känner  att  mina  åsikter  och  be- 
grepp om  många  ting  ljusnat  betydligt.»  Till  Sverige 
återvänder  han  1867  på  sommaren,  men  när  vintern  kommer 
flyr  han  hufvudstupa  till  Sevilla  och  dyker  fram  pä  våren 
upp  i  London.  Han  reser  oftast  i  sällskap  med  engelska 
vänner,  reser  som  den  rike  turisten,  har  råd  därtill.  Men 
flitig  är  han  allt  fortfarande,  och  allt  hvad  han  målar 
sänder  han  direkt  till  London,  där  det  gäller  att  göra 
sig  påmint  och  att  hålla  sig  uppe  i  den  ständiga  täflingen. 

Aren  ha  likväl  ej  gått  honom  spårlöst  förbi.  Ett  be- 
vis därpå  finna  vi  i  det  sakförhållandet,  att  han  efter 
sommaren  1869  glömmer  sig  kvar  i  Stockholm  och 
Sverige   i    två  hela  år  och  att  han  verkligen  trifs  där   -- 


NÅGRA    INLEDANDE    SIDOR  11 

han  har  också  där  att  tillgå  en  krets  af  älskvärda 
släktingar  och  ungdomsvänner.  Han  har  sista  vintern  i 
England  varit  sjuk,  hans  hälsa  förbättras  betydligt  under 
vistelsen  hemma.  Från  de  samtida  politiska  händelserna, 
som  naturligtvis  föga  tilltala  honom,  drar  han  sig  tillbaka 
till  sina  minnens  värld.  Det  är  nu  han  börjar  ge  ut  sina 
gamla  papper.  I  början  af  juni  1871  reser  han  tillbaka  till 
London  och  på  hösten  far  han  i  sällskap  med  ett  par 
vänner  sjöledes  till  Kairo.  På  resan  hem  stannar  han  i 
Italien  i  ett  och  ett  hälft  år  —  på  Ischia,  i  Rom,  Perugia, 
Florens  —  lefver  i  sällskap  med  sina  ungdomsminnen  och 
med  den  konst,  han  älskar  högst.  Denna  hans  sista  ut- 
rikes resa  är  ett  afsked  från  hans  andliga  fosterland. 
Hvarje  resa  till  Italien  har  varit  en  hållpunkt  i  hans  ut- 
veckling, hvar  gång  för  han  med  sig  därifrån  vidgade  syn- 
punkter,  stoff  till  andlig  växt. 

På    sommaren    1878    återvänder    han  till  Stockholm. 

»Hvad  min  käre  broder  Egron  beträffar»,  skref  Mildhog 
till  en  af  brödrens  norske  vänner  23  jan.  1874,  »så  är  jag  nog 
lycklig  att  kunna  om  honom  lämna  de  bästa  under- 
rättelser. Han  fortfar  att  sitta  här  i  all  sköns  ro  — 
Herkulesgatan  5.  I  afseende  på  hälsan  klagar  han  icke. 
Trifves,  så  vidt  jag  kan  se,  mycket  väl,  är  vid  godt  lynne 
och  arbetar  med  stor  flit  på  sina  målningar  i  en  atelier, 
som  han  lyckats  få  i  ett  hus,  beläget  helt  nära  bostaden.» 

Vid  jultiden  1874  blef  Egron  svårt  sjuk,  tillståndet  för- 
bättrades något  under  våren  och  på  sommaren  reste  han 
till  Lysekil.  Men  nu  hade  han  ej  lång  tid  kvar  att  lefva. 
Den    2    dec.    1875    skref  brodern  till  Egrons  norska  vän: 

»Han  träffades  i  oktober  af  ett  apoplektiskt  anfall, 
åtföljdt  af  en  slags  förlamning  i  högra  sidan,  högra 
armen,    tungan    —    —   Tillståndet,    allt    ifrån  början  och 


12  EGROK    LUNDGREN 

fortfarande  högst  betänkligt,  har  under  sjukdomen,  som 
nu  varat  i  sex  långa  veckor,  växlat  om  snart  sagdt 
för  hvarje  dag.  Det  har  funnits  många,  många  dagar, 
då  vi  med  bestämdhet  väntat  slutet,  och  återigen  under 
andra  dagar  har  Egron  med  en  slags  aptit  tagit  buljong, 
kyckling,  ostron,  choklade,  vin  etc,  sofvit  och  varit  sken- 
bart bättre.  Med  undantag  af  några  få  dagar,  då  Egron 
varit  i  yrsel,  har  han  under  hela  tiden  ägt  full  sans 
och  redighet,  ehuru,  i  anseende  till  svaghet  i  tungan,  det 
är  mycket  svårt  att  uppfatta  hvad  han  säger,  då  han 
talar.  —  I  allt  detta  har  min  käre  Egron  visat  en  be- 
undransvärd resignation.  —  Stort  och  vackert  är  det  del- 
tagande, som  visas  honom  från  alla  håll.  —  Min  stackars 
bror  är  alltför  svag  för  att  kunna  emottaga  eller  uppfatta 
de  vänliga  häl.^^ningar,  som  äro  ämnade  till  honom.» 

Egron  afled  den  16  dec.  1875,  två  dagar  innan  han 
skulle  fylla  60  år. 

Den  mycket  skrifvande  Egron  söker  öfverlyga  sig  själf 
om  att  han  har  föga  lust  att  »förspilla  sin  tid  med  skrifveri». 
»Jag  är  en  trög  skrifvare,»  —  heter  det  29  dec.  1842  — 
»men  sätter  man  bläckhornet  rätt  nära  papperet,  är  det 
icke  lång  väg  dem  emellan.»  »Om  jag  har  lätthet  för 
att  skrifva  bref»  —  yttrar  han  den  13  mars  1850  — 
»kommer  det  helt  enkelt  däraf,  att  jag  icke  hesiterar  för 
att  skrifva  ner  tankarna  som  de  passera  genom  hufvudet, 
lika  oförsiktigt  som  om  jag  skulle  sitta  i  ett  soffhörn  och 
prata  med  en  god  vän.  För  resten  kan  jag  icke  skrifva 
någonting  och  försäkrar  dig  att  jag  måste  köpa  en  ny 
penna  för  hvar  gång  jag  skall  skrifva,  så  litet  sysselsätter 
jag  mig  med  den  ädla  konsten.»  Emellertid  gick  det  af 
sig  själft,  när  han  väl  börjat  —  »papperet  är  halt  och 
pennan    löper  som  på  skridsko»  —  och  det  blef  en  stor 


NÅGRA     INI.F.nANDF.    SinOR 


mängd  bref,  hans  vänner  i  olika  länder  kunnat  bevara. 
Det  var  ej  blott  på  svenska  han  skref.  Han  säger  sig 
1870  stå  »i  beständig  korrespondens»  med  »mänga  tro- 
fasta vänner»  i  England,  och  förut  har  han  en  gång 
nämnt  att  brefven  till  dem  ofta  röra  sig  om  konstfrågor 
och  konstintryck.  Men  af  dessa  engelska  brefs  innehåll 
torde  ingenting  vara  offentliggjordt. 

Att  många  af  anteckningarna  från  de  senare  åren  äro 
skrifna  i  afsikt  att  tryckas,  är  uppenbart.  Han  strök  öfver, 
omarbetade  och  ändrade  —  äfven  af  åtskilliga  af  sina 
bref,  både  äldre  och  nyare,  gjorde  han  af  skrifter.  »En 
vaken  tankekraft»,  yttrar  han  på  tal  om  sina  anteck- 
ningar, »vill  gärna  gifva  af  sina  inbillningar  åt  andra.» 
På  ett  annat  ställe:  »Den  som  antecknar  hvad  han  er- 
farit, gör  det  gärna  i  syftemål  att  därmed  kunna  tjäna 
de  unga.»  Bland  anteckningarna  från  Italien  1872  hittar  man 
följande  rader:  »Då  det  för  mig  icke  är  större  möda  att 
skrifva  än  att  prata,  skrifver  jag.  Mången  har  ju  för 
vana  att  prata  för  sig  själf.  Jag  är  målare,  och  kanhända 
är  det  därför,  som  jag  vill  se  mina  tankar  och  hvarför 
icke  visa  dem  för  andra.  Taflan  målas  ju  icke  för  att 
brännas.»  Och  i  Kom  skref  han  kort  efteråt:  »Hvad  jag 
skrifver  är  icke  ämnadt  att  vara  föreläsningar  utan  helt 
simpelt  anteckningar  af  idéer  såsom  de  flyga  genom 
hufvudet  i  ögonblicket,  mina  egna  funderingar.  Hvad 
värde  de  kunna  hafva  för  andra,  bryr  jag  mig  icke 
mycket  om,  åtminstone  åtager  jag  mig  icke  att  vara  läro- 
mästare eller  reformator.  Det  enda  som  jag  sträfvar 
efter,  när  jag  skrifver,  är  att  den  som  läser  det  måtte 
kunna  säga:  'cest  icy  un  livré  de  bonne  foy'.»  —  Med 
någon  stilistisk  förändring  återfinnas  dessa  rader  i  Lediga 
stunder. 


14  EGRON    LUNDGRKN 

I  denna  bok,  som  blef  hans  sista,  skildrar  han  sina 
intryck  från  Italien  under  afskedsbesöket  där,  blickar 
tillbaka  till  sina  intryck  från  ungdomstiden  af  dessa 
samma  platser  och  har  ett  och  annat  att  säga  om 
konstens  höga  uppgift  och  om  orsaken  hvarför  af  all 
konst  den  toscanska  från  ungrenässansen  gifvit  honom 
den  innerligaste  och  renaste  glädje.  Florens  är  och  blir 
för  honom  idealstaden.  Där  var  det,  »mitt  sinne  först 
väcktes  till  lef vande  känsla  af  konstens  allvar».  Han 
har  tidigare  yttrat :  »Det  är  en  trakt  af  världen,  som  jag 
tycker  om.  ty  för  mig  är  det  en  lustgård,  i  hvilken  mina 
gladaste  inspirationer  och  fantasier  tagas  vid  handen  och 
ledas  genom  leende  blomsterängar  bland  myrlen  och  liljor 
fram  till  syner  liksom  infattade  i  ädelsten.» 

De  omdömen  om  konst,  som  finnas  strödda  här  och 
livar  i  hans  anteckningar,  visa  i  regel  hvilken  frisk,  öppen 
och  äkta  målarblick,  han  ägde.  Hans  tanke  om  samtida 
konstnärer  ville  man  fä  mera  utvecklad,  men  man  är  på 
samma  gång  lite  rädd  för  hvad  han  kunde  komma  att 
säga,  ty  man  blir  ibland  förvånad  öfver  hans  smak  — 
icke  då  han,  oerfaren  och  nykommen  i  Paris,  förklarar 
Horace  Vernet  och  Ary  Scheffer  för  de  yppersta  franska 
målare,  som  då  lefde,  utan  t.  ex.  då  han  ännu  1860  finner 
Oswald  Achenbach  »beundransvärd».  Egendomligt  är  bland 
annat  att  han,  som  rätt  ofta  talar  om  samtida  franska 
målare,  aldrig  har  ett  ord  just  för  dem,  som  i  efter- 
världens ögon  äro  de  betydande  och  de  bärande.  Man 
tycker  att  han  åtminstone  borde  ha  haft  intresse  för 
Millets  stora  teckningsstil  och  framförallt  att  Gorots  svär- 
miska naturdiktning  borde  ha  intresserat  just  honom. 
Det  ser  ut  som  om  han  endast  känt  till  konstnärerna  på 
moden.      Han     påpekar    en    gång,  att    engelsmän    målat 


NÅGRA    TNI-En\NDF.    SIDOR  15 

moderna  landskap,  innan  dylika  målades  på  kontinenten 
—  han  nämner  (lainsborongh,  (lonstable,  Crome,  Girtin, 
Turner  —  men  yttrar  sig  eljest  föga  om  sina  engelska 
kolleger.  »Många  kurjösa  saker  ser  man  här  äfven  i 
konstväg,  det  är  icke  att  neka  till»,  skrifver  han  25  okt. 
1853,  kort  efter  sin  ankomst  till  London.  Hans  närmaste 
engelska  vänner  och  vid  olika  tillfällen  hans  reskamrater  — 
Phillip,  Topham,  Vacher,  Dillon  —  uppsökte  liksom  han 
själf  måleriskt  tacksamma  typer  och  motiv  i  sydliga 
och  färgrika  länder,  Spanien,  Italien,  Egypten  —  Dillon 
for  ända  till  Japan.  Man  får  taga  för  afgjordt,  att  Egron 
kände  sig  mest  dragen  till  den  riktning  inom  den  engelska 
konsten,  som  de  representerade. 

De  uppsatser  i  konst,  han  skref  under  sina  senaste 
år,  äro  af  relativt  mindre  intresse.  Ståndpunkten  och 
åsikterna  torde  framgå  klart  nog  af  hvad  som  i  denna 
samling  är  intaget.  p]nsidigheterna  likaså.  För  honom 
liksom  för  Ehrensvärd  äro  Alperna  gränsen  emellan 
kultur  och  barbari  inom  smakens  och  skönhetens  värld. 
Och  en  lika  oöfverstiglig  gräns  finner  han  skilja  den 
gamla  konsten  och  den  moderna. 

I  skildringen  af  färden  på  Medelhafvet  på  återresan 
från  Egypten  1862  skref  han:  »Dagen  efter  på  morgonen 
kommo  vi  i  sikte  af  Grekland  och  foro  utefter  kusten  till 
Morea.  Moses  hörde  rösten  ur  den  brinnande  busken : 
'drag  af  dina  skor,  ty  rummet  är  heligt'.  Tag  af  dig 
hatten  och  buga  vördnadsfullt,  tycker  man  sig  höra,  när 
man  står  framför  Hellas.  Lärjungens  vördnad  för  mästaren, 
svaghetens  ödmjukelse  inför  styrkan.» 

Antikens  friska  grazie,  dess  lugna  och  måttfulla  för- 
härligande af  lifvets  skönhet  står  för  honom  som  ojäm- 
förligt och  oupphunnet  inom  konsten. 


1  (I  EGRO\    LUNDGREN 

»Konst  bland  de  gamla  var  ett  alldagligt  behof,  icke 
blott  en  öfverflödig  lyx,  och  kastade  sitt  glada  sken  på 
den  minsta  småsak,  göt  sin  parfym  öfver  allt.  Hvem 
kan  gå  t.  ex.  i  Pompeji  utan  att  märka  detta?  Det  tycks 
att  man  där  lika  litet  kunde  umbära  glada  konstverk  som 
vinet  i  sin  amfora,  det  hörde  till  hvars  och  ens  dagliga 
bröd.»  Jämte  skönheten  söker  han  i  konsten  det  upp- 
riktiga, det  som  ger  sig  helt.  Han  linner  det  hos  de 
italienska  mästarna  under  gryningens  skede  före  renäs- 
sansens genombrott.  De  äga  en  fromhet  och  en  vörd- 
nadsvärd oskuld,  sådan  ingen  annan  tid  och  ingen  annan 
skola  nått. 

Till  gångna  tiders  konst  Hyr  han  frän  den  tid,  han 
lefver  i,  materialismens,  fantasilöshelens  tid.  Den  moderna 
konsten  står  tekniskt  högt,  men  den  »sträfvar  sällan  högre 
än  att  framställa  frestande  handelsvaror»,  yttrar  han  1868. 
Af  skulpturen  är  »det  mesta  under  all  kritik  —  —  Man 
borde  åtmistone  icke  hafva  pretention  att  kunna  göra 
gudar,  innan  man  kan  göra  en  vacker  kruka.» 

Arkitekturen  var  liksom  skulpturen  för  honom  en  så 
godt  som  död  konstart,  som  håller  sig  uppe  på  efterbild- 
ningar  af  gamla  stilriktningar,  karaktäristiska  för  de  tider, 
då  de  uppkommit,  men  ej  för  den  tid,  som  använder 
dem.  Han  skrifver  redan  i  sin  ungdom  —  1845  —  om 
Ludvig  I:s  Miinchen:  »Det  hela  är  och  blir  dock  icke  stort 
annat  än  ett  bevis  på  vår  tids  kraftlöshet  att  under  så 
mycken  ansträngnmg  och  uppmuntran  icke  kunna  fram- 
bringa någonting  riktigt  originellt  utan  blott  sammansätt- 
ningar af  reminiscenser,  imitationer  och  kopior.  Här  ser 
man  de  allra  täckaste  efterlikningar  af  grekiska,  pompej- 
anska,   romerska,  bvzantinska,  gotiska  bvggnader  —  alla 


NACKA    INLEDANDE    SIDOR  17 

sekler  ha  här  .sina  representanter,  hlotl  ingenting  af 
vårt  eget.y> 

Af  det  moderna  måleriet,  som  föredrar  små  ämnen 
framför  stora  och  som  lider  brist  på  inbillningskrafl, 
sätter  han  stämningslandskapet  främst,  därför  att  han 
där  finner  känsla  och  poesi,  »en  återspegling  af  ett  för- 
svinnande ögonblick  i  naturens  stora  lif».  För  öfrigt  är 
han  visserligen  ej  liknöjd  men  skäligen  kall  för  modern 
konst  —  fastän  han  visserligen  någon  gång  kan  fälla  ett 
sådant  uttryck  som  att  konstafdelningen  på  världsut- 
ställningen i  London  1861  är   »obeskrifligt  intressant». 

Då  konsten  i  de  stora  kulturländerna  ändå  ger  rum 
för  så  hårda  omdömen  som  att  den  är  blott  yta  och 
handelsvara,  hvad  ha  vi  då  att  vänta  från  vår  skumma 
vrå  uppe  vid  polcirkeln?  Hvad  kunna  vi  nordbor  ställa 
fram,  som  gifver  ett  konstnärligt  uttryck  för  vårt  lynne, 
vår  tro,  vår  uppfattning  af  naturen  och  lifvet? 

1  de  alster  af  primitiv  konst,  de  germanska  stammarna 
lämnat  efter  sig,  finner  han  mindre  smak  och  konstsinne 
än  hos  söderhafvets  vildar.  Indier,  egyptier,  kineser  visa 
en  mera  liflig  och  karaktärsfuU  uppfattning  af  naturföre- 
målen än  hvad  nordbon  kan  berömma  sig  af.  Denna 
har  alltid  varit  på  efterkälken  och  har  fått  nöja  sig  med 
att  efterbilda  hvad  andra,  mera  begåfvade  raser  åstad- 
kommit. 

De  tyska  medeltidsmålarne  stöta  honom  tillbaka,  han 
finner  i  deras  alster  endast  råhet  och  fulhet.  Hos  Rem- 
brandt  —  »det  största  och  starkaste  nordiska  målare- 
snillet» —  »visar  sig  det  nordiska  barbariska  konstsinnet 
i  sin  högsta  utveckling».  Gotikens  katedraler  äro  bar- 
bariska, jämförda  med  Partenon. 

'2.  —  Er/ron  Lundgrpn. 


18  EGROX    I.CNDGIIEK 

Hos  hans  landsmän  faller  bristen  pä  urspnuij^Mi^r  och 
htTiill  uppfinningskraft  starkt  i  ögonen.  Det  svenska  draget 
söker  man  förgäfves  i  den  konst,  som  kallar  sig  svensk. 
Och  den  nordiska  konst,  IHOOtalet  sökt  framkalla,  den 
kan  aldrig  komma  att  lefva  nägot  kraftigt  lif,  därfcir  att 
den  saknar  ursprunglighet  och  ej  liar  nägon  djupare 
grund  i  folkmedvetandet. 

Han  afskyr  denna  fornnordiska  riktning,  »fruktlösa 
ansträngningar  och  fåfängt  arbete». 

Skola  de  gamla  gudarna  n(klvändigt  framställas,  må 
det  då  ske  med  en  vild,  obändig  fantastik.  Itidicns  guda- 
bilder med  disharmoniska,  groteska,  demoniska  former, 
oberörda  af  allt  hvad  skönhetslagar  heter,  kunna  möjligen 
gifva  nordbon  någon  ledning.  Men  den  grekiska  antiken 
har  i  detta  afseende  endast  förvirrat  konstnärerna  och 
gifvit  deras  försök  i  den  urnordiska  riktningen  en  prägel 
af  halfhet,  af  något  famlande  och  karaktärslöst. 

Svenskarna  sakna  en  nationell  konst  därför,  att  de 
aldrig  hunnit  sä  långt  i  bildning  att  de  lärt  sig  inse 
nödvändigheten  af  att  äga  en  sådan  konst.  1  Kngland 
har  konsten  utvecklat  sig  naturenligt,  i  öfverensstämmelse 
med  folkets  behof  och  sympatier  och  ganska  oberoende 
af  påverkning  från  andra  länder.  Men  svenskarna  lefva 
i  en  trång  synkrets  och  bli  lätt  närsynta.  Vi  nöja  os.s 
med  xguldpappersgrannlåt  och  sådant,  som  herr  Leja 
säljer  i  sin  bod»  och  anse  oss  ej  bohöfva  mera  upp- 
fostran än  den  vi  fått.  Vi  sträfva  >; efter  välmåga  förr 
än  efter  bildning,  efter  kronans  kaka  förr  än  efter  hu- 
manitet». Och  de  ibland  oss,  som  kunna  resa  ut  till 
solsken  och  lif,  de  skynda  alltför  snart  lillljaka  in  i 
skumrasket  och  slå  sig  ned  kring  spelbordet  vid  punsch- 
glaset, »förnöjda  med  valspråket    snille  och  smak'>/.    Med 


NÅGRA    IXI.KDANDE    SIDOK  10 

(ill    ord,    var    »förslappande    själfbelåtenhct»    hojdar    och 
hindrar  arbetet  på  utveckling. 

Då  Egron  efter  sitt  första  besök  i  Sverige  ISfiO  åter- 
kommer till  London,   skrifver  han  till  sin  broder: 

».lag  kan  icke  beskrifva  f()r  dig  den  energi,  den 
styrka,  den  friskhet,  som  jag  här  (inner  råda  i  hela  sam- 
hällslifvet  från  det  minsta  till  det  största.  —  England  är 
sedan  länge  ett  par  århundraden  före  det  öfriga  Europa 
och  det  finnes  inga  järnvägar  att  hinna  upp  det,  utan 
måste  vi  blott  se  till  huru  vi  bäst  och  med  ärligt  arbete 
måtte  kunna  lunka  med  så  fort  som  möjligt.  Det  hjälper 
oss  icke  att  förgylla  oss  från  topp  till  tå,  flitiga  måste  vi 
blifva,  om  vi   skola  kuinia  hinna  med.» 

Hans  uppfattning  af  sina  landsmän  förändras  likviil 
i  någon  mån  på  de  senare  åren,  dä  han  på  närmare  håll 
tager  reda  på  hvad  som  göres.  Han  yttrar  sig  nu  i  flera 
bref  hoppfullt  äfven  om  kulturarbetet  hemma,  exempelvis  i 
ett  bref  af  1870  om  hur  skolundervisningen  förbättrats,  om 
lotteriet  för  Stockholms  högskola,  om  riksdagens  anslag  till 
Kgl.  bibliolekets  nya  byggnad  m.  m.  Att  det  blåser  andra 
vindar  än  i  hans  ungdom  medger  han  gärna.  Hans  tankar 
röra  sig  numera  ofta  kring  frågan,  hur  konstens  språk  skall 
kunna  föras  ut  bland  folket.  Ty  det  bör  man  veta,  att 
»konstens  paradis  icke  ligger  vid  stora  landsvägen,  utan  att 
nuui  måsic  klifva  öfvor  många  gärdesgårdar  föralt  hinnadit.» 

lian  har  alltid  en  vaken  blick  och  intressen  åt  många 
håll.  Han  är  afgjordt  demokrat,  ärlig  liberal  och  god 
skandinav.  Danskarna  —  skrifver  han  i  mars  1861  — ha 
»stått  som  karlar  och  liafva  därigenom  vunnit  hela  världens 
sympatier  .  I*;i  lal  om  »vår  gamla  halfö»  skrifver  han 
till  sin  norske  vän:  »Som  du  vet  är  jag  af  dem,  som  icke 
göra    någon    skillnad    på    den    ena  eller  den  andra  sidan 


20  EGRON    LLNDGKEX 

om  bergen.»  Han  har  idel  loford  för  norrmännen,  och  han 
prisar  de  norska  statsinstitutionerna,  som  han  finner  stå 
högt  öfver  de  svenska  (här  har  hans  norske  korrespon- 
dent satt  ett  ?  i  kanten).  Som  en  människa  med  sundt 
förnuft  ifrar  han  för  enighet  och  sammanhåHning  mellan 
Sverige  och  Norge.  Han  skrifver  8  april  1869:  »Om  det 
icke  vore  sorgligt,  skulle  det  vara  ridikylt  alt  vi  på  vår 
klippa  och  några  öar  ännu  icke  lärt  oss  att  hålla  till- 
samman, under  det  att  en  hel  kontinent  som  Amerika 
med  en  population  af  så  många  olika  raser  och  stammar 
går  med  jättesteg  framåt  i  enighet.»  Efter  1864  är  han 
ej  fri  från  tanken  på  att  de  små  skandinaviska  länderna 
löpa    fara    att    bli  undertryckta  af  sina  mäktiga  grannar. 

De  anteckningar  och  bref,  som  härmed  framläggas, 
finnas  i  original  i  Kgl.  biblioteket,  i  Konstakademiens 
arkiv,  några  få  i  Nordiska  museet,  många  i  privat  ägo. 
Jag  står  i  största  tacksamhetsskuld  till  fru  Klise  Brodt- 
korb  på  Kjörbo  i  Norge,  som  ställt  till  mitt  förfogande 
en  samling  af  Ii  bref  till  juris  kandidaten  Herman  H. 
Brodtkorb  och  dessutom  tre  bref  från  Mildhog  Lundgren 
till  densamme.  H.  Brodtkorb  (f.  1821  i  Nordland,  d. 
1880)  hade  sammanträffat  med  Egron  i  Bom  18i-8,  och 
de  båda  vännerna  brefväxlade  sedan  så  länge  F'.gron 
lefde.  Dennes  första  bref  är  skrifvet  i  Kom  21  dec. 
1848  och  det  sista  —  med  »hjärtligaste  tack  för  gammal 
trofast  vänskap»  —  i  Stockholm  6  juni  1875.  För  lån  af 
källskrifter  har  jag  dessutom  att  tacka  professor  ö.  Ouensel, 
som  tillåtit  mig  använda  två  digra  anteckningsböcker  af 
mycket  stort  värde,  advokatfiskal  T.  A.  Billbergh  med 
fru  (ett  60-tal  bref),  major  H.  von  Dardel  (11  bref),  pro- 
fessorskan C.  Scholander  (o),  grosshandlare  B.  Kempe  (4), 


NÅGRA    INLEDANDE    SIDOR  21 

statsgeologen  A.  Lindström  (1),  författaren  (larl  G.  Laurin 
(2)  och  källarmästare  A.  Hallner  (1  bref).  För  visadt  till- 
mötesgående har  jag  ock  att  tacka  fru  Laura  (irubb, 
Egrons  kusin,  som  har  hedern  af  att  först  ha  infört 
honom  i  litteraturen  och  att  ha  öfverlygat  honom  själf 
om  att  hans  bref  voro  af  intresse  äfven  för  dem  som  ej 
kände  honom  personligen.  F3refven  till  Egrons  moder 
har  jag  haft  att  tillgå  endast  i  afskrift  —  alla  de  andra 
äro  tryckta  efter  originalen.  I  texten  ha  inga  ändringar 
blifvit  gjorda,  annat  än  där  på  ett  par  ställen  språklig 
felskrifning  uppenbart  föreligger. 

Ingenting  är  här  afskrifvet  ur  Egron  Lundgrens  bref 
till  hemmet  eller  ur  En  målares  anteckningar.  En  och 
annan  liten  sammanstötning  med  texten  i  dessa  böcker 
har  dock  ej  kunnat  absolut  undvikas,  särskildt  som 
Egrons  anteckningar  ofta  nog  finnas  i  flera  varianter  och 
samma  uttryck  kan  återkomma  på  flera  håll,  liksom 
skildringar  af  samma  sak  upprepas  med  variationer 
i  bref  till  olika  personer.  Det  i  den  nämnda  bref- 
samlingen  förut  tryckta  brefvet  från  Norge  1861  —  som 
ej  borde  saknas  härstädes  —  är  återgifvet  med  fru 
Laura  Grubbs  samtycke.  Orsaken  hvarför  här  endast 
ett  bref  från  resan  till  Indien  meddelas,  är  att  Egron  i 
sin  bok  användt  så  godt  som  alla  sina  anteckningar  från 
denna  resa. 

Egrons  första,  raska  utkast  ha  i  regeln  omedelbar- 
hetens hela  charme  öfver  sig  —  det  lekfulla  skrifsättet 
kommer  i  koncepten  fram  mera  omedelbart  och  omot- 
ståndligt  än  då  samma  skildringar  —  städade  och  med 
uteslutningar  —  återkomma  i  renskrift  eller  i  tryck.  Här 
har  jag  ändå  mestadels  ansett  mig  böra  följa  den  text, 
författaren  själf  gillat,  d.  v.  s.  det  rättade  och  renskrifna 


EGROX    LUXDGREX 


exemplaret,  då  flera  versioner  finnas.  Ett  par  undantag 
från  denna  regel  uro  likväl  gjorda,  de  äro  påpekade  i 
noterna. 

Att  datera  Egrons  anteckningar  och  insätta  dem  på 
deras  rätta  plats  har  ibland  sina  svårigheter.  Då  författaren 
ofta  renskrifvit  dem  långt  efter  deras  tillkomst,  kan  man  ej 
ens  af  handstilen  och  af  papperets  art  draga  slutsatser  om 
tiden  för  deras  tillkomst.  Dessutom  finns  det  exempel 
på  att  författaren  missmint  sig  och  skrifvit  orätt  årtal  (se 
noterna  om  Kavenna  1865).  1  sammanhang  härmed  må 
nämnas,  att  bland  de  spanska  bilderna  från  1850 — 5H  i 
Italien  och  Spanien  äro  skizzer  från  Egrons  senare  besök 
i  Spanien  inflickade. 

Vid  utgifvandet  af  bref  och  dagböcker  kunna  åsikterna 
vara  delade  om,  hvar  gränsen  bör  dragas  mellan  det  som 
bör  medtagas  och  det  rent  privata,  .som  det  i\v  indiskret 
att  offentliggöra.  \är  En  målares  anteckningar  förbe- 
reddes, skref  Egron  till  sin  broder  att  »llickhistorierna» 
vore  det  bäst  att  draga  en  slöja  öfver.  Han  var  själf 
ganska  tystlåten  om  detta  kapitel,  och  jag  har  följt  hans 
exempel  vid  redigerandet  af  hans  anteckningar.  Att  ett  och 
annat  uttryck  af  mera  intim  art  här  fått  komma  med  har 
skett  därför,  att  Egrons  yttranden  om  kvinnor  och  dithörande 
äro  så  belysande  för  hans  lynne  och  tänkesätt,  att  de 
verkligen  ej  få  saknas  i  den  karaktiiristik,  han  ger  ()fver 
sig  själf. 

GEORG  NORDENSVAN. 


Från  ungdomsåren  intill  första  utrikesresan  1839. 


Egron  Lundgren  inleder  sin  själfbiografi  i  Biografiskt 
lexikon  med  följande  rader: 

Föddes  i  Stockholm  den  18  dec.  1815.  Föräldrarna 
voro  Erik  Lundgren  och  Maria  E.  Fåhroeus.  Allmänt 
aktade  och  i  goda  omständigheter  (ägande  en  sidenfabrik) 
söktes  deras  vänskap  och  gästfrihet  af  många  vårt  lands 
framstående  män,  och  det  Lundgrenska  hemmet  omtalades 
på  sin  tid  såsom  särdeles  angenämt  med  svenska  pläg- 
seder,  som  där  höllos  i  gammaldags  helgd.  Sönerna  voro 
sju  med  en  syster,  och  Egron  var  den  femte  i  ordningen. 
I  detta  hem  uppfostrades  barnen  i  enkel  och  uppriktig 
gudsfruktan  och  med  tillfällen  att  ofta  lyssna  till  intres- 
santa samspråk,  som  icke  voro  mindre  allvarliga  fast  de 
voro  glada. 

Ehuru  Egron  redan  från  sin  tidigaste  barndom  visat 
en  afgjord  håg  och  lust  för  målning,  ansågs  det  ändå  allt- 
för vådligt  att  låta  honom  få  följa  sin  böjelse  i  sådant 
afseende  ända  därhän  att  helt  och  hållet,  såsom  det 
kallades,  »kasta  sig  in  på  konstnärsbanan»,  och  det  be- 
traktades såsom  mycket  önskligare  att  han  skulle  välja 
ett  mindre  poetiskt  yrke.  Då  han  under  skoltiden  visade 
håg  för  matematik,  sattes  det  i  förstone  bland  annat  i 
fråga,  huruvida  icke  fortifikationen  skulle  kunna  blifva  en 
för  honom  passande  väg  —  men  beslutet  blef  dock  att 
iärnliandteringen   och  bergsbruket  borde  föredragas 


24  I-KÄX    I,'NGI)OMSÄKr:\    INTll.l,    lOKSTA    UTKlK/iSKhSAN     I  8  .T  O 

[  (uigrn  sj;iirbio<^r;i(isk;i  rrnf^inenl  -  skriln;!  l:in<<t  scnyre 
—  har  Kf»r()n  om   dessa  år  antecknat: 

Ar  lH2i)  började  jag  höra  föroläsninj^ar  pä  Tek- 
nologiska itislitulet  och  fortsalte  dlh-mcjl  till  sommaren 
1h:>2.  Jag  tiörde  pä  den  tiden  äfven  professor  Paschs 
föreläsningar  i  kemi  och  fysik,  först  pä  P>iddarhuset  och 
sedan  i  Vetenskapsakademien  i  Kungshacken.  Mina  kamra- 
ter (lår  voro  llolni,  ingeniJir,  Stieler,  dito,  Th.  Anekar- 
svärd,  Klemming,  l'i;in/cti  m,  II.  1H;',2  lick  jyg  ett  betyg, 
su  lydande: 

lierömlig:  Matematik,  Fysik,  Kemi,  Fysisk  'J'eknoIogi, 
Maskinritning,  Kemisk  Teknologi,  Kennsk-Tekniska  (if- 
ningar. 

Försvarlig  men  otillräcklig:  Handarbeten, 

l)(!l()nad  2  gänger  med  siirskildl  loford  ocli  sju  gängar 
med   b(;l()ningsj(!lton. 

I)(!rxelius  var  (\i\v  och  mänga  andra  storgubbar. 
l-id)or(!r:ide  i  d(!t  kemiska  laboratoriet  under  ))rofessor 
.loakim  Åkerman   o(;li  var  ganska  intresserad  däraf. 

Därefter  eti  koit  lid  i  Fskilstnna  hos  direkttir  /ell(;r- 
l)(!rg,  (emedan  det  !rodd(!s  att  jag  där  skidle  kunna  göra 
mina  irickariiska  och  k(!miska  kunskaper  Jinvändfiara  pä 
nägot  siill  i  jiirnliandlcriiigen,  men  del  bicf  ingenting 
där'af,  oc;li  jag  for  i  sliilh-t  till  l*'ins))ongs  kanon<^jul('i'i  U\v 
alt  under  handhsdning  af  hv  C.  Mertens  lära  det  berlinska 
sättet  att  gjula  tackjärn,  .lag  bodde  hos  Mertens  och  arbe- 
la(]e  h(!la  dagfsn  ruirc  i  v(!rksladen  (dier  gjuleriet  med  att 
forma  i  sand,  smälta  jäi-n  och  gjula.  Afven  modellerade 
jag  i  ler  och  vax.  — 

Den    7    dcc.    IS.Ti    skrilvcr   li:ui    p;i    en    p;i|)p('rsl:ipp : 

.l(!inb(!i'gs  liuslru  :ir  dtWI  hon  och  b('<:fafvcn,  bnr^ncu 
skrika,  jag  har  ocksä  grätit  c.w  half  lär,  icke;  <)fvei'  hcinne 
men  iUvcr  dem.  Jag  modellerar  ell  anlikl  blad.  Litet 
ombyle.  I)en  ena  dag(!n  är  aiuiiirs  ii;ir;i  noji;  lik  den 
andra.  i''(")i'  ro  skull  vill  j;ig  fiirsiika  le(kn;i  upp  denna 
dagens  arbet(.'n. 


FIKSPOXG  25 

Kl.  ()  i  morse  kom  Frans  och  hämtade  verkstads- 
nyckeln. Jag  vaknade  naturli<.^tvis  däraf,  F^n  liten  stund 
efter  kom  Petter  och  eldade  i  kakelugnen.  (Mvarje  morgon 
bringar  han  med  sig  en  tennbägare  med  grädde  till  vårt 
kaffe.  (rrädden  spatserar  således  hvar  morgon  ifrån 
Hallbergs  och  hit  upp,  som  är  längre  än  ifrån  Packar- 
torget till  slottet.  Det  är  väl  vi  ha  en  sådan  kaffekokare 
att  kaffet  shpper  bäras  så  långt;  det  skulle  då  bli  kallt.) 
Jag  steg  upp.  Kokade  kaffet  i  kakelugnen.  Sköljde  ur 
tekopparna;  drack  kaffe.  Bredde  sedan  på  två  frukost- 
smörgåsar, stoppade  dem,  omlindade  med  papper,  i  min 
vänstra  bakficka.  Gick  ned  till  verkstaden,  som  ligger  ett 
godt  stycke  från  våra  rum.  Nedkommen  dit  tog  jag  på 
mig  min  svarta  kåpa  (då  jag  kom  hit  var  den  ny,  nu 
är  den  redan  gammal,  d.  v.  s.  trasig  och  uppbränd  — 
fördömdt  dumt  inrättad  och  inventerad.)  Kolmörkt  ute. 
Så  snart  det  blef  dager,  formade  jag  en  låda  med  3 
stycken  löf,  1  rosett,  2  små  skålar  samt  en  götisk  gafvel. 
Skrufvade  samman  mina  lådor,  som  voro  torra.  Gjut- 
ningen  skedde  kl.  half  11.  Åt  nu  upp  mina  smörgåsar. 
Formade  åter  in  en  dylik  låda  som  den  förra.  Då  detta 
blef  gjordt  var  kl.  12.  Gick  i  kolboden,  kastade  några 
fat  kol  i  aduceringsugnen.  Gick  in,  tvättade  mig,  gick 
hem,  fick  middag  från  värdshuset,  som  i  dag  bestod  af 
—  ja,  det  gör  detsamma,  jag  erinrar  mig  icke  nu  precis, 
hvad  det  var.  Åt  några  äpplen,  som  stektes  på  kakel- 
ugnen, läste  några  ark  ur  Beckers  världshistoria.  (Jick 
åter  ned  till  verkstaden.  Högg  ved  en  timme,  hackade 
kol  en  stund;  gjorde  eld  i  svärtugnen,  och  då  den  blifvit 
het  svärtade  diverse  småsaker.  Bökte  och  satte  in  mina 
lådor  i  torkugnen;  tvättade  mig  och  gick  hem;  drack  le. 
Stephany  kom  upp;  Österberg,  gubben,  Snickarpelle,  kom 
upp  och  ville  ha  penningar  af  Mertens,  hvilket  han  ej 
fick,  emedan  han  var  full  och  hade  säkert  blifvit  värre, 
om  han  fått  någon  styfver.  Postpojken  kom  upp,  fick 
oljekannan  med  sig  till  Norrköping,  fick  en  sup.  Skaffaren 
Möllergren  kom  upp  och  ville  ha  en  priskurant,    Stephany 


2()         FRÅX     IXGnOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAX     1  8  3  f> 

gick.  Jag  åt  några  äpplen  från  Lotorp.  Stephany  kom 
tillbaka  och  hämtade  Mertens  till  kapten  Schulz.  Brand 
vakten  ropar  nu  nio:  Gud  bevare  vårt  bruk  från  eld  och 
brand,  klockan  är  nio  slagen.  Jag  lägger  mig  aldrig  före 
10.     Nu  .skall  jag  lä.sa  litet  ål  mig. 

Ofvanstiicnde  som  prof  pa  den  17-årlge  gjulericlcvens  sätt 
att  skriiVa.     Vi  fortsätta  nu  de  n3'ss  afbrutna  anteckningarna. 

Fin.spong  är  ett  kanonbruk,  så  att  jag  hade  där  godt 
tillfälle  att  beständigt  se  hur  man  göt  kanoner  och  mör- 
sare  och  haubitser,  liuru  de  borrades  och  svarfvades  och 
därefter  mättes  och  profskötos.  Alltsammans  ett  hårdt, 
tilltagset  och  fräsande  arbete.  Man  blef  där  så  van  vid 
smält  järn  som  vid  ölost,  och  det  var  ett  sådant  yrande 
af  eldgnistor  att  min  gamla  svarta  arbetskåpa  snart  hade 
fått  så  stora  brännskador,  att  den  icke  hängde  tillsammans, 
som  det  tycktes  annat  än  af  gammal  vana.  De  höga  mas- 
ugnarna, den  tjutande  blästern,  vattenhjulen  med  brus 
och  stänk  och  skval,  dunkande  hammare,  svarta  gjutare 
och  smeder,  mörker  och  skimmer  och  sken,  det  var  en 
värld  för  sig  själf.  Man  kunde  tycka  sig  vara  hemma 
hos  l^luto  eller  \'ulkanus.  Omgifningarna  voro  mera 
leende  med  en  lefnadslustig  befolkning  och  ofta  nog  dans 
och  fläng  och  historier  i  stugorna.  Jag  kan  icke  säga 
annat,  än  att  jag  där  ibland  var  med  om  många  vimmel- 
kantiga upptåg.  Parken  är  stor  och  vacker  med  många 
små  tempel,  eremitager,  mosshyddor  och  krypin,  förrädiska 
grottor  invid  broar  och  bryggor  och  kanaler  under  lummiga 
träd,  doftande  granar  och  sömniga  hängbjörkar.  Mid- 
sommartiden eller  i  månskenet  eller  höbärgningen  var 
det  så  förtjusande  där,  att  man  ibland  riktigt  kunde  tro 
sig  vara  ett  troll  ibland  älfvor.  Jag  minns  hur  jag  målade 
Wetterstedts  och  de  Geers  vapen  att  sättas  upp  på  maj- 
stången emellan  förgyllda  ägg  och  blåklintskransar.  Jag 
minns  de  ljusa  nätterna,  när  vi  rodde  ut  med  flickorna 
till  holmarna  för  att  plocka  pors  och  blommor,  allt  för 
majstången,   men  jag  har  glömt  hur  mycket  vi  hade  med 


FINSPOKG  '27 

OSS  hem  mot  morgonen.  Sagor  om  gastar  och  troll  be- 
rättades i  kapp,  och  vår  bredaxlade  Olle,  som  högg  ved 
åt  oss,  trodde  just  så  mycket  på  näcken  som  på  prosten. 
Men  vintertiden  foro  vi  till  gamla  l»isinge  kyrka  med  hö 
i  släden  och  bjällror  på  hästen,  i  en  varm  kapprock  och 
med  tjocka  ull  vantar  —  kyrkan  full  med  bönder,  fresko- 
målningar, i  taket  bin  håle  m.  m.  och  på  predikstolen 
komministern.  Eller  åkte  vi  ut  på  isen  på  sjön  Glan 
och  sågo  på,  hur  bondelaget  iiskade  och  drog  not,  där 
det  nog  kunde  hända,  att  vi  träffade  fältväbeln,  som  tog 
oss  till  Eklund  och  gaf  oss  varm  punsch  framför  en  god 
eldbrasa.  Finspong  ägdes  på  den  tiden  af  excellensen 
Wetterstedt.  Vid  ett  tillfälle  var  det  bal  och  gästabud 
på  slottet  med  societetsteater.  Jag  kommer  icke  nu  ihåg, 
hvilka  pjäser  som  spelades,  endast  att  jag  var  utklädd 
till  betjänt  och  hade  att  säga  två  eller  tre  ord;  den  enda 
gång  jag  någonsin  uppträdt  på  scenen.  Orangeriet  bygg- 
des efter  ritningar  af  kammarjunkaren  v.  Röök.  Berggren 
var  sysselsatt  med  att  måla  Guidos  Aurora  och  A. 
Caraccis  tritoner  på  väggarna,  som  vette  åt  strömmen, 
Byström  modellerade  ett  flickhufvud  eller  mask,  som 
uppsattes  öfver  stora  ingången  åt  parken.  Till  modell  hade 
han  en  af  våra  vackraste  bruksflickor,  Anna  Lisa,  blåögd 
och  rödblommig,  med  bandrosor  i  skorna  och  grop  i 
hakan.  Per  Hörberg  har  efterlämnat  flera  målningar  på 
Finspong.  I  det  så  kallade  Auroras  tempel  i  parken  må- 
lade han  plafonden  och,  som  det  säges,  där  sitt  eget 
porträtt  såsom  vintern,  blåsande  i  sina  vantar.  Hörberg 
var  från  trakten  af  Finspong,  hvarest  spår  af  hans  släkt 
och  namn  nog  ännu  lära  finnas,  I  en  sal  på  slottet  finns 
en  tämligen  stor  tafla  af  Jordaens,  föreställande  Petrus, 
som  finner  skattepenningen  i  fisken;  scenen  föreställes  på 
en  båt  eller  färja  med  folk  och  fä.  Taflan  var  förmod- 
ligen beställd  eller  köpt  direkt  från  Jordaens  af  gamle 
Louis  de  Geer  på  1600-talet.  Jag  skulle  gärna  vilja  se 
den  igen.  Det  var  kanhända  dessa  taflor,  som  först 
väckte  min  lust  att  blifva  konstnär,  men  jag  tror,  att  det 


28         FRÅN    UXGDOMSÅREK    IXTILI.    FÖRSTA    UTRIKESRESAX     183  9 

var  genom  läsningen  af  Goethes  Sämmtliche  Werke,  som 
Mertens  ägde,  som  mitt  beslut  stadfästades.  Och  då  en 
gång  dessa  tankar  kommit  i  hufvudet,  nedtystade  de  snart 
alla  andra,  hvarför  också  slutet  blef,  att  jag  lämnade 
Finspong  och  tackjärnsgjutningen  för  att  i  Stockholm  på 
allvar  börja  teckna  i  akademien  för  de  fria  konsterna. 
Jag  är  icke  viss,  men  jag  tror  det  måtte  hafva  varit  1885, 
höstterminen. 

Jag  började  teckna  efter  gips  i  antikskolan,  hvarest 
kamraterna  voro  Blackstadius,  Mandelgren,  Hallgren,  K. 
Leffler  och  Tengman,  en  äldre  man  utan  halsduk  men 
med  långt  hår,  en  lång  grön  surtul  och  byxorna  till- 
bundna och  rynkade  omkring  smalbenen  nästan  på 
turkiskt  vis.  Tengman  tecknade  illa  och  gjorde  inga 
framsteg,  skref  eljest  vers  och  lånade  mig  en  tragedi, 
kallad  Hlodsbröllopet,  som  han  författat.  Jag  tviflar  på, 
att  den  någonsin  blifvit  uppförd.  Alltigenom  på  vers. 
Jag  minnes  blott  ett  ställe,  då  efter  ett  förfärligt  mördan- 
de de  döende  ligga  kringströdda  på  scenen.  Kin  af  dem 
har  något  poetiskt  att  säga  angående  klaga,  under  det  en 
annan  illa  sårad  ropar:  »Aj,  aj,  min  maga!»  —  Vi  teck- 
nade Herkules  och  Laokoon,  Venus  och  fauner  m.  fl., 
så  väl  som  om  kvällarna  vid  lampsken  hufvuden  af 
Homerus,  Ajax,  Jupifer,  Markus  Aurelius  och  många 
andra.  Jag  gjorde  framsteg,  så  att  en  afton  major  Gill- 
berg,  som  var  professor  för  teckningen,  kom  och  utan 
vidare  omsvep  införde  mig  i  modellskolan  för  att  där 
teckna  efter  naken  modell.  Jag  fann  där  Kkman,  Wicken- 
berg,  Wetterberg,  Staaf,  Cardon,  llobert  Leffler,  Stack, 
Palm,  Wohlfart  m.  fl.  Den  förste,  som  gaf  mig  någon 
undervisning  i  oljemålning,  var  Fägerplan,  som  hade 
sin  ateljé  uppe  på  taket  af  bundtmakare  V^ogels  hus  vid 
Regeringsgatan.  Fägerplan  var  Kralfts  elev,  Krafft 
Davids.  Men  mycket  litet  af  David  hade  fastnat  i  Krafft, 
och  af  Kraift  skönjdes  det  icke  mycket  hos  Fägerplan. 
Emellertid  kopierade  jag  några  taflor  under  hans  hand- 
ledning.    Jag    målade    äfven  i  Kungl.  museum  på  slottet. 


KONSTAKADEMI  i:X  '20 

till  dess  jag  hyrde  ett  tomt  rum  i  Mästersamuelsgränd 
nere  i  Klaratrakten  och  började  måla  små  tallor,  som 
understundom  blefvo  köpta  af  konstföreningen.  Fortsatte 
dock  beständigt  att  teckna  om  kvällarna  i  modellskolan. 
Jag  började  äfven  studera  anatomi  vid  Karolinska 
institutet  på  Kung.sholmen,  där  professor  Anders  Ketzius 
tog  mycket  tycke  för  mig  och  satte  mig  att  skära  kada- 
verna  i  anatomisalen.  Detta  lade  grunden  till  bekant- 
skapen oss  emellan,  som  under  tidens  lopp  underhölls 
genom  korrespondens,  hvarunder  han  i  ett  bref  föreslog, 
att  vi  skulle  bli  bröder. 

I  anatomisalen  förnyade  jag  äfven  bekantskapen  med 
löjtnant  Georgii,  som  jag  förut  hade  känt  på  Lings  gymnastik 
—  nu  professor  Georgii  i  London.  Under  denna  tid  var 
jag  sommaren  1836  i  Västergötland  på  Brunsbo  vid  Skara 
hos  biskop  Lundblad,  där  jag  med  ungdomen,  Villgott 
och  hans  systrar,  Söderlind  m.  fl.  hade  oförgätligt  glada 
upptåg.  Samma  sommar  var  jag  äfven  senare  mot  hösten 
på  Sparresäter  hos  farbror  Schönherr.  1838  var  jag  hos 
öfverste  Anckarsvärd  på  Bysta  i  Nerike  och  gaf  lektioner 
till  de  charmanta  fröknarna  Anckarsvärd;  fröknarna 
Bonde,  tre,  voro  äfven  där  på  samma  tid.  —  Senare  på 
hösten  reste  jag  till  friherrinnan  Heijkenskiöld  på  Helle- 
fors  för  att  lära  hennes  små  gossar,  Karl  Detlof  och 
August,  att  rita.  —  — 

Från  vistelsen  på  Bysta,  sommaren  1838,  förskrifver 
sig  följande  odaterade  bref  till  en  vän  i  föräldrahemmet: 

Min  nådiga  mademoiselle  Swartz!  —  Af  mammas 
gårdagsbref  ser  jag  att  Edvin  bestämdt  ämnar  företaga 
sin  utländska  resa  i  början  af  augusti  månad.  Jag  är 
ganska  glad  att  det  ändtligen  blef  utaf.  Jag  är  säker 
att  resan  skall  vända  ut  och  in  på  honom,  och  då  hans 
inre  på  sådant  sätt  blifvit  vädradt,  skall  han  komma 
hem  friskare,  gladare  och  ljusare  än  någonsin  förut.  Ty 
världen  är  ett  läkemedel  för  mycket,  blott  man  förstår 
att    taga    det  rätt.     Hade  man  blott  kraft  att  skåda  allt  i 


.'50         FRÄX    LNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKF.SRESAK     1839 

sin  helhet,  man  skulle  icke  så  myndigt  lasta  allt  såsom 
odugligt  och  fult.  Men  man  måste  icke  såsom  maskar 
kräla  fram  i  stoftet  och  blott  se  de  tomma  fjäten  efter 
hvar  människoanden  gått  fram  —  för  hög,  för  aflägsen, 
för  dunkel  blir  då  himlen  öfver  oss  —  nej,  man  måste 
försöka  tränga  in  uti  just  denna  samma  ande,  och  jag 
tror  att  man  skall  finna  himlen  närmare  än  man  tror. 

I  nästa  vecka  företager  också  jag  en  resa,  jag  reser 
då  från  Bysta.  Jag  lämnar  det  med  ledsnad,  det  kan 
jag  säga  och  med  ännu  något,  som  jag  icke  kan  likna 
vid  annat  än  en  stark  törnroslukt  som  impregnerat  hela 
min  varelse.  Alla  ha  visat  mig  en  sådan  välvilja  och 
vänlighet  att  jag  verkligen  vid  vissa  tillfällen  varit  nära 
att  bli  litet  yr  i  hufvudet.  Och  ehuru  min  plats  varit 
ömtåligare  än  mången  kan  tro,  hoppas  jag  dock  få  lämna 
den  triumferande.  Det  är  svårt  att  vara  artig  utan  att 
vara  för  artig,  vara  allvarsam  utan  att  göra  sig  löjlig. 
Det  är  dessutom  ej  den  minsta  konsten  att  vara  lika  mot 
alla,  helst  mot  flickor,  de  där  till  (på  köpet)  hastigt  som 
blixten  märka  om  man  ger  ett  aldrig  så  litet  företräde  åt 
någon  bland  dem.  Ett  sådant  företräde  är  dock  ound- 
vikligt. Jag  är  målare,  hvilket  därjämte  icke  hindrar  att 
jag  kan  ha  sympatier  som  en  annan  människa.  Och 
ligga  dessa  än  aldrig  så  djupt  begrafda,  hvem  kan  svara 
för  att  man  alltid  är  så  fullkomligt  på  sin  vakt,  att 
de  icke  möjligtvis  då  och  då  kunna  blixtra  fram  på 
något  sätt? 

I  går  var  jag  ute  och  red  i  sällskap  med  fröken 
Eva  A.  och  fröken  Ingeborg  Virgin  —  de  andra  fröknarna 
åkte  på  en  liten  wurst,  som  ofta  är  begagnad  till  dylika 
utfärder.  Denna  gång  styrdes  kosan  en  half  mil  bort  till 
ett  torp  som  heter  Paradiset.  Jag  ville  en  gång  kunna 
beskrifva  en  sådan  liten  utflykt,  huru  de  tre  bruna 
hästarna  dansa  mellan  björkar  och  råggärden,  ängar  — 
fröknarna  med  deras  långa  mörkgröna  ridklädningar,  spön, 
små  kastorhattar  och  lockar,  men  det  är  svårt  att  få  be- 
rättelsen   därom    så  glad,  så  okonstlad,  så  rolig  som  det 


I.ANDTI.IF.       STOCKHOLMSMINXEX 


man    skall    omtala,    och    jag    lämnar    det    således   hellre 
obegynd  t  än  nersmetadt.  —  — 

Just  då  jag  skulle  slå  ihop  detta  bref,  kom  med  en 
resande  underrättelser  om  några  senare  uppträden  i 
Stockholm,  och  jag  vet  mig  aldrig  ha  varit  så  brinnande 
uppbragt  som  just  nu.  All  min  blod  kokar  och  jag  har 
blifvit  angripen  af  ett  raseri  som  jag  aldrig  förut  känt. 
Herre  Gud,  sådana  djäflar!    , 


Några  Stockholmsminnen  från  1830-talet. 

(Efter  ett  manuskript  från  1860-talet). 

Det  är  länge  sedan  dessa  anteckningar  skrefvos,  och 
om  de  nu  blifvit  framletade  och  lämnats  åt  allmänheten 
;ir  det  till  påminnelse  om  huru  äfven  hos  oss  skön  konst 
icke  alltid  frodats  liksom  i  ett  mildt  solsken.  Man  bör 
därför  icke  vänta  sig  i  dem  få  se  lysande  taflor  passande 
för  våra  granna  utställningar,  utan  snarare  endast  sådana 
gamla  urblekta  eskisser  i  bistre  eller  sepia,  som  ibland 
antikvarien  eller  samlaren  för  ro  skull  gömmer  i  sin 
portfölj.  Likväl,  sådana  de  äro,  kunna  de  måhända  leda 
till  nyttiga  jämförelser  med  nuvarande  konstförhållanden, 
och  om  vi  därvid  skulle  finna  orsak  att  glädja  oss  åt 
framsteg  till  ernående  af  en  verklig  värdefull  inhemsk 
konst  —  så  mycket  bättre. 

Det  var  1884.  Utom  öfverintendenten  i  sitt  tal  på 
målareakademiens  högtidsdag  fanns  väl  knappt  någon, 
som  vågade  påstå,  att  skön  konst  i  vårt  land  på  den 
tiden  var  särdeles  blomstrande,  ehuru  det  ändå  skulle  hafva 
varit  öfverdrifvet  att  säga,  det  allt  slags  konstverksamhet 
hade  upphört.  Lifligheten  var,  som  sagdt  är,  icke  stor, 
men  i  lugn  förväntan  på  bättre  dagar  tröstade  man  sig 
med  att  allt  i  naturen  behöfvor  hvilostunder,  man  erinrade 
sig    hur    skogens    monark    själf  tröttnar  och  lägger  sig  i 


32         FRÅN    UXGDOMSÄRl-N    INTILI.    FÖRSTA    UTRIKESRESAX     1839 

ide,  och  man  kom  ihåg  hur  den  fågel  som  är  själfva  vis- 
hetens symbol  till  och  med  sofver  midt  på  ljusa  dagen 
för  att  därefter  kunna  se  så  mycket  klarare  i  mörkret. 

Våra  mästare  åtminstone  voro  alla  sysselsatta.  Hof- 
intendenten  m.  m.  Westin  repeterade  den  kungl.  familjens 
porträtter  och  hade  därvid  lyckats  upptäcka  ett  nytt  färg- 
stoft, som  snart  kom  i  allmänt  bruk,  icke  allenast  i  myto- 
logiska oljefärgstaflor,  med  genier  och  gudinnor,  dygder 
och  laster,  utan  lika  bra  äfven  på  skåp,  dragkistor,  dörr- 
poster, till  och  med  plank  och  gick  i  världshandeln  under 
namn  af  professor  Westins  människofärg.  Han  hade  där- 
jämte äfven  under  händer  ett  monumentalt  arbete,  som 
föreställde  H.  M.  konung  Karl  XIV  Johan  på  en  hvit- 
målad  häst  framför  lifdragonerna  på  Ladugårdsgärdet,  en 
komposition,  som,  ehuru  icke  egentligen  jämförlig  med 
yttersta  domen  i  Sixtinska  kapellet,  likväl  sades  äga 
mycket,  som  i  detta  namnkunniga  mästerverk  saknas. 
Professor  Sandberg'  preparerade  väggarna  för  freskomål- 
ningarna i  Tppsala  domkyrka  och  handledde  Kkman  att 
måla  skinnpälsar  och  dalallmoge;  Byström  var  i  Itoiii 
med  beställning  pä  en  ny  V^enus,  under  det  Fahlcrantz 
svärmade  i  sina  ekskogar,  bar  titel  af  »medhjälpare  i 
kungl.  Akademiens  rådslag»  och  gick  en  eftervärld  till 
mötes  med  jättesteg,  såsom  baron  Boye  träffande  an- 
märkte och  upptecknade  i  sitt  underhållande  målarlexi- 
kon ;  professor  Krafft  hade  att  syssla  på  någon  uthus- 
byggnad vid  sin  egendom  icke  långt  från  galgbacken  och 
Skanstull.  Men  såsom  den  mest  rörliga  på  sitt  sätt  finna 
vi  dock  kaptenen  m.  m.  Gerss,  akademiens  ständige  sekre- 
terare, som  förde  den  in-  och  utländska  korrespondensen 
så  ofta  han  kunde  göra  sig  ledig  från  ömmare  och  ange- 
lägnare plikter  i  Auroraorden,  Redlige  Svenskar  eller  vid 
glada  maskeradtillställningar  i  f.  d.  Kirsteinska  huset. 

Rosendals  slott  var  uppfördt  på  Kungl.  Djurgården. 
I  enkel  stil,  ty  den  gamle  republikanske  hjältekonungen 
sades  icke  älska  prakt,  och  detta  lustslott  var  endast 
ämnadt  till  kungl.  hof-te-pavillon.     En   del  af  allmänheten 


KONSTFÖRHÅLLANDEX    I    STOCKHOLM  33 

trodde  byggnaden  vara  flyttbar,  men  detta  bestriddes  be- 
stämdt  af  andra.  Professor  Limnell,  denna  Farnesinas 
Rafael,  målade  där  plafonder  och  arabesker,  fullkomligt 
värdiga  ändamålet  och  mästaren.  Rummen  pryddes  dess- 
utom med  upphängda  förgyllda  ramar,  somliga  med  olje- 
färgstaflor  uti  —  men  de  bättre  med  spegelglas,  och  när 
den  stora  Elfdals-porfyrvasen  uppställdes,  kändes  af  åt- 
skilliga lyriska  poeter  på  bara  backen  utanför  liksom  en 
fläkt  från  Augusti  tidehvarf.  Kronprinsen  Oskar,  grefve 
Gustaf  Bonde  på  Säfstaholm  och  Förste  expeditionssekre- 
teraren herr  Pär  Ulmgren  köpte  taflor,  ja  det  gick  rykte, 
att  äfven  andra  bemedlade  och  välmående  personer  hyste 
varmt  intresse  för  konst.  Som  emellertid  något  direkt 
inflytande  af  detta  varma  intresse  för  konst  och  konst- 
närer allt  jämt  fortfor  att  förblifva  omärkbart,  må  det  icke 
förtänkas,  att  sådana  mecenaters  verkliga  tillvaro  här  i 
lifvet  uppenbart  betviflades  af  mången  fattig  artist,  som 
ändå  fullt  och  fast  trodde  på  hvita  frun. 

Man  skulle  nästan  kunna  säga,  att  det  kändes  liksom 
ett  slags  solförmörkelse  i  den  inhemska  konstvärlden.  Det 
behöfdes  inga  sotade  glas  för  att  se  det,  men  att  gräma 
sig  däröfver  hade  varit  både  vanvettigt  och  gagnlöst. 
Visserligen  kunde  det  kännas  ömmande  för  känslofulla 
själar,  att  det  fortfarande  skulle  anses  vara  så  skamligt 
att  befatta  sig  med  skön  konst,  eller  att  de  som  kallade 
sig  dess  idkare  så  oförsynt  betraktades  endast  såsom  en 
sämre  art  af  lindansare  eller  konstberidare  och  meren- 
dels blefvo  ansedda  för  (hvad  de  visst  ändå  mången  gång 
voro)  kringstrykande  försvarslösa  personer;  men  hvem  kan 
bekämpa  ödet,  det  järnhårda  ödet? 

Undergifvet  och  med  tålamod  hoppades  man  på  andra 
och  bättre  tider  och  försökte  hämta  tröst  af  rosenbusken, 
som  lärer  huru  det  först  måste  skjuta  ut  många  hvassa 
taggar,  innan  den  härliga,  fulla  blomman  slår  ut  i  all 
sin  fägring. 

Ty    djupt   fördolda    ligga    merendels    de    mäktigaste 

3.  —  Egron  Lundgren. 


34         FRÅN    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAN     1  S  .">  9 

driffjädrarne  för  fenomener,  som  vi  varseblifva  på  ytan; 
från  de  krokiga  rötterna  växer  trädet,  som  mognar 
äpplet. 


Svartmangatan  på  den  tiden  kunde  icke  med  skäl 
kallas  en  af  stadens  vackraste  promenader;  på  århundra- 
den hade  ingen  solstråle  trängt  sig  emellan  de  höga  hus- 
gallarne  ner  i  dess  sopiga  gränder,  och  man  kunde  där 
nästan  påminnas  om  en  gammal  gulnad  och  fläckig  ets- 
ning af  l>embrandt  i  en  dammig  skrubb,  full  af  skräp 
och  spindelväf.  Icke  dess  mindre  och  utan  tvifvel  efter 
mogen  öfverläggning  hade  fru  Utterström  i  den  smalaste 
och,  man  skulle  kunna  tillägga,  skuggrikaste  trakten 
af  denna  dystra  dalgång  valt  nedre  bottnen  af  ett  snedt 
och  svart  hörnhus  till  nederlag  för  sitt  museum,  och 
ehuru  det  yttre  af  denna  skattkammare  sålunda  för  ingen 
del  var  skönt,  torde  likväl  där  få  sökas  en  källa,  som 
hade  ett  så  direkt  inflytande  på  den  fosterländska  sköna 
konstens  underhållande  under  en  tidrymd  af  många  år, 
alt  en  kort  redogörelse  för  dess  upphof  icke  torde  vara 
öfverflödig. 

»Den  enas  död  den  andras  bröd»,  säger  ordspråket, 
och  allt  sedan  taffeltäckar  Utterströms  frånfälle  hade 
detta  också  varit  en  tröstande  sentens  för  änkan.  Till 
och  med  själfva  begrafningsdagen  hade  för  henne  varit 
en  verklig  triumf  och  en  som  i  det  följande  öppnade  lik- 
som dörren  till  andra  ännu  mera  lysande.  Det  smickrande 
och  enhälliga  bifall,  som  svepningens  utsökta  elegans 
ovillkorligt  framkallade  från  den  likbesökande  publikens 
sida,  så  väl  som  därjämte  fruns  egen  redan  länge  ma- 
nande böjelse,  ledde  henne  nämligen  att  på  allvar  och 
så  att  säga  med  största  nöje  erbjuda  en  vördad  allmänhet 
sitt  biträde  och  sin  smak  vid  förekommande  liksvepningar. 
Att  hon  därjämte  snart  icke  skulle  kunna  undandraga  sig 
äfven  ombestyrelsen  af  gentila  begrafningssexor,  så  väl 
som  ännu  gladare  bröllopslustbarheter  jämte  därmed  för- 


FRU    UTTERSTRÖMS    KLÄDSTÅND  35 

knippade  barndop  var  naturligt,  och  som  kunde  för- 
väntas hade  fru  Utterström  att  glädja  sig  åt  att  sålunda 
under  flera  år  vara  på  både  lönande  och  angenämt  sätt 
sysselsatt. 

Dock  —  hvarje  epok  hinner  sitt  slut,  och  äfven  den 
tidpunkt  inträffade,  då  publiken  tyvärr  icke  längre  skulle 
få  glädja  sig  åt  fru  Utterströms  stora  konstsinne  på  de 
fält,  hvarest  hon  vetat  röra  sig  med  så  stor  grace  och 
ledighet.  Det  öfverhandtagande  nyss  införda  modet  att 
svepa  i  sky,  som  det  kallades,  d.  v.  s.  utan  handskar 
och  skor,  öf verensstämde  för  det  första  alls  icke  med  fru 
Utterströms  stil,  som  icke  ville  tillåta  annat  än  full  bal- 
klädsel, täcke  och  kudde,  spetsar  och  hvita  sidensarsrosor 
med  paljetter  för  damer,  och  för  kavaljerer  hvita  handskar 
och  krås,  men  äfven  andra  förhållanden  bidrogo  att  be- 
veka henne  till  att  småningom  lämna  det  egentligen  ar- 
tistiska och  estetiska  i  begrafningshögtidligheterna  för  att 
i  stället  ostördare  få  ägna  sitt  snille  åt  sterbhusangelägen- 
heternas  mera  prosaiska  sida. 

Tid  efter  annan  hade  det  nämligen  icke  felats  någon 
otröstlig  änkling  som  sökt  fru  Utterströms  hjälp  i  råd  och 
dåd  angående  flyttning  och  föryttring  af  många  persedlar, 
som  han  påstod  alltför  hjärtfrätande  erinrade  om  den 
oersättliga  förlusten,  och  hade  hon  i  följd  däraf  småning- 
om i  tysthet  och  för  verkligt  röfvarpris  öfverkommit  och 
lagt  under  sig  så  mycket  lösöregods,  bestående  af  koppar, 
tenn,  mässing,  porslin,  skodon,  linne,  gångkläder,  säng- 
kläder och  kommoditeter  af  många  slag  och  sorter,  att 
hon  kunde  se  sig  mycket  väl  i  stånd  att  därmed  på  ett 
lönande  och  fördelaktigt  sätt  öppna  handel;  åtminstone 
med  lika  ljusa  utsikter,  som  någon  af  de  klädmäkleri- 
rörelser,  som  redan  funnos  etablerade  vid  Svartmangatan, 
Brunnsgränd  och  Kåkbrinken  och  att  hon  så  till  vida  på 
hörnet  kunde  stå  i  en  position,  där  hon  icke  tänkte  »ge 
vika  för  någon»,  som  hon  sade.  Utsikterna  voro  sålunda, 
som  sagdt  är,  briljanta  nog,  så  mycket  mer,  som  fru 
Utterström    kände    sig    fullkomligt    vuxen  att  ännu  mera 


36         FRÅN    UNGnOMSÅRF.N    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAX     1830 

kunna  utvidga  och  förbättra  denna  redan  förmånliga 
ställning.  Klädmäkleriet  fordrar  nämligen  knipslughet, 
och  fru  Utterström  tackade  (lud,  att  hon  icke  var  någon 
dufunge  i  det  fallet.  Att  förstås  i  dess  mest  omfattande 
betydelse  och  att  ledas  med  säker  hand  fordras  däruti 
icke  allenast,  såsom  i  vanliga  konster  och  vetenskaper, 
medfödda  anlag,  studier,  ihärdighet;  utan  därjämte  stor 
världsvana,  människokännedom  och  diplomatisk  takt  skulle 
den  banan  blifva  mycket  törnbeströdd.  Kn  lärd  må  t.  ex. 
vara  bekant  med  tusentals  fjärilar  och  föra  noggrant 
register  öfver  dem  han  äger  på  sina  knappnålar,  huru 
oansenligt  är  icke  likväl  detta  fält  jämfördt  med  kläd- 
mäklerskansl  Icke  nog  med  att  hon  i  sitt  minne  måste 
bära  det  noggrannaste  inventarium  på  de  mest  olikartade 
ämnen,  noga  känna  deras  goda  så  väl  som  svaga  sidor 
och  med  takt  kunna  sätta  pris  på  hvad  som  oftast  för 
inskränktare  människoförstånd  tyckes  vara  ovärderligt  — 
hon  måste  framför  allt  nästan  utan  all  kostnad  kunna 
sätta  sig  i  besittning  af  varan,  något  som  icke  sällan  ford- 
rar utvecklad  talang  att  kunna  leda  snillrika  intriger  med 
djärfva  kombinationer.  En  verkligt  framstående  kläd- 
ståndsfru underlåter  också  aldrig  att  genom  utgrenade 
relationer  sätta  sig  i  beröring  med  ej  mindre  de  högsta 
än  de  lägsta  klasserna  i  samhället  eller  att  betrakta  sitt 
klädstånd  såsom  ett  allmänt  centrum  gravitatis,  hvaråt  så 
väl  naturliga  som  onaturliga  krafter  luta.  Det  var  så- 
lunda också  att  vänta,  det  fru  Utterström  redan  från 
början  på  denna  bana  icke  skulle  låta  något  tillfälle  gå 
sig  ur  händerna  för  att  med  den  takt,  som  är  geniet 
egen,  utvidga  sin  redan  tämligen  ansenliga  krets  af 
bekantskaper  och  vänskapsförbindelser.  Vakmadamer, 
barnmorskor,  åderlåtare,  köks-  och  huspigor,  portvakter 
och  andra,  hvilka  hennes  utomordentliga  finkänslighet  och 
förutseende  betraktade  såsom  hvad  man  skulle  kunna 
kalla  ett  slags  barometrar  för  tillstundande  frånfällen 
m.  m.,  uppsöktes  därför  af  henne  med  begärlighet  och 
behandlades    med    en    uppmärksamhet    och    ömhet,    som 


FRU    UTTERSTKÖMS    KLÄDSTÅND  37 

sedan  återgäldades  med  de  dyrbaraste  underrättelser. 
Hon  fann  det  därjämte  innan  kort  maktpåliggande  att 
också  ingå  allianser  med  auktionisterna  både  i  stads- 
auktionskammaren och  assistanskontoret,  så  väl  som  att 
i  första  hand  genom  slottskanslibetjäningen  i  tid  göra  sig 
underkunnig  om  i  tysthet  jäsande  bankrutter  och  intrass- 
lade gäldstuguhistorier.  Ungefär  sådana  voro  de  fält  på 
hvilka  hon  sådde  ut  de  frön,  hvilkas  frukter  sedan  liknade 
aflagda  uniformsfrackar,  dragkistor,  musikaliska  instru- 
menter  och  marmorerade  tagelmadrasser,  mässingsbäcken 
och  sängvärmare,  olika  slags  stolar,  oljefärgstaflor  och 
sidenklädningar  och  mycket  annat  mera,  hvilket  hon  på 
förunderligt  vis  förstod  att  i  sinom  tid  förvandla  i 
bankosedlar. 

En  eftermiddag  satt  fru  Utterström  i  det  lilla  kontoret 
eller  köket  innanför  klädståndet  och  smuttade  en  tår  kaffe 
på  bit.  Madam  Tyberg  eller  Dyberg  (källorna  äro  grumliga 
angående  rätta  stafningssättet)  var  ätven  där  tillstädes  och 
med  så  ovanligt  stort  förråd  af  nyhetsskvaller  om  intres- 
santa dödsfall  och  konkursmål,  att  det  hade  satt  fru 
Utterström  i  så  godt  lynne  att  hon  till  och  med  trugade 
madam  Dyberg  att  taga  sumpen,  som  fanns  kvar  i  kaffe- 
pannan som  blandad  med  en  liten  droppe  brännvin  gjorde 
en  Uddevalla,  den  madamen  påstod  sig  icke  hafva  smakat 
make  till  på  många  herrans  år  —  med  ett  ord  »min  sö- 
taste fru  Utterström  och  min  lillaste  madam  Dyberg»  voro 
för  ögonblicket  lika  så  belåtna  med  hvarann  som  med 
tåredalen  i  gemen.  Mycket  omrördes  både  på  söder  och 
norr  och  om  icke  alla  de  utkast,  inkast  och  starkt  skugga- 
de teckningar,  som  gjordes  af  åtskilliga  personers  karak- 
tärer och  intentioner,  om  de  icke  alla  voro  helt  och 
hållet  oskyldiga  eller  öfverensstämmande  med  hvad  som 
vanligtvis  kallas  rätta  förhållandet,  voro  de  icke  utan  sin 
egna  kolorit  och  en  viss  udd,  som  gjorde  dem  både 
frapperande  och  pikanta.  »Jag  kan  ändå  icke  annat  än 
skratta  för  mig  själf»,  sade  fru  Utterström,  under  det  hon 
återtog   stickstrumpan   —   »så  han  lura  gamla  Mårten  — 


38  I'RÅX    UXGDOMSÅRFA'    INTILL    1-ÖRSTA    UTRIKHSRESAN     18  3!» 

lura  honom  gjorde  han  och  det  med  besked  —  hin  håle 
till    landskamrer    —    och  sen  ur  knipan  fnallade  han  sig 

—  sextusen  riksdaler  —  hin  håle  själf»  —  »Jo— o»,  sade 
madam  Dyberg,  »undan  knallade  han  sig,  utan  att  nysa 
och  så  full  af  de  dödas  ben,  att  han  alls  icke  ville  vänta 
på  slottskansli.»   —   »Men  enkan  på  Lidingön,  som  han» 

—  när  i  det  samma  en  rörelse  i  yttre  rummet  afbröt 
fortsättningen    och  gjorde,  att  frun  steg  upp  och  gick  ut. 

Det  var  en  herre  i  grå  kamlottskappa  och  en  gosse, 
som  bar  en  tafla,  öfvertäckt  med  ett  grönt  skynke.  Herrn 
tog  af  sig  hatten  och  började  mumla  någonting  om  att 
som  han  af  sina  vänner  hade  hört,  att  frun  också  hand- 
lade med  taflor,  hade  han  nu  tagit  med  sig  en  sådan  just 
slutad  målning  i  oljefärg  för  att  höra  om  det  skulle  kunna 
blifva  någon  öfverenskommelse  om  pris  och  —  »Gunås 
så  visst»  —  afbröt  honom  fru  IJtterström,  som  var  i  ett 
briljant  humör  —  »för  min  handel  med  taflor;  jag  skäms 
nästan  tillstå,  att  jag  visst  köpt  några  sådana,  men  här 
stå  de  ännu  allt  jämt  lika  orubbade,  och  jag  vet  icke  om 
sådant  just  kan  kallas  för  handel.  Kn  gammal  herre  som 
bor  vid  Kornhamnstorget*  sticker  väl  då  och  då  hufvudet 
in  genom  dörren  och  frågar,  om  det  finns  några  gamla, 
svarta,  spruckna,  utslitna  tador  —  det  är  hvad  han  vill 
ha  —  och  ibland  har  han  väl  fått  hvad  han  vill  ha», 
och  fru  rtterström  skrattade  —  »men  för  herr  Finnbergs 
och  herr  Fägerplans  taflor,  inga  kedjor  behöfs  det  för  att 
hålla  dem  kvar,  jag  kan  icke  minnas  att  någon  kristen 
själ  någonsin  så  mycket  som  pekat  åt  dem,  om  icke  en 
gång  en  tosing  som  tog  lejonet  på  herr  Finnbergs  tafla 
för   att  vara  hans  egen  köttsliga  moster,  som  han  sade.» 

Herrn  i  kamlottskappan  hade  emellertid  aftäckt  sin 
tafla  och  ställt  upp  henne  i  den  bästa  dager,  han  kunnat 
finna  i  det  skumma  och  trånga  klädståndet.  Taflan  hade 
förgäfves  täflat  om  Kungl.  Akademiens  för  de  fria  kons- 
terna   pris    och    föreställde    Herkules    i   sin  apotheos  och 

*    Det    är    troligt    att    fru    Utterströni    här    syftar   på    expeditions- 
sekreteraren Ulmgren. 


MHCI-N^TEN    FRU    UTTHUSTUÖM  39 

gloria.  Fru  Utterström  såväl  som  madam  Dyberg,  ehuru 
båda  först  litet  öfverraskade,  kunde  icke  neka  till  att 
laflan  var  i  godt  stånd,  väl  konditionerad,  starkt  fernissad 
och,  som  de  trodde,  målad  med  äkta  färger.  Madam 
Dyberg  framkastade  väl  att  i  hennes  smak  figuren  visser- 
ligen var  för  mycket  »knölig»,  men  då  herrn  i  kamlotts- 
kappan  strax  tydligt  förklarade,  huru  för  en  Herkules  ju 
flere  knölar  och  muskler,  dess  bättre,  och  sedan  madamen 
medgifvit  sig  icke  mycket  förstå  sig  på  sådant,  förföll  den 
anmärkningen.  Den  delikata  frågan  om  priset  vidrördes 
nu.  25  riksdaler  banko  som  begärdes  och  sades  vara  det 
yttersta  priset  kom  fru  Utterström  riktigt  att  rysa,  blunda 
med  ögonen,  slå  ihop  händerna  och  med  låg,  nästan  graf- 
lik  stämma  yttra,  huru  hon  i  förtroende  och  vänner 
emellan  icke  kunde  annat  än  anse  det  vara  mycket  för 
högt  tilltaget.  Med  hennes  erfarenhet  af  tafvelhandel 
skulle  det  nog  kunna  tyckas  vara  rent  af  tokeri  att 
vidare  befatta  sig  med  sådant  —  men  som  taflan  var  i 
godt  skick  —  det  aldra  högsta  som  hon  kunde  tala  om 
skulle  vara  femton  riksdaler  med  ram ;  på  något  så  osä- 
kert var  det  henne  icke  möjligt  att  våga  mera,  och  efter 
några  alldeles  fruktlösa  försök  att  höja  detta  pris  med 
åtminstone  ett  par  riksdaler  lämnades  naturligtvis  taflan 
till  fru  Utterström,  dock  icke  utan  mycket  stånkande  och 
djupa  suckar  å  ömse  sidor.  Allt  var  ändock  icke  öfver. 
Fru  Utterströms  motvilja  att  skilja  sig  från  bankens  mynt 
var  icke  ringa,  och  en  hel  mängd  frestande  förslag  gjor- 
des för  att  genom  förmånligt  byte  uppgöra  denna  lilla 
affär.  Ett  par  stöflar,  »knappt  halfsulade»,  som  hon  ut- 
tryckte sig,  ställdes  upp  på  den  spruckna  marmorskifvan 
och  beundrades  med  entusiasm  af  så  väl  fru  Utterström 
själf,  som  äfven  och  kanske  ännu  mer  af  madam  Dyberg. 
De  voro  dock  olyckligtvis  eller  lyckligtvis  för  små  för 
herrns  jättefötter  och  en  tagelmadrass  föreslogs  därför  i 
stället.  Den  var,  som  frun  anmärkte  och  garanterade,  »så 
godt  som  ny»,  och  man  vet  hvad  det  vill  säga  —  hvar- 
före    också   herrn   sade  sig  alls  icke  behöfva  mera  säng- 


40         FRÄN    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESKESAN     1839 

kläder  än  han  hade  —  »på  sig»,  tänkte  inom  sig  fru 
Utterström  men  tröttnade  ändå  icke  att  sätta  fram  en 
mängd  andra  oundgängliga  förnödenheter  —  alla  röfvar- 
billiga.  Herrn  var  dock  hårdnackad  och  sade  att  han  för 
ögonblicket  stod  på  resande  fot  och  därföre  helst  skulle 
önska  gångbart  mynt.  Svårigheten  med  detta  var  att  fru 
Utterström  icke  hade  så  stor  summa  till  hands  i  boden, 
som  hon  sade,  men  »om  herrn  ville  titta  in  bittida  på 
morgonen,  skulle  allt  vara  i  ordning.»  •  Och  efter  om- 
ständigheterna var  han  naturligtvis  tvungen  att  foga  sig. 
Efter  sedan  herrn  var  gången  ställdes  taflan  upp  på 
dragkistan  och  fru  Utterström,  som  var  angelägen,  att 
madam  Dyberg  icke  skulle  tro  henne  hafva  förlorat  sina 
sinnen  för  det  hon  ville  gifva  15  riksdaler  banko  för  en 
målad  Herkules,  förtrodde  nu  madamen  i  djup  hemlighet, 
att  hon  så  godt  som  hade  i  kommission  att  för  källar- 
mästaren på  Gyllene  Drufvan  köpa  en  oljefärgstafla  med 
ram  af  just  den  storleken  eller  en  mån  mindre,  och  att 
hon  därföre  alls  icke  skulle  blifva  lidande  på  köpet. 
Men  madamen  runkade  på  hufvudet.  »Det  tyckes  mig 
ändå  vara  ett  bra  dåligt  handtverk»,  sade  hon,  »att  måla 
taflor,  och  det  går  öfver  mitt  lilla  förstånd  hur  det  kan 
falla  någon  klok  människa  in  att  på  allvar  sysselsätta 
sig  pä  det  viset,  så  länge  det  finns  någonting  annat  att 
göra  här  i  världen.»  »Kloka  människor,»  afbröt  fru 
Utterström,  »liksom  de  skulle  vara  kloka,  dessa  stackars 
tosingar!  Alla  artister  hafva  mer  än  en  skruf  lös  i 
hufvudet  —  ingen  tviflar  om  det  —  för  mig  åtminstone 
är  artist  och  utsläppt  dårhushjon  precis  detsamma  —  det 
är  ingen  fråga  om  det  —  det  ligger  i  färgen ;  alla  olje- 
färger äro  förgiftiga.  De  stackarena  kunna  tala  klokt  nog 
om  många  saker,  men  det  visar  sig  tillräckligt  hur  det 
står  till  i  hufvudet,  när  människan  kan  sätta  sig  före  att 
slafva  med  att  sudda  färg  på  en  tafla,  bara  fantasier. 
Herkules,  de  veta  bäst  själfva  hvem  Herkules  är  —  häs- 
tarna i  molnen  och  vagnen  bakfram  —  jag  kan  icke 
annat  än  skratta  —  fast  sorgligt  är  det,  det  är  synd  om 


KONSTAKADEMIEN  41 

dem,  det  är  hvad  jag  alltid  säger,  och  det  är  ynkligt. 
Men  allt  kommer  af  lättja  och  att  de  icke  haft  något  huld 
eller  skydd  i  barndomen,  ingen  som  hållit  tummen  på 
ögat  på  dem,  sä  att  de  kunnat  komma  in  i  ett  försvarligt 
yrke.  Och  sedan  att  sitta  och  lukta  på  oljefärgen  hela 
Guds  långa  vackra  dag,  det  är  hvad  som  förstör  dem  i 
grund.  Men  hvad  som  är  riktigt  skamlöst  är,  att  kronan 
skall  befatta  sig  med  tåcke  och  hålla  andra  att  lära  dem 
måla  sådana  fjoskiga  tokerier,  liksom  man  icke  skulle 
kunna  lefva  Herkulussar  förutan»  —  och  på  det  sättet 
athandlades  måleri  och  de  fria  konsternas  akademi  ännu 
en  lång  stund,  till  dess  det  började  skymma  och  fru 
Utterström  ansåg  det  vara  tid  att  börja  anstalta  om 
att  stansa  klädståndet. 


Ingen  kunde  misstaga  sig  om,  att  det  var  fru  Utter- 
ströms afgjorda  åsikt  och  i  följd  däraf  åfven  madam 
Dybergs,  att  Kungl.  Akademien  för  de  fria  konsterna  var 
en  stiftelse,  ej  allenast  helt  och  hållet  öfverflödig  men 
direkt  skadlig,  och  som  denna  föreställning  delades  af 
icke  få,  må  det  kanhända  icke  vara  alldeles  ur  vägen 
att  kasta  en  blick  i  det  inre  af  denna  inrättnings  så 
kallade  skolor. 

Akademiens  hus  vid  Röda  bodarne  hade  ett  ganska 
väderbitet  och  afskräckande  yttre  utseende,  och  dess 
ålderdomskrämpor  voro  många  och  stora.  De  igensme- 
tade remnorna  gåfvo  emellertid  åt  de  buktiga  och  fuktiga 
väggarna  ändå  ett  tycke  af  så  pass  stor  fasthet  eller 
sammanhållning,  att  de  oförskräckta  ledamöterna  (af  hvilka 
somliga  voro  militärer,  som  hade  varit  i  krig)  kunde  låtsa 
som  ingen  fara  vore  för  handen,  under  det  den  oförvägna 
ungdomen  alls  icke  skydde  att  våga  sig  ditin,  till  och 
med  om  kvällarna  sedan  det  blifvit  mörkt. 

Arkitekturskolan  var  på  nedra  botten  i  ett  par  täm- 
ligen   låga   rum.      Rödblommiga    ungherrar    brukade  där 


42  FRÅN    UXGDO.MSAREK    IXTILI.    FÖRSTA    UTRIKF.SRESAN     1839 

ligga  framstupa  öfver  stora  flata  ritbräden  och  lavera  i 
kinesiskt  tusch  elevationer,  planer  och  genomskärningar 
till  omätliga  begrafningsplatser  med  mångdubbla  kolonna- 
der, kupoler,  underjordiska  hvalf,  kandelabrar,  sarkofager, 
sfinxer  och  urnor.  I  fall  någon  skulle  beklaga,  att  intet 
af  alla  dessa  sköna  projekt  hunnit  blifva  ännu  förverk- 
ligadt  i  vårt  land,  må  det  vara  en  tröst,  att  allmänheten 
ändå  icke  upphört  att  låta  begrafva  sig  på  det  gamla 
vanliga  sättet,  men  man  kunde  i  alla  fall  nästan  blifva 
rörd  att  se  en  så  stor  omtanke  för  de  dödas  bekvämlig- 
heter, under  det  emellertid  att  reda  till  boningar  åt  ännu 
lef vande  människor  med  flit  tycktes  lämnas  ur  sikte. 

Från  denna  arkitekturskola  ledde  en  smal  och  mörk 
stentrappa  upp  till  den  så  kallade  antikskolan,  som  upp- 
tog ett  litet  fyrkantigt  rum  med  i  ena  hörnet  ett  fönster, 
hvars  horniga  rutor  liksom  ovilligt  insläppte  dagern  från 
en  bakgata.  Denna  brist  på  dagsljus  hade  dock  icke 
mycket  att  betyda,  emedan  rummet  endast  begagnades 
om  kvällarne  från  kl.  5  till  7,  då  ett  slags  rykande  olje- 
lampa inuti  en  svart  målad  bleckhuf  påtändes  och  gaf 
sken  på  något  gipshufvud,  uppställdt  på  en  trälår,  för  att, 
som  det  kallades,  studeras.  På  ett  par  slitna  träbänkar 
sutto  de  studerande  ungdomarna  lutade  öfver  sina  svart- 
kritsritningar,  hvar  och  en  med  sin  höga  träljusstake 
bredvid  sig.  Väggarna  i  rummet  hade  dyster  färg  och 
voro  behängda  med  dammiga  gipsafgjutningar,  gamla 
prisämnen  i  skulptur,  ornamenter,  händer,  fötter,  knän 
och  andra  ledamöter;  alla  nästan  mörkgrå  till  färgen 
och  hängande  orubbade  på  sina  spikar  åtminstone  allt 
sedan  Gustaf  lll:s  tid.  Denna  lokal,  varande  yttre  rummet 
till  den  s.  k.  modellskolan,  begagnades  äfven  såsom  en 
allmänlig  klädhängare,  hvarest  drypande  kapprockar,  våta 
paraplyer  och  smörjiga  galoscher  lämnades  i  långa  rader, 
alls  icke  bidragande  till  att  göra  rummet  mera  trefligt  och 
behagligt. 

Man  kunde  nästan  misstänka,  att  hela  anordningen 
var  af  Kungl.  Akademien  djupsinnigt  uttänkt,  för  att  det 


KONSTAKADEMIEN  43 

unga  nordiska  konstsinnet  måtte  kunna  bevaras  obe- 
niängdt  af  främmande  inflytelser,  äfven  under  studeran- 
det af  de  farliga  klassiska  mönstren.  I  fall  så  var,  kunde 
med  skäl  sägas,  att  planen  hade  lyckats,  så  att  i  den 
starkt  nordiska  anda  som  rådde  därinne  tycktes  själfva 
Homerus-hufvudet  likna  en  blind  fattighusgubbe  och  den 
olympiske  Jupiter  se  ut  som  ryske  ministerns  skäggige 
kusk.  Och  arbetet  kunde  sägas  vara  tungt  och  obe- 
gripligt. Kindben  stomperades  flitigt,  men  bäst  imiterades 
ändock  de  tomma  antika  ögonen,  och  de  heroiska  hår 
lockarna  tecknades  så  omsorgsfullt,  att  de  till  slut  liknade 
macaroni  eller  fiskfjäll.  Detta  kallades  att  odla  smaken 
och  studera  antiken.  Det  ansågs  nyttigt  och  hälsosamt 
att  lärjungen  som  en  rekryt  skulle  börja  och  fortsätta  på 
detta  sätt,  tills  han  blef  färdig  att  få  komma  i  omedelbart 
betraktande  af  fienden  —  naturen. 

Kungl.  Akademien  har  naturligtvis  alltid  rätt,  och 
därföre  är  det  så  förargligt  att  höra,  huru  enstämmigt 
alla  målare  förklara  sig  hjärtligt  ångra  den  tid,  som 
tanklöst  blifvit  bortslösad  i  antikskolan,  och  i  så  mörka 
färger  beskrifva  den  möda  och  ansträngning  det  kostat 
dem  att  i  efteråren  kunna  glömma  och  utplåna  hvad 
därstädes  inpräntats  på  ögats  ömtåliga  näthinna.  En  oför- 
låtlig otacksamhet,  olydighet,  odygd,  otäckhet. 

Endast  efter  långt  slafarbete  uti  antiken,  som  det 
ohyggliga  kapprummet  vanligtvis  benämndes,  vanns  in- 
träde i  skolan  för  lefvande  modell.  Äfven  där  sågs  ett 
par  rader  bänkar  med  ljusstakar  under  bleckhufvar 
ungefär  som  i  en  orkester  omgifva  ett  lågt  och  klumpigt 
ekbord,  platsen  för  den  nakna  modellen,  som  där  ställdes 
antingen  fastbunden  som  en  S:t  Sebastian,  bröstande  sig 
som  en  Ajax  eller  placerades  liggande  som  en  död  Abel. 
Rummets  anblick  var  bedröflig;  en  liksom  kväfvande 
skymning,  obehagligt  varmt  (för  den  afklädda  gardes- 
karlens skull)  och  med  en  inneboende  vedervärdig  parfym 
af  åtskilliga  beståndsdelar,  simmande  omkring  i  kvalmigt 
talgos.      På    de    nerrökta   mörka   väggarne  hängde  i  glas 


44  FRÅN    UXGDOiMSÄREK    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAN     183  9 

och  ram  gamla  rödkritsritningar  föreställande  anatomiska 
preparater,  seniga  armar  och  halsar,  flådda  ansikten  med 
på  vetenskapligt  charmant  sätt  ena  ögat  ledigt  slängdt  ur 
ögongropen  och  läpparna  uppvikna  för  att  visa  tand- 
köttet, i  fall  det  skulle  komma  att  behöfvas  i  någon 
genremålning.  Bredvid  klockfodralet  hängde  ett  ben- 
rangel,  som  ännu  gjorde  entrechats  med  de  smala  ben- 
piporna, hvar  gång  vaktmästaren  öppnade  dörren,  och 
tycktes  aldrig  tröttna  att  grina  åt  en  svart  écorché  i 
naturlig  storlek  och  kallad  Lasse  Tysk,  som  stod  bredvid 
ett  snäft  hänge,  bakom  hvilket  modellen  klädde  af  sig. 
Sådana  voro  de  egentliga  prydnaderna  och  ornamenterna 
i  denna  konststudiernas  helgedom. 

Sju  eller  åtta  unge  män  samlades  hvarje  afton  i 
denna  sorgliga  lokal  och  ritade  efter  den  nakna  karlen 
så  godt  de  kunde.  Somliga  bland  dem  voro  kanske 
hungriga  men  ännu  mera  törstande  efter  något  slags 
ledning,  otåliga  att  göra  framsteg,  oroliga  att  tiden  tycktes 
rinna  bort  så  fruktlöst  som  bäcken  i  sanden  och  de  fleste 
med  icke  ljusare  hopp  och  utsikt  än  att,  om  allt  gick  väl, 
må  hända  med  ansträngning  kunna  förmå  släpa  fram  sin 
vacklande  existens,  åtminstone  såsom  dittills. 


Fru  lltterström  hade  af  naturen  stark  konstitution 
och  fortfarande  fått  åtnjuta  hvad  som  brukar  kallas  berg- 
hälsa. Om  hon  vid  tilltagande  är  icke  helt  och  hållet 
undgick  ålderns  åtföljande  krämpor  och  bräckligheter 
och  synnerligast  för  llusstandvärkens  lindrande  ofta  nog 
sågs  hafva  hufvudet  ombundet  med  kompresser  och  krydd- 
påsar,  försummade  hon  dock  aldrig  att  befinna  sig  på  sin 
plats  i  klädståndet.  Men  hennes  lynne  var  oftare  än  förr 
liksom  surt  och  förstämdt  och  det  anmärktes  allmänt,  att 
hon  dag  efter  dag  blef  vresigare  och  att  antalet  af  dem, 
som  ännu  kunde  umgås  med  henne  på  någorlunda  fredlig 
fot,  blcf  allt  mindre.     Skulle  nöden  numera  tvinga  någon 


konstakadi:mirn  45 

stackars    målare  att  våga  sig  nära  hennes  lejonkula  med 
en    liten    tada    under   armen,    kunde    han  icke  vänta  sig 
annat   än    att    liksom    blifva  öfversköjjd  af  en  ström  hå- 
nande   försmädligheter.      Finnbergs    Androkles    stod    be- 
ständigt osåld,  men  då  den  malätna  pälsrocken  som  hade 
gifvits   därför  icke  kunde  sägas  vara  af  något  värde,  var 
det  egentligen  Herkules'  apoteos  —  för  hvilken  hon  utgifvit 
femton  i  banko  —  som  numera  gjorde  hennes  vedervilja  för 
den    sköna  konsten    och  dess  idkare  så  inrotad.     Källar- 
mästaren på  Gyllene  Drufvan  hade  låtit  nytapetsera  både 
källarsalen  och  den  lilla  kammaren  och  sade  sig  därföre 
icke    mera    behöfva    någon  tafla  för  att  skyla  öfver  fukt- 
fläckarna på  väggen.     Herkules  var  och  förblef  således  i 
fru    Utterströms    ägo,    och    ehuru  hon  aldrig  yppade  sin 
grämelse  öfver  denna  misslyckade  affär  till  någon  lefvan- 
de  människa,  var  den  i  alla  fall  så  bitter,  att  ibland  till 
och   med   hennes  nattro  däraf  stördes,  då  hon  tyckte  sig 
känna    en    tung    mara    öfver    det    beklämda   bröstet,  ett 
spöke    i   kamlottskappa,  som  fladdrade  med  sju  riksdaler 
banko  i  hvardera  handen.     När  därföre  en  gång,  efter  en 
sådan     svårt    utstånden    natt,  den    medlidsamma   madam 
Dyberg   kom    att  säga,  att  hon  icke  ville  säga  någonting, 
men    ändå  trodde  sig  böra  kasta  fram  att  fru  Utterström 
torde  erinra  sig  huru  hon,  madamen,  från  det  allra  första 
hade   förutsagt,    hur  det    skulle    komma  att  gå  och  huru 
hon    nästan    på    sina    knän    hade    bedt    och  besvurit  fru 
Utterström    att    icke    hafva    någonting   med    karlsloken    i 
kamlottskappan    att  göra  —  jämte  flera  andra   välmenade 
råd    att   bäst    kunna   fördrifva  de  sura  hågkomsterna  — 
hvilket    allt,   när  fru  Utterström,  mer  och  mer  retad,  tog 
sig   friheten    att   rent    ut  kalla  det  »käringjoller»,  liksom 
med  ens  göt  sä  stor  portion  riktigt  besk  galla  i  den  syra, 
som    redan    någon    tid    hade    droppvis    blandat   sig  i  det 
förra  söta  förhållandet  att  det  kokade  upp  liksom  en  tju- 
tande   storm,   under  hvars  hvirflande  hagelskur  af  utsökt 
ovett  och  träffande  otidligheter  madam  Dyberg.  sedan  hon 
fått  reda  på  sin  bruna  schal,    störtade  ut  ur  klädståndet. 


4G         FRÄK    rXGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    LTRIKESRHSAN     I  « ."  O 

som  hon  lämnade  i  flämtande  fart,  dock  icke  förr  än  hon 
först  af  hjärtans  grund  hade  fått  spotta  dit  in  efter  sig 
två  gånger. 

Så  rörande  denna  våldsamma  upplösning  af  fru 
Utterströms  och  madam  Dybergs  vänskapsförbund  må 
synas,  hade  det  ändock  icke  varit  någonting  så  särdeles 
anmärkningsvärdt,  såvida  icke  händelsen  i  sina  följder 
haft  ett  så  genomgripande  inflytande  på  de  sköna  kons- 
ternas utveckling  i  fäderneslandet.  1  madam  Dy  berg  för- 
lorade nämligen  fru  Utterström  en  mera  oskattbar  bunds- 
förvant än  hon  i  förstone  och  i  den  uppbrusande  hettan 
hade  kunnat  förutse.  Nödgad  att  nu  mera  själf  se  till 
klädståndet  hela  dagen  lade  sig  oräkneliga  hinder  i  vägen 
såväl  för  auktionshestyren  som  för  att  till  fullo  ligga  i 
världens  gång,  d.  v.  s.  i  konkursmassor,  bröllop,  dödsfall 
eller  hastiga  Hamburgsresor  —  och  sålunda  liksom  midt 
i  en  labyrint  ensam  och  öfvergifven  i  sin  hjälplösa  ställ- 
ning, märkte  hon  först  hvilket  kraftigt  stöd  hon  i  alla 
fall  hade  haft  i  madamens  snille.  Allt  hade  dock  möj- 
ligtvis kunnat  repareras  och  förlusten  icke  blifvit  så  känn- 
bar, ja  så  att  säga  en  spik  i  Utterströms  likkista,  hade 
icke  madam  Dyberg  med  hull  och  hår  i  stället  slutit  sig 
till  fru  Sundin  i  Kåkbrinken,  hvilkens  rörelse  i  följd  däraf 
lick  ett  nytt  lif  och  ögonskenligen  förkofrade  sig  i  pro- 
portion som  fru  Utterströms  synbarligen  aflynade. 

Som  kunde  förutspås,  afhandlades  grälet  med  fru 
Utterström  icke  sällan  i  det  nu  ingångna  bolaget,  och  att 
endast  aflägset  syfta  på  detta  kapitel  var  icke  möjligt 
utan  att  med  detsamma  beröra  mer  eller  mindre  direkt 
de  sköna  konsterna  i  allmänhet,  och  huru  dessa  öfver- 
läggningar  och  konferenser  berördes,  belyses  bäst  däraf 
att  om  fru  Sundin  förut  då  och  då  äfven  uppmuntrat 
skön  konst,  då  och  då  också  köpt  en  liten  oljefärgstafla, 
hon  numera  icke  kunde  förmås  att  ens  på  långt  håll 
kasta  sina  blickar  på  någonting  likt  målning. 

Den  fosterländska  konstens  flämtande  lampa,  som 
dittills    hade    blifvit    närd    förnämligast    så    att    säga    ur 


KONSTFÖRRNIXGEN    BILDAS  47 

änkornas  oljokrukor,  stod  sålunda  nu  i  stor  fara  att  helt 
och  hållet  slockna,  och  Herkules'  olyckliga  apoteos  ho- 
tade allvarsamt  att  blifva  sista  upplladdringen  af  dess 
bleka,  döende  låga.  Lägger  man  nu  härtill,  att  diverse- 
handlanden Nathansohn  var  rest  till  Hamburg,  och  fast 
han  sades  väntas  åter  därifrån  hvar  timma  och  stund, 
det  på  samma  gång  började  förljudas  att  han  senast  varit 
sedd  i  Newyork  i  följd  af  någon  liten  oklar  växelafFär, 
må  man  väl  föreställa  sig,  i  hvilken  knipa  den  svenska 
konsten  skulle  befinna  sig. 

Riksens  ständer  beviljade  visserligen  ännu  årligt 
anslag  till  akademien  för  de  fria  konsterna,  men  med 
detta  hindrades  ändå  icke  hvarken  att  gräset  grodde  i 
tysthet  på  akademigården,  och  att  nässlorna  tycktes  vilja 
sprida  sig  uppför  själfva  stentrappan,  eller  att  professo- 
rernas flintskallighet  dag  efter  dag  tilltog. 


Midt  i  dessa  bedröfliga  fält  var  det  nu  som  den  ho- 
tande vådan  sammanförde  några  medlidsamma  och  män- 
niskoälskande  ädlingar,  riddersmän  och  herrar  och  åväga- 
bragte  ett  slags  förbund  eller  sammansvärjning  med  ända- 
mål att  under  namn  af  Konstföreningen  genom  ett  klyf- 
tigt uttänkt  lotteri  skaffa  medel  för  att  kunna  understödja 
svenska  konstnärer  i  deras  betryckta  ställning.  Jämte 
madam  Dyberg  funnos  nog  andra  som  klandrade  denna 
barmhärtighetsinrättning,  anseende  den  endast  som  en 
onödig  uppmuntran  åt  ungt  och  arbetsfört  folk  att  måla 
taflor,  men  icke  dess  mindre  ökades  antalet  af  konst- 
föreningens medlemmar  och  till  och  med  ett  par  rum  i 
själfva  prinsessans  palats  vid  Gustaf  Adolfs  torg  upplåts 
hyresfritt  till  lokal  för  sällskapets  sammankomster. 

Af  flera  skäl  kunde  icke  väntas,  att  de  konstalster, 
som  denna  förening  skulle  mäkta  framkalla,  i  förstone 
skulle  blifva  stora  mästerverk.  Åtminstone  till  en  början 
visade  sig  där  nästan  intet  annat  än  ofta  nog  misslyckade 


48         FRÅN    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    ITRIKESRESAN     1839 

försök  att,  så  att  säga,  lägga  in  hvardagligheler  i  olja. 
Inga  Herkules'  storverk  syntes.  Brist  och  fattigdom  tycktes 
sökas  såsom  tema  för  de  lekande  variationerna,  däri 
fattighuskäringar,  tiggargubbar,  trasiga  barn,  dalkarlsstu- 
gor, rospiggsskutor  och  andra  sådana  fosterländska  bilder 
framställdes  con  amore.  Spår  af  den  heroiska  så  (oegent- 
ligt) kallade  Utterströmska  stilen  försvunno  mer  och  mer, 
för  att  gifva  plats  åt  det  oheroiska.  Det  kan  därför  icke 
nekas,  att  konstföreningen  utöfvade  ett  bestämdt  inflytande 
på  det  fosterländska  målningssättet,  och  ehuru  således 
icke  många  bland  de  små  försöken  liknade  en  nyfödd 
Herkules,  kunde  man  dock  i  den  började  rörelsen  tycka 
sig  upptäcka  liksom  en  liten  nykomling,  färdig  att  vilja 
krypa  åtminstone.  Redan  detta  var  dock  något,  och  mera 
hade  varit  fåfängt  att  förvänta,  så  länge  ännu  så  få  för- 
mådde göra  sig  en  någorlunda  klar  föreställning  om  kon- 
stens mål  och  medan  allmänhetens  beröm  var  lika  litet 
värdt  som  dess  tadel.  Taflorna,  som  såldes  i  konstför- 
eningen, voro  sålunda  också  endast  isolerade  försök  af 
unga  oerfarna  konstnärer,  nya  arbeten,  helt  och  hållet 
skilda  från  någon  tradition  från  en  föregående  konst. 
Och  i  betraktande  af  dessa  egendomligheter  visade  som- 
liga af  de  små  och  omogna  försöken  verkligen  förvånande 
tilltagsenhet.  Man  kunde  där  tycka  sig  se  en  pojkålder, 
som  ännu  icke  har  begrepp  om  hvad  som  är  halsbry- 
tande, som  tror  sig  med  ens  kunna  hoppa  öfver  träd- 
gårdsmuren och  därvid  betraktar  stegen  som  intet  annat 
än  en  öfverflödig  och  käringaktig  inrättning;  ett  flängande 
som  kanske  passade  just  därföre,  att  ingen  stege  fanns 
till  hands. 

Här  sluta  anteckningarna  rörande  orsakerna  till  miss- 
sämjan emellan  fru  Utterström  och  madam  Dyberg  och 
i  följd  däraf  uppkomsten  af  konstföreningen  och  konst- 
föreningskonst i  Sverige. 


EN    IXTKRIÖR    FRÅN     1  8  3  0-TAI.HT  40 

Rummet  var  tämligen  stort  och  hade  ena  fönstret 
igentäppt  med  en  gammal  möglig  oljefärgstafla,  förestäl- 
lande en  landtmarskalk  från  Adolf  Fredriks  tid.  Det 
andra  fönstret  hade  äfvenledes  nedra  delen  förtäckt  med 
ett  ritbräde  och  en  utsliten  sammetsväst,  och  dagern  var 
därför  af  det  behagliga  lugn,  som  målare  veta  att  skaffa  sig, 
där  de  ställa  upp  sitt  staffli.  Egentliga  möbler  funnos  snart 
sagdt  inga  i  detta  rum,  men  åtskilliga  attributer  röjde 
omisskännligen,  att  det  var  en  målares  tillhåll  och  ateljé, 
med  ett  utseende  särdeles  ostädadt  och  skräpigt.  Den 
smala  tältsängen  i  hörnet  bäddades  endast  hvarje  lör- 
dagseftermiddag, i  fall  det  icke  uppsköts  genom  något 
madamens  missförstånd  eller  förhinder,  men  golfvet  so- 
pades aldrig.  Naturligtvis  kunde  man  därför  icke  göra 
ett  steg  inom  dörren  utan  att  trampa  på  dammiga  hand- 
teckningar, utkastade  akademifigurer,  oljefläckade  koppar- 
stick och  målade  eskisser,  rundt  omkring  strödda  på 
golfvet.  Ett  bord  fanns  väl,  men  detta  så  fullt  af  hård- 
nade penslar,  tomma  oljeflaskor,  utkramade  färgblåsor 
och  illaluktande  terpentinsburkar,  att  plats  därpå  knappt 
fanns  för  den  smala  förtenta  tobaksasken.  Lutade  mot 
väggen  stodo  ett  par  för  länge  sedan  påbörjade  porträtter 
emellan  tre  eller  fyra  förgyllda  ramar,  och  midt  i  rum- 
met sågs  en  förgylld  armstol  med  dyna  af  purpur- 
sammet. 

Hvad  som  därjämte  ökade  otrefligheten  var,  att  där 
kändes  gråkallare  och  ruskigare  än  till  och  med  ute  på 
gatan.  Kakelugn  fanns  nog  och  en  stor  och  sotig,  med 
spjäll,  rostiga  järnluckor  och  eldgaffel,  det  var  blott  veden 
som  felade. 

Framme  vid  fönstret  vid  sitt  staffli  satt  därför  måla- 
ren med  hatt  på  hufvudet,  krokig  och  inkrupen  i  ett  slags 
kort  polsk  päls  med  grå  lammskinnskrage,  bröstet  fullt 
af  konstiga  slejfer  och  snörmakeriarbete.  Det  var  en 
medelålders  man  med  allvarsam  uppsyn  under  tunga, 
buskiga  ögonbryn.  Han  hade  en  grön  fyrkantig  skärm 
stucken    under    hatten    på    ena    sidan,   sidan  åt  fönstret, 

4.  —  Egron  Lundgren. 


50  hRÅN    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAX     18  3  9 

den  smörjiga  paletten  på  tummen  och  en  lång  tobakspipa 
hängande  från  ena  mungipan,  och  han  målade  på  en  stor 
vy  af  Stockholm.  Tyst  var  det,  endast  tobakspipan  sör- 
plade då  och  då,  men  utan  att  gifva  någon  rök  —  toba- 
ken längesedan  utbränd  —  och  allt  var  så  stilla,  att  om  ett 
ur  hade  funnits,  skulle  man  visst  hafva  kunnat  räkna 
dess  tik-tak,  men  något  sådant  fanns  icke;  tiden  gick 
ändock  äfven  där  utan  att  stanna. 

Men  tunga,  järnskodda  galoscher  hördes  klampa  upp- 
för stentrappan  och  komma  allt  närmare,  till  dess  ett 
massivt  bamburör  rappade  på  yttre  dörren. 

Finnberg  satte  långsamt  ifrån  sig  pipan,  men  utan 
att  släppa  paletten  eller  eljest  göra  någon  särskild  toalett 
gick  han  att  öppna  den  väl  tillåsta  dörren. 

Mannen  som  inträdde  var  något  yngre  än  Finnberg, 
långlagd  och  mager,  bredaxlad  och  klädd  i  en  brun  öfver- 
rock. 

»Jag  är  glad  att  ändtligen  hafva  träffat  dig  hemma,» 
sade  han,  medan  han  ställde  ifrån  sig  käppen  och  strök 
af  sig  galoscherna  —  )*jag  har  velat  se  hur  du  går  på 
med  din  Stockholmstafla  och  har  varit  här  och  sökt  dig 
två  gånger,  nu  senast  för  omkring  fjorton  dagar,  när  jag 
hade  ärende  på  (ilasbruksgatan  och  tog  vägen  hit  och 
bultade  på.» 

»Jag  är  ledsen  för  det,»  svarade  Finnberg  med  slä- 
pande och  låg  röst  —  »men  det  är  så  det,  och  saken  är 
den,  att  om  dagen  är  jag  icke  alltid  hemma,  och  om  nät- 
terna ligger  jag  nog  ibland  hos  någon  bekant.» 

»Det  här  är  således  bara  ett  af  dina  jaktslott,»  sade 
(iraffman  och  såg  sig  omkring  —  »jaktslott  eller  lust- 
slott, men  hin  så  kallt  håller  du  det,  min  bror,  och  du 
skall  därför  icke  tycka  illa  vara  att  jag  behåller  hatten 
på  hufvudet  —  men  låt  oss  framför  allt  få  se  taflan.» 

Denna  såg  ännu  ganska  ofärdig  ut.  Förgrunden 
knappt  ordentligt  anlagd,  luften  till  hälften  öfvermålad, 
med   här  och  där  utskrapade  bitar  och  många  spår  efter 


FINNBKRGS    ATEIJR  51 

kritstreck,  korstecken  och  sådant  frimureri,  utsuddningar, 
koboltfläckar  och  strömoln. 

»Jag  kan  icke  hitta  på  den  rätta  tonen,»  sade  Finn- 
berg,  »och  jag  skrapar  ut  och  målar  om  så  fort  jag  hin- 
ner; Skeppsbron  är  utskrapad  två  gånger  med  packhus 
och  allt,  och  i  luften  bakom  slaktarhuset  på  Blasiehol- 
men  tror  jag  att  hin  onde  själf  satt  sig,  ty  jag  är  icke 
människa  att  där  göra  någonting.»     Paus. 

Finnberg  stoppar  pipan  på  nytt  och  slår  långsamt 
eld  på  en  bit  surt  fnöske.  —  (iraffman  i  sin  långa  syr- 
tut  sitter  tyst  framför  målningen  och  tager  sig  mer  än  en 
pris  ur  den  blankslitna  dosan. 

»När  tänker  du  att  kunna  vara  färdig?»  sade  han 
till  slut. 

Finnberg  höjde  på  axlarna  och  blickade  på  taflan 
med  ena  ögat. 

»Efter  vanligheten  har  du  väl  ingen  utsikt,  hvar  du 
kan  få  henne  såld,  kan  jag  tänka?» 

Finnberg  höjde  på  ena  axeln. 

»Du  menar  säga  med  det,  kan  jag  märka,  att  du 
ännu  icke  ser  klart,  hur  du  skall  blifva  af  med  taflan, 
när  den  en  gång  blir  färdig?»  sade  Graffman  skarpt. 

»Jag  tyckte  om  utsikten  här  från  fönstret,  därför  be- 
gynte  jag  målningen,  det  är  hela  felet,»  suckade  Finnberg 
nedslagen,  liksom  urskuldande  sig. 

Men  syrtutmannen  torkade  sig  om  näsan,  mumlade 
någonting  likt  en  svordom,  steg  upp,  gick  ett  hvarf  om- 
kring i  rummet  —  hvisslande  tyst  för  sig  själf:  »Svearne 
fordomsdags  drucko  ur  horn»  etc.  —  tills  han  med  ens 
åter  stannade  bredbent  framför  taflan  och  med  häftighet 
vände  sig  åt  den  tysta  Finnberg:  »Felet  är  bara  det,  min 
bror,  att  vi  alla  bo  en  smula  för  nära  Lappmarken  — 
men  låt  oss  få  se  på  originalet.» 

Landtmarskalken  lyftes  nu  ner  ur  sin  fönstersmyg, 
och  som  det  icke  fanns  någon  värme  att  spara  på  inne 
i  rummet,  öppnades  de  dammiga  rutorna. 

Det  var  en  kall,  klar  och  solig  eftermiddag  i  novem- 


52         FRÅN    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    L"TRIKESRESAN     1839 

ber.  Luften  hög  och  blå,  men  solen  var  i  sjunkande, 
och  ett  rosenrödt  skimmer  spridde  sig  öfver  stad  och 
land.  Slottet  och  Skeppsholmen  speglades  i  det  sma- 
ragdgröna vattnet,  slaka  hängde  hvita  seglen  från  ved- 
skutor och  galeaser,  och  rundt  omkring  glittrade  hundra 
vindsfönster    och    blänkte  förgyllningarna  på  kyrktornen. 

Och  Finnberg  lade  armarna  i  kors  öfver  bröstet  och 
såg  mer  än  vanligt  tankfull  ut;  hakan  var  nersjunken  i 
den  sibiriska  lammskinnskragen,  de  grå  buskiga  ögonbry- 
nen nästan  skymmande  de  djupt  liggande  allvarsamma 
ögonen,  och  fullkomligt  menade  han  hvad  han  sade,  när 
han  till  slut  öppnade  de  tunna  läpparna  så  mycket  att  i 
ett  hälft  mummel  kunna  släppa  ut  den  anmärkningen, 
att  han  tyckte  det  var  xen  vacker  utsikt». 

»Förtjusande,  förtrollande,  berusande,»  sade  Graff- 
man  och  svängde  med  hatten: 

»Se  Venus  i  sin  prakt,»  ropade  han, 
»kring  henne  hålla  vakt 
änglar,  delfiner,  zephirer 
och  Pafos'  hela  makt  —  — . 

Det  är  så  som  vår  största  målare  sett  Mälardrottningen, 
min  bror,»  svärmade  han  i  extas  —  under  det  Finnberg 
rätade  ut  ryggen  och  tog  af  sig  den  fyrkantiga  skärmen. 
Men  (Iraffman  liksom  inspirerad  slog  ut  vänstra  ar- 
men med  en  hånande  åtbörd:  »Ser  du»,  sade  han,  »ända 
från  slussen  och  fiskargången  hela  långa  raden  af  höga 
stenhus  med  granna  våningar,  där  det  bor  grosshand- 
lare och  skeppsklarerare,  med  krås  i  bringan  och  fina 
viner,  varma  pastejer,  kaviar  och  maränger,  fruar,  mam- 
seller, jungfrur  och  tunnor  guld  —  aska,  min  bror,  som 
holländarn  säger,  strunt,  min  bror,  är  all  denna  deras 
rikedom,  jämförd  med  den  poetiska  imaginationens  skatter, 
(Finnbergs  tankar  fladdrade  nu  omkring  en  tallrik  varm 
kalops  och  ett  glas  öl,  alldenstund  han  icke  haft  på  hela 
dagen  mer  än  en  bit  metwurst  och  ett  raspebröd  på 
morgonen).      »p]tt    korf skinn,»    fortfor    Graffman,   »räcker 


FINNBERG    OCH    GRAFFMAN  f)?, 

icke  långt  och  stekos  varar  icke  länge»  (det  knep  Finn- 
berg  i  magen),  >^men  att  slösande  kunna  räcka  poesiens 
ambrosia  till  höga  och  låga  —  det  är  rikedom,  min  bror. 
Birger  Jarl  anlade  Stockholm  —  och  det  var  ganska  akt- 
ningsvärdt  gjordt  af  honom,  men  upptäckten  af  Stock- 
holm tillhör  Bellman,  sä  att  vore  jag  en  af  stadens  femtio 
äldste  skulle  jag  föreslå,  att  hans  bild  sattes  i  stadens 
vapen  i  stället  för  halshuggna  Sankt  Eriks.»  Graffman 
var  redan  litet  kollrig  och  vurmig;  men  han  deklamerade 
nu  för  döfva  öron,  ty  solen  var  redan  i  nergående  och 
Finnberg  började  otåligt  mumla  om  nödvändigheten  att 
gå  ut  för  att  få  någonting  till  lifs. 

Nerkomna  på  den  bullrande  gatan,  blef  icke  tillfälle 
att  prata  mycket ;  Finnberg  var  dessutom  af  föga  meddel- 
sam natur.  Allt  sedan  Åbo  brand,  i  hvilken  han  förlorat 
allt  hvad  han  ägde,  tycktes  han  också  hafva  mistat 
målet,  så  att  hans  tystlåtenhet  ibland  nästan  var  plågsam 
för  andra. 

På  Gustaf  Adolfs  torg  föreslog  Graffman  att  gå  in 
på  Castenhoffs  källare  och  söka  få  en  tallrik  kallt  kött 
hellre  än  att  gå  för  hin  i  våld  ända  till  Tallberg,  långt 
upp  på  Regeringsgatan,  endast  för  att  »skrapa  grytan» 
—  som  Graffman  kallade  Finnbergs  tillämnade  kalas  därstä- 
des —  och  de  sutto  sålunda  snart  båda  midt  emot  hvarann 
vid  det  smala  bordet  i  Graffmans  vanliga  fönstersmyg. 

Graffman  beställde  en  sup  och  en  smörgås  och  be- 
styrde också  för  Finnbergs  undfägnande.  Syrliga  dunster, 
blandade  med  uråldrig  tobaksrök  och  ångor  af  gammal 
kumminost  och  gräslök  fyllde  rummet  som  med  ett  tungt 
moln.  Huru  en  liten  kanariefågel,  fången  i  en  bur  högt 
under  taket,  kunde  icke  allenast  hoppa  och  flaxa,  men 
till  och  med  kvittra  så  muntert  som  i  en  rosenbuske  på 
Madeira,  var  verkligen  anmärkningsvärdt.  Att  icke  blifva 
nerslagen  äfven  i  de  ohyggligaste  omständigheter  tycktes 
vara  temat,  som  den  lilla  stackarn  besjöng  hela  dagen 
i  sin  mörka  vrå.  Om  nu  Finnberg  tänkte  på  detta  eller 
om    han    eljest    trodde   det   vara  artigt  att  i  sin  tur  säga 


54         FrAx    UXGDOMSÅREX    IKTILL    första    LTRIKESRESAX     183  9 

någonting  intressant,  nog  af,  lian  mumlade  suckande: 
3 det  är  så  det.^^ 

Men  (iraffman  ropade  vresigt  på  kyparn  och  sade 
liksom  för  sig  själf:  :f Många  ordstäf  finns  det  och  hvar 
c»ch  en  har  naturligtvis  gubevars  rätt  att  bruka  sådana, 
som  han  finner  passande  och  räsonliga.  men  när  jag  hör 
det  är  så  det',  blir  jag  het  om  öronen.» 

»Blif  nu  icke  ond,»  sade  Finnberg  —  »det  är  bara 
en  ful  vana,  det  är  så  —  — .»  men  han  hejdade  sig  och 
hostade,  liksom  hade  han  fått  någonting  i  halsen. 

Det  talades  sedan  en  stund  om  den  annalkande  vin- 
tern, vedpriser,  finnskutor  och  dylikt,  hvilket  ledde  Graff- 
man  att  göra  skämtsamma  anspelningar  på  Finnbergs 
polska  päls  och  för  öfrigt  krigiska  utseende.  Finnberg 
bara  vände  sig  bort,  men  Graftman  fortfor:  »Jag  gissar 
just,  att  det  igen  är  någon  affär  med  Utterströmskan  på 
Svartmangatan.  den  snikna  sköldpaddan.  Häromdagen 
stannade  jag  framför  klädståndet  ett  ögonblick  och  hvad 
upptäckte  jag,  om  icke  på  en  dragkista,  bakom  en  rad 
malmstakar,  din  Androkles,  min  bror.  Jag  kände  igen 
taflan  på  ögonblicket.  Du  minns  nog  att  jag  nämnt  för 
dig,  hur  du  på  den  taflan  lyckats  göra  lejonet  så  träf- 
fande likt  min  salig  moster,  att  jag  tviflar  —  förlåt  mig 
—  att  du  ofta  målat  ett  porträtt  mera  frappant  —  samma 
bruna  mårdkrage,  min  bror,  samma  platta  näsa  —  men 
det  hör  icke  hit  —  nog  af,  jag  sade  för  mig  själf:  nu 
har  Finnberg  igen  varit  ute  och  gått.» 

»Allt  det  där  är  tråkigt,»  sade  Finnberg,  »låt  oss 
tala    om    något   annat   —  —  har  du  sett  Westins  tafla?» 

»Hebe,  menar  du?  Jo,  liksom  solen  skiner  öfver 
onda  och  goda,  så  har  äfven  mig  ovärdige  förunnats  att 
i  underdånighet  beskåda  detta  ovärderliga  mästerstycke 
och  underverk.  Kungen  har  köpt  taflan.  det  faller  af  sig 
själft,  och  den  är  ämnad  att  bli  en  af  de  förnämsta  kle- 
noderna bland  konstskatterna  på  Rosendal.  Avisorna  äro 
fulla    af    Westins    lof   och   jag   har  sett  en  sonnett,  däri 


PÅ    CASTEXHOFFS    KÄLLARF.  55 

poeten  ställer  Westin  i  bredd  med  Rafael,  men  till 
höger;  Westin  passade  mycket  mer  vår  upplysta  tid.- 

»Ah,  bah  —  poeter  äro  åsnor»,  sade  Firinberg  — 
»jag  tyckte  taflan  vara  bara  smörja  —  Westin  och 
Rafael!»  och  Finnberg  skrattade  så  att  han  måste  knäppa 
upp  den  polska  rocken  och  var  nära  att  tappa  kammen, 
som  höll  ihop  de  glesa  långa  hårtestarna,  från  nacken 
trasslade  öfver  hjässan  —  »poeter  äro  åsnor,»  sade  han 
om  igen,  liksom  tyckte  han  sig  därmed  hafva  sagt  nå- 
gonting särdeles  passande,  kvickt  och  träffande. 

Graffman  ropade  emellertid  på  kyparen  och  betalade 
förtäringen,  och  båda  voro  just  färdiga  att  resa  sig  och 
lämna  bordet,  när  i  dörren  syntes  en  deras  bekant,  som 
utan  krus  kom  och  slog  sig  ned  med  dem,  satte  ifrån 
sig  hatten  och  bad  dem  »ännu  stanna  ett  ögonblick,  me- 
dan han  fick  ett  glas  öl  och  en  ostkant». 

Det  var  notarien  Arrhén  v.  Kapfelman.  Han  hade  en 
lång  rygg  och  ett  torrt  och  skarpt  ansikte,  slätt  brunt  hår  på 
hufvudet,  sammetskrage  på  rocken,  en  rulle  inlagor  och 
protokoller  under  armen  och  i  bakfickan  en  annan  rulle 
musikalier  af  Haydn,  Sebastian  Bach  och  Gluck. 

»Är  det  någonting  nytt  i  tidningarna,»  sade  han  och 
sträckte  sig  efter  Dagligt  Allehanda,  som  efter  vanlighe- 
ten hade  fallit  under  bordet.  »Jag  skulle  önska  se,  att 
man  på  ett  rätt  knipande  sätt  klämmer  åt  signor  Säll- 
ström  för  hans  kacklande  i  går  afton.  Ouverturen  talar 
jag  icke  om  —  hade  man  satt  parm-mätaren  vid  Röda 
bodarne  till  kapellmästare  skulle  det  hafva  gått  bättre 
—  mästare!  de  äro  endast  mästare  i  att  bjuda  oss  draf 
i  stället  för  nektar.  IMozart,  mina  herrar,  skref  Don 
Juan  icke  för  att  bölas  och  grymtas,  men  för  att  sjungas, 
man  borde  komma  ihåg  det  och  icke  heller  glömma 
bort,  att  musik  utan  känsla  icke  är  annat  än  oljud,  som 
borde  förbjudas  af  polisen,  en  nervskakande  förargelse, 
som  kan  komma  den  beskedligaste  mes  att  knyta  näfven 
och  som  kan  reta  äfven  den  saktmodigaste  till  ilska.» 

»Det    är    så    det,»    sade    Finnberg.    som   under  hela 


56         FRÅN    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAN     1839 

detta  crescendo  endast  i  tysthet  hade  uppmärksamt  be- 
traktat muskelspelet  kring  notariens  näsborrar  och  huru 
skuggorna  samlade  sig  under  hans  ihopdragna  ögonbryn; 
men  Graffman  anmärkte  torrt,  att  han  aldrig  »gick  på 
operan  —  det  roar  mig  icke,»  sade  han,  »och  när  jag 
varit  så  enfaldig  och  låtit  locka  mig  dit,  har  det  alltid 
slutats  med  trassel  och  ledsamhet;  när  lilla  teatern  brann 
måste  jag  pumpa  sprutan,  och  flere  år  efter,  när  jag  en 
afton  skulle  se  Korsfararna  med  Kronfogdarna  eller  Slot- 
terölet  till  efterpjäs  —  — .» 

»Struntpjäser,»  inföll  notarien  kort  och  rynkade 
näsan. 

»Så  kom  jag  att  sitta  på  tredje  raden  på  sidan 
bakom  ett  par  främmande  fruntimmer,  som  blefvo  så 
uppskakade  af  pjäsen,  att  den  ena  bad  mig  sakta  hjälpa 
henne  ut,  när  just  en  aktör,  namnet  har  jag  glömt, 
rusade  fram  ända  till  sullörsluckan  och  med  en  krokig 
sabel  tycktes  vara  sinnad  genomborra  herr  Åhman,  då 
fruntimret  föll  vanmäktig  i  mina  armar  och  jag  under 
publikens  handklappningar  måste  släpa  ut  henne  i  korri- 
doren, där  vaktmästaren  var  så  beskedlig  att  hjälpa  oss 
in  i  oxögat  och  —   — ,» 

»Jag  tycker  herrn  var  förb—  lycklig,  som  emellertid 
slapp  att  se  sådant  drafvel  som  Korsfararna,»  sade  no- 
tarien, »och  jag  är  säker,  att  människan  nog  kvicknade 
till  igen  —  det  är  nu  en  gång  så,  att  kvinnfolk  vilja  hafva 
sina  egna  nycker  —  men  det  är  sena  kvällen  och  lång 
väg  ut  till  Karlberg,  och  jag  skulle  därför  önska  herrarna 
en  rolig  god  afton  och  säga  mjukaste  tjänare.» 

Graifman  stötte  emellertid  med  sitt  bamburör  på 
Finnberg,  som  höll  på  att  somna  med  hakan  nersjunken 
i  pälskragen,  och  alla  tre  stapplade  ut  på  gatan  och 
skildes  åt. 


På    ett  svart,  tjäradt    plank    vid    en  af    gränderna    i 
Klaratrakten  sågs  på  den  tiden  en  skylt,  på  hvilken  man 


TAPF.TMÅLARHN    KÄI.I.BÄCK  07 

kunde  läsa  i  gula  bokstäfver:  Källbäck,  tapetmålare,  och 
därvid  en  hand  med  utsträckt  pekfinger,  som  antydde 
att  man  borde  följa  långsidan  af  den  smala  gården  för 
att  hitta  till  mannens  vanliga  tillhåll.  Detta  slags  väg- 
ledning var  dock  icke  särdeles  nödvändig.  Öfver  allt 
syntes  spår  af  oljefärg,  och  i  det  man  kom  närmare  verk- 
staden, kunde  endast  lukten  af  terpentin  och  kokt  linolja 
vara  tillräcklig  att  vägleda  äfven  den  blindaste  midt  in 
ibland  alla  de  krukor,  pytsar,  kittpottor,  krus  och  rifste- 
nar,  som  utgöra  möblerna  i  en  målareverkstad.  Men  det 
är  kanske  orätt  att  benämna  detta  ställe  målarverkstad ; 
det  var  snarare  ett  slags  kök  för  tillberedning  af  färger, 
fernissor  och  oljekokning,  medan  den  egentliga  målningen 
vanligtvis  verkställdes  under  ett  skjul  ute  på  gården. 

Eftermiddagssolen  sken  in  på  golfvet  och  Källbäck  i 
skjortärmarna  var  flitigt  sysselsatt  med  att  spaktia  ett 
par  dukar,  utspända  på  stora  träramar;  han  var  poetiskt 
stämd  och  gnolade  nöjd  och  belåten,  ehuru  som  vanligt 
mycket  falskt: 

När  bonden  kommer  hem, 
kommer  bondekullan  ut  | :  | 
så  su-ur  i  sin  tru-ut. 
Hvar  är  pengarna  du  fått? 
Dåm  har  jag  supit  opp  | :  | 
uppå  Kalmare  slott 


när  steg  hördes  på  gården  och  två  personer  snart  trädde 
genom  dörren. 

Den  ene  hade  öfverrock  och  borstade  galoscher,  men 
den  andre  tycktes  vara  alltför  sommaraktigt  klädd  för 
den  framlidna  årstiden  och  såg  därför  rätt  genomfrusen 
ut.  Han  var  blek  och  mager,  gänglig  och  långbent  och 
så  uppnäst,  att  det  kunde  tyckas  vara  beklagansvärdt; 
men  icke  dess  mindre  var  han  sprittande  munter,  liflig 
och    pojkaktig,    kunde    skratta   så  godt  som  någon,  hade 


58         FRÅN    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAN     1889 

vackra    ögon,    bröt    på    skånska    och    hette  Per  Wicken- 
berg. 

»Det  är  rätt,»  ropade  han  innan  han  väl  hunnit 
draga  till  dörren  efter  sig,  »gå  på,  sprattla  med  benen, 
gno  in  smörjan,  h vissla,  så  går  det  bättre,  vacker  figur 
Van  Amster  Kilbecker,  alltid  densamme,  se  hur  svetten 
lackar  i  pannan  på  honom,  se  hur  illmarigt  han  grinar, 
den  saten ;  det  är  för  det  han  vet,  att  han  brukar  rutten 
olja,  så  att  man  får  lungsoten  bara  af  lukten,  när  man 
är  tvungen  att  sitta  och  måla  på  hans  infama  dukar  och 
med  hans  förfalskade  och  giftiga  färger  sedan  —  ljus 
fågel.  Van  Amster  Kilbecker,  lefver  af  fläsk  och  kål  och 
potates,  stinn  som  en  korf,  vacker  pojke  ...» 

»Jag  kan  ändå  icke  hålla  mig  från  att  grina,»  sade 
Källbäck,  »fast  jag  snarare  borde  gråta;  här  står  jag  och 
spaktlar  och  rifver  färg  med  pojken  dagen  i  ända,  sätter 
bort  min  tid  och  har  dryga  skatter  att  betala,  utgifter  till 
höger  och  vänster,  ledsamheter  af  alla  slag,  arbetar  som 
en  negerslaf  i  Västindien  och  tager  mig  knappt  så  myc- 
ket ledighet,  att  jag  kan  få  mig  ett  mål  ordentlig  mat, 
och  när  jag  gjort  allt  hvad  i  min  makt  står  och  allt  hvad 
jag  förmår,  hur  skall  det  kunna  falla  dessa  herrar  genier 
in  att  betala  mig  med  annat  än  ovett.  Gunåda  mig  för 
fläsk  och  korf,  magrare  blir  jag  för  hvar  dag,  och  hustru 
min  är  ursinnig  —  men  det  hör  icke  hit  —  har  det  icke 
varit  två  bud  från  fru  Tingvall  angående  hennes  luckor, 
och  lika  fullt  står  jag  och  svettas  med  de  här  dukarna, 
som  jag  kan  vara  säker  på  att  aldrig  få  ett  öre  för  — 
efter  vanligheten,  kan  jag  tänka  —  jag  är  ett  fä  —  jag 
medger  det  gärna  —  men  det  kan  icke  hjälpas,  det  är 
nu  en  gång  så,  att  jag  icke  förmår  se  människan  gå  till 
grund  bara  för  brist  på  ett  par  dukar;  likväl,  så  mycket 
får  jag  lof  att  säga  och  tillstå,  att  med  Finnberg  fordras 
det  verkligen  ett  hin  håles  tålamod,  och  jag  gjorde  kanske 
lika  stor  tjänst  till  honom  som  till  mig  själf,  om  jag 
skulle  gå  och  kasta  dukarna  på  ögonblicket  i  Norrström, 


»HERRAR    GF.NIF.R»  59 

ty  han  har  nu  så  många  gånger  lofvat  mig  betalning  och 
eskisser,  att  det  riktigt  börjar  bli  löjligt.» 

»Var  nu  icke  vemodig,  Källbäck,»  inföll  Wickenberg, 
»slå  ifrån  dig  de  dur  eviga  grillerna,  att  ingen  människa 
betalar  dig  —  din  snåla  girigbuk  —  vet  du  ingen  hut, 
eller  har  du  icke  redan  samlat  dig  ett  präktigt  galleri  af 
våra  mest  framstående  mästares  originellaste  utkast  och 
snilleprof,  har  du  kanhända  icke  eskissen  till  Olssons 
rörande  tafla  »En  sörjande  fader  på  sin  makas  graf»  — 
har  du  icke  mer  än  en  genialisk  bit  af  den  sublime 
Sjöstrand  och  den  svärmiske,  beundransvärde  Fägerplan; 
har  du  icke  ett  af  mina  Ijufvaste  månskensstycken,  men 
framför  allt  tycker  jag  att  du  borde  skämmas  för  Leff- 
ler,  som  står  här  och  så  väl  vet,  hur  hans  sköna  röfvar- 
tafla  skulle  kunna  vara  till  prydnad  för  hvilket  galleri 
som  helst  —  i  Europa.» 

»Tacksamhet,  o  tacksamhet, 
jag  sökte  dig  förgäfves,» 
deklamerade  Leffler  och  tillade:  »hur  rysligt  är  harpyans 
skratt,  när  hon  sugit  sista  droppen  (Källbäck  grinade)  — 
men  vi  äro  nu  icke  just  hitkomna  för  att  åhöra  alla  dina 
utslitna  klagovisor,  utan  för  att  taga  några  prof  af  din 
nya  ljusockra,  den  du  pratar  och  skryter  så  mycket  af; 
en  blåsa  bästa  krapplack,  en  dito  ultramarin  till  luften 
och  Wickenberg  vill  ha  silfverhvitt  i  kvantitet  —  icke 
sant,  Wickenberg  —  för  sin  stora  infrusna  skuta;  också 
jag  själf  ämnar  snart  börja  ett  vinterstycke,  så  att  du 
kan  få  ge  oss  två  blåsor  hvitt  —  stora  blåsor  —  icke 
utaf  dina  vanliga  ihopskrumpna  fikon.» 

»Du  är  alltför  gunstig,  min  ädelmodige  Eeffler,  som 
har  mig  i  minne,  och  det  smärtar  mig  grufligt,  att  du 
icke  behöfver  mer  —  för  all  del,  glöm  nu  ingenting  — 
vill  du  icke  också  ha  ett  dussin  kilramar  —  vill  du  icke 
—  —  men  någon  kommer  utanför,»  sade  Källbäck,  — 
»bud  igen  från  gumman  Tingvall,  eller  är  det  Finnberg.» 

Källbäck  misstog  sig  dock,  ty  de  nykomne  igenkän- 
des   vara   insen    annan   än  magister  Tahlin  från  Helsing- 


60         FRÅN    UKGDO.MSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRF.SAX     1839 

fors  och  med  honom  Sjöstrand.  De  kommo  från  en  af 
deras  bekanta  på  lasarettet  på  Kungsholmen  och  voro  nu 
belåtna  att  i  ro  få  stoppa  åtminstone  en  pipa  ur  Käll- 
bäcks  kardus. 

Det  var  redan  i  skymningen,  och  den  beskedlige 
Källbäck  föreslog  att  gå  öfver  förstugan  in  i  hvardags- 
rummet,  där  de  kunde  få  stolar  att  sitta  på,  och  där 
innan  kort  den  gästfrie  värden  satte  fram  en  enkel  sexa 
med  ett  par  stop  dricka.  Alla  voro  sålunda  mycket  be- 
låtna och  stämda  i  bästa  lynne.  Kumminosten  var  i  en 
handvändning  icke  annat  än  en  tunn  kant,  som  lämnades 
för  skam  skull,  tills  Wickenberg  tyckte,  att  det  icke 
kunde    vara    mycket  emot  etiketten  att  svälja  äfven  den. 

Man  pratade  och  skrattade;  den  upplända  brasan 
kastade  sitt  gula  sken  utåt  golfvet,  och  i  ena  soffhörnet 
blixtrade  magisterns  glosögon  genom  tobaksröken,  likt 
ugglans  i  Friskytten.  —  —  »Jo  besitta,  liksom  det  skulle 
gagna  något,»  sade  den  finska  rösten  från  ugglan  — 
»hvem  har  icke  sagt  honom  hundra  gånger,  att  han  tar 
lifvet  af  sig  med  att  rusa  fram  på  det  viset,  ty  Nicander 
har  en  svag  kropp  och  utmärglad  konstitution.  Kan  man 
icke  kalla  det  ett  ruckligt  lif  såsom  han  och  vår  vän 
målaren  lefva  tillsammans?  —  Är  det  icke  sorgligt  att  se 
deras  hål  vid  Kornhamnstorget  fem  trappor  upp,  snedt 
emot  sjuhelvetesporten?  Jag  vet,  att  tältsängen  aldrig 
bäddas,  men  ändå  nyttjas  af  båda  genierna  turvis;  Nican- 
der skrifver  om  natten  för  tidningen  och  låter  målaren 
då  få  sofva;  det  är  om  dagen  som  poeten  trasslar  in  sig 
i  lakanet  och  i  leende  drömmar,  men  utan  annat  på  sig 
än  nattkappan  och  en  svart  frack!» 

»Och  liksom  det  skulle  vara  någonting  så  särdeles 
anmärkningsvärdt  i  det,»  sade  Wickenberg,  —  »hvar  och 
en  söker  göra  sig  så  trefligt  som  han  förmår,  och  för  att 
hålla  sig  varm  kan  det  vara  likgiltigt,  om  fracken  är  blå 
eller  gul;  största  felet  är,  att  det  visst  icke  finns  någon- 
ting i  fickorna.  Att  hålla  sig  med  pauluner  och  säng- 
värmare  är  icke  —  — .» 


SEXA    OCH    KOXST  61 

»Han  har  ändå  ett  förb —  godt  hufviid,  Nicander,» 
anmärkte  Sjöstrand,  »som  nog  också  grämer  sig  rätt  myc- 
ket öfver  hur  fötterna  gå  » 

»Mitt  lif  är  en  våg, 

Som  röres  en  tid  i  stormande  tåg,» 

deklamerade    Leffler,    och  Källbäck  tog  sig  en  pris  snus. 

»Ack!»  sade  magistern,  »jag  glömmer  aldrig  härom 
dagen,  när  lilla  Myrstedt,  fiolspelaren,  ville  bjuda  till  att 
trösta  honom,  huru  Nicander  log  med  tårarna  i  ögonen 
och  suckade:  »du  är  lycklig  du,  Myrstedt,  ty  du  begriper 
ingenting.» 

»Superbt,  bravo,  Nicander,»  ropade  Leffler,  som  all- 
tid förstod  det  djupsinniga,  det  sublima  och  det  obegrip- 
liga, och  som  nyligen  hade  tagit  sig  före  att  spela  forte- 
piano och  krånglade  med  Haydns  Skapelse,  men  ännu 
icke  hunnit  längre  än  midt  i  kaos —  »magnifikt,»  ropade 
han  igen,  »och  hvad  svarade  Kalle  Myrstedt?» 

»Bah,  hvad  väntar  du,  att  han  skulle  säga  —  han 
bara  gnisslade  två  takter  på  kvinten,  med  tanken  i  fin- 
gerspetsarna och  känslan  i  vaden,  såsom  vår  vän  Olsson 
brukar  säga.  Men  jag  tittade  in  till  Ekman  och  såg  hans 
spelman  i  torpstugan  och  —  — » 

»Sandbergs  skola  gubevars,»  sade  Sjöstrand,  »bonde- 
ståndets Apelles  med  idealet  i  näfverskor,  vingåkerskullor 
och  dalmasar,  ingenting  är  nu  så  mycket  på  modet,  jag 
menar  att  hänga  på  väggen,  konstföreningens  dockor  och 
leksaker.  Ekman  är  min  vän,  och  det  gör  mig  därför 
ondt  att  se  honom  på  en  så  dålig  väg  —  Westin  åt- 
minstone söker  det  sköna»  —  (Wickenberg  log)  —  »och 
har  en  högre  flykt  än  Sandberg.» 

»Jag  skulle  vilja  se  dem  flyga  i  kapp,»  sade  Wicken- 
berg. 

På  det  viset  käbblades  det  om  de  olika  riktningar, 
som  just  vid  den  tiden  skilde  vederbörande  åt,  och  när 
alla  tala  på  samma  gång,  afgöres  snart  frågan  till  allas 
belåtenhet;    hvar    och   en   behåller  sin  mening.     Det  var 


(i2         FKÅX    UNGDOMSÅREN    INTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAN     1839 

väl  icke  värdt  att  lägga  den  minsta  vikt  på  hvad  som 
sades,  men  ändå  kunde  icke  nekas,  att  sträfvandena  af 
de  yngre  konstnärerna  ibland  vittnade  om  en  berömvärd 
företagsamhet.  Ekman,  Dahlström,  Wahlbom,  Berger, 
Wickenberg,  Palm,  Stack  o.  a.  hade  börjat  måla  bönder 
eller  de  skutor  och  höbåtar,  som  lågo  omkring  Munk- 
bron och  i  Skinnarviken,  och  det  var  icke  svårt  att 
märka,  hur  på  utställningen  mången  liten  grupp  af  ved- 
skutor i  månskenet  ådrog  sig  mera  uppmärksamhet  än 
både  Hektor  och  Akilles,  oaktadt  alla  deras  utsvällda 
och  starkt  fernissade  muskler.  Publiken,  lik  vanartiga 
barn,  föredrog  det  suraste  äppelkart  för  de  mest  polerade 
vaxfrukter,  men  den  s.  k.  gamla  skolan  hade  ändock, 
äfven  den,  sina  modiga  försvarare,  hvilka  med  vemod 
och  ömkan  sågo  ned  på  hvad  de  kallade  småsinnets 
äflan  efter  popularitet,  och  hvilka  likt  lejonet  i  öknen 
behöfde  det  stora,  vore  det  än  öknen  själf. 

Bland  dessa  var  kan  hända  Sjöstrand  den  mest  fram- 
stående förkämpen.  Emellan  de  nya  tendensernas  Scylla 
och  Karybdis  voro  romardygd  och  akademiens  prisämne 
föremål  för  hans  Ijufvaste  meditationer.  Ehuru  en  stilla 
och  beskedlig  karl  med  hustru  och  barn.  hade  han  kom- 
mit i  sådan  vana  att  måla  Krassus  och  Pompejus,  Kleo- 
patra  med  bröst  och  Proserpina  med  dito,  Plysses  på 
Itaka,  Syndafloden,  (lerberus  och  dylikt,  att  stadens  brand- 
vakter med  saxar  och  skramlor,  lifgardet  till  häst,  ja  till 
och  med  roddarmadamerna  af  honom  föraktades  för 
deras  veka  fredlighet  —  som  han  tyckte  vara  nästan 
olidlig;  ja,  den  ordning,  gatulysning  och  renhållning,  som 
syntes  åtminstone  i  stadens  mest  besökta  delar,  var  raka 
motsatsen  till  hans  begrepp  om  artistisk  trefnad  i  ett 
poetiskt  samhälle.  För  att  själf  så  mycket  som  på  honom 
ankom,  åtminstone  i  någon  mån,  närma  sig  sitt  ideal  i 
sådant  afseende  och  så  mycket  vårt  klimat  tillät  och 
medgaf,  hade  han  icke  försummat  att  anlägga  ett  slags 
Rafaelisk  klädebonad,  med  långt  hängande  hår,  svart 
sammetsbarett,    bar    hals   och   romersk   slängkappa  som 


SVENSK    KONST    PÄ     1830-TAI,I-T  63 

toga    samt    galoscher,    så    mycket    som   möjligt  liknande 
sandaler. 

Hos  Källbäck  hade  emellertid  tobaksröken  blifvit  så 
tjock,  att  de  ovedersägligaste  argumenterna  i  konstdiskus- 
sionen mer  och  mer  fastnade  i  halsarna,  under  det  dumma 
inkast  och  krångliga  tvifvelsmål  sväfvade  omkring  på  de 
narkotiska  skyarna.  Af  brasan  fanns  endast  glöden  kvar 
och  af  kumminosten  icke  en  gång  kanten,  knappast  min- 
net —  och  naturligtvis  dröjde  det  därför  icke  länge,  förr  än 
Källbäck  såg  sina  gäster  sätta  fötterna  i  gång  och  snart 
af  dem  icke  hörde  mer  än  några  skrattsalfvor  långt  bort 
i  ändan  af  den  smala  gården  i  stjärnklara  kvällen. 


Sådan  ungefär  var  den  rådande  tonen  ibland  de 
krafter,  åt  hvilka  utvecklingen  af  skön  konst  i  Sverige 
var  anförtrodd.  Det  hade  varit  önskvärdt,  att  denna  ton 
hade  befunnits  något  bättre  och  kraftigare.  Som  det  var, 
kunde  den  liknas  vid  när  man  hör  instrumenterna  i  en 
orkester  stämma,  innan  kapellmästaren  hunnit  komma  — 
eller  som  i  marknaden,  när  barnen  föra  väsen  och  oljud 
med  pipor,  trätrumpeter,  lergökar  och  trummor. 

Det  inflytande,  som  målareakademien  utöfvade  i  denna 
orkester,  var  alltför  obetydligt  för  att  förtjäna  ens  om- 
nämnas, och  något  slags  verkligt  sansad  och  välgörande 
s.  k.  konstkritik,  för  att  eljest  hålla  takten,  fanns  dess- 
utom icke  hvarken  hos  allmänheten  eller  bland  de  lärde; 
konsten  växte  som  ett  slags  ogräs. 

Emellertid  var  för  konstälskare  i  slottet  ett  mörkt 
fyrkantigt  rum  upplåtet,  där  sådana  gamla  målningar 
voro  upphängda,  som  ansågos  obehöfliga  för  de  öfriga 
slottsrummens  möblering.  Detta  rum  kallades  Kongl.  mu- 
sciiiii  och  hade  gemenskap  med  den  sal  nere  i  Logården, 
hvarest  marmorstatyer  och  andra  bildhuggerier  höllos 
förvarade,  allt  under  uppsikt  af  kammarjunkaren  v.  Röök, 
som    med    synnerlig  omtänksamhet  tillsåg,  att  somliga  af 


64         FRÅX    UXGDO.MSÅREX    IXTILL    FÖRSTA    UTRIKESRESAN     1839 

marmorstatyerna  höllos  med  friska,  utklippta  papperslöf, 
äfvensom  framför  allt  att  rummet  dagligen  parfymerades 
med  rökpulfver,  mysk  och  eau  de  cologne.  I  det  melan- 
koliska tafvelgalleriet  funnos  några  starkt  mörknade  och 
förmodligen  åtskilliga  gånger  öfvermålade  gamla  bolo- 
gnesiska  mästerstycken,  med  gula  dagrar  och  svarta 
skuggor  och  föreställande  obegripligheter;  men  där  fun- 
nos äfven  mera  begripliga,  bruna  flamländska  genretaf- 
lor,  landskap  och  sjöstycken,  grinande  Teniersgubbar 
bredvid  maniererade  fransyska  allegorier,  såväl  som  blom- 
sterstycken och  natiire  morte.  Det  antogs  för  säkert,  att 
bland  sådana  konstens  mogna  frukter  det  unga  konstsin- 
net borde  kunna  finna  all  behöflig  näring,  och  ingen  män- 
niska föll  det  in  att  tvifla  på,  huru  vida  åsynen  af  allt 
detta  också  möjligtvis  skulle  kunna  verka  skadligt.  I 
hvarje  händelse,  många  voro  icke  de,  som  besvärade  sig 
med  att  besöka  detta  museum. 

Ojämförligt  mycket  mera  hjälp  för  konstbildnings- 
sökare  hade  kunnat  finnas  i  kopparstickssamlingen  i  Må- 
lareakademiens bibliotek,  och  det  hade  därför  varit  väl, 
om  denna  flitigare  hade  begagnats.  Samlingen,  hvarken 
stor  eller  god,  innehöll  dock  tillräckligt  många  planscher 
för  att  gifva  åtminstone  något  slags  begrepp  om  de  sär- 
skilda gamla  konstskolornas  uppfattningssätt  af  den  värld, 
vi  lefva  uti.  Rummet,  som  hölls  öppet  ett  par  timmar  i 
veckan,  var  dock  merendels  tomt,  ifall  icke  ett  par  poj- 
kar någon  gång  där  syntes  bläddra  och  rifva  i  portföl- 
jerna. 

1  betraktande  af  en  sådan  allmänlig  likgiltighet  för 
skön  konst  är  det  glädjande  att  kunna  upptäcka  åtmin- 
stone en  person,  nog  upplyst  för  att  kunna  inse  värdet 
af  att  åtminstone  bevara  de  alster  af  gammal  kopparstic- 
karkonst,  som  ännu  icke  hunnit  blifva  alldeles  tillintet- 
gjorda i  vårt  land,  och  vår  största  tacksamhet  bör  därför 
ägnas  numera  framl.  kanslirådet  Krutmeier  för  hans  oför- 
tröttade och  oegennyttiga  sträfvande  i  sådant  afseende. 
Det    förefaller    obegripligt   huru  på  så  jämförelsevis  kort 


KUNGL.    MUSEUM.    KOPPARSTICK  65 

tid  och  med  så  små  medel  en  så  stor  och  värderik  gra- 
vyrsamling som  Krutmeiers  kunde  blifva  sammanbragt  i 
Sverige,  och  det  är  ett  sorgligt  bevis  på  den  hos  oss  rå= 
dande  konst-okunnigheten,  åtminstone  i  början  af  århun- 
dradet, för  att  icke  säga  senare.  Icke  allenast  först  till- 
varon af  en  så  stor  mängd  ypperliga  främmande  kop- 
parstick i  vårt  aflägsna  land,  utan  också  sedan  därefter 
likgiltigheten,  med  hvilken  dessa,  när  de  icke  förstördes, 
förskingrades  på  auktioner  eller  annorledes,  är  ganska 
anmärkningsvärd  och  något,  som  väl  kunde  förtjäna  att 
mera  belysas  i  kulturhistoriskt  afseende.  Emellertid  är 
det  lugnande  att  veta,  huru  numera  en  mängd  sådana 
dyrbarheter,  samlade  af  Krutmeier  och  sedan  af  honom 
skänkta  till  vårt  Nationalmuseum,  där  befinnas  väl  för- 
varade, för  att  i  en  framtid  blifva  ännu  bättre  uppskat- 
tade och  förstådda  än  hvad  må  hända  ännu  är  fallet. 

Den  tid  är  ännu  i  godt  minne,  då  på  bokauktions- 
kammaren kunde  inropas  af  gymnasister  och  skolpojkar 
de  dyrbaraste  etsningar  af  Rembrandt  och  Van  Ostade 
för  »8  skillingar  bunten»,  som  det  hette,  när  klubban 
föll,  under  det  högar  af  andra  kopparstick,  bland  hvilka 
icke  sällan  funnos  sådana  af  Marcantonio  eller  Albrecht 
Dtirer,  värda  pund  sterling,  slumpades  bort  i  mörkret 
ihop  med  andra  pappersluntor,  som  med  god  smak  sedan 
saltades  i  hökarboden. 

Men  kanslirådet  brukade  förundra  sig  öfver,  »att  man 
icke  hellre  använde  sådant  i  våra  högskolor  åtminstone» 
och  påstå,  att  »hvarest  inga  original-mästerstycken  finnas, 
böra  goda  afbildningar  af  sådana  icke  helt  och  hållet 
försmås». 

Men,  det  var  då  det. 

Nu,  huru  annorlunda! 


b.  —  Egron  Lundgren. 


II. 


På  resande  fot.    Paris  1839-41. 


Till  Egrons  moder.  —  Hambur<^  2  auif.    1839. 

Sedan  vi  anländt  till  Liibeck  måndagen  kl.  42  på 
middagen,  togo  vi  en  slags  hyrkusk  direkt  till  Hamburg 
och  begåfvo  oss  åstad  kl.  9  på  aftonen.  I  vagnen  var, 
utom  Lembcke  och  jag,  äfven  en  rysk  doktor,  som  hette 
någonting  besynnerligt.  Vi  åkte  hela  natten,  det  var  mån- 
sken och  för  ingen  del  obehagligt,  ehuru  vägen  verkligen 
icke  är  den  allra  bästa.  Den  består  bittals  af  chaussée, 
d.  v.  s.  en  stenlagd  och  gropig  landsväg,  samt  för  öfrigt 
af  en  bred  jordväg,  där  man  färdas  alldeles  som  i  en 
nyss  plöjd  åker. 

Vi  kommo  ändtligen  fram  till  Hamburg  om  tisdags- 
morgonen och  togo  in  i  (lasthof  zum  (irossen  neuen 
wilden  Manne  vid  Hopfenmarkt.  Det  regnade  smått, 
under  det  vi  åkte  genom  staden,  så  alt  jag  inuti  sufletten 
icke  just  såg  mycket  annat  än  beständigt  långa  krokiga, 
mörka  gator  med  en  tämligen  tyst  och  brådskande  män- 
niskomassa, där  livar  och  en  individ  sysselsätter  sig  blott 
med  hvad  honom  rörer.  Sedan  man  litet  sträckt  sig  på 
soffan,  ömsat  kläder,  tvättat  sig,  spatserade  man  ner  på 
gatan  för  att  gapa.  Vi  gingo  till  en  slags  vinkällare 
under  jorden,  där  man  äter  för  bättre  pris  än  i  Wilda 
mannen.  Vi  åto  där  vår  middag,  till  hvilken  samlades 
flere  svenskar,  kontorister  eller  commisser  som  de  här 
kallas.      Värden    där    talar  också  svenska,  ehuru  svårbe- 


FÖRSTA    RESAN    UTRIKES.       HAMBURG  67 

j^riplig.  Det  är  mycket  svårt  att  hitta  vägarna  i  Ham- 
burg, hvaremot  det  ej  är  så  omöjligt  att  förirra  sig;  ga- 
torna äro  så  långa  och  krokiga  samt  utan  några  gränder 
emellan,  så  att  man  är  tvungen  att  gå  dem  i  ända  för 
att  komma  till  en  annan  lika  lång  och  krokig  figur,  som 
sträcker  sig  i  en  annan  direktion  blott,  annars  med  obe- 
skrifligt  släkttycke.  De  flesta  husen  äro  orappade,  röda, 
bruna,  gula;  gaflarna  mycket  grannare  än  på  Petersenska 
huset  vid  Munkbron,  så  tätt  med  fönster  som  möjligt, 
många  äro  så  fulla  med  glasrutor,  som  om  de  vore  oran- 
gerier.  Höga  trappor  upp  till  portarna,  och  ner  till  jord- 
våningarna åter  andra,  och  likväl  trottoarer.  Här  finnes 
väl  knappt  något  hus,  där  icke  man  har  bodar,  krogar 
o.  d.  under  jorden,  under  gatan,  att  icke  räkna  alla  de 
superba  som  befinna  sig  däröfver.  Utanför  portarna  stå 
merendels  ett  par  gröna  träd,  hvilket  gör  att  somliga 
gator  äro  alldeles  som  alléer.  Man  bygger  mycket  här, 
men  håller  sig  antingen  till  den  gamla  gafvelformen  eller 
ock  götiskt  rent.  Förundrar  mig  öfver  alt,  ehuru  många 
byggnader  här  äro  så  uråldrigt  gamla,  de  likväl  äro  obe- 
skrifligt  väl  underhållna  och  konserverade  —  bilder,  löf- 
verk,  ornamenter  af  alla  slag  sitta  så  friska  som  om  de 
hade  blifvit  gjorda  i  går.  Ja,  sällan  ser  man  någon  fallen 
ängel  utanpå  gafveln,  ehuru  många  ock  kunna  sitta  i 
fönsterna.  Jag  skaffade  mig  genast  vid  ankomsten  hit  en 
plankarta,  och  med  den  i  handen  går  det  numera  ypper- 
ligt att  gå  hvart  jag  behagar.  På  gatorna  se  här  alla  ut 
som  om  de  skulle  gå  med  de  allra  viktigaste  affärer. 
Hvar  och  en  skyndar  sig  tyst  fram,  den  ena  talar  icke 
vid  den  andra.  Här  och  där  det  entoniga  och  obehag- 
liga ropandet  af  kringvandrande  judar  och  skojare,  som 
bjuda  ut  varor;  mycket  åkande,  tunga  forvagnar  och  dy- 
likt. Öfver  allt  på  gatorna,  där  det  kan  möjligen  vara 
plats  därtill,  sitta  äfvöii  fiskblöterskor,  månglerskor,  frukt- 
handlare, knappmakare  och  tusen  andra  schackrare,  ty 
här  är  allt  handel.  Samma  kväll,  jag  kom,  var  jag  uppe 
på    ett    ställe    som    heter   Elbpavillon,  hvarest  det  är  ett 


68  PÅ    RESANDE    FOT.  PAKIS     1839  —  4  1 

slags  schweizeri.  Utomordentligt  elegant  med  förgyllnin- 
gar, speglar  och  taflor,  flera  salonger,  terrasser,  hvilket 
allt,  då  det  är  ekläreradt,  har  någonting  förtrollande. 
Jag  förtärde  där  icke  för  två  styfver  men  satt  där  likväl 
hela  aftonen,  ty  det  var  ett  ganska  brokigt  folkvimmel 
och  dessutom  till  alla  dessa  gästers  förnöjelse  en  slags 
konsert,  såsom  här  är  nästan  på  de  flesta  kaffehus  om 
kvällarna.  Där  var  ett  helt  tyrolersällskap,  som  jodlade 
och  sjöng  visor.  Middagstiden  om  onsdagen  såg  jag 
Hamburgerbörs,  som  verkligen  är  lifligare  än  Stockholms. 
Det  är  egentligen  ett  torg  inom  ett  järnstaket,  i  högsta 
grad  gammalmodigt,  i  och  omkring  hvilket  liera  gator 
däromkring  en  timme  middagstiden  rörer  sig  som  en 
myrstack  af  karlar.  På  e.  m.  var  jag  till  Hamburgerberg, 
ett  motstycke  till  Djurgårdsslätten.  Där  är  fullt  med 
marknadsstånd,  krogar,  vaxkabinettet,  menagerier  och 
dylikt  i  långa  rader.  Där  såg  jag  utanför  en  liten  dålig 
teater,  huru  herrar  aktörer,  för  att  fresta  och  inbjuda  det 
vördade  publikum,  framför  ingången  till  deras  tempel 
uppförde  ett  burleskt  impromptu.  Ack,  hvilket  elände 
att  se  dessa  sminkade  och  utspökade  trasdockor  åbäka 
sig  att  på  alla  möjliga  sätt  visa  sig  inbjudande,  och  huru 
litet  de  dock  lyckades!  Det  är  dock  omöjligt  att  icke 
skratta  så  att  tårarna  komma  i  ögonen  första  gången 
man  ser  alla  dessa  olika  och  heterogena  födkrokar  här  i 
Hamburg.  Från  Hamburgerberg  gick  jag  in  till  Altona 
för  att  se  den  staden.  Altona  är  danskt,  så  att  där  träffar 
man  ofta  på  kungliga  kronor  och  emblémer,  hvartill  i 
Hamburg  ej  synes  tecken.  Utom  borgargardet  ser  man 
icke  någon  uniform  på  gatorna  i  Hamburg.  Aftonen  pas- 
serade jag  åter  från  kl.  8  till  10  i  Elbpavillon  för  att 
höra  musik.  Det  var  nu  större  konsert  än  första  kväl- 
len och  obeskrifligt  lifligt.  —  I  stället  för  positiverna  gå 
här  omkring  på  gatorna  antingen  fullständiga  kvartetter 
eller  ock  flickor  som  spela  harpa  och  sjunga  visor,  hvilka, 
hälst  om  kvällarna,  icke  just  äro  kväden  af  Franzén 
utan    mera    beräknade    på    att    anslå    matrosöron.     Ofta 


HAMBURG  69 

dock  vackra,  hänförande  melodier,  ackompanjerade  af 
Höjt  och  fiol.  Jag  stannar  alltid  här  för  att  betrakta  och 
höra  sådant  folk,  så  oblygsamt  det  än  må  synas. 

1  går,  torsdag,  lät  jag  ro  mig  emellan  alla  de  stora  skep- 
pen till  ångfartyget  Hambourg,  med  hvilket  jag  tänker  gå 
till  Havre.  Jag  ville  se  kojen,  innan  jag  köpte  biljett. 
Fartyget  är  mycket  stort  och  synes  vara  af  en  ypperlig 
konstruktion,  120  hästars  kraft.  Första  kajutan  är  gentil, 
den  andra  är  lagom  för  en  artist.  Där  jag  kommer  att 
bo  är  plats  för  fjorton  personer.  Biljetten  har  jag  redan 
köpt  och  kostar  den  mig  ett  hundra  francs,  d.  v.  s. 
mindre  än  farten  från  Stockholm  till  Trawemiinde.  Sex- 
tio timmar  är  man  vanligen  på  vägen  från  Hamburg  till 
Havre.  Så  att  då  jag  nu  går  härifrån  i  morgon  bittida, 
lördag,  den  3  aug.,  är  jag  måndag  afton  i  Frankrike,  om 
allt  går  väl.  —  I  går  afton  var  jag  på  spektaklet,  Stadt 
Theater.  Det  spelades  först  en  liten  fransk  komedi,  hvar- 
efter  man  gaf  en  slags  dramatisches  Consert,  som  det 
kallades,  däri  en  engelsk  Madame  Bishop  gjorde  furore 
med  sin  sång.  Hon  sjöng  verkligen  bättre  än  jag  förr 
har  hört  någon,  så  klangfullt  och  mjukt  och  säkert,  lik- 
väl hör  jag  hellre  m:lle  Linds  känslofulla,  spirituella, 
smakfulla  och  graciösa  föredrag.  Det  är  dock  roligt  att 
höra  musik  ibland,  och  däraf  har  jag  verkligen  nu  här  i 
Hamburg  njutit,  ty  här  kan  man  få  höra  sådant  ganska 
lätt,  antingen  alldeles  fritt  eller  för  en  ganska  ringa  pen- 
ning. Det  enda,  som  är  dyrt  i  Hamburg,  är  det  som  man 
lägger  i  magen  —  kläder  etc.  är  mycket  billigt,  det  har 
jag  redan  hört.  Biljetten  på  operan  kostade  ungefär  1: 
12  sk.  svenskt,  och  man  satt  då  mycket  bättre  än  på 
amfiteatern  i  Stockholm.  Parterre  kallas  det  här  och  ut- 
gör nästan  hela  golfvet  i  salongen.  Där  är  fyra  rader, 
starkt  förgyllda  —  salongen  icke  så  stor  som  den  i  Stock- 
holm, icke  heller  så  vacker  i  mitt  tycke.  Dekorationerna 
ganska  medelmåttiga,  att  icke  säga  fula,  och  det  hela 
just  ingenting  att  skryta  med.  Ett  par  karlar  spelade 
bra,   de  andra  icke.     Aktriserna  fula  och  illa  växta.    Med 


70  PÅ    RESANDE    FOT.    —    PARIS    1839 — 4  1 

hvarje  dag  öfvertygar  jag  mig  om,  att  naturen  just  icke 
begåfvat  hamburgarna  med  mycket  stor  gnista  smak  i 
artistiskt  afseende.  Jag  är  därför  glad  att  jag  kommer 
härifrån,  ty  så  stor  stad  här  naturligtvis  är,  så  tror  jag 
dock  icke  att  man  kan  lefva  ogeneradt.  Mig  börjar  redan 
den  tunga,  tråkiga  handelsluften,  så  att  säga,  att  trycka. 
Köpa  och  sälja  och  förtjäna,  det  är  punkten  hvaromkring 
här  allas  tankar  vrida  sig.  Man  har  därför  här,  som 
mig  tyckes,  i  allmänhet  en  viss  grofhet  i  andligt  afseende, 
som  sprider  otrefnad  omkring  sig,  och  är  Hamburgs  för- 
träfflighet i  alla  möjliga  afseenden  hufvudtemat  för  deras 
konversation,  då  den  icke  rörer  börsaffärer.  —  Ack,  jag 
tänker  så  ofta  på  alla  hemma,  och  nu  då  jag  skrifver,  är 
det  nästan  som  en  dröm  att  jag  är  i  Hamburg,  så  lifligt 
tycker  jag  mig  vara  hemma.  Måtte  vi  alla  få  vara  glada, 
lösa  för  mycket  bekymmer  och  hvar  och  en  sysselsatt 
på  sitt  håll  och  i  full  verksamhet.  Efter  allt  utseende 
får  jag  vackert  väder  på  sjön.  Lugnt  och  klart.  Jag 
skall  nu  börja  plocka  in  mina  saker  och  slutar  därför. 

Från  Hamburg  2  aug.  1839  äro  ock  följande  rader  till 
»Demoiselle  Ilenr.  Swartz». 

Goda  vän!  —  Hvad  skall  jag  skrifva,  jag  som  skulle 
vilja  beskrifva  allt?  Kunde  m:lle  Swartz  se  mig  nu,  huru 
jag  nu  sitter  här  i  fönstret  och  skrifver  i  solskenet  med 
hela  det  brokiga  vimlet  nedanför  mig  på  torget,  höra  de 
förunderligt  rusande  melodierna  af  den  lilla  orkester  som 
just  nu  slagit  sig  ner  i  gathörnet  midt  emot  och  betrakta 
med  ett  ögonkast  harposångerskorna,  som  med  deras 
associé  violinspelaren  vänta  på  de  andras  final  för  att 
sedan  i  deras  tur  begynna,  amman  med  lilla  barnet  på 
balkongen,  gubben  med  tobakspipan  i  vindsfönstret  på 
granngafveln  och  den  parterr  af  käringar  och  mängler- 
skor,  som  sitter  midt  ibland  deras  meloner  och  päron 
och  körsbär  och  kål  och  grönsaker  af  alla  slag.  Mon 
det    är  fåfängt  till  att  hoppas,  då  ser  jag  bättre  rlopsten 


FRÄN    IIAMBLKG     IILL    HAVRE  71 

och  mamma   och  mamsell  Swarlz,   Kristin  och  Sigge  och 
allesammans. 

Till  modern.  —   Paris  8  aug.   1839. 

Åter  är  jag  gudskelof  i  tillfälle  att  frisk  och  sund  få 
skrifva  några  ord  till  min  mamma!  Och  detta  ifrån 
själfva  målet  för  min  resa.  Som  jag  här  icke  passerat 
mer  än  en  natt,  kan  jag  icke  mycket  berätta  om  mitt 
vistande  här  i  staden,  utan  om  hvad  jag  gjort  och  sett 
hela  denna  tiden  sedan  jag  sist  skref.  Den  3  aug.  begaf 
jag  mig  redan  kl.  5  f.  m.  ombord  på  det  stora  och 
präktiga  ångfartyget  Hambonrg.  Som  jag  kom  i  tämligen 
god  tid,  hade  jag  godt  tillfälle  att  under  mina  promena- 
der på  däcket  se  mig  mätt  på  den  mängd  skepp  och 
master,  som  här  på  alla  sidor  omgaf  mig.  Morgonen  var 
gudomlig,  och  med  frisk  otålighet  längtade  jag  att  åter 
komma  till  sjös.  Farten  utför  Elbefloden  är  dock  just 
ingenting  för  ögat,  vattnet  är  icke  klart  utan  alldeles  gul- 
grumligt  och  stränderna  ingenting  utmärkt.  Hela  Nord- 
sjön hade  vi  det  allra  vackraste  väder,  hafvet  nästan 
alldeles  lugnt,  solsken,  en  mängd  af  seglare  och  ångfar- 
tyg som  passerades  och  ombord  godt  sällskap  och  god 
mat.  Jag  träffade  där  en  landsman  herr  Schiick,  en 
mycket  hygglig  jude,  som  reser  till  södern  för  sin  hälsa. 

Äfven  en  ung  svenska  var  med  ombord  —  guvernant, 
som  följde  med  ett  tyskt  herrskap.  Till  Havre  anlände 
vi  den  5  aug.,  kl.  12.  Där  visiterades  min  kappsäck  i  la 
douane  och  fördes  upp  till  Hotel  TAigle  d'Or,  hvarest 
jag  tog  min  bostad.  Därifrån  gick  jag  genast  ut  i  staden 
för  att  se  mig  omkring,  se  på  vimlet  och  lifvet,  som 
jag  tror  är  rörligare  än  i  Hamburg.  Havre  hade  jag 
icke  väntat  mig  så  briljant  som  det  är,  men  där  bo  ock 
150,000  människor,  efter  hvad  man  sade  mig.  Jag  tog 
där  reda  på  Palais  de  Justice  och  växlade  mitt  pass  mot 
ett  annat  fransyskt.  Då  allt  sådant  var  uträttadt,  var 
det  middag  på  hotellet,  d.  v.  s.  kl.  var  5  slagen.  Dit 
samlades    man    då    till    table    d'höte,    hvarest  jag  första 


72  PÄ    KESAXDE    FOT.    —    PARIS    183  9 — 41 

gängen  fick  ett  begrepp  om  franska  kökets  förträfflighet. 
2  francs  kostade  det,  men  det  var  en  mängd  rätter  och 
de  utsöktaste  frukter  till  dessert.  Allt  går  så  ogeneradt 
till  i  Frankrike;  dit  kommo  fruntimmer  och  spisade,  och 
alla  voro  som  de  varit  bjudna  till  värden.  Under  hela 
kalaset  var  det  ett  herrskap,  en  herre  och  en  i  mitt 
tycke  elegant  dam,  som  roade  sällskapet  med  musik,  hon 
sjöng  till  guitarr,  ackompanjerad  af  honom  på  fiol.  På 
aftonen  efter  middagen  gick  jag  med  Schiick  omkring  på 
gatorna  och  såg  de  granna  bodarna,  boklådor,  schwei- 
zerier  och  juvelerarbodar,  allt  upplyst  briljant  af  gas. 
Jag  lade  mig  bittida  för  att  andra  morgonen  kl.  5  kunna 
resa  med  ängfartyget  La  Normandie  till  Houen.  Det  var 
Seine-floden  uppför,  gudomligt  väder  och  musik  ombord 
hela  tiden.  Till  Rouen  kommo  vi  kl.  2  samma  dag  och 
bodde  jag  där  i  Hotel  de  Commerce  fyra  trappor  upp 
tämligen  illa,  men  en  natt,  hvad  gör  det,  qu'importe,  som 
man  säger.  I  Rouen  var  ännu  lifligare  än  i  Havre,  och 
kan  man  verkligen  kalla  det  en  stor  stad.  Stora  granna 
jjalatser,  promenader,  magnifika  broar  etc.  och  framför 
allt  flera  majestätliga  götiska  kyrkor.  Katedralkyrkan  är, 
som  jag  tror,  invändigt  lika  stor,  om  icke  större  än  Upp- 
sala domkyrka,  de  utvändiga  dimensionerna  äro  dock 
vida  mer  gigantiska  och  ojämförligt  mycket  rikare,  ja 
snart  sagdt  öfverlastade  med  prydnader.  Alla  fönster 
och  rosor  målade  glas,  marmor,  bänkar  med  snidverk, 
med  ett  ord  allt  är  präktigt.  Det  är  som  en  brud  i 
staden,  emot  en  bygdens  tärna,  sjutton  år.  S:t  Antoine 
är  också  en  präktig  kyrka,  kanske  ännu  vackrare  än 
katedralen,  såsom  de  katolska  kyrkorna  i  allmänhet  full 
med  kyffen  och  altaren,  kapeller  och  hvad  det  allt  heter. 
Det  roade  mig  obeskrifligt  att  gå  och  betrakta  allt  detta 
gamla,  som  stått  så  likadant  århundraden  igenom  och 
sett  ner  på  så  olika  generationer.  Många  privata  hus 
rundtomkring  kyrkorna  tyckas  vara  lika  så  gamla  som 
dessa,  och  vid  sidan  af  palatser  finnas  byggnader,  nästen, 
höga    kråkbon,    som    i    Stockholm   skulle  hafva  varit  ut- 


FRÄN    HAV  KF.    TJLl.    PARIS  73 

dfimda  af  brandsyn  för  väl  200  år  sedan,  inen  i  hvars 
nedre  våning  likväl  här  äro  de  grannaste  butiker,  ekläre- 
rade  af  gas,  alltid  gas.  Jag  kom  ganska  lagom  till  Rouen 
för  att  få  se  deras  tafvelexposition.  Den  var  anställd  i 
stadens  museum  och  helt  och  hållet  fritt  för  alla.  Där 
gick  grefvar  och  baroner  vid  sidan  af  käringar  och  tras- 
hankar. Jag  var  obeskrifligt  nyfiken,  när  jag  gick  dit 
upp  och,  jag  måste  bekänna  det,  obeskrifligt  munter  när 
jag  gick  därifrån,  ty  också  jag  är  en  målare,  som  Gor- 
reggio  sade.  Där  var  flera  utmärkt  vackra  taflor,  men  så 
fanns  där  också  i  mängd  taflor,  som  visst  icke  vår  konst- 
förening skulle  köpa.  En  genremålare  som  heter  Bel- 
langé  hade  mycket  vackra  saker  uppe.  Jag  såg  äfven 
taflor  af  Wickenberg  och  Leffler.  I  Rouen  har  man  rest 
en  kolossal  staty  af  teaterskrifvaren  Corneille  —  i  brons  på 
en  hög  marmorpiedestal.  Äfven  är  där  en  annan  stor 
bronsstaty  af  kompositören  till  Kalifen  i  Bagdad  och  Lilla 
röda  hatten.  På  promenaden  gick  jag  hela  kvällen  och 
såg  en  massa  barn  leka,  det  är  alltid  roligt  att  se,  isyn- 
nerhet då  de  äro  så  lifliga  och  kvicka  i  sina  rörelser 
som  de  franska.  —  Onsdagsmorgonen  gick  jag  åter  om- 
bord kl.  5  på  en  ångbåt  som  heter  La  Dorade,  går  med 
hvad  vi  på  svenska  kalla  högtryckningsmaskin  och  .skall 
hafva,  efter  hvad  det  står  på  biljetten,  en  »vitesse  sans 
égale».  Att  det  emellertid  icke  var  just  så  kort  bit,  jag 
hade  att  färdas,  bevisas  däraf  att  jag  hela  den  dagen  till 
kl.  48  var  på  sjön.  Vägen  var  mycket  vacker  och  utom- 
ordentligt omväxlande.  Det  var  som  jag  föreställer  mig 
en  färd  på  Rhen.  Seinen  har  äfven  sina  höga  berg  med 
ruiner  af  riddarborgar  och  kloster,  sina  dalar  och  sina 
vinberg.  På  samma  gång  man  köpte  biljett  till  ångfar- 
tyget, fick  man  äfven  en  biljett  till  ångvagnen  på  järn- 
vägen emellan  S:t  Germain  och  Paris.  Efter  många  för- 
siktighetsmått och  sedan  allt  bagage  var  lastadt  i  släptå- 
get af  trainen,  steg  man  ändtligen  i  vagnarna,  8  perso- 
ner i  hvarje  vagn,  de  där  äro  sä  stora  och  massiva,  att 
man    tycker    ångvagnen    skulle    hafva    tillräcklig    last  att 


74  RA    RESANDE    FOT.    PARIS     1839 4  1 

draga  en  enda;  nu  har  den  emellertid  10  å  12  sådana 
gigantiska  diligenser  efter  sig.  De  äro  täckta,  stoppade, 
och  man  åker  alldeles  ypperligt  i  dem.  Sedan  alla  väl 
äro  inkrupna,  hvilket  går  i  ett  ögonblick,  hvisslas  det  ett 
uthållande  tag,  hvarefter  trumpetarna  göra  göra  en  fan- 
far och  ångvagnen  börjar  röra  på  sig.  Först  går  den 
som  vanligt  när  man  åker  fort,  men  ökar  beständigt  far- 
ten, tills  den  hunnit  sitt  maximum,  då  den  går  ganska 
fort.  Man  sade  mig  att  det  var  5  mil  emellan  S:t  Ger- 
main  och  Paris,  det  föreföll  mig  som  ett  par  fjärdings- 
väg,  ty  det  påstod  icke  längre  än  20  minuter.  Järnvägs- 
resan kostade  mig  ungefär  lika  mycket  som  1  rdr  rgs, 
och  det  är  icke  dyrt  med  bagage  etc.  I  tullen  vid  Paris 
visiterades  åter  min  kappsäck,  mycket  legerement  dock, 
roligt  likväl  att  se  den  ordning  som  råder  öfverallt  vid 
en  sådan  enorm  trafik.  Strax  innanför  tullen  tog  jag 
en  kabriolet  och  for  till  Hue  Froid  inanteau,  Hotel  Beau- 
vais.  Innan  jag  ännu  hade  betalt  min  åkare,  trätTade 
jag  Fkman,  som  blef  mycket  glad  att  få  se  mig  och  förde 
mig  till  värden.  Jag  ämnar  göra  upp  med  ackord  här  i 
huset,  först  för  en  månad,  får  jag  se  hur  det  är.  Ekman 
finner  sig  här  utomordentligt  väl,  men  jag  har  äfven  tält 
vid  norrmän,  finnar  och  ett  par  officerare,  som  bo  här, 
och  bedt  dem  i  förtroende  säga  mig  hur  här  är,  och  alla 
med  en  mun  säga  sig  vara  nöjda,  så  väl  med  priset  som 
med  rum  och  mat  m.  m. 

Jag  är  just  nu  hemkommen  från  en  tur  på  gatan. 
Jag  har  varit  i  Palais  Royal  och  sett  alla  de  granna  bo- 
darna, jag  har  varit  på  Place  de  la  Concorde  med  obe- 
lisken från  Luxor  m.  m.  grannlåter.  Jag  har  varit  uppe 
hos  Leffler;  Wickenberg  är  för  några  veckor  i  Holland; 
jag  har  gått  i  några  passager,  sådana  gränder  med  glas- 
tak; jag  har  sprungit  omkring  på  Boulevard  S:t  Martin 
med  löjtnant  Dardel  och  en  norsk  doktor,  och  jag  är 
återkommen  för  att  sluta  mitt  bref. 


ANKOMST    Til. I,    PARIS  75 

Till   Egrons   broder  Mildhog.   —   Paris   28   aug.    183!). 

—  Jag  är  ung  och  frisk  och  munter  och,  skall  jag 
säga  det  själf,  frimodigare  och  mera  rak  än  jag  någonsin 
varit  i  Stockhohn.  Jag  hoppas  därför  ännu  med  allt  skill 
att  hemlängtan  för  mig  måtte  biifva  en  främmande  känsla, 
om  jag  än  icke  vill  förhålla,  att  första  intrycket  af  Frank 
rike  och  Paris  icke  behagat  mig.  Då  jag  nämner  detta, 
är  det  återigen  att  berömma  mig  själf,  ty  blott  en  gal- 
ning eller  en  fördärfvad  människa  skulle  väl  mera  älska 
det  uslaste  här  än  det  yppersta  hemma,  och  är  det  na- 
turligt att  jag  som  utlänning  och  främling  icke  just  strax 
kunnat  få  tillfälle  att  känna  lifvet  i  Frankrike  annorlunda 
än  från  packsidan,  om  jag  så  får  kalla  allt  hvad  man 
ser  på  gatorna,  i  kaféerna,  promenader,  till  och  med  på 
teatrarna.  Den  hälften  af  mig  som  är  artist,  och  som 
ofta  nog  brottas  med  den  sant  mänskliga  delen,  har 
dock  i  Paris  blifvit  alldeles  bländad  och  skall  alltid 
kämpa  för  att  här  är  det  rätta  paradiset  och  oss  god  t 
att  vara. 

I  detta  bref,  som  skildrar  märkliga  bygnader  i  Paris, 
gatlif,  operan  och  Theatre  francais,  Louvre  m.  m.,  finner 
man  följande  rader  om   fransk  modern  konst: 

Horace  Vernet  och  Ary  Scheffer  äro  väl  de  största 
målare  för  det  närvarande  härstädes.  Jag  såg  deras 
taflor  i  Palais  Luxembourg  och  hade  svårt  att  rycka  mig 
lös  därifrån. 

Till  modern.   —  Paris  hösten   1839. 

Jag  har  så  obeskrifligt  mycket  att  tacka  Gud  för  och 
däribland  först  och  sist  att  jag  haft  ett  hem,  ett  verkligt 
hem,  något  som  man  här  icke  ens  har  ett  riktigt  namn 
på,  mycket  mindre  vet  hvad  det  vill  säga  i  sin  riktiga 
fullhet,  att  det  icke  alls  är  underligt,  om  jag  därför  ännu 
alltid  svärmat  däromkring  och  alltid  skall  tro  att  oskuld, 
renhet  och  gudsfruktan  äro  stjärnor  som  ojämförligt  öfver- 
stråla    hela    glittervärlden    här.     Mamma  får  därför  icke, 


70  PÅ    RESANDE    FOT.    PARIS    183  9 — 41 

då  jag  säger  detta,  tro  att  jag  är  hemsjuk;  nej  gudske- 
lof,  jag  är  glad  och  fri  som  en  fågel  brinnande  af  nit 
och  kärlek  för  min  konst  —  men  jag  har  nu  först  rik- 
tigt lärt  mig  skatta  mitt  hem  och  lärt  mig  fatta  den  stora 
sanningen:  »borta  är  väl  bra,  men  hemma  är  bäst»  och 
ville  blott  kunna  gifva  en  aning  om  huru  outsägligt  myc- 
ket godt  jag  önskar  mamma.  Ungdomen  passar  sig  snart 
efter  omständigheterna,  och  man  sätter  sig  in  i  nödvän- 
digheten som  i  en  ny  rock;  det  är  blott  en  med  lifvet 
gifven  och  allt  annat  undanträngande  böjelse,  som  icke 
låter  snöra  sig  i  främmande  band.  —  Jag  är  nyss  hem- 
kommen från  en  liten  utflykt  åt  landet  i  sällskap  med 
Dardel,  i  min  blus,  med  min  resväska  och  min  portfölj 
under  armen.  Det  var  Fontainebleau  som  var  målet  för 
vår  resa.  På  ångbåten  träffade  vi  en  ung  artist  Maillot 
med  sin  far,  också  artist,  med  rödt  band  i  knap])hålet. 
Mr  Maillot,  som  kände  orten,  förde  oss  till  ett  hotel,  la 
Siréne,  hvarest  vi  logerade  för  godt  pris,  högt  upp  under 
takfoten,  men  sofvo  dock  kanske  bättre  än  de  som  bodde 
au  premier.  Då  man  först  en  gång  börjat  föra  ett  noma- 
diskt  lefnadssätt,  får  man  finna  sig  hvart  man  kommer 
och  försöka  bilda  sig  ett  hem  öfverallt  där  man  är,  bred- 
vid skorsten  på  ångbåten  som  uppe  i  vindsgluggen,  i 
Fontainebleau  som  i  Paris.  Andra  morgonen  efter  vår 
ankomst  gingo  vi  till  fots  tre  lieues  genom  den  för  sin 
skönhet  beryktade  P^ontainebleauskogen  till  le  Champ, 
d.  v.  s.  ett  militäriskt  öfningsläger.  Mr  Maillot  le  pere 
åkte  i  sällskap  med  en  full  matkorg,  i  hvilken  vi  hade 
vår  frukost  och  vårt  vin.  Vid  framkomsten  ställdes  kor- 
gen i  skuggan  af  en  gammal  stenmur  i  den  lilla  byn, 
och  vi  planterade  oss  alla  däromkring  med  god  matlust. 
Efter  frukosten  skingrade  sig  sällskapet  för  att  hvar  och 
en  på  sitt  håll  göra  etuder  och  samla  något  för  sin  hem- 
komst till  Paris.  Jag  ritade  hästar,  några  ruskiga  bygg- 
ningar  i  byn,  några  pittoreska  pojkar  samt  slutligen  en 
vivandiére  i  ett  slags  uniform.  De  hafva  karlhatt  med 
svart  plym  på  sidan,  svart  karlhalsduk  och  kragar,  frack 


UTFÄRD    Til, I.    FOKTAINEBLEAU  77 

med  revärer  och  uppslag,  hvit  väst,  röd  kjol  och  röda 
byxor  med  damasker.  Till  middagen  kl.  (5  voro  vi  åter 
hemma  i  staden.  Eftermiddagen  promenerade  vi  på  ga- 
torna och  drucko  en  butelj  biere  på  ett  kafé.  I  parentes 
är  det  underligt  nog,  att,  här  i  det  fina  Frankrike,  det 
man  vanligast  begär  uti  kaféerna  om  kvällarna  är  just 
en  sådan  butelj  biére,  hvilket  är  det  samma  som  på 
svenska  ett  halfstop  öl.  Kostar  blott  några  sous,  ger  till- 
fälle att  fä  läsa  tidningarna,  se  folk,  spela  domino,  om 
man  så  vill,  och  gäspa  så  mycket  man  behagar.  För  att 
kunna  hinna  besöka  blott  de  allra  vackraste  och  mest 
bekanta  ställena  i  den  omkring  20,000  tunnland  stora 
skogen  fordras  det  utom  goda  ben  äfven  en  tryckt  guide, 
utan  hvilken  man  snart  skulle  förirra  sig.  Där  såg  man 
de  två  systrarnas  kulle,  drottningens  bouquette,  la  roche 
qui  pleure,  Thermitage  de  Franchard  m.  m.  I  likhet  med 
andra  stora  skogar  lärer  också  denna  hafva  sina  vilda 
jägare,  och  deras  höfding  kallas  här  le  grand-veneur 
(öfverjägmästarn),  en  reslig  gestalt  i  svart  jaktdräkt,  bleka 
drag  och  brinnande  ögon;  icke  såg  jag  honom  dock,  huru 
mycket  jag  än  tittade  under  de  åldriga  ekarna,  de  lum- 
miga bokarna  som  bildade  så  mörkgröna  och  djupa 
skuggor,  att  han  där  väl  kunde  tyckas  trifvas.  —  Fon- 
tainebleau  stad  tyckes  vara  en  liten  håla,  åtminstone  för 
den  som  kom  från  Paris.  Öfverallt  på  gatorna  hvimlade 
militärer  från  lägret,  jag  såg  många  granna  och  besyn- 
nerliga uniformer,  alla  liknande  hvarandra  däruti  dock 
att  de  hade  röda  byxor.  En  dag  hade  vi  anslagit  att 
bese  slottet  med  dess  märkvärdigheter.  Det  var  i  högsta 
grad  intressant  och  jag  vet  icke  många  ställen,  som  så 
högljudt  talade  till  inbillningen.  I  anseende  till  dess 
vidlyftighet  och  storhet  kan  man  väl  med  engelsmannen 
säga,  att  det  är  »vraiment  un  rendez-vous  de  chateaux» 
eller  hvad  man  sagt  om  Genua:  un  magasin  de  palais, 
men  jag  skall  kalla  det  Frankrikes  Alhambra.  Fontaine- 
bleau  har  varit  nästan  alla  franska  konungars  älskhngs- 
residens,    och    har    det  därför  fått  tillbyggningar,  anlägg- 


78  PÄ    RESANDE    FOT.    PARIS     1839  —  41 

ningar  och  prydnader  i  så  många  olika  stilar.  Frans  I:s 
lysande  hof,  äfvensom  Henrik  IV:s,  Ludvig  XIV:s  och 
Ludvig  XV:s  hafva  där  alla  lämnat  stora  märken  efter 
sig,  som  nu  med  hvarje  dag  alltmera  stiga  fram  i  sin 
gamla  friskhet  och  med  en  glans  som  är  förbländande. 
Minnen  efter  den  store  mannen,  af  Napoleon  le  ("irand, 
söker  jag  dock  framför  alla  andra,  och  det  var  med  en 
verkligt  upprörd  känsla,  som  jag  trädde  in  i  det  rum  och 
betraktade  det  lilla  träbord,  på  hvilket  kejsaren  hade 
undertecknat  sin  afsägelseakt.  Då  jag  stod  på  »hvita 
hästens  gård»,  hvarest  han  sade  sina  sista  farväl  till 
sina  trogna,  där  han  gaf  afskedskyssen  till  deras  fana 
och  där  tårar  fuktade  så  mången  åldrig  kind,  ja,  liksom 
regnade  på  det  gamla  gardets  segerrika  vapen  —  där 
tyckte  jag  mig  se  allt  så  lifligt  för  mig,  att  det  var  icke 
långt  ifrån  att  jag  själf  hade  börjat  gråta.  —  Det  var 
också  på  Fontainebleau  som  drottning  Kristina  lät  mörda 
marquis  Monaldeschi;  galleriet  hvarest  det  skedde  inred- 
des dock  kort  därefter  på  annat  sätt,  för  att  på  något 
vis  hjälpa  till  att  måla  öfver  en  så  skändlig  dat.  —  Se- 
dan vi  uppehållit  oss  i  Fontainebleau  fyra  dagar,  reste  vi 
hem  igen  med  ångfartyg,  glada  och  muntra  och  jag  med 
en  ganska  god  tillökning  i  min  portfölj,  den  jag  hoppas 
skall  komma  mig  till  godo.  —  Jag  är  hitkommen  för  att 
lära  och  vill  också  gå  efter  det  målet  och  undvika  de 
sidovägar  som  härstädes  till  öfverflöd  erbjuda  sig.  Ja, 
jag  vill  vara  flitig  och  begagna  dagern  så  mycket  som 
möjligt.  Middag  ätes  här  redan  merendels  vid  ljus,  och 
då  man  slutat  arbetet  är  det  således  här  nästan  mörkt. 
Det  händer  alla  och  oftast  på  resor,  att  man  finner 
människor  som  man  mera  sluter  sig  till,  är  mera  släkt 
med  än  andra.  Ett  norskt  herrskap  och  några  andra 
norrmän  hafva  isynnerhet  omfattat  mig  med  välvilja,  och 
såg  jag  dem  därför  resa  bort  härom  dagen  med  verklig  sak- 
nad. Dagen  innan  de  reste  trakterades  med  champagne 
till  middagen,  hvaraf  följden  blef  en  svensk  bål  punsch  på 
terrassen  högt  upp  på  hotellets  tak.     Emellertid  hade  jag 


FONTAINEBI.nAU  79 

hlifvit  så  uppspelt,  att  medan  de  andra  arrangerade 
punschen,  arrangerade  jag  några  svenska  vers  till  de 
resande  med  små  sidoblickar  till  hvar  och  en  af  sällska- 
pet, mig  själf  icke  glömd,  som  af  norrmännen,  jag  vet 
icke  hvarför,  alltid  kallades  Svanros.  Och  som  jag  hade 
valt  en  känd  vaudevilleton,  kom  den  snart  i  allas  mun, 
sedan  jag  en  gång,  så  godt  jag  kunde,  hade  sjungit  den 
till  guitarr.  Jag  skattade  mig  lycklig  att  också  en  gång 
hafva  varit  liksom  bandet  i  en  förtrolig  krets  af  lands- 
män och  vänner. 

Till  modern.  —  Paris  sept.   1839. 

Min  goda  mamma!  Jag  har  längtat  efter  bref  som 
fågeln  efter  morgonrodnaden,  den  är  kommen  och  han 
jublar.  Utom  söndagarna  har  jag  liksom  tvenne  helgda- 
gar i  veckan,  och  det  är  måndagar  och  fredagar,  ty  det 
är  då  jag  kan  vänta  bref.  Jag  har  börjat  i  ateljén  hos 
M.  Cogniet,  jag  målar  efter  natur  och  känner  på  mig 
huru  nyttigt  det  är.  Jag  har  40  kamrater,  stora  skäg- 
giga barn.  Jag  har  sjungit  bland  dem  diverse  svenska 
visor,  och  har  det  till  och  med  nu  kommit  så  långt  att 
större  delen  sjunger  »hvila  vid  denna  källa»,  ehuru  orden 
komma  något  bakfram.  Jag  har  i  alla  afseenden  skäl 
att  vara  nöjd  med  min  mästare  och  jag  delar  alla  de 
öfriga  elevernas  högaktning  för  honom.  Talang  är  det 
första,  man  skall  skaffa  sig  här  i  Paris,  har  man  det,  kan 
man  här  lefva  som  en  prins.  Ute  på  det  sättet  som  jag, 
i  ett  främmande  land,  är  man  helt  och  hållet  lämnad  sig 
själf  och  utan  någon  att  stödja  sig  mot.  Man  vinner 
dock  en  slags  erfarenhet,  då  man  står  på  det  sättet  en- 
sam, och  en  viss  manlighet  att  vara  orubblig  för  allt  som 
löper  till  storms  för  att  kasta  i  kull  en,  på  den  ena  eller 
andra  sidan. 

Till  öfverstelöjtnanten,  sedermera  öfverintendenten  M.  G. 
Anckarsvärd.  —  Paris  20  okt.  1839. 

Min  plan,  då  jag  lämnade  Sverige,  var  ingen  annan 
au    den  att  söka  ett  ställe,  där  jag  kunde  få  lära  allvar- 


80  PÅ    RESANDE    FOT.    . —    PARIS    1839 — 4  1 

samt.  Jag  reste  till  Paris  och  huru  många  frestelser  till 
lättfärdighet  äfven  i  konstväg  här  erbjuda  sig,  glömmer 
jag  dock  icke  hvarför  jag  reste  hemifrån.  Paris  är  så 
stort  och  så  rikt,  att  här  skulle  man  snart  blifva  alldeles 
yr,  om  man  vore  galen  nog  att  vilja  flaxa  efter  allt,  och 
det  är  därför  som  det  här  kanske  är  nödvändigare  än  på 
alla  andra  ställen  att  hålla  blicken  stadigt  fästad  på  sitt 
mål  och  icke  låta  bedraga  sig  därifrån  för  någonting. 
De  första  veckorna  af  mitt  vistande  här  arbetade  jag  på 
en  slags  otTentlig  ateljé,  utan  mästare,  men  nu  har  jag 
både  en  utmärkt  sådan  och  full  arbetsfart.  Jag  sitter 
således  här  icke  på  min  kammare  och  målar  »taflor» 
utan,  hitkommen  för  att  studera,  gör  jag  det  äfven.  Till 
min  mästare  har  jag  valt  M.  Leon  Cogniet,  ett  af  de  stora 
namnen  för  närvarande  i  Paris.  Det  är  en  man  i  sin 
raskaste  ålder  med  det  älskvärdaste  och  manligaste  väsen, 
hvarför  också  ingen  kan  njuta  större  både  aktning  och  kär- 
lek af  sina  elever  än  han.  M.  Cogniets  ateljé  är  kanske  för 
närvarande  den  i  hela  Paris,  hvarest  det  studeras  grund 
ligast  och  på  det  gamla  ärliga  sättet,  utan  några  task- 
spelerier  och  effektjakter,  hvarför  också  på  den  senare 
tiden  därifrån  utgått  flere  skickliga  målare  än  från  någon 
annan.  Det  är  visserligen  den  stora  skolvägen,  på  hvil- 
ken  man  hvarken  får  höra  lofsånger  till  sitt  beröm  eller 
skörda  klingande  lön  för  sitt  arbete,  utan  får  vara  glad, 
blott  man  själf  känner  sig  göra  tillfredsställande  fram- 
steg samt  äger  sin  mästares  och  sina  kamraters  aktning 
och  förtroende,  men  jag  är  icke  dess  mindre  obeskrifligt 
nöjd  med  mitt  val  och  önskade  endast  äga  medel  nog 
att  hålla  ut  denna  min  påbörjade  arbetsmetod  så  länge 
jag  ville.  Jag  har  sett  tillräckligt  många  som  gått  för 
bittida  från  mästaren  och  gått  vilse,  för  att  jag  icke 
skulle  med  all  makt  själf  försöka  undvika  ett  sådant  fel- 
steg. I  ateljén  har  jag  omkring  40  mer  eller  mindre 
skickliga  kamrater,  hvaribland  jag  äfven  räknar  en  lands- 
man, löjtnant  Dardel,  också  hitkommen  för  att  utbilda 
sina    artistiska    anlag  och  boende  i  samma  hus  som  jag. 


STL'DIEI.ir    I    PARIS  81 

Vi  vistas  i  ateljén  nästan  hela  dagen  och  ämna  dessutom 
i  nästa  vecka  börja  rita  på  en  aftonakademi  från  7  till 
10.  Då  man  på  sådant  sätt  kommit  att  med  sin  största 
förkärlek  blott  röra  sig  inom  en  viss  utvald  sfär,  blir 
snart  den  ena  dagen  lik  den  andra,  och  det  förklarar 
hvarför  jag  kanske  lefver  enklare  midt  i  Paris  än  jag 
gjorde  hemma  i  Stockholm.  Genom  min  mästares  infly- 
tande har  jag  erhållit  cartes  d'étude  till  tafvelsamlin- 
garna  och  museerna,  äfvensom  till  de  stora  offentliga 
bibliotekerna,  så  att  jag  nu  lefver  som  en  Krcpsus  bland 
all  denna  rikedom.  Jag  är  öfverhopad  af  nöjen,  d.  v.  s. 
jag  är  flitig.  Man  lär  sig  aldrig  bättre  än  i  Paris  att  an- 
vända tidssmulorna  både  så  nyttigt  och  så  angenämt  som 
möjligt.  Jag  har  på  hvilostunderna,  emellan  de  egentliga 
arbetstimmarna,  öfvat  mig  att  lavera  i  akvarell.  Vid  École 
des  beaux-arts  följer  jag  kursen  i  perspektivläran,  och 
anatomien  försummar  jag  icke  heller  att  på  alla  möjliga 
sätt  observera,  så  att  jag  hoppas  snart  icke  mera  vara 
så  främmande  i  dessa  båda  hjälpvetenskaper.  Det  är 
dock  i  alla  fall  så  mycket  som  återstår  i  andra  vägar  att 
lära  för  att  med  någolunda  ledighet  kunna  röra  sig  som  må- 
lare, att  jag  likväl  knappt  räknar  mig  för  nybörjare  en  gång. 

Af  kamrater  eller  landsmän  i  Paris  nämner  Egron  i 
samma  bref  fröken  Adlersparre,  Ekman,  Leffler,  Billmark, 
Wickenberg.     Om  den  sistnämnde  skrifver  han: 

Wickenberg  arbetar  flitigt  och  alltid  med  nätthet  och 
esprit.  Det  är  isynnerhet  en  i  högsta  grad  angenäm  och 
behaglig  hvila  i  hans  skilderier,  som  göra  dem  originella 
bland  de  franska.  På  dessa  sista  varseblir  man  nämli- 
gen nästan  alltid  en  viss  fläkt  af  oro,  den  där  likväl 
alldeles  icke  hindrar  att  ju  taflorna  äro  fulla  af  en  hän- 
förande natursanning  och  aplomb,  om  det  dock  alltid  är 
fransk  natur  =  orolig  natur. 

Till   modern.  —   Paris  3  nov.    1839. 

—  Den  ena  dagen  går  för  mig  lik  den  andra,  och 
det  är  verkligen  ingenting  ondt  däri,  då  jag  har  så  roligt 
på  dem  alla. 

'j.  —  Egron  Lundgren. 


82  PÄ    RESANDE    FOT.    —    PARIS    183  9  —  4  1 

Till  modern.  —  Paris  5  dec.    1839. 

Aldrig  lär  man  sig  bättre  än  utomlands  värdera  den 
förtjusande  omvårdnad  och  hjärtlighet,  man  röner  i  hem- 
luften och  den  jag  äfven  tänker  att  desto  girigare  njuta, 
då  jag  en  gång  kommer  i  tillfälle  därtill.  —  Hvarför  jag 
skall  vara  så  lycklig  begriper  jag  icke  —  nog  af,  det  är 
ett  faktum.  Frisk  och  munter,  med  en  god  mamma,  käre 
bröder,  många  vänner  och  arbetande  med  mod  och  fram- 
gång i  mitt  kall,  hvad  kan  jag  begära  mera?  —  Wicken- 
berg  målar  en  förträfflig  talla  för  nästa  års  exposition. 
Ingen  hemma  åtminstone  målar  något  så  bra.  Han  när- 
mar sig  verkligen  med  hvarje  steg  allt  mera  de  gamla 
holländarna. 

Till   Mildhog  Lundgren.   —   Pari.s  21   juni   1840. 

—  Paris  är  en  stor  stad,  skall  du  tro,  mycket  större  än 
Stockholm.  Likväl  är  Paris  icke  så  stor  att  den  icke 
äfven  har  tullar  som  en  annan.  Det  är  utom  barrieren 
som  man  har  hvad  som  kallas  chaumiere  eller  Prado 
eller  Tivoli  eller  tusen  andra  namn.  Du  vet  kanske  icke 
hvad  det  vill  säga.  La  chaumiere  eller  La  grande  chau- 
miere au  Montparnasse  t.  ex.  Du  borde  se  den  inrätt- 
ningen en  vacker  sommarkväll.  Jag  såg  nyss  en  karrika- 
tyr.  En  student  promenerar  mycket  andäktig  med  sin 
gamla  moster.  Mostern  frågar:  men,  mitt  hjärtans  barn, 
hvad  taga  ni  er  för  om  söndagarna?  Jo,  svarar  han,  om 
söndagarna  gå  vi  ut  till  en  stor  och  vacker  trädgård,  som 
heter  La  grande  chaumiere  och  där  man  uppför  andlig 
och  religiös  musik.  —  Eh  bien,  efter  V€'pres?  —  Ja,  efter 
vöpres,  svarar  han.  Det  där  är  alltsamman  sant,  utom 
att  man  uppför  religiös  musik,  äfvensom  att  studenten 
tiger  med  att  han  går  dit  med  sin  flicka  under  armen 
och  förrättar  sin  andakt  dansande  samt  detta  icke  alle- 
nast om  söndagarna  utan  snart  sagdt  hvar  kväll  (iud  ger. 
Det  är  La  chaumiere  som  studenten  drömmer  om,  det 
är  den  han  tänker  på  om  dagen,  det  är  blott  La  chau- 
miere som  sväfvar  för  hans  inbillning,  då  han  ligger  med 


STI-DHNTLIF  83 

armarna  i  kors  på  föreläsningarna  i  Sorbonne  och  ser 
så  djupsinnig  ut  —  ja,  det  är  ändtligen  till  La  grande 
chaumiére  som  alla  gator  i  (|uartier  latin  vända  sig.  Det 
är  stor  orkester,  lampor  och  kulörta  lyktor  i  träden,  det 
är  bänkar  och  buskar  och  löfsalar,  muntra  och  glittrande 
glada  fransyskor,  vinflaskor  och  studenter  som  Egyptens 
gräshoppor.  Man  dansar,  det  är  lifligt  och  man  lefver 
»en  famille».  Inträdet  kostar  ingenting,  men  om  man 
dansar,  kostar  hvarje  kontradans  5  sous,  valserna  kosta 
ingenting.  —  Du  skall  icke  göra  dig  en  falsk  före- 
ställning om  grisetterna.  Visserligen  äro  de  inga 
vestaler,  men  icke  kallar  jag  dem  liderliga  efter  mitt  sätt 
att  se  saken.  Luft,  ställe  och  omständigheter  göra  så 
mycket  här  i  världen.  Unga  flickor  komma  helt  allena 
med  varmt  hjärta  i  barmen  till  Paris,  arbeta  flitigt  hela 
dagen,  icke  är  det  underligt  att  de  fästa  sig  vid  de  vackra 
och  yra  pojkarna  som  kurtisera  med  en  sådan  hetta,  att 
man  dansar  tillsamman  och  att  det  slutar  med  att  man 
håller  af  hvarann  och  snart  lefver  »liksom  Adam  med 
sin  Eva  uti  paradis».  Jag  har  redan  sett  mycket  af  män- 
niskorna och  deras  lefverne,  men  du  skall  därför  inte 
tro  illa  om  mig.  Kanhända  är  jag  bättre,  oskyldigare, 
mera  värd  att  älskas  och  aktas  nu  än  någonsin.  När 
man  fått  sådana  ögon  som  jag,  d.  v.  s.  en  lust  att  i  allt  söka 
få  se  någonting  charmant  och  en  slags  renhet  och  natur 
midt  i  det  fallna,  medger  jag  dock  att  det  ofta  är  högst 
nödvändigt  att  taga  på  sig  förståndets  beskuggande  och 
förmörkande  glasögon,  man  skulle  eljest  snart  brinna  upp 
i  känsla  och  liflighet.  —  Hur  en  studentkammare  ser  ut  i 
Uppsala  vet  du  mer  än  väl  —  jag  skall  försöka  göra 
en  teckning  af  en  sådan  i  Paris.  Omkring  Pantheon  och 
Sorbonne  finnes  det  höteller  för  ända  till  60  ä  80  stu- 
denter. Kommer  du  dit  en  morgon  kl.  8  t.  ex.,  får  du 
se  i  korridoren  huru  utanför  hvarje  dörr  stå  ett  par 
blankade  stöflar  och  ett  par  små  nätta  flickskor,  ty  det 
är  bruket  här  att  om  kvällarna  kasta  ut  i  förstugan  sina 
skodon    för    blankningen.      Knackar  man  då  på  en  dörr. 


84  I'Å    RESANDE    FOT.    PARIS    1839  —  4  1 

kan  det  väl  hända  att  man  får  ett  »excuse,  je  suis  occupé» 
till  svar  och  får  gå  sin  väg  —  men  ifall  dörren  öppnas 
får  du  se  studentens  husliga  lif,  morgonlif.  Kammaren 
är  icke  stor,  solen  skiner  in  på  tegelstensgolfvet,  han  står 
i  fönstret  framför  en  liten  spegel  och  rakar  sig  och  Vir- 
ginie  eller  Hortense  eller  Hermandine  eller  Julie  sitter 
i  nattmössan  i  tvåmanstältsängen  och  drar  på  sig  strum- 
porna. På  ena  sidan  om  sängen  hänger  några  par  byxor 
och  västar  och  på  den  andra  ett  par  klädningar,  en  schal 
och  en  fruntimmershatt  eller  capotte,  som  det  här  kallas. 
Böckerna  kastas  under  sängen  för  att  icke  genera,  men 
däremot  får  du  se  en  liten  kastrull,  en  kaffepanna,  några 
tallrikar  och  skedar  sticka  fram  ur  ett  väggskåp.  Där 
tapeten  är  sönder  har  man  satt  kejsar  Napoleons  porträtt 
och  längre  bort  i  vrån  hänga  några  kritpipor  mycket 
ordentligt  rangerade.  Piporna  hafva  namn.  Jag  känner 
en  som  har  en  pipa  den  han  kallar  Amelie,  en  annan 
heter  La  Marquise,  åter  en  annan  Esmeralda,  andra  Titi, 
Coco  och  andra  dylika  smeknamn. 

Att  finna  hvad  vi  kunna  kalla  familjelif  är  ganska 
svårt  för  en  utlänning  i  Paris.  Det  är  dock  därför  ej 
omöjligt  och  ofta  kan  ett  ställe  vara  så  godt  som  tio. 
Man  iir  naturligtvis  rädd  för  utlänningar  här,  men  kommer 
han  i  tillfälle  är  det  kanske  lättare  för  en  utlänning  att 
göra  sig  omtyckt  än  för  mången  annan.  Utlänningen  im- 
ponerar på  mänga  vis.  Kndera  har  han  air  dun  tres 
hon  garcon  eller  af  un  homme  de  franchise  eller  dun 
étranger  tout  bonnement.  »Det  låter  så  godt  då  han 
talar»,  han  har  rest,  han  för  med  sig  någonting  hemlig- 
hetsfullt, je  ne  sais  quoi,  enfm  on  le  trouve  bien,  tres 
bien,  och  på  balerna  kan  det  ibland  hända,  att  flickorna 
säga  nej  till  infödingarna  för  att  få  dansa  med  ut- 
länningarna. 

Du  skall  icke  hysa  någon  längtan  eller  lust  att  komma 
hit  —  åtminstone  icke  för  en  längre  tid.  Man  måste  vara 
så  lättsinnig  som  jag  för  att  i  längden  stå  ut  med  det 
franska    Ivnnet.     Jag  har  sett  mer  än  en  gång,  huru  den 


SOMMARTAXKAK    I    PARIS  85 

franska  ytligheten  och  det  beständiga  sprattlandet  för 
allvarsamma  nordiska  sinnen,  som  kommit  hit,  småningom 
blir  allt  mer  och  mer  odrägligt,  tills  de  anse  som  en  Ivcka 
då  de  få  sätta  sig  på  diligensen  och  resa  härifrån.  För 
min  del  är  jag  visst  glad  att  vara  i  Paris  och  längtar 
visst  icke  härifrån,  men  nog  är  Sverige  likväl  i  mänga, 
många  afseenden  någonting  obeskrifligt  mycket  älskligare. 
Det  är  ibland  riktigt  som  en  vällust  för  mig  att  tänka  på 
Sverige  och  huru  mycket  som  där  är  friskt  och  blomst- 
rande af  hvad  som  här  är  vissnadt  och  nedsmutsadt. 
När  jag  tänker  att  det  nu  snart  är  midsommar  och  på 
majstängerna  hemma  i  Sverige  och  på  de  ljusa  nätterna 
och  hur  man  håller  af  hvarann  och  de  små  hjärtklapp- 
ningarna  och  snälla,  blyga,  rödblommiga  svenska  flickorna, 
vet  jag  att  Paris  med  alla  sina  förgyllda  vattenkonster  och 
granna  gaslyktor  och  marmor  och  speglar  förefaller  mig 
rätt  som  bara  lort.  Man  känner  icke  sitt  hemland  rätt, 
förr  än  man  fått  jämföra  det  med  andra  länder,  och 
man  vet  icke  värdera  det  rätt  förr  än  man  fått  se  hvilket 
öfverflöd  af  uselhet  det  finnes  annorstädes.  Längta  icke 
hit,  det  är  därför  mitt  sista  ord.  En  sak  likväl  —  vill 
du  se  vackra  taflor,  kom  då  hit. 

Till  kusinen  Gustaf  Fåhmcus.  —  Paris  21  juli    1840). 

—  —  Allvarsamt  sagdt  tycker  jag  mig  finna  att  ni 
roa  er  rätt  bra  i  sommar,  och  efter  mitt  sätt  att  se  göra 
ni  däruti  ganska  rätt.  Det  är  början  af  lifvet  som  är 
roligast,  säga  de  gamla,  och  det  vore  väl  därför  synd  att 
själf  skämma  bort  hvad  som  i  alla  fall  snart  går  sina 
färde.  Det  är  icke  utan  att  icke  äfven  jag  här  i  Paris 
några  gånger  riktigt  kännbart  längtat  att  få  ha  litet  roligt 
på  det  gamla  goda  viset —  »trefligt»  som  du  säger  —  men 
har  nu  börjat  taga  mitt  förnuft  så  till  fånga  att  jag  spar  alla 
sådana  omättliga  önskningar  tills  jag  kommer  åter  till 
Sverige,  kommer  åter  bland  er.  Tro  mig  att  ni  alla  som 
icke  äro  målare  skulle  leds  ihjäl  här  i  det  omskrikna 
Paris.     F:]n   vecka  skulle  du  också  kunna  få  muntert  här. 


86  PÅ    KESAXDE    FOT.    PARIS    183  9 — 4  1 

men  jag  är  säker  att  du  sedan  skulle  längta  åter  hem 
till  Stockholm  och  Ösmo  och  Gröndal  och  hela  den 
gamla  glädjen. 

I  en  skildring  af  sin  ungdom,  Egron  på  1860-talet  lämnat 
i  manuskript,  förekommer  som  direkt  fortsättning  af  de  här 
ofvan  meddelade  stockholmsbilderna  följande  framställning, 
som  fullständiga!-  brefven  från  Paris  och  som  visar  hur 
han  pn  äldre  da(](ir  uppfattade  sin  studietid  därstädes. 

Resan  gick  öfver  Hamburg  och  vidare  sjövägen  till 
Havre  och  Paris,  hvarest  jag  hamnade  i  ett  litet  ruskigt 
värdshus,  kalladt  Hotel  de.Heauvais,  beläget  i  en  smal 
och  smutsig  gränd,  rue  Froid  manteau,  emellan  Palais 
Royal  och  Louvren,  en  gata,  tämligen  illa  beryktad  och 
som  helt  och  hållet  försvann,  när  man  började  planera 
place  du  Caroussel  för  färdigbyggandet  af  Louvrens  flyglar 
m.  m.  Lkman  bodde  redan  i  samma  hus  och  målade  i 
en  liten  ateljé  uppe  på  taket,  och  en  norsk  fiolspelare, 
Rostad,  fanns  där  äfven  i  en  skrubb.  Senare  kom  också 
Wahlbom  dit.  Wickenberg  och  Leffler,  Kjörboe  och  Hill- 
mark voro  äfven  på  den  tiden  i  Paris,  men  hvar  och  en 
i  sin  trakt  af  staden,  så  att  vi  träffades  endast  sällan. 
F.  von  Dardel  tecknade  i  M.  Leon  C.ogniets  ateljé  och 
det  dröjde  icke  länge  förrän  han  öfvertalade  mig  att  äfven 
begynna  där. 

Ateljén  var  belägen  i  La  C.ité,  icke  långt  ifrån  Nölre 
Dame,  emellan  hospitalet  Hotel  Dieu  och  La  Morgue.  En 
trappa  upp  i  ett  stort,  svart  hus.  Väggen  hade  blifvit 
tagen  bort  emellan  två  rum,  hvilka  således  nu  utgjorde 
ett  tämligen  stort.  Modellbordet  och  en  järnkakelugn  med 
sitt  bleckrör  och  kolkorg  utgjorde  möblerna,  ty  att  det 
dessutom  var  fullt  af  målarstafflier  och  halmstolar  faller 
af  sig  själft.  Man  samlades  mellan  dessa  med  oljefärgssmet 
och  karrikatyrteckningar  ornerade  väggar  vanligtvis  kl.  7 
på  morgonen;  modellen  stod  snart  afklädd  på  bordet, 
och  det  arbetades  rundt  omkring,  merendels  under  hög- 
ljudd  sång  i  korus  af  visor,  som  icke  alla  voro  särdeles 


COGNIETS    EI.KVATF.I JK  87 

sentimentala.  Det  kunde  väl  också  hända  alt  någon  af 
kamraterna  öfvade  sig  att  slå  på  trumma  eller  blåsa 
valthorn,  hvilket  visserligen  kunde  vara  genant  för  mången, 
men  ändå  måste  tålas.  En  af  ateljéns  grundlagar  var 
nämligen  att  hvar  och  en  hade  fullkomlig  frihet  att  göra 
hvad  han  behagade,  så  att  det  ursinnigaste  väsen  kunde 
alls  icke  förhindras,  man  hade  blott  fullkomlig  rättighet 
att  själf  på  samma  sätt  roa  sig  eller  på  hvilket  annat 
(sätt)  som  hälst,  om  man  så  skulle  finna  för  godt.  Det 
var  en  republik  utan  hvarken  konsul  eller  senat.  Somliga 
arbetade  och  med  en  viss  talang,  andra  arbetade  icke. 
Några  redan  till  åren  komna  gamla  lärjungar  frän  for- 
domtima  brukade  komma  på  morgonen  såsom  vanligt, 
kränga  på  sig  sin  egen  slitna  och  smörjiga  blus,  eller 
någon  annans,  stoppa  en  liten  pipsnugga  med  sin  egen 
tobak  eller  någon  annans  och  därefter  sätta  sig  i  fönster- 
smygen eller  bredvid  kakelugnen  —  som  det  tycktes  utan 
annat  egentligt  syfte  än  att  njuta  af  ett  ogeneradt  säll- 
skapslif,  höra  eller  berätta  kulörta  historier,  deltaga  i 
sångöfningen,  i  försmädligheterna  vid  någon  nykomlings 
förhör  och  naturligtvis  därefter  i  frukostbjudningen. 

Hvarje  nykomlings  första  inträde  i  ateljén  var  näm- 
ligen firadt  med  en  frukost.  Det  begynner  med  att  man 
blir  satt  högt  upp  på  modellbordet,  där  man  med  Ijudlig 
stämma  har  att  läsa  upp  de  stadgar  som  ateljén  funnit 
för  godt  att  antaga,  konstitutionen  så  att  säga,  hvarefter 
man  måste  sjunga  den  oanständigaste  visa  man  känner 
och  i  ett  kort  och  blygsamt  tal  lägga  i  dagen  hvilka  be- 
vekelsegrunder  man  haft  för  att  blifva  målare.  Man  blir 
därunder  naturligtvis  oupphörligt  afbruten  af  åhörarnas 
för  ingen  del  uppmuntrande  eller  vänliga  anmärkningar, 
frågor,  inkast  och  omdömen.  En  slags  omröstning  äger 
därefter  rum  huruvida  den  nykomne,  efter  hvad  som 
hörts,  bör  anses  värdig  att  inträda  i  ateljéns  kamratskap 
eller  gemenskap  samt  huruvida  det  bör  kunna  tillåtas 
honom  att  i  ödmjukhet  få  bjuda  de  tillstädesvarande 
herrarna  på  en  enkel  frukost  —  en  s.  k.  bien  venu.    Jag 


8«  PÄ    RESANDE    FOT.    PARIS    183  9 — 41 

såg  flere  sådana  receptioner,  mer  eller  mindre  buller- 
samma eller  retande,  men  kan  icke  minnas  att  frukost- 
bjudningen  någonsin  blef  afslagen.  Den  nykomne  måste 
vid  detta  tillfälle  för  högtidlighetens  skull  bära  en  pappers- 
strut  på  hufvudet,  hvilken  i  brist  på  annat  fyrverkeri  i 
sinom  tid  antändes,  hvarvid  det  hörer  till  etiketten  att 
den  skall  bränna  ner  ända  till  hårfästet.  Den  som  på 
minsta  sätt  visar  obenägenhet  att  foga  sig  efter  någon  af 
dessa  ceremonier  kan  vara  ganska  viss  på  att  se  sig 
liafva  förnärmat  »folkets  majestät»  och  att  i  följd  däraf 
ögonblickligen  blifva  straffad,  merendels  med  att  blifva 
korsfäst,  d.  v.  s.  fastbunden  på  en  stege,  sorii  uppreses 
mot  väggen,  hvarvid  han  verkligen  har  att  skatta  sig 
lycklig  om  stegen  icke  blir  vänd  upp  och  ner  så  att  de- 
likventens  kropp  kommer  att  hänga  i  en  ställning  som 
kan  förorsaka  hufvudvärk  om  icke  någonting  värre.  Ett 
mer  eller  mindre  fördröjdt  benådande  beror  helt  och 
hållet  på  folkets  stämning  och  brottslingens  förhållande. 
Detta  grofva  gyckel  har  verkligen  flera  gånger  i  Paris  åstad- 
kommit ganska  allvarsamma  förargelser.  Frukosten  är  van- 
ligtvis ganska  lustig  och  hålles  omkring  kl.  1,  sedan  mo- 
dellen klädt  sig  och  gått  sin  väg,  då  modellbordet  dukas 
med  modellritningar  och  en  deputation  afsändes  för  att 
från  någon  charkuteribod  i  grannskapet  skaffa  varm  korf, 
bröd,  ost,  hallonsylt  och  vin  ordinaire.  Sällskapet  räknar 
kanhända  80  ä  40  personer,  alla  med  god  aptit  och  alls 
icke  besvärade  af  någon  otillbörlig  blyghet  eller  åter- 
hållsamhet. Man  sjunger  och  skrattar,  röker  och  hvälfver 
projekter  inom  sig  af  mer  eller  mindre  tygellös  art.  De 
som  äga  mesta  erfarenheten  eller  imaginationen  i  sådant 
afseende  anses  af  alla  för  de  visaste  profeter,  värda  att 
följas,  och  jag  har  varit  med  vid  tillfällen,  då  man  på 
ett  förunderligt  sätt  blifvit  elektriserad  att  finna  det  icke 
allenast  passande,  men  alldeles  nödvändigt  att  taga  ner 
kakelugnens  järnblecksrör,  så  godt  man  kunnat  bryta 
sönder  själfva  tackjärnskakelugnen,  bryta  sönder  alla 
stafflierna    i    små    bitar,  dito  stolarna,  alltsamman  sedan 


ATEIJÉI.IF  89 

kastadt  ihop  på  en  ofterhög  midt  i  rummet,  på  hvilken 
sedan  uppfördes  en  vild  dans  och  sparkades,  tills  hvar 
och  en  slutade  med  att  slita  sönder  sin  egen  blus,  »rifva 
sina  kläder»,  allt  under  det  ohörsammaste  oljud,  med 
bankande  på  golf  och  tak,  väggar  och  fönsterluckor,  till 
dess  man  uppnådde  den  sensation  som  man  åstundade, 
nämligen  polisens  mellankomst.  Det  är  förmodligen  icke 
mycket  annat  än  hvad  på  svenska  skulle  kallas  pojk- 
aktigt okynne.  Utan  att  försöka  afgöra  huruvida  elt 
sådant  lefverne  är  nödvändigt  eller  önskvärdt,  kunde  man 
dock  icke  neka  att  dessa  oförtäckta  manifestationer  af 
de  animala  böjelserna  ledde  till  ohycklad  förtrolighet 
kamraterna  emellan  och  att  därigenom  ersattes  till  en 
viss  grad  behofvet  af  innerligare  och  upphöjdare  vän- 
skapsförhållanden. 

Religionen  i  ateljén  var  ingen  annan  än  blind  tro 
på  mästaren  och  hans  ofelbarhet,  en  adoration,  som  lika 
mycket  hade  tycke  af  vördnaden,  katolikerna  gifva  påfven, 
som  den  hyllning  Fra  Diavolo  iick  af  sitt  band.  När  där- 
före  M.  Leon  Cogniet  två  gånger  i  veckan  kom  till  ateljén 
för  att  gå  omkring  till  hvar  och  en  och  på  sitt  älskvärda 
och  allvarsamma  vis  gifva  råd  och  rättelser,  var  det  en 
tystnad  och  flit,  nästan  hemsk,  snart  sagdt  som  i  dödens 
dal,  i  skuggornas  land.  Det  var  liksom  om  Van  Ams- 
burghs  raenageri  med  ens  skulle  hafva  blifvit  balsameradt 
till  egyptiska  mumier  —  kattorna  kunde  icke  längre  jama, 
chakaler  och  hyenor  icke  mera  skälla,  och  allt  tycktes 
bundet  som  i  en  förtrollning,  så  att  man  kunde  tro  sig 
vara  i  den  sofvande  skogen.  Eller  skulle  man  nästan 
kunna  föreställa  sig  stå  icke  bland  lefvande  människor, 
men  i  ett  vaxkabinett.  Den  glasögda  Pinot  var  tyst  som 
muren,  men  hans  långa,  torra  och  ohyfsade  hår  var  lika 
okammadt  som  alltid.  Eborowitz,  den  vilde  polacken 
från  Vistulas  strand,  satt  i  sin  röda  jacka,  stilla  som  i 
en  tvångströja.  De  Pignerolles,  Barrias,  Dehodenqc,  vänster- 
händta  Duveau,  Roichard,  Vande,  Magot  och  resten  voro 
fullkomligt  igenkännliga,  ehuru  som  det  tycktes  ändå  icke 


90  PÄ    RESAXDE    FOT.    PARIS     1839 4  1 

mera  desamma.  Allt  var  dock  endast  så  att  säga  en 
synvilla,  ty  hade  M.  Cogniet  väl  hunnit  utför  trappan 
och  ut  på  gatan,  blef  det  i  ateljén  igen  liksom  islossning, 
och  stormen  tjöt  där  snart  både  i  moll  och  dur. 

I  detta  sällskap  hade  hvar  och  en  snart  blifvit  så 
van  att  höra  sina  fel  och  svagheter  publikt  omröras,  be- 
dömas och  behandlas  så  oförtäckt  och  med  så  litet  und- 
seende,  att  det  aldrig  ansågs  mödan  värdt  att  pä  sådan 
grund  komma  till  något  slags  handgemäng.  Slagsmål 
emellan  kamraterna  var  därför  en  helt  och  hållet  okänd 
sak,  och  om  man  väl  uppbjöd  all  sin  inbillningskraft  och 
uppfinningsförmåga  för  att  kunna  på  det  mest  pikanta 
vis  reta  hvarann,  kom  detta  helt  och  hållet  från  begäret 
att  få  skratta  och  alls  icke  från  någonting  likt  illvilja. 
Och  efter  allt,  ehuru  rättvisan  väl  icke  satt  i  tunga  dra- 
perier  med  svärd  och  vågskålar,  var  hon  oss  dock  alla 
kär  —  en  slags  Helena,  som  härskade  med  sin  skönhet. 
Därföre  också,  när  det  nu  en  gång  var  ansedt  fullkomligt 
öfverenstämmande  med  naturens  ordning  att  sista  ny- 
komlingen borde  vara  en  slags  slaf,  hvars  göra  det  borde 
vara  att  bära  upp  kol,  se  till  kakelugnen,  gå  och  köpa 
grön  såpa  etc,  kunde  han  vara  fullkomligt  säker  att  blifva 
hållen  till  dylika  göromål  och  tjänsteåligganden,  ända  tills 
en  efterträdare  utifrån  anmälde  sig,  då  äfven  han  i  sin  tur 
blef  fullt  delaktig  af  maktens  sötma.  Om  det  därför  icke 
föreföll  det  minsta  anmärkningsvärdt  att  tidtals  se  herrar 
med  fint  borstade  stöfiar,  glasögon  och  gråspräckliga 
polissonger  Hämtande  släpa  den  sotiga  kolkorgen  eller 
under  mycket  ovett  skickas  till  kryddboden  efter  såpa, 
ansågs  ändå  ett  regemente  af  trettio  tyranner  helt  och 
hållet  otänkbart.  Ateljéns  konstitution  och  statsförfatt- 
ning skulle  därföre  icke  så  oegentligt  kunna  liknas  vid 
ett  solsystem  med  planeter  i  skilda  banor,  väl  kastande 
ljus  så  väl  som  mycket  annat  på  hvarann,  aldrig  dock 
korsande  vägen.  Le  nouveau  var  däri  största  kometen 
som  först  förlorade  sin  svans,  när  en  annan  nykomling 
blef  synlig  på  stjärnhimmeln. 


ATEI.|i:i.IF    OCH    ARBETSSÄTT  91 

—  —  Man  arbetade  i  de  franska  målarateljéerna 
endast  för  att  lära  handtverket,  och  det  lofvades  alltid 
att  man  med  flit  och  ihärdighet  skulle  fä  lära  sig  det. 
Louvrens  gallerier  äro  emellertid  öppna  för  alla,  och  det 
behöfs  icke  stor  uppmärksamhet  vid  besöken  därstädes 
för  att  tydligt  kunna  märka  att  den  franska  målnings- 
metoden åtminstone  är  olik  såväl  den  gamla  nederländska 
som  den  italienska.  Det  är  icke  heller  lätt  att  sluta  ögonen 
för  att  resultaterna  äro  olika,  och  i  den  mån  man  mer 
och  mer  ser  och  betraktar,  händer  icke  sällan  att  en 
misstanke  insmyger  sig,  huruvida  de  franska  mästarna 
själfva  voro  tillräckligt  skickliga  (vore  frågan  äfven  icke 
annat  än  om  handtverket)  för  att  kunna  peka  ut  åt  andra 
den  rätta  vägen. 

Genom  ett  dag  efter  dag  fortsatt  observerande  af 
formens  detaljer  kom  man  visserligen  i  ateljén  att  få  en 
slags  vana  att  afteckna  tämligen  korrekt  det  så  att  säga 
geometriska  utseendet  af  föremålet  som  framsattes,  näm- 
ligen nakna  människokroppen.  Men  i  detta  råa,  känslo- 
lösa,  mekaniska  härmande  af  förebildens  kontur  och 
modellering,  förbisågs  nästan  alltid  koloriten  och  den 
finare  skiftningen.  Utan  all  ordning,  beräkning  eller  känsla, 
försökte  hvar  och  en  nybörjare  att  gå  tillväga  ungefär 
som  kamraten,  som  händelsevis  kom  att  stå  vid  sidan, 
och  så  som  denne  hade  sett  de  öfriga  göra.  Undervis- 
nmgen  var  således  på  sätt  och  vis  en  traditionell,  som 
hade  spridt  sig  på  det  sättet  senast  från  Davids  utdöende 
skola.  I  saknad  af  skarp  tillsyn  hade  dock  slarf  och 
tafatthet  så  inkräktat  på  hvad  som  måhända  ursprungligen 
hade  haft  pretention  på  en  slags  princip,  och  som  allt 
gjordes  utan  någon  allvarsam  sträfvan,  blef  frukten  af 
dessa  tanklösa  och  känslolösa  så  kallade  studier  sällan 
annat  än  »croute». 

Det  kunde  icke  hjälpas,  ju  oftare  man  gick  i  Louvren 
bland  de  gamla  taflorna,  desto  mera  svalnade  sympatien 
för  de  franska  målningarna.  Detta  i  början  endast  med 
hänsyn  till  målningssättet,  arbetsmetoden,  men  i  den  mån 


92  PÅ    RESANDE    FOT.    PARIS     183  9 41 

världskännedomen  mognade,  förekom  den  moderna  franska 
skolan  äfven  i  många  andra  fall  underhaltig  och  skef.  De 
större  såkallade  historiska  målningarna  voro  oftast  icke 
annat  än  insipida  sammansättningar,  uträknade  komposi- 
tioner, bildande  ett  bombastiskt  och  osannolikt  helt,  ut- 
fördt  med  en  känslolöshet  och  grofhet,  som  verkligen 
gjorde  ett  ängsligt  intryck.  De  utsvällda  musklerna  på 
alla  dessa  grimaserande  akademiska  greker  och  romare 
voro  kanhända  ibland  riktigt  nog  placerade,  vecken  på 
mantlarna  omsorgsfullt  lagda  på  mannekinen,  det  arki- 
tektoniska i  bakgrunden  förmodligen  öfverensstämmande 
med  Vitruvius  —  men  ändå  voro  väl  de  åskådare  fä, 
som  kunde  hålla  blickarna  från  att  rastlöst  irra  öfver 
den  stora  duken  och  dess  obeskilligt  tråkiga  tomhet,  med 
längtan  att  så  snart  som  möjligt  komma  ur  sfären  af  den 
osympatiske  målarens  inbilskhet  och  själfbelåtenhet.  Isyn- 
nerhet voro  de  bibliska  ämnena  behandlade  tanklöst  och 
groft  och  alltid  med  mycket  mindre  känsla  än  om  det 
hade  varit  fråga  om  en  kaffehusskylt. 

Den  franska  kyrkan  använder  ännu  utom  bibliska 
målningar  äfven  (och  som  det  tyckes  företrädesvis)  sådana 
som  föreställa  helgonens  underverk  och  martyrernas 
lidanden  efter  berättelser  som  äro  fantastiska,  dramatiska 
och  romantiska  tillräckligt  för  att  kunna  inspirera  en 
poetisk  inbillning.  Det  är  därvid,  som  det  tyckes,  icke 
så  mycket  fråga  om  kristen  tro  eller  högre  andlig  lyftning, 
hvad  som  begäres  är  endast  en  konstnärlighet  med  böjelse 
för  det  sagolika  och  med  förmåga  att  individualisera  de 
uppträdande  karaktärerna  tillräckligt  för  att  göra  det  hela 
till  en  viss  grad  sannolikt  —  med  ett  ord,  ett  poetiskt 
sinnelag.  Hundratals  af  sådana  taflor  målades  årligen, 
endera  på  uppdrag  af  regeringen  eller  beställda  af  städer 
och  kyrkor  i  landsorten,  utan  att  snart  sagdt  en  enda 
målning  i  denna  riktning  kom  till  ljuset,  ägande  någon 
anmärkningsvärd  förtjänst.  Det  poetiska  franska  konst- 
närssinnet tyckes  föredraga  andra  fält.  På  målningsexpo- 
sitionerna   var    det    alltid    en    mängd   tallor  föreställande 


FKAxsKT  mali;ki  93 

kvinnspersoner,  mer  eller  mindre  oklädda  i  insipida  kom- 
positioner och  ställningar,  hvilka  alltid  påtagligt  voro  en 
pretext  för  att  kunna  komma  i  tillfälle  att  framlägga  di^ssa 
kvinnobilder  i  så  oanständiga  atlituder  som  möjligt,  ett 
sorgligt  symptom  såväl  af  den  låga  riktning,  konsten  själf 
hade  tagit,  som  af  tonen  bland  den  tafvelbesökande  delen 
af  nationen.  Horace  Vernet  själf  fann  tid  och  tillfälle 
och  lust  emellan  sina  bataljer  att  måla  bibliska  kvinnor 
på  detta  ovärdiga  sätt.  Clenremålningen  täflade  med  ko- 
medien att  informera  allmänheten  om  att  äktenskaplig 
trohet  makar  emellan  icke  var  värd  att  betraktas  annor- 
lunda än  som  en  löjlig  enfaldighet.  Älskare  under  bordet, 
älskare  som  krypa  in  genom  fönstret  eller  ut  genom 
skorstenen,  kärleksbref  bakom  ryggen,  fruar  på  maskera- 
den, fruar  le  soir  och  fruar  le  matin  voro  snarare  de 
ämnen,  som  tycktes  målas  con  amore  och  med  inspira- 
tion. Att  många  respektabla  och  talangfulla  målare 
funnos,  vore  orätt  att  neka,  men  jag  endast  upprepar  att 
totaliteten  af  hvad  man  såg  omkring  sig  af  modern  konst 
kunde  icke  jämföras  med  den  gamla. 

Den  unga  oerfarenheten  var  sålunda  placerad  emellan 
en  modern  konst,  inspirerande  snart  sagdt  alls  inga  sym- 
patier, och  beundran  af  de  gamla  konstverken,  hvilka  man 
ändå  icke  kunde  betrakta  annat  än  som  monumenter  af 
förgångna  tidsförhållanden. 

Jag  gjorde  bekantskap  med  förträff Uga  människor, 
älskvärda  familjer,  och  jag  är  öfvertygad  att  många  så- 
dana finnas  i  Paris  —  likväl  var  det  förnämligast  sin 
smutsiga  sida  som  Paris  höll  fram  för  mig,  och  jag  fann 
denna  alltid  vedervärdig.  Restaurationer,  kaféer,  estami- 
neter,  teatrar,  promenader  och  dansställen  äro  förmodli- 
gen Ijufliga  uppehållsorter  för  många,  att  döma  efter  den 
ifver  och  begärlighet,  med  hvilken  de  i  Paris  sökas  af 
mängden.  Jag  kan  skryta  af  att  för  mig  voro  de  det 
aldrig  och  att  de  aldrig  skänkte  mig  större  nöje  än  på 
sin  höjd  tillfredsställd  nyfikenhet.  Den  parisiska  alldag- 
liga verkligheten   hade  alls  intet  behag  för  mig,   tvärtom. 


94  PÅ    RESANDE    FOT.    PARIS    18  39  —  41 

jag  tyckte  mig  vara  instängd  liksom  i  ett  förgylldt  svin- 
hus. Chacun  a  son  gout  —  och  rent  ut  sagdt,  jag  ser  till- 
baka på  min  parisertid  nästan  med  vämjelse. 

Ändå  kan  jag  icke  neka,  att  jag  ju  vann  mycket  för  min 
bildning  i  Paris.  Jag  hörde  föreläsningar,  jag  gick  ofta 
bland  kopparsticken  i  La  bibliothe(iue  Royale  och  jag 
kopierade  i  Louvren.  Hvarje  dag  omkring  kl.  1  brukade 
man  lämna  ateljén  för  att  gå  till  galleriet.  Om  ett  så- 
dant kopierande  icke  har  någon  annan  nytta,  gifver  det 
åtminstone  den  studerande  en  liflig  känsla  af  sin  egen 
svaghet  och  ringhet,  pä  samma  gång  som  det  mer  och 
mer  väcker  hans  beundran  för  många  förträffligheter, 
dem  han  näppeligen  kan  lära  att  känna  så  väl  genom 
någon  annan  metod.  Och,  underligt  nog,  i  detta  kom- 
mer känslan  af  vägens  längd  att  göra  klarare  vår  insikt 
i  målets  skönhet.  Men  ett  sådant  studium  går  långsamt 
för  den,  som  nyss  är  kommen  från  ()stersjöns  isiga  strän- 
der; snön  smälter  icke  strax  bort  ur  ögonen,  som  Thor- 
valdsen  anmärkte.  Förträffligheten  af  konstens  mäster- 
stycken kan  sällan  annat  än  högst  ofullkomligt  fattas 
och  njutas,  förr  än  man  till  en  viss  grad  är  förtrolig  med 
de  omständigheter,  under  hvilka  de  frambringats,  och 
erfarit  många  inflytelser  af  de  länders  karaktär,  där  de 
uppstått.  Oerfarenheten  löper  ic^e  sällan  fara  att  antaga 
såsom  förträffligheter,  värda  att  imiteras,  hvad  som  kan- 
hända just  är  konstverkets  svagaste  sidor,  och  de  råa 
och  våldsamma  effekterna  fängsla  det  obildade  ögat  förr 
än  det  lärt  sig  uppskatta  hvad  som  är  finare.  Vi  äro  i 
det  fallet  alla  lika  vildar,  som  rusa  först  efter  mässings- 
grannlåter och  glaspärlor.  Man  kunde  nog  ofta  märka, 
hvilka  de  punkter  voro  som  taflan  förnämligast  ville  visa, 
och  man  stirrade  på  dessa  som  på  en  öfverraskande 
taskspelarkonst,  men  man  hade  ännu  icke  hunnit  långt 
nog  för  alt  kunna  mäta  till  hvad  grad  den  förvånande 
effektens  hemliga  medhjälpare  borde  sökas  i  de  under- 
ordnade delarna  af  målningen.  —  Tizian,  Rafaél,  Rem- 
brandl  och  Rubens  sitta  hela  dagen  i  Louvren  och  gifva 


ÅTERHMCK    PÅ    PARIS-INTUYCKEN  95 

(le  förträffligaste  råd  och  lärdomar;  det  är  icke  deras 
fel  att  de  så  ofullkomligt  begripas.  Man  blef  emellertid 
uppmärksam  på  mycket  som  var  godt  att  veta,  och  det 
tanklösaste  vandrande  emellan  mästerstyckena  i  i^ouvren 
var  åtminstone  lika  så  bildande  som  att  promenera  på 
Svartmangatan  förbi  fru  Utterströms  klädstånd  eller  i 
skymningen  i  Kongl.  museum  på  slottet  och  i  Röökens 
parfymerade  skrubbar. 

Jag  var,  efter  allt,  ganska  glad,  när  det  ändtligen 
kunde  arrangeras  så,  att  en  färd  till  Italien  kunde  tänkas 
på  såsom  någonting  utförbart,  och  jag  tycker  mig  hafva 
skäl  att  vara  belåten  att  jag  kom  ifrån  Paris  så  snart 
och  så  att  säga  i  rattan  tid,  så  mycket  mer  som  jag  i 
mina  gamla  bref  från  den  tiden  kan  märka,  att  mina 
böjelser  redan  började  blifva  så  till  vida  anstrukna  att 
jag  ändå  kände  mig  intagen  af  Frankrike  och  det  franska. 
Det  var  således  hög  tid  att  komma  därifrån. 


III. 


Italien  (1841-1849). 


»Den  9  sept.  reste  jag  från  Paris  i  sällskap  med  min 
ungerske  kamrat»,  Albert  Tikos.  1  diligens  genom  Frank- 
rike och  öfver  Alperna  till  Geneve,  på  ångbåt  öfver  Ge- 
neversjön,  landsvägen  öfver  Rigi,  genom  Milano  till 
Genua,  öfver  hafvet  till  Livorno  o(th  därifrån  till  Florens 
och  Kom. 

»Jag  är  i  Rom,  dit  så  mången  längtar  hela  sitt  lif 
igenom»,  heter  det  i  ett  bref  d.  2  dec.  Att  komma  dit, 
det  är  för  konstnären  att  »komma  till  det  gemensamma 
fäderneslandet,  blifva  omfamnad  af  sin  närmaste  släkt 
och  bjudas  liksom  på  storkalas  i  en  lustgård  som  icke 
har  sin  like.» 

I  Jiom  träffas  gamla  kamrater  från  Stockholm  — 
Palm,  Plagemann,  Qvarnström,  Mandelgren.  Senare  till- 
komma Stack,  Scholander,  Wahlbom,  Molin  m.  fl.  Be- 
kantskap göres  med  Thorvaldsen  —  »det  är  visst  den 
vackraste  gubbe  jag  sett»  —  och  med  Fogelberg,  snart 
återkommo  äfven  13yström  och  öfverstlöjtnant  Söder- 
mark. Med  norrmän  och  danskar  är  man  dagligen  till- 
.'^amman,  med  Tidemand,  Marstrand,  Jerichau,  Kiichler, 
(lonst.  Hansen,  Ernst  Meyer,  Rohde,  Holbeck,  Rravo 
m.  II.,  och  äfven  med  andra  länders  konstnärer  lefver 
man  i  bästa  sämja.  Det  är  förtjusande  att  kunna  gå  in 
till  hvilken  som  helst  af  den  stora  konstnärsfamiljen  och 
alltid    bli    mottagen    som    en    bror.      T.ikaså    att    ströfva 


INTRYCK    AF    ROM  97 

omkring  p:i  Koins  historiska  mark.  »Man  gick»  —  har 
Egron  skrifvit  i  sin  själfbiograli  —  »i  ell  landskap,  som 
sträckte  ut  sig  med  höjder  och  dalar  och  dälder,  branter 
och  fält,  med  de  långa  sönderfallna  aciuedukterna  från 
de  höga,  präktiga  Sabinerbergen  eller  åt  Frascati  och 
Albano  och  i  en  luft  och  ett  solsken,  som  Iloratius  och 
Virgilius,  Rafael  och  Michelangelo  skulle  hafva  känt  igen. 
Grafvar  och  ruiner  djupt  under  mull  och  grus,  marmor 
och  nerfallna  hvalf  öfverväxta  med  frodigt  ogräs  men 
med  ett  eko,  som  ännu  svarar  på  latin.» 

Ströftågen  på  landsbygden  hade,  säger  han,  »ett  myc- 
ket större  inflytande  på  min  utveckling  och  bildning  än 
jag  kan  beskrifva.  Begreppen  vidgades  och  ögat  vandes 
vid  storartade  harmonier  i  form,  i  färg,  i  ljus  .  .  .  Ingen- 
ting har  kännbarare  gifvit  mina  tankar  och  föreställningar 
en  annan  riktning,  och  ingenting  har  jag  så  mycket  att 
tacka,  att  den  nordiska  snön  småningom  började  tina  ur 
ögonen.» 

Det  följande  är  liämtadt  ur  samma  antcckningsliok,  där 
parisertiden  skildras: 

» —  Naturligtvis  voro  vi  äfven  nyfikna  att  se  allt 
märkvärdigt  i  Rom,  Forum  och  Peterskyrkan,  Panteon 
och  Vatikanen  och  allt  annat,  men  när  man  nyss  är  kom- 
men från  norden,  ser  man  på  allt  det  där  ungefär  som 
suggan  ser  på  väderkvarnen,  det  är  en  alltför  hård  nöt 
att  knäcka  på  en  gång.  Man  började  gå  baklänges  som 
kräftan  men  var  ännu  långt  ifrån  Rafael,  Michelangelo 
och  antiken.  Man  förstod  bättre  att  bedömma  gli  pifferari 
eller  Albanoflickorna  och  om  de  målades  på  det  franska 
sättet  eller  icke,  man  gick  i  gallerierna  och  såg  efter 
Caravaggio  och  Ribera,  Murillo  och  Velasquez,  man  för- 
stod icke  en  gång  ännu  venetianarne!  Tjocka  fjäll  för 
ögonen,  och  det  kostade  lång  tid  och  mycket  arbete  att 
småningom  lila  dem  tunnare.  Det  är  så  svårt  för  en 
nordbo  att  begripa  Gapella  Sistina  eller  le  Stanze  som 
för  en  italienare  att  förstå  Bellman,  och  med  all  sin  klar- 
het är  antiken  ännu  mycket  mera  ofattlig.     Man  är  länge 

7.  —  Egron  Lundgren. 


98  ITALIEN    (l841  —  1849) 

döf  för  livad  den  egentligen  har  att  säga.  Det  är  likt 
ett  främmande  språk,  som  småningom  nöter  sig  in  i 
uppfattningsförmågan,  i  fall  man  fått  en  sådan  eller  i 
mån  den  är  liflig  och  känslig.  Jag  skulle  ändå  hafva 
kunnat  haft  en  slags  pretention  att  vara  i  stånd  alt  fatta 
allt  sådant,  åtminstone  till  samma  grad  som  mången 
annan.  Jag  hade,  som  mig  tycktes,  redan  en  lång  tid 
varit  mycket  road  af  att  sysselsätta  tankarna  med  så- 
dana ämnen  och  genomgått  mänga  studier,  beriiknade  till 
förberedelser  att  leda  mig  in  på  delta  fält. 

—  Småningom  började  det  dock  dagas,  konstverken 
liksom  vaknade,  det  ena  efter  det  andra,  och  som  ur  ett 
slags  Ragnarök  kom  man  ut  på  en  ny  Idavall.  Icke  till 
hågkomsten  af  förut  drömda  syner,  men  till  helt  och 
hållet  nya  intryck.  Det  var  fjäriln,  som  började  krypa 
ur  puppan.  Den  blinda  antiken  började  liksom  blinka, 
de  gamla  ruinerna  klädde  sig  igen  i  marmor  och  mosaik, 
och  röster  liksom  hviskade  ur  de  stora  freskerna. 

Men  jag  var  blyg,  som  Tummeliten,  när  han  kom 
upp  i  kungens  sal,  eller  skjutspojken  på  Riddarhuset. 
Jag  kom  från  en  liksom  mindre  natur  ut  i  en  liksom 
större.  Jag  hade  dittills  ansett  som  konventionellt  allt 
hvad  min  inskränkta  erfarenhet  icke  hade  sett  någon 
motsvarighet  till  i  verkligheten.  Jag  hade  icke  helt  och 
hållet  kunnat  vara  blind  för  Rafael  och  antikens  stora 
skönheter,  men  så  länge  jag  ännu  icke  hade  sett  den 
natur,  som  inspirerade  dem,  förblef  alltjämt  min  sympati 
för  dem  mera  drömmande  än  vaken.  Det  var  först  i 
Rom  som  ögat  klarnade  tillräckligt  för  att  i  någon  mån 
äfven    kunna   prisa  deras  stora  sanning  och  naturkärlek. 

—  Först  senare  och  med  större  förmåga  att  kunna 
öfverse  den  tillryggalagda  vägen  har  det  blifvit  mig  klart, 
hur  mycket  min  bildning  och  utveckling  emellertid  har 
att  tacka  just  denna  jäsningsperiod  med  dess  strof verier 
bland  tvifvel  och  obegripligheter;  det  var  ungdomens  jakt 
i  långa  krokar,  som,  i  stället  att  föra  till  genvägar,  leder 
längre  och  längre  in  på  nya  och  obanade  fält.    Och  huru 


INTRYCK    AF    ROM  99 

små  de  synbara  frukterna  än  må  vara,  så  vet  jag  dock 
att  för  mig  själf  är  det  en  rikedom  att  hafva  fått  upp- 
lefva  en  sådan  gyllene  ålder.  Det  var  visst  ett  käm- 
pande, men  ett  kämpande  icke  med  furierna  men  med 
gracerna,  och  om  än  utsikterna  voro  vidsträckta  och  ljusa, 
var  det  dock  tillräckligt  af  små  ekonomiska  bekymmer 
för  att  komma  åtminstone  fötterna  att  känna,  att  de 
vandrade  på  jorden,  eller  då  och  då  påminna  om  Ikarus 
och  hans  vingar.  Det  är  icke  alla,  som  behöfva  en  sådan 
barlast  af  omtänksamheter  för  det  dagliga  brödet;  jag 
tror  att  det  för  mig  var  en  lycka  att  jag  ägde  den  — 
med  mina  svällande  segel  skulle  det  eljest  förmodligen 
gått  vind    för  våg  och  omkull. 

Hur  som  hälst,  i  liom.  hvarest  lifvet  är  så  lätt  och 
billigt,  äro  sädana  omsorger  icke  mycket  tryckande,  och 
när  jag  kort  därefter  kom  i  åtnjutande  af  målareakade- 
miens respension,  tyckte  jag  mig  liksom  segla  under  kro- 
nans flagg,  med  kronolots  ombord  och  i  sikte  af  lyck- 
salighetens ö. 

—  Underligt  nog  fanns  det  ingen  Eva  i  detta  para- 
dis. I  Rom  fanns  det  visst  tillräckligt  af  flickor  och  så- 
dana som  jag  tyckte  om,  men  de  voro  ändå  alla  mycket 
mindre  än  romerska  kampagnan,  åtminstone  hade  jag 
intet  hopp  att  träffa  någon  kvinna  som  skulle  kunna 
förstå  mig  rörande  det  kapitlet  —  eller  öfver  hufvud 
hvad  jag  höll  för  att  vara  mina  bästa  kapitel.  Det  var  för- 
modligen en  olycka,  ty  utan  att  vara  bland  dem  som 
haft  stor  erfarenhet  i  Kupidos  värld,  tror  jag  ändå  på 
att  kvinnlighet  kan  gifva  en  mycket  hälsosam  parfym  åt 
hjärtat  —  i  synnerhet  om  den  smyger  sig  in  där,  in- 
nan det  blifvit  genomrökt  af  allt  för  många  andra 
dunster. 

Våren  var  redan  långt  framskriden,  när  jag  i 
sällskap  med  Ovarnström,  bildhuggar  Heidel  och  ett 
par  andra  tyskar  lämnade  Rom  för  Neapel. 

Nu  besökes  Pompeji,  sedan  stj-res  kosan  hemåt,  till  en 
början    till     Livorno     sjöledes,    därifrån  till  Florens   —    där 


100  ITALIEN    (1841  —  1849) 

Egron  insjuknar  och   vårdas  broderligt  af  Qvarnström  —  så 
till  Venedig. 

1  stället  för  att  resa  hem  till  Sverige,  som  jag  hade 
ämnat,  var  det  nu  beslutadt  att  jag  skulle  stanna  i  Italien. 
En  dag  nerkommen  på  Piazza  di  San  Marco  träffade  jag 
där  händelsevis  min  gamla  vän  Fritz  Dardel,  som  var 
ditkommen  i  sällskap  med  baron  Casimir  Reuterskiöld. 
De  voro  på  färd  till  Neapel  öfver  Florens,  således  just 
den  väg  jag  kommit,  men  icke  desto  mindre  öfvertygade 
de  mig  om,  att  jag  icke  kunde  göra  bättre  än  att  åter- 
vända till  Neapel  med  dem  och  stanna  där  till  fram  på 
hösten  för  att  därefter  blifva  i  Rom  öfver  vintern.  Jag 
reste  således  med  och  var  med  dem  sedan  i  Castellamare 
etc,  tills  vi  på  hösten  skildes  åt,  de  farande  sjövägen 
till  Frankrike,  under  det  jag  for  med  vetturino  öfver 
Ceprano  till  Rom.  Alla  mina  gamla  vänner  träffades, 
utom  Qvarnström,  som  redan  var  hemma.  Jag  tog  en 
studio  och  sofrum  i  via  Nicola  da  Tolentino,  Finellis 
hus,  och  därefter  i  via  Porta  Pinciana,  ett  tämligen  ruskigt 
ställe,  men  med  ljusa  utsikter  var  det  mig,  som  jag 
tyckte,  ännu  fullt  tillräckligt,  och  jag  satte  mig  således 
där  ner  och  målade  med  nöje  och  belåtenhet.  Jag  var 
ju  i  Rom,  dit  så  mången  längtar  hela  lifvet.  Allt  hade 
gestaltat  sig  annorlunda  än  jag  beräknat,  och  jag  kände 
att  Rom  skulle  blifva  mitt  hem  liksom  för  en  längre  tid. 
Så  blef  det  också,  och  i  många  afseenden  var  det  nu 
liksom  en  ny  epok  i  mitt  lif  skulle  taga  sin  början. 

Till   Mildhog  Lundgren.  —   Honi   4   nov.   1842. 

—  Du  tror  icke  hur  vackert  det  är  kring  Neapel 
eller  Rom,  hur  allt  är  pittoreskt,  hvilket  briljant  och 
dock  enkelt  lif  artisterna  af  alla  nationer  här  föra  som- 
martiden, hur  man  kommer  tillsammans  och  skiljs  åt 
med  tusende  äfventyr  —  poeter  och  musici,  arkitekter 
och  bildhuggare,  det  är  allt  bröder  af  samma  familj.  Du 
skulle  se  en  italiensk  sommarnatt  med  sin  ljumma  luft, 
sina  stora  guldstjärnor,  höra  musiken  och  sången  i  det 
fria,    se    marmorpalatserna    i    månskenet   och  vattenkon- 


PARADISET  101 

stema  i  de  svarta  orangeluiidarna.  Du  skulle  se  de  röd- 
blommiga,  bruna  flickorna  i  deras  kostymer  med  rödt 
och  silfver,  hur  man  dansar  efter  tamburiner  och  ca- 
stagnetter,  hur  hela  världen  är  glad  och  lycklig,  och  du 
skulle  kanske  säga  som  den  tyske  biskopen,  att  (Jud 
visst  icke  hade  sett  Italien,  (lalabrien  och  Sicilien,  när 
han  gaf  det  förlofvade  landet  till  sitt  folk,  Israels  barn. 
Det  är  de  fattiga  artisternas  arfvedel,  och  man  skall  se 
Italien  med  artistögon  för  alt  där  hafva  roligt.  Jag  tvif- 
lar  att  vanliga  resande  med  bottes  vernis  och  gants 
Boivin  ha  något  stort  nöje  af  Italien. 

I  ett  brcf  af  29  dcc.  1842  till  sin  kusin  Laura  Fåli- 
Fcieus  utro])ar  Egron  : 

»Om  du  visste  hur  jag  grämer  mig  att  jag  linnei' 
mig  så  väl  uti  Italien.» 

Och  i  ett  odatcradl  bret  IVån  samma  lid  Ull  »Min  goda 
mamsell  Schwartz»   läses: 

—  Nyheter  från  Sverige  äro  ytterst  sparsamma  här 
i  Italien.  Inga  svenska  tidningar  och  knappast  andra. 
Man  kommer  på  det  sättet  småningom  från  den  öfriga 
världen,  är  tvungen  att  lefva  helt  och  hållet  i  llom  lik- 
som munken  i  sin  cell.  Italien  är  dock  en  så  skön  cell, 
att  den  vore  lycklig,  som  däri  finge  vara  rätt  länge  på 
det  sättet  instängd.  Jag  hoppas  att  mamsell  Schwartz 
mått  väl  och  varit  glad  hela  vintern,  tänkt  på  mig  ibland, 
liksom  jag  så  många  gånger  önskat  att  här  äga  någon 
som  så  rätt  förstått  mig.  I  Sverige  är  det  trefligt  alltid, 
ty  där  finnes  det  superba  människor,  här  är  det  mången 
gång  en  kännbar  folkbrist.  När  det  är  så  obeskrifiigt 
vackert  rundt  omkring  mig  och  jag  står  liksom  i  ett 
paradis  men  ensam  och  allena,  hur  hårdt  är  det  att 
nödgas  begrafva  sina  känslor  lefvande  i  sig  själf.  —  — 
Hur  skönt  här  är  kan  jag  icke  beskrifva,  men  jag  skall 
tala  därom  och  glädja  mig  däråt  ännu  när  jag  kommer 
hem  och  det  snöar  och  blåser  rundt  omkring  oss. 
Till  öfverstelöjtnant  M.  G.  Anckarsvärd.  —  Rom  27  maj  1843. 

Då    jag    för  några  veckor  sedan  afskickade  till  henv 


102  ITALIEK    (184  1  — 1849) 

met  en  tafla  som  jag  här  i  Rom  målat,  var  det  min  af- 
sikt  att  därjämte  bifoga  några  ord  att  rekommendera 
såväl  henne  som  mig  själf  i  herr  öfverstelöjtnantens  minne 
och  bevågenhet.  Ty  ehuru  jag  smickrar  mig  att  ännu 
alltid  vara  ihågkommen,  har  dock  troligen  min  tystnad 
och  osynlighet  under  nu  snart  två  års  tid  icke  varit 
ägnad  just  att  underhålla  det  intresse,  hvarmed  herr 
öfverstelöjtnanten  förr  behagat  omfatta  mig.  Men  jag  är 
så  trög  att  skrifva.  —  För  att  tala  om  den  tafla  jag 
skickat,  skulle  jag  vara  mycket  glad  om  den  komme  att 
skänka  något  nöje  och  blifva  ansedd  innesluta  kvaliteter, 
indikerande  min  förmåga  att  framdeles  genom  arbete 
kunna  lämna  någonting  bra.  Jag  längtar  att  få  herr 
öfverstelöjtnantens  erkännande  att  jag  gjort  framsteg,  ty 
det  tror  jag  själf  och  skulle  vara  olycklig  om  jag  det 
icke  trodde.  Tadan  har  icke  varit  så  lätt  att  måla,  men 
jag  har  med  flit  valt  ett  så  halsbrytande  ämne  för  att 
pröfva  mina  krafter.  .Jag  tänkte:  kan  jag  måla  en  tada 
med  ljus  och  transparent  fond,  pä  hvilken  man  är  tvun- 
gen hålla  alla  konturer  flytande  och  rena  med  vackra 
linjer,  och  kan  jag  få  hållning  och  harmoni  icke  allenast 
i  kompositionen  men  också  i  färg  och  clairobscur  i  en 
grupp  af  flera  skilda  figurer,  detacherande  sig  på  det 
klara  och  ljusa  —  huru  mycket  lättare  bör  det  icke  blifva 
att  efteråt  måla  taflor,  däri  fonden  tillåter  starkare  ny- 
anser än  hvad  luft  och  vatten  och  där  man  kan  göra 
öfvermålningar  och  förändringar  ad  libitum,  hvilket  här 
icke  varit  tillfället.  När  jag  härtill  räknar  nödvändig 
heten  att  icke  glömma  reflexerna  med  bibehållande  af  en 
viss  italiensk  grandiositet  och  enkelhet  i  skuggmassorna 
och  det  hela,  kan  jag  väl  själf  säga  att  jag  som  lärospån 
knappt  hade  kunnat  välja  ett  mera  passande  ämne,  och 
alt  jag  är  öfvertygad,  att  den  tafla  jag  nu  målar,  gjord 
med  begagnande  af  all  den  erfarenhet  jag  vunnit  af  den 
förra,  skall  gifva  mig  mera  tillfredsställelse  själf.  På  det 
sättet  bör  det  komma  att  gå  framåt,  om  man  är  upp- 
märksam    på    sig    själf  och  tager  sina  krafter  i  anspråk, 


F.GUONS    STIDII-SÄTT    OCH    AKBKTF.N  108 

icke  allenast  att  man  nicd  allt  mera  energi  fattar  sitt 
ämne,  men  också  därtill  får  allt  vackrare  och  mera  oge- 
nerad pensel.  Det  är  likväl  så  svårt  att  blifva  en  bra 
målare,  isynnerhet  i  en  genre  af  någon  lyftning,  att  det 
icke  kommer  utan  efter  träget  studium,  förenadt  med 
gynnsamma  omständigheter  på  många  vis.  Men  jag  tror 
mig  vara  på  en  god  väg  och  skall  icke  tröttna,  utan  vill 
gå  framåt  och  eröfra  min  terräng  steg  för  steg.  Med 
ihärdighet  bryter  man  sig  slutligen  igenom,  och  om  man 
därvid  icke  synes,  det  gör  ingenting  —  till  och  med  i  en 
tunnel  arbetar  man  med  glädje,  om  man  har  hopp  att 
den  en  gång  skall  öppna  sig  i  en  rik  och  fruktbärande 
trakt.  Så  har  jag  alltid  tänkt,  och  det  är  därför  jag 
under  mitt  vistande  utrikes  föredragit  att  göra  studier 
efter  mitt  sätt,  passande  för  mina  ändamål  och  sympa- 
tier framför  att  tröska  mig  till  ett  maner  i  en  genre,  som 
icke  fullt  tillfredsställde  mig.  Jag  har  velat  lära  mig  abcd 
och  grammatiken  i  konsten  förrän  att  gifva  mig  ut  som 
målare.  Den  taflan  jag  nu  skickat  föreställer  en  båt  från 
Sorrento.  Man  ser  Vesuvius  inne  i  taflan  och  Portici 
och  Castellamare,  där  jag  tillbringade  en  del  af  förra 
sommaren.  Jag  har  sett  detta  sujet  hundra  gånger  i  na- 
turen och  själf  blifvit  buren  i  land  af  de  superba,  bruna 
fiskarena  vid  Neapel,  men  jag  har  aldrig  sett  det  måladt. 
Jag  tycker  att  det  emellertid  icke  är  utan  sina  pittoreska 
sidor,  och  jag  har  därför  sökt  återgifva  det  på  mitt  vis 
så  godt  jag  kunnat.  Jag  har  icke  målat  många  taflor 
förr  och  mariner  aldrig  förr  än  nu,  så  att  jag  ber  om 
öfverseende.  Griper  man  sig  aldrig  an,  så  blir  det  icke 
heller  någonting  af,  och  ingen  födes  mästare.  Jag  har 
hittills  verkligen  varit  alltför  mycket  obeslutsam  och  miss- 
troende mina  egna  krafter  att  företaga  mig  något  arbete 
med  pretention.  Italienarna  hafva  till  en  del  skulden, 
ty  man  säger  här:  chi  va  piano  va  sano  e  va  lontano, 
men  också  den  som  har  ett  lifligt  sinne  och  för  mycket 
känslighet  hinner  knappt  emottaga  alla  de  bilder  och 
intryck,    som  under  en  resa  strömma  till  honom,  mycket 


104  ITALIEN'    (184  1—184  9) 

mindre  producera  själf.  Det  är  först  sedan  lian  sett  sig 
någorlunda  mätt,  någorlunda  kommit  på  det  torra  lik- 
som på  en  (■■)  bland  ostadiga  vågor,  som  han  börjar  så 
att  säga  samla  sig  och  ordna  sitt  öfverfulla  minne  och 
måla  därur,  ty  minne  och  aning  det  är  målarens  Ihigin 
och  Munin,  livad  mig  själf  beträffar  tror  jag  mig  nu 
hafva  hunnit  en  sådan  fast  fot.  Nu  har  jag  sett  och  lärt 
känna,  nu  har  jag  varit  med  och  är  mätt  på  att  draga 
från  den  ena  staden  till  den  andra,  från  det  ena  landet 
till  det  andra  för  att  se  teatrar  och  lindansare,  jag  har 
roat  mig,  som  det  kallas,  tillräckligt  på  det  sättet  och  är 
ingen  nybegynnare  för  frestelserna  i  främmande  land  — 
jag  har  icke  den  kursen  alt  gå  igenom  men  tror  att  en 
uppmuntran,  om  den  nu  komme,  skulle  den  falla  i  god 
jord  och  bära  frukt.  Ja,  det  är  nu,  då  jag  blir  med 
hvarje  dag  mera  förtrolig  med  Italien  och  begriper  draga 
nytta  däraf  och  af  de  gamla  mästarna,  det  är  nu,  då  min 
vacklande  gång  på  konstens  bana  börjar  stadga  sig  mera, 
som  det  skulle  vara  hårdt  att  nödgas  öfvergifva  alltsam- 
mans och  resa  hem  tomhändt  efter  att  hafva  stått  i  dör- 
ren till  en  sådan  skattkammare  som  Italien  för  den  som 
fått  ögonen  öppna.  Ännu  någon  tid  här  uti  tii  fri  verk- 
samhet bland  natur  och  de  gamle,  och  jag  skulle  vända 
åter,  också  jag  förädlad,  också  jag  med  talang  och  för- 
måga att  verka  någonting  godt.  —  Ännu  någon  tid  här 
—  ty  här  är  skolan,  för  mig  åtminstone.  Att  jag  kom  till 
Frankrike  förut  och  lick  gå  igenom  en  så  god  och  striing 
kurs  gläder  mig  nu  mycket,  men  den  korta  tid  jag  vai'it 
liiii'  uti  Italien  bar  dock  bildat  mig  mest.  Det  är  först 
sedan  jag  kom  liit  jag  lärt  mig  förstå  och  njuta, 
blifvit  hänryckt  af  det  stora,  det  enkla  i  konst  —  liksom, 
för  att  så  säga,  kommit  ett  steg  närmare  konstens  maje- 
stät —  här  hvarest  under  en  vänlig  himmel,  bland  pinier 
och  cypresser,  bland  blommor  och  vackra  miinniskor  det 
ena  palatset  bredvid  det  andiii  är  ett  museum,  där  man 
går  i  ljusa  solskenet  på  präktiga  marmorgolf  och  rundt 
omkring    pä    väggarna  har  mästerliga  fresker  eller  dessa 


STUDIESÄTT    OCH    ARHETF.X  105 

kraftiga,  allvarsamma,  ädla  italienska  oljemålningar, 
under  hvilka  de  små  »fiamingo's»  se  ut  som  trollgubbar. 
Auf  Säulen  roht  sein  Dach,  es  gläntz  der  Saal,  es  schim- 
mert  das  (Jemach,  und  Marmorbilder  stelin  und  sehn  mir 
an,  som  Goethe  säger  —  det  är  här  jag  icke  kunnat  gå 
utan  att  också  hos  mig  vaknat  ett  begär  att  en  gång  få 
göra  någoting  annat,  någonting  större  och  ädlare  än 
precis  beständigt  smånätta  taflor,  passande  för  snusdo- 
sor. Här  äro  fransmän  och  tyskar,  här  äro  danskar,  ja 
här  äro  ryssar  som  rulla  ihop  den  ena  stora  vackra  taflan 
efter  den  andra  och  skicka  till  deras  hem  —  jag  slår 
och  ser  på  och  önskar  blott  att  också  jag  en  gång  vore 
i  tillfälle  göra  så  mycket  med,  ty  jag  är  icke  dummare 
än  de,  och  jag  har  icke  mindre  anlag  än  de.  Det  är 
med  dessa  tankar  som  jag  i  år  ämnar  ställa  mig  bland 
dem  som  söka  pensionen  eftei'  Kkman,  och  alt  söka  den 
Iror  jag  mig  hafva  lika  stora  rättigheter  jag  som  en 
annan,  då  för  den,  som  vill  göra  framsteg  med  allvar, 
det  också  är  en  skyldighet  att  se  sig  om  efter  medel 
därtill.  Ja,  att  jag  har  en  redlig  vilja,  det  vågar  jag 
skrifva  —  om  min  närvarande  talang  är  kanhända  icke 
mycket  att  säga  —  jag  skulle  likväl  försöka  att  icke 
sätta  den  helt  och  hållet  i  skuggan,  såvida  jag  icke  vore 
så  nära  släkt  med  mig  själf  —  ty  när  man  söker,  skall 
man  göra  det  med  besked,  och  när  man  sträfvar  efter 
något,  skall  man  göra  det  med  ifver.  Jag  har  visst  emel- 
lertid redan  skrifvit  alltför  mycket  om  mig  själf  och  om 
hvad  som  ligger  mig  om  hjärtat,  men  jag  hoppas  hafva 
skrifvit  det  allt  till  herr  öfverstelöjtnanten  som  är  militär 
och  därför  nog  skall  förlåta  mig,  om  jag  med  mer  än 
tillbörlig  värme  tagit  mitt  eget  försvar  —  ty  det  gäller 
på  sätt  och  vis  att  här  stå  eller  stupa. 

Jag  har  nu  under  arbete  en  annan  tafla,  lika  stor 
med  den  jag  kom  att  sända.  Den  föreställer  vinberg- 
ningsfolk  i  trakten  af  Pompeji.  P^igurerna  äro  lika  stora 
som  på  båttaflan  men  flera,  och  kompositionen  är  som 
jag   tycker  rikare  och  bättre.     Jag  målar  denna  tafla  för 


lOG  ITALIEN-    (184  1  —  1849) 

fru  grefvinnan  Lewenhaupt  på  Hällefors,  som  varit  så 
god  och  gifvit  mig  uppdrag  därtill,  och  skall  jag  göra 
min  flit  att  få  den  vacker.  Nu  arbetar  jag  så  flitigt  jag 
kan,  ty  när  den  varma  tiden  kommer,  är  jag  väl  tvungen 
att  begifva  mig  ut  i  bergsbygden  för  att  undgå  den  i 
liom  sommartiden  brinnande  feberluften.  Många  konst- 
närer hafva  redan  dragit  på  deras  ströftåg,  mest  lands- 
skapsmålare  likväl.  Jag  har  haft  bref  från  Waiilbom, 
som  skrifver,  att  han  ämnar  inträffa  i  Rom  i  slutet  af 
denna  månaden,  så  alt  vi  vänta  honom  numera  här  alla 
dagar.  Nöjet  alt  få  göra  denna  min  vandring  i  bergen  i 
hans  sällskap  var  mig  verkligen  opåräknadt,  då  hans 
första  plan  var  all  icke  förr  än  i  hösl  hinna  Rom.  Jag 
var  för  några  dagar  sedan  ute  till  Tivoli,  och  del  är 
verkligen  inbjudande  där  i  trakten.  Helt  nyligen  var  jag 
också  nere  till  det  antika  Ostia  och  såg  del  blå  Medel- 
hafvel  och  den  sköna  gamla  pinjeskogen  med  sin  yppiga 
murgröna,  sin  myrten  och  sina  vilda  rosor.  Men  Fan  är 
borta,  och  alla  nymfer  och  satyrer,  alla  fauner  och  drya- 
der  dansa  nu  knappt  under  konstnärens  halmhatt  en 
gång.  Det  är  väl  nu  sommar  också  i  Sverige,  och  detta 
bref  kanske  trälTar  herr  öfverstelöjtnanten  på  landet  — 
på  Bysta  till  exempel  —  och  därför  vill  jag  icke  låta 
tillfället  gå  förbi  utan  att  be  om  lusen  hälsningar  till 
öfversten  och  friherrinnan  och  fröknarna,  om  det  är  rätt 
att  säga  så,  då  fröken  Eva  är  gift  och  jag  icke  kan  veta 
om  hon  är  den  enda.  Bysta  och  den  sommar  jag  där 
passerade  faller  mig  ofta  i  sinnet,  och  ehuru  jag  därvid 
borde  känna  samvetskval  öfver  den  ringa  nytta  jag  ut- 
lättade,  är  det  ibland  mina  roligaste  minnen.  —  Från 
Stack  har  jag  haft  bref,  däruti  han  säger  sig  ämna  komma 
till  Bom  i  höst.  Palm  håller  på  att  måla  en  mindre 
tafla,  utsikt  af  Castel  S.  Angelo  från  Tibern.  F.  ämnar 
äfven  söka  stipendium,  så  att  vi  äro  rivaler,  men  vi  äro 
så  uppriktiga  kamrater,  att  alls  ingen  jalousie  däraf  oss 
emellan  uppkommer,  utan  meddela  vi  hvarandra  våra 
bekvmmer    i    det    fallet    som    i  allt  annat.     Från  Ekman 


KAMRATRR    I    ROM  107 

hafva  vi  icke  hört  det  minsta,  och  jag  vet  således  icke, 
om  han  ännu  är  kvar  i  Italien  eller  icke.  Här  i  Rom 
kunna  vi  vara  tämligen  trygga  att  icke  få  återse  honom, 
ty  den  eviga  staden  var  honom  en  verklig  stötesten  och 
förargelseklippa  från  början  till  slut,  och  jag  önskar  för 
honom  själf  och  för  oss  alla,  att  han  aldrig  mera,  i  hvil- 
ken  stad  han  kommer,  måtte  förvärfva  sig  en  så  beklag- 
lig namnkunnighet  som  här.  Jag  vet  icke  om  han  ämnar 
gå  hem  öfver  Frankrike  eller  Venedig.  Blott  jag  hör 
Florens  eller  Venedig  nämnas,  tänker  jag  genast  pä  deras 
gamla  målaremästare  och  drömmer  ljusa  drömmar  om 
lyckan  att  få  passera  någon  tid  i  deras  sällskap  och  med 
kärlek  studera  dem,  ty  de  äro  för  goda  och  för  under- 
bara att  blott  hastigt  flyga  förbi  på  en  precipiterad  hem- 
resa. Jag  har  visst  sett  dem  redan,  men  det  är  skillnad 
på  att  se  och  betrakta,  och  det  är  icke  detsamma  att  stå 
och  se  lustgården  genom  ett  galler  som  alt  få  vandra 
därinne  efter  behag  och  hafva  fria  händer  att  plocka 
frukt  och  blommor  så  mycket  man  orkar.  Men  jag  jagar 
bort  alla  sådana  begärelser  af  fruktan  att  de  aldrig  komma 
att  realiseras. 

Till  Mildhog  Lundgren.   —  Rom  2  Jan.   1845. 

—  Här  hafva  vi  äfven  firat  julen  på  vårt  vis  i  säll 
skåp  med  danskarna.  Det  var  ganska  muntert  och  tref- 
ligt  julafton,  och  galenskap  och  ganska  ogeneradt,  ty  vi 
hade  i  år  inga  damer  med.  När  alla  äro  glada,  blir  det 
alltid  muntert.  —  Karnevalen  är  redan  börjad,  ehuru 
man  icke  maskerar  sig  på  gatan  ännu.  Denna  lustighet 
kommer  i  år  tidigt,  i  början  af  februari.  Det  är  en 
tokrolig  tid,  må  du  tro,  för  den  som  vet  att  begagna 
den.  Men  för  att  hafva  roligt  måste  man  vara  så  galen 
som  alla  de  andra.  Jag  önskar  blott  att  det  måtte  bli 
vackert  väder.  För  närvarande  är  det  så  vackert  att 
man  går  i  frack,  och  jag  står  och  målar  med  fönstret 
öppet.  När  det  är  nu  så  vackert,  kan  du  tänka  dig  hur 
härligt    det    skall    vara    midt    i   sommarn,  när  allt  står  i 


108  ITALIEN     184  1  — 184  9 

blomma,  och  förlåta  mi£[  att  jag  tycker  Italien  hafva  en 
charmant  belägenhet.  Och  hvad  har  det  icke  dessutom 
—  mången  gång  förefaller  det  mig  som  om  jag  redan 
vore  död  och  vore  i  himmelen.  Alltid  nytt,  alltid  out- 
grundligt rikt.  Kunde  jag  blott  på  något  sätt  uttrycka 
hvad  jag  känner  bland  allt  detta!  Men  det  skall  ej  lyc- 
kas mig  förr  än  jag  är  härifrån  och  måste  måla  ur  mitt 
minne  med  glödande  saknad  och  kärlek. 

Till  öfverintend.  M.  G.  Anckarsvärcl.  —  Rom  16  Jan.  ISJT). 

—  Jag  skämmes  för  hvad  jag  hittills  skickat  hem 
och  ber  herr  öfverintendenten  ännu  hafva  tålamod  och 
öfversecnde.  Ingen  vet  bättre  felen  och  bristerna  på 
mina  tallor  än  jag  själf,  men  det  skall  väl  blifva  bättre. 
Det  hade  fordrats  månader  för  att  retuschera,  skrapa  ut 
och  måla  om  allt  det  svaga  och  ofärdiga,  och  d;irfr»r 
skickade  jag  dem  sådana  de  voro,  då  kamraterna  sände 
deras  arbeten,  ty  jag  var  ledsen  att  bråka  med  hvad  som 
var  oförståndigt  börjadt  och  tänkte  det  är  bätti-e  be- 
gynna någonting  nytt  i  stället,  som  kan  blifva  friskare. 
Sommaren  har  jag  arbetat  med  att  måla  studiehufvuden 
i  naturlig  storlek  och  efter  diverse  modeller.  Jag  har 
äfven  målat  ett  par  nakna  figurer  efter  naturen.  På 
hösten  har  jag  kopierat  tvänne  större  taflor,  den  ena  af 
Tizian  föreställande  Venus  med  tvenne  amoriner  i  natur- 
lig storlek  och  den  andra  Johannes  döparen  som  predi- 
kar för  folket  i  öknen  af  Paolo  Veronese.  Båda  origina- 
len finnas  i  galleri  Borghese  här  i  Bom,  Jag  kopierade 
dessutom  några  småtafior  blott  såsom  eskisser,  äfven 
venezianare,  hvilkas  skola  behagar  mig  mest.  Det  är 
alltid  godt  att  för  det  första  själf  hafva  gjort  några  ko- 
pior och  sedan  att  hafva  några  sådana  storgubbars  ar- 
beten hängande  i  sin  ateljé  för  att  rådfråga  vid  många 
tillfällen.  I  höstas  tecknade  jag  också  en  stor  kartong 
som  skulle  föreställa  att  ungdomen  är  gylldene  åldern. 
Men  det  var  blott  för  öfnings  skull.  Nu  är  jag  i  full 
fart  att  måla  en  tafia  som  jag  hoppas  få  färdig  i  vår. 
Den  föreställer  venezianska  fiskare. 


KONSTREFI.ENIONER  109 

Till   Mihlhog  Lundgren.  —  Rom  2  april   1845. 

—  Gudskelof,  jag  har  ingenting  att  klaga,  om  icke 
att  det  ibland  är  som  en  sky  öfver  lynnet,  det  jag  tror 
vara  uttryck  af  en  kväfd  hemsjuka  eller  något  annat. 
Det  är  dock  ingenting  att  lägga  märke  till,  ty  ingen  ser 
det,  och  när  jag  talar  om  det,  skrattar  man  blott,  ty  sä 
van  är  man  att  alltid  se  mig  glad.  Jag  har  fått  nästan 
det  mesta  jag  sträfvat  efter,  men  det  är  ändå  mycket 
kvar,  som  jag  ville  äga  ännu,  utan  att  se  den  minsta 
skymt  af  hopp.     Enfin!  —  punkt  för  det  så  länge. 

Till  öfvcrintendenten  M.  G.  Anckarsvärd.  —  Rom  25 
april    1845. 

—  Det  börjar  nu  lida  åt  sommaren  här  och  hvar 
och  en  tänker  för  sig.  Jag  skall  försöka  att  komma  upp 
till  norra  Italien.  De  andra  svenskarna  resa  söderut.  1 
Venedig  finnas  ännu  så  många  förträffliga  målningar  som 
jag  längtar  att  återse  med  andra  ögon  än  jag  såg  dem 
sist.  Ju  längre  man  lefver  ibland  mästerstycken,  desto 
mera  lär  man  att  värdera  dem  och  man  får  allt  större 
och  större  fordringar  på  sig  själf  och  andra.  Men  just 
därför  skall  man  se  de  gamle  med  måtta  och  förstånd, 
ty  mången  gång  är  det  fara  att  man  får  mästerstyckena 
så  i  ögonen,  att  man  icke  kan  se  på  sitt  eget  arbete 
annat  än  med  missmod  och  degout  och  i  en  sådan  sin- 
nesstämning icke  förmår  frambringa  annat  än  strunt.  För 
den  som  icke  har  tiden  för  sig  vore  därför  kanske  rät- 
tare att  blunda  i  gallerierna  och  blott  studera  de  mo- 
derna målarna,  men  då  man  en  gång  varit  så  olycklig 
att  blifva  öfvertygad  om  dessas  inferioritet,  är  det  icke 
så  lätt  att  släppa  det  bättre  för  det  sämre.  Det  är  stor 
skillnad,  om  man  vill  dirigera  sina  studier  efter  sin  sär- 
skilda fallenhet  och  med  stränga  konstfordringar  mot  sig 
själf  eller  blott  vill  skaffa  sig  ett  nätt  maner  att  måla 
ner  småtaflor  som  lätt  kunna  säljas.  Det  ena  är  så  godt 
som    det  andra  kanhända,  man  skall  blott  göra  det  man 


110  ITALIEN    (184  1  —  184  9) 

har    lust  för,  ty  det  märkes  genast  om  en  tafla  är  gjord 
con  amore  eller  ej. 

Herr  öfverintendenten  gladde  oss  med  att  musei- 
frågan  börjar  omfattas  med  intresse.  Ingenting  skulle 
vara  mera  välkommet  än  att  få  höra  att  man  redan  bör- 
jat bygga.  Men  det  går  nog  icke  så  fort.  Jag  vet  icke 
om  det  är  därför  att  ett  verkligt  ordentligt  museum 
brister  oss  hemma,  eller  hvarest  man  skall  söka  orsaken, 
men  en  sorglig  sanning  är  det,  att  våra  kära  landsmän, 
som  man  träffar  ute,  i  allmänhet  hafva  bra  lite  sinne  för 
konst.  Det  är  verkligen  plågsamt  att  se  sådana  och 
därigenom  blifva  påmint  om  att  de  hafva  så  många  brö- 
der i  lifvet  hemma.  Man  står  med  dem  handfallen  och 
vet  icke  huru  man  skall  börja  för  att  bringa  en  stråle 
ljus  i  deras  blindhet.  Superba  människor  eljes,  men  med 
en  allt  för  trög  inbillning,  på  hvilken  de  allra  största 
mästerstycken  i  konst  icke  öfva  det  minsta  inflytande  och 
för  hvilkas  ögon  mången  gång  ett  fruntimmershufvud  på 
en  pomadburk  eller  ett  piphufvud  är  mycket  vackrare 
än  en  madonna  af  Rafael.  Vi  andra  som  äro  vana  att 
umgås  med  konstverk  från  morgon  till  afton  kunna 
knappt  fatta  hur  en  sådan  barbarisk  råhet  är  möjlig, 
men  vi  lida  då  vi  komma  att  föreställa  oss  fäderneslan- 
det från  den  sidan.  Första  steget  till  att  bringa  upplys- 
ning är  väl  ett  museum.  Nu  är  det  natt,  ett  litet  mu- 
seum vore  kanhända  åtminstone  en  lykta  i  mörkret.  Lik- 
som man  i  Stockholm  tänker  på  lapparna  så  tänker  man 
i  det  öfriga  Europa  på  stockholmarna,  så  länge  vi  icke 
hafva  smak  för  annat  än  för  god  mat  och  drick.  Och 
man  har  nästan  rätt.  Ingen  säger  att  Sverige  borde  vara 
ett  konstens  land,  men  där  man  lefver  så  mycket  inom 
hus  och  verkligen  vill  hafva  trefligt  omkring  sig,  är  det 
underligt  att  man  nöjer  sig  med  nakna  väggar  att  se  på 
hela  dagen.  Till  och  med  snäckan  pryder  ju  sitt  skal! 
Men  man  kan  icke  begära  att  smak  för  konst  skall 
komma  af  sig  själf.  Det  är  icke  i  Sverige  som  barnen 
springa    och    leka    i  pelargångar  mellan  marmorbilderna 


Dl-N    AXDI.IGA    ODI,INGl".N'    I    SVF.RIGR  1  1  1 

ollor  läsa  hela  bibliska  historien  eller  um  alla  fireklands 
gudar  i  präktiga  målningar  på  väggar  och  tak.  Icke 
heller  finns  det  mera  kvar  af  dessa  gamla  ärbara  hus, 
där  del  var  varmt  och  trefligt  med  fina  golf  och  skul])- 
teradt  trätak  och  väggarna  boiserade,  här  utskurna  till 
en  jakt,  där  alla  djuren  i  paradiset,  här  årstiderna  med 
deras  sinnebilder  eller  änglar  bland  frukt  och  blommor 
och  däremellan  infattad  i  förgyllda  lister  någon  panneau, 
målad  flitigt,  charmant,  med  klara  färger,  så  att  man 
tror  sig  se  ut  i  naturen  eller  vill  drömma  om  himmeln. 
Det  var  i  sådana  rum  man  fordom  växte  upp  bland  bilder 
som  blefvo  en  kära  och  som  stodo  kvar  och  vördades 
af  barn  och  barnbarn  och  betraktades  i  sekler  inom 
samma  familj  alltid  med  nöje,  alltid  med  ny  charme,  ty 
de  voro  mästerstycken.  När  jag  tänker  på  ett  sådant 
fädernehem,  förstår  jag  hvilken  veneration  del  kunde  in- 
spirera, och  man  måste  sucka  när  man  jämför  det  med 
allt  det  glilterkram  och  intetsägande  prål,  som  vi  nu 
samla  omkring  oss  —  köpt  hos  Leja  vid  Gust.  Ad.  torg. 
Vi  lefva  hela  vårt  lif  som  på  värdshus  och  soliditetens 
lid  är  förbi  —  äfven  i  konst  gunås.  —  Men  välmåga 
fordras  framför  alll.  Vi  hafva  nu  för  ögonblicket  talande 
påminnelser  om  huru  mycket  penningar  det  fordras  för 
all  skaffa  in  goda  taflor.  Ett  ibland  de  vackraste  galle- 
rierna i  Rom,  del  som  tillhörde  kardinal  Fesch,  säljes 
nu  på  auktion.  —  —  När  man  betraktar  denna  auktion 
eller  i  allmänhet  de  höga  priser  som  sättas  på  gamla 
taflor,  kan  man  väl  dubbelt  önska  att  det  snart  kunde 
bildas  någon  fasl  tafvelsamling  i  Sverige,  ty  misla  vi  de 
goda  gamla  taflor  som  finnas,  gå  de  ur  landet  få  vi  dem 
aldrig  mer  tillbaka,  utan  stå  med  lomma  händer  och 
blott  skammen  kvar  att  hafva  haft  sådana  —  liksom 
myckel  annat.  1  många  andra  länder  äro  gamla  konst- 
verlv  förbjudna  till  utförsel,  jag  vet  icke  huru  del  är  i 
Sverige.  Den  som  icke  förslår  all  sköta  sitt  lilla  kapital, 
bör  ställas  under  förmyndare,  eljest  är  det  snart  för- 
skingradt.    —    Jag   ber  om  förlåtelse  att  jag  skrifver  och 


112  ITALIEN    (184  1-184  9) 

sladdrar  om  så  mycket  som  både  är  öfverflödigt  och 
kanske  icke  tillkommer  mig  att  vidröra,  men  herr  öfver- 
intendenten  skall  däraf  se  åtminstone,  att  jag  har  in- 
tresse för  mitt  yrke  och  äfven  litet  fosterlandskänsla. 
Skulle  jag  trötta  alltför  mycket,  ställer  jag  mig  i  skydd 
af  herr  öfverintendentens  sista  bref  till  mig,  däruti  jag 
uppmanades  och  påmindes,  att  det  är  en  plikt  för  pen- 
sionärerna att  under  vistandet  utrikes  meddela  sig  till 
någon  af  akademiens  herrar  medlemmar.  Hvar  och  en 
ger  så  godt  han  kan  eller  bör  åtminstone  vilja  gifva.  Vi 
andra  målare  äro  dock  inga  skrifvare  och  det  behöfves 
väl  ingen  annan  ursäkt  när  brefven  äro  tråkiga.  Vi  böra 
mera  lägga  oss  vinn  om  att  få  våra  färger  klara  och 
kompositionerna  lifliga  än  mycket  fråga  efter  om  tanken 
synes  ljus  och  genomskinlig  i  det  vi  skrifva. 

Att  tala  om  allt  hvad  här  målas  och  arbetas  af  alla 
nationer  vore  ämnen  för  en  bok  och  icke  för  ett  bref. 
Som  en  generell  anmärkning  kan  man  väl  säga,  att  det 
denna  vinter  varit  landskapsmålningen  som  gjort  les 
honneurs.  Denna  gren  af  konsten  har  på  de  sista  20 
åren  gjort  otroliga  framsteg.  Om  man  betraktar  de  land- 
skap som  målades  under  Napoleons  tid  t.  ex.  och  jäm- 
för dem  med  de  bästa  nya,  är  det  bra  stor  skillnad. 
Landskapsmålningen  är  också  ett  fält,  som  i  alla  afseen- 
den  passar  för  vår  tid.  Man  vill  hafva  mycket  att  se  på 
i  samma  ram,  ett  helt  kungarike  på  en  gång,  om  det 
vore  möjligt,  man  vill  illusion,  brillant  färgspel  och  tyc- 
ker om  det  obestämda  intryck,  som  landskapet  ger,  ty 
det  lämnar  fantasien  tillfälle  att  arbeta  och  sväfva  ut  på 
egen  hand  och  dock  underlättad.  Mai)  ville  ett  fullt  och 
kraftigt  poetiskt  intryck  och  dock  bisakerna  så  utförda 
som  daguerreotypen  gör  dem,  om  det  vore  möjligt. 

Här  följer  en  ganska  lång  skildring  af  en  del  målningar, 
utförda  af  olika  konstnärer  i  Rom.  Af  landskapen  stå  A. 
Achenbachs  »ojämförligt  högt»,  därnäst  Gurlilts  italienska 
V}'er.  Benouville  namnes  och  bland  figurmålarne  Ricdel,  Maas, 
Ernst  Meyer.     Overbecks   »grafläggning»   omtalas,  likaså  kar- 


KONSTVRRKSAMHRri-X    I    KOM  113 

tongerna  Ull  Isakskyrknn  af  ryssen  Hruni,  »en  {.x^niallsk 
man»  —  hans  komposition,  Uppståndelsen  på  den  yttersta 
dagen,  finner  Kgron  vara  »i  högsta  grad  imponerande  och 
originell  —  den  har  någonting  både  af  Ralael  och  Miche- 
langelo».  Slutligen  följer  en  lörkastelsedom  ötVer  Norr- 
köpingsbornas tilltag  att  för  besparings  skull  beställa  Karl 
Johans  staty  af  Schwanthaler,  som  var  billigare  än  de 
svenska  skulptörerna.  Med  Overbeck,  som  Egron  en  gång 
kallat  »n:r  1  bland  målarna  i  Rom»,  är  han  numera  mindre 
belåten.  Asketismen  i  Nazarenernas  konst  slår  föga  an  hvar- 
ken  på  honom  eller  på   flertalet  af  kamraterna. 

I  den  ofvannämnda  skildringen  af  de  första  åren  i 
Rom  äro  några  blad  ägnade  åt  Overbeck  och  dennes  krets. 
Omedelbart  därefter  följa  nedanstående  anteckningar: 

Dessa  helgonfabrikörer  utöfvade  dock  intet  synbart 
inflytande  på  den  stora  majoriteten  af  konstnärer  i  Bom. 
De  flesta  af  dem  voro  nämligen  öfvertygade  om  att  me- 
deltiden var  förbi  och  att  andra  slags  makter  gifva  form 
och  färg  åt  världen  nu  än  då.  Man  hade  en  hårdnackad 
tro  på  att  det  är  en  betydlig  skillnad  emellan  barndoms- 
oskuld och  tandlösa  gubbars  barnsligheter.  Men  chacun 
a  sa  marotte,  och  hvad  som  tyckes  vara  obegripligt  för 
den  ena,  förefaller  helt  naturligt  för  de  andra.  Alla 
kunna  icke  sysselsätta  sig  med  samma  sak,  och  Fogel- 
berg  hade  tagit  sig  före  att  hugga  ut  de  gamla  nordiska 
gudarna  i  marmor,  ehuru  många  förmodligen  tyckte  det 
vara  ett  besynnerligt  arbete.  Fogelberg  bodde  och  hade 
sin  lilla  studio  vid  Via  Babuino  i  ett  stort  grått  hus, 
som  jag  tror  en  gång  hade  varit  ett  kloster,  åtminstone 
påminte  ateljén  på  nedre  botten  ännu  om  något  slags 
kapell,  med  kolonner,  hvälfdt  tak  och  spår  af  freskomål- 
ningar. Hans  boningsrum  voro  några  små  kyffen  i  entre- 
soVn,  fulla  med  böcker  och  gamla  terracottavaser  och 
figurer.  Han  lefde  där  stilla  och  tillbakadraget,  icke 
alltid  vid  fullt  god  hälsa,  men  plågad  af  gikt  och  mag- 
krämpor;  men  var  han  tillräckligt  väl  för  att  gå  ut, 
kunde  man  vara  säker  att  få  se  honom  vid  middagen 
precis  kl.  12  hos  Lepre  och  därefter  vid  en  kopp  kaffe 
i    inre  rummet  af  Caffé  Greco,  pratande  med  Bravo,  Hot- 

Ö.  —  Egron  Lundgren. 


114  ITALIEN    (184  1 — 1849) 

tenroth,  Wagner  eller  någon  af  fransoserna  från  villa 
Medici,  tills  det  var  tid  att  gå  ner  till  studion  vid  Gorso 
och  se  efter  arbetet  på  Balder  och  Tor.  Jag  har  där 
sett  dessa  gudar  växa  ut  ur  stenen,  Tor  har  jag  till  och 
med  sett  i  ler  och  således,  så  att  säga,  följande  med 
deras  utveckling,  var  det  icke  underligt  om  jag  ville  gå 
längre  tillbaks  och  liksom  intränga  i  sängkammaren,  där 
de  voro  födda.  Jag  bekänner  dock,  att  jag  därvid  aldrig 
kunde  komma  längre  än  till  tröskeln.  Fogelberg  var 
mycket  varsam,  tillbakahållande  och  föga  meddelsam  i 
frågor  rörande  sin  konst,  och  jag  dömer  därför  om  hans 
arbeten  helt  och  hållet  endast  af  de  impressioner,  de 
gjorde  på  min  kanhända  ganska  omogna  fattningsförmåga. 
Att  skapa  nya  bilder  till  en  gammal  mytologi  är  ett  till- 
tagset göra,  men  är  kanhända  oemotståndligt  lockande  för 
vissa  skaplynnen.  Mången  kan  dock  hafva  lust  att  t.  ex. 
hoppa  genom  tunnband  på  hästryggen,  som  iindå,  om 
lian  försökte  det  i  verkligheten,  måhända  skulle  därvid 
bryta  halsen  af  sig.  Det  fordras  att  äga  stark  inbill- 
ningskraft för  hvad  helst  man  vill  skapa  i  konst  —  men 
särdeles  stark,  om  man  vill  skapa  gudar.  Att  Fogelberg 
ägde  tillräckligt  af  en  sådan  kraft  kan  betviflas.  Ett 
skulpturverk,  om  ämnadt  att  vara  karakteristiskt,  måste 
äfven  därjämte  hafva  en  portion  af  en  eller  annan  sorts 
skönhet,  eller,  om  ämnadt  att  vara  skönt,  äga  en  por- 
tion af  det  karakteristiska.  I  den  mån  dessa  elementer  äro 
mer  eller  mindre  genialiskt  sammansmälta  visar  konst- 
närssnillet sin  mer  eller  mindre  lefvande  kraft.  Att  för- 
söka gifva  karakteristisk  form  åt  någonting  så  dimmigt 
som  de  nordiska  gudarna  är  redan  ett  mycket  dristigt 
företag  och  som  verkligen  blir  öfvermänskligt,  om  därtill 
fordras  att  gjuta  dem  i  en  skönhet,  förut  icke  sedd.  Jag 
undrar  därför  alls  icke  på  att  Fogelberg  misslyckades; 
hvad  '  jag  icke  begriper  är,  att  han  med  all  sin  klokhet 
och  omtänksamhet  icke  från  början  insåg,  att  det  skulle 
blifva  ett  fåfängt  arbete. 

Tilltaget    alt    hugga    ut    dessa    gudomligheter    ur  ita- 


FOGEIBEKG    OCH    HVSTRÖM  115 

lien.sk  marmor  var  .'^å  mycket  mer  1'örfluget,  som  väl 
ingen  tian  l)(n'jan  hade  gjort  sig  någon  redig  och  klar 
föreställning,  under  hvilka  förhållanden  de  en  gång  skulle 
komma  att  placeras,  ty,  så  vidt  jag  vet,  har  det  ännu 
icke  fallit  någon  af  våra  arkitekter  in  att  föreslå  åter- 
uppbyggandet af  gamla  Uppsala  tempel.  Ingenting  af 
allt  detta  vidrördes  dock  med  Fogelberg.  så  ofta  vi  än 
träffade  tillsammans  med  honom  —  det  var  för  sent  att 
försöka  omvända  honom  till  kristna  läran,  och  det  är 
obeskedligt  att  skratta  åt  andras  leksaker.  Jag  kan  dock 
icke  konsten  att  göra  mig  länge  ogenomskinlig,  och  det 
är  därför  mer  än  troligt,  att  han  räknade  mig  till  dem 
som  icke  tyckte  om  hans  gudomligheter,  jag  menar,  att 
han  kände  att  vi  icke  voro  af  samma  religion,  och  det 
blef  därför  också  alltid  mer  eller  mindre  dimma  i  vår 
förtrolighet. 

Jag  gick  hellre  till  Byström,  när  han  efter  någon  lid 
kom  tillbaka  till  Rom  och  tog  sitt  gamla  kvarter  hos 
doktor  Mazzaroni.  Byström  var  en  öppen  och  ärlig  ka- 
raktär, som  helst  gick  rakt  fram  och  icke  mycket  förstod 
sig  på  att  liksom  gå  tyst  på  tå  och  i  zig-zag.  Gästfri 
och  glad  satt  han  med  sina  fuktiga  läppar  och  sitt  yfviga 
gråa  skägg  om  kvällarna  i  sin  soffa,  omgifven  af  ung- 
dom och  löje  och  med  ett  litet  bord  framför  sig,  fullsatt 
af  frikostiga  vinbuteljer,  leende  åt  de  minnen,  som  mel- 
lan glasen  dansade  fram,  historier  och  hågkomster  från 
gamla  tider,  erinringar  väckta  af  det  gamla  vinet,  ung- 
domens kaprioler  tumlande  om  igen  som  i  en  yr  dröm. 
Som  bildhuggare  var  Byström  en  man  som  icke  gjorde 
sig  onödiga  samvetskval  öfver  hur  mycket  eller  hur  litet 
han  högg  i  vädret  och  som  tycktes  hafva  tagit  sig  före 
att  afyttra  statyer  af  hvit  marmor  ungefär  så,  som  Fin- 
spong  levererar  kanoner  af  järn.  Allt,  så  tår  som  lår, 
tämligen  proportionerligt  efter  tumstocken,  och  det  hela 
icke  mera  likt  en  fabriksvara  än  det  mesta  som  höggs  i 
Rom.  Byström  dref  rörelse  också  i  Carrara,  hvarest  han 
ägde    någon    lott    i    marmorbrottet,    och   han  var  ansedd 


116  ITALIEN    (1841—1849) 

som  en  man  icke  mindre  företagsam  än  klok  i  penninge- 
affärer. På  den  tiden  sysselsatte  han  sig  med  att  lägga 
grunden  till  ett  hus  under  Trinita  de'  Monti,  bredvid  la 
Scalinata.  Han  hade  redan  sålt  Villa  Malta  till  kung 
Ludvig  af  Bayern.  Gamle  Pahlen  bodde  dock  ännu  kvar 
där  med  sina  egyptiska  gudasamlingar,  tills  han  blef 
mördad.  Under  sitt  långa  vistande  i  Rom  hade  Byström 
samlat  i  hop  en  hel  mängd  gamla  taflor  af  den  »ita- 
lienska skolan»  som  det  kallas,  de  flesta,  som  jag  tror, 
af  ganska  medelmåttigt  värde,  ehuru  jag  icke  tviflar  på 
att  Byström  förstod  att  i  sinom  tid  sälja  dem  till  höga 
pris.  De  som  köpa  taflor  förstå  sällan  att  bedöma  så- 
dana och  att  bedraga  sig  själf  hör  alltid  till  goda  tonen. 
Vi  måste  betala  för  våra  nöjen,  och  mången  har  mindre 
nöje  af  taflorna  själfva  än  af  att  blifva  ansedd  kunna 
hafva  nöje  af  sådana. 

Jag  gjorde  knappt  någonting  i  Bom  i  förstone,  men 
jag  skall  därför  icke  säga,  att  jag  var  lat.  Inbillnings- 
kraften och  uppfattningsförmågan  arbetade,  eller  rättare 
sagdt  kämpade  med  alla  de  nya  och  förunderliga  intryck 
som  mötte  hela  dagen,  (lick  i  gallerier  och  kyrkor,  klef 
ibland  fornlämningar  och  ruiner,  till  dess  tankarna  blefvo 
så  fulla  af  bilder  och  frågor,  att  jag  däraf  var  liksom 
drucken  och  yr  i  hufvudet  raglade  in  i  det  förflutna.  — 
Jag  skulle  hafva  lust  att  säga,  att  jag  i  Rom  kände  mig 
som  en  lisk,  icke  längre  instängd  emellan  holmar  och 
skär  men  ute  i  öppna  stora  hafvet.  Det  kan  icke  hjäl- 
pas, i  Rom  blir  man  katolsk,  världsborgare,  isynnerhet 
om  man  är  konstnär  och  således  icke  bunden  med  några 
särdeles  trassliga  samhällsband  till  någon  viss  bergskedja, 
halfö  eller  byalag.  På  mig  åtminstone  inverkade  det 
således;  icke  att  min  fosterlandskärlek  svalnade  eller 
förminskades,  det  var  endast  att  mina  sympatier  för  andra 
folk  tilltogo  och  växte,  och  jag  gladde  mig  däråt,  då  jag 
tyckte  mig  känna,  att  jag  därigenom  liksom  blef  så  alt 
säga  mera  människa.   — 

Tyskarna    i    Rom    hade    ett    upptåg  som  de  kallade 


PONTE    MOI,I.i;-()Kl)EN  1  1  7 

Ponte  Molle.  Sades  hafva  sin  upprinnelse  däri  att,  efter 
Napoleons  krig,  när  det  kom  jämförelsevis  få  tyska  konst- 
närer till  Rom,  det  var  en  sed  att  gå  de  ankommande 
till  mötes  vid  den  lilla  osterian  vid  Ponte  Molle,  norr  om 
Rom,  och  där  dricka  deras  välkomstskål.  Denna  sed 
hade  under  tidernas  lopp  förändrats  till  välkomstdryckes- 
lag i  någon  osteria  eller  något  värdshus  inne  i  själfva 
staden,  men  det  fortfor  icke  dess  mindre  att  alltid  kallas 
att  gå  till  Ponte  Molle.  Om  man  en  dag  såg  anslaget  i 
kaféerna  och  på  matställena  att  samma  afton  det  var 
Ponte  Molle  i  Trattoria  del  Falcone  eller  Lepre  eller 
någon  annan,  kunde  hvem  som  helst  dristigt  gä  dit  och 
spisa  kvällsvard  som  vanligt,  utan  annan  skillnad  än  att 
vinet  som  förtärdes  var  betald  t  på  förhand  af  nykomlin- 
garna. F]n  afton  gåfvo  Tikos  och  jag  en  sådan  inbjud- 
ning till  hela  den  kristna  världen  —  orbs  et  urbis  —  att 
komma  till  Ponte  Molle  i  Falcone.  Det  var  rätt  mycket 
folk,  men  kostnaden  för  vinet  uppgick  ändå  icke  till  mer 
än  omkring  6  scudi  på  oss  hvardera.  Vid  Öfre  ändan  af 
bordet  sitter  Ponte  Molles  president,  omgifven  af  sitt 
statsråd  och  hoffolk,  hvaribland  må  märkas  die  Hebamme 
(Palm),  som  är  ansvarig  för  alt  inga  fruntimmer  äro  när- 
varande, Fama,  som  genom  en  lur  proklamerar  hvad 
presidenten  dekreterar,  namnen  på  de  inträdande  etc, 
der  Dolmetscher  eller  tolken,  som  har  att  på  tyska  öfver- 
sätta  främlingarnas  språk.  Detta  ämbete  innehades  af 
holländaren  van  Tijmen,  som  tycktes  vara  bäst  passande, 
emedan  han  icke  förstod  eller  talade  något  annat  språk 
än  flämisch.  Vi  infördes  efter  kvällsvarden  af  tvenne 
härolder  och  blefvo,  som  seden  var,  efter  undergången 
examen  af  presidenten  dubbade  till  riddare  af  bajocco-orden 
under  lifliga  hurrarop  af  folket,  hvarefter  man  sjöng 
körer,  mången  gång  särdeles  bra,  eller  begynte  andra 
upptåg  att  skratta  åt.  En  kväll  såg  jag  Thorvaldsen  på 
det  sättet,  som  det  kallades,  passera  Ponte  Molle.  Man 
satte  honom  på  en  stol  uppe  på  bordet  och  arrangerade 
till  hans  ära  en  slags  kavallerirevy,  d.  v.  s.  hvar  och  en 


118  ITALIEN    (1841  —  18-19) 

satte  sig  grensle  öfver  sin  stol,  som  på  en  yster  häst, 
och  red  på  det  sättet  under  mycket  gnäggande  och  spar- 
kande förbi  honom.  Fogelberg  och  många  andra  gamla 
herrar,  gråa  och  flintskalliga,  redo  på  det  sättet  som  sa- 
delfasta dragoner  omkring  bordet,  och  ehuru  det  väl  icke 
var  några  lysande  uniformer  hvarken  bland  det  lätta 
eller  tunga  kavalleriet,  var  revyn  ändå  icke  utan  sitt  in- 
tresse. Vid  sådana  tillfällen  brukade  Holbeck  dansa  på 
lina,  d.  v.  s.  på  ett  kritstreck  på  golfvet  —  med  och 
utan  balanserstång  i  imitation  af  madame  Saqui.  Skorna 
kritades  naturligtvis,  och  han  dansade  därefter  med  en 
grace  och  säkerhet,  som  framkallade  repeterade  hand- 
klappningar, för  hvilka  han  med  rörelse  visade  sin  djupa 
och  ödmjuka  tacksamhet.  Så  kom  någon  kör  af  Mendel- 
sohn  eller  någon  solosång  till  gitarr.  Många  af  tyskarna 
voro  djupt  musikaliska.  Eller  visades  ett  menageri  af 
vilda  djur  och  husdjur  med  naturhistoriska  anmärkningar 
rörande  deras  vanor  och  retbarhet  och  beskrifnlngar  af 
deras  kännetecknande  egenskaper.  Eller  var  dot  tableaux 
vivants  eller  poses  plastiques.  Jag  såg  en  gång  en  ryss 
linda  omkring  sig  servielter  och  därefter  föreställa  il 
torso  di  lielvedere,  som  hvarken  har  hufvud,  armar  eller 
ben  —  gjorde  det  l)ra,  ehuru  hans  landsmän  påstodo, 
att  han  verkligen  hade  hufvud  åtminstone.  Man  träffade 
vid  dessa  samkvum  alltid  bekanta  åtminstone  0('h  kunde 
alltid  linna  någon  att  sitta  och  prata  med  i  en  vrå,  om 
man    så   l)ehagadc.     Och  sången  var  ofta  ganska  vacker. 

Till   Mikihog   Lundgren.   —   Horn   27    maj    1845. 

—  .lag  tackar  (iud  att  han  låtit  mig  se  allt  detta  — 
men  önska  dig  icke  hit,  det  är  ett  farligt  land,  ett  för- 
trolladt  lan(?,  den  som  sett  Italien  kommer  aldrig  mera 
därifrån,  han  må  resa  hvart  som  helst,  han  är  ändå  kvar 
uti  Italien.  Man  glömmer  hela  den  öfriga  världen  här, 
man  är  oskyldig  och  säll  och  lycklig  och  förhäxad,  som 
om  man  vore  kär,  och  så  går  det  och  man  glömmer  tiden, 


KAMKATIIl-     OCII    AKHiri  !■;  1  1  I' 

till    dess    liksotn    i    pjäsen    don  Silva  stöter  i  hornet  och 
Hernani  bleknar. 

Till  Konstakademiens  sekreterare  P.  A.  Nyström.  — 
Horn   22  jan.    1<S46. 

Genom  det  öfversända  protokollet  ser  jag  hvad  jag 
redan  fruktat,  nämligen  atl  Kungl.  akademien  icke  varit 
tillfreds  med  det  sätt,  hvarpå  jag  visat  mig  hafva  an- 
vändt  min  tid,  och  är  det  därför  nu  en  skyldighet  såväl 
emot  Kungl.  akademien  som  mig  själf  att  försöka  om 
möjligt  förklara  hvarför  jag  varit  så  osynlig  hemma  och 
redogöra  för  huru  och  på  hvad  sätt  jag  dirigerat  mina 
studier.  1  afseende  å  de  taflor  jag  hemsändt,  vet  jag 
bäst  själf  hur  jämförelsevis  obetydligt  värde  det  varit  i 
dem,  och  hade  det  för  mig  varit  det  allra  käraste,  om  jag 
aldrig  hade  behöft  visa  dem.  Det  är  därför  just  öfver- 
lygelsen  om  deras  brister  och  nödvändigheten  för  mig  att 
behöfva  studera  ordentligt,  som  gjort  att  jag  mera  be- 
gagnat de  medel  akademiens  stipendium  räckt  mig  för 
att  använda  min  tid  på  kopierandet  af  de  gamles  mä- 
sterstycken, studerandet  af  naturen  på  mitt  vis  genom 
att  måla  modellhufvuden  o.  d.  än  att  måla  taflor.  Jag 
hade  förra  vintern  satt  en  större  tafla  i  verket,  förestäl- 
lande en  veneziansk  improvisatör,  omgifven  af  en  mängd 
fiskarfolk.  Jag  arbetade  därpå  oförskräckt,  men  fick 
under  tiden  —  jag  vet  icke  om  jag  skall  säga  olyckligt- 
vis —  en  beställning  från  norska  konstföreningen.  Ty 
som  villkoren  voro  att  taflan  skulle  vara  i  Norge  till  en 
viss  utsatt  tid,  måste  jag  ställa  den  stora  taflan  åsido 
för  att  uteslutande  sysselsätta  mig  med  den  beställda. 
Så  kom  sommaren  och  i  likhet  med  hela  världen  flydde 
jag  Rom.  Jag  reste  öfver  Ancona  och  sjökusten  ut- 
efter till  Venedig,  om  icke  helt  och  hållet  ensamt  och 
allenast  för  att  göra  studier  till  min  fiskartafla,  likväl  med 
den  beständigt  i  hågen.  Nu  var  jag  i  Venedig,  och  efter 
att  där  hafva  sökt  göra  mitt  uppehåll  så  lärorikt  som 
möjligt  satte  jag  med  ens  en  länge  hyst  önskan  i  verket, 
nämligen    att    göra   en  tur  in  i  Tyskland  för  att  se  hvad 


120  ITALIEN    (1841  —  1849) 

som  därstädes  rörde  sig  i  konstväg.  —  Jag  ansåg  det  icke 
heller  vara  i  strid  med  stipendiets  rikliga  användande 
att  under  den  tid  jag  var  så  lycklig  att  äga  det  se  mig 
omkring  på  de  orter,  där  jag  kunde  hämta  gagn  och 
nytta  för  den  utveckling,  som  är  mig  själf  angelägnare 
än  allt.  Jag  vågar  säga  att  min  resa  i  sommar  varit 
mig  i  högsta  grad  instruktiv  och  att  genom  den  mycket 
blifvit  mig  klart  som  jag  hittills  knappt  anat.  Den  enda 
motgång  jag  rönte  var  att  komma  till  Miinchen  ett  par 
dagar  för  sent  för  att  träffa  herr  professorn  och  öfverin- 
tendenten.  Jag  träffade  där  Scholander  och  gjorde  resan 
ner  till  Italien  i  sällskap  med  löjtnanterna  Troili  och  Sö- 
dermark. Den  första  kännbara  effekt  min  resa  hade  vid 
min  återkomst  till  Rom  var  att  jag  kasserade  helt  och 
hållet  min  halffärdiga  tafla  och  ansåg  det  vara  nödvän- 
digt att  börja  den  helt  och  hållet  på  nytt  och  på  helt 
annat  sätt,  om  därutaf  skulle  kunna  komma  någonting 
försvarligt.  Detta  nedslog  mig  så  att  jag  företog  mig  i 
dess  ställe  måla  en  ny  tafla  i  en  helt  annan  karaktär  — 
äfven  med  flera  figurer.  Denna  målade  jag  på  i  höstas, 
under  det  jag  på  mellanstunderna  gjorde  etuder  o.  d. 
Under  tiden  hade  jag  anlagt  en  tafla  med  blott  tvänne 
figurer,  nästan  i  Lebensgrösse.  På  denna  sista  målar  jag 
nu  så  flitigt  jag  kan.  —  Det  är  en  sanning  att  säga 
att  det  visst  hade  besparat  mig  mången  oro,  om 
jag  varit  mindre  sträng  mot  mig  själf,  om  jag  kunnat 
undertrycka  det  missnöje,  som  så  mänga  gånger  kommit 
mig  att  skrapa  ut  mina  taflor,  då  de  redan  varit  half- 
färdiga, men  jag  tröstar  mig  med  att  ett  sådant  själfkri- 
tiserande  kanske  befordrat  mina  verkliga  och  icke  blott 
skenbara  framsteg. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  Horn  21   mars   1846. 

Det  är  redan  flera  dagar  sedan  jag  fick  ditt  bref, 
men  jag  har  sedan  dess  icke  kunnat  tänka  redigt,  mycket 
mindre  skrifva.  Det  sorgliga  budet  att  mamma  lämnat 
oss    kom    som    ett    åskslag,  och  jag  stirrar  omkring  mig, 


EGKONS    MODKRS    DOO  1  2 1 

som  om  jas  vore  ensam  i  liola  världen.  Jag  tänkte  mig 
det  så  ofta,  huru  jag  skulle  komma  hem,  huru  jag  skulle 
göra  henne  glädje,  och  huru  vi  alla  skulle  lefva  ett  frid- 
samt och  lyckligt  lif  rundt  omkring  henne  och  med  vår 
kärleksfulla  uppmärksamhet  skulle  komma  henne  att 
glömma  allt  hvad  hon  tidigare  hade  måst  genomgå  och 
lida.  Sådana  oskyldiga  drömmar  äro  då  nu  förbi!  Jag 
är  ännu  som  yr  i  hufvudet  och  kan  icke  föreställa  mig 
redigt  hvad  som  någonsin  skall  kunna  ersätta  mig  denna 
förlust. 

När  man  förlorat  sitt  hem  är  man  som  fridlös  på 
hela  jorden,  och  det  fordras  tid  att  vänja  sig  vid  en  sådan 
tanke.  Det  var  icke  längesedan  jag  betraktade  hur  en 
mor  lekte  med  sitt  barn  ibland  grafvarna  och  hur  hon 
gömde  sig  undan  bakom  grafstenen  och  hur  barnet  sökte 
med  oro  och  började  gråta  —  och  icke  trodde  jag  då 
att  det  så  snart  skulle  gå  mig  på  samma  sätt.  — 

Till  öfverintendenten  M.  G.  Anckarsvärd.  —  Rom  20 
april   1846. 

—  Jag  har  hemsändt  en  större  tafla,  som  nu  är 
under  vägen  och  som  troligen  inträffar  icke  så  långt 
efter  detta  bref,  ty  den  går  härifrån  hela  vägen  med 
diligensen.  Då  jag  i  detta  arbete  en  gång  velat  försöka 
mig  med  större  figurer,  i  fall  det  möjligen  i  framtiden 
skulle  komma  i  fråga  för  mig  att  måla  någonting  sådant, 
antingen  som  altartafla  eller  eljest,  och  det  är  första  gån- 
gen samt  därtill  på  ljus  och  klar  fond  med  solsken,  är 
jag  rädd  att  blott  måttligt  kunna  motsvara  hvad  herr 
öfverintendenten  och  Kungl.  akademien  af  detta  arbete 
väntar;  men  det  skall  väl  blifva  bättre,  får  jag  hålla  på 
och  vara  fri  från  så  många  tillstötande  ledsamheter  som 
öfverhopat  mig  under  det  jag  arbetat  på  denna  tafla. 
Taflan  föreställer  en  flicka  från  Sonino  med  sin  bror  vid 
handen  —  figurerna  äro  nästan  i  Lebensgrösse  och  stå 
upp  kraftiga  mot  en  ljus  fond,  blå  himmel,  campagna- 
landskap  och  akvedukter  och  berg  i  bakgrunden.  I  an- 
seende   till    att  det  ingår  så  mycket  hvitt  i  figurerna  och 


122  ITALIEN-    (184  1  —  I  84;i) 

alt  måla  hvitt  så  alt  det  har  kraft  i  dagern  emot  den 
ljusa  fonden  och  tillika  ser  hvitt  ut  i  skuggsidan,  har  det 
hela  varit  mig  bekymmersamt.  Som  därjämte  taflan  be- 
står af  de  lifligaste  färger,  har  jag  varit  tvungen  måla 
om  och  passa  dem  samman,  så  att  därigenom  penseln 
möjligtvis  förlorat  af  den  fraicheur,  som  jag  skulle  önska 
för  en  annan  gång.  Taflan  har  emellertid  varit  mig  myc- 
ket instruktiv  och  jag  tänker,  har  jag  kunnat  hålla  till- 
samman så  många  bjärta  färger  med  hvitt  och  rödt  och 
grönt  med  soldagrar  och  reflexer  och  slagskuggor,  allt  i 
öppna  luften,  så  bör  det  blifva  mig  lättare  att  nu  måla 
någonting  under  enklare  konditioner.  .Som  jag  hemma 
icke  har  någon  annan  utsikt  att  få  sälja  denna  (afla, 
tager  jag  mig  den  friheten  hembjuda  den  till  konstförenin- 
gen. —  Jag  sänder  också  sex  modelliigurer.  Den  gången 
jag  målade  dessa  var  det  blott  såsom  studier  för  färgens 
skull  utan  att  bry  mig  mycket  om  detaljerna  —  det  hela 
är  alltid  mer  än  delarna.  Di-  äro  målade  alla  prima  och 
utan  retusch.  Jag  skickar  eii  ung  karl,  en  flicka  och  en 
gosse.  De  ritade  studierna  har  jag  gjort  med  stomp  utan 
något  svartkritsstift,  så  som  man  ritar  i  Frankrike,  ty 
det  är  ett  ritningssätt  som  mest  närmar  sig  målning,  då 
stompen  alltid  är  mera  pensel  än  både  blyertspenna  och 
svartkrita.  Afvenledes  skickar  jag  ett  af  de  studiehufvu- 
den  jag  länge  haft  hängande,  en  romersk  piferari.  — 
Dessutom  skickar  jag  en  croquis  i  blyerts  af  kompositio- 
nen till  en  större  tafla  som  jag  begynt  och  som  stått 
anlagd  sedan  nyåret.  Det  är  en  lycklig  familj  i  skuggan 
af  en  lagerskog.  Figurerna  äro  väl  klädda  som  genre- 
figurer,  men  det  hela  står  dock  på  gränsen  af  historie 
målning.  Jag  ville  göra  alla  figurerna  i  skuggan,  man 
ser  ut  emellan  stammarna  uti  ett  solbelyst  landskap  och 
till  hafvet.  På  ena  sidan  om  gruppen  ser  man  en  gam- 
mal marmorstaty  mellan  träden  (Harmonia?)  och  på  den 
andra  dragoxar  som  hvila,  ty  sällheten  ligger  ju  midt 
emellan  det  tunga  hvardagslifvet  och  ett  alltför  upp- 
spändt    och  eteriskt  konstlif.     Under  har  jag  skrifvit  hqr 


MÅl.NIKGAK,    KOMPOSrriOXHR,    UPPSLAG  123 

de  äro  lyckliga  som  ett  oupplösligt  band  förenar,  som 
ingenting  annat  än  döden  sliter  sönder.  Det  är  en  vers 
af  Horatius  —  gammal,  men  som  passar  för  alltid  och 
som  jag  nu  först  rätt  bittert  förstår.  Jag  skickar  också 
en  liten  kolteckning  som  skulle  föreställa  Francesco  Pe- 
trarca,  som  sitter  midt  ibland  lagrar  och  skrifver  sonetter 
till  Laura  och  huru  man  bakom  ser  hela  världen  som  i 
rosenskimmer.  Jag  skickar  den  för  ro  skull,  men  an- 
märker att  det  blott  är  ett  löst  utkast  till  en  tanke,  som 
jag  kanhända  icke  borde  hafva  visat  förr  än  på  annat 
sätt  utarbetad.  Men  det  roar  mig  mycket  att  på  det 
sättet  fantisera  med  kol,  och  jag  har  många  sådana  rit- 
ningar. Jag  ville  äfven  hafva  sändt  en  kopia  af  en  kar- 
tong som  jag  ritat  och  som  föreställer  en  ung  flicka  som 
blir  bortröfvad  af  necken.  Hon  sitter  på  en  sten  vid 
stranden,  metspöt  har  fallit  henne  ur  handen,  hon  som- 
nar och  glider  ner  i  djupet  och  tyckes  höra  eller  drömma 
om  en  musik  som  förtjusar  henne.  Vid  sidan,  hälft 
bakom  och  så  nära  att  han  kan  kyssa  henne,  ser  man 
necken,  som  kommer  upp  ur  höga  vassen,  under  det  alt 
små  alfer  i  vattenbrynet  leka  och  arbeta  på  att  draga 
ner  flickan  i  klänningsfållen.  Necken  tror  jag  bör  fram- 
ställas som  idealet  till  en  rätt  svärmisk  svensk  spelman, 
och  därför  hade  jag  också  gifvit  honom  en  fiol  att  spela 
på,  innan  kritiken  kom  och  sade  att  han  borde  hafva  en 
harpa.  Sista  dagen  föreföll  mig  dock  min  ritning  smaka 
litet  för  mycket  Italien,  och  jag  kunde  icke  förmås  att 
skicka  den  med.  Jag  tror  dock  att  ämnet  skulle  kunna 
göras  någonting  af.  Hvad  jag  nu  ritat  är  mera  hållet 
som  en  klar  och  enkel  fresco  —  jag  tror  dock  att  detta 
ämne  såväl  som  de  flesta  nordiska  snarare  borde  upp- 
fattas mera  Rembrandtskt.  Naturligtvis  är  mycket  som 
kan  behandlas  ljust  och  klart,  t.  ex.  vikingafärder  till 
Myklagård,  tåg  till  Jorsala  etc.  etc.  Jag  har  också  ritat 
en  kartong  som  föreställer  ett  par  barn  som  leka  med 
en  get,  men  som  var  för  stor  att  sända  med  denna  gån- 
gen,   då    den    är    i  naturlig  storlek  och  icke  heller  ännu 


124  ITALIEN    (1841 — 1849") 

fixerad.  Som  det  var  plats,  skickade  jag  en  ritad  studie 
efter  Tizian,  en  Amor  i  naturlig  storlek,  ty  den  kan  så 
gärna  vara  i  Stockholm  som  här  och  kunde  kanske  gifva 
anledning  till  att  de  unga  i  principskolan  gjorde  försök 
att  på  det  sättet  eller  bättre  kopiera  större  målade  taflor 
till  omväxling  med  gravyrer.  Det  har  sin  gifna  nytta 
med  sig.  Jag  har  ritat  detta  på  simpelt  karduspapper 
blott  för  att  se  huru  de  gamla  icke  varit  rädda  för  att 
gifva  en  viss  bredd  och  fyllighet  äfven  där  den  icke  fin- 
nes i  naturen,  ty  ett  naket  barn  vid  sidan  af  detta  ser 
helt  magert  och  mesquint  ut.  Jag  hoppas  nu  blott  att 
icke  blifva  för  strängt  bedömd  efter  hvad  jag  sändt  och 
bygger  min  lycka  på  herrarnas  öfverseende.  Med  posten 
i  dag  sänder  jag  äfven  min  underdåniga  ansökan  hos 
Kgl.  Maj:t  angående  min  pensions  förlängning. 

Anteckningar.   —  Rom   16  .sept.    1846. 

Konstverk  äro  åtminstone  liksom  fönster,  genom 
hvilka  vi  kunna  se  djupt  in  i  en  annan  människas  böjel- 
ser och  erfarenheter.  Det  är  intentionen,  som  gifver  åt 
allt  sin  innersta  halt.  Målaren  kan  därför  omöjligt  hindra 
att  han  på  sin  tafla  smetar  fast  och  hänger  ut  i  fria 
luften  mycket  af  sitt  inre.  P^n  sådan  personlighets  uppen- 
barelse är  en  så  nödvändig  beståndsdel  i  ett  konstverk, 
att  hvarest  den  icke  finnes,  arbetet  icke  heller  är  ett 
konstverk.  Fotografiska  afbildningar,  äfven  med  den  full- 
komligaste imitation  af  föremålet,  kunna  därför  icke  be- 
traktas vara  konstverk.  Under  furutsättning  att  sålunda 
hans  verk  nödvändigt  måste  afspegla  mer  eller  mindre 
af  konstnärens  inre,  tror  jag  att  ett  ädlare  och  skönare 
sinne  bör  kunna  frambringa  ädlare  och  skönare  konst- 
verk. 

Förmodligen  är  det  väl  ändå  nödvändigt  att  konst- 
nären därtill  också  bör  vara  ett  geni  och  hafva  en  obe- 
griplig talang,  något  som  på  svenska  ofta  förväxlas  med 
rucklig  slarfaktighet  och  liflighet  hos  en  individ,  begåfvad 


TANKAR    OM    I.ANDSKAPSMÅLNIKG  12C) 

med    mycket,    men    isynnerhet    med  mänga  skulder  både 
till  (Jud  och  människor. 

I  Kom  ser  man  omkring  sig  mycket  landskapsmål- 
ning. Det  är  en  ny  konst,  som  icke  hade  någon  mot- 
svarighet i  den  gamla  klassiska  tiden.  Hvad  som  kan- 
hända mången  gång  kan  gälla  såsom  regel  i  figurmål- 
ning, har  sällan  någon  tillämpning  i  landskapsmålningen. 
1  målningar,  som  föreställa  mänskliga  affekter,  öfverses 
kanhända  lättare  brister  i  kolorit  och  ljusdunkel  än  i 
taflor,  som  endast  framställa  landskap,  under  det  att  i 
dessa  senare  färgstämningen  nästan  är  det  förnämsta, 
eller  det  som  gifver  en  landskapstafla  sin  skönhet  och 
poesi.  En  landskapstafla,  sedd  i  gravyr,  tilltalar  oss  där 
för  också  icke  annat  än  svagt  i  jämförelse  med  hvad 
den  kan  göra,  framträdande  i  full  färg.  Färg  och  kan- 
hända clair-obscure  tror  jag  sålunda  kunna  anses  såsom 
varande  i  landskapsmålning  det  principala,  under  det 
teckning  är  det  sekundära.  Formerna  äro  för  land- 
skapsmålaren snart  sagdt  endast  tjänande  att  balansera 
och  att  med  känsla  ordna  de  färgharmonier  och  den 
clair-obscure,  som  egentligen  frambringar  hvad  som  blir 
taflans  poesi.  Jag  tror  därför  att  det  vore  mera  förlåt- 
ligt, om  man  i  landskapsmålning  syndade  mot  formens 
riktighet  än  mot  färgens.  För  närvarande  tyckes  det 
dock  vara  annorlunda.  I  afseende  på  färg  visar  sig  mot- 
tagligheten alltför  ofta  vara  svag  och  ett  allvarligare  ob- 
serverande och  färgstudium  uraktlåtes  kanske  för  mycket. 
Man  vänjer  sig  icke  tillräckligt  att  se  färgtonerna  i  sin 
helhet  eller  huru  de  på  ett  stort  sätt  kombinera  sig, 
komponera  sig,  flyta  tillsamman,  man  ser  för  mycket  af 
enskildheternas  form  framför  totaliteten  —  man  ser  icke 
skogen  för  trädet.  Det  bör  också  icke  glömmas,  att  om 
figurframställningar  nödvändigtvis  äro  riktade  åt  förstån- 
dets uppfattning,  landskapstaflor  däremot  jämförelsevis 
tala  isynnerhet  till  känslan. 

När    man  betänker   att  Kom  är  den  stad,  hvarest  de 


126  ITALIEN  (1841  —  1849) 

flesta  statyer  förfärdigas  och  att  det  alltid  varit  den 
största  marknaden  för  sådana,  kan  det  förefalla  anmärk- 
ningsvärdt,  att  man  därstädes  icke  finner  bildstoder  af 
historiska  män  såsom  prydnader  på  dess  torg  och  gator. 
Utom  Markus  Aurelius  på  Kapitoliiim  erinrar  jag  mig 
icke  en  annan.  Påfvarna  tyckas  hafva  haft  för  regel  att 
aldrig  på  öppna  platser  resa  statyer  åt  någon  deras  före- 
trädares minne,  mycket  mindre  åt  kardinaler,  krigare 
eller  främmande  furstar  —  och  romerska  folket  gjorde 
aldrig  själfmant  ett  sådant  försök.  Det  är  icke  lätt  att 
förstå,  hvilka  orsaker  beverkat  ett  sådant  förhållande,  åt- 
minstone kunna  de  icke  sökas  däri  att  påfvarna  skulle 
vara  mindre  fåfänga  än  andra  människor,  då  erfaren- 
heten beständigt  visat  att  de  merendels  varit  det  till  och 
med  mera.  Huru  därmed  må  förhålla  sig,  statyer  hafva 
de  icke  rest,  hvarken  af  sig  själfva  eller  andra,  och  jag 
tycker  att  de  däri  åtminstone  verkligen  visat  stor  smak. 
Ett  sådant  statyresande  har  blifvit  en  häfdvunnen  sed  i 
andra  konungariken,  men  huruvida  det  därför  är  så 
riktigt  är  ändå  icke  så  säkert.  Att  på  den  utmärkte 
mannens  graf  till  åminnelse  sätta  en  bild  af  hans  ut- 
seende må  vara  rätt  nog,  men  att  resa  denna  bild  på 
en  allmän  plats,  är  att  gå  ett  steg  längre.  Det  är  den 
portion  fåfänga  det  innebär,  som  icke  behagar  mig;  det 
är  påfågelsstjärten,  som  jag  ser  sticka  fram.  Vin  stor 
man  behöfver  ingen  staty  och  en  liten  blir  därigenom 
icke  större  (Karl  XIII).  Förmodligen  kommer  detta  bruk 
ändå  icke  att  snart  upphöra.  Det  är  ett  enkelt  sätt  för 
en  nation  att  smickra  sig  själf.  Ett  sådant  synligt  ut- 
tryck af  nationalfåfängan  kan  emellertid  hafva  godt  med 
sig  i  den  mån  det  förmår  bidraga  till  att  konsolidera 
fosterlandskänslan.  Detta  är  det  enda,  ty  att  meningen 
med  sådana  statyer  skulle  vara  att  därmed  locka  de  för- 
bigående att  blifva  stora  män,  låter  väl  icke  på  allvar 
tänkas. 

I  ett  någorlunda  väl  ordnadt  samhälle  bidrager  verk- 
ligen hvarje  nyttig  individ  i  sin  mån,  ehuru  mången  gång 


TANKAR    OM    STATYEK  127 

medvetslöst,  till  det  helas  bestånd  och  trefnad.  Platserna 
äro  olika,  sotarn  kryper  genom  skorstenen,  så  att  det 
icke  måtte  riika  in  eller  ta  eld  i  huset  —  en  annan  för- 
svarar landet  för  fiendens  våld,  spelman  spelar,  men 
hvarken  den  ena  eller  den  andra  gör  det  väl  för  att  fä 
en  staty  på  torget. 

Jag  applåderar  därfcu-  påfven  för  det,  att  han  icke 
tänker  på  att  låta  stöpa  sin  afbild  i  brons  för  att  ställas 
upp  i  ett  gathörn  eller  på  Monte  Pincio,  äfven  därför  att 
påfvar  icke  oftare  än  andra  stora  män  äro  vackra  att  se  på. 

Till  J.    V.   Molin  (under  en   sommarutfhkt  —  odatcradt). 

—  Frukta  ej  att  jag  beskrifver 
i  detalj  allt  hvad  jag  gör 
under  fredliga  oliver, 
hvilket  gudalif  jag  för 
eller  hvilken  lust  det  är 
att  bland  rosor,  mjölk  och  bär 
och  bland  herdar  och  herdinnor, 
ibland  åsnor,   får  och  svin, 
mellan  pigor  och  värdinnor, 
full  af  kärlek  och  af  vin, 
solsken,  lättja,  oförstånd 
lefva  som  en  vagabond. 

Eller  huru  solen  målar 
nya  taflor  alla  dar 
med  en  penselsort  af  strålar  — 
fan  vet  hvar  hon  färgen  tar, 
grönt  och  guld  och  purpurrödt, 
tills  om  kväirn,  när  hon  blir  trött, 
sömnig,  lat  och  varm  hon  blundar, 
täcket  öfver  hufvud  drar, 
men  blott  tills  att  dagen  stundar, 
ty  knappt  är  väl  morgon  klar, 
förr'n  hon  åter  på  sitt  vis 
målar  tusen  paradis. 


128  ITALIEN    (l84  1  —  1849) 

Till  öfverintendenten  Anckarsvärd.  —  Rom   5  okt  1846. 

—  På  lång  tid  har  jag  icke  varit  så  road  af  mitt 
arbete  som  nu,  och  när  jag  lägger  mig  om  aftonen  önskar 
jag  alt  det  snart  åter  skall  blifva  morgon  igen  och  ljust. 
Det  är,  att  ju  mera  man  arbetar,  desto  klarare  inser  man 
huru  mycken  flit  som  fordras  för  att  komma  vidare,  och 
icke  förr  än  man  tycker  själf  sig  göra  framsteg  får  man 
den  rätta  lusten  och  glädjen  vid  sitt  arbete. 

Ett  orullbordadt  bref,  skrifvct  i  Hoiii  våren  1847,  oda- 
tcradt  och  utan  namn  på  adressaten.  —  Ef«ron  har  varit  sjuk 
och  berättar  därom. 

—  Det  är  denna  sista  afdelning  som  är  så  ledsam, 
eljest  är  febern  själf  någonting  högst  intressant.  Den  lif- 
lighet,  man  då  äger,  skulle  jag  alltid  vilja  besitta.  Herre 
Gud.  hur  fantasien  då  är  vaken  och  hvad  bilderna  hafva 
saft  och  kraft  och  kulör! 

Du  skrifver  att  du  ämnar  dig  hem  i  sommar.  Lycka 
till,  tusen  gånger!  Jag  har  nyss  skrifvit  till  Stack,  hur 
jag  tänker  öfver  win  hemresa,  nämligen  att  jag  gläder 
mig  däråt.  När  jag  kommer  hem  har  jag  då  varit  borta 
i  tio  ;ir  —  mera  än  för  mycket  eller  hur?  Jag  är  snart 
mätt  på  nomadlifvet  utrikes  med  all  sin  prakt,  buller 
och  skral.  Känslan  och  längtan  efter  ett  hemlif  är  en 
underlig  känsla  och  någonting  som  jag  tror  att  vi  sven- 
skar ha  svårt  att  fakta  bort,  ty  i  vårt  land  finns  det  ännu 
hem,  och  det  veta  vi  alla.  Tror  du  därför  alt  jag  stan- 
nar länge  i  Hom,  irrar  du.  Att  jag  skulle  gå  mellan  min 
studio  och  Gaffe  Greco,  mellan  Vatikanen  och  Gampi- 
doglio  och  småningom  låta  hjärtat  mögla  bort.  Nej ! 
Jag  gläder  mig  tvärtom,  att  vi  ännu  tillsamman  skola 
upplefva  många  härliga  dagar  och  som  jag  hoppas  icke 
efter  just  så  många  somrar.  Och  då  skola  vi  minnas 
och  tala  om  l^om,  men  liksom  gamla  soldater  på  träben 
tala  om  forna  kampanjer. 

Till  öfverintendenten  Anckarsvärd.  —  Rom  29  sept.  1847. 
Egron  har  hemsändt  en  ny  målning. 

—  Det  är  ett  romerskt  sujet,  nämligen  föreställande 


STÄMNING    OCH    AKRl-TI-N     18-17  129 

Corpus  Dominifesten,  då  man  i  procession  barer  IJ.  He- 
lighet påfven  liggande  på  knä  och  tillbedjande  sakramen- 
tet. Processionen  passerar  i  kolonnaderna  omkring  Pe- 
tersplatsen, som  då  för  tillfället  äro  smyckade  med  gobe- 
linstapeter,  vapen,  kransar  o.  d.  Jag  företog  detta  ämne 
för  att  göra  en  etude  eller  öfva  mig  behandla  belysnin- 
gen öfver  en  mängd  människor,  klädda  i  differenta  ku- 
lörer. —  Den  nästa  tafla,  jag  nu  sätter  i  verket,  blir  väl 
någonting  med  nakna  figurer,  helst  större;  det  skall  roa 
mig  och  är  en  god  öfning.  Jag  är  därför  glad  att  en 
gång  få  göra  en  sådan  tafla,  ehuru  den,  färdig,  nog  blir 
att  ställa  undan  på  vinden,  ty  ingen  människa  vill  se  så- 
dant nu  mera,  mycket  mindre  köpa  det.  Men  hufvudsa- 
ken  är  att  sträfva  sig  till  talang  och  därvid  blott  akta 
sig  att  icke  flyga  öfver  gränserna  af  sitt  egendomliga 
skaplynne. 

I  dessa  dagar  ämnar  jag  börja  en  kopia  efter  en 
tafla  af  Murillo,  som  jag  funnit  i  galleria  Gorsini. 

Till  öfverstelöjtnant  O.  J.   Södermark.  — Rom  29  sept.  1847. 

Egron  omtalar,  att  han  upptecknat  innehållet  i  deras 
samtal,  de  gånger  Södermark  i  Rom  »satt  för  sitt  porträtt», 
och  att  han  skickat  det  skrifna  till  Stockholm.  Han  ber 
att  akademiherrarna  ej  skola  få  se  hans  anteckningar,  säger 
sig  vara  rädd  för  »Aftonbladspublicitet  —  Odi  profanum  > 
och  fortsätter  därefter: 

—  Hvad  jag  skrifvit  är  blott  förflugna  idéer  och  duga 
visst  till  ingenting,  men  de  skola  åtminstone  vittna  om 
min  varma  och  lifliga  önskan  att  någonting  planmässigt 
måtte  göras  i  Sverige  för  konst  och  att  något  större  än- 
damål i  sådant  fall  föresväfvade  vederbörande.  Som  herr 
öfverstelöjtnanten  ser,  skrifver  jag  med  svårighet  och 
motvilja,  men  när  intet  annat  medel  gifves  att  göra  sig 
förstådd,  måste  man  väl  däran  —  och  herr  öfverstelöjt- 
nanten skall  nog  öfverse  med  min  klumpighet  att  be- 
handla pennan.  Obeskrifligt  roligt  vore  om  någon  med 
värme,  sakkännedom  och  talang  att  skrifva  ville  sätta 
sig  ner  och  behandla  ifrågavarande  ämnen.    Jag  är  säker 

9.  —  Egron  Lundgren. 


130  ITALIEN    (184  1  —  1849) 

att  det  vackra  ändamålet  skulle  inspirera  honom  att  göra 
någonting  af  värde,  och  den  största  belöning  är  väl  till- 
fredsställelsen att  veta  sig  hafva  verkat  någonting  godt 
för  efterkommande.  Huru  obeskrifligt  mycket  godt  skulle 
en  sådan  plan  kunna  uträtta,  om  den  bringades  till  mog- 
nad genom  herr  öfverstelöjtnantens  erfarenhet  och  för- 
domsfrihet och  blefve  signerad  t.  ex.  B.  v.  B. 

Till  målaren  J.   M.   Stack  i  Paris.  —  Rom  29  nov.  (1847). 

Du  skall  icke  vara  ond  på  mig  att  jag  dröjt  så 
länge  att  besvara  ditt  bref.  Me  voici  enfin  —  ecco  mi 
((uä.  —  Jag  har  i  sällskap  med  löjtnant  Skjöldebrand 
varit  ule  pä  en  liten  resa  och  därunder  njutit  mitt  unga 
lif  i  liera  riktningar.  Så  snart  jag  nämligen  fått  min 
tafla  begrafven  och  afsänd,  reste  vi  piano-piano  öfver 
Viterbo  och  Orvieto  till  Siena.  —  Siena  är  en  ibland  de 
städer,  jag  tycker  allra  mest  om  i  Italien,  och  roligt  vore 
att  få  komma  dit  åter  en  gång.  Jag  föreställer  mig  att 
de  gamla  spanska  städerna  mätte  vara  i  den  genren  och 
knappt  bättre.  —  Lägger  du  nu  därtill  att  man  äter  för- 
träffligt där  och  för  godt  pris,  sofver  som  helgon  i  mjuka 
bäddar,  kan  du  ungefär  föreställa  dig  huru  vi  skulle 
trifvas.  Angående  invånarna  säger  man,  att  de  äro  af 
etruskiskt  ursprung  —  likväl  må  du  icke  föreställa  dig 
att  fruntimmerna  hafva  samma  färg  som  på  de  etruskiska 
vaserna,  ty  damerna  i  Siena  äro  med  skäl  beryktade  för 
deras  klara  och  friska  färg  —  ungefär  så  som  Bubens 
tyckte  om  att  måla  sina  gudinnor.  Bosenkinder,  purpur- 
läppar, —  trinda  armar  och  därtill  ett  språk  i 
miin  som  trängde  längre  ner  än  till  hjärtat.  Men  jag 
lämnar  detta  ämne,  du  vet  huru  allvarsam  och  stadig 
jag  är  och  att  det  därför  icke  skulle  anstå  mig  att  ut- 
breda mig  öfver  kvinnliga  skönheter.  Från  Siena  reste 
vi  till  Florens.  Som  du  vet  har  jag  varit  där  flere  gån- 
ger förut,  men  det  är  en  stad  som  jag  svårligen  skulle 
ledsna  vid.  Om  vårt  vistande  i  F.  vill  jag  blott  skrifva 
att  vi  roade  oss  bra,  och  du  må  därvid  tänka  dig  diverse 


FTT    SKÄMTSAMT    KAMKATHKHI-  131 

arter  rolighet.  [Itom  de  gamla  llorentinarna  ifrån  (liotto, 
Orcagna  etc.  ända  till  (iråberg  och  Hergman  träffades 
dessutom  denna  gäng  lielletti,  som  bjöd  oss  till  sig  på 
la  Pergola,  där  han  sjöng  med  verkligt  stor  framgång 
såsom  Faraone  i  Mosr  af  Hossini.  Om  kvällarna,  när 
därför  alla  egyptiska  plågorna  kommo  öfver  honom,  hade 
han  naturligtvis  svårt,  men  fick  också  därför  starka 
applådissemanger  och  var  alltid  vid  ett  briljant  humör 
om  morgnarna  vid  kaffebordet.   — 

Jag  hade  nyss  bref  från  Stockholm.  Min  tafla  har 
lyckligt  kommit  fram  och  Hejdeken  håller  som  bäst  på 
att  spänna  upp  den  och  renovera  den  för  att  bli  presen- 
tabel för  den  kungliga  akademiens  skarpa  glasögon.  Det 
är  första  akten,  som  troligen  har  sina  komiska  situatio- 
ner —  den  andra  akten  däremot,  nämligen  försäljningen, 
fruktar  jag  slutar  tragiskt.  —  En  gång  i  veckan  är  här 
någon  festlighet,  Gud  vet  allt  för  hvad,  och  om  några 
dagar  skola  de  gamla  egyptiska  basaltlejonen  under  Ga- 
pitoliotrappan  spruta  vin  fem  dagar  å  rad.  Jag  behöfver 
väl  icke  beskrifva  min  otåliga  längtan  att  då  ändtligen 
en  gång  få  dricka  mig  otörstig.  I  öfrigt  önskar  jag  dig 
ett  godt  slut  på  det  gamla  året,  och  hvad  det  nya  beträffar 
må  upphof,  fortgång,  ända  allt  till  ditt  bästa  lända  etc, 
och  glöm  icke  att  nyårsdagen  kyssa  så  många  vackra 
fruar  och  flickor  som  du  känner  —  om  icke  för  din 
egen  skull,  på  mina  vägnar  —  om  möjligt  skall  jag 
försöka  göra  dig  samma  tjänst  här.  Hälsa  Wahlbom, 
Billmark,  Södermark  och  dig  själf  från  din  tillgifne 
Egron. 

En  anteckning.  —  liom   1(S48. 

1  södern  vittna  tusende  olika  konstföreteelser  om  hur 
energiska  människoandar  segerrikt  sträfvat  efter  att  göra 
sina  intryck  af  naturen  permanent  synliga  i  en  klädnad 
af  skönhet  och  fullkomlighet.  Jag  ser  inga  sådana  verk 
i  norden.  Konst  där  framstår  snart  sagdt  alltid  endast 
såsom    imitation  af  söderns  originaler  eller  mången  gång 


132  ITALIEN    (1841  —  1849) 

i  oärliga  modifikationer  af  sydländska  äkta  känslor.  Jag  kan 
icke  hjälpa  att  mer  och  mer  den  öfvertygelsen  hos  mig 
stadgas,  att  norden  ännu  icke  förmått  skapa  sig  någon  konst. 
Alltför  svaga  äro  ännu  de  energier,  som  hos  oss  riktas 
åt  ett  sådant  håll,  och  utan  ett  verkligt  öfvermått  af 
sådan  energi  är  konst  icke  möjlig  —  åtminstone  kan  hon 
icke  bli  något  mer  än  ett  sjukligt  och  blekt  återsken  af 
någonting  ursprungligt  friskt  och  lekande. 

Till  Herman  H.  Brodtkorb  (Kjörbo  i  Norge).  —  Rom 
21  dec.   1848. 

—  Det  är  för  oss  alla  som  äro  ute  i  denna  oroliga 
tiden  riktigt  tröstefullt  att  kunna  hvila  tanken  på  de 
gamla  nordlanden  och  veta  att  där  allt  är  lugnt  och  stilla 
och  desto  mera  glädjande,  när  vi  få  så  vänliga  påhäls- 
ningar som  i  ditt  sista  bref,  ty  det  ger  oss  en  bild  af 
våra  folk  icke  längre  stående  endast  rygg  mot  rijgg  till 
försvar  mot  utländska  fiender  men  hand  i  hand  som  brö- 
der höfves.  Gud  gifvo  att  fred  och  enighet  alltid  måtte 
få  vara  i  norden  och  allra  mest  nu,  när  visst  södern,  ja 
kanske  en  stor  del  af  Kuropa  en  lång  tid  kommer  att 
slösa  sina  bästa  krafter  i  split,  söndring  och  partihat. 
Som  du  helt  säkert  sett  af  tidningarna,  har  till  slut  äfven 
Kom  fått  sin  del  af  den  allmänna  villervallan,  att  Pius 
IX  är  flyktad  och  ännu  mycket  att  frukta.  Rom  är  dock 
hittills  fullkomligt  lugnt  och  stilla,  affärerna  gå  ännu  så 
länge  piano-piano  liksom  förr  och  utan  våldsamheter, 
makten  sitter  på  nationalgardets  bajonetter,  och  så  länge 
detta  håller  tillsammans  kanske  händelserna  upplösa  sig 
fredligare  än  man  vågat  förmoda.  Man  har  i  flera  dagar 
talat  om  och  väntat  att  den  romerska  republiken  skulle 
blifva  proklamerad  eller  åtminstone  ett  provisoriskt  gu- 
vernement.  La  guardia  civica  har  alla  viktiga  poster  i 
staden,  äfven  Castel  S.  Angelo,  hvarest  också  jag  redan 
en  gång  gjort  vakt.  Som  du  kan  förstå,  är  det  egentligen 
icke  något  agrement  för  en  främling,  att  vara  eller  blifva 
intrasslad  i  alla  dessa  historier,  allra  minst  en  konstnär, 


I  R()M  jn  rii)i:\    184  8  133 

och  jag  har  därför  tagit  milt  heslut  att  undtHgen  bryta 
upp  frän  lloin  nu  i  vår.  Du  minnes  nog  huru  ofta  vi 
tahide  om  möjHgheten  atl  få  göra  en  resa  i  Spanien  i 
hvarandras  sällskap  och  huru  jag  då  hade  allt  för  stora 
hinder  för  att  kunna  gä  in  |)å  dina  planer  i  detta  af- 
seende.  Sedan  dess  har  jag  dock  icke  förlorat  Spanien 
ur  sikte,  och  då  nu  underbart  nog  just  du  genom  dina 
förträffliga  och  välkomna  uppdrag  till  mig  sätter  mig  i 
tillräckligt  goda  ekonomiska  omständigheter  för  att  an- 
träda en  sådan  resa,  kan  du  lätt  föreställa  dig  mm  när- 
varande glädje  och  tacksamhet  mot  dig.  Det  kommer  så 
passande  att  jag  däri  liksom  tydligt  ser  en  försynens  led- 
ning. Det  är  nu  jul,  och  som  jag  nu  genast  begynner 
dina  taflor,  kan  du  få  dem  till  dig  i  vår.  Dina  pris  äro 
på  det  hederligaste  tilltagna,  och  jag  tror  mig  icke  med 
godt  samvete  kunna  taga  emot  hela  den  summa  du  an- 
slagit utan  att  åtminstone  gifva  dig  någonting  mer  än  du 
begärt.  Genretaflan  skall  jag  begynna  juldagarna  och  i 
morgon  vill  jag  gå  upp  i  Palazzo  Barberini  för  att  göra 
bekantskap  med  Beatrice  Cenci. 

I  följd  af  de  politiska  händelserna  äro  nästan  inga 
främmande  hitkomna  denna  vinter.  De  härvarande  skan- 
dinaverna komma  att  fira  julen  tillsammans  såsom  van- 
ligt och,  som  det  tyckes  vara  beslutadt,  i  stiftamtman  Tyge- 
sons våning.  Vi  äro  icke  många,  utom  Tygeson  är  det 
Lepsöe,  Jerichau,  Holbecs,  Brendhtrup,  Frölich,  Tillemand, 
Vinstrup  och  Bravo  och  af  svenskar  Fogelberg,  Plagemann, 
Palm,  Molin,  Troili,  en  major  Lamm  och  jag.  Förr  om 
åren  hafva  vi  varit  ända  till  70  personer  ibland.  Vi  äro 
oss  alla  tämligen  lika  och  alla  hafva  bedt  mig  mycket  hälsa 
dig.  Isynnerhet  mänga  hälsningar  från  Molin,  som  arbe- 
tar bittida  och  sent  på  sina  marmorfigurer.  —  Palm  har 
målat  en  större  utsikt  af  Neapel  och  är  nu  sysselsatt  med 
en  dylik  af  Venedig,  båda  beställda  af  en  bruksägare 
Linder  i  Finland.  Troili  målar  sina  genretaflor.  Eljest 
lefva  vi  som  du  kan  föreställa  dig;  ibland  om  aftnarna 
äro  vi  hemma  hos  Fogelberg,  då  vanligtvis  jag  läser  högt 


134  ITAUF.X  (l841  — 1849) 

någonting  ur  vår  historia  eller  annat  som  kan  vara  in- 
tressant i  vårt  bibliotek.  Vi  hafva  i  de  senaste  dagarna 
upptäckt  en  ny  osteria  med  förträffligt  vin  och  där  sam- 
las vi  äfven  om  kvällarna  ganska  mangrant  både  dan- 
skar och  svenskar,  glömma  politiken,  skratta  och  skämta 
i  förtrolighet,  under  det  Troili  sjunger  Bellman  för  oss, 
allt  på  det  gamla  sättet,  som  du  nog  varit  med  om.  Från 
Herg  eller  Jensen. hafva  vi  icke  hört  någonting.  Jag  tror 
dock  alt  Berg  är  på  Malta.  När  du  träffar  bröderna 
Tidemand,  Adolf  och  Emil,  skall  du  hälsa  dem  från  mig 
på  det  hjärtligaste.  Det  har  gladt  oss  alla  och  mig  isyn- 
nerhet att  se  den  lycka  Adolf  gjort  i  Tyskland,  och  han 
skall  nu  nog  kunna  verka  mycket  godt  i  sitt  hem- 
land. Till  (lude,  som  jag  hört  så  mycket  godt  talas  om, 
skall  du  äfven  hälsa,  ehuru  jag  icke  känner  honom  per- 
sonligen, men  vi  äro  ju  båda  arbetare  i  samma  vingård, 
och  hoppas  jag  säkert  att  en  gång  få  göra  hans  bekant- 
skap, om  icke  förr,  när  jag  kommer  till  Norge,  där  jag 
nu  räknar  redan  så  många  goda  vänner. 

Sommaren  har  jag  tillbringat  i  Tivoli  och  trakten 
däromkring  i  sällskap  med  en  engelsk  målare.  Jag 
gjorde  då  en  hel  mängd  målade  studier  och  mycket  som 
jag  kan  hafva  god  nytta  af.  Vi  voro  äfven  någon  tid 
uppe  i  C.ervara,  där  jag  målade  en  interiör  af  en  bond- 
stuga m.  m.,  som  jag  vill  skicka  hem,  äfven  har  jag  nu 
på  hösten  målat  en  klostercell  med  en  munk  samt  annat 
smått,  som  icke  är  värdt  att  tala  om.  Nu  senast  har 
jag  arbetat  med  att  kopiera  några  plafonder  al  fresco, 
däribland  äfven  Aurora  af  (iuido  Keni  i  Palazzo  Ros- 
j)iglioso  —  ifall  jag  skulle  blifva  använd  hemma  på  något 
sätt  i  sådan  genre.  — 

Till   densamme.   —  Marseille  22   mars   1849. 

—  Min  afresa  från  Kom  blef  i  anseende  till  en  för 
mig  upprörande  affär  och  händelse  så  precipiterad  att 
Palm  löfvade  mig  måla  några  små  staffagefigurer  på 
denna  min  lilla  vue  af  Gasa  Cenci.  — 


IV. 


Spanien  (1849-1853). 


Till  öfvcrlnlcndcnlen  Anckarsvärd.  —  Barcelona  2  ai)ril  1(S49. 

Som  jag  ansett  det  vara  i  sin  stora  ordning  att  under- 
rätta välb.  herr  öfverintendenten  om  det  jag  lämnat  Italien 
och  Rom  och  är  stadd  på  min  hemresa,  tager  jag  mig 
friheten  uppvakta  med  dessa  rader.  —  Sedan  d.  25  mars 
är  jag  nämligen  i  Barcelona.  —  Jag  kan  icke  beskrifva 
min  glädje,  som  ökades  allt  närmare  vi  kommo  Spanien 
och  började  få  se  kusten  med  dess  gröna  campagnor  och 
vackra  berg,  eller  min  contentezza,  när  vi  slutligen  seg- 
lade fram  under  Monjuichfästningen  och  det  stora  spanska 
baneret  med  »dronningens  tegn»  på.  Stadens  yttre  ut- 
seende behagade  mig  strax,  ehuru  jag  sett  städer  både 
vackrare  och  mera  pittoreska.  —  Hela  staden  har  gas- 
lysning. —  Här  äro  några  förträffligt  vackra  gamla  gö- 
tiska kyrkor.  Den  stora  katedralen  är  nästan  alldeles 
mörk  inuti.  Altare,  munkstolar,  ljuskronor,  trappor  och 
kapitäler,  allt  är  dock  utsiradt  med  en  flit  och  rikedom 
som  förvånar  och  som  ser  ännu  mera  fantastisk  ut  vid 
skenet  af  de  flämtande  lamporna  eller  processionernas 
vaxfacklor.  Tatlor,  om  sådana  fmnas,  kan  man  omöjligt 
se,  om  icke  med  ljus  och  lykta.  I  detta  mörker  gör  man 
nu  sin  andakt  i  all  bekvämlighet,  och  de  spanska  da- 
merna med  deras  svarta  mantillor  sväfva  därinne  från 
kapell    till    kapell    liksom  andar  —  spöken  som  äro  far- 


136  SPANIEN    (l849 — 1853) 

liga  nog,  men  som  ändå  icke  skrämma  mig,  ty  jag  är 
icke  mörkrädd.  Till  katedralen  hörer  en  gammal,  högst 
pittoresk  gotisk  klostergård.  I  midten  äro  planterade 
höga  och  saftiga  citronträd  och  oranger,  under  hvilka 
små  glada  skolbarn  leka,  rödblommiga,  svartögda,  med 
skrifböcker  och  trasiga  katekeser.  Rundt  omkring  går  en 
rik  gotisk  pelargång,  full  af  kapell  och  altaren  med  ganska 
goda  målningar  från  1400-talet  på  guldgrund.  Skada  att 
man  låter  allt  få  förfalla.  Men  de  hafva  råd  att  låta 
sådana  monumenter  förstöras  —  de  hafva  så  många. 
När  jag  ser  sådant  slöseri,  kommer  jag  dock  alltid  att 
göra  jämförelser  med  Sverige,  att  tänka  på  vår  fattigdom 
på  monumenter  hemma  och  med  hvilken  aktsamhet  vi 
äro  tvungna  att  söka  bevara  det  lilla  vi  ännu  äga  däraf. 
—  Jag  har  ännu  icke  bestämt  huru  länge  jag  här  kom- 
mer att  stanna,  men  troligen  kommer  jag  att  strax  efter 
|)åsken  begifva  mig  till  Valencia.  Jag  har  velat  uppe- 
hålla mig  några  dagar  här  i  begynnelsen  för  att  taga 
några  lektioner  och  öfva  mig  i  det  spanska  språket,  innan 
jag  reser  längre  söderut.  —  Det  är  dyrare  här  än  uti 
Italien,  och  jag  får  hålla  tungan  rätt  i  mun,  som  man 
säger,  om  jag  icke  skall  komma  på  balans  i  mina  finan- 
ser. Efter  hvad  jag  redan  sett  af  Spanien,  är  dock  fre- 
stelsen att  få  se  litet  mera  alltför  stor  för  att  jag  skulle 
låta  skrämma  mig  af  för  tidiga  bekymmer  —  det  är  som 
när  man  fått  litet  i  hufvudet  —  det  är  som  när  man  fått 
kyssa  en  vacker  flicka  på  hand.  Kriget  mot  insurgen- 
terna i  öfre  Katalonien  hör  man  här  ingenting  af,  utom 
att  brefposten  lärer  vara  afbruten  och  posterna  således 
gå  en  annan  väg  än  den  vanliga  öfver  Pyrenéerna.  För 
mig,  som  var  van  vid  oordningen  i  Rom  förefaller  allt 
här  så  stilla  och  lugnt  som  om  jag  vore  hemma.  Vi  äro 
nu  i  den  heliga  veckan,  då  religiösa  processioner  höra 
till  ordningen  för  dagen.  Det  är  verkligen  som  en  slags 
karneval,  och  så  tokroliga  processioner,  som  jag  här  nu 
på  några  dagar  sett,  tror  jag  icke  finnes  uti  Italien.  Det 
blefve    för    långt    att   beskrifva    alla    deras  verkligen  be- 


HAKCEI.OXA  137 

fängda  upptåg.  De  hafva  dock  tillika  en  fysionomi  af 
hemskhet,  som  lifligt  återkallar  i  minnet  hvad  man  läst 
och  drömt  om  inkvisitionens  förfärligheter,  och  när  dessa 
svarta  brödraskap,  maskerade  och  om  natten  komma 
genom  gatorna  med  vaxljus  och  dödskallar,  släpande 
tunga  järnkedjor  och  med  kors  och  krucifixer,  med 
blixtrande  hillebarder  och  sorglig  liksång,  blir  man  verk- 
ligen beklämd  till  sinnes,  och  en  sådan  procession  genom 
den  lefnadsglada  folkmassan  är  ohygglig,  nästan  som  när 
en  giftig  orm  går  fram  ibland  blomster.  Målningar  har 
jag  här  ännu  icke  sett,  men  man  säger  mig  att  det  lärer 
finnas  privata  samlingar,  som  löna  mödan  att  besöka, 
och  jag  skall  laga  att  få  se  dem. 

Till  öfverintendenten  Anckarsvärd.  —  Granada  4  juni  1849. 
Efter  ett  mycket  angenämt  vistande  i  Barcelona  reste 
jag  därifrån  i  sista  hälften  af  april  månad,  och  som  det 
var  tämligen  osäkert  att  färdas  genom  Katalonien,  gick 
jag  direkt  med  ångbåten  förbi  Tarragona  till  Valencia. 
Jag  träffade  ombord  personer,  som  sedan  blifvit  mig 
mycket  nyttiga  och  dessutom  ett  ganska  intressant  säll- 
skap. Framkommen  till  Valencia,  blef  jag  mottagen  med 
mycken  vänlighet,  ibland  andra  af  svenske  konsuln  Don 
José  Lasaia,  som  är  förste  bibliotekarie  i  universitets- 
biblioteket och  visade  mig  många  artigheter.  Af  honom 
blef  jag  införd  till  liera  af  herrarna  i  Valencias  målar- 
akademi, och  en  af  professorerna  följde  sedan  med  mig 
öfverallt,  där  det  kunde  vara  någonting  af  artistiskt  in- 
tresse att  få  se.  Naturligtvis  såg  jag  först  målarakade- 
mien i  detalj  och  dess  tafvelsamling,  som  likväl  icke  har 
särdeles  många  målningar  af  värde  men  dock  några  och 
däribland  ett  vackert  porträtt  af  Velasquez,  som  jag  ko- 
pierade. —  Jag  såg  också  la  Galeria  de  la  Ciudad  eller 
stadens  galleri,  en  myckenhet  taflor  i  ett  gammalt  domini- 
kanerkloster.  Gården  är  mycket  pittoresk  med  en  öppen 
pelargång  omkring  och  midtpå  höga  palmer  och  rosen- 
buskar. Detta  galleri  har  nära  tusen  taflor,  men  de  där- 
ibland   äro    snart    räknade,    som  äga  annat  värde  än  att 


138  SPANIEN    (1849 — 1853) 

vara  svarta,  smutsiga  och  gamla.  Bortblandade  i  massan 
voro  där  dock  några  verkliga  mästerstycken  af  de  gamla 
spanska  skolorna  och  af  målare  sådana  som  Espinosa, 
Ribalta,  Juanes  och  Cano  m.  fl.  Men  här  förstår  man 
så  högst  ofullständigt  att  taga  vara  på  hvad  man  äger 
eller  hvad  som  har  större  värde  än  annat.  Tniversitets- 
biblioteket  besökte  jag  också  flera  gånger  och  såg  dess 
dyrbara  manuskripter  och  högst  intressanta  miniatyrer; 
mycket  intresserade  mig  där  också  det  så  kallade  Don 
Quixotes  bibliotek  eller  en  samling  af  alla  de  gamla  rid- 
darhistorierna.  som  omtalas  i  Don  Quixote.  Ganska  väl 
konserverade  editioner  från  epoken  in  folio  och  med 
träsnitt.  Valencia  behagade  mig  mycket.  Det  är  en 
okristligt  gammal  stad  och  med  en  helt  egen  fysionomi, 
(latorna  äro  trånga  och  krokiga  i  många  krumbukter  och 
icke  stenlagda  mon  ändå  så  hårda,  att  det  är  som  att 
gä  på  ett  golf.  Balkongerna  äro  skyddade  för  den  brän- 
nande solen  med  tjocka  bastmattor,  under  hvilka  det 
merendels  finnes  kanarifåglar,  nejlikor  och  svartklädda 
damer.  De  gamla  moriska  poeterna  hafva  påstått,  att  en 
gång  en  bit  af  himmeln  fallit  ner  just  på  den  fläcken, 
där  nu  Valencia  slår,  men  det  tror  jag  icke,  om  än  lan- 
det är  särdeles  Ijufligt.  Det  var  isynnerhet  en  mycket 
vacker  promenad,  Alameda,  på  stranden  utefter  Guadala- 
viar  under  höga  doftande  trän  bland  törnrosor,  oleander- 
häckar och  marmorbänkar.  Domkyrkan  är  en  bland  de 
])räktigaste  jag  sett,  byggd  på  platsen  af  en  gammal 
moské,  och  har  flera  dyrbara  taflor,  doftar  af  rökelse 
och  ambra.  l'å  golfvet  på  de  stora  halmmattorna  sitta 
svartögda  flickor  med  benen  i  kors,  och  det  beror  på 
ens  kristendom,  om  man  klifvande  emellan  dem  tror  sig 
vara  i  en  domkyrka  eller  i  en  moské  —  för  att  icke 
säga  ett  harem.  Från  Valencia  reste  jag  till  Alicante, 
där  jag  såg  den  största  samling  skräptaflor  i  hela  mitt 
lif.  C.artagena  är  en  af  spanska  flottans  stationer.  Bland 
annat  såg  jag  därför  där  arsenalen,  som  föreföll  mig 
tämligen  »öde  och  tom  —  men  Guds  ande  sväfvade  öfver 


VAl.HNCIA    —    mai,a(;a  139 

vattnet»  —  det  var  ett  fiirljusande  klimat  och  mycket 
annat  vackert,  (ienom  Almena  med  dess  gula  berg,  mo- 
riska ruiner,  kaktus  och  höga  palmer  kom  jag  sedan 
ner  till  Malaga,  i  handeln  kändt  för  sina  goda  viner  och 
russin  och  af  naturforskare  och  sjömän  äfven  för  sina 
vackra  (lickor  —  af  hvilka  jag  såg  blott  tvä  arter,  tama 
och  vilda  —  då  de  icke  voro  både  det  ena  och  det  andra 
pä  samma  gång.  De  hafva  lefvande  blommor  i  håret 
hela  dagen  och  köpa  sin  provision  däraf  om  morgonen 
på  samma  gång  som  morötterna  till  middagen  och  glömma 
visst  förr  maten  än  törnrosorna.  Andalusien  är  verkligen 
ett  förföriskt  land,  och  om  mycket  är  öfverdrift  af  hvad 
man  sagt  därom,  så  blir  dock  tillräckligt  mycket  kvar, 
som  icke  kan  öfverdrifvas.  Jag  säger  dock  ännu  icke, 
att  Spanien  behagar  mig  mer  än  Italien.  Taflor  funnos 
nästan  inga  i  Malaga  utom  några  vackra  i  katedralen  — 
och  de  målare  jag  besökte  voro  inga  Murillos.  Det  är 
taflor  af  kött  och  blod  och  solsken,  man  här  begär;  dem 
af  blyhvitt  och  ljusockra  bryr  man  sig  litet  om,  den 
konst  som  därför  .står  högst  i  Spanien  är  dansen,  och 
jag  tviflar  att  någonstädes  finnes  en  mera  förtjusande 
dans  än  den  spanska  —  ja,  jag  tycker,  att  antiken  ej 
haft  någonting  bättre  af  dans  än  hvad  Spanien  än  i  dag 
äger.  Jag  har  sett  Taglioni  och  Cerrito,  jag  har  sett  syl- 
fider,  VVilis  och  andra  missfoster  dansa,  och  jag  har 
gäspat  —  det  har  varit  judomen  en  förargelse  och  greko- 
men en  galenskap,  som  Paulus  säger.  Jag  har  hört  talas 
om  sublim  dans  men  har  aldrig  sett  den,  om  det  icke 
är  i  de  ögonblick,  dansösen  står  på  ena  stortån  och  pekar 
uppåt  femte  raden  med  den  andra.  Det  var  först  här  i 
Andalusien  jag  lärt  mig  förstå  hvad  dans  är.  Hvad  jag 
på  andra  ställen  sett,  kan  jag  nu  jämföra  med  hönsens 
kackel  emot  näktergalens  sång.  Man  måste  vara  ett 
helgon  eller  åtminstone  sångare  i  påfvens  kapell  för  att 
se  dem  dansa  bokro,  utan  att  tankarna  flyga  både  hit 
och  dit  med  lösa  tömmar.  Han  har  hvita  knäbyxor  med 
guldgaloner    och  silkesstrumpor,  en  väst  af  silfvertyg,  en 


140  SPAKIHN   (184  9  —  18  53) 

tröja  af  sammet  med  silfverknappar  och  rika  snören  och 
i  håret  nätet  med  hårpungen.  Hon  är  klädd  i  siden, 
sammet,  silfver  och  fransar  med  en  sjuttonårs  barm  och 
gnistrande  blickar,  en  glödande  känslighet,  som  blixten 
så  snabb  på  foten  —  små  skor,  strumpeband  och  mycket 
mera.  De  komma  hvarann  så  nära,  så  nära,  men  de 
röra  hvarann  aldrig,  ehuru  de  tyckas  vara  mycket  böjda 
för  det.  De  hafva  alltid  kastanjetter  emellan  fingrarna, 
och  fötterna  komma  aldrig  från  golfvet,  ty  de  hoppa  icke. 
Blott  på  ett  enda  vis  komma  de  ibland  på  skälmaktighet 
att  snudda  vid  hvarann,  och  det  på  ett  sätt  som  är  lättare 
att  teckna  än  att  beskrifva.  Deras  lillighet  och  gratie 
kommer  dock  icke  ur  pennan,  hvarken  på  det  ena  eller 
andra  sättet,  och  det  är  icke  nog  med  dansen,  de  glada, 
friska,  praktfulla  melodierna  fylla  luften  liksom  med  en 
vällukt,  så  förtrollande  att  man  tycker  sig  lefva  nästan 
bland  bara  blommor  och  vara  en  blomma  själf  — ,  men 
gunås  en  med  cigarr  i  mun  och  flera  andra  pojkaktiga 
attributer.  Jag  ber  om  förlåtelse,  att  jag  uppehåller  herr 
öfverintendenten  med  allt  detta  lappri.  och  för  min  pennas 
lust  att  vilja  dansa  bolero  på  svenska  liksom  en  skol- 
pojke som  behöfver  tukt.  Från  Malaga  reste  jag  ujjp 
till  Granada  med  diligens.  Vi  lämnade  Malaga  kl.  12  ])å 
natten  med  tio  lustiga  mulåsnor  för  vagnen  och  bland 
ryttare  och  facklor.  Andra  dagen  kl.  5  på  eftermiddagen 
voro  vi  framme,  och  som  jag  hade  rekommendationer,  fingo 
vi  strax  ett  mycket  trefligt  logis,  därifrån  jag  hvarje 
morgon  som  jag  vaknar  kan  se  Alhambra  och  Sierra 
Nevadas  snöspetsar.  Staden  är  mycket  pittoresk  och 
omgifningarna  så  sköna,  att  den,  som  först  hittade  på 
att  kalla  vårt  Irefliga  jordklot  för  en  sorgedal,  säkert 
aldrig  varit  i  Granada  —  åtminstone  var  han  icke  land- 
skapsmålare. Staden  har  ännu  hela  kvarter  och  trakter 
fulla  af  moriska  hus  —  och  man  ser  oräkneliga  ansikten 
af  den  arabiska  typen.  Här  talas  allt  om  los  Moriscos 
och  som  om  Roabdil  icke  legat  längre  i  sin  graf  än  Na- 
poleon.     Det    finnes    här   vidsträckta  och  skuggrika  pro- 


GRANADA  141 

menader  med  rika  springvatten  och  millioner  törnrosor. 
Bergen  äro  öfverväxta  af  mullbärsträn,  indiska  fikon  och 
vin  och  gräsplanerna  däremellan  liksom  emaljerade  med 
blommor  af  tusen  färger.  —  La  vega  är  så  stor  som 
romerska  campagnan  men  odlad  som  en  trädgård  och 
genomskuren  och  vattnad  af  tusentals  små  kanaler,  som 
gifva  landet  en  otrolig  fruktbarhet.  Under  morernas  tid 
hade  Granada  en  half  million  invånare,  nu  har  det  icke 
mer  än  Stockholm  ungefär.  Största  delen  af  befolkningen 
tyckes  vara  fattig  på  penningar  men  rik  på  förnöjsam- 
heter och  glädje,  och  går  man  en  afton  genom  de  trånga 
och  krokiga  gatorna,  hör  man  ur  hvartannat  hus  muntra 
skratt,  gitarrer  och  kastanjetter.  Det  är  mycket  varmt 
här,  så  att  man  bör  gå  ut  bittida  om  morgnarna  emellan 
6  och  7  på  promenaden  för  att  få  se  den  vackra  världen 
och  alla  de  eleganta  damer,  som  då  redan  äro  ute  åt 
alla  håll  —  gentila  och  lefnadsfriska  med  svarta  man- 
tiljor och  solfjädrar.  Det  är  då  man  går  in  på  de  små 
ställena,  där  man  under  höga  lummiga  träd  vid  små 
bord  äter  smultron  och  mjölk  och  har  muntra  och  glada 
sällskap  rundtomkring  med  skratt  och  artigheter  —  och 
det  bästa  af  allt,  fast  mest  otroliga,  utan  att  höra  ett  ord 
om  politik,  revolutioner,  barrikader,  kartescher  eller  kar- 
dinaler. Domkyrkan  här  är  betydligt  stor  men  byggd  i 
en  besynnerlig  renässans,  som  för  mig  icke  har  något 
behag.  Där  finnas  äfven  några  anmärkningsvärda  taflor, 
men  det  märkvärdigaste  är  ett  stort  götiskt  grafkapell, 
där  man  ser  de  namnkunniga  konungagrafvarna,  utförda 
med  otrolig  flit  i  hvit  alabaster  i  den  rikaste  renässans- 
stil. På  den  ena  grafven  ligga  Ferdinand  och  Isabella, 
på  den  andra  Filip  af  Burgund  och  Johanna:  la  Loca 
som  hon  i  Spanien  kallas.  Dessa  grafvar  äro  af  Peralta 
och  hafva  verkligen  någonting,  som  påminner  om  Bafael 
—  vackra  barn  och  änglar,  blommor  och  frukter  och 
grandiosa  draperier  på  figurerna.  Det  är  särdeles  in- 
tressant, att  dessa  grafvar  finnas  här  i  Granada,  då  de 
äro    ibland    det    rikaste    man    äger  af  renässansskulptur 


142  SPANIEN    (l849  — 1853) 

och  man  således  kan  vara  i  tillfälle  att  jämföra  vår  konst 
med  morernas,  som  liär  äfven  är  så  fullständigt  repre- 
senterad i  Alliambra.  Jag  har  redan  flera  gånger  varit 
uppe  i  Alhambra  och  tänker  ännu  göra  många  besök 
där.  Kanhända  att  jag  till  och  med  hyr  mig  in  där  uppe 
för  någon  tid.  Redan  kl.  4  på  morgonen  dagen  efter  vår 
ankomst  gingo  vi  upp  till  Alhambra  för  första  gången. 
Vägen  går  genom  en  skön  park  med  höga  och  skuggrika 
trän,  saftgröna  och  mörka  emellan  fontäner  och  prass- 
lande vatten,  tills  man  kommer  igenom  Puerta  del 
Justicia  in  öfver  öppna  platser,  tämligen  ruskiga,  fram 
till  en  grönmålad  port,  som  öppnas  af  en  gråhårig  vakt- 
mästare med  nyckelknippa,  och  man  inträder  i  det  inre 
af  slottet,  där  man  har  frihet  att  promenera  efter 
behag.  Jag  föreställde  mig  dimensionerna  af  Alhambra 
större  än  de  äro.  Gårdarna  äro  endast  något  större  än 
vanliga  byzantinska  klostergårdar  i  Italien  och  kolonnerna 

—  blott  några  tum  i  diameter.  På  den  omtalta  Lejon- 
gården trodde  jag  mig  linna  törnrosor  och  myrten  —  det 
är  en  sandad  gård  med  den  bekanta  marmorfontänen  i 
midten  och  några  fula  sträfvor  af  stockar  för  att  hindra 
det  fina  stuckaturarbetet  öfver  pelargångarna  att  falla 
ner.  Allt  är  eljest  tämligen  bra  bibehållet,  och  jag  tror 
att  man  ämnar  restaurera  det,  som  felas  Af  de  bjärta 
färger,  hvarmed  gipsornamenterna  voro  målade,  ser  man 
nu  icke  mer  än  tillräckliga  spår  att  vägleda  den,  som  vill 
kopiera  dem.  (iolfven  äro  ibland  af  marmorskifvor, 
ibland    af    hvitt    kakel     med    brokigt    målade    grannlåter 

—  azulejas  som  det  på  spanska  kallas.  Det  nedre  af 
väggarna  är  mycket  ofta  äfven  af  sådana  azulejas. 
Väggarna  äro  eljest  öfvertäckta  med  gipsskifvor,  samman- 
fogade den  ena  bredvid  den  andra  och  fulla  af  upphöjda 
ornamenter  —  förr  brokigt  målade,  nu  tämligen  enfärgade. 
Taken  äro  antingen  af  trämosaik,  mycket  vackra,  platta 
eller  af  sten,  formade  till  en  trängsel  af  tusentals  kupoler 
och  pendentifs,  liknande  stalaktiter.  Dessa  besynnerliga 
tak    eller  Jivalf  hafva  äfven  varit  mångfärgade.     1  den  så 


alHamhka  14B 

kallade  Sala  de  .Iiisficia  fann  jag  hvad  jag  icke  hade 
väntat  mig,  nämligen  freskomålningar  i  taket,  förestäl- 
lande moriska  riddare  till  häst,  fruntimmer  på  höga  torn, 
förtrollade  prinsessor,  vidunder  bundna  med  järnkedjor 
o.  d.,  målade  i  en  stil  som  var  rådande  i  Italien  i  det 
t4-:e  seklet.  Troligtvis  äro  de  också  målade  af  någon 
renegat  ^  ty  araberna  hade  själfva  alLs  ingen  smak  för 
målning.  Materialierna,  hvaraf  Alhambra  är  byggdt,  äro 
alls  icke  kostbara,  så  att  den  öfversvinneliga  rikedom 
och  prakt,  hvarom  man  talat,  fann  jag  icke  i  Alhambra. 
Poeterna  hafva  alltid  tagit  munnen  så  full,  när  de  talat 
om  Alhambra,  och  deras  inbillning  har  så  förgyllt  det, 
att  när  man  läser  vissa  öfverspända  beskrifningar  därom, 
skulle  man  nästan  kunna  tro,  att  det  vore  byggdt  helt 
och  hållet  af  äkta  pärlor.  Prosan  säger,  att  det  är  af 
tegelsten  och  gips.  Alhambras  belägenhet  är  förtjusande, 
och  jag  kan  förstå,  att  det  måtte  hafva  varit  gudomligt 
trefligt  för  araberna,  ehuru  det  för  mig,  som  har  högst 
obetydliga  sympatier  för  den  moriska  konsten,  kommer 
tämligen  långt  ned  på  listan  af  de  slott,  jag  sett.  Al- 
hambra är  icke  mer  än  snart  sagdt  en  ruin,  och  det  är 
därför  icke  på  sin  plats  att  jämföra  dess  nuvarande  ut- 
seende med  den  gedigna  prakten  i  Vatikanen  eller  Louvren 
eller  Versailles  och  Fontainebleau,  men  om  man  också 
målar  upp  gipsen  med  sina  forna  bjärta  limfärger,  om 
man  breder  ut  persiska  mattor  här  och  där  och  befolkar 
det  med  porslinsvaser  och  araber  och  vackra  flickor  på 
sidenkuddar  och  med  saffianstofflor,  blir  ändå  dess 
präktighet  långt  ifrån  att  kunna  förliknas  med  de  magni- 
fika palatsernas  i  Venedig  t.  ex.  eller  i  Rom,  Genua  eller 
Florens.  —  Den  moriska  konsten  är  fattig;  dess  orna- 
menter  äro  en  mattande  repetition  af  krumelurer,  som  vi 
säga  på  svenska,  och  föreställa  ingenting.  Högst  sällan 
ser  man  någonting,  som  har  en  faux  air  af  blommor, 
som  då  äro  så  styfva  och  omöjliga,  att  de  lika  mycket 
likna  geometriska  figurer.  Jag  stirrar  därför  på  väggarna 
i    Alhambra    som    på    en    turki.*k  tapet  eller  en  brabant- 


144  SPAKIEX    (l849 — 18  53) 

spets  och  vänder  dem  ryggen  med  den  öfvertygelsen,  att 
en  aln  af  Kafaels  loggior  betyder  mer,  är  mera  värd  än 
alla  Alhambras  krumelurer.  I  stället  för  att  man  i  Ita- 
liens palatser  går  på  marmor,  jaspis  och  porfyr,  bland 
gudomliga  statyer,  basreliefer  och  bronser,  under  de 
praktfullaste  plafonder,  bland  speglar,  förgyllningar,  mo- 
saiker och  taflor,  som  i  de  skönaste  färger  påminna  om 
fabeln,  historien,  legenden,  naturen,  den  gifver  porträtter 
med  lefvande  ögon  —  hvad  gifver  oss  Alhambra:  kalkiga 
väggar  med  krimskrams  och  här  och  där  inskriptioner  af 
gips  ur  alkoran  eller  poetiska  sentenser.  Men  Alhambras 
belägenhet  är  förtjusande,  och  den  omgif vande  skuggiga 
parken  —  som  man  dock  blott  sällan  talar  om  —  upp- 
väger i  mina  ögon  tusen  gånger  i  skönhet  det  inre  af 
slottet.  Kejsar  Karl  V  började  att  bygga  ett  palats  uppe 
i  Alhambra,  de  tomma  murarna  stå  ännu  utan  tak  och 
äro  i  en  tämligen  klumpig  renässansstil. 

Granada  har  ett  så  kalladt  tafvelgalleri,  bra  nog  stort 
men  utmärkt  dåligt.  Flera  unga  personer  sutto  icke  dess 
mindre  där  uppe  och  kopierade  med  flit  och  möda  de 
usla  taflorna  utan  att  uppnå  sina  originaler.  Det  är  icke 
mycket,  som  jag  tycker  vara  sorgligare  än  ett  sådant 
vansinnigt  sträfvande  uppåt  väggarna.  La  infanta  Luisa 
Fernanda  med  sin  gemål  hertigen  af  Montpensier  är  för 
niirvarande  här  i  Granada.  De  kommo  hit  för  några 
dagar  sedan,  och  staden  hade  i  den  anledningen  styrt  ut 
sig  med  äreportar,  vapen,  flaggor,  löf  och  blommor.  La 
infanta  är  ett  rätt  vackert  ungt  fruntimmer  men  ser  blek 
och  ledsen  ut,  Montpensier  talar  ingen  människa  om, 
och  det  är  nästan  som  om  han  icke  funnes,  det  är  lik- 
väl en  ganska  vacker  karl,  som  man  lätt  skulle  kunna 
taga  för  en  svartklädd  löjtnant. 

Jag  var  uppe  och  såg  de  rum  här  i  staden,  som  man 
iordningställt  för  att  mottaga  detta  höga  herrskap.  De 
voro  i  mitt  tycke  tämligen  otrefliga  med  spensliga  stolar 
och  rankiga  bord,  hvitlimmade  väggar,  öfvertäckta  med 
dåliga    gamla    taflor,    ihoplånade    i    staden.     Man  gör  så 


f    GKANADA  145 

godt  man  kan  och  i(;k(;  som  man  vill.  I*'ör  naf^ra  dåsar 
sedan  säg  jag  för  första  gängen  en  tjurfäktning  här.  Det 
är  ett  grannt  spektakel.  Infantan  med  sitt  iiof  var  när- 
varande och  dessutom  tusentals  vackra  damer  och  »ca- 
balleros».  Det  började  kl.  5  på  eftermiddagen,  och  an- 
talet af  tjurarna,  som  blefvo  dödade,  var  sex.  De  äro 
de  präktigaste  och  stoltaste  kreatur  man  vill  se  och  be- 
tydligt argsinta.  Sedan  man  ännu  mer  retat  tjuren  pä 
många  vis,  så  att  han  frustar  blod  ur  näsborrarna  och 
sparkar  upp  marken,  går  matadoren  helt  ensam  emot 
honom  och  dödar  honom  med  en  värja.  Men  innan  det 
kommer  så  långt,  har  tjuren  vanligtvis  dödat  flera  hästar 
under  de  såkallade  picadorerna.  Det  är  präktigt  att  se, 
huru  den  ursinniga  tjuren  sätter  hornen  i  hästens  buk 
och  nästan  kastar  både  häst  och  ryttare  i  luften.  Flera 
hästar  blefvo  på  det  sättet  uppristade,  så  att  inälfvorna 
föllo  ut  och  släpade  på  marken  och  tvä  karlar  blefvo 
bortburna  sanslösa.  Det  är  en  lek  pa  allvar  och  rätt 
vacker  och  intressant  att  se.  Man  gör  nu  stora  prepara- 
tioner  här  för  den  stora  processionen  för  Corpus  Domini. 
Hundt  omkring  ett  af  torgen  har  man  byggt  provisionella 
arkader,  altaner  o.  d.,  och  in  emellan  husen  öfver  gatorna 
spännas  tält  för  solhettans  skull. 

Ännu  har  jag  icke  bestämt,  huru  länge  jag  här  kom- 
mer att  stanna.  Reser  härifrån  till  Sevilla,  hvarest  jag 
önskade  kunna  uppehålla  mig  något  längre  och  rätt  få 
njuta  af  Murillo  och  hans  skola,  som  där  har  sitt  egent- 
liga tillhåll.  Man  skrämmer  mig  för  värmen,  som  där 
sommartiden  lär  vara  riktigt  afrikansk,  men  som  jag 
numera  är  tämligen  van  vid  hetta,  hoppas  jag  kunna 
hålla  ut. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  Alhambra   11  juni   1.S49. 

Du  kan  icke  göra  dig  ett  begrepp  om  huru  mycket 
jag  genomlefvat  det  sista  halfåret.  Det  förefaller  mig 
verkligen  som  en  dröm,  och  jag  har  svårighet  att  öfver- 
tyga    mig    om,    att  det  ändå  är  fulla  verkligheten.     Hade 

10.  —  Egron  Lundgren. 


146  SPAXIEX  (1849 — 1853) 

jag  icke  kommit  bort  från  Horn  i  det  rätta  ögonblicket, 
Gud  vet  hur  det  hade  slutat.  Det  är  för  långt  att  för- 
klara dig  allt  —  nog  af,  för  mig  var  det  som  ett  skepps- 
brott, ur  hvilket  jag  blef  räddad  men  en  annan  blef 
kvar.  Enfin,  det  är  förbi.  Jag  kom  till  Spanien  som  en 
yrvaken,  och  det  är  som  om  det  för  mig  hade  börjat 
en  ny  dag. 

Till   II.    Hrodlkorb.   —  Sevilla    12   aug.    1(S49. 

—  Jag  vill  icke  försöka  beskrifva  allt  hvad  jag  sett  och 
ser  här  i  Spanien,  det  skulle  blifva  för  långt  för  ett  bref, 
men  jag  har  tecknat  upp  det  i  min  dagbok,  som  jag 
hoppas  att  vi  en  gång  skola  läsa  tillsamman  i  trellighet 
hcinma  hos  dig.  Du  skrifver  att  du  viil  näppeligen  kom- 
mer till  Spanien,  och  som  en  trösl  vill  jag  då  säga  dig,  att 
nnjcket  hvad  man  skrifvit  och  sjungit  därom  är  kolossal 
öfverdrift,  och  den  spanska  nationalkaraktären  blir  mig 
mer  och  mer  anlipatisk,  ju  mera  jag  liir  känna  den.  Man 
har  här  tillfälle  att  förarga  sig  sju  gånger  om  dagen. 
Fruntimren  äro  förföriskt  vackra,  men  deras  lättsinnighet 
l)lii'  till  slut  äcklig.  Spanjorens  nobla  stolthet  har  jag 
hittills  icke  funnit  spår  af,  men  väl  att  de  äro  råa, 
sturska  och  oärliga.  Ingenstädes  har  katolicismen  gjort 
ett  vidrigare  intryck  på  mig  än  i  Spanien.  Hvad  har  ett 
folk  att  vara  stolt  öfver  sin  kraft  och  intelligens,  som 
icke  förstår  att  se  de  ovärdiga  snaror  man  lagt  för  att 
binda  och  gäcka  det;  hvad  har  björnen  att  vara  stolt 
öfver,  när  han  är  tvungen  att  dansa  efter  trumman  och 
för  en  charlatans  piska?  Jag  finner  icke  ord  för  att  ut- 
tala min  afsky  för  de  organiserade  band  af  rofgiriga 
hycklare,  som  under  kristendomens  baner  —  sanningens 
och  frihetens  —  trampat  ner  generationer  i  smuts  och 
slafveri.  Och  här  i  Sevilla,  den  heliga  inkvisitionens  säte, 
känner  jag  mer  än  förr  liksom  en  stolthet  att  vara  pro- 
testant och^ärkekättare  och  af  det  folk  som  kanske  mest 
.t.. 

ärorikt  kämpat  för  hvad  som  är  mänskligheten  dyrbarast 
—    tankefrihet,    rättighet   att  söka  sanningen.     Som  män- 


IXTKVCK    AF    SPAXjORKUXA  147 

niska  gläder  jag  mig  därför  mora  öfver  do  trasiga  ka- 
tolska fanorna  i  Riddarholmskijrkau  iiii  om  den  hängde 
full  med  målningar  af  Hafaol  och  IMurilio.  Kfter  detta 
kan  du  föreställa  dig  mina  sympatier  för  den  franska 
expeditionen  till  IJom.  Hvad  som  är  säkert  är  att  la 
France  uti  Italien  kört  ner  i  ett  rätt  smutsigt  dike,'  och 
vi  få  se  om  de  komma  upp  igen  utan  att  axeln  brister. 
Det  är  icke  blott  franska  republikens  ingrepp  i  den 
republikanska  principen  som  är  dégoutant  —  hela  värl- 
den vet  att  republiken  i  Frankrike  är  ett  spöke  utan 
både  kropp  och  själ,  det  är  dess  oärliga  sätt  att  gå  fram 
med  ingenting  i  skölden,  om  icke  några  tämligen  skam- 
liga fläckar  af  falskhet,  emot  ljus,  människovärde  och 
sanning,  som  är  orsaken  att  Furopa  länge  skall  hafva 
rätt  att  spotta  på  det  franska  namnet.  Men  allt  detta 
hör  till  politiken  och  icke  till  min  palett.  —  Här  i  Sevilla 
blir  jag  väl  14  dagar  eller  tre  veckor,  hvarefter  jag  reser 
upp  till  Madrid,  där  jag  gärna  skulle  vilja  blifva  en  tid. 
(Galleriet  därstädes  är  det  yppersta  i  Furopa,  efter  hvad 
komjtetenta  domare  sagt  mig.  — 

Till  H.   Brodtkorb.  —  Sevilla  22  old.   1849. 

Du  skrifver  mig  att  du  är  fästman  och  har  den  sö- 
taste fästmö.  Du  lefver  således  i  kärlekens  paradis  och 
det  är  öfvertlödigt  att  jag  på  prosa  försöker  tala  om 
huru  jag  gläder  mig  öfver  din  närvarande  lycka.  Vers 
kan  jag  icke  heller  skrifva  och  måste  jag  därför  hålla 
mig  till  att  göra  en  aritmetisk  kalkyl  och  tro  på  den 
som  sade:  »Man  är  blott  half  till  dess  man  blifvit  en, 
det  vill  säga  /få.»  Ja,  var  säker  att  jag  gläder  mig  med 
dig,  fast  jag  icke  kan  hindra  en  suck  att  växa  i  mitt 
hjärta  hvarje  gång  jag  ser  mina  vänner,  hvar  och  en, 
finna  sitt  paradis  liksom  på  terra  firma,  under  det  jag 
oupphörligt  kastas  oroligt  omkring  som  i  en  klippig 
arkipelag.  Ty  när  du  sitter  liksom  rike  kung  Ring 
i  högbänk  om  julen  med  din  drottning  och  dric- 
ker mjöd  eller  té  i  all  treflighet,  vandrar  jag  ännu 
som     Jerusalems     skomakare     från    land    till    land    och 


148  SPANIEN-    (1849 — 1853) 

utan  annat  hem  än  där  min  kappsäck  blir  kastad.  Hop- 
pet är  dock  det  sista  människan  förlorar,  säges  det.  och 
därför  tänker  jag  att  min  tid  väl  också  en  gång  kommer 
och  att  kanske  också  för  mig  någon  gång  rosenkind 
blomstrar,  hvem  vet  kanske  till  och  med  i  Norge.  F^n 
norsk  flicka  betyder  detsamma  i  Sverige  som  en  söt 
flicka,  och  en  svensk  tänker  sig  så  gärna  dem  alla  som 
sina  systrar  —  icke.  alla  dock  —  en  tänker  man  sig  helst 
som  fästmö.  —  Få  se  nu  om  dessa  rader  träffa  dig  ännu 
hemma  eller  i  Kiigland.  Hoppas  att  du  i  alla  händelser 
skrifver  till  mig  och  om  du  är  i  London  gifver  mig 
några  notiser  därom,  som  kunna  vara  goda  att  hafva, 
då  det  alltid  är  min  plan  att  komma  därigenom  på  min 
hemresa.  Ännu  är  jag  i  Sevilla,  jag  vet  ej  visst  huru 
länge;  kanhända  att  jag  här  passerar  vintern,  ty  jag  trifs 
här  och  kan  med  lust  och  förnöjelse  arbeta.  Sedan  jag 
nu  talar  språket  och  har  gjort  bekantskaper  med  flera 
trefliga  familjer  här,  börjar  jag  med  hvarje  dag  blifva 
mer  och  mer  hemmastadd.  Det  var  icke  min  mening  att 
stanna  här  sä  länge,  men  jag  hade  olyckan  att  förlora 
ett  bref  på  posten  och  sedan  invänta  ett  annat  penninge- 
bref  hemifrån.  Under  tiden  har  jag  målat  en  tafla  för 
en  af  mina  spanska  vänner.  Man  vill  hålla  mig  kvar 
här  och  jag  har  själf  just  ingenting  däremot  att  invända. 
Då  man  blir  bekant  med  människorna  här,  äro  deglada, 
artiga  och  lefnadslustiga.  Fruntimren  äro  särdeles  be- 
hagliga, graciösa,  vackra  och  lifliga  och  på  deras  vis 
förföriskt  okonstlade  och  naturliga.  De  äro  helt  svart- 
klädda, med  en  svart  sidenmanlilla  öfver  hufvudet  och  i 
håret  lefvande  blommor,  så  är  deras  hvardagsdräkt. 
Ingen  nyttjar  hatt,  utan  gå  alla  med  bart  hår,  så  att  när 
någon  gång  en  utländska  med  sin  hatt  kommer  på  gatan, 
gör  hon  samma  uppseende  ungefär  som  om  en  turk  eller 
arab  skulle  komma  till  Kristiania.  1  handen  hafva  de 
alltid,  natt  och  dag  tror  jag,  en  parfymerad  solfjäder,  med 
hvilken  de  leka  på  det  muntraste  sätt.  De  vanligaste  ar- 
tigheter,   man    säger    till   en  dam  här  första  gången  man 


SK  VILLA  149 

ser  henne,  är  att  tala  om  liennes  vackra  ögon  eller  öfrigt 
allt  vackert  hon  kan  äga;  hon  svarar  då:  »A,  det  är 
icke  ert  allvar,  det  är  blott  artigheter.»  Men  försäkrar 
du  då  att  hon  är  den  skcinaste  du  sett  ännu  i  världen, 
får  du  en  mycket  vänlig  blick,  och  på  det  naivaste  sätt 
säger  hon  »gracia»  eller  tack.  Du  kan  häraf  ungefär 
göra  dig  en  föreställning  om  huru  mycket  som  bruken 
här  skilja  sig  ifrån  hvad  man  i  norden  anser  passande 
och  hvarför  man  tror  att  Venus  flyttade  från  Pafos  och 
till  Andalusien.  —  I  museum  här  linnes  förträffliga  taflor 
af  Murillo,  och  som  det  varit  under  omflyttning,  har  jag 
varit  i  tillfälle  att  kunna  få  betrakta  dessa  mästerverk  på 
ganska  nära  håll  och  på  det  sättet  liksom  höra  hvad  de 
hviskat  till  mig  för  hemligheter.  —  Härom  dagen  var  jag 
i  sällskap  med  några  engelsmän  på  en  utflykt  i  segelslup 
utåt  (luadalcjuivir.  Vi  spisade  en  superb  middag  i  båten 
under  lummiga  orangeträn  i  (luadayra  och  passerade 
dagen  högst  angenämt.  Här  är  ännu  alltid  det  mest 
förtjusande  väder  och  vackrare  än  i  somras,  ty  det  är 
icke  mera  så  brinnande  varmt.  Här  är  nu  italiensk 
opera  och  några  andra  små  teatrar.  På  en  af  dessa  var 
jag  nyligen.  Sådana  små  folkteatrar  hafva  för  mig  ett 
särdeles  behag.  Man  sitter  där  i  all  treflighet  och  röker 
sin  papperscigarrett  under  det  att  dygden  förföljes  och 
plågas  på  de  grymmaste  sätt  af  förfärliga  tyranner,  so- 
tade under  ögonen  och  omgifna  af  dolkar,  giftbägare  och 
bödlar.  Emellan  akterna  dansas  nationaldanser,  som 
man  måste  hafva  sett  här  för  att  veta  hvad  det  betyder. 
Svartögda,  smärta  flickor  med  trinda  axlar  och  små 
kvicka  fötter,  passande  för  Gendrillons  glassko,  glittrande 
af  paljetter  och  silfverfransar,  i  lamprök,  i  musik  bland 
knastrande  kastanjetter,  och  så  nära  att  de  nästan  dansa 
liksom  snurran  i  hand  på  pojken,  att  man  nästan  känner 
lukten  af  törnrosen  i  de  tjocka,  svarta  flätorna  och  kan 
räkna  häktorna  som  det  unga  svällande  bröstet  sprängt 
sönder  i  den  lilla  trånga  och  urväxta  silkeströjan.  Denna 
lilla  teater  är  uti  en  flygel  af  ett  gammalt  moriskt  palats. 


150  SPANIEN    (1849 — 185a) 

där  fordom  Don  Pedro  el  cruel  huserat  och  som  man 
påstår  äfven  Don  Juan,  innan  marmorguvernören  gjorde 
honom  sin  ledsamma  visit.  Figaro  den  store,  kejsare  för 
alla  barberare,  har  jag  här  förgäfves  sökt,  ty  han  sjunger 
visst  att  han  bor  »numero  quindici  a  mano  manca»,  men 
gatan  säger  han  icke.  Almaviva  har  jag  icke  heller 
träffat,  men  Rosina  och  Susanna  äro  lika  vackra,  glada 
och  listiga  som  förr  och  doktor  Bartholo  blir  narrad  ännu 
alla  dagar.  Nu  i  oktober  månad  är  här  ungefär  sådana 
fester  som  de  s.  k.  oktoberfesterna  i  Rom.  Man  åker  i 
stora  utsmyckade  vagnar,  dragna  af  oxar  med  förgyllda 
horn,  man  rider  på  ståtliga  hästar  och  dansar  sedan  i 
gröngräset  med  kastanjetter,  tamburellas  och  gitarrer  och 
de  gladaste  visor.  I  går  var  jag  ute  på  en  sådan  lust- 
barhet. Alla  bära  då  den  spanska  dräkten,  jag  också. 
Det  är  en  grant  broderad  tröja  af  brokiga  färger,  ett 
rödt  silkesskärp  och  en  låg,  rund  hatt  med  högt  upp- 
vikna  bord  och  svarta  silkestofsar  pä  ena  sidan.  När 
man  är  pa  det  sättet  klädd,  är  man  här  mycket  mera 
ogenerad  och  isynnerhet  är  en  sådan  dräkt  nödvändig 
när  man  går  till  häst.  —  Från  Rom  har  jag  icke  haft 
underrättelser,  men  väntar  alla  dagar.  Ännu  är  jag  icke 
helt  och  hållet  viss,  om  jag  kommer  att  här  tillbringa  vin- 
tern, men  det  är  att  supponera,  och  att  jag  då  kommer  att 
måla  några  småtallor.  som  jag  behändigt  kan  få  hem  sjövä- 
gen ifrån  Cadiz.  Jag  har  fått  en  beställning  från  Stockholm. 

Till  ölvcrinlendenten  Anckarsvärd.  —  Sevilla  27  dcc.  I<S49. 

För  det  bref,  hvarmed  herr  öfverintendenten  senast 
behagat  hedra  mig,  får  jag  ödmjukligen  aflägga  mina 
vördsammaste  tacksägelser.  Det  är  mig  alltid  ett  sär- 
deles nöje  att  få  emottaga  nyheter  från  fäderneslandet, 
och  så  mycket  fägnesammare  var  det  nu  att  i  herr  öfver- 
intendentens  bref  se  mig  själf  så  vänligt  ihågkommen. 
Hvar  och  en,  som  litligt  intresserar  sig  för  konstens  fort- 
komst hemma,  skulle  därtill  äfven  med  mig  hafva  gladt 
sig    åt  de  förhoppningar,  som  herr  öfverintendenten  i  så- 


l.ii-vEt  I  si-;vii.i.A  161 

dant  fall  meddelar  mig  och  som  visst  ingen  varmare  än 
jag  önskar  se  förverkligade.  Smickrande  är,  alt  herr 
öfverintendenten  tror  mig  kunna  göra  nytta  hemma,  och 
jag  ser  däri  liksom  en  affirmation,  att  jag  användt  mitt 
stipendium  till  herr  öfverintendentens  belåtenhet  och  till- 
fredsställelse; hvad  jag  själf  vet  är,  att  jag  sökt  begagna 
det  i  öfverensstämmelse  med  mina  krafter.  —  Då  herr 
öfverintendenten  försäkrar  mig,  att  det  är  med  nöje  som 
herr  öfverintendenten  emottager  underrättelser  från  mig, 
är  det  äfven  med  nöje,  som  jag  nu  tager  mig  friheten 
att  öfversända  några  rader.  Som  jag  dock  till  min  leds- 
nad ser,  att  herr  öfverintendenten  hotar  mig  att  med- 
dela Kungl.  akademien  mina  bref,  måste  jag  på  förhand 
be  om  förlåtelse,  om  i  den  gravitetiska  processionen  af 
städade  meningar  i  svart  frack  och  blanka  stöflar,  som 
jag  ville  kunna  skicka,  månget  infall  skulle  komma  att 
tränga  sig  in  —  liksom  i  skjortärmarna.  Ty  ehuru  det 
visst  är  sant,  att  Apollo  satt  i  Olympen  utan  både 
strumpor  och  mycket  annat,  är  det  dock  länge  sedan 
som  muserna  alla  nyttja  snörlif  och  som  man  kan  fordra, 
att  vissa  bref  skola  vara  skrifna,  om  icke  just  i  sträng 
korintisk  affärsstil,  åtminstone  med  en  väl  formerad 
penna  och  förnuftigt  sammanhang. 

Det  är  tämligen  länge  sedan  jag  passerat  Gibraltar 
och  Herkules'  stöder,  där  de  gamla  placerade  världens 
ände,  och  likväl  har  jag  till  min  egen  förundran  icke 
kommit  längre  än  till  Sevilla.  Jag  kom  hit  med  ångbåten 
från  Cadiz,  uppför  Guadalquivir,  som  den  spanske  poeten 
beskrifver  »krönt  med  blommor  och  oliv,  älskad  af  tju- 
sande nymfer  på  genomskinlig  kristallklar  våg,  skyndande 
till  hafvet  med  längtande  kärlek»  etc.  Jag  såg  visser- 
ligen ingenting  af  allt  detta,  minns  blott  att  solen  var  i 
nedgående,  när  vi  landade  under  la  Torre  del  Oro  i 
Sevilla,  och  att  vi  gingo  upp  till  vårt  värdshus  genom 
alléerna  fulla  af  promenerande.  Det  var  då  ännu  som- 
mar, och  vår  »fonda»  föreföll  mig  särdeles  treflig. 

Gården,  eller  som  man  i  Andalusien  säger,  el  patio,  är 


152  SPANIKK    (1849  — 1853) 

under  de  varma  månaderna  det  egentliga  hvardagsrum- 
met.  På  midten  är  en  vattenkonst  af  marmor  med  blom- 
krukor rundt  omkring,  och  under  de  öppna  arkaderna 
sitter  hvar  och  en  med  sina  olika  sysselsättningar.  En 
vacker  piga  står  i  lintygsärmarna  och  stryker  kläder,  en 
annan  sitter  med  ett  rödblommigt  barn  i  knä,  eller  i  en 
annan  vrå  stämmer  en  svartlurfvig  pojke  sin  gitarr. 
Eljest  äro  där  soffor  och  stolar,  lampor  och  tallor  och 
mången  gång  fortepiano,  så  att  det  hela  har  ett  särdeles 
inbjudande  utseende  de  ljumma  sommaraftnarna.  Dagen 
efter  gick  jag  med  mina  reskamrater  uf  för  att  bese 
staden  och  först  och  främst  katedralen.  Gatorna  äro 
trånga  och  krokiga,  men  husen  alla  snygga,  hvitlimmade 
och  högst  två  våningar  höga;  genom  de  öppna  gallerpor- 
tarna kunde  man  se  in  på  de  trefliga  gårdarna,  men  på 
balkongerna  syntes  ingen  människa  för  värmens  skull. 
Katedralen  i  Sevilla  är  den  största  och  skönaste  i  Spa- 
nien, klocktornet  är  moriskt,  det  praktfullaste  i  sin  art  i 
Europa.  Det  är  af  fint,  rosenrödt  tegel,  med  moriska  grann- 
låter och  balkonger;  fyrkantigt,  af  ett  betydligt  omfång  och 
mycket  högt.  Det  kallas  la  (liralda  och  är  Sevillas  stolt- 
het. Själfva  den  nuvarande  katedralen  står  på  platsen 
af  en  moské.  Den  är  ibland  de  största  och  präktigaste 
byggnader  jag  sett.  Domkapitlet  beslöt  1480  att  bygga 
en  kyrka,  »sådan  att  den  aldrig  skulle  kunna  få  sin 
like».  Byggmästarens  namn  vet  man  icke  mer.  1519 
blef  kyrkan  öppnad  till  gudstjänst.  —  Den  är  götisk  med 
målade  fönster,  af  h vilka  några  lära  vara  de  dyrbaraste 
i  Spanien,  golfvet  är  af  hvit  och  svart  marmor 
och  öfverallf  i  kapellerna  fullt  med  tallor  som  i  ett  mu- 
seum, .lag  har  aldrig  hört  en  skönare  orgel  än  här: 
ibland  är  den  så  stark,  att  den  liksom  förkrossar,  och 
åter  igen  blir  den  så  eterisk,  så  aflägsen  och  dock  klang- 
rik, att  man  tycker  sig  höra  toner  som  från  ofvan  mol- 
nen. De  första  tre  veckorna  gick  jag  alla  dagar  till 
katedralen,  och  jag  har  ännu  icke  kunnat  se  mig  mätt 
på  detta  konstens  mästerverk.     Den  härliga  orgeln  liksom 


KATF.DRALHX    I    SFAMI.I.A  ]  '>?, 

berusar  mig  med  outgrundliga  känslor  och  allt  livad  som 
är  allvarligast  i  lifvet,  och  ändå  kan  jag  aldrig  glömma, 
att  jag  står  pä  ott  ställe,  där  de  hidösaste  brott  föröfvats 
och  de  afskyvärdaste  planer  blifvit  uttänkta.  1  kyrkan 
finnas  flera  rätt  märkvärdiga  taflor.  Kyrkan  är  dock 
tämligen  skum  och  fönstren  målade,  så  att  dagern  f()i- 
taflor  icke  är  den  bästa.  —  Den  förnämsta  taflan  är 
Murillos  S:t  Antonio,  som  föreställer  helgonet  på  knä  i 
sin  cell  och  Kristusbarnet,  som  uppenbarar  sig  för  honom 
liksom  i  en  strålande  sky,  omgifven  af  ett  änglakör.  Det 
är  i  denna  tafla  en  harmoni  så  vaporös,  att  den  liksom 
dallrar  och  man  väntar,  att  allt  skall  försvinna  som  en 
vision.  Man  vet  först  här  i  Sevilla  rätt  hvad  Murillo 
betyder.  Han  har  ett  underbart  sätt  att  måla  och  en 
naiv  gratie  till  och  med  i  sättet,  hvarpå  han  smörjer  sina 
färger  på  duken;  det  är  en  lätthet,  en  lust  och  säkerhet, 
att  det  förefaller  som  en  lek,  dessutom  en  finess  i  uttryck 
och  komposition,  som  få  målare  uppnått  —  kanske  ingen 
öfverträffat.  Det  är  denna  outgrundliga  och  oefterhärm- 
liga blandning  af  det  onaturliga  och  naturliga,  hvardags- 
lif  och  vision,  det  fantastiska  och  del  påtagliga,  som  gör 
hans  taflor  verkligt  förtrollande,  så  sympatiska  för  hela 
världen,  lärd  och  olärd.  1  katedralen  finnes  äfven  en 
mängd  värdefulla  skulpturarbeten.  Ett  mycket  berömdt 
krucifix,  träskulptur  af  den  förträfflige  Juan  Montanes,  som 
nästan  är  en  Fidias  i  sin  konst.  Han  har  äfven  en  annan 
mycket  namnkunnig  träbild  i  katedralen,  som  föreställer 
jungfru  Maria  de  la  Concepcion  målad  med  naturliga 
färger  men  med  mycken  smak.  Prästerna  hafva  dock 
satt  en  oformlig  och  grufligt  ful  silfverkrona  på  hufvudet 
af  denna  ödmjuka  Herrens  tjänarinna,  halsband  af  bril- 
janter,  halsband  af  smaragder,  ringar  på  alla  fingrarna, 
och  emellan  de  till  bön  hopknäppta  händerna  en  stor 
blomsterkvast.  Denna  bild  står  på  altaret  i  ett  litet 
kapell  af  alabaster,  särdeles  fint  arbetadt  med  löfverk, 
djur  och  fåglar  i  öfvergångsperioden  från  det  götiska  till 
renässansstilen,  korstolarna  äro  från  14rx>talet  och  likna 


154  SPAKIEK    (184  9  —  18  53) 

dem  i  Barcelona  med  besynnerliga  och  burleska  bild- 
huggerier  såsom  märken  på  hvarje  stall.  Bibliska  fram- 
ställningar i  medeltidskostymer.  När  jag  ser  ett  sådant 
kor  fullt  med  canonici  och  förnäma  präster  i  deras  fot- 
sida silkesdräkter  och  skinnkragar  —  frodiga  och  väm- 
jeliga  —  faller  mig  alltid  in  Jerusalems  tempel,  fari- 
séerna och  de  skriftlärda.  Domkyrkan  i  Sevilla  är  mycket 
väl  bibehållen  och  icke  så  svart,  smutsig  och  nedrökt 
som  många  andra  götiska  kyrkor  från  samma  tid.  Det 
är  dock  tillräcklig  skymning  och  någonting  hemlighets- 
fullt, som  alltid  påminner  mig  om  inkvisitionen.  Prote- 
stanter äro  ännu  icke  mycket  väl  anskrifna  här.  Den 
allmänna  tron  är,  att  vi  äro  döpta  i  blod  och  läsa  Fader 
vår  bakfram.  Jag  i  min  tur  tror  mig  veta,  hvem  som 
undervisar  de  rättroende  om  allt  detta.  Jag  borde  icke 
bry  mig  om  sådant;  man  bör  vara  tolerant,  heter  det; 
man  skall  icke  förhärda  sitt  hjärta  för  religionens  ljusa 
sanningar,  säger  det  katolska  prästerskapet  —  och  de 
hafva  rätt.  Hvem  kan  t.  ex.  se  påfven  i  sin  nya  guld- 
broderade  sidenkåpa  blifva  buren  på  sin  röda  sammets- 
stol, omgifven  af  järnklädda  schweizare  med  deras  vackra 
spjut  och  de  stora  solfjädrarna,  utan  att  åskåda  och  på- 
tagligt se,  att  det  är  Kristi  ståthållare  som  kommer.  Det 
är  verkligen,  som  om  man  tyckte  sig  vara  i  himmelriket. 
Hvad  som  dock  något  stör  effekten,  äro  de  rödbrusiga, 
svettiga  bärarne  under  hans  helighets  stol.  Kardinalerna 
hafva  icke  heller  nog  frappanta  änglaansikten,  men  det 
hela  gör  en  effekt,  så  att  man  nästan  skäms  för  att  vara 
människa,  så  att  man  slår  sig  för  sitt  bröst  —  och  går 
hem  igen.  —  1  hospitalet  la  Caridad  finnes  Murillos  stora 
tafla,  Moses  som  gör  underverket  med  källan  i  öknen. 
Taflan  kallas  la  Sed,  törsten,  som  därpå  är  förträffligt 
framställd.  Det  är  en  af  de  bästa  taflor  jag  sett  och 
säkert  en  af  Murillos  bästa.  Midt  emot  hänger  hans 
Kristus,  som  bespisar  fem  tusen  män  —  icke  så  bra  som 
hans  öfriga  taflor.  1  la  Caridad  finnas  äfven  tvenne 
märkvärdiga     tatlor     af    Valdes    —    den    ena    föreställer 


MÖDKUKA    OCH    GAMLA    MAI.NIKGAK    1    SI-VII.I.A  155 

döden,  som  släcker  ut  ett  ljus  midt  ibland  en  hop 
attributer  al'  världens  prakt  och  härlighet,  förträflligc 
målad.  Motstycket  föreställer  tvenne  likkistor,  i  den  ena 
en  hallTörruttnad  biskop,  full  med  maskar  och  ohygghg- 
het,  i  den  andra  en  riddare  af  Santiago,  nästan  rutten. 
Man  har  en  anekdot,  att  Murillo  sagt  sig  aldrig  kunna 
gä  förbi  denna  tafla  utan  att  hålla  för  näsan;  ett  smick- 
rande ord,  om  man  så  vill,  ty  han  sade  icke,  att  han 
ville  blunda.  Sagan  säger,  att  riddaren  af  Santiago  är 
ett  porträtt  af  den  odödlige  ärkekurtisören  Don  Juan.  — 
Jag  hade  rekommendationsbref  till  Don  J.  Becjuer,  en 
spansk  målare  af  rätt  mycken  talang.  Målar  mest  anda- 
lusiska  genretaflor  med  dansande  flickor  i  granna  kosty- 
mer. Hans  målning  har  någon  frändskap  med  den  en- 
gelske genremålaren  Williams'  i  Kom.  Kostymerna  nätt 
toucherade  och  det  hela  af  en  angenäm  effekt.  Svagast 
är  han  i  karnationen,  som  är  violett  och  rå,  men  det  äf 
vanligtvis  lif  och  expression  i  det  hela,  hållning  och  gjordt 
med  en  van  pensel.  Becjuer  förde  mig  snart  in  i  konstens 
värld  här  i  Sevilla.  Det  finnes  här  flera  unga  målare 
med  en  naturlig  talang,  men  så  missledda  från  början, 
att'  de  troligtvis  för  alltid  komma  att  gå  vilse.  Det  är 
någonting  obeskrifligt  sorgligt  i  ett  sådant  förhållande, 
men  det  är  gudnås  så  vanligt,  att  man  tror  det  skall  så 
vara.  Det  är  grufligt  nedslående  att  se,  hur  undervis- 
ningen här  öfverallt  bedrifves  på  samma  oförnuftiga, 
oändamålsenliga  och  galna  vis,  och  hur  man  ur  så  yppiga 
och  rika  drufvor  icke  förmår  pressa  annat  än  ättika. 
Jag  vet  icke,  hvilka  de  falska  profeter  varit,  som  gifvit 
undervisningssättet  sin  nuvarande  form,  hvad  jag  vet  är, 
att  det  står  i  strid  med  }3en  sevillanska  målarskolans 
åsikter  på  Murillos  tid.  Händelsevis  har  jag  här  i  gamla 
papper,  som  man  icke  bryr  sig  tillräckligt  om,  funnit 
ganska  kuriösa  upplysningar  angående  de  principer,  som 
då  följdes,  och  detaljer  af  den  dåvarande  metoden  — 
som  jag  är  säker  med  intresse  skulle  läsas  äfven  i  Stock- 
holm.     Jag    har    kopierat    några    kapitel   af  dessa  gamla 


150  SPANIEN'    '18  4  9—1853) 

spanska  historier,  men  som  jag  i  dessa  dagar  icke  har 
tillfälle  att  öfversiitta  dem  med  tillräckliga  kommentarier, 
får  jag  spara  att  sända  dem  till  en  annan  gång.  —  Det 
sevillanska  måningsgalleriet  är  inrymdt  i  ett  f.  d.  kloster, 
en  förträfflig  byggnad,  högst  pittoresk  med  sina  arkader, 
patios,  pilar,  spatiösa  trappor  och  soliga  gallerier.  Klo- 
sterkyrkan är  behängd  med  tatlor,  af  hvilka  några  äro 
förträffliga,  men  det  mesta  dock  medelmåttigt  gammalt 
kram.  Hvad  som  gifver  museet  sin  största  märkvärdig- 
het, är  en  hel  sal  full  af  stora,  förträffligt  bibehållna 
Murillos,  sådana  man  icke  ser  dem  på  något  annat  ställe 
i  världen.  Det  är  12  ä  15  stora  altartaflor.  Jag  går 
aldrig  till  museum  utan  att  känna  en  liflig  lust  att  ko- 
piera någon  af  dessa  mästerliga  målningar,  svårigheten 
äi'  blott  att  kunna  välja  hvilken  —  de  äro  alla  lika  förtrol- 
lande, hvar  och  en  på  sitt  sätt.  Däribland  är  äfven  »S:t 
Tomas  och  de  fattiga»  —  som  Murillo  kallade  sin  egen 
tafla  och  som  han  var  nöjd  med.  1  Sevilla  finnas  äfven 
några  privata  gallerier  för  taflor.  Signor  Halmaceda  har 
ganska  vackra  taflor.  En  Mäter  dolorosa  (Virgin  de  las 
angustias)  af  Murillo,  en  af  de  vackraste  och  bäst  må- 
lade taflor  som  jag  sett,  vore  passande  att  sättas  i  Tri- 
bunan  i  Florens.  Bland  annat  hade  han  äfven  ett  stort 
lK)i'trätt  af  drottning  Kristina  i  Sverige,  ganska  rikt  arran- 
geradt,  en  liten  guldspira  i  vänstra  handen  och  på  lill- 
fingret  en  svart  och  hvit  kamé.  —  Don  Aniseto  Bravo 
har  också  en  tämligen  stor  tafvelsamling,  somliga  ganska 
bra  och  som  gjorde  mig  nöje  att  se,  det  mesta  dock  me- 
delmåttigt och  därunder;  några  landskap,  som  sades  vara 
af  Velas(juez,  intresserade  mig.  Ibland  annat  såg  jag 
där  en  helt  ny  tafla  af  Gutiere/,  den  nuvarande  hofmå- 
laren  i  Madrid,  S:ta  C.atalina  med  några  änglar.  En  för- 
vånande frändskap,  i  färg  och  uppfattning,  med  Westins 
målningssätt.  I  Sevilla  är  ännu  en  mängd  moriska  bygg- 
nader. Den  förnämsta  är  el  real  Alcazar,  som  ännu  är 
så  bibehållen,  att  hertigen  af  Montpensier  bodde  där 
förra  vintern.     Alcazar  är  i  en  mycket  grann  morisk  stil 


MOHRISKA    PALATS  157 

men    icke    så    ren    som    i    Alhamhra,    d.   v.  s.  i  Alcazar 
finner    man    bland    ornamenterna    djur,   fåglar  och  blom- 
mor   och    till    och    med    kristna  inskriptioner  i  mnnkstil, 
under    det    att   i  Alhambra  allt  är  arabiskt.     I   Alhamhra 
är    det    Hoabdil,    som  man  liksom  möter  i  hvar  vrå  —  i 
Alcazar  är  det  Don  Pedro  el  cruel.     Här  visar  man  alta- 
nen,   från    hvilken    han  betraktade,  huru  hans  bror  mör- 
dades på  hans  befallning.     Här  är  Donna  Blancas  under- 
jordiska fängelse,  här  är  Donna  Maria  Padillas  bad.   Träd- 
gården   är    ganska    intressant    —    då    hela  anläggningen 
däraf    troligen    är    densamma   som    i    urgamla  tider,  om 
jag  skall  döma  däraf  att  teckningen  af  buxbomshäckarna 
föreställer  den  tyska  örnen  och  annat,  som  påminner  om 
kejsar    Karl    V.      Där    äro    labyrinter,    bryggor,  dammar, 
fontäner  och  små  förgyllda  bronsstatyer,  muskulösa  Her- 
kulesbilder,    en    vriden    Neptunus    med    sin    treudd  eller 
långlifvade  tritoner,  som  ur  sina  musslor  blåsa  glittrande 
vattenstrålar.     Och    på  sidorna  om  de  fina  sandgångarna 
doftande  törnrosor,  blommande  oranger  och  dunkla  myr- 
tenhäckar.   Allt  är  så  forntidsaktigt,  så  tyst,  så  berusande, 
alt  man  nästan  tycker  sig  se  spöken  midt  på  ljusa  dagen. 
I    de    gröna    boskéerna  under  de  tätt  sammanflätade  löf- 
hvalfven  sväfva  visst  ännu  fröknar  ur  andevärlden  i  sam- 
met   och    pärlor,    ehuru   de  kanske  någon  gång  vid   när- 
mare   betraktande    befinnas    vara    intet    annat    än  någon 
lefvande    trädgårdsflicka    i    rosenrödt    snörlif    och  svarta 
ögon.      Ett    annat  moriskt  palats  här  i  Sevilla  är  den  så 
kallade    Casa    de    Pilatus    —    en  rätt  egen  blandning  af 
morisk    konst    med  renässansens;   det  utgifves  emellertid 
på    god    tro    vara  en  kopia  efter  Pilati  hus  i  Jerusalem, 
och  man  visar  platsen,  där  Petrus  förnekade  Kristus,  ett 
litet    gallerfönster,    där    tuppen  gol  m.  m.     Huset  är  sär- 
deles   pittoreskt   med  sina  moriska  och  götiska  ornamen- 
ter.     I  en  salong  finnes  en  mängd  moderna  skräptafior,  i 
en    annan    sal    hade    man    en    liten   vattenkonst  midt  på 
golfvet  och  divaner  rundt  omkring,  rätt  trefligt,  ehuru  det 
hade  kunnat  vara  ännu  mycket  bättre  arrangeradt  i  detta 


158  SPANIEN    (184  9 — 18  53) 

härliga  klimat.  —  Trädgården  är  grön  och  frodig  med 
springvatten  och  bänkar.  Utanför  en  trädgårdsport  stå 
två  bedjande  nunnor  af  marmor  alldeles  så,  som  man  pä 
andra  ställen  placerar  lejon  eller  hundar.  Eljest  finnes  i 
(!asa  de  Pilatus  en  mängd  tämligen  medelmåttiga  och 
sönderslagna  romerska  statyer,  funna  i  Italica.  Jag  har 
också  varit  i  Italica  ett  par  gånger.  Där  är  icke  mycket 
att  se.  Den  romerska  amfiteatern  är  nästan  helt  och 
hållet  förstörd,  och  de  så  kallade  baden  äro  icke  stort 
annat  än  grushögar.  Italica  ligger  icke  mer  än  en  fjär- 
dingsväg  från  Sevilla  och  är  passande  för  en  spatsertur. 
Det  härliga  klimatet  här  är  verkligen  obeskrifligt.  För 
någon  tid  sedan  var  jag  med  ett  par  bekanta  ute  för  att 
se  marknaden  vid  Torrijo,  ett  litet  kapell  ungefär  en  mil 
härifrån.  Man  ser  där  icke  annat  än  andalusiska  dräkter. 
Mycket  åkande  och  ridande  och  de  flesta  ryttare,  hvar 
och  en  med  sin  flicka  bakom  sig  på  sadeltäcket.  Det 
går  öfver  stock  och  sten  och  är  ett  lustigt  lefverne.  Stora 
utstyrda  hövagnar,  fulla  med  sjungande  flickor  och  dragna 
af  ståtliga  oxar  med  förgyllda  horn.  Borickor,  lastade 
med  matkorgar,  vinkrukor,  gitarrer  och  lamburellas. 
Vackra  karlar  med  törnrosor  i  hattarna  och  lifliga  flickor, 
som  icke  skämmas  för  att  dansa  midt  på  landsvägen. 
Denna  slingrar  sig  uppför  l)ackarna  mellan  aloehäckar 
och  korkträn,  oliver  och  alniar,  fram  till  kapellet,  som 
ligger  vid  en  öppen  grön  plan,  omgifven  af  höga  träd.  1 
kapellet  sågo  vi  den  undei'görande  Kristusbilden.  På  väg- 
garna voro  upphängda  en  mängd  votivtaflor,  kryckor, 
vaxögon,  silfverhjärtan,  långa  flätor  af  fruntimmershår, 
gamla  kläder,  underkjortlar  och  knäbyxor  m.  m.,  och 
förmodar  jag,  att  den  högst  obehagliga  lukten  härrörde 
af  alla  dessa  persedlar.  Det  såg  ut  som  i  den  brokigaste 
udebod  i  (ihetto  i  Ivom,  och  jag  beklagar  verkligen  de 
änglar,  som  äro  beordrade  att  hålla  inventarium  öfver 
alla  dessa  fromhetens  gåfvor  till  vår  Herre.  Kapellet  var 
fullt  med  folk,  och  den  atmosfär,  som  uppstod  af  den 
döda    och    lefvande    bondlukten,    var   visst  stark  nog  att 


MAKKNADSI.II-  159 

kunna  drifva  onda  andar  pä  flykten.  Ttanför  dansade 
flickorna  i  gröngräset,  äto  och  driicko  och  litto  sig  mycket 
väl  behaga.  Där  hade  zigencrskorna  sina  liyltor  och  tält 
uppslagna  och  sålde  ett  slags  gorån  med  honung,  som 
icke  smaka  illa.  Midt  i  en  hop  zigenare,  grant  klädda, 
med  brokiga,  broderade  jackor  och  västar  med  massiva 
guldhäktor,  såg  jag  en  liten  mycket  nätt  zigenarunge 
dansa.  Andra  äldre  flickor  sutto  rundt  omkring  på  hä- 
larna och  sjöngo  takten  med  hjälp  af  gitarrer  och  kastan- 
jetter. Den  lilla  gitanan  hade  en  särdeles  nätt  kropp  och 
kostym,  och  jag  har  redan  målat  allt  detta  på  en  liten 
tafla,  som  en  engelsman  köpt  af  mig.  Vid  denna  mark- 
nad ser  man  också  många  serranas,  det  är  kvinnfolk 
ifrån  bergstrakten  i  deras  nätta  kostymer.  De  hafva  ett 
slags  spansk  karlhatt  på  hufvudet,  en  kjol  som  icke 
räcker  längre  än  nedom  knäet,  vackra  ben,  ljusblå  strum- 
por med  hvita  broderier  och  små,  nätta  skor  af  ofärgadt 
läder  med  silkesstickerier.  Det  är  otroligt,  huru  nätta 
fötter  spanskorna  i  allmänhet  hafva.  Jag  tecknade  en  af 
dessa  serranas,  en  som  allmänt  kallades  »la  Guapa»,  det 
är  den  täcka,  i  min  ritbok,  och  tycktes  hon  däraf  vara 
särdeles  smickrad.  Flera  familjer  af  dem  jag  känner  i 
Sevilla  voro  också  utkomna  till  denna  fest.  Man  färdas 
då  i  dessa  stora  ärevördiga  vagnar  från  Gil  Bias'  tid, 
förspända  med  mulåsnor,  så  som  man  ser  dem  målade 
på  van  der  Meulens  taflor  och  som  här  icke  äro  någon 
sällsynthet.  Där  inne  sitta  nu  rödblommiga  flickor  i 
svarta  mantiljor  och  juveler,  unga  ögon,  men  med  par- 
fymerade pärlemors-solfjädrar,  som  troligen  varit  fing- 
rade af  deras  mormorsmor,  kanske  i  samma  vagn  och 
kanske  med  ännu  mera  lekfullhet.  Man  säger,  att  Sevilla 
är  anlagdt  af  Herkules  och  att  Venus  satt  sig  ner  här  på 
gamla  dagar.  Hvarken  det  ena  eller  det  andra  lärer  dock 
vara  bevisadt  ännu,  men  visst  är,  att  jag  många  gånger 
tyckt  mig  möta  gracerna,  förklädda  i  mantiljor  och  sol- 
fjädrar; och  fast  jag  icke  är  arkeolog,  skulle  jag  ändå 
hafva    lust    att    förvissa    mig   om  huruvida  de  icke  verk- 


1  (iO  SPANIEN    (l840 — 1853) 

lit^(Mi  iii'<)  oriirjiiahMiiii  lill  (!<>  marmorbilder  jafr  många 
gåriffer  s(>lt  i  Italien.  Meii  den,  som  icke  iir  j:r>'"^^'iand- 
lare  eller  som  Jiipiler  kan  f()rvandla  sig  i  ett  guldregn, 
måste  låta  vara  sådana  antikvariska  studier,  (iraciösa 
äro  de,  det  är  emellertid  siikert.  Men  det  är  ingen  konst 
att  vara  vacker  för  den  som  iir  en  skiinliet,  och  livad  är 
(le!  f()r  konst  alt  liafva  gracie,  när  man  fatt  den  af,  natu- 
ren? Siidant  läter  sig  icke  lära  eller  imitera,  lika  litet 
sotn  d(>l  svenska  kanonjiirnet,  eller  kan  en  gris  imitera 
en  kalliinge  eller  en  groda  en  guldliskV  Jag  Irifves  rätt 
viil  i  Sevilla.  Ilar  liiir  hunnit  f()rskatYa  mig  rätt  ange- 
iiiinia  Ix^kantskapcr  och  iiiahii"  hela  dagen  med  nöje.  .lag 
har  hiilsaii  och  cll  glad!  Ivniic,  och  dä  hör  man  vara 
nr)j(l,  ty  >l)älli'c  iir  siimre  än  viil»,  säges  det.  .lag  har 
ingen  lust  alt  resa  hiirifrän,  sä  liinge  det  är  sä  kallad 
vinter.  Huru  striing  demia  årstid  här  är,  kan  herr  (jfver 
inlcn(lciit(Mi  f(")reställa  sig,  niir  jag  siiger,  all  vi  voro  cll 
hcll  siillskap  ute  ät  land(M  juldagen  och  spisade  middag 
/  (Ifl  (iröna,  frinitinnn(M'na  i  tunna  kliidningar  och  vi 
an(li'a  i  andalusiska  jackor.  \u  skall  jag  uhmI  (h>l  f(')rsla 
hcgyinia  den  hcstiillning,  som  jag  fäll  af  excellensen 
Hondc  pa  Siifslaholm.  Iliir  (innas  så  mänga  vacki'a  saker 
all  mala,  all  man  verkligen  har  svårt  all  viilja.  emel- 
lertid skulle  jag  vara  lycklig,  om  herr  (ifvcrinlcndcnlen 
ville  framf()ra  mina  tacksiigelser  till  grefven  för  det  för- 
lidcndc,  som   han  siitter  till  min   fiu-måga. 

.\f  de  utliuulska  tidningarna  har  jag  sett,  alt  vår 
kronprins  snart  förmäler  sig  och  att  det  unga  hofvet 
kommer  att  residera  i  Norge.  Jag  föreställer  mig.  att 
det  nog  i  början  skall  förefalla  besynnerligt  iöv  den  unga 
prinsessan  att  på  det  siiltet  Hyttas  från  Hollands  kanaler 
till  Norges  fjiillar.  Men  med  tiden  skall  hon  visst  vänja 
sig  att  se  bergen  mindre  liöga,  och  kanske  till  och  med 
liira  både  svenskar  och  norrmän  att  vänja  sig  vid  det- 
samma. Kfter  allt  äro  vi  kanhiinda  alla  läraktigare,  än 
man  vill  tro.  livad  jag  har  svårt  att  lära  mig  ar  att 
skrifva    läsliga    bokstäfver,    och    jag  ber  herr  öfverinten- 


SPANSKA     ltHKANTSK'Al'IU< 


ii;i 


(Icnicii  (l;irf("tr  iirsiiktii  ini^,  :ill  i  dciiiia  min  iinprovisci-adc 
cpislcl  s()iiili^;i  ord  koiiiDiil  sa  lnirviidshi|ia  nr  pennan, 
all  de  mera  likna  moriska  Irollforndcr  än  en  krisl(>n 
människas  sansade  skrift.  Som  del  nn  snarl  ;ir  clfva  ar, 
som  jaj^f  ick(>  vai'il  i  Svorij^c,  må  det  icko  heller  förefalla 
sä  iuid(M'liti;l,  om  somliga  ordsläliniiigar  skulle  vara  sam- 
manvridna pil  i'll  noff  babyloniskt  siitt,  och  om  jag,  lik 
så  mången  annan  spelman,  siillcM'  drillar  dil  de  icke  höra. 
Den  hnfvndsakliga  meningen  li'or  jag  dock,  alt  herr  öfver- 
inl(md(>nlen  icke  skall  missf()rsfå  -  min  (inskan,  att  göra 
del  n(")je  jag  l'(")rniar  med  niill  langa  bref.  -lag  har  skrif- 
vit  del  på  (")g()nbliek,  man  vanligen  slösar  bort  umku' jul- 
helgen, och  jag  har  pa  d(>t  sättet  liksom  firat  helgen,  med 
många  tankar  pa   hemmet. 

När  jag  sliir  fäidig  all  finsegla  mitt  bref,  är  jag  vill- 
rådig, om  jag  skall  skicka  det.  Dock,  niir  skall  jag  väl 
gifva  mig  i-o  all  skrifva  niigonting  ordentligareV  Allt  iir 
sa  nytt,  sa  lustigt  och  lilligl  ()nd<ring  mig,  att  jag  ville 
kunna  dela  med  mig  däraf  med  fulla  händer.  I\1(!U  jag 
är  som  |irins(Mi  i  den  förtrollade  trädgården,  som  såg 
öfveralll  frukter  af  iUlelslen,  men  då  han  ville  plocka 
dem,  blef  det  vildäp|)l(Mi ;  och  en  målan^  känner  så  lätt, 
att  bläcket  är  svart. 


Itrodlkorl). 


Sevilla    17   febr.    l.sr)(). 


—  Jag  iir  iimui  alltid  kvai'  i  Sevilla  och  Andalusien. 
Tiden  llyger.  Jag  har  målat  flitigt  luda  vintern  flere  små 
spanska  geni'ebilder,  som  blifvit  kö\)[\\  dels  af  engelsmän, 
dels  af  spanjorer.  -- 

I  synnerhet  af  Iväniie  familjer  hiii'  har  jag  blifvit 
mycket  vänligt  upptagen,  och  jag  är  med  i\v\n  tämligen 
ofta,  det  vill  säga  flera  gånger  i  veckan.  Du  skall  icke 
undra  ;Ut  jag  g;ir  dit  sa  ofta,  niir  jag  siiger  att  jag  kan 
vara  säker  att  där  träffa  fyra  de  allra  s()tasle,  vackraste, 
graciösaste,  (iuaste,  gladaste,  oskyldigasle  flickor,  alla 
jiinuiariga  och  omkring  17  -1<S  år,  rödblommiga  i  svarta 
nuuitillor    och    med   m()rka  flittor.     De  iiro  fr»rtroliga  med 

11.      -    Fjijnin   Litii<l(jic)i. 


102  SPANIEN    (184  9  — 18  53) 

mig  som  med  en  bror,  och  jag  har  ingen  orsak  att  dölja 
att  jag  håller  så  mycket  af  en  af  dem,  att  det  skall  kosta 
på  mig  rätt  mycket  att  skiljas  ifrån  henne.  Öfver  allt  i 
världen  finnes  det  älskvärda  människor.  Jag  har  målat 
hennes  porträtt  och  hon  har  virkat  mig  en  penningbörs 
af  blått  silke  med  guld  pärlor  och  på  den  ena  ringen  mitt 
namn,  på  den  andra  hennes.  Det  är  dock  icke  min 
halfva  orange!*  De  spanska  flickorna  äro  graciösa,  glada, 
lifliga  och  vackra  som  dockor,  men  jag  är  från  höga 
norden  och  är  icke  alltid  nöjd  med  endast  créme  och 
konfekt,  jag  vill  också  biffstek.  Deras  dans  är  farlig  och 
kan  g()ra  en  yr  i  hufvudet.  Nu  är  jag  mera  van  därvid, 
men  jag  minns  i  början  hur  förljust  jag  var  —  i  den 
glada,  döfvandc  musiken  af  gitarrer,  fioler,  kastanjetter 
bland  blommor,  vällukt  och  skönhet.  ,  Man  glömmer  då 
mycket  som  man  borde  minnas  och  minns  annat  som  man 
borde  glömma.  Det  är  ett  leende  som  strömmar  genom 
hela  min  blod,  och  ändå  har  jag  nästan  tårarna  i  ögonen 
och  suckar  —  jag  vet  ej  h  var  för.  — 

—  I  hvad  beträffar  revolutioner  och  politiska  rörel- 
ser är  här  fullkomligt  lugnt  och  stilla,  sedan  man  trött- 
nat vid  guerillakrigen.  Hur  allt  kan  hänga  tillsamman  må 
Gud  veta  —  för  mig  tycks  det  vara  ett  verkligt  system 
af  oordningar.  Men  landet  är  så  rikt  på  allt,  att  till  och 
med  tiggaren  äter  sina  goda  hvetebullar  och  dricker  sin 
flaska  vin  alla  dagar,  och  om  hans  mantel  har  hål,  tyc- 
kes det  blott  vara  för  att  släppa  in  det  gyllene  solske- 
net och  i  de  ljumma,  klara  aftnarna  månens  silfver.  Är 
han  af  ett  äfventyrligare  lynne,  kan  det  väl  hända  att 
han  i  sällskap  med  några  goda  vänner  gör  ett  anfall  på 
någon  forvagn  och  på  det  sättet  kommer  i  tillfälle  alt 
kunna  köpa  sig  nya  skor,  en  bössa  och  annat  smått  hvad 
han   kan  behöfva.     Sällan  komma  människolif  därvid  till 

*  »Ett  spanskt  ordspråk  säger  att  vi  alla  iiro  liksom  hnlfva  oranger, 
lyckliga  de  som  passa  så  tillsaraman  att  de  blifva  en  hel>',  skrifver 
Kgron  i  början  af  ofvanstående  bref  i  sin  lyckönskan  till  adressatens 
förlofning. 


SPANSKA    l-I.ICKOR  1  ("i.'; 

spillo,  och  anses  sådana  röfverier  häf  icke  mycket  an- 
norleclcs  än  en  slags  jakt  oiler  (iske.  liättvisan  är  här 
nästan  omöjlig  att  vidmakthålla,  då  ingen  vågar  vittna 
sant  och  enligt  med  hvad  han  sett,  af  fruktan  att  till  lön 
därför  blifva  sedermera  ihjälstucken,  och  det  anses  nes- 
ligare att  angifva  en  tjuf  inför  laglig  domstol  än  att  själf 
sticka  ihjäl  honom. 

—  Det  finnes  dock  en  sådan  rikedom  af  pittoreska 
ämnen  att  måla  och  teckna  här,  att  jag  säkerligen  kom- 
mer att  längta  tillbaka,  när  jag  en  gång  är  härifrän.  — 
Och  dock  går  jag  i  allvarsamma  tankar  att  begifva  mig 
härifrån  efter  påsk  eller  fram  i  april,  såvida  ingenting 
kommer  emellan,  som  kan  förmå  mig  att  ändra  mina 
planer.  När  jag  reser  blir  det  först  till  Madrid.  Min 
önskan  vore  att  sedan  kunna  få  tillbringa  någon  tid  ännu 
en  gång  i  Paris,  där  jag  nu  skulle  veta  profitera  af  min 
vistelse,  och  sedan  efter  en  tripp  öfver  till  London  genom 
Holland  och  Belgien  hem.  Detta  synes  mig  visst  ett  täm- 
ligen svårt  företag  ännu,  men  får  jag  vara  så  frisk  och 
munter  och  glad  som  nu,  hoppas  jag  med  flit  och  ihär- 
dighet och  arbete  kunna  sätta  det  igenom.  Jag  har  redan 
flera  beställningar  att  stödja  mig  på. 

Till  densamme.   —   Sevilla   9   april    1(S50. 

—  Jag  behöfver  icke  tala  om,  huru  besynnerligt  an- 
genämt det  är  att  alltid  finna  så  mycken  vänlighet  för 
mig,  som  andas  genom  alla  dina  bref,  och  det  har  för 
mig  så  mycket  större  värde,  som  jag  vet  att  du  är  upj)- 
riktigheten  själf.  Det  är  en  förtjusande  tillfredsställelse 
att  se  sig  värderad  af  dem,  man  högt  värderar,  och  öfver- 
tygelsen  att  hafva  kunnat  inspirera  sympati  hos  dem  man 
aktar  som  mönster  för  heder  och  veta  sig  omtyckt  af 
en  »bra  karl»  är  någonting  som  skänker  en  solidare 
glädje  än  allt  annat  —  naturligtvis  det  undantaget  att 
vara  omtyckt  af  en  bra  flicka,  säger  visst  du.  Med  hjärt- 
lig glädje  ser  jag  att  du  på  allvar  tänker  på  möjligheten 
att  komma  hit  ner  till  Spanien.  —  Läs  först  Don  Quixotte 


164  SPANIEN    (l849 — 1853) 

och  Gil  Bias,  och  du  skall  sedan  vid  din  hitkomst  finna 
att  allt  högst  obetydligt  förändrat  sig  och  att  det  är  ett 
mera  äfventyrligt  land  än  alla  andra.  —  Mitt  största  be- 
kymmer nu  är  att  jag  känner  mig  stå  mycket  nära  att 
blifva  kär  i  den  sötaste  flicka  (här  nere  i  södern),  men 
utan  att  våga  tänka  på  giftermål  fruktar  jag  att  komma 
i  ett  band  som  i  den  mån  det  blir  mer  och  mer  starkt 
också  blir  desto  mera  smärtsamt  att  slita,  när  nödvän- 
digheten kanske  snart  nog  fordrar  det.  Du  skall  nog 
bättre  än  någon  förstå  att  det  icke  är  lätt  att  visa  sig 
kall  och  frånstötande  emot  en  ung,  oskyldig  flicka,  som 
visar  en  den  ömmaste,  varmaste  tillgifvenhet,  och  olyc- 
kan är  att  hon  kanske  just  för  denna  min  fruktlösa  strid 
—  håller  af  mig  ännu  mera.  Du  är  lycklig  och  det  är 
lätt  för  dig  att  tala  om  giftermål,  som  har  hus  och  grund 
och  är  bofast  och  rotfästad  som  en  ek  —  annat  är  det 
med  mig,  som  knappast  har  annat  hem  än  jordklotet  och 
som  icke  kan  komma  ifrån  den  tanken,  att  om  en  flicka 
fäster  sig  vid  mig,  blir  hon  olycklig  genom  min  ostadig- 
het, min  liflighet  och  just  livad  du  behagar  kalla  min 
poesi.  Åtminstone  dömer  jag  mig  själf  så,  och  svårt  är 
att  öfvertyga  mig  om  motsatsen,  så  länge  iinuu  icke  kär- 
leken eller  Kupido  mod  sina  pilar  skjutit  bort  hvarenda 
smula  förstånd  som  jag  ännu  har  kvar.  Men  nog  om 
detta  sorgliga  ämne.  -- 

Till  målaren  C.   \\.   Palm   i  Rom.  —  Sevilla  !»  maj  hSÖO. 

—  Som  du  ser,  är  jag  ännu  fortfarande  kvar  här  i 
Sevilla,  och  hvem  vet,  huru  snart  jag  kommer  att  bryta 
upp  och  resa  härifrån!  Jag  har,  besynnerligt  nog,  fått 
mycket  att  göra  här,  det  vill  säga  diverse  beställningar 
af  engelsmän,  och  äfven  från  Sverige,  så  att  jag  bekvämt 
nog  kan  stanna  här  någon  tid  ännu  och  litet  närmare 
komma  den  spanska  karaktären  på  spåren.  Jag  har  hyrt 
mig  en  studio,  som  jag  låtit  arrangera  efter  mitt  hufvud, 
och  där  jag  nu,  om  Gud  vill,  skall  måla  en  hop  spanska 
»tofflor»,    som    en  af  våra  vänner  skrifver.     Det  var  alls 


RÄTT    ATT    RI.I    FÖRÄLSKAD  1G5 

icke  min  tanke  uU  stanna  här  så  länge;  men  människan 
spår  och  (lud  rår.  Emellertid  har  allt  gått  mig  särdeles 
väl  till  hända,  hvilket  jag  allt  har  att  tillskrifva  min  lyck- 
liga stjärna,  ty  min  visdom  hinner  icke  långt.  En  kast- 
boll faller  lika  lätt  i  rännstenen  som  ibland  blommor  och 
rår  just  så  mycket  för  det  ena  som  det  andra.  Och 
hvem  är  icke  en  kastboll  emellan  tusen  tillfälligheter  och 
oförutsedda  tilldragelser?  Jag  känner  inga  större  dårar 
än  dem,  som  tro  sig  kunna  se  in  i  framtiden  längre  än 
näsan  är  lång. 

Här  finns  mycket  för  en  målare  och  olikt  allt  annat, 
hvarför  det  är  mitt  intresse  att  stanna  här  ännu  någon 
tid,  ehuru  jag  för  resten  icke  är  så  särdeles  intagen  för 
Spanien  och  spanjorerna. 

Till   H.   lirodtkorb.   —   SeviUa  24  juni   KSÖO. 

—  Om  du  väl  kan  hafva  rätt  i  att  jag  fått  mycket 
af  naturen  som  passar  för  södern,  känner  jag  dock  bäst 
själf,  att  den  bästa  delen  af  mig  själf,  jag  menar  hvad 
som  i  mig  är  nordiskt,  aldrig  i  Spanien  kan  finna  sitt 
hem.  Ty  det  är  icke  här  som  uti  Italien,  där  man  dock 
träffar  landsmän  och  vänner  och  där  man  kan  välja  den 
omgifning  som  passar  för  ens  hjärta  och  riktning;  här 
icke  så.  Man  har  med  rätta  anmärkt  att  »Afrika  begyn- 
ner vid  Pyrenéerna».  Jag  finner  dagligen  mer  och  mer 
huru  stor  vansinnighet  det  skulle  vara  af  mig  att  be- 
gynna fästa  mig  här  för  lifstiden  —  på  samma  gång  som 
jag  är  öfvertygad  att  de  som  äro  födda  här  väl  knappt 
passa  på  något  annat  ställe.  Det  var  icke  underligt  att 
jag  blef  intagen  af  en  ung  älskvärd  flicka,  men  nu  i  den 
mån  jag  kommer  till  mer  och  mer  sans  och  förstånd, 
har  jag  föresatt  mig  att  på  allt  sätt  söka  afkyla  en  för- 
bindelse som  hotade  att  blifva  för  varm.  Det  kostar  mig 
visst  arbete,  men  jag  hoppas  kunna  jaga  bort  denna  lilla 
Amor  ur  mitt  hjärta,  innan  hon  växer  mig  för  stor.  Om 
hon    blott  ville  vara  litet   mindre  älskvärd,  skulle  det  gå 


160  SPANIEN    (l849  — 1853) 

lättare!     Men  i  alla  fall  hoppas  jag  att  mitt  förstånd  skall 
behålla  öfverhanden,  amen. 

Till  Mildhof^  Lundgren.  —  Sevilla    1   juli   l.SöO. 

Jag  har  längtat  efter  ditt  href  för  att  få  skrifva  dig 
till  och  spraka  om  min  nuvarande  ställning  här.  Det  är 
nämligen  så,  att  jag  nu  beslutat  att  stanna  och  slagit 
ur  hågen  alla  tankar  på  att  resa  härifrån  ännu  så  länge. 
Jag  har  ibland  aningar  och  ehuru  jag  icke  velat  skrifva 
därom  förr,  har  jag  dock  liksom  känt  på  mig  att  Spanien 
skulle  kunna  komma  att  blifva  någonting  viktigt  för  mig 
och  naturligtvis  starkes  tron  på  denna  aning  alltsom 
mina  utsikter  blifva  tydligare,  att  jag  här  kan  bereda 
mig  ett  ganska  sorgfritt  lif  och  en  lugn  utkomst.  De 
förflutna  månaderna  har  jag  nämligen  haft  så  mycken 
sysselsättning  och  därtill  med  så  goda  inkomster,  att  det  på 
samma  gång  förvånat  mig  och  gifvit  mig  ett  gladt  hopp 
för  framtiden.  Redan  för  några  veckor  sedan  fann  jag 
det  därför  vara  skäl  att  här  inrätta  mig  på  ett  litet  sta- 
digare vis  och  hyrde  mig  således  en  stor  och  bra  ateljé, 
den  jag  stökat  till  efter  mitt  tycke.  Till  denna  min  studio 
har  jag  köpt  diverse  saker,  en  stor  och  vacker  golfmatta 
af  rotting  med  kulörta  fasoner  såsom  här  brukas,  öfver 
ett  dussin  stolar,  en  länstol,  bord,  sj)eglar,  en  stor  ma- 
iiognysoffa  med  öfverdrag,  gardiner  och  andra  ridåer,  som 
aldela  rummet,  glas,  gipser,  förgyllda  ramar  m.  m.,  hvil- 
kel  allt.  som  du  kan  tänka,  icke  kostat  mig  obetydligt, 
liigg  nu  därtill  att  jag  låtit  göra  mig  en  hel  svart  kläd- 
ning,  en  bonjour,  tre  par  byxor,  en  annan  tunn  rock  för 
sommaren,  llere  västar,  skjortor,  en  blus  m.  m.  och  att 
jag  betalt  detta  allt  kontant  utan  att  hafva  ett  runstycke 
skuld,  kan  du  däraf  tinna,  att  mina  affärer  gått  rätt  bra. 
Ty  detta  allt  och  dessutom  mitt  dagliga  bröd,  som  med 
tvätt,  modeller  etc.  kostar  mig  minst  5  ä  6  rdr  om  dagen, 
har  jag  gudvarelof  kunnat  skaffa  mig  och  ändock  ännu 
hafva  omkring  50  plaster  i  fickan,  när  din  växel  kom. 
Jag    skall    nu    därtill    gifva   dig  on  lista  pä  mina  beställ- 


ÖHSTÄILNIXGAK  10  7 

iiingar  och  arbeten  för  ögonblicket,  så  att  du  däraf  ännu 
mera  i  detalj  må  kunna  bedöma  min  ställninj,^  —  ocli  jag 
är  säker  att  äfvon  du  skall  råda  mig  att  icke  öfver- 
gifva  den. 

En  tafla  för  grefve  Bonde, 
en    d:o    för  Lallerstedt, 
en    d:o    för  Wannquist, 
(började)  två   d:o   för  grefve  Wachtmeister, 

en    d:o    för  Irland    ....  150  piaster 

(snart  färdig)    en    d:o          d:o         ....  40       » 

(nästan  färdig)     4  små  Tetes  d'étude  .     .     .  <S0       » 

(färdigt)  ett  porträtt  af  ett  engelskt  barn  n2       » 

en  tafla  för  Norge    ....  70       » 

Tete  d'étude 20       » 

porträtt  af  min   värd    såsom 

betalning  af  ateljéhyran    .  50       » 

(börjad)  en    liten   tafla   af  en  spanjor  )V2       » 
(färdiga)  tre  teckningar  för  en  fransk 

grefve 80       » 

Dessa  äro  mina  beställningar  redan  i  väntan  på  flera. 
Som  du  ser,  är  det  tillräckligt  för  att  tämligen  ogeneradt 
kunna  uppehålla  mig  här,  isynnerhet  som  jag  numera 
icke  har  så  stora  utgifter  som  i  början.  1  många  af- 
seenden  tror  jag  mig  därför  hafva  gjort  rätt  i  att  be- 
stämma mig  till  att  slå  upp  mitt  tält  här  ännu  för  obe- 
stämd tid.  Landet  finner  jag  dagligen  mer  pittoreskt  och 
fullt  af  ämnen  för  målare.  Spanjorerna  köpa  ingenting, 
men  de  främmande  som  passera  härigenom,  och  med 
hvilka  jag  nästan  alla  kommer  i  beröring,  taga  gärna 
med  sig  härifrån  något  pittoreskt  minne  af  Andalusien. 
Under  tiden  kommer  jag  också  själf  mera  in  i  att  när- 
mare kunna  uppfatta  den  spanska  karaktären  och  fyller 
så  småningom  mina  portföljer  med  etyder  och  minnen, 
som  kunna  blifva  mig  af  stort  värde,  när  jag  en  gång 
flyttar    till  en  annan  ort.     Spanien  är  ännu  blott  ganska 


168  SPAK[E\    (1849  — 1853) 

flyktigt  studeradt  af  genomresande  konstnärer,  som  för 
det  mesta  blott  göra  öfverdrifna  karrikatyrer  däraf.  Hvem 
kunde  föreställa  sig  att  händelserna  skulle  kasta  mig  på 
det  sättet  hit  och  in  i  förhållanden  så  både  förmånliga 
och  angenäma.  Men  vi  äro  alla  som  kastbollar  och  den 
ena  faller  bland  rosor,  när  den  andra  faller  i  rännstenen. 
Oberäknadt  att  jag,  som  du  ser,  bör  kunna  tämligen  lugnt 
uppehålla  mig  här,  anser  jag  det  för  en  stor  lycka  — 
äfven  i  konstnärligt  afseende,  att  icke  behöfva  frukta  att 
blifva  generad  i  mitt  arbete  af  dum  tidningskritik  och 
dessa  olidliga  frasmakare  som  lefva  af  att  skrifva  och 
tala  om  konst  —  folk  som  jag  undviker  likt  spetälska. 
Det  äcklar  mig  att  tänka  på  dem,  jag  skulle  blifva  sjuk 
att  stå  i  beroende  af  dem.  Du  kan  icke  föreställa  dig 
hur  det  är  mig  grufligt  motbjudande  alt  taga  emot  det 
minsta  beröm  af  dessa  herrar,  som  skänka  sin  ynnest 
med  den  dumdryghet,  som  retar  mig  mer  än  allt  annat 
—  men  du  skall  kunna  tänka  dig  hur  glad  jag  är  att 
lijir  kunna  undvara  dessa  förödmjukande  allmosor.  Jag 
har  därför  allt  skäl  att  vara  nöjd  med  min  närvarande 
ställning,  då  jag  har  hälsan  och  kan  lefva  sorgfritt,  om- 
gifven  af  ljusa  och  glada  taflor.  Om  någon  enda  däri- 
bland är  mörk  och  med  djupa  skuggor,  kan  det  nu  icke 
mera  hjälpas  och  hörer  till  hvar  och  en  människas  lösa 
eller  fasta  egendom.  Som  du  ser,  min  heders  Mildhog, 
måste  vi  på  det  sättet  ännu  en  tid  bortåt  lefva  skilda  åt. 
Det  skulle  vara  mig  en  stor  högtid  att  få  tillbringa  några 
månader  i  Sverige,  men  efter  mogen  öfverläggning  tror 
jag  att  det  icke  vore  utan  risk  för  mig  att  återvända  till 
Stockholm  blott  med  den  utsikten  att  blifva  lärare  i  en 
inrättning,  för  hvilken  jag  gunås  har  mer  än  liten  sym- 
pati. Jag  har  redan  sagt  det  och  jag  upprepar  det  med 
ännu  mera  öfvertygelse,  att  jag  tror  mig  icke  kunna 
verka  något  väsentligt  godt  inom  akademien,  där  jag 
måhända  endast  blefve  en  eldbrand,  färdig  att  tända 
månget  tvisteämne  och  skaffa  mig  själf  obehagligheter  af 
alla    slag    på    halsen ;  helt  naturligt  för  den  som  bestän- 


OM    KONSTKRITIK    OCH    KGNSTAKADHMIEK  1  ('»9 

(ligl  lefvat  så  oberoende  .som  jag  och  därtill  fått  för  stor 
liflighet  för  att  långe  kunna  dölja  sina  impressioner,  från 
livad  håll  de  iin  må  komma.  Och  jag  en  allvarsam 
lärare!  Jag  skulle  kanske  komma  i  samma  ställning  som 
en  viss  professor  vid  akademien  i  Miinchen,  som  icke 
hade  andra  råd  att  gifva  de  unga  än  att  de  så  mycket 
som  möjligt  borde  afhålla  sig  från  akademien.  Del  skär 
mig  i  hjärtat  att  Wahlboms  talang  icke  är  så  värderad 
som  den  förtjänar.  Han  är  dock  i  min  öfvertygelse  vår 
bästa  konstnär,  alla  räknade,  och  en  förmåga,  som  många 
länder  kunna  afundas  oss  —  »men  fader,  förlåt  dem,  de 
veta  icke  hvad  de  göra».  Men  när  detta  sker  med  »det 
friska  trädet,  hvad  skulle  då  ske  med  det  torra»  eller 
migV  Som  du  lätt  kan  ilnna,  känner  jag  mig  dock  stå  i 
en  slags  obligation  att  efter  mina  krafter  verka  för  hem- 
met äfven  i  och  för  den  pension  jag  haft  af  staten,  och 
jag  ber  dig  därför  på  det  enträgnaste  att  icke  prokla- 
mera att  jag  öfvergifvit  mitt  land  och  helt  och  hållet 
bosatt  mig  utrikes,  utan  snarare,  som  sanningen  är,  att 
jag  blott  gör  ett  litet  uppehåll  i  min  hemresa,  och  jag 
hoppas  att  det  icke  skall  blifva  så  länge  att  jag  liksom 
Fritiof  behöfver  fråga:  »sta  de  härliga  fjällen  i  himmeln 
ännu,  är  det  grönt  i  min  fädernedal»,  ty  så  snart  för- 
lorar väl  icke  Packartorget  sin  grönska.  —  Som  du  lätt 
kan  tänka,  är  jag  flitig  och  låter  icke  mycket  störa  mig, 
fast  min  studio  mången  gång  är  samlingsplatsen  för  rätt 
brokigt  folk,  aktriser,  boleras,  både  kända  och  okända 
fruntimmer,  utlänningar,  zigenerskor,  vackra  engelskor, 
»hofmän,  riddare  och  folk»,  tvärtom  roar  det  mig  ibland 
mycket  att  hafva  människor  omkring  mig.  När  jag  har 
modell,  stängas  dock  templets  portar,  och  jag  släpper  icke 
in  någon,  vore  det  än  själfva  general  Fan.  Jag  har  nu 
den  lyckan  att  kunna  tala  flera  språk  med  samma  lätt- 
het, och  det  kommer  mig  här  särdeles  väl  till  pass. 
Genom  den  oupphörliga  öfningen  talar  jag  nu  spanska 
bättre  än  italienska.  Hvar  gång  jag  dock  hör  ett  ita- 
lienskt  ord,  är    det  mig  liksom  när   schweizarn  hör  sina 


170  SPAXIFA'   (1849  —  isr).<?) 

alpmelodier,  ty  Italien  är  och  blir  miy  alltid  tusen  gånger 
kärare  än  Spanien.  Däremot,  fast  jag  är  tvungen  att 
dagen  i  ända  tala  franska,  har  jag  dock  förlorat  livarje 
gnista  sympati  för  Frankrike,  det  är  mig  snart  sagdt 
blifvet  vedervärdigt.  La  patrie  de  la  vanité!  Kattguld. 
—  Du  slutar  ditt  bref  med  den  önskan  att  jag  icke  måtte 
gifta  mig  här,  och  du  kan  vara  fullkomligt  trygg  i  det 
fallet,  att  icke  får  du  någon  andalusiska  till  verklig  svä- 
gerska. Jag  har  försökt  allt  för  mycket  för  att  begå  en 
sådan  dårskap.  Som  jag  är  på  detta  kapitel,  vill  jag 
dock  nämna  om  något  som  visst  låter  orimligt.  Jag  vet 
icke  ens  om  jag  gör  rätt  att  skrifva  därom,  men  det  kan 
ju  vara  oss  emellan.  Det  är  nämligen  så,  att  genom 
natur  och  oförhindrad  vana  är  jag  mycket  böjd  att  kur- 
tisera vackra  flickor,  de  må  nu  vara  svarta  eller  hvita, 
fattiga  eller  rika.  För  det  mesta  har  jag  ingen  ond  me- 
ning därmed  utan  gör  det  blott  som  jag  tycker  af  en 
skyldig  uppmärksamhet.  Kan  du  nu  föreställa  dig  min 
obehagliga  ställning,  då  en  af  de  vackraste  flickorna  i 
Sevilla  om  17  år,  af  en  ganska  god  familj,  med  pengar 
etc,  fattat  ett  så  lifligt  intresse  för  min  värda  person  att 
hon  uppbjuder  alla  sina  krafter  för  att  blifva  gift  med 
mig!  Familjen  understödjer  henne  på  allt  vis,  och  jag 
är  föremålet  för  en  kurtis,  som  jag  aldrig  gjort  mig  idé 
om.  Jag  har  aldrig  varit  i  en  sådan  ställning,  och  du 
må  tro,  att  det  fordras  hela  den  smula  gammalt  svenskt 
förnuft  jag  ännu  har  kvar  för  att  kunna  fly  en  dylik 
galenskap  och  rädda  mig  ur  en  sådan  spansk  eldsvåda. 
Du  skall  dock  icke  blifva  skrämd  af  denna  berättelse, 
utan  du  kan  vara  fullkomligt  trankil,  att  jag  är  tillräck- 
ligt hårdhjärtad  för  att  gifva  den  för  resten  ganska,  ganska 
älskvärda  Hickan  korgen.  —  Jag  är  visst  sedan  en  tid 
bortåt  van  att  umgås  med  söderns  barn,  men  för  att 
knyta  ett  band  för  hela  lifvet,  därtill  hafva  vi  dock  från 
början  en  allt  för  olika  riktning  och  uppfostran,  och  det 
skulle  blott  säkert  leda  till  bådas  vår  ofärd.  Skönheten 
förgår   och    sedan    återstår    blott    olikheten    i  lynnen  och 


KÄRI.EKSKArMTI-ET  171 

lefnadsåsikter.  Det  är  en  mycket  älskvärd  familj,  så  alt 
det  kostar  pä  mig  att  för  denna  ledsamma  händelse  af- 
bryla  all  förbindelse  med  dem.  Det  är  dock  nödvändigt, 
och  det  skulle  verkligen  vara  ett  skäl  för  mig  att  resa 
härifrån,  om  jag  icke  hade  så  många  andra  intressen  i 
öfrigt  att  stanna.  A  la  regle  borde  jag  na  vara  trist, 
sorgbunden  och  melankolisk,  men  den  största  rikedom 
jag  fått  af  en  gifmild  natur  är  min  lättsinnighet,  som 
verkligen  varit  mitt  stöd  i  många  äfventyr  mulnare  än 
detta.  Ty  jag  är  af  dem  som  knappt  hafva  kunnat 
krångla  sig  ur  en  sådan  törnrosbuske  förr  än  de  jäm- 
fota  hoppa  i  en  annan. 

Till  (i.   W.    I\alm.  —  Sevilla  5  juli    1850. 

—  Kom  hit  till  Sevilla  i  höst,  och  du  skall  få  se  att 
du  icke  ångrar  dig.  —  Spanien  är  ett  mycket  pittoreskt 
land,  och  jag  är  viss  på  att  på  hela  halfön  finnes  ingen 
landskapsmålare  med  din  talang.  —  Här  finnes  ingen 
som  målar  landskap.  Den  förste,  som  kommer,  kan  där- 
för icke  undgå  att  få  att  göra,  och  därför,  innan  någon 
annan  tager  platsen,  kom  du!  Jag  har  redan,  öfver- 
raskande  nog,  här  fått  göra  för  ännu  ett  år,  med  be- 
ställningar från  flera  håll.  —  Det  är  dig  bestämdt  lika 
lätt  att  uppehålla  dig  med  din  talang  härstädes  som  i 
Rom  eller  hemma  i  Stockholm,  du  är  här  ensam  och  kan 
göra  studier  af  sujetter,  begärliga  i  hela  Europa,  pitto- 
resk arkitektur,  om  du  skulle  vilja  måla  sådant,  moriska 
saker  och  ett  land  för  resten  med  söderns  hela  färg- 
prakt, ett  land  som  är  mycket  litet  kändt  och  som  icke 
är  ordentligt  studeradt  utan.  blott  skizzeradt  af  genom- 
resande medelmåttiga  fransoser.  —  Vi  målare  äro  ju  alla 
ett  slags  zigenare,  ett  kringvandrande  nomadiskt  folkslag 
och  kusiner  med  dem,  som  stryka  land  och  riken  om- 
kring med  orgelpositiv  och  markattor.  Och  när  gubben 
med  skåpet  kan  tränga  sig  fram  genom  mänskligheten 
med  sin  eviga  lår  på  ryggen,  kunna  vi  väl  det  äfven  med 
våra  målarlådor. 


172  SPANIEX    (1849  —  1853) 

Till  öfverintendentcn  Anckarsvärd.  ■ —  Sevilla  8  sept.  1850. 

Som  herr  öfverintendenten  ser,  är  jag  ännu  kvar  i 
Sevilla,  där  jag  har  händerna  fulla  med  sysselsättning 
och  därför  icke  just  tänker  på  att  för  det  ahra  första 
bryta  upp.  Målare  äro  ett  nomadiskt  folkslag  och  flytta 
likt  lapparna,  där  de  finna  bästa  betet.  I  en  så  bördig 
trakt  som  denna  skall  därför  herr  öfverintendenten  icke 
undra  på  att  jag  begagnar  tillfället  att  låta  min  kapp- 
säck en  stund  hvila  sig  efter  alla  knuffar  han  fått  för 
min  skull,  under  det  jag  själf  på  mitt  vis  betar.  Medan 
i  vintras  fattade  jag  beslutet  att  här  hyra  mig  en  ateljé, 
där  jag  alltsedan  arbetat  flitigt  och  med  stort  nöje.  Har 
gjort  en  mängd  både  målade  och  ritade  studier,  tatlor 
och  teckningar,  både  spanjorer  och  zigenare,  som  jag 
sålt  mest  till  engelsmän  och  amerikanare,  och  fått  beställ- 
ningar, mycket  mer  än  jag  med  skäl  kunnat  vänta  mig. 
Lefver  således  helt  lugnt  och  fredligt,  ogenerad  af  hela 
världen,  långt  från  allt  gräl  och  alla  förargligheter.  Anser 
mig  därför  också  helt  uppriktigt  rätt  lycklig  och  njuter 
den  dag  jag  har,  tämligen  obekymrad  om  den  som  kanske 
aldrig  kommer.  Med  ett  ord,  mången  har  det  mycket 
sämre. 

—  —  För  värmens  skull  reser  sommartiden  mycket 
folk  härifrån,  såväl  som  från  andra  trakter  i  Andalusien, 
och  småstäderna  på  kusten  äro  då  uppfyllda  af  badare 
och  baderskor,  som  icke  tänka  på  annat  än  att  sköta 
sin  hälsa  och  livad  därmed  kan  äga  sammanhang,  emel- 
lertid bada  vi  äfven  här  och  Guadalquivir,  den  mångbe- 
sjungna,  har  ännu  sina  tritoner  och  najader.  Nästan  alla 
flickor  här  kunna  simma  och  försumma  icke  gärna  att 
roa  sig  därmed  en  stund  på  dagen,  det  vill  säga  om 
natten  eller  efter  kl.  10,  och  ehuru  de  hafva  deras  bad- 
ställen på  öppna  flodstranden,  lämnas  de  dock  så  i  fred 
att  ingen  ser  huru  de  stänka  på  hvarann,  om  icke  de 
blinkande  stjärnorna,  den  beskedliga  månen  och  de  som 
promenera  på  vintergatan.  Men  efter  badet  kan  man 
söka    de  vackra  baderskorna  i  de  tertulias  eller  soaréer, 


SPANSKA    SOMMARNÄTTER  173 

där  riKUi  finner  sig  trefligast.  Sommarlid(Mi  lefver  liela 
världen  här  nere  på  gårdarna  (los  patios).  Svala  och 
städade,  ihland  praktfulla  af  marmor,  med  taflor,  trymåer 
och  statyer,  blommor  och  vattenkonster  och  med  den  blå 
stjärnhimlen  till  tak  äro  dessa  förtjusande  tillhåll,  där  en 
främling  alltid  kan  vara  säker  att  blifva  emottagen  med 
den  utsöktaste  artighet  och  njuta  en  glad  och  ogenerad 
gästfrihet.  Ingen  timme  på  dagen  är  opassande,  och  man 
är  öfver  allt  som  om  man  vore  hemma  hos  sig  själf. 
Jag  gör  vanligen  mina  visiter  om  natten.  Då  sitta  frun- 
timmerna,  våta  i  håret  efter  badet,  på  låga  stolar  eller 
divaner,  alltid  graciösa,  alltid  glittrande  glada  (jag  har 
ännu  icke  sett  en  spanska  vid  dåligt  lynne),  de  vackraste, 
charmantaste,  älskvärdaste  häxor  med  de  farligaste  an- 
fallsvapen och  blott  svagheten  till  sitt  försvar.  De  kunna 
väl  icke  tala  franska  eller  skrifva  romaner,  men  de  hafva 
en  så  liflig  hjärtlighet,  alt  jag  fruktar  ingen  skulle  byta 
bort  dem  mot  några  riktiga  professorer  i  kjolar.  De 
vackraste  månskensnätterna  göras  promenader  på  floden, 
glada  människor  med  gitarrer  och  i  sällskap  med  tref- 
lighet  och  godt  lynne.  Man  äter  vindrufvor  och  metar 
och  går  i  land  och  dansar  i  det  gröna.  Härom  natten 
var  jag  ute  i  en  båt  med  några  unga  flickor  och  deras 
bröder  för  att  fiska.  Det  gudomligaste  månsken  —  som 
på  befallning  var  man  tyst  och  hviskade  för  att  icke 
skrämma  fisken,  som  knappt  fångad  på  ögonblicket  stek- 
tes öfver  några  glöd  i  båten,  delades  och  spisades  med 
munter  aptit.  Dagarna  äro  här  så  varma  att  man  är 
tvungen  begagna  sig  af  nätterna  för  sådana  lustfärder. 
Eljest  har  man  här  tid  till  ingenting.  Processioner,  helg- 
dagar och  kyrkofester  har  m-an  här  satt  tätt  på  hvarann 
som  kulorna  på  ett  snöre,  och  man  tyckes  blott  arbeta, 
när  man  icke  har  annat  att  göra.  San  Pedro  och  San 
Miguel,  San  Fernando  och  oräkneliga  andra  hafva  sina 
särskilda  fester.  Det  är  då  tillika  alltid  en  slags  mark- 
nad, som  besökes  af  mycket  folk  från  omliggande  lands- 
bygden.     Tillräckligt    af    ruggiga    bönder    med   dammiga 


174  SPANIEN    (1849  — 1853) 

skor  och  hö  i  håret  och  bondpigor  i  långa  rader.  På 
marknaden  stå  då  stora  bord  med  nötter,  sockerkakor, 
karameller  och  andra  sötsaker,  som  här  för  småfolket 
tyckas  vara  detsamma  som  brännvinet  hemma.  Fulla 
människor  ser  man  aldrig  och  den  som  är  törstig  dric- 
ker klara  vattnet,  som  öfver  allt  finns  att  köpa  för  en 
styfver  glaset,  ehuru  säljarna  ropa  att  hvar  droppe  är 
värd  en  diamant.  Vid  sådana  tillfällen  sälja  zigener- 
skorna  en  slags  varma  strufvor  eller  våfflor,  drypande  af 
olja  och  honung,  som  ätas  med  glupskhet  af  höga  och 
låga,  fattiga  och  rika.  Tillverkas  midt  på  gatan  i  små 
ugnar  eller  hell  simpelt  öfver  några  glöd  emellan  ett  par 
■tegelstenar.  Utom  en  gruflig  hetta,  rök,  eld  och  os  från 
dylika  anstalter,  som  man  öfver  allt  måste  klifva  emellan, 
har  man  då  de  flottiga  och  svettiga  gitanas,  som  på  de 
muntraste  sätt  bjuda  ut  sina  bakelser,  halfnakna  barnun- 
gar, vackra  flickor,  ryttare  på  utstyrda  hästar,  borickor, 
vattenbärare,  pigor  och  käringar,  och  allt  detta  icke  tyst 
och  beskedligt  utan  med  det  mest  larmande  väsen,  tjut, 
skratt,  trumpetande  och  pipande.  Tidigt  på  morgonen 
börjar  detta  vimmel  helgonet  till  ära  och  hvar  och  en 
till  särskild  fromma.  Men  när  den  brännande  solen  går 
högre  och  det  liksom  börjar  regna  eld  från  himlen  som 
öfver  (lomorra,  domna  både  folk  och  fä,  och  Sömnen 
håller  ett  riktigt  triumftåg  genom  all  denna  villervalla. 
Åsnorna  gäspa,  zigenerskorna  nicka  öfver  deras  stek- 
pannor och  ögonlocken  falla  ihop  på  vattenbärarna,  som 
med  sina  torra  krukor  fåfängt  söka  en  vrå  med  en  hands- 
bred  skugga.  Någon  kyrka  ligger  nu  alltid  nära,  inbju- 
dande med  sin  svalka  och  dunkelhet.  Man  kan  också 
vara  säker  att  där  inne  finna  hoptals  af  bedjerskor  sit- 
tande på  bara  marmorgolfvet,  matt  fläktande  sina  för- 
gyllda solfjädrar  och  sänkta  i  så  djup  andakt  att  de  verk- 
ligen tyckas  liksom  förtyngda  af  sömn.  Vaxljusen  brinna 
tyst  på  altaret  och  ingenting  stör  stillheten.  Ty  den  feta 
prästen  i  mäss  skjortan,  som  klifver  bland  denna  hän- 
ryckta    församling    med    en    invigd    sparbössa    i  handen. 


I-OI.Kl-EST  175 

tyckes  snarare  spela  rollen  af  Kobert  le  Diable  med 
cy|)resskvisfen,  jag  menar  all  öfver  allt,  där  sparbössan 
skramlar,  blir  andakten  ännu  djupare,  säkert  lill  slor  till- 
fredsställelse för  den  liclige  mannen.  Det  är  dock  icke 
läng  stund  som  denna  afdomning  varar,  eller  som  man 
kunde  säga  »nu  hvilar  hela  jorden  —  eller  hjorden,  som 
kanske  är  rättare  —  snart  är  han  åter  vaken  att  med 
nya  krafter  skrika,  sjunga  och  skratta,  jaga  omkring  ga- 
torna och  använda  sin  eftermiddag  till  helt  annat  än 
gudliga  betraktelser.  Sädana  festers  glanspunkt  är  dock 
egentligen  om  aftonen,  l.a  velada  som  det  kallas,  sedan 
solen  galt  till  hvila  och  blott  månskenet  glittrar  på  den 
ljumma  floden.  Då  blandar  sig  mången  dyrbar  mantilla 
i  mängden,  då  tändas  tusende  lampor,  jjusdankar  och 
bloss,  då  är  det  fyrverkeri  med  svärmare,  raketer  och 
brinnande  hjärtan  och  då  går  Kupido  omkring  som  en 
lykttändare  och  har  att  syssla  i  många  vackra  ögon. 
Men  inne  från  gårdarna  hör  man  kastanjelter  och  mer 
än  en  svart  zigenare  skrålar  till  sin  flottiga  gitana  under 
de  tunga  vinrankorna.  Den  som  då  har  en  rund  hatt, 
en  broderad  tröja  och  goda  vänner  bland  los  gitanos, 
kan  hafva  fördelen  att  bli  presenterad  i  månget  pittoreskt 
näste.  Jag  vill  icke  säga  att  man  på  sådana  ställen  då 
aldrig  kan  träffa  Bacchi  vänner  eller  att  man  icke  kan  få 
se  en  skymt  af  en  och  annan  känd  gudinna,  men  det 
hela  är  dock  mera  likt  Noaks  ark  än  olympen.  Det  är 
couleur  och  clair-obscur,  både  sötma  och  bitterhet,  både 
löje  och  allvar,  lill  och  med  knifvar.  Man  är  på  sådana 
ställen  liksom  midt  i  skogen  i  ett  snår,  fullt  af  ogräs, 
ibland  ormar  och  ödlor,  men  där  det  också  finnes  fjäri- 
lar, näktergalar  och  blommor.  Det  är  icke  likt  Fiesole 
eller  Rafael,  men  det  är  likt  Rembrandt,  Velasquez  och 
Murillo  och  det  är  likt  Rubens.  Zigenarfolket  intresse- 
rar mig  här  mer  än  mycket  annat.  Tusental  af  denna 
underliga  folkstam  lefva  i  södra  Spanien  och  kallas  här 
gitanos.  1  Sevilla  bo  de  ute  i  en  förstad,  Triana,  unge- 
fär   som   judarna  i  Roms  Ghetto.     Många  äro  välmående 


176  (SPANIEN     184!)  — 1853) 

med  silfverknappar  i  tröjan  och  pärlor  i  örhängena,  men 
andra  äro  utfattiga,  det  vill  säga  äga  hvarken  löst  eller 
fast  —  om  man  icke  vill  kalla  deras  fastigheter  allt  hvad 
de  ännu  icke  stulit  och  deras  lösegendom  de  svarthåriga 
barnungarna.  De  välmående  äro  merändels  smeder,  häst- 
bytare  eller  skinnare,  under  det  deras  kvinnfolk  gå  om- 
kring i  bygden  med  små  handelsvaror  ungefär  som  väst- 
gölaknallarna  i  Sverige.  De  öfrigas  sysselsättning  iir  för- 
nämligast att  göra  ingenting,  om  icke  att  på  mellanstun- 
der fläta  ett  slags  korgar  eller  för  en  slant  spå  de 
spanska  pigorna  i  händerna.  Hvad  jag  skulle  (inska  mig, 
vore  hälften  af  deras  rika  imagination,  deras  lätthet  att 
uttrycka  sig  och  deras  öfverflödande  förråd  af  kolorerade 
expressioner.  De  hafva  liffulla  anlet.^drag  alla.  och 
ehuruväl  utan  Sveriges  mjölk  och  bär  hvad  fiirgen  be- 
trälTar,  (innas  dock  äfven  gitanas,  som  trots  deras  bruna 
hy  äro  verkliga  skönheter,  smidiga  och  mjuka  i  ryggen 
som  kattor  och  så  slingriga  i  sina  rörelser  som  ålen. 
En  dans  hafva  de  som  man  med  skäl  skulle  kunna  kalla 
betydligt  obscen,  fast  den  tillika  är  någonting  sa  vildt  och 
rent  af  naturligt,  att  man  knappt  skäms  att  se  på  dem. 
Liksom  kliidningen,  fäst  uppå  den  badande  fhckan,  låter 
den  känslorna  ses,  röjer  den  tankarnas  växt,  skulle  man 
kunna  säga.  När  de  på  detta  sätt  dansa,  smörja  de 
öfver  ansiktet  med  svinister,  i  det  glatta,  svarta  håret, 
som  ligger  i  vågor  med  förvånande  rikedom,  sätta  de 
små  fjädrar  och  rosor,  på  tinningarna  hafva  de  svarta 
moucher,  stora  som  slantar,  och  på  kindbenen  långa 
krokiga  hårtestar  fastsmetade.  De  äro  för  stolta  att 
hämta  sina  moder  från  Paris  och  anse  sig  dessutom  på 
nämnda  sätt  bäst  utrustade  för  att  göra  eröfringar  och 
kunna  förtjusa  sina  respektiva  hanar.  Dessa  spela  i  all- 
mänhet rätt  bra  gitarr  och  sjunga  kärleksvisor  efter  en 
egen  metod  och  med  modulalioner  som  äro  nästan  omöj- 
liga att  härma.  Beskyllas  vara  icke  obetydligt  tjufaktiga, 
fast  de  måhända  äro  bättre  än  sitt  rykte  och  kanske 
hafva    andra  kvaliteter,  som  uppväga  detta  lilla  naturfel. 


ZIGP.NAKF,  177 

Atl  de  med  begäiiighet  söka  att  komma  åt  spikar,  järn- 
skrot, nycklar  och  gångjärn  o.  d.  är  väl  svårt  att  för- 
neka, men  sådana  stölder  anse  de  säkert  icke  mera 
straffbara  än  att  understundom  stjäla  en  kyss  med  svin- 
ister  på  af  den  skönhet  de  tillbe.  Ute  på  landet  i  bergs- 
klyftorna bo  zigenarfamiljerna  i  grottor,  tält  eller  rishyt- 
tor i  skuggan  af  något  gammalt  korkträd  och  omgifna 
af  spetsiga  aloeer  eller  genomträngliga  cactussnår.  En  get 
med  sin  killing,  ett  par  grisar  bland  några  kålblad  eller 
en  sömnig  åsna  tyckas  där  lefva  i  fullkomlig  frihet  och 
jämlikhet  med  de  svarta,  smalbenta  barnen,  och  gumman 
som  sitter  i  dörren  med  det  hvita  okammade  håret  och 
ett  ansikte  af  brynt  läder,  skrynkligt  som  ett  stekt  äpple, 
och  ögon  som  af  eld  tyckes  vara  en  faster  till  de  häxor 
och  trollpackor,  som  man  sett  rida  på  kvastar  om  tors- 
dagsnatten eller  påskafton.  Men  mellan  de  trassliga 
kvistarna  titta  ett  par  flickögon  vackrare  än  Preciösas 
och  ett  smärt  lif  dyker  upp  ur  höga  ogräset  liksom  sjö- 
jungfrun i  vattnet.  Jag  har  nu  flera  bekanta  och  amigos 
bland  detta  följe,  och  om  de  äro  vilda,  är  jag  dock  med 
dessa  hellre  än  med  många  så  kallade  lejon  och  andra 
animali  parlanti  —  jag  menar  sådana  hälft  uppstoppade 
som  gifva  sig  mycken  importance,  men  dock  icke  en 
gång  äro  intressanta  nog  för  en  plats  i  Vetenskapsakade- 
miens glasskåp.  Måhända  har  jag  icke  sett  annat  än 
dåliga  exem.plar,  ty  mången  låter  solo  höra  (sig),  som 
borde  trampa  orgorna,  och  ingenting  är  vanligare  än  att 
se  hufvudroUen  öfvertagen  af  någon  som  endast  hörer 
till  hvad  på  teateraffischen  kallas  »hofmän,  krigare  och 
folk». 

Drottningens  syster  La  infanta  och  hertiginnan  af 
Montpensier  äro  bosatta  här  i  Sevilla,  ehuru  för  ögon- 
blicket nere  vid  baden.  De  hafva  här  köpt  ett  stort 
palats  San  Telmo,  förr  en  kadettskola  för  flottan  och 
anlagdt  af  Columbi  son.  Det  är  betydligt  stort  —  byggdt 
i  hvad  man  i  Spanien  kallar  churrigneresk  stil  af  tegel, 
fogarna  dock   icke  hvita  emellan  tegelstenarna  utan   hela 

l'J.  —  Effron.  Lnndfjrcn. 


178  SPANIEX    (184  9 — 18  53) 

huset  en  rosenröd  massa  med  ljusgrå  kolonner,  listverk 
och  ornamenter.  Dekorationen  af  porten  midt  på  palat- 
set är  mycket  grann  och  öfverlastad  med  pelare,  små  och 
stora,  raka  och  vridna,  statyer,  helgon,  dygder  och  odyg- 
der, snirklar,  ymifighetshorn,  allongeperuker,  kikare, 
glober,  kvadranter,  indianer  och  mycket  mera  af  hvit 
marmor.  Hela  huset  undergår  en  grundlig  renovation  och 
hundradetals  arbetare  äro  där  sysselsatta.  Många  ny- 
byggnader göras,  gallerier  öppnas,  väggar  slås  omkull 
och  inga  kostnader  sparas,  allt  under  direkt  tillsyn  af 
hertigen  själf  efter  ritningar  förfärdigade  i  Paris.  Palat- 
set är  i  en  stil  som  tillåter  alla  möjliga  grannlåter,  och 
de  anbringas  nu  också  i  öfverflöd.  Det  kan  dock  icke 
döljas  att  man  liksom  förlorat  traditionen  af  livad  som 
verkligen»  har  tycke  af  magnificence.  Det  är  icke  så  lätt 
att  vara  grand  seigneur  som  man  tror,  tvärtom  tyckes 
det  nästan  vara  en  förlorad  konst  i  våra  dagar.  Ty  det 
är  icke  nog  att  slösa  med  förg.yllning  och  annat  frasverk 
för  att  gifva  sitt  palats  un  air  priucier,  och  siktar  man 
åt  det  rätt  förnäma,  tror  jag  man  bör  akta  sig  för  katYe- 
husstilen.  Mycket  kan  passa  en  Torlonia  i  IJoiii  som  är 
opassande,  när  man  heter  Bourbon  eller  Orleans.  De 
gamla  förnäma  venezianarna  eller  florentinarna  visste  i 
sådant  fall  hvad  de  gjorde  eller  togo  råd.  Vår  tids  fal- 
lenhet för  det  mesquina  är  verkligen  anmärkningsvärd  — 
ifrån  kyrktornen  ända  ner  till  våra  frackar  och  hällor. 
Lefde  don  Ouixotte  ännu,  skulle  han  säkert  säga  att  vi 
äro  under  någon  stark  förtrollning  af  en  fientlig  trollkarl. 
Allt  nog,  förr  i  världen  gick  konsten  med  fulla  segel  likt 
ett  präktigt  linieskepp,  men  allt  har  sin  tid.  Himlen  mul- 
nar, teatei'n  föreställer  ett  skeppsbrott  och  konstens  fram- 
tid är  ännu  bakom  kulisserna.  Hvem  vet  hur  han  ser 
ut,  och  hvem  skall  man  fråga'?  Jag  ville  att  det  funnes 
sibyllor,  orakel  och  teckentydare  som  i  gamla  tider.  Men 
jag  fruktar  att  äfven  de,  efter  en  mogen  examen  af  åt- 
skilliga djurs  inre,  t.  ex.  oxbringa  och  kalfstek,  helt 
enkelt    skulle    förklara   att  en  däi'e  kan  främja  mer  än  en 


VAR    TIDS    SMAK..     SPANSK  SMAK  179 

vis  kan  svara,  runka  på  hufvudet  och  lämna  mig  åt  mitt 
öde,  icke  klokare  än  förr. 

Här  i  Spanien  syns  det  tydligare  än  öfver  allt  eljest 
att  det  var  genom  kyrkan  och  näi*  prästerna  behöfde  al- 
tartaflor  som  konsten  blomstrade.  Velascjuez  undantagen 
har  nästan  ingen  af  spanska  skolan  målat  profana  ämnen. 
Men  här  liksom  öfverallt  kommo  helgonen  småningom 
ur  modet.  Det  börjar  nu  däremot  uppkomma  en  annan 
ras  helgon  och  halfgudar  i  världen,  det  är  världens  store 
män  och  historiska  personer.  Blifva  dessa  kanske  före- 
målen för  framtidens  konst  och  är  genremålningen  kan- 
hända ett  förberedande  studium  till  en  sådan  nationell 
målarkonst  i  hvarje  hörn  af  världen?  Är  detta  den  gren 
som  har  den  sundaste  lifskraften  i  sig  och  ^m  staten 
kanske  en  gång  kommer  att  behöfva,  liksom  förr  religio- 
nen sina  bilder? 

I  anseende  till  värmen  är  museum  stängdt  till  fram 
i  oktober.  Vi  få  emellertid  nöja  oss  med  tailorna  i  kate- 
dralen och  La  Caridad,  det  är  San  Antonio  och  Moses, 
båda  mästerstycken  af  Murillo.  Skada  att  nästan  ingen- 
ting af  Murillos  arbeten  är  graveradt.  Jag  tänker  mig 
hvilka  förtjusande  kopparstick  skulle  kunna  göras  efter 
denne  mästare.  —  Gravyren  är  verkligen  en  slags  baro- 
meter på  konstkärleken  i  ett  land,  och  de  länder  som 
icke  hafva  gravyr  äro  antingen  för  fattiga  eller  för  lik- 
giltiga för  konst.  Holland,  Frankrike,  Tyskland,  Italien, 
hvilken  otrolig  mängd  kopparstick  hafva  de  behöft  medan 
konsten  där  blomstrade!  Spanien  har  aldrig  rätt  behöft 
annat  är  tjurfäktningar  ocli  fandango.  En  konstart,  som 
företrädesvis  tillhör  Spanien,  Ir  den  målade  träskulpturen 
och  de  klädda  helgonbilderna  —  Pasos  —  af  hvilka  som- 
liga verkligen  hafva  mycken  förtjänst,  ehuru  de  dock  all- 
tid erinra  vaxkabinett.  Jag  kan  därför  icke  dela  den  en- 
gelska poetens  hänryckning,  som  framför  en  grupp  sådan 
träskulptur  i  en  kyrka  här  utropar:  »man  tycker  träbil- 
derna lefva  och  sig  själf  en  träbild.»  Nekas  kan  dock 
icke    att    många    äro    ganska    märkvärdiga.     Men  jag  är 


180  SPA\IE\    (184  9  —  1853) 

rädd  att  mitt  bref  blir  dubbelt  så  långt,  om  jag  börjar 
skrifva  därom,  ty  det  vore  om  gudarna  och  gudinnorna  i 
den  andalusiska  mytologien  —  och  de  äro  legio.  Mången 
gång  är  det  riktigt  ett  bländande  slöseri  med  sammet 
och  siden,  guldbroderier,  pärlor  och  diamanter.  Alltnog, 
i  Indien  kan  man  icke  hafva  grannare,  och  under  palmer 
och  bananas,  korkträn  och  sykomorer  och  bland  alla 
markattor  och  papegojor,  af  hvilka  man  här  liksom  an- 
norstädes har  mer  än  nog,  förefaller  det  mig  mången 
gång  otroligt  att  vi  icke  allesamman  gå  med  fjädrar  på 
hufvudet  och  ring  i  näsan.  Mången  gång  tycker  jag  mig 
vara  på  stora  operan  och  se  dekorationerna  till  Ferdi- 
nand Gortez  i  Mexiko  —  minus  lamposet  —  och  ibland 
är  det  som  hos  kalifen  i  Bagdad.  De  doftande  frukterna, 
iikon  och  meloner,  drufvor  och  oranger,  äro  sötare  än 
bröllopskonfekt,  men  bättre  än  smaka  persikorna,  snar- 
lika Ines'  och  Dolores'  och  Carmens  kindben.  Det  är 
ett  välsignadt  land,  säges  det,  och  är  det  således  troligen 
en  synd  att  icke  njuta  hvad  det  bjuder. 

Ja,  sommaren  här  är  förtjusande  och  vintern  och 
våren  och  hösten  också.  Mycket  skulle  jag  kanske  vilja 
t'etuschera,  men  klimatet  skulle  jag  säkert  lämna  som 
det  är.  Och  dock  är  det  icke  likt  våra  svenska  sommar- 
dagar och  ljusa  nätter,  som  ännu  så  mången  gång  spöka 
i  mitt  minne  med  göken  i  skogen,  de  tysta  sjöarna,  de 
ensliga,  brusande  forsarna,  morkullor  och  dalkullor  och 
gärdesgårdar,  kyrktorn  och  majstänger.  Södern  är  icke 
lik  norden,  men  båda  äro  så  bra  att  man  icke  vet  hvil- 
ken  man  skall  älska  mest  och  därför  älskar  man  dem 
båda,  den  ena  som  sin  mor,  den  andra  som  sin  fästmö.  — 

Herr  öfverintendenten  ber  mig  icke  glömma  bort 
hemmet.  Det  har  ingen  fara,  ehuru  det  nomadiska  lef- 
nadssättet  lätt  kan  bli  ens  normaltillstånd  genom  en  fler- 
årig vana  att  flytta  omkring  eller  att  man  måhända  genom 
att  beständigt  se  sig  vara  en  främling  öfverallt  till  slut 
kan  samla  sig  en  fruktan  att  blifva  det  äfven  hemma. 
Jag    kan  icke  neka  att  det  ibland  förefaller  mig  som  om 


»SÖDEKK  AK  ICKi:  I.IK  NORDHK»  181 

jag  efter  en  så  lång  frånvaro  vid  min  hemkomst  nästan 
skall  komma  att  känna  mig  som  uppstånden  ifrån  de 
döda  bland  en  generation  som  icke  känner  mig  och  som 
jag  icke  känner  och  att  jag  litet  ryser  för  att  från  lugnet 
i  grafven  kanske  vara  tvungen  att  blanda  mig  i  lifvels 
bekymmer,  egennyttiga  tvistigheter  och  andra  spöken  som 
skrämma  mig  midt  pä  ljusa  dagen.  Men  man  skall  icke 
se  spöken  på  ljusa  dagen,  heter  det.  \\\[  har  emellertid 
sin  tid  och  min  tur  kanske  kommer  snart  att  uppenbara 
mig.  Tänker  emellertid  hit  och  dit  och  icke  minst  på 
hur  obetydligt  fotfäste  en  konstnär  har  här  på  kullriga 
jordklotet.  Mera  afundsvärd  är  dock  den  fågel  som 
sjunger  i  skogen  för  ekorrar  och  mullvadar  än  den  som 
sitter  i  förgylld  bur  i  ett  förmak  för  att  roa  fröknar.  — 
Som  jag  haft  den  äran  att  nämna,  kommer  jag  väl  tro- 
ligen att  stanna  här  ännu  denna  vinter.  Tiden  går  så 
fort,  knappt  är  tisdagen  slut  så  är  det  lördag,  och  jag 
gör  därför  inga  planer  utan  lefver  för  dagen  som  en 
zigenare.  Kunde  jag  bereda  mig  tillfälle  i  en  passande 
årstid,  skulle  jag  mycket  gärna  medan  (jag  är)  här  nere 
på  kusterna  göra  en  tur  öfver  till  Tanger  och  Tetuan. 
Mest  af  nyfikenhet,  ty  en  samlar  nya  intryck  ungefär  som 
en  annan  gamla  sigiller.  Den  vise  braminen  ler  åt  dem 
båda,  men  icke  alla  kunna  sitta  med  benen  i  kors  förr 
än  de  blifva  tvungna  därtill.  Emellertid  arbetar  jag  fli- 
tigt och  hoppas  i  höst  eller  vinter  kunna  afsända  hemåt 
de  beställningar,  som  för  länge  sedan  hade  bort  vara 
färdiga.  Men  man  har  icke  mer  än  fem  fingrar  på  hvar 
hand,  under  det  att  aptiten  är  god  alla  dagar.  Gud 
ske  lof.  —  — 

Jag  har  nu  jämt  så  stor  bit  af  papperet  öfrigt  att 
jag  kan  be  herr  öfverintendenten  ursäkta  mina  slarfviga 
bokstäfver  och  annat  som  icke  är  på  sin  plats.  Olyckan 
är  att  pennan  drar  handen  med  sig,  som  i  hastigheten 
skrifver  ner  så  mycket  som  den  kanske  icke  borde  — 
dock,  skulle  jag  börja  stryka  ut,  vore  det  kanhända  allt 
samman,  och  då  blefve  det  så  lite  kvar. 


182  SPANIEN    (l84  9  — 1853) 

Till   H.   Brodtkorb.   —    Sevilla  2.')  nov.   ISöO. 

—  I  hvarje  bref  från  Sverige  får  jag  de  vänligaste 
och  mest  smickrande  uppfordringar  att  komma  hem. 
Man  vill  göra  mig  till  professor,  man  saknar  mig,  man 
behöfver  mig.  A  min  sida  finner  jag  det  också  nästan 
som  en  hedersskuld  att  förr  eller  senare  hörsamma  så 
dana  kallelser,  då  jag,  som  du  vet,  rest  på  statens  be- 
kostnad under  flera  år.  Ingen  må  dock  förtänka  mig  att 
jag  liksom  uppskjuter  att  byta  bort  mitt  nuvarande  sorg- 
lösa och  oberoende  zigenarlif  emot  ett,  där  jag  visser- 
ligen skulle  vara  i  en  hedrande  ställning,  men  säkerligen 
skulle  finna  fiera  bekymmer  än  hvad  jag  nu  har.  Jag 
har  blifvit  alltför  länge  vand  vid  frihet.  Som  en  fågel 
i  luften  har  jag  flugit  omkring  och  skyggar  därför  för 
allt  som  liknar  en  bur  —  hur  förgyld  den  än  må  vara.  — 

Till  G.  W.   Palm.  —   Sevilla  G  febr.   1851. 

—  Från  Scholander  har  jag  nyligen  haft  ett  särdeles 
lustigt  bref.  —  På  allt  kan  jag  märka  att  vederbörande 
hemma  gärna  skulle  se  att  jag  snart  vände  näsan  hemåt. 
Professorerna  äro  nästan  alla  så  gamla  och  krassliga,  att 
akademien  snart  liknar  ett  murket  skepp  utan  besätt- 
ning. 1  den  kungliga  modellskolan  hungrar  och  törstar 
den  uppväxande  kunghga  svenska  ungdomen  efter  någon 
som  kunde  lära  stompera  rumpor,  armbågar  och  knä- 
skålar, och  tror  man  att  jag  skulle  passa  särdeles  väl  för 
detta  ohyggliga  tröskverk.  Men  säker  som  jag  är  att  det 
nog  finnes  många,  som  lättare  än  jag  kunna  bestrida 
denna  undervisning,  har  icke  en  gång  vaktmästaren  med 
kungens  strålande  namn  på  ryggen  för  mig  någon  stark 
magnetisk  kraft. 

Till   H.   Hrodtkorb.   —   Sevilla   15   maj   1851. 

Jag  finner  mig  ganska  väl  i  Sevilla  och  har  därför 
ännu  icke  i  tankarna  att  bryta  upp  så  snart  för  att  söka 
någonting  bättre.  L'univers  est  une  espéce  de  livré,  dont 
on  n'a  lu  que  la  premiére  page  quand  on  n'a  vu  que  son 


»UPprounr<[\G.\K  att  komma  hi-m»  18.H 

pays.  ,la<r  har  bläddrat  i  den  boken  och  har  nu  hunnit 
till  oll  kapitel  som  intresserar  mig  —  hvarför  skulle 
jag  därför  vända  om  bladet,  förr  än  det  vänder  sig  af 
sig  själft?  Jag  har  blifvit  så  van  vid  solsken  och  en 
hög  ljusblå  himmel,  att  norden  nästan  skrämmer  mig. 
Jag  vägar  icke  tillstå  för  mig  själf,  hur  litet  jag  längtar 
efter  vårt  kalla  vinterland,  och  dock  är  jag  kanske  mera 
innerligt  fäst  därvid  än  mången,  som  aldrig  trampat  annat 
iin  fädernejorden.  —  ~- 

Min  plan  att  resa  öfver  till  Tanger  måste  jag  tro- 
ligtvis uppgifva.  På  sådana  lustresor  depenserar  man 
endast  utan  att  förtjäna  en  skilling,  och  om  jag  under 
en  sådan  utflykt  säkert  skulle  kunna  göra  intressanta 
studier  i  Afrika,  fordrar  dock  ögonblicket  någonting  myc- 
ket mera  reell  än  blott  perspektivet  att  få  sälja  taflor, 
ännu  icke  började.  —  Från  Sverige  har  jag  icke  ofta 
underrättelser,  och  sedan  halftannat  år  har  jag  icke  träf- 
fat någon  landsman,  så  att  du  lätt  kan  begripa  huru 
välkomna  alla  nyheter  från  våra  hembygder  för  mig  äro. 
Af  sparsamma  notiser  i  de  franska  bladen  har  jag  sett 
att  äfven  Norge  haft  sina  allvarsamma  oroligheter  och 
som  det  tycks  af  socialistisk  karaktär.  Du  kan  icke  tro 
hur  glad  jag  är  att  vara  långt  ifrån  allt  sådant  oväsen 
och  hur  jag  med  hvarje  dag  blir  allt  mer  och  mer  främ- 
mande för  alla  dessa  politiska  debatter,  i  hvilka  jag  hvar- 
ken  ser  början  eller  ände.  Den  mängd,  som  sysselsätter 
sig  därmed,  är  äfven  mig  förutan  mer  än  tillräcklig,  och 
kanske  vore  det  bättre,  om  våra  statsmän  icke  vore  så 
många. 

Till  H.   lirodtlvorb.  —  Sevilla  2<S  juli   1851. 

—  De  senaste  dagarna  har  jag  gjort  några  målnings- 
studier inne  i  katedralen  härstädes.  Emellan  12—2  på 
dagen  är  kyrkan  alltid  stängd,  och  jag  är  då  därinne 
allena  och  kan  då  måla  och  teckna  af  hvad  jag  vill.  Ett 
besynnerligt  hus  är  en  sådan  gammal  katedral,  och  all- 
varsammare   vet    jag    intet    kon.stverk.     Det  mystiskt  be- 


184  SPANIEN    (1840  — 1853) 

tydelsefulla  i  hela  dess  organism  och  resning,  i  hvarje 
detalj  af  dess  minsta  ornament  leder  oss  in  i  en  laby- 
rint af  grubblerier,  som  icke  ha  annan  utgång  än  värt 
eget  hjärta  och  det  kapell,  vi  där  byggt  åt  oskuld  och 
gudsfruktan!  Huru  vi  blunda  måste  vi  passera  förbi  den 
altartafla  som  vi  i  världens  kaotiska  buller  äro  rädda  för 
att  minnas.  Jag  har  nu  otaliga  gånger  varit  i  katedra- 
len, har  sett  den  i  alla  stunder  på  dagen;  om  morgonen, 
när  den  ljusa  luften  liksom  med  våld  tränger  sig  in  under 
de  höga,  allvarsamma  hvalfven,  om  middagen,  när  skym- 
ningen därinne  är  en  så  Ijuflig  tillflykt,  full  af  stillhet 
och  ro,  om  kvällen,  när  aftonsolen  bryter  sig  genom  de 
målade  fönsterna  och  de  grå  pelarknippenas  kapitäler 
liksom  blifva  af  mångfärgad  ädelsten,  under  det  att  de 
tunga  silfverlamporna  nere  i  kyrkan  endast  tyckas  vara 
tända  för  att  lysa  på  huru  det  tysta  dunklet  långsamt 
stiger  upp  ur  svarta  och  hvita  marmorgolfvet.  Huru  ofta 
har  jag  gått  i  denna  skog  af  väldiga  pelarstammar  och 
betraktat  de  fasta  korshvalfven,  huru  de  gripa  in  i  hvar- 
andra  och  knyta  sig  samman,  så  som  vi  alla  borde  stödja 
hvarandra  inbördes.  Jag  har  betraktat  allt  därinne,  och 
dock,  livarje  gång  jag  träder  dit  in,  förekommer  mig 
byggnaden  alltmera  rik,  alltmera  underbar.  Det  är  bygg- 
mästarens konst,  jag  beundrar,  det  är  den  konst  som  för- 
mått skapa  en  sådan  fysionomi,  mäktig  att  på  ett  så 
kraftigt  sätt  röra  det  mänskliga  hjärtat  —  lika  mycket 
hvilken  dess  tro  och  bekännelse  må  vara,  ty  jag  tviflar 
alt  en  mohr  eller  jude  kan  gå  därigenom  utan  att  till  en 
viss  grad  blifva  stämd  till  andakt.  Detta  är  konsten  — 
endast  genom  det  naturliga  kunna  vi  komma  till  att  i 
någon  mån  fatta  det  öfvernaturliga  —  af  jämförelser  och 
bilder  från  vår  omgifning  här  nere  måste  vi  bygga  vår 
Jakobsstege,  på  hvilken  änglar  gå  upp  och  ner  och 
skänka  oss  himmelska  drömmar.  Men  jag  skrifver  endast 
obegriplighet,  och  du  är  visst  trött  af  alla  mina  brokiga 
funderingar.  — 


STÄMXINC;    I    KAri;i)K.\I.HN  185 

'l'ill   Mil(lho<*  Lundgren.  —  Sevilla  2  okl.   1801. 

—  Jag  målar  och  målar  dagen  i  ända  för  alt  för- 
tjäna livad  jag  behöfver  för  mina  dagliga  nlgifter.  —  Med 
artighet  är  jag  tjurhufvad  tillräckligt  för  att  gå  min  egen 
gata,  och  om  jag  finner  att  min  väg  ligger  åt  höger,  går  jag 
den,  om  än  hela  världen  .säger  att  jag  bör  gå  åt  vänster. 
Är  vägen  ibland  knagglig  och  med  höga  backar,  jag 
måste  dock  fram  där,  det  finns  ingen  annan  och,  gudske- 
lof,  jag  har  friskt  mod,  glada  utsikter  och  godt  hopp  att 
allt  omsider  skall  gå  jämnare.  —  Det  är  nödvändigare 
än  du  kan  tro  för  oss  andra  zigenare  att  slå  ifrån  oss 
alla  mulna  funderingar  —  den,  som  icke  har  annan  guld- 
grufva  än  sin  inbillning,  måste  framför  allt  se  till  att  icke 
allt  för  mycket  trassel  stoppar  till  öppningen.  Allt  här  i 
världen  har  dock  sin  ljusa  sida,  och  som  jag  härom 
dagen  skref  till  en  af  mina  fattiga  vänner  i  F^ngland: 
»den,  som  tvingas  att  måla  hjälpligt  med  dåliga  penslar, 
skaffar  sig  förmågan  att  göra  det  ännu  bättre,  när  han 
en  gång  får  goda,  och  som  det  tyckes  äro  vi  alla  dömda 
att  liksom  Israels  barn  släpa  oss  genom  öknen  förr  än 
vi  nå  det  förlofvade  landet.»  Jag  tror  att  sådana  åsikter 
och  förhoppningar  äro  så  goda  som  ett  par  starka  ga- 
loscher,  med  hvilka  man  frisk  och  sund  och  utan  huf- 
vudvärk  en  gäng  skall  komma  ur  vätan  på  det  torra. 
Om  du  kunde  se  allt  i  detalj,  skulle  du  se  att  jag  icke 
är  så  dum  som  det  kanske  ser  ut. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  Sevilla   10  okt.   1.S51. 

—  Jag  vill  säga  dig  en  hemlighet,  nämligen  att  ju  mer 
man  /)///•  finare  på  smaken  som  det  kallas,  desto  klarare 
finner  man  att  det  mesta  som  produceras  i  våra  dagar 
af  konst  är  just  bara  strunt.  Det  är  dock  vårt  intresse 
för  oss  alla  att  icke  säga  det  alltför  högt,  på  det  att  vi 
icke  måtte  svälta  ihjäl  hvar  och  en  i  sin  vrå,  medan  vi 
sträfva  att  på  det  bästa  möjliga  sätt  utveckla  de  egna 
fallenheter,  som  naturen  skänkt  oss  i  större  eller  mindre 
mått.     Ingen  af  nutidens  konstnärer,  så  vida  han  icke  är 


186  SPAXIEX    .1849 — 1853) 

rubbad  till  sina  sinnen,  kan  hysa  det  minsta  hopp  att 
kunna  uppnå,  mycket  mindre  öfverträffa  de  gamla  mäs- 
tarnas arbeten.  Att  vara  dem  nära,  d.  v.  s.  att  hvad 
ögonblick  man  vill  hafva  tillgång  till  deras  siillskap,  jag 
menar  vara  så  fri,  så  oberoende,  så  lycklig  att  kunna  få 
betrakta  deras  underbara  mästerstycken  i  hvad  galleri 
eller  på  hvad  ort  man  helst  önskar  —  se  där,  min  lilla 
bror,  den  belöning  en  enkel  konstnärssjäl  helst  tänker 
sig  för  all  sin  glada  sträfvan.  Allt  annat  —  penningar, 
så  kallad  ära,  popularitet  o.  a.  —  är  blott  medel  för  att 
nå  ett  sådant  oberoende.  Det  är  att  vara  herre  öfver 
världens  dyrbaraste  skatter  och  att  äga  dem  utan  an- 
svarigheter, bekymmer  och  inquietuder.  Man  säger  kanske 
att  det  är  en  egoistisk  åsikt  och  endast  njutningslystnad 
—  hvad  det  är,  så  är  det  frukten  af  mina  resor  och 
mina  betraktelser  öfver  världens  nuvarande  skick. 

Till  öiVerintcndenlcn  Anckarsviird.  —  Sevilla  2ti  mars  1852. 

Jag  är  ännu  alltid  kvar  i  Sevilla,  och  så  underligt, 
kanske  oförsvarligt  det  må  förefalla,  kan  jag  dock  ännu 
icke  datera  brefvet  från  en  ort  närmare  hemmet.  Väl 
må  jag  själf  slå  händerna  tillsamman  af  förvåning  öfver 
att  jag  så  länge  fastnat  här,  men  för  vidlyftigt  är  det  att 
försöka  utforska  och  utbreda  alla  tillfälligheter,  alla  för- 
hoppningar och  nödvändigheter  som  varit  orsaken  där- 
till. Dag  efter  dag  förgår,  och  om  jag  icke  har  glömt 
bort  fäderneslandet,  tyckes  det  dock  som  om  jag  glöml 
bort  min  kappsäck  i  sin  dammiga  vrå.  Hur  skall  jag 
kunna  tacka  för  alla  vänliga,  hjärtliga  inbjudningar  hem- 
ifrån, hur  skall  jag  kunna  försvara  mitt  förhållande?  1 
det  ena  örat  klingar  beständigt  den  frågan:  när  kommer 
du  hem,  och  i  det  andra:  hvarför  kommer  herrn  icke 
hem?  Hvad  skall  jag  kunna  svara  på  allt  detta?  Skall 
jag  skrifva  om  att  min  hälsa  är  den  bästa  och  att  jag 
tror  att  jag  har  att  tacka  klimatet  därför?  Skall  jag  ut- 
breda mig  öfver  huru  af  en  god  hälsa  kommer  ett  muntert 
och    soligt  lynne  med  arbetsförmåga  och  lefnadslust  och 


iivAKioK  i:(;rox  stannar  i  spanikn  187 

frimodighel,  icke  att  förglömma  den  nirliga  inbillnings- 
kraft som  är  en  målares  paradis  och  hans  guldgrufva? 
.lag  vet  icke,  men  kunde  jag  endast  i  minsta  mån  gifva 
ett  begrepp  om  de  för  en  målare  fördelaktiga  omständig- 
heter, i  hvilka  jag  här  i  Andalusien  lefver,  är  jag  viss 
om  att  man  mindre  hårdt  skulle  klandra  min  motsträfvig- 
het  att  ännu  byta  dem  mot  andra  ovissare.  Oberoende 
af  mycket,  som  på  många  andra  ställen  skulle  betydligt 
genera  mig,  kan  jag  måla  hela  dagen  ostörd  af  måhända 
mera  ärofulla  plikter  och  kan  sofva  roligt  om  natten  utan 
att  i  drÖ!nmen  skrämmas  af  recensentens  skarpa  glasögon. 
Mina  sysselsättningar  tillåta  mig  att  lefva  tämligen  sorg- 
fritt i  en  omgifning  som  erbjuder  en  outtömlig  rikedom 
af  de  mest  omväxlande  bilder,  under  den  gladaste  himmel 
och  att  som  den  gamla  poeten  säger,  »kunna  plöja  min 
åker  och  bärga  min  skörd,  långt  ifrån  grälet  i  staden.» 
Jag  har  varit  lycklig  nog  att  hafva  kunnat  skaffa  mig 
relationer  som  varit  och  äro  för  mig  af  oberäkneligt  värde, 
och  jag  har  varit  satt  i  tillfälle  att  kunna  fylla  mina  port- 
följer med  teckningar  och  etuder,  som  jag  hoppas  en  gång 
skola  blifva  anledning  till  nya  arbeten.  När  man  på  det 
sättet  kommit  i  gång  eller  rättare  sagdt,  när  ödets  hjul- 
verk således  liksom  skrufvat  fast  ens  rockskört  —  det 
må  vara  hvar  som  helst  —  är  det  icke  så  lätt  att  rifva 
sig  lös.  Det  är  icke  så  lätt  att  spela  Josef  på  fullt  allvar 
och  »låta  manteln  fara»,  isynnerhet  när  man  kan  hafva 
skäl  att  frukta  att  förkyla  sig.  Med  ett  ord,  allt  samman- 
lagdt  bildar  liksom  en  kedja  af  förhållanden,  omständig- 
heter, som  binda  mig  i  min  närvarande  ställning  och 
skrämma  mig  för  att  öfvergifva  den  väg,  på  hvilken  jag 
nu  går  för  en  annan,  som  jag  icke  mera  är  säker  om 
vara  så  öfverensstämmande  med  mina  nuvarande  vanor, 
mina  studier  sedan  många  år,  ja,  med  mina  naturliga 
fallenheter.  Af  den  omgifning,  i  hvilken  vi  under  åratal 
lefvat,  taga  vi  nödvändigtvis  en  slags  prägel,  som  det 
sedan  icke  är  så  lätt  att  kasta  af  sig  som  en  tröja.  Man 
fruktar    för    att    icke  rätt  kunna  sätta  sig  in  i  forna  för- 


188  SPANIEN    (1849  —  1853) 

hållanden,  man  föreställer  sig  det  svårare  just  i  den  mån 
förhållandena  äro  hvarann  olika,  man  misströstar  om 
sina  egna  krafter,  ty  det  är  att  märka,  det  icke  alla 
målare  äro  så  frikostigt  begåtvade  som  målarena  i  kort- 
leken, t.  ex.  hjärter  kung,  som  har  ett  hufvud  i  hvar 
ända  och  två  hjärtan.  Med  allt  detta,  hvem  har  dock 
någonsin  kunnat  göra  sig  lös  från  fäderneslandet,  och 
om  man  icke  hade  hopp  att  i  sinom  tid  komma  åter, 
det  vore  ju  som  att  finna  sig  landsflyktig. 

Med  liflig  uppmärksamhet  läste  jag  hvad  herr  öfver- 
intendenlen  skref  angående  farhågorna  för  alt  undervis- 
ningen i  akademin  skulle  på  sätt  och  vis  kunna  blifva 
liksom  afbruten  i  brist  på  passande  lärare  att  bestrida 
densamma.  Jag  tror  det  därmed  icke  är  så  farligt,  då, 
som  jag  tror,  denna  undervisning  icke  är  konstigare  än 
att  kunna  blifva  bestridd  af  hvilken  som  helst  någorlunda 
försigkommen  ritare.  V^äl  oss  om  det  endast  vore  under- 
visning som  felades,  konsten  skulle  då  snart  blomstra  i 
Sverige,  rhen  gunås,  djupare  äro  orsakerna  hvarföre  den 
icke  rätt  vill  slå  rot  på  vår  steniga  mark.  Mycket  skulle 
kunna  skrifvas  därom,  mycket  för  mycket  för  att  få  rum 
i  ett  slarfvigt  bref.  Det  är  därtill  vissa  frågor,  som  göra 
mig  liksom  stammande,  ty  det  är  vid  vissa  explikationer 
som  man  känner  sig  just  som  i  en  glasbod,  vid  hvarje 
steg  rädd  att  stöta  sönder  någonting,  skära  sig  själf  eller 
såra  andra  och  därifrån  man  därföre  helst  smyger  sig 
ut  på  tå.  — 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  Sevilla  6  npril   l<So2. 

—  .lag  har  nyligen  llyttat  min  studio  —  jag  är  nu  i 
en  kuriös  mohrisk  byggnad  nere  vid  stranden  af  (iuadal- 
([uivir,  isolerad  och  öde.  Där  äro  flera  terrasser  och  vid- 
sträckta och  vackra  utsikter  åt  flere  håll  och  för  mig 
rätt  passande  i  flere  afseenden.  Phillip,  en  engelsk 
målare,  har  äfven  ett  rum  där.  Vi  äro  bägge  mycket 
arbetsamma  och  praktiska  människor,  så  att  du  skall 
inte    tro    att   vi  göra  någonting,  som  skulle  kunna  kallas 


OI.IKA    UMGÄNGE  180 

ett  vie  de  boherne,  ehuru  vi  föredraga  att  hafva  då  och 
dä  pä  lediga  stunder  allt  slags  patrask  omkring  oss  i 
stället  för  beskedligt  men  tråkigt  folk.  Zigenare  eller 
som  de  här  kallas  gitanos  utan  någon  i)retention  att  äga 
hvad  som  kallas  probité  eller  god  frejd  men  med  kvicka 
fingrar  att  handtera  gitarren,  outtömliga  på  underliga  visor 
och  lustiga  som  hin  onde  i  deras  dans.  Af  deras  kvinn- 
folk, Las  gitanas,  äro  somliga  rätt  vackra,  andra  svartare 
och  fulare  än  häxor  från  Blåkulla  —  fulla  af  allt  djäfvuls- 
skap,  till  och  med  trolldom,  som  de  själfva  påstå  och 
velat  öfverbevisa  mig  om.  Zigenarflickorna  dansa  ännu 
en  slags  uråldrig  indisk  cancan,  i  jämförelse  med  hvilken 
parisgrisetternas  är  en  osmaklig  prosa.  Du  skulle  visst 
kalla  detta  och  mycket  annat  byke  mänsklighetens  drägg, 
och  jag  tror  du  skulle  hafva  rätt.  Men  äfven  den  har 
mycket,  som  förtjänar  att  ses  på  nära  håll.  För  att  du 
icke  måtte  nu  göra  dig  alltför  fula  föreställningar  om 
mig,  anser  jag  mig  äfven  skyldig  att  nämna,  det  jag 
också  är  med  fint  folk,  till  och  med  mycket  fint.  En 
mycket  förnäm  engelsk  dam,  lady  Luise  Tenyson,  dotter 
af  en  af  de  engelska  statsministrarna,  har  passerat  vintern 
här  med  sitt  hof,  det  vill  säga  sällskapsdamer,  barn  och 
betjäning.  Det  är  i  alla  afseenden  det  utmärktaste  frun- 
timmer, jag  lärt  känna.  Hon  är  ännu  ung  och  tycks  vara 
frisk  som  en  nötkärna,  skrattar  gärna,  dansar  gärna,  talar 
alla  språk,  har  varit  öfver  allt,  till  och  med  i  Jerusalem 
och  Egypten,  tecknar  och  målar  mycket  bra,  så  att  en 
del  af  hennes  teckningar  i  Orienten  är  publicerad  i  London 
på  ett  praktfullt  sätt,  är  mycket  aimable,  treflig,  fin  och 
elegant  och  därtill  en  förståndig  människa  utan  all  till- 
gjordhet.  En  god,  fin  hvetebulle  —  icke  créme  de  la 
vanille.  Hon  har  hyrt  ett  stort  palats  med  trädgårdar, 
blommor  och  fontäner,  stora  salar,  marmortrappor  och 
kolonner.  Jag  tycker  om  människor,  som  förstå  att  lefva 
här  i  världen.  Hon  har  ett  vackert  handbibliotek  med 
sig  och  lånar  mig  de  böcker,  jag  begär.  Låter  komma 
tidskrifter,    revyer,    musik    och  kopparstick,  med  ett  ord. 


190  Sl>AXIEN    (1849  —  1853) 

depenserar  sina  pengar  på  ett  klokt  vis.  Jag  skulle  också 
berätta  dig  om  mina  spanska  bekantskaper,  men  det  är 
en  komedi  i  för  många  akter,  en  roman  i  för  många  ka- 
pitel för  att  få  rum  å  fyra  rader.  Det  skulle  därtill  äfven 
vara  nödvändigt  att  måla  dekorationerna,  ja  mången  vrå 
bakom  kulisserna,  och  efter  allt  mitt  arbete  skulle  jag 
kanhända  endast  få  dig  att  runka  på  hufvudet  som  en 
kinesisk  docka  för  en  lång  stund.  Som  du  ser,  är  jag 
vid  godt  humör  i  dag  och  önskar  blott  att  du  vore  det 
så  mycket  med,  det  vill  säga  hade  så  stora  orsaker  att 
vara  det  som  jag. 

Några   små  anlcckiiinj*ar   Iran   Sevilla. 

Ines  blir  vackrare  för  livar  dag  —  inidt  i  nöjenas 
hvirfvel,  som  det  kallas  —  det  vore  omöjligt  att  det  icke 
skulle  så  gå.  Men  jag  hoppar  öfver  >aiöjenas  hvirfvel»  — 
nog  af,  både  hon  och  Dolores  spela  och  dansa  på  en 
liten  teater  i  La  feria  vid  Omnium  Sanctorum,  »Theatro 
de  Hercules»,  som  den  kallas  ^  men  det  är  icke  jag 
som  skall  söka  lyfta  slöjan  öfver  konstens  mysterier.  Det 
är  Dolores  som  är  skuld  till  allt. 

Ines  har  varit  sjuk,  men  är  bra  igen.  Hon  har  nu 
llyttat  från  Dolores  och  bor  hos  den  glosögda  biljettför- 
säljaren och  hans  seiiora,  som  vanligtvis  spelar  käring- 
rollerna. Dolores  är  däremot  inackorderad  hos  själfva 
direktören  Viscainos,  som  jag  hört  lärer  hafva  svårt  nog 
att  hålla  i  styr  herrar  tyranner,  lönmördare  och  bödlar. 
Sådant  herrskap  lämna  sina  samvetskval  efter  sig  emellan 
kulisserna,  förstå  ändå  konsten  att  taga  lifvet  bra  lätt, 
men  det  torde  tillåtas  mig  att  få  säga  att  det  är  en 
kulört  tafla  att  se  dem  »en  famille». 

Härom  kvällen  var  det  en  sådan  liten  familjtillställning 
vid  Placa  del  Duque.  Det  är  vid  sådana  féter  ingen  lyx, 
men  så  mycket  större  munterhet.  Isynnerhet  är  det  de 
många  förtjusande  andalusiska  visorna  och  Las  Seguidillas 
som  då  kunna  trolla  ihop  ett  rus  som  af  sött  vin.    Sådana 


SPANSKA    SÄKGEl^  191 

Coplas  ha  en  egendomlig,  besynnerlig  melodi,  och  hvar 
och  en  sjunger  sin  vers,  som  ibland  till  och  med  im- 
proviseras med  stor  kvickhet,  och  gitarren  går  på  det 
viset  från  hand  till  hand.  Ingen  lek  är  mera  charmant 
och  spirituell,  men  den  kan  icke  beskrifvas,  man  måste 
först  vara  ganska  förtrogen  med  spanska  sinnelaget  och 
förhållandena,  för  att  dessa  Seguidillas  kunna  fångas  och 
fattas  med  sin  rätta  parfym.  Några  små  »potillos»  eller 
cigaretter  skada  heller  icke  mycket.  Jag  har  aldrig  hört 
någon  kunna  sjunga  sådana  coplas  så  bra  som  Ines.  Hon 
är  ändå  ingen  sångerska,  men  hon  har  i  sin  röst  en 
timbre,  lik  henne  själf,  det  vill  säga  att  bli  kär  i,  och 
när  hennes  tur  kommer,  har  hon  alltid  i  beredskap  ett 
par  strofer  med  ett  så  skälmaktigt  småleende  i  hvarje 
litet  ord  och  i  hvarenda  ton,  att  det  är  som  om  hon 
själf  icke  tordes  se  upp,  för  att  icke  behöfva  tillstå  om 
det  är  skämt  eller  allvar. 

Från  graf  till  graf 

gick  jag  frågande 

om  någon  karl  låg  begrafven  där, 

som  dött  af  kärlek. 

Då  svarade  någon: 
Flickor  tusentals  — 
af  karlar  icke  en  enda. 

Leendet  i  musiken  är  så  beslöjadt,  som  om  det  ville 
dölja  en  half  tår  i  ögat. 

Men  jag  minns  en  annan  strof,  som  ingen  annan  än 
Ines  kan  sjunga: 

Många  linns  som  icke  kunna 
tala  om  sina  smärtor. 
Emedan  när  de  vilja  tala  om  dem 
kväfvas  de  af  dem. 

Och  därför  mina 
kan  du  icke  förstå  — 
icke  heller  förmår  jag  tala  om  dem. 


192  SPAXIEX    (1849 — 1853) 

Hon  visste  icke  själf  att  hon  sjöng  det  outsägliga 
eller  att  rösten  förrådde  hvad  hennes  tanke  knappt  vå- 
gade gissa  eller  hoppas. 

Man  dukade  och  strödde  rosor  på  bordet,  tände  upp 
alla  de  ljus  och  lampor,  som  funnos  i  huset,  och  den 
högsta  stolen  sattes  åt  drottning  Ines. 

På  öppna  balkongen  sken  fullmånen  genom  de  tunga 
vinrankorna  och  sofvande  staden  i  sin  stillhet  låg  och 
drömde  i  ett  blått  skimmer.  Men  inne  skramlade  tall- 
rikarne, klingade  glasen,  rasslade  knifvar  och  gafflar,  allt 
under  ackompanjemang  af  skämt  och  prat  och  glädtighet 
—  den  symfoni,  som  magen  finner  sublimast  af  all  musik 
och  mest  öfverensstäminande  med  en  naturlig  smak. 
Skålarnas  klang  i  kapp  med  fria  och  glada  blickar 
hoppade  öfver  bordet  härs  och  tvärs,  och  yra,  kvicka 
små  ord  fladdrade  omkring  på  munterhetens  vingar. 
Allas  vår  onkel,  Don  Antonio,  glömde  aldrig  sitt  glas 
efter  hvar  pojkaktighet,  som  han  mindes,  och  blef  där- 
före  mot  slutet  rätt  lik  en  silfverhårig  Silenus.  Andra 
tycktes  höra  till  hans  följe,  ja  t.  o.  m.  Lolas  faster,  den 
närsynta  Dona  Vicentas'  kolorit  hade  kunnat  passat  bra 
mellan  inurgrönskransar  och  thyrsusstafvar. 

Det  är  i  sådana  ögonblick  det  lekamliga  liksom 
mister  fotfäste  på  den  kullriga  jorden,  medan  tanken  svept 
som  i  sky  sväfvar  upp  öfver  blixtrande  stjärnor  in  i  en 
värld  mera  olympisk,  arkadiskt  mytologisk  än  den  vanliga, 
den  prosaiska. 

Åtminstone  hade  Don  Antonio  synbarligen  kommit 
upp  i  en  sådan  högre  sfär  och  kände  sig  förmodligen 
därföre  så  lyftad  öfver  alla  omöjligheter,  att  han  till  och 
med  trodde  sig  kunna  gå  hem.  Men  det  var  sent,  långt 
att  gå,  i  fall  han  hade  kunnat  gå,  och  det  blef  därföre 
beramadt  att  han  skulle  stanna  i  en  bädd  på  nedra 
botten,  i  någon  grotta,  jag  tror  den  halta  pigans.  Men 
öfver    bron  gick  jag  i  mörkret  hem  till  mitt  bo  i  Triana. 

—  Le  cteur  a  ses  raisons  ((ue  la  raison  ne  comprend 
pas,   är  ett  ord  af  Pascal,  som  ibland  föll  mig  in,  när  jag 


PARADISKT    UTAN    ORM  103 

verkligen  tyckte  alt  känslan  liksom  genomskinligt  kunde 
se  vissa  saker,  dem  förståndet  ändå  fåfängt  försöker 
begripa. 

Hvem  kan  beskrifva  en  blick,  en  min,  ett  leende? 
Till  och  med  penseln  kan  endast  ofullständigt  återgifva 
sådant  och  icke  mer  än  ett  moment  i  sänder.  När  blixten 
fångas  blir  han  osynlig,  men  en  gnista  kan  tända  känslan 
fortare  än  en  tanke  hinner  vakna.  Och  när  känslan  ser 
sanning,  är  det  som  i  solsken.  Förstånd  utan  känsla  är 
som  ett  skelett  utan  hjärta,  ljus  och  värme;  och  därföre 
säges  det:  Sol  serenat  omnia.  Ar  det  därföre  som  jag 
trifves  i  Andalusien?  Eller  —  men  enfin  —  det  skulle 
bli  för  många  »eller»,  och  det  är  därföre  så  godt 
att  göra  punkt  tillsvidare,  jag  menar,  ännu  icke  resa 
härifrån. 

Ehuru  på  alla  taflor  af  paradiset,  som  jag  sett,  ormen 
aUtid  varit  med,  tror  jag  ändå  detta  vara  målarens  stora 
fel,  ty  nog  fanns  det  trakter  där,  dit  denna  aldrig  kom, 
och  nog  skulle  sådant  vara  vackrare  att  måla  än  bestän- 
digt den  otäcka  ormen  bland  äppelträden.  Ty  paradiset 
är  stort  och  vidsträckt,  och  om  det  nog  icke  för  alla 
räcker  från  vaggan  till  grafven,  finns  väl  ingen  som  icke 
sett  sin  bit  däraf,  utan  orm.  Det  kan  finnas  renhet  och 
oskuld  äfven  bland  andra  blommor  än  bara  liljor,  och 
ibland  kan  till  och  med  den  rödaste  ros  le  åt  drufvans 
lustiga    skämt  utan  att  himlen  därför  lyser  mindre  klart. 

Karlarna  hafva  ibland  sin  egen  smak  och  den  är  icke 
alltid  för  sötsaker  och  bonbons  —  många  föredraga  en 
cigarr  framför  en  ananas,  till  äfventyrs  är  det  för  rökens 
skull.  Nu  finns  det  stundom  människor  som  hafva  ett 
starkt  tycke  med  dessa  lyktor,  där  lågan  skiner  ut  genom 
alla  hål  och  på  hvilka  man  väl  kan  bränna  fingrarna, 
men  som  dock  i  mörkret  locka  oss  mer  än  det  klaraste 
stearinljus,  om  det  icke  kan  tändas. 

13.  —  Eyron  Lundgren. 


194  SPANIEN-    (l849  — 1853) 

Om  jag  kunde  måla  månskensstycken,  skulle  jag  på 
det  sättet  vilja  gömma  några  minuter,  som  jag  var  med 
om  i  går  afton. 

Det  var  i  Triana  hos  mina  vänner.  När  jag  kom 
hem,  sutto  de  äldre  fruntimren  och  pratade  med  den  grå- 
hårige  Don  Francisco,  under  det  alla  flickorna  voro  nere 
och  badade  i  floden  i  månskenet.  Deras  glada  röster  hördes 
och  huru  de  plaskade  och  stänkte.  Paola  lärer  kunna 
simma  som  en  fisk,  men  de  andra  förmå  knappt  hålla 
sig  uppe.  Det  dröjde  icke  länge  förr  än  de  voro  klädda 
och  kommo  springande,  sprittande  glada,  med  strålande 
blickar  och  håret  drypande.  En  af  dem  var  så  vacker 
och  så  smärt  om  lifvet,  att  det  var  bäst  att  hålla  sig 
fast  i  stolen,  medan  hon.  sprang  förbi.  Nu  blef  det 
supé  under  bar  himmel  inne  på  gården  under  lampetter 
och  lyktor  och  det  bjöds  salat  och  scaspacciov,  vatten- 
meloner eller  rosenröda  »sandias».  Det  var  ett  lifligt 
och  bullersamt  sällskap.  Hjärtligheten  log  på  fullt  allvar, 
små  ord  flögo  af  och  an  liksom  guldfjärilar  och  en  och 
annan  blick  var  kanhända  ett  försegladt  kärleksbref.  Så- 
dana små  ögonblick  skall  man  icke  låta  gå  förbi  utan  att 
så  att  säga  försöka  bita  i  dem,  ty  det  kommer  nog  andra 
tider,  då  man  får  lof  att  nöja  sig  med  russin  i  stället 
för  friska  drufvor,  kryddnejlikor  i  stället  för  rosor  och 
då  man  blir  tvungen  att  röra  sig  endast  bland  torra 
varor  som  i  en  kryddbod. 

Till  H.   Brodtkorb.  —  Sevilla  G  maj    1852. 

—  Från  Palm  har  jag  för  några  dagar  sedan  haft 
bref.  —  Saknar  liksom  jag  Italien.  Lycklig  den  som 
kunde  komma  dit  åter,  lefva  i  ro  ett  enkelt  och  sorgfritt 
konstnärslif,  omgifven  af  allt  hvad  lifvet  har  mest  poetiskt, 
liksom  drömma  bort  sin  tid  och  sist  få  hvila  ut  under 
cypresserna  vid  Porta  San  Paolo.  Det  är  ögonblick  nu, 
då  och  då,  när  jag  känner  hvad  hemsjuka  vill  säga  — 
hem.sjuka  ja,  men  det  är  icke  till  Mälaren  jag  längtar, 
det  är  till  Tibern.     Den  eviga  staden  säger  man  och  med 


MÄNSKKN    OCH    FLICKOR  195 

rätta.  Hvar  ser  man  så  många  och  så  djupa  spär  af  alla 
tidehvarf  som  där  V  Olyckligtvis  troligtvis  äfven  nu  af 
vårt  eget.     Men  framtiden  är  en  tillsluten  bok. 

Till  H.   Brodtkorb.  —  Sevilla  3  au^.   18.")2. 

—  Från  Palm  hade  jag  för  några  dagar  sedan  bref 
från  E^aris.  Munter  och  tokrolig  som  alltid  och  med  eller 
utan  kontanter,  dock  alltid  content.  Ett  sådant  lynne  är 
mera  värdt  än  att  äga  ett  par  mil  af  Kalifornien  eller  en 
plantage  i  Västindien  med  sexhundra  negerslafvar.  Oräk- 
neliga äro  de  glada,  glädjestrålande  ögonblick,  han  njutit 
bland  goda  vänner  och  kamrater,  och  minnet  af  dem  är 
nu  hans  kassakista  med  ett  kapital  af  ungdom,  äfven  om 
håret  blir  grått.  Icke  alla  äro  födda  under  en  så  lycklig 
stjärna,  de  flesta  tyckas  verkligen  vara  födda  under 
»planeten  Markattan»,  som  Troili  sade,  och  veta  därför 
hvarken  roa  sig  själfva  eller  andra  —  sömniga  själar, 
blinda  stackare,  som  stappla  omkring  i  all  naturens  rike- 
dom och  fägring  utan  att  se  den  —  som  hvarken  kunna 
le  med  dem  som   le  eller  gråta  med  dem  som  gråta. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  .Sevilla  27   aug.   1(S52. 

Hvad  mig  angår,  arbetar  jag  i  mitt  anletes  svett.  Här 
har  denna  sommar  varit  ett  solsken,  hvarom  du  icke  har 
något  begrepp.  Icke  sällan  har  termometern  stigit  ända 
till  några  och  40  grader  i  skuggan.  Det  är  som  om  det 
regnade  eld  liksom  i  Gomorra.  Det  är  som  en  vinter  i 
skärselden,  som  någon  sade.  Öfver  gatorna  spännas  stora 
segeldukar,  inne  på  gårdarna  skyddar  man  sig  så  godt 
man  kan  under  tunga  bastmattor,  spända  mellan  tak- 
rännorna. Därunder  fins  det  blommor  och  vattenkonster, 
soffor  och  speglar  och  golfven  äro  af  polerad  marmor 
men  imitera  dock  helt  obetydligt  en  glansis.  De  äro 
också  icke  gjorda  för  skinnstöfiar  men  för  små  sidenskor 
eller  andra  af  handskskinn.  Dessa  stengolf  tvättas  och 
sköljas  öfver  med  friskt  vatten  hvarje  morgon,  och  till 
och  med  de  flata  stenarna  på  gatan  tvättas  alla  dagar  af 


196  SPANIEN    (1849—1853) 

pigorna,  som  ligga  på  knä  liksom  om  de  skulle  skura  ett 
golf.  Andra  länder  har  jag  sett,  där  man  är  likgiltig  om 
gatan  är  sopad  eller  ej. 

Till  konstakademiens  sekreterare  A.  Nyström,  som  ofTi- 
ciellt  erbjudit  Egron  en  professorsplats  vid  akademien.  Kgron 
ber  i  artiga  ordalag  om   uppskof.  —  Sevilla  juni   1853. 

—  Det  inflytande,  jag  skulle  försöka  utöfva  hemma,  vore 
säkerligen  icke  annat  än  att  på  allt  sätt  söka  uppmuntra 
den  uppväxande  målaregenerationen  att  så  mycket  som 
möjligt  sysselsätta  sig  med  den  svenska  naturen  och  åter- 
gifva  den  så  troget  som  möjligt.  Vi  hafva  icke  råd  att 
uppamma  våra  få  talanger  till  att  försöka  måla  taflor  i 
Rafaels  stil.  Och  som  ett  sådant  påpekande  af  hvad 
som  är  rent  af  egendomligt  för  vårt  klimat  icke  torde 
vara  någonting  så  särdeles  konstigt,  tror  jag  mig  hafva 
kamrater  hemma,  som  därutinnan  fullkomligt  kunna  fylla 
min  plats,  ja  troligen  därtill  äro  mera  passande. 

Till  II.   Brodtkorb.   —  Madrid   13  juli   1853. 

—  Redan  i  slutet  af  maj  reste  jag  från  Sevilla  i 
sällskap  med  en  god  vän,  en  engelsk  målare  Topham, 
med  hvilken  jag  varit  tillsamman  hela  tiden  de  sista 
vintermånaderna.  Vi  reste  först  till  C.ordova,  hvarest  vi 
stannade  några  dagar  för  att  grundligt  bese  den  medel- 
tida katedralen  eller  La  Mesquita,  som  den  på  orten 
kallas.  —  1  Konstantinopel  är  Santa  Sofia  blefven  en 
moské,  i  (lordova  är  det  tvärtom  den  praktfullaste  moskén 
som  man  gjort  till  en  kristen  kyrka.  Den  har  därföre 
någonting  så  främmande  och  ovanligt  och  tillika  så  präk- 
tigt, att  man  tycker  allt  liksom  en  dröm.  Som  det 
säges,  vandrar  man  där  mellan  800  kolonner,  som  bära 
upp  de  genombrutna  och  intrasslade  mohriska  hvalfbå- 
garna,  under  hvilka  dagsljuset  smyger  sig  in,  brytes  och 
reflekteras  på  det  besynnerligaste  sätt  bland  marmor  och 
jaspis  och  mosaik,  förgyllningar  och  brons. 


RESA     III, I.    COKDOVA  197 

Om  Cordovas  katedral  ur  anteckningarna: 

—  Nästan  alla  (kolonnerna)  äro  de  komna  från  hedniska 
tempel  och  ha  burit  taket  öfver  Diana  eller  Herkules  förr 
än    Abd  el  Rahman  ställde  upp  dem  som  en  lifvakt  om- 
kring  »Geca».     Och  fastän  de  nu  alla,  som  del  tros,  äro 
goda   katoliker   eller   åtminstone  stå  skenheliga  nog  i  en 
kristen    kyrka,    kan    man  dock  icke  hjälpa  att,   när  man 
går  inne  emellan  dem  i  skugga  och  tystnad,  den  moriska 
sagans  härar  af  förtrollade,  orörliga  »effrets»,  hvarken  lif- 
lösa  eller  lefvande,  kunna  tyckas  skymta  där  bakom,  eller 
man  tycker  åtminstone  att  den  ådriga  stenen  —  äfven  den 
—  icke  kan  vara  utan  hjärta  och  minne.  De  senaste  tusen 
åren  hafva  de  väl  ändå  icke  särdeles  bekymrat  sig  öfver 
hur    mången    solbränd   skuldra  blödde,  när  blocken  först 
öfver  klippor  och   bergras  släpades  från  höga  Atlas,  och 
förgätna  äro  nog  också  alla  de  pärlande  svettdroppar  det 
kostade    en    gång  att  slipa  dem  glänsande,  strålande  nog 
för    att   kunna    spegla   Kartago  i  flammor  och  blod  eller 
senare  under  många  sekler  det  tysta  månskenet  i  den  öde 
staden.     Glömt    hafva    de    väl    äfven    Mahomeds    silfver- 
lampor    och    de    mohriska  turbanerna,  och  det  är  endast 
vid  den  höga  koralsången,  ledsagad  af  orgelns  fulla  toner, 
som    hvarje    sten   i  byggnaden  tyckes  bäfva,  och  det  går 
som    en  hviskning  bland  kolonnerna  om  »gloria  mundi». 
»Sedes  tua  Deus  in  sa?culum  sseculi»,  sjunga  korgossarna, 
och    jag  har  hört  af  dem  som  förstå  arabiska,  att  högt  i 
hvalfven    krypa    ännu  kufiska  inskriptioner,  som  säga  att 
som  en  bubbla  flyter  på  evighetens  ocean  och  liksom  en 
ros  vissnar,  så  förgår  makt  och  prakt  från  denna  världens 
herradömen.     Allah  akbar  —  Gud  är  stor! 

En  akvarell  från  en  klostergård  i  Toledo. 

Grann  flamboyant  stil,  solsken,  lefvande  gröna  vin- 
rankor,  blommor,  gräs  och  nejlikor.  En  brunn  midt  i 
denna  klosterträdgård  under  skuggiga  bersåer  och  törn- 
roshäckar.  En  vacker  klostertjänarinna,  Maria  vid  namn, 
brukade  komma  dit  med  en  kruka  för  att  hämta  vatten. 


198  SPAXIEN    (184  9  —  18  53) 

En  vacker  16  års  spansk  flicka  i  underkjol  och  lintygs- 
ärmar blir  man  snart  bekant  med,  isynnerhet  i  ett 
gammalt,  ödsligt,  öfvergifvet  munkkloster  eller  rättare 
klosterruin,  men  jag  var  ändå  i  det  hela  flitig  nog  med 
min  ritning,  om  än  icke  alldeles  så  flitig  som  min  sköna 
att  hämta  vatten.  Men  ibland  hvilade  vi.  Hvem  kan  stå 
ut  med  att  oupphörligt  sitta  och  teckna  af  stenhelgon 
som  trampa  på  drakar,  och  efter  allt  var  det  ingen  uppe 
i  klostret  som  behöfde  vatten  så  på  eviga  minuten. 


Kgron  jämför  Madrids  »fernissade  råhet»  med  Sevillas 
»sprattlande  och  friska  zigenar<^lädtighet»  och  l)lir  rent  af 
rörd,  när  han  får  se  en  f/alcrd  fullastad  med  ett  skådespelar- 
följes  attiralj.  Kfter  ett  par  ord  om  primadonnan  och  om 
»en  smärt  flicka  i  en  hvit  hufva»,  som  »var  lik  Ines», 
skrifver  han;  »Jag  skulle  hafva  haft  stor  lust  att  följa  med 
dem  på  några  dagar  —  ett  sådant  skojarlif  kan  hafva 
månget  ögonblick  af  så  stor  charme  att  ingen,  som  icke  för- 
sökt del,  kan  rätt  fatta  hvari  det  beslår.» 

l'>tt  par  anteckningar  om   Madrids  lafvelgalleri : 

Swedenborg  säger  att  i  himmelriket  vår  ande  föres 
till  det  samfund  af  andar,  med  hvilka  vi  äro  närmast  be- 
släktade i  lynne  och  sträfvande.  Ingenstädes  uppfatta  vi 
målare  denna  sköna  idé  mera  lefvande  än  i  ett  målnings- 
galleri, där  vi  så  att  säga  möta  idel  själsfränder  och  gå 
bland  taflorna  som  bland  intima  vänner,  där  hvarje  tafla 
är  en  rosa  millefoliae,  som  i  tusen  skiftningar  röjer  sin 
upphofsmans  sinnelag  och  tendenser.  Och  fastän  kan- 
hända sekler  rullat  öfver  dennes  graf,  hans  ande  är  dock 
där  i  ramen,  ännu  så  lefvande  som  då  färgen  ännu  icke 
var  torr. 

—  Kopierade  också  Rubens.  Helt  och  hållet  intagen 
af  Rubens  —  förtrollade  mig.  En  så  grandios  lek  med 
färg  och  ljus  och  —  man  må  säga  hvad  man  vill  —  äfven 
form.  Man  har  sagt  att  han  icke  haft  smak  att  måla 
kvinnlig  skönhet  —  må  vara,  men  visst  är  att  jag  i  alla 
fall    tycker  mycket  om  hans  kvinnor.     De  äro  inga  lung- 


GAMLA    MÄSTARE    1    MADKIDS    MUSEUM  199 

sikliga  mamseller,  men  alltid  trefliga,  duktiga,  godhjärtade 
kvinnor  med  en  så  ärlig  och  okonstlad  sinnlighet,  köttslig- 
het i  hela  deras  väsen,  att  man  icke  kan  annat  än  hålla 
af  dem.  Det  intagande  i  ett  vackert  ben  och  en  liten  fot 
har  han  dock  icke  rätt  förstått,  som  mig  tyckes.  Unga, 
outvecklade,  jungfruliga  former  har  jag  icke  heller  sett 
honom  måla.  Alla  hans  kvinnliga  modeller  se  gifta  ut 
—  jag  säger  med  flit  gifta,  ty  de  hafva  en  besynnerlig 
ärbarhet,  så  obetäckta  de  ibland  än  äro.  — 

Tizians  mästerskap  gränsar  ibland  snart  sagdt  till 
det  öfvermänskliga,  och  jag  tror  att  ju  mer  man  förstår 
och  förmår  fatta  det,  desto  mera  lär  man  komma  att 
häpna.  Karl  V  med  hunden  är  visst  ett  ibland  de  bästa 
porträtter  i  världen.  — 

Förr  än  man  sett  Rafaels  fresker  och  kartonger  vet 
man  icke  hvem  han  är. 

Ett  blad  ur  en  roman.  Det  är  i  Grao  på  uppresan  från 
Madrid  1853.  Egron  har  återsett  sin  vän  Tyrie  och  Amalia, 
som  T.  enleverat  från  Sevilla.  »Donna  Amalia»,  heter  det 
i  en  anteckning  —  »är  en  ung,  beslutsam,  ovanligt  vacker 
andalusiska,  elegant  och  passionerad,  T.  en  litlig  och  till- 
tagsen  ung  engelsman,  som  icke  vet  huru  han  på  bästa  sätt 
skall  kunna  förstöra  sina  många  penningar.  Jag  undrar 
icke  på  att  Tyrie  enleverade  henne.  Man  kan  göra  många 
större  dårskaper  än  att  taga  två  biljetter  på  diligensen  och 
fara  bort  med  en  vacker  flicka  utan  att  säga  farväl.» 

—  Tyrie  förtrodde  mig  att  något  kommit  i  olag  mellan 
honom  och  Amalia.  Hon  har  fått  i  hufvudet,  sade  han, 
att  vara  jalouse  och  helt  och  hållet  ohandterlig  och  »har 
i  natt  icke  velat  sofva  i  samma  rum  med  mig  utan  har 
legat  på  hårda  stengolfvet  strax  utanför  porten.»  Denna 
berättelse  upprörde  mig,  jag  kan  icke  neka  därtill,  men 
det  var  en  delikat  fråga  att  röra  vid  —  det  kändes 
emellertid  att  hela  huset  var  i  feber.  Jag  var  oskyldigt- 
vis  kommen  för  att  taga  afsked  och  därförinnan  sluta  det 
lilla  porträttet  som  jag  hade  börjat  och  trodde  det  därför 
vara  bäst  att  icke  låtsa  om  någonting  men  gick  ensam  in 


200  SPANIEN    (1849  —  1853) 

i  hennes  lilla  rum  med  mina  papper.  Ack,  hur  hon  var 
vacker,  ack,  hur  hon  var  oresonligt  intagandel  Blek  och 
fin  —  elektricerande.  'Jag  är  vid  det  rysligaste  lynne  i 
dag',  sade  hon  med  ett  förtjusande  leende.  'Jag  har  haft 
den  förfärligaste  natt  i  hela  min  lifstid,  men  se  ändå 
hvad  jag  här  gjort  på  morgonen  i  dag  sedan  kl.  5.'  Och 
hon  visade  mig  ett  litet  färdigt  broderi  —  en  blomster- 
krans, som  hon  ville  låta  göra  till  ett  bokfodral  åt  mig.  Det 
gick  som  en  skur  af  bomber  och  granater  genom  hufvudet 
på  mig  —  jag  kände  det  —  och  jag  vågade  icke  se  upp 
på  hennes  ögonlock,  en  enda  gnista  hade  kunnat  tända 
hela  krutmagasinet.  Jag  kunde  icke  tala,  jag  kunde  icke 
vara  tyst,  det  var  ett  pinsamt  uppträde,  men  det  varade 
icke  länge,  elden  måste  bryta  ut.  Hon  talade  om  allt  för 
mig,  hur  oupplösligt  hon  hade  fäst  sig  vid  Tyrie  —  som 
hon  sade  —  men  ändå  hur  outsägligt  olycklig  hon  var, 
hur  hon  icke  såg  något  hopp  för  sig  i  hela  vida  världen 
och  hur  hon  fruktade  att  blifva  galen,  i  fall  hon  icke  redan 
var  det.  Hon  talade  med  en  eld,  som  liksom  flammade 
omkring  mig,  hennes  kinder  blossade  och  ögonen  glänste 
som  diamanter.  'Tyrie  gör  rätt',  sade  hon,  'att  skaffa  sig 
porträttet  just  nu  —  snart  är  det  för  sent.'  Jag  bad 
henne  lugna  sig,  jag  hade  velat  kasta  mig  på  knä  för 
henne,  och  jag  vet  icke  hvad  jag  sade,  tankar  och  allt 
gick  som  i  en  hvirfvelvind  och  hon  gömde  ansiktet  i  näs- 
duken och  började  snyfta  högt  och  så  våldsamt  att  jag 
icke  längre  kunde  sitta  stilla  på  stolen  —  men  hon  låg 
redan  afsvimmad,  och  om  jag  icke  hade  kommit  i  tid, 
hade  hon  hufvudstupa  fallit  på  golfvet.  — 

Jag  hörde  Tyries  röst  ute  i  trädgården,  han  stor- 
skrattade och  berättade  historier  för  Topham.  Jag  kunde 
icke  ropa  honom,  jag  vet  ej  hvarför,  jag  kunde  icke. 
Pigorna  hjälpte  emellertid  Amalia  så  godt  de  kunde. 

Då  Tyrie  fick  veta  hvad  som  händt,  skickade  han 
strax  efter  läkaren,  men  redan  innan  denne  hann  anlända 
var  hon  kommen  till  sig  själf  igen  och  allt,  som  det 
tycktes,    öfver.     Doktorn   förordnade  att  hon  skulle  spisa 


ETT    FM.AD    LR    I;N'    ROMAN  201 

frukost  och  snart  var  hon  åter  tämligen  lik  sig.    Flickor! 
Spanskor! 

Vi  blefvo  åter  allena.  Hon  bad  mig  att  jag  skulle 
stanna  till  middagen,  hon  bad  mig  med  tårar  i  ögonen 
att  jag  skulle  stanna  endast  öfver  denna  middag.  Jag 
kunde  icke  begripa  hvarför  hon  var  så  enträgen  —  dagen 
efter  kunde  jag  liksom  fatta  det.  Det  var  varmt,  Tyrie 
hade  somnat  i  löfsalen  i  sin  siesta,  Topham  påyrkade  att 
vi  skulle  fara,  och  jag  kunde  icke  hitta  på  något  skäl  att 
stanna  —  så  att  vi  foro.  På  vägen  talade  vi  om  hvad 
som  hade  händt,  men  mina  tankar  voro  icke  rediga,  och 
hennes  sista  handtryckning  föreföll  mera  våldsam  och 
krampaktig  än  jag  kunde  begripa. 

Dagen  därefter  tidigt  på  morgonen  kom  Tyrie  till 
häst  till  Valencia.  Han  var  ganska  upprörd,  han  kunde 
icke  dölja  det,  när  han  berättade  för  oss,  att  sedan 
vi  farit  från  Grao  kvällen  förut  hade  doktorns  fruntimmer 
och  andra  kommit  på  besök,  Amalia  hade  visat  sig  så 
ursinnigt  glad  att  Tyrie  sade  sig  riktigt  hafva  blifvit 
skrämd,  utan  att  veta  hvad  han  skulle  tänka.  Med  ens 
smyger  hon  sig  bort,  springer  in  i  sitt  rum  och  reglar 
dörren  efter  sig.  Tyrie  med  en  besynnerlig  aning  skyndar 
efter  henne,  in  genom  andra  ingången  eller  jag  tror  fönstret 
och  hinner  just  i  tid  för  att  se  henne  försöka  svälja  svaflet 
af  en  bundt  fosforstickor. 

Han  måste  krama  henne  hårdt  om  halsen  och  med 
en  nyckel  med  våld  bryta  upp  munnen  för  att  få  ut  hvad 
hon  redan  till  hälften  sväljt  ner.  Afsvimning  igen,  varmt 
vatten,  vakande  hela  natten,  fullkomlig  maktlöshet.  — 
Hon  hade  skrifvit  ett  långt  afskedsbref  som  låg  på  bordet 
och  som  Tyrie  lät  mig  få  läsa.  Jag  frågade  hvad  han 
ämnade  göra,  och  han  sade  att  han  ännu  icke  såg  någon- 
ting rätt  klart  framför  sig,  men  tänkte  det  bästa  vara  att 
skrifva  till  Sevilla  och  få  en  af  Amalias  systrar  därifrån 
upp  till  Valencia  eller  också  resa  tillbaka  med  henne  till 
föräldrarna  och  försöka  ställa  allt  till  rätta  på  något  sätt. 
Jag    hörde    därefter  på  länge  icke  någonting  om  dem,  ty 


202  SPANIEN-    (184  9  — 185  3) 

vi    skildes    där    frän    Tyrie.      Sutto    redan  kl.   12  samma 
dag  i  diligensen  på  väg  till  Barcelona. 

Ur  anteckningar  från  Spanien. 

Uppe  i  bergstrakten,  en  dagsresa  från  Barcelona  ligger 
det  gamla  beryktade  klostret  Monserrat.  Jag  hade  gärna 
velat  göra  en  visit  där,  men  det  blef  icke  tid.  Det  är 
eljest  bland  mina  nöjen  att  gå  och  snoka  omkring  i 
gamla  kloster.  De  äro  ofta  pittoreska  och  vackert  be- 
lägna, och  mången  gång  förvaras  där  gamla  intressanta 
konstverk.  För  den,  som  har  tid  att  söka,  kan  det  nog 
finnas  på  sådana  ställen  äfven  gamla  murkna  anteck- 
ningar både  af  munkar  och  andra  om  saker,  som  det  kan 
löna  mödan  att  taga  reda  på. 

Huru  ofta  går  man  icke  i  sådana  mörka  vrår  lik- 
giltigt förbi  gamla  kyrktalloi",  utan  att  bry  sig  om  de 
ofta  ganska  egendomliga  onisliindigheter,  under  hvilka  de 
blifvit  målade,  eller  de  undcM-görande  krafter  de  engång 
förr  besuttit,  och  man  skänker  numera  knappt  en  flyktig 
blick  åt  hvad  som  en  gång  kostat  åratal  af  flitigt  arbete, 
kanske  under  bön  och  fasta,  att  fullboi'da.  Mången  gam- 
mal dammig,  svart  och  nerrökt  freskomålning  lyste,  när 
den  var  ny,  kanhända  i  skära  och  lifliga  färger,  och 
mången  murken  och  maskäten  Mariabild  satt  i  bättre  da- 
gar bland  silfverlampor,  rosor  och  guldkronor,  majestätligt 
fernissad,  god  för  tandvärk  och  gikt  i  knäna,  reumatism 
eller  andra  plågor,  ja,  om  man  skall  tro  gamla  munkkrö- 
nikor, voro  understundom  sådana  helgontaflor  ännu  icke 
halffärdiga,  innan  de  redan  började  att  göra  de  kraftigaste 
och  mest  förvånande  underverk.  1  en  gammal  klosterur- 
kund finnes  det  likväl  antecknadt,  huru  för  längesedan  —  i 
ett  kloster  här  i  Spanien  tilldragit  sig,  att  medan  en  viss 
gammal  målare  penslade  på  en  då  just  börjad  fresko- 
målning högt  på  muren  i  ett  af  klosterhvalfven,  den  höga 
ställningen,  på  hvilken  han  satt,  gaf  vika  och  föll  i  tusen 
spillror  med  ett  förfärligt  brak  ner  på  stengolfvet,  så  att 
målaren  utan  minsta  tvifvel  på  fläcken  skulle  hafva  slagit 


EN    KLOSTF.UI.KGEND  203 

ihjäl  sig,  om  han  fallit  från  en  sådan  höjd.  Han  blef  dock 
räddad  genom  sin  stora  sinnesnärvaro  att  i  ögonblicket 
göra  en  kort  bön  till  samma  madonnabild,  på  hvilken  han 
just  var  sysselsatt  att  måla,  och  hvars  högra  arm  han 
lyckligtvis  hade  hunnit  få  tämligen  färdig.  Denna  arm 
sträcktes  nämligen  ut  ur  taflan  på  ett  öfvernaturligt  sätt 
och  uppehöll  målaren,  till  dess  munkarna  i  klostret  genom 
hans  rop  blifvit  väckta  ur  deras  siesta  och  hunnit  bringa 
en  tillräckligt  lång  brandstege  för  att  hjälpa  honom  ner. 
Madonnans  utsträckta  arm  föll  då  på  ögonblicket  igen  in 
på  sin  förra  plats  i  den  flata  målningen  och  ingenting 
särdeles  kunde  märkas  vidare,  om  icke  det  att  armen 
alltsedan  bibehöll  en  i  ögonen  fallande  missteckning.  Men 
detta  blef  nu  just  taflans  största  värde  och  dyrbarhet,  ty 
hvad  större  bevis  kunde  begäras  att  underverket  otvifvel- 
aktigt  ägt  rum?  Hopar  af  pilgrimer  strömmade  också 
snart  dit  från  långt  aflägsna  orter  för  att  genom  tårar 
med  djupaste  rörelse  betrakta  den  undergörande  armen, 
på  samma  gång  som  att  tillbedja  den  heliga  jungfrun, 
som  i  sin  öfversvinneliga  kärleksrikhet  t.  o.  m.  uraktlåtit 
att  hålla  sitt  eget  barn  för  att  rädda  en  syndare,  hvilken, 
om  han  hade  fallit  så  oförberedd,  måhända  hade  fallit  i 
det  eviga  mörkret. 


v. 


London  med  utflykter  till  Spanien  och  Indien 
1853-1860. 


Till  H.  Brodtkorb.  —  London  9  nov.   1853. 

Jag  kan  icke  längre  dröja  att  låta  dig  veta  att  jag 
ändlligen  är  kommen  till  London.  Du  har  nog  kunnat 
vänta  att  jag  skulle  skrifva  ett  ord  under  min  resa,  men 
du  föreställer  dig  nog  huru  man,  en  gång  på  väg,  har 
tusen  små  bestyr,  som  draga  handen  från  pennan,  isyn- 
nerhet i  Spanien  sommartiden,  då  själfva  brunnarna  torka 
ut,  huru  mycket  mer  bläckhornen.  Efter  att  hafva  till- 
bragt  några  veckor  i  Madrid  och  där  i  målningsgalleriet 
kopierat  åtskilliga  af  Yelas(|ues',  Rubens'  och  Tizians 
tador,  satte  vi  oss  i  diligensen  och  kommo  ner  till  en 
liten  stad  som  heter  Cuenca,  på  halfva  vägen  emellan 
Madrid  och  Valencia. 

Cuenca  är  särdeles  pittoreskt,  och  vi  stannade  därför 
där  ungefär  en  månad,  under  hvilken  tid  vi  lefde  helt 
och  hållet  på  det  spanska  viset  och  hade  många  tokroliga 
och  kuriösa  äfventyr.  Jag  gjorde  en  mängd  teckningar 
och  studier,  och  allt  var  muntert  och  trefligt.  Jag  börjar 
verkligen  tro,  att  det  endast  är  konstnärer  som  rätt  förstå 
att  njuta  lifvets  mångfald  —  och  jag  är  därför  glad  att 
hafva  blifvit  en  af  dem.  Ingenting  är  dock  så  förtju- 
sande som  ett  trefligt  hem,  sådant  jag  föreställer  mig  att 
du    nu    har  det;  —  dock  önskade  jag,  att  du  hade  varit 


RESAN    UPP    GI-NOM    SPANIEN  205 

med  oss  mången  gång  i  sommar  —  i  Cordova  i  den  dröm- 
lika, ofantliga  moskén,  med  oss  i  den  charmanta  villan  i 
Granada  med  dess  terrasser  och  fontäner,  med  dess  ut- 
sikter öfver  La  Vega,  Albaycin,  Sierra  Nevada,  (ieneralife 
och  allt  hvad  som  klingar  grant  och  romantiskt.  Där 
skulle  vi  hafva  tagit  vårt  trefliga  te  tillsamman  ute  på 
balkongen  i  solnedgången  bland  doftande  blommor  ocli 
törnrosor  och  rundt  omkring  oss  torn  och  terrasser  liksom 
i  en  arabisk  saga,  och  vi  skulle  hafva  gått  till  Alhambra 
i  månskenet  i  den  ljumma,  aromatiska  luften,  när  allt  är 
eteriskt  förtjusande  som  i  en  dröm,  när  själfva  prosan 
klingar  som  poesi,  eller  om  du  hellre  så  vill,  poesien 
blir  realitet.  Jag  ville  att  du  hade  sett  Toledo,  den 
gamla  grå  kejsarstaden,  allvarsam  som  en  rostig  järn- 
rustning, jag  ville  att  du  hade  varit  med  mig  där  i  mitt 
gamla  hälft  förfallna  munkkloster,  långt  från  världens 
brokiga  vimmel,  i  den  soliga  stillheten  af  dess  götiska 
pelargångar  med  allvarsamma  helgonbilder  eller  i  den 
blomsterrika  klosterträdgården,  så  tyst,  så  stilla  att  man 
nästan  kunde  tro  sig  höra  gräset  växa.  Och  hvad  skall 
jag  säga  om  galleriet  i  Madrid,  där  jag  fick  så  många, 
så  lifliga  intryck  från  längesedan  förflutna  tider,  som  om 
de  gamla  målarna  riktigt  stått  upp  till  lif  igen  för  mig 
och  lifslefvande  talat  mig  till.  Hela  min  resa  har  varit 
en  roman,  och  jag  skulle  försöka  att  skrifva  den,  om  jag 
icke  fruktade  att  det  skulle  blifva  för  mänga  volymer. 
Från  Cuenca  reste  vi  ner  till  Valencia,  hvarest  vi  äfven 
stannade  omkring  en  månads  tid.  Hvar  gång  jag  tänker 
på  detta  mitt  sista  vistande  i  Valencia,  får  jag  liksom 
feber.  Det  skulle  blifva  alltför  långt  att  säga  någonting 
mer,  och  det  är  ett  för  ömtåligt  kapitel  att  vidröra  i  ett 
slarfvigt  bref.  Den  spanska  lifligheten  är  farligare  än 
eld.  Jag  kom  in  i  scener  mer  än  sönderslitande,  jag 
tackar  Gud  att  jag  icke  blef  vittne  till  ett  själfmord,  det 
är  hjärtskakande  att  se  en  ung  person  förlora  förståndet, 
och  jag  var  därför  själf  två  dagar  sängliggande  i  en 
slags    nervfeber.      Det    var    de  två  sista  dagarna  af  mitt 


206  1    LONDON,    SPANIEN    OCH    INDIEN     18Ö3 186  0 

vistande  i  Valencia.  Jag  var  ännu  icke  rätt  väl,  när  vi 
kommo  upp  till  Barcelona,  men  vi  fortsatte  dock  vår 
resa  snart  sagdt  natt  och  dag  öfver  Pyrenéerna,  Perpi- 
gnan,  Montpellier,  Avignon,  Lyon  till  Paris.  Som  du  vet 
har  jag  redan  förut  varit  liksom  bosatt  i  Paris  nära  tre 
års  tid,  så  att  det  nu  var  för  mig  en  särdeles  stor  för- 
ströelse att  åter  besöka  alla  gamla  ställen  och  bekanta. 
Det  är  en  högst  besynnerlig  känsla  att  på  det  sättet  efter 
en  lång  tid  besöka  välkända  orter  —  allt  är  detsamma 
och  dock  icke  detsamma,  det  är  som  en  slags  uppstån- 
delse från  de  döda.  En  dag  spisade  vi  frukost  i  Palais 
Hoyal,  och  samma  dag  på  aftonen  satt  jag  vid  tebordet 
hos  min  reskamrats  charmanta  familj  i  London.  Jag  har 
blifvit  emottagen  här  med  den  mest  förtjusande  gästfri- 
het. Jag  har  här  många  vänner  och  alla  täfla  om  att 
visa  mig  den  hjärtligaste  vänlighet.  Det  är  redan  mer 
än  fjorton  dagar  som  jag  är  i  London,  jag  har  bott  i 
min  leskamrats  trefliga  cottage  ute  i  en  af  förstäderna 
Kentightown  och  har  varit  med  dem  inviterad  nästan  alla 
dagar  endera  till  stora  middagar  eller  supéer,  granna 
munterheter  med  dans  eller  i  dessa  outsägligt  trefliga 
»homes»,  där  man  på  ögonblicket  finner  sig  så  obeskrif- 
ligt  väl.  Jag  har  dock  nu  sedan  ett  par  dagar  lämnat 
den  trakten  af  London  och  är  för  närvarande  installerad 
hos  en  annan  af  mina  vänner  (John  Phillip).  Jag  vet  icke 
om  du  varit  i  London  och  sett  hvad  en  engelsman  menar 
med  'comfortabel'  —  för  mig,  som  så  länge  varit  van  till 
den  sydländska  enkelheten  och  ruskigheten  inomhus,  före- 
faller all  denna  yppighet,  jag  nu  har  omkring  mig,  alla 
dessa  spegelglas  och  sammetssoffor  och  silkesgardiner 
och  turkiska  mattor  —  det  förefaller  mig  som  om  jag 
ännu  icke  vaknat  ur  en  särdeles  behaglig  dröm,  och  jag 
tänker  mer  än  ofta  på  »Jeppe  paa  Bjerget»  af  eder  — 
nej  jag  vill  säga  vår  odödliga  Holberg. 


FÖRSTA    'nniX    I    I.ONDOX  207 

Till  Mildhog   lAindgren.  —   London  2(5  april   1.S51. 

Hvad  mig  enskildt  beträffar  är  jag  dag  för  dag  mer 
sysselsatt  och  får  utvidgade  relationer.  Jag  är  lik  en 
som  står  bredvid  en  sadlad  häst  med  ena  foten  i  stig- 
bygeln, sitter  han  väl  i  sadeln  går  det  snart  i  ga- 
lopp. En  af  mina  största  lyckträffar  har  varit  att  H.  M:t 
drottningen  ville  se  mina  spanska  portföljer  och  med 
dem  blifvit  så  belåten,  att  hon  behållit  flera  af  ritnin- 
garna för  sitt  album  (barbenta  zigenerskor  och  croquier 
bland  det  skojarbyke,  som  tidtals  utgjorde  mina  intima 
bekantskaper  i  Spanien)  och  därjämte  gifvit  mig  beställ- 
ningar. Du  kan  inte  föreställa  dig  hur  charmant  drott- 
ningen är.  —  Du  kan  icke  föreställa  dig  hvad  en  sådan 
protektion  betyder  här  i  landet.  Alla  dörrar  hafva  lik- 
som i  hast  blifvit  öppnade  för  mig  —  och  genom  dör- 
rarna många  granna  utsikter,  så  granna  att  jag  knappt 
vågar  se  på  dem  ännu  annat  än  som  på  luftslott.  —  För 
att  gifva  dig  ett  begrepp  om  huru  jag  nu  passerar  min 
dag,  skall  jag  tala  om  hvad  jag  gjorde  t.  ex.  i  går.  Först 
på  morgonen  ute  och  tog  litet  frisk  luft  i  Hyde  Park, 
som  är  helt  nära  till  där  jag  bor  —  solsken  under  de 
höga,  lummiga  träden  och  på  de  gröna  gräsmattorna 
barnpigor  och  små  barn  och  stora.  Till  frukosten  var 
jag  hos  Charles  Kean,  aktören  och  teaterdirektören.  Hem- 
kommen fann  jag  på  mitt  bord  ett  litet  bref,  som  inne- 
höll icke  en  rad,  icke  ett  ord,  icke  ett  namn,  endast 
några  små  blåsippor  —  men  detta  är  en  hemlighet.  — - 
Fram  på  dagen  hade  jag  séance  hos  en  förnäm  lady, 
som  jag  målar.  Kl.  5  spisas  middag.  Kl.  6  for  jag  upp 
till  slottet  för  att  tala  med  en  af  drottningens  hofdamer, 
kl.  7  var  jag  på  Princess  Theater  uppe  i  Keans  klädloge. 
Man  gaf  en  pjäs  kallad  Faust  och  Marguerite.  Kean  spe- 
lar Melistofeles  och  är  klädd  i  den  röda  dräkten  med 
långa  värjan  och  tuppfjädern.  Stycket  är  uppsatt  med 
stor  prakt,  och  bakom  kulisserna  och  i  foyén  är  det 
svärmar  af  de  brokigaste  figurer  och  lustiga  själar, 
Marguerite    är    en    mycket    vacker  flicka,  spelar  bra  och 


208  I    lOKDOX,    SPANIEN    OCH    INDIEN    18  53 — 1860 

liksom  hon  skulle  vara  oskulden  själf,  hvilket  likväl  icke 
lärer  vara  fallet,  säges  det.  Jag  blef  icke  kvar  till  slutet, 
ty  jag  var  bjuden  till  en  rik  bankir,  som  hade  en  arti- 
stisk supé  i  anledning  af  en  ny  akvisition  han  gjort  för 
sin  tafvelsamling  genom  inköpet  för  ett  högt  pris  af  en 
magnifik  tafla  af  m:lle  Rosa  Bonheur,  den  franska,  ut- 
rnärkta  artisten,  som  bland  målarinnor  fullkomligt  är 
hvad  Jenny  Lind  bland  sitt  folk.  Det  går  ståtligt  till  på 
sådana  ställen,  skall  du  tro,  och  det  vankas  »öl  och  vin 
och  brännvin»  mer  än  magen  kan  hålla,  för  dem  som 
äro  roade  af  sådant,  men  det  är  icke  min  sak.  Jag  är 
klok  nog  att  vara  rädd  om  min  hälsa,  kom  dock  icke  i 
säng  förrän  kl.  2.  På  det  sättet  ungefär  rumlar  jag  nu 
och  kan  icke  neka  att  jag  är  road  af  omväxlande  im- 
pressioner. 

Till  H.   Brodtkorb.  —  London  20  aug.   1854. 

—  Som  du  ser  af  min  adress,  är  jag  ännu  kvar  i 
England  och  London  och  vet  ännu  icke  när  jag  kommer 
att  lämna  det.  —  Det  är  otroligt  dyrt  att  uppehålla  sig 
här,  så  att  man  är  tvungen  att  arbeta  af  alla  krafter. 
Lyckligtvis  har  jag  ingenting  att  klaga  på  min  hälsa  och 
hoppas  således  med  (iuds  hjälp  kunna  bryta  mig  igenom. 
Min  största  rikedom  är  ett  muntert  och  gladt  sinnelag, 
som  aldrig  upphör  att  hoppas  på  solsken,  äfven  när  det 
understundom  ser  rätt  mulet  ut.  Gud  har  gifvit  mig  så 
mycket,  att  det  verkligen  skulle  vara  stor  synd  att  klaga 
öfver  min  lott.  Neka  kan  jag  likväl  icke,  att  det  älsk- 
värda, det  trefliga,  fridfulla  familjelif,  som  jag  här  ser 
rundt  omkring  mig,  ofta  nog  påminner  en  stackars  ogift 
målare  om  huru  ensam  och  allena  han  är  och  att  det 
då  är  svårt  att  finna  sig  helt  och  hållet  belåten  och  nöjd. 
Landsmän  ser  jag  nästan  aldrig  —  bref  från  hemmet  har 
jag  icke  heller  ofta.  Det  vore  således  icke  att  undra  på, 
om  min  svenskhet  skulle  kunna  begynna  evaporera  och 
om  jag  börjar  se  på  den  europeiska  kartan  liksom  på 
provinser  af  samma  land.  —  Jag  är  så  af  själ  och  hjärta 


INTRYCK    AF    I.ONDONI.IFVET  200 

konstnär,  att  jag  älskar  den  gyllene  freden  lika  mycket 
som  jag  hatar  och  afskyr  krig  och  kanoner,  mord  och 
förstörelse.  Endast  att  höra  talas  därom  oupphörligt  är 
mig  en  plåga,  och  det  är  mig  mången  gång  så  olidligt, 
att  jag  verkligen  önskade  mig  vara  eremit  eller  getherde 
i  någon  gömd  vrå  af  Sierra  Morena.  Men  Spanien  är 
icke  heller  just  nu  särdeles  idylliskt.  Det  var  i  mina 
planer  att  resa  dit  öfver  igen  i  vinter  —  men  få  se  huru 
det  kan  blifva  mig  möjligt  att  sätta  detta  projekt  i  verk- 
ställighet. — 

Den  så  kallade  »London  season»  är  nu  förbi  med 
all  dess  kolossala  lyx  och  fåfänglighet  —  jag  har  under- 
barligen  kommit  att  få  se  mera  däraf  än  mången.  Det 
har  varit  parfymeradt  siden  och  handskar  och  champanj, 
silkesstrumpor  och  pudrade  betjänter,  men  efter  allt  veta 
zigenarne  i  Spanien  att  roa  sig  mycket  bättre.  Åtminstone 
är  jag  ännu  så  ociviliserad,  att  den  friska,  glada,  sprit- 
tande naturen  för  mig  har  mer  behag  än  en  värld,  som 
tyckes  vara  byggd  upp  af  hårfrisörer,  dansmästare,  skräd- 
dare och  sockerbagare.  Men  det  har  varit  intressant  att 
se  all  denna  dårskaps  yttersta  ansträngningar.  Den  bro- 
kiga världen  förefaller  mig  ofta  som  en  stor  teater,  i 
hvilken  vi  konstnärer  äro  publiken,  som  med  samma  in- 
tresse följer  aktörernas  spel,  de  må  vara  klädda  som 
prinsar  och  prinsessor  eller  som  tiggare. 

Till  Mildhog  I^undgren.   —  London  22  aug.  1854. 

—  Du  har  kanhända  icke  så  mycket  som  jag  varit  i 
tillfälle  att  se,  till  hvilken  förvånande  grad  kvinnan 
äger  förmåga  att  förställa  sig  i  alla  möjliga  nyanser  och 
hur  alldeles  otroligt  uppfinningsrik  hon  kan  vara  i  de 
mest  hänförande  slingringar,  när  hon  sätter  sig  före  att 
snärja  en  karl.  Denna  sorts  härsklystnad  ligger  i  deras 
karaktär  och  är  ett  begär  som  de  oskyldigaste  flickor 
icke  kunna  motstå,  hur  mycket  mindre  då  de  som  värl- 
den gripit  i  sina  smutsiga  klor  —  det  urartar  då  till  en 
verklig    sjukdom,    som    heter    behagsjuka,    en    afskyvärd 

14.  —  Egrou  Lundgren. 


äiö 


I    U>MH>\,    MVWn  \    o*  (I    INPIIN     18.%.S        I8(i0 


oi'(M>l\arlrk,  ^on\  mi:mI  limuM"  '-m  .slörsla  \allust  i  nit  s»* 
(M»  I\o<1<mIik  Karl  brajtl  I »11  ft">ii villan  f(M-  »l«Mas  skull 
horas  Knop  iiro  ollasi  liksom  sniinkatlo  uumI  «>skvMi;;ln>l, 
»lo  kunna  U"ko  hjjilpa  »Irl.  drl  ar  tialur  o»  h  olnuiliail 
vat>a.  hrn.  son\  u-ko  iir  lika  liiirtlhjiirlati,  kiinsKilos  m  h 
boriiknaiulo  som  »U*  sjjilfva.  Mifvor  oiimlvikliKtMi  lulaiulo 
i  foHJiMi  ho  halva  af  naliiron  fall  lioll  aiulia  vapon 
{in  VI 

(>iu     MHii     ;iil>»-liM\     sUnlviM      rmun     lill      iiins;n\in\f      II 

ivi>r,  is:..., 

Jan  iir  onvis  i  min  siriifvan,  luoii  ja^;  spolar  oll  lio^t 
spol  iu"h  liar  all  ^A  upp  fi>r  on  slippnjj;  luli  lial  baoko. 
Af  nalnron  har  jaj^  }rn«lskolof  fjill  <mi  »MUMj^isk  ooh  lill 
taj|{s(M\  karakliir  ooh  ott  kiirajijo,  som  uko  sa  lall  nod 
slÄs.  —  Arholar  som  on  iikarhast  hu  IviKit  vi^si  all 
allt  diMta  i{;»r  som  pa  h*k.  ooh  on  lok  ar  »hM.  iiumi  on  som 
jag  vol  kostar  mig  msmuon  jiJ\nn  on  anslrilnjjniiiii.  sA  all 
dol  svidvM-  I  luHfiislol, 

r>ll   di-ns;\n\i\\r  1  i>ndon    '.*t<    jidi    IS.">.'>. 

hu  kiiniuM'  mig  lilliiukligt  f*>r  all  vota  all  jag  iir 
on  iMomil.  som  iir  ganska  road  af  siillskap.  ooh  jag  ho 
lu'~>fvor  diirfiu*  ioko  siiga  ilig  all  jag  i»ko  alltid  iir  allona, 
nuMi  att  t»fta  iu>g  on  hlii  parasoll  vaoklar  hrodvid  min 
hall,  hot  iir  ingtMiling  oiidt  i  diM,  snaran»  Iviirtom.  orh 
jag  (»nskar  att  du  niiitto  halva  någon  lod  ollor  grön 
själf. 

\i\liH  Unm^ar   IV.m   soiuhimiimi   o»1\    hosltMi    IS,>.'». 

\\[\  af  inma  hokanta  tog  mig  lill  Hor  Majoslys  Ihoalro. 
\"i  ging*<  upp  hakviigtMi  »>oh  (»fvor  sooiumi  iippfitr  hinga, 
trixnga  tiappi>r  lo(land»>  m  iMaiul  \\y'  trasiga  himlarna, 
som  jag  iokt»  riiknado.  mon  som  jag  lr»>r,  var  dol  frj\n 
ilon  sjundo  siMii  vi  omsidor  koiiinu^  upp  i  sjiilfva  loalor 
vindon.  diir  vannon  i  harlos  Marshall  rogorado  såsom 
ilokorationsmalaro  hot  var  iiunu  dagsljus  diiruppt*  frän 
gluggou  p;i  laktM,  oih  on  karl  i  lliiokigl  linnofiu-kliido  giok 


IN     I  I  A  I  IKIKI  I  MlhiK 


VM  I 


IM  II     lllllhlil)'     lliril     ('Il     ;i|or     |vVll:<l     <'ll     Klill''        "Hill     \  a  I'    II 1 1  il(M  | 
|iii     ;'ii||\i'l      III  II     Miilii     ;<Mi|<'M    Villa    iliiiiiihl    lill    all    l>lil\ii    iii 
al     |irlaiiiii     I     Kili  Ii'Im'II'i     I('iii|ii'I    Im    ni    lialrll     iiii    uiiiIit 
llliiliiiiii'         llaia     Inni'     i    |t<aluiii>i  ,     ili(i,fi     lil^,tJ,MI,        ili'    lnil 
luiit     II  Kl'     |>a     lialriii'     ani|i<   iJ,i<Millli>ll        Mlll'tilinll    m  h    han 
IVll    Ingii    1'iiinl    II  M  umlri    III    III    hlrii    ^rnlVAnl  iiaii  Mn   II  I 
MlTIWII       I       llnliril      |r     ilialiji      n<  Ii     |  il  i<ril>lll(<rili|i<    i  la.i    iui     III!' 
orli     iiil'^     K      IM  II     lin     I.,      nin    liadn    liut.ll    |iltllM    |iA    (Ml    III' 
lAlli',      mil      i\inlli'      liU'.i    la      Inrilvnl     <lil       Inia    Miinla    liahl 
U\\'     IjiriK  I  linan,     alla    nninliti    m  Ii    |ii  alMainina,    nicii    ImmmK 

\\{i,l[    ull    lillii     lU'    I \i|(i'l    ril'vi'1'  ilen  i).H|iaiiili'  n|i|iiili4'.i'tl, 

1  livilKrn  man  liiiii|ii  nr,  |ii>|'i<  tmin  i  in  ilinii  liMinn  Ii  a 
l)<l'tUl|iilUf,*'ll     llicil     i|n     iriijii    liJItlKtinill    nrli    lilllll    ilnatiil    liur 

jiulo  1'vlliiM  jiicil  liiii  liiil;<ni|(<  ijiiiiicr  iMii  lliiilHJuiJili/ji,  'ivtirl 

Mtiilila  liiiiai  niril  Ii  ali  i  l>.  ilt  ai  i  m  h  |i  ii  (Midlil  inh.anili 
hinn  jijiil!'.)'!  <ljii|ii  iKi  jiii  iiiiilllciilcni,  litiKlilii^,i>n,  aiitnlilii 
krJllltir  |iii  MiiiJMillnin  <  )i  KcmUtii  mIDiihU',  lninillcii  liilinlt' 
ni  II  I  .i|M  Ihiia  lai  II  "iill  aiiiiii  pfi  niii  liti(;ii  i'liil  inni  |iai 
IiIiikI  iiaiiiiVii'  i.i^,,  lili^lriiiMJt'  iy,liii';i'i|^,iiii  |iii  iillMiiii  nrji 
livila  litiinlvluir  |iii  iiliinln  iiii.  I'iii  ny  |it  iiiititluiiiiti  (Ii<Imi 
Ininli'       nin    lininin     |    ItillililM    llp(i|'il    I    1VIm|iIi<I'(!|||    ti    \     (  !m 

|Mil<'lii  mil  Mil  iii\i|'ii  a|i|ilf'ii|<<inil  .\i\y,  Vill'  l'i'ii'vriiiii<l 
ull  man  I  nmli  Imia  mii:.iK('li  iirji  fjiiunii  i'ii  lilli  li|i|ii' 
pfi  vimlni  IM  II  Dl'  iiDhIhii  Hlrillt/;  fiiiliit/,n  ull  man  li/'it'  hllllrn 
dill'  lin  iuii/,MnMlli<litH  I  Mtiloii(/,Mn,  Vi  IhimI'  nil  m  h  mnl 
Inini  liviHluiiiii;iir  |ifi  nmifii  Mfii  dt  I  luilli  l/li  uii|M' 
Imim  M;h  imIi  ulan  all  viiiiln  |iii  lifiltilU*n  (/,ln^o  vi  in^i' 
Tifv»'!'  i!('('ni'ii,  1'oni  VIII  lylld  nu  d  daiiM/lMMr  imIi  dcrnc  yr 
liluir,  Hiniiiluidi'  m  Ii  viilliiMinidi  i  luirin  Itjorllnr,  JMUid 
lli('l(<ii'    iM<'d    !-.niidii    IdrKllidcn   im  Ii   iindiii  cltiiJMloi   iiyiiift')' 

ini  d  liiill  IM  II  li.ir  lan  m  Ii  \inii:U  \U\  vl)l'Mlfl  viil  Mfldfinil 
III  IImiIhIii  ai  iiiill  Vill',*  I  II'  Il  all  intin  ditr<'tl('r  I  flllMcciidi' 
lill  dr  liiiii/a  iil',-,lnnd<'n  i  Lnndun  wUf  luiii  liinnii  Inni 
liirr  lin  ccnl  ,\m;,  Ivl"»  nd''  "m  ''••  I' tva  i-nm  i  miim 
(m;Ii   dil!i  'ii'li    l'i'iil'lai    all    man    han    Idi    dummiiiM  (lUt'ttf< 


l)<'l     t/jnidr     mi('     m\'l'<t     |rd 'in    all    liniii    all    l!i«)«l', 


212  I    LONDOX,    SPANIEX    OCH    IKDIKX     18  53  — 18  60 

hade  dött;  endast  några  dagars  illamående.  Det  var  ett 
original,  som  jag  icke  snart  skall  kunna  förgäta.  Född  i 
Temesvar  i  Tngern,  långt  nere  på  turkiska  gränsen. 
Ingen  har  kunnat  taga  rätt  reda  på  hans  historia,  men 
det  är  en  sägen  att  han  begynt  sin  bana  såsom  clown 
eller  pajazzo  vid  någon  kringstrykande  konstberidartrupp 
och  till  och  med  någon  tid  tillhört  ett  zigenarband  i 
Siebenbiirgen;  därefter  blifvit  dekorationsmålare  vid  någon 
landsortsteater  och  sträfvat  sig  som  sådan  till  Wien,  där 
han  började  studera  vid  akademien  och  kopiera  i  gal- 
lerierna. Gjorde  hastiga  framsteg  och  blef  mycket  skicklig, 
kom  till  Italien  och  Rom,  var  en  lid  bosatt  i  Venedig 
och  har  därefter  vistats  många  år  i  London,  där  hans 
arbeten  snart  blefvo  så  eftersökta,  att  han  slutade  med 
att  samla  sig  en  liten  förmögenhet.  Hans  talang  som 
konstnär  var  verkligen  stor,  ehuru  han  personligen  var 
liten  till  växten  —  med  spetsiga  mustascher  och  lysande 
guldringar  i  öronen.  Hemma  och  i  hvardagslag  gick  han 
merändels  klädd  i  scharlakansröda  tricotkalsonger  och 
purpursammetsjacka  med  räfskinnsfoder;  kvicka  ögon, 
spetsig  näsa,  hvass  tunga ;  stor  spektakelmakare  och  liflig 
som  hin  onde.  Med  ett  ord  en  ovanlig  gestalt,  som  på- 
minte liksom  en  blandning  af  lindansare,  tomtegubbe 
och  urangutang.  Vi  hafva  träffats  åtminstone  två  gånger 
i  veckan  under  de  senaste  två  vintrarna.  Brocky  hade 
nämligen  ställt  i  ordning  en  stor  gaslampa  i  ett  tomt  och 
öfvergifvet  underjordiskt  kök  i  huset  där  han  bodde  vid 
Herner-street  och  där  några  utvalda  .själar  samlades  vissa 
aftnar  för  att  rita  och  måla  efter  lefvande  modell.  Kain 
och  Holofernes,  Agamemnon,  den  sköna  Helena  eller 
Lucre/ia  Borgia.  Ty  Brocky  hade  en  samling  de  be- 
fängdaste kostymer,  rustningar,  stålhandskar,  gamla 
rostiga  värjor,  spjut  och  murkna  ekstolar.  Också  dam- 
miga buteljer  med  utsökt  ungerskt  vin,  venetianska  glas- 
pokaler, ebenholzramar  och  speglar  och  därtill  tjocka 
portföljer  med  dyrbara  etsningar  af  Rembrandt  och  de 
andra.      Somliga    af    dessa    kvällar    hade  en  besynnerlig 


inVI.I.    I    KKKSINGTOX-GAKDKKS  213 

fläkt  af  sin  egna  poesi  —  kanske  ibland  i  alltför  obun- 
den stil  —  en  sådan  som  trifs  där  det  är  fullt  af  säng 
och  gitarr,  skratt  och  spektakel,  där  man  icke  kommer 
ihåg  grå  fog  och  spleen  eller  blue  devils  —  bara  rosen- 
röda. 

Vi  voro  i  Kensington-gardens.  Det  skulle  blifva 
svårt  att  beskrifva  denna  friska  park  midt  i  London,  de 
ofantligt  höga,  lummiga  trädei],  som  skjuta  upp  ur  gröna 
gräsmattan  och  spegla  sig  i  klara  vattnet,  blommor  och 
buskar  rundt  omkring.  Långa,  raka  avenuer  leda  fram 
till  det  gamla  palatset  från  drottning  Annas  tid,  och  väl 
tilltrampade  gångar  slingra  sig  kors  och  tvärs  emellan 
ekar,  lindar,  lönnar  och  pinjer.  Det  är  en  tradition  att 
Watteau  under  sitt  vistande  i  England  var  förtjust  af 
allt  detta  och  att  man  ännu  i  fonderna  bakom  hans 
arlequinader  och  Pierrots  kan  känna  igen  effekter  i  Ken- 
sington-gardens. Hur  som  helst,  eftermiddagen  var  nu  så 
vacker  och  alla  så  glada  att  man  kunde  tycka  sig  vara 
liksom  midt  i  Watteaus  tafla,  där  vi  hade  slagit  oss  ner 
i  djupa  skuggan  och  i  gröngräset  emellan  de  höga  stam- 
marna, som  under  ett  tak  af  mossiga  grenar  med  fågel- 
bon i  de  intrasslade  kvistarna. 

Hvad  jag  tyckte  var,  att  Watteau  aldrig  hade  kunnat 
träffa  en  kolorit  sådan  som  jag  säg  på  Mary  T:s  rosen- 
kinder och  att  han  aldrig  hade  kunnat  se  en  kvickare 
Golombina.  Någon  hade  tagit  med  sig  en  flaska  spanskt 
vin  (som  lämnades  tom  efter  i  gräset),  några  strutarmed 
konfekt,  biscuit  och  frukt,  också  snart  förtärdt,  men  alla 
hade  vi  därjämte  ett  outtömligt  förråd  af  det  slags  prat, 
hvars  största  merit  är  att  icke  äga  common  sens,  men  i 
stället  är  fullt  med  nästan  lika  oförnuftiga  drillar  som 
fåglarnas  kvitter  på  de  gungande  kvistarna.  Ingen  hade 
så  granna  sidensarsbyxor  som  Watteaus  >vbadauds»  med 
bandrosor,  crepiner  och  pärlemorsknappar  — ,  men  flic- 
korna voro  att  måla  af,  med  grop  i  hakan,  trinda  armar, 
hvita  fingrar,  nätta  skor,  långa  ögonhår  och  en  växt  som 


214  I    LOKDON,    SPANIEN    OCH    INDIEN     1853 — 18G0 

tycktes  höra  till  det  friska,  frodiga  gröngräset.  På  spe- 
gelklara dammen  nedanom  slottet  simmade  svanorna  i 
solskenet,  det  var  juli  månad,  från  blomma  till  blomma 
fladdrade  granna  fjärilar  eller  surrade  beskäftiga  guld- 
bin, och  fast  man  icke  såg  hur  många  skälmaktiga  ku- 
pidoner  smögo  sig  omkring  i  vår  trakt,  kändes  det  att 
man  måste  akta  sig  för  deras  pilar.  Hur  kommer  det 
till  att  man  i  sådana  stunder  ser  allt  couleur  de  rose 
och  glömmer  hur  dimman  ibland  kan  vara  grå?  Man 
bryr  sig  inte  om  att  lyssna  till  hvad  klockan  slår,  frågar 
icke  efter  almanackan,  bara  minuten. 

—  Bjuden  på  middag  af  Captain  Lyon  ut  i  Green- 
wich. Nena,  den  spanska  dansösen,  som  jag  så  mycket 
beundrade  i  Madrid,  och  lord  Robert,  hertigens  af  New- 
castle  son,  som  äfven  beundrar  henne,  voro  med.  —  Jag 
skall  måla  Nena. 

—  Nena  har  sändt  mig  sin  röda  sidenklädning  och 
det  broderade  sammetsförklädet,  som  hon  nyttjar  i  den 
galiciska  dansen.  Själf  kommer  hon  i  morgon.  Jag  har 
emellertid  klädt  ut  manne(iuinen. 

—  När  jag  kom  hem  på  aftonen,  blef  jag  skrämd 
att  finna  min  mannequin  afklädd  och  Nenas  kostym  borta. 
Det  upplystes  dock  snart  att  lord  (1.  —  hvilken  hon 
nyttjar  som  sin  cavaliere  servante  —  hade  kommit  tidigt 
på  eftermiddagen  och  hämtat  kjolarna.  Genom  misstag 
hade  blifvit  annonseradt  på  affischerna  att  Nena  skulle 
dansa  den  galiciska  dansen  igen.  —  Hon  kom  själf  dagen 
efter  till  min  studio,  fräsande  i  Hor  och  gazer  och  par- 
fymerad som  —  som  en  dansös,  men  i  alla  fall  rätt 
komik  och  spansk.  Sådana  flickor  äro  dock  —  så 
tyckes  det  åtminstone  mig  —  mera  värda  på  afstånd  än 
på  nära  håll,  och  de  veta  också  ganska  väl  hur  svårt 
det  är  att  narra  målare.  Här  om  aftonen  i  kulisserna 
gjorde  jag  henne  dock  mina  komplimanger  öfver  hennes 
verkligt  charmanta  utseende.  Hon  hade  nyss  dansat,  var 
animerad,    sminkad,    målad    och    försilfrad    —  hvad  vet 


NfiNA  215 

jag  —  sprittande  med  stora  svarta  skälmska  ögon.  Ack, 
sade  hon  på  spanska,  »Usted  skulle  då  hafva  sett  mig 
för  tio  år  sedan.  Nu  är  Nena  icke  längre  värd  tre  pese- 
tas.»  »Någon  skulle  vilja  ge  fyra»,  sade  jag,  hvaråt  hon 
skrattade  obarmhärtigt  och  sade:  »Törs  man  icke  fråga 
hvem  det  är?»  »Den  som  icke  har  mera  är  jag  säker  ger 
allt  hvad  han  har.»  »Flores,»  sade  hon  och  sprang  bort. — 
Hade  en  biljett  med  kråkfötter  från  Mary,  som  ber 
mig  krångla  till  på  något  sätt  så  att  vi  kunna  träffas  om 
söndag,  och  jag  skall  med  all  makt  försöka.  Bandrosen 
i  hennes  lilla  sko  är  mer  värd  än  alla  teatertrasor  med 
tillhörande  kroppar  och  själar.  — 

Ritat  ett  porträtt  af  en  liten  miss  Campbell,  dotter 
till  Colonel  Fitz  Koy  (lampbell,  i  pastell,  naturlig  storlek 
i  oval  ram.  Det  blef  likt  och  såg  icke  illa  ut.  Jag  gjorde 
äfven  en  kopia  däraf  i  miniatyr  på  elfenben.  Captain 
Langford  såg  dessa  saker  hemma  hos  mig  och  har  be- 
ställt en  tafla,  äfven  i  pastell.  Hvar  och  en  har  sitt  kors 
att  draga  och  ingen  vet  bättre  hvar  skon  klämmer  än  den 
som  bär  den.  Att  vara  tvungen  för  sin  utkomst  att  för- 
lora sin  tid  med  att  göra  skräp  tröttar  mig  ibland  till 
den  grad  att  jag  är  nära  förtviflan.  Hårdt  när  man 
känner  sig  hafva  förmåga  att  kunna  producera  någonting 
bra,  om  icke  händerna  voro  bundna  så  att  säga  till 
magen,  såsom  nu.     Tålamod!     Ihärdighet  —  flit! 

Återkommen  till  staden  från  Melton  Mowbray.  — 
Gjorde  där  bekantskap  med  the  hon:ble  Cowentrys,  som 
ville  att  jag  vskulle  komma  och  bo  i  deras  hus  någon  tid 
för  att  måla  döttrarna  etc.  Det  var  under  »the  hunting 
season»,  räfjakten,  och  hvarje  afton  var  det  mycket  för- 
nämt folk  till  middag.  Lords  and  Ladies.  Alla  voro 
mycket  vänliga  mot  mig.  Jag  såg  där  ofta  mr  Frank 
Grant,  som  är  en  passionerad  räfjägare  själf  och  under 
säsongen  har  hus  och  stall  i  närheten  af  Melton  Mow- 
bray.     Målar     porträtter     af     den     högsta    adeln,    allt    i 


216  I    LONDON,    SPANIKX    OCH    INDIEN     18  53  —  18G0 

lebensgrösse  med  talang,  och  är  gift  med  hertigens  af 
Rutland  niece.  När  jag  hade  slutat  hos  Cowentrys 
flyttade  jag  öfver  till  Egerton  Lodge,  Lord  Wiltons,  som 
inbjöd  mig  att  bo  där  en  tid.  Ett  storstålligt  ställe. 
Pudrade  betjänter  med  knäbyxor  och  spännen,  alla  kvällar 
stor  middag  för  minst  20  personer,  silfvervaser,  blommor 
och  ljuskronor,  hertiginnor  med  bara  halsar  och  flint- 
skalliga hertigar  och  lorder.  Siden  och  fräs,  stekta  ka- 
puner,  ispunsch  och  svarta  frackar.  Eljest  icke  mycket 
att  säga  om  alltsamman.  Te  och  musik  i  salongen  om 
kvällarne,  teet  så  fint  som  musiken.  Jag  stannade  där 
flera  veckor,  så  att  jag  hade  mer  än  tillräckligt  af  både 
det  ena  och  det  andra.  När  man  sagt  A  får  man  säga 
B,  och  ute  på  äfventyr  har  man  alt  gå  igenom  mycket 
innan  man  förgås. 

Landseer  är  icke  min  man.  Han  målar  för  forte- 
pianot  och  salongsfolket  och  hans  kreatur  hafva  alla  lik- 
som gants  blancs  och  bottes  vernies.  Il  cherche  le  petit 
bete,  som  man  kallar  det  i  ateljéerna  i  Paris.  Han  är 
ridhästarnas  Lawrence  och  hans  målningar  af  hjortar  och 
högländare  ha  gifvit  mig  en  riktig  vedervilja  för  hela 
Skotland. 

Jag  såg  hos  Vokins  en  tafla  af  J.  F.  Lewis.  Före- 
ställer en  gata  i  Kairo  med  figurer,  kameler  etc.  Taflan 
är  helt  liten,  men  har  blifvit  såld  för  700  guineer.  Den 
är  målad  med  oljefärger,  men  penslarna  tyckas  hafva  varit 
spetsigare  än  synålar,  ty  många  af  dess  verkligt  mikro- 
skopiska detaljer  fordra  nästan  förstoringsglas  för  att 
upptäckas.  Koloriten  är  kraftig  och  mycket  brillant.  Man 
tycker  sig  se  en  fullkomlig  kopia  af  bilden  i  en  spegel. 
I  sin  sort  är  denna  målning  högst  beundransvärd.  Det 
får  dock  icke  glömmas  att  »si  le  tableau  est  le  premier 
dans  son  genre,  le  genre  n'est  pas  le  premier».  Lewis 
gör  dock  fullkomligt  rätt  att  måla  hvad  han  kan  och 
icke  sträfva  efter  att  måla  som  Giulio  Romano. 


LUSTRESA  TILL  PARIS  2l7 

Mina  affärer  äro  trassliga.  Så  mycken  lid  man  för- 
lorar för  sådan  strunt  här  i  världen!  Nödvändigt,  säges 
det,  man  kan  ändå  icke  hjälpa  att  känna  sig  nedslagen, 
när  fickorna  äro  tomma,  och  det  går  trögt  att  arbeta  när 
hufvudet  är  fullt  bara  med  oro.  Men  tålamod !  Min  tid 
kommer  väl  äfven,  och  det  är  vissheten  därom  som  uppe- 
håller mitt  kurasch  och  stärker  min  energi.  »F^konomiska 
bekymmer»  är  namnet  på  denna  slags  mara  —  ett  hufvud- 
bry,  hvars  enda  effekt  efter  allt  tyckes  mig  förnämligast 
vara  att  liksom  plöja  upp  jordmån  för  grå  hår.  Jag  bör- 
jar nu  förstå  huru  en  människa  kan  komma  så  vidt  att 
börja  önska  sig  vara  eremit  i  någon  bergskrefva  af  Sierra 
Morena,  eller  munk.  Otålighet.  Tycker  att  det  skulle  be- 
höfvas  så  litet  för  att  vara  i  stånd  att  lefva  i  fred  med 
hela  världen.  Kanhända  bedrager  jag  mig,  och  emellertid 
är  jag  för  mina  synders  skull  dömd  att  ännu  en  tid  måla 
porträtter  —  en  af  hin  håles  inventioner  och  tortyrred- 
skap att  plåga  målare  med.  Och  ändå  har  jag  många 
skäl  att  glädja  mig.  Framför  allt  —  jag  är  icke  sjuk. 
Hur  mången  saknar  icke  det  allra  nödvändigaste  och 
därjämte  hälsan.  Världens  skröpligheter  för  resten  stöter 
verkligen  på  det  löjliga,  och  våra  förtretligheter  äro  oftast 
icke  mycket  allvarsammare  än  barnets  som  gråter  öfver 
att  en  lergök  gått  i  kras.  — 

[21  sept.  1855.]  I  omnibussen  ner  till  Barlow,  med 
hvilken  jag  hade  kommit  öfverens  att  fara  öfver  till  Paris 
på  eftermiddagen.  Han  var  äfven  färdig,  och  efter  en  god 
middag  satte  vi  ut  från  Kensington  i  en  cab  och  anlände 
till  Londonbridge  i  god  tid  för  järnvägen  kl.  half  4.  Före 
6  voro  vi  i  Folkestone,  gingo  ombord  på  ångbåten,  och  i 
lugnt  och  vackert  väder  med  månsken  passerade  vi  öfver 
kanalen  till  Boulogne,  dit  vi  kommo  kl.  9.  Spisade  där 
aftonvard  innan  vi  på  järnvägen  satte  ut  vid  midnatt  och 
anlände  till  Paris  på  morgonen  i  soluppgången.  Hotel  de 
rUnivers,  rue  Croix  des  petits  champs.  Vi  hade  rest  hela 
natten,  men  det  var  nu  icke  att  tänka  på  att  gå  till  sängs, 
utan    sedan   vi  hade  tvättat  och  hyfsat  oss  litet,  gingo  vi 


21  §  I    LONDON,    SPANIEN    OCH    INDIEN     18  53 — 18fi0 

ut  omkring  kl.  9  och  spisade  frukost  i  Palais  Royal. 
Efter  frukosten  till  Louvren.  Louvren  är  som  ett  Mecka 
för  mig,  och  det  är  alltid  med  ett  slags  andakt  som  jag 
träder  in  där.  Från  Louvren  gingo  vi  att  spisa  middag, 
rue  Rivoli,  och  därefter  långsamt  ut  i  Champs  Llysées 
till  industriexpositionen.  Trängsel  af  folk,  söndagsfolk. 
Vi  kunde  därför  icke  se  någonting  på  rätt  allvar.  Gingo 
således  snart  därifrån  och  till  boulevarden,  där  vi  utan- 
för ett  kafé  hvilade  en  stund  och  spatserade  sedan  ändt- 
ligen  hem  till  vårt  hotell  för  att  gå  till  sängs  och  sträcka 
ut  våra  ganska  trötta  ben. 

Måndagsförmiddagen  i  målningsexpositionen  i  Avenue 
Montaigne.  Det  första  jag  såg  var  Tidemands  taflor,  som 
jag  fann  förträffliga,  (iudes  stora  landskap  behagade  mig, 
ehuru  det  ser  måladt  ut  och  beräknadt.  Men  (J.  har  stor 
talang.  Af  de  svenska  behagade  mig  mest  Höckerts,  så 
mycket  att  jag  redan  skrifvit  honom  mina  komplimanger, 
ehuru  jag  icke  är  bekant  med  honom  personligen.  Resten 
af  den  så  kallade  svenska  skolan  tyckte  jag  icke  mycket 
om  —  mina  vänners  taflor  naturligtvis  undantagna.  Många 
af  de  engelska  taflorna  förefalla  besynnerliga,  mången 
gång  som  om  målaren  hoppat  jämfota  in  i  färgen ;  de 
äro  konventionella,  men  icke  på  det  kontinentala  viset. 
Leslie  tyckte  jag  mest  om.  Maclise  icke.  Icke  heller 
Landseer.  —  Efter  de  kolorerade  engelska  taflorna  före- 
falla de  franska  åtminstone  i  förstone  svarta,  tunga  och 
smutsiga.  Man  upptäcker  dock  snart  taflor  ibland  dem 
af  en  öfverlägsen  förträfflighet.  Horace  Vernet  och  Ingres 
hafva  hvardera  en  hel  salong.  Jag  tror  båda  af  dessa 
herrar  icke  böra  rosa  marknaden.  Den  prestige  hvarmed 
deras  namn  omgifves  kommer  nog  att  genom  denna  expo- 
sition till  icke  obetydlig  grad  minskas.  Af  de  två  är  IL 
V.  den  älskvärdaste.  Han  är  åtminstone  sig  själf  och 
söker  icke  flyga  högre  än  vingarna  bära.  H.  V.  måtte 
vara  idealet  för  en  viss  klass  amatörer,  målande  löjt- 
nanter, en  soldatmålare  och  en  kasernpoet.  Född  utan 
färgsinne,    koloriten   obehagligt  oharmonisk.     Det  är  icke 


KONSTEN    PÅ    VÄRI.nSUTSTÄI.I.NlNGEN    I    PARIS     18  5  5  211) 

han  som  lider  af  att  måla  blå  rockar  med  röda  uppslag 
och  gula  epåletter.  Det  är  svårt  att  säga  hvilken  af  hans 
taflor  jag  tycker  bäst  om,  ty  jag  har  knappt  ögon  för  hans 
genre.  Stormningen  genom  en  port  i  Konstantineh  är  tro- 
ligen den  jag  skulle  välja,  men  Kaffet  har  gjort  bättre  i 
stentryck.  Delacroix  är  en  äkta  målarsjäl,  full  af  styrka, 
imagination  och  lif.  Jag  skulle  vilja  lära  känna  Delacroix. 
Hans  art  är  mig  särdeles  sympatisk,  och  det  är  omöjligt 
att  han  icke  skulle  äga  ett  djupt  och  högst  intressant 
sinne.  Couture  har  stor  talang,  men  jag  fruktar  att  han 
snart  kommer  att  gå  på  sned.  Gudins  mariner  tyckes 
mig  vara  strunt.  M:lle  Rosa  Bonheurs  hölass  tycker  jag 
icke  mycket  om.  Det  är  visst  liksom  allt  hvad  hon  gör 
fullt  af  känsla  och  sanning,  men  taflan  tyckes  mig  alltför 
svart,  grön  och  blå.  —  Påskdagsspatseringen  från  Faust 
af  H.  Leys  tyckte  jag  vara  mycket  törträfflig.  Alex.  Ro- 
bert —  min  granne  i  Rom  —  har  ett  utmärkt  bra  por- 
trätt af  en  ung  man.  Det  kom  tillbaka  i  mitt  minne,  när 
vi  voro  i  Olevano  tillsamman,  han  och  Sturm,  som  sedan 
dog,  och  d'Audiffret  med  sin  flicka  klädd  som  karl.  Hur 
tiden  går  och  gått  och  gick,  allt  är  nu  länge  sedan  och 
alla  äro  vi  troligtvis  allvarsammare.  Rom  spökar  ännu 
icke  sällan  i  mitt  minne  med  många  lustiga,  lifliga  till- 
dragelser —  »i  mina  unga  dar»  som  det  kallas.  Hur 
man  skakas  om_  som  ärter  i  en  säck  och  hur  minnet  kan 
måla  utan  både  palett  och  penslar! 

Den  modärna  skulpturen  förstår  jag  mig  icke  på. 
Med  all  dess  anatomiska  riktighet  och  sökta  linjer  är 
förmodligen  det  mesta  bara  strunt.  »Människan  är  ett 
djur  som  kläder  sig»,  och  det  är  måhända  orsaken  hvar- 
före  vi  så  sällan  känna  igen  oss  bland  nakna  figurer  af 
marmor  eller  gips.  Icke  alla  modärna  statyer  äro  obcena, 
men  största  delen.  I  den  gamla  hedniska  skulpturen  är 
själfva  liderligheten  så  att  säga  på  visst  sätt  oskuldsfullt 
naiv.  I  den  modärna  är  oskulden  liderlig.  Marmor- 
koketteri är  äckligt  och  afskyvärdt.  Det  är  ett  misstag 
att  tro  skulpturen  så  passande  att  framställa  det  sinnliga, 


220  I    LONDON,    SPANIEN    OCH    INDIEN    1853  — 1860 

dess  provins  är  det  öfversinnliga.  Det  förefaller  mig  som 
om  skulpturens  framtid  eller  framtidens  skulptur  troligt- 
vis komme  att  blomstra  bland  grafvarna.  Att  försöka 
förminska  sorgens  bitterhet,  att  kläda  döden  i  hoppets 
skrud  vore  tyckes  mig  ett  högre  mål  för  en  ädel  sträfvan 
än  att  nöta  bort  tiden  med  att  fila  och  skafva  på  en 
bacchants  lår  med  ändamål  som  —  jag  lämnar  ur  sikte. 
Skulpturen  är  bland  konsterna  den,  som  förnämligast  be- 
sitter kraften  att  påminna  oss  om  död  och  evighet  i 
samma  ögonblick.  Skulpturen  bör  vara  som  en  röst  ur 
grafven,  icke  ett  spökes  men  en  ängels,  icke  påminnande 
om  maskar  och  liklukt,  men  en  Ijuf.  en  allvarsam,  en 
oförgätlig  hviskning  om  alt  icke  allt  är  slut  faslän  stoftet 
är  gömd  t. 

Tillbaka  till  London  (ifver  Calais  och  Dover.  Vackert 
väder. 

C.hippenham  är  10  eng.  mil  från  Badminton,  the  Duke 
of  Beauforts  slott,  så  att  jag  hade  alt  göra  den  biten  i 
vagn.  När  jag  anlände  till  slottet,  var  som  jag  hade 
föreställt  mig  hertiginnan  icke  synlig  och  hertigen  var 
ännu  icke  återkommen  från  jakten,  men  som  jag  var 
väntad,  blef  jag  förd  upp  i  mitt  rum,  en  gammalmodig 
sängkammare  med  sidentaper  och  gamla  mörka  porträtter 
på  väggarna,  och  gjorde  mig  där  så  trefligt  som  möjligt. 
Badminton  är  ett  stort  och  ståtligt  slott,  omgifvet  af  träd- 
gården och  orangerier  och  en  magnifik  park,  omkring  10 
eng.  mil  i  omkrets.  Det  är  byggdt  i  en  stil  som  i  England 
kallas  George  the  l:sts  och  i  Sverige  skulle  kunna  kallas 
kung  Fredriks  stil.  Allt  furstligt  och  förnämt.  Utvändigt 
flyglar,  terrasser  och  orangerier,  vattenkonster,  buxboms- 
häckar, blomsterparterrer  i  stela  fasoner,  krukor  och 
kupidoner  omkring  gröna  gräsplaner.  Invändigt  ek  och 
förgyllning,  speglar  och  mattor,  breda  mahognylrappor 
och  öfveralll  gamla  taflor  i  tunga  förgyllda  ramar  och 
bildhuggerier,  familjeporträtter  i  stora  allongeperuker  och 
långlifvade    barhalsade   damer  med  bågiga  ögonbryn  och 


PÅ    ETT    HNGEI.SKT    SLOTT  221 

fladdriga  draperier.  Omkring  kl.  half  S,  när  jag  var 
klädd,  gick  jag  ner  i  salongen,  hvarest  jag  till  min  stora 
tillfredsställelse  och  förnöjelse  träffade  Lord  och  Lady 
Gurzon,  med  hvilka  jag  förut  dagligen  hade  sammanträffat 
på  Gopsall  hos  F]arl  Ho\ve's.  Lord  Curzon  är  svåger  med 
hertigen  af  Beaufort.  Af  the  Duke  blef  jag  mycket  vänligt 
emottagen.  Han  är  ännu  en  ung  man,  några  och  30  år 
och  ser  särdeles  bra  ut.  Vi  spatserade  ut  i  matsalen,  där 
det  präktiga  middagsbordet  väntade,  och  det  förvånade  mig 
att,  ehuru  vi  icke  voro  mer  än  fyra  personer  vid  bordet, 
var  det  icke  mindre  än  sex  knäbyxade  betjänter  som 
passade  upp.  Rundtomkring  väggarna  i  matsalen  äro 
porträtter  i  lebensgrösse  af  förnäma  rödklackade  strumpe- 
bandsriddare och  damer  i  atlas  och  brokad  —  »ädla 
skuggor,  vördade  fäder».  Öfver  den  magnifika  marmor- 
spiseln  är  ett  porträtt  af  en  dam,  måladt  af  Van  Dyck 
och  emellan  porträtterna  äro  trymåspeglar,  infattade  med 
lampetter  och  ljuskronor.  Alla  vaxljus  tända  och  allt- 
sammans mycket  ståtligare  än  Don  Juans  supé  på  stora 
operan.  Jag  kunde  därföre  också  icke  annat  än  uttala 
min  förvåning  däröfver  en  afton  sedermera,  då,  som  van- 
ligt efter  middagen,  hertigen  och  Lord  Curzon  sutto  fram- 
för spiseln  och  drucko  några  glas  claret.  Hertigen  skrattade 
och  förklarade  mig  att  hans  kök  och  hushållning  var 
öfvertaget  enligt  kontrakt  —  visst  för  året  —  och  i  hvilket 
det  var  stipuleradt  att  om  kvällarne  allt  skulle  vara  på 
samma  fot,  antingen  han  hade  20  gäster  eller  inga.  »Jag 
är  född  att  vara  hertig,»  sade  han,  »alla  mina  förfäder, 
som  här  äro  afmålade,  brukade  lefva  ännu  mera  extra- 
vagant,  hvarföre  skulle  jag-  icke  fortsätta,  det  är  så  att 
säga  min  plikt  —  noblesse  oblige.»  —  Colonel  Kingscote, 
också  en  svåger,  d.  v.  s.  gift  med  hertiginnans  syster,  var 
också  där  ibland,  och  framför  spiseln  och  emellan  vin- 
glasen berättades  många  historier.  Hertigen  hade  snart 
funnit  att  jag  intresserade  mig  för  hvad  som  är  intressant, 
och  han  hade  därför  den  artiga  uppmärksamheten  att 
hvarje  afton  stoppa  en  annan  snusdosa  i  västfickan.    Det 


222  I    LONDON,    SPANIEN    OCH    INDIEN    185  3  — 18  60 

är  på  Badminton  en  stor  samling  af  sådana  dyrbara  eller 
eljest  anmärkningsvärda  historiska  snusdosor,  Voltaires  och 
många  andras,  somliga  verkliga  mästerstycken,  under  det 
andras  dyrbarhet  endast  bestod  i  att  hafva  blifvit  tumma- 
de af  märkvärdiga  personer.  Men  det  var  ingen,  som 
icke  kunde  gifva  anledning  till  spetsiga  anekdoter,  fullt 
ut  så  pikanta  åtminstone  som  en  pris  snus.  1  salongen 
var  det  te  med  Lady  Curzon  och  Lady  Emilie  Kingscote, 
hvarefter  herrarne  gingo  in  i  biljardrummet,  togo  på  sig 
nattrockar,  vida  byxor  och  tofflor  och  spelade  några 
partier.  Jag  och  några  hundar,  målade  af  Landseer,  sågo 
på.  —  Om  förmiddagarna  redo  herrarna  på  jakt.  Jag 
målade  några  af  barnen  eller  ströfvade  ensam  omkring 
i  parken  och  grannskapet,  men  arbetade  så  flitigt  som 
möjligt  i  utsikt  att  snart  hinna  blifva  färdig  att  få  resa 
tillbaks  till  London.  Det  är  en  hel  mängd  målningar  att 
se  på  Badminton,  både  af  den  italienska  och  flamländska 
skolan.  Af  Sir  Joshua  Reynolds  flera  mästerliga  porträt- 
ter, af  hvilka  jag  kopierade  två  såsom  studier. 


En  kväll  hos  Holman  Hunt  jämte  Millais,  Luard,  Wool- 
ncr.     En  annan  kväll  i  Society  of  arts  and  sciences. 

Buskin  talade.  Han  kommer  alltid  fram  med  saker 
som  kunde  vara  värda  att  tugga  på.  Så  påstod  han  nu, 
att  den  modärna  konstens  tendens  var  icke  så  mycket  på 
imaginationens  område  som  icke  mera  ett  samlande  af 
fakta. 

Om  franska  taflor,  utställda  i  Pall  Mall: 
Ary    Scheffers    heliga    kvinnor,    icke    mycket   i   mitt 
tycke,    Troyon,    ypperliga    landskap,    Jules    Breton,  ännu 
bättre,    Frére    fin    och  graciös,  Meissonier  förträfflig  men 
med  en  droppe  obehaglighet  i  färgsinnet. 

Det  förargar  mig  alltid,  när  jag  läst  någonting  medel- 
måttigt, att  jag  icke  i  stället  fått  tag  i  någonting  rätt  för- 


EN    ENGELSK    DAMTYP  223 

träftligt  —  det  förargar  mig  så  mycket  mera,  som  en 
målare  icke  bör  slarfva  bort  sin  tid  med  läsning.  Det 
är  personlig  erfarenhet  han  bör  söka,  andras  berättelser 
hjälpa  honom  blott  litet,  han  måste  så  mycket  som  möjligt 
söka  bli  ett  åsyna  vittne. 

Längre  fram  (30  dec.  1862)  yttrar  Egron: 
Det  är  nu  längesedan  jag  uppgifvit  att  läsa  romaner, 
verkligheten  är  mycket  intressantare.  En  bok  har  jag 
dock  förkärlek  för,  det  är  don  Quixote;  det  är  en  nyttig 
bok,  i  synnerhet  för  vandrande  riddare  att  hålla  dem  ifrån 
att  anfalla  fårskockar  och  strida  med  väderkvarnar. 

Lord  Wilton  vill  att  jag  skulle  måla  ett  porträtt  af 
ett  ungt  fruntimmer,  som  just  då  fann  för  godt  att  kalla 
sig  mrs  Murray,  förmodligen  hade  hon  andra  namn  andra 
tider  på  året  —  åtminstone  var  det  en  ganska  tilltagsen 
och  vacker  flicka  med  blå  ögon  och  svart  glänsande  hår 
i  ymnighet  och  som  jag  kunde  tycka  omkring  aderton  år  på 
nacken.  Munter  och  glad,  uppsluppen,  sorgfri,  ofilosofisk 
och  full  af  hin  håle.  Med  .stor  talang,  utan  tvifvel,  att 
som  det  heter  förstöra  pengar.  Men  det  rörer  Lord 
Wilton  och  icke  mig.  Hon  kom  nästan  hvar  dag  hela 
veckan.  Lefnadslustig  och  sprittande  ung.  Icke  svår  att 
narra  att  skratta,  kanhända  för  det  hon  blifvit  uppfostrad 
i  ett  kloster  (åtminstone  säger  hon  så)  och  är  glad  att  nu 
vara  ute  och  på  egen  hand  eller  som  en  fågel  på  Lord 
Wiltons  hand.  Hvilken  massa  af  strunt  och  tokerier  man 
kan  prata  med  en  sådan  figur!  Gyckel  och  oförnuftigheter, 
idéerna  upp  och  ner  och  liksom  med  benen  i  vädret. 
Efter  det  första  porträttet  började  jag  ett  annat.  Hon 
var  förtjust  af  det  första  med  det  mörka  håret  löst 
hängande,  hennes  stolthet  och  skatt,  och  n:o  2  ville  hon 
därför  hafva  såsom  ett  slags  supplement  för  att  gifva 
världen  ett  begrepp  om  andra  partier,  som  hon  med  skäl 
äfven  estimerar  högt,  nämligen  hvita  skuldror,  en  rund 
hals,  en  full  barm  och  annat  hvad  det  allt  heter. 


224  I    LOKDON,    SPAKIEN    OCH    INDIEN     18  53 1860 

John  Tyrie  har  nyligen  kommit  tillbaka  från  Västin- 
dien, hvarest  han  varit  sedan  jag  skildes  från  honom  i 
Valencia.     Amalia  är  ännu  kvar  i  Spanien.  — 

Pä  italienska  operan,  Lucia  di  Lammermoor.  Picco- 
lomini,  Giulini.  Belletti  sjunger  där  äfven.  Underligt  hur 
mycket  folk  man  lär  att  känna.  Tankarna  flögo  till  By- 
ström och  hans  Karolina,  Rom,  doktor  Mazzaroni,  Florens, 
Pergola,  Moses  och  Potifar,  till  dess  jag  kom  att  vurma 
på  mitt  eget  äfventyr  mod  Katarina,  Piazza  S:ta  Ooce 
—  alla  dessa  drömmar  liksom  väfda  tillsammans  af  de 
smältande  melodierna  från  scenen  liksom  röster  från 
fordom.  Hvilket  underligt  instrument  man  i  alla  fall  är 
och  hur  inbillningen  är  lättrörd,  minnet  lättsöfdt.  Så- 
dana ögonblick  gifva  en  aning  om  ett  tillstånd,  då  tid 
och  rum  upphört  och  vi  ändock  existera  —  och  med 
större  frihet,  större  njutningsförmåga.  Operan  var  knappt 
öfver,  förrän  baletten  började  med  kastanjetter,  spanska 
kostymer,  Nena  i  mantilla,  seguidillas,  C.oplas,  Los  Toros 
al  puerto,  Jalea  de  Jerez,  och  jag  kunde  nästan  tro 
mig  vara  tillbaka  i  Sevilla.  Hvilket  svall  af  känslor  vi 
lefva  i.  Rundt  omkring  mig  salt  det  hundratals  människor, 
tvifvelsutan  hvar  och  en  med  underliga  egna  fantasier, 
brännande  hågkomster.  Det  är  i  sådana  stormar,  då 
man  liksom  känner  sig  buren  bort  i  en  hvirfvel  af  in- 
billningar och  drömmar,  som  i  hjärtats  djup  man  mera 
brinnande  trängtar  efter  en  helig  frid,  serafsången,  ängla- 
musiken  »Ära  vare  Gud  i  höjden,  frid  på  jorden,  män- 
niskorna en  god  vilje»,  —  och  det  är  då  som  jag  inner- 
ligast tackar  (!ud  att  jag  blifvit  målare,  att  jag  lärt  mig 
hitta  vägen  till  naturens  Ij ulliga  och  klara  källa,  som 
uppfriskar  och  tröstar  på  ett  sätt  så  mildt  och  så  moder- 
ligt ömt,  att  man  känner  sig  liksom  ett  godt  barn.  Det 
är  då  som  jag  slutar  med  att  komma  ihåg  alla  de  stora, 
fridfulla  konstens  mästerverk,  som  jag  fått  beskåda,  och 
alla  de  brokiga,  glittrande  inbillningarna  äro  snart  bort- 
blåsta   liksom    agnarna    för    sommarvinden,    hjärtat   blir 


Ari:i{  Tii.i.  si-AxiKx  225 

åter    ljust,    lugnt  och  fullt  af  hopp  och  kärlek,  tillbedjan 
och  sällhet.  — 

Till   H.   Brodtkorb.  —   London  8  sept.   l<s:)6. 

—  Att  nu  tala  om  mig  själf  är  jag  just  återkommen 
till  London  från  en  sejour  ute  på  hafskusten,  där  jag 
badat  och  andats  frisk  luft,  hvaraf  jag  befunnit  mig  sär- 
deles väl.  Jag  är  sysselsatt  så  mycket  jag  kan  begära, 
och  om  det  icke  alltid  är  med  arbeten,  som  göra  mig 
stort  nöje,  kan  sådant  icke  hjälpas  förrän  man  står  i  en 
mera  oberoende  ställning.  I  det  hela  har  jag  dock  rätt 
glada  utsikter,  goda  vänner  och  mycket  att  glädja  mig 
åt.  Jag  skulle  mycket  gärna  vilja  göra  en  resa  hemåt 
nästa  år,  men  få  se  huruvida  det  kan  blifva  mig  möjligt. 
Den  som  är  på  god  väg  här  i  landet  gör  orätt  att  i  för- 
tid öfvergifva  sin  post.  Jag  skulle  äfven  gärna  vilja 
återse  Italien  och  Rom  —  du  kan  icke  tro  hur  många 
tusende  förtjusande  minnen  där  skulle  möta  mig  vid 
hvarje  steg,  men  gunås  påminnelser  äfven  af  många  dår- 
skaper —  när  man  är  ung,  är  man  ung. 

Till  öfverintendenten  Anckarsvärd.  —  Madrid  8  sept.  1857. 

--  Jag  reste  från  London  redan  i  början  af  förra 
månaden.  —  I  Paris  var  jag  icke  längre  än  som  just 
fordrades  för  att  se  expositionen  och  begaf  mig  således 
ganska  snart  därifrån.  Jag  reste  först  till  Bordeaux  och 
därifrån  till  Bayonne  —  celebert  i  civilisationens  historia 
för  uppfinningen  af  bajonetten,  vår  tids  strålande  symbol 
af  La  fraternité  och  alls  icke  att  jämföra  med  gamla 
testamentets  åsnekindbågar.  —  Bayonne  har  dessutom 
på  de  senare  åren  blifvit  högaktningsvärdt  genom  grann- 
skapet af  Biarritz,  den  kejserliga  badorten,  där  oceanen 
får  den  nåden  att  i  djupaste  underdånighet  närma  sig 
majestätets  strumpafdragna  fötter.  Det  dröjde  sedan  icke 
länge  innan  vi  hade  passerat  Pyrenéerna  och  voro  i 
Spanien,  eller,  som  några  geografer  påstå,  i  Afrika.  En 
gång    öfver    gränsströmmen    är   man  genast   midt  ibland 

15.  —  Egron  Lundgren. 


226  I    lOXDOX,    SrAXIEN    och    INDIEN     18  53 ISO» 

mulåsnor  och  deras  drifvare,  mantillor  och  solfjädrar, 
lök  och  olja  och  caballeros,  och  den  första  spanska  skylt 
man  ser  är  en  knifhandels.  Ehrensvärd  skulle  troligtvis 
äfven  hafva  anmärkt,  att  det  växer  tjockt,  svart  hår  på 
människornas  hufvudskålar  och  vanligen  en  ymnighet  af 
onda  lustar  och  begärelser  därunder.  I  Iran,  den  första 
spanska  gränsorten,  skulle  våra  kappsäckar  visiteras, 
forvagnen  ompackas,  kistor  och  hyttor  undersökas,  hals- 
kragar och  kalsonger  vändas,  skakas  och  värderas.  När 
man  har  god  tid,  och  det  har  man  alltid  i  Spanien,  är 
det  ett  verkligt  nöje  att  öfvervara  en  sådan  tullvisitation. 
Alla  tala  och  käbbla  på  en  gång,  alla  äro  tvungna  alt 
för  allmänheten  framlägga  sina  hemliga  ting  och  många 
svaga  sidor,  och  det  är  därför  icke  att  undra  på  att  de 
flesta  äro  så  förtjusande  ursinniga  och  ilskna.  Tullsno- 
karnas  ras  skulle  man  kunna  kalla  intressant.  En 
spansk  fru,  som  var  med  mig  i  interiören,  var  tvungen 
att  gifva  upp  ett  dussin  chokoladfärgade  strumpor  och 
en  ylleschal;  från  en  fattig  italienare  knepo  de  en  rulle 
med  kopparstick,  föreställande  helgon,  som  han  köpt  i 
Rom  —  förnämsta  nederlagsorten  —  och  från  en  annan 
svartmuskig  herre  i  imperialen  anammade  man  ett  par 
små  fickpistoler.  Tullverket  härstädes  tyckes  således 
respektera  hvarken  konst  eller  vetenskap,  allt  endast  för 
att  protegera  den  inhemska  industrien  att  göra  ingen- 
ting. Klimatet  är  skulden  till  allt,  säges  det,  men  ändå 
kan  man  icke  annat  än  älska  det,  och  jag  kan  icke  be- 
skrifva  den  sällhet  jag  erfor  att  återigen  befinna  mig 
under  söderns  varma,  fina,  genomskinliga  himmel,  glad, 
frisk  och  oberoende  och  med  ljusa  utsikter  åt  alla  håll. 
Under  sådana  omständigheter  är  det  icke  underligt  att 
allt  förefaller  färgrikt  och  leende  och  att  omgifningens 
liflighet  utöfvar  ett  starkt  inflytande  på  imagination  och 
känsla.  Jag  lämnade  ingenting  annat  efter  mig  i  Eng- 
land än  mitt  goda  namn  och  rykte  och  är  således  nu 
hel  och  hållen  här,  så  bekymmerlös  som  någon  i  Spa- 
nien,   och    det  är  mycket  att  säga.     Min  intention  är  nu 


1     MADKII)  227 

att  stanna  i  Andalusien  öfvcr  vintern  och  mot  våren 
återvända  till  England.  Sevilla  är  en  ort  som  behagar 
mig  mycket,  och  jag  har  där  så  många  vänner  att  jag 
väntar  mig  en  högst  angenäm  sejour  därstädes.  Här  i 
Madrid  har  jag  träffat  flera  bekanta,  och  mitt  vistande 
här  är  rätt  muntert.  Allt  är  sig  fullkomligt  likt.  Det 
gamla  hotellet  med  sina  balkonger  och  sin  stora,  fyrkan- 
tiga borggård,  full  af  forvagnar  och  mulåsnor,  hofslagare 
och  muleteros.  Skrik  och  väsen,  sång  och  svordomar 
och  gitarrer,  papegojor  och  tvätterskor,  allt  är  fullkom- 
ligt spanskt  och  icke  likt  någonting  annat.  I  målnings- 
galleriet är  jag  alla  dagar.  Ju  mera  jag  betraktar  det, 
desto  mera  förvånas  jag  öfver  dess  rikedom  på  de  kost- 
baraste klenoder.  Isynnerhet  framstå  Kubens,  Velasquez 
och  Tizian  i  beundransvärd  glans.  Vi  måste  taga  värl- 
den som  den  är,  men  nedslående  är  det  emellertid  att 
det  bästa  som  nu  göres,  t.  ex.  pariserexpositionen,  i  jäm- 
förelse med  detta  icke  är  annat  än  som  Niirnbergervaror, 
utan  någon  högre  intention  och  utan  kärlek  i  utföran- 
det. Skillnaden  emellan  den  gamla  och  den  nya  konsten 
tyckes  mig  vara,  att  i  gamla  tiden  var  konstverket  konst- 
närens ändamål,  då  det  nu  endast  tyckes  vara  hans 
medel  att  få  penningar  för  tillfredsställandet  af  lägre 
drifter.  Detta  är  gunås  ögonskenligen  förhållandet  i 
Frankrike,  och  jag  må  därför  tillstå,  att  den  så  att  säga 
mekaniska  skicklighet,  med  hvilken  många  af  konstverken 
där  tvifvelsutan  äro  utförda,  icke  hos  mig  dock  förmådde 
väcka  någon  lifligare  sympati,  så  mycket  saknas  därvid 
nästan  alltid  hvarje  finare  kvalitet. 

Till  H.  Brodtkorb.   —    London   16  april  1859. 

Återkommen  till  England  från  min  resa  till  Indien.  — 
Jag  reste  redan  den  4  febr.  1858  från  London.  —  Vid 
min  ankomst  var  kriget  ännu  i  full  flamma,  och  ibland 
så  många  millioner  mörka  Hindoos  försäkrar  jag  dig  att 
det  var  icke  alltid  som  man  kunde  känna  sig  fullt  säker 
och    fri    från   fara.     Jag  är  naturligtvis  nu,  sedan  allt  är 


228  I    I.OXDOX,    SPAXIEX    OCH    INDIES'     1853  — 18(50 

väl  öfverståndet,  obeskrifligt  glad  att  hafva  sett  och  upp- 
lefvat  så  många  intressanta  momenter,  och  jag  hoppas 
att  det  skall  stärka  min  förtröstan  på  den  gudomliga  för- 
synens barmhärtiga  ledning  och  betydligt  utvidga  min 
blick  öfver  världen  och  dess  vägar,  (lenom  de  excellen- 
taste  rekommendationer  kom  jag  snart  att  blifva  på  det 
vänligaste  emottagen  och  på  det  kraftigaste  protegerad 
af  de  högste  herrarna  därute,  lord  Canning  och  lord 
Clyde,  och  i  följd  af  den  senares  helt  exceptionella  till- 
låtelse  fick  jag  sluta  mig  till  hans  högkvarter  och  således 
öfvervara  alla  den  senaste  kampanjens  krigsoperationer. 
I  följd  af  allt  detta  lefde  jag  som  om  jag  hade  varit  en 
stabsofficer  eller  adjutant,  hade  mina  bekväma  tält,  tre 
kameler  att  bära  dem  under  marschen,  två  ridhästar  och 
icke  mindre  än  nio  indianer  att  sköta  om  mig  och  kreatu- 
ren —  föreställ  dig  att  alla  officerare  hafva  lika  många, 
och  du  skall  kunna  göra  dig  ett  begrepp  om  den  stora 
massa  löst  folk  som  åtföljer  en  indisk  armé  i  fält,  och 
huru  pittoreskt  allt  detta  är  kan  du  lätt  tänka  dig.  Vi 
hade  öfver  2,000  kameler,  oräkneliga  hästar,  en  mängd 
elefanter,  oxar,  åsnor,  getter,  får  och  fjäderfä.  En  hel 
marknad  af  alla  slags  förnödenheter  åtföljer  lägret  och 
naturligtvis  en  oerhörd  massa  af  indiska  kvinnor  och 
barn.  Jag  vill  icke  tala  om  de  vilda  och  brokigt  klädda 
indiska  truppernas,  Sikhs,  Belooches,  Mooltanees,  Punja- 
bees  och  irreguljära  trupper  af  alla  kulörer,  alla  i  de 
mest  extravaganta  turbaner  och  med  krokiga,  skarpt 
slipade  sablar  eller  huru  all  denna  myckenhet  ströfvade 
öfver  landet,  trampande  ner  åkerfält  och  trädgårdar,  va- 
dande genom  en  mängd  floder  och  strömmar,  korsande 
öfver  från  fästning  till  fästning,  sprängande  i  luften  alla 
indianernas  fortifikationer  och  liksom  sopande  landet  från 
fiender  till  det  brittiska  herraväldet.  I  de  träffningar  vi 
hade  med  fienden  hade  jag  tillfälle  att  se  hvad  krig  är 
likt  och  huru  det  går  till  att  slakta  människor.  F^n  af 
fiendens  kanonkulor  kastade  öfver  ända  två  husarer  fram- 
för   mig  och  dansade  fram  öfver  den  gröna  marken,  där 


PÄ    KRIGSFOT    1    IXDIEX  229 

jag  salt  på  min  häst  under  slaget.  Gevären  smattra 
rundtomkring  i  buskarna  och  åkerfälten,  kavalleri  och 
artilleri  rycka  fram  i  skyar  af  damm  och  rök,  och  den 
som  icke  är  förtroligt  bekant  med  trupprörelserna  är 
glad  att  galoppera  med  någon  af  dessa  hopar  för  att  åt- 
minstone icke  blifva  lämnad  kvar  och  i  nästa  ögonblick 
måhända  blifva  omringad  af  flygande  fientliga  ryttar- 
skaror. 1  den  mån  man  på  det  sättet  rider  fram,  ser 
man  rundt  omkring  sig  på  marken  fallna,  somliga  döda, 
nedhuggna  på  ett  grufligt  vis,  andra  ännu  lefvande,  vält- 
rande i  blod.  Det  är  en  så  förfärlig  verklighet  att  man 
ville  kunna  inbilla  sig  att  det  är  blott  en  ohygglig  dröm. 
Det  är  dock  icke  utan  ett  förunderligt  behag,  och  man 
är  drifven  framåt  just  med  samma  otåliga  liflighet  som 
på  en  jakt.  Jag  var  i  Lucknow  öfver  julen,  men  det 
skulle  blifva  för  långt  att  gifva  dig  en  fullständig  be- 
skrifning  om  denna  stora  stad,  med  alla  dess  förgyllda, 
höga  domer  och  kupoler,  minareter  och  torn,  alla  dess 
palatser,  inbäddade  i  skuggiga  trädgårdar,  bland  palmer 
och  sykomorer,  omgifna  af  terrasser,  fiskdammar,  bryg- 
gor, marmortempel,  kiosker  och  fontäner.  Som  så 
många  af  dessa  palatser  nu  efter  kriget  stå  tomma  och 
öde,  fick  jag  ett  af  dem  till  min  personliga  disposition 
och  regretterar  blott,  att  jag  icke  kunde  flytta  det  med 
mig  när  jag  reste.  Kriget  vänder  upp  och  ner  på  fredens 
ymnighetshorn.  Som  du  lätt  kan  tänka,  tecknade  jag  så 
mycket  som  möjligt  och  har  bragt  med  mig  en  hel 
mängd  rätt  kuriösa  akvareller  och  ritningar,  h vilka  jag 
nu  är  sysselsatt  att  öfverse  och  förbättra.  Åtskilligt 
däraf  kommer  troligen  att  snart  blifva  publiceradt;  men 
du  skall  däraf  finna,  alt  jag  för  ögonblicket  är  till  den 
grad  sysselsatt,  att  jag  icke  kan  lofva  att  så  snart  skicka 
dig  något  af  hvad  du  så  vänligt  önskar  af  mig.  Jag  har 
på  flera  år  icke  haft  tid  och  tillfälle  att  skicka  någon- 
ting till  Sverige,  ehuru  jag  oupphörligt  haft  trängande 
uppmaningar.     Hoppas  i  sommar  få  händerna  litet  mera 


230  I   Loxnox,   spaxiex  och   ikdif.x    i  853 — 18G0 

fria.    Jag  upprepar  att  jag  finner  mig  obeskrifligt  lycklig 
att  vara  tillbaka  i  England. 

Till  H.   Brodtkorb.  —  London   8  jan.   1860. 

—  Den  samling  af  teckningar  som  jag  bragte  från 
Ostindien,  illustrerande  kriget  där,  äro  numera  icke  mina 
egna,  men  tillhöra  ett  bolag.  För  närvarande  lära  emel- 
lertid dessa  herrar  vara  inblandade  i  en  juridisk  process 
sinsemellan,  och  förr  än  denna  tvist  blir  afgjord,  blir 
det  helt  säkert  ingenting  tänkt  på  utgifvandet  af  något 
verk.  Och  som  under  tiden  intresset  för  de  indiska  af- 
färerna här  i  landet  betydligt  svalnat,  är  det  möjligt  att 
ett  sådant  företag  icke  mera  skulle  löna  mödan.  För 
mig  enskildt  är  det  helt  och  hållet  likgiltigt,  ty  jag  har 
med  allt  detta  ingenting  att  göra.  Jag  har  uppfyllt  mitt 
åliggande  till  allas  nöje  och  blifvit  betald  livad  som 
var  stipuleradt  för  mitt  arbete  och  den  tidsförlust  det 
kostat  mig. 

I   ett   hrcf  Stockholiii   8   maj    1870   UUägges  härom: 

Nu  skall  jag  väl  icke  glömma  att  svara  på  ditt 
spörsmål  om  mina  indiska  teckningar;  de  äro  aldrig  ut- 
komna, det  var  aldrig  meningen.  En  del  voro  studier 
till  en  slor  historisk  tafla,  som  målades  af  Barker,  medan 
jag  var  i  Indien,  och  blefvo  i  sådan  afsikt  efter  hand 
skickade  därifrån  —  resten,  som  jag  själf  förde  med  mig 
till  Europa,  blefvo  köpta  af  en  enskild  person  i  Man- 
chester, som  ännu  äger  dem,  öfver  500  till  antalet.  Men 
om  jag  skulle  vilja  begagna  dem,  står  det  mig  tritf. 


VI. 


Sverige  -  Egypten,  Italien  och  Spanien  1860-1870. 


I  juli   1860  äntrades  den  ofta  påtänkta  resan  hem.     Ur 
anteckningarna  om  denna  resa: 

—  Var  i  Köln  nästa  natt.  Besåg  domkyrkobyggnaden 
på  kvällen.  Motsvarade  icke  min  förväntan,  ehuru  det  är 
en  af  de  förträffligaste  byggnaderna  från  Medeltiden. 
Tyckes  som  om  katedralen  i  Sevilla  vore  ett  konstverk 
af  högre  ordning.  Domkyrkan  i  Köln  föreföll  mig  icke 
allvarsam  nog;  med  brist  på  allvar  menar  jag  att  konst- 
nären i  Köln  synes  oftare  varit  frestad  att  använda  en 
prydlighet,  som  i  sig  själf  är  intetsägande  eller  högst 
talar  om  byggmästarns  skicklighet  att  öfvervinna  svårig 
heter.  En  virtuositet  som  är  litet  för  litet  blygsam,  isyn- 
nerhet där  problemet  är  ett  Herrans  tempel.  Ar- 
rogance,  men  af  den  sorten  som  alltid  förlätes  — 
snillets  arrogance.  Den  påbörjade  restaurationen  tror 
jag  vara  till  knappt  någon  nytta.  Det  kan  aldrig  bli 
annat  än  så  att  säga  en  modell  i  lebensgrösse,  en  växt, 
en  utväxt  som  pätagligen,  synbarligen  icke  har  någon 
rot  i  vår  tid.  Det  är  verkligen  nedslående  att  se  ett  så 
kolossalt  tilltag  af  död  imitation.  Så  gigantiska  kulisser 
äro  hvarken  tragiska  eller  komiska,  de  äro  tråkiga.  Det 
är  förvånande  huru  läraktig  människonaturen  är  och 
hvilka  extraordinära  saker  den  kan  dresseras  till  att  ut- 
föra.    Björnar,  markattor  och  hundar  kunna  läras  dansa, 


232        SVERIGE  —  EGYPTEK,    ITAI.IEX    OCH  SPAXlEN    18C0 — 1870 

men  akademiska  målare-professorer  kunna  inöfvas  i  det 
som  är  mycket  svårare  —  måla  götisT^a  glasfönster.  Imi- 
tation af  konstverk  är  äcklig  och  afskyvärd  —  och  likaså 
förnedrande  som  att  göra  falskmynt.  Otvifvelaktigt  ut- 
trycket af  en  falsk  karaktär,  en  som  icke  är  att  lita  på, 
full  af  osanning.  Men  för  somliga  naturer  är  det  kan- 
hända en  oemotståndlig  frestelse  att  stjäla  de  fjädrar  de 
kunna  lysa  med,  så  länge  världen  ännu  är  så  rå  att  den 
icke  förmår  upptäcka  bedrägeriet.  — 

Besåg  Thorvaldsens  museum.  Byggnaden  är  så  ut- 
sökt ful  att  det  är  verkligen  löjligt.  Tyckes  vara  upp- 
förd på  spektakel  såsom  en  karrikation  af  arkeologiskt 
vanvett.  Huruvida  detaljerna  äro  i  konsekvens  med  den 
stil  byggnaden  är  ämnad  att  representera  bekänner  jag 
mig  gärna  för  olärd  att  kunna  bedöma,  men  huru  det 
må  vara  med  det  är  det  en  sådan  småsak,  att  det  har 
alls  intet  att  betyda,  om  totaleffekten  af  det  hela  är  för- 
felad, och  en  sak  torde  kunna  kallas  förfelad,  om  den 
hvarken  tillfredsställer  förståndets  fordringar  eller  ögats 
eller  hjärtats  —  men  som  lika  mycket  repellerar  genom 
en  absurd  pretention  att  vara  storartad  som  det  oharmo- 
niska och  skärande  i  att  se  sådana  förhistoriska  former 
påfästade  ett  byggnadsmaterial,  som  så  ögonskenligen 
icke  är  hvarken  granit,  porfyr  eller  basalt.  Med  ett  ord, 
det  är  svårt  att  se  meriten  i  ett  konstverk,  där  Härd  och 
osanning  så  totalt  skymmer  bort  den.  Färgtonen  på  väg- 
garna i  det  inre  är  nästan  alltid  den  värsta  som  hade 
kunnat  välja.  Den  gulbruna,  oklara,  liksom  sammanrörda 
färgen  är  alltid  högst  obehaglig,  då  den  utsmetas  på  en 
större  flat  yta.  Den  är  också  därtill  den  mest  opassande 
för  hvita  statyer  såsom  varande  hvad  målare  kalla  för 
varm  och  därigenom  till  motsatt  kraf  framhållande  allt 
hvitt  gråare,  kallare  och  smutsigare  än  det  i  själfva 
verket  är.  Den  råaste  målarpojke  bör  kunna  veta  det. 
Det  är  omöjligt  att  icke  hvarje  soupcon  af  elfenbensteint 
pä  det  sättet  helt  och  hållet  skulle  drifvas  från  marmorn. 


KÖHMKHAVK.       TMOUVAI.nsilXS    MfSF.CM  2B3 

Den  gulbruna  färgen  är  dessutom  så  intens,  alt  den 
tränger  sig  så  att  säga  närmare  ögat  än  själfva  statyerna. 
Detsamma  kan  sägas  om  den  chokoladblandade  puri)ur- 
limfärgen,  som  dock  är  att  preferera  för  gödselfärgen. 
All  ornering,  som  på  det  aflägsnaste  hade  kunnat  antyda 
om  någonting  så  detestabelt  som  glädje,  tyckes  på  det 
sorgfälligaste  hafva  blifvit  visadt  på  porten  af  den  obarm- 
härtige byggmästaren.  Eros  och  gracerna,  (»anymedes, 
Venus  och  Adonis  åtminstone  tyckas  icke  vara  hemma  i 
dessa  ohyggliga  grafhvalf.  Min  inbillning  flög  endast  till 
Villa  Albani,  ty  det  hade  varit  alltför  grymt  att  drömma 
om  Villa  Mecienas  eller  föreställa  sig  hur  Scaurus  skulle 
hafva  velat  ställa  till  saken.  Det  enda  som  kan  sägas 
till  Bindesböls  försvar  är  att  Thorvaldsens  museum  verk- 
ligen är  en  graf,  och  att  det  varit  uppgiften  som  han 
förmodligen  ansett  sig  förnämligast  pliktig  att  utföra.  — 
Ehuru  det  är  ett  antikt  bruk,  tyckes  det  vara  stridande 
mot  sundt  förnuft  och  god  smak  att  ställa  upp  en  kva- 
driga  på  taket  af  ett  hus.  Själfva  idén  är  absurd,  och 
effekten  är,  som  man  på  svenska  säger,  upp  åt  väggarna. 
Det  skulle  endast  kunna  begripas,  hvarest  byggnaden 
vore  så  lik  ett  klipptempel,  att  det  kunde  anses  möjligt 
att  en  terrass  existerade  ofvanpå  —  men  äfven  i  sådant 
fall  vore  det  icke  mer  än  nu  att  förvänta  att  särdeles 
många  skulle  kunna  uppfatta  skönheten  i  hästbukarna, 
som  i  den  ställningen  i  verkliga  lifvet  sällan  ses  annat 
än  af  dem,  som  ligga  i  rännstenen. 

Canova  på  sin  tid  var  en  stor  man  och  Thorvaldsen 
är  det  ännu,  men  det  kan  måhända  af  en  och  annan 
sanningsälskande  och  envis  naturforskare  redan  sättas  i 
tvifvel,  huruvida  han  kommer  att  behålla  samma  stora 
reputation  för  alltid.  Hans  största  förtjänst  är  att  han 
ägde  en  slags  medfödd  öfverensstämmelse  i  lynnet  med 
den  klassiska  rättframheten  och  att  han  föredrog  att  följa 
sitt  eget  skaplynne  och  känsla  snarare  än  att  ängsligt 
binda  sig  inom  de  gränser  som  ett  torrt  och  oförnuftigt 
lärdomsprål  utstakade.     Det  kan  dock  icke  nekas  att  den 


'234        SVERIGE  ^ —  EGYPTEK,    ITALIEN    OCH    SPAKIEN   1  8  fi  O — 187  0 

som  söker  ett  fint  och  individuellt  karaktärsuttryck  i  an- 
siktena icke  ofta  finner  det  i  Thorvaldsens  skapelser,  som 
i  allmänhet  äro  nästan  oförlåtligt  slarfvigt  utförda  och  i 
det  afseendet  som  i  så  många  andra  i)å  intet  sätt  kunna 
sättas  i  bredd  med  hvad  godt  vi  äga  af  antik  skulptur. 
För  att  konstverk  skall  kunna  närma  sig  fullkomligheten 
fordras  mer  än  att  endast  äga  goda  intentioner.  Många 
af  Thorvaldsens  bilder  äro  alltför  litet  omsorgsfullt  ut- 
förda och  gifva  liksom  ett  intryck  som  om  konstnärn 
själf  hade  vändt  dem  ryggen  med  kärlekslös  köld.  Och 
det  är  nu  en  gång  så,  att  artistens  sätt  att  betrakta  sitt 
eget  verk  upptäcker  sig  lätt  för  en  någorlunda  uppmärk- 
sam åskådare  och  har  ett  icke  obetydligt  inflytande  på 
det  intryck  han  emottager.  Det  är  denna  slags  clair- 
voyance  eller  genomskådande  af  hvad  som  djupast  rörer 
sig  i  konstnärens  sinne,  delaktigblifvandet  af  hans  högsta 
inspirationer  såväl  som  de  ofrivilliga  bekännelserna  af 
hans  nedslagenhet,  så  ofta  krafterna  svika,  som  ofta  gör 
betraktandet  af  konstverk  till  en  så  stor  och  rik  njutning. 
Genom  additionen,  assimilationen  af  en  annans  känslor 
blir  vår  egen  mera  intens,  och  ofta  är  det  just  genom  de 
tillstådda  svagheterna  som  vår  sympati  lifligast  röres. 
Om  vi  taga  i  betraktande  den  tid,  i  hvilken  Thorvaldsen 
lefde,  kunna  vi  icke  annat  än  beundra  honom  såsom  ett 
verkligt  fenomen  och  en  högst  extraordinär  konstnär,  men 
hvilka  de  många  orsakerna  än  må  vara,  är  jag  säker  alt  hans 
storhet  skall  tyckas  skrympa  mycket  tillsamman  för  hvar 
och  en  som  sett  och  liksom  sväljt  t.  ex.  The  Elgin  Marbles 
i  Brittish  museum.  Jag  undrar  emellertid  icke  på  att 
svalget  emellan  Fidias  och  Thorvaldsen  icke  skönjes  af 
de  fleste  —  det  är  nödvändigt  att  dessförinnan,  som 
Thorvaldsen  själf  brukade  säga,  »snön  skall  smälta  ur 
ögonen.» 

Nicolas  Poussin,  sin  tids  Thorvaldsen.  Båda  främ- 
mande skott  med  verkliga  och  friska  rötter  i  den  klassiska 
jordmånen. 

I    Kristianborgs  slott  och  såg  det  kungliga  målnings- 


ni-.sÖK  I  sv  KRIG  I-  235 

galleriet.  Motsvarade  alls  icke  livad  jag  hade  väntat  mig. 
Endast  några  få  taflor  af  högre  värde.  Mängden  medel- 
måttiga specimina  af  medelmåttiga  llamländska  målare. 
Tallorna  af  den  s.  k.  danska  skolan  intresserade  mig 
mera.  Nyfiken  att  göra  bekantskap  med  tendenserna 
och  de  krafter  som  röra  sig.  Hoppas  att  skolan  fram- 
bringat bättre  målningar  än  dem  jag  såg. 

I  Sverige.  »En  k\'rka  och  en  prästfamilj,  tecknade  nied 
luigerade  namn». 

Vid  framkomsten  till  gästgifvargården  träffade  jag 
där  ganska  riktigt  vår  vice  pastor,  som  efter  aftal  hade 
kommit  dit  med  trillan  och  Brunte  för  att  hämta  mig 
till  prostgården.  Du  känner  ju  Rosensten  af  gammalt; 
jag  hade  icke  sett  honom  sedan  han  var  student,  och 
det  fägnade  mig  nu  högeligen  att  återfinna  samma  glada 
själ  med  samma  ärliga  stora  blå  ögon.  Naturligtvis 
många  frågor  att  göra.  Under  tiden  hade  man  börjat 
fästa  nya  skor  på  Brunte  vid  smedjan  som  låg  ett  stycke 
utanför  grinden,  och  Rosensten  ville  därför  att  till  dess 
hästen  blef  färdig  att  igen  spännas  för  vagnen  vi  skulle 
gå  ner  och  bese  stensättningen  och  ättehögen  nere  i 
hagen,  där  man  nyligen  hade  funnit  ett  stort  guldspänne 
och  några  bronsbucklor  m.  m. 

»Allt  här  i  trakten,»  sade  Rosensten,  »är  gammalt, 
men  tillika  känns  det  ändå  mera  barnslighet  här  i  luften 
än  på  många  andra  ställen,  här  spelar  necken  fiol  nere 
i  vassen,  man  offrar  i  trollkällan  i  månskenet  och  älf- 
vorna  dansa  sig  yra  i  hufvudet  just  under  den  slokiga 
hängbjörken  där  borta  i  skogen.  Det  är  inget  tvifvel  om 
det.  Och  oss  emellan  sagdt,»  sade  vice  pastorn,  »så 
präst  jag  är  anser  jag  att  det  skulle  vara  synd  att  pre- 
dika bort  alla  sådana  trosartiklar  —  man  skulle  däri- 
genom kanske  endast  komma  till  att  skaka  på  mången 
annan  tro,  utan  att  därför  göra  något  gagn.  Bör  man 
göra  människan  gammal  i  förtid  med  att  plugga  in  i 
trånga,    grumliga    hjärnan    en    hop    dumma  tvifvel,  som 


23G         SVERIGE  HGYPTEX,    ITALIEN    OCH    SPANIEN    18  0  0  — 1870 

kväfva  och  utrota  all  poesi?  Nej,»  och  Rosensten  tog 
sig  en  pris  snus  för  att  bestyrka  att  hvad  han  sade  var 
rätt.  »Bland  mycket  annat  strunt  som  jag  lärt  mig  allt- 
sedan jag  gick  i  gymnasium  är  också  att  icke  mera 
kunna  tro  på  att  grodan  som  hoppar  i  diket  möjligtvis 
kan  vara  en  förtrollad  prinsessa.  Är  jag  därför  lyck- 
ligare än  lilla  barfota-Olle,  som  icke  vill  göra  grodan  illa, 
äfven  om  hon  skulle  kunna  blifva  igen  prinsessa  så  god 
som  någon  och  han  kanske  skulle  kunna  komma  till 
hennes  hof  och  bli  hofpredikant?  Nej!»  och  han  tog  sig 
på  nytt  en  pris. 

Vi  hade  emellertid  hunnit  fram  till  ättehögen.  Be- 
lägenheten var  förtjusande.  Rundl  omkring  stod  en 
dyster  granskog,  emellan  hvars  mossiga  stammar  på  af- 
stånd  syntes  en  vik  af  hafvet  med  klippiga  stränder,  och 
öfverallt  härskade  en  stillhet  så  att  man  kunde  tycka 
hela  naturen  i  slummer.  Men  det  höga  milda  allvaret 
liksom  vakade,  och  på  ättehögen  kändes  det  att  man 
stod  på  en  graf.  »Vet  man  något  om  hvem  som  blef 
begrafven  i  högen?»  frågade  jag.  »Icke  mer  än  att  högen 
alltid  kallats  Vidars  hög,»  sade  Rosensten,  »och  att  Vidar 
af  en  stork  hade  lärt  att  hitta  vägen  på  hafvet  så  att 
han  där  aldrig  for  vilse.» 

Jag  anmärkte  hur  svårt  det  är  att  kunna  känna 
någon  verklig  sympati  för  någon^  om  hvilken  man  vet  så 
litet,  men  att  det  var  ättehögen  som  genom  att  påminna 
om  död  i  allmänhet  stämde  tankarna  allvarligt.  I  annat 
fall  är  väl  ättehögen  icke  så  intressant  som  en  etrus- 
kisk graf. 

Men  vetande  af  gammalt  hur  road  Rosensten  var  af 
nordisk  fornforskning  sade  jag  icke  mer  någonting,  som 
skulle  kunna  göra  honom  mindre  ifrig  att  söka  sanningen 
på  det  fält  han  börjat. 

Men  man  ropade  nu  till  oss  från  smedjan  att  Brunte 
stod  färdig  och  förspänd  trillan. 

Brunte  tycktes  otålig  att  få  visa  sina  nya  skor  hemma, 
och  det  behöfdes  därför  ingen  piska,  knappt  några  smack- 


J-:\    SVENSK    PROSTGÅRD  237 

ningar  ibland,  när  det  gick  uppför  i  backarna,  förr  un  vi 
körde  in  på  prostgården. 

Af  den  feta  och  fryntliga  prostinnan  så  väl  som  af 
hennes  vackra,  ljuslockiga  och  rödblommiga  döttrar  blef 
jag  mottagen  på  det  hjärtligaste  vis,  och  i  min  mån  för- 
sökte jag  framföra  alla  de  mig  anförtrodda  tusende  häls- 
ningar från  släktingar  i  många  led  jämte  alla  utsökta 
artigheter  från  andra  utgrenade  vänskapsförbindelser. 
Ehuru  det  ännu  icke  var  särdeles  långt  lidet  på  efter- 
middagen, hade  likväl  prosten  själf  i  dag  vaknat  ur  sin 
eftermiddagslur,  men  icke  fallen  för  brådska  i  någonting 
ännu  icke  hunnit  stoppa  sin  pipa.  Att  vända  sig,  till  och 
med  att  sätta  sig  tycktes  vara  för  honom  en  ansträng- 
ning, åtminstone  gjorde  han  det  icke  utan  pust  och  ve- 
dermöda, under  det  han  anmärkte  att  den  som  är  fet- 
lagd  bör  hålla  sig  stilla  och  icke  taga  sig  före  att  vilja 
flyga  eller  störta  sig  in  i  andra  våghalsiga  företag.  Men 
hvila  stärker,  sade  han.  På  bordet  vid  gungbrädet  fram- 
sattes  emellertid  en  stånka  med  öl,  och  prostinnan  bjöd 
dessutom  på  körsbärssaft  och  vatten.  Allt  tycktes  så- 
lunda på  prostgården  vara  stilla  och  lugnt  och  utan 
några  våldsamma  stormar.  Ty  storm  kunde  icke  kallas 
det  milda  vinddrag  som  ögonskenligt  beständigt  drog  Ro- 
senstens och  Annas,  prostens  äldsta  dotters,  tankar  och 
känslor  i  samma  riktning,  ehuru  för  att  sätta  bo,  som 
det  kallas.  Rosensten  väl  ännu  icke  har  mycket  mer  än 
kappan  och  kragen.  Att  han  för  resten  kunde  hålla  sig 
snyggt  svart  klädd  berodde  nästan  helt  och  hållet  på  hur 
många  små  hedningar  som  han  hade  att  döpa,  ty  i  den 
hälsosamma  trakten  äro  begrafningarna  icke  mycket  att 
räkna  på.  Han  var  sålunda  så  till  vida,  som  jag  tror, 
nöjd  och  belåten  med  sin  lott.  Om  jag  känner  honom 
rätt,  tror  jag  icke  att  han  bryr  sig  mycket  om  att  sätta 
bort  tiden  med  att  skrifva  ihop  sina  predikningar  med 
delikata  och  konstrika  retoriska  antiteser  och  annat  tanke- 
spel, utan  att  han  snarare  tycker  det  passa  bättre  att 
väcka    församlingen    med  litet  sprakande  eld  och  svafvel 


238       SVERIGE    EGYPTEX,    ITALIEX    OCH    SrAXIEX     !8fi0 1870 

emellan  kraftiga  knytnäfveslag  i  predikstolen.  Men  detta 
är  blott  en  förmodan,  då  jag  aldrig  haft  förmånen  af  att 
höra  honom  predika.  Veckodagarna  bereder  han  sig  nog 
tillfälle  att  tämligen  ostördt  sysselsätta  sig  med  jakt 
eller  fiske. 

Prosten  själf  predikar  blott  högst  sällan,  utom  un- 
dantagsvis vid  högtidliga  tillfällen  eller  på  de  stora  helg- 
dagarna kommer  det  icke  i  fråga. 

Emellertid  med  vackra  utsikter  åt  alla  håll  fram- 
lefde  man  i  prostgården  sin  dag  i  belåtenhet  och  stillhet 
—  frid  på  jorden,  människorna  en  god  vilja;  alla  glad- 
lynta och  förnöjsamma,  så  att  kommen  ur  den  öfriga 
världens  hvirflande  sandstormar  kunde  man  sålunda  där 
tycka  sig  hafva  hunnit  till  en  grönskande  oas  i  öknen. 
Likväl  må  icke  förnekas  att  i  all  denna  stiltje  nerverna 
röras  så  att  man  får  lust  att  gäspa  och  kan  tro  sig  tycka 
höra  liksom  en  hviskning  om  att  mycket  i  kyrkans  för- 
fattning icke  är  helt  och  hållet  så  tidsenligt  som  mången 
skulle  kunna  önska. 

Jag  bad  Rosensten  att  få  komma  in  och  bese  kyr- 
kan, och  han  hämtade  därför  nyckelknippan.  Stentuna 
kyrka  är  gammal  och  säges  hafva  varit  sammanbyggd 
med  ett  Benediktinerkloster,  efter  hvilket  den  förfallna 
gråstensmuren  på  kyrkogården  tros  vara  en  lämning. 

Kyrkan  är  icke  stor.  Flera  gånger  förändrad  genom 
tillbyggnader  och  reparationer,  så  att  numera  endast  obe- 
tydliga spår  visa  att  hon  byggdes  på  1400-talet.  Några 
spetsbågar  på  tornet  och  bildhuggerier  omkring  porten 
vittna  ännu  om  medeltidsarbete,  visserligen  klumpigt  och 
slarfvigt  utfördt,  men  ändock  påminnande  om  ett  slags 
konstbehof,  medan  något  sådant  icke  kan  skönjas  i  de 
barbariska  tillsatser,  kalkrappningar  och  smörjningar  med 
tjära,  som  en  senare  råhet  lämnat  efter  sig  till  arf  åt 
efterkommande. 

Det  inre  af  kyrkan  visade  just  ingenting  mera  an- 
märkningsvärdt  än  hvad  man  vanligtvis  ser  i  många 
kyrkor  på  landet.   Proportionerna  behagliga  så  som  nästan 


E\    SVENSK    KYRKA  '230 

alltid  är  fallet  i  medeltidskyrkor,  hvalfven  lätta,  men 
tillika  fast  sammanknutna,  fönsternas  storlek  och  plats 
väl  anordnad  för  att  gifva  en  passande  och  mildrad  dager, 
med  ett  ord,  det  syntes  tydligt  att  byggnaden  ursprung- 
ligen var  uppförd  på  en  tid,  då  det  var  vanligt  att  så- 
dant arbete  företogs  med  känsla  och  imagination.  Det 
var  också  naturligtvis  icke  svårt  att  se  att  kyrkan  först 
hade  varit  ämnad  för  katolsk  gudstjänst  och  att  utom 
högaltaret  hade  det  funnits  smärre  altaren  i  sidokapel- 
lerna,  men  sedan  reformationen  var  kyrkan  nu  fylld  af 
höga,  klumpiga,  blåmålade  bänkar  på  ömse  sidor  om 
den  smala  midtelgången  som  ledde  fram  till  koret.  En 
predikstol,  så  riktigt  vedervärdigt  ful,  så  förtryckt,  van- 
skaplig och  fullsmetad  med  de  vederstyggligaste  färger, 
att  man  ovillkorligt  helst  vände  blickarna  därifrån.  Länge 
kunde  man  icke  heller  stå  ut  med  att  betrakta  den 
ohyggliga  taflan  öfver  altarbordet,  som  föreställde  kors- 
fästelsen, utan  var  det  bättre  alt  blunda.  (Hela  den  där 
väggen  måtte  hafva  blifvit  kalkrappad  icke  just  mycket 
längesedan,  ty  en  torpargubbe  säger  sig  i  sin  barndom 
hafva  sett  grant  målade  kungar  med  fanor,  krigsfolk 
och  präster  i  kåpor  och  mässhakar,  och  Rosensten  sade 
att  han  själf  hade  försökt  att  skrapa  bort  ett  stycke  af 
kalkstrykningen  och  verkligen  funnit  figurer  med  skägg 
och  sköldar,  men  att  biskopen  hade  tyckt  det  vara  bara 
strunt  och  illa  tecknadt,  och  sedan  ett  par  herrar,  skic- 
kade från  akademien,  voro  af  samma  opinion,  hafva  vi 
för  snygghetens  skull  smort  öfver  alltsamman  en  annan 
gång  med  starkare  kalkmassa.  För  åtta  år  sedan  fanns 
det  grant  målade  gamla  rutor  i  alla  kyrkfönsterna,  men 
de  köptes  af  en  vandrande  skålknalle,  som  sedan  fick 
300  rdr  för  dem  af  en  tysk  jude.  Gud  beskydde  oss  för 
våra  akademier  och  andra  heliga  samfund,  suckade  jag, 
och  Rosensten  sade  amen,  jag  vet  icke  hvarför,  troligtvis 
af  gammal  vana). 

Vi  gingo  omkring  i  vråarna  för  att  uppspåra  kyrkans 
öfriga    prydnader.      Det    mest  framstående  däribland   var 


240       SVERIGK    —    EGYPTEN,    ITALIEN"    OCH    SPANIEN     18G0  —  187  0 

en  tryckt  kungörelse  af  Karl  XI  i  glas  och  ram  bredvid 
öfverstlöjtnant  Gurkenfeldts  grafsten  infattad  i  muren  och 
ornerad  med  en  lie  och  ett  timglas  öfver  en  hemsk  död- 
skalle och  ett  par  korslagda  benpipor  och  skulderblad, 
allt  mycket  smakfullt,  som  Rosensten  tyckte.  IMidtemot 
hade  den  utdöda  höggrefliga  ätten  Skroop  till  Storö  sin 
grift  med  en  vidlyftig  och  lång  latinsk  inskrift,  och  öfverst 
utbredd  den  stora  adliga  vapenskölden  med  strutsply- 
merade  hjälmar  och  en  krönt  anka  i  hjärtvapnet.  Rosen- 
sten hade  dock  ännu  icke  hunnit  forska  i  familjens  be- 
drifter. 

I  den  skumma  sakristian  visade  han  mig  därefter 
kyrksilfret  och  däribland  en  särdeles  fint  arbetad  tre- 
armad  ljusstake,  som  sades  vara  kommen  i  gamla  tider 
från  Liibeck,  och  i  elt  skåp  sammetsmässduken  och  ett 
par  hvita  mässkjortor  —  för  resten  inga  konstverk. 

Sedan  ingenting  mera  var  att  bese  gingo  vi  åter  upp 
till  prostgården,  hvarest  jag,  oaktadt  den  bästa  vilja  och 
de  vänligaste  och  enträgnaste  bjudningar,  icke  kunde  stanna 
kvar,  emedan  samma  kväll  jag  borde  passa  på  att  möta 
ångbåten,  utan  tog  jag  hjärtligt  afsked  af  alla  och  stod 
snart  med  Rosenstens  och  Bruntes  hjälp  igen  vid  gäst- 
gifvargården,  där  mitt  andra  fordon  spändes  för  och  jag 
reste  min  väg. 

Till  H.   Brodtkorb.  —   Stockholm   14   scpt.   1860. 

—  1  Stockholm  har  jag  träffat  en  mängd  gamla  vänner 
och  ibland  dem  också  alla  våra  gemensamma  romare- 
kamrater  och  med  dem  sprakat  om  gamla  tider  och  om 
dig.  Plagemann  fann  jag  riktigt  föryngrad  och  ojämförligt 
mycket  ordentligare  än  vi  sett  honom  i  Rom.  Palm  där- 
emot tycktes  mig  hafva  blifvit  mycket  äldre  med  grått 
hår  och  med  knappast  mer  än  bara  glöden  kvar  efter  den 
forna  flammande  glädjen.  —  Som  du  vet  är  Stockholm 
ett  mycket  muntert  ställe,  och  jag  har  sedan  min  hitkomst 
varit  oupphörligt  omkring  på  tillställningar,  bjudningar  och 
lustbarheler  på  Djurgården,  Drottningholm,  Ulriksdal  etc. 


A'1'HKKOMST    TILL    STOCKHOLM  241 

etc.  etc,  alldeles  på  det  urgamla  svenska  viset  med  sång 
och  musik,  punsch  och  sådana  upptåg  som  man  kan  vänta 
af  Bellmans  landsmän.  »Svearne  fordomdags  drucko  ur 
horn,  och  vi  än  i  dag  ha  samma  lag.»  Jag  har  sett 
mycket,  men  jag  har  funnit  Stockholm  och  dess  omgif- 
ning  obeskrifligt  vackert  och  angenämt.  På  Drottning- 
holm var  änkedrottning  Josefine  obeskrifligt  nådig  och 
nedlåtande  mot  mig.  Kungen  själf  lär  vara  opassande 
och  illamående,  så  att  jag  har  ännu  icke  sett  honom.  — 
Landet  tyckes  på  det  hela  prosperera,  och  allt  skrider 
framåt,  ehuru  naturligtvis  långsamt,  men  otvifvelaktigt 
går  det  en  friskare  anda  genom  det  hela,  och  jag  är 
öfvertygad  att  vi  äro  ett  intelligent  och  välvilligt  folk. 

Hösten  1860  afslår  Egron  ett  anbud  alt  göra  en  tur 
genom  Förenta  staterna  för  alt  göra  teckningar  till  ett  verk 
öfver  prinsens  af  Wales  resa  därstädes.  I  ett  bref  af  7  dec. 
berättar  han  för  brodern  Mildhog,  att  man  lofvat  honom 
guld  och  gröna  skogar  men  att  han  afböjt  anbudet.  -Gamla 
världen  är  mer  än  tillräcklig  för  mig.»     Han  yttrar  därefter: 

Kina  är  då  någonting  ojämförligt  mycket  mera  loc- 
kande, och  jag  skulle  hafva  stor  lust  att  åtaga  mig  till- 
budet att  gå  dit,  såvida  det  icke  toge  en  så  befängdt  lång 
tid  —  ty  på  mindre  än  två  år  skulle  näppeligen  ett  sådant 
arbete  hinnas  med.  Och  två  år  ute  på  en  sådan  vildjakt 
är  icke  så  litet  —  med  ett  ord:  borta  är  bra  men  hemma 
är  bäst,  jag  menar  i  Europa. 

Till   H.   Brodtkorb.  —   London   lö  dec.    1860. 

—  Efter  öfver  tjugo  års  bortovaro  från  fäderneslandet 
var  det  icke  att  undra  på  om  jag  skulle  finna  att  åt- 
skilligt förändrats,  och  i  många  fall  var  jag  glad  att  det 
hela  gått  framåt,  åtminstone  i  materiellt  hänseende,  och 
besynnerligt  skulle  det  i  sanning  hafva  varit,  om  inga 
spår  skulle  hafva  varit  märkbara  af  en  sträfvan,  som 
tyckes  vara  det  karakteristiska  af  vår  tid.  Det  materiella 
arbetet  ordnas,  bolag  bildas,  järnvägar  och  all  trafik  har 
sina   direktioner,    under   det  att,  som  det  tyckes  mig,  det 

10.   —   Eijrnn   Lnnd/jreii. 


242       SVERIGE    EGYPTEN,    ITALIEN    OCH    SPANIEN   18G0 1870 

andliga  och  moraliska  arbetet  bedrefs  desto  lamare  och 
utan  den  sammanhållning  som  skulle  kunna  önskas.  I 
ett  land,  där  folkmängden  är  ringa  och  bildningen  icke 
stor,  är  det  maktpåliggande  att  se  till  att  båda  riktning- 
arne så  att  säga  balansera  hvarann.  Men  det  rådde  i 
allmänhet  en  känsla  af  trygghet,  själfständighet  och  obe- 
roende och  ett  hoppfullt  gående  emot  framtiden,  som  var 
rätt  tillfredsställande  att  finna.  Vi  hafva  också  så  mycket 
godt  och  gediget  i  Norden  att  bygga  på,  att  vi  fullt  och  fast 
kunna  lita  på  att  vår  halfö  är  en  af  de  bästa  i  världen, 
och  om  vi  väl  ännu  stå  rygg  mot  rygg,  är  det  icke  värdt 
att  neka  att  det  ändå  i  hjärtat  käns  att  vi  äro  bröder. 

Till  Mihthojf  Lundgren.  —  Dalen  vid  Bandagsvandel  i 
ölrc  Telemarken  3  aug.  18G1. 

Jag  hade  knappt  skrifvit  mitt  sista  bref  angående  min 
resa  neråt  Italien,  förr  än  det  föll  mig  in  att  det  vore  bättre 
för  mig  att  använda  de  varmaste  veckorna  under  rötmåna- 
den hellre  i  Norge  än  söderut,  och  jag  begaf  mig  därföre  från 
Hull  med  ångbåt  till  Göteborg  och  vidare  till  Kristiania. 
Inloppet  till  denna  stad  är  i  högsta  grad  majestätiskt  och 
slorartadt,  och  läget  är  så  grandiost  att  jag  icke  vet  någon- 
ting att  jämföra  därmed  om  icke  Neapel.  Hvad  som 
felas  är  ännu  domer,  torn,  palatser  och  terrasser.  Men 
Rom  byggdes  icke  på  en  dag.  —  Från  Kongsberg  begaf 
jag  mig  ner  till  Hitterdal  för  att  ibland  annat  få  göra 
bekantskap  med  en  af  de  urgamla  utskurna  så  kallade 
stafkyrkorna.  Trakten  är  obeskrifligt  vacker,  och  jag 
stannade  där  på  en  bondgård  flera  dagar  bland  vänliga, 
beskedliga  och  enkla  människor.  När  jag  säger  att  den 
gamla  kyrkan  nyligen  blifvit  reparerad,  är  det  naturligt- 
vis det  samma  som  att  säga  att  den  till  det  mesta  blifvit 
förstörd,  men  förmodligen  i  följd  af  en  lycklig  brist  på  pen- 
ningar finnes  det  åtskilliga  bitar,  som  man  icke  hunnit  med 
att  tillintetgöra.  Jag  var  förvånad  att  se  öfver  allt  så  många 
besynnerliga  folkdräkter,  olika  i  hvarje  socken,  och  den 
mängd  silfverknappar  och  söljor  som  alla  bära.   Karlarnas 


r  NORGK  243 

klädedräkt   är    betydligt    burlesk,    men    de    äro    så  vana 
därvid,  att  jag  såg  dem  aldrig  skratta  åt  hvarandra.  Från 
Hitterdal    satte   jag   ut    öfver  höga  berg  och  djupa  dalar 
och    kom    så    ner   till    Siljord.     Med  icke  annat  än  svart 
bläck  till  hands  skall  du  icke  vänta  att  jag  skall  försöka 
beskrifva,    huru    förtjusande    skönt    det  är;  därtill  skulle 
fordras  att  kunna  doppa  pennan  i  guld  och  azur,  silfver 
och    kristall,    på    samma  gång  som  i  den  genomskinliga 
skuggan  af  doftande  stilla  granskogar,  hängande  som  en 
mörkgrön    beklädnad    ända    från    höga   fjällarnas  toppar 
ner    i    klara    vattenbrynet.     På  smala  näset  i  spegelklara 
sjön    stå    tre   ättehögar  och  i  det  vaggande  kornet  under 
branta    berget    andra  flera.     I  mullen  hittas  ännu  då  och 
då    en  sliten  stridsyxa,  ett  rostigt  svärd  eller  en  armring 
med  runor  på.     Rundt  omkring  bo  rödblommiga,  hjärtliga"^ 
blåögda,    gästvänliga    människor,   hvilka   liksom  dalfolket 
säga  du  till  hela  världen  och  ännu  icke  lärt  sig  begripa, 
att  man  är  bättre,  för  det  man  har  finare  kläde  i  rocken! 
De    undersätsiga,    fyrkantiga    bondjäntorna,    dalkullornas 
kusiner,  med  blomsterbuketter  och  stora  rosor  broderade 
på  strumporna,  i  brokiga  dräkter  med  kulörta  stickningar 
på     lintygsärmarna,     utstyrda    med    silfversmycken    och 
dvärgasmide,      kalla     hvarann     Aslög    och    Gunrud    och 
Thoron^  och    klifva    med    duktiga  steg  upp  och  ner  från 
sina  grå  stolpebodar  och  höganloftsburar  —  fornnordiska 
träbyggen,  som  slå  på  fyra  fötter  och  tyckas  vara  komna 
för  många  hundra  år  sedan  från  trollen  i  Jotunhem.     Du 
kan    nog   tänka    hur    allt  detta  skulle  väcka  hos  mig  en 
underlig  hemkänsla,  lik  början  af  en  vaggvisa  från  herden- 
hös,    innan    ännu    minnet  hunnit  slå  upp  ögonen  —  och 
jag   tyckte    mig    vara    många    sekler    yngre   och   tillbaka 
midt    i    drömlika    sagoåldern.     Här  vore  rätta  landet  för 
en  Ling  eller  en  fornnordisk  don  Quixote.     Men  äfven  en 
Sancho  Panza  skulle  finna  sig  här.     Jag  fick  min  boning 
i    Siljord    hos    en    välmående  landthandlare,  midt  i  hans 
talrika    och   vänliga  familj;  städade  rum  med  solsken   på 
golfvet  och  friska  törnrosor  i  stora  porslinsfat  på  borden, 


244         SVERIGE EGYPTEN,    ITALIEN    OCH    SPANIEN    1  8  (j  O 187  0 

taflor  på  väggarna  och  fortepiano  om  kvällarne.  Där 
fanns  två  unga  damer,  några  små  flickor  och  en  röd- 
blommig  guvernant;  eljest,  hvarthän  man  såg,  fanns  det 
skyhöga  berg  och  närmast  öfver  oss  ett  mörkt  och  ho- 
tande fjäll,  som  den  dristiga  bondpoesien  gifvit  namnet 
Skårfven.  Men  nere  i  trädgården,  där  bien  brummade, 
voro  körsbären  mogna,  och  emellan  vinbärsbuskarna 
fanns  det  violetter  och  penséer,  förgätmigej,  röde  roser 
och  öine  blå  och  äfven  fjärilar.  Att  det  pratades  dum- 
heter i  kapp,  kan  du  lätt  föreställa  dig  —  sagan  skulle 
eljest  icke  ha  varit  rätt  fullständig.  Det  låg  en  alldeles 
förtjusande  stillhet  och  frid  öfver  det  hela.  Jag  skulle 
nästan  vilja  vara  eremit  på  det  viset,  —  Och  hvilken 
prakti  De  omätliga  fjällväggarna  öfverklädda  som  med 
ljusblått  och  grönt  sammet,  med  smala  forsar  och  bäckar 
och  fall,  glittrande  i  solen  som  silfver  och  pärlband,  mils- 
långa och  icke  persiska  mattor  af  ullgarn  men  lefvande 
ängar  och  fält  med  sina  doftande  blomster,  flitiga  myror 
och  myriader  kryp  med  gullvingar,  epåletter  och  sporrar. 
Frukost  med  färskt  smör  och  grädde,  konstrikt  kaffebröd, 
koketta  skorpor,  friskt  granris  på  golfvet  och  på  bordet 
Kongsbergs  Tidende  og  Correspondent  med  nyheter  om 
(iaribaldis  landstigning  på  Sicilien  och  jordbäfningen  i 
Lissabon.  Man  kände  sig  liksom  i  en  lugn  hamn  från 
oceanens  stormar,  och  till  och  med  kanariefågeln  i  buren 
tycktes  sjunga:  »Viken,  tidens  flyktiga  minnen».  Jag  gjorde 
bekantskaper  rundt  omkring  i  bondstugorna  och  blef 
öfverallt  emottagen  med  okonstlad  hjärtlighet  och  välvilja. 
Efter  allt  tror  jag  att  bönder  och  konstnärer  äro  de  som 
förstå  hvarandra  bäst.  Men  dagen  kom  också  att  jag 
skulle  lämna  Siljord  —  tiden  går  och  vi  med  tiden  — 
och  en  vacker  morgon  satt  jag  således  igen  i  karriolen 
nedanom  förstugukvisten  och  körde  vidare  genom  gran- 
skog, förbi  forsar  och  fall;  utför  långa  backar  och  uppför 
dito  anlände  vi  till  Bandagsvandet,  en  stilla  och  djup  sjö, 
inklämd  emellan  skyhöga  fjällar.  Det  är  från  ett  litet 
ställe,    som  heter  Dalen,  vid  denna  sjö,  som  jag  skrifver 


N'ATL'K    OCH    FOI.K    I    TRLEMARKJ-X  245 

delta.  Det  är  midt  uppe  i  fjällbyggden  och  förtjusande 
vildt.  —  Du  skall  förlåta  mig,  om  jag  liksom  litet  skryter 
med  att  stadslifvets  trassel  och  småaktigheter  icke  förmått 
förkväfva  mina  högre  och  renare  tendenser.  Jag  är  för- 
tjust af  Norge  och  finner  mig  icke  hafva  det  ringaste 
mindre  sympati  för  norrmännen  än  för  svenskarne.  Det 
är  stor  skada  att  de  båda  folken  icke  komma  i  mera 
personlig  beröring  med  hvarandra  och  att  vi  svenskar 
icke  hafva  mera  råd  och  lust  att  besöka  detta  härliga 
storartade  land,  nordiskhetens  kärna,  men  så  ofta  hellre 
låna  oss  fram  till  Paris  för  alt  komma  hem  med  skräddar- 
räkningar, minnen  från  Champs-Elysées  och  en  elegant 
parfym  af  sängkammarluft.  Angående  båda  folkens  käns- 
lor för  hvarandra,  tycker  jag  mig  hafva  funnit  myckel 
mera  köld  och  likgiltighet  i  Sverige  för  Norge  och  norr- 
männen än  här  för  Sverige.  Jag  har  icke  hört  ett  enda 
ovänligt  ord  emot  oss  af  någon,  tvärtom.  —  Jag  skulle 
vara  glad,  om  många  af  mina  landsmän  kunde  få  tillfälle 
att  besöka  delta  friska  och  stolla  land,  många  fördomar 
blåsa  bort  på  fjällen,  och  man  skulle  i  allt  fall  komma 
hem  igen  med  en  renare  nordiskhet  i  sinnet  och  ett  öpp- 
nare öga  för  naturens  höga  majestät.  I  synnerhet  vore 
del  önskligl,  att  våra  studenter  och  målare  oftare  klättrade 
hit  öfver.  Det  skulle  säkert  göra  myckel  mera  godl  än 
alla  revisioner  af  föreningsaklen.  Man  skulle  då  icke 
längre  blunda  för  all  vi  af  gammalt  äro  samma  folk  och 
alt  vi  svenskar  hafva  mycket  mera  likhet  med  norrmännen 
än  t.  ex.  med  skåningar.  Del  har  för  mig  varit  en  öfverrask- 
ning  all  finna  all  bondfolket  häromkring  talar  mycket 
renare  svenska  än  i  de  fiesta  af  Sveriges  egna  provinser. 
—  Den  sträfvan  efter  originell  prydlighel,  som  bondfolket 
här  icke  sällan  röjer  i  de  besynnerliga  utskärningarna 
omkring  dörrposterna  på  slolpebodarna,  de  fint  arbetade 
stora  silfversmyckena,  de  rika  broderingarna  på  dräkterna, 
sirliga  knifskafl,  Iräbyltor  och  dylikt  är  verkligen  anmärk- 
ningsvärd. Denna  ornamentik  är  nästan  likaså  hemfödd 
som  folkvisorna  och  folkmelodierna  och  ofta  mycket  egen- 


246       SVERIGE     —    EGYPTEN,    ITALIEN    OCH    SPAXIENMSljU  — 1870 

domlig.  Kraften  att  frambringa  denna  underliga  nordiska 
prydlighet  är  ännu  vid  lif,  men  kommer  helt  säkert  att 
slockna  ut  i  den  mån  som  inflytelsen  af  främmande  konst 
hinner  göra  sig  kännbar  och  man  lyckas  propagera  den 
fransyska  hårfrisörs-  och  pomadburksstilen  —  eller  den 
rena  etruskiska.  Låtom  oss  därför  hoppas  att  konstaka- 
demierna ännu  så  länge  ignorera  detta  »bondprål».  — 
På  kvällen  och  en  god  del  af  natten  var  det  dans  i  en 
af  bondstugorna.  Surrande  polskor,  springdans,  hallingen, 
där  det  hörer  till  goda  tonen  att  kavaljererna  slänga  upp 
fötterna  ända  upp  till  bjälkarna  i  taket  och  de  tunga  röd- 
blommiga  jäntorna  stampa  i  golfvet  som  bryggarhästar. 
Hvilken  skillnad  på  detta  starka,  friska,  enkla  folk,  som 
först  kan  gå  upp  högst  på  fjälltoppen  och  sedan  dansa 
hela  natten  hallingpolska,  mot  de  skeletter  som  oftast 
skramla  på  finare  baler,  och  huru  uj^pfriskande  att  vara 
ibland  dem.  Det  är  så  godt  som  en  brunnskur  efter  det 
ynkliga  stadslifvet. 

.lag  resor  nu  snart  härifrån  för  att  öfver  London, 
Paris,  Turin,  Milano,  Venedig  och  Triest  begifva  mig  till 
Alexandria  och  Kairo.  Från  England  får  jag  sällskap  af 
mr  Frank  Dillon,  en  af  mina  gamla  vänner,  och  som  han 
varit  någon  tid  bosatt  i  Egypten,  så  har  detta  ressällskap 
stora  fördelar  för  mig.  —  Tänk  icke  på  att  det  är  långt 
till  pyramiderna,  ty  tankarna  ha  lika  lätt  att  flyga  tusen 
mil   som  hundra. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —   Kairo   1(5   nov.   hSGl. 

—  I  Venedig  stannade  vi  några  dagar.  Det  är  verk- 
ligen förvånande,  hvilken  mängd  superba  målningar  där 
ännu  är  att  se,  och  den  som  vill  se  koloritens  triumf 
bör  resa  dit.  »Det  fanns  jättar  på  den  tiden.»  Venedig 
hade  alltid  ett  visst  sorgligt  utseende  —  nu  inger  det  en 
mycket  nerslående  känsla.  De  ståtliga  gamla  historiska  pa- 
latsen äro  alla  tomma,  sneda  luckor  för  fönstren,  spräckta 
rutor,  brutna  lås,  kråkbon  på  balkongerna  och  girlander 
af  spindelväf.    En  välklädd  människa  är  en  sällsynthet,  en 


1    VEKEDIG.       RP.SA    I'Ä    Ml- UHLHAl-VliT  "247 

dam  en  raritet.  Sorgliga  bleka  skepnader  med  magra 
händer  sitta  hopkrupna  i  gathörn  och  tigga  en  bit  bröd. 
Allt  tyckes  ohjälpligt  gå  till  ruin.  Medan  vi  voro  i  Vene- 
dig, anlände  den  unga  kejsarinnan  af  Österrike  dit.  En 
otrolig  massa  militär  paraderade  omkring  landningsstället, 
fanor,  plymer,  ordenskedjor,  kanondunder  och  flaggor,  men 
af  befolkningen  tycktes  icke  en  gång  den  lägsta  mobben 
bry  sig  om  att  gå  ner  och  se  på  all  denna  ståt.  På 
aftonen  var  Markusplatsen  illuminerad  praktfullt,  lik  en 
inbjudande  balsalong,  men  teatern  för  så  många  yra, 
glada  karnevalsskämt  var  nu  alldeles  tom  —  här  och 
där  endast  grupper  af  österrikare  i  hvita  uniformer  och 
röda  mustascher  —  icke  ett  enda  fruntimmer.  På  operan 
om  kvällen  alla  loger  tomma  —  endast  uniformer  på 
parterren.  Jag  kan  icke  beskrifva  hur  nedslående  det 
var  att  se  allt  detta.  Det  var  som  att  se  ett  helt  folk 
sitta  i  svepningen  i  likkistan  med  locket  färdigt  att 
skrufvas  på. 

Resan  fortsattes  öfver  Medelhafvet.  I  samma  bref  skrifver 
Egron  om  färden  utefter  Greklands  kust: 

f3åten  går  i  det  präktiga  solskenet  en  vacker  novem- 
bereftermiddag tätt  under  den  spöklika  grekiska  kusten 
med  de  höga,  majestätiska,  klassiska  bergen  framför  sig, 
—  fartyget  susar  fram  i  ett  skum  af  gnistor  och  pärlor 
på  det  blå  brusande  hafvet.  Man  kan  då  nästan  tro  sig 
kunna  sjunga  grekiska,  vore  det  blott  en  passande  lyra 
till  hands.  Jag  hade  så  nyss  varit  högt  uppe  på  norska 
fjällen,  att  jag  åtminstone  kände  kontrasten  mellan  nor- 
dens och  söderns  poesi  rätt  gripande.  Säg  icke  att  det 
ena  är  bättre  än  det  andra  men  att  allt  är  annat. 

—  På  fördäcket  sågs  ett  dussin  kapucinermunkar  i 
bruna  kåpor,  med  knotiga  fötter  och  slitna  sandaler,  gre- 
kiskt sjöfolk  och  sotiga,  flottiga  maskinister,  under  tältet 
öfver  aktersalongen  fanns  det  herrar  med  operakikare  och 
damer  broderande,  gäspande,  skrattande,  rödblommiga 
barnpigor,    engelsmän    i    rutiga    jackor,    italienare    med 


248       SVERIGE    EGYPTEN,    ITALIEN    OCH    SPANIEX   18G0  — 1870 

lurfvigt  hår,  och  en  tysk  grefve  von  *burg,  som  klädd  i 
tyrolerdräkt  längtade  efter  att  få  skjuta  krokodiler  om- 
kring pyramiderna.  M.  de  Lesseps  var  också  med.  Och 
om  kvällen  blef  himmelen  full  af  stora  guldstjärnor  och 
luften  så  stilla  och  lugn  som  efter  klangen  af  en  glad 
melodi. 

Till  H.   Brodtkorb.  —  Kairo   15  jan.   1862. 

—  Kort  efter  vår  ankomst  till  Kairo  begåfvo  vi  oss 
ut  till  en  liten  by  vid  Nilen,  Gizeh,  icke  långt  frän  pyra- 
miderna. Vi  hyrde  oss  där  ett  hus,  skaffade  oss  möbler, 
ett  par  egyptiska  tjänare,  en  kock  med  tillbehör  och 
blefvo  kvar  där  öfver  en  månad.  Kairo  är  en  mycket 
stor  och  folkrik  orientalisk  stad  med  fantastiska  sara- 
censka  byggnader,  kupoler  och  minareter  och  med  det 
brokigaste  och  lifligaste  folkvimmel  på  gatorna,  turbaner, 
kaftaner,  silke  och  saffian;  allt  påminner  där  om  Islam 
och  profeten,  kalifer,  sultaner  och  mamlucker,  under  det 
vårt  fatliga  lilla  Gizeh  med  sina  lerhus  och  palmer,  tält 
och  kameler  snarare  hviskar  ännu  om  patriarkernas  tids- 
ålder och  tycks  vara  så  gammalt  som  Genesis.  Där 
glittrar  den  breda  Nilen  ännu  såsom  när  Moses  stod  på 
dess  strand,  och  i  stilla  kvällen,  när  fårskockar  och  getter 
lägra  sig  nere  vid  vattenbrynet,  sitta  de  trötta  herdarna 
i  aftonsolen  så  bruna  som  om  de  vore  porfyrstoder,  nyss 
uppgräfna  från  något  underjordiskt  tempel.  Här  flyger 
ibis  ännu  öfver  de  tysta  vattendragen  i  palmskogarna, 
och  om  natten  går  månen  upp  på  den  underligt  klara 
stjärnhimmeln  och  tyckes  liksom  söka  sin  gamla  Isis- 
dyrkan. De  mysteriösa,  uråldriga  pyramiderna  stodo  hvar 
morgon  där  spöklika,  gåtlika  med  den  tomma  öknen  bak- 
om sig,  och  det  var  därföre  icke  att  undra  på  om  dagen 
blef  full  af  drömmar  om  långt  förflutna  tider.  Också  ett 
sådant  lif  har  sitt  stora  behag  och  är  fullt  af  nya,  stora 
och  starka  impressioner,  åtminstone  helt  olika  dem  man 
oftast  får  i  våra  moderna  städer.  Vi  gjorde  oss  därföre 
också    icke    brädlom  att  skynda  från  Gizeh,  det  var  som 


INTRYCK    FpAn     EGYPTF.X  249 

att    läsa    gamla    testamentet   en  stilla,  solig  söndagsefter- 
middag. — 

Till  Mildhog  Lundgren.   —  Kairo   18  jan.   1862. 

—  Vi  redo  för  några  dagar  sedan  till  Boulak  för  att 
bese  det  därstädes  af  regeringen  etablerade  museum  för 
egyptiska  fornsaker ...  En  mängd  statyer  och  statyetter 
af  sten,  alabaster  och  brons,  fulla  af  den  naivaste  natur- 
sanning, förenad  med  storartad  plastisk  hållning.  Äfven 
mycket  juvelerararbete  och  guldsmide,  funnet  i  de  gamla 
sarkofagerna  och  på  mumier,  allt  af  en  egendomlig  smak 
och  elegans  och  särdeles  fint  och  flitigt  utfördt.  Det  är 
besynnerligt  att  så  långt  tillbaka  återfinna  ornamenter, 
som  än  i  dag  brukas  af  det  lägre  folket,  och  jag  fann 
ibland  statyetterna  verkliga  porträtter  af  folk  som  jag  här 
haft  till  modeller.  När  jag  således  betraktar  dessa  anti- 
kviteter, som  härröra  från  en  tid  kanhända  2,000  år  före 
Odin,  och  jämför  dem  med  hvad  som  här  än  i  dag  möter 
oss,  så  är  jag  ledd  att  föreställa  mig  att  vår  stam  uppe 
i  norden  icke  bör  kunna  vara  mycket  förändrad  i  hvad 
utseende  eller  ansiktsdetaljer  beträffar  sedan  åsarnas  tid. 
Jag  måste  tänka  detsamma  redan  i  Norge  i  somras,  när 
jag  såg  de  ståtliga  bondgubbarna  omkring  ättehögarna 
och  de  blåögda,  rosenkindade  jäntorna.  En  palm  är  ännu 
en  palm  och  en  tall  en  tall. 

Jag  skrifver  alltid  utförligare  om  sådana  saker  till 
England,  föreställer  mig  att  du  icke  mycket  bryr  dig  om 
konst.  Noaks  dufva  flög  ju  åt  det  håll,  där  hon  hade  ut- 
sikt att  finna  fotfäste  och  en  grön  kvist. 

Från  resan  Egypten — London. 

—  Framkomna  till  Pompeji,  voro  vi  redan  mera 
stämda  för  att  bland  klassiska  ruiner  vandra  omkring 
på  den  gamla  gatläggningen  och  själfva  liksom  gen- 
gångare spöka  på  grafgatan,  i  Diomedes'  villa,  i  tragiska 
poetens  hus,  i  Casa  del  fauno  och  på  det  ödsliga  forum. 
Det  var  middag  och  från  blåa  himmeln  sken  hvita  solen 


250       SVERIGE    —    EGYPIEK,    ITAIJEK    OCH    SPANIEX    18  0  0—1870 

ner  på  den  tomma  staden,  dess  brutna  kolonner,  orna- 
menterade  purpurväggar,  brandgula  listverk  och  eleganta 
freskomålningar.  En  antik  gratie  fläktade  emot  oss  och 
fyllde  sinnet  med  en  förtjusande  serenitet  och  syd- 
ländskt behag.  —  Nära  teatern  var  man  just  syssel- 
satt med  gräfningar,  hvilka  vi  en  stund  åsågo  i  tyst 
nyfikenhet.  Alla  arbetade  allvarsamma,  men  det  tycktes 
ändå  vara  blott  som  en  lek.  Långa  rader  af  smärta 
flickor  med  nakna  ben  och  fötter  och  fladdrande  kjolar 
buro  bort  gruset  i  korgar  på  hufvudet,  tecknande  sig 
nästan  som  en  lefvande  basrelief  emot  den  gyllene 
bakgrunden.  De  sjöngo  glada  melodier,  och  det  var  helt 
och  hållet  en  scen  att  mala  af.  Icke  alla  målare  äro  be- 
undrare af  krinoliner  eller  snörlif,  och  för  mången  är  kan- 
hända en  korg  med  aska  i  på  de  upplösta  bruna  flätorna 
vackrare  än  den  sönderklipptaste,  finurligaste  lilla  siden- 
halt  på  löslockarna.  Till  och  med  våra  schweiziska 
damer  måste  medgifva  att  de  pompejanska  flickorna  alls 
icke  skämde  bort  tallan,  åtminstone  ropade  de  i  hän- 
ryckning att  det  var  »charmant»  och  deliciöst. 

—  I  Paris  tillbragtes  mesta  tiden  i  Louvren  och 
(lampana-samlingen,  som  nyligen  är  köpt  af  staten  och 
kallas  Musée  Napoleon  III. 

Det  var  en  stor  njutning  för  mig  att  betrakta  många 
af  konstverken  i  denna  samling.  Det  är  liksom  stärkande 
att  bland  sådana  ting  liksom  komma  ur  sikte  af  det  fula. 
Förmodligen  är  det  att  de  i  sig  själfva  naiva,  friska,  ung- 
domligt glada,  direkta  imaginationerna,  iklädda  så  nor- 
mala och  eleganta  proportioner,  förmå  frambringa  detta 
obeskrifliga  behag,  och  alt  sinnet  liksom  fylles  med  klar- 
het och  morgonsol. 

Om  det  är  en  vinst  att  hafva  blifvit  född  i  Norden 
och  därigenom  få  del  af  den  oss  nordbor  egendomliga 
och  drömlika  clairvoyance  eller  mottaglighet  för  oformlig 
poesi,  skymningens  musik,  är  det  kanhända  icke  litet  att 
glädja  sig  öfver,  om  man  därjämte  kan  känna  sympati 
för  den  grekiska  skönheten,  klarheten,  ordningen,  mogen- 


ANTIK    KONST  251 

heten,  formförträffligheten  och  att  åtminstone  i  någon 
mån  begripa  söderns  lekfullhet  och  rikedom.  Det  blef 
mig  gifvet  att  få  komma  ut  rundt  omkring  i  varmare 
luftstreck,  tillräckligt  ung  för  att  klimatiska  förhållanden 
kanhända  ännu  till  någon  grad  förmådde  utöfva  inflytande 
på  min  kroppsliga  så  väl  som  min  andliga  utveckling,  och 
det  låter  sig  på  sådant  sätt  förklara,  hvarföre  söderns 
glans  så  snart  i  betydlig  mån  skulle  komma  att  skymma 
bort  för  mig  hvad  som  är  fattigt  i  norden  —  utan  att 
den  ändå  kunde  förtaga  min  svenskhet.  Målaren  kan 
icke  blunda  för  att  det  i  världen  gifves  äfven  andra  färger 
än  gult  och  blått. 

Men  att  återkomma  till  (lampana-samlingen,  var  den 
nu  för  mig  verkligen  hvad  ett  blomsterfält  är  för  en 
fjäril  —  eller  skall  jag  säga  ett  bi,  som  vill  samla  honung 
för  kommande  dagar.  Skönheten  i  den  grekiska  konsten 
skymmer  för  mig  bort  alla  historier  om  slafvar  och  så- 
dant som  grekerna  kunde  hafva  fult  och  vederstyggligt. 
Kanhända  skulle  det  icke  så  vara,  om  jag  vore  fullt 
mäktig  att  uppskatta  och  genomskåda  deras  konst,  ty 
jag  föreställer  mig  all  konst  som  en  slags  spegelbild 
af  sin  samtids  tendenser,  liksom  hvarje  särskildt  konst- 
verk af  konstnärens  —  ehuru  vi  merendels  äro  alltför 
grofva  och  utan  tillräckligt  fin  känsla  eller  nog  om- 
fattande kunskaper,  för  att  någorlunda  kunna  mäta  detta 
förhållande  eller  ens  blifva  det  annorlunda  än  helt  dun- 
kelt varse.  Det  är  också  mycket  svårt  för  oss  att  nu- 
mera uppfatta  hvad  som  bör  räknas  såsom  verklig  indivi- 
dualitet i  dessa  gamla  konstverk,  ty  de  etruskiska  vaserna 
t.  ex.  från  en  viss  epok  tyckas  nästan  alla  vara  gjorda 
af  samma  hand.  Mången  gång  förefaller  det  som  en 
obegripligt  uppöfvad  arbetsskicklighet,  obevekligt  sträng 
skola  och  virtuositet,  förenad  med  en  förvånande  stark 
naturuppfattning,  ändå  beständigt  håller  sig  inom  ett  visst 
konventionellt  mod  i  utförandet.  Att  icke  falla  i  öfver- 
drift  tyckas  dessa  konstnärer  hafva  fruktat,  och  de  hafva 
därigenom    hunnit    en    egen    gratie,    som    icke   kan  efter- 


252       SVERIGE    —    EGYPTEN",    ITALIEX    OCH    SPANIEN     1  8  C.  O — 1870 

härmas.  Det  låga,  det  plumpa,  det  abnormala  och  sjuk- 
liga tyckas  de  hafva  afskytt  eller  icke  ens  känt.  Det  är 
därför  kanhända,  som  det  är  liksom  föryngrande  och 
uppfriskande  att  betrakta  dessa  bilder.  Fullkomliga  herra- 
väldet öfver  materialet  och  det  mysteriösa  mästerskapet  i 
utförandet  bidrager  väl  också  (såsom  alltid  i  konstverk) 
att  öka  vår  förtjusning.  Alla  dessa  friser  och  basreliefer, 
statyetter  och  byster  af  brons,  marmor  eller  terracotta, 
det  känns  i  ögonen,  när  man  ser  dem,  som  melodier  af 
ungdom,  vår  och  vin  —  med  ett  ord,  det  gjorde  mig  glad 
alt  se  dem. 

Den  andra  intressanta  samlingen  af  pompejanska 
målningarna  i  Louvren  roade  mig  också  mycket,  kan- 
hända äfven  därför  att  jag  så  nyss  varit  i  Neapel  och 
Pompeji.  Visste  icke  hvad  beundra  mest,  elegansen  i 
teckning  eller  den  förtrollande  färgen,  så  simpel,  så  friskt 
harmonisk,  en  klar,  eterisk  graciös  målning  —  ulan 
smörja  med  olja,  pomada  eller  fernissa,  liksom  genom- 
skinlig och  utan  plats  för  fusket  att  gömma  sig  eller 
småaklighelen  att  armbåga  sig  fram.  1  jämförelse  med 
vasmålningarna  och  Fidias'  skola  förefaller  den  pompe- 
janska stilen  visst  litet  kvinnlig  och  liksom  kokett,  nästan 
som  soprano  bredvid  contra  allo  eller  ell  desserlvin  som 
smakar  bra  till  sötsaker  —  att  icke  säga  glas  bredvid 
kristall,  men  en  olympisk  vind  blåser  ändå  ännu  därigenom 
—  åtminstone  en  ateniensisk. 

Men  jag  tror  det  vara  nödvändigt  alt  hafva  sett  Nea- 
pel och  att  hafva  själf  gäll  i  Pompeji  för  alt  rätt  kunna 
njuta  af  dessa  målningar.  De  förmå  då  alt  på  ett  för- 
vånande sätt  återkalla  i  minnet  själfva  luften,  lifvel,  ljusa 
solskenet  omkring  golfo  di  Napoli  —  del  blå  glittrande 
hafvel,  Ischia  och  Capri,  vinrankor  och  flata  tak,  askan 
och  lavan  omkring  Vesuvius,  Jag  har  alltid  haft  myc- 
ket roligt  i  Neapel  och  har  också  alllid  dit  återkommit 
med  föresats  alt  roa  mig  igen  och  vara  förtjust.  Har 
erfarit  hvad  »Campo  felice»  betyder.  Nu  sist  kom  jag 
dit   från  Egypten  öfver  Malta  och  Messina,  ögonen  ännu 


NAPOLITANSK    NATUR.       MINNE    AT    POMI-KJI  253 

fulla  liksom  af  en  glad  dröm  om  den  forntida,  ja  gyllene 
åldern  under  gyllene  palmer  och  en  himmel,  som  ännu 
tyckes  klinga:  Ära  vare  (lud  i  höjden!  Men  ändå  hade 
Neapel  kvar  sitt  gamla  solsken,  sitt  Dolce  far  niente, 
sitt  eldsprutande  berg,  sina  jordbäfningar,  sina  maccaroni 
och  kastanjetter  och  sina  feta  präster.  Ännu  har  Ful- 
cinella  icke  slitit  ut  sin  stora  svarta  lösnäsa,  ännu  spökar 
San  Gennaios  blod  i  sin  flaska,  och  flickorna  med  hvita 
ben  dansa  ännu  muntert  tarantella  i  gröna  tofflor,  när 
eremiten  på  berget  plockar  sina  persikor  och  söta  vin- 
drufvor. 

Pompeji  kunde  aldrig  hafva  fått  en  bättre  ram. 
En  hel  stad  begrafven  skulle  vara  någonting  alltför  me- 
lankoliskt att  betrakta  i  en  annan  omgifning.  Afståndet 
från  Neapel  är  också  lagom,  så  att  på  vägen  dit  inbill- 
ningen kan  hinna  romerska  kejsartiden  efter  att  hafva 
stannat  en  stund  hos  den  stumma  i  Portici  och  Masa- 
niello  och  gått  igenom  brefvet  från  Plinius  till  Tacitus. 

När  jag  nu  sist  var  där,  foro  vi  ut  och  sågo  gräf- 
ningarna  i  närheten  af  teatern,  sä  att  säga  i  operakäl- 
laren —  men  utan  att  man  fann  någonting,  åtminstone 
så  länge  vi  åsågo  arbetet  —  ett  långsamt  fiske  i  torra 
askan.  Jag  ser  ännu  de  tomma  gatorna,  de  tomma  går- 
darna. Icke  ett  tak  öfver  kolonnader  och  kammare. 
Solen  skiner  på  rödmåladt  stuck,  på  gipsväggarnas  ara- 
besker och  guldgula  pilastrar,  tyst  så  att  man  kan  höra 
hvad  man  tänker,  men  bländande  så  att  man  glömmer 
bort  det  igen  —  under  det  att  bredvid  sig  i  skuggan  ser 
man  alfresco  herdar  med  flöjter,  satyrer  och  nymfer  och 
nyfödda  amoriner,  redan  med  vingar  (gamla  observatio- 
ner! Målares  erfarenheter).  I  sådana  omgifningar  kan 
man  tycka  sig  hafva  hoppat  öfver  tidsåldrarna  som  om 
det  hade  varit  intet  mer  än  en  blomstersäng  och  stå  åt- 
minstone på  tröskeln  till  den  antika  världen.  »Cave 
canem»  står  det  nog,  innan  man  träder  in,  och  hunden 
morrar,  fastbunden  och  af  mosaik,  men  om  man  korsar 
sig  kan  han  icke  bita,  så  säger  napolitanarn,  och  sorgfria 


254         SVERIGE EGVPTKN,    ITALIEN    OCH    SPAXIEN    18G0 1870 

träda  vi  in.  Vestibulen,  atrium,  akt',  tablincum.  Målade 
väggar,  ljus  och  färg,  men  ändå  hvilket  förtjusande  lugn! 
Ljufliga  klimat  1  Och  hvilka  blommor  det  har  förmått 
alstra.  Under  foten  gnistrar  mosaikens  tusende  kulörta 
stenpärlor,  hvar  och  en  slipad  och  af  konsterfarna  hän- 
der fogad  in  jämte  sin  nästa  i  glada,  lefnadsfriska  ima- 
ginationer,  som  le  emot  oss  och  ännu  tala  om  en  lek- 
full flit  och  glada  nöjen.  — 

Hemma,  på  gamla  herregods  i  lysta  sängkammare 
med  mörka  familjeporträtter  i  tunga  ramar  på  gyllenlä- 
derstapeter ser  man  ännu  understundom  midnattstiden 
hemska  spöken  sitta  och  värma  sig  framför  eldbrasan, 
räkna  blodiga,  blanka  riksdalrar  och  sedan  försvinna 
bakom  de  klumpiga  valnötsskåpen.  I  Pompeji  ser  man 
aldrig  någonting  sådant.  Hvita  frun  finns  där  icke  och 
icke  heller  någon  llamlets  vålnad.  Hvarken  Cicero  eller 
Sallustius  kan  göra  sig  ledigt  att  komma  dit  igen,  gladia- 
torer och  lindansare  äro  trötta  längesedan,  och  om  man 
väl  ännu  ser  många  spår  efter  gracerna,  hålla  de  sig 
ändå  i  vår  tid  undan. 

Hvarför  fiinis  det  inga  antika  spöken  mera?  Åt- 
minstone har  jag  aldrig  hört  att  något  sådant  blifvit  sedt 
i  Pompeji. 

Där  inbillningen  icke  blir  förgiftad  af  mörka,  ohygg- 
liga och  förskräckliga  bilder,  hälla  spökena  sig  undan, 
de  vakna  lättare  i  hemska,  susande  skogen,  när  mån- 
skenet smyger  i  tysta  tornrum  under  gnisslande  vind- 
flöjlar och  svarta  korpar  —  och  när  klockan  slår  tolf. 
Det  är  lättare  att  få  se  hin  håle  med  horn  och  svans  än 
Kupido  med  vingar  och  båge.  Det  ljusa  glada  klimatet 
är  väl  ändå  det  som  förnämligast  jagar  alla  spökerier 
från  Pompeji,  ty  jag  tror  att  utan  hjälpen  af  dettas  Ijuf- 
lighet  skulle  vi  där,  midt  ibland  så  många  återstoder 
från  det  förgångna,  som  nästan  högljudt  tala  till  oss, 
snart  ändå  finna  oss  liksom  på  tröskeln  till  en  hemsk 
andevärld.  Ty  den  antika  världen  är  dock  i  så  många 
fall  främmande  för  vår  närvarande  uppfattning  af  lifvets 


»HVARFÖR    FINNS    1)I;T    IXGA    ANTIKA    SPÖKEN"  ?»  255 

högsta    frågor,    att   den  är  skild  från  oss  liksom  med  ett 
omätligt  svalg. 

Ur  ett  Ijref  från   Paris   17   maj   18G2. 

—  Paris  blir  dag  efter  dag  vackrare  och  mer  magni- 
fikt. Det  byggs  otroligt  mycket,  nya  gator  öppnas  och 
man  ken  knappt  känna  igen  vissa  trakter  af  staden. 
Men  jag  har  blifvit  nedslagen  att  se  huru  man  nästan 
totalt  förstört  Nutre-Dame,  som  förr  var  en  ganska  impo- 
sant kyrka.  Den  skall  restaureras,  som  det  kallas.  Det 
skulle  icke  vara  svårt  att  kunna  vara  bitande  på  nutidens 
arkitekter,    men    det  är    icke  i  min  smak  att  bita  i  dem. 

Till  Laura  Grubb,  f.  Fåhraius.  —  Sevilla   16  nov.   18G2. 

Jag  kan  icke  beskrifva  hur  underligt  det  var  att 
komma  hit  åter  och  här  igen  träffa  alla  mina  gamla 
vänner  och  väninnor  i  så  väl  kända  omgifningar.  Det 
var  som  att  öppna  en  gammal  krönika  och  tinna  perga- 
mentet visserligen  lite  gulnadt,  men  ändå  alla  de  lysande, 
präktiga  miniatyrerna  på  sitt  ställe,  utan  att  hafva  blek- 
nat eller  förlorat  något  af  sin  färgskiftning  och  förgyll- 
ning. 

Till  Laura  Grubb.   —  London  2i)  juli   1863. 

—  Till  och  med  hvila  kan  blifva  tröttsamt  och  en 
vecka  af  bara  söndagar  skulle  vara  långsam.  Vi  lefva 
blott  sällan  i  det  närvarande,  tankarna  och  önskningarna 
kasta  sig  hellre  hufvudstupa  in  ibland  minnena  eller  i 
det  tillkommande,  ty  vi  måste  gå  fram  som  genom  en 
dröm  men  därför  icke  beständigt  sofva,  det  skulle  göra 
drömmen  till  en  mara. 

London   4  nov.   1863. 

Jag  är  nu  återkommen  från  sjökusten.  Min  hälsa  är 
god,  och  förmodar  jag  att  det  förnämligast  kommer  däraf 
att  jag  alltid  varit  klok  nog  att  så  mycket  som  möjligt 
hålla  mig  från  läkare,  som  jag  sätter  i  bredd  med  präster, 
dock  utan  allt  ovett  hvarken  till  de  ena  eller  till  de 
andra. 


25G       SVF.RIGK     —    EGYPTEN.    ITAI  lEK    OCH  SPANIEN    1  8  fi  O — 1870 

Till  Laura  C.rubb.  —  Matlock  bank  ö  dec.   18G3. 

—  Den  svenska  julen  har  väl  ännu  kvar  mycket  af 
sin  egendomlighet  och  sin  besynnerliga  fridfullhet.  Men 
det  är  nu  redan  25  år  sedan  som  jag  var  med  en  jul 
hemma  och  mycket  har  kanhända  förändrats.  Hur  man 
då  fejade  och  skurade,  putsade  i  kök  och  visthus  och 
öfverallt,  hur  man  tycktes  kasta  all  strunt  och  småaktiga 
bekymmer  på  brasan  för  att  roa  sig  och  hvila  sig  med 
att  dansa!  Och  man  skänkte  hvarann  dyrbarheter  ifrån 
julmarknaden,  och  inlindade  i  gråpapper  kom  det  fram 
hjärtligheter  samlade  under  hela  året.  I  snön  gick  man 
till  knäna  i  julottan,  där  det  var  fullt  med  ljus  och  kom- 
ministern stod  på  predikstolen  som  ett  rytande  lejon, 
midt  i  svafvelrök  och  tandagnisslan,  tills  han  något  lug- 
nade sig  och  klockaren  smög  fram  landshöfdingens  kun- 
görelser, då  det  hörde  till  etiketten  att  man  skulle  snyta 
sig  —  för  att  därefter  bättre  kunna  hålla  andedräkten. 
Sedan  dess  har  jag  sett  många  olika  jular  —  i  Rom  och 
i  Asien,  en  annan  i  Afrika  och  nu  sist  en  grön,  solig  och 
blomstrande  i  mitt  gamla  Sevilla,  med  sin  blå  himmel 
och  sina  processioner,  silfverlampor,  musik,  liiantillor  och 
solfjädrar. 

Till  Mildbog  Lundgren.  —  London  9   febr.   18()4. 

—  Vi  sågo  till  och  med  snö  härom  dagen.  Det  är 
nu  första  vintern,  jag  tillbringar  i  ett  kallt  klimat  sedan 
flera  år,  men  jag  mår  förträffligt  i  alla  afseenden  och  har 
allt  så  bra  alt  det  mången  gång  förefaller  mig  otroligt. 
Underbara  äro  vår  Herres  vägar!  Jag  kan  i  dag  hafva 
den  glädjen  att  meddela  dig  något,  som  jag  anser  vara 
det  förmånligaste  af  hvad  som  händt  mig  på  många  år 
och  som  för  mig  är  af  större  värde  än  du  förmodligen 
kan  begripa.  Som  du  kanhända  vet,  äro  de  engelska 
vattenfärgsmålarna  de  bästa  i  Europa  i  sin  art,  och  att 
det  på  kontinenten  icke  finnes  något  som  kan  jämföras 
därmed.  Sedan  omkring  50  ä  60  år  existerar  också  här 
en    akademi    eller   societet,   uteslutande  vänd  åt  studium 


SOCIIiTY    Ol-    1'AIN-IHRS    IX    WATF.RCOI  OUR  257 

af  denna  art  konst.  Den  består  af  ett  inskränkt  antal 
medlemmar,  omkring  30,  och  man  kan  endast  blifva  in- 
vald, när  någon  vakans  yppar  sig.  Till  denna  heder  är 
det  därför  alltid  en  stor  mängd  aspiranter  och  sökande 
af  de  utmärktaste  kandidater,  och  du  skall  sålunda  må- 
hända kunna  göra  dig  en  föreställning  om  att  det  alls 
icke  är  lätt  att  vinna  inträde  i  denna  akademi,  men  också 
huru  i  förhållande  därtill  distinktionen  är  en  verklig,  och 
att  ens  namn  därigenom  blir  så  att  säga  stämpladt  i  del 
allmänna.  Här  i  landet  är  det  en  verklig  position  att 
tillhöra  detta  slutna,  utvalda  sällskap,  och  medlemmar- 
nas namn  äro  välkända  af  hela  den  bildade  delen  af 
nationen.  Hvarje  nytt  val  anses  tillräckligt  intressant  för 
att  blifva  omtaladt  i  de  flesta  tidningar  såsom  en  notis 
för  dagen.  Jag  har  just  nyss  blifvit  vald  till  medlem  af 
detta  samfund  och  gläder  mig  däråt  på  det  högsta.  Det 
är  alltid  en  utmärkelse  och  ännu  större  för  mig,  varande 
deras  enda  utlänning.  Samfundet  har  ett  eget  stort  hus, 
hvarest  vårtiden  hålles  en  mycket  populär  exposition 
endast  för  medlemmarnas  arbeten,  en  exposition  som  i 
inträdesafgift  inbringar  omkring  40  ä  50,000  rdr.  Obe- 
räknadt  hedern  är  den  första  effekten  af  att  hafva  blifvit 
invald  i  dessa  utvaldas  samfund,  att  allt  hvad  man  gör 
får  dubbelt  högre  pris,  och  att  den,  som  här  gör  sig  om- 
tyckt, kan  begära  hvad  du  säkert  skulle  kalla  oförskämda 
summor  för  klotter  på  papperslappar.  För  att  gifva  dig 
en  slags  föreställning  om  ställningar  och  förhållanden, 
skall  jag  endast  unter  uns  nämna,  att  jag  har  kunnat 
begära  och  få  öfver  2,000  rdr  för  en  akvarell  hittills, 
men  att  det  numera,  efter  min  elektion,  är  en  skyldighet 
att  begära  mycket  mera.  Min  frihet  och  mitt  oberoende 
skattar  jag  dock  ojämförligt  mycket  högre  än  penningar, 
och  man  har  därför  mycket  svårt  att  fresta  mig  till  ar- 
bete, när  det  icke  lyster  mig.  Jag  tager  aldrig  emot 
någon  beställning.  Allt  detta  skall  nu,  som  jag  hoppas, 
äfven  hjälpa  till  alt  förklara  för  dig  pourquoi  jag  aldrig 
skickat    någonting    hem.      Det    skulle    hafva  fördröjt  min 

17.  —  Eijmn  Lundgren. 


258       SVERIGf^.  —  F.GVPIEX,    ITAl.lEX    OCH    SPAXIEX    1800 18  7  0 

ankomst  till  den  platform,  hvarest  jag  nu  sitter  väl  och 
oberoende  etablerad,  under  det  att  det  icke  skulle  hafva 
inbringat  mig  annat  än  sådant  beröm  eller  klander,  som 
jag  alls  icke  frågar  efter.  Men  sätt  nu  icke  allt  detta  i 
Aftonbladet  —  det  angår  ingen  annan  än  våra  närmaste. 
I  följd  af  denna  händelse  emottager  jag  nu  bref  med 
gratulationer  från  alla  hörn  och  kanter,  och  det  gläder 
mig  mycket  att  se  huru  många  det  är  som  hjärtligt  del- 
taga i  min  framgång.  Att  på  det  sättet  blifva  utvald 
bland  en  stor  mängd  kompetenta  sökande,  icke  genom 
inflytande  af  någon  statsminister  men  genom  hela  kor- 
porationens fria  acklamation,  betraktas  med  skäl  och 
känns  af  mig  såsom  ett  inträde  i  en  verklig  orden  och 
gifver  mig  ojämförligt  mycket  större  tillfredsställelse  än 
jag  skulle  kunna  få  af  någon  förgylld  porslinsljärna.  Om 
du  kände  till  den  préférence  som  man  här  i  landet  alltid 
gifver  för  det  inhemska,  skulle  du  också  kunna  förstå, 
hvarför  jag  har  stora  skäl  att  vara  förnöjd  öfver  att  i 
min  person,  varande  utlänning,  många  sådana  fördomar 
blifvit  genom  detfa  val  besegrade.  Men  å  en  annan  sida 
är  jag  därigenom  också  numera  knappt  längre  ansedd 
som  utlänning,  (ienom  min  starka  determination,  envishet 
eller  hvad  du  vill  kalla  det,  att  icke  inlåta  mig  i  något, 
som  kunde  lägga  band  på  mitt  oberoende,  har  jag  lång- 
samt anländt  till  denna  exceptionella  ställning.  Jag  har 
från  begynnelsen  haft  den  största  aversion  för  allt,  som 
var  likt  seldon,  och  framför  allt  för  hvad  som  hade  tycke 
af  piska.  Min  ihärdighet  bär  nu  sina  frukter.  Jag  ar- 
betar llitigt,  när  jag  arbetar,  men  ibland  arbetar  jag  alls 
icke.  Nu  nyligen  på  landet  gjorde  jag  rakt  ingenting 
under  fem  veckors  tid,  annat  än  läste,  badade  och  roade 
mig.  I  slutet  af  mars  har  jag  för  afsikt  alt  resa  till 
Italien  på  en  förlustelseresa,  tre  eller  fyra  månader.  Med 
konsten  att  kunna  skaffa  mig  penningar  har  jag  också 
en  talang  alt  kunna  depensera.  —  IMen  det  kan  nu  icke 
hjälpas.  Somliga  ligga  hela  lifvel  i  puppan,  andra  fladdra 
från  början  omkring  som  fjärilar.  — 


E\    I.ISTKF.SA.       MARKNAD    I    BKi"GGI-  259 

Till  Laura  Grubb.  —  London  29  maj  18(1  L 
—  En  vacker  dag  således  reste  vi,  D.  och  jag,  öfver 
kanalen  från  Dover  till  Ostende  och  därifrån  genast  till 
Uruges  eller  Hriigge,  hur  du  behagar,  dit  vi  anlände 
tidigt  på  eftermiddagen  i  varmt  solsken  och  munterhet. 
Jag  säger  munterhet,  ty  det  var  just  stor  marknad  eller 
Kermess,  och  hela  den  gamla  staden  vimlade  af  glada 
unga  människor  och  lustigheter.  Krokiga  gator,  höga 
tegelstensgaflar,  ihopklämda  fönster  med  luckor  och  bly 
rutor,  sirliga  götiska  kyrktorn  med  urvisare  och  klock- 
spel, förgyllda  flöjlar  och  spiror,  allt  i  aftonsolens  rosen- 
skimmer och  under  en  klar  blå  himmel.  Det  var  som 
om  vi  hade  hoppat  jämfota  tillbaka  midt  in  i  l>urgun- 
diska  medeltiden,  och  vid  hvarje  hörn,  vi  svängde  om, 
kunde  man  vänta  sig  möta  doktor  Faust  och  Mefistofeles, 
(liitonberg  och  Memling.  Såg  dem  dock  icke,  men  i 
stället  så  många  flera  katolska  präster  med  respektabla 
isterhakor,  skrynkliga  gummor  i  yfviga  fras  och  rödblom- 
miga  flickor  i  hvita  hufvor,  svarta  kåpor  och  guldhjärtan. 
Trängsel  öfverallt  och  på  stora  torget  fullt  af  marknads- 
stånd med  trumpeter  och  lergökar  och  grannt  utstyrda 
bodar,  där  man  stekte  fisk  och  sålde  väfflor  emellan 
karusellgungor,  taskspelare  och  charlataner  af  många 
slag.  —  Publiken  böljade  omkring  glädjedrucken;  solen 
var  nergången,  det  blef  fladdrande  ljus  och  lampetter 
och  lyktor,  speglar,  glitter  och  guldpapper,  musik  och 
trumpeter,  men  resten  af  den  spöklika  staden  med  sina 
torn  och  gaflar  låg  snart  med  breda  skuggor  i  klara 
månskenet,  som  smög  sig  öfver  de  branta  taken  och 
spetsiga  vindskuporna  ner  i  de  krokiga,  trånga  gränderna 
och  ut  under  de  stilla,  mörka  träden. 

Det  började  redan  blifva  sent,  när  D.  påstod  att  han 
behöfde  köpa  en  flaska  eau  de  cologne,  och  vi  trädde 
därför  in  i  en  liten  städad  bod  i  ett  smalt  hörnhus. 
Ingen  i  boden,  men  innanför  spelades  valser  på  forte- 
piano, tills  vi  gjorde  buller,  då  mor  och  dotter  kommo 
ut    och    snart    därefter  äfven  pappa.     Dottern  var  så  fin 


2(50         SVERIGE EGYPTEN",    ITALIEN    OCH    SPANIEN    1860 1870 

och  ren  och  struken,  som  om  hon  nyss  hade  kommit  ur 
en  tafla  af  Terburg,  och  så  intagande  att  jag  måste  köpa 
ett  dussin  fotografier  af  henne,  föreställande  målningar 
af  de  gamla  mästarna  och  utsikter  i  staden.  Det  var 
marknad,  och  du  kan  väl  föreställa  dig  alt  det  blef  myc- 
ket prat  och  skratt,  och  det  slutades  med  ett  så  hjärt- 
innerligt  vänskapsförbund,  att  fadern  lofvade  att  komma 
till  oss  morgonen  därpå  och  följa  med  och  visa  oss  alla 
märkvärdigheter  i  staden.  Och  han  höll  ord,  och  efter 
frukosten  besöktes  först  katedralen,  en  stor  och  ståtlig 
götisk  kyrka,  där  det  just  var  högmässa  med  präster  och 
rökelse  och  orgel.  Maj  månad  är  le  mois  de  Marie,  och 
högaltaret  var  därför  sirligt  prydt  med  ett  sådant  öfver- 
flöd  af  blommor  och  myrten  och  orangeträn  att  koret 
var  nästan  likt  ett  orangeri.  Marmor  och  taflor,  grafvar, 
galler,  silfverlampor  och  de  höga  målade  fönsterna 
glittrande  som  juveler  i  solskenet.  I  en  liten  städad 
sakristia  visade  man  oss  äfven  i  glasskåp  gamla  grant 
illuminerade  korböcker  i  tunga  läderband,  rika  biskops- 
skrudar, och  till  och  med  en  del  af  S:ta  Birgittas  kåpa, 
som  på  en  viss  dag  utställes  i  kyrkan  till  de  andäktiges 
tillbedjan  och  veneration.  I  hospitalet  S.t  Jean  sågo  vi 
därefter  S:t  Ursulas  helgonskrin,  måladt  utvändigt  med 
de  allra  älskligaste  små  målningar  om  de  »elfva  tusen 
jungfrurna»  af  Memling  på  1400-talet,  alltsamman  under 
glas  och  med  skäl  ansedt  såsom  stadens  största  klenod 
och  dyrbarhet.  Man  borde  resa  till  Bruges  endast  för 
att  få  se  dessa  Memlings  taflor.  På  nedra  botten  fanns 
det  i  apoteket  några  gamla  nunnor,  som  pysslade  emel- 
lan medikamentflaskorna  och  burkarna,  i  svarta  dok  och 
med  slitna  radband,  bleka  och  fetlagda,  alldeles  att  måla 
af.  Öfver  allt  fint  och  rent  och  putsadt,  en  klosterstill- 
het och  fruntimmersordentlighet,  helt  och  hållet  förtju- 
sande. Det  var  Ijufligt  att  hvila  tankarna  på  en  sådan 
fridfullhet  efter  kermessens  ursinniga  vimmel,  det  var 
som  att  slumra  in  från  det  yrande  marknadsbullret  och 
drömma  oskvldiga  barnsligheter. 


H\    IWIF.KIÖR    1-kAn    AMSrr-KDAM  261 

Så  gingo  vi  under  tårpilar  och  torn,  öfver  broar  och 
kanaler,  genom  gamla  tegelstenshvalf  och  trappgångar.  — 
Allt  påminner  om  förflutna  tider,  och  ibland  kan  man 
knappast  tro  att  vi  hunnit  så  långt  i  almanackan. 

Efter  en  kort  skildring  af  Gent,  Antwerpen,  Rotterdam, 
Haag  fortsätter  brefskrifvaren : 

Därefter  kommo  vi  till  Amsterdam,  nordens  Venedig. 
Oräkneliga  kanaler  och  svårt  att  hitta  som  i  en  labyrint. 
Vi  sökte  ändå  snart  nog  upp  våra  bekanta,  Mijn  Heer 
van  Gr.  och  hans  familj,  som  vi  naturligtvis  funno  i  ett 
hus  med  gafveln  åt  en  kanal  och  nära  en  krokig  liten 
bro.  Allt  så  rent  och  fint  och  tvättadt  som  en  stärkt 
nattkappa,  golfvet  i  förstugan  af  svart  och  hvit  marmor 
utan  ett  damkorn,  speglar  i  tunga  ebenholtzramar,  klump- 
fotade  ekskåp  och  stolar  med  läderdynor  och  höga  kar- 
mar. Det  var  midt  på  dagen  och  solen  sken  vänligt  in 
på  det  bonade  ekgolfvet  i  gammalmodiga  matsalen,  där 
gubben  och  gumman  van  Gr.  sutto  vid  ett  litet  bord  med 
japanesiskt  porslin  och  togo  sitt  kaffe  med  skorpor,  skor- 
porna fullkomligt  af  samma  genus  som  de  svenska.  Vi 
blefvo  obeskrifligt  hjärtligt  och  gästfritt  emottagna  af  de 
gamla  först  och  sedan  af  döttrarna,  den  äldre  med  ett 
blekt  och  melankoliskt  ansikte  och,  som  jag  tror,  olyck- 
ligtvis med  skadade  lungor,  den  yngre,  Albertina,  strå- 
lande glad,  19  år  och  2  minuter,  snarlik  drottning  Kristina 
med  blå  ögon  och  ljusa  lockar  men  utan  grekiska  och 
latin,  ändå  så  intagande  att  jag  tror  att  det  för  mången 
icke  skulle  hafva  kostat  mycket  arbete  och  ansträngning 
att  bli  kär  i  henne.  Gubben  tog  oss  därför  ut  i  ett 
annat  rum  fullt  af  gamla  flamländska  målningar,  somliga 
dyrbara,  andra  icke,  men  alla  talande  om  en  så  glad  och 
förnöjd  flit  att  man  liksom  kände  sig  i  ett  trefligt  hem. 
Han  hade  själf  sett  allesamman  många  gånger,  men  små- 
log åt  dem  ännu.  Emellertid  grep  han  snart  hatten  och 
kappan  och  följde  oss  öfver  några  kanaler  till  Willem  v. 
Gr.,  sonen,  som  är  gift  och  bodde  icke  långt  därifrån. 
Den    yngre    van  Gr.   är  en  ganska  utmärkt  marinmålare, 


262       SVERIGE,   —  EGYPTEN-,    ITALIEX    OCH    SPAXIEX    1860  — 1870 

och  vi  funno  honom  i  sin  ateljé,  munter  och  liflig,  glad 
att  se  oss.  Hans  fru  är  en  ung  dam  och  han  har  två 
vackra,  muntra  och  smeksamma  barn,  en  gosse  och  en 
flicka,  rödblommiga,  friska  och  snälla.  Under  vistelsen  i 
Amsterdam  voro  vi  nästan  oupphörligt  med  dessa  familjer 
och  besågo  alla  märkvärdigheter  i  deras  angenäma  säll- 
skap. Om  aftnarna  till  te  och  hela  kvällen  hos  gamla 
van  Gr.,  då  den  lilla  förtjusande  Reine  Christine  med  den 
största  vänlighet  var  så  god  att  på  fortepianot  spela  sina 
knaggligaste  sonater,  komponerade  som  det  tycktes  för 
att  genomborra  alla  de  hjärtan,  som  icke  redan  voro 
genomborrade  i  flera  direktioner,  men  huru  man  blun- 
dade kunde  man  ändå  icke  låta  bli  att  betrakta  liflighe- 
ten  i  hennes  små  mjuka  och  hvita  holländska  fingrar, 
en  smal  guldring  med  en  blå  förgätmigej,  den  lilla  fint 
stärkta  halskragen,  gropen  i  hakan  och  clairobscuren  på 
ögonlocken.  Eller  kanske  satte  hon  sig  före  att  berätta 
om  sin  resa  förra  sommarn  till  Schaffhausen  och  in  i 
Schweiz  och  försökte  taga  mig  med  sig  på  de  högsta 
bergspetsarna  bland  is  och  snö,  fast  det  kändes  ändå 
som  om  vi  stodo  bredvid  en  smal  kanal  med  en  kort 
bro  öfver.  Den  äldre,  genomskinliga  systern  serverade 
emellertid  teet  ur  en  japanesisk  tekanna,  med  kinesiska 
sockeraskar  och  på  japanesiska  brickor,  under  det  vi 
bläddrade  i  gamla  pergamentsportföljer  med  holländska 
etsningar,  handteckningar  och  kopparstick,  emellan  den 
fryntliga  gumman,  som  satt  med  fina  trinda  händer  i 
kors,  likt  ett  porträtt  af  Van  der  Helst,  och  Mijn  Heer, 
som  såg  ut  som  förnöjelsen  själf  med  lång  kritpipa  i 
mun.  —  Man  kan  få  köpa  japanesiska  saker  i  Amster- 
dam för  jämförelsevis  billigare  pris  än  på  andra  ställen 
i  Europa,  och  jag  skaffade  mig  därför  åtskilligt.  Det 
japanesiska  porslinet  är  förtjusande  vackert,  och  jag 
skulle  hafva  köpt  mer,  om  det  icke  hade  varit  så  krång- 
ligt att  föra  med  sig.  Jag  fick  också  några  tefat  och 
annat  till  skänks  af  van  Gr.,  ibland  annat  ett  stort,  kolo- 
reradt  träsnitt  föreställande  lifvet  bakom  kulisserna  på  en 


DHT    PÅNYiriÖDDA    ITALIIA'  2 (53 

teater  i  Japan.  Del  är  en  elegans  och  gratie  i  den  japa- 
nesiska  konsten,  som  verkligen  är  beundransvärd,  och  vi 
hafva  mycket  att  lära  af  detta  folk,  både  i  färg  och  teck- 
ning.    Deras  bronser  äro  också  mycket  utmärkta. 

Till  H.   IJrodlkorb.  —  Florens  25  maj    1865. 

—  Det  är  en  sanning  att  jag  hade  hälft  i  tankarna 
att  denna  sommar  resa  öfver  till  Norge  och  Sverige,  men 
som  du  ser,  har  den  förföriska  Södern  igen  lockat  mig 
från  rätta  vägen.  I  slutet  af  april  reste  jag  således  från 
London  i  sällskap  med  två  af  mina  engelska  vänner, 
konstnärer  som  jag.  —  — 

Här  har  jag  haft  stor  fröjd  att  återse  allt  hvad  jag 
i  unga  år  betraktade  med  en  så  entusiastisk  beundran, 
och  mera  bildad,  med  mera  erfarenhet,  med  mera  moget 
omdöme  förstår  jag  kanske  bättre  att  uppskatta  de  dyr- 
barheter som  här  finnes  och  kan  nu  liksom  smaka 
som  frukter  hvad  som  förr  endast  förtjusade  mig  som 
blommor.  — 

Emellertid  är  det  glädjande  att  åse  hur  Italien  går 
framåt  och  hur  mycket  friskare  lif  det  har  kommit  i  allt 
här.  —  Jag  har  talat  med  italienare,  som  alla  säga:  »vi 
måste  vara  försiktiga,  ty  tre  fjärdedelar  af  befolkningen 
äro  ännu  råa  vildar,  och  det  kraftigaste  vapen,  som  vi 
därför  hafva  emot  dem  som  vilja  oss  illa,  är  skolor,  sko- 
lor; det  är  först  i  nästa  generation,  som  vi  kunna  hoppas 
att  ett  starkt  Italien  skall  kunna  börja  mogna.»  Så  långt 
tyckes  man  dock  redan  hafva  hunnit,  att  prästernas  pre- 
stige är  förbi.  Likväl  skall  det  blifva  intressant  alt  se 
upplösningen  af  påfvens  temporella  makt  och  hvad  in- 
flytande det  kan  komma  att  hafva  på  den  katolska  kyrkan 
i  sin  helhet;  en  brådstörtande  revolution  i  sådant  fall  tror 
jag  skulle  blifva  en  stor  kalamitet.  Roms  arrogans  tyckes 
dock  så  mycket  mer  och  mer  närma  sig  galenskap  och 
vansinnighet,  att  det  är  som  ett  mirakel  huru  allt  ännu 
kan  hänga  tillsamman. 


2G4         SVERIGE    —  EGYrTEX,    ITALIEN    OCH    SPANIEN    18  0  0 1870 

Till   V.  v.   Dardel.   —  Derbyshire  2  scpt.   1865. 

Återigen    i    England    efter    min    italienska    resa.    — 
—    —    Den    kusten    af    det    Adriatiska    hafvet   var  mig 
okänd,  och  Ravenna,  västra  kejsardömets  hufvudstad  med 
dess    intressanta    minnesmärken  från  4:de,  5:te  århundra- 
dena,   fullt  af  sådana  namn  som  Belisarius,  Attila,  (lalla 
Placidia,    Teodorik,    kristna    konstens    vagga    eller    barn- 
kammare   så    att  säga,  lockade  oss  särdeles  och  gäckade 
också  icke  vår  förväntan.    Det  är  ett  tyst  och  stilla,  bort- 
glömdt   och    drömlikt   ställe,  där  gräset  gror  på  gatorna, 
men   där  man  kan  få  nya  och  besynnerliga  impressioner 
vid    hvarje    steg.      I    de   uråldriga  kyrkorna  högst  märk- 
värdiga och  dyrbara  mosaiker,  strålande  som  af  guld  och 
ädelsten,  så  präktiga  och  oförändrade  än  i  dag,  som  när 
de  under  århundradenas  lopp  beundrades  af  Charlemagne 
eller   Dante,   Ostrogoths,  Russes,  Prusses  et  autre  chiens. 
Troner    och    änglar,    Ijuslockiga    jungfrur   och  martyrer. 
Kristusbilder  med  kort  hår  och  utan  skägg  och  apostlarna 
antagna    att   vara  de  äldsta  traditionella  afbilder  af  dem 
existerande.     Här  är  kejsarinnan  Teodora  bland  sina  hof- 
damer,  figurer  i  lebensgrösse  och  i  de  rikaste  dräkter,  som 
fullkomligt  tyckas  besanna  att  Teodora,  som  ursprungligen 
var  en  vacker  aktris  i  Konstantinopel,  kommen  till  makten 
ansåg  sin  största  plikt  vara  —  som  det  säges  —  att  vårda 
sin    toalett.     Här   är  kejsaren  i  sina  nya  stöflar  och  med 
sin  flintskalliga  premierminister,  här  äro  lamm  som  beta 
i    det    gröna,  här  är  Noak  i  arken.     På  det  sättet  syssel- 
satta   med    studier    i    relation  till  begynnelsen  af  medel- 
tiden   och    antikens  försmältande  i  kristna  konsten,  stan- 
nade vi  flera  veckor  i  det  stilla  Ravenna  och  tills  jag  där 
skildes    från    mina    reskamrater,    som    foro   till    Venedig, 
under    det  jag  tog  vägen  till  Florens.     Många  gånger  har 
jag    varit    i    Florens,    men  om  det  nu  var  i  följd  af  mitt 
genom    vistelsen  i  Ravenna  gradvisa  inträdande  i  medel- 
tidens   konst    —    nog    af,  jag    har  aldrig  förr  tyckt  mig 
hafva  kunnat  så  klart  fatta  och  appreciera  den  florentinska 
skolans  fmhet  och  charme.    Hvad  det  gamla  republikanska 


INTRYCK    AI-    RAVr.XNA    OCH    lIORIiNS  2G5 

Florens  producerade  är  ganska  olikt  hvad  gamla  (irek- 
land  —  men  ändå  kanhända  det  enda,  som  kan  förtjäna 
att  jämföras  därmed.  Det  är  den  gamla  etruskiska  bloden, 
det  är  det  Ijufliga  klimatet,  en  tidigt  utvecklad  vacker  in- 
stinkt att  söka  behag  och  skönhet  i  fredens  sysselsätt- 
ningar med  sanning  och  utan  öfverdrift,  utan  skryt  och 
skrål  eller  med  lånta  fjädrar,  som  gifver  den  florentinska 
konsten  ett  så  förunderligt  högt  och  gediget  värde  och 
lyfter  den  så  högt  öfver  de  flesta  andra  skolors  bombas- 
tiska grannlåtskram  och  marknadsvaror.  Men  det  skulle 
vara  omöjligt  att  i  ett  kort  bref  kunna  ens  antyda  mång- 
falden af  de  njutningar,  de  förtjusande  konstbetraktelserna 
i  Florens  denna  gång  skänkte  mig,  och  om  jag  skrifver 
därom  är  det  endast  i  ett  utbrott  af  tillfredsställelse,  att 
jag  kommit  så  långt  i  bildning  —  jag,  en  rå  nordbo,  un 
sauvage  du  nord  —  att  kunna  uppskatta  eller  varseblifva 
fmheten  af  hvad  södern  frambragt  finast.  — 

Till  H.  Brodtkorb.  —  London   16  dec.  1865. 

—  Jag  var  utkommen  för  att  på  ett  angenämt  sätt 
hvila  och  arbetade  därför  icke  annars  än  när  det  roade 
mig.  —  Naturligtvis  målade  jag  äfven  en  hel  del,  så  att 
vid  min  återkomst  till  England  var  jag  själf  förvånad 
öfver  att  det  blef  så  mycket. 

Till  F.  von  Dardel  om  årets  salong  i  Paris.  —  London 
20  maj   1866. 

—  En  förvånande  mängd  landskap  af  stor  merit  i 
betraktande  af  den  rådande  föreställningen  att  fransman- 
nen har  mera  sinne  för  stadslifvet  än  för  naturens  stora 
och  stilla  skönheter.  —  Osvald  Achenbach  och  Heilbuth 
äro  beundransvärda. 

Till  F.  von  Dardel  angående  ordnandet  af  gravyrer  ocli 
teckningar  i  Nationalmuseum.  —  London   13  aug.   1866. 

—  De  bästa  handteckningar  af  de  stora  mästarna,  som 
vi  kunna  äga,  skulle  jag  däremot  vilja  se  permanent  in- 
fattade   i   glas  och  ram  och  fixerade  i  god  dager  i  något 


26(5       SVERIGE.  —  EGYPTEN",    ITALIF.X    OCH    SPAXIENM  8  U  O  —  1  8  7  O 

rum,  såsom  man  har  det  i  Louvren  eller  i  Florens.  Det 
är  märkvärdigt  hvilket  lif  det  ofta  är  i  sådana  gamla 
ritningar,  hälft  utsuddade,  fläckiga,  gulnade  —  åtminstone 
måste  jag  tillstå,  att  dessa  handteckningssamlingar  i  Paris 
och  Florens  för  mig  ha  en  omätlig  attraktion.  Man  är 
icke  värd  att  hafva  hvad  som  är  godt,  om  man  icke 
visar  det;  hvad  gör  det  om  icke  alla  i  början  förstå  att 
appreciera  det?  När  man  sett  mycket  af  hvad  världen 
försökt  i  konst,  blir  man  liksom  blasé  för  allt  annat  än 
livad  som  är  riktigt  godt,  och  det  kan  icke  nekas  att 
hvad  beträffar  lif,  inspiration,  imagination,  innerlighet  de 
största  konstverk  ännu  tlnnas  i  garnla  luntor  af  gulnade 
handleckningar.  Lycklig  den  som  kan  läsa  dem  och  som 
kan  komma  i  tillfälle  att  läsa  dem.  De  hafva  länge  nog 
varit  begrafna,  det  kan  vara  tid  att  igen  väcka  dem  upp 
ifrån  de  döda.  1  sammanhang  med  detta  skall  jag  säga 
att  jag  för  närvarande  är  intresserad  i  några  experimenter 
med  freskomålning.  Redan  i  somras  i  Italien  roade  jag 
mig  att  måla  fresko  tillsamman  med  några  italienska 
målare  i  Siena.  I  följd  af  min  mångåriga  vana  vid 
vattenfärgsmålning,  som  i  sig  själf  är  ett  slags  fresko  på 
papper,  är  att  måla  på  muren  ett  arbete  som  särdeles 
behagar  mig,  öfverensstämmande  med  många  af  mina 
studier  och  tendenser,  och  Vasari  har  rätt,  när  han  säger, 
»att  af  all  målning  freskomålning  är  n:o  1». 

—  Spekulationer  öfver  konstexpositioner,  huruvida 
gagneliga  eller  tvärtom,  äro  dock  h.  o.  h.  öfverflödiga  — 
sådana  expositioner  skola  säkert  komma  att  fortfarande 
hållas,  och  individuella  konstnärer  äga  ju  i  de  flesta  fall 
rättighet  och  frihet  att  hålla  sig  därifrån,  om  de  så 
för  godt  finna. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  London   1   mars   18G7. 

—  Jag  skrifver  i  dag  mycket  nedslagen.  Jag  har 
förlorat  min  äldste  och  bäste  vän  här  —  John  Phillip  — 
som  dog  i  förgår.     Vi   hade  rest  tilLamman  i  Spanien  och 


I  sverigj:.     häsiäkgex  2t57 

sedan  beständigt  varit  tillsamman  här  —  nu  många  år. 
—  Jag  brukade  nu  sedan  åratal  spisa  hos  honom  hvarje 
söndag  och  vi  sågo  hvarandra  dessutom  flera  gånger 
vanligtvis  under  veckans  lopp.  Det  känns  smärtsamt 
när  döden  kommer  och  rifver  sönder  en  sådan  intimitet. 
Några  timmar,  några  veckor  —  voilä  tout. 

Anteckningar  från  Sverige   18()7. 

Öfver  Calais,  Köln,  Berlin  och  Stralsund  till  Ystad 
och  Stockholm.  Stor  glädje  att  efter  så  lång  bortovaro 
återse  bröder  och  bekanta. 

Men  det  var  midt  i  sommaren  och  många  af  vännerna 
därför  ut  på  landet  från  staden,  som  stod  torr  och  tom 
och  utan  många  attraktioner  för  mig.  Det  dröjde  således 
icke  många  dagar  förr  än  jag  for  ut  till  Hästängen.  — 

Jag  var  nyfiken  att  se  detta  ställe  igen,  som  jag  icke 
hade  besökt  sedan  i  barnaåren  och  som  jag  hade  köpt 
helt  och  hållet  för  ro  skull  och  endast  efter  de  beskrif- 
ningar  som  hade  blifvit  mig  tillskickade.  Omkring  2  mil 
från  staden  utom  Roslagstull,  i  en  vacker  trakt  vid  en 
liten  sjö,  löfträd  och  granskog,  åkrar  och  ängar,  gråberg 
och  gärdesgårdar,  buskar  och  björkar.  I  manbyggnaden 
allt  nätt  och  städadt,  på  golfven  engelska  mattor,  soffor 
och  stolar,  stora  ekskåp,  klockfodraler,  bokskåp  med 
böcker,  taflor  på  väggarna  och  löfruskor  i  kakelugnarna. 
Från  den  så  kallade  salongen  kommer  man  ner  i  träd- 
gården och  under  mossiga  äppelträd,  emellan  magra  krus- 
bärsbuskar ner  till  en  brygga  på  stranden,  vid  hvilken 
en  nymålad  båt  ligger  i  ordning.  Så  beskrefs  det  hela 
och  jag  fann  det  tämligen  motsvara  beskrifningen,  rätt 
trefligt,  stilla,  lugnt  och  passande  för  mig. 

—  Jag  läste,  jag  målade,  vandrade  omkring  i  backarna 
eller  rodde  omkring  i  solskenet  på  lugna  sjön  om  efter- 
middagarna, kanhända  så  långt  som  till  alarna  och  björ- 
karna omkring  det  gamla,  i  katolska  tiden  undergörande 
källsprånget,  som  ännu  kallas  S:t  Johannis  källa.  På 
hemvägen    försöktes    nog    ibland    att    gala  kuku,   icke  så 


2(38         SVEUIGE  I-GYPTEX,    ITALIEX    OCH    SPA\IEX1860  —  1870 

mycket  för  .att  blifva  en  gök  helt  och  hållet  som  för  alt 
narra  ekot  i  berget  att  svara,  så  att  jag  kunde  tro  mig 
vara  i  fint  sällskap.  Eller  hvilade  jag  på  årorna  och 
tänkte  på  ingenting,  såsom  man  gör  när  man  roar  sig 
på  fullt  allvar.  Bland  vass  och  näckrosor  fick  båten 
drifva  efter  eget  behag  på  det  klara  vattnet,  som  speglade 
liksom  i  ett  omätligt  djup  de  hvita  molntapparna  på  rena 
högblå  himlen,  medan  på  afstånd  sprittande  abborrar  lekte 
och  hoppade  i  solskenet.  Ty  jag  fiskade  icke.  men  barn- 
domsminnen simmade  omkring,  skämtsamt  dykande,  leende, 
vinkande,  blinkande  som  syner  i  en  förtrollad  spegel.  Än 
tyckte  jag  mig  igen  se  hur  gamle  »nådig  öfversten»  i  sina 
kängor  och  med  sin  militäriska  mössa  satt  och  betraktade 
bina  omkring  halmkuporna,  tyst  och  stilla  och  försänkt  i 
tankar  på  Voltaire  och  Swedenborg,  på  »tröst  för  den 
brottslige»  och  hvarför  »tigrar  och  vargar  också  skola 
vara»,  eller  hörde  jag  honom  gifva  sina  order  till  in- 
spektor Löfberg  i  fähuset,  som  en  kommendant  på  ett 
litet  (Jibraltar,  med  några  kor  till  besättning  och  en  häst 
och  hunden  Lafs,  allesamman  respektabla  veteraner  — 
utom  regementsmusiken  —  jag  menar  grisarna. 

1  gröna  hagarne  rundtomkring  dallrade  ljusa  silfver- 
björkar  emellan  doftande  enbuskar  och  allvarsamma 
tallar,  ända  ner  till  de  gulnade  kornåkrarna,  där  blåklint 
och  vallmo  nog  nickade  åt  hvarann  hela  dagen  utan  att 
det  ändå  blef  bröllop,  hur  än  prästkragar  och  klockor  i 
öfverflöd  stodo  till  reds.  Långt  bort  syntes  här  och  där 
emellan  dikena  skepnader  som  voro  menade  att  böra  miss- 
tagas för  lefvande  figurer  —  en  trött  gubbe,  krokig  och 
med  slokig  hatt,  i  hallonbuskarne  en  hvilande  herdinna  i 
styfkjol  eller  jägaren  med  sin  bössa  och  fiskaren  i  vassen. 
Närmare  betraktade  voro  dock  dessa  gestalter  icke  annat 
än  stora  kullerstenar,  uppstaplade  på  hvarandra  med  en 
gärdsgårdsstör  eller  ett  metspö,  och  lefvande  voro  de 
aldrig,  om  icke  i  midsommarnattsdrömmen. 

Så  länge  öfverstelöjtnanten  lefde,  var  det  icke  ovan- 
ligt   att  släkten  samlades  ute  på  Hästängen  omkring  den 


HARNIK)MSMI\NEN    FUÅN     IIÄSTÄNGKK  2G9 

oförgätlige,  alllid  glade  och  liflige  gubben  i  frihet  och 
fröjd  och  rolighet  —  åtminstone  ett  par  tre  tunga  vagnar, 
fulla  med  barn  och  ungdom,  gifta  och  ogifta,  änkor  och 
faderlösa.  Kedan  själfva  färden  ut  från  staden  var  en 
fest.  Bittida  söndagsmorgonen  genom  lloslagstullen,  föibi 
Albano  och  Kräftriket,  till  Stocksunds  färja,  där  alla 
skulle  gå  ur  i  backen,  Danderyds  gamla  kyrka  och  Ensta 
gästgifvaregård,  hvarifrån  vägen  tager  af  ner  till  Häst- 
ängen, med  gubben  i  solskenet,  väntande  oss  bland  sina 
bin  och  blommor. 

Vid  sista  grinden  var  en  fröjd  att  strax  få  störta  ut 
i  backar  och  hagar,  klänga  i  träden,  rifva  sönder  byxorna 
och  gunga,  plocka  hallon  och  måla  ner  sig  med  blåbär, 
hvarefter  i  själfva  trädgården  äta  röda  slickelbär  från 
buskarna  eller  vinbär,  sura,  gröna  och  blå,  tills  magen 
började  kännas  fyrkantig.  Det  blef  då  tid  att  makligt 
hvila,  som  en  turk,  i  den  gamla  kiosken  nere  i  vassen 
vid  sjöstranden.  Öfverstelöjtnanten  hade  i  sin  ungdom 
varit  i  Konstantinopel  och  därför  kallades  »kiosken»  en 
gammal  maskeradvagn,  som  förmodligen  nyttjats  vid  något 
hofupptåg  på  Karl  den  elftes  tid,  när  drottning  Hedvig 
Eleonoras  hofdamer  styrde  ut  sig  som  Diana  och  Dafne 
och  Polymnia  i  silfverbrokad  och  förgyllda  solfjädrar. 
Djupa  spår  efter  hofdamer  funnos  väl  icke  mer,  men  den 
gamla  triumfvagnen  med  sin  baldakin  stod  ändå  så  för- 
näm som  en  öfverhofmästarlnna  hos  änkemarkgrefvinnan 
af  Hessen-Kassel.  Inne  i  rummen  fanns  det  hundratals 
gamla  kopparstick  att  betrakta  och  skratta  åt,  holländska 
och  engelska  estamper,  klistrade  tillsamman  på  väggarna 
liksom  tapeter.  Imitationer  af  Watteau  och  Boucher  i 
rödkrita,  landskap  i  aquatinta  eller  flamländska  bönder 
efter  Teniers  och  Ostade,  kermessen  i  Haarlem,  glada 
imaginationer,  burleska  och  befängda.  Men  i  öfverste- 
löjtnantens  eget  lilla  rum  bland  böckerna  hängde  öfver 
soffan  en  oljefärgstafla,  ett  gammalt  originalporträtt  af 
Swedenborg,  som  jag  sedan  köpte  och  som  ännu  finnes 
kvar    där  ute.     Jag  minnes  ännu  det  lilla  smörgåsbordet 


270       SVERIGE. EGYPTEN",    ITAI.IEX    OCH    SPANIEN'   1  8  G  O  —  1870 

i  hörnet  med  färskt  smör  och  kryddlimpa,  prästost  och 
anjovis,  med  söt  kummin  i  förgyllda  glas  och  det  långa, 
fint  dukade  middagsbordet  med  abborrar  och  dillkött, 
smultron  och  grädde,  filbunke  och  bakelse,  och  vi  alla 
däromkring,  gossar  och  flickor,  helgdagsklädda,  alla  så 
lyckliga  som  utanför  på  de  soliga  ängarna  fjärilarna 
bland  smörblommorna  eller  de  kvittrande  fåglarna  i 
körsbärsträden. 

Sådana  taflor  blekna  icke  lätt,  fast  hågkomsterna 
blifva  gamla,  och  lycklig  den  som  däraf  kunnat  få  samla 
sig  ett  helt  galleri.  Ty  när  det  blir  vinter  och  vi  själfva 
börja  vissna,  är  det  till  minnet  som  vi  måste  gå  för  att 
igen' kunna  plocka  våra  friska,  doftande  blåsippor  och 
snälla  guldvifvor. 

Efter  alla  utländska  resor  och  främmande  intryck  af 
många  slag  var  således  vistandet  på  Häslängen  nu  för 
mig  någonting  verkligen  drömlikt  —  en  trädgård,  full  af 
vårblomster,  med  en  parfym,  svår  att  beskrifva,  med  ekot 
af  röster  från  fordom,  melodier  liksom  vaknade  ur  djup 
sömn,  och  kära  ansikten  —  som  icke  mera  funnos.  — 

Men  sommaren  i  Sverige  är  kort;  hösten  kom  med 
morgondimmor  och  dvärgnät  och  mörka  kvällar;  gräset 
blef  vått,  och  när  det  icke  regnade  drogo  sig  molnen  blott 
tillsammans  för  en  ny  skur  —  »se  reculent  pour  mieux 
sauter».  Det  blef  tidigt  mörkt  och  aftnarna  voro  långa 
vid  stilla  lampan.  —  — 

I  sådana  förhållanden  kan  det  hända  att  imaginatio- 
nen  grumlas  af  melankoliska  bilder,  och  i  trädgården, 
där  äpplena  mognade  emellan  de  gulnade  löfven  eller 
lågo  maskätna  och  alfalina  omkring  på  fuktiga  marken 
under  de  risiga,  taggiga  törnrosbuskarna,  hördes  därföre 
i  tomma  hufvudet  sorgliga  mollackorder,  t.  ex.: 

Morgon,  när  det  var  vår, 
stänkte  på  rosen  sin  dagg  — 
nu  på  stickande  tagg 
hänger  hösten  sin  tår. 


STOCKHOl  N:SK    \ATl'R  271 

Inllyttning  därför  till  staden.  Oktober  blef  vackrare 
och  solig.  Om  morgnarna  ut  till  Djurgården  fram  till 
Rosendal  och  förbi  l^ellmans  byst  utan  att  möta  en  enda 
människa.  Somliga  trakter  där  ute  äro  riktigt  förvånande 
vackra,  isynnerhet  på  hösten,  när  löfven  gulna  och  det 
därigenom  blir  mera  färg  i  det  eljest  kanske  litet  för 
mycket  gröngrå  landskapet.  Skeppsholmens  belägenhet 
är  särdeles  pittoresk,  och  det  är  skada  alt  man  icke 
ännu  kunnat  begagna  sig  däraf  för  att  göra  den  till  ett 
riktigt  Isola  Bella  midt  i  hufvudstaden.  Men  det  blir  väl 
så  en  gång  kanhända,  när  man  hunnit  flytta  kruthus  och 
kaserner  till  —  Danviken.  Vi  se  ofta  icke  mycket  längre 
än  näsan  är  lång  och  den  svenska  näsan  är  vanligen 
kort;  dessutom  äro  vi  icke  ett  byggande  genus,  och  om 
det  vore  mindre  kallt,  skulle  man  förmodligen  nöja  sig 
med  paraplyn  att  dricka  punsch  inlmder.  Venetianarna 
skulle  hafva  gjort  mycket  af  Kastellholmen. 

Men  icke  är  det  svårt  att  drömma  om  och  i  Stock- 
holm —  men  gör't,  gör't,  sa'  gamle  Castenius  . . . 

I  sällskap  med  några  af  mina  kusiner,  damer  och 
herrar,  gjordes  därefter  en  färd  per  ångbåten  till  Upp- 
sala för  att  hälsa  på  bekanta.  Vi  voro  alla  muntert 
stämda  och  sågo  således  allt  från  den  glada  och  ljusa 
sidan.  Men  jag  som  målare  märkte  också  därjämte  skug- 
gorna. En  hafsig  slarfaktighet  i  allt.  Jag  vågade  icke 
tänka  på  Lavater  och  fysiognomiska  idéer  men  tyckte 
ändå  att  universitetet  rörde  sig  i  en  besynnerlig  lokal. 

Vi  gingo  naturligtvis  ibland  det  första  till  domkyr- 
kan. Svårt  att  nu  kunna  göra  sig  någon  föreställning 
om  hurudan  hon  en  gång  varit.  Numera  på  ett  brutalt 
sätt  hvitlimmad  invändigt.  Jag  andades  lättare,  när  jag 
kom  ut  igen  på  gatan.  En  sådan  byggnad,  ögonsken- 
ligen  beräknad  ursprungligen  för  mässor  i  skilda  kapel- 
ler,  helgondyrkan,  processioner  o.  d.,  förekommer  liksom 
fylld  endast  af  tomhet,  sedan  allt  detta  icke  mera  är  på 
modet.  Det  kan  ibland  nästan  påminna  om  en  gammal 
rustning    omkring    ett    benrangel  —  honi  soit  qui  mal  y 


272         SVERIGE  —  EGYPTEN-,    ITALIEK    OCH    SPANIEN    1  8  f.  O 1870 

pense  —  och  sans  comparaison  religionerna  emellan.  Att 
i  de  protestantiska  länder,  hvarest  gamla  kyrkobyggnader 
funnos,  dessa  skulle  användas  till  den  nymodiga  guds 
tjänsten  är  icke  att  undra  på,  men  underligt  nog  är  det 
ändå  hur  jämförelsevis  ringa  och  obetydligt  dessutom 
blifvit  byggdt  direkt  korresponderande  till  den  kyrkliga 
reformen.  Hvems  är  felet?  Men  det  var  kanhända  emel- 
lertid riktigt  att  icke  alltför  mycket  brådska  med  att  af- 
vika  från  och  ändra  den  traditionella  växten,  äfven  om 
rötterna  skulle  sträcka  sig  in  i  katolicismen.  Isynnerhet 
just  kanhända  här  i  Sverige.  Man  kan  se  af  de  senaste 
ritualistiska  rörelserna  i  det  protestantiska  England,  huru 
stor  del  af  församlingen  där  i  alla  fall  har  behof  att 
närma  sig  de  gamla,  utbildade  katolska  formernas  mera 
uråldriga  symbolik.  Men  hvart  man  går,  konsten  att 
bygga  (luds  hus  tyckes  alldeles  hafva  gått  förlorad,  lik- 
som den  att  måla  altartaflor.  Orsakerna  förmodligen  de 
samma.  Vi  förmå  numera  med  vår  kalla  beräkning 
knappt  imitera  det  bästa  existerande  för  kyrkliga  ända- 
mål, mycket  mindre  skapa  någonting  nytt. 

På  gatan  sken  solen.  Damerna  skrattade,  och  det 
taltes  om  sjuhundra  ting,  Sturarnas  blodiga  kläder,  S:t 
Eriks  skrin,  ädelstenar,  brynstenar  och  gatstenar,  till  dess 
vi  hunno  till  Karolinska  biblioteket.  I  en  vrå  leder  en 
trång  och  krokig  baktrappa  upp  till  boksalen,  ett  långt, 
ljust  rum  fullt  af  hyllor  och  med  golf  stenlagdt,  förmod- 
ligen för  att  icke  för  fort  nötas  ut  af  de  läsande  lärdes 
galoscher.  Midt  på  golfvet  i  ett  litet  rankigt  bord  och 
liksom  i  en  glaslåda  visade  man  oss  bland  annat  Ulfilas 
Codex  Argenteus.  Jag  har  sett  många  publika  bibliote- 
ker,  men  ingenstädes  funnit  större  brist  på  prydlighet  än 
i  Uppsalas.  För  en  svensk  målare  kan  det  nästan  vara 
intressant  att  betrakta  ett  så  totalt  ignorerande  af  konst 
som  i  Uppsala,  och  det  hänvisar  tydligt  på  att  vår  folk- 
stam icke  äger  annat  än  en  mycket  liten  medfödd  konst- 
känsla. Ty  om  annorlunda  vore  fallet,  skulle  det  otvif- 
velaktigt    hafva    uppenbarat    sig    på    något    sätt    i  synlig 


INTRYCK    Al-    UPPSALA  273 

måtto.  Framför  allt  skulle  det  kunna  väntas  i  själfva 
focus  af  den  nationella  bildningen  och  i  ett  universitet, 
som  redan  haft  tillräckligt  lång  tillvaro  för  att  hafva 
kunnat  försöka  skaffa  sig  äfven  konstsamlingar,  såväl  som 
titöfva  något  slags  inflytande  af  sin  smak  i  de  under  mer 
än  trehundra  år  rundt  omkring  i  staden  uppförda  bygg- 
nader. 

Man  skyller  förmodligen  på  vår  fattigdom  och  tröstar 
sig  med  att  icke  hafva  »råd».  Och  man  har  rätt — rådet 
felas.  Utanför  slottet  har  man  likväl,  som  det  tyckes  med 
berådt  mod,  rest  en  ärestod  åt  Gustaf  Vasa  af  fyra  nya 
kanoner  — ■  snillrika  tanke,  som  i  en  så  skön  och  träf- 
fande bild  åskådliggör  och  antyder  hela  den  store  konun- 
gens verksamhet  —  isynnerhet  i  Uppsala. 

Bland  Uppsalas  monumenter  blir  ändå  de  gamla  ätte- 
högarna det  intressantaste.  Där  är  vår  folkstams  heli- 
gaste grund  och  där  man  kan  drömma  vaken  om  Sigge 
Fridulfson,  vår  Moses,  och  hans  tid.  Men  blickande  om- 
kring sig  på  den  trakten  med  svenska  och  artistiskt- 
poetiska  ögon  kan  det  förundra  att  bland  så  många  tu- 
sende sinom  tusende  studenter,  entusiastiska  studenter 
och  andra  som  förnöjt  sig  med  att  röka  cigarr  eller 
dricka  mjöd,  hvissla  eller  sjunga  på  dessa  våra  ättehö- 
gar, det  icke  fallit  någon  in  att  på  något  sätt  skänka 
dem  den  kärleksfulla  vård  som  de  med  så  stora  skäl 
tyckas  begära.  Att  rannsaka  deras  inre  med  kall  nyfi- 
kenhet och  att  sjunga  visor  om  dem  i  stämmor  är  allt 
mycket  vackert,  men  mera  skulle  ändå  kunna  göras.  Där 
finnas  ännu  grundvalarna  af  Uppsala  tempel  och  kanhända 
rötterna  af  gamla  offerlunden,  och  det  behöfs  icke  stark 
ansträngning  af  inbillningskraften  för  att  kunna  föreställa 
sig  däromkring  en  park  inneslutande  allt  detta  och  som 
kunde  göra  dessa  våra  äldsta  nationella  minnen  liksom 
lifiigare  närvarande  i  själfva  luften.  Allt  sådant  är  lik- 
väl mycket  bättre  att  lämna  orördt  än  om  det  med 
bristande  takt,  känsla  och  veneration  ännu  mer  skulle 
förstöras.  Det  är  åtminstone  i  ögonen  och  öronen  fal- 
ls. —  Eijron  Lundgren. 


274         SVIiRIGE EGYPTES,    ITALIEN    OCH    SPANIEN    18G0  — 1870 

lande  att  man  är  ojämförligt  mycket  mera  road  af  att 
skrifva  sentimentala  visor  om  Nordens  kraft,  vana  mör 
och  drufvans  saft,  och  sedan  sjunga  sådant  efter  noter  i 
Paris,  än  att  försöka  organisera  en  plan,  som  kunde  leda 
till    någonting  likt  varaktig  byggnad  med  stock  och  sten. 

1  trakten  af  gamla  Uppsala  vill  jag  emellertid  hoppas 
att  man,  innan  Ragnarök  nalkas,  börjar  timra  upp  ett 
praktfullt  svenskt  Valhalla,  en  ung  fosterländsk  kungssal, 
prydd  med  våra  djupsinnigaste  myter,  stöpta  i  brons  eller 
huggna  i  marmor,  skurna  i  björk  eller  ek  eller  elfenben, 
emellan  målningar  af  våra  stora  minnen,  både  de  sorgliga 
och  glada  och  emellan  porträtter  af  våra  vördnadsvärdaste 
män,  folkets  fäder,  pelarna  i  fosterlandets  tempel.  En 
sådan  byggnad,  förkroppsligande  alla  våra  folkliga  sym- 
patier, skulle  igen  göra  gamla  Uppsala  till  en  helig  vall- 
fartsort —  där  är  platsen  för  ett  svenskhetens  Pantheon, 
vårt  Westminster  Abbey.  —  Men  hösten  gulnade,  svart- 
nade, kallnade  mer  och  mer,  tills  vintern  kom  med  frost 
och  is.  Den  tunga  grå  himlen,  den  mulna  skymningen, 
mörkret,  allt  gjorde  ett  djupare  och  mera  skakande  in- 
tryck än  jag  hade  väntat.  Under  några  och  tjugu  års 
tid  hade  jag  alla  vintrar  varit  i  södern,  och  en  riktigt 
skarp  vinter  föreföll  därför  nu  visst  såsom  någonting 
nytt,  men  också  därjämte  ovälkommet  och  plågande.  Jag 
ämnade  ändå  trotsa  klimatet,  hyrde  en  ateljé  i  Molins 
hus  vid  Kungsträdgården,  lät  lägga  på  mattor,  föra  dit 
möbler,  köpte  ved  och  lät  klistra  innanfönster.  Fåfänga 
förberedelser!  Précautions  inutiles!  Redan  vid  den 
första  snön  föll  mitt  mod,  och  sinnet  blef  så  nedslaget 
och  förskräckt,  att  jag  lämnade  och  öfvergaf  alltsammans, 
som  om  någonting  riktigt  rysligt  hade  hotat. 

1  köld  och  yrväder  på  järnvägen  ner  till  Malmö  och 
öfver  till  det  redan  isbundna  Köpenhamn.  Snö  och  frost. 
Direkte  till  Paris  och  efter  några  dagars  uppehåll  där  så 
fort  som  möjligt  genom  Madrid  ner  till  Sevilla,  hvarest 
jag  igen  liksom  vaknade  bland  oranger  på  träden,  törn- 
rosor på  buskarna  och  i  ett  varmt  och  leende  solsken. 


FI.YKT    L'N'I).\K    VIXTI-RN  275 

Till  Mildhög  Lundgren.  —   Paris   11   dcc.   1867. 

—  Det  förefaller  mig  alltid  lustigt  och  iipplifvande 
att  komma  till  Paris.  Det  är  intet  tvifvel  om  att  det  är 
hufvudstaden  i  Europa. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  Sevilla  21   dcc.    1867. 

—  Frän    Paris    skref   jag   några   rader .  . .    Mitt  för- 
frusna   lynne  började  där  tina  upp,  och  ju  mer  och  mer 
det    därifrån    gick    söderut,    desto    bättre  kände  jag  mig. 
Jag  kan  icke  begripa,  huru  våra  förfäder  kunnat  vara  så 
dumma  att  bosätta  sig  bland  all  den  snö  och  is  och  midt  i 
det    mörker,  som  vi  hafva  i  Sverige.     Om  jag  hade  varit 
med,    skulle    jag    bestämdt  hafva  försökt  att  afråda  dem 
från    någonting  så  enfaldigt.     Vi  anlände  hit  i  förgår  kl. 
4    på    eftermiddagen    —  på    järnvägen,  som  går  emellan 
kaktushäckar     och     aloe,    orangelundar    och    olivskogar. 
Klart    och    soligt    och    briljant    hvart    man  såg.     Tog  ett 
varmt    bad    och    hade    sedan    middag   vid  table  d'höte  i 
hotellet   bland    herrar    och  damer.     Därefter  direkte  upp 
i    Casino,    hvarest    jag  ganska  riktigt  träffade  min  gamle 
vän    Don    Federico,    som  är  öfver  77  år,  men  ändå  dan- 
sade   på  ett  ben  en  fandango,  när  han  fick  se  mig.     Det 
gladde  mig  verkligen  hjärtligt  att  återse  den  gamle  själen 
och   att  finna  honom  så  litet  förändrad.     Vi  pratade  där 
länge    i    kapp,    till    dess  jag  gick  hem  och  sof  godt  tills 
det    igen    dagades.      Efter   frukosten    ut  i  ett  varmt  och 
briljant    solsken,    helt    och    hållet  förtjust  att  återse  alla 
välbekanta  gamla  gator   och  platser.     Men  jag  skall  icke 
beskrifva  min  glädje  öfver  att  vara  här  igen  —  det  skulle 
kanske    göra  dig  ledsen,  att  jag  så  opatriotiskt  kan  före- 
draga   klimatet  här  för  det  hemma,  för  resten  skulle  jag 
icke    kunna    gifva  dig  något  begrepp  om  hur  Ijufligt  det 
verkligen  är. 

Till  F.  v.   Dardcl.   —  Sevilla   17  Jan.   1868. 

—    Som    du  kanhända  kommer  ihåg,  var  det  en  tid, 
då    jag    snart    sagdt  var  bosatt  här  i  Sevilla,  åtminstone 


276       SVERIGE.  —  EGYPTEK,    ITALIEN    OCH    SPANIEN    1860  — 1870 

hade  här  många  glada  och  soliga  dagar;  det  är  ett  ställe, 
som  jag  tycker  om  och  känner  väl,  och  där  också  nu 
jag  återfunnit  många  bekanta  och  goda,  glada  och  vackra 
vänner.  On  revient  toujours  —  je  ne  dis  pas  oi^i  —  men 
det  är  emellertid  upplifvande  att  återkomma  till  en  ort, 
som  kan  återkalla  i  minnet  så  många  charmanta  impres- 
sioner och  roliga  situationer,  och  där  man  ännu  kan 
tycka  sig  höra  ekot  af  mången  leende  fandango  och  stor- 
skratt på  fullt  allvar.  Det  är  för  resten  ett  ställe  med 
en  himmel,  lik  den  öfver  Damaskus,  med  rosor  och  myr- 
ten, solsken  och  tiggare  på  marmortrappor,  vattenkonster 
och  slitna  biktstolar,  förgyllda  solfjädrar  med  tillhörande 
senoras  och  senoritas  —  med  ett  ord,  ett  ställe  att 
måla  af  för  den,  som  är  road  af  färgspel,  gitarrer, 
kastanjetter  och  kulörta  strumpeband.  Hur  mycket,  som 
här  skulle  behöfva  reformeras,  grubblar  jag  icke  så  sär- 
deles mycket  på,  ehuru  beständigt  påmind  om  att  refor- 
mationen ännu  icke  hunnit  hit  och  att  Spanien  ännu 
icke  är  ur  medeltiden. 

Till  Mildliog  Lundgren.   —  Sevilla   26   april   1868. 

Jag  har  svårt  att  vara  helt  och  hållet  lat,  ehuru 
nyttigt  det  må  vara  ibland.  Om  man  vill  eller  ej,  kom- 
mer det  alltid  någonting  ur  fingrarna.  Till  och  med  ett 
fä  på  bete  lämnar  ju  alltid  spår  efter  sig  —  sans  com- 
paraison.  På  samma  gång  har  jag  också  läst  åtskilligt 
af  sådana  gamla  spanska  böcker  och  annat,  som  det  roat 
mig  att  bläddra  i.  Människan  lefvcr  ju  icke  allenast  af 
tidningar  och  telegram,  måste  ibland  också  röra  på  kor- 
ken till  något  mustigare.  Prosans  syndaflod  öfversväm- 
mar  så  hela  världen,  att  hvarje  fläkt  af  poesi  måste  sökas 
öfver  den  flata  verkligheten,  liksom  på  vandring  bland 
bergstopparna  ofvan  molnen,  ett  slags  Ararat.  I  den 
världen  har  jag  klättrat  som  en  hungrig  get.  — 

Anteckningar  från  Sevilla. 

—  Det  är  lifvande  att  komma  nära  ett  varmt  och 
entusiastiskt  hjärta,  sådana  man  finner  många  i  Spanien. 


FÖR    SISTA    GÅKGEN     I    SEVILLA  277 

Hos  Don  Carlos.  Där  sitter  han  ännu  i  sin  gamla  studio 
med  utsikten  öfver  Alameda  och  mälar  samma  galen- 
skaper, munkar  och  nunnor,  och  med  en  färg  som  tyc- 
kes vara  gjord  af  teufelsdreck.  Stackars  Don  Carlos! 
Det  tyckes  mig  alt  han  gått  vilse  i  konstens  värld,  men 
jag  har  kanhända  orätt.  Föreställer  mig  ändå  att  om 
han  icke  hade  andra  medel  till  lifvets  uppehälle  än  sin 
talang,  skulle  han  snart  blifva  mager;  nu  är  han  frodig, 
förnöjd  och  glad,  och  det  är  alltid  med  stor  munterhet 
som  vi  träffas.  Vi  hafva  känt  hvarann  nu  så  länge,  nära 
20  år,  och  sett  så  mycket  af  hvarandras  obetänksamma 
tilltag  och  däraf  följande  löjliga  och  icke  löjliga  trassel. 
Han  är  ibland  de  få,  som  kunna  följa  min  tankegång, 
när  jag  vänder  blickarna  tillbaka  till  min  första  tid  i 
Sevilla,  och  han  påminner  ibland  ännu  om  äfventyr,  så 
att  det  kommer  hela  rummet,  trots  terpentin  och  fer- 
nissa, att  lukta  törnrosor  och  nejlikor.  Längesedan  för- 
klingade ackorder,  förtjusande  harmonier,  leende,  myr- 
tenkransade,  sväfva  upp  ett  ögonblick,  men  försvinna 
igen  eller  gå  förbi  som  ett  spöklikt  begrafningståg,  öfver- 
röstade  liksom  af  en  sorglig  klämtning  från  kyrkogården. 
Lifvets  förfärliga  gåta  är  huru  det  släckes.  Utan  det 
flämtande  svaga  ljuset  af  vårt  förtröstande  hopp  (en  out- 
rannsaklig  (luds  gåfva)  skulle  vi  snart  kunna  blifva  mörk- 
rädda  af  att  se  icke  allenast  huru  många  vänner  vi  för- 
lora, men  dessutom  hur  många  lifliga  känslor  inom  oss 
själfva,  för  det  goda,  det  glada,  det  unga,  släckas  dag 
efter  dag.  Ack,  innan  man  hunnit  vandra  bland  de 
tomma  skuggorna  i  saknadens  ödsliga  skog,  vet  man  icke 
till  fullo  huru  allvarsam  världen  kan  vara  och  huru  man 
till  slut  i  månskenet  måste  nöja  sig  endast  med  sällska- 
pet af  friskyttens  vilda  jakt  —  benrangel  på  dimmiga 
flyende  hästar. 

—  Vid  hvarje  steg  saknade  jag  John  Phillip,  och 
hvar  är  Tyrie  och  Escasena  och  Zabalburze?  Alla  under 
gröna  torfvan.  Utom  Don  Federico  fanns  nästan  ingen 
kvar,    som    ännu  kunde  följa  mig  arm  i  arm  i  mitt  min- 


278        SVERIGE  —  EGYPTEN,    ITALIKK    OCH    SPANIEN"    1800 — 1870 

nes  rosengård,  och  också  han  var  blifven  gammal  och 
krokbent,  så  att  när  det  kom  till  att  hoppa  öfver  all- 
varsamma diskussioner  och  in  i  mera  lättrörliga  roman- 
ser, blef  han  ofta  efter  och  kunde  icke  annat  än  med 
möda  och  ansträngning  svänga  sig  som  i  yngre  dar. 

Så  är  världens  gång,  den  längsta  dag  har  ändå  till 
slut  sin  afton,  och  när  jag  lämnade  Sevilla,  var  det  med 
känslan  af  att  aldrig  mera  komma   dit  igen. 

Till  F.  W.  Scholander.  —  London  2  okt.   18(58. 

—  Jag  vill  vara  så  dristig  öppet  bekänna,  att  jag 
tycker  mig  hafva  funnit  att  mycket  af  naturens  finaste 
färgspel  kanhända  oftare  och  lättare  återgifves  med  större 
precision  i  vattenfärg  än  i  olja.  Orsaken  må  kanhända 
sökas  däri,  att  man  med  akvarellfärgerna  såsom  varande 
briljantare  kan  komma  naturens  glans  närmare,  äfven^ 
som  alt,  genom  nödvändigheten  att  behandla  dem  med  en 
viss  rapidité,  ett  alster  produceras  liksom  starkare  im- 
pregneradt  med  konstnärens  varma  känsla  i  ögonblicket, 
med  ett  ord,  ett  lifligare  uttryck  af  bilden,  som  han  i  sig 
upptagit.  Vattenfärgerna  hafva  åtminstone  bestämdt  före- 
trädet i  ljusa,  briljanta,  mysteriöst  smältande  färgskift- 
ningar, ehuru  oljefärgens  kraftiga,  genomskinliga  skuggor 
icke  uppnås.  Man  kan  förvånas  att  detta  ännu  icke  är 
så  insedt  som  det  förtjänar.  Engelsmännen  hafva  åt- 
minstone tagit  initiativet  i  detta  som  i  så  mycket  annat 
af  nutidens  företag.  Hvad  Sverige  speciellt  beträffar,  vill 
jag  icke  blunda  för  att  vattenfärgsmålningen  där  förmod- 
ligen ännu  är  förknippad  med  svårigheter  af  liera  slag. 
Vårt  land  är  icke  pittoreskt  och  jämförelsevis  ganska 
färglöst,  grått,  blått  och  grönt  —  men  med  geni  i  rikt- 
ningen är  det  väl  ändå  möjligt,  kan  jag  tänka,  att  kunna 
göra  förvånande  och  sanna  målningar  äfven  med  sådana 
elementer.  Men  vintern  ägnar  sig  isynnerhet  att  be- 
handlas i  vattenfärg,  och  jag  tror  att  däri  ett  stort  fält 
ligger  öppet  för  en  ny  Wickenberg.  I  all  denna  rike- 
dom   på    is  och  snödrifvor  och  sorglighet  ligger  en  egen 


OM    DEN    SVENSKA    NATURRN  279 

poesi,  som,  om  den  kunde  omfattas  med  tillräckligt  varm 
entusiasm,  utan  tvifvel  borde  kunna  frambringa  taflor, 
fulla  af  allvar  och  styrka,  och  jag  är  öfvertygad  om  att 
naturens  aspekter  i  momenter  af  sådan  sort  kunna  imiteras 
trognare  i  vattenfärg  än  i  olja.  — 

I  fortsättningen  af  detta  t)ref  framkastas  tanken  på  bil- 
dandet af  en  svensk  akvareliistförening,  som  skulle  anordna 
utställningar  af  uteslutande  akvareller  och  teckningar  och  älven 
af  etsningar,  »i  fall  någonsin  sådana  skulle  komma  att  göras». 
Föreningen  borde  hållas  mycket  aristokratiskt,  så  att  endast 
de  bästa  skulle  släppas  in  där.  Genom  en  dylik  förenings 
målmedvetna  och  planmässiga  arbete  »tror  jag  att  steg  för 
steg  äfven  framsteg  skulle  kunna  göras  på  ett  fält  som 
åtminstone  här  i  England  visar  sig  sprida  många  frön  till 
kultur    och    förfining.»     Fort  skulle  det  visserligen  ej  gå  .  .  . 

Rom  byggdes  icke  på  en  dag,  aloéen  begär  hundra 
år  för  att  hinna  till  blomning,  och  om  Noak  aldrig  hade 
planterat    vindrufvan,    hvar    vore    operakällaren?     Bättre 

att    sätta    en    rofva    än    alls   ingenting. Jag  skulle 

vilja  tillägga  att  utställningar  af  sådan  art  hade  kunnat 
passa  äfven  herrar  arkitekter,  och  jag  har  till  och  med 
en  så  ambitiös  åsikt  af  saken,  att  jag  tror  det  man  med 
skäl  skulle  kunna  framhålla  i  perspektiv  en  kommande 
tid,  då  mera  förtrolighet  med  vattenfärg  måhända  kan 
komma  att  leda  till  våra  allmänna  byggnaders  prydnad 
med  freskomålning,  och  då  t.  ex.  våra  skolhus  kunna 
komma  att  motsvara  i  det  fallet  hvad  kyrkorna  en  gäng 
voro.  — 

—  Man  bör  akta  sig  för  att  af  en  utställning  göra  en 
butik.  Som  en  regel,  åtminstone  att  börja  med,  tror  jag 
att  det  är  bättre  afse  kvaliteten  än  kvantiteten  af  det  ut- 
ställda och  snarare  göra  sådana  expositioner  till  ett  reser- 
veradt  nöje  för  societeten  än  för  den  stora  allmänheten. 
Mera  gifva  det  hela  karaktären  af  »icke  till  salu»  än  af 
ett  marknadsstånd.  — 


VII. 


Hemma.    Afsked  med  Italien.    De  sista  åren. 
1870-1875. 


»Jag  är  för  niirvnrande  i  Stockliolni  på  besök»,  skriiVcr 
Egron  till  H.  Hrodtkorb  :?()  ang.  t<S()<».  Den  22  scpt.  skrilver 
han:  »Hösten  kommer  och  det  är  nödvändigt  att  snart  nog 
komma  till  ett  beslut  och  bestämmelse  om  när  och  hvart- 
hän  jag  skall  resa  härifrån.» 

Men  han  stannar  hela  vintern,  hyr  en  ateljé  i  Stock- 
holm och  tyckes  trifvas  där.  Den  20  dec.  1870  skrifver 
han   till   Brod\korb: 

Sedan  jag  sist  skref,  har  jag  knnnat  hafva  haft  lid 
nog  att  resa  riindt  om  jorden  men  har  beständigt  varit 
här  i  Sverige,  i  Stockholm  eller  åtminstone  i  Stockholms- 
frakten. —  I  begynnelsen  följde  jag  krigshändelserna  med 
stort  intresse,  men  numera  försöker  jag  glömma  att  det  stora 
kriget  ännu  fortfar.  All  den  misär,  som  det  frambragt, 
är  för  stor  att  min  inbillningskraft  kan  fatta  den,  och  de 
egentliga  militäriska  operationerna  förstår  jag  icke  att  be- 
döma och  sysselsätter  mig  därför  alls  icke  med  att  gissa 
resultaten  på  förhand.  Men  att  dessa  ganska  säkert 
komma  att  blifva  ganska  stora  och  af  omätligt  inflytande 
på  hela  vår  världsdel  tager  jag  för  afgjordt.  Och  detta 
icke  allenast  omedelbarligen  i  politiskt  afseende  utan 
också  i  hela  vår  kommande  kulfurutveckling.  Lycklig 
den  därföre,  som  kan  iiålla  sig  utom  kugghjulen  af  vårt 
hårda    tackjärnstidehvarf    och    linnu    kan   få  ligga  liksom 


KRIGSÅRET    18  70  —  71  28  J 

bland  blommorna  på  ängen,  i  sorglöshet  och  solsken.  Nu 
på  hösten  har  jag  försökt  plocka  några  sådana  blommor, 
jag  menar  att  jag  roat  mig  med  att  se  igenom  mina  gamla 
anteckningar  från  min  första  tid  uti  Italien  och  .Spanien 
och  nu  hunnit  så  långt,  att  en  del  däraf  äro  tryckta.  — 
Dessa  äro  utdrag  ur  verkliga  gamla  anteckningar  eller 
bref,  och  naturligtvis  skulle  de  kunna  mycket  komplette- 
ras, om  jag  skulle  börja  skrifva  ur  mina  minnen,  men 
då  skulle  boken  kanske  få  för  stort  omfång;  jag  har 
också  icke  tid  att  alltför  mycket  ägna  mig  åt  min  skrif- 
ning.  —  Jag  har  varit  så  många  år  i  England,  att  jag 
hunnit  förvärfva  mig  många  trofasta  vänner  där,  med 
hvilka  jag  är  i  beständig  korrespondens. 

En  anteckning. 

Somliga  hafva  den  tråkiga  och  bråkiga  ovanan  att 
skrifva  upp  i  en  plånbok  utgifter  och  inkomster.  Sådant 
har  jag  aldrig  brytt  mig  om  och  är  en  slarfvig  kassaför- 
valtare. I  stället  har  jag  då  och  då  Iclottrat  en  rad  om 
de  intryck,  som  mött  på  vägen  —  ty  jag  föreställde  mig 
att  det  efteråt  kanhända  skulle  blifva  åtminstone  så  in- 
tressant som  gamla  tvättnotor  och  kvitterade  hotell- 
räkningar. 

Till  H.  Brodtkorb.  —  London   18  nov.   1871. 

—  Jag  har  nämligen  för  några  dagar  sedan  beslutit 
mig  för  att  åtfölja  en  af  mina  engel-ska  vänner,  som  med 
sin  fru  reser  söderut  för  att  söka  ett  varmare  klimat  än 
Londons.  Det  är  därföre  nu  afgjordt  att  vi  nästa  onsdag 
d.  29  nov.  gå  ombord  i  Southampton  på  en  stor  ångfre- 
gatt,  som  går  till  Alexandria  i  Egypten.  — 

Det  förlidna  året  har  varit  som  en  stormig  och 
ohygglig  natt  öfver  Europa,  låt  oss  hoppas  atl  vi  gå  till 
mötes  en  ljus  och  glad  morgonrodnad.  Vi  hafva  alla  en 
förkänsla  af  hur  världen  tyckes  träda  in  i  en  ny  epok. 
Det  har  kommit  liksom  mera  allvar  i  luften,  så  mycket 
att    poesi    och    skön    konst  tyckas  kväfvas.     Men  låt  oss 


282       HEMMA.       AFSKED    MED    ITALIEK.      DE    SISTA    AREN    1870 — 187  5 

hoppas    att   vi   äro   på  järnvägen,  som  skall  föra  oss  till 
ett  härligt  paradis. 

Till  Mildhog  Lundgren.  —  Ischia  5  febr.   1872. 

—  Kalla  mig  bortskämd,  men  jag  måste  bekänna  att 
jag  ryser,  när  jag  nu  tänker  på  nordens  klimat.  Ett  varmt 
solsken  är  en  oförliknelig  Guds  gåfva  och  mognar,  som 
jag  tror,  mycket  som  endast  skulle  torka  in  framför  kakel- 
ugnsbrasan. Men  lotterna  blefvo  delade  olika,  och  det 
vore  otacksamt  att  klaga,  om  jag  ändå  icke  kan  glömma 
norrmannen  som  sade:  »Norge  er  et  gudommeligt  land, 
men  fanden  maa  leve  der.» 

Till  H.   Brodlkorb.  —  Ischia  5  mars   1872. 

—  Jag  är  glad  att  höra  att  den  älskvärda  frk.  Vir- 
ginia Larsson  har  fått  göra  den  behagliga  bekantskapen 
med  din  egen  familj,  och  jag  ber  dig  hälsa  till  henne 
rätt  hjärtligt.  Jag  beundrar  mycket  ett  fruntimmer,  som 
med  egna  krafter  kan  bryta  sig  igenom  så  många  svårig- 
heter som  hon  har  att  bekämpa,  ensam  och  utan  alt  höra 
väl,  och  jag  hoppas  alt  hon  med  sin  flit  måtte  göra  alla  de 
framsteg  i  sin  konst,  som  jag  så  väl  unnar  och  önskar 
henne. 

Till  G.   W.   Palm.  —  Pcrugia  7  juli   1872. 

—  I  glädjen  öfver  att  vara  här  har  jag  många  gånger 
tänkt  på  dig,  gamla  tider  hafva  kommit  igen  och  liksom 
nickat  god  dag,  och  jag  kan  försäkra  dig  att  min  gamla 
vänskap  icke  svalnat  med  de  år,  som  gått.  Jag  har  under 
vintern  och  våren  varit  på  Ischia  och  i  Neapelstraklen 
och  äfven  någon  tid  på  Capri,  och  i  det  glada  solskenet 
ha  många  ungdomsminnen  liksom  blommat.  Det  skulle 
hafva  fägnat  mig,  om  jag  haft  dig  att  prata  med.  Jag 
skulle  hafva  skaffat  dig  en  präktig  åsna  att  rida  på,  en 
som  jag  är  bekant  med  och  som  jag  hade  kunnat  re- 
kommendera. Vi  skulle  hafva  ridit  omkring  i  klyftorna 
på  mont  Epomeo,  emellan  doftande  myrtenbuskar.  citron- 
häckar,   under    vinrankor    och   oliver,  och   med  lika  stor 


SISTA    BESÖKET     I     ITALIEN'  283 

njutning  som  åsnorna  af  tistlarna  vid  vägen  skulle  vi 
hafva  sett  ut  öfver  det  blä  hafvet  med  alla  sina  små 
hvita  segel,  Procida,  Capo  Misene  ända  öfver  till  Vesuvius 
med  sin  rök.  Åsnorna  se  allt  det  där  oupphörligt  utan  att 
därför  det  faller  dem  in  att  försöka  måla  det  —  och  jag 
tror  att  de  hafva  rätt.  Men  om  du  skulle  varit  där  me- 
dan det  eldsprutande  berget  hade  sin  senaste  våldsamma 
attack  af  maghosta,  tror  jag  att  du  visst  nog  icke  hade 
kunnat  stäfja  din  målarbrunst,  förr  än  du  icke  hade 
någonting  kvar  af  cinober,  kromgult  och  kadmium. 

Från  Neapel  reste  jag  till  Rom.  ^  Det  var  nästan 
som  om  Rom  hade  borstat  hatten  och  fått  stöflarna  half- 
sulade ;  det  var  tyst  och  anständigt  på  gatorna  och  i  den 
starka  värmen  voro  inga  skäggiga  tyska  Kiinstler  att  se 
—  förmodligen  alla  uppe  i  Sabinerbergen,  Olevano  och 
Grotta  Ferrata.  Café  Greco  är  alldeles  oigenkännligt  i  för 
gyllning  och  spegelglas  och  en  stil,  som  skulle  kunna 
passa  le  demimonde,  så  att  jag  icke  vågade  mig  dit 
in.  —  — 

I  ett  bref  3  nov.  1872  från  Rom  omtalar  Egron  äfven 
café  Greco,  »som  ännu  är  lika  skurat,  och  där  Riedel  och 
andra  målare  från  urtiden  sitta  i  det  inre  smala  rummet 
och  läsa  tidningarna  just  som  förr». 

Till  F.  v.  Dardel.  —  Rom  5   nov.   1872. 

—  Italien  är  beständigt  Europas  lustgård,  och  den 
som  har  ett  öppet  sinne  för  hvad  det  har  att  erbjuda, 
längtar  icke  ofta  därifrån.  1  Rom  finner  jag  stora  för- 
ändringar sedan  jag  sist  var  här  —  det  är  nu  en  stor 
och  liflig  hufvudstad  med  fläng  och  trängsel  omkring 
granna  butiker,  ståtliga  ekipager,  dyra  hoteller.  Damer  i 
omätliga  peruker  och  på  höga,  spetsiga  klackar  äro  flitiga 
med  att  släpa  tungt  sammet  och  siden  efter  sig  i  det 
klassiska  stoftet  på  Gorso  under  det  att  i  hvartenda  kafé 
herrarna  hålla  statsråd.  — 

På  morgonen  bittida  går  jag  vanligtvis  ut  i  parken 
på  Monte  Pincio  bland  pinjerna  och  palmerna  där,  dricker 
in  den  friska,  balsamiska  luften  och  hör  på  det  enformiga 


284       HEMMA,       AFSKED    MED    ITAIJEX.      DE    SISTA    ÅREX     1870 1875 

plasket  af  fontänerna.  Den  tiden  på  dagen  är  jag  meren- 
dels allena  där  och  har  endast  sällskap  af  de  många  stora 
män,  hvilkas  marmorbyster  stå  spridda  i  de  skuggrika 
alléerna,  Rafael  och  Michelangelo,  Tizian  och  Bramante, 
här  slår  Columbus  och  Galilei,  Ca-sar,  Cavour  och  Macchia- 
velli.  Det  är  väl  tänkt,  att  just  på  en  alldaglig  promenad- 
plats genom  sådana  bilder  erinra  om,  huru  somliga  haft 
kraft  att  kunna  höja  sig  öfver  vanliga  småaktiga  frivoli- 
teter.  Det  gör  icke  ondt,  och  kan  måhända  väcka  mycket 
godt  som  slumrar.  Det  är  öfverensstämmande  med  vår 
tids  idéer  och  i  hvarje  af  seende  en  mera  aktningsvärd 
prydelse  än  sådana  badande  nymfer,  som  man  kan  få  se 
i  somliga  kungsträdgårdar.  —  Ju  mera  man  ser  af  Rom, 
desto  underbarare  förefaller  det,  åtminstone  gifver  det 
mig  intryck,  ojämförligt  mycket  mera  storartade  än  dem 
jag  fått  på  något  annat  ställe.  Det  är  liksom  en  mötes- 
plats för  alla  sekler,  en  omätlig  grushög,  där  man  vid 
hvarje  steg  liksom  trampar  på  bitar  af  beundransvärda 
konstverk,  skatter  af  poesi  och  skönhet,  som  det  är  en 
njutning  att  åtminstone  kunna  se,  äfven  om  man  icke 
förmår  att  lyfta  dem  ur  den  förtrollade  grunden.  Allt 
detta  fördunklar  helt  och  hållet  det  slarf  som  nutidens 
konst  förmår  frambringa,  och  för  inbilskheten  kan  en 
vandring  i  Kom  icke  vara  annat  än  nedslående.  Ett  upp- 
riktigt erkännande  af  huru  ofantligt  mycket  vi  hafva  att 
lära  af  de  gamle  store,  är  det  första  som  kan  hjälpa  oss 
att  höja  oss. 

Till  F.  W.  Scholandcr.   —   Honi  hösten   1872. 
Början  af  brefvet  saknas.     Det  ark,  som  finnes  i  behåll, 
börjar  sålunda: 

.  .  .  fullständigt  karaktären  af  dem,  han  företog  sig  att 
måla  af.  Tixian,  Velascjuez,  Hubens,  Holbein  kunde  må- 
hända måla  skinnet  bättre,  men  äfven  knappt  det.  Ingen 
målning  kan  vara  mer  olik  fotografi  än  Rafaels.  Jag  har 
också  just  varit  nere  i  La  Farnesina  och  sett  hans  för- 
tjusande   fresker    där.     De    äro   olika  all  annan  målning. 


ITALIENSK    RENÄSSANSKONST  285 

så  att  de  tyckas  vara  syner  ur  en  annan  värld.  Det  er- 
inrar alls  icke  om  kroppar  af  kött  och  blod  och  ben,  det 
framställer  för  oss  odödliga  gestalter,  som  icke  veta  af 
någon  sjuklighet  och  som  röra  sig  i  en  eter,  i  jämförelse 
med  hvilken  vår  luft  icke  är  annat  än  kvalm.  Den  som 
har  kunnat  smeta  ner  kalkväggen  på  sådant  sätt,  att,  när 
vi  stirra  därpå,  vi  liksom  blifva  hänryckta  och  förda  att 
i  en  andesyn  se  Amor  och  Psyke,  själ  och  kärlek  och 
skönhet  i  en  sådan  friskhet  att  vi  kunna  tycka  oss  smaka 
nektar  och  ambrosia  —  den  var  mer  än  en  trollkarl. 
Hela  lilla  Farnesina  tycker  jag  vara  charmant,  en  fm 
elegans  som  i  allt  af  Balthazar  Peruzzi.  P.  bodde  i 
Siena,  och  hans  eget  hus  där  är  också  mycket  vackert, 
I  biblioteket  i  Siena  bläddrade  jag  igenom  en  hel  portfölj 
af  handteckningar  af  Peruzzi.  Som  du  finner,  är  jag  en 
entusiastisk  beundrare  af  den  italienska  renässancen  och 
icke  minst  af  de  gamla  hedervärda  florentinska  konstnä- 
rerna före  Rafael.  Jag  har  därföre  också  i  sommar  varit 
däruppe  i  Umbrien  och  med  särdeles  stor  förtjusning  rotat 
bland  den  massa  af  mästerstycken,  som  där  finnes.  Jag 
var  så  förtjust  af  åtskilliga,  att  jag  icke  kunde  låta  bli  att 
försöka  kopiera  dem  endast  för  ro  skull  och  för  mitt  eget 
höga  nöjes  skull.  Mitt  uppehåll  i  Perugia  behagade  mig 
rätt  mycket,  och  jag  fann  där  artigt  och  vänligt  folk.  Vid 
hvarje  steg  där  mötes  man  af  minnesmärken  från  medel- 
tiden, så  att  man  kan  tycka  sig  vandra  omkring  där 
nästan  som  i  ett  1300-talets  Pompeji.  Liksom  i  Florens 
kan  man  i  Perugia  steg  för  steg  följa  ljusningen  af  medel- 
tidens mörka  natt  och  liksom  räkna  spåren  från  den  tidens 
kraftiga  fortskridande  i  civilisation.  Det  är  beundransvärdt 
huru  ett  samhälle  midt  i  en  så  rå  och  vildsint  epok  kunde 
ordna  sig  icke  allenast  till  stadga  och  säkerhet  men  till 
ett  blomstrande  välstånd,  frambringande  de  ädlaste  frukter 
af  industri  och  konst.  Midt  ibland  så  många  prof  på  en 
lysande  intelligens,  förenad  med  verklig  mandom,  kan  det 
vara  nedslående  att  tänka  på  den  råa  själfviskhet  och 
oförmåga,    som  på  samma  tid  bodde  närmare  polen,  och 


286       HEMMA.       AFSKED    MED    ITALIEK.      DE    SISTA    ÅREX     1870—1875 

ehuru  jag  härstammar  i  rätt  nedstigande  led  från  de  råa 
röfvare,  som  då  bebodde  vårt  land,  erkänner  jag  mig  alls 
icke  vara  pliktig  att  finna  behag  i  deras  dumma  vildhet. 
Jag  kan  icke  känna  sympati  för  vilda  horder,  samman- 
hållna endast  löst  och  med  de  ofullkomligaste  och  blo- 
digaste band  och  utan  ens  förmåga  att  bygga  åt  sig 
andra  än  de  bräckligaste  och  oändamålsenligaste  skjul 
mot  klimatets  hårdhet  —  i  allmänhet  med  så  svaga  för- 
ståndsgåfvor  att  knappt  knnna  hitta  på  någonting  nytt 
själfva  och  endast  med  svårighet  inseende  värdet  af  andra 
folks  framsteg.  Af  hvad  som  nu  kanske  oförsiktigtvis 
ihitit  ur  pennan  hoppas  jag,  att  du  icke  måtte  anse  mig 
för  en  opatriotisk  sälle,  som  icke  lika  högljudt  som  någon 
kan  hurra  pro  patria,  men  ändå  är  jag  icke  missbelåten, 
om  du  däraf  skulle  tro  dig  finna,  att  mina  sympatier  för 
fornnordisk    konst    åtminstone   icke  äro   stora.    Men  nog 

—  lämnom  detta  missväxtdigra  fält  —  tous  les  genres 
sont  bons  hors  le  genre  ennuyeux,  säger  Mad.  de  Staél. 
Oden,  Tor  och  Balder  skola  förlåta  mig  och  äfven 
Hlodugghadda  och  Himminglöfva,  som  jag  hoppas.  A 
propos  mytologi,  har  jag  också  för  några  dagar  sedan 
varit  nere  i  Peterskyrkan  och  Vatikanen  och  varit  bland 
alla  helgonen  och  änglarna  där,  och  tror  att  Fogelberg 
nog  hade  kunnat  få  sälja  sin  Balder  här,  utan  mycket 
besvär,  om  han  späckat  honom  med  pilar  och  kallat 
bilden  San  Sebastiano.    Prästerna  behöfva  sådana  figurer 

—  jag  tror,  mer  än  vi. 

I  Sverige,  sommaren  1873. 

Det  är  midt  i  sommaren,  och  jag  är  just  återkommen 
från  Italien.  Har  funnit  min  gamla  bostad  på  Brunkeberg 
men  till  sommarnöje  äfven  skaffat  mig  rum  på  Drottning- 
holm. 

Färden  hit  ut  med  ångbåten  tycktes  mig  icke  vara 
för  lång  utan  merendels  rätt  angenäm.  Mälaren  visserli- 
gen litet  enformig,  och  fast  Stockholm  icke  är  något  Ve- 
dig,  har  dess  belägenhet  dock  sitt  egna  behag.     Men  nog 


SOMMAK    I    SVERIGE  287 

skulle  jag  ändå  vilja  kasta  däromkring  här  och  där  några 
sådana  alpkedjor  med  hvita  toppar,  som  kring  Lago  di 
Como,  eller  i  brist  däraf  ett  par  norska  Fjseld  med  bru- 
sande vattenfall  och  på  passande  afstånd  ett  eller  par 
eldsprutande  berg  —  landskapet  skulle  därigenom  vinna 
och  blifva  lifligare. 

Emellertid  måste  man  låta  sig  nöja  med  hvad  Mose- 
backe, Strömparterren  eller  Hasselbacken  ha  att  bjuda; 
allt  i  sin  egendomliga  stockholmsstil  med  ackompanjement 
af  kaffe  och  konjak,  cigarrer,  notställare  och  musik,  allt 
som  det  tycks  en  gärna  sökt  vederkvickelse  för  dem  som 
icke  stå  ut  med  landtlifvets  och  sommarnöjenas  mera  en- 
formiga vedermöda  och  ansträngningar.  I  allt  känns  det 
ungefär  som  vaggades  man  sakta  i  en  båt  på  tidens  stora 
flod,  utan  att  synnerligt  märka  sig  tilltaga  i  ålder  och 
visdom,  utan  att  känna  hur  man  mognar  i  kapp  med 
potatisen. 

Sålunda  går  dagen  stilla  och  beskedligt  och  utan 
fjäsk,  så  att  man  väl  kan  hinna  vända  tankarne  hvart 
man  behagar,  och  så  nyligen  kommen  från  Italien,  måste 
jag  bekänna  mig  icke  sällan  vända  dem  ditåt  och  att  jag 
har  minnena  därifrån  nästan  klarare  än  mycket  af  hvad 
jag  har  omkring  mig  här. 

fJkväl  är  det  mig  tillräckligt  klart  att  jag  bor  hos 
grosshandlar  Rogh  i  'långa  raden',  ett  stycke  från  ång- 
båtarnas landningsbrygga,  slottet  och  parken,  hvars  alla 
anläggningar,  alléer,  kanaler,  bänkar,  trappor,  dammar, 
vattenkonster,  svanar  och  bronsbilder  —  med  ett  ord 
både  löst  och  fast  jag  tills  vidare  tycker  mig  rå  om,  men 
naturligtvis  icke  längre  än  till  dess  de  kungliga  komma 
och  sätta  sig  ner  i  slottsrummen,  hvilket  väntas  ske 
innan  kort. 

Hela  parken  är  under  tiden  mycket  tyst.  Trångt  bort 
i  perspektiv  ser  jag  nog  några  trädgårdskäringar  gå  och 
kratta  i  alléerna  utan  att  därför  göra  mig  något  omak, 
och  icke  heller  tillskynda  mig  hvarken  marmornymferna 
eller  filosoferna  det  minsta  förfång.    1  somliga  hänseenden 


288       HEMMA.       AFSKED    MED    ITALIEX.      DE    SISTA    ÅRE\     1  8  7  O  —  I  « 7  5 

kan  jag  sålunda  pä  Drottningholm  tycka  mig  vara  som 
på  en  obebodd  ö.  Jag  säger  detta  icke  med  ledsnad. 
Lugn  och  stillhet  passar  ju  bra,  när  man  är  road  af  att 
drömma  vaken  hela  långa  dagen,  och  detta  är  för  närva- 
rande just  min  angenämaste,  snart  sagdt  angelägnaste 
och  mest  ansträngande  sysselsättning. 

Men  neka  kan  jag  icke  att  mycket  numera  förekom- 
mer mig  liksom  främmande  hemma.  Mitt  långvariga 
vistande  utrikes  har  säkert  största  skulden  i  detta  och 
att  tankegångarna  därunder  småningom  (blifvit)  så  inför- 
lifvade  med  skön  konst,  att  inbillningen  alltför  gärna 
vänder  sig  till  sådana  vägar  som  föga  passa  en  nordbo, 
jag  menar  en  som  bor  i  norden.  Den  som  länge  lifnärt 
sig  med  den  föda,  som  fins  i  skön  konst,  kan  nämligen 
lättare  än  man  tror  komma  att  känna  en  slags  hungers- 
nöd i  omgifningar,  allt  för  konsttomma.  Huru  detta  känns 
vet  ingen  förr  än  han  fått  smaka  del,  men  jag  kan  säga 
att  under  sådana  förhållanden  det  icke  smakar  illa,  om 
man  har  några  inlagda  saker  att  tillgå  för  att  koka  soppa 
på,  och  det  är  därföre  icke  så  sällan  som  det  roar  mig 
att  sålunda  koka  af  hvad  jag  har  kvar.  —  En  vacker 
morgon  hade  jag  det  nöjet  att  få  emottaga  mina  resande 
vänner  från  Småland.  Det  var  första  gången  som  de 
sågo  Drottningholm  och  med  hvilken  förtjusning  kan  nog 
tänkas.  —  —  -r  Slottets  präktiga  läge  beundrades  med 
förtjusning  och  liknades  af  någon  i  sällskapet  vid  en 
drottning  speglande  sig  i  Mälaren,  under  det  att  patron 
själf  ganska  riktigt  utpekade  att  hela  byggnaden  utan 
tvifvcl  undergått  en  strykande  reparation,  så  att  kalk- 
rappningen var  snygg  och  ren,  koppartaket  väl  under- 
hållet och  förmodligen  också  skorstenarna  alla  sotade; 
till  och  med  Neptunus  nere  på  stranden  syntes  i  godt 
stånd  och  liksom  nypolerad.  Trappor  och  balustrader 
och  allt  det  yttre  synades  sålunda  med  stor  belåtenhet, 
men  vid  inträdet  i  den  storståtliga  slottstrappan  slogos 
mina  vänner  med  verklig  häpnad  vid  att  skåda  de  grof- 
lemmade    marmorstatyerna,    väggmålningarna    af    Johan 


DROTTNINGHOLM  280 

Sylvius,  bysterna  i  nischerna,  gipsgirlanderna,  kolonner, 
gesimser,  piedestaler  och  slipade  pilastrar. 

Vi  insläpptes  därefter  i  de  kungliga  rummen  och  på 
dess  bonade,  hala  och  slippriga  golf,  och  sedan  fönster- 
gardinerna öppnats,  började  vi  betrakta  allt  liksom  andakts- 
fullt.  Det  var  granna  ljuskronor  och  speglar,  stolar  och 
taburetter,  förgyllda  ramar,  fernissade  oljefärgstaflor  och 
annat  gammalmodigt  husgeråd.  —  —  — 

Tafvelsamlingen,  ehuru  det  bästa  som  funnits  däri- 
bland blifvit  flyttadt  till  Nationalmuseum  i  Stockholm, 
kan  ännu  betraktas  som  ett  ganska  prydligt  ameublement, 
icke  opassande  stället,  om  man  likväl  undantager  de 
svenska  porträtterna,  hvilka  nästan  alla  skulle  bättre 
passa  i  hvilket  klädstånd  som  helst.  Vid  att  läsa  namnen 
i  stora  bokstäfver  på  ramarne  tycktes  det  vara  beklagligt 
att  konterfejen  icke  voro  bättre;  jag  menar  ledsamt  för 
mig  enskildt,  ty  mina  småländska  vänner  tycktes  icke 
lida  just  mycket  däraf.  Konung  Oscar  1  hade  den  mycket 
lofvärda  idén  att  samla  porträtter  af  sina  samtida  rege- 
rande furstar,  och  dessa  porträtter  i  naturlig  storlek  och 
i  granna  ramar  äro  nu  allesamman  placerade  i  en  stor 
sal.  Beundras  mycket  af  passagerarna,  som  komma  med 
ångslupen  från  staden;  det  behöfs  icke  mer  någon  Hol- 
bein  eller  Tizian,  Velasquez  eller  Rubens;  ces  temps  sont 
passés  —  i  stället  behöfs  det  nu  kobolt  till  de  breda  blå 
banden  och  blyhvitt  till  de  många  kraschanerna.  Men 
mina  vänner  voro  icke  nogräknade,  utan  sedan  de  ofant- 
ligt belåtna  hade  tagit  afsked  af  vaktmästaren,  satte  vi 
ut  i  parkens  långa  lummiga  alléer,  först  till  götiska  tornet, 
där  vi  bultade  på  utan  att  någon  öppnade,  hvilket  för- 
modligen icke  var  till  stor  förlust;  sedan  förbi  ättehögen, 
där  det  är  meningen  att  någon  gammal  gud  skall  vara 
begrafven.  Här  och  där  skymtade  hvita  marmorbilder 
mellan  träden,  till  dess  vi  omsider  genom  Kanton  hunno 
fram  till  Kina  slott  för  att  beundra  alla  dess  eleganta 
drakar  och  glacerade  krukor. 

Ehuru    det    nog   icke  var  mina  småländska  bekantas 

19.  —  Eijron  Lnndyren. 


290       HEMMA.       AFSKED    MED    ITAI.IEK.      DE    SISTA    ÄREX     187  0 187  5 

afsikt  alt  genom  deras  besök  få  någon  insikt  i  konst- 
smakens  halt  i  vårt  land  på  sjuttonhundratalet,  ägnar  sig 
delta  lustslott  icke  illa  för  betraktelser  i  sådanl  afseende. 
För  den,  som  är  road  af  sådana,  kan  det  där  nästan  före- 
falla som  bläddrade  han  i  en  gammal  bilderbok,  visst 
nu  saknande  många  sidor,  bortrifna  af  okunnighet,  okynne 
och  råhet  eller  mod  dumma  tillägg  inflickade  men  ändå 
med  tillräckligt  kvar  för  alt  visa  oss  förgångna  tiders 
skaplynne  och  smak.  Tillika  med  de  olika  konstnärernas 
förmåga  varseblir  man  äfven  beställarnas  bildningsgrad 
och  afsikter,  och  det  är  sålunda  som  gjorde  man  bekant- 
skap såväl  med  dem  som  klädde  sig  i  narrkåpan  som 
med  skräddaren,  som  sydde  denna. 

Hvad  som  framförallt  ligger  i  öppen  dager  är,  huru- 
som alla  anordningar  blifvit  imiterade  efter  utländskt 
mönster.  Förgäfves  sökes  där  något  i  hvad  konst  angår, 
som  smakar  af  fosterländsk  uppfinning.  Allt  försöker  tala 
på  främmande  språk,  slamma  inlärda,  oförstådda  fraser 
och  ulanläxor  ulan  alll  sammanhang  med  vårt  egen- 
domliga folklynne.  En  öppen  och  oblyg  bekännelse  huru 
på  sjuttonhundratalet  det  hos  oss  icke  var  till  finnandes 
någon  som  helst  utbildad  inhemsk  konst  för  att  kunna 
motsvara  eller  uppfylla  hvad  dåvarande  kunglighet  i  så- 
dant hänseende  fordrade  och  behöfde.  Fjädrarna  måste 
lånas  af  andra,  den  egna  svaga  hårväxten  skylas  under 
en  främmande  peruk.  — 

En  fornlämning  med  mera  foslerländskl  uttryck  än 
allt  detta  är  det  gamla  värdshuset,  som  jag  besöker  dagligen, 
om  än  icke  just  i  några  vetenskapliga  afsikter.  Forskning 
i  värdshusrörelsens  mysterier  fordrar  nämligen  många 
experimenter,  ägnade  att  betydligt  förkorta  en  vanlig  män- 
niskas lefnadslopp.  Jag  säger  vanlig,  ty  att  det  finnes  sär- 
skildt  begåfvade  naturer,  som  ändå  därmed  kunna  hålla  ut 
in  i  ålderdomens  sena  höst  är  obestridligt.  Men  som  jag  icke 
känl  mig  vara  af  dessa  utvalda,  har  jag  aldrig  på  allvar 
kastat  mig  in  i  delta  farliga  studium.  Likväl,  ehuru  jag 
sålunda  icke  haft  tillfälle  all  betrakta  värdshuslifvet  annat 


HTT    GAMMALT    VÄKnSlRTS  291 

än  myckel  ytligt  och  (lyktigt,  har  jag  ändå  icke  kunnat 
undgå  att  märka,  hvilka  betydliga  omstörtningar  den  fort- 
skridande civilisationen  äfven  däri  anstiftat.  —  —  — 

Kommande  generationer  skola  fåfängt  göra  gräfningar 
vid  Blåporten  för  att  hämta  något  fragment  af  alla  de 
rymliga  vin-  och  ölbuteljer  som  där  tömdes,  mycket  mindre 
kunna  göra  sig  reda  för  de  ceremonier,  som  därvid  iakt- 
togos  eller  huru  de  glada  prästinnorna  i  ett  sådant  Bacchi- 
tempel  kunde  vara  icke  ens  fröknar  eller  mamseller  utan 
bara  helt  simpelt  jungfrur.  Ehuru  numera  sådant  kan 
låta  sagolikt,  är  det  ändock  säkert  att  den  tidens  törstiga 
stockholmssjälar  kunde  i  hvarje  väderstreck  utom  tullarne 
till  hugsvalelse  finna  sådana  inbjudande  kloster,  alla  med 
frestande  matsedel  och  understundom  äfven  med  mat, 
åtminstone  alltid  det  dukade  brännvinsbordet  färdigt  med 
den  lockande  aptitsupen,  kumminost,  anjovis  och  gräslök. 
Stallmästaregården,  Mosebacke,  Hagalund,  Kräftriket,  Ål- 
kistan, Nacka  och  längre  bort  Snickarkrogen  hette  några 
af  dessa  lustgårdar  med  eller  utan  kägelbanor  för  herrar 
och  gunga  för  damer,  men  aldrig  utan  lefnadslustiga  pigor 
i  nätta  kjortlar  och  hvita  strumpor,  kvicka  tungor  och 
Jiafvande  bak  i  nacken  en  liten  grann  sidensarsbindmössa, 
med  stora  bandöglor,  som  brukade  gå  under  namn  af 
kvarnvingar. 

Sådana  värdshus  hade  jag  icke  sett  sedan  barndomen, 
och  i  det  gamla  värdshuset  på  Drottningholm  kan  jag  där- 
för tycka  mig  liksom  föryngrad  eller  försatt  i  en  förgången 
lid,  ty  jag  finner  där  ännu  mycket  kvar  af  det  försvunna 
svenska  värdshusidealet. 

Etl  gulmåladt  trähus  med  trätrappor  och  med  gran- 
risviska vid  dörren,  de  renskurade  kvistiga  golfven  öfver- 
strödda  med  finhackadl,  doftande  granris,  lågt  i  tak,  de 
gammalmodiga  speglarna  lutande  från  väggen,  såsom  de 
gjort  öfver  många  numera  historiska  peruker  och  flint- 
skallar, dessutom  i  smala  förgyllda  ramar  porträtter  af 
högvälborna  riksråd  i  hermelinsmantlar  och  ordenskedjor 
och    öfver  smörgåsbordet  ell  urblekt  konterfej  af  Hennes 


292       HEMMA.       AI-SKED    MED    ITALIEN".       DE    SISTA    .\REN     1870  —  1  8  7  5 

Majestät  Drottning  I.ovisa  Ulrika  med  riksäpplet  i  hand. 
Emellan  blomkrukorna  i  fönsterna  kan  man  se  öfver  den 
vackra  nejden  och  hela  den  lugna  soliga  viken  framför 
slottet,  de  skogiga  holmarna  och  vid  stranden,  stilla  i  sin 
ökstock,  fiskaren  med  sitt  metspö  —  medan  på  matsedeln 
redan  finns  stufvad  abborre  med  filbunke,  färsk  oxbringa 
med  pepparrot,  rökt  halmstadlax  med  ägg  och  spenat, 
smultron,  plättar  och  sylt. 

Ibland  träffar  jag  i  detta  värdshus  oväntadt  vänner 
och  bekanta  från  staden,  hvilka  för  ombytes  skull  följt 
med  ångbåten  Tessin  till  Drottningholm  i  stället  för  att 
som  vanligt  begifva  sig  ut  till  Djurgården  och  Hassel- 
backen. Det  kan  då  bli  skålar  för  väntade  befordringar 
och  oväntade  förlofningar,  det  berättas  otroligt  öfverdrifna 
rykten  eller  förunderliga  men  därför  just  icke  ovanliga 
äfventyr,  tills  man  för  ro  skull  behöfver  cigarrer,  katTe 
och  konjak  eller  munklikör  på  gungbrädet  emellan  krus- 
bärsbuskarna och  därefter  ett  litet  glas  punsch,  i  fall  någon 
brorskål  skulle  komma  i  fråga  och  vara  nödvändig. 

Att  man  i  sådana  ögonblick  känner  sig  vara  i  fäder- 
neslandet är  icke  att  undra  på.  Men  ändock,  när 
jag  sedan  gick  allena  i  tysta  parken,  kunde  väl  hända 
att  så  många  af  mina  tankar  begåfvo  sig  på  fiykt  ut  åt 
andra  håll  och  tider,  att  på  Drottningholm  det  blef  föga 
annat  kvar  af  mig  själf  än  liksom  endast  min  egna  tysta 
klädhängare  att  vandra  fram  i  alléerna.  — 

Hvad  man  under  sådana  ensliga  promenader  icke  kan 
undgå  alt  se,  är  de  många  gamla  marmorbilder,  som  ännu 
stå  kvar  här  och  där  i  de  gröna  lunderna.  Seende  dem 
på  det  sättet  numera  liksom  bortglömda  och  på  lutande 
piedestaler  är  det  endast  med  svårighet  som  man  kan 
göra  sig  reda  för,  huru  de  en  gång  kunnat  vara  ansedda 
såsom  nödvändighetsartiklar  och  ett  oumbärligt  sällskap. 
Besynnerliga  dockor  och  leksaker  att  roa  sig  med  här 
uppe  i  fuktiga  Sverige,  kan  man  väl  tycka  —  och  slutar 
med  att  antaga  att  de  blifvit  uppstiillda  såsom  skylt  för 
den    klassiska    bildning,    som  bodde   i   slottet.     Kn  sådan 


1    DROTTNINGHOLMS    PARK  29.'i 

vanskaplig  kalomni  och  parodi  på  grekisk  konst  kan  dock 
numera  icke  erinra  om  annat  än  puder  och  smink.  Emel- 
lertid kan  man  däri  se  barbaren,  som  bugar  sig  för  en 
finare  civilisation  än  den,  till  hvilken  han  själf  hunnit;  en 
tölpaklig  komplimang  för  det  som  var  på  modet  annor- 
städes. 

Någon  har  sålunda  också  tyckt  det  vara  mycket 
passande  att  här  ställa  upp  en  marmorkopia  af  Apollo 
di  Belvedere  för  att  tjänstgöra  såsom  ett  slags  löpare, 
hoflakej  eller  vaktmästare  utanför  teaterhuset  och  emellan 
två  betjäntbyggningar.  En  lek  som  en  annan,  men  dock 
klumpigare  än  att  måla  .lupiter  på  en  solfjäder  eller  på 
krogskylten  Bacchus  på  tunnan.  I  musik  är  det  väsentligt 
att  hålla  takten,  i  de  andra  konstarterna  tycks  man  hålla 
sådant  för  likgiltigt,  och  det  är  visst  därför  som  de  intryck, 
dessa  så  mången  gång  gifva,  kunna  liknas  vid  att  höra 
falska  toner,  som  alls  icke  stämma  öfverens  utan  endast 
bullra  i  taktlös  villervalla.  Ingen  tycker  dock  att  det  är 
synd  om  Apollo.  Men  när  blef  hela  den  klassiska  konsten 
hos  oss  annorlunda  behandlad ;  när  blef  här  riktig  gäst- 
frihet visad  ät  söderns  redan  på  halfva  vägen  hit  blåfrusna 
gudomligheter?  Hafva  de  någonsin  hunnit  hit  annorledes 
än  såsom  andra  torra,  balsamerade  mumier,  släpade  i  lik- 
kistor i  dimma  öfver  Alperna? 

Fjärilen  fladdrar  fri  och  på  granna  vingar,  där  solen 
är  varm,  där  rosen  blommar  till  och  med  om  vintern. 
I  svalare  länder  samlar  man  sådana  på  knappnålar  i 
skåpet  bakom  kakelugnen  och  roar  sig  med  att  skrifva 
kataloger.  Ack !  äfven  utan  att  vara  trädgårdsmästare 
kan  man  veta  att  en  blomma  snart  vissnar,  när  hon 
ryckes  från  roten,  och  icke  heller  fordras  djupa  studier 
för  att  se  hur  ofta  söderns  konst  blef  i  norden  missför- 
stådd, illa  och  oriktigt  använd  och  betraktad  så  att  säga 
bakfram  och  upp  och  ner. 

Stackars  Apollo,  midt  i  gråa,  fuktiga  sanden  och  utan 
någonting  på  sig,  gör  han  en  trist  figur,  och  tydligt  kan 
man    se    att    han    kommit    på   villospår  som  en  främling 


204        HEMMA.       AI-SKED    MEU    ITALIEN.      DE    SISTA    kRF.X     1870 — 1875 

utan  släkt  och  vänner  i  landet.  I  all  sin  miser  kan  man 
ändå  se  att  det  icke  är  en  tiggare,  men  att  han  står  på 
egna  ben. 

Denna  bild  påminner  mig  dock  om  så  mycket,  men 
ändå  knappt  annorlunda  än  som  när  en  dagbladsannons 
hänvisar  till  hvarest  mogna  drufvor  kunna  fås. 

En  vacker  söndagsmorgon  stego  jag  och  några  vänner 
om  bord  på  ångbåten  som  skulle  gå  till  Skokloster,  och 
färden  blef  mycket  rolig  igenom  de  stilla  vattenlederna, 
alla  fulla  af  gamla  fosterländska  minnen.  Solen  glimmade 
blank  och  trind,  vattnet  var  likt  en  spegel  och  ifrån  Lofön 
kommo  vi.  Från  holmarna  rundt  omkring  kändes  dofta 
frisk  tallskog  och  granris  och  som  en  glad  morgonhäls- 
ning sände  björkdungen  sin  vällukt  med  lekande  fläktar 
långt  ut  på  sjön  utan  att  krusa  vägen.  Det  är  i  sådana 
omgifningar  som  man  känner  sig  rikligt  hemma  i  gamla 
Sverige.  Den  främmande  gyckelgrannlåten  på  Drottning- 
holm kan  då  förefalla  som  en  sömnig  maskerad  eller  som 
ett  barockt  skuggspel  med  ombres  chinoises  och  andra 
sväfvande  och  platta  ligurer.  Man  saknade  det  åtminstone 
icke,  ehuru  under  torpstugans  gröna  tak  icke  fins  grekiska 
profiler,  icke  heller  vid  rödfärgade  höladan  på  stranden 
några  korintiska  pelare  utanför  fäliusdörren,  när  allt  är 
i  en  så  rent  fosterländsk  stil,  att  till  och  med  kon  i  vassen 
tyckes  böla  på  ren  ursvenska. 

Omsider  hade  vi  hunnit  fram  till  Sko.  Det  stora 
hvitkalkade  slottet  med  sina  åttkantiga  fyra  torn  har  ett 
ståtligt,  grefligt  utseende,  alla  de  smårutiga  fönsterna 
glittra  hela  långa  förmiddagen  liksom  förgyllda  af  det 
bländande  solskenet,  de  lummiga  gamla  lindarna  stå 
rundt  däromkring  och  i  tysta  parken  fins  behaglig  skugga, 
städade,  krattade  sandgångar  i  alléerna  och  frodiga  bloms- 
termattor pryda  trädgården. 

Efter  en  munter  frukost  i  gröngräset  skaffade  vi  oss 
inträde  i  slottsrummen.  Allt  gammalmodigt,  så  att  man 
kunde    tro  utseendet  icke  måtte  vara  mycket  annorlunda 


SKOKLOSTER    OCH     CR[I\SIIOI.M  295 

än  pä  K)O0-talet.  Mycket  af  värde  syntes  icke.  Åtskilliga 
gamla  porträtter  torde  vara  anmärkningsvärda  i  historiskt 
afseende.  1  en  sal  äro  väggarna  klädda  med  konterfejer 
i  lebensgrösse,  föreställande  fältmarskalken  Wrangels  kam- 
rater under  trettioåriga  kriget,  den  tidens  fotografier  och  ett 
riktigt  album.  I  trappor  och  förstugor  finns  ännu  prentade 
en  mängd  gamla  inskriptioner,  ordspråk  och  sentenser  på 
många  olika  tungomål ;  ett  rätt  humoristiskt  påhitt,  liksom 
ett  sällskap  i  de  eljest  tomma  korridorerna  och  en  idé- 
väckande  förströelse,  ledande  tankarna  in  på  många 
oväntade  krokvägar;  i  alla  fall  ett  mycket  bättre  orna- 
ment, än  vår  moderna  intetsägande  grannlåt.  Jag  kunde 
däri  se  samma  anda,  som  tyckte  om  allegoriska  mål- 
ningar som  Ehrenstrahl  sedan  målade  åt  de  kungliga  och 
adeln.  Somliga  rum  äro  rätt  pittoreska  och  passande  för 
spökhistorier. 

I  rustkammaren  högt  upp  på  vinden  finns  en  hel 
mängd  gamla  stridsvapen  med  rostiga  blodfiäckar,  och 
hela  slottet  inger  intresse  såsom  en  kvarlefva  af  det  slags 
tyska  förfining,  som  inträngde  hos  oss  efter  westfaliska 
freden.  Någon  fläkt  af  skön  konst  sökte  jag  där  förgäf- 
ves;  mera  likt  ett  prydligt  ölstop  än  en  slipad  kristall- 
pokal. — 

Sedan  gjorde  vi  också  en  dag  en  resa  till  (iripsholm. 
Det  torde  vara  rätt  mycket  af  intresse  ännu  kvar  på 
Gripsholm,  men  på  det  sätt,  som  jag  nu  fick  se  det,  blef 
intrycket  nästan  obehagligt.  Med  ångbåten  från  Stock- 
holm hade  nämligen  kommit  så  mycket  folk,  att  det  var 
trängsel  i  alla  trappor  och  rum,  hvarigenom  en  villervalla 
uppstod,  så  att  jag  kände  mig  störd  och  tankspridd.  Man 
måste  armbåga  sig  fram  genom  en  publik  som  på  Djurgårds- 
spektaklet för  att  få  det  nöjet  att  svänga  sig  i  Johan  III:s 
fängelse  och  andra  sorgliga  rum;  de  svarta  och  vindögda 
porträtterna  hängde  som  martyrer  rundt  omkring  på 
väggarna,  de  klumpfotade  stolarna  voro  alla  upptagna  af 
trötta,  flämtande  lustresande  med  deras  bylten  och  para- 
plyer.    Poesiens  genius  var  sålunda  bortskrämd  eller  hade 


201")       IIHMMA.       AFSKED    MED    ITALIEK.      DE    SISTA    AREN     1870  —  1875 

kanske  krupit  in  och  gömt  sig  i  den  långa  ryska  kanonen 
på  borggården,  där  ingen  kunde  gå  förbi  utan  att  titta  in 
i  mynningen,  utan  att  dock  finna  någonting.  Allt  tomt, 
tomt,  endast  folk  öfverallt,  beskedligt  folk,  patriotiskt 
folk,  ångbåtsfolk. 

För  en  spottstyfver  säljes  ibland  en  gammal  sprucken 
målning,  som  efter  att  hafva  genomgått  renovering,  som 
det  kallas,  sedan  betalas  med  sin  vikt  i  guld.  I  fall  det 
är  ett  porträtt,  frågas  icke  efter  hur  mycket  af  de  gamla 
anletsdragen  blifvit  utskrapade  eller  ommålade;  namnet, 
fernissan  och  förgyllningen  är  hvad  som  vanligtvis  be- 
undras mest. 

Vid  hastigt  betraktande  tyckte  jag  att  Gripsholms 
slott  måtte  hafva  undergått  en  liknande  renovering,  skur- 
ning, skiapning  och  lackering  för  att  tillmötesgå  en  vör- 
dad publiks  fordringar. 

Äfven  i  fall  verkligt  konstvärde  icke  skulle  vara  i 
fråga,  är  det  oundvikligt  att  vid  sådana  reparationer,  om 
de  handhafvas  alltför  oförsiktigt,  åtminstone  äktheten  af 
mycket  för  alltid  tillintetgöres  för  att  ersättas  af  hvad 
som  är  osant,  oharmoniskt  med  det  hela  och  slarfvigt  på 
allt  vis.  Af  de  sålunda  förfalskade  materialier,  .^om  ännu 
återstå  af  det  forna  Gripsholms  slott,  kan  man  endast  få  ett 
mycket  otydligt  begrepp  om  hurudant  det  stod  på  IbOO- 
talet  och  om  dåvarande  hoflif.  Detta  måste  sökas  i  andra 
urkunder.  De  spår  som  finnas  af  någon  konstverksamhet 
äro  så  obetydliga  på  (Tripsholm,  att  det  är  svårt  att  gissa 
annat  än  att  förfiningen  mätte  hafva  varit  mer  än  mycket 
ytlig.  — 

Det  är  med  verklig  nedslagenhet  som  jag  bekänner 
att  nu  vid  återkomsten  till  fäderneslandjet,  hvad  jag  där 
sett  af  konstverksamhet  icke  varit  ägnadt  att  gifva  mig 
något  högt  begrepp  om  dennas  liflighet  eller  särdeles 
värderika  halt.  —  —  Vårt  odlande  af  konst  har  knappt 
begynt,  och  i  betraktande  af  andra  folks  långvariga  och 
passionerade  verksamhet  i  sådant  afseende  skulle  det 
vara   ett  alltför  inbilskt  misstag,  om  vi  tilltrodde  oss  för- 


lÖKTKoi.iuA   hi;k.\n'\i;i.skk  21»7 

måga  att  kunna  göra  liknande  framsteg  i  hast  och  med 
de  onekligen  svagare  naturliga  anlag,  som  vi  i  sådant 
afseende  besitta.  Att  hoppas  detta  skulle  vara  vanvett. 
Ingen  födes  mästare.  I  konst  åtminstone  har  alltid  äfven 
bland  folkslag,  mera  begåfvade  än  vi,  fordrats  generatio- 
ner af  konstnärer  förr  än  en  verklig  mästare  uppträdt, 
och  det  är  endast  genom  verkligt  stora  mästare  som 
konsten  kan  göra  eröf ringar  och  sprida  sitt  ljus  i  mörkret. 
Jag  upprepar  därför  att  jag  trott  mig  märka,  att  skön 
konst  hos  oss  i  allmänhet  ännu  är  nästan  så  obegriplig 
som  ett  främmande  språk,  till  hvilket  man  icke  har  något 
lexikon.  I  de  jämförelsevis  svaga  konstverk,  som  i  nor- 
den frambringats,  märkes  sällan  någon  passion  för  skön- 
het, snarare  liksom  ett  begär  att  liksom  smeka  det  fula. 
Jag  har  nu  i  tankarna  det  största  och  starkaste  nordiska 
målaresnillet,  Kembrandt.  Hos  honom  visar  sig  det  nor- 
diska barbariska  konstsinnct  i  sin  högsta  utveckling. 

Förtroliga  bekännelser. 

Det  gamla  året  är  förbi;  det  är  nyårsdag  och  man 
har  börjat  räkna  1875.  Men  jag  känner  mig  liksom  vara 
kommen  genom  en  grind  in  på  ett  fält,  där  jag  har  in- 
genting att  göra.  Min  sjukdom  tycks  icke  vilja  lämna 
mig,  utan  det  är  som  om  jag  blefve  svagare.  Det  är  helt 
naturligt,  att  i  samma  mån  föreställningen  att  jag  icke 
kart  lefva  länge  blir  starkare,  öfvertygelsen  därom  ock 
gör  sig  känd,  och  mina  öfvertygelser,  när  de  en  gång 
hunnit  slå  rot,  äro  envisa.  I  sådan  sinnesstämning  har 
det  fallit  mig  in,  att  det  skulle  kunna  bli  värdt  att  läsas 
af  andra,  om  jag  toge  mig  för  att  skrifva  några  rader 
om,  hur  åtskilligt  numera  förefaller  mig  i  mån  som  jag 
närmar  mig  mina  sista  stunder. 

Det  är  ett  ämne,  som  intresserar  mig  själf  i  högsta 
grad,  och  det  är  med  nöje,  som  jag  sysselsätter  tankarna 
därmed.  Jag  gissar,  att  en  sådan  bekännelse  bör  före- 
falla   mången    besynnerlig,    men    sådant  är  numera  mitt 


29fi        HEMMA.     AFSKHD    MED    ITALIFK.       DE     SISIA    AREN"     1870  —  1875 

sätt  att  se.  Anteckningar  som  dessa  kunna  icke  äga 
något  värde,  om  de  icke  först  och  främst  äro  fullkomligt 
ärliga;  åtminstone  hvad  skulle  det  tjäna  till  att  skrifva 
sådant,  som  man  icke  menar? 

Förklaringen  hvarför  jag  kan  sysselsätta  tankarna 
så  roligt  med  dessa  för  mig  så  allvarsamma  ämnen,  är 
helt  enkelt  min  fulla  förtröstan  pä  verkligheten  af  mitt 
eviga  lif,  eller  att  lifvet  icke  upphör  med  kroppens  des- 
organisalion.  Utan  denna  åsikt  skulle  jag  säkert  se  döden 
helt  annorlunda  och  såsom  någonting  förfärligt.  Jag  be- 
traktar delta  hopp  som  en  (iuds  gåfva,  icke  mindre  än 
lifvet  själft;  och  ju  klarare  det  vaknar,  desto  vänligare 
synes  döden.  Smärtor  i  kroppsligt  afseende  vid  den 
förestående  upplösningen  är  det  enda,  som  något  skräm- 
mer mig.  Med  en  sådan  föreställning  kan  jag  njuta  af 
att  liksom  drömma  om,  hur  det  kan  komma  att  bli,  när 
tanke  och  vilja  slippa  bero  af  kroppsliga  band,  utan  få 
en  friare  och  i  alla  afseendou  bättre  existens.  Kn  sådan 
känsla  är  hvad  jag  förmodar  menas  med  iro:  —  en 
aning  om  evigheten,  så  mycket  som  vår  inskränkta  och 
jämförelsevis  blinda  jordiska  tankeförmåga  kan  tåla  vid 
eller  beröras  af.  Jag  har  åtminstone  så  mycket  däraf, 
att  (jag  kan)  känna  längtan  efter  en  allt  större  förmåga  i 
sådant  afseende,  och  jag  tröstar  mig  endast  med,  att  en  större 
klarhet  är  oförenlig  med  resten  af  den  underliga  materiella 
värld,  till  hvilken  vi  en  tid  måste  vara  bundna.  Jag 
känner  det  för  mig  som  en  nödvändighet,  att  jag  måste 
vandra  sedan  min  födsel  införlifvad  med  materien,  ända 
tills  den  icke  längre  är  mig  till  nytta  och  jag  kan  vara 
henne  förutan.  Jag  föreställer  mig,  att  de  oräkneligt 
många  och  mångfaldiga  tillfälligheter,  som  oupphörligt 
möta  på  en  sådan  väg,  äro  så  att  säga  en  mekanism, 
hvarigenom  vår  andliga  varelse  starkes  och  förädlas. 
Man  skulle  nästan  kunna  tycka,  att  den  har  ett  slags 
motsvarighet  i  fröet,  som  måste  gro  i  jorden,  taga  näring 
på    sitt  sätt  därur,  för  att  kunna  utveckla  ett  tillstånd,  i 


1-ÖKTROI.IGA    HEKÄNXKISHR  299 

alla  afseenden  mera  fullkomligt,  men  likväl  individuellt 
detsamma  som  fröet. 

Jag  tycker  mig  icke  längre  hafva  någonting  att  ut- 
rätta här  i  tiden.  Är  ändock  så  fäst  vid  lifvet,  att  jag 
ber  till  Gud  att  fä  lefva  ännu  någon  tid.  Ibland  före- 
faller mig  en  sådan  önskan  vara  en  dum  och  oförlåtlig 
svaghet,  endast  visande  misstro  till  att  döden  är  en 
vinst.  Men  så  länge  man  beror  så  mycket  af  materien, 
är  man  mer  än  till  hälften  ett  djur,  som  i  det  längsta 
instinktlikt  kämpar  för  lifvets  bevarande  i  kroppen. 

3.  Sedan  ett  par  dagar  känner  jag  liksom  krafterna 
skulle  småningom  tilltaga.  Med  detsamma  en  större 
dragning  till  lifvet  igen.  Det  är  dock  icke  för  att  njuta 
af  hvad  lifvet  kan  hafva  att  bjuda  —  det  är  snarare  för 
att  vinna  tid  att  arbeta  på  min  inre  själs  förädling.  När 
idealet  af  en  ängel  visar  sig,  sträcker  man  ut  händerna 
därefter,  som  barnet  armarna  efter  solen  ;  —  vid  sidan 
däraf  ligger  allt  annat  som  i  skugga. 

Jag  kan  icke  beskrifva  mitt  tillstånd  bättre  än  (så- 
som) en  känsla  som  vore  själ  och  kropp  på  väg  att 
skiljas  åt,  själen  utan  att  sakna  sitt  hittillsvarande  på- 
häng. Detta  kan  icke  fattas,  tror  jag,  annat  än  under 
rätt  allvarsam  sjukdom,  kroppslig  upplösning. 

Jag  har  varit  på  många  olika  ställen  af  jordklotet, 
lefvat  i  förtjusande  förhållanden,  fått  mottaga  obeskrif- 
ligt  sköna  intryck  af  natur  och  konst,  vänskap  och  många 
slag  ädelheter.  När  jag  brinner  af  längtan  att  kunna 
komma  i  sådana  omgifningar  och  tillstånd  igen,  känner 
sig    själen    såsom  fången  i  kroppen  och  i  det  materiella. 

Det  är  då  ett  hopp  och  en  tröst,  att  säkert  kunna 
emotse  ögonblicket,  då  jag  skall  inträda  i  en  ny  varelse, 
mäktig  alt  utan  jordiska  hinder  kunna  mottaga  outsägligt 
mycket  skönare  och  mångfaldigare  erfarenheter,  än  dem 
jag  haft  under  en  kort  lefnad,  liksom  endast  en  försmak 
af  en  tillvaro,  oberoende  af  tid  och  rymd.  Dessa  äro  aningar, 
som  jag  icke  kan  begära  att  inse  klarare,  isynnerhet  icke 


300       1II£M.MA.       AFSKED    MED    ITAl.IEX.      DE    SISTA    ÅUEX     1870 1875 

genom  de  kroppsliga  sinnena,  så  länge  dessa  böra  vara 
mig  till  lykta  på  min  mörka  stig.  Men  jag  är  säker  att 
brudgummen  kommer  och  att  porten  Öppnas  till  den 
eviga  bröllopsglädjen.  Detta  känner  jag  icke  såsom 
tomma  drömmar  eller  försvinnande  hjärnspöken,  utan 
såsom  ett  verkligt  varande,  ehuru  full  delaktighet  däraf 
icke  passar  tillsammans  med  den  klädnad,  som  ännu  är 
mig  nödvändig.  Det  är  ädelt  att  önska  sig  ett  godt  minne 
af  efterkommande  och  tillfredsställande  att  lefva  i  en 
verksamhet,  som  kan  lämna  spår,  vittnande  om  mera  om- 
tanke för  andras  väl  än  för  egen  vinning.  Detta  är  verk- 
ligt adelskap  med  ett  sköldemärke,  som  förtjänar  att  hållas 
i  ära.  Och  det  är  vackert,  som  släktkärlek.  Ara  vare 
Gud  i  höjden  och  frid  på  jorden,  människorna  en  god 
vilje!  sjöngo  ju  änglarna  i  Betlehem. 

Att  kunna  vara  nyttij^^  för  andra,  att  uppoffra  sig 
själf  för  andra,  det  är  det  högsta  idealet;  det  är  ju 
Kristus,  vår  Frälsare.  Jag  är  glad  att  jag  kan  se  det 
klart  på  det  sättet.  Att  på  sin  plats,  hur  liten  och  obe- 
tydlig den  än  må  vara,  efter  bästa  förmåga  medverka 
till  det  helas  sällhet,  det  tycks  vara  vår  rätta  plikt  i  lifvet, 
och  styrka  därtill  är  den  enda  styrka,  som  är  värd  att 
äga.  Är  det  kanske  förklaringen,  hvarför  man  vill  bli 
frisk  och  icke.döV  IMan  skulle  på  det  sättet  nästan  tycka 
det  vara  egenkärt  att  önska  sig  döden.  Det  är  lätt  fOT 
mig  att  så  lugnt  tänka  på  allt  detta.  Jag  är  ju  ensam! 
Hur  annorlunda  för  den  som  har  familj  I  Hur  smärtsamt, 
när  alla  därtill  hörande  många  inflätade  band  måste  slitas, 
äfven  om  det  blott  är  synvilla! 

När  man  är  sjuk  och  verkligt  känner,  hur  kroppens 
organism  är  i  olag,  påminnes  man  rätt  tydligt  att  själen 
kanhända  är  i  ett  ännu  sämre  tillstånd,  som  skulle  före- 
falla osammanhängande,  oharmoniskt,  fult  och  vänskapligt, 
om  man  kunde  se  det  ögonskenligt.  Därför,  när  man  är 
öfvertygad  om  att  själen  är  något  ojämförligt  mycket  dyr- 
barare och  mera  permanent  än  kroppen,  kan  man  genom 
kroppslig  sjukdom  blifva  väckt  till  längtan  efter  själshälsa 


FÖRTROLIGA     DKKÄNNlll.SER  301 

och  på  allvar  söka  efter  de  för  en  sådans  ernående  bäst 
tjänliga  förfriskningsmedel.  Under  det  kroppen  aftynar, 
kan  själen  sålunda  däremot  vinna  större  kraft  än  någon- 
sin förut  och  känna  sig  liksom  tillväxa  i  hälsa.  När  man 
efter  en  allvarlig  »examen  de  conscience»  kan  tycka  sig 
hafva  gjort  framsteg  på  en  sådan  bättringsväg,  medför 
det  en  barnslig  fröjd,  som  närmast  skulle  kunna  förliknas 
med  det  friska,  glada  ungdomssinnets  glädje,  då  hela  värl- 
den tyckes  leka  i  sprittande  lif.  Hvilken  outgrundlig 
mystär  det  är,  att  själen  icke  mindre  än  kroppen  så  lätt 
skall  vara  utsatt  för  smittor,  och  hur  likgiltig  man  är  för 
sina  sjukdomar  i  det  fallet,  som  dock  sannolikt  icke 
upphöra  vid  dödens  port. 

p]huru  vintern  är  tämligen  sträng,  har  jag  ändock 
kunnat  vara  ute  för  att  åka  på  slädföret,  senast  i  dag 
middagstiden.  Det  känns  upplifvande  att  komma  ut  i 
fria  luften  efter  att  ha  varit  instängd  i  de  täppta  rummen, 
men  jag  kan  icke  säga  mig  njuta  af  den  svenska  vintern. 
Kanske  kroppen  uppfriskas  däraf,  men  sinnet  finner  sig 
däremot  så  mycket  mera  nedslaget.  Jag  hatar  snö  och 
köld;  det  skrämmer  mig  att  se  till  och  med  vattnet  frysa; 
solen,  liksom  trött  och  kraftlös,  orkar  icke  lysa  mer  än 
några  stunder  midt  på  dagen,  mörkret  känns  blytungt 
och  jag  gäspar  som  vore  jag  icke  rätt  vaken.  Det  är  så, 
fastkedjad  på  en  klippa  midt  i  snön,  allena,  som  Prome- 
teus  borde  målas.  Men  långt  ifrån  mig  att  likna  mig  vid 
honom,  där  jag  sitter  i  mina  varma  rum  på  Brunkeberg, 
med  kakelugnar,  mattor  och  innanfönster,  ty  om  jag  visst 
lefver  där  som  fånge,  får  jag  ändå  ibland  fara  ut  och 
åka  på  släde  i  snödrifvorna. 

Jag  lider.  Reumatismen  kniper  i  benet,  sä  att  jag 
nästan  vill  skrika,  och  jag  är  led  vid  alltsammans;  men 
det  kan  inte  hjälpas.  Jag  har  varit  ute  och  åkt  omkring 
Djurgården.  Snö  öfverallt;  rysligt  kallt.  Skinnpäls  och 
ludna  pjäxor.  Förfärligt  alltsammans.  Nedslående  mer 
än    jag    kan  beskrifva.     Ohyggligt.     Är  det  underligt,  om 


302       HEMMA.      AFSKED    MED    ITALIEN,      DE    SISTA    ÅREN     1870 — 187  5 

man  i  sådana  förhållanden  längtar  efter  döden  som  efter 
porten  till  en  bättre  tillvaro'?  Tålamodet  räcker  icke  till. 
Men  allt  hänvisar  på,  att  jag  är  mycket  sjuk,  organerna 
i  ett  upplösningstillstånd  och  utan  rätt  jämvikt.  I  sådana 
ögonblick  kan  man  tycka  det  kroppsliga  vara  bara  usel- 
het  och  betrakta  det  såsom  fången  sin  kedja.  Det  enda, 
som  stärker  då,  är  föreställningen  och  hoppet  om  en 
existens,  oberoende  af  allt  sådant  tungt  jordiskt.  Det  är 
som  längtan  efter  frihet.  Jag  kan  icke  förlikas  med  kli- 
matet i  Sverige.  Jag  känner  mig  i  det  som  Ilsken  ur 
vattnet.  Lifskraften  finner  icke  sin  näring  däri  utan  för- 
tvinar. Här  är  hvarken  ljuset  eller  värmet  af  den  sort, 
som  passa  min  natur.  Det  kan  inte  hjälpas,  somliga 
plantor  frysa  bort.  Jag  har  en  blomkruka  med  en  gera- 
nium,  som  står  så  dufven  vid  de  isiga  innanfönstren  och 
nog  tänker  på  samma  vis. 

15.  Jag  har  börjat  gymnastik.  Löjtnant  Conradi  kommer 
alla  förmiddagar  och  bänder  och  bryter  mina  kroppsdelar, 
armar  och  ben.  Hlodomloppet  bör  därigenom  blifva  lif- 
ligare  och  hela  mekaniken  sålunda  komma  i  bättre  fart. 
Onekligen  känner  jag  mera  välbefinnande  än  för  ett  par 
veckor  sedan,  men  stor  svaghet  fortfar  emellertid  att 
trycka  ner  hela  systemet.  Det  är  besynnerligt  huru 
hvarje  lättnad  i  sådant  afseende  är  kännbar.  Isynnerhet 
märks  det  på  lynnet  och  en  större  lefnadslust.  Mindre 
likgiltighet  för  världsliga  ting.  Själskrafterna  kännas  där- 
för icke  svagare  än  förr,  snarare  starkare  och  friskare, 
jag  menar  tankeförmågan  och  perspektivet  mera  öppet  för 
ny  verksamhet.  Likväl  detta  ännu  endast  kort.  Hela 
existensen  emellertid  ljusare  och  klarare. 

22.  Det  säges  vara  öfver  20  grader  kallt  på  morgonen ; 
efter  Celsius  många  grader  kallare  än  i  Dantes  helvete. 
Jag  aktar  mig  för  att  gå  ut ;  känner  mig  instängd.  Hela 
världen  likt  mest  en  stor,  mörk  grotta,  tom  på  annat  än 
råttor,  som  gnaga  hvar  och  en  på  sitt  för  att  hålla  sig 
varma,    när    de    icke   ligga  på  rygg  och  snarka.      Det  är 


I-ÖKTROI,yc;A    REKÄNNT.I.SER  303 

vår  lott  i  tiden,  att  utan  rast  eller  ro  kämpa  med  elemen- 
terna  och  liksom  öfva  oss  med  i  att  af  dem  bygga  oss 
hvar  och  en  sin  himmel  redan  här  pä  jorden.  Men  hur 
ofullkomligt  lyckas  det  merendels!  Isynnerhet  när  man 
bygger  på  sanden  och  när  man  försöker  bygga  ensam  och 
utan  hjälp  af  tron,  hoppet  och  kärleken. 

I  denna  villervalla  har  jag  instinktlikt  sökt  min  ro  i 
att  betrakta  harmonierna  som  uppkomma  mellan  färgernas 
olika  skiftningar  och  att  lyssna  till  musik.  Det  är  ett  språk, 
som  alltid  är  oskyldigt,  så  länge  det  icke  är  blandadt  med 
teckning  eller  ord.  Det  är  som  om  oskuld  vore  ett  eko 
af  någonting  ännu  renare  och  skönare  i  himmelriket,  nå- 
gonting, som  vi  med  våra  grofva  kroppsliga  sinnen  ännu 
icke  kunna  fatta,  knappt  ana,  men  som  icke  dess  mindre 
säkert  fmns.  Jag  skulle  vara  ännu  mera  djur  än  jag  är, 
om  jag  icke  trodde  så.  Det  är  en  skatt  att  äga  en  sådan 
tro,  en  skatt  som  jag  fått  till  skänks,  ty  icke  annorledes 
än  likgiltigt  har  jag  sökt  den.  Först  nu,  när  lifvet  är  slut, 
inser  jag  trons  värde  och  dyrbarhet.  —  Den  vise  har  i 
alla  tider  sökt  att  undvika  disharmonier.  Men  det  skall 
också  finnas  sådana,  som  icke  lida  af  att  i  stormstöflar 
klifva  fram  i  smörjan  utan  att  fråga  efter  hur  många 
blommor  trampas  ned,  blott  äran  nås.  Ära,  det  är  när 
femte  raden  hurrar  åt  charlatanen,  som  kan  äta  brinnan- 
de blår. 

Jag  låter  tankarna  flyta  ur  pennan  helt  oförsiktigt 
och  utan  bekymmer  om  de  äro  begripliga  eller  ej.  När 
jag  så  skrifver,  glömmer  jag  grammatikan  och  bryr  mig 
icke  om  att  stryka  ut  dumheterna.  En  vaken  tankekraft 
vill  gärna  gifva  af  sina  inbillningar  åt  andra  och  finner 
i  ett  sådant  arbete  ett  slags  hvila.  Jag  roar  mig  därför 
på  mitt  vis  med  att  skrifva  ibland,  när  det  icke  ansträn- 
ger mig  det  minsta.  Det  är  således  ett  slags  lättja.  Jag 
behöfver  därvid  åtminstone  icke  uttyda  mer  än  jag  vill 
hvad  jag  menar.  Det  är  icke  som  att  sitta  och  prata  med 
en  bekant,  som  kanhända  vid  hvartannat  ord  frågar  och 
begär    förklaringar,    så    att   hela   konversationen   mången 


304       HEMMA.       AFSKED    MED    ITAI.IEX.      DE    SISTA    ÅREK     1870  — 1875 

gång  icke  blir  annat  än  ett  trassel  af  obegripligheter.  Kas- 
tar Jag  fram  en  gädda,  som  jag  fångat  oskyldigtvis  på 
mitt  metspö,  tar  man  det  ibland  för  en  katt  med  klor, 
som  vill  rifvas.  Sådana  misstag  äro  vanliga  men  mycket 
ledsamma  och  kosta  alltid  hufvudbry  för  att  rätta. 

När  jag  skrifver,  frågar  jag  däremot  alls  icke  efter 
invändningar  —  icke  heller  om  den,  som  läser  det,  skulle 
gäspa.  När  jag  själf  gäspar,  slutar  jag  att  skrifva.  Jag 
är  ändå  mycket  road  af  att  samspråka  med  någon  som 
förstår  mig  och  som  icke  behöfver  lexikon  till  mina  tan- 
kar. Och  sådana  vänner  har  jag,  ehuru  jag  icke  träffar 
dem  så  ofta  som  jag  skulle  vilja.  Tid  och  rum  heta  ett  par 
kedjor  i  denna  världens  fängelse. 

7  april.  Kran  Virginia  har  jag  också  i  dag  fått  ett  mycket 
vackert  och  vänligt  bref,  skrifvet  i  (lenua,  och  jag  gläder 
mig  åt  att  hennes  resa  hittills  gått  så  väl  och  nöjsamt, 
fäst  det  på  sätt  och  vis  kommer  mig  att  sucka  öfver  att 
vara  i  Sverige  och  utan  hopp  att  kunna  komma  därifrån 
lefvande.  Det  är  grufligt  tungt  att  dragas  med  sådana 
tankar,  isynnerhet  som  man  icke  kan  vänta  att  finna  nå- 
gon, som  kan  dela  tyngden  af  en  sådan  börda.  Tvärtom 
skulle  man  nog  tycka  mig  vara  alldeles  bortskämd,  om 
jag  skulle  tala  om  mina  lidanden  i  sådant  fall.  Hur  skall 
jag  kunna  glömma  att  det  finns  klimat,  som  äro  så  myc- 
ket bättre  än  vårt? 

5  maj.  När  kroppen  är  sjuk,  så  att  man  icke  mer 
tycker  sig  kunna  vänta  annat  än  bara  kval  i  den  tid,  som 
återstår  att  lefva,  söker  man  gärna  tröst  i  hoppet  på  en 
salig  evighet.  Under  det  kroppskrafterna  äro  nedstämda, 
har  man  dock  minst  förmåga  alt  kunna  ens  ana  någon- 
ting utom  tid  och  rum  eller  förbindelsen  emellan  världens 
lidanden  och  en  ren  frid  och  en  oändlig  fröjd.  Hur  skall 
man  tänka  sig  den  frigjorda  andens  förmåga  nil  ininnciHf 
Finns  det  elt  Lethe  att  dricka  glömska  ur? 

På  min  sjukdom  måste  jag  skylla,  alt  jag  f(")r  niirva- 


FÖKTROI-IGA    t!i;KÄK\BI.SEK  305 

j'aiide  lofver  som  en  eremit  i  sin  grotta.  Som  jag  tycker, 
gör  jag  icke  mycket  direkt  ondt  mot  någon  människa, 
men  det  är  icke  (mer  än)  en  half  existens  att  icke  verka 
någonting  till  andras  gagn  och  fromma.  Det  är  icke  män- 
niskans mål  att  vara  endast  passiv  —  vi  måste  vara  ak- 
tiva, hvar  och  en  efter  de  gåfvor  som  han  fått.  Kvange- 
lium  talar  om  fikonträdet  som  blef  förvissnadt  för  det  att 
ingen  frukt  fanns  därpå.  Bed  och  arbeta,  heter  det.  Egen- 
nyttighet  är  synd,  kanske  den  vanligaste  af  alla,  frä- 
tande beständigt  på  godheten.     Egennyttans  mål  är  lättja. 

9:de.  Jag  tycker  känna  mig  liksom  kraftlösare  med 
hvar  dag  och  hur  min  energi  slocknar.  Föreställer  mig 
därför,  att  jag  icke  är  långt  ifrån  målet  för  resan.  Och 
jag  är  trött,  så  att  jag  längtar  efter  att  komma  fram,  som 
så  mången  gjort  före  mig.  Min  enda  glädje  är  att  sträc- 
ka armarne  efter  vår  Herre. 

13.  Jag  har  gjort  mitt  testamente.  Det  besparar  kan- 
hända mycket  bråk  för  efterkommande  och  jag  är  därför 
glad,  att  jag  har  detta  dokument  i  ordning.  Men  det  på- 
minner om  sista  akten.  När  man  skrifver  ett  sådant  pap- 
per, är  det  i  föreställningen  såsom  kropp  och  själ  redan 
vore  skilda  åt,  och  man  tycker  att  det  varit  helt  kort  som 
man  lefvat  i  tiden,  en  resa  endast  af  några  mil. 

Genom  sjukdom  vändas  tankarne  mera  liksom  inåt, 
och  det  är  fara  att  man  därigenom  ledes  till  mera  själf- 
viskhet  än  som  är  nyttigt;   förströelse  är  därför  önskvärd. 

Jag  tycker  mig  hafva  en  uppriktig  lust  att  kunna 
tjäna  till  andras  båtnad  och  det  är  därför  nedslående  att 
känna  sig  icke  äga  större  förmåga  därtill.  Jag  längtar  efter 
att  kunna  arbeta  på  något  vis.  Jag  är  öfvertygad  om,  att 
medvetandet  att  vara  nyttig  är  ett  villkor  för  förnöjsamhet 
och  att  äga  jämvikt  i  själen. 

20:de.  I  dag  har  jag  haft  bref  från  Rom  och  svarat  nå- 
gra rader.  Jag  är  ledsen  att  icke  hafva  kunnat  skrifva  i 
gladare  sinnesstämning,  ty  det  är  icke  rätt  att  stämma 
ner  lynnet  på  Virginia,  som  håller  så  mycket  af  mig.    Men 

•JO.   —   Egroii    Lnnd()ren. 


306  HEMMA.     AFSKED    MED    ITALIRX.     DE    SISTA    ÅREN     1870 — 1875 

när  man  är  uppriktig,  skall  man  icke  måla  grannare  tafla 
än  omgifningen  är.  Likväl  kan  man  förebrå  sig  att  söka 
lättnad  i  sina  bekymmer  med  att  meddela  dem  åt  andra. 
Svagheten  söker  stöd  och  sympati,  och  hvem  är  icke  svag? 
Hvad  kunna  vi  af  oss  själfva,  allt  är  Guds  gåfva  och  af 
Hans  kärlek  få  vi  alltid  hvad  vi  bäst  behöfva.  Kn  sådan 
tro  är  vår  enda  styrka;  och  måtte  jag  alltid  fä  behålla 
den  rätt  lefvande  och  orubbad!  I  lidandet  är  det  helt 
naturligt,  alt  man  längtar  efter  himmelsk  sällhet;  men  hur 
kan  jag  blifva  nog  ren,  om  icke  i  och  af  vår  Herres  oänd- 
liga nåd  V  Jag  törstar  därefter,  som  vore  jag  i  torra  ök- 
nen. När  hoppet  känner  en  stråle  från  hägringen  af  den 
himmelska  glädjen,  blekna  jordelifvets  ljusaste  och  här- 
ligaste färger,  ja,  tyckas  vara  skuggor.  Hur  gärna  flyga 
därför  tankarne  till  detta  goda  land  och  klappa  på  porten 
för  alt  komuia  in.  Och  vägen  tyckes  mig  gå  öfver  Italien, 
det  ljusnar  mer  och  mer,  tills  man  nä.stan  känner  sig  stå 
•på  gränsen  till  änglarnas  rike  och  bland  klarhet,  sanning, 
godhet,  renhet;  och  man  kan  känna  en  aning  och  försmak 
af  den  eviga  kärleken,  som  är  (lud  vår  Herre. 

22.  Doktor  Ihrgg.ström  har  varit  hos  mig  i  dag.  Han 
tror,  att  det  skulle  göra  mig  godt  att  komma  till  Lysekil 
i  sommar,  för  att  där  få  andas  frisk  luft  på  västra  kusten. 
Detta  har  nu  kommit  i  mina  tankar  —  om  och  huru.  — 
Jag  är  så  klen  som  ett  lindebarn,  och  viljan  viker  för 
det  minsta  motstånd. 

29:de.  Jag  kan  nu  begripa,  hur  man  kan  önska  sig 
att  få  dö.  I  den  mån  man  förlorar  hoppet  att  kunna  va- 
ra till  gagn  för  andra  och  sig  själf,  att  på  något  sätt  öka 
harmonierna,  plågas  man  af  alla  de  grufliga  disharmonier, 
som  man  har  omkring  sig.  När  man  icke  kan  hoppas  mer 
alt  kunna  få  styrka  att  kunna  frambringa  någonting  till 
andras  nytta  och  nöje,  förefaller  lifvet  tomt  och  man  kän- 
ner sig  öfverflödig  här  i  världen.  Icke  underligt  om  man 
då  längtar  att  få  flytta  in  i  en  ljusare  verkningskrets, 
och  aningen  om  en  sådan  bryter  därför  som  en  solstråle 


FÖRTROLIGA    BR  KÄXNKI.SRR  B07 

genom  töcknet.  Och  den  trtUla  anden  flyr  till  vår  Herres 
outgrundliga  kärlek,  där  friden  endast  står  atl  finna.  Hur 
suckar  nian  då  alt  kunna  bjuda  Honom  ett  rent  hjärta 
och  finna  all  sin  fröjd  i  hänryckt  tillbedjan. 

(Lysekil).  Det  är  i  dag  jämt  fjorton  dagar,  sedan 
jag  reste  från  Stockholm  och  midsommar  är  förbi.  Jag 
förespåddes  alltid  att  den  starka  hafsluften  här  i)å  kusten 
i  förstone  skulle  komma  att  ,sö/m  mig.  Det  kan  hända, 
att  detta  är  orsaken,  hvarför  jag  ännu  icke  känner  någon 
förändring  i  mitt  hälsotillstånd.  En  svaghet  i  hela  syste- 
met har  frambringat  en  plågsam  likgiltighet  för  allt,  som 
omgifver  mig.  Jag  föreställer  mig,  att  det  hastar  mot 
slutet  och  hoppas,  att  döden  nalkas  som  en  vän  och  förr 
lossare.  Jag  ser  åtminstone  icke  annat  framför  mig  än 
en  mulen  framtid,  alldeles  olik  det  lif,  jag  hittills  genom- 
gått. —  Det  bästa  arf,  som  jag  fått  af  mina  föräldrar,  är 
min  barnsliga  tro  och  förtröstan  på  vår  Herre,  och  om 
denna  klara  stjärna  alltför  ofta  varit  höljd  i  världens  dim^ 
ma  och  moln,  har  den  dock  alltid  framblickat,,  när  jag 
tyckt  mig  stå  utan  all  hjälp  på  jorden.  Denna  för- 
tröstan är  äfven  nu  mitt  enda  stöd,  och  om  jag  lider,  är 
det  Ijuft  att  veta  att  Gud  är  allsmäktig  och  den  outgrund- 
liga kärleken  och  visheten,  som  bäst  vet  vårt  sanna  bästa, 
bättre  än  vi  kunna  önska. 

Jag  måste  tillräkna  det  min  kroppsliga  svaghet  och 
brutna  hälsa,  att  världen  numera  förefaller  mig  så  otreflig. 
Det  har  funnits  många  stunder  i  lifvet,  då  intrycken  från  min 
omgifning  stått  i  så  harmoniskt  förhållande  till  min  lef- 
nadslust,  att  det  skänkt  förnöjelse.  Sådana  intryck  är  det 
nu  fåfängt  att  vänta.  Ces  temps  sont  passés.  Det  är  så- 
lunda icke  underligt,  att  min  största  ro  är  att  hoppas  på 
en  annan  och  bättre  tillvaro.  De  rika  och  förtjusande  in- 
tryck, som  jag  i  min  bästa  lefnadsålder  fick  mottaga  i  Ita- 
lien och  Spanien,  till  och  med  i  England,  äro  numera 
icke    annat  än  bleknade  minnen.     Hela  min  värld  är  nu- 


308  lli:.M.\IA.     AFSKKD    MF.D    ITALIHN.     Dli    SISTA    ÅRF.X     1870 — 18  7  0 

mera  icke  lik  annat  än  de  grå  klipporna  omkring  T>ysekil, 
mot  hvilka  de  oroliga  böljorna  utan  livila  skvalpa. 

Bekymmerslöst  seglar  glada  ungdomen  på  de  ostadiga 
böljorna  när  hafvet  är  solbeglänst,  utan  alt  minnas  hur 
djupt  det  är,  medan  jag  på  sviktande  knän  går  utför  trap- 
pan, som  leder  till  min  graf  och  till  färjan,  som  skall 
föra  mig  öfver  till  en  bättre  strand.  Därför  vända  sig 
också  tankarna  så  ofta  att  betrakta,  hur  färdig  själen  kan 
vara  för  den  färden,  och  till  och  med  i  mörkret  kan  då 
mången  gång  hägra  hoppfulla  förespeglingar  om  hvad  intet 
öga  sett  och  intet  öra  hört. 

I  min  längtan  efter  kroppslig  hälsa  kan  jag  ibland 
blygas  öfver  att  jämförelsevis  vara  så  likgiltig  för  själens 
renhet  och  förädling,  något  så  mycket  viktigare  ocli  önsk- 
värdare. 

Allena  och  hälft  drömmande  satt  jag  på  verandan  och 
stirrade  på,  hur  de  glittrande  böljorna  outtröttligt  tumla- 
de om  mellan  de  grå  klipporna.  I  salongen  spelade  nå- 
gon på  fortepianot  stycken  ur  Mozarts  Don  Juan.  Förun- 
derliga kraft,  som  lefver  i  sådana  melodier;  det  är  har- 
monier, som  kunna  komma  oss  att  ana  änglarnas  språk, 
och  som  gjuta  en  outsäglig  tröst  i  det  oroliga  hjärtat. 
Musik  ur  oskuldens  tal.  Det  var  som  om  Mozarts  ande 
hade  varit  mig  nära  —  i  himmelskt  leende.  Likväl  tror 
jag,  att  någon  af  Beethovens  sonater  skulle  liafva  kunnat 
förtjusa  mig  mera  i  min  nuvarande  sinnesstämning.  Men 
fåfängt  väntar  jag  att  få  höra  sådant,  hur  jag  än  mä  lik- 
som törsta  därefter.  —  I  hvarje  harmoni  iinns  pu  lläkl 
af  evigheten  och  af  musik  är  trappan  byggd,  som  leder 
till  andevärldens  port.  —  Hvilken  outgrundligt  mysteriös 
kiafl  har  människoanden  däri,  att  kunna  dominera  och 
harmoniskt  ordna  ljudvågorna  i  tidens  ocean,  så  att  själen 
på  dem  kan  känna  sig  flyta  ända  till  evighetens  strand, 
hoppets  fasta  grund!  Så  undra  vi  i  vår  barnslighet  på 
hvad  vi  ännu  icke  fått  tillräckliga  krafter  att  bära. 

Det  är  i  början   af  juli  och  det  vackraste  sommarvä- 


rÖRTROLICA    lU-KÄWHI.SRR  309 

der.  Solen  kommer  hvar  morgon  som  en  härold  och  pro- 
klamerar Guds  allmakt  och  kärlek  och  fyller  hela  världen 
med  en  hymn  till  den  Högste,  lifvets  Herre.  Hvarje  dag 
kommer  solen  sålunda  som  en  öfverstepräst  i  naturens 
tempel  och  kallar  oss  till  lofsång  och  tillbedjan.  Hur  af- 
skyvärd  är  den  svaga  människans  otacksamhet  för  en  så 
tydlig  uppenbarelse  af  den  gudomliga  kärleken,  liksom 
skulle  det  vara  en  hennes  rättighet.  Herre,  låt  mig  aldrig 
glömma  solskenets  predikan  och  öppna  mina  ögon,  att 
jag  allt  klarare  måtte  kunna  se  din  nåd,  som  varar  oför- 
änderligt, lika  outtömlig,  för  hvilken  en  dag  är  såsom  tu- 
sende år,  och  tusende  år  såsom  en  dag! 

Jag  känner  mig  ännu  beständigt  som  på  resa  i  främ- 
mande land  och  hemsjuk.  Det  är  i  sådan  sinnesstämning 
jag  skrifver  dessa  rader,  som  nog  icke  kunna  förstås  af 
andra  än  dem,  som  äro  lika  hemsjuka.  Afven  på  det  ri- 
kaste blomsterfält  kan  biet  tröttna  att  surra  omkring  och 
samla  vax  och  honung  —  hur  mycket  snarare  då  på  torra, 
sandiga  kusten  och  när  vingarna  börja  domna. 

Under  hela  min  sjuklighet  har  jag  känt  en  ledsam 
svaghet  i  fötterna,  och  jag  är  icke  säker,  om  (icke)  detta 
onda  är  i  tilltagande.  Jag  skulle  kunna  sålunda  säga,  att 
jag  äfven  i  detta  fall  känner  mig  alltmera  mista  fotfäste 
på  jorden.  Det  är  en  mörk  föreställning  att  se  sig  lik- 
som fastkedjad,  i  synnerhet  som  också  ögonen  icke  mera 
äro  så  starka  som  förr,  och  utsikten  därför  kan  vara  att 
fängelset  blir  i  mörk  cell.  —  Jag  ber  till  Gud  att  bli  för- 
skonad från  en  sådan  pröfning,  men  ske  Guds  vilje! 

22:dra.  Jag  vågar  icke  uttala,  hur  allena  jag  tycker 
mig  vara  ibland  —  det  skulle  alltför  mycket  bedröfva  mi- 
na närmaste,  som  vilja  mig  så  väl.  Men  min  utveckling 
har  fortgått  på  ett  så  helt  annat  sätt  och  i  så  andra  sfä- 
rer än  deras,  att  jag  icke  kan  vänta,  att  de  skulle  kunna 
fatta  och  begripa  allt  hvad  jag  nu  saknar.  Hur  skulle  jag 
t.  ex.  kunna  låta  dem  förstå,  hur  jag  plågas  af  den  brist  på 
konst  och  konstverk,  som  jag  måste  lida,  alltsedan  jag  är 


.'510       HEMMA.       AFSKI-.D    MRD    ITALIEX.       DF.    SfSTA    ÅRF.\      1870 —  18  7:'. 

tillbakakommen  till  fäderneslandet?  Minnet  är  i  sådant 
icke  tillräckligt.  Hur  denna  slöhet  är  tröttande  (för)  mig 
kan  jag  icke  beskrifva,  men  jag  känner  den  liksom  frätande. 
Och  framtiden  visar  mig  inga  gladare  utsikter.    Tålamod! 

Jag  kan  icke  neka  till,  att  jag  varit  i  tillfälle  att  se 
världen  från  många  sidor,  och  jag  kan  skatta  mig  lycklig 
att  icke  därigenom  vara  mera  fördärfvad  än  jag  är;  ty  det 
är  en  sanning,  att  man  oupphörligt  går  bland  frestelser 
att  söka  det  falska  i  stället  för  det  som  är  sant  och  rent. 
Obegripliga  mystär,  att  människan  så  lätt  hellre  väljer 
det  som  är  ondt  än  det  goda  och  att  vi  äro  blinda  för  det 
godas  skönhet!  Heta  strider  kostar  det  att  kunna  be- 
tvinga denna  böjelse,  men  triumfen  är  outsägligt  glädjande. 
Man  kan  tycka  sig  känna  liksom  en  ny  och  ädel  metall 
smälta  ur  den  råa  malmen  och  orena  slaggen,  en  metall, 
som  dock  behöfver  många  hårda  hammarslag  för  att  kom- 
ma i  den  rätta  formen  och  stålsättas  med  en  blandning 
af  motgång  och  lidande,  (iuds  vägar  äro  icke  människans 
vägar,  utan,  hur  mörka  de  må  förefalla  oss,  likväl  säkert 
ledande  till  himmelriket.  Lycklig  den  som  funnit  hur 
Ijuflig  den  trappan  är,  som  leder  dit  ifrån  världens  tomma 
irrgångar!  Då  kan  det  kännas  vid  hvarje  steg  som  kom- 
me  ljusare  bilder  oss  till  mötes,  som  vaknade  lifligare 
tacksamhet  och  hopp  och  kärlek  och  längtan  efter  all 
sannings  källa. 

18.  Jag  är  nu  återkommen  till  Stockholm  från  väs- 
tra kusten.  Heste  från  Lysekil  med  ångbåt  till  Uddevalla, 
där  vi  stannade  öfver  natten.  Därifrån  till  Göteborg  sjö- 
vägen. Sedan  kanalvägen  hit.  Ännu  svag  och  klen,  så 
att  jag  varit  orolig  hela  tiden  för  att  möjligen  bli  riktigt 
sjuk  och  sängliggande  på  vägen.  Ar  därför  särdeles  be- 
låten att  vara  hunnen  till  mina  rum  vid  Herkules  backe. 
Jag  sofver  lugnt  hela  natten,  och  matlusten  m.  m.  är  icke 
dålig,  men  tålamodet  pröfvas  hårdt.  Ingen  sysselsättning 
hela  dagen. 

25.     Det  är  med  stor  belåtenhet,  som  jag  är  återkom- 


FOKTROIJGA    riHKÄWF.l.SFR  31] 

men  till  mina  rum,  och  jag  hoppas  att  där  snarf  få  afsom- 
na  i  stillhet.  Jordelifvet  har  ingenting  mera  för  mig  loc- 
kande. Jag  kommer  just  från  en  lång  resa  genom  en 
stor  del  af  Sverige  —  alldeles  tomt  på  spår  efter  skön  kon.st, 
liksom  en  vildmark  —  och  ingen  som  förstår,  hur  man 
kan  lida  af  en  sådan  brist.  Det  är  som  att  vara  allena 
i  mörkret.  Jag  söker  tröst  i  att  åtminstone  läsa  om  Flo- 
rens och  Italien.  Det  är  dit  anden  helst  vänder  sig,  medan 
den  sjuka  kroppen  ligger  som  i  dvala  i  Sverige.  Det  är 
som  att  lefva  som  i  drömmen,  och  det  är  en  plåga  att 
vakna  till  realiteten.  Den  ena  dagen  kommer  efter  den 
andra,  men  jag  tröttnar  mer  och  mer.  — 

Men  i  mitt  svaghetstillstånd  känns  det  lugnt  att  vara 
hemma  i  Sverige  och  jag  njuter  af  stillheten  i  mina  rum. 
Men    det    är    icke   mycket  mer  än  min  sjuka  kropp,  som 
sålunda  är  hemma;   i  inbillningen  är  jag  merendels  borta 
från    fäderneslandet  på  färd  bland  gamla  minnen.     Helst 
flyger  sålunda  tanken  till  Italien  liksom  för  att  söka  föda, 
den  föda  som  passar  mig.     Jag  tycker  mig  där  finna  äd- 
lare materialier  för  mina  drömmar  om  min  himmel.    Om 
jag  kunde  välja,  tror  jag  icke,  att  jag  skulle  välja  Sverige 
såsom   det  land,  där  jag  ville  nedslå  mina  bopålar.     Det 
är  nu  mycket  för  sent  att  flytta,  men  Florens  tror  jag  skulle 
ha    kunnat  passa  mig  bättre  i  många  afseenden,  och  än- 
nu   flyger    tanken    dit    ofta,    lockad    af  många  sympatier. 
Jag    finner  mera  behag  i   Italiens  klimat  och  utseende  än 
i    Nordens,    och    jag   är   säker,    att  njutningen  af  Italiens 
gamla  konst  skulle  försköna  mitt  lif.    Jämförelsevis  känner 
jag  mig  här  lefva  som  i  ett  slags  tomhet,  som  på  ett  sand- 
fält   i    stället  för  i  en  yppig  blomsterträdgård;  det  känns 
som  en  obotlig  hemsjuka.    Men  min  tröst  finner  jag  i  mina 
längtansfulla  aningar  om  himmelriket  och  i  hoppet  att  där 
få  möta  idel  renhet,  ljus,  sanning,  kärlek  utan  afbroti,  den 
gladaste    harmoni.      Ack,    hur    känns  jordelifvet  däremot 
som    en    kaotisk    villervalla!      Ack,    hur  jag  suckar  efter 
något  bättre!  —  1  mina  ritböcker  har  jag  brukat  att  för 
ro    skull    teckna    af  hvad  jag  sett  omkring  mig;    på  des- 


312  HEMMA.     AFSKED    MED    ITALIEX.    DE    SISTA    ÅREX     1870 18  75 

sa  blad  försöker  jag  teckna  livad  som  rör  sig  i  mitt  inre; 
ty  jag  är  ännu  målare. 

()  sept.  Jag  tycker  mig  blifva  svagare  dag  efter  dag 
och  jag  ber  (lud  att  låta  mig  få  slumra  in  i  frid  och  still- 
het för  att  vakna  i  evig  glädje! 

Tillkomme  ditt  rike! 

ö  okt.  Det  är  länge  sedan  jag  skref.  Tiden  går  emel- 
lertid och  jag  tycker  mig  blifva  svagare.  1  dag  ha  gref- 
vinnan  Kalling  och  M.  C.hetwode  varit  hos  mig  för  att 
taga  afsked.  De  resa  till  Horn.  .lag  ur  glad  att  de  köpt 
af  V'irginia  och  att  de  äro  nöjda.  Jag  tänker  hela  dagen 
på  slutet  och  har  inga  planer  för  framtiden. 


Noter. 


Sid.  JO.  —  Stookholin  8  maj  1870:  t>\  denna  vecka  sänder  jng  flera 
saker,  som  jag  här  målat,  ufver  till  England.»  —  liom  14  nov.  1872 
om  vistelsen  i  Perngia:  »Jag  arbetade  i  fred  ocli  ro,  så  att  jag  kunde 
l'å  åtskilligt  färdigt,  som  jag  sändt  till  utställningen  i  London  denna 
vinter.»  —  Rom  7  april  1873:  Har  »de  sista  veckorna  arbetat  mycket» 
och  afsUndt  till  Londonutstiillningen,   »som  nu  snart  öppna.s.» 

Sid.  2!^.  —  Egron  namnes  första  gången  i  Konstakademiens  harid- 
lingar  1835,  då  han  erhåller  en  beluningsjeton  i   »Mindre  antikklassen». 

Sid.  29.  —  Edvin  var  Egrons  broder.  Han  dog  i  Paris.  Egron 
beskrifver  hans  graf  på  Pére  la  Ohaise  i  bref  till  brodern  Mildhog  28 
ang.  1839. 

Sid.  Hl.  —  »Uppträdena  i  Stockholm»  voro  de  med  Crusenstolpe.? 
dömande  och  afförande  till  Vaxholms  fästning  sammanhängande  gatu- 
tumulten. 

Sid.  97.  —  Jämför  den  återblick  på  den  fiirsta  vistelsen  i  Italien, 
som  Egron  under  sitt  sista  besök  diirstädes  nedskref  (»Lediga  stundar  i 
främmande  land»,  sid.  198  o.  f.). 

Sid.  IIH.  —  Egrons  uttalande  om  Schwanthalers  Karl  Johansstaty 
och  annat  dithörande,  se  min  bok  »Svensk  konst  och  svenska  konst- 
närer», sid.  218. 

Sid.  114.  —  sFogelberg  håller  på  att  modellera  en  superb  Torsbild, 
för  hvilken  de  danska  och  vi  andra  en  afton  bringade  honom  ett  vi  val  ^>, 
skrifver  Egron  23  juli  1843. 

Sid.  119.  —  Om  Egrons  hemsända  arbeten  uttalar  akademien  2 
dec.  1845:  »Historiemålaren  Lundgrens  hemsända  taiia  var  af  så  ringa 
betydenhet,  att  akademien  inväntar  något  större  arbete  af  hans  hand  för 
att  däruppå  grunda  ett  omdöme  af  hans  framsteg.»  —  »Med  anledning 
af  det  bristande  studium  efter  naturen»,  som  akademien  funnit  i  såväl 
Lundgrens  som  i  Wahllioms  arbeten,  infordrar  den  af  dem  hvardera  tre 
tecknade  och  tre  efter  naturen  målade  modellfigurer  samt  ett  hufvud  i 
full  storlek. 

Sid.  126.  —  1873  nämner  Egron  att  Pio  IX  >  för  icke  länge  se- 
dan»  uppställt  statyer  af  Petrus  och  Paulus  framför  Peterskyrkan. 

Sid.  129.  —  Den  1  okt.  1847  har  Egron  hemsändt  teckningar  (i 
Idyerts)  till  G.  Stephens'  svenska  folksagor. 


3  I  4  XOTEU 

Sid.  129.  —  Akademien  .arianskar  på  sitt  Hamniniitriide  21  juli  1848 
(le  senast  hemsända  arljetena,  finner  Corpns-dominifesten  lortjänstfnll 
men  väl  dekorationsmässigt  behandlad  ocli  fignrerna  fö;;a  individuella. 
1  Homeros-kompositionen  är  teckningen  vårdsliisad,  utan  adel  och  stil, 
men  »Kvinna  som  leker  med  sitt  barn»  berömmes  för  »naivitet  och  frisk- 
het i  både  tanke  och  utförande».  Akademien  erkänner  att  Egron  »med 
])erömlig  framgång  ägnat  sig  åt  de  hiigre  konststudier,  som  för  en 
iiistoriemålare  erfordras».  lian  erhåller  ett  års  förliingning  på  rese- 
.»^tipendiet.  —  27  juli  1848  har  han  hemsändt  »Syster  och  bror»,  en 
liten  tafla  »i  det  spanska  maneret»,  och  »Tvenne  trötta  åsnor  ntanfiir 
en  vigne». 

Sid.  129.  —  Den  i  brefvet  omniimnda  skrifvelsen  tyckes  ej  ha 
blifvit  bevarad  och  om  dess  innehåU  vet  jag  intet.  Brefvet  upptages 
här    diirför    att    det    visar    Egrons    intresse   för  konstodlingen  i  Sverige. 

Sid.   ISO.   —   H.  v.  13.  =  Bernhard  von  Beskow. 

Sid.  1.11.  —  Belletti,  sångare,  var  1880—18-14  anställd  vid  operan 
i  Stockholm. 

Sid.  1H4.  —  De  3  målningar,  Kgron  utförde  åt  Brodtkorb  voro 
»En  långväga  pilgrim  som  blir  plägad  i  en  romersk  vigna  och  berättar 
om  friimmande  land»,  en  utsikt  af  Casa  Cenci  i  Villa  Horghese  och  en 
koi>ia  af  den  s.  k.  Beatrice  Cenci. 

Sid.  ISS.  —  Angående  sitt  lefnadssiitt  skrifver  Egron  i  samma 
bref:  »Du  kan  icke  tro  hur  litet  man  här  dricker  vin  i  allmänhet,  och 
hvad  mig  själf  beträffar,  ehuru  midt  i  ett  vinland,  smakar  jag  det  nästan 
aldrig.  I  detta  klimat  är  det  bättre,  om  man  kan  undvika  allt  som 
bringar  hetta  i  bloden,  den  brinner  nog,  gudnås,  Bacchus  förutan.» 

Sid.  J88.  —  John  Phillip,  f.  1817,  d.  18G7.  —  »Phillip,»  .skrifver 
Egron,  efter  att  ha  gjort  hans  bekantskap,  »är  en  rikt  begåfvad  och 
mycket  originel  målare  med  ett  briljant  fiirgsinne  och  för  resten  en 
obeskrilligt  älskvärd  personlighet.»  —  Sommaren  1852  gjorde  Egron  en 
miingd  teckningar  till  ett  engelskt  arbete   »Castile  and  Andalusia». 

Sid.  /.%'.  —  'Topham  en  af  Englands  liästa  akvarellmålare,  kom 
med  ett  rekommendationsbref  från  John  Phillip,  och  vi  äro  diirföre  redan 
som  gamla  vänner.  Han  har  flyttat  till  mig  och  skaffat  sig  möbler  i 
staden,»  antecknar  Egron  våren  1853.  Francis  Vilh.  Topham  fikides 
1808  och  dog  1877. 

Sid.  JiH).  —  Se  iifven  Egrons  uttalande  om  Francesco  Goya  i  Italien 
ocJt  Spanien,  tredje  upplagan,  sid.  349. 

Sid.  199.  —  Detta  lilla  fragment  ur  en  roman  ur  verkligheten  iir 
l:;ir  tryckt  utan  utelämnande  af  de  ord  och  rader  Egron  här  och  hvar 
strukit  öfver  i  manuskriptet  —  liksom  rädd  för  hvad  han  sagt.  —  Om  den 
unga  flickans  onlevering  yttrar  han  sig  skämtsamt  och  utan  att  ens  fiir- 
liga    älskarens    namn    i   Ifalitii  och  Sj)a)iie)i,  tredje  upplagan,  sid.  362. 

Sid.  227.  —  Om  en  familj  i  Sevilla  skrifver  Egron  d.  19  okt.  1857 
liland  amiat:  >'Dottern  Donna  Enriqueta  är  den  charmantaste,  finaste, 
kvickaste,  gladaste,  graciösaste  flicka,  jag  någonsin  sett  och  därjämte 
lietydligt  vacker  och  viilskapad.»  Han  har  »alltiil  hållit  af  henne 
obeskritligt ".  Xu  återser  han  henne  och  finner  henne  öfverträffa  alla 
mina    föreställningar    i    älskvärdhet    och    skiinhet.      Emellertid    ora    pro 


NOTER  315 

nobis  iitt  vi  icke  måtte  blilVii  allt  för  hetugiiii  —  det  skulle  vara  den 
största  olj'cka  som  kunde  liända  mig».  —  1802  d.  11  dec.  omtalar 
Egron  att  Enriqueta  »är  förlofvad  och  skall  snart  gifta  sig  med  en 
öfverstelöjtnant». 

Sid.  2S0.  —  »Hur  jag  bor»  i  London  beskrifver  han  utförligt  i 
ett  bref  d.  27  jan.  1861.  Han  härskar  öfver  ett  helt  litet  hus,  på  nedra 
botten  bor  värdinnan,  en  trappa  upp  äro  två  salonger  med  spislar  af  hvit 
marmor,  speglar,  mattor,  portiiirer  i  grönt  och  gult,  konstsaker,  två 
trappor  upp  är  arbetsrummet,  »dilr  man  knapt  kan  vända  sig  för 
oordentlighet»,  sofruui,  Ijadrum  m,  m.  1  killlarvåningen  kök  och  break- 
fastroom. 

Sid.  23 J.  —  Skildringen  af  visteisen  i  Kiilii  och  Köl)enhavn  iir 
här  tryckt  efter  Egrons  koncept.  En  renskrift  —  vida  mindre  li(lig 
och  omedelbar  i  framställningssättet  —  tinns  liland  hans  papper  i  Kgl. 
biblioteket. 

Sid.  246.  —  Frank  Dillmi,  i.  182:i,  målade  motiv  från  Orienten 
och  Japan. 

Sid.  205.  På  tal  om  den  korta  sommaren  i  norden  skrifver  Egron 
från  London  d.  2  juli  1808:  Medan  göken  gal,  borde  alla  bläckhorn 
korkas  och  icke  öppnas  förr  ån  det  blifvit  hvit  frost  på  marken.»  — 
Och  om  våren  i  Sverige,  Sevilla  d.  20  mars  1868:  »När  naturen  bjuder 
sina  håfvor,  sivall  man  iclce  vara  ett  fii,  men  taga  ögonblicket  i  akt  som 
en  girigbnk." 

Sid.  2ÖT.  —  'l'he  Society  of  Painters  in  Watercolours  stiftades  1804. 
Endast  i  England  bosatta  akvarellmålare  tingo  där  inväljas.  Föreningen 
kallades  skämtsamt  »the  difficult  society»,  därför  att  det  var  så  svårt  att 
komma  in  där.  Förutom  de  80  medlemmarna  hade  det  25  associerade, 
som  hade  rättighet  att  utställa  i  föreningens  galleri. 

,Sid.  204.  —  I  Itdlivn  och  Spanien  —  dock  endast  i  för.sta  upp- 
lagan —  äro  införda  några  bi'ef  från  Eavenna,  Siena  och  Florens, 
daterade  maj — juni  1846.  Dessa  bref  äro  med  all  säkerhet  skrifna  un- 
der den  italienska  resan  lS6ö.  Jämför  hiir  uttrycket  »den  kusten  af 
det  Adriatiska  hafvet  var  mig  okänd*  och  i  bref  vet  till  Brodtkorb  d.  25 
maj  1865  »jag  har  länge  varit  nyfiken  att  se  det  gamla  Ravenna».  — 
I  juni  1H4<)  skrifver  Egron  till  sin  broder:  Ȁnda  tills  nu  har  jag  varit 
i  Rom,  ehuru  värmen  varit  plågsam.»  »Hela  juli  månad»  var  han  sedan 
jämte  Molin  i  trakten  af  Tivoli.  1847  i  oktober  gör  han  en  sommar- 
färd till  Viterbo,  Orvieto,  Bolsena,  Siena,  Florens. 

Sid.  274.  —  Den  af  Egron  hyrda  ateljén  i  Molins  hus.  Näckströms- 
gatan  3,  öfvertogs  af  Knut  Ekvall.  Egron  skrifver  till  Mildhog,  Sevilla 
d.  20  mars  1868  härom:  »Någon  hyra  kan  naturligtvis  ej  komma  i 
fråga.  Jag  hoppas  blott  att  han  kunnat  hålla  sig  varm  i  rummet  ocli 
där  kunnat  arbeta  i  fred  och  stillhet,  ehuru  Bråvalla  slag  försigeår  i 
rummet  bredvid  och  Karl  XII  bor  på  nedra  botten.»  —  Ang.  Malm- 
ström hade  ateljén  vägg  i  vägg,  där  Bråvalla  slag  stod  ofullbordad, 
och  i  ateljén  nere  på  gården  arbetade  Molin  på  Karl  Xn:3  staty. 

Sid.  2<S1.  —  Egrons  sällskap  på  resan  1871  —  72  var  Charles 
Vacher,  akvarellmålare,   f.   1818,  d.  1883. 

Sid.  281.  —  Då  han  erhållit  Svenska  akademiens  medalj  för  »En 
målares  anteckningar»,  första  delen,  fruktade  Egron  att  nästa  del  —  om 


3  K)  NOTER 

Indien  —  ej  skulle    motsvara  allniiinlietens  nu  ökade  fordriu.iiar  —  och 
iiad  sin  förliiggare,  Gustaf  Laurin,  i  Ijref,  Iscliia  d.  'J:3  jan.  1872,  att  l;\la 
någon  genialisk  och  opartisk  hand»   i  manuskriptet  stryka  ut    så  många 
dumheter  som  möjligt». 

Sid.  2H2.  —  Virginia  Larsson,  1'.  184  l,d.  18U3,  akvareihnälarinna, 
var  Egrons  elev.  Han  talar  i  sina  bref  från  de  sista  åren  ofta  om  henne 
med  mycken  värme. 

Sid.  305.  —  Egron  Lundgrens  testamente,  dateradt  d.  11  maj  187"), 
(inns  i    Nordiska    museets    arkiv.     Brodern   Mildhog  blef  enda  arfvinge, 
dock    med    skyldighet    för    honom    att  till  fröken   Virginia  Larsson  ut- 
betala en  summa  af  0,000  kr.  såsom  en  hjälp  vid  hennes  studier 

äfven  att  tillställa  Göteborgs  museum  min  samling  af  gamla  koppar- 
stick och  fotografier  att  därstädes  oförskingrad  förvaras.  • —  E.vpedi- 
tionssekreteraren  Mildhog  Lundgren  afled  d.  19  febr.  1886.  Han  hade 
1879  testamenterat  Egrons  efterlämnade  studier  i  akvarell  och  hand- 
teckningar mer  än  1,000  blad  —  till  Nationalmu.seum  och  nianvi- 
skriptsamlingen  till  Kgl.  l)ibIioteket.  Några  anteckningsböcker  och 
ett  och  annat  bref  tyckes  likväl  dessförinnan  ha  Ijlifvit  bortgifna  till  ett 
par  af  Egrons  vänner. 


Rättol.sor. 


Sid.   133,  r.  2fi  står  Holbecs,  Hrendhtrup       läs  Holbech,   Brendsfrup 
»     165,  i  öfverskriften  står  Katt       läs  Kädd 


PLEASE  DO  NOT  REMOVE 
CARDS  OR  SLIPS  FROM  THIS  POCKET 

UNIVERSITY  OF  TORONTO  LIBRARY 


ND  Lundgren,   Egron 

^^3  Reseskildringar 

L83A3 


>  :<:l  .  i 


■   i  ■  .-  ' 


••/■.. 


«*'  rf ' 


**'v 


L<# 


*lf 


m 


Q@>  -^ 


wm 


\     \c 


A 


.a* 


A(A 


.-  W.- ,